# ID: svediakorp-gov403
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,662
# sentences: 2,272
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pro t o coll,
hållna
lios
I I ö g 1 o f 1 i g’ e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stochholm,
Åren 1823 och 1829.
Femtionde Häftet.
STOCKHOL M.
Tryckta lios Johan Hörberg> 1833.
■ ( • V - ■ V. . .'V
Måndagen d. 16 November 1829.
Plenum klockan half till i o Förmiddagen.
Herr Lefrén, Johan Pehr, uppläste följande:
Sedan
samtelige RiksStånden beslutat,
att Myntbestämning, med åtföljande Realisation,
skall äga rum, och, i följd af de för
densamma stadgade grunder, den förderfliga
utväg blifvit för framtiden stängd, att
genom Sedelstockens förökande utan motsvarande
valuta föröka rörelse-capitalet; men
angeläget är att Rikets Ständer, till näringarnes
förkofran, vidtaga alla de åtgärder
till penningerörelsens befordrande och stadgande,
som med Realisationsgrunderne äro
förenlige; så får jag, i stöd af 56 §. Riksdagsordningen,
vördsamt framställa följande
motion, samt om remiss af densamma lill
BancoUtskottet anhålla.
1:0 Banken utfärdar så kallade RänteCoupons
med 4§ procents årlig ränta, motsvarande
det belopp, hvartill Bankens fastighetslån
för det närvarande uppgå.
2:0 Hvarje Coupon ställes på 5oo R:dr,
med 221 R:dr årlig ränta, som af Banken
hvarje år liqvideras till innehafvare».
5o H. x *
4
Den 16 November f. m.
3:o I den utfärdade Couponen förbehåller
Banken sig, alt kunna densamma hilna
efter 6 månaders föregången uppsägning,
hvaremot innehafvaren är skyldig att
låta lånet qvarstå, så länge och intilldess
det af Banken uppsäges.
4:o Sådane Ränte-Coupons försäljer
Banken, emot full valuta i Silfver eller BancoSedlar,
till en hvar, som anmäler sig att
en sådan Coupon inköpa.
I samma mån och till samma belopp,
som Banken erhåller penningar för försålde
Ränte-Couponsj utgifver Banken nya fastighetslån
emot 4| procents ränta och 1^ procents
årlig Capital-afbetalning.
6:0 Maximi-beloppet för dessa Lån på
en liand blifver obegränsadt, och endast beroende
af pantens värde; dock må ingen
pant belänas till högre belopp än dess halfva
värde, men väl derunder, allt efter BancoFullmägtiges
ompröfvande.
7:0 Så väl den inflytande årliga Capilal-afbetalningen
å nuvarande fastighetslån,
utgörande omkring 180,000 R:dr, som ock
den Capital-afbetalning å fi procent å nu
föreslagne nya fastighetslån, utgörande, då
5 millioner blifvit utlånte, 75,000 R:dr, eller
tillsammans årligen 255,000 R:dr användas
till fond, för att bibehålla Ränte-Cou»
pons vid deras värde; i hvilket ändamål
det öfverlemnas till BancoFullmäglige, alt
Den 16 Wovern ber f. ni.
5
på Beursen uppköpa hvad som der kan under
al pari lill försäljning utbjudas.
8:0 Intill nästa Riksdag Röra BancoFullmäglige
icke inlösa utelöpande Coupons
i annan händelse, än alt de å Stockholms
Beurs utbjudas under al pari; med rättighet
att de sålunda inlösta åter försälja, då
sådant kan ske mot full valuta.
9:0 Skulle denna nya Lånerörelse icke
stiga till så stort belopp, alt bela den ingående
afbetalningen å gamla fastighelslånen
af BancoFullmägtige pröfvas nödig till
upprätthållande af Ränte-Couponernes credit;
må Bancofullmäglige äga rättighet att
använda öfverskottet till lån för Handelsrörelsens
befordrande; bärandes desse lån ställas
på kort tid, högst 3 månader, utan afbetalningsrätt,
mot 7 procents årlig ränta,
samt fullgod och vid sådäne lån bruklig säkerhet.
Att den ofvannämnde fonden är mer
än tillfyllestgörande, alt bibehålla RänteCouponerne
vid pari-värde, synes deraf, att
ända till tjugondedelen, eller 5 procent af
hela det utelöpande beloppet, kan per år
inlösas; ett förhållande, som fyra gånger
öfverstiger hvad i Frankrike nu för samma
ändamål är afsatt. Och då dessa 4é procents
ränta bärande Coupons endast småningom
komma i omlopp, men af den påräknade
årliga amortissementsfonden 180,000
R:dr ifrån och med den 1 Januarii i83o fin
-
G
Den 16 November f. m.
nas afsatte, och BancoFulImägtige få sig föreskrifvet,
att icke af utelöpande Coupons
några inlösa intill nästa Riksdag, i annor
händelse, än att de å Stockholms Berns utbjudas
under al pari, så att städse tillräcklig
amortissementssumma finnes tillgänglig;
bör icke någon fruktan kunna uppstå, att
desse Bankens förbindelser, oaktadt de icke
bära högre än procents årlig ränta, dock
bibehålla deras fulla värde.
Sluteligen torde det tillåtas mig få nämna
de skäl, som föranledt mig att föreslå
4i: procents ränta. Jag har nemligen trott,
att om å desse papper bestämdes 5 procents
ränta, sådant möjligen kunde föranleda några,
som nu hafva sina penningar placerade
mot pant af Fastighet, att uppsäga
dem, för att i stället köpa Rcinte-Coupons_,
då endast i procents förlust deraf uppkomme
i den nu ägande afkastningen; hvaremot
skilnaden mellan 6 och 4 i procent är så
betydlig, alt sådant icke bör kunna rimligen
befaras. A andra sidan åter, om räntan
bestämdes /agre än 4 i procent, kan det
möjligen befaras, att desse Ränte-Coupons
icke vinna hos allmänheten den begärlighet,
som är ett vilkor för åtgärdens framgäng.
Skulle Rikets Ständer, mot förmodan,
icke finna angeläget vara att, på sätt nu
nämndt är, använda Coupons-försäljning till
beredande af nya Lånefonder för fastighets
-
Den 16 N o t e m b e r f. m. 7
ägare och Handeln; så synes mig, att BancoFullmägtige
i alla fall böra médgifvas rättighet
att sålunda göra en del af de gamla
fastighetslånen rörlige, för de tillfällen Banken
behöfde bereda sig utvägar till upprätthållande
af Silfver-utvexlingens fortgång.
Friherre Cederström_, Jacob: Den siste
värde Talaren har, på grund af 56 §. Riksdagsordningen,
framställt en motion, hvilken
han begärt måtte till BancoUtskottet
remitteras; men enär på Ridderskapets och
Adelns bord ännu ligga alla BancoUtskottets
Betänkanden om Bankens Lånerörelse,
samt Grundlagen efter motionstidens slut
endast tillåter väckande af sådana frågor,
hvilka af redan fattade beslut, eller redan
upptagne ärenden föranledas, är det först,
när lånefrågorna i allmänhet förekomma till
Ridderskapets och Adelns pröfning, Herr
Lefrén kan göra gällande den af honom nu
framställde motion, antingen i egenskap af
anmärkningar vid något af BancoUtskottets
Betänkanden angående lånerörelsens bedrifvande,
eller om den finnes hafva omedelbart
sammanhang med någon af lånefrågorna, såsom
ny motion. Att nu särskilt upptaga och
remittera Herr Lefréns förslag, bestrider jag
såsom olagligt, och anhåller, att detta yttrande
må få åtfölja Herr Lefréns motion, då
den till behandling framdeles förekommer.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Jag för min
del har ej något emot remiss af Herr Lef
-
8
Den 16 November f. in.
rens ifrågavarande motion, men får fästa
uppmärksamheten derpå, att BancoUtskottet
i Utlåtandet N:o 82 förklarar sig redan
hafva under pröfning frågan om fastighetsbelåningen,
och en i afseende derpå af Herr
Hjerta väckt motion. Då jag nu icke tillräckligen
fattat Herr Lefrens förslag, för
att inse, om det har sammanhang med omförmäldte
ärende, får jag vördsamt begära
Herr Lefrens motion på bordet intill nästa
Plenum,
Herr Lefvén: Sorn jag, efter Motionairers
gamla vana, anser min motion vara
vigtig, kan jag ej gå in på att låta qväfva
den i dess födsel, såsom Friherre Cederström,
under åberopande af 56 §. Riksdagsordningen,
åsyftar. Emot vanligheten har
Friherren likväl förbisett rätta meningen af
detta Grundlagsbud, då han ej med redan
upptagne ärenden vill förstå annat än redan
afgjorda. Detta hade väl då bordt vara
tydligt uttryckt; derest icke annan tydning,
än den klara ordaförståndet medgifver, skall
inträffa. Jag anser följaktligen min motion
fullkomligen Grundlagsenlig, och justi stöd
af berörde 56 §. kunna och böra upplagas,
samt hade sannerligen icke väckt den, om
jag ej varit öfvertygad derom.
Friherre Cederström: Den af den siste
Talaren citerade slutmening i 56 §. Riksdagsordningen
ger visst anledning till för
-
Den 16 November f. m.
9
ment rättighet, att nu få väcka ifrågaställde
motion; men, enär det Betänkande, hvartill
denna motion bör refereras, redan för
andra gången kommit från Utskottet, måste,
då detsamma hos Ridderskapet och Adeln
till afgörande föredrages, Motionairen först
äga att söka göra sitt nya förslag gällande
inom Ståndet; emedan Utkottet ej får genom
en särskild 1111 beviljad remiss 3:ne
gånger under samma Riksdag handlägga ett
och samma ärende, ehuru i annan skepnad
frarnsläldt, ty det kan aldrig blifva Grundlagsenligt.
Friherre Boye, Ludvig: Då de anmärkningar,
som nu blifvit framställde emot
motionen, icke gå ut på att hindra densammas
upptagande i Protocoilet och bordläggning,
torde discussionen för närvarande vara
öfverflödig; och det vill synas, som Friherre
Cederström sammanblandat sak, sätt, ändamål
och medel. Uti saken har han rätt, men
nu är endast fråga om medlen. Jag har blott
velat anföra detta, för att få göra gällande
min tanka, att motionen är af natur, att
komma under öfverläggning.
Lades på bordet.
Å nyo föredrogs RiddarhusUtskottets
den i3 dennes aflåtne, och samma dag eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, i
anledning af Herrarne A. Addners och J.
IO
Den iG November f. m.
Nagels ansökningar, att få uppföra Concert
å Riddarhuset,
Efter i ämnet föregången öfverläggning,
hvilken, till följd af Ridderskapets och
Adelns derom särskilt fattade beslut, icke
skulle till trycket befordras, blef RiddarhusUtskottets
Memorial, uppå derom af Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd proposition, af Ridder*
skåpet och Adeln bifallit,
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Då
de anmärkningar, hvilka jag tagit mig friheten
framställa emot ExpeditionsUtskottets
under N:o 216 afgifne Förslag till Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse, angående
beviljadt anslag till Undervisningsverkens
fullkomnande, blifvit uti Plenum den 11
dennes f. m. så häftigt bemötte, att votering
sluteligen i frågan om återremiss ägt
rum; och då jag var af tjenstegöromål hindrad,
att besvara det dervid ådagalagde bemödande,
att illudera Rikets Ständers beslut,
och hvarje enskild Riksdagsmans rätt,
att få en framställd fråga af Rikets Ständer
besvarad, genom bifall eller afslag å vederbörligt
Utskotts Betänkande öfver ämnet; så
torde det tillåtas mig få ytterligare anhålla,
det ExpeditionsUtskottet måtte taga kännedom
af hvad Stats- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottens Utlåtande N:o 5a,
pag. 27 innehåller, ifrån och med orden;
Den 16 No vern ber f. in.
"Utskotten anse för sin del”, till och nied
orden: ”blifvit på ett tillfredsställande sätt
"ådagalagde”; äfvensom pag. 34, från och
med orden: ”Af Herr Bråkenhjelm är den
"önskan yttrad”, till och med orden: ”af
UppfoslringsCommitle'eri hilligade anspråk
på Löneförbättring, utan ock &c.” Derefter
ställer jag till hvar och en opartisk
den fråga, huruvida icke Rikets Ständer genom
bifall till dessa framställningar åsyftat
någon Löneförbättring för Lärarne vid
Carlberg,
Men jag vågar förbehålla mig, detExpeditionsUtskotlet
måtte taga rättelse af hvad
Ständerna genom slutinnehållet af Utlåtandet
N:o 52 stadgat, der det heter: ”samt
"derom låta underdånig skrifvelse till Kongl.
"Maj:t afgå, upptagande de motiversom
till samma beslut färanledt. — Jag anhåller
att detta yttrande må få åtfölja den redan
beslutade återremissen.
Herr Printzensköld_, Axel: Herr Bråkenhjelm
har gjort sig ett alldeles öfverflödigt
besvär att åberopa tvänne strofer
af Stats- och EkonomiUtskottens Utlåtande
N:o 52, hvilka ExpeditionsUtskottet nog känner
dessförutan. I anledning af det resultat,
hvartill Herr Bråkenhjelm kommit, alt
lian nemligen förbehållit sigj att ExpeditionsUtskottet
skulle göra afseende på hans
anförande, får jag förklara min öfvertygelse
vara, att ExpeditionsUtskottet förfarit
12
De 11 16 November f. m.
ganska riktigt. Förhållandet är nemligen,
att Utskotten hemställde i deras första Betänkande
N:o io, att 60,000 R:dr B:co skulle
anvisas på /^:de HufvudTiteln till Läroverken.
Herr Bråkenhjelm saknade i detta
Betänkande KrigsAcademien nämnd såsom
den der borde blifva delaktig af detta anslag,
och anmärkte det vid återremissen.
Utskotten svarade då, att Utskotten generelt
nämnt Tillämpnings-Skolor, samt att
på den förteckning å TillämpningsSkolorne,
som fanns i Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
om dessa 60,000 R:dr, äfven KrigsAcademien
var upptagen, hvarföre Utskotten
förra gången icke ansett behölligt, att
särskildt omnämna denna Akademi, och icke
eller sednare gången trott sig böra afvika
härifrån, hvadan Utskotten hemställde till
BondeStåndet samt Ridderskapet och Adeln,
som återremitterat Betänkandet, att förena
sig med de öfrige båda Stånden deruti, att till
Kongl. Majrts disposition, enligt Dess Nådiga
proposition, öfverlemna de begärde 60,000
R:dr. Detta bifölls äfven; och huru harExpeditionsUtskottet
kunnat annnorlunda än i enlighet
med första Betänkandet, som grundlägger
beslutet, författa den underdåniga
skrifvelsen härom? När nu berörde 60,000
R:dr blifvit öfverlemnade till Kongl. Maj:t,
enligt Dess Nådiga Proposition, att användas
äfven för TilläinpningsSkolor, och KrigsAkadernien
är afKonungen sjelf räknad bland
dessa, så finnér jag ej, hvad risk den Stals
-
Den 16 November f. m. i3
Secreterare löper, sorn tillstyrker Kongl.
Maj:t, att till KrigsAkademien använda hvad
derstädes kan erfordras af de 60,000 R:dr.
Jag anhåller, alt detta anförande må få åtfölja
Herr Bråkenhjelms till ExpeditionsUtskottet.
Herr Bråkenhjelm: Herr Printzensköld
föregifver, att min anmärkning innebär en
onödighet. Detta vill jag medgifva, så vida
Regeringen vid dispositionen af ifrågavarande
60,000 R:dr hade att rätta sig efter de
sammansatte Utskottens Utlåtanden; men
Regeringen ignorerar naturligtvis dessa Utlåtanden;
ignorerar det sätt, hvarpå Rikets
Ständer finna för godt, alt classificera Undervisningsverken,
uti Theoreliska och TillämpningsSkolor.
Jag begär ej bättre, än
att Utlåtanderne måtte, uti den underdåniga
skrifvelsen, blifva troget följde. Jag förklarar
mig nöjd, om endast Carlbergs KrigsAkaciemi
bland motiverna, i sträng och noggrann
enlighet med Utlåtandet N:o 5a, blifver
nämnd.
Remitterades till ExpedilionsUtskottet.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 3 sistlidne October under N:o 5o
aflåtne, och den i3 i samma månad på bordet
lagde, Memorial, med Utlåtande öfver
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om förändringar
i 19, 21 och 88 §§. af RegeringsFotmen,
i.4 Den i ö jV o v e m b e r f. m.
Herr Hjerta j Gustaf: Du vid Grundlagens
stiftande år 1809 man insatte de vigtiga
orden, att, om förfrågningar angående
Lagens rälta mening inkomma till Konungen,
Högsta Domstolen skulle äga att gifva
svar eller förklaringar derå, utgick raan
från den enkla grundsats, att det skulle påskynda
ärendernas gång vid Domstolar och
Embetsverk, emedan, då man behöfde göra
förfrågningar, man icke skulle blifva tvungen
gå hela Domstolsvägen uppföre intill
Högsta Domstolen, utan få directe hos Högsta
Domstolen förfråga sig. Den Domstol,
hvilken sålunda förfrågat sig, kunde då döma,
och Parterne möjligen blifva nöjde nied
domen. Detta var då endast Högsta Domstolens
sätt att se saken, och sålunda en
ordnings-anstalt, den man nu synes vilja
förvandla till ett Lagstiftningssätt. I stället
för alt öfverlemna Lagstiftningen åt Konungen
och Rikets Ständer, vill man nu,
att Högsta Domstolen skall få väcka sådana
förklaringar, och att Konungen i StatsRådet
gemensamt med Högsta Domstolen skall
blifva en Lagstiftande makt i Sverige. Det
är vådligt, att på en gång göra Konungen
till Domare och Lagstiftare. Konugens person
i Högsta Domstolen, såsom Domare, är
vida skiljd från Konungens Majestät, såsom
Regent i allt öfrigt afseende, och såsom Lagstiftare.
Jag anhåller derföre om afslag å
Utskottets Memorial i denna del, och förenar
mig i den reservation Herr Cederschjöld
Den 16 November f. m. i5
afgifvit; likväl med undantag af hvad Herr
Cederschjöld yttrat i 3:dje punkten deraf sålunda:
”Emedan Domstolarne tillämpa ekonomiska
författningar på samma sätt sorn
”Allmänna Lagen; så skulle man på ena si”dan
väl kunna tycka, att Högsta Domstolen
borde genom förklaring öfver de de”lar,
som till Domares åtgärd höra, kunna
”få, till UnderDomstolarnes upplysning, tillkännagifva,
hvad åsigt den följer vid en
”sådan författnings tillämpning. Men sorn
”Konungen äger, att allena stifta dylika La”gar,
så synas Rikets Ständer icke böra på
”något sätt befatta sig med deras förklarande,
utan detta kunna få ankomma på
”Kongl. Maj:t allena.” Uti detta yttrande
kan jag alldeles icke instämma; ty om så
vore, skulle Grundlagens föreskrift om de
ekonomiska författningar, som af Konungen
och Rikets Ständer gemensamt stiftas, vara
ett nonsens. Med undantag af denna punkt,
förenar jag mig helt och hållit i Herr Cederschjölds
reservation.
Hans Excellence Herr Grefve Mörnerj
Adolph Göran: Jag bekänner, att jag ej fullkomligt
kunnat fatta beskaffenheten af de
Memorialet åtföljande Reservationer, emedan
jag ej förut läst dem, men såsom de
nu förekommit mig, vittna de, att man i
högsta grad misstagit sig, såväl om Kongl.
Maj:ts Proposition, som Utskottets Memorial.
Kongl. Maj:ts förslag åsyftar ingen
t6 Den 16 November f. m.
ting annat, än alt återföra saken till dess
rätta ordning, så att det blir Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer, men icke Högsta Domstolen,
hvilka stifta Lagar i Sverige. Förhållandet
har hitintills varit, att, då Högsta
Domstolen funnit Lagförklaringar nödiga,
har den till Kongl. Majrt inkommit med
sådana, men derigenom att Kongl. Majrt endast
haft alt beräkna sina 2:ne röster, har
Kongl. Majrt, då han varit af olika tanka
med Högsta Domstolen, likväl blifvit öfverröstad,
och Högsta Domstolen har således
gjort Lag, utan att Kongl. Majrt haft rättighet
säga nej. När Rikets Ständer hos Kongl.
Majrt föreslå Lagar, äger Kongl. Majrt rättighet,
att an vända sitt veto; men när Högsta
Domstolen föreslår en Lagförklaring,
bar Kongl. Majrt icke denna rättighet. Detta
mäste hvar och en finna är ett stort missförhållande,
och det måste således förefalla
helt naturligt, att man vill återföra sättet
att gifva Lagförklaringar till hvad det bör
vara. Jag kan derföre ej annat än tillstyrka
bifall till Utskottets Memorial.
Friherre Bojej Ludvig: Jag har icke
kommit att förr tänka på detta ämne. Det
är således möjligt, att jag icke gör min
framställning så redig den borde vara, och
att jag icke genast träfFar det rätta. Jag
skall dock försöka att vara redig. Med begreppet
om denna afdelning i makt, som
Con
-
Den 16 November f. ni.
Constitutionen framställer, kan jag ej förena
någon annan Lagstiftande Makt, än Konungen
och Rikets Ständer. All annan Lagstiftning,
den må emanera hvarifrån sorn
helst, måste vara inconslitutionel. Jag medgifver
gerna, att då Rikets Ständer år 1809
stadgade den Lag, som Utskottet nu vill
förändra, var deras afsigt så inskränkt, som
den Herr Hjerta framställt, att nemligen
endast Underdomaren skulle få begära upplysning
af Högsta Domstolen om Lagens
rätta mening; men man glömde det inskränkta
uti delta stadgande, och gjorde det
allmänneligt, då man satte Högsta Domstolen
i tillfälle att gifva Lagförklaring, som
blef Lag. Skillnaden är likväl ganska stor.
När således stadgandet i Constitutionen gick
längre, och föranledde, alt Högsta Domstolens
magt utsträcktes, kom man ända derhän,
att det emellan Riksdagarne gifves, utom
Kongl. Maj:t och Rikets Ständer, en Lagstiftande
Magt. Detta bör rättas. Man behöfver
blott fråga, hvarifrån en Lag är kommen;
är den från Rikets Ständer? Nej, de
äga icke denna vidsträckta magt. Är den
från Kongl. Maj:t? Nej, Kongl. Majrt äger
icke eller denna rättighet, ehuruväl Kongl.
Maj:t kan säga nej, när ett Lagförslag kommer
ifrån Rikets Ständer. Nå, hvarifrån är
väl då denna Lag? Jo, från Högsta Domstolen.
Detta är en brist i vår Grundlag,
en brist, sorn härleder sig derifrån, att or
5o
H. a
i8 Den 16 November f. m.
den blifvit tagna i en vidsträcktare mening,
än afsigten med dem varit. Constitntions
Utskottet har på dessa skäl tillstyrkt bifall
å Kongl. Majrts Proposition, och jag föreställer
mig, att vi skola göra detsamma, emedan
vi annars indirect stadfästa en tredje
Lagstiftningsmagt, som ej är förenlig med
Constitutionen.
Herr von Schulzenheim, David: Jag
anhåller vördsamt, att få till besvarande
upptaga de inkast, som blifvit gjorde emot
ConstitutionsUtskottets nu förevarande Memorial;
och det torde derjemte tillåtas mig,
att, i bredd med denna vederläggning, få
ingå i någon närmare utveckling af moliverne
för Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition.
Denna utveckling synes vara så mycket mindre
nr vägen, som en Memorialet åtföljande
tryckt reservation, hvilken nyss blifvit
uppläst, och, såsom jag trott mig höra, äfven
afen värd Talare åberopad, innehåller
flere systematiskt ordnade betänkligheter,
hvilka, ehuru af Reservanten sjelf lill en
del på förhand vederlagde, likväl måhända
kunna fordra någon ytterligare motbevisning,
för att gifva en bestämdare riktning
åt öfverlygelserna i denna del.
Det första föremålet för den Nådiga
Propositionen har varit: Konungamagtens
inrättande, med hänsigt till sanctionen af
Lagförklaringar, i enahanda prerogativer
Den 16 November f. m.
'9
mot Högsta Domstolen_, sorn elen äger mot
llikets Ständer.
Alt förklara Lagens mening, icke in
casa, såsom grund för ett visst blifvande
domslut, utan till framgent efterrättelse, och
med anbefalld allmän tillämpning på framtida
inträffande fall, — torde ostridigt innebära
en utöfning af Lagstiftande, icke af
Lagskipande Magt. Bestyrkande denna a nologi,
innehåller äfven 88 §. RegeringsFormen,
att med förklaring öfver Lagen skall
förhållas, som med stiftande af Lag; — det
vill säga att Lagen, som stiftas af Konung
och Ständer gemensamt, äfvenledes skall
af Konung och Ständer gemensamt till sin
rätta mening förklaras. Då likväl den ena
delen af Lagstiftande Magten, Sländerne,
endast hvart femte år sammanträder, och
då Lagförklaringar kunna af behofvet under
mellantiden påkallas, måste en provisorisk
utöfning af Ständernes magt i denna
del åt någon uppdragas, och, genom en lika
naturlig som ändamålsenlig delegation, inträdde
här den Lagskipande Magiens Högsta
Organ, i den Lagstiftandes ställe. Men
bär hade kanhända Grundlagsstiftaren bort
stadna, och åt den alltid närvarande andra
delen af Lagstiftande Magten, Konungen, bibehålla
samma rättigheter mot Högsta Domstolen,
som den otvifvelaktigt äger mot Sländerne.
Om Rikets Ständer hos Kongl. Majrt
5o H.
9.0
Den 16 November f. m.
i underdånighet föreslå en Lagförklaring,
äger Kongl. Maj:t magt att densamma afslå.
I Högsta Domstolen deremot har Konungen
blott a:ne röster; Han kan der öfverröstas;
och Högsta Domstolen får derigenom
en magt, som våra Grundlagar icke
ens velat åt Ständerne medgifva, den nemligen
att emot Konungens vilja och öfvertygelse
kunna påtvinga honom, först en
transitorisk Lagförklaring, och sedan, om
Ständerne densamma icke ogilla, ett verkligt
permanent Lagbud. Detta har varit orsaken,
hvarföre Kongl. Maj:t föreslagit, att slutet
af 21 §. må erhålla följande förändrade
lydelse: I alla frågor om förklaring öfver
Lagen emellan Riksdagarne skola Högsta
Domstolens beslut hos Konungen i StatsRädet
anmälas. Gillar Konungen den gifna
Lag förklaringen , utfärdas den med Dess
underskrift; ogillar Konungen densamma,
förfalle den till all kraft och verkan.
Det andra föremålet för den Nådiga
Propositionen var, att vinna ett förtydligande
af RegeringsFormens föreskrifter i
så måtto, att Lagförklarings-rättigheten endast
emellan Riksdagarne tillkommer Högsta
Domstolen.
Sednare perioden af 88 §. RegeringsFormen
innehåller redan detta stadgande;
men för att bringa 19 och 21 §§., och 1
perioden af 88 §. i fullkomlig och tydligen
Den 16 November i. m.
ulli vela likstämmighet härmed , har Kongl.
Maj:t mi föreslagit, att i de båda förstnämnda
införa orden: emellan Riksdagarnes
och i den sednare orden: under Riksdag.
För det tredje åsyftar den Kongl. Propositionen
en utsträckning af Lagförklaringsrälten
äfven lill de händelser, då Högsta
Domstolen, utan anledning af förfrågan, sjelf
skulle finna allmän Lagförklaring nödig.
Utom hvad Utskottet i denna del yttrat,
torde jag få tillägga, att Högsta Domstolen,
stäld likasom i medelpunkten af dea
Högsta Lagskipningen, oslridigt synes vara,
mera än någon Domare, i tillfälle att bedöma,
huruvida ett lagrum på olika sätt
blifvit tillämpadt; huruvida okunnighet hos
Domare, eller otydlighet i Lagen, vållar
denna olika tillämpning; samt i sista fallet,
huruvida Lagförklaring kan vara af nöden.
Den Nådiga Propositionen åsyftar vidare,
för det fjerde^ att uttrycka, det Högsta
Domstolens förklaringsrätt är inskränkt
inom allmän Civil- Criminal- och KyrkoLag.
Längre sträcker sig icke Rikets Ständers
rätt enligt 88 §., och då den 8q:de
tillägger Konungen rättigheten, att förklara
Ekonomisk Lag, innebär den föreslagna nya
redactioneu i detta fall icke någon egentlig
förändring, utan endast ett förtydligande,
ett återförande af ig §. till full öfverensstämmelse
med andan af den Sgide.
22 Den i’6 November f. ra.
Man synes slutligen hufvudsakligast fästa
sig vid det föreslagne tillägget i 88 §.,
hvarigenom stadgas, att Rikets Ständers rätt
att ogilla en utkommen Lagförklaring vid
näst derpåföljande Riksdag skulle utöfvas.
.— Suppositionen, alt någon Lagförklaring
möjligen icke skulle kunna komma till Rikets
Ständers kännedom, synes mig hvila
på förutsättningen af sådan kedja af embetsj’el
och försummelser, alt de knappt torde
få antagas som möjliga eller ens Länkbara.
Den RevisionsSecreterare, som contrasignerat
en Lagförklaring, har sig ålagdt, alt
opåmint derom underrätta Rikets Ständers
JustitiaeOmbudsman. Denne sistnämnde bör,
enligt 18 §. af sin Instruction, tillkännagifva
alla gjorda Lagförklaringar för Rikets
Ständer; och Lagutskottet tillkommer, enligt
33 §. Riksdagsordningen, att granska
den deröfver afgifna Berättelsen. Jag frågar,
om del är troligt, att alla dessa skola
på en gång åsidosätta sin pligt; och jag tillägger,
att till öfverflöd alla Lagförklaringar
tryckas, och införas i FörfattningsSamlingen
och ÅrsTrycket, så alt hvarenda
SlåndsLedamot har sig öppet, om han så
behagar, att i denna del controllera Revisions-Secreteraren,
Juslitiae-Ombudsmannen
oell Lagutskottet. Men, torde man svara
mig, denna uraktlåtenhet, ehuru otrolig,
ligger dock inom de moraliska möjligheternes
gräns. Nå väl, — undersökom då de följder,
som, i detta otroliga fall, skulle uppstå.
Den i6 No ve ra ber f. ra.
23
Resultatet Liefve, alt Lagförklaringen i tysthet
öfverginge till egenskap af Lag; men
Rikets Ständer Lafva alltid för sig fullkomligen
öppet, att, på sätt 87 §. innehåller,
deruti vinna ändring, om de så pröfva nödigt
och nyttigt. liela skillnaden ligger
deruti, att de efter den nästpåföljande Riksdagen
icke vidare skulle äga rätt, alt ensamme,
och utan Konungens medverkan,
ogilla förklaringen. Man synes nu vilia åt
dem förbehålla en rättighet, att i en aflägsen
framtid få egenmäktigt upprifva liäfdvundna
Lagförklaringar; och dermed kan
jag omöjligen förena mig. Här lånar jag
Utskottets ord. ”Svårligen,” säger Utskottet,
”skulle med förutsatt bevarande af Grundlagens
syftning och allmänna Lagens helgd,
”Lagstiftande Magtens ena hälft lemnäs öp”pet,
att när som helst,i en aflägsen framtid,
upphäfva genom förklaring gifna La”gar,
hvilka måhända redan vunnit förtroende
och häfd.”
I princip anser jag dessutom, att en
gifven prescriplionstid är nödvändig för utöfningen
af hvarje så beskaffad granskningsrält,
som den nu ifrågavarande. Dom, som
icke inom viss tid öfverklagas, vinner laga
kraft; en styrelseåtgärd, som icke vid nästa
Riksdag blir föremål för en anmärkning,
kan sedermera icke åtalas; och i samma
analogi, anser jag att en Lagförklaring,
som icke vid påföljande Riksdag ogillas,
] i e n i (i N o v c- m b e r f. in.
bör öfvergå till bestående Lag, sorn blott
af Konung och Ständer gemensamt må kunna
rubbas.
Jag anhåller vördsamt om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition till
bifall af Utskottets förslag, till den påföljd.
56 och 81 §§. RegeringsFormen förmå, det
vill säga, att detsamma må hvila såsom ett
Rikets Ständers Utlåtande, intill nästa Riksdag,
då Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
först kan till afgörande förekomma.
Herr Hjerta: Jag anhåller först alt få.
rätta ett misstag, som jag gjorde i mitt förra
yttrande, då jag begärde afslag å Utskottets
Memorial. Min mening kunde naturligtvis
icke vara annan, än återremiss, emedan
Grundlagen förbjuder all annan åtgärd.
Jas? anhåller således om återremiss af Me
O
morialet,
och att Ståndets gemensamma tanka
må blifva, att hela Lagförslaget skall
förfalla. Jag skall äfven anhålla, att, emedan
jag nu bar ordet, få till besvarande
upptaga några här gjorde anmärkningar.
Jag måste först beklaga, att jag ej kan besvara
den sista Talarens anmärkningar, emedan
jag omöjligt var it i tillfälle, att kunna
höra dem. Man har sagt, att Högsta Domstolen
icke bar rätt att stifta Lagar. Det
är helt annat, att gifva förklaringar, huru
Lagen skall tolkas; denna vätt har Högsta
Domstolen, och man vill nu öfverflytta den
Den i6 November f. m.
25
på Kongl. Majrt. Detta måste jag helt och
Iiållet bestrida. Att åter Högsta Domstolen
skulle äga föreslå sådana förklaringar, äfven
innan Lagen af någon befunnits otydlig,
det skulle vålla för mycken oro. Hvad
den Ekonomiska Lagstiftningen beträffar,
är Konungens förklaringsrätt der ännu farligare.
Man finnér lätt, att den, som inrättat
en näring eller ett contract efter en
utgifven författning, skall önska att blifva
dömd af sina Domare; och näringarne skola
blifva i högsta grad osäkra, när man riskerar,
att Lagförklaringar kunna ulgifvas
öfver huru man borde hafva förstått den
författning, hvarefter man inrättat sitt contract
eller sin näring. Jag frågar, hvad
säkerhet det finnes, då en ekonomisk författning,
som utgifves af Konungen, och
tillämpas af Domstolarne, kan blifva föremål
för en Lagförklaring af Konungen. Detta
skulle vara, att inblanda Konungen i Lagskipande-
eller Domare-magten. Deruti ligger
både en orimlighet och en osäkerhet
för den enskilde; ty om Högsta Domstolen
gillar den åsigt, som alla Domstolarne
i en sak haft om densamma, kunde Kongl.
Majrt komma emellan, och rubba hela saken.
Kongl. Maj:t skulle då efteråt döma
öfver, huru man förut hade bordt döma.
Ännu en oformlighet uti Utskottets förslag
är den prescriptionstid man velat fastställa
för Rikets Ständer, att granska de Lagförklaringar,
som af Kongl. Maj:t mellan Riks
-
a6 Den 16 November f. m.
dagarne utgifvas. Det är visserligen nödvändigt,
att Rikets Ständer anhålla, det
Kongl. Maj:t mätte sanctionera Ständernas
Lagförslag före Riksdagens slut, emedan de
annars icke inkomma i RiksdagsBeslutet;
men alt Ständerna skola, på sätt föreslagit
Blifvit, föreskrifvas en prescriptionstid, då
de möjligen kunna vara i okunnighet om
hela Lagförklaringen, kan jag alldeles icke
gilla. Den sista Talaren må framställa så
många bevis han vill, angående Lagutskott,
JuslitiaeOmbudsman m. m., så kan likväl en
Lagförklaring undgå Ständernas uppmärksamhet.
Jag vågar anhålla om proposition
lill återremiss af Utskottets förslag, och att
Ståndet mätte förklara sin gemensamma tanka
vara, det hela förslaget bör afslås.
Herr Crusenstolpe_, Magnus Jacob: Med
ConslilutionsUtskoltet instämmer jag i hufvudsaken,
att nemligen uppdraga åt Kongl.
Maj:t att utöfva samma rättighet mot Högsta
Domstolens Lagförslag, som mot Rikets
Ständers. Jag skiljer mig likväl från Utskottet
deruti, att man ej bör åt Högsta Domstolen
gifva rättighet, att framställa förslag
till Lagförklaringar i andra fall, än då underdåniga
förfrågningar inkomma. Herr Hjerta
liar gjort sig mycken möda alt deducera sin
mening om Lagförklaringar i ekonomiska
mål. I Memorialet finnes likväl icke ett ord
i detta ämne. Jag instämmer med Herr Hjerta
deruti, att en prescriptionstid för Ständer
-
Den 16 November f. m.
27
nas rättighet, alt granska utkommande Lagförklaringar,
icke är nödvändig. En föregående
Talare har visserligen anfört, alt en
kedja af försummelser skulle vara nödvändig,
om Rikets Ständer skulle kunna blifva
i okunnighet om en utkommen Lagförklaring.
Jag tror, alt blott en försummelse
behöfves, nemligen hos JustitiseOrribudsmannen.
Som Utskottets förslag icke lärer vid.
denna Riksdag kunna afslås, hemställer jag
om ej Ridderskapet och Adeln skulle vilja
såsom sin gemensamma tanka förklara, att
Högsta Domstolen ej må afgifva Lagförklaringar
i andra fall, än då förfrågningar om
Lagens rätta mening göras, och att stadgandet
om prescriptionstid må utgå. På dessa
skäl hemställer jag om återremiss af Utskottets
förslag.
Friherre Boye: Den begäran jag framställt
till bifall å Utskottets förslag, anhåller
jag alt få så till vida rätta, att jag inskränker
den till begäran af bifall å den
del, som angår Lagförklaringar, emedan jag
finnér förslaget äfven innefatta en annan omständighet,
som jag ej kan tillstyrka. Hvad
först angår Lagförklaringar, så vill jag vara
kort, men tydlig. Jag vill ej, att Kongl.
Maj:t skall äga rätt att utgifva Lagförklaringar
utan gemensamt med Högsta Domstolen,
men blott då Högsta Domstolen tillstyrker
en sådan; så otjenligt ett annat förhållande
vore, så otjenligt vore det äfven,
28
Den 16 November f. m.
att Kongl. Majit skulle i anseende lill Högsta
Domstolen hafva mindre magt, än i anseende
till Rikets Ständer. Min mening är
Mott, att Kongl. Maj:t skall hafva samma
magt i bägge hänseenden, d. v. s. alt nyttja
sitt veto, ty annars vore Högsta Domstolen
i detta afseende beklädd med en större magt,
än både Kongl. Majit och Rikets Ständer,
hvar för sig. På denna del af Utskottets
förslag anhåller jag om bifall, men på den
del, som angår prescriplionstiden, skiljer
jag mig från Utskottet, och anhåller om återremiss.
Utskottet har föreslagit, att om Rikets
Ständer vid nästa Riksdag ej yttra sitt
motstånd till en Lagförklaring, skulle den
vara gillad. Detta vill säga, alt en prescriptionstid
vore utsatt för folket. Jag
skalle icke draga i betänkande att samtycka
dertill, om det först vore stadgadt, att Kongl.
Majit vid hvarje Riksdag skulle låta meddela
Rikets Ständer de sedan sista Riksdagen
utgifne Lagförklaringar, ty då ägde Rikets
Ständer kännedom om dessa Lagförklaringar;
annars skulle det lätt kunna hända,
att de förbigingos, och att Rikets Ständer
ej visste deraf. Jag yrkar återremiss af förslaget
i denna del, med anhållan att Utskottet
ville närmare besinna sig, om Rikets
Ständers tystlåtenhet i okända frågor
bör verka till någon inskränkning i deras
rättigheter.
Friherre Cederströmj Jacob: Det förundrar
mig, att öfverläggningen öfver della
Den 16 November f. m.
29
ämne kan behandlas ur så olika synpunkter.
Somliga Ledamöter begära bifall, andra
afslag, andra återremiss med förklarande
af gemensam tanka. Jag hade trott,
att efter ett års Riksdag man borde vara
ense om sättet, att behandla en dylik fråga.
Det är ej möjligt, att återremittera eller af/
slå detta Memorial. Om vid Utskottets Utlåtande
göras några anmärkningar, hvilka
förklaras för Ståndets gemensamma tankar,
kunna dessa tankar till ConstitutionsUtskottet
öfverlemnas. Men då Utskottet tillstyrkt
Kongl. Maj:ts Proposition, skall denna ovilkorligen
hvila intill nästa Riksdag. Endast
då Utskottet afstyrkt en sådan, kan afslag
äga rum vid samma Riksdag. Hvad åter den
sista Talarens farhågor beträffar, i händelse
Riksens Ständer besluta, att prescriptionstid
skall äga rum, så måste i alla fall förslaget
qvarstå, och Lagförklaringar, sorn efter
hvarje Riksdag blifva förnyade, gälla intill
nästa Riksdag. Här är nu endast fråga:
skall Kongl. Maj:t äga mindre Lagstiftningsrätt
i anseende till Högsta Domstolen, än i
anseende till Rikets Ständer? Då Ständerna
ej äga mera än hälften i Lagstiftningen, så
att hvad Konungen ej antager, förfaller;
äger Högsta Domstolen likväl i detta fall ännu
rätt att öfverrösta Konungen, och tvärtemot
dess vilja utgifva lagförklaringar; en
rätt, så mycket vådligare, som sådana gälla
jemväl retroactift, hvaremot förändringar i
lagen icke gälla förrän från den dag de blif
-
3o Den i6 November f. m.
vit promulgerade. Detta är en oformlighet,
som hör rättas. Jag tillstyrker Ridderskapet
och Adeln att bifalla förslaget till Grundlagsförändring
till behandling enligt 81 §.
RegeringsFormen; hvarjemte jag anhåller hos
Herr Grefven och LandtMarskalken, att discussionen
måtte inskränkas dertill, huruvida
det är något i Utskottets Memorial, som
kan vara föremål för anmärkningar, ty sjelfva
Lagförslaget skall hvila i kraft af följande
stadgande i 81 §.: ”Tillstyrker Utskottet
hvad Konungen föreslagit, hvile frå”gan
till nästa Riksdag, då Rikets Ständer
”skola sitt beslut derom fatta.” Nu har Utskottet
tillstyrkt Kongl. Majrls Proposition;
ergo skall den till nästa Riksdag hvila.
Friherre Rålamb „ Claes: Hufvudsakligen
förekommen af hvad den siste Talaren
anfört, har jag föga att tillägga. Jag hade
endast begärt ordet för alt yttra mig öfver
Herr Hjertås begäran om proposition till
afslag å Utskottets Memorial. Men när redan
så mycket blifvit sagt, inskränker jag
mig dertill att förklara, det jag anser det
olämpligt, att behandla dylika Memorial på
enahanda sätt som Utskottets öfrige Utlåtanden,
enär 81 §. RegeringsFormen uttryckligen
föreskrifver, att förslaget skall intill
nästa Riksdag hvila. Då jag sålunda hyser
den öfvertygelse, att något Jemkningsförslag
ej kan uppgöras i afseende å en Konglig
Proposition, och att den skall helt och
Den 16 November f. m.
hållet antingen antagas eller afslås, får jag
vördsamt anhålla om proposition derpå, att
Utskottets förslag må till grundlagsenlig behandling
godkännas.
Herr von Hartmansdorff s August: I
sjelfva saken instämmer jag med Friherre
Boye, och tillstyrker bifall å Kongl. Majrts
Proposition samt Utskottets förslag. Men
jag tror, att i 88 §. RegeringsFormen borde
uttryckeligen stadgas, alt de Lagförklaringar,
som mellan Riksdagarne göras, skola
Rikets Ständer af Kongl. Maj:t meddelas.
Väl har Herr von Schulzenheim erinrat om
otroligheten deraf, att de myndigheter hvilka
förut hafva denna anmälningsskyldighet,
skulle den uraktlåta, heldst alla sådana Lagförklaringar
skulle till vederbörandes efterrättelse
tryckas; men jag vädjar till erfarenheten.
Åtskillige medlemmar af detta Stånd
erinra sig förmodligen, att då en fråga om
ägtenskapsskilnad förekom vid 1820 års Riksdag,
erfor man händelsevis, alt en Lagförklaring
mellan Riksdagarne i detta hänseende
utkommit, men som hvarken blifvit Rikets
Ständer tillkännagifven eller allmänneligen
kungjord genom trycket, ulan endast
genom Circulaire samtelige Consistorierne
meddelad. När sådant verkligen skett, bör
man ej säga, att det ej vidare kan inträffa.
Derföre och då en ändring, föranledande
till mera säkerhet mot glömska och försummelse,
är nyttig, tillstyrker jag alt 88 §:s
32
Den iG November f. m.
senare moment må erhålla följande lydelse:
De förklaringar öfver Lagens rätta mening
Högsta Domstolen med Konungens
bifall j gifver , skola Rikets Ständer vid nästpäifoljande
Riksdag till godkännande meddelas,
och., om de ogillas, upphöra att vara
gällande. Grundlagen föreskrifver, att
anmärkningar, som framställas vid ett ConstitutionsUtskottets
Memorial af den beskaffenhet,
som detta, skola, för att föranleda
till återremiss, förklaras utgöra Ståndets gemensamma
tankar. Till svar på den motsatta
anmärkning, som här blifvit gjord, får
jag blott erindra, att Riddersapet och Adeln
om jag minnes rätt, en gång antagit, att låta
alla anmärkningar, som gjordes, få utan åtskilnad
gälla såsom Ståndets gemensamma
tankar, för att kunna åtfölja återremissen.
Detta tror jag också vara det enda möjliga
sätt, att oväldigt förfara; ty ConstitutionsUtskottet
kan, om discussionen stympas,
svårligen fatta de fragmenter deraf, som.
detsamma meddelas. Det är endast under
denna förutsättning jag anhåller, att mitt
förslag till 88 §:ns redaction måtte komma
under Utskottets pröfning; ty eljest få vi,
om dess Memorial icke godkännes, 4 särskilta
voteringar, för att utröna Ståndets
gemensamma tankar om de uppgifna förslagen
till ändringar. En annan formfråga har
Friherre Cederström väckt, den nemligen,
om icke anmärkningar, som göras vid eri
Kongl.
Den 16 November f. m.
33
Kongl. Maj:ts Proposition till Grundlagsförändring,
hvilken ConstitutionsUtskottet tillstyrkt,
skola utan vidare pröfning för ögonblicket
hvila intill nästa Riksdag. Men all
tvekan i detta hänseende tyckes mig böra
förfalla, om man med 81 §. jemförer den
56, hvarest står: jFrågor om förändringar
af Stadganden i Grundlagarne varda på
följande sätt behandlade. Tillstyrker ConstitutionsUtskottet
hvad en Riksdagsman hos
detsamma i sådant afseende föreslagit, eller
utlåter sig Utskottet med till- eller afstyrkande
ä en af Konungen i lika ändamål
gjord proposition ; varde Utskottets yttrande
vid samma Riksdag öfverlemnadt
till Rikets Ständerhvilka vid densamma
må derom kunna öfverlägga; men icke vid
densamma besluta. Göras i Rikets Ständers
Plena icke några anmärkningar emot ConstitutionsUtskottets
yttrande ; hvile detsamma
såsom ett Rikets Ständers Utlåtande
hvaröfver först vid nästa Riksdag _, och då
endast med Ja eller Nej skall kunna beslutas
j och gälle då föreskriften i y5
Riksdagsordningen. Göras åter i RiksStåndens
Plena emot Utskottets yttrande anmärkningar;
blifve dej hvilka hvarje Riksstånd
särskilt förklarar utgöra dess gemensamma
tankar j till ConstitutionsUtskottet
hänvisade. Ridderskapet och Adeln finnér
således, att Kongl. Maj:ts Propositioner ej
äro undantagne från att återremitteras till
5o H. 3
34
Den 16 November f. m.
ConstitutionsUtskottet, och enär tvenne §§.
i Grundlagen stå i strid med hvarandra, vet
jag ej något bättre sätt till sakens afgörande,
än att förfara såsom förut brukligt varit.
Om jag ej bedrager mig, fanns bland
de förslag till Grundlags-ändring, som vid
denna Riksdag förevarit, äfven ett till undanrödjande
af motsägelsen mellan dessa
§§.; men det blef afslagit, i anseende till
en felaktig redaction. Om det gick ut på
att göra 81 §. lika med 56, eller 56 lika
med den 8i, det minnes jag icke. Således
anhåller jag, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes yttra sig, huru målet
enligt praxis skall behandlas, antingen efter
56 eller 8i §., för att få veta, om det
är utan ändamål, eller icke, att göra anmärkningar
mot förslaget.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
j Gustaf: Jag är hufvudsakligen förekommen
af flere talare, som yttrat sig för
bifall till Kongl. Majrts proposition; jag har
också blott några ord att tillägga. Lika med
Friherre Boye skulle jag anse det formenligast,
att Högsta Domstolen icke ägde rätt att
förklara Lagen, utan att sådant endast tillhörde
de Lagstiftande Statsmagterne. Denna
rätt är Domstolen medgifven i anseende
till den längre mellantid, som inträffar mellan
Ständernas sammankomster; men ett sådant
öfverlåtande tillintetgör den gemensamhet
i lagstiftning, som bör äga rum emel
-
Den 16 November f. m.
35
lan de bägge Statsmagterne. Att återställa
denna nödiga jemnvigt, utgör syftningen af
Kongl. Majrts Proposition. Men, säger man,
om propositionen antages, så störes denna
jemnvigt, då förklaringsrätten, som hittills
utöfvats af Högsta Domstolen ensam, nu skall
utöfvas af Kongl. Maj:t och Högsta Domstolen.
Detta är sannt; men man bör ihågkomma,
att de förklaringar, hvilka sålunda utgifvas,
underkastas vid nästa Riksdag Ständernas
pröfning till bifall eller afslag, och
då återtager den andra Statsmagten sin rätt.
Skall deremot, på sätt som nu tillgår, Högsta
Domstolen utfärda Lagförklaringar emellan
Riksdagarne, och Rikets Ständer kunna
ogilla desamma, så är Kongl. Maj:t i dessa
fall utesluten från sin rätt att deltaga i Lagstiftningen.
Jag tillstyrker bifall å Kongl. »
Majrts Proposition.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner:
Till hvad jag förut yttrat, vill jag blott tillägga
, att om man förmodat, det Rikets Ständer
önskade, att Konungen skulle gifva dem
tillkänna de Lagförklaringar, som utkomma
mellan Riksdagarna, tror jag, att Konungen
icke hade dragit i betänkande, alt i sin proposition
göra ett sådant tillägg. Men då
Rikets Ständer hafva en egen Embetsman,
sorn har sig ålagdt, att samla och meddela
Ständerne dessa Lagförklaringar, samt ett
Lagutskott, hvars granskning JustitiasOm
5q
II. 3 *
36
Den 16 November f. m.
budsmannens meddelanden underkastas, så
har det icke kunnat falla någon in att tro,
det Rikets Ständer skulle önska någon större
garantie för kännedomen af de Lagförklaringar,
som utkomma, helst dessa icke
utgöra någon hemlighet, utan offentliggöras,
samt JustitiaeOmbudsmannen icke utan
ansvar såsom för Embetsfel får uraktlåta sin
skyldighet i detta afseende. Det synes ock
vara formenligare, att Lagförklaringarne underkastas
LagUtskottets granskning heldre
genom JustitiaeOmbudsmannen, än genom
Konungens Embetsman.
Herr Hjerta: Ehuru jag ogerna förlänger
discussionen, hör jag likväl, då jag här
liört satser drifvas, som lätteligen kunna
missleda, icke underlåta att yttra några ord.
Man har sagt, att, om Rikets Ständer någongång
förgäta vid nästpåföljande Riksdag
att yttra sig öfver en meddelad Lagförklaring,
skulle de ändock, vid en annan Riksdag,
i den ordning 87 §. föreskrifver, kunna
ändra den sålunda tillkomna Lagen. Men
hvar och en inser, att det för en sådan ändring
fordras Konungens sanction, då deremot
för upphäfvandet af en Lagförklaring
hittills icke erfordrats annat, än Ständernes
ogillande beslut; och det är således tydligt,
att genom prasscriptionen det förhållande
skall uppstå, att en Lagförklaring, hvaröfver
Ständerne försummat att yttra sig, blir,
emot deras vilja, en Lag, som icke kan än
-
Den 16 November f. m.
37
dras utan Konungens samtycke. Hvad för
öfrigt angår den ena Statsmagtens inblandning
i Lagförklaringar, och Herr Grefve
af Welterstedls yttrande, alt den delen af
Lagstiftande Magten, hvilken är lika permanent,
som Högsta Domstolen, hör höras, så
kan permanensen icke nekas; men det ligger
ett moraliskt hinder deruti, att Konungen
aldrig hör vara håde Domare och Lagstiftare
i samma fall, hvilken princip är så vigtig,
äfven i alla ekonomiska frågor, att dess åsidosättande
skulle borttaga all säkerhet. Jag
bekänner, att jag åtminstone för min del
skulle anse mig hafva föga skäl att vara
belåten, om jag icke visste, att jag dömdes
efter gällande Lagar, men icke efter
när som helst tillgörande Lagförklaringar
från samma håll, som utfärdat Lagen. Förklaringarne
höra derföre öfverlemnas lill
Domaren ensamt, såsom ett blott uttryck
af hans sätt att tolka en gällande Lag. liela
denna fråga härleder sig från en förblandning
i vår Grundlag emellan begreppen
om Lagförklaring och Lagförändring;
ty om icke 88 §:n i RegeringsFormen hade
sagt, att med förklaring öfver Civil- och
Criminal- samt KyrkoLag skulle förhållas,
som med sådan Lags stiftande, hade det
icke handt, att man velat fråntaga Domaren
rättigheten att säga: Jag förstår Lagen
så eller så; och då hade Rikets Ständer
aldrig befattat sig med annat, än alt förändra
Lagen, eller stifta ny Lag. Del är
38
Den 16 November f. m.
också alldeles onaturligt, att det skall tillkomma
Lagstiftande Magten att förklara en
redan existerande Lag; ty om den Lagstiftande
Magten finner, att en Lag behöfver
förklaras, så behöfver den ändras, och den
gifna Lagförklaringen blifver då i sjelfva
verket en Lagförändring. — En vigtig formfråga
har insmygt sig i denna discussion,
och måste alltid förekomma i djdika ämnen,
som det närvarande, så länge 56 och
81 §§.’ne äro så beskaffade, som nu; och
hufvudena tillika sådane, att man ej vill
begripa, det 56 §:n handlar om det fall, då
ett Memorial från ConstitutionsUtskottet första
gången är före, men 8i §. åter om det
fall, då definitift beslut skall tagas. För
mitt begrepp slår det åtminstone klart, att
56 §. talar om de förberedande åtgärderne,
och 8i §. om beslutet. Jag ser således intet
hinder för en återremiss i närvarande
fall, enligt 56 §., och jag begär en sådan
återremiss, på det Utskottet måtte ändra
sitt beslut, i anledning af bättre skäl. Jag
kan icke inse, hvarföre man skulle förutsätta
högre förståndskrafter i ConstilutionsUtskottet,
än i de öfrige Utskotten; eller
hvarföre det icke skulle vara tillåtit, att af
detta Utskott, liksom af de öfrige, begära,
att det måtte frångå sin mening, och afstyrka
den Kongl, propositionen. Fortfar
Utskottet i sitt tillstyrkande, så kan saken
icke vidare hjelpas vid denna Riksdag, och
förslaget mäste då blifva hvilande; men in
-
Den i6 November 1'. m.
