# ID: svediakorp-gov406
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 52,696
# sentences: 1,536
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pro t o coll,
hållna
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adeln ?
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829,
Femtiondetredje Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1833.
V.f
-
? Mt ; ■;
i
/
t .
Fredagen d. 11 December 1829,
Plenum klockan half tili to Förmiddagen.
Upplästes en från Hans Excetlence Herr
Grefven ochLandtMarskalken till undertecknad
PiiddarhusSecreterare aflåten Skrifvelse,
af innehåll, att Hans Excellence, i anseende
till sjukdomsförfall, vöre hindrad, att i dag
i plenum sig infinna; i anledning hvaraf
Grefve Brahej Magnus_, tog klubban.
Friherre Boye > Ludvig: Med åberopande
af den väl förvärfvade rätt, som vår
älskade och vördade LandtMarskalk äger tilt
all möjlig attention af Ståndet, tager jag
mig friheten föreslå, att en Deputation af
6 Ledamöter måtte afgå för att, sedan vi
med ledsnad hört, att han är sjuk, efterfråga
hans hälsotillstånd, och framföra Ridderskapets
och Adelns önskan, att han snart
måtte blifva återställd.
Herr Grefven och Ordföranden frågade,
om Ridderskapet och Adelli behagade
instämma uti Friherre Boyes nu gjorde
framställning.
Ropades Ja,
53 It, 1*
I)r-ii ii December f. m.
Hvarefter Herr Grefven och Ordföranden
anmodade Grefve von Schwerin,
Fredrik Bogislaus j att anföra nämnde Deputation;
hvilken under bemälte Grefve#
anförande genast afgick.
Friherre RantzouJohan Albert, anförde
skrifteligen:
Sedan Ridderskapet och Adeln nu slutat
pröfnirigen af BancoUlskottels Utlåtande
angående Bankens Lånerörelse, anhåller
jag att, för egen tillfredsställelse, få uti
Protocollet förvarad min reservation emot
de åsigter, hvilka, särdeles i afseende å inrättningen
af den så kallade HandelsDisconten,
lyckats att genom voteringarnes
majoriteter i allmänhet göra sig gällande.
Jag har ifrån början motsatt mig det,
enligt min tanka, förhastade realisationsbesiutet.
Jag hade önskat, att Banken, åtminstone
intill nästa Riksdag, fortgått på
samma bana, som den beträdde efter i8a3
års Ständers beslut, och der den sedermera
tagit så många lyckliga steg lill sin förkofran.
Jag hvarken kunde eller ville neka
behofvet af en ökad sedel-circulation, såsom
omsättningsmedel, för Handeln och Näringarne;
men jag ville, att vi skulle öka
detta så kallade RörelseCapital pu samma
gång, som vi förstärkte Bankens metalliska
valuta, medelst silfverköp för nja Sedlar_,
emot ett bestämdt maximi-pris, väl förstå
-
I)en ii December f. rn. 5
endes att det skedde med urskilning, och
när en fortsatt lycklig conjunctur gaf dertill
behörigt tillfälle utan inverkan på kursens
höjande. Jag önskade, att Banken på
detta sätt fortfarit alt bereda realisationens
möjlighet, och jag är öfvertygad , alt man
då icke allenast utan äfventyr hunnit det
önskade målet, utan ock under tiden bibehållit
den jemnvigt i penningevärdet, hvilken
åtminstone bordt vara realisationens hufvudföremåi.
Om jag, genom yttringen of
dessa mina åsigter, blottställt mig för tillvitelsen,
från de förhoppningsrika nya financierernas
sida, af inskränkthet i begrepp
om financielln ämnen, och onödig försig
7
O Ö
tighet emot inbillade faror; så underkastar
jag mig frimodigt delta omdöme, lugnad af
öfvertygelsen, att ett klokt återhåll uti ett
så magtpåliggande ämne i allt fall är mindre
vådligt, än en öfverilad eflergifveuhet
för dagens opinioner.
Dock — Realisationen blef beslutad,
och jag trodde verkligen på upprigtigheten
deraf. Ingalunda föreställde jag mig, att
den, åtminstone icke i sin början, skulle
komma att begagnas endast såsom nyckeln
till de nymodiga Låne-systeuieina — eller
att antagandet af dessa sednare skulle framställas
såsom posterieura vilkor för realisationens
verkställighet. Och jag skulle mycket
misstaga mig, om icke dessa additioueila
artiklar, till fredstraktalen med den all
-
6
Den ii December f. m,
manna crediten, komma att ställa den ingångna
freden på eu vacklande fot, och göra
fredstillståndet ännu osäkrare, än sjelfva den
fejd, som man velat bilägga,
Man har ju baserat realisationens varaktighet
på Bankens Credit. Nå väl! Befästes
denna genom ny skuldsättnig? Jag
tror det icke, utan qvarblifver deremot vid
den bestämda öfvertygelse!!, att utvidgandet
af Bankens skuldsättning och Lånefunctioner
i samma stund dess reglering är
beslutad, och innan realisationen fått naturligt
utveckla sig, samt Banken återvunnit
sin sä ofta förverkade credit, strider
emot de föregående beslut, hvarvid nationell
ägt alt trygga sig, och hvilka uppgifvits
hafva haft till föremål myntvärdets
stadga och realisationens bestånd. Jag har
äfven i allmänhet, utan att förneka hvarken
rigtigheten af den princip, att en väl
organiserad Bank mäste vara funderad pä
en upp- och utlänings-rörelse, ej eller behof
v et af Disconter för Handeln , och den
större Rörelsen, likväl ansett en dylik BancoDiscont-rörelse
icke kunna med säkerhet
och verklig fördel för handeln och HandelsCrediten
bedrifvas af en StatsBank,
sorn saknar alla säkra garantier både för
sin Credit och sin administration; utan
tror jag, att denna rörelse endast tillhörer
Privata BankBolag, med enskilda Delägares
ansvarighet och under en af dessa kontrollerad
förvaltning.
Den ii December f. m.
7
Jag tror vidare, oaktadt allt hvad deremot
blifvit advoceradt, att Bankens räntebärande
Obligationer icke kunna annorlunda
betraktas, än såsom en motsvarande
tillökning i den Sedelstock, hvarföre Banken,
i händelse den ej vill slå nya sedlar,
ändock i sista handen (eller om den ej
äger sedlar) måste ansvara med sin Silf verbo
ncl; att dessa Obligationer, ehuru ställda
på två månaders uppsägning,, likväl i anseende
till den derå löpande räntan af 3
proc. komma att i den allmänna rörelsen,
särdeles för dem som behöfva hålla cassör,
samt vid större liqvider, blifva vida mera
begärliga än de räntelösa BancoObligationerne
(Sedlarne); alt fördenskull dessa sednare,
i mån af öfverflödet å de räntebärande
och courserande sedlarne, invexlas i
luckan, och påkänna således desto starkare
Bankens, i min tanka, nog svaga reela
fond; hvaraf oemotsägligen följer, alt de
ifrågavarande Obligationerna måste vid en
ofördelaktig conjunctur verka högst menligt
på realisationen och Sedelmyntets värde,
Dessa hafva varit skälen till min redan
anmälda reservation emot Ridderskapets
och Adelns beslut i hufvudfrågan, eller angående
Bankens rätt att enlrera i en uppoch
utlånings-rörelse.
Majoritetens beslut i detaillerne öka
likväl ännu mera mina farhågor, enär man
deruti till och med åsidosatt de af Utskot
-
8
Dea ii December f. ra.
tet föreslagna cauteler, såsom lång uppsägningstid,
större valeurer å Obligationerne
m. m.; och då Utskottets förslug blifvit
till den grad vanställda, att t. ex. uppsägningstiden
för de upplånta medlen är vorden
förkortad från af Utskottet tilislyrkta,
först sex, oell derefter fyra månader, till
endast två månader, ehuru utlåningstiden
blifvit bibehållen vid fjra månader; att
man derförutan beslutat en invisningsräkning
h vista s hvilken, efter BancoStyrelsens
godtfinnande, kan ökas ända till 3 Millioner
R:dr, samt nedsatt sedlarnes valeur
från 5oo till 125 R:drs-tal, hvarigenom de
naturligtvis blifva destomer beqväma och
användbara; och då man slutligen icke ens
velat medgifva det förbehåll, att den så
kallade Reservfonden icke finge i utlåningsväg
användas, hvarigenom tilläfventyrs kan
inträffa, att Banken bar en Reservfond, som
ej kan disponeras, utan efter uppsägning ;
så frågar jag väl, huru säkert man precaverat
sig för den möjliga händelsen, att
Banken, vid en hastigt påkommande återfordran
af de å vista insatta medlen, eller
vid en hastig uppsägning af de på två månader
upplånta, men på tre eller fyra månader
utlånta penningarne, icke blifver ställd
i en ganska betänklig förlägenhet, om den
icke, till räddning af sin egen Credit, nödgas
tillskapa nya sedlar, —- och sådant allt,
utan att taga i beräkning Bankens säkert
icke obetydliga förluster på utlåningen,
Den ii December f. m.
9
dröjsmålet genom lagsökningar å försumliga
Borgenärer m. m. — Emot alla ofvanberörde
afvikelser från Utskottets förslag,
får jag derföre härmed mig reservera.
Slutligen har jag trott mig ieke böra
dölja de tvifvelsmål jag äger deröfver, att
ifrågavarande så kallade Discont kommer att
i någon märkbar mån understödja Handeln
och den större Rörelsen. — Om man med
ett Varde kunde framkalla alla de creditförhållanden,
hvilka äro nödvändiga för etablerandet
af en allmän Inrikes Vexel- eller
Invisningsrörelse; si torde denna Discont
kunna blif va af fördel, äfven för den större
Handeln; men då det troligen icke låter
sig så lätt verkställas, att i verkligheten
förändra de vanliga bruken i detta hänseende
■— de nemligen alt sälja varor på credit
emot antingen skuldens reversering eller
endast bokföring —■ lärer discontering å fingerade
invisningar blifva den mest allmänna.
Hvad åter beträffar disconteringen å reverser,
så är den på ett orimligt sätt försvårad
derigenom, att Lånsökanden, om han
än erbjuder det säkraste papper till hypothek,
samt sjelf anses vederhäftig, likväl måste
skaffa sig borgen — hvarigenom han alltid
ställer sig i förbindelse att återgifva en
sådan, och följaktligen snart kan invecklas
uti oredor. Följden häraf blir den, att de,
som hafva credit och säkra papper, tillita
heldre enskilda, hvilka ej fordra ytterligare
io Den 11 December f. rn.
caution, än Banken; och denna erhåller således
endast flera namn, men sämre bypotheker.
Jag får fördenskull å nyo reservera
rnin i sista plenum yttrade tanka, alt lån emot
hypothek af säkra reverser bordt tillåtas,
utan annan ytterligare säkerhet, än Lånsökandeus,
hvars vederhäftighet jemväl borde
pröfvas, egen skuldsedel; — och jag befarar
i allmänhet, att denna anstalt, om icke
inrättningen undergår väsendtliga förändringar
i Förstärkta BancoUtskottet, alltför mycket
kommer alt locka till vingleri, samt endast
blifva en upplaga i större format af vår
gamla felaktiga Banco-Assistance-Discont.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse!’
till Kongl, Maj:t;
N:o 277. Angående utskylder till Staden
Nyköping af Landshöfdinge-Residencebuset
derstädes, äfvensom några afgifter till
städerne i allmänhet för Kronans egendomar,
Nto 279, Angående dispositionen af de
f, d. Allmänna Magasinslnrättningen tillhörande
hus och byggnader,
Fortsattes den i sista plenum började
pröfning af Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
den 8 sistlidne Julii under
N:o i43 afgifue, och den 19 i samma må
-
Den ii December f, m.
liad f. m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckt motion om beläningsrättigliet,
uti publika fonder, å ritorr Spannernåb
Herr
Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Såsom motstycke till EkonomiUtskotlets ifrågavarande
Utlåtande, torde det tillåtas mig
uppläsa endel af hvad BancoUtskottet yttrat
öfver samma ämne i sitt Betänkande N:o
68: BancoUtskottet, som ansett egentliga föremålet
för dess åtgärd ej kunna blifva att
bedöma den föreslagna anstaltens nytta i
statistiskt och ekonomiskt hänseende , utan
blott att utreda, dels huruvida några tillgångar
för en sådan ny Lånerörelses bedrifvande
voro i Banken att påräkna, och
dels om Verkets säkerhet kunde dervid anses
förvarad, har, under sådan synpunkt,
och hvad först beträffar tillgången , skolat
vördsamt erinra: att, så vida icke en
eller flere af de Lånerörelser, Banken förut
bedrifvit, skulle i samma mån inskränkas,
annan utväg ej åter stöde, än att härföre
tillskapa Fonder genom en direct ökning
af Bancosedel-stocken, hvilket ej synes
förenligt med Rikets Ständers i allt
öfrigt ådagalagde afsigter för Mynt- och
Penninge-väsendets ordnande ; äfvensom att
Summan, hvilken härtill fordrades, ingalunda
bl ef ve obetydlig, helst då i betraktande
tages, att äfven ansenliga lager af utländsk
inför skrif ven Spannemäl kunde komma i täf«
12
D c ii ii December f. m.
Ian med den inhemska produetionen om en
sådan lånejörmon. Och hvad uter angår
säkerheten, så, enär de första och nödvändigaste
förberedelserna af torkningsanst.
alter , samt tfenliga uppl ags ställen, ännu
helt och hållet saknas i de fleste orter af
B ike t , skulle, efter BancoUtskottets öfvertygelse
, beläning af Spänne mål så mycket
mindre kunna beslutas och vidtagas, utan
att tillskynda Banco flerhet oundvikliga förluster,
sorn, äfven i den händelse, att alla
förenämnde preparativ voro i den fullkomligaste
ordning, en pant af den varierande
beskaffenhet till värde och qvalitet samt
den svårighet i afseende på vård, eftersyn
och controll, sorn Spannemål, ändå alltid
mäste blifva ganska äfventyrlig för ett Verk,
hvars länebiträden, från en enda punkt, spridas
kring hela omfånget af ett vidsträckt
llike. —• Delta BancoUtskottets Betänkande
liar Ridderskapet och Adeln väl i sista pleDum
återremitterat med 35 röster emot 17;
men jag tror icke att BancoUtskoltet, med
iakttagande af Bankens säkerhet, kan göra
annat än återkomma med Betänkandet i samma
skick, äfvensom jag förmodar att Rikets
Ständer likaledes, med hänseende till Bankens
säkerhet, slutligen icke kunna göra annat,
än bifalla en sådan Utskottets åtgärd.
Det återstår således endast att lägga EkonomiUtskottets
nu förevarande Utlåtande
i all som största tysthet till handlingarne,
hvarå jag äfven begär proposition; men
Den it December f. m.
t3
jag vill likvisst icke bestrida afslag derå, i
händelse en sådan proposition skulle yrkas.
Återremiss deremot anser jag öfverflödig,
emedan Ekonomiutskottet säkerligen äfven
lärer vidhålla sitt förut afgifna yttrande,
och bifall kan jag ingalunda tillstyrka; en
sådan åtgärd vore ungefär detsamma, som
att frisera ett skalligt hufvud; ty der ingen
tillgång fin nes, der är ock intet att taga.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Den siste Talaren har föreslagit, att Utlåtandet
borde läggas till handlingarné eller
afsiås, på de af BancoUtskottet anförde skäl;
men som Ridderskapet och Adeln i sista
plenum underkänt dessa skäl, förmodar jag,
ätt de icke vidare kunna verka till förkastande
af ett annat Utskotts Utlåtande. För
min del tillstyrker jag återremiss, af följande
skäl: 1:0 emedan motionen rörande
detta vigtiga ämne blifvit remitterad til! både
Banco- och Ekonomiutskottet!, och ett
conseqvent handlingssätt således fordrar, alt
ärendet behandlas af bägge Utskotten gemensamt,
hvilket behandlingssätt jag ock i
Sjelfva verket anser vara det enda lämpliga,
för att komma till något afgörande resultat;
2:0 emedan Utskottet föreslagit, alt alla stapelstäder,
som hafva magasiner och tork-inrättningar,
skulle vara berättigade, att begagna
den ifrågavarande lånerätten på Spannemål,
ty jag skulle tro, att någon inskränkning
häruti åtminstone tills vidare borde äga
Den ir December f. m.
rum, och önskar alt Utskotten närmare måtte
utreda och bestämma den saken; 3:o emedan
Utskottet, som afgifvit sitt Utlåtande
i Julii månad, icke kunnat äga kännedom,
om den nu mera beslutade HandelsDisconten,
och derföre endast tillstyrkt lånerättens
begagnande i BancoDisconten och dess
afdelningar, i stället att äfven anvisa på den
förstnämnde, som är mera tjenlig för detta
slag af belåning. För öfrigt ville jag, i händelse
återremiss beviljas, hemställa, huruvida
icke man kunde medgifva belåningsrätt
äfven åt sådan icke ritorr Spannemål,
som likväl i sjelfva verket är nära lika torr,
genom det att den blifvit mycket torr inbergad,
och ganska väl kan conserveras,
för den korta belåningstid, som för HandelsDisconten
är bestämd. Detta är likväl blott
en idee, som jag underställer Utskottens närmare
bepröfvande, och som endast kunde
komma i fråga, då brist vore på ritorr säd,
men öfverflöd på magasiner och säker tillsyn.
Jag yrkar alltså återremiss till bägge
Utskotten, då motionen blifvit till dem båda
remitterad, och ärendet efter min tanka icke
fullständigt kan behandlas utan af bägge Utskotten
gemensamt.
Grefve xon Rosen, Axel: Instämmande
med den siste värde Talaren, förenai*
jag mig hufvudsakligen med honom, och
får blott tillägga några ord. Då jag i sista
Plenum yrkade belåning af åtta särskildta
Don ii December f. in.
i5
varaartiklar, var äfven ritorr spannemål deribland,
och jag medger att detta var den
mest riskabla artikeln af dem alla. Men om
belåningen inskrankes till de ställen, der
Disconterne nu finnas, och der HandelsDisconten
äfven kommer att äga rum, tror
jag icke att någon särdeles risk skall uppstå,
eller något tvifvel om inrättningens
nytta, särdeles om man tager i öfvervägande
den fördel för landets hufvudnäring,
jordbruket, som deraf Ur att förvänta. Att,
på sätt Utskottet föreslagit, utsträcka belåningen
till alla Stapelstäder, fruktar jag
skulle medföra den tidsutdrägt, att låneanstalten
icke skulle komma till stånd på flere
år; och dessutom torde Utskottets förslag,
att spannemålen bör sättas under allmän
vård, fordra någon närmare förklaring,
hvad dermed menas. Jag får derföre,
med anledning af dessa skäl, och då tillgång
till penningar icke saknas, sedan den
nya HandelsDisconten blifvit beslutad, yrka
återremiss af Utlåtandet jemte communication
af ärendet med BancoUtskottet,
samt slutligen tillägga den anmärkning,
att i stället för försäkrad spannemål, som
Utskottet yttrat sig, bör det stå brandförsäkrad
spannemål, och bestämdt utsättas,
att lånerätten aldrig får öfverstiga halfva
värdet, eller låneterminerne utsträckas öfver
3 månader. Lånen kunna omsättas, i
fall det skulle finnas behöfligt för spannemålshandeln,
men utan dessa föreskrifter
Den ii Decembe r f. ra.
skulle tillsynen genom slarf kunna försummas,
och säkerheten derigenom förminskas.
Friherre Cederström> Jacob: Jag vili
visserligen icke bestrida återremiss af Utlåtandet,
ehuru det efter min åsigt innehåller
vederläggning af allt hvad som deremot
blifvit anmärkt, eller de respective
Talarne önskat böra deri innefattas; ty hvad
som blifvit ordadt om rätt till omsättning
af de lån Ekonomiutskottet å ritorr spannemål
tillstyrkt, hörer egentligen till det
reglementariska, hvaröfver BancoUtskottet
bör utlåta sig, och hvilket torde vara så
mycket vådligare att bifalla, som spannemålens
värde är underkastadt betydliga förändringar,
och säkerheten oundvikligen torde
fordra, att inga omsättningar af lån å
denna vara tillåtas. Herr Munck af Rosenschöld
har, till skäl för återremiss, i första
rummet anfört, att Motionen blifvit remitterad
lill gemensam handläggning af Banco-
och Ekonomiutskottet). Af ifrågavarande
Utlåtande upplyses likväl orsaken, hvarföre
Ekonomiutskottet varit nödsakadt att
ensamt inkomma med utlåtande öfver Motionen,
enär Utskottet icke haft någon magt
att tvinga BancoUtskottet till sammanträde
med sig. Som samma hinder lärer qvarstå,
i fall ärendet återförvises, torde denna
anledning dertill icke vara tjenlig. Den andra
orsaken, hvarföre samme värde Talare
an
-
Den u December F. in. 17
ansett återremiss erforderlig, var, att Ekonomiutskottet
skall hafva saknat kännedom
om befintligheten af de tre millioner, som
dertill kunna användas. Då Ekonomiutskottet
beslutade att tillstyrka belåningsrätt
på ritorr spannemål, har det hufvudsakligen
afsett den fördel, som deraf skulle uppkomma
för spannemålshandeln, särdeles i
Rikets sädesrikare landskaper, såsom t. ex.
Skåne, om de handlande i stapelsläderne ägde
rätt, att i vanlig Discontväg belåna spannemål;
och då man icke med vanlig Discontväg
nödvändigt tänker sig vilkoret af omsältningsrätt,
hvilket dock icke dermed är
oskiljaktigt förenadt, förfalla alla farhågor
för förluster genom denna varas belåning.
Af de värde Ledamöter, som yrkat återreraiss,
har, så vidt jag kunnat fatta, endast
Grefve von Rosen påstått omsättningsrättigheten
af ifrågavarande lån. Derest vi öfverenskomma
om olämpligheten af en sådan
åtgärd, torde all anledning till återremiss
äfven förfalla. Hvad särskildt beträffar frågans
återremitterande till BancoUtskottet,
har BancoUtskottet redan, med godkännande
utaf den föreslagna belåningsrättighetens
nytta, såsom skäl till afslag å Motionen anfört
saknaden af erforderliga lånemedel samt
bristen af tjenliga magaziner i stapelsläderne.
Härvid tyckes likväl BancoUtskottet gått något
för långt i sina bekymmer för framtiden,
då ingen fråga varit att Banken skall
53 Ii. 2
iS
Den ii December f. m.
afsätta någon skilling till reservfond för
denna nya låneinrättning, och ingen förlust
derpå lärer vara att befara, då städerne
finna sin fördel vid att anskaffa muga7,
iner och lorkanstalter, men en lifligare
afsättning snarare hör förekomma större
summors ofrugtbarhet. Jag finner derföre
allt skäl till bifall å Motionen vara förhanden.
Den enda anmärkning, som nu återstår
obesvarad, är den af Herr Munck af
Rosenschöld, att lånerättiglieten, utsträckt
till alla Rikets stapelstäder, skulle medföra
brist på tillgångar lill lån; men jag hemställer
lill honom sjelf, om icke industrien
bäst utvecklar, och sjelf utreder, hvilken
ort är förmånligast till varuafsältning,
samt om det icke är skadligt att, genom
inskränkning häri, vilja agera förmyndare
för näringarne. Jag skulle förmoda, att i
alla de städer, der icke HandelsSocieteterne
finna någon fördel af denna belåningsanstalt,
der uppkomma icke heller några
Magaziner eller Tork-inrättningar, hvilka
deremot visserligen icke uteblifva, der man
kan bedrifva spannemålshandeln någotistort,
och uppfattar vinstén af att 4> 5 å 6 gånger
om året kunna begagna ett och samma
Capital. Det torde Vara angeläget alt en
gång taga första steget till menniskoförmågans
fria utveckling, och erkänna alt man
bäst sjelf inser hvad som är en nyttigt. Om
återremiss ändtligen önskas, skall jag ej sätta
mig deremot, men ett afslag å detta Utlå*
Den ii December f. in, i g
tande anser jag sä mycket oformligare, som
BancoUtskottets Utlåtande öfver samma ärmlie
redan blifvit återremitterade
Grefve von Schwerin återkom med Ridderskapets
och Adelns ofvanomförmälte Deputation,
och anmälte, jemte Hans Excellence
Herr Grefvens och LandtMarskalkens lifliga
tacksägelse och erkänsla för Ridclerskapels
och Adelns smickrande Oppmärksamhet, alt
Hans Excellences hälsotillstånd Vore så förbättradt,
det Hans Excellence hoppades kunna
i nästa Plenum sig infinna, om ej något
recidiv af sjukdomen dessförinnan inträffade.
Herr Ribbing, Arvid: Jag anhåller att
först få fästa mig vid de former, enligt
hvilka detta mål blifvit behandladt. Tvenne
Utlåtanden i ämnet hafva inkommit, ett
från BancoUtskottet, ett annat från Ekonomiutskottet.
Båda aro af olika innehåll.
Då målet således tvenne gånger förekommit,
hafva Rikets Ständer blifvit satte i tillfälle
att vid Samma Riksdag på olika sätt
afgöra samma amne. Ett af Utskotten måste
hafva Öfverträdt gränsorne för sin befattning.
Det ankommer på Ridderskapet
och Adeln att bedöma, hvilketdera misstagit
sig. Banken står enligt Grundlagen
Under Rikets Ständers disposition, genom
deras BancoUtskolt eller Fullmägtige. 0m,
Ekonomiutskottets Utlåtande antages, står
53 tt. a*
ao Den ii December f. 111.
Banken deremot under Ekonomiutskottet,
emedan det bestämt disposition af mede!,
att utur Rikets Ständers Bank utlemnas i
och för belåning af spannemäl. Efter mili
tanka var Ekonomiutskottet lika skyldigt
att bedöma nyttan af åtgärden, som tvunget
att dervid stanna, samt åt BancoUtskottet
öfverlemna att yttra sig om medlen
och lillgångarne för belåningen. I öfverensstämmelse
med de åsigter jag i sista Plenum
yttrade, önskar jag väl afslag å detta
Utlåtande, men då majoriteten synes förklara
sig för återremiss, finner jag det vara
fåfängt att sätta sig emot den. Den kan
ock verkligen på sitt sätt vara gagnelig, på
det målet må kunna i sin helhet behandlas,
men icke derföre att, såsom Herr Munck
af Rosenschöld yrkat, Utskotten böra sammanträda,
utan derföre att Ekonomiutskottet
gått längre än vederbort. Jag underställer
alltså, om man icke skulle kunna
förena sig om återremiss.
Grefve von Rosen: Jag kan ej instämma
i Herr Ribbings åsigt af formfrågan, då
Ekonomiutskottet, i slutet af Utlåtandet säger:
”Lärande Rikets Högloft. Ständer, i hän”delse
af bifall härtill, till BancoUtskottet
”öfverlemna, att i afseende på grunderne
”och vilkoren för spannemåls belåning, samt
”de för sådant ändamål nödiga reglementa”riska
föreskrifter, med förslag till Rikets
”Ständer inkomma.” Med anledning af hvad
Den ii December f. m.
21
Friherre Cederström yttrat angående olämplighelen
af att omsätta sådana lån, som de
ifrågavarande, vill jag gerna medgifva att
han kan hafva rätt i principen, fastän beslutet
derom alltid blir illusoriskt, enär man
ändock icke kan eller bör hindra omlåningeu
af samma spannemåh Jag afstår således
gerna från mitt yrkande af omsättningsrätt
för ifrågavarande lån, om Friherre
Cederström derjemte tnedgifver återremiss
af Utlåtandet. Jag finnér ganska val, att
näringsfriheten bör utvecklas så långt som
möjligt för den menskliga förmågan, men
då den på en gång ej kan upphinnas, bör
man ej utsträcka friheten så långt,, att hela
saken måste förkastas. Detta blefve förhållandet,
om belåningsrättigheten utsträcktes
till alla Rikets stapelstäder. Jag är öfvertygad
att när vi en gång hinna att erhålla
PrivatBanker i Riket, blir den nu föreslagna
disconteiingen öfverflödig, men till dess
anser jag belåningsrättens utsträckning för
alla Rikets städer motverkande det åsyftade
ändamålet. —- Jag fortfar alltså k att yrka
återremiss af Utlåtandet.
Herr Rosenqvist: Herr Munck af Rosenschöld
har yttrat den förmodan, att
Ridderskapet och Adeln genom återremitterandet
skall hafva uttryckt sitt ogillande
af BancoUtskottets Utlåtande, och att således,
då det ena Betänkandet blifvit återremitleradl,
en lika åtgärd äfyea borde vid
-
Den ii December f. m.
tagas med det andra, helst båda Utskotten
till sin gemensamma handläggning fått Motionen
remitterad, och således böra tillsammans
Utlåtande afgifva.
Jag deremot är inom mig fullkomligen
öfvertygad, att en stor del af den pluralitet,
som beslöt återremiss af BancoUtskottets
Betänkande, irrade sig om voteringspropositionen,
samt förmodade, att afslag å
EkonomiUtskottets Utlåtande skulle blifva
det resultat, som borde uppkomma af återremiss
utaf BancoUtskottets Betänkande,
Beträffande Herr Rosenschölds anmärkning,
att båda Utskotten hade bordt gemensamt
handlägga ärendet, kan jag så mycket
mindre gilla densamma, som med de åsigter,
hvilka nu visat sig vara rådande inom
Ekonomiutskottet, bestående af 48 Ledamöter,
följden decidement hade blifvit, att
BancoUtskottet, sorn är sammansatt af endast
36 Ledamöter, blifvit öfverröstadt,
hvaraf uppkommit den orimlighet, att en
låneanstalt blifvit beslutad, hvartill ingen
fond kunnat anvisas.
Med Herr Grefve Rosen kan jag icke förena
mig derom, att belåniugsrätten borde
inskränkas endast till några få stapelstäder;
ty ehuruväl jag noga inser, att Motionärens
syftemål derigenom säkrare befrämjas, skall
jag likväl icke medge något monopolium
för måhända slutligen en enda stapelstad,
Den ii December f. m.
23
Jag inser verkligen ingen nylla för jordbruket
genom denna låneanstalt, utan tvertom;
ty de handlande sorn måste anlägga
torkinrättningar, skola derigenom taga sig
anledning att vid upphandling af spanneinål
missbjuda landtmannen, under åberopande
af betydliga kostnader för magaziners
anläggande, samt öfriga inrättningar.— Jag
kan med Friherre Cederström icke inse någon
oformlighet i ett afslag å EkonomiUtskottets
Utlåtande, men deremot skall jag
anse det vara den största oformlighet alt
bifalla detsamma, innan man vet, om BancoUtskoltet
kan uppgifva någon fond lill
utlåningen. Jag fortfar att yrka afslag såsom
den aldratjenligaste procedure med EkonomiUtskottets
Utlåtande.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har
icke yrkat återremiss, för det Banco-och Ekonomiutskottet!
icke redan afgifvit gemensamt
Utlåtande, men på det de mätte sammanträda
och afgifva ett dylikt. Herr Ribbing har
påstått, att Ekonomiutskottet ingått på BancoUtskottets
rätt att disponera öfver Banken,
och jag förmodar att just denna omständighet
bör verka till återremiss, på det
Ridderskapet och Adeln ej må godkänna en
sådan åtgärd af Ekonomiutskottet. Ett annat
bufvudsakligt skäl för återremiss förmodar
jag äfven att Friherre Cederström
erkänner, det nemligen att Ekonomiutskottet
endast tillstyrkt belåuingsrätten på ritorr
Den ii December f. m.
spannemål i BancoDisconten och LåneContoiren,
och icke uti den först sedermera
beslutna HandelsDisconlen. Jag bestrider
visst icke Friherre Cederströms satts att
man ej lior inskränka den enskilda industrien,
men hemställer tillika, om icke frågan
bör vara om hvad som är nyttigast för
Staten i allmänhet, och ej ensamt för visse
individer, och då torde det blifva tvifvelaktigt,
om det är nyttigt för Staten att belåningsrätten
på spannemål utsträckes till
alla stapelstäder i Riket, och fråga uppstå
om den i stället icke bör vara begränsad
inom de städer, der den med största fördel
för productionen kan begagnas. Jag skulle
tro, att någon spannemålsexport från t. ex.
stapelstäderue Gefle och Jönköping ej på
lång tid kan äga rum, och att det derföre
vore bäst tillåta belåningsrätten endast i de
städer, hvarifrån spannemål nu kan exporteras,
på det åtminstone de deromkring liggande
orter må kunna draga fördel af låneanstalten.
Med Grefve von Rosen kan
jag dock ingalunda instämma deri, att lånerättigheten
inskränkes blott till de städer,
der Discontinrättningar finnas, ty för
att taga exempel af den landsort, som jag
bäst känner eller Skåne, bör jag erindra, att
i Ystad drifves nära så betydlig spannemålshandel
som i Malmö, och alt i Landskrona
äfven handeln med spannemål icke är obetydlig,
samt i mycket större mån kunde
drifvas. Iöfrigt får jag äfven påminna, att
Den ii December f. m.
25
om lån å ritorr spannemål endast tillåtes
i BancoDisconten och dess LåneContoir, måste
omsättning af dessa lån jemväl medgifvas,
men deremot icke tillåtas i HandelsDisconten.
På dessa och de flera skäl,
som blifvit anförda, anhåller jag att ifrågavarande
Utlåtande måtte remitteras till
BancoUtskottet och återremitteras till Ekonomiutskottet,
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Den
siste värde Ledamotens yrkande att Utlåtandet
borde återremitteras till gemensam
behandling af Banco- och EkonomiUtskotten
kan jag icke bifalla; ty det manstarkare
Ekonomiutskottet skulle öfverrösta BancoUtskottet.
För min del tycker jag att det
kan vara likgiltigt om Utlåtandet återremitteras
eller afslås; helst man i alla fall
bär öppen rätt aft, då BancoUtskottets återförvisade
Utlåtande öfver ämnet tillbakakoramer,
fatta hvilket beslut man anser
tjenligast.
Grefve von Rosen: Då Ständernes beslut
om HandelsDisconten icke var kändt
när Banco- och EkonoiniUtskottens Utlåtanden
öfver detta ämne afgåfvos, tror jag det
vara ett ytterligare skäl att återremittera
ifrågavarande Utlåtande. Måhända var detta
en anledning, hvarföre pluraliteten var
så stor vid återremissen af BancoUtskottets
Utlåtande sistlidne Plenum. Herr Rosen
-
26
Den ii December U >»•
qvists fruktan att jordbrukaren icke skulle
liafva någon fördel af låne-inrättnmgen synes
mig lätteligen håfven genom erinran,
att den säd, sorn skall exporteras, måste
vara köpt af landtmannen, och att det befarade
missbruket med belåning af utländsk
spannemål är förekommit genom den höga
tull, sorn blifvit utländsk spannemäl ålagd,
Herr Grefven och Ordföranden frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg
EkonomiUtskottets Utlåtande böra på grund
af de dervid gjorde anmärkningar lill Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Herr Grefven och Ordföranden gjorde
proposition till bifall å berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej,
Hvarefter Herr Grefven och Ordföranden
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade afslå nämnde Utlåtande.
Ropades likaledes Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
täger mig friheten hemställa till deni, som
lika med mig önska, att Utlåtandet måtte
afslås, om icke, då Ridderskapet och Adeln
redan återremitterat BancoUtskottets i samma
ämne afgifne Utlåtande, Ståndet måste
på samma sätt förfara med delta Utlåtande,
ty eljest skulle man på förhand afgöra ett
Den ii December f. m.
2 7
mål, hvilket, till följe af elen omnämnda
återremissen, dock sedermera måste till ny
öfverläggning förekomma. Dessutom , då
hvarje fråga, om lån hör beviljas, måste bero
på de vilkor, som skola betrygga långifvaren,
att återfå hufvudstol och ränta;
anser jag olämpligt, att afgöra frågan om,
på framställning af Ekonomiutskottet, innan
frågan huru blifvit af BancoUtskottet
utredd, och följaktligen kan af RiksStånden
tillika tagas i öfvervägande. Under såclane
förhållanden, och då vi äga öppen rätt, att
öfver frågan besluta, enär densamma från
BancoUtskottet återkommer, skulle jag tro
det vara rigtigast att nu till Ekonomiutskottet
äfven återremittera dess Utlåtande.
Herr Rosenblad , Bernhard: Jag instämmer
med Herr von Hartmansdorff deri, alt
det vore inconseqvent att nu afslå eller bifalla
ifrågavarande Utlåtande, men derföre
tror jag icke att det bör återremitteras. Vi
hafva ännu en annan utväg, nemligen att
lägga Utlåtandet lill Handlingarne, hvarigenom
vi slippa att 2 eller 4 gånger till
omtugga samina ämne, och ändock, när BankoUtskottets
Betänkande återkommer, hafva
händerna öppna att afgöra frågan, huru vi
behaga,
Herr Rosenqvist: Jag skulle icke sätta
Uiig emot återremiss, om den inskränkte sig
blott till ett af Utskotten, men då återres
28
Den ii D e c c m b c r f. m.
missen möjligen kunde föranleda elt gemensamt
sammanträde emellan Banco- och EkonomiUtskotten,
samt följden deraf ofelbart
Liefve, att det senares 48 Ledamöter öfverröstade
det förra Utskottets 36, förenar jag
mig med Herr Rosenblad och, med bestridande
af återremiss, yrkar att Utlåtandet
må läggas lill Handlingarue, hvaraf intet
binder blifver för Ilöglofl. Ridderskapet och
Adeln, att, om BancoUtskottet, emot all förmodan,
skulle funnit några tillgångar till
den för Bankens säkerhet vådliga låne-anstalten,
öfver ämnet besluta, huru Ståndet
godt synes. Jag yrkar derföre antingen afslag
å Utlåtandet, eller att det måtte läggas
till Handlingarne, under förklarande,
att jag icke afstår från ettdera utan votering.
Herr Grefven och Ordföranden erinrade,
att den proposition lill återremiss han
nyss haft äran framställa, endast angick återremiss
till Ekonomiutskottet.
Grefve von Rosen: Det är något alldeles
ovanligt att lägga ett Utlåtande till Handlingarne
första gången det förekommer. Jag hoppas
att, om vi få skrida till votering, återremiss
deraf skall blifva en följd, emedan de
skäl, som gälde för återremiss afBancoUtskottets
Betänkande i frågan, äro oantagliga till
återvisande af det ifrågavarande. Att nu
motsätta sig en återremiss, vöre att betaga
BancoUtskottet tillfälle se de skäl, som sökt
göra sig gällande vid detta, ur helt andra
Den ir December f. ni.
29
åsigler än BaucoUtskottets behandlade Utlåtande.
Det var dessutom icke allenast bristande
tillgångar, utan förment osäkerhet i
pantén, som föranlät BuncoUtskottets afstyrkande
af motionen, och i senare fallet torde
sådana upplysningar nu vara tillvägabragta,
som kullkasta detta svepskäl. Jag förnyar
alltså min anhållan om återremiss.
Herr Manck af Piosenschöld: Om Herr
Rosenqvists fruktan för återremiss endast
kommer af ärendets behandling af BancoUtskottet,
vill jag gerna afstå från yrkande
på detta Utlåtandes förvisande till BankoUtskottet,
och åtnöja mig med alt det
återremitteras till Ekonomiutskottet, i fall
Herr Rosenqvist derigenom vill spara oss
en votering härom.
Friherre Boye, Ludvig: Herr von Hartmansdorff
har med en precision, som jag
fåfängt skulle söka att öfverträffa, ådagalagt
inconseqvencen af att nu afgöra EkonomiUtskottets
ifrågavarande Utlåtande, sedan
man i sista Plenum återremitterat BancoUtskottets
yttrande i samma fråga. Jag förenar
mig alltså i hans anhållan om återremiss,
med begäran att härtill få lägga ett
ytterligare skäl. Huru vårdar man saken, då
man afgör den, innan man bestämt sättet
för dess verkställande? BancoUtskottet skall
ju, till följd af återremisssen, vidare yttra
sig om sältet för dea föreslagna sädesbelå
-
I
3o
Den ii December f. m.
ningen — huru lidnman då nu vilja afgöra*
om den skall äga rum eller icke? — Om
nian besinnar delta, och den inconseqvence
som deraf skall uppstå, måste man finna,
att Utlåtandet hvarken kan nu afslås eller
läggas till Handlingarne, utan hör återremitteras.
— Jag begär intet i sjelfva hufvudsaken,
den må alltför gerna afslås, då
den återkommer, men jag ber att man måtte
få hafva rättigheten att afgöra saken öppen,
lill dess man får se sättet, hvarpå den kan
eller skall tillvägabringas.
Herr Rosenqvist: Jag vågar föreslå ett
sätt, som måhända kan förena allas önskningar,
det nemligen att låta detta Utlåtande
hvila, till dess BancoUtskoltets, i sam*
ma ämne återremitterade, Utlåtande till pröfning
åter förekommer, helst jag förmodar
alt BancoUtskottet icke kan afgifva något
annat svar, än att några medel till den föreslagna
utlåningen nu mer än förr icke finnas.
BancoUtskottet hade nog sammanträdt
med Ekonomiutskottet till öfverläggning i
detta ämne, om det icke med skäl fruktat
alt med det sednare rösta per Capita. Jag
vågar derföre föreslå den proposition, att
detta Utlåtande måtte förklaras hvilande,
intilldess BankoUtskotlets i ämnet återremitterade
Utlåtande åter kommer under Ridderskapets
och Adelns pröfning, hvarigenom
vi kunna bespara oss en votering, och förena
de flera skiljagtiga meningarne»
Den n December f. m.
31
Herr Lefren, Johan Pehr: Det torde
vara vara så mycket angelägnare att återremittera
ifrågavarande Utlåtande, som Standerne
böra förblifva vid de föreskrifter, hvilka
en gång blifvit åt deras Utskott meddelade.
Utskottens pligt är att behandla målet
efter Remissens innehåll. Delta har icke
skett, då BancoUtskottet nekat sammanträda
med Ekonomiutskottet. —• Detta enda skäl,
att tillhålla Utskotten fullgörande af Ståndens
befallningar, anser jag tillräckligt för
återremiss. Huru Voteringssedlarne inom
Utskotten utfalla, är en småsak mot helgden
af Ständernes befallningar; synnerligen som
Ständerne i alla fall vid det slutliga afgörandet
kunna afvika från Utskottens åsigter.
