# ID: svediakorp-gov404
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 54,714
# sentences: 1,877
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pro t o coll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
FemtiondeJörsta Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörbergj »833.
/ "• -I
-
: • i
Onsdagen d. 2 5 November 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Föredrogs å nyo Stats-samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottens den 5 dennes
under N:o p4 afgifne, och den i3 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af yrkad jemkning i den Provincen
Skåne ålagde ordinarie Rotering.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel,
och Herr ThamWollrath, anhöllo, att
detta Utlåtande måtte ytterligare få hvila
på bordet.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att då flere Ledamöter förenat sig
i den anhållan, alt Utlåtandet måtte ytterligare
hvila, kunde sådant, enligt \g §.
Riksdagsordningen, icke förvägras.
För,etogs till pröfning BancoUtskoltets
den 22 sistlidne October under N:o 82 afgifne,
och den 2 derpåföljde November e.
m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
5i H. j*
4
Don 2? No ve mijer F. m.
af gjorde anmärkningar viel Utskottets under
N:s 48, 49» 5o, 51, 5a och 53, förut
meddeldte, Betänkanden, hvaruti grunder
för Bankens Lånerörelse, efter dess särskildta
utgreningar, för tiderymden intill
nästa Riksdag, blifvit af Utskottet föreslagne.
1:0 Utlåningar på Guld- och Silfver
pant.
a) Att det minsta lånbelopp_, som af
Banken från någon viss dag utgifves på
guld- och silfverpant, må bestämmas till
En Riksdaler Banko.
Herr von Hartmansdorff’ August: Jag
tillstyrker Ridderskapet och Adeln, att antaga
BankoUtskottets första Betänkande, sona
utsatte ett minimum af 4 R:drs belåningsVärde,
och afslå det sednare, sorn utsätter
1 R:dr. För belåningen på Guld-och Silfver-panter
äro 4 R:dr redan så ringa, att
Banken dervid torde få mera besvär, än
förtjenst. Att nedsätta belåningsvärdet ända
lill 1 R:dr, finnér jag följagteligen vara
aldeles öfverdrifvet.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
skulle instämma med den siste värde Talaren,
i fall Assistance-Inrätlningen kom att
fortfara; men sedan man nu mera beslutat,
att denna inrättning skall afskaffas,
och man sålunda betagit de fattigare klasserne
all utväg, att bos andra än procentare
erhålla undsättning i behofvets stund,
Den aa November f. rn.
o
Ian jag ej annat än tillstyrka bifall 3 det
i BankoUtskoltets sednare Utlåtande föreslagne
minimum för belåningsrätlen på Guld
och Silfver, särdeles som hittills intet minimum
varit bestämdt, och jng derföre finner
det så mycket olämpligare, att nu stadga
det allt för högt. Får Banken besvär
af de små lånen, bär det vara ett kärt besvär,
då det leder till lättnad för de fattigare
folkklasserne.
Herr Ribbing, Arvid: Jag skulle instämma
med Herr Cederschjöld, i läll Banken
vore en anstalt till förmån för Stockholms
Stad, såsom Assistance-Inrältningen
varit; men då Banken är en inrättning för
hela Riket, synas de skäl, Herr Cederschjöld
anfört, sakna vigt. En Assistance,
eiler något, som kan ersätta densamma,
tillhör Styrelsen för Stockholms Stad, men
icke Ständerna, att ombesörja.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Den siste talaren, Herr Ribbing, har
ganska riktigt upplyst, att en belåning i
Banken på allt för små panter endast skulle
komma Stockholms Stad och de närmast
kringboende till godo, hvilket icke ingår i
ändamålet för Rikets Ständers Bank, sorn
omfattar liela Riket. Jag får för öfrigt fästa
uppmärksamheten derpå, att man icke
gör folket någon tjenst med belåning af
panter till allt för små valdner; de hafva
6
Den 7,5 November f. nj.
större fördel, att sälja dem. Det är tillfället
och möjligheten, att få belåna dessa
små pjeser, som gör, alt folket vill behålla
dem, och derföre heldre pantsätter än
säljer dem; med ett ord man favoriserar
tycken och fördomar, som icke böra favoriseras.
Jag tillstyrker derföre bifall till
BankoUtskottets första Betänkande i den.
na del,
Herr von Troil, Emil: För min del
kan jag icke godkänna hvarken det förra
eller det sednare af BancoUtskoltets Utlåtanden.
Jag yrkar, att minimum för belåningen
på Guld och Silfver må fastställas
till en summa af 5o R:dr; ty i annat
fall blir Banken endast en fattigförsörjningsanstalt,
Om en sådan fattigförsörjning kunde
utsträckas öfver hela Riket, skulle jag
icke bestrida den; men då den endast skulle
komma Stockholm till godo, kan jag aldrig
medgifva att den skall ligga Banken,
d. v. s. hela landet lill last, särdeles som
Sparbank här finnes, hvilken lämpligare kunde
åtaga sig denna utlåning. Deremot tror
jag det vore nyttigt, om allmänheten ägde
rättighet att äfven i LåneContoiren och
LandtRänterierne deponera Guld och Silfver
till minst 5o R:drs värde, för belåning
i Banken, Detta skulle uppmuntra
allmänheten, att föröka sitt husgeråd af
silfver, i stället för andra luxartiklar. Det
vore ett praemium för det slags lyx, som
Den a5 November f. m. 7
af alla är det nyttigaste, emedan del lemnar
en tillflykt i beliofvets stund. Jag anhåller
derföre om proposition å clt minimum
af 5o Il:dr för den nu ifrågavarande
belåningen.
Herr von Hartmansdorff: Jag ar alldeles
af samma tanka, som Herr von Troil.
Enda skälet, hvarföre jag icke framställt
den, var, alt sedan Utskottet i sednare Utlåtandet
ytterligare afvikit från hvad enligt
min öfvertygelse är rätt, och nedsatt
minimum ända till 1 R:dr, hade jag uppgifvit
allt hopp att få rätt. Men nu förenar
jag mig gerna om ilen proposition
Herr von Troil begärt, nemligen alt minimum
må blifva 5o R:dr.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Med samma skäl, som Banken skulle anses
för en fattigförsörjnings-anslalt, i händelse
belåningen medgifves till ett minimum af
1 eller 4 R.’dr, med samma skäl skulle man
kunna säga, att Ranken blef en anstalt endast
lill fördel för de mera bemedlade kIasser
ive , i händelse ej mindre summa än 5o
R:dr fick lånas mot pant af Guld och Silfver.
För min del anser jag minimi-summan
icke böra höjas utöfver hvad Utskottets
första Betänkande innehåller; och jag
kan ej underlåta, att uttrycka min förundran
öfver den ineonseij.uence och brist
på sammanhang, att man på samma gång
8
Den 25 November f. m.
sorn assistancen afskaffas, söker försvåra
lån mot Guld- och Silfver-pant i Banken,
då de förut icke varit inskränkte till något
visst minimum. För att förekomma votering
genom en lämplig medelväg, förenar
jag mig med de Herrar, som yrkat
Bifall till Utskottets förslag i dess första
Betänkande.
Herr von Troil: Herr Munck af Rosenschöld
har, i anledning af mitt yttrande,
sagt, att om Banken vid ett minimum
af i eller 4 R:dr blef en försörjningsanstalt
för de fattige, skulle den vid ett minimum
af 5o R:dr blifva det för de mera
bemedlade. Jag får derföre upplysa, att
jag med fattigförsörjnings-anstalt förstår en
sådan inrättning, som lemnar biträde med
egen förlust. Detta är, i anseende till förvaltningskostnader,
Bankens händelse med
de små lånen på en och fyra R:dr, då de
på 5o deremot medföra vinst. Hvad åter
beträffar afskaffandet af de små lånen i
Banken på samma gång Assistauce-inrättningen
afskaffas; så kan jag ej finna någon
oformlighet deri, att Staten på samma gång
den afsäger sig ett besvär, som icke tillhör
den, äfven afsäger sig ett annat af
samma beskaffenhet; ty det måste tillhöra
Stockholms Stad, att sjelf sörja för sine fattige.
Friherre Cederström, Jacob: Bankoverket
tillhör lika mycket alla samhällets
Den a5 November f. m.
9
medlemmar, och bör vara tillgängligt för
alla i mån af hvars och ens förmåga alt
begagna sig deraf. Bestämmandet af ett
större eller mindre belopp för rättigheten
att der insätta Guld och Silfver bör derföre
aldrig komma i fråga; ty i annat fall
skulle man med samma skäl förbjuda växling
i Banken under en viss summa. Nog
af att man i det Guld eller Silfver, sorn
insattes i pant, lemnar myntbar valuta för
de sedlar, som erhållas. Att rubricera en
sådan anstalt under namn af fattigförsörjning,
bestrider jag på det högsta. Då Utskottets
första Betänkande förevar, ansåg
jag orikligt, att fastställa minimum till 4
R:dr, och jag måste finna det ännu mer
oriktigt att höja detta minimum ända lill
5o R:dr; ty grundsatsen, som bör följas,
är den, att hvar och en, som inlemnar
myntbar valuta i Banken, må äga rättighet
att för densamma erhålla sedlar, du beqvämligheten
sådant fordrar, utan åtskillnad
mellan den fattige och den rike. Jag
tillstyrker derföre, att belåningsrätten mot
guld och silfver må såsom hittills förblifva
aldeles obegränsad.
Herr Hjerta, Gustaf: I fall fråga här
vore om insättning af guld och silfver emot
sedlar, skulle jag instämma med den siste
talaren; men frågan är nu om lån på pant,
och då måste man i främsta rummet tillse,
på hvad sätt så väl allmänheten som
IO Den 25 November f. in.
Bankoverket kunna vara Ijente. livar och
en finner härvid lätt, at.t om man får skicka
till Banken en thesked i sänder, i stället
för hela dussinet på en gång, skalidet
förorsaka Bankoverket ett fasligt besvär,
och att det för ett så stort verk är en
oformlighet, att bokföra och hålla serskild
räkning för 4° sk- svenskt Banco. Jag hemställer
äfven å andra sidan, huruvida den
fattigare klassen kan blifva belåten att gå
bort en half dag, för att insätta en så liten
pant, och lika lång lid, för att återfå
den, eller tillsammans ett helt dagsverke.
Sådant bl ifver en ren misshushållning, och
deri behöfvande gör vida bättre, att sälja
thcskeden rent af, och köpa en annan,
när den behöfves. Jag tror således, att
något minimum bör stadgas. Då Utskottets
första Betänkande förevar, föreslog jag
jo R:dr, såsom en jemn och lätt beräknad
summa, hvarigenom denna låninrättning icke
skulle hafva kostat Banken så mycket som
nu; men då Utskottet icke gjort afseende
härpå, utan till och med frångått sitt första
förslag, och nedsatt minimum ända till
i R:dr, finner jag såsom Ståndsledamot ingen
annan utväg, än att åtminstone hålla
mig till första Betänkandet, hvarå jag alltså
får anhålla om proposition till bifall.
Herr von Troil: Till ytterligare vederläggning
af Friherre Cederström? påstående
får jag, lill hvad Herr Hjerta nyss
Den 23 November f. m. u
anfort, tillägga, på det Ridderskapet och
Adeln icke må låta förvilla sig af Friherrens
sammanblandning af vexling i Banken
och belåning på guld- eller silfver-pant,
att ingen likhet emellan desse operationer
äger rum; ty Banken äger ej rätt, att till
mynt använda det silfver, som i pant blifvit
insatt, förr än det är förfallet. Hvad
för öfrigt billigheten och likheten i rättigheter
medborgare emellan beträffar, får jag
erinra, att hvarken billighet eller likhet
vinnes, om Banken mot lika ränta belånar
5o eller i R:dr; ty om lånen äro så stora,
att Banken sjelf vinner derpå, får låntagaren
intet lill skänks; men om så små
lån meddelas, att besväret öfverstiger vinsten,
måste räntan höjas, i fall man icke
vill skänka den ena medborgareklassen en
förmon på den andras bekostnad. Jag fortfar
derföre, att yrka, det minimum må
fastställas till 5o R:dr,
Herr Rosenblad, Bernhard: Herr Hjerta
har fullständigt ådagalagt, att de allt för
små lånen förorsaka förlust för Banken , och
att jemväl fördelen för de fattiga går förlorad
genom bortgåendet af ett dagsverke,
för att belåna en silfverknapp eller en fingerborr.
Herr von Troil har äfven riktigt
anmärkt, att Banken måste tillhandahålla
låntagaren samma silfverknapp eller fingerborr,
så vida den icke vill blottställa sig
för reconventious ansvar. För min del ha
-
0 c 11 a5 N o v e ni lier f. »n.
de ja" derföre helst önskat, att minimum
för belåningen på guld och silfver blifvit
fastställd till 5o R:dr, hvilket jag ock inom
Utskottets financeberedning föreslagit; men
då det icke är så lätt att på en gång återgå
till fullständig ordning i vårt Bancoväsende,
utan måhända bättre att göra dot
småningom, får jag på detta enda skäl tillstyrka
antagandet af de 4 R:dr Utskottet i
silt första Betänkande föreslog. Utskottet
antog då, ehuru Beredningen tillstyrkte 5o
R:dr, ett minimum af 4 R:dr med afseende
på värdet af en vanlig mindre matsked;
och jag tror, att detta innefattar en tillräcklig
fördel och beqvämlighet för dc lägre
klasserne. Ty blifver frågan om llieoskedar,
går sannerligen fördelen af hela
lånanstalten förlorad för låntagaren genom
promenerandet till Banken och försittandet
derstädes af en hel förmiddag för erhållandet
af ett lån till så ringa belopp
och dito dito vid inlösningen. Det är således
blott såsom början till en återkommande
ordning, jag tillstyrker bifall till
antagandet af 4 Rtd-rs minimum.
Friherre Cederström: Här har af någre
ledamöter blifvit anfördt, att det vore
en stor skillnad emellan belåning och växling,
och deri hafva dessa ledamöter rätt.
Men frågan om belåning på guld och silfver
är för Bankens rörelse af enahanda beskaffenhet,
som växlingen; Banken får i
Den “> November f. in.
sina hvalf emottaga full myntbar Valuta för
de sedlar den utgifver, och den får räntan
i ersättning derföre, att valutan icke
genast får myntas eller användas. Suppositionen,
att man skulle komma med knappar
eller fingerborrar, (hvarföre icke så
gerna med knappnålar,) lärer åtminstone
sällan inträffa; men att fastställa en falsk
grundsats, är aldrig nyttigt, och den rälta
grundsatsen är den, att alla bora njuta lika
rätt. Besväret, som häraf åstadkommes
för Banken, motsvarar icke på långt när
besväret att utskrifva småsedlar vid vexling
deraf mot större; och det förundrar
mig, att Herr Hjerta, såsom sjelf Bankofullmägtig,
talar så mycket om de dryga
omkostnaderne, då naturligtvis hela anstalten
vid realisationens början kommer att
upphöra, och Banken nödvändigt skall vinna
mycken besparing i förvaltningskostnader.
Jag förmodar till och med, att panter
under 4 B:drs värde skola blifva sällsynte,
och jag finner derföre antagandet af
ett sådant minimum föga magtpåliggande;
men för principen skull anser jag emottagandet
af panter till hvilket värde som helst
icke böra vägras.
Herr Rothlieb^ Axel'. Jag förenar mig
med dem, hvilka tillstyrka bifall å BancoUtskottets
första Betänkande, och anhåller
om proposition derå.
Den 9.5 No ve mijer f. m.
Herr von Troil'. Jag instämmer med
Friherre Cederström i afseende å skadligheten
deraf att antaga falska grundsatser,
och deribland räknar jag den, alt Banken
skulle utgifva sedlar mot en valuta i dess
hvalf, hvilken icke får disponeras. Sådant
kan visserligen vara likgiltigt, §å länge ingen
in- och utväxling äger rum, men icke
då Banken skall fullgöra sina lagliga skyldigheter.
Detta tyckes vara klart, och visar,
på hvad grund Friherre Cederströms
sats hvilar.
Friherre Cederström: Till svar på den
siste talarens anmärkning vill jag blott nämna,
alt då de ifrågavarande lånen på guldoch
silfver-pant äro ställde på bestämd tid,
kan Bankostyrelsen alltid med säkerhet beräkna,
när panterne kunna användas, och
Behöfva således aldrig komma i förlägenhet
för dessa panter. De utgifne sedlarne
lära icke eller behöfva infrias, förr, än den
motsvarande panten.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalkcn framstäld
proposition fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, med bifall till Utskottets i afseende
å detta ämne afgifne första Betänkande,
besluta, att det minsta lånebelopp,
som af Banken från någon viss dag utgifves
på guld-och silfverpant, borde bestämmas
till fyra Riksdaler Bankosedlar,
Den 2> November f. m.
/>') stil utlåningsvärdet må bestämmas
från någon viss dag, att blifva En Riksdaler
Bankosedlar för ett lod controlleradt
Silfver, och feni R:dr Banko sedlar för
en Dukat i Guld; samt på andra halter,
t. ex. medalj-silfver och controlleradt arbetsguld,
efter reduction, i lika förhållande;
hvilken belåning utgår oafkortad och
utan allt afdrag. En hvar likväl obetaget,
att på sin pant undfå ringare lån, om han
sä för godt finnér.
Herr Cederschjöld: Då, såsom jng hoppas,
guld aldrig kommer att anses för mynt
här i Sverige, och proportionen mellan guld
och silfver är underkastad hvarjehanda fluctuationer,
synes mig belåningsvärdet af en
dukat vara allt för högt upptaget, enär det
endast med io sk. understiger dukatens
värde i allmänhet, hvilket stundom kan
hlif va mindre. Jag skulle derföre tro, att
4 R:dr 3a sk. borde vara det högsta, som
kunde erhållas mot pant af en dukat.
Herr Rosenblad: Just af det skäl Herr
Cederschjöld anfört, att proportionen af värdet
mellan guld och silfver är underkastad
omvexlingar, ehuru visserligen icke så hastiga,
att de kunna serdeles inverka på
närvarande fråga, skulle jag för min del
tro, att belåningsvärdet af dukaten blifvit
af Utskottet nog lågt tilltaget, och att en
förhöjning snarare borde äga rum; ty Ut
-
i6
Den 2 5 N o v e m I) e r f. nu
skottet liar efter elen låga beräkningsgrunden
vid 1776 års realisation beräknat guldet
endast till omkring i4f gångor silfret.
Nu förekommer emedlertid, att verldshandelns
behof af guld för närvarande är större
genom utvidgade förbindelser, och att
särdeles England, hvars mynt är baserndt
på guld, dervid fått en sådan öfvervigt, hvilket
gjort att guldets värdestigit, så att det
under de sista 20 åren aldrig stålt så lågt,
som Utskottet beräknat. För närvarande
står jemväl proportionen så, att guldets värde
är nära 16 gånger sil frets; och det lärer
således icke vara ringaste farhåga för
handen, att guldet under de nästkommande
5 åren skulle förlora i5 procent. Ehuru
jag derföre anser det vara större skäl
att förhöja, än alt förminska, belåningsvärdet,
tillstyrker jag likväl för min del bifall
till Utskottets Utlåtande.
Herr Hjerta: Jag tror, att uti de Reglementariska
föreskrifter, som komma att
meddelas Bankostyrelsen, äfven bör upptagas,
att Fullmägtige vid sådane händelser,
som icke blifvit föresedde eller kunnat föreses,
berättigas bevaka Bankens bästa, på
sätt de finna lämpligast. Om så sker, ser
jag ingen fara vid antagandet af Utskottets
belåningsvärde på dukaten; ty om den faller
under detta värde, blifver det Bankofullmägtiges
pligt, att genom förändrad t be
-
Den a5 November f. m.
'7
läningsvärde tillse, det Banken försäkras
mot förlust för framtiden. Hvad åter betril
(Far deri förlust, som Banken skulle kunna
lida på redan belänta guldpanter, sä
kan den icke under dylika omständigheter
absolut förekommas, genom hvilket minimum
som helst, åtminstone icke utan att
fastställa det så lågt, att guldet omöjligen
skulle kunna falla dertill; men jag hemställer,
hvad man i sådant fall å andra sidan
gör för rörelsens beqvämlighet. Jag
tror, att något måste göras för allmänhetens
belåtenhet, och att något måste vågas,
för att vinna något. Då för öfrigt de nu
föreslagne belåningsvärden endast komma
att gälla för fem år, finnér jag ingen fara
vara för handen, och tillstyrker derföre bifall
till Utskottets förslag, såsom ganska
lämpligt.
Herr Cederschjöld.'. Jag ber blott att
få tillägga, att guld icke är för Banken
stort säkrare, än jern, och att belåningsrätten
derföre icke bör vara större på den
ena effekten än den andra; helst tider kunna
inträffa, då guld kan falla lik-a så mycket
i värde, som jern.
Herr Rosenblad: I afseende på hvad
den siste talaren yttrat, frågar jag, om någonsin
så vigtiga relativa rubbningar ägt
rum i prisen på guld och silfver, som i
51 H. ' 3
Den 25 November f. m.
prisen på jern; och jag vill i sådant afseende
citera år 1807. Det fordras ett halft årtusende
för att göra 10 å 16 procents skilnad
1 prisen på guld och silfver. Banken
får i alla fall ganska litet guld, ty så snart
nian vill föra ut mynt, använder man heldre
guld, såsom medförande mindre transportkostnader.
Jag tillstyrker således ytterligare
bifall å Utskottets förslag.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å denna punkt af BancoUtskottels senare
Utlåtande.
Ropades Ja.
c) Att så väl i afseende på alla vid
1828 års slut oförfallne panter, som de
hvilka från och med innevarande år äro
eller blifva omsatta eller belånade, den förändring
må införas, att panterna, i fall
ut lösen eller omsättning försummas, icke
vidare komma att hemfalla till Banken,
utan försäljas på auction, samt öfverskottet,
der sådant uppstår, sedan Bankens
fordran i capital, ränta och omkostnader
blifvit godtgjord, hålles pantens ägare till
handa under någon viss lid, som i blifvande
Bankoreglemente bestämmes.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framsläld.
proposition, blef denna punkt af Utskot»
1) f n i ) A o v c m Ii c r f. m.
'9
tets senare Utlåtande utaf Ridderskapet oell
Adeln bifallen.
d~) Att ilen lid, inom hvilken det mi
vara pantägaren öppet, att efter förfa/lodagen
utlösa sin pant, eller omsätta länet,
må, för utgifvande län, ifrån viss dag, inskränkas
till 3 månader.
Herr Hjerta: Utskottet liar ansett, att
respittiden kunde förkortas till 3:ne månader;
men alla sådana förändringar anser
jag medföra enskiita förluster. Frågan blir
derföre, huruvida förslaget innefattar sådan
fördel för Banken, att det motväger de enskilda
föll uster, som deraf kunna uppkomma.
Dä Bankens verkliga säkerhet är tillräckligen
afsedd genom den valuta, som
förvaras i Bankens hvalf, vågar jag föreslå,
alt Ridderskapet och Adeln måtte besluta
att i denna fråga låta förblifva vid hvad
hittills varit öfligt, såsom innefattande tillräcklig
säkerhet både för Banken och dess
låntagare, enär Bankostyrelsen är skyldig
att i allmänna lidningarne kungöra terminen,
då panten förfaller.
Herr Rosenblad: .Tåg får den äran erindra,
att Banken utgifvit lån på pant, som
Banken ej kan disponera; och att före 1823
fanns långt ifrån 6 månaders ingen dags respittid;
men då voro så mångå lån förfallna,
att man till förekommande af enskiltes för
-
st H.
20 Den 9.5 November f. m.
luster, hälst sjelfva pariten eljest för underpris
hemföll Banken, utsatte en respittid
af 6 månader; och enär man äfven besörjde
om allmängörande af BancofÖrfuttningarne
och kungörande i tidningarne af
förfallotiden, synes man ock hafva haft anledningarne
till elen okunnighet om skyldigheter,
hvilken var orsaken till respitmånadernes
införande. Utskottet, sorn trott
att man borde återgå till rict lagliga förhållande,
som häri före år i8a3 ägt rum,
isynnerhet sedan det stora skälet, pantens
hemfallande till Banken i saknad af inlösen,
upphörde, har dock trott sig höra börja
med respittidens nedsättande till hälften
eller till mer än hvad sorn är medgifvit
i Diskonten. Jag tillstyrker bifall till
Utskottets förslag.
Herr Hjerta: I fall belåningen uppgick
emot panlens fulla värde, skulle jag
icke eller underlåta, att tillstyrka antagande
af den föreslagna respittiden, men vid
närvarande förhållande måste jag ifra för
molsattsen. Jag kan ej neka, alt jag i detta
fall icke är så conseqvent, som Herr
Rosenblad, då jag gör undantag från en
grundsatts, som jag vid andra tillfällen yrkat;
men då man äfven måste afse allmän
Beqvämlighet, skulle jag tro, att min inconseqvence
icke blir skadlig. Jag förnyar
alltså min anhållan om proposition till
förblifvande vid i823 års Ständers beslut
i denna de!.
Den a5 November f. ro. 21
Herr von Hartmansdorff: Mig synes,
alt Herr Rosenblad så tydligt utvecklat skälen
för Utskottets tillstyrkande, att föga
återstår att dervid tillägga. Förr mistades,
vid försummad betalning å förfallotiden,
bela panten. Nu ssljes den, och låntagaren
får öfverskottet, sedan capital och ränta
äro liqviderade. Hvartill skola då llere
respitmunader tjena, om ej för att lägga
hyende under vårdslösheten? På denna
grund och då, såsom Herr Rosenblad
anmärkt, man icke har så lång respitlid
för disconllånen, yrkar jag att den icke
måtte för guld och silfverlånen utsträckas
öfver Utskottets förslag.
Uppå derefter af Hans Excellence TIerr
Grefven och LandtMarskalken framstäld
proposition, blef denna punkt af Utskottets
sednare Utlåtande af Ridderskapet och
Adelil gillad.
e') Att räntan för de län på guld- och
slifver-panter, sorn från någon viss dag
ut gifvas, må. blifva beräknad till fyra procent
årligen i stället för tre procent, såsom
den hittills utgjort.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag får
förnya min anmärkning emot osammanhanget
af att såsom grund för Financeplanen
åberopa räntans nedsättning i allmänhet,
och likväl höja den för lån på guld och
silfver. Jag tror icke, att mycket behof
-
aa
Den 33 No vern ber J’. tn,
ver ordas, för alt bevisa, det 3 procents
ränta å dessa lån är tillräcklig, helst då
man besinnar, att guld och silfver icke äro
underkastade ett betydligen vacklande värde,
Jag föreslår således, att ifrågavarande
ränta må bestämmas till 3 procent, och
får tillkännagifva på förhand, att, om detta
icke bifalles, yrkar jag votering,
Herr Rosenblad: Då de beslut, sorn
redan äro tagne angående realisationen, icke
lära kunna inverka på låneanstalter, redan
i gång, innan realisationen beslutades,
försvinner Herr Munck af Roseuschölds
skäl för den af honom föregifna inconserjvence.
Dessutom får jag anmärka, att
ifrågavarande lån förhålla sig olika till olika
folkklasser. Den fattigare delen, som
icke förstod Bankoförfattniugarne, förlorade,
såsom Bankostyrelsen upplyst, ofta i5
å 16 procent, utan att Banken haft någon
betydligare vinst deraf än 5 å 6ooo R:dr,
Hvaremot de rikare, som, då de flytta ut
åt landet, i insätta sitt silfver i Banken,
blott för att hafva det i säkerhet, kunna
när sorn helst åter uttaga det, utan att Banken
deraf kan disponera så mycket som en
thesked, Bankens förluster böra derföre
ersättas från något håll, och då i vårt Iand
3 procents ränta ej är vanlig, yrkar jag
bifall till Utskottets tillstyrkande i denna
del; och sorn Herr Munck af Rosenschöld
redan hegart votering, loide Herr Grefven
Den a5 November f. m.
och LandtMarskalken äfven behaga tillåta,
att den genast får försiggå.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har
icke yrkat, alt votering genast skall företagas,
och förbehåller mig, att först få besvara
Herr Rosenblads sista yttrande. De,
hvilkas lån åstadkomma förlust för Banken,
böra icke tillika få förorsaka räntans höjande
för dem, af hvilka Banken ej kan hafva
annat, än vinst. Ingen förlust för Banken
är möjlig genom lån på guld och silfver.
Det förundrar mig äfven, alt Herr
Rosenblad ej velat göra den af honom nu
yrkade princip gällande i afseende på lån
å jern och andra våg-effecter; men förmodligen
har han dertill haft sino skäl. För
alt icke vidare draga ut på tiden, anhåller
jag, att voteringen måtte nu få företagas.
Herr Ribbing: Då jag för min del anser,
att räntans nedsättande endast skulle
komma Stockholmsboerne, och de som bo
närmast häromkring, till godo, och jag, utan
att vara missunsam emot dfem, likväl ej
tror, alt vi för deras fördel böra tillskynda
det allmänna någon förlust, hvilket skulle
blifva följden, om nedsättning af räntan
agde rum, tillstyrker jag, att Utskottets
förslag i denna del måtte bifallas.
Herr Rosenblad: Det är blott för att
besvara Herr Munck af Rosenschölds yttrande,
ali jag icke följt samma princip,
Deri a5 November f. m.
som nu, vid frågan om våg-efFecters belåning,
och att jag dertill måste haft mina
orsaker, som jag nu begär ordet, och får
erindra, att om Herr Munck af Rosenschöld
emot sin vana läst förevarande Utlåtande,
skulle han i afseende å våg-efFecters belåning
funnit, att Utskottet pag. 35 yttrat att
Utskottet, pä cle i dess första Betänkande
redan anförda grunder, anser sig böra förblifva
vid den tillstyrkan, att räntan för
lån ä våg-effecter mätte till f procent bestämmas.
Då jag ej finnes vara bland reservanterne
i berörde fråga, torde delta
vara tillräckligt för att vederlägga Herr
Munck af Rosenschöld; och får jag förnya
min anhållan, att vi måtte få börja voteringen.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag får
förklara min tillfredsställelse öfver den af
den siste värde talaren meddeldte upplysning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, om Ridderskapet
och Adeln biföll denna punkt af Utskottets
senare Utlåtande.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr Munck af Rosenschöld förnyade
sin förut gjorde begäran om votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande Voterings-proposition:
Den 25 November 1'. in.
25
Den, som bifaller, att, på sättBankoUlskotlet
tillstyrkt, räntan för lån på guldoch
silfver-panter hädanefter må beräknas
till fyra procent årligen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde ränta hädanefter
såsom hittills böra beräknas lill
tre procent årligen.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan en qvart
till ia förmiddagen; och befnnnos efter voteringens
slut, klockan 12 på dagen, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad, samt de öfrige voteringssedjarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 58.
Nej — 36.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit BankoUtskottets
förslag, att räntan för lån på
guld- och silfver-panter hädanefter må beräknas
till fyra procent årligen.
Den 25 W o ve ml) ev f. ui,
f) jitt till pant må antagas, såsom
hittillsj Guld och Silfver, arbetadt eller
oarbetadt, som är försedt med Svensk controllstämpel,
Svenska och Holländska Specie-Dukat
er, samt Guld- och Silfver-medailler;
och att under den tid silfverutvexlingen
frän Banken förblifver hämmad,
äfven Svenska SilfverRiksdaler, så väl hela
som i dels, j-dels och
tighet, att de skulle kunna emottagas i Bankens
cassör, må belånas, enligt deras förhållande
till controllsilfver, sä att hvarje
20 skillingar silfvervärde uti dylikt mynt
anses lika med ett lod verksilfver•
Herr von Hartmansdorff ; Jag instämmer
hufvudsakligen i Utskottets senare tillstyrkande,
men vill blott fästa uppmärksamheten
pä uttrycket Svenska SilfverRiksdaler,
ty om det skulle qvarstå, kunde tvekan
uppkomma, om man mente den gamla
Svenska silfverriksdalern med sina underafdelningar,
eller den nya silfverriksdalern
och de underafdelningar deraf, som
hädanefter skola präglas. Jag hemställer
derföre, att i stället för orden: "Svenska
"SilfverRiksdaler, så väl hela som fdels,
dels och -J-dels, utaf den vigtighet, alt
"de skulle kunna emottagas i Bänkens cas"sor,
må belånas, enligt deras förhållande
"till controllsilfver, så att &rc." må införas;
Svenskt silfvermynt må belånas, enligt det
förhållande till controllsilfver, att &c.
Ben 25 No vein Ler i', m.
27
Herr Cederschjöld: Efter den sista talarens
förslag skulle i och 4*skiHingsstycken
icke blifva uteslutna, och det har likväl
varit meningen.
Herr von Hartmansdorff: Om meningen
varit, att undvika underhaltigt mynt,
hade man äfven bordt undantaga £dels Riksdalers-stycken;
men då man antagit, att allt
silfvermynt skulle i förhållande till controlleradt
verksilfver upptagas till ett vist
värde; så blifver undantaget alldeles öfverflödigt,
derest realisationen, sådan den är
af Ständerne beslutad, jemväl varder af
Kongl. Maj:t gillad.
Herr Cederschjöld: Uti Utskottets sednare
Utlåtande pag, i g står: Hoch anser
Utskottet en tillåtelses meddelande för belåning
af Svenskt silfvermynt ej mota något
synnerligt hinder, då nemligen de sä
kallade fyra- och tvåskillings-stycken undantagas,
såsom varande oftast mycket nötta
och undervigtiga,
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
yldolph Göran: Äfven jag får vördsamt tillstyrka,
att orden Svenskt silfvermynt måtte
sättas i stället för orden Svenska SilfverBiksdaler,
och sådant jemväl af det skäl,
att jag anser Banken ovillkorligt pligtig,
att emottaga samma mynt, som den utgifver.
Eljest vore det icke stort värdi med
den credit, man nu söker återställa,
28
Den 23 November i', m.
Herr Tiianij Wollrath’. Alt Utskottet
undantager 2-och 4*skillingsstycken, synes
så mycket underligare som Banken icke lärer
underlåta, alt, då realisationen verkställes,
utgifva nytt derefter lämpadt så väl
silfver- som sedel-mynt. Jag tillstyrker
derföre, att den anmärkte meningen måtte
förändras i enlighet med Herr von Hartina
nsdorlls förslag.
Herr Lefren, Johan Pehr’. Äfven jag
tillstyrker, att orden Svenskt silfverrnynt
måtte sättas i stället för orden Svenska
SilfverRiksdaler. Utom det, att det ej är
skickligt att Banken sjelf orsakar agio på
sitt eget mynt, tillkommer ett annat skäl,
nemligen att alla Stånden, genom antagandet
af Finance-Betänkandet, beslutat, alt
Svenskt silfverrnynt skulle i Kronans uppbörd
tagas, och då synes det icke vara något
skäl, att derifrån utesluta 2-och 4-skiIlingsstycken.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken gjorde proposition till bifall
af denna punkt i Utskottets senare Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln biföll ifrågavarande
punkt, likväl under iakttagande
Den 23 November f. tn.
29
af den utaf Herr von Hartmansdorff deruti
föreslugne förändring.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dtMar skalken tillkännagaf, att plenum
bomme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
g~) Att utlåning pä guld och silfver
tills vidare må besörjas vid Banken i Stockholm
allena, och ej tillika vid LåneContoren
i Götheborg och Malmö.
Herr Munck af Rosenschöld: Ehuru
troligen utan någon påföljd, kan jag dock
icke underlåta anmärka, att oaktadt största
delen af Rikets rörelsecapital linnes i Stockholm,
och der mest användes till consumtion
och luxe, vill man icke medgifva det
knappa rörelsecapitalets förökande i Landsorterne,
medelst lån på guld- och silfverpant.
Jag kati derföre icke annat än yrka,
att LåneConloiren i Malmö och Göthe--  borg måtte berättigas låna ut penningar
emot pant af guld eller silfver, enligt samma
reglemente, som för denna lånerörelse
gäller här i hufvudstaden; och får jag derå
anhålla om proposition af Herr Grefven
och LandtMarskalken, med förkastande af
hvad Utskottet i denna punkt föreslagit.
Herr Hjerta: Jag är öfvertygad, det
belåning af guld och silfver både är möjlig
Den i') November f. m.
och nyttig viri LåneContoiren i Götheborg
och Malmö: möjlig derföre, att på båda
ställena en dag i veckan finnes fri, hvilken
kan bestämmas till denna lånerörelses bedrifvande,
hvarigenom betjeningen äger både
tid och fördel att sysslosätta sig med
dessa lån. Jag tror saken äfven kunna ställas
så, alt icke någon serskilt tjensteman,
utan blott en guldsmed, behöfver antagas
till värderingsman. Då myntprägeln ej bestämmer
belåningen, är det icke annat, än
arbetadt och controlleradt silfver, sorn kommer
att belånas; hvaraf följer, alt värderingen
ej bör blifva särdeles svår; men det
erfordras dock åtskilliga locala anstalter,
såsom anskaffandet af större hvalf till för*
varingsslällen, med mera, hvilket gör det
omöjligt att nu genast införa denna belåning
vid Lånecontoiren. Jag underställer
derföre, om vi icke för närvarande böra
inskränka oss till det beslut, att det må
bero på BankoStyrelsen, alt efter LåneDirectionernes
hörande förordna, när utlåning
på guld och silfver vid LåneContoiren
kan börjas, samt att BankoStyrelsen må
tillåtas föreskrifva de vilkor, hvilka, i afseende
på särskilda localförhållanden , kunna
vara nödige, och hvilka böra gälla intill
nästa Biksdag, då Ständerne sjelfve derom
vidare kunna förordna. Häruppå anhåller
jag om proposition.
Herr Munck af Rosenschöld; Jag för
-
Den 25 November f. m.
enar mig med Herr Hjerta, och frångår mitt
förslag till proposition.
Grefve von Rosen , Axel: Äfven jag
förenar mig med Herr Hjerta, och tror,
att denna belåning skall blifva ganska förmånlig
i Götheborg, särdeles sedan det ar
utrönt, att en dag i veckan kan dertill disponeras.
Herr von 'Hartmansdorff'. Om man
skall företaga nya Lånelnrättningar, bör
det väl vara för behofvets och icke för nöjets
skull. Jag inser icke, att någon belåning
af guld och silfver är nödvändig
hvarken i Malmö eller Götheborg; och minst
på sistnämnda ställe, hvarest vederbörande
kunna belåna guld och silfver i Sparbanken;
hälst flera panter af det slaget, än
som der kunna belånas, icke torde på orten
finnas. Jag afstyrker således allt afvikande
från Utskottets Utlåtande i denna del,
ehuru man verkligen kan råka i tvekan om
hvilketdera är det rätta, då man hörer den
högsta verldsliga myndigheten der på orten,
här i Ståndet ifra för belåningen, och
i Utskottets Utlåtande ser högsta andeliga
myndigheten på samma ort yttra sig emot
hela låneanstalten. Men som man i kinkiga
frågor väl bör gifva de andligas mening
företräde, framför de verldsligas; så
tillstyrker jag ytterligare, att Utskottets Utlåtande
i denna punkt måtte bifallas.
32
Deli 9.5 November f. m.
Herr Tham: Med den af Herr Hjerta
föreslagna modification inser jag ingen fara,
att antaga belåningen af guld och silfver
äfven vid LåneContoiren i Götheborg
och Malmö; och, med all aktning för den
andlige Styresmannen på förstnämnda stället,
tror jag dock, att han glömt, det belåningen
i Sparbanken ej sker under 6 procents
ränta, och således icke medför den
fördel för låntagaren, som nu åsyftas. Jag
vågar alltså tillstyrka antagandet af Herr
Hjertås förslag.
Grefve von Rosen: Jag fortfar ännu,
att förblifva vid min tanka, utan att finna
mig öfvertygad af Herr von Hartmansdorffs
skäl; och hvad Sparbanken beträffar, så är
det åtminstone i Götheborg endast stadens
innevånare, som der få läna.
Herr Hjerta: Jag är förekommen af
den siste värde talaren, hvad sparbanken
beträffar, och tror, att man icke bör lägga
för mycken vigt på Biskop af Wingårds
yttrande, då de öfrige DiskontDirecteurerxie
ansett saken verkställbar. Jag får för
öfrigt fästa uppmärksamheten derpå, att jag
icke ovillkorligen tillstyrkt den ifrågavarande
låneanstalten, utan endast, i händelse
inrättningen finnes kunna stå tillsammans
med Bankens säkerhet, och jag anser, att
man i sådant fall bör göra något för orter
nes
-
Den 25 Wovern ber f. m.
33
nes beqvämlighet; enär Götheborg är vår
största handelsplats, och Malmö med de
kringliggande städerne icke heller äro så
obetydliga.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller,
att ytterligare få fästa uppmärksamheten
på Utskottets yttrande: att den hittills
varande lånerörelsen pä guld- och silfverpant,
såsom, en anstalt för mycket i smått,
snarare borde efter hand, och så snart
möjligt är, af edas från BankoVerket, än
att den skulle ännu mera utvidgas och ökas.
Hvarföre Utskottet icke bättre tillämpat
denna mening, vet jag icke; men om man
en gång gjort ett afsteg från det rättjj^, bör
man icke derföre göra det flera gånger,
utan snarare afhålla sig från några ytterligare.
Det är just grundsatsen, som jag här
anser vara af vigt, ty annars är frågan af
ringa betydenhet.
Herr Munck af Rosenschöld: Den siste
talaren har omnämnt en oriktig grundsats,
hvarom här skulle vara fråga. För.min
del tror jag det vara en ganska riktig grundsats,
att rörelsecapitalet för en ort icke bestämmes
lill en viss numerair, utan må
bunna ökas med guld och silfver; men så
länge realisationen icke gått i verkställighet,
ecb sedelstocken måste i det närmaste
hållas vid en viss numerair, samt ingen
5i H. 3
Den 25 N o v e m I) e r f. m.
myntning sl<er, finnes ingen Liittre utväg
för rörelse-capitalets ökande, än genom lån
på pant af guld och silfver. Man har gifvit
anvisning på Sparbankerne, men jag kan
icke tro, att Götheborgs Sparbank äger så
stora'summor, att Länet och kringliggande
provinser der skulle kunna få lån, och ännu
mindre är detta förhållandet med Sparbanken
i Malmö, hvars fond är obetydlig.