39
nan detta högtidliga ögonblick inträder, önskade
jag, att Utskottet må ytterligare besinna
sig, särdeles som förslaget i 19 §. innehåller
den förändring, att Högsta Domstolens
rättighet till utfärdande af Lagförklaringar
skulle inskränkas till frågor om
allmän Civil-, Criminal- och KyrkoLag, i
stället att nuvarande §. utsträcker rättigheten
till alla de författningar, som höra till
Domares åtgärd; öfver hvilken förändring
jag i synnerhet anser af yttersta vigt, att
man icke lättsinnigt beslutar. Det är mig
för öfrigt likgiltigt, hvilken, eller hvilka
anmärkningar Ridderskapet och Adeln behagar
förklara för dess gemensamma tankar;
och jag skall i detta afseende gerna
instämma med hvilken som helst, blott återremiss
på något sätt kan tillvägabringas.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag är
hufvudsakligen förekommen af Herr Hjerta,
och finner, lika med honom, att en stor
förvillelse i principen här äger rum, samt
anser denna förvillelse så vådlig, att jag
ej kan annat än tillstyrka återremiss, på
det Utskottet må komma i tillfälle att på
bättre skäl frångå sin yttrade mening, och
afstyrka förslaget. Yi hafva hört en af Konungens
Rådgifvare påstå, att rättigheten till
Lagförklaringars utfärdande utgjorde en integrerande
del af Lagstiftningsmakten; och
när 19 §. kan så misstydas af den, som
äger att gifva Konungen råd, tillstår jag,
4°
Den 16 November f. m.
att jag finner frågan ganska betänklig. Jag
mcdgifver väl, att ordställningen i 88 §.
kan föranleda till missledning, emedan här
rätteligen bordt stå: med förändring afj
i stället för: med förklaring öfver; men
deremot är 19 §. så mycket tydligare deri,
att ändamålet med Lagförklaringar endast är
att få veta, hvad Högsta Domaremagten anser
vara Lagens rätta mening, eller, såsom
Herr Hjerta sagt, dess sätt att tolka Lagen.
Om meningen varit, att häruti nedlägga någon
Lagstiftningsmakt, hade man icke beliöft
skilja 88 §. från den 87 och när man
i 88 §• intagit Ständernes rätt att ogilla de
Lagförklaringar, som mellan Riksdagarne
tillkommit, har man dermed endast velat
säga, att om Högsta Domstolen skulle i sitt
sätt att tolka Lagen följa så falska principer,
att de ogillades af opinionen, skulle
Ständerne äga rätt att yttra sig derom. Det
är sålunda jag åtminstone förstår saken.
Hvad formfrågan beträffar, instämmer jag
jemväl med Herr Hjerta, och tror, att 56
§. här kan tillämpas, samt att de anmärkningar,
hvilka Ståndet förklarar vara dess
gemensamma tanka höra kunna föranleda
ConstitulionsUtskottet att ändra sitt beslut,
eller afstyrka den Kongl, propositionen. När
sedermera frågan andra gången inkommer,
inträder efter min tanka 81 §., det vill säga,
att förslaget skall blifva hvilande, i händelse
Utskottet fortfar i sitt tillstyrkande.
Tåg instämmer derföre i begäran om åter
-
Den 16 November f. rn.
remiss, men det är mig likgiltigt, hvilken
anmärkning, som kommer att förklaras för
Ståndets gemensamma tanka, blott en anledning
derigenom gifves för Utskottet att
förändra sin mening.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Min
åsigt i hufvudsaken har jag redan yttrat i
min reservation, och de invändningar, som
deremot blifvit framställde, äro redan så
tillräckligt vederlagde, att jag icke anser
någon ytterligare bevisning vara af nöden.
Jag bar ock begärt ordet endast i anledning
af den tvekan, sorn uppstått, om formen
för Memorialets behandling. En talare
har sagt, att äterremiss icke kunde äga
rum i anledning af anmärkningar möt sjelfva
förslaget tillförändrad redaction af ifrågavarande
Grundlags-paragrafer j samt påstått
j att 56 §. skulle medgifva anmärkningar
endast mot ConstitutionsUtskottets
yttranden, men icke emot förslaget. Om
man likväl läser §:n i sitt sammanhang, på
sätt Herr von Hartmansdorff nyss gjort, synes
klart, hvad jag ock vid ett föregående
tillfälle uti en reservation sökt bevisa, att
med det i §:n omnämnde ConstitutionsUtskottets
yttrande icke kan förstås annat än
sjelfva redactions-förslaget, och i samma
stund Rikets Ständer äga rätt, att göra anmärkningar
mot Utskottets yttrande, äga
de således rätt att göra anmärkningar mot
förslaget. Men när nu §:n icke gör någon
4 2
Den i6 November f. m.
skillnad emellan enskilda motioner, och
Kongl, propositioner, utan säger, att de på
samma sätt skola behandlas, så följer deraf,
att anmärkningar äfven kunna göras mot
Konungens förslag till ändring af Grundlagen.
Någon skulle likväl kunna säga, att
Ständerne icke äga rätt att göra någon
förändring uti ett från Konungen afgifwit
förslag; men jag får blott påminna,
att orden i 87 §:n äro enahanda, rörande
Ständernes rätt att antaga eller förkasta
Kongl, propositioner om ändring af allmänna
Lagen; och med samma skäl, som Ständerne
kunna göra ändringar i dylika från
Konungen afgifne förslag, och sålunda framställa
ett slags Contra-proposition; med samma
skäl kunna Ständerne jemväl besluta
jemkning i Konungens förslag till ändring
af Grundlagen. Och äfven om man ej vill
detta, inser jag i alla fall intet, som hindrar
ConstitutionsUlskottet, att, med anledning
af de gjorde anmärkningarne, frångå
sin mening, och tillstyrka afslag å den
Kongl, propositionen genast, på det antingen
Konungen må komma i tillfälle att framlägga
ett nytt förslag i mera öfverensstämmelse
med representationens idéer, eller en
enskild föranledas att hos Utskottet väcka
en sådan motion. Jag kan på denna grund
ej annat än hemställa, att Utskottets nuvarande
förslag må blifva återremitteradt, och
jag tillstyrker för min del, att Ståndet må
förena sig i den gemensamma tanka, som
Den 16 November f. m.
43
Herr von Hartmansdorff framställt, rörande
prasscriptionstiden.
Herr von Schulzenheim: Jag tror mig
redan i milt första yttrande så fullständigt
hafva ådagalagt min åsigt af ämnet, att jag
liu liar föga att tillägga. Deras Excellencer
Herr Grefve af Wetterstedt och Herr
Grefve Mörner hafva jemväl till det mesta
förekommit mig i besvarandet af de motsatta
åsigterne; och om än åtskilligt ännu
kunde återstå att vederlägga, vill jag likväl
icke dermed borttaga tiden. Jag har
endast begärt ordet för att yttra mig öfver
Herr von Hartmansdorffs anmärkning mot
den föreslagne redactionen af 88 §.
Jag tror, för min del, att så väl Herr
von Hartmansdorffs, som Friherre Boyes och
Herr Cederschjölds, önskningar, i afseende
på en garanti, att Ständerne alltid må erhålla
fullständig kännedom om de Lagförklaringar,
som mellan Riksdagarne utkommit,
äro nära nog uppfyllde genom en redan
existerande Författning. Instruclionen
för Rikets Ständers JustitiaeOmbudsman innehåller
nemligen i 18 De förklaringar
öfver Lagar, som Högste Domstolen, uppå
inkomneförfrågningar af Domare och Embetsman,
gifvit, skola af vederbörande i
Högsta Domstolen föredragande opåmint
JustiticeOmbudsmannen tillställas, för att
af honom samlas och behörigen hos Rikets
Ständer anmälas. Alt nu införa Herr von
44
Den 16 Noven) ber f. m.
HarlnjansdorfTs föreslagne tillägg i 88 §.
RegeringsFormen, vore således blott ett ytterligare
förtydligande af ett stadgande, som
redan finnes, och såvida visserligen oskadligt,
hvarföre jag icke eller, i afseende på
sjelfva saken, skulle hafva något att invända
deremot; men då detsammas antagande,
i målets närvarande skick, kunde föranleda
till afslag å den Kongl, propositionen vid
nästa Riksdag, och till en Contra-proposition
från Ständernes sida, hvarigenom all
förändring af 19, 21 och 88 §:ne skulle i
tio år uppehållas; och jag, till följd af det
nyss åberopade stadgandet, anser all farhåga,
att Ständerne skulle kunna förblifva
i okunnighet om de utfärdade Lagförklaringarne
öfverflödig, anhåller jag ånyo hos
II err Grefven och Landtmarskalken om proposition
till bifall af Utskottets förslag lill
vidare grundlagsenlig behandling.
Herr Rosenqvist > Fredrik Leonhard:
Jag kan icke dela Utskottets åsigt, och bestrider
derföre de föreslagne Grundlagsförändringarne
helt och hållit, utan afseende
på hvad åtskillige Talare här anfört til 1 försvar
för desamma. Jag förenar mig till alla
delar med Herr Hjerta och Grefve Horn,
och då fråga om definitift afgörande ej kan
uppstå förrän vid nästa Riksdag, inskrän- *
ker jag mig nu lill begäran om återremiss.
Friherre Cederström: Det är med ledsnad
jag åter uppträder i en fråga, som är
Den i6 November f. ra.
45
sä enkel, att elen aldrig borde kunna föranleda
till någon discussion, och ännu mindre
till en fortsatt discussion. Man har här
yttrat, att det icke vore förenligt med samhällets
säkerhet, att samma Magt, som ägde
stifta Lagen, äfven innehade rättigheten att
förklara den; utan vore det bättre, om Domaren
sjelf fick förklara sitt sätt att förstå
Lagen. Det skulle i sanning vara en alldeles
ny princip, om Domaren sjelf fick förklara
den Lag, som det åligger honom att
tillämpa; och en sådan grundsats skulle enligt
min tanka lätt föranleda till stora vådor.
Om deremot Styrelsen, såsom endel
af Lagstiftande Magten, utgifver de Lagförklaringar,
hvarefter Domaren vid tillämpningen
har sig att rätta, så blifver Domaren
hvad han bör vara, en organ af den
Lagstiftande Magten; den nödiga fördelningen
är iakttagen, och det är icke samma
magt, som stiftar och tillämpar Lagen. Antager
man en annan grundsats, skulle Ständernas
rättighet att deltaga i Lagstiftningen
icke behöfvas; den borde i sådant fall öfver'lemnäs
åt Domaren. Jag är likväl för
min del af en motsatt tanka, och tror mig
icke behöfva vidare tvista derom. — En
ConstitutionsUtskottets Ledamot har begärt
återremiss af Utskottets förslag, och sagt,
att han uti en reservation vid ett föregående
tillfälle bevisat, att så kunde ske, samt
till stöd för sin mening åberopat 56 §. RegeringsFormen.
Det är likväl besynnerligt
46
Den 16 November f. m.
att den värde Ledamoten glömmer, det
Grundlagen skall tillämpas efter ordalydelsen,
hvilken bestämdt är emot den värde
Ledamotens mening; och att de orden uti
56 §.: utlåter sig Utskottet med till- eller
afstjrkcinde å en af Konungen gjord proposition;
varde Utskottets yttrande vid samma
Riksdag öfverlemnadt till Rikets Steinderj
hvilka vid densamma må derom kunna
öfverläggaj men icke vid densamma beslutcij
icke kunna involvera upphäfvande af
sjelfva förslaget; ty då Utskottet tillstyrkt
Konungens förslag, kan ingen ändring deruti
vid samma Riksdag ske, enligt tydliga
ordalydelsen af 81 §. — Här har äfven blifvit
yttradt i afseende på den ekonomiska
Lagstiftningen, alt det vore farligt att till
Konungen ensam öfverlemna rättigheten,
att förklara Lagen i denna del. Det är åter
ett misstag; ty der Konungen har ensam
rättighet att stifta Lagen, måste han ock
äga rättighet att förklara den, och Ständerna
äga icke att yttra sig deröfver annorlunda,
än i önskningsväg, eller då Konungen
sjelf vill höra dem i någon frå ga, då
dermed förfares på samma sätt som med
lagfrågor. När nu de Ledamöter, som yttrat
sig emot Utskottets förslag, blott riktat
sina anmärkningar derhän, att ogilla sjelfva
förslagets grundprincip, och det aldrig
kan sättas i fråga, att ju icke förslaget, såsom
afConstitutionsUtskotlet tillstyrkt, skall
blifva h vilande till hästa Riksdag, samt frå
-
Den 16 November f. m. 47
gan om förening till en gemensam tanka vid
sådane förhållanden visar sig dels omöjlig,
dels icke tjenande till något ändamål, förmodar
jag, att all fråga om en proposition,
som icke lagligen kan göras, kommer att
förfalla.
Herr Cederschjöld: Den sista Talaren
liar förmenat det vara orimligtatt Domstolen
skulle hafva någon befattning med
Lag förklaringar; utan att rättigheten dertill
borde tillkomma Konungen, såsom en
del af Lagstiftande Magten. Jag får i anledning
häraf påminna den värde Talaren,
att han gått längre än Konungen sjelf, som
endast hegart en negatif rättighet att säga
nej till de Lagförklaringar, Högsta Domstolen
föreslår, men ingen positif rättighet att
utfärda Lagförklaringar, äfven i de fall då
Högsta Domstolen ej tillstyrkt någon förklaring.
För öfrigt vill jag icke besvära
Ridderskapet och Adeln med vederläggning
af hvad samma Talare yttrat i afseende på
formfrågan; jag hoppas att Ståndet, efter
12 månaders Riksdag, ändock förslår Grundlagen,
och kan läsa den innantill.
Herr Lefre’n, Johan Pehr: I slutet af
81 §. gifves klarligen tillkänna, huru Ständerna
lemna sitt bifall lill en Kongl, proposition,
rörande förändringar i Grundlagen.
Der säges: samtycka dä (nemligen
■vid nästa Riksdag) alla RiksStånden lill
48
Den iG November f. m.
Konungens förslags hegare de dag, att pä.
RiksSalen få Rikets Ständers bifall afgifva.
Sedan Ständerne sålunda afgifvit sitt bifall,
är Grundlagsförändringen stiftad, ty Konungen
bär, genom propositionen på förhand
gifvit sitt samtycke dertill; och häraf
följer, att Konungens förslag väl kan afslås,
men icke ändras, äfvensom att det
blott i sin helhet kan tillstyrkas, emedan
Konungen icke kan anses på förhand hafva
gifvit sitt bifall till förslaget utan i sitt sammanhang.
När nu Utskottet tillstyrkt deii
Kongl. Propositionen oförändrad, måste den
oek oförändrad hvila, för att vid nästa Riksdag
antagas eller afslås. Ett motsatt sätt
alt behandla Kongl. Propositioner rörande
Grundlagsförändringar, skulle alldeles tillintetgöra
Konungens rätt att i sådan Lagstiftning
deltaga.
Hans Excellence Herr Grefve af JVetter
st ed t : Jag hade ämnat besvara en del
af Grefve Horns anförande, men afstår, då
jag linner, att han nu är frånvarande.
Friherre Boye: Så ogerna jag lägger
en enda minut till den redan nog länge
upptagna tiden, kan jag likväl icke genom
tystnad samtycka till Herr Léfrens åsigt.
Då Konungens Proposition innefattar flere
ämnen, synes det, med all aktning för den
värde Ledamotens mening, vara en orim
-
Den i G November f. in. 49
lighet, att fordra, det man nödvändigt skall
tänka lika i alla dessa ämnen. Det måste vara
Konungens afsigt, att lemna oss frihet att
öfverlägga om hvardera ämnet för sig. Jag
instämmer i den del af Kongl. Propositionen,
som rörer Konungens rätt att gilla eller ogilla
Högsta Domstolens Lagförklaringar, men
deraf följer icke, alt jag äfven godkänner
den prescriptionstid, man velat bestämma
för Rikets Ständers rättighet, att yttra sig
öfver de utkomna Lagförklaringarne. Man
liar sagt, att JustitiaeOmbudsmannen har sig
älagdt, att vid hvarje Riksdag inkomma till
Rikets Ständer med berättelse om dessa Lagförklaringar;
men om Iian glömmer det, eller
slarfvar, inser jag icke, hvarföre Rikets
Ständer derigenom skulle blifva förlustige
deras rättighet. Jag ser icke eller, hvad
som hindrar, att en berättelse om utkomna
Lagförklaringar från JustitiasRevisionen afgifves,
för att intagas i den berättelse frän
Thronell, som meddelas vid hvarje Riksdags
början.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att hvad först
• angick den uppkomne formfrågan, sä, ehuru
Hans Excellence ansåg sig handla riktigt,
antingen Hans Excellence följde 8r §. eller
56 §. i RegeringsFormen, trodde Hans
Excellence sig dock desto häldre böra följa
båda dessa §§, som Ridderskapet och
5o H. 4
Den 16 November f. m.
Adeln, enligt elen sednare, agde rättighet,
att återremittera ConstitutionsUtskottets förslag.
I följd deraf finge Hans Excellence
nu först hemställa, huruvida Ridderskapet
och Adeln till den behandling 56 och 81
§§. RegeringsFormen föreskrifva, behagade
godkänna de af Kongl. Maj:t föreslagne och
af ConstilutionsUtskottet tillstyrkte förändringar
i 19, 21 och 88 §§. af RegeringsFormen.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence frågade, onl
Ridderskapet och Adeln ansåg de af Herrarne
Crusenstolpe och von Hartmansdorff framställde
anmärkningar, att utur 19 §. orden:
eller anses eljest Högste Domstolens förklaring
i sådant fall nödig, måtte utgå; samt
att sednare Momentet af 88 §. måtte erhålla
följande förändrade lydelse: De förklaringar
öfver Lagens rätta mening Högsta Domstolen,
med Konungens bifall, gifver, skola
Rikets Ständer vid nästpåföljande Riksdag
till godkännande meddelas, och, om de
ogillas, upphöra att vara gällande; böra
förklaras utgöra Ridderskapets och Adelns
gemensamma tankar, samt på sådan grund
till ConstilutionsUtskottet hänvisas.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det han icke
Den 16 November f. m.
5i
kunnat tillförlitligen utröna Ridderskapets
och Adelns pluralitet.
Herr Crusenstolpe hegärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde följande Voterings-proposition
i
Den, sorn, till den behandling 56 och
8r §§. RegeringsFormen föreskrifva, godkänner
de af Kongl. Maj:t föreslagne, och
af ConstitutionsUtskottet tillstyrkte, förändringar
i 19, 21 och 88 §§. af RegeringsFormen,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses de af Herrarne Crusenstolpe
, Magnus Jacob, och von Hartmansdorff,
August, framställde anmärkningar,
att utur 19 §. orden: eller anses eljest
Högste Domstolens förklaring i sådant fall
nödig, måtte utgå; samt att sednare Momentet
af 88 §. måtte erhålla följande förändrade
lydelse: De förklaringar öfver Lagens
rätta mening Högsta Domstolen, med
Konungens bifall, gifver, skola Rikets Ständer
vid nästpåf oljande Riksdag till godkännande
meddelas, och om de ogillas, upphöra
att vara gällande; böra förklaras utgöra Ridderskapets
och Adelns gemensamma tankar,
5o ii. 4*
5a
Den 16 November f. m.
samt på sådan grund till ConstitUtionsUtskottet
hänvisas.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapetoch
Adeln godkändes, samt anslogs.
Friherre Cederström: Jag får till protocoliet
reservera mig mot det beslut, som
kan komma att fattas genom bifall å det
sednare alternativet i Voterings-propositionen,
hvilket icke är i öfverensstämmelse
med Grundlagens tydliga bud.
Voteringen börjades klockan 1 e. m.,
och befunnos vid voteringens slut klockan
tre qvart till 2 e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 67.
Nej — 81.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LanclbMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således såsom Ståndets
gemensamma tankar antagit de af Herrarne
Crusenstolpe och von Hartmansdorff framställde
ofvanberörde anmärkningar, hvilka
följaktligen kommo, att till ConstitulionsUtskottet
hänvisas.
Herr Uggla} Carl Wilhelm: Jag reserverar
mig emot det beslut, som genom
Den 16 November f. m.
53
votering nu blifvit fattadt, emedan jag anser
det stridande emot Grundlagen.
Herr Stråle, Nils Willielm, hade inlemnat
ett anförande, som upplästes, så lydande
Högloft.
Ridderskapet och Adeln har i
Plenum den 3 dennes e. m. till Lagutskottet
återremitterat dess Betänkande JN:o 113
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
angående rättighet för patrull, post,
vaktkarl eller fångförare att, genom bruk
af skjutgevär, söka förekomma fånges flygt;
och som detta ärende ännu icke lärer till
förnyad handläggning hafva hos Utskottet
förekommit, torde det tillåtas mig att anföra
mina tankar i denna vigtiga fråga, hvaröfver
jag ännu icke haft tillfälle yttra mig.
Då en person lagligen blifvit förklarad
vara för allmänna säkerheten så vådlig, alt
densamma icke vidare kan tillåtas att vistas
på fri fot, utan måste såsom fånge förvaras,
är det den Styrande Magtens pligt att tillse,
det denna person blifver qvarhållen med
så pålitliga medel, att utvägar till rymning
må förekommas. Denna sanning torde af
ingen bestridas. Men om allmänheten skall
emot Styrelsen kunna äga anspråk, att fången
icke lemnäs utväg att rymma, så måste
del å andra sidan vara en nödvändighet,
att den Lagstiftande Magten lernnar Styrel
-
54
D#n i G November f. m.
sen i hand alla de medel, som för ändamålets
vinnande äro nödvändige. Yägrar
man detta, så har man framställt osäkerheten
såsom medgifven, och frånträdt anspråket
att genom Styrelsens försorg varda fredad
från vidare förolämpning och våldförande
af den dömde fången. Delta lärer
dock hvarken vara förenligt med ändamålet
för Samhällsinrättningen, allmän säkerhet,
eller i längden vinna Allmänhetens bifall.
För att bedöma frågan, huruvida våld må
nyttjas för att hindra fånges flygt, blir det
då nödvändigt att undersöka, om, utan detta
medel, tillräcklig säkerhet kan åstadkommas,
eller ej?
Det torde dervid blifva nödvändigt,
att göra skilnad emellan olika slags fångar,
och olika ställen för deras vårdande. Att
emot en anklagad fänge, som ännu icke är
till brottet förvunnen, tillåta användandet
af så stränga medel, att lifvets förlust deraf
kan lätteligen blifva en följd, synes mig ej
vara med rättvisa förenligt, och ej eller af
nödvändigheten påkalladt, emedan det ej
ännu, så länge fången icke är dömd, kan
anses fullt bevist, att hans frihet är oförenlig
med allmänna säkerheten. Det första
vilkoret för möjligheten, att tillåta skjutgevärs
användande emot fången, torde således
vara, att han är förvunnen och sluteligen
dömd för ett sådant brott, hvarigenom han
anses farlig för allmänna säkerheten. I af
-
Den i 6 November f. m.
55
seende på stället för fångens vårdande, torde
äfven böra tagas i betraktande, att så länge
denne under ransakningen eller för domens
verkställande hålles i allmänt fängelse, detsamma
bör vara så inrättadt, att flygt derutur
ej är möjlig, utan vårdarens försummelse
och efterlåtenhet. Lemnar man nu
åt denne vårdare en i lag grundad magt,
att till fångens qvarhållande, sedan han redan
kommit utom fängelsets murar, använda
skjutgevär, är det att befara, att vården inom
fängelset blefve mindre noggrann, och
stora missbruk kunde deraf lätteligen blifva
följden. Samma förhållande inträffar äfven,
då fången under transport är under fångförarens
uppsigt, och utan dennes försummelse
ej lätteligen kan komma lös, så vida
han ej brukar våld, som då äfven berättigar
FångGevaldigern alt nyttja sine vapen, och
dermed förmå fången till lydnad. För min
del hyser jag äfven mycken betänklighet
vid att lemna rättigheten till skjutgevärs
begagnande åt de personer, som besörja fångars
bevakning, medelst ett allmänt lagstadgande,
hvaraf synes följa, att icke ens förmäns
på goda skäl grundade befallningar
skulle deruti kunna göra inskränkning.
Deremot synes mig ett annat förhållande
äga rum i fråga om arrestanter å fästningarne,
samt sådane personer, som å allmänna
Arbetsinrättningarne och Correctionsanstalterne
qvarhållas. Desse äro slutligen
56 Den 16 November f. m.
dömde icke blott tili fängelse, utan äfven
till arbete. För detta, ändamål måste de ofta
uttagas ur fängelset, eller lemnäs större frihet,
än deras säkra förvarande eljest skulle
medgifva. Så länge uppfinningsgåfvan ännu
finnes hos fången, (och, skärpt genom nöden,
uppnår densamma ofta en förvånande
höjd), måste man vara beredd på ständigt
nya försök till fribetens återvinnande. Icke
är det möjligt, att för hvarje arbetsfånge
hålla en vaktkarl, som sysslolös åskådar den
andres arbete? En man mäste vakta flere*
och huru lätt är det icke dervid, att ett.
ögonblicks mindre uppmärksamhet iemnar
fången tillfälle, att så långt aflägsna sig från
vaktaren, att denne ej vidare kan nå honom
utan med skjutgevär. Under sådane omständigheter
anser jag för min del rättigheten,
att begagna detta medel till fångens
qvarhållande, böra lemnäs, emedan skyldigheten,
att ful Igöra pligten att säkert qvarhålla
fången, eljest icke kan utfordras. Jag.
anser likväl nödigt, att vapnet icke må kunna
användas af någon annan än verklig soldat,
som dertill, samt om sättet och vil—
koren derföre, erhållit si 11 förmans uttryckliga
befallning'; men icke att blotta åberopandet
af en lag i detta afseende må göra
tillfyllest. Det bör äfven förutsättas, att sol
v
daten
är posterad utom fängelsets murar,
och alt fången således redan skall vara stadd
på flygten, förr än våld mot honom användes.
Den 16 November f. rn. 5j
På dessa grunder vågar jag vördsamt
föreslå, alt Rikets Ständer i så måtto lemna
bifall lill Kongl. Majrts Nådiga Proposition
i detta ämne, att Rikets Ständer uppdraga
å Kongl. Maj:t full magt och myndighet att
genom utfärdande Ordres anbefalla, det soldat,
som är ställd till yttre bevakning å
fästning, der till allmänt arbete dömde fångar
förvaras, eller å allmän Arbetsinrättning
eller Correctionshus, eller å annan ort, der
fångar till allmänt arbete hållas, må äga,
att, i enlighet med särskild meddelad föreskrift,
å flyende fånge, sorn på Irenne anrop,
ej stannar och återvänder, aflossa sitt
gevär, hvarvid skottet bör rigtas så, att fara
till Jifvet i möjligaste måtto undvikes; och
torde Rikets Ständer göra sig förvissade, att
Kongl. Maj:t vid utfärdande af dess Nådiga
befallning i detta ämne, tillika meddelar
sådane föreskrifter, hvarigenom all våda för
missbruk förekommes.
Bland de särskilda föreskrifter, som således
skulle komma att meddelas, föreställer
jag mig, att den boide äga rum, att
skottet ej skulle ske med kula, utan med
gröfre hagel, hvarigenom vådan för lifvet
bl ifver mindre. Äfven torde andra locala
föreskrifter, så i afseende på tiden, som stället
för skottets lossande, vara nödvändige.
Men om all nödig omsorg och omtanka i
detta afseende användes, har jag svårt, att
föreställa mig möjligheten af missbruk, el
-
58
Den 16 November f. m.
ler att våda kan uppstå för någon annan,
än den flyende fången, sorn, på fri fot kommen,
hotar den allmänna säkerheten. Anser
man honom hafva en naturlig rätt att
söka sin frihet, så kan roan väl icke neka samhället
genom dess utsedde vårdare af allmänna
säkerheten, en lika naturlig rätt, att
använda alla medel, som erbjuda sig alt
hindra fången ifrån att uppnå sin åstundan,
Det skulle i annat fall blifva, under vissa
omständigheter, hans lagliga rätt att rymma.
Denna kan jag för min del icke erkänna;
och om den regeln skall följas, att man af
2:ne onda ting måste välja det minsta, kau
jag icke annat finna, än att den ovissa farhåga
för möjligheten, att fången utan verkligt
behof skulle blifva sårad, måste vika
för den bestämda osäkerheten i fångvården,
sorn å andra sidan visar sig. För den, som
tror, att fången i allmänhet skulle vara blottställd
för misshandling i fängelset, och att
en ytterligare våda i detta afseende skulle
af den ifrågavarande tillåtelsen blifva en följd,
får jag blott åberopa, att då Lagen nu tillåter
alt under sjelflorsvar döda angriparen,
skulle detta Lagbud vara nog för den illasinnade
fångvaktaren, att opåtaldt misshandla
fången i fängelset, der laga bevisning sällan
kan åstadkommas, och om den vill undvikas,
merendels blir omöjlig; och det oaktadt
äro exemplen af fångars misshandlande
hos oss så få, att någon grundad anledning
till farhåga icke finnes, Af mitt förslag är
Den 16 November f, in.
det dessutom en följd, alt, stället der skjutgevär
mot fången nyttjas, mäste vara utom
fängelset, och vid anställande undersökning
bör det då ej vara svårt, alt utröna, om
förhållandet varit sådant, att våldet med full
anledning blifvit användt, eller icke.
Om remiss häraf till Lagutskottet anbålles
vördsamt.
Remitterades till Lagutskottet.
Grefve von Fersen 3 Hansj uppläste
följande:
Då frågan om MötesPassevolancen är
till det mesta afgjord, och genom Rikets
Ständers beslut i denna fråga KnekteContrakterne
enligt min öfvertygelse partiel t
upphäfna, begagnar jag detta tillfälle både
att vördsammast reservera mig emot Ridderskapels
och Adelns den 26 sisth October
fattade beslut att bifalla Stats- och EkonomiUtskoltens
i detta ämne afgifne Betänkande
N:o 72, äfvensom att i sammanhang
med detta ämne väcka en motion. Om undseende
anhåller jag, att denna motion ej
framkommer förr än efter det Riksdagen redan
varat öfver ett år; men förrän Irenne
RiksStånd beslutat ett partielt upphäfvande
af de af Högstsalig Konung Carl XI sanctionerade
KnekteContracten, har jag ej ansett
mig böra framställa den. Nu mera finnas
påtagligt stadganden, hvilka både till ordalydelse
och anda äro förändrade, och ej mera
6o
Den 16 iN7 o v e ni lie 1 f. m.
till efterlefnad gällande; och synes mig således
liden vara inne att genom förnyade
Contracter förebygga oenighet och missförstånd,
samt för framtiden trygga Rust- och
Rotehållare emot förökad tunga uti prestation
af de skyldigheter, som desamma nu
åligga.
Uti ett Conslitutionelt land synes mig
rättigheter och skyldigheter, befallande och
lydande emellan, uti Lagar och Contracter
böra vara på det nogaste uttryckte, och genom
bokstafvens tydlighet tillfälle ej lemnäs
öppet för missförstånd och ensidig tillämpning.
Bevis på stridiga åsigter, huru KnekteContrakten
bordt förstås, hafva vi under
innevarande Riksmöte erfarit. Den slutsats
att, med undantag af några få Regementer,
meningen vid IndelningsVerkets inrättande
ej varit, att soldatens underhållande å Möten
skulle af Roten bekostas, har jag ur
KnekteContrakten, och jag tror flere lika
med mig, ansett kunna dragas. Plurali teten
af Rikets Ständer hafva dragit en annan
slutsats af Contrakternes ordalydelse i denna
punkt, och detta tyckes mig bäst bevisa,
det dessa Contracter, Staten samt Rust- och
Rotehållare emellan, sakna den bestämdhet,
som i dylika afhandlingar bör finnas. Utom
den tvetydighet, som funnits i denna punkt,
i afseende å soldatens underhållssätt, och
hvilken punkt numera snart sagdt är försvunnen
ur dessa Contracter, finnas åtskil
-
Den iö .November f. m. 6i
lige andra stadgande», hvilka af tidsförhållanden
dels blifvit genom förordningar och öfverenskommelse!’
förändrade, dels äro öfverflodige;
med ett oid de KnekteContracter,
som på slutet af 1600-talet blefvo upprättade,
äro nu ofullständige och föråldrade.
Ytterligare torde jag äfven få fästa uppmärksamheten
derå, att, mig vetterligt, ej
något Contrakt, i likhet med KnekteContrakten
för Infanteriet, för det Indeldta Cavalleriet
linnes emellan Staten och de Rustande
upprättad t, utan äro, efter hvad jag
kunnat finna, de Rustande tvungne följa en
mängd i detta afseende utkomne författningar,
af hvilka en stor del ej kunna genom
köp erhållas, och hvaraf åter följer mindre
kännedom om öfverenskomne rättigheter och
skyldigheter. Det är af dessa anledningar jag
tager mig friheten vördsammast föreslå: det
Rikets Ständer mätte uti underdånig skrifvelse
begära, det Hans .Maj.t täcktes luta
utarbeta, och för nästkommande Ständer
framlägga Förslag till Nja KnekteContrakter,
grundade pä de skyldigheter Rustoch
Rotehållare vid IndelningsFerkets upprättande
af Konung Carl NI sig ålogo.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart lill 3 eftermiddagen.
In iidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
6a
Den 16 November e. m.
Måndagen(1.16 November 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Företog HÖglofl. Ridderskapet och Adelil
val af åtta Suppleanter uti Förstärkta StatsUtskoltet,
efter följande dels Ordinarie Ledamöter,
dels Suppleanter i samma Utskott,
hvilka tid efter annan afgålt nemligen:
Ordinarie Ledamöter:
N:o 22. Friherre Baner, Johan Gustaf.
„ i 40. Friherre Leuhusen, Wilhelm
Reinhold.
„ 236. Friherre Stjerneld, Algernon.
„ 771. Herr Starenflycht; Fullmäglig
Herr Törneblad, Gustaf.
,, io53. Herr Hammarberg; Fullm. Herr
Kuylenstjerna, Erik Magnus.
„ 1917. Herr Berg von Linde, Johan
Albert.
Suppleanter:
„ 1912. B. Herr Nordenskjöld, Otto Gustaf.
„ i543. Herr Hederstjerna, Erland.
Och befurmos, efter valförrättningens
slut klockan 8 e. m., följande Herrar hafva
genom de fleste rösterne blifvit till Suppleanter
utsedde:
Den 16 November e. m.
63
Röster.
N:o 283. Friherre Silfverskjöld, Carl 81.
„ a63. Friherre Marcks von Wur
tenberg;
Fullm. Friherre
Sparre, Sixten ...... 80.
„ 2i5g. Herr af Wingård, Johan . . 80.
„ 2297. Herr Tamm, Pehr Adolph 80.
„ 102. Herr Oxehufvud, OlofPhilip 79.
„ 211. Friherre Cederström, Jacob j5.
„ 33o. FriherreSilfversparre; Full
mägtig
Grefve Oxenstjerna,
Erik, genom lottning
med N:o 44^ Herr Netherwood,
Wilhelm; och
N:o 478. Herr Printzenschöld,
Axel ....... 61.
s, 446. Herr Netherwood, Wilhelm,
genom lottning med N:o
33o. Friherre Silfversparre;
Fullm. Grefve Oxenstjerna,
Eric, och N:o478.
Herr Printzenschöld, Axel 61.
Ånyo föredrogs StatsUtskollets den 22
sisllidne Oclober under N:o 310 afgifne, och
den i3 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 189 förut meddeldte
Betänkande, angående anslag af medel
för tryckning af Lundshöfdingarnes EmEetsKungörelser.
64
Den 16 November a. m.
Herr Rosenqvist _, Fredrik Leonhard:
Då Utskottet ej mägtat vederlägga de anmärkningar
jag framställt emot öfverförandet
af tryckningskoslnaderne för Landshöfdingarnes
EmbetsKungörelser på Statens räkning,
nödgas jag qvarblifva vid min åsigt af
ämnet, och bestrida all utgift för Staten i
detta hänseende; hälst en slik utgift synes
så mycket mera öfverflödig, sorn förslaget
endast åsyftar maklighet för tjenstemännen
vid LandsCancellierne. Om Kungörelserna
ej blifva tryckta, kunna de likväl skrifne
komma till erforderlig allmän kännedom.
Jag yrkar alltså afslag å Utlåtandet, äfven
af det ytterligare skäl, att om denna Statsutgift
nu beviljas, skall den vid nästa Riksdag
möjligen blifva förhöjd.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
å StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
afslå berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence förnyade väl dessa
propositioner, men de blefvo åter båda med
Ja och Nej besvarade.
Herr
Den 16 November e. rn.
65
Herr Rosenqvist: Jag anhåller om votering,
derest Herr Grefven och LandlMarskalken
icke är i tillfälle att bestämdt förklara,
huru svaren utfallit.
Grefve von Fersen_, Hans: Som pluraliteten
tycktes mig vara för bifall å Utlåtandet,
anhåller jag vördsamt, att Herr Grefven
och LandtMarskalken läcktes förnya propositionen
till bifall derå, samt tillika låta
meddela upplysning, huru de andra Stånden
afgjort frågan.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
StatsUtskottels förevarande Utlåtande är af
Preste- och BorgareStånden bifallit, men af
BondeStåndet afslagit.
Friherre Cederström, Jacob: Sedan två
Stånd bifallit och ett Stånd afslagit StatsUtskottets
tillstyrkande, är det mig alldeles
likgiltigt, huru frågan nu af Ridderskapet
och Adeln afgöres, ty om Ridderskapet
och Adeln afslår Utskottets Utlåtande, blir
resultatet, att Förstärkta StalsUtskoltel skall
votera derom. Det må i öfrigt vara Herr
Rosenqvist förbehållet, alt tro, det Staten
vinner mera på att genom en votering först
här, och i fall den slår ut efter hans önskan,
sedan i Förstärkta StatsUtskottet, möjligen
slippa denna utgift, än att ersätta hvad
som förloras genom tidsutdi ägten.
5o H. 5
66
D e ii 16 November e. m.
Herr Rosenqvist: Om Herr Grefven och
LandtMarskalken täckes förklara, att Utlåtandet
blifvit af Ridderskapet och Adeln
afslagit, vill jag visst icke genera med votering;
i annat fall förblifver jag vid mia
anhållan derom. Med Friherre Cederström
kan jag ej instämma deri, att det är egalt,
huru saken här afgöres; ty sådant skulle förutsätta
bestämd kännedom, huru Förstärkta
StatsUtskottet tänker uti ämnet, i händelse
det blef dragit under dess pröfning.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förnyade ännu en gång
de af honom förut gjorde propositioner dels
till bifall dels till afslag å SlatsUtskottets
Utlåtande; men de blefvo åter båda med
Ja och Nej besvarade.
Hans Excellence förklarade, det han
af Ridderskapels och Adelns svar å de af
Hans Excellence framställde propositioner,
icke kunnat med fullkomlig säkerhet utröna
Ridderskapets och Adelns pluralitet; och då
votering redan blifvit af Herr Rosenqvist i
sådant fall begärd, finge Hans Excellence
föreslå följande Voterings-proposition:
Den, som bifaller SlatsUtskottets ytterligare
Utlåtande angående anslag af medel
för tryckning af Landshöfdingarnes ErabetsKungörelser,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den 16 November e. m.
Vinner Nej, anses StatsUtskottets berörde
Utlåtande hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagit.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till q e. m. och befunnos efter voteringens
slut klockan g e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 35.
Nej — 26.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att StatsUtskoltets
ofvanberörde Utlåtande således blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Justerades 6 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den i3 dennes f. och e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
5o H. 5*
68 Den 16 November e. ra.
Från Stats- och BevillningsUtskotten:
Af den 7 dennes:
N:o 97. Angående åtskillige åtgärder
till befordrande af en Bergslags inrättande
i Norrbottens Län.
Från Stats- och BancoUlskotten:
Af den dennes:
N:o 21. I anledning af RiksStåndens
beslut, i afseende på de af Utskotten, uti
Betänkandet N:o \f\, gifne tillstyrkanden
i fråga om myntbestämningen och dermed
gemenskap ägande ämnen.
Från Stats- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten:
Af den 5 dennes:
N:o 96. I fråga om Städernes InqvarteringsBesvär.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 18 November f. ra. 69
Onsdagen d. i 8 November 1820.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
nedannämnde från ExpeditionsUtskottet inkomne
förslag lill Rikets Sländers underdåniga
Skrifvelser lill Kongl. Majit:
N:o 238. Angående reglering af RiksStatens
Åttonde HufvudTitel.
N:o 23g. Angående ett af StatsVerkets
öfverskoltsmedel beviljadt belopp till
ombyggnad af Lejonbacken vid Stockholms
Slott.
N:o 240. Angåcnfle reglering af RiksSlatens
Nionde HufvudTitel.
N:o 241. Angående fördelningen af de,
genom en med Kejserliga Ryska Regeringen
afslutad Liqvidations-Convention, influtne
medel.
N:o 242. Angående Ottenby Kungsgårds
användande till Stuteri.
N:o 243. Angående anslag af medel till
kostnadernes bestridande för Hennes Majit
Drottningens Kröning.
Nio 244- Om låneunderstöd till beredande
af communication, medelst ångfartyg,
emellan Stockholm och Städerne vid
Bottniska Viken.
7<> Den 18 November f, m,
N:o 245. Angående verkställd granskning
af Hospitals-och Barnhus-fondens samt
Lazaretts- och Curhus-räkenskaperne.
N:o 246. Angående iocal för RiksArchivet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 24 sistlidne October under N:o
314 aflåtne, och den i3 dennes e. m. på
bordet lagde, Memorial, i anledning af skiljaktiga
beslut inom RiksStåuden, i frågan
om utskylders utgörande till staden Nyköping
af LandshöfdingeResidencehuset derstädes,
äfvensom afgifter till Städerne i allmänhet
för Kronans deri varande egendomar;
fann Ridderskapet och Adeln för godt
bifalla berörde Memorial, samt godkänna
de deruti föreslagne voterings-proposilioner.
Friherre Boye* Ludvig* anförde skriftligen
;
Med den rätt Grundlagen ger, och med
anledning af BancoUtskottets, angående allmänna
lånerörelsen, under N:o 82 afgifne
Utlåtande, som ligger på hordet, anhåller
jag att få göra följande vördsamma motion,
I den öfvertygelse, att ju flere utvägar,
till penningebristens afhjelpande i landsorterne,
föreslås, ju lättare blir det att finna
en pålitlig att använda, föreslår jag;
Den 18 November f. m. 71
1:0 Att elen summa, som, enligt StåtsUtskottets
Betänkande JN:o 255, blifvit till
försvarsverkets iståndsättande beviljad, men
som icke pä en gång, utan successift dertill
erfordras, må, såsom till stor del redan
disponibel, insättas i Disconten, för
3 procent, att derifrån till allmänheten för
vanlig Discontränta utlånas; under vilkor
likväl, att, i den mån dessa medel varda
af Regeringen, efter 2:ne månaders uppsägning,
återfordrade, de må tillhandahållas.
2:0 Att till lika utlåning af Disconten dit
må aflemnas, ej allenast den Staten tillhörige
andel af Bancovinsten, utan äfven öfverskotten
på InkomstTitlarne, och Bevillningen,
tullmedlen inberäknade, för hvilket allt
Disconten må till StatsVerket erlägga 3 procent,
å de lider hvarje insättning begagnas;
man kan ej betvifla, att i den kedja af insättning
och utlagning, som skulle äga rum,
den alltid innevarande summan ju blef tillräckligt
stor, att gifva betydlig lättnad åt
allmänna rörelsen.
De tillgångar jag här uppgifvit, äro icke,
och kunna icke vara okända för BancoUtskottet;
men då Utskottet, hel 1 cl re än att
dem, ehuru för handen liggande, antaga,
föreslagit, såsom tillgång, en upplåning utur
rörelsen, som troligen öfverstiger .allt
hvad derifrån kan erhållas; samt jemväl
för samma upplåning föreslagit en uppsägningstid,
sorn, i min tanka, motverkar än
-
72
Den 18 November f. m.
damålet; och då de.ssulorn samma tillgång
blifvit, af en annan värd Motionair, Herr
Lefrén, påräknad, för en anstalt, åt hvilken
jag önskar framgång; så får lill Ridderskapet
och Adeln jag vördsamt hemställa, om
icke de af mig här föreslagne utvägar skulle
mera vittna inför Nationen om den alfvar
i viljanj som hon af Ständerne har rätt
att vänta.
Gerna medgifver jag, att dessa och dylika
medel icke äro ti 11 räck lige att lugna tänkaren
för farorne af Sveriges financiella tillstånd.
Med 3o millioners rörelsecapital —
om det verkligen är så stort—bortarbetar
man icke ioo millioners skulder; och af
en lika omöjlighet, att utur detta rörelse-capital,
på en gång och hastigt, upphämta
en summa, sorn kunde förslå till
ett halft års krig, visar sig den oroande
följd, att Svenska Folkets sjelfständighet kan
en dag gå förlorad för inskränktheten af
föregående financesystemer; eller ock ankomma
på problemet af det förtroende,
sorn, då faran redan vore inne, utländske
capitalister skulle hysa för krigets utgång,
och vår förmåga att efteråt betala, hvad vi
förut icke förmått åstadkomma. För denna
fara, äfvensom för den skuldsatte jordägarens
räddning, gifves hjelpen blott i öfvergången
till högre och vidsträcktare financeidcer,
än dem vi nu följa; och anvisningen
dertill är oss redan af 2:ne förtjenstfulle
Den 18 November f. m.
73
medborgare gifven. Vid i8i5 års Riksdag
liar Grefve von Schwerin antydt det Hypotheks-sy
stern, som, i Tyskland, visat sin
stora nytta; och nyligen har, i en från trycket
utgifven skrift, Herr Generalen Grefve
Björnstjerna ådagalagt användbarheten hos
oss af det StocksSystem, hvars stora och
förträffliga verkningar England och Frankrike
bevittna. Om, som man försäkrar oss,
villkoret för en sådan öfvergång ligger i den
beslutade realisationen; så skall äfven jag
högeligen önska, alt man ej måtte på tiden
uppskjuta hvad som kan genast verkställas.
Att realisationen, förenad med sådane financesystemer,
kan och skall längre, än annars,
bestå, derom är också jag öfvertygad; och
mig synes då, att de financierer, som fört
oss till det ena, borde vara angelägne, att
också förskaffa oss det andra.
Friherre Boye tilläde derefter munleligen:
Det
var en tidpunkt, då det bär upptogs
illa, att man talade om penningeförlägenheten
i Landsorterne och Jordbrukarens
behof af låneunderstöd; men sådant
bryr jag mig ej om. Allmänna ställningen
visar nu tillräckligt detta behof; och jag
vill derpå anföra exempel. I Westergöthland
har man nyligen på executif auction
försålt tre halfva hemman, ett för r3 R:dr
16 sk., det andra för R:dr, det tredje
för 33 R:dr. Det är ledsamt för mig, att
7 4
Den 18 November f. m.
nödgas anföra elt sådant förhållande om
Westergöthland, emedan denna framställning
synes innefatta en bestämd motsats
af flen blomsterrika beskrifning en värd
Ledamot vid Riksdagens början gaf oss på
tillståndet i samma Provins. Jag anhåller
om remiss af mitt anförande till vederbörligt
Utskott.
Grefve von Rosen, Axel: Utan att
vilja bestrida den uppgift, som bär blifvit
lemnad, att ett hemman skulle hafva blifvit
förså 1 dt för i3 R:dr 16 sk., förmodar
jag dock, att man begått ett misstag, och
att man menar den händelse, som äfven
jag känner, att elt hemman väl försåldes
till i3 R:dr 16 sk. i afslag, men tillika
till 4°o R:dr i uppslag.
Friherre Boje: Det vore lätt för mig,
att uppgifva namnet på den här närvarande
man, hvilken försäkrat mig om riktigheten
af det förhållande jag omnämnt; och
den siste talaren får ursäkta mig, att jag
mera tror på den förre, än honom.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskoltens
den 17 sistlidne October under N:o 84 afgifne,
och den 3o i samma månad e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, öfver väckt
fråga angående Sveriges Försvars-anslalter.
Den 18 November f. tn.
75
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
18 sistlidne September under N:o 71 afgifne,
och den 25 i samma månad e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
väckt motion om upphörande af KrigsCollegii
befattning med MilitiaeBoställens utarrenderande,
samt MilitifeBoställsCassans
framgena förvaltning.
Herr Munck af Rosenschöld j Eberhard:
Då de förenade Utskotten föreslagit,
att, utom det årliga spannmåls- och persedel-arrendet,
en städja i penningar må
varda genom auction stadgad, att på en
gång innan Boställets tillträdande erläggas,
har Utskottens pluralitet ådagalagt, att den
icke känner eller afsell den verkliga penningeställningen
i Landsorterne, och att de
emot detta förslag sig reserverande Ledamöter
af det Hedervärda Bondeståndet bedömt
den mycket bättre. Den på penningar
fattige, men ordentlige och duglige, Speculanten
skulle genom ett sådant vilkor afhållas
från auctionen, men icke den verklige
vinglaren, som nog kunde finna på
utvägar för lån till städjan; och ofta skulle
den mindre Capitalisten se sitt penningeförlag
medtagas till städjan, och, föga
eller intet återstå till inventarium, godt utsäde
och boställets behöriga skötsel. Man
skulle äfven derigenom blifva nödsakad, att
utsätta en så mycket mindre afgift i spann
-
y6
Den 18 November f. m.
mål och persedlar. Således skulle, i denna
tid af penningebrist, genom den af Utskotten
föreslagna penningeslädja, både Arrendatorn,
Indelningshafvare!) och Staten komma
att förlora. Jag yrkar derföre återremiss.
Herr Tham, Wolrath: Jag har endast
begärt ordet i anledning af den siste värde
Talarens yttrande. Det förut brukliga oriktiga
sättet för utarrenderandet af MilitiasBoslällen,
har varit, att sedan en viss spannmålsränta
å Bostället blifvit utsatt, och vanligtvis
så högt som möjligt beräknad, har
arrende-auction blifvit hållen, hvarigenom
uppstått för höga arrende-skillingar, dem
Arrendatorn ofta icke kunnat godtgöra, och
hvaraf förlust för Boställslnnehafvaren uppkommit,
då icke Arrendatorns Cautionister
händelsevis kunnat fullgöra sina förbindelser.
Den utväg Stats- och EkonomiUtskotten
nu, lika med hvad som skedde vid sista
Riksdag, föreslagit, anser jag vara så mycket
ändamålsenligare, som derigenom förekommes,
att arrendesumman icke blir större,
än den bör vara, och att Boställshafvaren
icke äfvenlyrar att förlora på bnnkeruttspelare;
hvarjemte arrendet, i fall af
Arrendatorns obestånd, äfven blir lättare
att af annan person öfvertagas. Jag tillstyrker
således bifall å Utlåtandet, oell önskar,
att det, såsom särdeles väl uppfattadt
för både Boställshafvarens och Arrendatorns
interesse, måtte antagas, derest icke Rikets
Den 18 November f. rn.
77
Ständer heldre vilja decretera, att Staten
skall hålla Indelningshafvare!! skadeslös för
inträffande förluster å Boställsarrendet.
Friherre Cederström, Jacob: Det har
blifvit sagdt af Herr Munck af Rosenschöld,
att det arrendesätt Utskotten föreslagit, skulle
medföra en känbarare penningeutgift, än
om det fortfar på hittills öfligt sätt. Hade
den värde Ledamoten värdigats att genomläsa
Utlåtandet, hade han deraf funnit, att
hela förslaget gått ut på att hindra lättsinniga
speculanter att gifva för höga arrenden.
Jag anser det af Utskotten föreslagne
arrendesätt vara enda medlet att utarrendera
Boställen med bibehållen säkerhet
för Indelningshafvare!!, och utkomst för
arrendatorn.
Herr Rosenblad, Bernhard: Hufvudsakligen
instämmer jag med Herr Munck af
Rosenschöld, och förenar mig om återremiss.
Hvad Cassans disposition beträffar,
så förblifver jag vid min tanka, att det
vore en besparing, om man öfverlemnade
den till RiksgäldsContoiret, och rent af
uppförde en summa på RiksStaten, till MilitiseBoställenas
underhåll.
Herr Munck af Rosenschöld: Herr Tham
och Friherre Cederström tyckas icke vilja
medgifva, att det finnes en talrik medelklass
emellan bankruttspelare och kapitalister.
Mången kunde hafva nog penningar till för
-
78
Den 18 November f. m.
lag att sköta ett boställe, om det icke medtoges
till städja för arrendet. Visserligen instämmer
äfven jag deruti, att större ordning
och säkerhet möjligen kunna vinnas genom
Utskottens förslag, men blott i vissa fall och
endast med en alltför stor minskning af årliga
arrende-afgiften i spannemål och persedlar.
Jag förmodar de värde Ledamöterne
glömt, att arrendatorn äfven enligt Utskottens
förslag skall prestera vederhäftig borgen;
om denna borgen icke behörigen granskas,
blir sådant de Aulhoriteters fel, hvilka
skola utfärda Vederhäftighetsbetyg. Jag
skulle tro, att i samma mån en liten kapitalist
betalar mera i början för sitt arrende,
destoroindre har han sedan att använda
på boställets odling, och en större
kapitalist lärer ej befatta sig med arrende
af ett Militiae-bostälie. Jag anhåller om
återremiss.
Friherre af Nordinj Carl Johan: Äfven
jag tillhör deras antal, som tillstyrka
bifall till de principer för utarrendering af
Mil itia?-bostälien, som Utskotten framställt,
emedan jag önskar, att Militias-boställsArrendena
måtte kunna utgå; men jag tror,
att detta ändamål ej kan vinnas, då man
utsuger Arrendatorerne så, att de ej förmå
lemna tillräcklig omsorg åt jordens skötsel;
och enär erfarenheten ända hitintills visat
oss, att de bortarrenderade Boställena nedgått
i en fortsatt vanskötsel, anser jag, att
Den 18 N o v e m b e r f. ni.