Anseende prejudicatet likgiltigt för denna
gång, men farligt vid ett annat tillfälle, yr»
kar jag alltså återremiss.
Friherre Boye förenade sig med Herr
Lefrén.
Herr Rosenblad: Jag vill icke tipptagä
tiden vidare, sedan nästan en hel förmiddag
förflutit med denna discussion, men
jag kan dock icke underlåta alt vederlägga
den BancoUtskottet till last lagda anmärkning,
att det afslagit sammanträde med
Ekonomiutskottet lill öfverläggning öfver
ifrågavarande Utlåtande. Jag vet icke, att
Rikets Ständer kunna befalla Utskotten, att
Så eller så upptaga något ärende, utan blott
32
Den ri December f. tn,
att helt enkelt upptaga det. Ej heller känner
jag någon Grundlags-paragraf, som talar
om sättet för Utskotten att 1 gemensamt
till dem remitterade frågor afgifva Betänkanden,
utan torde det få bero på Utskotten
sjelfva att välja det sätt de finna lämpligast.
Med Grefve von Rosen kan jag icke
instämma deri, att BancoUtskottet skulle få
del af den återremiss, som nu åsyftas till
Ekonomiutskottet, och någon annan proposition
än den Herr Grefven och Ordföranden
behagat framställa, på återremiss
blott till Ekonomiutskottet, tror jag icke
heller kunna göras; — Grefve von Rosen
likväl förbehållet att få sina upplysande
anmärkningar afsände till BancoUtskottet,
hvilket dock ej torde tjena till annat,
än alt borttaga ännu en förmiddag med
onödig discussion i ämnet för att likväl
stanna i samma resultat. Jag kan således
icke finna något hinder alt lägga detta Utlåtande
till Handlingarne; men skulle Grefve
von Rosen förblifva vid sitt yrkande om
proposition på återremiss, kan jag icke afstå
från anhållan om Contra-proposition på
afslag å Utlåtandet.
Friherre Boye: Om det är underkastadt
ovisshet, att discussionen öfver detta
ämne kan upptaga ännu en förmiddag,
då det åter förekommer, måste man medgifva,
att Herr Rosenblad gjort allt sitt till
Den ii Dece nr ber f. ro.
33
för att förlänga denna discussion; det är
derföre jag bos Herr Grefven och Ordföranden
vördsamt anhåller, att vi ju förr
desto heldre måtte få skrida till votering.
Grefve von Rosen: Då Herr Rosenblad
icke vill frångå sitt jakande om Utlåtandets
läggande till Handlingarne, kan jag
icke heller afstå från min anhållan, att vi
mätte få votera om återremiss deraf.
Herr Ribbing: Det är egenteligen för
att motsätta mig påståendet om det farliga
prejudicat, som skulle uppkomma af godkännande
utaf BancoUtskottels vägran att
sammanträda med Ekonomiutskottet till öfverläggning
i denna fråga, som jag begärt
ordet. Denna förmenta uraktlåtenhet måtte
vara lika oskyldig, som alt Stats- och
BancoUtskotten, i frågan om Realisationen,
rcke skulle hafva haft sammanträden med
Lagutskottet till uppgörande af Lagbestämmelser
i och för detta ändamål, om sjelfva
RealisationsFÖrslaget ogillats, då hvar och
en finner, att någon Lag för densarnmas
verkställighet icke behöfts. BancoUtskottet
hade ingenting att låna ut; derföre har det
kunnat qvitta det lika, huru pass mer eller
mindre nyttig utlåningen varit. Jag förnyar
min anhållan att, sedan BancoUtskoltets
Utlåtande i saken redan blifvit återremitteradt,
äfven delta Ekonomi-Utskottets
Utlåtande måtte återförvisas.
53 H.
3
34
Den ii December f. m.
Herr Rosenqvist: Jag förenar mig till
alla delar med hvad Herr Rosenblad yttrat;
och finner detta BancoUtskottets Utlåtande
lika litet behöfva något försvar,
som alla de öfriga frän detta Utskott,, (utan
beröring med andra) under denna Riksdag
utgångna Betänkanden, hvilka alltid
varit af den beskaffenhet, att äfven då jag
någon gång varit af olika åsigter, jag dock
med största tillfredsställelse och nöje läst
yttrandet öfver ämnet.
Herr Cederschjöld: Jag förenar mig med
Herr von Hartmansdorff i anhållan om återremiss,
och till de värda Ledamöter, som
med långa tal och votering säga sig vilja
förkorrta Riksdags-Ärendernas behandling,
får jag hemställa, om de ej skulle finna,
att Ekonomiutskottet har bättre tid än Ridderskapet
och Adeln att sysselsätta sig med
detta ärende.
Herr Rosenblad: Med tacksamhet för
Friherre Boyes mig lemnade exempel att
förlänga discussionen, får jag, då Grefve
von Rosen fortfar i sin anhållan om proposition
på återremiss, för min del ödmjukast
begära proposition till afslag å Utlåtandet.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag skall
ej vidare upptaga Ridderskapets och Adelns
tid, eller förlänga discussionen, utan blott
anhålla om proposition lill återremiss.
Den ii December f. m.
Herr Gref ven oell Ordföranden framställde
derefter följande Voterings-Proposition:
Den,
som anser EkonomiUtskottets Utlåtande
i anledning af väckt Motion om belåningsrättighet
uti Publika Fonder å ritorr
Spannemål böra, på grund af de dervid
gjorda anmärkningar, lill Utskottet återremitteras,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses: EkonomiUtskottets
berörde Utlåtande hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagit..
Hvilken Voterings-propositiorr af Ridderskåpet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Herr Grefven och Ordföranden t i 11-  kännagaf, att Plenum komme klockan half
till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Voteringen börjades kl. half till 12 f.
m., och befunnos, efter voteringens slut
kl. en qvart till 1 e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 73.
Nej — 38.
53 II. 3 *
36
Don ii December f. m.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Herr Grefven och Ordföranden
förklarade, att EkonoiniUtskottets ifrågavarande
Utlåtande således blifvit, på grund
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteradt.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 5 sist—
lidne November under N:o 94 afgifne, och
den 25 i samma månad f. m. på bordet Iagde,
Utlåtande, i anledning af yrkad jemkning
i den Provinsen Skåne ålagde Ordinarie
Rotering.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning,
hade inlemnat ett så lydande Anförande:
Då, vid 1818 års Riksdag, jag understödde
Grefve Axel Hamiltons rättmätiga
klagan deröfver, att han, frånvarande, när
frågan om Skånska Roteringens permanence
i orten förekom, icke dess mindre blef, utan
sitt bifall, till ständig Rotering förbunden,
trodde jag icke, att, der rättmätighet i påståendet,
att vid extra Rotering få förblifva ,
låg så i öppen dag, frågan derom, med hvad
dermed står i sammanhang, ännu 11 år derefter
skulle Elifva föremål för Rikets Ständers
uppmärksamhet och pröfning; och, då
i Stats- och EkonomiUtskottens i detta ämne
afgifne Utlåtande åtskilligt mig förekommer
vara i outredt skick, och afvikande från det
Den (i December f. m.
^7
rätta, anhåller jag vördsammeligen, att derå
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
i ändamål, att genom yrkad återremiss
bereda ett ifrån Utskotten mera
rättsenligt Utlåtande. För alt eihålla en
fullständig kännedom af delta ärendes behandling
hade fordrats, att af Protocollen
vid sammanträden i Malmöhus och Christianstads
Län i8i3, då frågan om Skånska
Roteringens permanence framställdes, upplysas
om framställningssättet af delta ärende
till afgörande, innefattande förmodeligen
Protocollen förteckningar på Rotehållare,
som då varit frånvarande, på de till
propositionen om ständig rotering jakande,
samt på de nekande dertill, med förbehåll,
att vid extra Roteringen qvarblifva; äfvensom
upplysning bordt blifva sökt om dem,
som, frånvarande vid förenämnde sammanträden,
blifvit beräknade lill ständigt knecktehåll,
och deröfver besvär anfört, hvilka
äga gällande anspråk, att derifrån utgå. Vidare
synes mig, att man bort infordra
förteckningar öfver egendomarnes uppskatlningsvärden
för bevillning i båda Skånska
Länen, till ledning för jemförelse af Roleringen
i dem båda, och för omdömet om
den föregifne ojemna roteringen Länen emellan.
Desse handlingar synas mig hafva varit
af väsendtlig angelägenhet för målets noggranna
pröfning, som jag trott icke hafva
bordt undfalla StatsUtskottets uppmärksamhet;
och vid detta outredda förhållande,
38
IK-n ii December f. rn.
inskränker jag mig nu, med förbigående af
mindre deta iller, till de hufvudsakligaste
punkter af Utskottens Utlåtande. Deri förekommer
först Utskottens afslag å Herr
Hallenborgs oell Friherre Wrangels påståenden,
att de frånvarande, då frågan i Malmöhus
och Christianstads Län om Skånska
Roteringens permanence förekom, måtte anses
böra få lill extra Roteringen återgå; och
skälen till detta afslag,äro af så märkvärdig
beskafienhet, att de icke böra undfalla
uppmärksamheten, utan med förvåning eraottagas
från de Utskott, hvilka erhållit det vigliga
förtroende, att bevaka Nationens Constitutionella
rättsfordringar, i förening med
den enskildte medborgarens. Ibland skälen
till afslag förekommer, att, sedan Landshöfdingen
i Christianstads Län den i4 Januarii
1813 tillkännagifvit dess föreskrift,
att de ifrån sammanträdet, i afseende på
beständiga Roteringen, frånvarande Rotehållare
fingo ålnöjas med de närvarandes
beslut, hvilken tjenslfärdighet i föreskrift
bordt och möjligen kunnat föranleda till
ansvar, hade Kongl. Majit uttryckligen befallt,
att de frånvarande Rotehållarne skulle
anses såsom bifallaude till ständig Rotering;
men, ehuru ConstitutionsUtskottet
underlåtit att i behörig tid och ordning
fästa uppmärksamhet vid vederbörgndes tillstyrkande
till denna föreskrift, är det ej
Rikets Ständer betagit, att icke godkänna
den för egendouis-säkerheten vådliga priu
-
Den u December f. m.
■*9
cip, att rättigheter kunna genom pluralitetens
heslut i Landsorterne afhändas, utan
eget begifvande; varande denna grund för
afgörande Riksdagar allena förbehållen; och,
nied afseende derpå, anser jag Utskotten hafva
saknat laglig grund för deras afslag å förenämnde
påståenden, äfvensom till deras constitutionsvidriga
förslag till provinciella voteringar
till beslut, som icke annorstädes,
än vid Riksmöten, böra äga rum. Hvad sedermera
den af Utskotten föreslagne Rotejemkningen
angår, så synes den mig vara
inskränkt till Christianstads Län allena, enär
Malmöhus Län förbehållit sig att icke kunna
högre Rotering åläggas, och hvaraf följer,
att Malmöhus Läns Rotehållare äga rätt
att antingen tillgodonjuta detta förbehåll,
eller, om det oförmodligen skulle brytas,
till extra Roteringen återgå; och, då Rotejemkningen
således inskränker sig inom Christianstads
Län, synes val, i jemförelsen till
Malmöhus Län, alt det förra Länets Rotehållare
blifva genom Roteringen mera betungade,
men deri lärer väl någon ändring
icke äga rum, till större deltagande af Malmöhus
Läns Rotehållare, så vida de skola
qvarblifva vid permanent Rotering; och,
hvad rotejemkningen i Christianstads Län
angår, så skulle jag, om jag ägde eget interesse
i detta mål, heldre underkasta mig
en mindre rättvis Rotering, än hänskjuta
saken till en ny local-undersökning, som
torde upptaga en tid af flere år, och åter
4°
Den 11 December f. tn.
blifva föremål för Rikets Ständers omdöme,
ulan alt likväl deu noggrannare rättvisan
kunde åstadkommas; hemställande jag, i sådant
ändamål, om det icke vore lämpligt,
att antaga egendoms-uppskaltningsvärdet
till bevillning till grund för roteberäkningen,
och till jemförelsen med Malmöhus Län,
på sådant sätt, att medium af Rotarnes taxerade
egendomsvärden i Malmöhus Län till
bevillning b 1 ef grunden för Rotarnes beräkning
i Christianstads Län äfven efter
taxeringsvärdet till bevillning. Hade man
nu varit i tillfälle alt känna det uppskattade
egendomsvärdet af desse provinser, torde
man kunnat bedöma, hvad minskning i
den permanenta Roteringen skulle uppkomma
af ett sådant beräkningssätt; äfvensom
af saknade Protocoller upplysning kunnat
erhållas om antalet af Rotehållare, hvilka,
såsom frånvarande, blifvit permanent Rotering
ålagde, oell derifrån böra befrias;
förminskningen i permanenta Roteringen må
blifva större eller mindre, så enär det är
en raltsfordran, alt den medgifves, förmodar
jag, att Ridderskapet och Adeln gör
mindre afsende å bibehållande af några hundrade
man ständiga soldater, på rättvisans
bekostnad, än å skyldigheten att lemna en
gärd af erkänsla åt Skånska Rotehållares frivilliga
åtagande af beständig Rotering, i ärendets
rättsenliga behandling. Jag anhåller,
att Utlåtandet må till Utskotten med desse
anmärkningar återremitteras.
Deu ii December f. m.
Anmältes och emottogs HofCancelleren
m. m., Herr D. von Schultzenheim, hvilken,
å Kongl. Majlis Höga vägnar, aflemnade
Dess Nådiga Proposition till Rikets
Ständer: angående ett tillägg vid 88 §. RegeringsFormen;
samt tvänne Nådiga Skrifvelser,
den ena angående det å RiksSlatens
Tredje HufvudTitel uppförde anslag
till Durchmarche-kostnader; den andra i
anledning af väckt fråga om lättad utväg
till Lånebidrag åt Fastighetsägare,
Herr Grefven och Ordföranden anmodade
Herr HofCancelleren, att till Kongl.
Maj:t framföra Ridderskapets och Adelns underdåniga
vördnad och tillgifvenhet, jemte
försäkran, att Kongl. Maj:ts Högstberörde
Proposition och Skrifvelser skulle med första
blifva inför Ridderskapet och Adeln föredragne;
hvarefter Herr HofCancelleren på
vanligt vis utbeledsagades.
Friherre Wrangel, Henning: Del har
vid detta Riksmöte blifvit brukligt, att nästan
öfver alla förekommande frågor yttra
sig munteligen, och jag hade äfven önskat,
att i dag göra detsamma; men sakens vigt
liar föranledt mig att sätta mina tankar på
papperet, särdeles som man i annat fall så
lätt förledes att låta hänföra sig af ämnet.
Det oaktadt vill jag icke försäkra, att det
skriftliga anförande jag nu går att uppläsa,
utvisar den moderation mången torde ön
-
D e ti ii December f. m.
sk a t; ra en livad jag tryggt kan ansvara för,
är, att det endast innehåller sannnig, och
stödjer sig på verkliga facta.
fl varefter Friherre Wrangel uppläste
följande:
Då Utskotten ändtligen afgifvit sitt Utlåtande
rörande Skånska Roteringen, hade
jag önskat, att de icke allenast fästat sig
vid den nödiga Rotejemkningen, utan äfven
mera afsett den del af Rotehållarnes rättmätiga
fordran, som jag i min motion sökte
göra gällande, nemligen att icke ohördan
fortfarande åläggas ett ständigt Knecktehåll.
Utaf den utredning Utskotten framlagt
synes tydeligen, att Skånska Rotehållarne
genom ett penndrag blifvit beröfvade en
betydlig del af deras förmögenhet, och må
det då icke synas besynnerligt, ätt Skånska
Rotehållarne med otålighet afbida utgången
af denna frågas afgörande.
Jag har sjelf haft tillfälle att på närmare
håll betrakta detta vigtiga föremål.
Vid sammankomsterna har merendels
majoriteten utgjorts af de frånvarande, sorn
icke anat hvad de närvarande beslöto.
Hvad Utskotten anföra rörande det 1813
af en stor del Skånska RiksdagsFullmägtige
ingifne åtagande af ständigt Knecktehåll med
vilkor af nedsättning från 2,572 lill 1,800
Den 11 December f. in.
43
Botar, är visserligen enligt med rälta förhållandet;
inen dervid är att märka, alt det
Blott var två å tre högt uppsatte och inflytelserika
män, hvilka förmådde de öfriga
att blindt följa sina åsigter. Mängden var
föga vetande, om den ingick uti ett Contract,
sorn skulle lindra eller öka deras bördor,
oell några få sökte förgäfves sälta sig emot
en åtgärd, hvars resultat af dem föresågs.
Då, sora nu, var andan att ingå på alla
kostsamma förslag, och Skånska Rotehållarnes
öde tycktes vara afgjordt af några få,
hvilka, ehuru Riksdagsmän, icke på något
sätt voro befullmägtigade af hemmavarande
Rotehållare.
Sora det tydligen synes, gaf detta så
kallade frivilliga erbjudande anledning lill
det uppdrag, Kongl. Maj:t lemnade dåvarande
Excellencen Toll.
För att icke upprepa, hvad Utskotten
.redan anfört, förbigår jag de vilkor, som
vid detta åtagande föreslogos, och fäster mig
endast vid de ställen, der jag tror mig kunna
dpplysa om rätta förhållandet, eller anledningarne
till Skånska Rotehållarnes förfarande
under hela denna för dem bekymmerfulla
period.
Ifrån de.n stund Excellencen Toll fick
sig detta ärende uppdraget, kunde man förutse
dess utgång, och derifrån hafva ock
Skånska Rotehållarnes missöden i denna sak
börjat.
44
Den 11 December f. m.
Excellencen Toll, utmärkt såsom Statsman,
och genom det inflytande han utöfvade
inom den provins, der han varit GeneralGuvernör,
kan sägas hafva genomdrifva
denna anstalt; men jag beklagar Skånska
Rolehållurne, hvilkas framtida ställning skulle
bero al denna mans skicklighet och vältalighet,
hvarförutan denna ständiga Rotering
säkerligen aldrig blifvit tillvägabragt.
Ibland de skäl, som af Styrelsen föregifvits,
hvarföre den vid 1812 års Riksdag
föreslagna nedsättning i Rotar icke kunde
antagas, uppgifver man befrielsen från 1000
man Vargering; men man ihågkommer icke,
all det var Skånska Rusthållarne endast, som
Cngo vidkännas denna lindring, och att Skån*
ska Roteliållarne af Vargeringen icke voro
besvärade, hvarföre denna så kallade lindring
kom dem till ingen nytta. För öfrigt
inser jag ingalunda behofvet af en ökad väpnad
styrka i denna gränse-ort, enär den icke
förr behöfts, under tider, då Danmark, genom
en rnägtig flotta och starkare i alla
afseenden, kunde gjort oss vida mer skada.
Skulle väl Svenskarne behöfva räkna
sina fienders leder nu mera än förr på de
tider, de med sina härar segrade vid Leipzig,
Lutzen och Narwa? —• Vidare angifver
man som skäl, nödvändigheten att
öka Infanteriet, då blott i Skåne funnos 800
man Konungens Eget Värfvade Regemente;
men likväl har man i närvarande stund fuu
-
Den m December f. m,
45
nit nödigt indraga ifrågavarande Regemente,
snart sagt på bekostnad af Skånska Rotebållarne,
hvilkas Soldater nu få bestrida
detta Regementes tjenstgöring. Bättre hade
varit, att lemna rättvisa åt den del af Rotehållarne,
som så oskyldigt blifvit förledd
att ingå uti Ständiga Kneektehållet, och bibehålla
Konungens Regemente, hvilket vid
alla tillfällen gjort sig förtjent af Monarkens
nåd och Nationens förtroende.
Af Utlåtandet synes, att Landshöfdingen
i Christianstads Län, enligt från Regeringen
utgången befallning, gifvit tillkänna,
att de frånvarande finga åtnöjas med de
närvarandes beslut. Orimligheten och olagligheten
af en sådan grundsats ligger för
hvars mans ögon, då man det minsta eftersinnar,
till livad grad en sådan åtgärd är
ingripande uLi hvarje mans fri- och rättigheter.
Är det tänkbart, att behandla en
så vigtig fråga, som denna, i likhet med
vanliga Socknestämmor, der likväl icke eller
pluraliteten äger ålägga nya förbindelser,
då i afseende å denna sak frågan icke
angår mindre, än att frånrycka Rotehållaren
£:del utaf hela hans enskilta förmögenhet.
Yid utgörande af Bevillning har man
åtminstone hopp, att efter 5 år få lindring;
men genom denna anstalt är man beskattad
för everldeliga tider, eller åtminstone så
länge Regeringen finnér för godt bibehålla
detta frätande onus.
4 G DennDecembca- f. m.
Vidare synes af Utlåtandet, att ”Lä”nels
samteliga roteskyldiga invånare med
”underdånig tacksamhet, och med ganska få
”undantag, ingått i Kongl. Maj:ts Nådiga
”Proposition.”
Att genom de frånvarandes inbillade
bifall, likasom med en slags acclamation,
drifva igenom, hvad af Regeringen påbjudes,
är icke konstigt, och deri inlägges
ingen ära, så mycket mindre som man derigenom
tillika skördar missnöje och misstroende
till Stj^relsen, sedan följderna hunnit
visa sig. Den brådska, med hvilken
Regeringen hastade alt få ett önskadt slut
på denna fråga, bevittnar farhågan, att icke
kunna förmå Rotehållarne, att ingå på ständiga
Knecktehållet, så vida rådrum hade blifvit
dem lemnadt. Den af Landshöfdingen
Grefve De la Gardie i underdånighet framställda
önskan, att Länet skulle ihågkommas
tiil framdeles lindring, har icke eller haft någon
slags påföljd, utan stannat vid ett fromt
hopp. När sådant kan ske i en fråga af denna
natur, hvilka förhoppningar kauman väl
i andra mindre betydande fall då göra sig?
Kongl. Maj:t har i nådigt Bref den a3
Mars i8i3 yttrat:
”Kongl. Majit anser att de i en och an”nan
måtto väckte betänkligheter äro en följd
”af saknad erfarenhet om nyttan för Rote”hållarne
sjelfve af den föreslagne förän
-
Den ii December f. m.
47
”dringen, men icke någon obenägenhet cl”ler
bristande nit.”
Dessa hoppfulla föreställningar äro visserligen
af stort värde för hvarje trogen undersåte.
Men dennes pligt är också, att upprigtigt
framlägga sin mening, och alt öppet
tillkännagifva, då erfarenheten visar, att
orättvisan uppnådf sin culminationspunkt. —
Det är också derföre jag icke längre fördöljer,
att förhållandet är sådant, att alla, och
isynnerhet den del af Rotehållarne, som klagat,
funnit förändringen högst menlig och
tryckande, och att ändring påkallas såsom
absolut nödvändig.
Uti Konungens Nådiga Proposition är
lofvad befrielse från Arbetscomraenderingar
utom provinsen, äfvensom vid samma tillfälle
yrkades å ena sidan och lofvades munteligen
å den andra, befrielse från Garnisonstjenst.
Men huru har detta löfte blifvit
uppfylda, då Malmö och Landscrona
behöfva Garnisonstjenst af dessa, genom
tvångslagar sammansatta, Regementen, hvilket
icke litet ökar olägenheterna och kostnaderna
af Rotebesväret.
Landshöfdingen i Malmöhus Län har
meddelat, att ”alla öfrige Rotehållare af alla
”Stånd och vilkor med enhällig röst den Nå”diga
propositionen i underdånighet antagit.”
Jag bör dervid upplysa, att derest icke
maktspråkj öfvertalning och consideratio
-
48
Den i! December f. m.
ner af flera tillstädesvarande Agenter, som
understödde hvarandra, hade blifvit använde,
hade Friherre Maclean lyckats vägleda
opinionen.
Förklarandet af "Kongl. Majrts synner"liga
Nådiga välbehag öfver den enighet,
”sorn ägt rum’’ bevisar, huru Styrelsen blifvit
missledd uti de ingifne Rapporterna,
och kan jag här högtidligen försäkra, alt
denna enighet alldeles icke är enlig med
förhållandet, ty förändringen af Knecktehållet
emollogs med en tyst förundran, och
man likasom frågade hvarannan: Hvad hafva
vi väl ingått på? Hvilket inträffar hvarje
gång dylika ProvinceRiksdagar sammankallas.
Jag medgifver, att tillfällen gifvas, då
sådane sammanträden äro nödiga, men då
höra ock å så väl Authoritheternas, som deras
Clienters, sida största oväld äga rum.
Den åberopade Instructionen innefattar
"en jemkning, som allenast finge sträckas
"till de hemman och lägenheter, hvilka icke
”ingått i Ordinarie Knecktehållet." Men som
dessas antal, enligt hvad förut är sagt, var
till beloppet så litet, är det klart, att förmedlingen
för de ordinarie icke kunde sträcka
sig långt; helst intet afseende på hemmanens
godhet gjordes.
Ingen fick således högre ordinarie rotering
än han, som extra Rotehållare, utgjort.
Att
Den ii De c e inf) er f. m.
49
Att slata af de t föregåend e tyckes genom
följande påbud en contradiction ägt
rum, nemligen: ”att då en jemkning af ex”tra
roteringen bordt föregå indelningen
”till ordinarie Knecklehållet, Commissionen
”rätteligen förfarit, då densamma icke lilltägt
de hemman, som år 1811 blifvit allL—
”för lindrigt roterade, den eljest i allmänhet
’’ullofvade förmedlingen till en femtedel.”
I denna senare act medgifves, att jemkning
enligt min motion borde föregått den
ordinarie roteringen, för att rättvist behandlas;
men ändock följer man den obilliga
grunden, att låta deras lidande fortfara.
Af Utlåtandet upplyses fullkomligen, huru
litet Commissionen handlat eonseqvenl, huru
litet afseende den gjort på förefallande
omständigheter m. in., och att den således
varit anledning lill en mängd klagomål, och
sjelfva Embetsverkens, Kammar-och KrigsCollegiernas,
ogillande.
Hvad Utskotten pag. 28 och 39 framställa,
vittnar 0111 1818 års Ständers rena
afsigter, hvad sjelfva jemkningen beträffar.
Hvaremot 1823 års Ständer tycktes behandla
saken med mera liknöjdhet, eller också
med mindre kännedom om roteringsbesvärets
tryckande beskaffenhet. De ansågo saken
hulpen med ett så obetydligt stöd, som
att vinna lindring i beklädnaden; men så
53 H. 4
5o
Den ii December f. m.
länge man med så mycken samvetsgrannhet
fäster sig vid löftet, att ingen skall få sorn
ordinarie Rotehållare större roteringsbesvär,
än som extra roterad, är detta förfarande
ett välkommit medel att aflägsna all tanka
på lindring för mängden af de lidande. En
förutseende och faderlig Regering begagnar
sig aldrig af sådane förbindelser, som klarligen
verka dylika oredor och orättvisor,
hvilka ty värr i denna sak inträffat.
Utskotten söka pag. 34 och 35 att bevisa
den rättvisa, sorn skedt de frånvarande
derigenom, att i ett ”så vigtigt och magt”påliggande
ärende de frånvarande efter Utskottens
öfvertygelse icke borde fördröja
”verkställigheten af de närvarandes med så
”mycken enhällighet fattade beslut o. s. v.”
Jag hemställer deremot till Ridderskapets
och Adelns rättvisa bedömande, huruvida
något giltigt skäl finnes uti dessa Utskottens
tankar; de innebära någonting så
anstötligt för rättskänslan, att ord fattas mig
att deröfver uttrycka min förvåning. Jag
skulle fastmera tro, att i en så vigtig sak,
som denna, man hade bort lemna Rotehållarne
all möjlig tid alt betänka sig.
Låtom oss se till, huru det i allmänhet
tillgår vid dylika tillfällen. Vederbörande
sammankallas med den förutsättning,
att de alltid böra gå den Nådiga Propositionen
till mötes, dels efter gammal häfd,
Den ii December f. m.
5i
sedan enväldets lid, dels af okunnighet hos
mängden, alt kunna för sig sjelfva utreda
ämnet. Och om vid dylika tillfällen någon
träder fram ur hopen, som har begrepp i
saken, och som tillika kan gifva en ledning
åt det hela, så anklagas han för att vara ett
oroligt hufvud, som vill förleda de öfriga.
Då nu hvar och en känner dessa förhållanden,
frågas, om det är skäl att begagna
mängdens underlägsenhet i jemförelse
med Authoriteternas större erfarenhet och
vana, till att genom insinuationer söka genomdrifva
ett förslag, det må vara billigt
eller icke?
I
Isynnerhet är Utskottens raisonnement
högst lilandervcirdtj då de åberopa det mycket
enhälliga beslutet. Denna enhällighet
hos de närvarande bevisar ingenting, då antalet
af de frånvarande förhöll sig lill de
närvarande som 5 till r.
Sättet att genomdrifva denna ständiga
Rotering, nemligen att anse de frånvarande
såsom jakande, är äfven påtagligen orättvist.
De, som vilja försvara denna åtgärd,
hafva ingen annan utväg, än att anklaga
Skånska Rotehållarne såsom sjelfve orsaken
till utslaget, derigenom att de icke hörsammade
Konungens befallning att infinna
sig. Nå väl, om det ock vore ett fel, bör
det val ursäktas, då mången mera aflägsen
53 H. 4*
5a
Den ii December f. m.
knappast kunnat hinna fram till utsatt ställe,
ännu mindre ägde tid att besinna sig, och
att inhemta nödiga upplysningar i ett ämne
af den vigt, som rör en evärdelig och ganska
tryckande beskattning.
Mängen af sjukdom hindrad har icke
ens i sin ställning förmått skaffa Ombud.
Förhållandet vid delta tillfälle har alltför
mycken likhet med sättet, på hvilket de
väljande i Frankrike behandlades år 1824»
då Regeringen gaf så kort tid åt dem, för
att legitimera deras rättighet, att de blefvo
vid valet uteslutna, och endast de, som ansågos
Ministéren tillgifna, fmgo tillfälle att
uti valen deltaga. Också vet en hvar, huru
1824 års DeputeradeKammare var sammansatt.
Ehuru icke hörande till ämnet, bevisar
sådant i allmänhet Embetsmännens åtrå,
att, äfven på bekostnad af Folkets kärlek
till sin Konung, och dess fasta tro på hans
rättvisa, insinuera sig genom en lika förderflig,
som föraktlig tjenstfärdighet. Då
de kunna öka den beväpnade styrkan, tro
de sig derigenom befästa både sig sjelfva
och Thronen, men de bedraga sig, ty sådant
vinnes endast genom Folkets tillgifvenhet,
hvilken tvertom aftager i samma
mån det känner sig förtryckt.
Herr Hallenborgs yrkande, att de, som
icke njutit en femtedels förmedling, måtte
Den ii December f. in.
53
få tillstånd alt återgå lill Extra Roteringcn, är
blott så vida billigt, som det icke sträcker
sig längre, än till dem, hvilka äga mindre
goda hemman, ty i annat fall skulle de
större egendoms-innehafvarne, såsom ofta
lindrigast roterade i förhållande till hemmanens
godhet, blifva fria från ständiga
Knecktehållet. Denna en femtedels förmedling
kommer dessutom en hvar till godo,
om den projecterade Rotejemkningen
kommer att äga rum.
Då jag nu sökt upplysa de punkter,
hvilka enligt min åsigt äro de vigtigaste,
återstår för mig, att granska Utskottens förslag,
i hvad rör verkställigheten af den oftanämnde
Rotejemkningen. Vid första påseendet
kan jag icke neka, att den ideen,
att genom alla Rotehållarnes votering besluta,
huruvida Rotejemkningen skulle äga
rum eller icke, syntes mig ganska billig;
men vid nogare eftersinnande har jag förändrat
öfvertygelse i detta fall.
I allmänhet tyckes en provins-votering
vara stridande emot allmänt bruk i frågor
af så stor vigt och omfattning, sorn denna.
Det bör vara Rikets Ständer förbehållit att
derom besluta. Hvartill skulle annars Riksdagar
tjena, om man genom sammankomster
i provinserna kunde besluta i dylika
invecklade frågor. De vanliga Riksdagarne
hlefvo åtminstone öfverflödiga, och hvad
ondt dessa än må medföra, hafva de åt
-
54
Den it December f. m.
minslone den nyttan med sig, att till någon
del återhålla och begränsa öfverdrift i
påståenden. Visserligen skulle, genom in*
förandet af ProvinsRiksdagar, alla propositioner
med större lätthet kunna genomdrifvas;
hvilket af delta ifrågavarande mål synts,
emedan man då kommer i beröring med.
vida medgörligare och mindre erfarne personer,
än som man bör förmoda samlas vid
en vanlig Riksdag. Jag anser således det
af Utskotten föreslagna voteringssält belt
och hållit Grundlagsvidrigt; och anhåller,
att, utan Rotehållarnes ytterligare mellankomst,
Rotejemkningen må gå i verkställighet,
helst ett af Rikets Ständer till återförande
af rättvisa och billighet fattadt, samt
af Konungen sanctioneradt, beslut äf att
anse sorn en laglig åtgärd.
Mitt förslag är således: att Rikets Ständer
måtte med en underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj.t ingå, med förklarande, att de
an sedt ny undersökning och Rotejemkning
med Skånska Roteringen behöflig, samt anhålla
alt Kongl. Maj:t täcktes i Nåder en
sådan anbefalla, på sätt att ingen må åläggas
högre Ordinarie Rotering, än hvad han
i Extra Rotering bordt utgöra, eller nu
verkligen utgör, samt att de hemman af
mindre godhet, som äro underkastade Rotering
, måtte blifva lindrade till likhet
med hvad, enligt förstnämnde redan stadgade
vilkor, de bättre hemman blifvit ålagdt.
Den ii December f. m.
55
Skulle, mot min förmodan, Utskotten
icke finna skäl gilla denna af mig framställda
mening, sS är åtminstone högst nödigt,
att voteringssättet förändras, derest alla, på
sätt Utskotten åsyfta, skola njuta lika rätt.
I den händelse Utskotten, oaktadt alla
de skäl, som tala för ett sådant beslut, vidhålla
att tillstyrka votering Rotehållarne
emellan, ber jag, att i sådant afseende få
fästa Ståndets uppmärksamhet på följande
omständigheter.
Hvar och en vet, till hvad grad hemman
i MalmöhusLän, så till vidd som bördighet,
i allmänhet äro öfverlägsna hemman
i Christianstads Län, hvilket äfven
närmare upplyses i Utlåtandet, der man
finner, att 2:ne hemman i Strö socken_, i
Christianstads Län, som utgöra en Rote,
innefatta tillhopa 5ä tunneland uppskattad
jord i åker och äng; hvaremot i Malmöhus
Län till hvarje Rote i Örtofta socken äro
anslagne 536 uppskattade tunneland den
hästa jord. Man förutsätter således, att
Rotehållare i Malmöhus Län måste inse,
att de tvertemot dem gifna försäkringar i
allmänhet skulle få högre Rotering, än de
nu äga, och att de således efter all sannolikhet
böra votera för bibehållandet af nu
varande Rotering. Och emedan de flesta
Rotar befinnas vara inom nämnde Län, synes
billigheten fordra, att ett helt annat
voteringssätt bör äga rum; så mycket me
-
56
Dea ii De eero.b er f. ro.
ra, som i händelse de större Poesessionaterna
i Christianstads Län, med bättre hemman,
skulle förena sig med pluraliteten af
Malmöhus Läns Rotehållare, skulle ägare
af de svagare hemmanen i allmänhet oell
allmogen i synnerhet ensamt blifva lidande.
Jag skulle således tro, att, i händelse
tankarna genom Rotehållarnes votering skola
inhämtas; bör uppå samma dag och timma
ä LandsCancelllen i Malmö och Christianstad
votering ske på så sätt, att, inom hvarje
Län, särkilt beslut fattas.
Skulle nu så inträffa, att t. ex. Christianstads
Läns Rotehållare votera för jemkningen,
men Malmöhus Län önskar förblifva
vid hvad nu är; så får tvisten slilas sålunda,
att vid samma tillfälle, som denna
votering sker, bör i alla fall en Nämnd af
24 personer i hvarje Län utväljas, hvilken,
utgörande tillsammans 48 personer, efter
en månad, sedan allmän kungörelse från
predikstolarna derom blifvit utfärdad, samjas
på utsatt ställe, för alt genom votering
definitift besluta, om denna Rotejemkning
bör ske, eller icke. Fastän jag nu föreslagit
ett annat voteringssält, såsom enligt min
tanka ändamålsenligare, anhåller jag likväl
att få upprepa, att jag för min del förblifver
vid min förut yttrade öfvertygelse, alt
Rotejemkningen utan Rotehållarnes hörande
bör för sig gå, enligt Konungs och Ständers
fattade sammanstämmande beslut.
Den ii December f. ni.
57
Utskotten yttra, aLt förmedling eller
nedsättning till högst en femtedel i den förr
utgjorda Extra Roteringen skall, så vidt
tillgång finnesj tillgodonjutas &c. Uttrycket:
så vidt tillgång finnes> anser jag öfverflödigt.
Här måtte vara fråga, att lindra
en beskattning, som tillkommit mera
genom öfverrumpling, än öfverläggning, och
fördelad mera efter godtycke, än efter localkännedom,
och hvilken således ju förr
dess heldre bör bringas till hvad billighet
och rättvisa emot en hel landsort klafver.
Då måtte väl ej afseende böra göras på det
l unda 1000-talet af soldater.
Yi hafva så länge sett, att 1600 man
effective är den indeldta Infanteristyrka, Regeringen
sjelf ansett behöflig i Skåne, ty
resten Rotar har ju redan länge fått försvara
Fäderneslandet medelst vacanceafgift.
Om således undersökningen visar, alt
en billig nedsättning af några 100 Rotar
påkallas, måtte det väl vara bättre, att hafva
1000 man med rättvisa och ingen missnöjd
undersåte, än att 2000 man bibehållas,
under en allmän öfvertygelse hos invånarne
i Sveriges folkrikaste gränsprovince,
att de efter ordets vidsträcktaste bemärkelse
icke såsom en del af det gemensamma Fäderneslandet,
utan såsom en särskild eröfrad
province, behandlas.
Då Säterier i det öfriga Sverige äro
fria från Rotering, och den ena skattdra
-
58
Deri ii December f. m.
gande, i följd af ingångna köp m. ra., bör
iiga lika rätt som den andra, finner jag högst
obilligt, om Skåne ensamt i detta fall skall
utgöra ett undantag.
Jag anhåller således vördsamt, att 4 §•
sålunda må förändras, att Säterier ochPrestbol
må i likhet med andra dylika i Sverige
vara frän ständig Rotering jrikallade, äfvensom
att, på sätt Utskotten redan tillstyrkt,
in- ocli utsockne Frälsehemman icke
må, vid ägande lika hemmantal och afkastning
med Krono- och Kronoskatte-hemman,
värderas högre.
6 §. tarfvar en fullkomlig förändring,
emedan väl ingen kan ingå på, att man
med rättvisa skulle kunna tvinga de frånvarande,
att anses såsom jakande, eller räknas
bland dem, hvilka ingått på det ständiga
Knecklehållet.
Om än, från Regeringens sida, ett sådant
förordnande fordom blifvit utfärdadt,
förminskar detta ingalunda det obilliga i ett
dylikt stadgande; men, hvad som blott var
obilligt i det ögonblick, då denna författning
utgafs, skulle vara en act af våld i
närvarande stund, då man vill och bör
jemna alla orättvisa förhållanden.
I anledning af allt detta vågar jag föreslå
följande Rcdactionsförändring i Utskottens
förslag:
Den ii December f. m. 5g
Att all jordj sonij enligt sin natur,
anses böra vara extra Rotering underkastad
j skallj utan afseende å det större eller
mindre Hemmantal, hvartill den efter
ortens skattläggnings-method beskattas ,
vid ordinarie Rotering bibehållas så vidt
det icke rörer Säterier j Prestbol , och för
öfrigt dem 3 hvilka såsom frånvarande hafva
blifvit ansedda vara ordinarie Rotering
underkastade; hvilka må återgå till extra
Rotering.
Den tillsatta Committéen må, utan att
vara bunden af Kongl. Maj:ts Skrifvelse!'
den 23 Mars 18* 3, och den 26 April 1814»
äga föreslå andra ändringar, än de, som äro
föreskrifna, och hvilka endast på stället kunna
bedömas, och hvartill opåräknade omständigheter
kunna föranleda, ståndande alltid
Konung och kommande Ständer fritt,
att pröfva, antaga, eller förkasta hvad af
Committeen sålunda blifvit föreslagit.
Så vida Skånska Rotehållarnes öde genom
votering skall afgöras, må de flesta rösterna
af den Nämnd_, som från båda Länen
är utvald, oåterkalleligen afgöra, antingen
vid den redan skedda Roteringen för
framtiden skall förblifva eller en nj extra
Rotering öfver hela Provinsen bör anställas.
Den åsigt, som Pehr Pehrson i sin Reservation
anför rörande voleringsprojectct,
tio
Den ii December f. m.
delar jag helt och hållet. Är Rotefördeluingen,
efter hvad jag tror, allmänt erkänd
såsom origtig, bör ovilkorligen rättelse ske.
Den commission, som framdeles kommer
att sig med Rotejemkningen befatta,
bör åläggas, att icke allenast genom handlingar,
chartor, och andra upplysningar afgöra
Hemmanens värde m. m., utan ock
förflytta sig Härads- ja till ock med Socknevis,
för att kunna desto lättare vara i tillfälle,
att på stället undersöka rätta förhållandet;
härigenom vunnos tvenne ändamål,
nemligen en rättvis Rotejemkning, samt uppgörandet
af en cadaster öfver Skåne, som
kan tjena till rättesnöre för det öfriga Sverige;
en cadaster, så mycket påkallad i vårt
Fädernesland, om en gång det gamla och
tryckande beskattningssättet skall kunna förbättras.
Såsom en följd af alla dessa anmärkningar,
anhåller jag om återremiss, samt
att denna fråga till afgörande må återkomma
inom i4 dagar, på det Riksdagens afblåsande
icke må äga rum, innan ett så angeläget
ärende definitift blifvit afgjordt; med
ödmjuk begäran, det Utskotten täckes göra
afseende å hvad jag yttrat, såsom innebärande
högst billiga fordringar.
