# ID: svediakorp-gov400
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 71,662
# sentences: 2,132
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pro t o coll,
hållna
hos
H ögl o fl ige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År 1828.
Fjerde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, 1829.
Fredagen den 12 December.
Plenum klockan io förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers lista till
val af Ledamöter i Hemliga Utskottet; och
befunnos följande Herrar dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o 117 Grefve von Stedingk; Fullm.
Grefve Hamilton, Gustaf Wathier;
N:o 236 Friherre Stjerneld, Algernon;
N:o 2 2^5 Herr Lefre'n, Johan Pehr.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Expedition
s-Utskottet måtte anmodas uppsätta en.
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med
uppgift på de hos samtelige RiksSlånden
Valde Ledamöter uti Hemliga Utskottet.
Bifölls.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Jag tager mig friheten fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på den korta
lid, som återstår af motionstiden. Om vi
de återstående plenidagarne af densamma
följa hvad vid de förflutna tyckts antaget,
att nemligen genast upplaga motionerne till
discussion, fruktar jag, att tiden blir otillräcklig
för motioner, som skola göras. Då
de bordläggas och vid remissen i alla fall
kunna ventileras, så tror jag, att man, till
tidens vinnande, gjorde bäst att låta dem
4
Den 12 December f. m.
ligga utan ventilation. Jag hoppas, alt Jetta
anförande ej mätte tydas, som om min
mening vore att gore intrång i någons rätt,
utan blott såsom en anledning för hvars och
ens uppmärksamhet.
Herr afSillén, GeorgÅocel,hade inlemna
t ett Memorial, som upplästes, så lydande:
Om, under Seklers lopp, Sveriges BeskattningsVerk
blifvit fördt från dess ursprungliga
enkelhet till villervalla och oreda;
om det befunnes vara en hopgyttring.
af forntida misstag och medeltidens barbari;
om det framtedde ett qvarstående,
ett fördröjande vid orimligheter och orättvisa;
vore det väl då obehörigt, att tänka
på dess återförande till en jemnare plan.
Man erbjude i dess närvarande skick
detta Beskattningsverk till en eftersyn åt
Statens grundläggare i en ny verld. De
skulle, leende, åsidolägga det.
Onekligen är det Sveriges jord, som
bär största tyngden sf Statsbördan; och
hvem ville väl bestrida,, att så bör vara.
Jordbruket utgör obestridligen Rikets hufvudnaring.
Från den hämta alla de öfrige
sittstöd. Af den upprätthållas de. Men
huru ojemnt hvilar icke denna börda på
jorden. Medan den tungt trycker en del.,
framgår den med en saktare tryckning öfver
en annan och rörer nästan omärkligt
en tredje.
Den 12 D e c e m b e r f. m.
5
Sveriges jord är hufvudsakligen fördelad
i Skatte, Krono och Frälse, Säterier samt
Rusthåll; desse åter fördelade i Berustade
Säterier eller Säteri-Rusthåll, i Skalle-Rust»
håll och i Krono-Rustbull.
Med undantag af den Kronojord, som
är anslagen till Boställen, borde all den
öfriga jorden vara lika skattdragande. Så
var det ock ungefärligen, sedan Staten hunnit
ur sin linda fram till sin ungdomsålder.
Då Hemman i Sverige först uppkommo,
voro de alla skattdragande. Snart fördelades
de i 2:ne- slagr Skatte och Frälse;
men denna fördelning var icke beständig,
och frälsehemmanets börda den tidan motsvarade
ungefär skattehemmanets. Skattebonden
som ville vara fri från utgörandet
af Skatten eller, som det då kallades, ali
konungsligan rätt, ägde frihet dertill, då
han ingick i Rustningen, det är utrustade
sig till Rikets försvar med bäst och vapen,
och gillades dertill vid vapensynen. Hans
Hemman blef då Frälse; men denna Hemmanets
frälserätt upphörde, när han frånträdde
Rusttjensten, och det ingick då åter
bland Skattehemmanens antal.
Så enkelt och rättvist detta var inrättadt
af en Svensk Konung, sorn i Rikets
häfder alltid skall bibehålla ett utmärkt rum;
så mycket förmådde fyra och ett halft århundradens
interessen af dem, spm kring
-
6
Den 12 December f, m.
slöto Monarkerne, att steg för steg föra jordens
beskattning till det chaos af oreda,
hvari den ännu befmnes.
Från det felaktiga, i Sverige efterapade,,
system, att på den belöntes efterkommande
in infinitum fortsätta belöningen för Staten
eller Fursten gjorde tjenster, härleder
sig ali den villervalla, all den orättvisa,,
som hvilar öfver Sveriges jordegendom.
Eric XIV, svag, grym, lättsinnig, liksom
godtgörande den ena svagheten med
den andra, förslöste en stor del af Statens
inkomster. Eric XIV, förordnande, att hvar
Adelsman finge ha en Gård, hvarje Friherre
2:ue och hvarje Grefve 3:ne Gårdar frie
från all skatt och tunga, frånskiljde Staten,
att jag så må säga, en stor del af dess område.
I början var väl denna frånskiljda
Stat inskränkt, men obegränsad skulle den
naturligtvis vidgas, i den mon familjerna
tillväxte och kunde tillvinna si gr någon jord.
Så bortskämde denne Eric XIV Magni Ladulåses
verk. Man fortfor att bortskämma
detta verk, när man tillät Adeliga Enkor
och Jungfrur att njuta sitt gods frälst,
så länge de vora ogifte. Man fortfor vidare
dermed, då man år 1617 stadgade, att
Skattejord kunde blifva frälse, när frälseman
och qvinna voro Skattebondes arfvingar,
samt att Bönder och Bondesöner kunde
frälse förvärfva; när man vid 166® års.
Den 12 December f. i».
7
Riksdag förordnad®, att om en person blefve
adlad och han då ägde eller ärfde något
Skattehemman, skul le det blifva Frälse;
och så fortfors med dylika sätt att förminska
den skattbärande jorden, intilldess
Carl XI, seende Rikets våda, sälte derföre
en gräns»
I hvilken vånda, i hvilken trängsel har
man icke sedermera varit bragt, att lämpa,
alt jemka alla från detta System uppkomne
frågor om jordens rätt och personlig
ratt, så om hvarandra blandade. Tiden
bar likväl sluteligen uteslutit den sednare
rätten från jorden. Ridderskapet och Adeln,
främst att befordra, först att framkalla vårt
constitutionella statsskick, ville i samma
afgrund, 1809 års Regementsförändring störtade
despotism och godtycke, nedkasta
all personlig rätt vid jordegendom. Ridderskapet
och Adeln frånträdde sjelfviIligt
sin uteslutande rätt att besitta Säterijord.
Den är nu mera i alla Medborgareklassers
händer» Men Ridderskapets och Adelns friheter
hafva stadnat qvar vid jorden.
Nu frågas: skall detta förhållande fortfara?
skall det gifvas liksom en Stat i Staten,
hvilken åtnjutande, hvilken påfordrande
alla dennes förmoner, värn mot fiendtligt
öfvervåld, mot inhemskt förtryck, hvilken
ägande Rättvisans beskydd och lagarnes
hägn, icke deltager uti alla de kost
-
s
Den 12 December f. m.
nad«r detta medförer? Nej. Ett annat förhållande
måste framträda. Ärtiden nu leie
inne, så sker det framdeles; jag är viss
derpå. Tidens kraf är sanning och rättvisa.
Deråt vill den hafva alla sina inrättningar
riktade.
Visserligen har det aldrig från början
■varit meningen, att det nuvarande Frälsek
skulle äga den frihet, det nu njuter, nemligen
Jordeboks- och Mantals-räntaa utan
någon skyldighet.
Adelsfanan, qvarstående nu blott, uti
bortgömdä IndelningsVerk, som en ruin,
af Frälsets fordna skyldighet att rusta, är,
ett vittnesbörd hvilken förbindelse Frälset
ålåg, att äfven för sin behållne ränta deltaga
i Rikets försvar. Men denna skyldighet
har försvunnit, utan något af Konung
eller Ständer faltadt egentligt beslut. Den
har liksom bortdött af sig sjelf, och det
har vunnit bekräftelse endast af det RiketsStänders
beslut, att Adelsfane-Indelningarne
skulle indragas till Kronan och tili en;
Invalidhas-Fond.
Det är likväl mindre frälsejordens, ätt’
Säteri-, Säteri-Ladugårdars, Rå och Rörs
samt Insockne och Veckodags-hemmansfriheter,
hvilka trycka den öfriga jorden,
emedan Frälset deltager, nästan lika med
Skattejorden, uti alla Extraordinarie utr
skylder samt uti Ordinarie Rotering,
Den 12 December f. m.
9
Jag föreser val ett bejakande till satsens
riktighet, till det systems billighet,
hvilket jag framlagt: all jords lika beskattande;
men verkställigheten, men sättet att
det åstadkomma, hvar skall man frima det?
skall det kunna äga mm, att pålägga ali
denna privilegierade jord alla de bördor,
som skaltejorden bär? Vore det icke en
orättvisa, just då man högt ifrar förrättvisa
och billighet? Jag svarar: är saken
riktig, är ändamålet godt, så måste det
också gifvas medel, att på ett ädelt, ett
Nationen värdigt sätt vinna detta mål.
Jag har icke slumrande förbigått den
stötesten, som skall ligga i vägen för förändringen:
ägande-rätten. Jag har stadnat
vid den, troende att äfven den icke är
för tung att undanrödja.
Jag anser att eganderätten egenteligen
icke rubbas, om ägaren får full valuta för
de bördor, hans jord pålägges, genom det
att den kommer i lika läge med skattejorden.
Således föreslås, att, med undantag
af befrielsen från skyldighet att deltaga i
byggnader, hvilket deltagande utan någon
ersättning synes kunna påläggas, de friheter
den privilegierade jorden njuter, inlösas
af Staten efter det värde de ega, till
hvilken ändå ali sådan jord skulle skattläggas
efter hvarje orts method, hvarefter
den blifvande Jordeboks- och Mantalsrän
-
Dea is December f. n».
tan, Kronotionde», ordinarie Roteringsskyldigheten
samtSkjutsningsbesväretförvandlas
efter de sista 10 årens markegång i Länet,
då -j?-q af dessa ioårs sammanslagne belopp
blefve denj iänlmfond, som, förvandlad till
Kapital efter sex procent, lomme att utgöra
det inlösningsbelopp, Staten till jordegaren
bör utgifva; så, att t,, ex., om ett
Frälsehemmans ränta per medium för tio
år utgjorde ioq R:dr, komme Staten att betala
1666 R:dr 3a sk., och om ett Säteris
Mantals-ränta, Kronotionde, Ordinarie
Rotering och Skjutsningsbesvär beräknades
att utgöra t. ex. 160 R:dr, komme
Staten alt till dess ägare utgifva 2666 R:dr
3a sk.
Man torde väl vilja säga, att Ordinarie
Roteringen icke bör komma i fråga,
sedan all privilegierad jord blifvit med Extra
Rotering belagd; men jag frågar: hvad
är väl Extra Roteringen? Intet annat än en
inflickad planka på den murkna byggnaden.
Om denna nu är i detta skick, hvarföre
lappa och flicka längre? ombyggom
den,, uppförom den på en jemnare plan.
Extra Roteringen, oaktadt skapning och omskapning
af Comiteer på Comiteer, oaktadt
Konungens, 2 Collegiers och Landshöfdinge-Embetenas
myckna möda, är ju intet
annat än ett pappersverk, och har blott
kostat Staten, utan alt gagna den på minsta
sätt. Extra Roteringen är ingen börda
mot Ordinarie Roteringen; den skall upp--
Den 12 Deceber f. m.
sällås endast i krigstid. Låtom oss njuta
en 5o-, en 100-årig fred, och den är
intet. Må den på sin höjd stadna vid Boställsjorden;
men .beläggom all öfrig jord
med Ordinarie Rotering. Om Staten ej beliöfver
Manskapet i fredlig tid uppsatt; så
kan den i stället njuta en inkomst genom
Yacance-Afgift, sorn motsvarar skyldigheten.
Men säger mant detta må vara godt
oell väl, men hvar skall Staten få medel
dertill? Jag svarart man mäste erinra sig,
att här icke är fråga om någon bortkastad
utgift, utan om en, sorn ger Staten full
valuta för sin uppoffring, då man förutsätter,
att de förmåner hon derigenom til 1—-  vinner sig, äro henne frånskiljda och. icke
kunna, på annat sätt ernås.
Staten har ännu mycken jordegendom
©disponerad , der äganderätten är henne förbehållen.
Genom öfverlåtelse!! af denna
äganderätt till enskilte, torde större delen
af det erforderliga penoingebeloppet kunna
vinnas. Men jag vill tydligare utveckla
meningen. Om, med undantag af de
åt de Kongliga och Furstliga
anslagne Kungsgårdar, alla de öfrige, alla
Krono- och Kungsängar samt Kronofisken,
sedan hvad sorn är jordegendom förut blifvit
fordell i mantal, skattlagdt och Ordinarie
roteradt, hemmansvis genom offentlig
Auction försåldes; så funné man, här en rik.
tillgång-.
