# ID: svediakorp-gov402
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 25,850
# sentences: 721
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den i5 December e. m.
3oi
manna-näringens bästa, vågar jag likaledes
föreslå, att det måtte tillhöra Kongl. KrigsCollegium
omedelbart att bestämma det rations-pris,
enligt lägsta anbud vid skeende
auction på stället inför Konungens Befallningshafvande,
hvilket för utfodring af Artilleri-
och Cavalleri-hästar beviljas, äfvensom
att det måtte blifva vederbörande RegementsBcfäl
vid ansvar förbjudet, att låta
verkställa utfodringen på annat sätt, än
efter de föreskrifter, hvilka före auctionen
på det nogaste uppgifvas och bestämmas.
Lades på bordet.
Friherre Wrangelj Henning: Ingen
kan neka nyttan af de inrättade Snöplogslagen;
men den lättnad, landtmannen härigenom
borde äga, försvinner helt och hållet
genom det förmynderskap under Kronobetjeningen,
hvaruti lian råkat, i afseende
på detta likasom andra onera, genom det
förhållande, som leder till många missbruk,
att accorden om snö-plogningen få uppgöras
af Kronobetjeningen. Närmaste följden
häraf har, åtminstone efter min erfarenhet,
varit den, att dessa accord blifvit mycket
drygare,- än om det varit de plog-skyldige
tillåtet att sjelfva uppgöra dem. Ingen ting
torde äfven finnas naturligare och billigare,
än att den som skall betala, äfven får betinga
sig vilkoren för denna betalning så
billiga han förmår dem uppgöra. I anled
-
3oa
Den i5 December e. nr.
ning häraf tager jag mig friheten föreslå,
att det må stå de plog-skyldige öppet, att
sjelfve uppgöra contracterne onj snö-plogning,
att dessa contracter, försedde med
borgen för uppfyllandet, sedermera må
stadfästas af vederbörande Auctoriteter, och
att ett vidimeradt exemplar derefter tillställes
Kronobetjeningen till dennes efterrättelse,
så att den eller de, som öfvertagit
detta onus, må, kunna af Kronobetjeningen
tillhållas alt fullgöra sina skyldigheter.
Lades på bordet.
Herr Akrell_, Carlj uppläste följande:
Under Riksdagen år 1810 behagade
Kongl. Maj:t i Nåder till Rikets Ständers
afgörande öfverlemna, huru förhållas borde
med ett Kronan tillhörigt hemman, kalladt
Tofta, beläget i Adelsö Socken af
Stockholms Län.
Rikets Ständers, i anledning deraf fattade
heslut innehåller: Att emedan Tofta
är ett skattlagdt Krono-hemman , med faststäld
räntakan denna lägenhet icke behandlas
på samma sätt som Kungsgårdar,
utan börj såsom varande utan åbopå
auction til Skatte försäljasj med bibehållande
af dess nuvarande ränta, att dels
till Kronan j dels lill Jndelnings-haf varén
utgå.
Den i5 December e. m. 3o3
Detta Rikets Ständers beslut, hvartill
Konungen gifvit Nådigt bifall, har icke,
efter Dess med Rikets allmänna lag enliga
föreskrift, gått i verkställighet; ty vid försäljningen
har blifvit undantagen den skog
med ett derå belägit torp, som af ålder
tillhört hemmanet och i dess skattläggning
äro intagne, och den nya hemmans-ägaren
har, utan att komma i besittning af liela
den skattlagde ägorymden, likafullt blifvit
ålagdt att, till fullo och i alla tider, utgöra
och ansvara för hemmanets ränta och öfriga
onera.
Häraf har händt, att Kongl. Majit tid
efter annan blifvit besvärad med hemmansägarens
underdåniga ansökningar att, i anseende
till skogens oumbärlighet för hemmanet,
få den till detsamma återställd,
antingen mot skattelösen eller ny ränta,
eller ock rnot arrende. Men dessa underdåniga
ansökningar hafva blifvit afslagne,
på grund af vederbörandes underdåniga anmälan,
att skogen blifvit afrösad till Kronopark
för Kungsgårdarna Drottningholm
och Svartsjö.
Denna afrösning, om den ock blifvit
på vederbörlig befallning verkställd, hvilket
icke är förhållandet, har dock icke
kunnat eller bordt äga bestånd längre, än
hemmanet förblef i Kronans ägo och under
dess disposition, -men ej sedan det blifvit,
30:{
Den låDecernber e. m.
till följd af ett faststäldt Riksdagsbeslut,
till Skatte försåldt, med bibehållande af
sin ränta och skatt. Att det oaktadt en
sådan åtgärd kunnat förändra ett Rikets
Ständers, af Konungen gilladt och till verkställighet
anbefaldt beslut, förvandla en
skattlaggd hemmansskog till Kronopark, och,
tvärt emot tydlig Lag, skilja den från ett
skattlagdt hemman, är ett exempel af Ernbetsmanna-myndighet,
som lyckligtvis i
vårt Land måste vara det enda i sitt slag.
Lagen är lika bindande för förvaltaren af
Kronans egendom, som för den enskilde
jordägaren, och denna Lag bjuder i 4 Cap.
af JordaBalken, att then som å skattskyldig
jord sitter, ej må, genom köp, skifte
eller å annat sätt, något söndra eller minska
af thet som thertill med rätta hörer:
gjör thet någor; vare ogillt. Att ifrågavarande
afsöndrade skog är, och af ålder
varit en hemmanets tillhörighet, och att
den under hemmanets år 1696 skedde sednaste
skattläggning är inbegripen, är genom
lagliga handlingar och Chartor bevisadt och
i laglig väg erkändt; äfvensom det är medgifvet,
att dess förlust medför lidande och
hinder i hemmanets bruk och skötsel. Dertill
kommer, att denna skog, långt ifrån
att, efter hvad man föregifvit, vara för
Drottningholm och Svartsjö omistlig, är för
dessa Kungsgårdar af nästan ingen nytta,
så väl genom sitt ytterst vanvårdade skick,
som
De n 15 December e. m.
3o5
som genom sin till afhemtning af skogseffccter
otjenliga belägenhet; ett förhållande,
som blifvit formligen er kändt, till följd af en
förledne sommar omsider anbefalld och verkstäld
laga besigtning. Då således den med
Tofta hemman vid dess försäljning, föret,igne
styckning strider mot Rikets Ständers beslut
och Konungens, till följd deraf, utfärdade
Nådiga befallning, samt är olaglig och ändåmålslös,
får jag härmedelst föreslå en underdånig
anmälan till Konungen om rättelse
härutinnan, hvarigenom Rikets Ständers
vid iSioårs Riksdag fattade, af Konungen
gillade beslut, tillfullo, och i enlighet med
allmänna lagens bud, sättes i verkställighet,
och att således den under Tofta hemman
skattlagde, fordom dit hörande, men
vid skatteköpet afskiljde skog, med derå
varande torp, måtte till hemmanet återställas,
antingen emot ny skattelösen, som efter
räntan bestämmes i förhållande till den för
det öfriga af hemmanet redan erlagde skattelösen,
eller ock mot högsta anbud på öppen
auction.
De handlingar och chartor, som upplysa
detta ämne, bifogas; och anhåller jag,
att denna min Motion må till Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet remitteras
och de öfriga RiksStånden communiceras.
Hvarjemte Herr Akrell till Protocollet
aflemnade följande handlingar:
5 H. 20
3o6
Den i5 December e. m.
N:o i. Tofta Hemmans SkattläggningsInstrument
af år 1690, hvari hemmanets
liela område, jämfördt med Chartan, beskrifves
och vid ränteberäkningen upptages till
44 Dal. 19 Öre, hvaraf för muhlbete och
skog uppföres i4 Dal. 5 Öre.
N:o 2. Charta öfver Tofta hemman, författad
på 1690-talet af Härling, der hemmanets
mark är affattad och beskrifven, samt
Tofta skog och Eric Jöransons torp finnas
tecknade å de ägor, som i sednare tider
blifvit kallade Adelsö Kronopark, samt Skogvaktarens
boställe, med anförande i Chartebeskrifningen,
att till Byen är nödtorftig skog
till gärdsle, stör, vedbrand och timmer.
N:o 3. Charta öfver Tofta hemman,
med derunder lydande 3:ne torp, affattad af
Landtmätaren Svanholm 1708, hvilken Charta
till alla delar instämmer med den af år
1690.
N:o 4- Bevis att icke flera än förenämnde
2:ne Chartor öfver Tofta hemmans ägor finnas
i Kongl. LandtmäteriContoret, samt att
båda dessa Chartor upptaga inom hemmanets
område den skogsmark, jemte det torp, som
år 1794» under namn af Adelsö Kronopark
och Skogvaktare-boställe, blifvit afrösade.
N:o 5. Underdånigt Memorial af Ståthållaren
Grefve Munck, dat. den 9 Augusti
1790, med förslag, att Tofta hemman> i
Den l5 December e. ni.
anseende till skogen, icke mätte till skatte
försäljas> men deremot anslås till Länsmansboställe,
oell med tillägg: skulle Eders Muj:t
i Nåder härtill lämna bifall, kunde skogen
beqvämligen från hemmanet afrösas samt
Länsmannen förpligtas att öfver dess fredande
hålla vård.
N:o 6. Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse
till Ståthållaren Baron Rålamb, dat. Calmar
den it Julii 1793, med Nådig förklaring:
att hvad vidkommer det uppgifna
förslaget om Tofta hemmans användande
till Länsmans-hoställe, eller huru med samma
hemmans besittning vidare må förhållas,
vill Kongl. Maj:t deröfver, vid hemmanets
ledighet, sig i Nåder utlåta.
N:o 7. Utdrag ur Rikets Ständers Underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t af den
3o April 1810, med förklaring, att Tofta
hemman, hvilket ej på samma sätt söm
Kungsgårdar kan behandlas, bör på auction
till Skatte försäljas, med bibehållande af
sin ränta,
N:o 8. Kongl. Maj:ts Nådiga bref af
den 21 Maji 1810 till KammarCollegium,
med Nådig befallning att verkställa ofvannämnde
Rikets Ständers beslut.
N:o 9. Utdrag af Färentuna IläradsRätts
Utslag den a3 Februarii 1802, som
styrker, att den afrösade skogen finnes å
3o8
Don 15 December e. m.
1690-års Charta upptagen och beskrifven,
såsom Tofta enskilt» skog, samt att den i
sednare tider skedda afrösningen af Tofta
skog till Kronopark icke kunnat leda till
ändring eller förfång för afgärda hemmanet
Stenkulla, att med Tofta såsom Bolby njuta
dess afgärde-rätt till ifrågavarande skog.
N:o io. Bevis att Tofta, allt ifrån
skatte-köpet år 1810 till närvarande tid,
utlagt full ränta, samt öfrige ständiga onera
och Bevillning för all dess skattlagd» jord.
N:o ii. Utdrag af LagfartsProtocollet,
hållet å Lagtima Vintertinget med Färentuna
Härad den i5 Februarii 1811, med
anförande af KammarCollegii aflåtne Skatte-bref,
hvaraf inhemtas, att Tofta hemman
blifvit försåld t för en köpeskilling af 9,100
R:dr B:eo, samt att köparen ålades att ansvara
för alla af hemmanet utgående räntor
och utskylder, ehuru den under hemmanet
skatllagde skog, med derå belägit torp, från
skatte-köpet undantogs.
N.‘o 12. Kongl. KammarCollegii underdåniga
utlåtande den 11 Augustii 1812,
i anledning af Tofta hemmans-ägares underdåniga
begäran att mot lösen erhålla ägande
rätt till den undantagne skogs-traktcn,
deri Collegium medgifver, att hemälde skog
är en del af Tofta hemmans fordna skog,
och att Kongl. Maj:t icke befallt skogens
undantagande, men anmärker att detta un
-
Den >5 December e. m.
dantag förut skett, och att Collegium icke
funnit sig tillständigt skilja skogen från Kronans
disposition, öfverlemnande till Kongl.
Kajrts Nådiga pröfning, huruvida skogen
hurde anses iklädd Kungsgårds natur. Collegium
föreslår tillika, att om skogen ej
anses nödig för Kungsgårdarna, den må
upplåtas till Skatte åt den, som derföre
erbjuder högsta räntan, eller ock alt den
förut skattlägges, och sedan på auction försal
jes; tilläggande slutligen, alt Tofta köpeskilling
är ganska hög, och att ägaren,
utan dispositions-rätt till den angränsande
skogsparken, måste vidkännas lidande å hemmanets
ägor, samt hinder i dess rätta skötsel,
samt underställer åter Kongl. Maj:ts: ,
Nådiga pröfning, om derå må göra det afseende,
att ägaren ulom auction må få lösa
samma skogs-trakt till Skatte, sedan den
ånyo blifvit skattlagd.
N:o i3. Besigtnings-berättelse i anledning
af SlåthållareEmbetets å Drottningholm
förordnande, afgifven den 21 Julii 1828,
hvari anföres, att denna i hög grad vanvårdade
och för Kungsgårdarne nästan onyttiga
skog icke som sig hör kan bevakas; att
hygge derå måste verkställas med legda arbetare,
hvilket är nog kostsamt; att på det
ställe, der skogen gränsar intill sjön, iuga
landnings- eller laslslällcn finnas, samt att
erfarenheten tillräckligen styrkt, alt denna
Kronopark är en egendom, som anlilcs af
3 io
Den 15 December e, m.
närmare och fjermare skoglösa grannar, och
hvaraf rätta ägaren drager minsta nyttan,
och att Kungsgårdarnes fördel bäst afses
genom ett lämpligt utarrenderande af hela
parken o. s. v,
N:o 14. Hofjägmästare!! Ströms, den
7 Julii 1828 till SlåthållareEmbetet öfver
Drottningholm afgifne berättelse om tillståndet
med Adelsö Kronopark, deri dess
areal uppgifves till 246 tunnland agkappland,
och Skogvaktar-boslället till 27 tunnland 3i
kappland och skogen anses vara så illa medfaren,
att den blott gifver 24 famnar ved
per tunnland, ehuru den under bättre behandling
förmodas kunnat gifva tre gån'
ger denna afkastning. Men till erhållande
af en sådan afkastning fordras en noga
skötsel och tillsyn, hvartill likväl skogen
anses för liten, äfvensom större kostnader,
hvilka skattas till värdet af halfva afkastningen
och hela bostället, hvarföre ock
Jägmästaren Ström föreslår skogens öfverlåtande
mot arrende i skogs-elfec sr,
Lades på bordet.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Den
Motion, sorn jag för några dagar sedan
nämnde, att jag skulle hafva äran framställa,
grundar sig på den erfarenhet jag, såsom
Ledamot i Hufvudstadens Taxeringsoch
PröfningsComiteer, inhemtat om sva
-
Den i5 December e. in.
righeten ali i många fall tillämpa nu gällande
Bevillningsförordning; men som denna
Motion är vidlyftig, saint Högloft. Ridderskapets
och Adelns tid i dag är dyrbar,
hemställer jag vördsammast, om ej
mig må tillåtas att först nästa Plenum uppläsa
nämnde Motion.
Jag får äfven äran anmäla en annan
Motion, som egentligen grundar sig på det
förhållande jag i min Motion om Bevillningsförordningens
förändring uppgifvit, alt
nemligen genom brist af en viss utsatt tid,
inom hvilken alla Bevillnings-anmärkningsmål
skola vara af KammarRätten och instansen
deröfver granskade och afdömde,
det i år handt alt till och med io års anmärkningsmedel
blifvit påförde en fattig
medborgareclass här i Staden. Den summa
frågan rörer, utgör, som jag tror, omkring
8000 R:dr; men om den utsökes, lära icke
mera än emellan Ett- och Tvåtusen R:dr
kunna ingå, och äfven derigenom beröfvas
en stor del menniskor det nödvändigaste.
Genom ÖfverStåthållareEmbetets mensklighet
har utsökningen någon lid varit instäld,
men kan troligen icke länge fördröjas.
I anledning af hvad jag nu anfört,
liar jag vågat föreslå, att Rikets Ständer af
billighet och mensklighet ville dessa anmärkningsmedel
efterskänka; helst de äro
af den natur, att hvarken Taxerings- eller
PröfningsGomiteerna trott sig, enligt Re
-
3l2
Den i5 December e. m.
villningsförordningen, kunna dessa afgifter
påföra. För öfrigt vill jag endast nu reservera
min rätt, att vid Motionernes uppläsande
närmare få utveckla mina åsigter,
Lades på bordet,
Grefve HamiltonJacobj hade inlemnat
följande, sorn upplästes:
Den nu varande arbetstiden i våra HofRätter,
Collegier och alla andra Embetsverk
i Riket torde med skäl påkalla ändring.
Vid första påseendet tyckes denna
fråga kanske vara mindre vigtig; men vid
närmare öfvervägande torde man finna den
af mera betydenhet.
Arbetstiden i våra Embetsverk är nu
vanligen från klockan 10 förmiddagen till
3 eftermiddagen. Dessa timmar anser jag
mindre lämplige; ty förmiddagen, som onekligen
är den bästa arbetstiden blir derigenom
för kort. För Embetsmannen är tiden
nu på morgonen otillräcklig, för att bereda
de ärender, sorn skola förekomma på embetsrurnmet
om dagen; äfvensom han ej
hinner att emottaga eller meddela de upplysningar,
sora enskilde personer dels kunna
äska, dels behöfva lämna. Detta tror
jag ej kan bestridas.
Förbigående för öfrigt alla andra talande
skäl för ändring af arbetstiden uti
Den i5 December e. m.
313
våra Embetsverk, föreslår jag vördsammast,
alt denna lid hädanefter må blifva från
Idockan 13 på dagen till 4 eftermiddagen.
Om remiss häraf till Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet anhålles vördsamligen.
Lades på bordet.
Herr Silfverhjelm, Carl Adam, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
Då bevarandet af enskild mans rätt
Utgör grundämnet för all samhälls-inrättning,
och hvarje förbiseende deraf är ett
våld, som icke står att förena med den
säkerhet och det skydd individen hör kunna
påräkna för sina rättigheters helgd, så
önskar jag få fästa uppmärksamheten vid
ett förhållande af alldeles egen beskaffenhet.
Under 1813 års fälttåg i Tyskland organiserades
derstädes för Svensk räkning
Regementet Royal Svedois, som året derefter
åtföljde Svenska Armeen mot Norrige,
under vilkor att framgent förunnas samma
fördelar och rättigheter, som hvarje annan
Svensk Corps. Befälets constilutorialer
utbyttes mot form-enliga fullmagter,
och lönevilkoren determinerades i likhet
med dem, som existerade vid Konungens
Eget värfvade Regemente, hvarigenom individernes
säkerhet för framtida bergning
tycktes fullkomligen tryggad. Då Regemcn
-
3i4
Den i5 December e. m.
tet sedermera år 1815 upplöstes, var första
Majoren derstädes, ÖfversteLieutenant
Carl de Mottoni, en bland antalet af de 4
Officerare dervid, som, afsägande sig alla
medborgerliga rättigheter inom eget Fädernesland,
qvarstadnade i Sverige, och bland
dessa var lian derjemte den enda, som,
utan ersättning eller eget förvållande, oförmodadt
blef beröfvad den honom garanterade,
och af honom redan tillträdda lönen.
Mot detta rättsvidriga förhållande sökte han
år 1816 hos Kongl. Maj:t underdånig ändring;
men då StatsContoret, till hvars förklaring
saken hänsköts, upplyste, att ingen
fond för detta ändamål var att tillgå, sedan
Krigsfonden, hvaraf den förut utgått,
hade upphört, så kunde Hans Maj:t icke
på annat sätt åstadkomma rättelse, än genom
meddelandet af ett expectance-arfvode
af 200 R:dr Banco,
Hilkommen på garantier, hvilkas helgd
lian hvarken borde eller kunde misskänna,
och under beräkning af hvilkas fortfarande
han försakat de fördelar, som å annan
ort stodo honom till huds, befinner han
sig nu med famille i ett främmande land,
i hvars leder han stridt och i hvars tjenst
han ännu qvarstår, i saknad af bergning,
utan all annan inkomst, än ett högst otillräckligt,
på obestämd tid meddeladt arfvode.
Under sådana förhållanden, och då
han, som främling, i Sverige saknar alla
Den i5 December e. m.
315
relationer och det understöd, som derifrån
kunde härflyta, anser jag både billighet och
rättvisa gemensamt fordra, att Rikets Ständer
åt honom anslå en ersättning för hvad
han förlorat, att framgent honom tillfalla,
och att honom dessutom blifver god tgjord
differancen emellan det expectance-arfvode
han uppburet, och den ordinarie lön, sorn
sedan den i April i8i5 varit honom förhållen;
och anhåller jag, att detta mitt
Anförande måtte till StatsUtskottets utlåtande
remitteras, förbehållande mig rättighet
att der få förete de saken upplysande
handlingar,
Lades på bordet.
Herr Grönhagen> Gustaf j hade inlemna
t följande, som uppläsles:
Sorn inom de Collegiala och Administrativa
Verken finnas Embets- och Tjenstemän,
hvilka innehafva Sysslor vid särskildte
Verk; men sådant obestridligen förorsakar
långsamhet och hinder i tjenstutöfningen,
jemte det att andre personer derigenom
utestängas från tjenster, som dem
eljest kunde tillkomma; så föreslår jag, att
ingen Embets- eller Tjensteman, som på
Kronans Stat åtnjuter årlig lön eller arfvode
till 1200 R:drs belopp, må tillåtas
bekläda mer än en enda tjenst, och således
icke på 2, 3 u 4 ställen uppbära löner
3i6
Den i5 December e. m.
till flere tusende R:drs belopp. Om Remiss
anhålles ödmjukligen.
