# ID: svediakorp-gov401
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 63,711
# sentences: 1,824
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Hidderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1828.
Femte Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1829.
/
■- j ■ ' " .. ■
' - -'l ,V V i • ■: ' y .
V
Måndagen den i5 December.
Plenum klockan 10 förmiddagen.
Justerades trenne ProtocollsUldrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 12 dennes för- och eftermiddagen
fattade beslut.
■lians Excellence Herr Grefve Fleming,
Claes: Ehuru den Motion, jag går att väcka,
hvarken fordrar ett långt Anförande,
eller är af någon vidsträckt omfattning, känner
jag likväl mycken förlägenhet när jag
skall framträda att tala. Jag känner fullkomligt,
att den lilla talegåfva, jagj fordom
ägde, nu mera försvunnit, mindre genom
årens än bräckligheternas antal. Med
stor möda att reda mina tankar och välja
mina uttryck, är det under tunga andetag,
som jag bemödar mig att kunna höras, och
min förlägenhet växer, när jag besinnar den
omätliga skillnad emellan hvad som nu fordras
och hvad som äskades af en Talare i
de tider, då jag icke sällan vågade höja
min röst på detta runa. Men jag kommer
till mitt ämne.
4
Den j5 December f. m;
Säkert finnes ingen Ledamot af delta
RiksStånd, som icke önskar sig äga en
grundlig kännedom om sitt Fäderneslands
öden. Denna önskan är ett värdigt uttryck
af Fosterlands-kärleken, Medborgerligheten
och en hög IVational-anda. Sveriges Häfder
äro lärorika, omväxlande och, om jag så
får säga, ingripande både i förstånd och
bjerta. Der finnas likväl ännu brister. Vi
äga icke en särskild, grundlig och fullständig
Historia om de märkvärdiga trettiosju
år, under hvilka Konung Carl XI antingen
Sjelf förde Rikets Styrelse, eller densamma
var uppdragen åt Dess Förmyndare. För
en längre tid tillbaka hade en aktad och lärd.
Man, GansliRådet Schönberg, beslutit, att
författa en sådan Historia, men hindrades
att fullfölja detta beslut af tidsförhållanden,
som nu mera försvunnit; och min önskan
är derföre, att Rikets nu församlade Ständer
ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Han täcktes utse någon skicklig
person, att författa en fullständig Historia
om ofvanbemälde Regeringstid. Denna Historia
skulle då tryckas på det Allmännas
bekostnad, och en plan uppgöras, hvarigenom
sysselsättningen dermed icke skulle
räcka längre än 8, högst io år, under hvilken
tid Författaren, då han uppvisade hvarje
af de första Delarne färdig, skulle erhålla
en belöning af Femhundrade Riksdaler,
och för den sista, då arbetet vore
iullbordadt, Ett Tusende. Jag underställer
Ben i5 December f. m. 5
dock allt detta en upplystare pröfning; men.
jag vågar i synnerhet enständigt yrka, i afseende
på de vidsträckta kunskaper, de ihärdiga
mödor och de snillegåfvor, som den
historiska stilen begär, samt i afseende på
den korta tid af hälsa och krafter, som
merendels är menniskan förlänad, att, säger
jag, med afseende å alla dessa anförda
förhållanden, Kongl. Majlis Nådiga uppmärksamhet
må dervid fästas, att icke de
närmaste Auctoriteter, af hvilka den utsedde
Författaren möjligen beror, må under
långa tider, ja bela år, rycka honom från
den befattning han sig åtagit, för alt begagnas
i värf, som af andra, kunde bestridas.
Den andra punkten af min Motion har afseende
på en annan brist i vår Historia, —
den, att vi icke äga en sådan öfver den märkvärdiga
Epoquen från Konung Carl XII:s
död till 1772; — den kallas vanligen Frihetstiden,
men bör, enligt min åsigt, heta
Partitiden; ty. så vill jag kalla en Epoque,
då, under jäsande passioner och det bittraste
hat Medborgare emellan, man oupphörligt
sysselsatte sig, att genom inkräktningar på
den lagbundna KonungaMakten, söka beröfva
sig den säkraste borgen för varaktigheten
af Himlens största skänk, en ädel,
sansad och af lagen begränsad frihet.
Etthundrade Tio år äro tillryggalagda
sedan begynnelsen af ofvanbemälda Tide
-
i
6
Den i5 December f. m.
hvarf; men jag anser dock, alt ännu är
stunden icke kommen, att deröfver teckna
en sann och oväldig Historia. Många och
märkvärdiga bidrag dertill hafva likväl i
våra dagar utkommit, såsom t. ex. RiksRådet
Grefve Gustaf Bondes Anteckningar
om Konung Fredriks Regering; den Tyska
Författaren Stövers Öfversigt öfver Svenska
Folkets Historia under Frihetstideu; men
hvad jag isynnerhet funnit af stort intresse,
är den vackra Redaction, Herr Cederschjöld
gjort af RiksStåndens och Rådkammarens
Protocoller under benämning af Riksdagen
1719. — I företalet dertill har Herr Cederschjöld
utfäst sig, att, i fall omständigheterna
så medgåfvo, fortsätta detta arbete
för de påföljande Riksdagarne till 1772.
Mia önskan vore derföre, att han ville
fullfölja sitt företag; att Staten påkostade
utgifvandet af dessa interessanta Handlingar,
och att vinsten tillföll Herr Cederschjöld,
om eljest i våra dagar någon vinst kan härflyta
från litterära företag. Detta understöd
blir, i min tanka, så mycket lättare
att gifva, som jag tror mig med mycken
säkerhet känna, att Herr Cederschjöld dermed
icke åsyftar enskild vinst, men ledes
af det prisvärda föremålet, att upplysa och
gagna.
Jag ber Ridderskapet och Adeln förlåta,
om jag redan varit alltför vidlyftig, och
jag anhåller ödmjukeligen, att detta yt
-
Den i5 December f. m.
7
trande må med de öfrige PiiksStåndcn comriuniceras,
samt till vederbörligt Utskott
klifva remitteradt,
Lades på bordet.
Hans Excellencc Herr Grefve De la
Gardie, Jacob, anförde skriftligen:
Ämnets vigt, dess inflytande på varande
och kommande tidehvarf, den välvilja,
med hvilken dess syftning af sednaste Ständer
omfattades, den enskilta och närmare
befattning, min böjelse, min öfvertygelse,
mitt nit för ändamålet och medborgares
förtroende mig dervid lemnat, allt ålägger
mig att inför Rikets första Stånd framlägga
ett ärende, hvilket än aldrig med liknöjdhet
af detsamma upptogs; allt ger mig
hopp, att Ridderskapet och Adeln, med afseende
på afsigtens renhet, ursägtar framställningens
ofullkomlighet, i afseende på
saken, öfversel- bristerne hos tolken, som
framför den..
Den allmänna upplysningen, kunskapernas
bibringande, undervisningen uti religionens
och rättskänslans lika heliga som
nödvändiga läror, utsträckt äfven till de
Medborgareclasser, hvilka minst äga1 medel
och tid att sig dem förskaffa, är af så många
skäl ett angeläget och dyrbart föremål
för Styrelsens, för hvarje enskilt mans omtanka.
i»
8
Den i5 December f. ift.
Vi lefva ej mer i dessa vantrons eller
mörkrets tider, då hvarje grad af upplysning,
lemnad åt mängden, om ock som ett
förnärmande af eller intrång uti Regeringens,
eller de högre casternas rättigheter ;
i de tider, då en missförstådd Religions»
princip, ett villadt begrepp om undervisningens
ändamål och bestämmelse, nedhol'!
Folket i mörkret, oeh då man trodde Regeringens.
styrka, allmänna säkerheten oeh
Statens lugn grundade i mon af Folkens
okunnighet; i de tider, då man af politiska
skäl försvårade undervisningen för ds
lägre classerne, och ansåg äfven den enklaste
bildning endast tillhöra de högre. Da
allmänna Folkskolorna, genom inrotade åldrige
vanor, af tiden grundade fördomar,
af oskicklighet i undervisningssätt^, förskaffade
oftast dem, hvilka, i brist af medel,
nödgades dem anlita, uti Religionens
heliga sanningar endast en ytlig kunskaps^grad
af första grunderna; i de moraliska
pligterna, i rättsbegreppen, i kännedomen
af sitt eget land, i den af sine skyldigheter
och sine rättigheter inga. De upptog©
dessutom för desse fattige en alldeles öfverdrifven
tid, af den deras öfrige behof kräfde
till ernående af deras nödvändigaste uppehälle.
Man insåg väl omsider olägenlieterne,
man till och med erkände dem;
men utan att ana, ännu mindre att kunna
uppgifva medlen till deras rättande.
Den i5 December f. m.
9
Slumpen, hvilken stundom vållat äfven
oväntade stora ting, märkliga upptäckter,
gick menniskoförståndet till mötes med
en af de för mensklighetens väl störste uppfinningar,
och inom en tidrymd af få år,
lik en stråle af ljus, tändes öfver hela den
kända verlden kunskapen af den välgörande
Vexelundervisnings-methoden. Folken,
som, så ofta fästade vid gamla vanor och
fördomar, hafva så svårt att öfvergifva hvad
fadren före dem brukat och gillat, omfattade
med begär det nya undervisnrngssättet;
och verkan var i sanning för underbar,
för att ej inses af alla, äfven af den
okunnigaste. Snart spridde sig ryktet härom
äfven till vår Nord, och det syntes
som här Regering och Medborgare äfladcs
alt gilla de företag, hvilka till detta ändamål
gjordes. Författningar utgåfvos af den
förra till dess märkbara gynnande; ett Sällskap,
egnadt till spridandet af Vexelundervisningen,
stiftades; enskildas välgörenhet
skänkte första medlen att åstadkomma verket,
och inom få år såg man en mängd
Vexelundervisnings-Skolor i Rikets fleste
Provinser.
Med den lifligaste gärd af erkänsla ser
jag här flere Män, som på det berömligaste
sätt haft både möda och kostnad osparda
till befrämjandet af det goda. Jag jiämner
ej deras namn; ty hvad vore en enskilds,
ja äfven det allmännas bifall och
10
Ben i5 December f. m.
lof emot det, deras samveten dem gifva*
Ädla pligters uppfyllande är deras belöning,
och gifves val på jorden en större.
Hågen hos Allmänheten för en sak, hvars
nytta för dem, var så väsendtlig, ökades
på det mest märkbara sätt. Med en benägenhet,
som så sällan inträffar i dylika fall,
gick den både Regeringens och Sällskapets
välgörande afsigter till mötes. Det blef nu
Sällskapets pligt, likasom det förut varit både
dess önskan och afsigt, att på allt vis svara
mot Konungens till ändamålets befrämjande
utgifne Författningar och Folkets yttrade
håg; och då ett af de angelägnaste föremål
vid Skolornas inrättande varatt, jemte
de mest ändamålsenliga medel, vinna en
enhet i grunderna för de förste lärdomsLegreppens
bibringande, samt alt mota den
olägenhet man med smärta rönt af de olika
Lärarnes väl lika åsigter, men skiljda
methoder, var Sällskapet högst angeläget,
att det ernå. Det hade redan i denna afsigt
satt sig i beröring med de för Vexel- '
undervisningen i England, Frankrike och
Danmark stiftade Sällskaper, och sökte med
noggranhet utur deras gemensamma arbeten
ihopsätta en arbetsplan, en grund för
de förste principerne, som, allmän för Rikets
alla Vexelundervisnings-Skolor, skulle
blifva af den största, den väsendtligaste
nytta; men då medel saknades till inrättandet
af en Normal-Skola för unge Lärares
danande, huru finna ett sätt att bibrin
-
Den i5 December f. m,
ga denna enhet i methoden åt den mängd
särskilte Lärare-Candidater, som ifrån landsorterne
hitkommo, för att i Hufvudstadens
Skolor förvärfva sig undervisning, oeh den
erhöllo af de månge nitiske och vältänkande
Skol-Lärare, hvilka här ägde särskilde
Skol-inrättningar, men, med få undantag,
hvar och en i sin undervisning nyttjade
olika methoder. Sällskapet vände sig till
Regeringen, och begärde af den understöd
och hjelp. Med den omsorg, sorn utmärker
Styrelsens vård för allt stort och nyttigt
verkande, var önskan knappt yttrad,
förrän, till en början, en summa af 2000
R:dr lemnades till de första utgifternes besörjande.
En byggnad, förut egnad åt ett vida
skiljdt ändamål, uppläts af Regeringen på 10
år till Sällskapets nyttjande, och genast sattes
i verket inredningen afen Normal-Skola, ämnad
för 3oo barns emottagande, och främst
af allt till bildandet af Lärare i den theoreliska
och practiska undervisningen, så
oskiljaktigt nödvändige, om ändam" t skall
vinnas och en enhet i systemet ern«is. Den
fond Sällskapet samlat af nära 8,5oo R:dr,
jemte de 2000 Kongl. Maj:t af Statsmedlen
Nådigst gifvit, användes så väl till iståndsättandet
af den högst bristfälliga byggnaden,
till dess tjenliga inredning, till Gymnastikinrättning,
till nödige Lärares och
Lärarinnors boningsrum, till tjenlig local
lör att emottaga och hysa de ifrån Landsorten^
kommande Lärare-Candidater, till
12
Den 15 December f. ni.
tabeller och öfrige för sjelfva undervisningen
nödige materiella behof. Allt är fulländadt,
allt färdigt till Barnens emottagande;
men dessa utgifter hafva medtagit ej
endast de medel Sällskapet erhållit af Staten
och de, hvilka de sjelfve samlat, utan
äfven ådragit Directionen en skuld, för hvilken
den ännu till någon del häftar, och
för att sätta arbetet i verksamhet saknas rut
alla ytterligare medel. Det är ej hjelp till
skuldens afbördande jag af Ridderskapet
och Adelil begär — med noggrann hushållning,
med fortfarandet af de årliga bidrag
Sällskapets Ledamöter sig sjelfkrafd
åtagit och erlägga, skall den snart gäldas
—; mön det är för fortgången af ett ändamål,
så enligt med Eder känsla för allt
gagneligt och nyttigt, ett ändamål, å hvilket
tidehvarfvet fäster den största uppmärksamhet
och ett kommande slägtes väl så
hufvudsakligen beror. Kongl. Majit har i
sin Nådiga Proposition till Rikets Ständer
begärt ett anslag för Normal-Skolans Lärare;
men det är ej den enda utgift, som
fordras för att ernå den åsyftade verkan.
En mängd andra äro dermed förenade; de
tarfva Edert biträde; oell jag tror ej ett
heligare, ett nödvändigare, ett mera gagnande
föremål gifves för Rikets Ständers
ömhet och välvilja. Den stora UppfostringsComitéen,
hvilken, sammansatt af så många
för upplysningen nitälskande Ledamöter,
nyligen sammuuvarit, har på det mest
Den 15 December f. m.
smickrande sätt vitsordat de redan använda
bemödanden, de följder, som deraf
skola blifva, det bebof, som för nämnde
Skola var nödigt. — Den summa, sorn erfordras,
som begäres af Rikets Ständers välvilja,
är ett ärligt anslag till nästa Riksdag
af 3,333 R:dr 16 sk. B:co. J håfven
sjelfve tillfälle att fordra redogörelse för
deras användande, att se nyttan deraf, att
röna tillfredställelsen af en gerning, sorn
öfver Eder skall nedkalla välsignelsen af
den stora mängd, hvilken i den upplysning,
den bildning den erhåller, då bar alt tacka
Eder för en af mensklighetens största
förmåner, i Eder skall se sine sannaste
välgörare.
Förlåten mig, mine Herrar! en vidlyftighet,
hvilken jag sjelf skulle vara den
förste att mig förebrå, om jag ej trodde
mig uppfylla en helig pligt; om jag ej talade
för mitt Fosterlands ära och dess väl
äfven för stundande tider; om målet för
mitt yttrande ej vore ett understöd för
vanlottade likars bildning; om jag ej väntade
af Rikets första Stånd en föresyn tili
de öfrige i gagnande handlingar; om jag ej
vore öfvertygad om Eder egen känsla för
allt stört och ädelt, och slutligen om jag
ej påräknade Eder tillgift för yttrandet af
en Man, hvilken, i snart 4° tillryggalagde
år på Riksdagsmannabanan, så ofta å detta
samma rum emottagit smickrande veder
-
Den i5 December f, m.
malen af Eder vänskap, Eder välvilja, då
han höjt sin röst för Fosterlandet, eller
då han för olycklige uppmanat Eder godhet,
hegart Edert biträde. I
Hans Excellence Herr Grefve, Fleming }
Claes: Jag får blott hemställa, om icke detta
vigtiga ärende må komma under Rikets Ständers
pröfning i sammanhang med det stora
XJppfostringsBetänkandet, hvilket Committeen
för Uppfostringsverket kommer att afgifva.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: I följd af hvad Hans Excellence
Herr Grefve Fleming anfört, får jag blott
yttra, det jag icke vet, huruvida det ifrågavarande
Betänkandet kan hinna komma
under Ständernas pröfning vid denna Riksdag,
hvarföre jag ansett mig böra i alla
fall göra denna Motion, för att ej välla ett
uppehåll, som skulle blifva för densak jag
yrkar högst menlig, och får jag således å
nyo anhålla om communication och Remiss
till Utskott.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming:
Jag skulle anse det högst olyckligt, om icke
frågan rörande Uppfostringsverken skulle
under denna Riksdag blifva handlagd, då
6 å 7 andra år å nyo skulle komma att
förflyta, innan någonting verksamt kunde
tillgöras härvid.
Lades på bordet.
Den i5 December f. ra. i5
Anmäldes och emoltogs HofCancelleren
m. m. Herr David von Schulzenheim 3 livi 1 -  lien å Kongl. Maj:ts Höga vägnar aflemna*
rle Kongl. Maj:ts den looch t3 dennes till
Rikets Ständer aflåtne dels Nådige Propositioner:
i:o
Angående ytterligare anslag af
Allmänna medel till Götha Canal-hyggnads
fullbordande;
2:0 Angående Låne-understöd af Allmänna
medel till TrollhätteCanal- och Slussverks
Bolag, för fullbordandet afen Canalanläggning
vid Ströms Säteri i BohusLän.
3:o Angående bidrag af StalsYerket
till Armeens PensionsCassa och Amiralitets
KrigsmansCassan;
Dels Nådige Skrifvelser:
1:0 Angående Rikets Mått, Mål och
Vigt;
2:0 Angående Låne-understöd för Staden
Norrköping;
3:o Angående DykeriVerket.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCancelleren,
att till Kongl. Majit framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts Nådiga
Propositioner och Skrifvelser skulle med
16 Den i5 December f. m.
första varda till handläggning företagne.
Sedan Herr HofCancelleren blifvit på vanligt
vis utbeledsagad, upplästes och lades
på bordet Kongl. Maj:ts Högstberörde Nådiga
Propositioner och Skrifvelser.
Friherre Boije, Ludvig, uppläste föl
-
I det Tal, hvarmed Kongl. Maj:t behagade
öppna denna Riksdag, trodde jag,
då jag hörde det, en anledning finnas till
den tanka, att med all pröfning af LagCommitteeas
Förslag till ny Civil Lag skulle,
vid denna Ständernes sammanvaro, komma
att anstå; och jag föranleddes dertill äfven
af kännedom, det ännu icke hvarken
Svea HofRätt, eller Högsta Domstolen deras
anbefalda Utlåtanden afgifvit. Men då nu mera
inom detta Stånd 2:ne Motioner blifvit
gjorda, den ena, att nya Lagens antagna
principer måtte till pröfning och afgörande
vid denna Riksdag förekomma, och den andra,
att Lagförslaget måtte genast blifva
föremål för Professorernes föreläsningar vid
Åcademierne; och sedan, enligt hvad vi
hafva oss bekant, inom väre respective
MedStänder Motioner äfven blifvit gjorda
örn antagande af särskilda delar af det
nya Lagförslaget, att genast påbjudas; så
måste vi väl också anse frågan om Lagförelagets
pröfning vid denna Riksdag, såsom
Den i5 December f. m.
*7
redan, i Constitutionel ordning, väckt och
följaktligen erfordrande ett beslut.
Om antagandet af en ny CivilLag utgör
det största och det vigtigaste af alla
ämnen, med hvilka Ständerne någonsin kunna
sig befatta, såsom bestämmande denna
och kommande Generationers både moralitet
och välfärd; så gifves också ingen uppmärksamhet
angelägnare, än deri vi äro
skyldige att lemna åt sjelfva behandlingssättet,
ilvars inflytande på slutliga afgörandet
är för stort, att icke påkalla en särskild
varsamhet: Och förvissade kunna vi vara
derom, att ifrån det behandlingssätt, som
vi antaga, skola både samtid och efterverld
också bedöma vår egen mognad för det stora
förétaget.
Ifrån den tid, då LagCommitteen förovdnades,
har jag, i allmänna ämnen, icke
hyst någon lifligare önskan än den, att en
dag få, såsom Ledamot af Representationen,
lägga äfven mitt svaga bidrag till
allmänna bemödandet för en god utgång;
och förd af tidsutdrägten nära gränsen af
denna förhoppning, är min glädje nu så
mycket större, då jag ser möjligheten, att
Rikets Ständer företaga det Civila Lagförslaget
till afgörande, vid denna Riksdag.
Men tillhörig, med hela själen, mera ämnet
än min önskan, är det mig icke tillåtet att
5 H. 2
Den i5 December f. m.
lemna utan afseende de hinder, som synas
möta; och ehuru jag icke anser dem oöfvervinnerliga,
bör1 jag dock äfven emotse det
fall, att de af Pluraliteten annorledes bedömas,
och att, för sadan orsak, afgörandet
kan varda till nasta Riksdag uppskjutet.
Äf största "våda för saken skulle jag
åter anse den mellanmening vara, som
medgaf ett deladt afgörande emellan denna
Riksdag och den nästa; och så stark armin
öfvertygelse derom, alt jag skulle misströsta
om all god utgång, i fall Sländerne
förelogo sig att definitift afgöra Lag-principerne
vid denna Riksdag, och lemnade tilllä
nipningen i detailleme ål den nästa. Ätt,
vid förehafvande af både princip och deta!
I, bestämma principen först och derefter
dess verkan på detaillen, det är att både
handla rätt och framgå med säkerhet; men
att rent af afskilja principerne, och dem,
såsom abstracta ämnen, för sig sjelfve afgöra,
innan man ännu tagit någon kännedom
om de mångfaldiga olika detailler, som
fordra olika nuancering i principernes utveckling,
det vore att blottställa sig för
äfvenlyret att hafva, i första pröfningen,
lagt band på sia förmåga i den sisla; och
det vore att, i sjelfva inträdet på profningens
bana, öfvergifva all säkerhet för det
som återstår. För att ådagalägga olämpligheten
af en fördelning i afgörandet emellan
denna Riksdag och den nästa, åberopar jag
Den i5 December f. ni.
'9
alla tiders erfarenhet om den ringa uthållning,
som RiksdagsOpinionerne vanligen äga;
och till hvarje tänkare af någon bekantskap
med bekaffenheten, omfånget och vigten af
det samband i Lagstiftning, som olyckligtvis
så ofta och så lätt går förloradt, emellan
principerne och deras tillämpning, öfverlemnar
jag att bedöma, huru pass mycken
säkerhet man väl hade att påräkna för
helgden af detta samband, då det skulle
af olika Ständer vårdas. — I Nationens
namn protesterar jag emot ett sådant behandlingssätt,
och, begagnande min Mo- .
tions-rätt, föreslår jag ett annat, nemligen:
1:0 Att Rikets Ständer ville skyndsamligen,
och preliminariter afgöra, om
förslaget till den nya CivilLagen skall, till
såväl principer, som detailler, vid denna
Riksdag pröfvas och afgöras, eller om detsamma,
lika odeladt, skall till nästa Riksdag,
uppskjutas.
Skulle denna fråga så afgöras, att CivilLagen
skall vid denna Riksdag pröfvas,
så föreslår jag:
2:0 Att ett särskildt Lagutskott för
detta ämne tillsättes af Personer, Lagfarne
Män, som icke förut, hvarken i LagCommite'n
elier någon af HofRätterne, sig öfver
Förslaget utlåtit.
Men skulle åter den preliminaira frågan
afgöras till uppskof, så föreslår jag:
ao
Den i5 December f. m.
3:o Att Rikets nu församlade Ständer
ville, på sätt i föregående punkten är föreslaget
, förordna ett serskildt Utskott,
sorn liar att genast i granskning af Civi 1-  Lagförslaget ingå, men som ägde att sitt
arbete efter Riksdagen fortsätta, samt icke
förr, än sedan Cri mi na I-Lag förslaget hunnit
inkomma och af Utskottet pröfvas, det slutliga
Betänkandet Öfver alltsammans afgifva,
hvilket dock borde så tidigt vara fullbortiadt,
att detsamma kunde från trycket utgifvas
åtminstone 6 månader före den dag, som
i Riksdagsbeslutet varder utsatt lill nästa
Riksdags början. Genom denna utväg, som
jag icke kan anse vara inconstitutionel, då
ilen fullkomligen ingår i Constitutionens anda
och ändamål, skulle vinnas icke allenast
den fördel, att nästa Ständer fingo,
genast vid deras sammankomst, företaga sig
afgörande!, i stället för att annars afbida
måhända 5 å 6 månaders tid, som minst
skulle åtgå för Utskottet för att Betänkandet
afgifva, utan äfven den ännu större,
att sjelfva detta Betänkande fick komma till
Allmänhetens kännedom, och således icke
undanryckas den allmänna Opinionen, hvars
ledning tilläfventyrs Tor största delen af
Representationens Ledamöter är af för mycket
värde, att alldeles gå förlorad.
Jag anhåller att denna Motion må varda
remitterad till Lagutskottet, och derigenom
till vare respective MedSländer.
Lades på bordet.
Den i5 December f. m. 21
Friherre Boijej Ludvigj. anförde skriftligen
:
Oföränderligt qvarstående vid de grundsatser,
som jag vid 3:ne förflutne Riksdagar
framställt till motstånd åt det FinanceSystem,
som vi alltsedan 1812 års Riksdag
vidhållit, och hvars följder jag redan vid
1815 års Riksdag förutsade, är jag lika
villig, att åt moderationen gifva allt hvad
den kan fordra; och jag förbigår alltså nu
både allt upprepande af de misstag i beslut,
som föregående Ständer begått, och äfven
all beskrifning på det tillstånd, hvaruti vi,
i rak påföljd deraf, nu oss befinna. Yi
minnas de förra, och vi erfara tillräckligt
det sednare. Men trogen min pligt att,
om också ännu förgäfves, begära för Svenska
Folket någon rättelse i misstagen, föreslår
jag, att vid den blifvande FinancePlanens
uppgörande följande omständigheter
må varda iagttagne, nemligen:
1:0 Att Silfveruppköpen, till förökning
i Bankens Melalliske Fond, väl må fortfara,
men att dertill hädanefter icke må
användas en enda skilling af Bankens vinst,
utan att de må ensamt bestridas med Banko-Sedlar
till lika förökning i Sedelstocken,
som den man ger åt SilfverFonden, emedan
vi dock äga ett moraliskt åliggande att
icke åstadkomma en ensidig rubbning i
detta förhållande; en rubbning, sorn är
alldeles lika orättvis, ehvad ilen genom
52
Den i5 December f. m.
pappersmyntets försämring fråntager Borgenären
något af sin fordrans första värde,
eller genom pappersmyntets förbättring fråntager
Gäldenären något af sin rätt, att icke
betala \siu skuld i bättre mynt, än han i
Lånet bekommit, och således gälda mera
an han fått.
2:0 Att, i följd af föreslående punkt, det
Beslut må öfvergifvas, som fixerar till visst
belopp vårt rörelse-capital. Sunda förnuftet
bjuder, att sedan en förökning i folkmängd
af ej mindre än 800,000 Personer tillkommit,
så måste också allmänna rörelsen, så väl i
följd deraf, som i följd af sin egen natur
alt fortgå i verksamhet, fordra, såsom oeftergifiigt
vilkor, en förökning i Rörelsecapital;
och en fortsättning af berörde Beslut
vore nu så mycket mera felagtig, som
förökningen genom Silfverinköpen undanrödjer
ali våda, genom den dubbla förmågan
att på samma gång gifva säkerhet
åt Banken samt liflighet och kraft åt
Näringarne.
3:o Att Fastighets-Lånen, till återbetalning
i Silfver, må alldeles upphöra, såsom
verkande, ehuru långsamt, lill ensidig rubb*-  ning i pappersmyntets värde.
4:o Att OdlingsLånen må alldeles upphöra,
såsom nu mera icke svarande till deras
ändamål, och dessutom föga anlitade.
Den i5 December f. ra.
23
5:o Alt de fonder, som varit anslagne
till SilfverLånen och OdlingsLånen, må i
stället användas till förökning i anslaget åt
Discontiörelsen.
6:0 Att i händelse under tiden, intill
nästa Riksdag, de fonder, som nu lill Discontrörelsen
varda anslagne, skulle finnas
otillräckligt svarande emot Allmänhetens
behof, det då må vara BancoFullmäglige
tillåtet alt, till förstärkning af Discontfonden,
upptaga Lån af Allmänheten för 3 procent;
en anstalt, som, då den behöfves,
har den fördel med sig, att framlocka och
till circulationen återgifva de Capi täler,
som, annars skrinlagde, äro Allmänheten,
förhållne.,
7:0 Alt allmänna Disconträntan må
åter uppflyttas till 6 procent, samt Straffräntan
till 12, emedan erfarenheten visat,
alt Disconträntans bestämmande nerom allmänna
Räntan varit skadlig derigenom, att
den lockat till en serskilt vinst, och troligen
vållat Discontens mera anlitande, än
förr, och emedan Straffräntans nedsättande
visat sig icke gagnelig.
8:0 Att å de Creditiver, som äro Bruksnäringen
beviljade, dels till metalliske effecters
belåning och dels lill serskilta lån
i JernContoiret, Räntan, som varit och är
blott 3 procent, må uppflyttas till fullkomlig
likhet med allmänna Räntan; emedan,
24
Den i5 December f. m.
då Räntan ingår till Bankens vinst, och
den åter går till Statsbehofven samt alltså
ger lättnad i allmänna bevillningen, så är
det ingalunda rättvist, att den ena Näringen
njuter fördelar, som indirecte öka de
andra Näringarnes beskattning: och denna
orättvisa skulle, om den lä'ngre fortsattes,
vara så mycket större, som Brnksnäringen
just är den af Conjuncturen mest gynnade.
Å denna Motion begäves Remiss till
StatsUtskottet.
Lades på bordet.
Friherre Boije , Ludvig, uppläste följande
:
I sammanhang med de rättelser jag
begärt i förra Riksdagars misstag i Financeåtgärder,
får jag den äran föreslå, att den
frihet må Svenska Folket återgifvas, som,
efter min öfvertygelse, aldrig bort detsamr
ina betagas; den, att begagna enskilda Crediten
så väl i Åssigneringsväg, som i Reversoch
Yexel-väg. På alldeles enahanda grunder
af allmän rätt och allmänt behof stödja
sig alla 3 dessa utvägar alldeles lika, och
att borttaga någondera, är — man må, för
ensidiga ändamål, säga hvad man vill —
att förnärma allmän och enskild rätt. Man
invänder , att allmänheten ej bör blottställas
att genom falska Assignationer blifva bedragen;
men då detta skäl icke gäller emot
Den i5 December f. ra.
25
Reverser till Sedelhafvaren, eller emot Vexlar,
hvilka också kunna vara falska, så
behöfver man ju, för att lika undanrödja
den befarade vådan, ej mera, än fästa vid
Assignationernes tillåtlighet det villkor, att
de, i likhet med hvad om Reverser är stadgadt,
höra vara antingen af utgifvaren egenhändigt
skrifne och med sigill försedde,
eller också af 2:ne personer bevittnade,
samt att, i likhet med hvad om Yexlar är
föreskrifvet, de böra af livar och en, som
dem emottuger och utgifver, endosseras;
hvartill ännu det försigtighetsmått kan läggas,
att de icke fingo till beloppet understiga
ioo R:dr B:co. I en lid, då RörelseCapitalet
ingalunda står i rätteligen afvägt
förhållande till Allmänna Rörelsens behof,
är hvarje tvångsband på den enskilda Crediten
ett ondt, så mycket större, som begagnandet
af den enskilda Crediten aldrig
förmår att sätta i något äfventyr hvarken
det allmänna myntvärdet, eller någon af
de grunder, på hvilket detta hvilar. Jag
begär alltså, att Rikets Högloft. Ständer
ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att en allmän författning må utfärdas,
som må tillåta enskilda Ässignationers
utgifvande med sådane villkor, som
här ofvan äro uppgifne.
Om Remiss å denna Motion till Statsoeh
LagUtskollen anhåller jag.
Lades på bordet.
Den i5 December f. m.
Friherre Boijet Ludvig , anförde skriftligen:
Kongl.
Maj:ts Nådiga StatsProposilion,
som begär ett anslag af 3 millioner och nära
600,000 R:dr R:co till Försvarsverkets
islåndsättande, uppgifver, såsom tillgång,
allernatift ett StatsobligationsSystem.
Då jag, utan att i förväg ingå i något
omdöme angående anslaget, likväl anser
nyssnämde utväg alt det fylla, icke stå i
öfverensstämmelse med vårt nuvarande tillstånd,
anser jag min pligt vara, icke allenast
att framlägga mina skäl dertill, utan
äfven att, under begagnande af min Motionsrätt,
uppgifva andra utvägar.
Ett Stocks- eller StatsobligationsSystem
kan, i ett Land af stort och öfverflödigt
Rörelse-capital, vara af mycken nytta, emedan
det utgör ett medel att ifrån rörelsen
upphämta den öfverflödiga andelen, för alt
den åter utsläppa till, om jag så får yttra
mig, ny efFect; men att det äfven der kan
uppnå en gräns och derefter åstadkomma
en politisk vanmagt, derpå gifva några andra
Länders nuvarande belägenhet de mest
öfvertygande bevis. I ett Land åter, der
Rörelse-capitalet är otillräckligt, blir StatsobligationsSystemet
genast en verklig sten
på börda, emedan det icke ens kan försökas,
utan att göra otillräckligheten ännu
större. Obligationerne mäste ett af två,
Den i5 December f. ra.
27
antingen blifva af natur att vinna begärlighet,
eller också icke. I förra fallet skall
Capitalistens håg att dem förvärfva, gifva
åt denna nya speculation ett företräde, och
han skall deråt egna de capitaler, som antingen
annars stått Näringarne tillhanda,
eller också måste ifrån dem upphemtas;
och uppsägningarne, äfvensom svårigheten
att finna Lån till dem, skola blifva mångfaldigt
tyngre ifrån den stund, då Staten
sjelf uppträder, såsom Lånesökande, till
täflan med hela den stora Lånesökande allmänheten.
Skulle man åter antaga, att
Statsobligationerne fingo ingen begärlighet,
eller snart förlorade den de i början kunde
äga, så hvartill tjenade de väl då? el
ler
hvad blefvo de då annat, än föremål
för Agiotagen; en vara att utbjuda, och sålunda
blott ett medel att göra den rike rikare,
och den fattige fattigare? Jag vet att
Opinionsförvillelsen går ända till att tro,
att de, såsom mynt, skulle gifva lättnad i
förlägenheten; men jag frågar: hvartill skulle
väl Pappers-valuter gagna, med hvilka
man icke fick betala sin skuld, gjord i Banko
eller Riksgäld, icke sine Krono-utlagor
och icke tjenslefolkets löner, och som man
icke ens finge beläna i någon Discont? Ja,
man kan med skäl säga: till hvilken stridighet
i grundsatser gjorde man sig icke
skyldig, om man vid samma Riksdag, som
man vill för alltid bestämma det varande
Pappersmyntets värde, tillika skapade och
28
Den i5 December f. ra*
utkastade nya papper, af intet anspråk på
något bestämdt Gipinäonsvärde.
Med vigt åt dessa sanningar, kan jag
icke annat finna, än att ObligationsSystemets
antagande förbjudes oss af sjelfva den
allmänna penningeförlägenhet, hvari vi oss
befinna.
Jag tror oss icke heller sakna utvägar,
att derförutan fullgöra det begärda anslaget,
och jag föreslår alltså:
1:0 Att dertill må användas den tillgång
af million öfverskottsmedel, sorn
RiksgäldsGontoiret innehar; och
2:0 Att dertill må användas, i fem år,
den tredjedels million om året af Bankens
vinst, som, efter förra Riksdagens Beslut-,
åtgått till Silfverinköpen, men, sorn jag
hoppas, icke mera kommer att dertill an?
slås; och då, på sådant sätt, en tillgång
af tillsammans 3 millioner i66,6‘66R:dr 3 a sk.
är funuer, anser jag
3:o fyllnaden kunna tagas af de Öfverskottsmedei,
som under tiden äro att påräkna.
Pålitligheten af denna utväg är, i min
tanka, icke något tvifvel underkastad; men
som jag icke kan förutse, om icke StalsUtskottet
kan befinna sig i nödvändighet,
att nyssnämde tillgångar till andra anslag
Den i5 December f. rn.
*9
använda, så föreslår jag, att i brist af ali
annan utväg, såsom deri sista, Rikets Ständer
ville antingen sjclfve, medan de äro
tillsammans, eller också genom RiksgäldsContoiret,
göra ett utländskt Lån af 700,000
R.dr i Silfver, att inlemmas till Banken emot
erhållande af BancoSedlar till det belopp,
som bestämmes af förhållandet emellan Bankens
Silfverfond och dess Sedelstock, och
skulle utgöra million, eller nära anslagets
belopp, hvars fjdlnad derefter erhålles
i blifvande Öfverskoltsmedel.
Man ogillar denna utväg och framställer,
såsom skäl emot densamma, farhågan
för utländsk skuld neli räntans utvandrande
utur Riket; men äfven med dessa
olägenheter kan man ej skäligen förneka
företrädet åt den anstalt, som skulle sjelf
bidraga till olägenheternes undanrödjande
derigenom, att BancoSedlarne, som under
inköpen till Försvarsverkets behof utgingo
till Allmänheten, också betydligt gagnade
Näringarne till den förökning i produetion,
hvarmed räntan kunde bestridas; då deremot
Obligationerne gagnade ingen annan,
än Capitalisten, i hvars cassa de förvarades,
utom det, att ingen säkerhet gifves,
att ju icke Obligationerne också slutligen
stadnade i Utländningens ägo, och då lika—
såväl drogo räntan utur Riket.
Jag anhåller att denna Motion måtte
varda remitterad till StatsUtskottet, och
4
3o Den i5 December f. 111.
derigenom våre respective MedStäuder comniunicerad.
Lades på bordet.
Herr Silfverstolpe j David> bade inlemnat
tvänne Memorial, hvilka upplästes,
så lydande:
Vördsamt Memorial!
I en tidpunkt, då en allmän klagan
föres öfver så väl Militaira som Civila Embetsmäns
svaga lönevilkor, tror jag det icke
vara ur vägen att fästa Höglofl. Ridderskapet
och Adelns uppmärksamhet på ett förhållande,
som inom Stockholms Län är af
ett menligt inflytande, så väl för Räntetagare
vid derstädes stationerade Indelta Regementer,
som för Landtstaten. En stor del
af desses löne-förmoner bestå af Kol-räntor,
som efter nuvarande pris skuile stiga lill
en icke obetydlig summa. Men, i stöd af
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till Dess
och Rikets Bergscollegium af den 21 Junii
1773, hafva Ägarne af Ortala Bruk och
Norrtelje GevärsFactori erhållit tillstånd att,
emot 16 sk. B:co för lästen, tillösa sig dessa
Kol. Som det visserligen icke varit Kongl.
Maj:ts Nådiga vilja att gynna nämnde Bruksägare
på Löntagarnes bekostnad, har säkert
det åsätta priset varit fullt motsvarande
Kolens värde, i den tid då det fastställdes.
Men då varupriserne nu undergått en så
Dea i 5 December f. m.
betydlig förändring, blir missförhållandet
härvid påtagligt. Jag får derföre i ödmjukhet
anhålla, att en framställning hos Kongl.
Majrt mätte i underdånighet göras: om icke
dessa Kol-räntor kunde in natura få tillfalla
räntetagarne, eller om, i brist af Kol för
Brukens drifvande, de nödvändigt böra för
desamma påräknas, de då åtminstone målte
öfverallt, efter utsatt Markegångs-pris, af
Bruksägarne löningstagarne godtgöras.
Om Remiss till vederbörligt Utskott
anhåller jag ödmjukligen.
Vördsamt Memorial!
Vid flera Regementeraf Indelta Armeen
bar man kommit i erfarenhet, huru de på 3o
år af Kongl. Krigs- och KammarCollegierna
bortarrenderade Boställen icke medfört det
åsyftade ändamålet, nemligen Boställenas
förbättrande jemte uppdrifvande af högre
arrende-afkastning, hvilka båda fördelar
man trott sig vinna, då Arrendatorn varit
säker att icke förr än efter 3o år kunna
uppsägas, och således kunnat påräkna fördelen
af de förbättringar han påkostat Bostället.
Men resultatet har på många ställen
blifvit helt annat. Visserligen hafva
större Arrenden på papperet erhållits, men
redan de första åren har svårighet mött
vid deras fullgörande, och, sedan först
Arrendatorn och sedermera dess Cautionister
kommit på obestånd, har bostället,
3a
Den ij5 December f. m.
utmärgladt och vanvårdade befunnits i det
skick, att, utan en betydlig nedsättning i
arrende-summan, ingen velat emottaga detsamma,
och äfven med detta nedsatta arrende
thar det åter varit blottstäldt för
dylik behandling. Huruvida detta härrört
af mindre noggrant uppfyllande af Kongl.
Majrts Nådiga Förordning, rörande dessa
Boställens bortarrenderande, eller ej, tror
jag mig icke kunna bedöma; men det säkra
är, att Indel n i ngsli afva ren, sorn vid tillträdet
af Indelningen påräknat den inkomst
Bostället på papperet synts afkasta, och i
följd deraf betalt ett drygt Accord, har
funnit sig bedragen, och hans skäl till klagan
deröfver kunna anses så mycket mera
befogade, som han sjelf, eller dess företrädare,
alldeles icke haft någon handläggning
vid ÅrrendeContractets uppgörande, utan,
så tillsägande, blifvit påtrugad en Arrendator,
hvars vederhäftighet och duglighet han
sjelf aldrig ägt rätt att bedömma. Billigheten
tyckes således påtagligen vara, att
icke Indelningshafvare!! ensam mätte vidkännas
en förlust, som det aldrig stått i
bans magt att förebygga. Min ödmjuka
anhållan är derföre, att hos Kongl. Majit
en underdånig hemställan måtte göras, om
icke i dylika fall, eller då Arrendator af
Boställe på 3o år kommer på obestånd,
och arrendet af honom och Cautionisterne
icke kan fullgöras, Staten måtte garantera
In
-
Den i5 December f. m.
33
Indelningshafvare!! för arrendet, och ersättning
för brist deri af Statsverket erhållas.
Skulle den af Kongl. Mqjrt i Nåder
föreslagna LöneReglering för Armeen gå i
verkställighet, upphör ämnet för denna min
Motion att vara af vigt, emedan då Boställenas
bortarrenderande kommer att försiggå
efter andra grunder; men som Motionstiden
redan är förlupen, innan ifrågavarande LöneReglering
förekommer till afgörande, har
jag trott mig på förhand böra fästa Höglofl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på ett ämne, som, i händelse LöneRegleringen
skulle möta hinder, är af vigt för
flera Löntagare.
Om Remiss till vederbörligt Utskott
anhåller jag ödmjukligen.
Friherre von Duben j Carl: Ehuru öfvert
jgad, att den Motion Herr Silfverstolpe
först gjorde, angående Kolräntorne inom
Stockholms Län, kanske ej kan föranleda
till någon ändring, får jag dock anmärka,
att samma förhållande råder inom Westmanland.
Det tyckes visserligen vara obilligt,
att Bruksägare, hvilka vanligen i Bergslagen
utgöra den Committee, som bestämmer
kolpriserna, skola bestämma det belopp,
5 H. 3
34
Den i5 December f. m.
hvarför en i alla fall illa lönad individ
skall tjena, då denna individ ej äger rätt
att uppsäga denne räntepersedel (kol) och
sälja till hvem lian behagar. Vöre det möjligt
att härutinnan åvägabringa någon förändring,
så skulle jag visserligen önska det;
men sådant lärer vara stridande emot de
privilegier, sorn från äldre tider äro vissa
bruk förbehållne. Hvad angår den sednare
Motionen, som handlar om Boställens
utarrenderande, skulle jag tro, att då en
Lönereglering nu är i fråga, och Kongl.
Maj:t redan anbefallt granskning af Boställsförfattningarne,
jemväl denna angelägenhet
kommer i öfvervägande. Sanni är, att en
mängd Officerare, samt andre personer, på
desse författningars tiilämpni ng blifvit mycket
lidande, någre till en elei, andre fullkomligt
ruinerade; och torde det vara en
gifven följd, att när större eller mindre
del af en Indelningshafvares lön ligger i
bans boställe, som är utarrenderadt, han
borde få uppbära sin lön af Kronan, sorn
låtit besörja utarrenderingen, utan att Löntagaren
dermed ägt någon befattning. Nu
bänder som oftast, att Arrendatorer spela
banqueroute, Indelningshafvaren blir för Boställs-arrendet
indragen i Concoursen, och
får aldrig ut sin fordran; åtminstone är
min och fleres erfarenhet sådan. Jag anser
derföre högst nödvändigt, att Innehafvare
af sådane Boställen, som genom Kronans
försorg äro bortarrenderade, komma
\
Den i5 December f. rn. 35
i oberoende af Arrendatorers mer eller mindre
accuratesse, samt att de få lyfta arrendebeloppen
i LänsRänterierne; ty hvad
kan vara mera stridande emot billighet,
än att sätta en Löntagare i nödvändighet,
(i den obehagliga ställning) att med Arrendatorer
i flere år processa för utbekommande
af den torftiga lön, som Staten består,
samt ofta efter betydliga kostnader
blifva i rak förlust af densamma.
Lades på bordet.
Herr Stråle s Nils Wilhelm, anförde
skriftligen:
När Sveriges Lagstiftare år 180 g, uti
37 §. af RegeringsFormen stadgade, att Greflig,
Friherrlig och Adelig värdighet, hvartill
någon derefter upphöjdes, skulle tillfalla
endast en af Slägten, så att de öfrige
deraf skulle förblifva uti ofrälsestånd,
var, så vidt jag förstår, ändamålet dermed,
dels att i framtiden minska antalet af Adelige
personer i Riket, såsom för stort i
jemnförelse till folkmängden, dels ock att
upphäfva den bestämda skillnaden emellan
frälse och ofrälse, som ditintills ägt rum.
Motiverne voro utan tvifvel goda, men i
utvecklingen har detta förändrade sätt att
upphöja till Adelig värdighet säkerligen
icke uppfyllt hvad dermed åsyftats. Man
skulle kanhända kunna kalla den vidtagne
åtgärden för en half-mesure, hvilken an
-
Den i5 December f. m.
tingen mäste upphöra eller öfvergå lill något
annat. Då man antagit i det närmaste
enahanda inskränkning i Adeliga värdigheter,
som finnes i andre constitutionella
länder, har man likväl underlåtit att dervid
foga föreskrifter om, eller ens bereda
möjligheten till, inrättande af ett Majorat,
eller anslående af en viss egendom, som
borde värdigheten åtfölja. Deremot upphäfdes
år 1809 den rättighet att stifta fideicommiss,
som ditintills, mera i följd af sedvänja
än af tydlig Lag, fått äga rum. Detta
beslut var säkerligen, i och för sig sjelf betr-agtadt,
rigtigt; ty en obegränsad, frihet för
hvar och en, af hvad stånd som helst, att
för framtiden oåtskiljakteligen förena flera
egendomar, och för förvaltningen deraf föreskrifva
hvad vilkor som behagas, kan
icke vara nyttig för samhället; och det
förefaller besynnerligt, att en enskild man
skulle äga att i visst fall skrifva orubbliga
Lagar för efterverlden, då alla allmänna
Lagar och Författningar äro underkastade
förändringar. Desse voro mina skäl, då
jag deltog i det vid 1809 och 1810 årens
Riksdag fattade beslutet, och såsom ett
allmänt lagstadgande skulle jag ej eller na
vilja rösta för en förändring deruti. Men
då man betraktar särskildt de förhållanden,
som uppkomma derigenom, att Innehafvare
af Adelig värdighet är sjelfskrifven National-Representant,
då måste man medgifva,
alt det är, om icke nödvändigt, ålmin
-
Den i 5 December f. m.
37
stone ganska nyttigt, att värdigheten är
förenad med egendom, sorn sätter Innehafvaren
i ständ att fullgöra de skyldigheter
honom såsom Representant åligga. Min mening
är ingalunda, att en sådan egendom,
är nödvändig, på det Representanten må
äga något att försvara; ty jag är ganska
öfvertygad derom, att nitet och värman för
Fosterlandets väl alldeles icke beror derpå,
liuru mycket Representanten äger, utan på
hans vilja och förmåga att bidraga till det
Allmännas bästa; men en Representant, sorn
icke äger tillgångar, hvarmed han kan uppehålla
sig vid Riksdagen, den kan ej eller
i detta afseende uppfylla sin pligt. Det är
utur denna synpunkt jag för min del under
flere förflutne Riksdagar hyst den önskan,
att en utväg måtte öppnas, hvarigenom
Adeliga värdigheten kunde förenas med in-,
nehafvandet af fast egendom, och på detta
sätt icke allenast det genom 1809 års RegeringsForm
stadgade nya Adelskap blifva
ändamålsenligare, utan äfven de förut va.-  rande Adeliga slägter småningom komma i
enahanda förhållande, så att i framtiden
det må kunna blifva möjligt att upphäfva
den skillnad emellan före och efter 1809
adlade, ätter, som ännu finnes.
Det liar varit tider, kan Hända äfven
här i Sverige, då man ansett Adelskapet
öfverflödigt och skadligt,— då man, under
yrkande af jemnlikhet, påstått Adelskapets
38
Den i5 December f. m.
upphäfvande. Tilläfventyrs finnas ännu
flere, som anse detta både möjligt och
nyttigt. Jag erkänner dock upprigtigt, att,
med det redligaste bemödande att fatta ett
opartiskt omdöme, jag icke kan inse någotdera.
Hela vår forntids Historia är sammanlänkad
med våra förfäders bedrifter och
utmärkta egenskaper. De fleste af Sveriges
stora män hafva tillhört eller blifvit upptagne
i detta Stånd. Man kan icke beröfva
ett Folk förespeglingen af dess Förfäders
storhet, utan att borttaga för samtiden väckelsen
och förmågan att sjelf uppföra sig
dygdigt, ädelt och stort. Om man endast
betraktar Adelskapet såsom ett medel att
framkalla stora bedrifter, och fäster sig dervid,
att knappt någon menniska, jag skulle
nästan vilja säga ingen, är mägtig af en så
hög dygd, att den kan alldeles umbära all yttre
uppmuntran eller belöning för sine handlingar,
och att således man bör beräkna,
att medel måste finnas för att uppmuntra
och belöna; så lärer man få medgifva, att
i detta afseende Adelskapet, sådant det i
sig sjelft bör vara, förebild åfelt ädelt och
stort handlingssätt, är både det nyttigaste
och det minst, kostsamma. Känner man
åter sjelf lifligt och djupt, attén Adelsmans
pligt är att föregå sine öfrige Medborgare
öfverallt, der Fäderneslandets väl är i fråga;
att vara bland de främste i striden,
de klokaste i rådslagen, de oegennyttigaste
i uppoffringar för allmänt väl; att på en
Den i5 December f. m.
39
gång omfatta Konungens och Folkets sak;
att, om tyranni eller folkyra visa sig, vända
sig emot den sidan, hvarifrån det onda
kommer, för att detsamma mota; med ett
ord alt offra lif och blod för att försvara
Riket mot utländskt eller inländskt förtryck;
då kan man icke önska, alt en Inrättning
i Samhället skulle upphöra, som ålägger
vissa medborgare dessa pligter, utan annan
belöning än — äran. Det är endast i det
fall, att Svenska Adeln skulle alldeles vanslägtas
ifrån sine store Fäder och förglömma
sine pligter, som det, efter mitt om,
döme, kan anses möjligt, att detta Stånd
skulle upphöra; och jag hyser den fastaste
förtröstan, att en sådan tidpunkt aldrig
skall inträffa. I denna öfvertygelse har jag
trott tiden nu vara inne att väcka fråga om
en sådan Inrättning, som kan lemna utsigt
att i framliden bättra hvad nu kan vara
felagtigt.
Allt sedan år 1809 hafva tankarne med
mer och mindre allvar varit rigtade på en
förändring uti Sveriges NationalRepresentation.