Den 12 ]>e«cmber f. m.
Man invänder, jag förutser det, alt
dessa Kungsgårdar m. m. nu äro utarrenderade,
oell Staten förlorar då sin inkomst
uti påräknade Arrenden, Välan ! att så är;
men Staten vinner ett jemnlikt förhållandef
Staten vinner en beständig Ränta; Staten
vinner tillökning i sin försvarsstyrka; Statens
jord, nu under förpaktares händer-,
sora stundom den ena efter den andra vansköta
den, kommer i enskiltes värjo, blifver
väl skött och vårdad; Staten slipper
mycken kostnad till byggnaders underhållande.
. Min mening kan dock icke vara,
att Staten, genom något våld på Arrendator
ernes rätt, skulle åtkomma dispositionsrätten
i olaga lid.
Dessa äro grunddragen till den jemnlikhet
i jordens beskattning, jag ansett böra
tillvägabringas. Om allt ej kan ske på
en gång, så kan det ske successive; hvarvid
dock angelägnast synes vara, att så beredes,
att först och främst Säterierne och
den jord, sorn med dem njuter frihet från
de skjutsnings- och byggn;«ls-sky 1 digheter,
hvilka åligga Skatte- och Frälsejorden, deruti
indragas; att sedermera den Ordinarie
Roteringen kommer i fråga, och så Räntans
inlösande till Staten af så väl Säteri- sora
Frälsejorden.
Visserligen skulle jag önskat att för.
Rikets Ständer kunnat framlägga ett förslag*,
Ben ii December f. re. i3
som, i stället för att olea den betungade
sidan, öfvergick på den lätta, det vill säga,
att all jord finge Säteriernas friheter,
eller åtminstone att man kunde gå medelvägen,
så att all jord blefve frälse-; men
jag bar icke funnit någon möjlighet till det
sednare alternativets verkställande, ännu
mindre till det förras. Indelningsverket skulle
då alldeles försvinna, och hvar skulle i
stället bördorna läggas? Regeringsformen är
dessutom tydligen deremot.
Då detta ämne är af den vidd och omfattning,
att det synes icke kunna uppdragas
åt något af rle vanliga Utskotten; så
hemställer jag vördsamt, om icke, med stöd
af 3 momentet 36 §. Riksdagsordningen
att Särskilt Utskott må utses att det handlägga,
och med sitt Utlåtande till Ståndens
Plena inkomma.
Mig torde tillåtas tillägga: man trader
nu icke utom Rikets fandamären för att söka
en förstoring, som, svår att eröfra, svår
att försvara, lätt förlorades. Man utvidgar
sig, att jag så må säga, inom sina naturliga
gränsor; man återvinner der en förlorad
Stat.
Man har ofta förstört på cinyttiga krig,
man har i blodiga strider utan ändamål
uppoffrat, otaliga kostnader; vore det val
då obehörigt, att för ett stort fredligt ändamål
uppoffra, om så vore, något års krigs
-
'4
l)en 12 December f. ns.
kostnad? Segren sväfvar icke liär mellan
motsatta Härar, tvekande pA hvilken den
skall kasta en blodig lager. Den är här
bestämd; den framräcker förut en obefläck
ad krans.
Sluteligen hemställes vördsamt, om icke
detta memorial mA med de öfrige RiksStånden
communiceras.
Lades på bordet.
Herr af Wingård, Johan: Jag bade
egentligen velat framlägga det anförande
jag går att uppläsa, såsom ett tillägg till
Herr von Beckers motion; men sorn den
ej torde komma af bordet förr än efter motionstidens
slut, har jag velat fästa uppmärksamheten
på ett ämne, sorn har något
sammanhang med den, men som tillika innefattar
en ny Motion.
Hvarefter Herr af Wingård, uppläste
följande;
Yäl kännande Landtmannens förlägenhet
och mångå bekymmer under låga
spannmålspriser, förutser jag dock alla de
svårigheter, sorn skola visa sig vid priser»
nes upprätthållande, genom uppköp för Statens
räkning. Min öfvertygelse om denna
åtgärds otillräcklighet, äfvensom skadlighet,
har jag uti min sist afgifna underdåniga
Femårs-berättelse ganska vidlyftigt anfört,
till hvilken handling jag får hänvisa, i hän
-
Den 12 December f. m.
delse den blir tryckt. Men som jag äfvenledes
derstädes vågat antyda min enskifta
Öfvertygelse om sättet, hvaruppå spannmålsprisernas
jemna upprätthållande endast
kan vinnas, har jag trot.' mig böra underkasta
Ridderskapets och Adelns upplysta
pröfning denna åsigt, väckt under ifriga bemödandet
att utfinna något ändamålsenligare,
än hvad hittills i denna del blifvit
försökt. Afinnerligt deltagande för en aktningsvärd
Medborgare-klass under dess betryck,
ej af fåfängan ledd att tro mig kunna
föreslå lagar, osvikliga till sina följder,
går jag, utan beräkning af möjliga obehagligheter,
att sträcka granskningen till ett
ämne, föga vidrördt inom vårt land, ehuru
ytterst vigtigt i anseende till dess förkofran.
Det torde för få afEder, mine Herrar,
vara obekant, att man länge stridt i England
om ändamålsenliga Spannmåls-Lagar,
samt att striden icke ännu alldeles upphört.
Jag har, för alt upplysa mig, i flera
år, utan afbrott, följt denna strid, så
vidt man kunnat det på afstånd, och tror
mig hafva funnit, att efter mångfaldiga
misstag derstädes, föranledda af parti-interessen
eller förhastad tillämpning af dagens
åsigter, man ändteligen kommit det
rätta på spåren, samt alt striden upphört
i anseende till grundsatserne, ehuru den
fortgår i anseende till deras tillämpning.
i6
Den 12 December f. m.
Bet vill synas, sora man äfven här befinner
sig på samma punkt. Sistlidne Riksdagsbeslut,
rörande MagazinsDirectionens
upphörande och de härmed gemenskap
ägande åtgärderne, antyder något sådant;
men jag nödgas bekänna, att vi blott befinna
oss på första stegen af en Lana, på hvilken
jag önskade kunna rycka oss några steg
längre framåt. Det vore ytterst djerft af
mig, — en djerfhet, sora mången här kunde
bestraffa — om jag gjorde anspråk på
större förtjenst i uppfattandet af det förslag
jag går att underställa Ridderskapets
och Adelns granskning, än den obetydliga,
att hafva öfverflyttat en annorstädes antagen
grundsats, och gifvit den någon tillämpning
på vår lokal. En bland de största
Statsmän jordklotet burit, Georg Canning,
tillkommer äran af att hafva löst
detta sammansatta Statshushållnir.gs-problem.
Bet enkla i sättet återförer till minnet
Columbi ägg, och mitt bemödande Skall
endast inskränka sig till att visa detta grundsatsens
sanna företräde, samt möjliga anländande
hos oss.
Hvad land t mannen i Sverige saknar,
är sådane köpare till sin spannmål, sorn
samla lager och hvilken, efter att hafva
instuckit större summor -i dessa lager, äga
samma interesse med landtroannen, att spanmålspriserne
icke falla. Ty iixskrärakes span
rnåls
-
Den ia December f. m.
'7
målshandeln endast till närbelägna orters
dagliga behof, och landtmannen sjelf får
draga försorg om förbrukarens och minuthandlarens
förseende med hvad tillfälligtvis
på stället erfordras; skola ständiga fluctuationer
äga rum, samt Landtmannen, i
sin dubbla befattning sorn producent och minuthandlande,
gäckas eller prejas. Ju mera
Landtmannen under sådana förhållanden
producerar, antingen genom en omsorgsfullare
jordens brukning, eller nyodlingars
upptagande, ju bekymmersammare blir hans
belägenhet och brottsliga längtan efter en
missväxt, hans kanske enda hopp, utan att
de förväntade fördelarne honom uteslutande
tillfalla. Jag skulle i denna del äfven
kunna hänvisa till min underdåniga berättelse
om den vore tryckt; men sorn förhållandet
är väl kändt, kan jag tills vidare
hänvisa till dagliga erfarenheten. Här är
dessutom icke frågan om att upprepa olägenheterne,
blott att visa möjligheten af
deras häfvande.
Till en början är man berättigad önska,
att spannmålshandeln bestämdt må fördela
sig så, att Grosshandlande, speculerande
med större capitaler på så väl inhemska
kehofvets fyllande vid inträffad brist, som
utländningens förseende medi denna nödvändighetsvara,
då det lönar sig, samt att minuthandlaren,
jemte de mindre åkerbrukar4
IL 2
Den 12 December f. m.
ne, hålla allmänheten dagliga behofvet tillhanda.
Att detta mål icke kan vinnas utan
en fullkomligt fri täflan, under ali möjlig
säkerhet, det icke rubbningar i systemet
inträffa, är hvad man synts ana vid sistlidne
Riksdag, och jag ansett som första
steget till en sakernas bättre ordning. Ofullkomligt
är och blir dock försöket, utan ett
steg till, och detta består uti att låta utländska
spannmålen, under vissa oföränderliga
Teslrielioner, ingå i de större beräkningarne,
och hvarigenom Grosshandlaren
sättes i tillfälle, alt på Veridsmarknäden
täfla med andra länders köpmän i omsorgen,
att flytta öfverflödet från eLt ställe
till ett annat; i hvilket fall han endast
kan förmås blifva en säker afnämare af
Svenska Landtmannens spannmål.
Man häpnar kanske vid den djerfva
lankan , att under en tidpunkt, då öfverflödet
af spannmål trycker oss, framkasta
den satsen, att utländsk skulle få införskrifvas,
och jag lämnar en skyldig gärd
till dessa farhågor, samt anhåller endast,
att man med uppmärksamhet följer mig i
min deduction samt tills vidare medgifvér,
att just i denna stund, då spannmålspriserne
nästan öfver allt äro högre än hos
oss, försöket nu åtminstone icke vore farligt:
att det icke vill blifva det under någon
tidpunkt, är hvad jag åtager mig bevisa.
Beviset kan dock icke med redighet
Den 12 December f. m.
r9
åstadkommas, förr än systemet är kändt,
och går jag således till dess angifvande.
Uti förslaget till Tullafgifterne å införskrifvet
livete, inlämnadt sistlidne Mars
månad, till Engelska Parlamentet, således
under Possessionat-interessets mägtigasle tidpunkt,
»stadgas, att när det lagligen kungjorda
medelpriset är 62 och under 63 Engelska
skillingar per qvarter, skall för hvarje
sådant mått erläggas i tull 1 pund 4
skillingar 8 pence. För hvarje hel skilling,
sorn priset stiger öfver 62 skillingar,
skall tullen minskas med 1 skilling, tills
priset är 67 skillingar. För hvarje hel
skilling, hvarmed priset stiger öfver 66,
skall tullen minskas med 2 skillingar, lills
priset är 6g. För hvarje hel skilling, som
priset stiger öfver 68 skillingar, skall tullen
minskas med 3 skillingar, tills priset
är 71 skillingar. För hvarje hel skilling,
som priset stiger Öfver 70 skillingar skall
tullafgiften minskas med 4 skillingar, tills
priset är 73 skillingar, och när priset är
73 skillingar, eller deröfver, skall tullen
vara -endast 1 skilling. Deremot när priset
är mellän 62 och 61 skilli ngar; skall
uti tull betalas 1 pund 5 skillingar 8 pence,
och för hvarje hel skilling, hvarmed
priset faller under 61 skillingar per qvarter,
skall algi flen ökas med en skilling.
För att göra delta tydligare har jag
uppställt dessa priser och afgifter uli en
20
Den is December f. m.
I
i6f
series, beräknad uti Engelska skill ingar.
Från 62 till fulla 63 sk. betalas i tull a4f sL
— 63 .. 67 ...... 20
— 66 . . 69
— 68 . . 71 1 of —
— 70 . . 73' . • . . . . 2f —
— 73 till hvad högre pris som hälst 1 sk.
Och under medelpriset 62 skillingar,
nemligen ytterligare skyddstull,
Från 61 sles pris till 62 betalas i tull 25f sk.
från fulla .
• 0
. 6*0 .
•
. . 261 —
— ...
• •
. B9 .
• • 27f —
— .
-• *
. 58 .
-•
. . 28f —
— . . .
• •
. 57 .
•
. . sgf —
— .
• ■ •
. 56 .
.
. . 3of —
— .
# #
. 55 .
..
. . 3if—
—• . .
. 54 •
— ...
0 0
. 53 .
. . 33f —.
— . ...
9 •
. 52 .
. . 34r —•
— .
• •
. 5i .
. . 35f —
— .
* ,
. 5o .
•
, . 36'f —
— . . .
•
. 49 .
-•
• • 87! —
— ...
•
. 48 .
•
. , 38f —•
— ...
e •
. 47 .
•
. . 3gf —
— ...
* •
. 46 .
.
