# ID: svediakorp-gov405
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 73,120
# sentences: 2,661
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
lios
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Femtiondeandra Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1833.
.».* * '
' .
C
(■■■i*!; , ;
i■• t*« ■ »»v* - •
1 j ^" ifci -  ■
.V
‘ ! . ■
frr. '
.1
I
■
I'
.. ;■ ■ v,v,v- .■■■,...
■
f
D
I
Onsdagen d. 2 December 1829.
Plenum klockan half lill io Förmiddagen.
T?
-T ortsattes pröFningen af BancoUtskottets
den 22 sistlidne October under N:o 82 afgifne,
och den 2 derpåföljde November e.
m. på bordet lögde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets under
Nrris 48, 49» 5o, 5i, 5a och 53 förut
meddeldte Betänkanden, hvaruti grunder
för Bankens Lånerörelse, efter dess
särskilda utgreningar, för tiderymden intill
nästa Riksdag, blifvit af Utskottet föreslagne.
[Angående en på utlåningar grundad
Discontering för Handeln
och den större Rörelsen.
a) Rörande Upplåningen , m. m.
1:0 Att Banken må tillåtas upptaga
lån mot Obligationer till högst 3 procents
ränta, under ömsesidigt förbehåll af fyra
månaders uppsägning, och med vilkor, att
räntans beräknande på uppsagdt lån genast
efter förfallodagen upphör.j
52 II. 1*
4
Den 2 December f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancItMarskalken yttrade, att sedan Ridderskapet
och Adeln i sista Plenum beslutat,
att Banken må upptaga lån för att desamma
åter utlåna, återstod nu, att, enligt
Ridderskapets och Adelns då jemväl
fattade beslut, bestämma de vilkor och det
sätt, som vid ifrågavarande upplåning borde
äga rum.
Herr Hjertaj Gustaf: Redan i förra
plenum, och vid början af öfverläggningarne
om den ifrågavarande nya Lånerörelsen,
tog jag mig friheten föreslå, hvad jag äfven
nu vågar vidhålla, att saken må öfverlemnas
till BancoStyrelsen med sådan
latitud i rättigheter, att Styrelsen får bestämma
så väl räntan för upplåningen inom
något visst maximum, som äfven förfallodagen,
allt efter omständigheterna. Jag anhåller
derföre först och främst, att Ridderskapet
och Adeln ej må antaga Inscriptions-systemet,
hvilket jag tror blott skulle
komma Stockholm till godo, utan Obligations-systemet,
hvilket äfven åt landsorterne
skulle gifva en lättnad, som jag i
synnerhet åsyftat med denna upplåningsanstalt.
Dernäst skulle jag vilja tillstyrka,
att räntan för dessa lån, hvilka BancoStyrelsen
alltså skulle komma att upptaga mot
Obligationer, måtte, för alt icke blifva
så hög, att den kunde föranleda till capitalernas
uppsägning i landsorterne, bestäm
-
Den i December f. m.
5
mas dels lill högst 2 procent med betalning
vid anfordran, eller högst 1 månads
uppsägning, och dels till 4 procent med
ett halft eller helt års uppsägning, med
rättighet för BancoStyrelsen att i öfrigt
rätta sig efter omständigheterna. Endast
på detta sätt kan inrättningen svara mot
ändamålet; och jag anhåller således vördsamt
om proposition i enlighet med detta
förslag.
Friherre Cederström, Jacob: Jag kan
icke instämma i den mening, att Bankens
upplåning bör ställas på uppsägning. Den
bör efter min tanka ovilkorligen ske, antingen
mot Obligationer h vistUj eller uppå
af skrifrungs-räkning, ty endast på detta
sätt blifver rörelsen, enligt hvad jag förut
sökt ådagalägga, sådan den bör vara. Som
det är angelägit, att först afgöra denna
liufvudprincip, lärer det blifva nödvändigt,
att preliminairt votera derom; i annan händelse
skola vi beständigt inveckla oss.
Friherre Boyes Ludvig: Då jag uppgör
skilnaden emellan de tvänne meningar,
som här blifvit yttrade, finner jag
den bestå deruti, att då den ena Ledamoten,
Herr Hjerta, föreslagit, att Banken
skall utfärda Obligationer åt alla, vill den
andre Ledamoten, Friherre Cederström,
att Banken skall utfärda Obligationer endast
åt somliga. Jag hemställer likväl till
€
Den a December f. m.
den siste talaren, om ett beslut kan vara
rigtigt, sorn af hvar och en med lätthet
eluderas. Då man antager, att somlige skulle
äga rättighet att få Obligationer, men
att andra måste åtnöja sig med insättningsbevis,
frågar jag, hvad som behöfves för
alt eludera denna åtskilnad i rättigheter?
Intet annat, än att penningarne insättas på
ett annat namn, som icke är från Obligations-rätten
uteslutet. Jag tinner således
stadgandet af en sådan åtskilnad vara origtigt,
och tror för min del, att föreskriflerne
böra generaliseras eller göras lika för
alla. En annan skilnad emellan de båda
nieningarne, som äfven gör att jag heldre
öfvergår på Herr Hjertås förslag, består
deruti, att Herr Hjerta föreslagit den frihet
i handlingssätt för BancoStyrelsen att
kunna rätta sig efter omständigheterna och
den ledning erfarenheten kan gifva. Menniskan
försöker förgäfves, att förutse och
stadga bestämda reglor för allt; och alla
beslut baseras bäst på erfarenheten. Jag
linner derföre en sådan latitud för BancoStyrelsens
åtgärder ganska nyttig, och tillstyrker
bifall å Herr Hjertås förslag, i synnerhet
med afseende derpå, att ju mera
man genom föreskrifter försvårar insättningarne,
ju mindre kan man påräkna, att
den nya inrättningen skall komma till stånd.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Bidderska
-
Den 2 December f. m.
7-
pet och. Adeln torde erinra sig, att 54 §.
Riksdagsordningen stadgar följande: Och
skulle målet j under discurserna , skiljas uti
Jlera delar, hvaröfver särskilda anmärkningar
göras, då skall, enär sådant äskas,
proposition, öfver hvardera delen särskildt
framställas. Detta gjordes i förra plenum
gällande på sådant sätt, att blott en half
rad i första momentet af Utskottets förslag
blef föremål, för propositionen. Jag anhåller
nu, att 54 §. äfven må bli gällande
till fördel för Utskottets Utlåtande, och
att vl få hålla oss till bela det föredragna
irsta Momentet, hvarå jag yrkar bifall. I
afseende på olikheterna emellan Herr Hjertås
och Friherre Cederströms förslag, hvilka
begge äro, förkastlige, delar jag åsigt
med Herr Hjerta just blott i, den den delen,
hvari Friherre Cederström är af olika
tanka med honom. Saken lärer således
icke kunna afgöras med mindre än tvänne
voteringar. Jag har nemligen ingen
ting emot, att tillåta Banken, upptaga lån
på längre tid, mot högre ränta, än Utskottet
föreslagit; men på skäl, hvilka jag
redan i förra plenum andragit, kan jag
icke på något vilkor tillstyrka, att Banken
må upptaga lån ä vista, hvaraf följden blott
skulle blifva, att alla nu utelöpande Bancosedlar
öfver 5oo R:drs valeur skulle förvandlas
lill räntebärande, och bilda, i form
af Obligationer, en ny sedelstock utan fond,
sorn kunde blifva vådlig för silfver-ulvex
-
8
Den 2 December f. m.
lingens bestånd. För att emedlertid lenina
Herr Hjerta tillfälle att göra gällande
sitt förslag om lån på längre tid och högre
ränta än Utskottet tillstyrkt, vill jag gerna,
såsom motsatts, å min sida medgifva,
att den af Utskottet föreslagne uppsägningstiden
af 4 månader må nedsättas till 3,
med bibehållande af 3 procents ränta; dock
att ordet högst här må borttagas; och med
denna lilla jemnkning, anhåller jag vördsamt
om proposition till bifall å hela rista
momentet af Utskottets förslag; öfverlemnande
åt Friherre Cederström och Herr
Hjerta att uppgöra contra - propositionen,
hvarom, i händelse de ej kunna komma
öfverens, vi naturligtvis först måste votera.
Herr Thamj Wollrath: Hufvudsakligen
förenar jag mig med Herr Hjerta. Man har
väl anmärkt, att om Banken tillätes upptaga
lån mot 2 procent att betala a vistaj
skulle sådant förorsaka nya sedlars omlopp
i landet. Men jag vet ej, hvad ondt deri
ligger, då man ej angriper Bankens silfverfond,
eller skadar myntets värde. Mig
synes, att det ej vill säga annat, än att
göra sedelstocken mera rörlig, och hindra
capitalernes skrinläggande. Jag tror, att
då man har ett i proportion mot folkmängden
litet rörelse-capital, är det just rigtigt
att omsätta detta capital på mångfaldigt
sätt, och göra det så rörligt som möjligt,
så länge man ej skadar det verkliga myn
-
Den 2 December f. m.
9
tels credit. Jag förenar mig således med
Herr Hjerta i den anhållan, att Ridderskapet
och Adeln måtte besluta, att BancoFullmägtige
berättigas upptaga lån mot högst
2 procent att betala h vistaj eller efter högst
i månads uppsägning, samt att, i händelse
penningar på detta sätt ej skulle erhållas,
eller det annars skulle finnas behöfligt, lån
jemväl må upptagas mot högst 4 procents
ränta och 6 månaders uppsägning. Hvad
angår frågan om namnet på de bevis öfver
insalta penningar, som Banken skall
utfärda, så ber jag att få påminna, att Götha-Canal-Discont
på sin tid gjorde sina
upplåningar så väl mot Obligationer, som
uppå Afskrifnings-räkning, och att ingen
fara deraf förspordes. Jag kan således ej
finna någon våda deruti, att nu jemväl lill
BancoFullmägtige öfverlemna, att använda
både Obligationer och Afskrifnings-räkning,
allt efter omständigheterne; och, med detta
tillägg, anhåller jag om proposition å Herr
Hjertås förslag. Ty att fastställa blott ett
sätt för upplåningen med en enda sorts
ränta och med en viss bestämd uppsägningstid,
anser jag vara ganska orätt, helst
vi ännu äro utan all erfarenhet i afseende
å detta slag af låne-rörelse.
Friherre Cederström: Det må vara Friherre
Boye förbehållit, alt förtyda hvad jag
yttrat; han lärer likväl icke dermed kunna
öfvertyga Ridderskapet och Adeln, dag
Den i December f. m.
har aldrig påstått, att olika vilkor skulle
stadgas för olika personer; jag har endast
sagt, alt upplåningen borde ske antingen
på Af skrifnings-r åkning , eller mot Obligationer
ä vista, och om Friherren behagat
fasta uppmärksamhet vid ordet eller^
hade han icke bordt kunna misstaga sig
om min mening. Om BancoStyrelsen skulle
mot olika räntor och obestämd, uppsägning
få upptaga lån på Obligationer, sorn,
åter i samma Bank kunde belänaSj skulle
följden blifva den, oordning Grefve Bjorn-,
stjerna i sista plenum omnämnde, och vi,
förblifva, barn. i ali. Bankrörelse, likasom,
förut. Frågan är bär att skaffa större rör-,
lisbet åt rörelse-capitalet, och att under-,
lätta möjligheten för, de handlande att göra,
sina cnssabehullningar räntebärande och,lik-,
väl disponibla i ögonblicket. Det är, der-,
före jag tillstyrkt afskrifnings-räkning; men
om man efter vanan heldre vill hafva Obli-,
gationer med påtecknad ränta, så bar jag
ingen ling deremot, blott de ställas a vi~
sta. Landtmannen kan då äfven deltaga i
anstalten, hvilket icke, i händelse af Afskrifnings-räkning,
ginge särdeles väl an,
enär alla öfverflytlningar skulle fordra besvärliga
resor, helst det torde vara vådligt,
alt tillåta dem ske genom Assignationer, sorn
lätt kunna föranleda lill bedrägeri och förfalskningar.
Då jag således ej kan instämma
i Herrar Hjertås och Thams slutsatts om
Hyttan deraf alt få Obligationer löpande med
Den i December f. m.
olika ränta och olika betalningstid, fortfar
jag å andra sidan att tro, att om lånen
upptagas endast ä vista mot 3 procents
ränta antingen i Obligationer eller på uppoch
afskrifnings-räkning, skall anstalten blifva
ganska nyttig, i stället att den annars
blifver vådlig. — Herr Rosenblad har begärt
proposition till bifall å sitt egit foster
i sin helhet, att jag så må kalla Utskottets
Utlåtande, och han har äfven begärt votering
derom, förmodligen på det tiden ej
för hastigt må förlöpa. Jag har emedlertid
ingen ting deremot, ty jag hoppas, att
propositionen blir afslagen, och att vi sedermera
få skrida till afgörande af hvar
sak för sig. Jag skulle likväl tro, att om
den af Herr Rosenblad begärda proposition
blir besvarad med ett betydligt öfvervägande
Nej, votering deröfver kunde anses
öfverflödig, och vi genast få skrida till
votering öfver de särskildta frågorna, om
upplåningen skall ske mot Obligationer, eller
på Afskrifnings-räkning; på viss uppsägningstid,
eller ä vista; och rörande räntan.
Herr Hjerta: Af discussionen, som hos
hvarje talare slutar med begäran om votering,
lärer hvar och en finna, huru bråksam
denna öfverläggning kommer att blifva.
Jag skall ej eller mycket förlänga den;
jag vill blott förklara, att jag ej kan fatta,
hvartill den slutna voteringen skall tjena i
ämnen, sorn dessa, der fråga ej är om ylt*
t2
Den i December f. m.
randet af politiska tänkesätt, och der man
allt för väl kan saga rent ut sin mening.
Jag finner det således föga värdt, att nu
anställa den ena voteringen efter den andra,
utan tror, att hvar och en kan anmäla
sin tanka till Protocollet, hvarigenom
pluralitetens mening kunde utrönas, utan
ordentlig votering, och vi bespara oss en
ansenlig tid. Hvad saken beträffar, anser
jag af vigt, att vederlägga den här yttrade
farhågan för upplåning h vista. Herr Rosenblad
har sagt, att Obligationerne ä vista
skulle utbytas emot Bankens större sedlar.
Men jag frågar, hvartill dessa större
sedlar tjena, om ej för remisser; och om
man nu kan göra delta med 2 procent mindre
kostnad, hemställer jag, hvarföre icke
en sådan utväg skulle begagnas. Herr Rosenblad
kan nemligen icke neka, att genom
denna operation, utan all förlust för Banken,
den fördel för allmänheten vinnes, att
kunna göra alla remisser och hålla cassa
med 2 procent mindre kostnad. Men, säger
Herr Rosenblad, sedelstocken kan på
detta sätt icke hållas ute till lika högt belopp.
Jag svarar, att den utelöpande sedelstocken
förblifver lika stor, ty de inflytande
sedlarne utgå genast å nyo i rörelsen
genom utlåningen, och om man icke
tror, alt de sedermera förblifva utelöpande,
måste man föreställa sig, att näringarne
icke äro i behof af den tillökning i rörelsekapitalet
af 3 millioner, hvilken här är
Den i December f. m.
i fråga, och då vöre hela inrättningen öfverflödig.
Hvad Inscripstions-systemet beträffar,
får jag, utom det att delta lånesätt
blott kan begagnas på stället, der upplåningen
sker, fästa uppmärksamheten på besynnerligheten
deraf att säga, det båda lånesätten
skola äga rum; ty om det måste
medgifvas, att det är beqvämare, att hafva
Obligationen i fickan, än alt springa
till Banken hvarje gång man behöfver penningar,
så är det ock tydligt, alt alla skola
välja Obligations-vägen. Följden af Inscriptions-systemet,
om det af allmänheten
kommer att begagnas, skall blott blifva, att
om något tillfälligt misstroende till Banken
uppkommer, skola alla, som hafva penningar
insatta på Inscriptions-räkningen, storma
till på en gång, då deremot Obligationerne,
såsom mera spridda, ej kunna så hastigt inkomma.
Jag anhåller således hos Herr Grefven
och LandtMarskalken om proposition till
afgörande af den frågan, i hvad väg upplåningen
skall ske, antingen endast mot
Obligationer, eller både mot Obligationer
och på Afskrifnings-räkning; ty innan denna
fråga blifvit afgjord, kunna vi ej komma
längre. Men jag anhåller, att vi må
slippa votering, och att hvar och en endast
anmäler sin mening till Protocollet.
Herr Rosenblad: Jag bekänner, alt BancoUtskottet
ej äger samma sjelfförtroende till
sitt förslag, som Friherre Cederström tyckes
Den i December f. m.
äga lill sitt, och att det således är lätt förklarligt,
huru Friherre Cederström han vara
säker på sin förmåga, att kullkasta Utskottets
förslag. Jag uther mig dock att få fästa
uppmärksamheten derpå, att ett Stånd
afslagit hela den ifrågavarande låninrätlningen,
och att ett annat, långt ifrån att besluta
en upplåning a. vista j utsträckt uppsägningstiden
utöfver hvad Utskottet föreslagit.
Om således än tre Stånd besluta,
att denna låninrättning skall äga rum, komma
dock vilkoren för dess verkställighet att
blifva en Nämndfråga, och det kan vara
ganska problematiskt, huruvida man icke,
i fall man stöter tänkesätten både hos det
Stånd, sorn afslagit inrättningen, och det,
sorn Önskat ytterligare garantier mot missbruk,
ställer så till, att hela saken sättes
på spel. Jag hemställer derföre ytterligare
till Herr Hjerta och Friherre Cederström,
om icke, sedan jag i åtskilligt jemkat Utskottets
förslag, det må anses billigt, att
bifall dertill blifver den ena propositionen,
då det står desse Herrar öppet, att genom
votering få afgjordt, livilkenderas förslag
skall utgöra contra-proposition. Om då Ridderskapet
och Adeln beslutar en upplåning
h vistaj så skulle, i händelse denna mening
förkastas i Nämnden, det åtminstone
stå öppet, att få en upplåning på tre månaders
uppsägning, såsom mera ändamålsenlig,
än en på 6. månaders uppsägning, i
likhet med hvad PresteStåndet beslutat»
Den 2 December f. rn.
rFör öfrigt måste jag i alla fall förklara,
att da rain öfvertygelse ej godkänner hvarken
Friherre Cederströms eller Herr Hjertås
förslag, kan jag ej frångå att yrka bifall
till Utskottets, med den mindre betydliga
jemnkning jag förut uppgifvit. Särskildt
bör jag, i anledning af Herr Hjertås
senaste yttrande, nämna, att om 3 millioner
finnäs i 5oo Rtdrs-sedlar, men andra
sedlar blifva att tillgå, som kunna med
större fördel användas, följer det af sig
sjelf att de förra, hvilkas plats i rörelsen
är uppfylld, skola ingå till Banken, eller
förvandlas till io Riksdalrar, 3 Riksdalrar,
eller 16 sk:r. Jag skulle emedlertid ej hafva
något att invända emot utgifvandet af
dessa 3 millioner i nya sedlar, örn controllen
funnes i en fri silfverutvexling. Men
då vi ännu måste vänta a:ne år, innan denna
tager sin början, finner jag, i en sådan
ny sedelutsläppning, det kraftigaste medlet
att hindra utvexlingen. Särskildt bör
jag äfven nämna* huruledes med en upplåning
h vista och en utlåning på 4 a 6
månader, Banken hvarje dag måste vara
beredd att inlösa sina förbindelser, under
det att den icke på mindre än flere månader
kan incassera sine fordringar; och
huru skall delta kunna verkställas annorlunda,
än genom vanlig sedel-fabrication.
Jag fortfar alltså att begära proposition till
bifall å i:sta momentet af Utskottets förslag,
med den förändring, att ordet: högst
iG Den i December f. m.
framför orden: 3 procents ränta utgår, och
att uppsägningstiden bestämmes till 3 månader,
i stället för 4» hvilket synes mig
vara en lämplig medelväg emellan den här
föreslagna upplåningen ä vista > och den
strängare meningen, som i PresteStåndet
blifvit gällande. Ebuvu Friherre Cederström
hotat mig dermed, alt ej få mångå
för min mening, kan jag likväl ej frångå
min begäran om votering; och hvad angår
det af Herr Hjerta föreslagna compendieusa
sältet att verkställa voteringen, lärer det
icke kunna godkännas, såsom stridande mot
Grundlagens föreskrifter.
Friherre Boye: Det må vara Friherre
Cederström obetagit, att icke finna skilnaden
emellan att origtigt uppfatta, och att
misstyda. Men jag ber honom emottaga den
erinran, att Med-ledamöter inom Representationen
böra tj'da hvarandras meningar
till det lindrigaste. Jag behöfver icke
mera än åberopa vittnesbörd af de ädle
Män, som här bort mig; och äfven under
äfventyr att sjelf missförstås eller misstydas,
ber jag få erinra, att man gått utöfver
ämnet, då raan inblandar frågan om
BancoObligationers belåning. Afskiljes detta,
vill äfven jag understödja förslaget, men
aldrig skall jag med min röst bifalla belåning
af Bankens Obligationer. Det har blifvit
sagdt, alt vid den fria pröfningsrätt,
sota
Öen 2 December I1. tö. 17
Sorn blir BancoStyrelsen öfverlåten, öppen
votering borde äga ruin. Jag motsätter
mig detta, icke derföre att jag anser det
farligt här, meli för det jag icke häller af
sjelfva principen, som, 0111 den utvidgas,
kan vid flera tillfällen medföra oro. Slutligen
får jag undanbedja mig all underrättelse,
huru MedSlåiiden afgjort den eller
den frågan. Jag kan icke göra Herr Rosenblad
den orättvisa att tro honom vilja
inverka på sina Medbröders öfvertygelse
med underrättelser om huru de andra Stånden
afgjort målen; men för min rättskänsla
ar det obehagligt, att, under våra Öfverläggningar
lill beslut, få anvisning på
huru våra MedSländer ansett frågan. Jag
tror icke, att Ridderskapet och Adeln kan
eller vill anses för echo åt Preste- Borgare-
eller BondeStåndet. Oss sjelfva lernnade,
hafva vi säkerligen tillförlitligare källor,
hvarifrån vi kunna hemta motiverne
till våra beslut, än frän exempel på, huru
andra tänkt i samma sak. — Må denna afvikelse
från sjelfva hufvudfrågan icke illa
Upptagas, men jag har icke kunnat afhålla
mig från att yttra den önskan, det vi måtte
få vara lemnade åt oss sjelfve, då vi säkrast
skola uppfylla vår bestämmelse.
Herr Rosenblad: I anledning äf hvad
JViherrre Boye nu sist yttrat emot mig,
må det Vära mig tillåtet erinra, att jag
52 H. a
i8
Den i December f. m.
icke velat imponera på någon öfvertygelse
dermed, att jag tiilkännagifvit, huru de
andra Stånden afgjort ärendet, utan, respecterande
livar och ens olika öfvertygelse,
likasom jag fordrar samma aktning för min
egen, har jag endast åsyftat, att när saken
redan genom 3 Stånds beslut vore afgjord,
förekomma tidsförlust, hvilken nu mera endast
kan gagna alt tillfredsställa egenkärleken
genom en möjligen lyckad votering.
Grefve von Schwerinj Fredrik Bogislaus:
Jag befarar, att man lätt misstager
sig, om man vill stadga andra grunder för
vår Banks operationer, än de, som äro
gällande för enskildta Banker. Enligt hvad
jag har mig bekant, tillgår vid enskildta
Banker så, att Banken håller afskrifningsräkning
med de hus, som hafva större affairer,
samt tillhandahåller dem penningar
å vista, hvaremot andra Låntagare måste
utfästa viss uppsägningstid. Jag tror, att
Rikets Ständers Bank bör hålla begge vägarne
öppna.
Lemnäs det BankoStyrelsen öppet, att
begagna hvilkeldera sättet den finner tjenligast,
blefve det högst tadelvärdt, om den
icke begagnade den minst dyra vägen, när
den derjemte är säker. Det må äfven erinras,
att a:ne perioder för denna operation
inträffa, nemligen den ena före och
den andra efter utvexlingen. Hvad som
vid öfvergången från ett vacklande mynt
-
Den 2 December f. m.
*9
väsende lill elt stabelt kan verka på opinionen,
och huru dess nycker kunna inflyta
på Bankens ställning, är omöjligt att
förutse. BankoStyrelsen bör derföre hafva
fria bänder att rätta sig efter conjuncturen.
Herr Hjerta har utvecklat skälen,
hvarföre man bör hålla Obligations-vägen
öppen åt dem, som ej kunna begagna Afskrifnings-räkningen.
Jag vill blott tillägga,
att Handlande kunna finnas, som icke
vilja anförtro åt sina Bokhållare att föra
en dylik Afskrifnings-räkning; de böra ej
derföre vara utestängda från Obligationssystemet.
Jag förenar mig lill alla delar med
Herr Hjerta om 4 procents ränta för lånen
på viss tid, ocb 2 procents för dem å vista,
eller på endast i månads uppsägelse.
Friherre Boje'. Må det tillåtas mig än
en gång erinra, att då fråga är om J.ne
olika belåningssätt, måste äfven 2:ne olika
behandlingar dermed äga rum. Jemväl ber
jag alt få anmärka, att då aine olika lånesätt
anses nödvändiga, måste det linnåsen
Autboritet, som äger myndighet att balancera
med de begge olika fonderne, så att
de icke tillskynda hvarandra någon olägenhet
sins emellan, eller hindra rörelsens lif.
Må detta få gälla såsom skäl för den obetydliga
utsträckning i magt, jag åsyftar åt
BankoStyrelsen, att få, i mån af erfarenhetens
ledning, mäkla emellan de begge
5a H. a*
20
Den 2 December f. ra.
olika fonderne. Att på förhand bestämma
någon viss form härföre, vore äfventyrligt.
Jag understödjer Herr Hjertås förslag, och
önskar, att det måtte läggas till grund
för Contrapropositionen.
Herr Hegardt, Christian Bernhard:
Med Herr Rosenblad instämmer jag deri,
att lånen icke måtte ställas å vista. Deruti
ser jag icke annat, än att utgifva BankoObligationer,
som löpa med ränta; och
då vore det efter min tanka mycket bättre,
att utgifva nya sedlar utan ränta; ty
innan Realisationen verkställes, skulle det
förstnämnda sättet blott leda till myntets
försämrande, och derefter endast till hastigare
och betydligare uttag af Bankens
metalliska fond. Jag förenar mig derföre
i anhållan om bifall lill Utskottets förslag.
Friherre Boye: Det är i anledning af
den siste värde Talarens anförande, som jag
ber att få något närmare reda mitt sista
yttrande, så att det icke måtte föranleda
till någons förvillelse. .Tåg har icke kunnat
fatta annat, än att den siste värde Talaren
antagit, det dc ifrågaställde BankoObligalionerrie
skalle verka på Realisationens
fortgång och bestånd. Jag ber att
dervid få förnya den erindran, att, när
BankoObligationerne utgifvas emot ersättning
af Bankosedlar, synes mig denna operation
icke alls pröfva Bankens silfverfond.
Den 2 December f. m.
21
Det är clt falskt begrepp, att BankoObligalionerne
rubba Silfverfonden, eller för
12 skillings värde influera pä Realisationen.
Jag hade redan vid sistförflulne Riksdag
den olyckan, att i detta ämne nämna ett
ord, sorn icke behagade. Nå väl, mine
Herrar, hvad vill den Man, som medgifver,
att BancoObligationerne icke inflyta
på Realisationen, och dock motsätter sig
dem? Hvad vill han annat, än hindra ökade
rörelse-capitaler ulan motsvarande valuta?
Till dem, som förstå skillnaden emellan
att effeclift öka rörelse-capilalet och
förhöja penningestocken, hemställer jag, om
det är något annat än att införa Strypsystemet.
Må Capitalist-interesset, — må Köpmans-interesset
söka att göra sig gällande,
huru som hällst; jag fruktar det icke, då
jag talar inför detta upplysta Stånd och
inför Nationen.
Herr Hegardt: Till besvarande af Friherre
Boyes sista yttrande vill jag blott i
korthet erinra, att då BankoObligationerue
utgifvas emot sedlar, och sedlarne inlösas
med Obligationer, måtte det, icke annat
än jag kan begripa, vara cn sedelfördubbling.
Hvad Friherren för öfrigt ordat om
strypsystemet, besvaras bäst med påminnelse
om det motsatta eller Vinglerisystemet,
som innefattar begäret alt på andras
bekostnad vilja lefva och betala sin skuld
utan att befordra industrien, då Strypsystemet
åtminstone icke gör någon orätt.
22
Den 2 Deeember f. m.
Herr Rosenblad: Jag vill icke inga i
tliscussionen, den jag tycker redan vara för
vidlyftig; men blott i anledning af Friherre
Boyes yttrande förklara, att fastän det är
möjligt, att Electorerne misstagit sig vid
valet af Ledamöter i BankoUtskottet, jag
dock hoppas, att Rikets Ständer, som det
tillhörer att bedöma, huruvida vår förmåga
svarat emot vår vilja, göra oss den rättvisan,
att vi sökt, med bibehållande af
ordning och skick, öppna tillgångar för näringarne
och industrien, utan att intränga
på det ena eller andra interesset.
Herr Hjerta: Herr Hegardts framställning,
att Obligationer å vista äro detsamma,
som uya sedlar, kan jag ej annat än
bestrida. Det är klart, och bör kunna fattas
af en hvar, att räntebärande papper
icke kunna medföra inflytelse på rörelsecapitalet,
utan endast äro representanter
deraf. Då man iagttager den försigtighet,
att såsom maximum bestämma en icke för
stor summa, samt att, i stället för amortissementslån
på 28 år, bestämma en betalningstid
af 3:ne månader, är det ej möjligt,
att Banken deraf kan få någon stark
påkänning för längre tid, än några dagar
eller veckor. Hvarpå grundar sig BankoInrättningars
fördel? Jo, derpå, att de genom
upptagande af lån på längre tid kunna
utlåna på kortare tid, och dymedelst
förskaffa sig en ökad räntevinst. Så handla
Den 2 December f. ai.
23
cnskildta Bankierer, — så måsle äfven Publika
Banker handla, om de skola bära sig.
Nu inträffar ofta, att enskildta assignera på
växelräkningen mera, än de betala ränta
för till Banken, och 20 å 3o gånger öfver
det belopp de hafva insatt i Banken. Häraf
kunna många vådligheter uppslå. Deremot
är icke något för en Bank att befara,
om den försättes i tillfälle att influera på
rörelsecapitalet, utan att derföre endast öka
sedelstocken. Jag förenar mig alltså till
alla delar häri med Friherre Boye. Men
nu kommer jag till hvad som blifvit sagdt
om Obligationernes influence på RörelseCapitalet.
Det är klart, att hvarje ny Obligation
skall öka RörelseCapitalet, men det
skadar icke, så länge Operationen rättas
efter behofvet, och icke sträckes derutöfver.
Den erbjuder tvärtom alla fördelar af
ett godt creditpapper. Jag har försökt utveckla
följderne af räntebärande Obligationer
å vista. Förutsatt derjemte, alt Obligalionssystemet
skulle införas såsom ett försök
till nästa Riksdag och en förebild för
inrättandet af PrivatBanker, kan jag icke
annat än yrka antagandet deraf. Hvad som
blifvit yflradt om AfskrifningsRäkningens
begagnande, vill jag icke motsätta mig. Jag
lemnar dock derhän, hvad fördel deraf kan
hämtas, men hoppas, att BankoFullmägtige
rätta sig efter omsländigheterne, och utvälja
det bästa. Jag befarar äfven hastigare va
-
24
Den i December f. m.
riationer deraf, än af Obliga tionssystemet,
ensamt begagnadt.
Friherre Boye: Af beskyllningar äro
de lindrigaste, oskyldigaste och beskedligasle
de, sorn inskränka sig till händelser,
hvilka äro i sin grund absolut omöjliga.
Och absolut omöjligt är det, att hvad jag
föreslagit angående nya sedlar, kan förminska
deras värde. Det blir omöjligt att,
sedan sedeln erhållit ett bestämdt värde,
betala med sämre mynt. Om Realisationen
blott bilir beslutad och icke verkställd, medförer
den åtminstone den nytta, att hafva
bortvisat hvad som icke var möjligt att
verkställa. Jag ber derjemte att få erindra,
det jag icke vet, hvartill CapitalRäkningen
skulle tjena, om den ej får medföra
fördel så väl åt Ranken, som enskild te,
Det är ej obekant, att Brukspatroner i Småland
utgifvit assignationer på Banken, utan
att derföre hafva deponerat bestämd valuta,
men detta var ej klandervärdt, när Assignationerne
alltid punctuelt honorerades,
ty det utgjorde en verkelig välgerning för
orten i dess penn ingebetryck. Denna rätt
synes man vilja förmena Banken. Jag förenar
mig med Herr Hjerta, och anhåller om
proposition.
Friherre Sprengtporten, Jacob JVil-,
helm: Utan att mäta mig med någon uti
jnsigter i lnianceläran, och under förkla-s
Dea 2 Doa ernber f. m.
25
rande, att jag afskyr allt vingleri och hvad
sorn kan rubba den beslutade Realisationen,
instämmer jag dock fullkomligt i allt
hvad Grefve von Schwerin anfört såsom
sin opinion i ämnet. Den förmenta olägenheten
af upplåning på obligationer a vista
skulle bestå deri, att dessa obligationer
kunde komma att löpa som sedlar, då deremot
upplåning endast på bokföring troligen
skulle medföra allt för stark påkanning
för Banken. Jag anser derföre, att
BancoFullmägtige böra äga rättighet att efter
omständigheterne begagna båda njethoderne;
och instämmer alltså med Herr
Hjerta, med det tillägg, att bokföring äfven
är nödvändig,
Herr von Hartmansdorff], August: En
Ledamot har sagt, att, sedan Realisationen
vore beslutad, kunde någon fara för sedelförsämring,
icke vidare uppstå.—.Men om
sådana åtgärder vidtagas, som göra realisationens
verkställighet omöjlig, eller som
störta henne, sedan hon börjat; så uppkomma
samma och möjligen värre slutföljder,
än om ingen realisation blifvit beslutad.
Det vore detsamma som att först
smickra Folket med falska förhoppningar;
peli sedan beröfva det deras fullbordan.
Sådant anser jag förhållandet blifva, om
man efter realisationens beslutande ville
utgifva BancoObligalioner, löpande med 3
procents ränta, och inlösbara vid upp vi
-
Den 2 December f. m.
sandet. Man har deremot åberopat skillnaden
emellan sedlar, som löpa utan ränta
och derföre snart återvända lill Banken,
samt Obligationer, som bära ränta, och
derföre af innehafvaren i det längsta bibehållas;
man har med exempel från Småland
bestyrkt den nytta, som enskildtas
assignering på Banken medförer &c. Men
då räntebärande Obligationer äro för innehafvaren
mera, och för Banken mindre,
förmonliga, än sedlar utan ränta, men derföre
icke mindre afsättliga än sedlarne; så
skulle Obligationerna, i förening med enskildtas
ständigt tilltagande Assignationer,
antingen göra Bankens sedlar, hvilka ensamt
böra gälla för mynt i Riket, umbärliga,
så att mera silfver än Rikets Ständer
påräknat, skulle kunna för dem ur Banken
uttagas, i händelse realisationen redan ägt
rum, eller i annat fall öka sedelstocken så
betydligt, att sedelmyntets fallande i värde
deraf skulle förvållas. Jag tillstyrker
således bifall å Utskottets förslag och afslag
å alla nya projecter, som kunna rubba
den åsyftade ordningen i myntväsendet.
Herr Munck af Rosenschöld^ Eberhard:
Jag skulle icke ytterligare begärt ordet i
denna fråga, om jag ej dertill blifvit föranledd
af Herr Hegardts senaste yttrande.
Då han, fastän fordom upphöjd lill tjenstförrättande
SlatsSecreterare för Financerne,
dock icke är upphöjd öfver skyldigheten,
Den 2 December f. m.
27
att bevisa sina saltser, torde han böra ådagalägga,
huru, genom det af honom förkastade
upplånings-systemet, Bankens sedelstock,
såsom han påstår, ökas, och dess
förmåga, att invexla sina redan utelöpande
sedlar, minskas. Om detta Herr Hegardts
påstående vore rigtigt och grundadt
på verkliga förhållandet, skulle äfven jag
motsätta mig ifrågavarande Obligations-systern.
Men Herr Hegardt får ursäkta, att
jag ej blifvit öfvertygad af honom. Obligationerne
utgå mot sedlar, som åter ingå,
och de sedlar, som utlånas, gå åter in inom
korrt tid. Herr Hegardt kunde hafva något
skäl för sin mening, om dessa sedlar
blefvo ute lång tid, men de utlånas blott
på en ganska korrt tid. Af 3 procentsräntan
uppstår äfven en verklig vinst för
Banken. Men det är Nationalvinsten, genom
fördelen af ett ökadt RörelseCapital,
som härvid i synnerhet bör afses, på
det äfven Sverige måtte erhålla ett tillräckligt
penningeförlag för handel och näringar.
Jag bekänner öppet, att det är ett
sådant vinglerisystem, såsom Herr Hegardt
behagar kalla det, som jag är tillgifven,
emedan det är rådande i alla länder, der
bandel och näringar kommit till någon
höjd, såsom i Frankrike, England och
Norra America m. fl., då deremot lia udel
och näringar, i följd af ett motsatt strypsystem,
fast man endast skyller på dryga
skatter eller myntets vacklande värde, hos
28
Den 2 December f. m.
oss ej blott Icke förkofrat sig, utan betydligen
aftagit, oaktadt en tilltagande folkmängd,
och Sverige längre, än de fleste
andre länder, njutit ett ostördt fredslugn,
varit längre tid nästan utan utländsk skuld,
samt äger flere och solidare natur-resourser
till basis för ett credit-system, än de fleste
andra länder. — Man talar om våra
Capitalisters plundring, och jag medger,
att något dylikt ägde rum år 1809, då
största delen af krigskostnaderne indirecte
lades på Capitalisterne och penningelöntagarne.
Men denna tid är längesedan förbi,
och om nian nu skulle godtgöra denna
orättvisa, kunde det ej ske utan att begå
en ny ännu förderfligare mot ett tusendefallt
större antal medborgare. Faslighetsegarne,
som i allmänhet äro skuldsatte,
skulle härigenom få ännu större skäl till
klagan än penningemännen den tiden, ty
desse hafva dock baft någon ersättning i
den i Sverige höga lagliga räntan, oell
hafva sedan 1812 oftast ingen bevillning
för sine capitaler erlagt. —- På alla dessa
skäl förenar jag mig med Herr Hjerta, och
anhåller om proposition i enlighet med
hvad han begärt.
Friherre Cederström: Då flera Ledamöter
inom Ridderskapet och Adeln synas
icke kulina öfverenskomma om skillnaden
emellan sedlar och Obligationer, tyckes det
vara påtagligt, hvad verkan omstörtningen
Den 2 December f, in,
29
af den gamla ordningen genom Realisationen
skall medföra. Jag anser mig afven
böra erinra, att det torde vara falskt alt
decrelera utgifrande af Obligationer, enär
dessa ej genom annat än nya sedlar kunna
inlösas. Om upplåningen blir obegränsad,
celi sträckes utöfver hvad man äger visshet
att få utlåna, blir hela operationen
högst vådlig, och kommer att medföra förlust
på räntan. Är upplåningen deremot
bestämd efter möjligheten att få utlåna, kan
någon ränteförlust icke inträffa. Då uppkommer
i stället en gifven vinst för Banken,
och ingen menlig verkan på den beslutade
Realisationen. Deremot motsätter
jag mig Obligationernas utställande på längre
tid, emedan det måste förutsättas, att
belåningsrätten, sådan den nu bestämmes,
icke kan hindras förr än vid nästa Riksdag.
Det är naturligt, att Banken, då försatt i
mera actift tillstånd, ägande belånbara Obligationer
ute, skulle, om inskränkning i
utlåningsrätten vidtogs, vara tvungen att,
till honorerande af sina utevarande förbindelser,
utgifva nya sedlar, hvilket åter menligt
skulle inverka på silfverfonden. Sådant
kan deremot aldrig inträffa, om blott uppoch
Afskrifnings-räkning antages, men vidtages
både denna och Öbligationsmethoden,
Skola flera invecklade förhållanden uppkomma.
Ettdera sättet måtte vara det enda
rätta. Jag kan således icke förena mig med
Herr Hjerta, alt utlåningen skall ställas på
3o
Den i Decewber f. m.
längre tid, efter BankoFullmägtiges bestämmande,
utan yrkar, alt först måtte afgöras,
det Obligationerne blifva å vista, och
sedan om både Obligations- och Afskrifningssystemet,
eller hvilketdera, skall antagas;
jag kan icke afstå från begäran om
votering häröfver.
Friherre Boye: Enär de Ledamöter,
hvilkas rätt till trovärdighet både såsom
patrioter och goda hufvuden icke lärer förnekas,
redan afträdt, och oaktadt hvad de
grundeligen anfört, Herrarne Hegardt och
von Hartmansdorff icke synas villiga att
taga skäl, torde det vara nödvändigt att
ytterligare upptaga Ridderskapets och Adelns
tid med att relevera förhållandet i denna
fråga. Det har invändts, att de ifrågasatte
Obligationer saknade säkerhet; men de hafva
ju uteslutande rätt till silfverfonden. I
hvad mån kan då säkerheten komma i fråga.
Man hyser farhåga för belåningsrätten,
derföre alt den kan nästa Riksdag ändras.
Jag ser ej, hvartill det tjenar att skrämma
med näst sammanträdande Rikets Ständer,
och hvad rätt man har att misstro dem,
eller frukta, att de skola ändra det nyttiga
vi nu kunna besluta. I alla fall kunna vi
ju ej hindra deras rättighet att besluta hvad
de anse nyttigt, men vi kunna motverka
deras förmåga att vidtaga Riksgagneliga mått
och steg, om vi förneka handel och näringar
en hjelp, hvarförutan de allt mer och
Den 2 December f. m.
3i
mer skola aftaga samt raka i sådan vanmagt,
alt de icke mera stå alt hjelpa. —
Slutligen ber jag att få erindra, hvarom
hela frågan är. Den reducerar sig, efter
mitt omdöme, helt enkelt dertill, om af
de 5 mill ioner, som rycktes från näringarne
år 1817, och hvarigenom de bragtes till
lidandets yttersta gräns, de nu efter 12
års förlopp skola återfå 3 millioner.
Herr Lefren j Johan Pehr: Frågan har
vändt sig så, att några talare anse saken
verka menligt på realisationen, hvaremot
andra åter anse den alldeles icke inverka på
densamma. Jag vågar påslå, att båda hafva
rätt, och båda orätt. De tfa låler besynnerligt,
men kan bevisas. Bevisningen
grundar sig derpå, att båda icke taga i beräkning
omständigheterna, som verka för
och mot i detta afseende. Må det derföre
tillåtas mig framställa mina åsigter om villkoren
för realisationens bestånd, för alt
hafva en vägledning i afseende på omdömet
öfver förevarande ämne. Realisationens
bestånd beror icke på qvantiteten af
Silfver, som finnes i Banken, utan derpå,
att näringarne befinnas i det skick, att de
ej blott vilja behålla RörelseCapitalet och
sedlarne i rörelsen, ulan att de ock förkofra
sig och önska större RörelseCapital.
Så länge rörelsen stiger, och insuger i sig
större Capital, så länge kan också BancoStyrelsen
utsläppa nya sedlar, om de äf
-
3a Den 2 December f. m.
veu tagas rakt från Tumba. Men ofn näringarne
aftyna, och komma i förfall, då
Lör BancoStyrelsen vara angelägen, antingen
att förstärka Silfverfonden, för att kunna
göra tete i Bancoluckan, eller ock att
inskränka Lånerörelsen. Vidtages den förra
utvägen, behöfves ej den senare, utan i
nödfall. Om BancoStyrelsen märker, att
den ej äger nog fonder för att köpa Silfver,
måste Styrelsen vidtaga den andra åtgärden,
eller inskränka Lånerörelsen och
för ögonblicket gå till ett så kalladt strypsystem.
Vill man ej medgifva Styrelsen
denna dubbla rätt, har man lagt ett frätsår
i sjelfva organisationen, hvarigenom
Realisationens bestånd äfventyras. Nu är
Los oss en följd af gammal ovana, att man
ej vill medgifva BancoStyrelsen öppen rätt
att minska utlåningsrörelsen, äfven om sådant
är nödvändigt för npprätthållandet af
växlingen. Detta kan ej mer ändras; men
jag hoppas, att det skall kunna tillvägabringas
framdeles vid en annan Riksdag. Vi
Lora dock inrätta vårt Lånesystem så, att
näringarne kunna få större RörelseCapital,
i fall de sådant behöfva. Härifrån härleder
sig mitt omdöme öfver frågan, då jag utgått
från den synpunkt, att näringarna behöfva
större RörelseCapital; och alt spåren
efter strypningarne år 1818 ej ännu upphört,
samt att näringarne äro långt ifrån
att icke behöfva Silfver, utan snarare önska
-
Den 2 December f. m.
33
skit större tillgång på sedlar, utan att Bancoluckan
tillitas. Men man bör ej ensamt
utsläppa sedlar directe komna från Tumba,
utan utvidga Capitalet genom en utvidgad
upp- och utlåningsrörelse, med vilkor att
BancoStyrelsen är berättigad inskränka den
samma, efter som den kan befinnas verka
menligt på vexlingen. Om den nya rörelsen
ställes på detta sätt, skall den trygga
Realisationen, ty under de 2 år, som förflyta,
innan vexlingen börjar, komma näringarna
i behof af större sedelqvantitet,
och detta behof kan till en del afhjelpas
genom Obligationers lifgifvande, och BancoStyrelsen
är i alla fall i tillfälle att genom
en ögonblicklig strypning upprätthålla
växlingen. Jag tillstyrker således, att dessa
lån, som Banken upptager, för att å nyo
utlåna, må, såsom Grefve von Schwerin
föreslagit, upptagas dels på Obligationer å
vista, och dels på öppen räkning. Jag tillstyrker,
att Obligationerna blifva inlösbara
å vista, ty annars kunna de icke räknas
såsom mynt och öka sedelstocken. Jag
erkänner, lika med Herr Hegardt, att dessa
Obligationer göra samma verkan som Sedlar
från Tumba, men jag är ej rädd att
utsläppa dem, då BancoStyrelsen erhåller
den naturliga rättigheten att inskränka rörelsen,
när sådant erfordras för vexlingens
upprätthållande. Jag finnér ingen fara för
Obligationernas ställande å vista, om de
52 H. 3
Den 2 December f. rn.
5.oo,ooo R:dr, sorn Utskottet omnämner, förbehållas
till en reservfond för vista betalningen.
Då jag förutsätter, att 3 millioner
är den gräns, hvaröfver man icke får gå,
skulle dessa 5oo,ooo R:dr afsättas, och, såsom
fond för utlåningen, de öfriga i millioner
5oo,ooo R:dr mot högre ränta begagnas.
Derigenom risquerar man intet;
uttagningarne och insättninga.rne balancera
hvarandra; men om tillfälligtvis balancen
ej skulle gå jemt upp, skall denna halfva
million vara till hands, ehuru, jag medgifver
det, icke räntebärande. Jag tror ej,
att Banken bör gifva högre ränta än 2 procent,
men deremot taga så hög ränta, att
vinst deraf äfven uppkommer, jemte det
att Realisationen upprätlhålles. Jag anhåller
om Herr Grefvens och LajndtMarskalkens
proposition å fastställande af följande
2:ne vilkor: att BancoStyrelsen erhåller rätt
att minska Lånerörelsen, när så fordras;
samt att den fond, hvilken är anslagen för
publika pappers belåning, måtte orubbeligen
bibehållas såsom reservfond.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken lillkännägaf, att Plenum
k om me kl. half till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Herr Hegardt: I anledning af hvad Herr
Munck af Rosenschöld yttrat, försäkrar jag,
att, vid de få tillfällen jag inom detta Hus
yttrat mig i financiella ämnen, jag ej har
Den 2 December f. m.
35
ens ihogkommit, än mindre till stöd för
mina meningar lagt någon vigt på den
omständighet, att jag för io år sedan på
4 månader hade den nåden förvalta StalsSecreterareEmbelet
för Handels- och Financeärenderne.
Det har således varit opåkallad!,
om ej obehörigt, af Herr Munk af
Rosenschöld, att derpå fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet. Hvad åter angår
de satser, som Herr Munck af Rosenschöld
sagt, alt jag lernnat obevisle; så är
det visserligen sant, att jag ej med den
vältaliga vidlöftighet, som är Herr Munck af
Rosenschöld egen, men dock, såsom jag
hoppas, tydligt och tillräckligt förklarat dem;
och om jag ej blifvit fattad af Herr Munck
af Rosenschöld, hafva dock Friherre Cederström
samt Herr von Hartmansdorff sedermera
så fullständigt utvecklat samma
ämne, att allt vidare ordande derom är öfverflödigt.
Jag önskar lika lifligt som Herr
Munck af Rosenschöld, att i Sverige må uppkomma
och utbilda sig en sann Credit,
med den möjligaste utsträckning, men i
förening med ärlighet och ordning i penningeverket.
Jag tror ej, att det är genom
konstlade anstalter som England framgått till
rikedom och anseende. Grediten uppkommeri
naturlig väg, genom ökad produclion,
industri och varuafsättning; den utvidgas
och befästes genom redlighet, förstånd och
ordentlighet hos dem, som den begagna;
5a II. ' 3*"
36
Den 2 December f. m.
och det är på detta sätt allena, sora jag
önskar och hoppas, att den jemväl i Sverige
skall återupplifvas och befrämja Nationens
ekonomiska förkofran, hvilket i min
tanke ingalunda är att förvänta af sädane
Discontlnrättningar, som i sjelfva verket
äro föga annat än fattigförsörjningar, och
snarare befordra lättja och slöseri, än idoghet
och god hushållning.
Herr Rosenblad: Om jag ej lyckats bevisa,
att BancoIJtskottets afsigt varit, att
lifva och understödja näringarne, utan åsidosättande
af säkerhet för Banken och ordning
i myntväsendet, skulle jag verkligen
vara villrådig, att å nyo uppstiga. Jag
skall dock inskränka mig, att endast anhålla
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition å irsta momentet med den
förändring, att ordet högst borttages, och
att i stället för 4 månader sättas 3 månader.
Jag hoppas äfven, att Herr Hegardt
instämmer med mig i denna förändring.
Enligt Riksdagsordningen kan proposition
till bifall å Utskottets Utlåtande ej bestridas,
och efter 2:ne dagars discussion synes
denna begäran icke eller vara förmäten,
hälst jag ej nekar Herrarne af den
motsatta meningen, att i Contra-propositionen
få införa hvad som hälst. Ett annat
sätt att gå tillväga, sedan man borttagit en
hel dag med 5 rader af första momentet,
då vi hafva 18 momenter att genomgå, kan
Den i December f. m.
jag ej finna öfverensstämmande hvarken
med RiddarhusOrdningen eller Riksdagsordningen,
samt den skyndsamhet vi böra
iakttaga. Jag anhåller således om bifall å
Utlåtandet med den lilla förändring jag
föreslagit.
Herr Munck aj Rosenschöld: Jag kan
ej undgå göra några anmärkningar vid Herr
Hegardts emot mig personligen ställda yttrande.
Det förundrar mig icke, att Herr
Hegardt velat glömma den tid, då han var
tjenstförrättande StatsSecreterare; men han
får, lika med hvarje annan man, som beklädt
ett sådant embete, hålla tillgodo, att
man ihogkommer den, som innehaft en så
vigtig plats. Det kan således icke anses
obehörigt, att jag talat om hans tjenstförrättning.
Jag befarar i öfrigt, att f. d.
tjenstförrättande StatsSecreteraren' för Handeln
och Financerna tagit orsaken för effecten
och effecten för orsaken. Den, sorn
liar någon kännedom om Englands Statsekonomiska
förhållande måste medgifva, att
det just är ett riktigt Creditsystem, som
grundlagt Englands florerande industri och
handel, emedan det skaffat dertill nödiga
förlag, och att icke dessas florerande
föregått och lågt grunden till dess Creditsystem.
Att de fordna Diskonterne varit
skadliga, vill jag icke bestrida; men deras
indragning var det mångfaldigt mera. Icke
voro de, såsom Herr Hegardt säger, fat
-
38
I}en 3 B ec ena b er f. na.
tigförsörjningsanstaller, då man af låntagarne,
oell just isynnerhet af de mindre
bemedlade, tog 12 procents öfverränta. Jag
förenar mig till alla delar med Herr Hjerta.
Herr Hjerta: Jag har endast anhållit
om ordet för att begära af Herr Rosenblad,
det han ej måtte yrka en sak, sorn Ridderskapet
och Adeln redan beslutat icke
skola ske, nemligen att hela momentet skall
på en,gång företagas. Det bör fördelas i
afdelningar, och Herr Rosenblad kan dervid
söka göra sin mening gällande. Jag
anhåller således om proposition, huruvida
vi skola upplåna penningar endast mot
Obligationer, eller både mot Obligationer
och uppå Afskrifningsräkning. Skulle Herr
Rosenblad nu tvinga oss, att i samma proposition
intaga räntebestämningen och mera
dylikt, vore sådant, efter mitt omdöme,
stridande emot det beslut vi i sista Plenum
fattade. Vi afgjorde då första raden
af momentet, och skola nu afgöra den andra.
Herr Rosenblad: Herr Hjerta tyckes
älska den satts, att ju långsammare man
går till väga, ju säkrare går man. I förra
Plenum afgjorde vi fem ord, och nu vill
lian, att vi blott skola afgöra två, ehuru
vi hafva i3 momenter att besluta öfver.
För min del anser jag det enligt RiddarhusOrdningen
vara obestridligt, alt då en Ledamot
yrkar bifall till Utskottets Utlåtan
-
Den 2 December f. m.
39
de, sådant icke kan honom Förnekas; och
då jag icke afstår från denna begäran, hemställer
jag, om en dylik proposition kan
nekas. Särskilt får jag förnya den försäkran,
alt genom framställande af min proposition
ingen betages att huru som heldst uppgöra
Contra-propositionen.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att enär en Ledamot
yrkat proposition till bifall å hela
första momentet af Utskottets förslag oförändradt,
och en annan Ledamot å hela
momentet med åtskillige uppgifne förändringar,
men andre Talare önskat propositionens
inskränkning dertill, att lån må
upptagas endast mot Obligationer; samt slutligen
fråga jemväl uppstått om tillåtelse
för Banken att upptaga lån så väl mot Obligationer,
som på Afskrifningsräkning; förefunnos
alltså fyra serskilda meningar, hvilka
icke stodo att förena i en enda proposition
med tvänne alternativer; hvarföre
Hans Excellence, för sin del, ansåg lämpligast,
att Ridderskapet och Adeln, först
serskildt afgjorde cardinalfrågali, huruvida
lån böra upptagas endast mot Obligationer,
eller dels mot Obligationer, och dels på
Afskrifnings-räkning. Men då eb Ledamot
begärt proposition till bifall å Utskottets
förslag i sin helhet, fann Hans Excellence,
i fall denna Ledamot ej ville derifrån
afstå, sig icke kunna vägra alt derå göra
4°
Den a December f. m.
framställning, hvilken i sådant fall borde
såsom vanligt blifva Ja-proposition, hvaremot
det skulle ankomma på Ridderskapet
och Adeln att bestämma, hvilkendera af
de öfrige meningarne borde antagas till
Contra-proposition; underställande Hans Excellence
emedlertid den värde Ledamoten,
huruvida icke en dylik behandling af saken,
hvilken möjligen kunde föranleda till
flere föregående voteringar, innan man kunde
Öfverenskomma om Contra-proposition,
skulle förorsaka större vidlyftighet, än om
man först serskildt afgjorde frågan, huruvida
lån böra upptagas endast mot Obligationer,
eller både mot Obligationer och på
Afskrifnings-räkning.
Herr Hjerta'. Jag vågar för min del
tro, att Herr Grefven och LandtMarskalken
skulle kunna vägra en enskild Ledamot,
som vill fortare än hela Ståndet, att
framställa proposition å hela momentet på
en gång. Den enskilde Ledamoten är skyldig
att vika för Ståndet, då det anser ärendet
böra punktvis företagas, hälst han i
annat fall af samma skäl kunde begära proposition
till bifall å hela Utlåtandet, då
man skulle få en evig mängd voteringar för
att kunna bestämma Contra-propositionen.
Jag frågar, om en enskild Ledamot äger
rätt att, huru han behagar, tvinga Ståndet
att ingå i öfverläggning om ett ämne, som
bör blifva föremål för nästa discussion. För
-
Den 2 December f. m.
4*
sta propositionen bör således blifva: om
endast Obligationer skola äga rum, eller
om både Obligationer och Afskrifnings-räkning
böra medgifvas. Jag underställer, om
icke den, som vill tvinga oss att afgöra
hela momentet på en gång, med lika skäl
skulle kunna tvinga oss att på en gång afgöra
hela Utlåtandet.