Skulle dock mot förmodan Utskotten
förblifva vid deras mening, hoppas jag, att
de Herrar, som dela mina åsigter, skola söka
genomdrifva följande hufvudpunkter, nemi.;
r
Den ii December f. m. 61
1:0 Att om icke Rotejemkningen ovilkorligen
utan föregången Provins-votering
kan äga rum, åtminstone det af mig föreslagna
voteringssätt måtte företrädesvis antagas,
såsom billigt och rättvist;
2:0 Att Säteri och Prestbol från ständig
Rotering blifva befriade;
3:o Att de Rotehållare, som varit frånvarande,
må, äfven om de icke klagat, få
återgå till extra Roteringen.
Som jag, i händelse af återremiss, icke
kommer att taga del uti beslutet öfver detta
ämne, förtröstar jag rnig helt och hållet på
de Herrar, som i mitt ställe söka att göra
vår gemensamma opinion gällande. — Jag
gör mig derom så mycket mera förvissad,
som jag känner deras principer, då fråga
är om Medborgares bördor, ty i händelse
af ett motsatt resultat, mot hvad jag hoppas,
kan man anse alla de band lossade,
som skola gifva styrka åt Landets sjelfständighet;
och om Rikets Ständer icke behjerta
Skåningarnes öde, så förtröstar jag mig på
en mild Konung, som anser Folkets kärlek
för dess belöning.
För öfrigt lemnar jag åt opinionen att
dömma i denna vigtiga fråga; åt denna Domstol,
hvars inflytande är större och oemotståndligare,
än någon magtägandes vilja.
6i
Den ii December f. m.
Friherre Boye s Ludviganförde skriftligen:
Skånska
Rotehållarnes klagan öfver orättvis
fördelning af Roteringsbördan är af Rikets
Ständer, vid tvenne föregående Riksdagar,
pröfvad, och befunnen grundad i sanning
och verklighet. Den är äfven vid denna
Riksdag fullföljd; och då Utskotten gifvit
oss derom ett Utlåtande, som jag, för min
del, icke kan bifalla; tillhör det mig att afskilja
ämnet, och derefter yttra mig öfver
hvardera af dess delar.
Första frågan är denna: De Rotehållare,
som icke varit närvarande, då propositionen
om ständiga Roteringen varit gjord,
och som icke, hvarken sjelfve, eller genom
ombud, densamma bifallit; men hvilka likväl
blifvit med ständig Rotering besvärade,
på den grund, att, i kallelsen till sammanträdet,
det föreläggande blifvit infördt, att
de frånvarande skulle anses hafva propositionen
bifallit; —• dessa Rotehållare, böra
de tillerkännas rättighet, att till extra Rotering
återgå, eller ej? Och den andra frågan
åter är denna: Gifves något moraliskt
eller juridiskt hinder för verkställigheten af
den jemkning i Roteringsbördan, som Ständerne
ansedt böra äga rum?
Beträffande nu den första af dessa frågor,
så kan jag, å ena sidan, visserligen
icke godkänna föreläggandet, att den från
-
Den ii December f. m.
63
varande skulle derföre anses hafva till propositionen
samtyckt; ett föreläggande, sorn
synes hafva härrört från tidepunktens politiska
behof, att skyndsamt veta, hvilken
Militairstyrka man hade att påräkna; men
icke eller kan jag, å andra sidan, undgå
att finna, att sedan RoteringsCommissionen,
på grund af samma föreläggande, ålagt den
frånvarande fastighetsägaren en ständig Roteringsskyldighet,
så var det den ålagdes
ovilkorliga pligt, att deröfver i laglig ordning
anföra besvär; och då han det icke
gjort, utan låtit beslutet emot sig vinna laga
kraft, samt i hela i4 åren ställt sig detsamma
till efterlefnad, är han nu så mycket
mindre berättigad att det upprifva, som,
efter det desse 2000 man redan för längesedan
ingått i cadern af Rikets militaira
styrka, någon rubbning deri, efter min öftygelse,
icke mera begäras kan. Jag bör
likväl härvid erinra, det icke alla frånvarande
låtit sig med voteringen nöja. Efter
Utlåtandets föranledande, hafva några få,
inom rätter tid, anfört besvär, som blifvit
af Kongl. Maj:t afslagne; och som, enligt
90 §. af RegeringsFormen, icke kunna
blifva föremål för någon Ständernes öfverläggning.
Med all aktning för detta grundlagsbud,
tror jag likväl, att det vore Ständerne
fullkomligen värdigt, och jemväl låg
inom conseqvensen af deras förra beslut,
att, i anseende till dessa få klagander, hos
Kongl. Majit i underdånighet hemställa, om
Den ii December f. m.
ic!<e Kongl. Maj:t skulle täckas tillåta, att
de kunde till extra Roteringen få återgå.
Jag beger mig nu till ämnets andra fråga;
och anser mig dervid böra såsom grunder
för omdömet, underställa Ridderskapet
och Adeln de allmänna begrepp, hvarefter
jag tror frågan böra afgöras. Bestå de den
föregående pröfning, till hvilken jag vördsamt
hänskjuter dem, så är min slutföljd
rigtig; hvarom icke, må den gerna, såsom
ett misstag af mig, falla med dem.
Jag har trott, att, så heligt hvarje förbehåll
i aftal måste aktas; så helig är också
den regel, att intet förbehåll får sträckas
utöfver den fråga, hvari det är gjordt; eller
gifvas annan syftning, än det hade, då det
gjordes; jag har trott, att två aldrig kunna
conlrahera om den tredjes rätt, samt att
denna regel har lika kraft, i afseende på
Kronan, som på hvarje enskild man; jag
har trott, att samma rättsgrund bör följas
i fördelning af gemensamma bördor, som
i fördelning af gemensamma fördelar; och
att följaktligen alldeles samma rätt, som
den delägare har, hvilken, till exempel i
liqvid, eller i arfskifte, eller i ägodelning
kan bevisa, att han lidit orätt, derigenom,
att han i fördelarne fått för litet; samma
rätt han har, att begära sin fyllnad af de
andra delägarne, hvilka bekommit hvad honom
bordt tilldelas; alldeles samma rätt
har
Den ri December f. tu.
65
har också den delägare i gemensam börda,
som kan bevisa, att han lidit orätt, derigenom
att af bördan honom blifvit för mycket
ålagd t; den rättighet, nemligen, alt af
de andra fordra att de på sig öfvertaga,
hvad dem bordt åläggas; emedan, i alla sådana
frågor, den enas skyldighet måste gå
i bredd med den andras rätt. Jag har trott,
att frågor af denna beskaffenhet, om de också
få namn af allmänna ekonomiska, dock äro,
i kraft af deras natur, enskille rättsfrågor,
med hvilka Sveriges constitutionellaRegering
aldrig kan taga annan befattning, än den,
att tillåta och anbefalla jemkning, der den
behöfs; samt att Regeringen föl jak tel i gen aldrig
hvarken kunnat eller kan bevilja något
ensidigt beskydd åt den ena delägaren,
emot den andras rättsfordran, eller på dess
bekostnad; och jag skulle sluteligen och
framför allt också tro, att af alla sätt alt
göra sig en ledsam rättsfråga qvitt, gifveS
intet sämre, än att ägna den åt hopens och
slumpens afgörande.
Då jag rttl, efter förutsättande af dessa
allmänna begrepp, går att betrakta det
hinder, Sorn Utskotten ansedt ligga i vägen
för den jemkning i Roteringsbördan, som
skulle gifva rättelsen; och finnér det bestå
i det förbehåll Malmöhus Läns Rotehållare
fästat vid deras begifvande till Ständiga Roteringen,
nemligen, att ej något hemman}
53 H. 5
66
Den ii December f. rn.
eller någon Lägenhet måtte uppsattas till
högre Botering, än hvarmed detsamma redan
j i extra Rotering_, var belagdt; så får
jag icke vägra uppmärksamhet, hvarken åt
skillnaden, sorn visar sig, emellan den fråga,
hvari detta förbehåll gjordes, och den,
hvartill det nu af Utskotten är vordet lämpadt;
eller åt den inskränktare syftning, som
förbehållet endast kunde äga, då det gjordes,
än den, det nu fått i tillämpningen.
I förra frågan, (om extra Roteringens förvandling
till ständig) der Contrahenterna
endast voro, å ena sidan, Kronan, och, å
den andra, Malmöhus Läns Rotehållare, kunde
föremålet icke omfatta något annat, än
dessa Contraheuters rättigheter och skyldigheter
till hvarandra; och då dessa voro
rent Ekonomiska, så var också frågan ensamt
sådan; då deremot, i den sednare frågan,
(om rättigheten till jemkning) såsom
uppkommen ifrån det samfällighets-förhållande,
hvari Malmöhus- och ChristianstadsLänens
samtelige Rotehållare befunno sig
till hvarandra, föremålet både angår, till
en del, andra personer, och äfven omfattar
ett annat ämne. Här ingår ingen Kronans
rätt; ty då Samfällighets-Intressenterne fullgöra
deras gemensamma skyldighet till Kronan,
så har hon icke hvarken nytta eller
skada af den utgång, som deras inbördes
jemkningsfordringar emot hvarandra kunna
erhålla; efter hvilka fordringars natur denna
fråga endast är rättsfråga, men ingen
-
Den ii December f. in.
ling annat. Så naturligt det i förra frågan
var, att Malmöhus Läns Rotehållare
ville, i deras särskildta yttrande, afböja faran
af en förstoring i den allmänna bördan;
så oantagligt synes det mig, att förbehållets
syftning varit annan, eller sträckt
sig längre. Men om man också vill af ordalagets
specialitet antaga, det förbehållets
syftning redan då varit, att fritaga hvarje
Rotehållare ifrån verkan af då ännu icke
Jörutsedda jemkningsanspråk; så kunde följden
ändock icke blifva annan, än den, att
inom Malmöhus Län ålåg hvarje Rotehållare
att åtnojas med sin lott i bördan, så
länge Christianstads Läns Rotehållare icke
gjorde sina jemkningsanspråk gällande, men
också icke längre; ty, så gifvit det måste
vara, att icke hvarken Malmöhus Läns Rotehållare
kunde begära, eller Kronan kunde,
Christianstads Läns Rotehållare ohörda,
bifalla tillintetgörandet af dessas rätt
lill jemkning; så otvifvelaktigt synes mig
också, att om, och så snart de sednare
kunde visa att de lidit orätt, derigenom,
att dem, af den gemensamma bördan, blifvit
mera pålagdt, än på dem sig belöpa
bordt, så skulle också, i naturlig återverkan
deraf, förbehållets beskydd, äfven inom
Malmöhus Läns Rotehållare inbördes, dermed
upphöra.
Vid öfvervägande af allt detta; och
då ifrågavarande förbehåll — tillbakafördt
53 H. 5*
t
CB
Den ii December f. m.
inom sin behöriga gräns — blifvit, å K ro*
nans sida, i allo uppfyldt, derigenom, att
Roteringsbeloppet ej allenast icke blifvit
förstorad t, utan deremot med mera än en
femtedel fönninskadt, kan jag icke finna,
att något hinder förefinnes för verkställigheten
af den allmänna jemkning, som af
rättvisan bär så högeligen påkallas.
Skulle denna mening antagas, så försvinner
dermed behofvet af den anstalt,
som är af Utskotten föreslagen, nemligen,
att låta förbehållets verkan ankomma på
votering af samtelige Rotehållarne i båda
Länen; men för det fall, att förbehållet
skulle annorledes bedömas, bör jag, angående
berörde anstallt, mig särskilt yttra.
Jag skall då icke särdeles uppehålla
mig vid den besynnerlighet, att Christianstads
Läns Rotehållare skulle sammankallas
inför LandshöfdingeEmbetet derstädes, för
att votera, om de ännu vidhöllo eller frånträdde
ett förbehåll, som de NB. aldrig
gjoit, och hvartill, i allt hvad detsamma
skulle deras rätt angå, de aldrig samtyckt;
men jag begär så mycket mera uppmärksamhet
åt det uppenbart rättsvidriga i förslaget,
att låta de Rotehållare, som af orättvisan
i Roteringen sjelfva draga fördelen,
likafullt taga del i den votering, som skulle
afgöra, om jemkning får äga rum, eller
ej, d. v. s. att de, på den orättvisa för
-
Den ii December?. ib.
69
delningen vinnande, skulle afgöra, om de
lidandes rättsfordringar få gälla eller ej.
Jag är skyldig agtning åt den berömliga
möda, hvarmed Utskotten framställt hela
vidden af de fel, som blifvit af RoteringsCommissionen
begångne; men jag föreställer
mig, att i det föreslagna sättet att afhjelpa
dem, i voterings-anstalten, skulle de
klagande snart se orättvisan fördubblad. I
saknad af andra handlingar i ämnet, än Utlåtandet,
kan jag ej med visshet säga, att
Christianstads Läns Rotehållare äro de ensamt
lidande; men efter Utlåtandets föranledande
synes föga tvifvel underkastadt, alt
ju i allmänhet Malmöhus Läns Rotehållare
både äro de mest gynnade, och äfven äga
talrikhetens pluralitet; och hvad är då voterings
anstalten för dem annat, än en verklig
afgöianderätt i egen sak? Utlåtandet upplyser,
att ett uppgifvit hemman i Malmöhus
Län af 536 tunland jord icke blifvit högre
roteradt, än ett uppgifvit hemman i Christianstads
Län af blott 52 tunland jord;
men då nu, i frågan om jemkning dem
emellan, ägaren af det förra skulle erhålla
magt, att votera till afslag; så huru troligt
är det väl, att hans ädelmod skulle gå ända
lill att tillåta jemkningen? Och detta sätt
alt sluta frågan, huru står det väl tillsammans
med del beskydd, som Samhället ar
skyldigt, åt all fordran på Lag och Rätt,
och hvartill en särskild förbindelse jemväl
ligger deri, att den ständiga Roteringen hav
7°
Den ii December f. m.
sin grund i Rotehållarnes fria viJja och patriotism.
Jag hegar, till följd af alla dessa anmärkningar,
att Utlåtandet må återremitteras,
samt att delta milt yttrande må få åtfölja
Remissen lill Utskotten; af hvilkas närmare
eftersinnande jag hoppas ett förslag,
att, i fortsättning af Stäiidernes förra beslut,
hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla;
det Kongl. Majrt täckes, utan afseende å
ofvanberörde förbehåll, förordna jemkning
i Roteringsbördan, med Instruction för Fö rrättningsmännen,
alt dervid taga till grund
hvarje fastighets hemmantal, skattläggning
och taxeringsvärde.
Hvarefter Friherre Boye munteligen
yttrade:
Jag utber mig blott få tillägga några
ord. Om man redan tröttnat vid att under
loppet af 3:ne Riksdagar öfverlägga om
detta ämne, samt vid en kommande önskar
se sig befriad derifrån; må man då skydsamt
vidtaga den enda utväg, som leder
till ändamålet, nemligen att anställa jemkningen;
hvarförutan missnöjet icke lärer
upphöra.
Friherre Cederström j, Jacob: Jag ämnar
icke ingå i någon vederläggning af de
från ämnet afskilda deduetioner Friherre
Wrangel framställt, ej eller i den mängd
al subtiliteter i rättsförhållanden, som den
Den it December f. m.
71
siste Talaren behagat anställa, för att komma
till den conelusion, att Malmöhus Läns
Rotehållare icke hafva rätt att votera uti
ifrågavarande ämne, och att deras intresse
härutinnan är skiljaktigt från Christianstads
Läns invånares; men jag vill blott fästa
uppmärksamheten å den omständighet, som
uti rättsväg är skäligen vigtig, nemligen att
man icke, på grund af några enskildtes begäran,
kan rättvisligen ålägga hela menigbeter
ohördan anstalter, som medföra kostnader,
Väl hafva Friherre "Wrangel och
Herr Hallenborg vid denna Riksdag yrkat,
att en jemkning borde ske, och andre Ledamöter
hafva vid föregående Riksdagar yrkat
detsamma; men Rikets Ständer äga ingen
kunskap, huruvida påslåenderna äro grundade,
och om deras yttrade önskan jemväl är
pluralitetens. Visshet härom är så mycket
angelägnare, som saken rörer tredje mans
rätt, om hvilken icke kan beslutas på enskildta
och obestyrkta uppgifter. Det skulle
icke vara svårt att uppgifva exempel på
motsatta förhållanden från Christianstads
Län mot dem från Malmöhus Län, som blifvit
framlagde; men det tjenar till ingenting,
ty om pluraliteten finner intresse uti
att få jemkning, lära icke de få Säteriägare,
som förmått skaffa sig mindre extra Rotering,
än vederbordt, kunna undgå att blifva
öfverröstade, och få sig tilldelad cn emot
egendomarne svarande Rotering. Då först
blir det möjligt, att med rättvisa företaga
Den ri December f m.
jemkningen. Kongl. Maj:ts beslut, att ingen
jemkning kan ske, förrän just det vilkor
undanrödjes, som hindrar, att Roteringen
för de för litet Roterade får uppsättas,
står fast. Örn man icke vill bestrida Friherre
Wrangels uppgift trovärdighet, att
den stora massan af Skånes innevånare är
för båldt roterad, lära de också utgöra pluralitelen.
Jag vill likväl icke hindra återremissen,
hvarigenom Utskotten få tillfälle
besvara de nu gjorde anmärkningar; men
Utan att Skånska Rotehållarne höras, kunna
Rikets Ständer icke bifalla en anstalt,
som skall kosta mångå tusende Riksdaler,
Herr NordenfalkJohan: Lika med
Friherre Wrangel anser jag nödvändigheten
påkalla en jemkning i Skånska roteringen;
men jag skiljer mig från honom i afseende
på sättet; och då jag ser, att Utskottens
Utlåtande har en uppställning, hvilken upptager
alla sakförhållanden, så instämmer jag
deruti, och skall blott besvara några anmärkningar
deremot. Friherre Wrangels anmärkningar
synas lämpligen kunna innefattas uti
trenne stationer, om jag så får uttrycka
mig. Den första rörer klagan öfver rict
sätt, hvarpå den närvarande roteringen tillkommit.
Den andra innehåller, att jemkning
blifvit föreslagen utan afseende på nedsättning
i Regementernes nummertal. Den
tredje rörer sjelfva formen för frågans blifvande
afgörande, I den första frågan dis
-
Den 11 December f. iti.
pencerar jag mig ifrån allt besvarande af Friherre
Wrangels påstående, det någon personlig
inflytelse skall hafva ägt runi. Jag
bekänner, att jag är okunnig om ett sådant
förhållande, emedan jag endast har kännedom
af handlingarne. Den hufvudsakliga
anmärkningen innefattar, att det skulle varit
en rättsvidrig åtgärd att förklara, det
de frånvarande skulle anses instämma uti
de närvarandes beslut. Om jag går Friherre
Wrangel till mötes med det medgifvande,
att det var illiberalare att i alla frågor
antaga de frånvarandes röster såsom
nekande, kan jag likväl icke medge, att
denna omständighet ensam skulle kunna föranleda
lill upphäfvande af hela anstalten.
Det vore orätt att säga, att någon öfverraskning
härutinnan ägt rum. Det är upplyst
af handlingarne, att sedan någre Riksdagsmän
år 1812 framställt motion om den Ordinarie
Roteringens vidtagande, hafva först
vederbörande Embetsman deröfver blifvit
hörda, och allmänheten sedermera underrättats
genom Landshöfdingarne, att de frånvarande
skulle åtnöjas med de närvarandes
beslut, hvilket äfven intogs i den allmänna
kungörelsen om förrättningen. Man måste
således jemföra detta med förhållandet i åtskilliga
concurs-angelägenheter, der samma
föreskrift äger rum. Den andra anmärkningen
var, att jemkning skett utan nedsättning
i nummerstyrkan. Jag ber härvid
få fästa uppmärksamheten derpå, all uum
-
74
Den ii December f. m.
rnerstyrkan af Extra Roteringen utgjorde
2572 raan. Vid Ordinarie Roteringeij^s införande
afdrogos härifrån 572, och styrkan
reducerades till 2000, hvilket icke är
för mycket för Skåne, i fall roteringen varder
jemt fördelad. Härutinnan har Friherre
Wrangel kanske gått för långt, då han yrkat
nedsättning för alla för hårdt roterade,
utan motsvarande förhöjning å de för lindrigt
roterade. Detta skulle hafva tvenne
olägenheter till påföljd; den ena nummerstyrkans
nedsättning till hälften eller derunder,
den andra att roteringen alltid skulle
förblifva ojemn och anledningen till klagomål
fortfara, emedan hvar och en alltid
skulle fortfara att uppställa sitt förhållande
relatift till den, som icke undergått jemkning.
Den tredje frågan om sättet för ärendets
afgörande, anser jag tydlig. Man har
mycket anmärkt, att denna fråga står i närmaste
sammanhang med det förbehåll, som
nyss blifvit omnämnt, att ingen skulle få
en högre stående rotering, än han förut haft
extra ordinarie. Jag kan döck icke instämma
med Friherre Wrangel deruti, att invånarnes
hörande är grundlagsvidrigt. I Utlåtandet
står, att handlingarne skola, sedan
vederbörande Landshöfdingar blifvit
hörde, framläggas för Rikets Ständer till
den åtgärd 80 §. RegeringsFormeri föranleder.
Skulle man, på sätt Friherre Boye
anfört, anse förbehållet kunna häfvas utan
Rotehållarnes hörande, så vore också hela
Den i i Decttn bei f. in.
åtgärden öfverflödig; ty då vore naturligtvis
alla öfrige Rotehållare belåtna med jemkningen.
Man har yttrat, att man vid 181?.
års Riksdag allenast på några få Riksdagsmans,
hemställan vidtog den sedan så mycket
klandrade åtgärden. Men man skulle
nu falla in i samma fel, om Rikets Ständer
ensamt afgjorde frågan. Man har också
anmärkt, alt resultatet af roteringen vore
sannolikt gifvet, derigenom att Malmöhus
Läns Rotehållare äro lindrigare roterade,
än Christianstads, Af det exempel Utskotten
anfört är icke detta förhållande uppdagadt,
och ett exempel bevisar ingenting.
För öfrigt har Friherre Wrangel anmärkt
hvad som icke lior till saken, att upplösningen
af Konungens eget värfvade Regemente
gick på bekostnad af de Skånska Rotehallarne,
enär deras Soldater blifvit dragne
lill en tjenstgöring i fred, hvarifrån Rotebållarne
vid roteringens ingående befriades.
Denna befrielse gällde likväl allenast comniendering
till andra orter. För öfrigt kommer
denna commendering snart att upphöra,
emedan andra anstalter blifvit vidtagna
för ändamålet. Af hvad jag nu haft äran
anföra synes, att jag är nöjd med Utskottens
Utlåtande; men skulle Ridderskapet
och Adeln behaga återremittera detsamma,
anhåller jag blott, att delta yttrande må få
återremissen åtfölja.
Herr Ribbing: Ehuru jag icke har nå
-
7<5
D c n ii ö c o e in b e r f. m.
got vidlyftigt att i denna sak anföra, får
jag likväl, då flere Talare sig anmält, och
jag bland dem är den första i ordningen,
hos Herr Grefven och Ordföranden hemställa,
om icke, i anseende till den långt
framlidna tiden, fortsättningen af discussionen
kunde uppskjutas till eftermiddagen.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om icke, då flere talare sig anmält,
och tiden redan vore långt framliden, samt
discussionen syntes blifva vidlyftig, Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla Herr
Ribbings framställning,
Ropades Ja,
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart lill 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen d. ii December 1829.
Plenum klockan half till G Eftermiddagen.
Grefve Brahes Magnus, fortfor att föra
klubban.
Fortsattes den i förroiddagsPlenum började
pröfning af Stats- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottens den 5 sist,-  Jidne November under N:o 94 afgifne, och
Dlmi ii December e. m.
77
den 25 i samma månad f. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af yrkad jemkning
i den Provinsen Skåne ålagde Ordinarie
Rotering.
Herr Ribbing, Arvid: Såsom hinder
från att meddela Skånska Rotehållare jemkning
i den Ordinarie Roleringen, hvarom
Rikets Ständer vid sista Riksdag gjort underdånig
framställning, har från Styrelsens
sida blifvit anfördt, ”att det af Rotehållarne
"vid Ständiga Knecktehållets åtagande gjor”da
förbehåll, att ingen dervid borde åläg—
”gas högre Ordinarie Rotering, än den extra
”Rotering han tillförene utgjort, hade en
”sådan jemnare fördelning hindrat.” Och
såsom vilkor för någon slags jemkning hafva
nu Utskotten föreslagit oss att föreskrifva
Rotehållarne, det de skulle låta detta
vilkor falla, och afstå från allt slags anspråk
på den fastställelse Kongl. Majit derå gifvit.
En talare, Friherre Boye, har ock nu,
med all slags juridisk skicklighet, utvecklat,
huru desse Rotehållare, som blifvit förbehållna
vid rättigheten, att slippa högre
Rotering såsom Ordinarie än såsom Extra
Rotehållare, likväl voro skyldige att underkasta
sig en förökad Ordinarie Rotering.
Utan alt ingå i någon speciel vederläggning
af de anförde skäl, hvarå Kongl.
Majit och Utskotten sökt grunda deras likartade
Utlåtanden, eller af slutsatser, hvar
-
Den ii December e. m.
till en talare kommit genom mindre rigtiga
jemförelse!1 med SkiftesFörfattningarne, lärer
för det sunda omdömet klart framstå:
1:0 Alt det varit Extra Rolehållares rätt
att vid deras extra Rotehållning förblifva.
2:0 Att således det varit lika så väl
deras rättighet, att föreskrifva de vilkor,
hvarunder de efter anbud från Styrelsens
sida åtogo sig ett föränd rädt åliggande, Ordinarie
Rotehåilningen, som Kongl. Majit,
att afslå dessa vilkor, om han velat återtaga
detta sitt anbud.
3:o Att, efter dessa grunder, det är
Rotehållarnés ovilkorliga rättighet, att bibehållas
vid det för all jemkning så hinderligt
ansedda vilkoret, att slippa förhöjning
i Roteringen såsom Ordinarie emot hvad
den varit såsom Extra. Dock vore det besynnerligt,
om Rotehållare, för det de icke
skulle vilja frångå denna deras rättighet,
skulle, på sätt Utskotten lika med Kongl.
Majit ansett, sältas utom anspråk på rättvis
fördelning af Roterings-bördan.
Utskotten hafva lika med Konungen
ansett Hans löfte heligt, aLt förenämnde förhöjning
ej skulle äga rum; men nu har
Kongl. Majit gifvit ett annat löfte: att Rotehållare
skulle vid Ordinarie {loteringens
bestämmande få den åsatt, efter beskaffenheten
af hvarje egendom och lägenhet,
allt efter blifvande instruction för
D e ii ii D e c e m b e r e. m.
79
Roterings-Commissionen, och denna instruction
innehåller i a:dra punkten: ”att lika
”grunder och lika värden böra bestämma
”hvars och ens andel i Knecktehållet i hela
”provinsen, dock så, alt ingen kan påföras
”högre Ordinarie Nummer, än han nu utegor
extra Rotering.” Det ena Konungens
löfte måtte vara så heligt som det andra,
lauder öfvertvgelsen om hvilkas uppfyllande
Rotehållare på Ordinarie Rotering ingått.
Har nu icke den rättvisa blifvit iakttagen,
som Konungen utlofvat skola följas
vid Ordinarie Roteringens fördelning, så synes
mig, att Utskotten bordt ovilkorligen
tillstyrka sådane åtgärder, hvarigenom deri
kommit till verkställighet, medelst en allmän
Rotejemkning; men det vore att hjelpa ondt
med hälften värre, om vi skulle ingå på Utskottens
förslag, och med detsamma, för rättvisans
meddelande i det ena fallet, fästa såsom
vilkor, hennes öfverträdande i det andra,
afsägelsen af den välförvärfvade och af
Konungen stadfästade rättigheten, att vid
denna allmänna jemkning ingen finge påföras
högre Ordinarie Nummerj än han nu
utgör Eoctra Rotering.
Att orättvisa blifvit begången vid Skånska
jordens inrotering till Ordinarie Knecktehåll,
det behöfver jag icke bevisa, sedan
Utskotten sjelfva uppräknat det våld, som
i olika rigtningar genom RoteringsCommissionens
åtgärder blifvit utöfvadt, tvärtemot
Lag, Grundlag, der skyddade privilegier
Dcn ii December c. m.
oc!i indelningsverk, ingångna vilkor, Konungens
löften och utfärdade Instrueliom
Hade föreskriften, att ingen slags förhöjning
af den Ordinarie Roteringen mot den Extra
finge äga rum, varit en nådebevisning,
hvilken, såsom vanligt ej kunnat ske utan
på andras bekostnad, så hade möjligen fråga
om dess bestånd kunnat uppkomma, men
nu var den en vilkorad rättighet.
Grefve Horn j Claes Predrik: Behandlingen
af ifrågavarande ämne, alltifrån dess
början intill närvarande stund, vittnar om
de Styrelse- och Lagstiftnings-grundsattser,
som alltsedan 1812 gjort sig gällande, gående
i arf från den nästförflutna tiden och,
som mig synes, djupt rotfästade i vår Statskropp.
Man har tillräckligt tvistat om värdet
och halten af desammä, men dock hänskjutit
tvisten till efterverldenS dom, som
torde blifva både strängare och oblidkeligare
än den man nu undviker att underkasta
sig. Min opinion om dessa grundsattser
torde vara tillfyllest ådagalagd, då
jag så ofia sett mig uppkallad att Öppet
bekämpa dem. Ilär framstå de nu i ett
verkligt chaos af orättvisor, Embetsmannaoskicklighet
och väld, som, utöfvade i en
annan tid och under andra omständigheter,
skulle hafva medfört de betänkligaste följder.
Jag finner också tiden längesedan inne
både för Regering och Ständer att afgöra
frå
-
D e n ii Dece in b c r e. ni.
81
frågan om Skånska Roteriugen på elt salt,
att framlida vådor undanrödjas derigenom,
att Sveriges rikaste gräns-provinser icke ställas
utom det rättsförhållande, som åtminstone
det öfriga Sverige åtnjuter. Skånes
rättmätiga anspråk, i detta afseende, hafva
hittills vunnit så litet afseende af verkställande
magten, att detta förmodeligen varit
en anledning för de förenade Utskotten att
förfara på samma sätt. Jag vill icke undersöka
hvad sorn kan vara af mer eller
mindre enskildt nytta, utan hvad som är
det allmännas, hvad sorn nemligen är rätt.
Då framstår först frågan, om Skånska
Ordinarie Roteringen är lagligen tillkommen
eller icke. Den grundar sig icke på något
RiksdagsBeslut, då den aldrig af Konungen ,
eller enskild motionär, blifvit föreslagen,
hvarföre den också af förra Ständer endast
såsom provisorisk blifvit godkänd. Det var
till följe af enskild te Skånske Possessionat
ters underdåniga begäran om lindring i provinsens
Extra Rotering, med skyldighet att
hålla ständig Soldat, sorn Kongl. Maj:t anbefall
te de extra Roteringsskyldiges hörande
öfver frågan, med föreiagde vilkor, som
likväl icke öfverensstämde med dem, hvilka
hos Konungen blifvit i underdånighet
föreslague. De, som öfver den Kongl. Proposition
yttrade sig, (^troligen de, hvilka med
skäl kunde frukta för en ökad extra Roterings
53
II. 6
82
Den it December e. m.
skyldighet) uppställde å sin sida det vilkor
för åtagandet af den Ordinarie Roteringen,
aLt denne icke fick öfverstiga den
redan ålagde Extra, men att itdels minskning
deremot skulle öfverallt äga rum.
Alt nu förena de å ömse sidor bestämde
viikoren, måste visa sig som en ren
omöjlighet och skulle för alltid hindra den
högst nödiga Rotejemkningen. Oförklarligt
är det derföre i många afseenden, att Regeringen
kunde anbefalla Ordinarie Roteringens
verkställande, hvilket också skedde
på det aldra orättvisaste sätt. Denna
handling, ett foster af sin tid, visar, huru
ansvarslöst man trodde sig kunna förfara.
Förhållandet ådagalägges tillräckligt af UtskottsBetänkandet,
som åberopar föregående
Ständers underdåniga anhållanden otn
rättelse och jemkning i hela Roteringsverket.
Regeringen har svarat, att denna jemkning
hindrades af samma åtgärder, som Regeringen
dock sjelf godkänt; en omständighet,
som nogsamt utvisar hela verkets natur.
Herr Ribbing har ganska riktigt anmärkt
förhållandet, och man inser lätt att
med iakttagande af det vilkor, förutan hvilket
ingen Ordinarie Rotering med något sken
af rättvisa kunnat åläggas, det ständiga manskapets
numeraire hade måst nedsättas, kanske
till hälften, emedan normen för hemmanens
Ordinarie Rotering hade blifvit den
minsta Extra Roterings-skyldigheten. Säkerligen
hafva Konungens Rådgifvare funnit me
-
Den ii December e. m.
33
ra betänkligt alt tillstyrka denna utväg, såsom
kanske snarare ledande till ansvars påföljd,
då provinsens Beväringspligt ökats i
samina mån, som närmare 2000 man Extra
Roteringskarlar saknats, hvilka borde i första
baiid fylla behofvet af manskap.
Det enda sätt jag finner vara lagligt
och billigt, för frågans afgörande är, att
upphäfva Skånes Ordinarie Rotering, och
synes det mig som Styrelsen, hvilken bör
finna villervallan nog stor, borde sjelf biträda
denna mening. Skåne skulle dä komma
i åtnjutande af samma jemkning i Extra
Roteringen, som enligt 1823 års Ständers
beslut öfvergålt det öfriga Sverige.
Derefter kunde man föreslå en förvandling
till ordinarie Rotehåll, i händelse man tror
det vara af någon politisk vigt, att i Skåne
underhålla en ständig Infanteritrupp på
indelt fot. Jag är icke af den tankan, men
om en sådan gör sig gällande, kunde man
öfverlåta till Kongl. Maj:t rättighet alt härom
öfverenskomma med provinsen.
Då i Skåne ej finnes samma grund för
Extra Roterings-jemkningen, som i Rikets
öfrige provinser eller Ordinarie Rotebållet,
vill jag föreslå en annan, nemligen Rusthållet,
så att t. ex. den jordegendom, som
i värde enligt ortens skattläggnings-method
svarar mot ett Rusthåll med dess augment,
erhåller en viss extra Röteringsskyldighet.
53 H. 6*
84
Den ii December e. in.
Jag kanner ej Skåne tillräckligt för ätt bestämma
nummerantalet.
Vid beviljad återremiss af Utlåtandet
anhåller jag, att dessa mina tankar måtte
åtfölja.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
I detta ämne äger jag någon erfarenhet, dels
såsom sjelf för detta Rotehållare, dels som
Ombud för Lunds Akademi vid sammanträdet,
då den Ordinarie Roteringen inrättades.
Jag kan intyga, att en hvar trodde
sig genom åtagandet af den Ordinarie Roteringen
erhålla en minskning uti Extra Röteringens
numeraire. Utan tvifvel ingick
äfven -ett patriotiskt nit bland bevekelsegrunderna,
men dock i väsendtlig mån äfven
egen fördel. Många hafva dock ingen
förminskning erhållit, men någre till och
med en tillökning. Och de, sorn voro så
långt borta, att de ej kunde vara närvarande,
ej heller gifva ett Ombud föreskrifter
i ett ärende, som för dem var okändt,
borde väl ej vara bundne vid någon pluralitets
beslut. Alt man ej straxt klagade,
kom väl mest deraf, att välståndet hos jordägare
i Skåne den tiden var i jemt tilltagande,
i följd af stigande priser på egendomar
och landtmanna-producter. Sedan
ett motsatt förhållande inträffat, har man
sett sig om öfverallt efter lindring i sin belägenhet,
och äfven velat söka den i afse
-
Den ii December e. m.
85-
ende på det tryckande roteringsonus. Mången
af de med skäl klagande skulle dock
gerna vilja bibehålla den Ordinarie Roteringen
i all sin vidd, om Skåne ännu hade
i behåll samma pris på egendomar och de-t
ras produeter. Den nästan allmänna beredvillighet,
att ingå på Styrelsens förslag
härom borde ej belönas med väld och ouppfyllda
loften. Åtagandet var frivilligt, och
det är sålunda klart, att vilkoret! derföre
böra uppfyllas, så vida contracter emellan
Staten och enskilte böra vara lika heliga,
sorn emellan enskilte personer. Man kan
väl säga, och detta är enligt min tanka den
enda invändning, sorn mot ifrågavarande,
motion med någon billighet kan göras, att,
om Extra Roteringen qvarblifvit, så hade
en jemkning deraf nödvändigt kommit alt
ske, sorn medfört en tillökning för visse,.
Men delta skäl får i allt fall vika för det
uttryckliga förbehåll vid åtagandet, åtminstone
i Malmöhus Län, nemligen, ”att,
ej något hemman eller någon lägenhet må
uppsättas till högre rotering, än hvarmed
detsamma redan i Extra Rotering är helagdt,
och att således den förminskning,
Kongl. Maj:ts Nådiga .Proposition åsyftar,
må samvetsgrannt och proportionaliter tillkomma
hvar och en i den nya Roteringsskyldigheten.
Men i hvad mån äga Rikets Ständer
rätt och förmåga, att skaffa rättelse? Om,
8G
Den ii December e. m.
man straxt efter regleringen, det vill säga
vid nästpåföljande Riksdag beifrat saken,
hade det varit latt alt få den afhjelpt, helst
den då ännu icke fått sken af gammal häfd.
Vid 1815 års Riksdag gjordes dock icke någon
anmärkning mot åtgärden hvarken till
eller uti ConsliluliousUlskottet, dit anmärkningen
hörde, om åtgärden varit stridande
mot Indelningsverket eller mot Grundlagen.
\.fven jag var då Ledamot i detta Utskott,
och får till min ursägt anföra, att SlatsRådels
Protocoll vid den Riksdagen fördeldtes
lill genomläsning på 3:ne afdelningar,
och att KrigsExpeditionens, till hvilken
målet hörde, ej förekommo i den afdelning,
der jag satt.
Friherre Wrangel har uppgifvit, att
Christianstads Län blifvit svårare roteradt,
än Malmöhus, och man har sorn bevis härföre
anfört, att 2 hemman i Strö socken i
förstnämnde Län, som utgöra en Rote, innefatta
tillhopa blott 52 tunneland uppskattad
jord i åker och äng, men att i Örtofta
socken af sistnämnde Län äro till hvarje
Rote anslagna 536 uppskattade tunneland
odlad jord af hästa beskaffenhet. Dessa
exempel bevisa dock mindre derföre, att
man blott tagit i beräkning åker och äng,
men icke skog, hvarpå Strö socken har öfverflödig
tillgång, då Örtofta saknar den
alldeles och äfven har föga lorf. Men att
inom samma Län och nära bredvid hvar
-
Den 11 December e. m.
annan finnas hemman med lika god jord,
dock med den största olikhet i roteringsonus,
kan jag bevisa genom jemförelse af
samma Örtofta socken, med en egendom,
som jag sjelf ägt, nemligen Remmarlöf,
hvaraf blott ungefär 200 tunneland åker
och äng ulan skog eller torf utgjorde en
Rote, och ändå var Örtofta sockens läge
förmånligare, samt af säteri-natur, det Remmarlöf
ej var. Sådana exempel äro många
som ådagalägga, att orättvisa blifvit vid
fördelningen begången, ända derhän, alten
olikhet af flere 100 tunneland uppkommit
i roteringsonus.
Hufvudfrågan är nu, om ett utfästadt
vilkor vid Roteringens åtagande skall uppfyllas
genom numerairens förminskning, eller
om denna numeraire skall bibehållas
och vilkoret lemnäs ouppfyldt. Jag förmodar,
att Rikets Ständer anse sin pligt och
Folkets rätt vara, att de i denna del inträda
som Medlare, och som Utlåtandet i delta
afseende ej uppfyller hvad som erfordras,
så förenar jag mig med de Herrar, sorn önskat
återremiss. Jag skall be att få erinra,
att det torde vara af mera vigt, alt man
har en liel klass af Rotehållare nöjde, än
ett par 100 Soldater mera i en gränsprovince.
I en sådan, i synnerhet då den förr
tillhört Grannriket, är det angelägit, alt söka
försvarsmedel ej blott i Soldater och fästningar,
utan ock i Folkets tillfredsställelse
88 Den 11 December e. m.
med sin belägenhet samt öfvertygelse om
Regeringens så väl sorn Representationens
rättvisa och ordhållighet. Man bör utomdess
söka att godtgöra fordran på och beviljandet
af så dryga skattebördor genom
deras rättvisa fördelande och med rättelser
i detta afseende, när de tarfvas. Jag får
slutligen tillägga, ali här är icke fråga blott
om en lindring för de roterade Jordägare,
utan äfven för deras Arrendatorer eller Frälsebönder,
hvilka oftast äfven af roteringsonus
äro tungt tryckta. Ja, mine Herrar 1
meningen, med den införda Roteringen i
Skåne, var väl icke, att öka onera för dessa
i allmänhet redan nog förut vanlottade
Frälsebönder. — Jag får af alla dessa skäl
anhålla om Utlåtandets återremitterande»
Herr IIj erta^ Gustaf: Då så mångå Ledamöter
begärt återremiss, och här är fråga
att Rikets Ständer skola uppträda såsom
medlare mellan en hel province och verkställande
Magten, anser jag för min skyldighet,
att, så vidt jag förmår, framställa
medel, som på en gång bereda rättvisa i
saken, och icke blotta Skåne på en stam
Soldater, hvilka äro nödiga för provincens
försvar. Jag bar sökt utreda ämnet för
mig, och funnit åtskilliga betänkligheter härvid.
1:0 Har jag sett ett i8ro års Rikets
Ständers beslut om en Extra Rotering hafva
haft den följd, att en ständig rotering blifvit
ingången, iSto års Beslut lyder sålunda3
Dc n ii Decc rn Lere. m.