. 4°f —•
— . . .
• •
. 45 .
-•
. . 4 if —-
— ...
«
. 44 .
-•
. .4 2f —
— ...
. 43 .
•
. .43|-
Jag har fortsatt denna beräkning till
gränsen, då 100 procents tull först kommer
i fråga, eller då varan fallit till ungefärligen
f af medelpriset; hvaraf synes att,
ehuru betydligt Landtnianna-interesset i
Den 11 December f. m.
11
Englalif} inverkar på besluten i denna del,
det dock icke kunnat åstadkomma den orimliga
tullafgiften af hela varans värde tidigare.
Grundsatsen för dessa afgifter ar visserligen
den rigtigaste, sorn kunnat uttänkas,
och, som nämndt är, tvisten; derom i
England inskränker sig endast till bestämmandet
af medelpriserne, en sak, som altid
skall väcka disputer, der Systemet antages
och intressenas spel har utrymme.
Jag vill dock tänka mig inuti möjligheten,
att Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse
med sm höga rätt, uttryckt uti Regeringsformens
6o §., skulle, på underdånig
framställning härom, Nådigst besluta ett
sådant bestämdt böjande och sänkande af
tullafgifterne för införskrifven utländsk spannmål,
samt, för alt göra systemet antagligare,
grunda beräkningarne på ganska höga
medelpriser till skydd för Svenska Landtmannen.
Frågan blir då, under förbis tringen
i våra priser, hvad är högt pris?
Jag skulle tro det alltid vara högt pris,
att betala i Banco hvad man kunde få för
Riksgälds, och förmodar i anledning deraf,
att om landtmannen, äfvensom hvarje
annan näringsidkare, hvars product är i
tillräcklig mängd att tillgå, har ett skydd
af 33^ procent vid täflan med utlänningen,
han bör finna sig belåten. Om man vill
följa mig i min framställning, skall jag,
som jag hoppas, visa, att han har ännu ett
22
Den 32 December f. ni.
större utrymme för sin speculation, så vida
han verkligen är i tillfälle att speculera.
Antag till exempel,, att köpmannen
får betala 33f procent, eller en tredjedel
mera, i tull för den utländska säden, då tillgången
Sr jemn inom landet, och låt vidale
Landtmannen på torget få
för i tunna Hvete . . i5 R:dr R:gs^
„ i tunna Råg . . . 12. d:a
„ 1 tunna Korn . , g d:o
,, r tunna Hafre . , 6 dro
samt antag dessa verkligen hög» priser tilli
medelpriser, hvartill lägges 33|- procents,
tull, har ju Landtmannen att speculera på,,
i täflan med utlänningen, i Stnpelstadshamnen
ända till 20 R:dr för hvetet, 16 R:dr
för Rågen, 12 R:dr för kornet och 8 R:dr
för ha fren , utom transportkostnaderne..
Om dessa ofvan anförda priser bestämmas
sorn medelpriser, så skulle Tull-Taxan
ungefärligen komma att få följande utseende::
När x l:a Hvete kostar 15 R:dr, utbetalas i tull
5 R:dr R:gs,
„ i t:a Råg . . . 12 . .4 d:o
„ 1 t;a Korn . . . 9 . . 3 d:a
„ 1 t:a Hafre „ 6 . .2 d:o
När priset går till 16 R:dr betalas i tu!14Rd.
1
Den 12 December f. m. il
När priset går lill 17 Rldr bet. i tull 3 Rd.
När priset går till 18 R:dr utbetalas i lull
2 R:dr R:gs
-— n . . dlo
9 • • -Jt <l:o
När priset går till 19 R:dr . 1 Rldr R:gs
■—• i3 . . .f dlo
hvarvid den minsta tulläfgiften stannar, och
hvilken alltid erlägges som minimum vid
högre priser och bör stadgas som Transitotull
vid återutskeppningen af utländsk, äfvensom
utgående tull för all inländsk spannmål.
Vid spannmålens fallande deremot under
medelprisen, skulle, enligt grundsattsen,
en ytterligare Skydds-tull komma i
fråga, på så sätt att:
När 1 tia Hvete kostar i4R:dr R:gs bet.i tull
6 Rldr Rigs
1 t:a Råg ...11. 5 dio
„ 1 tia Korn ..8.4 dlo
„ 1 tia Hafre .. . 5 . 3 d:o
När 1 tia Hvete kostar i3 Rd. bet. i tull 7 Rd.
„ 1 tia Råg . . 10 . . • . 6 dlo
24 Den ja December f. m.
När i t:a Korn kostar 7 Rd. bet. i tull 5 Rd.
„ 1 t:a Hafre . . 4 • • * • 4 d:o
När 1
t:a
Hvete
kostar
12
Rd. bet.
, i tull 8
Rd.
„ 1
t:a
Råg
•
9
• .
• • 7
d:o
,, i
t: a
Korn
« •
6
•' «
. . 6
dro
„ I
t: a
Hafre
• •
3
• •
. . 5
dro
När 1
tra
Hvete
kostar
11
Rd. bet.
1 tull q
Rd.
„ 1
t: a
Råg
• • •
8
» •
. 8
dro
„ 1
tra
Korn
• •
5
• 9
• • 7
dro
j» 1
t:a
Hafre
* • •
, 2
• »-
. . 6
dro
När j l:a Hvete kostar 1 o Rd.Rrgs betalas i Tull
10 Rd.Rrgs.
„ 1 t:a Råg ... 7 .... q d:o
„ 1 t:a Korn . . \ . . . . 8 dro
„ 1 t:a Hafre . . 1 .... 7 dro
samt samma maximi-tull för alla möjliga
lägre priser.
Enligt nu upprepade Tull-tariff, kara
Köpmannen svårligen införskrifva utländsk
spanmål, då Svenska Landtmannen får medelpriserna
för sin, emedan den utländska
säden skulle då kunna köpas för §, utom
fragt och omkostniugar, af hvad landtmannen
bekommer för den inhemska. Måhända
dock, och för att utveckla Systemets
följder, Köpmannen kan i utbyte mot andra
varor på något ställe, der Spannmålen
finnes i öfverflöd, få ett partie till detta
låga pris; men då lägger han det på nederlag
i Svensk hamn och afvaktar Spannmå
-
Den ia December f. m.
lens stigande, samt förtullar den visserligen
icke förr, än han dervid finnér sin uträkning.
I det stället behåller han sina penningar
till annat än Tull-liqvider, och troligen
till uppköp af Svensk Säd under ett
ymnigt år, att gömmas till dess han finner
ett ställe, dit den kan sändas med fördel,
hvartill de låga Tullafgifterna för exporterad
Säd och goda inköps-priset lockar honom.
Han blir då verklig Spannmålshandlare,
och insticker i denna rörelse ett
större Capital; ty han vet, att det finnes
ett medelpris, omkring hvilket visserligen
fluctuationer kunna komma i fråga, men
icke så, att han den ena dagen kan vinna
6 R:dr på en Tunna införskrifven Råg, innan
den lill Utländningen blifvit betald, och
den andra förlora 6 å 8 R:dr på en hemma
uppköpt: händelser som jag känner inträffat.
Spanmål skulle alltid härigenom finnas i
StapelStäderna, både sådan som vuxit i
Sverige och kring Östersjöns södra kuster,
samt möjligtvis England och Norrige, vid
en hastig prisernas höjning derstädes, kunna
skyndsamt förses med sina behof åtminstone
från Götheborg, der nu verkligen
ingen Spannmålshandlare i större scala finnes.
Det ofvanföre uppgifne om Tullafgifternas
rättande efter ett medelpris, samt höjande
och sänkande i motsatt förhållande med
försäljnings-priserna, innefattar det restrictions-system
, som Engelska Possessionat-intressel
ändteligen antagit, och hvilket vis,-
Den 12 December f. m.
serligen icke skett på höft. Huru landt—
mannens och importeurens intressen kunna
förenas, återstår nu att bevisa. Må det ske
genom en raisonnerad calcul, sorn tillika
visar tillämpningen af de förtullningsgrunder
jag vågat föreslå, eller, rättare sagdt,
sökt öfverflytta sorn en integrerande del
af ett Statshushållnings-system, visserligen
användbart i vårt Land.
Dock till' bevisningen af Problemet.
Om till exempel, då medelpriset på Råg
är stadgadt till 12 R;dr R:gs för en viss
månad; (ty vid hvarje månads slut böra
Stapelstädernas Magistrater kunna, äfvensom
nu Magasinsförvaltare för hvarje vecka, uppgifva
torgpriserna till Tullkammaren på
stället för den passerade månaden, hvilken
uppgift lägges till grund för den följande
månadens Förtullningsafgiff), om vid ett
sådant förhållande, säger jag, Grosshandlaren
kan å utrikes ort uppköpa 1000 Tunnor
Råg till så godt köp, att med fragt och
omkostningar detta parti endast står honom
till 8000 R:dr, alltid samma mynt,
livad influerar denna införskrifning på inhemska
Rågpriset, under förutsättning att
ofvannämndeTulltarilf är gällande som orubbelig
åtminstone i fem eller tio år, samt nederlagsrättigheten
medgifven utan inskränkning
i tid? Jo, endast trenne händelser kunna
inträffa, nemligen att Rägpriset faller,
bibehåller sig vid 12 R:dr, eller stiger
I>en, 12 December f. m.
a7
derutöfver. Någon livar tror sig genast
kanske finna, att omöjligen en ökad qvantitet
af en vara på samma ställe kan öka
dess pris. Jag liar icke rättighet att tills
vidare begära något annat omdöme, än detta,
ehuru jag äger en skyddstull i min
hand; men hvad jag äfven tror mig hafva
rättighet begära, är att man med uppmärksamhet
följer mig i bevisningen.
Om, som i första händelsen, priset
faller, icke säljer då Grosshandlaren någon
del af sin utländska Råg från nederlaget;
ty för hvarje skilling Rågtunnan faller under
medelpriset 12 R:dr till fulla 11 R:dr,
förlorar han, så väl som Svenska landtmaunen,
en skilling. Han förtullar således
icke sitt på nederlag varande Rågparlie;
ty det skulle kosta honom /[ooo R:dr, och
Tunnan Råg utbjuden stå honom till jemna
12 R:dr, det vill säga mer, än Minuthandlaren
och consumenten batala. Faller
priset till jemnt 1 1 R:dr, har han således
icke allenast förlorat 1 R:dr i priset, utan
fikall han då förtulla Säden, förlorar han
ännu 1 R:dr i Tullumgälder; ty då får han
betala efter Tariffen 5 R:dr. Faller Rågen
ända lill 10 R:dr, förlorar han 2 R:dr i
pris och 2 R:dr i Tull; ty han får då enligt
Tariffen betala 6 R:dr för hvarje Tunna.
Och så går det hela vägen, så att han
förlorar för fallet från 12 lill 11 R:dr en
skilling för hvarje pris-minskning afen skil
-
28
Den 12 December f. m.
ling under 12 till 11, såvida han för tullat
vid 12, för fallet från 11 till 10, 4 s-killingar
och så vidare. Men härtill låter han
det icke godvilligt komma; ty han har icke
införskrifvit Sädén, för att på den förlora;
han förtulla r den till och med ej förr, än
den stigit minst en R:dr öfver medelpriset,
eller till i3 Rrdr, emedan han då ej ha-r
att betala mera i Tull än 3 Rrdr, och vinner
således 2 R:dr på hvarje tunna. Dröjer
han tills priset uppstigit lill r4 R:dr,
har han endast att betala i tull 2 R:dr och
vinner således 4 R:dr, och så vidare. Hans
intresse blir således hvarken i första, eller
andra förutsatta händelsen, (nemligen att priset
faller under medelpriset eller dervid
blir ståndande) att sälja; ty i ena fallet
förlorar han, i andra får han blott sina
penningar igen, utan tvärtom väntar han
på 3:dje händelsen, då försälj nings-priset
öfverstiger medelpriset med minst 1 R:dr.
Han hav således, ehuru ringa han betalt
Utlänningen, samma intresse som den större
Possessionaten och den sädes-säljande
landtmannen i allmänhet. Han arbetar naturligtvis
härpå, och troligen med mera
framgång än den sädes-försäljande landtmannen,
hvars mål är, som hans, att få
penningar, och det ju mera ju bättre; men
hvilka penningar den ena genast skall utbetala,
den andre ämnat suecessive insticka
i sin Spanmålshandel. Låt oss nu se, huru
han dervid går tillväga, i hopp om vinst
Den 12 December f. m.
29
och till följe af den anförda tulltariffen;
ty icke får man begära af Köpmannen, att
han drifves af andra motiver. Han söker
undvika förluster så väl sorn hvarje annan
menniska, och får dem dock till följe af
felaktiga beräkningar och vacklande Författningar:
det första är hans eget fel, det
sednare andras; men att icke vinna på en
speculation är redan en förlust, ty vinna
är hans yrke, visserligen ett af de för välfärden
och anseendet farligaste yrken man
kan tänka sig. Men låt oss se, huru han
heter sig för att samla förmögenhet på
Spanmålshandel, utan att skada den sädesförsäljande
landtmannen.