Många hafva instämt uti önskan, att
den måtte till vägabringas; men frågan om?
har måst hvila för frågan huru? Skulle
denna vigtiga angelägenhet komma till någon
verkställighet, så torde likväl svårligen,
så vidt jag förstår, fråga blifva om annat
än 2:ne Kamrar eller Hus, eller ock en gemensam
Församling af dels sjelfskrifne dels
4o
Den i5 December f. m.
valde Representanter. Ora detta skall kunna
uppfylla ändamålet med en FolkRepresentation,
mäste icke allenast de sjelfskrifne
Representanterne, såsom sådane, hafva
en inkomst, utan ock i afseende på den
del af Representanterne, som genom val
skall utses, det föreskrifvas, att håde de
väljande och de valde icke i allmänhet
ovilkorligen skola tillhöra vissa stånd eller
corporationer.
Lång tid torde dock erfordras, innan
tänkesätten kunna blifva så utbildade, att,
under dessa vilkor, en nyttig förändring i.
hvad nu finnes kan tillvägabringas. Kanske
kommer denna tid icke. Men Lagstiftaren
hör, så vidt han kau, skåda in i framtiden,
och säkert är, att det vore en stor
ledning för bildandet af ett Öfverhus eller
förste Kammare, om ett tillräckligt antal Ätter
funnes, der A.deliga värdigheten vöre
förenad med besittningen af fast egendom.
Inträffar åter ej någon sådan förändring,
utan Ridderskapets och Adelns Representations-rätt
förblifver sådan den nu är,
torde det ändock vara högst angeläget, att
den som på Riksdagen bör infinna sig att
bevaka Landets angelägenheter, i och för
fullgörandet af denna pligt har ett underhåll
att påräkna; och så länge möjlighet
finnes, att Ridrlerskapet och Adeln af egne
medel kan anskaffa utvägar dertill, torde
det vara bäst att ej vidtaga någre andre.
Den i5 December f. m.
4‘
Dessa äro mine skäl, hvarföre jag vågar
framlägga ett förslag om frihet till inrättande
af Stamgods för Grefliga, Friherrliga
och Adeliga Ätter. Då afsigten icke är att
i få händer sammanföra stora egendomar,
har jag trott, att så väl ett minimum som
ett maximum bör utstakas, och jag har
föreslagit 100 till 5oo tunnor Spannmåls
värde. Jag öfverlemnar likväl så detta som
allt det öfriga till kunnigare Mäns pröfning.
För min del har jag trott, att då erfarenheten
visat, att säkerheten om en riklig
utkomst, utan bemödande eller synnerliga
omsorger, ofta verkat håglöshet och oduglighet,
i brist af väckelse till verksamhet,
hvarigenom Innehafvaren upphört att vara
en nyttig medlem i samhället, man bordé
undvika att lemna tillfälle till sammanslående
af större massor af egendom; åtminstone
bör man då vara säker derpå, att
Innehafvare af sådane egendomar, uti den
uppmärksamhet andre Medborgare fästa vid
deras handlingssätt, hafva en tillräckligt stark
yttre driffjäder till iakttagande af sine pligter»
Det ämne jag vidrört, har nära sammanhang
med väre Constitutionella stadganden,
men det åsyftar eller påfordrar
icke någon förändring i nu gällande Grundlagar,
utan kan såsom allmän Civil Lag af
Konung och Ständer afgöras. Jag vågar
således inför Höglofl. Ridderskapet och
Adeln framlägga följande:
42
Den i5 December f. m.
Förslag
till Förordning, angående frihet lill inrättande
af Stamgods för Svenske introducerade
Greflige, Friherrlige och Adelige Atler.
1 §-
Det må vara tillåtet hvarje Svensk introducerad,
till säte och stämma å Riddarhuset
berättigad Ätt, Greflig, Friherrlig
eller Adelig, eller särskild medlem deraf,
att, på sätt och med de vilkor denna förordning
vidare innehåller, till Stamgods
för Ätten anslå fast egendom, hvilken ej
må af Innehafvaren försäljas, förpantas eller
annorledes afbändas, förr än Ätten å Manssidan
utdöd är.
2 §.
Stamgods må ej utgöras af annat än
faslighet å Landet, med hvad å dess grund
finnes och till egendomen hörer, Jern och
Manufactur-verk, samt brandförsäkradt Stenhus
i Stockholm.
3 §.
Ej må inom hvarje Ätt mera än ett
Stamgods finnas; dock må detsamma af
flere särskilda Fastigheter bestå. Det må
ej vara större, än att behållna årliga afkastningen
deraf svarar emot TvåUundrade
Femtio Tunnor Råg och TvåUundrade Femtio
Tunnor Korn; ej eller mindre, än att
det afkastar värdet af Femtio Tunnor Råg
och Femtio Tunnor Korn.
Den i5 December f. m.
43
4 §•
Valder Stamgods af Ätts Hufvudman
stiftadt, då skall det efter hans död hufvudmannarätten
åtfölja. Lag samma vare,
der annan person vill egendom till inrättande
af Stamgods anslå.
5 §•
Vill Medlem af Ätt, som ej Hufvudman
är, inrätta Stamgods, med vilkor alt
detsamma, efter Stiftarens död, skall dess
efterkommande å mansidan tillfalla, håfve
der lof till, derest ej Stamgods förut i Ätten
finnes till det belopp, 3 §. högst utsätter;
dock hör Stiftaren tillika föreskrifva, att,
enär Riksdag inträffar, minst hälften af ett
års afkastning skall tillfalla Ättens Hufvudman,
derest han Riksdagen bevistar.
6 §.
Underlåter Innehafvaren af Stamgods
utan laga förfall, som af Ridderskapet och
Adeln godkännes, att för Ätten taga säte
och stämma å Riddarhuset, enär han enligt
RiddarhusOrdningen dertill berättigad är,
utgifve till den Ättemän, som efter honom
har rätt att Ättens rum å Riddarhuset intaga
och Riksdagen bevista, hälften af ett års
afkastning. Lag samma vare, om Innehatvaren
af Stamgods från Riksdagen utan sådant
laga förfall afreser.
44
Den i5 December f. m.
Varder Ättens rum ej af annan Ätteman
intaget, utgifve ändock Stamgodsets
Innehafvare fjerdedelen af afkastningen, sorn
tillfaller Ridderskapets och Adelns Gassa.
7 §•
I de fall 5 och 6 §§ omtala, varde
Stamgodsets afkastning beräknad till det
belopp i Spannmål, som finnes utsatt uti
den vid Stamgodsets stiftande förrättade
värdering, på sätt 12 § bär nedan innehåller,
uträknadt i penningar efter det vid
utbetalningen gällande markegångspris.
8- §.
Vill Innehafvare» af tillförne stiftadt
FideiCommiss anslå detsamma till Stamgods
pä sätt förenämndt är, håfve der lof till,
så vida ej annan då lefvande persons rätt
derigenom förnärmas, och denne sitt samtycke
vägrar. Är omyndigs rätt ifråga, håfve
Förmyndare lof att, med HofRätteas bifall,
densamma eftergifva.
9 §•_
Till Stamgods bör i öfrigt anvisas sådan
egendom, som med full ägande rätt Stiftaren
tillhörer, och hvilken af honom genom
Testamente bortgifvas kan.
Arfvejord må jemväl till Stamgods anslås,
derest Stiftaren ej då har andre laglige
Arfvingar, än den som Stamgodset först
eino Hager.
Den 15 December f. m.
45
10 §.
Finnes uti den egendom, som till Stamgods
är anslagen, gäld intecknad; då skall
densamma vid Stiftarens död af annan dess
egendom betalas. Ar ej sådan ätt tillgå,
eller bör den öfriga Cfvarlåtenskapen enligt
Lag annan person tillfalla; stånde Stamgodsets
emottagare fritt, ehvad lian vill skulden
sig ikläda, eller låta af egendomen så
mycket i mät tagas och å offenteiig auction
försäljas, som till gäldens betalning erfordras.
Varder hela egendomen till Inteckningshafvares
förnöjande utmätt och försåld;
då bör öfverskottet användas till inköp af
annan fastighet till Stamgods, derest beloppet
deraf ej är så ringa, att afkastningen
deraf ej uppgår till det i 3 § utsatte minsta
belopp, i hvilket fall Stamgodset anses
hafva upphört, och Innehafvaren emottager
medlen till full ägande rätt såsom arf.
11 §.
Innehafvare af Stamgods hafva magt att,
på den tid Lagen i allmänhet tillåter, detsamma
under Arrende till annor person
upplåta; dock må ej årliga afgälden understiga
den afkastning, sorn vid stiftandet blifvit
beräknad; ej eller sednare Innehafvare
af Stamgodset förmenas, att der hafva sitt
bo och hemvist samt nödig vedbrand; ej
eller sådant aftal emot honom vara gällande,
som uppenbarligen föranleder till egendomens
försämring.
46
Den i5 December f? m.
12 §.
Den sorn Stamgods stifta vill, skall ingifva
till Domaren i Orten skriftlig uti 2:ne
vittnens närvaro undertecknad anmälan derom.
Domaren verkställe derefter i laga ordning
värdering å egendomen, hvarvid alla
inkomster och utgifter beräknas och utföras
uti Spannmål, hälften Råg och hälften Korn,
efter medeltal af de fem sednaste årens
markegångspris å hvarje vara eller persedel.
Stiftaren anmäle derefter sin anhållan
hos den HofRätt, hvarunder egendomen lyder,
och bifoge dervid
/ ,
1:0 Den till Domaren aflemnade skriftliga
anmälan, med åtecknadt bevis derom.
2:0 Värderingen å egendomen.
3:o Vederbörandes bevis om det de
jo sednare åren af PröfningsComilteen till
hevillnings erläggande å egendomen satte
värde.
4:o Bevis, angående de Inteckningar,
vare sig för skuld eller Arrende-aftal, som
uti egendomen kunna vara meddelade.
5:o Vederbörlige intyganden, huruvida
Stiftaren har barn-arf eller andra förmånsrätts-ägande
medel om händer.
6:0 De handlingar, som styrka Stiftarens
åtkomst till egendomen, samt huruvida
han deraf är ensam och laglig ägare
eller icke.
Den 15 December i . m.
47
7:0 Stamtafla, som visar alla då lefvande
medlemmar af Alten.
,3 §.
HofRätten läte uti Allmänna Tidningarne
kungöra, att den som genom bifall
till Stiftarens anhållan anser sin rätt förnärmad,
må äga att inom utsatt viss dag,
3:ne månader efter kungörandet, bos IlofRätten
sitt anspråk anmäla; infordre ock
HofRätten serskildt yttranden af Personer,
hvilkas rätt, enligt de ingifne handlingarne,
kan vara i fråga, och afgifve derefter
HofRätten sitt yttrande i ämnet.
*4 §•
Finnér HofRätten hinder för bifall till
Sökandens anhållan förekomma, eller har
annan Person ansökningen bestridt, meddele
HofRätten Utslag deröfver, deruti ändring
genom underdåniga besvär i laga ordning
sökas må.
Anser HofRätten sig ega skäl att tillstyrka
bifall å ansökningen, deremot ej eller
annan Person haft att erinra; anmäle
ärendet bos Kongl. Maj:t och insände alla
handlingar, och varde detsamma, sedan
Högste Domstolen deröfver yttrande meddelat,
hos Kongl. Maj:t i StatsRådet till
afgörande föredraget.
i5 §.
Varder ansökningen af Kongl. Maj:t bifallen,
låter Kongl. Maj:t utfärda Dess Nå
-
I
få Den i5 December f, m.
diga Stiftelse-bref, hvaruti alla do vilkor
skola upptagas, som dervid fästade äro.
Stiftaren uppvise å Landet Stiftelse-brefvet
hos Konungens Befallningshafvande, som låter
anteckning derom uti Jordeboken ske
och bevis derom å Stiftelse-brefvet meddelas,
hvarefter detsamma skall hos HäradsRätten
företes och uti dess LagfartsProtocoll
intagas. Uti Stad skall Stiftelse-brefvet ingifvas
till RådstufvuRätten, sorn på enahanda
sätt låter detsamma vederbörligen
antecknas. Då sådant fullgjordt är, varde
Stiftelse-brefvet till framtida efterrättelse
gällande.
16. §.
Har Stiftaren ej så med Stiftelse-brefvet
förfarit, som i5 § föreskrifver, och vill
lian Stiftelsen återkalla; bafve der våld
till, då anmälan derom hos Kongl. Maj:t i
underdånighet göres och Stiftelse-brefvet
återställes; bafve dock sedermera ej rätt
att Stamgods stifta.
Dör Stiftaren och har ej Stiftelse-brefvet
å vederbörlige ställen företedt; varde
sådant fullgjordt af den person, Stiftaren
uppdrag dertill må hafva lemnat, eller af
den som Stamgodset emottager; och håfve
hvarje medlem af Ätten, äfvensom RiddarhusDirectionen,
rättighet att fordra fullgörandet
deraf samt i öfrigt vaka öfver Stiftelse-brefvets
efterlefnad. I sådant afseende
-
Den i5 December f. m.
49
»le skall, vid Stiftelse-brefvets utfärdande,
en afskrift deraf tillställas RiddarhusDirectionen
af den, som ärendet hos Kongl.
Maj:t föredragit.
J7 §•
Vill Stiftare eller Innehafvare af Stamgods
detsamma emot jemngod fastighet utbyta,
håfve der lof lill; och förfares dervid
på sätt om stiftande af Stamgods sagt är.
Äfvenledes må Stamgods, som stiftadt är,
med annan fastighet tillökas, enär samfälda
afkastningen ej öfverstiger det uti 3 § utsatte
belopp.
Lades på hordet.
Herr Adlerbrcint, Thure3 hade inlemnat
följande, som upplästes:
Ehuru Rikets Ständer år 1818 beslutat,
att Ädelfors Guldverk skulle nedläggas,
och sedermera äfven vid samma Riksdag
förklarat de under berörde Egendom lydande
hemman vara användbare till liqvidera
nde af de utaf mig och CancellieRådet
af Wetterstedt ägande Kronofordringar jemte
lika beskaffade andra kraf, samt denna
anordning, i anledning af vår underdåniga
ansökning att få immission i nämnde hemman,
blifvit af i8a3 års Ständer förnyad
och bekräftad i ordalag, hvilka, efter vårt
förmenande, utesluta all ovisshet om Rikets
5 H, 4
5o
Den i5 December f. m.
Ständers mening; lära likväl betänkligheter
uppstått vid ärendets pröfning lios Kongl.
Maj:t.
Det 5-åriga uppehåll, som dessa betänkligheter
vållat, har emedlertid ådragit
mig och CancellieRådet Wetterstedt en ganska
känbar skada. Det är icke nog dermed,
att vi under tiden varit i mistning
af vår lagliga rätt; vi hafva tillika nödgats
vara vittnen lill de förstörande förvaltningsåtgärder,
hvilka de sednare åren blifvit vid
Egendomen vidtagne och mäste betydligen
hafva nedsatt dess värde. Det synes således
vara tid, att ändtligen reglera detta
ärende, inngn den i ersättning utlofvade
Egendomen så försämras, alt densamma
icke mera kan godkännas såsom surrogat
för vår fordran.
Härvid torde uppmärksamheten böra
fästas förnernligast på följande omständigheter,
nemligen:
1:0 Att sedan Guldverket blifvit nedlagdt,
och ändamålet med de dertill gjorde
anslag af Kronan tillhörige hemman och
lägenheter således upphört, dessa ej kunna
betraktas annorlunda än som vanliga Kronohemman,
då de icke finnas bland Kungsgårdar
uppförde, samt följaktligen äro skatteköp
underkastade; och då, enligt hvad
handlingarne upplysa, åborätt till dessa
hemman icke finnes, utan företrädesrätlig
-
f
Den i5 December f. m. 5i
heten till skatteköp tillhör elen förstbjudande,
så måste lösningsrätten tillkomma
mig och CancellieRådet Wetterstedt, så
mycket säkrare, som, utom oss, veterligen
icke någon i berörde afseende sig anmält.
2:0 Att då vi i liqvid om Skatteköpsskillingen
erbjudit såkallade Tullgarns räntor,
hvilka gifva förmånsrätt till skatteköp
framför dem, som dylika räntor icke äga,
vi följaktligen äfven äro på denna grund
till ifrågavarande lösen företrädesvis berättigade,
serdeles som vi på dessa hemman,
bestående af 5| mantal, erhållit Rikets Ständers
anvisning, istället för Rådmansö Kungsgård,
hvilken egendom, utgörande 7 mantal,
Kongl. KammarCollegium förklarat oss
vara berättigade, att för vår skatterättsfordran
inlösa, en förmån, den vi ostridigt
skulle tillgodonjutit, om ej Rikets Ständer
hade behagat gifva retroactiv verkan åt
1809 års Regeringsform, hvarigenom Kungsgårdar
förklaras vara från Kronan inabalienable;
samt
3:o Ått då innehafvandet af oliqviderade
Tullgarns-räntor tillika medför den
hittills obestridda rättigheten till promt
immission i odisponerade Kronohemman,
det följaktligen är af sig sjelf klart, att liqviden
ej kan föregå, utan måste uppgöras
efter sjelfva immissionen.
5%
Den 15 December f. ra.
När detta, jemte hvad handlingarne i
målet, som blifvit till Högloft. StatsUtskotfcet
öfverlemnade, i öfrigt innehålla, tages
j öfvervägande, finnes nogsamt, det vår
rätt lill Skatteköp af Kronolägenheten Ädelfovss,
med dervarande qvarn och andra
vattenverk samt underlydande hemman Germunderyd
i§ mantal, Slättåckra Månsagården
-f- mantal, Repperda N:o 5 Gästgifvaregården
i med underlagda Repperda N:o g,
i, tillhopa ■§■ mantal, N:o 3 Källagården
i helt mantal Rusthåll och N:o a Drakegården
i mantal, Repperda Hagebolet
mantal, Ufvanäs f mantal och Skirö Kålgården
f mantal, är laglig och bör vara
ostridig; men emedan frågan om denna vår
rättighet är vorden förut af Rikets Ständer
pröfvad och godkänd, så lärer det svar,
som nu bör, i anledning af Kongl. Majus
Nådiga framställningar i ämnet, lemnäs,
endast inskränkas till det förklarande, att
hinder för det begärda Skatteköpets fullbordan
å Statens sida icke möter.
Jag anhåller att detta Memorial måtte
till StatsUtskottet remitteras, för att jemte
Kongl. Maj:ts Nådiga Remiss behandlas.
Lades på bordet.
Herr Crusenstolpe„ Magnus Jacob: Till
en början får jag, såsom min egen, angifva
till återupptagande den Motion, angående
i
Den i5 December f. m.
53
Förmyndarekamrars upprättande i landsorten,
hvilken vid sistlidne Riksdag väcktes
pä detta rum af Herr Pereswetoff‘Morath,
Anders Wilhelm, sådan flen finnes tryckt
tili Bilagorna tili första Bandet af Hög 1 o fl.
Ridderskapets och Adelns Protocoll den ij
Februarii 1823, pag. 412*
Lades på bordet.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: En
vän, hvars röst Ridderskapet och Adeln säkerligen
skullehöra heldre än min på detta
runi och fullkomligt lika berättigad att yttra
sig, afhålles likväl af en honom alldeles
egen blygsamhet ifrån att sjelf framföra.
Motionen, hvarföre han anmodat mig derom.
Men jaghar velat nämna detta,, för alt
icke tillegna mig sjelf hedern af dess förlåt
tande. Jag går nu att uppläsa densamma.
Hvarefter Herr Crusenstolpe uppläste
följandet
Behofvet af en förbättrad BrottsmåIslag
lärer icke behöfva vidlyftigt ådagaläggas:
De ifrån Åklagarne och UnderDbmstolarne
i Riket inkommande Arbelsförteckningar,
sorn utvisa ett med hvarje år förökadt
antal af åtalade och sakfälde personer;
fängelsernas och fästningsorternes nära
otillräcklighet att inrymma alla häektade
och arbetsdömde; det ansenliga och
54
Dan i5 December f. m.
ständigt växande .utgiftsbeloppet för fångars
forsling och vård, jemte en icke sällan i
allmänna Tidningarne förspord klagan från
flere orter af Riket öfver tilltagande osäkerhet
till lif och egendom, torde längesedan
hos hvarje upplyst samhällsmedlem
hafva stadgat öfvertygelse!! om detta hellof.
Också var det utan tvifvel af denna
anledning, som Rikets år i8a3 församlade
Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anhöllo om påskyndande af LagComitens
arbete jemväl i denna del, hvarpå de i Kongl.
Majits Tal på RiksSalen fingo emottaga det
tillfredsställande svar, att äfven Strafflagen
yore föremål för Kongl. Majits uppmärksamhet.
Då emedlertid den nya Civil-lagen,
för flere år sedan i förslag färdig och
spridd till Allmänhetens kännedom, i anseende
till vigtiga anförde skäl, icke vid
denna Riksdag kommer att genom Proposition
från Konungen framläggas för Rikets
Ständer, så kan sådant än mindre på en
lång tid vara att förvänta med Brottmålslagen,
hvartill förslaget ännu icke hunnit
fullständigt utarbetas, och hvars, till en
del, oskiljaktiga sammanhang med de straffbestämmelser,
som skola äga rum vid urbota
ansvar, såsom oundgängligt vilkor för
en fullkomlig förbättring, förutsätter möjligheten
att förbyta de nu brukliga spö- och
svältstraffen emot ett tjenligare fängelseeller
correctionssystem.
Den 15 December f. m.
55
Det är likväl en annan del af Criminal-lagen,
sorn är lielt och hållet oberoende
af straffsystemet, mea det oaktadt, om
jag vågar tro mia öfvertygelse enlig med
sanna förhållandet, uti sitt närvarande tillstånd
innebär och föder en betydlig mängd
af de beklagansvärda företeelser, hvilka här
ofvan blifvit i förbigående angifne, och soia
man dagligen kan sjelf öfvervara vid våra
UnderDomstolar, utan alt behöfva uppsöka
dem i högsta Åklagaremagtens eller AdvocatFiscalernes
archi ver; jag menar sjelfva!
rättegången i brottmål.
1734 års Lag bar uppställt ett mäg--
ligt värn för den personliga friheten uti
20 Cap.. 7 § MissgerningsBalken och 17 Cap.
33 § RättegångsBalken; men det under Konung
Gustal III införda polissystemet med
sin skräckregering, och den plantskola af
Domare och andre juridiske Embetsrnän,
som derifrån utgick, spridde snart en annan
anda i den Svenska brottmålslagskipningen,
och förvandlade våra Tingssalar
till Poliskamrar, hvarest Domarens nitälskan
för det ondas u ptäckande samt dess
behandling af den klagade, likasom från
förutsättningen om dess brottslighet, ännu,
efter återkomsten af ett friare samhällsskick,
till någon del synes hafva bibehållit eri
inqvisitorisk ransakningsmethod, oförenlig
med den känsla af menniskovärde, sorn
bör vara den första hos hvarje individ bland
56
Den i5 December f. m.
ett fritt folk. En annan brist torde finnas
i otillräckligheten för den närvarande tiden
af det i nu gällande Lag stadgade bevisningssätt
med aine vittnen, hvars ofelbarhet
under en sednare tid, då den religiösa
superstitionen bos de arbetande elasserne
bland folket aftagit, utan att ersättas af någon
allmännare upplysning, torde jäfvas af
de sednare årens flerfaldiga exempel på
begången mened. Likaledes kan må hända
sättas i fråga tjenligheten af värjemåls-eders
bibehållande. Bristerne af våra närvarande
BrottmålsDomstolars organisation utgöra
ännu eLt annat ämne för betraktelsen. Det
är likväl icke min afsigt, att upptaga tiden
med någon afhandling till bevisande af dessa
brister. Nog af att Rikets Ständers vid
flere Riksdagar yttrade önskan om en förändring
tillräckligt visar, att tankarna deröfver
hunnit sin mognad i allmänna tänkesättet.
Men jag kan ej föreställa mig,
alt icke känslan af ett behof härutinnan
skulle hos den upplystare delen af Nationen
åtföljas af tankan på sättet till en förbättring,
hvaraf Europas mest civiliserade
folk rådan länge varit i åtnjutande. Det
system, som dervid skall följas, beror i
min tanka, till sina hufvudgrunder, på valet
emellan det rent accusatoriska eller det
inqvisitoriska rättegångssätt, samt emellan
en rent juridisk eller en tillika moralisk
pröfningsrätt hos Domstolen. För LagComiten
måste kännedomen, hvilka af des
-
Den i5 December f. m.
^7
sa hufvudgrunder mest närma sig till uttrycket
af Nationens närvarande kraf och
önskningar, vara vigtig, i afseende på det
blifvande förslagets utarbetning, och absolut
nödvändig, så framt icke hela arbetet,
en gång fullbordadt, skall, om än aldrig
så förträffligt i detaljerna, äfventyra att
ogillas, och endast qvarstå till bevis på
välmeningens förspillda möda för tidrymden
af kanske en hel mansålder.
Det är öfvertygelsen om denna nödvändighet,
som, då motionstiden i dag lider
till ända, utan att någon annan Representant
höjt sin röst i detta ämne, leder
mig att föreslå:
Det Rikets Ständer måtte , såsom grunder
för det förslag till Rättegång i brottmål,
hvilket kommer att af LagComitén
utarbetas, yttra deras åsigter , huruvida _»
med inskränkning i Brottmåls-Domarens
närvarande ransaknings-rätt och åliggande
, det egentligen så kallade accusatoriskä
rättegångs sättet må införas; samt huruvida
den juridiska bevisningsgrunden med
2:ne vittnens absoluta giltighet, bör till
dess kraft och verkan orubbad bibehållas,
jemte den närvarande organisationen af en
Domstol, som äger att pä en gång pröfva
handlingen och tillämpa straffbestämmelsen;
eller om den bör utgöras af en ibland
Medborgare, genom lottning eller Parter
-
53
Den i5 December f. m.
nes val, tillsatt Jury, med en äfven moralisk
pröfningsrätt.
Mitt ändamål med denne korta framställning
har icke kunnat vara annat, än
att väcka män af större insigter och eu
mera mognad erfarenhet, till uppmärksamhet
på detta ämne; att detsamma såmedelst
må blifva föremål för ett närmare betraktande,
och de önskningar Folket i detta
afseende kan lij^sa, genom Rikets Ständer
frambäras inför thronen, lill en blifvande
grundval för ”den allmänna och enskilta
”säkerhet,” som utgör en af samhällets vigtigaste
beståndsdelar.
Lades på bordet.
Herr Montgommerie, Gustaf: Jag föreslår,
att Rikets nu församlade Ständer täcktes
fästa nödig uppmärksamhet på de missbruk,
hvartill den nuvarande enskilda Assignations-rättigheten
på Banken, genom
öfverassignering, möjligen kan föranleda,
samt uttänka medel till dessa missbruks
framtida förekommande. De reglementariska
åtgärder jag tror dertill leda, skall
jag framdeles lia den äran att vördsamt
föreslå. Jag anhåller om communication
med de respective MedStånden och remiss,
till vederbörligt Utskott.
Lades på bordet.
Den ^5 December f. tu.
5g
Herr Montgommerie_, Gustaf: Jag föreslår,
att Kongl. KrigsAcademien på Carlberg
måtte upphöra, såsom en ElementarLäroanstalt,
och i dess ställe MilitairProfessorer
anställas vid Rikets Universiteter. Motiverne
till denna min vördsamma Motion skall
jag framdeles uppgifva; anhållande emedlertid
om cummunication och remiss.
Lades på bordet.
Herr Montgommerie j Gustaf: Jag hemställer
om nödvändigheten och nyttan af
Förlikniugs-Domstolars inrättande; motiverne
dertill skall jag äfven framdeles vördsamt
framställa, och anhåller emedlertid
om communication och remiss.
Lades på bordet.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf., anförde
skriftligen:
Riddarhuset bar ett stort Archi v af
Riksdagshandlingar, dels enskilta för Ridderskapet
och Adeln och dels gemensamma
för samtliga RiksStånden; och dessutom
hafva äfven de öfrige Stånden hvar för sig
ett särskildt. Men dessa Archiver, som
förvara ovärderliga skatter af historiska urkunder,
äro, i brist på utrymme och betjening,
föga tillgängliga och alltför mycket
blottställda för förstörelse. Jag vågar
derföre vördsammast föreslå:
6o
Den i5 December f m.
i:o Att alla Ståndens enskilta Archiver
måtte förenas till ett gemensamt, Rikets
Ständers Archiv ;
3:0 Att för bemälte Rikets Ständers
Archiv rum måtte i ena flygeln af Riddarliusbyggnaden
få inredas på Stålens bekostnad,
och mot dess hyresersättning till RiddarhusCassan;
3:o
Att detta Archiv mätte blifva så
inrättadt och ordnadt, samt så utförlig Catalog
och Registratur deröfver uppgjord ,
att den vetlgirige kunde med lätthet och
beqvämlighet derstädes vinna alla de upplysningar
han åstundade; och
4:o Att RiddarliusSecreteraren måtte
få detta Archiv under sin vård, samt* med
förbehåll att ej innehafva någon annan tjenstebefattning,
erhålla ett sådant tillskott af
Statsmedlen, att hans årliga lön kunde,
sammanräknad t med hvad han förut hav
af RiddarhusCassan, uppgå till en summa
äf 2000 R:dr.
Lades på bordet.
Herr Cederschjöld Pehr Gustafuppläste
följande:
Ifrån uräldsta tider har lagstiftningen
i Sverige tillhört Konungen och Folkets
Representanter gemensamt. Äfven uti dan
Regeringsform, som Konungen dicterade år
1772, blef denna gruudsats bibehållen; och
Den i5 December L in.
6t
genom sjelfva 1789 års Säkerhetsakt gjordes
deruti ingen annan ändring, än den,
alt rättigheten till frågors väckande om lagförändring
då blef Ständerna betagen. Emedan
derföre /\o § af 1772 års Regeringsform
innehåller, att Konungen ej md någon
ny Lag göra etter gammal afskaffa,
utan Ständernas vetskap och samtycke; så
är det väl ovedersägligt, att ju alla de Lagförändringar,
sorn tillkommit utan Ständernas
vetskap och samtycke, icke kunna
anses annorlunda, än sorn Lagförklaringar.
Och sådane ankommer det på Rikets Ständer,
att, enligt 88 § i Regeringsformen, antingen
godkänna oell antaga såsom verklig
Lag, eller ock att ogilla, hvarefter de icke
längre äro gällande, eller af Domstolarne
iakttagas eller åberopas må.
Jag får derföre vördsammast anhålla,
att Höglofl. Lagutskottet nu måtte till granskning
företaga alla de Lag-förändringar, som
EnvåldsKonungarne gjort utan Ständernas
vetskap och samtycke, i synnerhet emellan
år 1786 och 1809. Jag utsätter detta
inskränktare tidsrum derföre, att alla Lagförändringar,
som skett ifrån 1772 till 1786,
blefvo, så vidt jag vet, godkände af Rikets
Ständer, dels 1779 och dels 1786; och att
gå tillbaka ända till Carlarnes envåldstid,
skulle förmodligen vara olämpligt, helst jag
icke kan påminna mig , att Carl XI gjorde
några Lag-förändringar, utan sina trogna
62
Den i5 December f. m.
Ständers begifvande; och Carl XII:s hafva
under en lång frihetstid passerat magtägande
Ständers revision.
Lades på hordet.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustafj anförde
skriftligen: <
De författningar, enligt hvilka Bruksegare
och Fahriks-idkare kunna hindra hos
dem skuldsatte smeder oell andra arbetare
att afflytta intill dess deras skuld blifvit
betald, föranleda till mångfaldiga missbruk,
och göra dessa olyckliga tjenares tillstånd
föga olikt slafvars. På det derföre
ingen må låta egennyttan förleda sig, att
söka få en god tjenare skuldsatt hos sig, i
afsigt att sedan kunna behandla honom mera
godtyckligt, får jag vördsammast föreslå
den ändring i ofvanberörde författningar:
att ingen Tjenare må kunna för skuld hos
Husbonden hindraSj att efter vederbörlig
uppsägning afflytta.
Lades på bordet.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf j anförde
skriftligen:
Om Lagstiftaren alltid bör hafva afseende
icke blott på rättsläran, utan äfven
på Folkets plägseder, allmänna tänkesätt
och grad af moralisk utbildning; så måste
detta i synnerhet gälla vid stiftandet af en
Brottmålslag. Begreppen om brott och straff
Den i5 December f. m.
63
rätta sig; nemligen i en förunderlig molm
efter allmänna opinionen; och uti svårigheten
för en LagComité alt uppfatta och
uttrycka en allmän opinion, torde orsaken
förnämligast ligga, hvarföre något förslag till
BrottmålsLag ännu icke kunnat afgifvas. Jag
vågar derföre vördsammast hemställa, om ej
Rikets Ständer nu horde yttra sin opinion
om de vigtigaste principerna för bemälte
Lag, för att sedan tjena LagComiten lill
ledning. Dessa principer torde väsendtligen
kunna innefattas i svar på följande frågor:
1:0 Skall den tilltalade hafva offentlig
Advocat, eller, såsom hitills, vara sig
sjelf öfverlemnad?
2:0 Skall brottsligheten afgöras, såsom
hittills, af Domaren, eller genom Jury ? Och,
i sednare fallet, antingen i alla, eller blott
i vissa mål, t. ex. i sådana, der brottet är
en opinionssak, såsom i personliga förolämpningar,
och i sådana, der en fulltygande
vittnesbevisning är nästan omöjlig att åstadkomma,
såsom i lönskaläge!!?
3:o Skall, i afseende på yttre våld,
brottsligheten bedömas efter den genom
sjelfva handlingen tydligt ådagalagda presumtiva
afsigten, eller, såsom hittills, endast
efter handlingens tillfälliga följder?
4:o Skola brott få försonas med penningar?
Och skall, i sådant fall, plikten,
64
Den i5 December f. m.
såsom hittills, bestämmas endast efter brottets
beskaffenhet, eller tillika med afseende
på brottslingens efter kronoskatterna
bestämbara förmögenhet; och skall i sistnämnde
händelse, vid personlig förolämpning,
afseende äfven göras på den förolämpades
förmögenhet, bildning och värdighet?
5:o Skola Spö-straff bibehållas?
6:0 Skall Vatten- och Bröd-straffet
bibehållas?
7:0 Skola Lifstids-fängelser bibehållas?
Och
8:0 Skall uppenbar Kyrko-plikt bibehållas
såsom straff?
Lades på bordet.
Herr Cederschjöld , Pehr Gustafuppläste
följande;
Då Rikets Ständer år 1812 beviljade
en allmän Beväring, anhöllo de i underdånig
skrifvelse den i3 Junii och ytterligare
den 3 Julii: ”det täcktes Hans Kongl.
”Maj:t genom bestämd Lag föreskrifva , att
Beväringsmanskapet ej i och för feli tjengsten,
eller utan föregången laglig dom,
”må kunna straffas med nesliga eller kropps”straff
af hvad beskaffenhet sorn helst, och
"ej underkastas andra Militäriska bestraff”ningar,
än arrest, cassation och döds”
straff C Man synes deraf tydligen finna,
att
Den i5 December f. ra.
65
att Rikets Ständers mening varit, (let Beväringen
icke skulle i allo stå under då gällande
Krigsartiklar. Likaså beredvillig jag
derföre är, att utlemna min enda Son till
Fäderneslandets försvar, likaså pligtig anser
jag mig såsom Far vara emot honom,
och såsom FolksRepresentant emot alla Sveas
Söner, att föreslå, det Rikets Ständer
täcktes i underdånighet hos Kongl. Maj:t
begära del af de KrigsLagar, som nu lära
vara under utarbetning och nära färdiga att
kunna fastställas. Till denna underdåniga
begäran finnér jag Rikets Ständer så mycket
mer befogade, som Riksdagsordningen
stadgar i 33 § i morn., "att under Civil”och
CriminalLag böra äfven förstås de
”delar af Krigs Lagar och Författningar
”rörande Krigsväsendet _, som äga tillämpning
till Medborgare utom Krigsstaten.”
Och huru allmän Civil- och CriminalLag
stiftas gemensamt af Konung och Ständer,
finnes bestämdt i 87 §. RegeringsFormen.
Lades på hordet.
Herr Gripenstedt, Jacob, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Den väckelse till eftersinnande, som
en af Generalen Grefve Björnstjerna förlidne
år utgifven Brochure om Hästafveln gjort,
hoppas jag beredt Rikets Ständer derpå,
5 H. 5
66
Den i5 December f. ra.
alt nöden tvingar oss, att med värma understödja
hvad Chefen för ÖfverStuteriStyrelsen,
Herr Hjerta, föreslagit. Om jag
icke uti allt med den ädle Motionären instämmer,
hörer sådant till det reglementariska
och bör kunna jemkas af ÖfverStyrelsen,
efter vederbörandes hörande, så att
allt inrättas på det minst kostsamma och
minst betungande sätt för landet.
Efter den store Konung Carl den XI:les
visa stiftelser, och i enlighet med de betänkta
Författningar, sorn utgåfvos under
den annars så mycket klandrade frihetstiden,
var hästafveln icke ensam föremål
för omtankan, utan man sträckte sig äfven
till förbättrande af boskaps-, får- och andra
kreaturs-racer. Jag känner ej, om nyhetsraseriet,
modelleringen af rika Staters inrättningar
och theorier, uppgjorde på kammargolfven
utan kännedom af praktiska förhållanden
och möjlighete; för verkställigheten,
tillintetgjort i grunden alla dessa
kloka anordningar; men att de kommit i
glömska och att landet får derföre plikta,
visar erfarenheten och äfven de anslag, sorn
nu endast för Stuteriernas åter upphjelpande
erfordras. Jag yrkar således, att StatsUtskottet,
vid behandlingen af den utaf Herr Hjerta
väckta Motion, måtte upplysa:
1:0 Huruvida Statens å Kungsgårdarne
betydlige inventarier finnas i behåll,
Den i5 December f. ni. 67
ellei’ blifvit försålda och penningarne förstörde
;
2:0 Om, vid sednare tiders utfärdade
Contracter på sådane Gårdar och lägenheter,
man fritagit vederbörande Arrendatorer
att hålla antingen Stuteri, Holländeri,
eller Schäferi; äfvensom hvilket af dessa
blifvit valdt, en eller tvänne målfyllige
hingstar af race ändå alltid för allmänhetens
behof borde finnas;
3:o Huruvida de anbefallde Tre-års
Synerne å Kungsgårdar ännu förrättas, eller
kommit ur bruk, så väl till efterseende af
Egendomarries vård och byggnader, sorn
Inventariernas bibehållande; och
4:o Om KammarCollegium, efter erhållen
Nådig tillåtelse, fritagit Arrendatorer
från hvad Lagen förbjuder alla andra
Arrendatorer af jord, eller att försälja foder-tillgångarne.
,1 min tanka är det af vigt, att Kungsöhrs
Kungsgård med Strömsholms åter förenas,
och att allt sättes vid Arrendeårens
utgång, med några modificationer, uti det
skick, som det förr varit. En plan i detta
fall hör af StuteriÖfverStyrelsen uppgöras;
och om man något vill rådfråga, huru det
dubbelt större Danska Stuteriet Fredriksborg
nu förvaltas, skall man finna, att den
gamla inrättningen var den minst kostsam
-
/
68 Den i5 December f. in.
ma och mest ändamålsenliga, då man undantager
den stora tjenstemanna-personalen,
som bör och kan inskränkas till likhet
om ej under hvad den är vid Fredriksborg.
I sammanhang med delta ämne, torde
det blifva nödigt, att Rikets Ständer
förordna undersökning, huru Kungsöhrs och
Strömsholms Ladugård nu förvaltas, och
huruvida det goda slag af Tnventarie-kreatur
är bibehållet eller förstördt eller bortbytt.
Allmänt kunnigt i orten är, att sedan
Arrendatorn af Kungsöhr, en Hofpredikant
Hörstadius, fick nedsättning af Rikets Ständer
uti det betingade arrendet; så har hail
sålt arrende-rättigheten på en del af Kungsgården
för i3 å 14.000 R:dr; att han årligen
ifrån Kungsgården gör större lefvpranser
af hö och halm och utbjuder beständigt
foder till salu; alt Arrendatorn af Strömsholms
Ladugård, HofKamereraren Dahlgren,
år 1826 skall för flere 1000 R:dr försållt
hö och halin derifrån, och att sådan afsalu
ännu fortfar. Det är således icke troligt,
att hvarken dessa Ladugårdar så vårdas,
som vederbör, eller att kreatursracerlie
kunnat bibehållas, utan minskats till
myckenhet och storlek genom öfverslåndna
svältningscurer.
Det kan icke af någon bestridas, sorn
sett Ottenbys läge, eller ägt något derifrån
kommet hästkreatur, att till skadlige påfund
hörde att kullslå der varande Stuteri
-
Den i5 December f. m. 6c>
Inrättning, och alt nämnde Kungsgård, såsom
uti sådant fall af alla Statens Egendomar
mest tjenlig, hör dertill åter ovilkorligen
anslås. Men som vårt Statsverk
icke har stora tillgångar, fordrar försigtigheten,
alt man icke går för hastigt tillväga.
Om Arrendatorn, Landshöfdingen Adlersparre,
låter nöja sig med en måttlig
aflrädessumma, som af Rikets Ständer bör
kunna bestämmas, vet jag icke, hvarföre
samma Egendom skall genast återköpas,
hälst möjligen inträffande omständigheter
torde vålla, att Egendomen ändå,.blir snart
ledig. Det är i min tanka äfven nödigt,
att, i händelse Ottenby på ett eller annat
sätt till Kronan återfaller innan nästa Riksdag,
en ändamålsenlig reglering om nämnde
Stuteris åleruppsätlande och förvaltning
upprättas och Ira inlägges för nuvarande
Ständer, så att man kan få veta beloppet
af nödiga anslag, som troligen icke blifva
öfverdrifue, hälst sedan Stuteriet blifvit
uppsatt, och de goda byggnaderna af sten
undergått en för ändamålet nödig förändring,
Stuteriet bör kunna underhålla sig
sjelf af Kungsgårdens afkastning, då nödige
kronodagsverken till brukningen åter anslås,
samt äfven om några år gifva Staten
åter, till en del årligen, den summa Kungsgården
nu afkastar. Förvaltningen bör likväl
då ställas på sparsam fot. En Directeur
med 200 å ?.5o tunnors Kronotionde
i årlig lön, fria boningsrum och trädgår
-
7o
Den i5 December f. m.
dar, samt foder för 6 kor, och en Hästläkare
med nödig lön, samt Stalldrängar
efter behofvet, är hela den behöfliga staten.
Till Stalldrängar kunde också commenderas
ett visst antal af Smålands Husarer,
att qvarvara för året, hvarigenom
dessa blefvo både kunnige i hästens skötsel
och vård, och äfven kunde af HästLäkaren
få inhämta kännedom i Veterinairvetenskapen.
Slutligen torde mig tillåtas påminna
om skadligheten af det förslag, som blifvit
gjordt rörande befrielse från byggnadsskyldigheten
af Säterier, och huru detta förslag
kunde vändas till nytta för Landet,
om Innehafvare af sådane hemman, i stället
för byggnadsskyldigheter*, förpligtades
anskaffa och underhålla en målfyllig landtbeskällare
på mantalet, till begagnande för
Allmogens ston utan afgift.
Jag förslår icke hvarföre byggnadsskyldigheten
på Säterier skall upphäfvas»
då den är ett onus, åsatt dylik Egendom,
emot åtnjutande af stora friheter och förmåner,
som andra hemman icke äga, och
delta så mycket mera, som författningarne
stadga, att, i händelse af uraktlåtenhet i
byggnadsskyldigheten, Säterier återfalla till
Frälse. Jag tror således, att den som icke
vill underhålla byggnad, gerna ingår alt
hålla en landtbeskällare, hvarföre ett för
-
Den i5 December f. m.
i
7'
sök i detta fall bör göras, då det i sia
män underlättar anslaget för sådane kreaturs
uppköp och underhållande. Jag anhåller
att detta mitt vördsamma yttrande
måtte biläggas Herr Hjertås Motion, och
lill vederbörligt Utskott remitteras.
Lades på bordet.
Herr Silfverskjöld, Carl, hade inlemnät
ett så lydande Memorial:
Enligt de tryckta PiiksdagsProtocollerna
1823 och Rikets Högloft. Ständers tydliga
yttrande hade det redan på nästföregående
Riksdag den 14 Mars 1818 blifvit
afgjordt, alt afseende skulle tagas ”icke
allenast” på milt år 1806 erlagda Accord
för Compagnie vid von Engelbreehtenska Regementet
i Pommern, ”utan ock på de förluster
jag för öfrigt i tjensten fått vidkännas,
, vållade af politiska händelser,”
Samma Protocoller förmäla derjemte,
att Preussiska Regeringen lofvat ”full” ersättning
af alla Accorder åt de ConipagnieChefer,
som qvarstannade i Preussisk tjenst,
och att jag af Svenska Regeringen skulle
på samma fot behandlas.
Mot nämnda uttryck ”full” Accordsersättning
kan i milt fall intet annat svara,
än 7,000 R:dr Pounu. Cour:t (yller
14,000 P:dr Sv. B:co). Då jag nu verkligen
erhöll 2,25o R:dr Pomm. Courrt (eller
4,5oo R:dr Sv. B:co), så är denna då en
Den i5 December f. m.
gång gjorda förlust af 4.7^0 R:dr Pomm.
Cour:t (eller 9,5oo R:dr Sv. B:co) onekligen
redan ett, bland de flera högt talande
moti verna för Rikets Höglofl. Ständer, att
nu de facto förunna mig den redan för 10
år sedan mig de jure tillerkända ersättning
för mina ”öfriga” oskyldigt lidna förluster.
Att detta ock redan vid förra Riksdagen
varit Hans Kongl. Majrts allernådigsta
mening, är intet tvifvel underkastadt, hälst
jag i underdånighet hade uttryckligen anhållit,
att af Statsverket blifva godtgjord
för hvad jag af samtliga (enligt Protocollets
ord) ”uppgifna anledningar” i Rikets
tjenst förlorat, och Hans Maj:t verkligen
den 20 Mars i8a3 täcktes till StatsUtskottet
remittera denna min Ansökning, hvilken
riktigt blifvit förstådd såsom alldeles
icke blott beträffande Åccordsumman, utan
”alla” mina förluster, hvilka, summariskt
uppställda, äro följande: R:d. Pom. Cour,
På Åccordsumman (för fullständigheten
skull) 4>75o.
Nio års förlorade inkomster af Com
pagniet
18,000.
Compagniets beklädning åren 1810,
1811 och 1812  2,000.,
På en mig allernådigst beviljad ersättning,
för den mig som Pension
i8o61ofvade Adjutantslönen,
ännu obetalda
400•
Sålunda, nied utelemnande af den
förstnämnda posten, Summa R:d. 20,400.
Den i5 December f. m. y3
Jag har här förtegat en icke ohetvdlig
mobilier, som i Augusti månad 1807
föll i Fransosernas händer; deremot bör
jag icke förbigå den omständigheten; Att
jag väl i 34 år (1782—1816) bidragit till
Armeens PensionsCassa, men likväl, såsom
sedan sistnämnda år icke mer på Stat, om
jag nu tager afsked, icke har anspråk på
Pension, ehuru jag hela denna sista 12-åriga
period endast med min lön som Chef
i Staben, jemte Expectancesumman (hvilka
tillsammans, när Utskylder äro betalta,
utgöra ungefärligen 860 R:dr B:co) måst
lefva utan alla emolumentcr, utan inqvarteringspenningar,
utan dieter på embetsresor,
icke tillräckligt för mig sjelf, ännu
mindre att kunna bestrida något för min
Son. Resultatet af allt detta skall oundvikligen
blifva, att jag slutligen mäste sakna
det oumbärligaste och se mig dömd till
de obehagligaste förlägenheter i hänseende
till iråkade skulder, hvilkas totalsumma är
ganska ringa (knappt \ af min här uppgifna
fordran hos Staten).
Efter framställning af dessa vidrigheter,
som mig träffat, vågar jag hos Högloft.
Ridderskapet och Adeln anhålla 0111
dess uppmärksamhet härå, och i synnerhet
å det dubbelt hårda öde, att efter 46
års tjenstetid och mina pligters nitiska uppfyllande,
beröfvad en riklig, åtminstone
tillräcklig inkomst, nu sakna medel till de
7 4
Den i5 December f. m.
nödvändigaste behofvens bestridande, endast
derföre, att känslan för Fäderneslandet
bos mig talat högre, än afseendet på
alla yttre förmåner, då jag — den ende
af ofvannämnde Regemente — i Svensk,
tjenst qvarstadnade.
Slutligen anhåller jag vördsamligen,.
att detta Memorial må benäget meddelas,
de tre andra Högloft. Stånden.
Merit-Lista»
Å.r 1776. Född den 4 Mars.
1782. Ehuru minderårig, befordrad till
Fändrik vid Psilanderhjelmska Regementet,
sedermera von Engelbrechtenska
kalladt.
1788. Beordrad till tjenstgöring vid
nämnde Regemente.
1789. Befordrad till Lieutenant.
Bevistade Fälttåget i Finland.
1790. Likaledes öfvervar alla sjö-aftairer.
1802. Capitaine i Regementet.
1803. StabsAdjutant hos Konungen: i
sådan egenskap commenderad lill
tjenstgöring hos GéneralGouverneuren
i Pommern.
i8o5. ÖfverAdjutant bos Konungen.
Major i Armeen.
Chef för AdjutantsExpeditionea
i Pommern.
Den i5 December f. ni.
75
År 1806. Bestridde äfven endel af Civila
ärenderna efter Pommerska Regeringens
upplösning, hvarför jag
erhöll särskildt löfte om bibehållande
af den på Stat anslagne
Adjutans-lönen såsom lifstidspension,
1807. Efter första Franska Invasionen
(den 23 Junii) bevistade alla
utur Strålsunds Fästning gjorda
utfall.
Tog den 1 April omkring xoo
Man tillfånga, och derjemte en
fiendtlig KrigsGassa.
Commendant i Demmin.
Riddare af Kongl. SvärdsOrden.
Bevistade retraiten vid Andam
den 16 April.
Commenderade den 6 Augusti
Jägarekedjan vid den ena Frontsidan,
då Fienden med storm
sökte intaga Strålsunds Fästning.
Räddade vid Strålsunds evacuering
den 19 Augusti allt hvad
för Svenska Kronan räddas kunde.
Eller öfvergången tillÖn Rugen
utnämndes jag till Commendant,
på AlteFähr, med befäl öfver en
betydlig styrka af alla vapen,
inclusive en flotlille af 6 Canonslupar.
1808. Commendant i Stockholm.
Den i5 December f. ra.
År 180c).
1810.
i-8-i 1.
1812.
1814.
1815.
1816.
1821.
1824.
La des
Tjenstgörande vid GeneralAdjutantsExpeditionen
för Armeen, i
egenskap af Chef de Bureau.
Befordrad till, ÖfversteLieutenanL
Chef för Landstormeni Pommern.
Commendant i Bergen.
Under sednare Franska Invasionen
som Krigsfånge afförd till
Frankrike.
Entledigad fångenskapen, beguf
jag mig lill Norrige.
Utnämndes till Öfverste.
Erhöll Allernådigst uppdrag,
att utarbeta TjenstgöringsReglemente
för Armeen. Detta arbete
fortsattes i Irenne år.
Chef för irsta InfanteriFördelningens
Stab.
Förrättade en resa till Gottland,
med Allernådigst uppdrag
att Inspectera NationalBeväringen
derstädes, samt att med ett
Project lill en ny organisation
för densamma i underdånighet
inkomma.
Bevistade Lägret å Malmen vid
Linköping.
Bevistade det stora Lägret i Skåne.
Årliga Embelsresor.
Carl Silfverskjöld.
på bordet.
Den i5 December f. m.
77
Grefve Cronhjelm, Otto August, anförde
följande:
Hvar och en, som med liflig Fosterlandskärlek
värderar lyckan af att lefva
rinder en Lagbunden frihet, måste nödvändigt
nitälska för sina Medborgares upplysning,
emedan friheten, endast då den är
grundad på upplysningen, kan bestå och
vidare utveckla sig; emedan det endast är
i följd af upplysningen, som en skattdragande
allmänhet kan inse och med Fosterländsk
beredvillighet frambära sina skatter
och våga sitt lif för sitt Fädernesland; emedan
endast i upplysningen en Faderlig och
hushållsam Regering äger en borgen att
blifva rättvist bedömd och njuta ett förtjent
förtroende, odh slutligen emedan man endast
genom upplysningens tilltagande kan
snart hoppas annalkandet af de sköna tider ,
då Medborgarnes förtroende, ej födseln eller
det Embete man innehar, bestämmer Representantens
kall. Af dessa skäl har jag
länge fåfängt väntat, att de båda StatsMakterna,
hvilka deri synas äga lika intresse,
skulle gemensamt verkat något kraftigt
för Folk-undervisningen inom vårt älskade
Fädernesland. Regeringen har dock i en
Proposition till Ständerna, förliden Riksdag,
gjort första steget härtill, och det vore att
för mycket misskänna vår Representation,
ehuru felaktig dess sammansättning än är,
att tro dét Representationen icke skulle väckas
af denna uppmaning och göra hvad på
A
78
Den i5 December f. m.
dea ankommer. Blotta jemförelsen mellan
antalet af VexelundervisningsSkolor i vårt
Land och de Länder, hvilka ej så länge
som vi ägt friheten, visar tillräckligt, hvad
vi uraktlåtit och huru vi stå i delta afseende
tillbaka. En Comité för Undervisningsverkens
förbättrande har blifvit nedsatt och
länge arbetat; men ehuru de utmärkte män,
hvaraf den utgöres, böra vara Nationen en
borgen för stora resultater, så lemnar blotta
benämningen någon anledning att tro,
det dess åtgärder blott inskränka sig till
förbättrande af redan existerande Undervisningsverk
_, och således kanske ej till
inrättande af nja. Då denna Comité,
som nitiskt lärer arbetat för upplysningen,
dock icke lemnat allmänheten del af deras
arbeten, förslag och afsigter; så må det
förlåtas en sitt Fädernesland innerligt älskande
Medborgare, om han möjligen går
Corn i ten i förväg.