8>J
”Såsom det första medel till Rikets ökade
”försvar, bör ali nu inom dess gränsor vägran
de oroterad jord, af hvad namn och
”beskaffenhet den vara må, de Boställen
”endast undantagna, som af i tjenst varande
”militaira personer innehafvas, så snart Risket
med krig hotas eller oroas, genast upp”sätta
och med beklädnad förse det emot
”samma jord svarande Försvars-manskap,
”hvilket Kongl. Majit äger att på en gång
”med Qrdinaira Armeen låta uppbåda och
ötitcom meri dera; dock bör denna extra Ror
”tering vid krigets slut alldeles upphöra och
”aldrig oftare, än då Riket hotas med an”fall,
kunna uppsättas.” (^Se Rikets Ständers
Skrifvelse den ii April i8io)v
Deri finnes alltså ej någon princip stadgad,
som icke är allmännelig; der står ej
att endast den privilegierade jorden skall
hafva Extra-ordinarie Rotering, och att den
öfriga jorden skulle hafva Ordinarie Rotering;
det var först vid 1812 års Riksdag
det bragtes å bane i anledning af en motion
af Herr von Schmitterlöf. Jag ser då,
huru åtskillige Riksdagsmän från Skåne, fruktande
för ett sådant åliggande, att på en
gång vid uppbådning inom en enda provins,
anskaffa 25oo inan, och uppskrämda af de
öfverläggningar, hvilka vållade det beslut,
som den Riksdagen fattades: ”att RiketsStän<!der
i underdånighet nedlägga för Kongl.
”Mäj;t den önskan, alt på det sätt Kongl,
9°
Den ii December e. m,
"Majit i Nåder finner lämpligast, den verkställde
Extra Roteringen må varda å nyo
"öfversedd, och der den skulle befinnas
"ojemn i förhållande lill gamla Roteringen,
”i Nåder derefter blifva jemkad, ehvad underdåniga
besvär deremot blifvit anförde
"eller icke;” jag ser dem anmäla till Kongl.
Majit sin fruktan för provinsens vidare betungande
med Extra Rotering och sjelfva
anhålla: "att provincen Skåne skulle med
en ständig rotering blifva belagd, genom
upprättandet af ett Regemente utaf 1800
man, hvaraf endast 1200 skulle vara effective
och 600 ständigt vacante.” Skånes önskan
synes klarligen hafva varit en följd af
den orsak, som Herr Munck af Rosenschöld
uppgifvit, nemligen den tro, att provincens
onera skulle lindras. Men huru verkställdes
deLta? Rikets Ständer hördes icke öfver
ämnet. Det var några Egendomsägare,
Prester och 7 Bönder, som till Kongl. Maj:t
framförde den önskan, hvilken gaf anledning
till den befallning åt Hans Excellence
Toll alt öfverlägga med provincens innevånare,
som Friherre Wrangel omtalat. Då
dessa sammanträden verkställdes, började
man finna att innevånarne med försigtighet
gingo tillväga och gjorde vilkor, som hindrade
verkställigheten, och drogo ut på tiden
ända till år 1815, så att jag, för min
del, icke finnér något underligt attConstilulionsUtskotlet
vid 1815 års Riksdag icke
kunde väcka anmärkningar i saken. Jag be
-
Den ii December e. m.
Iiöfver icke yttra mig, huru Roteringen verkställdes,
och om alla de oformligheter, som
hegingos af Commissionerne m. m. Flere
Ledamöter hafva redan framställt dem, och
dessutom angifvas de så väl i Utlåtandet,
som af Collegiernas Skrifvelser lill
Kongl. Maj:t. Första Riksdag efter Roteringens
verkställande, som var 1818 års
Riksdag, väcktes frågan om Skånska Roteringen
hos Rikets Ständer; saken väckte
dock då föga uppmärksamhet, emedan allmänheten
ej ännu då var öfvertygad, att bördan
var så betydlig, som man sedermera erfarit,
då Näringarne blifvit i aftynande. Beslutet
blef också endast, att en Rotejemkning
skulle ske, grundad på den tanka, att bibehållandet
af 2000 man ständig Beväring för
Skåne var nödvändigt. i823 års Rikets Ständer
ansågo äfven, att 2000 man borde bibehållas,
och således ingen ytterligare lindring
i Roteringen Skåne tillerkännas; men
en jemkning funno de dock böra ske, hvaremot
Kongl. Maj:t ansett att det af Malmöhus
Läns innevånare fästade vilkor, jemfördt
med bibehållandet af 2000 nummer, gjorde
all jemkning omöjlig. Här uppstå således
tvänne förhållanden; bör Regeringen fästa
någon så synnerlig vigt på bibehållandet
af 2000 nummer, att rättsprinciper derföre
måste uppoffras? Bör man uppoffra den
grundsatsen, att Rikets Ständer äga rätt att
besluta om alla dylika onera, och alltså
ogilla hela den åtgärd, hvarigenom Skåne,
<j2 D.tsn ii, De Ci'ii» K er e. rr>.
ulan Ständernas medgifvande, blifvit ålagd
nooo nummer ständigt Rotehåll? Jag tror,
att mera afseende bör göras på rättvisa, än
derpå, alt hafva några flera soldater. Jag
anser normén,, för bibehållandet af 2000,
nian, böra förfalla; men tror, hvad Grefve
Horn också redan, visat, att det icke äe
omöjligt att bibehålla Ordinarie Rotering,
om en annan norm derföre
ex. Rustningsskyldigheten. Skåne är ännu,
pligligt a,tt lyda Rikets Ständers och Kongl,
Maj:ts gemensamma Beslut af år 181,0, angående
Extra Roteringen. Skåne har således
ej ett ord att säga, om den öfver hela
Riket beslutade Extra Roterings-jemkningen
äfven ö.fvergår Skåne. Men Extra Roteringen
i Skåne kan alldeles icke jemföras
med ständiga Knecktehållet, på sätt sorn sker
öfver liela det öfriga Riket. Lika säkert
kan en jemkning af Extra Roteringen inom
provincen Skåne ske i förhållande till det
Rustnings-onus denna province nu är underkastad,
som de andra provincernas Extra
Rotering jemkas efter det dervarande gamla
Knecktehållet; hvarföre jag till alla delar
förenar mig i Grefve Horns åsigt att räkna
2 extra Rotekarlar för fullt Rusthåll. Den-?
11a jemkning måste nödvändigt föregå all
annan extra åtgärd. Den är af Rikets Stän-?
der en gång beslutad, den kan verkställas
utan att begå någon väld. Det vilkor, som
Malmöhus Läns Rotehållare gjorde, kommer
då derigenom äfven naturligtvis att förfal
-
Den ii December e. m.
93
Ja. Men fastän denna Extra Roteringsjemkning
förrättas, behöfva dock icke Skånska
Regementerne afskaffas, ty deras bibehållande
anser jag vara af högsta vigt, om
ej två, åtminstone ett Regemente. Sedan
nemligen en sådan provisionel jemkning
af Extra Roteiings-besväret i Skåne föregått,
konna Rikets Ständer mellankomma
och yttra sig om den Ordinarie Roleriirgen.
Då kan man bestämdt bedöma hvad
Skånes onera i detta afseende böra vara;
och då det är Lagstiftande Magtens pligt
att bedöma, huruvida det går an att grunda
en Extra Rotering i en hel provins derpå,
att en massa af folk måste skaffas i sjelfva
stunden, då kriget botar landet, utan
gammal stam att insätta dem uti; kunna Rikets
Ständer, vid en blifvande Riksdag, medgifva
Skåne, att på ett billigt, med Rikets
allmänna samt provincens enskildta fördel,
öfverensstämmande sätt, få förbyta sin Extra
Rotering till en ständig. Då uppstår en
rättighet för Lagstiftande Magten alt besluta
om sättet och vilkoren, huru en Ordinarie
Rotering för framtiden i Skåne må
kunna fortfara, hvarvid nummerantalet väl
ej måtte blifva hufvudsnken, sedan vi numera
veta, att hela vårt Indelningsverk hvilar
på den rättigheten för Rotehållaren, att
icke till personlig krigstjenst kunna uppfordras,
och Beväringspligten alltså kullkastat
grunden för hela I n d eln i n gsCo n t ra c tet.
Beslutet blir, att den i Skåne till Extra Ro
-
94
Den ii December e. m.
tering skyldige jorden icke, efter t. ex.
a 2 extra Rotar pä ett vanligt Rusthäll utgör
mera än 25oo man, och om Rikets Ständer
skulle anse, att underhållet af t. ex.
1200 man ständige svarar mot dubbla antalet
Extra Roterade; så gjorde detta, i min
tanka, ingenting. Skånes försvar är bättre
besörjt med ett Regemente på 1200 man,
lill Stam för en talrik Beväring, uttagen af
en nöjd, lycklig och rik provins, än med
2000 ständige, och samma Beväring, utgjord
af liknöjde, fattige och missnöjde. Jag påstår
således, att intet annat till nästa Riksdag
bör vidgöras, än att Rikets Ständer hos
Kongl. Majit anmäla, att de ej funnit sig
kunna föreslå något för att komma tillrätta
med denna sak, innan en provisionel jemkning
af Extra Roteringen blifvit verkställd,
hvarvid 2 Extra Rotar antagas motsvara ett
i orten vanligt Rusthåll, och att Kongl. Majit
berättigas att derom vidtaga förberedande
åtgärder och till Rikets Ständer vid nästa
Riksdag derom meddela underrättelse, samt
att Ordinarie Roteringen nnder denna tid
bör fortfara; men att Rikets Ständer, som
förmoda att en inskränkning deri bör ske,
trotsig böra föreslå, att de undertiden uppkommande
vacancerne ej recruteras, utan
att vacance-afgifter i det stället erläggas,
hvilka afgifter, tillika med de medel, som
af Christianstads Län till detta ändamål äro
afsalte, skola användas till kostnaderne för
den blifvande Extra Rotejemkningen; hvar
-
Den ii December e. m.
95
jemte Rikets Ständer böra hos Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t ville befordra en
skyndsam utredning af detta ömtåliga ämne,
så att Rikets Ständer nästa Riksdag
hunna komma i tillfälle att besluta, huruvida
en ständig Rotering med rättvisa kan
äga rum, på det en ständig Stam må inom
denna province, för dervarande Beväring,
finnas. Om, såsom jag anhåller, Utskotten
från denna sida, ville behandla saken, så
tror jag att provinsens fördel skulle kunna
bibehållas med Rikets Ständers värdighet,
som verkligen är förnärmad, då 2 hela InfanteriRegementen,
under våra ögon, men
utan något det ringaste Ständernas börande,
blifvit uppsatte. Jag anhåller om återremiss
af Utlåtandet, och att dessa mina
anmärkningar må densamma få åtfölja.
Friherre Boyej ludvig: Till den Ledamot,
som ansedt aftalet emellan Kongl.
Majit och Kronan samt Skåningarne olagligt,
derföre att Rikets Ständer icke deröfver
blifvit hörde, till denna Ledamot öfverlemnar
jag att sammanjemka denna grundsats
med den jag vill erinra mig han yttrade,
när frågan om Passevolancen förevar,
då han nemligen ansåg oriktigt och olagligt,
att nämnde fråga hänsköts till Rikets
Ständer, och icke fick af Kongl. Majit och
Kronan samt Rust- och Rotehållare sjelfve
afgöras; för mig, som ej mera kan förlika
mig med den satts, att frågan om Contrac
-
'
/
Den ii December e. m.
tets laglighet ännu står öppen, enär tiden
och verkställigheten tillslutit densamma ,
samt gifvit helgd åt Contractet, för mig är
hvarje utväg att komma till rätt och rättvisa
angenäm. Jag har kanske ej riktigt
förstått Herr Hjertås mening, men jag tyckte,
att hans förslag var håde rättare och
fördelaktigare; och jag har då det förtroende
till Utskotten och Regeringen, att
när detta förslag blir skriftligen aflemnadt,
och man sålunda kan bedöma tillförlitligheten
deraf, man skall vidtaga det, om det
befinnes så godt, som jag tror. Detta förslag
syntes mig äfven lämpligt derföre, att
man då alldeles kunde förbigå det ömtåliga
vilkor, sorn fästades af Malmöhus Länsinnevånare.
För Herr Ribbing, som betraktar
detta förbehåll i sina specialiteter, för
honom kan det vara ganska riktigt, att tro
hvad han här anfört; men för mig, som
icke kan öfvertyga mig, att meningen med
förbehållet nu kan förklaras annorlunda, än
det verkligen vid tillfället, då det gjordes,
kunnat vara, för mig, säger jag, ligger det
klart, att meningen med förbehållet icke
kunnat vara, att precavera sig mot en jemkning,
som var naturlig, när den skulle blifva
nödig; må det vara tillåtit anse detta
förbehåll icke kunna hindra jemkning Roteliållarne
emellan; ehuru mycket jag respecterar
Grundlagen och dess ordalydelse, kan
jag dock icke tillåta mig tro, det dess
me
-
Den ii December e. ui.
97
mening är, att Rikets Ständer äga ålägga en
särskild provins något onus. Att ålägga
hela Svenska Folket en börda, dertill äga
Rikets Ständer rätt, men i min tanka kunna
Ständerna icke åläega provinsen Skäne
Ordinarie Rotering. Derföre kunna icke de
enskilta Contracten underställas Rikets Ständers
sanction , eller Rikets Ständer mera inblanda
sig i denna affär, än att till Kongl.
Majit frambära sina underdåniga önskningar.
Herr Munck af Rosenschöld: Vid sammanträdet
af Rotebållarne i Malmöhus Län
för 2 a 3 år sedan beslöts, att en Cassa
skulle bildas af öfverskotten för vacancespannemålen,
till bestridandet afen framtida
jemkning uti Roteringsskyldigheten; hvilket
jag förmodar, att Friherre Wrangel äfven
känner. I afseende på den föreslagne
voteringen Rotehållarne emellan, är min
tanka, att de böra höras, men ej votera,
ly de lidande ligga i minoriteten; de, som
Jidit mest, äro naturligtvis få, och deras
rätt bör icke bero af pluraliteten. I afseende
på Herr Hjertås förslag, att uppkommande
vacancer ej skola ersättas innan nästa
Riksdag, vill jag blott erinra, att om
dödligheten blefve lika stor vid Skånska
InfanteriRegementerna, som vid Stockholms
Garnison, skulle vid nästa Lagtima Riksdag
icke en tredjedel af manskapet återstå.
Dessutom tror jag, att, om ärendet för
53 H. 7
9«
Den ii December e. m.
Kongl. Maj:t riktigt framställes, skall det
på elt tillfredsställande sätt blifva afgjordt.
Jag tar mig dertill äfven anledning af livad
läses på i o sidan af Utlåtandet, som tyckes
upplysa, att Kongl. Majit förut ej fått saken
för sig riktigt föredragen. Der slår:
att det icke undfallit Kongl. Maj:ts uppmärksamhet,
att Skäne , genom Kongl. Mafts
vid sista Riksdag vidtagne höga beslut, blifvit
befriad från Vargeringen, som var en
stående trupp af 1000 man, och att således,
genom antagande af hvad nu erbjudit blifvit,
endast skulle uppkomma en tillökning
af 800 man. Ilär synes, som Kongl. Maj:t
fått ärendet så framstäldt, som skulle en.
minskning af 1000 man Vargering åstadkommit
en lindring i RoteringsbÖrdan, då
likväl Vargeringsskyldigheten ej har den
minsta gemenskap med Roteringsskyldigheten,
och således minskningen i den förra
ej kunnat verka till lindring i den senare;
undantagande genom lättad tillgång på manskap
till värfning.
Grefve Horn: I anledning af hvad Friherre
Boye sist yttrat, tar jag mig friheten
att till Friherrens djupa lagkunskap hemställa,
om Friherren icke skulle vilja medgifva,
då Friherren förut förklarat, det
Skånska Roteringsfrågan ursprungligen var
ekonomisk, tillhörande Kongl. Majrt, om,
säger jag, Friherren icke skulle vilja medgifva,
att frågan iklädde sig egenskap af
Den ii December e. m.
99
rättsfråga, då Rotehållarne föreskrefvo de
vilkor, hvarpå de ville ingå. För öfrigt
hemställer jag, om, enär 80 §. KegeringsFormen
tydligen föreskrifver, alt ingen ny
Rotering utan Konungens och Rikets Ständers
gemensamma beslut får fastställas, Friherren
icke skulle vilja medgifva, alt denna
Rotering ej får grunda sig allenast på
Conlract, utan på Rikets Ständers beslut.
Helt olika är förhållandet med Passevolancen
, söm innebär en beskattningsfråga, hvilken
rättsenligt borde af Rikets Ständer som
sådan behandlas. Jag tror ej, att Kongl.
Maj:t ensam kan afgöra med Rotehållarne
hvarken om Passevolance eller ny Rotering.
I bägge fallen fordras ett föregående Rikets
Ständers beslut om rättighet för Kongl.
Majit, att med Rotehållarne uppgöra hvilka
Contracter som helst.
Friherre Boje■ Jag vill besvara den
siste värde Talaren med blott en enkel framställning
af min egen åsigt i ämnet. Jag
betraktade Passevolancefrågan såsom ett privat
contract emellan Regeringen, å ena sidan,
samt Rust- och Rotehållarne å den
andra, och jag bekänner, att jag derföre
slutade mig till de Ledamöter, som icke
ansågo det rättsenligt, att Ständerne befattade
sig med saken. Men i rak conseqvence
häraf tror jag ock provinsen Skånes Rotehållare
vara fullkomligen berättigade, att
53 H. 7* "
mo Don ir December e. m.
med Konungen afsluta contract ora Extra
Roteringens förvandling till ständig, utan
Ständernes inblandning i saken, betraktad
endast såsom privatcontract. Jag vill derföre
icke säga, att ju icke förhållandet sedermera
bordt bos Ständerne anmälas, och
deras tankar inhämtas, innan saken kunde
anses vara bragt till stånd ; men första grundläggningen
fordrade provinsens eget begifvande,
utan medverkan å Rikets Ständers
sida. Jag vill föröfrigt ännu en gång upprepa,
hvad jag på förmiddagen yttrade,
nemligen att jag anser det ingångna Contraclet,
så vidt det afser förhållandet emellan
Kronan och Rotehållarne vara af ekonomisk
natur; men i sina följder, och då
fråga uppstått om jemkning Rotehållarne
emellan, är det icke mera en ekonomisk
utan en rättsfråga. Jag kan icke frångå den
öfvertygelse, att de, som blifvit lidande
vid fördelningen, hafva en naturlig rätt,
att af de öfriga fordra jemkning; ty det ligger
i menniskonaturen, att lika och jemt
fördelade bördor kännas mindre tunga, men
att orättvist fördelade, ehuru i sjelfva verket
lättare, kännas dubbelt tyngre.
Herr Rosenqvist s Fredrik Leonhard:
Att Skånska Roteringen någonsin uppkommit,
det är visserligen en oriktighet, och
måste tillskrifvas det nyhetsmakeri, hvaraf
vår närvarande tid öfverflödar; och lika
oriktigt är det, att Stats- och EkonomiUt
-
Den ii December e. 111. ioi
skotten icke kunnat inse nödvändigheten af
de botemedel, sorn Herr Hallenborg föreslagit
och Friherre Wrangel understöda
Jag kan således icke med tystnad afhöra
discussionen i ämnet, och jag förklarar derföre,
att jag högeligen ogillar de åtgärder,
som ända hittills blifvit med Skånska Roteringen
vidtagne; ty att pålägga de medborgare,
hvilka från de pålysta sammankomsterne
uteblifvit, en så hård beskattning,
utan att de deröfver blifvit hörde, och bifall
dertill lemnat, det måste aldrig kunna
hänföras till begreppet om billighet och
rättvisa; först då, när all frihet försvunnit,
Och tyranniet i ett land tagit öfverhand,
kan ett sådant förfarande äga rum. Då det
skulle vara förgäfves, att försöka tillägga
något till hvad Friherre Wrangel så grundeligt
anfört, anhåller jag, att till alla delar
få förena mig i hvad Friherren yttrat, och
begära Herr Grefvens och Ordförandens proposition
till återremiss af Utlåtandet.
Friherre Wrangel, Henning: Af mången
torde det anses vara ett fåfängt bemödande,
att här förfäkta en sak, der frågan
är om minskning i Skånska Rotel ingsbördan;
och jag har äfven i sjelfva verket så
mycket mindre hopp om framgång, som de
Ledamöter, hvilka här talat emot mig, äro
desamme, som verksamt bidragit till Skattebördornas
ökande vid denna Riksdag. Med
ledsnad ser jag, att dessa Herrar betrakta
loa Den m December e. ni.
saken från andra synpunkter, och försvara
en mindre rättvis sak; jag skall likväl efter
min förmåga söka besvara de emot mig
gjorda anmärkningar, så vidt jag uppfattat
dem. Friherre Boye, med hvilken jag för
öfrigt till större delen förenar mig, har ansett
de Rotehållare, sorn icke klagat öfver
RoteringsCommissionens åtgärder, förfallne
lill ständig Rotering. Friherren har likväl
medgifvit, alt några få anfört klagomål
öfver Roteringsverket; och nekas kan det
icke, alt vid hvarje Riksdag alla på den
väg, sorn stått dem öppen, nemligen i pelilionsväg
beklagat sig öfver den dryga bördan,
som så orättvist blifvit dem pålagd.
Det vilkor, som af Malmöhus Län fästades
vid åtagandet af den ständiga Roteringen,
nemligen alt tillökning icke skulle äga rum
för någon uti det nummertal, hvartill han
förut utgjort Extra Rotering, — delta vilkor,
säger jag, är så heligt, att dess upphäfvande,
efter min tanka, icke ens bör sättas
i fråga; ty i samma stund detta förbehåll
å Regeringens eller Stalsmagternes sida
brytes, anser jag Rotehållarne fullkomligt
berättigade, alt återgå till Extra Roteringen.
Det återstår således icke annat, än att antingen,
med upphäfvande af alltsammans,
tillåta återgång till Extra Roteringen, eller
ock, med bibehållande af det stadgade vilkoret,
söka tillvägabringa en nedsättning
för dem, som lida mest, och jag vågar säga
på ett grymt sätt. Herr Hjertås förslag
Den xi December e. in. xo3
i detta afseende delar jag fullkomligt, emedan
det ungefärligen instämmer med hvad
jag yrkat i min motion; jag har alltid ansett
det enda sätt att vinna lättelse vara,
alt jemkning först vidtages i den fordna Extra
Roteringsskyldigheten, och att sedan denna
på ett jemt och billigt sätt blifvit fördelad,
den må förvandlas till ständig mot
en femtedels nedsättning i allmänhet, ty
endast sålunda kan löftet hållas, att ingen
skulle påläggas flere Rotar än han förut utgjort,
utan att andra alltförmycket betungades.
— Friherre Cederström har beskyllt
mig, att icke hafva hållit mig vid saken.
Sådana omdömen fällas ofta, då man icke
är nog lycklig dela Friherrens åsigt; jag
får blott beklaga, att jag nu är i della förhållande
till Friherren, men skall måhända
vid ett annat tillfälle rådfråga hans opinion
i hopp om bättre framgång. I afseende på
saken, har Friherren ansett bäst, att menigheterne
sjelf skulle få döma öfver frågan.
Men vi hafva af erfarenheten, och
den framställning Utskottens Utlåtande innehåller,
sett följderna af en sådan beslutanderätt
hos menigheterne; de äro alltid
tvehogse och icke nog upplyste, för att kunna
bedöma sitt sanna intresse, utan följa
dem, sorn äro närmast att gifva dem råd,
och blifva sålunda lätt missledde. Jag kan
ej annat, än fördöma den method, alt låta
frågan afgöras på en dylik ProvinsRiksdag,
såsom jag fortfarande måste benämna en
ti u ii December e. m.
sammankomst, hvilken tillställes för att förmå
vissa skattdragande inom en provins att
åtaga sig särskildta skattebördor, eller rättare
sagt för att frånrycka dem deras egendom;
ty förhållandet är här verkligen sådant,
att personer finnas, som ohörda blifvit
ålagde en skattebörda, hvilken till en
sjettedel förminskar värdet af deras egendom.
Friherre Cederström tyckes känna
Skåne mycket väl, och jag vill ej bestrida
honom kännedom om denna provins, likasom
om öfrige delar af Sverige; jag skulle
likväl vilja tilltro äfven mig något begrepp
om ställningen i denna provins, då jag der
är född och uppfödd; och jag kan försäkra,
alt jag skulle kunna visa Friherren så stora
olikheter i hemmanens beskaffenhet och
lloteringsbesväret, att det till exempel finnes
hemman invid Småländska gränsen, bestående
af endast ljungfält, utan skog och
alla härligheter, som kunna tjena till understöd
för underhållandet af ständig soldat,
hvilka likväl nu hafva sin soldat lika med
de bäst lottade hemman i Malmöhus Län.
Hemmanen i Christianstads Län äro i allmänhet
mycket olika hemmanen i Malmöhus
Län, och jag tror mig känna, att endast
nejden kring Christianstad och Engelholm
kan jemföras med de bättre trakterne
i Malmöhus Län, ehuru den likväl icke i
godhet uppgår mot trakten kring Malmö
och Ystad. Friherre Cederström har slutligen
ansett vådligt, alt en jemkning skul
-
Den ii December e. m. io5
le äga ratti, hvarigenom Skånsta Regementernes
styrka skulle minskas, och jag vill
icke i anledning häraf upprepa hvad jag
förut sagt; jag vill blott erinra, att det är
bättre, att med innevånarnes trefnad och
välstånd hafva några Soldater mindre, än
att genom deras ökande yäeka missnöje, och
slutligen tvinga en stor del Rotehållare alt
gå från sina hemman. — Herr Nordenfalk
har funnit stadgandet, att de frånvarande
skulle anses jakande, icke innebära någon
särdeles obillighet, emedrfn hvar och en
haft tid, att svara för sig, om han velat.
Jag får i anledning häraf erinra, att tiden
var så knapp tilltagen, att blott ii dygn
förflöto mellan Kungörelsen och sjelfva sammankomsten,
så alt flere från hemorten bortovarande
Rotehållare icke hunno att gifva
Instruclion åt något ombud. Ett bevis, alt
denna tid var för korrt, ligger äfven deri,
att Utskotten nu funnit 2 månaders rådrum
mellan Kungörelsen och sammankomsten
behöfligt, hvilket äfven jag tror vara
nödvändigt uti en så allvarsam och angelägen
sak. Herr Nordenfalk har ock ansett
det omnämnde förfarandet så mycket billigare,
som detsamma i Concourser äger rum.
Men jag hemställer, 0111 en sådan jemförelse
kan anses lämplig, då i Concourser frågan
är örn förvaltningen af en gemensam
massa, här åter om ett personligt medgifvande
af hvarje Rotehållare. Herr Nordenfalk
har vidare funnit mitt yttrande om Ko
-
io6 Den ji December e. m
nungens Eget värfvade Regemente icke hora
till saken, och föröfrigt bestridt mitt påstående,
att detta Regementes upplösning
ingriper i Skånska Roterings-bordan. Jag
kan likväl icke frångå denna öfvertygelse,
då de Skånska indeldta InfanteriRegementerna
nu måste bestrida Garnisons-tjensten
i stället för det upplösta Regementet, och
sålunda fått en trägnare tjenstgöring, som
3 till 4 gånger ökar legan för en karl. Jag
hemställer, om icke detta skall inverka på
Roterings-besväret, och om icke, då man
redan förut ansåg sig hafva skäl alt klaga,
detta med rätta utgör ett ytterligare föremål
för klagan. Jag har visserligen icke
pretention alt blifva trodd på mina blotta
uppgifter, men hvad jag tryggt kan försäkra,
är, att jag samvetsgrant sökt sanningar,
och alt de misstag jag möjligen begått,
icke skett med velt och vilja; jag tvifla
r ock, att mina uppgifter innefatta särdeles
många eller betydliga misstag. Men jag
hade förväntat, att Utskotten skulle hafva
förskaffat sig och framlagt resultaten af åtskilliga
handlingar, som jag nu saknar; så
till exempel hade jag önskat få upplysning
om antalet af de Rotar, som skulle återgå
till Extra Rotering, i händelse man utgick
från den princip, alt alla vid sammankomsterna
frånvarande icke åtagit sig den ständiga
Roteringen; äfvensom jag önskat få upplyst,
huru många Säterier och Prestebol blifvit
Rotering underkastade. Jag har väl sjelf
Den ii December e. m.
försökt anskaffa dessa upplysningar, och blifvit
hänvisad lill vederbörandeCollegier, meri
funnit arbetet så vidlyftigt, att flere månader
dertill skulle erfordras; för Utskotten,
som haft frågan ett helt år till handläggning,
hade sådant likväl varit möjligt. —
Herr Munck af Rosenschöld har ansett jemförelsen
emellan hemmanen i Ströö Socken
af Christianstads Län och Örtofta Socken af
Malmöhus Län icke bevisande, emedan stora
olikheter i förhållandet hemmanen emellan
skola förekomma äfven inom Malmöhus
Län. Jag vill icke bestrida delta, men tror
likväl, att de största missföihållanderne äga
rum inom Christianstads Län, och Herr
Munck af Rosenschöld känner säkerligen sjelf
en trakt, der ett Säteri finnes vid namn Vankifvai,
hvilket har ovanligt dålig jord, men
är så starkt roteradt, alt det i stället för 4
eller 5 Soldater, som detta Säteri tilläfventyrs
håller, blott borde bafva i. Detta ziffertal
är endast såsom exempel upptagit, utan
att påstå, att det är det rätta; jag blott försvarar
det proportionella förhållandet. Der
Växer mycket ljung, och jag hemställer, om
en sådan Egendom ens kan jemföras med de
bättre trakterne i Christianstads Län, ännu
mindre med de bästa i Malmöhus Län. Den
oförgätlige Baron Stael von Hollstein, hvars
röst alltid höjdes till försvar för medborgares
rätt, har i sitt yttrande vid 1818 års
Riksdag, då han äfven antog sig Skånska
Rolehållarnes sak, visat, att den af Rote
-
Den ii December e, m.
lingsCommissionen antagne princip, att en
behållen inkomst af 8o3 R:dr efter Cornmissionens
uppskattning, skulle motsvara en
Soldat, är alltför högt tilltagen, och attPossessionater,
som utlemnat hemman af motsvarande
värde på arrende endast mot hälften
af denna summa, varit tvungna att återtaga
arrendet, emedan Arrendatorerne dermed
icke kunde gä ut; hvilket synes mig
vara det mest talande bevis, att en lindring
i detta Roteringsverk är af nödvändigheten
påkallad. Bland dem, som härpå,lidit mest,
anser jag Grefve Axel Hamilton, hvilken var
utrikes, då den ständiga Roteringen påfördes
honom, och icke kunde ana, att hans
egendom skulle fråntagas honom ohörd; han
bade väl Ombud, men detta Ombud var icke
försedt med någon Instructioh för ett sådant
fall. Eli mängd Rotehållare funnos,
och jag bekänner, att äfven jag var ibland
dera, som ansågo oss icke behöfva komma
tillstädes vid sammankomsten; ty vi togo
för afgjordt, alt Författningen om de frånvarandes
betraktande såsom jakande, endast
utgått från Landshöfdingarne, men icke från
Regeringen. I Stockholms Län tillgick det
äfven på helt annat sätt; ty JustitiasOmbudsmannen
bevakade innevånarnes rätt i detta
Län, och der ansågos de frånvarande såsom
nekande. Men det är båldt, att lida endast
derföre, att man är aflägse boende från
hufvudstaden, och delta bör vara tillräckligt
för att öfvertyga en hvar om obillig
-
Den ii December e. m. iog
heten, att strängt tillämpa en orättvis författning,
hvars följder nu svårt drabba dem,
som icke voro i tillfälle att få dess verkan
emot sig upphäfd; det är också dessas klagan
jag i synnerhet bebjertar.
Sedan jag nu soli t besvara de anmärkningar,
hvilka blifvit framställde, i den mon
jag uppfattat dem, får jag blott tillägga, att
jag äfven önskar, det jag vid detta tillfälle
kunde göra min opinion gällande, för att
kunna säga mina landsmän att de åtminstone
hafva något hopp, att nu vinna lindring
i den orättvisa börda, som de hittills
stillatigande dragit. Jag är icke bär
närvarande, då denna fråga återkommer, i
händelse återremiss nu beviljas, men jag kan
icke vid detta tillfälle underlåta att göra
en anmärkning, som synes mig ganska talande,
och fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på ett förhållande, som borde
verka till befrämjande af den vigtiga sak,
sorn är i fråga, nemligen den likhet, som
äger rum emellan denna och 1812 års Riksdag.
Vår närvarande Tryckfrihet, ehuru
icke hörande till denna fråga, men likväl
så vida sammanhängande dermed, som alla
origtigt och orättvist tillkomna bördor äro
svåra att draga, tillkom vid 1812 års Riksdag
på ett Grundlagsstridig! sätt, och har
vid denna blifvit sanctionerad. Mötes-Passevolancen
blef äfven 1812 grundlagd, och
liar nu ytterligare för i5 år blifvit stadfä
-
iio Ben ii December e. m.
stad. Ilär är nu fråga om Skånska Roteringen,
hvilken likaledes år 1812 först bragtes
å bane; och jag hoppas, alt man icke
skall låta denna fråga få samma utgång, sorn
de öfrige, på det likheten emellan dessa
båda Riksdagar icke må sträckas längre, än
som redan skett. Man har föröfrigt vid
denna Riksdag jrrkat ökade Statsanslag utan
skonsamhet, och öfverlemnat öfverskotten
utan garantie, i hopp alt genom de uppoffringar
man gjort, få se några nyttiga åtgärder
vidtagna för landet och dess försvarsverk,
men om vi en annan gång få se
förråden toma, eller en enskild orättvis Roteringsbörda
qvarstå lika tryckande, skall
det i sanning vara föga hugnande för dem,
som hafva bidragit till de generella skatternas
förhöjning.
Herr Nordenfalk, Johan: Jag skall blott
för en ganska korrt stund upptaga Ridderskapels
och Adelns tid med besvarandet af
några utaf Friherre Wrangel directe emot
mig framställde anmärkningar. Friherren
har undrat, huru jag kunnat anse för laglig
och riklig den åtgärd, hvarigenom de
frånvarande Rolehållarne betraktats såsom
bifallande den framställde propositionen.
Jag får härvid erinra, att jag börjat med den
förklaring, att jag i allmänhet vid sådane
frågors behandling anser det riktigare och
liberalare att betrakta de frånvarande såsom
nekande, hvilken princip äfven i sed
-
Den ii December e. m.
mare tider blifvit följd, såsom t. ex. i Passevolance-frågan;
men jag har tillagt, att
jag icke ansåg åtgärden så origtig, att hela
Roteringsverket • derföre skulle upphäfvas,
och jag fortfar att vara af denna tanka, då
ingen surpris mot Rotehållarne ägt rum,
utan de fastmera varit förut genom allmän
Kungörelse om en sådan påföljd af deras
frånvaro underrättade. Friherren har föröfrigt
fortfarit i sitt påstående, att upplösningen
af Konungens eget värfvade Regemente
inverkar på Skånska Rolehållarnes Roteringsskyldighet,
i anseende till den garnisöns-tjenstgöring,
som de indeldta Skånska
InfanteriRegementerne för närvarande
måste bestrida. Jag upprepar i anledning
häraf hvad jag på förmiddagen yttrat, att
dessa commenderingar till garnisons-tjenstgöring
blott för en korrtare tid komma att
äga rum, och att de sannolikt inom loppet
af nästkommande år helt och hållit skola
upphöra; och jag får tillägga att det omnämnde
Regementets upplösning snarare verkar
till lindring för Skånska Rotehållarne,
då 800 man mindre nu behöfva Jegas i orten.
I afseende på legan, som Friherre
”Wrangel sagt vara tredubbel eller fyradubbel
emot förut, och hvilken jag från andra
håll hört uppgifvas till 5o å 60 R:dr,
bar jag inom loppet af Julii och Augusti
månader erhållit från båda Cheferne för
de Skånska InfanteriRegementerne officiella
uppgifter, hvilka innehålla, alt elen högsta
I 12
Den ii December e. m.
legan, sedan Gnrnisons-tjensgöringen vidtog,
aldrig öfverstigit i3 R:dr 16 sk. Banco;
men för de fleste fall varit mycket mindre.
Friherre Wrangel: Till besvarande af
Herr Nordenfalks framställning, att upplösningen
af Konungens värfvade Regemente
i framtiden skulle medföra en fördel för
de Skånska Rotehållarne, derigenom att 800
nian mindre behöfva i orten legas, får jag
blott erinra, att denna omständighet icke
kan inverka på legan vid de indeldta Regementerne,
ty dessa hafva alltid, till följd
af den lättare tjenstgöringen, haft större lätthet
alt få folk, än Konungens Regemente.
Hade förhållandet varit motsatt, så att de
indeldta Regementerne blifvit indragna, oell
Konungens Regemente qvarstått, så medg
i Iver jag, att det skulle varit till lättnad
för detta Regemente, men icke nu, då de
Regementen, sorn förut haft de bättre vil—
koren, qvarstå; och härmed tror jag Herr
Nordenfalks anmärkning i den delen vara
fullkomligen besvarad.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg,
att de vid Stats- och EkonomiUtskottens
förevarande Utlåtande gjorde anmärkningar
borde föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I an
-
Den ii December e. i».
I anledning hvaraf Ilerr Grefven och
Ordföranden förklarade, att som, efter hvad
han tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Utlåtandet
således blifvit af Ridderskapet och
Adeln lill Utskotten återremitteradt.
Upplästes och remitterades till ConstitutionsUtskottet
Kongl. Maj:ts den 5 dennes
aflåtne, och i förmiddagens plenum lill
Ridderskapet och Adeln ankomne nådiga
Proposition lill Rikets Ständer, angående
ett tillägg vid 88 §. RegeringsFormen.
Upplästes och lades på hordet Kongl,
Majlis den 5 och 8 dennes aflåtne, samt i
förmiddagens plenum ankomne tvänne Nådiga
Skrifvelser till Rikets Ständer, angående
det å RiksStatens Tredje HufvudTitel
uppförde anslag till Durchmarsche-kostnader;
och i anledning af vackt fråga om lättad
utväg till Lånehidrag åt Fastighetsägare.
Föredrogs å nyo Bevillnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 5 sistlidne November under N:o 27 aflåtne,
och den 25 i samma månad e. m.,
på bordet lagde, Memorial med Förslag till
sammanjernkning af RiksStåndens Beslut i
fråga omBränvinsbrännings-rättigheten, samt
till Yoterings-propositioner i afseende på
grunderne för nämnde rättighets beskattning.
53 H. 8
n4 Den ii December e. m.
Första IIuf v ndAf delningen.
Ekonomiska Frågor.
1 Art. i
t Art. 2 §.
Dessa Ivänne punkter biföllos.
t Art. 3 och 4
Herr Ribbing, Arvid: Så vidt jag fattat,
angår denna punkt ett af de öfrige
RiksStånden, i olikhet med Ridderskapet
och Adeln, fattadt beslut. Jag skulle derföre
tro, att man kunde åt dem, som beslutat
saken, äfven öfverlemna alt bestämma
redactionen, samt att Ridderskapet och
Adeln, förblifvande vid sitt förra beslut,
kunde förbigå denna punkt.
Herr Tham, Wollrath: Då i alla Ekonomiska
frågor tre Stånds sammanstämmande
mening utgör Rikets Ständers beslut, har
det ej varit tillständigt för Utskotten att här
i sjelfva saken föreslå annat, än hvad de
tre Ofrälse Stånden öfverensstämmande beslutat.
Hvad åter redactionen beträffar, så
tillhör det icke destomindre alla RiksStånden
att deröfver utlåta sig, och då Utskotten
här endast åsyftat att gifva saken ett
icke öfverflödigt förtydligande, hemställer
jag, att den föreslagne redactionen måtte
bifallas.
Hvarefter, uppå af Herr Grefven och
Ordföranden framställd proposition, hvad
Den ii December e. m.
Utskotten tillstyrkt, af Ridderskapet och
Adeln bifölls.
1 Art. 4 S- senare Momentet.
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
1 Art. 5 §.
Herr Tham: Jag har endast begärt ordet
för att lemna upplysning, hvarom den
ifrågavarande §:n handlar. Den nu gällande
BränvinsbränningsFörordningens 5 §. innehåller
ett stadgande, som gafs vid 1823
års Riksdag om förhållandet med större
pannor, än classfördelningen medgaf. De
blefvo tillåtna, men endast intill denna
Riksdag; och då Utskottens tillstyrkan, att
större pannor, än classfördelningen medgifver,
ej hädanefter få begagnas, blifvit
bifallen, lärer det följa af sig sjelf, att 5
§. förfaller, och bör utgå. Jag var icke
närvarande, då Ridderskapet och Adeln sista
gången fattade sitt beslut i ämnet; jag
skulle annars då hafva upplyst förhållandet.
Men af hvad jag nu anfört, lärer Ridderskapet
och Adeln finna skäl, att bifalla
Utskottens här gjorde hemställan.
Utskottens hemställan, att denna §.
skulle ur den nya Författningen utgå, bifölls
af Ridderskapet och Adeln.
1 Art. 6 eller nu 5 §.
1 Art. 7 nu 6
53 II.
8*
Den ii December e. m.
1 Art. 8 nu j $.
1 Art. 9 nu 8
1 Art. io nu g §.
1 Art. 11 j 12 och i3j eller nu 10, 11
och 12 §§.
Utskottens i afseende å desse punkter
gjorde hemställanden biföllos.
3 Art. 1 $.
Ansågs ej erfordra någon åtgärd.
3 Art. 2 §.
3 Art. 5 §.
Dessa tvänne punkter biföllos.
3 Art. 6 §.
3 Art. y och 8 §§.
3 Art. 12 och i3 §§•
Dessa trenne punkter ansågos icke erfordra
någon åtgärd.
3 Art. 14 eller nu t3 <$*.
Bifölls.
3 Art. i5 eller nu 14
Ansågs icke erfordra någon åtgärd.
4 Art. 1 $.
4 Art. 3 $.
Dessa tvänne punkter biföllos.
Den ii December e. ni. 117
5 Art. 2 §.
5 Art. 4
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
5 Art. 5. §.
Bifölls.
5 Art. 6 $.
6 Art. 1 §.
6 Art. 2 till och med 6 §§.
6 Art. 7
Ansågos icke erfordra någon åtgärd.
Angående Utskottens förslag att j derest
uti en eller flera hithörande Lag- eller
Ekonomifrågor Stånden skulle med sina.
beslut stadna 2 emot 2 de uti 1824 års
Författning dermed åsyftade förändringar
må förfalla j och samma Författning
äfven hädanefter i dessa delar blifva gällande.