79
en annan ordning måsle vidtagas vid Boställens
utarrenderande, än den hittills öfliga,
synnerligen om raan för en framtid
vill undgå att förlora all revenue af Boslälls-jorden.
Vi hafva redan sett, att stora
Statsförluster genom Boställenas vanhäfd inträffat,
och då vi äro ense derom, att de
härledt sig från felagliga arrangeraenter vid
utarrenderingen, och att således de hittills
gällande föreskrifterna icke motsvarat ändamålet,
måste vi ock vara betänkta på att
sätta andra och bättre föreskrifter i stället.
I sådant afseende vet jag icke något mera
ändamålsenligt, än att åt Provincial-Authoriteterne
öfverlåta bestämmandet af Arrendebeloppen
och derigenom hindra Speculanter,
hvilka tro sig förstå, men likväl sakna
nödig kännedom om jordbruket, att gifva
mera i arrende, än de kunna komma ut
med, hvarigenom betalningsansvaret oskyldigt
kastas på Cautionisterne, sedan jorden,
Ofta nog, för en half mansålder är genom
vanhäfd förstörd. Högre arrende än LocalAuthoritelerne
bestämt, bör aldrig få erläggas.
Skulle vid detta bestämmande något
misstag ägt rum, så rättas det vid den blifvande
auctionen på städjan, och då flere täfla om
ett och samma arrende, är det endast städjan,
hvilken för en gång betalas, men icke
det årliga arrendet, som höjes. Jag tror för
öfrigt att slädjan icke i allmänhet kommer
att blifva betydlig, och kan således icke
dela Herr Munck af Rosenschölds farhåga,
8o
Den 18 November f. m.
utan instämmer i Utskottens förslag; men
om jag skulle tillåta mig någon anmärkning
vid det afgifna förslaget, så blef deri af en
motsatt beskaffenhet; och jag anhåller att,
i händelse återremiss beslutas, Utskotten
ville taga i öfvervägande: 1:0 att de Oflicers-boställen,
som tillhöra Flottan, blott
äro fyra till antalet och att de föreslagne
åtgärderne i anseende till dem icke kunna
sättas i verket; och 2:0 att arrendetiden
blott blifvit utsatt till 3o år, då jag deremot
tror att den bör bestämmas lill minst 5o
år. Svenska Jordbruket i allmänhet, och
synnerligast om egendom är i vanhäfd, fordrar
icke så ringa capitals användande, för
att bringas till fullbördighet. E11 far för
flere barn nedlägger icke det capital han
kan äga på en arrenderad jord, derest han
ej med säkerhet vet, att äfven barnen få
njuta lill godo den högre afkastning han beredt.
Tiden af 3o år är för kort, för att
i denna del lemna full säkerhet. Jag yrkar
5o års besittning, öfverlygad, att ju längre
besittningen är, ju mera probabilitet äfven,
att jorden väl skötes.
Friherre Cederström: Jag har begärt
ordet egentligen af tvenne omständigheter i
den siste värde Talarens yttrande. Det är
sant att antalet af Flottans boställen är inskränkt;
men omöjligheten att organisera en
RegementsCommitte, finnes icke; ty Flottan
-
Den 18 Noveniber f. m.
8f
tan äger CompagniChefer äfven för de Compagnier,
hvilka icke hafva boställen. Jag
hade trott, att då man i detta afseende utfärdar
en allmän författning, det icke vore
skäl att göra särskilt afseende på fyra särskilta
boställen. I afseende på den andra
frågan, om 5o års arrendetid, anhåller jag
få fästa uppmärksamheten derpå, att då man
i Sverige sällan kan hoppas ens under 3o
år behålla samma ekonomiska författningar
och hushållsgrunder, så är denna tid redan
den längsta termin man bör fastställa. Utskotten
voro först af den tanka, att inskränka
arrendetiden till 10 år; men i Utskottens
Plenum gjordes dervid åtskilliga anmärkningar.
Somlige ville hafva tiden fastställd
till 100 år, och då det upplystes, att detta
var emot Svensk Lag, inskränkte de sig
till gg, men låto slutligen pruta med sig
till 3o. Jag hemställer, om icke det är bäst
att stanna härvid, och om icke, i händelse
man för framtiden skulle finna en annan
organisation af boställsväsendet, så väl för
landet i allmänhet, som för de militära
corpserna i synnerhet, förmånlig, man då
skulle finna sig hindrad derigenom, att Boställena
voro utarrenderade på 5o år. Jag
tillstyrker å nyo bifall till Utlåtandet, och
anser en återremiss alldeles obehöflig.
Friherre af Tibell> Gustaf Wilhelm:
Jag tillstyrker bifall å Utlåtandet; men i
5o H. 6
8a
Den 18 November f. m.
händelse Ridderskapet och Adeln bestämmer
sig för återremiss, förenar jag mig med hvad
Herr Friherre af Nordin anfört.
Friherre af Nordin: Här har blifvit
anmärkt, att utsträckning af arrendetiden
till 5o år skulle blifva skadlig i anseende
till ornbytligheten af Ekonomiska författningar.
Med bästa vilja, att uppfatta premiss
och conclusion har det icke varit för
mig möjligt, att finna hvad samband det
ena har med det andra. Är ombytlighet
i Ekonomiska författningar skadligt i det
ena fallet, är det äfven händelsen i det
andra, eller ock tvertom, och för mig är
det icke fattligt, hvad den värde talaren
härmed velat bevisa. Att enskild man icke
på längre tid än 3o år vanligen utarrenderar
sin jord, vill jag icke bestrida, ehuru
denna regel icke är allmän, men äfven detta
bevisar ingenting, ty Staten måste hafva
till ögonmärke det helas förkofran, hvaremot
den enskilte ofta får taga i beräkning
föränderligheten af den ekonomiska enskilta
ställningen, utan afseende på hvad som
skulle kunna föröfrigt vara det nyttigaste.
Herr- Munck af Rosenschöld: Det synes
som flera Ledamöter äro af den tanka,
att speculanter icke felas, hvilka äga penningecapital
till det belopp, som erfordras
för att både utbetala städjan, köpa inventarium
och behörigen sköta bostället. Så
-
Den 18 November f. m.
83
dana tror jag likväl höra till undantagen.
De, som speculera på arrende af mindre
jordegendomar, hafva åtminssone icke större
capital, än att de få skuldsätta sig för
inventarium m. m. om de skola genast erlägga
en betydlig penningestädja. De, som
hafva större capitaler, köpa heldre egne
hemman på utmätnings-auetioner, som å sådana
nu mera äfven oftare förekomma, än
arrendeauetioner. Jag ber om Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att
säkerheten för arrendets utgörande beror
äfven på säkerheten hos borgesmännen, och
att man icke blott bör söka denna säkerhet
i städjan, utan ock i boställets bättre skötsel,
hvartill fordras ett penningeförlag, sorn
arrendatorn kan blifva beröfvad genom erläggande
af städjan. Arrendatorerne i allmänhet
skola förlora mera genom penningeutgiften
till städjan, än genom några tunnor
säd mera i arrende, helst afkastningen
minskas genom penningeförlagets användande
till städjan i stället för till egendomens
skötsel; och vinglare utestängas väl icke mer
genom en lägre spannmålsafgift, än genom
en högre.
Herr Tham: Fullkomligen öfvertygad,
att det nya arrendesättet skall göra sjelfva
penningeafgiften mindre, än förut, tror
jag dock, att det är bättre få en säker fast
mindre inkomst, än en större, som endast
5o H. 6*
84
Den 18 November f. m.
står på papperet. Den bästa borgen tan i
tidens längd blifva osäker. Man har yttrat,
att endast capitalister skulle efter det nya
förslaget kunna blifva Arrendatorer. Jag
deremot tror, att endast de, hvilka äga
små capitaler, otillräckliga för hemmansköp,
framför andra kunna finna något intresse
uti att nedlägga dem i de föreslagna
Boställsstädjorna. Förslaget skulle således
efter min tanka medföra en lättnad för smärre
capitalers förmånliga användande, och
upphäfva den förut varande frestelsen, att,
utan band af någon contant utgift, i hopp
om en framtida högst osäker vinst, narra
sig sjelf, och dem man fick till Cautionister.
Yi hafva så många exempel på, huru
i denna väg förut tillgått, och hvilka förluster
Indelningshafvarne fått vidkännas, att
jag icke lärer behöfva upprepa dem. Med
Friherre af Nordin tror jag att femtio års
arrendetid ej vore hinderlig, i afseende på
en möjlig förändring af Indelningsverket;
men anser dock 3o år vara den lämpligaste
arrendetermin. Jag yrkar bifall till Utlåtandet,
och tror, att återremiss ej behöfves,
då det af Utskotten föreslagna arrendesätt
närmast instämmer med åkerbrukets
och Indelningshafvarens sanna fördelar.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vili
blott tillägga, att den, som erlägger städjepenning,
just derigenom kan blifva intrasslad
i den skuldsättning och det ving
-
Den i8 November f. m.
85
leri, sorn man velat förekomma, och att
Utskottens förslag ej kan utestänga, men
väl skapa, vingleri. Jag talar häruti af
erfarenhet, såsom den der sjelf fått som
borgesman utbetala i 5 år hela arrrendesumman
för ett Militias-boställe, hvarå betydlig
städja varit gifven. Arrendatorns obestånd
hade troligen icke inträffat, om han
kunnat undvika, att genast utlemna sitt lilla
capital i så kallad prenumerations-afgift, och
icke derigenom blifvit urståndsatt, att skaffa
sig tillräckligt förlag för egendomens behöriga
skötande. Denna fråga rörer nu mera
icke mitt personliga intresse, men visserligen
flere nu närvarande Ledamöters af Ridderskapet
och Adeln, och jag ber att få särskilt
fästa desse värde Ledamöters uppmärksamhet
derpå, att det nu föreslagna arrendesättet
kan komma, att nedsätta arrendeafkastningen
åtminstone med en tredjedel, utan att
derföre utestänga osäkre och vårdslöse speculanter.
Kortligen, Utskottens förslag förekommer
ingen olägenhet, men bereder mångfaldig
förlust. Jag förnyar således min anhållan
om återremiss.
Herr von Hartmansdorff, d ugust: I
hufvudsaken instämmer jag med Utskotten
och Friherre af Nordin; utom hvad arrendetiden
beträffar, deröfver jag delar Friherre
Palmstjernas mening i hans reservation.
Men det är i en annan omständighet
jag skulle tro återremiss äfven vara nödig;
86
Den 18 November f. 111.
om nemligen Kongl. Majit funne lämpligt
att skilja MilitiaeBostälisCassan från Kongl.
KrigsCollegium, skulle hennes öfverflyttning
till RiksgäldsContoiret likväl icke kunna ske
utan Rikets Ständers föregående uttryckliga
begifvande; derföre och då jag anser öfverflyttningen
dit vara fördelaktig,yrkar jagåterremiss,
på det Utskotten bestämdt måtte yttra
sig öfver denna åtgärd, eller RiksStånden
i alla fall varda obehindrade, att göra ett
sådant tillägg vid beslutet.
Friherre Cederström: Till hvad jag sednast
yttrat om arrendetidens förlängning till
5o år, ber jag nu få tillägga, alt det icke
är tänkbart med den hos oss vanliga menniskoålder,
att en arrendator i 5o år uthåller,
att med den drift, som vederbör, sköta
sitt boställe. Icke heller är det någon
säkerhet, det hans arfvingar äro så beskaffade,
alt de kunna som sig bör öfvertaga
arrendet. Således äro redan 3o år en nära
nog för lång tid, emedan det är af icke obetydligt
interesse, om på de sista 20 åren
arfvingar eller förmyndare förstöra bostället;
de kunna möjligen utgöra arrendet, men
icke ersätta de förluster, som genom vanhäfd
uppkomma. Staten eller Boställsinnehafvaren
måste då vidkännas skadan; man skall
fåfängt hafva beredt sig någon nytta genom
en lång besittningsrätt. Kan man på ett
jordbruk icke inom 10 år hafva sin kostnad
ersatt, så är det förgäfves, att offra
Den iS November f. rn.
87
något derpå, emedan ingen gerna beräknar
sitt förlag läugre än för 10 år. Hvarföre
Skall då Staten utsträcka arrendetiden utöfver
3, ända till 5 gånger denna tid.
I afseende på Gassans öfverflyttning
lill RiksgäldsContoiret, möter den omständighet,
att någon särdeles besparing icke
deraf uppkommer, emedan samma besparing
redan vinnes genom Utskottets förslag.
Tvister måste i allt fall finnas, och en Öfverstyrelse
och Polis bör någorstädes existera.
Enskildt finner jag väl likgiltigt, om Cassan
är i RiksgäldsContoiret, eller Banken
eller KrigsCollegium, men detta är icke
något hinder emot förslagets antagande; ty
om Konungen vill göra en sådan öfverflyttning,
behöfver han endast derom förordna
och underrätta Fullmäktige i RiksgäldsContoiret.
Friherre af Tibell: Under förnyadt
vördsamt tillstyrkande af Utlåtandets antagande,
får jag, i fall återremiss deraf skulle
beviljas, förena mig med Herr von Hartmansdorff,
och hemställa att, i händelse
Kongl. Maj:t skulle finna nyttigt besluta
MilitiseBoställs-Cassans öfverflyttning från
KrigsCollegium till RiksgäldsContoiret, i
afseende å medlens utlåning, Ständerne
måtte bemyndiga det sednare Verket, att
öfvertaga denna befattning.
Herr Ribbing, Arvid: Otvifvelaktigt förtjena
de skäl man här anfört för en längre
Den iS November f. m.
arrendetid, likasom för bestämmandet af
en inskränktare, tillbörligt afseende; men
de öro, efter olika omständigheter nästan
vid hvarje särskildt fall, tillämplige än å
ena sidan, än å den andra. Den ene önskar,
i anseende till sin ekonomiska ställning,
en längre arrendetid; den andre kan
endast emottaga detta arrende på en kortare
tid, stundom i anseende dertill, att
en borgen på t. ex. i5 år är honom lätt
att anskaffa, då deremot en borgen på 5o
år omöjligen kan erhållas. Sedan man nu
beslutat, att åt local-myndigheterne öfverlåta
bestyret med MilitiasBoställenas utarrendering,
skulle jag tro, att man icke borde
lemna den fördel obegagnad, att efter
bestämmandet af ett maximum och ett minimum
af arrende år eller tid, (Friherre
Palmstjerna har i sin reservation föreslagit
minimum till i5 år) öfverlåta åt dessa local-auctoriteter,
att, efter särskilta förekommande
fall, lämpa sig efter de olika speculanternes
önskningar till boställenas och
indelningshafvarens största fördel i afseende
på en längre eller kortare arrendetids
bestämmande. Hvad öfverflyttningen afBoställsCassans
förvaltning angår, så kan jag
icke, enär förvaltningskostnaden uppgår till
en tredjedel af inkomsterne, undgå att finna
denna öfverflyttning ej blott nyttig,
utan äfven nödig; och förenar mig alltså i
den af flere värde Ledamöter gjorde begäran
om återremiss.
Den 18 November f. m.
ö9
Herr Rosenblad: Då jag icke med Friherre
Cederström kan finna någon Grundlags-paragraf,
som berättigar Rikets Ständers
Fullmägtige i RiksgäldsContoiret, att,
utan Ständernes bifall, emottaga förvaltningen
af någon främmande Gassa; och då
MilitiaeBoställsCassan är bland deras antal,
som icke omedelbarligen tillhöra RiksgäldsContoirets
förvaltning, samt jag således anser
det vara nödigt, att Ständerne medgifva
en slik öfverflyttning, får jag förnya min
anhållan om återremiss, och, om ej annat
hjelper, begära, att frågan måtte slitas genom
votering.
Herr af Sillén, Georg Axel, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Uti Utlåtandet N:o 71 öfver Herr Friherre
Wredes motion om upphäfvande af
Kongl. Krigs- och KammarCoIlegiernes befattning
med utarrenderingen af Militiae-boställen,
och BoställsCassans fördelning på
Regementerne, hafva Stats- och EkonomiUtskotten,
hvad den förra delen af motionen
beträffar, med afseende på den längre
omgång och deraf förorsakad tidsutdrägt vid
behandlingen af de ärender, som de Kongl.
Collegiernes dermed hafde befattning åstadkommit,
samt då de i Hufvudstaden förlagde
EmbetsVerk icke kunna äga den localkännedom,
som för bedömandet af boställens
beskaffenhet och rätta afkastning erfordras,
tillstyrkt Rikets Ständer, att hos Kongl.
9°
Den 18 November f. m.
Maj:t i underdånighet göra framställning derom,
att Collegiernes befattning med sådane
Militiae-boställens utarrenderande, hvaraf arrende-afgiften
antingen disponeras af Regementerne,
eller af Indelningshafvarne sjelfve
uppbäres, må för framtiden upphöra,
och deremot öfverlemnas lill en särskild
Committé inom hvarje Regemente, bestående
af Landshöfdingen, såsom Ordförande,
RegementsChefen, en af Regementets OfficersCorps
genom val utsedd Fullmägtig och
Indelningshafvare!!, såsom Ledamöter,^samt
RegemcntsSkrifvaren såsom Protocollsförande,
utan att något arfvode för dessa särskilda
befattningar må begäras eller utgå.
Då jag, under en tid af nära aderton
år, lagt första handen vid nästan alla arrendemål
rörande Militiae-boställen, bör med
skäl väntas af mig någon sakkännedom deri,
hvadan jag således hoppas, alt ett yttrande
af mig uti ämnet icke må anses såsom någon
åt Utskottens Utlåtande upptänd skärseld,
utan såsom ett medborgerlighetens offer
på representationens, efter hvad jag förmodar,
för denna gången, snart slocknade
altare.
Motionären här grundat sitt förslag till
förändringen derpå, alt utarrenderingsåtgärden
af Kongl. Coilegierne sker med omgång
och tidsutdrägt; och detta, samt att
EmbelsVerken i Slockholm icke kunna äga
Den i8 November f. m. 91
den localkännedom, som de föreslagne Committe'erne
skulle besitta, äro, såsom nyss är
nämnt, Utskottens skäl för denna befattnings
förflyttande på så kallade RegementsCommitteer.
Undersökom nu dessa skäl, och huruvida
den föreslagne förändringen är den
lämpligaste; eller om några brister vid utarrenderingsbefattningen
nu finnas, som icke
kunna på något ändamålsenligare sätt undanrödjas,
än med tillskapande af några och
tjugo Committeer.
Då ett boställe blir till utarrendering
ledigt, tillhör det ChefsEmbetet, att hos
Krigs- och KammarCollegierne derom göra
anmälan. Då nu, enligt Författningarne,
innan arrendeauction utsättes, project till
det blifvande arrende-contractet måste upprättas,
och förrän det sker, arealen af boställets
öppna åkerjord vara af Landtmätare
utrönt och uppgifven, samt dess beskaffenhet
i allt öfrigt af behörig Kronobetjent
vid skeende undersökning på stället beskrifven,
och då arrendeauctionen bör ske ett
år före tillträdet, samt kungöras 4 månader
förrän den hålles; så inser man lätteligen,
att om ett ChefsEmbete till ex. till utarrendering
från Midfastan i83i till nästa
Midfasta anmäler ett boställe, det icke låter
sig göra, att, med iakttagande af förfaltningarnes
föreskrift, tillfredsställa en så
-
92
Den 18 JV o v t m b e r f. m.
dan önskan; och dä kan det väl icke skäligen
sättas på Collegiernes långsamhets räkning.
När åter auction är hållen, så bör
ChefsEmbetet meddela de Kongl. Collegierne
dess yttrande, om och huruvida det gjorde
anbudet anses antagligt, eller icke. Ofta
har det handt, att dermed uteblifvit, intilldess
erinran derom från KrigsCollegium
blifvit gjord. Bland hindren för utarrenderingeiis
skydsamma gång, är ock det ett,
som oftast inträffar, att den borgenskrift
bjudaren vid auctionen aflemnat, och som
af Konungens Befallningshafvande jemte auclions-protocollet
insändes, icke äger den fullständighet
författningarne påbjuda. Den måste
då till Konungens Befallningshafvande
återsändas, och en annan, efter författningarnes
föreskrift inrättad, infordras. Stundom
måste derefter KrigsCollegium göra
erinran om densammas insändande, innan
den inkommer. Stundom händer ock då,
att bjudaren icke kan aflemna erforderlig
borgen. Ny auction blifver då anställd, likasom
sådan måste ånyo utlysas, då antingen
icke något anbud skett, eller ock ett blifvit
gjordt, som för sin ringhets skull icke
kunnat antagas. Den tidsutdrägt, som häraf
uppkommer, skall äga rum, hvilken auctorité
som helst må hafva befattning med
utarrenderingen.
De egentliga hindren för utarrenderingsbefattningens
snabbare gång äro efter min
Den 18 November f. m.
93
öfvertygelse tvenne, det ena, att 2:ne Collegier
äga denna befattning gemensamt, och
det andra, att auctionen hålles så väl i
Kongl. KrigsCollegium sorn på LandsCancelliet.
Om antingen KrigsCollegium, eller
ock KammarCollegium, ensamt besörjde
Militiae-boställens utarrenderande, och
auctionen hölles endast hos Konungens Befallningshafvande
i det Län, der bostället
är beläget; så är jag förvissad, att både nödig
skyndsamhet med dessa ärenden och
den säkerhet och enhet skulle vinnas, som
bör förväntas af de Collegiala befattningarna.
Erfarenheten har dessutom visat, att
sällan anbud göras vid arrende-auctionerna
i KrigsCollegium. ChefsEmbetet, som då
icke behöfde lyssna efter, om och till hvad
belopp något anbud der skett, kunde med
första post yttra sig öfver det i orten gjorde
anbud.
Men sedan jag föreslagit de förbättringar,
som enligt min öfvertygelse böra äga
rum, återstår att visa de betänkligheter,
som förekomma emot de föreslagne Committeernes
organiserande.
Det skall naturligtvis blifva för dem
ett nytt studium, att lära sig känna alla de
författningar, hvilka böra tillämpas vid Boställens
utarrenderande. Omöjligen kunna
några och tjugo Committeer behandla dessa
ärenden med den ordning och enhet, som
g4 Den 18 November f. m.
man bör vänta af ett Collegium, hvilket
länge haft dermed att syssla, hvars uppmärksamhet
beständigt måst deråt riktas,
och hvars Embets- och Tjenstemän gråna
vid samma platser. De många göromål, som
upptaga LandshöfdingeEmbetet, skola nödvändigt
verka, att det anser denna nya befattning
för en bisak. Chefen åter, om han
hunnit att förvärfva sig nödig kännedom af
sitt Regemente och dess Boställen, är stundom
frånvarande, då hans plats fy lies af
en RegementsBefälhafvare, som kanske ej
hunnit förskaffa sig nödig insigt för dessa
ärenden; och Indelningshafvare!! — ofta en
18, 19 års Yngling, ofta en Underofficer,
en Mönsterskrifvare, en Trumpetare, en Hofslagare,
en Timmerman, en Profoss — hvad
kunskap, hvad omdöme, hvad säker urskillning
bör man väl af honom vänta uti allmänna
ärenders behandling? Hufvudskälet
för dessa Committeers inrättande, hvilket
skulle stå qvar, sedan visadt är, att nödig
skyndsamhet dem förutan kan åstadkommas,
är, att ett Collegium icke kan äga den kännedom
af Boställenas beskaffenhet, som Committe'erna.
Men då hvarje Boställe, förrän
det till arrende utbjudes, måste vara, såsom
ofvan är nämnt, undersökt och beskrifvit
af Landtmätare och Kronofogde eller
Länsman; så äga Collegierne nödig rättelse
för sitt omdöme 0111 hvad i arrende bör
kunna erhållas. Och när dertill kommer,
att den lokal-kännedom, som Konungens Be
-
Den 18 November f. m.
93
fallningshafvande, Regementschef och Indelningshafvare
hunna hafva, äfven begagnas
genom de utlåtanden de tvenne förstnämnde
böra meddela Collegierne öfver det
gjorde anbudets antaglighet; så är ingen
tvifvel, att ju ett Collegium i Stockholm
Iean lika så väl pröfva, om ett gjort anbud
bör antagas, som en Committé, så organiserad,
som den Utskotten föreslagit. Af
egen erfarenhet vet jag dessutom, att af
blotta åskådandet af en egendom, utan speciel
kännedom och utan vägledning af
Charta och sannfärdig beskrifning, ingalunda
kan bedömas dess afkastning. Och jag
är således öfvertygad att Landshöfdingen,
RegementsChefen, RegementsOmbudet och
Indelnings-hafvaren om alltför få Boställen
kunna äga så fullständig lokal-kännedom,
att de efter den kunna bedöma deras
rätta värde. Också har det handt, att Konungens
Befallningshafvandes yttrande öfver
ett gjordt arrende-anbud varit det, att
han icke känner Bostället. Det är nästan
alltid andras sägen han har att i det fallet
följa.
Att Regementsskrifvaren skulle vara en
person vid Committéen, är icke förenligt
med hans befattning såsom Uppbördsman
och Redogörare. Regementet’ gifvas också,
som ligga uti flere Län. Han skulle då komma
att stundom böra infinna sig på flere
LandsContor på en gång, likasom flere Com
-
/
g6 Den 18 November f. m.
mitteer för ett sådant Regemente blefvo nödige,
då Landshöfdingen skall vara Ordförande.
Beträffande Utskottens förslag, att BoställsArrendatorer,
i stället för det nu utgående
penninge-arrendet, utöfver det fastställde
Spannemålsbeloppet skulle vid tillträdet
på en gång erlägga städja i penningar,
sorn genom auclionen bestämmes; så
instämmer jag uti den Reservation INils Månsson
och de öfrige sju Ledamöter af BondeStåndet
deremot anmält. Men jag vill utveckla
mina skäl derföre, såsom icke i allt
öfverensstämmande med deras. För ett Boställe,
som nu kan gifva 200 R:dr årligen
i penninge-arrende, utom Spannemålsafgiften,
borde erläggas 4ooo R:dr Brco i städja,
om Indelningshafvare!! skulle, efter Utskottens
förslag, få hvad honom tillkomma bör.
Det är sannolikt, att ingen på ett mindre
Boställe i förhand bortkastar en sådan summa.
Har han den, så nedlägger han den
säkert uti egen fastighet eller utlånar den.
Arrendet skulle dessutom blifva honom ganska
drygt; ty med hvad sorn erfordras för
summans amorterande på 3o år, utgjorde
det minst 333^ R:dr. Indelningshafvaren
kunde dock icke få efter Utskottens förslag
mer än 200 R:dr, och detta ändock endast
med det vilkor, att Committeen finge penningarne
genast utlånte mot 5 procents ränta.
Ben i8 November f. m.
97
ta. Kommo åter penningarne alt ligga ofruktbara,
hvilket sannolikt händer, om fullkomlig
säkerhet, såsom vid allmänna Cassör erfordras,
skall erhållas; så finge Indelningshafvare!!
intet. Är åter Bostället större, och
erfordras, för att erhålla ett skäligt arrende,
åt Indelningshafvare!! en städjesutama af io
å 20,000 R:dr, hvilken aktar sig icke att
Nedlägga den på främmande jord? Étt annat
skäl företer sig ock emot en sådan städjas
Uppbärande och förvaltande af Committeen,
och det är just det, hvilket Utskotten
sjelfve anfört emot BoställsCassans fördelning
på Regementerne. Min öfvertygelse
är således, alt så väl Indelningshafvarens
som Boställets rätt och bästa kräfva, att
med arrendets bestämmande och utgörande
bör tillgå såsom hitintills, med den enda
förändring, att penninge-arrendet, i stället
för vid Midfastan, ej erlägges förrän i October
månad. Det är också redan nog svårt,
att få BoställsArrendatorer. Med de af Utskotten
föreslagne vilkor, skulle de troligen
alltför sällan erhållas, utan att för mycket
minska Indelningshafvarens inkomst.
Jag anhåller vördsamt om återremiss
af Utskottens Utlåtande, och att dessa erinringar
få åtfölja remissen. Bestrides återremissen,
så begär jag Votering, och att
Contra-proposition må blifva till återremiss.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
5o IL 7
9»
Den 18 November f. m.
Lan dtMarsh athen hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats- och
EkonomiUtskottens ifrågavarande Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja.
k nyo föredrogs StatsUtskottets den 13
dennes under N:o 329 allåtne, och den i3
derpåföljde e. m. på hordet lagde ytterligare
Utlåtande, angående LandshöfdingeResidencehuset
i Hernösand.
I sammanhang härmed upplästes Välloflige
BorgareStåndets ProtocollsUtdrag af
den 16 dennes, af innehåll, att BorgareStåndet
bifallit StatsUtskottets nyssnämnde
Utlåtande, samt inbjudit de öfrige RiksStånden,
att i samma beslut deltaga.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, oni Ridderskapet
och Adeln behagade förblifva vid
dess i detta ämne förut fattade beslut.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till gillande af StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 24 sistlidne Octo
-
Ben i8 November f. m.
99
her under N:o 164 afgifne, och den 2 dennes
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, öfver
gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:o 131 förut meddeldte Betänkande, angående
väckt fråga oni undnnrödjande af hinder
för enskilte Theatrars inrättande i Stockholm
och Rikets öfrige Städer.
Herr von Hartmansdorff j August: Jag
anhåller att få veta, huru de andra RiksSlånden
afgjort detta Utlåtande.
Undertecknad Riddarhus-Secr eter are:
De andra trenne Stånden hafva bifallit detsamma.
Friherre Cederström_, Jacob: Jag får
fråga Herr RiddarhusSecreteraren, om icke
RorgareSlåndels bifall är åtföljdt af något
vilkor.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare:
Enligt den oflicieia uppgift, som från BorgareStåudels
Cancellie erhållits, har BorgareStåndet
bifallit Utlåtandet tyst och stilla.
Friherre Royej Ludvig: Ridderskapet
och Adeln har vanligtvis ej plägat taga föreskrifter
af de andra Stånden. Ridderskapet
och Adelil torde derföre äfven nu uttala
sin egen opinion i ämnet; med ali aktning
för de andra Ståndens beslut, tror jag
att Riderskapets och Adelns omdöme i denna
fråga icke bör anses för det minst upplysta.
So It. j *
IOO
Den 18 November f. m.
Det är icke alldeles likgiltigt, att Ridderskap
pets och Adelns öfvertygelse uttalas, då frågan
ar om understödjandet af lagliga rättigheters
åtnjutande. Det är icke eller likgiltigt,
att denna öfvertygelse uttalas, då
fråga är, om den estheliska anda, alla hyfsade
Nationer bemöda sig att utveckla, skall
få på Svenska sinnen utöfva all den kraft
den förmår, och gå, så långt den kan komma,
eller om den skall stängas inom gränsor,
hvilka då alltid blifva medelmåttans.
Slutligen är det icke likgiltigt, alt Ridderskapets
och Adelns opinion ultryckes, då
fråga är, huruvida en Medborgare, som af
en gynsam natur blifvit begåfvad med snille
att röra och förtjusa i theatraliska föreställningar,
skall kunna begagna denna ofta
mödosamt utbildade talent till att försörja
sig, och måhända äfven hustru och barn,
utan att underkasta sig ett större tvång, än
man ens vill pålägga utöfvandet af den ringaste
handaslöjd. Man nekar ej, att 60 §.
RegeringsFormen förbjuder alla monopolier;
men huru respecteras delta Grundlagsbud,
då man bestrider inrättandet af enskildta
Theatrar i Hufvudstaden, till förment skydd
för den der belinteliga Kongliga Theatern.
Eller kan man neka, att denna Vägran å
främmande Theatrars inrättande innefattar
ett monopolium, som på andras bekostnad
gynnar den Kongl. Theatern? Månne ej i
alla intellectuela företag täflan är det starkaste
befordringsmedlet, och förvandlas icke
Den i3 November f. ni. ioi
nu den Kongl. Theaterns monopolium till
ett tvångsmedel för Hufvudstadens innevånare,
att nöja sig med de Kongl. Spectaklerne,
äfven om de en dag skulle sjunka
under medelmåttan? Man nekar ej näringsidkaren,
att föda sig med det yrke han valt,
men under sophistiska insinuationer, att Skådespelarens
yrke är högre och ädlare, nekar
man honom en frihet, som man tillerkänner
underordnade classer i Samhället.
Till råga på sophismerne säger man, att
den gamla eller Kongliga Theatern icke
skulle bära sig, om vid sidan deraf inrättades
en ny eller PrivatTheater. Detta vederlägges
likväl lätt genom den enkla erinran,
att den gamla Theatern, genom sina
större moijenger alltid bör blifva i tillfälle,
att behålla företrädet framför den nya, och
alt om motsatsen skulle inträffa, Publikens
rätt, att för sina penningar njuta det bästa,
synes göra den Kongl. Theaterns förlust
rättvis och välförtjent. För mig har
anmärkningen, att 2:ne Theatrar ej kunna
bära sig i Hufvudsladcn, intet värde, då jag
minnes den tid, när vi, utom Operan, ägde
Fransyska Spectaklet på Bollhuset, och utom
den Dramatiska äfven Stenborgska Theatern,
samt då utom Måndagar och Thorsdagar man
hade 2 Spectakler hvarje afton, och oftast
fullt hus på båda ställen. Man invänder,
att hågen nu mera icke är sä allmänt riktad
åt theatraliska nöjen som fordom; och
jag, sorn icke på 25 år bevistat något Specta
-
102
Den 18 November f. m.
kel från början till slut, kan naturligtvis
icke bedömma, om så förhåller sig; men
jag tror, alt om Publikens båg för sceniska
framställningar aftagit, orsaken dertill bör
sökas i den enformighet och medelmåtta,
som alstras af brist på all täflan. Då jag
således antager, att Spectaklerne i Hufvudstaden
icke mera äro, hvad de böra vara,
skyndar jag att göra rättvisa åt äfven en
annan orsak dertill, än den, som igenfinnes
i bristande täflan. Det är nemligen
klart, att om, för bristande medel, någon
El evskola icke mera kan underhållas, pretentionen
på fortsatt tillgång af skicklige
sujetter måste försvinna. Af de skäl jag nu
baft äran anföra, anhåller jag om proposition
till afslag å ifrågavarande Utlåtande,
samt bifall till den af Friherre Boye, Fredrik,
väckta motion.
Friherre Boje, Fredrik, uppläste följande;
Jag
ämnar icke uppehålla Ridderskapet
och Adeln med att framdraga contradiclionerne
i Utskottets Utlåtande, så mångfalldiga
de än äro; icke eller att ånyo uppräkna
alla de skäl, som blifvit anförda derföre,
att principen i frågan är riktig m. m.,
utan jag skall, så kort som möjligt endast
besvara några Utskottets yttranden.
Utskottet kan ingalunda godkänna den
framställning: att Skådespelarekonsten kan
sättas i bredd med hvarje annan industri
-
Den 18 November f. in.
utveckling. Jag frågar, hvad är den då?
Uppträder Herr Lars Hjortsberg på Scenen,
för att roa sig? Är det icke för att föda
sig, hustru och barn? Finnes en enda person
vid en Theater, vid den Kongl, till
exempel (sjelfva Directeuren icke undantagen),
som endast för sitt nöje har någon
befattning dermed ? Går icke en loflig omtanka
på någon pecuniair inkomst med in
i beräkningen, och såmedelst blir en industriutveckling,
o, s. v.? Mine Herrar! Här
är ju icke fråga om en SällskapsTheater,
der man uppträder för sitt och andras nöje;
här gäller att offentligen för publikens penningar
visa sin konstfärdighet, och visa den
för att deraf lefva, föda hustru och barn;
det vill med andra ord säga: hafva sin näring.
Nu frågar jag, om detta icke kan kallas
en näringsgren? ?
Utskottet anför pag, 36: ”Utskottet har
”således icke, såsom det blifvit anmärkt,
”tillåtit sig det positiva omdöme, att en
”Theater, försäkrad till sitt bestånd genom
”uteslutande rätt till konstens utöfning, mä”ste
för henne blifva så äfventyrlig och menlig/som
Utskottet framställt, men väl, alt
”den kan blifva det.” Öfver detta hårklyfveri
vill jag icke yttra mig; det vederlägges
dessutom bäst genom Utskottets första
Betänkande, som är ett mästerstycke af sundt
omdöme och riktiga åsigter, hvilket nog talar
för sig sjelf och icke behöfver commenteras.
jo4 Den 18 Kovcmbei' f, ro.
Myn jag går till slutet af nu förevarande
Utlåtande: 'Hvad Hufvudstaden sär"skilt
beträffar, lärer anläggandet af enskilde
Theatrar derstädes icke eller nekas, utan
”inträffandet af sådane hinder, i hvilkas pröfning
och bedömande Utskottet ej kan ingå.”
Jag hade sannerligen icke väntat mig detta
lärer, denna låtsade okunnighet om hvad
allmänt är kändt, ja, hvarom jag personligen
tält med flera af Utskottets Ledamöter,
Jag får således tillkännagifva, att sökt tillstånd
till enskilda Theatrars anläggande i
Hufvudstaden tvenne gånger blifvit nekadt,
och att det just är detta nekande, som föranledt
min motion, och hvartill jag tror
mig hafva haft de mest gällande skäl. —-  De inträffande hinder, i hvilkas pröfning
Utskottet icke kan ingå, äro väl så att förstå,
alt den person, som söker tillståndet,
bör dertill vara qvalificerad? Nå väl, låtom
oss tillse, huru förhållandet har varit
med de tvenne, hvilka det blifvit nekadt,
-— Den ena, sorn begärde tillståndet, var
en man, sora sedan 1787 varit engagerad
vid Theatern, och en lång tid varit första
Acteuren vid den Kongl., der hail ännu är
Ledamot i Directionen. Den andra var en
Litterateur, hvilken, om jag så får uttrycka
mig, fått diplom på snille och smak af vår
högsta Areopag i den vägen, som flera gånger
vunnit stora priset i Svenska Akademien,
så väl i vältalighet som i skaldekonst,
samt till och med ett större accessit för e«
Den 18 November f. ro. xo5
Svensk Tragedie på vers, som blifvit gifven
på Kongl. Theatern, och hvilken för dess
rakning öfversatt flera Lyriska piecer. ~—
När man vägrar sådane personer anläggandet
af enskilda Theatrar i Hufvudstaden,
vet jag i sanning icke hvad man menar med
sådana hinder, utom hvilka det icke lärer nekas.
— Efter dessa uppräknade facta, har Utskottet
dubbelt orätt alt slutligen säga: ”det
”ali åtgärd å Ständernas sida är obehöflig.”
— Regeringen Ilar nekat, — Ständerne tro
icke, alt Regeringen lärer neka; således måste
Regeringen underrättas om Ständernes
tanka, ty den är icke skyldig att läsa våra
protocoiler och de discussioner här förefalla.
—- Jag inser dessutom icke, hvarföre
man icke skulle vilja låta en sådan underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t afgå. Icke
måtte det vara, för att spara ExpeditionsUtskottet
detta besvär? Utskottet gör säkert
icke räkning derpå bland den mängd
af expeditioner det under denna Riksdag
bar och kommer att uppsätta. — Jag anhåller
om afslag å Utskottets Utlåtande,
och att en underdånig Skrifvelse måtte till
Kongl. Majit afgå örn Ständernas önskan:
alt inga hinder läggas i vägen för dem,
som i Hufvudstaden vilja anlägga enskilda
Theatrar,
Friherre Cederström.: Något ändamål
yned afslag å ifrågavarande Utlåtande, och
beslut om underdånig skrifvelse i ämnet till
Den ib .November f. m.
Kongl. Maj:t lärer ej kunna vinnas, enär, efter
hvad jag numera fått veta, BorgareStåndet
icke, såsom Herr RiddarhusSekreteraren
nyss tillkännagifvit, helt tyst och stilla , utan
nied afslag å BeLänkandet N:o i3i, bifallit
Utlåtandet N:o 1645 men då i alla fall ändring
deri ej kan ske, och något resultat
beredas, hemställer jag, till tidens vinnande,
att detta Utlåtande måtte antingen bifallas,
eller ock afslås, utan tillägg af beslut
om underdånig skrifvelse.
Friherre Boye, Fredrik: Jag inser visserligen,
att ingenting mer är att göra vid
sjelfva saken, då 3 Stånd redan bifallit Utlåtandet.
Hade saken blifvit förr föredragen,
så hade det blifvit tillfälle att discutera
den, innan BorgareStåndet ännu fattat
sitt beslut, och man hade då kunnat inbjuda
BorgareStåndet att förena sig med
Ridderskapet och Adeln; ty hvad PresteStåndet
beträffar, tviflar jag icke, att med
den fördragsamhet, som är detta Ståndstillhörighet,
det hade bifallit inbjudningen,
enär det helt tyst biföll det förstå Betänkandet,
och likaså det andra. Jag skall således
icke yrka votering; men som jag icke
kan tyst och stilla gå in på Utskottens tanka,
får jag högt förklara, det jag hoppas
att Kongl. Maj:t af discussionen i denna fråga
framdeles skall finna fullkomlig anledning,
att icke vidare lägga hinder i vägen
för enskilda Theatrars inrättande; och då
är ändamålet vunnit,
Den 18 November f. m,
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag hemställer,
om icke lämpligast är, alt blott lägga
Utskottets Utlåtande till handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
å EkonomiUtskottets ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om, enär berörde Utlåtande redan blifvit af
de öfrige Irenne RiksSlånden bifallit, Ridderskapet
och Adeln behagade för dess del
dervid låta bero.
Bifölls.
Företogs till pröfning Stats-, Bevillniiigs-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottens den 29 sistlidne September
under N.'o 78 afgifne, och den 19
derpå föl jde October e. m. på bordet lagde,
Betänkande, rörande Kongl. Maj:ls Nådiga
Proposition, angående förändrade grunder
för Lego- och Salu-sågars, samt Valk- och
Stampverks, beskattning, så väl som angående
flera inom RiksStånden, om Mjöl-och
Sågqvarnar samt deras beskattning, väckte
motioner.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
När detta Betänkande förra gången den 11
dennes f. ni. föredrogs härstädes, upplästes
Den 18 November f. m.
ett skriftligt anförande af Herr Danckwardt,
som deri yrkade återremiss, på grund af
gjorde anmärkningar; men Betänkandet Lief
då ytterligare hegardt på bordet. Som Herr
Danekwardt nu icke är tillstädes, får jag,
under åberopande af hvad han sålunda
anfört, hemställa, alt ifrågavarande Betäckande
måtte varda till Utskotten återremitteradt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Utskottens förevarande
Betänkande höra, på grund af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs till remitterande Herr Lefréns,
Johan Pehr, den 16 dennes f. m. på bordet
lagde Motion, angående rättighet för Banken
att utfärda så kallade RänteCoupons.
Friherre Kantzoiij Johan Albertf och
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhard, anhöllo,
att denna motion måtte ytterligare få
hvila på hordet.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag hemställer
, huruvida en motion, som ingalunda
måtte vara i lika förhållande med ett
Utskotts Utlåtande, kan för andra gången
begäras och läggas på hordet.
Den 18 N o v e m b e r f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att då motioner
ti II fö rene blif vit behandlade på enahanda
sätt, sorn Utskotts Betänkanden, hvilka,
uppå flere Ledamöters förenade begäran, alltid
ytterligare blifvit hvilande på bordet,
ansåg Hans Excellence Herr Lefrens ifrågavarande
motion nu äfven, i anledning af
ofvanbemälte Ledamöters derom gjorde begäran,
ytterligare böra hvila på bordet.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 24 sistlidne
October, under N:o 161 afgifne, och
den 2 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående yrkad oföränderlighet i
föreskrifterne om Husbehofs-bränvinsbränningen.
Friherre Wrangel, Henning: Ehuru
tre RiksStånd redan bifallit detta Utlåtande,
anser jag mig dock böra yttra några
ord i afseende på den motsägelse, som deri
befmnes. Jag bar funnit Grefve Horns motion
af vida större vigt, än Utskottet derå
fästat. Utskottet medgifver väl, att motionen
är vigtig, och säger, att Grefve Horn
visat angelägenheten för ett ”Samhälle, att
”enhet och stabilitet finnas i dess lagar,”
äfvensom att Utskottet i afgifna B tänkandet
om BränvinsbränningsFörordniugen delat
Grefvens öfvertygelse, att ”ombyllighet
rio Den 18 November f. m.
/
”i ekonomiska Stadgar och deraf härrörande
'^säkerhet i beräkningar och företag förla”ma
industrien oeh productionshägen, till
''förlust både för den enskilde och för det
"allmänna;” men conclusionen blifver helt
annan, än man skulle vänta, sedan Utskottet
medgifvit motionens vigtighet i principer.
Jag erkänner, att jag i det åberopade
Betänkandet om BränvinsbränningsFörordningen
ej funnit ett enda ord om stabilitet;
men väl i den dervid gjorde reservation
af Herr af Billbergh, som vid alla tillfällen
sökt visa behofvet af stabilitet i Ekonomiska
Författningar. Besynnerligt förefaller
det, att sedan Utskottet i premisserne
af förevarande Utlåtande tyckes vilja
bevisa rigtigheten af motionen, Utskottet
slutar med att afstyrka bifall dertill. Jag
hade ernat begära återremiss af detta Utlåtande,
men då det redan är af tre Stånd
bifallit, afstår jag derifrån, och vill blott
till Protocollet förklara, det jag tror mig
hafva bevisat, att det enda, hvari Utskottet
är consequent, är en ouphörlig inconsequence.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Anledningen
till min ifrågavarande motion var
den ändamålslösa och olyckliga Författningen
om inställande af Bräll vinsbränningen;
tjr jag ansåg denna Författning ytterst skadlig
och oklok. Af Utlåtandet finner jag nu,
att Utskottet väl gillat principen, men af
Den 18 November f. m.
111
vanlig inconsequence ogillat det i motionen
begärda resultatet. Emedlertid är det nu
för mig likgiltigt, örn en sådan underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, som jag
föreslagit, beslutas eller ej, så länge jag
finner samma grundsats följas af Regeringen,
att en erhållen underdånig skrifvelse
från Rikets Ständer anses af ingen eller
ringa betydenhet.
Uppå derefter af Hans Exce/lencs Herr
Grefven och LandtMarskalken framstäld
proposition, blef EkonomiUtskottets ifrågavarande
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
A. nyo föredrogs StatsUtskottets den 24
sistlidne September, under N:o 269 afgifne,
och den 8 derpå följde October e. m. på
bordet lagde, ytterligare Utlåtande, i frågan
angående af Marstrands Stad sökt ersättning
för utgjord Inqvartering.
Grefve von Rosenj Axel: Som jag ej
var i Hufvudstaden, när Utskottets första
Betänkande N:o 14, hos Ridderskapet och
Adeln förevar, saknade jag tillfälle, att då
yttra mig i det ämne, sorn derföre var föremål;
och Betänkandet blef af Ridderskapet
och Adeln äfvensom af två andra Stånd
bifallit. Men som, i anledning af Utskottets
deri yttrade förklarande, att Utskottet, i
brist af tillräcklige upplysningar om förhål
-
ni Den 18 November f. rti.
landet, ej kunnat bestämma något ersättningsbelopp
åt staden Marstrand för inqvarteringen,
Stadens Fullnaägtige å nyo väckt
frågan i BorgareSfåndet, och förebragt ytterligare
upplysningar, hvarefter förevarande
Utlåtande deröfver blifvit af Utskottet
afgifvit, torpte jag nu få yttra mig öfver
Utskottets båda Utlåtanden, Det förra innehåller
såsom slutmening, att, ”enär nå”gon
tillförlitlig uppgift å den Marstrands
”Stad tilläfventyrs tillkommande ersättning
”hvarken blifvit behörigen upprättad, eller
”af den år 1822, i föreskrifven ordning,
”hällne och Utskottet tillhandakomne undersökning
kunnat vinnas, för bestämmande
af ersättningsbeloppet, Utskottet, uti
”det ofullständiga skick, hvari detta mål be"finnes,
icke eller kunde något hufvudsak”ligt
förslag i afseende på samma ersätt”nings
meddelande afgifva.” Meningen med
”detta synes vara, att uppmana Marstrands
Innevånare, att inkomma med ytterligare
upplysningar om förhållandet nied inqvarterings-ersättningen.
Sådant har ock sedermera
skett, och jag tror det vara omöjligt
att kunna prestera någon vidare utredning
och bevisning i detta afseende. Det är obestridligt,
att, enligt Kongl. Resolutionen år
1770 och Kongl. Brefvet år 1771 , Marstrands
Stad sedermera bordt få åtnjuta befrielse
från inqvartering, utom vid marcher af större
truppafdelningar under krigstid, samt atö
Sta
-
Ben 18 November f. m.
Staden är berättigad till ersättning för den
inqvartering Staden det oaktadt fått vidkännas,
särdeles från och med år 1806 lili
och med 1813. Staden har också till vederbörande
inkommit med flere memorial
om ersättnings åtnjutande, och förebragt
sådan bevisning och så tillräckliga upplysningar,
att LandshöfdingeEmbetet i Länet
ansett sig böra' tillstyrka ersättningens beviljande;
och Utskottet bar erhållit del ej
allenast af allt detta, utan äfven, innan sednare
Utlåtandet afgafs, af ytterligare bevisning,
att Staden jemväl lemnat ved och ljus
åt Trupperne. Stadens anspråk synes mig
således hvila på en rigtig rättsgrund, och
böra beviljas, helst om man dessutom afser
Stadens närvarande förfall och behof af ersättning;
knappast finnes något Samhälle,
livars belägenhet är mera ömmande. Af
776 innevånare, äro 41 * fattighushjon; Stadens
hela inkomstsumma utgör ej mera än
771 R:dr; vådeld har härjat Staden; och
populationen har nödsakats derifrån afflytta,
När andre välmående Städer, såsom
Landscrona och Malmö, fått ersättning för
inqvarteringens tunga, och understöd till
byggnader, synas samma fördelar, på grund
af rättvisa och billighet, böra Marstrand
tillerkännas. Jag anhåller derföre om återremiss
af detta Utlåtande. Min mening är
långt ifrån den, alt Staden skulle få den
begärda summan af 36,146 R:dr, helst den
5o H. 8
Den 18 November f. m.
är beräknad efter en vida större folkmängd,
än Staden nu har; men jag anser £ eller
1 deraf böra anslås tili utdelning bland
innevånarne, genom Committerade.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskoltets
Utlåtande gjorde anmärkningar böra
föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Eoccellence gjorde proposition
till bifall å berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Cederschjöld Pehr Gustaf: Mig
synas de anmärkningar, som blifvit framställde
utaf Grefve von Rosen, vara af den
vigt, att jag finner allt skäl till återremiss.
Friherre Cederström j Jacob: StatsUtskottets
Betänkande N:o i4 blef genom tre
Ståndsbifallafgjordt, och den afExpedilionsUtskottet
i enlighet dermed uppsatta skrifvelse
till Konungen har redan af RiksStånden
blifvit justerad och godkänd. Då sedermera
en Ledamot af BorgareStåndet å nyo
väckt samma fråga, deröfver StatsUtskottet
yttrat sig i förevarande Utlåtande, synes
ingen åtgärd dervid lämpligen kunna vidtagas;
och jag vet således icke, hvartill en
återremiss skulle tjena, som icke kan leda
Den 18 November f. m.
till något ändamål. Förhållandet är ock,
att detta Utlåtande blifvit så väl af PresteStåndet
som af BondeStåndet lagdt ad acta,
ehuru BorgareStåndet ensamt återremitterat
det.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Grefve von Rosen: Oaktadt jag icke
fullkomligt hört, hvad den siste värde Talaren
yttrat om de öfriga Ståndens beslut i
frågan, får jag äran erinra, att blott tvenne
Stånd afgjort den sednare frågan, hvarom
förevarande Utlåtande handlar, sålunda att
de med afslag derå förblifvit vid sina förut
fattade beslut; men BorgareStåndet bar deremot
icke allenast återremitterat Utlåtandet,
utan äfven beslutat, att ingå med en
särskild skrifvelse i ämnet till Kongl. Majrt.
Herr CrusenstolpeMagnus Jacob: Det
är visserligen förtjenstfullt af ExpeditionsUtskottet,
att så fort som möjligt expediera
de underdåniga skrifvelserna; men om det
sker, innan Stånden fattat deras beslut, torde
Utskottet ursägta, att Stånden taga sig den
friheten att icke destomindre besluta, och
det lärer då blifva Utskottets skyldighet, att
expediera skrifvelse!! på annat sätt. Hvad
sjelfva saken beträffar, tror jag för min del,
5o H.
8*
t 16 Den 18 November f. m.
att då Marstrand är ett så dåligt näste, som
Landshöfdingen i Länet här uppgifvit, det
icke lönar mödan att bispringa det med
någon hjelp; men när Landshöfdingen å Länets
vägnar framställer upplysande anmärkningar
i en fråga, som rörer Länet eller
någon del deraf, finner jag att de böra anses
förtjente att af Utskottet tagas i öfvervägande,
och jag tillstyrker derföre äfven
återremiss.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Jag skall blott utbedja mig, att få uppläsa
några ord ur StatsUtskottets sednaste Utlåtande.
Sedan Utskottet upptagit en recit
af målets första behandling och Herr Meijers
nya motion, säger Utskottet: I anledning
häraf har Utskottet till förnyad handläggning
upptagit ifrågavarande mål; men
då de detsamma rörande och Utskottet nu
tillhandakomne handlingar hufvudsakligen
äro af enahanda innehåll med de, som vid
ärendets första pröfning hos Utskottet undergått
grajiskning, och den mindre skiljaktighet,
sorn vid jemförelse de begge acterne
emellan, befinnes, utvisar, att de till
Utskottet först remitterade handlingar äro
af fullständigare beskaffenhet än de sednast
ankomne, och uti hvilka för öfrigt,
med undantag af deribland varande ytterligare
ansökning i ämnet af Marstrands
Stads Magistrat, ej något förekommer, som
icke af Utskottet förut kändt varit etc. Jag
Den 18 N o v e m b e r f. nj. i17
finner således icke, hvartill en återremiss
skulle tjena, ty Utskottet skulle säkerligen
inkomma med samma Utlåtande det nu afgifvit.
Jag tillstyrker derföre bifall till Utlåtandet.
Friherre Cederström: I anledning af
Herr Crusenstolpes yttrande får jag blott
förklara, att det icke kan anses såsom någon
förtjenst af ExpeditionsUtskottet, att
uppsätta Expeditionerna i de frågor, deri
Ständernes beslut äro fattade, ty det är blott
en enkel tillämpning af Grundlagens föreskrift.