En värd talare har icke sett något verkligt
behof för provinserne af den ifrågavarande
Lånanstalten; men det vore önskligt,
alt den värde ledamoten ville se dessa landsorter,
då han lätt skulle öfvertyga sig om
behofvet, ej blott för lux och consumtion,
utanför handelns och näringarnes trefnad,
meri isynnerhet för utgörandet af de ökade
anslag, hvartill talaren sjelf vid denna Riksdag
bidragit. Jag tillstyrker bifall till Herr
Hjertås förslag.
Herr Rosenblad: Jag skulle äfven inom
Utskottet hafva tillstyrkt den ifrågavarande
lånanstalten, om, på sätt jag föreslagit,
Proyins-LåneContoiren kunnat organiseras
till verkliga afdelningar af LåneBanken. Men
då detta icke nu låtit sig göra, och förflyttningen
till LåneContoiren af denna enda
gren af lånerörelsen skulle erfordra nya
tjenstemän, och anskaffandet af hus, hvarom
Utskottet äfven ifrån BondeSlåndet emottagit
en motion, samt dessa kostnader minst
skulle stiga till 100,000 R:dr i Götheborg,
Den 25 November f. m.
35
och 20 ä 3o,ooo R:dr i Malmö, sä hemställer
jag, huru det är möjligt, alt sådane
kostnader för betjening och hvalfs anskaffande
skulle kunna beläckas af en sä obetydlig
lånerörelse, som den ifrågavarande.
Så länge derföre LåneContoiren måste förblifva,
hvad de nu äro, och icke kunna
förvandlas till verkliga afdelningar af LåneBanken,
kan jag icke tillstyrka någon vidare
partiel utvidgning af lånerörelsen vid
dessa Contoir; och jag anhåller således om
proposition lill bifall å Utskottets Utlåtande.
Grefve von Rosen: Då de, som tänka
olika med mig, åberopat Sparbanken, vill
jag, såsom tillägg till hvad jag förut yttrat,
upplysa, att räntan på lån i Sparbanken
är 6 procent, och det skulle således blifva
stor objet för de lånbehöfvande att nödgas
anlita Sparbanken och få betala några
procent mer i ränta, än de, hvilka bär i
Stockholm kunna vända sig till Banken.
Hvad dc uppgifne kostnaderne af 100,000
R:dr beträffar, lemnar jag dem uti sitt värde;
jag känner likväl intet enda hus i Götheborg,
hvars inköp skulle kosta så mycket,
och jag tilltror mig kunna anskaffa
ganska lämpliga hus för 20 å 3o,ooo R:dr.
Men äfven denna kostnad vore öfverflödig,
enär det för hela anstalten icke skulle erfordras
mer än att hyra ett eller annat
hvalf, hvilket skulle kosta obetydligt; och
Si 11. 3*
Den 7.5 November f'. ni.
då nuvarande tjenstemanna-personal vid
LäneContoiren, af hvars sysselsättning den
ifrågavarande låneanstalten endast skulle
komma att utgöra en bisak, kostar 2000
R:dr, så att en tillökning i betjeningen,
om den än erfordrades, åtminstone icke
kom att blifva förenad med någon särdeles
depence för Banken, tror jag, att omkostnaderne
skola blifva så ringa, alt de icke
ens förtjena alt tagas i beräkning, i jemförelse
med den nytta, sorn skulle åstadkommas,
så väl för Götheborg och Malmö,
som för landsorterne deromkring.
Herr Hjerta: Jag skulle gerna biträda
Herr Rosenblads förslag, alt göra LåneContoiren
till fullständiga afdelningar af Banken,
svarande mot orternas behof, och att
sålunda låta penningarne qvarstadna inom
hvarje ort; men då detta icke låter sig göra,
bör man åtminstone afse, att uträtta
så mycket man kan. Då icke allt kan göras
på en gång, må man åtminstone göra
försök med en rörelse, hvarpå ingen förlust
äfventyras, hvilket skulle vara förhållandet
med en lånerörelse på varor; det
är tvärtom det aldra tjenligaste att göra
början med lån på guld- och silfver-pant.
Jag ber för öfrigt Herr Rosenblad fästa uppmärksamheten
derpå, att jag utgått från
den förutsättning, att Embetsmanna-personalen
icke skulle behöfva ökas; och jag
har slödt mig på den bestämda förklaring
i
Den 25 No ve ni ber f. m. 37
af Directeurerne sjelfve, alt de för närvarande
hafva en dag i veckan ledig, nemligen
i Götheborg Thorsängen och i Malmö
Fredagen, på hvilken den ifrågavarande pantbelåningen
skulle kunna besörjas. Jag medger
visserligen, att inrättningen på detta
sätt skall blifva inskränkt och medföra obetydlig
vinst; men jag afser hufvudsakligast
allmänhetens beqvämlighet och nyttan af
ett försök, att öfverlåta lånerörelsen till
Filial-Banker. Jag fortfar derföre, att begära
proposition å det förslag jag framställt.
Grefve von Schwerin: Jag är till det
mesta förekommen af Herr Hjerta, och har
endast velat göra de Herrar, som ogilla
Herr Hjertås förslag, uppmärksamme derpå,
att förslaget är uppgjordt under vilkor
alt låneanstalten icke skall blifva kostsam
för Banken. I sitt första Betänkande har
Utskottet sjelf sagt, att om LåueContoiren
jemväl i allt öfrigt kunde blifva organiserade
till verkliga Filial-Banker, skulle Utskottet
ej haft något alt invända emot förslaget,
att till dessa Contoir utsträcka lånerörelsen
på guld-och silfver-panter; mea
någon gång må man väl börja med alt bilda
dylika Filial-Banker, och en lånerörelse
på pant af guld och silfver är i sådant
afseende den mest lämpliga lärospån man
kan tänka sig. Här är för öfrigt icke endast
fråga örn så små panter, som i Sparbankarne
skulle kunna mottagas, ulan kan
38
Den 25 November f. ra.
så väl i Götheborg som Malmö fråga uppstå
om belåning af guld oell silfver såsom
nederlags-vara, hvarom fråga icke kan uppstå
här i Stockholm, hvilket, i afseende på
handeln, är alt betrakta såsom verldens ände,
då deremot de tvenne förstnämnde städerne
äro mellanpunkter på en större linea.
Herr Rosenblad’, Sedan Ivänne BankoFullmägtige
förklarat sig anse den ifrågavarande
lånerörelsen kunna bedrifvas utan
nya omkostnader för Banken, vill jag för min
del icke vidare motsätta mig deri proposition,
alt det må tillåtas BankoFullmägtige
i samråd med Directeurerne vid LåneContoiren,
att föranstalta om inrättning i Götheborg
och Malmö afen lånerörelse på guldoch
silfver-pant, så vida det kan ske utan
kostnad för Banken och under nödiga controller.
Grefve von Rosen: Att någon kostnad
för Banken skall uppkomma af den nya
Lånanstalten, är alldeles oundvikligt, då
man till det minsta behöfver hyra ett hvalf
till panternes förvarande. Enligt den siste
talarens förslag till proposition skulle
således hela anstalten blifva omintetgjord,
endast till följd af ioo R:drs omkostnad
för ett sådant hvalf; och jag hemställer
derföre, om icke den siste talarens förslag
till proposition i detta afseende bör undergå
någon förändring,
Den 25 November f. in.
3n
Friherre Boye, Ludvig: Med understödjande
af Herr Hjertås förslag, får jag
blott erinra, att faran för kostnaderne torde
försvinna, då raan besinnar, att de lån,
som här äro i fråga, gifva ränta, oell att
räntan ersätter kostnaderne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtJlfarskalken gjorde proposition lill bifall
af hvad Utskottet i denna punkt föreslagit.
Hopades Nej.
Hvarefter Hans EocceUence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln med afslag å
Utskottets tillstyrkande i denna punkt, behagade
besluta, att utlåning på guld och
silfver må besörjas, icke allenast vid Banken
i Stockholm, utan ock vid LåneContoiren
i Götheborg och Malmö, derest BancoSlyrelsen,
efter Direetionernes vid^LåneContoiren
hörande, skulle finna, att en slik
utlåning må kunna, under iakttagande af
Bankens säkerhet, och utan LåneContoireiis
tjenstemanna-personals ökande, vid Couloireu
verkställas..
Ropades Ja..
Herr Lefren: Mig synes, att det af
Herr Rosenblad föreslagoe vilkor borde inflyta
i propositionen; ty en lånerörelse,
som medförde kostnader för Ranken, förefaller
mig besynnerlig. Om än liela län
-
4o Den a5 November f. m.
tan åtgår till kostnadernes betäckande, vill
jag ej motsätta mig anstalten, men jag kan
icke medgifva, att den får drifvas med förlust
för Banken.
Herr von Hartmansdorff''. Jag bär blott
i få ord velat säga detsamma, som Herr
Lefrén, eller att i propositionen bör tilläggas:
sä vida det kan ske utan förlust
för Banken. I annat fall kunde vi få en
inrättning af samma slag, som AssistanceContoret,
hvilket går med årlig förlust.
Herr Rosenblad: Omorden: utan förlust
för Banken tilläggas, är min mening
fullständigt uttryckt, och jag hemställer,
om icke detta tillägg må i propositionen
intagas.
Herr Hjerta: Jag anser visserligen tillägget
oskyldigt, och har derföre ingenting
emot dess intagande i propositionen; men
då der redan står: under iakttagande af
Bankens säkerhet, finner jag det vara alldeles
tillräckligt, och anser tillägget öfverflödigt.
Herr von Hartmansdorff’. Jag vill begifva
mig till Herr Hjertås förslag, blott
Bankens fördel äfven intages i propositionen,
så att den må lyda: under iakttagande
af Bankens säkerhet och fördel.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde , om Ridder
-
Den i5 No ve inb er f. rn.
4«
skåpet och Adeln biföll, att i det nyss fattade
beslutet må efter orden: Bankens säkerhet
tilläggas orden: samt således utan
förlust för Banken.
Ropades Ja,
2:0 Utlåning pä LåneBankens egna
Skuldförbindelser.
a) Att LåneBankens äldre och nyare
skuldförbindelser, tillhörande fromma stiftelser
, framgent må af Banken belånas med
högst gg procent af hvarje obligations ca*
pital-sumrna.
b) Att räntan för sådana län mätte
från någon viss tid bestämmas till 5 procent
i allmänhet, utan afseende å den ränta
Banken för sjelfva obligationen betalar.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Mar skalken framställd te
särskildte propositioner, blef, hvad Utskottet
i dessa båda punkter föreslagit, af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
c) Att dä Bancolänet med ränta hunnit
uppgå till lika belopp med Obligationen
och dess upplupna ränta, BancoStyrelsen
äger, att uti allmänna tidningarne,
irenne särskilta gängor, derom tillkännagifva,
och, med upptagande af så väl Obligationens
som Lånets nummer, summa och
namn, utsätta en prcescriptionstid af ett
4 2
Den a5 November f. m.
år, inom hvars förlopp låntagaren, så framt
lian önskar att Obligationen ytterligare begagna,
har att infinna sig till liqvid, vid
påföljd, att Bankens skuld hannat fall mot
dess fordran q vittus , samt Obligationen ,
såsom fullt infriad, af skrifves och dödas.
Bifölls.
3:o Län på Jern, Koppar och EJfecter.
a) dit lånebeloppet, såsom hittills, må
vara inskränkt till högst f af pantens försäljningsvärde,
efter mäklare - attest, och
af BancoStyreisen bestämmas en gäng om
äret.
Herr Hjerta: Herr Rosenblad bar i sia
reservation mot Utskottets första Betänkande
föreslagit, att helåningsrätten på jern
och våg-eflecter skulle utsträckas till | af
värdet, men för öfrigt varit ense med Utskottet
om räntans höjande till 4 procent.
Denna reservation synes mig förtjena största
afseende. Det är utom ali fråga fördelaktigast
för rörelsen, (och det är just
detta som bär måste afses) att i behofvets
stund kunna erhålla penningar till det största
möjliga belopp, äfven mot något högre
ränta; åtminstone är detta bestämdt fallet
i Stockholm och Götheborg, ehuru jag medgifver,
att Bruksägare finnas, som heldre
betala 3 procents ränta och åtnöja sig med
den inskränkta helåningsrätten fdelar af
Den 2D No vein ber f. m.
43
värdet, än de erlägga 4 procents ränta med
en belåningsrätt till | af värdet. Jag tror
likväl, att desse äro få mot dem, hvilka
hafva en sann fördel af ett motsatt förhållande;
och såsom Lagstiftare för Banken
äro vi pligtige, att afse det allmänna bästa,
framför några få personers intressen.
Jag anhåller derföre, att Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes meddela proposition
å Lånebeloppet, hvarom i:a punkten
handlar, i sammanhang med räntebeloppet,
som förekommer i andra punkten af förevarande
afdelning af Utskottets Utlåtande;
ty jag är af den tanka, alt om räntan skall
förblifva vid 3 procent, är det likgiltigt om
lånebeloppet ökas till | af värdet eller icke ;
men om räntan höjes till 4 procent, vore
det obilligt, att icke tillika öka lånebeloppet,
sedan man en gång gifvit Bruksrörelsen
en vana vid dessa lån. Under yrkande
af denna grundsats, återstår det för mig
att visa, om någon fara deraf skulle uppstå
för Banken. Härvid medgifver jag visserligen,
att det handt, att jernprisen undergått
en hastig förändring till nära | eller
a5 procent; men delta har i synnerhet
skedt genom ett hastigt stigande, aldrig
genom en lika hastig sänkning; och all våda
förekommes, om BancoStyrelsen får rättighet
att bestämma låuepriset tvänne gångor
om året, i stället för en gång, såsom
hittills ägt rum, och Utskottet nu jemväl
föreslagit. Ett sådant stadgande bär der
-
44
J>e n 2j A'o ve in ber f. m.
före förenäs tued lånerättens utsträckning
till \ af värdet; oell jag förnyar för öfrigt
min begäran, att båda punkterne må på en
gång afgöras; ty räntans uppsättning har
ett gifvit sammanhang med lånebeloppet.
Hvad åter angår det förslag, som Herr Rosenblad
jemväl i sin reservation anderstadt»
att serskilt höja belåningsbeloppet på jern
i Götheborg, i mån af det högre Börspris,
sorn der äger rum; så anser jag detta förslag
både osäkert i tillämpningen, och oriktigt
i principen; ty i samma mån Götheborgs
läge medför åtskilliga lokal-fördelar,
händer det ock, att en stockning i handeln
medför en våldsammare sänkning i prisen
derstädes, än på andra ställen, och omen
förlust således möjligen uppstod, vore det
till följd af en anstalt, som icke medförde
någon allmän nytta, utan endast innefattade
en enskild fördel för Götheborg. Jag
afstyrker på dessa skäl all skillnad i belåningsbeloppet
serskildta stallen emellan, mea
tillstyrker, att det allmänna belåningsbeloppet
må fastställas tvänne gånger om året,
nemligen i April och November månader.
Om derföre Herr Grefven och LandtMarskalken
behagade framställa proposition å
båda punkterne i ett sammanhang, skulle
jag vilja föreslå, att låubeloppet fastställes
till \ af värdet, och räntan till 4 procent,
samt alt belåningsbeloppet bestämmes
af BankoStyrelsen tvänne gångor om
året.
Den 7.5 November m.
Herr Rosenblad: Herr Hjerta har fullständigt
utvecklat den ringa fara, eller rättare
sagt den brist på fara, som är förenad
med lånerättens utsträckning till J- af värdet.
Jag förenar mig ock helt och hållet
med honom, och frångår den tanka jag yttrat
i 6 punkten af min reservation, rörande
så väl olika belåningsbelopp för Stockholm
och Götheborg, sorn bestämmandet
af detta belopp hvar tredje månad, i hvilket
sistnämnde afseende jag jemväl låter
bero vid Herr Hjertås förslag, alt belåningsbeloppet
må bestämmas endast tvänne gångor
om året. Jag får alltså hos Herr Grefven
och LandtMarskalken anhålla om proposition
till förkastande af Utskottets förslag
i punkterne a och b, samt antagande
af följande punkter af min vid första Betänkandet
fogade reservation: 1:0 att lån
å jern och öfrige länbara effecter må beviljas
till högst | af värdet , dock ej å
mindre summa än 5oo R:dr, och deröfver
å jemna 100 R:dr. Detta sista stadgande
är för ordningen skull. 2:0 Låntagare eige,
att när som helst det uttagna lånet inlösa,
eller att derå göra af betalningar i jemna
100 R:dr, dock bör hela lånet sednast
frenne månader från lånedagen vara infriadt.
Detta hindrar ej låntagaren, att taga
nytt lån så snart det gamla är infriadt;
men om belåningsbeloppet kominer att bestämmas
endast tvänne gångor om året, bör
den förändring i denna punkt äga rum, att
Deri ^5 November f. m.
den längsta betalningsterminen utsattes till
6 månader i stället för 3:ne. 3:o Ränta
erlägges vid hvarje liqvid, till upplupet
belopp, dock för fulla veckor, så att en
redan börjad vecka anses för full. I fall
frågan cm räntan afgöres i sammanhang
med frågan om sjelfva lånebeloppet, torde
i denna punkt kunna intagas, att räntan
bestämmes till 4 procent. 4:o Å samma
pant må nytt lån, efter då gällande belåningsvärde,
utgifvas sålunda, alt det i liqvid
af det gamla användes. Detta stadgande
åsyftar att befria låntagare från besväret,
att skaffa penningar till de gamla
lånens inbetalning, innan nya kunna erhållas,
och att göra inbetalningen till en enkel
omsättning. 5:o Dessa lån må utgifvas
så väl i Stockholm, som vid LåneContoiret
i Götheborg. Hvad slutligen 6 punkten
beträffar, så frånträder jag, såsom jag
förut nämnt, mitt förslag i den delen, oell
instämmer med Herr Hjerta.
Herr Ribbing: Så vidt jag kunnat fatta
de siste värde talarnes förslag, går det
derpå ut, att skaffa Banken större vinst genom
förhöjning af räntan på de ifrågavarande
lånen mot lånerättens utsträckning
till | af pantens värde, i stället för j- som
Utskottet föreslagit. Men onekligt är, att
om, på sätt Utskottet jemväl visat, i flere
på hvarandra följande år en mindre fördelaktig
conjunctur för jernhandeln inträf
-
Den 25 N o v e rn L> e r f. m.
47
lade, skulle, då omsättning af lånen på
samma pant kunde äga rum, slutligen en
ganska ansenlig sedelmassa komma att utgifvas
mot hypothek af jern och våg-effekter;
och jag hemställer, om icke våda för
Banken skulle kunna uppstå, i händelse
landels jernproduction för flere år belånades
lill nära fulla värdet med sedlar, som hvar
och en ägde rättighet att presentera i Banken
lill inlösen mot silfver. Jag tror, att
Banken på delta sätt skulle förvandlas till
en jernbank, i stället för en silfverbank,
och att den händelse, som jag hört omtalas,
anjo kunde inträffa, nemligen att eu
gäldenär, i brist på penningar och afsättning,
betalte sine skuldförbindelser med
stångjern, hvarmed långifvaren troligen var
lika litet belåten, som Bankens Greditorer
skulle blifva belåtne, att för sine sedlar få
anvisning på Bankens hypothiserade jern.
Om derföre Bankens vinst ock skulle blifva
något mindre, kan jag likväl ej annat
än afstyrka en så vågsam åtgärd, att utsträcka
lånerätten på jern utöfver hvad den
för närvarande är, och jag tillstyrker således
för min del bifall till Utskottets förslag
i den nu förevarande första punkten.
Herr Tham: I anledning af den siste
talarens anmärkning, får jag upplysa, att
den största påkänning Banken haft i denna
låneväg, var under sista kriget med Ryssland,
utan att man likväl kan erindra sig,
Den i5 November f. m.
att denna påkänning orsakat någon olägenhet
för Banken. Vexlingen fortgick i alla
fall utan rubbning, och det var först derigenom,
att Rikets Ständer år 1809 beslöto
utgifva en mängd sedlar, utan valuta
hvarken af jern eller något annat, som
myntförsämringen uppkom. Jag tror således
icke, att någon fara för Ranken skall
uppstå deraf, att antaga Herr Rosenblads
förslag.
Herr von Hartmansdorff: Man har sammanställt
tvenne frågor, hvilka egenteligen
icke höra tillhopa, nemligen huru stor andel
af jernets värde må af Banken belånas?
Och huru hög ränta derföre skall betalas.
Och man säger, om högre ränta än tillförene
skall erläggas för jernlånen, skall låntagaren
få sin skadeersättning derigenom,
att han hädanefter får låna 90 R:dr på en
pant, hvarå endast 80 R:dr förut erhöllos.
Men jag finner icke skäl till en sådan godtgörelse,
då jag jemnförer räntan för jernlånen
och för andra lån. Ståndet har nyss
bestämt räntan på guld- och silfver-lån till
4 procent; hvarföre skall den då vara endast
3 procent för jern lån? Det kan vara
Banken likgiltigt, på hvilken pant han lånar,
blott han har fullkomlig säkerhet för
lånet. I sådant hänseende inser jag icke
eller, hvarföre ägaren till jern skulle hafva
större anspråk, än ägaren till guld och
silf
-
Den s5 Nofernber f. ni.
49
silfver. Snarare borde det förhålla sig tvertom,
emedan de sednare metallerna äro afsättligare,
än den förra. Några serskildta
Jånefördelar åt jernhandteringen, utöfver
dem den redan äger, framför jordbruket
eller andra näringar, kan jag icke finna billiga.
Då jernbruksägarne kunna utom bruksegendomarne
belåna sina tillverkningar, och
derjemte i JernContoret få särskildta lån
på dess Creditiv i Banken, livad kunna de
mera begära, särdeles då deras styrka, att
uthålla vidriga skiften, är större, än hos
någon annan klass af närings-idkare. När
man utgår från denna jemnlikhetsgrund,
synes mig all fråga om lägre ränta å jernlån
böra förfalla. Då återstår blott att
pröfva, huruvida jernet bör kunna belånas
högre, än hittills? Jag kan åtminstone icke
medgifva det, emedan jernprisen äro i fallande,
och afsättningen synes blifva trögare.
Att man icke måtte förringa Bankens
säkerhet, utan låta belåningsvärdet förblifva
sådant det hittills varit, är följagteligen
min vördsamma tillstyrkan.
Herr Hjerta'. Vi kunna icke dölja för
oss den händelse, att voteringar i lika ämnen
ofta slå olika ut härstädes. Det är för
alt förekomma sådant jag föreslår, att på
en gång afgöra båda punkterna. Jag anhåller,
att få motsätta mig ett yttrande, att
belånings värdet och räntan icke stå i sam5
i II. 4
>o
Den i5 No v em b er m.
manhang mecl hvarandra, och att om belåningsvärdet
upptogs till f, när räntan liöjes
till 4 procent, Bankens rörelse likväl icke
skulle minskas. Det är gifvet, att allmänna
rörelsen skulle lida i samma män man
uppsatte räntan pä elt lån, som endast gifves
till f:delar af värdet. Jag får derföre
å nyo nämna, att jag har ganska svårt att
besluta om räntan, i fall belåningsvärdet
utsättes endast till f:delar. Om det deremot
fastställes till adelar, skall jag icke
tveka att, lika conseqvent som någon annan,
yrka, att få räntan höjd till 4 procent.
Jag tror dessutom, att man gör sig
ett orätt begrepp om saken, då man säger,
att jernhandteringen redan förut är nog
gynnad, och att det creditif den har på
Banken skulle vara tillräckligt. Man måste
icke behandla detta såsom en enskild näringsangelägenhet,
utan äfven betrakta den
uppmuntran, som häraf skänkes åt andra
näringar; och jag ser icke, hvarföre hela
belåningsvärdet skall stanna vid ett hittills
okändt maximum, och icke komma alt afse
den egentliga handelsrörelsen. Jag anhåller
således vördsamt om proposition å båda
punkterna, att räntan fastställes till 4
procent och det med |dels belåningsvärde.
Herr Munck af Rosenschöld: Det är
af stor fördel för Riket i det hela, icke
blot t för Bruksegaren eller exportören, att
desse kunna qvarhålla sin för utländningen
Den 2j jVov ernber f. m.
5i
omistliga vara, lills en förmånlig conjunctur
inträffar; och då de förlora, förlorar äfven
Riket. Men för ett sådant ändamål är
nödigt, icke blott, att effecterne få belånas
till % af värdet, utan ock alt räntan
icke sättes högre än till 3 procent. Man
finnér måhända någon inconseqvence emellan
en låg ränta på jern, och en högre på
guld och silfver; men denna inconseqvence
är icke större än den, att stadga 4 procents
ränta för lån på guld och silfver, så
länge man icke har högre ränta på fastighetslån.
Jag har ingenting emot, att dessa
frågor på en gång afgöras, men framför
allt tillstyrker jag, att, om räntan blir 4
procent, jern då må få belånas till ^rdelar
af värdet. I Götheborg har man föga begagnat
denna låneväg, förmodligen derföre,
att man, mera snart än istockholm, behöft
sina penningar, och emedan exportören betalt
bruksägaren åtminstone ^rdelar af värdet
contant, samt derföre nödgats af ren
penningebrist tidigare än annars sälja sitt
jern; hvilket äfven bevisas deraf, att Götheborgs
trassenter förliden höst sålde sina
vexlar för 117 och 118 sk., under det kursen
här var ett par sk. högre, och Banken
bär betalte 128 sk. för en R:dr Hamburger
Banco.
Herr Rosenblad: Jag skulle lika med
Herr Hjerta önskat, att båda frågorna på
5r H. 4*
5»2 De n a5 N o vern l>e r f. in.
en gång' förekommo. Men då den siste värde
Talaren framställt antagandet af den ena
punkten och förkastandet af den andra såsom
ett villkor, är det naturligtvis icke
möjligt, att behandla ämnet så. Derföre
skulle jag vördsamt hemställa, om icke (Vågan
om räntan, såsom den vigtigaste, kunde
först företagas, så vida Herr Munck af Rosenschöld
icke äfven vill medge, att räntan
må sättas till 4 procent. Skulle han icke
vilja delta, får jag vördsamt anhålla, att
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
låta oss börja med frågan om räntan.
Friherre Boje'. Redan innan motionstidens
slut, eller sisllidne December månad,
hade jag äran i en motion yrka räntans
uppsättande till 4 procent å lån emot
pant af exportabla effecter. Jag är ännu
af samma tanka, men finnér deremot intet
äfventyr, alt lika med Herr Hjerta tillstyrka
högre belåningsvärde, hvarå jag vördsamt
anhåller om proposition.
Grefve von Rosen'. Jag torde böra hafva
äran upplysa Ridderskapet och Adeln,
att efter min öfvertygelse rätta orsaken,
hvarföre sedan år i8a3 jernbeläningen i
Götheborg icke varit så stor, som man
borde hafva anledning förmoda, ej varit
någon annan, än att entraverna varit olika
der och i Stockholm. Nu är detta ändradt,
och jag är öfvertygad, att förhållandet fram
-
Den 7,5 November i. m.
deles blir annorlunda. Jag förenar mig
med Herr Rosenblad i afseende å contrapropositionen,
i fall votering kommer alt
äga rum, och tror, att icke någon fara
skall uppstå af skillnaden emellan 66f och
j5 procent.
Herr Lefrén: Så tänge BankoStyrelsen
icke kan få den föreskrift att efter omständigheterna
lemna lån, då de kunna ges,
men deremot neka lån, då så finnes nödigt
för Bankens säkerhet, anser jag försigtighet
nödvändig vid dessa positiva stadganden;
och skulle då heldre se, att man
qvarblef vid 3 procents ränta, än att belåningen
höjes till |:delar af värdet. Jag
tillstyrker således bifall å Utskottets förslag.
Herr Munck af Rosenschöld: I denna
fråga är hufvudföremålet att kunna förekomma
en för tidig och mindre förmon lig
försäljning till utlänningen af jern, koppar
m. nr. Till detta ändamåls vinnande anser
jag isynnerhet af vigt, att|:delar af effecternas
värde bestämmes såsom högsta lånebeloppet;
och af mera vigt, än att räntan
bibehålies vid 3 procent; hvarföre jag
anhåller om proposition i likhet med hvad
Herr Hjerta föreslagit.
Herr Ribbing: Såsom icke vederlagd i
afseende å den framställning jag nyss gjorde,
har jag obetydligt alt tillägga. Jag vill
blott eiindra, att om högsta belåningssum
-
54
Den 25 November f. m.
man hittills utgjort ii million årligen, så
finnes, derest Utskottets förslag bifalles,
intet hinder, att ju 2 a 3 års jerulager kan
komma alt belänas, och denna i| million
således blifva 2 ä 3 gånger fördubblad.
Herr von Hartmansdorff'. En värd ledamot
har ansett vigtigt, att näringsidkarne
må genom lån slippa att för tidigt sälja
deras vara lill underpris. Detta är visserligen
vigtigt för näringsidkaren, men
icke mindre vigtigt för Banken är, att ingenting
äfventyra till sin säkerhet. Till
och med för näringsidkarne sjelfve är det
af högsta vigt, att Banken, genom panternas
tillräcklighet, betryggas mot förluster;
ty om Bankens lånefonder tömdes, genom
osäkra lån; hvar skulle efterkommande näringsidkare
sedan finna låntillgångar? Somlige
ledamöter hafva ansett bäst att förhöja
både räntan och belåningsvärdet, andre
åter att blott förhöja den förra. Då meningarne
äro så olika, skulle jag önska, för
att komma till ett slut, det Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes inhemta Ståndets
tanka, så att voteringen genast derefter
finge taga sin början.
Herr Hjerta'. Förhållandet med jernlånen
är, att det högsta belopp, som något
år varit utlånadt, uppgått till 2,3oo,ooo
R:dr. Deremot finnas tider, då dessa lån
icke stigit till 700,000 R:dr. Detta visar,
Den aj November f. m.
att faran af belåningsvärdets förhöjning från
66f till ^5 procent, icke är betydlig, äfven
sedan myntvexling kommer alt äga
rum. Som man dessutom icke lärer kunna
vänta mer än högst 2 års vexling innan
nästa Riksdag, förminskar äfven det ansenligt
äfventyret. Hvad beträffar den siste
värde Talarens grundsatis att befordra Bankens
säkerhet; så tror jag, att han motsagt
sig sjelf, emedan man vid en ökad jernbelåning
sannolikt icke behöfde utlåna så
mycket på namn, livilket är vida mindre
säkert, än en säljbar vara; helst jernet aldrig
visat sig vackla så mycket i värde,
alt det fallit gidel.
Grefve von Schwerin : Om Rikets Sländers
Bank hade en annan Bank bred vid sig,
som läflade om förtjensten, så skulle Banken
icke tveka ett ögonblick alt gå upp
med sin belåning till |:delar, ja till och
med -|:delar af värdet såsom i långliga lider
förhållandet varit. När nu icke Banken
har någon annan bredvid sig, vill det
synas mig, att de, som hafva att förordna
0111 dess rörelse, sjelfmant gå så långt man
kan gå, utan äfventyr, helst när förbehåll
göres 0111 värdets bestämmande två gångor,
i stället för en gång, örn året. .Tåg bör äfven
besvara Herr Ribbings invändning, alt
genom belåning af ett större jernlager en
nog stor summa sedlar kommer i rörelse.
Först och främst stiftas icke lagar för ovan
-
56
Den a5 November f. m.
liga händelser, sådana som inträffade mellan
åren 1806 och 180g; och man bör icke
låta bestämma sig af förhållanden, sorn inträffa
hvart hundrade år. Fastän jernbeläningen
stundom kan uppgå till större skepfSundtal,
följer deraf icke, att Riksdalertalet
i samma mån ökas, just derföre att priserna
nedsättas vid sådana epoker. Jag
tror derföre icke, att åtgärden skall hafva
något inflytande på sedelns värde. Derjemte
får jag fästa uppmärksamheten derå,
att, vid frdelars belåningsvärde, har proceduren
vanligtvis varit, att låntagaren sedermera
sökt en enskild discontör, och erhållit
ett ytterligare lån på samma jern. Detta
bar utgjort en speculation för enskildte,
som qvarhållit stora capitäler i deras cassör.
Jag kan således icke annat än högeligen
tillstyrka, att belåningsvärdet må utsättas
lill högst |:delar, då jag äfven finner
billigt, att räntan höjes till 4 procent.
Herr Rosenblad: Sedan Herr Munck af
Rosenschöld nu frångått sin skiljaktiga tanka,
hemställer jag, örn icke Herr Grefven
och LandtMarskalken kunde i en proposition
förena båda punkterna, nemligen om
räntan och belåningens belopp.
Herr Ribbing: Sedan Herr Hjerta uppgifvit,
alt högsta belåningsbeloppet uppgått
till öfver 2 millioner, får jag deraf en ökad
anledning att vidhålla mina framställningar.
D en 25 November f. rn. 57
Det är icke jag, utan Utskottet, som förutsatt
den händelse Grefve von Schwerin
omtalat. Redan 2 millioners lånebelopp utgör
TTT:del af rörelsecapitalet, oell då är blott
fråga om jern. Det är likväl icke endast
denna vara, som får belånas, utan Utskottet
har uppräknat flera artiklar, såsom Alun
o. s. v. flerr Hjerta har yttrat, att ingen
större säkerhet finnes, än i dessa varor. Örn
så är, hade det varit så godt att rent af
sätta ut på BankoSedeln, att man derföre
skulle återbekomma jern, alun o. s. v., men
icke guld och silfver.
Herr Lefrén'. Jag vill ogerna motsätta
mig hvad Grefve von Schwerin yrkat, och
det kostar verkligen på mig vid detta tillfälle;
men jag önskar för min egen tillfredsställelse,
ehuru jag råkar vara af motsatt
tanka, att ingen fråga rnå uppstå derom
att gå så långt man kan i utlåningsväg,
när DankoStyrelsen icke kan neka någon.
Yi vela, alt den Svenska vexeltillgången
mest bindes genom jern-export, och det vore
således icke klokt, att genom för stora
upplag af denna vara, allt för mycket minska
vexeltillgången, hvilket åter måste trjmka
på vexlingen i Bankoluckan. Helt annat
har förhållandet varit sedan 1818, då
Bankoluckan varit igenslagen. Jag skulle
vilja gå ända derhän, att tillåta lån emot
i procents ränta , blott man lemnade i BankoStyrelsens
hand, alt kunna säga: det blif- „
ver inga liera lån utaf.
58
Den 23 November f'. lii.
Herr Rosenblad'. Jag medger riktigheten
af Herr Lefréns satts, att rättigheten
att neka lån borde finnas; och äfven jag
skulle yrkat dess tillämpning, om jag funnit
det behöfligt. Men just efter realisationen
har jag minsta farhågan derför. Då
man jemför Rikets Sedelstock emot behofvet
af Sedlar, och undersöker orsaken, hvarföre
värdet blir så nedsatt, finner man, huru
ofantligt litet dessa lån utgöra för en i
full ordning befintlig Bank, med den credit
en sådan måste äga. Deremot ser man,
att utländska Banker icke draga i betänkande,
att på några månader ge ut mångfaldiga
millioner sedlar, dem de sedan draga
in igen.
Herr Tham’. Jag skall icke ett ögonblick
uppehålla mig vid frågan om räntan.
Till de skäl Herr Munck af Rosenschöld
derom anfört skulle kunna läggas många
andra; men jag tror, att opinionen i det
afseendet är bestämd. Det är således blott
i afseende på belåningsvärdet jag begärt
ordet. Herr Lefren har omtalat, huru illa
det skulle se ut i Bankluckan, om jernskeppningen
stoppade; men delta kan icke
ske utan genom krig och handelns totala
afstannande, då lika litet kan importeras
som exporteras, och priset på vexelbehofvet
i samma mån måste minskas. Återigen
under en sådan tid, sorn från år 1800 lill
åren 1808 och 1 'ootj, införde vi icke blott
Den 23 No ve 111 b er f. in.
de varor vi sjelfve behöfde, ulan Sverige
Lief äfven en nederlagsplats för Ryska handeln,
och det var naturligt, att man derigenom
varin lika mycket i vexlar, sorn
man förlorade på annat vis. Antingen om
all handel afstannar, eller vi komma i den
belägenhet, att genom transito-förtjenst vinna
på ena sidan, hvad vi förlora på den
andra, synes påkänningen icke kunna blifva
större, än att Banken fullkomligt reder
sig.
Herr Ribbing: Vid den siste Talarens
yttrande får jag göra den anmärkning, att
han förbisett en händelse, nemligen att vi
kunde vara i fredligt förhållande med det
land, som ville påföra oss varor.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han för dess
del ansåg det vara lämpligast, att frågorne
om belåningsbeloppet och räntan, hvar för
sig, särskilt afgjordes.
Herr Rosenblad: Jag torde få vördsamt
erindra, alt sedan Herr Munck af Rosenschöld
afstått från det af honom yrkade
vilkor, intet hinder synes möta för meddelandet
af proposition å båda frågorna på
en gång.
Herr von Hartmansdorff: På det vi
må desto förr komma till votering, yrkar
jag, alt vi må hålla oss lill en punkt i
sönder.
6o
D en 23 November i. m.
Herr Munck af Rosenchjölil: Jag har
icke afstått från mitt yrkande i afseende
på räntan, utan under (Jet vilkor, att belåningsbeloppel
uppsattes till |:delar af
Värdet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dtMar skalk en gjorde proposition lill bifall
af hvad Utskottet i denna punkt föreslagit,
eliel’ att Lånebeloppet för de af Utskottet
specificerade Våg-effekter må, såsom
hittills, vara inskränkt lill högst två
tredjedelar af pantens försäljningsvärde, efter
Mäklare-attest, och af BankoStyrelsen
bestämmas en gång om året.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln biföll, alt
lånebeloppet borde inskränkas till högst
tre fjerdedelar af pantens försäljningsvärde,
efter Mäklare-attest, och af BankoStyrelsen
bestämmas tvänne gånger om året.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence förnyade i samma
ordning båda dessa propositioner, af hvilka
den förra åter besvarades med Ja och
Nej, men den senare med starka Ja jemte
några Nej.
I följd hvaraf Hans Excellence förklarade,
att som, eller hvad hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat JNej,
Den 2> November f. in.
fii
Ridderskapet och Adeln således bifallit sistnämnde
proposition.
Herr von Hartmansdorff begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellcnce
Herr Grefven och Lan dt Mar skalken framställde
följande Voterings-pi oposition:
Dea, som bifaller, alt, på sätt BankoUtskottet
tillstyrkt, lånebeloppet för de af
Banko-Utskottet specificerade Våg-effecter
må, såsom hittills, förblifva inskränkt lill
högst f:delar af pantens försäljningsvärde,
efter Mäklare-attest, och af BankoStyrelsen
bestämmas en gång om året, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses låneboloppet för
ofvannärnnde Våg-effecter höra inskränkas
till högst |:delar af pantens försäljningsvärde,
efter Mäklare-attest, och af BankoStyrelsen
bestämmas tvänne gånger om året.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
3 eftermiddagen; och befunnos efter voteringens
slut, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öf
-
])e ri 9. j .V o v e m l> c r i‘. lii.
rige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva ulfallit, som följer:
Ja — 9.
Nej — 33.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således beslutat, att
lånebeloppet för ofvannämnde Våg-efFecter
borde inskränkas till högst adelar af pantens
försäljningsvärde, efter xMäklare-attest,
och af BankoStyrelsen bestämmas tvänne
gånger om året.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen d. 2 5 November 182 g.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskoltet in
-
De» 2Ö No vem ber e. m. 63
komne Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Maj:t:
N:o 24S. Rörande beviljad t anslag till
Pensioner och Gratificationer för Högtsalig
H. K. H. Prinsessan Sophia Albertinas Hofstat
och Betjening.
N:o 24c). Angående en åt H. E. Herr
JustitiaeStatsMinistern m. m. Grefve Rosenblad
beviljad lön-ersätttning.
N:o 25o. Angående ÖfversteLieute
nanten
de Mottoni tillagde pensions- och
ersattnings-förmoner.
N:o 251. I anledning af Kongl. Majrls
Nådiga framställning om beviljande af särskildt
anslag till FörsvarsVerkets iståndsättande.
N:o 2Ö2. I anledning af ifrågastäl11
upphörande af Skinnskattebergs Bergslagspri
vi legiér.
N:o 253. Om offentlighet vid UnderDomstolar
och PoliceKamrar i Städerne.
N:o 254. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående ålder fördem,
som af HofRätterne till DomareEmbetets
utöfvande förordnas.
N:o 255. Angående tågande Truppers inqvartering
och proviantering under fredstid.
N:o 256. Rörande hegardt fortfarande
anslag åt Lärarne vid Stockholms Stads
Under visnings-verk.
(34
Den 9,5 November e. m.
N:o 257. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om afskrifning af förra
MagazinsFondens äldre fordringar för undsättnings-spannemål
m. rn.
N:o 258. Angående lösningspriset för
anslagne Kohl-räntor af Hemman under
Ortala Bruk och Norrtelje Gevärsfactori.
N:o 35g. Om anslag af allmänna medel
till aflönande af en DjurLäkare i hvarje
Län.
N:o 360. Angående indelnings-jemkning
och lindring i Båtsmanshållet inom
Blekinge Län.