Lades på bordet.
Herr Grönhagen Gustafhade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Sedan jag af JustitieOmbudsmannens
till Rikets Ständer afgifne Em betsberättelser
för de senare fem åren inhemtat, att
Justitieombudsmannen icke varit så overksam,
som opinionen trott, bar jag likväl
förväntat, att vida flere och kraftfullare
åtgärder af denna Embetsman skulle på en
så lång tid hafva blifvit vidtagne. Embetsberättelserne
visa väl, att åtskillige klagomål
hafva bos Justitieombudsmannen varit
anmälde och liscaliska åtal af honom
förordnade; men hvarken innefatta Berättelserne
hvarje bos Justitieombudsmannen
förd klagan, och huru, samt uppå hvad
sätt den blifvit afhulpen, icke eller huru
hvarenda förordnad action blifvit slutad
och hvad påföljden deraf varit.
Jag anser mig derföre böra ödmjukligen
föreslå, att Instructionen för Rikets
Ständers Justitieombudsman må varda förändrad
sålunda, att denne Embetsman ålägges
till laglig beifran upptaga hvart enda
klagomålj sorn bos honom anmäles, utan
rättighet för Justitieombudsmannen att detsamma
nedlägga eller vägra undersökning;
Den i5 December e. m.
blifvande det den klagandes ensak, att försvara
sin angifvelse, i händelse den af Domstol
finnes hafva varit obefogad; äfvensom
JustitioeOmbudsmannen uti sin till Ständerne
afgifvande Embetsberättelse bör icke
allenast noga och fullständigt intaga hvarje
hos honom anmäldt klagomål, utan äfven
lika fullständigt upplysa hvad åtgärd
blifvit vidtagen och hvad slut hvarje sak
fått.
Sker icke detta och blifva Embetsberättelserne
icke så fullständige och upplysande;
så inser jag icke hvartill JuslitiaeOmbudsmansEmbetet
tjenar, och hvarföre
Statsverket skall betungas med aflöning till
en Embetsman, hvars befattning icke svarar
mot det dermed afsedda goda ändamål.
Detta torde med de öfrige respective
RiksStånden varda communiceradt och till
vederbörligt Utskott remitteradt.
Lades på bordet.
Herr Bruncrona , Nils > anförde skriftligen:
Allt
ifrån Lotsinrättningens första ändamålsenliga
organisation, och sedan
års Kongl. Lotsförordning utkom, hvaruti
KronoLotsarnes skyldigheter och rättigheter
blifvit bestämde, var Lotsbeljeningen
oafbrutet till 1760 befriad ifrån erläggan
-
318
Den i5 December e. m.
de af personliga afgifter till Staten, lika
med Ryttare, Soldater och Båtsmän, som
ännu åtnjuta en sådan förmån; men efter
sistnämnde år hafva Rikets Ständer genom
beslut, än ålagt KronoLotsarne sådane afgifter,
än ock dem derifrån befriat, hvilket
var förhållandet till 1809 års Riksdag,
då, enligt 9 §. af RiksdagsBeslutet, Bevillning
ovilkorligen blef Lotspersonalen ålagd
samt sedermera fortfarit.
Enär denna afgift, i förhållande till
KronoLotsarnes fattigdom och ringa inkomster
samt stegrade varuvärden, blifvit både
tryckande och högst menlig för Lotspersonaleas
bestånd, ansåg jag mig skyldig att
härå den 21 Februarii 1823 fästa Hoglofl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
som behagade samma mitt anförande till
BevillningsUtskottet remittera; men hos Utskottet
och RiksStånden verkade min billiga
framställning icke någon väsendtlig ändring
tili Lotsarnes fordel, hvilket fullkomligt
kan inhemtas af Stadgandet uti 11 Art.
2 §. af Rikets Högloft. Ständers den 18 December
1823 utfärdade Bevillningsförordning,
hvarigenom KronoLotsarne blefvo fördelta
i fem klasser till utgörande af Bevillning
ifrån 4 R:dr till och med 24 sk. B:co
efter Taxeringsmännens pröfning.
Som de senare årens erfarenhet ådagalagt,
huru olika och ofta förhastadt detta
Den i5 December e. m. 319
stadgande i afseende på KronoLotsarne blifvit
tillämpadt, då ej sällan handt, att en
Lots, med 5 R:drs årlig Ion af lotsmedlen
och en Lotspenningeförtjenst af omkring
1 högst 2 R:dr, och utan all annan
förtjenst och inkomst, än hvad ett precairt
fiske kunnat gifva, blifvit taxerad till 4 R:dr
B:co i årlig Bevillning till Staten, hvilket
belopp dessa senare åren kan nära anses
svara 'emot Lotsens brödföda; så har sådant
ökat eländet, håglösheten och missnöjet
bos dessa för öfrigt nog vanlottade personer,
hvilkas tillvaro likväl är så högst väsändtlig
för sjöfartens säkerhet , så i merkantilt
som militairiskt afseende, och hvilket
förhållande kan vitsordas af hvarje vid
kusterna boende medborgare.
Högloft. Ridderskapet och Adeln täcktes
häraf både inhemta och ömt behjerta
Lolsarnes belägenhet, att det är högst angeläget
för det allmännas båtnad, att KronoLotsarne
ifrån en sådan tryckande utskyld
rättvisligen befrias, hvartill de, efter milt
omdöme, äro så mycket mera berättigade,
som Lotsinrättningen är ett militairiskt verk,
i och för sjöförsvaret och handeln, och står
i närmaste sammanhang, eller är i samma
cathegorie med Soldater och Båtsmän, hvilkas
ekonomiske fördelar och dagliga ansvarsfulla
tjenstc-åligganden med Lotsarnes
icke kunna på något sätt jemföras.
3ao
Den 15 December e. m.
På dessa sanna, enkla och talande skäl
får jag vördsamt hemställa, att KronoLotsarne
för framliden för sine personer malte
ifrånall Bevillning till Staten blifva frikallade
— deras härda och ansvarsfulla yrke påkalla
denna uppmuntran, denna obetydliga
uppoffring å Statens sida; •— men skulle,
af för mig okände anledningar, Rikets
Höglofl. Ständer ej anse denna min af embetspligt
påkallade anhållan förtjena ett billigt
afseende, så får jag föreslå följande
förändrade redaction uti den blifvande
Bevillnings-förordningen, såsom mera bestämd
, nemligen:
KronoLotsar i 3:ne klasser•
LotsÅldermän ...... R:dr ii — —
MasterLotsar
— 32 sk.
SecundLotsar  „ — 16 sk.
Härvid får jag upplysningsvis tillägga, att
som Lotslärlingar hvarken hafva lön eller
rättighet till Lotspenninge-förtjenst, kunna
de skäligen till Bevillnings erläggande
icke taxeras, och böra således i Förordningen
bestämdt derifrån frikännas.
I sammanhang med detta ämne har
jag trott mig böra vitsorda, att, med undantag
af Lotspersonalen vid Landsorts,
Sandhamns, Dalarö, Stockholms, Brännö
och Götheborgs Lotsplatser, är densamma
vid de öfriga i3o LotsStationerna i Riket
nästan Öfverallt lika vanlottad, hvilket är
en
Den 15 December e. m.
321
en följd af mindre liflig sjöfart och en inskränktare
handelsrörelse, hvaremot uppassningen
pä sjöfarande är lika besvärlig och
ansvarsfull: Och ändtligen h,vem är okunnig
om den sanning, att det är vida mer
lönande att vara arbetsdräng, än KronoLots,
samt att derifrån härleda sig alla de
hinder, som i senare tider mött och möta
vid anskaffandet af skickliga subjecter i
Lotstjenst, äfvensom att dem der sedan
qvarhålla; och hvem medger icke äfven,
huru svårt det är att förena sjömannaförsakelser
och dristighet, utom hvilka medborgares
lif och egendom vid de flesta tillfällen
icke kunna af Lotsen från undergång
räddas, med fattigdom och saknad af
lifvets oundgängligaste behof.
Vid detta tillfälle hos Idöglofl. Ridderskapet
och Adelil, som bäst är i tillfälle
bedomina motiverna för min nu gjorde
hemställan, får jag slutligen vördsamt och
öppet förklara, att orri ej något afseende
derå fästes, och KronoLotsnrne i följd deraf
komma att sakna alla uppmuntringar,
nödgas jag för framtiden reservera mig alt
kunna erhålla en högst oumbärlig Lotspersonal
på Rikets vidsträckta och farliga kuster.
Lades på bordet.
Herr Bruncrona , Nils_, uppläste följande:
5
H. 2i
32 2
Den i5 December e. m.
Då Motions-tiden med denna dag tilländalöper,
och då, mig veterligen, ingen
väckt fråga och fästat Ilöglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på ett ämne
af största vigt för samhället, vågar jag
vördsamt underställa angelägenheten af uppmuntran
och understöd af allmänna medel
för en Inrättning, nemligen det Ortopediska
Institutet, som genom en enskild mans
uppoffringar, ansträngningar och bemödanden,
sistlidne år blifvit stiftad och redan
detta år börjat visa lyckliga och lofvande
resultater för den lidande menskligheten,
om hvilka resultater hvar och en här i Staden
äger tillfälle att när som hälst öfvertyga
sig. I sammanhang härmed får jag
äran i förbigående upplysa, att föremålet
för denna Inrättning är alt förekomma eller
bota de mångfalldiga slags missbildningar,
vanskapnader och lyte , för hvilka åtskilliga
bland menniskokri jpens delar äro utsatte,
såsom snedhete. i ryggraden eller
andra delar, låghalthet, klumpfötter m. m.
hvilka lyten är af så mycket större vigt
att afhjelpa, som i vårt Fädernesland ett
större antal deraf äro besvärade, än man
i allmänhet förmodar, och dessa vanlottade
varelser, olyckliga för sig sjelfva och onyttiga
för Staten, påkalla ett tidigt användande
af de i sednare tider uppfunne medel,
för att kunna blifva i möjligaste måtto
botade, och derigenom återskänkas Föräldrar
och Fäderneslandet.
Den 15 December e. m.
3a3
Genom Statsförfattningens omsorg och
enskilta menniskovänners bemödanden hafva
talrika anstalter inom Fäderneslandet
uppkommit till den lidande mensklighetens
båtnad ocb tröst; likväl återstår den ifrågavarande
att fullkomnas, för att ändamålsenligt
kunna verka för det mest välgörande
ändamål.
Att framställa detta ämne i bela dess
omfattning, ligger utom gränsen af min
förmåga; och anser jag vara tillräckligt att
endast underställa mina välmenta förslag
i detta ämne, och efter min förmåga fästa
uppmärksamheten på några hufvudsaldiga
detailler deraf.
Det Svenska Ortopediska Institutet,
som anlades först vid Djurgårds-brunn, men
numera är flyttadt i Fru Ljungstedts hus
på Drottninggatan midternot Apotheket Morian,
kan, enligt mig meddelade upplysningar,
anses hafva tagit sin första början den
g October sistlidet år, då den forsta patienten
der intogs; men dess egentliga och
för framtiden tryggade grundläggning räknar
det från den 28 Maji detta år, då Deras
Kongl. Högbeter Kronprinsen ocb Kronprinsessan
behagade taga denna inrättning
i ögnasigte och för Sig låta förklara effecten
af de mekaniska medlen, samt hugna
Inrättningen med Nådigt tillstånd alt få antaga
namn af Josefinas Institut, med nådigt
3?4
Den i5 December e. m.
löfte att bidraga lill dess bestånd och förkofran.
Vidare och i sammanhang med delta
ämne får jag vördsamt upplysa, att patienternas
antal för det närvarande är i3 st.,
af hvilka likväl några snart lära som friska
komma att utskrifvas.
Hvarje patient har hittills betalt i5o
R:dr B:co i qvartalet, eller 600 R:dr om
året, hvilken afgift för mångas föräldrar
kan anses vara högst betydlig, men som,
jemförelsevis med andra dylika Inrättningar,
ingalunda är för högt beräknad, enär
årliga afgiften vid Ortopediska Institutet i
Lubeck uppgår till omkring i4ooR:drB:co
för hvarje patient, och dessutom 100 Ducater
vid dess utskrifning; och då i Paris
hvarje patient, enligt tillförlitliga uppgifter,
betalar 6000 Francs, eller nära 3ooo R:dr
årligen. Men afven denna förstnämnde årliga
afgift af 600 R:dr tros kunna betydligen
nedsättas för Allmogens barn och
lägre samhällsclasserna, hvilka äro vana
att i många afseenden hafva mindre pretentioner.
Flere omständigheter skola, enligt sakkunniges
försäkran, bidraga dertill, att göra
en cur vid en Ortopedisk Inrättning
kostsammare, än många andra. Sådana äro
t. ex. den goda kraftiga föda, som fordras
för att utrota Skroflerna och Engelska Sju
-
1
Den i5 De c er» ber e. ni.
325
kail, hvilka vanligen ligga till grund för •
allehanda lyten och fel i kroppsformen,
samt det utrymme som är nödigt, på det
ej för många blifva sammanpackade i ett
rum, såsom menligt verkande på hälsan
och euren; hvartill komma vissa kostsamma
medicamenter, mycken tillsyn och en betydlig
betjening, äfvensom patienternas nödiga
undervisning i språk, liandaslöjder,
och vetenskaper, för att förekomma det deras
tid i moraliskt afseende ej må gå förlorad,
och ändtligen kostsamma bandager,
fjädrar och machiner, hvilka äro förnötning
underkastade, samt ofta under euren förderfvas,
gymnastik, bad m. m.
Uppå anförde skäl, och då Josefinska
Institutets stiftare och föreståndare, Professoren
Herr Doctor N. Akerman, varit nödsakad
att, till vinnande af erfarenhet i behandlingssättet
och nödiga iusigter, göra
en kostsam utländsk resa, hvartill lian af
allmänna medel endast uppburit 800 R:dr
33:co; då han, som veterligt är, af egna
tillgångar förskjutit kostnaden till nödiga
modellers införskrifvande; då han fördetta
ändamål nödgats uppoffra åtminstone en del
af sin privata praktik som Läkare, för att
kunna egna sin tid och sina omsorger mera
uteslutande åt vården af Institutet, enskilla
betydliga uppoffringar, utom hvilka Inrättningen
icke kunnat äga bestånd; och
då ändtligen denna Inrättning redan visat
32G Den 15 December e, m.
för Fäderneslandet och menskligheten lofvande
resultater, tvekar jag icke att föreslå:
1:0 Att af allmänna medel en lämplig
gratification måtte beviljas Herr Professor
Åkerman, såsom ersättning för dess gjorda
uppoffring af egna medel och en lönande
praktik, i ändamål alt inom Fäderneslandet
tillvägabringa en Inrättning, lika hedrande
för vetenskapen och menskligheten, som
honom sjelf; äfvensom att i någon mån
ersätta den förlust han nödvändigt fått vidkännas,
i afseende på elt inskränkt antal
patienter det första året.
2:0. Att ett årligt anslag af 3 till 4000
R:dr B:co måtte intill nästa Riksdag till
hans disposition beviljas, emot förbindelse
å hans sida, att icke allenast till nämnde
tid fortsätta, förestå och upprätthålla Institutet
och detsamma på allt sätt ändamålsenligt
fullkomna, på sätt hittills skett,
oberoende af ett mer eller mindre antal
betalande patienter, utan äfven att oafbrutet
intill förenämnde tid vid Josefinska Institutet
underhålla, sköta och vårda, utan
särskild betalning, fem fattiga barn, som
behöfva genomgå en sådan cur.
Slutligen får jag, i sammanhang med
delta vigtiga ämne, fästa Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet uppå
följande 2:110 lill Inrättningens fördel talande
förhållanden, som blifvit af sukkun
-
Den i5 December e. m.
nige vetenskaps-män meddelade, nemligen
först, att ifrågavarande cur-method icke allenast
återställer och förbättrar det oregelbundna
i kroppens form, utan ock att densamma
bidrager och förbättrar patienternas
hälsa i allmänhet, samt befriar dem
ifrån allehanda plågor och krämpor, hvaraf
de förut kunnat vara besvärade; och för
det andra skulle jag för min del anse det
vara obarmhertigt, om, genom bristande
understöd och uppmuntran, man skulle låta
en Inrättning förfalla, upptäckta botemedel
blifva obegagnade för vanlottade likar,
och, hädanefter som hittills, lemna
dem åt deras olyckliga öde, så mycket mer
som tidens anda och upplysning oeftergiflig!
påkalla vidmagthållandet af denna välgörande
Inrättning inom vårt borgerliga
samhälle, som äger rätt att göra anspråk
på menniskokärlek, i förhållande till en vunnen
högre upplysning och bildning.
Lades på bordet.
Grefve Barkj Nils, anförde skriftligen:
Frågan om nyttan och nödvändigheten
af en förbättrad Fårafvel uti Sverige
har på detta rum af en värd Ledamot så
sakkunnigt blifvit framställd, att det vore
öfverflödigt dermed upptaga en dyrbar
tid; men jag anser som en pligt att meddela
de åsigter i ämnet, som kunna leda
lill det önskade resultatet. Fårskötseln och
328
Den i5 December e. m.
Ullkännedomen är ett studium , hvarom kanske
få inom vårt Stånd vinlagt sig. Den
önskan att bereda allmänt gagn, i förening
med mindre gynnande landlmannaconjuncturer
och omsorgen att försörja en talrik
famille, har för flere år sedan föranledt
mig att uppsöka denna industrigren, och
jag börjar redan skörda frukter utaf den
osparda möda och kostnad jag användt
dervid.
Under mina ekonomiska och för fåruppköp
anställde utrikes resor har jag emedlertid
kommit till den erfarenhet, att det
ej alltid är den mest bemedlade jordbrukaren,
som bäst vårdar sitt yrke, utan oftast
den genom nöden tvungne medborgaren;
hvarpå de Engelska Farmers och Tysklands
Pächter lemna oss tillräcklige bevis.
Äfven hos oss känner jag mången, som både
har local och önskar anlägga större fina
Schäferier, men ej äger förmåga dertill, i
saknad af förlagsmedel. Den uti landsorterne
rådande brist på penningar gör det
för denne landtman omöjligt, att utföra
sitt för Fäderneslandet gagneliga project.
För att afhjelpa denna brist, tager jag
mig friheten föreslå: det den under Kongl.
CommerceCollegii disposition ställde UllDisconten
blir förökad Lill 3oo,ooo R:dr
B:co, hvaraf frdelar skulle anslås lill upplåning
åt de landtman, som anlade fina
Den 15 December e. m.
Electoral-Schäferier, mot af Kongl. Colleginm
pröfvad säkerhet och 3:ne procents
ränta, samt med vilkor att efter de fem
första åren TW:del af capitalet årligen skulle
återbetalas. Då man antager 20 R:dr
I3:co såsom lånebiträdc för hvarje får, skulle
genom denna åtgärd 10,000 elecloral-får
inom kort lid kunna inkomma i landet,
till stöd så väl för den enskilte landtmannen
som det allmännas gagn, utan alt
Staten derföre behöfde göra någon känbar
uppoffring; den återstående tredjedelen
kunde disponeras efter det hittills gällande
Reglemente, hvaraf Ullproducenten ej haft
gagn.
En närmare öfversigt af detta ämne,
jemte project till de controller, hvilka vid
förutnämnde utlåningar blefvo nödvändige,
torde framdeles komma i betraktande.
Kades på bordet.
Herr af Sillén„ Lars Gabrielhade
inlemnat följande, som upplästes:
Vid Urtima Riksdagen år 1818 emoltogo
Rikets Ständer Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss af Chefens för numera Skånska DragonRegementet
underdåniga ansökning, att
de till RcgementsRefälets aflöning anslagne
Fördels- och Hästhemmans-räntor uti Skåne
måtte få efter förvandling uppbäras, eller
ock serskilde medel varda beviljade till
nödig förbättring i delta Befäls löner.
33o
Den i5 December e. m.
Uli underdånig skrifvelse af den 16
Maji 1818 anhöllo Rikets Ständer i anledning
häraf, att då frågan icke funnits vara
så utredd, att något beslut deri kunde fattas
, hälst Kongl. Krigs- och KammarCollegiernes
i ämnet afgifne underdåniga utlåtanden
voro rakt stridande emot hvarandra,
Kongl. Maj:t alltså täcktes, i afseende
på de skiljaktiga meningarne, som syntes
både kunna och böra af räkenskaper och
handlingar fullständigt utredas, i Nåder anbefalla
en undersökning, af hvars resultat
Rikets Ständer vid nästa Riksdag skulle undfå
del, på det Rikets Ständer då måtte
sättas i tillfälle, att öfver förrberörde fråga
besluta; och sedan, i anledning af Kongl.
KammarCollegii förslag, att Kronans alla
indelta och behållne ordinarie räntor uti
Skåne, Blekinge och Bohus Län måtte utgå
i persedlar eller efter markegångspris,
vederbörande Landshöfdingars underdåniga
yttranden blifvit i Nåder infordrade, samt
Kongl. Krigs- och KammarCollegierne ytterligare
i underdånighet sig utlåtit, öfverlemnade
Kongl. Maj:t, genom Nådig Remiss
den 11 Februarii år 1823, alla liandlingarne
i målet till StatsUtskottet.