Grosshandlaren har, som ofvan förutsatt
är, på nederlag iooo tunnor utländsk
Råg, som kostar honom 8000 R:dr, och
har derjemte i beredskap 4000 R:dr till förtullningen
efter medelpriset 12 R:dr. Under
den tid som detta priset står fast, säljer
han, som förut är bevisadt, ingenting
af sin införskrifna säd, ty dervid har han
ingen vinst. Consumtionen på stället är
emedlertid fylld; Minuthandlaren har ett
litet lager till några månaders behof; det
varaktiga icke ofördelaktiga priset har lockat
flere aflägsnare landtman med sin Råg
till torgs, och som mängden af afnämare
försett sig med sitt behof, börjar fallandet,
skillingsvis i början; ty ännu äro någre,
som icke kunnat köpa sitt behof, andre,
3o
Den 12 December f. m.
sorn speculerat på lägre priser. Men fallandet
blir allt häftigare, och nu är man i
en hast nere till i i R:dr. Under tiden
har importeuren visserligen icke med liknöjdhet
åsett fallandet; ty, sorn sagdt är,
han förlorar äfven dervid. Han köper derföre
på torget en och annan tunna i början;
men det förekommer ej ytterligare
fallandet. När deremot priset går ner till
li R:dr, börjar saken att blifva mera angelägen,
och han fortsätter uppköpningen;
ty än är det ej att tänka på afsättning från
nederlaget eller förtullningen, sorn nu skulle
kosta honom 5 R:dr tunnan, hvilka, lag»
de lill de 8, utländska Rågen kostar, gor
3 R:dr mer, än han kan få. Han använder
således de till förtullningen ämnade
4ooo R:dr i uppköp, och får för dem 363
tunnor, under det han söker uppehålla priserna.
Men kanske han förutser ett ytterligare
fallande, såsom en föl jd af rik skörd,
i hvilket förhållande det icke ännu är värdt
arbeta till prisernas uppbringande öfver
det egentligen höga medelpriset. Han köper
således icke för sina 4000 R;dr någon
Råg, förr än priset gått ner till iö,
då han får 400 tunnor för sin summa. Om
priset faller ännu lägre, ledes lian kanske
af begäret att utvidga sin spanmålshandel
och att ännu anslå capitaler härtill; tyli3n
är redan inne uti denna rörelse med mera
ifver än under de äldre Författningarne,
och kan temligen beräkna, att, under lidea
Den 11 December f. m.
3i
ilen nya tulltariffen varar, han nog får tillfälle
komma öfver medelpriset. Han säljer
således sitt Socker- och Caffe-lager, oell
köper efter hand, sedan ställets consumtion
blifvit fylld, under svåra fluctuationer,
intill dess fallandet måhända stadnar.
5oo tunnor Råg å 11 R:dr gör 5,5oo R:dr.
5oo d:o å io — „ 5,ooo —
5oo d:o å q — „ /±,5oo —-
5oo d:o a 8 — „ 4>000 “—
På nederlaget har lian
i ooo t:r utländsk å 8 *— „ 8,ooo —
S:a 3ooo tunnor å 9 R:dr gör 27,000 R:dr.
Nu stiger Rågen i anledning af en sämre
skörd; men han förhastar sig icke. 2000
tunnor har han under egen lås och nyckel,
1000 tunnor under Tullkammarens;
de sednare blifva visserligen de sist sålda;
ty förr än lian får 12 R:dr till gångbart
pris, förtullar han dem icke. Kan han deremot
till detta pris afsluta hela partiet,
sticker han 5ooo R:dr i sin ficka för utlagde
3i,ooo R:dr. Troligen väntar han ännu
ett stigande, ehuru 12 R:dr visserligen
är tillräckligt för en tunna Råg; men oftast
går den högre, om skörden är dålig.
De qvantiteter spannmål hans kamrater innehafva,
beräknar han; ty det känner lian
noga, ej landtmannen, och fattar i anledning
deraf sitt beslut, att ej sälja förr, än
lian får i3R:dr; ty han liar då endast 3ooo
-R:dr att betala till Tullkammaren, får 39,000
3a
Den 12 December f. m.
R:dr och förtjenar således 9000 R:dr. Väntar
han tills 14 eller i5 R:dr bjudes honom
sorn gångbara priser och visserligen
icke ovanliga hos oss, så förtjenar han
13,ooo R:dr i ena fallet, och 17,000 i andra,
eller mer än 1 tunna guld, utan att
hafva någonsin haft i denna rörelse fulla 2
instuckna, en vinst, som flera skola täfla
om att få, och hvarunder priserna Ställan
skola komma långt från medelpriset. Att
Landtmannen icke vid dessa transactioner
förlorat, faller af sig sjelft; åtminstone har
den utländska sädén icke menligt verkat
på hans försäljning; hvilket skulle bevisas.
Endast öfvertygelsen om frågans vigt
har förmått mig, att så länge upptaga Ridderskapets
och Adelns tid med ett så vidlyftigt
Anförande; och jag begär icke mer,
äu att man skall fördomsfritt granska saken,
och erbjuder mig att inför det Utskott,
som får målet till handläggning, ytterligare
redogöra för mina åsigter, om så
fordras.
Lades på bordet.
Grefve Horn j Claés Fredrik, uppläste
följande:
Bland tryckande skatte-bördor, som
nedtynga Svenska Jordbruket, är onekligen
allmänna skjutsskyldigheten en af de
mest
Den 12 December f. m.
33
mest skadligt inverkande pä Samhällets både
moraliska och oeconomiska ställning.
Denna tjensteskyldighet, ännu bestående
sedan barbariets tider och förbunden med
den oprivilegierade jorden i Riket, bevittnar,
vårt sakta framskridande på civilisationens
bana, der hos oss så många föråldrade
lemningar mota, hvilka, i strid mot
tidens fordringar på en högre bildning hos
det Folk, som icke blott vill kallas_, men
enligt lagstiftnings-grundsatsen äfven bör
vara fritt, nödvändigt mäste motverka all
känsla af sann medborgerlighet; ty huru
skall man väl hos den Svenska Bonden
bunna förena begreppet af medborgerlig
frihet med den Öfvertygelse, alt han besitter
och brukar Fäderneslandets jord med
förpligtelse, att nästan uteslutande vara
tjenste- och skattskyldig till Staten under
former, som sjmas oförenliga med äganderätten,
och under lagar, som i många fall
icke begränsa dessa formers utsträckning?
Sådant är förhållandet med Rust- och Rotehållet,
Väg- och Brobyggnad m. m., samt
den ofvaunärade allmänna skjutsskyldigheten.
Denna högst skadliga inrättnings upphäfvande
bör, efter min tanka, vara en af
de vigtigaste lagstiftnings-åtgärder, som redan
kunnat, af Styrelsen beredd, till Rikets
Ständers prÖfvande öfverlemnas. Men
då vår 19-åriga väntan på någon synbar
verksamhet till Samhällets utbildning och
4 H. 3
34
Den 12 December f. m.
förädling allt jemt blifvit gäckad, ocb då
något förslag från Regeringens sida, rörande
den angelägenhet jag anser så högst vigtig,
uteblifvit, torde det, ehuru oformligt,
vara ett åliggande af Representationen, att
häruti gå Regeringen i förväg. Jag inskränker
emedlertid min billiga önskan dertill,
att Rikets Ständer måtte inför Kongl. Majrt
i underdånighet andraga de skäl, som nödvändigt
böra föranleda ett utarbetadt Förslag
till en förändrad Skjutsinrättning i hela
sin vidd, och vill jag i denna afsigt försöka
att väcka uppmärksamheten på detta
magtpåliggande ämne.
Att skjutsningsbesväret utgör i de flesta
delar af Riket en verklig landsplåga,
torde af mängden medgifvas. Det moraliska
förderfvet, som häraf uppstår, föijer
det oeconomiska tätt i spåren, eller rättare,
det ondas verkningar synas i båda afseenden
kappas om företrädet. Gästgifvaregårdarne
utgöra de egentliga allmänna bildningsanstalterna
för Allmogens barn, ocb
höjden af sedeslöshet, som der fortplantas, står
i ett olyckligt och högst onaturligt förhållande
till den grad af bildning hos Samhällets
öfriga classer, sorn gör communicationerna
inom landet lifligare och i samma
mon påkallar ökad uppassning af den skjutsskylldige,
som med sina hästar, oftast hans
dyrbaraste lösa egendom, stundom dväljes
å Gästgifvaregårdarne i sysslolös väntan,
Ben ia December f. m.
35
långt från hemmet, stundom måste öfvergifva
ett brådskande jordbruk, eller en
knapp skörds bergning, för att pligtskyldigt
fortskaffa, kanske till större antalet,
dem som ila efter blotta njutningar och
nöjen.
Men det är ej endast Håll- och Pieservskjutsskyldighcten,
som medför dessa förderfliga
följder; de inträffa onekligen äfven
vid Kronoskjuts, och i ännu högre grad
vid den såkallade Kungsskjutsen. Dessa
skjutser vidlåder den olägenhet, att då ett
större antal hästar på en gång uppbådas
och detta inom flera mils omkrets, der
kanske ofta nog de fleste hästar utgå, inträffar
svårighet, om icke omöjlighet, att
mot lega kunna friköpa sig från vådan af
de dryga förluster, som sådane skjutser kunna
medföra; hvaremot de ordinarie skjutsarne
kunna bortaccorderas. Det torde vara
öfverflödigt att bär framställa taflan af
landets utseende under en pågående Kungsskjuts.
Allmoge och hästar stå blandade
om hvarandra till tusendetals, understundom
på obebodda trakter, 24 timmar
och derutöfver väntande på den färd, sorn
förestår, hvarifrån de skjutsande anse sig
lycklige att återföra sina hästar oskadade,
och man erfar huru, genom denna landstorm
liknande uppbådning, flere dagars
arbetskraft undanryckes jordbruket, ofta på
de tider, då hvarje arbete är lika dyrbart
36
Dcii la December f. m.
sorn brådskande. Detta förhållande är så
barbariskt, så våldsamt, att det omöjligen
kunnat i någon lag föreskrifvas; också saknas
allt ifrån våldgästningens tider intill
våra dagar något stadgande i denna del.
Denna så kallade Kungsskjuts utgår altså
endast i följd af gammal häfd, såsom en
gärd af undersåtlig sjelfförsakelse, då den
aldrig kunde affordras såsom en medborgerlig
pligt. Jag har med bekymmer ås^tt,
huru ett så laglöst tillstånd kunnat upplefva
samma ålder, som vårt lagbundna samhälle,
och erkänner, det jag, med känsla
af de pligter, dem medborgerliga rättigheter
förutsätta, trott mig böra möta godtyckets
förfarande häruti med det ogillande,
som samhällsordningen klafver. Jag
har sålunda vägrat hörsamma den kallelse
till Kungsskjuts, hvilken utkräfves icke såsom
en frivillig gärd af medborgerlighet,
utan som en den mest slafviska tjenstepligt,
vid högt vites-ansvar.
Min afsigt har varit, att deruppå fästa
vederbörandes uppmärksamhet och att åtminstone
framkalla en förordning, som ålade
en så tryckande skattebörda; men jag
har misslyckats, ehuru den auloritet, sorn
tilltrott sig att döma mig saker i denna
fråga, vitsordat min uppgift om fullkomlig
brist på lag för Kungsskjuts utgörande.
Under sådane förhållanden i utgörandet
af våra skjutsningsskyldigheter i all
-
Den 12 December f. m.
37
mänhet, förenar sig sålunda en fullkomlig
laglöshet med det onaturliga osedliga,
förnedrande och förderfvande i sjelfva inrättningen.
Denna måste derföre oundvikligen
lämpas efter tidens och samhällsskickets
fordringar af en säker, hastig och beqväm
transport, både för personer, snibooch
industriproducter, utan att detta bildningens
oeftergifliga kraf medför den större
allmänhetens förtryck, genom Jordbrukarenas
skyldighet att i massa tjenstgöra som
forman.
Jag begär, att Besvärs- och EconomiUtskottet
måtte fullständigt utveckla detta
ämne, då Utskottet troligen kommer i tillfälle
att föreslå Rikets Ständer en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t: om olämpligheten
af nu gällande äfvensom bristande
Skjuts författningar, med underdånig anhållan
, att Kongl. Maj:t täckes låta utarbeta
och till nästkommande Ständer öfverlemna
ett fullständigt Förslag till en ny
Skjutsinrättning, hvarigenom hela det nuvarande
skjutsnings-besväret komme att
upphöra.
Bref-posten bör äfven förenas med den
nya Skjutsinrättningen, och förmodar jag,
att öfver allt, der åkande post framgår,
bör en Forvagns-inrättning vara möjlig,
enär Staten måste mer afse jemt fördelade
skattebördor till nödvändiga communica
-
38
Den 12 December f. m.
tioners öppnande, än en påräknad vinst af
Postverket.