Hans Excellence Herr Grefven och
LarnltMar skalken lillkännagaf, attHerr Sparre,
Gustaf Mauritz, afsagt sig sitt rum såsom
Ledamot i StatsUlskottet; och då dessutom
en ledighet funnes i BevillningsUtskottet,
efter Herr Liljenstolpe, Carl Otto,
anmodade Hans Excellence Ridderskapets
och Adelns Herrar Eleclorer att med första
sammanträda, för att efter bemälte
Herrar utse nya Ledamöter i Stats- och
BevillningsUtskotten.
Fortsattes pröfningen af BankoUtskottets
den 22 sistlidne October under N:o
82 afgifne, och den 2 dennes e. ra. på
bor
-
Den a5 November e. m.
65
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:ris 48, 4.9» 5o, 5i, 5a och 53 förut
meddeldte Betänkanden, hvaruti grunder
för Bankens lånerörelse, efter dess särskilte
utgreningar, för tiderymden intill nästa
Riksdag blifvit af Utskottet föreslagne.
3:o Lån på Jern, Koppar och Effe
eter.
b) Att Räntan för Lånen på Jern och
Fåg-effecter åter må blifva fyra procent,
i likhet med hvad den från år
1770 och ända till 1792 varit.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
Proposition, blef hvad Utskottet i denna
punkt föreslagit af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
c) Att belåning af Jern och Fåg-effecter
i Götheborg får ega rum på sätt i
Stockholm sker, nemligen mot attester af
Vågbetjeningen och under dess ansvarighet;
samt Magistraten i Götheborg alltså
fritagas från de befattningar med och det
ansvar för våg för da effe eter, å hvilka
BancoLån sökes, som Kongl, Förordningen
af den 18 Februari 1735 och den i5
Februarii 177g utstakat.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bi5!
H. 5
66
Den 25 No ve ml) er c. m.
fall å hvad Utskottet i denna punkt föreslagit.
Ropades Ja.
Herr Rosenblad} Bernhard: Ridderskapet
och Adeln har nu bifallit Utskottets
förslag rörande Jernbelåningen; dock ined
en stor förändring i första punkten. Jag
anhåller derföre vördsammast om proposition
å inbjudning till de öfrige RiksStånden
att instämma i det beslut Ridderkapet
och Adeln fattat, att lånebeloppet för de
af Utskottet specificerade Våg-éffecter bör
inskränkas till högst tre fjerdedelar af pantens
försäljningsvärde, efter Mäklare-attestj
och af BankoStyrelsen bestämmes tvenne
gånger om året.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla den af
Herr Rosenblad föreslagne ofvanberörde inbjudning.
Ropades Ja.
f:o Lån på Fahlu Bergslags Köp
par
Sedlar.
Att den Lån-rättighet, för ett belopp
af högst 3ooo Skeppund Rå-Koppar, enligt
så kallade Koppar Sedlar som Fahlu Bergslag
hittills fått hos Banken begagna j må
oförändrad och mot enahanda ränta af 3
Den 25 No ve ni Ler e. m.
procent, som efter ur ijyi varit fastställd,
fortfara.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef Utskottets förslag i denna
punkt af Ridderskapet och Adeln bifallet.
Angående Bankens utlåning på orörlig
pant och på längre terminer.
1:0 Grunderne för redan titgifna
låns åter gäldande.
a) Att det må vara tillåtet de Gäldenär
er, som hos Banken häfta för Lån mot
inteckning och förbindelse att likvideras
på 33j- år med 2 procent årligen i silfver
utaf lån-capitalets primitiva belopp, att i
dess ställe, om och enär de det åstunda,
inbetala i BankoSedlar 6 procent för är
räknadt af samma Capital-belopp, då Banken
kommer att, med de sålunda inflytande
betalningsposter, öka sin Silfver upphandlings
Fond, och deremot använda af
sitt redan egande silfver, medelst afföring
efter 144 s^- pris, så mycket som i
betalning å lånet deremot svarar.
b) Att Bankens på längre tid ställda
fordringar må i förut fastställd ordning
lic/videras, nemligen:
Fastighets-l ånen h 4 procents
ränta:
medelst inbetalning af sex för hundrade
St h. 5*
68
Den a5 November e. m.
årligen, räknadt pä capital-återstoden vid
1814 års slut utaf de län, sorn. före den
tiden utgått, och på primitiva Capitalet
af de sedermera utgifva eller i omsättningseller
transportväg beviljade.
Fastighets-lånen h 5 procents
ränta :
medelst inbetalning af sju för hundrade
årligen, likaledes räknadt på Capital-återstoden
vid 1814 års slut, utaf de före den
tiden utgifva och på primitiva Capitalet
af de sedermera i omsättnings- eller transport-väg
beviljade.
Den vid liqviden mellan Statsverket
och Banken efter 1800
års Riksdag uppkomna förskottsfordran:
medelst
användande af två femtedelar utaf
den ränta, sorn på fem procentslånen årligen
beräknas; samt Odlings-lånen: medelst
årligt erläggande af 2 procents ränta
och återgäldande dessutom af en femtedel
af det lyfta de beloppet årligen, sedan första
andelen fått utan capit al-afbetalning
begagnas i fem år, hvad de större odling
slänen, och i tre år, hvad de mindre
odlings-läinen beträffar.
c) Att, med afseende på låns omsättning
skall iakttagas, det ingen förändring
i det fastställda årliga afbetalningsbeloppet
för ett Bankens Fastighets-lån får ega
Den 25 November e. rn.
69
rum, i följd deraf, att pantens egare blifvit
ombytt.
Jtt den så baltade transport-rättiglietcn
på annan pant upphör, så att de å
lånen inflytande capital-afbetalningar, de
må utgöra högre eller ringare belopp, ovilkorligen
ingå till allmänna Låne-fonden
att, enligt stadgade grunder, disponeras.
Dessa fyra punkter blefvo, uppå derom
af Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde serskildle propositioner,
af Ridderskapet och Adeln hila
11 ne.
2:0 Grunderna för nya låns utgif
v
a n d e.
a) Fastighetslån mot intecknings-säkerhet.
A) Att fastighets-län, mot vilkor att
på 33\ år återbetalas i silf ver efter de i
i8a3 års Banco-Reglemente utstakade grunder,
må upphöra; dock att lånrättigheten,
i enlighet dermed, förblifver öppen för en
hvar, som, till undfående af sådant lån,
sökt och. erhållit inteckning före 182g års
utgång, samt med i öfrigt fullständiga
handlingar sig hos Banken anmäler.
Herr Hjerta, Gustaf'. I anledning af
den långt utdragna tiden, innan Bankens
lånerörelse förekommit till slutligt afgörande,
och i anledning af den ytterligare tidsutdrägt,
som kommer att äga rum, innan
70 Den j5 November e. m.
Rikets Ständers beslut hinna att befordras
till allmänhetens kunskap, anhåller jag, att
terminen för silfverlånens upphörande må
utsträckas till i83o års slut, i stället för
182g års slut, såsom Utskottet föreslagit.
Det skulle i annat fall kunna hända, att
mångå, sora redan beredt eller ännu vidare
bereda sig behöriga handlingar för dylika
låns erhållande, förgäfves skulle hafva
använt kostnad och möda derpå, och
delta finnér jag ganska hårdt,
Herr Rosenblad: Den högsta utsträckning
jag för min del, i anledning af Herr
Hjertås anmärkning, anser mig kunna tillstyrka
är, att Utskottets Förslag må så vida
ändras, att rättighet till de så kallade
Silfverlånen må slå öppen för hvar och
en, som i sådant ändamål sökt och erhållit
inteckning vid första Tinget af år i83o;
men längre tror jag mig icke kunna gå,
utan att rubba hela sammanhanget mellan
allt det öfriga, som tillhör Bankens lånerörelse,
Herr Hjerta", Jag skall visserligen ej
mycket motsätta mig, i händelse p 1 uraliteter»
skulle önska samma inskränkning i mitt
förslag, sorn Herr Rosenblad; men att bestämma
tiden lill första Tinget af år i83o,
anser jag olätnpeligt, enär dessa Ting i
olika orter infalla på olika tider, och dessutom
flere Ting hållas på det ena stället,
Den i5 Noveni ber e. m.
än pä det andra. Jag tror det vara bättre,
alt i detta fall antaga en viss termin,
och dertill bestämma antingen den i nästkommande
Julii, eller i83o års slut.
Herr Rosenblad: Alt hålla silfverlånen
Öppna hela nästkommande år igenom, kan
jag aldrig tillstyrka; ty jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att så länge denna
lånefond står öppen i sitt närvarande skick ,
är det omöjligt känna hvad Banken äger
att disponera. Det högsta jag derföre kan
medgifva är, att tiden må bestämmas lill
den t Julii i83o, ehuru detta redan är
nog långt.
Herr Hjerta’, Innan jag lem nar detta
ämne, torde det tillåtas mig att hos någon
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
som derom måhända äger närmare kännedom,
begära upplysning, huruvida icke i
de norra orterne, der blott ett Ting om
året hålles, detta Ting vanligen förrättas
böstetiden och mot slutet af året. I fall
så är, torde man lätt inse nödvändigheten
af milt första förslag, att låta lånerälten
slå öppen lill i83o års slut, för att jemväl
bevara deras rätt, hvilka måhända i
de norra orterne redan ingått i en eller
annan omkostnad för de ifrågavarande lånen,
men icke kunna erhålla inteckning
förrän vid Tinget nästkommande höst.
Herr Tham, Wollrath: Jag tror väl
icke, att Tiugen på något ställe, der blott
7S
Den i5 November e. m.
ett Ting om året finnes, hållas så sent,
sorn Herr Hjerta förmodat; men i alla fall
lärer ingen bereda sig på de ifrågavarande
lånen så lång tid förut, att någon ytterligare
utsträckning af tiden för lånerättens
bibehållande derföre skulle erfordras, helst
silfverlånen hittills varit minst begagnade
i de norra or terne.
Herr von Hartmansdorff, August'. Jag
anser det väl vara mindre magtpåliggande,
hvilken termin man utsätter för silfverlånens
upphörande, enär dessa lån hittills
icke varit särdeles eftersökte, och troligen
ej eller komma alt blifva det. Men om
Ridderskapet och Adeln finner för godt,
att, i stället för den af Utskottet föreslagne
termin, bestämma någon annan inpå
nästkommande år, skulle jag tro, att rnan
borde antaga den sista Junii, emedan Tingen
i somliga landsorter ofta räcka till långt
fram i Junii månad, hvadan inteckningsliandlingarne
icke förr blifva färdiga.
Hans Excellence Herr Grefven ock
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll hvad Utskottet i
denna punkt föreslagit, med den förändring,
att i stället för orden: ”före 1829 års utgång,
” borde införas: före den 3o Junii
i83o.
Ropades Ja.
Den a5 November e. m.
73
B) Att hvad som inflyter i afräkning
pä Bankens Capital-fordringar vid 1828 års
slut för intecknade fastighet s-lån mot 4
och 5 procent, ställde på återbetalning i
Sedlar, (derunder jemväl inbegripne sä
vål lånet till Gagnefs Socken, sorn den vid
1828 års slut qvarvarande för skotts fordran
efter förra Statsliqviden) j och hvilka alla
Capital-afbetalningar tillhopa kunna antagas
blifva emellan i5o och 200,000 R:dr
om året, må ifrån och med år i83o pä nytt
utgifvas mot säkerhet af inteckning i Jast
egendom.
Herr Tham'. Då för några dagar sedan
Herr Lefrens Motion om RänteCoupons
förehades till remiss, tog jag mig friheten
anmärka, att ett annat beslut, än det BancoUtskottet
i nu förevarande punkt om Fastighetsbelåningen
föreslagit, erfordrades, så
vida ej all pröfning af Herr Lefrens Motion
skulle afskäras. Denna Motion innehåller
nemligen, att alla inbetalningar af
Fastighels-lån skulle användas till inlösen
af Ränte-coupons; men om man nu bifaller
Banko-Utskottets förevarande Utlåtande,
och således gillar det af Utskottet föreslagne
sätt för de inflytande afbetalningarnes
användande, finnes ingen tillgång till
ett dylikt amortissement för Ränte-conpons.
Jag skulle derföre vilja föreslå Ridderskapet
och Adeln, att nu taga ett beslut, hvarigenom
öppet tillfälle lemnäs att seder
-
74 Den 25 November e. m.
mera efter godtfinnande bifalla det ena eller
andra förslaget, det vill säga, alt man
nu borde stadga, att de ifrågavarande afbetalningarne
skola till Fastighets-låneanstalter
användas, på det sätt, hvarom beslut
sedes mera komme att fattas i sammanhang
med beslutet om Räntecoupons. Genom
vidtagandet af ett sådant beslut haiman
icke bundit händerna på sig för en
fri pröfning af Herr Le fr ens motion, och
följden deraf skulle naturligtvis vara, att
allt hvad Utskottet rörande detta ämne
vidare föreslagit, dels, om fondens fördelning
Lill 84 procent för landet och 16 procent
för städerne, och dels om lånens storlek
samt räntan — med ett ord, allt hvad
Utskottet tillstyrkt såsom en följd af Utskottets
förslag i första punkten, jemväl
skulle komma att framdeles bestämmas.
Vill man betänka sig, innan man afslår
Herr Lefren^ motion, tror jag det blifva
nödvändigt att vidtaga den åtgärd jag nu
föreslagit; och som den icke eller efter
min tanka står i strid med våra förmer,
vågar jag anhålla om proposition derå.
Herr Rosenblad: Jag får först i afseende
på redactionen af Utskottets förslag
i förevarande punkt anmärka ett fel, hvarpå
jag bekänner att jag icke inom Utskottet
fästat uppmärksamhet. Det slår nemligen:
att hvad som inflyter i afräkning
pä Bankens Capitaljordringar vid 1828 års
Den 25 November e. m.
slut &c., men det bör stå: wd 182g års
slut; och det är så mycket nödvändigare
att detta rättas, som de i år influtne medel
redan blifvit använde till Bankens
silfverköp. Hvad serskildt Herr Thams
framställning beträffar, så får jag erinra,
att, då motionen om Ränte-coupons blifvit
så sent väckt, att den måste komma i collision
med BancoUlskoltets redan aflåtne
förslag, hade den rättast bordt framträda
såsom contra-proposition mot Utskottets
Utlåtande. Men sedan Ståndet bifallit remiss
å motionen, och Utskottet beslutat
att taga den i öfvervägande, skulle jag anse
mig handla ilioyalt, om jag ville afklippa
mina motståndare tillfället att göra sina
åsigter gällande. Jag skall derföre ej motsätta
mig det af Herr Tham åsyftade ändamål,
men tror att det lämpligast vinnes
derigenom, att punkten bifalles, sådan den
af Utskottet blifvit föreslagen, med blott
de förändringar, att 182g insattes i stället
för 1828, och att slutet erhåller följande
lydelse: må från och med år i83o användas
till befrämjande af Fasti ghe t s-lånerörelse,
på sätt framdeles kommer att stadgas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då
jag tillstyrkte remiss af Herr Lefrens motion,
var det egentligen på det att Utskottet
skulle erhålla del af de anmärkningar,
sorn här gjordes emot densamma, sedan
tväune andra RiksStånd redan beviljat re
-
Den ?.5 November e. ni.
miss å motioner af enahanda syftning. Jag
bekänner, att jag derföre ej kan annat än
med glädje nu omfatta det tillfälle, som
bär erbjuder sig, att afklippa den ifrågavarande
motionen, och jag tillstyrker således
bifall till Utskottets Utlåtande, tor
att med ens slippa couponerna.
Herr Tham'. Jag kan ej förmoda, att
Ridderskapet och Adeln skulle vilja bifalla
Utskottets Utlåtande på det skäl Herr Cederschjöld
anfört; jag har aldrig funnit att
Ridderskapet och Adeln varit rädd för besväret
att ingå i pröfning af en sak, som
rörer Fäderneslandets nylta. Frågan är således,
om Heir Lefrens motion förtjenar
att komma under öfverläggning; och då
detta redan är genom remiss och votering
afgjordt, kan jag icke tro, att pluralitelen
nu skulle vilja afklippa all möjlighet att
få motionen pröfvad. Jag går för öfrigt
gerna in på Herr Rosenblads förändring
af det förslag till proposition jag uppgifvit;
ty jag ifrar blott derföre, att man
icke genom ett nu vidtaget beslut må stänga
vägen för sig att framdeles pröfva förslaget
om Ränte-coupons, och som detta
ändamål vinnes äfven med Herr Rosenblads
förslag till proposition, instämmer
jag med honom, för att icke föranleda någon
tvist i denna del.
Friherre Boijej Ludvig'. Jag hvarken
begär eller emoltager något af commisera
-
Den 25 November e. rn.
77
lion; men jag utkräfver en rätt, som är
hela allmänhetens, ej blott deras, som understöd
t Herr Lefréns motion, den nemligen,
att en sak, som blifvit remitterad till
Utskott, må stå öppen till deliberation, då
Utskottets Betänkande derom inkommer.
Jag begär detta såsom en rättsfordran, och
jag anhåller derföre om proposition å Herr
Thoms förslag , med de förbättrade ordalag,
hvari Herr Rosenblad framställt det.
Herr von Hartmansdorff''. Om man öfversätter
Herr Tharas förslag i mindre förblommerade
talesätt, innehåller det helt
enkelt, att Ridderskapet och Adeln borde
uppskjuta sitt beslut öfver Banko-Utskottets
Utlåtande i förevarande punkt, intilldess
Utskottets Utlåtande öfver Herr Lefre^is
stora lånefråga till Ståndet inkommit,
blifvit bordlagdt, måhända återremitteradt
och slutligen afgjordt. Men nu innehåller
§. Riksdagsordningen: ”då saken från
”Utskott återkommit, blifve den efter första
uppläsandet liggande på bordet. Den
"kan vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning
ägt rum eller ej, på flere Leda"mölers
förenade begäran, åter hvila; men
”då saken tredje gängen förekommer, skall
"den till afgörande företagasVill man
nu, då BankoUtskottets Utlåtande för tredje
gången är före, till afgörande företaga
detsamma, på sätt Herr Tham föreslagit,
det vill säga besluta, att man intet afgör,
Den 25 November e. m.
så är detta visserligen ett beqvämt sätt alt
tillintetgöra Grundlagens föreskrift, när den
står i strid med ens önskningar; men jag
tror derför icke, att det är rätt. Om jag
ogillade Utskottets hela förslag till bedrifvande
af Bankens lånerörelse, så skulle jag,
begagnande den rätt Herr Tham yrkar,
endast behöfva i motionsväg framkomma
med nya projecter, och vädja till allmänhetens
rätt att få pröfva dem, för att under
tiden hindra sakens afgörande i den
ordning Grundlagen stadgat. Jag bestrider
på det högsta ett sådant förfarande, som
bland andra svåra följder skulle hafva den,
alt uttänja Riksdagen i oändlighet; och jag
hoppas alt Herr Grefven och LandtMarskalken
nu, såsom eljest, tillhåller oss att följa
Grundlagen.
Herr Tham: Herr von Hartmansdorff
skulle hafva rätt, i fall fråga vore att uppskjuta
afgörandet af sjelfva hufvudsaken,
det vill säga, i hvilken låneväg medlen skola
användas, såsom i discontväg eller på
annat sätt; nien om man nu beslutar på
sätt Herr Rosenblad och jag föreslagit, att
penningarne skola användas i fastighets låneväg,
måtte det Vara tillåtet, att framdeles
närmare bestämma sältet. Jag tror åtminstone
icke för min del, att Grundlagen
nekar detta, eller att det är Ridderskapet
och Adela betaget, alt bereda sig tillfälle,
att, sedan Ståndet nu beslutat om medlens
Den 20 November e. m.
79
användande i fastighets-låneväg, en annan
dag få ordna det reglementariska af saken.
Jag hoppas, att Herr Grefven och LandtMarskalken
icke skall finna ett sådant förfarande
stridande mot våra förmer; men
jag underkastar mig gerna Herr Grefvens
och LandtMarskalkens omdöme, ehuru jag
för egen del icke tror, att mitt förslag innefattar
någon Gruudlagssti idighet.
Friherre Boije: Allt hvad Herr von
Hartmansdorff anfört, är redan på förhand
vederlagdt genom den beviljade remissen
af Herr Lefrens motion; ty lika helig som
Herr von Hartmansdorff tror sin rätt vara,
alt nu få Banko-Utskottets Utlåtande afgjordt,
lika helig är rättigheten, att få den
remitterade motionen under pröfning. Men
då det förra afskär möjligheten för det
sednare, inser jag icke, hvarföre den ena
rättigheten skall äga företräde på den andras
bekostnad. Det är en förtydning af
Grundlagen; och af Herr Grefvens och
LandtMarskalkens nit för rätt och loyauté,
väntar jag, att den nu ifrågavarande delen
af Banko-Utskottets Utlåtande får uppskjutas,
emedan det är nödvändigt för möjligheten,
att få den nyligen remitterade motionen
prÖfvad.
Herr Ribbing„ Jrvid: Då de värde
Talarne, som yrkat uppskof med sakens afgörande,
tillräckligt vederlagt sig sjelfve,
8 o
Den 2.5 November e. m.
vill jag endast inskränka mig tili den, såsom
jag förmodar, grundlagsenliga begäran,
alt första proposilionen må blifva till bifall
å Utskottets Utlåtande.
Herr Rosenblad: Jag vill icke återgå
till upptagande af Herr Lefrens motion i
hufvudsaken, och ännu mindre till dess
rättighet att väcka denna motion på i i:te månaden
af Riksdagen; jag vill blott till besvarande
upptaga frågan sådan den nu är,
och i detta afseende tror jag det vara nödvändigt,
för att handla loyalt å motståndarnes
sida, dit äfven jag räknar mig, att
icke afklippa i förväg möjligheten af motionens
pröfning, sedan den blifvit remitterad.
Måhända var det orätt, att motionen
så sent blifvit väckt, äfvensom att remissens
beviljande grundades på en alltför
vidsträckt förklaring af 56 §. Riksdagsordningen;
meri sedan detta skedt, och då
Grundlagen tillåter alt antaga ett Utskotts
Betänkande, som andra gången återkommit,
med hvilka förändringar man behagar,
så kan jag ej finna annat, än alt vi
både böra och enligt Grundlagen äro fullkomligt
berättigade att samtycka till Herr
Thams förslag, helst det innefattar ett afgörande
af sjelfva hufvudsaken, eller bestämmandet
af medlens användande till ett
visst ändamål. Jag vågar således ånyo framställa
det förslag till redaction af beslutet,
som
Den i5 November e. m. 81
som jag förut uppgifvit, och anhålla om
proposition derå, samt serskildt hemställa
till Herr Cederschjöld, om han icke till besparing
af ett par hundrade tusende R:dr
åtminstone vill tillåta, att uti Ja-propositionen
må intagas den rättelse i Utskottets
förslag, att årtalet 1828 ändras till 182g.
Herr von Hartmansdorff'. Förenklar
man åter de satser, som här blifvit framställde,
så innehålla de, att om man icke
yttrar sig öfver sättet, utan blott öfver ändamålet,
kan man uppskjuta ett måls afgörande
så länge man behagar. Men Grundlagen
tillåter icke sådant, och icke eller
Utskottets Utlåtande, ty Utskottet har i
sammanhang med ändamålet yttrat sig öfver
sättet, genom de näst efter hufvudpunkten
följande orden: sådant under följande
hufvudbestämmelser. Man bör således
finna, all huru än saken vändes, låter
icke undantaget förena sig med Grundlagen,
och jag tillägger, alt det loyalaste alltid
är, att gå den raka väg, som Grundlagen
utstakar. Att Herr Grefven och LandtMarskalken
ej må tillåta ett förfarande, som
derifrån afviker, utbeder jag mig å nyo.
Herr Lefrénj Johan Pehr'. Det är naturligt,
att jag instämmer i Herr Thams
förslag, hvilket Herr Rosenblad så loyalt
understödi; och jag utbeder mig blott, att
5i H. 6
8a
Den 25 November e. m.
få tillägga några ord, i anledning af Herf
von Hartmansdorffs påstående om Grundlagsvidrigheten
af detta förslag. Den värde
Ledamoten har anfört Ag §. Riksdagsordningen,
som säger: ”att då ett Betänkande
för tredje gången förekommer, skall
”det till afgörande företagas;” men detta
stadgande refererar sig till 56 §. Regeringsformen,
som innehåller: ”att då ett Betänkande
för andra gången till RiksStånden
”inkommit, kan det oförändradt eller med
”hvilka förändringar som helst antagas.”
Det förekommer också ofta, att ett beslut
tages i hufvudsaken, ehuru man i detaljerna
refererar sig till ett helt annat mål. Så
till exempel intagas, i afseende på Bankens
låneväsende, uti Instruclionen för Bancofullmägtige
åtskillige modificationer, hörande
till verkställigheten. Men äfven här är
frågan att nu besluta i hufvudsaken, och
jag tror åtminstone för min del, att frågan
om sättet kan uppskjutas, utan äfventyr att
såra Grundlagen, eller afvika fränden rätta
formen. Jag öfverlemnar likväl detta åt
Herr Grefven och LandtMarskalken, hvilken
här, såsom vanligt, då fråga är om
vära former, säkerligen skall träffa det riktigaste;
och jag anser det derföre öfverflödigt,
att vidare inlåta mig i strid härom
med Herr von Hartmansdorff, hvilken till
stöd för sin sats tyckes vara i behof att förklara
Grundlagen, icke att tolka den efter
ordalydelsen.
Den a5 No veml) er e. m. 8"?
Herr Cederschjöld: Man bär dels hestrid!
Ståndets rättighet, att nu besluta öfver
ifrågavarande ämne, på den grund att
bifall till Utskottets Utlåtande skulle afskära
framgången för Herr Lefréns motion, och
dels äfven vädjat lill pluralitetens lovaute,
samt på ett rörande och palhetiskt sätt sökt
beveka den att afstå från sin beslutande rätt.
Jag utber mig likväl, att få fästa uppmärksamheten
på motioners behandling i allmänhet.
Under motionstiden väckas flerfaldiga
af aldeles motsatta tendenser, och
remiss vägras å ingen. Men jag hemställer,
huru det skulle gå, om man sedermera
skulle anse sig hindrad att besluta öfver
en motion, derföre att en annan af
motsatt syftning ännu icke från Utskottet
inkommit. Jag frågar, om man skulle låta
binda händerna på sig på ett sådant sätt,
eller om man skulle låta afsnäsa sig genom
en dylik sats. Den står i strid både
mot sakens natur, Grundlagen och praxis.
Herr Lefrens motion står nu i strid med
ett redan inkommet Utlåtande, och ehuru
motionen blifvit remitterad, emedan dess
innehåll icke var Grundlagsstridig!, bar Ståndet
likväl icke afsagt sig rättigheten att besluta
öfver Utskottets nu förevarande Utlåtande
i den ordning det inkommit och
blifvit föredraget. Något måste man börja
med, så vida man icke i evighet skall af
den ena saken se sig tvungen, attuppskju5i
H 6*
Den 25 November e. m.
(a (leii andras afgörande. Men om Ståndets
pluralitet hyllar coupons-systemet, så är det
naturligt, alt den i afvaktan på Herr Lefrens
motion afslår detta Utlåtande. För
min del yrkar jag proposition till bifall å
Utskottels Utlåtande, likväl med den rättelse
i årtalet, som Herr Rosenblad anmärkt,
nemligen att 1820 införes i stället
för 1828.
Herr Hjerta'. Jag är visserligen icke
af samma tanka som Herr Lefren i fråga
om de så kallade coupons, men vill dock
icke precist motsätta mig nyttan af denna
lånerörelse, örn den bedrifves för Statens
läkning; med Bankens natur är den alldeles
oförenlig. Derom är likväl icke nu fråga.
Vi böra först hafva afgjort bufvudgrunderne
för lånerörelsen i allmänhet. Om
vi Ständer icke är o fullkomliga myntbestämmare,
så äro vi åtminstone medlare
lill ordnande af ett stadgadt myntvärde.
Jag hade derföre (rott, att vi först bordt
afvagta, att realisationen vore fullkomligt
beslutad, och till sin fortgång tryggad, innan
vi sysslosatte oss med ärenden, hvilka
deri ingripa så mycket som detta. Önskande
lika med Herr Lefrén, att lånecrediten
icke mätte inskränkas till 8 millioner, utan
blifva så vidsträckt, som behofvet fordrar,
och säkerheten medgifver, samt okunnig
om de inodificationer, hvilka i vår myntbeslämningslag
kunna göras, är det icke af
Deri 25 November e. ni.
85
motvilja för Ränte-coupons, utan af ren
egennytta för credilens utvidgande, som jag
instämmer i Herr Rosenblads förslag, och
anhåller om proposition derå.
Herr von Hartmansdorff''. Då Herr
Hjerta förklarat Herr Lefréns förslag otjenligt,
hade jag ej väntat, att han skulle hålla
vägen öppen att påföra Banken ett måhända
likartadt lånesystem. Om man vill
bereda sådana utvägar, som Herr Lefren
synes åsyfta, bör man öfverlåta bestyret åt
RiksgäldsContoiret. Det vore icke Rikets
Ständer värdigt, att först besluta realisationen,
och sedan åt Banken uppdraga sådana
företag, som kunna rubba realisationens
bestånd. Jag anhåller derföre om bifall
till Utlåtandet, endast med förändring
af årtalet 1828 lill 182g.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhard:
Äfven jag finner, att Herr Lefréns förslag
icke är antagligt i alla delar, men uppskjuter
att deröfver yttra mig, och yrkar nu
blott antagande af Herr Rosenblads proposition.
Herr von Troila Emil: Jag uppskjuter
att yttra mig, till dess frågan kan i ett
belt sammanhang pröfvas, och anhåller om
den proposition, att man må innehålla med
allt yttrande om fastighetslåneu, intill dess
alla dit hörande frågor blifvit vederbörligen
beredda till afgörande,
86
Dea i5 November c. m.
Herr von Hartmansdorff'-. Ilerr Rosenblads
förslag åsyftar utrikes lån. Förmodligen
matte för dem beliöfvas helt andra
vilkor, än som erfordras för de nu ifrågastahle
fastighetslånen, hvilka således, utan
sammanhang med de förra, gerna kunna nu
afgöras.
Herr Lefren’. Jag vill ej upptaga tiden
med nya skäl för min satts, men hemställer,
om den icke vunnit ökad styrka af
det Herrarne Tham och Rosenblad anfört.
Det är icke fråga om, att Ja-propositionen
kan innehålla annat, än bifall till Utlåtandet,
och om i Contra-propositionen får intagas
mitt förslag, torde alla opinioner få
tillfälle att uttrycka sig,
Herr Rosenblad: I anledning af Herr
von Hartmansdorffs anmärkning, att jag gjort
en ny motion, som icke har sammanhang
jned detta ämne, får jag blott erindra, att
Utskottet ej ännu utlåtit sig öfver mitt förslag.
Blefve det antaget, vore det mig visst
likgiltigt, huru närvarande Utlåtande afgjordes,
Efter mig hafva Herrarne Hjerta
och Lefren väckt låqeförslag i större skala,
och jag tror det vara bäst, att alla pröfvas
på en gång, Jag skulle tro mig handla illa,
om jag, i fall min motion nu vore färdig
till pröfning, åt den sökte bereda ett
tidigare afgörande, än sorn kumle lemnäs
åt Herr Lefrens.
Den 25 November e. m.
87
Herr von Troil: Jag är förekommen af
Herr Rosenblad. Hvad Herr von Hartmansdorff
yttrat om de ifrågasatte låneförslagens
ringa samband sins emellan, må hafva varit
ett skäl för Utskottet, att icke behandla
dem i ett sammanhang, men vi böra
icke besluta öfver den ena fastighets-lånefrågan,
utan att tillika pröfva den andra.
Herr von Hartmansdorff: Den andra
frågan är verkligen afgjord, genom Utskottets
yttrande pag. 106.
Herr Rosenblad: Jag ber om förlåtelse,
att jag ingår i en historik af Utskottets
göromål, som icke gör heder åt mig,
ty genom min försummelse att nog tidigt
infinna mig i Utskottet en förmiddag, var
ifrågavarande ärende redan afgjordt, när
jag uppkom, så att jag ej kunde göra gällande
de andra likartade lånefrågornas rätt,
att komma under afgörande på samma gång
om icke förut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt om någon
Ledamot begärt, att förevarande punkt måtte
alldeles hvila, hade Hans Excellence icke
ansett sådant öfverensstämmande med
formerna; men då fråga nu icke vore derom,
utan endast om en förändring i Utskottets
tillstyrkande, ansåg Hans Excellence
sig icke kunna vägra proposition å
Herr Rosenblads förslag.
88
Den a5 November e. ni.
Hans Excellence trodde sig dock först
Böra hemställa arn Ridderskapet och Adeln
Behagade bifalla Utskottets förslag uti förevarande
punkt, endast med den ändring,
att årtalet 182g infördes i stället för 1828.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till Bifall å den af Herr RosenBlad
föreslagne Redaction af berörde punkt.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Lefrén Begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Lan dt Mar skalken framställde
följande Yoterings-proposition:
Den, som Bifaller, att, på sätt BankoUtskottet
tillstyrkt, hvad som inflyter i afräkning
på Bankens Capitalfordringar vid
182c) års slut för intecknade fastighetslån
mot 4 och 5 procent, stälde på återbetalning
i sedlar (^derunder jemväl inbegripne
så väl lånet till Gagnefs Socken, som den
vid 182c) års slut qvarvarande förskottsfordran
efter förra Statsliqviden,) och hvilka
alla Capital-afbetalningar tillhopa kunna
antagas blifva emellan i5o och 200,000
Riksdaler om året, må ifrån och med år
i83o på nytt utgifvas mot säkerhet af inteckning
i fast egendom, voterar
Ja;
Den 25 November e. m.
89
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anser Ridderskapet och
Adeln, att hvad sora inflyter i afräkning
på Bankens Capital-fordringar vid 1829 års
slut för intecknade fastighetslån mot [\ och
5 procent, slälde på återbetalning i sedlar,
(derunder jemväl inbegripne så väl lånet
till Gagnefs Socken, som den vid 1829
års slut qvarvarande förskolts-fordran efter
förra Statsliqviden,) och hvilka alla Capital-afbetalningar
tillhopa kunna antagas blifva
emellan i5o och 200,000 Riksdaler om
året, bör från och med år i83o användas
lill befrämjande af fastighetslånerörelse, på
sätt framdeles kommer att stadgas.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 9 om aftonen; och befunnos, efter voteringens
slut, klockan half till 10 om aftonen,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer;
Ja ■—■ 4o.
Nej — 57.
|I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
9°
Den 23 November e. m.
och LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit det af
Herr Rosenblad uppgifne i Nej-propositionen
intagne ofvanberörde förslag.
Justerades 16 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plena
deu 20 dennes f. m. och e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frän Stats- och Banco-Utskotten’.
Af den 19 sistlidne September:
N:o 20. I afseende på kopparen i de
från RiksgäldsContoiret utgifna skiljemyntspollelter.
Från Stats- Banco- och Lag-Utskotten'.
Af den 29 sistlidne September:
N:o 17. I afseende på ett till Utskotten
remitteradt Memorial, angående fri ränteberäkning.
Af den 9 sistlidne October:
N:o 18. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående förändring
och tillägg i Ansvarighetslagarne för Rikets
Ständers Fullmägtige i Banken och RiksgäldsContoiret
samt Directeurerue vid LåneContoiren
i Götheborg och Malmö.
Den 25 November e. ni. gi
N:o 19. I anledning af dels ett till
Utskotten remitteradt Memorial, angående
förnyadt förslag till Stadga om invisningar
enskilde personer och bolag emellan, dels
en allenast till Stats- och Lag-Utskotten
remitterad motion om utfärdandet af en
författning, som tillät under visse vilkor
enskilde assignationers utgifvande.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten:
Af den 16 dennes:
N:o 98. Angående en jemnare fördelning
af Roleringsbesväret vid Westerbottens
Regemente.
N:o 99. Med anledning af erhållen
återremiss å Utskottens Betänkande N:o 72
rörande Mötes-Passevolancen för Indelta Regementerna.
N:o 100. I anledning af erhållen återremiss
å Utskottens Betänkande N:o 6g,
angående tågande truppers inqvartering och
proviantering under fredstid.
N:o ioi. Med anledning af väckt fråom
indragning af den för Domkyrkan och
Domprosten i Lund anslagna KronotiondeSpannmål.
N:o 102. I anledning af gjorde hemställanden
om förminskad afgift, af Rotehållare
vid Indelta Infanterie-Regementerua,
till Soldatens beklädnad.
Ofl
Den 23 November e, m.
N:o io3. I anledning af gjord hemställan
om Snefringe Härads invånares befrielse
från Hjelpedagsverkens utgörande till
Strömsholms Kungsgård.
N:o io4« I anledning af väckt fråga
om sättet för bevakandet af Rusthållares
rätt vid Mönstringar m. m.
N:o xo5. Med anledning af väckt fråga
om förändring i sättet för uppbärandet af
Rotehållares bidrag till Indeldta Infanteristens
beklädande.
Frän Bevillnings- Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten:
Af den 5 dennes:
N:o 27. Med förslag till sammanjemkning
af RiksStåndens Beslut, i fråga om
Bränvins-brännings-rättigheten, samt till Voterings-propositioner
i afseende på grunderne
för nämnde rättighets beskattning.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Den 27 November.
93
Fredagen d. 2 7 November 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Herr af Grubbensj Nils Wilhelm, hade
inlemnat ett anförande, som uppläsLes,
så lydande:
Då återremiss i Höglofl. Ridderskapets
och Adelns plenum den 20 dennes f. m.
hlef beviljad, af LagUtskottets Betänkande
N:o 127, var jag icke tillstädes, och får
nu vördsammast anhålla, att dessa mina
anmärkningar i ämnet måtte få åtfölja återrcmissen.
Orsaken, hvarföre jag i motionen äskat
ersättning åt Staten för en bysatt person,
Sr den, att, om man har något att förvara,
man äfven bör bekosta den plats, hvarest
man önskar få detsamma i förvar. LagUtskottet
har sagt: ”att hysättning icke är
”straff, ulan utgör ett medel att hindra en
”gäldenär att rymma eller hålla sig un—
”dan.” När nu sådane rum finnas; hvarföre
hör icke Staten taga hyra för dem;
då magaziner, hus och lägenheter efter allmänna
MagazinsDireclionen uthyras åt handlande,
emedan annars deras varor skulle
bortstjälas, så finner jag icke hvarföre ej
så kan ske äfven med dessa förvaringsrum.
Såsom skäl, hvarföre en fordringsägare icke
bör betala mera för gäldenärs underhåll
under dess bysättning, är sagdt: ”alt
94
Den 27 November.
”kostnaderna, sorn drabba borgenär i och
" för gäldenär s by sättande j äro redan så dry”ga,
att de icke skäligen torde böra för”böjas.
” Det är ock något, sora jag icke
begärt; rättegången har intet med underhållet
att göra; äro kostnaderne, för alt få
ett bysättnings-utslag för dyra, så kunna
de minskas eller lemnäs gratis, blott den
bysatte icke behöfver svälta; och 12 sk.
B:co i underhållspenningar om dagen kunna
väl aldrig anses vara för mycket.
Lagutskottet bar icke rätt förstått och
besvarat min begäran, att då Concurs-lagen
stadgar arne månader, hvarefter en
bysatt person bör anses cessionsmessig,
jag blott önskar, att skulden skall bevisas
inom en månad, på det den bysatte
så mycket snarare måtte komma på
fri fot, antingen lian nödgas att göra Cession
eller ock att betala. Mångens långvariga
lidande i bysättningshäkte!! skulle
derigenom minskas, och menskligheten fordrar
denna grace för en lidande nästa.
Hvad åter tillsynen öfver bysatte gäldenärers
hälsotillstånd beträffar, så får jag
öppet förklara, att jag önskat få punkten d
pag. 12 i Betänkandet beviljad derföre, att
jag ansett Läkaren icke böra vara en medlare
emellan fordringsägare och gäldenärer.
Deras intressen äro så vidt åtskilde, att om
några timmars utgång tillstyrkes för Gäldenären,
blir Fordringsägaren Läkarens största
ovän, och tvärtom i motsatt fall. Hvar
-
Den 37 November.
93
före skall den, som bör äga menniskors
förtroende, och göra deni godt, tvingas
blifva deras ovän? Jag får vördsamt anhålla,
att någon förändring i det nuvarande
förhållandet måtte af Lagutskottet föreslås,
efter det äf mig projecterade helt
och hållet blifvit förbisedt. Jag vill med
tystnad förbigå livad Utskottet sagt om
Executions-betjente. Med tiden torde deras
tillrättavisning blifva synlig; hittills
bar den ej varit märkbar, och besynnerligt
är, att en sådan person, utan någon
känd förmögenhet, (åtminstone erlägger lian
ej någon skatt till Staten derföre) dock
årligen, såsom för sin egendom, lagsöker
för flere tusende R:dr.
Jag anhåller vördsammast, alt delta
anförande måtte få medfölja ålerremissen.
Uppå derom af Hans Hoccellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord framställning,
blef detta anförande remitteradt
till Lagutskottet i sammanhang med den
af Ridderskapet och Adeln den 20 dennes
f. m. beslutade återremiss af LaqUtskottets
under N:o layafgifne Betänkande, i anledning
af väckte frågor om ändringar och
tillägg i Allmänna Lagens och sersluldte
Författningars stadgande!), angående bysältning.
Föredrogs å nyo och remitteradas till
StatsUtskoltet Herr Rosenqvists\, Fredrik
g6 Den 27 November.
Leonard, den 3 dennes e. m. pä bordet
lagde Motion, att Majoren G. L. Grönhagen
måtte från och med år 1829 komma i
åtnjutande af den lön han såsom Page förut
innehaft.
Fortsattes pröfningen af BancoUtskottets
den 22 sistlidne October under N:o
82 afgifne, och den 2 derpåfoljde November
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:ris 48, 4f)> 5o, 5i , 52
och 53 förut meddeldte Betänkanden, hvaruti
grunder för Bankens lånerörelse, efter
dess serskilda ntgreningar, för tiderymden
intill nästa Riksdag, blifvit af Utskottet
föreslagne.