De utlåtanden, hvarmed StatsUtskottet
i detta ämne till Rikets Höglofl. Ständer
inkom, innehöllo att, efter hvad genom de
verkställde utredningarne vore upplyst, Krono-
och Skattehemmans-räntorne uti Skå
-
Den i5 December e. m.
ne, Blekinge och Bohus Län, likasom i öfriga
delar af Riket, af ålder varit bestämde
uti vissa persedlar och jemväl i sådana
utgått, sedan nämnde Provinser återkommo
under Sveriges Krona; att den sedermera
vidtagne författning, att dessa Räntor
skulle utgöras i penningar, egentligen
grundade sig derå, att dåvarande myntvärde
ej blott motsvarade, utan till och
med öfversteg persedlarnes eller Kronovärdet;
att följaktligen de hemmansägare,
hvilka få i penningar erlägga persedlarnes
Kronovärde, icke såmedelst erhållit någon
eftergift af den jorden från äldre tider åtföljande
skattskyldighet, utan endast, genom
en tilläfventyrs icke förutsedd myntförsämring,
kommit i åtnjutande af en sådan
lindring i skatten; att då denna förmån
icke sträcker sig till alla hemman,
men de åter, som i och för den dem åsätta
Räntan måste fullgöra Rustnings- och Roterings-prasstationer,
äro deraf desto mera
betungade, som de till deras understöd från
andra hemman anslagne Räntor endast i
det försämrade myntet få uppbäras, ansåg
StatsUtskottet ett så skiljaktigt förhållande
med grundskatternes afbördande inom samma
Provinser jemväl bevisa, att Räntornes
erläggande i penningar icke kommit i beräkning
vid Indelningsverkens upprättande,
såsomen framtida ovilkorlig rättigliet, samt
att ifrågavarande Räntor alltså syntes böra,
lika med hvad som både uti mcranämude
33a
Den i5 December e. m.
Provinser och å andra orter äger ruin, för
framtiden utgå efter deras värde in natura;
men att likväl afseende borde fästas derå,
att Räntepersedlarnes utgörande i Skåne,
Blekinge och Bohus Län, på sätt nu sker,
tillkommit i behörig ordning och är vordet
faststäldt vid de nya refningar och skattläggningar,
som, sedan dessa orter blifvit
åter vunne till Sverige, föregingo de derstädes
upprättade IndelningsVerken; på hvilka
grunder och då hos StatsUtskottet förekommit,
dels att de hemmansägare, hvilka
nu i penningar utgöra Räntorne, voro
berättigade att blifva hörde, i afseende
på en förändring af så stort inflytande
på deras skattskyldighet, dels ock att
för öfrigt undersökas borde, i hvad nion
den ständiga Rotering, sorn i sednare tider
blifvit verkställd i Skåne, medförde
ett särskildt åliggande för denna Provins,
utöfver hvad andra orter af den allmänt
åtagna Extra Roteringens utgörande under
krigstid vidkännas, samt huruvida Räntornes
erläggande in natura borde föranleda
lill lindring i detta Roteringsbesvär, StatsUtskottet
hemställde, alt Rikets Högloft.
Ständer ville till Kongl. Maj:t framföra en
underdånig önskan, alt otnförmälde förberedande
åtgärder, till ärendets ytterligare
utredning i hela dess vidd, måtte vidtagas,
samt Kongl. Maj:t täckas, i anledning
deraf och med afseende å frågans öfriga be
-
Den i5 December e. m.
333
skaflfenhet, Rikets Ständer vid nästa Riksdag
Dess Nådiga Proposition meddela.
Vid frågans pröfning stadnade de respective
RiksStånden uti skiljaktiga meningar
i så måtto, att StatsUtskottets ofvanupptagne
yttrande förkastades af Höglofl.
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
BondeStåndet, men gillades af Högvördige
PresteSlåndet och Yällofl. BorgareStåndet;
vid hvilket förhållande, och i öfverensstämmelse
med 75 §. af Riksdagsordningen, målet
förföll, och sådant uti underdånig skrifvelse
hos Kongl. Maj:t anmäldes.
Enär likväl, enligt hvad nyss åberopade
§. vidare innehåller, frågan endast
för den Riksdagen borde anses nedlagd,
men intet hinder deraf uppstår, att den
vid annan Riksdag å nyo bringas å bane,
antingen af Kongl. Maj:t medelst Nådig Proposition,
eller af Riksdagsman genom Motion
inför det Stånd, hvaraf han är Ledamot,
har jag icke tvekat att vördsamt anmäla
den till Rikets Höglofl. Ständers behandling
vid denna Riksdag. Jag har trott
mig desto heldre böra fästa uppmärksamheten
vid detta ärende, till den förberedande
och ingen enskilds rätt förnärmande
åtgärd, som af StatsUtskottet vid sista Riksdag
tillstyrktes, som, om man ock ville
antaga, att den deremot åberopade Malmö
Recess i evärdliga tider skulle freda ifrå
-
1
334 Den i5 December e. m.
ga varande Provinsers skattskyldige Innevånare
från Räntornes utgörande i persedlar,
något skäl derifrån icke läper kunna hämtas
för deras erläggande uti vårt nu gångbara
dåliga mynt; men det deremot synes
otvifvelaktigt, att skatten borde erläggas
efter den myntberäkning, som ägde rum
då stadgande meddelades om Räntornes utgifvande
i penningar; och medgifver man
derutöfver, att, utan beräkning af de myntvalvationer,
sora sedermera ägt rum, skatterne
få utgöras till lika numeraire, som
hittills, men i silfver, att efter cours i sedlar
betalas, kan väl ingen med skäl klaga,
att dess rätt blifvit trädd för nära, äfven
om de i senare tider hemmanen ålagde prsestationer
tagas i beräkning.
I en tid då allmänt klagas, att Skatterne
äro tryckande och knappast kunna
utgöras till deras nu bestämda belopp, och
då ytterligare fordringar göras från Regeringens
sida till fyllande af behofven för
Statsbestyren i särskilde grenar, i en sådan
tid är det af vigt att söka jemlikhet vid
skatternas utgörande, så att de icke mera
trycka den ena medborgaren än den andra,
den ena Provinsen än den andra; det,
i min tanka, enda sätt att göra bördan
mindre tung och bereda Staten erforderliga
tillgångar, om de af de skattdragande
utan missnöje skola utgifvas.
Den i5 December e. m. 335
Om remiss häraf till Högloft. Statsutskottet
anhåller jag vördsamt.
Lades på bordet.
Herr af Silléiij Lars Gabriel, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
De olyckliga följder, hvilka 1824 års
missväxt medfört, så väl för den enskilta
som allmänna hushållningen, böra hos hvarje
fosterlandsvän väcka omtanka att uppsöka
medel, det en sådan olycka, om Försynen
dermed å nyo skulle hemsöka oss,
icke måtte finna oss lika oberedde som år
1826.
Erfarenheten har lärt oss, att spanmålshandel
för allmän räkning icke bär sig.
Utan Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers
gemensamma beslut lärer icke heller kunna
väntas, att enskilta samhällen inom sig
spara något förråd, och som principen nu
synes hafva blifvit den. att uppäta och till
bränvin förvandla äfven det ymnigaste årets
skörd, så kan man tryggt antaga, att alldrig
något välstånd skall kunna vinnas, hälst
ett missväxtår sätter Riket med alla dess
näringar och inbördes förhållanden vida
längre tillbaka, än mångå ymniga åter kunna
hjelpa det upp. Men då skörden hvart 5:te
eller 6:te år, med den kännedom förflutna
tider lemnat, vanligtvis utfaller mindre gifvande,
följer ock deraf, alt andra mesurer
336
Den [5 December e. in.
måste vidtagas, om ej Riket, i afseende på
det nödvändigaste behofvet, till och med
skall bli beroende af Utlänningen.
Jag föreslår derföre vördsamt uppbyggande
af Torkhus och SockenMagaziner öfver
hela Riket, i hvilket sednare hvart hemman
årligen, då ej missväxt inträffat, är
skyldigt inlemna 2 tunnor säd af olika slag,
allt efter ortens afkastning, hvarmed i Tio
goda år fortfares, till dess hvart hemman
upplagt 20 tunnor. Detta utgör efter
Tio år, för Rikets circa 66,000 hemman,
1,320,000 tunnor säd. Förvaltningen hör
åligga en Comité, sorn väljes af Socknens
vederhäftige personer, med en Ståndsperson
eller Pastor till Ordförande.
Hvarje Socken bör, till bibehållande
af enkelheten i förvaltningen, hafva sitt
särskilta Magazin (i Tyskland brukas på
flere slällen dertill vinden öfver Kyrkan).
Om, efter ett partielt eller totalt missväxtår,
behof inträffar, uttages det nödiga, sedan
Comitens yttrande af Landshöfdingen
blifvit pröfvadt, efter dess anordning ur magazinet,
medskyldighet för hvarje hemmansägare
att vid första goda årsväxt ersätta
det.
Huru torkhusen skola byggas, har ”en
ätlig Svensk” uppgifvit i Journalen N:o 220
den 20 September förlidet år. Ett sådant
tork
-
Den i5 December e. m. 337
torkhus med magazin skulle, utom Sockeiiboernes
egna dagsverken, knappt kosta 1000
R:dr, och i skogstrakter vida mindre.
Efter vissa år kunde en del af den
magazinerade säden bytas om med annan;
men som god, torkad och renharpad spannmål
håller sig ganska länge, skulle sådant
sällan behöfvas.
Vöre spanmål, efter inträffad missväxt,
derjemte tillåten till införsel emot en lämplig
tull, skulle priset, äfven efter den svåraste
missväxt, knappt kunna stiga a5 procent;
det skulle alltid hålla sig någorlunda
jemnt, och icke, som nu, af brist på penningar
och speculanter, falla om hösten
till vanpris och mot midsommarn, när en
del Allmoge åter beliöfver köpa, stiga öfver
böfvan, ett förhållande, som i vida större
mån verkar lill Jordbrukarens obestånd,
än de öfverklagade dryga skatterne och det
af mig föreslagne bidraget, hvilket sednare
dessutom snart upphör.
Genom utförande af delta förslag, hvilket
blott till sina hufvudgrunder här anföres,
skulle Financerne vinna styrka, och
nationalrikedomen icke vara underkastad en
fluctuation, som liknar rikedomen hos en
slösare, hvilken vunnit högsta vinsten på
Lotteriet. Bonden på ett fjerdedels hemman
skulle årligen afsätta något helt obe5
H. 22
338 Den i5 December e. m.
tydligt, hvarföre han nu får en ringa penning,
nemligen \ tunna säd; den är ej förlorad
för honom, den är hans egendom,
och blir för honom i nödens stund af högt
värde.
En Nation, med den mindre personal
Sverige beräknar, som hade ett förråd af
En och en half million tunnor säd (ty äfven
Städerne skulle hålla ett visst förråd),
behöfde, efter ett inträffadt missväxtår, ej
befara, att genom politiska förändringar
antingen föras i hungersnöd, eller till förlust
af det dyrbaraste ett folk äger.
Man har i Städerne inrättat Sparbanker,
och ansett dem som ett förträffligt
medel, att vänja den arbetande Classen
till sparsamhet. Det återstår Sparbanker
af ojemförligt större nytta, jag menar sådane
på landet, i hvilka väl icke samlas
penningar, men det, som friar den hungrige
från brott och förtviflan. Måtte Rikets
Högloft. Ständer, med liflig erinran af de
skadliga verkningar, som de sista årens märkvärdiga
förhållanden med spannmålsprisen
åstadkommit vid denna Riksdag, vidtaga sådana
åtgärder, hvarigenom dessa våldsamma
brytningar för framtiden förekommas!
Om Remiss häraf till behörigt Utskott
anhåller jag vördsamt, med bifogande af
den åberopade TidningsArtikeln.
Den i5 December e. m. 33g
Vid hvilket Memorial var bilagd en så
lydande handling:
Om Spannmålens torkning i Torkhus
Förlidna årets grufliga och allmänna
missväxt på all slags säd, och deraf följande
brist och dyrhet samt hungersnöd på
ganska många ställen i Riket, tyckes bevisa
nödvändigheten för Sverige, att i tid
vara omtänkt på att i de år, då Gud -välsignar
Landet med ymnig sädesgröda, hvartill
den herrligaste förhoppning nu visar
sig i de flesta Landskaper, kunna en längre
tid säkert förvara säden i allmänna och
enskilta magaziner. För få år sedan hade
Riket så stort öfverflöd af säd, att vi nödgades
pluttra bort den nästan för intet,
åtminstone till ett orimligt vanpris, hvilket
försatte landtbrukaren uti en så svår
belägenhet, att de flesta icke sedan kunnat
repa sig, eller behålla sina egendomar Hade
Riket nu haft i behåll denna ofantliga mängd ,
på mångfaldiga sätt bortslösade rika välsignelsen,
så skulle icke Riket nu behöft
ifrån Utländningen införskrifva en så stor
mängd utländsk säd, som kostat millioner,
eller Regeringen behöft göra så stora uppoffringar,
för att rädda så många hundratusende
innevånare ifrån en eljest oundviklig
hungersnöd och undsätta de utarmade
landtbrukare med utsäde, som kanske ändå
icke allestädes förslagit, och att fylla det
tryckande behofvet och att afböja nöden.
*) Se Journalen N:o 110, för d. 20 Sept. 1827.
34o
Den r5 December e. m.
Hvad kail vara orsaken, att åkerbrukaren
i ymniga år nödgas bortslösa sin dyrbara
säd till brännvin, eller bortpluttra
den till vanpris och utsätta sig för den
olyckan att, vid inträffande af svår missväxt
såsom i för lidet år, antingen borga
den emot de hårdaste vilkor, eller, i brist
af antaglig borgen, svälta? En nästan allmän
fattigdom ibland åkerbrukarne kan visserligen
tvinga de flesta att hushålla på ett
så bakvändt sätt, men hvarföre förvaras
icke den i goda år öfverflödiga säden i
allmänna och enskilta magasiner, för att
hållas i beredskap till hårda missväxtår,
som hos oss ofta inträffa? Visserligen svårigheten
att i våra magaziner förvara den
råa och otorkade säden för mask, unkning,
bunkbränning och förstörelse, så att den
icke blir oduglig både till bröd, gryn,
malt och utsäde, d. v. s. att torka säden.
I större delen af Ryssland, Pohlen,
Preussen, äfvensom i vårt fordna Finland
och en del af Norrbottens Län, uttröskas
säden uti kar, hvaraf säden blir så torr,
att den, utan minsta fara för förskämning,
kan förvaras i mångå år, till 2 å 3 alnars
tjocklek, äfvensom uttröskningen af riad
säd går otroligt fort, hvarvid halmen blir
mycket begärlig och kanske sundare för
kreaturen.
Brist och dyrhet på ved, och förmodligen
fördom och okunnighet att inrätta
Den i5 December e. m.
oell sköta eldrör, måste vara orsaken, att de
icke hos oss blifvit inrättade och brukade.
Man har skrifvit om väderrör till sädestorkning;
men då de icke hos många
blifvit inrättade och brukade, så måste de
antingen icke uppfylla ändamålet, eller stora
svårigheter och kostnader vid dem inträlfa.
Att torka säden i vanliga bakugnar, lärer
icke löna sig i stort, eller bli möjligt att i dem
så moderera hettan, att icke säden i dea förlorar
sin förmåga att gro; utan att nämna den
stora svårigheten att inlägga, omröra och uttaga
säden ur dem.
Det enklaste, säkraste och minst kostsamma
sättet att torka all slags säd är utan
tvifvel de både i Ryssland, Finland och
Norrbottens Län allmänt brukliga badstugor.
De uppföras der vanligen af träd till
den längd och bredd, som hvar och en
behagar och behofvet förehar, samt vanligen
till 5 alnars höga väggar, utan loft eller
mellantak. I den muras en ugn af gråsten
utan murbruk, såsom en vanlig väl lagd
stengärdesgård, till 6å8 qvarters tjocklek,
och hvälfves till eldning längs efter ugnen,
till 3 alnars längd invändigt samt 5 å 6
qvarters höjd. Muren på alla sidor, äfven
i gafveln, som bör stå 5 qvarter ifrån väggen,
bör vara 6 a y qvarter tjock, äfven
ofvanpå hvalfvet eller ugnen.
Ingen skorsten behöfves till denna ugn,
utan ail röken, uuder eldningen, ingår i
342
Den 15 D e c e m b e i' e. m.
sjelfva badstugan eller torkhuset, och utsläppes
genom 2 å 3 öppningar eller gluggar,
den ena på gafveln midt emot ugnen,
och en å två på långsidan af torkhuset,
antingen öfver den öfra lafven eller på den
undra motsvarande långväggen. Om torkhuset
hygges lill 20 alnars längd och 12
å i3 alnars hredd, och 2:ne ugnar deri
finnas behöflige, för att gifva tillräcklig
hetta, så torde flera gluggar behöfvas, hvilka
alla väl tilltäppas eller tillslutas genom
vidfogade dörrar eller luckor. Så snart all
röken genom dem utgått och eldningen är
skedd och väl utbrunnen, hvarefter värmen
eller hettan får sprida sig i hela torkhuset
från den nu upphettade gråstensmassan i
ugnen, hvarunder den till torkning på öfra
lafvarne inlagda och till ett qvarters tjocklek
utbredda säden som oftast, t. ex. hvarannan
timma, omröres och vändes, tillslutas
dessa luckor.
Dessa lafvar, till sädens torkning i
badstugor, inrättas på tvänne sidor af huset,
nemligen vid hela långväggen midt emot
dörren, och den andra vid hela gafveln,
midt emot ugnen, till 4 alnars bredd, som
med golf af 3 tums tjocka plankor uppbäras
af en erforderlig mängd säkra stolpar och
bjelkar. Dessa öfra lafvar kunna och pläga
göras till 3 å 3§ alns höjd ifrån jordgolfvet,
med en lucka eller öppning af 3
qvarter i fyrkant, som väl tillslutes under
sädens torkning, för att derigenom ned
-
Den i5 December c. m.
343
släppa den torkade säden på den under
den öfra lafven inrättade underlafven, af
lika längd och bredd med den öfra till en
alns höjd öfver jordgolfvet, hvarpå den
torkade säden kan ligga att svalna och
omröras, tills den, efter en dag, kan inläggas
i magazinet, der den, utan minsta fara
för förskämning, kan förvaras i manga år,
lill hvad behof som helst.
Örn elt sådant torkhus bygges till 20
alnars längd och 12 alnars bredd invändigt,
och de öfra lafvarna vid hela den ena
långsidan och hela den ena gafveln göras 4
alnar breda, så utgöra de 2,648 qvadrat
qvarter; och då säden på dem utbredes
jemt till ett qvarters tjocklek, så rymma
de lika många, eller 2,648 kubiska qvarter
säd. På en Svensk tunna gå 64 kubiska
qvarter säd; således kunna på dessa lafvar
dagligen torkas något öfver /\o tunnor säd,
och på en vecka 240 tunnor. Skulle man
finna, hvilket likväl icke är troligt, att
säden icke genom en enda gångs eldning
i ugnen eller ugnarna blir tillräckligen torr
på ett dygn, så låter man den ligga på
öfra lafven ännu ett dygn, och ny eldning
i ugnen eller ugnarne ske nästa eller andra
morgonen på lika sätt som förra dagen,
då säden ofelbart blir ganska torr, för alt
nedsläppas pä nedra lafvarne att svalas elt
dygn
I
denna oförmodade händelse kan väl
icke mera än hälften, eller 120 tunnor säd,
344 Deri 15 December e. m.
lörkas i veckan i ett sådant torkhus; men
få torde behöfva torka mera på en vecka,
eller hinna uttröska mera på den liden.
Vill man hvarje timme, sedan ugnen
blifvit tillräckligen uppvärmd, låta vända
eller väl röra i den utbredda säden, så
tror jag alt den till g tums tjocklek skall,
med all säkerhet, bli tillräckligen torr att
förvaras i många år till 2 alnars tjocklek
i magaziner, i hvilken händelse 160 tunnor
säd kunna torkas i veckan.
Att ett sådant torkhus icke behöfver
något mellantak, eller loft, förstås af sig
sjelf, äfvensom att yttre taket helst bör
vara af tegel; ehuru de i de orter, der de
allmänt brukas, endast bestå af näfver, utan
att någon fara befunnits för elden, om ugnen
försvarligen och tätt muras och göres
6 qvarter tjock vid sidorna och ofvanpå
hvalfvet, samt 6 qvarter ifrån väggen, om
huset uppföres af trä. Sker det af sten,
som är bäst, eller af ler, så behöfver icke
ugnen stå så långt ifrån väggen.
Huruvida annat bränsle än ved, t. ex.
bränntorf, stenkol, eller dylikt, kan, utan
att ge säden någon osmak, användas till
torkugnens uppvärmning, det vet jag ej,
men tror alt bränntorf, som på många ställen
brukas till bakugnars uppvärmning, skulle
likaväl kunna användas till torkhus, åtminstone
till utsädets förvarande.
Den 15 December e. m.
345
På större landlcgendomar, der mera
än 100 tunnor säd uttröskas i veckan med
tröskmascliiner, och t. ex. i de Skånska Städerna,
der en större mängd af säd uppköpes,
torde torkhuset böra uppbyggas till
3o alnars längd och i5 alnars bredd; men
om torkhuset blir af denna storlek, torde
vara bäst att 2:ne torkugnar deri inrättas,
nemligen den ena vid gafveln till höger om
dörren, och den andra vid långsidan till
venster, midt emot lafvarne vid den andra
långsidan. I ett sådant torkhus måste flera
tusende tunnor säd kunna torkas under
vintern, då den nu, i brist af utväg att
torka den, oftast förstöres, eller måste i
otid bortpluttras för vanpris, eller förbrännas
till det landsförderfliga bränvinet
och den, utan skäl, så högt och fåkunnigt
beprisade dranken. Ärlig Svensk.