En aktad Representant, Friherre Anckarsvärd,
har redan förekommit mig, då
han i sina Tankar om Sveriges försvarsanstalter
föreslagit inrättandet af VexelundervisningsSkolor
i alla Församlingar af Riket;
men då Friherren gjort delta förslag,
har han dock ej vidrört sättet för dess verkställande.
Att anlägga VexelundervisningsSkolor,
innan ännu Vexelundervisnings-methoden
blifvit allmännare känd inom vårt
Land, och således Lärarne, eller de, som öf
-
Den i5 December f. m.
79
ver FolkSkolorna hafva inseende, äga tillräcklig
kunskap derom, lärer väl vara nästan
omöjligt.
Åf alla dessa ofvan-anförde grunder
är det som jag hos Rikets Ständer vågar
vördsammast föreslå att Rikets Ständer uti
en underdåning skrifvelse till Kongl Majit
måtte anhålla om det stadgande, att ingen
hädanefter måtte få Prestvigas eller till
Prest-examen godkännas, sorn icke inför
Consistorium med fullständigt betyg ådagalagt,
att han vid det Universitet, der han
studerat, inhemtat tillräcklig kunskap uti
Vexelundervisnings-methoden. Och på det
tillfälle må gifvas, att vid Universiteterna
inhemta denna kännedom, vågar jagödmjukast
föreslå, attén Fattigskola, på Statens
bekostnad, inrättad efter Vexelundervisningsmethoden,
mätte i delta afseende såsom Normalskola
vid Rikets begge Universiteter inrättas,
och skickligej väl lönte Lärare der
anställas. Vid dessa FattigSkolor skulle
de till Prester studerande ynglingar vara
förbundne att inhemta, och sedan sjelfve
några dagar såsom Lärare tillämpa Vexelundervisnings-methoden.
AfLäraren vid dessa
Skolor, gemensamt med SeminariiLärarne,
skulle betyg om den Studerandes insigt
i ämnet lemnäs.
Historien har väl tillförlitligt visat, att
upplysningen under Seklers lopp icke gjort
8o
Den 15 December f. m.
några betydliga framsteg, dådess vårdande
varit lemnad i Presternas händer; men dessa
tider och omständigheter äro, jag tror
eller bör åtminstone tro det, i allmänhet
icke nu mera tillämpliga på vårt Land. De
okunnige själasörjarne, hvilka endast för
sitt underhåll vårdat sitt kall, äro nu med
få undantag utbytte mot ett Presterskap,
som känner sina pJigter och som säkerligen
skall motsvara den väntan, det sköna hopp,
hela Nationen till det samma sätter, då
Folk-undervisningen uti vårt Fädernesland
blifvit lemnad, nästan uteslutande, i Presterskapets
händer. Då det dessutom endast
är genom upplysningens spridande och
framsteg, som menniskan utbildar sig till
det, hvartill Skaparen hos henne nedlagt
anlag och förmåga; så är det med full öfvertygelse
jag tror, att Presterskapet så mycket
heldre bidrager till det sköna ändamålet.
Jag har trott, att då en mängd Prester
årligen utgå från Universiteterna och spridas
kring Landet, skulle Vexelundervisningsmethoden
genom dem slutligen, och säkert,
inom ett Decennium, blifva känd i alla Rikets
församlingar. Jag vet visserligen, att
i de flesta Socknar utgöras icke de såkallade
Skolmästarne af Prester; men det är
dock Presterskapet, som har uppseende öfver
SockneSkolorna, och som således, om
det
Ben i5 Dccemlier f. m.
81
det nitiskt uppfyller sitt kall, kan inom
Skolorna införa den förträffliga Vexelundervisnings-metUoden.
Åtminstone bör det hädanefter
för hvarje Prest vara ett oeftergifligt
villkor att känna denna method.
Möjligen mötes jag af det inkast, att
denna min Motion bör hvila, intill dess
Committeen för förbättrande af Undervisningsverken
slutat och framlagt resultatet
af sina arbeten. Jag svarar derpå, att äfven
jag väntar med visshet stora resultater
af dessa arbeten; men ehvad dessa resultater
än må vara, så kunna de aldrig förändra
det axiomet, att Vexelundervisningsmethoden,
om den allmänligen skall kunna
tillämpas, måste först vara någorlunda allmänt
känd, åtminstone inom LärareStåndet.
Jag bör äfven tillägga, att om alla Studenter,
innan de fingo aflägga PhilosophieCandidatExamen,
vore ålagde en lika skyldighet
att känna Yexelundervisnings-methoden,
så skulle Trivialskolorna och synnerligen
ApologistKlasserne, hvarifrån man ändå
slutligen måste erhålla de egentliga Skolmästarne,
snart kunna tillämpa den bättre
methoden.
Min mening är emedlertid icke, att
Folkskolor ej skola förr inrättas, än sedan
den bättre undervisnings-methoden blifvit
5 H. 6
B2 Den i5 December f. m.
mera allmänt känd. Intet bör i Folk-undervisningen
försummas; Skolor böra nu öfverallt
inrättas efter denna method, som
lian vara känd, och förbättrade undervisnings-méthoder
sedan införas, dåde genom
det medel jag nu vördsamt föreslagit, hunnit
blifva mera allmänt kända.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming,
Claés: Jag vill icke yttra mig, huruvida den
värde Ledamotens nyss uppläste Memorial
bör hvila eller icke; men jag bör allenast
upplysningsvis nämna, att UppfostringsComiteens
Betänkande äfven afhandlar denna
fråga. Det innefattar nemligen fyra hufvudafdelningar:
den första om de Allmänna FolkSkolorna;
den andra om ElementarLäroverken;
den tredje om de högre Undervisningsverken,
samt den fjerde om TillämpningsSkolor;
och jag får äfven upplysa, alt
Betänkandet innehåller en Artikel om Preslbildningen.
Jag har trott mig böra nämna
detta, utan minsta afsigt alt yrka, det
frågan skulle hvila.
Lades på bordet.
Grefve CronhjelmOtto August j uppläste
följande:
Ifen stid då man så ofta erfarit, att
bildandet åfelt prejudicat blott behöfts fö»
att få en Lag stiftad, bör hvarje Medborgare
vara angelägen, att i sin mon uppmärksamt
bidraga till undanrödjande och
förekommande af alla prejudicater, som på
Den i5 December f. m.
83
minsta sätt kunna vara farliga, och med
så mycket mera skäl dem, som, ehuru kanske
för ögonblicket ledande till äfven goda
ändamål, dock ingripa i ett fritt folks
dyrbaraste och äldsta rättighet.
Regerings-Formens 57 §. innehåller:
”Svenska Folkets urgamla rätt att sig be”
skatta j utaf vas af Riksens Ständer alle’’na
vid allmän Riksdag.” Hvarje annat beskattningssätt,
det må tillämpas på skillinges
eller millionen, är sålunda rakt stridande
mot Grundlagen, och hör, om det
existerar, af Rikets Ständer för framtiden
förekommas.
Till desse reflexioner har jag blifvit
ledd af det förhållande, hvilket jag nu skall
hafva äran nämna, ej såsom någon anklagelse
(jag kan ej nog upprepa det), utan
endast för att så mycket påtagligare visa,
som jag tror, vigten af att behjerta den Motion,
jag tagit mig friheten att vördsammast
föreslå.
Är 1809 inrättades inom Hufvudstaden
en FattigvårdsDirection, hvars förste Directeur,
fastän inom ett Land, der man
ständigt talar om municipal-styrelsers förträfflighet,
uppbar i årlig lön, för det medborgerliga
förtroendet att sköta Fattigmedlen,
en oafkortad summa af 1000 R:dr B:co.
Fatfigmedlen ingingo åren 1809, 10 och 11
genom Subscriptionslistor. Första året upp
-
84
Dea i«5 December f. in.
gick subscriptionen till öfver 3o,ooo R:dr;
andra året tiil vida mindre, och tredje
året till ganska obetydligt. Härigenom uppkom
en brist eller balatice i Directionens
eller Fattigvårdens Cassa af något öfver
3o,ooo R:dr Banco, till betäckande hvaraf
Församlingarne, i följd af en genom
ÖfverStåthållareEmbetet Sockenstämmorna
meddelad skrifvelse, biföllo att årligen erlägga
6 skillingar på hvarje Contributions
R:dr af ardra Bevillnings Artikeln. Då Ständerna
kort derefter år i8iu sammankommo,
3nsåg Regeringen en dylik beskattning
ej kunna, utan Ständers beslut, af Hufvudstadens
Innevånare uttagas, hvarföre en
.Nådig Proposition i ämnet afgafs, hvarpå
Rikets Ständer beviljade, eller rätteligen
sanctionerade, denna utgift, och bestämde
den att i trenne år utgå. Efter dessa urs
förlopp biföllo Församlingarne å nyo vid
Sockenstämma, att afgiften, som sedermera
nedsaltes till 5 sk. på Riksdalern, skulle
tills vidare få fortfara, hvilket den ännu
gör, ehuru den ensamt för år 1827,
och sedan alla Fatliginrättningar deraf fått
dividender, kemnade ett öfverskott af6,133
R:dr 34sk.g rst. Olagligheten af alt Stockholms
Församlingar skulle blifva vid Sockenstämma
taxerade af några få närvarande
FörsamiingsLeclamöter, faller klart för
hvar och en; äfvensom att efterkommande
och till Stockholm framdeles inflyttande
personer blefvo derigenom utan ali rätt
Den i5 December f. m.
85
beskattade lill betalande af en balance,
sorn, om man rigtigt förfarit, ej hade bordt
någonsin uppkomma. Men ej nog härmed;
balanceu är, efter hvad jag med visshet
vet, för flere år sedan betalt, och beskattningen
fortfar ändock lika, ehuru alla liusoch
tomtegare dessutom betala inom hvarje
Församling den egentligen så kallade
Fattighusafgiften, sorn är ganska hög och
utgör t. ex. för ett större hus emellan 16
och 20 R:dr B:co, eller lika mycket som
betalas i Brandvakts-afgift; men denna Fattighus-afgift
betalas ej på Kronans Debetsedlar,
utan lill Församlingarnes Fattig-.
husDirectioner.
På sådant säll har det prejudient bildat
sig, hvarigenom man sedan flere gånger
trott sig kunna beskatta Stockholms
innevånare. Så hafva t. ex. Sockenstämmor
blifvit ulljcste, och man har begärt
Curhus-afgifteus förhöjande från 3 lill 5
sk.; så har man å sockenstämma hegart en
viss afgift å hvarje Contributions Riksdaler
för inrättandet af bättre gatulysning, och
till och med hyresgäster blifvit ålagde sådan
betala; så har man begärt vissa skilliugar
på hvarje Contributions Piiksdalér,
för att utvidga Seraphi merLazareltet och
anlägga ett annat Lazarett å Södermalm;
så har en sockenstämma inom en Församling
ålagt hvar och en af Församlingsbo-,
erne, att årligen betala en viss afgift i stäk
-
86
Den i5 December f. m.
let för de frivilliga bidrag man vanligen,
då man är i kyrkan, nedlägger i håfven;
och så väntar man, enligt hvad ryktet förmäler,
ett project om afgift af vissa skil—
lingar på Contributions Riksdalern, för att
fylla en del af Clara sjö. Stundom har så
tillgått, att om propositionen blifvit å en
sockenstämma inom samma Församling helt
och hållet afslagen; så har man några veckor-derefter
utfärdat befallning om ny sockenstämma,
då samma sak af de närvarande
få Ledamötertie blifvit bifallen. Jag
bar sjelf varit närvarande vid en sockenstämma,
som utgjordes af i4 Personer, till
största delen ditkomne på Pastors dagen
förut derom gjorda enskilda anhållan. Vid
denna sockenstämma beskattade man hela
den talrika Församlingen till förmån för
anläggandet af det omnämnda Lazarettet,
der nästan alla patienter skulle blifva, i
mån af tillgång, betalande, och der sjuklingar
äfven från Rikets alla Provinser kunde
få intagas. Jag reserverade mig mot
olagligheten af hela proceduren, och förgäfves
åberopade man mot mig Kongl. Majrts
Nådiga Kungörelse af den 26 Februarii 1817
om sockenstämmor; min öfvertygelse var
och är ännu den, att sådane sockenstämmor,
till det minsta sagdt, ej äro lagliga.
I tacksamt minne förvarar jag hvarje
försök från Auctoriteterna, att vinna välgörande
och sköna ändamål; men jag tror
I
Den i5 Deceraber f, m. 87
äfven, att Medborgaren, i män af tillgängar,
hellre ger sin skärf, om man ej sätter
hans välgörenhet och frikostighet i strid
med bibehållandet utaf helgden af hans väsendtligaste
och äldsta frihet, den att få
sig sjelf beskatta,.
Sjelfva proceduren af dylika sockenstämmor,
d. v. s. att raan antagit och vill
göra gällande såsom Lag den grundsats,
alt de frånvarande skola underkasta sig de
närvarandes beslut, är en åtgärd, i min tanka
så stridande mot all rättsprincip, mot
vår grundlag och mot billigheten, sorn, ej
kan medgifva några få, tilläfventyrs, på
Pastors persuasion, ti lis lä desk omma tide personer
rättigheten att beskatta flere hundrade
eller tusende frånvarande; en åtgärd,
säger jag, så lagstridig,. att dea visserligen
bör för en framtid förekommas. Förgäfves
åberopar man Kongl. Maj:ts Förordning
om sockenstämmor; den är ej,
och kunde aldrig vara, rakt stridande mot
Grundlagen, Denna Förordning innehåller,
att "Till Sockenstämmas handläggning
"höra de maij som- röra Kyrkans värd_,
”samt Socknens eller Församlingens hus"hållning
och allmänna angelägenheter "
men icke finnes der någon punkt, som stadgar,
att då fråga är om att utur våra fickor
taga bidrag till välgörenhets-, beqväm1
i gliets- och andra inrättningar för en hel
Hufvudstad, ja stundom hela Riket, de då
88
Den i5 December f. in.
vid sockenstämman närvarande Socknemän
äga den vidsträckta rätt, att utur de frånvarandes
fickor bestämma en viss årlig afgift.
Ej nog dermed, att de frånvarande,
i min tanka, egenmägtigt beskattas, man
gör hvad ännu hitintills ingen Lagstiftare
försökt, man beskattar kommande generationer;
ty t. ex. utgiften för underhållet
af ett Lazarett skulle ju för everldliga tider
komma att påföras. Och hvartill skulle dylika
olagligheter föra oss? Jo, det skulle,
om samma princip blott något längre utsträcktes,
endast behöfvas sockenstämmor
för att fylla alla behof, och hvarje från
Kyrkan, en eller flere Söndagar, frånvarande
Socknemän skulle med oro behöfva
hvarje Söndag efterfråga, huruvida hans
skatter blifvit höjda eller icke. Vid en
Riksdag, då likväl hvarje Medborgare skall
anse sig representerad, kan man möjligen
blifva för högt beskattad; men man äger
dock hoppet att efter fem år få de för höga
skatterna nedsatta. Men så är det icke med
sockenstämmorna ; de der ej närvarande
Socknemän äro ej af någon representerade,
och äga ej en gång den möjligheten, att,
om de der olagligt taxeras, de från en sådan
afgift någonsin kunna blifva befriade.
Man bör dessutom vara rädd att på sina
debetsedlar låta inflyta annat än det, som
bör stå der till följe af Ständers beslut;
ty hvad som på annat sätt en gång ditkommit,
borttages aldrig mera derifrån;
Den i5 December f. m.
derom vittnar åtminstone en 13-årig erfarenhet
inom Stockholm. Man måste icke
för skillingen, hvarom det kan vara fråga,
bortskänka de millioner principen är värd.
Inom Hufvudstaden är förhållandet nn
sådant, att de fleste betalande, åtminstone
af dem jag träffat, veta icke alt de betala
på debetsedeln andra afgifter, än dem
Ständerna beslutit; de veta icke, att deras
skatter äro på ett olagligt sätt uppdrifna
till £, i somliga Församligar till och att
fråga varit om att till 5o procent uppdrifva
denna förhöjning. Men Allmänheten undersöker
vanligen icke så noga sina debetsedlars
riktighet, och just derföre böra
Ständerna, i min tanka, vara så mycket
angelägnare, att debetsedlarne icke blifva
olagliga.
Hvad jag nu haft äran anföra, har ej
varit för att anklaga någon Auctoritet; vare
detta långt från mig på detta rum. Jag är
öfvertygad, att man menat väl, ehuru man
misstagit sig om medlen till det godas vinnande.
Min mening har blott varit, att
genom denna recit vördsammast fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet derpå, huru
angeläget det är att söka förekomma, att
Förordningen om Sockenstämmor ej tillämpas
på ett så origtigt och grundlagsvidrigt
sätt. Ty då den så förståtts och fått så
tillämpas i Hufvudstadens 12 Församlingar,
9°
Den i5 December f. m.
är ju lika möjligt,, att en sådan tillämpning
kunnat äga runi i flere delar af Riket. Författningen
lemnar, sorn jag redan haft äran
anföra, ingen anledning dertill; det är endast
tillämpningen, sora varit felaktig, och
för att för framtiden sådant förekomma,
vågar jag ödmjukast föreslå , att Rikets Ständer
skulle i underdånighet hos Kongl. Maj:t
anhålla om en 113^ Redaction. af nu gällande
SockenstämmoFörordning, och att i denna
lija Redaction skulle uttryckligen bestämmas:
att inga beskattningar eller afgifter,
af hvad namn de vara må, få på Sockenstämmor
beviljas,, åtminstone annorlunda,
än alt endast de, som medgifvit utgiften,
kunna till densammas erläggande anses förbundne;
härifrån dock undantagande Församlingens
enskilda oeconomiske mål, såsom
Kyrkans, Prestgårds, Skolans, Fattig- och
Sockenstugas underhållande m. m. dylikt..
Då dessutom Sockenstämmo- och KyrkorådsFörordningarne
tillerkänna Kyrkoråden
en oinskränkt rätt att blanda sig inom
de husliga kretsarne, hvilka visserligen inom
ett fritt Samhälle böra från obehöriga
inblandningar och controller vara fria; så
vågar jag med så mycket skäl yrka, att Rikets
Ständer hos Kongl. Maj:t måtte underdånigst
anhålla om en, med uteslutande af
denna Kyrkorådens rätt, efter denna Riksdag
skeende ny Redaction af de nämnde
Förordningarne, vid hvilken nya Redaction.
Den i5 December f. m. gi
afven det tillägg om Sockenstämmor jag
■vågat föreslå, må i Förordningen få inflyta.
Lades på bordet.
Grefve Hamilton j Johnj anförde skriftligen:
Jag
har vid ett föregående tillfälle
haft den äran att fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på vigten af att tillhandahålla
de fattigare folkclasserna nyttiga
böcker för godt köp, i hopp att någon
annan skulle inkomma med ett fullständigt
förslag rörande detta ämne. Men då sådant
icke skett, får jag nu vördsammast föreslå,
att 3ooo R:dr B:co anslås till de mera och
2000 till de mindre befolkade Länen, att
årligen utgå intill nästa Riksdag. Dessa medel
skulle ställas till IlushållsSällskapernas
disposition, som ägde göra val af de skrifter
de ansågo mest tjenliga för olika orter
att publicera. Företrädesvis borde väl utgifvas
moraliska betraktelser, utvisande den
mindre vällottade samhällsbrodren det handlingssätt,
genom hvilket han snarast uppfyllde
sin bestämmelse i samhället, och således
bidrog till dess och sitt eget bestånd.
Dernäst borde väl Afhandlingar, rörande
Landtbruket i allmänhet, Ladugårdsskötsel^
Skogshushållningen, synnerligast fästa HushållsSällskapernas
uppmärksamhet. Men dessa
skrifter böra vara så mycket möjligt kor
-
9*
De» i5 December f. ra.
la, så att de kunna säljas till i, högst a
sk. B:co exemplaret. Om Kongl. LandtbruksAcadernien,
i anseende till de ämnen,
som borde afhandlas, gaf rigtning åt HushållsSällskaperna,
tror jag det icke vara ur
vägen, åtminstone intill dess sådana Sällskaper,
som jag äfven vid ett föregående
tillfälle haft äran omnämna, till utbredande
af nyttiga böcker, hunnit bilda sig hos
oss; hvarom jag ej misströstar, i synnerhet
sedan å nyo fråga blifvit väckt om en
Paketpost-inrättning.
Lades på bordet.
Grefve Hamilton x John, uppläste följande:
Alla
inse vigten för vårt samhällsskick
af en väl organiserad Municipal-Styrelse,
Tnen de flesta studsa troligen vid svårigheten
att göra den rätt ändamålsenlig, innan
den högre Administrationen äfvensom
liepresentationen undergått väsendtliga förändringar.
Men böra vi ej, äfven under,
närvarande sakernas ordning, söka att närma
oss det önskade målet så mycket sorn
möjligt. Jag tror det för min del; och då
samhällsförbättringar ej kunna vinnas, utan
så småningom och genom frukten af erfarenhetens
och förnuftets 'gemensamma verkningar,
skulle jag ej anse ur vägen, att v.i
under närvarande samhällsformer vande oss
Den i5 December f. m.
93
vid denna Landsfaderliga styrelse. Ur den«*
na synpunkt går jag att framställa milt förslag
i sin ofullkomlighet, under hopp att
någon mera erfaren fyller luckorna.
Mig synes, alt åtminstone något bättre
skulle vinnas, om 2:ne besutne, upplyste
och allmänt ansedde Adelsmän, 2:ne
Ståndspersoner, 2:ne af Presterskapet, 2:ne
af BorgareStåndet och 2:ne af BondeStåndet
på öfligt sätt valdes, att vara Landshöfdingen
behjelpiige vid utöfningen af den
municipal-oeconomiska delen af LandshöfdingeEmbetsbefattningen,
om jag så får uttrycka
mig. Tillika valdes en Suppleant
af hvarje Stånd för att vicariera, i händelse
af någons af de valde Ledamöterne
sjukdomsförfall. Adelsmännén och Ståndspersonerne
valdes af alla besutne Adelsoch
Ståndspersoner inom Länet. Ingen I
tjenst varande Embetsman kunde dertill
utses. Landshöfdingen presiderade i detta
MunicipalRåd, som sammankallades den i:ste
i hvarje 3:dje månad, och ägde att öfverlägga
om economiska förbättringar, såsom
sjöars sänkning, öppnandet af nya communicationer,
vägars anläggning m. m. för att
inkomma med underdånigt förslag rörande
dylika frågor. Vidare skulle det hafva sig
uppdraget att efterse Hospitaler, Lazarettet
Fånghus, Fattig- och Correctionshus;
att ombesörja Entreprenade-auctioner till
anskaffandet af nödiga förnödenhets-artik
-
94
Den i5 December f. in.
lar för dessa inrättningar, äfvensom att revidera
desammas Cassör; att pröfva Byordningar
och andra Stadgar till allmänna
ordningens upprätthållande; att bestämma
till hvilka af Länets Invånare Hingstar och
Ston, som på Statens bekostnad anskaffades,
skulle utdelas; äfvensom att bestämma
hvilka gjort sig förtjenta af premier,
i fall premie-systemet införes så i anseende
till häst-, som fårafvelns förbättring.
Slutligen, såsom vigtigast, hade denna MunicipalStyrelse
sig uppdragen Markegångssättningen
och alla befattningar af denna
natur.— Sex veckor efter en Riksdags slut
skulle Ledamöterna uti detta Råd väljas,
och fortfara i denna deras befattning till 6
veckor före den derpå följande Riksdagens
början. Hvarje Ledamot skulle inför Landshöfdingen
aflägga ed af ungefärligen följande
ordalydelse: att af all dess förmåga
bidraga till Landets förkofran, under åsidosättande
af alla enskilda considerationer.
I sammanhang med den af mig nyss
gjorda Motion skulle jag önska, att Herrar
Landshöfdingar blefvo ålagde, att allt
som oftast göra resor inom deras respective
Län, och derunder besöka Kronofogdeoch
HäradsskrifvareContoiren för alt efterse,
det desse Tjenstemän fullgjorde deras
tjensteåligganden, samt att till StatsSecreteraren
för Inrikes Ärenderna inkomma,
inom September månads utgång hvarje år,
>
Den i5 December l. ro.
95
med en fullständig Berättelse om allt anmärkningsvärdt,
som förefallit vid utöfningen
af deras embetsbefattning, beledsagad
med deras åsigter om de förbättringar beliofven
påkalla; med ett ord, inkomma med
förslag öfver de medel, de ansågo mest
tjenliga att öka allmänna välmågan, efter
att hafva förut inhemtat den förenämnda
MunicipalSlyrelsens tankar.
Lades på bordet.
Hana Excellence Herr Grefven och
Landt Madska Iken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till Sex i eftermiddag
att fortsättas.
Friherre Anckarawärdj Carl Henrik,
anförde skriftligen':
Som Rikets Ständer vid sista Riksdag,
sedan de beslutit, det alla inflytande Tullmedel
hädanefter borde aflemnas till RiksgäldsContoiret,
fingo emottaga Kongl. Majlis
Nådiga svar, att Kongl. Maj:t icke medgåfve
Tullmedlens aflefverering till RiksgäldsContoiret,
såsom en i Kongl. Maj:ts administrerande
myndighet ingripande, och för
öfrigt till en onödig omgång ledande, åtgärd;
men Rikets Ständer vid den Riksdagen
icke ingått i någon pröfning af riktigheten
uti denna åsigt, och jag för min del
•tror, alt det tvärtom skulle leda till ord
-
Den i5 December f. m.
ning och vara enligt mpd ett fullkomligare
system, att alla genom Bevillning ingående
medel emottogos af det Rikets Ständers
verk, dit den så kallade allmänna Bevil 1-  ningen ingår; så har jag ansett mig böra
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet uppå
angelägenheten att i så god tid få denna
fråga afgjord, att Statsanslagen först i följd
derutaf måtte komma att bestämmas.
För mig visar det sig utom all ordning,
att öfverskottet å de i Statsanslaget beräknade
inkomstsummor någon gång passera
Statsverket, då detta aldrig synas böra om
händer hafva några andra medel än de,
hvilkas summor uti Statsförslaget äro till
deras bestämda belopp utförde.
Jag föreslår i följd härutaf, att alla
genom Bevillning, vare sig genom stora
Sjötullen, Charta Sigillata, Bran vinsbränning
eller Postverket, ingående medel böra, i
likhet med hvad för allmänna Bevillningen
stadgadt är, till RiksgäldsContoiret aflefvereras,
för att derifrån sedermera Statsverket
tillhandahållas till de belopp, sorn.
uti Statsanslaget finnas förordnade.
Då öfverskottsmedlen sedan sista Riksdag
visat sig så tillräcklige, anser jag afven
det mindre Creditivet kunna beräknas att
ifrån dessa medel utgå, i händelse af behof;
men
Den t5 December f. m.
97
men jag anser äfven af erfarenheten styrkt,
att detta mindre Creditiv ej behöfver utställas
till högre belopp, än 5oo,ooo R:dr,
som det före i8i5 utgjorde.
Jag anhåller jemväl, att Rikets Ständer
täckas taga uti öfvervägande hvad 63 och
64 §§. RegeringsFormen samt 3o och 68
§§. Riksdagsordningen, i afseende å Creditivens
begagnande och redogörelse, föreskrifva,
på det att Rikets Ständers Stadganden
i detta afseende måtte blifva så bestämde,
alt intet tvifvel om deras grundlagsenlighet
må kunna sättas uti fråga.
Jag anhåller om remiss häraf till StåtsUtskottet.
Lades på bordet.
Friherre Anckarswärd> Carl Henrik„
uppläste följande:
Till vinnande af några säkra bestämda
utgångspunkter för omdömet öfver Magazinsf-örvaJtningen
under dess sednare perioder,
anhåller jag, att StatsUtskottet måtte till
Rikets Ständer uti Hufvudsummor uppgifva:
1:0 Den gamla Magazinsinrättningens
ställning till behållningar och skulder, då
denna af den gamla Styrelsen öfverlemnades
till den vid sista Riksdag begärda UtredningsStyrelse.
5H. 7
Den i5 December f. m.
2:0 I hvad tillstånd, till förbättring
eller försämring, denna inrättnings behållningar
och sladder sig befunno, då de af
UtrednjngsStyrelsen lill Kongl. SlatsContoirets
förvaltning öfverlemnades.
3:o Anhålles om StatsUtskottets undersökning
och utlåtande, huruvida det verkeligen
var på goda grunder, som 1827 års
Revisorer förvägrades delfående utaf det
tillstånd, hvaruti Magazinsutredningen sig
befann, då Förvaltningen, efter föregånget
tillkännagifvande af fulländad utredning, tili
Kongl. StatsGontoiret öfverlemnades.
4:o Begäres StatsUtskottets utlåtande,
huruvida vid de år 1826 utur Kronans Magaziner,
på våren och under sommaren,
beviljade försäljningar nödig försiktighet
och omsorg, ej mindre för Landets än för
Statens bästa, blifvit iakttagne,
5:o Begäres StatsUtskottets upplysning,
huruvida 1827 års Revisorer, till följd af
1828 års Riksdagsbeslut, bort få del af redovisningen
för de å UndsättningsCreditivet
disponerade, medel eller icke.
6:0 Anhålles om StatsUtskottets undersökning,
huruvida UndsättningsCreditivet
blifvit i fullkomlig öfverensstämmelse
med Rikets Ständers föreskrifter disponeradt,
och i hvilka delar afvikelser äg^
rum.
Den i5 December f. m.
99
7:0 Anhålles, att StatsUtskottet täcktes,
så tidigt ske kan, lemna Rikets Ständer
del af dess åsigter, huruvida sådane
UndsättningsCreditiver icke böra en gång
för alla upphöra, såsom ledande till en
alltför känbar SLateförlust.
Lades på bordet.
Friherre Anckarswärd , Carl Henrik j
anförde skriftligen:
Då 1837 års räkenskaper för Statsverket
nu böra vara afslutade, tager jag mig
friheten fästa Rikets Ständers StatsIJtskotts
uppmärksamhet å den fördel, som af deras
reviderande skulle uppstå, genom Revisorernas
deraf uppkommande, närmare förflyttning
intill den tid, som möjligen kan
komma under granskning. Konungabrefvens
och Protocollernes läsning intill närvarande
tid anser jag som en följd.
Jag anhåller om remiss till StatsUtskottet.
Lades på bordet.
Friherre Anckar swärd j, Carl Henrik >
uppläste följande:
Då årliga anslaget för Armeens tross,
utredning och beklädnad utgjort 319,000
R:dr, den indelta och värfvade Arme'en
♦
ioo Den i5 December f. m.
likväl under detta anslag icke inbegripne;
då årliga anslaget till Ärtilleri-förråderne
utgjort 180,000 R:dr, anser jag nödigt, att
Rikets Ständer upplysas om den hushållning,
som vid dessa medels användande varit iakttagen.
De ofvannämnde ansia gssum mor nc hafva
likväl sedan sista Riksdag utgjort ett
sammanräknadt belopp af två och en half
Million R:dr, som för mig visa sig hafva
hort lemna andra resultater, än att förrådsbrister
nu angifvas, såsom oundgängliga att
fylla.
Om -vi med dessa anslag icke under
fredens lugn förmå att åstadkomma nödig
förkofran, ej mindre för våra förråder än
för ArtilleriMateriellen, så ser det i sanning
illa ut i anseende lill möjligheten att till—
fredställa fordringarne i dessa delar.
Jag kan ej fatta, hvilka påkänningar utrednings-förråderne
under freden kunna vidkännas,
och jag anhåller, att StatsUtskottet
måtte anställa en sträng och noggran undersökning
till vinnande, af upplysning i anseende
till alla de détailler, hvarigenom bristerne
»tillkommit.
Sammaledes inser jag icke, hvilken stark
slitning Artilleriets Materiel under den förflutna
tiden kan hafva varit underkastad,
hvadan jag, i hänseende dertill, af Stats
-
Den i.5 December f. ni. 101
Utskottet begär samma undersökning i anseende
lill delta ämne.
Jag anhåller om remiss, lill StatsUtskottet.
Lades på bordet.
Friherre Anckarswärd_, Carl Henriks
anförde skriftligen:
Rikets Ständers värdighet fordrar utan
tvifvel, att aktningen för deras ombud, äfven
bibeliålles uti ett stadgadt begrepp om
de förvaltande myndigheter nes- förhållande
till dessa Rikets Ständers ombud, hvilka,
försedde med ett i Lagen stadgadt uppdrag,
likmätigt 42 § Riksdagsordningen ej allenast
äga tillgång till alla Kongl. StatsContoirets
räkenskaper, protucoller och handlingar
för de år Revisionen sträcker sig-,
utan ock äga rätt att af StatsContoiret undfå
de upplysningar och handlingar, sora de
i öfrigt finna nödige för att efterse oell
granska, huruvida utgiftcrne äro icke allenast
öfverensstämmande med de fastställde
Slätemo, och grundade på så väl dera, som
Kongl. Maj:ts särskilda nådiga förordnanden,
der sådane legat till grund för utbetalning-arne,
utan ock med behöriga qvittencer,
verificerade af dem, som ägt de anordnade
medlen att uttaga och disponera.
Jag har ej uti Grundlagen kunnat finna
det rum, som ställer Rikets Ständer,
102
Den i5 December f. m.
deras Revisorer eller dessas åtgärder, under
de förvaltande myndigheternes pröfning eller
utlåtanden; och i min tanka har aldrig Rikets
Ständers värdighet till den grad blifvit nedsatt,
som uti Kongl. StatsContoirets utlåtande
i anledning af Rikets Ständers Revisorers
berättelse för 1827.
Kongl. StatsContoiret har uti detta utlåtande,
ifrån åliggandet att förklara sakförhållanden,
ingått i bedömmandet af Revisorernes
till deras Principaler afgifne motiver,
till utgångspunkterne för deras handlingssätt,
och derjemte tilltrott sig att af
Instructionen för Rikets Ständers Revisorer,
ej mindre än ifrån gällande lagar, söka
stadga den grundsats , att derifrån icke hemtas
anledning lill någon Rikets Ständers Revisorer
lemnad rätt att fordra redovisning
från de förvaltande verken.
Om Rikets Ständer fortfara att anse
de i Grundlagen stadgade Revisioner öfver
Statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning,
vara utaf någon verklig vigt; så anser
jag för min del af högsta nödvändighet,
att så bestämda gränslinior uppdragas,
i anseende till de förvaltande Verkens förhållanden
till Rikets Ständers Revisorer,
att all utväg till ett ytterligare förnärmande
af Rikets Ständers värdighet betages dem,
som ännu skulle äga böjelsen att, oansedt
Grundlagens tydliga och bokstafliga stadgande,
vilja göra ett försök i denna del.
Den i5 December f. m.
io3
Jag tager mig i följd häraf friheten
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet 5 nödvändigheten,
alt, i enlighet med 68 §. Riksdagsordningen,
utfärda en ny Instruclion
för Rikets Ständers Revisorer, som komma
att öfverse och granska StatsVerkets, Bunkens
och RiksgäldsContoirets tillstånd, styrelse
och förvaltning.
Då detta mål tillhörer StatsUtskottets
handläggning, torde någon vägledning, i
anseende till behofvet af en ny Instruction,
kunna utur 1827 års RevisionsProtocoller
hemtas ifrån de olika meningarne om
Stadgandernes ordaförstånd uti den. nu. gäK
lande Instructionen.,
Jag anhåller oni remiss till StatsUtskoltet.
.
Lades på. hordet.
Friherre A rickars wärd ^ Carl Henrikj
uppläste följande:
Jag har sedan sista Riksdag icke funnit
någon anledning att ändra min öfvertygelse
rörande olämpligheten, att de i vår Statsförfattning
så högst vigtige StatsSecrelerare-ljensterne
äro försedde med, i min tanka
, alldeles otillräcklige lönebelopp.
Min öfvertygelse är ännu, att desse
tjenste!’ borde medföra de högsta lönevil
-
Den i5 December f. rä
-
kor inom hela Statshestyret; men jag anser
mig dock för närvarande böra inskränka
mitt förslag i denna del till den begäran,
att StatsSecreterare-tjensterne måtte,
till lönevilkoren, ställas i bredd med Stats,-  Rådernes, då visserligen icke något giltigt
skäl är för handen, hvarföre de böra till»
godonjuta lägre aflöning än dessa..
Lades på bordet.
Friherre Anckar swärd ^ Carl Henrik ^
anförde skriftligen:
Tullverkets organisation synes mig vid
denna Riksdag, lika mycket som vid den
förra, vara ett föremål för Rikets Ständers,
uppmärksa let; och är det endast v afsigt
att hålla min talan öppen i denna del, jag
nu framställer nödvändigheten, för att framdeles
få tillfälle utveckla mina åsigter öfver
ämnet.
Lades på bordet,
Friherre AnckarswärdCarl Henrik^
uppläste följande:
Som erfarenheten visat, huru Stats,-  rayndigheterne ansett sig kunna tyda de
uti 2 §. af Instructionen för Rikets Ständers
Revisorer för desse utstakade åligganden,
att, likmätigt 42 §• Riksdagsordningen,
äga rätt att af StatsContoiret undfå
Den iS December f. m.
de upplysningar och handlingar, som de
finna nödige för att efterse och granska.,
huruvida utgifterne äro icke allenast öfverensstämmande
med de fastställda Staterne,
och grundade på så väl dem, som Kongl.
Maj:ts särskilda Nådiga förordnanden, der
sådane legat till grund för utbetalningarne,
utan ock med behöriga qvittencer verificerade
af dem, som ägt att de anordnade
medlen uttaga och disponera; så anser jag
angeläget att fästa Rikets Ständers StatsUtskolts.
uppmärksamhet å Kongl. StatsGontorets
vägran, att vid 1827 års Revision lemna
tillfälle för den af Revisorerne begärda
inventering utaf Kongl. Räntekammaren.
42 §. Riksdagsordningen innehåller likväl,
att StatsContoiret bör, likasom Bancooch
Piiksgäldsverken, i frågor om sjelfva
redovisningen af medlen alla äskade upplysningar
omedelbarligen meddela.
Jag anhåller att Rikets Ständers Statsutskott
täckes vidtaga sådan åtgärd, som
för framtiden undanrödjer ali möjlighet till
missförstånd, i anseende till Lagens bokstafliga
mening i detta hänseende.
I afseende å de af Kongl. StatsGontoiret
till Revisorerne afgifne uppgifter om Kgl.
Räntekammarens tillstånd för vissa bestämda
dagar, anhåller jag att StatsUtskottet
måtte controllera dem, samt i öfrigt ådagalägga,
huruvida Kongl. Räntekammarens
io6 Den i5 December f. ni.
inventering, såsom ingående uti nödvändigheten
af en fullständig controll, vid framtida
Revisioner bör äga rum eller icke.
Lades på bordet..
Grefve Hamilton j Jacobf anförde skriftligen»
Erfarenheten
har ofta visat oss, att
stölder blifvit begångne af yngre personer
mera af obetänksamhet, än af vinningslystnad
eller uppsåt att skada.
Det unga sinnet har vanligen knappast
'hunnit sansa brottet, förr än ångern inställt
sig; men fruktan för det svåra straffet,
jemte medvetandet att i följd deraf ej
sedermera åter blifva upptagen i Samhället,
tvingar nästan, om jag så får säga,
brottslingen att, mot sitt samvetes böjelse,
förtiga brottet. Och det är med anledning
häraf, mina Herrar, som jag vördsammast
tar mig friheten föreslå följande jemkning
i vår Lag, nemligen: att en person, som
första gången begår en stöld, och, inom
två gånger 24 timmar derefter, sjelf anmäler
stölden, och återlemnar det tillgripna
godset, må befrias från det nu brukliga
straffet af uppenbar kyrkoplikt.
Lades på bordet.
Den i5 December f. m.
Grefve Frölich j David > hade inlemnat
följande, som upplästes:
Jag vågar härmed ödmjukast föreslå,
att StalsUtskottet måtte åläggas till Rikets
Ständer inkomma med nytt Förslag till Inslruction
för Rikets Ständers Revisorer, i
hvad som rörer deras befattning med Statsverket.
Det hufvudsakliga felet, efter min tanka,
i så väl Instructionen af år 1812, som
i det Förslag till ny, som StatsUtskottet
vid 1823 års Riksdag uppgjort, och Rikets
Ständer antagit, ligger deri, att icke blifvit
observeradt, det denna Instruction borde,
enligt 68 §. Riksdagsordningen, utfärdas
af Pukets Ständer och icke af Kongl.
Maj:t, på sätt som skett förmodligen i anledning
deraf, att Ständerne i underdånig
skrifvelse sådant begärt.
Då likväl rätta förhållandet behörigen
iakltages, blir ock nödigt att redactionen
derefter i allo lämpas, t. ex. i stället för
orden af Nya Förslagets 2 §. ”ajlägges Räkenskap”
bör det heta: affordre Revisorerne
Räkenskap
I stället för orden i 3 §. "täckes Kongl.
Maj:t lill Revisorerne låta öfverlemna" bör
stå: begäre Revisorerne i underdånighet —
I stället för orden i Förslagets 5 §.
"böra Revisorerne äga tillgång" bör stå:
sake Revisorerne tillgång — —
io8
Ben i5 December f. ra.
I stället för orden i 6 §. "Kongl. Maj:t
förordnar i Nåder" bör stå: Revisorerne
anhålle i underdånighet , att Kongl. Maj:t
ville i Nåder f örordna
I stället för orden i 7 §. ”Skola jemväl
vara för Revisorerne att tillgå” bör
det heta: skola Revisorerne jemväl granska
och öfverse — —
t stället för ordet i 8 §. af Förslaget,:
”aflemnande” bör sättas ordet: emottagande.
I stället för meningen i g ”hör Secreteraren
i Kongl. StatsContoiret Revisorerne
tillhandagå” boi de ställas: må Secreteraren
i Kongl. StatsContoiret Revisorerne
tillhandagå.
I 10 §. Böra orden: "med anledning
af 3o §. i Riksdagsordningen” såsom 01'-  verfiödiga och förvillande utgå.
Det är i min tanka högst angeläget tillse,
att icke sådane oljenliga ordalag inflyta
1 Instructioneu, hvarigenom den Konungen
och Ständerne hvar för sig tillhörande
rätt liksom blandas med hvarannan.
Rikets Ständer kunna icke utfärda föreskrifter
till Kongl. StatsContoiret, sorn
detta Verk är skyldigt åtlyda, och vinna
således ingenting vid att söka åtkomma ett
dylikt välde genom ordalag i en Instructiou
Den i5 December f. m.
till sine Revisorer. Kongl. StatsContoiret
har endast att lyda Kongl. Maj:ts i öfverensstämmelse
med Grundlagarne utfärdade
befallningar; att förvexla begreppen härom,
leder endast till oreda och missräkningar;
sådant bestyrkes af erfarenheten. Derföre
är nödigt hålla dem distincta. Instructionen,
den Rikets Ständer höra utfärda, vidltommer
endast Revisorerne, och desse böra
således få sådane föreskrifter i öfverensstämmelse
med Grundlagarne, sorn bäst
leda till de ändamål, Rikets Ständer vid
hvarje Riksdag, efter förändrade förhållanden
i Statsskicket, finna för sig angeläget
att ernå; och jag förbehåller mig alltså att
framdeles, i den mån Riksdagsärenderne
utvecklas, få vidare föreslå sådane tillägg
eller ändringar i den blifvande Instructionen,
hvartill omständigheterne kunna föranleda,
hälst jag härmed endast velat hålla
min motionsrätt öppen, genom ett försök
att utstaka principerne.
Jag anhåller, att denna Motion mätte
med de öfrige Stånden communiceras, och
till StatsUtskottet remitteras.
Lades på hordet.
.Herr Hjerta, Gustaf , uppläste föl jande t
Jag anhåller, att Rikets Ständers Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskott mätte
undersöka alla de Författningar 3 som angå
I IO
Den i5 December f. m.
SeglationeJi sä viii i Rikets större Insjöar,
sorn längs kusterne; att alla hinder derföre,
vare sig i Fartygens construction och däckning;
i afgifter, hvilka icke i och för sjelfva
Seglationens bestånd tarfvas; i föreskrifter,
som allenast afse controller å otjenligt
uppburne pålagor; eller i onödige och hinderlige
Tull- och Förpassnings-åtgärder,
måtte lill upphäfvande anmälas, samt deremot
föreslås allt hvad, genom lättade tillgångar
å Lotsar, förbättrade Båk- och Landkännings-anstalter,
Sjömärken och Sjökort,
kan denna Seglation befordra; och att Utskottet,
sedan det med StatsUtskottet samfäldt
öfverlagt om nedsättning eller upphäfvande
af alla Inrikes handeln betungande
afgifter, måtte afgifva Förslag till Rikets
Ständer, angående tvänne underdåniga skrifvelser
i detta ämne, den ena innefattande
de beslut Rikets Ständer, med deras
beslutande rätt hvad Skattemedlen angår,
funnit sig böra till Handelns lättnad besluta,
och den andra, innefattande de önskningar
angående Allmänna Inrättningar och
föreskrifter, som Rikets Ständer i öfrigt
finna nödigt att hos Kongl. Maj:t i önskningsväg
anmäla.
Lades på bordet.
Herr Hjerta, Gustaf, anförde skriftligen
:
Vid sista Riksdag afgåfvo Rikets Ständer
en underdånig Skrifvelse med anhållan3
att de Ekonomiska Författningarj som blifva
utfärdade _, först efter en viss tid mätte
sättas i verkställighet.
Moliverna till denna begäran voro deri
fullständigt framställde. De behöfva ej förnyas.
Men Rikets Ständers önskan har i
flere vigtige fall icke uppfyllts, på sätt de
begärt.
För att gifva ny kraft åt deras fattade
beslut, åt Folkets rätt att genom sina Ri.
presentanter begära Styrelsens uppmärksamhet
till det allmännas väl, framför någre
enskilte personers och localers fördelar; för
att slutligen betaga äfven dét aflägsnaste
tvifvel om oegennyttan hos en rådgifvande
personal, som jag ej blott önskar, utan är
öfvertygad, med varmt nit och ren pligtkänsla
skall befordra Svenska Folkets ekonomiska
välstånd, i bredd med dess politiska
frihet; vågar jag att föreslå förnyandet
af denna vigtiga anhållan.
Lades på bordet.
Herr Hjerta j Gustafa uppläste följande
:
Jag vågar vördsamt anhålla, att Rikets
Ständers Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskott måtte granska allt hvad
som blifvit vidgjordt sedan Riksdagen 1823,
i anseende lill Skogshushållningen i Riket;
112
Den i5 December f. m.
samt med anledning af Rikets Ständers då
afiåtne underdåniga skrifvelse, så väl angående
Krono-, Recognitions- och Ekeskogarne,
som Allmäuningarne, inkomma med
förnyade förslag till underdåniga skrifvelser,
grundade uppå en bestämd beslutande åtgärd
i de delar, Rikets Ständer, såsom Svenska
Folkets Representanter, äga att utöfva
dess rätt att sig allena beskatta; samt med
en underdånigt förnyad anhållan i de fall,
som allenast röra den ekonomiska Lagstiftningsrätten.
Lades på bordes.
Herr HjertaGustafa anförde skriftligen
:
Som den af Rikets Ständer vid sistlidne
Riksdag aflåtne underdåniga Skrifvelse,
rörande offentlighet vid Unde rD om stolar
och Poliskamrar i Städerne j icke föranledt
till någon förordnings utfärdande; får jag
vördsamt föreslå, att Lagutskottet måtte
till Rikets Ständer inkomma med nytt Förslag
till stadgande i denna del.
Motiverne äro tillräckligt utförde uti
den underdåniga Skrifvelse».
Lades på bordet.
Herr
Den i5 December f. m.
Herr Hjerta, Gustaf, uppläste följande:
Jag anhåller, att StatsUtskottet måtte
uppdragas att afgifva yttrande till Rikets
Ständer, huruvida Rikets Ständers Beslut,
angående vården och förvaltningen af Kjrkornes
fastigheter och medel samt granskning
af Redogörelsen derföre , blifvit i verket
stäldt, och om den af Kongl. Maj:t
under den 12 April i8i5 utfärdade Instruction,
angående särskild Revision af KyrkoRäkenskaperne,
blifvit upphäfven.
I fall sådant ej skett, anhåller jag, att
Utskottet måtte med förslag till ny Skrifvelse
inkomma, och Rikets Ständer i detta
fall utöfva Folkets rätt att sig allena beskatta,
samt iakttaga Församlingarnes rätt,
att om Kyrkomedlen disponera, och sjelfva
genom Revisorer verkställa granskning öfver
deras användande.
Lades på bordet.
Herr Hjerta, Gustaf, anförde skriftligen:
Med
Rikets Ständers beslutande rätt i
allt hvad till Skatteväsendet hörer, torde
det böra räknas till de missförstånd, sorn.
man i sednare tider ganska ofta sett förnyas,
att en deruti så ingripande åtgärd,
som den Rikets Ständer sistlidne Riksdag
5 H. 8
Den «5 December f. m.
vidtogo genom underdånig
Kongl. Maj:t, angående ändring af Kongl.
Förordningen den 22 Julii i8o3 om Tiondeoch
Räntegifvares- samt tagares ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter, icke lärer föranledt
någon Regeringens Kungörelse.
Jag anhåller alltså, att StatsUtskoltet
mätte derom till Rikets Ständer inberätta,
samt ny skrifvelse föreslå.
Skulle dervid förefinnas, att något Embetsverk
vågat tillstyrka, att nämnde Rikets
Ständers Beslut icke skulle i verket sättas;
förmodar jag, att Höglofl. Utskottet, enligt
sin pligt, föreslår Rikets Ständer den åtgärds
vidtagande, som är förenlig med deras värdighet,
såsom det sig sjelf beskattande Svenska
Folkets Representanter.
Lades på bordet.
Herr Hjerta j Gustaf j uppläste följande:
Jag
får vördsamt föreslå, att till Kongl.
Maj:t mätte förnyas Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse af den 10 November 1823,
angående rättighet för Extra Roteringsskyldige,
att för sine nummer anställa legning
inom Be vä rings-åldern.
Då Rikets försvar har ett oåtskiljeligt
sammanhang med Folkets förmåga alt det
-
Den i5 December f. m. u5
samma anordna och underhålla; då Skattebördan
vid ett Krigs-utbrott synes blifva i
alla fall nog betungande, samt då Extra
Roteringen dervid delar alla Öden lika med
den Ordinarie, samt sålunda icke synas böra
blifva eftersatt i en så naturlig rätt som
den, att på samma sätt få lega Soldater;
vågar jag förmoda, att denna begäran af
Rikets Ständer, såsom noga sammanhängande
med Beskattningsrätten, icke skall lemnäs
ouppfylld.
Remiss till Stats- och EkonomiUtskotten
begäres.
Lades på bordet.
Herr Hjerta, Gustaf, anförde skriftligen:
Jag
anhåller, att StatsUtskottet måtte
undersöka, huruvida indragningen af det
så kallade AfräkningsContoiret kunnat föranleda
till mindre fullständighet i controllen
å Räntekammaren, samt i sådant fall
vidtaga nödige åtgärder till en dylik controlls
återinförande.
Lades på bordet.
Herr Hjerta, Gustaf, uppläste följande:
Jag anhåller vördsamt, att StatsUtskottet
måtte anmodas att innan medlet af näst
-
ii6
Den «5 December f. 111.
kommande månad inkomma med det så
kallade InkomstBetänkandet, hvarvid, på
sålt vid sista Riksdag skett, de så kallade
Extra Ordinarie Bevillningar äfven böra
vara upptagne; i följd hvaraf Bevillningsutskottet
innan den tiden bör hafva till
StalsUtskottet uppgifvit dessas ungefärliga
belopp.
Äfven anhåller jag, att i sammanhang
härmed StatsUtskottet måtte uppställa UtgiftsBetänkandet
sålunda, att för hvarje
Titel samtlige Rubrikerne, på samma sätt
som i RiksStaten, blifva synlige, och att
detta, för fullständighets skull, ulföres så,
att så väl det nu anvista anslag för hvarje
sådan rubrik, sorn det af Kongl. Majit begärda,
jemte det af Utskottet föreslagna
måtte kunna utredas.