Det bör ej eller möta svårighet att
upphäfva Kronoskjuts »skyldigheten under
fred, (i krigstillstånd måste samhället underkasta
sig hvad uppoffring som fordras
utöfver lagens bud). Krono-transporter böra
i alla foll ske sjöledes, så vidt sig göra
låter, utmed våra vidsträckta kuster och på
de inre vattenvägarne; men der desse sluta,
kan med omtanka och klokhet lätteligen
genom accord beredas samma utvägar för
transporter af Kronans effecter, som för
de vida större af handelsvaror, som årligen
gå i alla riktningar genom landet, helst
jag förutsätter, såsom ett vilkor för en klokare
Statshushållning, att Trouppers mestadels
onödiga marcher, hädanefter inställas,
och att, der de vid påkommande behof
nödgas ske, trossen lämpas efter tillgången
på dertill anslagne Nummerhästar.
Jag får dessutom väcka uppmärksamheten
derpå, huru litet man vore belåten
med den vanliga Gästgifveriskjutsens inställande,
om Kronoskjuts-skyldigheten bibehålles,
emedan det är just denna, som nödgar
äfven de minsta hemmans-delägare att
hafva hästar, hvilka bos många kunde, med
fördel för jordbruket, ersättas af oxar; ett
förhållande som bäst visar sig, sedan hem»
mansklyfningarne blifva allmänna.
Den 12 December f. m.
39
Det bör ej eller förbises, att vår nu
varande skjutsinrättning, mest af allt, motverkar
en duglig hästafvel, för livars upphjelpande
man nu så mycket ifrar, men
sorn i de fleste Länen blir en omöjlighet,
så länge jordbrukaren icke kan spara sin
unga häst, då budkafle till skjuts går genom
hela landsorter.
Med synnerligt afseende på nödvändigheten
deraf, att denna skjutsuppbådning i
massa mätte inställas, föreslår jag: Att all
Kronoskjuts-skyldighet genast upphör_, och
att, intill dess en ny förändrad Skjutsinrättning
i förening med Bref posten blir
ordnad och antagen _, Thili- och Reservskjutsen
måtte j der det sig göra later ,
ställas pä
torde underlättas, om skjutslcgan bestämdes
med afseende på locala förhållanden.
Det måste då i naturlig väg uppstå en
forslings-anstalt, såsom industrigren för de
mindre jordegarne i närheten af Gästgifvaregårdarne,
hvilken gerna kunde allt framgent
äga beslånd, i bredd med nya Postoch
Skjutsinrättningen. Det moraliska förderfvet
skulle emedlertid inskränkas till ett
ringa antal skjutsande, men borde äfven
minskas inom deras krets, då skjutsen,
ifrån att vara en skattebörda, förvandlades
till ett lönande yrke.
4°
Den 12 December f. m.
Grefve Horn anhöll, att dess Motion
måtte remitteras till vederbörligt Utskott,
samt blifva cominunicerad med de öfrige
RiksStånden.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Med
känsla för sanning och den pligt, som åligger
hvar och en att upplysa hvad han vet
vara rätt och sannt, kan jag ej med stillatigande
afhöra de nyss fällde påståenden
om uteblifvandet från Regeringens sida
af nödig åtgärd till upphörande af Hållskjutsen.
Kongl. Maj:t har utgifvit ett
Circulaire till Landshöfdingarne, hvaruti
de påminnas, att gå Rikets Ständers önskningar
till mötes, och vidtaga alla medel
till lättande af skjutsningsbesväret. Men
utslaget har varit i detta, som i flere fall,
att då Regeringen gått Rikets Ständers
önskningar till mötes, hafva Committenterne
visat hög grad af ovilja, att lemna den
hjelpsamma hand dertill, som Konungen
begärt. Jag har på allt sätt sökt förmå till
entreprenade af Hållskjutsen i Westmanland,
jag har ridit genom Länet, talat vid
alla intresserade, och sökt förmå dem att
deruppå ingå, men förgäfves. För de hemman
jag äger, har jag gått in i öfverenskommelse,
för alt visa innevånarne genom,
exempel, att egennyttan bör förmå dem
till sådane contract. Jag har nedprutat priset
på Hållskjutsen till 19 å 20 R:dr Riksgäldssedlar
om året, och seende, att denna
utgift skulle tynga de betalande, om
Den 12 December f. m.
den skulle contant utgöras, har jag satt
den i varor, nemligen:
§ Tunna Hafre ....... 2: 24. R:gs.
24 Lispund Hö 6: — —
3o Lispund Halm ...... 3: 36. —■
Contant
7: 24. —
19: 36. —
för ett helt hemman årligen. Med ett ord,
priset har ej varit för högt, för att på ett
år slippa Hållskjutsen. Ännu har jag likväl
ej fått någon enda Bonde att deruppå
ingå, men val några Possessionater, som
kanske gjort det mera af vänskap för mig,
ån för deras hästar och drängar. Regeringen
har således icke försummat något, eller
dess åtgärd uteblifvit till befrämjande af
Hållskjutsens upphörande. Det har äfven
Blifvit yttradt, att den enda allmänna uppfostringsanstalten
är hållstugan. Jag kan
ej medgifva det, åtminstone för den ort
jag bebor, nemligen Westmanland; jag kan
ej redogöra för andra Län. Konungens resor
genom Westmanland hafva varit utmärkte
genom välgerningar, som alla syftat
till ett mål, hvaraf Westmanland kan
draga nytta för oss och för efterkommande.
En af de anstalter, som äro vidtagne,
är i Westerås och en i Arboga; ty Konungen
har på min underdåniga tillstyrkan,
att Han icke måtte gifva almosor åt
de tiggande fattige, som blott för dagen
supa sig lulla till Konungens ära, tillåtit
42
Den 12 December f. m.
mig lemna <len summa Hans Majjt ämnat
använda, till en cassa för Vexelundervisningen.
För sädane medel undervisas redan
60 ä 70 barn, hvilka alla äro af fattige
föräldrar. — Här har varit fråga om
Kungsskjutsen. Jag får upplysa, att Konungen
befallt Landshöfdingen, att hvar
häst sorn skadas, skall genast efter värdering
ersättas, enär det är hevisadt, att han
vid skjutsnings-tillfället lidit men. Delta
har Kongl. Majit gjort, i följd af min anhållan,
sedan det handt, att en Bonde ett
helt år fått vänta på ersättning för sin häst,
den Hingstridare!!' förderfvat. Kongl. Majit
har således vidtagit alla åtgärder för att
söka förekomma det lidande, Hans undersåtare
kunna vederfaras af Hans resor. Hvad
hastigheten vid Kungsskjutsen beträffar, är
jag skyldig sanningen det yttrande, att ingen
Westmanlänning skall säga, att den är
för stark, åtminstone ej för Konungens
vagn. Jag tror att Landshöfdingen, sorn.
kör förut, kan tillskrifva sig, örn det går
för fort. Jag har åtminstone ännu aldrig
fått påminnelser, för det jag kört för
långsamt.
Grefve Posse j Arvid: Då ödet åt mig
bestämt den plats på Embetsmannabana!!,
der jag på närmaste håll är i tillfälle att
bedomina nuvarande skjutsnings-inrättningar
till deras följder, så skulle jag anse
mig illa uppfylla min skyldighet, om jag
Den 12 December f. m.
43
ej sökte att upplysa och rätta, hvad som i
Motionen kail vara öfverdrift eller misstag.
Men, under godkännande af den åsigt en
Ledamot af Ridderskapet och Adeln yttrat,
vill jag ej nu borttaga motionstiden med
vederlägggande af Motionärens yttranden,
utan blott gifva tillkänna, att jag vid Remissen
skall ådagalägga mina tankar i ämnet,
och önskar att de öfrige Herrar, som
skulle vilja tala i saken, äfven mätte tills
vidare uppskjuta dermed.
Herr Nordenanckar j Gustaf: Till följd
af hvad Grefve Posse hemställt, utbeder jag
mig att äfven få dröja med mitt yttrande,
lills Remissen sker.
Herr Rosenblad Bernhard: Jag ber
om ursägt, alt jag ej kan instämma med
Grefve Posse, utan anhåller att straxt få
framställa de korta anmärkningar, jag har
att göra. Grefve Horns Motion omfattar 3:ne
ämnen; det ena är Gästgifvareskjutsen j det
andra Kronoskjutsen, det tredje deri så
kallade Kungsskjutsen. Om Gästgifvareskjutsen
skall jag ej orda mycket. Jag tror,
att man, genom de förbättringar vårt allmänna
post- och skjutsväsende kan vinna,
äger mycket häri att hoppas, och att efter
Itand hållskjutsen skulle kunna försvinna.
Hvad Kronoskjutsen angår, tror jag ej, att
den i fredstid, under nu gällande författningar,
kan vara särdeles tryckande. Hvad
44
Den ia December f. m.
förslaget beträffar att låta den alltid, således
äfven i krig, besörjas genom entreprenad,
tror jag det hvarken verkställbar
eller, äfven om så vöre, rådligt, då kostnaden
af dessa entreprenader troligen, i ett
Land med vår svåra afsättning, skulle blifva
vida mera tryckande för de skattskyldige
att i penningar utgöra, än nuvarande
natura-prestationer. Jag kommer nu till
Kungsskjutsen. Jag kan ej neka min känsla
uttrycket af min förvåning, att härvid hafva
hört Svea Konungs och Dess Familjs
resor i våra Landsorter afmålas med färgor,
som om den svåraste landsplåga skulle
öfvergålt dessa orter, och under uttryck,
tecknande så förfärande olyckor, att mitt
minne nekar mig att återgifva dem. Man
har kallat utgörandet af denna skjuts, som
består deri, att Sveriges hemmansägare föra
sin Konung, då han besöker deras bygder,
för att med egna ögon se deras tillstånd
och lära känna deras behof, för ett laglöst
tillstånd. Jag kan i sanning icke uppgifva
den nu gällande författning, på hvilken
denna skyldighet sig grundar; men jag
känner, att den igenfinnes i Sveriges gamla
lagar, ditsatt af Folkets fria vilja, som.
alltid med glädje sågo sin lagkrönle Konung,
vanda att finna hans närvaro utmärkt
af Konungslig omtanka och Konungsliga
välgerningar. Jag känner att Allmogen, då
1792, om jag ej på årtalet misstager mig,
skjutslegan uppsattes, uttryckligen begärde,
Den ia December f. m.
45
all Kungsskjutsen målle från denna förhöjning
undantagas; och det är med glädje
jag återkallar detta enkla prof af Sveriges
Allmoges urgamla, häfdvunna vana, att anse
detta åliggande såsom en skyldig gärd
åt sin Konung, ej såsom en så olycksbringande
tunga, som Grefve Horn tecknat
det. Skulle missbruk hafva förefallit
— allt är underkastadt sådane — hafva troligen
rättelse och hjelp ej uteblifvit, då de
i behörig ordning sökts.
Flera hördes häruti instämma.
Friherre Ridderstolpe: Ett yttrande af
Grefve Posse manar min grannlagenhet att
eftertänka, huruvida det varit en indiscretion
af mig att upptaga liden med de anmärkningar
jag framställt; men jag kan lika
litet som Herr Rosenblad afsäga mig min
rättighet att genast yttra mig, då jag har
något yttrande, som är stridande emot
sanning och rätt. Jag kan då ej låta min
öfvertygelse mogna en enda timma.
Herr von Hartmansdorff'j August: Då
icke mera än 2 dagar återstå af Motionstiden,
vågar jag förena mig med dem af
Ridderskapet och Adeln, som redan yrkat
att Motionärerne måtte få tillfälle att anföra
hvad de önska, och att tiden ej måtte borttagas
med discussioner. När hvarje Motion
i olla fall skall ligga på hordet, är det ju
öppet för hvar och en att vid remitteran
-
46 Den 12 December f. m.
det anföra hvad han Iean anse tjenligt. Jag
liemsläller således vördsammast, om icke en
hvar af oss kunde frivilligt begifva sig till
hvad Friherre Anckarswärd och Grefve
Posse hemställt, att nemligen inom sig bevara
hvad han vill yttra intill dess Remisserna
ske.
Flera hördes häruti imstämma.
Friherre Ridderstolpe: Jag får i min
ordning underställa Huset, om icke samma
afsigt, som Herr von Hartmansdorff åser,
kunde vinnas, om alla Motioner, som man
vill framställa, inlemnades till Herr LandtMarskalken,
hvarigenom det icke betoges
någon att yttra hvad han har rätt att yttra,
då han dertill föranledes, såsom af Grefve
Horns Memorial.
Lades på bordet.
Friherre CederströmJacobj uppläste
följande:
Vid sistlidne Riksdag väckte jag fråga
om fastställande af Grunder för det StatshushållningsSystem,
som borde följas. Rikets
dåvarande Ständer, med erkännande
af nyttan, hänskjöto utarbetningen från sig
till Styrelsen
För min enskilda del instämde jag icke
i denna Rikets Ständers åsigt. Jag fann,
*) Se Piikets Ständers underdåniga skrifvelse af
den 12 Juli 1023, JX:o 26.