2:0 Grunderne för nya läns utgifvalide.
a) Fastighets-lån mot Lnteckningssäkerhet.
Litt. B). Angående användande af de
inflytande Capital-afbetalningarne pä
det vid 182g års slut varande belopp
af fastighetslån.
1:0 De medel, som till utlåning hvarje
år äro att tillgå, skola så fördelas,
att 84 af 100 hållas tillhanda för inteckningar
å Landet, och 16 af 100
för inteckningar uti hus och jord i
Städenie utom Stockholm.
Herr
Den 27 November.
97
Herr Tham, Wollrath; För min ensliilta
del har jag intet att påminna emot
denna punkt, utan kunde gerna Infalla den,
men jag hemställer dock, om icke, enär
denna och nästföljande punkt handla om
taxeringsvärdet, samt 3:dje, 4-de och 5:te
derpåföljande punkter om maximi- och minimi-beloppet
af lånen, de allesammans äro
i så oskiljagtigt sammanhang med det beslut,
som i sista plenum togs Lill befrämjande
af fastighetslån, att dessa punkter
nu endast böra läggas till handlingarne, på
det vi framdeles må hafva fria händer,
hvilket val ej hindras genom bifall till denna,
men möjligen genom bifall till de andra
punkterne.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag skall
hafva äran instämma med Herr Tham, med
den utsträckning, att ingen af de af honom
omnämnde punkter kan bifallas utan contradiction
emot ett redan fattadt beslut.
Herr von ‘HartmansdorffÅugust: Ingenting
kan vara tjenligare att visa rigtigheten
af den reservation, jag ämnat afgifva
emot Ridderskapets och Adelns sist fattade
beslut, än de bägge sista Talarnes yttranden;
ty deraf inhemtas, att vi ej kunna afgöra
de framställda frågorne, och således
komma att ännu en gång handla Grundlagsstridigt.
5i Ih 7
Den 27 November.
Herr Rosejiblad: Ehuru öfverflödigt det
lärer vara, att emot Herr von Hartmansdorff
försvara ett beslut, sorn Ridderskåpet
och Adelil med full rätt fattat, får jag likväl
yttra att jag icke ser, huru det kan kallas
Grundlagsstridigt.
G refve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag vill blott fästa uppmärksamheten
derå, att man synes icke böra lägga de ifrågavarande
punkterna till handlingarne, utan
endast uppskjuta pröfningen deraf.
Herr Ribbing, Arvid: Måhända är det
nödvändigt uppskjuta pröfningen af berörde
punkter, ty det synes föga tillfredsställande
att, efter ett års sammanvaro, sysslosättas
med granskningen af ett blolt och
bart löst project.
Friherre Boje, Ludvig: Då ännu ingen
röst höjt sig till motsägelse af påståendet,
alt de ifrågasatte punkterne höra till
omfånget af det beslut, sorn Ståndet sist
fattade, och då vi väl icke äro tillsammans
för att den ena dagen upprifva, hvad vi
den andra beslutat, hemställer jag, att pröfningen
af dessa punkter matte uppskjutas
tills företagandet af den fråga, hvartill dé
rätteligen utgöra appendix.
Herr Tham: Jag delar fullkomligt Grefve
von Schwerins åsigt af ämnet, men ber
att få fästa uppmärksamheten på ett likar
-
Den 27 November.
'99
tadt förhållande vid 1823 års Riksdag. Herrarne
torde påminna sig, att vi då en afton
beslutade deså kallade silfverlånen, oell
derefter kommo uti en lång discussion om
beloppet af dessa lån, hvilkas minimi-summa
Utskottet föreslagit till 2,000 R:dr. Åtskillige
Ledamöter ville hafva den till 6,000
R:dr och Herr Hjerta deremot till 1,000
R:dr; hela discussionens resultat blef, att
frågan skulle anses af reglementarisk art.
Då ifrågavarande punkter visserligen måtte
Innefatta reglementariska stadganden, torde
'det vara bäst, att uppskjuta pröfningen af
Utskottets så kallade lösliga förslag, tills
reglementet för Lånerörelsen i allmänhet
förekommer,
"Friherre Cederström, Jacob: Då Grundlagen
stadgar, att enär ett ärende tredje
gången föredrages, det 'ovillkorligen skall
afgoras, hoppas jag, att något otillbörligt
försök, att ytterligare 'uppskjuta detta ämne,
icke skall lyckas.
Herr Rosenblad: Enär Utlåtandet ej
kan i dessa punkter bifallas, anser jag att-,
derest uppskofvet ej beviljas, något annat
beslut, än frågornas läggande till handlingarne,
icke kan logiskt fattas.
Hans Excellence Herr 'Grefven och
LandlMarskalken gjorde proposition till bi5i
H.
loo
Den 27 November.
fall å BancoUtskottets förslag i ofvanberörde
punkt.
Hopades Nej.
Hvarefter Hans Excellence Hemställde,
oin Ridderskapet oell Adeln fann för godt
besluta att denna punkt korame att framdeles
af Ridderskapet och Adeln bestämmas.
Bifölls.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard:
Då Ridderskapet och Adeln redan
beslutat, alt de andra Stånden skola inbjudas,
att instämma i Ridderskapets och Adelns
beslut angående belåning af vågeffecter, får
jag nu hemställa, att Medstånden äfven måtte
inbjudas förena sig i vårt uti sista plenum
fattade beslut, att fastighetslån mot
villkor, att på 33 f är återbetalas i Silfver,
efter de i 189.3 års BancoReglemente
utstakade grunder, må upphöra; dock
att länerättigheten, i enlighet dermed, förblifver
öppen för en hvarj som, till undfående
af sådant lån, sökt och erhållit intekning
före den 3o Juni i83o, samt med
i öfrigt fullständiga handlingar sig hos
Banken anmäler; och är jag så mycket mera
föranledd dertill, som jag i Tidningen
Dagligt Allehanda sett orätt upptaget, att
Ridderskapet och Adeln skall beslutat, att
silfverlånen skulle upphöra med delta årets
slut, hvilken mening väl varit Utskottets,
Den 27 November.
101
nion blifvit förkastad af Ridderskapet och
Adelil.
Herr Rosenblad: På det icke så väl den
inbjudning, hvilken nu är i fråga, solliden
redaii förut beslutade, angående lån på vågedecter,
måtte blifva fruktlösa, och framkomma,
först sedan de öfriga Stånden redan
fattat deras beslut, anhåller jag att ProtocollsUtdraget,
rörande dessa inbjudningar,
må så fort som möjligt blifva de respective.
Medståndeu meddeladt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll den af Herr Munck
af Roseuschjöld föreslagne inbjudning.
Ropades Ja,
Hvarefter Hans Exccllencc erinrade, att
Ståndets beslut, rörande hvarje Betänkande,
vanligen sammanfattas i ett enda Protocolls-Utdrag,
äfvensom att inbjudningar
till de öfrige RiksStånden i samma ProtocollsUtdrag
intagas, hvilket ock syntes Hans
Excellence lämpligare, än alt låta en inbjudning
i en eller annan isolerad fråga genast,
och innan Betänkandet blifvit i allo
pröfvadt, till de öfrige Stånden särskilt
afgå, helst bemälte Stånd, ehvad dc re-,
dan fattat deras beslut i ämnet eller icke,
likväl voro oförhindrade, att pröfva och
antaga inbjudqingen, hvars verkan således
i alla fall blef densamma. Hans Excel
-
loa Den 27 November
lence förklarade dock,, att det ankom på Rid-,
derskapet och Adela att sjelf afgöra, huru-,
vida de i förevarande ämne beslutade tvenne
inbjudningar skulle nu genast till de
öfrige Stånden särskildt expedieras,.
Herr Rosenblad:. Till ytterligare stöd
för min anhållan, torde jag få erinra,, att
Utskottet första gången afhandla! h varje slag
af Bankens, lånerörelse i serskildta Betänianden,
. ehuru alltsammans, sednare gången,
blifvit sammanslaget uti ett enda; och den
praxis Herr Grefven och LandtMarskalken
omnämnt,, torde således icke lägga något
hinder i vägen för affärdandet till de öfriga
Stånden ju förr desto häldre af ett ProtocollsUtdrag
i afseende å de delar,, uti hvilka
inbjudningar blifvit beslutade,
Herr Munck af Rosenschöld': Jag förenar
mig så mycket häldre med Herr Rosenblad,
som man, alltid måste äga större
hopp, att de öfrige Stånden, till följd af'
inbjudning från ett Stånd, skola förena sig
med detta, innan de sjelfva fattat deraa
beslut i ämnet, än att de sedermera skola
frångå sitt egit beslut, för att antaga ett annat
Stånds,
Hans Excellence Herr Grefven och.
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll, att de förut beslutade
tvenne inbjudningar till de öfrige RiksStånden,
att förena sig i de beslut Ridder
-
Den 27 Noyembcr.
10 3,
skåpet och Adelil fattat, rörande Bankens
lån på vågeffecter, och fortfarandet af de
så kallade Silfverlånen, må så fort sig göra
låter, och innan BancoUtskottets förevarande
Utlåtande blifvit af Ridderskapet och
Adeln i allo pröfvadt, uppsättas, för att genom
serskildt ProtocollsUtdrag till de öfrige
RiksStånden expedieras.
Ropades Ja.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag får
yördsamt anhålla om enahanda åtgärd, i
afseende på det beslut Ridderskapet och
Adelil i sista plenum fattat: att det må vara
tillåtit de gäldenär er , sorn lios Banken
häfta för lån mot intekning och förbindelse
att liqvideras pä 33f år med 2 procent
ärligen i Silfver, utaf länecapitalets
primitiva belopp, att i dess ställe, om och
enär de det åstunda, inbetala i Bancosedlar
sex procent för är räknadt af samma
Capitalbelopp, dä Banken kommer att, med
de sålunda inflytande betalningsposter, öka
sin Silfverupphandlingsfond, och deremot
använda af sitt redan ägande Silf ver, medelst
afföring efter rff shillings pris, så
mycket som i betalning ä lånet deremot
svarar.
Hans Exccllence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll, att de öfrige Riksstånden
mätte inbjudas, att förena sig i
Den 27 November,
Ridderskapets och Adelns nyss omförmälte
heslut, samt att ProtoeollsUtdrag derom må»
så fort sig göra låter, uppsättas, för att till
de öfrige RiksStånden expedieras.
Ropades Ja.
Grefve von Schwerin: I ordningen följer
nu till föredragning BancoUtskottets under
N:s 2, 3, 4 och 5 afgifne förslag till
närmare bestämmelser för fastighets-belå.ningen
till 4 och 5 procent, men då Ridderskapet
och Adeln i sista plenum beslutat,
att den under Litt. B. betecknade hufvudpunkten
för ifrågavarande fastighets-belåning
skall tills vidare blifva hvilande, synas
äfven alla undermomenter, som hafva
afseende på detaljerna, böra hvila. Jag föreslår
derföre, att nyssberörde punkter 2,
3, 4 och 5 icke 1111 må afgöras, utan framdeles
bestämmas.
Hans Excellence Herr Grefven och
landtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln fann för godt besluta, att
de i Utskottets Utlåtande nästföljande 4
punkter under N:ris 2, 3, 4 och 5, angående
grunden för lånesummans bestämmande;
maximi- och minimi-beloppen af ifrågavarande
lån; räntan derå; samt årliga
inbeta Iningsskyldigheten, skulle framdeles
af Piidderskapet och Adeln bestämmas.
Bifölls,
Den 27 November.
io5
b) Odlingslån mot säkerhet af Borgen,
Litt. A) Att det af Bankens Commissa~
riat redan beviljade, men i brist af jond
ännu icke utgifna Odlings - lånebelopp,
8j ,6g6 Rulr, må, i afräkning på först inflytande
halfva af betalningen pä de äldre
odlingslånen, i likstämmighet med
182.3 års författning, till lånsökanderne utgifvas.
Uppå gjord framställning blef denna
punkt af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Litt; B) Att allt hvad vidare , från
och med år 1822g, är disponibelt å half va
beloppet af Capital-af betalningar på od-,
lings-lån, intill dess summan, enligt BancoBeglemenlet
af år 1823, hunnit nedsättas
till 3oo,ooo R'fdr, samt sedermera alla härå
inflytande Capital-afbetalningar, hvilka till
det minsta kunna antagas utgöra från i5
till 25 Rulr om året, må användas såsom
lån till hjelp och understöd för nödvändiga
jordodlingar, endast åt personer, hvilka,
i följd af den från 1828 års början
gällande Skiftes stadgan, nödgats, och än
vidare nödsakas göra utflyttningar från
byar och hemman, och på anvisad utmark
inrätta nja bostäder; skolande alltså, hvad
utaf låntillgången möjligen kunde, under
ett år, blifva obegagnadt, reserveras till
ett annat år.
io6
Den 27 November.
Herr von Hartmansdorff: I hufvudsaken
vidblifver jag elen mening, som mia
reservation vid Utskottets första Betänkande
utvisar. Men då afsigten, enligt Utskottets
sednare Utlåtande, är, att med odlings-lånefonden,
uteslutande skaffa understöd
åt dem, som, i följd af den nya SkiftesS.
tadgan, nödgas, göra utflyttningav och
på utmarken upprätta nya höstäder, samt
denna Stadgas, skadlighet redan visat sig i
högre grad än jag befarat, alldenstund man
ieke länge sedan hort uppgifvas, att en skiftad
by blifvit såld för mindre belopp, än,
skifteskostnaderne; så bekänner jag, att jag
icke har hjerta, att undandraga dem, som
lida genom denna, Skiftesstadga, den lilla
hjelp man bär föreslagit. Jag tillstyrker;
derföre bifall å Utskottets, Utlåtande.
Hans Excellence Herr Grefve af JVet-,
torstedt j Gustaf: Då Herr yon Hartmansdorff'
fästat sig vid uppgiften om en by i
Westergöthland,, sorn skulle, hafva blifvit
såld till lägre pris, än beloppet af skifteskostnaderne,
anser jag mig böra upplysa,
att jag förfrågat mig härom lios Landshöfdingen
i det uppgifna Länet, Grefve Posse,
pcb fått det svar, som jag beklagar att jag
nu icke har till hands, att skiftet af den
Ifrågavarande byen blifvit begärdt, och till
största delen utförd t, innan den nya Skiftesstadgan
blef gällande; att kostnaden för
delta skifte uppgått till något öfver i,3oq,
Den, 27 November.
107
R:dr, och att till gäldande häraf utmätning
af lösören Väl ägt rum, men intet hemman
försalts. Deremot hafva 4 hemmansdelar
i denna by blifvit frivilligt till enskilde
försålde för högre pris, än hvartill de varit
uppskattade. Sådant är innehållet af
det svar jag för två dagar sedan erhöll.
Herr Rosenblad: Jag anser mig skyldig
förklara, hvarföre jag icke inom Utskottet
reserverat mig emot de bär ifrågavarande
lånen, sorn jag icke kunnat undgå att
ogilla* orsaken är den, att vinsten, af dessa
Iåns indragning icke skulle hafva motsvarat
det elaka intryck, sorn deraf möjligen
blifvit en följd. Ty då man afdrager de
87,696 R:dr, hvarom den nyss bifallna puncten
Litt, A, handlar* och, hvilkas utgifvande
på samma sätt sorn hittills svårligen
kunnat vägras, utan ingrepp 1 enskildas
yättmätiga fordringar,, så återstår af hela
Odlings-lånefonden endast 20 å 3o,ooo. R:dr
att disponera intill nästa Riksdag; och sorn
jag för en så obetydlig summa icke anser
det löna mödan» att uppträda i strid mot
den allmänna meningen, så tillstyrker äf-,
veil jag bifall till Utskottets förslag.
Herr Munck af RosenschöldJag finnér
mycken consequence i Utskottets för-,
slag, att använda OdlingsLånefonden, blott
till understöd för dem, sorn till följd af
Skiftcsförfattningarne nödgas utflytta och
io8
Den 27 November.
inrätta nya bostäder; ty då man å ena si-,
dan åtminstone indirect tvingar den af pen11
ingeförlägenhet tryckte jordbrukaren till
kostsamma företag, bör man ock å andra
sidan bereda honom någon utväg att anskaffa
de erforderlige summorne. Jag erka Tinér
derföre mycket sammanhang mellan
Utskottets förslag i denna del oqh den nya
Skiftesstadgan samt Landtmäteri-taxan, och
jag tillstyrker på denna grund bifall å förevarande
punkt; men jag förmodar af samma
skäl, att Utskottets förslag om räntans
förhöjning å dessa lån icke skall blifva bifallit.
Herr Ribbing: Exemplet af den i Westergötland
först skiftade och sedan försållde
byen, huru det än för öfrigt dermed
må förhålla sig, visar åtminstone, att den
nya Skiftesstadgan icke afhjelpt de skadliga
följderna af förra Skiftesförfattningarne, såsom
man bordt vänta; och då Rikets Ständer
redan beslutat åtskillige förändringar i
1827 års Skiftesstadga, hvilka förändringar
dock ingalunda afhjelpt alla de olägenheter
man redan försport af denna författning,
samt jag således förmodar, att 1827 års
Skiftesstadga förr eller sednare kommer att
undergå så betydliga förändringar, att man
äfven finnér sig föranlåten utbyta dag och
datum för densamma, så vågar jag föreslå
den förändring i Utskottets förslag, att man,
j stallet för Utskottets ord: till hjelp och
Den 27 ffovember.
understöd för nödvändiga jordodlingar, endast
ät personer, hvilka, i följd af den
från 1828 års början gällande Skiftesstadgan,
nödgats och än vidare nödsakas göra
utflyttningar &c. må begagna ett allmännare
uttryck, och säga: hvilka, i följd af
SkiJlesförfattningarne, nödgats &c.
Herr Rosenblad: Utan att ingå i något
omdöme om nu gällande Skiftesstadga,
hvilket nu icke tillhör discussionen, och
hvartill jag icke eller finner mig behörig,
instämmer jag med Herr Ribbing, att redactionen
i Utskottets förslag är felaktig;
ty om Konungen finner för godt att ändra
1S27 års Skiftesstadga, och åri83olåta utfärda
en ny, skulle, om Rikets Ständers
beslut fattas i enlighet med Utskottets förslag,
hela saken derigenom förfalla. Men
då detta fel afhjelpes genom borttagandet
af orden: den frän 1828 ärs början gällande
Skiftesstadgan, och insättandet i stället
af det allmännare uttrycket Skiftesförfattningarna,
så får jag, med denna lilla
förändring, anhålla om proposition till bifall
å Utskottets förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Randt Marskalken gjorde proposition till bifall
å BancoUtskoltets tillstyrkande i denna
punkt.
Ropades Ja och Nej,
I 10
Den 27 November.
Hvarefter Hans Excellencc hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
bifalla berörde tillstyrkande, med den förändring,
att orden: ”i följd af den från
”1828 års början gällande Skiftesstadgan,”
utbyttes, på sätt Herr Ribbing föreslagit*
mot orden: i följd af Skiftesförfalthin^-  garné.
Bifölls.
1:0 Att högsta lånesumman blifver aooö
R:drs i fall utflyttning sker till oupptagna,
utmarksägor; men derest betydligt af inägor
och odlad mark ingår i skiftet* må ej
öfver 1000 R:dr i lån meddelas.
Uppå gjord framställning hlef Utskottets
förslag i denna del af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
2:0 Att räntan beräknas till 3 procent
årligen_, efter den method, sorn vidare genom
det reglementariska 'kommer att bestämmas.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag måste
fortfara att nu, likasom då Utskottets
första Betänkande förevar, anse det vara osammanhängande,
att höja räntan i Banken på
samma gång man berådt en realisation , helst
BancoUtskottet sjelf tillika med StatsUtskottet
anfört såsom skäl för realisationen, att
den allmänna räntefoten derigenom skulle
blifva nedsatt. Då man dessutom besin
-
<
Den 77 November.
111
ilar, alt odlingslånen skapa valuta för hvad
som utgifves; att landets välstånd derigenom
på det hela befrämjas, och att dessa
Ian till och med hunna verka till upprätthållande
af sedelmyntets värde derigenom,
att mindre utländsk spanmål och victualier
behöfva införas, men ibland häraf mera utföras,
så kan jag icke inse något skäl,
hvarföre räntan På odlingslanen nu skall
höjas. Jeg har väl funnit i Utskottets Betänkande
ett skäl, som låter väl, nemligen att
Banken sjelf efter denna Riksdag skall upptaga
lån mot 3 procent, och att inga medel sålunda
böra för lägre tänta af Banken utlånas;
men jag får häremot erinra, att största delen
af ifrågavarande utlåning icke lärer
komma att verkställas sålunda, ätt Banken
först upplånar de penningar, som dertill
användas, utan dessa 'odlingslån komma,
oberoende äf Bankens upplåning, att utgå
äf helt andra tillgångar, och så länge realisationen
ej är verkställd, genom Bankens
egna reverser. Jag tillstyrker derföre, ätt
räntan på odlingslånen må, såsom hittills>
bestämmas till a procent.
Herr Rosenblad: Om den allmännä
räntan nu vore 2 procent, skulle Herr
Munck af Rosenschjöld hafva rätt deri, att
Utskottets förslag till förhöjd ränta å Odlingslånen
innefattade en inconsequence mot
Utskottets raissonement, att följden af åter*-  ‘ställd ordning i myntväsendet skall hlifvå
na
Den 27 November.
en efter liand skeende nedsättning i räntan ;
roen då allmänna räntan för närvarande är
3 gånger större, och till och med ännu
högre, om man tager i beräkning alla omkostnader
för en lånsökande, så skulle jag
tro det icke allenast vara consequent handladt,
utan äfven en pligt, att återbringa
Bankens lånerörelse till ordning, genom
upphäfvande af en ränta, som endast leder
till missbruk. När man genomgår Bankens
böcker, blir man lätt öfvertygad om de
väldiga missbruk, hvartill den låga räntan
pä odlingslån föranledt, enär största
delen af dessa lån blifvit begagnade
endast för den låga räntan skull, utan
att låntagarne tänkt på odlingarne annorlunda
än såsom vehikel för lånens erhållande.
Bankens förlust bar dock varit
störst på denna låne-anstalt; och jag är öfvertygad,
att den halfannan million, som i
denna väg utgått sedan 1815, icke framkallat
odlingar för kanske 100,000 R:drs värde
utöfver dem, som i alla fall skulle hafva
blifvit företagne. Jag tillstyrker bifall å
Utskottets förslag.
Herr von Troil, Emil: Jag vill icke
ingå uti undersökning om hvad Herr Munck
af Rosenschöld framställt, angående odlingslånens
verkan på produktionen och
myntvärdet; jag vill blott fästa uppmärksamheten
på obetydligheten af den sak,
som
Den 27 November.
113
som här är i fråga. Hela den fond, som för
de nu beslutade nja odlingslånen in Lill nästa
Riksdag kan komma att ulga, utgör
icke mera än omkring 3o,ooo R:dr, hvarå
räntan gör, efter 2 procent, 1000 R:dr
Riksgäld, och efter 3 procent samma summa
i Råneo, så att hela skillnaden är 5oo
R:dr Riksgäld. Jag hemställer, om denna
obetydliga skänk åt jordbruket kan hafva
någon verkan på hela landets produktion;
men deremot finner jag det oformligt, att
Banken, som sjelf kommer att upplaga penningar
mot 3 procent, skulle utlåna mot 2;
och då jag för öfrigt icke anser nyttigt,
att inleda jordbruket i skuldsättning, kan
jag icke underlåta alt för principens skull
yrka bifall till Utskottets förslag.
Herr Munck af Rosenschjöld: Det är
ganska riktigt anmärkt af Herr Rosenblad,
att odlings-lånen hittills ofia blifvit missbrukade
och använde för annat ändamål,
än hvartill de varit bestämde; men sedan
man 1111 beslutat, att de endast skola meddelas
åt dem, som undergå enskifte, och
nödgas till utflyttning, lära dylika missbruk
icke vidare blifva möjliga. Hvad åter beträffar
Herr von Troils invändning om obetydligheten
af den summa, som är i fråga,
så synes den snarare tala för räntans bibehållande
vid hvad den hittills varit; ty
det lärer väl icke vara talarens mening, att
summan är obetydlig för låntagarne, utan
5i H. 8
Den 27 November.
blott för Banken. Jag fortfar derföre, att
yrka räntans bestämmande till blott 3 procent;
och det skäl till förhöjning, som man
velat hemta derifrån, att Banken sjelf skall
upplåna penningar mot 3 procent, kan så
mycket mindre verka på frågan, som en
sådan upplåning ännu icke ens är beslutad,
samt det i alla fall lärer blifva ganska obetydligt
eller alls intet af de upplånte penningarne,
som kommer att användas till
bestridande af de här ifrågavarande lånen.
Friherre Boije: Ändamålet med den
fördel af endast 2 procents ränta, som med
odlingslånen var förenad, har varit, att
underlätta större eröfringar inom eget område,
det vili säga, att uppmuntra till större
odlingsförelag; men erfarenheten har visat
den följd, att odlaren ofta, äfven med
biträde af denna fördel, fått med sin välfärd
plikta för sin patriotism. Mig synes
derföre frågan böra inskränkas derhän,
att om missbruken varit så stora, att ändamålet
blifvit förfeladt, bör detta ändras,
men ingen ting annat; ty så länge man ännu
vill ändamålet, bör man äfven låta medlen
qvarstå. Nyodlingar kunna icke efter
min tanka bära högre'ränta än 3 procent,
och jag tillstyrker derföre räntans bibehållande
vid hvad den hittills varit, samt föreställer
mig, att beslutet i allt fall icke
kan få retroactiv verkan mot dem, som redan
fått sina lån till 2 procent.
Den 27 November.
Herr von Troil: Att, på sätt Friherre
Boije anmärkt, det beslut, sorn nu
kommer att fattas, icke kan hafva retroactiv
verkan mot dem, som redan erhållit
eller blifvit förklarade berättigade, att,
pä grund af redan ingifna handlingar, erhålla
sina lån till 2 procent, är ganska
klart, ty deras skuldsedlar med utfästade
betalningsvilkor äro redan afgifne. Hvad
åter nyttan eller skadligheten af de äldre
odlingslånen beträffar, sä hör den frågan
icke hit, sedan man numera beslutat, att
fonden skall användas icke till odlingslån,
utan till skifteslån; ty saken är derigenom
förändrad, om ock namnet fortfar. Jag har
också egentligen begärt ordet för att besvara
Herr Munck af Rosenschölds yttrade
förmodan, att min mening icke skulle hafva
varit, att den ifrågaavarande summan
vore obetydlig för låntagaren; men det är
just detta jag menat, ty afsiglen måtte vara,
att understödja alla, till följd af skiften,
utflyttande, såsom Corporation betraktade,
och då lära de vara föga belåtne med
en skänk af 5oo R:dr Riksgäld.
Herr Tham: I fall fråga bär vore om
bildandet af en ny fond för odlingslån,
skulle jag instämma med Herr Rosenblad;
men då frågan endast är om återstoden af
de 3oo,ooo R:dr, som vid >828 års Riksdag
blefvo bestämde för odlingslån, hem5t
H. 8*
Den 27 No v ernber.
släller jag till den värde talaren sjelf, om
det icke innebär en inconsequence, att, när
alla förut meddelade lån till 2 procent icke
kunna ändras, och låntagarne till de
87,696 R:dr, hvarom punkten Litt. A. handlar,
icke eller kunna åläggas alt betala högre
ränta än 2 procent, likväl behandla de
lån, som kunna meddelas på den återstående
obetydliga delen af fonden, på ett annat
sätt. Jag tror detta vara så mycket
origtigare, som jag gerna medgifver, att de
hittills tagne lånen, under pretext af odlingar,
ofta blifvit använde för andra ändamål;
men ett sådant missbruk med de
nya lånen icke kommer att äga rum, sedan
man nu beslutat, att de skola användas för
ett gifvet ändamål, der de, enligt min tanka,
mer än någonsin komma att behöfvas,
helst den rådande principen i sednaste Skiftesstadgan,
att en enda delägare kan tvinga
ett helt byalag till skifte, säkerligen skall
göra många olyckliga, så vida ej iättade utvägar
till understöd gifvas. Jag får derföre
för min del tillstyrka Ridderskapet och
Adeln, att icke höja räntan på odlingslånen,
utan låta den förblifva, sådan den hittills
varit.
Herr Ribbing: Man har från de gamla
odlingslånen, och de vilkor, hvarunder dessa
blifvit meddelade, velat leda sig till en
fortfarande ränta af 2 procent för de nya
lånen; men jag hemställer, om icke erfa
-
Den 27 November.
renheten tillräckligt visat, att dessa äldre
odlingslån föranledt till missbruk, och lackat
till en öfver-produktion , som man icke
varit beredd att begagna på ett nyttigt
Sätt, utan tvärtom i öfverflöd förtärt. Då
nu ingen fråga vidare är om odlingslån,
utan 0111 helt nya skifteslån, synes erfarenheten
böra vägleda oss att icke föranleda,
från samma orsaker, missbruk, ehuru af
annan art. Mången klagar redan öfver sin
oroliga granne, som tvingar honom till
skifte; och mig synes, att om man nu genom
en alltför låg ränta liksom utsätter en
belöning för den, som vill skifta, skallman
vid en kommande Riksdag ångra, att man
uppmuntrat dessa skiften, öfver hvilka man
redan har nog anledning att klaga. Jag anhåller
på dessa skäl om proposition till bifall
af Utskottets välgrundade förslag.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag tillstår,
att jag icke med Herr von Troil kail
dela tankan om en så allmän penningeförlägenhet,
att alla utflyttande åboer skulle
behöfva anmäla sig till de ifrågavarande lånen;
dock tror jag, att en sådan förlägenhet
hos de fleste äger rum, och tror tillika, att
Ridderskapet och Adeln, som, med mer beredvillighet
än något annat Stånd, bifallit
de ökade anslagen vid denna Riksdag, i synnerhet
borde, så vidt sig göra låter, söka
befrämja de tillgångar, hvarmed jordbrukande
klassen må finna utväg att draga
Den 27 November,
skattebördorna , eller åtminstone att man
icke bär bör söka minska dessa tillgångar
derigenom, att man gör de biträden, sorn
redan finnas, mindre förmånliga, än de hittills
varit. Jag hoppas ock, att Ridderskapet
och Adeln så myrket mindre skall höja
räntan å de ifrågavarande lånen, som Ståndet
förut låtit nya Skiftesstadgan passera
med blott några obetydliga förändringar,
och jemväl godkänt den nya Landtmäterilaxan,
hvilka båda Författningar, om icke
på ett direct, likväl på ett indirect sätt,
mer och mindre tvinga jordbrukaren till
skuldsättning för utgifter, uti hvilka han
icke sjelfvilligt ingått. Jag fortfar på dessa
skäl att yrka räntans bibehållande vid 2
procent, och hoppas, att ingen förhöjning
skall äga rum, förrän antingen jordbrukarens
välstånd blifvit ökadt, eller skatlebördorne
minskade,
Herr Rosenblad: Då Riderskapet och
Adeln redan bifallit, hvad Utskottet under
Litt. A. tillstyrkt, nemligen, alt alla redan
sökta lån skola meddelas på de gamla vilkoren,
och frågan nu är om ett helt nytt
lånesätt, synes det mig alldeles orimligt,
att bestämma en oformlig ränta, som är så
föga öfverensstämmande med allt Bancobruk.
Hvad nyttan beträffar, tror jag att
det skifte måste vara alltför litet fördelagtigt,
som icke kan bära lån mot 3 procents
ränta. För öfrigt får jag erinra, att i bör
-
Den 27 November.
*?9
jan , och intill dess fonden blifvit nedsatt
till det bestämda beloppet af 3oo,ooo
R:dr, alltför litet lärer komma att utgå till
dessa skifteslån, samt att jemväl sedermera
endast 20, a 3o,ooo R:dr kunna komma i
fråga intill nästa Riksdag, hvilket, pm räntan
skulle bibehållas vid 2 procent, gör på
sin höjd för åren 1833 och i834 en fördel
för det gemensamma jordbruket af omkring
200 R:dr om året; och jag hemställer vördsamt,
örn denna fördel kan anses på ett så
verksamt sätt bidraga till skattebördornas
lindring, att man derföre bör bryta ali
ordning för Bankens lånerörelse. Jag anhåller
ånyo om proposition till bifall af förevarande
punkt.
Friherre Boije: Då jag sist yttrade mig,
afsåg jag låneanstalten sådan den ursprungligen
varit, och stadnade der, men trodde
111ig äga skäl till den slutsatts, att clå man
för låneanstaltens första ändamål medgifvit
en ränta af endast 2 procent, ägde man
ännu starkare skäl, att stadna vid dessa 2
procent, sedan man beslutat ett nytt lånesätt
med ett annat ändamål; ty till odlingar
har ingen varit tvungen, men till utflyttningar
förbinda Författningarne, och
odlaren har hopp att återfå något af den
jord han odlat, då deremot de dryga utflyttnings-
och nybyggnadskostnaderne icke
gifva någon ersättning. Jag hoppas, att detta
skäl inses af en hvar, och att således,
F 30
I)en 27 November.
afven med den förändring man nu gifvit
låneanstalten, flere skäl än förut tala forén
lindrig ränta; ty odlaren har hopp, att återfå
något af det frivilliga företag, hvaruti
han ingått, då deremot den, som tvingas
till utflyttning, icke har någon sådan förhoppning,
och snarare behöfver understöd.
Hvad Herr Ribbings yttrade farhåga beträffar,
så tror jag, att den kan lemnäs utan
afseende; ty ingen lärer begära skifte endast
för det understöd han kan påräkna
till utflyttning och nybyggnad; det skulle
vara en ren förlust. Hvad åter angår den
förmodade öfver-productionen, så torde detta
års production Öfvertyga Herr Ribbing,
att vi ännu icke behöfva frukta för någon
sådan. Jag anhåller om proposition å 2 procents
ränta, såsom den förut varit.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då
det nu är i fråga, att Banken hädanefter
skall upplåna penningar för att tillfredsställa
lånsökande, och sjelf erlägga 3
procents ränta, hvarunder man icke lärer
kunna hoppas, att Ranken skulle få dessa
penningar, anser jag det vara obilligt, att
Banken skulle under något vilkor utlåna mot
2 procent.
Den siste värde talaren har i ett föregående
yttrande sagt, att de ifrågavarande
odlingslånen tjente till eröfringar inom eget
område. Detta är ganska sannt; men erfarenheten
har visat, att det varit Bankens
Den 27 November.
121
medel, och icke nya uppodlingar, som egentligen
blifvit eröfrade. Jag tillstår, att, när
jag bär hör discussionerne örn bara lån och
lån af Banken, kan jag knapt afhålla mig
ifrån att föreställa mig Rikets Ständer såsom
en aimée, hvilken belägrar Banken,
och väl slutligen lärer eröfra den.
Herr Munck af Rosenschjöhl: Till hvad
jag förra gången nämnde får jag äran tillägga,
alt en enskild odling sällan de första
åren af kastar 3 procent af kostnatlen,
och detta utgör ännu ett skäl mera, hvarföre
räntan icke bör sättas högre än till 2
procent. För öfrigt är saken så utredd, att
jag vördsamt anhåller om proposition.
Herr Ribbing: Jag ber endast få fästa
uppmärksamheten på hvad Friherre Boije
sist yttrade, och huruvida erfarenheten ådagalagt,
att de odlingar, som blifvit påbörjade
i och för odlingslånen, i allmänhet varit
verkställda med någon uträkning. I afseende
på hvad som blifvit omnämndt rörande
öfverproduetion af spanneraål, så medger
jag, att denna öfverproduetion icke ledt
till någon öfverproduetion af victualievaror;
men jag hemställer, huruvida icke öfverproduetionen
af spannemål, som föranledt
den öfverdrifna bran vinsbränningen, derigenom
varit mera skadlig, än gagnelig.
Hans Excellence Herr Grefven och
122
Den 27 November.
LandtMurskalken gjorde proposition till bifall
a Utskottets förslag i denna punkt.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
besluta, alt räntan å odlingslån borde, hädanefter
såsom hitintills, beräknas endast
till 2 procent årligen efter den method,
som vidare genom det reglementariska kommer
att bestämmas.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Boije: Jag begär votering derföre,
att jag tyckte det ja och nej vägde
lika; men jag gör det ogerna, och anhåller
att Eders Excellence täcktes förnya den sista
propositionen, då ett bestämdare resultat
torde vinnas, i hvilket fall jag afstår
från voteringen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMurskalken förnyade de af honom nyss
framställde tvenne propositioner; men de
blefvo båda åter med Ja och Nej hesvarade.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMurskalken förklarade,
det han af Ridderskapets och Adelns
svar icke kunnat tillförlitligen utröna Ridderskapets
och Adelns pluralitet.
Friherre Boije: Då ser jag mig olyckligtvis
nödsakad, att förnya min anhållan
om votering.
Den 2.7 November.
123
Hans Excellence Herr Grefven och
7and.lM.ar
ringsproposition :
Den, som bifaller, att på sätt BancoUtskottet
tillstyrkt, räntan å odlingslån må
beräknas till 3 procent årligen, efter den
method, som vidare genom det reglementariska
kommer att bestämmas, voterar
Ja 5
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses räntan å odlingslån
böra, hädanefter såsom hittills, beräknas
endast till 2 procent årligen efter den method,
sorn vidare genom det reglementariska
kommer att bestämmas.
Hvilken Voterings-proposition af Bidderskapet
och Adeln godkändes, samt derefter
anslogs,
Voteringen börjades klockan ett qvart
till 12 f. m., och befunnos vid dess slut
klockan 12 på dagen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, röster^
ne hafva utfallit, som följer:
Ja — 34.
Nej — 68.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Gref ven och
124 Den 27 November.
LandtMarskalken förklarade att Ridderskap
pet och Adeln beslutat, det räntan å odlingslån
borde hädanefter såsom hittills beräknas
endast till 2 procent årligen efter
den method, som vidare genom det Regler
mentariska kommer att bestämmas.
Angående lånebiträden till vissa Stei-,
der och corporationer för anmälda tillfäl-.
liga och locala behof.
Litt. A) Att återstoden af det för Cal-,
mare DomCapitel vid 18/8 års Riksdag beviljade
låne-understöd må med 21,000 R:dr
hållas DomCapitlet, enligt dess för totalbeloppet,
R:dr 25,000, till Banken afgifna
skuldförbindelse, tillhanda.
Litt. B) Att Capital-afbetalningarne,
som efter hand från och med innevarande
år 182g ingått och ingå på Bankens alla
ofvan uppräknade låne-biträden till Städer
och Corporationer, anses reserverade för
de vid denna Riksdag sökta biträden af dylik
egenskap, i den mohn de prof vas förtjena
bifall, under uttryckligt förbehåll af
en för Bankens betryggande fullt nöjaktig
säkerhet.
Dessa 2.-ne punkter blefvo livar för sig
af Ridderskapet och Adeln bifallne.
Att i främsta rummet må utgå:
1:0 Lånebiträdet af 16,666 R:dr 32 sk,
lill reparation af Cal mare Domkyrka;
Den 27 November.
och dernäst:
2:0 Länet å 12,000 R:dr till Landscrona
Stads kyrka;
3:o Lånet å 8,000 R:dr till S:t Pelri
kyrka i Malmö;
4:o Lånet å 3o,ooo högst 33,000 R:dr
till Lunds Domkyrka.
Bifölls.
Att det ifrågavarande Lånet för Calmar
e Domkyrkas reparation måtte beviljas
mot en ränta af 4 procent, men att 5 procents
ränta må för de öfrige bestämmas.
Herr Cederschjöld: Då man inom detta
Slånd flere gångor hört omtalas, huru
rik Lunds Domkyrka är, och motionären
sjelf icke anför något annat skäl, än svårigheten
för kyrkan, att få upp dess utlånta
penningar; kan jag icke medgifva det
sökta lånet, åtminstone icke att räntan nedsättes
under 6 procent.
Herr Munck af Rosenschöld: Då jag
tillförene här framställt en motion angående
Lunds Domkyrka, grundad på uppgiften
om dess stora rikedom, torde det icke
vara mig tillständigt, att helt och hållet,
förbigå närvarande fråga. Det står ganska
väl tillsammans med denna kyrkas stora rikedom,
att kunna vara ingenting mindre
än rik på penningar, hvilket kan härleda
sig från sjelfva förvaltningen. Domkyrkan
Den 27 November.
med sine flere possessionär är för närvarande
likväl i sådant behof af penningar,
alt den icke ens kunnat för egna medel
uppbygga ett längesedan genom Konungens
beslut anbefalld t nytt orgelverk, eller ett
nytt Biskopshus, som är nödvändigt för att
undgå årliga kostsamma reparationer å det
gamla bristfälliga korsverkshuset. Huruvida
ifrågavarande lån bör meddelas till 5 eller 6
procent, vill jag icke bestämma; måhända
är Domkyrkan i stånd att betala samma
ränta, som den sjelf lar af sina borgenärer.
Likväl befarar jag, att om man nu skulle
bestämma 6 procents ränta för detta lån,
sådant kunde ge anledning yrka en likadan
förhöjning för andra lån, sorn icke böra
erlägga denna ränta; hvarföre jag tillstyrker
bifall till lånets beviljande mot 5
procent.
Herr Cederschjöld: Så mycket jag kunnat
fatta, äro de öfriga lånesökande i en
mera ömmande belägenhet. Der skola nemligen
församlingarne bekosta byggnaden. Men
bär är det kyrkan sjelf, som har tillräckliga
medel, och blott är i förlägenhet att
få upp dem för ögonblicket. Jag kan åtminstone
icke inse, hvarföre man skall lemna
Lunds Domkyrka lån mot t procents
lägre ränta, än hon sjelf erhåller för sina
utstående kapitaler. Det torde vara tid, att
en gång upphöra med att gifva presenter
onödigtvis.