Som tryckning af Allmänna IndragningsStaten
är vid anslags-tillfället af vigt, anhåller
jag, att Utskottet måtte sådant hos
Rikets Ständer föreslå.
Lades på bordet.
Herr Hjertas Gustafj anförde skriftligen
:
Som det är af stort inflytande, att
redan uti Ynglingaåren kännedom uti vapnens
bruk meddelas, och att de bättre Classerne,
hvilka vid ett Krigstillfälle vanligtvis
Den 15 December f. m. 117
intränga sig i Befälet, sålunda då kunna
lätt uppöfvas uti sina åligganden; vågar jag
föreslå, att Rikets Ständer anslå medel till
en Lärare för Exercis , Målskjutning och
Gymnastik vid hvarje Gymnasium, samt
2:ne vid hvarje Universitet; hvarefter Rikets
Ständer böra lios Kongl. Maj:t anhålla,
att skicklige Lärare måtte på Constitutorialer
förordnas, intill dess fördelarne af en
sådan inrättning hunnit pröfvas och af
Riket Ständer godkännas.
Som Dans-, Rid- och Fäktkonst deremot
icke synes mig vidare böra vid Universiteterne
af Staten påkostas, kunna dessa
Lärares löner föreslås till indragning.,
och medlen användas till upphandling af
nödige exemplar af Grundlagarne, Allmänna
Lagen, KrigsLagen och ExercitieReglemen.-  ten; hvarefter återstoden synes mig bäSjt
användas till Universiteternes nu illa försedda
Laboratoriers iståndsätlande och fullkomnande.
Lades på bordet.
Herr Hjerta, Gustaf, uppläste följande:
I hopp, att Rikets Ständer i framliden
skola finna sig belåtne med JustitiasOmbudsmanna-Embetet,
oaktadt jag visserligen räknar
mig till deras antal, som anser dess
organisation kunna på ett ändamålsenligare
sätt inrättas; anser jag mig likväl, enär
n8 Den i5 December f. m.
grundlagsenliga Institutioner icke kunna så
snart förbättras, och under tiden det är af
stor vigt, att Rikets Ständer må kunna i
detta Deras Embete använda utmärkte och
kunnige män, böra föreslå: att JustiticeOmbudsmannens
Lön mätte fastställas till
Fem Tusende Riksdaler om året.
Lades på bordet.
Herr Anckarsvärd> August j anförde
skriftligen:
Undanrödjandet af anledningar till split
och fiendskap samhällsmedlemmarna emellan
bör utan tvifvel alltid, der sådant låter
sig göra, vara ett af lagstiftningens förnämsta
åligganden och syftemål, hvarförutan
allt påstående, att civilisationen är i
stigande, vore ett meningslöst ord. Med
tillämpning af denna allmänna sats på det
förhållande, sorn ännu äger rum med Presterskapets
aflönings-sätt på landet, förvånas
man, att i detta fall ännu stå sekler
tillbaka med i alla andra afseenden ändrade
former, rättade efter tidens kraf och
samhällenas förändrade skick. Vi lefva ej
mera i en tid, då Prestvärdigheten uttryckte
det samma som helighet, och då vidskepelsen
trodde sig offra till det högsta
Väsendet, när gåfvorna lemnades till Presten;
icke dess mindre äro gåfvorna bibehållna,
fast de nu benämnas med rättighet,
till förmån för dem, som emottaga
Den i5 December f. m.
dem, ocl» skyldighet för dem, som gifva
dem. Men det är just denna bibehållna
form, som så ofta väcker oenighet emellan
lärare och åhörare. Den sednare tror sig
så ofta finna en uppenbar strid emellan lärorna,
som förkunnas, och tillämpningen
utaf dem; lian tror sig så ofia se de vackra
föreskrifterna af oegennytta, sjelfförsakelse
och ordhållighet af Presten sjelf förbises,
när egna intresset sättes i fråga, och
om äfven bedömmandet häraf sker med ensidighet
och obillighet, så äro verkningarna
deraf lika förderfliga; och torde med
skäl få antagas, att den öfverklagade, tilltagande
kölden för Moralens bud från delta
förhållande emellan Prest och Församling
födes och underhålles. Vanligen är första
bekantskapen med en ny Pastor ett tillstånd
af fiendtlighet och spänning. Sällan
är den nya Pastorn nöjd med att inträda
i den afgångnes lönevilkor, och vid fordringarna
å högre rättigheter möter motstånd
å den andra sidan att underkasta sig sådant,
och härifrån ovilja och oförsonlighet
just der,, der friden och endrägten borde
vara störst. Min mening är ingalunda att
gifva Presterskapet hela skulden, jag tror
fast mer, alt många bland dem frivilligt
efterskänka mycket, emot bvad de enligt
författningarna kunde hafva rätt att fordra;
men jag anser äfven, att ett strängt fordradt
uppfyllande af dessa författningar
vöre omöjligt och säkert ledande till de
iso
Den i5 December f, m<
största vådor och oordningar; ty den procent
af odaljordens afkastning, sorn för vid
pass etthundrade femtio år sedan ansågs
behöflig för Presterskapets tillräckliga aflöning,
visar sig nu alldeles olämplig, och
vida öfverstigande behofvet för samma antal
Pastorer, jemnfördt med närvarande tids
framsteg i jordens bearbetning, och den så
kallade odaljordens areal nu emot för etthundra
femtio år sedan, utan att de egentliga
nyodlingarne tagas i beräkning, hvarå
väl äfven esomoftast pretentioner göras till
tionde-inkomst. Men vid så olika förhållanden
nu emot den tiden, då Presträttiglieterna
fastställdes, stå dessa emedlertid
oförändrade fast, förnämligast verkande sorn
ett oenighetsfrö och ämne för allmänheten
till farhågor, och deraf ansedt behof af intriger
och försigtighetsmått vid hvarje ledighets
ersättande. Detta onda har äfven
vid Riksdagarna alltsedan 1809 blifvit framstäldt
till öfverläggning, och sednast vid
1823 års Riksdag föranledt en underdånig
skrifvelse till Konungen med Rikets Ständers
anhållan, att Konungen täcktes i Nåder
förordna, det föreningar om Presträttigheterna
vid hvarje ledighet helst innan
nytt val borde tillvägabringas, till förekommande
af alla förut uppräknade olägenheter;
men någon verkande åtgärd i detta
fall har sedermera ej försports, utan är
förhållandet alltjemt fortfarande detsamma,
ehuru det synes som om alla intres
-
Ben i5 December f, m,
12!
sen borde förenas i en nödig jemnkning
af denna angelägenhet, helst det väl aldrig
varit eller kan blifva satt i fråga, att beröfva
någon dess välförtjenta och redan
fullt åtnjutna inkomst, utan blott att bringa
ordning och bestämdhet i föråldrade former
efter närvarande tids skick, till nytta
för det allmänna så i religiöst som borgerligt
afseende.
Jag vågar derföre föreslå såsom en på
rättvisa grundad fordran, att alla nu gällande,
emellan Pastorerna och Församlingarne
ingångna föreningar om rättigheterna
mätte blifva fastställda såsom en stadig
stående och under 5o år oföränderlig lön,
så framt ej under den tiden någon allmän
lönereglering gjorde ett upphäfvande nödvändigt,
samt att vid de Pastorater, der
ingen sämja finnes, sådana ovägerligen skola
tillvägabringas genast vid inträffad ledighet,
och innan nytt val till (Pastor förevarit.
Lades på bordet.
Herr Thanij Wolrath> uppläste föl
Att
uti Kongl. Majrts Nådiga Proposition
om Statsverket saknades förslag till
anslag för de Kongl. ArfPrinsarnes apanage,
uppfostran och oumbärliga Hofhållning,
var åtminstone för mig lika oväntadt
J22
Den i5 December f. m.
sorn smärtande; o väntad t, då behofvet deraf
är gifvet, och smältande, så vida det
skulle kunna utvisa misstroende till Nationens
beredvillighet, att häruti med nöje
möta Kongl. Majrls Nådiga framställning.
Alt hushålla med Statens medel är en skyldighet,
den Representanten aldrig bör förbise;
men denna skyldighet låter sig alltid
väl förena med erläggandet af de bidrag,,
som äro nödvändiga för ett älskadt Konungahus.
,
Mine Herrar! jag behöfver icke påminna
Eder med hvad glädje vi i8a3 emottogo
underrättelsen om Hans Kongl. Höghets
Förmälning,, med hvilken fört usning hela
Nationen såg en Prinsessa ankomma, som
tillvunnit sig en odelad hyllning af hvarje
Svensk Medborgare. Hoppet är uppfyldt
att inom oss se en Furstestam uppväxa*
som, till födseln Svensk, uppfostrad med
Svenskmanna allvar, skall vidmagthålla den
sällhet, dess höga Farfader och Fader oss.
bereda.
Dessa minnen, känslor och förhoppningar
föranleda min förmodan, att Ridderskapet
och Adeln skall med välvilja anse,
att jag nu föreslår, det Högloft. StatsUtskoltet
anmodas, att till Rikets Ständer
inkomma med Förslag till Apanage för de
Kongl. ArfPrinsarne, hvarvid StatsUtskottet
icke lärer underlåta att, i afseende på
Den i5 December f. m.
123
Summans belopp, förskaffa sig ledning af
livad Nationen fordom vid dylika tillfällen
anslagit, samt genom jemnförelse af olika
liders olika myntvärde.
Om remiss af denna Motion till Höglofl.
StatsUtskottet och communication med
respective MedStånden anhålles.
Lades på bordet.
Herr Tham j Wolrath> anförde skriftligen:
Ännu
har icke tystnat den klagan, som
länge varit förd öfver oreda i Sveriges allmänna
Finance-ställning. Med skäl har man
yttrat denna klagan under Tidehvarfvet
emellan 1809 och i823; med mindre skäl
liar man fortsatt samma klagan för de efter
i8a3 passerade åren. Måhända hade Rikets
Ständer 1809 kunnat påfinna en bättre
utväg till penningars anskaffande för Statens
oundgängliga behof, än den som då
vidtogs; men det är lättare att efteråt klandra,
än att i nödens stund påfinna det bästa
räddningsmedlet. Om man under åren
1810 och 1812 betänkt, att en stor peuningemassa,
på en gång utsläppt, och som
förändrat alla egendomars och varors värden,
icke åter kan indragas, utan att störta
en stor del af de innevånare i olycka, hvilka
icke äga nog financiella kunskaper att
\7.\
Den i5 December f. m.
beräkna följderna, såväl af Penninge-utsläppningen
sorn indragningen; om man
med afseende härpå, i stället för att utur
rörelsen årligen indraga en betydlig del af
de 1809 från Banken utgifna Millioner, genom
inrikes Statslån förskaffat sig tillgångar
att betala Bankens leinnade förskott,
och förordnat, att de sålunda till Banken
influtne medel genom Silfverinköp, eller
andre för Landet och Banken gemensamt
nyttiga åtgärder, åter i allmänna rörelsen
utkommit.; så hade troligen största delen
af de öfverklagade oreclorna icke inträffat.
Att deras tillvaro vid i8a3 års Rikdag skulle
orsaka en häftig strid emellan olika enskilda
intressen, var en både vanlig och af förutgående
händelser väntad följd.
Ett inritadt ondt botas icke lika fört
och lätt, sorn det genom oförsigtighet kan
uppkomma; för att med säkerhet kunna
deremot skaffa hjelp, fordras att lära känna
det ondas orsaker och de tillgångar, man
med visshet kan påräkna till dess botande.
1823 års Ständer valde denna kloka medelväg
emellan de ytterligheter bland åsigter,
som enskilda intresset då framställde. Det
första steget var publicitetens införande i
Banken. Ifrån den stund hvarje medborgare
ägde rättighet att göra sig underrättad
om dess ställning, borde Bancosedlens värde
i allmänna opinionen vara bestämdt, så
vida man icke vill föreställa sig, att Rikets
Den i5 December f. m.
125
Sländer med öppna ögon skulle kunna förledas
alt våldföra en inrättning, hvilken
dem åligger, att till allmänt väl skydda och
vidmaglhålla. Det andra ändamålsenliga och
kraftiga steget Rikets Ständer vidtogo, var
heslutet om Silfver-upphandling och Silfverinvexling.
Det hör vara öfverflödigt att
för Eder, mine Herrar, ingå i detail om
en åtgärd, för hvilken grunderna ligga öppna
i i8a3 års Riksdagshandlingar, och om
hvilkens lyckliga resultater 1825 och 1827
årens Revisions-herättelser tillräckligen upplysa.
Mig torde endast tillåtas nämna:
i:o Att den så ofta upprepade skräckbilden,
UnderBalance i Svenska Handelrij
icke existerar;
2:0 Alt genom den öfvervigt Svenska
Handeln under de 5 sistförflutna åren
sammanlagdt visat, oaktadt den svåra missväxt,
hvarmed Riket ett af dessa år varit
hetnsökt, den glada erfarenheten erhållits,
att Sverige äger egna hjelpkällor till sitt
välstånds förbättrande, då de med klokhet
användas;
3:o Att den ifrån och med början af
år 1825 medgifna, och 1826 något mer
utvidgade, frihet i handel icke medfört någon
menlig följd; och
4:o Att den under dessa år inträffade
höjning och sänkning i coursen alldeles
126 Den i5 December f. m.
icke härrört af misstroende till Bancosedelns
värde, utan helt enkelt varit en följd
af mer eller mindre tillgång på vexlar,
hvilket åter beror af mer eller mindre lycklig
handel. Jag kan derföre icke derom
öfvertygas, att de klagomål man ännu hörer
ljuda öfver fortfarande financiel oreda,
äro något annat än theoretiska uppställningar
utan grund af verklighet, och må
bända någon gång enskilda intressets förfelade
förhoppningar, att i en eller annan
väg kunna vinna på andras skada.
Utan att tilltro mig djupa insigter i
Finance-läran, vågar jag dock tro, att, såsom
en följd af de kloka beslut Ständerna
fattade 1823, rätta tidpunkten nu är
inne, att för kommande tider bygga Nationens
Allmänna Financer på en säker grund,
helst jag bör förmoda, att Nationen nu
icke mera kan vara i okunnighet om de
hjelpmedel, den till detta ändamåls vinnande
äger.
Ått i detta afseende uppställa Lagförslag
eller Reglementen, dertill saknar jag
nödiga detaljkunskaper om våra allmänna
penningeverk, men anhåller att till Utskottens
betänkande få framställa några hufvudgrunder,
dem jag tror vara nödvändiga:
1:0 Tror jag, att, till framtida ordnings-
och säkerhets vinnande, Banco- och
Riksgälds-verken böra oåterkalleligen ålskil
-
I
Den i5 December f. m. 127
jas till sina functioner, och aldrig med
hvarandra hafva något gemensamt, mer än
att den andel af Statens skuld till Banken,
som Rikets Ständer torde anse höra till
Banken återgäldas, skall, af de medel dertill
kunna anvisas, genom RiksgäldsContoiret
liqvideras, samt att RiksgäldsContoiret,
lika med Statens andra allmänna Pcnningeverk,
må i Banken äga en Depositionsräkning.
2:0 Ått Banken icke, under hvad
förevändning som helst, må för Statens
räkning tillgripas; att således inga StatsCreditiver
derpå böra anvisas, undantagande
det för påkommande Krig nödvändiga
så kallade stora Creditivet, till hvars återbetalande,
om det för påkommande behof
skulle uttagas, först samlade Ständer genast
böra anslå medel.
3:o Ätt de Creditiver, hvilka Jern
Contoiret
och ManufacturFonden för närvarande
äga, väl må få fortsättas med de
nu dertill anslagne fonder, under vidtagande
af nödiga försigtighetsmått emot förluster;
men att ingen tillökning i dessa Creditiver
ifrån Banken må äga rum.
4:o Att Svenska SilfverRiksdalerns vär
de,
efter dess nuvarande vigt och halt,
må bestämmas till 128 skillingar i BancoTransportsedlar;
att Svenskt Sifvermynt, afpassadt
efter detta emot BancoSedeln stadgade
värde, så fort sig göra låter, må ut
-
Den i5 December f. m.
myntas, och att, då tillräcklig myckenhet
deraf finnes, Silfver- ut- och invexling genast
må tillåtas.
5:o Att Utskotten noga må undersöka,
huru stor andel af den fordran Banken
äger hos Staten, ovilkorligen bör till Banken
återgäldas, för att, jemte Bankens öfriga
säkra tillgångar, bringa dess tillstånd
i det skick, hvaruti den hör vara, för att
kunna svara emot sitt ändamål.
6:0 I den händelse, efter hvad jag
förmodar, Bankens hos Staten återstående
fordran för 1808 års Krigskostnader, utgörande
ungefärligen 4# millioner R:dr Banco,
skulle i förenämnde ändamål böra till Banken
återbetalas, om icke sådan återbetalning
då skulle kunna lämpligast räntefritt verkställas
med £ million om året, hvilka af RiksgäldsContoiret
i detta ändamål borde upplånas
emot sådana StatsPapper, som, i afseende
på ränta och återbetalning, blifva för Landet
minst betungande.
7:0 Att de medel, som på detta sätt
till Banken ingå, alldeles icke der få skrinläggas,
utan ovillkorligen åter skola uti
rörelsen lösgifvas, antingen derigenom, att
Silfver för Bankens räkning emot samma
medel upphandlas, eller också i Låneväg på
sådant sätt, som bäst förenar allmänt väl
med Bankens.
8:0
Den i5 December f. m.
129
8:0 Att bestämmas bör, om och huru
stor andel af Bankens årligen behållna vinst
bör till Silfverupphandling användas, och
att hvad dertill icke behöfves, bör till RiksgäldsContoiret
Öfverlemnas, för att, på sätt
Rikets Ständer besluta, till allmänt nyttiga
ändamål begagnas; och ändtligen
9:0 Att noga bör bestämmas, huru
Bankens Lånerörelse bör för framtiden drifvas,
och huruvida den dermed förenade
Discontrörelsen framdeles bör till RiksgäldsContoiret
öfverflyttas eller icke, hvarvid,,
med afseende på de ifrån Banken utgifna
Fastighets-lån, man torde noga böra akta
sig alt icke uppoffra jordbrukarens välstånd
för principer, som dermed komma i strid,
och att, i den händelse man skulle anse för
Bancorörelsen nyttigt att efter hand indraga
Fastighetslånen och låta dem upphöra, andra
hjelpkällor till Låns erhållande för jordbrukaren
måste öppnas, hälst det icke lärer
kunna nekas, att Banken är inrättad till
Nationens nytta, och bör på ett härmed
ändamålsenligt sätt styras.
I samma mån som de af mig nu framställde
grunder för Bankens styrelse godkännas,
uppkomma i naturlig följd äfven
grunderna för styrelsen af RiksgäldsContoiret,
hvarvid således torde förekomma:
5 H.
9
Den i5 December f. m.
1:0 En ordentlig slutliqvids uppgörande
emellan Banken och RiksgäldsContoiret,
i afseende på de nu utelöpande Riksgäldssedlarne.
2:0 Alt ifrån den stund sakernas nya
skick skulle taga sin början, inga nya Riksgäldssedlar
fingo utgifvas, utan Bancosedelu
blifva det enda såsom mynt i Sverige gällande
papper.
3:o Att ett på full säkerhet grundadt
Reglemente må stadgas, huru de Fonder,
som möjligen kunna vid denna Riksdag finnas
i RiksgäldsContoiret besparade, så väl
som de, hvilka Rikets Ständer särskildt
kunna anslå, och hvilka icke erfordras till
fyllande af bestämda Statsanslag, må bäst
fruktbara göras, för att kunna begagnas i
afseende på ränte- eller capital-liqvider för
förut omnämnde Statslån, StatsCreditiver
eller andra af Ständerna anordnade utgifter.
4:o Att det så kallade lilla Creditivet,
så välsom alla andra, som Ständerna kunna
besluta, i afseende på möjliga missväxtår
eller andra blifvande behof, och icke
förut uppräknade äro, alltid må anvisas på
RiksgäldsContoiret, att utgå af de i näst ofvanstående
moment upptagna tillgångar, eller,
när sådana För ögonblicket felas, genom
upptagne 3 procents lån, till hvilkas betalande
säkra fonder böra bestämmas; och
ändtligen «
Den i5 December f. ni.
5:o Alt på de inkomsttitlar af Bevillningen,
hvilka efter gammal införd ordning
directe ingå till StatsContoiret, så stor andel
af Statsanslagen bör anvisas, som dessa
inkomsttitlar med säkerhet kunna hära, på
det att om något af den allmänna Bevillning,
som vid närvarande Riksdag heslutes, kan
besparas, sådant directe må komma RiksgäldsContoiret
till godo, för att förstärka
Fonderne till de uti 3:dje och 4-'de punkterne
nämnda CrediLiver och utgifter.
Anhålles, att detta Memorial må med
de respective Medstånden communiceras, och
till Stats- samt BancoUtskotten remitteras.
Lades på bordet.
Herr Tham3 Wolrath 3 uppläste följande:
Den
öfvertygelse lärer böra vara stadgad,
att belåningsrätt på viss föreskrifven
tid för metaller och andra exportvaror,
hvilka icke äro underkastade förskämning,
icke allenast öfverensstämmer med en väl
ordnad Bankinrättning, utan äfven är allmänt
nyttig, då den förekommer Svenska
producternas försäljning till vanpris. Utom
Koppar, Jern och Jernmanufacturer, har
det äfven i sednare tider blifvit tillåtet att
belåna Alun till f:delar af det värde, Herrar
BancoFullmägtige derå bestämma.
I j2
Den i5 December f. m.
Sverige har i sednare åren erhållit en
ny exportartikel uti Cobolt, hvilken är lätt
att förvara, och alldeles icke undergår förskämning.
Jag föreslår derföre, att belåningsrätt
i Banken för Cobolt äfven matte
tillåtas efter de grunder, till ;det värde,
samt med de controller i afseende på Coboltens
beskaffenhet, som, för att förekomma
all förlust för Banken, Herrar BancoFullmägtige
kunna finna nödigt bestämma.
Afsältningen af Cobolt har det gemensamt
med Alun, att vara ömsom liflig och
ömsom trög. Den har under de sednare
fem åren varierat ifrån 3o,ooo till och med
öfver 60,000 skålpund.
Beläning derå i Banken skulle medföra
ett jemnare pris, och derigenom bereda
en jemnare tillverkning, till betydlig
förmån för de trakter, derifrån denna halfmetall
nu förnämligast liemtas.
Om remiss härå till BancoUtskottet
anhålles.
Lades på bordet.
Herr af Robson:J Carl Magnus^ anförde
skriftligen:
Under flere föregående Riksmöten har
Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad
på det stora ändamålet, som afser
Den i5 December f. m.
i33
Bergshandlerings uppkomst och Framgång i
den delen af Lappmarken, hvarest omätliga
rikedomar uti stora och ofantliga Jernmalmslager
finnas af naturen nedlagde. —
Luleå Lappmark har också med rätta varit
den centralpunkt, omkring hvilken så
val enskilt speculation, som förslag till allmänna
åtgärder samlat sig. Rikets Ständer
hafva genom åtskilliga skrifvelser och underdåniga
tillstyrkanden inför Thronell framställt,
huru vigtigt det vöre, att Lappmarkens
så rika, som välartade Jernmalmsfält
kunde blifva mera tillgänglige, helst i en
tidpunkt, då dels aftagande fyndighet, dels
djupare och mindre lönande brytningar på
andra ställen förminskade Bergsidkares fördel,
samt i åtskillige orter allt mer och
mer hotar alt försvåra eller förstöra utkomsten
vid Landets urgamla näring.
Kongl. Maj:t har ock, af dessa anledningar,
låtit verkställa åtskilliga undersökningar
i och för utrönandet af det bäsLa
eller möjligaste sättet till communicationers
öppnande, samt sådane åtgärder, genom
hvilka denna näring kunde i landet grundas
på en så stor scala, att den för Riket
i allmänhet äfven kunde blifva väsendtlig;
och hafva ofelbart de Betänkanden, hvilka
i dessa fall blifvit afgifna, redan i mer eller
mindre mån upplyst de hufvudsakligaste
omständigheter härvid.
i34
Den i5 December f. m.
Emerllertid har ock <lcn enskilta omtankan,
genom mer än en anläggning, äfven
gått det allmännas önskningar till mötes.
Vägen visades oss för go år sedan af
Meldersteins Bruksägare, och 3o år äro redan
förflutne, sedan anläggaren af Selets
Bruk än närmare utstakade densamma, men
ock med mer än 400>000 R:dr köpte sig
den erfarenheten, att för en enskild man,
som derjemte lemna sig åt företaget utan
associerade och utan allt understöd af det
allmänna, resultatet i det hela ej af honom,
hvars anläggning var utgrenad på
mer än 200 qvadratmil, kunde hinna upplefvas.
Men om denna förmögenhet gick
förlorad för honom sjelf, blef den det ej
för Fäderneslandet. Händelserne föranledde,
att spillrorne efter hans skeppsbrott
skulle upphämtas, hans planer samlas, hans
företag fortsättas af andra Medborgare, förelyste
af förste Medborgarens exempel.
Föremålet för den enskilda ointankan och
det allmänna interesset bar också icke innefattat
någon ting mindre, än att med
Svenska Bergshandteringen förena den Jernmalms-tillgång,
som Gellivare berg erbjuda,
hvars fyndighet, flere hundrade fot i
böjd, derjemte visar sig, enligt sednaste
mätningar och uppgifter, vara en sammanhängande
massa af omkring 10,000 alnars
längd och 2 till 4°oo alnars bredd.
Bland de omständigheter, som, i hänseende
till aflägsenheten af denna natur
-
Den i5 December f. bi.
.35
rikedom, känbarast framträda såsom hinder
mot speculationen och dess snara utveckling,
kunna med skäl räknas brist inde
utvägar till malmens transporterande , emedan
all förädling måste ske i de nedre skogrikare
trakterne af landet.
I mån af den ringa befolkning Lappmarken
hyser, äro äfven dessa utvägar högst
inskränkta; men landet innehafves ännu till
större delen af dess urgamla Innevånare,
Lapparne. Om man vid de undersökningar
ock förslag, hvilka till transportrörelsens
befrämjande blifvit gjorda, visserligen
icke förbisett de biträden man af dem kan
förvänta, synes dock vigten af detta biträde
vara för lindrigt vidrörd, för alt icke
behöfva framkalla ytterligare uppmärksamhet
på denna Folkstams bestånd och trefnad,
såsom stående i nära sammanhang med
Bergshand teringen.
Luleå Lappmark (och det är icke om
de södra, utan om denna jag nu ensamt
talar) bebos af 3:ne till härkomst och språk
åtskilda folkstammar, Lappar, Svenskar och
Finnar, hvilka, i afseende på olika yrke
och lefnadssätt, utgöra 2:ne klasser, nemligen
Lappar och Nybyggare. De förre,
idkande Renskötsel, föra ett nomadiskt lif;
de sednare hafva fasta boningsplatser och
nära sig med boskapskötsel och litet åkerbruk.
Det är isynnerhet för att utstaka
136
Den i5 December f. m.
båda dessa Folk-klassers ömsesidiga rättigheter,
som Lagstiftarens mellankomst påkallas,
och det synes vara hög tid att sätta
någon närmare gräns för en strid, som
hotar med Lappska Folkstammens undergång.
För att någorlunda kunna bedömma
detta ämne, måste man kasta en blick på
Lappens hushållning. Han är i fullt beroende
af sin Renhjord> hvilken under större
delen af 'året bestämmer hans företag
och hans i-iktning. Renens vandring, vid
den annalkande sommaren, uppåt fjällryggen
och öfver till Vesterhafskusten, för
att undvika de här i skogslandet plågsamma
myggen, och dess återtåg hit till den
mossrika skogen emot vintern, afgör Lappens
egen flyttning, utan att han ens kan
förändra dagen, då Renhjorden, följande
sin instinkt, företager denna vandring.
Lika så sjelfständig som Renen är i
valet af den ort, på hvilken han, vissa
tider isynnerhet, vill vistas, lika inskränkt
är antalet af de födoämnen han njuter, och
ehuruväl han, i förhållande till sin storlek,
icke tarfvar särdeles mycken föda, är
det dock naturligt, att, för ett så tunnt
utbredt födoämne som renmossan, en betydligare
landsträcka skall fordras för underhållande
af en hel Renhjord.
Från urminnes tider hafva Lapparne
sjelfve indelat fjällarne och skogslandet i
Den i5 December f. m.
vissa bestämda trakter, hvilka under sekler
varit af särskilta Slägt-linier inkräktade,
eller dem tillerkände; bibehållandet,
eller nyttjande-rätten, af dessa Lapp-land
utgör ock ännu egentliga föremålet för tvisterne
inför de Lappska domstolarne. Sannt
är väl, att Nybyggaren ej vidare besvärar
Lappen, då denne med sina hjordar intager
den högre fjäll-regionen och betar de
gräsväxande myror och dalar, som der,
under sommarens lopp, ensamt af honom
kunna uppnås; men det är ej lifnäringen
då, om den också vore öfverflödig, som,
under denna korta period afåret, kan godtgöra
den trefnad och det utrymme, han för
öfrigt under detsamma saknar i det för honom,
genom renmossan, sedermera lika
oumbärliga skogslandet. Låter man allt mer
och mer stänga honom från sin utkomst
på detta sistnämnde, för Renens vinterföda
enda ställe, är sådant detsamma som
att småningom utrota honom, och hvarmedelst
således all ekonomisk betydelse af
de i5o qvadrat mil, som af Luleå Lappmarks
omfång (c. 320 qv. m.) utgör den
öfver skogsgränsen uppböjda delen af landet,
vore försvunnen, sedan de trettio
tusende Renlif, hvilka nu årligen der, under
viss tid, hämta sin föda, skulle upphöra
att vara till.
Renhjordens tillväxt och styrka har
ett bestämdt förhållande till LappAllmo
-
Deu i5 December f. m*
gens välstånd, och Lappen kan ej, utan
fullkomlig vantrefnad, uthärda någon inskränkning
uti sitt kringvandrande lefnadssätt*
lika så litet som hans hjordar..
Lappen, antingen rik eller fattig, söker
med sorgfällighet undvika all ökad beskattning,
men gör det ofta med oklok försigtighet.
Då han ej kan eller vill förnöja
dem» som prässa honom på skatter och
gåfvor, nödgas han söka de mindre afundade,
ofta osunda trakter med fattigare bete,
stundom med skadligare växter, sorn förorsaka
sjukdomar, hvaraf stora hjordar ofta
bortdö inom ganska kort tid, så att en förmögen
Lapp ofta nog, inom få veckor, befunnit
sig tiggare. Mången slagtar eller afyttrar
ock sina kreatur, heldre än han ser sin
hjord afmagra och försämras. Kan icke
Lappmannen gifva sin son eller dotter en
tillräcklig hemgift i Renar, då kommer ej
eller giftermål för dem i fråga; ty äfven
uti Lappland beror sådant af Contrahenlernes
förmögenhet. Om man ej just kan
säga, att den till fattigdom nedsjunkna
Lappen utstötes från sitt eget samhälle, så
aflägsnar han sig merendels sjelfmant, för
att uti det längre ned belägna skogslandet,
med vallande af andras boskap, finna en
tarflig utkomst tills krafterne tryta, då hans
ålderdomslott vanligen är, att plåga kustlandet
med tiggande, under det lian till
grafven framsläpar ett uselt lif.
Den i5 December f. m. i3<j
Inskränkningarne af utrymmet för Renbetet
inverka således ganska afgörande och
väsendtligt både på LappAllmogens välstånd
oell tillvarelse.
Att Nybygges - anläggningar i Lappmarken,
nemligen på en gynnande och någorlunda
frostfri lokal, dit vattudrag med
gräsgifvande stränder och betesmarker gränsa
, i sin mån befordrat odlingens framsteg,
lärer af ingen bestridas; men af helt annan
egenskap visar sig inflytandet af sådane
företag, hvilka, utan dessa anledningar,
den vinningslystne Nybyggaren, endast
under sken af odling, verkställer genom
uppresandet af några helt obetydliga
nästen utmed Lapparnes förnämsta fiskesjöar
eller lägerställen, och hvarest han
till och med ibland inskränker sitt arbete
till utsående af något rofvor på en gammal
renvall, men i alla fall gör anspråk på
alla en Nybyggares företrädes-rättigheter.
Visserligen äro inhägnader i Lappmarken
till namnet kända, men verkställigheten
sällspord. Framtågar nu en Lappman
med sin hjord i granskapet af en ohägnad
höstack, och djuren bland delta starrhö
utsöka några för sig smakliga grästappar,
uppkommer straxt fråga om stämning och
skadestånd. Måhända kunna ock flere Renar
tagas i mät af anklagaren, som icke
sällan tilläfventyrs också kunde förebrås,
i4o Den i5 December f. m.
i
att på ett försåtligt sätt hafva förheredt
denna förbrytelse, kanske stundom inträffad
på en mark, fordom rättvist tillhörande
Lappmannens egen stam. Frukten häraf
njules merendels icke länge. Med Lapparnes
utarmande förtorkar denna inkomstkälla,
förutan hvilken möjligheten upphör,
att i denna ödsliga och aflägsna trakt underhålla
ett hushåll, hvars flyktiga, om
icke straffbara, odlingsnit tvifvelsutan medfört
mera skada än gagn. Om också händelser
af denna art ej äro nog talrika, för
att kunna anses medföra särdeles betydliga
följder, i afseende på det hela af Lapparnes
förminskning, så rådfrågom Kjrkoböckerne
som icke skola dölja det sanna
förhållandet. Af dem finna vi, att Gellivare
Socken, utgörande Luleå Lappmarks
betydligare hälft,
år 1780 ägde 915 Lappar och 268 Nybyggare
— 1825 — 416 — och 867 —
En tidrymd af blott 1\5 år visar således
ett alldeles motsatt förhållande: NyLyggarnes
antal fördubbladt och Lapparnes
deremot till hälften förminskadt. —- Uti
Jockmocks Socken, som utgör den andra
hälften af nyssnämnde Lappmark, är olikheten
på de emellan 1775 och i8o5 förflutne
åren icke så betydlig, då blott 172
byggare tillkommit mot 148 Lappman,
som afgått; men på sistförflutne 18 år hafva
Nybyggarne der ökat sin personal med
Den i5 December f. m.
269, och Lapparne minskat sin med 61
personer.
Som vid detta tillfälle troligen är af
mindre väsendtlighet att närmare utreda
orsaken till nyssnämnde förhållande, då
hvarken farsoter eller utflyttningar kunna
såsom skäl angifvas, skall jag blott tillåta
mig anförandet af de olägenheter, sorn deraf
äro en ovedersäglig följd. Vid första
påseendet skulle det kunna anses till ock
med för en vinst, om en svag Nomadisk
Folkstam här, liksom på åtskilliga andra
ställen i verlden, lemnade rum åt et*^ starkare,
med odlarens nit och verktyg framträngande
slägte; men en närmare fästad
uppmärksamhet skall visa det högst egna
förhållande med våra Lappar emot alla andra
mig bekanta stammar, med ett folk,
som föga behöfver annat af sina grannar,
än att lämnas i ostörd besittning af sinal
berg, som är försedt med nyttiga hjordar,
för hvilkas vinterföda naturen på ett så'
förvånande sätt sörjt, oell som slutligen ärj
i tillfälle att erbjuda, så väl den trafikerande
Köpmannen som Bergsmannen, i detta
bårda klimat ett biträde, som för det
närvarande på intet annat sätt kan erhållas,
och som endast genom betydliga uppoffringar
är att af framtiden förvänta.
Antagom att transport, till exempel
af Jernmalm, måste företagas till en last-.
Den i5 December f. m.
plats io till 12 mil aflägse, och låtom oss
tillse, huru den mest oförtrutne Nybyggare
vöre i ständ, att med någon framgång täfla
med fjälltraktens infödingar. Man får
då se Nybyggaren åtfölja sin oxe eller häst,
den ene i behof af matsäck, den andre af
betesfoder, hvilket allt, betungande transporten,
måste medföras under en resa,
hvars långvarighet, i anseende till ofta inträffande
yrväder, icke kan bestämmas, och
hvaraf besvärligheten ännu mer ökas derigenom,
att väg måste trampas, ett företag
alldeles oundgängligt i ett så glest bebodt
land, att merendels flera mil måste
passeras emellan hvarje skorsten. Då han
nu ti 11 ryggalagt en eller annan så mödosam
färd under vintern, och hvardera gången
hämtat sina 2 skeppund Malm på lasset,
och för deras framforsslande, i förhållande
till väglaget, användt sina 8 till \\
dagar, lärer föga något mera vara att vänta,
om ej en total brist på lifsmedel framkallar
någon ytterlig ansträngning.
Annorlunda förhåller det sig med LappAllmogen.
Vintern är Lappens element;
af väder och vägar är han nästan oberoende.
Framför de lassade Renarne låter han
drifva ett antal lösa Rendjur, hvilka genom
trampning förbereda lassens obehindrade
framsläpande. Han lastar sin dragare med
17 samt någongång ända till 25 Lispund,
och han fogar dessa lass-Renar med sina
Den i5 De c em b er f. m.
i43
slädar eller pulkor, bundna i räder,' vanligen
5 och 5 efter hvarannan, under uppsigt,
för hvarje afdelning, af en enda person.
Således, i män af personalen i hans
hushåll och styrkan af hans Renhjord, kan
han, isynnerhet med friskt ombyte aflassRenar,
ensam åstadkomma mer, än många
Nybyggare tillsammans; ty hvarken behöfver
han medföra något betesfoder, hvilket
lians dragare sjelfve förstå att finna under
snön, ehvar Renmossan växer, ej eller för
egen proviantering ingå uti annan anstalt,
än att, om det torra Renköttet eller osten
någon gång skulle tryta, i nödens stund
slagta ett af de medföljande lösa Rendjuren.
Lägger man nu härtill, att Lappmannen
lägrar sig, än i vilda skogen, än på öppna
fältet, och att hans karavan uppbryter likaså
väl under dagen, som vid månans eller
norrskenens ljus, så finner man lätt, att,
med en sådan indelning af dygnet, mjcket
iner måste medhinnas än eljest.
Jag har velat omnämna dessa förhållanden
endast för att visa, att den merendels
afglömde eller föraktade Lappmannen
äfven intager sitt rum i Statens allmänna interesse,
och att ett Fädernesland, som han
redan ägde före våra dagar, oell som han
i sin mån ännu gagnar och kan gagna utan
någons förnärmande, om billiga och möjliga
ordningsreglor stiftas, borde sträcka sin
uppmärksamhet ända till honom, fastän han
144 Den 15 December f. ra.
sjelf är utesluten från allt annat, sorn Fosterlandets
angelägenheter angår, än att
skatta sin skärf lill detsamma efter Författningar,
som reglerades långt innan den tid,
hans Samfund började aftyna.
Jag uppmanar således till en närmare
granskning af det förhållande, som nu förefinnes
emellan Luleå Lappmarks Lnnevånare,
och huruvida Landets beskaffenhet
verkligen medgifver, att Nybyggarne, med
något slags hopp om framgång och bestånd,
kunna så högt mot fjälltrakten upptränga,
att det Folk, hvars tillvarelse beror på ett
ostördt vistande der, må rättvist kunna
än vidare sammanträngas. Jag önskar att
något värn måtte ställas mot Renbetets förstöring
uti det nedre Landet, och såmedelst
den olycka förebj^ggas, hvarigenom
Lapparne beröfvades den förtjenst, hvilken
en långlig vana för dem gjort till ett oeftergiflig!
hehof; och af hvilken anledning
äfven nu föreslås:
/
1:0 Att alla i Luleå Lappmark befintlige
Nybyggen och Nybyggesanläggningar
afvittras på Statens bekostnad3 med bibehållande
af sådane lägenheter äfven utom
dessas områden, på hvilka innehafvarnes
anspråk kunna lagligen gälla, och med
vilkor att desamma inhägnas, eller att derå
bergadt höfoder i lador vårdas.
2:0
Den j5 December f. m.
i45
2:0 På öfverlopp smarken utsynas och
från densamma utbrytas alla derå befintlige
lägenheter till Nybyggen, hvilka sedan
kunna, i den ordning som framdeles lärer
stadgas, till begagnande upplåtas. Äfven
må den, som inom föreskrifven tid visar
sig vara innehafvare af lägenheter utom sitt
område, till det belopp, att ett hemman
af minst mantal dermed kan inrättas, till
ny anläggning erhålla tillstånd, dock uti
bägge fallen, att den i förfaltningarne foreskrifne
odlingsskyldighet årligen fullgöres
vid rättighetens förlust, och att Nj^byggaren
för öfrigt ställer sig till efterrättelse de vilkor,
sorn tillståndsbrefvet kan komma att
innehålla.
3:o Att på den sålunda öfverblifne,
och till Nybyggens upptagande otjenlige,
allmänna marken Lapparne må äga frihet
lägra sig och obehindradt begagna Renbetet,
äfvensom alt betesrättighet under transport
färder ej bör vara dem förmenad inom
de Nybyggens utmarks-områden, sorn ligga
närmast farvägen, dock med förbehåll, att
skogen der ingalunda må olofligen tillgripas.
4:o Till LappAllmogens försvagande
i både physiskt och moraliskt hänseende,
hvarigenom mången beredt sin undergång,
har i märkbar mån bidragit ett omättligt
begär efter bränvin j väckt och underhållet
genom samvetslösa, ofta kringresande, spe5
H. 10
Den 15 December f. m.
culanters vinningslystnad. Det är ytterst
angeläget, att en sträng författning mot
della onda utfärdas och allvarligen handhafves.
Utan verksamt correctiv häremot,
skall denna Allmoge snart med stora steg
framgå sitt förderf och sin slutliga upplösning
till mötes.
Jag har här velat blott i allmänhet
antyda de hufvudsakliga åtgärder, hvilka,
efter min åsigt, skulle närmast leda lill
befrämjande af Lappska Folkstammens bestånd,
öfverlemnande alla mindre härtill
hörande detaljer åt den reglering, som, i följd
häraf, torde komma att påtänkas. Om ock
den tidpunkt, enligt Historiens och erfarenhetens
vittnesbörd, en gång måste inträffa,
att stammen dör ut och försvinner, så låtom
oss aflägsna den hvad möjligt är.
För den uppgående JBergsnäringen är
det ingalunda likgiltigt, om Lappärne hägnas
och vinna trefnad, åtminstone intill
dess, under tidernas lopp, Nybyggarnes talrikhet
och välstånd hinna ersätta den hotande
förlusten af deras minskning eller
bortgång: de utgöra ock en integrerande
länk i den allmänna samhälls-kedjan, och
deras kärlek för åtnjutet skydd skall ofelbart
i sin mån hoja belöningen för Dens
som med Landsfaderlig vård omfattar äfven
en ringa aktad, men nyttig klass af
sitt Folk.
Den i5 December f. m. 147
Om remiss till vederbörligt Utskott
af denna min Motion får jag vördnadsfullt
anhålla.
Herr af Schmidtj Georg Lars: Det är
visserligen icke för att vitsorda hvad Herr
af Robson anfört om tillståndet i Luleå
Lappmark, som jag begärt ordet. Det är
blott för att fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på den derintill gränsande
Arvidsjaur Socken i Piteå Lappmark, hvarest
förhållandet är alldeles enahanda, som
i Luleå Lappmark. Jag anhåller, att detta
yttrande må få åtfölja remissen till Utskottet
Herr
Bojj Johan Fredrik: Kongl. Maj:t
liar år 1824 eller 1825 (jag minnes icke
rätt hvilketdera) i Nåder föreskrifvit, i afseende
på Provinsen Jemtland, att, i mån
af afvittringens fortgång i fjälltrakterne, gräns
skall uppgås emellan Nybyggare och Lappar,
sedan de deröfver blifvit hörde.
Det vore Väl, om Rikets Ständer för
detta ändamål, nemligen gränsens uppgående,
afsatte en fond, som ställdes under Konungens
Befallningshafvandes tillsyn, hvarigenom
granslinien kunde skyndsamt blifva
bestämd emellan Lappar och Nybyggare,
helst det närvarande förhållandet dem
emellan gifver anledning till många svårigheter,
och dermed förenad oreda.
\
j/^B Den i5 December f. ra.
Jag tror, att deputerade Lappar äfven
tänka, under vintern, hos Flans Maj:t insinuera
en begäran i detta ämne.
Lades på bordet.
Friherre Rålamb_, Claes? uppläste följande
:
I en tid, då man, genom allmänna
medels anslående, synes vilja upphjelpa och
förbättra, så väl den löntagande, som näringsidkande
delen af Nationen, torde det
tillåtas mig, såsom utgörande en medlem
af den sednare delen, att inför Rldderskapet
och Adeln få vördsamt föreslå en åtgärd,
hvilken, enligt min åsigt, skulle bidraga
att på ett enkelt sätt försätta den
verkligen vanlottade Jordbrukaren uti en
lyckligare ställning, ! afseende på pris och
afsättning å dess hufvudproduct, Spannmålen,
nemligen införande af så väl större
som mindre Sädes-torkinrättningar. Mycket
har ovedersägligen i sednare tider blifvit
gjordt, för att befordra odlingar och
ett bättre organiseradt Åkerbruk, hvaraf
följden bestämdt visat sig genom en högst
betydlig productiom. Det tyckes således
nu vara billigt föreslå någon tjenlig utväg,
att ifrån vanvärde och förstöring bevara
det sålunda framkallade öfverskottet, Jag
vet, att ett och annat försök härmed blifvit
gjordt, men .utan -något af mig kändt
nöjaktigt resultat Jag får således den äran
Den i5 Dece m b c r f. m. 149
föreslå', det Kongl; LandtbruksAeacfQmien*
finge sig förelägdt, att af allmänna medell
ombesörja uppförandet och inrättandet af en
större och en mindre Sädés-torknihgsinrättnirtg,
hvilka, sedan de genom noggrannapracRska
försök befunnits emot ändamålet
fullkomligt svarande, skulle tjena sorn 1110-  delter för dylika anläggningar inom Landet,
och hvarå ritningar, kostnadsförslag
och uti anläggningen kunnige personer, borde
vara att tillgå vid nämnde Academie. —
Egendomsägare, Socknar eller Districter,
skulle sedan vara berättigade, alt, efter
skedd anmälan och emot erläggande af en.
lindrig afgift, erhålla, jemte kostnadsförslag
, fullständig plan och ritning häröfver
(t. ex. alFattade på stentryck); äfvensom
Academiens, i och för detta arbete antagne,
Murmästare skulle, emot af Academien
fastslå b It dägtractamente, vara ovilkorligen
förpligtadc, alt begifva till den ort och..
sLälle, dit de biefvo kallade.
Dessa Torkinrättwingar, anlagde uti
Rikets mest sädesbärande Provinser, borde,
så vida de biefvo till en Allmänhets
tjenst inrättade, erhålla något stadgande,,
ungefär i samma syftning sorn för SockcnMagaziuer,
der en hvars skyldigheter ocli
rättigheter biefvo utstakade; och förmodar
jag, att dessa Inrättningar, antingen af enskilde
eller för Allmänheter anlaggde, blifva
af verklig nytta. Ty när en vara kail
i5o Den i5 December f. m.
en längre tid förvaras, måste den anses
jbåde af mera värde, och således mera säljbar;
mera stadga i pris skulle deraf följa,
och speculanten med mindre risque rigta
sin åsigt på denna äfventyrlig^ och aftynade
handelsgren. — Äfven tror jag, att
den, genom ett enda års mindre goda äring,
ofta inträffade farhåga för brist å denna
nödvändighets-artikel, skulle, om ej undvikas,
åtminstone minskas, enär allmännare
utvägar voro beredda, att emot förskämning
bevara de goda årens öfverskott. Att
utföra detta förslag och bringa dessa Inrättningar
till en både theoretisk och praktisk
visshet i afseende på nyttan, och dräglig
kostnad vid anläggningen, fordras, utom
mycken omtanka och välvilligt nit af Aeademiens
Herrar Ledamöter (det jag dock
hoppas de ej vilja undandraga sig) troligen
rätt dryga bidrag af Staten, hvilka dock
ej borde blifva afskräckande för verkställigheten;
ty nog synes billigheten fordra*
att något göres för denna del af Nationen,
som (jag tilltror mig bevisa det) vid alla
tillfällen får bära Landets tyngsta bördor.
Vördsamt anhåller jag, att denna min
Motion måtte blifva de respective MedStånden
communicerad, samt till Stats-och EkopomiUtskottens
handläggning remitterad.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Då Remiss
blir beviljad af detta Memorial lill
Den i5 December f. m.
EkonomiUtskoltet, anhåller jag få fästa nämnda
Utskotts uppmärksamhet på hvad jag
nu får äran anföra, nemligen att en Fransos,
vid namn Jules Napoleon Simyan, som
kommit till Sverige, är sinnad inrätta en
sådan Torkinrättning, som Motionären omtalat.
Denne Fransos har redan fått 3 privilegia
exclusiva på gjorda uppfinningar,
och åstundar nu få det tredje å denna Torkinrätlning;
hvarom allt jag åtager mig, att.
lemna Utskottet närmare upplysning.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adela åtskiljdes
klockan 3 eftermiddagen..
Ia fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim*.
Måndagen den i5 December.
Plenum klockan half till 6 eftermiddagen.
Herr von Hartmansdorff^ Augustanförde
skriftligen:.
Ehuru fullständigt och noggrant 1837
års Revisorer bemödade sig att fullgöra
sitt uppdrag, sä finnas likväl medel, hvilkas
förvaltning de, så vidt jag af berältel
-
Den i5 December e. m.
sen kunnat inhemta, icke granskat eller
begärt att granska. Dessa äro Lappmarks
EcclesiastikMedel, hvilka förekomma håde
i Debet och Credit af de tryckta utdragen
ur Rikshufvudböckerna, och hvilkas Capitalbelopp
utgör omkring 55,ooo R:dr. Redovisningen
för dem göres af Kongjl. CanzliStyreLen,
och granskas, såsom andra Kronans
räkenskaper, i Kongl. KammarRätten.
Jag anhåller att denna min erinran
måtte få remitteras till StatsUtskottet, dels
på det att den granskning af ifrågavarande
medels förvaltning genom Rikets Ständers
Ombud^ hvilken hittills blifvit underlåten,
nu måtte för sig gåj dels på det
att möjlig tvist derom mellan Riksdagarne,
med Rikets Ständers Herrar Revisorer,
måtte undanrödjas.
Lades på bordet.
Herr von HartmansdorffAugust , uppläste
följande:
De medel, hvilka till StatsContoiret
inflyta, skola, såsom bekant är, insättas i
Banken, och uppgå ofta till behållningar
af i million och derutöfver. För att åter
uttaga större eller mindre del deraf, eller
alltsammans, behöfves, efter nuvarande bruk,
endast assignationens underskrift afen Kongl.
Räntmästare, och contrasignation af en Bokhållare,
eller Kammarskrifvare. Assigne
-
Den i5 December e. rm
i53
randet skall väl i StatsContoiret föregås af
anordningar, som StatsCommissarierna underskrifva;
mea de synas icke i Banken,
hvarest contanta penningar utlemnas på
förberörde 2:ne underordnade tjenstemäns
namn, utan att man i Banken vet,, huruvida
anordning föregått assigneringen, samt
om den sednare följaktligen är behörig eller
icke. På dessa bägge tjenstemäns ärlighet
heror således, huru länge och till hvad
belopp StatsContoiret har sina penningar i
Banken i behåll. Samma förhållande är det
med de medel, StatsContoiret insätter på
Räkning i RiksgäldsContoiret. Ehuru utmärkt
pålitliga och aktningsvärda de ifrågavarande
tjenstemännen i Kongl. StatsConloiret
för ögonblicket äro, så kan dock ett
annat förhållande med deras efterträdare
inträffa; och i alla fall synes det vara oförenligt
med vården om allmänna medels säkerhet,
att icke bättre förvara dem. Någon
rättelse i StatsContoirets assignering
på Banken och RiksgäldsContoiret synes
mig följaktligen vara nödig genom assignationernas
underskrifvande af en eller flera
bland StatsCommissarierna, jemte Kongl.
Räntmästaren, eller genom, någon annan
starkare controll än den närvarande, hvilken
med StatsContoirets organisation kan
vara förenlig.
Om remiss till Höglofl. SlatsUtskotlet
anhåller jag ödmjukligen.
Lades på bordet.
i54
Den i5 December e. m.