Bifölls.
Andra Hufvud Af delningen.
Bevillnings Frågor.
2:dra Art. Om BevillningsAfgifterna.
S- i'
Bifölls.
S- 2.
Herr Tham: Ehuru jag sjelf deltagit
i Utskottens tillstyrkande, hemställer jag
D e ii 11 December e. rn.
dock, att Ridderskapet och Adeln måtte
förblifva vid sitt i saken redan fattade beslut,
så att frågan kunde komma att slitas
af Förstärkt Statsutskott.
Herr Rothlieb , Axel, förenade sig med
Herr Tham.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
förblifva vid dess i detta ämne redan
fattade beslut.
Ropades Ja.
Hvarefter Herr Grefven och Ordföranden
gjorde proposition till godkännande
af de utaf Utskotten i afseende å denna
punkt föreslagne trenne Voterings-proposiiioner.
Bifölls.
Angående tariffen för beskattning af
Pistoriska Verks kannerymd.
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
instämma i de öfrige Ståndens rörande
detta ämne fattade beslut.
Ropades Ja och Nej.
Grefve Gyldenstolpe, Anlon Gabriel:
Jag hemställer, att Ridderskapet och Adeln
måtte förblifva vid sitt beslut i afseende å
denna punkt, så att frågan kunde komma
Den ii December e. m, ug
under afgörande uti Förstärkta StatsUtskottet.
Herr Grefven och Ordföranden frågade,
om Riddcrskapet och Adeln ,:<fann för
godt förblifva vid dess i afseende å detta
ämne redan fattade beslut.
Ropades Ja.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Herr Grefven och Ordföranden
framställd proposition, godkände den
af Utskotten rörande denna punkt föreslagne
voterings-proposition.
Angående Utskottens förslag om beskattning
å Mäskvärmare, enkla Rectificatorer
och dubbel Rectifications-apparat.
Herr Grefven och Ordföranden frågade,
om Ridderskapet och Adeln instämde
i de öfrige 3:ne RiksStånclens rörande detta
ämne fattade beslut.
Ropades Ja och 3Nej.
Herr Tham: Jag tror, att de grunder,
som äro uppgjorda för beskattningen af mäskvärmare,
enkel och dubbel rectificator, äro
i öfverensstämmelse med Ridderskapets och
Adelns beslut, hvadan jag hemställer, att
denna punkt måtte bifallas, så att vi kunde
slippa trenne voteringar. Saken går väl
ändå, tåen om vi förblifva vid det gamla
120
Den ti December e. m.
beslutet, slippa vi att sitta längre qvar bär,
och upptaga tiden med voteringar.
Herr Lefren_, Johan Pehr: Den siste
värde Talaren har tillstyrkt, att vi skulle
förblifva vid vål t beslut, för att slippa voteringar.
Jag deremot tillstyrker, att vi
skola förblifva vid samma beslut för conseqvencens
skull. Den värde Ledamoten
har i öfrigt icke alltid varit så rädd för
voteringar, som nu.
Herr Grefven och Ordföranden förnyade
den af honom nyss gjorde proposition
örn instämmande i de öfrige RiksStåndens
beslut i afseende å denna punkt.
Ropades Nej.
Hvarefter Herr Grefven och Ordföranden
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade förblifva vid dess rörande detta
ämne redan fattade beslut.
Ropades Ja.
I anledning hvaraf Herr Grefven och
Ordföranden gjorde proposition till godkännande
af de utaf Utskotten i afseende å denna
punkt föreslagne irenne voterings-propositioner.
Bifölls.
ingående beskattningen i och för b.ränvinsbr
änningen.
Den ii December e. m. 121
Herr Grefven och Ordföranden hemställde,
om Ridderskapet och Adeln godkände
de af Utskotten i afseende å denna
punkt föreslague tvenne voterings-propositioner.
Ropades Ja.
Angående hvad iakttagas börj om någon
vill begagna sig af ett nyttj annorlunda
beskaffadtj bränvinsredskap.
Uppå derom af Herr Grefven och Ordföranden
framställd proposition, blef Utskottens
tillstyrkande i denna punkt af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
$• 4•
Bifölls.
$. 7 nu 6.
Uppå derom af Herr Grefven och Ordföranden
framställd proposition, fann Ridderskapet
och Adeln för godt godkänna den
af Utskotten i afseende å denna punkt föreslagne
voterings-proposition.
11 nu 10.
Herr Grefvert och Ordföranden frågade,
om Ridderskapet och Adeln behagade
instämma uti PresteStåndets beslut rörande
denna punkt.
Ropades Nej.
122
Den n December e. m.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Herr Grefven och Ordföranden
framställde särskilde propositioner, fann
för godt förblifva vid Ståndets rörande detta
ämne redan fattade beslut, samt godkänna
den af Utskotten i afseende derå före*
slagne voterings-proposition.
Å nyo föredrogs och bifölls StatsUtskottets
den 5 dennes under N:o 341 afgifne,
och den 7 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, öfver Herr LandtMarskalkens
och Talmäutiens samt Herr Ordförandens
i StatsUtskotlet förslag till vedergällning
för Hemliga Utskottets Canzli- och
Yaklbetjening.
Justerades tvenne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 7 dennes e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från ConstitationsUt skottet:
Af den 8 dennes:
N:o 60. Med utlåtande öfver återremissen
å Memorialet N:o 3o, rörande Allmänna
Beredningens grundlagsenliga befattning.
Den ii December e. m.
123
Frän StatsUtskottet:
Af den 5 dennes:
N:o 342. I anledning af skiljaktiga beslut
inora RiksStånden i fråga om förlängning
af ArrendeCoritractet på Starby Kungsgård
för Majoren Yult von Steijern.
Frän Stats- och BancoUtskotten:
Af den 3 dennes:
N:o 22. Angående den Extra StatsRegleringen
intill nästkommande Lagtima
Riksmöte.
Frän BevillningsUtskottet :
Af den 5 dennes:
N:o 55. Med Voterings-propositioner,
angående tull å spannemål.
N:o 56. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Betänkandet N:o 5i, angående
motion om upphörande af Städernas SaluAccis.
Från Lagutskottet:
Af den 3 dennes:
N:o i52. Med förslag till sammanjemkning
af RiksStåndens särskilta beslut, i anledning
af Utskottets Betänkande N:o 62,
och Utlåtande N:o ioo, öfver åtskillige motioner
om ändringar i ConcursLagen af den
i3 Julii 1818, samt Kongl. Förordningen
124 Den i5 December f. m.
den 22 October samma år om Edsformulair
i Concursmål.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan g om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen d. i5 December 1829.
Plenum klockan half till io Förmiddagen.
Friherre Boye, Ludvig: I den förmodan
, att jag blifver hindrad att deltaga i
Ridderskapets och Adelns öfverläggning om
ConstitutionsUtskottets Utlåtande, rörande
Tryckfriheten, reserverar jag mig rättigheten
alt yttra mig, och anhåller att få aflemna
mitt skriftliga anförande till Herr
RiddarhusSecreteraren, för att intagasiden
dagens protocoll, då frågan förekommer.
Skild från öfverläggningen, har jag intet
hopp att dermed kunna verka på beslutet,
men jag är tillfredsställd att till efterverlden
få lemna min tanka öfver ett för mitt
Fädernesland så yigtigt ämne.
Den i5 December f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade till Friherre
Boyes berörde anhållan lemna bifall.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo och remitterades till
StatsUtskottet Kongl. Majrts den 5 dennes
till Rikets Ständer aflåtne, och den 11 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Nådiga Skrifvelse,
angående det å RiksStatens Tredje Hufvudtitel
uppförde anslag till Durchmarchekostnader.
Föredrogs till remitterande Kongl.Majrts
den 8 dennes till Rikets Ständer aflåtne,
och den ii derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Nådiga Skrifvelse, i anledning af
väckt fråga om lättad utväg till lånebidrag
åt fastighetsägare.
Herr Rosengvist Fredrik Leonhard
anförde skriftligen:
Att Styrelsen fästat det afseende vid
den af Herrarne Lefren, Prosten Forslind,
Lagman Noreus och Carl Bergman, hvar
för sig i sitt Stånd , väckte motion om Räntecoupons
eller Statsobligationers uigifvande,
att Rikets Ständer nu vid Riksdagens slut
skulle derom få emottaga en Nådig Skrifvelse
från Kongl. Majit, det har i sanning
icke kunnat undgå att fästa min synnerliga
I2G
Den i5 December f. m.
uppmärksamhet, helst vid betraktande deraf,
alt Vällofl. BorgareStåndet vägrat remiss
å Herr Lagman Norei motion, samt Ridderskapets
och Adelns Ledamöter till stort
antal yttrade samma mening om Herr Lefrens
motion, ehuru densamma med en mängd
anmärkningar ändtligen blef till vederbörligt
Utskott remitterad.
Jag skulle handla mig mycket olikt,
om jag kunde en hårsmån förändra min
mening, eller se saken från någon annan
synpunkt nu, då samma fråga kommer från
Styrelsen, än förut, då den framställdes af
en enskild Motionär.
Saken är precist densamma, och handlar
om ingenting mindre, än att, förmedelst
obligationers tillskapande, skuldsätta både
oss och våra efterkommande.
Uti min till Protocollet afgifne Reservation
mot den af pluraliteten medgifna
myntbestämning ingick äfven det som skäl,
att jag ägde farhåga för Statsobligationssystemels
införande; och jag ser beklagligtvis
mina sorgliga aningar vara på vägen alt
realiseras, förrän jag förmodat. — Jag kan
icke från mig aflägsna en hemsk rysning
vid betraktande, att ett medel skall användas,
af den beskaffenhet, alt vårt mynt
icke allenast aldrig skall kunna komma på
en säker och solid fot, utan tvärtom ännu
mera försämras, än livad det nu en lång
Den »5 December f. m.
12.7
tid varit; och om vi tillika besinna, att vi
på våra efterkommande skulle öfverflytta
skyldigheten att betala de skulder, som våra
obetänksambeter, vårt yppiga lefnadssätt,
och våra, genom dåliga beräkningar
felslagne, speculationer ådragit oss; så torde
väl en närmare betraktelse böra företagas,
innan vi fatta vårt beslut.
Den Kongl. Skrifvelsen innehåller väl
det yttrande bland annat, att Statens financiella
tillstånd är blomstrande, hvilket genom
dess väl ordnade räkenskaper vore utrönt.
— Om nu så förliölle sig, hvarföre
då behöfva föreställa nödvändigheten af en
skuldsättning för att upphjelpa financerna;
och kan väl den få namn af rik, som anser
sig behöfva låna så mycket, att lian
icke i bela sin lifstid kan betala capitalet?
Sveriges innebyggare hafva nog länge
suckat under känslan af det betryck, hvaruti
Riksgäldssedlarne försatt dem. — Detta
så kallade mynt var ändtligen på vägen att
indragas, och Bancosedeln begynte redan
att få sitt primitiva värde; men dessa glada
förhoppningar hade knappt visat sig,
förrän en ny Riksgälds-sedelstock ansågs
böra sättas i omlopp.
Omedelbart derpå började Bancosedeln
falla i värde; detta fallande har sedermera
progressift tilltagit; och om nu äfven Räntecoupons
skola införas, så vet Gud allena,
Den i5 December f. m.
liuru det slutligen går med Sveriges financer.
Riksgälden begyntes under Konung
Carl XII:s krig, således för mera än iao
år sedan, oell hvem kan väl säga, närden
skall upphöra. Sveriges financer hafva sedermera
icke kunnat komma i ett fördelaktigt
läge; och att nu upphjelpa dem medelst
en ny och ytterligare skuldsättning,
det tror jag icke vore det hästa. — Öfverflöd
på pappersmynt i ett land, och brist
på redbart eller klingande mynt, är vål
icke att recommenderä; äfvensom 3:ne slags
papperspenningar, nemligen Bcincosedlar,
Riksgäldssedlar och Ränte-coupons_, aldrig
torde bidraga till den aflynade välmågans
återfående.
Ju större tillgång på penningar, ju mindre
värde skola de äga, och ju dyrare skall
allting blifva.
Jag bekänner mig tillhöra dem, sorn
i den Kongl. Skrifvelsen omnämnas, att i
all sin stränghet yrka den grundsalts, att
Staten bör, så litet som möjligt är, inblandas
i enskilta förhållanden; och ehuru jag
medgifver, alt trängande omständigheter
kunna fordra tillfälliga undantag derifrån,
kan jag likväl aldrig göra det för mitt begrepp
fattligt, att trängande omständigheter
nu äro för handen, då man tvärtom af en
femton års fred och nästan lika många års
goda skördar bordt vänta ett fördelaktigt
in
-
Den i5 December f. m.
129
inverkande på handelns, jordbrukets och
näringarnes upphjelpande, i stället för ett
så förvirradt tillstånd i financerne, att man
skall behöfva anlita det förhatliga obligations-systemet.
En värd Ledamot af BorgareStåndet,
Herr Montan, har i sin Reservation
mot det i Stats- och BancoUtskottens
Utlåtande N:o a3 tillstyrkta anslaget
till Götha Canal yttrat: ”att då Utskotten
förklarat, att medlen skola tagas af de
''tillgångar, som Utskotten uti ett särskildt
”åberopadt så kalladt TabellBetänkande uppgifvit,
sådant ovilkorligen skall föranleda
”till införande af det förhatliga obligations”systemet,
emedan, på sätt mina anmärk"ningar
vid samma TabellBetänkande upp"lysa,
dels de calculerade tillgångarne äro
”osäkre och efter mitt omdöme orätt beräknade,
dels tillgång kommer att saknas
”för de flera oundgängliga anordningar, sorn
”måste lemnäs, såsom
”a) Creditivet för spannemåls-behofvet,
”1,000,000 R:dr;
”b) ersättning för StatsVerkets förlust
"å den spannemål, som är löntagare ansla”gen
och till dem skall betalas med ett
”minimipris af 6 R:dr, och hvilken ersättning
under de sist förflutna 6 åren lärer
”uppgått till öfver 200,000 R:dr;
”c) kostnaderna för nästa Riksdag, dertill
ingen tillgång finnes, sedan allt afUt
53
TI. o
Den i5 December f. m.
”skotten nu är disponeradt, äfven de tillgångar,
livilka efter nästa Rikets Ständers
”sammanträde inflyta, såsom i834 års Bankovinst;
Låneanslagen
för Borås och Norrköpings
släder, omkring 270,000 R:dr; för
”hvilka alla summor, om än de calculera”de
tillgångarne inflyta, dock all tillgång
”saknas, och för hvilka således lån måste
”ovilkorligen upptagas. Då de 3:ne först”nämnda
summor onekligen äro för Statsverket
nödige, synes mig rättast att de
”anordnats att utgå af StatsVerkets extra
”tillgångar, och att, om man ansett sig böka
ovilkorligen göra Götha Canal färdig,
”man dertill bordt föreslå upptagande af
”ett lån, som på längre tid kunnat betalas,
"på det Svenska Folket öppet fått veta, att
”det icke är med besparde tillgångar, Som
”Canalen bygges, utan med lån, som der”före
måst upptagas.”
Deraf stadgas jag i den fullkomliga öfvertygelse,
att hela det blomstrande tillståndet
i financerne består icke uti redbar
Valuta i Banken, utan endast uti papper
och räkenskaper; hvartill mycket torde bidraga,
att den nya så förträfflig ansedda
RiksHufvudBoken ej redovisar förhållandet
längre, än till 1821 års slut.
För Öfrigt och då den Kongl. Skrifvelsen
afser allt detsamma, som förutnämnde
Den i5 December f. m.
i3t
fyra Motionärer föreslagit, tnen jag emot
Herr Lefrens motion redan afgifvit mina
anmärkningar, så åberopar jag dem till alla
delar, och anhåller, att detta anförande får
till vederbörligt Utskott åtfölja den Kongl.
Skrifvelsen.
Grefve Horrtj Claes Fredrik: Den ifrågavarande
Kongl. Skrifvelsen har verkligen
en högre märkvärdighet, än man i allmänhet
synes tillerkänna densamma. Det är
efter min åsigt redan betydningsfullt, att
den ankommit först emot slutet af Riksdagen,
och ehuru jag jemväl finner innehållet
betänkligt, har det i synnerhet fästat
min uppmärksamhet, att, såsom det bifo*
ga4e StadsRådsprotocollet utvisar, StatsRådets
Ledamöter enhälligt tillstyrkt densamma.
Det är således icke någon enskildts
tanka, sorn gjort sig gällande inför Konungen,
utan Skrifvelsen är ett uttryck af hela
Conseillens enstämmiga åsigt. Jag skulle
hafva Önskat, att denna skrifvelse jemte
den granna taflan af landets financiella tillstånd,
äfven innefattat beskrifning på vår
ekonomiska ställning, hvarigenom det för
Folket möjligen kunnat göras begripligt(hvad
Ilian med Största skäl betviflar), huru landet
i financielt afseende kan kallas blomstrande,
under det den ekonomiska ställningen
är så betryckt eller rättare sagdt
förtryckt, att landets modernäring, såsom
53 H. 9+
l32
Den i5 December f. m.
den Kongl. Skrifvelsen antyder, förgäfves
sträfvar att draga ali must ur jorden för
sitt bestånd. Jag finnér visserligen den
grundidéen riktig, att bereda en Credilrörelse
för jordbruket, men jag anser del oriktigt,
att derföre anlita Statens tillgångar eller
credit, hvilka efter min tanka böra reserveras
för ändamål af belt annan natur;
och det är endast till bildandet af ett hypotheks-system,
genom privata associationer,
som det allmänna bör bidraga genom
ändamålsenliga författningar, hvilka lemna
utrymme för den fria speculaLionen. Jag
afstyrker således den Kongl. Skrifvelsen;
men skulle det Utskott, till hvars handläggning
den kommer alt remitteras, eller Rikets
Ständer anse ett understöd å Statens
sida behöfligt för jordbruket, som den Kongl.
Skrifvelsen synes antyda vara ohjelpligen
undergräft, så skulle jag vilja fästa uppmärksamheten
på hvilken del af jorden i
Riket befinner sig mest lidande; och det
visar sig då, att det är den mindre jordegendomen
eller Kronoskatte-jorden, hvilken
i synnerhet vore i behof af denua undsättnings-anstalt,
såsom jag måste kalla den,
i stället för credit-anstalt; hvadan jag alltså
yrkar, att Kronoskatte-jorden måtte i
främsta rummet tillerkännas den rättighet
till understöd af Staten, som åsyftas med
den Kongl. Skrifvelsen. Måhända förfelades
härigenom dess ändamål, att bereda en
lånerörelse i stor skala; men jag skulle al
-
Den 15 December f. m.
133
cl ti g luinna inse någon billighet i stora privilegierade
jordägares anspråk på biträde af
Statens credit, enär desse, framför innehafvarne
af den tyngst beskattade mindre jordegendomen,
äga lättare tillgångar till dea
enskilta. Mig synes äfven vådligt, att understödja
ett öfverhandtagande vingleri genom
lättade tillgångar på Statens biträde
till en creditrörelse utan de controller och
garantier mot missbruk, som böra sökas i
föreningar af privata Bolag.
Friherre Boye, Ludvig: Med förbigående
af att yttra mig vidlyftigare öfver de
tvenne siste Talarnes anmärkningar, vill jag
blott erinra, att en oriktig uppfattning af
den Kongl. Skrifvelse!! synes ligga till grund
för deras yttrande. Den förste Talaren har
beklagat efterverlden, som afoss skulle skuldsättas;
men jag förstår icke, huru man här
kan tala om Statens skuldsättning. Här är
icke frågan om annat, än att afhjelpa de
qvarstående olägenheterne af ett äldre creditsystem
från en föregående Regering; och
då Staten upplånar med ena handen, för
att utlåna med den andra mot tillräcklig
säkerhet, så frågar jag, hvari den skuld
väl består, som våra efterkommande skulle
emottaga. De bekomma ju säkra fordringar
till motsvarande belopp. Den andra Talaren
har sagt det vara bättre, att bilda ett
creditsystem med enskildta capitaler, och
delta erkänner jag vara ganska riktigt, men
*34
Den 15 December f. m,
jag tror icke det vara möjligt, att åtminstone
för närvarande tillvägabringa ett sådant
credilsystem, Jag nedlägger derföre
min tacksamhet inför Hans Majit Konungen
och Regeringen för den Skrifvelse vi fått
emottaga, såsom ett nytt vedermäle af Styrelsens
omtanka för landels sanna väl.
Herr Ribbing Arvida uppläste följande:
Kongl,
Majit har i Nåder föreslagit Ständerne
att skuldsätta det allmänna, för att
befria enskildte från deras gäld eller, som
det i Konungens Nådiga Skrifvelse uttryckes,
”använda Statens credit för att suc”cessive
befria landtegendomarne för in"tecknade
skulder,”
Redan vid Riksdagens början meddelade
Kongl. Majit Rikets Ständer ett förslag
till skuldsättning, men ändamålet var
då försvarsverkets iståndsättande.
Inom RiksStånden har äfven ett project
angående Ränte-coupons blifvit väckt,
som haft den likhet med Kongl. Majits Nådiga
Propositioner i allmänhet, att samtidigt
inom alla fyra RiksStånden väckas, och med
denna i synnerhet, att summan, som skulle
upplånas, var obestämd.
Inom sjelfva det Utskott, som under
denna Riksdag varit sysslosatt med att bringa
stadga och ordning i myntväsendet, hafva
Den i5 December f, m.
*35
väl äfven upp- och utlåningsförslag framställts,
men dessa hafva varit till visst belopp
inskränkte.
Då Konungen i Dess Nådiga Proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof
framställde för Rikets Ständer, att det vore
billigt och rättvist, att på kommande
slägten fördela de kostnader, som fordrades
för iståndsättande af Rikets försvarsverk,
och att derföre, med Rikets skuldsättande,
utgifva Statsobligationer, sökte Rikets
Ständer på allt sätt att afböja detta
förslag; sjelfva de skattdragande, till hvilkas
båtnad detsamma skulle lända, ville icke
sig deraf begagna, utan, med eget iklädande
af alla de utskylder, sorn ansetts erforderlige
för att fylla de behof Kongl. Maj:t i
Nåder framställt, hafva de med handling
ådagalagt, att de åt sine efterkommande
ville lemna fäderneslandet såsom ett ointecknadt
arf.
Då Slatslåneobligations-förslaget, under
namn af räntebärande Coupons, för några
veckor sedan här å nyo framträdde, ansåg
man det visserligen icke af så mycken
betydenhet, så olycksbådande, som man understundom
benämnde det förra; man satte
endast i fråga, huruvida det, såsom sent väckt
och verkande tidsutdrägt, borde till vederbörliga
Utskott remitteras eller icke.
Antingen af öfvertygelse om åtgärdernas
gagnelighet, eller till förekommande a£.
(36
Den i5 December f. m.
Sfventyrligare förslag, liar man inom BancoUlskottet
uppställt 2:ne project till vissa
begränsade låneanslaller; det ena, i uppgifvit
ändamål, att gagna handeln och näringarne,
hade enahanda öde, sorn det i Konungens
Nådiga Proposition om Statsverket
omnämnda, att icke vilja begagnas af
dem, för hvilkas bästa det sades vara tillkommit,
det afslogs för några dagar sedan
belt och hållit inom Vällofl. BorgareStåndet;
det andra, om upplåning utrikes aftvå
millioner R:dr, har ännu icke hunnit längre,
än att inom BancoUtskottet med arne rösters
pluralitet hafva blifvit bifallit, dagarne förrän
Konungens nu senast afgifna Nådiga Skrifvelse
i lika ämne, hvilket mången trodda
skulle föranleda samma Nådiga Skrifvelses
uteblifvande.
Jag tror således icke, att anledning till,
förevarande Nådiga Skrifvelse varit af Rikets
Ständer gifven, ej eller att Riksdagens
förlängande, genom förevarande frågas återupptagande,
så egentligen kan Rikets Ständer
tillräknas.
Dessa ämnens invecklade natur och det
motstånd Statslåne-förslagen rönte hvarje
gång de blifvit förnyade, förklara både orsakerne
till Riksdagens längd, och hvarföre
vi i denna punkt stå på samma ställe, sora
vid Riksdagens början. Emellertid är nu
frågan, huruvida det å nyo framställda löneförslaget
kan mera gillas under skydd af
Den i5 December f. m.
det dermed nu' uppgifne ändamål, att hjelpa
gäldskyldige inteckningsgifvare, än under
något af förut framställde syften.
Den grundsatts, som Kongl. Maj:t yttrar,
att man ofta hör framställas, den nemligen,
att Staten bör så litet som möjligt
inblandas i enskildte förhållanden, saknar
visserligen icke sina goda skäl, och det torde
förtjena undersökas, huruvida ett undantag
för dess tillämpning vid denna fråga
hör äga rum.
Det kan icke hafva undfallit Riclderskapet
och Adeln, att Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse icke innehåller något bestämdt
förslag, utan endast den angifna åsyftning
att hjelpa gäldskyldige jordbrukare genom
användande af Statens credit, och att saken
är mycket enkel i sig sjelf, då Staten
genom sammansatt ränta förr skulle hiima
afbörda sin skuld än den enskildte. Då
egenskapen af den Nådiga Skrifvelsen således
egentligen är, alt öppna ett fritt fält
för alla de upp- och utlåningsfÖrslag, som
kunna framställas, och Rikets Ständer äro
i saknad af bestämd vägledning för det Nådiga
förslagets bedömande, enär hufvudfrågorne:
om lånets storlek; hvarest det skulle
upptagas, inom eller utom landet; vilkoren
som kunde ansetts vara att påräkna för ränta
och återbetalning m. m., äro alldeles
ovidrörde, så lärer den vidlyftighet, som
tvekan om den bestämda meningen alltid
138 Dcn 15 December f. ra.
medförer, billigtvis icke kunna mig tillräknas.
Då medel skola upplånas, måste de upptagas
antingen inom eller utom Riket.
Upptoges lånet utrikes, så blefve, utom
det politiska beroende, hvaruti Riket, såsom
gäldenär, möjligen skulle kunna komma att
stå, den gifna årliga förlusten, räntans utgående
ur landet, hvilket skulle verka lika
med undervigt i handeln lill fattigdom och
ett ofördelaktigt inflytande på cursförhållanderne.
Om realisation ännu icke vore gjord,
skulle LåneContoiret möjligen komma att
utbetala den årliga räntan och Capitalet
under sämre coursförhållanden ände, hvarunder
det upplånades, hvartill sjelfva låneförslaget,
genom räntemedlens utgående ur
landet, bidraga. De gäldskyldige inom Riket
gjorde sina inbetalningar i de gångbara
sedlarne, utan afseende på cours, men
LåneContoiret finge erlägga sine efter hvad
denna gick och gälde, och skillnaden blefve
Statens förlust, hvilket allt torde framställa
sig lika enkelt om icke enklare, än
uppställningen angående den vinst, som
Staten, genom sammansatt ränta_, skulle göra.
Fåfängt skall man söka att locka till
sig Capitaler med annat än varor. Ju mera
och ju längre utländska lån begagnas,
ju större ränta drages ur landet.
Den i5 December f. ra. i3g
Upptoges lån inom landet, skulle det
verka ofördelaktigt, dels derigenom, att räntan
stegrades i första rummet å de lån, som
Staten för sine behof genom RiksgäldsContoiret
upptoge, och sedan för de enskildte
lånbehöfvande, från hvilka dessutom skulle
dragas de Capitaler, hvarmed de nu bispringas
af enskildte långifvare, men hvilka säkerligen
heldre lånade Staten, såsom varande
en så säker gäldenär, att dess blotta
skuldförbindelser gå såsom mynt i handel
och vandel. Desse verkningar skulle ofelbart
inställa sig, så vida inrikes lån till
något betydligare belopp upptogos, såsom
väl ock blefve händelsen, då de skulle användas
för ett så vidt utseende ändamål.
Men antagom alt upplåningen ginge för sig,
så skulle naturligtvis LåneContoiret derföre
först utgifva sine obligationer med förskrifven
ränta och dernäst utlåna det upplånta;
att Rörelse-Capitalet derigenom fördubblades
är klart, enär vi hafva erfarenhetens, af
Stats- ochBancoUtskottens vid denna Riksdag
vitsordade, intyg, ora hvad ock lätt begripes,
att desse Obligationer gå lika väl som
andre penningar i allmänna rörelsen, och
det vore väl underligt, om inan icke skulle
heldre begagna ett fruktbart än ofruktbart
rörelsemedel.
Uttränga LåneObligntionerne det allmänna
sedelmyntet, så skall detta, såsom
öfverflödigt i rörelsen, ingå i Banken och
Den 15 December f. m.
utlöma silfret, hvilket göres troligt ej allenast
deraf, att adelar af den beräknade sedelstocken
sakna fond, utan äfven deraf,
att varubelåningen, efter de grunder, sorn
redan äro stadgade och än vidare synas
blifva gällande, kan till obegränsadt belopp
öka sedelstocken.
Dessa LåneObligationer kunna på detta
sätt tillintetgöra beståndet af den realisation,
som Rikets Ständer under denna Riksdag,
efter mödosamt arbete, sökt tillvägabringa.
Af det föregående torde således vara
ådagalagdt, att vådan för Staten, att inblandas
i enskildle förhållanden, icke är
ringare i närvarande fall, än i andre, särdeles
då någon råga på financielt oberoende
destomindre kan anses vara upphunnen,
som vi icke förmått taga första steget
till sjelfva oberoendets vinnande genom att
till slut bafva ordnat vårt myntväsende.
Det återstår att utreda, huruvida de tvingande
omständigheter äro för banden, hvilka
i den Nådiga Skrifvelsen omförmälas, såsom
föranledande till Rikets skuldsättning. Att
de gäldskyldige, som vanligt, behöfva hjelp
är otvifvelaktigt, men det är derföre icke
sagt att de behöfva lån mot inteckning,
tvärtom synes, vid tillfällen af fastigheters
försäljning, ganska ofta, att tillgångarne
på lån varit till den grad öfverflö
-
D e 11 15 December f. m.
(lige, alt inteckningsbeloppet öfverstigit försäljningsvärdet,
hvilket senare i allmänhet
torde höra anses tillräckligen högt emot
den afkastning, som fastigheterne inom vårt
land lemna.
Det är då i räntans nedsättning på de
nya lånen, och verkningarne deraf på de
gamla, som förslagets gagnelighet skall sökas.
Jag har redan i afseende på inrikes
lån anmärkt, att räntan skulle stegras, om
lånehrist mellan enskildte uppkomme, i fall
Staten concurrerade såsom lånsökande inom
landet.
Vöre meningen, att utrikes lån skulle
tagas, så torde man kunna stadna vid
den förmodan, att StatsCrediten icke kunde
komma att begagnas till högre belopp
än 4 millioner, men månne dessas utgifvande
i allmänna rörelsen mot en lägre
ränta skulle kunna verka till nedsättning i
räntan å massan af all intecknad gäld inom
landet, som vanligen antages till 6o å 70
millioner. Hvad verkan hafva i detta afseende
de 6 millioner Fastighetslån, mot 4
procent, åstadkommit. Har nedsättning i
räntan lill 5 procent å de 8 millioner Discontlån,
som sedan sista Riksdag skedde,
verkat till nedsättning å lån man och man
emellan; har det tvärtom icke blifvit svårare
än förr att få Discontlån. Skulle icke
de 4 millioner Fastighetslån för en lägre
ränta lika hastigt uttagas, som de 8 millio
-
Den i5 December f. m.
ner Discontlån utgått. Huru långt skulle de
6 förre då räcka/ Sedan kanske mången, i
hopp alt af desse lån blifva delaktig, dels
med kostnad sökt, alt få sin ograverade
jord intecknad, dels uppsagt de lån hail
innehar, för att få utbyta dem mot dessa
må bända i procent fördelaktigare, så skulle
han troligen mötas med underrättelse,
det redan så många lånsökande sig anmält,
alt någon vidare tillgång icke funnes; och
då vore den på sin fasta egendom gnldskyldige
jordägaren icke hulpen, hvarken
med att andra jordägare, sorn haft ograverad
jord, Ökat de gäldskyldiges antal, eiler
dermed, att han uppsagt sine lån hos Capitalisten
, som uti de utgifne StatsObligationerne
fått en anledning mera, att icke
vidare utlåna, utan skrinlägga och speculera
med penningar, hvilka, förvandlade i
det nya Obligationsmyntet, gåfvo ranta der
de lågo, och voro till hands att såsom penningar
användas för all slags rörelse, afven
den, sorn kunde uppstå genom olika sedelmynt
och agio. Denna alldeles ofruktbara
rörelse, räntegifvande för den större Capitalisten,
på de mindre bemedlades bekostnad,
skulle draga capitalerne från landets
Verkliga näringar.
Ja, i sanning, jag fruktar, att örn sjelfva
ägarne till den intecknade jorden kommo
i tillfälle alt afgöra detta Låneförslag,
skulle det röna samma öde, som det till
Den i5 December f. m. 143
handelns befrämjande framstäldte vederfors
inom BorgareStåndet. Det vore ock besynnerligt,
om, genom användande af några millioner
fl:dr i låneväg, det skulle lyckas att
nedsätta räntan under hvad den är i sjelfva
det på penningar och Gapitaler rika
Frankrike, för lån, som endast å den gäldskyldiges
sida äro uppsägbara.
Jag kommer nu till ett ämne, hvilket
man, under en mångårig vanvård, till den
grad inom oss vant sig förbise, att jag verkligen,
för ovanligheten af dess upptagande
i sin helhet, genast befarar att man skall
möta mig med invändning, att detsamma
icke hörer till saken, så mycket mera sora
det i Konungens egen Nådiga Skrifvelse
heter: ”att det vore öfverflödigtj alt vid
"detta tillfälle utveckla alla orsakerne der"till,
att Svenska åkerbrukets framsteg, un"der
de sist förflutna 20 åren, icke i sain"ma
mohn verkat till producenternes ökade
"välstånd;” men då icke allenast vid detta
tillfälle, utan nästan vid alla under hela
den i3 månaders långa och nu ytterligare
sig förlängande Riksdagen, denna magtpåliggande
utveckling af orsakerne till det föirfall,
hvaruti Landets gamla modernäringar
Åkerbruk och Boskapsskötsel sig befinna,
blifvit både af Styrelsen och Rikets Ständers
Utskott förbigången; då likväl från undersökningen
härom det eftda sanna hjelpemedlet
är att härleda; då tiden i alla
i44
Den i5 December f. m.
fall skall upptagas med lånprojecter, sorn
antagne, efter min öfvertygelse, endast skola
förvärra det onda, eller förhala tiden
för det rätta botemedlets inträdande; så
må det ursägtas mig, om jag gör någon afvexling
med ämne i min framställning, hvilket
dock har till föremål detsamma, som
Konungens Nådiga Skrifvelse: upphjelpande
af jordbruket, hvilket Kongl. Maj:t ansett
vara uti en bekymmersam ställning.
Den Kongl. Skrifvelsen har blifvit åtföljd
endast af det StatsRådets Protocoli,
som vid justeringen blifvit förd t; måhända
vitsordar Protocollet, som blifvit fördt under
öfverläggningarne, om sjelfva saken, en
StatsRådets öfvertygelse, att det vore uti
de ekonomiska och icke uti de financiella
Författningarne, sorn hjelpemedlet för näringarne
tills vidare skulle sökas. Emedlertid
torde Konungens Nådiga Skrifvelse komma
att remitteras till det Utskott, hvilket
under denna Riksda g så oaflåtligen sysslosatts
med finance- och låne-förslag; men då
all ensidighet är farlig äfven vid Rikets Ständers
Utskotts kraftansträngning, vågar jag
hoppas, att Högloflige Ekonomiutskottet icke
längre skall underlåta, att, medan StatsUtskottet
i financielt hänseende handlägger den
Kongl. Skrifvelsen, begagna tiden, att taga
landets allmänna Ekonomiska ställning i ett
närmare betraktande och efter Grundlagens
bok
-
Den 15 December f. m.
,45
bokstaf, ”i anledning af i Stånden väckte
”frågor, anmärka brister i de Allmänna llus”hållnings-anstalterne
och förändringar der”uti
föreslå.”
Jag vet alt Ekonomiutskottet, efter den
rådande meningen inom Utskottet, sökt att
genom lån främja landets bästa, då det t.
ex. med ett obegränsadt tillstyrkande, att
använda Bankens medel till Spannemålsbelåning,
kanske trädt BancoUtskottets rättigheter
nog nära; jag vet, att Ekonomiutskottet,
som i samråd med BevillningsUtskottet
något vändt på bränneri-inrättningarne,
så att äfven de smärre må åtkomma den
näring, som dervid är att vinna; att vidare
EkonomiUlskotlets function att föreslå hvad
som kunde leda till näringarnes uppkomst
i så måtto blifvit fullgjord af Bevillningsutskottet,
som tullen t. ex. å salt blifvit
höjd, förmodligen för att befrämja saltkokningen
vid de inom landet befintlige saltkällor,
emedan jag icke kan antaga, att ändamålet
varit hvad som vunnits, att öka
bevillningen , hvilket strider emot hvad
Kongl. Maj:t, i dess Nådiga Proposition om
StalsVerket, önskat, under det alt detta
samma Utskott ansett Ladugårdsskötseln så
litet förtjent af uppmuntran, alt t. ex. tullen
å smör blifvit förminskad, så att införseln
deraf, sorn redan genom en, efter tractaten
med Ryssland, till hälften nedsatt
53 H. 10
Den i5 December f. m.
tull, var gynnad, ytterligare är uppmuntrad.
— Men om detta förfarande, att gynna
införsel af alla slags victualievaror och
öfverflödsvaror, hvilket torde vara, hvad
som anses för en lycklig utveklirtg af ett
friare Handelssystem , med ett ord, att på
allt sätt vidtaga hvad som för ögonblicket
skaffar penningar, så att blotta tullen å det
förtullade uppgår till millioner, örn detta
tillika med en flerårig lycklig jernförsäljning,
säkrare än något annat, förklarar, hurti
det är möjligt hvad Kongl. Maj:t förklarar
sig hafva funnit: att financerne blomstra, under
det jordbruket är i en bekymmersam
ställning, så bör ock deraf slutas, att dessa
financer snart hafva blomstrat ut, emedan
dess blommor för sina rötter sakna näringar
j och således än mindre kunna gifva
någon frukt eller kärna, hvaraf man kunde
hoppas de för oss framställda florerande
sammansättningar af financesystemer, hvilka
troligen ännu på länge, och minst under
dessa förhållanden, skola trifvas i vårt
land, hvarest allt måste hafva slagit djupa
rotter i den Svenska jorden för att icke
förtorka under den långa sommardagen, eller
förgås af köld under vintern.
Under sådana åsigter är det som jag
vågar till EkonomiUtskottels förberedande
handläggning framställa några betragtelser
och frågor.
Att enskild förmögenhet och den der
-
Den i5 December f. in. 147
af beroende allmänna välmågan är i aftagande,
bevisas af den tilltagande allmännare
skuldsättningen och oförmågan att fullgöra
åliggande inbetalningar Att detta
synnerligen är förhållandet på landsbygden,
vitsordas af, bland annat, den allmännare
klagan öfver SkiftesFörfattningarne, och att
jorden icke förmår bära kostnaden ens för
dess skiftande. — Med det arf, sorn icke lönar
skiftet, måtte det nu således stå slätt
till, och månne någon, med hopp om säkerhet,
derå skulle kunna lemna lån? Af de
få betydligare fastighetsinnehafvarne i landet,
äro de fleste i anseende till ett redan
öfver Löfvan drifvit lånsystem att förlikna
vid Inspectorer, hvilka skola, i behörig
tid indrifva landets frukt åt deras
husbönder, de allmänna Cassorne och Låneanstalterne.
Desse Inspectorer stå dock
under en strängare, ej sällan tillämpad, tjenstehjonsstadga,
i händelse de försumma detta
sitt åliggande; jag menar Bysättnings-och
Concourslagarne. För ringare jordbrukare
tyckes skuldsättning blifva ännu mera oläglig,
i anseende till deras mindre vana, att
bedrifva upplåningsrörelsen.
Månne det då är lån, som jordbrukaren
i allmänhet behöfver; hafva de icke skuld
*) Factiska bevis härpå äro under denna Riksdag
nog ofta anförde,
53 If. 10*
i48
Den 15 December f. m.
nog, och är det icke egenteligen penningar
till lånens och räntornes betalande, som
erfordras?
Finnes det icke någon annan utväg För
jordbruket, att erhålla desse penningar, utan
genom ytterligare skuldsättning?
Månne de 3 å 4 millioner, efter blot*
ta tullvärdet, hvilka årligen utgå för landt*
mannavaror, att icke omnämna de genom
Fabrikerne förädlade producter deraf, icke
kunde komma landets egne jordbrukare till
godo, och på hvad sätt, eller skall man an*
taga, att Svenska jordbruket är oförmöget
att åstadkomma detta varubehof?
Skulle icke från andra näringar, som
lemna öfverflöd, kunna ledas någon tillgång
för production af victualie varor?
När blotta införseln af Bränvin här i
Stockholm för i år redan varit 2,783,573
kannor (utom hvad sorn inkommit, utan
att man fått uppgift derå, och i sprit); huru
många millioner kannor öfver hela Riket
kan man då antaga vara tillverkade, och
kunde icke fidei eller fidei deraf anses, så*
som tillräcklig för behofvet, i ett land, der
man förr nästan undvarit denna artikel?
Blefve då icke öfverskottet, äfven efter
den lågaste förvandlingsgrund, fullt motsvarande
behofvet af de landtmannavaror,
som införskri Ivas?
Den i5 December f. m.
'49
(Upplysningsvis får jag nämna, att med
förvandlingsgrund menar jag: att om t. ex.
en tunna potates antoges gifva, använd till
Bränvin, 5 kannor å 24 sk 2: 24.
och'drank — 24.
tillsammans 3 Rd:r,
kunde samma tunna, utfodrad till får, anses
gifva fm Ull 2 Skalp, å 1: 24 3 R:dr.)
Månne icke, genom ett sparsammare
bruk af Bränvin, som blefve nödvändigt,
när tillgången blefve mindre, mycken mensklig
sjals- och kroppskraft, som nu går förlorad,
äfven komme näiingarne till godo?