Den 27 November.
Herr von Troil: Jag förenar mig i Herr
Cederschjöld® åsigt i afseende på Lunds
Domkyrka; men tror, alt förhållandet är
enahanda äfven med de öfriga sökande, utom
Calmar. Jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att så länge den allmänna räntefoten
är 6 procent, utgör all nedsättning derunder
en verklig skänk, och så länge hvar»
je församling är skyldig att hygga sin kyrka,
finner jag icke, hvarföre Staten skall åtaga
sig denna skyldighet. Det skulle blifva
oändligt få, hvilka icke kunde anföra samma
skäl för låns erhållande, som Malmö
och Landscrona. Dessa församlingar hafva
vackra kyrkor, det är sanni; men en stor
del församlingar hafva fula kyrkor, och de
skulle således hafva större anspråk på biträde
af Staten. För öfrigt behöfves icke
något mera tydligt exempel på de gränslösa
fordringar, som orterna uppgöra på Statens
biträde, än att man vid början af denna
Riksdag fick höra jemmer från en Stad
för det Regementets musikcorps var förlagd
derstädes; och nu får man höra samma jemmer
från en annan Stad, derför att ett Regementes
fältmusik blifvit derifrån borttagen.
Jag anhåller derföre om proposition
derpå, att alla de lånesökande kyrkorna,
utom Calmar, måtte betala 6 procent. För
denna Domkyrka kan åtminstone vara något
skäl till nedsättning.
Herr Cederschjöld: Då här talas om
Skånska Stadskyrkor, utber jag mig få be
-
Den 27 November.
gagna detta tillfälle att nämna, det jag snarare
skolat önska, att. Staden Christianstad,
om inga andra medel funnos, hegart några
hundrade R:drs understöd, för att kunna
omsider fullända den fogstrykning på
tornet, som icke medhunnits under Danska
Regeringens tid.
Friherre Sprengtporten > Jaeob Wilhelm:
Jag vill icke utlåta mig om behofvet af lån
för de ifrågavarande kyrkorna; men såsom
grundsatts anser jag orätt, att Banken skall
utlåna sina penningar till 6 procents ränta,
så vida man önskar nedsättning af den allmänna
räntan; och jag tillstyrker således
bifall å Utskottets förslag.
Herr von Troil: Lika med Friherre
Sprengtporten skulle jag önska räntefoten i
allmänhet nedsatt, och hoppas, att det framdeles
måtte kunna ske genom stigande Capitaltillgång;
men jag tror det icke kunna
till vägabringas derigenom, att Banken bortskänker
en del af Bancovinsten. Jag kan
icke förmoda, att en nedsättning i räntan
kan uppkomma förr, än vid en så stor tillgång
på capitaler, att den ena capitalisten
bjuder under den andra.
Herr Tham: Jemte det jag förenar mig
med Friherre Sprengtporten, uther jag mig
blott få göra den lilla anmärkning, att Bevillnings-afdrag
äger rum för alla enskildta
lån,
Den 27 November.
129
Jan, men icke för Bankens, oell detta är ett
skäl till, hvarföre räntan icke bör bestämmas
till högre än 5 procent.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets ofyanberörde förslag.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Éoccellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln biföll Utskottets
förslag, med den förändring, att, på sätt Herr
Cederschjöld föreslagit, räntan för lånet till
Lunds Domkyrka bestämdes till 6 procent
årligen.
Ropades afven Ja och Nej.
Halis Excellence hemställde ytterligare,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
bifalla Utskottets förslag, med den förändring ,
att, på sätt Herr von Troil tillstyrkt, räntan
för alla de ifrågavarande lånen, med undantag
af det till Calmare Domkyrka, må
bestämmas till 6 procent årligen.
Ropades likaledes Ja och Nej.
Herr Rosenblad: Jag hemställer till den
majoritet, som fattade det beslut, att a procents
ranta skall erläggas för odlingslån, hurti
dermed sammanstämmer, att taga 6 procent
för andra lån, som äro mycket bättre. Det
skulle ju se ut, som de förre lånesökandes
5i H. 9
i3o
Den 27 November.
intresse ägt representanter härstädes, och
de sednares deremot enskilde motståndare»
Således tror jag det Ridderskapets och Adelns
värdighet, att icke vara för mycket i neon*
seqvent i sina beslut, fordrar, att ålmin*
stone icke partiell uppsätta räntan.
Herr Ceder schjöld: Jag för min del har
icke på mitt sam vele att hafva tillstyrkt nå*
got lån emot 2 procent; men till försvar
för dessa lån kan åtminstone anföras, att
den inrättningen åsyftar en uppmuntran till
ökad produetion. Men »ned de iiu ifrågavarande
lånen är förhållandet helt annorlunda.
Jag begagnar detta tillfälle att förklara,
det jag anser som en helig pligt för
Lagstiftaren, att icke locka folk att taga lån
i onytta. Lagstiftaren hör icke af Lån-inrättningar
göra, om jag så får säga, nya
kunskapsträd på godt och ondt.
Herr Rosenblad: Jag vill särskilt näm*
lia, i afseende på lån till Landscrona stad,
att anledningen till dess lånehehof härleder
sig från ett quasi våld af Staten, då den
ville å nyo göra Landscrona till fästning,
samt i anledning deraf bröt ned den gamla
Kyrkan, och förbant sig bygga en ny. Detta
har icke helt och hållet blifvit uppfyldt,
utan ehuru Landscrona stad i stället för en
gammal säker kyrka, fått en ny osäker, bar
Församlingen måst vidkännas en oändlig
mängd omkostnader; och det vore då så
Den 27 November.
mycket mera obilligt, om man ville höja
räntan tiil den största gångbara.
Friherre Cederström: Jag tror icke, att
det kan blifva fråga om uppmuntringar till
lån, derföre att man meddelar sådana till
publika byggnader. Om man icke vill, att
de skola förfalla, och bära stämpel af den
lid, sorn nekade lånet, så kan något afslag
icke komma i fråga. Om räntan fa stställes
till 6 procent, skulle det oskick inträffa,
att Banken fritoge sig från erläggande af
Bevillningsafdrag, hvilket icke äger rum vid
mindre än 6 procents ränta..
Hans Excellence Herr Grefven och
BandtMar skalken framställde å nyo proposition
till bifall å Utskottets ofvan berörde
förslag.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence.
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln således bifallit propositionen.
Att beta In ingsgru n derna böra blifva
sådana, sorn för Bankens, mot vilkor af
återbetalning i sedlar, utestående fastighetslån
ä 4 och $ procent äro gällande.
Att frågan rörande låneunderstöd för
Bunäs Stifts Presterskap i och för ersätt5i
H. 9*
i31
Den 27 November.
ningar vid tillträden af med öfverbyggnad
besvärade Prestgårdar voro af för mycket
enskild och inskränkt art att blifva föremål
för låne-anslag från Rikets Ständers
Bank.
Uppå gjorde framställningar, blefvo
dessa tvenne punkter, hvar för sig, af Ridderskapet
och Adeln bifallne.
Upplästes till justering och godkändes
ett ProtocollsUtdrag för denna dag, angående
de af Ridderskapet och Adeln beslutade
inbjudningar till de öfrige RiksStånden
att förena sig i de beslut Ridderskapet och
Adeln fattat i afseende på lån å Vågeffecter;
rättigheten att med Bancosedlar betala de
så kallade Silfverlånen; samt dessa låns ytterligare
fortfarande.
Angående Bankens till utlåning i Discontväg
anslaghe fonder.
a) Länefondernes f Ördelning.
Att 8 millioner RiksdaPerj såsom fond
för lån på namn-säkerhet vid BancoDiscontenj
Götheborgs LåneContoir och Malmö
LåneContoir tillhopa j fortfarande må
bibehållasj enligt samma fördelning dem
emellan, som hittills varit iakttagen.
Uppå gjord framställning, blef Utskottets
Utlåtande i denna del af Ridderskapet
och Adeln bifallet.
Att, beträffande de 5 oo,000 R:dr, som
Den 27 November.
13 B
i BancoDisconten varit af satte för län pä
Adier och Documenter , Utskottet kommer
att yttra sig längre fram, då angående sådan
belåning i öfrigt förekommer.
Ridderskapet och Adela ansåg denna
punkt icke erfordra någon åtgärd.
Att frågan _, om TVermelands förflyttning
från Stockholm till Götheborgs Distr
ict j numera må förfalla.
Att Utskottet ansett sig böra afstyrka
den yrkade fördelningen af Discontfonderne
j särskilt för Landtbrukare och särskilt
för öfrige Medborgareclasser.
Uppå särskildt gjorde framställningar,
blefvo dessa tvenne punkter, hvar för sig,
af Ridderskapet och Adeln bifpllne.
Herr Rosenblad: Vigten af det ämne,
hvartill vi nu komma, och olikheten i opinionerna
om detsamma, föranlåta mig göra
den framställning, om vi icke för närvarande
böra stadna, för att i nästa plenum
fortsätta.
Herr Hjerta _, Gustaf: Jag vill ej yttra
något angående Herr Rosenblads sista framställning,
utan öfverlemnar den till Herr
Grefven och LandtMarskalken, ehuru jag
anser det ganska vigtigt, att få Bankens lånerörelse
snart afgjord. Jag vill blott fästa
uppmärksamheten å de svårigheter, som
uppkomma vid afgörandet af nästföljande
*34
Den 27 November.
punkt, innan åtskilliga andra beslut blifvit
fattade angående upplåningsrörelsen, samt
Herr Lefrens med fleres förslag. Jag hvarken
tror, att maximum af utlåningsbeloppet
kan bestämmas, då man ej vet, hurudan
fonden för rörelsen blir, eller ser, burn
den vigtiga frågan om varubelåningen skall
kunna nppgoras, innan upplåningen ännu
är bestämd. Jag underställer derföre Piidderskapet
och Adeln, huruvida någon annan
del af frågan kan afgöras, än att maximum
af hvarje Disconllån må blifva såsom
hitintills 6000 R:dr med nuvarande
fond. Jag anser Ridderskapet och Adelli
böra uppskjuta alt besluta öfver det öfriga,
intilldess upplåningsrörelsen blifvit afgjord.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror rättast
och bäst vara, att följa den ordning
Utskottet iakttagit. Men då den punkt, sorn
följaktligen nu skulle förekomma, angår vurubelåning,
och meningarne derom troligen
äro mycket delade, så att öfverläggningen
blifver nog långvarig, innan den förmodade
voteringen kan för sig gå, instämmer jag
uti Herr Rosenblads anhållan om uppskof.
En god del af aftonen torde eljest åtgå, innan
voteringen slutas.
Herr Rosenblad: Jemte det jag förnyar
min redan gjorde hemställan, får jag, i afseende
på Herr Hjertås förslag, som gick
ut på uppskjutandet ännu längre af denna
Deri 'ij November.
i35
fråga, nämna, att Discontrörelsen icke «:iger
den lingaste gemenskap med Herr Lefrens
eller Prosten Forsslinds eller Riksdagsmannen
Bergmans slägtskapsägande motioner.
Enligt kvad mig är bekant, har inom BorgareStåudet
äfven en sådan motion blifvit
väckt, men der blifvit nekad remiss, Enär
således Herr Lefrens och de med hans motion
beslägtade motioner, ej äga någon gemenskap
med nästkommande punkt, anser
jag, ehuru myqket benägen att låta andras
åsigter göra sig gällande, likväl denna punkt
icke böra hvila så länge, intill dess berörde
frågor blifvit afgjord;!.
Herr Hjerta'. Jag anser frågan om varubelåning
böra hvila, intill dess det blifvit
afgjordt, hvilka tillgångar vi äga, och jag
förmodar sålunda, att vi snart kunna komma
ifrån nästföljande punkt, ty jag tror icke,
alt någon lärer tillstyrka varubelåning,
om det skall ske på Discontfonden. Men
örn deremot någon annan fond finnes, sä
anser jag en HandelsDiscont lämpligare pä
varor än på namn. Jag får derföre anhålla,
alt Herr Grefven och LandtMarskalken af
följande punkt täcktes föredraga endast maximibeloppet,
samt uppskjuta varubelåningen,
intill dess UpplåningsRetänkancjet förevarit.
Herr Tham'. Jag finnér de frågor, som
följa, ej äga minsta sammanhang med Herr
Den 27 K o ve 111 ber.
Lefrens motion, sorn endast angår Fastighetslån.
Lika med Herr Hjerta förmodar
jag, att ingen lärer decretera varubelåning,
om den skall utgå från nu varande Discontfond
8 millioner, ty då skulle den allmänna
crediten ganska mycket rubbas. Om vi
derföre bifalla Utskottets Utlåtande: att utaf
den jon d, stor 8 millioner R:dr, som hittills
fått användas såsom län mot namnsäkerhet
och borgen samt funnits för behof
vet otillräcklig , ej något må anordnas
för utlåningar på magazinerade handels-,
varor; så ser jag intet hinder för en HandelsDiseonts
inrättande, i fall medel framdeles
skulle förefinnas. För öfrigt öfverleranar
jag till Herr Grefven och LandtMarskalken,
att föredraga detta ärende nu
eller i nästa Plenum, allt såsom Herr Grefven
och LandlMargkalken sjelf finner lämpligast.
Herr von Hartmansdorff: Jag ämnar
för min del icke eller bevilja varubelåning?
men som jag (rodde, att mina grannar skulle
vara af andra tänkesätt, och tiden var så
långt liden, önskade jag, att frågan för i
dag måtte få hvila. Om mina grannar med
flere värda Ledamöter vilja bifalla UtskoLtets
Utlåtande, kan saken snart vara slut,
och då har jag ingen ting emot, att den
genast företages.
b) Utlåningsgrunderne.
Att utaf den fondj stor 8 millioner
Den 27 November.
Riksdaler, som hittills fått användas såsom
Lån mot namnsäkerhet och borgen, samt
funnits för behofvet otillräcklig, ej något
må anordnas för utlåningar på magazinerade
handelsvaror.
Ridderskapet och Adeln fann, uppå.
gjord proposition, för godt gilla Utskottets
Utlåtande i denna de].
Att icke eller för låns meddelande på
ritorr säd i magaziner inom Stapelstäderne,
någon tillgäng kan sökas uti den fond af
S millioner Riksdaler, som nu är i fråga.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å BancoUtskottets yttrande i denna punkt.
Ropades Ja.
Att 6000 R:dr, efter enahanda beräkning
som hittills j må såsom högsta Lånebelopp
bibehållas , och att minimi-beloppet
må utsättas sålunda, att i nytt lån må
kunna sökas och. beviljas ända till och med
7 00 R:dr.
Herr von Hartmansdorff'. Jag tillstyr-?
ker bifall å Utskottets första Betänkande i
denna del, eller att minimi-summan må
utsättas till 2Öo R:dr.
Herr Hjerta: Likasom förra gången,
då denna fråga förevar, får jag upplysa,
att ganska betydliga delar af Discontfondeu
138
Den 27 November.
utgå till lån, som primitift äro under a5a
R:dr. Det sätt, hvarpå allmänheten blifvit
inlockad i Disconten, har visserligen
vållat dessa små lån; men äfven många
tjenstemän finnas, som taga sådana lån,
och som göra afhetalningar till större belopp,
än som föreskrifvit är, Jag tror, att
en rubbning i delta afseende skulle vara
af ganska menligt inflytande för denna rörelse.
Hittills bafva till och med lån fått
beviljas på 5o R.*dr, Dessa lån erfordra
visserligen mera i omkostnader, än den
ringa summans erhållande kan ersätta; men
att upphöja minimi-summan till 2Öo R:dr,
afstyrker jag, enär en sjettedel af de utgående
lånens antal understiger a5o R:dr.
Jag anhåller, om bifall å Utskottets senare
Utlåtande.
Herr Cederschjöld: Jag förenar mig
med den sista värde talaren, och tror, att
mången, som tillfälligtvis kommit i förlägenhet,
kan hjelpas med en mindre summa,
och ej bör betagas möjligheten att få
låna till exempel 100 R:dr, En högre miliimisumma
skulle vara skadlig för många
lånesökande, heldst de antingen kunde vara
ur stånd att skaffa nöjaktig säkerhet för den,
eller ock nödgas låna mer än de verkligen
behöfde.
Herr Rosenblad: Ehuru jag visserligen
misströstar, att de små steg BancoUlskoU
Dc ii 27 November.
ten gjort till införande af en bättre ordning,
skola lyckas, helst efter exemplet af
denna förmiddags votering, skall jag dock
göra mitt yttersta bemödande vid denna
punkt, att få minimisumman faststäld till
a5o R:dr. Herr Hjerta bar nämnt, alt en
sjettedel af Discontlånen understigit 25o
R:dr; detta är visserligen möjligt, men icke
bar af bela Lånefonden en sjettedel varit
utlånad i så små lån. Dessutom bör man
ihågkomma, att de lån, som sluteligen gått
ned till 100 eller 200 R:dr, prim i tift varit
5oo å 1000 R:dr, Jag hemställer, om
Postporto, Domarens vederbäflighets-påskrift,
Commissions-arfvode, m. m. två gånger
om året icke skall uppgå till 10 procent,
och till och med derutöfver. Om
för en eller annan gång lånet är af den
vigt, att det ersätter dessa kostnader, är
detta visserligen icke förhållandet med största
delen, enär de, som taga lån under 25a
R:dr, vanligen äro just de, som minst se
på följderna deraf. Jag hemställer, om det
är Allmogens fördel, att lockas in i Disconterna.
Jag tror, att den fattigaste delen,
t. ex. Åttings-bönderne eller Torparne ej
höra dragas in i Disconterna, emedan enda
vinsten deraf stadnar hos DiscontCommissionairerna
och Häradshöfdingarne. Jag anhåller
om bifall å hvad Utskottet föreslagit
i sitt första Betänkande, men skall dock
icke begära votering derom.
Den 27 November.
Herr Ribbing: Jag är fullständigt förekommen
af den siste talaren, och har
intet annat alt tillägga, än att jag tror, det
den fattigare delen af Stockholms Stad och
dess omgifningar endast begagna denna Assistancelnrättning,
att i Disconten låna så
små summor, och borttaga tillgångarne för
öfriga lånesökande, åt hvilka Disconten är
ämnad. Jag anhåller om bifall å Utskottets
första Betänkande.
Grefve von Schwerin'. Jag vill endast
upplysa, att beloppet af de summor, som.
Allmogen upplånar, rättar sig efter localförhållanderne.
I Östergöthland, Uppland
och Westmanland lånas sällan under 400
R:dr. DalAllmogen åter lånar sällan öfver
200. Detta beror på storleken af deras
hemman. I den senare Provinsen må ej
utlösning af arffallna hemmansdelar hindras,
om ej, såsom förr tillgick, den ena
arfvingen skall tvingas att taga ett hus,
den andra ett annat hus, 0. s. v., för att
förflyttas till fäbodar. Det går i allmänhet
ganska ordentligt till med dessa lån;
personer finnas, som ikläda sig ansvarsförbindelse,
och få exempel gifvas, att någon
kommit på lagsökningslistan. Enahanda
är förhållandet med Malmöhus Län; och,
om jag påminner mig rätt, äfven med Christianstads
Län, emedan hemmans-lotterne
der äfven äro små, och lånen der göras,
för att befordra arfskifte!!. Om man nu
Den 27 No ve m beri
beslutar, att minimisumman skall blifva
25o R:dr, så vore hela DalAllmogens fördel
af Disconten afskuren. Jag anhåller om
bifall till det senare Utlåtandet
Friherre Boye’. Efter de upplysningar,
hvilka här blifvit afgifna af Grefve von
Schwerin och Herr Hjerta om mängden af
de smärre lån, som tagas, tvekar jag ej
att begära, det minimisumman måtte blifva
bibehållen vid hvad den hitintills varit.
Jag kan ej betrakta den fattigare Allmänhetens
uteslutande ifrån Disconten annorlunda,
än såsom dess indirecta hänvisande
till procentare. Följden skulle blifva,
att dessa i Stockholm logo lån på t. ex,
1000 R:dr, och utlånte dem i t. ex. 5 eller
10 smärre lån, hvarföre de låto ganska
hederligt betala sig. Jag vet ej, hvarföre
icke den fattiga skall hafva lika rätt
till Disconten, som den rikare. Jag anhåller
om bifall å Utskottets senare Utlåtande.
Herr Munck af Rosenschöld: Man bÖF
visserligen tycka om, att en BancoUtskott.
ets Ledamot af ren ömtålighet för de Lånesökandes
interet, utesluter dem ifrån att
få låna mindre summa, än a5o R:dr; men
jag tror dock, att i allmänhet veta de lånesökande
sjelfva bäst sine behof, och om
de äro belåtne med smärre lån, som kunna
rädda dem från utmätning för andre
Den 27 November.
skulder, hvilken alltid är åtföljd af chican
och kostnad; äfvensom de sjelfva bäst bedöma,
om sådana lån äro bättre än lån
hos enskildta mot 12 å 20 procent. Yi
hade år 1816 exempel, vid Malmö Discont,
på icke mindre än 125 låneansökningar af
Bönder om 5o till 100 R:dr. Då Diseonten
afslog dem af brist på fond till andre,
än någre få gynnade lånesökande, täcktes
Kongl. Maj:t af sin egen Cassa mot 4 procent
lemna dem lån; och man bör dervid
ihogkomma, att förlägenheten då ej var så
stor som nu. Alt Utskottet frångått sitt
förra heslut, och sjelf föreslagit minimisumman
till 100 R:dr, torde äfven vara ett
stort skäl för bifall till Utskottets senare
Utlåtande. Man bar sagt, att man icke
bör läcka in jordbrukarne uti Disconten;
men de äro mindre lackade, än tvungna
till skuldsättning, och det ännu mera genom
Författningar, sorn här i dag blifvit
citerade. Det finnes få hemmansbrukare,
som ej äro belåtne med ett Discontlån på
100 R:dr, särdeles då de måste välja emellan
denna utväg och utmätnings-auction.
Herr Cederschjöld: Jag läflar med hvem
som heldst i kärlek och nit för Banken och
dess soliditet, men jag kan ej inse någon
fara för densamma af dessa smärre lån;
tvertom minnes jag ganska väl från den
tid jag var Revisor öfver BancoDisconten,
att större förlust uppkommit på de stora
Den 27 November.
i43
låntagarne, än på de små. Jag anliåller
derföre om bifall till det senare Utlåtandet,
med erinran att ett afslag, hvarigenom
alla mindre bemedlade utstöttes från
rättigheten till Discontlån, skulle från detta
Hus se ut, som bade det skett för att
få så mycket mera för egen räkning.
Herr ‘Rosenblad: Jag vill blott fästa
Uppmärksamheten derpå, att allt hvad Grefve
von Schwerin anfört om DalAllmogen,
just talar för min Sats. Herr Grefven har
sagt, alt vissa personer inom Socknarne
ansvarade för lånen, och arrangerade om
desamma; just detta bevisar, att flera kunde
slå sig ihop, och taga ett större lån,
hvarigenom kostnaderne ansenligen skulle
minskas. Friherre Boye bär yttrat, att hvar
och en inom landet bar lika rätt till Disconten;
men den, som utlånar, måtte väl
hafva rättighet att fästa vilkor för utlåningen.
Man kan med samma skäl fråga, hvarföre
en piga icke får taga ett lån på 5 R:dr,
att köpa sig ett silkeskläde för. I afseende
på nyttan och följderna af rättigheten
till dessa små lån, så utvisar Östergöthland
och Skaraborgs Län, der de äro uppdrifna
till den högsta punkt, huruvida dessa Län
äro mest fredade för Lagsökningar; jag tror
det icke. Jag hemställer, om det icke var
från detta senare Län, som Friherre Bojm
anfört exemplet om ett mantal, som sålts
för i3 R:dr 16 sk. I de Norra Länen, der
*44
Den 27 November^
Discontlånen ännu ej blifvit införde, höt*
man ej talas om sådane händelser. Jag
anhåller om bifall å Utskottets första Betänkande.
Herr Hjerta'. Jag är skyldig upplysa,
att förhållandet för några år varit sådant*
som Grefve von Schwerin uppgifvit, att
nemligen ansvarige personer funnos inom
Socknarne, hvilket således kunde gifva anledning
till Herr Rosenblads anmärkning.
Men på grund deraf, att desse personers
namn började blifva för hårdt anlitade,
och under befarande, att deras Credit skulle
blifva mera begagnad, än den lålte,
började DiscontDirectionen att afslå ansökningarne,
och underrätta dessa personer,
att de ej fingo låna till så högt belopp,
Följden deraf blef, att detta sätt de senare
åren upphört, och att allmänheten nu
mera directe ingår till Disconten, hvarigenom
också ingen oordning försports; och
är jag skyldig att intyga, det Allmogen, i
afseende å sine lån, snarare visat mera ordentlighet
och noggrannhet, än de öfrige,
och att den ofta afbetalt mera än en femtedel.
Hvad beträffar det förmynderskap
Herr Rosenblad vill åtaga sig för de lägre
klasserne, så tror jag det är för sent, då
de redan äro inlockade i Disconten. Det
är bättre, att få fastställt iooRrdr till mi*
nimi-summa, än att den skulle vara 5o
R:dr,
Den 27 November.
Rtdr, hvilket varit det minimi-belopp BancoFullmägtige
sjelfmyndigt fastställt. Jag
bör nämna, att det vore ganska besynnerligt,
om man skulle förböja minimi-summan
just då man vill befordra Skiftesverkets
fortgång uti orter, sådane som Westergöthland,
Skåne och Småland. Jag anhåller
om bifall å Utskottets senare Utlåtande.
Herr Munck af Rosenschöld: Herr Rosenblad
synes taga verkan för orsaken, och
orsaken för verkan. De omnämnda provinser
hafva icke för sin olyckliga ställning,
all tacka nödvändigheten, hvaruti de kommit,
alt taga lån, utan den förra bar åstadkommit
den senare, och oftast äro lånebehofven
en följd af en förut iråkad skuldsättning.
Om man är i behof af blott 100
Rrdrs lån, men kan ej erhålla under a5o,
så tager man delta, och sätter sig i större
skuld, än man behöfde; man tvingas ju då,
att handla tvärtemot Herr Rosenblads förmyndareåsigter,
enligt hvilka man bör förekomma,
att Allmogen sätter sig i skuld,
och således ännu mer, att den sätter sig i
större än den behöfver.
Herr Ribbing: Då man flere gånger,
såsom skäl för de små lånen, omtalat deras
behof, som skola utflytta i följd afklaga skiften,
tyckes man hafva glömt det beslut,
5i II. x©
i46
Den 27 November.
hvilket nyss blifvit Fattadt, angående understöd
åt dem, hvilket måtte vara tillräckligen
fördelaktigt, nemligen lån emot 2 procent.
Den siste Talaren har anfört jordbrukarens
olyckliga ställning såsom en orsak
till beviljande af ifrågavarande små lån.
'Likväl torde man få medgifva, att jordbruket
sällan lemnar en afkastning, tillräcklig
att bära en sådan ränta och afbetalning, som
å Discontlån ager rum.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å BancoUtskottets i dess första Betänkande
afgifne tillstyrkande, att maximi-beloppet
för Discontlån må blifva 6000 R:dr,
och minimi-beloppet 2Öo R:dr.
Ropades några Ja, jemte starka Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln biföll hvad Utskottet
i dess senare Utlåtande i denna punkt
föreslagit.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tvckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln bifallit den framställde
propositionen.
Herr von Hartmansdorff: Jag har tyckt
mig finna, att måltidstimman icke är en fördelaktig
tid för Voteringar, särdeles då jag
Den 17 November.
»4r
begär dem. Derföre vill jag icke nu anhålla
derom, utan blott reservera mig emot
det fattade beslutet.
Justerades tvänne ProtocollsUtdrag, innefattande
de af Ridderskapet och Adeln denne
dag till Stats- och LagUtskotten beslutade
remisser.
Ilögloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen d. 3 o November 1829.
Plenum klockan half till i o Förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers Lista lill
val af Ledamöter i nedannämnde Utskott;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
I StatsUtskottet:
Efter N:o 7, Herr Sparre af Rossvik, Gustaf
Mauritz;
JV:o 283 j Friherre Silfversköld, Carl.
I BevillningsUtskottet:
Efter N:o 215i, Herr Liljenstolpe, Carl Otto;
JV:o i5g2, Herr Lannerstjerna j Adolph.
5i II.
10*
Den 3o November f. m.
Fortsattes pröfningen af BancoUtskottets
ilen 22 sistlidne October under N:o
82 afgifne, oell den 2 derpå följde November
e. ni. på bordet lagde, Utlåtande, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:ris 48, 49» 5o, 5r, 52 och
5"3 förut meddeldle Betänkanden, hvaruti
grunder för Bankens Lånerörelse, efter dess
särskilda ulgreningar för tiderymden intill
nästa Riksdag blifvit af Utskottet föreslagne.
Angående Bankens till Utlåning
i Discontväg anslagne Fonder.
c} Betulhingsvilkoren.
1:0 Att Ordinarie-räntan för Lån mot
borgen i BancoDisconten och ProvinceLåneContoiren
må bibehållas vid 5 procent,
såsom den j rån sista Riksdag varit.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Utskottet
har i sitt första Betänkande så grundligt
ådagalagt, alt fondens otillräcklighet endast
härrör ifrån räntans nedsättning, att jag
icke kan annat än tillstyrka bifall å nämnde
Betänkande. Derigenom skulle lånen mera
sökas och snarare erhållas af dem, sorn äro
verkligen Jån-behöfvande, och fonden sålunda
kunna komma att motsvara sitt ändamål.
Jag kan icke annat än så mycket mera tillstyrka
detta, sorn det skäl, Utskottet i sitt
senare Utlåtande anfört såsom grund förden
först yttrade meningens frånträdande, sy
-
Den 3o Ko v em Sier f. m.
'49
nes vara af alldeles ingen vigt. Utskottet
säger nemligen, att det icke funnit anledning
frångå sin förut yttrade öfvertygelse;
inen att det, sedan en opinion i Stånden
allmänt blifvit uttryckt om nödvändighc*'ten
att bibehålla 5 procents ränta, liar velat
foga sig derefter. Jag tror, att Utskottet
boil l;iga i betraktande, att i Stånden,
sedan ålerremiss finnes nödvändig, sällan
tillas till försvar för Utskottets yttrade meningar,
och att man derföre i vidlöftiga
mål ofia underlåter att vederlägga vissa
emot Utskottet gjorda anmärkningar, blott
i den förmodan, att Utskottet skall förblifva
vid hvad det sjelf anser vara rätt,
Jag tillstyrker således bifall lill Utskottets
första Betänkande, eller att räntan på de
lån, hvilka efter i83o års början meddelas,
må, lika sorn före år 1823, blifva 6
procent.
Herr Tham Wollrath: Det är naturligt,
alt hvar och en, sorn vill medverka
till räntans nedsättande i allmänhet, äfven
måste motarbeta alla försök, att uppstegra
Bankens räntor. Det är tillräckligt visadt,
att hvar och en, som icke bor i Stockholm,
Götheborg eller Malmö, men behöfver ålita
Disconten, måste jemte omkostnader betala
fullt ut 6 procents ränta. Jag linner icke
vederlagd någon af de anmärkningar, sorn
förra gången gjordes mot Betänkandet, och
åberopar dem nu så mycket heldre, som
Den 3o November f. m.
det enda skäl Utskottet anfört för sin tanka,
är det mest olämpliga, nemligen att personer,
som förut haft tillfälle till enskilta
lån, nu vända sig till Disconten. Jag anhåller
om bifall å Utskottets senare Utlåtande,
hvilket står i samband med hop-g
pet, att genom en realisation se dan allmänna
räntan nedsatt.
Friherre Cederström, Jacob: Herr Cederschjöld
har rätt deruti, att om räntan
uppsattes, skulle Lånefonden mindre anlitas.
Detta skulle än mindre ske, om räntan
uppsattes öfver 6 procent. Hvilken
vinst det allmänna hade deraf, lemnar jag
derhän. Jag skulle tro, att då Rikets Stander
år 1023 funno, att de omkostnader,
som från Discontlånen äro oskiljaktiga, effectift
gjorde räntan högre, än hvad som betalas
man och man emellan, deras beslut var
väl betänkt och icke bör lättsinnigt rubbas.
Herr Rosenblad , Bernhard: Jag instämmer
med Herr Cederschjöld, att de
skäl Utskottet anfört för frångående af sin
första tillstyrkan, icke motväga de grundliga
skälen för dess första Betänkande, sorn
finnas så klart uttryckta i BancoDiscontDirectionens
Berättelse. Men BancoUtskottet,
lika med hvarje annat Utskott, som
blott har att föreslå, utan att besluta, måste
inskränka sig till det goda, nyttiga och
rätta, som här kan bifallas. De anmärk
-
Den 3o November f. m.
ningar, hvilka blifvit gjorda inom Stånden
emot uppsättandet af räntan, verkade äfven
den förändrade pluralileten vid votering
i Utskottet. Det var således förgäfves,
att motstrida en så allmänt uttryckt
vilja hos de beslutande, och både pligt
och skyldighet ålade dem, att söka andra
utvägar att tillvägabringa en sådan tillväxt
i Capitaler, som i annan väg kunde nedsätta
räntan. Jag har ansett mig skyldig
anmäla detta, efter som jag icke reserverat
mig mot Utlåtandet,
Herr Cederschjöld; Till vederläggning
af min yttrade mening, har man påstått,
att 5 procents Discontränta vore välgörande
till nedsättning af räntan i allmänhet.
Men jag utber mig få erinra, att det ändamålet
icke vinnes, genom dylika tvångsmedel,
eller förr än capitaler hinna samlas
till sådant belopp, alt tillgången på lån
blir lättare än afsättningen, eller rättare
sagt, att summan af de capitaler, som utbjudas
till Iåns, öfverstiger summan af dem,
som sökas.
Man har till mig ställt den fråga, om
jag trodde det vara så nyttigt, alt fonderna
i Disconlen blefvo obegagnade. Jag får
tillsvar derpå förklara, att det skulle vara
mig högst angenämt få upplefva den dag,
då trängseln blef mindre i alla publika T,ånelnrättningar;
emedan det skulle visa, dels
att menniskorna sansat sig, och blifvit för
-
Den 3o November f. m.
ståndigare, samt dels alt capitalerna tilltagit,
och det enskildla förtroendet tillväxt.
Det är åtminstone alldeles ovedersägligt,
att i oell med detsamma räntan i Disconten
sänkes under den allmänna, måste alia
menniskor helst strömma dit; och i samma
mån tillgångarne blifva så uppslukade,
som de nu äro, att lånen icke kunna utfalla,
förr än efter 7 å 8 veckor, har Disconten
alldeles förlorat den egenskap den
hör hafva, att för tillfället bispringa med
lån. Således ser jag i detta sträfvande folden
låga räntans bibehållande, endast en
bekräftelse på ordspråket: beati possidentes.
De, som vunnit den oskattbara lyckan, att
komma in i Disconlen, tyckas nemligen icke
bekymra sig om dem, som framdeles kunna
komma i behof att anlita densamma.
Herr RothliebAxel: Jag delar de tänkesätt
Herr Tham och Friherre Cederström
sökt göra gällande, hvarföre det endast återstår
för mig, att begära bifall till hvad Utskottet
i denna del tillstyrkt i dess senare
Utlåtande.
Herr Munck af Rosenschöld_, Eberhard:
I min tanka har BancoUlskottet gjort klokt,
att underlåta besvara anmärkningarne vid
dess första Betänkande, emedan de till största
delen icke kunnat vederläggas. Man har
sagt, att tilloppet de senare åren af lånesökande
härled t sig endast från den ned
-
Den 3o November f. rn. i53
satta räntan. Härvid får jag erinra om det
historiska factum, att den fond af tillsammans
ett par millioner, som ännu vid början
af i8a3 Ars Riksdag var outlånt, redan
var till det mesta utlånt, innan Sländernes
beslut om räntans nedsättning börjat gå i
verkställighet. Orsaken var den, att BancoDiscontDirectionen
förmärkte en annan ton
hos Ständernes pluralitet, än den strypande
vid 1818 års Riksdag, och ett rådande
missnöje öfver Directionens godtyckliga, handel
och näringar samt tusentals medborgares
välståndförstörande förvaltning, och att sedan
nya Fullmäglige i Banken blifvit valde,
äfven en del af personalen i BancoDisconten
blef ombytt, hvaraf följden blef,
att inom 3 månader efter Riksdagens slut
liela fonden var utlånt. Orsaken var således
icke förändring i lånevilkoren, utan
först DiscontDirectionens minskade oginbet,
och sedan ombytet af dess personal.
Härtill kom äfven i Landsorterne, sedan
FilialDisconter åter blifvit inrättade, att
de lånebehöfvande voro närmare LåneContoiren.
Jag bar likväl icke bort, och icke
heller förmodat, att Banken genom den
vidsträcktare utlåningen lidit någon märkbar
förlust.— Man har påstått, att räntan
för Discontlån borde vara lika så hög, som
den vanliga räntan för enskilta lån. Så är
den ock verkligen, då man beräknar Disconträntans
erläggande i förskott, öfverränta,
provision, m. m. Jag är fullt öfver
-
i54
Den 3o November f. in.
tygad, att de enskildte långifvare, som ej
äro ockrare, skulle vara nöjde med 5 procent,
om de ägde rätt till 3 procents straffränta
för dröjsmål med betalningen. Efter
min tanka är orsaken, hvarföre Lånefonden
i BancoDisconten så mycket anlitas,
alldeles icke den af Utskottet uppgifna,
utan den ligger i ett ökadt behof
af penningar, hvilket åter har sin orsak i
en ökad folkmängd, jemt Ökad skuldsättning,
äfvensom uti för dryga skatter i förhållande
till capital-tillgången i landet, hvilken
sedan stryp-riksdagen 1818 blifvit så
betydligen förminskad både till numeraire
och valeur. Af dessa skäl tillstyrker jag
bifall å Utskottets senare Utlåtande,
Friherre SprengtportenJacob Wilhelni:
En värd talare har trott, att räntefotens
höjd bestämdes dels af creditförhållanden,
dels af concurrenceu af capitalerne.
Rigtigheten af denna satts hestrider
jag icke, men tror, att den naturligen kail
motverkas af administrativa åtgärder, och
hemställer lill Herr Cederschjöld, om hail
tror, att concurrencen af Capitalister med
några millioner, hvilka utlånas till 5 procent,
icke skulle hafva någon verkan på
räntans nedsättning. Det visar sig af erfarenheten,
att oaktadt den penningebrist,
som öfverklagas, är förhållandet, att så väl
allmänna Cassör, som enskildte, nu mera
se sig nödsakade, att utlåna till 5 procent;
Den 3o November f. m.
i55
och detta förhållande torde mycket få tillskrifvas
den nedsatta Disconträntan.
Herr Cederschjöld: Den siste värde talaren
har såsom bevis, att Disconträntans
nedsättning måste åstadkomma en nedsättning
af räntan i allmänhet, anmärkt, att
de allmänna Cassorna redan nödgats utlåna
sina penningar till lägre än 6 procent.
Men till svar derpå vill jag erinra, att detta
endast härrör från den tilltagande bristen
på erforderlig säkerhet hos de lånsökande.
De allmänna Cassorna få nemligen
icke utlåna utöfver halfva värdet af brandförsäkrad
egendom. Och enär den tid snart
synes stunda, då icke mera någon egendom
finnes, som ej är graverad öfver halfva värdet,
torde det snart blifva nödvändigt, att
i Cassornas Reglementen mildra anspråken
på säkerhet; och då skall man genast få
se räntan för deras lån åter allmänt uppstiga
till 6 procent.
För öfrigt vill jag utbe mig att få påminna,
det jag äfven vid sista Riksdag ifrade
mot räntans nedsättning, och då sökte
på förhand visa, hvad erfarenheten sedan
ådagalagt, att detta skulle motverka
Discontens egentliga ändamål. Jag skulle
likväl hafva misstroende till mig sjelf och
mitt eget omdöme härutinnan, om jag icke
funne ett så kraftigt understöd af sjelfva
den för tillit till sin sakkännedom utmärkte
man, sorn vid sisllidne Riksdag mest
156 Den 3o November f. m.
ifrade för Disconträntans nedsättning, och
ansåg den dåvarande liöga straffräntan för
blodsugeri, men deremot vid denna Riksdag
sjelf gjort motion om räntans oell straffräntans
återupphöjande i Disconlen.
Friherre Boye_, Ludvig: Den siste Talaren
har i sin hänvisning framställt äfven
något, som jag icke är berättigad taga åt
mig; men en del af det lian nämnt uppkallar
mig. Jag får då förklara, alt jag aldrig
funnit någon nvtta uti att fortsätta en
strid, den jag vet, att jag tappar, och hvad
utgången må bli, böjer jag mig villigt derunder.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har
icke sagt, att hela Discontfonden var lillå
n t, innan 5-procents-räntan börjades, men
att större delen af den vid början af i8a3
års Riksdag outlånla fonden redan hunnit
utgå, innan räntan nedsatles. Detta påstår
jag ännu, och det visas jemväl af Utskottets
eget Betänkande, hvari säges, att vid
Riksdagens början var i million outlånt. Härtill
får jag lägga, att nästan intet då var utlånt
emot publika papper, på hvilka, om
jag minns rätt, i million kunnat utlånas.
Orsaken var den, att så länge fonden för
lån mot borgen räckte till, togos heldre
dessa. Den farhågan, att procentare skulle,
örn räntan blef 5 procent, mer än förr
låna i Discontcn, för att sedan låna ut, är
Den 3o November f. m.
efter min tanka icke grundad, emedan det
för en sådan lärer göra föga till saken, om
han ger en procent mer eller mindre, då
han kan commendera öfverränta. Prooentarne
afhöllos ej af 6 procent, då de sjelfve
kunde för de lanta penningarne taga 12
och mycket mera.