Herr von Hartmansdorff'^ A ugust j anförde
skriftligen
I anledning af de framställningar, som
■vid sistlidne Riksdag gjordes derom, att
den speciella granskningen af alla Statsverkets
räkenskaper i KammarRätten måtte
göras så tidigt, alt densamma, vore slutad,
innan böckerna till Rikets Ständers, eller
deras Revisorers åtgärd öfverlemnades, underrättades
KammarRätten af Kongl. Maj:t
under den 5 November 1823, att vederbörande
blifvit förständigade, det alla redogörelser
för statsmedels förvaltning skulle
j sedan de blifvit i behörig ordning och
tid afslutade, skyndsamt till KammarRätten
insändasj, hvilken borde den speciella
granskningeu af sådane afslutade räkenskaper
utan dröjsmål fullborda. Likväl synes KammarRättens
granskningsrätt vara ofullständig
i följande afseendent
i:o På första HufvudTiteln äro, till meublers
underhållande på de Kongl. Slotten j
anslagna 8,000 R:dr B:co. Redogörelsen
derföre granskas väl i Kongl. KammarRätten,
men vederbörande lära icke hafva något
Inventarium öfver afgång och behållning,
att jemnföra med inköpen; hvadan
af redogörelsen blott inheratas, att så och
så stor summa penningar blifvit för hvarje
gång dertill använd. Före 1810 deremot
infördes Hafvets inventarier i den såkallade
Hofstats-hufvudboken, som i Kammar
-
Den i5 December e. m. i55
Rätten granskades. Men sedan Rikets Ständer,
uti skrifvelse af den i December i8og,i:)
erbjudit Kongl. Maj:t till hofhållning i ett
för allt, utom utfodring för i5o hästar,
266,666% R:dr årligen, att dermed, efter
eget nådigt 'välbehag, bestrida alla här
nedan uppräknade utgifter, på det sätt och
till det belopp, som för hvarje del Kongl.
Maj:t Sjelf i Nåder täcktes bestämma, och
Konungen detta anbud antagit, tillkännagaf
KammarCollegium den 23 December
1810, att HofstatsRäkenskaperna icke vidare
hörde till KammarRättens granskning.
Ibland de utgifter, som af sådan anledning
kommo alt af Kongl. Maj:t med
förenämnde summa, efter eget välbehag och
fördelning, besörjas, upptogos i 5:te rummet
vidare
följande behof;
Till inköp och reparationer af silfver,
porcellaine, glas, koppar med flere till Hofoeconoinien
hörande redskap och inventarier,
till meublers och sängkläders underhållande
vid IIusgerådsKammaren, samt till
ringare husgerådspersedlar, fatebursmedel,
lill inköp af linne och dess renhållning,
m. m. Lärandes likväi öfver Kongl. Hofvets
nuvarande silfver, linne, meubler,
husgeråd och öfriga inventariepersedlar, bö
*)
Ridderskapets och Adelns Prolocoll, 18 Nov.
s. 732.
*58
Den i5 December c. m.
ra upprättas behörigt Inventarium. Der*
ic) Junii 1810 befallde Kon»]. Maj:t verkställigheten
deraf. Inventeringen förrättades
af ett KammnrRåd å Statens och IlofAuditeuren
å Holvets vägnar, samt betaldas
med 6oo.R:dr, som af Extra utgiftsmedlen
forskötos. Det ålades vederbörande,
att försälja de obrukbara meublerna på
auction, och insätta penningarne, som derföre
undfingos, i StatsCassan, hvarifrån dö
sedermera skulle uttagas till inköp af nya
meubfer, efter förut ingifvande kostnadsförslag.
Vid 1815 års Riksdag beviljada
Ständerna dessutom ett årligt anslag till
meublers vidmagthållande af 5,000 R:dr,.
hvilka år 1828 ökades till nuvarande 8,000;
Ehuru ett Inventarium således blifvit upprätlädt
och borde finnas, tillika med fortsättningen
deraf, i vederbörande RevisionsContoir,
för att tjena till eftersyn, alt Statens
tillbörigheter i delta afseende bibehållas,
eeh till jemnförelse med räkning.arne
öfver försäljning eller förbrukning af gamla
och inköp af nya persedlar för de medel,
Ständerna i sådant ändamål ytterligare
anslagit; så lärer tlet likväl saknas. Nu
då anslagets förlängande är hegardt, så hemställes,
. om icke StatsUtskottet borde infordra
ifrågavarande Inventarium samt
undersöka dess beskaffenhet, och om icke
Rikets. Ständer borde, såsom vilkor för anslagets
fortfarande, fästa den fordran, att
ifrågavande Inventarium , jemte for t gaen
-
Den i5 December e. m.
i57
de uppgifter öfver tillkomst och afgång ä
förberörde Inventarie-pcr sedlar} må meddelas
Kongl. Kammar Rutten _, för att framgent
vara tillgängliga ej mindre för dess,
än för Rikets Ständers Revisorer och Statsutskott.
2:0 Af de under CommerceCollegii vård.
stående medel granskar KammarRätten icke
redogörelserna för "Manufaktur- eller UllDis
conte r na. CommerceCollegii egna tjenstemän
granska förmodligen dessa räkenskaper
till siffran, innan de till StatsRevisionen
öfverlemna; likväl synas inga Revisorer
ibland CommerceCollegii tjenstepersonal,
såsom ibland KrigsCollegii, hvars
räkenskaper för Cassör m. m. ändock granskas
i KammarRätten. Något skäl till att
förhålla sig annorlunda med. de under CommerceCollegium
ställde Fonder synes ej
uppkomma deraf, att de betydligaste medlen
ditgå från Banken. StrömrensningsComiten
har fått alla sina medel från RiksgäldsContoiret,
men redogörelserna derföre
hafva dock blifvit granskade i KammarRätten.
Jag hemställer således, att CommerceCollegii
förenämnde räkenskaper mätte granskas
i KammarRätten } innan de Rikets Ständers
Statsutskott eller Revisorer föreläggas.
Till Höglofl. StatsUtskottet torde denna
min Motion få hänvisas.
Lades på bordet.
I
i58 Den i5 December e. m.
Herr von HartmansdorffAugust anförde
skriftligen:
På följande inskränkningar i Kongl.
Kammar Rättens rättighet att fullfölja gjorda
anmärkningar, anhåller jag att få fästa
Höglofl. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Enligt Kongl. KammarRättens genom
KammarExpeditionen utfärdade Instruction
af den 21 Junii 1814, §• 2. äger hall att
upptaga och afgöra:
1:0 Anmärkningar, sorn vid den hoS
KammarRätten skeende slutliga Revision af
dit inkomna Räkenskaper, för Kronans eller
andra allmänna medel och persedlar, kunna
rörande deras beräkning och indrifvande,
samt förvaltning och utgift, uppstå
emot ej mindre vederbörande redogörare,
än ock så väl de Embetsman, hvilka det
tillhört att derå hafva vård och inseende,
som de tjenstemän, hvilka uppbördsmännen
närmast controllera; hvarvid likväl bör iakttagas,
att i händelse frågan skulle angå
något Kongl. Maj:ts och Rikets Collegium,
eller annat publikt Verk med lika värdighet
, eller någon deras Ledamot eller ock
sådan högre Embetsman s som för sin befattning
är endast Kongl. Maj:t redo skyldigj
KammarRättens åtgärd icke må sträcka
sig längreän att sedan vederbörande
fått del af anmärkningen och deröfver sig
Den i5 December e. m.
yttrat, samt för öfrigt möjliga upplysningar
blifvit inhemtade j till Kongl. Maj:t i
underdånighet insända handlingarne _, jemte
eget utlåtande i målet.
Vid sista Riksdag erinrades, att anmärkningars
fullföljande till laga kraft och
verkan således icke vore obehindrad mot
andra, ån de smärre redogörarne, och följaktligen
i anseende till de minsta summorna;
och att man icke visste hvilka de
högre Embetsmänen kunde vara, som efter
j8oq vore, för deras befattning med statsmedel
, endast Kongl. Maj:t redo skyldiga.
Af sådan anledning hemställde Rikets Ständer
uti underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t den 22 December 1823, att uti dylika
fall handlingarne och KammarRättens
utlåtande måtte blifva öfverlemnade till
Högste Domstolens pr öfling.
Under den 20 October 1824 gaf Kongl.
Maj:t, genom Dess FinanceExpedition, KammarRätten
tillkänna, att ”Kongl. Maj:t fungit
en väsendtlig skillnad äga rum emelian
de anmärkningar emot något Collegi”um,
eller annat allmänt Verk af lika värdighet,
eller någon dess Ledamot, eller
”ock en Kongl. Majrt allena redo skyldig
”Embetsman, hvilka förekomma vid redo”görelscn
och siffran_, samt dem som kunda
göras vid sjelfva förvaltnings-åtgär”derna
j härrörande ofta från olika begrepp
160 Den i5 December e. m.
”om rätta förståndet af Kongl. Maj:ts i vissa
”fall meddelade nådiga föreskrifter, eller
”om tillämpning af författningar, eller om
”tjenligheten och nyttan af vidtagna åtgär”der;
hvadan Kongl. Maj:t aktat skäligt,
”att, med iakttagande af denna skillnad,
”i nåder förordna, alt KammarRättens an”märkningar
afförstnämnde beskaffenhet bö”ra
öfverlemnas directe till JustitiasCanzlers”Embetet,
för att i laga ordning handlag”gas;
men att deremot alla anmärkningar
”vid egentligen så kallade administrativa
åtgärder först skola af KammarRätten i
”underdånighet anmälas genom den Statsexpedition,
från hvilken Kongl.'Majrts be”fallningar
»ill det Embetsverk eller den hög”re
Embetsman, som anmärkningarne rö”ra,
vanligen utfärdas, då Kongl. Majit blef”<ve
i tillfälle att pröfva, huruvida åtal af
”den anmärkta åtgärden bör ske, och hand»
”lingarne i sådant ändamål till JustitiaeCanz”lersEmbetet
öfverlemnas.”
Derigenom blef saken icke hulpen,
utan förvärrad; ty förut, med bibehållande
af KammarRättens instruction om hemställning
till Kongl. Maj:t, fick åtminstone ConstitutionsUtskottet
i StatsRådets protocoll
se hvilka och huru många anmärkningar
mot Collegier och högre Embetmän blifvit
gjorda, och kunde, om de utan goda skäl
blifvit nedlagda, sådant anmärka. Men nu,
då
Den i5 December e. m.
161
då KammarRättens anmärkningar skola skickas
omedelbart till JustilireCanzlersEinbetet,
förekomma de ej mera i StatsRådets protocoll,
och ConstitutionsUtskottet ser hvarken
om de blifvit anmälda eller efterskänkta.
Om ock JustitiaeCanzleren skulle göra något
åtal, så borde det väl ske i KammarRätten.
Hvartill tjenade då omgången till JustitiaeCanzleren,
enär saken lika väl kunnat afdömas
på vederbörande RevisionsContoirs
framställning, eller på käromål af KammarRättens
AdvocatFiscal ? —Jag föreslår fördenskull,
att den i frågavarande föreskriften
af den so October i8s4 måtte upphäfva
s j och att KammarRätten _, genom uteslutande
af det anförde undantaget i 2
af dess instruction, mätte hädanefter blifva
lika obehindrad att till laga kraft och
verkan fullfölja anmärkningar mot högre ^
som hittills mot lägre redogörare för allmänna
medel.
2:0 Efter samma regel, sorn KammarRättens
verksamhet blifvit i sjelfva Instructionen
inskränkt, då dess anmärkningar röra
högre Embetsman, har hon äfven blifvit
genom ett otryckt Konungabref begränsad,
då anmärkningarne icke beträffa blott få,
utan flera ringare personer.
19 §. i KammarRättens Instruction lyder:
Tvistemål eller frågor, dels huruvida
5 H. 11
Den i5 December e. m.
''Städerj Societeter eller Bolag försummat
”fullgöra några dem uti privilegier ålagda
”skyldigheter, dels om borgen för Kronans
”uppbördsman, skola instämmas och behandlas
på sätt allmänna Lagen för Hof”Rätt
stadgar.” Det Kongl. Bref, som beledsagade
ifrågavarande Instruclion ifrån KammarExpeditionen,
föreskrifver i /$:de mom.
”1 afseende på anvisningar till underdåniga
”besvärs anförande öfver KammarRältens
”Utslag, bade Kongl. Maj:t i nåder velat
”fastställa den grund, att till Justitice”Revisionens
Expedition skulle inlemnas
”besvär i alla sådane till KammarRätten
”instämde mål, som ig §. af Instruclionen
”omnämner; äfvensom till samma Expe"dition
borde ingifväs besvär uti balance”mål,
fisealiska actioner och alla andra mål,
”sorn innefatta ett brottsligt förhållande_,
”hvarå ansvar bör följa; Hvaremot uti alla
”anmärkningsmål, der emellan (anmärknings)
”författaren och redogöraren uppkommit frångå
om olika begrepp rör aryde någon författnings
r 'Hta mening och förståndbe”sväranden
borde hänvisas, att ingifva sina
”underdåniga besvär till den af Kongl. Majrts
”StatsExpeditioner, derifrån berörde författning
blifvit utfärdad.”
Efter dessa föreskrifter äro formerna
rena. I tvistemål eller brottmål skola ärenderna
gå domstolsvägen; i fråga om lagförklaring
åter skall den part, som besvärar
sig, göra det der, hvarifrån Lagen utgått.
Den i5 December e. m. i63
Men den iG Octaber 1816 utfärdades
från FinanceExpeditionen till Kongl. KaramarRätten
en nådig skrifvelse af innehåll,
att ”då KammarRätten finner skäl att besluta
communication af de utaf dess Revi”sionsContoir
eller AdvocatFiscalsembete vid
”uppbördsförfattningarnes tillämpning gjor”da
anmärkningar, hvilka röra hela Menig”heterj
skola samma anmärkningar, innan
”denna communication verkställes, af Ram”marRätten_lios
Kongl. Majit i underdånighet
anmälas.”
Enligt denna föreskrift är ett hinder
lagdt i väg för målets fullföljande i vanlig
ordning, och Kongl. Majit befattar sig dermed
förr än det rätteligen kommer till dess
slutliga afgörande, ja förr än vederparten
blifvit hörd. Hvarföre skulle underdånig
anmälan ske af en ännu icke meddelad
anmärkning, om icke på det att han af
Kongl. Majit skulle någorledes gillas, innan
han utfärdades? — Och om han således
blifvit på förhand godkänd af Högsta magten,
hvartill tjenade det att sedan höra
vederparten, hvars öde idet närmaste vore
bestämdt, innan han fått tillfälle förklara
sig? — Om han gjorde det nöjaktigt, huru
skulle Styrelsen kunna, med iakttagande
af rättvisan å ena sidan och sitt anseende
åden andra, behandla en anmärkning, som
Styrelsen redan på sitt sätt gillat?
i64
Den i5 DecemLer e. m.
Jag hemställer således
den ifrågavarande föreskriften af den aG
O&Lober 1816 måtte upphäfvas, och fullföljandet
af Kammar Rättens anmärkningar
mot menigheter blifva lika obehindradt;,
som ernet enskilda personer.
Orsaken hvarföre stadganden, hvilka
synas mig så stridande som dessa mot grundsatsen
tor all god Lagstiftning, jemnlikhet inför
Lagen, är förmodligen,.att den anvisning,
Kongl. Maj:t vid utfärdandet af KammarRättens
instruetion velat gifva besvärande
parter, att nemligen erhålla förklaring öfver
för fattningar ne genom den Expedition, hvarifrån
de utgått, icke blifvit af Styrelsen
sjelf iakttagen, i hänseende till denna Instruetion;
ty då hon är utfärdad genom
KammarExpeditionen, hafva deremot hägge
de Konungabref, af den 16 October 1816
och den 20 October 1824, hvilka deri göra
ändring, utgått från FinanceExpeditionen;
och det måste på sådant sätt vara mera än
svårt att bibehålla författningarne i öfverensstämmelse
med hvarannan.
Om Remiss till Lag- och EkonomiUtskotten
anhålles ödmjukligen.
Lades på bordet.
Herr von Hartmansdorff, August, uppläste
följande:
Den i5 December e. m.
Då Staten å det allmännas vägnar krafvel’
af Medborgaren ökade bidrag i alla hänseenden,
under det att en stigande odling
mångfaldigar hehofven inom hvarje enskildt
hus, så bör Riksdagsmannen och en hvar,
hvilkens pligt det är att tillse, att det hela
må bära sig* eftersinna medlen dertill.
Ingen inkomst kan ernås, utan i sista
hand från näringarne, och ingen näringsdrift
gifva något öfverskott, utan lönande
afsättning. Att bereda den, är uppgiften
att lösa för Statens, ej mindre än för den
enskildes hushållning. Få sättet huru den
löses, bero bådas trefnad och välstånd. Låtom
oss tillse, huru dermed förhåller sig
inom vårt Fädernesland.
Så länge Sverige hehöfde köpa säd utifrån,
kunde det inhemska åkerbruket icke
sakna lönande afsättning. Då brödfödan
var den förnämsta af alla förnödenheter,
så måste jordbruket vara den i längden
säkraste, om ej för hvarje ögonblick fördelaktigaste
näringen. Hon bl ef följaktligen
den mest beskattade, och hennes afkastning,
spannmål, antogs till mätare och
medel för skatters utgörande, samt gais i
lön, i stället för penningar, der jordbruk
ej kunde eller förslog att dertill förlänas.
Men den lönande afsättningen föranledde
naturligtvis en allmän täflan alt dela vinsten.
1 samma nion sädens alstring der
-
i66
Den i5 December e. m.
igenom ökades, mäste hennes efterfrågan
minskas och priset falla, jordbrukets afkastning
förringas, utgörandet af alla skatter,
som ej bestodo i säd, för landtmannen
försvåras, spannmålsskatten falla i värde
för Kronan och löntagaren, samt ökade
behof för Staten uppkomma, under tilltagande
oförmåga för jordbrukaren att dem
tillfredsställa. Denna ömsesidiga förlägenhet
ville man afhjelpa, dels genom lån,
dels genom ett GeneralHandelsContoir för
spannmål, eller den så kallade Allmänna
MagazinsDirectionen. Men hon kunde icke
handla så, att både Staten och enskildta
vunno; emedan lifsprincipen för all handel,
lönande återförsäljning af hvad man
inköpt, fattades. Sedan man förgäfves sökt
den ända bort i medelhafvet, blef det stora
HandelsContoiret, med ansenlig förlust
för Staten, satt under utredning år 1823.
Sedan detta företag, hvars fullföljande skulle
hafva uttömt det allmännas cassör, utan
att kunna förskaffa den enskilde erforderlig
afsättning, blifvit öfvergifvet, har Slaten
sökt hjelpa den enskilde förnämligast genom
ökade låneanslag allena. Den enskilda
näringsomtankan har isynnerhet kastat sig
på Bran vinsbränning, och ett svårt missväxtår,
sedan sista Riksdag, har dessutom något
bidragit att hålla säden i värde.
Men den otroliga hastighet, hvarmed
bränningen, genom sin lönande beskaffen
-
Den lj December c. m.
het, utvidgat sig, har lika hastigt nedsatt
vinsten deraf. Bristen på speculation i spannmålshandel,
sedan MagazinsDirectionen upphörde,
har åter förvållat att de höga spannmålsprisen,
sorn 1826 års missväxt föranledde,
mindre riktade våra utan upplag
varande åkerbrukare, än utländska och några
inrikes handlande, anie goda år hafva
åter igen fyllt alla behof inom landet;
och om icke missväxt i Europas sädesrikaste
länder i år bered t oss en oförmodad,
och ovanlig afsättning utomlands, så skulle
sädesprisen vid denna Riksdags början
förmodligen hafva varit ännu ringare, än
de befinnas. Utrikes afsättning är likväl
en utomordentlig händelse, hvilken ej under
allmänna förhållanden, då Liffland, Polen,
Tyskland och Danmark gifva vanliga
skördar, kan inträffa. Att i längden hjelpa
sig fram med lån, utan afsättning, är
omöjligt, dels emedan inga lånefonder dertill
förslå, dels derföre att lån blott är ett
medel att uppehålla sig, intill dess afsättning
vinnes, hvarförutan lånen snart uppgå
till jordens värde, och göra jordbrukaren
bankrutt.
Discont-rörelsen visar hurudan jordbrukarens
belägenhet i detta hänseende är,
oberäknadt de intecknade fastighetslån, för
hvilka hans jord i allmänhet är pantsatt
hos enskilda, eller bos långifvande cassör.
Af den utredning Grefve von Schwerin gjort
/
»68
Den i5 December e. m.
af BancoDiscontens rörelse i Stockholm för
år 1824, hvilken uti 1825 års Revisionsberättelse
finnes intagen, erfares, att ehuru
Discontlån visserligen äro för jordbrukare
otjenliga, hade dock dessa den största andelen
i de 3,736,950 R:dr, som voro u tlånta
i 3,262 lån, eller i,i3i,o8o R:dr, fördelade
uti 1,112 särskildta lån; och ibland
Länen var det sädesrikaste, eller Östergöthlands,
just det, som jemförelsevis med de
öfriga, hade största andelen, eller 473>pio
R:dr, fördelade på /\2i lån. Ser man till
förhållandet vid de andra LåneContoren,
så visar det sig enhanda. Inom Götheborgs
District hade år 1827, så väl sorn
de föregående åren jordbrukarne i allmänhet
mest, eller 718,000 R:dr af tillgången
2 millioner, och ibland Länen stod det
mest sädesgifvande, eller Skaraborgs, främst
både i Lån, med 55o,ooo, och i Lagsökningar,
med 33,ooo R:dr. Länet hade 1826
baft 600,000 R:drs lån, så att skillnaden
ungefär motsvaras af lngsökningssumman,
hvilket sjnes häntyda på oförmåga hos låntagarne,
att göra vidare omsättningar. Af
den till Malmö Låne-district anslagne millionen
hade 1827 Landtmanna- näringen
mest, eller 553,000 R:dr, oberäknadt hvad
den kunde hafva inom tjenstemännens 197,000
R:dr. Af Länen hade det sädesrikaste, Malmöhus,
694,000 R:dr allena, då Christianstads
blott hade 151,000, och Blekinge
i5o,ooo R:dr. Den bedröfligaste slutsatsen,
Den 15 December e. m.
i afseende på den ringare jordbrukarens
belägenhet visar sig ock i Malmö district;
ty då jordbrukande Ståndspersoners lån aftagit
från 318,000 R:dr, sorn de utgjorde
i8a4, idl 249,000 R:dr, sorn de utgjorde
1827, hafva allmogens lån stigit från 3g st.
å samrnanlagde 27,000 R:dr år 1824, till
j,44° & sammanlagda 3o4,ooo R:dr år
1827. Ett sådant tillstånd, under det att
8 millioners DiscontCapital är lika otillräckligt
för behofvet år 1828, som 6 millioner
voro år 1823, och under det att en Riksdagsman
från Skåne begär DiscontCapitalets
ökande med ännu a millioner, ocb räntans
nedsättning flera procent, samt BondeStåndets
ledamöter från flera landsändar yrka
på större lånetillgångar, synes mig bevisa,
att jordbrukarens belägenhet redan
kommit derhän, att inga lån förslå, utan
att afsättning måste åt honom beredas, så
framt ej långifvarne, Banken och de allmänna
cassorna, skola, genom låntagarnes
allmänna obestånd, förlora både capital och
ränta, Kronan och tiondetagare mista sina
inkomster och hemmanen blifva skattevrak.
Vill man således icke gå tillbaka utan framåt,
så får man icke längre uppehålla sig
med låne-palliativer, utan vidtaga det enda
grundliga botemedlet för den allmänna
förlägenheten, att förskaffa afsättTiing.
Men huru skall afsättning kunna beredas
åt landlmanuen, då rikets innebyggare
170
Den i5 December e. m.
icke fortära så mycket säd och bränvin,
som erfordras till denna afsättning, och då
förmånlig utförsel af någondera delen ej
heller kan, under vanliga förhållanden påräknas?
Mig synas inga andra medel finnas,
än de gamla väl bekanta, fastän i sednare
tider försmådda, att nemi.:
1:0 uppmuntra framalstringen inom
landet af sådane la ridt manna- v a r o r, hvilka
utifrån köpas j men till hvilka vårt landtbruks
afkastning kati användas _, eller förvandlas
; och
2:0 uppmuntra sådane näringar_, hvilkas
idkare förtära landtmanna-varor, utan
att sjelf ve arbeta på deras framalstring;
ty att utvidga jordbruksnäringen lättar icke,
utan snarare försvårar landtmanna-varors
afsättning, emedan hvarje jordbrukare, för
att berga sig och betala skatt, tjenstefolks
löner, kläder, husgeråd m. m., måste frambringa
mera landtmanna-varor än han sjelf
förtär och förbrukar; hvarföre också tillgången
å landtmanna-varor, att försälja eller
utbyta mot förenämnde behof, måste
ökas i samma mon, antalet af jordbrukare
tilltager.
Vi skole öfvergå till att betrakta hvartdera
af dessa medel för sig.
1:0 De officiella sammandragen öfver
Rikets införsel och utförsel visa hvilken
betydlig mängd af landtmanna-varor årligen
hemtas utifrån, jemnförelsevis med dem,
som åter utgå. Till vidlyftighets undvikande
Den 15 December e. m. 171
skall jag taga dessa förhållanden endast för
det sisla af de år, hvarom jag ägt fullständiga
uppgifter från Tullverket, eller år 1826.
Införsel. Utförsel.
Varor.
Tullv.
Varor.
Tully.
Asla, Pott- . L:pd.
3i,333.
57,617.
58a.
242.
Bark T:r
6,398.
6,377.
1,861.
4,649.
Blod, Ox- ... K:r
1,074.
71-
Blår,Hamp o. Lin L:p.
14,566.
a.,799-
Bränvin, Cognac K:r
33,518.
65,236.
— Spanskt d:o
708.
1,4.6.
— Sprit d:o
1,61 g.
2,101. dist. 13 8.
io3.
Fjäder  L:p.
73‘2.
5,654-
Fläsk d:o
l6,659.
38,922.
i5i.
4°4-
Foglar, slagtade
267.
matnyttigc
2,013.
Frö, Hamp- . . T:r
122.
1,244.
— Hö- ... . L:p.
3-979-
6,565.
474-
2ÖI.
— Lin- .... T:r
5,098.
46,o32.
3,852. 31,656.
— Rof- .... d:o
3o4-
2,741.
Fargor,Weyde Skalp.
33,176.
2,986.
Hampa Sk:p.
8,639.
5i4,5i5.
12.
754.
Horn, oarbetadt . . •
3,44g.
47-
Hudar och Skinn, obe-
redd a
653,194-
364-
Humla L:p.
.3,4.4-
68,719.
Hår, Borst . . Skålp.
2,589.
2,499-
i
— Häst eller Tagel d:o
18,966.
7,087.
> diverse 1,095.
— Nöt- L:p.
848.
7°7-
j
Hö d:o
K alic «?tpn .
68,699.
3o,363.
1,075.
6,43o.
1,607.
IOO.
Kardborrar ... st. i
,689,200.
8,86S.
Kreatur, lefvande
•
Hästar st.
249-
10,746.
34-
2,i5o.
Hornboskap d:o
1,882.
43,985.
43.
860.
andra slag d:o
3,961.
11,020.
244.
2,000.
Kummin T:r
522.
5,3i2.
247.
3,703.
Kött, saltadt . . . d:o
3,865.
56,028.
7-
i5o.
torkadt eller
rökt,.... L:p.
2,461.
4,196.
Lin, obäckladt . d:o
31,135.
120,527.
C-n
VI
CO
2,181.
Metwurst . . Skålp.
2,o33.
Näfver
266.
Ost, Parmesan och
Rochefort . d:o
366.
366.
Surmjölks . . d'.o
818,669.
69,004.
1,5ig.
412.
Sötmjölks . . d:o
.4,684.
3,651.
Transport
1,882,260.
52,995.
172
Den 15 December e. m.
Varor.
Transport
Oxtungor T:r 29
Senap, omalen Skålp. 2,821.
Smör L:p. 102.646*
Talg, oskird . . . d:o 770.
skird . . . d:o 59,674*
Ull, okammad
gröfre . Skalp. 1,124,547*
finare . . . d:o 17,432.
Ved, Björk, Famnar 18,706.
annan. . d:o 18,562.
Väfnader,Vadmal aln. 42>5o4*
Blaggarn d:o 4XI>528.
Ägg Tjog 17,054.
örset.
Utförsel.
Tullv.
Varor.
Tullv.
1,882,260.
52,995.
583.
352.
374,894.
2,320.
——
204,3 l6.
——
453,683.
1,225.
531.
11,677.
112,233.
8o,3o3.
2o5.
880.
21,123.
84.
61.
5i,44i.
7,064.
2,898.
5,691.
45.
i5.
Summa  3,200,866. 57,380.
Så att efter utförselns
afdrag med...... —— 57,380.
Återstår införsel . . . 3,i43,486 R:dr i Tull
värden,
hvilka såsom lätteligen synas, äro lägre än de
verkliga.
Nettobeloppet af Jern- och Jemra al msutförseln
för år 1826 uppgiek till 7,088,278
R:dr. Införseln af landtmanna-varor, utom
säd, medtog således nära hälften af den
betydligaste bland våra utförsels-varor. Förhållandet
tyckes icke hafva varit bättre för
år 1827. Jernutförseln var väl då mycket
betydligare, men 1826 års missväxt gjorde
ock spannmåls-införseln så mycket större’;
och då, enligt GeneralTullstyrelsens underdåniga
berättelser, värdet af införseln
från Finland, hvarifrån en myckenhet landtinanna-varor
kommer, öfversteg värdet af
utförseln år 1826 med blott ()33,582 R:df;
så uppgick samma öfverskott för år 1827
till 1,429,142. Det i IlandelsJournalen för
Den i5 December e. m.
i73
den ra dennes införda sammandrag öfver
införseln och utförseln 1837 visar, att sistnämnde
år infördes andra landtmanna-varor
än säd lill icke mindre belopp än tillförene,
såsom Fläsk för 44>7^7 R;dr, Hö för
14,715 R:dr, Hornboskap för 93,477 R:dr,
saltadt Kött för 68,984 lhdr, Lin för t 10,997
R:dr, Smör för 5i8,827 Rrdr, Talg för
266,080 Rrdr, Ved för 194,628 Rrdr o. s. v.
Af dessa uppgifter inhemtas, hvilken
mängd af varor, sorn våra landtman höra
kunna anskaffa, likväl utifrån införas. Jag
yrkar följaktligen:
att dessa varor må beläggas med så höga
tullafgifterj att inhemska jordbrukare må
uppmuntras till att frambringa dem , och
derigenom föranledas att derefter förändra
deras hushållning.
Hvarefter Hermon Hartmansdorff rauntéligen
tilläde:
Jag har ännu icke hunnit samla och
ordna alla de till sednare delen af detta
mitt anförande hörande uppgifter, och anhåller
således att få dröja med uppläsningen
deraf, till närmare tiden för målets
remitterande.
Lades på bordet.
i74 Den i5 December e. m.
Herr von Hartmansdorff, August, anförde
skriftligen:
Under de tider, då Sverige mest ökade
gamla ärorika häfder med nja, var Styrelsen
äfven mest mån om vården af Rikets
historiska urkunder. Gustaf Wasa lät från
DomCapitlen, Kyrkorna och Klostren samla
de handlingar, som ej under Unionsstriderna
blifvit uppbrända eller bortförda till
Danmark. De ställdes under RiksCanzlerens
uppsigt, och vissa Secreterares närmare
vård. Carl IX fortsatte dessa åtgärder,
och genom 1626 års CanzliOrdning
gjorde Gustaf Adolph det så kallade gamla
Canzliet, eller RiksArchivet, till den förnämsta
af Cansliets afdelningar, samt utsände
1629 flera så kallade Häfdasökare i
landet, att uppsöka gamla handlingar och
monumenter. Enligt 1634 ^rs RegeringsForm,
skulle de 5 RiksEmbetena, vid elen
årliga redogörelsen inför Konungen, förete
sina protocoll, handlingar och registratur,
samt visa huru allt rigtigt vore. RiksCanzleren
Grefve M. G. De la Gardie föranledde
stiftandet 1667 af ett Antic/uitetsCollegium
i Upsala, hvilket erhöll Archivets
äldre handlingar; men de återflyttades i685
till Stockholm, hvarest ett AntiqvitetsArchivum
upprättades 1692. Efter Carl XII:s
regering, har tidens visare gått utföre i
detta hänseende, och svårligen torde något
samhälle, med en så lärorik historia, som
det Svenska, hafva varit så likgiltigt för
Den 15 December e. ni.
>75
vården af urkunderna dertill, som vårt under
sistlidne århundrade, i 780 förorduade
Kongl. Maj:t, att AntiqvitetsArchivet skulle
förenas med Kongl. Bibliotheket; hvilket
dock icke kom till någon verkställighet,
emedan Ständerna, vid påföljande Riksdag,
funno Staten deraf betungas och ij65 förordnade
att båda verken skulle förblifva
åtskilda. Men 1780 blefvo, till Bibliotheket
aflemnade alla medeltidens handlingar
och den samling af tryckta böcker, som,
till deras kännedom och förklaring, tillförene
i AnliqvitetsArchivet förvarades. RiksArchivet
återfick de öfriga Riket i allmänhet
rörande handlingar, som voro yngre
än år i5a3, samt Genealogica och Heraldica,
så att AntiffvitetsArchi vet afsina fordna
tillhörigheter blott hade de egentliga fornlemningarne
af fynd och mynt m. m. qvar,
hvilka, jemte afskrifter af handlingarne före
i5a3, öfverlemnades till den 1786 upplifvade
YitterhetsAcademien. Under dessa
förflyttningar och söndringar af Rikets handlingar,
hafva de äldsta måhända varit minst
aktade. Påfveliga Bullor, Konungars bref och
Testamenten, Mötens Beslut, m. fl. mer och
mindre vigtiga urkunder hafva, hopahemtade
och någon gång inpackade i säckar, såsom
annat styckegods, blifvit släpade från
det ena till det andra ringa förvaringsrummet
i det Kongl. Slottet. RiksArchivet har
ifrån den första Afdelningen i Konungens
Canzli blifvit i anseende till ordningen ned
-
i76
Den 15 December e. m.
flyttadt närmast den sista, och i anseende
till sina rum nedsatt till den aldra lägsta.
I nedersta våningen af Kongl. Slottets
norra sida har RiksArcliivet arne trånga
och låga arbetsrum, jemte ett litet rum
utan kakelugn för sitt bokförråd och en
del öfriga samlingar. Endast få handlingar
kunna rymmas der. Archivets hufvudsakliga
förvaringsrum utgöras af 5 st. källare,
eller så kallade hvalf under sjelfva Slottet,
till hvilka nedgången är från CanzliStyrelsens,
Cabinettets och Archivets gemensamma
förmak. Men dessa rum, i hvilka, såsom
närmast tillgängliga, en del nyare
handlingar och de angelägnaste hufvudskrifter
förvaras, förtjena icke namn af hvalf,
emedan de blott genom trossbottnar äro
skiljda från de öfver dem belägna Embelsoch
boningsrum i Slottet, och dessutom
icke äro förvarade med andra dörrar, än
af träd. I händelse af eldsvåda äfventyrar
man följaktligen, att dessa angelägna och
dj^rbara samlingar i grund förstöras. Af
säkrare beskaffenhet äro anie eldfria större
hvalf, som RiksArchivet äger under Slottets
nordvestra flygel, försedda med tjocka jerndörrar,
och det ena med 2:ne stora Kakelugnar.
Men eldning deri har måst inställas,
sedan en flerårig erfarenhet visat, att
värman dragit fuktigheten ur de tjocka
murarne, så att mögel och fukt ej mindre
på
-
Den 15 December e. m.
177
påskyndat handlingarnes förmultning, än
skadat tjensteraännens hälsa. Dessutom gör
dessa fullproppade hvalfs aflägsenhet från
arbetsrummen deras begagnande alltför tidspillande.
RiksArchivets öfriga rum äro
emedlertid icke blott otjenliga för sitt ändamål
och osunda för tjenstemännen, utan
äfven otillräckliga för en ordentlig uppställning
af de handlingar, som redan finnas
där, än mera för dem, sorn borde finnas,
och ytterligare årligen skulle tillkomma.
Enligt CanzliOrdningen, borde ingen StatsExpedition
få behålla sina handlingar längre
än 3 år. Förmodeligen är det för bristande
utrymme, i RiksArchivet, som man
till den grad underlåter handhafvandet af
denna stadga, att somliga Expeditioner, t.
ex. Krigs- och Kammar, hafva oaflemnade
dels Registraturer, och dels Protocoll för
hela 4° åren tillbaka. Hvilken oreda och
hvilka brister, som derigenom äfven tyras i
Rikets allmänna handlingar, kan man lätt
föreställa sig, och har jag äfven sjelf erfarit.
Under de sednare åren har väl åt
RiksArchivet blifvit upplåtit ett vid Logården
beläget mörkt Källar-hvalf, hvilket förut
varit af Kongl. KammarCollegium begagnadt;
men som de handlingar, det därstädes
förvarat, tagit skada, har RiksArchivet
ej vågat ditlägga några af sina, af farhåga
att se dem äfvenledes förmultna.
5 H. ta
*7®
Den i5 December e. m.
Åt denna del af allmänna angelägenheter
liar likväl en bättre omvårdnad slutligen
blifvit egnad. Början gjordes af den
■verksamme KammarPresidenlen och ÖfverStåthållaren
Grefve af Ugglas, som, efter
eldsvådan på Riddarholmen 1802, genomdref
uppförandet af KammarArchi vets byggnad,
Under den nuvarande Presidenten har
KammarArchi vet blifvit uppställdt och förtecknadt.
Med en del af KrigsCollegii Archi
v, med Bankens, RiksgäldsContoirets och
Riddarhusets hafva dylika åtgärder blifvit
vidtagna. La g Corn ilens arbeten hafva föranledt
tryckningen och utgifvandet på allmän
bekostnad af våra gamla Landskapslagar,
Enskilda personers nitälskan och penningebidrag
af en Skotsk-Svensk Adelsman,
som döden nyligen bortryckt, hafva föranledt
en bättre vård och början till utgifvandet
p>å trycket af de medeltidshandlingar,
hvilkas förra missöden jag nyligen omtalat.
Dessa och andra uttryck i Skaldekonst och
Vitterhet af en återvaknande kärlek för
fordna häfder inom det sig åter lyftande
fosterlandet ingifva mig förhoppning, att
anslag af tjenliga och erforderliga rum till
det egentliga RiksArchivet icke skall förgäfves
påkallas.
Kunde jag anvisa några dylika i granskapet
af Kongl. Slottet, eller på Riddarholmen
inom kretsen af embetsverken, der
Archi vet naturligtvis borde befinnas j så tor
-
Den i5 December e. m. 179
de mili framställning röna föga svårighet?
men om jag icke kan det, så är det åtminstone
icke mitt fel. Vid förliden Riksdag
liemställde jag, ”att StatsUtskottet måtte
”genom vederbörande infordra upplysning
”från alla Styrelsens grenar hvilka och hu”ru
många byggnader Kronan eller Staten
”äger? huru och af hvem de begagnas? med
”hvad rätt de till ett eller annat ändamål
”användas? och om de dertill äro oumbärliga?”
Rikets Ständer behagade väl,
med anledning deraf, förnya de framställningar,
som af dem tillförene blifvit dels
gjorda, dels beslutade, fastän icke expedierade,
och anhöllo att ifrågavarande uppgifter
måtte varda förstkommande Revisorer
i nåder meddelade, för att tillika med deras
berättelse angående Statsverkets tillstånd
och förvaltning tillställas Rikets Ständer
vid denna Riksdag. 1825 års Revisorer
förnummo blott, att nådig skrifvelse i detta
hänseende afgått till vederbörande den 9
September 1823, och 1827 års Revisorer
erhöllo inga vidare upplysningar eller handlingar
härom. Huruvida de varda nuvarande
Statsutskott tillställda, skall liden visa.
För ögonblicket kan jag blott erinra, att
Allmänna MagazinsDirectionen blifvit indragen
och CommerceCollegii JustitiaeDivision
upplöst. Deras förra embetsrum måtte
således vara lediga alt begagnas antin
-
*) Febr. Prot. Bil. *. 58g.
Den i5 December e. m.
gen omedelbart af RiksArchivet, eller ock
kunna de utbytas af andra embetsverk, så
att Archivet kunde få sitt eget lius. Skulle
AssistanceVerket upplösas, hvilket jag
dock icke tillstyrker af skäl, som skola
anföras, när detta ämne till öfverläggning
förekommer; så lemnade dess nuvarande
byggnader på Riddarholmen ett välbeläget
och förträffligt utrymme ej mindre till förvaring
af Arcliivets handlingar, än äfven
till boningsrum för dess föreståndare, eller
någon annan af dess tjenstemän. Ehvar än
rum för detta ändamål utses, så böra de
vara belägna ofvan jord, och försedda med
ventilalorer och jerndörrår, samt, om möjligt
vore, med eldfria hvalf, till förekommande
af all fara för handlingarnes förbränning.
Min vördsamma framställning är således
i korthet:
att tjenliga och tillräckliga runi för RiksArchivets
behof mätte i Kronans hus anvisas
j eller j i brist derafj nödiga medel till
inköp eller uppbyggande af ett hus för
Riks Archivet af Rikets Ständer anslås.
I sednare händelsen torde det böra
tilltagas så, att äfven de äldre handlingarne
kunde, år efter annat, få ditflyttas från
alla Kronans i hufvudstaden befintliga Collegier
och Verk, hvarest dylika handlingar
sällan aktas med den omsorg, som veder
-
Den i5 December e. m.
Lör, utan snarare oblidt vrakas undan,
hvart som häldst, för att gifva rum och
beqvämlighet åt dagens förrättningar samt
dithörande papper.
Till StalsUtskottet torde denna min
vördsamma framställning få remitteras.
Lades på bordet.
Herr von Hartmansdorff, August, uppläste
följande :
Af allmänna Tidningarne hafva vi sett,
att vissa smärre Klenodier, hörande till Rikets
Regalier, blifvit öfvcrlålna, såsom ålderdoms
märkvärdigheter, till Kongl. Vitterhets-
Historia- och Antiqvitets-Academien.
Detta var, då de numera troligen
hefunnos obrukliga till sitt egentliga ändamål,
förmodligen det enda värdiga sätt att
dem begagna. Likväl kan denna händelse
icke annat än väcka eftersinnande, om, och
till hvad grad, något afhändande af sådana
kostbarheter, genom Styrelsens åtgärd
allena, kan vara tillåtlig!; huruvida det varit
en bristande uppmärksam}] et af Rikets
Ständers Statsutskott och Revisorer, att,
under Revisionerna i StatsCon toiret, icke
efterse mängden och beskaffenheten a f Rikets
Regalier, och Juveler, som böra i den
dervarande, så kallade Kongl. SkattKammaren
förvaras, att icke förteckna dem,
om inventarierna brustit, eller, i alla fal\,
Den i5 December e. m.
alt icke afgifva berättelse derom, till Rikets
Ständer. För min del tror jag, att sådant
borde vara ett åliggande för dessa Rikets
Ständers Ombud, och hemställer derföre:
att
Rikets Högloft. Ständers Statsutskott
och Revisorer hädanefter må inventera Rikets
Regalierj och efterse huru de af vederbörande
vårdas.
Till StatsUtskottet torde denna min
vördsamma framställning få hänvisas.
Kades på bordet.
Herr von Hartmansdorff^ August> anförde
skriftligen:
Vid 1S27 års Revision yppades, att
Rikets Höglofl. Ständers beslut år 1823, angående
öfverlemnandet till RiksgäldsContoiret
af Åbo Academi-Fond , 5,780 R:dr, blifvit
expedieradt blott till Kongl. Maj:t, men
ej till RiksgäldsContoiret. Enligt hvad jag
nu skall upplysa, lärer ett dylikt Rikets
Ständers beslut angående Kongl. CanzliStyrelsens
HandCassa, den tiden utgörande
8,880 R:dr, icke hafva blifvit expedieradt,
hvarken till Kongl. Majit, eller till RiksgäldsContoiret.
Stats- och Särskildta Utskotten afgåfvo
under den 22 November 1823 ett
*) N:o 628, Bill. 4:<le Sami. 5:te Band. s. 3i3,
Den i5 Decemfc er e. m.
i83
gemensamt Betänkande öfver Herr Hammarskölds
Motion, angående CanzliStyrelsens
upplösning, hvarest slutligen förekommer
:
”Stats-Ulskottet instämmer äfven för
”dess del uti detta yttrande” (att nemligen
CanzliStyrelsen malte, då den nya organisationen
komme att vidtaga, upplösas)
”och får blott tillägga, det Rikets Högloft.
”Ständer lära linna nödigt förordna, att
”den i 2 §. g mom. af CanzliOrdningen om”nämnda
HandCassa, som nu står under
”oftanämnde Styrelses vård, skall efter dess
”upplösning, till Riks gäldsContoiret öfver”lemnäs,
för att der framgent förvaltas,”
Detta betänkande bifölls den 29 November
af BorgareStåndet, den 6 December
af BondeStåndet och den i5 December
af Ridderskapet och Adeln — Presteståndet
lät den 1 December delta, såsom
öfriga beslut, angående Styrelseverken,
hvila lill denna Riksdag. Såsom medlem
af Fullmägtige i RiksgäldsContoiret vet
jag, att detta beslut icke blifvit dem af
StatsTJtskottet lill efterrättelse meddeladt;
och bland Rikets Ständers underdåniga skrifvelser
har jag ej kunnat finna någon, sorn
framfört del till Kongl. Maj:t,s kännedom.
Emedlertid öfverlemnade Rikets Ständer den
*) Bihang, g Sami. 3 Band. s. 23g, 3n, 3g5 och
a65.
»84
Den i5 December e. m.
23 December 1823 till Kongl. Maj:t Särskildta
Utskottets betänkande angående
Styrelseverken, och anhöllo, ”med åberopande
af deri anförda hufvudgrunder, att
"Kongl. Maj:t mätte täckas till verkstäl”
läghet befordra de delar af samma förslag,
”Kongl. Majit funne leda till Styrelsens förenkling,
och till inskränkning i embets”männens
antal.” Ibland dessa delar befanns
äfven indragning af CanzliStyrelsen,
såsom öfverflödig ’■■*). Hade nu Kongl. Majit
funnit denna indragning lika mycket ledande
till Styrelsens förenkling och till inskränkning
i ernbetsmännens antal, som upplösningen
af CommerceCollegii JustitiaeDivision,
så vore CanzliStyrelsen redan uppliäfven,
utan att hvarken Kongl. Majit eller
RiksgäldsContoiret haft någon officiel
kunskap om Rikets Ständers beslut, angående
förflyttningen af denna Gassa. Men
hvad som icke redan skedt, kan ske, och
på det att medlen emedlertid ej måtte annorlunda
användas, anhåller jag, att detta
mitt anförande måtte remitteras till Expeditions-och
StatsUtskotten, på det att Rikets
Ständers redan fattade beslut måtte
varda till Kongl. Maj:t och Fullniägtige
i RiksgäldsContoiret behörigen expedieradt«
Lades på bordet.
*) t! h. 10 Sami. 3 Band. s. 327,
**; Bih. 11 Band. s. i3o.
Den i5 December e. m.
i85
Herr von Hartmansdorff,, August: Då
så stora anslag för Statens behof af Rikets
Ständer fordras, hade jag från Styrelsen
hoppats någon uppgift, i hvad mon åt Rikets
Ständer medgifves att granska användandet
af de medel, sorn höra anskaffas;
ty en hvar lärer erinra sig, att sista Riksdagen
slutades dermed, att Kongl. Majit
förklarade Sig hysa helt andra begrepp om
Ständernas granskningsrätt, än dem de sjelfve
framställt. Men mitt hopp har varit
förgäfves. Likväl lärer föga någon strid
kunna anses mera olycklig, än just denna
redan 5 år gamla, i hvilken de bägge högsta
Statsmagterne uppträda emot hvarandra
med yttrande af alldeles motsatta meningar.
Huru skall denna tvist slutas, då
öfver dessa högsta magter i vårt land ingen
Domare gifves. Bilägges ej tvisten
snart, så skall det troligen komma derhän,
att om Styrelsen nekar Ständerne en granskning,
som är både billig och laglig, neka
äfven Ständerne att fylla de behof, som
med billighet och fog begäras. Jag framställer
derföre som motion: att från StatsUtskottet
infordras j ju förr desto heldre,
förslag till en förnyad instruction för Rikets
Ständers Revisorer, på det att Ständerna
efter det afseende _, som derpå göres
, måtte kunna göra ett motsvarande
afseende på de anslag, som begäras.
Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedt, Gustaf: I anledning af Herr
186
Den i5 December e. m.
von HartmansdorfFs yttrande om granskning
af allmänna medel och instruetion för Rikets
Ständers Revisorer, en tvist, hvars
grundlagsenliga slut Konungens ansvarige
Rådgifvare lifligt önskat, och hvarom jag
äfven i förra Plenum hört talas, har jag
trott mig böra lämna den upplysning, att
detta ärende ingalunda undfallit Styrelsens
uppmärksamhet , och att Ständerne från
Regeringen kunna vänta ett Förslag i detta
afseende, som jag hoppas skall bära stämpeln
af de grundsatser af billighet och rättvisa
, som den värde Talaren åberopat,
Lades på bordet.
Herr von Hartmansdorff, si agus t: Vid
förra Riksdagen beslöts att då tillgångarne
så medgifva, skulle, med inställande af ett
förut fattadt beslut om tillökning i antalet
af Stipendier för de vid Universiteten studerande
ynglingar, 2:ne sådane Stipendier
i stället utgå från den så kallade Adeliga
CndettSkoleFonden till sådane Adelige ynglingar,
hvilka egnade sig åt näringarne. Jag
heslridde då denna åtgärd, såsom stridande
mot den bildning till Statens tjenst och
till lagstiflnings-åtgärder, hvilka synas närmast
angå Ilidderskapets och Adelns söner.
Min befattning som RiddarhusKamererare
bar sedermera öfvertygat mig, att detta beslut
ej kan verkställas, utan alltför kännbar
afsaknad för de adelige ynglingar, som
Den i5 December e. m. 187
egna sig åt studierne. Sådant foranlåter
mig, enär de till näringsidkande unge Adelsmän
anslagne Stipendier icke ännu kunnat
utdelas, emedan de dertill erforderliga ränräntemedel
först under nästa år inflyta,
alt till Ridderskapets och Adelns behjertande
ännu en gång hemställa Studerande
Adeliga ynglingars behof af de ökade Stipendier,
som sednast blifvit åt de näringsidkande
anslagna. Det ligger i sakens natur,
att de sednare behöfva ringa eller intet
understöd, under det de lära sig deras
blifvande yrke, emedan de genom detsamma
blifva födde, såsom förhållandet ärmed
lärgossar och gesäller, enligt hvad hvar
och en vet. Sådant inträffar deremot icke
med dem, som egna sig åt Statens tjenst,
i civila och militaira yrken, der ynglingen
hvarken under lärotiden, eller ofta under
flera år af sin första tjenstetid erhåller någon
inkomst. Jag föreslår derföre ödmjukeligen,
att Ridderskapets och Adelns vid
sista Riksdag fattade beslut, om z:ne närings
Stipendiers anslående åt Adeliga ynglingar
, mätte upphäfvas.
Lades på bordet.
Herr von Hartmansdorff , August: Någon
framställning om Läroverken, i anledning
af den till deras undersökning nedsatta
stora Comites öfverläggningar och förslag,
har ännu icke från Kongl. Majit ankommit,
och måhända skall mången anse
188
J en i5 December e. m.
mig, sorn balt uppdrag att uppsätta större
delen af Betänkandet, sjelf vara skuld till
det dröjsmål, som ägt rum, enär mitt arbete
icke hunnit blifva färdigt så tidigt
före Riksdagen, sorn önskeligt varit. Emedlertid
och då den så kallade nya Elementar-
eller ProfSkolan efter Ärnnesläsnings
och Vexelundervisnings-method, som blifvit
i Hufvudstaden upprättad, torde böra
fortfara, ehvad de öfriga Läroverkens förändring
eller orubbade bibehållande beslutas,
så får jag, åt hvilken Konungens förtroende
uppdragit en andel i denna Skolas
styrelse, vördsamt föreslå: att Rikets Ständer
måtte bevilja fortfarandet från den
1 nästkommande Julii af det årliga anslag,
Kongl. Maj:t hittills af extra medel i nåder
beviljat ifrågavarande Skola•
Lades på bordet.
Grefve von Rosen _, Carl Axelj hade
inlemnat följande, som upplästes:
En af de större olägenheter, hvaraf
alla de trakter i Riket besväras, hvarest
blott ett Ting årligen hålles, är tidutdrägten
med alla Lagfarts- och Inteckningsmål,
Den som köper en fastighet kort efter
ordinarie Tingets slut, kan ej på tvänne
år erhålla fasta, och hindras således under
denna tid från alla förbättringar å egen
-
Den i5 December e. m.
189
domen, emedan kostnaderne derföre skulle
vara förlorade, i händelse den bördas.
Lika svårigheter uppstå vid alla Inteckningsfrågor.
Köparen kan ej begagna
sin rätt att lemna inteckning, oell derigenom
bereda sig förmån af stående lån för
den delen af Köpeskillingen, som ej är
contant liqviderad, förr än första uppbudet
är beviljadt, således efter ett uppskof
af nära ett år. Han kan ej vederlägga ett
orätt sökt inteckningsanspråk; ty såvida ej
alla bevisen kunna anskaffas innan ordinarie
Tingets slut, qvarstår den sökta inteckningen
i gravationsbeviset ett helt år, emedan
vid Urtima Ting blott förnyelser af
inteckning få upptagas. Det synes likvist
vara en besynnerlighet, att samma Domstol
ej med lika säkerhet skall kunna primitivt,
vid Urtima Ting, bevilja en inteckning,
som att, på sådant sätt, flere
år derefter förnya densamma.