Herr Hegardt: Jag skall visserligen
icke göra någon svårighet vid att förena
mig med Herr Rosenblad; ej eller har jag
någon ting att erinra deremot, att Herr
Grefven och LandtMarskalken först framställer
proposition derå, huruvida upplåningen
bör ske endast mot Obligationer,
eller både mot Obligationer och på Afskrifnings-räkning,
under förbehåll likväl att
sedermera få bestämma detaillerna.
Herr Rosenblad: Jag underställer, hvilkendera
reder saken, och foijer Riksdagsordningen,
antingen jag eller Herr Hjerta.
Jag kan visserligen icke yrka proposition å
hela Utlåtandet på en gång, emedan det
icke är öfverläggningsämne; deremot utgör
första momentet öfverläggningsämne, ty det
upplästes och föredrogs helt och hållet.
Jag underställer då, hvilken som rör i hop
saken, antingen den, som vill framskrida
hela första momentet, elier den, som vili
sönderplocka det, och hlott företaga 5 ord
deraf. Alldeles icke med afseende på den
42
Den 2 December f. m.
allmänna mening, som af Herr Hjerta uttryckes,
utun på grund af den aktning, som
jag är skyldig Herr Grefven och LandlMarskalken,
öfverlemna!’ jag A t Herr Grefven
och LandtMarskalken, att framställa
Ja-propositiouen sadan Herr Grefven anser
den lämplig.
Friherre Boye: Till målet kunde vi
må hända komma genom en votering; äfven
kanske genom 3:ne voteringar, ifall det
roar Herr Rosenblad; men två voteringar
torde dock blifva nödvändiga. Jag får derföre
anhålla, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes till Ja-proposition framställa,
om upplåningen bör ske mot Obligationer
lill 3 procent, eller Ridderskapet
och Adeln anser, att 2:ne utvägar böra begagnas;
vinner då Nej, är Ridderskapet och
Adeln öppet lemnadt, att af de uppgifne
sätten begagna ett eller 2:ne.
Herr Munck af Rosenschöld: För min
del ställer jag mig blott till efterrättelse
54 §• Riksdagsordningen, som innehåller:
”och skulle målet, under discurserna, skil”jas
uti flere delar, hvaröfver särskilte an”märkningar
göras, då skall, enär sådant
”äskås,' proposition öfver hvardera delen
”serskilt anställas.” Visserligen hade det
kunnat gå an, såsom Herr Rosenblad yrkat,
att framställa proposition å hela momentet
på en gång, så framt ingen äskat
Ben 2 December f. rn.
4?
att proposition öfver hvardera delen särskilt
skulle meddelas; men nu har Herr
Hjerta just yrkat detta, och då torde det ej
kunna honom förvägras. .1 det moment, hvarå
Herr Rosenblad nu önskat på en gång proposition,
förekomma 3:ne särskilta frågor,
hvaröfver särskilta meningar uppstått', och
hvilka icke kunna afgöras utan proposition
å hvardera frågan särskilt. Jag anhåller.,
att propositionen måtte framställas, såsom.
Herr Hjerta äskat.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll, att frågan, huruvida
upplåningen borde ske endast mot
Obligationer, eller håde mot Obligationer
och på Äfskrifnings-räkning, först finge företagas
till särskildt afgörande.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence föreslog,
att ifrågavarande upplåning må ske endast
mot Obligationer på det sätt, och under
de vilkor, sedermera komma att bestämmas.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll, att berörde upplåning
må verkställas så väl mot Obligationer
som uppå så kallad Afskrifnings-räkning,
på det sätt och under de vilkor i öfrigt,
som sedermera komma att bestämmas.
Ropades starka Ja blandade med Nej.
Herr Lefrén begärde votering.
44
Den 2 December f. m.
Grefve Björnstjerna, Magnus: Då jag
tyckt mig finna den sista propositionen
hafva blifvit endast med Ja besvarad, anhåller
jag, alt Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes tillkännagifva, huru Hr
Grefven och LandlMarskalken uppfattat svaren,
på det vi måtte kunna undvika votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan votering
blifvit begärd, ansåg Hans Excellence
att den, utan afseende å de lemnade svaren,
borde för sig gå; och föreslog Hans
Excellence altså följande voterings-proposition:
Den,
sorn anser, att den upplåning
Banken, i anledning af BancoUtskottets Utlåtande
N:o 82, pag. 8r, kommer att verkställa,
bör ske endast mot Obligationer på
det sätt och under de vilkor sedermera
komma att bestämmas, voterar
Ja ;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer ofvanberörde upplåning
att verkställas, så väl mot Obligationer,
som uppå så kallad Afskrifningsräkning,
på det sätt och under de vilkor i
öfrigt, som sedermera komma alt bestämmas.
Hvilken Voterings-proposilion af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Den i December f. m.
45
Voteringen börjades kl, i e. m. och
befunnos, vid dess slut kl. tre quart till 2
e. ni-, röslerne hafva utfallit, som följer:
Ja — 41.
Nej — 59.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans E.xcellence Herr Grefven
oell LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln beslutat, det upplåningen
borde ske, så väl mot Obligationer,
som uppå så kallad Afskrifnings-räkning,
på det sätt och under de vilkor i öfrigt,
som sedermera komma att bestämmas.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskottet inkomne
Förslag till Rikets Ständers Underdåniga
Skrifvelse!' till Kongl. Maj:t:
N:o 261. Angående reglering af RiksStatens
Fjerde HufvudTitel.
N:o 262. Angående en afskrifning af
öfverskotten på SlatsVerkets inkomster.
N:o 263. Angående beviljadt ökadt
anslag för Upsala Ridskola.
N:o 264. Angående ett Lunds Academi
återgifvet penninge-anslag.
N:o 205. Angående beviljadt ökadt
anslag för det Gymnastiska Centralinstitutet
i Slockholm.
46 Den 2 December f. ro.
N:o 266. Angående 2:ne till America
och Medelhaafvet företagne krulförsäljningsexpeditioner.
N:o 267. Angående en årlig gratiheation
åt Bruksidkare!! Owen, m. m.
N:o 268. I anledning af verkstäld
granskning af räkenskaperne af de till Flottans
behof år 1826 utaf Förvaltningen af
Sjöärenderne uppburne Statsanslag.
N:o 269. Angående verkstäld revision
af de redogörelser för uppburne Statsmedel,
KrigsCollegium för år 1826 afgifvit.
N:o 270. Angående förrättad revision
af MilitiaeBoställsCassans räkenskaper för år
1826.
N:o 271. Angående förrättad revision
af Wadstena KrigsmanshusCassäs räkenskaper
för år 1825.
N:o 272. Angående Kronans hus och
byggnader.
N:o 278. Angående lindring i skjutsningsbesväret
vid Ekevirkes forslande.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 2 December e. m.
47
Onsdagen d. 2 December 182 9.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af BankoUtskoltets
den 22 sistlidne October under N:o 82 afgifne,
och den 2 derpåföljde November e.
rn. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:is 48, 4p> 5o, 51, 5a och 53
förut meddeldte Betänkanden, hvaruti grunder
för Bankens Lånerörelse, efter dess särskilda
utgreningar, för tidrymden intill nästa
Riksdag blifvit af Utskottet föreslagne.
Angående en pä upplåningar grundad
Discontering för Handeln
och den större Rörelsen.
A~) Rörande Upplåningen m. m.
1:0 Att Ranken må tillåtas upptaga län
mot Obligationer till högst 3 procents ränta,
under ömsesidigt förbehåll af fyra månaders
uppsägning, och med vilkor, att räntans
beräknande på uppsagt lån genast
efter förfallodagen upphör.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken erinrade, att sedan Ridderskapet
och Adeln på förmiddagen beslutat,
att lånen skola upptagas, så väl mot
Obligationer, som uppå Afskrifnings-räkning,
48
Den 2 December e. m.
återstod nu af i:sta momentet att besluta
angående räntan och uppsägningstiden.
Friherre Boyej Ludvig: Då jag hör till
deras antal, som voterat för det senare alternativet,
hvilket i förmiddags-voteringen
vunnit, och jag ensam må hända får bära
tillmålet, att icke vilja vårda Bankens säkerhet,
så har jag trott mig böra vara den
förste, som föreslår de Correctiver, hvilka
skola motverka och förekomma alla missbruk
af den satts, som vunnit. Jag vågar
derföre, såsom Herr Lefren i förmiddags
uti sitt tal, hvilket var utmärkt af sakkännedom
och fullkomlig oväld, tillstyrkte , först
föreslå, att, om efter Realisationens början
denna Låneanstalt finnes menlig för Bankens
säkerhet, BancoSlyrclsen då må äga
i sitt skön, d. v. s. icke allenast rättighet,
utan äfven skyldighet, att åter indraga hvad
som blifvit utlåndt.
För det andra föreslår jag, att, på sätt
samma Ledamot uppgifvit, en tillräcklig
andel af den upplånta summan må såsom
reservfond hållas inne.
För det tredje föreslår jag, att BancoStyrelsen
må få rättighet, att balancera,
såsom den bäst synes, båda upplåningssätten,
likväl så, att aldrig hvarken Inscriptions-
eller Obligations räkningen må upptaga
mera än hälften af den bestämda fonden,
Den 2 December e. m.
49
den, då jag tror att jeni vigten är tillräckligt
bevarad. Jag hoppas nu hafva ådagalagt,
att jag och majoriteten icke ägt någon
håg att lägga minoriteten inunder, hvilken
dessutom nu måste vara tillfredsstäld,
då den får hälften af fonden för sin mening.
Jag öfverlemnar till Herr Grefven
och LandtMarskalken, att nu eller framdeles
göra proposition å dessa 3:ne punkter,
hvilka jag såsom en följd af det i förmiddags
fattade beslut, anser oss höra fastställa.
Herr Hjerta ^ Gustaf: Jag vågar underställa
den sista värde talaren, om det ej
vore bättre att uppskjuta hvad han begärt,
eller att BancoFullruägtige skulle äga rätt
upphöra med upplåningen, intilldess vi
komma till sjelfva utlåningsgrunderna. Hvad
åter angår Herr Lefrens i förmiddags gjorda
förslag, att publika pappers-belåningen
borde ställas så, att de dertill anslagne
5oo,ooo R:dr må kunna afsättas såsom reservfond
för inlösning af Obligationer, anser
jag detta först böra förekomma i sammanhang
med frågan om publika pappersbelåningen.
Således återstår nu att afgöra,
huru stor del af fonden skall vara på
Afskrifnings-räkningen; och huru stor del
på Obligationsräkningen; samt om Rikets
Ständer skola bestämma detta, eller öfverlemna
till BancoStyrelsen att efter omstän
52
II. 4
5o
Den 2 December e. m.
digheterna jämka detta förhållande. Jag
förenar mig med Friherre Boye uti anhållan
om Herr Grefvens och LandlMarskalkens
proposition, huruvida Ridderskapet och
Adelli anser sig böra bestämma denna fördelning,
eller till BancoFullmägtige öfverlemna
att uppgöra densamma. Då Upplånings-fonden
är inskränkt blott till 3 millioner,
ar jag på förhand öfvertygad, att,
om Banken, t. ex. i dag, tillkännagifver,
att den upplånar mot Obligationer och på
Afskrifnings-räkning, skall det besanna sig,
likasom i RiksgäldsContoiret efter 1823 års
Riksdag, att summan på en eller högst två
förmiddagar varder tecknad, och att de
betydligaste Gassorna i ett ögonblick insätta
allt på Afskrifnings-räfeningen, så att
intet rum finnes för Obligationerna, som
egentligen äro för Landsorterna. Tre millioner
är i detta afseende en obetydlig och
snart anskaffad summa, hvilket bäst synes
deraf, att Götha CanalDiscont ägde endast
på Afskrifnings-räkning 41 millioner R:dr.
Jag önskar alt hälften, eller högst två tredjedelar,
må bestämmas för Obligations-räkningen,
så vida Ridderskapet och Adeln
icke skulle vilja öfverlemna åt BancoStyrelsen,
att efter omständigheterna reglera
denna sak.
Herr Rosenblad, Bernhard: Det är
visserligen icke utan tacksamhet, som minoriteten,
hvilken, ehuru nitälskande för Lå
-
Den 2 December e. in.
neinrättningen, ej saknar farhågor för den
riktning besluten tagit; det är visserligen,
Sager jag, icke utan tacksamhet mot Friherre
Boye, som minoriteten tinner, att
Herr Friherren velat nu till afgörande upptaga
sista momentet af Utskottets Utlåtande,
nemligen att BancoFullmägtige må äga
rätt, om så behöfves, att inställa utlåningen.
Men med det hopp, att Friherre
Boye så väl vid slutet, som vid början af
öfverläggningarne om detta Utlåtande, understödjer
beviljandet af en sådan rätt,
hvars vigt börjar allt mer och mer framlysa,
skola vi i förtroende till Herr Friherrens
och majoritetens fortfarande beredvillighet,
att lugna våra farhågor, ej yrka,
att förslaget nu genast godkännes. Hvad
fördelningen af summorne beträffar, torde
man först bora veta, hvad summor man
har att använda, innan man skrider till deras
fördelning. Det torde sålunda vara
rättast, att följa samma ordning sorn Utlåtandet.
Vi hafva nu framskridit hela n
rader på forsla momentet, och hafva deraf
nu qvar i| rad, eller förslaget att räntan
må bestämmas till högst 3 procent; men
om majoriteten vill öfverhoppa detta, oell
gå till nästa moment, skall jag i denna småsak
visserligen icke vara motvillig eller besvära
majoriteten. Jag skall således ej vara
emot att, med uppskjutande häraf, Ridderskapet
och Adeln genast öfvergur att fatta
5a H. 4*
Den 2 December e. in.
beslut om summans storlek. Det beliöfves
må hända ytterligare besinning af den högst
vigtiga saken, på hvad vilkor Obligationerna
skola utgifvas, och Afskrifnings-räkningen
skall börja, innan man bestämmer
beloppet af summan; ty olika torde summan
böra vara, om Obligationerna ställas
på 3 månaders uppsägning, eller ä vista.
För min del får jag förklara, att så långt
möjligheten ännu är mig öppen, skall jag
ända inom sista retranchementerna söka försvara
de vilkor, jag anser oundgängliga för
rörelsens säkerhet. Jag skall söka att få så
mjmket som möjligt på Afskrifnings-räkningen,
i händelse allt ställes å vista; och
mindre på Obligations-räkningen. För öfrigt
öfverlemnar jag till Herr Grefven och
LandtMarskalken afgörandet, om vi skola
hoppa, eller om vi skola gå i ordning med
öfverläggningen.
Friherre Boye: Jag begifver mig gerna
till uppskof af de två första af mig föreslagne
punkter, och medgifver med Herr
Hjerta, att två tredjedelar må sättas på
Obligations-räkningen, och en tredjedel på
Inscriptions-räkningen, samt anhåller att
delta nu må beslutas. Då jag känner närvarande
BancoStyrelse, och kan vänta allt
af de personer, som utgöra densamma, skulle
jag ej tveka , att öfverlemna till BancoStyrelsen
att efler omständigheterna jemnka
denna fördelning; men jag är skyldig att
Den 2 December e. m.
53
föreställa mig en annan anda rådande, än
den, som nu är, och jag vågar alltså insistera
på, att fordelningen af summan emellan
de 2 olika räkningarne ej måtte öfverlemnas
till BancoStyrelsen, utan bestämdt
beslutas, och i Instructionen införas. Jag
tror ej något hinder derföre ligga uti de
af Herr Rosenblad anförde skäl, ty jag
kan ej inse, då man håller sig vid proportionen
af hälften eller en tredjedel, hvad
beroende detta liar af sjelfva summans ziffertal,
och ännu mindre hvad vilkoren för
upplåningen hafva gemensamt med beloppet
af sjelfva summan. Jag anhåller om proposition,
huruvida Ridderskapet och Adeln
nu vill bestämma skillnaden i summorna
för de buda upplånings-methoderna; hvarjemte
jag, lika med Herr Hjerta, föreslår,
att två tredjedelar måtte ställas på Obligations-räkningen,
och en tredjedel på Inscriptions-räkningen.
Jag tror, att denna
hemställan är säkrare, än Herr Rosenblads
varsamhet; och långt ifrån att afvika från
Bankens säkerhet, tror jag mig befästa den
bättre än Herr Rosenblad; ty om allt
skulle ställas på Inscriptious- räkningen,
hvilket skulle kunna vara tänkbart, så är
Banken i ganska stor fara. Jag tror mig
således förfäkta Herr Rosenblads system
bättre än han sjelf.
Friherre Cederströmj Jacob: Det torde
vara angelägnare att afgöra räntebe
-
54
Den 2 December e. m.
loppet, jin att bestämma skillnaden i Obli.
gations- och Afskrifnings-räkningarne. Om
räntan bestämmes lill 3 procent, eller derutöfver,
är det naturligt, att mera sättes
på Obligations-räkningen, och att en stor
del Capitalister, i stället att insätta sina
penningar hos enskilta, insätta dem i Banken.
I händelse åter 2 procent bestämmes,
blir förhållandet omvändt, d. v. s,
alt de flesta summorna insättas på afskrifnings-räkningen,
och detta af det skäl, som
i förmiddags uppgafs. De handlande iiro
då mera belåtne att slippa behålla penningar
och assignationer, som möjligen kunna
förskingras, och bevara heldre i sina
Byråer Bankens attester, ty då kunna icke
Cassörerne rymma med Cassan, Jag föreslår,
alt innan vi fördela fonden, vi måtte
afgöra räntebeloppet, och att det icke
måtte öfverstiga a procent, hvilket är tillräckligt
för att få upplåna de capitaler,
som finnas döde. Allt hvad mera i räntebelopp
anvisas, är rakt bortskänkta penningar.
Skulle det, emot förmodan, visa
sig, att BancoStyrelsen ej får upplåna penningar
mot 2 procent, så är ju intet förloradt,
och nästkommande Rikets Ständer
kunna göra de förändringar och den reglering,
som kan anses nödig. Skulle BancoStyrelsen
åter få mera penningar i låneväg
mot 2 procent, än som åter kari utgå,
hvilket jag hoppas blifver fallet, så skall
det visa sig, att 3 procents ränta är för
Den 2 December e. in.
55
mycket, och rent af bortkastade penningar
för Nationen. Jag hemställer, om vi ej
först må börja med att afgöra räntan, antingen,
såsom Utskottet föreslagit, till 3
procent, eller, såsom jag föreslagit, till 2
procent.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Friherre
Boye har först begärt proposition Öfver
ett senare moment i Utlåtandet, nemligen
det, sorn rörer rättigheten för BancoFullmägtige
att inskränka utlåningen. Friherren
har sedermera frånträdt yrkandet af
denna proposition, hvilkens framställande
jag dock nu måste yrka. Jag är öfvertygad,
att mångas sinne derigenom skulle
lugnäs, emedan många frukta, att man slutligen
så intrasslar sig, att man ej vill medgifva
några correctiver emot misstagen. BancoStyrelsen
tror jag deremot vara i tillfälle
att åstadkomma det rätta correctivet. Om
ej Herr Grefven och LaudlMarskalken anser
ett sådant behandlingssätt mot formen
stridande, hemställer jag, att denna enkla
sak kunde få afgöras utan votering.
Herr Tham, Wollrath: I händelse Herr
Grefven och LandlMarskalken skulle finna
det med ordningen öfverensstämmande, att
meddela den begärda propositionen, afstår
jag från att yttra mig; men om Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarar, att en
sådan proposition ej går an, skall jag anhålla
att återfå ordet.
56
Den 2 December e. m.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: Jag
anhåller att först få i Protocollet antecknadt,
att jag i förmiddags var af embetsgöromål
hindrad att deltaga i öfverläggningen.
— I den nu förevarande frågan är
svårt alt fatta något beslut, då man ej vet,
huru stor del af lånen kommer att blifva
å vista, eller på uppsägning. Förhållandet
är helt olika i dessa begge afseenden, I
senare fallet är det likgiltigt, om man begagnar
Obligationer eller Afskrifnings-räkning,
emedan dessa papper då ej få egenskap
af mynt; men om de skola ställas å
vista, blifva de blott Bancosedlar löpande
med ränta, och således begärligare än de
nuvarande Bancosodlarne; likasom de fordna
Disconternas 3-procentssedlar voro. Dessa
sedlar skola då få stort inflytande på rörelsen,
emedan de kunna begagnas i all handel
och vandel man och man emellan. Jag ,
hemställer till dem, som nu yrka derpå,
liurudant de föreställa sig tillståndet skola
blifva, då denna artificiella tillgång omsider
skall indragas? Jag hemställer, om ej
dessa Herrar nu sjelfve spinna de snaror,
hvaraf de vid en annan Riksdag skola finna
sig strypte. Jag föreslår derföre, att
första propositionen må blifva: om lånen
skola upptagas på tid, eller å vista? Jag
tillstyrker dem på tid.
Friherre Boje: Då jag framställde mitt
förslag, öfverlemnade jag till Herr Grefven
Den 2 December e. m.
57
och LandtMarskalken ordningen af dess föredragande,
och jag förblifver ännu dervid.
Jag begagnar derjemte tillfället att tillfredsställa
Herr Cederschjöld med den försäkran,
att jag alldeles icke befarar den omtaldta
sedelindragningen. Är realisationen
sådan Herr Cederschjöld tror den vara och
velat öfvertyga mig om, nemligen baserad
på rigtiga grunder, så är ingen fara; då
skall ingen strypning äga rum; brister den
åter i grunder, då måste man förutsätta
så många brister, att denna ingen ting
betyder.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste värde talarens yttrande, får jag gifva
tillkänna, att då jag talade för realisationen,
hvilade dess plan ännu på en säker
grund; men genom de motioner, som sedermera
dels af enskilta, dels af Utskottet
blifvit gjorde, att sätta nya myntrepresentativer
i omlopp, derigenom, säger jag,
hafva minor blifvit anlagde under realisations-byggnaden,
för hvilka minors verkan
jag fasar. Jag börjar nästan ångra, att jag
x815 väckte fråga om realisation och allt
sedan sökt pådrifva den. Ty komma nj^a
myntrepresentativer att utgifvas med gångbarhet
i bandel och vandel lika med de nuvarande
Bancosedlarne, så skola de snart
uttränga dessa senare ur rörelsen, och göra
Bankens fond otillräcklig för vexlingen.
Yi minnas, huru Riksgäldssedlarne utträng
-
58
Den 2 December e. ra.
de Bancosedlarne. Följden skall likaledes
här blifva, att de nuvarande Baneosedlarne
blifva mera umbärliga i allmänna rörelsen,
och presenteras till vexling i Bancoluckan.
Och hvad säkerhet äger man då
för realisationens bestånd?
‘Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, efter hvad
Hans Excellence fattat, hade under discussionen
begäran blifvit framställd om tvänne
propositioner, nemligen dels att, i händelse
Bankens säkerhet efter realisationens
börjau skulle sådant fordra, BancoFullmägtige
må berättigas inställa den ifrågavarande
nya Lånerörelsen; och dels att någon
viss proportion måtte bestämmas emellan
beloppet af de lån, som skola upptagas mot
Obligationer, och dem, som skola upptagas
på Afskrifnings-räkning. Hvad den första
frågan beträffade, så, ehuru det visserligen
ankom på Ridderskapet och Adeln att
nu afgöra densamma, likväl och då i slutet
af Utskottets Utlåtande en hemställan i
detta afseende förekom, ansåg Hans Excellence
för dess del lämpligare att uppskjuta
denna fråga, intilldess Utskottets förslag
i öfrigt blifvit pröfvade, helst Hans
Excellence vore öfvertygad, att i händelse
Ridderskapet och Adeln hyste det förtroende
för BancoFullmägtige, att Ståndet ville
nu i deras händer öfverlemna berörde
rättighet, Ståndet skulle äga ännu större
Den 2 December e. m.
59
skäl till elt sådant förtroende, om frågan
kom att afgoras, sedan Utskottets förslag i
deras helhet förut blifvit pröfvade.
Herr Rosenblad: Med fullt förtroende
till den majoritet, som redan förklarat sig
genom Friherre Boye beredvillig, att gifva
BancoStyrelsen den ifrågavarande rättigheten,
vill jag icke yrka proposition nu,
men ber att få förklara, att när förslaget
derom förekommer, helt såsom Utskottet
framställt det, det vill säga så, att det kan
användas både före och efter utvexlingen,
jag ej skall underlåta att tala derföre, ty
det är högst vigtigt, att Fullmägtige äga
denna rätt före vexlingen; hvaremot det
är vida mindre vigtigt efteråt, emedan utvexlingen
sjelf då jemnar förhållanderne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, huruvida, enär
frågan om BancoFullmägtiges rättighet alt,
efter förekommande omständigheter, inställa
den nya lånerörelsen, utgjorde föremål
för en af BancoUtskottets framställningar,
Ridderskapet och Adeln fann för godt bifalla,
att denna frågas afgörande finge uppskjutas,
för att, sedan Utskottets förslag i
öfrigt blifvit pröfvade, företagas i den ordning
Utskottets i samma ämne gjorde hemställan
förekommer.
Ropades Ja,
Herr Cederschjöld: Jag skulle önska,
6o
De i) 2 December e. m.
att Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
inhemta Ståndets mening, om vi ej först
böra afgöra, huruvida Obligationerne skola
ställas å vista, eller på uppsägning.
Herr Lef, 'én: Det anstår vissei l igen
icke mig, att envisas; men jag blott hemställer
med Herr Rosenblad, att proposition
må meddelas å Utlåtandets tillstyrkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att hvad angick
den andra frågan, hvarå proposition blifvit
begärd, nemligen bestämmandet af någon
viss proportion emellan lånbeloppet
emot Obligationer och på afskrifnings-räkning,
i hvilket afseende blifvit yrkadt, dels
alt två tredjedelar af totalsumman borde
upptagas mot Obligationer, och en tredjedel
på afskrifnings-räkning, samt dels att
halfva beloppet borde upptagas på hvardera
sättet; så, ehuru det visserligen ankom
på Ridderskapet och Adeln, att nu
afgöra denna fråga, ansåg Hans Excellence
likväl för sin del lämpligare, att berörde
proportion bestämdes först efter det, i nästkommande
moment af Utskottets förslag,
sjelfva upplånings-summans totalbelopp blifvit
gifvit, helst det torde innebära ett ovanligt
och besynnerligt förhållande, att proportionen
på förhand bestämdes emellan
summor, hvilka ännu icke till deras totalbelopp
voro gifue. Hans Excellence hem
-
Den a December e. m. Gi
stallile alltså, att proportionen mellan lånbeloppet
mot Obligationer och det uppå
afskrifnings-räkning måtte bestämmas, sedan
i nästföljande moment totalbeloppet af
upplåningssumman blifvit afgjordt.
Ropades Ja.
Hans Excellence yttrade vidare, att,
då för slutliga afgörandet af första momentet
annu återstod att bestämma räntan och
uppsägningstiden, ansåg Hans Excellence,
att beslut i dessa ämnen nu borde fattas.
Herr Rosenblad: Jag begär borttagandet
af ordet högst, men skall icke motsätta
mig 4 procents ränta, då uppsägningen
varder ställd på lång tid.
Herr Tham: Då Herr Rosenblads rättighet
är, att få Utskottets tillstyrkande till
Ja-proposition med den modification han
föreslagit, anhåller jag, att Contra-propositionen
mätte blifva Herr Hjertås förslag,
att Fullmägtige bemyndigas upptaga lån mot
2 procents ränta å vista eller med en månads
uppsägning; och mot 4 procents ränta
på 6 månaders uppsägning. Jag anser
det icke vara bra, att ovilkorligen säga,
att lånen skola vara å vista; utan att det
är bättre öfverlemna detta åt BaneoStyrelsens
bedömande.
Herr Hjerta: Herr Tham har framställt
begäran om proposition enligt den
6a
Den 2 December e. ni.
menius; jag i förra plenum yttrade; men
jag anhåller, att vid räntan till 4 procent
må sättas ordet högst. Om man stadgar,
att BancoStyrelsen har rättighet, att upptaga
lån för 2 procent, mot skyldighet att
betala vid anfordran, eller efter högst en
månad, och för högst 4 procent på 6 månaders
uppsägning; så anser jag stadgandet
vara rättadt efter Bankens säkerhet och
det sätt, som är möjligt och behöfligt för
allmänna rörelsen. Jag anhåller således om
proposition å denna ändring.
Friherre Cederström: För min del kan
jag ej instämma deruti, att BancoFnllmägtige
må upptaga lån för högre ränta än 2
procent. Jag skall gå så långt, att antaga
att de skola betalas å vista, eller efter eu
månads uppsägning, men fyrra månader eller
en längre tid skulle göra en rubbning
uti alla Landsorter, emedan uppsägning
skulle inträffa vid insättningen i Banken
i afvaktan på kommande Ständers beslut.
Jag bestrider således denna anstalt, såsom
bögst skadlig, och begär votering i första
rummet derom, att räntan blott skall bestämmas
till 2 procent.
Herr Cederschjöld: Då nu fråga är,
att Obligationerna skola ställas både å vista
och på en månads uppsägning, får jag
tillstyrka, alt å vista må gälla blott på Afskrifnings-räkningen,
och att alla Obliga®
Den a December e. m.
63
tioner blifva på en månads uppsägning, på
det myntrepresentativen ej må onödigt förökas;
ty ställde å vista skola Obligationer
blott vara ett löpande mynt, och i delta
afseende hafva samma verkan på myntvärdet,
som en utsläppning af vanliga Bancosedlar.
Jag anhåller derföre om den proposition,
att Afskrifnings-räkningen må blifva
å vista, och Obligationerne på en månads
uppsägning.
Friherre af Nordin ^ Carl Johan: Jag
förenar mig i Herr Cederschjölds åsigt, att
göra skillnad i räntan emellan Obligationerne
och Afskrifnings-räkningen. Jag tror,
att Afskrifnings-räkning ej bör äga rum utan
å vista och med låg ränta; men Obligationerna
deremot bära något högre ränta, men
hafva någon bestämd uppsägningstid, och
i sådant afseende föreslår jag minst 2 månaders
uppsägningstid och högst 3 procents
ränta. Afskrifnings-räkningen deremot bör
vara, som sagt är, å vista. Jag anhåller
alt detta måtte blifva contra-propositionen.
Herr Rosenblad: För att mera afse utgången
än tillfråga egna åsigter, skall jag
förena mig med Herr Cederschjöld och Friherre
af Nordin, uti den jemkning af Japropositionen,
att Obligationerna må ställas
på minst 2 månaders uppsägning, men Afskrifnings-räkningen
blifva å vista. Jag
skall dessutom ärligt på förband gifva till
-
64
Den i December e. in.
känna, atl jag tänker föreslå, att på Afskrifnings-räkningen
ej må insättas några
Statens medel, tj dessa skulle då upptaga
liela summan, och Bankens rörelse i detta'
afseende ställas på nya sedlar, hvilket är
högst vådligt. Jag förenar inig med Herr
Cederschjöld i anhållan om framställning
af hans proposition.
Herr Hjerta: Om en sådan mening
skulle vinna bifall, som nu blifvit framstäld,
att nemligen Afskrifnings-räkningen
borde ställas på låg ränta, och Obligationerne
på högre ränta, så måste Obligationer
på uppsägning fordra en högre ränta
än 3 procent, på det Obligations-räkningen
må få något med. Jag anser det ej möjligt,
alt inom vårt land få penningar för
3 procent på 2 månaders uppsägning; ett
sådant stadgande skulle blott tjena till att
upphäfva hela inrättningen, ty allt hvad
man kunde erhålla vore på sin höjd några
tusende Riksdaler, men ej någon betydlig
summa, enär allmänna räntan är 6 procent.
Följden skulle blifva, att man genast
vid penningarnes insättande lät på
Obligationen påteckna dess uppsägning. Jag
anser en Obligationsrörelse med 3 procents
ränta och 2 månaders uppsägning alldeles
icke verkställbar, och skulle på det högsta
beklaga, om en sådan mening vid voteringen
blifver den rådande, emedan den skulle
göra
D cn 2 December r. in.
6 >
gora liela förslaget om upplåning emot Obligationer
om intet. Hvad angår att insätta
på Afskrifnings-räknirig mot 2 procent, så
tror jag, att raan åtminstone i Stockholm,
skulle få mot 1 procent. Jag anser det
vara mycket bättre, alt fastställa 2 procentsränta
för Obligationer, att betalasvid
anfordran, och 4 procent, då Obligationerna
äro ställde på ett halft års uppsägning.
Jag vill fästa uppmärksamheten derpå,
att om man inlåter sig i bestämmandet
af olika räntor för Obligations-räkningen
och Afskrifnings-räkningen , är det nödvändigt,
att först bestämma hvad sorn skall
ingå på ena eller andra räkningen, ty Afskrifnings-räkningen
blir naturligtvis annars
den förmonligaste. Jag anhåller om proposition,
att räntan å Obligationerne må
bestämmas till 2 procent att betalas vid anfordran,
eller efter 1 månads uppsägning,
samt till 4 procent efter 6 månaders uppsägning.
Friherre af Nordin: Om jag fattat
Herr Hjerta rätt, har han i sitt 'förra yttrande
velat hafva räntan lika för båda
upplåningssätten, men i sitt senare yttrande
önskat, att räntan måtte ytterligare nedsättas
under 2 procent på Afskrifnings-räkningen,
emedan ändamålet med densamma
endast vore att få de medel, som finnas
här i Stockholm uti Cassorna, hvarjemte
5a H. 5
66
D e n i December e. m.
han yrkat, att räntan å Obligationerne skulle
uppsättas. Jag anser det billigt, alt bestämma
högre ränta å Obligationer, som
hafva uppsägning, men jag betviflar ieke,
att vi skola erhålla medel för 3 procent
till och med för i procent, och tror att
räntan hör nedsättas så mycket som möjligt,
blott ändamålet vinnes. Erfarenheten
har visat vid de gamla Disconterna, att
den uppsägningsrätt, man der ägde, icke
begagnades; äfvensom erfarenheten ådagalagt,
alt penningar i hufvudstaden erhållas
utan svårighet på korta tider och på personers
namn, och jag kan icke inse, hvarföre
man ej skulle få penningar mot 3 procent
med Rikets Ständers garanti, synnerligen
som Obligationerne nu blifva lätt transportabla,
och ganska säkert man och man
emellan göra samma gagn som BancoSedlar;
en fördel, som icke så lätt uppkommer,
då penningar lånas åt enskilte. Jag
tror, att, om man vill vinna ändamålet,
man i början ej bör uppdrifva räntan.
Herr Hjerta: Möjligheten att skaffa
penningar, är utan all fråga en sak, som
på hvars och ens omdöme beror. Friherre
af Nordin tror det vara möjligt, att mot
3 procent få penningar så mycket man önskar.
Jag åter är öfvertygad, att man ej
på dessa vilkor kan erhålla 2 millioner.
Detta tror jag, att blotta erfarenheten skall
visa. Men jag har ej yttrat, att det är
Den 2 December e. m.
nödvändigt stadga en skillnad emellan räntorne
för de båda olika upplåningssätten;
utan jag har trott, att 2 procent kunde
behållas för båda, särdeles om två tredjedelar
af fonden bestämdes för Obligationer,
och jag bestridde i förmiddags Afskrifningsräkningen,
emedan den ifrågaställde summan
var för obetydlig att delas. Jag har
sagt, att om man uppsatte räntan på Obligationer
till 4 procent, skulle man kunna
nedsätta räntan på Afskrifnings-räkningen
till 1 procent. Följden blef annars,
att allt insattes på Afskrifnings-räkningen,
en sak som jag ansåg mig böra förekomma,
emedan jag är öfvertygad, att Obligations-räkningen
är af vida större fördel
för landsorterna. Propositionen må blifva
hvilken som hälst, förblifver jag min mening,
särdeles som jag tror det vara fråga
om att söka förstärka den fasta fonden,
om så behöfves. Delta skulle sätta Styrelsen
i tillfälle att, i stället för Couponssystemet,
förstärka den fasta fonden genom
upplåning på längre tider. Jag vill
dock gå ifrån att yrka min mening, om
Ridderskapet och Adeln blott vill göra
början nied denna upplåningsrörelse på korta
tider, så att allmänheten må finna, huru
en verklig Bankrörelse ser ut. Jag anhåller
om Herr Grefvens och LandtMafskalkens
proposition, hvilken kan blifva så enkel
sora möjligt, synnerligen om Friherre
5a H. 5*
68
T)en 2 December e. m.
Gederström vill afstå från sin mening;. Om
mitt förslag blir Ja-proposition och Friherre
af Nordins Contra-proposition, kunna vi
slippa med en votering.
Herr Tham: Såsom tillagg till Herr
Hjertås proposition, föreslår jag den mening,
att BancoStyrelsen må äga rätt, att
afven mot 4 procent upplåna, om detta
är nödvändigt för att uppnå ändamålet,
som är att erhålla 3 millioner. Det är ej
nijin mening, att det ovillkorligen skall ske,
utan att BancoStyrelsen må berättigas att
på fönnonligasle sätt bedrifva rörelsen. Jag
tror ej en gång, att 3 procents ränta skall
Behöfvas för erhållande af de 3 millionerna,
ty då Disconterna funnos, blefvo af
Götha CanalDiscont i 3 procentsedlar till
och med 7 millioner upplånta; Götheborgs
Discont hade 2 millioner, och Malmö Discont
äfven 2 millioner, eller tillsammans
11 millioner. Det är riktigt, såsom Herr
Hjerta sagt, att Afskrifnings-räkningen stundom
gick till 4 millioner och derutöfver*
Jag känner detta så mycket mera, som jag
då flera gånger reviderade Götha CanalDiscont;
och jag måste förundra mig, att,
då penningar kunna fås för 2 procent,
man nödvändigt vill bortskänka den 3:dje*
Man bör icke gifva mera än 2 procent, men
4 procent i nödfall. Alt erhålla lån på 2
månaders uppsägning för 3 procent tror
jag ej låter sig göra; detta är dock en opi
-
Den i Dec emli er e. ni.
%
riionssak, men jag tror ej det lyckas. .Deremot
är jag säker på, alt man inut ?. procent
erhåller penningar alt betalas å vista.
Jag anhåller om bifall lill den af Herr
Hjerta föreslagne proposition.
Friherre Cederström: Öfvei läggningen
bar ledt derhän, att man glömt, det man
genom utfärdandet af Obligationer på en
månads uppsägning blott gör sedlar, som
skola betalas a vista, ty om man insätter
på Obligations-räkningen penningar mot i
månads uppsägning, och genast uppsäger
desamma, måste ovillkorligen Obligationen
om en månad inlösas å vista. Jag kan ej
afstå från mitt yrkande, att räntan skall
Vara enahanda, och ej utöfver a procent,
Herr Rosenblad: I afseende på hvad
Friherre Cederström anmärkt; så förmodar
jag, att räntan skall upphöra att räknas till
godo å Obligationerne ifrån förfallodagen;
hvarigenom Friherre Cederslröms anmärkning
torde förfalla.
I anledning åter af hvad Herr Hjerta
yttrat, får jag erinra, att det är lättare att
bruka bägge Obligationssätten, än Afskrifnings-räkningen,
då man vill gifva en anvisning
på Banken. Jag nödgas välja ett
mindre ondt för att undvika ett större,
och derföre strida mot Afskrifnings-räkningen,
oaktadt Herr Thains nyss anförde exempel.
Jag föreslår, alt Obligationerne må
7°
Den 7. December e. m.
ställas å tre procents ränta och minst tvenne
månaders uppsägning, samt att de på
Afskrifnings-räkning upptagne lån må slällas
å vista mot två procents ränta. Nej
propositionen må deremot innefatta Herr
Hjertås förslag.
Herr Cederschjöld: Några värde talare
hafva förment, att inga penningar skulle
till Banken utlånas på 2 månaders uppsägning
mot 3 procents ränta, men att deremot
mycket penningar skulle insättas på
Afskrifnings-räkningen. Jag kan ej annat
föreställa mig, än att äfven Obligalionsräkningen
skall blifva tillräckligen begagnad,
när jag besinnar, huru stor del af
Kronans uppbörd ligger kan hända flera
månader ofruktbar i StatsContoret; och huru
många allmänna verk, samt enskilta personer,
nu nödgas hålla stora kassor beständigt
liggande, af hvilka de endast på vissa
bestämda årstider hafva egentligt behof.
Jag kan således ej annat tro, än att full
tillgång på penningar skall erhållas, och
att man kan hända till och med kunde nedsätta
räntan under 3 procent; emedan denna
ränta i alla fall vore en ren vinst för
dem, sora insatte eljest ofruktbara Kapitaler.
Man invänder emot Afskrifnings-räkningen,
alt den icke kan begagnas af andra
än Stockholmsboar. Men förhållandet är
icke sådant; ty många Possessionater och
Bruksidkare i Landsorterna linna ju redan
Den i December e. m.
7*
sin uträkning deruti, alt hafva penningar
räutelöst slående i Banken, för alt kunna
derpå gifva anvisningar.
Dessutom vill jag fästa deras uppmärksamhet,
som jämra sig öfver penningeförlägenhet,
derpå, att de ej borde vara så
angelägna att draga Capitalerna från Landsorterna
lill Stockholm; utan tvärtom söka
qvarhålla penningarne i Landsorterna, på
det att dc af sina vänner och bekanta så
mycket lättare kunde erhålla stående lån;
eller är det i hopp, att få bättre Credit,
der de minst äro kände.
Jag instämmer alltså i Herr Rosenblads
proposition, blott med det tillägg, alt högst
2 procent på Afskrifnings-räkningen, och
högst 3 procent på Obligations-räkningen
må beräknas i årlig ränta.
Friherre af Nordin: Efter hvad här blifvit
yllradt, är det min pligt att förklara, att
det ej är af brist på förtroende för BanOoFullmägtige,
som jag ej kan rösta för Obligationer
å vista, löpande med ränta; ulan
derföre att desse kommo att göra alldeles
samma tjenst som Bancosedlar, och skulle
medföra precist samma följder, sorn om
man utsläppte nya sedlar. Friherre Cederström
må säga hvad lian vill, så äro Obligationer
på uppsägning något helt annat,
än Obligationer å vista, som i ögonblicket
kunna löpa till Bancoluckan, och möjligen
72
Den i December e. in.
der göra en för stark påkänning. Jag anser
Herr Rosenblads proposition vara den
mest ändamålsenliga, och instämmer derföre
deruti. Jag vill äfven, i anledning af
en talares yttrande, att betydliga medel
skulle finnas i StalsContoret, upplysa, att
icke en skilling finnes der, utom hvad som
för dagen inflyter, utan alla medel äro insatta
antingen i Ranken eller i RiksgäldsConloiret;
hvarom en hvar, sorn vill göra
sig besvär, kan utan svårighet öfvertyga sig.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Skulle Rikets Ständer bestämma upplåningssumman
till 3 millioner, så blir naturligtvis
denna summa icke på en gång
upptagen, i osäkerheten på utlåningshehofvet.
Jag tror, att Utskottet haft rätt deri,
att upplåning må få äga rum i Götheborg
och Malmö, så väl som i Stockholm. För
upplåningsbehof komma naturligtvis listor
att upprättas. En million torde snart nog
tecknas. Directionen för Städernes Brandstodsförening
har åliggandet, att placera sina
medel i statspapper till 3 procent, så
snart tillfälle dertill öppnas., Denna fond
går till 3oo,ooo R:dr.
BeklädnadsCassorna, hvilkas medel nu
ligga ofruktbara i Ränterierne, och hvilka
likaledes gå till omkring 3oo,ooo R:dr, torde
äfven erbjudas. Flere andra Communiteter
torde finnas i Landsorterne, som hafva
medel fruktlöst liggande.
Den 2 December e. m.
7 3
Sedan desse anleckningar skett, kommer
BancoStyrelsen att derefter ställa ul]åni»gen.
Jag önskar antagande af Herr Hjertås
förslag, att 3 procents ränta må gifvas för
Obligationer på kort tid eller högst en månads
uppsägning, och att det må vara BancoStyrelsen
tillåtet, att på lång tid gifva
högst 4 procents ränta.
Herr Hjerta: I anledning af discussionen
får jag föreslå ett sätt att undgå votering,
nemligen att man först bestämmer
räntans belopp å så väl Obligationerna,
som Afskrifnings-räkningen, utan att tala om
uppsägning. Jag skall gerna afstå från mitt
yrkande att sätta Obligationerna på 4 procents
ränta, och medgifva, att b procent
må blifva den högsta. Jag anhåller således
om proposition derpå, att Obligationerna
må ställas på högst 3 procents, och
Afskrifnings-räkningen på högst 2 procents
ränta, såsom Friherre af Nordin föreslagit.
Vi kunna sedan bestämma uppsägningstiderna,
då jag äfven vill afstå från att yrka
fyra månader, och i stället föreslå, att det
må ankomma på Banco-fullmägtige att bestämma
Obligationernas inlösen å vista eller
efter en högst två månaders uppsägning.
Friherre af Nordin: Med ^fägnad finner
jag, att Herr Hjerta instämt med mig
deruti, att räntan bör blifva högst 3 pro
-
»
74
Den i December e. m.
cent för Obligationer, och högst 3 procent
för Afskrifnings-räkning. Vi äro i dea delen
sålunda af lika mening och ifrån ali
tvist. Det återstår nu blott att bestämma,
om Obligalionerne skola vara endast på
uppsägning, eller både på uppsägning och
å vista. Herr Hjerta vill skilja dessa olika
slags Obligationer i afseende på ränteberäkningen;
men det är endast med det vilkor,
att alla Obligationer blifva på tid,
som jag för min del ingått på högre ränta
än 2 procent. Jag kan således ej medgifva
den klyfning af frågan, som äskas. Jag
tror, att vi böra framställa allt uti en och
samma proposition, ty annars kan möjligen
i en senare votering alla Obligationer blifva
ställda å vista, hvilket icke vore annat
än utgifvande af nya Bancosedlar med ränta.
Jag bestrider derföre all afklippning
af propositionen, jemte det jag fägnar mig
deröfver, att Herr Hjerta frångått sin begäran,
att man skulle upplåna emot 4 procents
ränta, som blott vore att bortkasta
penningar.
Herr Cederschjöld: Jag är till största
delen förekommen af den siste värde talaren,
och vill blott, hvad de 4 procenten
angår, påminna, att hela inrättningen ej är
för att låcka folk sätta penningar i Banken,
utan för att experimentera, om öfverllödiga
Capitaler finnas. Den är icke eller för
att låcka förtroendet från enskilda till Ban
-
Den 2 December e. in.
75
ken. Hvad skulle följden blifva, om Banken
upplånte penningar mot 4 procent, på
korrt lid eller å vista, för alt utlåna samma
penningar på längre tid mot 5 procent?
Jo, man skulle icke allenast skada den enskilta
crediten, utan äfven tillika blottställa
Banken för betydliga förluster. Den enskilta
crediten skulle skadas, ty de flesta
skulle heldre låna till Banken mot 4 procent
å vista eller på korrt uppsägning, än
till enskilta mot 6 procent på längre uppsägning,
och med osäkrare eller besvärligare
indrifning;— och Banken skulle blottställas
för förluster; ty en procent i vinst
vore ej tillräcklig för att hålla Banken skadeslös,
särdeles om lån skulle utgifvas mot
invisningar på gjorda varulefverancer, och
således tre bedragare kunde associera sig
för att erhålla 60,000 R:drs lån.
Jag anhåller derföre, att i propositionen
må intagas, att Obligationerna skola
vara på uppsägning, och Afskrifnings-räkningen
å vista.
Herr Hjerta: Jag trodde, att det förslag
jag vågade framställa, skulle förenkla
discussionen, och göra att vi kunde undvika
votering; samt att, då jag medgifvit
högst 3 procent för Obligationer, och högst
3 procent för Afskrifnings-räkning, den saken
skulle vara afgjord, och vi kunna skrida
till öfverläggning om upplåningen å vista,
äfvensom uppsägningstiden, hvarvid
Den 2 December e. m.
Friherre af Nordin ägde tillfälle göra sin
mening gällande. Men jag finner nu deremot
ej annat än en mängd frågor inblandade,
såsom om uppsägningen skaij blifva
på en, två eller fyra månader, samt oin
Obligationerne skola betalas å vista; och
då man såsom vanligt alltid begär votering
om sina sattser, ser jag ej något slut
på denna sak. De, som nu afgöra räntan,
måtte väl sedan kunna bestämma uppsägningstiderna.
Jag tror mig hafva gjort
tillräckligt, då jag sagt å vista, eller efter
en månads uppsägning, allt efter de låneutvägar,
som kunna finnas; ty om ingen
vill utlåna på mindre än 5 å 6 månader,
kan Banken ej upplåna å vista; men om
handlande upplåna penningar på en månad,
är ingen fara för Banken att göra detsamma,
enär naturligtvis Bancosedeln under
denna tid afbålles från cassan.
Herr Rosenblad: Om commpntarier beliöfdes
öfver det orediga behandlingssätt
Utskottets Utlåtande erhållit, så finnes nu
en ytterligare tillgång derpå uti det orimliga
förslag, att bestämma räntan, innan
man vet, under hvad vilkor lånen skola
upptagas och utgifvas. Jag hemställer, om
här finnas mera än två meningar, sedan
jag förenat mig med Friherre af Nordin,
och Grefve von Schwerin med Herr Hjerta,
Om Friherre Cederström ej afstår, är visserligen
hans mening den tredje; men iag
Den 2 December e. m.
71
hemställer, om det icke i alla fall är hattie
att hafva två voteringar, än alt votera
öfver en råd i sender. Vi stå nu, i slutet
af andra plenum, ännu vid första momentet
af Utlåtandet. Jag anhåller, att
Friherre af Nordins förslag må blifva Japroposition,
och Herr Hjertås förslag Contra-proposition,
samt får i förhand begära
votering.
Grefve Björnstjerna „ Magnus: Sedan
jag med största uppmärksamhet afhört discussionen,
och funnit, att nästan lika många
nuancer i meningar blifvit yttrade, sorn
det varit talare, tror jag dock, att det kunde
lyckas att sammanjemka meningarne.
Att Inskrifnings-räknirigen må blifva å vista
med en, högst två procents ränta, dervid
liar jag ej hört något invändas. Att
Obligationerne borde ställas på en, högst
två månader, har blifvit yrkadt; deremot
har jag icke hört någon begära 3 månader,
sedan Herr Rosenblad afstått derifrån; jag
hemställer derföre, såsom ett medium, att
tiden kunde sammanjemkas till 6 veckor.
Jag anser omöjligt att skilja räntan från
uppsägningstiden, och tror, att det vore
omöjligt, att nu först bestämma räntan.
Jag anhåller, att den jemnkningsproposition,
jag föreslagit, måtte framställas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då, efter hvad
lians Excellence af discussionen faltat, för
73
Den 2 December e. m.
närvarande funnos trenne serskildta meningar,
nemligen, dels Herr Rosenblads oell
Friherre af Nordins sammanstämmande förslag,
att Obligationerne malte ställas å högst
3 procents ränta, och minst 2 månaders
uppsägning, samt Afskrifnings-räkningen å
högst 2 procents ränta och betalning å vista;
dels Herr Hjertås senast framställde
förslag, att bestämma räntan för Obligationerne
till 3 procent och på Afskrifningsräkningen
till högst 2 procent med rättighet
för BancoFullmägtige att efter omständigheterne
bestämma Obligationernes inlösen
å vista, eller efter en högst tvänne
månaders uppsägning; och dels slutligen
Friherre Cederströms förslag, att, utan åtskillnad
mellan Obligationer och Afskrifnings-räkning,
bestämma räntan för alla lån
till högst 2 procent; ansåg Hans Excellence
sig böra framställa serskille propositioner
å hvardera af dessa förslag.
Herr Hjerta: Jag underställer om icke
det jemkningsförslag Grefve Björnstjerna
framställt, eller att uppsägningstiden måtte
blifva sex veckor, kunde inlagas uti Herr
Rosenblads proposition. Förhållandet är,
att Bankens utlåning står på 6 veckor, och
då kunde upplåningen få samma tid. Jag
hoppas, att vi utan votering skola kunna
afgöra denna sak, i fall vi följa Grefve
Björnstjernas uppställning. Jag bestrider
ej, att Afskrifnings-räkningen må blifva mot
Den 2 December e. m.
79
en a 2 procent, och Obligations-räkningen
mot 2 högst 3 procent. Jag blott bestrider
den bestämda uppsägningstid, som Friherre
af Nordin yrkat, och önskar att BancoFuIlmägtige
må få utgifva Obligationer å
vista. Det finnes således icke mera än en
enda punkt, hvaruti meningarne äro skiljaktige.
Ingen motsätter sig Afskrifnings-räkningens
räntebelopp, och ingen Obligationsräkningen
på uppsägning.
Herr Rosenblad: Meningen med alla
jemkningsförslag lärer väl vara, att båda
sidonie skola vara nöjda; men bär erbjuder
Herr Hjerta blott sine motståndare alt
sinsemellan förena sig. Jag tror, att vi på
den kortaste vägen kunna afgöra saken, om
vi genast votera.
Friherre Cederström.: Jag anhåller, alt,
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
först meddela proposition, att Afskrifningsräkningen
må löpa med högst 2 procents
ränta.
Herr Cederschjöld: Jag anhåller, att den
proposition först måtte framställas, att Obligationerne
blifva på 2:ne månaders uppsägning,
och Afskrifnings-räkningen å vista ;
samt att de förra må löpa med 3, och den
senare med högst 2 procents ränta.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att Hans Excel
-
8o
Den 2 December e. m.
lence väl för egen del ansett lämpligast,
att först framställa serskild proposition, rörande
lånen på Afskrifnings-räkning, enär
ingen stridighet i meningarne derom yppats;
men då proposition å hela frågan i ett sammanhang
blifvit vrkad, fann Hans Excellence
ordningen fordra, att den först framställdes.
Och hemställde Hans Excellence
altså, om Ridderskapet och Adeln biföll att,
på sätt Herr Rosenblad föreslagit, räntan
å Obligationerne må bestämmas till högst
3 procent med minst tvänne månaders uppsägning,
och onder vilkor att räntan upphör
vid förfallodagen, samt att räntan på
Afskrifnings-räkningen må bestämmas tili
högst 2 procent, med betalning å vista.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederström: Jag hemställer,
huruvida det för mig är möjligt, att besvara
en proposition, hvars ena del är öfverenstämmande
med hvad jag yrkar; men
hvars andra del innehåller motsatsen deraf.
Jag anhåller, att, på det man må slippa
Afskrifnings-räkningen, proposition må
framställas till bifall å densamma, enär ingen
strid derom varit. Derefter torde vi
få proposition på Obligationerna, ty endast
på sådant sätt blir öfverläggningen klar.
Herr Rosenblad: Om Friherre Cederström
får sin Afskrifnings-räkning inn i
Con
-
Den 5 December e. m, 81
Contra-propositionen, ser jag intet hinder,
att hans mening kan göra sig gällande. Herr
Grefven och LandtMarskalken befrias derigenom
från att framställa en onödig proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll, att, på sätt Herr
Hjerta föreslagit, räntan å Obligationerne må
bestämmas till 3 procent, och på Afskrifnings-räkningen
till högst 2 procent, med
rättighet för BancoFullmägtige att efter omständigheterna
bestämma Obligationernes inlösen
å vista, eller efter en högst 2:ne månaders
uppsägning.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
Herr Tham: Herr Hjertås förslag innehåller,
om jag fattat det rigtigt, att BancoStyrelsen
skulle berättigas upptaga lån
mot 2 procents ränta å Afskrifnings-räkning,
att betalas å vista, eller efter en månad,
samt mot Obligationer å 6 månaders uppsägning
och 4 procents ränta.
Herr Hjerta: Jag yrkade visserligen i
början Obligationer på 6 månaders uppsägning
och fyra procents ränta, men jag afstod
derifrån, för att ej försvåra öfverläggningen.
Jag trodde det då vara ganska enkelt
och ej obilligt, att få Afskrifnings-räk
5a
H. 6
Den i December e. ni.
ningen afskild i en särskild proposition,
och alt vi sedan kunde få proposition, huruvida
Ohligalionerne skulle vara med uppsägning
eller å vista. Nu är förhållandet,
att Friherre Cederström och jag begärt hvar
sin Contra-proposition, och att vi således
först måste votera derom; jag hemställer
likväl, hvartill det skall tjena, då vi kunde
slippa med en votering.
Flans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll, att lånen på Afskrifniugs-räkning
må ställas till betalning
med högst 2 procent.