Den 12 December f. m.
47
nit cn fråga, så allmänt ingripande i liela
StatsOrganismen, medförande rubbning uti
alla hittills existerande stridiga interessen,
borde emanera från folkets representanter,
och styrelsen blifva medlande skiljoman,
icke part, hvilket skulle blifva förhållandet,
om förslaget ifrån Styrelsen emanerat.
Med stöd af denna min enskilda, ännu icke
förändrade, öfvertygelse, förnyar jag
den af mig vid sista Riksdag ofvan omförmnlte
motion om fastställande af grunder
för det Statshushållnings-System, som skall
följas; dervid jag vördsamt till Rikets Högloflige
Ständers pröfning öfverlemna!’ mina
åsigter om dessa grunder. Att uti detailler
jemkningar och rättelser blifva nödvändiga,
är tydligt; men orri grundsatserne erkännas,
är jemkningen af detaillerna ej något
afskräckande arbete.
Ideen för den Monarkisk-Constilutionella
Styrelse-formen är egentligen den till
största möjliga fullkomlighet utbildade Republikanska.
För dess varaktighet fordras
enighet, så väl bos folket, som emellan
det och Regenten; ty genom enighet
alstras kärlek, kraft och tällan uti allt, som
genom sjelfförsakelse kan bereda allmän
nytta; med ett ord, all slags medborgerlig
dygd. Men enighet kan icke allmänneligen
finnas, om icke allas skyldigheter och rättigheter
såsom medborgare ärolika; hvarje
olikhet alstrar stridiga interessen, och des
-
48
Den ia December f. m.
sa medföra oenighet, misstroende, brott,
förakt för lagarne, egennyttans seger öfver
alla medborgerliga dygder eller egenskaper,
och samhällsbandens slutliga sjelfupplösning.
Från uraktlåtenheten att undanrödja
alla anledningar till skiljaktiga interessen
hos folket, härleder sig ovaraktigheten af
de monarkisk-constitutionella och republikanska
Styrelseformerna. Historien vitsordar
att de öfvergått till Despotism eller
Oligarchi: Sveriges egna häfder sakna icke
exempel derpå. Sverige har genom de
stora olyckor, som beredde 1809 års Revolution,
återkommit från despotisk till Monarkisk-
Constitutionel styrelseform; mende
omgifvande farorna, den massa af öfverhopande
arbeten, som sysselsatte Ständerna
1809, ovanan vid allmänna ärenders behandling,
räddhågan att för allmänheten ännu
alldeles främmande idéer kunde väcka farhågor,
vådliga innan ännu den införda nya
sakernes ordning vunnit stadga, och hoppet
att, genom tryckfrihetens begagnande,
allmänna omdömet om medlen till undanrödjandet
af alla anledningar till stridiga
interessen bland folket skulle stadgas, verkade,
att ingenting egentligt då gjordes för
att bringa Sveriges Statshushållning i öfverensstämmelse
med grunderna för dess
Styrelse-form. Sålunda bibehöllos alla elewenter
till snar återgång under enväldig
eller
Den 12 De ceni b er f. tn.
49
eller oligarkisk Styrelse, i de för hela ekonomiska
Statsorganismen bibehållna stridigheter
i enskildas förhållande till Staten.
Svenska medborgare bidraga olika till Statsbebofven:
Sjelfva jorden har olika natur,
medförande olika skyldigheter för samhällets
försvar, olika medborgerliga pligter och
©nera af flera slag: alla slags näringar, och
jemväl handeln, äro under tvångslagar:
myntväsendet omöjligt för allmänheten att
förstå: allmänna uppfostran, i hvad som
fordras för kroppens utbildning och deltagande
i samhällets försvar, i allmänhet åsidosatt
Allt
detta mäste rättas, om Sveriges
Statshushållning skall regleras i öfverensstämmelse
med dess Styrelseform ; och dessförutan
kan den icke blifva varaktig.
Dertill fordras *
ilo Att ali jord bringas till samma natur.
Den Svenska jorden har ifrån Landets
första historiska tider varit underkastad
skattskyldighet. Detta förhållande må, i
afseende på grunden för Statens rättighet
till dess medlemmars bidrag, vara det rät
-
*) Må ingen häraf taga sig anledning förmoda,
det icke jag, lika med hvarje upplyst medborgare,
med tacksamhet erkänner hvad Styrelsen
och Ständerne i dessa afseenden verkat; men
följden har ännu icke hunnit blifva allmännelig.
4 H. 4
5o
Den 12 December f. m.
ta eller ej; man må antaga, att medborgaren
för sin egendom, eller att egendomen
för sig sjelf bör vidkännas Statsbidrag;
så Utgjorde likväl vår ännu gällande uråldriga
■ jordbeskattning icke ett så väsendtligt
hinder för landets välmåga , jordbrukets
och landtmanna-näringarnes uppkomst samt
folkökningen, om icke jorden vore på så
mångfaldigt olika sätt inom provinserne,
ja inom samma provins, samma härad och
samma socken, beskattad, samt orättvist
och ojemnt betungad; eller, annorlunda uttryckt,
om jorden verkligen vore, i mon
af graderad beskaffenhet, öfverallt lika beskattad,
på lika vidd. Men äfven en sådan
likhet i skatt efter bördighetsgrad oell
vidd synes, för att blifva fullkomligen rättvis,
ännu tåla villkor och modificationer.
Olika afsättningstilffällen, och andra loca1a
och ekonomiska omständigheter, skulle
kunna göra till en orättvisa, att 5o tunnland
jord i den ena provinsen belädes med
lika stor skatt som 5o uti en annan, oaktadt
lika bördighetsgrad. Dessutom synes
beskattningen, för att approximera den ideella
jemlikheten, snarare böra i natura-artiklar
än i penningar vara bestämd. Olägenlieterne
häraf åter hafva under framfarna
tider tillräckligen ådagalagt sig. Antingen
har Styrelsen derigenom blifvit besvärad
med en omedelbar varuförvaltning
och handel, för att kunna förvandla sina
inkomster till den för alla dess olikartade
Den la December f. m.
5i
behof ensam tjenliga varan, penningar; eller
ock måste penningen i allt fall anlitas
såsom värderingsman a kronoartiklarne genom
markegången, i hvars bestämmande
ingå interesserade moliver, Skäl nog, hvilka
i förbigående kunna anföras, mot otjenligheten
af hvarje slags ovillkorlig Egendoms-beskattning,
som utesluter afseendet
på egarens förvaltnings-förmåga, ortens afsättnings-tillfällen,
med flera obestämbara
omständigheter. För att återvinna ämnet,
jordens ojemna Skattebördor, lär ej vara
för mycket påstådt, det ingen ägare af hemman,
inom hvilken Provins af Riket som
hälst, är obekant med denna ojemnhet, genom
jemförelsen med andra Hemman innom
dess bostadsort. Ingen LandsStatsTjensteman,
som tänkt än så litet vid sina
göromål, kan hafva låtit undfalla sig
de svårigheter och omvägar vid controllen
å Statens rätt, som häraf härflyta, eller
lemna å sido eftertankan på hvad sätt
dessa vidlyftigheter skulle kunna undgås,
och ett redigare, enklare beskattnings-, förvaltnings-
och redogörelsesätt, med bibehållande
af samma tillgång för Kronan,
skulle kunna åvägabringas. I synnerhet må
man kunna antaga, att inom Kongl. KammarCollegium
och de högre Förvaltningsgrenarne
funnits och finnas män, som fullkomligen
insett de snart sagdt oräkneliga
olägenheterne af den närvarande Jordbe
-
52
Den 12 Deceber f. ra.
skall ningen, och synnerligast Jordens olika
så kallade naturer.
Det Svenska KameralVerket framställer
en gammal, på oerfarenhetens tillfälliga och
lösa grund uppförd byggnad, hvilken redan
länge lutat af sin egen tyngd och bibebålles
genom tillbyggnader: en labyrinth för
den, sora derinom arbetar? en osammanhängande,
sinnesvidrig koloss för åskådaren
utifrån. Fäderneslandets Kameral-JagfaTenhét
upptager, såsom ett partielt studium,
manga ynglingars uteslutande bemödanden
vid Akademierne, och vi böre antaga
ynglingars, hvilka, till följd af mensk1
i ga förståndsgåfvor, derstädes kunnat bildas
nyttigare både för sig sjelfve och samhället,
om de, för inträdet i Styrelseverken,
behöft läsa mindre af dödt minnesverk
och mera af allmänt nyttiga kunskaper.
Man fäste härjemte uppmärksamheten
på antalet af de Yerk och Tjenster, hvilka
ännu äro öfverhopadt sysselsatte i och
med göromål, som härflyta af jordens närvarande
beskattningssätt; och om man, vid
föreställningen om deras framgena obehöf1
i gil e t för Statsbestyret, äfven lem nar å sido
afseendet på den tillfälliga vinsten af
löners och skrifmaterialiersbesparingar, samt
en betydlig personals återgång till enskild
flit och förkofran inom samhällets industriella
yrken, hvilken ädlare och högre vinst
af ledig rörlighet uti förvaltningens gång
Den 12 December f. m.
53
bör ieke uppkomma, då Kronan icke längre
behöfde tvista med enskilde om sin rätt
till räntor, då de frågor af snart sagdt
oräkneliga slag förföllo, de emhetsåtgärder
af icke färre upphörde, hvilka nu, för controllen
af Statens inkomster af jorden, årligen
upptaga och sysselsätta pluraliteten af
Statens Embets- och Tjenstemän, att räkna
nedifrån Kronans Länsmän till och med
Konungens StatsRåds Ledamöter och Föredragande?
Man vet ju hvad ett försvåradt
och intrassladt Beskattnings- och Administrations-sätt
i alla Länder under alla tider
verkat: tröghet och lamhet vid allmänna
ärenders utförande, osäkerhet och
ohåg i medborgarens ställning och bemödanden.
När nu det onda stämmer sjelfva
moderkällan till Rikets välstånd, dess
dyrbara jord, hvad kan då ett än så idogt
och ädelt folk, en än så vis och kraftig
Regering, uträtta till ömsesidig lycka och
äta? I sanning obegripligt, att alla inse och
erkänna det onda, och ingen försöker ett
steg för att häfva det! Regeringen och dess
organer, folket och dess representanter,
sjelfve den oupplyste individen bland Rikets
Jordägare, alla måste sammanstämma
uti de gemensamma olägenheterna af en Inrättning,
hvilken orubbad fortgår, under
det Natiouens allmänna öfvertygelse fördömmer
dess skadlighet. Nog stor är farhågan
för det nya, när sjelfva det gamlas plågobild
ej förmår uttränga den. Ett förslag
54
Den 12 December f. m.
för den skattlagde jordens friköpande från
skattskyldigheten, och att såmedelst afvittra
den privilegierade jordens skattefriheter,
det är ett förslag att åvägabringa likhet
för all jord i afseende å Statens rättighet
att, vare sig med en omedelbar
grundskatt, eller en allmän procent af afkastning,
åtkomma sin inkomst af denna,
likasom af alla andra näringskällor; ett sådant
förslag bör vara välkommet. Finnes
det derjemte uthärda sakkännedomens och
den allmänna öfvertygelsens pröfning, och
erkännes principen såsom den rätta, böra
icke utförandets svårigheter afskräcka.
Det kommer nu derpå an, om dessa
svårigheter kunna blifva jemförliga med
dem, som skola afhjelpas; och då mannu
öfverlåter åt en interesserad allmänhet att
uppmäta de nya, som kunna befaras,
■vill man här korteligen erinra om de närvarande.
Den skattlagde jorden är fördelad i
Hemman. Redan denna omständighet utöfvar
en ganska menlig verkan på den fria
dispositions-rätten, i det de, i afseende på
Ilemmans-inrättningen, gällande författningar
förbjuda föryttringar eller fördelningar
af ett i Jordehoken upptaget Hemman,
till en viss grad af sönderklyfning eller
förminskning. Hemmanen hafva tillkommit
och blifvit skattlagde, utan alt dervid
Den 12 December f. m.
55
varit följd någon bestämmelse eller grundsats,
huru mycket eller huru beskaffad
mark dertill erfordrats. Vidden varierar
emellan 5oo, ja derunder, och 3ooo Tunneland
och deröfver för ett så kalladt helt
hemman. Markens beskaffenheter äro och
förblifva ojemförliga och obestämbara. —
Det mått, som bestämmer Hemmanets skattskjddighet
i förhållande till andra och kallas
Mantal, är, i följd af allt detta, äfvenledes
olika och ojemförligt. Mantal skall
åsättas alla Hemman utan undantag. Enär
nu Hemmanen uppkommit, antingen till följd
af pliysisk beskaffenhet i afseende på gränsor,
eller efter sammansatte förhållanden
af ägornas vidd, slag och naturliga beskaffenhet;
så är förklarligt, huru t. ex. | Mantal
kan vara mindre värdt, än | dito inom
samma Socken. Kommer nu dertill, såsom
ofta är fallet, att samma ^ Mantal är mera
skattlagdt och besväradtän fjerdedelen, hvem
vill då söka försvar för ett så samhällsvidrigt
förhållande/
Vi följa nu vidare Hemmans-inrättningen
i anseende till Jordnaturerne af Kronoskatte,
Krono, Skatte-Rusthåll, KronoRusthåll,
Säteri, Berustadt Säteri, Frälse,
Rå och Rör, Insockne samt Utsockne Frälse,
och de knappast tabellistiskt utförbara
olikheter och ojemnheter i oneras utgörande,
som härflyta deraf. Ilvarenda af ofvannämde
så kallade Naturer har sitt eget
56
Den 12 December f. m.
privilegii-lynne och fordrar sin egen behandling,
ej mindre i fråga om tvister rörande
Kronans derunder beroende rätt, än
särskildt i redogörelse- och förvaltnings väg.