1
Detta stadgande i Lagen hindrar äfven
borgenärer, att af en gäldenär, hvars obestånd
först efter slutadt ordinarie Ting blifvit
bekant, kunna vinna den säkerhet för
sin fordran, som gäldenärens mer eller mindre
graverade fastighet erbjuder honom.
Derjemte bestämmer ej sednaste inteckningslagen,
huruvida en vid Lagtima Ting väckt,
men der uppskjuten inteckningsfråga kan,
vid Urtima Ting upptagas och afgöras.
igO
Den i5 December e. m.
Det af LagComiten framställde förslag
om permanenta Domstolar skulle fullkomligt
hafva afhjelpt alla dessa olägenheter;
men då det är ovisst oin och när detta
förslag blifver antaget och gällande, men
deremot dessa olägenheter allt jemnt under
tiden existera, får jag vördsamt föreslå:
att Lagutskottet måtte anmodas författa
ett Lagförslag, som afhjelper de nu
öfverklagade bristerne i vår Lagstiftning,
och rättar det missförhållande, som för
närvarande ganska känbart trycker flere
Landsorter.
Lades på hordet.
Grefve von Rosen, Carl Axel, hade
inlemnat ett så lydande Memorial;
Om de nitiska bemödanden och yttringar
af enskilda krafter, hvilka lid efter annan
blifvit af patriotiske män uppoffrade
till förädlande af den outtömliga tillgång
på Jernmalm, som naturen nedlagt uti
Gellivare berg i Luleå Lappmark, varit
otillräckliga att öfvervinna alla dervid mätande
svårigheter, och företagen sålunda
med blott långsamma steg framskridit till
åsyftadt mål, hafva de dock förmått väcka
uppmärksamhet och allmänt deltagande för
uppkomsten af en näringsgren, hvarigenom
denna aflägsna landsort möjligen kunde,
oaktadt sitt oblida luftstreck, bringas till
Den i5 December e. m.
»9t
välstånd, och de frambragta alstren äfven
sprida vigtiga fördelar utom densamma.
En följd af denna uppmärksamhet var nemligen,
att man på grund af sannolika beräkningar
antog, det Bergshandteringen,
drifven såsom Folksnäring, skulle här kunna
införas och efter hand vinna framgång,
förutsatt, att uppoffringar af allmänna medel
till dess grundläggande borde göras. Utur
en sådan synpunkt betraktade Rikets Ständer
detta vigtiga ämne, då de vid 1818
års Riksmöte till Kongl. Majit afgåfvo underdånig
skrifvelse om inrättandet af en
Bergslag i Norrbottens Län, med förslag
till de åtgärder, hvilka för befrämjandet
deraf ansågos böra å Statens sida vidtagas.
Till dessa förberedande åtgärder räknades
:
”1:0 Att stället för den första masugn
”borde blifva vid Gyljen. Ehuru troligen
”i en framtid, och måhända äfven med
”större förmån, Hyttor kunna och böra anläggas
närmare malmberget, samt följaktligen
besparing ske i malmtransporten,
”torde likväl för närvarande detta ställe
”vara tjenligast, i afseende på dess läge i
”den mera bebodda trakten.”
”2:0 Då masugns-byggnad öfverstiger
”nuvarande innevånares förmåga, bör den”na
byggnad verkställas på Statens bekostnad,
och jemte kolhus, rostgropar, m. m.
192
Den i5 December c. m.
”i fullständigt stånd skänkas åt de blifvande
Bergsmän.”
”3:o Till lättnad i transporten för det
”tillverkade tackjernet bör på allmän bekostnad
den väg upptagas, som blifvit
”föreslagen från Räktforss till Töre hamn,
”belägen invid hafvet; och, enär denna väg
”går igenom bebodt land och endast är
”2| mil lång, synes kostnaden ej blifva så
”betydlig, eller böra ingå i någon särskild
”beräkning, vid betraktande af den lätta
”transport, sorn derigenom fulländas till
”inskeppnings-orten. ”
”4:o Inom den för Bergslagen före”slagna
trakt af omkring 20 rjvudratmils
”innehåll böra alla skattlagda hemman be”frias
från all slags Rotering, samt alla
”dem nu åliggande Skatter till Kongl. Maj:t
”och Kronan på 5o års tid, äfvensom alla
”Nybyggen, hvilka hädanefter der upptagas,
likaledes njuta 5o års skattefrihet,
”med vilkor att idka Bergsbruk. Ifrån erläggande
af all tionde för deras tackjerns
”tillverkning höra de äfven under samma
”tid vara befriade.”
”5:o Så väl för Lappen som för Nybyggaren,
ja äfven för sjelfva Bonden uti
”dessa vid sådan rörelse ovana bygder,
”skulle verksamheten säkrast framkallas gebom
en genast synbar fördel. Om derföre
-
Den i5 December e. m.
"före några mindre premier, hvilka för
"Staten ej blefvo af känbar betydenhet,
"kunde fästas per Skeppund för malm träns"porten,
skulle dymedelst det åsyftade ändamålet
säkrast vinnas. Hvad sädane upp"muntringar
uträttat, då de äfven af den
"ringaste och under minsta tillverkning
"eller bemödande kunna erhållas, derpå
"äro Norrländska Praeinie-lärfter talande
"bevis.”
6:0 VI början torde blifva nödvändigt,
"att anslå en mindre Summa till ullemnan"de
såsom förlags-lån i smärre poster mot
"lindrig ränta åt deni, som börja handte"ringen,
i hvilken händelse Bergsmännen
"må tillåtas betala dessa lån med tackjern,
"sorn vid lastnings-platsen aflemnas.”
Icke för att gå utförandet af denna
allmänna plan i förväg, eller lägga hinder
för dess utveckling medelst åtkomst af
Gyljens masugns-ställe, utan tvärtom för
att under afvaktan och förhoppning det
Rikets Ständers förslag skulle komma till
snar fullbordan, söka förbereda och lätta
inrättandet af en Bergslag i denna trakt,
har ett Bolag bildat sig till uppförande af
en masugn på förenämnde local, hvilken
byggnad nu ock är färdig, samt en profläsning
derstädes redan verkställd. Ofelbart
skall denna anläggning, äfven i sitt
5 H.
ig4 Den i5 December f, ra,
isolerade skick såsom ett privat företa»,
åstadkomma en ny väckelse för industrien
i dess omgifning; men sannolikt skulle den
sprida ännu större förmåner för orten, om
dess tillvaro bragtes i närmare beröring
med invånarnes directa interesse. Ett vigtigt
steg till målet är redan taget, då befintligbeten
af en masugn erbjuder tillfälle
för Allmogen alt deltaga i Bergsmanna-yrlet,
och Bolaget skall troligen icke finnas
obenäget, att till deltagande i blåsningen
inbjuda hvar och en, som dertill kan vara
lmgad, med förutsättning, att en deremot
svarande andel af byggnads-kostnaden ersättes,
och Bergsmannen kommer i åtnjutande
af de föreslagne förmånerne.
Men om också, oaktadt ett sådant begifvande
af Gyljens BruksBolag, en och
annan ville i Hyttebruket deltaga; så synes
äfven hvarje enskild grundläggare af ett i
orten nytt, näringsfång vara berättigad att
hoppas, det genom Statens biträde sådana
hinder undanrödjas, eller eljest lättade utvägar
till näringens fortkomst beredas, som
i utförandet öfverstiga hans krafter, redan
nog begränsade af sjelfva anläggningarne.
I ett glest befolkadt land, utan vägar och
communicationer, måste isynnerhet bristen
på tjenliga transportmedel vara för nybörjaren
den mäst känbara. Till en viss grad
är väl Norrbotten gynnadt med beqväma
vatten-communicationcr; men dessa af bry
-
Den i5 December e. m.
tas eller försvåras af strömmar, hvilka dock
till en del kunna genom konstens åtgärd,
försättas i farbart skick. Ensamt dermed
är likväl transportrörelsen icke ludpen; den
påkallar äfven behofvet af både sommar
och vintervägar, allt föremål, som, då man
betraktar landets stora utsträckning, icke
kunna ligga inora den enskilda förmågans
krets att tillvägabringa.
Det skulle emedlertid synas vara förmätet,
att vilja göra anspråk på det allmännas
bidrag härtill, om frukterna deraf
endast inskränkte sig till beräkning på isolerade
fördelar. Anstalter af denna art
medföra äfven en välgörande verkan på
landels kultur i det bela, och det är otvifvelaktigt,
att Bergslags-inrättningen skall
mycket lättas och påskyndas, om öppnandet
af communicationer blifvit i förväg beredt;
ett ämne, som utgjort föremål för
nyligen anställda undersökningar, och nu
lärer komma under Rikets Ständers pröfning.
Men hvad särskildt beträffar ÖfverKalix,
finnas till framställande af denna
angelägenhet dessutom tillräckliga motiver
uti de anförde, af Rikets Ständer redan
utstakade, grunder för den tilltänkta Bergslagen.
I stöd af dem torde följande förslag
få till Högloft. Ridderskapets och Adelns
samt MedStänders högtupplysta bedömande
vördsamt underställas:
Den i5 December e. m.
1:0 Att ., sedan det kostsammaste ibland
de af Rikets Högloft. Ständer beviljade bidrag
ifrån Statens sida blifvit genom Gylienska
Bolagets verksamhet besparadt, nemligen
sjelfva masugns-byggnaden med dess
tillhörigheter, Sockeds Forssarne uti Lainis
Elf måtte på allmän bekostnad upprensas.
Uti frågan om Bergsmanna-yrkets införande
i orten ingick såsom en väsendtlig beståndsdel
möjligheten, att medelst Lina
Elfvens upprensning bereda en oafbruten
transport-led för malm från Gellivare till
ÖfverKalix. Genom en särskild deröfver
sedermera verkstäld undersökning har likväl
detta önskvärda företag befunnits för
kostsamt. Malmforslingen måste, der den
ej kan ske med båt, förrättas om vintren,
och denna forsling har nu tagit sin riktning
åt Lainis Elf, på hvilken Gyljens
Bolag etablerat en sjötransport af 3p mils
längd. Om förenämnde Forssar, som vanligen
befaras med smärre båtar, gjordes,
utan nedsänkning af den ofvan belägne
vattenytan, tjenliga äfven för lastbåtar med
malm, skulle vattenleden förlängas med
mil, och sålunda en icke ringa lättnad
i transporten vinnas.
2:0 Att den från Räcktforssen till
Töre laslnings-plats föreslagna vägen äfven
på Statens bekostnad upptages. Till
främjande af communicationen emellan ÖfverKalix
och hafvet gör strömfarten på
Den i5 December e. m.
>97
Kalix Elf ännu icke tillfyllest. Den kan
dessutom ej begagnas för större båtar med
jernlast längre ned än tili Räcktforssen,
hvarifrån jerntransporten måste gå landvågen
till Töre.
3:o Då erfarenheten visat, att, i denna
på näringar och rörelse vanlottade landsort,
den i författningarne medgifna frihetstid
för Nybyggen icke varit afpassad efter
den långsamma gång, med hvilken deras
bebyggande här måste framskrida, och sålunda
ej tillräcklig för dem att bringas i
fullt stånd, innan perioden för deras skattläggande
inträffat, synes nödvändigheten
påkallafrihetstidens förlängande j till exempel
till 5o år.
4:o Såsom ett väsendtligt medel för
Bergsmanna-yrkels uppkomst och vidmagtliållande,
måste skogstillgängarne och hushållningen
detrmed betraktas. Kronans odisponerede
Parker och Allmänningar i Norrbotten
äro hittills så föga kände, att hvarje
om dem lemnadt yttrande grundar sig
mera på generella slutledningar, heintade
från Landets climat, bördigheten af den
jord, sorn blifvit odlad, samt från några
kustfarter uppåt de betydligare strömmarne,
än på vissheten af de förhållanden, som
endast genom Landtmäteri-förrättningar stå
att erhålla. Ej mindre för Bergshandteringens
befrämjande, än för Landets uppod
-
Den i5 December e. m.
lande och befolkning, synes det vara af
högsta vigt, att Kronans ofvaimämnde SkogsParker
och Allmänningar varda på allmän
bekostnad afmätte, på Charta affattade och
beskrifne, samt alt, till besparande af tid
och kostnad, utsyningar för Nybyggen och
odlingslägenheter i sammanhang dermed
verkställas på alia sådane trakter, hvarest
polhöjden och locala förhållanden göra det
möjligt för ett Nybygge att förkofras och
äga bestånd, samt med nogaste iakttagande,
att den för Bergshandteringens bestånd oumbärliga
LappAllmogen ej för mycket kringskäres
och förnärmas. Om början göres i
de trakter, der nya Bruks-anläggningar redan
äro påbegynle, kunde de till det gemensamma
ändamålet redan medverkande
enskilde personerne skyndsamt få sina behof
fyllde, så väl för koluingar som nyodlingar.
Derefter kunde de trakter följa,
hvarigenom malmtransporterné från Gellivare
för närvarande gå. Vid alla utsvningar
till Nybyggen och odlingslägenheter
lärer Bruks-och Bergsmanna-yrkets bedrifvande
få föreskrifvas såsom ett hufvudsakligt
villkor, och ingående uti egande-rätten af
deii jord, som af Kronan upplåtes. Hvad
åter af den uppmätte och beskrifne Skogsmarken
ej finnes behöfligt eller användbart
till Nybyggen, borde emot stubbören, efter
Savolaxska skattläggnings-methoden, upplåtas
åt de Bruksägare och Bergsmän, som
sig dertill redan anmält, eller framdeles
Den i5 December e. m. igg
lunna anmäla; och pä det att den tilläm
na
de Bergslagstrakten, ju förr desto häldre,
mätte blifva afmätt, får jag vördsamt föreslå,
att den redan beviljade anslagssumman
för afvittringarue i Norrbotten måtte fördubblas.
5:o Ibland de understöd, som utan
länning för Staten skulle uppmuntra och
befordra Bergsmanna-handteringen i Norrbotten,
och hvilka Rikets Ständer, efter
hvad ofvan är nämdt, sjelfve uppfattat,
föreslås lill verkställighet följande: att hvarje
enskilt, som, efter erhållne privilegier,
uppförer nya hyttor och roasugnsbyggnader,
Stångjernshammare, Knipp- och Manufacturhammare,
eller andra Verk och Inrättningar,
som till en verklig Bruksrörelse
böra, måttej så snart bevisligen styrkas
kan, att Verken äro i gång, för alla dess
ägade skattlagde hemman befrias frän Rotering
, samt frän alla dem nu åliggande
skatter till Kongl. Maj.t och Kronan på
5o års tid, äfvensom från Bevillning,
Hammarskatt och Tiondes utgörande för
Tackjerns-blåsningarne under lika lång tid.
Då härvid, snart sagdt, inga uppoffringar
fordras; då de inkomster, hvaraf
StalsVerket under vissa år konime i saknad
genom de ordinarie räntorues uteblifvande,
på framtiden mångfaldigt återgäldas af de
dryga skatter, sorn vidlåda Bruks- och Berg.
200 Den i5 December e. m.
verks-rörelsen, synas fördelarne 3 ena sidan
sä stora och äfventyret å andra sidan så
ringa, alt det här föreslagne understödet
för ett ny^ttigt ändamål står att förlika med
omsorgen om ett samvetsgrann t användande
af Statens medel.
Ej för alt verka på öfverläggningen om
afslag elier bifall till den här gjorda framställningen,
utan endast för att ådagalägga,
att äfven enskilda bemödanden icke blifvit
sparade, torde få nämnas, att, vid den
i ÖfverKalix gjorde så kallade Gyljenska
Bruks-anläggningen, Interessenterne redan
bekostat en summa af 86,000 R:dr Banco,
fastighets-köpen inberäknade. Af Folkets
Representanter ifrån nämnde ort må det
vitsordas, om ej, under loppet af de 2:ne
senast förflutna åren, de arbeten, som för
desse medel blifvit utförde, medelst kolningar,
malmkörslor, enskildt verkställde
jorduppmätningar, Nybyggnads-företagm. m.
spridt lif och verksamhet ibland invånarne,
och hos dem infört första begreppen om
fördelarne af en Bergsmanna-handtering.
Att vid hvarje nytt företag i denna väg
betydliga svårigheter skola möta, är obestridligt;
och om än den enskildes uppoffringar
icke få göra anspråk på synnerlig
uppmärksamhet eller särskildt afseende,
böra de dock i den nion värderas och understödjas,
som de bidraga till gemensamt
ändamål och allmänt bästa.
Den i5 December e. m. 201
\
Såsom tillägg lill 4;de punkten i detta
anförande, får jag äfven vördsamt föreslå:
Att alla de skogstrakter, som äro anslagne
till stockfångst för de gamla sågverken,
äfvenledes afviltras, och Nybyggeslägenheterne
bestämmas ocb uppmätas, hvarefter
Sågverks-ägarne skulle, inom viss förlagd
tid, yttra sig, huruvida de önskade
att, emot erhållande af lämplige frihetsår
från alla onera, sjelfve dessa lägenheter
begagna och bebygga, enligt gällande författningar.
På det sätt nu tillgår, inskränkes deras
territorium beständigt genom främmande
personers anläggningar af Nybyggen,
och de skola slutligen reduceras derhän,
att nödgas köpa till höga priser det virke,
som de ägt rättighet att bekomma emot
blotta erläggandet af Stubbören till Kongl.
Maj:t och Kronan; och jag vågar tro det
vara billigt, att de åtminstone äga företrädet
att infria den mark, som de genom sin
verksamhet först gjort gagnelig för det
allmänna, och hvarpå de erhållit laglige
privilegier.
Om Remiss af detta förslag till vederbörligt
Utskott, får jag vördsamt anhålla.
Lades på bordet.
Herr Gripenstedt, Jacob., anförde skrift
ligen:
202 Den i5 December e. m.
En händelse, som sedan sista Riksmöte
tilldragit sig i mili hembygd, har i hög
grad väckt uppmärksamhet och deltagande,
icke blott hos ortens invånare, men hos hela
Nationen; och denna tilldragelse, som närmast
rörer en derigenom olycklig blifven
famille, är till sin beskaffenhet, sine orsaker
och sine följder af det allmänna interesse,
att den icke bör undgå att blifva
ett föremål för granskning af Folkets Representanter.
Då jag, med denna öfvertygelse, nu
utbeder mig Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
sker det med en från erfarenheten
hemtad förhoppning, alt detta första
Stånd i representationen äfven skall vara
det första att förfäkta mensklighetens,
rättvisans och billighetens heliga sak.
Handlingar, genom tryck offentliggjorde,
hafva måhända underrättat Ridderskapet
och Adeln om det nästan oerhörda lidande,
som öfvergått en ledamot af detta
hus, Herr ÖfversteLieutenanten G. U. Adlerstam.
Ridderskapet och Adeln vet således,
att han, med maka och io barn, blifvit
genom åtgärder och beslut, vidtagne af Styrelsen
öfver Banco-verket och folkets deröfver
vakande ombud, skiljd från sin egendom;
äfvensom att Domaremagten, af Herr
Den i5 December e. m.
Adlerstam anlitad, sedermera i högsta instansen
gillat samma åtgärder och beslut.
J håfven sett, mine Herrar, huru Lagens
tolkare haft mot hvarandra rakt stridande
åsigter vid Lagens tillämpning i denna
sak, att nemligen Kongl. Svea IIolRätt
genom dess dom, och Kongl. Maj:ts Nedre
JustitiaeRevision, i dess underdåniga utlåtande,
ogillat BancoStyrelsens öfverklagade
åtgärder, samt restituerat den redan husville
mannen uti hans, efter berörde höga
Auctoriteters omdöme, honom mot rättvisa
och billighet frånkände rättigheter; men
att Högste Domstolen, i grund af en annan
tydning af just desamme Banco-förfaltningar,
som motiverat HofRättens och JustitiaeRe
visionens beslut, sanclionerat BancoStyrelsens
förfarande.
Det lärer icke eller vara Ridderskapet
och Adeln obekant, att den olyckliges sista
hopp om ändring i hans beklagansvärda
öde, hvilande på hans hos Rikets Ständers
Justitieombudsman gjorde begäran om Riksrätt
mot Högste Domstolens Ledamöter,
slagit honom felt.
Att närmare ingå i detalj af ämnet,
medgifver ej min förmåga, icke eller Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid; och jag
hoppas att det icke eller behöfves emedan
allmänna opinionen, under hvars sansade
och osvikliga domsrätt denna sak med lie
-
Den i5 December e. m.
la dess omfattning blifvit dragen, redan
högt afsagt sin dom, till förmån för den
olycklige.
Min enskilta öfvertygelse, som det tillhör
mig att bär uttala, har alltid varit den,
att Herr Adlerstam, som å Banco-auction
inropat sin egen tillhörighet, som behörigen
verkställt de honom föreSkrifne inbetalningar,
för hvilka egendomen anslogs
till försäljning, som hos Banken företedde
sine äganderätts handlingar, som erlade den
honom alfordrade lösen för Bankens Saluhref,
och sorn, genom sin till BancoStyrelsen
inom praescriptionstidens förlopp ingifne
skrift och de dervid fogade handlingar,
bringat till en, om jag så får uttrycka
mig, alldeles solklar tydlighet, att
ingen annans derunder beroende rätt möjligen
kunde blifva förnärmad, gjort allt
hvad han rimligen bordt och kunnat göra,
samt att han följaktligen lidit oskyldigt.
Orsaken till allt detta måste således
sökas i en bristfällig, intrasslad, högst tvetydig
och med sunda förnuftets fordringar
alldeles icke öfverensstämmande lagstiftning;
och man behöfver endast granska de i denna
sak åberopade författningar, för att härom
bli fullkomligt öfvertygad.
Ridderskapet och Adeln äger ibland
sig den man, hvars oförtjeuta missöde gjort
mig till dess förespråkare, och J håfven
Den i5 December e. ni. 2o5
helt säkert, mine Herrar, öfvertygat Eder,
att han är ett värdigt föremål för det ädelmodiga
deltagande, mängden af detta husets
aktningsvärde medlemmar för honom
redan yttrat.
Såsom från samma ort som han, känner
jag kanhända häst alla de rysligheter,
denna oskyldigt lidande famille fått vidkännas
under desse sednast förflutne fyra
åren, att räkna från och med 1825 till närvarande
tid, derunder Herr Adlerstam varit
i mistning af revenuen af sin sköna och
indrägtiga egendom, den han lagligen förvärfvat
och till erforderligt belopp betalt.
Sättom oss i hans ställe, rådfrågom våra
hjertan, då de klappa förmaka och barn,
och vi skola säkert enhälligt med rörelse
erfara hans sällsamma och oförtjenta lidande.
Låtom sedermera förnuftet, lemnadt
åt sin egen ledning, följande den hos hvarje
oförderfvad menniska inneboende driften
att finna det rätta, dömma öfver anledningarne
till hans olycka; och vi skola
då oemotsägligen blifva öfvertygade, att de
leda sitt ursprung från en förlåtligt missförstådd
Banco-författning, vid hvars tydning
och tillämpning både Kongl. Svea HofRätt
och Konungens Nedre JustitiaeRevision
varit af lika mening med Herr Adlerstam.
Hvem tillhör det då, mine Herrar, att
upprätta ett sådant lidande, om icke Na
-
206 Den i5 December c. m.
tionen, som stiftat den Lag, hvarigenom
en af dess medlemmar fallit ett offer?
Ett prejudicat i denna väg, fast i mindre
scala, kan äfven hemtas från Ständernes
Beslut vid x8a3 års Riksmöte, då Casseuren
vid Stockholms Stads Auctionsverk,
genom de respective Ståndens enhälliga Beslut,
hefriades från en af Högsta Domaremagten
honom ålagd utbetalning till Banken.
Herr Adlerstams förluster i och för
denna sak tror jag mig icke öfverdrifva,
då jag uppskattar dem till mer än 27,000
R:dr B:co.
Anhålles vördsamt om remitterande
häraf till BancoUtskottet och communication
med de öfrige respective RiksStånden.
Lades på hordet.
Herr Gripenstedt Jacob j uppläste följande:
Det
varnande exempel, som ägt rum
med Herr Adlerstam och hvilket jag i en
föregående Motion haft äran vördsamt omnämna,
har hos mig väckt omtanka så väl
för egen del, som alla deras, hvilkas egendomar
äro i Banken belänte, på det de icke
måtte falla i samma snara och träffas
af samma olycka som han; och får jag på
grund häraf vördsamt anhålla, det Bancooch
LagUtskotten måtte anmodas företaga
revision af Banco-förfaltningarne, för att
bringa dem i ett skick, öfverensstämman
-
Den i5 December e. m.
de med tidens, rättvisans, billighetens och
sunda förnuftets fordringar, samt i harmonie
med de grunder, hvarpå allmänna Lagen
livilar.
Om Remiss till behörige Utskott och
communication med de öfrige respective
Stånden anhålles.
Lades på bordet.
Herr Gripenstedt, Jacobf anförde skriftligen:
Sedan
Utskotten nu mera blifvit sammansatte
till större delen af Embetsman
och Stadsboar, enligt de önskningar och
listor som förelupit, kan ej mycket vara
att hoppas af deras tillstyrkanden uti sådane
mål, som röra Landtmannens närvarande
förlägenhet och framtida bestånd, ej
derföre att jag betviflar desse Herrars upplysning
och skicklighet i allmänhet, men
derföre, att de uti ämnen, som de troligen
mindre känna, ogerna afhöra och kanske
ej vilja lära känna, hafva svårt att bedomina
hvad som framställes till de betryckte
Jordbrukarnes förmån. Den pennin gebrist,
som råder i alla landsorter kan icke vara
obekant för någon, fastän måhända mindre
känbar för somlige. Detta oaktadt lyckönskas
Landtboerne af Stadsboerne, och
Löntagarne till den goda skörd vi haft,
och den lyckliga försäljningen af vår säd
från flera Proviqcer till utlänningen; jnen
Den i5 December e. m.
mången länner förmodligen icke, att försäljningspriserne
äfven till utlänningen ej
varit så höga, som de för närvarande äro
här å orten, med hvilka priser Landtmannen
näppeligen kan hafva bestånd, då utlagor,
tjenste-och arbetsfolks aflöningar äro
så dryga. Möjligtvis kan det bära sig för
deni, som hafva sin egendom eller sitt
hemman skuldfrie, och dessutom bortlägga
det olyckligt inrotade öfverflödet; men huru
många Landtman, från högre till lägre,
äro för närvarande skuldfrie. Ganska inskränkt
är deras antal. Enligt min fasta
och på grund stödda öfvertygelse, måste
den Landtman, som på sin egendom, den
må vara större eller mindre, äger skuld
till ungefär en fjerdedel af dess värde, uti
dessa penningelösa tider gå förlorad. En
sådan skuld kan med skäl liknas vid ett
kräftsår, som med tiden förtär hela kroppen,
så länge den så kallade lagliga räntan
är 6 procent, oberäknadt douceurer och
provisioner, som vid alla låns erhållande
emottagas så väl af Embetsman, som andra.
— Är nu dertill en Landtman, för alt
rädda sig ur sin förlägenhet, nog olycklig
att falla uti de söta proeentare-händer, skyndar
han på genaste vägen till sin oundvikliga
undergång. Till afhjelpande af allt
detta onda föreslår jag, att rörelse-capitalet
må blifva förstoradt och en tillräcklig
fond organiserad, hvarutur ännu vederhäf
tige
-
Den i5 December e. m. 20g
tige landtman, så väl ägare som brukare,
utan så många omvägar och kostnader, må
Lunna erhålla stående lån emot 3 procents
ränta och 2 procents årlig afbetalning på
capitalet. Delta skulle rädda mången redlig
och driftig landtman från total undergång,
och troligen beveka capitalisterne
att nedlägga sina lyckligt hopsamlade rikedomar
uti jord- och näringsrörelse, hvarigenom
det nu gömda myntet skulle komma
i omlopp. Att jordbruket är första och
säkraste grundvalen för en Stats välstånd,
är otvifvelaktigt; böra då ej jordens ägare
och brukare understödjas? Lika obestridligt
är det äfven, att landtmannen ej kan bära
någon tillökning i beskattningen, den må
vara af hvad namn som hälst, eller framställas
under den vackraste förevändning,
som kan upptänkas. Skrytet att vår ställning
är så lycklig, och att våra penningar
stigit och stiga i värde, må låta härligt
för vissa öron; men få torde kanske
eftertänka, att våra utskylder, tjenstefolksoch
andre aflöningar merdubblat sig emot
hvad de voro för icke många år tillbaka, då
coursen var lika hög som nu, hvartill ytterligare
kommer den olyckliga omständigheten,
att lefnadsbehofven dagligen ökas genom
den under denna tidpunkt bland alla samhällsklasser
öfverhandtagande luxen. Genom
våra penningars förbättrande hafva capitalisterne
förtjent betydligt, utan att ta5
H. i4
2io Den t5 December e. ra.
ga i beräkning tle höga räntor jag förut
nämnt, och den skuldsatte i samma nion
förlorat.
Jordbruk och all annan rörelse måste
i följd häraf aftyna i brist af penningar,
och slutligen ännu mera i brist af sjelfägande
brukare.
Sådan är den lyckliga ställning, hvarom
man obetänksamt ordar så mycket.
Det linnes troligen intet Land, som
bar så många slag af allmänna Cassör, som
Sverige, och likväl omtalas inrättandet af
ännu flera. Alt dessa Cassör genom den
höga 6 procents räntan, som de äro berättigade
att beräkna, skola tillväxa och
slutligen Uppsluka alla capitaler, kan man
lätt inse. När nu inga penningar mera
kunna till räntors betalande anskaffas, (ty
huru många landtegendomar afkasta 6“ procent,
sedan deras dryga onera utgått) blifver
det en gifven följd, att capitalerne uppsägas,
och säkert blifva Cassorne ägare af
de fleste egendomar, som der äro pantsatte,
så att vår mesta jord skall blifva deras
tillhörighet.
Detta förhållande synes mig bebåda
stora olyckor för framtiden, och jag inser
ej mer än en enda fördel deraf, den nemligen,
att en mängd öfverflödige Embetsman
kunna på dessa af Cassorna till be
-
Den i5 December e, m. an
sittning erhållna egendomar såsom förvaltare
emplojeras, och kanske någon äf de
förra ägarne äfven blifva gynnad med en
sådan befattning.
Jag måste emedlertid erkänna, att jag
för min egen del icke äger förmåga att uppgifva
något botemedel emot dessa kräftartade
Cassors vidare kringfrätande. Det hoppet
återstår mig likväl, att, om den nedslående
men enkla och sanna teckning jag nu
framställt af landets ställning skulle komma
för Styrelsens ögon, mått och steg till
landets räddning skulle uttänkas och vidtagas.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Med anledning af den siste värde Talarens
framställning, alt Ridderskapets och Adelns
Electorer skulle hafva valt ett större antal
Embetsmän än Landtmän, som jag tyckte
bans ord folio, till Ledamötrr i Utskotten,
får jag, som äfven har den äran att vara
bland Electorernes antal, upplysa, attElectorerne
just haft för plan att till UtskottsLedamöter
hufvudsakligen välja Landtmän,
och blott ett så stort antal Embetsmän,
som för erforderliga upplysningars afgifvande
kunde anses nödigt. Första valet Utföll
äfven till större delen på sådane personer,
som icke voro Stockholmsboer; men
nästan alla de , som afsagt sig sina platser
i Utskotten, hafva just varit Landtmän,
I
212
Den i5 December e. m.
lände för kunslaper i de ämnen, hvaruti
de valts att rådpläga. Jag vågar derföre
hoppas, att Höglofl. Ridderskapet och Adeln
tilltror Electorerne fullkomlig opartiskhet
i deras val; ty, mig vetterligen, har motsattsen
ingalunda funnits och jag tror att
valen, opartiskt bedömde, bevisa detta.
Lades på bordet.
Herr Netherwoodj Wilhelm, hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Ett fritt Folks Historia är dess dyrbaraste
egendom, och omsorgen hvarmed
denna egendom vårdas det säkraste kännetecken,
huruvida det framskrider eller stadnar
på vägen till högre utbildning i sina
samhällsförhållanden. Svenska Folkets Historia
har ej heller någonsin varit för detsamma
likgiltig, om också ett mera välmenande
än klokt fosterlandsnit hos i öfrigt
djupsinniga Forskare stundom ådragit
sig klander eller åtlöje. Historiska Författare
hafva af Svenska Folket tillförene blifvit
uppmuntrade och understödde, och då
jag är öfvertygad, att samma kärlek för
Sveriges häfder lifvar oss, sorn våra Fäder,
är det med grundad förhoppning om
bifall jag vågar föreslå publikt understöd
för Författaren till Svenska Folkets Historia
under Konungarne af Wasa Ätten j
Herr Strinnholm.
Den i5 December e. m.
2l3
De trenne delar, som af detta arbete
redan utkommit, utmärka sig genom grundlig
forskning, ypperlig karaktersskildring
och en förträfflig stil, och berättiga således
till den förmodan, att det, en gång
fulländadt, skall kunna öfverträffa våra bästa
Historiska arbeten, samt vår Litteratur
derigenom vinna en dyrbar tillökning.
Dahlin och Lagerbring, hvilka hedrat
det Svenska namnet såsom Historiske Författare,
ägde bägge publika understöd, för
att kunna egna sig åt sina påbegynta arbetens
utförande. Dahlin ägde contant beräknad
betalning sig anslagen af Ständerne,
och Lagerbring, Professor i den vetenskap,
åt hvilken han egnade sin tid och sin möda,
hade en längre tid tjenstledighet, för
att kunna öfverlemna sig åt sin favoritsysselsättning,
samt således ett Salarium
af det Allmänna för sitt nedlagda arbete.
Herr Strinnholm har ännu ej njutit
det ringaste understöd, ej ens någon offentlig
uppmuntran för sitt förtjenstfulla
företag. Måtte han snart blifva i åtnjutande
af bägge, och således i stånd att fortsätta
ett arbete, hvilket han så lofvärdt
begynt, och hvarifrån han eljest torde nödgas
afhålla sig, i samma grad som lefnadsomsorger
nödga honom alt använda sin tid
på andra befattningar.
Sverige äger en RiksHistoriograph på
Stat, och Professor Geyer uppbär en årlig
2l4
Den i5 December e. m.
Pension för ulgifvandet af Sveriges Häfder;
det tyckes då ej vara obilligt hegardt,
det en Man, som redan hedrat sig genom
ett förtjenstfull t arbete, blifver satt i tillfälle
att belt och hållet öfverlemna sig deråt
och genom ett allmänt understöd tryggas
mot fruktan att lida brist, under det
han uppoffrar sin tid för Fäderneslandet.
Om Ridderskapet och Adeln godkänner
rigtigheten af denna min Motion, skulle jag
likväl icke vilja föreslå, att någon årlig
Pension beviljas Herr Strinnholm, — en
sådan utväg till förtjenstens uppmuntran
föder ofta tröghet ■— utan jag skulle vilja
föreslå, att en viss summa genast tilldelas
Herr Strinnholm för de utkomna delarne,
och att han sedermera, vid hvarje hädanefter
utkommande del, erhåller en deremot
proportionerad summa. Ty det Honorarium
Författaren af en Förläggare kan erhålla,
blifver, då man besinnar Litteraturens
tillstånd hos oss, troligen af ringa
betydenhet.
De trenne utkomna delarne af ifrågavarande
arbete öfverlemnas härjemte för
att åtfölja Remissen till vederbörligt Utskott.
Ladcs på bordet.
Herr von Schinkel, Johan Fredrikj hade
inlemnat följande, sorn upplästes:
Den i5 December e. m.
2l5
Vissa allmänna inrättningar, och bland
dem i synnerhet så kallade fromma stiftelser,
äro förenade med sådane olämpliga
vilkor och föreskrifter, som antingen skada
sjelfva dessa anstalter och deras rätta
föremål, eller ock, utan gagn för dessa,
medföra olägenheter för enskilda eller samhället.
Vid eftersinnande af rättsgrunden
för den verkan, som dylika vilkor och föreskrifter,
härledande sig icke alltid från
allmänna Magtens, utan äfven sorn oftast
från enskilda personers förordnanden genom
Donationer och Testamenten, böra enligt
sitt ändamål medföra, torde man utan
svårighet finna sig öfvertygad, att helgden
af så beskaffade stiftelser icke bör utesluta
all möjlighet för Statsmagten, på hvars
omvårdnad sjelfva inrättningarnes bibehållande
och användande för deras ändamål
ankommer, att efter behofyet förändra dem.
De äro att anse såsom en Statens egendom,
under lagstiftande Magtens disposition, lika
med ali annan det allmänna tillhörig egendom,
Ibland sådana inrättningar är Danviks
Hospital behäftad! med den olägenheten, att
de till detsamma donerade hemman väl kunna
med så kallad stadge- och besittningsrätt
säljas enskilde emellan, dervid en afgift
hvarje gång lill Hospitalet erlägges,
äfvensom Hospitalets rätt i öfrigt inskränkker
sig till en viss årlig afgift af hemmanen;
216 Den i5 December e. m.
men att de enskilde ägarne det oaktadt måste
sakna Lagfart, och följaktligen frihét
att inteckna hemmanen för gäld, hvarigenom,
utan den ringaste nytta för inrättningen,
hemmanens värde i enskildes hand är oberäkneligen
nedsatt. Det förbehåll, sorn vid
de erforderliga stadfästelser, dem HospitalsDirectionen
lemnar till skeende försäljningar,
egentligen lägger hinder för lagfarten
och belåningsrätten, är, att om köparen,
hans hustru och arfvingar, utan föregången
disposition om besittningsrätten, genom döden
afgår eller ock lemnar räntan obetald i
3:ne efter hvarandra följande år, räntorne
icke allenast skola utsökas, utan ock hemmanen
med all den der nedlagde byggnad,
odling och förbättring, af hvad namn som
helst, Hospitalet utan lösen hemfalla.
Alt Hospitalet genom försummad betalning
af räntor må kunna åtkomma hemmanen
i följd af detta förbehåll, ingår
troligen icke i beräkningen, och en långlig
erfarenhet lärer hafva visat, att en så
stor försumlighet hos hemmansägarne ej heller
är att beräkna; ty jag tror icke, att
Hospitalet på detta sätt ännu åtkommit något
hemman. För att åter endast utbekomma
räntorne, är en så stor försigtighet öfverflödig,
då allmänna lagen i detta fall
lemnar tillräcklig säkerhet.
Men om ej blott detta förbehåll, utan
ock det om Hospitalets rätt till dana-arf
Den i5 December e. m. aiy
efter innehafvare, som dör utan arfvingar,
till och med skulle bibehållas i HospitalsDirectionens
stadfästelser å köpen; så föreställer
jag mig, att Hemmansinneliafvarne
icke funne sin fördel derigenom särdeles
mindre, endast dem beviljades rättighet att
likafullt lagfara med och belåna sina hemman.
Utan att på något sätt minska Hospitalets
fördelar, tror jag mig då kunna
göra det förslag, som jag härmed till Rikets
Höglofl. Ständers bepröfvande öfverlemnar,
att med bibehållande af samma rättigheter
j som Danviks Hospital för närvarande
äger öfver de till detsamma donerade
hemman j hvilka redan äro eller
framdeles blifva med ständig stadge- och
besittningsrätt till enskild man försålde
desse hemman må förklaras kunna med full
ägande rätt tillkomma stadge- och besittningsrättens
innehafvarej enär hans åtkomst
i öfrigt är så beskaffad, som till
exempel det stadfästelsebref utvisar, hvilket
jag har äran här bifoga, samt följaktligen,
i detta fall, tillåtelse lemnäs till hemmanens
lagfarande och intecknande för
gäld.
Då jag nu väckt denna fråga, får jag
tillika öppet förklara, att ingen egennyttig
eller enskild förmån ligger till grund för
denna min gjorde hemställan, i synnerhet
som jag hvarken ägt eller för det närvarande
äger något så beskaffadt Dauvikshem
-
2i8 Den i5 December e. m.
man, som de nu omnämde; utan grundar
sig denna min gjorde Motion, endast på
den billighet, som mig tyckes böra äga
rum, i anledning af den öfverensstämmelse
jag tycker mig finna i begreppet, om, att
innehafva emot viss årlig skatt och vilkor
en Egendom med full ägande rätt j eller
att emot samma skatt och vilkor hafva densamma
med evärdelig besittningsrätt. —
Värdet af Egendomen, eller rättare förmånen
att den äga, är för innehafvaren
dock betydligt olika i båda dessa fall.
Jag anhåller om Remiss häraf till Rikets
Höglofl. Ständers LagUtskott,
Afskrift.
Direction öfver Danviks Hospital gör
härmed veterligt: att aldenstund Grosshandlaren
här i Stockholm Herr E. G. Hedberg
hos Directionen anmält, det lian, efter en
med StatsRådet ÖfversteKammarJunkaren
och GeneralLieutenanten m. m. Herr Grefve
Carl Axel Löwenhjelm upprättad och uppvist
köpe-afhandling, blifvit ägare till Stadge-
och Besittningsrätten å Danviks Hospitals
Frälsehemmanet Järla, ett Mantal i
Stockholms Län, Svartlösa Härad och Sikla
Ö församling, emot en öfverenskommen
köpeskilling, stor Tjugu Ett Tusende Riksdaler
Banco Sedlar, samt derföre om stadfästelse
å samma köp nu anhållit, så framt
Diretionen å Hospitalets vägnar icke ville
Den i5 December e. m. 21g
Besittningsrätten 3 berörde Järla hemman
inlösa; Fördenskull och emedan Directionen
icke ansett förmånligt för Hospitalet
att denna Besittningsrätt nu inlösa, ulan
att den emellan Herr Grefven och StatsjRådet
Löwenhjelm samt Herr Grosshandlanden
Hedberg slutne köpe-afhandling må
gå i fullbordan, och Stadgebref för Herr
Grosshandlanden Hedberg utfärdas, emot
det han till Hospitalets Cassa erlägger den
i Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den 21 Julii
i8i3, vid försäljning af Besittnings-rätten
till Danviks Hospitals-hemman, fastställde
Tre-procents afgift af köpeskillingen såsom
recognition, hvilken således utgör 63o R:dr
B:co; ty och enär sistnämnde recognitions
summa Sex Hundrade Trettio Riksdaler
Banco i Rikets Ständers Bank för Danviks
Hospitals Räkning under den 3o:de sistlidne
September insatt blifvit, och Attesten
deröfver aflemnad, varder ofvannämnde
emellan Herr Grefven och StatsRådet Löwenhjelm
och Herr Grosshandlanden Hedberg
ingångne handel härmedelst gillad och
stadfästad, så att Herr Grosshandlanden
E. G. Hedberg, dess Fru, Barn och Arfvingar,
så födde som ofödde, måge man
efter man hemmanet Järla och dertill lydande
jord i åker och äng skog och mark,
fiske och fiskvatten, ström, qvarn och
qvarnställe, torp och torpställe, med hvad
derunder i alla tider lagligen lydt och legat
häfver, samt framdeles tillvinnas kan,
320
Den i5 December e. m.
under Stadge- och Besittningsrätt oklandradt
nyttja, bruka och besitta med följande
vilkor:
1:0 Skall Herr Grosshandlanden Hedberg,
så länge han sjelf eller någon af hans
arfvingar besitter Stadge-rättigheten till
Järla hemman, för det samma till Danviks
Hospital årligen, inom den i/\ Mars för
det nästföregående året, erlägga och betala
Femtio Riksdaler Banco.
2:0 Skall Herr Grosshandlanden Hedberg,
utan ringaste afkortning på denna
summa, årligen sjelf svara för alla Järla
hemman åtföljande så Ordinarie som Extra
Ordinarie Utskylder, af hvad namn och
beskaffenhet de vara eller blifva må.
3:o Icke någre Manufacturer eller andra
Verk få på Järla ägor och vatten anläggas,
innan sådant Directionen vid handen
gifves och vederbörligt tillstånd dertill erhålles.
4:o Intill dess Sickla Öns allmänna
skog och mark, i öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ls Nådiga Bref den i2:te sistlidne
Mar lii, hemmanen emellan varder
delad, får Danviks Hospitals Ladugård Stora
Sickla icke betagas den rättighet, det
hitintills haft, att beta sin boskap klöf om
klöf med Järla och öfrige dertill berättigade
hemman.
Den i5 December e. m. 221
5:o Som icke eller af skogeu, hvarken
medan lian är obytt eller sedan den blifver
afskiljd, någon den ringaste afsalu får
göras, eller annorlunda än till Gårdens
oundgängeliga behof och nödtorft efter Lag
nyttjas, så kommer ock
6:0 All åbyggnad och förbättring, som
på Egendomen företages, af bvad namn,
art och beskaffenhet den vara må, att ske
på innehafvarens egen bekostnad och utan
Jordägarens gravation nu eller framdeles;
men häremot skall det
<7:0 Herr Grosshandlanden Hedberg,
dess Fru och efterkommande, så länge de
äro till, samt här i Landet bygga och förestående
vilkor fullgöra, vara alldeles obetaget,
att näst en orubbad besittning för
så väl sig och de sina, som den de sin
rätt kunna varda öfverlåtande, efter sin
egen beqvämlighet och såsom nyttigast pröfvas,
utan åtal nu och i framtiden bebygga,
hägna och förbättra Järla gård till åbyggnad
och utägor, samt
8:0 Att fiska och draga not i Långsjön,
jämte flere vid Järla liggande sjöar,
så långt som Järla och dess ägor sig sträcka;
men i berörde vatten får för ingen del
vinternot dragas.
gro Lemnäs Herr Grosshandlanden Hedberg,
dess Fru och Arfvingar frihet, att säl
-
3.22
Den i5 December e. m.
ja och öfverlåta denne dem tillerkände
Stadge- och Besittnings-rätt eho dem helst
behagar, dock att Besittningsrätten först
hembjndes Danviks Hospital, och den, hvilken
således, sedan vederbörande å Hospitalets
vägnar förklarat sig densamma, på
de vilkor en annan bjuder, icke åstunda,
deraf blifva innehafvare, då åligger i recognition
till Hospitalet erlägga den summa,
som Kongl. Maj:ts Nådiga Bref den
21 Julii 1813 föreskrifver, och utom dess
årligen betala minst de i första punkten
omrörde 5o R:dr Brco; i hvilket afseende
det skall åligga så väl säljaren som köparen,
att, inom Sex månader efter det handel
härom afslutad blifvit, sådant, vid ansvar
af Ett Hundrade Riksdaler Banco böter för
hvardera, hos Directionen öfver Danviks
Hospital anmäla; men skulle emot förmodan
Herr Grosshandlanden Hedberg, dess
Fru och Arfvingar, utan föregången disposition
om sin innehafvande Stadge- och Besittnings-rätt,
genom döden afgå, eller ock
lämna räntan, utöfver hvad i irsta puncten
derom förordnadt blifvit, obetald och
innestående för Trenne efter hvarannan följande
år, då skall
io:o På sådan händelse ej allenast de
föregående årens obetalte räntor lagligen
utsökas, utan ock dessutom hemmanet Järla,
med all den der nedlagde åbyggnad,
uppodling och förbättring, af hvad namn
Den 15 December e. m. aa3
den vara må, Danviks Hospital utan lösen
hemfalla.
Till yttermera visso och att allt detta
ofvanskrifne alldeles fast och oryggeligen
hållas och efterlefvas skall, äro 2:ne lika
lydande exemplar författade och egenhändigt
underskrifne. Stockholm den 9 Octoher
1823.
På Directionens vägnar
Dan. Edelcreutz.
C. E. v. Weigel. O. J. Strandberg.
Chr. Carlander. Th. A. Aspelin. G. Luchou.
E. Trana.
Stadge- och Besittningsbref för Herr Grosshandl a nden
E. G. Hedberg om Järla Danviks Hospitals-liemraan.
Att ofvanstående Afskrift är lika lydande med
Originalet, betygar Ex Officio
A. Réenstierna.
Lades på bordet.
Herr Du Rietz j Carlj hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Propositioner dels om nya, dels om
förhöjning i de redan anslagna löner, hafva
redan till ett ej obetydligt antal under
innevarande Riksmöte blifvit gjorde. Jag
skulle derföre ogerna vilja öka antalet här
-
Den i5 December e. m.
af; men öfvertygacl, att det löneanslag jag
går att föreslå, är af ett verkligt behof
påkalladt, vill jag ej underlåta att derom
åtminstone väcka fråga.
De personer, som med tiden skola bekläda
de vigtigaste Lärarekallen i samhället,
äro de vid Rikets Universiteter anställde
Docenter, hvilka, ehuru utan ringaste
lön, det åligger att, vid Professorernes tjenstledighet
eller förfall, bålla de publika föreläsningarne.
Den tid de borde använda
på egen förkofran i vetenskaperne och förnämligast
den, uti hvilken de redan äro '
anställde såsom Lärare, måste de nu, högst
sällan ägande egne medel, hvilka, om da
ägt några, vanligtvis blifvit förtärde under
den egentliga Studenttiden, för egen
bergning använda till conditionerande i
enskildta hus, eller till privata föreläsningar.
Härigenom nedstämmes och förslappas
sinnet för ett allvarligare studium af
vetenskaperne, och det just vid den ålder,
då den unge vetenskapsmannen, efter
fulländade förberedande studier, känner en
innerlig håg att tränga djupare in uti vetenskapernas
helgedom. Först efter flere
års tjenstetid såsom Docens kan han koppas
vinna befordran till Adjunct vid Akademien,
hvarmed åtföljer i Upsala 60 å 65 tunnor
spannmål, en inkomst alltför knapp,
för att tillåta honom att använda sin tid
helt
Den i5 December e. m. 225
iielt och hållet för egen räkning. Då befordran
sedermera vinnes till Professor med
ai5 tunnor spannmål i lön, som vanligtvis
ej sker före 4o'de lefnadsåret, saknar han ej
sällan den djupare kännedom af sin vetenskap,
som erfordras för att uppfylla sitt
kall på ett sätt, som motsvarar den studerande
ungdomens och allmänhetens hilliga
fordringar. Med smärta måste han känna
det sjelf och söka bilda sig till hvad han
är. Én alldeles omvänd ordning. Men han
är nu först i tillfälle att verkligen kunna
studera sin vetenskap, dock försent för att
blifva hvad han kunnat, om ej ekonomiska
hinder legat i vägen.
Vid sådant förhållande är man obefogad
att föra klagan deröfver, att våra Professorer
så sällan uppträda såsom författare
och såmedelst bidraga till vetenskapernas
framsteg. Härmed vore likväl icke sagdt,
att de dertill sakna skicklighet och förmåga;
ty våra Universiteter äga inom sig namn,
hvilka hedra ej allenast Sverige, utan äfven
Europa, men härför har man endast att
tacka deras utmärkt lyckliga snillen och
synnerligen lyckliga omständigheter.
Sedan Gustaf II Adolphs tid har för
Upsala Universitet ingen ting blifvit gjordt.
Man har i sednare tider börjat anse de donationer
han gjorde för mer än tillräckliga,
Professorernas löner för stora o. s. v.
5 H. i5
22Ö
Den 15 December e. m.
Om den stora Konungens anslag lunde
för Tvåhundrade år sedan anses rik t
borde man dock inse, att det nu åir otilV
rael ij,l, sedan under dessa 2:ne Sekler
vetenskaperna, synnerligen natur-vetenskaperne,
gått och gå med jättesteg framåt,
hvarigenom det nu mera är omöjligt för en
person att ex professo studera flere vetenskaper.
Af Akademiernas lill Kongl. KammarRätten
ingående räkenskaper inhämtas, att,
sedan de årliga lönerne till Ordinarie Professorerne
och Adjuncterne med flere Tjenstemän
utgått, ingen behållning för året
finnes, >
Med anledning af hvad jag nu haft
äran andraga, hemställer jag till IIöglofL
Ridderskapet och Adeln samt de öfrige
Respective MedStånden, att löner på Stat
af Ro tunnor spannmål hvardera mätte anslås
till 3:ne Docenter i Theologiska Faculteten,
lika mångå i Juridiska och Medicinska,
samt 8 i Philosophiska Faculteterne, vid
båda Akademierna
Om Remiss häraf till StatsUtskottet
anhålles vördsammast.
Lades på bordet.
Grefve Gyllenborg , Joli. Henning, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
Den i5 December e. m.