Herr Hjerta: Vid den nu förestående
voteringen angående Obligationerne anhåller
jag, att milt förslag må blifva Contraproposition
till Herr Rosenblads förslag. '
Herr Cederschjöld: Då en af BancoFullmägtige
med så mycken ifver yrkar, att
man bör öfverlemna denna vigliga sak åt
Fullmägtiges afgörande, borde jag kan hända
icke sätta mig deremot. Men om jag
vore i Herrar Fullmägtiges ställe, skulle jag
ej önska mig ett sådant uppdrag; ty opinionen
kan lätt förändras, och andra Ständer
strängt utkräfva ansvar för Fullmägtiges
handlingar. Jag tror Fullmägtige böra
vara bäst belåtne med bestämda föreskrifter;
och jag kan ej annat än, af vänskap
för Fullmägtige, önska det, på det de icke
Den 2 December e. m.
83
i framtiden må blottställas för ledsamheter.
Jag tillstyrker derföre Ridderskapet och
Adeln, att bestämma Obligationernas ränta
till högst 3 procent, och uppsägningstiden
till minst i månader.
Herr Hjerta: Då jag föreslagit, att öfverlemna
åt BancoStyrelsen ett sådant om
pröfvande,
har det ej skett utan besinning
af de svårigheter, som skola uppstå vid bedömmandet
inom BancoStyrelsen af de ändamålsenliga
åtgärderna; men i medvetande
af ett godt samvete tror jag man lugnt
kan ansvara för följderna, om man rättar
sig efter de olika omständigheterna. Då jag
talat om upplåningen, har jag afsett, antingen
utlåningen skulle ske på kortare eller
längre tid. Man måste icke låta några skuggbilder
bedraga sig; jag ser så naturligt huru
denna rörelse skall skötas, att jag ansvarar
den sista talaren, att inga vådor och intet
klander skall uppslå. Det förstås, alt all
ting i verlden kan lyckas eller misslyckas,
men efter en noga pröfning tillstyrker jag,
att öfverlemna bedömmandet till BancoFullmägtige.
Herr Rosenblad: Efter tvenne dagars
discussion borde det vara öfverflödigt af
Herr Hjerta att söka få allt öfverlemnadt
åt Fullraägtige. För att vara conseqvente
hade vi, i sådant fall, utan voteringar, och
52 H. 6*
84
D e n 2 December e. m.
utan att ingå i sjelfva systemet, bort genast
öfverlemna afgörande! åt BancoFullmägtige.
Jag förnyar min anhållan om votering.
Grefve af Ugglas > Gustaf: Det synes
nära omöjligt, att i en voterings-proposition
afgöra så viii räntan, sorn den väsendtliga
omständigheten, om Obligationerna skola
vara å vista, eller med uppsägningstid. Jag
hemställer derföre, om vi ej först kunde
få proposition, huruvida Obligationerna böra
vara å vista eller på tid; vi kunde sedan
latt komma öfverens om räntan.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken yttrade, att då votering
redan blifvit begärd, ansåg Hans Excellence
sig böra föreslå följande Voterings-proposition:
Den,
som bifaller, att de Obligationer
Banken kommer att utfärda må ställas å
högst 3 procents ränta och minst 3 månaders
uppsägning, samt med förbehåll att
räntan upphör å förfallodagen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln väl bifalla, att ofvanberörde Obligationer
må ställas å högst 3 procents ränta,
men tillika besluta, att åt BancoFuIlmägti
-
Den a December e. m.
85
ge må öfverlemnas, alf. antingen liestämma
Obligalionerne till inlösen viii anfordran,
eller efter högst aine månaders uppsägning,
då räntan å förlallodagen upphör.
Friherre Cederström: Ordet högst 3
procent är alldeles detsamma, som bestämdt
3 procent, ty när det i Reglementet stadgas,
att man kan erhålla 3 procent för sina
penningar, lärer ingen sälta in penningar
i Banken, derest han icke erhåller 3
procent. Om BancoFulIruäglige endast bjuda
2 procent, erhålla de icke några penningar.
För min del anser jag 2 procent
vara alldeles tillräckligt, och är öfvertygad,
att samtelige Cassör skola insätta sina penningar
mot 2 procent. Ännu är icke summan
bestämd. Om räntan blir liten och
rörelsen stor, bör summan icke bestämmas,
och då är ej farligt, alt räntan är låg, ty
Banken vinner blott mera deraf. Jag önskar,
att 2 procent måtte i ena alternativet
af voterings-propositionen intagas.
Friherre af Nordin: Jag anser ordet
högst vara af stor vigt, emedan det ger
tillkänna, att BancoStyrelsen kail upptaga
lån för lägre ränta, just så som Friherre
Cederström önskar; utan detta ord kunde
fråga icke blifva om att nedsätta räntan.
Jag lager för gifvrt, att BancoFullmägtige
säkrast kunna bedömma, om 2^ eller 3 proeeut
är tjenligast. Jag tror icke, att en
86
Den 2 December e. m.
lägre procent hindrar allmänheten alt insätta
sina penningar. Jag anhåller, att propositionen
måtte få förblifva sådan den är.
Herr Hjerta: Om det vore i fråga att
sammanbringa penningar för ett visst ändamål,
vore det nödvändigt att, såsom Friherre
Cederström föreslår, söka få räntan
så låg som möjligt; men då frågan verkligen
är om en så obetydlig summa att upplåna,
så väl i Stockholm som i Götheborg
och Malmö, är det tydligt, alt BaucoStyrelsen
först försöker få så låg ränta som
möjligt. Jag tror, att ingen brist på medel
skall uppstå, och är öfvertygad, att
då kungörelsen utgått, BancoFullmägtige
häst blifva i tillfälle att bedömma, om icke
2 procent äfven kan fastställas för Obligationerna.
Frih erre af Nordin: Jag hemställer,
om icke till mera tydlighets vinnande, i
afseende å ordet högst tre procents ränta,
må insättas orden; efter BancoFullmägtiges
bepröf vande.
Herr Hjerta: Jag tror, att ordet ömsesidig
bör tilläggas framför ordet uppsägning
i Ja-propositionen, på det Banken äfven
må kunna uppsäga.
Herr Rosenblad förenade sig med Herr
Hjerta.
Hans 'Excellcnce Herr Grefven och
Den 2 December e. m.
87
LandtMarskalken framställde derefter följande
Voterings-proposition:
Den, som bifaller, alt de Obligationer
Banken kommer att utfärda må ställas å
högst 3 procents ränta efter BancoFullmägtiges
bepröfvande, och minst 3 månaders
ömsesidig uppsägning, samt med förbehåll
att räntan upphör å förfallodagen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln väl bifalla, alt ofvanberörde Obligationer
må ställas efter BancoFullmägliges
bepröfvande å högst 3 procents ränta, men
tillika besluta att åt BancoFullmäglige må
öfverlemnas, att antingen bestämma Obligat
i o 11 e r n e till inlösen vid anfordran, eller
efter högst 3:ne månaders uppsägning, då
räntan å förfallodagen upphör.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Orden efter Fullmäktiges bepröfvande stå
endast i rapport till räntan. Jag hemställer,
om de ej äfven böra rapportera sig
till uppsägningstiden, som är 2 månader.
Uppå förnyad framställning blef den
sist gjorde voterings-propositionen af Ridderskapet
och Adeln godkänd, hvarefter
den anslogs.
8S
Den i December e. m.
Friherre Cederström: Jag får reservera
mig emot voteringen, sedan jag ej fått min
mening, att räntan icke bör blifva högre
än 2 procent, intagen i voterings-propositionen.
Voteringen börjades kl. tre qvart till
9; och befnnnos vid dess stut, sedan en
voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 43.
Nej — 40.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Eaccellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln beslutat, att Obligationerne
böra ställas å högst 3 procents ränta efter
BancoFullmägtiges bepröfvande, och minst
2 månaders ömsesidig uppsägning, samt
med förbehåll att räntan upphör å förfallodagen.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half lill 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 4 December f. m.
39
Fredagen den \ December 1829.
Plenum klockan half lill 10 Förmiddagen.
Föredrogs ånyo och bifölls ExpeditionsUtskottels
den 3o sistlidne November under
N:o 274 aflåtne, och samma dag e. m.
på bordet lagde, memorial, med öfverlemnande
af Förslag lill ChartaeSigillatae-Förordning.
I sammanhang hvarmed uppläsles till
justering och godkändes följande från ExpeditionsUlskottet
inkomne Förslag till Rikets
Sländers underdåniga Skrifvelse!- till
Kongl. Maj:t:
N:o 247. Rörande stämplade pappersafgiftens
beräkning och utgörande för år
i83o och påföljande år.
N:o 275. Med förslag till Kongl. Maj:ts
Nådiga Kungörelse, angående den af Rikets
Sländer vid innevarande Riksdag beslutade
stämplade pappersaigiftens erläggande,
samt om hvad, vid controllen och uppbörden
deraf, iakttagas bör.
Fortsattes pröfningen af BancoUtskollets
den 22 sistlidne October under N:o 82 nfgifne,
och den 2 derpflföljde November e.
m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:is 48, 4ö» 5o, 51, 52 och 53
9°
Den 4 December f. m.
förut meddeldte Betänkanden, hvaruti grunder
för Bankens Lånerörelse, efter dess särskilda
utgreningar, för tidrymden intill nästa
Riksdag blifvit af Utskottet föreslagne.
Angående en på upplåningar grundad
Discontering för Handeln
och den större Rörelsen.
A') Rörande Upplåningen m. m.
2:0 Att den upplånade summans hela
belopp må utgöra högst 3 millioner Riksdaler,
men icke mera upplånas j än som i
föreskrifven läneväg kan åter utgå.
Friherre Cederströmj Jacob: För min
del anser jag ej någon bestämd summa böra
utsättas, men deremot i Instructionen för
BancoFullmägtige böra stadgas, att ej mera
får upplånas, än som kan utlånas inom
loppet af en månad. Endast BancoFullmägtige
kunna bedömma, om utlåningen kan
fortgå jemte fullgörande af de functioner,
som i öfrigt blifvit fastställde för Banken.
Skadligt vore, att bestämma något visst
belopp.
Herr Hjerta_, Gustaf: Då Ridderskapet
och Adeln redan beslutat, att upplåningen
skall ske både på Obligationer och Afskrifnirigs-räkning,
allt på 2 månaders betalningstid,
oell åtminstone hälften torde upptagas
mot Obligationer, anser jag, alt icke
Don 4 December f. rn.
9l
mera än 3 millioner bör upplånas, emedan
dessa Creditpapper icke lära blifva af
särdeles begärlighet. Dessutom skulle, i
fall upplåningsbeloppet vore obegränsadt,
BancoStyrelsen kunna se sig nödsakad att
ingå i så vidsträckta operationer, att deras
tillbörliga bedrifvande icke vore förenligt
med Styrelsens och Tjenstemännens öfrige
åligganden. Yi böra äfven ihågkomma, huru
BancoStyrelsen är utvald bland alla 4 Ståndens
Ledamöter. Oaktadt den bästa vilja
blir det Styrelsen omöjligt, att så noga känna
alla personliga förhållanden lill den grad,
som Friherre Cederström synes åsyfta i och
för den af honom föreslagna utsträckning.
Jag tillstyrker derföre, alt vi, såsom Utskottet
föreslagit, intill nästa Riksdag, bestämma
ett maximum för upplåningen af
tre millioner. Yi kunna derefter i följd af
inträffade resultater säkrast bedöma, huruvida
dessa operationer böra utvidgas, och
om andra delar af Bancorörelsen skola inskränkas.
Friherre Cederström: Vore frågan, såsom
den siste värde Talaren synes uppfattat
den, att öka upplåningen på namn, skulle
jag vara långt ifrån att tillstyrka någon tillökning
deri; men då frågan lärer vara att
belåna endast sådana handelsvaror, hvilka
icke äro underkastade förskämning, ser jag
icke, att man kan blifva bedragen på säkerheten.
BancoFullmägtige kunna ej mera
92
Deli 4 December f. m.
än Statens Embeismän se igenom kroppen
på menniskor, och fullkomligt bedöma deras
snart sagdt dagligen ombytlig» vederhäftighet.
Orsaken, hvarföre BorgareSlåndet
afstagit denna punkt, torde vara, att
namnbelåningen icke blifvit med nog bestämda
uttryck skiljd från varubelåningen.
Ståndet fruktade förmodligen belåningen af
falska vexlar. Hade varubelåningen varit bestämdt
uttryckt, och möjligheten al falska
pappers belåning förekommen, hade Borga
reStåndel visserligen bifallit förslaget. Om,
såsom Herr Hjerta synes åsyfta, operationen
skall ske blott på namnsäkerhet, anser
jag äfven ett belopp af 3 millioner vara
vådligt; men om den deremot inskränkes
till varor på nederlag, och utländske vexlar,
accepterade af solida Handelshus inom
landet, blott mottagas såsom borgen, anser
jag summan böra vara illimiterad.
Herr Bjerta: I händelse det skulle blifva
varubelåning, fordrades ett ökadt antal
tjenstemän och nödiga magaziner, som nu
aldeles saknas; men äfven i sådant fall skulle
jag tro, att det vore öfverflödigt bestämma
högre maximum än 3 millioner. Försigtigheten
fordrar, att vi icke nu inlåta oss i
för vidsträckta operationer, utan afvakta de
resultater, som visa sig intill nästa Riksdag.
I anledning af hvad Friherre Cederström
nämnt om farhågan för falska vexlar, såsum
en följd al utsträckt inrikes vexelrätt,
Den 4 December f. m.
9^
får jag erindra, ali inrikes vexlar icke äro annat
än ett nytt namn på räntebäraude skuldförbindelser,
enligt 1756 Ars förordning.
Beträffande förmågan bos BancoFulImägtige
att inställa upplåningen, när skäl dertill
förekommer, tror jag Utskottets mening
hafva varit, att Fullrnägtige skulle tillse,
det icke mera upplåntes, än som genast
kunde utlånas, så att någon ränteförlust för
Banken icke inträffade. Jag förnyar mitt
yrkande, att detta moment i Utlåtandet må
bifallas.
Friherre Boye, Ludvig: Med den siste
värde talaren delar jag ej åsigter i detta
ämne. Frågan är här endast om summan,
som skall upplånas, och likväl har man nu
ingått i discussion om sättet och villkoren
för utlåningen. Det är på detta sätt våra
öfverläggningar blifva så onödigt vidlyftiga,
hvilket skulle undvikas, om man ej
inblandade främmande ämnen. Beträffande
sjelfva hufvudfrågan, så har Friherre Cederström,
efter min öfvertygelse, rätt deri,
att om ej mera får upplånas, än som kari
utlånas, bör beloppet i öfrigt vara obegrunsadt,
ty om rörelsen behöfver större Capilaler,
böra de ock vara tillgängliga. Jag
ser ingen fara uti att med de villkor, som
Friherre Cederström och Utskottet föreslagit,
tillstyrka en obegränsad upplåning.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
yttrade mig redan i föregående Plenum om
94
Den 4 December f. m.
de vådliga följder för den beslutade Realisationen,
som skulle uppkomma af de nya
projecterne till lån på alla slags varor. Jag
önskar derföre, att, om likväl något skall
försökas, experimentet måtte blifva så i smått
som möjligt; och ber om proposition endast
på en million, hvilken torde blifva
ganska tillräcklig. Att, såsom någon yrkat,
göra upplåningssumman obegränsad, vore
detsamma som att icke vilja sätta någon
gräns för myntförsämringen.
Friherre Cederström: Med den siste
värde talaren skulle jag instämma deri, att
det vore vådligt belåna alla slags varor,
om frågan vore att göra det till fulla värdet;
men då det endast är föreslagit, alt
låna två tredjedelar, hälften, eller blott en
tredjedel af varans värde, och varan derjemte
måste vara försäkrad emot förskämning
och förstöring, kan jag ej betrakta
denna pant annorlunda än som lika god
nied silfver. Visserligen har Friherre Boye
sagt, att vilkoren för utlåningen ej höra
till denna discussion, utan att vi endast
ägde att öfverlägga om beloppet af upplåningssumman,
men då denna summas storlek
beror på de vilkor man fäster vid utlåningen,
skulle jag förmoda, att dessa vilkor
nödvändigt måste ventileras på samma
gång, som frågan om beloppet af summan.
Jag har äfven, såsom vilkor för att låta
summan vara obegränsad, antagit, att det
Den 4 December f. m.
borde ankomma på BancoFullmägtiges ansvar,
om de upplånte större belopp, än
som nästföljande månad kunde åter utlånas.
Man har invänt, att detta ej stod tillsammans
med de för Realisationen lagde
grunder; men då det bör bero på BancoFullmägtige
att bestämma tiden, inom hvilken
lånen skola betalas, förmodar jag, att
BancoFullmägtige lätt kunna rangera sig
med högst tre månaders och minst i månads
tid. Äfven torde det blifva nödigt att
utsätta 60 å go dagars sikt, emedan behof
af lån under liden kan uppstå. Herr Cederschjöld
påstår, att en million vore tillräcklig.
Jag anser den tjena till intet, och
göra hvarken godt eller ondt. Deremot skulle
jag tro, att de 5oo,ooo R:dr, som äro anslagna
till belåning på publika papper, kunna,
om summan i öfrigt blir obegränsad,
gerna indragas, och afsättas till Reservfond
vid ovanliga tillfällen af starka påkänningar.
Mig synes, att Herr Cederschjöld borde
finna, att, fastän han varit för, och jag
emot Realisationen, jag dock alfvarligare
än han bemödar mig om dess upprätthållande;
ty derigenom att man hopstapplar
hinder på hinder för näringarnes upplifvande,
kommer man slutligen derhän, att
icke hafva något mynt.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Då jag i
förra Plenum yttrade några ord i dessa
frågor, trodde jag, alt såsom ett hufvud
-
96
Den 4 December f. m.
vilkor borde antagas, att BancoFuIlmägtige
agde minska RörelseCapitalet, om Bankens
säkerhet det fordrade. På Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition har denna
frågas pröfning blifvit uppskjuten. För
min del instämmer jag uti det af Friherre
Cederström yrkade vilkor, att 5oo,ooo R:dr
skola afsättas såsom en Reservfond för ovanligare
tillfällen. Det är klart och naturligt,
att då beslut skall fattas om belåningssummans
storlek, måste grunderne för uppoch
utlåningen på samma gång pröfvas, ty
om man bifaller denna Reservfond, af 5oo,ooo
R:dr, kan upplåningen utsträckas längre. Man
synes derföre nu böra fatta ett preliminairt
beslut häröfver, för att icke sedermera komma
i oenighet med sig sjelf. Jag tillstyrker,
att upplåningen måtte sträckas ända
till 3 millioner, om man först har afgjordt,
att 5oo,ooo R:dr skola bilda en Reservfond.
Friherre Cederströms förslag, att upplåningssumman
skall vara obegränsad, är så
mycket mera origtigt, som det strider emot
gamla BancoOrdningen, och synes åsyfta
att skrämma Realisationens vänner, bland
hvilka jag räknar mig som en ganska varm
tillgifven. Å tillstyrkande att 3 millioner mätte
bestämmas såsom maximum, och 5oo,ooo
R:dr afsättas till Reservfond, anhåller jag
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, på det vi måtte komma ifrån
ett ämne, som eljest skulle inveckla våra
öfriga åtgärder i denna väg.
Fri
-
Den 4 December f. nn •
97
Friherre Boje: Då den siste värde talaren
nämnt, att man genom obegränsad
upplåningsrätt söker väcka oro för Realisationens
bestånd, får jag förklara, att ehuru
jag varit emot Realisationen, Sådan den nu
blifvit beslutad, jag dock icke tillegnar mig
beskyllningen, att vilja motverka beståndet
af hvad Pluraliteten beslutat. Äfven jag vore
icke för en obegränsad upplåningssumma*
om ej under vilkor att den skulle stå i förhållande
till utlåningsbehofvet och i förening
med nödig Reservfond. Hade man
bestämt, att ej mera än 2| millioner lingö
utlånas, så vore det rätt, att ej eller mera
fick upplånas. Jag anhåller, att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes meddela
oss proposition i enlighet med hvad förut
blifvit begärdL
Herr Munck af Rosenschöld j Eberhard:
Jag får till en början förklara mig emot
bestämmandet af någon gräns för upp- och
utlåningssummorna, då så väl personlig borgen
som pant af säker vara fordras till säkerhet,
således en större än för de gamla
Disconllånen. Jag får afsäga mig all delaktighet
i en sådan bornerad åsigt. Gränsen
sätter sig sjelf. I den mån man sätter
en godtyclig gräns för penniugetillgåugen,
sätter man den äfven för produclionens,
handelns och näringarnes utveckling(
samt för möjligheten att befrämja denij
5a H- 7
Dm 4 December f. m.
och man uppskjuter i ännu minst 4^5
år Nationens förkofran och välstånd. Man
har yttrat farhåga för, att de fordna Disconlernas
öde kunde förnyas vid verkställande
af ifrågavarande Låneinrättning. Jag
får dervid erinra, att ehuru Götha Canal
BolagsDiscont rörde sig med 4^5 millioner
på Afskriftnugs-räkning, var hela dess
förlust derå ej större än 2000 R:dr; och
Mal mö Disconts obestånd härrörde icke af
Afskrifnings - räkningens begagnande, utan
deraf att DisconlDirectionen på egen credit
och icke blott mot insatte capilaler utgaf
tre procents Obligationer i enorma summor
utan säkerhet, samt mera till uppmuntrande
af consumtion än af production, äfven
som mot för hög ränta. Ibland kan man
drifva försigtigheten så långt, att den rent
af blir oförsigtighet. I detta land, hvarest
finnes en sådan mängd af råämnen att bearbeta,
och så stora sträckor af till sin natur
frugtbar men ouppodlad jord, är det
ju oförsigtigt och ren förlust för Riket,
att, genom undanhållande af förlags-capital,
hämma industriens och productionens tillväxt.
Om samma principer blifvit följda i
andra länder, såsom Eugland, Förenta Staterna
och Frankrike m. fl., hade de fått
qvarstadna på samma låga ståndpunkt, på
hvilken Sverige nu står. Det är ej vi, som
behöfva experimenteringen af ifrågavarande
låneanstalt, den är redan gjord i andra länder,
Om den det ej vore, skulle äfven jag
Den 4 December f. m.
99
lill en början begränsa lånebeloppet; men
systemet är redan godkändt af andra länders
erfarenhet, hvartill vi i detta fall med
trygghet kunna förlita oss. Man bör besinna,
att landets välstånd icke beror allenast
af RörelseCapitalels arithmetiska förhållande
tili Bankens silfverfond, utan äfven
af dess förhållande lill folkmängd, handel,
jordbruk och näringar.
Ett klokt Creditsystem försämrar ej sedelmyntet.
I Januari 1812 bade vi omkring
80 sk. kurs, och för bela året en medelkurs
af icke 90 sk. Men sedan Lånsystemet
i Diskontväg 1818 blifvit så betydligen
inskränkt, hade vi redan i Dec. 1819
en kurs af i36 sk., och den föll ej betydligt,
emedan utländsk spanmål vida öfver
behofvet eller rättare ulan behof införskrefs,
förr än grödan följande året säkert kunde
beräknas blifva ymnig, och således spanmålsinförsel
onödig. Man påminner sig äfven,
huru efter 1826 års missväxt den stora
spanni ålsinförsel 11 ånyo jagade betydligt upp
kursen, som åter föll, sedan ej mer någon
införsel behöfdes. 1828 år i gröda var i
Sverige öfverflödig och väl inbergad, då
förhållandet var aldeles motsatt i England,
Frankrike och Holland. Hade vi då haft
den nu ifrågavarande Låneanstalten, så hade
våra Skånska köpmän ej varit tvungne
sälja säd till Köpenhamn med 1 R:drs vinst
5a H. 7*
100
Den 4 December f. m.
på tunnan, i stället för directe till nämnda
länder med minst 100 procents vinst.
Utländska, i synnerhet Köpenhamns handlande
skördade då den ofantliga vinst, som
kunnat tillskyndas våra egne Handlande,
hvilka då ock kunnat betala jordbrukaren
mer för säden, om en dertill tillräcklig LåV
neanstalt funnits, och denna hade förskaf
fat
vårt land minst så stor vinst, som hela
lånebeloppet; kortligen, om vi ej genom
inskränkande af vårt RörelseCapital ständigt,
i synnerhet ända sedan 1817, strypt
bandel, jordbruk och näringar, samt åstadkommit
en allmän penningeförlägenhet och
deraf följande Creditbrist, hade vi nu kunnat
realisera efter 96 sk. Om också nu
det ifrågavarande Lånebeloppet bestämmes
till högst 5 millioner, svarar det dock ej
emot det RörelseCapital vi förlorade genom
ProvincialDiskonternes indragning år 1818.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
För min del anser jag vigligt, att bestämma
upplåningsbeloppet, emedan deraf beror
det förtroende man kommer att hysa
för beståndet af det myntvärde vi nu stadgat.
Deremot inser jag ingen fara , att stanna
vid de af Utskottet föreslagne 3 millioner.
Vi tro oss äga ett RörelseCapital af 29 å
3o millioner, men vi känna ej, huru mycket
deraf circulerar i Finland och Dannemark.
Det är således ej lämpligt, att calcinera
efter denna summa. BancoUtskot
-
Den 4 December f. m.
101
tets förslag synes mig det lämpeligaste; och
då någon skada ej kan inträffa, när upplåd
ningen skall rätta sig efter utlåningen, an-r
ser jag 5oo,ooo R:drs Reservfond obehöflig,
och tillstyrker derföre att vi helt enkelt
måtte få proposition till antagandet af ett
maximum af tre millioner.
Herr Cederschjöld: Innan jag vidare
yttrar mig öfver sjelfva ämnet, anhåller jag
att få besvara en värd talares anmärkning
gar, helst jag fruktar, att någon skulle, af
de exempel han anfört, kunna låta förvilla
sig. Den värde talaren har åberopat coursens
förhållande 1812, då den stod omkring
80, oaktadt den nyss föregående sedelutsläppningen
och Discont-inrättningarne,
hvaremot coursen år 1819 var 136 å
i4o, efter Disconternas indragning. Jag får
derföre påminna, att sedelutsläppningar icke
genast visa deras menliga verkan på myntförhållanderne,
utan först sedan varuprisen
och arbetslönen ne hunnit sätta sig i förhållande
till myntstocken. En sedelutsläppning
medför tvärtom alltid i början några
år ett skenbart välstånd, till dess nyssnämnde
förhållande hunnit stadga sig; och då
först märker man, att myntet blifvit försämradt.
Dessutom bidrog handelns ovanliga
liflighet år 1812 väsendtligen att upprätthålla
den större sedelstockens silfvervärde;
då deremot stockningen i handeln
år 1819 måste nedsätta gedlarnes värde.
102
Den 4 December f. m.
Såsom ytterligare motbevis torde jag få erinra
om verkan af Riksgäldssedlarna, då de
först utgåfvos. De antogos i början till lika
värde, som Bäncosedlarne, samt beredde
ett skenbart välstånd, och låckade till
odlings företag. Men så snart varuprisen
hunnit sätta sig, och kommit i deras naturliga
förhållande till myntstocken, föllo
dessa sedlar på 1790-talet till den grad,
att de gällde vida mindre, än hvartill de
sedermera realiserades.
Samma värde talare bar äfven anfört
ett annat exempel, som likaledes erfordrar
närmare skärskådning, nemligen den i Skåne
föll i det år inträffade händelse, att köpmännen
sålde sitt hvete i Köpenhamn till underpris,
i stället att skicka det directe till
England, hvaraf talaren velat draga den slutsats,
att våra köpmän saknade medel för
större handelsföretag. Men otvifvelaktig! är
att skillnaden i tid och kostnader mellan
transporten till Köpenhamn och London är
så obetydlig, att brist på medel icke kunnat
vara en tvångsorsak för köpmännen,
att skicka sitt hvete lill Köpenhamn; utan
synes detta snarare hafva skett af brist på
industri och kunskap om de gällande prisen;
och under sådane förhållanden blifver
det alltid otillräckligt, att skaffa penningar,
så länge kunskaper och industri icke äfven
kunna disconteras.
Jag öfvergår nu till sjelfva saken, och
Den 4 December f. m.
får i afseende derpå erinra, huruledes nian,
genom dea ifrågavarande anstalten, motverkar
det ändamål man på annat håll synes
söka. Ty hvad blifver väl följden af
denna anstalt, om icke den, att alla Capitaler
skola dragas från landsorterna, för
att insättas i Banken, hvarifrån de icke så
lätt torde kunna komma landtmannen lill
godo, i brist på erforderlig säkerhet att erbjuda,
och personlig bekantskap med vederbörande.
Det blifver altså förnämligast
Stockholm, och på sin böjd närmast kringliggande
orter, som häraf kunna draga någon
fördel, under det tillgångar till lån på
detta satt betagas landtmannen i de afhigsnnre
orterna. Jag vidhåller på dessa skäl,
att ifrågavarande fond bör göras så liten
som möjligt, och förnyar min anhållan om
proposition att summan må bestämmas till
en million.
Friherre Boye: Den siste värde talaren
torde tillåta mig yttra, alt de Ledamöter,
som äro för den ifrågavarande lånerörelsen,
verkligen förstå det ändamål,
hvartill de syfta; ty, äfven under medgifvande,
alt låneanstallen i första handen
kommer köpmannen och den större rörelsen
till godo, befarar jag icke, alt den ju
ej i andra handen skall blifva fördelaktig
afven för landtmannen; och jag inser intet
skäl, hvarföre landsorterna icke jemväl skulle
blifva delaktige deraf. Emedlertid, för alt
D e ii 4 December f. m.
komma till ett slut, hemställer jag, om icke,
enär flere talares yttranden hvälft sig kring
4^de momentet i sammanhang med det andra,
man lättare skulle komma till målet
genom proposition i första rummet å 4;de
fnomeptet.
Herr Rosenblad j Bernhard: Under förutsättning,
att denna låneanstalt icke blifver
utsträckt till andra föremål, än dem,
som med vår Bank-inrättning kunna stå tillsammans,
är jag för inin del öfvertygad,
ptt för framtiden stor nytta deraf skall dragas
för handeln, och derigenom i andra
handen för de öfrige näringarne. Jag skulle
derföre gerna se, aft någon större summa
kunde bestämmas; men då frågan endast
är om en inrättning på prof, vågar jag för
närvarande icke tillstyrka högre belopp, än
Utskottet föreslagit, helst man bör taga i
betraktande de sönderstyckade beslut, sorn
åtfölja våra öfverläggningar i 4 Stånd, samt
vi ännu icke äga någon erfarenhet, huru
dessa beslut låta sig verkställas. Dessutom
förekommer ett annat hinder i de farhågor,
sorn hos måqga vid denna anstalt äro fästade.
Ett Stånd har redan afslagit hela
låneanstalten; och då det således erfordras
öfverensstämmelse hos de öfrige tre Stånden,
synes mig ställningen vara sådan, att
inga farhågor böra stötas. Jag vågar på
dessa skäl ej öfverstiga det belopp Utskotfet
föreslagit; men att gå derunder kan
Den 4 December f. m.
io5
jag ej eller tillstyrka. Summan skulle derigenom
blifva för obetydlig för alt löna
mödan af en serskild organisation, och vara
otillräcklig för att gifva ett praktiskt bevis
för saken. Jag hemställer alltså, om icke,
efter den vanliga sönderstycknings-theorien,
som hittills blifvit följd, och hvilken ger
anledning att förmoda, det öfverläggningarne
i detta ämne skola blifva utdragne
till nästkommande Mars månad, man först
bör bestämma totalsummans belopp, och sedermera
låta fördelningen deraf mellan Obligations-
och Afskrifnings-räkningarne blifva
föremål för serskild öfverläggning. Skulle
deremot dessa begge saker på en gång afgöras,
tillstyrker jag, att en million må
bestämmas för Afskrifnings-räkningen och
två millioner för Obligations-räkningen,
samt att momentet må erhålla följande lydelse:
Att den upplånade summans hela
belopp må utgöra högst 3 millioner Riksdaler
j och att högst en million deraf må
upptagas på Af 'skrif nings-råkning , samt de
öfrige 2 millioner, jemte hvad på Afskrifnings-räkningen
af den bestämda summan
tilläfventyrs ej erliålles, mot Obligationer
upplanas, men att i öfrigt icke mera må
upplänasj än som i föreskrifven låneväg
kan åter utgå. Meningen härmed är, att
Afskrifnings-räkningen aldrig må öfverstiga
en million, men att Obligations-räkningen
må öfverstiga 2 millioner med så mycket,
sorn tilläfventyrs på Afskrifnings-räkningen
Den 4 December f. m.
lian komma att fattas lill fyllnad i den bestämda
totalsumman af 3 millioner. Hvad
för öfrigt angår Herr Lefrens anmärkningar,
så uppskjuter jag att besvara dem,
såsom tillhörande fade momentet.
Herr Munck afa Rosenschöld: För att
förekomma en möjlig förvillelse af del exempel,
Herr Cederschjöld mot mig anfört, vill
jag blott erinra, att jemförelsen med Riksgäldssedlarne
aldeles icke bär ur lärn pel ig.
Dessa sedlar utgåfvos utan valuta, då deremot
här icke är i fråga, att utgifva mera,
än som utlånas mot fullgod säkerhet, ja
större än för de gamle Diskontlånen. En
hufvudsaklig orsak till Riksgäldssedlarnes
fall var för öfrigt den, alt FuIImägtige i
RiksgäldsConloiret låto af Regeringen förmå
sig, att inblanda Contoiret i Caffe- och
Jernhandel, hvaraf följden också blef, att
de vid nästföljande Riksdag 1800 förlorade
sitt förtroende, och att den ende af dem,
som satt sig emot Regeringens förslag, en
Ledamot af BondcStåndet, blef derföre mycket
förföljd, äfven efter 1809 års ofullständiga
revolution. Jag får vidare erinra,
att allt sedan December 1810 stod kursen
aldrig så hög, sorn ifrån December 1819
till Juli 1820, oaktadt den indragning af
så många millioner Diskontsedlar, som då
egt rum, hvilket är ett facliskt bevis, att
sedelmyntels silfvervärde ej ensamt beror
af sedelstockens arithemithiska förhållande
Den 4 December f. m.
till silfverfonden i Banken. Här är utomdess
nu icke fråga om en tillökning af sedelstocken
på ett sådant sätt, alt den skulle
tynga på silfverfonden, ty upplåningen föranleder
lill utlåning, och sedlarne gå icke
in för silfver, utan för fordringar. Slutligen
får jag anmärka, att det ej var sistlidet
års sommar, som köpmännen i Skånes
kickade sitt hvete till Köpenhamn, utan
det var sisllidne års höst och efterhöst, eller
för omkring ett år sedan och något deröfver.
Om än industrien och speculationsförmågan
varit större, hade Capitalerne dock
ej räckt till; de sände sin vara till Köpenhamn
den ena dagen, för att få sin betalning
den andra till nya uppköp, och de
kunde ej calculera i stort på de låga priserne
i Skåne, för att skicka stora partier
spannemål directe till England. Jag fortfar,
att yrka, det summans belopp må blifva,
icke obegränsad, såsom den rätteligen
borde vara, men åtminstone 5 millioner.
Herr Hjerta: Discussionen synes hafva
blifvit utsträckt till flere ämnen, än sorn.
äro föredragne; jag anhåller derföre, att
proposition måtte framställas endast å 2:dra
rnomentet, som nu följer i ordningen; ty
Herr Rosenblads förslag, att inblanda summans
fördelning mellan Afskrifnings- och
Obligations-räkningarne måste jag afstyrka,
för att afböja öfverläggningens invecklande
genom sammanblandning af flere ämnen och
Den 4 December f. m.
meningar, helst jag på förhand får förklara,
att jag ingalunda kan instämma deruti,
att inskränka Afskrifnings-räkningen till en
million, sedan Obligationerne blifvit ställde
på uppsägning. Jag föranlåtes häraf
att begära dessa ämnens åtskiljande i serskilda
propositioner, samt anhåller nu om
den proposition, att den upplånade summans
belopp må bestämmas till 3 millioner,
likväl med tillägg, att BancoFullmägtige
äga tillse, att det, som inflyter, må
åter blifva utlånt. Man har ifrågasatt, dels
att bestämma summan till annat belopp,
och dels att göra den helt och hållet oinskränkt;
och det är således häröfver vi nu
böra votera, i händelse saken derförutan
icke kan afgöras. För min del kan jag ej
instämma hvarken i summans inskränkning
till en million, enär anstalten derigenom
skulle blifva så obetydlig, att den ej lönade
mödan, eller i dess utsträckning till 5
millioner, då här blott är i fråga, att göra
början med en anstalt, som på 70 år vatit
ur bruk.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då flere Ledamöter
tycktes önska, att 4:de momentet,
angående sammanslående af den serskilda
fonden för lån på actier och documenter
med den ifrågavarande HandelsDisconten,
måtte före andra momentet till pröfning
företagas, fann Hans Excellence sig böra
derom inhämta Ridderskapels och Adelns
Den 4 December f. m.
tanka; och hemställde Hans Excelience altså,
om Ridderskapet och Adeln ansåg f.de
momentet böra först afgöras.
Ropades Nej.
Hans Excelience gjorde derefter proposition
till bifall å andra momentet; livilli
en proposition med Ja besvarades*
Herr Lefrén: Som jag begärt, alt proposition
först måtte meddelas å 4;de momentet,
hemställer jag vördsamt, om ej min
rättighet är öppen att sedermera* då 4;de
momentet lill pröfning förekommer, framställa
mitt förslag, oberoende af det beslut
Ridderskapet och Adeln nu fattat, angående
2:dra momentet. Jag kan ej annat än
anse oriktigt att bestämdt afgöra ett underordnadt
moment, som har så positift inflytande
på ett efterföljande hufvudmoment.
Herr Hjerta: Om Herr Lefton behagat
närmare genomläsa Utskottets förslag i
begge momenterne, är jag öfvertygad, att
han ej skolat finna något hinder för frågornas
afgörande i den ordning de af Utskottet
blifvit framställde. I 4-‘de momentet
står nemligen, att den serskilda fonden för
lån på actier och documenter skall med
upplåningsfonden sammanslås j icke inberäknas$
och jag tror således, att Utskottets
Utlåtande gifver den bästa ledningen för
sakens afgörande. — Sedan Ridderskapet
I IO
Den 4 December f. m.
och Adeln nu bifallit Utskottets förslag i
afseende på totalsummans belopp, anhåller
jag, på grund af det redan fattade beslutet
om inrättande af både Afskrifnings- och
Obiigations-räkning, alt summans fördelning
mellan dessa båda räkningar nu måtte bestämmas,
och får i sådant afseende föreslå
den proposition, att halfva beloppet upptages
på hvardera räkningen, likväl med
rättighet för BancoStyrelsen, alt, derest den
ena räkningen ej skulle begagnas till fulla
beloppet, men den andra derutöfver anlitas,
i sådant fall ändra proportionen efter
omständigheterna. Jag anser detta tillägg
så mycket nödvändigare, som jag är öfvertygad,
att upplåning mot Obligationer, ställde
på 3 procents ränta och 2 månaders uppsägning,
icke skall blifva möjlig.
Herr Cederschjöld: När man besinnar,
att allt, som upplånas på Afskrifnings-räkning,
skall vid anfordran återbetalas, men att
Banken sjelf åter utlånar på tid, som ännu
icke är bestämd, och kanske kommer att
bestämmas till 4 eller 6 månader; så hemställer
jag, om det icke är vådligt att upptaga
allt för mycket på en sådan Afskrifnings-räkning.
Jag tillstyrker derföre, att
ej mera än en million må bestämmas för
detta slags upplåning, det vill säga en tredjedel
af totalsumman, hvilket synes mig
aldeles tillräckligt.
Den 4 December f. m.
111
Herr Lefren: Sedan fråga nu uppställ,
alt hfes lii mm a, huru mycket af totalsummans
belopp skall upptagas pä hvardera
räkningen, sitter man åter fast på samma
punkt, sorn jag förut antnärkt; ty om den
serskildta fonden af 5oo,ooo R:dr blifver
använd såsom reservfond, är ingen fara alt
upptaga på Afskrifnings-räkningeii hulu mycket
sorn helst af de 3 millionerne, emedan
man då vet, hvarmed Banken skn 1 i betala
sina förbindelser h vista. Men ulan att
veta, om någon reservfond skall finnas, kan
jag ej bestämma mig, och jag nödgas förklara,
att den ordning, Utskottet valt för
sina framställningar, blott tjenar att åstadkomma
tortur vid tankans uttalande. Väl
bar Herr Hjerta sagt, att den serskilda fonden
skall sammanslås med upplåningsfonden;
men man bar ännu icke uttalat den
princip, att denna serskilda fond bör ligga
räntelös i Banken såsom reservtillgång, enär
omständigheterna sådant fordra. Skulle Utskottets
förslag i 4;de momentet blifva bifallet,
kommer den serskilda fonden att utlånas,
likasom allt det öfriga; och jag hemställer,
om man då vinner hvad Herr Hjerta
enskildt för mig erkänt fara det rätta, nemligen
alt den serskilda fonden af 5oo,ooo
R:dr bör blifva en reservfond.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken tillkännagaf, att plenum
komme kl. half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
na Den 4 December f. m.
Friherre Boye'. Då den siste värde talaren
nu närmare uttryckt hvad han menar
med sin begäran om en reservfond, och
sagt, att de härtill bestämde 5oo,ooo R:dr
skulle förhållas rörelsen, och ligga ränlelösa
i Banken, får jag erinra, att enär denna
serskilda fond förut tillhört rörelsen,
men numera, sammanslagen med upplåningsfonden,
skulle afräknas och qvarhållas så-*
som reservfond, blifver det arithmetiskt
klart, att RörelseCapitalet, i stället för en
åsyftad tillökning af 3 millioner, i sjelfva
verket endast ökas med två och en halft
Jag kan derföre ej neka, att jag finnér det
liberalt af Herr Lefren, att han synes vilja
förhöja totalsummans belopp till 3 och en
half millioner, till ersättning för den halfva
million, hvilken han såsom reservfond
vill undandraga rörelsen. Resultatet skulle
derigenom blifva detsamma, som Utskottet
åsyftat med dess föreslagne totalbelopp af
3 millioner; ty Utskottets mening har varit,
alt den serskilda fonden af en half
million äfven skulle ingå i rörelsen och
utlånas. Om således detta icke kommer att
ske, utan denna halfva million ständigt skall
qvarligga i Banken, anser äfven jag, att den
bör afräknas, och ersättning gifvas åt RörelseCapitalet
genom totalsummans ökande
till samma belopp.
Herr Hjerta: Jag ämnar ingalunda svika
de tänkesätt jag enskildt yttrat till Herr
Lef
-
Den 4 December F. m.
Lefren; men jag tan icte erkänna mig enskildt
hafva sagt annat, än hvad Herr Lefren
har godt tillfälle att göra gällande vid
föredragningen af 4;de momentet, der Utskottet
omnämner den särskilda fondens
sammanslående med upplåningsfonden. Jag
skull då söka upplysa sådane förhållanden,
som skola betaga Friherre Boye all farhåga,
att denna särskilda fond icke skall komma
rörelsen till godo; och jag skall tillika
söka visa, att Herr Lefréns förslag, rätt
uppfattadt, står väl tillsammans med rörelsens
oafkortade fortgång. Nu böra vi endast
hålla oss till den väckta frågan om
summans fördelning, som står i sammanhang
med det nyss fattade beslutet; och
jag får i sådant afseende förnya min begäran
om proposition, att hälften må upplånas
mot Obligationer, och hälften på Afskrifnings-räkning,
med rättighet för BancoStyrelsen
att, i händelse de finna, att
den ena låneutvägen icke till fulla beloppet
anlitas, då, på den andra mera eftersökta
utvägen upptaga återstoden.
Herr Rosenblad: När vi komma till
4:de momentet, skall jag instämma med
Herr Lefren, men intill dess .uppskjuter jag
att yttra mig om den saken; ty ehuru vigtigt
det kan vara, att få frågan om reservfonden
på förhand bestämd, föranleder den
jiu endast till en onödig discussion, som
5?. H. 8
Den 4 December f. m.
i nila fall vid /pde momentet sfcuHe" komtna
att. förnyas. Dessutom skulle raan med
samma skäl kunna anse lika vigligt, och
till och med ännu vigtigare, att äfven få
'utlåningsgrunderne på förhand bestämda;
ty afven desse hafva ett stort inflytande på
besluten om upplåningsgrunderne, och det
kunde lätteligen hända, alt man genom voterings-resultaten
slutligen kommer att stanna
i ganska heterogena beslut. Emedlertid,
då ett ämne måste företagas i sender,
anhåller jag, för alt komma till ett slut i
afseende på den nu förevarande frågan oin
fördelningen , att få uppställa följande contra-propösilion
mot Herr Hjertås: Att högst
en million må upptagas på Af skrifningsr
åkning, samt de öfrige ä millioner ne jemte
hvad på Af skr i filin gs-räkningen af den bestämda
summan tilläfventyrs ej er hålles
mot Obligationer upplånas. Det är mig för
öfrigt likgiltigt, om mitt förslag intages uti
Ja- eller Nej-propositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då Ridderskapet
och Adeln i sista Plenum beslutat
att bestämma proportionen emellan den
summa, som skall upplånas mot Obligationer,
och den, som skall upptagas på Afskrifuings-räkning,
sedan Ridderskapet och
Adeln fattat sitt beslut öfver 2ldra momentet,
samt detta moment numera blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallet, ansåg Hans
Excellence lämpligt, att nu inhämta Slån
-
Den 4 December f. m.
dets tanka, rörande upplåningssummans fördelning;
och hade en Ledamot, Herr Hjerta,
föreslagit, att af den bestämda summan 3
millioner Riksdaler Banco hälften eller \\
million må uppi ånäs mot Obligationer, samt
andra hälften eller million på Afskrifnings-räkning,
dock under vilkor, att derest
på den ena af berörde låneutvägar den stadgade
summan ej skulle till Iåns ärhållas,
BancoFulImägtige då må på den andra utvägen
söka att bekomma återstoden; hvaremot
en annan Ledamot, Herr Rosenblad,
yrkat proportionens bestämmande på sådant
sätt, att af ofvannämnde totalsumma 3 millioner
R:dr Banco högst en million må upptagas
på Afskrifnings-räkning, samt de öfrige
2 millioner, jemte hvad på Afskrifnings-räkningen
af den bestämda summan
tilläfventyrs ej erhålles, mot Obligationer
upplånas. Och finge Hans Excellence nu
först hemställa, om Ridderskapet och Adeln
fann för godt bifalla Herr HjértaS ofvanberörde
förslag.
Ropades Jä ocli Nej.
Hvarefter Hans , Excellence frågade,
om Ridderskapet och Adeln biföll det af
Herr Rosenblad framställda nyss om förm alte
förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence förklarade sig icke
kunna af de lemnade svaren med tillförlit
-
5a H.
8*
Den 4 December f. m.
lighet. utröna pluralitetens mening, samt
framställde ånyo proposition till bifall å
Herr Hjertås förslag.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att sorn, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröslät Nej,
Ridderskapet och Adeln således bifallit den
sist framställde propositionen.
Herr Cederschjöld: Jag anser saken så
vådlig i sin princip, att jag icke kan underlåta
att besvära Ridderskapet och Adeln
med begäran om votering, för att få deras
antal bestämdt utröndt, som inom detta
Hus hylla den mening, att Banken skall
upplåna en och en half million å vista, för
att sjelf utlåna på längre tids uppsägning.
Herr Rosenblad: Jemte det jag förenar
mig med Herr Cederschjöld i begäran om
votering, i anseende lill sakens vigt., utbeder
jag mig att få fästa uppmärksamheten
derpå, att då Herr Hjertås förslag lemnar
BancoFullmägtige rättighet alt efter omständigheterna
förändra den bestämda proportionen,
skulle det komma att bero af en
votering inom BancoStyrelsen, att upptaga
adelar af totalsumman på Afskrifningsräkning.
Herr Hjerta: Till besvarande af den
siste talarens anmärkning behöfver jag blott
Den 4 December f. m.
"7
ei indra, att besluten inom BancoStyrelseo
fattas efter muntligt anförande lill Frotocollet,
hvaruti jag tror finnas en tillräcklig
garanti.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande voterings-proposition:
Den,
som bifaller, att, af den bestämda
summan 3 millioner Riksdaler Banco,
hälften eller i* million må uppiånas mot
Obligationer, samt hälften, eller \\ million,
på Afsluifnings-iåkning, dock under vilkor,
att, derest på den ena af berörde låneutvägar
den stadgade summan ej skulle ti 1 f
Iåns erhållas, BancoFullmägtige då må på
den andra utvägen söka alt bekomma återstoden,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adelli besluta , att, af ofvannämnde totalsumma
3 millioner Riksdaler Banco, högst
en million må upptagas på Afsk riffi i ngsräkning,
samt de öfrige i millioner, jemte
hvad på Afskrifnings-räkningen af den bestämda
summan till äfven tyrs ej erbålles,
mot Obligationer uppiånas.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapel
och Adeln godkändes, samtanslogs^
Den 4 December f. m.
Voteringen börjades kl i. e. m.; oell
hefuiinos efler voteringens slut, sedan först
en voteringssedel blifvit undantagen oell
förséglad', samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, men derefter, i följd af paria vota,
den a Ilagd a förseglade voteringssedeln
jemväl öppnats, rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 4,9-  Nej — 48.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde Prntocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LancltMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit Herr
Hjertås i Ja-propositionen upptagne förslag.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half lill 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen d. 4 December 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af BancoUtskottets
den 22 sistlidne Oclöher under N:o
I) c n 4 Dt: c v ,n b e i' m.
"9
82 afgdne, socli <Ieu■ 2 derpåföljde November
e. m. på bordet I:»,"<le, Utlåtande i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:ris 48» 4.9> 5o, 5t, 5a och
53 förut meddeldte Betänkanden, hvaruti
"runder för B ankens Lånerörelse, efter dess
särskilda utgreningar, för liderymdeu intill
nästa Riksdag blifvit af Utskottet föreslagne.
A11 gående en på upplåningar grundad
Discontering för Handeln
och den större Rörelsen.
A) Rörande Upplåningen m. m.
Herr Rosenblad , Bernhard: Den i förmiddags
genom votering afgjorde möjlighet,
att uppdrifva Afskrifnings-räkningeu ä vista
till 2,999,000 R:dr, gör så mycket nödvändigare
den anhållan, jag tillåter mig
anmäla hos Herr Grefven och LandtMarskalken,
att till Ridderskapet och Adeln
må framställas följande proposition, såsom
tillägg till ard.ra momentet, nemligen: Dock
må ej af Räntekammaren, RiksgäldsContoiret,
eller annat under Statens omedelbara
styrelse stående Verk, lån på Af-,
skrifnings-räkning e/nottagas.
Friherre Cederström, Jacob: Jag bestrider
det af Herr Rosenblad föreslagne
lili ägg. Det finnes intet skäl, att icke göra
StatsVerkets eller Gassors medel frugtbara,
då sådant kan ske ulan att rubba Bankens
120 Den 4 December e. m.
functioner; och StatsVerkels medel äro i
saela ut afseende för Bankens upplåning så
mycket hällre, som BancqStyrelsen kan i
förväg beräkna beloppet åf de summor,
hvilka SlulsVerket pu i förväg kände tider
har behof alt lyfta.
Herr Rosenblad: Troligen har Friherre
Cederström icke gjort sig mödan genomläsa
BancoUtskollets Utlåtande. Der står i
början en uppgift, huru Lånerörelsen är beskaffad,
och jag uppmanar Friherre Cederström
att upptäcka en enda brist. Detta
Utlåtande innehåller, att, vid 1828 års
slut, utgjorde fordringar mot rörlig pant
och på korrt tid 1,548,284 R.'dr; fordringar
mot orörlig pant och på längre terminer
5,435,427 R:dr; och fordringar i Discontväg
till det mesta på namnsäkerhet
9,344,55g, eller tillsammans 16,328,272 R:rlr.
I och för tillvägabringandet af denna summa
har Banken ägt att tillgå upplånade medel
mot Obligationer på uppsägning 969,5.25
R:dr; deponerade medel i VexelBanken, som
dock skola vid anfordran ägarne tillhandahållas
2,876,033 R:dr, hvilka, om de icke
upptagas, skulle göra bristen ännu större,
och således fordra antingen en inskränkning
i utlåningen, eller ock utgifvandet af
nya sedlar. Bland tillgångarne äro äfven
upptagne den så kallade grundfonden, samt
guld och silfvervärden evalverade efter 128
sk. curs, utgörande 3,800,000 R:dr, Hvad
Den 4 December e. m.
I 2 I
derutöfver användes till de ofvannämnda
ullåningarne, eller 8,682,713 R:dr, är alt
anse såsom tillkommet endast och allenast
i följd af det stadgande, att Bankens sedlar
såsom mynt i Riket erkännas, enär detta
ford ringsbelopp ej grundar sig på någon
hos Banken befintlig tillgång. Då Banken
således redan äger millioner utelöpande
blott på credit, skulle, om man äfven
borttog de deponerade medlen utur
vexelräkningen, man vara tvungen att utgifva
nya sedlar. Dessutom tror jag, i motsatts
med Friherre Cederström, alt i December
månad, då StatsVerket ligger i
förskott för statsutgifterna, behållningen i
Cassorna är ringa; och om densamma äfven
skulle stiga öfver en half million, som
kunde insättas i Banken för att gifva ränta,
måste dessa penningar dock återtagas
från Banken under de första tre månaderne
af nvå året, innan uppbörden från Länen
börjar ingå, och delta skulle blott göra
rörelsen mera precaire. Jag frågar då,
huru skulle Banken fylla bristen, när dessa
medel utlogos. Ehuru jag visserligen
icke vill täfla med Friherre Cederström i
ihärdighet att försvara en fattad mening,
tror jag, så länge laglig väg är öppen, att
yrka ordning, mig böra yrka proposition
å det af mig föreslagne tillägg, och får jag
på förhand förklara, att jag ej utan votering
ufstår derifrån.
I 22
D e ii 4 D e c e m b c r e. ro.
Friherre Boye, Ludvig: Jag tror mig
höra begagna min ratt, att begära Herr
Rosenblads tillägg, äfvensom Friherre Cederslröms
anmärkningar dervid, på bordet.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag vill ej bestrida Herr Rosenblads
Önskan i afseende på det föreslagne tillägget,
i fall det kan lugna honom; men jag
får erinra, att Kongl. Majrts försäkran af
år 1668, som utgör grundcontractet för
Banken, förvissar Banken, att alla Statens
intrader skola gå genom Banken. Annorlunda
var förhållandet med behåliningarne
på löpande årets intrader. Desse brukade
man i Carl XI:s tid förränta i LåneBankeu.
Friherre Cederström: Hvad angar Friherre
Boyes försök, att lägga Herr Rosenblads
tillägg och mina anmärkningar dervid
på bordet, så lärer detta försök icke
vara verkställbar^, ty enligt Grundlagen
kunna vi med förändringar antaga ett Utlåtande,
då det andra gången förekommer;
men, såsom jag hoppas, skola vi dock afslå
Herr Rosenblads förslag. Herr Rosenblad
har trott, det jag ej tagit kunskap om
Utlåtandet, och har yttrat, alt StatsVerkets
tillgångar äro om vintern helt och hållet
anlitade, men att StatsVerket om sommaren
deremot har öfverskott i Banken; hvem
tviflar väl på detta? Jag yttrade, att under
sommarmånaderne, då StatsVerket har
Den 4 December e. 111.
öfverskott af medel, skulle det vara välgörande
för rörelsen, om dessa medel utlånades
från Banken; om vintern åter, då
de handlande ej hafva behof af penningar,
men StatsVerket deremot behöfver sina medel,
kunna de dragas ifrån rörelsen. Det
må vara Herr Rosenblad förbehållet, att
tillvita mig envishet; här är fråga om att
i sjelfva saken bereda ett lyckligt slut för
samhället; och då man ej vill hindra näringarne
att få medel, bör man dervid ej
fästa vilkor, sorn hindra Cassör, hvilka på
flere månader ej behöfva sina medel, att
insätta dem i rörelsen. Vill man hindra
näringarne att erhålla medel, bör man bifalla
Herr Rosenblads förslag; vill man deremot
befordra dem, måste man afslå detsamma.
Jag bestrider Herr Rosenblads tillägg,
och som votering redan är begärd,
är det helt enkelt, att vi, till tidens vinnande,
genast företaga densamma.
Herr Rosenblad: Sådana behållningar,
som Grefve von Schwerin i senare delen
af sitt yttrande omnämnt, vill jag visserligen
icke hindra från att kunna insättas
på Obligations-räkningen, endast de Cassör,
som bestrida Statens dagliga utgifter,
icke derstädes insätta sina cassa-behållningar.