Lades på bordet.
Herr RosenbladBernhard: Jag får
vördsamt anhålla, att vederbörande Utskott
måtte till Rikets Ständer inlemna förslag
till en Lag för Rikets Myntväsendebestämmande
1:0 Rikets lagliga mynt,- dess
betydelse och omlopp såsom sådant; 2:0
föreskrifter för liqviden af alla förut ingångna
och ännu gällande eller framdeles
ingående penningeförbindelser, derunder inbegripna
Bankens och RiksgäldsContorets
346
Den i5 December c, m.
utelöpande sedlar; äfvensom för i penningar
eljest bestämda förhållanden.
Lades på bordet.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Jag får
vördsamt föreslå, att vederbörande Utskott
måtte till Rikets Ständer aflemna förslag
till en Lag för Rikets Ständers Bankj bestämmande
hufvudgrunderne för dess framtida
rörelse och förvaltning.
Lades på bordet.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag får
vördsamt föreslå, att vederbörande Utskott
malte till Rikets Ständer inkomma med förslag
till en Lag för Rikets skuldväsende,
bestämmande 1:0 hvad sorn nu utgör Rikets
skuld; 2:0 huru framdeles Riket förbindande
skuld må ingås; 3:o huru med
dess liqvid ovilkorligen förhållas skall. 4
Lades på bordet.
Herr Ribbing > Arvid: Ehuru aflägsen
all våda kan vara för den metalliska fond,
som finnes i Rikets Ständers Bank, yrkar
jag likväl, för den händelse, att någon sådan
realisation vid denna Riksdag icke skulle
komma alt ske, hvarigenom guldet och
sillre t i landet utsprides, att BancoUtskottet
måtte inkomma med förslag till lamp»
Den i5 December e. ni.
347
ligaste sältet och medlen, att för alla möjliga
händelser ställa Bankens fond i största
säkerhet,
Lades på hordet.
Herr af Stenhoff Christian _, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Förvånande är Rikets penningeställning
och än mer Rikets Ständers år 1823 i detta
afseende vidtagne åtgärder, i jemförelse med
hvad allt sedan medlet af adertonde seklet
af Svenska Regeringen, gemensamt med Rikets
Representanter, härom är handladt. I
förbigående vill jag blott nämna, att vid
1766 års Riksdag genom Kongl, förordningen
stadgades, att coursen, som då var omkring
70 M;k Hamburger Banco, borde
fällas till 42 M:k samma myntsort och dervid
förblifva, hvilket jemväl gick i verkställighet,
så att 1768 den utgjorde sistnämndebelopp,
hvarvid den orubbad bibehölls
till 1769 i December, då Kongl. Maj:t,
genom Kungörelse af den 9 i nämnde månad,
Nådigst behagade stadga, att coursen
borde beräknas till 48 M:k, endast i afseende
på den del af contributionen, som utgick
till GarnizonsRegementernes aflöning,
hvilken efter cours beräknades.
Alltifrån 174° har coursens stegring
ådragit sig Statsmannens synnerliga uppmärksamhet,
såsom vådlig för Rikets han
-
348
Den i5 December e. m.
del och dess balance, hvilken sednare äler
nutidens Statsmän anse för ett nonsens.
Vid 1746 års Riksdag ansåg Rikets Råd,
under öfverläggning med Rikets Ständer,
alt coursens fall vore det enda medel, som
beredde myntets ståndpunkt och säkerhet,
hvarvid, till Jurendrägeriers hämmande, BancoDepulationen
uti Betänkande af den 6 November
1746 föreslog, bland annat, de confiscerade
varornes uppbränning eller utskeppning
af Kronan. Under nämnde Riksdag
voro flere ganska vigtiga öfverläggningar
uti BancoDeputationen, angående Coursens
bibehållande under 4° M:k Holländsk
Courant, dervid flere af Rikets Råd, Herr
LandtMarskalken samt Preste- och BorgareStåndens
Talemän voro närvarande.
Vid 1756 års Riksdag höllos i samma
ämne arne hemliga RådsConseiler, deruti
Hans Excellence Gyllenborg förde Protocollet
och då varande CancelliPresidenten,
RiksRådet Höpken, lika stor Statsman i
iBrde, som Axel Oxenstjerna i det i7:de
seklet, ansåg ovilkorligen nödvändigt, att
motverka Coursens stegring, om Rikets lina
ncer ej skid le anses banqueroutte. Då
var mycken tvistighet underkastadt, om och
mot hvad säkerhet Banken finge utlemna
3oo,ooo Daler Silfvermynt en enda gång;
nu åter har Banken kunnat i flere år utlemna
lika många 100,000 Riksdaler utan
all säkerhet lili Götha Canals obegränsade
Den i5 December e. m.
349
utgifter, oberäknadt alla andra gifne förskolter
till verkligen nyttiga inrättningar.
Det tillhör Ekonomen och Militairen,
att bedömma nyttan af Götha Canal; men
om lönmord på Konungarne Gustaf II Adolph
och Carl XII kunde försätta Sverige i de
mest brydsamma omständigheter, skulle, i
händelse af ett olyckligt krig, en förrädisk
vinningslystnad, genom förstöring af en
eller annan sluss i Götha Canal, kunna tillintetgöra
hela dess påräknade fördelar och
alla de 7 millioner Riksdaler Banco, sorn
der blifvit hegrafne.
Hvad jag tagit mig friheten framställa,
angående de åtgärder, som vid 1746,
1756 och 1766 årens Riksdagar blifvit tagne
för att fälla coursen, finnes fullständigt
utfördt i 8:de Tomen af Modees Verk, pag.
5p66 och följande.
Rikets penningeställning är obestridligt
vida sämre, än på 1790-talet, då fem
myntsorter voro i gång, nemligen Riksdaler
Specie, Bancosedlar, Riksgäldssedlar,
Fanhjelmare och så kallade Långrockar
eller UtredningsCommissionens Obligationer.
Då var tillgång på Speciemynt, och
agio emellan Banco- och Riksgäldssedeln
blott omkring 10 procent; nu åter emellan
hegge dessa myntvaluter, eller Banco- och
Riksgäldssedeln, 33 procent, som tillkommit
genom den af hegge Statsmakterne år 1800
stadgade och i8o3 verkställde realisation.
35o
Den i5 December e. m.
Att Ater Banken nu är verkligen bankrutt
och i concurstillstånd, är dess mer
oemotsägligt, som Banken erbjuder sine Creditorer
att icke ens med halfva värdet inlösa
sine utelöpande Reverser eller Bancosedlar.
Manne sädan orättvisa kunnat inträffa,
om Banken varit enskille tillhörig,
hvilka med sin egendom varit allmänheten
ansvarige för uppfyllandet af åtagne förbindelser?
Härpå kan ej väntas annat än negativt
svar; ty utan anvisad säkerhet uti
Rikets intrader hade ej millioner penningar
af Regeringen kunnat erhållas, hvilka
nu likväl, med tillhjelp af Tumba Pappersbruk
äro att tillgå, så länge Sveriges Rikes
Ständers Bank existerar. Det torde således
blifva maktpåliggande att, jemlikt det
af Herr Hjerta framställde grundliga förslag,
söka befrämja den p 'rata Bankinrättningen,
och under tiden småningom befordra
upplösningen af Rikets Ständers Bank
jemte dess skadliga inflytelse på de förändringar
i myntets valeur, hvilken med bägge
Statsmakternes maktspråk förändras, alltid
med förlust för Bankens Creditorer.
Denna åtgärd skall onekligen bidraga till
coursens fall, då Riket hvarken är utrikes
skuldsatt, eller har af nöden vexlar till
annat än Minister-afloningen utomlands. Efter
allt utseende är endast HandelsCorpsen
i behof af vexlar till den handelsrörelse,
som öfverstiger landets exportartiklar; hvadan
ock Vällofl. BorgareStåndet lättast tor
-
Den i5 December e. m. 351
(le kunna uppgifva rälta medlet lill coursens
fall.
Lades på bordet.
Herr af Stenhofj Christian} hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Alltifrån år i -y31 till och med 1794
har Svenska Regeringen, genom tid'efter
annan utfärdade förordningar, ifrat mot yppighet
och öfverflöd, såsom skadligt för
samhällets välstånd; 1766 års Kongl. Förordning
deremot beredde hushållning i både
klädsel och lefnadssätt, äfvensom den sedermera
antagne Nationaldrägten bidrog till
mera tarflighet i könets klädedrägt. Nyttan
och frugten af alla fordna åtgärder är för
alltid försvunnen.
Genom tullintraderna för allt utländskt
kram synes väl Staten vara i vinning, men
genom bruket medborgaren fattig, sedan
nu mera alla folkklasser af könet sällan äro
klädde i annat än af utländsk tillverkning:
både af siden och ylle. Det är ej tänkbart,
att genom någon förordning hämma det
skadliga häruti, sedan äfven bruket tillvunnit
sig den tjenande klassens välbehag,
både i Städerne och på Landet.
Bankens anmaningar att inlösa betydliga
poster pantsatt silfver, äfvensom de på
AssistanceContorcts Auctioner ständigt för
-
35a
Den i5 December e. m.
yttrade dyrbara brillanter, guld- oell silfverpieser,
samt andra dyrbara nipper, bevisa
ingenting mindre än välmåga hos medborgare,
utan fastmer nödens tillstånd i
penningebehof och en illa beräknad säker
tillgång vid inköpet. Fattigdomen yttrar
sig i ännu större scala genom de otaliga
banqueroutter bland alla folkklasser, hvilket
i forntiden, snart sagdt, ansågs för phenomener.
Yppigheten visar sig äfven genom
de stadgade guldbroderade uniformerne,
som af Civilstaten begagnas, men ingalunda
kunna anses motsvara deras löningsvilkor,
hvilket likväl vid den allmänt skeende
löneregleringen, äfven i detta afseende,
torde förtjena uppmärksamhet, om annars
guldbroderierna anses nödvändige att
fortfara.
En falsk beräkning af vinst vid spel
å Lotteri utgör för de spelande ej liten penningeförlust,
som rätteligen går i bredd
med annat slöseri. Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet vågar jag derföre
vördsammast påkalla för afskalfandet af
både NummerLotteriets och Assistance-Contorets
penningeförstörande anstalter. Grunden
till all misshushållning med penningar
är synbart bevisad vara tillkommen genom
de mångfaldiga låneanstalter, som efter år
1709 tid efter annan blifvit tillvägabragte,
och hvarvid mindre redligt förhållande hos
flere
Ben i5 December e. m.
353
flere låntagare visat sina skadliga följder;
sannfärdiga bevis härpå äro förvarade i FilialDisconternes
Protocoller och handlingar.
Lades på bordet.
Herr af Stenhofj Christian , hade inlemnat
följande, som upplästes:
Uti Hedervärda BondeStåndet har Motion
blifvit väckt om LagmansRätternes indragning;
men utaf flere af Kongl. Maj:t i
Nåder vidtagne åtgärder, såsom t. ex. Lagsagornes
till en del verkställde fördelning
och sammanslående, för att bereda förminskning
af antalet och såsom följd deraf indragning
af flere löner, vill synas att samma
Em betes bestånd är säkert, äfvensom alt,
enär bättre aflöning för alla Statens Embetsman
är i fråga, LagmansEmbetet ej
dervid blir vanloltadt.
Vid 84 års ålder bör jag ej misstänkas
för egennyttig afsigt med min framställning,
emedan tankan då snarare rigtas på förvandlingens
stund, än på en längre njutning
af lifvet. Befordran af rättegångsmålens
skyndsammare gång för rättsökande
vid LagmansRätten påkallar uppmärksamheten.
Efter 47 års erfarenhet har jag funnit,
att tidsutdrägt i skuldfordringsmål egent5
H. 23
354
Don i5 December e. m.
ligen föranledt de deri tagne vad, hvilka
mera sällan blifvit fullföljde, om de ej
varit af betydligare beskaffenhet. Uti så
väl desse sednare som de tvister, hvilka
angå arf, börd, förmyndare-redogörelse med
flere, åstadkommer ett eller |:deis års uppskof,
innan de kunna fullföljas vid ordinarie
Lagmans Ting, ganska många svårigheter
i hevisningsvägen, synnerligen med
vittnen, som under tiden genom döden afgå,
hvilken olägenhet ej annorledes kan förebyggas,
än genom urtima Ting, hvaraf den
mindre förmögne ej kan sig begagna. Att
afhjelpa denna svårighet, och till befordran
af rättegångsmålens skyndsammare gång vid
LagmansRätten, vågar jag vördsammast föreslå,
alt LagmansTingen må hållas 2:ne
gånger hvarje år, det ena vårtiden innan
jordbruket begynner, och det andra i September
eller October månad. Färre mål
för hvarje Ting minskade Domstolens åtgärd,
äfvensom både Nämndens och Parternas
tidspillan.
Lades på bordet.
Herr von Qvanten, Carl, anförde skriftligen:
I
en tid då Rikets Ständer gjort så
stora uppoffringar på CanalanJäggningar,
Strömrensningar &c., månne det ej vore
lämpligt, för att visa consequens i åsigter,
att tillse, huruvida de Canaler och vatten
-
Den i5 December e. m.
355
drag, som vi äga af naturen, få begagnas
eller ej. Ehuru allmänna Lagen ej förbjuder
att flotta och färdas i hvad flod som
hälst, stor eller liten, likasom att lancfa
och i sådant fall begagna hvad strand som
hälst, hafva likväl, genom så kallade förbudsdomar,
dessa rättigheter alldeles försvunnit.
Än hafva Vattenverksägare erhållit
rättighet att taga afgift för hvarje stock,
för hvarje famn ved, som går förbi eller
genom deras flodluckor; än hafva jordägare
genom förbudsdomar fått rättighet alt hvad
årstid som hälst, utan afseende på om skada
sker eller ej, neka allt gående på deras
ägor. Följden häraf har blifvit, att en i
Lag gifven rättighet har upphört att vara
en rättighet, och endast med godtyckliga
afgifter och ofta obillig behandling har denna
rättighet villkorligt fått utöfvas. Mången
torde uti denna fråga fästa sig vid ordet
ägande rätt., och derföre anse den obillig;
men min afsigt är ej att skada någons
ägande rätt, utan endast att upphäfva och
undanrödja de ensidiga och olämpliga hinder,
som stundom planmässigt blifvit anlagda
för enskilda interesset, lill andras
skada, eller också för att tillskapa sig en,
efter min tanka, orättvis inkomstkälla.
Code Napoleon, 2.'dra delen pag. 3a
art. 33p, förklarar alla flottbara floder,
sjöar och stränder för National-egendom,
som af allmänheten får begagnas; och månne
356
Den i5 December e. m.
man ej i ett liberalt tidehvarf, med redan
stadgade sjöcommunicationsprinciper, borde
antaga ungefär samma Lag, hvilken våra
så kallade kungsådror åsyftat.
Jag föreslår således, att flottning och
färdande i alla floder och sjöar, som sådant
medgifva, bör vara tillåten för alla utan
minsta afgifter, hvarken som land- eller
dammlega; men der inägor af ängar möta,
må den vara förhuden, så vida marken vid
landgången deraf lider skada, emellan den
i5 Maji och den i5 Julii, lika som der
skattlagda fisken finnas.
Med undantag af Städerna, hör äfven
livar och en äga rätt begagna stranden,
der utmark möter, att derå upplägga varor,
för att dem afskeppa eller urlasta, utan att
jordägare, då de deraf ingen skada lida,
och då väg till sådana platser finnes, må
kunna sådant förhindra, allt utan afgift.
Deremot borde Sjöfolk och alla, som
i och för denna rörelse, af hvad orsak som
hälst, åstadkomma åverkan, beläggas med
vida högre ansvar och böter, än hvad Lagen
i allmänhet utstakar.
Lades på bordet.
Herr von Qvanten , Carl,, uppläste följande:
-
Den i5 December e. m, 357
Sorn jag anser Invalidinrältningén vid
Ulriksdal alldeles öfverflödig, och alla möjliga
salt att bereda Statsverket inkomster,
liu mera än någonsin, torde erfordras, vågar
jag ödmjukast föreslå Invalidinrättningens
upphäfvande och upplösning, helst för
verkställandet häraf alldeles inga hinder
möta. Om t. ex. hvarje Invalid erhåller
en tredjedel af hvad han nu kostar Staten,
och anmodas att dermed på annan ort draga
försorg om sig sjelf, torde det finnas
många, som dermed blifva mera belåtne.
Lqdes på bordel.
Herr von Qvanten, Carl, anförde skriftligen
:
Om man antager att nu, som förr vid
Läger och Regementsmöten, provianteringen
kan ske genom entreprenad-auetioner, med
vilkor för entrepreneuren alt sjelf besörja om
provianteringen, skulle jag tro, att nuvarande
Commissariater ganska väl kunna indragas,
hvilket jag nu får äran föreslå. Förr
än krig utbryter, äro de ej behöfliga, och
då hafva vi af erfarenheten lärt, att utan
minsta svårighet en sådan Embetsmannacorps
står att erhålla,
Lades på bordet.
Herr von Qvanten, Carl: Jag reserverar
min yttranderätt i frågan 0111 Länens
358 Den i5 December e. m.
HusliållsSällskaper, äfvensom beträffande Bevillningsförordningen,
då Grefve Spens’s
Motion remitteras, samt anhåller att framdeles
få inlemna mina åsigter rörande försvarsverket,
så vidt de kunna afvika från
hvad flere värde Talare här i ämnet yttrat.
Lades på bordet.
Herrlow Hejnne3 Georga uppläste följande:
Af
vigtiga anledningar får jag väcka
den Motion, att i allmänna Lagen må, utan
afbidan af nya Lagförslaget, genast införas
det stadgande för förmynderskapsansökningar
eller andra vigtiga handlingar, sorn
kunna röra äfven tredje mans rätt, att då
sådane ansökningar finnas vara, enligt vittnens
intyganden, underskrifne med styrd
handj vittnena tillika skola intyga, att den
styrda bandens ägare eller ägarinna låtit
vid redigt förstånd och med fri vilja styra
handen, på lika sätt som är föreskrifvet
för bevittnandet af underskrifter å Testamenten.
Lades på bordet.
Herr von Heynnej Georgj anförde skriftligen
:
I händelse Stals- och Ekonomiutskottet!
skulle tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts
Den i5 December e. m.
359
Nådiga Proposition för Extra Rotar, att med
Kongl. Maj:t ingå Contracter 0111 prassterandet
af häst i stället för karl, föreslår jag,
att uti Betänkandet derom måtte bestämdt
föreslås, att den som vid krigs utbrott aflemnat
en häst, dermed för hela det kriget
skall anses hafva uppfyllt sin pligt, likasom
om han lemnat en uppklädd karl;
och att bestämdt måtte förklaras, att den
som icke, af hvad orsak som hälst, afgifvit
bifallande svar, mundlligen eller skriftligen,
på Propositionen att prestera häst i
stället för Roteringskarl, må anses ovilkorligen
hafva nekat att i en sådan förändring
ingå.
Lades på bordet.
Herr LefrenJohan Pehr: Jag anhåller
få anmäla en Motion, angående införande
af Inrikes Näringsfrihet och inskränkning
i Utrikes Handeln, samt ber om tillstånd
att en annan dag få uppläsa den,
efter som den är något vidlyftig.
Lades på bordet.
Herr Liljenstolpe 3 Carl j uppläste följande
:
Som Chef för Smålands Kongl. GrénadierBataillon
anser jag min pligt tillhöra,
att hos Rikets nu församlade Ständer void
-
3 6a
Den i5 December e. m.
samt till rättelses vinnande anmäla de brister,
som finnas uti lönerna vid denna i
sednare tider organiserade Corps och hvilka
behofvet synnerligen påkallar att få aflijelpta.
Denna Corps utgör till trupp, så af
gammal stam som Beväring, effectivt tillsammans
omkring 17 å 1800 man, eller
ungefärligen hälften af ett InfanteriRegemente,
och då, till riktig grund för befälets
beräkning, utan att för beviset behöfva
vidlyftigare ingå eller omtala alla olägenheter
af felaktigheter dervid, man med
säkerhet bör kunna antaga, att de beställningar
å stat, som i allmänhet InfanteriRegementerne
uti Armeen för närvarande
äga, äro för deras tjenstgöring behöflige,
synnerligast för den Corps, som har ett
mera spridt Roteringsläge; så, och då sådant
endast kan af Rikets Ständer afhjelpas,
får jag vördsammast härmed anhålla,
att den skillnad uti löner, som vid denna
Corps nu saknas, räknadt efter hälften af
hvad som bestås till ett InfanteriRegemente,
måtte Corpsen åStat beviljas, samt nödigt
anslag derför lemnäs. Desse felande
Löner äro för 1 RegementsOfficer, 2:ne Capitainer,
1 RegementsQvartermästare, 2:ne
Fänrikar, 1 Pr^st och Regementsskrifvaren,
sorn är tillsammans med Smålands Kongl.
lIusarRegemente. (
Den i5 December e. m. 361
Ehuru denna min vördsamma anhållan
har det obehagliga till föremål, att begära
nya Statsanslag, så hoppas jag dock,
det man icke kan undgå medgifva, att den
fullkomligaste rättvisa och billighet talar
för saken, nemligen alt icke en Corps uti
Arme'en bör uteslutas ifrån de förmåner de
öfrige äga, utan deruti lemnäs rättelse, synnerligast
(kan man äfven tillägga) som Statsverket
har en så betydlig inkomst just af
denna afsutna CavalleriCorps, icke allenast
uti de 35oo tunnor spanmål, som betalas
årligen för hästvacanser, utan äfven af de
från Corpsen afgångne gamla Cavallerilöner.