Med nästan tullösa små iakttagelser och specialiteter
försvagar allt sådant förvaltningens
gång och rörlighet. Men till ännu
större förvåning föres man vid betraktandet
af de den Svenska jorden ålagda särskilda
räntor; deras uppräknande torde gifva
ett ungefärligt begrepp om hvad arbete
erfordras till årliga controllen af Statens
inkomster af jorden. Man märker:
JordeBoksRäntan, också kallad Ordi~
narie Ränta. Den består uti en mängd Persedlar
af ortens egen afkastning: Spannemäl»
Häst, Ko, Svin, Får, Gås, Ull, Fisk, Tjära,
Yed, Gråskinn, Håning, Tran, (Fårgödsel,
Tyskt Öl, och ännu flere underbara persedlar.
Länens Jordeböcker kunna innehålla 25
3o särskilda sådane artiklar, ja derutöfver.
Mantals Räntan, bestående merendels
uti Landttogs-gärden, Byggnings-hjelpen,
Saltpetter-hjelpen, Boskapspenningar och
Åkerskatt, Skjutsfärdspenningar, Dagsverkspenningar.
Alla dessa räntor hafva väl från
början endast varit tillfälliga Bevillningar
blott för en tid, men, utan vidare fråga
derom, fått fortfara att beständigt utgå;
hvadan desamma nu mera, under ett huf
-
Den 12 December f. m.
vudnamn af MantalsRäntan, äro lika beständiga,
sora den Ordinarie Räntan.
Med både JordeBoks, eller Ordinarie,
och IlemmanlalsRäntan är nu dessutom olika
förhållande så val emellan särskilda Landskap
och Län, som ock, inom Länen, emellan
särskilda Härader och Socknar, ej allenast
i skattemått efter kronovärde, utan
ock i förvandling ifrån en räntepersedel
till en annan. Exempel: I Upland beräknas
en årlig häst i Håbo härad till 6 öre,
i Bro och Åsunda till io öre 4 f P‘gr‘ ^
Håbo utgår denna Räntehäst förvandlad i
penningar, i Bro och Åsunda förvandlad i
3 öre penningar samt 3| k:pr Spannmål;
att förtiga oräkneliga dylika skiljaktigheter,
hvarom hvarenda öppnad JordeBok kan vittna
och hvilka här icke kunna specificeras
Man borde icke behöfva förlora ord
för bevisandet af olägenheterne af detta intrasslade
förhållande. Vi räkne bland dem
allmänneligen:
Ojemn Beskattning. Synnerligen den
bonde, som ärft sin jord, undgår icke att
erfara det tryckande deri, att grannens
hemman af bättre beskaffenhet är lindrigare
beskaltadt. En annan, som tillhandlat
sig sitt ägande Hemman, kan väl hafva vid
köpet iakttagit de årliga Räntornas och Be
-
*) Se Lärobok i Svenska Kameral-Lagfarenheten
af Rabenius. §. 319.
58
Den 12 December f. m.
svarens verkan lill bestämmandet af en
mindre köpeskilling; men olägenheten af
liemmanskattens ojemförlig het med den allmänna
i orten skall i många andra fall göra
sig för honom känbar. Staten åter står
alltid till den mera betungade i ett orättvist
förhållande, och har i samma mån
uppgifvit sina anspråk på en oskrymtad
sam hällsanda hos denne. I allt fall uppreser
sig all slags ojemnhet, det vill säga,
orättvisa i beskattning, våldsamt emot samliällsideen,
vare sig, att denna ojemnhet
drabbar egendomen och indirecte derigenom
ägaren, eller medborgaren directe.
Det är af denna jordbeskattningens ojemna
distribution man icke eller sällan ser uppstå
oförmåga till orter as utgörande, antingen
alla, hvilket förutsätter en från början
ojemförligt hög skattläggning, samt deraf
föranledd vanhäfd och ägarens obestånd,
eller allenast vissa onera, hvilka bero af
tiden, culturen eller årsvexten. Ett hemman,
till exempel, som vid en för 70 år
sedan verkställd skattläggning ansågs till
ränta af Tjära, med afseende på då varande
skogstillgång och öflig tjärubränning inom
orten, saknar nu utvägar för denna production,
hvilken Åker- och Ängs-odlingens
mera lönande afkastning utträngt. Om nu,
såsom fallet är i en provins af Riket, denna
Skattepersedel icke får med penningar
lösas, utan af Staten in natura årligen utfordras
och uppbäras, så blir obestridligt
Den 12 December f. m.
59
att Jordägaren, under dylika förhållanden,
får vidkännas högre utlaga, än hvad skattläggningen
åsyftat, i det han nu skall anlita
köpmannen, kanske ock genom honom
utländningen, om den vara till hvad pris
som hälst, hvilken dock kallas hvarken mer
eller mindre, än Hemmanets grundränta.
Afund och osämja emellan grannar
af den obildade Folkklassen blifva indirecta
följder af ett förhållande, hvarigenom
den ene ser den andres fullt ut lika goda,
eller tilläfventyrs bättre, hemman fritaget
från Besvär och Utskylder, som drabba
bans egen, icke bättre, kanske sämre lägenhet.
Man tar ej skäl af sak, när personen
genom den blir afundsvärd. Ett gammalt
ordspråk säger ju, att grannens ko har alltid
större jufver. När nu enahanda förhållande
verkligen är för handen, hvem
känner menniskonaturen och gör sig icke
föreställning om yttringarne af dess oförädlade
skick ?'Brottmålshistorien skall icke
sakna data i detta afseende. Men äro också
gröfre brott, begångna af afunden, lyckligtvis
sällsamma hos den godsinte och redlige
Svenska Allmogen, hvem vill dock neka,
att orättvist distribuerade utlagor närmast
leda till försök å de vanlottades sida,
att göra sig orättvisan så litet som möjligt
känbar? Se här en väg till det goda folkets
demoralisation, och denna väg i sjelfva
Statsinslitulionerne beredd!
6o
Den ia December f. m.
Ädla krafter, hvilkas utveckling och
utbildning just desse borde framkalla, gå
jemväl förlorade. En sådan är den nationella
anda, egen hos ett fritt folk och
hos det Svenska historiskt ärftlig, hvilken
uppkallas till skyldigheten att personligen
deltaga i Landets försvar. Jn flere namn
på utlagor och ju flere slika, desto flere
skenskäl att undandraga sig vidare skyldigheter.
Gif bonden att uppräkna 20 slag
af onera, deribland knecktehåll, och han
skall aldrig öfvertygas om pligten att ännu
derutöfver sjelf gå i vapen. En enda,
så rättvist som möjligt fördelad Statsutskyld,
och alla skola erkänna sig dertill
förbundne. Alt dessutom landels odling
eftersättes och hindras genom Hemmnnsinrättningens
tvång och förbudet af mindre
Jorddelars försäljande; att häri ligger
ett hinder för folkmängdens förökande, och
i allmänhet, att landtmannens sträfvande
till förkofran icke gynnas af en jemnlik industriel
frihet, återverkande i sin ordning
till en god medborgsanda; sådant torde
vara öfverflödigt att vidare utläggai.
Huru hänförande visa sig icke deremot
fördelarne deraf, att all jord bringas till
lika egenskap i afseende på Staten, eller till
samma natur. Statsbidragen kunna jemnt
och rättvist fördelas. Mångfaldiga namn,
sätt och vilkor för äfven så mångfaldiga
slags skatters och besvärs utgörande och
Den i a December i', m.
redovisning, dölja icke beskattningens ojemira
distribution på egendomar och ägare.
Styrelsen kan beräkna och bestämma sin
tillgång och sin rätt, utan misstag och orättvisa,
— en omständighet, så högst nödvändig
för både Ständer och Regering.
Jordägaren vet sin utskyld, i jemnlikhet med
hvarenda dess like i samma predicament.
Begäret till underslef skall sakna utvägar
ätt undanhålla det allmänna dess påräknade
rättigheter. Inga onera skola finnas,
som icke kunna utgöras; den skattskyldige
följaktligen förskonas från nödvändigheten,
att bero af andra vid utgörandet af skatteartiklar,
dem han icke sjelf ägde, och hvilkas
anskaffande skulle drabba honom med
en beskattning mera utöfver hvad Staten
de jure bestämt; lika intressen och sämja
beredas emellan medborgare af den vigtigaste
näringsklass. Odlingar och nya bosättningar
skola icke längre hindras, då fri
upplåtelse af jord från de nu så kallade
Hemman icke verkade på Statens rätt till
skatt af de frånskilda delar ne, hvilka, efter
bestämda grunder för bördighets grad, buro
sin Statsskyldighet med sig i hvars hand
de kommo. Intet stort antal af små skäl
skall hos Allmogen uttränga öfvertygelse»
om den allmänna pligten att försvara fosterlandet.
I beloppet af 4 års Statsbidrag af den
nu beskattade jorden synes den lyckligaste
Den la December f. m.
medelväg träffad att kunna förena tvänne
de vigtigaste medborgerliga intressen, hvilka
hittills stå till hvarandra i motsägelse.
För den beskattade Jordens ägare skall detta
bidrag otvifvelaktigt allmänneligen erkännas
vara det lindrigaste; för ägare åter
af privilegierad jord kunde med större skäl
sättas i fråga ersättningens tillräcklighet,
om icke den uppkommande fonden öfversköte
de anspråk, hvilka nuvarande innehafvare
af sådan egendom skäligen kunna
göra. Privilegier, som innebära oförenlighet
med en allmän samhällsrättvisa, kunna
icke, efter nu utbildade rättsbegrepp och
allmänt insedda Statsprinciper, fortlefva
längre, än i den närvarande generationens
ägo. Enär de sålunda, på grund af dennas
medgifvande, blifvit efter öfverenskomna
grunder nöjaktigt ersatte, inträder samhällets
ide'e åter i verksamhet ’5).
2:0 Att alla Statsbidrag utgöras i mån
af inkomst.
Den ojemnhet i beskattning, som härflyter
särskildt af jordens privilegier och
skattebördor, utgör på långt när icke den enda
orsaken till den oreda, mångfaldighet
och försvårande vidlyftighet, hvarunder Staten
måste, likasom ifrån spridda gömmor,
framleta de inkomster, hvilka, sammanlagde
från så många håll, likväl höra till allenast
ett ändamål: Statens vidmagthållande. Ta
-
*) Utdrag af M. Ihres betänkande öfver förslaget.
Den 12 December 1. m.
bellenN:o 5 utvisar, att i r,723,o46R:dr 4a sk.
g r:st. Banco, hvilka af Rikets undersåter
till Stats-bestyret år i8a5 blifvit betalde,
utgått under icke mindre än 66 särskilda
Inkomst-Titlar eller spridda namn, nemligen
af
StatsVerkets Ordinarie Inkomster 3a slag*
Dess Extraordinarie . . . d:o 5 —
Dess i Staten ej påräknade d:o 6 —
särskilta 43 —
Bevillning i —•
hvilken dock består af 4» nemi.:
Allmän för äret, Bevillning af Testamenten,
Bevillning af Kortstämpling,
och numera äfven af
Tidnings-stämpling.
Div. Verks Medel eller Inkomster 22 —-
Summa 66 slag
af afgifter till allmänna ändamål. Hvem
är så ensidigt intagen för våra närvarande
Institutioner, att han icke bland mängden
af dessa särskilda slags Statsbidrag, hvilka,
utan sammanhang sins emellan, ömsevis
direct och indirect drabba utan regel person,
yrke och rörelse, upptäcker den närvarande
Beskattningens svårigheter i controllen,
orättvisa i verkningarne och ändamålsvidrighet
i afseende på samhället? Hvem
vill neka att af de 15,204,477 ^:c^r (Tab. 3)
hvilka nu utgöra Rikets utskylder, nemligen
till Presterskapet med t,011,610 R:dr
64
Den 12 December f. rn.
och till Riksförvaltningen med det öfriga,
en ojemnförligt stor del går för Samhällsinrättningen
förlorad, i oell genom kostnaderne
för dessa Statsinkomsters indrifning.