Dessa medel finnas redan bland Bankens
tillgångar beräknade, och kunna icke
för andra gången utlånas, utan att sätta
bankens hela tillvaro på spel. Att der
-
124 Dtn 4 December e. m.
emot de af Grefve von Schwerin omnämnde
mede! insattas å Afskrifnings-läkniugen,
kan icke vara orätt, om Kongl. Maj:t der ■
lill lemnar sitt Nådiga tillstånd. Särskilt
får jag begära upplysning, om ej i början
af Riksdagen en motion, väckt af Herr Lagerhjelm,
hvilken motion lärer vara behandlad
uti BancoUtskotlets Betänkande
N:o 47 > sonl af alla Stånden blifvit bifallet,
och i hvilket afslogs-förslaget att göra
Cassornas behållningar räntebärande; jag
hemställer, om det är lämpligt, att nu fatta
ett alldeles motsatt beslut.
Friherre Sprengtporten > Jacob Wilhelm:
Det torde vara mindre nödigt alt
besvara Herr Rosenblads sista yttrande,
emedan StatsUtskottet inkommer med eli
Betänkande, som tillstyrker Rikets Ständer,
att meddela sine Fullmäglige i RiksgäldsContoiret
instruetion, att göra derstädes
varande behållningar fruktbärande.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: I
anledning af hvad som blifvit ytlradt, får
jag tillkännagifva, att jag, lika med Friherre
Cederström, ej inser någon våda att
på Afskrifnings - räkningen mottaga StatsVerkets
medel från de allmänna Cassorna.
Banken bör tvärtom vara säker, att ej blifva
presserad med utbetalningen af dessa
medel, emedan man ungefärligen kan veta,
närde påfordras. Men jag tycker mig finna ei^
Den 4 December e. m. 125
annan betänklighet. Då nemligen dessa medel,
lill följd af allmänna författningar,
1111 skola insaltas i Banken räntefrilt, ser
jag ej, hvartill det kan tjena Banken att
hädanefter för samma medel erlägga ränta.
Dock har jag kanhända genom denna erinran
endast förrådt min okunnighet om förfallningarne
rörande detta ämne.
Herr Hjerta_, Gustaf: I sjelfva Bankens
försäkran är redan sagdt, att alla kronans
medel såsom tull, tolag m. m. få insättas
i Banken; och således finnes redan
en föreskrift i delta afseende. Man kan
dessutom ej komma till mera än en viss
grad af controll, ty om några individer
missbruka den Cassa de hafva om händer,
skulle väl vi derföre böra befalla oss med
dessa små detaiiler; vi böra blott lenina
allmänna föreskrifter, och låta vederbörande
tillse, huru de efterlefvas. Hvad
RiksgäldsContoirets medel angår, står det
redan i i8a3 års Instruction föreskrifvit,
att de skola göras fruktbärande mot 3 procent,
på hvilken grund jag icke kan tillstyrka
någon speciel föreskrift i detta afseende.
Herr Rosenblad: Om det verkeligen i
den närvarande BancoOrdningen finnes påbudet,
att Statens medel skola gå igenom
Banken, så är dock intet förloradt derigenom,
att vi i sjelfva beslutet tillkännagif
-
126 Den 4 December e. m,
va, alt ifrågavarande medel få insättas emot
ränta på Afskrifnings-räkningen. I anledning
af hvad Friherre Sprengtporten anfört,
hör jag nämna, att utväg är öpnad på Obligations-räkningen;
ty andra medel, ände,
som insättas på 2 månaders uppsägning,
han väl icke RiksgäldsContoiret äga. Jag
vill ej yrka någon inskränkning deruti, men
förnyar blott min anhållan, att RiddarhusSecreteraren
ville upplysa, huru BancoUtskottets
Betänkande N:o 47 blifvit afgjordt.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare:
I anledning af Herr Rosenblads begäran,
får jag äran vördsamt upplysa, att RancoUtskottets
i anledning af Herr P. Lagerlijelms
motion, att hälften eller två tredjedelar
af alla publika Verks behållningar i Banken
måtte i Discontväg utlånas, under N:o
47 afgifne Betänkande innehåller afstyrkande
af berörde motion, och blef den förste
sistledne Augusti af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Herr Hjerta: Den Kongl, försäkran
angående Banken innehåller, såsom jag förut
nämnt, föreskrift uti ifrågavarande afseende.
Om således BancoStyrelsen förmärker,
att på upplånings-räkningarne insättas
allmänna medel, behöfver den blott vända
sig till Auctoriteterna, som då förekomma
detta. Revisorerna tillhörer det sedan att
ytterligare efterse förhållandet. Jag tror
Den 4 December e. m.
,27
således, alt ingen särskild föreskrift behöfves,
oell är öfvertygad, att, om man återgick
i allt till BandöOrdningen, stöde Banken
i vida bättre skick.
Herr Rosenblad: Sedan Herr RiddarhusSccreleraren
upplyst, att Betänkandet
]N:o 4y, som'afstyrker utlåning af Allmänna
Gassors behållningar, blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, hemställer jag
lill Friherre Cederström och Herr Hjerta,
huruvida de anse något hinder möta för
BancoUtskottet, alt i Reglementet utfryckeligt
stadga, att, i stöd af detta Rikets
Ständers beslut, några sådana Cassors medel
icke få på Afskrifmngs-räkningen insättas.
Skulle Herrarne icke bestrida, att
delta är ett solklart Corollarium, anser jag
rnig icke vidare böra yrka det begärda tillägget,
men i annat fall tinner jag nödvändigt
att förnya min anhållan om proposition
derå.
Herr Lefren, Johan Pehrt Den siste
talaren har medgifvit, alt de publika verken
kunde göra sina medel fruktbärande på
Obligations-räkningen; men påstått, i anledning
af RiddarhusSecreterarens nyss lemnade
upplysning, att Ridderskapets och Adelns
redan fattade beslut hindrade dessa medels
insättande på Afskrifhings-räkningen. Jag
ber Herr Rosenblad öfverväga, om det är
riktigt att han, till styrka för sin satts»
128 Den 4 December e. m
anför Ridderskapets och Adelns beslut öfver
Herr Lagerbjelms motion, för att få
vapen mot sina motståndare. Antingen skall
lian säga, att dessa medel icke få insättas
på någondera räkningen, eller att de få
insättas på båda räkningarne utan binder
af Ridderskapets och Adelns beslut. Jag
antager det senare alternativet. Herr Lagerhjelms
motion handlade blott om att
öka den redan varande Disconten, ty då
tänkte ännu ingen på att inrätta en särskild
HandelsDiscontfond. Man afslog motionen
endast derföre, att man ej i vanlig
discontväg ville öka rörelsen.
Grefve von Schwerin: Om, på sätt
Herr Rosenblad föreslår, BancoUtskottet
skulle i Reglementet stadga ett särskilt förbud
alt mottaga allmänna cassors medel på
upplånings-räkningarne, får jag underkasta
mig ett sådant beslut; men står det icke i
Reglementet, skulle Fullmägtige finna sig
förbundna att derpå fästa Regeringens uppmärksamhet,
såsom en sak, hvilken icke är
tillåten.
Friherre Cederström: Herr Cederschjöld
har anmärkt, att han var oviss, om det
icke vore vådligt berättiga Banken att mottaga
Statsverkets behållningar, emedan de
redan stå i Banken förut utan ränta. Detta
är visserligen sannt, men Banken har icke
rätt
Den 4 December e. m.
rätt att de samma utlåna, utan att först
upplåna dem. Om Banken, då sedlarne
insättas, korssar öfver deni, har hvarken
Banken eller Statsverket nytta deraf. Men
om Banken lånar upp desse medel mot 2
procent, och lånar ut dem mot 5 procent,
så har Staten Sverige 3 procents vinst derpå.
Derföre bör en sådan anstalt hvarken
bifallas eller förbjudas, ty sådana omständigheter
kunna inträffa, att Styrelsen vill
hastigt återfå sina medel, och då kunna
dessa ej på en gång vara att erhålla utan
att störa Bankens Credit. Man kan ej föreställa
sig ett slikt försök hos de styrande,
ty då voro Statens inkomster utan värde.
Af alla låntagare och långifvare måste
således RiksgäldsContoiret och StatsContoiret
vara de pålitligaste. Om en sådan rörelserätt
behandlas, kunna Statsverkets medel
vara att påräkna för 2 ä 3 månader.
Jag anhåller om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till afslag å Herr
Rosenblads tillägg, och då Herr Rosenblad
sjelf begärt votering, anhåller jag att hans
tillägg må blifva Ja-proposition, och att
Contra-propositionen må innefatta afslag å
detsamma.
Herr Rosenblad: Friherre Ged erströms
anmärkning skulle vara ganska riktig, om
ej Banken hade utlånt allt hvad Statsverket
insatt och ändå något derutöfver. Det
5a H. o
Dpd 4 December e. m.
går således icke an, att för andra gången
utlåna dessa medel, emedan sådant endast
vore en ny sedelfabrication, som åtminstone
före vexelluckans öppnande vore ganska
vådlig. Jag skulle icke dervid fästa någon
vigt, om BancoOrdningen ännu vore i kraft,
men för det närvarande gäller den föga.
Det finnes till exempel en § i densamma,
sorn stadgar, att inga Creditsedlar få utgifvas;
likväl hafva vi i ioo år ägt sådana. I
§ stadgas, alt Banken skall upplåna penningar,
för att sedermera utlåna dem; likväl
har sådant icke förr kommit i fråga än
vid denna Riksdag. BancoOrdningen är en
förskräckligt svag grundmur att stödja sig
vid. Sedan Herr Lefren bevisat, att Ridderskapets
och Adelns beslut öfver Herr
Lagerhjelms motion tjena till intet, måste
jag förblifva vid min anhållan om proposition
på det af mig föresiagne tillägg. En
förlorad votering kan ej öfvertyga mig, att
jag har orätt.
Herr Cederschjöld: Friherre Cederström
har i anledning af mitt förra yttande anmärkt,
att de penningar, som insättas af
Statsverket i Banken, ej få af Banken användas,
utan skola der vara ett orubbadt
depositum. Jag fruktade verkligen, att så
var; men då jag besinnar att BancoOrdningen,
om jag rätt minnes, säger, att Statens
medel skola insättas i Banken till dess
nutriment; så kan jag ej föreställa mig an
-
Den 4 De er mb er e. ni.
nät, än alt de skulle få disponeras, Mott
motsvarande summor alltid höllos Statsverket
tillhanda; ty hvad nylla skulle Banken
eljest hafva af dylika insättningar?
Friherre Boje: Om den af mig föreslagne
bordläggning ej kan bifallas, förenar
jag mig uti Friherre Cederströms anhållan,
att vi ju förr dess häldre måtte få
proposition och votering, på det Ridderskapet
och Adeln må få sysselsätta sig med.
något annat, än digression på digression.
Herr Hjerta: Jag förenar mig med den
siste talaren, och vill endast tillkännagifva
min förundran deröfver, att Herr Rosenblad
icke vet, alt BancoOrdningen ännu är
i full gällande kraft. Den är ännu icke
ändrad hvarken af något hemligt eller offentligt
Utskott.
Grefve von Schwerin: Jag hemställer,
om formlig proposition skulle göras på Herr
Rosenblads tillägg, och votering derpå följde,
med det resultat, att Kongl. Maj:ts
försäkran af 1668 ej respecteras, hvad följden
deraf blefve. Jag tror, att en sådan
proposition hvarken behöfves,eller kan göras.
Friherre Cederström: Det lärer ej vara
1 fråga, att BancoOrdningen är så helig,
att den ju icke kan ändras, derest Rikets
Ständer öfverenskomma derom, då ett se5a
H. 9*
1^2
Den 4 December e. m.
rare beslut måste i Instructionen insiittas.
Men derföre är ej Herr Rosenblads föreslagne
tillägg rimligt, utan hoppas jag, att
Riaderskapet och Adeln afslår detsamma.
Herr Rosenblad: Beklagligen finnes ingen
§ i BancoOrdningen, som icke blifvit
bruten, med undantag af den, som stadgar,
att en tredjedel af Commissarierna skall
vara af hvarje Stånd. Friherre Cederström
bar också mot Herr Hjerta och Grefve von
Schwerin yrkat, att BancoOrdningen ganska
lätt kan förändras. Jag anhåller ora
proposition på mitt tillägg; men skulle denna
proposition blifva med Nej besvarad,
skall jag visserligen icke besvära med en
votering, utan vara nöjd med att hafva
gjort hvad jag kunnat, då jag försvarat hvad
jag ansett rätt samt öfverensstämmande med
ordning och formlig lag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll det af Herr Rosenblad
föreslagne tillägg, så lydande: Dock
må ej af Räntekammaren, RiksgäldsContoiret
eller annat under Statens omedelbara
styrelse stående Verk, län på Afskrifnings-räkning
mottagas.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence frågade, om
D e ii 4 December e. m.
Ridderskapet och Adelil fann för godt afstå
terörde tillägg.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence förnyade dessa tvenne
propositioner; men de blefvo båda åter
med Ja och Nej besvarade.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, det han af de lemnade svaren
icke kunnat tillförlitligen utröna Ridderskapets
och Adelns pluralitet; hvadan frågan
icke torde kunna utan votering afgöras.
Friherre Boye: Hos Ridderskapet och
Adeln har jag väckt en motion derom, att
alla extra intrader borde göras fruktbara;
Ridderskapet och Adeln har förvisl motionen
till Utskott. Skulle väl, genom en votering,
denna motion nu afgöras, innan något
Betänkande deröfver ännu inkommit?
Jag bestrider en slik votering, och begär
votering derom, huruvida det skall voteras.
Friherre Cederström: Enligt Riksdagsordningen
får man icke votera om det
voteras skall. Hvad beträffar Friherre Boyes
motion, så äger han göra sin mening gällande,
då Betänkandet deröfver inkommer.
Skulle ämnet redan vara till hans fördel
afgjordt, kan han väl icke mera begära.
Grefve von Schwerin: I händelse ingen
begärt votering, anhåller jag, att Herr
Den 4 December c. ni.
Grefven och LaiultMarskalken täcktes ännu
en gång framställa proposition. Jag har
tyckt mig finna, att Ridder skåpet och Adelil
icke antagit Herr Rosenblads tillägg.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde anjo , om Ridderskapet
och Adeln fann för godt bifalla
det af Herr Rosenblad föreslagne tillägg.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellenee
tyckt sig finna, Nej öfverrösta! Ja,
Ridderskapet och Adela således icke bifallit
Herr Rosenblads tillägg.
3:o Att upplåning må ske vid Banken
i Stockholm * äfvensom vid LåneContoiren i
Götheborg och Malmö > samt endast i jemna
5oo Riksdalertal,
Herr Hjerta: Jag inser alla de svårigheter,
som möta vid en Afskrifnings-räknings
inrättande på 3:ne särskilta ställen,
så att ej en viss summa skall öfverskridas,
men vågar ändock föreslå bifall till detta
moment, hvarigenom en sådan räkning tillätes
äfven i Götheborg och Malmö , såsom
det enda sättet att göra u vista rörelsen
nyttig för näringarne.
Friherre Boye: I det förslag Utskottet
afgifvil, begär jag den ändring, alt i stället
Den 4 December e. in.
för det minimum blifvit bestämdt lill 5oo
R:dr, det må utsättas till 100 R:dr. Om
afsigten är att endast tjenstaktigt gå tillbanda
Stockholms rörelse, kan, Utlåtandet
vara riktigt; men om meningen är, alt
det öfriga Sverige skall få deltaga, deruti,
och om man vill vara. rältvis emot Landsorterna,
måste man medgifva, att 5oo R:dr
är för stor summa, och rättvist nedsätta
den till 100 R:dr. Jag anhåller om pro-„
position derå.
Herr Rosenblad: Då jag anser rörelsen,
böra bedrifvas så väl i Stockholm, som i
Götheborg och Malmö, kan jag ej instämma
med Friherre Boye, utan förenar mig
med Herr Hjerta i anhållan om bifall till
Utskottets förslag i dess helhet.
Herr Hjerta: Jag anhöll om proposition
å Utskottets förslag, emedan upplåning
deruti föreslås ej blott i Stockholm utan
äfven i Götheborg och Malmö; men jag är
derföre icke af den mening, att 5oo R:drs
minimisumrna är riktig. Då upplåningen
skall ske till en ränteprocent af högst 3,
och minst 2, är denna summa orimlig.
Man måste afse, att ränteberäkningen bliif
lätt, och söka bestämma summan, så alt
räntan på densamma blir hel eller half
skilling om dagen, annars blir räntan för
bråksam för dem, sorn skola verkställa liquiderna.
Om man, såsom i823 års Stats
-
136
Den 4 December e. m.
Ulskott, tager summan så, att räntan blir
i sk. eller | sk. eller 2 sk. om dagen,
bli r räkningen lätt. Jag skulle derföre anhålla,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
vid propositionernas framställande täcktes
dela delta moment. Jag är af samma
mening som Friherre Boye, och önskar,
att hans mening måtte vinna, då senare delen
af momentet förekommer.
Friherre Boye: Långt ifrån att vilja
lägga något hinder i vägen för Herr Hjertås
förslag, finner jag det tvärtom ganska billigt.
Till Ridderskapets och Adelns rättvisa
bedömmande öfverlemnar jag om, i
händelse i Landsorterna finnas kyrko-cassor
af 100 å 200 R:dr, dessa då böra uteslutas,
antingen derföre alt de ej äga den äran
tillhöra Hufvudstaden, eller derföre att detta
ligger utom det stränga restrietions-system,
som lemnar allt åt Hufvudstaden, men intet
åt Landsorterna.
Herr Rosenblad: Meningen måtte dock
icke vara, att göra dessa Obligationer till
sedlar. Vi stå nu redan på den punkt,
genom beslutet i förmiddags, att 2,999,000
R:dr kunna komma å vista. Dessa Obligationer
skulle förvandlas till sedlar, genom
friheten att sönderdela dem så, att de gå
i dagliga liquider. Hela denna anstalt är ej
gjord endast för Stockholm, utan äfven för
Götheborg och Malmö. Hvar och en, sorn
Den 4 December e, m, 137
liar 5oo R:dr, kan insätta denna summa.
Jag vill blott erinra om förhållandet med
FilialDisconterna; vi togo ej för stora garantier
mot dem, men der var 1000 R:dr
minimisumman. Utskottet har ej gått så
långt; men jag tror oss dock böra förblifva
vid 5oo R:dr. Räntan å 3 procent för
en Obligation å denna summa gör för hvar
månad 1 R:dr 12 sk.; och jag hemställer,
örn det lönar att göra en insättning, då
man skall hafva mindre ränta i månaden än
.1 R:dr 12 sk. eller 2 sk. om dagen. Skall
summan än vidare styckas, blir det blott
en ny sedelfabrikatian, och det måtte väl
vara mot eonsequencen hos dem, som röstade
för Realisationen, att nu rösta för en
sådan nedsättning af minimisumman. Jag
anhåller om bifall till hvad som är föreslagit
i Utskottets Utlåtande.
Herr Cederschjöld: I anledning af en
värd Ledamots förslag* att valeurerne skulle
nedsättas till 100 R:dr, får jag förklara min
fägnad deröfver, att täckelset omsider fallit,
så att man kan få se meningen med
denna ifver för lånerörelsen, nemligen att
erhålla nya myntrepresentativer i omlopp.
Det förundrar mig nästan, att man stadnat
vid 100 R:dr, och icke gått ned ända till
20 eller derunder. De penningar, som i
Banken insattes, utlånades derifrån och förblefvo
således jemnt i rörelsen; och de af
Banken utgifne räntebärande skuldförbin
-
Deri 4 December e. m.
(leisenia blefvo lika begärliga mynlrepresentativer;
så att för ett och samma qvantum
silfver komino dubbla Representativer
alt circulera.
Samme värde Ledamot bar, såsom skäl,
anfört den ömmande händelse, att en kyrka
kunde hafva 100 eller 200 R:dr liggande
i kassan; och att det då vöre beqvämligt
att insätta dem på Afskrifnings-räkningen
eller få Bankens Obligation derföre. Jag
hemställer, om det ej vore bättre alt kyrkocassan,
i saknad af att få insätta sina
penningar i Banken, vore tvungen att bispringa
sina grannar och sockneboar? Landsorterna
voro bättre belåtne då, än om sådame
medel insattes i allmänna Låne-inrättningar.
Jag förenar mig derföre med
den siste värde talaren, till bifall af Utskottets
Utlåtande oförändradt.
Friherre Boye'. Den uppriktiga aktning
jag hyser för Herr Rosenblads person betager
mig all tro, det bans mening varit
att borttrassla begreppen; men som detta
likväl kunde blifva efFecten, anhåller jag,
att få reda dem. Det är sant, att då öfvei
läggningen angick, huruvida Silfverfondeu
förminskades, eller Bankens säkerhet
försämrades, jag erinrade om den vigtiga
sanning, att det icke var fråga om fabrikation
af en enda ny tolfskilling. Men hvad
hat della att göra med det ämne, som nu
äf under öfverläggning? I mitt förstånd slår
Den 4 December e. m.
icke något sammanhang emellan dessa hegge
saker. Herr Cederschjöld har så aflagt
allt täckelse, att det äfven å min sida fordrar
en motsvarande loyeaute, hvarföre
jag här förklarar, att jag anser den lägre
rörelsen vara i behof af ett ökadt Capital,
och att det just är derföre jag begärt, att
Obligationerna skola nedsättas till 100 R:dr.
Jag vill dock göra den ändring, till förmon
för Ränteberäkningen, att Obligationerna
må blifva på 5oo, 2Öo, och ia5 R:dr,
för öfrigt ämnar jag icke släppa denna sak
utan votering. Ty, säga hvad man säga
vill, ligga ändock de bästa skälen hos voteringsmassorne.
Herr Rosenblad: X stöd af hvad Friherre
Roye sist anfört, torde det vara
bäst, alt ställa Obligationerna på 8 sk., ty
detta kan motsvara hans sista skäl. Jag
kan misslyckas en tid, men jag kan icke
ofvertvgas, att jag misstagit mig i saken.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att som förevarande
moment innefattade tvänne särskildta
ämnen, nemligen dels frågan om de ställen,
hvarest upplåning borde ske, och dels
frågan om minimum af hvarje upplåningsbelopp,
ansåg Hans Excellence sig böra
framställa särskild proposition å hvardera
af dessa frågor; och hemställde Flans Ex^
cellence alltså nu först, om Ridderskapet
och Adeln biföll hvad Utskottet tillstyrkt
Den 4 December e. m.
i iona omständigheten, eller att upplåning
rnå ske så väl vid Banken i Stockholm, som
vid LåneContoiren i Götheborg och Malmö.
Ropades Ja.
Herr Hjerta: I afseende på den senare
delen af momentet får jag föreslå, att
de summor, hvilka upplånas på Afskrifningsoch
Obligations-räkningarne, mätte bestämmas
till ia5, 2Öo och 5oo R:dr, samt derutöfver
i jemna tusendetal. Ränteberäkningen
blir då enkel, ty 3 procent blir jemna
penningar, och 2 procent samma summa i
Riksgälds.
Herr Rosenblad: Jemte det jag för min
enskilta del anhåller om proposition å Utlåtandet,
eller att minimisumman må blifva
5oo R:dr, får jag vördsammast, ödmjukast
ville jag säga, förfråga mig hos Herr
Hjerta, huruvida hans mening är, att minimisumman
skall blifva 8 eller 16 skilling.
Herr Hjerta: Så godt jag förmår, har
jag uttryckt mig, att minimisumman borde
blifva i20 R:dr på båda räkningarne.
Friherre Boye: Jag vill icke bestrida
Herr Rosenblad, att Ja-propositionen må
blifva bifall lill Utskottets Utlåtande, men
i Nej-propositionen anhåller jäg, att få Herr
Hjertås och min mening upptagne.
Herr Cederschjöld: När den siste värde
talaren nyss tillkännagifvil, och tydligt
Den 4 December e. m.
förklarat, det hans syftemål endast iir alt
få mera mynt i rörelsen, hoppas jag, att
<le, sorn frukta för sedelstockens konstlade
förökande, och anse det såsom ett medel
alt undergräfva Bankens soliditet’, samt således
att försvåra möjligheten för Realisationen,
skola bjuda lill, att göra dessa Obligationer
så litet brukhara, som möjligt,
i den mindre rörelsen, d. v. s. söka få
dem till minst 5oo R:dr.
Friherre Boye: Jag vill ej göra en öfverflödig
appell till dem, som tänka lika
med mig, men jag vill gifva åt urskillningen
sin rätt. Jag vill då erinra, att det
ej är fråga om penningestockens förökning,
ufan om RörelseCapitalets. Bevare mig Gud
att, sedan Realisationen är beslutad, motsätta
mig densamma; men deremot skall
jag, må det fägna Herr Cederschjöld, göra
allt hvad jag kan, för alt få RörelseCapitalet
sådant, att näringarne icke duka under;
ett fall, hvarmed Herr Cederschjöld
sjelf kan hända skulle vara illa belåten.
Herr Rosenblad: Jag skall icke appellera
till några personliga förhållanden,
ntan till de vigtiga skäl, hvarpå Friherre
Boye nyss stödt sig, nemligen voteringsmassorne,
och jag anhåller således, att vi genast
måtte få skrida till votering.
Herr Munck af Rosenschöld j Eberhard:
Jag ber att få fästa Ridderskapets och Adelns
t/f.2
Den 4 December e. m.
uppmärksamhet derpå, att Friherre BoyeS
förslag icke är, att öka beloppet af sedelstocken,
utan blott att öka rörligheten af
densamma. Jag tror ej många kunna anse
detta för skadligt. *
Herr Hjerta: Jag vågar förnya min an»
hållan om proposition å en sådan fördelning,
jemte ränteberäkning, som jag föreslagit.
Jag vill fästa Herr Rosenblads uppmärksamhet
derpå, att om vi skulle med
en proposition bifalla Utskottets Utlåtande,
kunde vi ej komma ifrån frågan utan
2'.ne voteringar, emedan Afskrifnings-räkningen
då äfven blef inblandad i denna
proposition.
Herr von Troil s Emil: Man har velat påstå
, att man icke ökar sedelstocken , utan endast
RörelseCapitalet, då man gör Obligationerna
så små, att de närma sig lill sedlar.
Om man t. ex. skulle bestämma dem
till ia5 R:dr, kan jag ej se annat, än att
Rikets Ständer nära nog öfverträda det beslut
de en gång fattat, att icke föröka sedelstocken,
ty 3,ooo,ooo, sådane Obligationer
kunna ej utan fara för Realisationen
tillskapas. Jag tror derföre, att de lägsta
Obligationerne böra vara på 5oo R:dr, och
skulle snarare önska dem derutöfver. Hvad
Depositions-räkningen angår, så kan man
gerna låta insättningarne der gå ned ända
till ioo R:dr, och då tror jag, att alla än
-
Den 4 December e. m.
i43
damål dermed vinnas. Hvad beträffar understöd
för de mindre näringarne, så anser
jag den frågan vara underordnad frågan
om ett fast mynt. Jag anhåller derföre
om bifall å Utskottets Utlåtande.
Herr Lefrén: Min enskilta opinion är
aldeles motsatt den siste talarens. Jag anser,
att man ej på Depositions-räkningeu
bör få insätta så små valeurer, som 100
R:dr, ty hela rörelsen blir då att öfverflytta
från Cassa till Cassa; och Banken risquerar
att andra dagen få utgifva, hvad
den infått dagen förut. Då man insätter
större summor, tager man icke ut dem dagen
derpå. Det är då bättre, såsom Herr
Hjerta föreslagit, att insätta i2Ö R:dr på
Obligations-räkningen, ty på densamma är
det bättre att Banken är skyldig åt många,
än åt få, då penningarna skola utlånas
åt andra; hälst Banken risquerar mera, då
stora Obligationer utgifvas och uppsägas,
än då små Obligationer utgifvas, hvilka circulera
i rörelsen såsom myntrepresentativer,
och det måtte vara just detta ändamål,
hvilket vi önska uppnå, ty annars är
det ett sorts cacalorum, som vi inrätta. Den
som voterar för en dubbel upplånings-räkning,
men ej afser att vinna nya myntrepresentativer,
vet ej hvad han voterar för.
Om Friherre Boye nekar, att myntstocken
förökas, så har han orätt, ty den gör det
verkligen, och Friherren kan försvara den
-
*44
Den 4 December e. m.
na åtgärd på grund af näringarnes behof.
Kunde jag ett ögonblick blifva öfvertygad,
att detta vore så grufligt farligt för Realisationen,
skulle jag ej understödja det.
Jag kan måhända misstaga mig, men jag
kan ej se sådane spöken. Jag anhåller om
proposition derpå, att minimum å Afskrifnings-räkningen
må blifva 5oo R:dr, och
på Obligations-räkningen xa5 R:dr.
Herr Rosenblad: I anledning af hvad
Herr Hjerta nämde, får jag fästa hans uppmärksamhet
derpå, att ordet upplåning kan
användas likaså väl på Obligations- som på
Afskrifnings-räkning, och att man visserligen
kan inbegripa båda i ett beslut; man
kan då införa, att ingen anvisning å Afskrifnings-räkningen
må tillåtas mindre än
100 R:dr. Jag önskade dock, lika med Herr
Lefrén, att minimum der vore 5oo R:dr,
och såsom Herr Troil, att minimum på
Obligations-räkningen ej heller vore mindre.
Herr von Troil: Herr Lefrén har yttrat,
att den, som icke voterade för RörelseCapitalets
ökande, viste ej hvad han voterade
för. Jag tror det icke vara så, utan
att vi blott vilja gifva en ökad rörlighet
åt det Capital, som redan finnes; det vill
säga, sätta de döda Capitalerna i rörelse;
men att genom mindre Obligationer tillskapa
ett nytt mynt, eller, som nästan är
det
Den 4 December e. in.
i 45 ,
detsamma, öka Bancosedlarne, vore i högsta
måtto betänkligt. Hvad Depositions-räkningeri
angår, är jag af alldeles motsatt tänka,
nemligen att små summor gerna der
må tillåtas till insättning, emedan de lyftas
å vista. Om på Depositions-räkningert
blott, insättas mindre summor, blir \\ tnillion,
som der insättes* mera jemnt fördelad;
och om då i veckan kunde gå ut,
vore det naturligtvis en fördel, som endast
kan vinnas genom insättandet af små summor.
Om någon satte in - million på denna
räkning, vore det omöjligt att betala deri
å vista, hvaremot insättandet af en mängd
småsummor gör, att uppsäguingarne blifva
jemt fördelade.
Herr Cederschjöld: Herr Lefren har
så klart visat, att meningen med den nu
föreslagne åtgärden är att öka Bankens sedelstock,
att jag ej behöfver ingå i något
ytterligare bevis derom ; utan vill blott hemställa,
huru den proposition, som bégares,
kan stå tillsammans med det redan fattade
beslutet, att sedelstocken ej finge ökas utöfver
eri viss proportion mot Bankens Silfverfond.
Detta är således, såsom Herr Lefrén
klart ådagalagt, blott ett sätt att eludera
ett redan fattadt beslut.
Herr Tham, Wollrath: Jag kan ej förena
mig med dem, sorn påstå, att nian okar
52 IL to
i46
Den 4 December e. m.
sedelstocken genom denna åtgärd; men deremot
förenar jag mig med Herr von Troil,
att man blott| ger en större rörlighet åt
den sedelstock, som redan finnes, derigenom
att man oftare omsätter densamma.
Hvad fördelningen beträffar, så instämmer
jag helt och hållet med Herr Hjerta, att
Obligationerna må ställas på ia5, a5o och
5oo R:dr. Detta är just ett medel, alt få
penningar; jag tror icke, såsom Herr Cederschjöld,
att detta är att låna bort penningar
på 2 månader, utan att det är just
de, som ej kunna disponera sina penningar
och icke våga låna bort dem af fruktan alt
icke få igen dem på dagen, hvilka komma
att begagna denna räkning. Hvad Afskrifnings-räkningen
beträffar, afstyrker jag mindre
insättningar, än på 5oo R:dr. Jag har
någon erfarenhet, huru eu Afskrifnings-räkning
ser ut, och fann vid Revisionen af
Götha CanalDiscont, att en Afskrifningsräkning
medför så många utgifter, och så
liten behållning, att ganska litet verkligt
gagn uppkom deraf, mot de missbruk,
hvartill den föranledde. Jag såg uti räkenskaperna
flere personer, som om Lördagen
satt in ett, två å trehundrade R:dr, och
hvilka om Måndagen togo ut desamma. Jag
tror derföre, att mindre summor än 5oo
R:dr ej böra få insättas.
Herr Munck af Rosenschöld: Discussionen
har återgått till en grundfråga, som
Den 4 December e. m.
»47
redan är afgjord, nemligen om ifrågavarande
Obligationer Öka RörelseCapitalet eller
ej. Hvad Herr Cederschjöld härom anfört,
gäller lika, antingen Obligationerne ställas
på 5oo eller på 125 R:dr. Men hvad angår
proportionen emellan Bankens sedelstock
och silfverfond, så är det tydligt, att
då de sedlar, som Banken utlånar, gå om
2 månader åter in, har hela Obligations*
räkningen intet inflytande på nämnda proportion,
ty Obligationerne inlösas icke med
silfver, utan med sedlar. Den sedelstock,
som skall inlösas med silfver, ökas derföre
icke genom Obligationerne; och den stadgade
proportionen emellan den och silfverfonden
rubbas således genom dessa aldeles
icke. Med Herr Tham förenar jag mig i
frågan om minitnisumman på Afskrifningsräkningen,
och med Herr Hjerta i afseende
på storleken af Obligationerne.
Friherre Cederström: Jag trodde det
vara klart, att man vid fördelningen af Obligationernas
valeurer skulle afse en lätt
ränteberäkning för Bankens betjening, och
att man sålunda valde sådane ziffertal, att
räntan per dag blef någon viss mindre summa
utan bråk af skillingar och runstycken.
Detta har helt enkelt varit orsaken till den
föreslagna fördelningen, men Herr Cederschjöld
har uppträdt med den redan 5 å
6 gånger framställda satts, att hvad sorn
5a H. io*
i48
Den 4 December e. m.
ökar rörelseCapitalet, äfven ökar sedelstocken.
Det må vara honom förbehållet, att
utleta rapporten emellan sedelstocken och
rörelseCapitalet, men det måste falla af
sig sjelf, att de utelöpande Obligationerna
icke äro Bankens sedlar, emedan de icke
i Banken inlösas med silfver, utan måste
först utbytas mot sedlar. Jag tror oss bäst
komma ifrån denna öfverläggning, om vi,
enligt Herr Hjertås förslag, antaga Obligationerna
på 125, 25o och 5oo R:dr; då är
ränteberäkningen enkel och jemn för dag,
månad eller år.
Herr Hjerta: I frågan om proportionen
emellan sedelstocken och rörelseCapitalet,
göra Obligationerna ingenting; i8a3 års
Ständer ansågo icke Obligationer såsom sedlar,
emedan de föreskrefvo, att sedelstocken
skulle vara 3o,ooo,ooo; men decreterade
derutöfver 3,000,000 Obligationer,
såsom verklig statsskuld, hvaraf nu blott
3o,ooo R:dr återstå. Detta bevisar, att Obligationer
ej äro farliga, och att det är rena
dunster man vill slå oss i ansigtet, då
man säger, att Obligationer äro detsamma
som sedlar. Jag vill ej vidare uppehålla
mig härmed, utan endast yrka, att Obligationernas
belopp måtte blifva bestämdt till
125, 25o och 5oo R:dr, samt derutöfver i
jemna tusendelal.
Herr Cederschjöld: En värd talare bar
anmärkt, att Bankens sedelstock ej ökas ge
-
Den 4 December e. m.
>49
norn de till utgifning föreslagne räntebärande
Obligationer, och att de ej ägde något
sammanhang med Realisationen, emedan ändamålet
med dem blott vore att göra döda
Capitaler mera rörliga. Men jag vill deremot
erinra, att, så snart man gör dessa
Obligationer så små, att de blifva brukbara
i allmänna rörelsen, blir ett motsvarande
belopp Bancosedlar umbärligt i samma rörelse,
hvarigenom a å 3 millioner mer af
dessa senare kunna inkomma till Banken
och invexlas mot silfver.
Man har anmärkt, att dessa Obligation
ner icke voro mynt. Men jag vill blott påminna
om förhållandet med de 3-procentssedlar,
som Disconterna före 1817 utgåfvo;
och om de nödrop af strypning, som
inom dessa murar genljödo, då dessa 3
procents-sedlar indrogos. Detta måtte bäst
bevisa, att dylika Obligationer komma att
göra tjenst som mynt i landet, och att de
följaktligen hafva samma inflytande som nya
Bancosedlar på myntvärdet, hvilket nödvändigt
måste försämras, genom sedelmas-r
sans konstlade förökning, äfven om silfver
till ett motsvarande värde instängdes i Banken,
hvarom den genom silfverköpen nu
uppstegrade Cursen bär ett ojäfvigt vittnesbörd.
Herr von Troil: Rörande beqvämligheten
af Obligationernas ställande på små
summor för Bankens beLjeniugs skuld, så vill
i5o Den 4 December e. m.
jag ej dervid fästa mig, emedan tryckta
ränteböcker finnas uträknade för alla summor.
För öfrigt är jag förekommen 8f Herr
Cederschjöld uti vederläggandet af hvad Herr
Munck af Rosenschöld anfört, då han trott
ingen fara uppstå för Realisationen genom
utgifvandet af dessa små mynt-representativer.
Herr Munck af Rosenschöld har yttrat,
att han ej fann någon våda deraf, att
genom dessa små Obligationer öka penningeslocken;
men samma ökande inträffar, då
Obligationerna ställas på 5oo R:dr, med
den skillnad blott, att om dessa större Obligationer
ej söndervexlas, kunna de endast
gälla i den stora handeln; de små Obligationerna
skulle annars kunna helt och
hållet ersätta sedelstocken, och hvilken våda
detta medförer, bevisa bäst Riksgäldssedlarne,
hvilka i början äfven voro räntebärande,
ehuru man föraktade att upptaga
denna ränta. Dessa sedlar utgåfvos i stor
mängd, och hade den verkan på Bankens
ställning, att Banco-sedlarne måtte indragas,
så att sedelstocken blef mindre än silfverfonden,
ty annars hade den då nyss
skedda Realisationen icke kunnat äga bestånd.
Detsamma skulle äfven nu inträffa,
om man utgaf 3 millioner i så små Obligationer;
hvilket jag derföre bestrider, såsom
i högsta måtto skadligt för Realisationen,
och anhåller om proposition derå, att
minimisumman för Obligationerna måtte blifva
5oo R:dr.
Den 4 December e. ra.
Friherre Sprengtporten: Att dessa Obligationer
ej innefatta någon ny sedelutgifning
synes väl tydligen deraf, att Banken
utlånar samma sedlar, som den upplånat,
men någon osäkerhet måtte dock innefattas
uti denna rörelse, emedan så många farhågor
yttras för densamma. Dessa kunna
egenteligen delas uti 3:ne;
1:0 Att Banken utlånar utan säkra hypotheker;
detta hörer nu icke hit;
2:0 Att Banken upplånar på för korta
uppsägningstider, hvarutaf skulle uppstå den
våda, som Herr Cederschjöld omtalt; och
3:o Att de stora Capitalisterna, hvilka
insatt stora summor, hastigare utfordra dem,
än Banken kan disponera sina tillgångar.
Derföre anser jag Depositions-räkningen ej
höra tillåtas på mindre summor än 5oo
R:dr. Men hvad Obligationerna angår, så,
ju mera curserande de blifva, ju mindre
äfventyr har man att de presenteras till
inlösen. Således, långt ifrån att vara vådliga,
anser jag vådan mindre, ju mindre
Obligationerna blifva, och förenar mig i
detta afseende med Herr Hjerta.
Herr Munck af Rosenschöld: Herr von
Troil har förklarat mig hafva blifvit vederlagd
af Herr Cederschjöld; men förhållandet
är icke så. Herr Cederschjöld befarar,
att de små Obligationerne komma att
gälla såsom mynt, men delta är just deras
Den 4 December e, m.
merit. Han tror elem försämra proportionen
mellan Bankens sedelstock och silfver:-  fond; men de inlösas ej med silfver, utan
med sedlar. Herr von Troils egit yttrande
om Riksgäldssedjarne visar, att han når
got sent börjat följa våra financiella anger
lägenheter. De voro ej inblandade med
Bankens sedlar förr än efter den olyckliga
Riksdagen 1800, och ända dittils voro de
sistnämnda lika goda med silfvermyntet.
Herr Hjerta: Då flere talare yttrat sig
för skillnaden emellan Afskrifnings- och Obligations-räkningen
, eller att minimisumman
för Afskrifnings-räkningen måtte blifva 5oo
R:dr, vill jag, på det vi må slippa flere
voteringar, och öfverläggningen icke blifva
försvårad, afstå från min begäran i denna
del, öfvertygad att Ridderskapet och Adeln
sedermera beslutar, att Fullmägtige få upplåna
penningar på hvilken räkning dem bäst
synes. I följd häraf hemställer jag, att på
Afskrifnings-räkningen mindre summa, än
jemna 5qo R:dr, hyarken må insättas eller
pttagas.
Herr von Troil: Herr Munck af Rosenschöld
har yttrat, att jag något sent
börjat följa våra financiella angelägenheter,
och anfört, att Riksgäldssedlarne ej inblarir
dades med Bancosedlarne förr än efter i8qo.
Jag sade likväl just, att Riksgäldssedlarne
sälte Bankens säkerhet på spel, ty jag visste
Den 4 Deccmkr e. rn.
att Riksgäldssedlarne på sista decennium af
förra seculum verkade, att Bancosedlarne
måste indragas, sfi att Silfverfönden blef
större än Sedelfonden.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vill
blott anmärka, att det var först efter 1800
års Riksdagsbeslut, som Riksgäldssedlarne
skulle af Banken inlösas likså väl sorn Bancosedlarne.
dlans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets tillstyrkande, att upplåningen
må ske, endast i jemna 5oo R:dr-tal.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
bifalla Herr Hjertås sist framställde förslag,
att upplåningen måtte ske i jemna ia5,
25o och 5oo R:dr-tal å Obligations-räkningen,
och att på Afskrifnings-räkningen mindre
summa än jemna 5oo R.dr hvarken må
insättas eller uttagas.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Rosenblad: Till fullkomnande af
den proposition, som innefattar bifall å Utskottets
tillstyrkande, får jag anhålla, att
deruti äfven måtte införas, att mindre summa
än 5oo R:dr icke må från Afskrifningsräkningen
uttagas.
i54 Den 4 December e. m.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde ånyo, om Ridderskapet
och Adeln biföll Utskottets tillstyrkande,
att upplåningen må verkställas
endast i jemna 5oo Riksdaler-tal, dock med
det af Herr Rosenblad föreslagne tillägg,
att mindre summa än 5oo R:dr icke må
från Afskrifnings-räkningen uttagas.
Ropades åter Ja och Nej.
Hans Excellence gjorde derefter ånyo
proposition till bifall å Herr Hjertås ofvanherörde
förslag.
Ropades likaledes Ja och Nej.
Herr Rosenblad begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellencc
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande voterings-proposition:
Den, som bifaller, att den, i anledning
af BancoUtskottets Utlåtande N:o 82
pag. 84. beslutade upplåning må verkställas
endast i jemna 5oo Riksdaler-tal, dock
med det tillägg, att mindre summa än 5oo
R:dr icke må från Afskrifnings-räkningen uttagas,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses ofvanberörde upplåning
böra ske i jemna ia5, s5o och 5oo
Den 4 December e. rn.
155
Riksdalerlal å Obligations-räkningen, samt
på Afskrifnings-räkningen mindre summa äu
jemna 5oo R:dr icke få insättas elier uttagas.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan en qvart
till g e. m.; och befunnos vid dess s lut kl.
9 e. m., sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 37.
Nej — 44*
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln bifallit Herr Hjertås i contra-propositionen
intagne förslag.
4-'0 Att den i BancoDisconten ans/agna
särskilda fond af 500,000 Rulr för län
pä Adier och Documenter, utan omsättning
_, må med upplåningsfonden sammanslås
och disponeras efter enahanda grunder,
sorn för de upplånade medlen blifva
gällande.
Herr Hjerta: Vi komma nu lill det
moment, der fråga blifver orri bildande af
en reservfond; och då flere yttrat farhågor
för hela denna låneanstalt, anser jag mig
,06 Den 4 December e. t».
skyldig instämma i Herr Lefröns förslag,
att göra den ifrågavarande särskilda fonden
till reservfond. Jag anhåller derföre, att
de i Utskottets förslag förekommande orden:
må med upplömingsfonden sammanslås
och disponeras efter enahanda grunder,
sorn för de upplånade medlen blifva gällande
j måtte utbytas mot följande: må med
upplåningsfonden sammanslås och såsom reservfond
framdeles disponerasj hvilket vill
säga, att om någon gång i denna Discontrörelse
på 3 millioner, det genom starkare
uttagning skulle hända, att ett par hundra
tusende R:dr en vecka fattades för rörelsens
jemna gång, man då ägde anlita
reservfonden, intilldess tillräckliga medel
hunnit inflyta. Jag anhåller vördsamt om
proposition å den förändring jag nu föreslagit.
Herr Tham: Jag vill endast taga mig
friheten nämna, att enligt officiel, uti ProtocollsUfdrag
från BorgareStåndet ankommen,
underrättelse, detta Stånd, jemte afslag
å liela HandelsDisconten, beslutat, att
den särskilda fonden af 5oo,ooo R:dr fortfarande
skall vara att tillgå för beläning
af publika papper; och ehuru från PresteStåndet
något ProtocollsUtdrag ännu icke
lärer hafva ankommit, tror jag mig med
visshet veta, att äfven detta Stånd afslagit
Utskottets förslag, och bestämt, att den
särskilda fonden för lån på publika pap
-
Den 4 December e. m. 107
per oförryckt skall förblifva till sitt förra
ändamål. För min del bar jas; likväl
ingenting deremot, att denna särskilda fond
förenas med upplåningsfonden; men i afseende
på det sätt Ulskottet föreslagit för
belåning af Actier och publika Documenter,
anhåller jag få visa obilligheten och
orättvisan deraf, då vi framdeles komma
till den punkt bland utlånings vil koren, sorn
derom handlar; för närvarande hör den saken
icke lill ämnet. Min afsigt har nu endast
varit, att till Herr Hjerta hemställa,
om man icke, genom den särskilda fondens
förvandling till reservfond, i sjelfva verket
förminskar lånecapitalet från 3 million
ner till 2f.
Herr von Troil: Frågan handlar här
om tvänne särskilda saker, nemligen dels
om en tillökning uti de förut bestämda 3
millioner med den halfva million, som hittills
varit anslagen för lån på Actier och
Documenter, och dels om bildandet af en
reservfond. Lika med Herr Hjerta finnér
jag visserligen att en Bank, som upplånar
å vista, behöfver alltid äga en cassabebållning
för inträffande starkare penninguttagningar,
men deremot finner jag ingen nödvändighet
af ständiga cassabehållningar vid
en Låninrättning, grundad på Obligationer,
som äro ställde på två månaders uppsägning;
ty under det uppsägningstiden förflyter,
kan Banken alltid hinna insamla så
158
Den 4 December e. m.
mycket, som erfordras. Det är således blott
för Bankens upplåning å vista, som eu reservfond
behöfves; men då genom det beslut,
som på förmiddagen blef taget, intet
bestämdt förhållande blifvit faststäldt mellan
de tvänne olika upplåningssätten, skall
det kunna bända, att ganska litet blifver
upptaget på Afskrifnings-räkningen, och nästan
alltsammans mot Obligationer, eller,
ock tvärtom. Jag anser det derföre vara
orimligt, att bestämma reservfonden i visst
siffertal, utan tror, att den bör bestämmas
i visst förhållande till Bankens skulder å
vista, på sådant sätt, att ett visst maximum
fastställes, som alltid bör hållas inne, likväl
med rättighet för BancoStyrelsen att
minska detta maximum, då uttagningarne
äro få och ske till ringa belopp. För min
del skulle jag tro, att en tredjedel af skulden
ä vista vore i detta afseende lagom; ty
då BancoStyrelsen innehåller *:del af de medel,
som upplånas h procent, blifver Bankens
vinst derpå lika stor som på de medel,
hvilka mot 3 procent upplånas, och åter till
fullo utlånas; och i händelse fulla tredjedelen
icke behöfver innehållas, blifver Bankens
vinst på det förra upplåningssättet i
alla fall till och med större, än på det senare.
Jag anhåller derföre om den proposition,
att den cassabehållning, som alltid
skall i reserv innehållas, må bestämmas till
högst f:del af de skulder, som skola betalas
å vista, men med rättighet för Banco
-
Den 4 December e. m.
Styrelsen, att efter omständigheterna minska
detta maximum.
Friherre Cederström: I anledning af
Herr Thams yttrande om Preste- och BorgareStåndens
beslut, vill jag blott erinra,
att om, såsom jag hoppas, Ridderskapet och
Adeln icke bifaller Utskottets förslag om
belåning af inrikes vexlar, skall troligtvis
BorgareStåndet i flere fall komma att jemka
sig efter Ridderskapets och Adelns beslut
rörande ifrågavarande HandelsDiscont.
Hvad åter nu angår den särskilda fonden
för beläning af publika papper, och dispositionen
deraf, så är det visserligen nödvändigt,
då man börjar en ny rörelse, att
hafva en reservfond, i synnerhet för vexlingen
på Afskrifnings-räkningen. Deremot
kan jag ej dela Herr von Troils mening,
att -f-rdel af de upp,lånade medlen å vista
skulle innehållas outlånt, hvilket efter min
tanka innebär en för Banken högst menlig
och vådlig princip. Banken bör aldrig
upplåna mer, än hvad den åter utlånar,
med beräkning af sådane betalningsterminer,
att alltid tillräcklige summor inflyta
till betäckande af Bankens egna utgifter;
och det kan ej blifva svårt för BancoStyrelsen
att beräkna, huru mycket erfordras
för vexliugen på dagen, och att derefter
bestämma både upplåningen och utlåningen,
så att Bankens functioner aldrig afstanna.
Skulle deremot |:del af den upp
-
i6o Den 4 December e. m.
lånta summaa alltid innehållas, skulle deraf
uppkomma en förlust på räntan, hvars
menliga verkan ej ersättes genom någon fördel.
— Hvad åter beträffar farhågan, att rörelsecapitalet
skall minskas med de 5oo,oöo
H:dr, hvilka skulle såsom grundfond användas,
så är denna farhåga så vida rigtig, alt
reservfonden till en början ej får utgå; ty
det är naturligt, att innan den bestämda
summan af 3 millioner hunnit till fullo upplånas,
och åter utlånas med någorlunda
jemnt fördelade betalningsterminer, skola
fluetuationer i rörelsen äga rum, för hvilka
en reservfond erfordras. Först sedan
den nya rörelsen hunnit stadga sig och
uppgått till det skick, dervid den är ämnad
att förblifva, kan man utan farhåga
låta hela summan gå i omlopp; men intilldess
är det angeläget att hafva en reservfond,
så vida man ej vill skapa farhågor,
och vid en blifvande Piiksdag bilda
opinioner emot en inrättning, som måste
blifva nyttig för Banken. Jag tillstyrker
på dessa skäl bifall å Herr Hjertås förslag,
att den särskilda fonden af 5oo,ooo R:dr
må med upplåningsfonden sammanslås och
såsom reservfond disponeras.
Herr Lefren: Min mening Ilar icke varit,
att undandraga lånerörelsen på allmänna
papper den rättighet den hittills haft
att blifva tillfredsställd, och jag yrkar derföre
-
Den 4 December e. m. i6r
före ingalunda, att de för delta ändamål
hittills anslagne 5oo,ooo R:dr ju icke äfven
hädanefter dertill må användas, i händelse
den nya lånerörelsen -ej kommer lill stadga,
hvilket väl är möjligt, ehuru icke probabelt.
Men om den nya rörelsen kommer
till stadga och verkställighet, har jag ansett
det nödvändigt, att en reservfond finnes,
icke för utlåningens jemna gång, såsom
man här velat antyda, utan för att
göra tete mot invexlingen, i händelse insättning
och uttagning icke hålla hvarandra
i jemnvigt. Det är under sådana vilkor
jag önskar, att den ifrågavarande fonden
af 5oo,ooo R:dr mätte anslås till reservfond,
och att Ranken sjelf i den nya
lånerörelsen besörjer publika pappers beläning.
Herr Rosenblad: Med den förändring
den nu ifrågavarande rörelsen fått, hvarigenom
den kan blifva stäld helt och hållit
a vista, torde det vara nödvändigt, alt
i och för densamma disponera en reservfond,
enär jag ännu ej hört öppet uttalas,
att man skulle tillåta YexelBanken i och
för ändamålet fabricera nya sedlar. Då
man erinrar sig, alt de för FilialDisconterne
bestämde creditiver voro otillräcklige;
att Götha CanalDisCont hade ett creditif
af i,5oo,ooo R:dr, med en utlåning af
ej mera än mellan 6 å 7 millioner; och
5a H. 11
16a De n 4 December e. m.
en sådan cassa ej var tillräcklig’, torde en
reservfond behof vas. Herr von Troils förslag
synes väl innebära en större fond,
men då han bestämt ett maximum af en
tredjedel, och ingen gräns för minimum,
anser jag, alt han lemnat för mycket åt ett
tillfälligt beslut inom Fullmägtige, hvilket
kan bero på en enda löst; och jag finner
således deruti mindre garanti än uti Herr
Lefrens af Herr Hjerta upptagne förslag, å
hvilket senare jag tillstyrker bifall. Hvad
angår Friherre Cederströms yttrade förmodan
att BorgareStåndet skall med oss instämma,
så önskar jag, att detta hans förtroende
nu måtte slå bättre ut, än vid ett
föregående tillfälle.
Herr von Troil: Äfven min mening
har varit, att reservfonden ej skulle användas
för utlåningens underhållande i sin
jemna gång, utan för att göra tete mot
vexlingen, och mitt förslag skiljer sig således
från Herr Lefrens endast deruti, att
jag, i stället för en viss siffra, önskar reservfondens
bestämmande, i visst förhållande
till Afskrifnings-räkningen. Friherre
Cederström har sagt det vara oklokt, alt
låta Banken upplåna mera, än hvad den
åter utlånar; men här bör icke vara fråga
om ord , utan; om sak. Ty äfven Herr
Hjerta har medgifvit, att en viss del af
totalsumman, 3| millioner, bör förblifva
oullånt i reserv, och frågan är således en
-
Den 4 December e. m. j65
dast, lill hvad belopp reservfonden bör
bestämmas. Om upplåningen ovilkorligen
skulle ske till hälften på Afskrifnings-räkning,
och till andra hälften mot Obligationer,
skulle Herr Hjertås och mitt förslag
vara alldeles öfverensstämmande; men
om Afskrifnings-räkningen blifver mindre,
skulle, enligt mitt förslag, en mindre reservfond
behöfvas, och tvärtom i fall Afskrifnings-räkningen
blef större, än Obligations-räkningen.
Hvad åter beträffar Bankens
förlust på räntan, som Friherre Cederström
jemväl omtalat, så får jag upprepa,
livad jag nyss nämnde, nemligen att
Bankens vinst blifver lika stor, om den
upplånar å 2 procent och innehåller -f-:del
outlånt, som i händelse den upplånar å 3
procent och åter utlånar alltsammans. Jag
tror visserligen äfven för min del, att f:dels
cassabehållning under vanliga förhållanden
är alltför stor, och jag har derföre velat
lemna BancoStyrelsen rättighet att minska
den, i fall sådant låter sig göra; men å
andra sidan kunna sådana conjuncturer inträffa,
att man kan förese, det stora ultagliingar
på Afskrifnings-räkningen skola äga
rum, och BancoStyrelsen bör för sådana fall
hafva fria händer, att i tid minska utlåningen,
till dess den samlat en cassabehållning
till det bestämda maximum.
Friherre Boye: Efter öfvervägande af:
de framställningar Herr Lefre'n, Friherre
5a IL 11*
164 Den 4 December e. m.
Cederström och Herr Hjerta gjort, förenar
jag mig med deni i anhållan om proposition
å Herr Hjertås förslag, hvarigenom,
om det vinner pluralitetens bifall, jag förmodar,
alt Herr von Troils förslag kommer
att anses förfallet.
Herr Hjerta: Jag tror mig böra fästa
uppmärksamheten derpå, att frågan nu är,
huru man skall röra sig med en fond, sorn
redan existerar. För belåning af publika
papper finnes redan en fond anslagen, hvilken
sedan 1828 års Riksdag varit bestämd
till 5 00,000 R:dr, ehuru den högst blifvit
begagnad till ett belopp af 325,000, och
stundom varit nere ända till 175,000 R:dr.
Häraf synes således, att behållningar på
denna fond finnas, som kunna användas,
men också å andra sidan, alt fonden redan
till en del blifvit använd; och nu frågas,
om denna fond skall indragas, och
publika papper belånas endast på upplåningsfonden?