Herr Ribbing, Arvid: För korthetens
skull skall jag blott i allo förena mig med
Herr Cederschjöld. Jag gör det så mycket
heldre, som Utskottets egna Ledamöter,
då de yttrat sig i det senare Utlåtandet,
tillkännagifvit, att det blott var pluraliteten
af röster, som förmått dem att
frångå det första Betänkandet.
Herr Lefren, Johan Pehr: Åtskillige
Talare synas taga för afgjordt, hurudan utgången
skall blifva af denna öfverläggning.
Detta gör, att jag önskar vara mycket kort.
Jag tror det vara ett missförstånd, att taga
en Discontränta till den lägsta gångbara.
Tvertom tror jag den böra tagas lika med
den högsta. Ty om Discontfonden skall
räcka till, bör räntan icke vara lägre, än
den brukliga. Äfven jag ifrar för den allmänna
räntans sänkande; men icke på detta
vis, ty Disconten motverkar då sitt eget
ändamål. Om Disconträntan icke blifvit vid
förra Riksdagen nedsatt, skulle troligen enskildta
Banker redan kunnat visa sig. Jag
tillstyrker bifall å hvad Utskottet i dess
158 Den 3o November f. m.
första Betänkande framställt, och anhåller
om proposition derå.
Herr Tham: Jag skulle instämma med
den siste värde Talaren, i fall Disconten i
vårt land egentligen vore inrättad för KöpmansSlåndet.
Men sedan, hvilket icke lärer
vara obekant, den nuvarande Disconten
särdeles åsyftar jordbrukarens förlägenhet,
och jordbrukaren icke kan betala 6 procent,
så förundrar det mig, att man kan
vilja bestrida riktigheten af det som skedde
vid sista Riksdag, och afstrypa jordbrukarens
tillstånd. Jag kan för min del aldrig
tro, att enskilta Disconter här kunna
blifva inrättade förr, än vi få en ordentlig
stadga i vårt mynt, och penningar att göra
dessa Disconter utaf.
Herr Hjertaj Gustaf: Då jag finner,
att man bör göra afseende på det inflytande,
som beslutet rörande denna punkt kan
äga på möjligheten att framdeles inrätta enskildta
Disconter i landet, skulle jag gerna
förena mig med Herr Lefren, om jag icke
ansåg sådant menligt inverka på myntförhållandet.
Jag skulle dessutom tro, att sedan
en myntbestämning skett, räntan i ett
land nödvändigt måste falla. Sådant bar
t. ex. förhällandet varit i Pohlen, der räntan
står högst, och der Banken säkert icke
kunnat göra några nedsättningar i räntan,
om den derigenom minskat säkerheten för
Den 3o November f. m.
de utelöpande noterna. Det kan visserligen
vara enskilta fall här i Disconten, som
vittna derom, att procenteri äger rum med
dess medel; men sådana fall kan jag försäkra
äro så inskränkta, att derå icke beliöfver
fästas något afseende. Hvad som
deremot är säkert, är, att under det tillstånd
af förvirring, som nu existerar i myntväsendet,
uppfyller Disconten icke den fördel,
som den kunde och borde, nemligen
att tillfälligt bispringa dem, som uppsäga
sina penningar, och icke genast få in dem,
så att de icke må nödgas alltför strängt förfara
med sina gäldenärer.
Herr von Troil, Emil'. Jag förenar mig
med dem, som tillstyrka bifall å Utskottets
första Betänkande, hufvudsakligast med
hänsigt lill möjligheten af PrivatBankers
uppkomst, men jemväl derföre, att den låga
Disconträntan är skadlig för lånsökanderne
sjelfve; ty då fråga är om lån på
kortare tid, är det vida hufvudsakligare för
den lånsökande, att i behofvets stund med
säkerhet kunna påräkna lånets erhållande
äfven mot något högre ränta, än att, med
en procents afdrag i räntan, nödgas vänta
på lånet i flere veckor eller månader, och
erfarenheten har så tillräckligt ådagalagt,
att Discontfondernes otillräcklighet nu för
tiden hufvudsakligast härrör från den nedsatta
räntan, att någon ytterligare bevisning
derföre icke erfordras. Men, säger
160 Den 3o November f. m.
man, elen omnämnde nyttan af länets erhållande
i samma stund det begäres, kan
äga någon grund i afseende på handlande,
men icke i afseende på landtmannen; och
jag medgifver, att det i synnerhet är af vigt
för handlanden; men jag frågar, om icke
äfven landtmannen kan komma i behof af
ögonblicklig hjelp, för att icke behöfva sälja
sina varor till vanpris; och jag hemställer,
huru belåten han då är att få vänta
på lånet i tvenne månader. Herr Hjerta
bar ansett den lägre räntans fortfarande nödvändig,
på det de, som hafva sina capitaler
på längre tid utsatte till lägre ränta,
än 6 procent, må vid påkommande behof
kunna vända sig till Disconten under uppsägningstiden
, eller intilldess deras gäldenärer,
utan allt för mycken olägenhet, hunnit
anskaffa penningar. Men hela detta skål
förfaller, då man erinrar sig, att intet lån i
Disconten numera kan erhållas förrän 2 månader
sedan det blifvit sökt. Hvad Banken
sjelf beträffar, torde jag få fästa uppmärksamheten
derpå, att skillnaden mellan 5 och
6 procent gör på hela Discontfonden 80,000
K:dr om året. - Men den satts har ofta blifvit
yrkad och aldrig bestridd, att PrivatBanker
hafva stora företräden framför StatsBanker,
och att en StatsBanks enda fördel
består uti den betydliga Statsinkomst, som
deraf kan dragas till lättnad i skatterne.
När man således måste dragas med alla
olä
-
Den 3o November f. m. iöi
olägcnheterne af en StatsBank, frågar jag,
om det är skäl alt bortkasta den enda nytta
den medförer. Jag tillstyrker på dessa
skäl bifall till Utskottets första Betänkande.
Herr Printzensköld, Axel: Sedan Herr
von Troil så fullständigt vederlagt de inkast,
som blifvit framställde, får jag blott
förena mig med honom, och anhålla oin
proposition till bifall å BancoUtskottets forsla,
välgrundade och icke vederlagde, Betänkande.
Herr Rosenblad: Jag anser mig skyldig
tillkännagifva, att inom Utskottet skedde
ett försök till jemkning mellan de olika
opinionerna, medelst räntans fastställande
till 5f procent; men delta misslyckades.
Jag ber för öfrigt de Herrar, som med mig
anse den nuvarande räntans bibehållande
vara alt drifva en allt för dålig Discontrörelse,
besinna, att vi numera icke kunna
verka till något resultat. Två Stånd hafva
redan bifallit Utskottets senare Utlåtande,
och det är all anledning, att BondeStåndet
gör detsamma, liebst bland g reservanter
mot Utskottets första Betänkande 7 voro
Ledamöter af BondeStåndet. Men om nu
äfven BondeStåndet skulle tillika med Ridderskapet
och Adeln bifalla räntans förhöjande,
kom likväl, enligt y3 §. Riksdagsordningen,
frågan derom all förfalla, sedan
5i H. 11
162 Den 3o November f. m.
två Stånd slädnät emot två. För att således
icke borttaga tiden med en onödig strid,
måhända votering, som icke leder till något
resultat, tror jag att vi, sorn icke vilja
tillstyrka den under nuvarande förhållanden
olämpliga 5 procents räntans bibehållande,
bora vara tillfredsställde, alt hafva till
protocollet uttryckt vår tanka.
Friherre Boye: Ett närmare eftersinna
nande för mig till den skyldighet mot mig
sjelf, att undanrödja anledningen till ett
misstag i andras omdöme så vida, att mart
kunde finna en inconceqvens emellan min
i början af Riksdagen gjorde motion och
min tystnad i förevarande fråga* Jag anhåller
derföre, att få föra lil! minnes, det
min motion innefattade förslaget, att i alla
delar upphöja Bankens ränta till 6 procent,
men Ridderskapet och Adeln har redan
i ett föregående Plenum bestämt räntan
för lån på metalliska effecter till \ procent,
och det är således ingeninconseqvens,
om jag nu, sedan min motion icke vunnit
afseende , säger, att jag anser jordbruket
lika väl böra tillgodonjuta den låga räntan,
sorn Brukspalronerne,
Hans Éxcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af BancoUtskottets hemställan i dess
första Betänkande, alt räntan på nya lån
i BanCoDisconten och ProvinceLåneContoi
-
Den 3o November f. m.
163
ren från den t Januarii i83o må blifva,
likasom före 1823 års Riksdag, 6 procent
för år räknadt; och att i sammanhang dermed
del må Vara förbehållit, att om betydligt
af lånefonderne skulle till följd deraf
under de 2:ne första åren visa sig blifva
outlånt, beslut af BancoDiscontDirectionen
i samråd med BancoFullmägtige kan
vidtagas, att för nya lån från viss dag nedsätta
räntan, dock icke under 5 procent.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade gilla
BancoUtskottets, i dess senare Utlåtande,
gjorde tillstyrkande, alt ordinarie räntan
för lån mot borgen i BancoDisconten och
ProvinceLåneContoiren må bibehållas vid 5
procent, såsom den från sista Riksdag varit.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Då men in ga ine i
förevarande fråga äro så starkt delade inom
detta Hus, att det tyckes vara osäkert,
huru en votering kunde utfalla, skulle jag
till densammas förekommande vilja framställa
ett förlikningsförslag. Sedan det nemligen
blifvit upplyst, att två Stånd afgjort
frågan med bifall till Utskottets senare Utlåtande,
och saken derigenom är afgjord,
vågar jag hemställa, om icke de värde mot5i
II. 11*
Den 3o November f. ra.
ståndarne lill den åsigt jag delar, hvilka
alltså redan vunnit i liufvudsaken, ville låta
hero vid ett bifall af Ridderskapet och Adeln
till Utskottets första Betänkande, på det
de, som tappat hos Rikets Ständer, åtminstone
kunde trösta sig med att hafva vunnit
hos Ridderskapet och Adeln. Då detta
icke är någon vigtig principfråga, får jag
underställa, om det vore skäl att förspilla
tiden med en onyttig votering.
Herr Tham,'. Det synes mig häst, att
ju förr desto heldre afgöra saken genom
votering; ty jag kan för min del ej frångå
yrkandet af bifall till Utskottets senare Utlåtande.
Men jag anhåller, att till besvarande
ännu få upptaga en invändning, sora
förut blifvit gjord, den nemligen, att räntan
borde höjas för att erhålla en större Statsinkomst.
Detta synes mig vilja säga, att
man bör på de lånbehöfvande jordbrukarnes
bekostnad gynna capitalisterne, som ej
betala något till Staten, med undantag af
den stadgade Bevillnings-procenten, hvilken
de ofta veta att undandraga sig, och
hvilken icke eller här lärer kunna komma
i fråga, så att 6 procents Disconlränta i
sjelfva verket är högre, än den lagliga. Jag
tror att vi, oberoende af de öfrige Ståndens
beslut, bora ådagalägga, alt vi ej äro
bland dem, som vilja förtrycka jordbruket
och förstöra näiingai ne, för att gynna capitalisterne.
Den 3o No vem lier f. m.
165
Herr Munck af Rosenschöld: Om Ridderskapet
och Adeln bifaller Utskottets senare
Utlåtande, äro jemväl Utskottets premisser
bifallne, hvilka slå i öfverensstämmelse
med Herr Cederschjölds åsigt. Jag
vill derföre framställa ett annat förslag till
förlikning mellan de olika meningarne, nemligen
att Utskottets senare Utlåtande bi kalles
i hela sin vidd; Herr Cedershjöld vinner
då i premisserna; vi uti beslutet.
Herr von Troil: Ehuru jag anser det
vara oformligt, att till hufvudfrågan återföra
discussionen, sedan den en gång är
slutad, och proposition blifvit framställd,
utbeder jag mig likväl, då Herr Tham i
detta afseende föregått mig med exempel,
alt få besvara Herr Thams invändning, att
6 procent Discontränta skulle vara högre,
än den lagliga, emedan intet Bevillningsafdrag
kunde äga ruin, Jag ser nemligen
intet binder för Banken, att äfven medgifva
sådant afdrag å Disconträntan.
Herr Printzensköld: Jag vill endast i
anledning af Herr Thams i dess sista yttrande,
emot mig och andra, som våga vara
af annan mening än han, gjorda aposlrophering,
hemställa till honom, om Skaraborgs
Läns jordbrukare funnit sig särdeles
väl deraf, alt de genom den låga räntan
blifvit inlockade i Disconten till belopp af
flere 100,000 R:dr.
✓
i6fj ' Den 3o November f. ra.
Herr Rosenblad: Då Ridderskapets och
Adelns beslut, huru det än må fattas, ej
kan verka på saken, utan blott blifver en
enskild triumph för den ena eller andra
meningen, tager jag mig friheten hemställa
till bägge meningarnes anhängare, huruvida
de icke, till undvikande af votering,
skulle vilja tillåta en compromiss, och ingå
på den medelvägen, att bestämma räntan
till 5| procent.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande Yoterings-proposition:
Den,
som bifaller BancoUlskottets i dess
första Betänkande gjorde hemställan, att räntan
på nya lån i BancoDisconten och ProvinceLåneContoiren
, från den i Januarii
i83o blifver likasom före 1823 års Riksdag
6 procent för år räknadt; i sammanhang
hvarmed det likväl må vara förbehållit,
att, om betydligt af lånefonderne skulle,
till följd deraf, under de a:ne första åren,
visa sig blifva outlånt, beslut af BancoDiscontDirectionen,
i samråd med BancoFullmägtige,
kan vidtagas, att, för nya lån
från viss dag nedsätta räntan, dock icke
under 5 procent, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den 3o November f. m. 167
Vinner Nej, anses Ridderskapet peli
Adeln gilla BancoUtskoltels i dess senare
Utlåtande framställde tillstyrkande, alt ordinarie
räntan för lån mot borgen i Banco -  Disconten och ProvinceLåneContoiren må
bibehållas vid fem procent, såsom den från
sista Riksdag varit.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan ball’ lill
12 f. m., och befunnos vid voteringens slut,
klockan half till 1. e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, sorn följer:
Ja — 37.
Nej — 84-
I följd hvaraf, och sedan det olver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Tians Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalke.il
skapet och Adeln således beslutat, det ordinarie
räntan, för lån mot borgen iBnncoDisconten
och ProvinceLåneContoiren , borde
bibehållas vid 5 procent, såsom den från
sista Riksdag varit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtM ar skalken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
168
Den 3o November f. in.
2:0 Att vid Discontläns omsättning pä
jemna 6 månader, må, såsom hittills, fordras
en femtedels afbetalning efter ursprungliga
låncapitalet, samt i förhållande
derefter vid kortare omsättningstider till
och med tre månader, då af betalningen
följaktligen blifver en tiondedel; men alt
inbetalning, till ringare än detta sistnämnde
belopp, icke får äga runi, oaktadt omsättning
skulle sökas för kortare tid än
tre månader.
Herr Hjerta: Här förekommer den besynnerlighet,
att Utskottet föreslagit tvenne
slags respit-tider, nemligen en för lån
på 6 månader, och en annan för lån på
3 månader. Grunden för de så kallade respit-månaderne
i Banken har likväl endast
varit svårigheten för låntagare i aflägsna
landsorter, att verkställa remissen på en
gifven dag, och ett billigt afseende derpå,
att en låntagare, som råkade att förete ofullständiga
handlingar, icke derföre skulle förlora
sin lånerätt, utan äga tillfälle alt rätta
misstaget; jag kan ej finna annat, än att
samma respittid bör gälla för lånen på 6,
sorn för lånen på 3 månader. Jag anhåller
således om proposition, att respit-tiden,
likasom hittills, må förblifva 3 månader,
utan åtskillnad emellan lån på längre och
kortare tid, enär grunden för all beviljad
respit ej ligger uti en längre eller kortare
betalningstermin, utan endast i de omgån
-
Den 3o November f. m. 16g
gar, som föranledas af våra besvärliga communicalioner.
Utskotlets mening har förmodligen
varit, att på delta sätt söka motverka
lånens omsättning på kortare tid, oell
jag gör rättvisa åt Utskottets bemödande,
att göra allt möjligt för återförande af ordning;
men jemte det jag icke i principen
kan godkänna den bär vidtagne utväg, skulle
äfven olägenheter deraf uppstå i verkställigheten
genom ökadt bokhålleri.
Herr Rosenblad: Respit-månaderne leda
alldeles icke sitt upphof från någon afsigt,
alt lätta correspondencen för aflägset
boende låntagare, ty dertill äro anmaningsbrefven
ämnade; utan respit-månaderne härleda
sig ursprungligen från en välvilja bos
RiksDiscontDirectionen, som på eget bevåg
beviljade först dagars, och sedermera
i månads respit med lånens inbetalning,
intilldess vid 1818 års Riksdag en bestämd
respit-tid af 2 månader fastställdes, till följd
af den tillfälliga stockning i rörelsen, sora
då ägde rum. Då nu Utskottet icke tillstyrkt,
hvad sorn kanske varit riktigast, att
respit-månaderne belt och hållit borde afskaffas,
utan blott att respit-tiden borde
inskränkas till 1 månad för lån, som äro
ställde på kortare betalningstermin, än 6
månader, hvarigenom åtminstone till någon
del kan förekommas det oskick, att Discontlån
genom omsättning på kortare tider
bibehållas vida utöfver den fastställde liden,
170 Den 3o November f. ni.
tior jag, att Utskottets förslag är väl grun-,
dadt, oell tillstyrker derföre bifall till senare
Utlåtandet,
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedtj
Gustaf: Jag hemställer till Herr
Hjerta, om icke frågan rörande respit-månaderne
tillhörer den tredje eller nästföljande
punkten i Utskottets Utlåtande, och
om icke öfverläggningen nu bör inskränka sig
till andra punkten, sorn blifvit föredragen.
Herr Hjerta: Det är ett fullkomligt
misstag af mig begånget; och jag uppskjuter
derföre att yttra mig vidare, intilldess
tredje punkten förekommer,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bifall
åf hvad BancoUtskottet i dess första
Betänkande hemställt, eller att lånen, såsom
hittills, ställde på högst 6 månader,
må kunna, under oförminskad säkerhet för
DiscontVerket, omsättas hvarje 6:le månad ,
mot afbetalning af en femtedel å primitiva
ca pi ta let; men att i sådant afseende för
nya lån, sorn från i83o års början blifva
plgifne, den gi undsatts må antagas , att
minst femtedelen ovilkorligen skall erläggas,
äfven när omsättning sökes för borstare
tid än 6 månader,
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
Otti Ridderskapet och Adeln behagade gilla
Den 3o November f. m.
Utskottets i dess senare Utlåtande gjorde
tillstyrkande, att vid Discontlåns omsättning
på jemna 6 månader, må, såsom hittills
fordras, en femtedels afbetalning efter
ursprungliga låncapitalet, samt i förhållande
derefter, vid kortare omsättningstider
lill och med 3 månader, då afbetalningen
följaktligen blifver en tiondedel; men att
inbetalning, till ringare än detta sistnämnde
belopp, icke må äga rum, oaktadt omsättning
skulle sökas för kortare lid än 3
månader.
Bifölls,
3:o Att tvenne så kallade respit-mänader,
till omsättning efter förfallodagen, må
bibehållas endast för de lån, sorn varit ställda
och skola omsättas på fulla 6 månader;
meri att der lån sökes eller omsättes på någon
kortare tid, ej mera än en respit-månåd
mä, vid framtida omsättning deraf,
begagnas,
Friherre Cederström: En värd Talares,
Herr Rosenblads, påstående, att respit-må»
naderne leda sin uppkomst från gamla RiksDisconten,
är icke riktig; ty före 1818 var
det endast stadgadt, att flen, sorn verkställde
omsättningen inom 8 dagar efter förfallotiden,
slapp erlägga öfverränta, men.
någon prescriplion för sjelfva omsättnings»
rätten fanns icke, och det var först vid
nyssnämnde års Riksdag det beslutades, att
Den 3o November f. m.
omsättningsrätten skulle förverkas af den,
hvilken icke inora tvänne månader efLer
förfallodagen hade verkställt, omsätt ningen..
Deri ligger skillnaden mellan st ad g a nd erne
före och efter 1818 års Riksdag. Men
att nu vidtaga någon ändring uti den respit-tid,
sora hittills ägt rum, tror jag icke
kunna stå tillsammans med provinsernas bestånd,
och jag förenar mig derföre med
Herr Hjerta deruti, att respit-månaderne
må, såsom hittills, bestämmas till tvänne
för alla Discontlån, ehvad de äro ställde
på 3 eller 6 månaders betalningstid.
Herr Hjerta: Jag anser, alt det i synnerhet
är med billigt afseende på Cautionisternes
ställning, sorn man icke bör inskränka
respit-månaderne. Jag finner det
afven oformligt, att stadga två månaders
respit-lid för lån på sex månaders betalningstermin,
men endast en månad för lån
på hälften kortare tid, hvilket är alldeles
principlöst, och snarare borde vara tvärtom,
i händelse någon skillnad mellan de
olika lånen skall göras. Men jag kan ej
annat än afstyrka all sådan skillnad, dels
emedan de aflägsnare provinser, hvarifrån
remissernas ordentliga gång ofta uppehälles
genom inträffande omständigheter, deraf
skulle få olägenheter, och dels emedan
BancoDisconlen säkerligen, till följd af ett
sådant stadgande, skulle nödgas antaga en
ny tjensteman för bokföringen, helsi hvar
-
Den 3o November i', m.
je omsättning i böckerna upptages såsom
nytt lån; ty det. Lii Iver då nödvändigt, att
vid indrifvandet af hvarje lån hålla särskildt
reda på, huruvida det löper med en
eller två månaders respit-lid.
Herr Rosenblad: Jag beklagar, att jag
icke har handlingar här lill hands för att
öfvertyga Friherre Cederström om sitt misstag,
och rigligheten af det förhållande jag
förut uppgifvit. I afseende på Herr Hjertås
senaste yttrande, får jag åter förklara,
att ehuru jag finner det alltför origtigt, att
bibehålla bruket, att i böckerne upptaga
hvarje omsättning såsom nytt lån, kan detta
likväl icke verka på den nu ifrågavarande
saken; ty oberäknadt att anteckningar
i böckerne alltid finnas, huru stort primitiva
lånet varit, och man således utaf afbetalningarne
kan sluta till den betalningstermin,
hvarpå lånet blifvit stäldt, kan detta
jemväl genast inhemtas af sjelfva skuldsedeln,
som visar, huruvida lånet är stäldt
på tre eller sex månaders betalningstid,
och således löper med en eller två respitmånader.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag tror,
att man i detta, likasom i amira fall, ej
bör företaga någon ändring, som icke är
af behofvet påkallad eller föranledd af gällande
skäl. För min del skulle jag, i händelse
någon förändring i förevarande afse
-
i74
Den 3o November f. m.
ende borde äga rum, anse den principen
rigtigare, alt meddela dess längre respiltid,
ju kortare den betalningstid är, på
hvilken länet blifvit stäldt, än den motsatta
princip, som Utskottet antagit; men
jag förenar mig dock med Herr Hjerta deri,
att ingen skillnad i respit-tiden för de olika
lånen må äga rum.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste värde talarens yttrande, vill jag blott
erinra, att, på sätt hittills tillgått, har en
låntagare, som omsatt sitt lån på kortare
tid, och velat begagna respit-månaderne
till fullo, kunnat behålla sitt Discontlån i
7 år, om jag rätt minnes; och jag hemställer,
om icke sådane missbruk böra förekommas?
Herr
Hjerta: Det missbruk Herr Cederschjöld
omnämnt är redan förekommit
genom det beslut, som i näst föregående
punkt blifvit tagit, att intet lån får omsättas
på mindre än 3 månader. Respitmånaderne
blifva således inalles 20, och
längsta tiden, hvarunder ett lån kan bibehållas,
blifver omkring 4 är, i stället för
7. Jag får likväl tillägga, att fruktan för
detta slags missbruk är grundad mera i
inbillningen; ty jag har åtminstone på länge
icke funnit att någon begagnat respitmånaderne
för sådant ändamål.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag är
l
Den 3o November f. m.
förekommen af Herr Hjerta, och får blott
tillägga, att här icke varit i fråga, huru
länge ett Discontlån kan bibehållas, utan
huru lång respit-tid man, med iakttagande
af billighet och rättvisa, bör bevilja.
Det borde vara nog, att en del Låntagare
behöfva ifrågavarande respil-månader.
IIans E.xcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition å BancoUtskottels
i dess första Betänkande afgifne
hemställan, att 2:ne så kallade ReSpit-månader
må bibehållas för Låns omsättning
efter förfallodagen; men att sedan
denna tid förflutit, omsättning ej må tillåtas,
Bifölls,
Jj:o dit straffränta må, på sätt hittills
skett, beräknas med 3 procent utöfver
ordinarie räntan, för län, som ej, senast
14 dagar efter förfallotiden j blifvit
omsatt eller inbetaldt,
Herr Rosenblad: Jag får erinra, att
Utskottets i dess första Betänkande afgifne
förslag till 2 procents straffränta stod i
sammanhang med förslaget om ordinarie
räntans upphöjande till 6 procent; men
jag hemställer, om det nu mera finnes något
skäl alt bestämma öfverräntan inalles
till 7 procent och sålunda gynna oordentlighet
i liqviderna. Det skulle mer än hittills
hindra tillgångarnes tillräcklighet. Jag
iy6
Den 3o November f. m.
anhåller derföre vördsamt om proposition
till bifall uf Utskottets senare Utlåtande.
Herr Munck af Rosenschöld: Herr Rosenblad
har sagt, att det icke funnes någon
enda anledning till öfverräntans nedsättning.
Jag vill likväl uppgifva en anledning,
af det slag, som den värde talaren
plägar godkänna, nemi. att ingen öfverränta
tinnes antagen i något annat land.
Vi äro bos oss så vane, att se gäldbundne
behandlade som brottslingar, att man icke
ens dragit i betänkande att kalla den ifrågavarande
öfverräntan för straffränta, och
att göra DiscontDirectionerne till MoralInstituter
för låntagare, utan att man besinnar,
att om låntagaren sjelf har fordringar
hos andra, men heldre betalar öfverränta
i Disconten, än utpressar dessa fordringar
hos sina gäldenärer, eller ock först
vill betala de enskilte långifvare, som ingen
öfverränta taga, utgör detta snarare en förtjenst,
än ett straffvärdt förhållande. Jag
kan derföre icke heller godkänna, att Disconternes
öfverränta höjes vidare, än till
den lagliga eller sex procent; ty de dryga
lagsökningskostnaderne och förlusten af
omsättnings-rätten innebära ett tillräckligt
straff för dröjsmålet. Jag skall likväl åtnöja
mig, att till Protocollet hafva framställt
min tanka, ulan att vidare yrka derpå
eller den nedsättning, hvartill Utskottets
-
Den 3o November f. m. 177
tets forsta Betänkande kunde föranleda. Dock
får jag tillägga, att öfverräntan i synnerhet
blifver erlagd af den mindre förmögne och
1'ordbrukande klassen, som mest får vidkännas
de dryga anslag och den bevillning
på synbar förmögenhet, som här blifvit beslutade,
och att en hög öfverränta alltså
icke står väl tillsammans med dessa beslut.
Emedlertid vill jag, som sagt är,
icke yrka proposition på någon nedsättning,
sedan ordinarie räntan förblifvit oförändrad.
Herr Rosenblad: Till svar å Herr Munck
af Rosenschölds anförande, att straffränta
icke finnes i något annat land, får jag hemställa
till honom, om något annat land äger
en så oordentlig Discontrörelse, som vårt,
med omsättningar och respitmånader. I andra
länder äro Discontlån ställde på högst
go dagars betalningstid.
Herr Tham: Om man kunde taga för
gifvet, att endast en verklig förlägenhet hindrade
låntagarne från ordentlig liqvid, skulle
jag förena mig med Herr Munck af Rosenschöld
om nedsättning i öfverräntan; men
då dessa oordentligheter ofta härröra från
slarf eller illvilja hos låntagarne, tror jag
det vara nyttigt, att bestämma öfverräntan
till 3 procent, på satt Utskottet i dess sednare
Utlåtande föreslagit, särdeles sora lilL
5i
H. 1.2
178 Den 3o November f. m.
gäng derigenom beredes för Disconten, alt
ersätta de förluster den gör på dåliga utlåningar,
hvilka Directionen äfven med den
största försigtighet aldrig helt och hållit
han förekomma, och hvarigenom fonden
annars skulle förminskas.
Herr Hjerta: Sedan Herr Munck af
Rosenschöld förklarat, alt han icke yrkar
proposition å öfverräntans nedsättning, utan
blott vill hafva till Protocollet antecknad sin
mening, att en lindring i detta afseende
bunde äga rum, synes det mig öfverflödigt
att vidare orda om delta ämne. Jag vill
likväl erinra, att straffräntan icke tillkommit
i ändamål alt DiscontDirectionen skulle
derigenom inverka på låntagarnes moralitet,
utan såsom en naturlig följd af lagarne
för namncrediten. I alla länders vexellagar
finnes ock infördt, att försummad betalning
åtföljes af högre ränta; ty om crediten
å ena sidan är nyttig, kan den å andra
sidan lätt blifva vådlig, om den icke ordentligen
begagnas. Jag tillstyrker derföre
för min del bibehållande af den öfverränta,
som år i8a3 bestämdes, på det man
må äga något band på inbetalningens ordentliga
fullgörande; och jag tror, såsom
Herr Munck af Rosenschöld sjelf nyss yttrade
sig, att man i detta, liksom i andra
fall, bör vara belåten att qvarblifva vid
livad som är, så länge icke behofvet påkallar
något nytt, på det man ej må för
-
Den 3o November fl 17g
villa allmänheten, sorn icke alltid är i tillfälle,
att göra sig underrättad om de vidtagne
förändringarne.
Herr Munck af Rosenschöld: Herr Rosenblad
har icke kunnat bestrida, att straffränta
ej finnes i något annat land; och hvad
angar det Herr Hjerta anfört om vexel-lagarne,
så är förhållandet dermed helt annat,
än med lagarne för lån, hvarom här
är fråga. Man vill äfven genom öfverräntan
bereda större tillgångar för BancoDisConteiij
men emot delta skäl beböfver jag
blott erinra, att öfverränlan erlägges i allmänhet
af de minst förmögne. Det mest
talande skäl, för öfverräntan, säges vara,
att låntagare derigenom skola tvingas till
ordentlighet; men detta ändamål vinnes
tillräckligt genom skyldigheten att efter
respit-månadernes förlopp inbetala hela lånet
Utan otnsättningsrätt, samt äfven, och
i synnerhet för mindre lån, genom lagsöknings-
och ntmätningskostnaderne. Öfverl’äntan
kommer utomdess ofta mest Ombudsmannen
till godo, som förskjuter omsättningssumman.
Jag vill dock icke yrka proposition
på min mening, utan lalér bero
vid bifall lill Utskottets senare Utlåtande,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å BancoUtskollets i dess första Betän
-
5i H.
180 Den 3o November f. m.
lande afgifne förslag, att straffräntan mätte
beräknas med 2 procent, utöfver ordinarie-räntan,
för lån, som ej, senast 14 dagar
efter förfallotiden, blifvit omsalt, eller
inbetaldt.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
antaga Utskottets i dess senare Utlåtande
gjorde tillstyrkande, att straff-räntan skulle,
på sätt hittills skett, heräknas med 3
procent utöfver ordinarie-räntan för lån,
som ej senast »4 dagar efter förfallotiden
blifvit omsatt eller inbetaldt.
Ropades Ja.
Att den assignerings-rättighet pä Banken,
till ett belopp af högst En million R:dr
tillhopa, som under tvenne särskilda benämningar
blifvit vid 1818 och i8%3 årens
Riksdagar förbehållen Kongl. CommerceCollegium,
får, såsom hittills, fortfara,
mot beräknande af 3 procens ränta för
hvad som derå, i mån af behofvet, begagnas.
Att assignerings-rättigheten för JernContoir
et, till ett belopp af högst 600,000
R:dr, än vidare fortfar, i enlighet med
de vid 1818 och i8a3 årens Riksdagar gifva
stadganden, mot beräknande af 3 procents
ränta för hvad som derå, i mån af
behof vet, begagnas.
Den 3o November f. ni.
Dessa tvenne punkter blefvo, hvar för
sig, af Ridderskapet och Adeln bifallne.
Angående en på upplåningar grundad
Discontering för Handeln
och den större Rörelsen,
a') Rörande Upplåningen m. m.
1:0 Att Banken må tillåtas upptaga
lån mot Obligationer till högst tre procents
ränta , under ömsesidigt förbehåll affyra
månaders uppsägning, och med vilkor, att
räntans beräknande pä uppsagdt lån genast
efter förfallodagen upphör.
Grefve Björnstjerna, Magnus, anförde
skrifteligen:
Det för rörelsens lifvande så nyttiga
förslag, att medelst upplåning af ofruktbara
Capitaler vinna tillgångar för alt belåna
Invisningar och Vexlar, samt sålunda
tillvägabringa en HandelsDiscont, synes mig
förtjena all uppmärksamhet, men som intentioner,
ehuru välmenande de äfven må
vara, tjena till intet, om ej verkställighet
kan äga rum, anser jag Utskottets förslag
böra undergå betydande modificationer, om
det åsyftade föremålet möjligen skall kunna
uppnås.
Creditpapperens garanti består antingen
uti
invexling a vista mot gångbart mynt, då
räntan kan vara låg;
Den 3o November f. m.
eller uti
inlösen a termino,, med viss årlig amortis-*
sementj
eller i
öppen möjlighet att på Beursen efter cours
försälja obligationen, i hvilka 3:ne fall
räntan måste närma sig till Landets gång^
bara räntefot.
Föremålet för det förra slaget Creditpapper
är att sätta i omlopp dels Cassa-be-*
hållningar, dels Jluctuerande Capitaler.
Föremålet för det senare slaget Cre>?
ditpapper, är att begagna stående Capitaler.
Men som andra Capitaler ej finnas, än
antingen fluctuerande, eller stående, måste
det Creditpapper, som för dess långa upp-»
sägnings-termin af 4 månader icke kan begagna
de fluctuerande Capitalerne, och som
för dess låga ränta af 3 procent ej kan begagna
de stående Capitalerne, vara fullkomligen
ändamålslöst, och uppte ett verkligt
oling i Creditväsendets historia.
Utskottet, som troligen insett denna de
föreslagna Qbligationernes märkliga bristfälfällighet,
har sökt afhjelpa densamma medelst
dem gifven belåningsrätt i Banken elter
fulla Capital-beloppet; Utskottet har härigenom
fallit i en annan olägenhet, till och
med vådligare för Bankens säkerhet, än Obligalionernes
inlösen a vista,, nemligen följande:
-
Den 3o November f. m.
i83
Banken upplånar 3 Millioner BancoSedlar
mot utgifne 3-procents-ObIigationer.
Banken utlånar samma 3 millioner mot
invisningar.
Hvad som influtit till Banken, är sålunda
Ater utlånt
Men nu komma Obligations-innehafvarne,
hvilka enligt förslaget hafva rättighet
beläna sine Obligationer till fulla Capitalbeloppet;
de fordra denna belåning, hvilken,
i afseende å Obligationernes långa
uppsägningstid, af 4 månader, oftast måste
komma i fråga.
Hvarmed skall Banken verkställa denna
belåning? De upplånade 3 millioner
BancoSedlar hafva redan åter blifvit utlånade
mot Invisningar; ingen annan tillgång
återstår således, än prägling af nya
Baneosedlar till Obligationernes belåning,
utöfver det för Banco-sedelstocken fastställda
maximibelop af 2g millioner R:dr.
Bankens säkerhet löper visserligen ingen
fara härigenom; ty den äger Invisningar
lill ett motsvarande belopp, men proportionen
mellan Silfverfonden och Bancoscdelstocken
blifver rubbad, hvilket möjligen
skulle kunna inverka på realisationen
och medföra andra olägenheter.
*) ”Icke mer stall upplånas, än som i förestrifven
låneväg åter kan utgå.”
• r
184 Den 3o November f. ra.
Detta bevisar ytterligare, att det föreslagna
systemet är falskt, och att låg ränta
med lång uppsägningstermin icke låter
förena sig i ett och samma Credit-pupper.
Skall Banken vid sin upplåning begagna
de fluctuerande Capitalerne, måste dess
ntgifne Obligationer ställas till inlösen a
-vista; då räntan kan vara låg (till och
med 2 procent).
Skall Banken till sin upplåning begagna
stående Capitaler, måste räntan närma
sig den gångbara, då Obligationerne kunna
antingen sättas på längre uppsägningsterminer,
eller, hvad klokare är, ställas
i fond-system, nemligen ouppsägbare_, med
uppköp på Beursen af en för ändamålet
afsatt Amortissements-fond. Det senare slaget
af Credit-papper är högst deplaceradt
i Banken, och i synnerhet deplaceradt i en
Bank, som ämnar realisera.
Resumeen af hvad jag haft äran anföra
är följande:
Skall föremålet med en HandelsDiscont
vinnas, måste de dertill erforderlige
medel upplånas uti Obligationer, ställde
till inlösen a vista; då räntefoten bör
vara mindre än 3 procent.
Härigenom förfaller belåningen i Banken
, som blottställer mera dess säkerhet,
än inlösen a vista_, ty denna kommer föga
alt begagnas, då belåningen deremot, i följd
Den 3o November f. m.
!85
af den långa uppsägningsterminen, mycket
kommer att tillitas.
Skulle någon våda för öfrigt befaras
af den temporaira rubbning mellan silfver
f o n d e n och Bancosedelslocken, hvilken
i båda fallen måste inträffa, ehuru mindre,
om Obligationerne äro stälde till inlösen
a vista, än om de erhålla belånings-rättighelen,
torde det till upplåning föreslagne
Capital kunna inskränkas till i| million,
hvilken summa jag anser tillfyllestgörande
för Handelns vanliga transacliouer i invisningsväg
hos oss.
Herr Ribbing uppläste följande:
Då det bör medgifvas, att det kan vara
temmeligen likgilltigt för en Bank, att afväga
den utelöpande sedelstockens förhållande
till den reela fonden, i ett land med.
förmögenhet, blomstrande näringar och en
deraf följande öfvervigt i handeln, är med
detsamma erkändt nödvändigheten af noggrannhet
i denna afvägning, der, hvarest
föga något annat bibehåller sitt rätta värde,
än sjelfva det metalliska myntet. Statsoch
BancoUtskolten tyckas ock, med all
sorgfällighet, hafva velat iakttaga detta, då
de bestämt till grund för realisationen, att
-|:delar af sedel-rörejse-capitalet skola när
som helst kunna med silfver invexlas. Med
afseende härå och för att icke för mycket
störa detta förhållande genom fastighets
-
i86
Den 3o November f. m.
och vavu-belåningen, hvarvid sedlar utgifvits
utan Silfverfond, har BancoUtskoltet
inskränkt dessa lån inom vissa gränser,
hvilka dock för det mesta, inom detta Riksstånd
åtminstone, blifvit öfverträdda. Vid
ett sådant förhållande torde det derföre va-?
ra angeläget tillse, om icke här, Utskottet,
vid dess eget förslag till en lånerörelse på 3
millioner, öfverskridit den för realisationen
af Ständerne redan antagne grund. Utskottets
eget förslag lyder så: ”Alt Banken tillätes
upptaga lån mot Obligationer till högst
3 procents ränta,” och i de följande puncterne
utvecklas vidare hurn dessa upplånta
penningar åter skola utlånas. Banken utgifver
således först Obligationer på de upplånte
penningarne, hvilkas (nemligen obligationernes)
gångbarhet i allmänna rörelsen
det vore så mycket mera orätt att betvifla,
som dessa Obligationers begagnande medförer
ett premium af 3 procent. Sedan
utlånar Banken sjelfva de penningar,.hvart
före Obligationerne utgifvits, och då är det
ju gifvit, att sedel rörelse-capitalet, till det
emot upplåningen svarande belopp, är fört
dubbladt. På det ingen, sorn sjelf saknar
erfarenhet, mätte betvifla Obligationernes
blifvande gångbarhet, lika med eller rättare
bättre än de andre sedlarne, får jag
här uppläsa hvad Utskottet sjelf yttrat om
dylika Obligationer pag. 71) senare Utlåtandet:
(Utskottet har, för dess del, trott,
att i detta, som i andra fall, erfarenheten
Den 3o November f. ra.
torde kunna anses som säkraste ledaren,
&c.) ”att de utfärdade Obligationerne kunnat
i större liqvider beqvämligen användas
såsom conlante penningar, och lika väl som
desse till enskild man utlånas,” m. m.;
som Utskottet yttrar till bevis på fördellen
af detta slags rörelse-medel. Det är
sannt, att dessa nya sorts sedlar kunna
icke uppvisas till utbekommande af silf-»
ver, men de minska behofvet af andra sedlar
i allmänna rörelsen, hvilket behof är
påräknadt i realisations-planen, då man vå-»
gat sig bestämma utelöpande sedelstocken
tre femtedelar större än silfverfonden. Har
man icke behof af sedlarne i allmänna röreisen,
utan då begagnar annat sort rörelse-medel,
Obligationer, som lönar sig 3
procent bättre, så skall ett motsvarande belopp
sedlar uppvisas i Banken till utbekommande
af silfret, med hvilket ock någon
rörelse, såsom med annan vara, torde
kunna bedrifvas, eller ock af skrinläggande
helt simpelt kunna gifva en möjlig
vinst. När man har baserat Realisationen
på ett sedelstockens förhållande till Bankens
reela fond, som 8 till 5, så önskade
jag, att man icke genast, och innan ännu
fastställelse härå är vunnen, förändrade denna
grund. Hvem inser icke den goda meningen
med Utskottets förslag att skaffa
Capitaler till rörelsens liflighet och förökande;
men ruin öfvertygelse är, att dessa
skola komma af sig sjelfve i samma
i88
Den 3o November f. tn.
mohn, som vi göra realisationen säker och
osviklig; och ett stadigt system i Statshushållningen
derjemte införes. Man talar om
correctivet af de korrta uppsägningstiderne
på dessa slags lån; men detta förtages ju
derigenom, att man gör nytt lån vid förfallotiden,
hvilket måtte vara så mycket
lättare, som det ej fordras mera, än att
dikta en handelstransaction, hvarpå de vexlar
utgifvas, som skola utgöra Bankens säkerhet
för desse slags lån. — Särdeles skall
detta inhetalande och upplånande lätt ti 11—
vägabringas af dem, som ho nära intill den
ort, hvarest rörelsen bedrifves. — Anstalten
skall således egenteligen komma dem till
godo. Men Utskottet synes sjelf hafva, på
det aldra tydligaste, ådagalagt denna fördel,
derigenom, att Utskottet utsatt rättighet
för Obligations-innehafvare, att sjelfve
belåna desse Obligationer. Mot denna belåningsrätt,
i och för sig sjelf betraktad,
kan dock så mycket mindre vara något
att anföra, som Banken ej borde anses kunna
få säkrare pant än egne Obligationer, och
faran af sedel-rörelse-capitalets förökande,
genom desse Obligationers insättning i Banken,
vore till så stor del, som den skedde,
försvunnen; dock finnes häraf ljusligen,
att en capitalist, på detta sätt, genom blotta
uppvisandet af sitt capital, och att han
ti 11 by ler sig Obligationer, erhåller 3 procent
i vinst. Desse använder han i sin
rörelse, som gifver honom 6 procent, ©ch
Den 3o November f. m.
har dertill 3, som gör g. I sanning kan
man tro, att någon capitalist, eller hvilken
som blott kan få Jana penningar att
uppvisa, skall försumma ett sådant tillfälle.