Då Kongl. Maj:t, i anledning af Rikets
Ständers uti underdånig skrifvelse den 29
Julii 1823 gjorde hemställan om nödvändigheten
af en ny lönereglering för Armeen,
uti Dess nu afgifne Nådiga Proposition
tillkännagifvit, det ett Nådigt Förslag uti
detta ämne kommer att till Rikets Ständers
Statsutskott aflemnas, grundadt på specialstater
och utredningar; så hyser jag den
förtröstan, att Kongl. Maj:t dervid i Nåder
ihågkommer, hvad Dess alltid huldrika omvårdnad
funnit nu vara af rättvisan och
billigheten påkalladt till förbättrande af de
äfven vid Smålands Grenadiercorps befintlige
otillräcklige löner, och får derföre i
detta afseende endast vördsamt tillkännagifva,
det jag kan och skall, då så fordras,
»
362 Den i5 December e. m.
lemna säkra uppgifter öfver lönerna vid
denna Corps, hvaraf flere äro synnerligen
otillräcklige.
Lades på bordet.
Herr von Vegesach} Ernst, anförde
skriftligen:
Vid alla communicationer, vare sig
med brefposter eller allmänna inrättningar
för resande, torde man böra göra afseende
på den kortaste vägen och de sistnämndes
största beqvämlighet. Jag får derföre
äran föreslå, att, ifrån och med nästkommande
vår, Post-Ångfartygen emellan Sverige
och Pommern må gå, som förut, emellan
Ystad och Stralsund, i stället för, som
nu sker, till Greifswald; hvilket jag säkerligen
tror, att Preussiska Regeringen äfven
skulle bifalla, i händelse en framställning
derom gjordes ifrån vår sida.
Hvarefter Herr von Vegesach tilläde
muntligen:
Jag vill ej uppehålla] Ridderskapet och
Adeln med att vidlyftigare utveckla skälen
för min Motion, men förbehåller mig att
då remiss deraf kommer i fråga, få göra
det.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
Gustaf: Då den värde Motionai
-
Den i5 December e. m. 363
ren förbehållit sig att närmare utveckla sina
åsigter, förbehåller jag äfven mig att
dervid då göra utförligare erinringar. Emedlertid
får jag blott, i afseende å Talarens
yttrade förmodan om lältheten att erhålla
Kongl. Preussiska Regeringens bifall till
den föreslagne förändringen, nämna, att
jag deremot har anledning tro, att detta
bifall i sakernes närvarande förhållande skulle
blifva svårare att tillvägabringa, än Motionairen
synes sig föreställa.
Lades på bordet.
Friherre DuvallAxelj uppläste följande:
Allmänna
creditens upprätthållande och
befästande innefattar tvifvelsutan ett bland
de större föremålen för Rikets nu församlade
Ständers gemensamma omtanka och
bemödanden. Jag tror mig derföre icke
onyttigt upptaga Högloft. Ridderskapets och
Adelns tid, då jag utbeder mig att för en
liten stund uppmärksamhet må lemnäs åt
ett ämne, som dermed står i närmaste förbindelse.
Det lärer ej kunna motsägas, att
ju executiva Författningarne och sättet, hvarpå
de handhafvas, till en icke ringa del
inverka på crediten och penningerörelsen.
Der ändamålsenlig kraft och skyndsamhet
finnes i executiva verket, der råder inbördes
förtroende, der äger credit rumj raen
364
Den i5 December e. m.
denna aftynar och försvinner vid ett motsatt
förhållande, ty det ligger i sakens natur
, att man måste draga i betänkande att
utlåna sine penningar, då för deras återfående
genom executiva maktens åtgärd fordras
vidlyftiga och kostsamma, till tidsutdrägt
ledande, omvägar. Man hör ej sällan
klagan föras öfver långsamhet i executiva
väsendet, och merändels rigtas denna klagan
mot den eller dem, åt hvilka Författningarnes
handhafvande blifvit anförtrodd,
då likväl mången gång anledningen rätteligen
borde sökas i ofullständigheten eller
ändamåisstridigheten af den Lag, hvaraf
tillämpning ifrågakommit. Att undersöka
och så vidt möjligt är afhjelpa dessa brister
är destomera magtpåliggande, som otvifvelagtigt
lärer vara, att i samma förhållande
som upplysningen stiger och Creditsystemet
utvecklas, ökas ock behofvet och
nödvändigheten af fullständiga och bestämda
Lagbud, till motvigt af Advocaturens
fintlighet och spetsfundighet, som sällan
lemnar obegagnadt något tillfälle att åtminstone
i det längsta fördröja uppfyllandet
af ingångna förbindelser.
I detta afseende anser jag af hufvudsaklig
inflytelse trenne omständigheter, hvilka
med hvarandra stå i ett så nära och
oskiljaktigt sammanhang, att de torde böra
blifva föremål för gemensamt afhandlande
och afgörande. Desse omständigheter äro;
Den i5 December e. m.
365
1:0 Tiden inom hvilken utmätning
verkställas bör.
2:0 Tiden för klagan öfver verkställd
utmätning j och
3:o Om och i hvilka fall Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes Utslag eller Beslut
mä till verkställighet befordras > fastän de
icke vunnit laga kraft.
Det skulle leda till en tröttande vidlyftighet,
utan egentligt ändamål, att nu
redogöra för de i detta ämne för närvarande
gällande Lagar och Författningar. Jag
bör blott i korthet nämna: ”Att Fogde å
”Landet åligger inom 3 månader, och Magistrat
i Staden inom 14 dagar efter emot”tagandet
af Utmätnings-Utslaget, detsamma
vid eget betalningsäfventyr verkställa;”
att någon Lag icke finnes, som bestämmer
liden för klagan öfver verkställd utmätning,
annorlunda än i sammanhang med sjelfva
försäljningsåtgärden, samt att endast i vissa,
genom särskilda undantags-lagar bestämda
fall Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes Utslag
må verkställas, innan de vunnit laga
kraft, då deremot allmänna regeln är, att
en sådan kraft bör hafva Beslutet åkommit,
förr än det lagligen verkställas må. Saknaden
af föreskrifven bestämd tid för klagan
öfver verkställd utmätning, och derifrån
härledda rättigheten att dermed dröja intill
dess försäljning för sig gått och tiden för
366
Den i5 December e. m.
klagan deröfver inträffat, utgör ett af de
största och, som mig synes, mest obehöriga
hindren för skyndsamhet i verkställighetsåtgärder,
enär ett förelupet misstag, eller
en underlåten formalitet vid utmätningen,
som, om den genast öfverklagats, kunnat lika
snart blifva rättad, föranleder mången gång
till återgång af en för öfrigt i laglig ordning
tillkommen försäljnings-åtgärd, hvarigenom
minst 4^6 månaders uppehåll i verkställigheten
åstadkommes. Till förekommande
häraf anser jag mig böra föreslå en sådan
ändring uti nu gällande Författningar, att
utmätning bör vara verkställd å Landet
inom 14 dagar, och i Stad inom 8 dagar
efter det Executorn till verkställighet emottagit
Utslaget; och att den, som är med
utmätnings-förrättningen missnöjd, åligger
vid talans förlust, inom i4 dagar efter af
utmätnings-instrumentet erhållen del, deröfver
anföra besvär hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande;
och då erfarenheten ofta
lemnat styrka åt den öfvertygelsen, att
månget klagomål öfver Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
Utslag i utmätnings-måi endast
afsett att dermed uppehålla verkställigheten,
hvilket ändamål, efter nuvarande
lagstiftning, åtminstone till någon del i de
fleste fall vinnes, om än klagomålet vid
pröfningen deraf skulle befinnas alldeles
obefogadt, tvekar jag icke, att, i sammanhang
med hvad jag förut haft äran hemställa,
föreslå ett sådant förändradt Lagbud,
Den i5 December e. m. 367
alt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes Utslag,
så väl i utmätnings-mål sorn i anledning
af förd klagan öfver verkställd utmätning,
må, sedan det genom den sökandes
försorg blifvit med vederparten communiceradt,
genast, och ändå att det icke vunnit
laga kraft, till verkställighet befordras, så
vida ÖfverDomaren, i följd af deremot anförde
besvär, icke finner nödigt att inställelse
deri meddela; dock att Fordringsägaren
icke annorlunda än mot godkänd vederhäftig
borgen må tillåtas lyfta hvad som,
på grund af icke laga kraftvunnet Utslag,
hos Gäldenären uttages.
Om communication med öfrige respective
MedStånden samt remiss till Lagutskottet
af denna min Motion, anhåller jag
vördsammast.
Lades på bordet.
Herr von Hedenberg, Carl August,
anförde skriftligen:
Då en stor del af Sveriges jord är
Boställsjord, torde ett af de vigtigare delar
i administrationen vara att tillse, det
denna jord behörigen handhafves. Detta ämne
har visserligen utgjort ett af en vis Regerings
förhanden varande omsorger; men
då ämnet ännu hvilar outredt, anhåller jag
vördsamt att få fästa Höglofl. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå.
368
Den i5 December e. m.
Hvad de norra Provinserna och det
nordligaste Regementet rörer, äro kyrkobyggnader
och väganläggningar stora onera,
ofta uppgående till och stundom öfverstigande
Boställets hela afkastning, hvartill
kommer, att då byggnadsskyldigheten
derigenom fullgöres, både innehafvaren och
bostället deraf lida.
Dessa olägenheter, förenade med mångfalldiga
olämpliga stadganden uti 1752 års
Boställsordning, gifva mig anledning att
ödmjukast föreslå: att ett särskilt Utskott
måtte erhålla uppdrag att genomgå alla
författningar, som röra Boställen, samt uppgöra
och föreslå en ny Boställsordning,
lämpad efter tidens kraf och locala förhållanden,
äfvensom alt öfverse och utarbeta
förslag till förbättrade författningar i afseende
å Boställens utarrenderande, m. m.
hvad till dessa ämnen hörer; å hvilka Förslag
Rikets Höglofl. Ständer sedermera torde
böra i önskningsväg anhålla om Kongl.
Maj:ts Nådiga bifall och sanction.
Om communication med de öfrige respective
Stånden anhåller jag vördsammast.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
får äran upplysa, att redan för ett å två år
sedan anbefallde Kongl. Majit utarbetandet
af en ny Boställsordning, samt att KrigsCollegiutn
redan har förslaget dertill färdigt,
Den 15 December e. m.
369
digt, men att Kongl. Maj:t uppskjutit med
pröfuingen deraf, emedan detsamma står i
nära sammanhang och i vissa delar beror
af Rikets Ständers beslut rörande den föreslagne
Löneregleringen. Af denna anledning
tror jag ett särskildt Utskott för denna
fråga ej vara af nöden.
Lades på bordet.
Herr Riben, Carl Willielm, hade inlemnat
ett så lydande Memorial :
Yid tillämpning af 3:dje Gap. 3:dje§.
i ConcursLagen af den i3 Julii 1818, rörande
Borgenärers rätt att tillgripa Gäldenärs
innehafvande, af Statsverket utgående
Pension, hafva vid särskilda Domstolar olika
åsigter varit rådande; hvadan jag trott, att
ett förtydligande af nämnde §. vore af beliofvet
påkalladt; och då det icke synes
mig billigt, alt en Gäldenärs innehafvande
Pension såsom alla hans Öfriga tillgångar
går till Gäldens betalning, föreslår jag, att
uti den ifrågavarande §:n orden: som på
annan grund inrätfrade och med särskilde
Privilegier eller förbehåll försedde eller
gifne liro, måtte utgå.
Jag anhåller om Remiss till Lagutskottet
af detta Memorial.
Lades på bordet.
5 H. 24
370 Den i5 December e. m.
Herr Roos > Carl Ulrik, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Mycket talas, skrifves och afhandlas
om upplysning och dess spridande, om
Folkbildningen m. m.; mycket projecteras,
försökte åtgärder för det stora ändamålets
vinnande hafva ej eller uteblifvit. Sådant
allt, långt ifrån att för upplysningens och
Fäderneslandets vän vara likgiltigt eller
okärt, utgör deremot föremål för hans tillfredsställelse,
hans hopp och förtröstan.
Erkännande således vigten och värdet af
det, som för upplysningens befrämjande blifvit
gjordt och än vidare göres, går jag likväl
att fästa uppmärksamheten på en för
detta ändamåls ernående ganska vigtig omständighet,
hvilken tyckes städse vara förbisedd.
Att inrätta Skolor, och lära ungdomen
läsa, skrifva och räkna något litet, är visst
ganska riktigt och bra; men hvad endast
dermed för det stora ändamålet, upplysningen,
egentligen vunnits, lärer, vid en
säker granskning, befinnas inskränka sig till
ett ej tillräckligen stort resultat. Förhållandet
i Sverige, som bättre är, befmnes
redan för länge sedan sådant, att man icke
kan indela Folket i så och så många
tredje- eller fjerdedelar, hvilka kunna läsa
i bok och icke kunna det. Om man
undantager några Finnar och Lappar, så
anser jag den beräkning vara hög, som an
-
Den i5 December e. m.
toge alt ioo personer i vårt land funnos,
hvilka vid myndighetsåldern ej kunna läsa;
för detta, efter mitt begrepp, mera mekaniska
än intellectuella syftes vinnande anser
jag således icke stora anstalter tarfvas
utöfver de redan befintlige. Debetsedelns
runor äro lätt tydde; något annat högre
torde målet vara som sokes.
Man har vid Vettenskaps- och Embetsmanna-bildningen
redan länge ansett nödigt
och oundgängligt, att tillhandahålla
förnuftet ett sådant experimentalfält, som
innefattas uti tillgång på Böcker, och om
man annars allvarsamt önskar en allmännare
upplysning och bildning, torde utan
någon särskild bevisning kunna antagas, att
äfven för Medborgare i allmänhet det vore
af särdeles värde, om, jemte de anstalter,
sorn finnas nödige för lärandet af att
läsa, (hvilket torde utgöra upplysningens
blotta vehikel) äfven tillgång bereddes på
tjenlig lecture, sedan Skolcursen och Skolboken
ej mera äro tillfyllest. Jag vågar
alltså härmed vördsamt föreslå, att LocalBibliotheker
för Allmänheten måtte inrättas,
der Böcker och Skrifter uti Religion,
Moral, Histori, Geographi, Lag och Ekonomi
m. m., emot ingen, eller ringa och
lätt afgift vore att tillgå; och om det icke
äfventyras, alt råka i collision med SockenMagazinen,
skulle jag vilja kalla desse
Bibliotheker SockenBibliotheker , då de bor
-
Den i5 December e. m.
de hafva flen plan, alt elt SockenBibliothek
kunde finnas i hvarje Pastorat.
Statens utgifter äro många och mångahanda;
den kostnad, som med mitt vördsamma
förslag är förknippad, lofvar icke
någon handgriplig vinst, men uppfattas och
till sitt hela värde erkännes den högre,
an en blott materiel fördel, deraf blifvande
nyttan, anser jag mig icke höra misströsta
om utgången. Jag tror nemligen,
att om Rikets Ständer, jemte vidtagande
af ändamålsenliga Skolanstalter, bildade en
sådan Fond för upplysningen, som ett litet
valdt Bibliothek inom hvarje Pastorat,
skulle frihetens och upplysningens ankare
med detsamma vara så väl fästadt vid våra
stränder, att det derifrån icke mera kunde
uppryckas. Det torde vara öfverflödigt
att uppehålla med betraktelser öfver de
hastiga öfvergångar från frihet till slafveri
eller förtryck, hvarå Historien är så rik
på exempel; nu mera torde det allmänt inses,
att desse olycklige förändringar alltid
haft deras grund deri, att upplysningen
ej varit nog allmänt spridd. Det saknades
visst icke inom Sverige vid början
af den Revolution, som erhöll sin riktning
år 1772, hvarken upplyste Vettenskapseller
Embetsman; men vid politiska kriser
styras de i activité satte och afgörande fleste
armarne hvarken af lärda sällskaper eller
upplyste isolerade individer.
Den i5 December e. m.
Skulle emedlertid planen för de nu
till inrättande föreslagnfe Bibliotheken gillas
och godkännas, vågar jag för utföringen
vidare vördsamt föreslå, det Rikets
Höglofl. Ständer måtte besluta, att Banken
ägde att till hvarje af de Pastoraler, som,
i anledning äf ett sådant Rikets Ständers
beslut, genom Sockenstämmo-Protocoll hos
Banken anmälte sin afsigt att inrätta SochenBibliothek
och dervid fogade Skuldeförbindelse
af Pastoratet, förskjuta Ett Tusende
Riksdaler Banco, hvaraf en fjerdedel
borde efterskänkas, samt de Öfrige trefjerdedelarne
återbetalas på det sätt, alt de
först fingo innehafves i fem år, utan afbetalning;
hvarefter, vid sjette årets slut, en
tredjedel af återstående summan borde inbetalas,
efter sjunde årets slut åter en tredjedel,
samt vid slutet af åttonde året från
lånets erhållande den återstående tredjedelen,
allt utan någon räntas beräknande;
hvarvid endast det vilkor torde böra fästas,
att redovisas eller styrkas borde, det
den uttagne förskoltssumman blifvit för
ändamålet använd. Öppet torde det likväl
böra lemnäs 2:ne nästgränsande mindre
Pastorater, att förena sig om inrättande
af ett gemensamt Bibliothek; äfvensom
det borde vara medgifvet, att hos Banken
begära och erhålla mindre försträckning,
än 1000 R:dr, då liqviderne kommo att
rättas efter beloppet, som uttoges, med bi
-
374
Den i5 December e. m.
behållande af lika vilkor och betalningsförhållanden,
som för högsta summan.
Jag inser väl att detta föreslagne biträde
icke skulle genast fullkomligt uppfylla
ändamålet, men jag tror man med säkerhet
kan antaga, att ett sådant biträde
från Statens sida skulle utgöra en säker
grund, på hvilken enskilda omtankan och
välviljan kunde fullborda byggnaden. Hela
utgiften, som torde böra bestridas af
Bankens vinst, lärer, örn också alla Pastorater
i Riket inrättade SockenBibliotheker,
hvilket jag dock ej vågar hoppas, ej uppgå
till ett års Tionde af nämnde vinst eller
credit-revenue.
Att det varma deltagande, som Hedervärda
BondeStändet lemnat Motionen om
FolkSkolors inrättande, utgjort ett af Motiverne
för mig att nu göra denna framställning,
har jag slutligen skolat anmärka.
Om communication med respective MedStånden
samt Remiss till BancoUlskoltet
anhåller jag vördsammast.
Lades på bordet.
Grefve Spens* Carl Gustaf: hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
I sammanhang med ett annat förslag
af vigt för upplösningen af det stora problem,
hvilket sednare årens erfarenhet be
-
Den i5 December e. m.
visat vara oupplöst, — nemligen, att säkert
hindra, det ej en illa redigerad BevillnirigsFörordning
må lemna ett helt annat resultat,
än Rikets Lagstiftare åsyftat — anhåller
jag att få närmare utveckla, hvad jag
den io i denna månad i slutet af mitt
Memorial yrkade, nemligen att de utvägar,
som minimi-tabellens idé erbjuder till stadgande
af såväl maximi som minimi gräns
för jordbrukarens skatt, måtte blifva fullt
begagnade. Jag skall härvid framställa min
mening genom redactionsförslag, och blott
i korthet argumentera öfver hvarje sådant,
öfvertygad att ett motsatt framställningssätt
fordrar mycket större vidlyftighet, och
dock ej så fullständigt uppfyller ändamålet;
men härvid anhåller jag, alt ingen vid bedömmandet
af dessa mina förslag må fästa
sig vid ord, emedan de ej ingifvas med
någon pretention på fulländning uti redactionen.
Senare kälf teti af Art. III §. 2. mom. 2 _,
samt hela mom. 22, böra alldeles utgå.
Just dessa §§. påslås vara de, som åkiagarne
af så många Läns BevillningsComitéer
hafva åberopat; en mängd vaga ord innehållas
deruti; en instruetion för BeredningsComitéen
bör vara vida kortare och bestämdare,
om den någonsin skall kunna uppfyllas.
I samma Paragraphs mom. 12. bör insättas,
näst efter ordet samt > orden: i hän
-
376
Den i5 December e. 111.
delse Comite'n sådant fordrar. Det ovillkorliga
yrkandet, att alla egare skola uppgifva
sin tanka om sin egendoms värde,
tjenar numera till intet. Emot alla cle
manga personer, som uppgifva mundtligen,
har det aldrig tjent lill något, och äfven
de andra lära redan tämligen allmänt hafva
påhittat den enkla utvägen, att lemna columnen
på värdena uti deras uppgift tom,
till dess de på Beredningsstället fått genom
samtal, innan Taxeringen börjats, inhämta
Ledamöternas tanka. Skulle stadgandet af
de särskilta egare-uppgifterna någon gång
tjena till att höja ett egendomsvärde, så
kän det dock aldrig nog inpräglas i minnet,
att en Förordning, sådan som denna,
ej bör redigeras blott med afsigt att utan
klagomål få ut stora skattebelopp. Så redigera
FinanceMinistrar, men Ständer böra
åsyfta, att fördelningen verkligen blir billig,
och det samfälta skattebeloppet ej större,
än hvad som minst behöfves.