Men det mäste förundra mig, att
man här kan yrka återremiss å Utskottets
Utlåtande i ett ämne, som redan förut varit
återremitteradt; jag känner åtminstone
ingen tillåtelse, att skicka samma fråga 2.'ne
gånger tillbaka till ett Utskott. Då frågan
andra gången kommer ifrån Utskottet, är det
hvarje Ståndsledamots rättighet, att yrka
hvilka förändringar han behagar, men sedan
Rikets Ständers beslut redan en gång är fattadt,
får frågan icke vidare förekomma vid
samma Riksdag. Jag bestrider derföre återremissen,
såsom olaglig.
Grefve von Rosen: Om detta Utlåtande
verkligen, såsom Friherre Cederström påstår,
en gång tillförene hade varit återremitteradt,
eller beslut deröfver fattadt, är
jag öfvertygad, att Herr Grefven och LandtMarskalken
icke skulle hafva gjort det till
Den 18 November b m.
föremäl för öfverläggning; men förhållandet
är icke sådant; det är Betänkandet N:o i4>
sora blifvit afgjordt, och den sednare frågan
är nu före första gången. Hvad Herr
Rosenqvists yttrande beträffar, kan jag blott
beklaga, om de upplysningar jag här haft
äran afgifva, icke skulle af Utskottet anses
bättre, än att de skulle föranleda till samma
slut. Emellertid fortfar jag, i hopp om
ett annat förhållande, att yrka återremiss.
Herr Rosenqvist: Utskottet börjar sitt
sednare Utlåtande sålunda: Efter det Utskottet
i berörde ämne, under den 3 Januarii
innevarande år, afgifvit Betänkande
N:o 14, hvilket, på sätt Utskottets, under
den 17 sistlidne Junii, N:o 166 meddelte
Utlåtande innehåller, blifvit af Höglojlige
Ridderskapet och Adeln, Högvördige PresteStåndet
och Hedervärda BondeStåndet bifallit
&c. Det är ju således klart, att saken
redan är afgjord genom tre Stånds bifall
till Utskottets första Betänkande, och
det vore i sanning högst märkvändigt, om
ett sednare Utlåtande i samma sak nu skulle
kunna återremitteras.
Uppå derefter förnyad proposition, beslöt
Ridderskapet och Adeln, att, på grund
af de vid StatsUtskottets Utlåtande nu gjorde
anmärkningar, detsamma till Utskottet
återremittera.
Friherre Cederström och Herr Rosen
-
Den 18 November f. m.
tl9
qvist anmälte till prolocollet deras reservationer
emotRidderskapets och Adelns beslut.
Vid förnyad föredragning biföllos följande
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottens den 1 dennes afgifne,
och den 10 derpåfoljde på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o g 1. Med anledning af gjorde hemställanden
om lindring för åtskillige Län i
vilkoren för betalandet af undsättnings-skulderna,
efter 1826 års missväxt.
N:o 92. I fråga om indelnings-jemkning
och lindring i Båtsmanshållet inom
Blekinge Län.
Ånyo föredrogos hvart efter annat LagUtskottets
den 27 och 3i sistlidne Oclober
afgifne, och den 10 dennes på bordet lagde,
nedannämnde Utlåtanden:
N:o 126. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
46, öfver väckte motioner om ändring af
5 §. i 23 Cap. ÄrfdaBalken m. m.
N:o 127. I anledning af väckte frågor
om ändringar och tillägg i Allmänna Lagens
och särskilte Författningars stadganden
angående bysätlning.
N:o 128. I anledning af väckte frågor
om stadgande af skyldighet för gäldenär,
110
Den 18 November f. m.
att, i brist af annan tillgång, med arbete
aftjena sin skuld.
Dessa trenne Utlåtanden skulle, enligt
4g §• Riksdagsordningen, ytterligare hvila
på bordet, det första uppå begäran af Ilerrarne
von Hartmansdorff, August, och Cederschjöld,
Pehr Gustaf; det andra på begäran
af Herr von Hartmansdorff, och Friherre
Boye, Ludvig; samt det tredje på
begäran af Friherre Boye, och Herr Uggla,
Carl Willielm.
Företogs till pröfning StatsUtskoltets
den 22 sistlidne October under N:o 3o8 afgifne,
oeh den i3 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väekt fråga
om dispositionen af någre Kronan tillhörige
byggnader och tomter i Landskrona..
Herr 1} os enqvist, Fredrik Leonhardi
Jag anhåller att få föreslå ett tillägg, hvilket
jag anser vara alldeles nödvändigt, nemligen
att den försäljning, som, enligt Utskottets
tillstyrkande, framdeles bör ske af
Kronans öfverflödiga tomter och byggnader
i Landskrona, ovilkorligen måtte verkställas
genom offentlig auction.
Herr von IIartmansdorffj August: Det
är utom allt tvifvel, att föryttringen kommer
att tillgå, på sätt den siste värde Talaren
yrkat, emedan Författningarne om försäljning
af Kronans tillliöri»heter redan
Den 18 No vem ber f. m.
12 t
stadga, att den alltid bör ske å offentlig
auction. Ridderskapet och Adeln tÉickes således
finna, att det af Herr Rosenqvist åsyftade
ändamål vinnes, utan det särskildta
tillagg han yrkat.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
vill blott hafva den äran upplysa, att uti
1825 års AuctionsReglemenle redan finnes
stadgadt, att alla Kronans hus och fastigheter
skola, när de försäljas, å offentlig auction
utbjudas, och att ett särskildt stadgande
derom vid detta tillfälle är alldeles öfverflödigt.
Herr Rosenqvist: Jag är händelsevis
i tillfälle att bevisa, det en Kronans fastighet,
nemligen Eld- och Luftqvarnen här i
Stockholm, blifvit utarrenderad på annat
sätt än genom offentlig Auction; och när det
kan tillgå på sådant sätt med utarrendering
af Kronans fastigheter, kan det jemväl inträffa
vid försäljning, derest man icke gör
särskildt förbehåll derom. Jag förnyar derföre
mitt förslag, och får ytterligare tillägga,
hvad jag första gången förglömde, nemligen
alt Försäljningen icke bör ske under
hvarje lägenhets fastställda värde.
Friherre af Nordin: I anledning af den
siste Talarens framställda exempel af Eldqvarnens
här i Stockholm utarrendering,
får jag upplysa, att detta arrende uppgjor
des
före utfärdandet af 1825 års Auctions
-
122 Den 18 November f. ra.
Reglemente, och att derjemte det egna förhållande
härvid förekom, att Styrelsen öfver
Magazinsärender ansåg sig höra hemställa
till Kongl. Maj:t, huruvida icke enskildt
anbud utan auction fick antagas på
denna qvarn, enär den innefattar en eldoch
luftmachin, som man icke fann rådligt
släppa i hvilkens hand som helst. För öfrigt
tillhörer denna qvarn Allmänna Magazins-inrättningen,
hvars egendomar i afseende
på skötsel aldrig varit ställde under
samma föreskrifter, som gälla för Statens
eller Kronans egendom, så att den värde
Talarens exempel äfven i detta afseende saknar
tillämplighet.
Herr Rosenqvist: Utan att inlåta mig
i någon strid, huruvida arrendet af Eldqvarnen
är äldre eller yngre än 1825 års AuctionsReglemente,
får jag blott upplysa, att ArrendeContractet
är dateradt den 23 November
1825.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: Då
här blifvit upplyst, hvad ock förut varit
bekant, att författningar redan finnas, som
stadga att försäljning af Kronans tillhörigheter
alltid bör ske å offentlig auction, synes
mig både öfverflödigt och olämpligt, att
nu stadga någonting särskilt derom. Ty om
de redan existerande författningar blifvit
öfverträdde, ser jag intet, som kunde hindra
alt samma öde träffade den föreskrift Rikets
Den 18 November f. m.
ia3
Ständer nu skulle meddela; och det skulle
tvertoin vara vådligt, att här göra ett särskildt
tillägg om författningarnes efterlefnad,
emedan det skulle se ut som medgåfve
man, att författningarne skulle slippa att
efterlefvas vid andra tillfällen.
Friherre af Nordin: I anledning af
den siste värde Talarens förmodan, att författningarne
skulle hafva blifvit öfverträdde,
får jag erinra, att förhållandet icke är sådant;
tjr 1825 års AuctionsReglemente är
dateradt den 20 December, och således en
månad sednare, än det åberopade ArrendeContractet.
Herr Rosenqvist: Jag tror det hvarken
vara otjenligt, öfverflödigt eller på något
sätt förnärmande, att den Statsmagt, åt hvilken
Grundlagen gifvit beslutande rätt i dylika
frågor, bestämmer vilkoren för försäljning
af Statens egendom. Jag fortfar derföre
att yrka, det i beslutet måtte inflyta,
att försäljningen skall ske på offentlig Auction;
dock icke under hvarje lägenhets
fastställda värde.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
Utlåtande gjorde anmärkningar böra
föranleda till återremiss deraf.
Ropades Nej.
Den iö November f. m.
Uppå derefter framställd proposition,
Lief berörde Utlåtande af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Herr Rosengvist anmälte till Protocollet
sin reservation emot Ridderskapets och
Adelns beslut.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 22
sistlidne October under N:o 3o6 afgifne,
och den i3 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, angående dispositionen af de f.
d. Allmänna Magazinslnrättningen tillhörande
hus och byggnader.
Herr Rosengvist, Fredrik Leonhard:
Utlåtandet delar sig i flera frågor, hvaraf
den första rörer återgång lill Kronan af de
lägenheter, som för särskilta ändamål äro
disponerade, så snärt desamma ej mera behöfvas;
den andra angår försäljning af åtskillige
lägenheter i Upsala, och den tredje
handlar om de öfrige byggnadernes föryttrande.
Innan jag vidare yttrar mig i
ämnet, utbeder jag mig få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på hvilka
byggnaderne äro, då det torde visa sig, att
fråga ej är om någon bagatell. Byggnaderne
äro följande:
Uppgift ä de Magazinshus och Lägenheter, som tillhöra Allmänna Magazins-lnrättningen.
Stockholms Stad.
Ladugårdslands Bränneri:
Ett större Boningshus af sten med lörum
samt inrättadt Magazin för spannmåls*
uPPlaS
Ett Mjöl- och Gröpes-magazin med ett
mindre Mälteri derunder af sten . . .
Ett Boningshus af sten, Knallenborg kalladt,
bestående af 20 större och mindre
rum samt 6 källrar
Ett mindre Boningshus af sten med boningsrum
En Smedja af träd, brukbeslagen . . . .
Ved- och Kohlbod af bräder
Ett Stall för 2:ne hästar med foderqvarn
Ett Redskapshus och 2:ne Materialbodar
Ett stort Bränn- och Brygghus med dertill
hörande inrättningar. I flygelbyggnaden
åt öfra gården en bagarestuga med
en inmurad kopparpanna .......
Tvenne Stall och en Hästqvarn af sten
En gammal Sjöbod af träd
Ett mindre Fähus under tegeltak, år 1814
förändradt till redskaps-skjul
En större Materialbod
En Egendom vid Tysk bagare-bergen i
Qvarteret Kuhlberget innehållande ett
större Magazinshus af sten
Den så kallade Billingska Tomten med
derå varande byggnader
Transport
Välde i Banen.
6,000
5,423
5,000
1,666
5o
6
4°
3oo
20,756
i,5oo
10
6
200
7,000
1,000
32
3i
Begagnas af Mogazinslnrättningen.
( Öfverlemnadt till Veterinairlnrättningen, utom
( nedra våningen, som bebosafMagazinsRedogöraren.
Veterinairlnrättningen disponerar detta hus.
Disponeras af Veterinairlnrättningen.
48,953! 41
11
Begagnas af Magazinslnrältningen.
| Disponeras af Veterinairlnrättningen.
Disponeras af Veterinairfnrättningen.
t Denna egendom blef med stöd af Kongl. Bref1
vet den 29 Mars 1825 öfverlemnod Svea Artilleri—
) Regemente till Cassern oell Matinrättning, emot det
"latt Allmänna Magazinsfonden derföre skulle erI
halla ersättning i den ordning, som vid nästa Rikskdag
kommer att bestämmas.
{Öfverlemnad till disposition af Veterinairlnrättningen
med stöd af Kongl. Brefvet d. 29 Mars 1825,
St
II
Transport
Maria f. d. KronoBränneri af sten på Södra
Malmen
Catharina j. d. Bränneri af sten och träd
på Södra Malmen
Tanto f. d. Bränneri med tillhörande Väderqvarn,
dels af sten dels af träd å Södra
Malmen ,
Ett Magazin af sten i Stadsgården på Södra
Malmen, Dreijerska Magazinet kalladt. . .
Ett Magazinshus å Skeppsholmen, byggt af
sten ■ • ■ , * « « , ,
En Qvarn af sten, som drifves af ångmachineri,
belägen å Kungsholmen,
Upsala Län.
Upsala:
Ett Magazinshus af träd,
Transport
43,958 41
12,057 '3
i3,a35 41
35,516 47
3,333 16
2i,5o8 17
4o,ooo —
174,610 33
Plar utrymme för magazinering af 2000 tunnor
oriad säd, utom Bränneribyggnadcn, som äfven
till Magazin skulle kunna inredas. En Lagerkällare
finnes i samma egendom. Öfverlåten enigt
Kongl. Brefvet den 26 April 1826 på 10 år
tili en JNormalSkolaelnrättning.
Denna egendom, som utom en lagerkällare liar
utrymme för 3ooo tunnor oriad säd, är med stöd
af Kongl. Brefvet den 3 Junii 1828 öfverlemnad
til! Committerade för Skjukvårdens förbättrande
U Hufvudstaden.
Detta Magazin har utrymme för 6000 tunnor
oriad säd; utom boställsrum för Redogörare och
de lill Bränneriet begagnade byggnader. Egendomen,
som af Rikets Ständer vid 1823 års Riksdag
varit föreslagen till Correctionslnrättning, har
jemlikt Kongl. Brefvet den 29 Junii 182Ö blifvit
å allmän auction till försäljning flere gånger utbjuden;
ehuruväl anbuden såsom för låga icke
kunnat antagas, har genom Kongl. Brefvet den G
Mars 1827 inhibering af vidare försäljning skedt,
emedan ändamålet var att begagna egendomen till
en provisorisk Sjukhuslnrältning, och borde således
vara för ÖfverStåthållareEmbetetdisponibel. Qvarnen
blef likväl på grund af Kongl. Brefvet den a3
Januarii samma år utarrenderad påöårs tid till den
1 Julii i832 mot ett årligt arrende af I2Ö RldrBtco.
Rymmer lyöo tunnor oriad säd.
Äger utrymme för 5yoo tunnor oriad säd.
r Utan hinder för qvarnrörelsen kunna här majgazineras
omkring 2000 tunnor oriad spannemål.
/ Denna Qvarn är utarrenderad på 5 års tid från
Iden 1 Januarii 1826 emot en årlig afgift af 1000
^R:dr B:co,
Rymmer 2100 tunnor oriad spannemål.
Transport
Åtskilliga större och mindre byggnader
efter förra KronoBränneriet, dels af
sten och dels af träd
Stockholms Län.
Norrtelje:
Trenne Magazinsbyggnader af träd.
En Lagerkällare af gråsten och 3:ne Gårdstomter
Södermanlands Län.
Nyköping:
Ett Magazin med flygelbyggnad af sten
Vid Gripsholms Slott:
Ett Magazinshus af sten
östergöthlands Län.
Norrköping:
Ett Magazinshus, Stora Magazinet kalladt,
af träd
Ett dito, Lilla Magazinet kalladt, af träd
En Bostadsbyggnad med uthus af träd >
jemte trädgård
Tvenne stora bryggor och arne små flottbroar.
Linköping :
Ett Magazinshus af träd 1
Ett Spruthus af träd J
Söderköping :
Förra Bräiineribyggnaderne med Magazin
och uthus. .
Transport
i74>6io 33
4,683 16
4,872 12
4.397 —
5a8 34
5,5S7 -  '94^7 9 —
ni
Dessa byggnader, hvarföre Styrelsen för Allmänna
MagazinsÄrendernes Utredning uti underdånig
Skrifvelse den 21 Augusti 1824 ansett sig kunna
beräkna köpeskillingen till 4ooo R:dr B:co, disponeras
tills vidare af Kongl. SeraphimerOrdensGillet,
som jemlikt Kongl. Brefvet den 22 September
1824 borde inkomma med underdånigt Utlåtande
huruvida detsamma ville inlösa berörde byggnader
efter nyssnämnde värde, men hvad åtgärd frågan
sedermera vunnit, är obekant.
^ Äga ett sammanlagdt utrymme för ruagazine\
ring af 356o tunnor oriad säd.
Inrymmer 1800 tunnor oriad säd.
Rymmer 3ooo dito dito.
(R.y romer 4°^° dito dito.
(Hymmer 2080 dito dito.
^Begagnas af MagazinsFörvaltaren.
f »:
(Kon
Rymmer 3aoo tunnor oriad säd.
Begagnas af Linköpings stad, i anledning af
gl. Majlis Bref den 29 Julii 1824.
Denna egendom, som blifvit upplåten åt Götha
ICanalBolag, är Bolaget genom Kongl. Brefvet den
|22 September 1824 till ytterligare begagnande öfverlemnad,
så länge Canalarbetet räcker.
IV
Transport
Gottlands Län.
Wisby: Förra Bränneribyggnaderne af sten:
1:0 Ett Magazin i så kallade Enqvistska'
huset. 1 ■ ....i,...,... ...
3:0 Förra Mältbusbyggnaden
3:o De så kallade Hästqvarns-vindarne .
4:o En Boställsbyggning g
5:o Ett Boningshus åt södra sidan . . .1
6:0 En inhägnad Yedgårds-torat, kallad!
Lindbergska Tomten '
194.679
6, i5o
Calmare Län.
Borgholm: Ett Magazinshus af sten . . . .
6,934
22
Blekinge Län.
Carlskrona :
1:0 Ett Stenhus, Hollsteinska Magazinet^
kalladt j
2:0 Tvenne bodar af träd och en tork-l
inrättning
1
3,221
22
Carlshamn :
Ett Magazinshus, byggt af korsvirke nied
murtegel och gråstensmur
I»°9I
1
Jönköpings Län.
Jönköping: Ett Magazinshus af träd ....
Eksjö: 1:0 Ett Boningshus af träd med
tillhörande lägenheter
.2:0 Ett Magazin och en Materialbod afträd
600
666
q3a
32
36
Transport
214.275
'7
Äger utrymme för löoo tunnor oriad säd.
f Begagnas af Artilleriet till Bevärings- och Utbred
ni ngs-förråd.
Begagnas af Tygstaten till persedlars förvarande.
Åtföljer MagazinsFörvaltaretjensten.
Upplåtit till Curhus åt Länet.
f Har varit bortarrenderad, men numera har ar\rendet
Inrymmer 3ooo tunnor oriad säd.
Inköpt af Regale BränneriDirection år 1785 för
3ooo R:dr B:co; äger utrymme för upplag af i5oo
tunnor oriad säd; på nedra botten, som är stenlagd,
kan endast läckgods magazineras.
Begagnas till inventarierries och materialiernes
förvarande. Desse har disponerats för närvarande
af Kongl. Flottan i Carlskrona till följd af
Kongl. Brefvet 1825.
Inrymmer 1800 tunnor oriad säd.
Dito 3ooo dito dito.
Boställe för MagazinsFörvaltaren.
Rymmer tillsammans 256o tunnor oriad säd.
V
Transport
Kronobergs Län.
Hälgevärma :
1:0 Ett Boningshus af träd med dertill
hörande lägenheter
2:0 Ett Magazinshus af träd med tomt
Christianstads Län.
Torsebro, en mil från Christianstad:
1:0 En Magazinsbyggnad af slen
2:0 En mindre Smedjebyggnad af gråsten
3:o Boningsstället Petersberg af gråsten
Malmöhus Län.
Ystad:
1:0 Ett Magazinshus af sten
2:0 Ett mindre dito af korsvirke
3:o En Tomt med stängsel och portar
Hallands Län.
Halmstad:
1:0 Ett Boningshus af korsvirke, och en
Stallbyggnad
2:0 Ett Magazinshus af sten
Götheborgs och Bohus Län.
Götheborg:
1:0 Ett Magazin uti ena hälften af f. d.
Ostindiska Compagniets hus, samt en
derunder varande källare
2:0 Förre Bräuneribyggnadei ne
utom de så kallade Carlsundska och
Lindbergska KronoQvarnarne, hvarå
Värdering saknas
Transport
114,275
2,027
727
3,351
4o
666
2,233
94i
187
G5o
3,313
12,406
240,821
39
34
46
32
42
3
37
20
r 1
Begagnas af MagazinsFörvaltaren.
Rymmer 2100 tunnor oriad säd.
Dito 3ooo dito
dito.
^ Åtfölja MagazinsFö'rvaltaretjensten.
Rymmer 4100 tunnor oriad säd.
f Inredt till sädestorkning och til
(.Magazins-invenlarier.
förvarande af
Begagnas af MagazinsFörvaltaren.
Lemnar upplag för 1900 tunnor oriad säd.
t°l 9
f Tillbytt mot f. d. Santessonska Sockerbruket,
[jemlikt Kongl. Brefvet den 29 Julii 1825.
Disponeras under arrende af Herr CommereeR.
ådet och Commendeurcn Björnberg.
VI
Transport
Uddevalla: ett Magazinslius af slen
EIfsborgs Län.
1:0 Ett Boningshus nied tillhörande lä-]
genlieter >
3:0 Ett Magazinslius af träd )
Brinkebergs Kulle: ett Boningshus, ett Magazin
och flere andra lägenheter
Borås: ett Magazinslius af träd
Skaraborgs Län.
Maricestad: ett Magazinslius af sten
Lidköping:
1:0 Ett Magazinslius af träd med tillhörande
inhägnad (Torra Malthuset). . .
2:0 Ett större Magazinslius af träd . . . .
3:o Ett dito Fischerska kalladt af träd. .
4'.o En gammal oduglig inhägnad jemte
6 stycken platser utgörande Magazinets
område
Transport
9
Inrymmer 2S00 tunnor oriad säd.
Begagnas af MagazinsFörvaltaren.
Rymmer 3ooo tunnor oriad spannemål.
Varit begagnade af Kongl. KrigsCollegium till
persedel-förråd, i anledning af Kongl. KrigsCoIegii
underdåniga hemställan om desse byggnaders
upplåtande genom försäljning till Beväringsförråd
för Westgötlia Dahls Regemente. — F. d. Kongl.
Allmänna MagazinsDirection har i underdånigt utlåtande
af den 3 Februarii 1824 föreslagit, att
köpeskilling för egendomen måtte erläggas efter
det värde 1048 R:dr 8 sk.Btco, hvartill densamma
år 1823 vid förrättad besigtning uppskattades;
och beror nu frågan härom på Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning.
{Upplåtit till Kongl. KrigsCoIlegii disposition,
som begagnar detsamma till persedel-förråd.
Har utrymme för 2Öoo tunnor oriad spannemål.
—
Dito
dito
2000
dito
dito.
8
Dito
dito
3ooo
dito
dito.
—
Dito
dito
3ooo
dito
dito.
Transport
262,934
29
IIjo.'
j;o Ett Magazinshus afträd
3,75o
—
Ftfr mindre dito dito
200
Nerikes Län.
Örebro:
ELt Magazinshus af sten
2,616
3
En Torfmosse i Askers socken
4
—
W er mlands Län.
Carlstad:
1:0 Stora Magazinshuset af träd
600
—
2:0 Ett mindre dito dito
2Ö0
—
3:o Tvenne Materialbodar
8
16
4:o En förfallen Brygga vid Elfven . . .
3
—
Westmanlands Län.
Westerås:
1:0 Magazinshuset af korsvirke
2,724
—
2:0 Ett mindre Magazin af korsvirke , .
266
32
3:o En Boställsbyggnad med tillhörande
lägenheter
559
31
4:o Tvenne hela Tomter af 1101 qvadrat-
alnar jemte ett Spruthus
75 6
35
Stora Kopparbergs Län.
Fahlun:
Efct Magazinshus af sten
3oo
—
Transport
274,972
41
VII
Inrymmer 6000 tunnor oriad säd.
Dito (i5o dito dito.
1 Dito 3ooo dito dito.
I Enligt Kongl. Brefvet till f. d. Kongl. Allmänna
MagazinsDirectionen den 12 December 1822,
har ej någon upplysning kunnat ernås om denna
mosses belägenhet. Och som dess värde från äldre
åren endast blifvit upptagit till 4 Rtdr, har
det ej eller ansetts moda och kostnad värdt här"'
om låta anställa ytterligare undersökning.
~ Rymmer 34oo tunnor oriad spannemål.
- Dito iioo dito dito.
Dito 2100 dito dito.
Dito 5oo dito dito.
Innehafves af MagazinsFörvaltaren.
81
I Rymmer a3oo tunnor oriad spannemål
VIII
Transport
274,972
4<
Geflebor g s Län.
Gefle:
En Boställsbyggnad, Möllersta egendo-  men kallad, med tillhörande lägenhe-  ter af träd
2,147
10
Wester Norr lands Län.
Hernösand:
Tvenne Magaziusbyggnader af träd med
Lagerkällare och instängd Tomt om
11,613 qvadratalnar
785
26
Jemtlands Län.
Östersund:
Ett Magazinshus af träd, nybyggt år 1819
4,5 00
Westerbottens Län.
Umeå:
1:0 Ett Magazinshus af sten 4
3,064
6
2:0 Ett dito af träd . ,J
Norrbottens Län.
Luleå:
1:0 Ett Magazinshus af träd
6,332
22
2:0 En Boställsbyggnad med uthus af träd
i,3io
—
Summa
292,112
11
Innehafves af MagazinsFörvaltaren.
f Båda Magazinen rymma tillsammans 23oo tun\nor
oriad säd.
f Uti detsamma kunna uppläggas 4 a 5aoo tun\nor
torkad spannemål.
Rymmer 34oo tunnor oriad säd.
Har haft upplagsrum för 900 tunnor oriad säd,
men är numera alldeles förfallit och nyttjas ej.
Inrymmer 4000 tunnor oriad säd.
Innehafves af MagazinsFörvaltaren.
I2Ö
Den i8 November f. m.
ske förhålla sig med de andre Lägenheterne,
som med Tanto Bränneri, att reparationskostnaderne
öfverstiga egendomsvärdet.
Jag anhåller om återremiss, på det Utskottet
må förskaffa sig dessa upplysningar, hvilka
på kort tid höra kunna erhållas, då äfven
ytterligare undersökning torde kunna
ske om den till ett värde af 4 R:dr upptagne
torfmossen, hvilken, besynnerligt nog,
ej mera kan igenfinnas.
Herr njon Hartmansdorff\August:Bland
de anmärkningarHerr Rosenqvist gjort, förekommer
i synnerhet, att åtskillige af Allmänna
Magazinslnrättningens till andra verk oell
inrättningar upplåtne byggnader blifvit af
dem utan all afgift begagnade; men att underhållskostnaden
icke destomindre fallit Ma—
gazinslnrättningen till last. Såsom exempel
har han äfven omnämnt Maria KronoBränneri,
hvilket blifvit upplåtit till en Normalskola
för Vexelundervisningen. Såsom Ledamot
i VexelundervisningsSällskapets Direction,
anser jag mig af sådan anledning
skyldig upplysa, att Sällskapet långt ifrån att
af Magazinslnrättningen erhålla bidrag till
byggnadernas underhåll, tvärtom användt
flera tusende R:dr till deras inredning och
iståndsättande, så att de vid återställandet
till Staten efter io års förlopp komma att
befinnas i mycket bättre skick, än då de
till Sällskapet öfverlemnades.— Om de öfrige
af Herr Rosenqvist gjorde anmärkningar
Den 18 November f. m.
Dolta är en rätt artig summa. Somliga
byggnader äro uppförde på ofri grund;
för dem muste tomtören betalas utom andra
onera. Ärendet är af mycken vigt, och
jag vill understödja den proposition; att
man ej bör gilla den fortfarande dispositionen
af lägenheterne. Huset i Söderköping
är utarrenderadt mot 4o R:dr om året,
så länge Canalarbetet fortfar, och efter min
öfvertygelse kommer det att fortfara i evighet.
Samma förhållande är med Maria och
Catharina Bränneriet', att de äro upplåtne
till begagnande, utan att Staten har någon
revenu af dem; det vore åtminstone ej obilligt,
om byggnadernes innehafvare ålades
underhålla dem, samt betala tomtören,
på det Magazinslnrättningen ej må betungas
med alla utgifterne. Beträffande den
andra frågan, att hyggnaderne i Upsala skulle
försäljas till SeraphimerOrdensGillet emot
en summa af 3^5o R:dr, så kan jag ej gilla
antagandet af denna summa, emedan samma
byggnader äro värderade till 4°oo R:dr,
utan jag anser dem böra försäljas å offentlig
auction. Hvad tredje frågan angår, eller
försäljningen af en del lägenheter, så är
det ett ämne, som redan vid förra Riksdagen
förevar. Jag delar den mening Utskottet
härom yttrat, men går längre, och begär
återremiss, på det Utskottet genom correspondance
med Magazinslnrättningen må
få vela, hvilka hus kunna vara öfverflödiga,
och således försäljas. Det torde kan
-
Den 18 November f. m.
äro mera tillförlitliga, än dem jag nu besvarat,
och hvilket jag för närvarande icke
kan bedöma, så skulle en återremiss måhända
löna mödan; i annat fall leder den
blott till tidsutdrägt, hvarföre jag är mera
benägen att bifalla, än återförvisa, Utskottets
Utlåtande.
Herr Tham, Wollrath: Såsom bidrag
till beviset om Herr Rosenqvists misstag,
torde det tillåtas mig blott nämna, att det
till Götha CanalBolag på arrende upplåtne
Söderköpings f. d. KronoBränneri blifvit på
Bolagets bekostnad icke allenast alldeles å
nyo inredt, utan äfven underhållit på ett
sätt, att jag önskade, det alla allmänna bus
underhöllos lika väl, som CanalBolaget underhåller
både denna och alla öfriga detsamma
tillhörande byggnader. Jag hemställer
ock till hvar och en, som sett, huru
CanalBolagets byggnader underhållas, om
anmärkningen i denna del kan äga minsta
sken af skäl för sig. Hvad åter beträffar
den summa, som SeraphimerOrdensGillet
bjudit för Upsala f. d. KronoBränneri, vill
jag icke yttra mig, huruvida det är rigtigt,
att sälja till gifvit pris; jag vill blott erinra
om hvad erfarenheten ofta visat, att i
händelse försäljningen skall ske på offentlig
auction, kan det ganska lätt hända, att man
får 750 R:dr, i stället för 3750.
Herr Rosenqvist: Emot hvad Herr von
Hartmansdorff anmärkt, får jag erinra, att
11$ Den ]8 November f. m.
om Maria KronoBränneribyggnad blifvit, så«
som den värde talaren yttrat, genom Normal
Scholaslnrätlningens Styrelses omsorg oell
på Inrättningens egen bekostnad väl vårdad,
har sådant icke skett till följd af något
bestämdt åliggande_, utan torde orsaken dertill
få igenfinnas uti den väl ordnade Styrelsen,
som bär den äran att räkna Herr
von Hartmansdorff bland sina Ledamöter.
Jag bär läst Contracten och de Kongl. Upplåtelsebrefven,
och der finnes intet ord om
skyldighet för innehafvärne att underhålla
byggnaderne. Om det således någon gång
bänder, att Kronans byggnader, som till
vissa Inrättningar öfverlåtas, omsorgsfullt
underhållas, så inträffar oftare motsatsen,
hvarpå Tanto Bränneri, och en byggnad,
som Magazinslnrättningen äger i Borås, kunna
tjena såsom varnande exempel ; och det
är i anledning deraf, samt på det Kronans
Egendomar, hvilka hyresfritt öfver lemnäs
åt vissa Corporationer, icke må behöfva återtagas
i ett försämradt tillstånd, som jag önskar,
att något bestämdt måtte i detta fall
blifva stadgadt. Hvad Herr Thams yttrande
beträffar, tror jag icke den värde Ledamoten
varit lycklig nog att visa, det jag
begått något misstag; ty jag har icke nämnt
hvarken byggnaden i Söderköping, eller någon
annan särskildt, utan blott i allmänhet
klandrat det sätt, hvarpå Magazinslnrättningens
tillhörigheter blifvit till enskilda
Cor
-
I)e ti 18 iV o v em Le r f. it).
Korporationer upplålne. Hurr Timm hade
således denna gång gerna kunnat spara sina
reflexioner, hvilka alldeles icke aflichera, att
den värde talaren är hemma liti ämnet, som
discuteras. — Jag fortfar att yrka återremiss,
på det Utskottet må föreslå som ett
bestämdt vilkor vid öfverlåtelse af Kronans
hus och byggnader, att desamma skola under
begagnandet lagligen underhållas.
Friherre af Nordin Carl Johan: Deri
förteckning Herr Rosenqvist här uppläst,
liar jag igenkänt såsom af mig författad i
egenskap af Chef för MagazinsSlvrelsen , oell
jag är öfvertygad, att StatsUtskottet redan
tagit kännedom derom, emedan den utgör
det enda document, som kan läggas till
grund för en fullständig kännedom om Magazinsfondens
tillhörigheter. Äfvenså äro de
värden, som blifvit hvarje lägenhet åsätter
uppförde genom min åtgärd, och upptagne
så noga sorn möjligt, ehuru det finnes ett
och annat hus, hvarå det icke varit möjligt
att utfinna något bestämdt värde, emedan
de blifvit inköpte för så lång tid tillbaka,
att inga handlingar derom nu mera
äro att tillgå. Jag har trott mig upplysningsvis
böra nämna detta, för att sätta
Ridderskapet och Adeln i tillfälle att öfvertyga
sig, det StatsUtskottet redan tagit
kännedom af det document Herr Rosenqvist
företett. Hvad för öfrigt sjelfva anmärk
5o
H< o
i3o
Den 18 November f. m.
ningarne beträffar, så måsle man skilja emellan
de bus, tillhörande Magazinsfonden, som
för dess eget behof användas, och dem, som
äro till andra inrättningar upplåtne. De förra
måste ostridigt Magazinsfonden sjelf underhålla,
och bland de sednare har Herr
Rosenqvist i synnerhet fästat sig vid Maria
och Catharina KronoBrännerier här i Stockholm,
samt f. d. KronoBränneriet i Söderköping;
men Herr von Hartmansdorff har
redan fullständigt besvarat anmärkningen,
rörande Maria KronoBränneri; och till hvad
Herr Tham anfört, angående byggnaden i
Söderköping, får jag blott tillägga, alt då
i Götha CanalBolagets första ArrendeContract
af 1810 en mellanmening var inryckt,
som gjorde att Bolaget yrkade arrendets
bibehållande, till dess Canalen hlef färdig,
och då man tillika fann, att byggnaden af
Bolaget underhölls bättre, än af andra kunde
väntas, ansåg Konungen år 1824 sig icke
kunna vägra bifall till CanalDirectionens ansökning
om arrendets förlängning, så länge
Canalarbetet fortfar. Hvad åter angår
Catharina K ronoBränneri, som blifvit upplåtit
till ÖfverStåthållareEmhetets disposition
för inrättande af ett Provisoriskt Sjukhus
i Hufvudstaden, vid allmännare sjukdomstillfällen,
så är det kändt, att en mängd
folk, särdeles från Wermeland och Dalarne,
hitkomma hvarje vår och höst för att söka
arbete; men om någon allmännare sjukdom
bland dem yppar sig, är det af yttersta vigt,
Den 18 November f. m.
131
att hafva en Sjukhusanstallt lill hands, på
det dessa menniskor icke genom vanvård
må gå förlorade, och sjukdomen sprida sig
i Hufvudstaden. Det är för sådant ändamål,
som Catharina KronoBränneribyggnad
blifvit upplåten, och underhålles med de
medel Stockholms Stad särskildt för denna
Sjukhusanstallt erlägger. Hvad åter Tanto
Bränneri beträffar, så har detsamma aldrig
varit upplåtet lill någon annan, utan blifvit
för Magazinsfondens egen räkning disponeradt,
och dess numera visserligen förfallna
tillstånd har således icke kunnat undvikas,
sä vida man icke velat använda Magazinsfondens
egna tillgångar till högst dryga
reparationers verkställande. Husets hastiga
uppförande förorsakade dess dåliga beskaffenhet
frän början, men det bör åtminstone
icke tillskrifvas misshushållning, alt
man icke underhållit detta hus, lika väl som
Magazinslnrättningens öfriga tillhörigheter,
ty vid en blifvande försäljning skulle man
då icke hafva kunnat påräkna ersättning ens
för reparationskostnaderne. Den af Herr Rosenqvist
omnämnde mossen lät jag efterfråga
genom Konungens Befallningshafvande i
Örebro Län, der den sades hafva legat; men
den kunde icke igenfinnas. Dess åsätta värde
af4 R:dr betecknar inköpspriset, icke årlig
ränta. Den har på detta sätt stålt upptagen
i Magazinslnrättningens böcker alltsedan
1780-talet; och jag frågar, omj del
5o H. 9*
Den 18' jSt o v t: m ber f. rri.
väl lönar mödan, alt använda besvär ocb
bauske äfven kostnad, för att få reda på
en jordlapp, sorn blifvit inköpt för 4 b:dr
och sorn ingen nu mera vet, livar den finnes.
Hvad slutligen angår försäljningen af
Upsala f. d. Bränneri till SeraphimerOrdensGillet;
så får jag anmäla, att jag, såsom
Chef för MagazinsStyrelsen, flere gånger
sökt öfvertyga OrdensGillel om nödvändigheten
att med sitt anbud uppgå till
lägenhetens upptagne värde, om anbudet
skulle kunna antagas; men SeraphimerOrdensGillet
har beständigt förklarat , alt de
betydliga reparationskostnader, sorn erfordrades,
icke medgåfvo högre köpeskilling,
än Gillet redan erbudit. Om man nu jemväl
besinnar, att byggnaden är belägen nära
en fjerdingsväg utom Upsala Stad, och troligen
icke kan med fördel begagnas af någon
annan än OrdensGillet, tviflar jag, att
nian genom försäljning på auction skulle kunna
erhålla ens den summa, SeraphimerOrdensGillet
erbjudit; och då dessutom skillnaden
emellan anbudet och det upptagne
värdet innebär en så obetydlig nedsättning,
samt lägenheten kommer att öfverlemnas
till en allmänt nyttig inrätning, anser jag
för min del anmärkningen icke förtjena det
afseende, att den bör föranleda till återremiss.
Jag tillstyrker således bifall till Utlåtandet.
Herr Rosenqvist: Då Friherre af Nordin
förklarat sig vara författare till den af
Den 18 No ve a; Ler f. ni. i 33
mig uppläsle Förteckningen, så är uti detta
förklarande en säker borgen för dess riktighet.
Hvad den omtaldte torfmossen angår,
och dess värde af 4 Rldr; så är det
en obetydlighet, och jag frånträder denna
anmärkning. Hvad byggnaden i Upsala angår,
har jag ingenting emot försäljningen
äfven till det uppgifna priset, endast den
sker genom auction, ty principen, att försäljning
ej får ske genom underhandlingar,
anser jag mig böra soulenera. Skeppshandeln
har i det afseendet gifvit oss en
så dugtig läxa, att vi minnas den. Hvad
jag hufvudsakligen åsyftar, är bestämdhet
i priser, och alt försäljningen af Kronans
Egendom sker öppet och offentligt. De af
mig förut uppräknade lägenheter äro sådane,
som verkligen tillhöra Magazinslnrättningen.
Här är en annan förteckning på
sådane, hvilka Magazinslnrättningen begagnar,
men som tillhöra StatsVerket,
Uppgift å de Magazinshus och Lägenheter,
sorn tillhöra StatsVerket, men
blifvit öfverldtne till disposition af
Allm anna Magazinslhr ätt n ingen.
Uti Stockholms Stad:
1:0 Stora Magazinet på Skeppsholmen byggt
af sten;
har alltsedan 1790 varit begagnadt af Kongl.
KrigsCollegiuin lill Utiedningsförråd för Ar
-
134 Den 18 N o v e m b e r f. m.
meeri; äger utrymme för 14,000 tunnor oriad
spannemål, till en tunna pä qvadratalnen.
2:0 Skeppsholms så kallade lilla Magazinet
af stea;
begagnas för närvarande af MagazinsTnrättningen.
Rymmer 3370 tunnor oriad säd.
3:o KronoBageriet på LadugårdsLandet;
der kan, utom nödigt utrymme för KronoBageriet,
inagazineras 6200 tunnor oriad
säd. Under huset är ock en Lagerkällare,
Upsala Län:
Upsala Stad. Uti Slottet derstädes inredde
Magazinsrum;
med utrymme för 180a tunnor oriad säd.
Södermanlands Län:
Nyköpings Stad. Krono- eller SlottsMagazinet
af sten;
heer utrymme för upplag af 55o tunnor
oriad säd.
Östergöthlands Län:
Wadstena Stad. Krono - Magazinsförrådet
har från längre tider tillbaka intagit åtskilliga
lägenheter af Wadstena Slott;
de lägenheter i Slottet, som under senare
åren varit begagnade till spannerhålsupplag,
rymma 6900 tunnor, och finnes dessutom lägenhet
alt ytterligare aptera salar och ruin
för 4°°° tunnor, allt oriad säd.
Norrköping. Stora Magazinshuset, byggt af
slen; Lilla af träd;
förtärdes vid eldsvådan i Norrköping år
Den 18 N o ernber f. m.
135
1822; husen hafva väl icke blifvit uppbygde,
ruen tomten är instängd.
Stenhuset, med dertill hörande tomt, har
den 22 Mars 1825 blifvit för StatsVerkets
räkning försåldt för 2001 R:dr B:co.
Gottlands Län;
TVisby. Stora Magazinet vid Slottsbacken,
af sten byggt;
äger utrymme för 1800 tunnor oriad säd.
Calmare Län:
Calmar. 1:0 Uti Slottet derstädes äro 11
st. Magazinsrum till spannemålsupplag inredde;
äga
utrymme för upplag af 65oo tunnor
oriad säd,
2:0 Vestra Magazinet i Slottet;
begagnas af Tygstaten.
3:o Åtskillige mindre Lägenheter;
användas till Arbetsinrättningen för Staden
och Länet, samt till Arrestrum.
Blekinge Län:
Carlskrona. 1:0 Ett Bagerihus af sten;
2:0 Ett stenhus, tillhörande Bageri-inrättningen;
begagnas
endast för Bageri-rörelsens bedrifvande.
3:o Ett dito KungshallsMagazinet kalladt;
rymmer 2000 tunnor oriad säd, utom nedra
botten, som nyttjas till upplag af ärter
och gryn.
136
Den 18 November f. m.
4:o Ett dito, gamla Magazinet kalladt;
rymmer 34oo tunnor oriad säd, utom nedra
botten, sorn begagnats till Proviantpersedlars
förvarande.
Jönköpings Län:
Ett Magazin af slen;
äger utrymme för upplag af 55o tunnor
priad säd.
Christi ans t ads Län:
Christianstad. 1:0 Tvänne bottnar uti ofta
vinden af norra Cassernbyggnaden af sten;
äga utrymme för 2000 tunnor oriad spänne
mål.
2:0 KronoBageriet;
begagnas för Bageri-rörelse,
Malm öhus Län:
Malmö, ilo Ett Magazinshus af sten;
inrymmer r5oo tunnor oriad spannemat.
2:0 KronoBageriet af sten;
kan ej begagnas till magazinering, då Bageri-rörelsen
drifves.
Landskrona. 1:0 Ett Magazin af sten;
äger utrymme för 3ooo tunnor.
2:0 KronoBagerihuset af korsvirke;
begagnas endast för Bageri-rörelsen,
Hallands Län:
Halmstad. Ett Magazin, utgörande ena fly-«
geln af Slottet;
rymmer 900 tunnor oriad säd.
Den 18 November f. m.
O?
Warberg. Ett Magazin uti det så kallade
Eskilssalshuset, jemte KronoBageri med
spannemålsvindar af sten;
rymmer i5oo tunnor oriad säd, hvilket
utrymme genom reparation kunde ökas med
1200 tunnor.
Götheborgs och Bohus Län:
Götheborg. Ett KronoBageri;
det gamla KronoBageriets byggnad hade
i flere år varit förfallen och utdömd, hvadan
först, med Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd,
tomten utbyttes mot en annan, och
sedermera nytt Bageri på den sednare uppfördes,
jemlikt Kongl. Brefvet i825.
Allmänna MagazinsFonden försköt kostnaden,
hvarföre, enar StatsVerket ej kan umbära
Bageri i Götheborg, ersättning framdeles
lär komma i fråga, då StatsVerket
och MagazinsFonden med hvarandra definitiv
liqvidera.
Carlsten. På Fästningen äro åtskillige hvalf,
på tredje bottnen inredde för spannemålsupplag;
desse
äro ej de senare åren begagnade,
af den orsak, att läget medförer dryga
kostnader, för transporten fram och tillbaka,
hvarförutan säden af frat och råttor
ansenligen skadas,
Elfsborgs Län:
Wennersborg. 1:0 Bagerihuset af sten;
rymmer på fyra öfver Bageriet inredde
bottnar, 3ooo tunnor oriad säd.
9:0 Ett Magazin af träd;
har utrymme för tdoo tunnor oriad säd.
138 Den 18 November f. m.
3:o Tväune Vindar i norra flygeln af Re
sidencehuset;
inredde
för Allmänna Magazinslnrättningens
räkning och på dess bekostnad af 1000
It:dr B:co med utrymme för iioo tunnor
oriad säd.
Westmanlands, Län:
Westerås, Magazinsrura apterade uti 3:dje
våningen af Slottet;
utrymme finnes bär för 3ooo tunnor oriad
säd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskåpet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till återremiss deraf.
Ropades starka Nej, blandade med Ja,
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Herr von
Hartmansdorff har sagt, att om de uppgifter
Herr Rosenqvist meddelat, voro tillförlitliga,
skulle de förtjena att föranleda till
återremiss. Jag tillåter mig icke att betvifla
tillförlitligheten af dessa uppgifter, sedan
Friherre af Nordin förklarat, att de
emanerat ifrån honom, såsom Chef för MagazinsStyrelsen;
och jag hemställer således,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle vil
-
Den 18 Norcmber f. ra,
ja medgifva återremiss, hvarigenom man
undvek en annars möjlig votering.
Herr von Hartmansdorff: Jag har sagt,
att om Herr Rosenqvists öfriga uppgifter
voro mera tillförlitliga, lin dem jag vederläde,
kunde de måhända föranleda till ålerremiss;
men att jag icke vore i stånd, att
1111 bedöma, om det vore förhållandet. Elvad
föröfrigt de uppläste bandlingarne beträffar,
så har jag väl icke genomgått dem,
emedan granskningen af Magazinsfondens räkenskaper
redan var verkstäld, innan jag
blef Ledamot af StatsUtskottel; men då jag
är öfvertygad, att de redan af Utskottet
blifvit nogsamt genomgångne, kan jag ej
annat än afstyrka återremiss, och å nyo anhålla
om proposition till bifall af Utlåtandet.
Friherre af Nordin: Jag tror mig icke
säga för mycket, om jag vågar yttra, att
det icke varit möjligt för StatsUtskottet, att
inkomma med något Utlåtande öfver ifrågavarande
ämne, utan att hemta grunden
dertill från de documenter Herr Rosenqvist
här uppläst, emedan de äro de enda, som
finnas, utvisande hvad Magazinsfonden äger
i hus och byggnader. Då dessa handlingar
således ganska bestämdt redan äro af Utskottet
granskade, och icke kunna verka
till någon enda ny upplysning för Utskottet,
måste jag på det högsta afstyrka återremiss,
Den i S N o v e m b e r f. m.
Thin.'; E.xceUence Herr Grefven och
.handtMarskalken förnyade de af honom
nyss framsfcäldte tvenne propositioner, hvilka
båda åter blefvo på enahanda sätt, sorn
förut, besvarade.
Herr Rosenqvist begärde votering.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Såsom Ledamot
af StatsUtskottet utbeder jag mig få
nämna, det förhållandet verkligen är sådant,
som Friherre af Nordin uppgifvit, nemligen
att de ifrågavarande Förteckningarne
på Magazinsfondens hus och fastigheter redan
blifvit af Utskottet genomläste oell granskade.
Om derföre en återremiss nu beslutas,
blir resultatet ej annat, än alt Utskottet
anmäler delta med förklaring, att
Utskottet ej haft att uppbygga sig med en
enda rad, innefattande något, som Utskottet
icke förut känt. Jag hemställer derföre
till den Ledamot, som begärt votering, huruvida
han icke skulle finna för godt, att
derifrån afstå.
Hans E.xceUence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande Yoterings-proposilion:
Den,
som bifaller StatsUtskottets Utlåtande
angående dispositionen af de f. d.
Allmänna Magazinslnrättningen tillhörande
hus och byggnader, voterar
Ja ;
Den det ej vill, voterar
Neji
Den iS November f. m.
Vinner Nej, anses StatsUtskottels berörde
Utlåtande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskotlet återremitteras.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeli) godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
2 e. m. och befunnos efter Voteringens slut
klockan ett qvart till 3 e. m., sedan eli
Voterings-sedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige Voterings-sedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, sorn föijer*
Ja -— 43*
Nej — 14.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Tians E.xcellence Herr Grefven
och LantltMarskalken förklarade, att Statsutskottets
ofvanberörde Utlåtande således
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Herr Rosenqvist anmälte, att lian ej
baft den äran vara bland dera, som utgjort
pluraliteten.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 eftermiddagem
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim*
Den 18 November e. m.
Onsdagen d. i 8 November 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Herr af Sillén, Georg Axel, hade inlemnat
ett sä lydande anförande:
Dä Ridderskapet och Adeln i Plenum
den ii dennes e. m. hehagade bifalla Stats-,
Bevillnings-, Banco-, Lag- samt EkonomiUtskottens
Betänkande N:o 89, angående
Herr Friherre Cederströms och mitt förslag
till ett föränd rädt Statshushållnings- och Beskattningssystem,
får jag emot delta beslut
ödmjukeligen anmäla min reservation. Jag
vet visserligen, att dermed för närvarande
uträttas ingenting i lmfvudsaken; men min
tystnad skulle måhända anses för ett bevis
derpå, att Utskottens Betänkande öfver min
motion öfvertygat mig 0111 Förslagets oduglighet
i allt, och det är denna tanka jag
åtminstone skall undanrödja. Jag åberopar
Herr Friherre Cederströms kraftiga reservation;
men kan icke neka min förundran
deröfver, att Herr Fri herren med sin talare-förmåga
icke understödde den vid målets
föredragning i Ståndet.
Om uti hvad jag föreslagit till en jemnare
beskattnings ernående på Jordegendom,
någon trodde sig finna sansculottiska ideer;
så torde till vederläggning deraf jag få förklara,
att jag länge varit, och i denna stunden
är, ägare af sådan jord, hvars delta
-
Den 18 November e. m.
i43
gande uli de allmänna skattebördorna jag
föreslagit. Ridderskapet och Adeln torde
täckas erinra sig, med hvilken värma dessa
motioner omfattades af det Hedervärda BondeStåndet.
Delta Stånd biföll hvad jag föreslog
för min motion, att ett särskildt Utskott
skulle behandla dem, och inbjöd de
öfrige Stånden att deri instämma; men de
bade redan fattat ett stridigt beslut, och
ville icke bryta det.
Utskotten, som erkänt, alt Förslagen
innehålla nyttiga reformer, hafva med inga
andra skäl tillstyrkt, att de skulle förfalla,
än det vanmäktiga, att de möta svårigheter,
som icke, utäng åsidosättande till en
viss grad af ägande-rättens helgd, skulle
kunna öfvervinnas; men hvad vinner man
väl af större nytta och gagn, utan möda
och svårigheter? Må de, som äga förmåga,
att dem förutan ernå sådane ändamål, framträda,
och visa huru det skall tillgå! Och
hvad ägande-rättens helgd beträffar, så frågar
jag, hvad man väl annat gör vid hvarje
beskattning, vid hvarje bevillnings påläggande,
vid myntbestämning, vid realisation,
vid hvarje förändring man beslutar med bränvinsredskapen,
än vidrörer den; och bar man
icke vid denna Riksdag i sin mån äfven vidrört
den deri, att man, om mitt minne ej
bedrar mig, kastat på frälsejorden delaktigheten
uli fjerdingsmanna-bestyret.
Hvad medlet angår för att ernå den
i44 Ben iB November fc m.
jemna jordbeskattning jag föreslog; så afsåg
jag vid dess föreslående en dubbel nytta
för Slaten* och då jag sammanknöt detta
medel med hufvudändamålet, trodde jag
mig icke hafva misstagit mig. Jag finnér
lin* att jag det gjort, och att särskilt bordt
väckas frågan om Kungsgårdarnes och den
till Boställen ej disponerade Kronojordens
försäljande till Skatte, efter nuvarande Arrendens
upphörande; men min afsigt var
äfven, att, då tillgängliga contanta medel
så lätt disponeras, man bär finge säkert och
nyttigt nedlagt hvad som för en slik för*
säljning inflöt. Och då man så gerna tager
andra Länder till eftersyn, får jag i detta
fall åberopa Danmarks exempel, der man
redan för 60 år sedan, under en enväldig
Regering, vidtog den anstalt, att till hern*
fnan försälja de så kallade Kongliga God*
sen, och hvilka välgörande följder hafva
icke visat sig deraf! Tusende hushåll äro
1111 spridda der, hvarest man förr skådade
obebodda fält; trefnaden och välmågan haf*
Va trädt i feodalismens ställe.
Föredrogos å nyo och bi föllos StatsUt*
skottets den 22 sistlidne October afgifne,
och den i3 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 309. Angående förhöjning i Krono*
skjutslegan m. rri.
N:o
Den 18 November e. m.
• 45
N:o 312. Angående betalningen för smärre
förslitne Creditsedlars slutliga granskning
och annullering i RiksgäldsContoret.
Föredrogs å nyo och lades till Handlingarne
StatsUtskottets den 22 sistlidne
October, under Nio 311 afgifne, och den
i3 dennes e. m. på bordet lagde, Berättelse,
om verkställd granskning af CivilStatens
Pensionslnrättnings Förvaltning och
Räkenskaper för år 1826.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 3i sistlidne October under N:o 318
afgifne, samt den i3 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af verkställd
Revision af StatsVerkets Räkenskaper
och Förvaltning för år 1826.
Friherre af Nordin j Carl Johan: StatsUtskottet
har, i anledning af verkställd Revision
af StatsVerkets räkenskaper och förvaltning
för år 1826, tillstyrkt: ”att Rikets
”Ständer rpå hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes förordna,
att ofvanupptagne, under loppet af
”åren 1826, 1827 och 1829 till Svea Lifgardes
Caserns reparation utgifne 29,064
”R:dr skola StatsVerket ersättas.” Då Kongl.