Hvartill svaras: Nej. Ty om
ingen upplåning kommer att existera, eller
de upplånta penningarne åter blifva uppsagde,
skulle publika papper blifva ulan
den lånerätt de hittills haft. Första ändamålet
bör således vara, att tillse det publika
papper, i hvilket fall som helst, ej
förlora sin lånerätt; och i andra rummet
har man alt så tillställa, att man, med
tillijelp af denna fond, kan hålla upplåning
och utlåning i det skick denna rö
-
Den 4 December e. tn.
i65
reise bör vara, det vill säga, i en jemn
gång. Jag vet således icke, hvarföre man
vill göra någon skillnad imellan räkningen
å vista, och den, som är släld på uppsägning;
ty det är endast röselsen sjelf, som
kommer att afgöra, för hvilkendera räkningen
reservfonden kan behöfvas. I BancoDisconten
hafva vi alltid, för att ej behöfva
göra någon minskning eller inskränkning
i utlåningen, hjelpt oss med lån för
dagen af räntor, som insättas i YexelBanken;
och deraf kan man se fördelarne
att äga en reservfond af 5oo,ooo R:dr. På
det ingen stockning i rörelsen må äga rum,
i händelse utlåningen för en vecka icke
skulle inbringa så mycket, som erfordras
för dess underhållande och för Bankens
egna utbetalningar, anlitar BancoStyrelsen
reservfonden blott intilldess att tillräckliga
medel hunnit insamlas. Jag kan således ej
finna annat, än att för att vinna det dubbla
ändamålet att underhålla rörelsens jem^
na gång, och i hvilket fall som helst bibehållla
publika papperen vid den lånerält
de hittills haft, man bör säga, att den
särskilda fonden af 5oo,ooo R:dr skall med
upplåningsfonden sammanslås och såsom
reservfond disponeras.
Friherre Cederström: I anledning af
Herr von Troils förslag, deruti han begär,
att reservfonden må bestämmas uti en viss
proportion till afskrifnings-uäkningen, samt
i66
Den 4 December e. m.
dertill föreslår en tredjedel, anhåller jag,
att den värde Ledamoten snarare till reservfond
må antaga -frdd af totalsumman
3| millioner. Hvad åter beträffar den calcul,
att Banken vinner lika mycket, då den
utlånar |:delar af den upplånade summan
å 2 procent, som genom utlåning af alltsammans
med en ränta å 3 procent, så
faller sådant af sig sjelf; men jag har önskat,
att all Bankens upplåning skulle ske
mot 2 procent, och jag finner intet skäl,
hvarföre Banken skulle afstå den större
vinsten, som kan erhållas på de till lägre
procent upplånte summor. I allt fall om
Ridderskapet och Adeln, för den händelse
att uttagningarne ur Banken blifva häftiga,
vill bibehålla Bankens säkerhet tillika med
upprätthållandet af elt system, som otvifvelaktigt
i längden skall bära sig, ehuru
det i början kan väcka oro, så hemställer
jag, om icke för att undvika alla olägenheter,
det vore välbetänkt att besluta en reservfond
af de 5oo,ooo R:dr, som redan
finnas, helst de publika papperen i stället
få belåningsrätt i den nya Discont-inrättiiingen.
Våra publika papper äro dessutom
till summor och värden så obetydliga, att
blott få personer kunna draga fördel af
den ifrågavarande fonden, på sätt den hittills
varit disponerad. Jag hoppas derföre,
så väl på grund af detta allmänt kända
skäl, som till följd af behofvet att äga
en reservfond för den nya rörelsen, att
Den 4 December e. m.
167
den särskilda fondens användande, på sätt
liär blifvit föreslagit, skall vinna Ridderskapets
och Adelns bifall.
Herr von Troil: Friherre Cederström
bar tillstyrkt den förändring i mitt förslag,
att, i stället för reservfondens bestämmande
till yidel af Bankens skuld å
vista, ^:del af hela tillgången måtte antagas.
Jag skulle ock ingå på denna förändring,
om jag vore öfvertygad, alt bela
den bestämda summan af 3 millioner verkeligen
kommer att inflyta, och att hälften
deraf kommer att insättas på hvardera
räkningen. Men nu kan det bända, att
ganska litet kommar att ingå på Afskrifnings-räkningen,
till exempal endast | million,
och då skulle, enligt Friherre Cederströms
förslag, reservfonden komma att blifva
lika stor med hela Afskrifnings-räkningen.
Herr Hjerta har betraktat saken i
synnerhet med afseende på publika papperens
belåningsrätt, och ansett de ifrågavarande
5oo,ooo R:dr äfven hädanefter böra
utgöra fond för särskild utlåning på publika
papper. Detta är emedlertid icke öfverensstämmande
med ordalydelsen af Utskottets
förslag, der det heter, att denna
fond bör sammanslås med upplåningsfonden
och disponeras efter enahanda grunder,
som för de upplånade medlen blifva
gällande; och om endast det öfverskott af
fonden, som icke ålgar till publika pap
-
i68
Den 4 December e. m.
perens belåning, skall användas till reservfond
för upplåningsrörelsen, skulle reservfonden
komma att bero af helt annat, än
den upplånade summans belopp, hvilket
jag ingalunda kan tillstyrka. Om tillgången
på iåneansökningar mot hypothek af
publika papper blefve stor, skulle hela fonden
kunua medtagas och alldeles ingen reservfond
finnas. Jag kan således ej afstå
ifrån min mening, att reservfonden ej bör
bestämmas till viss siffra, och fortfar att
tro, det f:del af Bankens skuld å vista är
det lämpligaste.
Herr Hjerta: Jag skulle förmoda, att
då jag föreslagit begagnandet af de ordalag:
”att den särskilda fonden skall såsom
”reservfond disponeras ” det ej bör komma
i fråga, att fonden endast skulle afsättas
och ligga oanvänd; och när det heter, att
denna fond skall med upplåningsfonden
sammanslåsj bör det ock vara fatlligt, huru
härmed kommer att förhålla sig; blifvande
det BaneoUtskottels sak att sedermera
i Reglementet föreslå detaillerna, hvarmed
vi här onödigtvis sysselsätta oss. Alt
afsätta -frdel af en fond, som man upptager
för att utskicka i rörelsen, synes mig
våra en ganska origtig method, och det
förekommer mig såsom en besynnerlig motsägelse
att säga, det en proportion af 5 till
8 är tillräcklig för Bankens räntelösa sedlar,
men afsätta f:del för hvad Herrarne
Den 4 December e. in.
169
så ofta kallat räntebärande sedlar. Jag frågar,
hvarest man väl anser behöfligt, att
hålla en f:dels fond för räntebärande papper?
Det är icke möjligt, utan att tänka
sig ett förstördt penningeyerk i saknad af
all credit.
Herr Cederschjöld: Herr von Troils
yttrande, att ett visst förhållande mellan
reservfonden och Bankens Afskrifnings-räkliing
alltid bör finnas, synes mig väl grundadt;
men jag tror, att den värde ledamoten
misstagit sig, då han ansett detta förhållande
böra bestämmas såsom ett maximum
för Reservfonden. För min del tror
jag, att proportionen bör tvärtom fastställas
såsom ett minimum; emedan BancoFullmägtige
eljest kunde låta reservfonden
helt och hållit medtagas.
Herr Hjertås förslag, att de ifrågavarande
5oo,ooo R:dr skulle blifva en reservfond,
lät väl i början ganska bra; ty jag
föreställde mig, alt hans mening var, det
denna fond skulle innehållas och bevaras,
för att vid påkommande behof göra tete
emot en häftigare utvexling. Men sedan
jag numera hört, alt Herr Hjerta vill använda
denna fond, för att dermed, i brist
af andra medel, gå lånsökande tillhanda,
kan jag ej annat än protestera emot förslaget,
och anhåller att reservfonden må
afsättas endast till bestridande af Bankens
utbetalningar. Jag menar härmed icke, att
Den 4 December e. m.
liela fonden beständigt skall förblifva liggande;
utan lior det vara lämpligast, aLt
ett minimum bestämmes, i förhållande till
Bankens gjorda upplåningar, i hvilket afseende
jag får hemställa, om icke åtminstone
i;del af totalsumman alltid borde linnas
att tillgå för påkommande större uttagningar.
Herr Hjerta: Sedan Herr Cederschjöld
medgifvit, att dessa 5oo,ooo R:dr icke helt
och hållit beständigt böra förblifva liggande
i Banken, och han således förklarat, att
han ej har något deremot, att de åtminstone
till en del disponeras, finnér jag
Herr Cederschjölds mening till en viss grad
öfverensstämmande med min; ty äfven jag
har endast önskat medlens användande för
utlåningen så vida, att ora för en vecka
inkomna låneansökningar fordra mera, än
hvad för ögonblicket är att tillgå, reservfonden
då må anlitas, intilldess under nästkommande
vecka så mycket influtit, att
fonden åter kari fyllas. För öfrigt instämmer
jag deruti, att reservfonden bör användas
för den händelse, att ett större tillopp
af uppsägningar eller uttagningar äger
rum, än hvartill Banken för ögonblicket
äger tillgång, utan att allt för hastigt uppsäga
sina fordringar. I enlighet med denna
åsigt, tror jag, att uti det af mig föreslagna
uttryck, att medlen böra såsom reservfond
disponerasj ligger just det rätta
Den 4 December e. m.
171
tegreppet. Men hvad jag högeligen mäste
testrida, är att något minimum för reservfonden
bestämmes; ty ett sådant minimum
skulle till intet kunna användas, och jag
frågar, hvartill det skulle tjena.
Herr Lefrén: För min del tror jag,
att man kommer lättast till målet, om man
säger, att de ifrågavarande 5oo,ooo R:dr
anslås till reservfond på sådant sätt, att
alltid omkring ^:del, minst £:del af hela
upplåningssumman, ligger oförräntad i reserv,
till bestridande af Bankens hastigare
påkommande utbetalningar. Till följd häraf
vill jag ej insistera derpå, alt en half
millionskall ligga oförräntad, så länge upplåningen
ej öfverstiger 1 eller 2 millioner;
men i samma förhållande upplåningen ökas,
bör äfven reservfonden ökas, så att alltid
åtminstone f:del finnes lagd ad acta; och
då hela upplåningsfonden är upptagen och
utskickad i rörelsen, bör ock hela reservfonden
vara till hands. Det tyckes ej vara
för mycket, att hafva ^:del i cassa; i
annat fall ser man blott på de lånhungriges
bästa; och till och med för dem skall
ingen säkerhet finnas, ty om man icke förutsett
och beredt utvägar för Banken att
göra tete emot uttagningarna, skall Banken
vid hvarje påkommande behof nödgas uppsäga
sina fordringar och göra indragningar
i rörelsen. Friherre Cederström har vid
ett föregående tillfälle riktigt anmärkt, alt
l71
Den 4 December e. in.
vi äi o barn, som basta ut i verlden på försök;
men barnet bör uppfostras lill man,
icke qvufvas i sin linda.
Friherre Cederström: Det synes förundransvärdt,
att discussionen blifver allt
besynnerligare, ju längre den fortgår. Herr
Lefren bar sjelf slutat med alt yrka, det
fonden skulle blifva lagd ad acta; men den
är icke mera reservfond, om den icke är
disponibel. Frågan är här blott, huruvida
de 5oo,ooo R:dr, som för närvarande finnas
anslagne till lån på publika papper, i stället
må bestämmas till reservfond för bestridandet
af den invexling, som är förenad
med den Lånerörelse af 3 millioner,
hvilken Ridderskapet och Adeln beslutat.
Totalsumman blifver således 3 millioner
5oo,ooo R:dr, hvaraf den ifrågavarande reservfonden
utgör ^:del; men om Ridderskapet
och Adeln vill hafva en reservfond,
så måste den kunna användas för anstalten.
Säger man åter, att den alltid skall finnas
i kistorne, så vill det säga detsamma, som
att ingen reservfond finnes; ty en sådan
måste kunna disponeras. Jag skulle ock
tro att meningen bör vara den, att den
hittills anslagna fonden för lån på publika
papper, hvilka hädanefter få belåningsrätt
i den nya Discontlnrättningen, må hållas
i reserv, för att, såsom Herr Hjerta sagt,
disponeras vid påkommande ögonblickliga
behof, antingen till utlåningens underhåll
Den 4 December e. m.
lande i sin jemna gång, eller till bestridande
af Bankens egna utbetalningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll 4-de momentet, med.
den förändring Herr Hjerta föreslagit, eller
att den i BancoDisconten anslagna särskilda
fond af 5 oo,ooo R:dr för lån på A etie r
och Documenterj ulan omsättning, må med
upplåning sfonden sammanslås j men såsom
reservfond disponeras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln således bifallit den
framställde propositionen.
Herr Lefre'n: Jag reserverar mig emot
de generella termer, hvari beslutet blifvit
fattadt. Man hade i stället bordt säga, det
reservfonden i proportion mot rörelsenskulle
hållas ofruktbar, för att göra tete emot
Bankens egna utbetalningar. Jag beklagar
innerligen, att jag med min röst bidragit
till en utvidgad lånerörelse, då pluraliteten
nu nekar, att deråt gifva den nödiga
säkerheten.
Herr Cederschjöld: Jag hemställer vördsammast,
om icke Herr Grefven ochLandtMarskalken
täckes framställa proposition å
t74 Den 4 December e. m.
det tillägg till beslutet, att 4:del alltid bör
finnas i Banken tillgänglig för bestridandet
af dess egna utbetalningar.
Friherre Boye: Till en aktningsvärd
Ledamot, Herr Lefre'n begär jag få ställa
den anhållan, att han sjelf må eftersinna,
om icke hans missnöje med det fattade beslutet
härrör från missförstånd om ändamålet,
hvartill han syftar. Är Herr Lefréns
mening, att Reservfonden skall ligga aldeles
ofruktbar, så frågar jag, hvad han begär
annat, än att dessa penningar skola såsom
döda ligga inläste; och jag hemställer,
hvad nytta de då skulle medföra; men om
Herr Lefre'ns mening varit att penningarne
skola göra tjenst, då de behöfvas, så frågar
jag hvad han vill annat, än hvad vi
nyss beslutat. Jag skulle vara ledsen, om
icke Herr Lefre'ns klagan härrörde från missförstånd;
ty jag har förut med nöje bort
honom i detta ämne.
Herr Lefren: Hvad jag väntat, bar inträffat,
och Friherre Boye förstår mig nu
mera icke. Om vi först bade företagit denna
fråga, är jag öfvertygad, att Friherren
klart skulle hafva förstått, hvad jag tror
mig tydligen hafva uttryckt. Reservfonden
får icke vara utlånt, om den skall kunna
göra tete mot Bankens egna utbetalningar;
och jag frågar, om Friherren kan begära
mera för de lånbehöfvande, än att jag in
-
Den 4 December e. m.
i75
skränkt mig till en cassa, svarande mot ^:del
af det utelöpande rörelse-capitalet. Det vore
j sanning en besynnerlig reservfond, sorn.
skulle komma till hands af sig sjelf, och
jag nödgas förklara, alt jag icke kan förstå
Friherréns problem att på papperet skapa
en fond, som i sjelfva verket icke finnes
att tillgå, så vida icke någon viss del ligger
ofruktbar i Bankens kistor. Om proposition
på mitt förslag numera kan äga
rum, öfverlemna!’ jag till Herr LandtMarskalken.
Jag har emedlertid reserverat mig,
och jag har gjort det med den djupaste
känsla af vemod, emedan jag fått lära att
aldrig mera tillstyrka något, utan att på
förhand bestämma vilkoren. Det har vid
detta tillfälle blifvit mig nekadt, att få vilkoren
först bestämde; och sådant är i sanning
ett besynnerligt sätt, att behandla
frågor.
Grefve von Schwerin: Om man supponerar,
att Banken upplånat 3 millioner, ^
och åter utlånt dem, samt tillika supponerar,
att ullåningarne blifvit jemnt fördelade,
hvilket likväl icke kan blifva förhållandet,
så komma 100,000 R:dr i veckan att
inflyta uti inbetalningar till Banken. Skulle
på en vecka 3oo,ooo R:dr uttagas på Afskrifnings-räkningen,
så användas härtill de influtne
100,000 R:dr samt 300,000 R:dr af
reservfonden, hvilken således för ögonblicket
reduceras till 3oo,ooo R:dr, under för
-
176
Den 4 December e. m.
utsättning, att den genom nästkommande
veckors inbetalningar kan åter completteras.
Räcker deremot samma proportion mellan
inbetalningar och uttagningar äfven påföljande
veckan, så inskränkas utlåningarne
till dess 5oo,ooo R:dr ånyo finnas i cassan.
Det är på detta sätt det kommer att tillgå;
och när man sagt, att 5oo,ooo R:dr
skola såsom reservfond disponeras, kunna
BancoFullmägtige icke misstaga sig på meningen
dermed.
Friherre Boje: Jag förbigår gerna de
bittra och oförtjenta allusioner, som Herr
Lefren gjort mig, och hvilka visa, alt han
icke känner mig; men för att icke äfventyra,
att blifva missförstådd, vill jag i få
ord förklara mig. Herr Hjerta har föreslagit
en disponibel reservfond, Herr Lefren
en odispombel; mitt svar är, att en odisponibel
reservfond är ett oting; emedan det
ena ordet af framställningen tillintetgör det
andra.
Herr Cederschjöld: Grefve von Schwerin
bar på ett för mig tillfredsställande sätt
förklarat meningen med dispositionsrätten
af reservfonden, då han låtit förstå, att
den bör användas till bestridande af Bankens
egna hastigare påkommande utbetalningar;
och detta är äfven min mening.
Men då en annan BancoFullmägtig sagt,
att
Den 4 December e. m. 177
alt reservfonden äfven bör användas, till
utlåning, oell paria vota inom BancoStyrelsen
sålunda uppkommit, tror jag det blifva
nödvändigt, att bestämdt föreskrifva, det
reservfonden skall disponeras endast för påkommande
utbetalningar, men icke till utlåning.
Herr Hjerta: Jag bar icke begärt ordet,
hvarken för att lemna en definition
på ordet reservfond, eller för att upptaga
till besvarande Herr Lefrens reservation,
som enligt formen endast bör till protocollet
anmälas utan att föranleda förnyad
discussion. Men i anledning af Herr Cederscbjölds
föreslagne tillägg, till förekommande
af reservfondens användande till utlåning,
tager jag mig friheten hemställa,
om icke detta tillägg innebär, att reservfonden,
i stället för att bestämmas till 5oo,ooo
R:dr, nedsättes till 43o,ooo; ty endast med
en sådan förändring af beslutet lärer Herr
Cederscbjölds önskan, att ^del alltid skall
ligga i Banken orörd, vara uppfylld.
Herr Lefrén: Jag har icke sagt, att reservfonden
skulle vara odisponibel; men
jag har önskat, att den icke på förhand
malte disponeras för utlåningen, och sålunda
komma att saknas, när den hehöfdes för
Bankens egna utbetalningar. Grefve von
Schwerin liar uttalat hvad jag menat, och
52 H. 12
178
Den 4 December e. m.
önskat mätte inkomma i beslutet. Jag hatar
mer än någon annan onödig rcglementeriug,
men här anser jag den högst nödig.
Grefve von Schwerin har sagt, att
reservfonden borde vara till hands för den
händelse, att Bankens utbetalningar under
en vecka öfverstiga inbetalningarne, samt
att, då detta förhållande fortfar äfven påföljande
veckan, utlåningen bör stoppas,
till dess reservfonden åter hunnit fy 1 las.
Detta är också just min mening, och deri
ligger skillnaden mellan en disponerad och
eri dispoonibel reservfond.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att sedan, efter
hvad Hans Excellence tillkännagifvit, Ridderskapets
och Adelns pluralitet redan bifallit
den af Hans Excellence nyss gjorde proposition,
kunde någon annan framställning
i ämnet nu mera icke af Hans Excellence
meddelas, derest icke votering yrkades.
Herr Cederschjöld: Så vidt jag vet,
har det alltid varit tillåtet, att göra tillägg
till; ett beslut,, enär tillägget ej står i strid
med beslutet. Jag hemställer således, om
icke proposition må kunna äga rum å det
tillägg jag föreslagit, och hvilket ingalunda
slår i strid med det fattade beslutet, eller
upphäfver detsamma.
Herr Hjerta: Jag är väl icke aldeles i
okunnighet om Herr Cederschjölds förslag,
Den 4 December e. m.
'79
så vida att jag hort honom tala om ^rdel,
som alltid borde ligga orörd i Banken, Men
om Herr Cederschjöld med sitt tillägg åsyftar,
att förekomma reservfondens användande
till någon utlåning, måste jag bestrida
detta tillägg; ty i händelse upplåningsanstalten
afstannade, skulle genom Herr Cederschjölds
tillägg intet finnas att tillgå för
lån på publika papper, hvilka förut haft
belåningsrätt.
Herr Cederschjöld: Ridderskapets och
Adelns nyss fattade beslut lyder, att den
anslagna särskilta fonden af 5oo,ooo R:dr
skall såsom reservfond disponeras, och härtill
föreslår jag blott tillägg af följande ord:
För bestridande af Bankens egna påträngande
utbetalningar.
Herr Hjerta: Det är just detta förbud
mot fondens användande till utlåning, hvarpå
jag icke kan ingå; ty möjligen kan hela
upplåningsanstalten blifva en chimer, och
genom ett sådant förbud skulle de publika
papperen kunna blifva utan den belåningsrätt
de hittils haft.
Friherre Cederström: Herr Cederschjölds
tillägg lärer väl icke kunna bifallas, ty det
skulle möjligen medföra den verkan, att
man stängde utvägen för belåning af publika
papper, hvilket icke går an, då de förut
haft lånerätt. Men för att lugna farhå5a
H. ia*
i8o Den 4 December e. ni.
gorne hos dem, som icke tyckas hafva fattat
saken, skulle jag vilja föreslå, att Ridderskapet
och Adelö, såsom ett förtydligande
af det fattade beslutet, måtte antaga
hvad Grefve von Schwerin yttrat om sättet
för reservfondens användande. Det är
naturligt, alt detailföreskrifterne i alla fall
komma att inflyta i BancoReglementet, oell
att således der jemväl kommer att stadgas,
huru den ifrågavarande reservfonden skall
användas till inlösen af Bankens skuld på
Afskrifnings-räkningen. Men för att lugna
sinnena hemställer jag, om icke i protocöllet
kunde intagas, att Ridderskapet och Adeln
godkänt den förklaring Grefve von Schwerin
gifvit åt det nyss fattade heslutet.
Herr Cederschjöld: Herr Hjerta har
menat, att det af mig föreslagna tillägg
icke kunde antagas, emedan de publika
papperen, i händelse den nya upplåningsanstalten
icke skulle gå i verkställighet, förlorade
den lånerätt de hittills haft. Jag
får till svar härå blott anmärka, att derest
den nya upplåningsanstalten icke kommer
att äga rum, blifver ju den hittills anslagna
särskildta fonden i alla fall bibehållen
för de publika papperens räkning.
Jag ser således ingen våda, att bifalla mitt
tillägg, hvilket ock står i full öfverensstämmelse
med hvad BancoFullmägtiges Ordförande
Herr Grefve von Schwerin yttrat.
Den 4 December e. m.
18 r
Herr Hjerta: Det synes sorn det började
blifva svårt att reda begreppen hos
sig sjelf i denna sak. Herr Cederschjöld
har sagt, att om upplåningen ej kominer
att äga rum, skulle den ifrågavarande fou-*
den, oansedt hans föreslagna förbud mot
dess användande till utlåning, kunna användas
såsom hittills till belåning af publika
papper. För min del tror jag, att
ett sådant användande, just till följd af det
föreslagne förbudet, hädanefter icke skulle
vara tillåtet, och jag finnér i det förmenta
förtydligande tillägget blott ett otydligande
af saken. Dessutom får jag erinra, att
3oo,ooo R:dr af denna fond för närvarande
äro ute i låneväg; och huru vill man
då förbjuda dess användande till utlåning?
Herr Cederschjöld: I anledning af Herr
Hjertås återupprepade anmärkning, får jag
blott erinra, att om den på upplåning grundade
lånerörelsen kommer att äga rum,
blifver der fond för belåning af publika
papper, men om denna lånerörelse ej kommer
till verkställighet, förfalla af sig sjelf
alla med afseende derpå fattade beslut, och
reglementet måste då i denna del förblifya,
som det hittills varit.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken erinrade, att enär den af
Hans Excellence nyss framställde proposition,
hvilken blifvit af Ridderskapet och
182
Den 4 December e. m.
Adeln bifallen,innehöll, att fonden af 5oo,ooo
R:dr för lån på adier och documenler skulle
sammanslås med upplåningsfonden, men såsom
reservfond disponeras, hvaremot Herr
Cederschjölds förslag åsyftade, att en del
af förstnämnde fond skulle afsättas och förbli!
va odisponibel för utlåningen, syntes
Herr Cederschjölds berörde förslag stå i
någon strid med Ridderskapets och Adelns
fattade beslut.
Herr Cederschjöld: Jag bekänner, att
jag ej erinrat mig, att den särskilda fonden
skulle sammanslås med upplåningsfonden;
men om så är, och proposition å mitt förslag,
till följd häraf, icke kan framställas,
nödgas jag, på grund af Herr Grefvens och
LandtMarskalkens föregående förklaring, begära
votering.
Grefve von Schwerin: Första frågan
är redan afgjord; den närvarande handlar
om ett tillägg, som befinnes stå i strid med
det nyss fattade beslutet. Jag finner således
icke, att Herr Cederschjöld kan vara
berättigad att nu, genom begäran om votering,
bestrida eller upphäfva ett fattadt
beslut.
Herr Cederschjöld: Jag finner visserligen
nu mera, att det af mig föreslagna tillägg
icke är så aldeles lämpligt, emedan
det till någon del slår i strid med den
förut bifallne propositionen. Jag får der
-
Den 4 December e. m.
i fi >
före nu yrka bifall å Utskottets förslag med
följande tillägg: dock så att i aj deri‘sammanräknade
summan alltid hålles outlånad
för påkommande utbetalningar.
Friherre Boje: Då helgden af fattade
beslut fordrar, att icke något efterföljande
lages, som har menlig inverkan på det föregående,
måste häraf ock följa, att hvarje
tillägg, som medför en sådan verkan, är
otillåtet. Men nu synes det mig, som Herr
Cederschjölds föreslagne tillägg innefattar
ett afvikande från det redan fattade beslutet;
och till Herr Grefven och LandtMarskalken,
hvars vård om beslutens helgd
vi uppriktigt vörda, öfverlemnar jag således
att afgöra, om proposition å Herr Cederschjölds
tillägg må kunna äga rum.
Friherre Cederström: Sedan Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarat, alt det
föreslagne tillägget står i strid med Ridderskapets
och Adelns fattade beslut, och
Herr Cederschjöld sjelf sådant erkänt, lärer
detta tillägg icke kunna upptagas enligt
53 §:n Riksdagsordningen, som innehåller:
"Besvaras propositionen med Ja, må viii
"erinringar dervid i tjenliga ordalag göras,
”men ingen försöka, att beslutet genom ny
”öfverläggning upprifva.” Det vore i sanning
besynnerligt, om man, oaktadt detta
stadgande, skulle genom föreslagna tillägg
kunna upprifva fattade beslut. Jag tviflar
184 D c n 4 D e c e m b e r c. ui<
således, att proposition å Herr Cederschjölds
tillägg kan framställas.
Herr Cederschjöld: Ehuru mycket jag
nitälskar för saken, skulle jag likväl ej vilja
söka genomdrifva den på formernas och
grundlagens bekostnad. Men icke annat jag
förstår, måtte jag vara berättigad erhålla
votering i sjelfva saken, hvarvid det af mig
sist framställde förslag torde få blifva contraproposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att likasom det
vid flere föregående tillfällen handt, att
votering af en Ledamot blifvit begärd,
ehuru pluralitetens mening i afseende å en
framställd proposition redan af de lemnade
svaren varit gifven, och hvilken votering
icke kunnat vägras, hade Hans Excellence
nyss yttrat, att Ridderskapets och
Adelns beslut öfver ifrågavarande ämne vöre
genom de lemnade svaren på den af Hans
Excellence framställda proposition definitift
fatladt, endast såvida votering öfver frågan
icke af någon Ledarpot .yrkades; men då
Herr Cederschjöld nu mera, och under det
discussionen ytterligare fortgåtf, begärt votering,
ansåg Hans Excellence Herr Cederschjöld,
derest han icke behagade afstå från
sitt berörde yrkande, berättigad att få saken
afgjord genom votering, och att i sådant
fall få sitt förslag intaget i contrapropositionen.
Den 4 December e. m.
l85
Herr Cederschjöld förnyade sin anhållan
om votering.
Herr Hjerta: Jag vill blott, i fall vi
nu skola votera om saken, underställa Herr
Cederschjöld, om man icke i hans contra -  proposition kunde insätta 43o,ooo R:dr i
stället för 5oo,ooo; och låta skiljaktigheten
nti de begge propositionerne blott bestå
deruti, ty om ytdel alltid skall ligga orörd
i Banken, vill det säga aldeles detsamma,
som att fonden till lika belopp förminskas.
Friherre Boye: Jag befinner mig i verklig
förlägenhet, huru jag skall uttrycka den
tanka, som i detta ögonblick rår om mig.
Å ena sidan vördar jag vår älskade LandtMarskalk,
och vill ogerna motsäga honom,
för att icke göra tungt det embete, Han så
förträffligt förer; å andra sidan ser jag ett
prasjudicat, som målar sig för mig ganska
svårt. Herr Grefven och LandtMarskalken
har redan framställt en proposition, som
blifvit af pluraliteten med Ja besvarad, och
klubban har bekräflat beslutet. Icke destomindre
är nu i fråga att upprifva detta
beslut genom votering. Må det vara mig
tillåtet, att till Herr Grefvens och LandtMarskalkens
egen grannlagenhet öfverlemna,
om ordningen härvid blifvit så iakltagen,
som grundlagen fordrar. Jag försäkrar,
att det icke är utgången af denna
sak, sorn skakar mig; Herr Cederschjölds
iS 6
Den 4 December e. sn.
mening må gerna vinna. Men jag ser ett
förskräckligt prasjudicat, hvaraf vådan under
vår närvarande LandtMarskalk är ingen,
tnen hvars följder en annan gång kunna
blifva högst farliga. Slutligen får jag
förklara, att jag skulle högeligen oroas, om
Herr Grefven och LandtMarskalken tror,
att i detta mitt yttrande ligger något annat,
än den renaste ifrån för formernas helgd.
Herr Hjerta: För min del kan jag ej
finna annat, än att, då Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, huru svaren
på den framställda propositionen blifvit
uppfattade, och Herr Lefren anmälte sin
reservation, men Herr Cederschjöld genast
begärde ordet, för att yrka en förändring
i den framställda propositionen, hvilket förslag
af mig jemte flere talare blef upptaget,
så att discussionen deröfver hela tiden
fortgått, Herr Grefven och LandtMarskalken
handlat ganska öppet med Ståndet, enär
han nu inedgifvit Herr Cederschjöld rättighet
att få saken afgjord genom votering.
Jag erkänner visserligen, att äfven jag ansett
beslut i ämnet redan vara fattadt, men
då en Ledamot begärt votering, ser jag ej,
att sådant kan vägras, och anhåller, att vi
ju förr desto häldre må skrida till voteringen,
Friherre Boye: Sedan jag af RiddarhusSecreteraren
enskilt fått den upplysning,
D e ii 4 December e. m.
187
att på enahanda salt vid föregående tillfällen
tillgått, är jag fullkomligt tillfredsställd
med den förklaring Herr Grefven och
LandtMarskalken afgifvit. Det återstår mig
endast alt afbörda mig, hvad Herr Hjerta
behagat påbörda mig, med den förklaringen,
att om jag ett ögonblick tvekade, huruvida
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
förfarande var aldeles riktigt, har jag likväl
aldrig satt i fråga, att den man, hvars
ädla och öppna handlingssätt vi alltid vördat,
icke äfven vid detta tillfälle handlade
med samma öppenhet.
Undertecknad Riddarhus-Secr eter are:
Jag anser mig skyldig offentligt meddela
den upplysning, att under föregående Riksdagar
vid flere tillfällen inträffat, att, sedan
en framställd proposition blifvit bestämdt besvarad,
och LandtMarskalken på grund deraf
tillkännagifvit beslutet, samt reservationer
deremot anmäldts, votering icke destomindre
sedermera blifvit begärd och aldrig
ansetts kunna vägras; äfvensom att,
sedan en framställd proposition blifvit på
ett afgörande sätt besvarad, det jemväl någon
gång inträffat, att discussionen öfver ämnet
ändock ytterligare fortgått, och att votering
derunder blifvit både begärd och
verkställd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog följande voteringsproposition
:
188
Den 4 December e. tn.
Den, som bifaller, att elen i BancoDisconten
anslagne särskilda fond af 5oo,ooo
R:<:lr för lån på actier och documenter, ulan
omsättning, må med upplåningsfonden sammanslås,
men såsom reservfond disponeras,
voterar
Ja; *
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, antages fAe punkten i
BancoUtskottets Betänkande N:o 53, pag.
i47, dock så att 4;del af den sammanräknade
summan alltid hålles outlånad för påkommande
utbetalningar.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades kl. tre qvart till
11 e. m. och befunnos vid dess slut, kl.
half till 12 e. m. sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterna
hafva utfallit, som följer:
Ja — 21.
Nej — 17.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln beslutat, att ofvan
-
Den 4 December e. m.
berörde särskilda fond af 5oo,ooo R:dr för
lån på actier oell doeumenter, utan omfattning,
må med upplåningsfonden sammanslås,
men såsom reservfond disponeras.
Justerades ett ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
denne dag förmiddagen fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från Constilutions-Utskottet:
Af den 26 sistlidne November.
N:o 53. Med förslag till Grundlagsbestämmelser
om Lagtima Riksdagars återkomst
hvart fem Le år, om Urtima Riksdagars
föremål, och om tiden för Lagtima
Riksdags fortfarande.
N:o 54. Med förslag till bestämmande
af viss tid på året för Rikets Ständers
Lagtima sammanträden.
N:o 55. Med förslag till en Redactionsförbättring
i afseende på förbudet mot rådplägning
i Konungens öfvervaro.
Från Stats-Utskottet:
Af den 3i sistlidne October:
N:o 323. I frågan angående förändring
och reduction af llemmans-räntorne i de
Den 4 December e. in.
Hin, der desamma nu finnas i ett större antal
persedlar utförde.
Af den 7 sistlidne November:
N:o 326. Angående yrkad befrielse för
Kihls, Axbergs och Hofsta frisocknar från
utgörande af åtskilliga prasstationer till Dylta
svafvelbruk.
N:o 327. Rörande liquidationen af ålskillige
Medborgares i de förente NordAmerikanska
Staterna fordringsanspråk hos Svenska
StatsYerket.
Af den 21 sistlidne November:
N:o 331. I anledning af verkställd
granskning af TullVerkets räkenskaper och
förvaltning för år 1826.
N:o 33a. I anledning af väckt fråga
om anordnandet efter Stat från StatsContoiret
af löner och pensioner vid alla förvaltande
Verk och Inrättningar.
N:o 333. I anledning af verkställd
granskning af den så kallade LappmarksEcclesiastik-fonden.
N:o 334» I anledning af väckt motion,
att förteckningarne öfver Kronans hus
och byggnader måtte till trycket befordras.
N:o 335. Angående StatsRegleringen i
allmänhet, samt beloppet af den intill nästa
Riksdag erforderlige Statsbrist-summa.
Den 4 December e. m.
‘O1
Frun Stats- och Banco-Utskotten:
Af den 21 sistlidne November:
N:o 23. I anledning af Kongl. Maj:ts
den io:de December 1828 till Rikets Ständer
aflåtne Nådiga proposition om ytterligare
anslag åf allmänna medel till Götha
Canalbyggnads fullbordande.
Af den 28 sistlidne November:
N:o 24. I anledning af väckt fråga
angående företagande af en Inspectionsresa
å Götha Canal af visse Deputerade inom
samtelige RiksStånden.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af
den 28 sistlidne November:
N:o i65. I anledning af yrkad ändring
i Kongl. Brefvet den 7 Maji 1802, rörande
ränte-ved.
N:o 166. I anledning af väckta motioner
om vissa ändringar i, fprfattningarne
om markegångssättning.
N:o 167. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
155, angående väckt fråga om inrättandet
af en LandtbruksSchola.
N:o 168. I anledning aUåteiTeinisser
å Utskottets Utlåtande N:o i32, angående
Presterskapets aflöning. ,c.;
192
Den 4 December e. rn.
N:o 169. I anledning af återremisser
af Betänkandet N:o 47» rörande nja Evangelii-Boks-Förslagets
antagande ra, ra.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 12 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen d. n December 1829.
Plenum klockan half till io Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af BancoUtskottets
den 22 sistlidne October under N:o
82 afgifne, och den 2 derpåföljde November
e. m. på bordet lagde, Utlåtande i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:ris 48, 49> 5o, 5r, 52 och
53 förut meddeldte Betänkanden, hvaruti
grunder för Bankens Lånerörelse, efter dess
särskilda utgreningar, för tiderjmden intill
nästa Riksdag blifvit af Utskottet föreslagne.
ingående en pä upplåningar grundad
Discont ering för Handeln
och den större Rörelsen.
B) Rörande Utlåningen med hvad dertill
hörer.
2:0 Att utlåningen må besörjas vid
Rån
-
Den 7 De semb er i', m.
193
BancoDisconten i Stockholm} viii LåneContoiret
i Götheborg och vid LåneContoiret i
Malmö. Dervid skalls till en början för
sammanräknade fondernas dispositionj gällaj
såsom allmän grund, att vid pass två
tredjedelar afses för HufvudContoiret i
Stockholmj en fjerdedel för LåneContoiret
i Götheborg och en tolftedel för LåneContoiret
i Malmö? BancoFullmägtige likväl
sedermera förbehållet att, efter sig företeende
omständigheter j kunna jemka och
förändra dessa proportioner.
Herr Hjerta > Gustaf: Jag anhåller att,
jemte bifall härtill, det tillägg måtte göras,
att om för publika pappers belåning någon
annan fond icke afsättes, än den så kallade
reservfonden, denna fond äfven måtte
vara underkastad enahanda fördelning som
nu blifvit föreslagen. Orsaken är, att enär
till Bancoslyrelsen öfverlemnats, att kunna
inhibera Utlåningen, om den varder farlig
för Realisationens bestånd; bör styrelsen
också kunna, i fall belåningen på publika
papper afstannar på ett ställe, vidtaga nödig
fördelning LåneContoiren emellan.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, biföll Ridderskapet och Adeln
ifrågavarande punkt, hvarjemte Ridderskapet
och Adeln stadgade, att, i afseende å
dispositionen af den förut beslutade reserv
02
H. i3
194
Den 7 December f. m.
fonden borde gälla såsom allmän grund,
att vid pass två tredjedelar afses för HufvudContoiret
i Stockholm, en fjerdedel för
LåneContoiret i Götheborg och en tolftedel
för LåneContoiret i Malmö; BancoFullmägtige
likväl sedermera förbehållet, att, efter
sig företeende omständigheter, kunna jemka
och förändra dessa proportioner.
1:0 Att såsom Hypothek må antagas:
a) Med gemensamt afseende å Lånsökandens,
Invisningsgif'varens och Acceptantens
vederhäftighet, enskildes, med vederbörlig
accept försedde , invisningar i Svenskt
mynt å betalningen för af yttrade varor,
under förbehåll, att sådan invisning ovilkorligen
skall vara till infriande förfallen
inom lånets förfallotid.
Friherre Cederström, Jacob: Den alldeles
olämpliga definition, hvarigenom man
velat beskrifva, hvad med Inrikes vexlar
förstås, gör det omöjligt att kunna bifalla
delta moment. Det mätte vara helt naturligt,
att om man i vanlig vexelform drager
penningar inom eller utom Riket, så
är vexelrätlen bibehållen; men alt, sorn
betalning för sålda varor, öppna en vexeldrasnin?
inom landet, vore blott alt införa
O O
ett privat Obligationssystem, tjenligt att
åstadkomma falska papper; och jag anser,
att man icke bör öppna dörren för missbruk
i denna del. Yexelstadgan är upp
-
Den 7 December fm.
rältad för att stärka credilen, men icke
bör den tillämpas emot former, som äro
vanliga i alla andra Länder. Det angår
icke Bancostyrelsen, om Acceptanten och
Trasenten äro gemensamt vederhäftiga, eller
ej. Särskild borgen skall ju i alla fall
prsesteras, då fråga är om belåning af utländska
vexlar; och belåning af inom Riket
dragna vexlar bör i afseende å borgen
ställas i parite med belåning af utländska
vexlar.
Herr Tham, Wollrath: Det är möjligt
jag misstager mig, men det förefaller
mig som vore det mycken likhet emellan
den ifrågavarande utlåningen, och de lån,
som Manufacturister i ManufacturDisconten
erhålla på bevis öfver tillverkade och försålda
varor. Om så är, förenar jag mig
med Friherre Cederström. Då jag 1835 sora
Revisor granskade MaimfacturDiscontens räkenskaper,
hade jag tillfälle finna, huru lån
erhållits på bevis af personer, hvilka aldrig
handlat de omtalta varorna. Disconten
förlorade väl icke härpå, enär de föregifne
köparne voro vederhäftiga, men ändamålet
förfelades. Hela anstalten tjenar till
intet, om ej borgen ställes, ty om lånet
beviljas blott på bevis af en person, att
han köpt varan, beror hela säkerheten på
denne persons vederhäftighet. Jag förenar
mig alltså med Friherre Cederström uti den
af honom yrkade förändring.
5i H. ,3*
*9®
Den 7 December f. m.
Herr Hjerta: Uti BancoDiscontVerket
finnas föreskrifter för belåning af invisningar
försedda med caution, fastän de ej fått
samma stränga kraft, som löpande sedlar
enligt iy56 års förordning, med mindre de
äro ställda till Innehafvaren. Jag kan således
ej begripa vådan af att Utskottet afsett
äfven detta belåningssätt. Utskottet
har skärpt vilkoren, då det föreskrifves:
”gemensamt afseende i Lånsökandens, In”visningsgifvarens
och Acceptantens veder”häftighet.
” BancoDisconten behöfver endast
tillse, att säkerhet för lånet praesteras,
så att det är nog, om ett af de tre namnen,
Låntagarens eller begge Caulionisternes,
är säkert. Nu har Utskottet likväl yrkat,
alt alla de tre namn, som erfordras,
skola vara solvendo hvar för 'sig; och jag
frågar om väl mera kan begäras? Man skulle
härförutan aldrig kunna gifva lån åt någon,
som ligger i större rörelse, och hvars
ögonblickliga förmåga att betala således är
svårare att bedöma. Jag finner derföre föreskriften
nyttig, särdeles då man ingår i
ett nytt lånesystem, samt tror, att Utskottets
förslag bör bibehållas oförändradt. Det
enda jag skulle anse behöfva tilläggas vöre,
att näst efter ordet ”invisningar,” infördes
orden: och förskrifningarj på det man desto
tydligare måtte uttrycka, alt det endast
är trenne vederhäftige namn, som erfordras.
Hvad angår den af Herr Tham omtalade
belåningen af bevis om föryttrade varor,
Den 7 December 1', m.
197
så anser jag lika med honom, att den är
otjenlig och öfverflödig. Jag har också bestridt
den, då fråga varit om beläning af
läder och socker, emedan någon säker valuta
deri icke förefanns.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf: Utskottets
förslag ger anledning lill stora missbruk,
som böra förekommas så mycket möjligt
är. Tre vinglare skulle kunna fingera
transactioner sinsemellan, för alt åtkomma
lån. A vore t. ex. Låntagare, B Invisningsgifvare
på C, som då blef Acceptant. Låt
dem nu alla tre byta hvarandras röler, så
skulle de derigenom hvardera kunna åtkomma
större belopp, än hvarföre de samfäldt
vore vederhäftiga. Vid tillfälle då jag varit
Revisor i BancoDisconten, har jag sett
huru det låter göra sig att trenne personer
ömsom cavera för hvarandra, nästan alltid
såsom förebud för deras samfällta banquerott.
Sådana vinglerier är det angeläget
alt söka förekomma. Jag föreslår derföre
följande tillägg: Dock må samma trenne
personer uti denna låneinrättning på en
gång icke få finnas i mer än ett enda
slags förhållande till hvarandra af Läntagarej
Invisnings-ut gifvare och Acceptant.
Herr Rosenbladj Bernhard: Delta moment
har BancoUtskotlet ansett vara det,
som afhandlade det vigtigaste ämnet. Utskottet
har öppnat ett nytt fält för Credit
-
Den 7 December f. m.
rörelsen, som hittills saknades. Jag behöfver
ej härvid erinra, att vi hafva exempel
härpå i de så kallade silfvei köpen.
Det är icke den utrikes handelsrörelsen,
som hufvudsakligen behöfver creditsystemet;
det är den inrikes handeln, för hvilken
det är af särdeles vigt, att elt väl
ordnadt creditsystem finnes, som försätter
den i tillfälle, alt, utan mäklarebiträde,
med lätthet omsätta alla slags landtmannaprodueter.
Spannemåls- och Bränvinshandeln
skulle till landets fördel vinna deraf,
att producenterne af desse varor, utan att
så mycket som hitintills ligga uti händerne
på mäklare, kunde draga vexlar på framdel
es blifvande betalning derföre. Man har
exempel derpå i England, Frankrike, och
norra Tyskland. I England är Bankrörelsen
hufvudsakligen riglad åt inrikes vexelaffairer.
Ehuru våra författningar för närvarande
;"ke tillåta utgifvandet af inrikes
vexlar med vanlig så kallad vexelrätt, finnes
dock sjelfva behofyet deraf, som nu
måste tillfredsställas genom användandet af
invisningar, för hvilka Endossenten dock
ej är i betalningsansvar, hvarföre de ej
eller kunna disconteras, utan att solidare
pant tillika presteras. Lik vä l torde, om
BancoStyrelsen fullgör sin pligt att tillse,
det alla tre de erforderlige namnen tillhöra
vederhäftige personer, någon risk af de
omtalte sammansättningarne till större summas
erhållande ganska sällan inträffa. Dess
-
Den 7 December f. m.
'99
utom får jag fästa uppmärksamheten derpå,
att då BankoStyrelsen äger, att pröfva vederhäftigheten
på eget ansvar, hör man förmoda,
att den förskaffar sig säkrare kännedom
om personers förmögenhetslillstånd,
än som ens är möjlig i de allmänna Disconterne,
här i Slockholm eller i Götheborg,
hvarest Directionerne måste hålla sig
till de af Embetsman utgifne vederhäftiglietsbetyg.
Jag medger, alt redactionen af
delta moment är uppsatt af en man, som
väl har erfarenhet i allt hvad lill inrikes
handeln hörer, men måhända saknar vana
vid redigerandet af Lagparagrapher. I öfrigt
torde det böra erinras, att hvad Herr
Cederschjöld omförmält angående 3:ne personers
sammansättning att tjena hvarandra
med sina namn till erhållande af större
penningebelopp, är Invisnings-rytleri, som
bör förekommas; och då controllen just
ligger i pröfningsrätten af vederhäftigheten,
får jag vördsammast anhålla, att förevarande
moment måtte erhålla följande lydelse:
Svensk enskilt mans eller allmänt Verks
på annan Svensk enskilt man eller allmänt
Verk i Svenskt mynt och med vederbörlig
accept jörsedde Invisningar må såsom liypothek
antagas för län pä högst 4 månader
och utan omsättning, under förbehåll:
att så väl låntagare, som invisningsgifvare
och acceptant äro allmänt kände såsom
fullt vcderhäftige, hvar och en sär
-
200
Den 7 December f. m.
skild för hela Idnesumman; att om läntagare
och invisningsgifvare äro samma person,
särskild borgen af annan för hela
lån cs timman fullt vederhäftig man eller
annat motsvarande fullgodt hypothek skall
aflemnas, att en och samma persons namn
i intet fall får antagas för mera än högst
ao,ooo R:dr såsom låntagare, 20,000 R:dr
såsom invisningsgifvare och 20,000 R.dr såsom
acceptant, samt således, under alla tre
förhållanderne sammanräknadt, ej för mer
än högst 60,000 R:dr, samt att ej något
nytt lån må utgifvas mot pant, invisning
och förskrifning, utstäld och accepterad af
personer, som begge, vare sig såsom låntagare,
eller invisningsgifvare, eller acceptant,
ansvara för något inom en månad
förfallit, förut meddeladt, lån.
Friherre Cederström: Den tid är gansia
aflägsen, då folkslagen, för att slippa
utbyta metaller sins emellan, eller skicka
hvarandra mynt i stället för varor, började
finna det lämpligare, att genom vexelbref
uppgöra slika affairer. De öfverenskommo
då äfven om stränga lagar för vexelhandteringen,
och det var helt naturligt att dessa
måste i stränghet skilja sig från de lagar,
hvarefter inrikes fordringar kunna utkräfvas.
Det möter visserligen icke hinder,
alt befordra den inhemska crediten
genom utsträckning af invisningsrätten, men
det måste ske under de vilkor, som förut
Den 7 December f. m.
20 r
gällande lagar bestämma. Derföre kan jag
ej antaga den definition, som Utskottet och
den sist talande ledamoten uppgifvit. Det
må visst vara Svenska Medborgare öppet
att gifva invisningar på hvarandra, men de
kunna ej medföra den strängare vexelrätt,
som tillkommer utländska vexlar. Invisningar
på varor duga till intet, om icke
varorna sättas under publik vård — och
någon controll är icke tänkbar, om varorna
få förvaras i egna magaziner. Fråga
bar under denna Riksdag förevarit, att på
så sätt få belåna spannemål, men blifvit
afslagen. Helt annat blir förhållandet, om
varorna ställas under publik vård. Jag
tror, att om raan utan aila långa uppställningar
blott nyttjar ordet vexlar, blir punkten
alldra tydligast, och då försvinna alla
farhågor, att andra än de, som äro lika
med utländska vexlar, kunna belånas.
Herr Hjerta: Herr Rosenblad har framkommit
med ett förslag, som betydligen aflägsnar
oss från ifrågavarande öfverläggningsämne.
Jag anser det vara bäst, alt vi hålla
oss vid det föredragna momentet, och sedan
afgöra maximibeloppet. Nu är egenteligen
fråga blott om hypotheksvilkoren. Jag instämmer
ej med Friherre Cederström deri,
att utländska vexlar böra häldre belånas än
inländska. Pröfningen af utländska namns
säkerhet måste vara ännu svårare än den
af inländska. En sådan belåning skulle icke
202
Den 7 December f. ni.
eller befordra ändamålet, att öka afsättningens
liflighet. Vexelrytteri anser jag i alla
fall farligare än Invisningsrytleri. Då vi
komma dertill, skall jag söka visa, hvad
BancoStyrelsen bör iakttaga för att afvärja
ett dylikt ondt. Jag anhåller nu om proposition
å Utskottets förslag blott med den
förändring, alt orden: å betalningen för
af yttrade varor må utgå. Det är allt hvad
som behöfves. BancoStyrelsen meddelar
icke lån å utländska vexlar.
Herr Cederschjöld: Genom hvad Herr
Rosenblad nyss föreslagit är väl förekommit,
att en annan af Compagniet sedermera
kan få lån, men ej det farligaste, nemligen
att alla tre på en gång taga lån, och
således plundra Banken på 60,000 R:dr.
Beträffande hvad Friherre Cederström anfört
om förvaring af varor, som skola belånas,
i publika Magaziner, så medför detta
väl större säkerhet än om så icke sker,
men dock ej tillräckelig; ty likasom fordom
vatten förvandlades till vin, hafva vi
i våra packhus sett vin förvandlas till vatten.
Jag anhåller derföre om proposition å
det af mig uppgifna förslag.
Friherre Cederström: Fråga kan naturligtvis
icke uppstå om belåning af vexlar,
som äro betalningsgilda endast på utländsk
ort, men då de äro dragne på, och
accepterade af, Svensk man, t. ex. på 60
Den 7 December f. rn.
2o3
å qo dagars sikt, blifva de papper, som få
värde i mån af Tracentens, Remittentens och
Acceptantens vederhäftighet. Herr Hjerta
har sagt, att utländska vexlar ej belånas i
vår Bank. Det kommer deraf, att någon
stor vinst derigenom icke skulle vinnas;
men i samma mån Invisningen blir förvandlad
till Vexel, erhåller han starkare
betalningsrätt, och fö 1 ja k tel i gen äfven större
belåningsrätt. Invisningar äro ej i samma
cathegori som Vexlar, fastän de äro
underkastade samma chican, som löpande
sedlar. Da det är publik och icke enskild
vård, hvarunder jag yrkat, att belånbara
effecter borde sättas, torde Herr Cederschjöld,
i anledning af sitt yttrande om
vins förvandlande till vatten, inse, att Magistraten,
eller den tjensteman, genom hvars
medverkan eller försummelse en slik tappningsåtgärd
ägde rum, icke kunde undgå
ansvarsskyldighet. Frågan synes helt enkel.
Vili man bereda vinglare tillfälle, att på
falska vexlar komma åt penningar, så bör
man antaga förslaget; men vill man tillse
Bankens säkerhet och bibehålla det lifligaste
af alla rörelsemedel vexelrätten, så inskränke
man sig till att i detta moment
endast nyttja ordet vexlar, och undvika
alla onödiga definitioner derå.
Grefve von Rosen, Axel: Olika med
Herr Cederschjöld tror jag, att belåningen
af varor skall medföra större säkerhet, än
b
ao4 Den 7 December f. m.
dea på namn. Äfven vågar jag tro, att de
handlande skola finna det förmonligare att
låna på sina varor, än discontera på egnas
och andras namn. Det är likväl icke alla
varor, sorn, efter mitt omdöme, böra få
belånas, utan blott sådana, hvilka befordra
inrikes industrien och kunna exporteras.
Jag har derföre tillförene haft äran här yttra,
det jag ansåg ritorr spannemå) under
Kronans lås kunna på 3 månader belånas
till halfva värdet, äfvensom inhemska väfnader.
Af utländska artiklar föreslog jag
till belåning 6, nemligen Salt, Tobak, Socker,
Caffe, Hudar och Färgträd. Salt inkommer
vanligen till större partier om höstarne,
och vore således, för alt kunna hållas
i någorlunda jemnt pris, i behof alt belånas,
äfvensom tobak, socker, caffe, hudar
och färgträd lätteligen kunde blifva föremål
för Transitohandel bos oss, och icke
såsom nu gå till Hamburg eller Köpenhamn,
derest en belåning af halfva värdet derå
vore möjlig. Visserligen var äfven fråga
om Indigo, men svårigheten, att bestämma
qualiteten, gjorde, alt man derifrån måste
afstå.
Herr Rosenblad: Jag ber så väl Friherre
Cederström, som Herr Munck af Rosenschöld
, hvilka försvara varubelåningen,
framvisa exempel, huru de största Banker
eller Disconter i detta afseende gå lill väga.
Utaf Englands och Frankrikes största
v
Den 7 December f. tn. 305
Banker finnes icke en bland tio, som belånar
varor. Jag ber att få förklara, det
jag är öfverlygari, att när de länder, sorn
i 3o år känt och snart sagt utgjort förnämsta
delen af bandelsverlden, icke våga ingå
på en sådan belåning, vi icke böra vänta,
att den med fördel kan användas bos
oss, hälst vi af vår Bancostyrelse ej kunna
vänta den varukännedom, som man i dessa
länder kan förutsätta. Jag vill fästa uppmärksamheten
på, huru vådlig en sådan
belåning är, då varorna kunfia undergå
förskämning. Ritorr spannemäl t. ex. är
ganska svår för Bancostyrelsen att belåna,
då den icke kan skilja Svensk spannemål
från- den, som är hitskickad från
Danzig och Meklenburg. Hvad säkerhet
finnes för att icke spannemålen förbrännes
eller förskämmes genom mask? Skall Assurance
tagas, så kommer man ändå slutligen
till resultatet af namnsäkerhet. Deremot
hoppas jag, att en Discontrörelse mot tredubbel
namnsäkerhet innebär alla möjliga
garantier, emedan alla dessa tre personer
skola vara, hvar och en för sig, fullt vederhäftige,
och opinionen derom kan Bancostyrelsen
mycket lättare erhålla, än den
kan veta, om låsen och golfven i magazinerne
äro så säkra, som fordras. Yi hafva
i detta sista afseende för några år sedan
sett en famös process i Götheborg. Det
säkraste blir i alla fall bedömmandet af
namn; visserligen kan det hända, att man
Den 7 December f. m.
kan misstaga sig pä säkerheten af ett namn,
men det skulle förutsätta en aldeles oerhörd
vårdslöshet, eller ock någon särdeles
olycka, om alla tre namnen skulle blifva
odugliga. Jag tror således det vore bäst,
att stödja sig på Engelska och Parisiska
Bankernas exempel, hvilka icke draga i betänkande
att gifva lån på namn, när fråga
*r om kortare tid. Jag är aldeles icke emot
Friherre Cederströms project, att äfven belåna
vexlar, men som i detta moment ej
är fråga om andra belåningar än af Invisgar,
vill jag icke yttra mig något derom.