(Kongl. Maj:ts egen Nådiga framställning
om dessa ämnen, i dess Nådiga Proposition
om StatsYerkets tillstånd och behof,
synes härvid icke böra lemnäs utan
underdånigt afseende, ehuru all utveckling
deraf i ord eller handling, från Styrelsens
sida, hitintills uteblifvif).
Kunna icke föredömen från andra länder,
hvilka med vårt äro i lika läge, tjena
till ledning vid dessa frågors bedömande,
t. ex. Finland, som exporterar victualier,
och har en inskränkt Bränvinsbränning, och
hvarest bränvinet äfven lärer vara så fördyradt.
, att en för det gamla moderlandet
föga hedrande insmygning af denna vara
skall gifva vinst?
Då det är Sverige förbudet, att till Finland
införa öfverflödsvara!! Bränvin, mea
i5o
Den 15 December f. rn.
Finland tillåtit, att hit införa flere för vårt
dagliga uppehälle nödiga landtmannavaror,
vore det icke lyckligt, om förhållandet vöre
tvärtom?
Huru skall ett sådant omvändande åstad-»
kommas ?
Hvilka medel anser Utskottet tjenligast,
att på en gäng eller successive användas,
att uppmuntra produetion af behöflige landtmannavaror,
och minska Bränvinsfabrikation,
och consumtion?
Är Utskottets, i förening med Be villningsUtskottet,
föreslagne inskränkning af de
större Brännerierne, som naturligtvis skall
befordra de mindres uppkomst, beräknad
att borttaga frestelserne och anledningarne
till en mera allmänt utbredd smak för och
consumtion af denna vara för framtiden, och
på hvilka grunder?
Är den beräknad på ett Bränvinsbränningens
verkställande på ett mera hushållssamt
sätt?
Om de 3,i43,486 R:dr (efter blotta tullvärdet
och utom hvad som utan tull inkommit),
hvilka årligen (år 1826) gått till
utlänningen för blott oförädlade landtmannavaror,
till större eller mindre del kunde
komma landets jordbrukare till godo, blefvo
de dermed icke bättre hulpne, än med
lån å större eller mindre summor?
Den i5 December f. m.
Jernexporten gifver nu Riket ansenlig
inkomst, men om snart den tid åter inträder,
då jernets afsättning afstadna!’, då
med detsamma de i Konungens Nådiga Proposition
omtalade blomstrande fmancerna
lära upphöra, så väl sorn detta slags prof
på en omsorgsfull Styrelse; hvarmed skola
då nödvändighetsvarorne för lifvets uppehälle
förskaffas, om nu icke i tid sörjes
för deras production inom landet?
Hvarmed skall då värdet af det sedelmynt,
som i allmänna rörelsen till mer än
dubbelt belopp emot silfver utelöper, och
nu motsvaras af försäljbara varor, upprätthållas?
Är
det icke nödvändigt så väl för Staten,
som för den enskildte, att afväga inkomster
och utgifter?
Kan icke ett likartadt öde träffa Staten
i afseende på lån som utrikes göras,
då betalningsförmåga brister, som den enskildte,
hvilken ej förmår betala hvad han
af andra lånat?
Och om än Riket kunde med våld sätta
sig emot att betala, hvad det vore skyl
digt,
vore sådant förenligt med Rikets heder ?
Hafva vi förr, utan särdeles tillgångar,
fått lån derföre, att utlänningen trott på
vår vilja att betala; huru skulle det gå, sedan
vi sjelfve emotsagt denna bättre öfvertygelse
om vår ärlighet?
15? Den i5 December f. in.
Dessa frågors behjertande är af vigt folden,
som önskar sitt fäderneslands välgång.
Ekonomiutskottet bör icke anse sig förhindradt
från deras grundrigtiga besvarande,
deraf att redan väckte frågor, hvilka dock
icke kunna anses annorlunda än som detailier
af ett helt, redan kunna hafva blifvit
afgjorde på ett sätt, som icke med Utskottets
åsigt, vid hetragtaudet af landels
hushållning på det hela, instämmer.
Yi kunna icke för oss dölja, alt olika
åsigter och interesse» inom Representationen
störa sambandet ofta mellan paragrapherne
inom ett enda Betänkande. Huru
mycket mera skall detta icke inträffa emellan
sjelfva Betänkanderne, hvilka dock icke
äro alt anse annorlunda än som tilläm unde
paragrapher inom den större författningens
område.
Rikets Ständer insågo ock nödvändigheten
af att i en enda hand lägga correctivet
emot allt det osammanhang, som till
följd af en ofullkomlig hopfogning af skilj—
da intressen och åsigter inom Folkförsamlingen
skulle kunna uppkomma, då de i
89 §. RegeringsFormen åt Konungen uppdrogo,
att enväldigt besluta om Rikets allmänna
hushållning.
Men rättigheter förutsätta ock skyldigheter;
och lika helig som Rikets Ständers
pligt är, och måste vara, att tillse del in
-
Den i5 December f. m. 153
gen!ing brister i hvad som, å deras sida,
för Statens Styrelse bör beviljas, lika helig
är Konungens att så sörja för den allmänna
hushållningen, att utvägar icke må saknas
för dessa utgifters bestridande, och sådant
fruktar jag ingalunda i längden sker,
ggnom lånetillgångars beredande..
Måhända att en Styrelse vid strängt
iakttagande af grundsattser ej undgår tadel,
att något småinleresse oroas och bullrar,
De allmänna Hushålls-författningarne
få icke vara nät att fånga opinioner. Folkel
måste styras så, att det erfar, att det
slutligen leder till ett godt mål, så i ekonomiskt
som moraliskt afseende, och de
fjell, hvarmed missnöjet skulle vilja skymma
vår syn, bortfalla af sig Kjelfve, ju närmare
vi nalkas ett mål, som på klokhet och
sanning blifvit ärligt beräknadt. Skulle vi
se det rätta och icke våga att närma oss
derintill, då vore vårt tillstånd i sanning
redan betänkligt; dock, det hjelper icke,
stegen måste tagas framåt, eljest gå de-af
sig sjelfve tillbaka, hvad annorstädes till
en med sedernas förbättring förenad hushållning
kunnat vidtagas, det måste väl ock
här kunna äga rum. Ja, vi få icke i något
stå' efter våra grannar, så att rum i ett
enda afseende lemnäs till ofördelaktig jemförelse,
och framförallt måste det vara vår
pligt, att icke tillåta något insöfvande af
smickrets röst, hvars vishet är ögonblick
Deri i5 December f. m.
bets beräkningar, och hvars frugt pä sill
höjd består i blommor för dagen.
Nu öfvertygad, att ehvad yttranden om
den allmänna hushållningen än kunna komma
att afgifvas, Konungens magt deraf är
oförändrad, tror jag dock, att en Faderlig
styrelse, som måhända med allt för mycken
granlagenhet, i vissa fall, utöfvar denna
magt, icke är likgiltig för folkets hyllning
deråt. Särdeles om det vid denna
Riksdag icke alltid skulle hafva varit folkets
röst, sorn vid besluten gjorts gällan-*
de, så att leljderne af dessa beslut, så alldeles
med rätta, kunde detsamma tillräknas.
Jag vill derföre ytterligare vördsamt
yrka, att Ekonomiutskottet slutligen föreslår
Rikets Ständer, att, med underdånig
framställning af grundsatser i den allmänna
hushållningen, hvilka de, föranledde af
Konungens egen Nådiga Skrifvelse, Ekonomiutskottets
egne anmärkningar, eller enskildte
motioner, pröfvat och antagit, tillkännagifva
deras underdåniga önskan: att
Kongl. Maj:t ville, med afseende å Landtmannens
och Näringarnes betryckta ställning,
vidtaga de Ekonomiska Författningar
till välmågans återförande och landets förkofran,
som Kongl. Majrt i sin vishet finner
grundade på erfarenhet och sanna hushållslagar,
hvaröfver Rikets Ständer, för olika
tidskiften och förhållanden, icke alltid
föymå fulla ett rigligt omdöme, dels i an
-
r
Den i5 December f. ni.
i55
seende till deras mera sällsamt inträffande
mölen, dels i anseende till den, i jemförelse
med Styrelsen, lägre ståndpunkt inom
Samhället, hvarå Representanten sig befinner,
då han bjuder till att sluta till framtida
följder af vid tagne eller vidtagande allmänna
Hushålls-författningar.
Ätt detta yttrande måtte få åtfölja
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till vederbörligt
Utskott, samt särskildt remitteras
till Ekonomiutskottet, derom anhåller jag
vördsammast.
Herr Tham, Wollrath: Då Kongl. Maj:Is
Nådiga Skrifvelse icke ingått uti de detaljer,
hvilka höra till sjelfva utförandet, anser jag
så mycket mera öfverflödigt afgifva något svaromål
å de anmärkningar, hvilka blifvit gjorda
mot detaljerna, som vederbörande Utskott,
så vidt de godkänna förslaget lill någon del
eller i sin helhet, säkert skola vela att framlägga
de nödiga reglementariska detaljerna
dervid. Man har yttrat, att man icke nu
skulle vilja skuldsätta Staten. Jag instämmer
äfven deruti; men är af den tanka,
att här icke är fråga om Statens allmänna
behof, i hvilket fall anstalten skulle gravera
efterkommande, utan endast att genom
Statens mellankomst i upplånings- och utlåningsväg
söka bereda landets innevånares
fördel. Detta kan aldrig komma att gravera
efterkommande, utan det skall tvertoni
gagna dem, om den skuldsatte jordbruk^
Den 15 D e c e m b e r f. ni.
jens hjelp derigenom erhålles. Man Har
klandrat det yttrande i den Kongl. Skrif-L
velsen, att Statens financer äro i ett blomstrande
tillstånd; men man bär då förblandat
Statens financer med de enskildtes. En
Stat, som hvarken har någon utländsk eller
inländsk skuld, och sorn icke för nya be-,
hof be hofver utskrifva nya skatter, måtte
kunna sägas hafva goda financer. Då 1 i ku
val brist äger rum hos enskilde medborgare,
bör man väl, långt ifrån att klandra,
det ändamål, som sökes, derför vara Konungen
tacksamhet skyldig. Jag tror icke,
att, såsom man här gjort, jordbrukaren kan
lämpligen indelas i klasser, eller att ett
hemman, för det att det kallas skattehem-,
man, nödvändigt skall vara mera i betryck,
än ett annat. Här är för öfrigt icke fråga
om någon undsättningsaustalt, utan endast
att genom lån emot lägre ränta kunna utarbeta
svårare skulder. Hvad den siste Talaren
mångordigt och mångsidigt yttrat om
bristerna i Statshushållningen, och huruledes
samtlige Utskotten (Lagutskottet har
jag likväl icke hört nämnas) icke uppfyllt
sina förbindelser, hade måhända varit på
sin plats vid Riksdagens början, och kunnat
blifva en Caleches för Utskotten, till
bedömande af Statens ställning; men nu
kommer det försent, i händelse man icke
önskar alt vi ännu en gång skola önska
hvarannan ett godt Riksdags-nyår den 4
November i83o. Slutligen kan jag icke fia
-
Den i5 December f. m.
na, att Ekonomiutskottet har med Konungens
Skrifvelse det minsta att göra, utan
anhåller, i händelse Herr Ribbing skulle
fortfara i detta yrkande, att en afskrift af
hans anförande må såsom ny motion remitteras
till Ekonomiutskottet, men sjelfva
anförandet till Stuts- och BuncoUtskotten
öfvcrlemnas.
Friherre af Nordin j Carl Johan: En
värd Ledamot har fästat uppmärksamhet
dervid, att, enligt det protocoll som medföljt
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, StutsRådets
Ledamöter enstämmigt tillstyrkt den.
Det förundrar mig att höra, det detta anföres
såsom en anmärkning; ty efter mia
åsigt hade det snarare varit anmärkningsvärd!,
om Konungens Rådgifvare varit af
olika tanka i en sak af sådan vigt som denna.
Samma Talare har ock, då han citerat
orden i Konungens Skrifvelse, sagt, alt
Statens financer väl kunna vara blomstrande,
men att jordbrukets välstånd är ohjelpligt
undergräft. Sådant finnes likväl icke
i den Kongl. Skrifvelsen, och Konungen
kunde icke hafva framställt något så stridigt
emot sanning, ty ohjelpligt undergräft
är icke jordbrukets välstånd, fastän i mer
och mindre lyckligt tillstånd, i följd af de
större felsteg, som förut blifvit begångna,
och hvartill torde få räknas en genom ti11-  konstlade medel nog hastigt fortskyndad odling.
Jag bestrider således detta yttrande
i58
Den i5 DeccraLer f. m
af Herr Grefve Horn, såsom icke öfverensstämmande
med sanningen. En annan Talare
har sagt, alt den af Konungen föreslagne
åtgärd innebar det allmännas skuldsättning,
för att hjelpa de enskilte. Jag
her den värde Talaren ihågkomma, att den
enskildte skall till Staten aflemna förbindelse,
motsvarande dem, hvilka Staten sjelf
utfärdar, och hela anstalten åsyftar således
icke annat än en lättnad ifrån de tunga
räntor, som nu nedtrycka den jordbrukandc
klassen af Svenska medborgare. En annan
värd Talare har ansett Skrifvelsen såsom
en anmaning lill bifall af de så kallade
Ränte-coupons, hvilka här blifvit af
Herr Lefren, samt i Borgare-Ståndet af
Herr Norelis föreslagne. Jag kan åtminstone
icke finna något sådant af den Kongl.
Skrifvelsens ordalydelse, hvilken allenast fäster
Ständernas uppmärksamhet på nödvändigheten
att komma jordbrukaren till bistånd.
Men huruvida detta skall ske antingen
genom utrikes eller inrikeslån, derom
finnes ingenting yttrat i Konungens framställning.
Endast i en omständighet har
Konungen yttrat sig bestämt, nemligen att
de åtgärder, som vidtagas, icke böra ställas
i sammanhang med Bankens functioner,
utan verkställas af RiksgäldsContoiret. Sam*
ma Talare har emot utrikes lån uppställt
den satts, att deraf skulle följa utrikes beroende.
Jag ber honom erindra sig, huru*
vida detta äger rum för Frankrike, Eng*
Den i5 December f. m.
land och Preussen, der sådana utrikes lån
öfverallt finnas. Under det samma Talare
bestrider nödvändigheten och nyttan af
ett understöd på denna väg för den jordbrukande
klassen, säger han tillika, att denna
klass endast kan för närvarande anses
såsom Inspectorer på sina hemman, ditsalte
att indrifva revenuerna åt de allmänna cassorna.
Är förhållandet sådant, som den värde
Talaren framställt detsamma, bevisar detta
förhållande ännu mera nödvändigheten
af åtgärders vidtagande till räntornes nedsättande;
och jag frågar, huru det väl är
tänkbart, att Svenska jordbruket med en i
allmänhet svagare jordmån och ett hårdare
klimat skall kunna bära 6 procents ränta,
då det i mera fördelaktiga trakter icke bär
mer än 3 å 4 procent; och om icke tiden
är inne, att man med alfvar bör tänka på
denna vigtiga närings underlättande i en
dess mest tryckande omständighet. Hvad
samma Talare yttrat om bristerna uti den
allmänna hushållningen, och de åtgärder
han anser böra vidtagas, för att Jätta jordbrukarens
belägenhet, vill jag icke upptaga
till besvarande; de höra icke directe lill
ämnet, och äro så vidlyftigt framställde,
att jag icke kunnat, vid en hastig uppläsning,
uppfatta dem i hela deras vidd; men
af hvad jag kunnat fatta, synes det som om
han gillade de åtgärder, hvilka i detta afseende
blifvit vidtagna i ett annat land,
der genom Ukaser bränvinstillverkningen.
K
Den i5 December t. ni.
för närvarande är förbuden, och fylleri förslå
gången belagdl meri stockstraff. För
min del tror jag icke, att sådant är förenligt
med en riktig Statshushållning, och
kommer aldrig att lemna min röst för desse
åtgärders vidtagande inom mitt fädernesland.
Herr Hjerta_, Gustafj anförde skriftligen
:
Då Herr Lefrens Motion angående ouppsägbara
Ränte-couponers försäljande af Rikets
Ständers Bank til! pari, för att utlåna
de sålunda upptagne capitaler lill fastighetsägare,
af Ridderskapet och Adelli remitterades,
yttrade jag mig ej, oaktadt jag
af de samtidiga motioner i samma ärende
inom alla Stånd insåg, att den troligen hade
Styrelsens bi fa fl. Jag trodde, alt bristerna
i detta förslag skulle lätt inses och
snart afstyrkas. Men då hufvudideen understödjes
genom en proposition från sjelfva
Thronen; då efter en i3 månaders Riksdag,
hvarunder vi bort hvarje klagan öfver
landets tillstånd förklaras obehörig, hvarje
begäran af grundskattens nedsättning obefogad,
hvarje erinran om sparsamhet, om
indragning, örn ord nåd hushållning behandlad
såsom
Styrelsens sida böra framställa ett förslag,
hvilket äger ingen likhet med de grundsatser
samma Styrelse yttrat i dess proposi
tio
-
Don 15 December f. 111.
tioner vid Riksdagens början; då man slutligen
ser detta förslag nedfalla såsom ett
störtregn öfver de arbetande Representanterne,
hvilka förmodligen redan trodde sig
böra laga sig till alt resa hem och skörda
erkänsla för deras bemödande till allmänt
bästa, samt att det åtföljes åfelt hagel statistiska
uppgifter, som tvinga okunnigheten
att slå ned ögonen, och som, om de voro
riktige, skulle hota den djerfve betraktaren
med olyckan att ej kunna tro sina egna
ögon; då bör det ej misstyckas, att den,
som i allt detta ser ett af de förstörande
pbenomener för fäderneslandet, hvilka de
sednare tiderna så ofta frambringat, framstår,
för att söka i sin ringa mån afleda
faran ifrån älskade bygder.
”Den lätthet Rikets financiela tillstånd
”lemnar för antagandet af ett sådant föreslag”
är mig lika oväntad, som ”de fördelar
deraf skulle härflyta” äro för mig obegriplige.
Kan ett land utan capitaler vara
i tillstånd, att använda ouppsägbara räntepapper?
Och kan ett land med redan alltför
mycket skuldsatt jord (och att så är,
det erkännes i sjelfva föreläsningen uti den
Kongl. Skrifvelsen) hafva fördelar af, att
denna jord uppmuntras att låna mera?
Det synes mig alldeles icke varit mera
"öfverflödigt att utveckla orsakerna dertill,
"att Svenska åkerbrukets framsteg under de
53 H. ii
162 Don i5 December f. m.
”sistförflutna 20 åren icke i samma mån
”verkat till producenterrtes ökade välstånd,”
än mycket annat öfverflödigt i Skrifvelsen.
Förhållandet torde då icke befunnits bestå
i landtegendomarnes gamla skulder, utan
deri, att de allljemnt måste göra nya. Man
hade då troligen vid undersökningen nödgats
komma till besinnande af de verkliga
orsakerna: skattebördans ökning och ojemnhet,
statsluxens obetänksamma stegring, ett
falskt myntsystem, otjenliga creditlagar och
vacklande ekonomiska styrelse-grundsatser.
Men på andra sidan måste erkännas, att,
för att afhjelpa sådant, fordras hos Styrelsen
kraftfull vilja, kunskaper och ihärdighet.
Lån arrangeras lättare, det mäste medgifvas,
intilldess man ej längre kan få låna
för folkets räkning hvad det behöfver för
att afbörda skatterna. Då upphör naturligtvis
äfven detina utväg, och evolutionerna
liqvidera på sitt Vanliga vis. Mig synes alt
det vore bättre, om Styrelsen använde sin
kraft till ekonomiska bestyr, än till Mäklare-kallet.
En Styrelse, som vill kallas
landsfaderlig, måtte väl icke kunna ogilla,
att ”den arbetande klassen bar dryga daglöner.
” Att rika jordägare och usla slafvar
icke äro passande för Sverige, hoppas
jäg med fullt skäl icke kan vara Styrelsen
okändt; och erfarenheten måtte väl kunna
intyga inför Thronen, att det omtalade ”bekymmersamma
förhållandet i åkerbrukspro”ducternas
fallna pris” förorsakas af sådane
Den i5 December f. ni.
163
anledningar, som icke gifva vika för tillkonstlade
capitaler, utan endast af kloka
lagar och en nitfull förvaltning kunna aflägsnas.
Det skulle förvåna mig, om Styrelsen,
då den inser, alt räntepapper kunna
bilda capitaler, icke äfven inser, att
skatterna äro räntor, och alt hvarje räntebesparing,
genom grundskattens nedsättning,
är ett verkligt capital, gifvet åt egendomsägare»
Vill
Styrelsen hvarken befordra arbetets
fördelning, eller jordens fördelning, eller
capitalernas fördelning; vill Styrelsen
hvarken bestämma ett eget system, eller antaga
andras; vill Styrelsen häldre se Landet
vara ett slags arbetshus, derifrån all yttre
capital- industri- och handelskraft är utestängd,
och all inre kraft fjettrad i sina
celler, än alt se det gamla Sverige ännu en
gång med gästfrihet öppna sig för fram lingome,
och gifva samt taga sitt öfverflöd eller
sina behof, under obehindrade afhandlingars
säkert beräknade vilkor; vill Styrelsen
framhärda alt lemna folket ulan ett ordnadt
mynt, utan näringsfrihet, utan handelsfrihet,
utan tjenliga practiskt vetenskapliga Undervisnings-anstalter,
utan bestämda, lättfattliga
och sålunda till en böljan sammanfattade
lagar, midt ibland tider och folkslag,
sorn rikta all sin kraft till förkofran
och hildning; vill Styrelsen söfva sig sjelf
1)en 15 D e c ember f. ui.
i hoppet, att ”Statens financiella tillstånd
”är blomstrande,” för det att ”dess väl ord”nade
räkenskaper utvisa,” förmodligen att
Debet och Credit gå ihop, när restan lierna
inberäknas; och vill Styrelsen ej tro, att
icke blott en del af allt delta är nödigt att
besinna, utan att alltsammans bör, ej blott
betraktas, utan verkställas; så vågar jag påstå,
att Styrelsen alldeles misstagit sig om
Rikets sannskyldiga väl, och anser mig böra
påkalla allmänna uppmärksamheten lill en
lugn, mogen betraktelse, huruvida fondsystemer
kunna göra Sverige lyckligare, eller
rädda vära ringa återstående krafter. Och
i det säkra medvetande, att icke af någon
bildad Europeisk Statsman ogillas, att icke
af någon sann administrations-kunskap motsägas,
vågar jag då högtidligt förklara, alt
i ett sådant sakernas skick vore införandet
af ett fondsystem det olyckligaste, som kunde
hända Svenska folket.
Jag förbigår denna mängd af nollor,
som skola visa oss en nedsatt bevillning,
under det folket i Tullbommar uppehålles
och måste afbörda sig ökade afgifter i Tullkamrarne
för rättigheten att lefva; i ChartaeSigillalasContoiren
för rättigheten att fordra
lagarnes rättvisa; på PoslContoiren för
att communicera sig med hvarandra, eller
på KronofogdeContoiren för att få förädla
en product, sorn de eljest icke kunde afyttra.
Jag låter det silfver oräknadi ligga
Den ij December f. m. i65
> Bankens hvalf, som skall bevisa ”realise”radt
öfverskott af Rikets exporter öfver dess
"importer,” oaktadt i3o skill!ngs cours på
Hamburg i år och 119 skillings i8a5. Jag
vill till och med lemna hedern ål Styrelsen,
att genom sina omsorger ”att bereda
”Staten tillgångar och att dem förvalta,”
hafva beredt hvad jag trodde vara följder
af Rikets Ständers på egen hand år 1828
utarbetade Riksdagsbeslut, helst de synas
stå i ett visst osammanhang med den af Styv
reisen allena beslutade Skeppshandeiri, Magasinsutredningen
och Finska liqvidalionen
m. m. Jag vill slutligen helt och hållet glömma,
att mig veterligen hvarken RiksgäldsContoirets
Fullmägtige upptäckt någon guldgrufva,
eller Styrelsen en gång till RiksgäldsContoiret
aflemnat allt hvad den bordt, enligt
Rikets Ständers fastställda Stater, aflemna,
och att i ett sådant sakernas skick
det är alldeles otänkbart, att de många af
RiksgäldsContoiret utbetaldta millioner hafva
någon annan källa, än folkets fickor; och
jag vill blunda för den frikostighet, hvarmed
man vid denna Riksdag, utan bevillningens
ökande eller lån, anslagit 3 millioner
till Försvarsverkets iståndsättande,
för att ej se, huru Svenska folket står väntande,
att få någon afräkning på kommande
skatter af dessa öfverskotter på sin alltid
illa beräknade femåriga budget, och hvilka
det i sin anletes svett måst sammanskrapa,
för att Kronan i sin ängslan måtte få sitt;
i66
Deri i5 D eccm lie i f. m.
inea jag kan ej förliga de bekymmer, hvarmed
jag skådar dessa ord, utgående ifrån
Konungens Rådkammare: ”Då Statens fi”nancer
sålunda äro i det bästa tillstånd
”och Staten icke liar behof af lån för egen
”räkning, så kan den allmänna credilen utan
”minsta olägenhet begagnas, för att understödja
de jordägare, sorn behöfva omsätta
”äldre skuldförbindelser, och äro i tillfälle
”alt gifva tillräcklig säkerhet.” Hvilket system
finner jag deri, om ej bemödandet att
draga de enskilda förhållanderna under makten?
Hvilken tanka finner jag deri, om ej
alt hjelpa de större fastighetsägare, som
hafva tillräckliga säkerheter, utan att besinna,
att man derigenom stjelper de mindre,
som behöfva omsätta äldre skuldförbindelser,
och icke hafva några för ett allmänt
Låneverk antagliga tillräckliga säkerheter?
Eller inser man ej, att då man,
genom inrättandet af ett fondsystem, ger
fördelaktig användning åt våra obetydliga
capitaler, blifva just dessa sednare slags
jordägare företrädesvis uppsagde, utmätte
och förstörde? Hvilken följd bär man väl
tänkt sig deraf, om ej den, att få ännu en
slags SlutsBank i RiksgäldsContoiret, Den
”saken är” visserligen ”mycket enkel i sig
sjelf.” Men den enklaste följden deraf äten
större förvirring i de enskilda credilförhållanderna,
och de vidare följderna, att,
om än arithmelisk vinst på Amortissementsfondens
förräntande kan vinnas, niåsle lik
-
Den i? December f. m. 167
väl en stor förlust för flera amorterande generationer
uppkomma, och Staten måste förlora,
så vida ej ”de väl afslutade räkenska”perne”
anses tillräcklige för dess ära, dess
trefnad och kraft. Jag yrkar alltså, att Utskottet
måtte afstyrka så väl Couponernas
utgifvande af Banken, som Obligationernas
lifgifvande af RiksgäldsContoiret, och anhåller,
att detta anförande må Remissen åtfölja.
Hvarefter Herr Hjerta muntligen tilläde:
Man
har åter framställt den i min tanka
farliga satts, alt den höga räntan är det enda,
som förstör jordbruket, och det ulan
att man tillåtit sig ingå i betraktelser, huru
detta förhållande uppkommit,'i hvilket icke
mer ett land i Europa jemte oss stål-, alt
jordbruket nemligen icke skall löna sig för
den i landet gångbara räntan. Jag bestrider
detta helt och hållet, och tror det olyckliga
förhållandet böra sökas deri, att intet
jordbruk i verlden kan beslå till den grad
skuldsatt, sorn vårt, hvilket ligger intecknadt
till mer än millioner, och följaktligen
måste betala omkring 3 millioner årligen
i räntor, samt när man dertill räknar
de indirecta kostnaderne för dem, som icke
sjelfva ständigt kunna vistas i städerna, säkert
2 å 3 gånger så mycket som den allmänna
Bevillningen. Jag frågar: är det icke
detta man måste afhjelpa; och det af
-
Den i5 December f. m.
hjelpes ej, så Iiinge jordbruket slår lika onereradt
som förut; så länge man icke kan
göra capital värdet större genom grundskattens
förminskning. Icke kan man tänka sig,
att de öfriga klasserna i Staten skola kunna
rädda jordbrukaren ur sin förlägenhet derigenom
, att de i annan väg efterskänka den
alltför dryga beskattningen. Det säkra är,
att icke TVdel af de behöfvande skola blifva
tillfredsställda. Jag tror således, lika
med Herr Tham, att det naturligaste är
att remittera Skrifvelsen lill Stats- och BancoUtskolten;
men afstyrker på det högsta
sjelfva anstalten, emedan den allenast skapar
ett Bank-system i RiksgäldsContoiret,
som skall medföra en upplösning af alla
credit förhållanden.
Herr Munck af Rosenschöld} Eberhard:
Flere Talare hafva dragit i tvifvelsmål den
beprisade lyckliga belägenheten af Statens
financer. Men jag skulle ej undra, om den
verkligen ägde rum, då här finnes så många
stora Financierer emot i andra länder, t.
ex. England och Frankrike, der man har en
sådan brist på dem, att man vid de sista
ombyten af både Ministrar och Styrelsegrundsatser
sökt qvarhålla de förra FinanceMinistrarne,
nemligen Leroi i Frankrike och
Huskisson i England. Jag anser dock icke
för en lycka, om Slaten är skuldfri, under
det massan af Nationen är skuldsatt, och
Den i5 December f. in.
det mest till publika cassör, samt endast
genom årligen ökad skuldsättning förmår
utgöra sina skatter. Man kan icke neka, att
ju StatsCassan i Sverige är i godt tillstånd;
men man måste också medgifva, atl de enskiltas
cassör i allmänhet se helt annorlunda
ut. Jag skulle häldre önska ett motsatt förhållande,
om ock icke alldeles såsom i England,
der Staten är så skuldsatt, att den
knappt någonsin kan betala sin capitalskuld,
men Nationen sjelf dess borgenär med ofantlig
enskild rikedom. Jag, för min del, skall
med tacksamhet erkänna, och jag anser Konungens
Rådgifvare förtjente af tacksamhet,
för det de nu slutligen medgifvit, att Jordägarens
ställning är bekymmersam, och beklagar
endast, att det skett så sent. Hvad
sjelfva den Kongl. Skrifvelsen angår, så anser
jag den både till principen eller grundideen
och till ändamålet vigtig, men ännu
svår att verkställa med våra inländska capitaler.
Jag befarar, att få af våra egna Capitalister
skola finna sin fördel uti, att på
det föreslagna sättet placera sina capitaler,
nemligen så länge de kunna erhålla så höga
räntor af enskilte, samt hafva så ymnigt
tillfälle, att på utmätnings-auctioner, isynnerhet
å fastigheter, lätt och hastigt förtjena
öfver ioo procent på sina penningar och
således fördubbla sitt capitalvärde. Jag kan
dock icke dela den farhoga, att den föreslagne
Låne-inrättningen skulle minska Bau
-
Den i5 December f. m.
oosedlarnes silfvervärde, ty här vore ej fråga
om ökade representativer af Bankens silfver,
utan af fastighetsvärdet. Men somlige
vilja hafva ett annat värde af Baqcosedlarne
ökadt, än det i silfver, nemligen genom allmän
penningebrist, deraf följande hög ränta
och tillfälle, att mot vanpris åtkomma medborgares
egendom. Sådane Capitalister voro
ej en gång nöjde med en realisation efter
q6 sk., örn den ej tillika åtföljdes af minskning
i penninge- och lånetillgångar; och de
skulle heldre föredraga en efter vida högre
kurs, om blott penningenöden finge fortfara,
hvilken ökade värdet ej blott af deras
capitaler, utan äfven ofta af dem sjelfve.
Genom anstalter, som bereda utväg till förmånligare
lån mot låg ränta, blefve deras
speculalioner mindre lönande. — Jag kan
ej eller föreställa mig annat, än att syftemålet
med de föreslagna Låneoperationer
skall vara, att utbyta de redan skuldsatte
jordägares hittils varande lån mot mera stadiga
lån med lägre ränta och successiv afbetalning,
hvarigenom deras skuldsättning bör
kunna minskas, i stället för att ökas, isynnerhet
om de först få lån, som hafva andra
onereusare lån intecknade, att dermed
liqvidera, och kunna lemna den nödiga säkerheten.
Men jag befarar en icke ringa
förlägenhet för dem, som hafva lån intecknade
utöfver egendomens halfva värde, och
fmgo dessa Iåne-capital uppsagde, för att
placeras i nu föreslagna låne-anslalt, utan
Deli (5 December f. m.
alt således kunna lemna den erforderliga
säkerheten för låns bekommande genom denna
föreslagna utväg.
Man har nu, liksom vid föregående Riksdag,
gifvit anvisning på den enskilta crediten,
och dennes begagnande lill PrivatFöreningar,
De ära visserligen i principen
riglige och önskvärde; men kunna, om nuvarande
penninge-förlägenhet får fortfara,
vänta samma öde, som det jag vid sisth
Riksdag förutspådde de då beslutade Privnt-Banker,
nemligen att ej gå i verkställighet,
Jag anser de förnämsta orsaker lill
jordägarens närvarande betryck vara: stegrade
productionskostnader bredvid fallna priser
på producterna; tvånget af enskiften till
dryga penningeutgifter; för dryga och särdeles
ojemnt fördeldta skatter; brist på afsättning,
omvexlande med behofvet, att sjelf
köpa samma producter mot högre priser;
ombyteliga, men ändå i det hela jordbrukaren
missgynnande Författningar; och allt
detta under det penningecapitalet i synnerhet
genom 1818 års Riksdagsbeslut blifvit
till så betydlig del indragit,
Jag vill i öfrigt uppskjuta att vidare
yttra mig i hufvudfrågan, tills Förslaget,
utarbetadt i alla sina detaljer, återkommer
från vederbörande Utskott, hvartill
äfven jag yrkar remiss, Men jag motsätter
mig remiss till Ekonomiutskottet, emedan
ekonomiska Författningar, om än al
-
D-cii i5 December f. m.
di ig sa förträffliga, icke hjelpa utan nödigt
penningeförlag till jordbrukets drifvande,
och till beredande af en förmånlig afsättning.
Friherre Cederströmj Jacob: Den method
, att vid remissen af väckta motioner
fortsätta en discussion, som skall fördröja
möjligheten för Utskotten att handlägga frågan,
är alltid skadlig, men i synnerhet vid
slutet af en Riksdag. Jag har derföre endast
begärt ordet, för att bestrida Herr Ribbings
förslag, att få sina tankar remitterade
till Ekonomiutskottet. Betraktade såsom ny
motion, är tiden dertill redan förliden. Att
åter dit remittera Konungens Skrifvelse, är
en oformlighet, då uti samma Skrifvelse icke
förekommer något, som af detta Utskott kan
behandlas. Jag tror för min del, att dea
endast tillhörer StatsUtskottet, enär frågan
rörer RiksgäldsContoirets åtgärder med upplåningen.
De allmännare reflectioner af otillbörlig
beskaffenhet, hvilka åtskilliga Talare
i anledning af Skrifvelsen tillåtit sig, äro
af enahanda syftning med dem, som flere
gånger förut, under loppet af denna Riksdag,
blifvit förnyade, och då tillrättavisade;
de förtjena således ej att å nyo upptagas
till besvarande.
Herr Ribbing: En värd Talare, Herr
Tham, bar, i anledning af mitt anförande,
förklarat, att genom denna åtgärd alldeles
icke kunde komma ifråga att skuldsätta Sta-*
Den i5 December f, m. 173
ten, utan endast att hjelpa enskilda medborgare
genom dess mellankomst. Den värde
Talaren har då ej fästat uppmärksamheten
på hvad jag yttrade, och som jag skulle tro
vara bevisande, nemligen att hvad Staten
nu lånar utrikes i ett mynt, som icke är
stadgadt, kan den komma att betala efter
ett annat myntvärde. 1 alla fall vet man,
alt om skulden blott står i 16 år, så är,
genom räntorna efter 6 procent, hela capitalet
utgånget till utlänningen. Den värde
Talaren har sjelf grundat hela sin öfvertygelse
om nyttan af desse lån på de säkerhetsmått,
som kunna vidtagas emot missbruket;
men jag lrågar, hvilka säkerhetsmått
kunna väl vidtagas i ett land, der
sjelfva grunden, hvarpå den financiela byggnaden
skall uppföras, ännu är så vacklande,
som hos oss. Med den värde Talaren vili
jag icke jemföra mig, hvarken i mångordighet
eller mångsidighet. Det var klart,
att då det gälde Ekonomiutskottet, skulle
han uppträda för att försvara ett Utskott,
hvars befattning det Utskott, han sjelf tillhör,
så mycket iklädt sig. Han har vidare
klandrat, att man sj'sselsatt sig med StatsEkonomiska
betraktelser så sent inpå Riksdagen.
Det bör likväl icke vara för någon
oväntadt, att på samma gång den ena önskar
att få låna, den andra tänker på, huru
lånet skall kunna betalas. Min öfvertygelse,
den jag kanske något vidlyftigt yttrat, är,
att ulan Statsekonomiska grundsallser för
174
Den i5 December f. m.
näringarne kan icke någon Slat betala sin
skuld, och jag tror detta bäst bevisas genom
exempel från de enskilde, hvilka icke
kunna betala sin. En värd Talare, Friherre
af Nordin, har, i afseende på mitt yttrande,
att i Skrifvelse!! vore fråga om att skuldsätta
det allmänna för att hjelpa den enskilda,
anmärkt, att fråga vore om någonting
belt annat; men utan alt likväl utreda,
hvaruti detta helt annat bestod. Såsom motstycke
har han citerat Frankrikes och Englands
exempel, livilket likväl brister i jemlikhet,
då dessa länder visa, att de kunna
betala hvad de låna, hvilket icke är händelsen
med Sverige. Den värde Talaren har
belt kort yttrat sig öfver de ekonomiska botemedel
mot det onda man vill hjelpa, och
allenast framställt till mig ett slags fråga,
om jag vore belåten med författningar, som
motsvarade ukaser. Med den jemförelse jag
uppdragit emellan oss och ett närbeläget
land, sökte jag egentligen att visa, alt äfven
i ett land, som styres genom ukaser,
kan i detta afseende gälla en bättre och
förståndigare hushållning. Det må vara den
Värde Ledamoten förbehållet, att då den
enskilte representanten, lifvad af sitt nit,
söker framställa det brista och rättaste han
vet, möta honom med vapen, hämtade af
det samsta som finnes inom det land, som
var i fråga, och dermed söka kasta skugga
på honom, såsom skulle han önska ukaser,
i stället för en fri Statsförfattning. Det har
Den i5 December f. m.
förundrat den värde Talaren, att jag, som
insett Landtmannens behof af understöd,
på samma gång vill bestrida detla understöd,
då det erbjudes. Tvisten beslår egentligen
uti, om detta verkligen är något understöd.
Jag har blott sökt vederlägga deras
mening, som ej velat tro, att ju mer
man lånar, ju mera sätter man sig i skuld.
Det har blifvit sagdt, att det vore den höga
räntan och möjligheten att sänka den,
som vore egentliga föremålet för Konungens
Skrifvelse. Jag tvifiar icke, att detla ändamål
blifvit så framsläldt; men en gång, om
delta förslag vinner framgång, få vi se, huruvida
denna sänkning af räntan på intecknade
lånecapitaler verkligen kan komma alt
äga rum, i synnerhet då icke blifvit vederlagdt,
att äfven i Frankrike räntan på ouppSägbara
fastighetslån är lika stor som bär.
Herr Munck af Rosenschöld slutligen har
förmodat, alt författningar alldeles icke kunnat
hjelpa det onda, som man syftat att undanrödja.
Den värde Talaren har likväl
slraxt derefter såsom botemedel uppgifvit
en ökad afsättning af producterne, som endast
kan åstadkommas genom de ekonomiska
författningarnes förbättring.
Herr Rosenbladj, Bernhard: Den erfarenhet
jag äger derom , huru långsamt långa
discussioner hinna utskrifvas till Utskotten,
bar hös mig väckt en ytterligare fruktan,
äfven för denna dagen; men jag måste till
-
176
Den i5 December f. m.
stå, att denna fruktan funnit sig mer än
uppfyld, då man här ordat med den vidlyftighet,
att, ifrån smörtullen och till skeppshandeln
jag icke kan erinra mig något, hvilket
under Riksdagens lopp utgjort föremål
för våra ideer, som ej i denna öfverläggning
varit omnämndt. Jag vill således icke
öka antalet, och i saken ej yttra mig annorlunda,
än med begäran, att hvad jag
arifÖr icke må remitteras. Jag hemställer,
oin icke till tidens vinnande Herr Ribbings
yttrande må anses såsom en egen motion,
omfattande hela Sveriges Statshushållning,
m. m., samt i sådan egenskap öfverlemnas
till Ekonomiutskottet, dit alla öfriga anföranden
må få göra sällskap, på det att
det Utskott, som får den Kongl. Skrifvelsen
sig tillsänd, snart må kunna företaga
den, samt remissen icke så länge uppehållas.
Med Herr Tham instämmer jag deruti,
att remissen bör ske tili Stats- och BancoUtskotten.
Jag har dertill två anledningar.
O O
Först och främst, emedan, fastän den Kongl.
Skrifveisen antyder, det upplåningen helst
må verkställas genom RiksgäldsContoiret,
detta likväl icke är bestämdt sagdt. Den
andra orsaken är, att alla de medel RiksgäldsContoiret
utan Bankens mellankomst
kan till den föreslagna amortissementsfonden
använda, redan äro till hvarje skilling
disponerade, hvarföre det torde vara nödvändigt,
att BancoUtskottet blifver hördt.
Dess
-
Den i5 December f. ny» 177
Dessutom skulle i alla fall en collision uppkomma.
BancoUtskottet, som insett nödvändigheten,
att med det allmännas credit
komma enskilte lånebehöfvande till hjelp,
bär redan i en månad, eller nära 6 veckor,
baft ett Betänkande färdigt i samma ämne.
Jag anhåller på dessa skäl, att den Kongl.
Skrifvelsen må remitteras till Stats- och
BancoUtskotten.