Majit, efter verkställd granskning af hehofvet,
och vederbörandes hörande, pröfval
5o II. 1 °
Den iS November e. m.
skäligt tillägga Svea LifGarde en ersättning
af 29,064 R:dr för reparation af Dess Casern,
så skulle Rikets Ständers underdåniga
anhållan, att desse medel måtte StatsVerket
ersättas, endast innefatta ett försök att upprifva
Kongl. Majrts en gång fattade beslut,
hvilket, om det varit orätt, bordt, vid
granskningen af StatsRådsProtocollerne, af
ConstitutionsUtskottet anmälas till Grundlagsenlig
behandling, eller ock af StatsUtskottet
i föreskrifven ordning anmärkas till
ytterligare handläggning af ConstitutionsUtskottet,
och ej, såsom nu är föreslagit,
till upphäfvande anmälas directe hos Konungen;
en åtgärd, som alltför mycket strider
emot våra Grundlagsformer för att kunna
vidtagas. För framtiden har Kongl. Maj:t
väl stadgat en ordning och fördelning af
de utaf Stockholms Stad inflytande Inqvarteringsmedel,
så att den nu ifrågavarande
afgiften icke kan bomma vidare i fråga; men
så har icke förhållandet tillförene varit. Då
Casernen lemnades till Regementet, föreskrefs
väl, att Regementet skulle den underhålla;
men hela Inqvarteringsbeloppet
lemnades till CompagniCheferne, utan någon
innehållning för framtida större reparationer.
Kongl. Maj:t har nu deremot befallt,
att en betydligare del, af hvad Staden
betalar, skall afsättas för större reparationer,
och blott den återstående delen
utbetalas till CompagniCheferne såsom ersättning
för Servicens underhåll. Med bil
-
Den i8 November e. m. 147
lighet kunde det ej begäras, att CompagniChefer,
som inom de sista åren emottagit
sine Compagnier, skulle påkosta en så betydlig
reparation, som den nu mera öfvergångne,
enär icke de, utan deras företrädare
i tjensten, uppburit, under föregående
tiden, Inqvarterings-ersättningen. Det var
denna billighet, som föranledde Kongl.Maj:ts
Nådiga förordnande, att ifrågasatte 29,064
R:dr borde af 3:dje Titelns besparingar utbetalas;
och, då jag delar denna öfvertygelse,
yrkar jag återremiss af StatsUtskottets
Utlåtande.
Grefve liom, Claes Fredrik: Visserligen
tror jag, att ConstitutionsUtskottet baft
full anledning att till Grundlagsenlig behandling
anmärka det förhållande, hvarpå
Friherre af Nordin fästat uppmärksamheten;
men jag tror derföre icke med Friherren,
att vi skulle upprifva ett redan fattadt beslut
derigenom, att vi, med antagande af
StatsUtskottets förslag, anhålla, det Kongl.
Maj:t ville låta ersätta Statsverket, hvad vi
efter föregången undersökning funnit hafva
blifvit detsamma origtigt påfördt. Om det
härom af Regeringen fattade beslut i sig
sjelf är olagligt^ så kan det icke skyddas
deraf, att det tillkommit i en laglig jorm
Det blir Konungens ensak, att genom Domaremagten
låta uttaga den Staten tillkommande
ersättning för en utgift, som aldrig
5o H. 10 *
i48
Den iB November e. m.
tillhört densamma, och detta må blifva af
hvilka vederbörande som heldst, vare sig
Rådgifvare, eller upprättare af origtiga kostnadsförslag;
äfvensom alt tillse, det Svea
LifGardet efter sitt Contract underhåller Casernen.
Det synes böra tillräknas RegementsBefälet,
om CompagniCheferne underlåtit,
att i en sådan mängd af år bestrida mindre
reparationer, att någon hufvudsaklig
byggnadskostnad kunnat uppkomma. Men
skulle LifGardets förmenta rätt till ersättning
antagas som princip, tyckes det blifva
mera skäl till bifall, om Rust- och Rotehållare
skulle begära en dylik frihet från
Casernbyggnads-skyldighet, som de nödgas
utgöra utan ringaste biträde. Jag finnér alltså,
att Svea LifGardes H:rr CompagniChefers
tilläfventyrs billiga anspråk böra vika
för StatsUtskottets lagliga skäl; och yrkar
bifall till Utlåtandet.
Friherre af Nordin: Att Konungens beslut,
om medel till Svea LifGardes Caserns
reparation, emanerat i behörig ordning, bevisas
säkrast deraf, att StatsContoret utbetalt
dessa medel, hvilket i motsatt fall icke
skett. Är deremot beslutet olagligt, så böra
Rådgifvarne, som detsamma tillstyrkt, i laga
ordning derföre tilltalas; men icke få vi försöka
att upprifva ett Konungens beslut. Efter
min öfvertygelse kan icke eller någon
talan billigtvis anställas emot Rådgifvarne,
som tillstyrkt det nu klandrade beslutet;
Dén 18 NovcmLcr e, m.
*49
ty bvad hafva de väl tillstyrkt? Jo, alt
medel till Svea LifGardes Caserns iståndsältande
skulle utbetalas i 3:ne terminer af
3:dje HufvudTitelns besparingar; och då
besparingarne äro öfverlemnade till Kongl.
Maj:ts disposition, och denna utgift icke kan
vara främmande för 3:dje HufvudTitelns ändamål,
finner jag icke någon åtgärd i denna
fråga, som å Ständernes sida kan lämpligen
vidtagas; och kan jag alltså icke frångå milt
ogillande af Utskottets tillstyrkande.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Det är så sällan jag haft tillfälle att under
denna Riksdag vara nöjd med StatsUlskottets
åtgärder, att jag icke kan lemna detta
tillfälle obegagnadt, att förklara Utskottet
min lifliga erkänsla, för del Utskottet åtminstone
denna gång sökt bevara Statens
rätt. Utskottet säger nemligen: ”Då Regementet,
jemlikt det vid emoltagandet af f.
”d. Fredrikshofs Slott såsom Casein upprättade
Contract, förbundit sig att bygg”naderne
underhålla, samt den verkställda
”reparationen destoheldre bordt af Regementet
besörjas, sorn detsamma för sådant
”ändamål, samt för anskaffandet och under”hållet
af erforderliga inventarier eller hvad
”sorn förstås under benämning af servis, af
”Stockholms Stad uppbär Inqvarteringspen”ningar
till ett årligt belopp af4,3ooR:dr,
”och då 3:dje HufvudTiteln genom förberörde
anvisningar fått vidkännas en utgift,
Deu iÖ November e. m.
"sorn å densamma icke är uppförd, hemställer
Utskottet etc.’* Det är således endast
efterlefnad af gällande Contract, som Ständerne,
enligt StatsUtskottets förslag, böra
yrka. Om man icke antar detta, utan Friherre
af Nordins åsigt, skulle man gå nedåt,
och statuera ett obehagligt exempel. Jag
yrkar bifall till Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall af berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre af Nordin begärde votering.
I anledning hvaraf Harts Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller StatsUtskottets Utlåtande,
i anledning af verkställd Revision
af StatsVerkets Räkenskaper och Förvaltning
för år 1826, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den 18 November e. m. i5i
Vinner Nej, anses StalsUtskottets berörde
Utlåtande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
7 e. m. och befunnos efter voteringens slut
klockan half till 8 e.m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja —— 44-
Nej — 38.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att StatsUtskottets
ofvanberörde Utlåtande således blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt}
Gustaf: Då jag instämmer i hvad Friherre
af Nordin rörande detta ämne yttrat,
anhåller jag, att, såsom ett bevis på det råd
jag häruti kommer att i underdånighet gifva
Kongl. Maj:t, få anmäla min reservation
emot det af Ridderskapet och Adeln nu fattade
beslut.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm3
Carl Axel: Jag förenar mig i den
i5» Dru 18 JS ove inb er e. w.
;if' Hans Excellence Herr Grefve af Wellerstedt
anraäldta reservation.
Friherre af Nordin: Mot Ridderskapets
och Adelns genom Voteringen nu vidtagne
beslut, anser jag mig böra anmäla min reservation.
Herr von Schultzenheim David: Äfven
jag föranlåtes att mot Ridderskapets
och Adelns beslut reservera mig, på de
skäl Friherre af Nordin i saken fullständigt
anfört.
Grefve Horns Claes Fredrik: Jag begärde
ordet, men afstår från hvad jag ville
säga, sedan så många af Konungens Rådgifvare
nu gifvit en så märkvärdig caracteristik
af sig sjelfye.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Hvad caracteristiken angår, öfverlemuar
jag åt Grefve Horn, att uppgöra
densamma; och jag tror vid förevarande
tillfälle, att det ej bör vara Konungens Rådgifvare
betaget, hvaraf Grefven så ofta begagnat
sig, nemligen att reservera sig mot
Ridderskapets och Adelns beslut.
Å nyo föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 17 sistlidue
October under N:o 83 afgifne, och den
•j8 i samma månad e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmarknin
-
Den 13 November e. in.
i53
gar vid Utskottens under N:o 35 fornt meddeldte
Betänkande, angående Vacance-afgifts
erläggande till Kongl. Maj:t och Kronan af
de Rust- och Rotehållare vid Båtsmanshållet,
hvilkas Båtsmän under krig afgå.
Friherre Cederströmj Jacob: Då delta
ärende förra gången förevar härstädes, påstod
Herr Hjerta, att Båtsmanshållet ej är
skyldigt underhålla Båtsmans-beklädnaden
under krig. Jag var då icke i tillfälle att
med autentika handlingar styrka, att denna
skyldighet åligger Båtsmanshållet. Nu har
jag deremot, för att slippa hitföra 4 eller
5 tjocka Qvartband, förskaffat mig Utdrag
af Författningarne rörande detta ämne, och
torde få uppläsa desamma. De lyda sålunda:
Transumt af nedannämnde Författningar
angående Båtsmäns
beklädnad.
i:o Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning deri
s3 Maji i6go.
6:o
”Men, när han (Båtsmannen) antingen
”i Freds- eller Ofredstider blir uppbådat
”på Tåg och Resor, så skall han, jemte sine
”llöst- och Vårpenningar, hafva alt bekom”raa,
innan har. ifrån Roten bortreser, tu
”pär Strumpor, ett pär Skor, två Skjortor
”och en Buldansklädning, item livart tredje
i54 Den 18 JXoveniber e. m.
”år, en Bullfång, en blå Mössa, eller Skått”hatt,
en Hängeraatta och en Rya;” — —
”Men skulle thet åter så hända, att Båts”männerne,
then ena tiden efter then anföra,
besynnerligen vid infallande krig, blef”ve
så hastigt uppbådade, att medlen till
”merbemälte utrednings-persedlars förskaf”fande,
så småningom, livart år, som sagdt
”är, förut ej kunde sammansankas, thå må”ste
Rotarne icke thess mindre årligen åt
”Båtsmännerne, enär the på Tåg och Resor
”uppfordras, en fullkomlig utredning af för”berörde
extra-ordinarie persedlar förskaffa,
”emedan Båtsmännerne, them förutan, ej
”kunna sig begå, utan lära af köld och
”frost bortdö.” — — —. — —.
2:0 Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär
och Förklaringen den 25 Maji 1J20.
29:0
”Allmogen bönfaller i lika underdånighet
att slippa hvart år utreda sina Rotebåtsman
med Hängemattor, Paijråckar, Ryhr
och Skotthattar, såsom ock att de, när
”Gud ger oss fred, tå måtte förskonas för
”vidare Fördubblings-båtsmanshåll. Kongl.
”Majit pröfvar i Nåder bägge målen skäliga;
”det senare följer af sig sjelf, så snart den Hög”ste
Guden behagar göra ett önskeligt slut på
Den 18 November e. m.
i55
"detta långyariga kriget; Och hvad det för”ra
angår, så hafva Båtsmanshållarena deruti
att rätta sig efter Reglementet, emedan
”Kongl. Maj:ts Nådiga vilja och allvarliga
”befallning är, att BåtsmansContracterne på
”det nogaste efterlefvas, hvaröfver Lands”höfdingarne
hafva att hålla hand.” —
3:o Förvaltningens af SjöÄrenderne Kungörelse
den 3i Augusti i8o4-
4:o
”Att, om Sjöexpedition varar så länge,
"att uppfordringstouren till årstjenst för de
”commenderade Båtsmännen efter nummerordningen
derunder å nyo skulle inträffa,
"Rotehållarne i sådan händelse böra till
"Kronans ersättning, uti de vid SjöMilitiae”Contoret
upprättande Vacance-uträkningar,
"för det året påföras uppfordrings-bekläd”nadskostnaden
till fullt belopp efter Markegång.
” — — — — — —
4:o Kongl. Kungörelsen den 10 Sept. 1816.
5:o
”Är Båtsmannen på en längre Sjöexpedition
eller för annan orsak skull, under
”loppet af flere på hvarandra följande år,
”ständigt tjenstgörande, så skall dock Roten
Den iti November e. in.
"icke någon ny årsbeklädnad prestera förr
'an Båtsmannens rätta uppfordringstour i
"sin nummerordning inom Compagniet och
"i sin proportionerliga ordning inom Båts"manshållet
å nyo inträffar, utan vilje Yi
"och Kronan honom under liden med beklädnad
förse. Men under krig, då hela
"eller största delen af Båtsmanshållet är
”uppfordradt, och vanligt hemlof icke äger
"rum, skall hvarje sådan ny uppfordrings"tour
anses inträffa efter förlupne 12 månaders
tjenstgöring, då Rotens skyldighet
"att Arsbeklädnaden utgöra, således å nyo
"inträffar. För att likväl bespara Rotehål"larne
beklädnadens förfärdigande och traus"porterande
under sådan tid, då Båtsmannen
icke har hemlof, må Rotehållarne äga
"tillstånd, att erlägga Beklädnadens kostnad
"efter Markegångspris; hvaremot Yi och Kronan
vilja draga försorg om Båtsmannens
"Beklädnads underhåll under samma tid.”
9:o
"Så snart Båtsmannens tjenstgöring, vare
"sig till Lands eller Sjöss, fortfarit i sex
"månader, vilje Vi och Kronan understödja
"honom i beklädnadsunderhållet med följande
persedlar, nemligen: en tröja, ett par
"långbyxor, ett par skor, ett pär strumpor
"och en skjorta, hvilka alltid beräknas honom
för sex månaders tjenstgöring i Land
”eller lill Sjöss. Fortfar den oafbrutna tjenst
-
Deri i8 N o v e m be r e. m. 157
”göringen än vidare efter denna tids förlopp,
så erhåller Båtsmannen af Oss och
”Kronan, för lika tids ytterligare tjenstgöring,
en full årsbeklädnad, sådan, som Ro”tehållarne
böra den bestå; hvaremot på
”sätt i 5:te punkten är stadgadt, Roten bör
”till Oss och Kronan erlägga betalning derför
efter Markegångspris, derest uppfor”dringstouren
under tiden i ofvan utstakade
”ordning för numret inträffar.’*
11:0
”Persedlarnes antal och beskaffenhet
”blifver hädanefter lika i hela det roterade
”Båtsmanshållet, utan afseende på hittills
”befintlige förhållanden.” — — —
Rätteligen transsuroeradt från de i Stjernemans
och ModeVs Samlingar samt Årstrycket innefattade
tryckta Författningar, intygar:
Ex ollicio
Carl D. Forsberg,
Secreterare vid Stats- samt Allm.
Besv. och Ekon. Utskotten.
Hvarefter Friherre Cederström munteligen
fortfor:
Sedan jag härigenom tydligen visat, att
Båtsmanshållet är skyldigt att under krig
bekläda Båtsmannen hvar tolfte månad, följer
deraf påtagligen, att de Rotar, som under
krig förlora sine Båtsmän, och slippa
158
Den 18 November e. m.
insätta nya karlar i stället, likväl äro plig—
tige att utgifva beklädnadsbidraget, så länge
kriget varar; och sorn Utskottens sednare
Utlåtande hvilar på denna sanning, tillstyrker
jag bifall å detsamma.
Herr Hjerta > Gustaf: Vid afgörandet
af denna fråga böra två omständigheter utredas;
den ena, hvad som varit Båtsmanshållets
skyldighet i allmänhet i afseende på
Båtsmännens beklädnad; den andra, hvad
som kan blifva deras skyldighet i följd af
ingångne Contracter. Jag vill visa, att Båtsmanshållet
under krig ej varit skyldigt utgifva
beklädnad vidare än vid karlarnes uppfordring
till krigstjenst. Rotehållaren var
skyldig att lemna karl fullt beklädd och
utrustad, när han uppfordrades s men beliöfde
ej vidare bidraga till hans beklädnad
under kriget, vid hvars slut, om kriget och
karlens tjenstgöring ej räckt länge, karlen
var skyldig att till Roten återställa utredningspersedlarne.
Derföre har man, såsom
vi ofta sett, brukat skicka hem Båtsmännen
till Rotarne på några veckor under krig, och
sedan uppfordra dem å nyo, hvarje år, för
att få dem å nyo beklädde. Så gjorde man
under 1748, 1789, 1808 och flere års krig,
för alt illudera Författningarne och Contracterue,
hvarigenom Rotehållarne äro befriade
från Båtsmännens beklädnad i krigstid,
utom vid uppfordringen; och detta förfarande
har vållat flere besvär af Allmogen.
Den i8 November e. m. i5g
Kongl. Maj:ts Bref af 1688, som innehåller
confirmation på öfverenskommelserne i VesterNorrland
rörande Båtsmanshållet, är
det äldsta stadgande rörande Båtsmanshållets
beklädnadsskyldighet. Der står uttryckligen:
”att förutan när Båtsmannen på tåg
"uppbodad varder, då bekommer han på
”en gång vid sin utresa så väl hela årets
”penningelön, som buldanskläderne, sig till
”hjelp och understöd, vid dess utrustning,
”där till med ett par skor, ett par strum”por
och tvenne skjortor, hvilka tre persedlar,
såsom berördt är, ej oftare, än vid
”Båtsmannens uttågande, undfås och gifves.”
Friherre Cederström har sjelf uppläst
1690 års Förordning, hvari stadgas, att beklädnad
skall af Roten bestås, när karlen
uppf ordras j men för öfrigt ej ett ord om
vidare beklädnadsbidrag under krig. Jag
ber att få sjelf uppläsa de delar deraf, som
angå saken. I 6:te §. står:
”Men när han antingen i Freds- eller
”Ofredstider blir uppbådat på Tåg och Re”sor,
så skall han jemte sine Höst- och Vår”penningar
hafva att bekomma, innan han
”ifrån Roten bortreser, tu par Strumpor,
”ett par Skor, två Skjortor, (och en Bul”dansklädning,
item hvart tredje år en Bullsäng,
en blå Mössa eller Skotthatt), en
”Hängematta och en Rya, och skole till
”thesse senare Persedlars anskaffande All”mogen
eller Rotarne hvart år samman
-
i6o Den 18 Novrmbcr 0. m.
”skjuta, nemligen lill Bullfången en Daler
”21 \ öre, till Blåmössan eller Skolthatten
”10? öre, till Hängemattan 2if öre och
”till* Ryan en Daler, allt i Silfvermynt;
”hvilka Penningar Gronones Befallningsmän
”matte uppbära och uti en säker Cassa för
9*
»
vara. —
Nu följer beskrifningen på en sådan
BeklädnadsCassa, och derefter stadgas angående
förvaltningen deraf:
”om på thetta sättet någre flere Pendlingar
skulle samlas än till anskaffandet
”af en sådan Båtsmansutredning erfordras,
”särdeles medan Båtsmännerne länge äre
”hemma, och then en gång i förråd brachte
”utredningen icke blifvit åt them utgifven,
”tå måste samme Penningar antingen i Ban”quen
eller på någon annan så saker Ort
”insättjas, att Rotarne kunne icke allenast
”ther af hafva god Nytta, utan ock Pen"ningarne
vara them altid när thel behöf”ves
tillhanda och bästa; men skulle thet
”åter så hända, att Båtsmännerne then ena
”tiden efter then andra, besynnerligen vid
”infallande krig, blefve så hastigt uppbäddade,
att medlen Lill merbemälte utred”nings-Persedlars
förskaffande så småningom
”livart år, som sagdt är, förut ej kunde
”sammansankas, tå måste Rotarne icke thes
”mindre årligen åt Båtsmännerne, enär the
”på Tåg och Resor uppfordras, en fullkom
-
Den rS Pf o rem ber e. m. ifii
”lig utredning, af förberörde extra ordinarie
”Persedlar förskaffa, emedan Båtsmänrierne
”them förutan ej kunna sig begå.”
Allt detta synes visa, att andemeningen
är, alt blott Kronan fick Båtsmannen
fullt beklädd och utredd lill kriget eller tåget,
ansåg hon sig pligtig, att under sjelfva
kriget underhålla så väl beklädnaden som
utredningen, likasom bon underhåller karlen.
Sedermera bar 1816 års Förordning
tillkommit, och deri är skiljdt mellan xttredningspersedlarne
och beklädnaden. Angående
uppfordrings-beklädnaden föreskrifves:
Beklädnads-Persedlar.
Vid uppfordring till Ars- eller Sommartjenst
eller Sjöcommendering.
Och derefter följer persedlarnes beskrifning;
men allt under förutsättning, att det
endast af Roten utgifves, då karlen uppfordrad
blifver. Vidare följer rörande årsheklädnaden:
”Ärs-Beklädnaden
skall ej kunna af”fordras
Rotehållarne oftare än Båtsmannen
”i sin Nummertour till Års- eller Sommar”tjenst
eller ock Sjö-Commendering upp’fordrasj,
och aldrig mer än en gång un”der
loppet af ett år.”
Derefter står?
”Är Båtsmannen på en längre Sjö-F.x”pedition
eller för annan orsak skull under
5o H. 11
Den 18 November e. m.
”under loppet af flere på hvarandra följande
år ständigt tjenstgörande, så skall
”dock Roten icke någon ny Års-beklädnad
”prästera förr än Båtsmannens rälta Upp”fnrdringstour
i sin Nummer-ordning inom
”Compagniet, och i sin proportionerliga ord”ning
inom Båtsmanshållet å nyo inträffar,
”utan vilje Vi och Kronan honom under ti”den
med Beklädnad förse.”
Nu är förhållandet, att uppfordringen
i en del orter inträffar oftare, än i andra.
De så kallade RusthåilsCompagnierne uppfordras
vanligen en gång hvarje år; Rotebåtsmännen
åter hvart 3:dje år. Deraf uppkommer
någon olikhet i afseende på beklädnadsskyldigheten
Rust- och Rotehållarne
emellan. Men jag talar endast om Rotehållet.
Här står:
”Roten skall icke någon ny årsbekläd”nad
prästera förr än Båtsmannens rätta
"uppfordringstour i sin Nummerordning in”om
Compagniet, och i sin proportioner”liga
ordning inom Båtsmanshållet å nyo
”inträffar, utan vilje Vi och Kronan honom
”under tiden med Beklädnad förse.”
Nu frågar jag, om icke äfven här är
tydligen uttryckt, att Styrelsen insett, att
Rotehållarne ej äro skyldiga att årligen skicka
ny beklädnad till sine utcommenderade
Båtsmän, som kanske finnas på Medelhafvet
eller Söderhafvet, utan att de böra beklädas
genom krigsmed len. Utskotten hafva
i
Den iS No vem lier e. in.
också i deras första Utlåtande öfver deli
Kongl. Propositionen, lika med mig, afstyrkl
bifall dertill, på giltiga skäl, hvilka Utskotten
i sednare Utlåtandet på besynnerliga
grunder vederlagt och frän tråd t. Utskotten
hafva egentligen endast afsett 1816
års Författning; men icke tagit i betraktande,
att den föreskrift, som i 5:te punktens
slut blifvit införd, och som ålägger
Rolen, att beräkna hvarje uppfordringstour
till 12 månader, just är sjelfva grunden för
orättvisan, och en tydlig afvikelse från 1690
års Grund Författning, samt Contraclerne,
hvilka aldrig omtala sådant, och blott länka
sig sjelfva verkliga uppfordrings-tillfäUet.
Följden af bifall lill Utskottens sednare Utlåtande
skulle blifva åläggande af en skyldighet
och tunga, som Båtsmanshållet förut
varit befriadt från, då det på god tro ingått
öfverenskommelse om Vacance-afgifls
erläggande. Jag förnyar derföre yrkandet
om afslag å detta Utlåtande. Den öfverklagade
ojemnheten må man söka afhjelpa, när
det en gång kan bli fråga om nya KneckteContracter;
men för tillfället må man ej
öfverskrida de gällande Contracterne, och
såmedelst öka Båtsmanshällets förut nog
dryga bördor.
Friherre Cederström: Då Herr Hjerta,
bland annat, äfven uppläst en del af samma
Förordning, som blifvit af mig åbero
-
5o H.
Den 18 jN o ve ra ber e. m.
pad, nemligen elen af år 1816, men behagat
stanna just vid början af dervarande
stadgande om Båtsmanshållets skyldighet att
hvar tolfte månad prestera sine Båtsmän ny
beklädnad under krig, lärer jag ej behöfva
svara honom med annat, än hänvisning till
detta stadgande. Det är förut bestämdt att
under krig afgående Båtsmän skola ersättas
af Allmänna Beväringen, och Rotarne således
vara frie från recruteringen till krigets
slut; nu är blott frågan, om de likväl
böra utgifva beklädnaden lill Beväringskarlarne,
som för Rotarne insättas; och då denna
beklädnad är nödig, samt Rotarne ingalunda
äro på något sätt undantagne från
allmänna stadganderne om beklädnadsskyldigheten,
lärer ingen böra tveka att bifalla
ifrågavarande Utlåtande.
Herr Riben_, Carl Willielm: Jag tror
verkligen, att något missförstånd uppstått
hos Herr Hjerta i afseende på Utskottens
förra och sednare Utlåtande i denna fråga.
Den är i sjelfva verket ej så invecklad, som
Herr Hjerta tyckes föreställa sig densamma.
Kongl. Maj:t har, i en proposition till Rikets
Ständer, hemställt, om det icke med
billighet öfverensstämde, att de BåtsmansRotar,
hvilkas karlar under krig afgå, åläggas
betala Beklädnads-vacance-afgift till Krigsfonden.
Detta hafva Utskotten i deras förra
Utlåtande afstyrkt. Ridderskapet och Adeln
torde påminna sig, alt i den Kongl. Pro
-
Den 18 November e. in.
i65
positionen föreslås Vacance-afgiftens erläggande
under krig fran den tid vacance uppkommit.
Detta skulle hafva föranled t många
svårigheter i verkställigheten; och förmodligen
hafva Utskotten derföre i förra Utlåtandet,
hvari jag ej deltagit, afslyrkl bifall
till propositionen. När frågan sednare gången
förekom, antogo Utskotten, hvilkas ledamot
jag då var, en helt annan grund för
Vacance-afgiftens utgörande, och den anser
jag vara fullkomligt billig och rättvis. Genom
1812 års Förordning om Allmänna Beväringen
är Båtsmanshållets Reci uteringsskyldighet
under krig alldeles upphäfven.
När Båtsmanshållet derjemte sluppit beklädnaden
för de afgångne Båtsmännen, så
bar Båtsmanshållet derigenom fått en opåräknad
förmån, som ingen ens tänkte på,
när 1812 års Förordning beslöts. Att de
nu åläggas godtgöra beklädnaden genom någon
afgift, tyckes mig vara rätt; men denna
afgift bör erläggas utan afseende på, om
Roten är vacant eller ej. Jag gillar således
till alla delar Utskottens tillstyrkande, ”att
”Rust- och Rotehållare vid det ständiga Båts”manshållet
å landet må, i stöd af den rätt
”att härom förordna, som genom 80 §. Re”geringsFormen
blifvit Rikets Ständer ge”mensamt
med Konungen tillerkänd, förklaras
skyldige att, utan afseende derå,
”om deras Båtsmän under kriget afgå, eller
”icke, oafbrutet och så länge kriget fortkar,
till Kongl. Maj:t och Kronan utgöra
Den itf November e. m.
”det Leklä cl nåd sbi dra®, sorn genom 5:te och
”():de Momenten af Kongl. Kungörelsen d.
”10 September 1816, blifvit framstäldt alt,
”under Manskapets uppfordring till krigstjenst,
af Rotarne utgöras såsom vederlag
”för den af Kongl. Maj:t och Kronan uli
”samma Kungörelse åtagna förbindelse, alt
”Båtsmännen under kriget, likasom å Pas”sevolance,
bekläda.” — Utskotten tyckte
det låta bättre för Svenska öron, att säga,
det afgiften skulle erläggas till Kongl, Maj:t
och Kronan j än, såsom i Kongl. Majrts proposition
är uttryckt, till Krigsfonden; ej
eller vet jag, hvarföre man just skall tala
om Krigsfonden under fred. — Den skilnad
Herr Hjerta uppdragit emellan beklädnad
och utredningspersedlar, har ej eller undfallit
Utskottens uppmärksamhet, hvilket
Herr Hjerta torde finna af följande mening
i Utlåtandet: ”Hvad härnäst beträffar tiden ,
”hvarifrån samma afgift erläggas skall, samt
”de grunder, som dervid i öfrigt böra fö 1 -  ”jas, hafva Utskotten ansett sig kunna lill
”Rikets Högloft. Ständers bifall hemställa: att
”sedan persedlarne vid uppbrottet från Roten
”blifvit till fullgod beskaffenhet aflemnade,
”Rotarnes förbindelse, att berörde Passevo”lance-afgift
erlägga, må vidtaga: för Bekläd"nadspersedlarne
(beslående af 1 vadmalströja,
1 vadmalsväst, 1 par vadmalsbyxor,
”1 halsduk, 1 hatt, 1 par läderskor, 2 par
”ullstrumpor och 2 st. skjortor) 12 måna”der
från den dag Båtsmannen blifvit lill
Den 18 November e. m. 167
"tjenstgöring inmönstrad; och för Uppfor”dringspersedlarne
(sorn utgöras af 1 kapp"rock
af vadmal, 1 kappsäck af segelduk,
”1 ylletäcke och t hängmatta af buldan)
"tre år från samma tid; att, så snart ofvan
"utsatte terminer ingått, och Kronan såle"des
måste anses blifva i nödvändighet salt,
"alt nya persedlar anskaffa, persedlarnes fulla
"värde efter då för året, inom hvarje Län,
"fastställde Markegångspris, bör af Rust"och
Rotehållare till Kongl. Maj:t och Kro"nan
erläggas; samt att till de Rotar, hvil"kas
karlai under kriget afgått, och hvilka
"beklädnadsafgift till Kongl. Maj:t och Kro"nan
erlagt, skall vid krigets slut bekläd"nadsafgiften
af Kronan återbäras för så
"mångå månader, som återstå af den tid,
"för hvilken berörde afgift förskottsvis in"betald
blifvit.” — Om jag rätt fattat Herr
Hjertås yttrade mening, så är ej något af
honom anmärkt, som Utskotten icke iakttagit
i dess Utlåtande, hvartill jag med godt
samvete tillstyrker bifall.
Herr Hjerta: Det vore rätt ledsamt,
om jag läst ”under” uppfordring, i stället
för ”vid” uppfordring, såsom det verkligen
står, eller, eller om jag ej kunnat skilja emellan
desse begge ord, som hafva en så olika
mening. Skilnaden torde bäst erfaras, om
här finnes någon äldre Sjöofficer, som vill
upplysa, att man, för att illudera föreskriften,
att beklädnaden ej borde af Rolen be
-
Den 18 November e. ra.
slås ulom vid karlens uppfordring, brukat
skicka hem Båtsmännen lill Rotarne, men
straxt åter uppfordrat dem, för att då få
dem å nyo beklädde. Så tillgick det under
1808 och 1809 årens krig. Och huru tillgick
det väl år 1816? Jo, då gaf man ut
den af Friherre Cederström åberopade Förordning,
hvilken jag ingalunda bestrider innehålla
hvad Friherren sagt, men som jag
påstått och påslår vara olagligen tillkommen
och i strid mot Contracterne örn Båtsmanshållet.
Af hvad jag redan derutur uppläst,
linnes, att deri står, det beklädnaden
skall utgöras endast vid uppfordringen. I
Bolms Läns Contracter stadgas väl att skor,
strumpor, skjortor, bulldansklädning med
blå mössa o. s. v. skola årligen gifvas Lill
Båtsmannen, men likväl fästes det vilkor
dervid, att; ”När lian hemma är, får lian
”allenast en släpklädning och carpus af vad"mal,
och ingen bulldansklädning eller blå
”mössa.” I Halländska Contracterne åter heter
det i 6 §.: ”Båtsmanslön skall årligen
"vara i penningar 8 Daler Silfvermynt, af
"hvilka han undfår 4 Daler Silfvermynt uti
”Martii månad och 4 D-'° mynt uti September
månad, therjemte vid årlig uppfor"äring
2 par skor, 2 par strumpor, a:ne
"st. skjortor och en bulldansklädning, bestående
af tröja och byxor underfodrade,
”samt en blå mössa eller hatt.” — — —
Och samma vilkor göres som nyss nämndes
i Bohus-Länska Coutraclet.
Den 18 November e. m. i6<)
Häraf synes, att det alltid varit ett
oundgängligt vilkor för beklädnadens utgörande,
att karlen skulle inställa sig i Statens
tjenst, eller uppfordrasj då han blef
af Roten beklädd; men att han ej sedan
skulle af den beklädas under kriget. En
livar, som icke är en blott Embetsmannainachin
och följer principen, att allt bör
tagas, som kan tagas, måste inse, att förhållandet
ej är detsamma i afseende på beklädnadsskyldigheten
, för den Rote, som under
krig mister sin karl, och den, som får
sin karl åter. Mig förefaller detta solklart.
Men om man blott tänker på att draga allt
hvad möjligt är till StatsCassan, så är Utskottens
förslag i denna fråga ett ganska
indrägtig! expedient. Frågan är nu helt enkelt
den, om beklädnadsbidraget bör fortfarande
utgå, fastän karlen, sorn borde beklädas,
icke mera finnes; och om man, såsom
Herr Riben, endast bör följa 1816 års
Förordning, ulan att afse det origtiga deri,
att den ålägger Båtsmanshållet skyldigheter,
som ej äro enlige med de äldre Contracterne.
Då enligt desse Contracter den
beklädnadsskyldighet ej ålegat BåtsraansRotarne,
som genom 1816 års Förordning blifvit
föreskrifven, hemställer jag lill Ridderskapet
och Adeln, om icke Utskottens tillstyrkande
är grundadt på blott godtycke
och opinion. Jag anhåller, att proposition
måtte framställas till bifall eller afslag å Utlåtandet,
samt att vi måtte få votera derom.
Den i8 November c. m.
Friherre Cederström: Herr Hjerta må
försöka att öfvertyga Ridderskapet och Adeln,
alt 1816 års Förordning innehåller strängade
åligganden för Båtsmanshållet, än Contracterne.
Jag anhåller, att, till vederläggning
deraf, få ännu en gång uppläsa följande
Utdrag af Kongl. Förordningen den
23 Maji 1690: ”Men skulle thefc åter så hällga,
att Båtsmännerne, then ena tiden efter
”then andra, besynnerligen vid infallande
”krig, blefve så hastigt uppbådade, att med”leu
till merbemälte utrednings-persedlars
”förskaffande så småningom hvart år, som
”sagt är, förut ej kunde sammansamkas, då
”mäste Rotarne icke thessmindre årligen åt
”Båtsmännerne, enär the på tåg och resor
”uppfordras, en fullkomlig utredning af för”berörde
extra-ordinarie-persedlar förskaffa,
”emedan Båtsmännerne, them förutan, ej
”kunna sig begå, utan lära af köld och frost
”bortdö.” Detta står redan förut i de härigenom
faststäldta Contracterne. Sedan har
Kongl. Maj:t, i följd af Allmogens besvär,
på 1720-talet eftergifvit något af denna bekläd
nadsskyldighet äfvensom Båtsmansfördubblingen.
Förordningen af år 1816 är
blott ett reglemente, upprättadt enligt KnekleContracterne
och de af Kongl. Maj:t sedermera
gjorde begifvanden. — Hvad Herr
Hjerta yttrat om olika förhållande i afseende
på beklädnadsskyldigheten af Rust- och Rotehållare,
förljenar knappt svar; ty i Författningarne
är alldeles ingen olikhet i delta
Den ib November c. m.
fall stadgad mellan Rust- och Rotehållare.
Hvad åter angår Herr Hjertås försök, att öfvertyga
Ridderskapet och Adeln att fråga
nu är om 1816 års Förordning och dess behöriga
eller obehöriga tillkomst; så får jag
erindra, att fråga icke är härom, utan om
svar på Kongl. Maj:ts Proposition, att de
Rotar, som under krig blifva vacanla, skola
vidkännas lika beklädnads-skyldighet, som
de icke vacanta. När det är föreskrifvet,
att hvarje Rote skall hvar i2:te månad å
nyo bekläda sin Båtsman, följer deraf påtagligen,
att beklädnads-bidraget bör utgå
äfven för de vacanta Rotar, för hvilka Beväringskarlar
insättas i vacancerne. I annat
fall eller om befrielse från detta åliggande
leninades vacanta Rotar, skulle de ju orimligen
erhålla premier, för det vacancer för
deras Rotar inträffat. Vill man det, så bör
visserligen Utskottens förslag afslås; vill man
åter handla förnuftigt, måste del bifallas,
hvilket jag yrkar, förenande mig i begäran
om votering.
Herr von Hartmansdorff „ August: Saken
synes mig så klar, att den vidlyftiga
discussionen snarare invecklat frågan, än
gjort den tydligare. Jag anhåller derföre,
att få framställa en ytterst enkel åsigt af
förhållandet. Om Båtsmannen lefver, under
det han är ute i krig, är Roten ovilkorligen
skyldig, enligt Författningarne, att årligen
lemna nytt beklädnads-bidrag, Dör
t
)
\
t
1
Den 18 November c. in.
deremot karlen under krig, skulle enligt
den mening, som af missförstånd uppkommit,
Roten, som ej är skyldig anskaffa ny
karl förr, än 3 månader efter slutad fred,
äfven befrias från bidrag till beklädnaden
af den i vacaneen för Roten inträdande Beväringskarlen.
Antager man denna tolkning,
så följer deraf, alt den Rote, hvars karl
lefver, skall betala beklädnaden, men den
åter, som mistat sin karl och fritt fått en
annan i stället insatt, medan kriget varar,
slippa betala något. Det vore, att gifva premier
för usla Båtsmän, som snart omkomma.
Ett sådant missförstånd af Författningarne
måtte Ridderskapet och Adeln ej vilja
längre medgifva. Jag tillstyrker derföre bifall
å Utskottens senare Utlåtande i frågan.
Grefve Gyldenstolpe_, Anton Gabriel:
Jag kan visserligen ej smickra mig med de
djupa kunskaper, som kanske fordras för
att intränga i hemligheterne af de gamla
KnekteContracterne; men jag tror mig likväl
förslå Svenska språket; och mera behöfves
knappt för att vederlägga Herr Hjertås
påstående, att Rotarne, enligt Contracterne,
ej äro skyldige att under krig bekläda
sine Båtsmän årligen. Jag håller i
handen ett Sammandrag af de åberopade
Contracterne, och deribland Bohus Läns
Contract, hvaruti står: ”Altså bevilje Vi
”att gifva Båtsmannen af Roten åhrligen 8
”Daler Silfvermynl uppå tvenne terminer,
t
t
/
Den 18 November e, m.
”nämligen om Vahren 4 Daler och om Hö”sten
4, ther jemte 2 par skor, 2 par strumpor,
2 stycken skjortor och en buldans”klädning
med en blå mössa.” Således är
det en complett beklädnad Roten skall bestå.
Vidare innehåller detta Contract: ”Men
”när han hemma är, får han allenast en
”släpklädning och carpus af vadmal, och
”ingen buldansklädning eller blå mössa.”
Häraf synes klart, att, äfven enligt det anförda
Contractet, Roten är skyldig gifva
karlen årligen beklädnad, så snart lian ej
ej är hemma, utan commenderad. Åtminstone
visar detta lilla sammandrag, som jag
lånt af Herr Hjerta sjelf, alt förhållandet
är sådant för Bohus Län. Och troligen innehålla
de andre Provincernes Contracter
detsamma. Jag tycker derföre, att Herr
Hjerta kunde begifva sig till bifall å Utskottens
sednare Utlåtande.
Grefve Horlin Claes Fredrik: Om det
vore en afgjord sanning, att Rotehållarne
äro beständigt skyldige, att bekläda sine
Båtsmän, kunde jag medgifva Herr von Hartmansdorff,
att en del af hans framställning
i saken vore riktig; men så är det icke.
Jag har här ett sammandrag af KnekteGontracterne
öfver hela Riket; och i 6 §. af
BohusLäns Contracter står: ”Men när han.
”hemma är, får han allenast en släpklädning
”och carpus af vadmal, och ingen buldans”klädning
eller blå mössa.” Jag förslår då
i74
Den 18 November e. m.
icke, huru Herr von Hartmansdorff från
rätts- eller ens billighetsgrunder kan finna
det vara Rotens åliggande, att bekläda den
insalta Beväringskarlen, derföre att Roten
haft den olyckan att förlora sin ordinarie
Båtsman, hvilken likaväl kunnat vara duglig,
som usel, ty det är gifvet, att just de
dålige karlarne omkomma. Det är tungt
nog för Roten att, efter krigets slut, nödsakas
inställa ny karl; jag sjelf kan af erfarenhet
intyga, att legan för en ny karl
uppgår till fulla värdet af beklädnaden för
flere år. Förordningen af år 1816 är för
öfrigt på olagligt sätt tillkommen, och bestämdt
stridande mot Contracterne i flere
fall, t. ex. i stadgandet att kiäderne skola
vara blåa. På rätts- och billighetsgrund
yrkar jag alltså afslag å Kongl. Maj:ts Proposition.
Herr Hjerta: Jag nödsakas besvara den
anmärkning, som blifvit gjord af Grefve
Gyldenstolpe, hvilken hållit sig blott till
Bohus Läns KnekteContract, och under åberopande
deraf gjort den bestämda slutsats,
att Roten bör bekläda karlen årligen under
krig. I 6 §. af Contractet står deremot
verkligen hvad Grefve Horn nyss uppläst;
likväl har hvarje provins några små
olikheter; och Bohus Län är, i det af Grefve
Gyldenstolpe anförda, ett undantag från
andra. Men hela Båtsmanshållet i allmänhet
är grundadt derpå, alt Roten endast vid
Deu iS November e. in.
karlens uppfordring skal! bekläda honom;
och dervid har jag hållit mig. Detta är
åtminstone innehållet af alla de gamla Contracterne.
För öfrigt är det rätt besynnerligt,
alt om de skattdragande någon gång
råka att få en liten fördel, Rikets Sländer
sjelfve vilja afskaffa den, och i otid bryta
de förbindelser, hvarpå den grundas.
Grefve Gyldenstolpe: För att rättfärdiga
mig mot Herr Hjertås anmärkning, får
jag erindra, att det KnekteContract, hvarur
Grefve Horn och Herr Hjerta åberopat innehållet
af 6 §., är af år 1690, men det af
mig upplästa för Bohus Län af år 1739. I
alla fall synes mig den analogi Herr Hjerta
sökt draga af den åberopade §:n ej vara rigtig
och i allmänhet gällande. Der slår nemligen
ej något nämndt om årsbeklädnaden.
I det af mig anförda står deremot bestämdt,
att karlen skall af Roten årligen beklädas.
Friherre af NordinCarl Johan: Jag
anhåller att få yttra några ord i denna fråga;
jag skall vara helt kort. Innan 1812 års BeväringsLag
tillkom, var det Båtsmanshållets
åliggande att inom 3 Månader ersätta vacant
karl, och följakteligen äfven att bekläda
honom. Genom Bevärings-Lagen förunnades
Rotehållarne frihet från denna recrutering
under krig, emedan vacancerne
skola fyllas af Beväringskarlar, men derigenom
måtte Rotehållarne likväl icke vara
176
Den 18 November e. in.
befriade från skyldigheten alt årligen bekläda
sin Båtsman. Båtsmanshållet bär fått
stor lindring i sin tunga, dels genom nämnde
recruteringsfrihet under krig, dels genom
befrielsen från fördubblingskarlars presterande.
Att utsträcka denna lindring ända
till frihet från beklädnads-bidrags utgörande
för vacanta Rotar, dertill synes mig icke
finnas något skäl. Jag tillstyrker derföre
bifall till Utskottens sista förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hans Excellence gjorde proposition till
bifall å Stats- och EkonomiUtskoltens ifrågavarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adela fann för godt
afslå berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta begärde votering,
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller Stats- och EkonomiUtskottens
senare Utlåtande, angående Va
cance
-
Den 18 November e. m.
eance-afgifts erläggande till Kongl. Maj:t oell
Kronan af de Rust- och Rotehållare vid Bålsmanshållet,
hvilkas Båtsmän under krig afgå,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln afslå Utskottens ofvanberörde Utlåtande*
samt i stället godkänna Utskottens i
ämnet först afgifne Betänkande, uti hvilket
bifall å Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i
frågan blifvit afstyrkt.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
%
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 9; och befunnos vid voteringens slut
klockan half till 10 e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, röster»
ne hafva utfallit, som föijer:
Ja — 52.
Nej — 38.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excel lene e Herr Grefven ock
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit Stats- och
5o H, ta
Den 18 November e. m.
EkonomiUtskoltens i ämnet afgifne senare
Utlåtande.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, ballet hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
f. m. d. 16 Novemb. 182g.
S. D. Föredrogs ånyo och bifölls RiddarhusUtskottets
den i3 dennes aflåtne,och
samma dag eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, i anledning af Herrarne A. Adli
ers och J. Nagels ansökningar, att få uppföra
Concert å Riddarhuset. Ut Supra.
Justerades Irenne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plenum
d. 16 dennes f. m. i öfrigt fattade beslut.
Justerades ett ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plenum
den 16 dennes e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från ConstitutionsUtskottet :
Af den 10 dennes:
N:o 5a. Med förslag till ändrad redaction
af i3 och §§. Riksdagsordningen,
i afseende på Universitetens representation.
Dkii 18 November e. m. 179
Från BevillningsUtskoltet:
Af den 14 dennes:
N:o 52. Med voterings-proposition, angående
Bevillning af KronoLotsar.
N:o 53. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Betänkandet N:o 47» angående
Porto-afgiften för Inrikes Brefvexlingen.
Fi 'ån Eocp editionsUt skottet:
Af den j5 dennes:
N:o 237. Angående upprättande af särskilda
Alphabetiska Register å de från hvarje
Utskott till Rikets Ständer afgifne Utlåtanden,
Betänkanden och Memorial.
Lades på hordet.
HÖglofl. Ridderskapet oell Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen d. 2o November 1829.
Plenum klockan <) Förmiddagen.
Föredrogs å_ nyo och bifölls LngUtskottets
den 27 sistlidne October under N:o
126 afgifne, och den 10 dennes på bordet
5o II. 1a*
Den 20 November f. m.
lagdc, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 4^
förut meddeldte Betänkande, öfver väckte
motioner om ändring af 5 §. i 23 Capitlet
ÄrfdaBalken m. m.
Företogs till pröfning LagUtskottels
den 3i sistlidne October under N:o 127
afgifne,j och den 10 dennes på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckte frågor om
ändringar och tillägg i Allmänna Lagens och
särskildte Författningars stadganden, angående
bysättning.
Friherre Boye } Ludvig: Då detta ämne
första gången förevar, gjorde jag en anmärkning,
för hvilken jag icke vunnit någöt afseende.
Lika med Utskottet betraktar jag
bysättning såsom en hypotheksanstalt, icke
såsom ett straff; men jag hade väntat, alt
man skulle gå något längre, och medge, att
bysättning, till ytterlighet drifven, kan blifva
ett lifslidsstraff. Således har jag begärt*
alt en gräns må finnas derför. När en man
varit olycklig nog att först cedera bonis,
och derefter ett år varit bysatt, så är hans
välfärd redaii förbi. Frågan är då: skall
den ena samhällsmedlemmen i all sin lifstid
lemnäs till offer för den andras hämnd*
Jag anhåller om återremiss, och begär, att
Utskottet ville taga i öfvervägande skilnaden
emellan en säkerhetsanstalt, och en omoralisk,
ja jag kan väl säga ochristlig, hämndlag.
Den 20 November f. in.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf: Om
jag skulle hafva afseende på allt hvad LagUtskottet
underlåtit, af hvad jag anser vara
rätt och billigt, så skulle äfven jag yrka
återremiss; men då jag finner, att en tredjedel
af Utskottets numerär reserverat sig,
icke mot bristande liberalitet, utan i motsatt
riktning, föreställer jag mig, att man
kunde få saken sänd tillbaka, och tror, att
man bör nöjas med det lilla man vunnit,
eller att den gäldskyldige må få 8 dagars
tid ifrån Lagsökningen, innan han behöfver
träda i häkte, och att fordringsägaren
måste bekosta underhållet på Gäldstugan.
Herr Uggla j Carl Wilhelm: Jag utbeder
mig få yttra några ord, emedan äfven
jag varit ibland dem , som ifrat emot, och
ingifvit förslag till ändring af, Bysättningslagen.
Ingen lärer nu mera kunna förneka
nödvändigheteu af en efter tiden lämpad
lag i denna väg, som fredar medborgare
ifrån att godtyckligt, och af hämdfulla bevekelsegrunder,
beröfvas den personliga friheten,
hvars värde endast med lifvet kan
jemföras. Men, mine Herrar! Hvad har väl
Utskottet gjort för att gå våra önskningar
till mötes, då vi såsom uttryck af den allmänna
viljan påyrkat den öfverklagade lagens
förändring? Om något vore åstadkommit,
skulle också jag lika med den sista värda
Talaren instämma, att detta, om än aldrig
så ringa, visserligen vore bättre än allsin
-
Den 20 November f. rn.
tet; men jag kan icke af Utskottets Betänkande
finna ett spår till något dylikt bestämmande.
Jag täger mig således friheten,
att göra några erinringar. Utskottet föreslår
en slags modilication, hvarmed man skulle
åtnöjas, och denna består uti en gäldenären
gifven tid af åtta dagar ifrån erhållen
del af lagsökningen; märken, mine Herrar! af
lagsökningen, innan bysättning borde verkställas.
Men då lagsökning afen tvistig skuldfordran
gerna flere månader kunnat förutgå,
så blefve ändå alltid följden, alt bysättning
genast pä utslaget vöre verkställbar. Utskottet
har således här gifvit ett oredigt förslag,
hvilket ensamt förtjente påminnelser
och återremiss. Jag vill likväl icke uppehålla
mig så mycket vid det felaktiga i behandlingen;
detta ligger klart för hvar och
en. Nej, de principer, som andas uti Betänkandet,
äro de rätta föremålen för särskildta
eftersinningar. Jag har hört sägas:
att en Jude negerar verlden; att denne har
sina plenipotentiairer både här och der. Jag
frågar: har han ock någon sådan hos LagUtskottet
accrediterad? Tiden, mine Herrar,
är icke nu för handen, att undvikande
besvara hvad ^Vdelar af Nationen högt påkallar.
Nu, då mängden af medborgare betinna
sig skuldsatte; då det afStänderne år
1815 vidtagne restrictionssysteni i penningväsendet,
hvilket alltjemt blifvit fortsatt, beröfva!’
äfven de förmögnaste, att, emot hvad
säkerhet som helst, erhålla en erforderlig
Den 20 November f. ni.
183
försträckning i penningar; och ytterligare
då Banken genom de sednaste realisationsåtgärderne
efter hand skall upphöra med
sina lånebiträden, hvarigenom tiderna, under
ett stördt creditförhållande lärer blifva
ännu mera eftertänkliga; nu, säger jag, nekar
man, icke allenast att förmildra den öfverklagade,
i sitt ursprung och i sin utsträckta
tillämpning lika barbariska, lagen, utan
raan föreslår äfven derjemte arbetsdomar,
hvarom ett sednare Betänkande vittnar, och
hvilket jag i sin tid vill besvara. Jag kan
icke förklara en sak, och den är, att då frågan
är om några skillingars utgift för Statens
upprätthållande, för försvaret af frihet
och sjelfständighet, för Kronans glans, för
näringarnes och konstflitens uppmuntrande;
så finnér jag några, hvilka utgifva sig
för folkets vännerj uppstå för att motsätta
sig sådant. Då hörer man omtalas Folkets
betryck, ökade skattebidrag, Frihetens
undergång med mera dylikt; men då frågan
är om förändring uti föråldrade civila lagar
af den beskaffenhet, att de godtyckligt
fråndöma medborgarefriheten, att de gynna
det låga sinnet, så finnér jag ingen af desse
Herrar på sin bänk, eller uppstå för att yttra
sig. Jag har således skäl att misstänka nitet.
Den Jury-inrättning jag föreslagit, finner
jag icke vederlagd af Utskottets magtord
olämplig; icke eller af den föregifna
grund, att det icke bör ankomma på enskildes
godtycko, att betaga fordringsägaren
>
184 Deu 20 November f. tn.
sin enväldiga bysättningsrättighet. Jag kan
icke finna, att då bysätlning endast bör
gtera för tredskande i gälds betalning, men
icke för oförmåga j helst genom oför vållade
tilldragelser, det icke vore med municipala
inrättningar mera öfverensstämmande, att
densamma genom flere opartiska medborn
gares dom beslutades, än blott genom en
enda, som jemte det han var part, också
möjligen kunde vara en fiende, den der till-r
handlat sig gäldenärens förbindelse i afsigt,
att på hans person få hämnas enskifta oför-»
rätter, hvilket ofta varit händelsen. Men
ehuru jag icke kan frångå mitt förr afgifne
förslag, såsom i ett helt utfördt, och ännu
ej vederlagdt, vill jag, i händelse det icke
skulle antagas, för tillfället foga mig efter
den för mig obegripliga fördom emot Ju->
yyn, hvilken i vissa fall, der den icke är
stadgad för grofva brott, alltid visat sig
välgörande och alltid oskadlig, och lills
vidare medgifva den af Herr Cederschjöld
föreslagne modifieation, som också Öfvert
ensstämmer med LagCommitteens projecte-»
rade förändring, eller: att gäldenär som
vederbörligt uppgifver siri egendom, och
densamma för gälden till sina Borgenärer
af står, eller till så stort belopp, att skulden
dermed kan liqvider as, må varda ifrån
by sättning fri.. Jag askar således återremiss
å Betänkandet.