Att, såsom Herr Hjerta yrkar, antaga Utskottets
förslag med tillägg blott af ordet
förskrifningarj och lemna åt en tvifvelaktig
framtid alla garantier, kan jag icke gilla.
Yi skulle då icke behöfva hålla på mera än
åtta dagar, med alla de vigtigaste målen,
men skulle också komma att sakna alla
garantier. Särskilt skulle man genom
intagandet af ordet förskrifningar kunna
komma derhän, att genom en framtida
votering hvar och en förskrifning skulle
kunna belånas. På sådana vilkor vill jag
ej etablera någon belåning. I afseende å
hvad Herr Cederschjöld anmärkt, att Utskottet
ej föreslagit tillräckliga garantier
mot Associationer af vinglare, som alla på
en gång skulle kunna taga lån, så har Utskottet
ej kunnat förekomma, att, flere personer
sammanslå sig på en sedel, men i
alla fall är det lemnadt åt Bancostyrelsens
Uen 7 December t. in.
pröfning, huruvida de erhålla lånet, eller
icke. För att ej bifalla en Lånerörelse, sorn
jag icke anser nyttig, derest omsättning framdeles
skulle voteras, hvarigenom man kunde
komma att belåna förskrifningar på gg år
eller på evigheten, och emedan jag ej vill
hålla på med det nu föredragne Utlåtandet
i G veckor, anhåller jag om den proposition
jag föreslagit, som innefattar flera momenter,
och hoppas att detta ej må kunna nekas
mig, då Friherre Cederström må uppgöra
Contra-propositionen, såsom han behagar.
Friherre Kantzowj Johan Albertf anförde
skriftligen:
Om den nu ifrågavarande Låne-rörelsen
skall leda till sitt ändamål, måste hela
det ta moment förändras. Jag har förut
yttrat min tanka, att Inrikes vexlar, i den
uti momentet föreskrifnc form, ännu icke
i Sverige finnas, och att förändringen af
den gällande usancen, som beslår i belt
vanliga reverser, blifver förenad med flere
svårigheter, samt att troligen en sådan föreskrift,
som den föreslagna, till belåningsrätt,
endast skulle föranleda missbruk. Jag
yrkar den förändring, alt belåningen, till
det belopp, sorn framdeles blifver stadfä •
stadt, må äga rum mot vanliga erkändt
goda reverser, såsom hypotek till Låntagarens
egna reversal, och att BancoStyrelsen
lemnäs rättighet bedömma vederhäftigheten.
— Dylika papper blifva baserade
Den 7 December f. m.
pä verklighet; de deremot af Utskottet föreslagna
Blifva troligen oftast fingerade. —
Jag betviflar, att vid ett Varuköp, mangen
köpare skulle finnas, som äger en Banquier,
för hvilken lian kunde anvisa det
skyldiga beloppet. Jag anhåller om proposition
å den af mig föreslagne förändring.
Grefve von Rosen: Belåningen af va
ror
är visserligen skild från den punct,
som nu är under öfverläggning, men jag
anhåller dock att derom få yttra min öfvertygelse.
Herr Rosenblad har sökt vederlägga
nyttan af en sådan belåning, genom
anförande af exempel från utländska
Banker. Jag vill dock nämna, hvad jag af
erfarenheten vet, att nemligen Götha Canal
Discont, som årligen belånade millioners
värde af varor, på io år endast förlorade
1,200 R:dr. När man företer Assurancepolice
samt intyg från det Tullverk, som
liar nyckel till Magazinet, bör man erhålla
lån på varor. En sådan belåning tror jag
vara den mest nyttiga för allmänheten,
men den bör icke sträckas till mera än ritorr
Spannemål, Socker, Caffe, Hudar, Risgryn,
Bomull, Indigo och Färgträd. Jag
tror icke man behöfver befara att Utländsk
Spannemål belånas, t}^ med den höga Tull
som nu finnes, till ett belopp af varans
hela värde, lärer alltid det blifva en stor
förlust om någon Köpman skulle inför
skrif
-
Den 7 December f. m.
209
skrifva sådan Spannemål och anlägga Torkugnar
för att torka densamma. Deremot
hör åkerbruket vändas åt detta nyttiga företag.
Herr Hjerta: Jag tror mig ej behöfva
upptaga den beskyllningen, att hafva förlängt
discussionen derigenom alt jag sökt
hålla mig vid saken. Om Herr Rosenblad
vore så god och i Utskottet talade om de
Reglementariska föreskrifterna när Reglementet
skall uppgöras, vore det bättre, än
att här ingå i en mängd detailler, som bevisa
ett gränslöst misstroende till BancoFullmägtige.
Detta är åtminstone en nyhet
vid våra öfverläggningar, som jag vid a:ne
föregående Riksdagar aldrig förnummit. Detta
ingående i detaillerna tyckes bevisa någon
okunnighet hos Herr Rosenblad om äldre
författningar. Det står ganska tydligt
i Discont-Reglcmentet att Directionen skall
akta sig att bevilja för mycket lån på samma
namn, och afse om förlänga respittider
begagnas. Om Herr Rosenblad ville bålla
sig vid ämnet, och icke tala om allt på en
gång, utan blott om förskrifningar och hy»
potlieker, tror jag vi hastigt nog kunde komma
ifrån saken. Då jag i början föreslog
en allmän proposition i ämnet, ville Herr
Rosenblad att man skulle dela densamma.
Nu sedan vi gått in i detaillerna, vill han
hafva hela propositionen på en gång frarn
5a
H. 14
012
Den 7 December f. ro.
ställd. Hvad Herr Rosenblads märkvärdiga
invändning angår, att förskrifningarna, som
BancoStyrelsen komme att mottaga, skulle
gälla för evigheten, så förfaller den, då man
observerar att det tydligen står i BancoUtskottets
förslag högst Sex månader. Huru
är det då möjligt att kunna tänka sig
dessa förskrifningar ställda på evigheten.
Hvad Friherre Kantzow yttrat öfverensstämmer
med hvad jag yrkat, att nemligen borttaga
det uttryck som nu finnes, och insätta
förskrifningar, samt att, såsom förut, bibehålla
belåningen af Reverser. Banco-Styrelsen
lärer väl akta sig för att inlåta sig
för djupt med 3 köpmän tillsammans, emedan
den vet att om en faller, så falla alla.
Något förtroende böra väl Rikets Ständer
hafva till dem, som skola verkställa deras
föreskrifter, hvarföre vi väl icke behöfva
uppgöra alla detailler. Jag förenar mig med
Herr Rosenblad till alla delar i afstyrkandet
att ingå i några bestämda föreskrifter
om varubelåningen, för den händelse att
något allmänt Verk skulle vilja bedrifva en
sådan, ty då skulle principen gifva full rättighet
åt hvar och en alt få belåna varor,
och fonden skulle då blifva för liten. Man
måste grunda en sådan belåning på en närbelägen
transport af varan.
I redan befintliga föreskrifter ligger redan
principen att det skall vara för näringarne
och handeln, som varubelåningen
Dcu 7 December f. m.
■i 11
skall finnas; men elen eger ej rum och kan
icke ega rum såsom Friherre Cederström
önskar, utan en hop förvaringsrum, hvilka
ej finnas för det närvarande, och fonden
är för obetydlig då den är sammanblandad
med namnbelåningen. Hvad angår föreskrifterna
om dessa 3 millioner, så må framdeles
bestämmas, om Banco-SLvrelsen kan
taga hypothek eller ej, men icke kan jag
medgifva att man nu sönderrycker puncten '
i Utlåtandet, ulan anhåller jag om bifall
till senare momentet i densamma med den
skillnad, att efter invisningar intages ordet
förskrifningarj och att de sista orden: och
betalning för föryttrade varor utgå.
Herr Tham: Jag förenar mig i Herr
Hjertås anhållan om proposition; men anhåller
få tillägga, att om Herr Rosenblad
yrkar en så vidlyftig contraproposition, som
nu tyckes vara hans mening, så ämnar jag
föreslå en annan. Jag tror ej att man alldeles
bör utesluta Banco-Styrelsen ifrån att
belåna varor. Man bör icke lemna några
föreskrifter i detta afseende, men väl Öfverlåta
åt nämnde Styrelse rättigheten att bedöma,
om varor, då de äro försäkrade mot
förskämning och ligga i säkra hvalf, erbjuda
bättre säkerhet än namn. Jag måste,
såsom den der flere år granskat Götha Canal-Disconts
räkenskaper, med Grefve Rosen
instämma deruti, alt varubelåningen
52 H. 14*
112 Den 7 December f. m.
inom nämnde Discont var den förmånligaste,
och att förlusterne på varusäkerhelen
förhöll sig till förlusterna på namnsäkerheten,
såsom i till ioo. Detta tyckes bevisa
nyttan af att belåna varor, efter säkerheten
är större än på namn. I händelse
Herr Rosenblad skulle vidblifva sin
vidlyftiga Contraproposition, anhåller jag
att få föreslå en annan, men hälst skulle
jag önska bifall på Utskottets förslag.
Herr Munck af Rosenschöld., Eberhard:
Då Magazinsinrättningen blifvit afskaffad,
är det nödigt att ersätta den i någon moa
genom en låne-inrättning, som försäkrar oss
om att öfverskoltet af en öfverflödig gröda
ej förspilles, och att man icke året derefter
behöfver under en miss vext köpa Spannemålen
utifrån och till 2 å 3 gånger högre
pris. Jag ber att äfven få fästa uppmärksamheten
på hvad verkan en sådan
belåning skulle hafva på myntvärdet. Det
är en gifven sak att en betydligen ökad
import höjer kursen. Tvenne gånger, nemi.
efter 1819 och efter 1826 årens grödor var
det den stora importen af Spannemål som
vållade den ofantliga stegringen af Kursen,
ända till i36 å sk. Man söker väl
att hålla kursen nere genom befrämjandet
af export, i synnerhet af jern, men icke
genom förekommandet af en onödig import,
såsom af Spannemål, Ved m. m. Man understödjer
på allt sätt Bruksegare, äfven
Den 7 December f. ra.
x 13
med låne-creditiv mot lag ränta, men icke
Jordegare. De förra äro icke en gång förpligtade
att sälja för landels Lehöf inom
landet, och kunna åt utlänningen accordera
bort hela sin production för så lång tid
de behaga, t. ex. Danemora Bruksegare.
Man har sagt att ingen utväg funnes att
förvara Spannemålen, om den ej är ritorr;
men den som är torr inbergad kan äfven,
•ehuru ej så länge, förvaras genom tillräcklig
kastning och vädring. Missbruken vid
förra Magazinslnrättningen böra lända till
varning, och föranleda bättre åtgärder vid
Spannemålens behandling. Äfven får jag
erinra, att Spannemålspriserna de sednare
åren vanligen varit lägre i Sverige än i andra
Länder. Rågen gäller i detta ögonblick
mera i Köpenhamn, än i det straxt
bredvid liggande Skåne, och för ett år sedan
var samma förhållande i alla utländska
östersjöhamnar. I Kiel och i Köpenhamn
voro då de lägsta prisen, men ändå sålde
Köpmannen i Skåne Säd till Köpenhamn.
Detta bör föranleda till sådana åtgärder,
att vi ej det ena året få sälja vår säd för
underpris till utlänningen, och andra år
åter köpa säd utifrån för flerdubbelt högre
pris. Grefve Rosen har upplyst, att Götha
Canal-Disconts minsta förlust var på belåningen
af varor, och att den på io år
derpå endast förlorade 1,200 R:dr, hvilket
factum tyckes vara bästa skälet för en sådan
belåning. Jag förenar mig i denna frå
-
Den 7 D«cember f. m.
ga till alla delar med Grefve v. Rosen och
Herr Tham.
Herr Rosenblad: Först torde det tillåtas
mig erinra, att hvarken Grefve v. Rosen
eller Herrar Tham och Munck af Rosenschöld
kunna få sina meningar förvarade
i propositionen, emedan Inar icke är
fråga om belåning af varor, ty den frågan
förekommer först i en punkt längre ned,
och då må de härom göra sin mening gällande;
I afseende på Herr Hjertås anmärkning,
får jag erinra huru det tillgick vid
början af Utlåtandets pröfning. Utskottet
kriticerades då derföre att det för mycket
gått in i detaillerne; att jag ej då understödde
Herr Hjerta, som på en gång ville
afgöra utlåtandet, kom sig deraf, att jag
anser upplåningen å vista olämplig, synnerligen
då det skulle lemnäs åt Fullmägtige
att bestämma den. Det var förlåtligt
att jag ej så knapphändigt önskade beslut
affattade, som skulle införa alldeles ny lånerörelse,
hvilket beslut bade varit så mycket
olämpligare i ett land, der sjelfva Regeringen
erhåller ganska minutieusa föreskrifter.
I afseende på obehöfligheten af
garantier mot för stor utsträckning af Lånerörelsen,
har Herr Hjerta sagt, att föreskrifter
deremot redan finnas; men det är
åtminstone icke i nu gällande Reglemente.
Herr Hjerta sjelf kan icke svara för mer
än sin egen röst, och om tillfället så skulle
Den 7 December f. la.
21 5
yppa sig, att majoriteten blefve deremot,
voro vi af med alla garantier; derföre måste
vi nu intaga dem, hvarföre jag vördsamt
anhåller, alt mitt förslag måtte antagas
såsom contraproposition.
Friherre Cederström: Då den af Ridderskapet
och Adeln beslutade rättighet för
Banken att upptaga lån för att åter utlåna,
åsyftar ett biträde åt Näringarne, men med
bibehållande af säkerhet för Banken, tror
jag ej att man blott bör använda Bankens
Capitaler till utlåning på namn för den
större rörelsen. Summan som utlånas på
namn är redan 8,000,000, och det vore ganska
besynnerligt om den nu åter skulle ökas med
3,ooo,ooo. Den större rörelsen befordras derigenom
att köpmannen får belåna de uppköpte
varorne, för att fortsätta upphandlingen, och
derigenom kunna betala producenten mera för
sina varor. Jag kan således ej gå in på att
namn belåningen här sättes i första rummet,
och varubelåningen i det andra, eller att varubelåningen
skulle vara förbjuden för det
att den ej slår nämnd. Jag anser att en
lånsökande, som vill lemna pant af varor,
hvilka äro under publik vård och försäkrade
för förstöring, bör hafva företräde,
och der varor icke finnas, accepterade växlar
på po dagars sigt. På detta sätt blir
visserligen Capitalet obetydligt såsom Hr
Hjerta sagt, men derföre borde också icke
någon viss summa vara bestämd för upplå
-
ai6 Den 7 December f. ni.
ningen. Men då 3,000,000 äro bestämd.!,
anser jag dock varu-belåningen böra komma
i första rummet, så att den som vill
uppköpa varor icke behöfver anlita 2 å 3
personer om borgen, utan helt enkelt hafva
sin rätt öppen att få varan belånad till
hälften eller f:delar af värdet, hvarigenom
lian kan fortsätta en varu- upphandling söm
eljest i brist af capitaler, till mehn för
produktionen, måste afstanna. En sådan
utlåning skulle dessutom betydligen förekomma
de vinglerier, som från namnbelåningen
befunnits oskiljaktige.
Grefve von Schwerin , Fredrik Bogislaus:
Herr Hjerta har ganska riktigt
anmärkt, att de åsigter, som Banco-Utskottet
i Betänkandet N:o 53 framställer, ej
bordt anses såsom ett nytt system, utan
blott såsom ett förslag lill rättelse af det
missförhållande i alla beräkningar, som uppkommit
genom sedlarnas fallna värde. Under
de tider då 48 sk. i Silfver voro lika med
48 sk. i Sedlar, var maximum för erhållande
lån 6,000 R:dr, hvilken summa nu motsvarar
16,000 R:dr. Banco Utskottet föreslår 20,000
R:dr såsom maximisumma, hvilken summa,
på sätt jag upplyst, icke betydligen skiljer
sig från den maximisumma som förr varit
bestämd. Jag skulle tro det vara lämpligast,
om de gamla definitionerne, sådana
som de finnas uttryckta uti den Kongl.
Kungörelsen, bibehållas, med tillägg endast
Den 7 December f. rn.
af de nya, nödige befunne föreskrifter. Det
gamla Reglementet föreskref endast 2:ne
namn å documentet hvarpå lån sökes; det
nya förslaget deremot fordrar 3:ne namn;
med denna förändring är också en fullkomlig
garanti beredd. Jag tillstyrker bifall
till Hr Hjertås förslag.
Friherre Boye, Ludvig: Jag anhåller
vördsammast att Herr Grefven och 'LandtMarskalken
täcktes genom proposition återföra
oss till ämnet, ty annat är principer
och annat är detailier. Jag kan ej linna
annat, än att discussionen gått öfver gränsorne
för ämnet, och jag tror att vi genom
Herr Hjertås förslag skulle komma närmare
detsamma. Äfven jag önskar att en varubelåning
måtte etableras, men detta ämne
lior så mycket mindre till denna öfverläggning,
som Utlåtandet derom ligger på Ridderskapets
och Adelns hord. Till de Herrar,
hvilka, lika med mig, önska en sådan
varubelåning, hemställer jag, om de icke
skulle vilja vänta dermed tills detta ämne
förekommer, så att vi nu blott kunde få
håll a oss till principen. Hvad denna beträffar,
så önskar äfven jag, lika med Herr
Hjerta, att förskrifningar måtte få belånas,
hvilket utgör det primitiva ämne, hvarom
vi discutera.
Herr Hjerta: Min framställning grundal’
sig på 1816 års Discont-Reglemente,
2l8
Den 7 December f. m.
hvilket åter är alldeles lika med det gamla
såkallade Riksdiscont-Reglementet. Jag anhåller
att Herr Grefven och LandtMarskalken
i sin proposition täcktes insätta ordet
Förskrifningar på bägge ställen, så väl i
första, som i senare perioden, och alt hvad
som är sagdt 0111 föryttringen af varor må
borttagas.
Herr Rosenblad: Möjligtvis kunde ett
missförstånd uppkomma af hvad som blifvit
sagdt af en Ledamot, hvilken måhända
gör stort intryck på Ståndet. Möjligen skulle
nemi. Grefve v. Schwerins yttrande kunna
tolkas så, att man kunde tro Utskotten hafva
tillstyrkt, att bela den ifrågavarande Discontutlåningen
skulle lemnäs åt den gamla
Disconten att på samma dåliga maner verkställas;
detta kunde dock icke vara bans
mening. Lika med oss önskar han att den
nya utlåningen skall vara ett lilet försök
lill en ny Discont, sådan den bör blifva.
Det har icke varit Utskottets mening att 5
å 6 års omsättningar skola äga rum, ty då
hade man ganska illa skuldsatt Banken för
de upplånta 3 millionerna, för hvilka obligationer
utelöpa att betalas antingen efter
2 månaders uppsägning eller å vista. Det
har således icke varit Utskottets mening att
på den gamla dåliga Discontrörelsen höja
maximisumman från 6,ooo R:dr till 20,000
R:dr. För att förekomma farhågan om afslag
på det goda man vill tillvägabringa,
Den 7 December f. m.
3ig
skall jag denna gång icke yrka att min åsigt
om maximisumman måtte blifva den gällande,
utan heldre förena mig med Herr
Tham. Jag vill blott ånyo fästa uppmärksamheten
derpå, att vår mening icke är att
börja en discontrörelse N:o 2 på samma
dåliga sätt som den gamla, d. v. s. på omsättningar
på flere år och med vederhäflighetsbevis
hvilka ej äro säkra, och mot namn,
hvilka Discont-Directionen icke möjligen kan
vara i tillfälle att känna, och vedeihäftighetsbetyg
af personer, som sjelfva äro utan
allt ansvar. Jag ber att Talarne ville förklara
om icke detta är deras mening. Jag
anhåller om proposition till bifall på mitt
förslag, och, som det minst afviker ifrån
Utskottets, hoppas jag det får blifva Japropositionen.
Hans Exellence Herr Grefven och
LandtMarskulken tillkännagaf, att plenum
kl. |6 i eftermiddag skulle komma att fortsättas.
Hans Exellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde derefter, om
icke, ehuru under discussionen fråga uppstått
så väl om Varubelåningen, som om
Maximi-beloppet, Ridderskapet och Adeln
skulle finna för godt att endast hålla sig
vid den föredragne punkten, och täckas
derefter afgöra frågan om Varubelåningen
m. m.
Ropades Ja.
220
Den 7 December f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att 3:ne särskildta
propositioner här blifvit hegärde,
en af Herr Hjerta, en af Friherre Cederström
och en af Herr Rosenblad, i anledning
hvaraf Hans Excellence frågade, om
Ridderskapet och Adeln biföll Herr Hjertås
förslag, hvilket ånyo upplästes.
Herr Rosenblad: Om Herr Hjerta medgifver
att Lånen må lemnäs på högst 4 månader
och utan omsättning, så hafva vi tillräcklig
garanti. Jag skall då ingå på Herr
Hjertås förslag, hvarigenom vi blott erhålla
en votering.
Herr Hjerta: I händelse Herr Grefven
och LandtMarskalken vill företaga ämnet i
denna ordning, har jag visserligen ej något
emot Herr Rosenblads förslag, emedan äfven
jag anser att denna utlåning endast på
kort tid bör äga rum.
Uppå derefter af Hans Exellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition beslöt Ridderskapet och Adeln:
Att såsom hypolhek för Lån på högst 4
månader, utan omsättning, må antagas, med
gemensamt afseende å Lånsökandens, Invisningsgifvarens
och Acceptantens vederhäftighet,
enskildes med vederbörlig accept
försedde invisningar och förskrifningar i
svenskt mynt, under förbehåll, alt sådane
Den 7 December f. m.
221
ilivisningar och förskrifningar ovillkorligen
skola vara till infriande förfallne inom lånets
förfallotid.
Hans Exccllence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att frågan om
Yarubelåningen nu torde få till pröfning
förekomma, och hemställde Hans Exccllence,
om Ridderskapet och Adeln biföll Grefve
von Rosens i detta ämne gjorda förslag.
Herr Tham: Ehuru gerna jag ingår på
Grefve v. Rosens förslag, tror jag dock det
vara bättre att i allmänna ordalag bestämma
att Lån å varor får beviljas, samt öfverlemna
åt Banco-Styrelsen att besluta
hvilka varor sora må belånas såsom ej underkastade
förskämning eller brandskada,
men hvilkas belåning ändock verkar säkrast
till ändamålets vinnande.
Grefve von Rosen: .Tåg framställde väl
följande 7 varor som borde belånas: nämligen
socker, hudar, färgträd, caffe, bomull,
indigo och russin; men ar alldeles nöjd
med Herr Tharas förslag, att åt BancoStyrelsen
öfverlemna bestämmandet af varorne,
blott med det vilkor, att belåningen ej sker
på längre tid än 3 månader, och att varorne
äro braridförsäkrade samt ligga inom
Kronans lås och nyckel.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag skulle
gerna gå in på Herr Tharas förslag, om
222
Der 7 December f. m.
jag icke liÖrt en Ledamot af Banco-Styrelsen,
Herr Hjerta, förklara, att ritorr Spannemål
icke bör få belånas; på denna grund
protesterar jag emot allt öfverlemnande åt
Banco-Styrelsens godtycke i denna del, och
yrkar proposition å det af Grefve von Rosen
uppgifne förslag på varor, hvilka böra
få belånas.
Herr Hjerta: Jag har visserligen hittills
icke yttrat mig om belåningen af ritorr
Spannemål, emedan jag alltid trott att
denna fråga ej skulle afgöras förr än det
Betänkande sorn handlar derom, och nu
ligger på bordet, skulle förekomma; men
jag har väl sagdt att jag önskar att, emedan
upplåningssumman endast är bestämd till
3,ooo,ooo, och således intet skäl är att bestämma
en varubelåning, man också icke
skulle bestämdt bifalla en sådan, ehuru jag
önskar den. Men då Utskottet ej tillstyrkt
någon sådan, anser jag det vara otjenligt att
tillvägabringa den inom Stånden, emedan
den mängd detailler hvaruti det fordrades
att då ingå, gör det omöjligt att inom de
4 olika Stånden tillvägabringa något helt
och gagneligt resultat. Då Utskottet ej velat
antaga annat än ett Stals-Bancosystem,
återstår ej annat vid denna Riksdag, än att
söka få upp- och utlåningen på namn i
gång; det kostar visserligen på att afstå från
varubelåningen, emedan jag anser den lika
nyttig, men jag skall ej söka göra min me
-
Den 7 December f. ra.
ning gällande, emedan den ej kan pA ett
förmonligt sätt genomdrifvas. Förut har i
Banken blifvit belåndt salt, ritorr råg, beck,
tjära, cattuner, m. m., oell aldrig liar någon
förlust derpå uppstått; men då belåningen
fordrar flere åtgärder, såsom lägenheter
till magaziner, m. m., torde det vara bäst
att icke ingå i några bestämda föreskrifter,
utan önskar jag blott att Ridderskapet och
Adeln ville gilla principen och tillåta Bancosty
reisen alt mottaga varor jemte namn
såsom säkerhet. Jag tror detta vara det
enda sätt, hvarpå man härom kan besluta,
ty det är icke nog att sä a att varan skall
vara inom Kronans mägaz n ndi brandförförsäkrad,
emedan flera andra försigtighetsmått
finnas, som äfven böra iakttagas, och
hvilka alla finnas upptagne i den reservation,
som jag vid i8a3 års Riksdag i detta
ämne afgaf, men nu icke bar till hands.
Herr Tham: Min afsigt är alldeles sådan
som den Hr Hjerta yttrat; icke att föreskrifva
BancoStyrelsen att låna på varor,
men att tillåta den göra det, om det befinnes
vara nyttigt, med iakttagande likväl af
nödiga försigtighetsmått. Jag medger att i
Stockholm fattas för närvarande tjenliga Magaziner,
men då jag vet att sådana finnas
i Götheborg, tillstår jag att jag egenteligen
afser sistnämnde stad, och är öfvertygad
att det der skulle gagna såväl den allmänna
rörelsen, som Stadens Handlande och
224 Den 7 December f. m.
Discontrörelsen. Jag förenar mig med Hr
Hjerta uti anhållan om framställan af hans
proposition.
Friherre Cederström: Sedan Ridd. och
Adeln beslutat att såsom Hypothek antaga
reverser, anhåller jag att äfven invisningar
å varor, hvilka äro under publik vård och
försäkrade mot förstöring, måtte antagas.
Jag anser det dock ej gagneligt att specificera
vissa varor dertill, utan tror, alt ett
gammalt stadgande är alldeles nog. Genom
en sådan belåning vinnes en större säkerhet
än genom hypothek af Reverser, emedan
menniskolifven äro osäkra, då deremot
varor under publik vård och assurerade
lemna full säkerhet. Jag får derföre anhålla
om proposition å min mening, och
afstår icke derifrån ulan votering.
Grefve von Prosén: Min öfvertygelse
är, att om DiscontDirectionen ej förbjuder
att belåna varor, blir effecten den jag åsyftat.
Jag har tält vid många upplysta män,
sorn sagt att man i Stockholm skall kunna
få penningar utan en sådan belåning. I
Gölheborg åter är det icke så. Hvad sjelfva
saken angår, kan jag såsom bevis åberopa
Sparbanken i Götheborg, hvilken belånar
på nederlag liggande varor under Kronans
vård till halfva värdet, och har derpå
aldrig haft den minsta förlust. Jag tror
att
Den 7 December f. m. 2?.5
alt varubelåningen lemnar mera säkerhet,
än den personliga ansvarigheten.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag in
stämmer
i Herr Thams förslag, att åt Banco-Fullmäglige
öfverlemna hvilka varor skola
belånas, så vida frågan rörande belåningen
af ritorr Spannemål undantages och
särskildt pröfvas, samt således uppskjutes
intill dess det särskilta Betänkandet derom
förekommer. Man synes häri vilja göra intet
för Jordbrukaren. För Bruksägare åter
är det icke nog att de hafva en serskild
Lånefond, utan man har understödt dem äfven
genom lilla Creditivet mot en passagére
stockning i afsättningen, men icke Jordbrukaren
mot en i liera år nära permanente.
Man har väl beviljat lån åt Jordbrukaren
till befrämjande af productionen, på det
andra Medborgare må få dess bättre pris,
men man vill ej bevilja anslag till befordrande
af Produkternas afsättning, emedan
det kommer närmast Jordbrukaren sjelf till
godo, och ju mindre afsättning, dess bättre
pris kan andra Medborgare vänta. Afsättningen
vili man mer befrämja för utlänningen
genom Spanmåls Creditiv till uppköp
iförst i missväxtår. Herr Hjerta har sagt,
och jag medgifver det äfven, att 3oo,ooo
är en obetydlig summa; men den kan dock
vara till något gagn i de provincer, som
alstra mesta säden, såsom t. ex. Skåne.
5a H.
2 2Ö
Den 7 December f. m.
Jag anhåller att proposition måtte göras på
Herr Thams förslag med uppskjutande af
frågan om ritorr Spannemåls belåning.
Herr Franc Sparre> Bengt Erland: I
afseende på belåningen af Ritorra Spannemålen,
får jag erinra, att i motioner i
detta afseende äro remitterade till Utskotten.
Den ena föreslår att Spannemålen skall
ligga i enskilta Magaziner, den andra alt
Spannemålen skall förvaras i Städers Magaziner.
Det förra kunde Utskottet icke tillstyrka,
i anseende till alldeles bristande
controll; och som Utskottet ej ansåg varubelåning
i allmänhet vara tjenlig för Banken,
och ansåg Spannemålsbelåning i Städernas
Magasiner, jemte osäkerheten som
uppkommer af pantens förskämbarhet, befordra
belåning af Utländsk säd, hvarigenom
en sådan belåning skulle vara skadlig
för Svenska jordbrukaren, tilltrodde Utskottet
sig ej kunna tillstyrka densamma.
Grefve von Rosen: Med anledning af
den siste talarens yttrande får jag upprepa,
att fråga bär icke är om Spannmål på
nederlag, utan sådan, som ligger inom Kronans
vård och lås. Det är således föga
sannolikt, att utländsk Spannmål skulle med
någon uträkning kunna hitföras med hög
tull, för att belånas.
Herr Munck af Rosenschöld: I den
Den 7 December f. m.
händelse frågan om Spannmåls belåning- nu
skulle företagas till pröfning, är jag förekommen
af den siste talaren i den erinran,
att afsiglen blott kan vara alt belåna inländsk
Spannmål, men icke utländsk. Jag
begär för öfrigt genom HiddarhusSecreteraren
upplysning, huruvida det serskildta Betänkandet
om Spannmåls belåningen här förevarit
till pröfning, och, i sådant fall, på
hvad sätt det blifvit afgjordt.
Undertecknad Riddarhus-Secr eter are:
BancoUtskottets under N:o 68 afgifne Betänkande,
om belåning af ritorr Spannemål,
livilar ännu på bordet, till följd af Ridderskapets
och Adelns beslut, att företaga
detta Betänkande i sammanhang med grunderne
för Bankens lånerörelse i allmänhet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att af de flere
meningar, som under discussionen blifvit
framställde, ansåg H. E. sig för Ridd. och
Ad. först böra föredraga Herr Munck af
Rosenschölds yrkande, att frågan om ritorr
Spannemåls belåning borde ifrån frågan om
Varubelåniugen i allmänhet undantagas. I
anledning hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken hemställde,
om ritorr Spannemåls belåning borde från
förevarande ämne undantagas och serskilt
pröfvas.
5a H. i5*
228
Den 7 December f. m.
Friherre Cederström: Det förslag lill
proposition, sorn jag afgifvit, innehåller:
Att såsom liypothek för lån på 4 månader
och utan omsättning, må antagas invisningar
på brandförsäkrade och hastig förskämning
icke underkastade varor, som äro ställde
under publik vård. Det är naturligt,
att den närmare pröfningen af de varor,
som enligt denna bestämmelse kunna belånas,
kommer att bero af BancoFullmägtige;
men då spannmål äfven är en vara, följer
ock, att den måste vara inbegripen i det
generella stadgandet. Bifalles mitt förslag,
så är det serskildta betänkandet om belåning
af Spannmål, som ligger på bordet,
med detsamma besvaradt, och kan läggas
till handlingarne.
Herr Hjerta: Jag anhåller att den
proposition, som kommer att innefatta mitt
förslag, må erhålla följande lydelse: Att det
till BancoFullmägtiges ompröfvande må öfverlemnas
att meddela lån mot hypothek
af varor, förenadt med namnsäkerhet.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller
att Herr Grefven och LandlMarskalken
täcktes förklara, huruvida, i händelse
Friherre Cederströms förslag bifalles, det
sedermera är Ridderskapet och Adeln öppet,
att särskildt pröfva frågan om belåning
af ritorr Spannemål.
Den 7 December f. m. 229
Grefve von Rosen: Mig synes det vara
fullkomligt likgiltigt, om Spannemäl särskildt
nämnes i propositionen eller icke; ty då
Spannemål är en vara, linnes intet hinder för
BancoFullmägtige att pröfva säkerheten deraf,
liksom af andra varor.
Herr Tham: Om Herr Hjertås förslag
antages, blifver Banco-Styrelsen berättigad
att antaga Spannemål såsom hypothek, i fall
de linna sådant förenligt med Bankens säkerhet;
ty det kommer att bero på Fulljnägtiges
eget bedömande, hvilka slags varor
kunna belånas. Om åter Friherre Cederströms
förslag antages, har han sjelf förklarat,
att deruti inbegripes jemväl Spannemål,
såvida BancoFullmägtige finna säkerheten
tillräcklig. Jag anhåller således att i ingendera
propositionen Spannemål måtte hvarken
undantagas eller nämnas; ty enligt begge
förslagen blir Banco-Styrelsen berättigad
att efter egen pröfning belåna Spannemål,
liksom andra varor, men om Ridderskapet
och Adeln icke bifaller, att den bär ifrågavarande
fonden öppnas för varubelåning,
finnes ingen annan fond att tillgå för Spannemål.
Jag kan då ej inse hvarföre den frågan
skulle behöfva särskildt afgöras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att om undantag
för ritorr spannemåls belåning ej nu bestämdt
gjordes, måste det beslut angående varube
-
23o
Den 7 December f. m.
låningen, som komme att fattas, äfven afse
ritorr spannemåls-bclåning.
Herr Munck af Rosenschöld: I anledning
af denna Herr Grefven och LandtMarskalkens
förklaring, afstår jag för närvarande
från vidare yrkande.
Herr von Hartmansdorff> August: Jag
anser det vara ur flera synpunkter oriktigt,
att i beslutet öfver den förevarande frågan
innefatta spannemålsbelåningen. Det är oriktigt
i saken, emedan man icke bör öfverlemna
en fråga af denna vigt åt Bancostyrelsens
godtfinnande och derigenom utsätta
henne för bela tyngden af lånesökandes anfall,
hvilket, utan stöd af bestämda föreskrifter,
måhända blefve Banco-Styrelsen
öfvermägtigt. Det är äfven oriktigt i formen,
derföre, att tvänne Betänkanden, ett
från Ekonomi- och ett från BancoUtskottet,
hvilka hvar för sig afhandlat spannemålsbelåningen,
nu hvila på bordet och fordra för
deras afgörande en vidlyftigare och bestämdare
utredning, än att lösligen innefattas i
den allmänna proposition, som nu begäres.
Jag anhåller alltså, att frågan om lån på
spannemål måtte bestämdt uteslutas från närvarande
öfverläggning.
Herr Hjerta: Jag tror det vara försigtigast
att bär alldeles icke nämna spannemål,
och således hvarken utesluta eller bestämdt
Den 7 December f. ii).
inbegripa denna vara, utan låta frågan förblifva
i sitt generella skick, till dess det serskildta
Betänkandet om spannemålsbelåningen
förekommer, ty om Ridderskapet och
Adeln då skulle finna, att inga fonder äro
disponible för serskild belåning af spannemål,
eller att anstalten i sådan utsträckning vore
overkställbar, skulle, i händelse spannemålen
här bestämdt uteslutes, ingen fråga sedermera
kunna uppslå om dessa 3 millioners
användande, ens till någon del, till lån på
spannemål. Men om spannemål icke bestämdt
uteslutes, är det gifvet alt den, ehvad beslut
som kommer att fattas öfver det serskildta
Betänkandet, icke destomindre, enligt
den af mig föreslagne proposition, kommer,
i förening med namnsäkerhet, att, liksom
andra varor, bidraga till anskaffande
af tillgångar för rörelsens tillfälliga behof,
hvilket ju utgör ändamålet med hela inrättningen.
För öfrigt bör jag, i anledning af
Herr von Hartmansdorffs yttrande erinra,
att det kan tagas för gifvet, att Banco-Styrelsen
med skyldig omtanka och med ledning
af förra tiders erfarenhet samt äldre
författningars föreskrifter, och deribland 1668
års Banco-Reglemente, kommer att i främsta
rummet meddela lån på sådane varor
som spannemål och salt, m. fl. nödvändighetsartiklar.
— Jag anhåller alltså, alt spannemål
icke må bestämdt inbegripas i det beslut,
hvarom fråga nu är, på det Ridderskapet
och Adeln icke må betagas öppen
232
Den 7 December f. m.
pröfningsrätt af det serskilda Betänkandet,
rörande spannemålsbelåningen, men ock , alt
spannemäl icke må bestämdt uteslutas, pä det
den icke, i händelse inga andra fonder för
dess belåning skulle finnas; må vara utesluten
från den allmänna varubelåningen
på denna fond, i fall en sådan blir beslutad.
Deremot har jag intet att invända, i
händelse Ridderskapet och Adeln sedermera,
vid pröfningen af det serskildta Betänkandet,
vill besluta, att den allmänna varubelåningen
skall företrädesvis ske på spauliemål.
Herr Munck af Rosenschöld: Om jag
ej orätt fattat Herr Grefvens och LandtMarskalkens
afgifne förklaring, är frågan om
spannemålsbelåningen öppen,äfven i den händelsen,
att Friherre Cederströms förslag nu
bifalles. I anledning häraf har jag afstått
ifrån, att nu ingå i vidare discussion öfver
någondera af de föreslagne propositionerne,
samt förmodar att Herr von HartmansdorfFs
begärdta förbehåll är öfverflödigt. Jag får
likväl anmärka, att om Herr Hjertås förslag
antoges, blifva Banco-Fullmägtige äfven berättigade
att afslå belåning af spannemål,
hvaraf följden blifver, med tillämpning på
Malmö, att delta Contorets fond kan komma
att användas till lån endast på utländska producter,
icke inhemska; ty med undantag
af spannemål, finnas der nästan blott utländska
varor, att belånas. Men om nu Banco
-
Den 7 December f. m.
2 33
Fullmägtiges ovälcligliet skulle gå så långt,,
att ingen skillnad gjordes mellan inhemska
och utländska varor, samt följden således i
sjelfva verket blifver den, alt de utländska
finge vid Malmö låneanstalt ett gifvet företräde,
så må jagsäga, att jag aldrig skulle
hafva gifvit mitt bifall lii 1 den här ifrågavarande
anstalt, ty min mening har icke varit
att bereda capitaltillgångar för utländningeas
fördel, utan i främsta rummet för inrikes producenten,
och jag bekänner, alt jag härvid
isynnerhet intresserat mig för jordbrukaren.
Herr von Hartmansdorff: Jag skulle
tro det vara bäst att Ridderskapet och Adelil
holle sin rätt öppen att sedermera bestämma,
hvilka varor som skola belånas, i fall
man nu beslutar, att någon varubelåning
skall äga runi, det jag för min del ej kan tillstyrka,
utom för redan belånbara ulförselvaror.
Hvad spannemålsbelåningen serskildt beträffar,
sä, enär det måste blifva lika lätt, att
föregifva utländsk säd. vara inhemsk, skulle
det i sanning blifva af vigt för utländningen
att skicka lrit sin osålda spannemål för att i
vår Bank derpå erhålla lån, sorn han icke
kunde få på något annat ställe. Till hvilket
o fan teli g t belopp skulle icke då denna
belåning, och de derföre utgifna sedlarne
stiga?” Jag önskar derföre, att man dels icke
måtte allt för lätt gå in på de nya förslagen,
och dels att man icke allt för vidlyftigt
må sönderplocka ett Betänkande, livar
-
Den 7 December f. m.
om öfverläggningarne hos oss aldrig vilja
taga slut, linder det saken redan för längesedan
blifvit Is os de öfrige trenne Stånden
afgjord, oell i allt fall torde böra förvisas
till förstärkt BancoUtskott. Jag instämmer
i Utskottets afstyrkande, och anhåller, att
man icke må öfverlemna allt för mycket åt
Banco-Fnllmägtiges bepröfvande, dem jag
annars måste beklaga.
Grefve von Rosen: Med afseende på
hvad den siste Talaren anmärkt om lättheten
för utländningcn att hittransportera säd
för att få den belånad, får jag upprepa,
hvad jag förut erinrat, nemligen, att sådan
rontroll deremot finnes i Tullförfaltningarne
och den höga tull hvarmed utländsk spannemål
är belagd, i jemförelse med det pris,
hvartill den här kan säljas, att det icke är
tänkbart, det utländningen skulle finna någon
uträkning vid att hitföra sin spannernål
och betala den höga tullen, för afl få varan
till halfva värdet belånad. Det är således
endast för Svensk ritorr spannernål, upplagd
i magaziner, som anstalten skulle kunna användas,
och jag är öfvertygad, att den skulle
medföra så mycket större nytta, som
den icke blott skulle vara fördelaktig för
jordbruket och landet, utan äfven uppmuntra
Köpmannen att hilda spannemålslager för
missvextår, så väl här, sorni England, och
sålunda försäkra oss om tillgång på spannemål
i behofvets stund, samt bereda Köp
-
Den 7 December f. m.
235
mannen tillfälle att begagna conjnncturen,
i motsatts mot förhållandet sistlidet år, då
våra köpmän, i brist af samlade lager, ej
him no att utföra sin speculation, innan den
gynnande conjuncturen i England var förbi.
Då för öfrigt saken numera synes tillräckligen
utredd, anhåller jag att vi ju förr
desto heldre må få skrida lill votering öfver
Herr Hjertås och Friherre Cederströms förslag,
såsom motsatta alternativer.
Herr Bibbing; Arvid: Ehuru jag icke
var närvarande i början af denna discussion,
kan jag ej undertrycka min förundran,
huru man inkommit på ett ämne, som icke
följer i ordning för föredragningen. Frågan
om spannemålsbelåning är behandlad i
ett serskildt Betänkande, som ännu hvilar
på bordet. Mycket, vore visserligen om detta
ämne att säga; men jag önskar, att livar
och en måtte lemnäs tillfälle att yttra sig
öfver ämnena i den ordning de böra förekomma.
Jag anhåller derföre, alt Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes från öfverläggningen
utesluta de ämnen, som nu
icke äro i ordning att föredragas, samt begär
proposition derpå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att Herr Munck
af Rosenschöld oriktigt fattat Hans Excellens^
sista yttrande, hvilket innehållit, att
om undantag för spannemålsbelåningen ej gö
-
a36
Dcmi 7 December f. m.
res, mäste äfven frågan derom anses vara
under frågan om varubelåningen inbegripen
och afgjord, enär ritorr spannemål äfven är
en vara.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarslialken hemstälde ånyo, om Ridderskapet
ocb Adeln skulle vilja undantaga
frågan om spannemålsbelåningen, för att
sedan, vid föredragningen af det serskilta
Betänkandet derom, pröfvas.
Piopades Ja.
Herr von Hartmansdorff: Jag bestrider
begge de föreslagne pvopositionerne, emedan
jag icke kan medgifva någon belåningsrätt
på varor utöfver hvad redan blifvit beslutadt,
och yrkar, att denna min mening
äfven måtte komma under pröfning. Som
den är öfverensstämmande med Utskottets
Utlåtande, hvaruti varubelåningen blifvit
afstyrkt, förmodar jag, att min mening blifver
Ja-proposition. Hvilken af de andra
båda meningarne skall till contra-proposition
antagas, må genom votering afgöras,
i händelse det icke kan ske på annat sätt.
Herr Hjerta: Förhållandet är, såsom
Herr von Hartmansdorff sagt, att BancoUtskotlet
afstyrkt förslaget om belåning af
varor; jag finnér således riktigt att bifall
till Utskottets Utlåtande blifver Ja-propositionen.
Det återstår då att bestämma
Den 7 December f. 111.
contrapropositionen; och jag skulle för min
tiel gerna öfvergå på Friherre Cederströms
förslag, om jag ej fruktade, att ändamålet
derigenom förfelades, ech om jag ej vore
öfvertygad, att invisningar på varor här
icke höra inblandas, ulan att man för närvarande
bör inskränka sig dertill, att antaga
hypolbek af varor i förening med namnsäkerhet.
Jag tager mig således friheten
vända mig till Friherre Cederström med
hemställan, huruvida Friherrn ej skulle
vilja afstå från sitt förslag 0111 invisningar
på varor, hvarigenom blott en contraproposition
skulle återslå.
Friherre Cederström: När fråga är örn
belåning af varor, kan det ej ske annorlunda,
än genom invisning på varor, som
äro satte under publik vård och genom hypothiserande
af den deröfver tagna attesten,
ty deri ligger säkerheten. Det kan ej blifva
fråga om varornas uppförande i Banken
eller deras emottagande i Bankens egen
vård. Som säkerhet måste derföre lemnäs
invisning på varan tillika med bevis, alt
den är under publik vård och försäkrad.
Som jag alltså finner mitt förslag correctare
än Herr Hjertås, kan jag icke derifrån
afstå.
Herr Tham: Det är endast för att
undanrödja ett misstag, som jag begärt ordet.
Man har nemligen trott, att den ifrå
-
233
Den 7 December f. nj.
ga vara n de varubelåningen skulle kunna inverka
på (le gamla Discontfonderna. Detta
är icke förhållandet, ty meningen är, att
varubelåningen endast skulle ske i den på
upplåningar grundade Handels - Disconten.
Hvad contrapropositionen beträffar, tror jag,
att då Herr Hjertås förslag generelt öfverlerrmar
åt BancoStyrelsen att pröfva hvilka
varor skola belånas, men tillika stadgar
narnnsäkerhet, detta innefattar större försigtighetsmått,
än Friherre Cederströms förslag,
utan att binda varubelåningen till någon
viss form; och jag tillstyrker derföre
antagande af Herr Hjertås förslag såsom
bättre.
Herr Cederschöld: I afseende på den
ifrågasatte varubelåningen bar jag i början
af discussionen bort en ledamot påstå, att
Bankens säkerhet vore så mycket större,
som Städernes Magistrater skulle vara ansvarige,
att de pantsatte varorne verkeligen
äro af den attesterade lånebeskaffcnhelen och
i behåll. Jag hemställer likväl, huru Rikets
Ständer kunna ålägga Städernes Magistrater
att ikläda sig en sådan ansvarsskyldighet,
och derförutan lärer ej Banken kunna
meddela några lån på varor. Således måste
antingen Banken hålla egen betjening
för varornas besigtigande, och egna hus till
deras förvarande, eller ock måste Magistraterne
åtaga sig ansvarsskyldighet, hvilket
jag fruktar, alt man ej kan hoppas.
Den 7 December f. in.
Hvad åter beträffar, att en BancoFullmägtig,
så väl nu, sorn vid föregående tillfällen,
ifrigt yrkat, att Banko-Styrelsens
pröfningsrätt må utsträckas så långt sorn
möjligt, så hemställer jag om BancoStyrelsen
äfven vill ikläda sig ansvarsskyldighet
för all Bankens förlust på denna varu belåning?
Jag skulle vilja afråda mina värda
vänner bland Bankofullrnägtige att ikläda
sig, ännu mindre sjelfve eftersträfva ett
sådant ansvar; och jag får på förhand förklara,
att om jag en annan gång åter är
Riksdagsman, vill jag genom denna varning
hafva beredt mig rätt att strängt kunna
granska huru BancoFullmäglige fullgjort
sin pröfning.
Friherre Cederström: Siste talarens
farhåga att Magistraterne icke skulle åtaga
sig vården af de belånade varorne, är så
mycket öfverflödigare, som allmänna författningar
ålägga'dem det. Yäl hafva åtskillige
Magistrater försökt att komma ifrån ansvarigheten
för vågarne på stället; men sådant
har af Styrelsen blifvit afslaget, och
någon ändring i de gällande föreskrifterne
lärer icke heller hädanefter komma att äga
rum, emedan säkerheten i alla transactioner
fordrar, att varor, som äro upplagde i
publika Magaziner, vårdas af auctoriteterne
under gemensam ansvarighet. Frågan är
nu således blott i hvilken form varor kunna
liypothiceras. Naturligtvis utfärdar lån
-
1^0
Den 7 December f. ra.
tagaren en invisning på sin vara och går
dermed lill den Våg eller det Magasin, der
varan är upplagd, och får en attest, att ofverflyttningen
på långifvaren blifvit i böckerne
annoterad, samt erhåller sedermera
lånet på denna attest, om lian tillika företer
bevis alt varan är försäkrad. Det är
ock naturligt, att här, der frågan blott är
om försäkring mot brandskada, dylika försäkrings-associationer
snart skola bilda sig,
och att låntagaren intilldess måste vända
sig till utländska assurance-compagnier, ty
det är endast under villkor alt varan är
brandförsäkrad, som belåningsrätt derpå
kan medgifvas. Om således Herr Grefven
celi Landtmarskalken täckes framställa proposition
på den redaction jag föreslagit,
förmodar jag att intet missförstånd kan äga
rum.
Grefve von Rosen: Friherre Cederström
bar nyss besvarat Herr Cederschöld, i afseende
på Magistraternes ansvarsskyldighet,
och jag tror för min del, att man mycket
förr kan lemna lån på attesterade varor,
än på de vederhäftighetsbetyg, som antagas
i Disconterne. Om Herr Cederschöld haft
tillfälle att liksom jag dagligen se huru det
tillgår i handeln samt vid varors uppläggande
på våg eller nederlag, är jag öfvertygad
att han, med sitt kända nit för alla
goda och nyttiga anstalter, skulle med mig
in
-
Den 7 December f. m. »41
instämma. Afsigten kan icke vara, att Banken
skall lida någon förlust, utan tvärtom
att söka åstadkomma den största säkerhet;
och jag är öfvertygad, att, med iakttagande
af nödig försigtighet hos en upplyst BancoStyrelse,
lån på varor till halfva värdet
skola vara lika säkra, som alla andra lån.
Herr Ribbing: Sedan Herr Grefven och
LandtMarskalkens gjorda framställning blifvit
med ja hesvarad, och vi sålunda fått
frågan om spanmålsbelåningen undantagen
från förevarande ämne för öfverläggningen,
synes åtminstone för närvarande den farhågan
håfven, att Magistraterne skulle blifva
Magasins-Directioner i smått; för min
del fruktar jag, att de blott skulle dela lika
ledsamt öde med den större. Men då vi
nu, jag vet icke huru, kommit så långt in
på ett ämne, som icke enligt Utskottets Utlåtande
följer i ordningen för föredragningen,
och då jag för min del anser flere varor
af samma beskaffenhet, som spannemål,
i afseende på belåning, så önskade jag att
Utskottets Utlåtande, i hvad det rörer detta
ämne, åtminstone mätte blifva uppläst, på
det Utskottets skäl må kunna tagas i betraktande.
Herr von Hartmansdorff: Utan att ingå
i vidare betraktande af frågan om varubelåningen,
anhåller jag blott att få upp5a
H. 16
Den 7 December f. m.
läsa några få ord ur Utskottets senare Utlåtande
pag. iro och 112: spannemäl och
socker äro varor, hvilka för ingen del
kunna anses säkra mot förskämning och
förstöring. Äfven under den sorgfulligaste
vård och skötsel jppas ofta ansenlig
skada af mask och råttor på torkad säd;
och socker upplöses och förderf vas ganska
snart och i betydlig mon, genom fukt och
väta. Det är ibland annat, med afseende
härå, som Utskottet ansett dessa artiklar
ej vara till hypothek för Bankens utlåningar
antaglige. Och måste (Utskottet), vid
slikt förhållande afstyrka, det Bankens medel
skulle för så tillfälliga och obestämda
f öremål anordnas. Ridderskapet och Adeln
lärer häraf finna, att Utskottet ansett utlåning
på dessa varor olämplig och äfventyrlig;
och är det derföre, som jag anhåller
att afslag på varubelåningen måtte, såsom
öfverensstämmande med Utskottets Utlåtande,
blifva Ja-propositionen; öfverlemnande
åt mina motståndare att förena sig om contrapropositionen,
bäst de gitta.
Grefve von Rosen: Af den af Utskottets
Utlåtande upplästa stroph bekänner jag,
att jag icke finner mig öfver tyga d. Jag anhåller
att få fästa uppmärksamheten derpå,
alt ritorr spannemål icke under 3 månader
kan förskämmas eller undergå förminskning
till den grad, att deri icke åtminstone
bibehåller sitt halfva värde; äfvensom att
Den 7 December f. m.
243
rätt socker icke smäller. Jag liar varit med
om sockerbelåning i Götheborgs Sparbank,
utan att den minsta olägenhet deraf försports.
Toppsocker smälter väl i fuktigt
rum, men kan kokas om till sirap, och bibehåller
alltid vida mer, än halfva värdet.
Dessutom är här icke i fråga att stadga varubelåningen,
såsom ett åliggande för Banco-Styrelsen,
utan blott alt berättiga den
att efter egen pröfning meddela lån mot
hypothek af varor, såsom ett adjectivum
till namnsäkerhet; och jag är öfvertygad,
att Banco-Fullmägtige skola fullgöra denna
pröfning på ett sådant sätt, att de icke derföre
kunna attakeras vid nästa Riksdag af
hvilken som hälst.
Herr Cederschjöld: Så vida namnsäkerheten
derjemte får pröfvas, innan lånen
meddelas, har jag ingenting deremot, att
varor äfven kunna hypolhiseras, såsom ett
appendix. Men jag fruktar, i likhet med
hvad en värd talare, Herr Hjerta förut yttrat,
att om låntagaren lemnar pant, BancoSLyrelsen
skall förlora rättigheten att pröfva
namnsäkerheten, emedan panten alltid
anses lala för sig sjelf; och det är detta,
som har gifvit mig betänkligheter.
Hvad beträffar den osvikliga säkerhet
för Banken, som den siste värde Talaren
för en stund sedan omnämnde, under åbej
52 H.
244 Den 7 December f. m.
ropande af sin mångåriga erfarenhet, så vill
jag blott erinra, att om jag ej missminnes,
just under hans embetsmannatid, ett stort
filnteri ägt rum med varor, som lago på
nederlag i Götheborg, och gifvit anledning
till en vidlyftig rättegång; äfvensom att sådant
stundom händt till och med här i
Stockholm, så att jag ej inser, huru det
skall kunna absolut förekominas. Men som
sagdt är, om tillräcklig namnsäkerhet lemnäs
derjemte, har jag för min del intet emot
varubelåningen.
Hvad serskildt angår toppsocker, som
blifvit upplöst af fukt, och den sirap, hvartill
det kan omkokas; så hemställer jag huru
dyr den sirapen skall blifva, när den
skall dragas ur jorden likasom salpeter.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag uppskjuter
besvarandet af Herr von Hartmansdorffs
anmärkningar mot belåningen af spannernål,
till dess frågan derom till afgörande
förekommer. Men hvad beträffar Magistraternes
ansvarighet för de betyg, som af dem
utfärdas, får jag anmärka, att då de hafva
sig sådant ålagdt, de icke kunna neka att
gifva riktigt betyg om varornas mängd och
beskaffenhet, men väl vägra att gifva betyg
örn ett namns vederhäftighet, som beror
på opinionen. Man har talat om missbruk
i Disconterne och på nederlagen. Jag
tror att de missbruk, som existerat, böra
tjena till varning och utfinnande af nödiga
Den 7 December f. m.
245
försigtighetsmått för att förebomma missbruk
för framtiden. Då man vid förra Riksdagen
yttrade detsamma som nu, om missbruken
vid Discon terne, förklarade jag likaledes,
att fordna missbruk endast borde tjena
till garanti mot kommande. Jag är också
nu öfvertygad, alt om denna låneanstalt på
ett behörigt sätt organiseras, inga missbruk
skola vara att befara. För min del anser
jag ritorr spannemål vara tjenligare till belåning
än socker; men delta är icke heller
någon hastig försämring underkastadt, om
det icke förvaras i fuktiga magaziner, och
det lärer väl i Reglementet föreskrifvas Bauco-Fullmägtige
att tillse, det nödig försigtighet
iakttages i dylika detailler.
Herr Ribbing: Sedan flere talare redan
fästat Grefve von Rosens uppmärksamhet
derpå, att belåning af spannemål nu icke är
i fråga, återstår blott att till besvarande
upptaga hvad den värde Ledamoten yttrat
om den rinnande socker-sirapen, som kokas
ur jorden. Jag är likväl deruti förekommen
af Herr Cederschöld; den kan måhända
användas i Götheborg vid Sockerbruken, men
der sådane icke finnas, lärer det blifva svårt
för Magistraterne, som iklädt sig ansvarigheten,
att använda den.