Grefve Horn: Jag kan icke med Friherre
Cederström instämma deruti, att all
discussion öfver den Kongl. Skrifvelsen varit
öfverflödig, särdeles i det nakna tillstånd
den framkommit till Ständerna. Tvärtom
bar det varit högst nödigt, att före remissen
något granska den. Jag anser Herr
Hjerta hafva temmeligen fullständigt utvecklat,
huru illa det passar sig till det närvarande
financiela skicket, att inrätta étt fondsystem;
och som den Kongl. Skrifvelsen
förmodligen blir remitterad till Stats- och
BancoUtskotten, hoppas jag att den, i sammanhang
med de öfriga motionerna i samma
ämne, blifver på en gång afslyrkt, och
att frågan i sådant skick återkommer. Jag
är Friherre af Nordin förbunden, för det
han icke fästar för mycket afseende på mina
ord, då jag villigt erkänner, att det ofta
kan vara svårt att finna de mest passande
för tankan. Jag får likväl yttra, det jag
icke påminner mig hafva gifvit någon an
53
H. i2
178 Deri i5 December f. m.
n;in tydning åt den Kongl. Skrifvelsen, än
den, som verkligen deri finnes; tnen då
den tankan der är uttryckt, att jordbruket
icke kan afbörda sig sina skulder, kan jag
icke fatta meningen annorlunda, än att, med.
bibehållande af det hushållssystem, som söker
alt framgent gora sig gällande, jordbruket
är ohjelpligt undertryckt. Man bar
påstått, att det icke är rätt att göra någon
skillnad emellan de särskilda jordnaturerna.
Men då jag icke kan anse det ifrågavarande
systemet annorlunda, än som en undsättningsanstalt,
hörman ock tillse, om det icke
finnes en viss slags jord, mera tryckt, än
den öfriga, och sålunda främst berättigad
till Statens understöd; jag tror likväl icke
att ett sådant rättast åstadkommes på den
väg man föreslagit, utan måste på belt annat
sätt till vägabringas, nemligen genom
grundskattens nedsättning; men som man
häruti velat finna till och med något revolutionärt,
lärer till så beskaffade åtgärder
Styrelsens sanction icke vara att vänta, hvilken
sanction man vid denna Riksdag funnit
nödig. Således, om man vill i något
fall använda Statens credit till understöd
för den privilegierade jorden, skulle tyngden
häraf, äfven i första rummet, komma
att drabba Kronoskatte-jorden, som i sjelfva
sin beskattning redan bär öfver 6 procents
ränta på verkliga värdet, en ränta,
den Friherre af Nordin sjelf erkänt, att
jorden här icke kan bära, hvarföre jag bor
-
Den iJ December f. m. 17g
»
de tro, alt Friherren, sorn, i egenskap af
Konungens Rådgifvare, tillstyrkt den Nådiga
Skrifvelsen, haft för afsigt att man just
bör understödja med lårr sådan jordegendom,
som för beskattningens skult omöjligen
kan bära sina blotta onera.
Herr Rosenqvist: Friherre Cederströms
påstående, alt discussion öfver en Kongl.
Proposition vid dess remitterande till Utskott
icke bör äga rum, ogillar jag så mycket
heldre, sorn deraf decidement skulle
följa, att det Utskott, dit en Kongl. Proposition
remitteras, ej vill veta Ståndens tanka
öfver ämnet; hvaraf åter den bestämda
slutsatts måste göras, att Utskottet på förband
är underrättadt om så väl den Kongl.
Propositionen, som om det svar Utskottet
derå bör lemna.
Betraktande Rikets Ständers Utskott,
såsom underordnade afdelningar af RiksStånden,
och att hvarje sådan subordinerande
afdelning är skyldig att lyssna till
den allmänna rösten inom Stånden, samt
att taga ledning af de yttranden och anmärkningar,
som i Ståndens Plena göras,
anser jag lika med Herr Grefve Horn, att
discussion öfver en Kongl. Proposition är
af högsta vigt.
En värd Ledamot har yttrat, "att våra
"efterkommande icke skola blifva skuldsatte
63 II.
i8o Den i5 December f. ra.
”genom elen nu föreslagne låneanstalten
jag frågar den värde Ledamoten: hvem skall
betala de lån, som nu äro på vägen att göras?
Och månne desse räntelöpare skola
hastigare försvinna, än Riksgäldssedlarne?
Herr Munck af Rosenschöld: Herr Ribhings
yttrande har jag till största delen
icke kunnat höra; men af det han anfört
mot mig, har jag likväl uppfaltat så mycket,
att han anser afsättningen af jordbrukets
produeter förnämligast befordras genom
tjenliga ekonomiska författningar. I vårt
land hindras en förmånlig afsättning i synnerhet
derigenom, att jordägaren är tvungen
sälja sina produeter i otid och för vanpris,
derföre, att han är skuldsatt på ett,
i andra länder oerhördt, tryckande sätt,
och de ringa penningecapitalerne i landet
nied större fördel användas på ocker och
på utmätningsauetioner, än på uppköp af
spannemål i bördiga år. Jag tror derföre
icke, att jordägaren nu endast kan hjelpas
genom ekonomiska författningar, utan för
närvarande mera genom utbyte af en onereusare
skuldsättning mot en mindre tryckande
och småningom aftagande, samt genom
en fördelaktig afsättning, hvilken äfven
beredes genom ökad penningetillgång
håde hos producenten, som ej tvingas att
i förtid eller mot vanpris sälja, och hos
handlanden, som får nog förlag, att i ett
ymnigt år köpa och upplägga säden samt
Dea i5 December f. m, i8r
andra jordbrukets producler. Financerne
böra visst grundas på Statsekonomi, men
både production och afsättning aftaga genom
brist på penningar. Efterkommande
slägter förlora äfven derigenom, att deras
fäder utarmas, samt att handel, jordbruk
och näringar aftyna af brist både på penningecapital
och på ett behörigt användande
af allmänna crediten. Och i ett land med
Sveriges vidsträckta, ännu ouppodlade, men
till sin natur frugtbara fält, och ofantliga
massor af rå-ämnen, tjenliga till förädling, .
är ett riktigt organiseradt creditsystem nyttigare,
än i de flesta andra länder. I ett
sådant land kan lån af utlänningen mot låg
ränta, oin det behörigen på productionen
användes, inbringa en denna ränta mycket
mer än motsvarande afkastning, således vida
öfverstigande det belopp af produeter,
som genom utförsel behöfver till räntans
betalande användas.
Jag afstyrker derföre remiss af den Nådiga
Skrifvelsen till Ekonomiutskottet, samt
yrkar den till StatsTJtskottet, eller ock till
Stats- och BancoUtskotten gemensamt.
Friherre Boye: Ehuru intagen af farhåga,
att med några ord förlänga en discussion,
som redan synes hafva öfverskridit
sin gräns, kan jag dock icke afhålla
mig från besvarande af en fråga, som blifvit
ställd directe till mig. Man har frågat,
hvem som skall betala den skuld härige
-
Jj e ii 15 December f. m.
nom uppkommer; och jag svarar: förmodligen
den, som gjort lånet. Men detta är
icke Staten, ty den är endast mellanlänk
mellan långifvaren och låntagaren. Staten
kan således aldrig lida något dervid, om
försigtighet iakttages. Jag ber alt få erindra,
huruvida det icke är en riktig sanning,
att i den mån näringarne få ökadt
lif genom ökade förlags-capitaler, ökas äfven
prodnctionen, och med den lättheten
att betala sin skuld. När Fredrik II såg
Schlesien i armod och elände, kom han
provincen till hjelp med lån, hvilka nu längesedan
äro betaldta, och dessa gåfvo provincen
utväg, att återgå och uppstiga lill
verksamhet och rikedom. Man försöker förgäfves
att skjuta från sig detta exempel, eller
neka, att ju samma medel här kan nyttjas.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
I anledning af frågan, hvart remiss
bör ske, hafva somlige Talare föreslagit remiss
till Stats- och BancoUtskotten. Friherre
Cederström har fästat uppmärksamheten
derpå, att, enligt Skrifvelsens innehåll,
den synes böra remitteras endast till
Statslltskotlet, hvilken åsigt äfven jag delar.
Den tanka Konungen framställt, är,
huruvida någon medlande åtgärd å Statens
sida anses böra äga rum emellan capitalister
och lånbehöfvande. Konungen har ansett
en sådan anstalt icke böra öfverlemnas
åt Banken, ulan nppdragas åt Riks
-
Den i5 December f. m.
183
gäldsContoiret. Utskottet, som har att bearbeta
frågan, bör först göra reda derför
i grundsattsen; sedan följer undersökning,
huruvida anstalten kan åt RiksgäldsContoiret
uppdragas, hvilket måste bero på
StatsUtskoltets pröfning. Således får jag,
äfven med afseende derpå, att ett annat förhållande
kan förlänga Riksdagen, tillstyrka,
det målet måtte remitteras endast till StatsUtskottet,
då det i alla fall står delta Utskott
fritt, alt, i händelse det deraf ser sig i
behof, anmoda BancoUtskottet om biträde.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderderskapet
och Adeln biföll, att Kongl. Maj:ts
ifrågavarande Nådiga Skrifvelse måtte, tillika
med de af åtskiliige Ledamöter i anledning
deraf nu afgifne yttranden, till Statsoch
BancoUtskotten remitteras.
Ropades Ja och Nej.
Herr Riben s Carl Wilhelm: Jag vill
ej ingå i sjelfva ämnet, enär jag4 har både
rättighet, och den i sanning ej afundsvärda
pligt, att yttra mig deröfver i StatsUtskottet.
Här har blifvit föreslagit, att Skrifvelsen
borda remitteras både till Stats-och
BancoUtskotten. När den motion i samma
ämne inom PiiksStånden väcktes, som bär
är känd under namn af Herr Lefrens motion,
remitterade Ridderskapet och Adeln
densamma till BancoUtskottet, emedan Mäk
-
i84
Den i a December f. in.
lare-åtgärden af upplåning och utlåning i
denna motion var öfvertemnad åt Banken;
Regeringen föreslår åter att öfverlemna denna
åtgärd åt Rik,sgäldsContoiret; och motionen
har således undergått den nödtorftiga
förbättring, att Banken blifvit befriad från
alla omsorger i detta afseende. Vid slikt
förhållande kan jag lika litet som Friherre
Cederström och Grefve von Schwerin begripa,
hvad BaneoUtskottet skulle göra med
Skrifvelsen. Hvad jag emedlertid af egen
erfarenhet haft tillfälle inhämta under den
korta tid jag varit Ledamot af StatsUtskottet,
är, att om dessa 2:ne Utskott bestående
af 72 personer skola handlägga målet,
kommer säkerligen denna Skrifvelse att borttaga
minst en månad inom Utskotten. Om
deremot StatsUtskottet, som endast består
af 36 personer, får målet remitteradt till
sig, målte saken gå något fortare, än om
den kommer till båda Utskotten. Dessutom
kan, såsom Grefve von Schwerin anmärkt,
det ej förmenas StatsUtskottet, att, om det
så nödigt finner, begära ett sammanträde
med BaneoUtskottet. Jag får derföre anhålla
om remiss endast till StatsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken lillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr von HartmansdorffAugust: Om
jag med Herr Riben kunde tro, att större
Den i5 December f. m.
i85
skyndsamhet skulle vinnas derigenom, att
den Kongl. Skrifvelsen remitterades endast
till StatsUtskottet; skulle jag instämma i
hans mening. Men om ett annat Utskott
redan har i delta mål undangjort åtskilligt;
så måtte både tidsbesparing och upplysning
vinnas för StatsUtskottet genom sammanträde
med det förra Utskottet, till frågans
behandling. Det är Ridderskapet och Adeln
nogsamt bekant, att 2:ne enskilda motioner,
hvilka hafva mycket slägttycke med denna
Kongl.Skrifvelse, blifvit remitterade till BancoUtskottet,
hvaraf den ena är tillstyrkt,
och den andra afslagen. StatsUtskottet skulle
således kunna hafva mycken ledning af
hvad BancoUtskottet redan gjort, i fall den
Kongl. Skrifvelsen remitterades till båda Utskotten
gemensamt. Hänvisas den åter till
StatsUtskottet allena, så kan det visserligen
sjelfmant besluta ett sådant sammanträde;
roen åtminstone torde en förmiddag der förloras
med tvisten, huruvida sammanträde
skall äga rum eller icke. Om Ridderskapet
och Adeln derföre remitterar målet till
båda Utskotten, undvikes denna tidsutdrägt,
och StatsUtskottet tillegnar sig genast den
kännedom af saken, som BancoUtskottet redan
äger. Jag tillstyrker således remiss till
håda Utskotten.
Herr Hjerta: Jag är hufvudsakligen
förekommen af den siste Talaren, och underställer
Ridderskapet och Adeln, huru
.86
Den i5 December f. m.
det skulle se ut, om man remitterade
Kongl. Maj:ts Skrifvelse, hvars rubrik tillkännager
anledningen vara de inom RiksStånden
i ämnet väckte motioner, till annat
Utskott, än dessa motioner blifvit remitterade.
Kongl. Majit föreslår visserligen
obligationer i stället för räntelöpare; men
då saken i alla fall är densamma, anhåller
jag om remiss till det Utskott, som handlagt
sjelfva hufvudfrågan, d. v. s. till Statsoch
BancoUtskotten. Jag tror med den siste
Talaren, att i annat fall StatsUtskottet
kommer att borttaga en hel förmiddag
med öfverläggning rörande sammanträde med
BancoUtskottet.
Grefve von Schwerin: Hvad beträffar
den befarade förmiddagstvisten inom StatsUtskottet,
så betyder en förlorad förmiddag
intet för StatsUtskottet, emedan det
slutat sine öfrige göromål. För BancoUtskottet
återstår deremot ännu mycket. Om
StatsUtskottet vore så benägit för att tvista,
så blifva retelserna dertill icke förminskade
derigenom, att remiss sker till Statsoch
BancoUtskotten gemensamt. Här uppstår
en preliminair-fråga, den nemligen om
RiksgäldsContoiret kan åtaga sig en sådan
upp- och utlåning, som den Kongl. Skrifvelsen
föreslår; denna fråga tillhör ensamt
StatsUtskottet. Blir denna fråga nekande
afgjord, bar StatsUtskottet ej vidare med
saken att göra. Dessutom existera så täta
Den i5 December f. in.
187
communicationer mellan Stats- och BancoUtskotten,
att, om sammanträde behöfves,
det visserligen icke möter någon svårighet.
Jag tillstyrker remiss endast lill StatsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss gjorde proposition.
Ropades åter Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln biföll, att Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse finge, tillika med
de i anledning deraf nu afgifne yttranden,
remitteras till StatsUtskotjtet.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta: Enär rubriken å den
Kongl. Skrifvelsen innehåller, att den är
föranledd af inom RiksStånden väckt fråga
om lättad utväg till lånbidrag åt fastighetsägare,
bör väl Högstberörde Skrifvelse remitteras
till samma Utskott, till hvilka de
motioner, som gifvit anledning till den,
blifvit öfverlemnade.
Friherre Cederström: Jag har endast
begärt ordet i anledning af Herr Hjertås
påstående, att rubriken i den Kongl. Skrifvelsen
skulle bestämma, hvarthän den borde
remitteras. I sådant fall skulle nämnde
Skrifvelse remitteras endast till BancoUtskoltet,
hvilket dock icke lärer få utlå
-
i88
Den i5 December f. m.
ta sig ofver hvad RiksgäldsContoiret bör
göra, eller icke göra. Då Skrifvelsen föreslår
en ny function för RiksgäldsContoiret,
och rubriken å Skrifvelsen endast omnämner,
hvad som gifvit anledning till densamma,
men anledningen ej har med sjelfva
saken att skalfa; så bör remiss ske endast
till StatsUtskottet. Detta Utskott äger
rätt, att beidst genom Deputerade communicera
sig med BancoUtskottet; och om det
icke är tillräckligt, kan sammanträde begäras;
men remiss till 2:ne Utskott bör
icke äga rum.
Herr Rosenqvist: Då jag jemför Friherre
Cederströms yttrande, att all discussion
i ämnet är öfverflödig vid remissen,
med arne Ledamöters advocatur, för att få
den Kongl. Skrifvelsen remitterad endast
till StatsUtskottet, så ger detta anledningar
till många reflexioner. De öfriga motionerna
i detta ämne blefvo remitterade till Statsoch
BancoUtskotten; jag anser derföre vådligt,
att remittera Kongl. Majrts Skrifvelse
ensamt lill StatsUtskottet, och anhåller om
proposition å remiss till Stats- och BancoUtskotten.
Grefve von Schwerin: Jag vill icke
lägga mig i den uppkomna tvisten; men
kan dock icke underlåta, att fästa uppmärksamhet
derå, att frågan om BancoUtskottels
befattning med saken beror af preli
-
Den 15 December f. m.
minairfrågans utgång, om nemligen RiksgäldsContoiret
skall erhålla uppdraget, eller
ej. Till Protocollet måste jag förklara,
att om StatsUtskottet ensamt får Skrifvelsen
till sig remitterad, kan svar inom 14
dagar vara att förvänta. Skola åter förenade
Stats- och BancoUtskotten behandla densamma
gemensamt, åtgå förmodligen 2 å 3
månader att strida mot de individuella fördomarna,
innan frågan kan bringas inför
sitt rätta forurrij nemligen Rikets Ständer.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
sist framställde proposition å remiss till
Stats- och BancoUtskotten.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence å nyo framställde
proposition å remiss till StatsUtskottet.
Ropades åter Ja och Nej.
Herr Ribbing: Då åtskilliga Ledamöter
ansett frågan verka på Bankens säkerhet,
ehuru RiksgäldsContoiret skulle öfvertaga
functionen, och det är bekant, att en fråga
af lika art förut blifvit remitterad till
BancoUtskottet, anhåller jag om proposition
å remiss till båda Utskotten.
Herr Riben: Tvänne talare hafva, såsom
skäl för remiss till båda Utskotten, uppgifvit,
att en föregående motion i detta ämne,
hvarmed förmodligen menas den, som hos
Den i5 December f. m.
Ridderskapet och Adeln kallas Herr Lefréns
motion, blifvit remitterad till båda Utskotten.
Jag vill påminna mig, att den blott
remitterades till BancoUtskottet, och deraf
lian således icke hämtas skäl, att remittera
den ifrågavarande Skrifvelsen till båda Utskotten.
Jag anhåller, att Herr RiddarhusSecreteraren
måtte i denna omständighet
lemna oss npplysning. Hvad jag med säkerhet
vet, är, att motionen icke ankommit
till StatsUtskottet.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare:
Herr Lefréns nyss omförmäldte motion remitterades
endast till BancoUtskottet.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller, att Herr
RiddarhusSecreleraren ville upplysa, hvart
de öfrige Stånden remitterat de motioner,
hvilka i samma ämne inom dem blifvit
väckte.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare :
Jag är icke nu i tillfälle, att kunna meddela
den af Herr Rosenqvist begärdta upplysning.
Friherre Boye: Af den anledning, att
den i detta ämne hos Ridderskapet och
Adeln förut väckte motion endast remitterades
till BancoUtskottet, emedan i densamma
var fråga om en åtgärd af Banken,
lärer den Kongl. Skrifvelsen icke eller behöfva
remitteras till annat Utskott, än StatsUtskottet,
enär i densamma blott begäres
Den i5 December f. m. igi
'i *t
en åtgärd af RiksgäldsContoiret, med hvilket
BancoUtskottet icke har något att skaffa.
Herr Hjerta: Jag måste tillstå, att denna
strid äfven hos mig väcker ganska besynnerliga
känslor. Här är icke fråga blott
om sättet, utan äfven om saken, eller ett
lånbiträde åt Jordbrukare. Då BancoUtskottet
redan öfverlagt i delta ämne, vore
det besjmnerligt, att nu remittera den Kongl.
Skrifvelsen endast till StalsUtskottet, hvarigenom
skulle kunna hända, att BancoUtskottet
inkom med ett afstyrkande, och
StatsUtskoltet med ett tillstyrkande. Det
är visserligen sant, att ämnet ledigare behandlas
af få personer, men här är icke fråga
derom, utan att få ämnet fullständigt beliandladt.
Jag finner det således vara formenligast,
att, enär BancoUtskottet bör handlägga
alla ämnen, som hafva inflytande på
Banken, vi efter i3 månaders Riksdag ej
böra behandla detta ämne mindre fullständigt,
än dess vigt påkallar, hvarföre jag
anhåller om remiss till Stats- och RancoUtskotten,
samt får tillika derom begära
votering.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Såsom
skäl dertill, att målet borde remitteras
endast till StatsUtskottet, är uppgifvit,
att det då skulle blifva skyndsammare afgjordt.
Redan detta är ett vigtigt skäl;
lägger man nu dertill, att en olika upplå
-
Den i5 December f. n>.
ning lillstyrkes af BancoUtskottet, så att
man får tillfälle se saken på båda sidor,
och kunna hafva åtminstone hopp att få
låna både i Riksgäld och Banco; så hemställer
jag, om icke det är skäl, att remittera
Skrifvelsen endast till StatsUtskottet.
Friherre Cederström: Just af Hr Hjertås
skäl, att den Kongl. Skrifvelsen så sent ankommit,
hvilket åter härleder sig deraf, att
frågan inom RiksStånden så sent väcktes,
och att Kongl. Maj:t, som icke kunde antaga
de hos Rikets Ständer väckte förslag,
ansåg sig böra afgifva en särskild framställning,
hvilken öfverflyttade åtgärden till RiksgäldsContoiret,
är det klart och naturligt, att
BancoUtskottet ej har något att skaffa med.
frågan, så framt icke Banken skall lemna
något på sin Credit. Jag anser det således
oformligt, att höra BancoUtskottet, och då
Herr Hjerta redan begärt votering, torde
alla vidare svar och anmärkningar vara öfverflödiga.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog härefter följande
voterings-proposition:
Den, som bifaller, att Kongl. Majtts
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, i anledning
af väckt fråga om lättad utväg till
lånbidrag åt Fastighetsägare, må, tillika
med de, i anledning deraf afgifne yttran
-
Den 15 December f, w.
den, till Stats- och BancoUtskotten remitteras,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer Kongl. Mnj:tS
högstberörde Nådiga Skrifvelse, alt, tillika
med de i anledning deraf afgifne yttranden,
till StatsUtskottet remitteras.
Herr Ribbing: Ehuru det förmodligen
ar fåfängt, att vidare i detta afseende verka
på opinionerne inom Ståndet, anser jag
mig dock böra yttra, att jag tror det mycket
skulle hafva lättat öfverläggningen, om
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
behagat upplysa, hvilket Utskott
Hans Excellence ansett mest behörigt
att handlägga ifrågavarande ärende.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken yttrade, att i alla frågor,
som bero af Ståndets egen pröfning, och
hvaribland jemväl, enligt 4ö §• Riksdagsordningen,
vore frågan, till hvilket Utskott
ett mål borde remitteras, bade Hans
Excellence alltid ansett både öfverflödigt
och sig icke tillsländigt att gifva sin enskilda
öfvertygelse tillkänna; på grund hvaraf,
och sedan votering redan blifvit begärd,
Hans Excellence nu endast fick hemställa,
53 H.
ig4 Den i5 December f. m.
om den af Hans Excellence nyss föreslag»
ne voterings-proposition af Ridderskapet och
Adeln godkändes.
Ropades Ja.
Herr Rosenqvist: Jag anliåller att få
veta, hvem som begärt votering.
Svarades: Herr Hjerta, Gustaf.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till i e. m., och befunnos vid dess slut,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja
— 58.
Nej — 79.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, alt Ridderskapet
och Adeln således funnit godt remittera
Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga Skrifvelse,
tillika med de i anledning deraf afgifne
yttranden, till StatsUtskoltet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den i5 December e. m. jq5
Tisdagen d. i5 December 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Justerades fem ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den ii dennes f. m. och e. m. fattade beslut.
Vid förnyad föredragning af StalsUtskottets
den 5 dennes under N:o 342 afgifne,
och den 11 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Memorial, i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut, i fråga om förlängning
af ArrendeContractet på Starby
Kungsgård för Majoren Wult von Steijern;
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att,
under förblifvande vid dess, i afseende å
detta ämne, redan fattade beslut, godkänna
den af StatsUtskottet i berörde Memorial
föreslagne voteringsproposition.
Föredrogs å nyo Grefve von Fersens,
Hansj, den 16 sistledne November f. m. på
bordet lagde Motion, alt Rikets Ständer måtte
uti underdånig Skrifvelse begära, det Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästkommande
Ständer framlägga förslag lill nya
KneckteContracter, grundade på de skyldigheter
Rust- och Rotehållare vid Indel53
II. i3*
D e n 15 December e. m.
ningsVerkets upprättande af Konung Carl XI
sig åtogo.
Friherre af JYorclirij Carl Johanj anförde
skriftligen:
Det anförande, som af Grefve von Fersen
nu förekommer till remiss, innehåller
främst en reservation emot Ridderskapets
och Adelns beslut rörande Mötes-Passevolance-afgiften.
Härvid har jag icke någon
anmärkning att göra. Hvarje Representants
reservationsrätt, affattad i lämpliga ordalag,
är obestridlig. Jag öfvergår således till den
sednare delen af Herr Grefvens yttrande,
innehållande en motion: det Kongl. Maj:t
mätte täckax låta utarbeta och för nästkommande
Ständer framlägga Förslag till
nya Kneckte-Contracter_, grundade pä de
skyldigheter Rust- och Rotehållare _, vid IndelningsVerkets
upprättande af Konung Carl
XI, sig åtogo.
Emot remiss till vederbörligt Utskott
af denna motion har jag icke något att i
hufvudsaken invända, emedan denna framställning,
så vidt den rörer Knecktehållet,
förefaller mig af en högst menlös syftning.
Man frage sig endast, hvad det är Motionären
begär, och man skall, såsom jag hoppas,
finna rigtigheten af mitt förmenande. Motionären
begär, att nya KneckteContract skola
utarbetas, grundade på de skyldigheter, som
vid IndelningsVerkets införande bestämdes.
Jag frågar: huru och på hvad sätt skall man
Den i5 December e. m.
197
val vinna den tillförlitligaste underrättelse
om de skyldigheter, Rotehållare vid IndelningsVerkets
införande sig åtogo? Svaret är
enkelt: af de vid samma tid afslutade KneckteConlracter.
Herr Grefvens framställning,
så vidt den rörer Roteskyldigheten, inskränker
sig således till en med andra ord yttrad
begäran, att de redan befintlige KneckteContracten
måtte omtryckas; ty säkrare
kunna väl aldrig de ömsesidigt medgifne förhållanderne
utrönas än i sjelfva Originalhandlingen.
Emot en sådan omtryckning af
KneckteContracten har jag för öfrigt ingenting
att invända, ehuru jag anser densamma
alldeles öfverflödig.
Hvad åter beträffar KneckteContracters
uppgörande för Cavalleriet, så måste jag detta
alldeles nya förslag afstyrka. Då Carl XI
uppgjorde Rustnings-skyldigheterne, blefvo
desse icke ålagde i följd af afslutade C011-  tracter. Räntan, så väl af RustningsStammen
som ock ifrån Augmenlet, anvisades,
der Stammen icke var tillräcklig, hvaremot
visse gifne förbindelser ålades Rusthållet.—
Något Contract härom har aldrig blifvit afslutadt,
eller existerat; och innebär alltså
Grefve von Fersens motion i denna del en
förändring af Indelningsverket, som emot
80 §. RegeringsFormen icke kan utan Konungs
och Ständers gemensamma bifall komma
i fråga, och jag för min del högligen afstyrker,
såsom rubbande en af Indelnings
-
Den i5 December e. m.
Verkets hufyudgrunder > utan att på något
Sätt befordra den öfverensstämmelse i föreskrifter
till nuvarande tids förhållanden,
som tilläfventyrs kunde anses ändamålsenlig.
Jag ogillar alltså för min del helt och
hållet Herr Grefve von Fersens motion, icke
derföre att icke äfven jag inser den nytta,
som skulle kunna uppkomma af rättelser och
jemnkningar i håde Roterings- och Rustningshesväret;
men en framställning i denna del
måste utgå ifrån helt andra grunder, och
äga en helt annan syftning än den Herr Grefve
von Fersen gifvit åt dess nu ifrågavarande
motion, så vida något ändamålsenligt deraf
skall uppkomma; och alldenstund jag sådant
saknar, anser jag mig ock, såsom en följd
deraf, höra tillstyrka att icke ingå i några
åtgärders föreslående i anledning af meranämde
motion, såsom dels ändamålslösa dels
rubbande IndelningsVerkets hufvudgrunder.
Jag tror mig nu hafva så fullständigt
visat, att någon remiss af motionen icke är
behöflig, att jag för min del tillstyrker afslag
derå, och att densamma endast må till
handlingarne läggas.
Grefve Brahe, Magnus, anhöll, att
Grefve Horns, Clas Fredrik, i sammanhang
med förevarande ämne i Plenum den 20
sistledne November f. m. afgifne skriftliga
anförande måtte varda uppläst.
I anledning hvaraf Grefve Horns berörde
skriftliga anförande upplästes.
Den i5 December e. in. 199
Hvarefter Grefve Brahe anförde skriftligen
:
Ej närvarande, då Grefve Horn uppläste
sin till remiss nu anmäldte reservation
eller anförande, har jag icke eller förr än
nu kunnat detsamma besvara. Jag bär med
ledsnad funnit, att dess innehåll innebär
samma bitterhet och ensidighet i åsigter,
hvarigenom Herr Grefven, redan flere gånger
förut, under detta Riksmöte, gifvit en
i högsta målto obehaglig rigtning åt våra
öfverläggningar. — Detta är nu i ökadt mått
fallet, då ej allenast enskilta åtgärder, utan
äfven Riksens Ständers beslut, af Herr Grefven
ådragit sig ett klander, som i rättvisa
och billighet icke vunnit styrka af ordalagen.
Dessa tillmälen lära likväl ändock ej
komma att äga åsyftad verkan, ty säkert
skola de lugna sansade Medborgarne — (och
de utgöra pluralitet af den allmänhet, för
hvars bästa Herr Grefven tror sig behöfva
ifra,) — säkert skall denna pluralitet, säger
jag, ej underlåta alt inse allt det ogrundade
i Herr Grefvens tillmälen, och upptaga dem,
såsom de förtjena, enär de endast kunna utgå
från den, hvilken, i skydd af Riksdagsman
na-rätt, begagnar (för att nyttja Herr
Grefvens egna ord,) laglig form, för att
decretera fullkomlig laglöshet.
Det är ingalunda min mening, att söka
återupplifva discussionen rörande ett ämne,
hvaröfver tvenne RiksStånd förutom vårt, re
-
20Q
Den i5 December e. m*
dan beslutat. — Skulle äfven, på grund af
Grefve Horns anförande, jag dertill känna
mig böjd, så lärer Herr Grefven och LandtMarskalken
ej finna sådant med föreskri fterne
för ordningen i våra öfverläggningar förenligt;
men då ett stillatigande i fråga onx
hvad mot mig enskildt i Herr Grefvens diclamen
är rigtadt, af mången, som läser våra
protocoller eller de tidningar, hvilka referera
våra öfverläggningar, skulle kunna anses
sorn ett medgifvande, så anhåller jag få
förklara, atti Herr Grefvens förmodan: att
mitt omdöme varit missledt genom otillräckliga
eller otillförlitliga uppgifterj saknar
helt och hållet grund. Jag tror, att mina
uppgifter, i den omnämnda Passevolance-angelägenheten,
varit skäligen utförligt motiverade,
men förmodeligen lärer Herr Grefven ej
velat uppf atta j undersöka eljer förstå dem.
För denna tro hämtar jag ökad anledning
ifrån det afseende, som dels Utskotten, dels
flere af detta RiksSlånds öfrige värde Ledamöter,
täckts anse de af mig vördsamt lemnade
upplysningar böra förtjena. — Jag ber
Ridderskapet och Adeln vara öfvertygad, att
mina calculer, rörande hvad som erfordras
för Armeens framtida vapenöfningar, ej varit
på höft uppgjorda, utan har jag ansett
för en pligt att, så vidt det verkliga behofvet
kunnat utrönas, och tillförlitlig kännedom
inhämtas genom de Förvaltande Verkens
för flere år af slutade och granskade
räkenskaper, af deni inhämta nödige upp
-
D«n i5 De c c m ber e. m.
30 1
lysningar, äfvensom jag icke underlåtit att
taga dem till grund för de afgifne yttra nderne.
Tvifvelsmål i dessa delar äro lätt
hafna. Desse uppgifter från de Förvaltande
Verken äro med den största omsorg uppgjorde,
samt grundade, äfven i de minsta
detailler, på medelprisen för de 5 sista åren.
Bevisningen för hvad jag anfört är således
icke svår att fullgöra, skulle det äfven
vara för Herr Grefve Horn — men Herr
Grefven må ej förtycka, att inga andra handlingar
eller bevis af mig kunna antagas, än
de autentiqua, det vill säga verkliga och
sannaj — att icke inbillning får gälla i
stället för skäl —— och att då Herr Grefvens
uppgift att hvad jag ansett erfordras för de
årliga vapenöfningarne borde med halfva
bidraget kunna be stridas ej varit
åtföljdt af någon utförlig calcul i den delen,
(en skyldighet, som till stöd för min
opinion jag ej underlåtit iakttaga;) så anser
jag det opålitliga och för allmänhetens omdöme
missledande som Herr Grefven vill
påbörda min framställning, höra återfalla
och drabba Herr Grefvens egen.
Grefve Horns påstående antingen om
uppliäfvande af Rotehålls-besväret} eller ock
om befrielse från Beväringsskyldigheten för
Roterade Hemmansägares Barn och Tjenare,
vore för Fäderneslandet så ogagneligt,
så omöjligt för närvarande i utförandet, och
är af föregående Ständers beslut så tillräck
-
202
Den i5 December e. nr.
ligt vederlagdt, att jag ej anser mig Lora
trötta Ridderskapet och Adeln med att inga
i någon granskning af detta förslag. Mängden
lärer väl dessutom ej undgå att finna:
att Rust- och Rotehållare haft gifven fördel
genom Beväringspligtens införande, i det att
t. ex. mången karl, som ej ämnat ingå för
nummer, gör det gerna nu, åtminstone under
de 5 Beväringgåren, hvarigenom Legorna
minskats; —■ att de Rust- och Roterande äro
genom Beväringen befriade från åliggandet
att vid infallande krig uppsätta vargering
eller en karl för 2:ne nummer; — att Rustocli
Rotehållare, äfven af sagde orsak, under
krig icke komma att ersätta inträffande
vacancer, och slutligen att, i fall af brist å
karl, förskonas från att undergå utskrifning
å Roten.
Hvad beträffar den af Grefve von Fersen
väckte motion, så finnér jag Herr Grefven
ej äga skäl till sitt anförande: det KneckteContracten
blifvit genom Ständernes nyligen
fattade beslut i fråga om MötesPasse'volancen
upphäfne. — Visserligen innehålla
de fleste af de gamla KneckteContfacten mellan
Kronan och Rotehållaren, att den sednare
ej ägde sig karlens underhåll vid Möten
oell Commenderingar annorlunda ålagt,
än emot ersättning af soldaten; men enligt
hvad flera gånger förut inom detta rum blifvit
upplyst, hafva tid efter annan Roteliållarne
sjeifve insett allt det så väl obilliga
Den i5 December e. m.
203
mot karlen, som i många andra afseendcn
för dem sjelfve ofördelaktigt inverkande af
detta förhållande, och således erkänt rättvisan
af att utan, ersättning bestrida karlens
ifrågavarande underhåll. Detta åliggande har
sedermera genom enskildta Contracter emellan
Roten och Soldaten blifvit bestämdt. Ganska
säkert skulle icke någon karl, detta betingande
förutan, ingå för nummer, och
det är ju blott om sättet för utgörandet af
detta underhåll, som Ständerne nu beslutat,
utan att ändring derigenom, enligt min öfvertygelse,
åstadkommits i KneckteContracten.
Långt ifrån att oenighet och missförstånd
emellan Rote och Karl under närvarande
förhållanden allmänneligen ökats, hafva
tvertom så väl vederbörande Landshöfdingar
som RegementsBefälen nitiskt sökt använda
allt sitt inflytande för att tillvägabringa
ordning samt bestämdhet i utgörandet
af de Roterandes och Knecktens ömsesidiga
åtaganden; och jag tror, att, om äfven
Rikets Ständer skulle finna skäl ingå på
Grefve von Fersens förslag, hvilket jag ej anser
af behofvet påkalladt, samt Kongl. Majit
dertill täcktes lemna Sitt Nådiga bifall, skulle
resultatet ej blifva särdeles olika mot det närvarande
förhållandet, det vill med andra ord
säga: Roteringsbesväret bibehållit till grunden,
enligt hvad Konung Carl XI stadgade,
men i visse detailler lämpadt, till följe af
Ömsesidiga öfverenskommelser, efter tidens
Den i5 December e. m.
fordringar; — och då KneckteContracten äro
inrättade efter hvarje landsorts särskilta beskaffenhet,
samt hittills uppfyllt det med
dem åsyftade ändamål att tjena Staten, Rotehållaren
och Soldaten till rättelse i afseende
å deras ömsesidiga rättigheter och skyldigheter,
samt Motionären icke uppgifvit i
hvilka delar, och på hvilket sätt för hvarje
särskilt landsort, lian önskar ändring i de
nu varande Contracten; så lärer frågan om
nya Conlracts upprättande nu icke böra, såsom
utan ändamål, borttaga en tid för Riksdagsärenderne,
hvilken med hvarje dag blifver
allt mera dyrbar; och synes någon åtgärd
i detta afseende så mycket mindre vara
af behofvet påkallad, som Kongl. Maj:t, redan
för längre tid sedan, vidtagit nödige
anstalter att författningarne rörande Indelningsverket
samt Rust- och Rotehållares skyldigheter
blifva sammandragne, och hvaraf
resultaten snart äro att förvänta, ehuru man
för sista handläggningen bordt afvakta besluten
öfver flere, desse ämnen rörande, frågor,
som under Riksdagen blifvit framstälde.
I afseende å behandlingen af Grefve
von Fersens ifrågavarande Motion, får jag
således fullkomligen instämma uti hvad Friherre
af Nordin nyss anfört.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf, uppläste följande:
Då Herr Grefve Horn, som icke öfvervar
beslutet i Passevolance-frågan, hvilket
Den i5 December e. m.
ao5
likväl af hans friä val hade berott, ansett
sig böra, med anledning af en utaf Herr
Grefve von Fersen väckt motion, långt efteråt
afgifva sin reservation emot det fattade
beslutet, och således baft fullkomlig betänketid
att välja sina ord, i synnerhet som
lian icke kunde hänföras af ögonblickets intryck;
så torde det ej synas förunderligt,
om jag uppskjutit att anföra några anmärkningar
emot denna, i så många afseenden
märkvärdiga, reservation, intilldess jag, genom
dess genomläsning, kunnat bestämdt
öfvertyga mig om dess ordställning och innehåll.
Jag bar nu vunnit denna upplysning,
och derigenom, med ledsnad, sett bekräftadt
hvad mitt minne, efter ett hastigt åhörande,
ännu Önskade finna tvifvelaktigt.
Grundlagen tillägger hvarje Riksdagsman,
som ej i Ståndets fattade beslut instämt,
rätt, att sin särskilda tanka till
protocollet anmäla; men den har icke kunnat
afse, att detta enskildta yttrande af en
egen, från majoritetens afgörande, skiljaktig
mening möjligen skulle urarta till en offentlig
anklagelse emot det fattade beslutet, och
till en dermed förenad uppmaning, att det
icke åtlyda. Hela andan och ordalydelsen
af vår Grundlag bär sLämpeln af en omsorgsfull
afsigt, att skydda enskild rätt och
allmän säkerhet; men om den förra, öfvermodig
och förvägen, skulle vilja inkräkta
2o6
Den i5 December e. m.
på den senares område, och dervid söta
sig en vrängd anledning i sjelfva Grundlagens
stadganden; så behöfves endast dessas
använda kraft för att hejda försöket. Ty,
i annat fall, skulle Lagen förfela sitt ändamål,
och samhället upplösas. Vi tillhöra
icke mera, lyckligen för oss och för fäderneslandet,
denna så kallade frihetstid, från
1720 till 1772, som, i de fleste fall, hånlig
för vårt politiska anseende och våra minnen
, i mån af de stridiga partiernas växlande
segrar, gjorde, utan afseende på Lag
och rättvisa, ett främmande inflytande gällande,
som mägtigt, ehuru skamligt, tyngde
på öfvertygelsens vigtskål. Vi äga icke i
vår Statsförfattning, något egenmägtigt veto,
såsom fordom i Pohlen, hvaraf följderne
bordt vara lärorika. Vi äga icke något sådant
stadgande, som endast den Anarchiska
1793 års Constitution i Frankrike upptagit,
att, efter godtycklig pröfning, kunna motsätta
sig de constituerade Myndigheternas
beslut; ett stadgande, för hvilket författarne
sjelfve redan i dess linda studsade, och
som derföre genast, från tomma ord på papperet,
förbyttes till det gräsligaste tyranni,
som någonsin verldens tideböcker kunna
uppvisa.
Dessa allmänna betraktelser böra, vid
detta tillfälle, icke synas främmande, då
man hört Herr Grefve Horn, i en afgifven
reservation och i trefalldig egenskap af Re
-
Den i5 December e. ra.
presentant, Medborgare och Rotehållare,
stämpla, såsom en akt af orättvisa och
väld, det beslut, som af irenne RiksStånd
blifvit fattadt, angående Mötespassevolancen;
då den militairiska subordination omtalas,
hvarmed frågan inom Ridderskapet
och Adeln upptogs, och som sjnes hafva
jäfvat hvarje sundt omdöme öfver Indelningsverkets
natur; och då, ej nog härmed,
han tillägger, att om äfven Konungens sanction
härå skulle gifva en fulländad handling
åt Statsmagtens våldsamma brytande
af Contracters helgd, så finnes dock intet
lagligt åliggande för Rust- och Rotehållare,
att en sådan handling godkänna.
•Nu frågar jag, är det icke att fullkomligen
misskänna den rätt, som Grundlagen
gifver, att förvara vid protocollet sin enskilda
mening emot ett fattadt beslut, att
på sådant sätt upphäfva sig till domare öfver
andras meningar; att, på sådant sätt,
åtminstone antyda en uppmaning till olydnad
emot hvad Statsmagterne beslutit? Om
detta är representantens rätt, så äro naturtillståndets
tider inträdde, och den materiella
styrkan blir då rättvisans mätare. Om
detta är medborgarens språk, så måste åtminstone
ett annat Svenskt tungomål för
denne finnas, som närmare öfverensstämmer
med fosterlandets minnen och hans bestämmelse.