2'i7
Då det är en allmän rätt, lika för de
jjjpjlt' ifrån Domaresäten aflägse boende, som de
■ närboende, att, så vidt ske kan, med lika
kostnader deltaga i rättegångar, som öfverlemnas
till Domstolarnes pröfning; anser
jag det vara en pligt för de lagstiftande,
att undanrödja så väl de kostnader för rättsökande
vid rättegångars utförande, som
möjligen kunna undvikas, som ock de svårigheter
och hinder, hvilka för desammas
behöriga fullföljande skola uppstå; och tror
jag mig icke sakna anledning att, i grund
deraf, föreslå några ändringar uti elen nu
x allmänna Lagen stadgade rättegångsordning,
åsyftande hufvudsakligen att, med inskränkning
i behof af fullmägtige vid rättegångars
utförande, inskränka de icke obetydliga
utgifter för aflägse boende, som
deraf föranledas, äfvensom att meddela
dem större säkerhet att icke, inom korta
fatalier för ändrings sökande, förlora utvägen,
att draga deras rättegångar till pröfning
af en högre instans. Jag bar trott,
att föreskrifterne till personlig inställelse,
eller fullmägtigs ställande vid Domstolarne,
borde undergå en sådan granskning, att
i de fleste fall fullmägtig kunde undvikas,
och parterne vid HäradsRätterna vai’a berättigade
att, efter af käranden aflemnadt
påstående å ena, samt å andra sidan, efter
afgifvande af stämning och yttrande deröfver,
kunna, om de åstunda, vara frånvarande
utan ansvar, med förbindelse likväl
Den i5 December e. m.
till inställelse vid Domstolen, dA den linnde
nödig anses; lärande hvar och en parts ^
interesse fordra, att han utan förbindelse
sig inställer, vid äfventyr att frånvarande
möjligen sakna en sådan pröfning af tvistemålet,
som dess egen fördel kunde fordra.
I den händelse att vittnens hörande
ansågs nödigt, kunde, som nu sker, de antingen
genom stämning eller öfverenskommelse
kallas till den dag HäradsRätten föreskrifver,
då parterna å ömse sidor borde
vara tillstädes; äfvensom en tillämpning häraf
jemväl synes kunna äga ruin vid LagmansRätterna;
men hvad jag i synnerhet
skulle anse för de rättsökande af särdeles
nytta, vore, om föreskrifterne för rättegångars
fullföljande i HofRätt kunde förändras,
och all den uppassning vid äfventyr af böter,
som i de första §§ i 27 Cap. RältegångsBalken
m. fl. föreskrifves, för rättsökande
kunde försvinna, i följd af hvilka
föreskrifter de rättsökande, som icke äro
närboende, nödvändigt måste ställa fullmägtige,
hvilka jag tror, i annat fall, icke vore
nödvändigare i HofRätt, än i andra motsvarande
högre Collegier. Hos Konungens
Befallningshafvande och i Collegierne är man
berättigad alt låta ingifva skrifter och uttaga
utslag, samt, utan personlig inställelse,
skriftligen anföra hvad man nödigt finner,
och jag inser icke hvarföre ej samma
ordning i civila mål kunde i HofRätt
följas; IiofRätten likväl obetagit att, i af
-
Den i5 December e. m.
seende pä vittnens hörande eller nödige
upplysningars erhållande, lunna kalla parter,
att sig i Hofrätten inställa, då det kunde
nödigt anses. Jag tror alt ingen skulle
i sin rätt blifva förnärmad, om bevisligt
delfående af en Domstols Dom eller Utslag,
som den vinnande parten vöre pligtig att
vederparten meddela _, förklarades blifva
tiden för beräkning af fatalier, i stället
för Doms eller Utslags datum, likasom det
tillämpas hos Konungens Befallningshafvande
och i KammarCollegium, der ärender
behandlas af äfven så stor vigt, som af Domstolarne.
Den rättsökande, i synnerhet den
aflägse boende, hade då en trygghet att
icke förlora sine fatalier, som nu helt och
hållet hero på en fullmägligs uppmärksamhet
i anseende till de inskränkta fatalierne,
beräknade efter anslag, i synnerhet för ändrings
sökande i HofRättens Dom; vid hvilket
förhållande det blifver för de rättsökande
nödvändigt att hafva beständigt tillstädes
varande fullmägtige, då det beror
på IfofRätterne att till afgörande företaga
mål då de finna lämpligt, men parterne
deremot, okunnige om tiden dertill, måste,
för deras säkerhet, hvarje vecka efterse på
anslagen, huruvida Domar i deras rättegångar
komma att utgifvas. Då man nogsamt
känner, huru ofta den mindre upplysta allmänheten
missledes i rättegångar, i synnerhet
vid UnderDomstolarne af sakförare,
och huru betydliga kostnader tillskyndas
23o
Den i5 December e. m.
de rättsökande, der fullmägtige nödvändigt
måste anlitas, saknar man icke anledning
önska dea förändring i rättegångsordningen,
som betryggar den rättsökande att icke
äfventyra förlusten af fatalier, samt att
icke vara af författningars föreskrift tvungen,
att öfverlemna deras talan åt fullmägtiges
godtfinnande. Denna nyttiga förändring
vore vunnen, om delfåendet af en
Dom eller Utslag blef grunden för fatalieberäkningen,
i stället för Dom eller Utslags
datum, då anslag i detta ändamål icke vore
behöfligt, samt att inställelse personlig
eller genom fullmägtig, icke fordrades
i allmänhet, utan blott i de särskilta fall,
då IIofRätten kunde anse en sådan nödvändig.
Jag inser väl, att i sammanhang härmed
och på desse hufvudgrunder förändringar
i Lagens åtskillige föreskrifter skulle
blifva nödige, hvilka jag förbehåller mig
att framdeles få framställa; men jag tvekar
att några betydliga hinder för en hufvudsaklig
förändring skola möta. Det är förändring
uti rättegångsordningen i HofRätterne,
och föreskrifter för ändrings sökande
i HofRätternes Domar, med tillräckligt
rådrum dertill, jag hufvudsakligen afser;och
synes mig, alt detta skulle kunna verkställas
utan synnerlig förändring i rättegångsordningen
vid UnderDomstolarne; men skulle
det medgifvas, att äfven der delfåendet
af Dom eller Utslag blef grunden för fatalie-beräkning,
kunde kanske förordnas,
Den i5 December c. ro.
att den vid HäradsRälter vinnande parten
så tidigt lionie lemna vederparten del af
Utslaget, alt det vid nästa Lagmansting
kunde förekomma, den tappande då förbunden
att sig yttra, huruvida han ville saken
vid LagmansRätten fullfölja. Vadepenningar
för LagmansRätls och HofRätts pröfning»
kunde jemväl, kanske något förhöjde, deponeras,
och depositionsbevis deröfver, vid
talans förlust, åtfölja handlingarne till nästföljande
instans; och torde, i afseende på
Doms fullgörande, den tappande parten alltid
föreskrifvas hvad honom ålåge att fullgöra,
innan honom blefve tillåtet, att sin talan
emot LagmansRätts och HofRätts Dom
eller Utslag fullfölja. Jag anhåller vördsamligen
att denna Motion må till Lagutskottet
remitteras.
Lades på bordet.
Grefve Gyllenborg , Joli. Henning, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
Ehuru obehagligt det är att föreslå någon
inskränkning i Embetsmäns löneinkomster,
anser jag mig likväl föranlåten att,
under förmodan af billig lönetillökning för
mindre väl lönte Embets- och Tjenstemän,
föreslå: att i alla de mål, der Rikets Stän~
der ansett Chartce-Sigillatce-afgiften icke
böra fordras j Utslags lösen icke heller må
anses äga rumj hälst der Staten icke an
-
Den 15 December e. m.
sett lämpligt att fordra någon afgift, det
vill synas som Dess Embetsman icke ägde
att någon sådan fordra. Då jag nu framställer
några inom kortare tid inträffade
händelser, till bevisande af billigheten i
mitt påstående, anser jag mig först böra
möta ett inkast deremot, nemligen ifrågaställde
utgifters mindre betydliga belopp,
med den erinran, att när fråga är om rättsfordran,
bör icke utgiftssummans belopp
considereras, utan blott principen, samt att
utgiftens större eller mindre betydlighet är
relatif, och det som betyder intet för den
förmögna, kan vara betydligt nog för den
fattigare. Jag får först till bevisning anföra
exempel af en jordägare, som äger ett
mantal, deri en liten qvarn innebegripen,
som väl maler för tull, men är innefattad i
hemmanets skattläggning, och collectift med
hemmanet till värde för bevillning uppförd,
samt utgörande alla vanliga onera af
kronotionde, soldat, skjutsning m. m. För
denna qvarn har i KammarRätten, i anmärkningsväg
blifvit fordrad mjölnare-afgift
af omkring två Riksdaler årligen, och har
jag för min del trott, att hemmanet icke
kunde på en gång vara qvarn och hemman,
och betala afgifter för Bägge; men i alla
fall, om ock jordägarens bestridande gillas
i högsta instansen, kostar Utslags-lösen der
sju Riksdaler, eller den ifrågaställde mjölnare-afgiften
för omkring i år, och det kostar
jordägaren mera att lösa ett förmod*
Den i5 December e. m,
233
ligen gynnande Utslag, än att betala en
orättvis mjölnare-afgift. Ett i det närmaste
lika förhållande inträffade, då en ståndsperson
anförde besvär deröfver, att han
blef pliktfälld för vanvördeligt skrifsätt;
hvarvid han väl frikändes i den högre instansen,
men Utslags-lösen der uppgick i det
närmaste till beloppet af böterna, hvilket
oftare skall inträffa vid besvär öfver smärre
vitén. I sammanhang med denna händelse
har det förekommit mig, att stadgandet
i i4 Cap. 7 §. RättegångsBalken, hvarigenom
Domstol är öppet lemnadt, att för
vanvördligt yttrande eller skrifsätt ålägga
en part högre eller lägre böter efter godtfinnande,
borde så förändras, att pröfningen
om ett yttrande, vore vanvördligt eller
icke, borde tillhöra en högre instans
pröfning, hälst i nuvarande förhållande det
vill synas, att Domaren dömmer i sin egen
sak. Ytterligare får jag, till styrka för hvad
jag framställt, åberopa förhållandet i mål,
som röra skogsåverkan, hvaruti hvar och
en landtman känner hvad kostnad och besvär
fordras, för att freda sin skog för tillgrepp,
då dessa ännu i allmännare omdömet
anses innefatta ingen eller föga brottslighet,
samt att, när omsidor någon blifvit
förvunnen att hafva huggit en stock eller
ett vedlass, ersättningen och plikten äro
så ringa, att derigenom icke ersättes kostnaderne
för bevisning med vittnen m. m.,
särdeles som det större vite för åverkan,
234
Den i5 December e. m.
sora Domstolen, jemlikt 10 Cap. 5 §. ByggningaBalken,
äger att förelägga, icke, såsom
kanske vara borde, tillfaller sakägaren,
utan Kronan, samt detta oaktadt Ulslags-lösen
stundom fordras till högre belopp,
än den obetydliga ersättning, sora
blifvit jordägaren tilldömd. Slutligen får
jag yttra den öfvertygelse, alt Utslags-lösen
icke borde äga rum i rättegångar med Kronan
eller sådane parter, som icke sjelfve
erlägga Utslags-lösen, hälst rättegångar med
Kronan af Dess ombud vanligen fortsättas
kostnadsfritt till högsta instansen, och enskilde,
hvilka såsom parter måste dit medfölja,
icke äga att der fordra ersättning för
rättegångskostnad, som i rättegångar enskilde
emellan kan fordras och erhållas. Med
afseende å hvad jag nu anfört, för att styrka
billigheten af mitt yrkande, föreslår jag,
att Utslags-lösen icke må äga rum, der
jemlikt författningarne Stämpel-afgiften icke
fordras, men i en annan väg vederbörande
ersättas: Anhållande jag, att detta
påstående må till pröfning af vederbörligt
Utskott remitteras.
Lades på bordet.
Grefve Gyllenborgj Joli Hennings bade
inlemnat följande, som upplästes:
Vid 1818 års Piiksdag har jag lill Rikets
Ständers pröfning framställt 3:ne Motiouer
i nedannäjnnde ämnen, hvilka då,
Den i5 December e. m.
235
inom motionstiden framställde, äro i Ridderskapets
och Adelns Protocoll upptagne,
af vederbörlige Utskott behandlade,
men afslagne, och hvilka jag härmed får
förnya; anseende jag öfverflödigt att dem
nu afskrifva, då de i Ridderskapets och
Adelns Protocoll äro intagne:
1:0 Om rättighet för hvar och en, att
emellan Riksdagarne få inkomma med förslag
till ändring i författningar; hvaröfver
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
sig utlåtit i Betänkande af den
i4 Februarii 1818, upptaget i yrde Bandet
af Bihanget, innefattande LagUtskottets Betänkanden
pag. 144*
2:0 Om yrkande, att Konungens Befallningshafvande
borde anses pligtige, alt
till JustiliasCancelleren och JustitiaeOmbudsmannen
insända ett exemplar af de Kungörelser,
som af dem utfärdas; att deras
obestämda rättighet att kalla Länens innevånare
till sammankomster och muntliga förhör
måtte inskränkas, samt att utmätning
af debiterad afgift må innehållas, då jäf
emot behörigheten af krafvet väckes; hvaröfver
Lagutskottet sig utlåtit i Betänkande
af den 24 Mars 1818, upptaget i ^:de Törnen
af Bihanget, innefattande LagUtskottets
Betänkanden pag. 369.
3:o Om sökt företräde för jordägare
till säkerhet i liemmansbrukares lösa egen
-
236
Den \t> December e. m.
dom; hvaröfver Lagutskottet sig utlåtit den
18 Mars 1818, pag. 291, i yrde Tomen af
Bihanget, innefattande LagUtskottets Betänkanden.
Då jag nu härmed desse Motioner fördrar,
anhåller jag att de må remitteras till
Lagutskottet, sorn dem vid 1818 års Riksdag
till pröfning förehaft.
Lades på bordet.
Grefve GyllenborgJoh. Henning> hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
Då löner och pensioner ifrån förvaltande
inrättningar nu directe utgå, men
ordningen synes fordra, att sådane icke
partielt utgifvas ifrån flere särskilte inrättningar,
utan blott ifrån det ställe, der uppbörden
ifrån dem alla sammanflyter; få föreslås
vördsammeligen, att löner och pensioner
vid alla förvaltande inrättningar, såsom
Tull- och Postverken m. fl., må anordnas
efter Stat ifrån StatsContoiret, så
att af den influtna uppbörden vid förvaltande
inrättningar endast får, efter särskild
räkning och emot särskild redovisning, användas
till institutioner och obestämda utgifter,
samt att desse Lönestater Rikets
Ständer meddelas jämte Pensionsstaterna,
med utsättande af dagarne på de Kongl,
brefven, i följd hvaraf pensionerna kommit
att äga rum, med kort uppgift af skälen,
Den i5 December e. m.
hvarföre pensionerne blifvit meddelad. Jag
anhåller, att detta anförande må till StatsUtskottet
remitteras.
Lades på bordet.
Herr Kuylenstjerna > Otto, anförde
skriftligen:
I anledning af en, uti Herr Generalen
Hjertås den io December 1828 väckte Motion
om hästafvelns förbättrande, föreslagen löneförhöjning
för Chefen vid Strömsholms
Stuteri, utber jag mig för ett ögonblick
Högloft. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Min mening är alldeles icke att bestrida
ÖfversteLieutenanten Liljenstolpe de
förtjerister, som kunna göra honom berättigad
till den ifrågastälde löneförhöjningen;
men, mine Herrar, vi äga i Riket en annan
Stuterichef, Stallmästaren Ehrengranat vid
Flyinge, som under en lång följd af år
egnat en odelad möda och uppmärksamhet
åt sitt kall, och hvars allmänt erkända
sakkännedom och förtjenster — jag är Öfvertygad
derom — i ingen mon kunna ställas
efter dem, ÖfversteLieutenanten Liljenstolpe
på tvenne år kunnat förvärfva. Stallmästaren
Ehrengranats kunskaper och mångåriga
erfarenhet i Stuteri-väsendet äro redan,
genom flere nyttiga anstalters införande i
denna väg, bevittnade. Han är dessutom.
238 Den i5 December e. m.
efter livad ingen lärer bestrida, en skicklig
veterinair, äger lika ostridigt en grundlig
och måhända öfverlägsen både theori
och practik i den högre manégen, och bar
deri jemväl nedlagt mycken möda på elevers
bildande. Jag anser det således vara
min pligt att vid detta tillfälle föreslå,
det Stallmästaren Ehrengranat måtte tilldelas
en lika löneförhöjning, som den, hvilken
kan blifva ÖfversteLieutenauten Liljenstolpe
beviljad. Jag är öfverlygad, att det
hos hvar och en skall väcka håg att förvärfva
sig skicklighet och kunskaper för den
tjenstebana han ämnar beträda, om han ser,
att de personer, som uppoffrat hela sin
lefnad åt sitt yrke och äga öfvervägande
förtjenster, företrädesvis belönas: de aspirerande
hafva då den glada förhoppning,
att säkrare motse en framtida ersättning
för sitt i ungdomen nedlagde arbete.
Lades på bordet.
Friherre Boije, Fredrik, uppläste följande
:
Rikets Ständer hafva insett nödvändigheten
af en ny Lagbok, och en LagCommission
har redan inlemnat förslag till
flera delar deraf. Det torde vara lätt begripligt
för hvar och en, att Lagar, som
gjordes 1734, i många delar icke mera äro
passande för vår tid 5 huru mycket mindre
Den 15 December e. m.
23g
Tiassande böra icke de anses, som gjordes
nära 5o år förut? Och lika fullt äga vi en
Codex af år 1687, som s*n kraft och
verkan ännu är beståndande, jag menar
Konung Carl XI:s HofArtiklar af den 16
December 1687.
De fleste Sveriges Konungar hafva utfärdat
vissa stadganden till efterlefnad vid
deras Hof, hvilka följde med deras tid,
och undergingo de förändringar, som tidens
stigande upplysning och hyfsning kräfde.
Man öfvertygas derom genom de skiljaktigheter,
som finnas i Konung Göstafs Gårdzrält
af den 16 October 1544 med Konung
Erik XIY:s Hoffordning och articler af den
19 November i56o; Konung Johan III:s
Gårdzrätt afår 1669 och 1573; Hertig Carls
Gårdzrätt af den 28 Januarii 1574 och dess
Hoffordning samt Gårdzrätt af i5go (i
«genskap af Hertig af Södermanland, Nerike
och Wermland); Konung Carl X Gustafs
Håf-articlar af den i3 Junii i655, samt
de ofvannämnde Konung Carl XI:s Håfarticlar
af den 16 December 1687, de sista
som af Sveriges Konungar blifvit till efterlefnad
anbefallde.
Hvad som var nödvändigt eller ändamålsenligt
i Carl Xlrstid, tyckes icke mera
vara det i vår. — Jag vädjar till de Herrar,
hvilka, lika med mig, varit eller äro
Ledamöter i Slotts- och BorgRätterne, huru
24o Den tå December e. m.
ofta de blifvit öfvertygade derom, att dessa
HofArtiklar vid deras användande stundom
äro i det mest ojemna förhållande till vår
allmänna Lag, ja! någon gång, efter nutidens
skick och begrepp, kunna sägas nästan sätta
medborgaren utom Lagen. Det torde
tillåtas mig att i största korthet anföra
några exempel, till bestyrkande af mitt
påstående.
I 10 §. omnämnes ännu 6 veckors
fängelse vid vatten och bröd, hvilket likväl
genom 1734 års Lag icke mera äger
rum.
I i3 §. bestämmes straffet för den af
ringare betjeningen, som, då någon Sole~
nität för handen är försummar sin tjenstgöring,
andra resan till en hel månads
fängelse vatten och bröd.
22 §. Drager någon Page sin värja
med vretz vill ja, eller pust med käpp, hand
eller fot slår uti vår närvaro , Camrar och
Geraaker, plickte med Rfgghuden&ic.&lc.&tc.
32 §. Utsprider någon, talar eller tecknar
thet vår Öfverste Marskalks heder och
ära angår, och ej fulltyga kan, eller gifver
honom ährerörige ord uti eller utom Embetets
beställning, straffas til lifvet.
35 §. Hvilken som å Vårt Fruentimber
utsprider, klagar, talar eller tecknar thet
theras
Den i5 December e. m.
theras heder eller ära angår, och eij fulltyga
kan , vare straffat, om thet om Hofmustarinnan
är, till lil vet.
70 §. utsätter döds-straff för den, som
med våld inom Borgen tager mer eller
mindre.
Utom det tjufnad inom Borgen skall
anses som Kyrkotjufnad, ömsom två och
tredubbelt högre än efter allmän Lag bestraffas,
dömes den brottslige dessutom till
lifstids fängelse, o. s. v.
Jag är öfvertygad, att detta besynnerliga
förhållande i vår Lagskipning endast
undfallit vederbörande, och att man blott
be hofver göra Kongl. Mai:t uppmärksam
derpå, för att erhålla rättelse i detta missförhållande.
Jag vågar således föreslå:
Att Rikets Ständer måtte i underdånighet
anhålla det Hans Maj:t nådigst ville
■anbefalla ofvannämnde Konung Carl XI:s
HofArtiklars öfverseende j och i Nåder låta
utfärda andra i öfverensstämmelse med ti■dehvarfvet
och i sammanhang med den nja
Lagbokj som är att förvänta.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma
Memorial blir med de andra respective
Stånden communiceradt och till vederbörligt
Utskott remitteradt.
Lades på bordet.
5 H. 16
;
i\i Den i5 December e. m.
Herr von Vegesack, Achilles, anförde
skriftligen:
Den allmännelighet och det förtroende,
som Gymnastiken efter ett fjerdedels
århundrade omsider tillkämpat sig, oaktadt
olla de ensidiga anfall, som bildade och
obildade förut riglat emot densamma, bevittna,
huru dess elementer äro kraftigt
inverkande på menniskonaturen, och alt
den icke är blott ett mode, ett oöfvertänkt
begär, en flyktig önskan, som ögonblickligt
uppflammar. Många af Gymnastikens
fordom bittraste motståndare hafva sjelfmant
försonat sig med henne, sedan de antingen
sjelfve eller genom andra, på hvilka de
kunnat trygga sig, erfarit dess inflytelser.
Jag vågar säga, att, fastän under närvarande
tid vetenskap och konst, likasom genom
en spännkraft, stigit till en ovanlig höjd,
ingen sak, inom så kort tid, nått en dylik
grad af utveckling, som Gymnastiken. Måhända
var den mera förberedd af tidens
behof, än af tidens verkliga andesyftning.
Och likväl är den långt ifrån sin fulländning
såsom vetenskap; ty tanken kan endast
hafva oändligheten till sitt mål.
Lättsinnige hafva ansett Gymnastiken
som en öfverflöds-artikel, hvilken de icke
behöfde, emedan Historien framställer många
kraftfulla slägten, hvilka icke ens känt
Gymnastik till namnet. Må Historien då
upplysa dem om de tiders uppfostrings
-
*
Den 15 December e. m.
243
och lefnadssätt, från hvilka de vilja hemta
sina förhastade bevis!
Men det vore tröttande att återkalla
de många förvridna satser, med hvilka
man trott sig kunna tillintetgöra sanningen
af Gymnastikens inflytelse och nödvändighet;
den stödjer sig på så säkra grunder
och den är så sjelfständig i sina verkningar,
att den icke kan utvexlas mot någon annan
kraft, eller rubbas af den ensidige. Derföre
har den också brutit sig igenom alla
de hinder man lagt för den, och är numera
derhän kommen, att den begagnas af
alla olika stånd, kön och åldrar.
Således, med afseende på det allmänna
gagn och inflytande, som Gymnastiken
inom vårt Land verkat, och öfvertygad att
allt, som leder till en högre utveckling,
vare sig rigtadt åt själens eller kroppens
harmoni, eller åt båda dessa gemensamt,
utgör ett sannings-föremål, hvilket hvar och
en verkligt upplyst eftersträfvar, anser jag
det af vigt, att Gymnastiken, för dess ytterligare
kringspridning och stadfästelse,
måtte mera befrämjas af Staten, sedan dea
numera allmänt önskas och påyrkas af de
upplystare i vårt Land, helst den icke mera
kan utgöra en enskild mans sak. Skolungdomen,
för hvilken Gymnastik ej allenast
är ett physiskt uthildnings-medel , utan
fastmer en kraft, som dämpar orena lågor,
244
Den 15 D c e e m i) e r e. m.
befäster viljan och bibehåller kroppen i sin
helgd, saknar ännu en förnuftsenlig physisk
uppfostran. Sjelfbefläckelsen, hvilken lönmördar
ungdomskraften, och intrycker sin
vanställande prägel så starkt, att ej blott
kroppen förtvinar, utan äfven de ädlare
anlagen utvexlas mot orena begär; denna
olyckliga last, som hvar och en vet vara
gängse bland skolungdom, kan förebyggas
derigenom, att ynglingarne få en efter
deras ålder afpassad Gymnastik.
Om någon betviflar detta, eller förnekar
hvad jag yttrat öfver Gymnastikens
verkningar, kan han öfvertyga sig om sanningen
häraf vid de Läroverk, der Gymnastik
på rätta grunder öfvas. Och må det
tillåtas mig, att i detta fall nämna Kongl.
XrigsAkademien på Carlberg, hvarest icke
allenast jag, såsom anställd Lärare i den
physiska uppfostrings-grenen, utan äfven
Guvernören för KrigsÄkadernien , under flera
år kunnat märka Gymnastikens inflytande
på ungdomen. Men en vidsträcktare
kännedom om Gymnastikens verkningar vinnes
vid Centralinstitutet, der sjuka och
friska af alla åldrar dagligen erfara Gymnastikens
mångfalldigt fördelaktiga inverkningssätt.
Redan för 16 år sedan befallde Hans
Maj:t, att ett Gymnastiskt Centralinstitut
skulle inrättas under öfverinseende af Ling,
Den i5 December e. m.
245
flen nuvarande Gymnastikens upphofsman.
Detta Institut hade, enligt Kongl. Reglementet,
för ändamål att utbilda GymnastikLärare,
hvilka skulle sedermera utgå till
Regementer, Gymnasier och Skolor. En
mängd af Lärare hafva också vid Centralinstitutet
blifvit undervisade, och flei’e
innehafva Lärare-beställningar i Rikets Städer,
äfvensom Lärare från Institutet blifvit
skickade till Christiania och Trondhiem.
Flere somrar hafva, på Brunslntendenters
begäran, vid de mest besökta brunnar GymnastikLärare
blifvit anställde i och för SjukGymnastik,
så vidt Gymnasternas tjenstbefattning
vid andra verk det kunna medgifva.
Hvad åter angår den praktiska Gymnastiken
vid Centralinstitutet, äro, enligt
Reglementet, fyra timmar i veckan fastställde,
på hvilka Institutets föreståndare och
medarbetare skola gifva lectioner till de
elever, hvilka ämna blifva Lärare. Men
sorn denna tid ansågs otillräcklig för elevernas
utbildning, har Gymnastik-föreståndaren
mer än fördubbladt den, på det att
de, oftast obemedlade, och från Landsorterna
endast för Gymnastik hitkomne, ynglingar
snarare skulle kunna ernå sin utbildning.
För att göra denna utbildning ännu
mera säker har Ling genom den af
honom uttänkta passiva eller SjukGymnastiken
sökt gifva eleverna ett säkrare handlag,
och dymedelst inledt dem i den särskil
-
246 Den i5 December e. ni.
da behandling, som hvarje person efter ålder
och helsotillstånd behöfver. Tillika
med den praktiska undervisningen, har den
theoretiska föregått, såväl genom de af Föreståndaren
framställde theoretiska åsigter
af Gymnastiken och fäktningen, som ock
genom de särskilde af Adjunkten vid nämnde
Institut bestridde anatomiska och physiologiska
föreläsningar. Jemte delta blifva
eleverna på de fleste eftermiddagar i
veckan handledde under deras anatomiska
dissectioner.
Rörande den aflöning, som Gymnastiska
Centralinstitutets Lärare af Staten åtnjuta,
får jag anmärka, alt den är icke allenast
allt för ringaj utan såsom arfvode
osäker, och att de derjemte icke hafva ringaste
be fordrings-rätt, sedan de uppoffrat
tid och hälsa för sitt mödosamma yrke.
Sedan sistlidne Riksmöte utgöra Ett
Tusen Riksdaler B:co hela det årliga anslag,
som på Stat, under namn af arfvode, utbetalas
till Föreståndaren och 2:ne UnderLärare.
Kongl. Maj:t har derjemte under
de 3:ne sista åren, sedan Lärarnes antal
förökts, nådigst tillagt äldsta Undei Läraren
och några elever ett anslag utgörande 600
R:dr B:co, hvilka utgått af besparingsmedlen.
En hvar kan häraf göra jemförelse
emellan Gymnastiska Centralinstitutets offentliga
understöd, och det som öfriga äldre
och nyare Läroverk åtnjuta.
Den 15 December e. m.
Då flera mansåldrars erfarenhet bevisar,
att det ännu fortfarande uppfostringssåltet
hindrar kroppens utveckling; så skulle
man tro att den lid vöre inne, då icke
någon mera ville motverka en sak, som har
till syfte: lifvets första vilkor, harmonien
mellan själ och kropp. Likväl har man
föga åtlydl Kongl. Maj:ts redan för längre
tid sedan utfärdade Nådiga Cireulair om
Gymnastikens införande vid alla offentliga
Läroverk. På grund, af anförde skäl, får
jag härmedelst föreslå: att vid alla Rikets
Regemente/- och Läroverk. Gymnaster måtte
inom bestämd lid anställas; att Gymnastikföreståndaren
måtte sättas i stånd att årligen
göra behörige Jnspections-resor på
det saken, en gång införd, icke måtte falla
i vanhäfd; och att Centralinstitutet, såsom
plantskolan för all Gymnastik, må af Staten
sålunda understödjas att nya Gymnaster
der kunna utbildas och efterträda dem ,
som afgå från Rikets Regemenler och Läroverk.
Jag kan icke uppgifva sättet, hvarefter
Gymnasterna vid sistnämnde verk höra aflönas;
men lör Gymnastiska Centralinstitutet
får jag föreslå följande nödvändiga anslag
af Statsmedlen, såsom utgående löner:
Föreståndaren för all Gymnastik
inom Riket
2,5oo.
Öfverläraren, sorn tillika är Föreståndarens
Adjunct  i,5oo.
348
Den p5 December e, m.
Trenne Underlärare, hvardera 5oo
R:dr, tillsammans utgörande . . . i,5oo.
Till bestridande af åtskilliga utgifter
för de vid Gymnastiska Centralinstitutet
ovilkorligt nödvändiga
dissectioner, hvilka böra åläggas
ÖfverLäraren att leda; äfvensom
att för Eleverna hålla anatomiska
föreläsningar, tillämpade
på Gymnastiken
200.
Utfodringsmedel för en Voltigerhäst 100.
En Gymnastik-Vaktmästare  100.
Tillsammans 5,900-.
Tillskottet skulle följaktligen blifva 4.900
R:dr B:co.
För Medborgare, som åtnjutit de fördelar
Gymnastiken kunnat medföra, bör
det vara en pligt, att med vördnad erkänna
den nitälskan, som Svenska Regeringen
visat för en sak, hvilken hos Ulländningar
ieke allenast blifvit glömd1, utan äfven
förföljd. Bör det land, hvars luftstrek fordrar
de mest härdade kroppar, hvars ringa
folkmängd och politiska läge fordrar, i
händelse af krig, ersättning i kraft, der
massor saknas, och hvars tillgångar i freden
fordra allvar och sparsamhet bland
unga och gamla; hör detta land endast afla
framtida veklingar, endast kunna påräkna
man mot man, när öfverlägsen fiende
anfaller det; och dessa män höra de under
freden tveka att rädda sin afföda från
Den i5 December e. m,
=49
de plågor, hvilka cle sjelfva, genom en försummad
physisk uppfostran, ofta måste uthärda?
Sveriges
Män hafva likväl så många
gånger, under en politisk fara, stått fram
och räddat det kära Fosterlandet; skulle
de nu liknöjdt öfverse det räddningsmedel,
som ligger i en förnuftsenlig kroppslig utveckling,
endast derföre att faran ieke hotar
för ögonblicket? — Den stora viljan
räknar för århundraden lika säkert som för
år: vi se detta kanhända i de politiska utvecklingar,
som från generation till generation
framträda hos vidtomfattande makter.
— Dock nog härom 1 — Hvad sorn
skall göras för ungdomens räddning, bör
göras snart.
Lades på bordet.
Herr Rothlieb, Jxel_, uppläste följande:
Under en tidpunkt, då den brydsamma
ställning, uti hvilken jordbrukaren finner sig
försatt genom vanvärde och bristande afsättning
på spannmål, är tämligen allmänt
erkänd, täcktes Höglofl. Ridderskapet och
Adeln öfverse, om det förslag jag vågar
göra till förbättrande af Land Imannens vilkor,
saknar den utveckling och den ljusa
framställning, hvarmed hvarje sak borde här
framträda. Sjelf jordbrukare må det vara
mig förlåtet, örn jag med värma interesse
-
Den [5 December e. m,
rar mig för hvad som rörer detla yrke. Af
alla Näringar saknar ingen, mig veterligen,
biträde och uppmuntran från Statens sida;
jordbruket, Landets så kallade modernäring,
är den enda i ordets bemärkelse vanlottade.
För att uppmuntra densamma, har väl en utväg
vidtagits, nemligen bifall till odlings-lån.
I productiv väg har denna anstalt medfört
ganska goda följder. Odlings-tillfällen saknas
ej i vårt Land; de begagnas äfven, och
Spannmåls-tillgångarne ökas, men afsättning
felar, i synnerhet för de orter, som ligga
mera aflägsna från kusterne och de större
Släderne; och det ligger i sakens natur,
att å sådana orter det onda skall vara
dubbelt, nemligen både penninge-brist och
felande afsättning. Det ena är en följd af
det andra, och sällan kan den Spannmålsbehöfvande,
då Krono-utskylderne skola
liöstetiden utgå, förskaffa sig genom arbete
och andra industriella lofliga utvägar penningar
till uppköp af Spannmål, förr än
vid sommarens början. Emedlertid måste
Spannmåls-producenten vara i förlägenhet
helst han ej kan vid den tid, då alla skalter,
tjenstefolks-löner m. m. böra utgå,
contant föryttra sin vara. Af dessa skäl
vågar jag ödmjukast föreslå, det låue-understöd
på Spannmål måtte bevil jas på minst
5o tunnor och deröfver, sålunda, att 5
å 6 R:dr B:co för tunnan som lån, högst
på i år, mot 4 procents ränta lemnades
hvarje jordbrukare, som i eget Maguzin
Den i5 December e. m.
25i
förvarade Spannmålen, och utom Spannmålen,
såsom Hypothek, äfven lemnade fullkomligt
vederhäftig borgen för lånets återbetalning
på bestämd tid. Skulle Spannmålen
kunna före det års utgång, inom
hvilket lånet borde återbetalas, contant
föryttras, bör det åligga låntagaren att genast
betala det erhållna lånet, vid påföljd,
utom 6 procents ränta från den dag lånet
erhölls, att varda på ett år förlustig nytt Lånebiträde.
Troligen skulle ej så betydligt
Creditiv blifva behöfligt; men mångas förlägenhet
blefve härigenom afhjelpt. Både
Possessionaten och den mindre jordbrukaren
skulle häraf skörda lika fördel; ty om den
förre sjelf äger ett större eller så beskaffadt
qvantum Spannmål, att lån derpå kan
erhållas, så finnes intet hinder för flere
mindre jordbrukare att förena sig om uppförande
eller inrättande af eget Magazin,
samt alt der samla för ett eller flere byalag
den Spannmål, de önska få belänt. lianske
något vilkor, såsom lånets inbetalande
genast, borde åläggas låntagaren, om han
försummat att med yttersta noggranhet vårda
från all skada den belänta Spannmålen,
hvaröfver Kronobetjeningen borde hvarje
månad insända berättelse till Konungens
Befallningshafvande, genom hvars försorg
alla lånebiträden måste sökas och erhållas,
för hvarje District i de Län, der lån på
Spannmål begagnas. Jag anhåller ödmjukast
om Remiss af detta förslag, som jag
Den *5 December e. m.
tror, till Stats- Banco- och Ekonora i-Utskotten,
och vågar underställa Höglofl. Utskottens
upplysta bedömande den större
eller mindre användbarheten af denna min
framställning.
Lades på bordet.
Grefve Possej Eriks, anförde skriftligen
:
Ofta har varit fråga örn ändringar uti
författningarnerörande Grufvors ägande
och bearbetande. Konungen och Rikets
Ständer hafva ock funnit nödvändigheten
deraf, och i sådant afseende hafva Committerade
för Bergsförfattuingarnes öfverseende
blifvit förordnade, hvilka afgifvit
Betänkande och Förslag till Grufve-stadga
men som desse Committerades åsigter i många
delar strida emot mina, vili jag icke
underlåta att gifva mina tankar tillkänna-,
och, så vidt af mig kan bero, söka att förekomma
antagandet af ett förslag, som i
flera fall skulle gora större intrång på äganderätten,
än de nu gällande författningarne.
Jag erkänner visserligen såsom vigtig
den princip, att upptäckande och bearbetande
af jordens dolda, skatter bör uppmuntras;
men detta både kan och bör verkställas
med bibehållande af äganderättens
helgd.
I en tid, då nuvarande författningar
bestämde förmånerne för dem, som upp
-
Den i5 December e. m.
253
finna malmér och mineralier, var det nödigt
alt, äfven på bekostnad af andra rättigheter,
uppmuntra Bergsmanna-rörelsen;
men nu är denna, för både det allmänna
och enskild ta, högst vigtiga näringsgren så
till vida försigkommen i vårt land, att
man åtminstone icke har af nöden, att på
äganderättens bekostnad söka dess bestånd
och fortgång.
Jag vill icke nn upptaga Högloft. Ridderskapets
och Adelns tid med framställning
af mina anmärkningar emot Committerades
förslag, utan inskränker mig endast
till beredande af rättigheten att få afhandla
detta ämne, i händelse samma förslag
skulle denna Riksdag till Rikets Ständers
granskning blifva öfverlemnadt, utbedjande
jag mig härmedelst, att i sådant
fåll få afgifva de anmärkningar, jag kan
finna af nöden. Men osäker, huruvida tillfälle
härtill yppas, får jag nu föreslå den
ändring uti nu gällande författningar om
uppfinnare-rätten till Grufvor: ”Att uppfinnare
af nya eller förr arbetade raalmoch
mineral-anledningar må tillförbindas,
att hembjuda jordägaren uppfinnare-rätten,
emot erhållande af ett, efter anledningens
beskaffenhet, visst bestämdt praemium; dock
-med rättighet för uppfinnaren att, i händelse
jordägaren icke vill betala detta preemium,
då ingå såsom delägare, utan öfveräutelse-xätt
på annor man, till hälften uti
a54 ^en i5 December e. m.
nya, och till en tredjedel uti gamla, förut
arbetade och kände, malm- och mineralanvisningar,
samt att ingen, utan jordägarens
medgifvande, må äga rätt att taga
mutsedel, eller anställa sprängning eller
brytning på närmare afstånd från åbyggnad,
vare sig mangård eller uthus, än 5oo
famnar, ej eller närmare intill allmän farväg,
än på 5o famnars afstånd.”
I händelse Lag- och EkonomiUtskotten,
hvilka häraf torde få remiss, skulle
äska närmare bestämmande af praemie-beloppen,
som härmed kan äga gemenskap,
torde jag framdeles få tillfälle att desse
uppgifter meddela.
Lades på bordet.
Friherre Åkerhjelm, Guslaf Fredrikj,
uppläste följande:
Anförtrodd en befattning, der jag har
tillfälle erfara, att inga eller förvillade begrepp
om rätt och pligt som menniska och
samliälls-medlem, att försummad vård i
barndomen, att saknade goda efterdömen
under ungdoms-åren, bristande uppmuntran
och efterhållning till arbete, till allvar och
flit i dess utförande, till stadigt lefnadsätt
och oförändradt yrke, tillskapa sedlöshet,
lättja, böjelse för ostadighet och krinstrykande,
vantrefnad, elände, förakt för eget
väsende, tiggeri och brott hos en stor
Den i5 December e. m.
mängd af den ungdom, som uppväxt bland
vära arbetande folk-classer har jag ansett
för en pligt, att, utom den, jag och de
personer, sorn mig biträda i eftersynen öfver
Rikets Fängelser och förvaltningen af
dess Correctionslnrättningar, dagligen söka
uppfylla, jag menar detta ondas afhjelpande,
äfven väcka uppmärksamheten på de
medel, som, efter min tanka, skulle bidraga
till dess minskade tillskapande.
Utaf omkring 4>3oo fångar af alla slag,
som nu i landets Fängelser och CorrectionsInrättningar
förvaras, består en högst betydlig
del af ungt, arbetsfört folk, som, i
egenskap af gesäller, lär-gossar, fabriksarbetare
och handtlangare i flere slags arbetsyrken,
förut varit använde till näringarnes
nytta och således äfven till landets. För
fabrikanter och handtverksmästare, måste
delta förhållande vara lika skadligt, som
det i afseende på samhället och menskligheten
är beklagansvärdt. Hufvudsakliga orraken
till dessa, tillen del fordom nyttiga
arbetares förfall ligger i de vanor de insupit
under deras frihets-tid. Att dessa vanor
i allmänhet varit skadliga, lärer ingen betvifla,
och att deras elaka art härflutit af
hvad jag nu här förut anfört, är min Öfvertygelse.
Men då jag yttrar denna öfvertygelse,
är det ingalunda för att påstå,
att den försummade vård och eftersyn, som
varit dessa menniskors lott, vittnar om nå
-
256
Den i5 December e. m.
gon uraktlåtenhet af deras Mästare; tvärtom
är jag öfvertygad, att dessa i allmänhet
motarbeta det onda så mycket de kunna,
närmast inseende, att deras förlust och arbetarens
förstöring bör blifva följden deraf.
Men då till elen patriarchaliska, laggilda
och kraftigare eftersynen, som husbönder
kunna och höra utöfva öfver sina tjenare,
och hvarförutan, efter min tanka,
hvarken ordning eller rätt inom hus tillbörligen
blifva iakttagne, handtverksmästarnc
sakna rättighet, kunna de också icke äga
samma nyttiga inflytelse på sina arbetares
uppförande, som husbönderne äga på sine
tjenares. Skrå-författningarna, dessa annars
tvingande Lagar, lenina likväl, om jag ej
misstager mig, en nästan obegränsad frihet
åt gesäller att stryka landet ikring. Och
hvad är den sannolikaste och äfven inträffade
följden deraf? Jo, mästarens förlust
af en måhända skicklig, men hos honom
skuldsatt arbetare, och dennes öfvergång
från verksamhet till sysslolöshet, nöd, brott,
fängelse och Corrections-hus, der han slutligen,
efter en, under sin sysslolösa vandring
fullkomnad immoralitet, ändock, för
sin förbättring och trefnad, måste tillgripa
det yrke lian förut försmått, under saknad
af den frihet lian förut missbrukat.
Hvar och en landtbo, som äger sin
bostad närmare de större vägarue, lärer
kuli
-
Den i5 December e. m.
kunna intyga huru ofta man med ett mål
mat eller en skärf i penningar, åtminstone
för ögonblicket, döfvar hungern på en, från
Rikets ena ända till den andra vandrande,
utsvulten och trasig Gesäll, och måhända
har den räckte penninge-hjelpen mången
gång förvandlats till ett rus på närmaste
krog. Att således någon inskränkning i
denna frihet påkallas af dess missbruk ,
synes mig påtagligt. Uti inledningen till
Kongl. Maj:ts Nådiga LegoStadga af den 5
Maji i8o5, framställa/ de mäst samhällsnyttiga
satser. Det heter deri: ”Att för
omsorgen om näringarnes förkofran och
tillväxt inom landet, de hinder böra undanrödjas,
som för ett rättskaffens bestridande
af åtskillige dervid förefallande sysslor
och göromål, efter hvad ofta och allmänt
varit öfverklagadt, skola i betydlig
mön härflyta från de bland tjenstehjonen
nog allmänt rådande hvarjehanda oskick och
sjelfsvåld, lika förderflige för dem sjelfve,
sorn för deras husbönder, då, jemte förlusten
vid ett opålitligt eller odugligt arbete,
de förre derigenom äfven missledas ifrån
en nyttig åhåga, att i ungdomen förvärfva
sig de egenskaper och den skicklighet, som
borde försätta dem i tillstånd, att i en framtid
behörigen uppfylla de pligter, de sednare
åligga.” Äfven förekommer i nämde
inledning följande: ”att Lagstiftarens afsigter
i denna väg icke tillfullo kunna uppnå
5 H. 17
258
Den i5 December e. m.
sitt syftemål och aldrig verka en afsedd
påföljd i anseende till tjenstehjonens seder,
trohet, flit och skicklighet, så framt icke
lagens påbud tidigt inskärpas och flitigt åtföljas
af föräldrars, husbönders och lärares
trägna, alfvarliga och nitiska bemödanden,
att så förbättra och odla den uppväxande
ungdomens seder och förstånd, att
lydnad och ordning icke måga anses för en
plåga, eller nyttiga föreskrifter såsom i efterlefnaden
likgiltige till verkan och påföljder.
”
Att dessa satsers tillämpande på haudtverkeriers
och slöjders arbetshjon, af deras
moraliska tillstånd är nästan mera påkalladt,
än af tjenstehjonens, vågar jag försäkra;
och jag hämtar grund för denna försäkran,
från våra brottmåls-längder och våra
fånglistor.
Corrections-anstalterna, hvilka under
de sednare åren erhållit en mdamålsenlig
skapnad, och som deraf redan lemnat ett
förbättradt resultat, dessa inrättningar, om
äfven i framtiden helt och hållet uppfyllande
hvad man af dem önskar: brottslige
och vilseförda menniskors förvandlande till
redlige och nyttige samhällsmedlemmar, äro
dock lefvande bevis på ett existerande ondt;
ty bästa och säkraste kännetecknet på ett
lands lyckligare tillstånd vore visserligen,
att Fängelser och Corrections-inrättningar
Den i5 December e. ni. a5g
icke funnos, derföre att de icke Erfordrades.
Men då detta är en lika from och
meningslös önskan, som den om en evig
fred på jorden, kunna dessa försvarsverk
icke umbäras. I bredd med dem synes likväl
den Corrections-anstalten vara angelägnast
och hufvudsakligast, som motar det
uppväxande onda i sin upprinnelse och hindrar,
så mycket möjligt är, detsamma att
uppskjuta ogräs, och skörden deraf, att blifva
så ymnig han hittills varit; och denna
Corrections-anstalt kallas uppfostran.
Bland de flerfaldige omsorger för Landets
och Folkets väl, som af Landets Styrelse
dels vidtagits dels beredts, förekommer
äfven detta vigtiga ämne; och jag förmodar,
att första frukten af den stora UppfostringsComitens
arbeten snart skall blifva
synlig. Men äfven sedan detta är gjordt,
och jag gåf längre, sedan det nya verksammare,
till alla ;folk-classers lämpliga
bildning utsträckta uppfostrings-systemet är
satt i gång, kan det, efter min tanka, ändå
ej garantera ett fullkomligen lyckligt
och ändamålsenligt resultat hos den större
Folkmassan, om det ej understödes af sedolärande,
ljusa och välbetänkta polisförfattningar
och strafflagar.
Med hänsigt till dessa polisförfattningar
och i följd af min här yttrade åsigt af
ämnet, har jag trott wig böra göra denna
Den i5 December e. m.
framställning, i den afsigt, att densamma
af Lag- oell EkonomiUlskotten må tagas i
betraktande, och att de matte pröfva och
betänka, huruvida det icke vore af både
allmän och enskild nytta, att Lego- och
TjenstehjonsStadgan, till sitt hela innehåll,
eller till någon del deraf på Fabriks-närin»
garnes och Handtverkeriernes arbetsfolk tilllämpades,
samt att, i händelse Utskotten
sådant finna, de derom må inkomma tili
Rikets Höglofl. Ständer med vederbörligt
förslag. — Efter min tanka skulle en slik
förändring försätta handtverkaren och hans
arbetare uti ett bättre förhållande till hvarandra,
än de nu äro, och sannolikt förekomma
, dels den sednares skuldsättning
till den förre, och deraf e) sällan följande
bysättningstvång, eller förlust för mästaren,
dels att arbetaren, så vidt han sig ej
förbrutit, icke skiljes från mästaren, utan
att erhålla tid till sysselsätlniivgs-förskaffande
bos annan mästare, hvarigenom han
ej de facto tvingas till lösdrifvare, och
dels att arbetaren ej ulan ansvar kan från
tjensten bortgå, när honom lyster, hvilka
alla omständigheter, utan dessa förändringar,
hafva, som mig synes, ett menligt inflytande,
både på mästarens och arbetarens
moralitet och utkomst.
Om delta ämne således i sitt nuvarande
skick, icke motsvarar samhällets och
mensklighetens upplysta och billiga för»
Den i5 December e. ro
'dringar, är jag fullkomligen öfvertygad, att
eu af Rikets Högloft. Ständer härom i underdånighet
föreslagen förändring skall af
Kongl. Maj:t med deltagande eijaoltagas.
Lades på bordet.
Herr von Schinckelj Johan Fredrik,
hade inlemnat följande, som upplästes:
Enär flere vid detta Riksmöte afgifne
Motioner a.fsett en förbättrad Skogshushållning
j med dertill hörande åtgärder,
samt frågan således i hela sin vidd ofelbart
kommer att närmare granskas af Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet, anser jag
mig icke böra dölja några uppgifter, hvilka
än ytterligare ådagalägga nyttan och
nödvändigheten af uppmärksamhetens fästande
vid detta högst angelägna ämne.
Herr af Sillen har väl redan anmärkt
skadan deraf, att unga träd afhuggas för
att användas till buskning vid landsvägar;
men en ännu starkare förstöring af den
uppväxande unga skogen vållas genom det
taktäcknings-sätt, hvilket finnes antaget i
Rikets mäst nordliga delar så väl å landsbyggden,
sorn i Städerne. I dessa orter
verkställes taktäckningen vanligen på det
sätt, att efter pålagd så kallad klöfved (eller
klufna träd), och uppå densamma utbredd
näfverlägges för dennas fasthållande
så kallad troi eller takved,, bestående af unga
26-2 Den i5 December e. m.
raka träd af vid pass en arras tjocklek och af
samma längd som takets bredd från kroppåsen
till takfoten. Härtill använder man
endast raka träd, som läggas på sådant afstånd
från hvarandra, att fem stycken upptaga
en aln på hvarje sida af taket, då
således 10 träd åtgå för hvarje aln af takets
längd. För ett hus af 35 alnars längd
blifva således 35o unga och raka träd uppoffrade,
och då ett sådant tak dock icke
äger bestånd mera än tjugo år, finnes lätteligen
hvilket högst menligt inflytande
på skogens framtida bestånd delta hushållssätt
skall medföra.
När man nu föreställer sig, hvad i
Norrlands kustland ofta inträffar, byar af
3o till 4° grannar och stundom deröfver,
och man känner den luxe, som i dessa orter
råder både i storleken och mängden af
byggnader, äfvensom att Städerne deruppe
temligen noggrannt efterfölja landsbyggdens
exempel, så må man alldeles förvånas öfver
vidden af den skada, hvilken årligen tillskyndas
den vackraste delen af skogen.
Hos allmänheten råder den öfvertygelsen,
att dessa nordligare orter hysa outtömliga
sk^gs-tillgångar, men ingen besinnar,
att undtr ett så liårdt klimat återväxteu
skall vara högst trög; och det är likvist
denna omständighet, som ger skogen i dessa
orter ett större värde i deras ögon, som
Den i5 December e. m.
263
se p8 en aflägsnare framtid. Öfvertygad om
rigtiglieten af denna åsigt och att det omtalade
missbruket är af större skadlighet,
än mången torde föreställa sig, blir den
önskan högst naturlig, att genom en författning
och kraftiga exempel detta onda i
tid motarbetas. Om det ock är troligt, att
den större vidden hemmans-skogarne i desse
orter äga, och att Krono- samt öfverloppsmarkerne,
som öfverallt gränsa intill
de enskildes områden, länge skola uppfylla
behofven, så är skadan i alla fall lika betydlig,
fastän dess stora inflytande icke
fullkomligt låter beräkna sig, förrän all
hjelp är förgäfves och försent att börja en
förbättrad hushållning. Lägger man härtill
den skada löfskogen lider genom den högst
betydliga näfvertägt, som måste anställas
för dessa tak, då till ett enda af ofvan uppgifven
längd ofta fordras 2000 st. näfver,
synes klart, att dessa orters innevånare
anställa en skogsförödelse, hvilken de troligen
ej sjelfva skola erkänna eller blifva
varse; och det är derföre så mycket nödigare,
att detta ämne af Styrelsen handlägges.
Utur flere än en synpunkt torde således
det öfverklagade onda förtjena afseende.
Hvad genom författningar häruti icke kan
uträttas, torde genom exempel kunna vinnas,
hälst om belöningar också derföre skulle
bestämmas. Blifver en förbättrad skogshushållning
först i kustlandet tillvägabragt,
2 64
Den i5 December e. m.
der behofvet, äfven i nu omnämnde fall,
den högeligen påkallar, skall den nog sedermera
sprida sig åt det öfre landet. Vid
uppställningen af en skogsordning torde
detta ämne böra komma i öfvervägande, och
i denna hänsigt har jag ansett mig böra
fullgöra en sjelf åtagen pligt, den mången
visserligen kunnat bättre än jag uppfylla;
men jag hoppas dock, att de som känna
dessa orter och begrundat följderne af det
beskrifne missbruket, skola med mig dela
öfvertygelse!! om nödvändigheten af dess
hämmande, och jag anhåller derföre slutligen
om Remiss å detta anförande till vederbörande
Utskott.