Herr Lefren, Johan Pehr: Jag vågar
understödja Grefve von Rosens först yttrade
opinion, att varubelåningcn för närvarande
246
Den 7 December f. m.
må inskränkas till de 6 artiklarne: spännemål,
(som numera kommer att utgöra föremål
för serskildt öfverläggning), socker,
caffe, tobak, bomull och salt. Det synes
mig angeläget, att man i synnerhet fäster
afseende på de artiklar, hvilkas import verka
på jernexporten; och då man nu icke kan
inrätta en Discont för alla varor, bör man
åtminstone börja med de hufvudsakligaste.
I afseende på sältet, instämmer jag deruti,
att Banco-Styrelsen bör vara berättigad,
men icke skyldig, att belåna nyssnämnde
varor. Skulle belåningen utsträckas till alla
varor, fruktar jag att det kunde gifva anledning
till missbruk.
Grefve von Rosen: Jag ber om ursäkt
om jag upptager tiden med att i korthet
besvara Herrar Cederchjölds och Ribbings
epigramatiska anmärkningar, hvilka grunda
sig på ett missförstånd. Jag har medgifvit
att topp-socker smälter i fuktigt rum, men
jag har sagt, att det kan omkokas till sirap,
och att det i alla fall bibehåller halfva
värdet, hvaraf följer, att i intet fall förlust
på dess belåning till detta värde kan
uppkomma. Hvad beträffar det anförda exemplet
om missbruk, så lärer dermed hafva
åsyftats den i Götheborg timade mordbranden,
hvartill anledningen var en i England
erhållen hög brandförsäkring; men upphofsmannen
dertill är dömd till 5 års fästning.
Den 7 December f. m.
24 7
Friherre Cederström: Det är i anledning
af Herr Lefrens yttrande om belåning
af vissa varor, som jag begärt ordet. Herr
Lefren bar nemligen bland de varor han
uppräknat förgätit trädvaror, som äro de vigtigaste,
och hvilket bevisar, alt inga varor,
som icke äro hastig förskämning underkastade,
böra uteslutas, så vida de äro försäkrade
mot brandskada. Emedlertid anhåller
jag, för att lugna de här yttrade farhågorne,
att i mitt förslag till proposition
efter ordet: rari, insättes ordet: kunna, hvarigenom
belåningsrätten på varor ej blir ovilkorlig,
utan kommer att bero på Banco-1
Styrelsens pröfning.
Herr Hjerta: Jag anser mig endast böra
förklara, att jag aldrig föreslagit annat,
än alt Banco-Styrelsen intill nästa Riksdag
må kunna, jemte namnsäkerhet, antaga hypothek
af varor. Det är också på detta
förslag, sorn jag nu ånyo begär proposition,
och då Herr von Hartmansdorff ej vill afstå
ifrån att yrka bifall till Utskottets Utlåtande,
såsom Ja-proposition, lärer man ej kunna
komma till något resultat, utan att först genom
votering få contrapropositionen afgjord.
Hans Excelhnce Herr Grefven och
LandtMarskalkeii förklarade, att den proposition
Herr von Hartmansdorff uppläst och
begärt, innefattade svar på BancoUtskoltets
Betänkande JNlo 5a, hvilket Betänkande lik
-
248
Den 7 December f. ni.
■val vöre af Ridderskapet och Adeln afgjordt.
Hans Exeellence ansåg att då nu, under
öfverläggningen om Betänkandet JNT:o 53,
fråga uppstått om ett tillägg rörande varubelåning,
denna fråga, hvarom Utskottet
icke något yttrat i sistnämnde Betänkande,
måste särskildt behandlas.
Herr von Hartmansdorff': Utskottet
har väl ingått i pröfning af åtskillige förslag
till varubelåning, men i det hela afstyrkt
dem allesammans. Ståndet behöfver
väl således icke att särskildt genomgå dem
hvar för sig. Skulle Herr Grefven och LandtMarskalken
icke finna milt förslag böra intagas
i Ja-propositionen, så må det inkomma
i Nej-propositionen, blott votering der- »
öfver äger rum.
Herr Rosenblad: Till hvad Herr von
Hartmansdorff anfört ber jag endast få tilllägga,
alt Utskottet angående frågan om
varubelåning i allmänhet yttrat: ”Det återstår
för Utskottet att yttra sig öfver nå”gra
hos RiksSlånden framställda sattser
”och anmärkningar af allmännare art och
”sorn icke lämpligen låtit sig under någon
”af föregående speciela punkter hänföras,”
Hvarefter Utskottet säger: ”BankoUtskottet,
”sorn uti Betänkandet N:o 5a pag, 102, med
”anledning af motioner utaf G. J. Lamberg
”och utaf Anders Danielsson från Elfsborgs
”Län, yttrat sina tankar om Iåns utgifvande
Den 7 December f. ra.
249
”fran Banken på Magazinerade Import-va"ror,
liar afstyrkt så beskaffad utlåning,
”icke blott med afseende derå, att Utskottet
ej kände några fonder, att dertill an"visa,
samt ej insåge att ens någorlunda
"antagliga garantier och controller för ett
"allmänt Verk kunde härutinnan upptän"kas,
utan äfven derföre alt sjelfva anstalten
måste af Utskottet betraktas såsom dels
"mindre behöflig, dels rent af skadlig; och
"tror Utskottet sig ej hafva fått skäl att frånträda
något af dessa yttranden.” Således
har Utskottet, utan afseende på hvad fond
som hälst kunde användas, afstyrkt belåning
af magazinerade varor. Det ar visst
Bidderskapet och Adeln obetaget att, vid
pröfningen af de serskilta förslagen, härom
fatta annat beslut, än det Utskottet tillstyrkt,
men då BankoUlskottet likväl afstyrkt
den ifrågasatte belåningen, torde afslag
dertill böra innefattas i ja-propositionen.
För min del förenar jag mig alltså
med. Herr von Hartmansdorff.
Herr Cederschjöld: Efter hvad jag
fattat hafva flera, såsom ett villkor för varubelåningen,
yrkat, att borgen äfven erfordras.
Jag anhåller derföre, att uti Propositionen
måtte bestämdt införas, att för belåning
på varor äfven fordras antaglig namnborgen.
En omständighet, som äfven bör
observeras vid varubelåning är, att vissa vapojr
förstöra hvarandra då de komma i be
-
[Den 7 December f. m.
rörelse, och till och med under vissa förhållanden
kunna fatta eld, såsom t. ex. Ull
och Olja i fugtiga rum.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan frågan
om varubelåningen uppstått, hade Hr
Hjerta och Friherre Cederström väl yrkat
hvar sin särskilta proposition, men då nu
äfven afslag å hela frågan blifvit begärd,
syntes det H. E. att ovillkorligt afslag borde
blifva Nejproposition, hemställande alltså
H. E. om icke Ridd. och Adeln behagade
afgöra, antingen Herr Hjertås eller Friherre
Cederströms förslag borde blifva Japropositionen.
Friherre Boye'. Då quasstio an alltid
hör föregå qurestio quomodo, anhåller jag,
att första propositionen måtte blifva om varubelåning
skall äga rum, hvarefter man
får tillfälle, om den antages, att yttra sig
huru den bör bedrifvas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att då ingen
af Ridderskapets och Adelns ledamöter förut
hade yrkat principfrågans isolerade afgörande,
hade H. E. icke heller haft anledning
en sådan proposition framställa.
Herr Cederschjöld: Då ingen proposition
ännu blifvit framställd till muntligt
Den 7 December f. m.
besvarande, får jag vördsammast anhålla,
att H. E. Hr Grefven och LandtMarskalken
täcktes försöka om vi ej kunde undvika
votering öfver hvad som skall blifva japroposition.
Mig synes ej farligt att antaga
den af Hr Hjerta föreslagne.
Herr Rosenblad: Ehuru jag blir ibland
dera som komma att votera Nej, skulle jag
dock anhålla att Friherre Cederström ville
förklara, hvad som menas med orden: Invisning
på varor.
Friherre Cederström: För att få slut
på saken måste vi väl votera öfver antingen
mitt eller Hr Hjertås alternativ bör inflyta
i ja-propositionen, med Hr von Hartmansdorffs
afslags påstående uti Nej-propositionen.
Hvad Herr Rosenblad yttrat angående
sin okunnighet om hvad som melias
med in visningar på varor är verkligen
förundransvärdt. Han borde dock, som
Ledamot i BankoUtskottet, veta buru det
tillgår med belåningen af jern, som finnes
på våg.
Hans Excellenee _, Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, i anledning
af Friherre Boyes yttrande, om Ridd. oell
Ad. ansåg, att sjelfva Princip-frågan, huruvida
varubelåning i allmänhet skulle äga
rum, borde särskildt afgöras.
Ropades Ja och Nej:
25 2
Den 7 December f. m.
Herr Hjerta: Då det i alla fall lärer
förestå arne Voteringar, anhåller jag att
principfrågan först måtte afgöras.
Herr Ribbing: Om Hr Hjerta verkeligen
har rätt deri att 2:ne Voteringar förestå,
förenar jag mig med Friherre Boje
deri, att quasstio an först hör pröfvas och
afgöras.
Friherre Cederström: Det kunde vis
serligen
gå an att först afgöra frågan om
varubelåning skall äga rum, och sedan pröfva
hvilketdera af de föreslagne alternativerne,
som voro fördelagtigast alt antaga, men
det kunde då hända, att Ledamöter, hvilka
icke varit uppe under discussionen anlände
till voteringen och gåfvo sin röst
emot varubelåningen derföre att de ej kände
hvilka garantier, som för dess missbruk
blifvit etablerade.
Herr Hjerta: Jag anhåller blott att i
propositionen bestämdt mätte uttryckas, att
frågan icke är om sådan varubelåning, sorn
sker i Banken på vissa export-artiklar, utan
att den ofelbart skall vara förenad med
namnsäkerhet.
Herr von Hartmansdorff: För min
del tror jag att voteringarne blifva lika
många antingen vi votera om contrapropositionpn
eller om grundsattsen. När det
D c n 7 December f. m.
253
så förhåller sig, anser jag det vara renast
att votera om den sistnämnde.
Herr Lefren: Jag har blifvit så väl
bränd på methoden att först votera om
grundsattsen, att jag måstö bestrida det för
denna gången, och hemställer till dem, som
önska bifall lill den föreslagna varubelåningen,
om det icke är bäst att först votera
om hvad contra-propositionen skall innehålla.
Grefve von Rosen: Jag förenar mig
till alla delar med Hr Lefren.
Friherre Boye: Under förklarande att
jag är bland dem, som önska varubelåningen,
får jag tillägga, att jag just derföre
önskar att Hr Hjertås förslag måtte intagas
i Ja-propositionen, emedan detta förslag innehåller
caracteristiken af hvad man vill
besluta. Sedan detta är afgjordt kommer
man till andra frågan, eller sättet för belåningens
verkställande. Allt annat ^handlingssätt
vore att handla i omvänd ordliing.
Herr Rosenblad: Jag skulle handla
emot hvad jag förut yttrat, om jag medgaf
votering om frågan helt naken. Fastän
jag alltid kommer att i detta ämne votera
nej, tillstyrker jag dock antagande af Hr
Lefréns förslag, emedan det vore besynner
-
254
Den 7 December f. rn.
ligt att votera om antagandet af en grundsats,
utan att hafva bestämda garantier emot
missbruket deraf. Ja-Propositionen torde
derföre böra innehålla afslag till Utlåtandet,
och contra-propositionen antingen Hr
Hjertås eller Friherre Cederströms förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landtmarskalken förklarade, det H. E. icke
kunde göra proposition på Utskottets
Utlåtande i detta fall, enär i detsamma
varubelåningen alldeles icke omnämndes.
H. E. hemstälde derefter, om Ridd. och
Adeln ansåg att Herr Hjertås förslag borde
blifva Ja-proposition.
Ropades starka Ja jemte några få Nej.
Friherre Cederström, begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde följande voterings-proposition:
Den,
som till Ja-proposition antager
Herr Hjertås, Gustaf, förslag, att såsom,
hypothek för län pä högst fyra månader
och utan omsättning, jemte namnsäkerhet
må emottagas rnagaunerade, brand försäkrade
och hastig förskämning icke underkastade
varor j såvida Banco-Styrelsen
skulle finna, att en sådan belåning innan
nästa Riksdag kan med Bankens säkerhet
verkställas, voterar
Ja;
Den 7 December f. m.
ilen det ej vill voterar
Nej;
vinner Nej, kommer Ja-propositionen att
innefatta Friherre Cederströms, Jacob, hemställan,
att såsom hypothek för lån på högst
fyra månader och utan omsättning må
himna antagas invisningar pä varor ställde
under publik vård, och försäkrade för
all förstöring.
Hvilken voteringsproposition af Ridd.
och Adeln godkändes samt anslogs.
Voteringen börjades kl. 3 e. m., och
befunnos efter voteringens slut kl. tre qvart
till 3 e. m., sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterna hafva
utfallit, som följer:
Ja — 5o.
Nej — 4-
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen förde särskilte protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandlMarskalken förklarade, det Ridd.
och Ad. sålunda till Ja-proposition hade
antagit Herr Hjertås, Gustaf, ofvanberörde
förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter, rörande
sjelfva hufvudsaken, följande voteringsproposition:
-
Den 7 December f. m.
Den, hvilken hifaller, att såsom hypotehk
för lån på högst Fyra månader och
utan omsättning, jemte namnsäkerhet må
emottagas magazinerade, brand-försäkrade
och hastig förskämning icke underkastade
varor, så vida BancoStyrelsen skulle finna,
att en sådan belåning innan nästa Riksdag
kan, med Bankens säkerhet, verkställas,
voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner Nej, anses Ridderskapet och Ådeln
hafva afslagit ofvanberörde belåning å varor
i Banken.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Voteringen börjades kl. tre qvart till 3
eft. m., och befunnos efter voteringens slut,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedJarne
öppnade, rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja — 25.
Nej — 2y.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
förde särskildte protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Mar skalken förklarade, det Ridder
-
Den 7 December f. m. iSy
derskapet och Adeln sålunda afslagit ofvanberörde
belåning å varor i Banken.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan § till 4 eftermiddagen.
Måndagen d. 7 December 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af BancoUtskottets
den 22 sistlidne October under N:o 82
afgifne, och den 2 derpåföljde November
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:ris 4^» 5o, 5i, 52 och 53
förut meddelte Betänkanden, hvaruti grunder
för Bankens Lånerörelse, efter dess särskildta
utgreningar, för tiderymden intill
nästa Riksdag, blifvit af Utskottet föreslagne.
B) Rörande Utlåningen med hvad dertill
hörer:
b) att såsom hjpothek må antagas, till
fulla capitalbeloppet, de af Banken eller
LåneContoren, för upplänade medel på fyra
månaders uppsägning, mot högst tre
procents ränta, utjärdade obligationer.
5a H. 17
a58
Den 7 December e. m.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
I så måtto anser jag förslaget likgiltigt,
att det sällan kan komma i fråga att
någon utlånar penningar, som lian upplånt
mot 5 å 6 procents ränta, men jag finnér
förslaget oformligt, och tillstyrker att denna
punkt måtte afslås.
Herr Rosenblad, Bernhard: Sedan de
ifrågaställde papperen icke blifva såsom Utskottet
föreslagit, utan på 3 månaders betalningstid,
instämmer äfven jag med Grefve
v. Schwerin uti anhållan om afslag till
ifrågavarande punkt.
Friherre Boye, Ludvig: Jag understödjer
Grefve von Schwerins anhållan om
afslag till ifrågavarande punkt, af skäl att
man eljest skulle tillåta immission 3:ne gånger
uti samma slags sedlar.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla hvad Utskottet
i denna punkt föreslagit.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln afslog berörde
punkt.
Ropades Ja.
c) att såsom hypothek må antagas, till
julla capitalbeloppet, RiksgäldsContorets,
D e 11 7 December e. m,
före innevarande Riksdag, mot 5 procents
ränta utfärdade Obligationer, samt de såkallade
Lottsedlarne för Trollhätte Slussverk.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition blef detta moment af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
d) Att såsom hypothek må antagas,
och efter pröfning belånas, sådana förbindelser,
som af RiksgäldsContoiret, (utom
dess ofvannämnda 5 procents Obligationer)
till följd af Rikets Ständers beslut, redan
äro, eller vidare blifva utfärdade; Stockholms
Drätsel-Commissions samt Beursocli
Brobyggnads-Directionens Obligationer,
så vidt de äro till capitalet betalbara; äfvensom
Actierne i Trollhätte, Strömsholms
och Hjelmare Slussverks Bolag.
Efter af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken framställd proposition
blef detta moment af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
e) Att mot hypothek af adier i Götha
Canal-Bolag, må (under fästadt afseende
å hvad som för närvarande finnes
för dessa adier insatt) såsom lån utgifvas
16f procent af tecknade och inbetalda capitalet,
samt, mot hypothek af adier i Sö
-
te ii.
260
Den 7 December e. m.
dertelje Canal och Slussverks-Bolag, 5o
procent af det tecknade ursprungliga capita
let eller 16f procent å den summa, nuvarande
actierne upptaga. Båda dessa belåningar,
under det bestämda vilkor, att
antaglig borgen tillika fordras, dock endast
för den brist, som vid hjpothekens
användande möjligen skulle kunna uppkomma
emellan Verkets fordran och försäljningspriset.
Herr Rosenblad: Då jag yrkar Lifall
till denna punkt af Utskottets Utlåtande,
sker det likväl under anhållan, att Ridderskapet,
oell Adeln ville förbehålla sig, att
kunna framdeles bevilja en ökad belåningsrätt
åt Götha Canals actier. Anledningen
härtill är, att Stats- och BancoUtskotten, i
deras gemensamma Betänkande om biträde
till fullbordan af Götha Canal, såsom uppmuntran
till en föreslagen ny insättning af
actie-ägarne, tillstyrkt, i mån af denna insättning,
en ökad belåningsrätt, hvilken åtgärd
är så mycket billigare, sorn actierne
härigenom erhålla ett ökadt värde.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef detta moment af Ridderskapet
och Adeln bifallit, med det af Herr
Rosenblad yrkade förbehåll, att framdeles,
om så lämpligt skulle anses, belåningsrätten
för actier i Götha Canal-Bolag må kunna
Den 7 December e. m.
261
3:o Att en och samma persons namn
i intet fall kan fä antagas för mera än
högst 20,000 R:dr såsom Låntagare, 20,000
R:dr såsom Invisningsutgifvare och 20,000
Rulr såsom Acceptant, dä, under hvartdera
af dessa båda sistnämnda förhållanden,
tvänne andra personer alltid med honom
dela ansvarigheten. Såsom Låntagare
äger ingen att anmäla sig vid annat Discont-Contoir
än det, inom hvars District
han har sitt hemvist; hvaremot Invisningsutgifvare
och Acceptant må kunna antagas
äfven från de andra Districten; dock
att en och samma persons tillhoparäknade
ansvarighet vid de 3:ne Discont-Contoiren
samfäldt, i hvad fall som helst, ej tillätes
öfverskrida maximibeloppet af 60,000 R:dr.
Herr Hjerta, Gustaf: Att detta förslag
fordrar redactionsförändring finnes deraf,
att Ridderskapet och Adeln beslutat alt annat
än Assignatiorier får belånas. För min
del finner jag dessutom 60,000 R:dr vara
för stor summa. Jag skulle tro, att om
20,000 R:dr utsattes lill maximum för Låntagare,
och 20,000 R:dr till maximum för
Invisnings-utgifvare, ett belopp af 40,000
R:dr uppkom på ett enda namn och vore
tillräckligt för rörelsen i de städer, der desse
lån kunna begagnas. Utom den nödvändiga
redactionsförändringen yrkar jag alltså
maximibeloppets nedsättande till 4o,ooo
R:dr.
2Ö2
Den 7 December e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken erinrade, alt Herr Cederschjöld,
Pehr Gustaf, på förmiddagen vid
denna punkt yrkat det tillägg: att de i samma
punkt omnämnde personer icke må i
denna låneinrättning pä en gång finnas i
mer än ett förhållande till hvarandra af
Låntagare, Utgifvare af Invisning eller
förskrifning, samt Acceptant och (kautionist.
Herr Hjerta: Hvad denna försigtighet
angår, så kan jag ej annat än på det högsta
afstyrka den. Mångå olägenheter härflyta
af att räkna Acceptanten tillsammans
med Cautionisten, hvilken derigenom skulle
kunna beröfva sig rättigheten till egna lån.
Derföre förnyar jag min anhållan om antagande
af mitt förslag,
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I anledning
af den siste värde Talarens yttran-*
de, att mitt förslag skulle hindra Cantionisten
att sjelf taga lån, får jag blott erinra,
att jag velat hindra det ej 3 bankruttfärdiga
personer kunde hvar för sig uttaga
kanhända maximisumman,
Herr Hjerta: Mig synes det alltid ankomma
på Banco-Styrelsens ansvar, om den
underlåter efterse att fullkomlig säkerhet finnes
hos alla tre personerne. Att gifva begtämda
föreskrifter om hvad som i afseende
Den 7 December e. m.
a63
härpå bör vidtagas vore just att hindra
den mothållande kraft Styrelsen hör äga till
utestängande af vingleri. Om, som Herr
Cederschjöld föreslagit, maximisumman för
hvar och en skulle bestämmas till 20,000
R:dr, i stället för, som Utskottet föreslagit,
60,000 R:dr för alla tre tillhopa, skulle
Styrelsen lättast undvika allt klander, emedan
den då hade största undflygten just i
den föreskrifna inskränkningen. Bättre vore
att maximisumman bestämdes endast för
Låntagare och Cautionister.
Herr Cederschjöld: Till besvarande af
den siste värde Talarens anmärkning vill
jag blott påminna, att, om hans förslag antages,
kan B., som cautionerat för ett lån,
hvilket A. upptagit mot accept af C. till högsta
beloppet, sedermera låntaga en lika summa
emot borgen af C., och A. som acceptant,
hvarefter rolerne ytterligare kunna
varieras i samma tragedie, till dess triumvii’atet,
som kanhända ej äger det ringaste,
hunnit att bedraga Banken tillsammans
på 3 gånger maximibeloppet. Under
de flera gånger jag haft förtroendet att vara
Revisor ijjBanco-Disconten har jag haft tillfälle
se, att de flesta lån, som medfört förluster
för Disconten, just varit sådana, der
Låntagare och Cautionister ömsom biträdl
hvarandra och omvexlat rolerne. Detta väck-;
te en gång så mycket uppseende, att ea
Revisor af det Vällofl. BorgareStåndet fö
-
a64 Den 7 December e. m.
reslog det Discont-Directionen Lorde förståndigas
om vådan af att bevilja lån till
de personer, hvilka begagnade nämnde method
att förskaffa sig lån. Detta förslag kom
dock icke till execution. Jag vet knappast,
om det ens blef intaget i protocollet.
Friherre Boye: Visserligen kunna, som
Herr Cederschjöld anmärkt, vådor uppstå,
men de förekommas och undanrödjas säkrast
af en vaksam och omtänksam Styrelse,
utan att man derföre pålägger rörelsen i
landsorten allt för starka band. Det är
nemligen ganska naturligt att 2 å 3 personer,
som känna hvarandra, låna hvarandra
sina namn, och att den som ena dagen varit
Cautionist, andra dagen sjelf kan behöfva
lån och då begär tillbaka samma tjenst,
hvilken han visat den, för hvilken han iklädt
sig borgen. Häruti ser jag ej heller något
öndt så länge de äro vederhäftiga. Det vore
ganska svårt, om för det jag cautionerat folden
ende vederhäftige vän, af hvars borgen
jag kunde begagna mig, jag skulle vara beröfvad
möjligheten att få eget Discontlån,
Det vöre nästan lika tryckande som ett direct
förbud att taga Discontlån.
Grefve' von Schwerin: Herr Cederschjöld
har rätt deruti, att i fall här vore
fråga om växlar, skulle anledning gifvas lill
att befara att fingerade documenter kunde
presenteras. Men högst sällan komma in
-
Den 7 December e. ni. 265
rikes växlar i fråga; i allmänhet blir fråga
blott om lån på reverser; då är det naturligt,
att om den ena tjenar den andra med
sitt namn, väntar lian samma tjenst tillbaka.
Då dessutom här endast är fråga om
lån på kort tid utan omsättning, synes ingen
fara vara för banden, att öfverdådigt
folk skall rusa åstad; åtminstone bör sådant
snart kunna upptäckas. Mig synes derföre,
att Herr Hjerta gått en medelväg, och jag
tillstyrker bifall lill hans förslag.
Herr Cederschjöld: Jag medgifver Friherre
Boye obilligheten att förmena 2 eller
3 personer att tjena hvarandra med sina
namn i Disconterna; jag har också afstvrkt
all åtgärd i detta afseende vid de tillfällen,
då jag varit Revisor i Banco-Disconten, emedan
man naturligtvis ej kan hoppas att få
caution af den, för hvilken man icke sjelf
vill cavera. Men här är fråga om verkliga
skuldförbindelserj som 2 personer chimeriskt
kunna utfärda till hvarandra. Om en
skuldförbindelse från A. till B. presenteras
till belåning, och straxt derefter en annan
skuldförbindelse från B. till A. på samma
belopp, måste det för hvar och en vara klart,
att dessa ömsesidiga skuldförbindelser äro
fingerade för att genom ett sådant bedrägeri
förskaffa sig lånerätt. Meningen måtte
väl vara att discontera endast reela documenter,
och att så mycket som möjligt stänga
dörren för bedrägerier, icke att för dem öppna
nya utvägar.
a66 Den 7 December e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln hehagade bifalla Utskottets
förevarande förslag med den af Herr
Hjerta yrkade förändring.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Jag anhåller om proposition
på mitt tillstyrkande, såsom ett tillägg
till Herr Hjertås förslag.
Herr Rosenblad: Ehuru jag erkänner
Herr Cederschjölds goda mening och nödvändigheten
af försigtighetsmått emot missbruk,
kan jag likväl ej tillstyrka hans förslag,
emedan de här ifrågavarande skuldförbindelserne
äro ett slags växlar, och hafva
naturen deraf. Jag vill såsom exempel
anföra, att det finnas få större handlande
i Ystad eller hvilken landsort som hälst,
som icke hafva något Handelshus här i
Stockkolm, med hvilket de stå i förbindelse
och på hvilket de gifva invisningar, samt
tvärtom. Det skall således ofta inträffa,
att de begge Handelshusen på samma gång
utgifva invisningar på hvarandra, af hvilka
den ena är fullkomligt lika god med den
andra. Men om man nu skulle inskränka
lånerätten inom den trånga gräns, att ehuru
maximum ej vöre uppnådt, den ena invisningen
ej fick belånas derföre, att den andra
redan vore belånad, så skulle en dylik
inskränkning tillbakahålla och hämma
Den 7 December c. ro.
267
liela rörelsen. Säkerheten måste ligga i omdömet
hos Banco-Styrelsen, som lätt igenkänner
circulationsväxlarne, eller hvad man
vill kalla dem. Att definiera dem är öfverflödigt,
och det bör vara tillräckligt, att
Banco-Styrelsen i Instructionen uppmanas
att för dem taga sig till vara. För att emedlertid
förekomma den farhåga, hvilken äfven
jag bekänner mig hysa för circulationsväxlarnes
användande till liqvid af äldre
lån, skulle det måhända vara nödvändigt
att förbjuda deras antagande såsom hypothek
vid sista terminen af ett meddeladt äldre
lån på samma namn, ehuru jag inser
olägenheterne äfven af ett sådant stadgande.
Det utgör dock en medelväg, och jag anhåller
derföre om uppläsning ånyo af det
förslag, jag på förmiddagen uppgaf, och hvilket
jag då lät förfalla, men å hvars slut
jag nu vördsamt yrkar proposition.
Herr Cederschjöld: Jag har redan på
förmiddagen gjort erinringar emot Herr
Rosenblads förslag och sökt visa, att ändamålet
dermed icke vinnes; ty det kunde
hända, alt Banken ginge helt och hållet miste
om sin betalning, i händelse man, genom
bifall till Herr Rosenblads förslag, nekade
låntagarens vänner att liqvidera lånet
genom omsättning på sina namn.
Hvad åter beträffar Herr Rosenblads
nyss emot mig anförde exempel, så finnér
268
Den 7 December e. m.
jag det icke vederlägga, utan snarare bestyrka
min mening. Herr Rosenblad säger
nemligen, att om tvänue handlande istockholm
och Ystad på samma gång utfärda
invisningar på hvarandra, så äro bägge invisningarne
lika goda. Men begge grunda
sig på oafslulade räkningar mellan Handelshusen,
så att man ej vet till hvilkets förmån
saldo utfaller, kanhända till intetderas.
Man måste i en lagstiftning af denna art
gå varsamt tillväga, om man vill hoppas
att förebygga farliga missbruk.
Herr Rosenblad: Då jag finner, att
mitt jemknings-förslag, vid hvilket jag sjelf
anmärkt att åtskilliga betänkligheter förekomma
, måhända icke tillfredsställer någondera
sidan, vill jag återkalla detsamma.
Jag upprepar deremot, att det måste finnas
en punkt, der Lagen tiger, och der omdömet
och förtroendet inträda. Kunde man
icke med förtroende här öfverlemna saken
åt BancoStyrelsens omdöme, så vore den
oförtjent af det kall, hvartill Ständers förtroende
kallat den. För min del hyser
jag i delta afseende fullkomlig tillförsigt,
och tillstyrker bifall till Herr Hjertås förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LanätMarskalken hemställde, om Ridd. och
Adeln behagade bifalla Herr Cederscbjölds
förslag?
Ropades Ja och Nej,
Den 7 December e. ra. 269
Hvarefter H. Ex. ånyo framställde proposition
till bifall på Herr Hjertås förslag.
Herr von Troil, Emil: Jag hemställer,
om icke uti den meningen: under
hvartdera af dessa båda sistnämnda förhållanden
ordet båda bör förändras lill
fyramed afseende på alla de serskildta
förhållanderne af förskrifnings- eller invisningsutgifvare,
Acceptant och Cautionist.
Herr Cederschjöld: Jag anhåller, alt
mitt förslag må framställas såsom ett tillägg
till Herr Hjertås.
Herr Hjerta: Om ordet båda uteslu
tes,
så att meningen kommer att lyda sålunda:
under hvartdera af dessa sistnämda
förhållandenj tror jag, att man, utan
vidare tillägg, dermed skulle förstå alla
de af Herr von Troil uppräknade förhållanden.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridd. och
Adelns behagade bifalla Herr Hjertås förslag
med uteslutande af ordet bädal
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och Lan dt Mar skalken förklarade, det
II. Ex. ansåg att Herr Gederschjölds förslag
icke lämpeligen kunde blifva tillägg till Hr
370 Der 7 December e. m.
Hjertås, enär detta sednare vore af helt
olika beskaffenhet med det förra.
Herr Cederschjöld: Min mening är,
att ingen person får såsom låntagare stå
för mer än 30,000 R:dr, eller vare sig såsom
acceptant, invisnings-utgifvare eller
cautionist för mer än 20,000 R:dr tillsammans
i dessa trenne förhållanden, samt att
de personer, som tillhöra samma bolag, ej
få stå i serskildta förhållanden till hvarandra.
Herr Hjerta: Efter hvad jag uppfattat,
äro Herr Cederschjöld och jag eniga om
summan, för hvilken hvarje namn får ansvara
i de serskildta förliållanderne af låntagare,
Förskrifnings- eller Invisnings-utgifvare,
Acceptant och Cautionist. Det är blott
det dåliga sällskapet, hvari Herr Cederschjöld
fruktar att ett namn alltför ofta kan
återkomma, som han med sitt föreslagna
tillägg söker att undvika. Jag anhåller derföre,
att propositon först må framställas på
det vi äro ense om, och att serskild framställning
sedermera göres på Herr Cederschjölds
tillägg.
Herr Cederschjöld: Jag samtycker att
proposition göres på sätt Herr Hjerta föreslagit,
blott framställning sedermera sker
på mitt förslag såsom ett tillägg.
Hans Excellcnce Herr Grefven och
Den 7 December e. m.
LandtMarskalken gjorde derefter proposition
till bifall å Herr Hjertås sist framställde
förslag.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf H. Ex. förklarade,
alt, enligt hvad H. Ex. tyckt sig tinna, vid
svarens afgifvande, Ja öfverröstat Nej.
Herr Cederschiöld: Sedan de förhål
landen,
hvari personer i denna låninrättning
kunna komma att stå till hvarandra
blifvit genom Ridderskapets och Adelns beslut
utvidgade, torde det vara nödvändigt
att i den af mig föreslagne proposition
tillägges det fjerde förhållandet, nemi. af
cautionist.
Hans Excellence Herr Grefven och
fiandt Marskalken frågade om Ridd. och
Adeln instämde i det af Herr Cederschjöld
begärde tillägg.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
J^andt Marskalken gjorde derefter proposition
till afslag å berörde tillägg.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Hans Excellence tillkännagaf att, enligt
det sätt, på hvilket H. Ex. uppfattat
del af Ridd. och Ad. sist afgifne svar, hade
Ja öfverröstat Nejj och Ridd. och Ad.
Den 7 December e. m.
således afslagit det af Herr Cederschjöld yrkade
tillägg.
Herr Cederschjöld hegärde votering.
Hans Excellenee Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande voteringsproposition:
Den,
som hifaller det af Herr Cederschjöld
föreslagne tillägg till 3:dje punkten,
att de i samma punkt omnämde personer
icke må i denna Låne-inrättning på en gång
finnas i mer än ett förhållande till hvarandra
af Låntagare, Utgifvare af Invisning
eller Förskrifning, samt Acceptant och Cautionist,
voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, anses berörde tillägg hafva blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Hvilken voterings-proposition af Ridd.
och Ad. gödkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades kl. 7 e. m, och
bcfunnos, efter voteringens slut, kl. tre q v.
till 8 e. m., sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
vo
-
Den 7 December e. m. 273
voteringssedlarne öppnade, röslerne hafva
utfallit som följer:
J% — ■ - 31 .
Nej — 44.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
serskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Mar skalken förklarade, att Herr Cederschjölds
ofvanberörde tillägg således blifvit
af Ridd. och Adeln afslagit.
4:o Att ringare Lån ej erhållas än
1000 R:dr samt derutöfver jemt 100: t al.
Herr Tham: Då Banco-Utskottet för
fattade
denna punkt i förra Betänkandet»
hade Utskottet afslagit en stor del af belåningen
på publika papper. Under sådana
förhållanden kunde det måhända vara rigtigt
att bestämma, det mindre lån än 1,000
R:dr ej fingo meddelas. Men sedan actier
och pnblika papper numera fått belåningsrätt,
hemställer jag, huruvida det kan vara
passande att fastställa ett minimum, hvarigenom
alla mindre Actier skulle uteslutas
från belåningsrätten. Jag tillstyrker derföre
bifall till den af Utskottet föreslagne 4^de
punkt, med det tillägg: dock med undantag
af lån på Actier och publika papper.
I annat fall skulle hvar och en som
ej egde så stort actie-capital att i6f proba
II. 18
274
Den 7 December e. nr.
cent deraf uppgick till 1000 R:dr, vara från
lånerätten utesluten. Jag anhåller alltså om
proposition å den redaction jag föreslagit.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag instämmer
så mycket häldre med Herr Tham,
som bifall till Utskottets förslag och afslag
på Herr Tharas, skulle innefatta en förändring
i ett redan fattadt beslut.
Herr Hjerta: Jag förenar mig i hvad
Herr Tham senast yttrat samt begär proposition
derå.
Herr Tham: Min mening har varit,
att intet bestämdt minimum må fastställas
för lån på Actier och Publika Papper, åtminstone
så länge Canal-Actierne ej få belånas
med mer än 16 och f procent. Jag
hemställer likväl, huruvida något serskildt
förbehåll bör tilläggas, i anledning af Ridderskapets
och Adelns förut fattade beslut
att Götha Canal-Actierne framdeles kunna
till högre belopp belånas.
Herr Cederschjöld: Jag tager mig blott
friheten erinra, att rubriken å Utskottets
Betänkande utvisar, det man med hela denna
inrättning åsyftat en .Discont för handeln
och den större Rörelsen; och jag hemställer,
huruvida det härmed kau stå tillsammans
att utgifva lån till mindre belopp,
än åtminstone 1000 R:dr.
Den 7 December e. in.
Herr Hjerta: Det synes som Herr
Cederschjöld icke öfvervarit öfverläggningarne
om detta ämne från början; ty det
hade i annat fall varit honom bekant,
att den af Utskottet uppgjorde rubrik för
ifrågavarande låneanstalt blifvit förkastad.
Hvad sjelfva saken angår, skulle det vara
hårdt, om de, sora hittills haft rätt att belåna
sina actier och papper till ett nästan
obegränsadt minimum, eller 5o R:dr, nu
skulle sättas i en annan cathegori och kanske
helt och hållet betagas lånerätten. Jag
instämmer derföre med Herr Tham och
tror, att ändamålet vinnes, om man, med
bifall till Utskottets förslag, blott tillägger:
Med undantag af lån på actier.
Friherre Boye’. Jag ser uti ifrågavarande
sak intet hinder att efter behag kalla
rörelsen stor eller liten. Men då man
stadgat, att den fond af 5oo,ooo R:dr, som
förut varit anslagen till publika pappers
belåning, skall sammanslås med upplåningsfonden,
under förbehåll, att dessa pappers
belåning skall fortfara äfven om upplåningsrörelsen
ej kan bringas i verkställighet, synes
mig följden vara klar, att äfven sättet
för denna belåning bör bibehållas, sådant
det hittills varit. Jag understödjer derföre
Herr Thams förslag.
Herr von Hartmansdorff\ August: Det
5i H. 18 *
276 Den 7 December e. m.
synes, sora ville man i tillämpningen frångå
de åsigter, som gjort sig gällande i grunderna
för Bankens lånerörelse. Man åslundar
nu tillskapa en ny Discont, olik de
äldre blott deruti, att den tillkommer genom
upplåningar, då de andra grunda sig
på Bankens egna capitaler. Man söker val
stödja förslaget om smålånen derpå, att den
hittills anvisade fonden för lån på adier
och andra papper skulle sammanslås med
upplåningsfonden; men jag hemställer, om
det då icke vore bättre att lemna den äldre
fonden af 5oo,ooo R:dr till spillo åt
små-lånen på 100 R:dr eller derunder, och
bibehålla de 3 millionerne oafkortade för
den större rörelsen; så att medlen icke må
förskingras på en lånerörelse, som för Låntagarne
är så föga gagnande och för Banken
så otjenlig, som den hittills varande
Discontlåningen ?
Herr Hjerta: Jag vill ej förlänga en
öfverläggning, som synes öfverflödig, då
den troligen, som vanligt, kommer att sluta
med votering. Jag anser mig likväl böra
erinra, att 35o,ooo R:dr af den äldre
fonden för lån på Adier och Documenter
för närvarande äro utlånte, och att visserligen
åtskillige bland dessa lån uppgå till
ett betydligare belopp, men att mängden
understiger 1000 R:dr.
Herr Tham: Jag begär blott att Rid
-
Den 7 December e. ni. 277
derskapet och Adeln måtte vidhålla sina
redan faltade beslut. På förmiddagen har
Ridderskapet och Adeln, såsom tillägg till
ett föregående stadgande, beslutat, uppå förslag
af Herr Hjerta, att den äldre fonden
för lån på Actier och Documenter skall fördelas
mellan Stockholm, Götheborg och
Malmö, för alt, i händelse upplåningsrörelsen
ej lyckas, användas efter enahanda
grunder som förut. För det andra har
Ridderskapet och Adeln i aflon beslutat,
att lån på Canal-Actier skola äga rum i
den nya inrättningen* Jag frågar således,
om dessa beslut äro tagna endast för dem,
som hafva ett så stort antal actier, att de derpå
kunna erhålla lån till minst 1,000 R:dr?
Och om detta ej kan anses förenligt med
billighet och rättvisa, torde man ock inse,
att det af mig föreslagna tillägg bör bifallas.
Dessutom, då Actier och publika
papper hittills aldrig varit belånta till mer
än 3oo,ooo R:dr, lärer man ock finna, att
det ifrågavarande undantaget ej kommer att
skada inrättningen eller hindra de 3 millionernes
användande för den större rörelsen.
Grefve ■von Schwerin: I hopp alt
kunna förekomma en ny votering, anhåller
jag få meddela den upplysning, att då Utskottet
föreslog sammanslagning af den serskildta
fonden för lån på actier och andra
publika papper med upplåningsfonden, var
Den 7 December e. ni.
det otvifvelaktig! Utskottets mening alt publika
Papperen skulle liksom förr kunna
belånas. Men det har undfallit Utskottet,
hvad jag ock hört tvänne Utskottsledamöter
erkänna, alt det minimum, i afseende
på utlåningstiden och räntan, som Utskottet
för de nya lånen föreslagit, afviker
från hittills gällande föreskrifter för lån
på Actier och Documenter. Det synes vara
en orättvisa om icke undantag i dessa omständigheter
göres för de publika papperen.
Herr Rosenblad: Föi’hållandet är alldeles
sådant, som Grefve von Schwerin uppgifvit.
Skillnaden emellan de gällande föreskriflerne
för lån på actier och documenter,
och de föreslagne grunderne för den
nya låne-inrättningen, hade undfallit Utskottets
uppmärksamhet; och då ingen anmärkning
inom Riks-Stånden dervid gjordes,
när Utskottets första Betänkande förevar,
kom saken icke under vidare öfverläggning
inom Utskottet. I afseende på den
nu ifrågavarande fjerde punkten, angående
lånens minimibelopp, tillstyrker jag således
för min del, att Utskottets förslag måtte
bifallas med följande tillägg: likväl med
undantag af län emot hypothek af actier
eller documenter, hvilka lån fä meddelas
till ett belopp af minst 200 R:dr Banco.
Uppå derom af H. Ex. Herr Grefven
och LandtMarskalken framställd proposition
Den 7 December e. m.
379
iblef ofvanberörde 4-’de punkt af Ridd. och
Ad. bifallen, med det af Herr Rosenblad
yrkade tillägg: att undanlag skulle göras
för lån mot Hypotek af actier eller documenter,
hvilka lån finge meddelas till ett
belopp af minst 200 R:dr B:co.
5:o Att utläningstiden blifver från en
till högst fyra månader; och färj vid lånets
förfallotid, omsättning ej äga rum.
Herr Hjerta: I afseende på denna femte
punkt, om utläningstiden, förekommer samma
förhållande, som nyss förut i afseende
på fjerde punkten blifvit anmärkt, nemligen,
att den för lån på actier och docuraenter
hittills gällande utläningstiden af 6
månader blifvit förändrad. Jag anhåller
derföre, att undantag äfven här må göras
för de publika papperen, och att utlåningstiden
för dem må förblifva såsom hittills, j
Herr Rosenblad: Då förhållandet är,
såsom Herr Hjerta uppgifvit, att utlåningsliden
för lån på actier och documenter varit
6 månader, anhåller jag vördsamt om
proposition lill bifall å Utskottets förslag i
femte punkten med följande tillägg: dock att
utläningstiden, i afseende å lån emot hypothek
af actier och documenter, må hädanefter,
såsom hittills, förblifva högst 6
månader utan omsättning.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
280 Den 7 December e. m.
proposition blef ofvanberörde punkt af Ridderskapet
och Adein bifallen med den af
Herr Rosenblad föreslagne förändring: att
utlåningstiden i afseende å lån mot hypothek
af aclier och documenter må hädanefter,
såsom hitintills, förblifva 6 månader,
utan omsättning.
Herr Tham: Jag har väl ingenting alt
invända mot Utskoltets förslag i allmänhet,
angående räntan. Men då Ridderskapet och
Adeln, liksom Preste- och Borgare-Stånden ,
bifallit, alt belåningen af adier och documenter
skull bibehållas hädanefter såsom
hittills, hemställer jag, om man icke äfven
i afseende på räntau bör göra ett undantag
för de publika papperen, och bibehålla den
vid feni procent.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller
att reservationerne mot den af Utskottet
föreslagne räntan må blifva uppläste.
Sedan reservationerne blifvit uppläste,
yttrade
Herr Munck af Rosenschöld: Lika
med reservanterne tillstyrker jag, att räntan
här må bestämmas till 5 procent, i enlighet
med hvad som är stadgadt för de öfrige
Disconterna; äfvensom att utlåningstiden
må bestämmas till 6 månader.
6:0 Att räntan må bestämmas till en
half procent i månaden, att afdragas vid
Den 7 December e. m.
lånens meddelande; dock alt det må vara
Herrar Bancofullmägtige tillåtet, i händelse
på förekommande anledningar sä skulle
anses nyttigt och nödigt, att framdeles
nedsätta räntan till 5 procent.
Herr Rosenblad: Hvad utlåningstiden
beträffar, så är frågan derom redan afgjord,
och orsaken, hvarföre jag icke i den delen
gjorde min reservation gällande, är, att upplåningen
undergått så betydliga förändringar
mot Utskottets förslag, då den nu skall
ske mot Obligationer på endast 2 månaders
uppsägning och på en afskrifningsräkning
h vista, som dessutom kan komma att upptaga
hela summan. Detta är anledningen,
hvarföre jag ej sökt gora gällande andra
punkten af min och flores gemensamma reservation,
som nyss upplästes. Hvad första
punkten af denna reservation beträffar,
rörande räntan, så skulle jag nu söka göra
den gällande, om jag icke i Utskottets förslag
funnit ett tillfälle öppnadt för BancoStyrelsen
att efter omständigheterne nedsätta
räntan till 5 procent. Jag skall således,
med åsidosättande af anin reservation
i hela sin vidd, endast, förenande mig med
Herr Tham, instämma uti Herr Arosenii
reservation och tillstyrka den förändring i
Utskottets förslag, att räntan för lån på
actier och documenter bestämmes till
procent i månaden, i likhet med hvad den
hittills varit.
Den 7 December e. m.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag kan
ej afstå ifrån yrkandet, att räntan på alla
lån i Handels-Disconten må bestämmas till
5 procent, i likhet med räntan på lånen i
den vanliga Disconten.
Grefve von Schwerin: Om Rikets Ständer
hade gifvit åt den ifrågavarande lånerörelsen
en större utsträckning, det vill säga,
låtit den sträcka sig så långt, som upplåningen
velat gå, skulle jag gerna hafva
förenat mig med Herr Munck af Rosenschöld.
Ett verkligt ändamål hade då dermed
kunnat vinnas, och Bankens vanliga
räntefot hade kunnat blifva en allmän räntefot,
ej blott för Handels-Disconten utan
äfven för de Privat-Disconter, som möjligen
komma att bilda sig. Men då summan
är så inskränkt, och hela anstalten eventuel,
anser jag det vara bättre att förblifva
vid Utskottets förslag; ty om ändamålet ej
kan vinnas i sin helhet, skulle den nedsatta
räntan blott blifva en faveur för dem,
sorn erhålla lån af detta inskränkta capital.
Då Utskottet dessutom föreslagit, att det
må bero af Banco-Fullmägtige alt sänka räntan
till 5 procent, i fall omständigheterna
sådant fordra, skulle jag tro, alt Herr Munck
af Rosenschöld dervid borde låta bero.
Herr Hjerta: Jag förenar mig med
dem, som önska att roan må qvarblifva vid •
Utskottets förslag angående räntan. Jag får
Den 7 December 3. tn.
a83
fiisla uppmärksamheten derpå, att ehuru år
iBaS den gamla Discont-Fonden af 6 millioner
ökades till 8 millioner, var likväl
inom år i825 hela fonden uttagen, just i
anledning af den låga räntan. Om således
den nya rörelsen organiseras på samma sätt,
skall samma fall inträffa, nemligen att hela
capitalet inom i, i ä 3 år utgår och ändamålet
sålunda förfelas. Ty att hvar och
en, som erbjuder säkra papper, kan på dagen
erhålla penningar, hör vara hufvudändamålet
med den nya låneanstalten. Jag tillstyrker
derföre, att man, åtminstone för
närvarande, håller sig till den vanliga räntan
af 6 procent, hälst Utskottet i sitt förslag,
lill följd af nödvändigheten att, i fråga
om föreskrifter, som skola gälla för 5
år, gifva dem nödig latititude, ganska riktigt
tänkt på möjligheten för Banco-Fullmägtige
att framdeles nedgå till 5 procent.
Lika oriktigt, som det vore, att nu, då
man ofta på Banken gifver en handelsränta
af 8 procent, fastställa en lägre ränta, än
den vanliga, lika oriktigt skulle det vara att
hindra räntans nedsättning, i fall det framdeles,
till följd af realisationen och de allmänna
credilförhållanderna, skulle behöfvas.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Om man
vill göra något för handeln, bör räntan
vara någorlunda hög; ty annars blir fonden
otillräcklig. Oaktadt jag önskar så liten reglementering
för Banco-Styrelsen som möj
-
284
Den 7 December e. m.
ligt, synes det mig likväl, som man kunde
ovilkorligen bestämma räntan till 6 procent,
intill nästa Riksdag, då Rikets Ständer äga
att stadga en annan, i fall dem så godt synes;
ty jag tror för min del, att man i
denna Discont till och med kan hålla räntan
i procent högre, än den allmänna räntan.
Jag anhåller derföre om proposition
på bifall till Utskottets förslag, med uteslutande
af den åt Banco-Fullmägtige lemnade
rättighet att framdeles nedsätta räntan
till 5 procent.
Herr Rosenblad: Det förkortande af
Utskottets förslag, som Herr Lefren tillstyrkt,
kan jag ej annat än afstyrka; ty
tillägget om Banco-Fullmägtiges rättighet
att lämpa räntan efter omständigheterna, är
just orsaken, hvarföre jag icke sökt göra
gällande min reservation, ehuru jag för min
del tror, att räntan här kan och bör vara
lägre. Men jag anser af vigt alt få den för
en Handels-Discont isynnerhet nödvändiga
principen införd, att Styrelsen berättigas
lämpa räntan efter omständigheterna. Jag
hemställer om ej på främmande Beurser de
största variationer i räntefoten äga rum,
och jag frågar, hvarföre vår Beurs skulle
stängas, så att Banco-Styrelsen, i fall lån
mot 6 procent ej vore begärliga, skulle tvingas
att antaga dåliga documenter. Ty jag
tviflar icke, att de finnas, sorn vilja gifva •
lill och med 7 eller 8 procent; men jag
Den 7 December e. tn.
285
Iviflar, alt de liro af den hästa sorten låntagare.
Banco-Styrelsen skulle alltså i sådant
fall nödgas antingen afstå ifrån rörelsen
eller blifva mindre noggranna vid låndocumenternas
pröfning. Förtroende fordrar
förtroende, och jag kan ej frångå att
yrka bifall till Utskottets förslag, endast
med den förändring, jag förut uppgifvit,
angående räntan för lån på actier och documenter.
Friherre Boye: På de af Herr Rosenblad
anförde skäl, hvilka öfverensstämma
med min öfvertygelse, tillstyrker jag att
det måtte blifva Banco-Styrelsen öppet alt
förhålla sig i det nu ifrågavarande fall efter
omständighéterne, och anhåller om proposition
härå.
Herr Munck af Rosenschöld: Herr
Hjertås skäl, att räntans nedsättning från
5 procent varit skulden dertill, att Banco»
Discont-Fonden blef så hastigt medtagen,
kan jag ej godkänna. Jag är öfvertygad,
att orsaken, hvarföre Discont-Fonden före
1823 års Riksdag icke till fullo anlitades,
ej var räntan till 6 procent; ty jag tror
tvärtom, att den skulle blifvit medtagen äfven
mot 8 procents ränta, om icke förra
Discont-Directionen hade så godtyckligt afslagit
en mängd låne-ansökningar. Det mest
ovedersägliga bevis härpå är, att innan den
nästpå Riksdagen följande Mars månads slut,
Den 7 December e. m.
var hela fonden, och således de vid Riksdagens
början outlånte öfver 2 millioner, utlånta.
Men en ny Direction var tillkommen. Herr
Rosenblads skäl äro deremot af den beskaffenhet,
att jag ej skall yrka votering, men
blott till protocollet förklara min mening,
utan att motsätta mig bifall till Utskottets
förslag, i hopp att JBanco-Fullmägtige ej
skola underlåta, att, om omständigheterna
sådant fordra, så snart som möjligt nedsätta
räntan till 5 procent.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att hufvudsakligen
2:ne förändringar och tillägg här blifvit
vid den föredragne punkten yrkade;
den ena af Herr Rosenblad, den andra af
Herr Lefrén; hvarefter H. Ex. hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
ifrågavarande punkt med det af Herr
Rosenblad föreslagne tillägg, att räntan å lån
mot hypothek af actier eller documenter må
hädanefter, som hittills, förblifva 5 procent
årligen, Banco-Fullmägtige likväl förbehållit,
att, om så nödigt skulle anses, kunna
höja Räntan till 6 procent.
Ropades Ja.
Herr Lefren: Jag reserverar mig mot
sista clausulen om öfverlåtelse åt Fullmägtige.
Då Herr Munck af Rosenschöld hoppas
att räntan af dem skall nedsättas, får
jag förklara att jag hoppas motsattsen.
Deri 7 December e. ra.
287
7:0 Att för lån, som ej på för fallodagen
eller sednast 8 dagar derefter blifvit
liq vider adt, straffränta må beräknas
med | procent per månad, utöfver ordinarie
räntan, och lagsökning då ock genast
företagas.
Denna punkt blef, uppå derom af Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Banko-Utskottet hade slutligen tillstyrkt:
a)
Att intill Rikets Ständers nästa sammankomst,
då genom några års erfarenhet,
nyttan, ändamålsenligheten och vinsten på
det hela af denna upp- och utlänings-anstalt
hunnit någorlunda visa sig, de derutaf
inflytande Ränte-revenuer icke må
ingå på Bankens vinsträkning, utan särskildt
upptagas och balanceras såsom en
reservfond, hvars behållning för hvarje
år, efter uppgjordt bokslut, åter må kunna
användas till utlåning uppå enahanda
grunder, som, i afseende å de upplånade
medlen, blifvit utstakade.
b) Att i förening med den af BancoUtskottet
redan föreslagna allmänna grundsatts,
att mera ej upplånas, än som i
föreskrifven utlåningsväg kan blifva användt,
BankoFullmägtige också må haf
-
288
Den'7 December e. ra.
va sig förbehållen den rättighet, att, om
och enär vigtiga skäl dertill förefinnas,
kunna på längre eller kortare tid inställa
såväl upplåningen som den derpå grundade
utlåningsrörelsen , intilldess sådane förhållanden
inträffa, att densamma, utan
befarad menlig påföljd, åter kan vidtaga
och fortsättas.
Dessa bada punkter blefvo, uppå derom
af Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd proposition, af Ridd.
och Adeln bifallne.
Herr von Troil, Emil: Jag anliåller få fästa
uppmärksamheten derpå, att det första beslut
som Ridd. och Adeln på f. m. idag fattade,
fordrar en ytterligare förklaring, ty då detta
beslut innefattade förskrifningar, åsidosatte
man, att på förskrifningar icke finnas några
acceptanter. Då lån på invisningar gifvas
på 3:ne namn, nemligen Invisningsgifvarens,
Acceptantens och Låntagarens, skulle
då lån på invisningar endast gifvas på 2
namn, nemi. förskrifnings-utgifvarens och
låntagarens. Jag föreslår derföre den föreskrift,
att de reverser, som hypotiseras, höra
vara försedde med propriae borgen, då
desse lån äfven komma att hafva säkerhet
af 3:ne namn, nemligen reversens utgifvares,
borgesmannens och låntagarens.
Herr Hjerta: Jag tror alt det beslut
Ridd.
m
Den 7 December e. m.
Ridderskapet och Adela fattat, att 20,000
R:dr skulle få utlånas på Låntagarens Namn,
och 20,000 R:dr på alla de öfriges, på sätt
här står, då under hvardera af dessa förhållanden
ä:ne andra personer alltid med
honom dela ansvarigheten, är af den beskaffenhet
att Directionen ej kan meddela
Lån utan 3:ne namn. Då emedlertid stadgandet
icke är tydligt, har jag visserligen
icke någonting emot att Herr von Troils
förslag om tillägg gillas.
Herr von Troil: Jag tror en oform
lighet
vara begången uti redactionen, om
man ej kan fatta meningen af en punkt
förrän man kommer till en långt efterföljande
punkt. Då emedlertid Herr Hjerta
väsendtligt har instämt med mig, anhåller
jag om proposition på det af mig föreslagne
tillägg.
Herr Rosenblad: Jag tillstyrker bi
fall
på det af Herr von Troil föreslagna
tillägg.
Herr Hjerta: Jag instämmer i Herr von
Troils mening, men tror att till Redactionen
blott behöfver tilläggas orden: med
proprie borgen försedde förskrifningar.