Friherre Boye: Då jag erinrar mig, att
Betänkandet första gången är före, förblif
-
Den 20 No v ernber f. m.
}85
ver jag vid min anhållan om återremiss.
Jag ber att få uppdraga en enda, som jag
tror, ganska bevisande jemförelse. Om en
tjuf 3:dje gången stjäl med inbrott, straffas
lian med lifstids fängelse; men samma
påföljd kan äfven drabba den, som, under
redlig afsigt att betala, lånat Tio R:dr, och
sedan sjunkit så, att han icke kan betala
dem. Äro väl dessa fall i något afseende
jemförliga. I England får ingen mer än ett
år; i Frankrike icke mer än 5 år; och i
Norra Amerika alls icke bysättas. Nå väl,
finnes der ingen credit? Är allmänna säkerheten
der icke bevarad? Jag begär derföre
ändringen, och begär den, i namn af
moralitet och christendom. Men då jag det
gör, får jag tillika förklara, att jag i högsta
måtto ifrar emot det förslag Herr Uggla
framställt om en Jury. Ifrån den stund inom
Svenska brottsmålslagarne en Jury antages,
skall jag, om jag då är närvarande,begära,
att åtminstone en prescriptionstid måtte
förunnas Svenske medborgare, inom hvilken
de måtte kunna rädda sig derifrån genom
utflyttning till de Afrikanska skogarne. Emot
vilddjuren derstädes kan jag värja mig, om
dagen med skjutgevär, om natten med eldbrasan;
men här vore det förbi med all
säkerhet till lif, ära och egendom, från den
stund Jury-inrättningen finge afgörande-rätten
öfver allt sådant.
Herr Uggla: Det är i anledning af der;
sista Talarens declamalioner emot Jury-dom*
186
Den 20 November f- m.
stolan i Brottmål, jag blott vill erinra, att
den Jury jag föreslagit ingalunda kan blifva
af sådan egenskap. Dess functioner skola
endast vara, att medla medborgare emellan
uti rent civila mål, samt sålunda förekomma
de missbruk, som ske på lagens bekostnad
emot medborgare, hvilka förut blifvit
olyckliga nog. Det gifves, tyvärr, exempel
på tredskaride gälderiärer, och på hvilka
bysättningstvånget då i all sin stränghet troligen
blefve lämpadt, genom den presupponerade
rättskänslan hos cle tillkallade Domarne;
och jag kan aldrig finna, att icke en
Jury med sådan tendens vore välgörande.
Jag instämmer visst med Friherre Boye deruti,
att inrättningen af en Jury i grofva
brottmål vore betänklig; emedan jag vet,
att i England, der den existerar, om icke
ofta, dock någon gång, inträffar, att en oskyldig
fälles. Skulle dessa domstolar införas
hos oss, så, ehuru jag icke eller har lust
för äfventyret att lefvande brännas, vore
väl möjligt, att jag gjorde Friherren sällskap
till Afrikas öknar eller Amerikas skogar;
men den inrättning jag nu föreslagit,
kan omöjligen blifva skadlig, utan den skall
verka fördelaktigt på moraliteten, och visa
sig i sitt slag nyttig.
Friherre Boye: Till stöd för det yttrande
jag haft om Jury, anhåller jag få återföra
Ridderskapet och Adeln lill naturen af
det utbyte man derigenom skulle göra, och
Ben 20 November L rn.
187
lxvilket icke gälde mindre, än att utbyta
sanningen emot opinionen, saken emot skenet.
Der har man skilnaden. Uti Juryn är
icke fråga om: hvad är sannt, utan: hvad
Jurymännen tro vara sannt. I England och
Frankrike händér ofta, att dagbladen berätta,
att den eller den person, sorn då eller
då undergick dödsstraff, sedermera befunnits
hafva varit alldeles oskyldig; och
hvad var orsaken? Jo, att Jurymännens tro
varit illa grundad. I Frankrike tillägger
man någon gång: U etoit bien malheureux ce
pauvre Diable; men man behåller Jury-inrättningen,
derföre, alt den skyndsamt expedierar
sina offer. I Sverige är det ej hufvudsak.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg LagUtskotlels förevarande
Betänkande böra, på grund af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja.
Herr Cederschjöld: Sedan återremiss
blifvit beslutad, anhåller jag få fästa uppmärksamheten
äfven på den omständighet,
att fordringsägare bör mot gäldenär hafva
samma skyldighet i afseende på helsovården,
sorn Kongl. Maj:t och Kronan har emot
en fånge. Jag anhåller derföre, att Lagutskottet
i sitt förnyade Betänkande täcktes.
i88
Den 20 November f. m,
föreslå ett åläggande för fordringsägaren»
att, i händelse af gäldenärs sjukdom, förse
honom med Läkarevård.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
JLandtMarskalken frågade, om Bidderska.pet
och Adeln behagade tillåta, att Herr Cederschjölds
iiu afgifne yttrande äfven finge
åtfölja den nyss beslutade återremissen,
Ropades Ja,
Å nyo föredrogs LagUtskottets den 3i
sistlidne October under N:o 128 afgifne, och
den 10 dennes på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckte frågor om stadgande
af skyldighet för Gäldenär, att, i brist
af annan tillgång, med arbete aftjena sin skuld.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Vid
detta Betänkande skall jag utbe mig få göra
några errinringar. I första punkten föreslår
Utskottet, att gäldenär, under det
han arbtar af sin skuld, får std under
tjenstehjonsstadgan. Detta förutsätter således
äfven möjligheten af husaga, och det
skulle vara olämpligt att medgifva ett sådant
förhållande, emedan det väl kunde
hända, att en borgenär skulle vilja utan skäl
släcka sin harm på gäldenärens person. Jag
anhåller derföre, att detta mätte uttagas. I
andra punkten slår, att för hvarje dags
arbete, skulle af räknas värdet af ett dags-,
verke efter Markegångspris. Men det ät'
Den 20 November f. m. 189
mängen, hvars arbete icke kan mätas på
(Jetta sätt» Och det kunde således mycket
väl hända, att en person, hvilken kunde
uträtta för flere Riksdaler om dagen, blefve
qvarhållen längre tid än vederborde. Dagspenningen
borde derföre bestämmas af Domstolen»
Herr
Uggla, Carl Wilhelm: Det fattades
endast den omständigheten för vår tid*
för att sätta en krona på lagstiftningen, att
då en mängd personer begära modification
uti bysättningslagarne och deras förmildring,
Lagutskottet äfven skulle tillstyrka arbetsdomar,
så att desse alternativer skulle kunna
efter godtfinnande försökas på de olycklige
af de Herrar, sorn hafva stort herravälde
i penningeaffairer. Jag vill ej yttra
mig mycket öfver denna sak, hvilken jag
anser vara långt under närvarande tid, utan
anhåller endast att få fästa uppmärksamheten
på reservationernej och deribland synnerligast
på Herr Bexells. Jag anhåller om
proposition till afslag å Utskottets Betänkande.
Herr Tham, Wollrath: Jag erkänner
visserligen, att många tillfällen gifvas, då
olyckor kunna bringa den olycklige på obestånd,
utan dess eget förvållande; men erfarenheten
har visat, att flere satt sig i skuld
genom eget förvållande, och i dessa omständigheter
tror jag, alt så väl bysättnings
-
£9o Den 20 November f. m.
tvunget som arbelsdomarne äro helsosamma.
I förra fallet förenar jag mig likväl
nied Friherre Boye. I det sednare anser
jag, att Lagutskottet gjort rätt att införa
arbetsdomar; men gillar icke Betänkandet,
utan delar Herr Cederschjölds mening, och
skall be alt fä tillägga en anmärkning vid
i:sta puncten, der Utskottet föreskrifvit en
formalitet, som jag tror vara öfverflödig,
nemligen att Borgenären skall uppgifva arbetets
egenskap bos Konungens Befallningshafvande.
När det är Domstolen, som skall
pröfva, om skulden skali med arbete aftjenas,
vet jag icke, hvarföre man först skall
anmäla sig hos Konungens Befallningshafvande,
utan tycker att borgenären då heldre
må anmäla sig bos Domaren,
Friherre Boje> Ludvig: Med fortsättning
af den princip jag yttrade såsom grund
för min tillstyrkan i förra frågan, och på
de skäl Professoren Bexell i sin reservation
anfört, anhåller jag om proposition till afslag
å Betänkandet; men skulle Herr Grefven
och LandtMarskalken först vilja framställa
proposition till återremiss, anhåller
jag, att contra-propositionen må blifva på
afslag, samt frågan få ankomma på votering.
Herr von Hartmansdorff „ August: För
min del tror jag, att, då Ridderskapet och
Adeln återremitterat det förra Betänkandet,
hör för öfverensstämmclsens skull samma
Den 20 November f. m.
åtgärd med detta vidtagas. Förevarande fråga
synes mig äga ett bestämdt sammanhang
med frågan om bysättning, eller rättigheten
alt häkta en gäldenärs person. Mig synes det
vara fördelaktigare å ömse sidor, att genom
tjenligt arbete bereda gäldenären möjlighet
att aftjena sin skuld, än att låta lagen vara
sådan han är. Jag hemställer derföre till
dera, sorn yrka afslag å Betänkandet, om
de icke skulle behaga bevilja återremiss utan
votering, då det sedermera ändock kan blifva
dem lika öppet alt afslå hufvudsaken.
Friherre Cederström, Jacob: Jag anhåller,
innan jag yttrar mig, att af Herr Riddarhus-Secreteraren
bekomma upplysning,
huru de andra Stånden afgjort detta mål.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Preste- och BorgareStånden hafva afslagit
ifrågavarande Betänkande, men BondeStåndet
bifallit detsamma.
Friherre Cederström: Då två Stånd afslagit
Betänkandet, är återremiss alldeles
öfverflödig, emedan frågan i alla fall kommer
att förfalla. Som Betänkandet dessutom
icke är stÖdt på någon rättsprincip, förmodar
jag, att det äfven här blir afslagit.
Friherre Boye: Jag anhåller att få erlura,
att icke någon motsägelse ägt rum mellan
mitt förra yttrande om bysättning och
mitt sednare om arbetstvång. Jag begärde
192
Den 20 November f. m.
äterreraiss af det förra Betänkandet för att
få gränsor för bysättningen; bär åter bar
jag begärt afslag, emedan jag anser Betänkandet
icke vara öfverensstämmande hvarken
med vår Lag, eller med tidens upplysning.
Herr Cederschjöld: För mig syiles det
vara en motsägelse, att man till Creditens
befästande tror sig böra bibehålla rättigheten
att bysätta gäldenär; men deremot vill
neka fordringsägaren att hemma i sitt hus
begagna gäldenären till arbete. Het är dessutom
ett slags missaktning mot menskliglieten,
att neka gäldenären hoppet, att efter
viss tid kunna återvinna sin frihet. Jag
anser derföre, att man icke bör alldeles afslå
detta Betänkande.
Herr von Hartmans dorff: Jag instämmer
till alla delar med Herr Cederschjöld,
och vill blott 1 anledning af Friherre Cederströms
påminnelser, erinra, att om mari
beviljar återremissen, kali det hända, att
frågan å nyo hos RiksStånden förekommer.
Så var förhållandet t. ex. med Myntbestämningen,
som första gången bifölls blott af
a:ne Stånd; och så går det med de flesta
frågor.
Herr Printzenskjöld_, Axel: Jag anser
bifall till delta Betänkande vara första steget
till lifegenskapens införande i Sverige,
och
Ren ao November f. m.
*9 ’
och anhåller derföre om proposition till afsteg
å Betänkandet. Jag vill dessutom blott
förklara Herr Cederschjöld, alt jag icke finner
någon motsägelse deruti, att man bibehåller
bysättning, som kan tillämpas på
alla classer till och med sjuklingar, då detta
deremot icke är förhållandet med arbetstvång,
hvilket icke kan tillämpas på alla.
De svåraste följder och missbruk skulle uppkomma
af arbetstvångets införande. Domaren,
som skulle vilja förfölja en part, skulle
förklara honom, om han än vorealdrigsåsvag,
kunna begagnas till alla slags arbeten; den
åter, som Domstolarne ville favorisera, skulle
gå alldeles fri. Jag tror dessutom icke, att
det skulle falla någon in, att förneka gäldenären
att med sitt arbete aftjena sin skuld,
om han så önskar och kan. Herr von Hartmansdorff
har nämnt Mynlbeslämningen, såsom
exempel derpå, att en fråga, deruti 2
Stånd stadnat mot 2, åter kan komma under
öfverläggning. Jag anser behandlingssättet
af Mynlbestämnings-frågan vara lika
skiljd från det sätt, hvarpå denna fråga blifvit
i de andra Stånden afgjord, som bifall
är från afslag. Jag anhåller om proposition
till afslag å Betänkandet, och i annat fall
votering.
Friherre Cederström: I anledning af
livad Herr von Hartmansdorff anfört, får
jag upplysa, att då två Stånd afslagit ett
Betänkande, och ett Stånd bifallit det,
5o H. i3
Den 20 November i. rn.
är förhållandet icke detsamma, som när
två Stånd stadnat mot två Stånd. Om
vi återremittera detta Betänkande, erhålla
vi från Utskottet blott den upplysning, att
två Stånd afslagit Betänkandet, och ett bifallit
detsamma. För öfrigt må det vara
Herr von Hartmansdorff förbehållit att tro,
det någon annan utväg finnes för målens
behandling, än den grund lagarne utstaka.
Jag anhåller, att Betänkandet måtte genast
afslås, och förmodar, att det icke af Ridderskapct
och Adeln kan bifallas.
Herr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag
är till det mesta förekommen af Herr Printzenskjöld
i den vederläggning jag ville hafva
åstadkommit mot Herr Cederschjölds yttrande,
att begäran om afslag å förevarande
Betänkande skulle innebära en motsägelse,
sedan man nyss återremitterat Betänkandet
angående bysättning. Jag tror nemligen, att
bysättningen, som är lika tillämplig på alla
Medborgareclasser, är vida skiljd från arbetstvånget,
som endast skulle tillämpas för
vissa gäldenärer. Jag ogillar grunderna för
Utskottets Betänkande, och anser, lika med
Professor Bexell, att det vore ett mörkt tecken
af tiden, att nu återtaga ett stadgande,
som Birger Jarl redan för 600 år sedan afskaffade.
Herr Cederschjöld: Man har invänt emot
förslaget, att det ej är tillämpligt för alla
classer, icke eller för sjuklingar; men det
är naturligt, att intet mer eller annat ar
-
Den 20 November f. m.
bete skulle af fordringsägaren få begäras .
än Domstolen pröfvar skäligt. Jag hemställer,
örn en gäldenär är bättre i fängelse,
än i fordringsägarens eget hus? Jag dömer
blott efter mig sjelf, och jag tillstår, alten
sådan lag skulle jag för mig sjelf och mina
barn gerna underkasta mig. Jag skulle mycket
heldre arbeta hos min borgenär, än i
lättja försmägta inom galler och lås.
Herr Printenskjöld: Jag vill endast, i
anledning af Herr Cederschjölds yttrande,
svara, att jag känner sådane uslingar, sorn
ingenting skulle önska heldre, än att blifva
bysatte, för att erhålla lifvets nödvändigaste
behof uppfyllda. Hvad åter beträffar
företrädet mellan bysättning och arbetstvång,
så vill jag heldre blifva bysatt, än jag underkastar
mig tvångsarbete, ty jag har i
förra fallet åtminstone skydd till min person.
Fordringsägaren kan annars under
tvångsarbetet tyrannisera mig, bäst han behagar.
Herr Uggla: Jag anhåller att få göra
ett litet tillägg, i afseende på oformligheten
af arbetsdomar, hvilka nu af flere yrkas.
Om de införas, skulle det ingripa i
alla förhållanden. En Fändrick, som är rik,
skulle kunna få sin Major till arbete, och
låta honom rangera sitt bibliothek. Majoren
skulle för en skuld komma under tjenstebjonsstadgan.
Jag tror, alt ett afslag är
det rättaste.
5o II.
196
Den 20 November f. in,
Herr Bråkenhjelm _, Pehr Reinhold: Tag
liar ett annat skäl för afslag å Betänkandet.
En hvar vet, huru en godsägare kan göra
snart sagt alla sina underhafvande till gäl—
denärer; han behöfver blott borga säd, bränvin
och matvaror, till dem, och dymedelst
lätt göra dem till arbetsträlar hos sig. Jag
tror att arbetsdomar föranleda till rysligt
skadliga missbruk, samt anhåller derföre
om afslag å Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg LagUtskottets förevarande
Betänkande böra, på grund af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till afslag å berörde Betänkande;
hvilken proposition med Ja besvarades.
Föredrogs till remitterande Herr Defens,
Johan Pehr, den 16 dennes f. m. på
bordet lagde motion angående rättighet för
Banken, att utfärda så kallade RänteCoupons.
Friherre Rantzou^ Johan Albert, anförde
skriftligen:
Den fautiva sammansättningen af vår
Bank framställer sig såsom den första betänkligheten
vid Herr Lefrens förslag om
Den 20 November f. ro.
'9?
införande af så kallade Ränte-Coupons. Jag
befarar åtminstone, att, så länge man icke
vill från Stats-DepositBanken skilja all lånerörelse,
och låta dess egenskap af Förläggare
till Staten och Näririgarne upphöra,
man ej eller torde kunna lyckas att gifva
något verkligt förtroende ät dess Papper.
Denna fruktan, som jag förr yttrat, hindrar
mig äfven, alt, under närvarande förhållanden,
biträda ett förslag, hvilket skulle
ännu vidsträcktare vidga Bankens låne-opejationer,
och ännu konstigare inveckla dem.
Bikets Ständer hafva nyligen beslutat, att
genom realisation gifva en stadga åt Myntvärdet;
och jag önskar lifligt alt denna plan,
ehuru omogen den synts mig vara, må kunna
till båtnad för mitt fädernesland verkställas.
Det torde således icke böra rubriceras
såsom en ”fiendskap" mot realisationen,
att jag motsätter mig hvarje åtgärd,
sorn synes mig ligga i strid med de utlofvade
garantierne för hennes bestånd. Af
en sådan natur föreställer åtminstone jag
mig ifrågavarande BancoDiscont-system. Det
tyckes mig åsyfta ingenting annat, än alt
öka det räntefria Creditmyntel med ett räntebärande;
att utgifva Coupons utan reel
fond, jemte de gamla BancoSedlarne, och
att slutligen måhända botas af en separat
Bankrutt å de förra, motsvarande den nu
gjorda generela bankrutten å de sednare.—
Herr Lefre'n har väl sökt förekomma denna
våldsammare skakning derigenom, alt Cou
-
Den 20 November f. in.
ponerne skulle vara ouppsägbara 3 innehafvareus
sida; men för bibehållandet af deras
credit, har han underlåtit föreslå någon enda
garanti; icke ens den alt räntan blefve
ordentligen betald, hvilket senare likväl synes
vara det oundvikligaste vilkoret för systemets
framgång; ty få lära åtnöja sig med,
alt sätta sina penningar i Banken, med risque
att tilläfventyrs icke någonsin erhålla hvarken
kapital eller ränta.
Af de nyare principerne i Financeläran
bekänner jag mig upprigtigt i sisla rummet
hylla dem, hvilka gå ut på de konstlade
Stats-Creditanstalterne, dessa må kalla sig
Stocks, Fonder eller Coupons. — Låt emellertid
vara, att dessa systemer kunna bära
sig i länder, som England och Frankrike,
der ett oerhört Öfverflöd af kapitaler finnas.
Jag har ännu icke hunnit öfvertyga mig, att
de passa för Sverige, och innan dess kommer
jag alltid att rösta deremot. Första
steget lill ett lands välstånd är, att söka
stadga den enskilda Crediten, och detta
sker ingalunda på det sätt, att man vill
snart sagt tvinga all creditrörelse i landet,
att passera igenom en StatsBank, organiserad
på ett så onaturligt sätt, som vår, med
rättigheter utan motsvarande skyldigheter.
Nu försäljer Banken 5 å 6 millioner Coupons,
men ser sig, i anseende till inträffande
omständigheter af t. ex. creditif-lyflningar,
Canalanslag, förluster för lånerörel
-
Den 20 November f. m.
>99
sen etc., efter någon lid urståndsatt alt inlösa
desamma, eller eris betala ränlorne; —
72 §. RegeringsFormen qvarstår, och för
alt afhjelpa förlägenheten, torde Rikets Ständer
behaga, om en eller annan Riksdag,
förklara, att dessa Coupons ”må såsom mynt
”i Riket erkännas”, och vi hafva således ett
nytt tvångsmynt — en ny Bankrutt— och en
ny realisation. Jag säger ej, att delta inträffar
— men det är dock ingalunda omöjligt,
och jag frågar, om icke garantierne mot
en sådan möjlighet höra ställas först, innan
man vågar kuppen.
Uppå dessa skäl bär jag farhåga för alt
under nu befintliga Credit- och Bank-förliållanden
införa ett Couponssystem. Jag
nekar derföre ingalunda nyttan af consoliderade
Creditfonder, då nemligen ingen annan
utväg finnes till fyllande af oundvikliga
behofs men sådane behof ser jag alldeles
icke förhanden. Man har sagt, att vårt
rörelsekapital vore inskränkt och behöfde
ökas; jag medgifver detta, men derest man
ser endast på detta mål, utan att betrakta,
hvad man genom medlen dertill äfventyrar,
så torde man få för sent ångra sig.
Jag skulle i öfrigt betvifla, att med en så
klen enskild kredit, som vår, de ifrågavarande
Banco-obligationerne koramo, att i
betydligare mån inflyta i den allmänna rörelsen,
utan förblifver troligen största delen
deraf hvilande i cassakistorne hos de
2UQ
Den 20 Ko Vem ber f. m.
stone Capitalisterne, hvilka sannolikt blefvo
de, som egentligen deraf skördade gagn, så
länge nemligenPapperens kredit varade; men
om denna fluctuerade, hvilket motionären
sjelf synes hafva tagit för afgjordt, så lära
dessa nymodiga Coupons slutligen röna samma
beklagliga öde, som de ännu icke förglömda
Discont-obligationerne.
Man säger vidare, att Jordbruket och
Näringarne behöfva understöd och uppmuntran.
Ja, ganska sannt, men skall allt detta
tillvägabringas genom lättheten alt göra
skuld? För min del förstår jag icke conseqvencen
i denna lära. Stabilitet åt våra
ekonomiska författningar, en ändamålsenlig
inrättning t. ex. af vår spanmålshandel,
och ett ändamålsenligt skydd åt våra
näringar, befrämja dessa vida bättre än lån,
eller med ett vackrare namn capitaler, hvarmed
de må förkofra sig sjelfva. Månne, genom
attlemna Näringsidkaren ett förlag, (sorn
dessutom genom den höga räntan faller benoni
ganska drygt,) för att dermed åstadkomma
produetion, man gjort honom så
väsentlig nytta, som, om man ställer honom
i oberoende af ofta ombytta och vacklande
författningar, samt derigenom gifver
honom tillfälle, att säkert beräkna värdet
och afsättningen af sin produkt? Jag tror
det icke.
Då i öfrigt ifrågavarande Coupons fundera
sig på en af Rikets Ständer garanterad
%
Den 20 November f. m.
201
StatsBanks kredit, lära de svårligen kunna
betraktas annorlunda, än såsom förklädde
Stocks- eller Stats-obligationerj med hvilka
de ock hafva alla egenskaper gemensamt,
att nemligen vara ouppsägbara å innehafvarens
sida, alt amorteras genom inköp, då
de falla under al pari m. m. Skilnaden består
endast deruti, att Couponernes värde måste
vara mera vacklande, emedan räntansom
å de egentliga Statsskulderna är uppförd i
Budgetten, här icke är, eller troligen kan
blifva, på något sätt garanterad. Och hvad
säkerhet har man väl, att uti förevarande
fall erbjuda derför, att t. ex. den privilegierade
StatsBanken fullgör dessa nya enskilta
förbindelser mera ordentligt än de
gamla? Om nu Banken dömmes till utredning,
månne icke de nya Actieägarne eller
Coupons-innehafvarne då komma att concurrera
med de verkliga Sedel-innehafvarne,
och således förminska dessas rätt —
och blifver det icke ytterst Rikets Ständers
pligt, att i händelse af brist ersätta förlusten
så väl å de Obligationer, som enligt
deras förordnande utgifvits genom Deras
BankoFullmäktige, som å dem, hvilka Deras
RiksgäldsFullmäktige utfärdat? Den sista
villan torde då blifva större, än den första.
På dessa skäl afstyrker jag Herr Lefréns
motion, med anhållan, att detta mitt
yttrande må åtfölja remissen lill vederbörligt
Utskott.
202
Den 20 November f. m.
Herr Uggla„ Carl Wilhelm: Del nu föreslagna
Coupons-systemet, har af den sista
värde Talaren Herr Friherre Rantzou, blifvit
så tillräckligen genom skäl förkastadt,
att man nästan icke kan anföra något ytterligare
i ämnet, emedan detsamma tyckes
vara uttömdt. Likväl får jag betyga min
aktning för den värde Motionären, Herr Lefren,
hvilken, då hail varit en af realisationens
ifrigaste befordrare, och nu ändtligen
finner dess förderfliga följder, af patriotisk
omtanka framlägger ett förslag, hvarigenom
några af dessa olägenheter skulle undanrödjas.
Men detta förslag är, efter allt hvad
jag kan fatta, icke verkställbar — ty, mine
Herrar, om också man kunde tänka sig möjligheten
af ett förtroende till en Bank, som
så ofta genom Ständernes arrangementer blifvit
tillgripen, ocb hvilken i följd deraf nu
senast gjort ett fallissement af så eftertänklig
beskaffenhet, utan tillräckliga garantier
emot dylika händelser för framtiden— om,
säger jag, någon icke dessmindre skulle derstädes
våga en insättning på längre tid af
sina redbara kapitaler, emot risken af kommande
Ständers dispositionsmagt öfver medlen;
så frågas: hvilken allmän nytta skulle
väl attesterne, eller de så kallade räntebärande
coupons medföra? Jag tror, att de
medförde allmän skada, och att deras tillvaro
endast skulle ännu mera föranleda till
ocker, samt gynna vingleriet. Motionärens
mening är, hvad jag tyckt mig finna, alt
Den 20 j\T o v e m b c v f. in.
200
dessa papper skulle utgå i allmänna rörelsen,
och sålunda föröka rörelse-capitalet,
samt då de utbjudas under pari, af Banken
inlösas. Men hvad som säkert inträffade, vore,
att ingen, hvilken behöfde ett penningelån
, och af en insättare i nödens stund emottog
en dylik coupon, såsom valuta för sin
förbindelse i silfver till beloppet af numerären,
någonsin kunde i handel eller dagliga
transactioner få honom gångbar för noroinativa
värdet, då vilkoret af Bankens inlösen
a vista icke kunde uppfyllas. Denna
inlösen af flere millioner, utbjudna under
pari, kan omöjligen verkställas, då motsvarande
fond Sakrias hos Banken; hvadan förslaget
i denna del är ofullständigt.— Dessutom,
i händelse motionen, detta oaktadt,
skulle med förändring vinna antaglighet,
vet jag icke, hvarföre benämningen coupons
just borde antagas. Mine Herrar! J skolén
måhända anse denna anmärkning af mig såsom
en småsak. Men om man uti Svenska
språket kan igenfinna ett motsvarande ord,
hvarföre icke antaga det? Till exempel,
Klippingar ! Ty likasom coupon deriverar
sig ifrån Franska ordet coaperj så derivera
klippingar sig äfven ifrån Svenska ordet
klippa; och då nu Ständerna af klippt realisa
tions-knuten i stället för att upplösa den,
kunna fostren af denna produet gerna få hära
det välförtjenta namnet af—klippingar.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: Motionen,
som nu ar i fråga, börjas med föl
-
Den 20 November f. tn.
jande premiss: Sedan genom Myntbestämning
och Realisation den förderf iga utvägen
blifvit för framtiden stängd att genom
sedelstockens förökande utan motsvarande
valuta föröka Rörelse-kapitalet etc. Härvid
vill jag till en början anmärka, att Rörelse-kapitalet
alldeles icke kan förökas genom
sedelstockens förökande utan motsvarande
valuta. Kapital är den upplagda behållningen
af productionen, sedan consumtionen
blifvit afräknad, och kan sålunda endast
ökas genom flit och sparsamhet. Alla
åtgärder, att på annat sätt öka Rörelse-kapitalet,
äro fruktlösa och förderfliga. Genom
nya Mynt-representativers utgifvande
utan motsvarande valuta, försämras endast
deras värde i jemlikt förhållande till massans
förökning. Och i stället för theoretiska
bevis för denna sats, vill jag blott åberopa
vår egen ojäfagliga erfarenhet. Alla
de många millioner nya Bankosedlar, som
Utkommit sedan år 1809, hafva nemligen
icke förmått förändra den utelöpande sedelstockens
silfvervärde, som, oaktadt alla
dessa sedel-utsläppningar, likväl hållit sig
vid ett silfvervärde af omkring 11 millioner.
Den lilla tillväxt, som i detta värde
ägt rum, är en följd af näringarnes förkofran,
och en måttstock för densamma.
Af ofvannämnde premiss drar Motionären
den slutsats, att man bör vidtaga åtgärder
till penningerörelsens befordrande.
Den 20 November f. m.
Jag för tnin del anser penningarnes rörelse
nyttig, endast dä den föranledes af arbetskrafternas
ökade ansträngning och varors lifligare
omsättning. Men olycklig anser jag
deremot den rörelse, hvari penningar sältas
endast för penningars skull, och till följd af
speculationer, som blott hafva sjelfva penningarne
till föremål. De rysliga olyckor,
som i Frankrike fordom uppkommo till följd
af Lavas system, böra tjena oss lill varning
mot alla försök att sätta penningar i rörelse
blott genom öppnande af tillfällen till speculationer
på penningar.
Till befordrande af denna penningerörelse
föreslår Motionären: Att Banken,
skulle för sina inteckningar utgifva Obligationer
eller så kallade Coupons j löpande
med 4i procents årlig ränta; och för de
derigenom erhällne penningarne utgifva nya
fastighetslån. Det synes visserligen foga troligt,
att Banken skulle vinna stor afsättning
med bemälte Ränte-coupons, dels i anseende
till räntans låghet, och dels i anseende till
omöjligheten för innehafvaren att kunna uppsäga
kapitalet. Jag kan åtminstone icke förstå,
hvarföre någon skulle vilja fästa sina
kapitaler på sådant sätt, och mot så låg
ränta, så länge utvägar icke saknas att lätt
kunna erhålla 6 procent, med bibehållen
rättighet att äfven kunna när sora heldst
uppsäga kapitalet. Men jag vill antaga, att
Couponerna blefve begärliga, hvarförutan
Den 20 November f m.
hela förslaget icke skulle hafva någon påföljd.
Banken skulle då erhålla 5 millioner
för den första Coupons-försäljningen, och
genast utlemna dessa penningar i nya fastighetslån.
För dessa nya inteckningar skulle
Banken kunna utgifva 5 millioner andra coupons,
och ytterligare med de derföre influtne
medlen utgifva en 3:dje upplaga af fastighetslån;
samt sålunda fortfara ända till dess
hela Sveriges jord vöre till halfva värdet
intecknad. Denna lätthet för Banken att
kunna utgifva, och för jordägaren att kunna
erhålla, så beskaffade stående lån, skulle
helt visst hafva de vådligaste följder. I en
lid, då nästan alla tyckas ropa blott på lån,
utan att taga den ringaste varning af det
lika högljuddda skriket öfver omöjligheten
att gälda de lån, som redan blifvit gjorda;
i en sådan tid, säger jag, synes Lagstiftaren
böra akta sig, att ej genom öppnande
af alltför stora och lätta lånetillgångar utlägga
snaror för obetänksamma jordägare.
Man klagar redan och med skäl, att Svenska
jorden är för mycket skuldsatt; och likväl
vill man nu insnärja den i ännu ytterligare
skuldsättning. Om tillståndet i anseende
till gäldbundenheten redan är ömmande;
så skulle det ju blifva allt rysligare, i
samma rnån skuldsättningen ökades; och om
det redan är svårt att hjelpa det onda, skulle
det innan kort blifva alldeles omöjligt. Det
var i många afseenden en olycka, att man
på i^öo och 6o-talen började förvandla jor
-
Don 20 November f. m. 207
den lill Rörelse-kapital; oell det är ej utan
ett slags känsla af svindel, som jag kan föreställa
mig, om jag så får säga, den galoppvals,
hvari man vill försätta hälften af Sveriges
jord.
Jag vill nu kasta en blick på det inJlytandesom
coupons-systemet skulle hafva
på myntväsendet. Detta inflytande blefve
olika, allt efter tiden, då couponerna kommo
att utgifvas. Utgåfvos de nemligen nu
genastså skulle de, såsom användbara lika
med Bankosecllar i den större rörelsen, nödvändigt
förringa Myntrepresentativernäs värde,
likasom hade en motsvarande summa
nya Bankosedlar blifvit utgifven, och Coursell
följaktligen uppjagas. Yäl vet jag, att
Motionären kan härtill svara: att couponerna
skola af Banken inlösas , när de på Börsen
falla under pari. Men som couponerna
nödvändigt drogo Bankosedlarne med sig i
sitt fall; så blef förhållandet emellan Couponer
och Bankosedlar oförändradt, ehuru
mycket Coursen än steg. Den lofvade garantien
emot myntförsämringen är följaktligen
af alldeles intet värde; och Realisationen
skulle derigenom kunna blifva alldeles
omöjlig att verkställa, efter det silfvervärde,
som nu blifvit bestämdt. J^ore
deremot Realisationen redan börjadj innan
couponerna utgåfvos; så skulle de i alla
fall, genom sin egenskap af allmänt bytesmedel,
göra en motsvarande summa
Den 70 November f. m.
Banko-sedlar umbärlig i allmänna rörelsen,
och i samma mån öka beloppet af de
sedlar, som kunde till vexling i Banken inlem
nas. Och huru vådligt detta vore för
Bealisationens bestånd lär väl icke tarfva
något bevis. Såsom en ytterligare olägenhet
af detta coupons-system, skulle möjligheten
betagas för RiksgäldsContoret att mot lägre
ränta kunna, i händelse af behof, upptaga
lån; ty hvem skulle väl vilja låna åt RiksgäldsContoret
mot t. ex. 3 procent, när han
kunde af Banken erhålla 4i’
På alla dessa skäl kan jag sålunda icke
annat än för min del ogilla det ifrågavarande
förslaget. Jag skulle äfven tro mig
kunna bestrida motionens remiss till Utskott;
helst den icke af något redan fattadt
beslut, eller upptaget ärende, eller af någon
inträffad händelse blifvit så omedelbarligen
föranledd, som RiksdagsOrdningens 56
§ bestämmer såsom vilkor för en efter motionstidens
förlopp väckt frågas upptagande.
Men sedan två Stånd redan bifallit remissen
, tillstyrker jag tvärtom Ridderskapet och
Adeln att äfven göra detsamma, på det Utskottet
måtte få del af de anmärkningar,
som här nu blifvit gjorda.
Herr Rosenblad, Bernhard: I afseende
på den ifrågavarande motionen, vill jag icke
yttra mig, huruvida den verkligen blifvit
framkallad af sådane anledningar, som fordras,
Den 20 November f. m.
dräs, för att, elfva månader efter motionstidens
slut, lagligen tillåta väckandet af en
ny motion. Afgörandet af denna fråga öfverlemnar
jag med fullt förtroende åt Herr
Grefven och LandtMarskalken. Jag kan dock
icke tillbakahålla uttrycket af den tanka, att,
laglig eller ej, synes mig motionen, väckt
nuj oformlig och öfverflödig; Vi äga på
hordet BancoUtskottets Utlåtande om Bankens
lånerörelse i allmänhet, för andra gången
inkommit, och hafva således full ratt, att,
i stället för Utskottets förslag, antaga hvilka
andra som helst. Här var således öppet
tillfälle för gynnarne af denna motion, att
framställa dess innehåll genast till antagande
såsom Contra-proposition mot Utskottets
förslag; men jag medgifver, att härtill fordrats,
att litet fullständigare utreda ämnet*
än som skett i motionen. Om man ej velat
välja denna utväg, skulle det särskilta
Betänkande, BancoUtskottet, i sitt sista LåneUtlåtande
p. 106, förklarar sig skola afgifva
i anledning af en Herr Hjertås motion
just om ökad Fastighetsbelåning i större
scala, hafva lemnat fullt tillfälle, att i anniärkningsväg
göra förslaget gällande, helst
det icke kunnat vara de värde motionärérne
obekant, att Utskottets financeberedning, i
anledning af Herr Hjertås nämnde motion,
tillstyrkt en ny fastighetsbelåning i ganska
stor "scala. Innan jag nu fortgår till undersökningen
af motionens innehåll, vill jag,
5o H. i4
210
Den 20 November f. m.
såsom ett exempel på, huru litet upphofsmännen
inom sina egna tankar gjort sig reda
för följderne i verkställigheten, anföra,
att den föreslagna lånerörelsen obestridligen
skulle medföra förlust för Banken, hvilket
troligen aldrig varit meningen. Då Banken
nemligen endast fick utlåna redan upplånta
penningar, och icke alltid låne-ansökningar
och upplåning på alldeles samma
dag och till lika belopp kunde sammanträffa
, måste Banken ofta komma att erlägga
ränta för upplånta, men ännu icke utlånte
penningar. Likaledes då den stadgade
afbetalningen icke alltid kunde inträffa hvarken
på samma terminer, eller i lika summor,
sorn nya lån kunde utgifvas, måste
äfven derigenom hända, att Banken kom att
betala ränta för penningar, som lago ofruktbara
i dess kassa, och då upp- och utlåningsräntorne
voro lika, måste på detta sätt
en gifven förlust inträffa, som efterhand
skulle bortfräta en stor del af den lanta
fonden. — Beträffande motionens föremål,
jordbrukets hjelp genom lättare och lindrigare
lånetillgångar än de närvarande_, så
medgifver jag både nyttan och behofvet häraf;
men jag’ tror, att de föreslagna medlen
ingalunda kunna uppfylla detta föremål; att
de endast skulle visa den sig i förlägenhet
befinnande jordbrukaren det förlofvacle landet,
utan att föra honom dit. — Motionen
föreslår, att låta Banken upptaga 5 millioner
R:dr lån genom utgifvandet af Ränte
-
Den 20 November f. m.
211
Coupons. Namnet är visserligen mera likgiltigt;
men jag bör dock ej lemna obemärkt,
att både ordbildning och bruk vid detta namn
fästa begreppet af certificater, som intyga,
att på någon viss dag en viss bestämd ränta
å någon viss skuldsedel är till betalning förfallen;
bär skulle dock delta namn betyda
skuldsedeln sjelf. — Yigtigare än namnet
äro dock vilkoren för dessa couponers utgifvande.
De skulle nemligen utgifvas endast
mot fulla ålydande kapitalet, bära 4é
procents ränta, aldrig å innehafvarnes sida
kunna uppsägas, men af Banken dels inlösas
efter börspris, om de fallit under 100
procent (eller hvad Banken för dem fått)
dels efter 6 månaders uppsägning. Tror man,
att i vårt land är ett sådant öfverflöd på
kapitaler, att man på sådane vilkor på alfvar
vågar hoppas, alt af Svenska kapitalister
kunna upplåna 5 millioner? När mail
vill upptaga ett större lån — vare sig för Staten
eller enskilla föreningar, så måste man,
äfven i kapitalrikare länder — göra det sökta
lånet begärligt. Endast tvenne klasser äger
man härvid att påräkna, nemligen antingen
sådane kapitalister, som vilja säkert och beqvämligt
placera sina penningar, och derföre
kunna vara benägna att göra uppoffringar
i afseende på ränta och fria dispositionen
öfver kapitalet, — eller ock spekulanter,
som, genom en stigande kurs å
de öfvertagna skuldpapperen, hoppas att
5o H. i4*
2 I 2
Den 20 November f. in.
tunna sälja dem med vinst. Men för ingendera
af dessa klasser långifvare erbjuda
de föreslagne viikoren någon uppmuntrarn
För dem, som vilja säkert placera sina penningar,
beröfvar Bankens rätt att efter 6
månader uppsäga dem all säkerhet att få
bibehålla denna förmån mot de offer, de
eljest underkasta sig. För spekulanten finnes
ingen utsigt till vinst på kapitalet, då
Banken icke säljer skulclebrefvet under fulla
joo procent, och förbehåller sig rätt att för
samma ioo procent igenlösa det; men mot
förlust är han deremot ingalunda tryggad,
ty Banken långt ifrån att åläggas att bibehålla
dessa papper vid ioo proc., berättigas uttryckligen
att uppköpa dem efter börspris,
då de utbjudas under pari, det vill säga ioo
proc. Jag hemställer till hvar och en med
kännedom i offentliga kreditens historia, om
man i något land lyckats att på sådane vilkor
grunda ett fondsystem, eller om man
på dessa vilkor kan äga något hopp, att
grunda det i Sverige, med dess kapital- oell
kredit-brist? Men äfven antagit, att det lyckades,
att Banken finge afsätta 5 millioner
R:dr sådane Coupons; månne rörelsen deraf
ägde annan vinst, än den medelbara af de
lindrigare lånevilkoren? De, som köpte dessa
coupons — (buppsägbara skuldsedlar) •—
kunde dertill endast använda kapitaler, som
de förut baft hos andra utlånte, eller som
de genom försäljning eller lån af andra mottagit,
hvilka åter förut måst hafva dem ut
-
Den 20 November f. m.
ai 3
Jänta, (ty de ofruktbara kapitaler handeln,
för sina tillslundande behof, måste hafva liggande,
och som BankoUtskottet påräknat för
eina föreslagna lån på 4 månaders uppsägelsej
kunna icke vågas på en utlåning, der
kapital-förlusten kan Öfverstiga bela räntevinsten,
utan channe af någon kapitalvinst,)
Hvad således systemet ökade lånerörelsen
på ena sidan, tog det bort på en annan.
Men, säger man, dessa coupons skulle med
begärlighet uppköpas af utländningen, för
utländska kapitaler. Tror man likväl, att
dessa coupons, hvilka, erbjudande ingen utsigt
af vinst för spekulanten, och för den
mindre kapitalisten, som säkert vili anbringa
sina penningar, äga ofördelaktigbeten,
att vara ställda i främmande mynt, och att
räntornas uppbärande på en aflägsen ort fordra
kostnaden af ombud, och att en uppsägelse,
införd i en tidning, skrifven på ett
föga kändt språk, kan borttaga hela räntan
utan alt man vet det, — tror man, säger
jag, att dessa coupons Jaenna finna många
utländska afnämare? Erkännande behofvet,
alt inlocka utländska kapitaler, har BancoTJlskottets
Finance-afdelning föreslagit att tillita
dem, men på ett sätt, på hvilket, ehuru
det vore ingalunda mera betungande för
Banken, Afdelningen med visshet känner,
att man kan påräkna deras erhållande. Jag
kommer nu till egde punkten af motionen,
som i vissa fall tillåter utlåning på 3 månader
åt handeln för 7 procent. Om jag icke
2l4
Den 20 November f. in.
i både skrifna och tryckta exemplar af motionen
läst samma ziffra, skulle jag trott mig
bär se ett skriffel. Jag frågar, hvilken säker
handelsrörelse, under en sådan tid af
oafbrutna förbindelser emellan länderne,
som den närvarande, vill låna för 7 procent?
Handeln med sina stora förbindelser
på alla de delar af jorden, der de största
kapitalmassorna finnas hopade, och med sin
snara omsättning är just den näringsgren,
som lättast kan umbära inhemska tillgångar,
och söka lån, der de för de lindrigaste
räntor finnas. Men alla dessa förslagets brister
böra kanhända vika för införandet af
ett fondsystem? Jag känner alltför väl, alt
detta magiska ord vid innevarande Riksdag
spelat en stor roll; att en stor mängd —
representanter och icke representanter —
med bäfvan trott sig deri se modren till
kommande generationers alla natioual-olyckor,
under det att en annan icke mindre
talrik mängd tilltrott detta ord förmågan,
att med några papperslappar framtrolla rikedomar,
utan behof af de vanliga medlen,
flit, sparsamhet och omtanka. Hvad man
hos oss kallar fondsystem, är icke annat
än ett fullkomligare sätt att låna, än det
vanliga, men som också fordrar högre grad
af kredit och alla elementerne för denna.
Det är således ett beundransvärdt medel
att göra befintliga kapitaler rörliga — alt
underlätta deras produktiva kraft, men, såsom
alla medel, är det blott eli medel,
Den 20 November f. m.
2l5
skapa kan det ingalunda. Man har ofia såsom
ett bevis på, huru fonder öka en nations
rikedom, anfört England. Med sann
beundran för de stora män, som i behofvets
stund i detta land utvecklat hela kraften
af ett fullkomnadt fondsystem, erkänner
jag, att det ensamt satt England i tillfälle
att bära bördan af det krig, under
hvilket Britannien motstod och slutligen besegrade
anarkiens och militär-despotismens
hydror under den farligaste kraftyttring de
kanske på ett årtusende ägt, — men ny
rikedom framkallade det ingalunda. Vill
man fråga de Engelske skattdragande, som
måste årligen sammanskjuta 3o milloner P:d
Sterb, för att betala räntorne på allmänna
fonderne, får man allt svar, att, om dessa
fonder bilda en tillgång af 800 millioner i
Stalsborgenärernes ägo, så uppkommer en
alldeles motsvarande minskning i deri sammanräknade
behållning, som, utan dessa fonder,
och behofvet att genom folkets beskattning
upprätthålla dem, Brilanniens skattdragande
innevånare skulle ägt. Jag bör här
tillägga några ord i anledning af en temligen
allmän fruktan, att de föreslagne couponerne
skulle vara ett doldt medel, att
tillskapa nya myntsedlar, hotande med nya
oordningar i myntväsendet. Denna fruktan
delar jag icke. Oberäknadt alt motionen innebåller
intet förslag, sorn kunde berättiga
till en dylik farhåga, så finner jag mot densamma
en borgen i det aktningsvärda —-
2i6 Den 20 November f. m.
må det mig tillåtas tillägga — det ärliga
namn, under hvars skydd den för oss framträdt,
namnet af en man, som hvarje vän
af den återställda ordningen i myntväsendet
med tacksamhet erinrar sig, såsom en af
realisationens mest nitiska förfäktare inom
de sammansatta Utskotten. — Jag slutar
med den förklaring, att om motionen blifver
till BankoUtskottet remitterad, så, ehuru
jag godkänner föremålet, kommer jag dock
icke att derstädes tillstyrka bifall å dgpsamma,
åtminstone i dess närvarande gestalt.
Friherre Boye, Ludvig: Då remiss af
motionen svårligen lärer kunna vägras, skulle
jag tro, alt discussionen här endast har
till föremål, att gifva Utskottet en ledning,
i afseende på de åsigler ämnet fått inom
Ståndet. Vid framställningen af min, anhåller
jag att få skilja emellan idéen (såten)
och utförandet (sättet). Hvad sjelfva
saken beträffar, anser jag Herr Lefréns
motion vara ett ibland de mest välgörande
förslag, som i Sverige blifvit framställde;
och jag begär uppmärksamhet åt bevisen
för denna satts. Alia i landet erkänna, att
rörelsecapitalet hos oss är för litet, och man
måste, äfven 0111 man är döf för landets
klagan deröfver, erkänna det, då man kastar
en blick på Sveriges framtida öde; ty
jag frågar i ekonomiskt afseende, hur det
väl är tänkbart, att bortarbeta omkring
100 millioners skuld med 3o millioners
De n 20 November f. m.
217
rörelsecapital, och jag frågar i inilitairiskt
afseende, huru Sverige väl skall försvaras,
då dea summa, som man möjligen skulle
kunna utur rörelsecapitalet upptaga, icke
förslår till heredelserne för ett halft års
fälttåg. Frågan är således, huru rörelsecapitalet
skall kunna ökas, utan att derföre
öka penningestocken, genom utgifvande af
sedlar utan fond. Men ändamålet vinnes,
och rörelsecapitalet ökas i effecten, om man
låter samma penningestock göra dubbel eller
flerdubbel verkan; och se der frugterne
af Stocks-systemet. Jag högaktar den siste
värde Talaren, och jag känner hans patriotiska
tänkesätt för väl, för alt icke vänta
mig af honom ett fördelaktigare omdöme
om systemet, då han närmare eftersinnar
detsamma; eller hvad ondt är det väl uti,
alt låta de penningar, som redan finnas,
frambringa en sådan verkan? Hvad ondt
är det uti, att utur capilalislernes kassakistor
upplåna 5 millioner, och åter utsläppa
dem till ny verkan. Stocks öka rörelsecapitalet,
men icke penningestocken, och
kunna alltså ej förminska Bancosedlarnes
värde; men nyttan deraf består deruti, att
de penningar, som nu ligga i enskifta kassakistor,
och således äro undangömda för cireulationen,
återgå till den, att der göra det
gagn, som utgjorde deras bestämmelse. Det
slår aldrig felt, att de derefter å nyo samla
sig till nya capitaler, på få händer, och
kunna då, ånyo, och på samma sätt, uppi
2i8 Den 20 November f m.
lånas, för att än en gång göra ny vergan.
Detta system liar varit välgörande för England
och Frankrike, och det kan äfven blifva
det för Sverige. Jag begär, alt härvid
få tillrättavisa det misstag man gjort, att
Banken derigenom skulle komma i fara, eller
realisationen äfventyras. Det är ett
axiom, att om Banken på 5 millioner inlecknade
fordringar upptager lån till 5 millioner,
och åter utlånar dessa, är det blott
siffran, sorn varder fördubblad, men Bankens
ställning förblifver densamma, ty Debet
och Credit är detsamma, då dess upplåning
öfvergått till utlåning. Banken tager
blott med högra handen räntan af sin
gäldenär, för alt, med vänstra handen betala
den till sin borgenär; och då man besinnar,
att Bancosedlarne, som skola realiseras,
icke, genom operationen, ökasmed
någon enda ny sedel, så är det icke eller
möjligt, att, med redigt uppdragne begreppslinier,
säga, att en sådan operation skall
verka skadligt på realisationen. En Talare
liar sagt, att Banken, enligt förslaget, skulle
förlora räntan under den mellantid, sorn
förflöt mellan det cuponen utgafs och penningarne
kunde utlånas. Jag kan icke fatta
detta; men faran deraf är lätt afhjelpt,
blott derigenom , att Banken , hvilken för sin
utlåning får ej allenast samma ränta, som
den ger, utan tillika någon procents årlig
afbetalning på capitalet, betingar sig rättigbeten
att derpå göra sig betald, för kost
-
Den 20 November f. tu.
219
linder och ränteförlust, hvilket allt synes mig
utgöra småaktigheter att i omdömet upptaga.
Sedan jag nu yttrat mig öfver sjelfva
ideen, får jag, hvad sättet beträffar, förklara,
att jag icke är alldeles nöjd dermed.
Jag befarar, att projectet, sådant det är
uppställdt, icke är verkställbar!, men tror,
alt det, genom några rättelser, kan blifva
det; och jag begär derföre dessa rättelser.
Namnet Ränte-coupons synes utmärka, att
reversen blott skulle gälla för räntan, men
icke för capitalet, och om så är, kan jag
ej annat finna, än att det är ett fel. Jag
tror, att den, som insätter $00 R:dr, bör
erhålla en vanlig revers på denna summa,
med ränta, och förbehåll af ingen uppsägning,
såsom onödig, då reversen alltid, genom
Amortissementsfonden, bibehölls vid
all pari, och således ägde lika fördelaktighet,
som om den vore ställd å vista. På
detta sätt blir det möjligt, att, för låg ränta,
erhålla penningar; men att utbjuda, sedlar,
hvarigenom långifvaren blott försäkrades
att få sin ränta, kan jag icke föreställa
mig skall lyckas. Det är möjligt, att länder
gifvas så rika, att capitalisterne der åtnöja
sig med sådane utvägar för sine capitaler,
men det är säkerligen icke fallet här.
Det utgör förtroendets yttersta punkt, sorn.
icke bör här, i början af den öppnade banan,
sättas på försök. Jag föreslår alltså
den förändring i första Momentet af förslaget,
att namnet må blifva Banco-obliga
-
220
Den 20 November f. ni.
tioner. I andia Momentet äro ooo R:dr föreslagne,
såsom minimum, hvilket jag tror
vara oljenligt, ty det är icke den högre
rörelsen, sorn hufvudsakligast behöfver understöd,
utan det är den lägre; Och man
gör då orätt uti att gå den sednare förbi,
för att endast tjena den förra. Jag begär
derföre, att 100 R:dr må blifva minimum.
I 9 Momentet kan jag icke eller gilla, att
man, innan det ännu är bestämdt gifvit,
om den näringsklass, som, mera än alla
andra, behöfver en hjelp, jag menar jordbruket,
får någon, föreslår, att afsätta en
utväg, ensamt för handelsnäringens fördel.
Får jordbruket, vid denna Riksdag, någon
enskilt hjelp, så är jag icke emot, att handeln
också får en sådan; men derförinnan
skall jag alltid bestrida denna del af det
föreslagna sältet. Äfvensom jag tror, att
den ränta af 7 procent, som handeln skulle
gifva, bör alldeles förkastas. Ått conjuncturen
förvandlat procenteriet till näringsgren,
och till den mest lönande, är en beklaglig
sanning; men så länge Sveriges Lagbok
förbjuder, att taga mera än 6 procent,
ägnar det icke oss att, innan vi ändrat Lagen,
öppet befalla dess öfverträdande.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar må
få åtfölja remissen till Utskottet.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Egentliga ändamålet med Herr Lefrens förslag
är, på sätt han sjelf uti ingressen upp
-
Ben 20 November f. ra.
221
gifvit, att befordra en lifligare kapitalernes
omsättning. Det är från denna synpunkt
betraktadt, som jag ämnar behandla ämnet,
utan att fästa mig vid. granskningen af de
föreslagne vilkoren för upplåningen och utlåningen.
Af erfarenheten är det vitsordadt,
att, i länder, der dylika omsättningsanstalter
finnas, med ett mindre rörelsekapital
lika mycket kan till näringarnes förmån uträttas,
som med ett större rörelsekapital
kan åstadkommas, der brist på förtroende
och andra den allmänna kreditens gång rubbande
förhållanden inträffa, som hindra dylika
omsättningsutvägars begagnande»
Genom BankoOrdningen har BankoSty*
reisen en dylik omsorg sig ålagd. BankoOrdningens
44 §• föreskrifver kapitalers upplåning
och utlåning, nemligen ”till före*
”byggande af ocker och obilliga interessens
”tagande, samt till beqvämlighet för dem,
”sorn äga frugtlösa kapitaler»” I långliga
tider handlade BankoStyrelsen efter denna
föreskrift; de LåneBanko-obligationer, som
annu finnas, äro lemningar af detta system»
Emellan Bankens äldre obligationer och det
slag af obligationer, som motionären föreslår,
är skilnaden den, att de förra kunde
af Långifvare!! uppsägas, de senare icke.