Lades på bordet.
Herr von Schéele, Franz, anförde skriftligen:
Det
har icke blifvit min lott att begära
Högloft. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
för något ämne af vidt omfattande
egenskap, eller medförande en öfver
hela Landet utsträckt nytta; men öfver tygad
att hvarje mindre dels välstånd äger
det största samband med det belas, vågar
jag framställa en angelägenhet af vigt för
en, i flera än ett afseende betydlig, ort i
Riket, nemligen Philipstads Bergslag.
Inom en areal af omkring åtta qvadratrail
uppbrytes malm och tillverkas, efter
Den i5 December e. m., n65
de sednare io årens medium, årligen 43,5oo
skeppund tackjern, hvaraf omkring 400°
skeppund förädlas till stångjern inom samma
ort. Det är naturligt, att en så stor
production skall fortdrifvas med en stor
arbetsstyrka, som åter consumerar en större
mängd lifsförnödenheter, än den som kan
inom orten frambringas. En lätt transport
till afsättnings-orten af den tillverkade varan,
god tillgång på arbetare och födoämnen
för måttligt pris äro hufvudvilkoren
för denna handterings och dess idkares välstånd
och trefnad. Men, ty värr, saknas
mycket häraf. Länge har man, inom denna
Bergslag, klagat öfver höga dagsverkslöner
och brist på arbetare, och denna
klagan är ej utan grund. Lifsmedlens dyrhet
härleder sig från den långa landtransport,
på hvilken de måste Bergslagen tillföras,
och att det producerade taekjernet
ej lemnar tillverkaren någon stor vinst,
härrörer till en del af den stora kostnad,
som är förenad med dess transporterande
till nästa hamn i Wenern, eller Christinehamn.
Att dessa hinder för Bergshandteringens
flor genom en enda åtgärd kunna
i det närmaste afhjelpas, är hvad jag önskade
kunna i det följande i korthet bevisa.
Öfver mängden af det tackjern, som
årligen transporteras från Philipstad till
Christinehamn, har jag ej haft någre ordentlige
specialer att tillgå; men efter en på
goda grunder fotad beräkning skulle det
-
a 66
Den i5 December e. m.
samma utgöra minst 20,000 skeppund. Det
slång- och manufacturjern, som dels tillverkas
inom denna Bergslag, dels dit ankommer
ifrån Dalarne, för att vidare föras till
Christinehamn, utgör omkring 5ooo skeppund;
summan af det jern, som således
utföres på samma väg, kan med temlig
visshet antagas utgöra 25,000 skeppund.
En delaf samma väg måste äfven den
malm passera, hvilken föres ifrån Finnshyltebergs
och Persbergs Grufvor till Carlskoga
Bergslag, för att der afverkas, och
jag uppskattar derföre totalbeloppet af de
från Philipstad och dess omgifning söderut
gående varorne till omkring4o,oooskeppund;
jag är åtminstone säker, att detta blifver
dess belopp, om transporten underlättas.
Att återfragterne af spannmål, salt, sill,
tobak och köpmannavaror skola vara ganska
betydliga, är naturligt för hvar och en,
som känner hvad en Bergslagsort kan af
spannmål producera, och dess stora behof
af de öfrige nämde varorne. Hitintills
har all transport varit verkställd med hästar,
dels sommar- dels vintervägen; men
de i sednare lider ofta infallande barvintrar
hafva gjort sommartransporterne mera
nödvändige, och jag vill derföre i synnerhet
fästa mig vid dem. Dessa hafva till
största delen varit verkställde först sjöledes
från Philipstad till Asphyttan, så landväg
£ mil till Bjurbäcken, och derifrån åter
Den i5 December e. m.
sjöledes genom Öjvettern, Hyttsjön och Bergsjön
till Sjöändans lastlageplats, hvarifrån
är en mil landväg till Christinehamn. Man
finner lätt hvilka kostnader som skola vara
oskiljaktige från dessa ofta inträffande omlastningar,
och att det är en fullkomlig
omöjlighet att bestämma tiden, då varan
kan i Christinehamn vara afhämtlig, emedan
sådant beror på en större eller mindre
tillgång af forslare för landtransporterne.
För att afhjelpa dessa olägenheter och
bereda landet flere andra förmåner, har
man derföre varit omtänkt på en Båtleds
öppnande emellan Philipstad och Sjöändans
lastageplats. De af den förtjenstfulle ÖfversteLieutenanten
och Riddaren Hällström
och Capitaine Ekenstam i detta hänseende
gjorde undersökningar vitsorda ej allenast
möjligheten af denna Båtfarts öppnande,
utan äfven de ekonomiska fördelarne deraf.
Enligt förslaget skulle Båtleden föras
från Daglösens sydöstra ända till östersjön,
derifrån förbi Storfors och Lillfors Bruk
till Öjvettern, och slutligen följa den gamla
ledningen till Sjöändans lastageplats.
Kostnadsförslaget för detta företag, då det
skulle utföras med lutande planer i stället
för slussar, uppgår till 78,700 R:dr B:co;
men man har, vid betraktande af de ifrågakommande
jordersättningarue, upptagit
summan till 100,000 R:dr B:co. Hälften
deraf anser jag kunna sammanbringas inom
Wermland, om det tillätes enskilte att i
•>,68
Den s5 December e. m.
företaget blifva delaktige såsom Actieägare,
oeh Staten skulle vilja lemna den återstårende
hälften. De fördelar man genom denna
Båtled skulle vinna, anser jag vara liufvudsakiigast
följande: 1:0 borde frakterne
för de utgående varorne kunna nedsättas
med minst 5o procent; 2:0 kunde afsättaren
nästan fullkomligt bestämma tiden för
sine lefveransers fullgörande; 3:o skulle
den mängd af arbetare och dragare, sorn
nu användas i och för dessa landstransporter,
dels sysselsättas vid Rergshandteringens
öfrige grenar, dels vid Åkerbruket och
Boskapsskötseln, och 4:o skulle tillförseln
till Bergslagen i högst betydlig nion ökas,
hvarigenom priset på iifsroedlen nedsaltesBergslagens
och den omkringliggande ortens
välstånd blef en naturlig följd af delta
företags verkställighet; och det är derföre
jag hos Rikets Högloft. Ständer velat
begära ett anslag af 5o,ooo R:dr B:co, att,
fördelte på fem är, utgå till en Båtleds
öppnande från Philipstad till Sjöändans
lastageplats.
Jag vet att stora summor äro i denna
stund begärde af Slaten, och jag hade visserligen
ej gerna velat öka listan af dera,
som för enskilte företag begära Statsanslag;
men min kärlek för den handtering jag är
anställd att befrämja, min öfvertygelse om
Ortens behof och förtjenst af ett understöd
blifva besegrat alla andra coqsideratiqner.
Den i5 December e. m.
Då jag ej velat upptaga Ridderskapets
oell Adelns dyrbara tid med anförandet af
utförliga calculev, anhåller jag att få öfverlemna
desamma och de ofvannäinnde kostnads-förslagerne
till det vederbörande Utskott,
dit detta Memorial torde blifva remitterat.
Lades på bordet.
Herr Lagerheim, Gustafhade inlemnät
ett så lydande Memorial:
Oaktadt Jernhandteringen bär i landet
tid efter annan gjort icke obetydliga framsteg,
rojes likväl ännu en nästan total brist
på tjenligt och li k ar ta <J t ämnesjern, hvarförutan
likväl högst få verktyg, macliinerier
eller större byggnader kunna ändamålsenligt
effectueras. Detta angelägna ämne
synes mig förtjena Rikets Ständers synnerliga
uppmärksamhet.
Det smidiga ämnesjernets orenlighet
torde väl lill en del böra tillskrifvas ett
olämpligt arbetssätt, samt vårdslöshet och
okunnighet bos arbetarne, men flere af jernets
oarter och äfven som oftast dess ojämnhet
uppkomma dock förnämligast af det
dertill använda tackjernets egenskaper. Med
de författningar, som här i landet äro gällande,
borde väl en tillverkare af ämnesjern,
sedan han förskaffat sig pålitliga underrättelser
vid hvad Hytta sådant tack»
270 Den i5 December e. m.
jern, hvaraf han är i behof, tillverkas,
kunna å våg reqvirera ett visst qvantum,
märkt med samma Hyttas stämpel; åtminstone
synes detta vara hvad stämplingsskyldigheten
och Jernvräkeri-författningen borde
åsyfta. Men en sådan reqvisition misslyckas
nästan alltid, dels derföre att nämde
författning lemnar tillfälle till underslef
derigenom, att den tillåter en tiondedel af
hvarje tackjernspost att vara ostämplad, dels
derföre att samma författning, likt många
andra författningar, alldeles icke efterlefves.
Kongl. Förordningen om Jernvräkeriet
af den 17 Maji 18\/\, och Kongl. Kungörelsen
af den 3 November 1818 föreskrifva
uttryckligen: att allt Tackjern skall vara
märkt med för hvar Masugn tillåten
stämpel och det vid Bergsmanshyttor tillverkade
dessutom med hvarje Hytteägares
särskilda bistärnpel; och delta oaktadt är,
till exempel i hela Wermland, nästan intet
tackjern stämpladt; hvaraf ock följden
blifvit, att enär Wermländska Smidesverken
fordra 3 å ^000 skeppund tackjern öfver
hvad som inom Provinsen tillverkas,
och denna brist vanligen ersättes med det
närbelägna nya Kopparbergets sämre beskaffade
tackjern, hafva tillverkarne deraf,
för att hålla pris med det Wermländska,
äfven för det mesta aflagt att stämpla det
tackjern de dit införa, hvaraf åter måste
följa en förblandning af dessa rudimaterier,
Den t5 December e. m. 271
söm försämrar stångjernet, ofta utan tillverkarens
förvållande. Att detta gäckeri
af författningarne sträcker sig än längre,
synes deraf, att reqvirenten från våg vanligen
erhåller tackjernet dels ostämpladt,
dels med flere olika stämplar försedt, under
föregifvande att detsamma, såsom kommande
från samma Bergslag, är af lika beskaffenhet.
För att afhjelpa detta verkliga hinder
för Jernmanufacturens framsteg, synes väl
billigt, att vederbörande Embets-och Tjenstemän
blifva vid lämpligt ansvar Alagde,
att vaka öfver nämnde författnings allvarliga
iakttagande, och alt fullkomligen samma
stränghet iakttages med anvisandet af
det bättre och sämre tackjernet, som af det
bättre eller sämre stångjernet, hälst det ena
icke mer än det andra kan af blotta ytan
till sin inre halt bestämmas.
Det är en naturlig tanke, att då stämpeln
ej medförer den allra ringaste kostnad,
dess uraktlåtande måste härleda sig
från varans sämre beskaffenhet, än man
vill den skall anses för, emedan tillverkaren
af godt tackjern icke lärer underlåta
att med sin stämpel utmärka detsamma,
det vill med andra ord säga, att uraktlåten
stämpling synes rent af vara ett bedrägeri;
och, om så är, lärer det väl få anses
som en ofullständighet i sjelfva författ
-
ayi Den i5 December e. m.
ningen, att den tillåter den icke obetydliga
tiondedelen af hela landets tackjernstillverkning
komma ostämplad på våg, allrahälst
då den icke föreskrifver, att den skall gå
ifrån vågen i samma proportion förfalskad.
Att detta medgifvande måste medföra
stor svårighet för controllerandet af författningens
efterlefnad, lärer lätt inses, och
jag föreslår till afhjelpande af denna olägenhet,
att allt tackjern, som är i så stora
stycken att det kan vara stämpladt, ovilkorligen
bör hafva stämpel, men de mindre
bilar, som lill någon del ej kunna vid
tackjerns-tillverkningen undvikas, och hvilka
må medgifvas lill det allt förstora qvantum
af en tiondedel utaf hela tillverkningen,
böra, för att emoltagas å våg, vara i låda
eller lår inlagde, samt lådan eller låren
med stämpel försedd.
Hvad åter vidkommer tjenligt ämnesjern
för Gjuteriernas behof, är bristen deraf,
om möjligt, ännu känbarare, hvilket
obestridligt vitsordas ej mindre af den mängd
sämre beskaffade gjutne piecer, hvaröfver
man så ofta hörer klagas, än af de många
fruktlösa försök, som omtänksammare Gjuteriägare
i senare tider gjort, för att erhålla
ett likartad t och för särskilta ändamål
tjenligt ämnes-tackjern. Mig veterligen finnes
i författningarne intet ansvar stadgadt
Den i5 December e. m.
för lefverans af odugligt tackjern lill Gjuterierne;
men deremot ganska stränga för
sådan lefverans till Stång- och Ämnesverken,
då man nemligen med stämpeln kan
bevisa hvarifrån det är lefvereradt. Och
då jag är fullt öfvertygad om angelägenheten
af att afhjelpa denna brist, samt om den
mer oell mer stigande vigten af att tillverka
och erhålla dugligt gjutgods, tar jag mig
friheten föreslå, att samma ansvar måtte
åtfölja lefveransen af tackjern för Gjuteriernes
som för Stång- och Ämnesverkens
behof; att nemligen, om tackjernet befinnes
äf annan beskaffenhet, änden derå utsatte
stämpel antyder, säljaren eller tillverkaren
vare skyldig återtaga det och ersätta
all genom försäljningen eller vågförandet
deraf orsakad skada; men om tackjernet
är så oartadt, att deraf för fil eller
mejsel bearbetligt gjutgods ej kan beredas,
vare tackjernet förbrutet, och ansvare
säljaren eller tillverkaren derjemte för ali
skada, som köparen deraf vållats.
Jag anhåller att detta mitt vördsamma
Memorial må blifva till Ekonomiutskottet
remitterad t, samt Utskottet anmodas
inkomma med förslag till sådan förändring
i författningarne, som kan bidraga
till afhjelpande af de anvisade olägenheterne.
Lades på bordet.
18
274
Den i5 December e. m.
Herr Rothlieb, Carl Fredrik, hade
inlemnat följande, som upplästes:
Under loppet af det sislförflutna Etthundrade-åratalet
har i Sverige ömsom Tryckfrihet,
ömsom Trycktvång ägt rum, allt
efter rådande Partiers olika Styrelseformers
åsigter. Denna ambulatoriska behandling
af Tryckfriheten har haft ett menligt inflytande
på Svenska Folkets politiska och
litterära bildning. Trycktvånget hade stigit
till sin höjd under den olycksdigra period,
som näst föregeck catastrophen år
1809. I den nya Statsbyggnad, som då
uppfördes, blef Tryckfriheten ansedd som
en grundpelare. En Författning utkom
derom och förklarades för Grundlag. Att
denna dyrbara gåfva emottogs med begärlighet,
var ganska naturligt. Särskilt förmärktes
detta inom Tidningslilteraturen, då
genast flera nya Tidningar utkommo. Om
dessa frihetens nyfödda barn stundom missbrukade
den ädla friheten, bör sådant ej
väcka mycken förundran. Hvilken lössläppt
fånge blir ej berusad af sin lycka? Emedlertid
lärer Tidningslitteraturens gagnelighet,
ja! oumbärlighet i en constitutionel
Stat vara obestridlig. Derigenom sprides
lius och upplysning i alla ämnen och ibland
alla Folk-classer, och Tidningspubliciteten,
nyttjad med klokhet, oväld och moderation,
kan afvända mycket ondt och åstadkomma
myeket godt. 1810 års Tryckfrihetslag
lemnade väl en vidsträckt, men
Den i5 December e. m.
dock begränsad frihet ät Tidningslitteraturen.
Det band eller correctiv, som blef
fästadt vid dess utöfning af 1812 års Ständer,
bar icke medfört några menliga följder,
tvärtom har just, under det sednare
tiotalet, Tidningarnes antal och Tidningspolemiken
stigit till en förvånande höjd,
och Tidningslitteraturen synes nu i vida
högre grad än förr interessera Allmänheten.
Men 1828 års Ständer vidtogo en åtgärd,
som mer än alla inskränkningar betrycker
Tidningsutgifvare!!. Jag menar den
så kallade Stämpel-afgiften. En värd Ledamot
af detta RiksStånd, Herr Zengerlein,
har redan i ett Memorial ådagalagt
obilligheten och hårdheten af denna beskattning,
samt de särskilta olägenheter och
förluster för de skattdragande, som deraf
uppkomma, och jag får i alla delar förena
mig uti hans välgrundade åsigter, men
anhåller likväl att särskilt få fästa Höglofl.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på denna, man kan säga det, till yttersta
gränsen af hårdhet utsträckta beskattning.
En Tidningsutgifvare taxeras till trefaldig
Bevillning, nemligen: 1:0 efter 2 Art. i
BevillningsFörordningen; 2:0 genom Postafgiften,
och 3:o genom Stämpel-afgiften;
allt i och för samma sak eller rörelse. Är
detta öfverensstämmande med billighet och
rättvisa? Är detta att uppmuntra och understödja
dem, som hafva håg att beträda
den del af Litteraturens fält, ifrån hvil
-
Den i5 December e. rrt~.
ken upplysningen snarast och lättast kan
spridas? Nej! det är att nedtrycka- dera,
sora bclrädt denna bana och afskräcka andra
att beträda densamma: Det liknar ett försök
att fördunkla upplysningens fackla, sorn
jemt bör sprida sitt njutningsfulla sken. Såsom
ett exempel på odrägligheten af denna
beskattning, kan anföras, att det finnes
en Tidnings-utgifvare i Hufvudstaden,
hvars Tidnings-upplaga består af o Exemplar,
och för år 1828 erlägger han bevisligen
i Bevillning, för sitt Tidningsblad
öfver 279 R:dr Riksgäldssedel-, Man kan
deraf sluta lill hvilken grad de öfrige Tidningsutgifvarne
i mer och mindre mon äro
beskattade, och huru beskattningen för dem
i mer och mindre mon är betungande. Man
torde invända alt Prenumerantcrne ersätta
Post- och Stämpelafgiften, men detta är
falskt; ty antalet af Prenumeranter är och
blir mindre än det annars skulle vara, i
anseende till det höga priset, och å den
ort, der ett Tidningsblad utgifves, betaltes
like mycket, om ej någon Stämpelafgift
ägd.e rum. Men ännu en annan invändning:
Man säger alt Staten af denna Stärapel-afgift
drager en årlig vinst. Huru stor
är denna vinst? Jo! kanske den sällan öfverstiger
2 å 3ooo R:dr B:co om året; och
för inbringandet, eller, rättare sagd t, utsugandet
af denna, i det stora hela för Staten
högst obetydliga summa, skall en viss
Mjedborgare-class betungas och utsugas fram
-
Den i5 December e. m.
för alla andra. Af dessa skäl och anledningar,
jernnförde med dem Herr Zengerlein
i enahanda ändamål anfört, får jag ödmjukast
föreslå: att den tryckande Stcimpel-afgiften
å Tidningar må varda afskaffadj
dä Postafgiften gerna må qvarstå.
Jag anhåller ödmjukast om remiss a£
della mitt Anförande till Ilögloll. Bevill»
ningsUtskottet.
Lades på bordet.
Herr Törnebladh:, Carl, hade inlemnac
ett så lydande Memorial:
I Kongl. Maj:ts aflåtna Nådiga Proposition,
angående Statsverkets tillstånd och
behof, förekommer under 14 InkomstTiteln,
att Lagmans- och Häradshöfdingeräntan blifvit
ej allenast beräknad, att hädanefter utgå
lika öfver bela Riket med, 12 sk. af
hvarje matlag, utan ock upptagen, att hel
och hållen ingå till Statsverket, emot det
att Tingsgästning till Iläradshöfdingav och
Nämnd af Statsverket utbetalas efter rae-.
dium af hvad hvarje HäradsRätt under de
föregående 5 åren åtnjutit.
Hå detta grundar sig å Kongl. StatsContorets
vid Propositionen fogade skrifvelse
af den 16 sistlidne October, hvilken,
ibland föreslagna beräkningar till ordinarie
inkomster, uti i5 mom. upptager ofvan».
278
Den i5 December e. m.
nämnde förhållanden såsom följder af de
åberopade underdåniga Betänkanden. hvilka
Kongl. KammarCollegium och StatsContoret
under den 26 October 1827 och den
29 April 1828 öfver dessa frågor afgifvit;
så bör jag väl antaga, att sistnämnde Betänkanden
utgöra resultatet af den utredning,
hvilken Rikets Högloll. Ständer, uti
deras vid sista Riksdag den 22 Augusti
i8a3 aflåtna underdåniga skrifvelse, (N:oi6’o)
om förändrad beräkning af åtskilliga Statsverkets
ordinarie-intrader, i underdånighet
anhållit, att Kongl. Maj:t ville låta verkställa,
såsom förberedande åtgärd i afseende
på den beslutna förändringen med Lagmans-
och Häradshöfdingeränlans utgörande.
Men som hvarken dessa Betänkanden,
eller de undersökningar om förhållandet i
särskilta landsorter, hvarå de samma förmodas
vara grundade, blifvit Rikets Ständer
meddelade, så alt jag ej eller kunnat
inhämta, huruvida berörde undersökning
sträckt sig till utredning af det förhållande,
som i Wermland eger rum, att nemligen
den lindring af 4 sk., som hvarje matlag
åtnjuter uti berörde afgift, hvilken derstädes
erlägges med endast 8 sk. efter röktalet,
mycket öfverväges af ett deremot åtaget
onus, att utgöra fångskjutsningen kostnadsfritt
för Kronan; så anser jag min pligt
fordra, att hos Rikets Höglofl. Ständer härmed
anmäla och föredraga hvad som, under
en embetsresa i Wermland, blifvit af
Den i5 December e. m.
»79
Embetsman och Possessionater lios migframsläldt,
angående Länets invånares önskan:
att, emot erläggande af hela Lagmans- och
Härad sköf dinge-räntan , fångskjutskostnaden
finge i Wermland, såsom annorstädes,
af Statsmedlen utgå.
Till upplysning om förhållandet har
jag inhemtat de underrättelser, att, genorn
en på i^5o-talet af Wermlands invånare
inför LagmansRätten ingången och derefter
af Kongl. Maj:t i Nåder fastställd förening,
landels inbyggare skola åtagit sig
fångskjutsens utgörande kostnadsfritt för
Kongl. Maj:t och Kronan, emot tillgodonjutande
af nedsättning i Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan;
att någon skriftlig handling
angående denna förening icke kunnat linnas
i LagmansRättens, eller något annat
Embetsverks arehiv i orten; att Kongl. Majit,
i anledning af Dess Befullningshafvandes
derom gjorda underdåniga hemställan och
förfrågan, uti Nådigt Bref af den i3 Julii
1819, bifallit och förordnat, att fångföringen
inom Wermland skall tills vidare, så
i afseende på skjutsens utgörande, som betalningen
derföre, på enahanda sätt sorn.
ditintills verkställas, dock att FångGevaldiger
skall fångtransporterna medfölja och.
för, bevakningen ansvara; att fångskjutsningen
utgöres dels af dertill anslagna hemman,
dels ock af Socknarnes Fjerdingsman
emot betalning 12 sk. B:co milen för hvar
-
Den i5 December c. m.
je häst, hvilken skjutslega ersättes genom
sammanskott efter matlag, följagtligen äfven
af Torpare; att fångskjutsmedlen uppgått
till 16 skillingar af matlaget och, sammanlagde
med Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan
8 sk., föranledt dertill, att
denna ränta i Wermland stigit till dubbelt
belopp, eller 24 sk. af hvarje rök; och att
dessa förhållanden i öfrigt medföra flera
olägenheter, som blifvit framställde uti en
till mig af Herr BergsRådet Geijer in gifven
skrift, hvilken här bifogas.
I sammanhang med frågan om Lagmans-
och Häradshöfdinge-räntans utgörande
står förslaget, att den fjerdedelen deraf,
som, under namn af Tingsgästningspenningar,
tillkommer Häradshöfdingen och
Nämnden, skulle till Statsverket ingå och
derifrån utbetalas efter medium af hvad
hvarje IläradsRätt under de föregående 5
åren åtnjutit; och derföre iakttager jag detta
tillfälle, att några anmärkningar emot
berördo förslag framställa.
Så vidt jag af Kongl. StalsContorets
underdåniga skrifvelse kunnat inhämta, måtte
det hafva varit på antagen grund af Rikets
Ständers, angående verkställigheten af
Rikshufvudboken, den 30 October r8a3 aflåtna
underdåniga skrifvelse (N:o 23p), sorn
detta förslag blifvit uppgjordt; men Rikets
Ständers underdåniga anhållan i berörde
Ben i5 December e. m. 281
skrifvelse, att all Kronouppbörd, skatt eller
afgift måtte, till vinnande af ordning
och enkelhet i räkenskaperna, ingå till Statsverkets
Cassör, för att sedan af StatsContoret
disponeras, dels till Statsverkets directa
utgifter och dels till de förvaltande
Verkens förmån,sådan den hitintills dem ti 11-  godokommit, kan, efter min tanke, icke hafva
haft afseende på Tingsgästningspenningarna,
dels emedan desse, i följd af den genom
Rikshufvudboken antagna redogörelsemethoden,
ifrån och med år 1821 ingått i Landsböckerna
till deras fulla belopp och blifvit
under anordning utom stat upptagne, samt
på grund, af Häradshöfdingarnes ecb Nämndens
bifogade qvittencer afförde, så att ali
nödig ordning och enkelhet i räkenskaperna
dermed är vunnen; dels ock derföre,
att det förutsatta vilkoret för afgiftens ingående
till Statsverkets Cassa, alt nemligen,
den skulle derifrån disponeras till vederbörande
Staters förmån, sådan den hitintills
dem tWgodokommitj icke kari fullgöras
genom den föreslagna beräkningen efter
medium af de förflutna & åren sedan
sista Riksdag, emedan Domare och Nämnd
derigenom skulle förlora deras urgamla lagliga
rättighet, att åtnjuta Tingsgästningspenningar
af hvarje nytt matlag i Häradet,
sorn hädanefter tillkommer; och hvarå, såsom
exempel, till upplysning Loide få framställas
förhållandet med Tingsgästningspenningar
na i det Häradshöfdingedöme, som
282
Den i5 December e. ra.
undertecknad i Södermanland innehafver,
hvilket varit sådant, att dessa medel utgjort:
för år i8a3. . . . R:dr 210: 3q. —
hvaraf medium 219 R:dr 7 r:st., antaget
såsom beräkningsgrund för framtiden, skulle
gifva Häradshöfdingen och Nämnden förluster
för hvart år ej allenast af 7 R:dr
17 sk. 5 r:st. mindre, än effeetiva inkomsten
sista året varit, utan ock af den tillökning,
som hitintills ägt rum med omkring
2 procent om året, och hvilken i
högre progression ofelbart stiger framdeles,
då populationens starka tillväxt under sista
decennium blifver utbildad till nya bosättningar
och matlag.
Slutligen må ock anföras svårigheten
att, annorlunda än som hitintills skett,
emellan Nämndemännen uträkna och dem
tillställa deras andelar, som blifva inom
hvart Härad olika , och i ofvannämnde Domsaga
för 60 Nämndemän utgöra högst 5 R:dr
och minst 1 R:dr 24 sk. till hvardera. Så
länge Kronofogden efter vanligheten, vid
Tinget eller Uppbördsstämman, med Nämndemannen
derom liqviderar, finnér han
sig belåten med denna ringa lön, som visserligen
kommer att förlora sitt värde, om
den med kostnad och besvär skall å LandtRänteriet
uttagas och qvitteras.
1824. . .
1825. . .
1826 . . .
1827 . . .
„ 222: 12. —
„ 226: 18. —
2i5: 25. 6.
220: 4- 6.
Den i5 December e. m.
a83
I följd af allt delta föresläs, att med
Tingsgästningspenningarnes uppbörd, fördelning
och redovisning må, utan ändring
i närvarande förhållanden, efter vanligheten
förfaras.
Vid hvilket Memorial var bifogad en
så lydande handling:
Till Rikets Ständers JustitiasOmbudsman!
Då
fångar och brottslingar nu mera afföljas
af Fång-gevaldiger, vore att önska,
det Fjerdingsmännen ej mera belastades med
dessa resor annorlunda, än då brottslingar
från landsorterna införas till Länshäktet.
Deremot tillgår nu så, att då en Fång-gevaldiger
åtföljer en Arrestant, 8 å ro till
12 mil, till det ställe, der undersökning
skall hållas, färdas en sådan ifrån en Fjerdingsman
till annan, hvilken i sin lejd är
skyldig anskaffa nödige hästar, å 12 sk.
Banco milen, och då denne icke bor vid
den väg, som fångtransporten sker, måste
Gevaldigern resa afvägar, hvarigenom vägen
förlänges och kostnaden fördyras. Fjerdingsmannen
efter sitt tjensteår, då en annan
tillsattes, skall då uppgöra en Längd
öfver den fångskjuts, som i dess lejd för
föregående år utgått, hvilken Längd skall
förevisas HäradsRätten och der godkännas,
hvarefter Fjerdingsmännen skall lemna samma
Längd till Kronofogden, af hvilken be
-
284
Den i5 December e. m.
talningen skall erhållas. Sedan Fjérdingsmamien
lönlös tjent ut sitt år, anser han
sig vara fri för ytterligare besvär och möjligen
icke uppfyller detta sitt åliggande,
eller, då oflast desse icke kunna skrifva
eller läsa skrifvit, uppgör en sådan fångskjutslängd,
som icke är antaglig, då åter
ett år går om, innan en ny längd uppgeres
att förevisas vid HäradsRätt,. hvilket
stundom uraktlåtes af en enfaldig och då
afskedad Fjerdingsman, hvarå ingen har
eontroll eller eftersyn; men uppgör- dian
andra eller tredje gången en antaglig räkning,
kan betalning andt ligen erhållas efter
flere år, och då är ganska ovisst, huruvida
de skjutsutgörande kunna få hvad deni
bör tillkomma, enär de ledsnat att efterfråga
en mindre betalning, sorn synes vid
tillfället böra erläggas. Huru- sorn hälst,
och med förutsättande, att en afskedad
Fjerdingsman uppfyller sin skylldighct, att
efter för honom svåra farmer utfå fångskjutsmedlen,
drager det ut elt år och derutöfver,
innan de ärhållas, och då det sker,
ankommer det på f. d. Fjerdingsmannens
redbarhet och duglighet, huruvida utdelningen
göres, .och göres riktig, som icke
sällan både förfelas och uteblifver; hvadan
de som utgöra fångskjuts, anse detta som
ett icke obetydligt onus, då liqvid derföre
så fördröjes eller uteblifver. Då detta i så
betydlig del rörer mine underhafvande, i
egenskap af Disponent för Uddeholms Bo-,
Den i5 December e. m.
285
lag, anser jag min skyldighet vara, att framställa
ämnet och ödmjukast andraga: om
icke fångskjutsen kunde, såsom annan skjuts,
erhållas på Gästgifvaregårdarne och betalas
efter 16 sk. B:co milen, då det också
kunde undvikas, som nu måste ske, att
visse hemman undantagas för fångskjuts,
hvilka då, i likhet med de öfrige, finge
ingå i håilskjutsskyldigheten, och att Fånggevaldigern
under forslandet betalte skjutsen
contant, hvarigenom en betalning ethölles
vid tillfället, som annars dels icke
erhålles, dels så fördröjes, att en rigtig
liqvid förfelas, synnerligast i en ort som
denna, der en Fjerdingsman endast ar för
året, oftast icke kan skrifva, och för honom
således icke är lämpligt att reda ett
förhållande, hvartill han, efter erhållit afsked,
icke är hugad, och ej sällan dertill
oskicklig. Fånggevaldigern, om den ålåge
att betala fångföringen, kunde då efter föreskrift
uppgöra sin räkning, och, få dagar
efter en förrättad resa, erhålla den i sin
motbok qvitterad i afräkning på sitt emottagne
förskott. Fångföringen från landet
till Länshäktet torde icke kunna utgöras
på annat sätt än genom Fjerdingsman, såsom
hitintills; men äfven vore önskligt, att
denna liqvid kunde ske genast eller inom
månaden. Fångskjutsmedel utgå nu med
16 sk. B:co af hvarje matlag, äfven af torpare
under frälse- och skattehemman, och
då liqvid, som skall uppgöras af Fjerdings
-
a86 Den i5 December e. m.
män, icke af dem sker i den ordning som
vederborde, och i alla fall fördröjes; är
folket missnöjdt att betala fångskjutsmedel,
och ändock utgöra en fångskjuts, med hvars
liqvidation, på sätt nu ijr stäldt, kommer
att länge förhalas på tiden. För Länets
Innevånare vore väl också nyttigt att veta,
huru dessa medel, icke obetydliga öfver
hela Länet, utgå, dertill ödmjukligen föreslås:
att vid årets slut en räkning uppgjordes
af Kronofogden i hvarje Fögderi, som
hänviste till de med Fånggevaldigerne förde
motböcker, och dessa åter till de verificerade
räkningarne, hvilken så skulle sluta,
att en behållning efter behofvet uppstode,
som synes böra inträffa med en så
betydlig uppbörd, hvilka räkningar årligen
kunde revideras af a:ne Deputerade från
ett Fögderi af de 4 Länet innehåller. Att
dessa medel rigtigt användas betviflas icke;
men Länets Invånare, som såmedelst utgöra
ett betydligt sammanskott, hvilket icke
såsom annan uppbörd är underkastadt någon
revision, tyckas vara berättigade att
sjelfva känna förhållandet, intill dess fångföringen
bestrides på Statens bekostnad,
som i den öfriga delen af Riket skall ske.
Jag anser denna *iin framställning visst
icke för ofelbar, och afser icke annat än
att få rättelse i det, sorn kan rättas ; hvarom
jag ödmjukast får anhålla. Uddeholm
den 3i Januarii 1824.
Jac. G. Geijer.
Lades på bordet.
Den i5 Dec ernber e. m. 287
Herr af Forsell, Carl, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Jag hade icke ämnat besvära Rikets
Ständer, eller upptaga Ridderskapets och
Adelns tid under innevarande Riksdag med
något enda Memorial; men i egenskap af
Styresman för GeneralLandtmäteriContoret
kan jag icke undgå att med ett par ord
omnämna det högst bristfälliga skick, hvaruti
LandtmäteriContoirs-huset sig befinner;
helst härigenom så väl tjensten inom detta
Embetsverk lider, som jag slutligen måste
komma i den belägenhet, att icke kunna
ansvara för vården af de dyrbara Cbartsamlingar
och upplysningar rörande jordägarnes
rätt, som detta Contor innehåller.
Sjelfva rummen, hvaruti Contorets Embetsman
äro förpligtade att dagligen vistas,
likna mera fängelser, än ett Staten värdigt
Embetsverk, hvarom hvar och en, som behagar
göra sig mödan att stiga dit, genast
kan öfvertyga sig; men detta är ändå minsta
olägenheten, ty de äro derjemte så
kalla, att så fort temperaturen är några
grader under noll, är det icke möjligt att
elda deni varma. De fleste kakelugnar,
hvilka alla blifvit omsatte 3 å 4 gånger,
äro så utbrände, att de icke bålla någon
värme. Contorets Embetsman nödgas således
sitta med kappor och surtouter på sig
inne i rummen, för att ens kunna vara der,
och förleden vinter ådrogo sig icke desto
-
288
Den i5 December e. m.
mindre hälften af Contorets personal frossa
och ohälsa genom tjenstgöriugen i de kalla
och illa försedde rummen.
Med taket å huset är förhållandet ännu
sämre. När den vanliga Boställs-besigtningen
infann sig förliden sommar, inträffade
det händelsevis så, att det var en regnig
dag. Jag anmodade då Besigtningsmännen
att stiga upp på vinden, för att efterse de
många läckor som taket hade, hvarvid met
an hundrade ställen anmärktes, och i Besigtnings-documentet
infördes: taket läcker
på oräkneliga ställen. Att takstolar och
trossbottnar härigenom skola hastigt förruttna,
och huset hota att sammanstörta, är
en naturlig följd; äfvensom alt sjelfva Chnrtsamlingen
slutligen icke för väta och förstörelse
kail bevaras.
Jag har icke att förebrå mig att jag
försummat anmäla nödvändigheten af LandtmäteriContors-husets
reparation, ty det skedde
redan första året jag emottog styrelsen
deraf; men som derpå icke följde någon
verkställighet, så anhöll jag år 1825, i förnyad
t underdånigt Memorial till Kongl.Maj:t,
om tillåtelse att af egna medel få bestrida
ifrågavarande reparation mot skeende ersättning
under 3:ne års tid. Denna underdåniga
begäran blef icke bifallen; men Kongl.
Maj:t täcktes dock Nådigst tillkännagifva,
att
Den i5 December e. m.
att GeneralLandtmäteriContors-huset skulle
med det skyndsammaste blifva repnreradt.
Detta har ty värr icke skett hvarken 1826,
1827 eller 1828, och icke heller lärer det
låta sig göra nästkommande år, i anseende
till otillräckligheten af den summa, som är
anslagen till underhållandet af Kronans
fmblika byggnader i Ilufvudstaden. Emedertid
försämras husets belägenhet med hvarje
år, så att den reparation, som 1825 kunnat
bestridas med i5oo R:dr Banco, nu
icke låter göra si g för dubbelt så stor summa.
Om Remiss till StatsUtskottet af denna
min vördsamma anmälan får jag härmedelst
hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
anhålla, på det att, när Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition om förökadt anslag till underhållande
af Kronans publike hus i HufvudsLadén
förekommer, detta Memorial då
må tagas i öfvervägande.
Lades på bordet.
Herr Klingstedt Gustaf Fredrik, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
Då Kongl. Maj:t i dess Nådiga Proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof,
med Nådigt afseende å hvad Rikets Ständer
vid sista Riksdag sig derom utlåtit, föreslagit
en ny lönereglering för den så kallade
LäneSlaten, dit LandsFiscaler också lämpli5
H. 19
Den i5 December e. m.
gast torde kunna hänföras, får jag, på det
Rikets Ständer jemväl må komma i tillfälle
att behjerta belägenheten för dessa lönlösa
tjenstemän, hvilkas umbärlighet man förgäfves
torde ifrågaställa, då de likväl äro
de enda personer i Landsorterne, genom
hvilka JustiticeCanzlern skall till verkställighet
befordra Kongl. Maj:ts Nådiga befallningar,
eller hvad han, i grund af sitt
Embete, aktar nödigt föreskrifva, oberäknad
LandsFiscalernes egenskap af allmänna
åklagare, deraf behofvet torde blifva ännu
större, då åtminstone KronoFogdars lika
befattning, hädanefter torde blifva mera
sällsynt, vördsamt föreslå, att lön för en
LandsFiscal i hvarje Län, till ett belopp
af 25o R:dr, varder på Stat anslagen, hvilken
för Länet anslagne lön, i händelse Justi
ti aEanz lern skulle finna Länens vidd
fordra flere Fiscaler, skulle kunna fördelas
emellan de tjenstgörande Fiscalerne i hvarje
Län.
Om Remiss af detta Memorial till StatsUtskottet
får jag hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln vördsamt anhålla.
Lades på bordet.
Herr Roos 3 Bo Christian 3 hade inlemnat
följande, som nu upplästes:
Erfarenheten, den säkraste grund för
hvarje Representants bemödande att i sin
Den i5 Decemher e. m.
mon söka till vägabringa sådane stadganden,
hvarigenom allmänt och enskildt förtroende
lian tryggas, föranleder mig till följande
vördsamma framställning:
Man ser icke sällan skuldebref och
borgens-förbindelser uthändigade af personer
* hvilka antingen genom slöseri eller
oredligt förhållande blifvit ställde under
förmynderskap* genom hvilket omyndighetstil
lstånd ingen Lag kan tillförbinda dessa
fiersoner hvarken betalnings-skyldighet, eler
något annat ansvar.
Att taga sig till vara för sådane samhälls-medlemmar
, som af denna Lagens
ofullkomlighet förstå alt sig begagna, lärer
förefalla så mycket svårare, som personer
af högre börd och prunkande så väl med
lysande distinctioner, som högre titlar, icke
kunna frikallas från beskyllningar af denna
art. Bevisen om sannfärdigheten af denna
uppgift äro icke svåra att framte.
Jag inser alltför väl nödvändigheten
deraf, att personer, som icke kunna vårda
sina egna angelägenheter, urståndsättas att
ruinera sina familier och efterkommande;
men jag tror ock, att detta icke bör ske
på allmänhetens bekostnad, utan att sådane
stadganden böra och kunna fastställas,
som befordra enskildt väl, utan alt åsidosätta
bevarandet af det allmännas fordringar.
292
Den i5 December e. m.
Det är väl sannt, att då en person
försättes uti ornyndighets-tillstånd , skall
genom OffentligaTidningarne Allmänheten
derom underrättas; men delta stadgande är
för allmänna säkerheten alldeles otillräckligt,
emedan det är omöjligt att hafva reda på
alla dem, som för 5, 6 ja i o år tillbaka
blifvit såsom oinyndige förklarade.
Jag får i anledning häraf vördsamt
hemställa, 0111 icke straff horde i allmänna
Lagen stadgas särskildt för sådane personer,
hvilka, efter att hafva uppnått myndiga år,
sedermera af hvad orsak som hälst blifva
satte under förmynderskap, och under detta
omyndighets-tillstånd antingen uthändiga
skuldebref eller åteckna borgens-förbindelser,
hvilka otvifvelaktigt lida till mehn för
allmänna förtroendet och icke sällan tillskynda
den redlige medborgaren betydliga
förluster.
Då förbrytelser, af den beskaffenhet
jag nu haft äran omnämna, alltid måste
vara förenade med svekfulla och bedrägliga
afsigter, emedan det icke är tänkbart, att
någon, som, ehuru till myndiga år kommen,
likväl är omyndig förklarad, skulle
vara okunnig derom , att hans namn och de
af honom ingående förbindelser aldrig kunna
medföra någon säkerhet; så lärer beklagligen
kroppsstraff'v ara enda säkra botemedlet
för dessa förbrytelser, helst bestämman
-
Den (5 December e. m.
det af penninge-böter vore att förnärma
anhörigas lätt, och sådane bestraffningar,
som gå å heffer och ära, på sä beskaffade
personer, som kunna göra sig skyldiga till
ifrå gavarande straff, troligen icke skulle
medföra den åsyftade nyttan.
Äfven anser jag, att offentliggörandet
af ifrågavarande personers omyndighels-tillstånd,
utom det vanliga kungörandet derom
3:ne gånger i allmänna Tidningarne, jemväl
någon bestämd tid hvarje år bör förnyas.
Om Remiss af denna min Motion till
vederbörligt Utskott, anhåller jag ödmjukligen.
Lades på bordet.
Friherre Wrangel j Henning j anförde
skriftligen:
Ehuru vigtiga hinder nekat mig att lörr
än nu infinna mig vid Riksdagen, har jag
dock, så vidt det varit mig i en aflägsen
Landsort möjligt, sökt under tiden följa
Riksdags-ärendernas gång, och således äfven
inhemtat de åtskillige förslag, hvilka inom
RiksStånden blifvit väckta, rörande de interessen,
som närmast angå jordbruket. Bland
sådana Motioner hafva, sä val i anseende
till deras antal, som de yttrade åsigternas
olikhet öfver en för iandtmannen angelägen
Den i5 December e. ra.
binäring, de som angått Bränvins-bränningen,
icke bort undfalla min uppmärksamhet,
då jag sjelf är landtbrukare på större scala,
och tilltror mig kunna bedömma denna
binärings värde för landthushållningens framsteg
i vårt folk- och näringsfattiga land.
Pluraliteten af dessa förslag har haft till
föremål, att på grund af bränvinets missbruk,
som yttrar sig genom den öfverhand
tagande fyllerilasten, föreslå inskränkning
i bränvinets tillverkning, eller en högre
beskattning derå. Jag är långt ifrån att
icke gilla de ädla motiver, som gifvit anledning
till ifrågavarande Motioner; äfven
jag önskade, att ett verksamt correctiv kunde
uttänkas till hämmande af det omåttliga
bränvinsbegäret; men jag önskar äfven,
att man icke måtte hafva glömt premisserna,
när man blir färdig med conclussionerne,
och att några få individers lättsinnighet
och utsväfningar icke straffas på
bela folket. Må då dessa salu-accis- med
flera föreslagna afgifter inrättas så, att de
drabba den omåttliga consumenten och, åtminstone
icke directe, tillverkaren, d. v. s.
landtmannen, som i dess ställe borde erhålla
ersättning yti exportpremier, då utförsel
ur landet af den skadliga producten
måhända blefve möjlig, och hvartill ofvannämnde
afgifter, i fall de påtänktes, i
främsta rummet borde användas. Jag bekänner
uppriktigt, att jag emedlertid icke
anser det önskade correctivet finnas, och
Den iS December c. ro.
alltså icke böra sökas i det prohibitiva systemet,
som, märkom det väl, aldrig kan
utsträckas så långt som fordrades, för att
åstadkomma någon säker och varaktig verkan.
Jag tror nemligen, att om, vare sig
genom inskränkt bränvinsbränningsrättighet
eller höga consumtions-afgifler, bränvinspriset
stegrades, i afsigt att försvåra åtkomsten
af samma vara för den på fylleri
begifue del af arbetsclassen, en sådan stegring
blefve af ingen nytta, så framt priset
på ett glas bränvin icke uppgick till åtminstone
8 sk. B:co. Jag tror mig icke
behöfva ingå i någon bevisning, af obilligheten,
att icke säga orättvisan, af en sådan
beskattning, ej allenast emot jordbruket,
hvars uppkomst så hufvudsakligen beror
på en ökad spillningstillgång från ladugården,
utan äfven emot hela den stora
massan af Nationen, för hvilken ett måttligt
bruk af bränvin numera är ett verkligt
behof, särdeles inom de lägre och arbetande
classerna, som här i norden njuta
en jemförelsevis ganska grof föda, och hvilkas
njutningar i allmänhet äro inskränkte
till så få föremål, och, hvad den af bränvinet
särskildt angår, icke kan af något hittills
upptänkt surrogat ersättas. För öfrigt
tror jag mig icke begå ett misstag genom
den föreställning, att en sådan högre beskattning,
så framt icke meningen vore, att
den skulle verka såsom ett indirect förhud
emot all bränvinsbränning, snarast skul
-
le befordra denna närings öfvergång till
en ordentlig fabriks-handtering, tillgänglig
endast för den rikare Possessionaten och
Capitalisten.
Det enda säkra medel till fylleriets
hämmande, ligger utan tvifvel uti en förbättrad
folk-uppfostran. Mycket skulle dock
verka, att minska det omåttliga begäret,
om bränvinsbränning af rötter vann någon
uppmuntran, så att sädesbränvinet,
småningom utbyttes emot rotbränvin , som
icke skall äga samma egenskap att öka beliofvet
af njutning, i samma mon det tillfredsställes.
Bränvinsbränning af rötter synes mig
äfven leda derhän, att inskränka denna industriegren
inom dess naturliga gränsor,
till en binäring för landtmannen, beräknad
hufvudsakligen på hans ladugårds behof,
i anseende till det förhållande i vår
landthushållning, som, genom bristande
gödningsämnen, förbjuder en mera utsträckt
odling af jordfrukter, eller utöfver den egna
consumtionen.
Svårigheterna vid transport och förvavaring
af dessa jordens alster hindra äfven
deras samlande i större massor, såsom säden,
emot hvilken de utom dess behöfva
ett flere* gånger större utrymme, för att
svara emot samma afkastning i bränvin.
Den 15 December e. m.
297
Med ett ord, branvinsbränningen af rötter
innefattar inom sig det säkraste correctiv
emot den sä mycket utropade bränmnsfabricatiotienj
en sats, soin uti Kongl.
LandlbruksAcademiens annaler är ganska
grundligt utvecklad af en biand Sveriges
djuptänktaste Statsekonomer, framlidne Presidenten
Edelcrantz.
Det har likväl vid detta tillfälle mindre
varit min afsigt, att framställa några
förslag till en ändamålsenligare reglering af
~bränvinsbränningen, än alt fästa uppmärksamheten
derpå, att landtmanna-binäringarna
i vårt land i allmänhet äro ganska
inskränkta till antalet, och att, hvad särskildt
angår sädens förädling, jordbrukaren
är på sätt och vis tvungen att använda all
omtanka och alla bemödanden på den enda,
som bränvinsbränningen erbjuder, så
l;jnge det icke är honom tillåtet att i Städerna
införa rågbröd och öl. Jag anser
bakning och brygd ganska naturligen egna
sig till binäringar på landet närmast omkring
Städerna, och tror, att då man å ena
sidan söker inskränka en utväg till förädling
af landtmannens vigtigaste producter,
rättvisan fordrar, att man å den andra
öppnar för honom nya, i brödbakning och
ölbrygd till afsalu; hvilka förädlingar på
många loealer kunde finnas lika förmånliga,
som bränvinsbränningen. Landtmannen
borde således äga rättighet att öfverallt i
398
Den i5 December e. m.
städerna införa och sälja rågbröd och öl,
hvarpå jag förmodar att Stadsboen icke skulle
förlora, hvarken i afseende på pris eller
på varans godhet. Landtmannen måste kunna
baka för bättre pris än Stadsboen, och
hvem vet icke, att man på landsbygden
äter ett sundare och välsmakligare rågbröd,
än i städerna. Äfven så skulle brygden af
öl på landet, uppdrifven i större scala,
särdeles der sjötransport underlättar afsättningen,
säkert genom den efter brygden
öfverblifvande draf lemna ett nästan lika
nyttigt födoämne för ladugården som dranken.
Ölbrygden i flera af våra landsorter
Jemnar också en mycket smakligare och
mera helsosam product än den man i allmänhet
anträffar i städerna, Hufvudstaden
icke undantagen; och vunnes härigenom
säkrast det af många önskade förhållande,
att ölet blefve begärligare och småningom
fick företräde framför det skadliga bränvinet.
Den fria spnnnemålshandeln i vårt land
är en frukt af den ekonomiska upplysningens
seger öfver den lära, okunnighet och
fördomar uppställt om den nödvändiga skillnaden
emellan stads- och landtmanna-näringar.
Handelsfrihet är ett ord, en lösen,
af hvilken man igenkänner de Nationer, som
hunnit längst i industriel verksamhet; och
frihet är äfven handelns lif, likasom alla
andra näringars.
Den j5 December c. ni.
2 99
Det förslag jag tagit mig friheten göra
angående en friare handel med bröd
och öl, innehåller icke annat än en utveckling
af de principer, som ligga till grund
för vår nuvarande ekonomiska lagstiftning
om en fri spannmålshandel; och om dessa
mina åsigter, såsom jag vågar hoppas, förtjena
någon uppmärksamhet, anhåller jag
vördsam ligen om remiss deraf till vederbörligt
Utskott.
Lades på hordet.
Friherre Wrangel, Henning: Den af
mig vid förra Riksdagen gjorde Motion om
inrättande af Forvagnar får jag härmed ödmjukligen
förnya, och anhåller, alt den af
inig vid samma Riksdag i ämnet utarbetade
plau må till Ekonomiutskottet remitteras.
Lades på bordet.
Friherre Wrangel, Henning: Med sista
posten emottog jag af Svenska Ministern i
Florenz, Herr Lagersvärd, en slags promemoria,
angående en fordran han tror sig
aga hos Svenska Regeringen; men som det
varit mig omöjligt att lill i dag utreda
detta ämne, anhåller jag hos Ridderskapet
och Adeln att framdeles få inkomma med
Motion härom, hvilken då torde till StatsUtskottet
remitteras.
Lades på hordet.
3 oo
Den i5 December e. m.
Friherre -WrangelHenning: I anledning
af den klagan, som icke sällan höres
deröfver, att krono-lefveranser och de å
dem förordnade besigtningar icke ske med
den rättvisa och oväld, hvarpå lefverantören
kan äga anspråk, får jag vördsamligen
fästa uppmärksamheten på detta ämne, såsom
varande af lika vigt för Kongl. Majit
och Kronan, som för de närings-idkare,
hvilka sig dylika lefveranser åtaga. Jag
tror mig icke fela i den föreställning, att
författningar ne i dessa hänseenden fördra
någon förbättring, afseende i synnerhet det
önskade förhållande, att de personer, hvilka
skola emottaga lefveransen, icke måtte
under något vilkor sjeifve uppträda, hvarken
såsom lefverantörer, eller såsom besigtnings-tnän,
och att till besigtningarne
må utses sådane män, hvilka, jemte fullkomlig
sakkännedom, äga den oberoende
ställning, att de hvarken af lefveransens
åtagande af vissa personer, eller af den
lefvererade varans approbation eller cassation,
kunna anses äga någon enskild fördel;
hvilket pä långt när icke alltid lärer vara
förhållandet. Jag hemställer, om icke ifrågavarande
besigtningar kunde i tvistiga fall
afgöras genom en slags Jury.
Dä billigheten tyckes fordra, alt de
utskylder, som af jorbrukaren erläggas, må,
så vidt det med Statens fördelär förenligt,
på ett välgörande sätt återverka till landt
-