Art. lil. 2. mom. 16. I afseende
härå åberopas mitt förra Memorial af den
10 December.
Art. III. §. 2 mom. iy. I stället för:
”till lägre värde än den kunde komma att
”gälla _, om den utan tvångsmål skulle säl"jas”
föreslås: — till lägre värde än det
högsta , hvaraf fem procents behållen inkomst
möjligen kan förväntassedan af
-
Den i5 December e. m. 377
drag skett för utskylder af alla slag j samt
för underhållet af de för skötseln högst
nödiga personer och byggnader.
Att samma lika Bestämda grund Bör
vara satt för jordBrukets och Brukens Taxering
BeBöfver ej Bevisas. Genom ett kort
stadgande i detta moment Bör man ersätta
alla de många perioder, som Borttagas i
det 2:dra ocB 22tdra. Vid instructionens författande
för en samvetsdomstol, sådan som
BeredningsComiten ändå alltid Blir, är det
af duBBel vigt, att instructionen är kort
oell, om möjligt är, Bar åtminstone någon
ziffra till sin regulator; genom att der
Bygga alltsammans på ordj oell på flera
>våningar af ord_, kommer man möjligtvis
slutligen derhän, att antingen samvetsdomaren
mister sitt samvete, eller domstolen
de flesta samvetsgranna ledamöterna, emedan
sådane häldre Böta, än åtaga sig att
dömma efter en förordniug, hvilken de tro
sig äga skäl att kalla mångtydig.
Art. III. §. 2. mom. 19. Orden, om
frälseräutor, som af åho köpas, ”kommer
”köpesumman j att iförhållande dertill öka
hemmanets värde” böra, i sammanhang
med nyss föreslagna ändring, erhålla lydelsen:
kommer detta förhållande j att vid
hemmanets värdering iakttagas.
Art. III. §. 2. mom. 21. I stället för
hvad sorn nu stadgas, alt ”pä åbyggnad
37S Den i5 December e. m.
"bör göras skäligt afseende ,“ oaktadt man
endast för histställcn upptager hela Brandförsäkringssumman,
föreslås : åbyggnad d
landet, utöfver hvad enligt Lag och ortens
sed är på hemmanet oundgängligt, må ej
ingå i hemmansvärdet, utan serskilt värderas
och antecknas i längden till Bevillnings
erläggande, enligt Art. II. $. 3. mom.
2. I sammanhang härmed föreslås, att i
sistnämnde Art. II. §. 3. införes ett så lydande
mom. 2. För särskildt värderad åbyggnad
å landtegendom erlägges -J ('eller
af den Bevillning, som för lika hemmansvärde
betalas. Ar byggnaden brandförsäkrad,
betalas hälften mer. Det torde ej
behöfva bevisas, såväl att det döda Capital,
sorn ofta ligger i åbyggnader på landet,
bör skatta mindre, än det productiva, som
att sjelfva beskattningsgrunden äfven här
bör vara bestämd.
Art. III. $. 5. mom. 1. PröfningsComitens
göromål synas mig böra på följande
sätt beskrifvas:
Att dels , med anledning af de anmärkningar
, som vid TacceringsComitéernes beslut
göras, eller Comiteen i öfrigt, efter
inhemtad noga kännedom, finnér skäliga,
vidtaga alla nödiga rättelser i enskildta
hemman, eller Districters fastighetsvärden ,
dels, sedan alla dessa frågor blifvit af gjorda,
höja eller nedsätta det sammanlagda
värde, som således har blifvit åsatt alla
Den i5 December e. m.
379
hemman i Länets till det beloppsom finnes
upptaget i efterföljande Tabell. En
sådan höjning eller nedsättning bör dock
alltid ske med ett helt antal Riksdaler pä
hvart hundrade, och må Tabellbeloppet _,
i händelse det ej härigenom jemnt fjlleSj
fäj med iakttagande af närmaste möjliga
likhet j öfverskridas.
Skälen till denna vedaction äro anförda.
Det är just härigenom, som ett maximi-belopp
blir stadgadt för jordbrukarens
bevillning. MinimiTabellen bör här hel och
hållen införas i Paragraphen.
Jag anhåller nu om Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på ett förslag af
ännu större vigt. Jag ber hvarje Riksdagsman
svara sig sjelf, om han tror, att på
det sätt som Rikets Ständers Förordningar
måste utarbetas, genom först ventilation i
Utskott af 48 personer, sedan debatt på
fyra ställen, återremiss och nytt betänkande
med vederbörlig disputationsact emellan
anmärkarne och några stötta ledamöter i
Utskottet, derefter delvis olika beslut på
de fyra ställena, samt slutligen jemnkningsbetänkanden
och nämndvotering, del någonsin
skall kunna undvikas, helst der så mångå
intressen äro vakna, som vid frågan om ett
helt Rikes skattläggning, att icke Förordningen
skall bli sämre redigerad, än man hade
önskat, sämre än man haft pretention på.
38o
Den i5 December e. m.
om den utgått från embelsmannamyndighet,
och haft en eller några få författare. Måtte
ingen härvid så misskänna mig, som
skulle jag vilja insinuera ett tadel emot
våra Grundlagar i denna del, eller på minsta
sätt emot det förhållande, hvars orubbade
fortfarande ingen kan högre än jag
önska, att äfven redactionen af Rikets
Ständers Förordningar slutligen uppgöras i
Ståndens Plena, och ej handlöst öfverlemnas
åt Utskott, eller för Ständernas åsigt främmande
embetsmannamyndigheter. Men det
inconseqventa ligger deri, att tolkningen af
mörka ställen väl i de första instanserna
är uppdragen Rikets Ständers Deputerade,
men att, enär olika tankar förekomma om
Förordningens mening, Embetsverk utgöra
de sista instanserna. Härigp^m kan här,
enär tolkningen af en mindre väl redigerad
Förordning ofta innebär en verklig lagstiftningsåtgärd,
en del af beskattande magten
frångår Rikets Ständer, tvärtemot RegeringsFormens
§ 57. Det är på denna grund jag
vågar föreslå, att, vid alla de tillfallen,
der principfrågor äro för handen, BevillningsFörordningen
må i högsta instans tolkas
af en RiksPröfningsComité, sammansatt
af Justitieombudsmannen och Rikets
Ständers Fullmägtige; att deremot enskilda
frågor och de, i hvilka den enskilde
är klagande part, må såsom hittills afgöras
i KammarRätlen, och at.t RiksPröf
-
Den i5 December e. m. 381
ningsComiténs hela instructiön må vara innefattad
i Ledamöternas ed, samt hela deras
ansvar vara inför tryckfrihet och publik.
Äfven i detta afseende utvecklas min
mening häst genom redactionsförslag, och
jag får derföre föreslå: att Art. III, § 5,
må erhålla följande nya Mom. 12.
Finner Berednings- eller TaxeringsComite'
sig i osäkerhet om denna Bevi/lningsFörordnings
rätta mening , då böra
, den förra hos Taxerings-, och den
senare uti PröfningsComiteh sådant anmäla,
och emedlertid i längden upptaga hvad
sorn mest gagnar Kongl. Maj:t och Kronan.
Finner PröfningsComiteh sig i dylik
osäkerhet j vare lag samma, och lände
då Prof ningsComiténs utslags grundadt på
Kronans största förmon, till efterrättelse
för det året; den skattskyldige dock alltid
obetaget, att, enligt denna Art:s § 7 Mom.
2, anmäla klagomål i Kongl. Kammar Rätten.
Men till undvikande af samma osäkerhet
för ett annat år, vare PröfningsComiteh
skyldig, att anmäla frågan hos
RiksPröfningsComiteh och begära förklar
ring. För expeditionen häraf till Justitieombudsmannen
ansvarar Konungens Befallningshafvande.
Att i § 7 Mom. 1, 2 och 4 må bibehållas
oförändrade, men Mom. 3. erhålla
följande lydelse:
38a
Den i5 December e. m.
Enahanda rätt med Skattskyldig äge
vederbörande å Kronans vägnar, att anföra
besvär öfver PröfningsComite’ns åtgärd’,
i afseende pä den Bevillning, som af Debitering
beror, dock icke mer än N. N.
månaders tid efter PröfningsComiténs sammanträde.
Det tillhör Öfver Ståthållaren
eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
att i desse fall, inom viss förelagd tid,
infordra och vid Handlingarne till Kongl.
KammarRätten bifoga den skattskyldiges
förklaring. Från KammarRätten kan ock
målet sedaji i laga ordning dragas under
Konungens pröfning. Anmärkningar å Kronans
vägnar emot PröfningsComiténs beslut
rörande värden eller belopp af inkomst,
eller mot dess åtgärder till följd af dylika
beslut, tagna af underlydande Comité er,
må , utan afseende på hvad andra författningar
om Kronans medel stadga, icke få
göras af annan auctoritet än Länsstyrelsen,
ej heller längre tid efter PröfningsComiténs
sammanträde, än att Debetsedlarne
ännu äro outfärdade, samt anmärkningen
kan hinna bli samtlige PröfningsComiténs
Ledamöter communicerad, deras
svar inkomma, och, jemte KammarRättens
utlåtande i målet, blifva aflemnadt till RiksPröfningsComitén
inom årets slut. Ogillar
KammarRätten anmärkningen, förf alle
frågan. På vederbörande Debetsedlar
skall emedlertid anmärkas, att fråga om
en högre skatt är anhängig.
Den i5 December e. m. 383
Att efter slutet af §. 7 införes en helt
ny §, så lydande:
8. om RiksPröfningsComiteen.
Mom. 1. För att oåterkalleligen afgöra
alla tvister, sorn kunna uppstå genom
olika meningar om denna BevillningsFörordnings
rätta ty delse , skola Rikets
Ständers Justitieombudsman samt Fullmägtige
i Banken och RiksgäldsContoiret hvarje
år, på utsatt tid i Januari månad, sammankomma
under JustitieOmbudsmannens
ordförande och med Secreterare från dess
Expedition.
Mom. 2. Denna RiksPröfningsComite'
upptager 1:0 alla de förfrågningar, hvilka
enligt *$*. 5, Mom. 12 göras af LänsPröfningsComite'erna;
2.0 de anmärkningar af
Länsstyrelser, hvilka, enligt 7 Mom.
3, Kongl. Kammar Rätten gillar och till
RiksPröfningsComite’n remitterar.
Mom. 3. RiksPröfningsComitén öfverlägger
inom slutna dörrar, men afkunna
r beslutet inför öppna, på viss dertill
allmänt kungjord dag, äfvensom hvarje
Ledamot, som varit af särskilt tanka, då
bör offentliggöra sina skäl. Protocollet
blifve bifogadt JustitieOmbudsmannens Embetsberättelse
för förra året.
Morn. 4• RiksPröfningsComitens alla
Ledamöter aflägge före sammanträdet följande
ed:
384
Den i5 December e. m.
Jag N. N. lofvar och svärj vid Gud och
Hans heliga Evangelium, att jag , såsom
Ledamot i Sveriges Rikes P röfningsComité,
skall tolka nuvarande BevillningsFörordning
efter bästa förstånd och samvete,
såsom jag ord och mening begriper. Och
skulle den händelsen inträffa, att jag om
Förordningens mening är osäker, då skall
jag tolka den till de skattdragandes förmon,
och noggrannt i protocollet uppgifva
skälen till min osäkerhet för nästa Riksdags
Ständer; så sannt mig Gud hjelpe till
lif och själ.
Mom. 5. RiksPröfningsComitens Utslag
utfärdas enligt flesta rösterna, och
blifva genast derefter offentligen kungjorda,
samt gälla sedermera till nästa Riksdag,
såsom förklaringar af Bevillningsförordningen.
Är derigenom någon anmärkning
öfver förra årets BevillningsTaxering
gillad, blifve sådant kungjordt för vederbörande
skattskyldige , och restlängd inskrifven
, sä fort sig göra låter.
Jag anhåller om remiss af detta mitt
Memorial till BevillningsUtskottet, samt om
communication med respective MedStånden.
Lades på bordet.
Grefve Spens, Carl Gustaf, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Vid
Ben \5 December e. m.
385
Vid ett så vidlyftigt och inkrånglad t uppbördssätt,
sorn det Svenska, är det omöjligt,
att de skattdragandes pluralitet skall
kunna controllera, om utlemnade Debetsedlar
äro rigtiga. Misskrifningar äro likaledes
vid en så vidlyftig expedition, sorn
en Häradsskrifvares, ostridigt möjliga. Lika
gerna medger jag, att den enskifta landtboen
icke har enligt närvarande författningar
något egentligt klagoskäl; så snart han
inärker och anmäler en origtighet, får han
den rättad, och stundom hör man lalas om
ransakningar i fögderier, när betydligare
■underslef upptäckas. Allt detta medgifves.
Men då, efter mitt sätt att se, det är samhällets
skyldighet, att, der sådant ske kan,
genom controller söka förebygga underslefven,
häldre än att räkna på fruktan hos
Embetsman för straff, som drabba den som
händelsevis upptäckes, eller åberopa, såsom
ursäkt för nämnde controllers bortovaro,
rättigheten hos folket att sjelfva controllera
och anmäla, i fall någon förstår hvad som
är landskunnigt att pluraliteten ej förstår;
då således en controll verkligen synes mig
behöflig emot Häradsskrifvares misskrifningar,
och dessas möjlighet kan leda dertill,
att en egennyttig Häradsskrifvare, i samråd
med en dylik Kronofogde, ganska länge
och betydligt kan öka Allmogens tunga
bördor, har jag ansett mig kunna påkalla
Ridderskapets och Adelns samt MedStåu5
H. 25
386
Den i5 December e. m,
dons uppmärksamhet p3 elt kort förslag i
detta afseende, öfverlygad att, i fall det
befinnes overkställbart eller onödigt, sådant
skall blifva af sakkunniga män utredt.
Jag får ödmjukast föreslå, att för hvarje
socken inom fögderiet vid HäradsskrifvareContoiret
uppgöres en lista med i columner,
i hvilken införes för hvar och en
utskrifven Debetsedel den skattfordrade personens
namn och den summa, hvarpå hela
Debetsedeln lyder; att minst dagar
före första uppbördsmötet nämnde lista uthänges
i sockenstugan, och förbfifver hängande
der i minst 3:ne månader till allmänt
åskådande, samt slutligen, att när Häradsskrifvaren
till LandsContoiret aflemnar
sin på uppbördstitlar ställda räkning, skall
lian vara skyldig bifoga så väl denna lista,
med påtecknadt betyg af KyrkoRådet, att
ingen deremot stridande Debetsedel blifvit
anmäld, som äfven en särskilt Redogörelseläkning,
hvilken visar, att summan af alla
personernas skatt är lika med summan af
alla uppbördstitlarnas belopp. Enär på detta
vis Häradsskrifvaren i sin bokföring går
arne olika vägar till samma summa, och
på bägge vägarne blir controllerad, kan aldrig
han befara, att icke han sjelf upptäcker
en skedd misskrifning, och de reviderande
myndigheterna kunna controllera så
väl på Kronans, som på Folkets vägnar,
och Folket kan trygga sig dervid. Blifver
Den i5 December e. m.
387
det hvarje host kungjordt, att hvar och en,
som erhåller en Debetsedel, eger jemnföra
med listan, som i Sockenstugan skall blifva
hängande, och uti en till detta ändamål
utlyst särskilt Sockenstämma sedermera
anmäla, om någon olikhet befinnes, i
hvilket fall han ej behöfver betala mer, än
hvad som på nämnde lista står, eller, om
betalning redan är skedd, återfår hos Kronofogden,
hvad som han enligt SockenstämmoProtocollet
har öfverbetalt. Då är
jag öfvertygad, att hvarenda afbåde Ståndspersoner
och Allmoge begagnar denna rättighet,
och då det erforderliga collationerandet
reducerar sig till en enda summas
för hvar Debetsedel, kan det ej fela, att
icke hvar och en kan verkställa det, eller
ock finna någon i läsning kunnig granne,
som förmår upplysa honom.
Om Remiss till vederbörligt Utskott,
och communication med respective MedStånden
anhålles ödmjukligen.
Lades på bordet.
Grefve Spens j Carl Gustafhade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Genom de Memorialer, som härstädes
och i andra Stånd blifvit aflemnade, har
jag blifvit underrättad, att Kongl. KammarRättens
anmärkningar emot de sednare
årens BevillnuigsComite'er varit ställda icke
38S
Den >5 December e. m.
blott emot det Läns, der jag bor, utan
emot nära halfva Sveriges. Det slår alldrig
felt, all icke Rikets Ständers Bevillningsutskott
skulle, vid afgörandet af frågan
om Allmänna Bevillningen, äga ett stort
gagn af ett så vigtigt document, som en
authentik Species facti öfver dessa interessanta
mfd skulle utgöra. Äfven för Ståndens
Ledamöter synes mig en sådan öfversigt
vara mycket nyttig; Allmänna Bevillningsämnet
är för betydligt för oss alla,
alt icke vi skulle omfatta alla tillfällen,
för att i tid få reda på i hvilka delar de
förra författningarna gifvit anledning till
olika tydningar, och det är i afseende derpå
jag hemställer lill Rikets Ständers Bevillningsutskott,
om det ej finner nödigt,
att, på sätt RiksdagsOrdningens § föreskrifver,
infordra en specifik upplysning
härom, samt anhåller alt densamma måtte
Ständerne meddelas. I statistiskt afseende
är det äfven vigtigt få veta, huru stora
summor som varit i fråga, och jag anhåller
derföre, att äfven detta måtte specificeras.
Innan jag slutar detta Memorial,
nödgas jag härvid erkänna en brist hos mig
sorn Memorialets författare, och anhåller
om ursäkt derföre; hade flera dagar återstått
af motionstiden, skulle jag hafva dröjt
med detta mitt anförande. Jag erkänner
nemligen, att fjäg hade bordt, innan det
inlemnades, genomläsa Herr JustilieOmbudsmannens
Embetsberättelse!’, hvilken jag är
Den i5 December e. m.
389
öfvertygad med sin uppmärksamhet följt
detta mål, som rörer en så stor del af Sverige;
skulle nu nämnde EmbelsBerätteJser
innehålla de upplysningar jag önskat, så
anhåller jag att i anledning deraf Lii tillrättavisad.
Lades på bordet.
Herr von Wahrendorff, Martinj hade
inlemnat följande, som upplästes:
Förslag att bestraffa tillgrepp af växande
skog såsom tjufnad, i stället för åverkan,
har redan vid de tvenne sednare Riksmötena
blifvit väckt, men förfallit, då blott
Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
voro för, men Borgare- och BondeStånden
emot den önskade förändringen.
Emedlertid och i den mon ett obehörigt
tillgrepp af skogarne är, till följd af
gällande författningar, lindrigt bestraffadt,
i förening med hvarjehanda annan misshushållning,
hafva också skogarne så medtagits,
att deras förminskning och totala förstöring,
på sina ställen, särdeles hvad allmänningar
beträffar, är ögonskenlig. Man torde häraf
kunna hoppas, att de värde Stånden, som
tillförene satt sig emot ett förhöjdt straff
för tillgrepp af växande skog, under ytterligare
förändrade omständigheter, då det
onda, eller skogarnes förminskning, är i
Bländigt tilltagande, nu mera också kunde
3go Den i5 December e. m.
skåda saken annorlunda än för fem år sedan,
och under sådan förhoppning har jag
äran på nytt framställa den Motion, att
olofligt tillgrepp af växande skog måtte af
Lagarne anses och bestraffas såsom tjufnad.
Om meddelande häraf till de öfrige Stånden
och Remiss till behörigt Utskott får jag
äran anhålla.
Lades på bordet.
Herr von Wahrendorff\ Martinj hade
inlemnat ett så lydande Memorial;
Med anledning af de upplysningar, som
blifvit mig meddelade genom en för det
allmänna nitälskande person, i anseende till
inträffande missbruk vid bedrifvandet af
Laxfisket i Riket utaf vissa för fisket i
stort privilegierade districter och personer,
oftast vid sjelfva utloppen af Strömmar och
Floder, till följd hvaraf de vidsträckta trakter,
som längre in i Landet gränsa till dessa
vattens lopp, äro i fullkomlig afsaknad af
allt fiske af någon betydenhet; och då denna
omständighet synes hafva sitt ursprung från
närvarande, för fiskets rättmätiga fördelande,
införde lagars mindre fullständighet,
får jag äran vördsamt fästa Högloft. Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på detta
förhållande; anhållande tillika, alt Rikets
Höglofl. Ständer behagade anbefalla vederbörande
Utskott:
Den i5 December e. m.
1:0 Att öfverse hittills varande författningar
i ämnet och föreslå ny bekräftelse
å alla de Lagar, som leda till allmän
nytta, med hänsyn tillika å Laxfiskets bibehållande
för framtiden; och
2:0 Att uppgifva sådana ytterligare
tillägg och förbättringar, som, utan kränkning
af någons bättre rätt, kunna vara möjliga.
Så snart frågan kommit till Utskottet,
skall jag till detsamma hafva äran uppgifva
alla de detailler i ämnet, hvarvid jag fästat
mig, och som vid detta tillfälle, utan
nödvändighet, skulle upptaga Höglofl. Ridderskapets
och Adelns tid.
Lades på bordet.
Herr af Grubbensj Nils Wilhelm,, anförde
skriftligen:
Lagbudens rätta mening äro stundom
svåra att förstå; de fordra förklaringar och
förändras ofta genom Kongl. Förordningar.