Dock har Banken några skuldposter, sorn
icke kunna uppsägas, depositioner nemligen,
hvaraf räntan är anslagen till Fromma Stiftelser.
Detta system nödgades man frångå,
222
Den 20 November f. m.
sedan i följd af Statens politiska förhållande
allmänna krediten blifvit förstörd. Omöjligheten
att kunna upplåna hvad i utlåningsvcig
erfordrades, ledde derhän, att man gjorde
mynt. Det gjorda myntet kostade mindre,
än det upplånta myntet; och var det
förmodligen denna erfarenhets sorn föranledde
i^56 års Sekreta Utskott till den förklaring,
att tiden vore inne att låta ”Rikets
”innebyggare i gemen, till deras lisa och
”understöd, njuta någon hugnelig frugt af
”BankoVerkets numera vundna tillväxt och
”förkofran förmedelst räntornasnedsättande.”
Ifrån den tiden täflade Rikets flere näringsgrenar
att, den ena framför den andra,
bereda åt sig ”hugneliga frugter af
”Bankoverkels vundna tillväxt och förkofran.
” Man har ej varit nisk i beviljandet
af dylika förmåner, men erfarenheten har
äfven här visat, huru ofta det händer, att
man skapar åt sig en ovän, när man i låneväg
tjenar en vän. Älla, under en tid af
nära ioo:de år, å Bankens sida beviljade
räntefaveurer hafva till Bankens fiender,
eller rättare till BankoOrdningens fiender
omskapat dem, som fått de samma åtnjuta.
Sådan har följden varit deraf, att man vikit
från föreskriften i BankoOrdningens 44
deraf, att man endast utlånt kapitaler,
och icke velat upplåna dem, Och sålunda
icke låtit Banken fylla sin bestämmelse, att
befordra lånerörelsen, i hela sin omfattning.
Den 20 Sövember f. m.
223
Bankens sjelftagna och nära iooår begagnade
rättighet, att göra mynt, synes man
nu vilja frånkänna densamma. 1 återupplifvandet
af BankoOrdningens 44 §•» bgger
i min tanka också enda säkra garantien mot
frestelsen, att återvända till detta handtverk.
Fullkomligen gillande hvarje bemödande,
att föra Banken på den bana, som egnar
en rättskaffens Bank, och hvilken vid
dess första inrättning också var vår Bank
föreskrifven, anser jag mig höra uppgifva,
hvaruti, i min tanka, de svårigheter, sorn
dervid mött, egentligen bestå; ty fåfängt
strider man för framgången af en god sak,
när man är okunnig om sina fienders tillhåll.
Till en del ligga svårigbeterne i fattade
origtiga begrepp om upplånings-åtgärdens
natur. De, som fattat dessa origtiga begrepp,
skulle dock sannolikt icke finnas obenägne,
att sjelfva rätta dem, funnos ej talrika samhällsklasser,
som äga förmåner deraf, att
allmänheten i detta afseende fattat origtiga
begrepp, och som derföre torde anse vården
om sitt intresse fordra att föda och
underhålla dem.
Bland dessa måste räknas främst de
näringsklasser, som nu framför andra näringsklasser
åtnjuta ränte-faveurer å Bankens
sida.
För de fleste af dem torde rätta anledningen
till dessa förmåner till den dem
224 Den 20 November f. ni.
särskildt förunnade ”hugneliga frngt af Ban”koVerkets
vunna till vext och förkofran,”
hittils hafva varit obekant; obekant nemligen,
att det år ij56 gifna högtidliga förklarande
om Bankens vundna tillvext och
förkofran var en osanning, att de förmåner,
som då beviljades och ännu åtnjutas,
voro frugten af en national calamitet, och
ätt dé vinster, sorn på denna väg i långliga
tider blifvit gjorde, tillkommit genom förluster,
söm oförskyldt drabbat andra.
I Bankens böcker finnas debitorer, som
varit det ifrån år 1743• Vid realisationen
år 1776 fingo dessa tillgodonjuta en nedsättning
lill hälften på deras då återstående
kapitalskuld; vid den realisation, som nu
är i fråga, blir nedsättnings- eller afskrifningsförmånen
i förhållandet från 8 till 3,
den förmån oberäknad att derjemte hafva
njutit en lindring i ränta emot den gångbara.
Desse, jemte deras öfriga favoriserade
Bröder, i senare lider tillkomne, torde det
icke undfalla, att om Banken hädanefter, i
stället för att utlåna hemg,jordt mynt, hvars
fabrication, ehuru temligen dyr, dock kostar
vida mindre än upplånt mynt, skulle
till allmänna lånerörelsens bättre bedrifvande,
enligt BankoOruningens föreskrift i 44
§., i upplåningsväg, emottaga fruktlösa kapitaler,
— så skulle det väcka uppmärksamhet,
ali Banken sjelf betalar högre ränta
D e Vi ao November f. m.
aa5
till sina creditorer, än elen af en del af sina
debitorer uppbär.
Då jag föresett, att Herr LefreVs sats:
att Banken till sin rörelses bedrifvande och
för att fylla sin bestämmelse, borde upplåna
fruktlösa kapitaler, kommer att röna
motstånd, och att detta motstånd möjligen
kunde hämta styrka derifrån, att jemförelsen
emellan Bankens upplåningsränta och
dess utlåningsränta, kunde bli menlig för
Bankens favoriserade debitorer, bar jag ansett
mig böra fästa uppmärksamheten på
första anledningen till de erhållna räntefaveurerne.
Den inom vårt land i nära i oo års tiel
öfvade konst att hjelpa sig med sjelfgjordt
mynt, när upplåning deraf mött svårigheter,
har framkallat egna binäringar, hvilkas
idkare naturligtvis önska, att konsten må
fortfarande öfvas, och sannolikt icke lära
underlåta, att söka förebygga sådant, som
kan lända dem till mehn i deras handtering.
Näringsclasser, hotade af en gemensam
fiende, förena sig gerna till gemensamt
försvär. De allierade är o här Bankens
favoriserade debitorer, och samtelige
arbetarne på Rikets Ständers myntverkstäder;
den gemensamma fienden är BancoOrdningens
44 §•> som ålägger BancoStyrelsen
att i uppläningsväg emottaga frugtlösa
Capitaler.
5o H. l5
27.6
Den 50 November f. tn.
Härmed torde uppliofvet till de rådande
begreppen om upplåningsåtgärdens natur
vara förklaradt; förklaradt hvarföre,
sedan de tider längesedan försvunnit, då
man kallade ocker och slem vinning att
taga ränta för penningar, som för en bestämd
tid lenmades till annan mans disposition—
de från dessa okunnighetstider ännu
i minnet qvarlefvande benämningar, vändas
såsom vapen mot hvarje försök att i stort,
och till det allmännas båtnad, begagna förkofringsmedel,
hvilkas nytta, och hvilkas
oumbärlighet i allmänhet man icke kan
bestrida.
Såsom i andra länder förvillande be-a
grepp om menniskans högre bestämmelse,
underhållne af egennyttan, föranledt blodiga
strider vid hvarje försök att rätta dem,
så hafva ock bär, under en tidrymd af
mer än 200 år, förvillande begrepp om
myntets natur och dess inverkan på samhällets
trefnad, beröfvat mången idog arbetare
sitt under dess anletes svett förvärfvade
välstånd.
Såsom i andra länder, ifrån och med
barfotamunken till och med den blifvande
Storlnquisitorn kalla gudlöshet hvarje bemödande
att sprida ljusare begrepp, emedan,
der de finnas, det är slut på deras
charlataneri, så finnér man ock här en liga,
hvars första länk utgöres af Lumpsamlaren,
hvilken i införandet utaf hvad i alla andra
Det) 20 November f. in.
länder kallas ordning ser ett upphörande
af åtnjutna fördelar, och derföre såsom
landsförderfliga oell olycksbådande utskrika
åtgärder, hvilka, ehvad än den yttre
anledningen till deras vidtagande varit eller
är — vittna om ordning och om sans.
Der dylika förhållanden existera, må man
ej förundra sig öfver de hos mängden rådande
begrepp; mången, som äger dem,
vet ej, hvarifrån han fått dem. Der dylika
förhållanden existera, må det ej väcka
Förundran, att en Dumboms lära i finunce
njuter lielgdetl af en Koran.
Jag understödjer Herr Lefrens satts om
upplåning å Bankens sida, såsom satts för
sig, utan afseende på några bestämda föremål
för de upplånta penningarnes återutlånände.
Skulle Utskottet behaga fästa någon
uppmärksamhet vid delta mitt anförande,
och finna, att upphörandet af den i BancoOrdningen
föreskrifne upplåningen, äfvensom
att den, efter Bancosedelns nuvarande
värde, till en löjlig ytterlighet sträckta myntsedel-tillverkningen,
fordom följder deraf att
Banken kommit på obestånd, för närvarande,
genom de speciella fördelar, som derigenom
tillflyta särskilta classer, på andras och det
belas bekostnad, utgöra verkliga binder för
återinförandet af en önskad ordning och för
garantien af dess varaktighet — så torde Ut
-
5o II.
i5*
228 Den 20 November f. m.
skottet också finna nödvändigheten, att en
sådan sin öfvertygelse bestämdt för Rikets
Ständer förklara.
Utskottets förslag angående Lånerörelsen
intill nästa Riksdag kan jag visserligen
icke gilla; men jag kan ej derföre nu tadla
Utskottet. Jag inser, att någon plan för
Bankens administration, efter rigtiga Bancogrunder,
hvarken kan för närvarande uppgöras,
eller, om den kunde uppgöras, skulle
komma att godkännas.
Men deremot önskade jag, att BancoUtskottet,
medgifvande Lånerörelsens bedrifvande
med dertill anslagne Fonder, på
samma sätt som hittills, ville föreslå Rikets
Ständer att berättiga BancoStyrelsen, att,
på satt BancoOrdningens 44 §• tillåter, få
upplåna penningar, när de, mot billiga vilkor,
kunna erhållas, och att sedan, efter
egen fri pröfning af hvad omständigheterna
kunna fordra, i utlåningsväg, efter rigtiga
Banco-grunder, göra dem fruktbara.
Tillfälle bereddes derigenom för kommande
Ständer till jemförelser, som torde
lända framtiden till gagn.
Rikets Ständer hafva förr en gång erfarit,
huru det förtroende, de hyste för
sina Fulimägtige, blifvit motsvaradt.
Fullmägtiges handlingar äro föremål för
hvars och ens fria bedömande; hvarje ord,
Den 20 November f. m.
sora går ur deras raun, antecknas, och i
långliga tider vittnar lör eller emot deras
rättskänsla och deras förstånd. Voteringslådan
åter, hvarifrån, efter långa debatter,
Instruclionerne slutligen utgå, medvetslös
som grafven, mottager hvad der nedlägges,
och förblifver stundom graf för rättvisa
och förstånd.
Herr Tham> Wollrath: Jag skall afhålla
mig ifrån att ingå i theoretiska undersökningar,
äfvensom i svaromål på de
theorier, hvilka här blifvit framställde; det
Utskott, till hvilket motionen kommer att
remitteras, må pröfva deras balt. Men då
så olika begrepp uppstått om meningen med
förslaget, och sättet, hvarpå det hör förstås,
anhåller jag alt i korthet få förklara,
huru jag fattat detsamma. I motsatts med
andra Talare bar jag icke trott förslaget
vara ämnad t, att inleda jorden uti större
skuldsättning, utan att efterhand befria jorden
från den skuld, hvaruti den för närvarande
häftar. Jag har trott, att de penningar
Banken skulle upplåna (emot skuldförbindelser,
på hvilkas namn jag nu icke
fäster afseende, ty det är en särskild fråga)
åter skulle utlånas på sådane vilkor, att
lånen skulle försvinna inom några och trettio
år. Härigenom, äfvensom genom den
successiva åtel betalningen af de nuvarande
Bancolånen, hvilka likaledes småningom
amorteras» skulle jordbruket, utan särdeles
a3o
Den 20 November f. m.
tänning kunna betala sin skuld, genom blott
erläggande af 6 procent om året. Till ytterligare
förklaring af min mening vill jag
tillägga, att inga enskilta lån kunna erhållas
under 6 procents ränta, utan att någon
afbetalning på capilalet dervid inberäknas;
men då bär 6 procent skulle erläggas bio It
under en viss längd af år, utan att någon
annan capital-afbelaluing någonsin skulle
komma i fråga, synes mig delta innebära
den lättaste utväg för låntagarne, att betala
sin skuld. Det är på detta sätt jag
förstått förslaget tvärtemot andra Talare,
Den yttrade farhågan, att dessa lån skulle
motverka realisationen, kan jag icke dela.
.lag skulle i sådant fall vara den förste att
bestrida förslaget, ty jag anser realisation
lien framför allt vara nödvändig, för alt
vinna ordning och reda i alla våra förhållanden.
Att dessa lån åter, såsom andra
Talare yttrat, skulle förstöra Bancosedlarnes
credit, kan jag icke eller förstå; ty då
Banken upplånar sina egna sedlar på ena
sidan, och utlånar dem på den andra, sker
det utan alt öka sedelstocken; och om värdet
af dessa Bankens förskrifningar blefve
föränderligt på Börsen, kunde det likväl
icke verka på Bancosedlarnes värde, som
bero. af silfverfonden. — Grefve von Schwerin
har upplyst, att Bankens inrättning redan
är grundad på upplåning, och alt saken
således icke är ny. Jag känner visserligen,
att en opinion finnes, från hvilken
Ben 20 Novem 1)er f. m.
23[
jag icke eller säger mig alldeles fri, som
önskar, att inga creditsedlar må utgifvas af
Banken, utan snarare af PiiksgäldsContoiret
för Statens räkning; men jag medgifver, att
detta är en opinionsfråga af mindre betydenhet.
Man har yttrat det vara en olycka,
att göra egendomarne till rörliga capitaler;
men jag får erinra, att i Schlesien och Preussen
gjordes, då förlägenheten der var som
störst, egendomarne rörliga genom det alt
liypotheks-systemet infördes, och jag tror
icke, att dessa länder förlorade derpå; det
bidrog tvärtom på det kraftigaste till deras
återupphjelpande; och det är således att
förmoda, det samma system skulle medföra
lyckliga följder hos oss, Man har sagt,
att Banken skulle förlora derpå, att gifva
samma ränta, som den sjelf uppbär; men
jag tror, att Banken skulle hafva full ersättning
i användandet af afbetalningarne
på de nuvarande lånen till amortering af
de nya credilsedlarne; och om man föröfrigt
anser det nödvändigt, att gifva Banken
någon ersättning derutöfver, kan man
ju bestämma, att räntan för de medel Banken
utlånar beräknas till 5 procent, då Banken
sjelf gifver blott 4| > samt en procent
sålunda fastställas såsom capital-afbetalning i
stället för i Man har talat om brist på
penningar; men jag fruktar, att det snarare
är brist på förtroende, och jag tror,
att de capitalister, som till följd af närvarande
förhållanden och författningar låta
D c n 20 N o v c- in ben i', in.
sina capitaler ligga ofrugtbara, gerna skola
nöja sig ra ed procents ränta, för alt derpå
lefva i maklighet och lugn, utan bekymmer
om räntans riktiga erhållande; ty det
medgifver jag vara ett stort fel i förslaget,
om man icke ställer så lill, alt långifvarne
erhålla ali den säkerhet för räntan, sorn
står i mensklig förmåga att gifva. Man har
äfven sagt, att inga penningar skulle erhållas
på sådant sätt, sorn förslaget nu är uppgjordt,
emedan de, hvilka hafva några capitaler
att aflåta, skulle vara i behof, att
efter några månader åter uppsäga dem, för
att använda dem på annat sätt; men efter
min tanka är det icke sådana capitaler, med
hvilka innehafvaren vill speculera, och hvilka
han derföre efter 3 å 4 månader vill
hafva rörliga, som skulle insättas i Banken ,
utan sådana, hvilka innehafvaren blott söker
alt med säkerhet placera, för ali i maklighet
lefva af räntan. Med ett ord, delar
endast de så kallade Rentiers_, sora man
kunde hoppas skulle insätta sina penningar;
och om man till följd häraf, å ena sidan,
skulle frukta, att beloppet af de insatta capitalerne
icke skulle blifva särdeles betydligt,
så blef, å andra sidan, faran af anstalten
äfven så mycket mindre. Hvad för
öfrigt angår benämuingen, som tyckes utmärka,
att förskrifningarne endast skulle
vara ställde på räntan, så tror jag med
Friherre Boye, att detta är ett fel; men
jag har icke föreställt mig, att meningen
Den ia Ko.vembet f. iu.
a33
varit sådan. En annan talare liar sagt, att
dessa förskrifu ingar skulle förlora förtroendet
genom den åt Banken ensamt gifna rättigheten,
att uppsäga dem efter 6 månader;
men en sådan uppsägning kan icke komma
i fråga, så vida de icke i värde slå lill 100
procent och derutöfver; ty om de falla derunder,
kan Banken aldrig få något intresse
atl uppsäga dem, utan snarare inköpa deni,
för att bibehålla dem i värde. Föröfrigt
lärer väl ingen fråga om deras uppsägning
eller inlösning så hastigt inträffa, att icke
den kan öfver lemnäs till kommande Ständers
omsorg.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhardj
anförde skrifteligen:
Med Herr Lefrén skall hvar och en
medborgare instämma, att den utväg är förderfvelig,
att genom sedelstockens förökande
utan motsvarande valuta utvidga RörelseCapitalel;
men månne Herr Lefrcns ifrågavarande
motion åsyftar något annat, än
just detsamma lian fördömmer, fastän lian
kläder samma olycka i en annan drägt.
Hvarföre är Bancosedeln i så dåligt värde,
emot hvad lian borde vara? Jo, emedan
Utgifvaren (Banken) ej kan inlösa den till
det belopp sedeln representerar. Förhållandet
måste onekligt vara detsamma med
Banken, som med hvarje enskild, att då
Sedlar utgifvas lill större belopp, än motsvarande
egendom finnes, så emoltagas sed
-
234
Den 20 November f. m.
larne ej för mera än man anser Utgifvaren
hafva Valuta. Kan utgifvaren ej inlösa sin
sedel, har han förlorat Crediten; likaså är
det med Banken. En Banks säkerhet ligger
uti det allmänna förtroendet till denna
Banks redbarhet, och denna redbarhet
ligger ju uti intet annat än att kunna vid
anfordran betala. Om nu en Bank lånar penningar
mot förbindelse, att Capitalet aldrig
kan af Långifvare!! uppsägas; så frågar jag
hvar och en, om icke det på det mest
eclatanta sätt afficherar obestånd.
Herr Lefren föreslår:
”1:0 Banken utfärdar så kallade Ränte”Coupons
med 4§ procents årlig ränta, motsvarande
det belopp, hvartill Bankens fastighetslån
för det närvarande uppgå.”
Hvad garanti har man väl, alt icke
Banken vid dessa RänteCouponers utgifvande
öfverskrider sina i fastigheter intecknade
fonder? Jag besvarar denna fråga sålunda:
då Banken begynner med ett lånevingleri,
sådant som det nu föreslagna, måste
Banken, likasom hvarje enskild penningevinglare,
anses hafva förlorat allt förtroende;
och då har all garanti för redbarhet
och reelité försvunnit.
”2:0 Hvarje Coupon ställes på 5oo R:dr
”med 22f R:dr årlig ränta, som af Banken
”hvarje år liqvideras lill Innehafvaren.”
Då man för 5oo R:drs Lån kan få sä
-
Den 20 November f. in.
a35
key inteckning och 3o R:drs ränta om året
af andra medborgare, så inser jag icke,
hvarföre man skall åt Banken offerera sine
Capitaler mot endast 22§ R:drs ränta.
”3:o I den utfärdande Couponen förbehåller
Banken sig att kunna densamma
”infria efter 6 månaders föregången uppsägning,
hvaremot Innehafvar en är skyldig att
”låta Lånet qvarstå, så länge och intilldess
”det af Banken uppsäges,”
Vid tillämpningen af denna punkt skulle
jag heldre vilja kalla Couponen CapitalCouperare,
eller Capitah-dödare; ty då Långifvaren
måste bero af Låntagarens discretion,
om någonsin Capitalet återbetalas, så
måste man väl vid penningarnes utlånande
hafva öfvergifvit hoppet att återfå Capitalet,
och hvem garanterar en gång räntans
bekommande,.
”4-.0 Sådane RcinteCoupons försäljer Banden
emot full valuta i Silfver eller Banco”sedlar
till en hvar, som anmäler sig att
”en sådan Coupon inköpa.”
Att Banken kan vilja sälja sådane Capital-Couperare,
undrar jag icke på; men
att Banken får några köpare, det betviflar
jag på det högsta, ty den, som har silfver,
eller annan dyrbar lös egendom, lärer sannerligen
ej för evärdeliga tider afhända sig
Capitalet mot 4| procents ränta — hvars erhållande
äfven är equivoque.
D e 11 20 N o v e in ber f. m..
*’5:o I samma man och lill samma belopp,
som Banken infår penningar för för”sålde
Ränte-Couponsj, utgifver Banken nja
”fastighetslån mot 4f procents ränta och
”i§ procents årlig Capital-afbetalning.”
Då Banken troligen icke får några kunder,
som för redbart Silfvermynt köpa Capital-dödare
eller Couperare, lär Banken icke
eller blifva i tillfälle, att tjena med några
fastighetslån af en på det sättet erhållen
fond; och att utgifva Coupons i stället för
Silfvermynt åt medborgare, som behöfva fastighetslån!,
lära väl låntagarne bestrida.
”6:0 Maximi-beloppet för dessa lån på
”en hand blifver obegränsadt och endast beboende
af pantens värde — dock må ingen
”pant belånas till högre belopp än dess half—
”va värde, men väl derunder, allt efter Ban”coFullmägtiges
ompröfvande.”
Maximi-beloppet lärer icke blifva betydligt,
med hänsigt dertill, att inga fonder
lära erhållas att utlåna.
”7:0 Så väl den inflytande årliga Ca”pital-afbetalningen
å nuvarande fastighetslån,
utgörande omkring 180,000 R:dr, som
”ock den Capital-afbetalning å 1* procent
”å nu föreslagna nya fastighetslån, utgörande,
då 5 Millioner blifvit utlånte, 75,000
a’R:dr, eller tillsammans årligen 255,000
”R:dr, användas till fond, för alt bibehåi”la
RänLe-Coupons vid deras värde; i hvil
-
Den 20 November f. m.
”Let ändamål det öfverlemnas till Baner”Fullmägtige,
att på Börsen uppköpa hvad
”sorn der kan under alpari till försäljning
”utbjudas.
Denna punkt afficherar ju tydligen, att
motionairen förutser, att desse Capilal-dödare
skola komma i misscredit, emedan
BanroFullmägtige skidle uppköpa hvad som
under alpari lill försäljning kunde utbjudas.
Att sådant skulle inträffa, vill jag icke
bestrida, så vida Banken kan få någon, som
utbjuder för alpari; men det torde man få
söka efter.
Motionairens farhåga att bestämma lantan
till 5 procent, emedan derigenom förmodas,
ialt Capitalisler, som hafva sina penningar
j fastigheter, skulle uppsäga dem för
alt tillhandla sig Capital-förtärare, tror jag
vara öfverflödig; ty den, som har sine penningar
i fastigheter förvarade mot 6 procent,
med visshet att få sitt Capital igen pä bestämd
tid, han lär verkeligen icke ifrån
denna ställning försätta sig i den, att mot
lägre ränta frånkänna sig Capitalet cvärdeligen.
Förslaget, att på sådant satt och med
de vilkor Herr Lefren föreslagit, få låna upp
penningar, kommer mig att erinra hvad en
på en marknad svarade en annan, som frågade
honom, huru commercen gick;— dåligt,
sade han, ty nog är här speculanter,
238 Den 20 No vern her f. rn.
men de hafva inga penningar; och de, sora
hafva penningar, äro inga speculanter.
På grund af hvad jag sålunda i fråga
om så kallade Ränte-Coupons nu yttrat, afstyrker
jag alltså projectets antagande, såsom,
efter min tanka, icke ledande till något
godt resultat, hvarken för fastighetsägare
eller andra medborgare, utan att på
förhand tillkännagifva de olyckliga följder,
som den under denna Riksdag jemväl föreslagne
Realisation kan oss tillskynda; men
jag vågar likväl hysa den förhoppning, att
Kongl. Maj:t aldrig bevärdigar Realisationsförslaget
med Nådigt bifall, utan uppskjuter
det tili en annan tjenlig tid.
jag anhåller Vördsamt, att detta yttrande
må få åtfölja remissen af Herr Lefréns
motion till BancoUtskottet.
Herr von Troil, Emil: Örn de så kallade
RänteCoupons har jag ingenting att säga,
emedan det synes mig, att Herr Rosenblad
redan fullständigt utredt den saken; utan
är det i anledning af tvänne yttranden utaf
Friherre Boye, som jag begärt ordet. Frilierren
har sagt, att då man hvarken bör,
vill, eller kan öka rörelsekapitalet, som är
för litet, bör man genom couponerne fördubbla
dess verkan. Jag, för min del, bestrider
likväl på det högsta, att rörelse-capitalet
ej bör ökas. Det har ej kunnat ske,
så länge vi ej ägt annat än pappersmynt>
Den 20 November f. m. 23g
emedan värdet af myntet aftagit, 5 samma
män man ökat numerären, men när realisationen
kommit till stånd, blir det en naturlig
följd, att allt efter som nationens industri
och sparsamhet tilltaga, i samma
mån skola vi äfven mot våra producter tillbyta
oss ädla metaller från de länder, der
de antingen brytas, eller genom handelsförhållanden
finnas i öfverflöd. Ett medel
finnes likväl att förhindra denna de ädla
metallernes invandring, nemligen om man
ville använda något palliatif, hvarigenom
de blefvo umbärliga. Detta skulle till någon,
ehuru ringa del, åstadkommas genom
obligationerne på 5oo R:dr, men i vida högre
grad om de, enligt Friherrens förslag,
fingo utgifvas till och med på ioo R:dr,
hvilket skulle närma dem till naturen af de
Riksgäldssedel-, hvilka man för 4° år sedan
började utgifva, och hvilka, lika med
desse, äfven i början voro räntebärande,
och utan all metallisk fond.
Vidare har Friherren sagt, att Bankens
säkerhet ingenting kunde lida genom den
föreslagne lånerörelsen; men dervid förekommer
först, att en Banks säkerhet lider
derigenom, att den till betäckande af skulder
å vista nödgas påräkna fordringar på
lång lid, såsom förhållandet är med nuvarande
fastighetslån. Detta gäller i högre
grad allt efter som tiden för fordringarnes
inbetalning förlänges, och nu är fråga om
Den 10 November f. m.
att efterhand omsätta desse fastighetslån
med 2 proc. årlig afbetalning, till andra
med blott i§ proc. årlig afbetalning, följakteligen
på längre lid. Dessutom bör ihåg*
kommas, att hvarje lånerörelse alltid är förenad
med risken af tillfälliga förluster, och
den säkra kostnaden för förvaltningen, och
att följaktligen, då ingen möjlighet till vinst
finnes, för att betacka hvarken den ena eller
andra utgiften, förlusten måste vara gifven.
Herr LefrénJohan Pehr: Första frågan
är, om min motion är af natur att kunna
remitteras eller ej. Jag hoppas, att Hans
EKCellence Herr Grefven och LandtMarskalken
först afgör denna fråga, och tror, att
56 §. Riksdagsordningen lemnar tillräckliga
anledningar till motionens remitterande.
Jag förbigår äfven de småphräser, hvarmed
man angripit mitt förslag. Man må gerna
kalla de räntecoupons jag projectefat k lippi
ngar, eller hvad man behagar. Jag skämtar
icke, då det angår allvarsamma saker.
Jag har kunnat se miste i detaljer, men
jag har framkastat ett stort problem, som
icke tillhör mig, utan tiden, och de renare
financiella läror den frambringat. — Jag
har blott uttalat tidens fordringar och behof.
Jag kunde icke ana, att man i en lånerörelse
af denna art skulle vilja ålägga
Banken skyldigheten att på vissa tider återbetala
det insatta Gapitalet, emedan jag borde
tro,
Den 20 November f. rn.
tro, att hvar och en, som ville granska förslaget,
skulle känna hvad man menar med
de så kallade Stocks. Herr Tham och Grefve
von Schwerin hafva uppfattat ideen af
mitt förslag. Grefve von Schwerin har på
ett öfvertygande sätt visat olämpligheten af
de småaktiga considerationer, sorn fjettra
Bankens functioner, och i följd deraf äfven
näringarne, hvilka man gifvit understöd på
en alldeles falsk väg. Herr Tham har sagt,
att min afsigt vore att så småningom draga
jordbruket ur all skuldsättning; och han har
derigenom ådagalagt, att han inträngt i djupaste
grunden af mitt förslag, och rigtigt
uppfattat min hufvudsakliga afsigt; men
Svenska jorden kommer aldrig ur sin närvarande
skuldsättning, om icke de dervid
häftade 6-procents-lånen kunna omsättas för
mindre ränta; och om man klot t tänker sig
denna räntenedsättning till en procent, blir
Svenska jorden dock skuldfri inom 4o år.
Det är visserligen föga bevändt med hela
förslaget, om man inskränker sig att tänka
blott för dagen. Man har anmärkt, att förslaget
icke innehåller nog garantier. Jag
bar blott uppdragit grundlinierne; BancoUtskottet
med dess större sakkännedom tillhör
att utarbeta detaljerne. Vidare har blifvit
sagdt, att förslaget aldrig skall vinna
förtroende, och icke inbringa penningar i
Banken. Jag är innerligen öfvertygad om
motsatsen, och att så snart Bancoluckan
5o H. 16
Den 10 November f. m.
öppnas till silfvervexling, skola penningar
icke fattas; jemväl har det blifvit sagt, alt
förslaget endast åsyftar handelns fördel, då
det likväl hufvudsakligen afser jordbrukets
interesse. Jag har icke kunnat åsyfta, att
handeln skulle förläggas genom allmänna
lån. Vår handel står ingalunda så dåligt
att delta behöfves, ty den köpman, som är
reel, saknar icke enskild credit. Men olyckan
är, att vi icke hafva någon egentlig
HandelsDiscont* som lemnar handeln större
summor på korrt tid utan omsättning.
Den Discont vi äga, har urartat till en Assistancelnrättning.
Den, som ej vill understödja
handeln, vill icke eller understödja
näringarne, ty att befordra varutillverkning,
utan att derjemte befordra varuafsättning, är
en falsk lära. Någon har äfven gjort mig
den höfligheten alt påstå, det jag, genom
ifrågavarande motion, visat mig Realisationen
otrogen. Jag är Realisationen lika varmt
tillgifven nu som förr, och är öfvertygad,
att den, långt ifrån att skadas, blefve underlättad
genom mitt förslags antagande.
Realisationens bestånd beror ej på förhållandet
mellan sedelstocken och valutan i
Bankens hvalf, utan egenteligen på den enskilta
välmågans stigande; och det blir efter
min åsigt alltid en chimere att räkna
på vissa förhållanden mellan silfver och
sedlar, emedan de bero på varutillverkningen
och afsättningen. I ett land, der näringarne
aftyna, der fordras stora fonder
Den 20 November f. m.
243
för att upprätthålla Bankens silfvervexling,
då i ett annat, der näringarné äro i tilltagande,
skillnaden mellan sedlar och reel
valuta kan vara ganska betydlig, utan minsta
fara för Bankens bestånd. Slutligen bör
jag anmärka, att hufvud vilkoret för mitt
förslag just är: att någon direct Capitalafbetalning
icke skall äga rurh s utan att
säkerheten består i en tillräckelig Arnortissementsfondhvilket
blott innefattar ett
annat af betalningssätt. Jag skulle icke besvärat
Protocollet med denna ytterligare utveckling
af mitt förslag, om jag ej funnit
så många skefva åsigter derom råda. Jag
hoppas, ätt förslaget, om icke denna, åtminstone
nästa Riksdag, skall göra sig gällande.
Sist får jag till dem* som insinuerat,
att jag velat insmyga StatsObligationer,
öppet förklara, att jag ganska bestämdt
önskar se ett förnuftigt Stats-Låne-System
infört i landet, förutsättande alt det icke
i oträngdt mål begagnas* samt att jag icke
låter skrämma mig af de skuggor och spöken
man häri upptäcker, utan tvärtom anser
detsamma nödvändigt, om vi vilja lefva
i samband med andra Nationer, och undvika
alt återgå till barbari i handel och
näringar.
Herr Uggla: Jag upprepar ännu en
gång, hvad jag förra gången förklarade,
eller att jag hyser för Motionären en verk5o
II. 16*
244
Den 20 November f. m.
lig aktning, och att jag alltid skall hålla
honom räkning för den goda afsigten med
hvad han framställt; men jag förklarar derjemte,
att lika litet som detta är en tom
höflighet ifrån min sida, har det äfven aldrig
varit min afsigt, att fournera hans förslag
i löjlighet. Om effeclen af mitt anförande
varit sådant, är felet visserligen icke
hos mig, emedan jag icke känner mig dertill
äga förmåga, utan troligen har det legat
någonting uti beskaffenheten af det an
förda,
fast med allvar utsagt, som dervid
fästat någon löjlighet. Icke eller har jag
sagt, att afsigten med motionen vore, att
motverka realisationens framgång; utan blott,
att afsigten dermed vore ett förebyggande
af några olägenheter, realisationen ovilkorligen
med sig förer. Men med äfventyr att
å nyo beskyllas för skefva åsigter, vågar
jag likväl vidhålla, hvad jag alltid påstått,
att denna realisation, efter mina åsigter, är
förfelad; och att då sinnesstämningen nu så
allmänt visar sig emot densamma, samt dess
verkningar så äfventyrliga, lärer man hafva
allt skäl, att betvifla den andra Statsmugtens
sanction derå.
Hufvudorsaken, hvarföre jag nu begärde
ordet, var likväl icke att ytterligare orda
öfver motionens antaglighet eller icke antaglighet.
Det var blott i anledning af Herr
Thams citation, huru det fordom tillgick i
Schlesien. Denne Herr Tham, hvilken ibland
Den 20 November f. m. ajå
alla talare i ämnet varit den ende, jemte
Grefve Schwerin, efter Motionärens påslående,
sorn haft de rätta och ljusa åsigterne
af förslaget, har omtalat, huru uti Schlesien
egendomarne gjordes rörliga genom
någon, med den nu föreslagna, analoginrällning.
Jag lemnar derhän allmänna nyttan
af en sådan egendomarnes rörlighet. Jag
blott önskar, att man här i Sverige icke gör
dem allt för rörliga, eller så, att de möjligen
skynda före sina ägare till Stockholm
eller till någon annan belåningsort; ty då
blifver allmänna välståndet icke särdeles
alt påräkna. Jag vill endast erinra Herr
Tham, hvad som sedan tilldrog sig i det
citerade Schlesien, eller, att den enväldige
Konungen i Preussen måste derefter gifva
denna skuldsätta provins ett jernbref på tio
år. — I sanning, ett icke lyckligt exempel, då
man vill genomdrifva ifrågavarande förslag.
Jag anser lör min del remiss af motionen
icke böra förvägras, likväl beledsagad
af alla här gjorde anmärkningar emot
densamma.
Friherre Boye: Med den beredvillighet
jag sannerligen har att misstro min förmåga
att uttrycka mig, är jag ganska benägen
att tro, det jag blifvit missförstådd af
Herr von Troil. Mitt yttrande var, att då
man ej kari, bör eller vill öka penningestocken,
man icke derjemte bör hindia de
medel, som kunna utfinnas, att öka Rörelse
-
Den 20 November f. m.
Capitalet. Då jag förmodade atl flera Ledamöter
här finnas, som äro så djupt okunnige
i financeläran, att de ej begripa skillnaden
emellan RörelseCapital och Penningestock,
trodde jag mig böra förklara att, fastän
man genom det så kallade Stocks-systemet
kan upphämta RörelseCapitalet 2 å 3
gånger, eller göra det lika många gånger
användbart genom räntebärande Obligationer,
ökas likväl icke peuningestocken derigenom.
Hvad som blifvit yttradt om Bankens
förlust, kan jag icke begripa. Till en
annan reflexion ledes jag af en värd Talares
yttrande, deri lian förklarat sig emot
Coupons-systemet, derföre att han icke fattade
skillnaden emellan Bancosedlar och
Bankens Obligationer; den nemligen att då
denna förvillelse torde vara tämligen allmän
hos massan af folket, jag skulle tro det vara
bäst öfverlåta den föreslagna rörelsen åt
RiksgäldsContoiret, hvarigenom man undvek
all sammanblandning med Bancosedlarne.
Slutligen får jag till Grefve von
Schwerin hembära min tacksamhet, för det
lian upplyst, att allt hvad här nu blifvit
föreslagit, redan igenfinnes i BancoOrdningens
44 §•» sorrt bjuder att göra Bankens
medel circulerande, så mycket möjligt
är.
Herr Tham: Jag får, under anhållan
om förlåtelse, för det jag åter uppträder,
taga mig friheten tillägga något, som jag
Den 20 November f, m.
247
förglömde, då jag sist hade ordet, eller i
anledning af Herr Rosenblads fruktan, att
antagandet af ifrågavarande förslag skulle
lägga hinder i vägen för afgörandet af Bankens
LåneBetänkande. Jag kan ej finna mera
än en enda punkt deraf, som ingriper
häri, nemligen frågan, huru afbetalningarne
på fastighetslån skola användas. BancoUtskottet
lärer tillstyrkt, att dessa afbetalningar
skola användas till nya lån; men om
man vid afgörandet af denna punkt förändrar
Utskottets förslag och beslutar, att
dessa inflytande medel skola till fastighets*
lånens befrämjande användas, på sätt Ständerna
derom framdeles behaga besluta, så
har man fria händer att besluta, huru man
vill öfver närvarande motion, ty den innehåller
i denna del endast, att 180,000 å
200,000 R:dr af dessa inbetalningar skola
användas till Amortissements-fond. Att de
medel, som emot Bankens förskrifningar eller
Ränte-coupons upplånas, uti dessa sistnämnde
utsättas till bestämdt belopp, anser
jag äfven nödvändigt till förekommande
af ali tvetydighet, ty om det skulle hända,
att de ifrågaställde Ränte-coupons togo sådan
faveur, att de gällde öfver roo procent,
kunde pretention eljest uppstå, att Banken
skulle inlösa dem med större summa,
än den derföre upplånt. Visserligen framdrog
jag Schlesien såsom exempel på användandet
af ett fastighets-hypotheks-system;
men jag får dervid äran upplysa, att äf
-
248
Den 20 Noveni ber f. m.
ven Hamburg, som i sig sjelf endast ar en
BanquierSlat, har en dylik hypotheksinrättning.
Med Grefve von Schwerin tror jag
visserligen, att det vore nyttigt öfverlemna
åt BancoFullmägtige, att efter deras omdöme
använda upplåningarne; men jag skulle
tillika anse, att ett sådant uppdrag torde
medföra alltför stort obehag för BancoStyrelsen,
som då ensamt, efter eget omdöme,
skulle skipa rätt emellan enskihlta interessets
mångfalldiga påståenden. Dessa anmärkningar
torde få åtfölja remissen af Herr
Lefrens motion.
Herr von Troil: Jag kan ej finna mig
vederlagd af de gränslinier, som Friherre
Boye uppdragit emellan rörelsecapitalet och
myntstoeken, hvarmed förmodligen ments
det metalliska myntet. — Att detta sislnämnda
kan mångdubblas genom representativer,
kan så mycket mindre vara obekant,
som det just utgör grundprincipen för
Bankinrättningar. — Hvad de omlaldte stocksedlarne
beträffar, lärer det vara ett misstag
eller en missägning, emedan stocks ej
aro reverserade, utan blott bokförde skulder;
men angående ouppsägbare obligationer,
är utgifvandet deraf icke med en
Banks åligganden öfverensstämmande. För
Stater, som behöfva upptaga lån, kunna sådane
vara passande; likväl har man då alltid
varit angelägen, att ej göra dem så små,
att de kunde komma att bortblandas med
sedelmynlet.
Den 20 K o vern b et f. ro»
24<3
Frib erre Sprengtporten„ Jacob Wilhelm:
Hvarje Lagstiftning måste naturligen hvila
på vissa i och för sig sanna theoretiska
gr under, och såsom sådane anser jag så väl
den satts, hvilken af Herr Grefve von Schwerin
blifvit framställd, alt det är enligt med
en Banks inrättning och syfte, att upplåna
capitaler, för att åter i utlåningsväg göra
dem frugtbara, som den grundidee, hvarpå
Herr af Lefrens motion synes mig vara
byggd, att Statens mellankomst vore nyttig
och nödvändig, för att tillhandahålla fa
stighetsägare
lån emot billigare ränta, än
sorn derföre nu i allmänhet måste erläggas;
särdeles om med denna ymnigare tillgång
på capitaler åsyftas, att åstadkomma
en allmän nedsättning af räntefoten, hvars
höjd utgör, som jag tror, ett af de största
hindren för industriens utveckling inom vårt
samhälle. Men om jag sålunda gillar hvarje
af dessa sattser för sig, följer ej, att jag
anser det sjästern riktigt,, sorn man bildat
genom deras förening.
För att ej upprepa hvad som redan
blifvit sagdt, får jag således endast korteligen
yttra, alt jag hyser mot förslaget flere
af de betänkligheter, som redan blifvit angifne
af Friherre Rantzou och Herr von
Troil; hvarföre jag under närvarande förhållanden,
och i det skick förslaget uppträdt,
måste afstyrka dess antagande. Skulle
man framdeles såsom följd af den redan
1
200
Den 20 N o veni ber f. m.
verkställde realisationen söka att bilda en
sådan liypotheks-inrättning, som detta förslag
går ut uppå, blir detta en belt annan
fråga, men jag anser då, lika med en annan
värd Talare, att det bör blifva Staten
eller RiksgäldsContoiret, och ej Banken, sorn
deråt bör låna sin credit. — Förslaget innebär,
såsom jag tr<?r, sin egen overkställbarhet
deri, att Banken troligen ej erhåller
några lån till 4| procent.
Uppå derefter af Hans Exccllence Herr
Grefven och LandtMar skalken framställd proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt remittera Herr Lefrens ofvanberörde
motion, jemte de af åtskillige Ledamöter
i anledning deraf nu afgifne yttranden, till
BancoUtskottet.
Friherre CederströmJacob: Jag har
redan yttrat, att jag anser denna motion
icke kunna lagligen remitteras. Jag får således
reservera mig emot det nu fattade
beslutet.
Till remitterande föredrogs Herr Rosenblads,
Bernhard, den i3 dennes e. m.
på bordet lagde Motion, innefattande förslag
till bestämmande af tiden och sättet
för invexlingen och upphörandet af RiksgäldsContoirets
creditsedlar.
Friherre Bore, Ludvig: Det är med
financen, som med alla speculativa vetten
-
Den 20 M o v c m b e r i. 111.
skaper, att den har 2:ne iheorier, den ena,
hvilken hämtas ur höcker, och den andra,
som tages af erfarenheten. Till skillnaden
emellan dessa theorier hörer, att då erfarenhets-theorien
någon gång kan umbära
bok-theorien, så kan den sednare deremot
aldrig undvara den förra. Utan kännedom
af landet kan man således, med största välmening
för detsamma, dock föreslå saker,
hvilka skulle hafva de skadligaste följder.
Yarupriserne följa räknevanan, och stå icke
under Konungs och Ständers disposition.
Räknevanan låter icke commendera sig. Så
visst som vi uti fyratio år behållit Riksgäldssedlarne
i räknevanan af alla priser,
så visst skulle hända, om Herr Rosenblads
motion antages, att alla priser höjas till
Banco; och förslaget, så oskyldigt det än
synes, skulle dock göra vårt rörelsecapital
jemt 5o procent svagare. Erfarenheten har,
i alla tider, bevisat detta; 1800 års realisation
utrotade icke Riksgäldssedlarne och
■Varupriserne bibehöllos oförändrade i nämnde
myntslag. Hvad man nu kan erhålla
för 16 sk., skall, i fall af bifall till motionen,
stiga minst till 18 sk. Jag motsätter
mig förslaget i allo, och hoppas, att
BancoUtskottet afstyrker detsamma.
Herr RosenbladBernhard: Emot en
man så rik på erfarenhet, som Friherre
Boye, är det visserligen vågadt af mig, att
strida; men jag torde dock, för att ådaga»
M
2D2
-
D en 20 November f. m.
lägga grundlösheten af Friherrens anmärkningar,
få hänvisa honom till Kongl. KarnmarCollegium,
att der inhämta,
kegångarne på 1700-talet, då Riksgäldssedlarne
infördes, förhöllo sig; och torde Friherren
deraf finna, att allmänheten ej tog
eller gaf mera för Riksgäldssedeln, än den
var värd. Om priserne stego på 1800-ta]et,
så härrörde det af afbrutna förbindelser
med fremmande länder, och större behof
att anlita inhemska producter, men de
hafva ock betydligen nedfallit, sedan dessa
orsaker upphört, ehuru Riksgäldssedlarne
fortfarit alt på samma sätt som förut i rörelsen
omlöpa jemte Bancosedlarne. Jag får
ytterligare be Ridderskapet och Adeln om
ursäkt för det jag upptager tiden med att
försvara hvad som egentligen icke behöfver
något försvar. Till dem, som varit i
södra orterne af Riket, och hört, huru de
der räkna i Daler silfvermynt, utan att någonsin
hafva sett något dylikt mynt, hemställer
jag, om någon äfven i den lägsta
torparekoja låter förvilla sig af en 18-skillings-sedel,
och icke vet, att den utgör nio
mark. Slutligen vågar jag äfven hemställa,
om icke för att komma till den slulsatts,
som Friherre Boye, man mäste förutsätta
frånvaron af allt sundt omdöme hos den
större allmänheten.
Friherre Boje: Det var en ganska skicklig
kastning af den siste värde Ledamoten»
Den 20 November f. m. 253
att från min anmärkning leda sig in på en
helt annan satts. Jag har icke bestridt, att
det Strypsystem, som särdeles från 181S
års Riksdag gjort sig gällande, djupt nedtryckt
landtmannen. Jag talte om myntberäkningen,
och icke som Herr Rosenblad
om varupriseroe. Denne värde Ledamot
har dervid erinrat om silfverräkningen i
de södra provinserna. Måhända är jag, som
bor i Småland, i närmare tillfälle att känna
förhållandet dermed; och jag kan försäkra,
alt denna vana blifvit, åtminstone i
mili ort, aflagd; samt att jag knappt kan minnas,
då silfverberäkningen brukades. Vanans
makt låter aldrig befalla sig.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Om, som
jag ännu hoppas och förmodar, värdet af
i Riksdaler Riksgäldssedel1 blifver enhet
för landets nya myntsystem, så blir det
vid nästa Riksdag tillf,ille att öfverlägga om
Herr Rosenblads motion; men då realisationen
ännu icke kommit i gång, anser jag
det vara nyttigt, att Riksgäldssedlarne såsom
hitintills cursera, dock alt inga nya
sedlar blifva slagne.
Herr von Troil, Emil: Om anledning
vore att hoppas, det myntenhelen blefve
i R:dr Riksg., så s ulle jag visserligen instämma
med Herr Lefren; men jag ser numera
ingen förhoppning dertill, sedan Stånden
redan fattat deras beslut i saken, utan
254
Den 20 November f. in.
tillstyrker jag derföre bifall lill motionen.
Jag tror ej på den uppstegring i varuprisen,
som Friherre Boye befarat; men förutsättom,
att deh skulle inträffa, så vore
ju vinsten derutaf för producenten, synnerligen
för landtmannen, ganska stor. Den
stora förlägenhet, hvaröfver han klagar, härrörer
ju från det låga priset på hans producter?
Kan man nu genom en så enkel
åtgärd, som den föreslagne, höja värdet
derå, följaktligen äfven sjelfva egendomsvärdet
5o procent, så är visserligen derigenom
för landtmannen mera vunnet, än
genom alla tänkbara låneinrättningar.
Herr Tharrij Wollrath: Månne det är
nyttigt, att för tidigt besluta, hvad sorn med
nödigt tålamod i framtiden följer af sig sjelf ?
Om, som jag hoppas, realisationen går för
sig, och Speciemynt kommer i rörelse, skall
det efterhand uttränga våra småsedlar, och
Riksgäldssedlarne af sig sjelf försvinna; under
tiden skall man vänja sig vid jemförelsen
i värdet af Riksgäldssedlarne emot Speciemyntet,
likasom nu af dessa sedlar emot
Bancosedlarne; och då man blir van vid
denna jemförelse, skall jag gerna instämma
med Herr Rosenblad; men innan silfver kommit
i omlopp, anser jag hans förslag icke
höra verkställas. Jag tror, att det icke skulle
öka priset på landtmannavarör, men väl
på dagsverken och tjenstefolkets löner. Jag
afstyrker för närvarande bifall å motionen $
och tror, alt den kommit 5 år för tidigt.
Den 20 November f. m.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Herr Rosenblads
ofvanberörde Motion, jemte de i anledning
deraf nu afgifne yttranden, mätte
till StatsTJtskotlet remitteras.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Grefve von Fersens,
Hans, den 16 dennes f. m. på bordet 1 agde
Motion, alt Rikets Ständer måtte uti underdånig
Skrifvelse begära, att Kongl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för nästkommande
Ständer framlägga förslag till nya KneckteContracter,
grundade på de skyldigheter,
Rust- och Rotehållare vid Indelningsverkets
upprättande af Konung Carl XI sig åtogo.
Herrarne Nordenanckar^ Gustafj och
Rothlieb, Jxel, anhöllo, att denna Motion
måtte ytterligare få hvila på bordet.
Grefve Horn_, Claes Fredrik> anförde
skriftligen:
Lika med Grefve von Fersen frånvarande,
då det märkvärdiga beslutet rörande
Mötespassevolancen, inom de 3:ne RiksStånden,
vidt.ogs, skattar jag mig lycklig att
icke hafva öfvervarit inom mitt eget Stånd
den act af orättvisa och våld, mot hvilken
jag nu begagnar tillfället att, i den tredubbla
egenskapen af Representant, Medborgare
och Rotehållare, högtidligen protestera.
Sorn en förmätenhet skulle det rättvist kun*
2)6 Den 20 November f. m.
na anses, om jag trodde, att de anmärkningar
vid de förenade Utskottens Betänkande,
som föranledt det lagstridiga beslutet,
hvilka äfven jag hade varit i tillfälle
alt afgifva, skulle i minsta mån kunnat medverka
till en annan behandling af frägan;
den syntes redan genom Utskottens behandlingssätt
afgjord, och den militairiska subordination,
hvarmed densamma inom Ridderskapet
och Adeln upptogs, synes hafva
jäfvat hvarje sundt omdöme öfver Indelningsverkets
natur samt Rust- och Rotehållares
förbindelser till Staten.
Om jag hade deltagit i den öfverläggning,
sorn inom Ridderskapet och Adeln föregick
det allmänt och rättvist klandrade
beslutet, skulle jag till Konungens Rådgifvare
i commandorriål för Armeen hafva ställt
den fråga: om dess försvar för Styrelsens
förvaltning af passevolancemedlen, och om
dess vädjande til! den fördomsfria granskningen
af förhällanderna dervid, möjligtvis
kunde utgå från en inhämtad kännedom om
det verkliga och sanna behofvet, samt förvaltningen
af de under i3 års lid upptagne
skattebidrag af Rust- och Rotehållare, som
under namn af Mötespassevolance-afgift till
StatsYerket ingått. Måhända hade den värde
StåndsLedamoten, som i följd af sitt
embete ordnär Armeens vapenöfningar, måst
medgifva, att dess omdöme öfver frågan
va
-
Den 20 November f. m.
207
varit missledt genom otillräcklige eller otillförlillige
uppgifter om PassevolanceCassans
förvaltning, och sålunda återtaga de mindre
välbetänkta tillmålen mot dem, som närmare
undersökt förhållanderne, alt hafva
med sjelfförtroende till egen opinion, förblandat
hufvudsak med småsak_, och blindt
förkastat upplysningar. Måhända hade den
värde Ledamoten, från hvilken Utskotten,
med så uteslutande förtroende, synas hafva
mottagit håde upplysningar och bevis
för deras besynnerliga och lagstridiga
sattser, måst erkänna, att klandrarne af
Styrelsens hushållning med passevolancemedlen
både sökt och funnit upplysningar
och factiska bevis för deras motsatta påståenden.
Svårt skulle det hafva varit för
hvem som helst, att vederlägga de ur PassevolanceCassans
räkenskaper af mig hämtade
bevis för tillräckligheten af halfva passevolancen
för Indeldta Arméens ordinarie
exercitiemöten; enär man tydligen finner,
huruledes öfver halfva årsafgiften varit anvisad
till utgifter, fullkomligen främmande
för Pius t-och Rotehållares enskil te åligganden.
Måhända hade man medgifvit mig riktigheten
af den calcul, att såvida under den
förflutne tiden samma noggranna och ändamålsenliga
hushållning blifvit iakttagen, som
man nu för framtiden utlofvar, det hade
bordt af passevolancemedlen funnits bespa
5o
H. 17
a58
Den 20 N o v e ra 1) e r f. ni.
råd en räntebärande fond af 3 millioner
R:dr, fullt tillräcklig att bestrida de vapenöfningar,
sorn för Indeldta Armeen kunna
eller böra lagligen komma i fråga att af
Rust- och Rotehållet bekostas. Men hvartill
skulle alla dessa medgifvanden hafva
gagnat, då den voterande majoriteten ingick
på Riddarhuset med öfvertygelsen om det
rätta, fängslad genom en mägtigare opinion
om hvad som borde vinnas?
En återremiss, trötts alla skäl mot det
vidriga Betänkandets antagande, måste vägras,
och man decreterade en fullkomlig laglöshet
under laglig form; men äfven den
grundlagsenliga formen för målens afgörande
skulle våldföras, och man beslutade en
beskattningsåtgärd för i5 år. Grefve von
Fersen har på grund häraf ansedt KneckteContracten
vara partielt uppluifne, och visserligen
vore förhållandet sådant, om man
antar, alt ett Contractsbrott å den ena sidan
kan vara lagligen bindande för dea
contraherande å den andra; men jag bestrider
en sådan tolkning af de 3:ne RiksStåndens
beslut uti ifrågavarande fall, och
skulle äfven Konungens sanction härå gifva
en fulländad handling åt Slatsmagtens våldsamma
brytande af Contractens helgd, så
finnes dock intet lagligt åliggande för Rustoch
Rotehållare attén sådan handling godkänna.