Herr von Troil: Jag önskade följande
tillägg: Äfven sorn gemensamt afseen
5a
H. »9
I
Den 7 December c. m.
de bör fästas vid Förskrifnings-utgifvarens
j Löjtesmannens och Länesökandens vederhäftighet.
Grefve von Schwerin: Jag får fästa
Herr von Troils uppmärksamhet derpå, att
enligt Discont-Reglementet Fullmägtige skola
söka egen inre öfvertygelse om vederhäftigheten
af de personer, på hvilkas namn
Lån utgifvas. När Discontrörelsen erhöll
den utsträckning, som den nu äger, blef
det omöjligt för Directionen att kunna äga
en egen opinion om hvart och ett namn,
som anmäles; af sådan anledning sökte man
vederhäflighets-betyg. Men en sådan utsträckning
kan, vid en Dissont, som den
ifrågavarande, icke äga rum. Jag skulle
anse för farligt att yrka vederhäftignetsbetyg
för lånsökande inom en större rörelse;
sådant kunde leda till ursäkter och mindre
ansvarighet för Directeurerne.
Herr von Troil: Grefve von Schwerin
bar talat om DiscontReglemente, men något
sådant finnes alldeles icke stadgadt för denna
Discont. Hvad vederliäftighetsbetyg beträffar,
så har jag icke yrkat några sådana,
utan blott att en gemensam uppmärksamhet
skall fästas, då Lån beviljas, vid Låntagarens,
Förskrifningsutgifvarens och Löftesmannens
vederhäftighet.
Herr Rosenblad: Det är visserligen
Den 7 December e. m.
sant att då Herr Hjerta satte till ordet
Förskrifningar i Utskottets Förslag, glömde
han att rätta den följande mellanmeningen
derefter, och att detta blir rattadt om
följande mening blir antagen: Ått såsom
hypothek för lån på högst 4 månader, utan
omsättning, må antagas, med gemensamt
afseende å Lånsökandens, För skrif tungsutgifvarensj
invisnings-gifvarens och acceptantens
vederhäftighet, enskildes med vederbörlig
accept försedde in visningar, och
med proprie borgen försedde förskrifningar
&c. På sådant sätt skulle redactionen blifva
fullständig.
Herr Hjerta: Då jag bär framställde
proposition derom, att Invisningar och Förskrifningar
finge såsom hypothek emottagas,
uppläste jag orden sådane de finnas i
DiscontReglementet för den tid Rikets Ständer
ansågo sig ej behöfva gå in i minutieusa
detailler, utan öfverlemnade dem åt den
BancoStyreise, de valt, att på sina vägnar
administrera Banken. Man sade då, att lån
skulle gifvas till välkända samt vederhäftiga
personer, och dermed var saken slut;
nu åter finnes det ej nog många minutieusa
detailler för hvarje steg, sorn BancoStyrelsen
skall taga. Här finnas 7 å 8 beskrifningar
på huru personer skola vara qvalificerade,
som äro vederhäftiga. Då Ridderskapet
och Adeln uttryckligen sagt, att 2:ne
5a H. 19 *
Den 7 December e. m.
personer jemte Låntagaren skola dela ansvaret,
tycker jag det är klart att DiscontDirectionen
aldrig kan utlåna penningar på
mindre än 3:ne namn. Jag kunde ej tro,
att det skulle sättas i fråga, då man har
BancoFullmägtige, att föreskrifva, det de
personer, till hvilka penningarne utlånas,
skola vara vederhäftiga.
Herr von Troil: Den väsendtliga skillnaden
emellan denna belåning, och den
andra Discontbelåningen, är, att här måste
afseende göras, icke allenast på panten,
utan äfven på låntagarens vederhäftighet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade instämma i Herrar
von Troils och Rosenblads begärde tillägg
till hvad Utskottet Lit. a pag. 88 i dess
senare Betänkande föreslagit.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att den återstående
delen af Utskottets förevarande utlåtande
icke syntes erfordra någon åtgärd;
hvaruti Ridderskapet och Adeln äfven hördes
instämma.
Ånyo föredrogs Banco-Ulskottets den
a5 sistlidne Julii under N:o 68 afgifne,
Pen 7 December c, rq. agS
och den io derpåföljde Augusti e. m. på
hordet lagde, Betänkande, i anledning af
-väckt motion om belåningsrätt vid BancoDisconten
och dess Låne-Gontoir, å ritorr
säd i magazin.
Friherre CederströmJacob: Jag anhåller,
att Economi-Utskottets Betänkande
]\~:o i43 måtte blifva uppläst, då, som jag
hoppas, BancoUtskottets nu föredragne Betänkande
skall blifva alldeles vederlagdt.
Allmänna Besvärs- och EconomiUtskottets
i förevarande ämne afgifne Betänkande
N:o i43 hlef, i anledning af Friherrre Cederströms
begäran, uppläst.
Friherre Cederström: Ridderskapet och
Adeln torde af det upplästa Betänkandet
hafva funnit, att Utskottet ej tillstyrkt någon
utgift förrän magaziner med torkinrättningar
äro inrättade, och icke heller någon
belåningsrättighet förr än den, som önskar
lån, styrker sig hafva försäkrat varan för
all slags förstöring. Det skäl, som BancoUtskottet
anfört mot belåning af torkad,
spannemål, att nemligen inga magaziner
skulle finnas, kan således icke tillämpas på
hvad Ekonomiutskottet föreslagit. Jag hoppas
derföre, att Ridderskapet och Adeln,
med afslag å BancoUtskottets Betänkande,
bifaller EconomiUtskottets.
irt)4 D«n 7 December e. m.
Herr Ribbing, Arvid, anförde skriftligen
;
Otvifvelaktigt är detta vid Riksdagens
början väckta förslag, hvilket Ridderskapet
och Adeln först nu tillåtit att föredragas,
af den vigt, som EconomiUtskottet ock uttrycker,
då det beter, att Utskottet ”till
öfverläggning förehaft detta vigtiga ärende.”
Det är vigtigt så väl till sin omfattning, som
till sina verkningar, såsom ingripande i alla
deras intressen, hvilka producera spannemål
till afsalu, eller consumera utöfver egen pro•duction,
samt verkande på myntets värde
och Bankens säkerhet.
Ämnet delar jag i 3:ne frågor:
1:0 Är det för landthushållningen isynnerhet,
och näringarne i allmänhet gagneligt,
att, genom publika lån, uppmuntra till
en ytterligare production af spannemål, med
afseende på dess exportation till utrikes orter?
2:0 Är det för Rikets allmänna penhingeverk
fördelaktigt eller skadligt att utgifva
dessa lån? och slutligen
3:o Har man derigenom i någon mån
afhulpit eller underlättat den förlägenhet,
hvaruti Landets jordbrukare sig i allmänhet
befinna?
På dessa frågors rigtiga besvarande borde
ärendets afgörande bero; men som desamma
nu icke ens finnas i Economi-Ut
-
Den 7 December e. m.
skottets Betänkande upptagne, torde det förlåtas
mig, om jag begär några ögonblicks
uppmärksamhet för deras upptagande och
besvarande.
Man talar understundom om öfverflöd
på spannemål och nödvändigheten af dess
exporterande, under det att Tullspecialerne
vittna om införsel till flera millioner af nästan
alla slags andra landtmannavaror, hvilka
antingen directe tillkomma af säd, eller
ock produceras genom inskränkning af sädesodlingen
och odlingens utvidgning i dess
ställe för foderväxter till en formerad boskapsafvel,
för lin, hampa och färgväxter
lill fabrikater och så vidare. Afvexlingen
med olika vexters odling vore så mycket
mera nyttig, som det oaflåtliga sädesskördandet
utmattar jorden, serdeles då säden
icke på stället uppfodras.
Bortförde man icke, utan på stället
använde jordens alster, så måhända hlefve
icke genast den contanta inkomsten så stor,
men jordens jemna tilltagande i kraft och
fetma, som mera än allt annat emotstär
de vanliga orsakerna till missväxt, nemligen:
torka, väta och köld gåfve jordbrukaren
och det allmänna en långt större,
rikare och varaktigare ersättning. Man vunne
äfven i försäljnings-och transportkostnad,
då man från råämne af säd eller jordfrukter,
till victualier, ull eller dylikt, på stället
förädlade spamnåls- och jordfruklsafkast
-
296 Den 7 December e. m.
ningen. Synnerligen är detta att märka,
då fråga är om export till utrikes ort, som
icke aflöper utan dryga utgifter i tull, frakt,
mätning, vägning och mycket mera, och
det icke allenast på säden, som man utförer,
utan äfven på victualierne, ullen och
det mera, som man, hvad vårt land beträffar,
i stället måste införa. — Man införer,
fast blott under en annan form, detsamma
som man utförer, och lemnar förädlingsvinsten
åt utlänningen. Men utom
varans värde och tullen, som måste utgifvas,
blir äfven frakten m. m. drygare då
man besinnar, att man sällan kan påräkna,
att erhålla victualier i återlast från de länder
der spannemålen afsättes, då det är
emot sakernas naturliga ordning att brist
på spannemål i sitt sällskap har öfverflöd
på victualie-varor eller tvärtom. Det torde
endast vara i detta land, der ett sådant fenomen
existerar, dock helt naturligen härledt
af författningar, på hvilkas verklighet
utlänningen säkerligen skulle tvifla om icke
handelsvinsten öfvertygade honom att de
funnes.
Emedlertid, under gynnande Författningar
för victualie-införsel, under en mångårig
frånvaro af ledning ofvanifrån för att
hringa i jemnvigt de första näringarne inom
vårt land, åkerbruk och boskapsskötsel,
äro vi nu komne till den punkt, att, oaktadt
allt slösagtigt användande af spänne
-
Dun 7 December e, m. 297
målen, det ändå ofta befintliga öfverflödet
deraf sjelf skulle börja lära oss en bättre
och klokare hushållning.
Men det är icke nog med vägledningens
och underlättandets frånvaro. De välgörande
verkningarne, som följa på de af
sig sjelf inträdande naturliga förhållanderna,
skola motarbetas. Eller kan det vara en
ekonomiskt riktig satts, att, medan man ännu
har vissa lifsförnödenheter (hvilka gerna
inom landet kunde produceras) ouppfyllde,
uppmuntra (i dess ställe) lill produetion af
andra, för att sälja med förlust — göra ännu
en färd till medelländska kuster med
spannemål från Norden.
Att ymnighet på spannemål under de
senare åren funnits, torde lika litet böra bestridas,
som att tillfällig brist å denna vara
under de senare åren någon gång uppstått,
hvilket äfven i de mest sädesrika länder
kan inträffa. På det hela har här i landet
spannemålslillgången under nästledne decennium
varit öfver behofvet, serdeles om
man beräknar de iooo:detals tunnor, som
man bortslösat, dels genom olycklig handel
och förskämning i magaziner, dels genom
en i allmänhet uselt utöfvad bränvinsbränning
och fabrikation af denna vara utöfver
behofvet.
Skulle nu, genom lån på spannemål,
produetionen deraf än ytterligare uppmun
-
298
Den 7 December e. m.
tras, såsom förut, på boskapsskötselns bekostnad,
så ginge ännu en väsendtlig fördel
förlorad. Det är gifvet, att den mera utvidgade
boskapsskötseln fordrar ett större
förlag af spannemål och fodervexter, än
den inskränktare, och deruti ligger äfven
vid påkommande missvextår en resours, då
genom kreaturens undanslagtande besparas
säd och rotfrukter till föda åt menniskor
på samma gång, som dervid en ökad tillgång
på fläsk och kött sig företer och gör
missvexten så litet känbar som möjligt. Här,
såsom vanligt, är den enskildes sanna fördel
förenad med statens, och det beliöfver
icke erinras, huru lyckligt det vore, om
den enskilde kunde undvara allmänt understöd
för sitt dagliga uppehälle. Exemplet
under denna Riksdag på, huru som, till
förlust för staten, Skaraborgs Läns skuld
för tagen undsättningsspannemål, måst afskrifvas,
är i detta afseende serdeles talande;
emedan just i detta af naturen väl lottade
land, den förvända hushållning, att
producera spannemål på boskapsskötselns bekostnad,
är drifven till sin höjd.
Ehuru jag sålunda för det närvarande
förklarat mig emot ett ytterligare ensidigt
uppmuntrande af spanmålsproduction i allmänhet,
och till export isynnerhet, är dock
ingalunda min mening, att anse spannemålsutförsel
vid alla tillfällen och än mindre
för alltid, skadelig; men jag tror alt
I
Den 7 December e. m.
399
den först då är i allmänhet nyttig, när landets
behof på alla öfriga landtmannavaror,
hvilka af en mer eller mindre högt drifven
spannemålsproduction bero, är uppfyldt.
Den andra fråsan, eller den egenteligen
jimandelia delen af ämnetj huruvida
det kan för statens penningeverk vara gagneligt
eller endast oskadligt, att gifva ut
lån på pant af spannemål, beror hufvudsakligen
på huruvida panten är tillförlitlig
och ej kan taga skada.
Äfven den ritorkade spannemålen är
icke fri från förskämning, äfven denna angripes
af mask och mått. När härtill läggas
de dryga omkostnaderne med dess skötande,
förande och besigtigande, serdeles
under en längre tid, då afsättningen är
trög, så finnes, att denna pant, långt ifrån
att vara säker, mer än i ett afseende kan
liksom förtära sig sjelf.
Då Banken icke mer än andra pantinnehafvare
lärer få sträcka sina anspråk på
säkerhet utöfver panten eller till personen,
som pantsatt, så lärer det få antagas för
bevisadt, att Banken kan äfventyra förlust
på att antaga spannemål såsom pant.
Att denna förlust i förening med flere
andra orsaker, verkat Spannemåls-Directionens
upplösning, är allom veterligt; dock
ägde denna Direction att till visst belopp
inskränka sin rörelse, då deremot den här
föreslagne belåningen är obegränsad.
3oo
Deri 7 December e. ra.
Att hela låneanstalten för öfrigt skulle
blifva en slags ny Magazins-Direction, med
den skillnad, att här enskilde spännemålsinneliafvare
skull e blifva förläggare af sjelfva
varan, tyckes äfven vara tämmeligen synbart.
I betraktande af allt detta finnes således,
att Banken, eller dess Låne-Contoir icke
utan våda för eget bestånd kan ingå på spannemålsbelåning,
hvilket ock BancoTJtskottet
förklarat.
Äro sålunda besvarade de 2:ne första
frågorne och derunder bevisadt, att jordbruket,
såsom bestående af åkerbruk (hvarmed
man hittills egentligen förstått sädesproduction)
och boskapsskötsel icke vinner genom
ett ensidigt befrämjande af blott den
ena af desse för hvarandra oumbärlige näringar,
samt att Rikets allmänna penningverk
icke utan fara kan öfvertaga risken af
ett så vådligt företag, så torde ock 3:dje
frågan: om man genom införande af spannemålsbelåning
i Banken afhulpit eller underlättat
den förlägenhet, hvari större delen
af landets jordbrukande innevånare sig
belinner, endast behöfva med Nej besvaras,
så mycket heldre, som det icke är troligt,
att transporten af spannemålen till ett långt
aflägset spannemåls-magazin vid hafskusten
skulle löna sig, särdeles då man beräknar,
att för afsältningen, såsom vanligen hittills
fördelagtigast inom landet, emedan på det
Dcu 7 December c. ni. 3oi
hela priserne här äro högre än utrikes,
återtransport in i landet skulle komma att
äga ruin. Det är ju klart, att det då hade
varit klokare, att låta spannemålen ligga
der den var. Jag tror mig nu hafva bevisat,
att spanmålsbelåning uti publika fonder
icke vore i något afseende gagneligt att
antaga, och yrkar derföre afslag.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Fullkomligt delande BancoUtskottets åsigt
af ämnet; och fullkomligt öfvertygad att
motionairen mera afsett enskild förmon,
än allmänt gagn, anhåller jag om bifall till
BancoUtskottets Betänkande.
Ett ogillande af EkonomiUtskottets Betänkande
måste nödvändigt blifva en följd
af BancoUtskottets grundeliga skäl för afstyrkande
af ett för Banken så äfventyrligt
låneförsök. Att Ekonomiutskottet tillstyrkt
en sådan låneanstalt, utan att först genom
BancoUtskottet göra sig underrättadt om
möjligheten att utan Bankens förlust kunna
bringa saken i verkställighet, skall ännu
mera bidraga att fästa den allmänna uppmärksamheten
på detta Utskotts behandlande
af allmänna ärender.
Friherre Cederström: Det var verke
ligen
oväntadt att få höra det Spannemålsexporten
är ett ondt. Jag trodde snarare
alt den är välgörande för landtman nen, och
att man bordt befordra den, för att ej för
-
3o2 Den 7 December e. ra.
svåra afsättningen af Spannemål, hvarigenom
denna skulle falla till ett vanpris. Af
en ökad afsättning följer en ökad production,
och deraf en ökad boskapsskötsel. Vill
man åter förhindra Spannemåls-exporten,
så förminskar man så väl Spannemåls-productionen,
sorn Boskapsskötseln. Hvad man
åter yttrat mot den financiella delen af
Betänkandet, eller att panten skulle skämmas,
så hade fråga derom alldeles förfallit
om man gjort sig mödan att läsa Betänkandet,
ty der är föreslaget, att Spannemålen,
för att kunna belånas, skall vara torkad,
upplaggd i goda Magaziner under publik
vård, och försäkrad mot all försämring.
Banken kunde således ej förlora något i
hvad fall som lieldst, utan endast försäkringsgifvaren
och den eller de, som felaktigt
vårdat varan. Jag anhåller om bifall
å EkonomiUtskottets, samt afslag å BancoUtskottets
Betänkande, och, på det tiden ej
onödigt må upptagas, då arne Ledamöter
yttrat motsatt tanka, om votering.
Friherre Boye s Ludvig: Jag skall ej
upprepa de öfvertygande skäl, som af den
siste värde talaren blifvit anförde. Jag
skall blott kasta en blick på jordbrukarens
ställning, och fråga, från hvilket ögonblick
Jordbrukaren nedföll. Jo! ett stöd hade
jordbrukaren så länge Spannemåls-Directionen
höll priserna jemna. När den afskaffades,
när man gjorde detta misstag, hop
-
Den 7 December f. m.
3o3
pades man att se införd enskild Spannemålshandel
i stället för det man borde hafva
bibehållit SpannemålsDirectionen, men
sökt återföra den till dess primitiva ändamål.
Man vågade då framställa många tvifvel
mot den åtgärd sorn vidtogs, men de
gillades icke, emedan opinions-förvillelsen
icke antager annat, än hvad sorn gynnar
den. Sedan SpannemålsDirectionen försvunnit
har man ena året sett hafran gälla 16,
iS å 19 R:dr, då den året derpå gällt endast
3 R:dr. Detta har varit följden af
Directionens upplösning. Må en hvar anse
exporten af Spannemål för skadelig, då
Jern-exporten anses nyttig. Må man ihågkomma,
att om en näring skall förkofras,
första villkoret derföre är afsättning. Om
Jordbrukaren skall komma till någon säkerhet
mot fluctuationerna af Spannmåls-prisen,
hvilket är för Sverige mycket betydligare,
än 1 sk:s fluctuation i myntet, måste
man sträcka honom en hjelpsam hand. Jag
anser derföre EkonomiUtskottets Betänkande
vara af värde. Jag inser rätt väl, att
då maij haft den besynnerliga egenheten att
ej afgöra Betänkandet förr än alla Bankens
tillgångar äro använde, lärer man icke kunna
hoppas att mycket skall göras vid denna
Riksdag. Men Utskottets förslag angående
anläggandet af Magaziner och TorkeRior
innebär dock en anledning att någonting
framdeles kan komma att ske, hvarförutan
en enskild Spannemålshandel ej kan
3o4
Den 7 December f. m.
uppstå. Jag anhåller om bifall på EconojniUtskotels
Betänkande, och får i annat fall
begära votering.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag kan ej nog
beklaga,
att ett så vigtigt ämne, som detta,
förekommer så sent och då vi äro här så
fåtaliga. Jag är äfven väl ibland dem, som
önskat att begagna Banken till uppmuntrande
af Handel med Spannemål; men jag instämmer
derföre ej deruti att Landtbrukaren
lidit skada genom upphörande af Magazins-Directionen.
Jag kan icke eller förundra
mig deröfver, att enskild Spannemålsliandel
ej ännu uppkommit, men är öfvertygad,
att den icke förr än efter ännu en
Riksdag kan uppkomma. Jag tror att Spannemålshandel
kommer att bilda sig när creditsysteinet
blir bättre, och när handeln
med denna vara blir lika fri och säker,
som handeln med Socker och Caffe, m. m.;
tills dessa omständigheter inträffat är det
ursäktligt att någon Spannemålshandel i
stort icke uppstått; deremot skall den säkert
uppkomma när Regeringen upphör att
vara Förmyndare för densamma. Hufvudsaken
är nu, huruvida man vill intill nästa
Riksdag bereda en Spannemålshandel, eller
uppmuntra densamma, och man bör
då göra sig reda för hvad man vill och
kan göra, samt hvad man bör göra. Jag
tror ej, såsom Ekonomi-Utskottet, alt man
bör
Den 7 December e. ra. 3o5
tor börja öfver hela Riket att locka Landtbrukaren
till anläggande af Rior, ty då
börjar man arbeta mot alla local-förhållanden
och mot naturen af saken. Om
man åter tänker sig hvar en sådan handel
kan bilda sig, och sedan, huru den kan
uppmuntras, skall man komma till ett riktigt
resultat. Jag skulle du tro, att då man
ser huru England upphandlar Hvete ifrån
Svarta Hafvet med en orimlig land-transport
af ända till 36 mil, bör fråga blifva
att i våra södra provincer, der jordmånen
är tjenlig för Hvetesodling, uppmuntra produetionen
af detta Sädesslag, hvilket ej beliöfves
hos vår nation såsom hufvudsak,
och snart sagt är det enda, som lönar sig
att exportera, ty Rågexporten är ej så lönande.
Jag skulle derföre önskat den grunsatts
fastställd, att man heldst belånade
Hvete och sedan Ritorr Råg; Hvete äfven
derföre, att det ej kan transporteras långt
på fartyg samma år det är växt, utan att
skämmas, hvarföre det också måste magazineras
öfver en vinter. Belåningen af Ritorr
Råg och Hvete anser jag vara tillräcklig.
Hvad åter angår den rigtning man bör gifva
denna Spannemålshandel, tror jag den
böra vara på England, der en säker debouchee
finnes för hvad vi kunna afsätta. Om
man erkänner denna principe, är detta det
enda man bör göra vid innevarande Riksdag,
jemte det att man lemnar rättighet åt
52 H. 20
3o(j
Den 7 December e. m.
BancoDisconten och LåneContoren att belåna
Ritorrt Hvete och Råg af elen foiul, sorn
Ridderskapet och Adeln redan beviljat för
den större rörelsen. Detta är lätt verkställt
på de hufvudorter, der upplag af
Spannemål kan medföra vinst, t. ex. i Götheborg
för Hvete, och i Malmö och Stockholm
för ritorr Råg. Jag tillstyrker, att
Rikets Ständer vid denna Riksdag inskränka
sig till de af mig nu föreslagne åtgärder.
Om Friherre Cederström kan uppgifva
en annan fond att härtill använda, är
jag ej emot alt man utlånar mera, men
med de närvarande tillgångarne kan jag ej
tillstyrka så vidsträckt belånings-rätt, som
Ekonomiutskottet föreslaget. Jag anhåller
om proposition, att vid Disconterne, såsom
hypolhek jemte namnsäkerhet, må få antagas
magazinerad ritorr säd.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag är
ej bland dem, som hysa farhågor att vi någonsin
kunna få en öfverproduclion af Spannemål;
ej eller är jag bland dem, som anse
export af Spannemål som en National-olycka.
Jag är således icke eiler bland dem, som
ifra mot denna export; jag deremot önskar
en större säkerhet för Spannemålshandeln.
Jag kan likväl ej tro, att detta skall vinnas
genom de åtgärder, som Ekonomiutskottet
föreslaget. Då BancoUtskottet föreslaget, och
Ridderskapet och Adeln beslutat belåning
af Invisningar och Reverser, så finnas till
-
Den 7 December e. m.
räckliga ti’1 fällen att få låna penningar mot
namnsäkerhet till bedrifvande af Spännemåls-handel,
utan att blottställa Banken för
dylika förluster, som den fordna MagazinsStyrelsen
fick vidkännas. Af sådan anledning
anser jag direct-belåningen af varan
Vara i högsta måtto otjenlig. Jag förenar
mig således med Herr Rosenqvist i anhållan
om bifall till Banco-Utskottets, och afslag
af EkonomiUtskottets Betänkande.
*
Herr von Hartmansdorff, August: Saken
bör betraktas under 2:ne synpunkter.
Jordbrukets fördel j och Bankens säkerhet.
Det är visserligen rätt att söka bereda
Jordbrukaren fördelar, om man så kan. Men
hvad är då Jordbrukarens fördel? Ej egenteligen
nya lån, utan afsättning å sina producter,
för att kunna betala de skulder, han
ledan har. Men afsättningen kan äga rum
både inom och utom landet. Hvilken är
då förmonligare och säkrare? Utan tvifvel
den inhemska, ty afsättningen på främmande
ort är både äfventyrligare och ovissare,
alldenstund Spannemålen därstedes fås, under
vanliga förhållanden, för bättre pris än
bos oss, och emedan det är ovanligt att
Sverige något år kan frambringa så mycket
säd att utförsel deraf kan bilda någon stadigvarande
utrikes spannemålshandel. Deremot
införes här årligen för flere millioner
5a H. so*
3o8
Den 7 December e. m.
landtmannavaror, hvilka hos oss kunde
frambringas om man deråt vände sin uppmärksamhet,
och följakteligen bereda en säker
afsättning åt landtmannen. Yill man
genom lån söka uppdrifva Sädesproductionen
till afsättning å främmande ort: så har
man desto mera orätt, som afsättningen är
sällsynt och ostadig, samt prisen följakteligen
underkastade en ombytlighet, den landtmannen
icke kan uthärda. Något förmånligare,
än att bereda inrikes afsättning af
Spannemål, och landthushållningens öfvergång
till mera Boskapsskötsel, synes mig
för närvarande icke kunna göras, och ingendera
delen vinnes genom Spannemålsbelåning.
I afseende på Bankens säkerhet
måste jag erinra, att man ej kan jemnföra
Magistratens uppsigt öfver jern och andra
lånbara metaller med deras uppsigt öfver
Spannemål; ty Magistraten kan väl tillse, att
panten icke bortstjäles, men icke förekomma
att den, såsom säd i magaziner, för->
skämmes. För Spannemålshandels uppkomst,
torde prisens stadgande genom stadig tull
vara en vida bättre åtgärd, och derpå är
man äfven betänkt. Jag tror således, att
man på andra vägar, än dem Utskottet
föreslaget, bör söka målet, och anhåller
derföre om afslag på Ekonomi-Utskottets
Betänkande samt bifall till BancoUtskottets.
Friherre Cederström: Det lärer ej vara
grundlagsenlig! att sätta i fråga antagan
-
Den 7 December e. ni.
3og
de med föräudringar af ett Betänkande, då
det första gången är under öfverläggning;
det måste då ovillkorligen till Utskottet
återremitteras, så vida man vill tillvägabringa
någon förändring uti detsamma. Jag
har egenteligen begärt ordet i anledning af
hvad Herr Hjerta anfört. Jag vill då fästa
hans uppmärksamhet derpå, att det torde
vara öfverflödigt bestämma sädesslag,
ty det må vara speculantens sak att beräkna,
hvad slags säd han skall exportera, äfvensom
till hvilken ort sådant skall ske,
hvilket förmodeligen lärer blifva den, der
största vinsten kan erhållas. Visserligen
gifver Englands höga sädespris stor vinst,
men det har äfven händt, att dess Grannrike
på andra sidan canalen, och till och
med Holland, betalt mera än England, ehuru
i vanliga förhållanden Holland äger stora
spannemålslager i speculation på afsättning
till England. Het bör således icke
blifva föremål för Rikets Ständers öfverläggningar,
hvad för slags Säd som bör belånas.
Icke eller synes det vara bättre betänkt,
att inskränka denna belåningsrätt endast
till trenne orter, nemligen Malmö,
Göteborg och Stockholm. Här bör enda
villkoret vara, att Säden, magazinerad och
ritorr, är försäkrad för förstöring, ty ändamålet
är ej allenast att uppmuntra Export
af spannmål, utan jemväl upplag i speculation
på den inrikes afsättningen. Om det
lill exempel uti Norrköping finnes tjenliga
3io Den 7 December e. m.
Magaziner och torkinrättningar, vore det
väl ej skäl att tvinga Norrköping, att skicka
sin säd till någon af de nämnde orterna
för att få belåna den. Om Calmar sättes
i tillfälle att upplägga stora förråd af
ritorr Säd, vore det visserligen utan allt
tvifvel, att det blefve begagnadt såväl till
export som ock i specuiation på afsättning
i de andra Småländska länen, ty granskapet
med Öland, derifrån spannemål vanligen
kan utföras, går det lätt: men säden måste
då kunna i Calmar belånas. Om Landscrona,
Ystad med liera andra ställen, som
äro i tillfälle att drifva Spannemålshandel,
tvingas att göra det öfver Malmö, Götheborg
eller Stockholm, i stället för directe,
så hindrar denna handel i förstnämnde
städer, i stället att uppmuntra. Jag
kan alldeles icke finna hvarföre man skall
klippa af saken genom dessa småaktiga enskildta
vilkor. Om den enskildta industrien
är belåten med att anlägga Magaziner,
böra vi ej i förväg beräkna nyttan eller
skadan deraf, emedan allt förmyndareskap
i denna del är skadligt. Då Betänkandet
ej afser annat än beredande för framtiden
utaf anläggandet af Magaziner och torkinrättningar,
hvilka för det närvarande icke
finnas, kan man ulan fara bifalla EkonomieUtskotlets
Betänkande. Om man nästa
Riksdag skulle finna att liera Städer byggt
magaziner, och man anser saken nyttig, så
är man då i tillfälle alt gifva ett större
t
Den 7 December e. m.
anslag lill sädesbelå ningen, än sorn nu beliöfves.
Jag protesterar emot all ändring
al' Betänkandet, och anhåller om proposition
till bifall på detsamma.
Herr Hjerta: Då det ej är möjligt att
besluta några förändringar i BancoUtskottets
Betänkande, anhåller jag om ålerremiss
af detsamma, och att BancoUtskottet ville
såsom anmärkning besvara mitt förslag om
rättigheten att i Disconterna få belåna spannemål.
Jag anhåller sålunda få förändra
den af mig begärda propositionen till proposition
å återremiss af Utskottets Betänkande.
Hvad åter beträffar Economi-Ut-;
skottets Betänkande, lära vi derom få en
serskildt proposition.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Om man skulle dömma frän resultaterne af
en del Författningar och Riksdagsbeslut,
skulle man tro, att afsigten vore, att göra
jordbrukarnc till slafvar åt öfrige medborgare.
Jag kan ej instämma med BancoUtskottet
i dess afslag å den föreslagna rättigheten,
att belåna spannemål. Jag skall
dock ej laga jordbruks-interesset till hufvudskäl,
väl vetande, att det nu mera icke; är,
odi sedan i8i5 icke varit rådande på detta
runi, men jag skall visa, att, oaktadt jordbi
ukaren i Sverige är i allmänhet missgynnad
af climat och jordmon , har lian äfven
varit det, och till och med ännu mer, ge
-
Den 7 December e. ni.
norn Författningar, fastän han är mera, än
andre Producenter, underkastad en misslyckad
production, och mest af alla får
vidkännas skattebördorna. Jordbrukaren får
icke, såsom andra producenter, exportera sin
vara alla år; utan är ofta, såsom i år, förbunden,
att föra sin vara dit, der lian kan
få den mest betald. Häraf har handt, att
t. ex. i Malmö rågen hela hösten gällt flere
R:dr mindre, än i det närbelägna mera sädesrika
Danmark och dess hufvudstad. Jag
medger visserligen, att man ej bör tillåta
fri utförsel af spannemål, när brist derpå
är inom landet; men då man genom en sådan
åtgärd nedtvingar priserne de mindre
bördiga åren, bör man i ersättning derför,
andra år, skydda laudtmannen mot vanpris,
hvilket i någon raon kan ske genom
den föreslagne belåningen på ritorr spannemål,
hvilken sedermera kunde antingen exporteras
eller förvaras, tills högre priser
eller mindre bördig skörd inträffade. Jordbrukaren
är likaledes i afseende på införseln
mindre gynnad, än andra producenter.
Desse hafva varit det alla år genom antingen
hög införseltull eller förbud mot införsel;
men så är det ej med jordbruksproducenten,
ty ibland har varit låg införseltull,
ibland alls ingen å dess producter. Den
under denna discussion befarade öfverproduClion
tror jag ännu icke inträffat, ehuru
man redan innan och vid sista Riksdag äfven
från högre ort talat om den. Tanken
Den 7 December e. m.
om en uppkommen öfverproduetion uppkom
först af en orsak, som icke är mycket känd,
nemi. deraf, att efter 1819 års ej öfverflödiga
skörd införskrefs nära 4°° tusen T:r
utländsk säd, som låg till största delen obegagnad,
då följande årets öfverflödiga gröda
inträffade, hvilken påföljdes af 1821 års i
allmänhet likså ymniga. Men 1822 års klena
årsväxt visade, att vi icke hade öfverproduetion
af säd, när man räknar flere på
hvarandra följande år tillsammans, och oaktadt
de nästföregående 2:ne årens öfverflödiga
gröda och den onödiga införseln utifrån,
fanns t. ex. i Juni 1828 icke någon Råg i
större partie till salu i Skåne. Det har äfven
sedermera visat sig, att, om man öfverhufvud
jämför det ena året med det andra,
så hafva vi ännu ingen öfverproduetion
af spannemål. Någon gång har det
dock handt, att vi kunnat med förmon utföra
säd, såsom t. ex. sistl. års efterhöst, då
Sverige kunnat vinna millioner, ehuru få
Handlande kunde eller i tid förstodo, att
begagna detta tillfälle att vinna ofantligt på
utlänningens bekostnad. Denna conjunctur,
ehuru så högst förmon lig, då sädespriserne
voro flere gånger högre utomlands, än inom
landet, och säden i allmänhet mycket bättre,
förmådde dock icke, att i lid väcka den
enskildta speculationen, på hvilken Ständerne
vid sistl. Riksdag gåfvo anvisning i ersättning
för en allmän Magazinsinrättning,
utan att gifva anvisning på de till ett vid
-
314
Den 7 December e. in.
sträck t uppköp af inländsk spannemål nödiga,
hos enskildte ej dertill tillräckliga, capilaler.
Dessa Ständer beviljade dock ett
Creditiv af t million till uppköp af utländsk
.spannemål i dyra år, således till utländske
Jordbrukarens uppmuntran och fördel, förmodligen
derföre alt den utländskes fördel
ej väcker så lätt afund hos oss, som den inländsk,
es, hvars fördel vid detta tillfälle hade
varit gemensam med Consumentens, om
Creditivet blifvit användt tili uppköp af inländsk
spannemål i bördiga år.
Herr Hjerta misstager sig i sin uppgift,
alt hvete ej kan exporteras samma år den
blifvit inbergad; ty för ett år sedan var
det mesta hvete, som utfördes, af sisth års
gröda. Näst hveten voro då ärter och korn
mest förmonliga för exporten, isynnerhet
till England; af rågen var utförseln förmonligast
till Holland. Den af Herr von
Hartmansdorff framkastade fråga, huruvida
sädesbelåningen är gagnelig för Rikets Penningeverk,
är af för vidlyftig beskaffenhet,
att här fullständigt besvaras. Jag tror, att
Rikets penningeverk till en hufvudsaklig del
beror på befrämjandet af landets vigtigaste
produetion, hvilket å ena sidan kan lemna
tillfälle till förmonlig export eller till förråd
för framtida behof, samt å den andra
sidan minskadt behof af utländsk säd,
och i bägge fallen kan förmonligt inverka
på kursen och på sedelmyntets silfvervärde
Den 7 December e. m.
3 r 5
eller agio. Det var derföre isynnerhet den
stora införseln af spannemäl, som vållade
kursens stigande till i/jo skill., så väl efter
1819 som 1826 års gröda, och den icke
obetydliga utförseln för ett år, som bidrog
onekligen till kursens fallande ända ned till
119 å 120 sk. i Stockholm och till 117 i
Götheborg, hvarifrån den förmonligaste utförseln
skedde. Sedelmyntets silfvervärde
har således ej berott af förhållandet emellan
Sedelstockens och Bankens silfverfond,
ulan ock af handelsförhållandet emellan import
och export. Det vore bedröfligt, om
man för Ledamöter af BancoUtskottet skulle
behöfva upprepa så enkla satser ur Financeläran.
Herr Rosenblad varnar för samma
förluster, som af förra Magazinsinrättningen.
Men föregående uppdagade missbruk äro
just medel att förebygga deras förnyande.
Malmö Disconts exempel visar det. Magazinsinrättningens
förluster voro naturliga följder
deraf, att den köpte, de år då priserna
voro höga, och nödsakades sälja, när de
voro låga. Den uppköpte utomdess för det
mesta icke ritorr spannemäl. Belåningsrätten
på en sådan skall äfven uppmuntra till
sädens ritorrkning, och den kan befrämja
icke blott produetionen, utan äfven afsältningen.
Herr Tham, Vollrath: Då, som jag
tror, båda Betänkandena första gången äro
före, skall jag anhålla om återremiss på de
-
Den 7 December e. m.
samma, och derför anföra mina skäl. BancoUlskottet
har, såsom skäl, hvarföre det ej
kunnat bifalla Herr Sanlessons motion, anfört,
att inga penningar funnits, och sagt,
att motionen derföre borde förfalla. Sedan
liar dock en Handels-Discont blifvit beslutad,
hvarigenom penningar sålunda komma
alt finnas. Jag tror derföre, alt det skäl,
Utskottet anfört, förfallit, hvarföre jag anhåller
om återremiss af Betänkandet, och
att Utskottet må yttra sig, om ej, sedan
Handels-Disconten blifvit inrättad, spannemål
der må belånas. I afseende på hvad
EconomiUtskottet här tillstyrkt, alt nemligen
belåna spannemål genom Stockholms,
Malmö och Götheborgs Disconter, så, i fall
meningen är att belåna spannemål vid de
nu varande Disconlerna, äro dessa Disconters
medel redan disponerade, och en sådan
belåning kan icke der ske, hvarföre icke
heller EconomiUtskottets Betänkande, i dess
närvarande skick, kan bifallas. Skall någon
utlåning ske, så måste det vara ur den nyligen
beslutade Ilandels-Disconten.
Jag kan ej förena mig med hvad af åtskilliga
Ledamöter blifvit yttradt om den ordning,
i hvilken förbättrandet af jordbruket
skall ske, eller att först afse productionen
af victualier, och sedan spannemåls-productionen.
Jag tror att afsättning af Landtmannavarorna
bäst reglerar jordbrukets förkofran.
Skall jordbrukaren gå framåt så
Den 7 December e. ra.
317
skall lian icke blott taga i beräkning, livad
som inom Sverige af Fabrikanten ätes upp,
utan äfven hvad sorn genom export kan
komma ut i allmänna verldshandel]]. Det
enda sätt att försäkra en bestämd tillgång
på spannemål är att skaffa goda Tullstadgar,
och penningtillgångar. Jag tror ej, såsom
en värd Ledamot yttrat, att det var
en olycka för landet att Magazins-Directiolicn
afskaffades. Om tillgång finnes i städerna
på tjenliga magaziner vore väl, ty
att uppbygga nya magaziner i och för denna
inrättning vill jag icke tillstyrka, men jag
tror alt det vore en verklig ljmka för landet,
om köpmannen, genom utvägar att erhålla
penningar, kunde inrätta en väl ordnad
Spannemålsliandel och dermed biträda Svenska
speculanter på utländsk ort. .Tåg anhåller
om återremiss först på BancoUtskottets
Betänkande, och sedan äfven på EconomiUtskottets.
Friherre Boye: Hvar och en må hafva
sin öfvertygelse huruvida Spannemåls-Directionens
afskaffande varit ett godt eller
ett ondt för landet; i det afseendet kan jag
icke gilla Herr Hjertås yttrande, men måste
dock närma mig till hans idé i hvad som
nu är föremål för discussionen. När jag tänker
mig EconomiUtskottets Betänkande bifallit,
och sedermera det reglementariska såsom
Herr Hjerta föreslagit, är jag nöjd med
hela anstalten. Jag skulle dock tro, att man
Den 7 December e. m.
först blott skulle belåna hvete och råg, och
alt belåningen endast bör utsträckas till Götheborg,
Malmö och Stockholm, men då jag
tror att EconomiUtskottets Betänkande ej
kan med dessa förändringar bifallas, anhåller
jag om återremiss på detsamma.
Herr Ribbing: Jag anmälte mig egenteligen
för att begära votering, såsom det
bästa och vigaste sältet att så sent på aftonen
afgöra frågan. Jag vill dock tillägga,
att då man här talat om landtmannens missgynnande
genom förbudsförfattningar, hyser
jag den motsatta öfvertygelse!!, alt såvida
man anser förmonligt för landtmannen att
spannemålspriset är högt, har han genom
dessa författningar blifvit gynnad. Herr
Tham har sagt, att boskapsskötseln icke kunde
uppkomma utan afsättning, och att deli rätta
uppmuntran bestod i beredandet af denna
afsättning. Det förundrar mig likväl, att
höra en sådan framställning af Herr Tham,
då vi vete att han, såsom ledamot af BevillningsUtskottet,
verksamt bidragit till nedsättning
uti införselstulln på victualievaror
och till förhöjning i tulln på det salt, hvarmed
dessa varor skola insaltas och bevaras.
Detta medel alt uppmuntra till boskapsskötsel
är åtminstone af de magraste; och om
spannemåls-productiouen ännu ytterligare
skall uppmuntras genom den ifrågavarande
lånerätten, under det boskapsskötseln befinner
sig i sitt närvarande tillstånd, innefattar
Den 7 December e. rn.
detta en fullföljd af utmagringssystemet för
jordbruket.
Friherre Cederström: Vanligen har
man någon afsigt med begäran om återreiniss;
man hoppas att genom ett förändradt
Betänkande från Utskottet kunna komma
till ett annat resultat, och i sådana fall
kan det vara skäl att bifalla en slik begäran.
Men då nu saken genom en återremiss
alldeles icke kan komma i annan belägenhet,
än hvaruti den är, anser jag det
vara lättsinnigt att, sedan Riksdagen är så
långt framskriden, förlora tiden med en
återremiss, som är alldeles ändamålslös.
BancoUtskottet har i detta Betänkande förklarat
sig icke äga någon fond alt tillgå för
belåning af ritorr Spannemål, och på denna
grund icke kunnat tillstyrka förslaget. Men
nu har Ridderskapet och Adeln ifrån Utskottet
fått emottaga ett senare Betänkande
om Bankens lånerörelse, som ganska vidlyftigt
sysselsatt Ridderskapet och Adeln, och
hvarunder blifvit beslutadl, att en ny fond
genom upplåning skall bildas, hvilken ganska
väl kan användas, jemväl för det nu
ifrågavarande ändamålet, så att Banco-Utskottets
skäl för förslagets afstyrkande nu
mera alldeles förfaller. Ingenting är således
enklare, än att Ridderskapet och Adeln,
väl vetande att inga andra fonder finnas,
än den beslutade nya handels-disconten,
bestämmer, med afslag till Banco-Utskottets
3ao Den 7 December e. m.
nu ifrågavarande Betänkande eller detsammas
läggande till handlingarne, att denna
fond jemväl skall användas till belåning af
ritorr Spannemål. Jag anhåller derföre om
proposition, att BancoUtskottets Betänkande
må afslås eller läggas till handlingarne, och
begär på förhand deröfver votering. Skulle
BancoUtskottets Betänkande blifva bifallet,
kan deremot EconomiUtskottets Betänkande
i ämnet tryggt läggas till handlingarne.
Herr Rosenblad: Af skyldig aktning
för EkonomiUtskottets dyrbara tiel kan jag
icke instämma med dem, sorn önska sysselsätta
så väl detta, som BancoUtskottet med
ompröfning af ett förslag till Lånerörelse,
hvartill inga fonder finnas. Jag fortfar dei’-  före att yrka bifall till BancoUtskottets Betänkande,
men anser med Friherre Cederström
tillräckligt att EkonomiUtskottets lägges
till handlingarne.
Herr Hjerta: Då Friherre Cederström
påstått, att intet ändamål kunde vinnas
med återremiss, får jag förklara, att jag
åsyftat det ändamål, att BancoUtskottet i
sitt nya Betänkande skulle tillstyrka den
inskränktare Låne-anslalt för ritorr Spannemål,
som jag föreslagit, och anser mycket
välgörande för landet. Jag kan derföre icke
underlåta, att ännu en gång anhålla om
återremiss af Banco-Utskottets Betänkande,
hvil
-
Den 7 December e. m.
hvilket jag hoppas först kominer att afgöras
serskildt för sig, och Ekonomi-Utskottets
Betänkande sedermera.
Friherre Boye'. Hos Herr Grefven och
LandtMarskalken anhåller jag vördsamt att
Riddai hus-Secreteraren må tillåtas upplysa,
när EkonomiUtskottets Betänkande till Ståndet
inkommit.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
Utlåtande N:o 143 i anledning af väckt motion
om belåningsrättighet uti publika fonder
å ritorr spannemål, Lief hos Ridderskaskapet
och Adeln lagdt på hordet den iq
sistlidne Juli. Den i derpåföljde Augusti
Lief det, på tvänne ledamöters begäran,
efter lemnad upplysning att samma ämne
till pröfning inom BancoUtskottct förevar,
ånyo lagdt på bordet.
Friherre Boye: I detta beslut, att Betänkandet
skulle hvila, har jag icke deltagit,
och jag rår icke heller för att Riksdagstiden
nu är så långt framliden. Jag tror med
Herr Hjerta, att bägge Betänkandena böra
återremitteras, och Friherre Cederström, hvilken
jag vänt mig att anse som ett lexicon
i afseende på våra former, har sjelf sagt
mig att EkonomiUtskottets Betänkande, an52
H. 21
322 Den 7 December e. m.
tingen bör antagas eller återremitteras; men
när jag icke kan vara tillfredsställd med
detta Betänkande, sådant det nu är, nödgas
jag ju således begära återremiss.
Herr Rosenqvist: Jag begär blott att
få förena mig med Friherre Cederström om
proposition på bifall till Banco-Utskottets
Betänkande och läggande till Handlingarne
af Ekonomi-Utskottets Utlåtande.
Herr von Hartmansdorff: En värd ledamot
har ansett återremiss böra äga rum,
för att komma till något slut. För min
del tror jag tvärtom, att man derigenom icke
kommer derhän, utan att en återremiss endast
tjenar till att draga saken ut på tiden,
och lemna den oafgjord då trumpeten skallar.
För öfrigt anhåller jag att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes förklara,
hvilketdera Betänkandet nu är under öfverläggning.
Jag skulle tro att det är Ekonomi-Utskottets,
emedan detta innefattar sjelfva
frågan om spannemålsbelåning skall äga rum,
så att, genom ett afslag dertill, all fråga om
BancoUtskottets Betänkande, hvilket endast
rörer sättet och vilkoren för denna utlåning,
af sig sjelf förfölle. I detta afseende linner
jag Friherre Cederslröms proposition riktig.
Herr Hjerta: Jag anhåller att BancoUtskottets
Betänkande måtte först afgöras,
Den 7 December e. ra. 3'i3
ty det var först under öfverläggningen härom,
som en ledamot begärde uppläsning af
Ekonomi-Utskottets Utlåtande, och sålunda
vållade dess inblandning. Men då bär äro
tvänne serskildta Betänkanden, måste det
vara min rättighet ätt begära återremiss af
hvartdera för sig och dervid först af BancoUtskottets,
som först blifvit föredragit. En
värd ledamot har yrkat afslag å samma Betänkande,
under det flere andra tillstyrkt
bifall dertill. Om ingen vill afstå, lära vi
således nödgas votera om contra-propositionen,
ty jag kan icke afstå ifrån min begäran
om återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det II. Ex. för
sin del ansåg att Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets Betänkande, enär det
afhandlar sjelfva saken, hade bordt först
afgöras; men då nu händelsen hade gjordt
alt BancoUtskottets Betänkande blifvit först
uppläst, och en Ledamot begärt att det först
skulle afgöras, ville H. Ex. visserligen detta
efterkomma i händelse Ridderskapet och
Adeln vore af samma tanka.
Friherre Cederström: Sorn jag fått den
underrättelse att redan två Stånd lära hafva
återremitterat Banco-Utskottets Betände,
anhåller jag om upplysning härom af
62 H.
3a4
Den 7 December e. m.
Riddarhus-Secreteraren; ty om så är, vill
jag icke vidare hindra återremiss.
Undertecknad Riddarhus-Secr eter are :
BancoUtskottets förevarande Betänkande N:o
68 är af Preste- och Borgare-Stånden återremitteradt.
Herr Rosenblad: Då Friherre Cederström
sålunda gifvit med sig, och derigenom
besparat oss en votering, emottager jag
med fägnad detta medgifvande, och anhåller
om proposition till bifall å Banco-Utskottets
Betänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg att Banco-Utskottets
förevarande Betänkande, borde, på grund
af de dervid gjorde anmärkningar, tillBanco-Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja och Nef hvarjemte votering
begärdes.
Herr Munck af Rosenschöld: Som det
blifvit upplyst att två Stånd redan återremitterat
BancoUtskottets Betänkande, och
återremiss från Ridderskapet och Adeln således
icke verkar någon betydligare tidsutdrägt,
hemställer jag, om icke de Herrar,
som motsatt sig återremissen, vilja, med
uppoffring af sin opinion, bifalla densamma,
för att slippa en votering.
Den 7 December e. in.
3a5
Herr Rosenblad: Om BancoUtskottets
svar kunde blifva annorlunda, än att Bankens
alla tillgångar redan äro disponerade,
heldst ett af de Stånd, som återremitterat
Betänkandet, några månader derefter afskurit
all möjlig tillgång genom afslag på den
nya Handels-Disconten, skulle jag måhända
afstå ifrån en begäran om votering, men
nu måste jag dermed fortfara, isynnerhet
som en ringa tids uppoffring nu, möjligen
kan bespara oss en tolf timmars discussion
i framtiden öfver samma ämne.
Herr Rosenc/vist: Jag anhåller att få
veta huru BondeStåndet afgjort denna fråga.
Undertecknad Riddarhus-Secereterare:
Från Bonde-Ståndet är ingen underrättelse
ankommen om hvad beslut Ståndet fattat i
anledning af Banco-Utskottets Betänkande
N:o 68.
Herr Franc Sparre Bengt Erland:
Jag kan upplysa, att Bonde-Ståndet bifallit
EkonomiUtskoltets Utlåtande, och uppdragit
åt BancoUtskottet, att uppgöra de Reglementariska
föreskrifter, som i anledning
deraf kunna anses af nöden.
Herr Hjerta: Då det sålunda är all
anledning att* anse motionen så godt som
bifallen af tre Stånd, och Banco-Utskottet
icke kan undgå att inkomma med ett annat
3a6
Den 7 December e. ni.
Betänkande, hemställer jag om det finnes
något skäl att afslå min begäran oin återremiss
för ett förslag, som afser inskränkning
uti motionen och Ekonomi-Utskottets
förslag.
Herr Rosenblad: Då tvänne af de
Stånd, sorn återremitterat detta Betänkande,
sedermera i afseende på Bankens Lånerörelse
fattat sine beslut i en rakt motsatt
anda, skulle det i sanning icke vara underligt
om Utskottet ansåg sig böra förblifva
vid sin förut yttrade mening; och som
sakens definitiva afgörande vid delta tillfälle
möjligen kan bespara oss en onödig
debatt framdeles, kan jag icke afstå från
den begärda voteringen.
Friherre Boye: I anledning af den siste
värde talarens yttrande får jag erinra,
att långt ifrån att tro, det Utskottet skall
återkomma med enahanda Betänkande, som
det nu afgifvit, tror jag, att Utskottet har
all anledning att afgifva ett annat; ty Utskottet
har uti detta sitt första Betänkande
hufvudsakligen stödt sitt afslag på bristande
tillgångar. Men då penningar nu finnas,
hoppas jag att Utskottet, med afseende
härpå, kommer att afgifva ett nytt Betänkande
af annat innehåll än det första.
Hans Excellence Herr Grefven och
Den 7 Dec ernber e. m. 327
LandtMarskalken framställde derefter följande
voteringsproposition:
Den som bifaller BancoUtskottets Betänkande
i anledning af väckt motion om belåningsrätt
i BancoDisconten och dess LåneConloir
å Ritorr Säd i Magazin, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner Nej, anses BancoUtskottets berörde
Betänkande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, lill Utskottet återremitteras.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Friherre Cederström: Som Ekonomi
Utskottets
Betänkande N:o 143 1111 äfven1
blifvit uppläst, anhåller jag om underrättelse,
huruvida Herr Grefven och LandtMarskalken
anser detta Betänkande höra
företagas till afgörande omedelbart efter slutad
votering, i hvilken händelse jag får föreslå
den framställning till Ridderskapet
och Adeln, att öfverläggningen derom må
uppskjutas till nästa plenidag, på det vi
icke må uppehållas allt för långt in på
nättén.
Uppå derom af Hans Excellence, Herr
Grefven och LandtMar skalken gjord framställning
beslöt Ridderskapet och Adeln, att
Den 7 D e c em b e r e. m.
öfverläggningen om EkonomiUtskottets Betänkande
N:o i43 skulle till nästa plenidag
uppskjutas.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven
och Lan dt Mar skalken bortgått och öfverlemna!
klubban åt främste närvarande Ledamoten
Grefve Spens, Carl Gustaf, började
voteringen kl. 11 om aftonen, och befunnos
efter voteringens slut, kl. f till 12,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
blifvit öppnade, rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 17.
Nej •— 25.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Herr Grefven och Ordföranden förklarade,
det BancoUtskottets Betänkande således
blifvit af Ridderskapet och Adeln
återremitterat.
Herr Rosenqvist: Jag får till proto
collet
anmäla, alt jag ej haft den äran deltaga
i det beslut som nu genom votering
blifvit fattadt.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Betänkanden, Memorial och
Utlåtanden:
Den 7 December e. m.
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 26 sistledne November:
N:o 50. Med förslag till ändrad redaction
af 72 §. RegeringsFormen.
Från StatsUtskottet:
Af den 5 dennes:
N:o 34i. Öfver Herr LandtMarskalkens
och Talmännens samt Herr Ordförandens
i Stals-Utskottet förslag till vedergällning
för Hemliga Utskottets Canzli- och YaktBetjening,
Af den 7 dennes:
N:o 352. Angående ett förelupet misstag
vid uppgörandet af Bilagan N:o ix till
Utskottets Memorial N:o 335..
Från Lagutskottet:
Af den 28 sistlidne November:
N:o 146. Öfver väckt motion örn föreskrifter
för utmätningskostnads beräknande.
N:o 147- Öfver väckte motioner om
verkställighet af Underrätts beslut i skuldfördringsmål
när gäldenär skulden erkänt.
N:o i48. Öfver väckt motion om åtskilliga
förändringar i nu gällande stadganden
om rättegångssättet i skuldfordringsmål
samt om utmätning och hvad dermed äger
gemenskap.
33o
Den 7 December e. m.
N:o 149. Öfver väckt motion om rättighet
för fordringsägare att uppdraga verkställigheten
af laga kraft vunne domar och
utslag åt den tjensteman eller enskilde person,
för hvilken de hafva förtroende, och
som vill sådant uppdrag emottaga.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten:
Af den 26 sistlidne November:
N:o 65. Rörande den så kallade Näringsfriheten.
N:o 66. Om jemkning uti de respectiva
RiksStåndens Beslut öfver anmärkningarne
vid Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga om
Skiftes-Verket i Riket, den 4 Maji 1827.
N:o 67. Om jemkning uti respective
RiksStåndens beslut, rörande Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, med öfverlemnande af
förslag till ny Prestvals-Förordning.
N:o 68. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande N:o 37,
rörande väckta motioner om ändringar i
Kongl. Förordningen den 26 Februarii 1817,
angående Socknestämmor och Kyrko-Råd.
N:o 69. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottens Betänkande N:o 57,
rörande väckta frågor, dels om inrättande
af Arbetshus i Länen, och dels om nödvän
-
Den 7 December e. m.
331
digheten af åtskilliga uppgifna åtgärder och
bestämmelser i allmänhet till förekommande
af lösdrifveri, m. m.
Lades på bordet.
Ilögloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
kl. 12 om natten.
In fidem protocolli
O. J. Lagerheim.