Dessa till Lagen hörande handlingar
hafva ända till år 1818 blifvit tryckte, enligt
den ordning i Balkar och §§. allmänna
Lagen innehåller, under namn af Lagsamling,
hvaraf såväl Domare som Parter
haft största lättnad, då de genast kunna
i denna samling finna hvad förändringar
Lagbuden undergått.
3ga Den i5 December e. m.
De Förordningar» som på dessa senare
10 åren utgifvits, hafva ej ännu på detta
sätt blifvit tryckte.
Vi afbide en ny Lagbok, men då arbetet
med den af år 1734 börjades 1684
och stadfästades 1706, så torde den nu
ifrågavarande äfven fordra en lika lång tid;
det är sant, att den väntar visst icke för
länge, som väntar på något godt; men då
troligen nämnde Lagbok icke binner i vår
tid alt fullbordas, så anser jag dessa sednare
årens Juridiska Förordningar böra af
trycket särskildt utgifvas.
Svensk Författningssamling utgifves väl
nu i nummerföljd, men utom bvad den
innehåller rent Juridiskt, upptagas % deraf
med Riksmarkegång, Skogsplanteringar, Medicinal-
och Ilamn-taxor, Pensionsinrättningar,
Rangordningar m. m. hvilket gör Verket
voluminöst och dyrt att köpa, samt medför
den olägenhet, att man skall bläddra
igenom ett stort verks kanske alla årgångar,
för att få reda på en obetydlig förändring
af en Lagparagraph.
Jag anser för en nödvändighet, att,
så mycket ske kan, lättnad beredes såväl
för Domare som Parter, hvilka sednare i
nuvarande till år 1818 tryckta Lagsamling
kunna genast se, om de böra vädja öfver
den dom de erhållit eller icke.
Den i5 December e. m.
3g3
Jag får således hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln vördsamt hemställa, om icke
fortsättning af de förr utgifne Lagsamlingarne
kunde få ske på lika sätt och intill
dess Nya Lagboken hinner blifva antagen,
och hvartill Staten torde förskjuta kostnaden,
såsom varande ett för det Allmänna
högst nyttigt arbete.
Om Remiss till vederbörligt Utskott
anhålles ödmjukast.
Lades på bordet.
Herr Pereswetoff Morath > Carl Axelj
hade inlemnat följande, som upplästes:
Bristen på någon allmän Inrättning
eller Författning, hvarigenom Landtmannen
kunde skyddas ifrån de lika så betydliga
sorn oundvikliga förlusterne genom sädesprisens
allt för djupa fallande, har i sednare
tider och synnerligen för närvarande
låtit alltför tungt känna sina följder, för
att icke sjelfmant för Rikets Representanter
framställa sig såsom föremål för uppmärksamhet
och behjertande.
Under Högstsalig Konung Gustaf III:s
regering blef en SpannmålsDirection inrättad,
till upprätthållande af sädesprisen i
Landet, och på det jordbrukaren skulle,
jemte en tarflig bergning, äga tillgång för
utgörandet af sina Kronoutskylder, hvilka
Deri i5 December e. m.
äfven då, ehuru hälften mindre än de nuvarande,
kändes för landtbruket tryckande.
Men nyssnämnde visa och nyttiga Inrättning
upphäfdes, en ny Direction uppkom i förändrad
form och med den inskränkning i
sitt ändamål, att detta endast var spannmåIsundsättningar
tili de deraf behöfvande.
Utländsk spannmål fick införskrifvas,
tullen derå nedsattes, och den naturliga
följden deraf blef en stockning af spannmål,
betydliga penni ngesumraors utgående ur
Landet, och inom detsamma en för allmänna
rörelsen och näringarne menlig penni
ngebrist. Öfverflödet på spannmål och
bristen på penningar verkade i förening en
total stagnation i spaunmålshandeln inom
Landet. Den utväg blef då vidtagen, att
dels åter till utrikes orter afsända och med
stor förlust försälja den inköpta spannmålen,
dels att genom auctioner föryttra den till
ringa pris och på längre betalningsterminer.
Genom vidtagne åtgärder till det för banden
varande ondas afhjelpande bereddes
det ännu större, att nästan ali sädesupphandling
afstannade år 1825, då landtmannen
hade öfverflöd på säd att afyttra. Då 1826
års missväxt derefter inträffade, tilläts åter
alt för nedsatt tull införskrifva utländsk
spannmål, ehuru den från Kronans förråd
på auctioner försålda säden ännu till högst
betydliga qvantiteter var qvar i Landet,
inropad af kloka speculanter, som vid försäljningen
erhöilo flere procent i vinst. Man
Den iS December e. m.
fann ändtligen då, hvad alla tiders erfarenhet
gifvit vid handen, att de åtgärder,
hvarigenom någon magt upphäfver sig till
Förmyndare för folkets industri, helt och
hållet misslyckats. Ifrån den ena ytterligheten
Öfvergick man nu till en annan. MagazinsDirectionen
upphäfdes; i stället för
att återgå till fordna tiders välgörande och
ändamålsenliga inrättningar, vidtogos nya,
hvilkas verkningar illa svarat mot afsigten
och ändamålat. En rik skörd inträffar,
då landtmannen midt i öfverflödet af jordens
frikostigaste afkastning blir ruinerad,
om ej crediten förekom hans ekonomiska
undergång. Rågen faller ner till Fem R:dr
R:gs. tunnan vid Jultiden, då landtmannen
måste sälja säden till hvad pris som hälst,
för att betala sina dryga kronoutlagor,
jemte af Hemmanen utgående tionde, afrad,
sommarskatt, afgifter för lands- och vägrödjningar,
tingsbyggnader, håll- och kronoskjuts,
till passevolance-inrättningeu, Prester
och Kyrkobetjeningen, m. m., som jag
nu ej minnes att uppräkna.
För indelta Militairen är följden af
detta för jordbrukaren olyckliga förhållande
lika känbar; såsom bevis härpå må nämnas,
att då, ehuru Markegångspriset inom
Östergöthlands Län var 10 R:dr tunnan Råg,
priset å detta sädesslag likväl någon tid var
fallet till 5 R:dr, samt iudelningsspannmålen
derföre i laga tid uppsades och lef
-
396'
Den i5 December e. ro.
vererades in natura, hvarigenom inträffat,
att Capitainer, som vanligen kunnat uppskatta
sina inkomster till 900 R:dr årligen,
knappt kunnat bringa dem till tredjedelen
eller 3oo R:dr B:co. Samma förhållande
har naturligtvis för öfrige indelningshafvare
ägt rum.
Till afhjelpande af detta både för Possessionater
och Indelninghafvare högst bedröfliga
förhållande, hvars skildring jag icke
tror mig hafva öfverdrifvitoch med hvars detailler
jag ej behöfver upptaga Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid, bör väl hvarje sann
vän af sitt fädernesland och sina medborgare
söka upptänka utvägar, hvarigenom
en bättre ställning måtte beredas för åkerbruket,
denna för vårt Land naturligaste
likasom äldsta och vigtigaste näringsgren.
A t denna pligt vill jag ock, efter min ringa
förmåga, frambära en gärd med det enkla,
men, såsom jag vågar hoppas, ändamålsenliga
förslag, hvilket jag går att vördsamt
underställa en upplystare pröfning och
lill vidare utveckling öfverlemna.
Det nu öfverklagade onda skulle tvifvelsutan
bäst och säkrast förekommas genom
ett stabelt och påräkneligt sädesvärde, hvarmedelst
landtmannen kunde komma i tillfälle
att med visshet calculera en bestämd
inkomst af sin jord, hvaraf, jemte tillgång
för Kronoutskyldernes behöriga utgörande,
Den i5 December e. ra.
397
ett nödigt öfverskott återstode för jordägarens
bergning, och hvilket stadgade och
påräkneliga sädespris å andra sidan jemväl
skulle medföra den fördelen, att säden,
vid ett infallande missväxtår, icke genom
bristande tillgång uppstegras till alltför högt
pris för den fattigare delen af den arbetande
classen.
Detta dubbla och välgörande ändamål
skulle, efter min tanke, vinnas, om ett
anslag å Statens sida afsattes till inköp i
goda år af spannmål inom Landet, hvilken
upphandling skulle verkställas, äfvensom
förvarandet och försäljningen till hugade
köpare ombesörjas af en KronoOmbudsman
eller GeneralProcurator i hvarje provins,
och hvilken bland för erfarenhet i ämnet
kände, redlige och i orten aktade jordbrukande
Possessionater kunde utväljas, och,
jemte nödigt biträde, på det allmännas bekostnad
aflönas. Spannmålsupphandlingen
i goda år kunde ske för minst åtta R:dr
B:co tunnan Råg, och andra sädessorter i
proportion; försäljningen åter för tio R:dr
samma mynt tunnan Råg, och så vidare,
hvarigenom, jemte full ersättning såväl för
Statens till upphandlingen förskjutne medel,
som GeneralProcuratorns lön, äfven ett
betydligt öfverskott genom nu ifrågaställde
inrättning borde komma Staten till godo.
Derigenom skulle för landtmannen all förlust
och förlägenhet uijdanrödjas vid afyt
-
398
Den i5 December e. m.
randet af jordens öfverproduction i goda
år, som erfarenheten visat icke längre tid
än trenne år i en följd inträffa; hvarjemte,
vid infallande missväxtår, de vigtigaste menliga
följder deraf voro undanröjde, att den
i Magazinen förvarade, under de goda åren
uppköpte säden kunde för modereradt pris
till de behöfvande försäljas.
Till Rikets Höglofl. Ständers pröfning
underställer jag vördsamt detta förslag, för
hvars tillämpning, i fall det vore lyckligt
nog att finnas förtjent af vidare utveckling,
jag vördsamt förbehåller mig att framdeles,
då frågan från vederbörligt Utskott återkommer,
föreslå nödige reglementariske föreskrifter,
hvarvid äfven torde komma i fråga
bestämmandet af det sädesqvantum hvarje
enskild, med afseende å beloppet af dess
Kronoutskylder, må äga rättighet, att mot
det bestämda priset till Magazinet inlemna;
anhållande jag för närvarande endast, att
hvad nu af mig anfördt blifvit måtte med
de öfrige respective RiksStånden communiceras
och till Allmänna Besvärs-och Ekonomiutskottet
remitteras.
Lades på bordet.
Herr Bråkenhjelm , Pehr Reinhold, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
Sedan, enligt Rikets Höglofl. Ständers
beslut, guldtillverkningen vid Ädelfors Guld
-
Den i5 December e. m.
399
verk upphört, och då de till närande Guldverk
inköpte hemman samt Öfrige dertill
anslagne hemman och lägenheter genom
arrenden endast försämras och vanskötas,
så att afkastningen af dem i en framtid för
Kronan blir liten eller ingen; så får jag
vördsammast föreslå, det må dessa hemman
och lägenheter för Kronans räkning
genast afyttras, och köpeskillingarne derföre
ingå uti Statskassan. Beträffande de
Guldverket tillhörige Kronohemman, torde
med dem ingen annan förändring böra vidtagas,
än att Konungens Befallningshafvande
uti Jönköpings Län finge besörja om
åboledighetens fyllande, i fall Guldverket
med åborätt något sådant hemman haft sig
anslaget, samt att räntan för dessa Kronohemman
hädanefter omedelbarligen hemfaller
till Kronan; börandes likväl, uti ofvanåberopade
fall af åboledighet, det först
utrönas, huruvida åborätten från början af
Kronan för Guldverkets räkning varit inköpt,
eller Kronan i och för densammas
erhållande fått vidkännas förlust i annan
väg, då en sådan förlust genom erläggande
af städja af den blifvande åboen bör,
så vidt ske kan, ersättas.
Om remiss af denna Motion till vederbörligt
Utskott anhålles vördsammast.
Lades på bordet.
Den i5 December e. m.
Herr Uggla, Carl Wilhelm, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Flere värda Ledamöter hafva här förut
tillräckligen skildrat den omensklighet
och det missbruk samt förderf bysättningslagen
medförer, så att en ytterligare målning
deraf ej är behöflig. Jag vill derföre
blott, med afseende på saken, lemna en
gärd, så godt jag kan, åt Representantens
åliggande, att, genom de bästa medel han
förstår, söka förekomma eller upphäfva ett
undt, hvaraf antingen samhället i det hela,
eller någon dess medlem befinner sig
lidande.
Ändamålet med bysättning, då alla andra
origtiga bevekelsegrunder åsidosättas,
måste endast vara att tvinga sig till valuta
för någon ting utborgadt (detta må hafva
bestått uti penningar eller hvad annat
som helst), i sådane fall då gäldenären ej
godvilligt aflemnar det, men likvist äger
förmåga dertill. Att sålunda en creditor,
genom tvingande medel, förhjelpes till hvad
han med rätta bör hafva, ar någon ting så
billigt och öfverensstämmande med de ömsesidiga
pligterna i samhället, att ingen ting
bör deremot med skäl kunna invändas. Lagstiftaren
har väl troligen äfven med denna
tvångsmagt blott åsett dylika fall, men
icke anat, att hans verkligen kloka stadgande
för bibehållandet af ömsesidig rätt skulle
till
-
V
Den i5 December e. m. 4°1
tillämpas, för att gynna och befordra liämdens
låga afsigter, eller för att sätta en
fri Medborgare utom lagen, endast beroende
af sin bårda borgenärs, det det vill säga,
ofta af sin fiendes godtycke.
För att dock kunna bibehålla denna
tvångslag i ett modifieradt skick, till förmån
för den allmänna crediten och säkerheten
i vissa transactioner, hvilket torde
vara nödvändigt, får jag vördsamligen föreslå
några grunder för ändringen af den öfverklagade
hårda lagen, hvilken icke uppfyller
hvad tiden af upplystare samhällen
fördrar. Jag framställer dessa grunder dock
såsom ofullständiga bidrag, nöjd om de
kunna väcka mera erfarne och upplyste
mäns uppmärksamhet, samt gifva anledning
till en fullkomligare bearbetning af denna
vigtiga lagstiftningsåtgärd.
Med anledning häraf vågar jag vördsamligen
yrka: att bysättning ej må ske,
utan i det fall, att gäldenären tredskas i
sin betalningsskyldighet. Då anledning dertill
är för handen, kan ansökning om bysättning
hos vederbörande executor ske,
hvilken äger att, sedan gäldenären blifvit
börd, uti resolution ålägga honom att ställa
personel borgen för sig, vid äfventyr
att eljest deteneras, intill dess ett ytterligare
beslut i målet fattas.
5 H. 26
Den i5 December e. m.
Detta ytterligare beslut skall fällas af
en Jury, vald och sammansatt efter samma
grunder, som för tryckfrihetsmål är stadgadt.
Denna Jury förelägges, att, sedan den
tagit kännedom af hand Hogarne i målet, efter
öfvertygelse och samvete besvara dea
framställda frågan: om den tilltalade gäldenären
genom tredska gjort sig skyldig att
by sätt as?
Samma pluralitet, som är stadgad för
Juryn i tryckfrihetsmål, fäller eller friar
äfven här den tilltalade.
Anses gäldenär af Juryn skyldig att
bysättas, skall han, såsom förbrytare dömd,
med fångtractamente förses af allmänna
medel. Frias han af Juryn, må derföre
icke borgenären förlora sin rätt, alt af gäldenärs
egendom, som äges, ärfves eller förvärfves,
utsöka sin fordran.
Med en sådan behandling skall bysättningsstadgandet
återgå till sin första af Lagstiftaren
åsyftade bestämmelse, och den i
i sin betalningsskyldighet tredskande icke
undgå det tvång hans motsträfvighet förtjenar;
men å en annan sida skall ingen,
som blifvit träffad af oförutsedde, icke sjelfförvållade
olyekor, och såmedelst urståndsatt
att fullgöra sin betalningspligt, genom
det individuela godtycket kunna beröfvas
samhället och sättas utur tillfälle, att me
-
-*
Den i5 December e. m.
4o3
tidst arbete å nyo förkofra sig, samt måhända
slutligen godtgöra den skuld han sig
förut åsamkat»
Ilvad åter eli sådan gäldenär vidkommer,
som genom bedrägligt förhållande
och genom lättsinnigt slöseri af tid och
egendom skuldsatt sig, utan att göra rätt
för sig, bestämmer lagen ett ansvar på annat
sätt, så att bysättning såsom straff icke
hit bör kunna lämpas.
Jag anhåller vördsamt att denna min
Motion må blifva remitterad dit de öfriga
Memorialerne i samma ämne afgå, och hvilket
jag förmodar lärer blifva Lagutskottet.
Lades på bordet.
Herr Crusenstolpej Magnus 3 hade in»
lemnat ett så lydande Memorial:
Jag vågar vördsamt föreslå, att Likets
Höglofl. Ständer måtte fördubbla det nu
bestämda årliga arfvodet för Herrar Fullmäktige
i Banken och RiksgäldsContoiret.
Lades på bordet»
Grefve Brahe-, Magnus s anförde skriftligen:
Då
Rikets Höglofl. Ständer vid. l8i5
års Riksdag, uppå Hans Maj:t Konungens
proposition, anslogo en summa af 10,000 R:dr
4o4
Den i5 December e. m.
årligen såsom fond till expectancearfvoden
för lönlöse Officerare, antogs såsom allmän
grund, att alla under 18r3 och 1814 åvs
Krig i effectiv tjenst befintlige Officerare,
hvilka icke uppburo lön på Stat, borde
blifva berättigade till erhållande af understöd,
som för en Öfverste bestämdes till
5oo R:dr, för en ÖfversteLieutenant till
3oo R:dr, för en Major till 200 Rtdr, för
en Capitaine till i5o R:dr och för en SubalternOfficer
till 100 R:dr om äret.
Sedan den tiden har visserligen ett
icke ringa antal af dem, som då på Expectance
Staten uppfördes, derifrån algått, men
ett än betydligare är likväl, genom afskedstagande
från Regementerne, i Armeen qvarstående,
utan att ännu hafva blifvit delaktige
af något underhåll från Expectancefonden,
och det är dessa vanlottade och
behöfvande Militairers öde, som icke utan
skäl påkallar Rikets Ständers behjertande.
I afvaktan af vacahce bland dem, sorn
hunnit komma i åtnjutande af det efterlängtade
understödet, befinna sig nu omkring
120 Officerare, de fleste af Capitaines- och
SubalternOfficers-graden, alla utan lön, största
delen behöfvande, och, efter hvad jag
nogsamt har mig bekant, försatte i de mest
bedröfliga omständigheter för lifvets uppehälle,
icke allenast för sine egne personer,
utan äfven^för hustrur och barn.
Den 15 December e. m.
4o5
Det redan lemnade anslaget framter
ett talande bevis pä Rikets Ständers omvårdnad
och välvilja; det är således icke
utan förtroende jag nu vänder mig till Högloflige
Ridderskapet och Adeln med framställningen
af så många Militairers beklagansvärda
lott, under önskan att se Expectance-fonden
ökad till sådan summa, att
ej allenast de inom Capitaines- och Subalterngraderne,
som nu innehafva arfvoden, kunde
i dem vinna någon förhöjning, utan i
synnerhet alt de lönlöse i Armeen qvarstående
mest behöfvande Officerare, som ännu
ej hunnit inkomma på ExpeetanceSfcaten, måtte,
genom delaktighet deraf, finna medel
att afhjelpa lifvets oundgängligaste behof.
Af sådane anledningar får jag vördsamt
föreslå, att Expectance-fonden måtte erhålla
en årlig tillökning af 5ooo R:dr, för att,
efter föregången pröfning af de sökandes
omständigheter, på vanligt sätt genom SlalsContoiret
utdelas.
Jag hade gerna sett att ej behöfva fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på ett förhållande, som, om det efter min
önskan affijelpes, visserligen leder lill ökade
StatsUtgifter; men både pligt och öfvertygelse
hafva härtill uppmanat mig.
Lades på bordet.
Oen (5 December e. m,
Grefve Frölich, David, hade inlem»
nät följande, sorn upplästes;
Vid 1823 års Riksdag hade Rikets
Ständer beslutat och i en underdånig skrif»
veise till Kongl. Maj;t af den iy Decemher
samma år bestämt ytterligare grunder
för den Extra Rotering, sorn, i enlighet
med Ständernes Beslut år 1810, redan öfvergått
all i Riket förut oroterad, privilegierad
jord. För att jämka denna Extra Rotering
skulle särskilde Commissioner inom
Länen organiseras, och en Instruction för
deras befattning utfärdades af Kongl. Maj:t
nnder den 2q December 1825.