För dem skulle dock endast återstå,
antingen att följa det berömda efter
-
t)en ao November f. rm
döme, som ett annat constitutionelt samhälle
gifvit, eller alt vika för magtens intrång
på äganderätlens område, då lagen
blifvit vanmäktig gjord till dess skyddande.
Jag kan icke instämma i Grefve von
Fersens tanka, att KneckleContracten i något
fall blifvit ändrade eller upphäfne genom
det rättsvidriga beslutet i passevolancefrågan,
och bestrider således Molionairens
uppgifne behof af nya Contracters upprättande.
Hvad Rusthålls-skyldigheterna angar,
så aro de visserligen mindre tydligt
bestämde i en lång följd af författningar,
och hafva Rikets Ständer senast vid sista
Riksdag i underdånighet anhållit om ett
förslag från Regeringen till bestämmande
af de skiljaktige rustuings-skyldigheterna}
men som detta förslag uteblifvit, torde en förnyad
underdånig anhållan derom icke Vara
ur vägen.
Sedan Grefve Von Fersen Väckt frågd
Om uppgörande af nya KneckteCoiitract,
äfven omfattande Rusthållet, i enlighet med
de grunder, som af Konung Carl XI blifvit
antagne, får jag, med åberopande af Grefve
Gjdlenborgs i passevolance-frågan afgifne
förtjenstfulla yttrande, fästa Uppmärksamheten
på de hufvudgrUnder af Indelningsverket,
1 öfverensstämmelse hvarmed
KneckteGontraCten blifvit Upprättade, hvilbo
ii» if*
Den 20 No vem ber f. in.
ka af de båda Statsmagterne med stöd af
80 §. RegeringsFormen kunna upphäfvas eller
förändras utan intrång i enskild mans
rätt. Indelningsverkets upphäfvande vore
nemligen den enda art af rättvisa, så vida
den rörer Rotehållet, som af de båda Statsmagterne
kan, Rotehållarne oåtsparda, beslutas;
emedan Knecktehållet onekligen icke
längre bör anses för en hemmansskyldighet,
sedan vilkoret för denna skyldighet
upphört att vara bindande; detta vilkor för
roteringsbesvärets åtagande var frihet från
utskrifning till krigstjenst, som af Konung
Carl XI uttryckligen medgafs. Beviset derföre
finnes uti i683 års Riksdagsbeslut, och
den i sammanhang dermed utfärdade Instruction
för IndelningsCommissionen; der
det heter att, så länge det åtagne Knecktehållet
af Roten försvarligen presteras, varda
hemmansägarne med deras barn och tjenstefolk,
som till gårdarnes cultur och bruk
samt ersättande af manskapets afgång nödvändigt
kunde behöfvas, för utskrifning af
alla dermed hängande besvär, ehvad namn
de helst kunna hafva, såsom ock fördubblingar
och våldsamma värfningar, nu och
i tillkommande tider alldeles qvitt och befriade.
Alltså skulle efter min tanka, det påtagligaste
skäl för Knecktehållels upphörande
böra tagas från vår, sedan år 1813 gällande,
ConscriptionsLag, och den enda sanna
Den 20 November f. m,
återgång till Konung Carl XI:s grundsats
ser vore således, att antingen upphäfva Beväringsskyldigheten
för de roterade lieinmanens
ägares barn och tjenare, eller att,
med bibehållande af Beväringsskyldighelen,
utsträckt till alla medborgare, upphäfva hela
Rotehållsbesväret. dag anhåller, att detta
yttrande måtte få åtfölja Grefve von Forsens
Motion till det Utskott, dit den blifver
remitterad.
Grefve von Fersen, Hans: Det är endast
för att rätta ett misstag, som jag begärt
ordet. Grefve Horn hav nemligen sagt,
att lian lika med mig var frånvarande vid
Stats- och EkonomiUtskottens Betänkandes
N:o 72 afgörande härstädes. Jag får äran
upplysa, det jag vid nämnde måls afgörande
var tillstädes, och voterade för Betänkandets
återremitterande, hvarigenom jag
Irodt mig, då Rikets Ständers beslut genom
3:ne Stånds bifall till Betänkandet är fattudt,
kunna anmäla min reservation, och
äga rätt att framställa den motion, som af
någre värde Ledamöter blifvit begärd ytterligare
hvilande på bordet. Då ärendet
nästa gång af Herr Grefven och LandtMarskalken
föredrages, skall jag söka upptaga
och besvara äfven de anmärkningar, hvilka
emot nämnde motion nu blifvit gjorde.
Grefve von Fersens ofvanberörde Motion
skulle ytterligare hvila på bordet.
pen 20 November f, m,
Hans Excellence Herr Grefven och
EandtMarslialken tillkännagaf, att Plenum
kornrae klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas,
Föredrogs å nyo och remitterades till
Stats-, och BancoUtskotten Friherre Boyes,
Ludvig, den 18 dennes f. m. på bordet lagrie
Motion, rörande föreslagne utvägar till
penningebristens afhjelpande i landsorterne,
Å nyo föredrogs och bifölls LagUtskot*
tets den 3i sistlidne October under N:o r3o
afgifne, och den i3
lagde, Betänkande, öfver väckt motion, om
åtskillige ändringar i RättegångsBalken,
Företogs till pröfning LagUlskottets den
3t sistlidne October under N:o i3i afgifne,
och den i3 dennes e. m, på bordet lagde,
Betänkande, öfver gjordt förslag till ändring
af 37 §• t 17 Capitlet RättegångsBalken,
Herr RosenqvistA Fredrik Leonhard^
anförde skriftligen:
Hade LagUtskottets Betänkande med
förslag till ny Bag eller Förordning, att
fånge skulle af vaktkarl få skjutas, sedan
fången blifvit iklädd en ordentlig dödsha-?
biti ankommit, innan jag väckte den nu
ifrågavarande Motionen, och Utskottets plu-s
Ben ao November I'. m,
16 3
ralite således gjort mig och Reia Nationen bekant
med: sina åsigter mot menskligheten;
så hade jag visserligen icke besvärat mig
med en motions väckande, sorn afser något
correctif mot våld på raensklighetens rättigheter,
Nej långt derifrån; ty utgången
hade då på förhand varit mig bekant, Emedlertid,
sedan frågan en gång är väckt, och
Utskottet afstyrkt den, torde det tillhöra
mig att försvara densamma,
Utskottet har på ett stympadt sätt framställt
min motion, troligen för alt afleda
RiksStåndens uppmärksamhet från ett ämne,
som är maktpåliggande för hvarje om men»
uiskorätt nitälskande medborgare. Jag har
anfört orsaken till min motion vara, att f,
d, Policemästaren i Norrköping J. J, Pamp,
hvilken, i afsigt att tvinga Skepparen Sjöberg
till bekännelse, först låtit gifva honom
100 prygel på en gång, och sedan
uppspika denne redan genom det för stora
antalet prygel gryrmt marterade menniska
på fängelsets vägg, och i 12 timmar
uppspikad derstädes hänga, samt sedermera,
i stället för att låta den af arrestanten
sjelf författade klagoskrift komma till
Kongl, HofRätten, förmått honom alt underteckna
en annan genom Herr Pamps föranstaltande
författad , för denna så barbariska,
och öfver ali höfva olagliga gerning,
endast blifvit fälld alt böta joo lumpna
Riksdaler,
Den 20 November f. m.
Jag liar ansett sådana i grymhet föga
sin like ägande exempel böra med alfvarsammare
straff i framtiden beläggas, än endast
några Riksdalers böter, ingalunda svarande
mot den arma fångens utståndne marter,
och icke eller ti 11 räck lige att försona
den så djupt förolämpade mensklighéten,
synnerligast vid betraktande deraf, att samma
barbariske Tjensteman ej långt derefter
blifvit befordrad till en god Domsaga, hvarigenom
hans utbetaldte ioo R:dr blifvit idkeligen
ersatte. Olika med Utskottet nödgas
jag förklara, att händelser, då Embetsoch
Tjenstemän så förgå sig i ulöfningen afsin
tjenst, att edsöre derigenom borde anses
vara brutit, icke äro så rara och sällsynta;
ty blott inom några få år hafva icke mindre
än fyra dylike brott ej långt från sjelfva
Hufvudstaden blifvit begångne, enligt hvad
genom allmänna Tidningar blifvit bekant,
och troligen kan sådant icke vara okändt
för hvarje Ledamot inom Lagutskottet.
Jag har således ansett det vara hög
tid, att föreslå en Lag, som skyddar medborgaren
mot Embetsmanna-våld, likaså väl,
som Lagen redan har ganska svåra straff
bestämde för den, sorn förbryter sig mot
Embets- och Tjenstemannen, under ulöfliingen
af hans tjenst.
Ingen skall mera än jag respectera oväldige,
rättvise, och duglige Embetsman, en
Stats styrka; men ingen skall ock mera än
Den 20 November f. in. 265
jag liata och förakta orättvise, vrångvise och
despotiske Embetsman, Statens afskum och
medborgares afsky.
Seende den med 100 prygel pinade,
och sedan i 12 timmars lid på väggen uppspikade
Skepparen Sjöberg, med flera lefvande
exempel alt förtiga, frågar jag Utskottet,
om icke den af Utskottet omtalta
lyckligtvis sällsynta händelse att Embetsman
bryta Edsöres blott är tomma ord,
mera hörande till den behagliga tonen för
dagen, än den ärliga fast föraktade sanningen?
Utskottet anser likväl icke något correclif
höra stadgas för Domare och Em*
betsmän, som våldföra medborgare.
När nya målskjulnings-projectet förbättradt
återkommer från Utskottet, så lärer
medborgligheten troligen hafva uppnått sin
högsta garanti för lagbunden frihet och personlig
säkerhet.
Utskottet har yttrat: alt som Lagens
stadgande: ”Ej må Domare eller Befallnings”hafvande,
låta någon lill bekännelse pinas
”eller plågas; gör tbet någor, plikte som sa”ken
är till;’’ ingalunda kan ulan förtydjiing
så tolkas, sorn skulle det vara öfverlemnadt
åt godtycket, att bestämma straffet
för den Embetsman, som i berörde måtto
sig förbryter, utan ordalydelsen plikte som
saken är till fastmer tydligen utmärker, att
straffet skall lämpas efter förseelsens art och
Storhet i hvarje särskilt fali, i enlighet med
2ÖÖ
Den 20 November f, m.
de grunder och bestämmelser, allmänna
strafflagen i särskilda rum innehåller; så
anser Utskottet mia motion icke förtjena
afseende,
Då Utskottet sålunda argumenterade,
hade Utskottet säkerligen glömt, hvad Herr
JustitiasOmbudsmannens Berättelse innehåller
ej blott om förre PoliceMästaren i Norrköping,
numera Herr Lagmannen och Häradshöfdingen
J. J. Pqmps rysliga våld mot
den olycklige Skepparen Sjöberg, utan ock
huru orden, plikte som saken är tillj blifvit
af Kongl. Götha HofRätt förstådde, och
mot Herr Lagman Pamp tillämpade, nemligen
att ioo R:dr varit lillräcklige att försona
de 3:ne af Herr Pamp begångna rysliga
brott, att gifva Sjöberg ioo prygel på
en gång, uppspika och låta honom i 12 fasansfulla
limmar lefvande hänga på fängelsets
vägg, och undanhålla Sjöbergs klagoskrift,
samt förmå honom underskrifva en
annan, som Herr Pamp sjelf författat eller
låtit författa, Här ser man således effecten
af Lagens precaira ord plikte sorn saken är
tillj och huru brott och straff ingalunda
fått svara emot hvarandra; och ändock tycker
Utskottet, att Lagen är alldeles bra och
fullständig, sådan den är,
Nej, exemplet, det mest fasansfulla och
menskligheten vanhedrande exemplet har
ådagalagt, alt Lagen på det åberopade stället
i 17 Cap, 07 §. RältegångsBalken tarf
-
Den 20 November f. m.
var ändring, och jemte det jag alltså förnyar
hvad jag i det afseendet anfört i min
motion, anhåller jag vördsamt om återemiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg LagUtskottets förevarande
Betänkande böra, på grund af
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades starka'Nej, jemte några Ja.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å berörde Betänkande,
hvilken proposition med Ja besvarades.
Herrarne Rosenqvist och Dalman j Lars
Johanj anmälte till Protocollet deras reservationer
emot Ridderskapets och Adelns
beslut,
Företogs till pröfning LagUtskottets
den 31 sistlidne October under N:o i33
afgifne, och den i3 dennes e. m. på bordet
lagde, Betänkande, öfver väckt motion,
om inrättande af FörmyndareKamrar,
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
anhåller, att få veta, huru detta mål blifvit
afgjordt hos de öfrige RiksSlånden,
Undertecknad Riddarhus - Secreterare;
Preste- och BondeStånden hafva bifallifc
Utskottets Betänkande. Hos BorgareSlålV*
det är det ännu icke afgjordt,
Ben 20 November f. m.
Herr Cederschjöld: Sedan två Stånd
redan bifallit LagUtskottets Betänkande, lärer
ingenting kunna uträttas, emedan Utskottet
afstyrkt Herr Tharas motion om FörmyndareKamrar.
Jag anhåller likväl att få
till ProtocoJlet förklara, det jag anser fö~
slaget hafva förtjent mera afseende.
Herrarne von HartmansdorffAugust,
och Dalman, Wilhelm Fredrik, förenade
sig med Herr Cederschjöld.
Herr Tham, Wollrath: Jag vill icke
eller yrka någon ändring i det Betänkande
Lagutskottet afgifvit; jag blott beklagar,
att Utskottet afslagit min motion, hvilken
jag så mycket mindre trott kunna innefatta
några skadliga följder, som den icke åsyftade
någon skyldighet, utan blott på försök
ett berättigande att inrätta Förmyndare.
Kamrar, der församlingarne sjelfve kunde
önska det.
Uppå derefter af Hans E.vcellence Herr
Grefven och LahdtMarskalken framställd
proposition, blef LagUtskottets förevarande
Betänkande af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Föredrogos å nyo och bi föl lös följande
LagUtskottets den 7 dennes algifne, och
den i3 derpå följde e. m. på bordet lagde,
Belänkanden:
N:o 133. Öfver väckt motion 0111 stad
-
Den 20 November f. ni.
269
gande, att Testamentstagare skola deltaga i
Bouppteckningskoslnad, i mån af den testamenterade
egendomens värde.
N:o Öfver väckt motion om minsk
ning
af arfvodet för Bouppteckningar i Städerne.
Å. nyo föredrogos och hilollos följande
StalsTJlskottets den 3i sistlidne October
afgifne, och den i3 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtanden:
N:o 32 1. Angående väckte motioner
oin anslag af medel till ålski 1 lige nya Fyrbåkars
uppförande.
N:o 322. Angående väckt motion om
ersättning af allmänna medel åt Boställsinnehafvare
för Skifteskostnader.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In lidera Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen d. 2 o November 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Herr DalmanLars Johan> hade inlemnat
följande, som upplästes:
270 Den 20 November e. m.
Efter hvad jag i financefrågor så ofta
i egenskap af Representant tagit mig friheten
yttra, fidler det af sig sjelf, att jag icke
allenast slutar mig till de värde Ledamöter
af detta Hus, som tro. alt Herr Lefrens
förslag om utgifvande .ian Banken af räntebärande
papper under nuvarande omständigheter
ej är antagligt, utan ock förenar
mig med dem, hvilka anse principen af
annat från en Stat utgående RörelseCapital
än metalliskt mynt eller DepositBanks
assignationer vara ändamålsvidrig, och lån
aldrig böra af den på Credit bedrifvas. Jag
kan nemligen aldrig hylla den opinion, som
föreställer sig, det konsten att blifva rik
består endast deruti, att göra skuld i system;
jag tror, alt denna lära kan liknas
vid den alchymistiska manien att göra guld
af bly. Man har åberopat Englands och
Frankrikes exempel. Jag tror för min del,
att England, oaktadt sin enorma Statsskuld
af 800 Millioner Pund Sterling (omkring
pooo Millioner Svenskt B:co) likväl befinner
sig i en ganska betänklig ställning af
ej mindre politisk än mercantil vantnagh
Och hvad Frankrike angår, bestrider jag,
att det vunnit i förkofran genom de milliarder,
som dess ministere i senare åren
bortkastat, ehuru sådant föranledt ett fondsystem
och gifvit Frankrike en florerande
StatsCredit. (Se Herr Grefve Björnstjerna^
nyss utkomna Financexådhandling). «— I de
gamla menlösa tiderna, t. ex. under det dett
Den 20 November e. m.
förmodligen högst okunnige StatsEkonomen
Konung Carl XI regerade, hushållade roan
endast i mesure af sina tillgångar och det
ansågs såsom pligt att spara, för alt erhålla
en reservfond. Nu har man lärt. sig att
förakta denna dårskap; man beräknar ingalunda
tillgångar, men anlitar crediten och
skapar en Skuldbureaiij amalgamerad med
sjelfva myntbureauen: Hine robur et Se*
curitas!
Jag fördömmer likväl icke ovilkorligt
användbarheten af ett consolideradt lånsystem,
men det bör, efter hvad jag förmenar,
aldrig ifrågakomma, utan i egenskap
af sista oundvikliga hjelpemedlet, och med
den yttersta varsamhet alltid tillitas. I denna
mening har jag alltsedan 1812 vid hvartje
Riksdag yrkat, att Staten skulle hafva
en DepositBank, hvars enda function blefve
ut- och utvexling; och innan PrivatBanker
kunde organiseras, derjemte, enligt
Herr von Troils ide', en LåneBank, eller
RiksgäldsContoir, hvilket på Rikets Ständers
garantie och säkra hypotheker besörjde
Landets Lånerörelse både för Staten och
enskildte, Under ett sådant förutsättande,
nekar icke eller jag rnin röst dertill, att
ofruktbärande bytesmedeläfven af Staten,
ändamålsenligt omsättas ju oftare ju bättre‘
och att LåneBanken således blefve endast
Capitalisternas Commissionaire till undvikande
af liggande Capitaler; men att tro
272
Den 20 November e. 111.
sig öka välmågan genom ökning af clet representativa
myntet, i annan väg än den,
på hvilken dess principal, varan, producten,
och således den enda sanna och säkra fonden
ökar sig, är för mitt omdöme en barbarisme.
Jag anhåller vördsammast, att dessa i
anledning af förmiddags-discussionen hasleligen
nedskrifna högst ofullständiga anmärkningar,
må få den då beslutade remissen
till BancoUtskottet åtfölja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att Herr
Dalmans anförande finge åtfölja den af Ridderskapet
och Adeln i förmiddagens plenum
beslutade remiss till BancoUtskottet
utaf Herr Lefrens, Johan Pehr, Motion angående
rättighet för Banken, att utfärda så
kallade Ränte-Coupons.
Bifölls.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 18 sistlidne
September under N:o 60 afgifne, och
den 5 derpå följde October e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens under N:o 35
förut meddeldte Betänkande, rörande förslag
till ny PrestyalsFörordning.
I sam
-
13e n 20 Nove rn b e v e. m.
273
I sammanhang härmed upplästes Högvördige
PresteStåndets ProtocollsUtdrag af
den 14 sistlidne October, innefattande de
af PresteStåndet uti förevarande ämne vidtagne
särskilte beslut; uti hvilka de öfrige
RiksStånden blifvit inbjudne, att sig med
PresteStåndet förena.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Jag
finnér visserligen åtskilligt att erinra vid
Utskottens Utlåtande och förslaget till ny
PrestvalsFörordning, men jag inser tillika,
att tiden ännu icke är inne för de ändringar
jag önskat tillvägabringa. Jag hade helst
velat instämma med Biskopen af Wingård,
att valet skulle ske efter själarnes antal,
icke efter hemmantalet, äfvensom att det
verkställdes genom sluten votering; men då
jag, som sagt är, inser, att tiden nu icke
är inne för dessa ändringar, och jag förmodar,
alt ganska få af Ridderskapet och
Adeln begrundat detta Utlåtande, som naturligtvis
närmast rörer PresteStåndet, får
jag hemställa, om icke Ridderskapet och
Adeln skulle finna för godt förena sig om
samma beslut, som PresteStåndet, helst jag
efter åhörandet af det upplästa ProtoeollsUtdraget,
tyckte mig finna, att PresteStåndets
beslut voro väl grundade. I)å det likväl
icke torde vara tillräckligt, att hafva
hört dessa beslut en gång, får jag anhålla,
att PresteStåndets ProtocollsUtdrag måtte
å nyo uppläsas.
5o H. 18
274
Den 20 November e. m.
I anledning häraf upplästes å nyo PresteStåndets
berörde ProtocollsUtdrag; hvarvid,
endast i afseende å nedannämnde punkter,
följande discussion ägde rum.
21.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Den redactions-förändring PresteStåndet
gjort; i 21 §. synes åsyfta, att äfven Judar
skola få deltaga i valet. I Utskottens
förslag hade nemligen ordet Christna framför
Religions bekännare blifvit tillagdt; men
detta har af PresteStåndet blifvit uteslutet.
För min del anser jag visserligen den ena
eller andra redactionen likgiltig, men jag
bar trott mig böra fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på förhållandet.
<$*• 47-
Friherre Sprengtporten: Ridderskapet
och Adeln täckes finna, alt PresteStåndet
sjelf stadgat ett strängare straff, än förut
ägt rum. Jag har icke velat yttra mig öfver
frågan, utan blott fästa uppmärksamheten
derå, i fall någon annan skulle hafva
anmärkningar att göra.
Herr Cederschjöld: I denna §. är en
sak, sorn förefaller mig besynnerlig. Man
vill skaffa sig controller, att icke oordningar
skola kunna begås vid Prestval, och
ändå förbjuder man Fiscaler, att vara tillstädes.
Huru skall man väl begära, att nå
-
Den 20 November e. rn. 275
gra andra än desse skulle göra laga angifvelse!’
emot begångna oordningar.
Friherre Cederström, Jacob: Det är
icke vid, utan före sjelfva valet, sora olagligheter
begås, dels genom värfning af röster,
dels genom öfverenskommelse i afseende
på lönens jemkning. Detta kan icke
Kronobetjeningen göra något vid, och för
öfrigt är det en regel, att vid dessa valingen
annan än de röstägande får vara närvarande.
Herr Cederschjöld: Orden i §. förekomma
mig så tvetydiga, att de synas kunna
tolkas derhän, att en Fiscal icke ens
får vara utanför kyrkan, och likväl är det
just der, som många oordningar begås genom
tractering och dylikt.
Friherre Sprengtporten: Att Kronobetjening
och Fiscaler äro utestängde från valet,
är ett gammalt stadgande, som ägt rum
äfven i de förra förfatlningarne. Man har
sökt, att undvika all olaga inflytelse på valen;
och som man funnit, att dessa personer
hafva flera utvägar att verka på folket,
hafva Utskotten trott, att man bör bibehålla
det gamla stadgandet.
Herr Tham, TVollrath: Om jag hade
det förtroende för Fiscaler, och sådane illa
eller alldeles icke lönade Kronobetjenter,
5o H.
276
Den 20 No vern Ler e. ra.
att deras syftemål vöre att åtala brott, skulle
jag tillstyrka, att de kunde få vara närvarande,
både utanför och inuti kyrkan; men
då erfarenheten visat, att det är just de,
som låta bruka sig till röstvärfningar, tillstyrker
jag, att de må vara uteslutne hädanefter
som hittills.
Friherre Sprengtporten: Sedan Ridderskapet
och Adeln nu afhört alla PresteStåndets
beslut, får, enär, efter hvad jag kunnat
fatta, de förändringar PresteStåndet antagit,
på de flesta ställen endast innehålla
tillägg för tydligheten skull, iag vördsamt
tillstyrka, att Ridderskapet och Adeln må
i allo förena sig med PresteStåndet, hvarigenom
man åtminstone får 2 Stånds sammanstämmande
beslut,
Hans Ex cell en ce Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade uti PresteStåndets
i afseende å förevarande ämne fattade,
uti PresteStåndets ofvanberörde ProtocollSUtdrag
upptagne, beslut instämma.
Ropades Ja.
Å nyo föredrogs Stats* samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens ej mindre
den 11 sistlidne Julii under N:o 53 afgifne,
och den 1 derpåföljde Augusti på bordet
lagde Betänkande, angående Dykeri- och
Bergningsanstalterna i Riket; än oek den
Den ao November e. m. 277
1 dennes under N:o C)3 meddeldte, och den
i3 derpåföljde e. rn. på bordet lagde, UlJåtande,
öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar.
Grefve Gyldenstolpe , Anton Gabriel:
Jag liar blott att göra en obetydlig anmärkning,
hvilken egentligen angår sjelfva
redactionen. I den händelse actieteokningen
icke skulle uppgå till fullt iSo.ooo R:dr,
hade Utskotten i första Betänkandet föreslagit,
att Staten skulle fylla bristen, och
sedan utlemna dessa actier åt enskildta,
emot det pris Staten sjelf gifvil för dem.
Utskotten hafva nu frångått delta förslag,
och hemställt, att örn actieteckningen icke
skulle uppgå till ifrågavarande summa, Konungen,
på hemställan utaf Förvaltningen
af Sjöärenderna, matte vidtaga sådana anstalter,
hvarigenom teckningen kunde befrämjas
utan Statens inblandning. Äfven
hafva Utskotten numera föreslagit, att Friherre
Gederströms reservation vid förra Betänkandet
må blifva grunden för Kungörelsen;
men Utskotten hafva glömt att vidtaga
den förändring, som nu blifver nödig
i afseende på Statens inblandning såsom
aolieägare. 6 §. af Friherre Gederströms förslag
till Bolagsreglor innehåller nemligen:
”Då afsigten är, att åt enskjlte personer utan
”Statens inblandande öfverlemna försorgen
”örn de nya Dykeri-, och Bergningsanstal”terne,
så komma de actier, af hvilka Stats
-
378
Den 20 November e. m.
”Verket, i händelse af bristande actieteck”ning
inom den derföre utsatta tid, tilläfventyrs
kan blifva ägare, att till den el”ler
de sig derom forst anmälande enskilde
”personer föryttras, emot ersättning för hvad
”Staten redan förskjutit.” När nu Utskotten
frångått förslaget örn Statens inblandning,
så följer deraf ock, att bela denna §.
bör utgå ur Bolagsreglorna; men Utskotten
hafva icke tydligt uppgifvit delta. Det är
allenast denna anmärkning jag framställer,
för att iakttagas af ExpedilionsUtskottet,
under anhållan för öfrigt om bifall till förslaget.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bifall
å Stats- och EkonomiUtskottens första
Betänkande, med de förändrigar Utskottens
senare Utlåtande innehåller,
Bopades starka Nej, blandade med Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade gilla
Utskottens första Betänkande med de förändringar
Utskottens senare Utlåtande innehåller;
dock att 6 §. uti Utskottens förslag
till Bolagsreglor borde utur nämnde
förslag utgå
Ropades Ja.
Företogs till pröfning ExpedilionsUtskotlets
den 26 sistlidne October under
Den 20 November e. rn. 279
N:o 207 aflåtne, och den 3o i samma månad
e. m. på bordet lagde, Memoria], med
förslag till jemkning i RiksStåndens olika
beslut, rörande anslag till Utskottets renskrifnings-kostnader.
Friherre Cederström, Jacob: Då en utgift
af 3oo R:dr kan besparas, i händelse Ridderskapet
och Adeln bifaller det senare alternativet,
eller att biträde får reqvireras från
de öfriga Utskottens Canzlier, så tillstyrker
jag för min del proposition å detta senare
alternatif.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bifall
å det i ExpedilionsUtskoLtets Memorial
föreslagne senare alternatif, att ExpeditionsUlskottet
må äga genom dess Ordförande
reqvirera och erhålla nödigt renskrifningsbiträde
af Cantzlibetjeningen inom de Rikets
Ständers Utskott, hvarest, i anseende
till redan minskade göromål, personer af
nämnde betjening kunna umbäras.
Bifölls.
Föredrogs å nyo och bifölls ExpeditionsUtskottets
den i5 dennes under N:o
23^ aflåtne, och den 18 derpåföijde e. ra.
på bordet lagde, Memorial, angående upprättande
af särsk ille Alphabetiska Register
å de från hvarje Utskott till RiksStånden
afgifne Utlåtanden, Betänkande!! och Me
-
Den 20 November e. m.
morialer; hvarom ProtocollsUtdrag till Rikets
Ständers samtlige öfrige Utskott skulle afgå.
Å nyo föredrogs och bifölls StatsUtskottets
den 3i sistlidne October under N:o 320
afgifne, och den i3 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning afKongl.
Maj:ts Nådiga Proposition angående liqvid
emellan Förvaltningen af Sjöärenderna och
Allmänna Magazinslnrättningen, för det till
Flottans behof i Carlskrona befintlige proviantlager.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 31
sistlidne October under N:o 3iq afgifne,
och den i3 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets i Betänkandet N:o 62
meddeldte yttrande öfver Rikets Ständers
åren 1815 och 1827 församlade Revisorers
Berättelser.
Herrarne Nordenanckar, Gustaf\ och
Rosenqvist, Fredrik Leonhard, anhöllo, att
detta Utlåtande måtte ytterligare få hvila
på bordet.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Mar skalken förklarade,
att enär flere Ledamöter begärt, att
ifrågavarande Utlåtande måtte ytterligare
hvila på bordet, sådant, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
icke kunde förvägras.
Den 5.0 November e, n>.
Å nyo föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 5 dennes
under N:o p5 afgifne, och den i3 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjord hemställan om de
Skånska Infanteri-Regementernas befrielse
från Garnisons-tjenstgöring under fredstid.
Herrarne Nordenanckar,, Gustafa och
TVirgins Claes j anhöllo, att detta Utlåtande
måtte ytterligare få hvila på hordet; och
skulle i följd deraf berörde Utlåtande, jemlik
149§.RiksdagsOr d ni ogen, ytterliga re hvila.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats- och
BevillniiigsUtskottens den 7 dennes under
N:o 97 afgifne, och den 16 derpå följde e.
m. på bordet lagde, Utlåtande, angående
åtskillige åtgärder till befordrande af en
Bergs-Lags inrättande i Norrbottens Län.
Vid förnyad föredragning af BevillningsUtskottets
den i4 dennes under N:.o
52 afgifne, och den 18 derpå följde e. m.
på bordet lagde, Memorial, med Voteringsproposition,
angående Bevillning af KronoLotsar;
fann Ridderskapet och Adeln för
godt bifalla nämnde Memorial, samt godkänna
den deruti föreslagne Volerings-proposition.
Då nu å nyo föredrogs BevillningsUtskottets
den 14 dennes under JN:.o 53 af-»
282 Den 20 November e. m.
gifne , och den 18 derpåföljde e. rn. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets under N:o 47
förut meddeldte Betänkande, angående Portoafgiften
för inrikes brefvexlingen; fann
Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit den 2 dennes
f. m. af Ridderskapet och Adeln bifallet,
Utskottets ifrågavarande Utlåtande borde
läggas till handlingarne.
Å nyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 10 dennes under N:o 52 aflåtne, oell
den 18 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Memorial, med förslag till ändrad redaction
af i3 och 17 §§. Riksdagsordningen, i afseende
på Universitetens representation.
Uppå derom af Hans Eoccellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att berörde förslag, till den behandling
56 §. RegeringsFormen föreskrift
ver, godkänna.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Betänkanden:
Från Förstärkta StatsUtskottet:
Af den ip dennes:
N:o 33o. Angående anställd omröstning
4 aaie frågor hörande till Stalsregleringen,
Don 20 November c. m.
28j
Från Stats- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten;
Af den 16 dennes:
N:o 106. I anledning af yrkadt upphäfvande
af den, vid fördelningen af Utmarken
å Öland, samma Utmark åsätta ränta.
Från Lagutskottet:
Af den 7 dennes:
N:q i35. Öfver väckt fråga, att efterlefvande
makas andel i Lo skall vara befriad
från boupptecknings-afgifter till Staten.
N:q i36, Öfver väckt motion om inrättande
af Stamgods för de å Svenska Riddarhuset
introducerade Grefliga, Friherrlig»
och Adeliga Ätter.
Lades på bordet.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottet
inkommit så lydande
Hörsamste Memorial!
Medelst särskilta ProtocollsUtdrag, har
Högloflige Ridderskapet och Adeln behagat
till RiddarhusUtskottet remittera, ej mindre
Herr Ribens, Carl Wilhelm, den 26 sistlidne
Junii väckta motion, att Riddarhus-.
Fiskalstjensten, jemte dermed åtföljande löneförmåner,
mätte, vid inträffande Vacance,
förenas med RiddarhusSecreterare-befatlnin*.
284 Den 20 November e, m»
gen., än äfven Herr Rotliliebs, Axel, flen 9
derpåföljande Julii afgifne anförande, innefattande
anmärkningar vid Herr Ribens ofvanberörde
motion, jemte de af Friherre
Boye, Fredrik, samt H:rr Tham, Wollrath,
och Crusenstolpe, Magnus Jacob, i ämnet
meddelta yttranden. Och inhämtas af de,
sistnämnde remiss åtföljande, Handlingar
bland annat, att Herr Rothlieb afstyrkt den
af Herr Riben föreslagne indragning af RiddarhusFiscals-tjensten
på de skäl, dels att
samma befattning, i anseende till den dermed
förenade skyldighet att utföra Riddarhusets
rättegångar samt granska de till RiddarhusDirectionen
inkommande lånehand-,
lingar, oundgängligen skulle hos dess innehafvare
fordra juridisk erfarenhet och skicklighet,
samt att, derest ett slikt åliggande öfverflyttades
på RiddarliusSecreteraren, Högloflige
Ståndet derigenom torde nödgas inskränka
dess val af Secreterare inom den
juridiska Corpsen, dels ock att den RiddarjiusFiscalen
tillhörande befattning, att i Ridderskapets
och Adelns Plena förrätta upprop
vid val eller voteringar, skulle hos en
sådan person förutsätta ”vana,” på det tiden
ej måtte dermed öfverflödigt upptagas,
och hvaraf fördelen skall blifvit tillräckligt
vitsordad under så väl den nästföregående,
sorn innevarande Riksdag, dervid uppropen
visat sig hafva skedt öfverhufvud en half
timma fortare för hvarje gång, än vid förflutna
Riksdagar. Deremot har Herr Roth
-
Den 20 November e. m.
a85
lieb, för att i allt fall åt RiddarliusSecreteraren
bereda en billig lönförhöjning, föreslagit,
att förste RiddarhusCancellisl-Bestälbningen
må indragas, samt thy åtföljande löneförmåner,
beräknade till ungefär l\[oo Riksdaler
B:co årligen, anslås till den blifvande
RiddarhusSecreteraren; hvilket Herr Rothlieb
funnit så mycket mer lämpligt, som
förste RiddarhusCancellisten syntes nästan
jäfvig, att, under Riksdag, såsom Secreterare
biträda RiddarhusUtskottet, enär hail
hos RiddarbusDis ectionen fört de protocoll,
hvilkas granskning Utskottet ålåge att verkställa,
FriherreBoye, Fredrik, och Herr Tham,
■Wollrath, hafva, under instämmande i Herr
Rothliebs anförande, angående olägenheterne
vid Riddarlius-Fiskals-tjenstens indragning,
den derom väckta motion afstyrkt; men då
den för Wadstena Adliga jungfruStiftets förvaltning
förut befintliga särskildta Directioil
Du mera vore med RiddarhusDirectionen
sammanslagen, till följe hvaraf den, såsom
Secreterare i förra StiftsDirectionen antagne,
Andre Caricellisten således syntes öfverflödig,
hafva bemälte Ledamöter hemställt,
om icke sistnämnde Cancellist-beställning
kunde, då dess nu varande innehafvare densamma
kemnade, varda indragen; varande
slutligen af Herr Crusenstolpe det förslag
framstäldt, att de arfvoden, som utgå till
en del af RiddarhusDirectionens Ledamöter,
186
Den 20 November e. m.
må indragas eller nedsättas, för alt till den
för RiddarhusSecreteraren åsyftade löneförliöjning
användas.
Hvad sålunda anfördt Mifvit, har RiddarhusUtslottet
i noggrant öfvervägande tagit;
och enär Ridderskapet och Adeln ej
mindre vid den nästföregående, än vid innevarande,
Riksdag beslutat, att RiddarbusSecreterare-befattningen
icke hädanefter må
med något Embete i Statens tjenst förenäs,
så synes det vara håde billigt och nödvändigt,
att RiddarhusSecreteraren må erhålla
en för dess bekymmerfria bergning tillräcklig
inkomst; och då hans lön efter Stat
och ungefärlig beräkning af tillfällige inkomster
icke uppgår till högre belopp än
omkring 900 Riksdaler B:co årligen, jemte
fria husrum och ved, oberäknad den aflöning
RiddarhusSecreteraren, lika med Öfrige
StåndsSecreterare, under Riksdag af
StatsYerket åtnjuter, (och hvilken aflöning,
per medium fördelad på sex år och efter
10 månaders långvarig Riksdag, dock icke
skulle öka bans årliga inkomst med mer än
omkring 5oo Riksdaler B:co); torde, vid
jemförelse af den, bland annat, genom myntets
betydligen fallna värde ökade lefnadskostnaden
i hufvudstaden, och enär en blifvande
RiddarhusSecreterare komme att ensamtåt
Ridderskapets och Adelns tjenst egna
sin tid och sine bemödanden, en löneförhöjning
för honom finnas af hehofvet påkal
-
Den 20 November e. m.
287
Jad, derest man nemligen med visshet skall
kunna förvänta, att fullt skicklige personer,
med frånträdande af deras förut i Statens
tjenst innehafvande befattningar, hädanefter
skola finnas hugade alt RiddarhusSecreterareEmbetet
emottaga. Och bar Utskottet
tillika skolat upplysa, att behofvet af lönförbättring
för RiddarhusSecreteraren varit
så väl vid 1815 som 18/7 och 1818 årens
Riksdagar erkändt, ehuru en dylik förbättring,
i anseende till bristande tillgångar,
icke kommit att äga rum.
Efter yttrandet af denna öfvertygelse,
hvilken äfven synes hufvudsakligen hafva
legat till grund för de utaf åtskilige Ledamöter
föreslagne indragningar af särskildta
å Riddarhusets Stat för närvarande uppförde
tjenster, bar Utskottet, delande den åsigt,
som jemväl vid reorganisationen af Statens
EmbetsVerk är vorden stadgad, att nemligen
genom inskränkning af Tjenstemännens
antal förse de återstående med tillräckliga
högre löner, i mohn af ökade göromål;
ansett sig, med anledning af de till
Utskottet aflåtne Remisser, först böra undersöka,
huruvida någon bkand Riddarhusets
Tjenstemän må innehafva sådan befattning,
att densamma utan olägenhet antingen
kan indragas, eller med någon bland
de öfrige tjensterne lämpligen varda förenad.
Härvid förekommer, hvad angår förste
Riddarhus-Cancellisten, att enär honom,
De n 20 November e. m.
ibland annat, åligger att föra RiddarhusDirectionens
Protocoll, samt att under Riksdasarne
förrätta så väl Secreterare-, sorn Notarie-
och Cnnslist-göromålen i RiddarhusTJtskottet;
hvarförutan han, i händelse af
RiddarhusSecreterarens sjukdom eller annat
intiäffande laga förfall, bör vara så qvalificerad,
att RiddarhusSecreterare-tjensten åt
honom luå kunna anförtros, så synes bemäite
Tjensteman, i dessa hänseenden, vara för
Riddarhuset oumbärlig; och får, i anledning
af Herr Rothliebs förmenande, att förste
RiddarhusCancellisten, i anseende till dess
egenskap af Protoeollsförande i RiddarhusDirectionen,
skulle vara jäfvig, att såsom
Secreterare i RiddarhusUtskoltet tjenstgöra,
Utskottet yttra, att Utskottet destomindre
kan instämma i denna Herr Rothliebs åsigt,
sorn förste RiddarhusCancellisten icke äger
någon slags ansvarighet för RiddarbusDireclionens
beslut och åtgärder, hvilka af
Utskottet granskas, och det fastheldre finnes
för Utskottet angeläget, att äga biträde,
af en Tjensteman, som mellan Riksdagarne
vid Riddarhuset följt Ärendernes gång, och
således är närmast i tillfälle att derutinnan
meddela erforderliga upplysningar, af hvilket
skäl jemväl hos StatsUtskottet, BancoUtskottet
samt Riksens Ständers Revisorer,
det förhållande finnes stadgadt, att företrädesvis
taga Secreterare och annan Canzliebetjening
ifrån de Verk, hvilkas åtgärder
och
D«n 20 No v( ruber e. ra.
289
och förvaltning utgöra föremål för granskning.
Beträffande dernäst andré RiddarhusCancellisten,
som tillika är Secreterare vid
Adliga JungfruStiftet, så, om äfven hans
befattning, i sistnämnde egenskap, möjligen
skulle kunna öfverflyttas på RiddarhusSecreteraren,
åligger det likväl bemälte Cancellist
derförutan särskildt, dels emellan Riksdagarne,
en speciel omsorg om Genealogiernes
vård och completlering, dels under
Riksdag den magtpåliggande befattningen,
att näst RiddarhusSecreteraren vara närmaste
Föreståndaren för Höglcflige Ridderskapets
och Adelns Canzlie, i hvilket sednare
afseende del torde finnas särdeles vigtigt,
att äga en person, till hvars pålitlighet och
skicklighet Secreteraren kan hysa ett på erfarenhet
grundadt förtroende; och då slutligen
någon af Riddarhusets Tjenstemän,
alltid hvarje förmiddag, mäste finnas i RiddarhusCancelliet
tillstädes, dels för att utur
de i Archi vet befintliga Riksdags- eller Genealogiska
handlingar meddela begärde upplysningar,
dels för att tillhandagå med collationering
och completlering af Riddarhusets
Genealogier, hvilken uppvaklningsskyldigbet,
jemte öfriga Notarie-och Cancellistgöromål
inom Directionen, icke billigtvis
lära kunna åläggas en Tjensteman, åtminstone
icke emot det lönebelopp af 366 R:dr
5o H. 19
20)0
Don 20 November e, m.
3a sk. B:co årligen, hvilket utgör den största
Cancellistlönen på Riddarhusets Stal;
anser Utskottet, på dessa grunder, indragning
af någon af Riddarhusets Cancellistbeställningar
icke kunna verkställas.
Vidkommande derefter den af Herr Riben
föreslagna indragning af RiddarhusFiscalstjensten,
så har Utskottet först bordt
tillkännagifva, att, enligt den vid sista Riksdag
för RiddarhusDirectionen och dess Tjenstemän
utfärdade Instruction, de Fiscalen
särskilt åliggande befattningar beslå uti följande,
nemligen; i:o att, efter af RiddarhusKamereraren
upprättade Förteckningar
besörja om Intecknings förnyelser Samt indrifning
af obetalte räntor å från Riddarhusets
Fonder erhållne lån; 2:0 att efter
af Kamereraren afgifvet bevis öfver beedigandet
inför Domstol af Riddarhusets fordringar
uti inträffande Concurser, desamma
bevaka; 3:o att i alla Rättegångar, somröra
Riddarhuset utföra Directionens talan; 4:o
att granska och meddela utlåtande öfver
alla de till Direetionen inkommande Låneänsökningar,
jemte Kamererarens deröfver
upprättade Rotuler; 5:o att tillse, det Directionen,
i alla frågor af juridisk beskaffenhet,
förfar efter Lag och de Testamentariska
Förordnanden, som i särskildta fall
kunna vara gifna, samt, derest något häremot
skulle förelöpa, sin mening i ämnet
till Directionens Protocoll afgifva; äfvensom
Den 20 November e. m.
lian Lör anmäla, om någon olaglighet af Riddarhusets
Tjenstemän varder begången; 6:0
att vara närvarande vid anteckningarne till
Inträdespolletter å Riddarhuset, samt dervid
anmäla de hinder, som kunna betaga någon
dess representationsrätt, hvarjemte lian är
Actor i alla härmed gemenskap ägande frågor;
7:0 att uti Ridderskapets och Adelns
plena förrätta upprop af Deputationer samt
vid val och votering, äfvensom att tillse,
det ordningen inom Riddarhuset varder iakttagen
och att öfliga ceremonier föjjas; 8:0
att affordra böter för förbrytelser emot Ridderskapets
och Adelns Ordningsstadga,
Beträffande således i främsta rummet,
huruvida en RiddarhusFiscal, såsom RiddarhusDirectionens
Tjensteman eller Ombudsman
vid Riddarhusets fonder, må anses
oumbärlig; så har Utskottet, med kännedom
om RiddarhusÄrendernes förvaltning
och den ordning, hvari denna, enligt gällande
föreskrifter, måste fortgå, ansett sig
icke böra dölja den öfvertygelse, att de functioner,
hvilka, på sätt ofvan i 1, 2, 3, 4
och 5 puncterne finnes upptaget, tillhöra RiddarhusFiscalen
uti dess nyssnämnde egenskap,
ära både lill mängd så inskränkta och
till beskaffenhet så föga invecklade, alt någon
särskild Tjensteman för desammas behöriga
fullgörande icke synes vara af behofvet
påkallad.
Det har blifvit invändt, att i anseende
Den ao November e. m.
till utförandet af de Riddarhuset rörande
rättegångar, RiddarhusFiscalen borde äga
juridisk erfarenhet och skicklighet, samt att
foljakteligen, derest en sådan befattning öfverflyttades
på RiddarhusSecreteraren, valet
af denne sednare Tjensteman skulle komma
att inskränka sig uteslutande inom den
juridiska Corpsen.
Jemte det Utskottet anser sig skyldigt
lemna den upplysning, alt Riddar husets Pr otocoller
omförmäla högst få exempel af andra
juridiska ärenden, än bevakningar i concurser,
lagsökningar å klara skuldebref, samt
intecknings förnyelser, hvilka åtgärder icke
synas vara af natur alt erfordra något särskilt
studium af Lagfarenheten; har Utskottet
tillika skolat yttra den tanka, alt så framt
det Reglemente, som för Administrationen
af de under RiddarhusDirectionens vård ställda
fonder finnes fastställdt, varder, på salt
hitintills jemväl skett, af Direetionen behörigen
iakttaget, det icke eller för framtiden
torde vara att befara, att några invecklade
juridiska förhållanden dervid sig yppa; varande
det i öfrigt blott i sådane rättegångar,
som göras anhängige vid eller fullföljas
lill någon Domstol inom Hufvudstaden,
der RiddarhusFiscalen är i tillfälle att, utan
biträde af särskilt ombud, Riddarhusets rätt
bevaka.
Ridderskapet och Adeln har ej eller ansett
nödigt, att i nu gällande Insliuction fö
-
Den 20 Söve m b 11 e. m.
reskrifva, det RiddarhusFiscalen ovilkorligen
måste vara Jurist, utan allenast stadgat,
alt så väl lian som öfrige Tjenstemän vid
Riddarhuset böra hafva undergått antingen
U of Rätts- eiler Caneelli-exameu. Riddar-!
liusDirectionens val till RiddarhusFiscal är
således för närvarande lika litet inskränkt
lill personer inom det juridiska yrket, som,
i händelse Fiscalens befattning skulle förenas
med RiddarhusSecreterare-tjensten, Ridderskapets
och Adelns val till Secreterare
blefve bundet uteslutande vid Embetsman
ur nämnde Corps; och Utskottet kan således
destomindre uti denna omständighet dela
Friherre Boyes och Herr Rothliebs betänkligheter
viii indragning af RiddarhusFiscalstjensten,
som det i öfrigt finnes, uti den
för RiddarhusDirectionen utfärdade
ction , förordnadt, att tvenne af Directionens
Ledamöter skola hafva tillsyn öfver behandlingen
af alla Riddarhuset angående frågor
af juridisk beskaffenhet, hvilket stadgande
åter förutsätter, att Ridderskapet och Adeln
vanligen torde utse åtminstone någon Ledamot
i Direclionen med erfarenhet och kunskap
i dessa ämnen, och hvarigenom all
erforderlig säkerhet i detta hänseende synes
vara vunnen.
Hvad angår den RiddarhusFiskalen åliggande
granskning af till Directionen inkornne
LåneDocumenter, så synes denna granskning,
bestående egentligen uti en noggrann
Den 20 November e. m.
jemförelse emellan handlingarne och LåneReglementet,
med så mycket mindre skäl
kräfva en egen Tjensteman, sorn enahanda
granskningsåtgärd, vid ansvars äfventyr,
tillhör ej mindre RiddarhusKamereraren , än
äfven Directionens Herrar Ledamöter, hvarförutan
densamma nu kunde särskildt åläggas
Riddarhits-Secreteraren, hvilken dessutom
förut, jemlikt Instructionen, har det
allmänna åliggandet att öfver alla i Direptionen
förekommande mål sig yttra. Och
då i öfrigt erfarenheten icke företedt någon
olägenhet dervid, att uti EmbetsVerk,
hvarest Förvaltningen är långt mera vidsträckt
och angår vida betydligare summor,
såsom t. ex. Allmänna Brandförsäkringsverket
och JernContoiret, Ombudsmanna- och
Secrelerare-befallningarne af en och samma
Tjensteman bestridas, finner Utskottet icke
eller någon betänklighet möta dervid, att
enahanda förhållande jemväl vid Riddarhuset
införes.
Vidkommande den Riddarhus-Fiscalen
åliggande Controll del^ deröfver, att Directionen
må iakttaga Laga stadgar och gällande
Testamentariska Förordnanden, dels
ock öfver lagligheten af hvad vid Riddarhuset
sig tilldrager; så och enär vid den
granskning öfver Riddarhus-ärendernas förvaltning,
som vid hvarje Riksdag af RiddarhusUtskottet
förrättas, Directionens lierar
Ledamöter äro underkastade anmärkning
Di; n 20 November e. m.
295
neli ansvarighet för de olagliga åtgärder, som
tilläfventyrs skulle finnas af dem beslutade,
föreställer sig Utskottet, att den ytterligare
controll, hvilken i detta hänseende är uppdragen
en utaf Directionen tillsatt Tjensteman,
torde vara af mindre betydenhet; och
synes i öfrigt en slik tillsyn med ännu mera
säkerhet kunna utöfvas af RiddarhusSecretereren,
som af Högloflige Ridderskapet och
Adeln tillsattes, och hvilken, såsom föredragande
af alla ärenden inom Directionen,
är närmast att de derutinnan erforderliga
upplysningar meddela, och dessutom, enligt
hvad ofvan är nämndt, pligtig att sin
mening till Prolocollet uti alla förekommande
ämnen anföra.
Beträffande derefter RiddarhusFiscalens
befattningar under Riksdag, dels i afseende
å Pollet-utdelningarne i RiddarhusUtskottet,
samt dels vid Val och Voteringarne
i Ridderskapets och Adelns Plena m. m.,
så synes, i förra fallet, tillräcklig controll
vara beredd derigenom, alt arne eller flere
af Utskottets Ledamöter äfvensom Secreteraren
i Utskottet vid Pollelternes utdelning
böra vara tillstädes; och, i det sednare, lärer
det desto mindre finnas lämpligt, att i
och för bestyret att förrätta Val- och Voterings-uppropen,
samt för eftersyn å ordningen
inom Riddarhuset och straffböters
uttagande i Ståndets Plena, bibehålla en å.
Riddarhusets Stat aflönad Tjensteman, som
Den 9.0 No vern ber <*. ni.
för denna extfa befattning, så viii som för
öfrige Extra Notarie- och Cancellist-beställningar
under Riksdag särskildta arfvoden af
StntsYerket beslås; varande af erfarenheten
jemväl vid denna Riksdag bestyrkt, att en
af Riddarhusets Extra Ordinarie CanCellister,
på en ganska korrt tid, förvärfva! den
”vana”, att han vid särskilda tillfällen, och
utan att någon olägenhet dervid försports,
kunnat bestrida de RiddarhusFiscaleu i ofvanberörde
hänseenden åliggande göromål.
På dessa grunder, och vid betraktande
jemväl deraf, att förste RiddarhusCancellisten,
såsom Secreterare i RiddarhusXJt.
skottet, äger befattning med Pollet-utdelningen,
och under Ridderskapets och Adelns
Plena ar oförhindrad att derstädes tjenstgör,
har Utskottet skolat vördsamt hemställa
:
Att RiddarhusFiscals-tjensten må, vid
nu varande Innehafvares afgång, indragas,
samt de honom hittills åliggande
tjenstebefattningar sålunda fördelas, att
en blifvande RiddarhusSecreterare må,
emot åtnjutande af de RiddarhusFiscalen
tillkommande Löneinkomster, bestrida
alla de denne sednare, i egenskap
af Ombudsman vid Riddarhuset
och Adliga JungfruStiftet, samt såsom
Tjensteman i Riddarhus-Directionen )
en
-
Den 20 November e. m.
=97
enligt 3 Art. a5 och 26 §§. af Directionens
Instruction åliggande skyldigheter,
på sätt här ofvau uti 1, 2, 3, 4
och 5 punkterne är uppräknadt; hvaremot
fullgörandet af hvad i 3 Art. 22,
23, och 24 §§• af Instructionen eiler
i ofvan specificerade 6, 7 och 8:de
punkterne finnes RiddarhusFiscalen, såsom
Ridderskapets och Adelns Tjensteman
j ålagdt, kunde öfverflyttas på förste
RiddarhusCancellisten, som skulle
äga att det derföre af Statsverket bestådda
arfvode uppbära; dock bör, derest
ifrågavarande förening af tjenster
äger ruin, det Diarium öfver till Directionen
inkommande mål, hvilket nu
föres af RiddarhusSecreteraren och bör
af RiddarhusFiscalen controlleras, i sådant
fall föras af förste RiddarhusCancellisten,
under controll af den Ledamot
i Direktionen, som häfver tillsyn
öfver behandlingen af Juridiska frågor.
Och lärer, vid slikt förhållande, den af
Herr Crusenstolpe väckta fråga att, i och
för lönfyllnad åt RiddarhusSecreteraren, någre
af de för RiddarhusDirectionens Ledamöter
anslagne honorarier måtte besparas,
komma att förfalla.
Hvilket dock allt till Ilögloflige Ridderskapets
och Adelns egen ompröfning vörd
5o
H. 20
298 Den 20 November e. m.
samt öfverlemnas. Stocholm den 9 October
1829.
På RiddarhusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
VF. F. Dalman.
Lades på hordet.
Justerades i3 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 18 dennes f. m, och e. m. fattade beslut.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 9 om aftonen.
In fidem ProtocoIIi,
O. J. Lagerheim.