Om detta är Rotehållarens afsigt,
så uppreser han sig till en oberoende och
Den 15 December e, ra'.
sjelfmyndigt beslutande magt inom samhället,
sorn försmår både Konung och Ständer.
Nej, detta är och kan icke vara förhållandet,
och jag tror äfven, att Herr Grefve*
Horn, som vid detta tillfälle icke förer någon
annan talan än sin egen, sjelf icke anar
de eftertänkliga följder , som kunde uppkomma
af hans framställda sattser, om de, på
allvar, i hans eller någon annans sinne uppfattade,
kunde vinna verkställighet. Men
sådant bör likväl icke föranleda dertill, att
de äfven lösligen, och utan annan mening
än syftning på dagens gny, blifvit framkastade.
Ärendet är för vigtigt, för att göras
till en lekboll för passionerne, och den
rätte medborgaren upphämtar, äfven under
stridiga åsigter, endast en verklig ära af
dessas lugnande, men icke då han gifver
dem en näring, som alltid, inom vårt land
och med vårt sansade Folk, skall förfela
sin möjligen åsyftade verkan.
Jag ämnar här icke ingå i någon bevisning
om lagligheten af det fattade beslutet.
De förenade Utskottens Betänkande, af
trenne RiksStånd bifallet, har tillräckligen
upptagit och besvarat de väckte betänkligheter
ne; men jag frågar Herr Grefve Horn,-  huruvida han, om dess mening blifvit den
gällande, skulle hafva funnit förenligt med
parlamentarisk form, med aktning för sin
rätt och med den hofsamhet, som äfven
till
-
Den i5 December e. m.
209
tillkommer en minoritet, och den pluraliteten,
i samma matt, alltid är skyldig att
återgälda, att, från den då besegrade sidan,
reservationerne börjat angripa den förmenta
patriotiska subordination (ty i dessa leder
kan ju äfven subordination finnas), hvarmed
saken blifvit genomdrifven, och det jäf på
allt sundt omdöme om dess natur, hvarmed
den varit åtföljd? Hade han icke då kunnat
svara, att minoriteten endast synes vilja
tillerkänna ett sundt omdöme åt sig och
sine vänner; att man likväl förbehölle sig
något anspråk derpå, ehuru man vågade
hysa en motstridig tanka i ämnet; och att
ofelbarhet i egen inbillning, på hvad sida
den än må vara, ej har och ej förtjenar något
varaktigt välde. Om han upptager denna
uppränning till det rättmätiga gensvar
han, vid ett sådant tillfälle, förmodligen
hade afgifvit; så torde, vid detta, tillämpningen
lätteligen kunna göras.
För min enskilda tillfredsställelse skulle
jag önska, att närmare få veta, och samina
önskan torde många med mig dela, hvaruti
det åberopade, och på närvarande fråga
passande, berömvärda efterdöme består, som
ett annat constitutionelt samhälle gifvit.
Jag gissar, att dermed menas en träffad öfverenskommelse,
uti ett främmande land,
emot en befarad olaglig beskattning, hvarom
de allmänna Bladen, med så mycken
53 H. 14
210
Den io December e. m.
ifver, talat. Men utom det att dessa så
mycket utropade patriotiska Bolag, i verkligheten
och på närmare håll sedde, nedsmälta
till enstaka, spridde individer, hvilkas
antal Journalismen söker att upp-pösa
till betydlighet, så är, efter all anledning,
hela ändamålet ett spöke, uppstäldt
emot ett annat spöke, hvilka söka att skrämma
hvarandra i inbillningens verld, och förmodligen
aldrig komma att råkas i denna.
Efter allt hvad jag nu anfört, och då,
efter min förmening, Herr Grefve Horns
så kallade reservation innefattar en alldeles
ny motion, helst den upptager en alternatif
framställning om Knecktehållets upphörande
eller Beväringsskyldighetens undantagande
ifrån detsamma; så hemställer jag
till Höglofl. Ridderskapet och Adeln, om
remiss å denna reservation må beviljas.
Ridderskapet och Adeln kan utan afseende
i sitt Protocoll lemna ett anförande af en
dess Ledamot, som skulle öfverträda äfven
gränsen för sin lagliga rätt och en skyldig
aktning för Ståndet; men rriig synes, att
Ståndet åtminstone icke obemärkt bör till
Utskott låta afgå ett yttrande, der tvenne
andra RiksStånds utöfvade magt och fattade
beslut benämnas såsom en akt af orättvisa
och väld, såsom fullkomlig laglöshet
under laglig form. Om vi kunna anse oss
höjde öfver all verkan af dylike förebråelser,
så äga vi icke derföre rätt att i förväg
Den i5 December e. m.
21 [
bedöma, hvad våra MedSländer deröfver
kunna tänka och yttra.’ Således vore det
i alla afseeuden, efter min tankaf rättast,
om Herr Grefve Horns reservation endast
för hans räkning qvarstod i våra protocoller,
utan att till Utskott, såsom hegardt är,
remitteras; och det är härå jag anhåller om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition,
i förening med den redan af tvenne
värde Talare begärda, om afslag å remiss
af Grefve von Fersens motion.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefve
af Wetterstedt mundtligen tilläde:
Ridderskapet och Adeln har i förmiddagens
Plenum medgifvit remiss af en lång
föreläsning för Styrelsen, af Herr Hjerta,
lill hvars afgifvande han hämtat anledning
af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse, om väckt
fråga angående lättade IåneBidrag för fastighetsägare.
Han beklagade, att denna
Skrifvelse så sent blifvit afgifven; men den
har likväl för honom bordt vara välkommen,
emedan den beredde honom ett ypperligt
tillfälle, att nedlägga ett nytt arbete
på ett af honom, under Riksdagens lopp,
redan ofta odladt fällt. Det är väl sannt,
att snart blifva äfven de nya variationerna
på Herr Hjertås klagovisor nästan lika utslitna,
som sjelfva det ofta bearbetade themat;
men icke dessmindre gör jag en tillämpning
af den i förmiddags beviljade
53 H. i4*
‘217.
Den 15 D e c e m b e r e. m.
remissen, på den, som nu ar i fråga, och
hemställer till Ridderskapet och Adeln, huruvida
det icke kan anses tillräckligt, att, på
en »lag, blott remittera ett anförande af
denna natur.
Ätskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning
af 56 §. Riksdagsordningen har Grefve
von Fersen väckt en ny motion, hvilken
lian ansett stå i sammanhang med frågan
om passevolancen. 56 §. Riksdagsordningen
lemnar ej tillstånd att väcka nya frågor,
så vida icke sådane frågor af redan
fattade beslut eller redan upptagne ärenden,
eller under Riksdagen inträff ände händelser
omedelbarligen föranledes. Grefve
von Fersen är för kunnig att icke veta, det
någon sådan omedelbar följd icke kan dragas
af passevolance-frågan, ty ehvad Knecktecontracterne
ändras, eller icke, står dock
beslutet om passevolancen fast. Jag nödgas
derföre bestrida remiss af motionen,
som vid eu annan Riksdag kan väckas. I afseende
på den af Grefve Horn afgifne reservation,
har jag vid första åhörandet deraf
känt en viss ledsnad öfver möjligheten
af sådane missbruk af representantens yttranderätt.
Jag hade icke anat, att man såsom
Riksdagsman kunde till den grad glömma
aktningen för helgden af Konungs och
Ständers beslut; jag hade icke förmodat, att
en medborgare skulle genom vrånga fram
-
Den 15 December e. m. . 213
ställningar söka förleda en allmänhet; jag
hade trott hans första pligt vara, alt lyda
Lagen och att, i fall han vore öfvertygad
derom, att en förändring af densamma vöre
nödig, han då i laglig väg skulle söka
göra sådant gällande. Jag hade ej förmodat,
att man skulle vilja göra Lagen kraftlös,
och jag är förundrad att höra uppmaningar
till olydnad, oell exempel derpå från
fremmande länder citeras; med ett ord jag
är förundrad, att höra uppmaning lill uppror.
Men sådana saker äro icke vådliga
bos oss, ty vi lefva i ett allmänt lugn,
som ingen orosliftare kan rubba. Yi känna
för mycket fördelen af den lagstiftning,
hvarunder vi sedan 180Q lefvat, för att förmoda,
att den, som vill rubba medborgarnes
förtroende lill Regeringen, kan vinna
den styrka, att det förtjenar afseende. Grefve
Horns anförande är ej allenast skymfande
för Ridderskapet och Adeln, ulan äfven
mot 2:ne andra RiksStånd. Lika med Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt anser
jag otillbörligt, att öfverlemna till Utskott
ett sådant anförande, som blott skulle
missleda, eller leda lill obehagliga beslut.
Jag tror således lika med Herr Grefve
af Wetterstedt, att Grefve Horns anförande
endast bör läggas till handlingarne;
och jag begär, att Grefve von Fersens motion,
hvilken jag anser ej böra af Rikets
Ständer upptagas, icke eller må af Ridderskapet
och Adeln erhålla remiss.
Den 15 D e c e rn b e r e. ra.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhardj
anförde skrifteligen:
Ehuru jag; med Herr Grefve von Fersen
delar den öfvertygelse, att frågan om Mötes-Passevolancen
beklagligtvis är af RiksSlåndeu
afgjord på ett sätt, att en mängd
reservationer deremot nödvändigt måst göras;
tror jag likväl icke med Herr Grefven,
alt följden af detta Rikets Ständers beslut
kan tolkas så, att RrieckteContracterne äro
upphäfne. Ehuru Passevolance-frågan sådan,
sorn förenade Stats- och EkonomiUtskotten
föreslagit den, blifvit, genom de vanliga
majoriteterna inom RiksStånden, bifallen
för en vida längre tid, än samma majoriteter
kunna besluta; följer deraf ingalunda,
att kommande Ständer skola godkänna
hvad närvarande Ständer anticipationsvis
på deras discretion beslutat. Nej, långt
derifrån. Jag tror tvertom, att det omnämnde
olyckliga beslutet, ehuru för i5 år
determineradt, förlorar sin kraft, då Riksdags-trumpeten
nästa gång kallar till nya
Riksdags-äfventyr, och att således det af
Herr Grefven förmodade partiella upphäfvandet
af KneckteContracterne åtminstone
då upphörer, och att vi då stå på samma
punkt, som när denna fråga under detta
Riksmöte väcktes. Om jag med Herr Grefven
erkänner, att, uti ett constitutionelt land,
rättigheter och skyldigheter befallande och
lydande emellan böra uti Lagar och Contracter
vara på det nogaste uttryckte, och
Den i5 December e. m.
2l5
genom bokstafvens tydlighet tillfälle ej lemnäs
öppet för missförstånd oell ensidig tillämpning;
hoppas jag att Herr Grefven skall
lika med mig instämma deruti, att eihållandet
af denna noggrannhet hör uppkomma
genom en Lag, som förbinder lika bägge
Contrahenterne, så vida man icke vill medge,
att, i fråga om Contracter, den ena parten
ensam har beslutande rätt, hvilket likväl
är rakt stridande mot naturen af Contract.
Sjelfva Konung Carl XI, fastän enväldig
Konung, ansåg sig likväl icke äga magt
att upprätta KneckteContracterne, innan de
Kustande blifvit hörde, och deras tankar
inhemtade; nu åter, då Constitutionen är
den enda enväldiga magt, som erkännes,
nu tycker man, att sådana formaliteter äro
alldeles onödiga, och vill icke tillåta de
Rustande att hafva något ord med i laget.
Hvart skall väl sådant taga vägen till slut,
och bör man icke befara missnöje i landet,
då man så bröstgänges löper till storms mot
medborgares rättigheter.
Enär nu Herr Grefve von Fersens motion
innehåller, att Rikets Ständer skulle
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och
för kommande Ständer framlägga förslag till
nya Kneck teContracter, grundade på de skyldigheter
Rust- och Rotehållarne vid IndelningsVerkets
upprättande under Konung Garl
XI:s tid sig åtagit; så kan jag för min del
2i(i Den i5 December e. m.
sä mycket mindre tillstyrka bifall härtill,
som sådant tyckes åsyfta ett rakt upphäfvande
af KneckteConlracterne, utan att de
Rustande skulle behöfva böras, om de bifalla
eller afslå ett sådant upphäfvande. Ingendera
Slatsmagten ensam, och icke en gång
bägge gemensamt kunna sådant åstadkomma,
förr än Rust- och Rotehållarne frivilligt
det medgifva; men då motiouairens förslag
åsyftar att tillägga Statsmagterna en beslutanderätt
att upphäfva de gamla, och
upprätta 113^3-, KneckteContracter, ena Conti
ahenten ohördan; så nödgas jag på det
kraftigaste protestera mot antagandet af ett
sådant den enskilda säkerheten djupt förnärmande
förslag. Och för att visa skäl,
som göra denna min protest till en absolut
nödvändighet, vill jag här upprepa slutmeningen
af den store Konung Carl XI:s
stadfästelse på hela Indelningsverket af den
i4 Maj 1687, ord från ord, så lydande:
”Föreskrifne Indelningsverk och Jordebok
”skall oförändrat, orubbat förblifva nu och
”tillkommande tider, skolandes den, som
”någon ändring häruti på hvarjehanda sätt,
”och under hvad skeen det vara må, sö”ker,
ansees och hållas som en förstörare
”af Rijksens säkerhet och välfärd, varandes
”densamma i vår högsta onåd förfallen.
”Vårt KammarCollegium skall veta dess
”pligt vara, att i fall något bref skulle ut”verkas
på något, som bemälte Indelningsverk
och säkerhet förändra kunde, och så
-
Den i5 December e. in.
"dant bemälte Collegio vetterligt blifver,
”derom boos Oss eller Vårt KrigsCollegiurn
”straxt att påminna, försumma de t lie t el”ler
igenom medhålld sådant hemligen understöder
eller uppenbarligen tillåter, stall
”det för sådan sin frijvillighet och under”stuckna
handel, samt förgätenhet af Ed
”och pligt, som Väre förbudsbrytare af Fi”scalen
anklagas, som ock den tagne skada
”utsökas och efter föregången domb afstraf”fas,
hafvandes en sådan aldrig af Oss vij”dare
befordring att förvänta. Till ytter”mehra
visso hafva Vi detta med egen hand
”underskrifva, och med vårt Kongl. Secret
”bekräfta låtit. Dalum Stockholm den i4
”Maj Anno 1687.
CAROLUS.
Lars Kagg/'’
Så tänkte och talade en i alla tider
stor och utmärkt EnvåldsKonung, och jag
bör icke förmoda annat, än att den nu varande
generation af Hans Svenskar skall åt
Hans Storverk frambära den gärd af vördnad
och beundran j samma Storverk så rättvist
förtjenarj i synnerhet som den djupsinnige
Konungen ganska rigtigt förutsett,
hvad ock ingen redlig Svensk vågat, eller
kunnat förneka, det nemligen att om en
enda hörnsten iden grundval, hvarpå byggningen
hvilar, varder rubbad eller fl v ttad
O v
från det ställe der Konungen sjelf lagt den,
2l8
Den i5 Decetnber e. in.
så ramlar liela verket öfver ända, och /arväl
då med vår frihet och sjelfständighet.
Jag bestrider, att Herr Grefve von
Fersens motion må blifva remitterad, men
om, mot all förmodan, sådant likväl af pluraliteten,
efter föregången votering, beslutas,
så anhåller jag, att detta yttrande må
få åtfölja till vederbörligt Utskott, då jag
förväntar, att samma Utskott i dess blifvande
Betänkande ordagrant upptager så
väl Herr Grefve von Fersens Motion, som
dessa mina anmärkningar.
Hvarefter Herr Rosenqvist munteligen,
tilläde:
I stället att discutera öfver Motionen,
har man till öfverläggningsämne upptagit
Grefve Horns enskilta reservation. Det är
nu andra gången man företagit sig, att en
tid efteråt anställa granskning af reservationer,
och likväl klagar man hvarje plenum
öfver onödiga debatter; för min del
finner jag ingen debatt onödigare än denna.
Då Grefve Brahe begärde upläsning af
Grefve Horns reservation, förmodade jag, alt
Grefven ville af densamma taga ledning för
sitt omdöme vid discussion öfver sjelfva
Motionen, men jag finner i stället, det
lian gjort starka anmärkningar dervid, och
nu vill yrka ansvar å Grefve Horn, för densamma.
Uti denna mening har Grefve af
Wetterstedt äfven instämt. Det är då min
pligt alt förena mig med Grefve Horn, på
Den i5 December e. m.
219
det han ej ensam må komma under ansvar.
Jag skulle annars kunna anses likna en person,
som tillförene talat för friheten, och
afstyrkt sin fader att emottaga ett Diplom
på frihetens bekostnad, men likväl sedermera
sjelf emottagit tvänne.
Friherre af Tibell ^ Gustaf Wilhelm:
Förekommen af Herr Grefve Brahe, vill jag
ej upptaga tiden, utan endast instämma uti
hvad Herr Grefven yttrat.
Grefve HornClaes Fredrik: Det vore
ett förfeladt försök att nu till besvarande
upptaga den mängd af anföranden, som i
ämnet blifvit afgifne, särdeles de utaf en
Ledamot här midtemot framställde insinuationer
emot min person, jemte Friherre
Cederströms djerft uttalade mening, att här
vore fråga om uppmaning till uppror. Jag
begär alla dessa anföranden på bordet, för
att framdeles utlåta mig öfver det, hvartill
jag finner mig befogad. Beträffande Grefve
von Fersens motion, så, om den remitteras,
bör äfven min anmärkning dervid blifva
remitterad; och jag hoppas, att Herr Grefven
och LandtMarskalken på grund af Grundlagens
bud ej skall kunna förvägra det.
Grefve von Fersen_, Hans: I anledning
af de mot min motion gjorde anmärkningar,
har jag begärt ordet, men, för alt ej medtaga
för mycket af tiden till discussion öfver
detta ämne, skall jag söka inskränka
220 Den i5 December e. in.
milt yttrande, och endast lill besvarande
upptaga några af de gjorde anmärkningarne.
Jag hoppas att det Utskott, till hvars
handläggning målet remitteras, skall med
noggrannhet pröfva så väl anmärkningarne
som motionen, och uli det blifvande Betänkandet
framställa det nyttigaste resultatet;
och skall jäg då, ehvad motionen af
Rikets Ständer blifver bifallen eller afslagen,
åtnöja mig med den inre tillfredsställelsen
alt öppet inför Ståndet hafva föredragit,
hvad jag, enligt min öfvertygelse,
ansedt gagneligt, samt befordrande reda
och ordning. — Svårligen kan jag frånträda
den öfvertygelse, alt ett hufvudvilkor för
laglydighet är kännedom af Lagar och öfverenskomma
förbindelser. I närvarande förhållanden
äro åtejr de juridiska forskningar
man i denna del är nödsakad göra, för alt
känna sina rättigheter och skyldigheter, ej
af mängden af Rust- och Rotehållare att
begära. Att således tillvägabringa förenkling
häruti, synes mig redan böra vara af
största vigt. Genom de forskningar, som
blefvo en ovilkorlig följd af dessa nya Contracters
upprättande, hyser jag äfven det
hopp, att om under den snart i5o-åriga
tiderymd,som dessa Contracter varat, något
Rust- och Rotehållare ej med rätta tillkommet
onus skulle förefinnas hafva insmygt
sig, detsamma vid denna räfst blifver afhuipet;
och för mig visar sig ej något mera
lämpligt sätt, att härå fästa Regeringens och
Den i5 December e. m; 221
Ständernes uppmärksamhet, än då man hänskjuter
till föremål för en lojal och rättvis
Regerings
i dagen framlägga Rust- och Rotehållaies
primitiva skyldigheter förändrade efter närvarande
tidsförhållanden. Dessutom inser
jag äfven en annan fördel af nya Contracters
framläggande för Rikets Ständer, elmin
problematisk d_en än vara må, den nemligen,
alt Rust- och Rotehållets dryga onera,
samlade uti nva Contracter, blifva åskåd
%j
ligare,
och mera allmänt kända, kanhända
ledande till mera behjertande af MedStänderne,
i händelse i framtiden någon förminskning
i nämnde onera skulle komma
i fråga.
De fleste värde talare hafva bestridt
mitt yttrande: det KneckteContracten genom
3:ne Riksstånds beslut uti Passevolancefrågan
partiellt blifvit upphäfne. Då jag
tvärtemot 2:ne värde talares åsigter anser
detta beslut, i fall det vinner Hans Majrt
Konungens Nådiga sanction, såsom Lag,
och hvarje Medborgare skyldig att densamma
hörsamma, samt, genom detta förenämnde
beslut, de punkter uti Conlractet, som
afhandla underhållssältet för soldaten å möten,
till både anda och ordalydelse så förändrade,
att de snart sagt ur Contracterne
försvunnit, och nytt stadgande i desamma
influtit; tror jag hvarje oväldig med mig
skall inse: det Contracterne äro partiellt
111
Den i5 December e. m.
upphäfne. Man anmärker kanhända, alt samma
förhållande äfven inträffade genom Rikets
Ständers beslut 1812. Men härvid tager
jag mig friheten fästa uppmärksamheten
derå, alt skillnaden är, att punkten uti
Contracterne om underhållssätlet år 1812
förändradesj men upphäfdes iSarp De matsäcks-discussioner,
hvartill vi under innevarande
Riksdag varit vittnen, hafva nogsamt
bevisat, alt denna punkt uti Contracterne
ägde full kraft och verkan, men, sedan
Rikets Ständer bifallit iorde Punkten
af Stats- och EkonomiUtskottens Utlåtande
i frågan om Passevolancen, kan efter i5 år
ingen fråga blifva om annat, än: skall Passevolance-afgiften
blifva lika störj störrej
eller mindre.
Grefve Horn har trott sig af min motion
kunna draga den slutsalts, att Beväringsskyldighetens
upphörande skulle blifva
en följd. Utan att ingå i någon vederläggning,
får jag öppet bekänna, att jag ej
trott denna slutsalts hade bordt kunna dragas.
Min enskildta öfvertygelse är, att Beväringsskyldigheten
är en med landets försvar
högst nödig inrättning, hvilken svårligen,
då den delas lika af alla Medborgare
under vissa år, han hänföras till de i
forntiden bruklige utskrifningar.
Ehuru billig än min motion är, är den
dock ej af så menlös natur, som Friherre
af Nordin tyckes anse den. Hade den va
-
Den i5 December e. m.
223
rit så menlös, att jag dermed endast åsyftat
ömtryckning af de gamla Contracterne,
hade jag visserligen ej med en motion derom
besvärat Högloflige Ridderskapet och
Adeln. Orsaken till detta Friherrens missförstånd
af min motion härrörer förmodligen
af slutmeningen: ”grundade på de sky 1-  ”digheter, som Rust- och Rotehållare vid
”Indelningsverkets upprättande af Konung
”Carl XI sig åtogo.” Orsaken åter, hvarföre
denna mening uti motionen inflöt, var
den, att jag ej ville uppbära förebråelsen
eller tillvitelsen, att genom min motion
hafva föranledt någon förökning af Rustoch
Roteliållets onera. Dock, på det ej
misstydning med motionens afsigt och syftning
må vidare äga rum, anhåller jag det
Ridderskapet och Adeln täcktes tillåta mig
vid slutet af motionen få tillägga följande
ord: ”med de förändringar, hvilka, i enlighet
med dessa grunder, genom tidsför”hållandernes
olikhet uppkommit.” Med detta
tillägg anser jag meningen vara tydlig
och lättfattlig. — Friherren afstyrker Contracters
upprättande för Indeldta Cavalleriet,
men tillägger dock, att vissa förbindelser
ålades Rusthållet vid Indelningsverkets
upprättande. Just dessa af Friherren
nämnda förbindelser, önskade jag i dagen
framkalla, och då redan 1786 på detta rum
yttrades, att ”hvad Cavallerierne angår, så
”hafva de inga Contracter; de hafva en”dast
BoställsOrdningen och Konung Cari
25/f Den io December e. m.
’*XI:s Reglemente, hvilket, sedan det inrättades,
undergått många förändringar;”
hemställer jag, om ej numera de äro så
mycket mera af behofvet påkallade, som,
sedan år 1786, ännu flere förändringar inträffat,
och forskningen derefter således är
förknippad med ännu större svårigheter.
En värd Talare har förebrått mig, att
icke hafva utmärkt de ändringar jag åsyftade,
och uti hvilka Läns KneckteContracter
jag önskade dem. Då jag ej tilltrodt
mig den skicklighet, och de djupa insigter
i dessa ämnen, som erfordras, för att uppgöra
nya Conlracter, trodde jag häst vara, att
hänskjuta delta ämne till upplysta mäns —
Regeringens— behandlande. Hvad åter angår
hristerne uti Contracterne, synas de snart.
Alla Contracter innehålla nära nog samma
liufvudpunkter. Men huru många af dessa
punkter kunna för närvarande följas, och
äro ej förändrade? Underhallssättet är förändradt;
Beklädnaden äfven; Myntväsendet,
som undergått på j5o år stora förändringar,
har haft inflytande tillika med mycket
annat å varuvärden, och således förändrat
aflöningssättet; och då jag äfven tillägger,
att uti Contracterne finnes stadgadt straff,
af jag tror 4° Dalers böter, för den soldat
som tager, och den Rotehållare, som gifver
mera än 100 Daler Kopparmynt i lega,
hemställer jag, om ej alla här ofvan upp
-
Den 15 December e. m.
225
räknade skäl äro tillfyllestgörande för alt
inse behofvet af Contracternas öfverseende,
Friherre Cederström har, på grund af
samma §., som jag åberopat till stöd för
remiss af motionen, ansedt, att remiss å
densamma bör nekas. Fri herren finner således
detta ämne ej äga något sammanhang
med Passevolancen, eller frågan om Underhållssättet.
Jag hemställer åter, om det ej
äger det, och om man icke med skäl kan
begära öfverseende af hela Contractet, enär
genom fattadt beslut Contractet blifvit partiellt
ändradt, eller upphäfvet. Jag upprepar
å nyo, att 56 §. Riksdagsordningen synes
gifva mig rättighet till remiss. Likväl
skall jag ingalunda drifva frågan derom till
votering, utan tryggar jag mig fullkomligt
till Herr Grefven och LandtMarskalken i anseende
till målets grundlagsenliga behandling,
åtnöjande mig med att, om Kidderskapet
och Adeln skulle neka remiss af motionen,
reservera mig emot ett sådant beslut.
— Angående Friherre af Nordins med
fleres yrkande att lägga motionen till handlingarne,
så bekänner jag mig ej veta, på
hvilken Grundlags §. denna begäran stödjer
sig.
Friherre Boye, Ludvig: Betraktad såsom
föranledd af ömtålighet för Indelningsverket,
är motionen mycket välment, och
förljenar all aktning; men jag fruktar att
53 H, i5
2lG
Den i5 December e. m.
Motionairen missförstått rätta sättet att få
Indelningsverket orubbadt. Motionairen har
sagt att KneckteContracterne redan äro rubbade,
och följaktligen kunna ytterligare rubbas.
Jag tror det ej; oell låtom oss undersöka,
om i förevarande fall, angående soldatens
underhåll vid möten, någon rubbning
ägt rum. KneckteContractet stadgar
endast, att detta underhåll bör bekostas af
Rotehållaren. Om detta nu sker genom natural-prestationer
eller penninge-utgift till
en Entreprenör, måste vara detsamma. Contractets
bufvudsyfte, soldatens underhåll på
möten af Rotehållare, måtte icke vara rubbadt,
antingen det verkställes genom matsäckar
eller Passevolance-afgift. Derföre finner
jag, att långt ifrån det någon rubbning
nu äger rum, skulle först våda för en sådan
uppstå, om Grefve von Fersens motion
antogs, ehuru välment den än är; ty ingen
kan veta, livar den föreslagne jemkningen
kunde stanna. Jag förenar mig alltså med
deni, som bestrida remiss af motionen, och,
till undanrödjande af allt binder derföre,
får jag erinra, att då GrundLagen tillåter
upptagandet af motioner, väckte sedan motionstidens
slut, föreskrifver den likväl såsom
vilkor, att frågan skall vara föranledd
af ett redan fattadt beslut, och öfverlemnar
alltså åt Ståndet alt pröfva, om en dylik
härledelse verkligen äger rum. Jag bestrider
remissen ytterligare af det skäl, att jag
anser vådligt, om Ridderskapet och Adeln
Den i5 December e. ni.
skulle föranleda lill möjligheten af ett prejudicat
för Indelningsverkets rubbning.
Friherre Cederström: Jag har endast
begärt ordet i anledning af Grefve von Forsens
yttrande. Grefven förmenar, att hans
motion är en omedelbar följd af det redan
fattade beslutet om Passevolancen; men
Grefvens förslag går, efter hvad han sjelf
medgifver, ut på att partielt förändra Indelningsverket
efter tidehvarfvets kraf. Och
jag hemställer, om icke sådane förändringar
bordt vara motionerade inom en månad efter
Riksdagens början. Om också Passevolancefrågans
afgörande orsakat förändring i
någon §. af KneckteContractet, följer icke
deraf någon rättighet, att i olaga tid väcka
frågor om de andra §§:nes förändring. Jag
bestrider all tolkning af 56 §., som kan föranleda
till motionens remitterande, och hemställer,
om icke, för att förkorta tiden, votering
häröfver kunde genast företagas.
Friherre af NordinCarl Johan: Jag
skall ej blifva vidlyftig, emedan jag är till
stor del förekommen af Friherre Cederström.
Egentligen vill jag blott besvara Motionairens
sista fråga, på hvilken Grundlags §.,
eu vägrad remiss af denna motion kunde
stödja sig; och jag svarar derå, att det är
på 4.9 §• Riksdagsordningen, man bör grunda
denna vägran, ty denna §. ger Ståndet
rättighet att pröfva, om en motion bör, eller
icke bör, remitteras. Jag har trott, att
53 H. i5*
22Ö
Den i5 December e. m.
motionen i sin första uppställning vore menlös,
så länge ilen qvarstod sådan den först
framkommit, men skall alltid bestrida, att
ruslningsskyldigheterne utgöras efter andra
grunder, än de, sorn finnas i OriginalContractet.
Sedan Herr Grefve Brahe redan upplyst,
att den åsyftade förfaltnings-samlingens ingifvande
endast afbidade Riksdagens slut, för
att äfven kunna införa hvad som dessförinnan
beslutades, anser jag Grefve von Fersens
motion ännu mera öfverflödig, och upprepar
blott, att det är 4.9 §• Riksdagsordningen,
som bestämmer Ståndets rättighet att
afgöra, om en fråga bör remitteras, eller icke.
Herr Crusenstolpe _, Magnus Jacob:
Hvarken fiende eller vän till motionen, får
jag till min biyngel erkänna, att jag ej nog
genomträngt saken, för alt vara interesserad
af dess utgång; men jag är det så mycket
mera af behandlingssättet. Det förundrar
mig, att Friherre Boye nu bestrider
remiss, då han säger sig vara för saken,
enär han motsatte sig vägrad remiss, då
min fråga om försvarsverket af Friherre
Anckarswärd ville dragas under denna cathegori,
fastän Friherre Boye ej delade min
åsigt i hufvudsaken. Det är möjligt, alt Utskottet
ej behöfver större tid till besvarande
af denna motion, än som vi kunnat spara,
om vi remitterat motionen, och att ett så
obehagligt uppträde som det, hvilket före
-
Den i5 December e m.
229
föll vid fattandet af del beslut, hvarifrån
denna motion vill härledas, alltså kan undvikas.
Om vi nu tyst och stilla remittera,
kan saken äfven tyst och stilla afgöras. Jag
yrkar följaktligen, alt motionen måtte remitteras
lill vederbörligt Utskott.
Grefve von Fersen: Friherrarne Cederström
och Boye hafva i deras sednast
gjorde anföranden påstått, alt ej någon förändring
i KneckteContraclerne uppkommit
genom beslutet om Passevolancens erläggande
af Rolehållarne, utan att frågan blott
var, att penningar lemnades i stället för
matsäck. Utan att åter upprifva discussionen
i delta ämne, får jag erinra, att Passevolancens
utbetalande nu är ålagd Rotekiållarne;
men hvad matsäcken vidkom, stadgades
uti en Kongl. Resolution på Kronobergs
Regementes enskild te underdåniga besvär af
den 27 Mars 1 ^35, §. i3: ”Skulle Roten,
”utan betalning och af fri vilja till möten
”och samlingsplatserne lemna soldaten mat”säck,
är soldaten förbuden, att sådant emottaga,
efter det missbruk deraf sedan torde
”yppas, att det efter hand för en lag kunde
”uttydas och soldalen taga sig tillfälle, alt
”i framtiden besvära Roten med sådana gåf”vor.
” Jemför man nu denna förklaring öfver
underhållsskyldigheten med de 3:ne RiksStåndens
beslut, tror jag man finnér underhållsskyldigheten
öfverflyttad, och Contractet
partiellt rubbadt. — Frågan om nya
Den £ 5 D c c e in b e r e. ni.
Contracters upprättande kan således hänföras
till redan upptagne ärenden_, eller anses
vara af redan fattade besluteller af
under Riksdagen inträffade händelser omedelbarligen
föranledd.
Det af mig begärda tillägg lärer blifvit
af Friherre Cederström origtigt uppfattadt,
hvarföre jag anhåller, att få åter upprepa
detsamma. Det lydde sålunda : ”Med de för”andringar,
hvilka i enlighet med dessa grun”der
genom tidsförhållandernes olikhet uppkommit.
’*
Friherre af Nordin har till stöd för motionens
läggande till handlingarne åberopat
49 §. Riksdagsordningen. Jag kan ej finna,
att den kan hit lämpas, särdeles då §. läses
till slut. Min tillförsigt om remiss har
jag byggt på 56 §., som synes mig tydlig
och klar; och underligt förekommer det mig,
att 56 §. skulle kunna gifva rättighet lill
det, som 49 §• förnekade.
Friherre Boye: Herr Crusenstolpes j!ltrade
förundran öfver mitt handlingssätt i
denna sak föranleder icke till någon förklaring
å min sida. Måhända önskar Herr
Crusenstolpe äfven en förklaring, hvarföre
jag ej mera lemnar särdeles vigt åt hans
täta utfall emot mig; och jag vill då icke
eller undandraga mig att gifva den, så öppen
och oförställd, att han dermed må vara
belåten. Jag medger då gerna, alt, i
Den i5 December e. m.
början af Riksdagen, fann jag mig verkligen
besvärad af, att, nästan för ofta, då
jag hade talat bär, hafva, som man plägar
säga, Herr Crusenstolpe i hälarne på mig;
och jag medger, att jag deremot nu är sannerligen
mera nöjd med hans tadel, än med
hans bifall; men för att icke gå för långt,
lemnar jag åt honom sjelf att eftersinna den
närmare orsak, som kunnat föra mig derhän.
Jag fortfar i mitt bestridande af remiss
å Grefve von Fersens motion; och tror
att det varma nit, som Grefve von Fersen
visat för Rotehåilarnes rätt, uppfylles i resultatet
vida mera genom bifall till min
mening, än genom bifall till hans.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Det gör mig ett verkligt nöje, alt
Grefve Horn begärt mitt anförande på bordet
till nämare genomläsande. Jag hoppas,
att han deraf skall finna, att jag icke yttrat
något personligt emot honom, utan endast
med ord besvai’at hans, och allenast
noggrannt upprepat dem, utan att annan
personlighet deri förefinnes. Jag tror mig
verkligen flera gångor från detta rum hafva
gifvit bevis på, att jag alltid sökt skilja
emellan sak och person; och anser mig
deri blott hafva iakttagit en af Representantens
första pligter.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder
-
Den 15 December e. in.
stapel och Adeln biföll, att Grefve von Fersens
motion finge remitteras till Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet,
Ropades Ja och Nej; hvarjemte votering
begärdes.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller par curiosite'
att få vela, hvem sorn begärt votering.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken erinrade, att lians Excellence
hvarken ansåg sig skyldig, eller
alltid vore i tillfälle, att kunna se eller höra,
af hvilken Ledamot votering begäres;
men då, efter hvad Hans Excellerce erfarit,
votering vid detta tillfälle verkligen
blifvit begärd, finge Hans Excellence nu
föreslå följande Voterings-proposition:
Den, som bifaller, att Grefve von Fersens,
Hans, Motion, det Rikets Ständer boide
uti underdånig Skrifvelse begära, att
Kongl. Majit täcktes låta utarbeta och för
nästkommande Ständer framlägga förslag tili
nya KneckteContracter, grundade på de skyldigheter
Rust- och Rotehållare vid Indelningsverkets
upprättande af Konung Carl
XI sig åtogo, må till Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet remitteras, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den i5 December e. m.
233
Vinner Nej, anses Grefve von Fersens
ofvanberörde motion böra förfalla.
Grefve Horn: Jag har emot Voterings»
propositionen blott elen anmärkning, att
deri icke influtit, det de af mig gjorde anmärkningar
skulle åtfölja motionen ; och
det är endast om eli sådant tillägg jag anil
allei'.
Hans E.rcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att då Grefve
Horn sjelf begärt på bordet de i afton emot
bans förra anförande gjorde anmärkningar,
mäste deraf följa, att hans egna anmärkningar
i ämnet jemväl borde hvila på bordet.
Grefve Horn: Som jag af discussioneii
tyckt mig finna, att man velat anse mina
anmärkningar såsom en ny motion, var det
af ren delikatess, till undvikande af ny debatt
härom, som jag begärde, att hvad jag
anfört måtte få åtfölja Grefve von Fersens
motion.
Friherre Boye: Den siste Talarens begäran
förutsätter, att Grefve von Fersens
motion skall remitteras; men detta har jag
bestridt, och då votering nu kommer att
afgöra resultatet, torde det vara klart, alt
om motionen, såsom jag hoppas, förfaller,
förfalla äfven anmärkuingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
234
Den i5 December e. ra.
Landt Marskalken yttrade, alt då frågan nu
egentligen vore om remiss af Grefve von
Fersens Motion, borde, enligt Hans Excellences
tanka, denna fråga först särskildt afgöras;
helst om remiss å berörde motion
vägrades, Grefve Horns anhållan, att dess
i anledning af samma motion gjorde anmärkningar
måtte få medfölja till Utskottet,
komme att förfalla.
Hvarefter Hans Excellence förnyade
den af honom nyss föreslagne Voteringsproposition,
hvilken af Ridderskapet och
Adeln godkändes.
Sedan Voterings-propositionen blifvit
anslagen, börjades voteringen klockan ett
qvart till g e. m., och befunnos vid dess
slut klockan 9 e. m., efter det en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, sålunda:
Ja — 65.
Nej — q3.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således ansett Grefve von
Fersens ofvanberörde motion höra förfalla.
Den 15 D e c e m b e r e. rn.
235
Föredrogs å nyo Förstärkta StatsUtskottets
den 19 sistlidne November under
N:o 33o aflåtne, och den 20 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Memorial, angående
anställd omröstning i tvenne frågor,
hörande till Slutsregleringen; och fann Ridderskapet
och Adeln, att berörde Memorial
borde till StatsUtskottet öfverlemnas.
Vid förnyad föredragning af Stats-samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den iG sistlidne November under N:o 100
afgifne, och den a5 i samma månad e. m.
på bordet lagde ytterligare Utlåtande, i anledning
af återremiss å Utskottens under
N:o 69 förut meddeldte Betänkande, angående
tågande truppers inqvartering och proviantering
under fredstid; fann Ridderskapet
och Adeln, all, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit den 2 sistlidne November
f. in. af Ridderskapet och Adeln bifallit,
Utskottens ifrågavarande Utlåtande borde
läggas till handlingarne.
Föredrogs å nyo Stats- och BancoUtskottens
den 21 sistlidne November under
N:o 23 meddeldte, och den 4 dennes e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
så väl Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om
ytterligare anslag af allmänna medel lill
a3 6
Den 15 D e c e in b e r e m.
Götha Canalbyggnads fullbordande, sorn åtskillige
inom RiksSlåndeu afgifne Anföranden
och Motioner, rörande samma ämne.
Friherre Cederström, Jacob, och Herr
Rothlieb, Axel, anhöllo, att detta Utlåtande
måtte ytterligare få hvila på bordet;
i anledning hvaraf detsamma, enligt \g
Riksdagsordningen, skulle ytterligare hvila.
Justerades fyra ProtocolIsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
denna dag för- och eftermiddagen fattade
beslut.
Upplästes’ följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Ullåtanden:
Från BevillningsUtskottet:
Af den i dennes:
N:o 54. Med förslag till sammanjemkning
af RiksStåndens beslut angående Stora
SjötullsBevillningen , samt till Voteringspropositioner
derom.
Från RancoUtskottet:
Af den 5 dennes:
N:o 84- Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 5f) afgifne Betänkandes
i anledning af väckta Motioner om
jnvexling, emottagande och förvar af silf
-
Den i5 December e. m. 237
ver och guld för Bankens räkning, äfven
vid LåneContoiret i Götheborg.
N.'o 85. Öfver vackt Motion, om inrättande
af ett Contoir i Banken för Ut- och
Inländska Myntsorters invexling, samt af
Postvagnar för transporterande af sådant
Mynt till Banken.
N:o 86. Med Förslag i ändamål att för
Bankens Medborgenärer i Concurser afböja
möjliga olägenheter af det åt Banken bibehållna
privilegium, att vid Kongl. Svea HofRätt
både kära och svara.
Från Lagutskottet:
Af den 3 dennes:
N:o i5o. I anledning af väckte motioner
om ändring i Förfatlningarne, angående
tiden, inom hvilken utmätning å
domar och utslag skall verkställas, m. m.
N:o 151. I anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 67 öfver
väckt motion om inskränkning af den
i i5 Cap. 5 §. ÄrfdaBalken stadgade praescriptionstid
för inländsk arfvinge, hvars
vistelseort är okänd, m. m.
Från ExpeditionsUtskottet:
Af den 10 dennes:
N:o 286. I anledning af återremiss utaf
Utskottets förslag till underdånig Skrif
-
236 Den i5 December e. m.
veise, angående beviljadt anslag för Undervisningsverken
i Riket.
Ludes på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan balf till io om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