Jag klandrar dock ingalunda det senare
tillägget om rättigheten att belåna
Obligationerne, emedan jag ej tror, att det
orätta ligger deruti. Man lärer dessutom
noga akta sig för att lill pant insättta 3-  procents-Obligalionerne, som gå i handel
och rörelse bättre än andra sedlar, för att
få låna de, som i rörelsen äro sämre, så
länge man äger att, för blotta Discontreversaler
på namn, få göra de lån af vanliga
sedlar, man önskar. Det enda sanna correctiv
jag erkänner, är BancoStyrelsens rättighet,
att indraga hela denna låneanstalt,
när så nödigt pröfvas; men som denna indragning
af 3 millioner Sedlar eller Obligationer
förutsätter en BancoStyrelsens egen
fruktan för Bankens beståndså hemställer
jag, om icke deruti ligger en större
våda för densamma, än som skulle svara
emot hela indragningens verkan, till förmån
för Bankens Credit, utom det högst
ofördelaktiga på allmänna rörelsen, som
en så plötslig ingragning skulle åstadkomma.
Och jag skulle tro, att man aldrig
blott derföre borde öppna möjligheter för
sådane olycklige snörpning-systemer, af hvilka
man har färskt minne, sedan Götha Canal
och Matmo Discontrörelser indrogos.
Jag vågar, i anledning af hvad jag anfört,
190 Den 3o November f. mi
således motsätta mig förslaget, såsom innefattande
både en oförsigtig utsläppning
af 3 millioner sedlar och en skakning i
förhållanderne emellan enskilda borgenärer
och gäldenärer, hvarpå de sednare, såsom
vanligt, skola blifva lidande. Jag vågar
vidare protestera emot förslaget, emedan
Banken, som ingalunda kan undvara sin
vinst, skall, genom Obligationsutgifningen,
hafva en årlig förlust af 3 procent, då man
nemligen betraktar, att Banken i enkel låneväg
kunnat, med lika liten risque, i stället
utgifva simpla sedlar, utan ränta, för
denna summa. Och ändteligen protesterar
jag emot Disconterings-förslaget derföre,
att det skall befordra oärligheten att dikta
vexlar, som icke finnas att tillgå. Man påminne
sig härvid, huru UllDisconten bar
fått gifva lån på Ullhandel, som aldrig
existerat, mer än på papperet. Jag har
sjelf vid försäljning af ull mer än en gång
blifvit ombedd att skrifva försäl jningssedlar,
det jag försålt mera ull, än jag verkeligen
gjort, men min underlåtenhet alt
göra detta, bar ingalunda försatt köparen i
förlägenhet, att ju icke han fått hvad han
önskat, af annan person, som varit min*
dre noggrann. Med ett ord, dessa vexlar
blifva icke annat ari vanliga Discont-reversaler,
der borgesinännen kalla sig köpare
toth 'säljare af varor, som aldrig funnits,
liksom hela anstalten blott skulle bli en
BisConlanstalt, grundad på sedelutgifning,
Den 3o November f. m.
oell på personella crediten, om hvars förvirrade
ställning alla tala, men på hvilken
man ändock synes vilja bygga, när det är
fråga om att lägga den till grund för anstalter,
som skola göra henne ännu mera
Förvirrad. Jag anhåller om afslag å Utlåtandet»
Friherre
Boye: Innan jag ingår i framställning
af de anmärkningar jag för egen
del har alt göra vid Utskottets förslag till
den nya Upplånings-anstalten, anhåller jag
att få bemöta ett och annat yttrande af de
tvenne siste värde talarne. Grefve Björnstjerna
li3r sagt, att BanCoObligationernes
beläning är en fördubbling af sedelstocken;
och han har rätt deri. Ty då den upp*
lånta sedelmassan först utgår i rörelsen i
låneväg, och Bankens för denna sedelmassa
utgifne Obligationer å nyo emot sedlar kunna
belånas, är det naturligt, att en dubbel
qvantitet sedlar blifver utsläppt. Jag understödjer
således denna anmärkning till
den påföljd, att jag afstyrker BancoObligationernes
beläning. Då jag alltså gifver äfven
Herr Ribbing rätt, så vidt han instämt
häruti, kan jag deremot icke fatta, huru
han uti den ifrågavarande upplånings-anstalten
kunnat finna ett undergräfvande af
realisationens grunder; ty realisationen är
grundad på ett visst belopp sedlar i förhållande
till Bankens reela fond, och då,
med undantag af BancoObligationernes be
-
IQ2 D en 3o November f. m.
läning, sedelstocken icke genom upp- och
utlåningen hvarken ökas eller minskas med
en enda 12 sk., vet jag sannerligen icke,
hvad verkan anstalten kan hafva på realisationen.
Herr Ribbing har ock framställt
en sann satts, hvarifrån jag kommer till
en motsatt slutsatts. Herr Ribbing har nemligen
sagt, att BancoObligationerne skulle
minska behofvet af Bancosedlar och delta
är rigtigt; men då Herr Ribbing deri sett
ett ondt, måste jag bestrida honom. Ty
jag kan icke fatta, hvad ondt det ligger
deri, att öka rörelse-capitalet, då det kan
ske utan att öka sedelstocken. — Jag begifver
mig nu till mina egna anmärkningar.
Vid den destination för den nya anstalten,
som är antydd uti rubriken till
Utskottets förslag, får jag anmärka, att jag
icke anser det vara rigtigt, att på förhand
bestämma dess ändamål tili en HandelsDiscont.
Jag tror det vara bättre, att
öfverlåta till BancoStyrelsen rättighet att
använda de upplånte summorne i de låneafdelningar,
der de bäst behöfvas; ty det
är icke rätt, att bereda en ny tillgång för
den ena näringen, under det de andra måhända
komma att lida brist, och det är behofvet
ensamt, som bör bestämma lånerätten.
Då för öfrigt hela anstalten kommer
att bero på Capitalisternes begärlighet, att
utlemna sina capitaler tili Banken, och detta
kan vara ganska problematiskt, skulle
jag tro det bästa vara, alt lill en framtida
-
Den 3o November f. m.
da erfarenhet öfverlemna ett närmare bestämmande
af vilkoren för den ifrågavarande
upp- och utlåningen; det vill säga
om räntan bör vara 3, 3 eiler 4 procent
om uppsägningstiden bör vara 3, 3 eller
4 månader, o. s. v., samt att man under
tiden uppdrager åt BancoStyrelsen, att uppgöra
dessa saker på sätt, som för ändamålet
kan finnas lämpligast. Jag begär alltså
proposition till afslag å den delen af Utskottets
Utlåtande, hvari en särskild belåning
för BancoObligationerne blifvit föreslagen
, samt för öfrigt den förändring i Utskottets
förslag, att räntan för upplåningen må
bestämmas till högst 3 procent, och uppsägningstiden
till högst 4 månader, men att de
närmare beslämroelserne derunder må i bägge
hänseenden anförtros åt BancoFullmägtiges
bedömande och omtanka.
Herr Rosenblad: Med tacksamhet ser
BancoUtskottet sin välmening erkänd, då
Utskottet uti ett land, der under 160 år
Bankrörelsen aldrig gått på naturlig väg,
försökt göra början till införande af en
rigtig Disconti örelse, i stället för den hittills
öfliga rörelsen, hvilken till stor del varit
ställd på fastighets-belåning, och hvars
Discontmässighet i öfrigt hvar och en af
föregående discussioner lärer finna. Utskottet
har sökt tillvägabringa en Discontrörelse
för näringarnes dagliga behof Många
anmärkningar hafva dervid blifvit gjor5i
H. i3
Den 3o November f. m.
de; men jag behöfver, till besvarande af
en stor del deraf, blott citera Utskottets
Utlåtande, sorn efter vanligheten dels icke
blifvit läst eller rigtigt uppfattadt, dels icke
af de värde Talarne hålles till hands. Om
Friherre Boye läst rubriken till slut, hade
han funnit, att han misstagit sig om ändamålet
med den ifrågavarande Inrättningen;
ty der står icke en Discontering ensamt
för handelnutan för handeln och
den större rörelsen. Det är också gifvet,
att det är handeln, sorn egentligast är i
behof af en lånerörelse utan omsättning;
men de öfrige näringarne vinna derpå i
samma mon sorn handeln, genom lättade
utvägar till uppköp och afsättning, och genom
alla resoursers större tillgänglighet. Ett
annat misstag har äfven blifvit begånget af
Friherre Boye och deladt af Grefve Björnstjerna,
angående BancoObligalionernes belåningsrätt.
Jag medger likväl, att Utskottet
måhända uttryckt sin mening mindre
tydligt; men då Utskottet i fyra punkter
upptagit de Documenter, hvilka såsom hypothek
för lån i denna låneanstalt kunna
antagas, och deribland omnämnt BancoObligationerna,
skulle jag tro, att ingen
annan slutsatts häraf borde kunna dragas,
än att BancoObligationernes belåningsrätt
blifver densamma, sorn andra antagliga Documenters,
det vill säga, att de blifva belånade
endast så vidt något finnes att utlåna,
utan att de äga någon ovilkorlig rätt
Den 3o November f. m.
till belåning. — Jag beger mig vidare till
besvarande af Herr Ribbings anförande,
sorn, näst ett märkvärdigt Memorial från
PresteStåhdet, innefattar den prydligaste
Stereotypupplaga för ett strypsystem, som
iman kan länka sig. BancoUtskottet har
satt en gräns för det motsatta systemet af
Sedelutgifning utan fond, som förstör myntet;
men Utskottet har å andra sidan icke
Velat undandraga näringarrie den hjelp de
Sjelfva kunna skaffa sig, och det lärer icke
eller stå i deri värde Ledamotens förmåga
att hämma den enskilda credilen. Jag hemställer
ock till Herr Ribbing, i likhet med
hvad Friherre Boye ganska rigtigt anmärkt,
huru proportionen mellan silfverfonden och
sedelstocken kan rubbas, då ingen enda ny
sedel utgifves. — Jag kommer nu till Grefve
Björnstjernas anmärkning, att, enligt Utskottets
förslag, hvarken fluctuerande eller
stående capitaler skola kunna upptagas. Jag
ber i anledning häraf, att få utveckla Utskottets
mening, och det sätt, hvarpå Utskottet
tänkt sig, att saken skall tillgå; samt
tror, att sakförhållanden i andra länder tillräckligt
utvisa, att Utskottet icke misstagit
sig i sina beräkningar. Det är en ofta erkänd
sak, att mycket penningar finnes liggande
i de Handlandes Byråer för påkommande
inköp, vexelköp och dylikt, samt
att sådana cassabehållningar äro större i
samma mån, som creditbristen är stor.
5i H.
igG Den 3o November f. m.
Det är dessa capitaler, som Utskottet påräknat.
Men, säger Grefve Björnstjerna, genom
upplåningens ställande på \ månaders
uppsägning, blifver det ej möjligt för Banken
att erhålla dessa capitaler, som långifvarne
endast vilja lemna ifrån sig mot
vilkor, att åter inom korrt tid kunna disponera
dem. Detta vore rigtigt, om rörelsen
skulle tillgå på sådant sätt, att Banken
först upplånade en viss summa och dermed
stannade, intilldess den blifvit utlånt,
för att derefter å nyo upplåna en summa,
samt utlåna den, och så vidare. Men jag får
erinra, att Banken kommer alt upplåna dagligen,
liksom den utlånar dagligen; och ehuru
detta förhållande måste variera under den
ena veckan emot den andra, skall dock något
dagligen inflyta, hvaraf följer, att de
handlande skola finna sin fördel i att insätta
i Banken mot 3 procent, ej blott hvad de
icke under närvarande misscredit våga anförtro
åt den enskilda rörelsen , och sjelfve ej
behöfva, förrän om 4 månader, utan äfven
hvad de behöfva inom 3 månader, enär
de endast behöfva gå till Banken för att
få sina Obligationer belånade intill förfallodagen,
så vidt tillgång der finnes. Skulle
åter Banken, i brist af medel, nödgas
vägra att under tiden lemna penningar, så
kunna de erhållas hos enskilde, som hafva
cassabehållningar i byrån; ty jag hemställer,
om något säkrare papper kan utbjudas
på Börsen, än en BancoObligation mot 3
Den 3o November f. m. 197
procent, som inom 2 månader eller ännu
korrt,are lid är fotfallen. Olägenheterna af
en längre uppsägning äro sali des inga. Deremot
skulle olägenheterna al en upplåning
a vista blifva ganska betydliga, och Lill
och med sådane, att om den nya DisconLen
derpå skall grundas, jag för min del
heldre instämmer med Herr Ribbing att
tillstyrka fullkomligt afslag; ty följderne
af en sådan upplåning skulle blifva alldeles
desamma som af ny sedelfabrication. Bankens
för närvarande utelöpande sedlar till
valeuren af 1000 R:dr och derutöfver uppgå
till ij million, och sedlarne på 5oo
R:drs valeur uppgå troligen till lika mycket
eller tillsammans 3 millioner, hvilka
genast skulle inströmma tili Banken, för
att utbytas mot de nya räntebärande sedlarne,
under det att ett lika belopp andra
sedlar utgick i låneväg i rörelsen, der ingen
lucka för deen blifvit öppnad. — Jag
får på dessa skäl yrka bifall till Utskottets
förslag, och får tillika hos dem, som önska
en upplåning a vista, anhålla, alt dä
allt nytt måste erfara motstånd, de icke
ville öka detta motstånd genom nyheten
af en upplåning a vistautan häldre antaga
Utskottets förslag, äfven 0111 det i deras
tanka skulle vara sämre.
Herr Hjerta: Hvad beträffar sjelfva
nödvändigheten af en upplånings-rörelse i
Banken, hoppas jag, att opinionerne der
-
ig8
Den 3o November f. m.
om redan tillräckligt stadgat sig. Eli så-,
dan anstalt står i det närmaste sammanhang
med realisationen, med ordningens införande
i alla creditförhållanderi, och med
möjligheten för BancoS, ty reisen* att i framtiden
så leda utvexlingen, att ingen stockning
kommer att äga rum, och svårare händelser
derigenom undvikas. Jag tror ock
rätta tidpunkten nu vara inne, att besluta
en sådan anstalt, men icke att bestämma
allt, sorn tillhör verkställigheten; ty jag
tror, alt, genom det redan fattade beslutet
angående myntbestämningen, sådane förändringar
i penningeförhållanderne kunna uppkomma,
att det icke blifver möjligt, att på
förhand bestämma räntan, eller den lämpligaste
betalningstiden, med flere saker, sorn
tillhöra verkställigheten, af denna upplåningsanstalt.
När BancoUtskottet ej funnit
sig vid att bifalla mitt förslag om upplåningens
början genast under Riksdagen,
på det Ständerne sjelfve kunnat bedöma,
hvilka föreskrifter voro af nöden, anser jag,
att man nu endast bör göra början med en
upplånings-rörelse, för att vid nästa Riksdag
se, hvad raan vidare kan besluta, men
icke för närvarande gifva denna rörelse någon
särdeles stor utsträckning. Att tänka
på PrivatBankers uppkomst före nästa Riksdag,
är omöjligt, och då silfverutvexlingen
ej kan börja före i832, är det ej heller
möjligt, att dessförinnan, och så länge inga
utländska capitaler kunna påräknas, vin-.
Den 3o Hove m h e r f. in.
•99
na säkerhet för åtgärdens bestånd. Utgående
från den synpunkt, att här endast är
fråga om att göra en början, lager jag mig
således friheten fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på nödvändigheten
deraf, att lemna BancoStyrelsen en sådan
latitud i rättigheter, alt man icke fastställer
några ovilkorliga föreskrifter för verkställigheten.
Grefve Björnstjerna har rigtigt
anmärkt, att man mäste rätta upplånings-yilkoren
efter den olika naturen af de
capitaler man söker erhålla. Man kan icke
erhålla fluctuerande capitaler på lång uppsägningstid,
eller stående capitaler mot allt
för låg ränta; och jag finner det derföre
otjenligt, att välja en ränta af 3 procent
med 4 månaders uppsägning, emedan desse
vilkor ej locka hvarken fluctuerande eller
stående capitaler i vårt land. Det är
icke tänkbart, att sådane Obligationer skulle
blifva begärlige, då de aldrig kunde nyttjas
som cassapapper. Så väl räntan, som
uppsägningstiden, måste alltså förändras efter
de olika capitaler, sorn kunna erhållas,
och man finner häraf lätt, huru nödvändigt
det är att öfverlemna dessa bestämmelser
till BancoStyrelsen, åtminstone inom något
visst maximum. Jag skulle i sådant afseende,
hvad räntan beträffar, anse det vara
lämpligast att bestämma högst 2 procent
för lån på korrtare tid, och högst 4 procent
för lån på längre uppsägning, Hv d
äler betalningstiden angår, har jag, likasom
200
Den 3o Novemi) e r f. m,
Grofve Björnstjerna, rothin sökt visa, luiru
dermed bör forhell las i afseende på upplåningen,
eller att någon latitud äfven här
bör lemnäs BancoStvrelsen, allt efter den
olika beskaffenheten af de capitaler, som
upplånas; men jag anhåller att få fästa uppmärksamheten
på betalningstidens inflytande
äfven på utlåningen. Ty om endast fluctuerande
capitaler erhållas, hvarå uppsägningstiden
sannolikt ej kan blifva längre än
i å högst 3 månader, är det klart, att äfven
utlåningen måste ställas på korrtare lid, och
säkerheten för noggrann återbetalning, hvarförutan
Banken skulle riskera allt för mycket;
då deremot lån på ett eller ett halft
års uppsägning utan olägenhet skulle till
en del kunna inkastas i de gamla Discontfonderne,
eller användas på annan väg, lill
exempel varubelåning. Man säger väl, alt
det är farligt att framkalla en ytterligare
utsträckt lånerörelse, och att det är orätt
utvidga omfånget för Bankens verksamhet
i låneväg, då flere opinioner redan förenat
sig deri, att Bankens lånerörelse bör så ställas,
att den småningom kan upphöra. För
min del mäste jag likväl bestrida en sådan
satts; ty om Banken förvaltas klokt, skall
den blifva en tjenlig föresyn för lillvägabringandet,
genom den enskilda crediten,
af PrivatBanker, hvilka aldrig skola uppstå
utan ett sådant föredöme, eller förr än
en fullständig ordning i det publika Bank^jfsendet
lärt den enskilda speculationen
D»*n 3<> Noveni!)er f. m.
201
afl finna sin fördel vid dylika Inrättningar,
och stadgat crediten roan och roan emellan.
På della sätt kan Banken, såsom en
föresyn för framtida enskilda BancoAssociatiouer,
blifva ett lämpligt sätt för Ständerne
att komma ifrån sin LåneBank, och
få den förvandlad till, hvad den bör vara,
nemligen endast en Depositions- och VexelBank.
Sedan jag således framställt motiven,
hvarföre jag afstyrker, att man nu ingår i
delaille-undersökningar om sättet för verkställigheten
af ifrågavarande upplånings-anstalt,
och i stället öfverlemna!- åt BancoStyrelsen
den latitud i rättigheter att kunna
i allmänhet härvid förhålla sig efter omständigheterna,
återstår att förklara hvad
jag anser böra bestämmas. Detta är 1:0 beloppet,
hvarmed den nya rörelsen skal!
bedi ifvås, i hvilket afseende jag anser den
af Utskottet föreslagne summan af 3 Millioner
vara en billig norm för en anstalt,
som endast är gjord på prof; och 2:0 det
enda speciella stadgandet, att räntan för
lån på korrtare tid bör blifva lägre eller
högst 2 procent, samt räntan för lån på
längre tid, högst 4 procent.
Herr Ribbing: Jag inser visserligen;
sedan jag åhört den siste Talaren, vådan
af att motarbeta en Lånerörelse, grundad
på en fond, som icke finnes utom i en vacklande.
credit, — jag inser, säger jag, vådan
202
Den 3o November f. m.
häraf, till följd af den fruktan, hvartill den
siste Talaren gifvit mig anledning, att vi,
om det afslag jag yrkat vunne bifall, i stället
skulle hafva att förvänta andra ännu
skadligare förslag. Emellertid kan jag, ehuru
jag å ena sidan icke delar Grefve Björnstjernas
farhåga, att denna lånerörelse skulle
föranleda till nya sedlars utgifvande vid
de tillfällen, då andra tillgångar saknades
till obligationernas belåning, (ty detta synes
mig tillräckligen förebyggdt genom Utskottets
förslag, på sätt Herr Rosenblad redan
anmärkt), å andra sidan icke eller instämma,
nied Friherre Boije deruti, att dessa
obligationer äro så alldeles oskyldige, eller
att de utan belåning,srält ej, skulle medföra
något äfventyr för Bankenl Ty jag hemställer
till hvar och en, om icke, då man
liar obligationer att röra sig med, Bancosedlarne
till motsvarande belopp skola blifva
umbärlige, och, om icke första verkan
af dessa obligationer skall blifva, att silfver
uttages för Bancosedlar till ett motsvarande
belopp. Men jag frågar, huru belåtne
de sistkommande Bancosedlarnes innehafvare
skola blifva, då de måhända få erfara,
att full valuta för dem icke återstår, utan
att de kanske få åtnöjas med frdelar. Då
ingen lärer kunna sätta i fråga, att ju icke
lånobligationerne, som löpa med 3-procents
ränta, skola heldre hållas i rörelsen, än
Bancosedlarne, och att det är dessa sistnämnde,
som komma att inströmma till
D en 3o November f. m.
Banken, skulle jag sålunda tro, att hvad
jag anfört, ej saknar grund, nemligen att 3
millioner i obligationer komma att göra
samma verkan som en ny sedelulsläppning
till lika belopp. — Herr Rosenblad, som
behagat till vederläggning upptaga de föregående
Talarnes anföranden, har, i afseende
på hvad jag yttrat, blott i korthet
gjort mig den förebråelse att vilja förtrycka
näringarne. För min del tror jag, att ett
sådant syftemål, ehuru det icke varit Utskottets
afsigt, likväl tydligen är uttaladt
i Utskoftets Utlåtande; tydå Utskottet förutsatt
möjligheten af hela denna rörelses
indragning, genom den rättighet lill en sådan
åtgärd, sora Utskottet lemnat i BancoStyrelsens
händer, hemställer jag, hvilken
god verkan näringarne skola erfara genom
en dylik snörpning, dag har sagt, att man
med dylika anstalter ej gör näringarne någon
tjenst, och att man redan förut har
tillräcklig erfarenhet om verkningarne deraf.
Det är ock derföre jag tror, alt inrättningen
ej bör upphöra genom ett hastigt snörpningssystem,
utan derigenom, att den aldrig
beslutas, och att man, i låneyäg ej går
längre, än man redan gjortj ty att vilja
understödja näyingarne med beständiga lån,
är detsamma som att erbjuda den törstige
ett vatten, som icke släcker, utan snarare
retar, törsten. Herr Rosenblad har ock lillvitat
mig att ej unna näringarne, hvad de
sjelfve kunna åstadkomma. Jag har likväl
ao4 Den 3o November f. m.
ndast sökt fästa Ridderskapets och Adelns
ippmärksamhet på livad slags production,
;om kommer att läggas till grund för denna
Discontt örelse, och jag har citerat exempel
från UUDisconten, der, enligt hvad Herr
Rosenblad, liksom jag, säkerligen känner,
lån ofta blifvit meddelade för Ull, som
blott funnits på papperet. Utskottet har
föreslagit belåningsrätt för Inrikes vexlar,
eller invisningar å betalningen för försålda
varor; och jag frågar om det är troligt, att
man nu mindre än förr skall begagna sig
af fingerade köp; och om icke denna Discontrörelse
skall blifva alldeles densamma, som
förut, blott med den skillnad, att hvad sorn
förr kallats borgesman, 1111 kommer alt beta
vexeltagare. Samma Talare har ock sagt,
att Utskottets förslag vore ämnadt att afhjelpa
den creditbrist, som är en följd deraf,
att enskilde ej våga lemna sina capitaler
till mindre vederhäftige låntagare. Jag
tror det ock; men på hvars bekostnad sker
det, om icke på Bankens, som skall utlåna
till dem, åt hvilka enskilde ej våga anförtro
sina penningar. För min del har jag
ansett det vara rigtigare, att icke indraga
Banken i en sådan lånerörelse. Herr Rosenblad
har ytterligare anfört, att anstalten
skulle medföra den verkan, att de capitaler,
sora ligga inläste, skola utkomma
i rörelsen. Jag tror äfven detta, men jag
Ivar tillika visat den verkan af anstalten,
ali capitälisterue för blotta uppvisandet af
De n 3 o November f. m.
20:.
sina penningar i Banken erhålla en ränta
derå af 3 procent, som är rent af bortskänkt.
Herr Rosenblad slutar med den erinran,
att allt nvtt möter motstånd; men
om det nya, äfven då det är nyttigt, väcker
motstånd, är det så mjmket större skäl
alt göra motstånd mot det nya, som är skadligt.
— Herr Hjerta bar talat för saken,
sedd från synpunkten, att den skulle verka
dertill att gifva enskilde exempel, huru en
privat Bankrörelse bör drifvas. För min
del tror jag, att om endast exempel fordras,
kunna de tagas, dels från andra länder,
ocb dels från RiksgäldsConloi els obligationer
sedan sista Riksdagen; ocb då Ilen
Hjerta vidare sagt, att låneanstalt®!) vore
tjenlig för att indraga utländska capitaler
bär han endast underlättat min bevisning;
emedan införandet af ett skuldsättningssystem
hos utländningen otvifvelaktigt vore
det olyckligaste, som kunde finnas. Att söka
de utländska capitalerne, sedan man förgäfves
utLömt de inhemska, vet jag ej, hvartill
det skulle gagna. Jag hoppas ock, att
utländningen skall akta sig att gifva oss
större credit, än vi förtjena, det vill säga,
på mer än hvad vi äga,, heldst sedan pia'
nu mera gått i författning om en åtgärd
som innefattar ett: gif akt! för ovännen
Jag fortfar alltså att yrka afslag å den ifrå
ga varande upplåningsrörelsen.
Friherre Cederström: Då tidell redar
är långt framliden, vågar jag hos Iler
206
Den 3o November f. m.
Grefven och LandtMarskalken samt Ridderskapet
och Adeln underställa, om icke
diseussionen nu kunde få afbrytas, för att
i eftermiddagens plenum åter fortsättas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att då tiden redan
långt framskridit, samt 8 Ledamöter,
hvilka anmält sig, ännu icke haft tillfälle
tala öfver ämnet, ansåg Haus Excellence
sig böra hemställa, om Ridderskåpet och
Adeln behagade bifalla Friherre Cederströms
förslag, att diseussionen nu finge
afbrytas, för att i eftermiddagens Plenum
fortsättas.
Ropades Ja.
Högloflige Ridderskåpet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen d. 3 o November 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af BancoUtskottets
den 22 sistlidne October under N:o 82
afgifne, och den 2 derpåföljde November
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i anled
-
Den 3o November e. m.
207
ning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:is 48, 4.9» 5o, 5i, 52 och 53
förut meddeldte Betänkanden, hvaruti grunder
för Bankens Lånerörelse, efter dess särskilda
utgreningar, för tidrymden intill nästa
Riksdag blifvit af Utskottet föreslagne.
Angående en på upplåningar grundad
Discontering för Handeln
och den större Rörelsen.
o) Rörande Upplåningen m. m.
1:0 Att Banken må tillåtas upptaga lån
mot Obligationer till högst 3 procents ränta,
under ömsesidigt förbehåll af fyra månaders
uppsägning j och med vilkor att räntans
beräknande på uppsagt lån genast
efter förfällodagén upphör.
Friherre Cederström, Jacob: Frågan
om Bankens upplåning, för att understödja
handeln och näringarne, är af mycken vigt;
och det är nödvändigt att fastställa ändamålsenliga
controller, på det icke denna
rörelse må inleda Banken i äfvehtyrliga företag.
Skulle denna upplåning verkställas
enligt det förslag, som Herr Grefve Björnstjerna
i förmiddags uppläste, befarar jag,
att Banken icke mera hade någon säkerhet
för realisationens bestånd. Jag för min del
skulle icke vilja uppdraga åt BancoFullmägtige
en så vidsträckt rätt, som uti samma
förslag innefattas. Grunderne för denna min
•?.o8 Den 3o November e. m.
mening äro så enkla, att allt hvad som å
andra sidan blifvit anfördt, icke ett ögonblick
kunnat rubba min öfvertygelse. Jag
instämmer visserligen uti grundsattsen af
upplåning, men anser anstalten då böra
vara så ordnad, att Banken aldrig upplånar
mera, än som åter kan utlånas den påföljande
månaden, emedan den i annat fall
naturligtvis skulle belastas med ett allt för
högt räntebelopp. I öfrigt (inner jag utlåningen
från Banken böra kunna ske emot
fullgod säkerhet, å hvilken vara som heldst;
dock att till Bankens säkerhet för pantens
möjliga förstöring eller förskämning försigtigtvis
bör stadgas, att endast sådane varor,
sorn äro under publik vård och försäkrade
i någon godkänd Assuranceanstalt,
få i Banken belånas. Orsaken till den öfvcrklagade
förlägenheten ligger mera i brist
på credit, än i brist pä capital, och i bristande
upplysning, hvarest dessa capitaler
finnas, tillika med omöjligheten att erhålla
större summor på ett ställe. Om man kunde
komma derhän, att Banken emot fullgod
säkerhet finge utlåna större summor på en
gång, endast under vilkor, att icke mera
än två tredjedelar af pantens värde i lån
utlemnades, tror jag diseonteringen skulle
blifva nyttig för rörelsen i stort, då den
nu deremot föga eller intet uppfyller sitt
egentliga ändamål. Alltsammans beror således
på sättet och vilkorenj men jag kan
i dessa
Den 3o November e. m. 209
i dessa nfseenden hvarken instämma med
Grefve Björnstjerna elier Herr Hjerta, angående
upplåningen u vista.
Derefter uppstår fråga om den controll
BancoStyrelsen har att iakttaga vid bestämmande
af de varor, som böra få belånas,
och de försigtighetsmått, hvilka böra vidtagas
mot deras förskämning. Dessa bestämmelser
böra intagas uti Instructionen
för H:rr BancoFullmägtige; ty om allt skall
öfverlemnas åt BancoStyrelsens eget skön,
så kunde man lätt få en mängd Bancoobligationer
utan valuta, och det blefve då
omöjligt, att fortsatta Bankens vexlingsfunctioner,
i händelse realisationen börjats, eller
med andra ord, att upprätthålla myntvärdet.
Då man en gång beslutat realisationen
på de grunder Rikets Ständer gjort,
måsteman utgå från grundsallser, som kunna
leda till dess verkställighet. Jag har
icke varit för sjelfva anstalten, men sedan
den blifvit beslutad, anser jag nödigt, att
helt enkelt hålla mig dervid, och i hvad
på mig kan ankomma, söka bereda sådana
låneanstalter, hvarigenom icke beslutet i hufvudfrågan
omintetgöres. Således tillstyrker
jag för min del Rikets Ständer att besluta,
det Banken må tillåtas upptaga lån mot
utfärdade obligationer å vista, dock icke
till större belopp, än att i följande månad
medlen åter kunna utlånas; äfvensom att
51 H.
14
310
-Den 3o November e. m.
nied särskildta bestämmelser stipulera vilkoret!
för de varors beläning, hvilka äro underkastade
förskämning eller förstöring.
Friherre Boije, Ludvig: Jag anhåller
att i anledning af flere Ledamöters yttranden
få göra några erinringar. Till Herr Rosenblad
begär jag få förklara min förbindelse
för den lättelse han gifvit i det missförstånd,
hvaruti icke allenast jag, utan äfven
Grefve Björnstjerna befunno oss, i afseende
på Utskottets förslag. Då Herr Rosenblad
sagt, alt obligationernas beläning
icke skulle sträcka sig längre, än så vidt
den halfva millionen förslog* måste jag bekänna,
att det föreföll mig temligen oförklarligt,
liuru det skulle gå till att beläna
3 millioner med en half million; men sedan
jag nu fått veta gränsen för denna upplåning,
finner jag mig dermed belåten, och
anhåller blott, att såsom vilkor måtte tilläggas:
sä vidt de anslagna 5oOj,ooo R:dr
icke förslå. För öfrigt tar jag icke åt mig
Herr Rosenblads förklarande, som skulle
jag bestridt en HandelsDiscont; jag har blott
bestridt medlens uteslutande användande
dertill. Med hvad Herr Hjerta yttrat, vill
jag förena mig till största delen, men icke
i allo. I frågan om hvilkendera upplåningen
är den tjenligaste för capitalisteS na,
antingen emot 2 elier 3 procent, den ena
k vista, den andra på längre tid, anser jag
alla bedömanden på förhand af problema
-
Den 3o November €. tn.
2 I I
tisk natur, och vida bättre att lemna detta
åt BancoStyrelsens urskilning. Dock kan jag
icke begifva mig till, att 2 procent bestämdt
utsättas. Jag påminner mig, att det gifvits
en lid, då Disconlerna upplånade till 3 procent.
Det är odisputabelt, att medan de 5
millioner, som 1817 indrogos, ännu voro
qvar i rörelsen * var rörelsecapitalet vida
större än nu. Den tiden upplånade mart
icke till 3 procent. Nu tror man sig kunna
få låna för 2 procent. Jag lemnar åt hvars
och ens öfvertygelse denna fråga. I min
står det fast, att hela förslagets effect skall
paralyseras, om 2 procents ränta faslslälles,
utan någon rättighet för BancoSlyrelsen
att få gå längre. Icke eller kan jag
finna någon våda uti, att bestämma högst
3 procents ränta; ty om man får för 2»
Stannar man naturligtvis dervid; men om
mart icke får för 2, hafva likväl orden.1 högst
3 procent gifvit åt förslaget en verkställbarhet,
som utan delta tillägg icke skulle
äga rum. I anledning af de farhågor Ilen*
Ribbing yttrat, får jag till honom sjelf öfverlemna,
om icke, för att möta dem alla,
det säkraste vore, att den dag någon fara
visade sig, det stöde i BancoStyrelsens magt,
alt, genom indragande af utlemnade lån,
sälta sig i författning att inlösa dessa obligationer,
och jag förstår icke att delta kunde
göra något ondt. Slutligen, i anledning
af hvad Friherre Cederström yttrat, uther
5i II. ,4*
212
Den 3o November e. na.
jag mig få erinra, att det ligger mycken
ovisshet i hans begäran, att BancoStyrelsen
ej skulle få upptåga mera lån, än under
den påföljande månaden kunde åter utlånas.
Månne detta icke är ett bud, att se
tillkommande ting? Till Friherrns eget ljusa
hufvud lemnar jag att förklara detta förhållande,
hvaraf bristen troligen ligger i
min uppfattning. Ändteligen får jag hemställa,
om icke, då Discontrörelsen hvälfver
sig på särskilta delar af samma anstalt,
det rätta är alt sönderklvfva delarna, och
framställa proposition å hvarje del för sig.
Derförutan fruktar jag, att ingen öfverensstämmelse
i Ståndets svar kan vinnas.
Herr Rosenblad ^ Bernhard: Det är svårt
för mig, och tröttande för Ridderskapet och
Adeln, att nödgas, i stället för att hålla
mig till den första punkten, upptaga alla
ämnen på en gång. Då Herr Hjerta vill
innefatta dem alla i en conlraproposilion,
då Friherre Cederström föreslagit en annan;
och då Utskottets Utlåtande innehåller
18 Momenter, skulle man möjligen kunna
få 324 contrapropositioner, och ändå ett
stycke mera. Att vederlägga hvad här blifvit
yttradt, blir endast att omtugga samma
sak flera gånger, heldst det visar sig att några
Talare icke gjort sig mödan genomläsa Utskottets
första Betänkande, i hvilket fall
de omöjligen, såsom nu, kunnat begå det
ena misstaget efter det andra. Om Friherre
2<3
Den 3o November e. 20g
Cederström haft Utlåtandet till hands, skulle
han funnit att Utskottets tillstyrkan, i afseende
på utlåningen, innefattas i t\ särskilta
delar, och icke fallit i det förskräckliga
missförstånd, att tro Utskottet hafva tillstyrkt
utlåning, antingen fond dertill fanns,
eller icke. Likaledes har Friherre Boye miss-*
förstått min förklaring om utlåningen. Jag
har redan yttrat mig i detta ämne, och ber
allenast få tillägga att blott en mindre betydlig
del af Bankens obligationer kan kom^
ma i fråga till belåning. Nu begär jag endast
få framställa den särskilta anhållan,
att, ehvad beslut kan komma att fattas,
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
låta Utskottets Utlåtande så föredragas, att
icke alltsammans blir ihoprört på en gång.
Jag ber alt ännu få anföra två saker,
den ena om vigten för landet af sådane
Disconter för den större rörelsen. En sådan
discontering existerade åren 1825 och
1827 uti de t i 11 fa 11 i ge anstalterna för Bankens
silfverköp, och begagnades då till fördel
både för Banken och det allmänna. Jag
känner bestämdt, att när till Götheborg
kommo skeppnings-reqvisitioner på jern o.
s. v., hade stadens handlande varit nödsakade
att sälja sina vexlar för underpris, för
att söka skaffa sig Svenskt mynt, om de
icke varit i tillfälle alt begagna förskotten
på silfverköpen såsom en art disconteringsrörejse.
Det andra jag vill anföra, angår
faran af en upplåning å vista, som Herr
2l4
Den 3o November e. ni.
Hjerta tillstyrkt. Jag skulle måhända icke
draga i betänkande att bevilja nya sedlars
utgifvande för detta ändamål, från den dag
vexlingeo började i Banken, emedan de
då åter genast kunde ingå, när de befulinos
öfverlasta rörelsen; men nu kommer
denna vexling icke i fråga förr än om två
år; och att under tiden tillåta utsjäppning
af nya sedlar utan fond, kail icke vara nyttigt.
Jag tillstyrker således första punkten
med borttagandet af ordet högst. PresteStåndet,
långt ifrån att tillåta upplåning å
vista, har upphöjt uppsägningstiden till 6
månader. Jag tror, att 2 procents ränta är
för litet för denna upplåning, och tillstyr-,
ker således bifall till Utskottets förslag i
senare Utlåtandet, med den ändring, att en
Uppsägningstid af 4 månader bestämmes;
och skulle delta icke af pluraliteten bifallas,
får jag anhålla Olli votering.
Friherre Rantzouj Johan Albertf anförde
skrifteligen:
Jag kan icke instämma i BancoUtskottets
förslag om inrättande af en Discontrörelse,
grundad på af Banken mot 3 procent
upplånade fonder. Jag nekar icke, att
en dylik anstalt tillhör en väl organiserad
Bank, och då blifver af fördel, men jag
betviflar ur många skäl, att den är tjenlig
för en Bank, så illa organiserad som vår.
Orubbligt står jag fast vid den grundsats,
att, om realisationen ärligt önskas, blir def
Den 3o November e. m.
2l5
nödvändigt att icke utvidga Bankens låneoperationer,
och jag kan ur denna synpunkt
icke underlåta att motsätta mig alla förslag
i en sådan syftning. — Den ifrågavarande
Discontrörelsen förutsätter dessutom, hvad
som i Sverige ännu icke finnes, nemligen
Inrikes vexlar. Den, som säljer sina varor
på credit, erhåller nu derföre en helt enkel
skuldsedel. Att förändra denna usance
lill ett vexelförhållande, torde medföra flera
svårigheter, och jag vågar tro, att ingen starkare
lockelse till vingleri funnes, än om
tillfälle erbjöds, att från Banken erhålla ett
lån af Sextio Tusende Riksdaler på invisningar,
hvilka troligen de flesta gångor blefvo
fingerade.— Om å ena sidan den större
handelsrörelsen vunne genom en större tillgång
på lån af Banken, så torde åter, å andra
sidan, den redan vacklande enskilda
crediten derigenom få en ny stöt, då en så
betydlig del af våra inskränkta capitaler
komme att inflyta till Banken. — På dessa
i korthet angifna grunder yrkar jag afslag
å BancoUtskottets Utlåtande i denna omständighet,
och tyckes dervid befinna mig
i den egna ställning, att sedan en, af mina
motståndare tillstyrkt realisation blifvit beslutad,
nu nödgas mot sjelfva dessa motståndare
ifra för möjligheten af densammas
Verkställighet och bestånd.