Att föremålet för dessa jämkningsför»
rättningar borde inskränka sig till privile»
gierad ford och till extra Rotering, innefattar
ordalydelsen af Instructionen, och så
borde den ock göra, för att vara i öfverensstämmelse
med Ständernes Beslut. Att
med ordinarie eller ständig Rotering belägga
förut oroterad jord, vare sig privilegierad
eller af Krono-, Skatte- eller Fräl»
se-natur gaf RiksdagsBeslutet ingen anledning
till; desse borde således, enligt hvad
förut blifvit stadgadt, erlägga Rotefrihets»
afgift. loke dessmindre ankom till Läns»
Styrelserne en Kongl. Maj:ts Nådiga skrifvelse
(daterad samma dag som Instructionen),
hvilken jag anhåller få här ordagrannt
låta inflyta utur en i händer ägande trycki
Den i5 December e. m. 4°7
Kungörelse af Konungens Befallningsliafvande
i Carlstad, så lydande:
”— Kongl. Maj:t har i Nåder för
”ordnat:
att sora genom högstberörde In”struction
stadgadt blifvit, det Kronoskat”te-
och Frälsejord icke bör till Extra Rotering
upptagas, emedan, enligt gällande
”Författningar, all sådan jord åligger i Ordinarie
Roteringsbesväret deltaga, det skall
”åligga Extra RoteringsCommissionerne ic”ke
allenast noga undersöka, huruvida inom
”hvarje Extra RoteringsComraissionsdistrict
”någon oroterad jord af desse naturer förefinnes,
som efter gällande författningar
”bär i ordinarie Roteringen deltaga, samt
”deröfver särskilde längder författa, hvar-»
”uti alla sädane hemman oell lägenheter
”upptagas, utan ock desamma i ordinarie
”Rotar indela efter enahanda grunder, som
”vid RoteringsVerkets uppgörande blifvit
”inom Länen följde , jemförd» med de grun”der,
som Kongl. Maj:t i Instructionen för
”Extra RoteringsCommissionerne stadgat,
”hvilken Instruktion likaledes kommer inlåta
andra tillärnplige fall att tjena Rote”ringsCommissionerne
till underdånig efter*’rättelse”
— — —
Huru, genom en sådan Nådig skrifvelse,
de till Extra Roteringens jämkning sammansatte
Commissionerne fått en alldeles
oförmodad utsträckning i sin befattning, är
fattligt för en hvar. Icke har jag varit i
4°8
Pen i5 December e, ms
tillfälle utröna huru elen Nådiga skrifvelse
n på alla ställen i Riket blifvit tillämpad;
men det är mig sagdt, att från en af
Ränsstyrelserne i de vestra Provinserne remonstrationer
i underdånighet blifvit gjorde,
och sjelf bär jag, såsom Ledamot i
Commissionen inom det Härad jag bebor*
afgifvit till Protocollet min reservation emot
ali slags Ordinarie Inrotering.,
Det är n.u i öfverensstämmelse med
nämnde reservation och mitt begrepp om
behörigheten af de åtgärder, sorn i anledning
af oftanämnde Kongl. Maj:ts Nådiga
skrifvelse blifvit vidtagne, sora jag härmed
får äran såsom Motion yrka: att all
påbörjad eller verkställd Indelning af jord
(vare sig privilegierad eller af Krono-,
Skatte— och Frälse-natur) till Ständig elller
Ordinarie rotering* derigenom Ordina
rie Kneckteliållet skulle ökas utöfver det i
Knecktecontractet bestämde antal, mätte gennäst
varda inställd.
Då den Nådiga skrifvelsen åberopade
såsom grund de gällande författningarne*
gaf sådant mig en anledning att söka för
mitt begrepp utreda hvilka desse gällande
författningar kunde vara. Förgäfves har jag
likväl anställt forskning i denna väg; det
det vill säga: jag har icke funnit några
författningar, emanerade sedan Statshvälfningeu
år 1809, hvarigenom en slik Ordi
-
Den i5 December e. m. 4.09
Harie Rotering kunde auctoriseras, II i k sdagsBesluten
ifrån och med 1809 lill och
med 1823 innehålla icke det ringaste härom,
och jag vågar derföre betvifla, all någre
gällande författningar i detta afseende
nu finnas. Jag skulle blottställa mig för
att anses sakna all uppmärksamhet å de förhållanden,
som föranledde f. d. Konungens
fall, om jag trodde, att de författningar
han låtit utfärda utan Rikets Ständers
samtycke och tvärtemot då gällande
Regeringsform rörande Nationens vigtigaste
rättigheter, skulle kunna sättas i verkställighet
nu, och den sednare tillkomne Grundlagens
principer sålunda i sjelfva verket
kullkastas genom antagande deraf, att författningar,
utkomne åren i8o5 och 1806
i desse hänseenden vore ännu gällande. Icke
dess mindre är anledning förmoda, att
någon irring i detta afseende ägt rum, då
man igenfinner i Kongl. Majrts Nådiga Bref
af den 3o Maji 1826 (hvilket innehåller
åtskillige förklaringar öfver Instructionen
och den Kongl. Skrifvelsen af den 20 nästförutgångne
December), alt nemligen tvänne
Kongl. Bref af den \\ October i8o5.
och 2 October 1806 blifvit åberopade, deraf
det sednare skulle innehålla: *'att alla
”till viss ränta skattlagcle lägenheter, som
”till viss godhet kunna jämföras med T\:dels
J’hemman och derutöfverj äro ständig ro”tering
underkastade.”
4iq Den i5 December e. m.
Med största möda att få se della numera
ur de fleste samlingar förmodligen
bortregistrerade och aldrig tryckta Kongl.
Bref, har jag omsider i dag fått läsa detsamma
i original och funnit, att det innehåller
väsendtligen icke annat än generella
föreskrifter för KammarCollegium och LänsStyrelserne,
hvarefter de skulle prasliminariter
för en tiilärnad RoteringsCommission
anskaffa erforderlige upplysningar, och alt
ofvanintagne mening icke står anuorlunda
än discursive omnämnd.
Emedlertid har, på sådane grunder,
Indelning till Ordinarie rotering blifvit af
EjctraRoterings JcimkningsCommissionen på
flere ställen i Riket verkligen förrättad,under
hänvisning för den missnöjde, att i
laga ordning genom Besvär söka rättelse.
I den mon ingenting varit att anmärka,
mot tillämpningen af författningen , är dock
klart, att ingen rättelse i denna väg vore
möjlig, innan hela författningen först voro
upp h äfven.
Lades på hördel.
Grefve Frölich, David, hade inlem-»
nät ett så lydande Memorial:
Då förhöjning i Löner för Justitia^-»
Råden, StatsSecreterarne och JustitiseOmbudsmannen
blifvit föreslagne, och jag delar
deras öfvertygelse, som anse Statens
Den i5 December e. m.
vigligaste Functionärer böra aflönas på elt
sätt, som dels vittnar om hvad Nationen
af dem fordrar, dels medgifver dem att
hufvudsakligen egna sin tid och sin förmåga
åt det Allmännas tjenst, så påkallar
rättvisan, att, oaktadt min böjelse för besparing
af allmänna medel, jag måste framstå
alt yrka förhöjning i Svenska StatsRådens
Löner till Åtta Tusende Riksdaler
Banco för hvardera, så länge de äro i activ
tjenst.
Lades på bordet.
Friherre Klingspors Fredrik Philip j
hade inlemnat följande, som upplästes:
Både i sammanhang med den Motion
jag för några dagar sedan hade äran väcka
om bildande af ett NationalMuseum, och äfven
betraktadt särskildt för sig, vågar jag
nu göra en Motion, visserligen ledande till
en utgift, men ej af någon betydenhet emot
det ändamål, som dermed skulle vinnas.
Då löntillökningar för nästan alla Stater
och Embeten vid denna Riksdag föreslås
såsom nödvändige, skulle det väl äfven
kunna synas, som om Kongl. Akademiens
för de Fria Konsterna stat äfven kunde påkalla
någon välvilja af Rikets församlade
Ständer. Det är dock ej min mening alt
nu yrka något sådant; jag blott vågar fästa
uppmärksamheten på huru verkligt lill
-
Den i5, December e. m.
fälligt döt är, att äga Artister af första rangen
i vårt land, der i det hela så litet göres
för de fria konsterna. Yi kunna likväl
under närvarande tidpunkt glädja oss att,
efter min tanka, 3 å 4 utmärkta Konstnärer
finnas, hvilka nu uti sin hästa tid för
utöfningen af deras talent snart nog måhända
försvagas och gå utföre till det slutliga
målet, hvarefter deras arbeten ej mera.
äro att tillgå* Med afseende härå och
med den förhoppning jag hyser, att någon
gång Nationens skatter i konstväg skola samlas
och iordningställas, så föreställer jag
mig efterkommandes förundran, om uti en
så beskaffad samling arbeten af sådane Konstnärer,
som vi inom Fria Konsternas Aka*
demie äga, skulle saknas. Af omtanka för
framtiden tager jag mig derföre friheten
föreslå, det Rikets Ständer nu ville anslå,
ej såsom en ständig stående utgift, utan
blott för denna gången 3ooo R:dr B:co, att
för ett blifvande National-Musei räkning
kunna beställa en tafla af hvardera af des-*
sa Konstnärer, t. ex. ett Landskaps- och
t vänne Historiemålningar, hälst nr Svenska
Historien, och att, i fall denna mia,
Motion kunde vånna bifall,, någon passande
person blefve utsedd, att för Rikets Ständers
räkning laga befattning med denna
beställning.
Lades på bordet.
Den i5 December e. m.
4>3
I
Friherre Cederström, Andérs, hade
inlemna! följande Sju Memorial, hvilka upp»
lästes, så lydande:
Vördsamt Memorial!
Ilos Rikets Högloft. Ständer får jag
hemställa om ej en allmän och kostnadsfri
rättighet till fiske med Segelnotar, Skötar,
Torsk-krok tn. m. i de stora fjärdarne och
yttre skären på Kronans vatten målte beviljas.
Den stora och ofcdbara vinst, sorn
dervid är med säkerhet att påräkna, blcfve
likväl för enskild man svår att skörda.
Dertill fordras, att Kongl. Maj:t och Rikets
Ständer gåfvo en i Skärgårdsfisket kunnig
man uppdraget härmed. Utom nödigt anslag
till Segelnotens uppsättande, borde
lian få begagna dertill behöflige mindre
Kronofartyg, som kostnadsfritt bemannades
och med lifsmedel försågos under den tid
försöken fortforo. Likväl vinsten Kronan
ensamt förbehållen, under den tid försöken
fortgå,
1 händelse Rikets Ständer hedra detta
förslag med den uppmärksamhet det förtjenar,
anser Motionären för en ära att dervid
tillhandagå med de Upplysningar, han
i detta Riksgagneliga ämne kan lemna*
Om communication med de respective
MedStånden och Remiss till vederbörligt
Utskott anhålles vördsammast.
4.4
Den .5 December e. m.
Vördsamt Memorial!
Sedan jag af Rikets Ständer blifvit anmodad
att, efter undfåendet af alla vid
i8i5 års Riksdag med Bevillningen gemenskap
ägande handlingar, hvilka såväl inom
Stånden som Utskottet voro att tillgå, närmare
yttra mig öfver det af mig inlemnade
Bevillningsförslag, och dessa handlingar
blifvit på allmän bekostnad mig tillställde;
har jag nu äran återställa samma
handlingar och förklara, att, efter i3 års
vunnen erfarenhet, jag icke finner någon
ändring i det gifna förslaget fördelagtig»
utan anhåller om communication af delta
mitt yttrande med de öfrige respective
RiksStånden, samt Remiss till Bevillningsutskottet;
hvarföre de vid 1815 års Riksdag
af mig ingifne och till trycket befordrade
Tankar rörande Sveriges Bevillningssättj
och dertill hörande B di ang med Tabeller,
härhos vördnadsfullt bifogas.
Vid hvilket Memorial de uti detsamma
omförmälte handlingar voro bifogade.
Vördsamt Memorial!
HoS Rikets Höglofl. Ständer får jag ödmjukast
föreslå, att KronoSkjutsen måtte
afskaffas för de hemmansägare, som bo i
Skärgården och ej hafva Landsvägscommunication
genom broar eller färjor med fasta
landet, hvaremot dem kunde åläggas ett
Den i5 December e. m.
4i5
motsvarande onus till Kronan; oell anhålles
om Remiss häraf till vederbörligt Utskott.
Vördsamt Memorial!
Hos Rikets Högloft. Ständer får jag ödmjukast
föreslå anläggandet af Gästgifvaregårdar
å Wermdön, med bestämdt håll
så till lands som sjös, till lättare fortkomst
för resande och sjöfarande; hvaröfver Konungens
Befallningshafvandes utlåtande torde
infordras, till upplysning för Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets yttrande,
till hvilket Utskott detta mitt Memorial
torde remitteras.
Vördsamt Memorial!
Hos Rikets Iiöglofl. Ständer får jag ödmjukast
föreslå understöd, för Gustafsbergs
PorcellainesBruk på Wermdön, af det skäl,
att i händelse en dag hvarken Engelskt eller
annat Utländskt Porcellaine finge införas,
skulle Rörstrands PorcellainesBruk, den enda
i större skala här i Landet varande Fabrik
af slik beskaffenhet, kunna taxera sina
varor till hvad pris som hälst, enär den.
icke hade några medtäflare; jag anhåller,
att Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
måtte infordra Gustafsbergs ägares yttrande
rörande beh,ofvet af hvad jag föreslagit.
Vördsamt Memorial!
Till Rikets Iiöglofl. Ständers bedröfvande
får jag ödmjukast hemställa, om icke,
4*6 Den i5 December e. m.
sedan Herr Capitainen Gripenswärd, hvilken
af Rikets Ständer erhållit tillåtelse att
på egen kostnad uppgräfva det Södra eller
så kallade Baggens Stäk, dertill blifvit oförmögen,
denna så väl för Kronan som Handeln
högst nödiga genomfart måtte på allmän
bekostnad blifva gjord segelbar för
Fartyg från 5 till 12 fots djupgående; och
som denna genomfart torde med mindre
kostnad kunna verkställas från LennerstadSunden
öfver Morarne till BaggarsFjärden,
föreslås, att i Canalbyggnad kunnige personer
måtte ditsandas, för att derom anställa
en noggrann undersökning.
Vördsamt Memorial!
Hos Rikets Höglofl. Ständer får jag ödmjukast
föreslå, att bestämdare föreskrifter
för Prästrättigheternas utgörande af hemman
i Skärgården, der ringa utsäde är,
måtte meddelas, enär Kongl. Förordningen
derom af år 1686 ej för närvarande tider
är tillräckligt upplysande, samt man icke
med säkerhet känner rätta meningen af
ett Band Fiskj samt hvilka slags JVotar
och Båtar deri menas. De flere obehagliga
Rättegångai, som i sednare tider uppstått
emellan Prästerskapet och Församlingar
i Stockholms Skärgård visa, huru bestämd
Lag i detta afseende vore af högsta
nödvändighet.
Dessa sju Memorial lades på bordet.
Fri
-
tt
Den i5 December e. rn.
4<7
Friherre Wrede, Carl Henriks anförde
skriftligen:
Jag tager mig friheten fästa Ridderskapels
oell Adelns uppmärksamhet på olämpligheten
af Kongl. KrigsCollegii befattning
med Indelta Armeens Boställen; sannfärdigheten
af denna sats tror jag vara så väl
känd, alt den ej behöfver bevisas. Jäg får
derföre vördsamt föreslå, att den befattning
Kongl. KrigsCollegium med Indelta Armeens
Boställen haft, bör med i83o års början
upphöra, och i följd deraf HusesynsContoiret
vid samma tid försvinna, samt
alt Landshöfdinge och Regementschef finge
sig anbefaldt, att om dem ensamt taga vård
och till Kongl. Maj:t i underdånighet inkomma
med project till Boställens vårdande
m. m., grundadt på olika förhållande i
hvarje Provins.
Den så kallade Militie- och BoställsCassans
Capital skulle delas på Regementerne
lika, och med Räntan för det Capital
hvarje Regemente erhöll skulle de obebyggda
Chefs-, Majors- och CapitainesBoställena
successive bebyggas med Caractershus;
inom en tid af 10 å 12 år skulle då viel
alla Regementen ofvannämnde Boställen vara
bebyggda, och Indelningshafvarne kunna
sjelfva bebo och bruka dem, hvilket för
Boställena skulle vara högst nyttigt och
ledande till deras förbättrande.
Lades på bordet.
5 H. 27
4i8
Den i5 December e. ra.
Herr Flach, Carl, uppläste följandet
Då jag förmodar, att Rikets Ständer
besluta fortfarandet af Passevolanceafgiflen
för truppers underhåll vid Exercismölen
och Öfningsläger, såsom till sin nytta och
fördel af erfarenheten i alla afseenden bestyrkt,
tager jag mig friheten föreslå: att
tå"ande trupper blifva genom vederbörande
Commissariaters försorg, äfven under
marchen till och ifrån öfningsplatserne j
förplägade.
Det tryckande onus, som träffar de
inqvarteringsskyldige genom tillhandahållande
af mat åt de tågande trupperne, är
i första rummet orsaken till denna min
Motion.
Detta onus, som egentligen drabbar de
nära allmänna landsvägen boende Hemmansägare,
innebär sålunda äfven orättvisan
af en högst ojemn fördelning.
Visthuset hos den på ~ eller £:del
besutne jordbrukaren tål icke vid denna
gästning. Med bästa vilja hos värden och
fördragsamhet hos soldaten, kan sällan förlägenhet
hos den förra och missnöje hos
den sednare undvikas.
Det lärer äfven icke vara utan nytta,
att soldaten under marchen får vänja sig
vid det lefnadssätt, som vid Mötesplatsen
förestår honom; och öfningen i en dylik
Den iS December e. m.
4ig
matberedningsanstalt under fredliga tåg
torde icke vara utan allt intresse, då den
oftast i krig måste äga rum.
Verkställigheten möter ingen svårighet,
oell med en ringa verksamhet af Commissariatet
är den ganska lätt. Fördelarne äro
deremot absoluta. Jag grundar delta mitt
omdöme på egen erfarenhet.
1:0 Undgår den Inqvarteringsskyldige
att uttömma ett eget knappt förråd,
men kan till Gommissariatet få afyttra hvad
lian möjligen har att umbära.
2:0 Då dylika marcher merendels tåga
under den mildare årslideq, kan truppen
inqvarteras till större antal i de invid allmänna
vägen belägne Byar och Hemman,
hvarigenom de olägenheter undvikas, som
ofta förorsakas af långa sidomarcher, hvilka
påkallas af matbehofven i qvarteren; och
då dessa försvinna, skulle
3:o Hvarje dagmarch vida utöfver dea
nu vanliga kunna förlängas, och derigenom
i det hela betydlig tid och kostnad, blifva
sparade.
Jag anhåller vördsamt om Remiss af
denna min Motion till vederbörligt Utskott,
och dess communicerande med de öfrige
respective RiksStånden.
Uades på bordet.
420
Den i5 December e. m.
Herr Freidenfeltj Carl Gustaf_, hade
inlemnat följande, som upplästes:
I sammanhang med den, uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition rörande StatsVerkets
tillstånd och behof, gjorde framställning
angående Boställena vid Indelta Armeen
och de här, i anledning deraf, i samma
ämne af åtskillige Ridderskapets och
Adelns Ledamöter aflemnade yttranden, anhåller
jag att få fästa uppmärksamheten på
ett förhållande, som, ifall Boställena varda
bibehållne, i hög grad synes förtjena lättelse.
20 §. af 1770 års förklaring å 1762
års Boställsordning, obestämd i sin ordalydelse
och olika tillämpad af Domstolar
och Embetsverk, har hitintills ofta framvisat
den följd, att en Officer vid ett indelt
Regemente, vid tillfällen af befordran eller
transport till annan indelning, fått uppbära
för ett och samma år inkomsten både
af det Boställe lian lemnar och det han
tillträdt., till afsaknad för en kamerat, somt
under tiden får tjena utan lön. Det är en
rättelse i delta förhållande jag önskar, och
anhåller derföre om Remiss å detta anförande
till Stats- eller Stats- och EkonomiUtskotten,
på det saken må komma under
deras öfvervägande i sammanhang med frågan
om Boställsreglcringen.
Lades på bordet.
Den i5 December e. in. 421
Grefve Posse, Arvid: Klockan är nu
redan slagen Tolf oell de 3o dagar, inom
hvilka vi äga att vid denna Riksdag väcka
Motioner, således slutade; men som troligen
åtskilliga, hvilkas uppläsande ännu icke
medhunnits, äro inlemnade, får jag vördsamt
hemställa, om icke Hans Excellence
Herr Grefven och LundtMarskalken täcktes
inhämta Ridderskapets och Adelns tanka,
huruvida icke endast namnen å de, som
inlemnat skriftlige Motioner, nu kunde anmälas,
och skrifterne sedan i nästa Pleno
uppläsas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln instämde i Grefve Posses berörde
framställning.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken tillkännagaf, att
nedannämde Herrar Ledamöter inlemnat
följande Memorial:
Grefve Bjelke, Axel, i.
Herr Reutersvärd, Pehr Adam, . . 2.
Herr af Gejerstam, Gustaf Emanuel, 1.
Herr Rosensvärd, Adolph Reinh., 1.
Herr Åkerhjelm, Fabian Gustaf', . . 1.
Herr Löwenström, Johan Jacob, . 1.
4 7.5.
De» i5 December e. m.
Herr Rothlieb , Carl Fredrik... t.
Herr Hjerta , Gustafa ...... . . ■?..
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard, 2.
Herr Grönhagen , Gustaf Lars, . . 3.
Friherre RidderstolpeFredrik,. . . i.
Herr Pereswetoff Morath, Carl Axel, r.
Herr Ribbing, Arvid, ........ i.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik, i.
Herr Hjerta, Lars, ......... i.
Friherre Hermelin, Carl,...... v.
F riherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik, i.
Herr «/" Wingård, Johan, ..... i..
Hvarjemte Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken anmälde, att från
RiddarhusUtskottet inkommit ett Memorial
af den 3 dennes, innefattande hemställan,
att RiddarhusFiscalens Riksdagsarfvode måtte,
från och med innevarande Riksdag och
framgent, alltid af de till Riksdagskostnaderne
anslagne allmänna medel utgå.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt-,
skiljdes klockan ett qvart till Ett om morgonen
den 16 December.
fn fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim«.