Grefve von Schwerin> Fredrik Bogislaus:
Flere af Ridderskapets och Adelns
212
Den 3o November e. m.
Ledamöter hafva redan gifvit tillkänna ,
att de ämna yrka afslag å Utskottets Utlåtande.
Under sådana förebud är det föga
lofvande, att ingå i detaljerna, och utlåta
sig om hvad under vissa vilkor och
försigtighetsmått borde medgifvas, eller öfverlemnas
till Fullmäktiges eget bedömande.
Jag ber derföre få underställa Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Ridderskapet
och Adeln, om icke questio an först kunde
afgöras, huruvida nemligen Banken må
upplåna kapitaler, eller icke. Jag vill
dock icke gifva den vidsträckthet åt propositionen,
som Herr Rosenblad gjort, hvarken
i afseende på räntefoten eller belåningstiden.
Är c/uestio an afgjord och bifallen,
är jag öfvertygad, alt Ridderskapet
och Adeln nog blir ense om resten. Jag
får derföre hemställa, om icke en proposition
må framställas, sådan jag nyss nämnde,
men tager mig tillika friheten fästa
Herrarnes uppmärksamhet derpå , att ett
afslag på detta, också är afslag på ett lagens
bud; ty i BankoOrdningens 44 § står,
att Banken skall i upplåningsväg mottaga
penningar. Denna lag bar blifvit åsidosatt
för andra olyckliga förhållanden , och i
stället för lydnad åt lagen, hafva instruktioner
kommit, som jemt ändras eftersom
den ena eller den andra åsigten, det ena
eller det andra intresset, rår. Huru kan
man vänta sig en ordentlig Banko-Styrelse,
när den hvarje ögonblick måste böja
Den 3o November e. m. 221
sig under en instruktion, som upphäfver
lagens bud. Skulle pluraliteten säga, alt
upplåning icke skall äga rum, har man
med detsamma sagt: vi vilje icke, att BankoOrdningen
skall vara lag.
I BankoUtskottels förslag står äfven
l al ad t om upplåning på Bankens egna obligationer.
Derom stadgas icke något i sjelfva
BankoOrdningen,
Belåningen af Bankens egna obligationer
var ursprungligen föranledd deraf, att
fyra slags mynt voro gångbara. Man lånte
åt Banken guld eller specie, och lånle sedan
på obligationen kourant eller koppar
eller mynt, som kunde försämras. Räntorna
i guld eller specie, lades till kapitalet,
hvarigenom panten, äfvensom belåningsrätten,
eller skuldsättningen i dåligt mynt,
oäfbrutit växte. Fordringsägaren till kapitaler
i guld och specie, lånta åt Banken,
hade således vinning utaf, att courantmyntet
försämrades.
Under de första 3o åren uppstod,
hvarje gång Banko-Deputationen var tillsammans,
strid mellan Provinsernes och
Stockholms Stads interesse. Enligt Utskottets
förslag är visserligen vådan nu icke
densamma; ty meningen är, att om t. ex.
Banken upplånar till 3 procent, den, som
lånar penningar på obligationen, skall gifva
6 procent. Jag tycker dock, att det
ligger något vidunderligt deruti, att ifråu
Den 3o November e. m.
debitor göra sig till kreditor. Här har äfven
blifvit sagdt, att Rikets Ständer icke
borde gå in i så noga detailler, hvad sjelfva
ledningen af rörelsen beträffar, utan
hafva något mera förtroende till BancoStyrelsen.
Det är detta äfven jag önskar,
icke för BancoFullinäktiges skull, utan för
näringarnes, emedan det är omöjligt att i
närvarande ögonblick kunna bedöma dessas
behof. En ovilkorlig skyldighet är, under
en öfvergångsperiod, sådan som den man
nu går till mötes, att söka hjelpa, der hjelp
behöfves; det är icke blott genom utlåningar,
som den hämmade rörelsen skall återlifvas.
— BancoStyrelsen har en reservfond i
publika papper. Om Banken sköter sig rätt,
piåste rörelsen drifvas med upplånta penningar.
Reservfonden slår i beredskap, i
fall det visar sig, att i en eller annan beräkning
något misstag ägt rum. Här har
äfven blifvit föreslagit, att räntan borde
vara olika för olika Discontrörelse. Jag
delar denna åsigt fullkomligt, och tror, att
när man säker ett kapital på längre uppsägning.
bör man derföre icke försmå de
papitaler, hvilka långifvaren icke vill lemna
annorlunda än på kort uppsägning,
hvarmed jag förstår en månads, eller å vista.
Jag skulle helst önska en månads,
inen anser icke farligt, att valet i detta afseende
må få bero af BancoStyrelsen. Jag
förnyar den anhållan, att Herr Grefven
ecb LandtMarskalken täcktes inhemta Stårj-s
Den 3o November e. m.
dets tanisa, huruvida vi icke först må särskilt
afgöra, om upplåning får äga rum,
eller icke.
Herr von Troil, Emil: Med Grefve
von Schwerin instämmer jag deruti, alt
man först hör afgöra hufvudfrågan; men
då opinionerna tyckas ännu vara något
Vacklande, torde mången finna betänkligt
att bifalla hufvudfrågan, innan det blifvit
utredt, hurudana delaillerna böra blifva.
Ilvad jag i förmiddags yttrade, var, i anledning
af Herr Ribbings hemställan, huruvida
lian icke tydligen bevist, att det
skulle leda till sedelstockens förökande, att
upplåna emot obligationer. Jag får i anledning
deraf förklara, att ehuru jag med
så mycken uppmärksamhet, som stått i min
förmåga, följt Herr Ribbings raisonnement,
jag dock icke deruti funnit den klara bevisning
lian sade sig hafva åstadkommit.
Jag hörde väl, att lian yttrade, att upplåningen
skulle öka sedelstocken, äfvensom
att lian frågade, om icke derigenom skulle
kunna umbäras allt annat mynt. Men det
är icke med så stora sedlar, som man verkställer
liqvider man och man emellan; och
ehuru de utgöra ett bytesmedel, på samma
sätt som man begagnar reverser och
in visningar m. m., äro de egenteligen icke
att anse som penningar. Likaså hörde jag
klandras, att Fullmäktige möjligen skulle
kunna komma att indraga liela lånerörelsetii
224 Den 3o November e. m.
Det är likväl en rättighet, sorn tillkommer
Styrelsen i alla väl organiserade Banker,
att, i män af rörelsens behof, öka eller
minska utlåningen. Herr Ribbing har trott
samma förhållande kunna inträffa, somnar
Filial-Disconterna upphörde. Rikets Ständer
skulle misstagit sig i hög grad vid valet
af sina BancoFullmäktige, om de hade
att befara en så våldsam inställelse af lånerörelsen.
Den föreslagna belåningen af
Bankens egna obligationer, liar äfven hos
flere talare väckt stora bekymmer. Man
har trott penninge-stocken kunna ökas; men
man har glömt, att i samma ögonblick man
belånar en sådan obligation, inläses den i
Bankens kistor. Man har befarat, att kapitalisten
härigenom skulle bereda sig en
vinst af 3 procent. Detta inkast måste jag
försöka vederlägga, emedan Ridderskapet
oell Adeln städse tyckts vara angelägne att
förekomma allt, som kunde öka den enskildtes
räntevinst. Man har sagt, att den,
som om morgonen inlemnar penningar emot
en 3 procents sedel, skall om aftonen hafva
en vinst af 3 procent. Förhållandet
skulle likväl tvärtom blifva en ren förlust
af 3 procent. Om morgonen erhöll han en
skuldsedel af Banken mot full valuta i kontant,
och om lian sedan belänade den på
dagen, hade han väl lika mycket penningar
att disponera, men hade på samma
gång förvärfvat en lika stor fordran, löpande
med 3 procents ränta, och en lika stor
De n 3o November e. in. 221
skuld, löpande med sex, hvilket måtte göra
en årlig förlust af 3 procent. Jag kan
således icke finna någon våda af denna rörelse.
En annan fråga är, huru upplåningen
hör regleras så, alt enskilde finna fördelaktigt,
alt placera sina penningar i denna
rörelse. Man har i detta afseende påstått,
att den borde ske dels a vista, dels
på längre terminer och emot hög ränta.
Jag bekänner, att jag icke tror, det alla
capitaler nödvändigt höra antingen till
klassen af fullkomligt fasta eller fullkomligt
rörliga. — Till de förre kan jag blott
räkna dem, som blifvit placerade endast
med afseende på räntan, utan rättighet lill
kapitalets återfående. Till de senare höra
kassa-behållningar och fordringar å vista.
Mellan dessa båda ytterligheter ligger en
oändlig mängd nyanceringar af fordringar
på längre och kortare tider. Jag är visserligen
osäker, hvilketdera sättet är fördelaktigast,
emedan dertill fordras en stor
sakkännedom, som jag tviflar att någon under
våra kreditförhållanden kan äga. Den
enda kloka utvägen tror jag vara, att lemna
Banco-Styrelsen fria händer, för att,
om jag så får uttrycka mig, något experimentera
i denna del. Dock, hvad upplåning
å vista beträffar, fordrar jag såsom
eli oeflergifligt vilkor, att den icke må ske
på reverser, hvarigenom skulle inträffa,
hvad åtskillige vid återremissen anmärkt,
att räntan helt och hållit vore bortskänkt.
222 Den 3o November e. m.
Utfärdandet af dessa skuldsedlar skulle hafva
till påföljd en verklig tillökning af sedelstocken,
som just är det man genom
denna upplåning vill förekomma. Det af
flere talare begångna misstag, alt denna rörelse
skulle till någon del komma att grunda
sig på nja sedlar, bar af Herr Rosenblad
två gånger blifvit vederlagdt; men jag
ber att ännu få omsäga, att det icke är fråga
om att tillverka några nja sedlar, och
i följd deraf kan icke eller denna rörelse
sträcka sig längre, än tillgångarne i upplåningsväg
medgifva. Friherre Kantzous
anmärkning, att denna upplåning skulle
draga penningar ur den allmänna rörelsen,
bar jag svårt att fatta, emedan den icke
skulle draga till sig andra penningar, än
dem, som förut ligga ofruktbara i kassorna,
enär ingen lärer insätta penningar, sorn
på annan väg kunna göras fruktbara.
Grefve BjörnstjernaMagnus: Flere
talare hafva gjort anmärkningar vid det
yttrande jag afgaf i början af denna discussion.
Jag får nu dels jtterligare utveckla
min framställning, dels besvara dessa
anmärkningar. Resultatet af hvad jag
anförde var, att jag gillade Utskottets sjftemål,
att genom upplåning vinna tillgångar
för handeln och den större rörelsen;
men jag bestrider deremot sätlet, nemligen
att upptaga 3 procents Obligationer på fjra
månaders uppsägningstid. Jag bestridde det
-
Den 3o November e. m.
233
ta derföre, att jag anser denna utlåning icke
kunna uppfylla ändamålet att draga till sig
de rörliga eller fluctuerande Capitalerna, och
anser den vådlig, emedan den skulle kunna
rubba den proportion, som vid realisationen
skall äga rum mellan Bankens Metalliska
Valuta och BancoSedlar lie. Till Herr
Rosenblad får jag således först hemställa,
i anledning af hans förslag, alt, i fall Banken
skulle tillåtas upptaga lån mot 3 procents
ränta och \ månaders uppsägning,
det vilkor må bestämmas* att icke mera
upplånas, än som åter kan i låneväg utgå,
huruvida icke detta innebär, att Banken ej
skall upplåna mera, än den finner utväg
att åter utlåna, hvarigenom Obligations-innehafvarnes
rätt att återfå sine penningar,
måste föranleda lill nya Bancosedlars utgifvande.
Den värde Ledamoten explicerar
saken på följande sätt. Han säger nemligen,
alt upplåningen icke sker på en gång,
utan suecessive, hvarigenom tillgångar vinnas.
Men jag får hemställa, om icke på
detta sätt antingen de upplånta medlen
stundom komma alt borttagas från deras
rätta ändamål, eller också nya sedlar måst?
begagnas. Jag hemställer Vidare, om
icke Utskottets förslag, ”att såsom Hypo”thek
må antagas, lill fulla capitalbelop”pet,
de af Banken eller LåneContoiren,
”för upplånade medel på 4 månaders uppsägning,
mot högst 3 procents ränta, utfärdade
Obligationer,” till sin ordalydelse
224 ®en 3° November e. m.
innebär för Obligations-innehafvaren en rätt
att få beläna sina Obligationer. Jag skulle
tro, att man icke sålunda bör fastställa en
rättighet, för hvilken man måste tillgripa
under hand hafvande tillgångar. En Talare
har yttrat, alt jag såg en farhåga i förslaget,
hvilken han icke delade. Det är
emedlertid besynnerligt, att jag tillstyrkt
sjelfva saken, och han deremot afstyrkt
den, oaktadt han skulle sett mindre farhåga
deruti än jag.. Det är .en theori, som
jag icke kan dela, att räntebärande papper
skulle bringa sed larne ur rörelsen. Alla
Länders erfarenhet visar motsattsen, då der
finnas stora massor af räntebärande papper,
nödvändiga för näringarnes och handelns lif.
Det af Herr Hjerta framställde förslag, gillar
jag till stor del, nemligen att Banken
må äga rätt upplåna penningar antingen
mot 3 procents Obligationer å vista, eller
emot 4 procents, på ända från två till sex
månaders uppsägning. Bäst är otvifvelaktigt
3 procents Obligationer å vista, hvilka
egentligen sätta i rörelse cassa-behållningarna,
och sådane penningar, som icke för
ögonblicket finna annan plats. Jag tror likväl
den af en annan talare gjorda anmärkning
Vara grundad, att det är bättre icke
hafva dessa ställda i Obligationer, utan bokförda
i upp- och afskrifningsräknhig. Hvad
det andra slaget beträffar, eller emot 4
procents ränta, så tviflar jag,, att de kun
n
ci
Den 3o November m.
225
na komma att begagnas; dock är ingen
fara dermed förbunden.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag skall först be att få yttra något om sjelfva
principfrågan. Man har sedan år 1809 med
allt skäl byst en panisk fruktan för allt,
som baft sken af ett ökadt rörelse-capital,
ocb man har sällan insett skillnaden emellan
en ökad sedelstock och sådana papper,
som utgifvas genom den enskilda creditens
begagnande. Vid detta tillfälle är frågan
att, genom elt ökadt förlags-capital, ge lif
åt handeln och näringarne, samt öka den
inre produetionen, hvarigenom äfven realisationen
befrämjas, ty genom de på enskildta
crediten grundade papper ökes icke
Bankens sedelstock, men silfvt rfonden kan
derigenom ökas. Jag kan således icke dela
flere talares tanka, att genom ifrågavarande
inrättning, realisationen skall blifva
omöjlig. Om, såsom en Ledamot befarat,
realisationen icke skulle kunna verkställas
utan att beröfva handeln och näringarna
deras nödiga penninge-förlag, skulle jag
visserligen vara af annan tanka, och anse
realisationen köpas för dyrt med uppoffring
af laudets allmänna välstånd. Jag förenar
mig således med deni, hvilka i principfrågan
bifalla Utlåtandet.
Friherre Cederström: Jag skulle instämma
med dem, som begärt proposition på
5i H. i5
V
226
Dea 3o November e. m.
hufvudfrågans afgörande, huruvida upplåning
skall komma att äga rum, om jag
kunde lemna milt bifall dertill, med mindre,
än att viikoren på förband bestämdes.
Sådana BancoUtskottet föreslagit dessa
vilkor, kan jag icke bifalla dem, ej eller
på sätt Herr Hjerta yrkat. Just derföre
har jag tagit mig friheten belt enkelt,
och i korrta drag, framställa hvad jag ansåg
vara rätt, såsom vilkor för denna upplåning.
De speciella detaillerna kunna visserligen
uppskjutas, men grunderua måste
i förväg afgöras. De af Utskottet för upplåningen
rubricerade särskilda ting och effecter
äro äfven underkastade anmärkninningar,
såsom t. ex. för belåningen af fullgoda
accepterade vexlar, bör fogas den föreskrift,
att borgen tillika bör lemnäs. Utskottets
definition på inrikes vexlar är oduglig,
emedan den icke framställer något begrepp,
sorn skiljer dem ifrån vanliga reverser.
Sådane invisningar Utskottet omnämner,
stå icke under VexelStadgan, och kunna
således icke antagas såsom vexlar.
Friherre Boye har yttrat, att då vid
sista Riksdag upplåning mot 3 procents
ränta ansågs för det minsta möjliga, vöre
det ett besynnerligt experiment, att nu tro,
det man kunde verkställa en upplåning mot
a procent. Men om man betraktar, att frågan
egentligen afser att göra de penningar
rörliga, som nu ligga orörliga i de handlandes
cassakistor, faller det af sig sjelf,
Den 3o IV o vern ber e. m.
atl anstalten skall kunna gå för sig. Grefve
von Schwerin har yrkat efterlefnad af
Banco-Ordningen, sora innehåller skyldighet
för Banken att bestrida rörelsen med
upplåning, samt att alla deremot stridande
inslructioner, som af Rikets Ständer utfärdas,
måtte förklaras ogiltiga, och BancoFullmäktige
få förvalta Banken efter BancoOrdningen.
Jag kan icke instämma häruti;
ty hvad Rikets Ständer finna godt att för
Banco-Verket stadga, är lika mycket lag,
som Banco-Ordningen sjelf. Det vore ganska
vådligt, att etablera en grundsatts, genom
hvilken man lemnade åt BancoStyrelsen
rättighet att slippa lyda Rikets Ständers
föreskrifter rörande Banco-Verkets förvaltning;
derigenom skulle ett vidsträckt fält
att handla och vandla med Statens medel
beredas Fullmägtige; möjligen medförande
de vådligaste följder.
Herr Ribbing, Arvid: Jag vill blott
upptaga en Ledamots anmärkning emot mitt
yttrande, att en enskild person skulle kunna
skörda 9 procents vinst på upplåningen.
Har jag icke bevisat detta förut, så lär det
icke lyckas mig nu. Men det finnes personer,
hvilka använda sina capitaler till inrop
på utmätnings-auctioner, på hvilket de
säkert skörda 6 procent. Genom blotta
uppvisandet af sitt capital, kan en sådan
person byta sig till en Banco-Obligation
5i H. i5*
228
Den 3o November e. in.
mot 3 procent. Om lian nu lägger dessa
3 till de andia 6, så utgör ju det 9. Jag
vill icke vidare upptaga Ståndets tid,
sedan Friherre Rantzou gjort en verklig
resumé af allt hvad jag i förmiddags anförde.
Jag kan likväl icke undgå yttra,
att det är en inconcequence, att besluta,
det dessa sedlar skola hafva vexelnatur,
sedan man beslutat, att bysättningsgilda
sedlar först efter 8 dagar skola hafva laga
kraft.
Friherre Boye: Jag anhåller ödmjukast
om proposition pä qusestio an.
Herr Rosenblad: Grefve Björnst jernäs
förklaring har öfvertygat mig, att Utskottet
begått ett misstag, då det trott, att ledamöterne
i Ståndet skulle förse sig med
Utskottets första Betänkande, enär jag finner
att Herr Grefven slöter sig vid stycken
i det senare Utlåtandet, hvilka hafva
sin förklaring i det första. ■—■ Friherre Cederström
tyckes önska att åter upptaga alla
18 momenterna på en gång, för att förlänga
discussionen. Jag vill icke bedöma dugligheten
eller odugligheten af inrikes vexlar,
helst jag nödgas bekänna, att Utskottet
icke har det sjelfförtroende till sina
arbeten, som Friherre Cederström till sin
ofelbarhet. Hvad Utskottet menar med
dessa ord, står uttryckt i det senare Utlåtandet;
och för att borttaga all misstyd
-
D e ri 3o November e. m. 229
ning lios dem, som icke vilja läsa till punkt,
liar Utskottet utbytt det förhatliga ordet
vexel emot ordet invisning; men tillika
sagt, att Utskottet önskade gifva dessa sedlar
full vexelrätt. Jag får vördsamt förnya
min anhållan om proposition å Utskottets
förslag, sådant det linnes i Utskottets
senare Utlåtande, endast med borttagande
af ordet högst.
Herr Tham, Wollrath: Bifalla Utskottets
senare Utlåtande i förevarande omständighet,
kan jag icke, ty jag tror, att
3 procents ränta med fyra månaders uppsägning
är olämpligt. Deremot skulle jag
önska bifall å Grefve von Schwerins förslag,
och skall gerna gifva mitt ja dertill,
då det lemnar öppet att sedermera kunna
yttra min mening i afseende på detai 11 erna.
Om räntan och uppsägningstiden liar
jag hört så många meningar, att jag icke
kan förena mig med någon af dem; dock
skulle jag helst instämma i Herr Hjertås.
Då RiksgäldsContoiret bemyndigades vid
förra Riksdagen att upptaga lån emot 3
procent a vista, hade Contoiret kunnat erhålla
vida mera penningar, än det upptog.
När anbudet gjordes, vår inom 24 timmar
hela summan antecknad, och hvarje gång
Contoiret sedermera behöfde låna, fick det
penningar genast, utan minsta svårighet,
hvarom någon härstädes närvarande Fullmägtig
i RiksgäldsContoiret torde kunna
2JO
Den 3o November e. m.
upplysa. Detta har gifvit mig fullkomlig öfvertygelse,
att åtminstone i Stockholm finnas
en mängd cassabehållningar, som icke genast
användas, utan gerna utlemnas emot 2 procent
å vista. Jag vill för min del gerna
förena mig om, att upplåning må kunna
ske äfven mot 4 procent, men på tre månaders
uppsägning, endast Ridderskapet och
Adeln dervid förbehåller sig, att äfven i
allt öfrigt vidtaga de beslut, som kunna
finnas lämplige.
Friherre Boye: Sedan discussionen nu
fullständigt upptagit alla delarna af Utlåtandet,
synes äfven det af Herr von Troil
sökta ändamålet uppfylldt, och jag får då
hos Herr Grefven och LandlMarskalken
hemställa, om icke Eders Excellence täcktes
först framställa proposition å quasstio
an, med förbehåll att sättet och vilkoren
sedan erhålla sina särskilda propositioner
och särskilt afgörande.
Herr von Troil: Herr Ribbing bar
icke lyckats öfvertyga mig, att Capitalisten
skall kunna erhålla p procent genom
ifrågavarande lånerörelse, Om man inlemnar
penningar i Banken emot dess Obligation,
har man åtskilliga val att göra. Antingen
behåller man denna Obligation, och
har 3 procents vinst, eller ock belänar man
den, och har då 3 procents förlust; det
3:dje är att göra affärer dermed. Då är
Den 3o November e. ra.
det likväl nödvändigt att ej vexla bort den,
utan sälja den ät enskilde, hvarvid man
äfven förlorar 3 procent för den tid man
förvarat Obligationen. Den enda vinst vore,
om man kunde sälja Obligationen för
ett högre belopp, än hvartill man köpt
den, hvilket icke är otänkbart, men föga
sannolikt. För öfrigt tror jag icke någon
annan utväg gifvas för att få saken afgjord,
än alt först framställa proposition å principfrågan,
.
Herr Cederschjöld: Det är icke i sjelfva
hufvudsaken jag velat yttra mig, utan
blott i afseende på formen; och jag får
derföre vördsamt varna emot all proposition
å principfrågan isolerad. Man bör
komma ihog, att någre ledamöter vilja hafva
2, andre 3 och somlige 4 procents ränta.
Det är då klart, att vid en votering
om principfrågan, alla de skiljaktiga åsigterna
skulle kunna förena sig om, bifall
till första propositionen, för att sedan kan
bända alla finna sig bedragne i de följande
voteringarne om principens tillämpning.
Det kunde ju hända, att ingen af de följande
tillämpoings-spropositionerna. vunne
pluralitet, och att Ståndets först fattade
beslut således icke kunde verkställas. Ville
man åter framställa ett alternatif till Japroposition
och det andra till Nej-proposition,
så skulle mången, som vore af en
tredje tanka, icke kunna votera alls. Der
-
232
Den ju o v e rn b e r e. m.
före anhåller jag, att nian måtte hålla sig
till Utlåtandet och gå till väga punkt för
punkt.
Friherre Boye: Med ali beredvillighet
att åt den siste talarens uppsåt erkänna en
fullkomlig och aktningsvärd patriotism, ser
jag niig likväl nödsakad att uppträda, för
att varna emot den varning han framställt.
Så klart det är, att om principfrågan besvaras
med Nej, alla detaiile-frågorna med
detsamma äro afgjorda, lika klart är det
ock, att ett bifall dertill icke betagit någon
af alla de i detaillerna olika tänkande
ledamöter, att hvar för sig göra sin mening
gällande. Deremot synes mig, att den
varning, som har för afsigt att ålägga oss
votera öfver alla detaillerna på en gång,
kan möjligeu hafva den verkan, att de fleste
voterade Nej af missförstånd.
Hans Ecccellence Herr Grefven ock
LandtMarsJcalken yttrade, att då flera Ledamöter
önskat, att sjelfva principfrågan,
eller den, huruvida Banken i allmänhet borde
upptaga Lån eller icke, först måtte särskilt
afgöras, samt mycken redighet och
lätthet vid denna frågas afgörande derigenom
skulle vinnas, ansåg Hans Excellence
sig böra hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att berörde
principfråga finge nu först särskilt för sig
till afgörande företagas.
Ropades Ja.
Den 3o November c. m.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anhåller endast
att uttrycket: mot Obligationer raft uteslutas
ur propositionen, hvilken sålunda endast
kom me alt innehålla Bankens rätt alt
upptaga lån.
Friherre Boye: Emot Herr Hjertås erinran
har jag ingen anmärkning att göra,
och vill blott tillägga, att ändamålet synes
uppfylldt, om man säger, att Banken må
tillåtas upplåna penningar för alt åter utlåna
dem.
Herr Rosenblad: Jag skall visserligen
frånvika min önskan att få Utskottets första
punkt hel och hållen framställd i Japropositionen,
men får då tillika frikalla
inig från allt ansvar, i händelse en naken
proposition angående endast principfrågan
skulle medföra andra resultater än man
väntat.
Herr Cederschjöld: Då jag nu anmäler
min reservation emot det af Ridderskapet
och Adeln nyss fattade beslut, får jag derjemte
anhålla, att det vilkor åtminstone måtte
bifogas, att, i händelse principfrågan bifalles,
proposition sedan må göras å hvarje
punkt, hel och hållen, samt icke någonsin
tvenne alternativer på en gång tagas till
afgörande, på det hvar och en må hafva
rättighet alt bifalla eller afslå.
Hans Excellence Herr Grefven och
234 Ren 3o November e. m.
Landt Mar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att Banken
hnge upptaga Lån, för alt sedan derpå
grunda en discontering för Handeln och
den större Rörelsen.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Boje: Jag anhåller, att orden:
för handeln och den större rörelsen
måtte uteslutas, såsom hörande till sättet
och detaillerna.
Herr Ribbing: Jag anhåller om votering
rörande den af Herr Grefven och
LandtMarskalken nu framstälde proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog följande Voterings-proposition:
Den,
som bifaller, att Banken må upptaga
Lån, för att sedan derpå grunda en
discontering för Handeln och den större
Rörelsen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln icke tillåta, alt Banken må upptaga
Lån,
Friherre Boye: Jag förblifver dervid,
att orden: för Handeln och den större Rö
-
Den 3o November e. m. *35
reisen böra uteslutas. De höra till detail
fi
ågorne.
Herr Rosenblad: Jag bestrider den förändring
Friherre Boye föreslagit, och tror,
att om den medför ett Ja, skall den åstadkomma
flere Nej, hvilket vi redan sett i
BorgareStåndet.
Friherre Boje: Måhända gör den siste
Talaren mig orätt att tro, det jag bestrider
hans proposition i någon afsigt att surprenera;
men när vi föresatt oss att votera
endast om principen, hvarföre skola vi då
uppehålla oss med det, som hor till detaillerna.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Lika med Friherre Boye tror jag,
att hvarje lag qualificerar sig bäst genom
de lagbestämmelser den innehåller, och att
den sista omsorgen vid ett arbete, är att
gifva det sin titel eller rubrik; jag älskar
ej eller, för min del, surpriser, och får
således erinra Friherre Boye om den rätt
han äger, att få sitt förslag till contraproposition.
Herr Rosenblad: Jag hemställer, om
Grundlagen tillåter, äfven andra gången
ett Betänkande är före, att sträcka förändringarne
deruti utom sjelfva föremålet.
Det ifrågavarande finnes begränsadt uti
sjelfva titeln, som angifver, att det är han
-
Den 3o November e. m.
deln och den större rörelsen, för hvilka
denna upplåning bör ske. Jag ser annars
icke, hvarföre man ej kunde komma till
beslut rörande skogshushållningen, bränvinsbränningen
eller hvad som helst.
Friherre Boye: Om det fordras en
subdivision af voteringen, hemställer jag,
att ja-proposilionen må hålla sig vid blotta
principen, då nej-propositionen gerna för
mig må innehålla hvad som helst.
Herr Tham: Jag delar ideen af Utskottets
Utlåtande, att denna upplåning
bör vara för handeln och den större rörelsen.
Men i det fallet har Herr Rosenblad
orätt, att han säger oss icke kunna
komma lill afgörande på annat sätt, än i
den ordning han föreslagil. Jag, som bifaller
Herr Rosenblads åsigt i principen,
kan icke dela hans tanka i afseende på voteringen,
och tror det icke vara någon fara,
om ja-propositionen helt enkelt kommer
alt innehålla rättigheten alt upplåna
penningar, för att sedan utlåna dem på
kortare tid.
Friherre Åkerhjelm j Gustaf Fredrik:
Jag instämmer med Friherre Boje. Då här
är fråga om principens afgörande, tror jag,
att uttryckandet af alla andra bestämmelser,
som inskränka föremålet för prölningen,
ligger utom gränsen deraf. Man har
derföre ingalunda tillstängt för sig, alise
-
Dcmi 3o November e. m. ajj
dermera afgöra, hvartill penningarne skola
användas, hvaremot jag linner elt sådant
afgörande på förhand lägga band på Ridderskapets
och Adelns fria pröfningsrätt.
Grefve von Schwerin: Jag hemställer,
om icke, genom tillägg af orden: för att
ater utlånas pä kort tidj de skiljaktiga tankarna
skulle kunna förenas.
Herr Rosenblad: Om man i anledning
af ett Utlåtande, som genom sjelfva titeln
angifvet' sitt föremål, inskränker öfverläggningen
till principen, hemställer jag, om
man icke skapar en utväg att använda en
utlåning till de mest främmande föremål,
och om det således kan vara öfverensstämmande
med Riksdagsordningen, att
antaga Grefve von Schwérins tillägg.
Friherre Sprengtporten: Den af Herr
Rosenblad uttryckta farhåga kan jag icke
dela. Jag anser, att proposition Grundlagsenligt
kan framställas å hvarje del af
ett Utskotts Betänkande, som är före andra
gången.
Friherre Boye'. Så angelägen jag är
att icke vika en hårsmån från hvad jag
sagt, skulle jag dock tro, att jag icke goldet,
då jag förklarar mig nöjd att antaga
de ord Grefve von Schwerin föreslagit. Utskottets
Utlåtande förtjenar mycket afseende;
men det är dock icke Utskottet, som
a 38
Den 3o November e. rn.
skall definitift afgöra frågorna; och att vilja
binda Ständerna vid en rubrik, är i sanning
ett fåfängt försök.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att anledningen
till den af Hans Excellence nyligen framställde
Ja-proposition var, att Hans Excellence
trodde sig nu, likasom vid andra
tillfällen, böra vid propositionens uppställning
följa rubriken å Utskottets Betänkande.
Hans Excellence fann dock för dess
del ej något hinder emot den uppställning.
Friherre Boye och Grefve von Schwerin
föreslagit.
Friherre Åkerhjelm: Jag hemställer,
om icke äfven Grefve von Schwerins tillägg
skulle åstadkomma ett intrång på den
fria pröfningsrätten, och om icke alla opinioner
bäst kunna ge sig tillkänna derigenom
, att intet vilkor utsattes i propositionen.
Herr Rosenblad: Jag deremot anhåller
ytterligare, att jemte uttryckandet af den
korta tidenj må tillsättas orden utan omsättning.
Jag hemställer, om någon önskar,
att dessa lån skulle blifva emot omsättning
och på längre tid. Äfvenså hemställer
jag, huruvida förslaget kan frånkännas
all rätt att göra sig gällande, derigenom,
att i sjelfva Ja-propositionen bort
-
Den 3o No vem lier e. m. ?.3g
tages allt, som karakteriserar Utskottets Utlåtande.
Friherre Boye: Det var egentligen för
att ådagalägga min beredvillighet, ali om
möjligt, förena alla meningar, som jag begaf
mig till antagande af Grefve von Schwer>^is
förslag. Men jag är skyldig att göra
rättvisa åt den större perspicacitet, som
Friherre Åkerhjelm ådagalagt; hvartill jag
egentligen är förd af Herr Rosenblads oförnöjsamhet,
att äfven vilja tala om uppsägningstiden.
Friherre Cederström: Jag förenar mig
så mycket heldre med Friherre Boye, som
det torde blifva svårt att utröna, hvad med
iort tid forstås. Herr Rosenblad kan mena
dermed några timmar, en annan några
månader, och det torde således vara nödvändigt
att först gifva en definition derpå.
Herr Ribbing: Jag har stilla afbört alla
anmärkningar mot Herr Grefven» och LandtMarskalkens
proposition; men då man i dessa
anmärkningar icke velat följa det minsta af
det hvarom Utlåtandet handlar, så inskränker
jag mig till att begära Utskottets första
Betänkande till Ja-proposition.
Herr Hjerta: Enär proposition redan
en gång blifvit framställd så, som Herr
Ribbing äskat den, finner jag Herr Ribbings
närvarande förslag af den beskaffenhet, att
Den 3o No vern her e. m.
jag anhåller, det Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes, genom en hänvisning
till Riksdagsordningen, befria oss från dessa
nya vändningsförsök, under det vi hålla på
att justera propositionen.
Herr Ribbing: Hvad den af Herr Hjerta
hegärde hänvisning beträffar, är jag öfw*'-  tygad, att Herr Grefven och LandtMarskaiken
icke skall lemna den annorlunda än i
öfverensstämmelse med Grundlagen. Om
motsidan nöjer sig med det framställda förslaget,
skall jag äfven göra det; i annat
fall torde min rätt vara så god, som någon
annans.
Friherre Cederström: Det kan väl ej
bestridas Herr Ribbing, att göra sin tanka
gällande; men som Ridderskapets och Adelns
öfverläggning föranleder till en annan proposition,
bör Herr Ribbing icke begära att
få sin tanka framställd, förr än serskildt
blifvit afgjordt, om Ridderskapet och Adeln
vill antaga hans proposition , eller icke; hvilket
åter blir en preliminärfråga.
Grefve Björnstjerna: De, som tillstyrkt
propositionens förenklande, fruktar jag verkligen
skadat sjelfva qucestio an, och föranleda
många att votera Nej, som eljest skulle
voterat Ja, emedan somliga nu måhända
tro, att medlen skola användas till fastighetslån;
andra åter, som önska upplåningen
-
Den 3o November e. m. 2.41
gen till en del, icke vilja hafva den så generel,
att med kort tid äfven skulle förslås
<\ vista.
Herr HegardtChristian Bernhardt:
Jag vågar vördsamt yrka, att Utskottets
Utlåtande måtte företagas i sin helhet. Utskottets
mening har icke varit, att tillstyrka
någon upplåning i allmänhet, utan endast
till utlåning åt handeln och den större
rörelsen.
Herr Hjerta: I förmiddags hegärde
Herr Ribbing afslag å Utlåtandet, och nu
vill han ha det bifallit. Huru skall han
väl på detta sätt kunna få föreslå två propositioner.
Herr Ribbing har nu bringat
oss så långt, att votering blifvit begärd
öfver den proposition, Herr Grefven och
LandlMarskalken framställt, och således
står frågan i det enkla skick, att Nej-propositionen
kan blifva på afslag.
Friherre Sprengtporten: Jag anhåller
få fästa uppmärksamheten på 54 §. Riksdagsordningen,
som bestämt stadgar, att
när ett Betänkande audra gången är före,
och meningarne icke öfverensstämma, hvarje
punkt skall särskilt föredragas. Då nu denna
punkt innehåller frågan om upptagande
af 3-procents-obligationer på fyra månaders
uppsägning, lärer ingen kunna neka, att
punkten innehåller flere delar j och att huf
5i
H. 16
Den 3c> November e. m.
vudfrågan är, huruvida Län skola upptagas
eller icke. Jag kan således icke annat finna,
än att de, som yrka målets delning,
hafva fullkomlig rätt dertill, och att qutestio
an bör först företagas.
Herr Ribbing: Det är väl sant, alt min
mening är uttryckt i Nej-propositionen; men
jag hemställer, om jag icke derföre har rätt
att yttra mig öfver Ja-propositionen.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
j Gustaf: Jag hemställer till dem,
som yrkat Utskottets Utlåtande i Ja-propositionen,
om icke äfven deras fordran är
uppfylld genom Friherre Boyes förslag, ehuru
det sönderdelar frågan; och då Ja-propositionen
kommer att innehålla, att Banken
må upptaga lån, för att åter utlåna, på sätt
och emot de vilkor, hvilka sedan skola bestämmas,
kan jag icke se, att något af Ridderskapets
och Ådelns pröfningsrätt är förloradt
genom antagande af detta förslag.
Hans Ecccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan Ridderskapet
och Adeln beslutat, att principfrågan,
huruvida Banken borde få upptaga
Lån, eller icke, skulle särskilt afgöras, samt
Hans Excellence framställt en Voteringsproposition,
hvars innehåll föranledt den
sist förefall ne discussion, ansåg Hans Excellence
sig böra erinra, att fråga nu endast
vore om sjelfva principen, huruvida
Den 3o November e, xn. 243
Banken börtie få upptaga Lån, hvilket ämne
således ensamt lomme att utgöra föremål
för Ridderskapets och Adelns pröfning vid
den förestående voteringen; och trodde Hans
Excellence, att ordställningen uti Ja-propositionen
lämpligen kunde blifva sådan Friherre
Boje den föreslagit.
Herr Ribbing: Jag afstår icke från min
begäran om votering öfver den proposition,
som Herr Grefven och LandtMarskalken första
gången framställde.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att i sådant fall
uppkom nödvändighet, att först genom särskild
votering bestämma innehållet af Japropositionen,
nemligen: antingen det af
Hans Excellence först framställde, eller Friherre
Boj^es, förslag borde antagas tilt Japroposition.
Då likväl en slik åtgärd skulle
upptaga mycken tid, utan att något synnerligt
ändamål dermed vanns, hemställde
Hans Excellence till Herr Ribbing, om han
icke skulle vilja vara nöjd med Friherre
Boyes förslag.
Herr Ribbing: Jag skall då låta mig
höjas med Friherre Boyes förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
Voteringsproposition:
Den, sorn bifaller, alt Banken må upp
-
Den 3o November e. m.
taga Lån, för att desamma åter utlåna, under
de vilkor och på det sätt sedermera
kommer att bestämmas, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln icke tillåta, att Banken må upptaga
Lån.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samtanslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 9 om aftonen, och befunnos vid voteringens
slut klockan half till io om aftonen,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 7 2.
Nej — 4i.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således beslutat, det
Banken må upptaga Lån, för att desamma
åter utlåna, under de vilkor och på det sätt
sedermera kommer att bestämmas.
Den 3o November e. m.
245
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från Lagutskottet:
Af den 14 dennes:
N:o 137. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 57,
angående väckt fråga om utfärdande af en
Lag, som föreskrifver, huru afhandlingar
om så kallade undantag, eller fördel, samt
om upplåtelse af nyttjande-rätt till jordadel,
skola lagföl jas.
N:o j38. Öfver väckt motion om ändringar
i Kongl. Förklaringen den 23 Mars
1807.
N:o 13g. Öfver väckt motion om stiftande
af en Lag, som stadgar ersättningsskyldighet
för Domare, hvilken meddelar
part origtig hänvisning till ändrings sökande
och derigenom tillskyndar parten onödiga
kostnader.
N:o i/Jo. I anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 28 öfver väckte
motioner angående oinskränkt rättighet
lill flottning och färdande i alla flott- och
farbara Sjöar och Floder, m. m,
N:o 141 - I anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 47 öfver gjorde
förslag till stadganden, hvarigenom må
förekommas, att personer, som uppnått myndighetsålder,
men blifvit under förmyndare
ställde, under detta orayndighetstillstånd
åsamka sig gäld.
346 Den 3o November e. m.
N:o 142. I anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 16 öfver gjordt
förslag till en Lag, alt, då oenige makar,
som af undergången varning ej låta sig rätta,
blifva för kif och osämja ställde under
tilltal vid verldslig Domstol, DomCapitlel
må äga att tillåta makarne flytta från hvarandra,
under den tid rättegången varar, m. m.
N:o i43. I anledning af anmärkningar
vid åtskilliga till Utskottet återremitterade
Betänkanden.
Af den 21 dennes:
N:o 144- I anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o ^3 öfver väckt
motion om stadgande, att den, som beträdes
med stöld utur täckt jordgraf, der jordfrugter
förvaras, skall straffas enligt 6 §. i
4o Cap. MissgerningsBalken.
N:o i45. Öfver väckt motion om Konungens
Befallningshafvandes förständigande
att ställa sig 4 Cap. 2 §. UtsÖkningsBalken
till noggrann efterrättelse.
Från ExpeditionsUtskottet:
Af denna dag:
N:o 274* Med öfverlemnande af Förslag
till Chartae-Sigillatae-Förordning.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