Den första blicken på Tab. i3 upptäcker
denna ojemnförlighet uti icke mindre än
3,861,227 R:dr sk. 8 r:st för de civila
Styrelseverkens aflöning, det vill säga, emellan
27 å 28 procent af hvad Staten verkligen
erhållit, Prästerskapets inkomster oräknade.
Ville nu dertill läggas den contanta
aflöning, som åtgår till befälet öfver en
för Rikets försvar likväl så ganska otillräcklig
Armee, som vår närvarande; så blir
förhållandet emellan medborgarens bidrag
och dess skäliga anspråk på Stats-Inrättningens
fullkomlighet desto ofördelaktigare.
Ålit hvad på sådant sätt utan nödvändighet
afgår å Statens inkomster, utgör en extra
beskattning å folket utöfver samhällets
behof, hvilken, hvad ännu värre är, icke
ens gagnar samhället i något annat afseende,
utan fast snarare medelbarligen skadar,
i det friska armar undanryckas näringsfliten,
för att vid skrifborden bortdomna,
kunskaper bortnötas i protocoll och räkenskaper.
Att sålunda folket belastas med för
Statsbehofven icke behöfliga utskylder, verkar
oundvikligen i sin ordning till oförmåga,
att utgöra bidrag till allt hvad för allmän
nytta verkligen erfordras. Statens och den
enskildes hushållning äro i denna punkt
att
Den 12 December f. m.
65
att på (let nogaste förlikna. Vi tillägga
ännu: Det sätt för Statens åtkomst af inkomster,
att å alla industriella företag lägga
indirecta afgifter och bördor, gör medborgaren
försagd och håglös, leder hans
ovilja på Regeringssättet, hvarvid tvärtom
hans förtroende bör vara fästadt, och afleden
hans intresse från samhällets, ja! ställer
det i motsats deraf. Sådant åter gynnar
ingalunda moraliteten. Det är fast snarare att
inympa på folket obekanta smittor, såsom
begäret till underslef och det lika förhatliga
att corrumpera. Brott framkallas, tack
vare institutionerne; konstflit och färdigheter
af alla slag aftaga, för att omsider alldeles
afstadna. Allmänna välståndet, lider
och blir om intet. Så bortdö äfven småningom
samhällets försvarskrafter, och Statens
yttersta ändamål, som är folkets sjelfbestånd
och genom förädling beredda lycksalighet,
vinnes icke mer.
Och likväl efter allt detta inser det
mest oöfvade förstånd, att en enda allmän
beskattning, för införskaffande till Staten
af ofvannämnde dess årliga behof, vore icke
allenast det redigaste, utan otvifvelaktig!
det bästa och nyttigaste.
Närvarande förslag är ämnadt att åvägabringa
just denna naturliga enkelhet i
medborgarens beskattning, hvarigenom han,
4 H. 5
66
Den (2 December f. m.
stadd i hvad kall, yrke eller näring som
helst, får under allenast ett namn och i
ett för allt afbörda sin årliga skatt till Staten.
Det skall visa sig hvad han härigenom
äfven i beloppet torde vinna, om
skatten bestämdes i mån af hvarje medborgares
oafkortade årliga inkomst. Förslaget
ar i detta afseende: alt en af medborgare
årligen verkställd Taxering skall
ske å hvarje medborgares totala eller brutto-inkomst
för året; och af det sålunda taxerade
Inkomst-Capitalet för hela Riket skall
årets statsbehof såsom procent utgå.
Sedan de offentliga anslagen blifvit,
på sätt hittills skett, bestämde, skall en
permanent Auctoritet, vare sig StatsContor
eller något Rikets Ständers Verk, åligga
att, efter det TaxeringsConrmitteernas arbeten
ifrån Länen blifvit insände och InkomstCapitalet
öfver hela Riket blifvit för
året kändt, derefter uträkna och genom utfärdande
kungörelse tillkännagifva, hvad
procent af delta Capital Statsbehofvet för
året utgör. Denna procent, hvilken man,
till exempel, kunde kalla den årliga Skatteprocenten
eller Skatten, är följaktligen
just densamma procent, hvarje medborgare
skall erlägga af den inkomst, hvartill han
för året blifvit taxerad. Tabellen N:o i4
utvisar resultatet. Det faller genast i ögat,
att ju större Taxerings-Capitalet för Riket
blir, desto mindre procent deraf kommer
Skatten att utgöra.
Den ti December f. m.
67
Man bésinnc äfven, huru litet angelägen
hvar och en hör vara att blifva ansedd
äga mindre inkomst, än han verkligen äger,
enär den årliga Skatten, af ett såmedelst
öfver hela Riket för lågt uppsatt TaxeringsCapital,
i samma mån utgår efter en högre
procent. Härtill kommer nu, att den
skattskyldige har, i och genom den årliga
Skatte-procenten, i ett för allt liqviderat
Statens anspråk. Alla de serskilda utlagor
och afgifter, som nu utgå och under
skiljaktiga namn drabba alla yrken, näringar
och classer, försvinna. Jordägaren, såöra
ofvan sagdtär, slipper allt annat, hvaraf
han hittills varit betungad; Borgaren äfvenledes
hvad hittills direct eller indirect,
personligen eller i och för yrket, varit honom
ålagdt. Köpmannen och skeppsredaren
vidkännes inga indirecta utlagor af tull
eller annat. Alla Stånd dela vinsten af Bränvins
- afgifternes, ChartaeSigillatas - afgiftens
med flere dylikas upphörande. "Vissa åter
äro fritagne från de dem särskildt träffande
bidrag, tillexempel: Ecclesiastique, Civile
och Militaire Tjenstemän från Wadstena
Krigsmanshusafgifter: och ändteligen
lösgifvas Nationens alla classer från den särskilda
beskattningen till en enda ibland dem,
Presterskapet. —
Slutligen återstår att nämna, det Brutto-inkomsten
är tagen till grund för detta
System, af följande obestridliga skäl.
68
Den 12 December f. m.
Den är lättare beräknad. Den ene medborgaren
saknar aldrig kunskap, bura stor
total inkomst eller synbar rörelse den andra
i samina Class bar. Alla känna Tjenstemannens;
Bonde, Handtverkare, Handlande,
Skeppsredare känna ofelbart hvarandras.
Rikets Ständer och Styrelsen skola i
deras Statsberäkningar komma närmare till
det verkliga förbållandet, genom calculation
af det synbara i allmänna rörelsen oell circulation,
än det låter täuka sig att genom
en samvetsberäkning å Innevåuarnes netto
behållna årliga inkomst lyckas komma. Det
förra sättet är allom åskådligt och äger dessutom
den största moraliska controll i den
municipala Taxeringen. Den sednare eller
JVetto-inkomsten låter till en oändlig grad
fördölja sig och är underkastad lika många
omöjligheter i controllen, som det finnes
behof, vanor, anspråk, interessen och tänkesätt
hos individerne. Exempel lära vara
obehöfliga för hvarje erfaren medborgare,
Att beräkningen af oafkortad inkomst är,
till följd .af dessa orsaker, tjenligare för ändamålet
att bunna jemnare och comparatift
rättvisare ,på individerne distribuera
Skatten, och att densamma lemnar mindra
tillfällen att på samhällets bekostnad undandrago
sig någon del af Statsbidragen;
sådant lärer icke behöfva vidare utläggas.
*) Utdrag af M. Ilires 'Betänkande &c.
3>e n t2 I>ecem-ber f. m.
69
o: o Att afla Lagar och Författningar3
hvilkas Åsidosättande bereder enskild fördel
pä Samhällets bekostnad; alla, som inskränka
industriens utveckling och menniskokraftens
fria användande till eget underhåll;
alla, hvilka isolera vissa casters interesr
sen frän Nationens gemensamma; alla, som
för vissa näringar innebära förmynderskap;
alla, som inskränka allmännelig rättighet att
sälja hvad man äger, der det gäller mest,
och köpa hvad man behöfver, der det gäller
minst, böra afskaffas.
/po Myntbenämningens förändring till
vanlig vigt i metall.
5:q Nationens allmänna bildning i Skolorna
till förmågan att verksamt deltaga i
Landets försvar, anfalls- och försvarsvapnens
ändamålsenliga användande, så väl enskildt
som i förening med andra, samlade i
trupp, med dertill hörande rörelser, Krigslagar
och Reglementen.
6:0 Alt Statsanslagen göras tillräckliga.
y:o Att öfverskott och besparingar, jemte
ett årligt anslag, bestämmas till bildande
af en National-tillgång vid påkommande
behof, såsom missväxt, pest eller krig.
8:0 Att tillräckligt antal goda vapen
för hela Nationens vapenföra män, med
öfrig behöflig Attirail, Utredning och Ammunition,
tillhandahålles för möjligen påkommande
behof.
7°
Den 12 December f. ni.
g:o Att nödige medel lemnäs Styrelsen,
till att understödja idogheten och framkalla
konstfärdigheter till varu-alstring.
10:0 Att alla genom förändringen onyttiga,
så Civila som Militaira, tjenstebefattningar
indragas, i den mån de blifvit öfverflödige
och innehafvarne afgå.
Uti en fråga som denna, der en på
seklers vanor grundad Statsorganism skall
rubbas, fordras lugn, moderation ocb rättrådighet
vid bestämmandet af ersättningar,
ordningen för ändringars vidtagande, författningars
uppliäfvande, Styrelseverks och
Embetens indragning, samt Försvarsverkets
reglering; ty hvarje för hastigt eller för
sent dervid vidtagen åtgärd medför förluster
för enskilda och verkar menligt på saken»
Till alt göra åskådligt beskaffenheten
af den mer och mindre oprivilegierade jordens
grundskatter, äfvensom Boställens, äro
Tabellerne N:o 1, 2 och 3 upprättade,
och Tabellen N:o 4 innehåller ett sammandrag
af de 3:ne förenämnde, som visar beloppet
af de såsom grundskatter utgående
Statsbidragen. Tabellen N:o 5 upptager Statsbidragen
af alla slag, utom dem till Städerna.
Då för 'att tillvägabringa den i 1 :sta
punkten nämnde förvandling af all jord
*) Tabellerne äro med LandsKamereraren E.
O. Wendell» biträde upprättade.
Den 12 December f. m.
till samma natur, utan rubbning i äganderätten
för nuvarande innehafvare af privilegierad
jord, fordras, att desse erhålla full
ersättning för det högre värde deras jord
nu har emot det, den får efter förändringen;
och då den nu mer och mindre oprivilegierade
jorden, för att erhålla Sä ter ifrihet,
bör betala hvad denna jord genom
förändringen vinner i värde, så har, genom
Tabellen N:o 6, en calcul blifvit uppgjord
öfver den ersättning i Penningar, eller
motsvarande Spannmål, som den egentligen
skattskyldige jorden, för befrielse från
ständige räntor och knecktehåll, bör erlägga;
Tabellen N:o 7 i samma afseende för
Frälse-jorden.
Då ständige räntor af jorden icke kunna
upphöra, med mindre PrästeStåndets
aflöning upphör att utgöras genom Tionde,
äfvensom alla andra på ständige räntor
grundade löner, hafva Tabellerne N:o 8
och q blifvit uppgjorde, den förre för att
visa Pakets spannemåls-afkastning med deraf
utgående Präste-tionde, den senare uppgift
på Clereciets och Läroverkens personal
och nu varande Löfte-inkomster, med förslag
till ändring deraf "5).
Kneckte- och Båtsmanshållet kan icke
upphöra, utan upphäfvande af Indelnings
*}
Af Prästerskapets Boställen skulle, emot den
föreslagna Staten Tab. N:o g, endast f mantal
för hvarje Gäll bibehållas och det öfriga
indragas,' samt enligt Tab. JV;o 14 användas,.
72 Den 32 December f. m.
Verket. Tabellerne N:ris 10, u och 12
hafva derföre blifvit uppgjorda, den första,
upptagande Armeens närvarande personal
och aflöning, den andra, förslag till
Organisation af en National-Armee, hvars
personal utgör 308,079 man, den tredje,
förslag till Armeens aflöning och passevolance.
Tabellen N:o i3 innehåller uppgift
på Civile Embetsmännens personal och aflöning,
dervid, i brist på nödige handlingar,
Städernas tjenstemän, hvilka böra på
Rikets Stat öfverflyttns, icke finnas upptagne.
Tolagen med flere Statsbidrag, afträdde
till Städerne, ökar närvarande Statsbidragssumma
vida utöfver hvad till Städernes
Embetsmäns löner erfordras; beloppet
är för mig okändt. Tabellen N:o 14, såsom
Slut-Calcul, upptager nuvarande och föreslagne
Stats-utgifter, utom de på Tabellen
N:o 5 uppförde Statsbidrag till diverse Verk ,
977,o55 R:dr 30 sk. 5 r:st., hvilka ej äro i
slut-calculen, Tabellen N:o 14, upptagne,
emedan en del deraf försvinner, såsom redan
beräknad i liufvudtitlar, andra bora
på hufvudtitel uppföras, andra åter med
tillvarelsen af Verket upphöra, utan att åter
ingå i Stats-regleringen, såsom, till exempel,
Passevolance-medlen 264,210 R:dr 2 sk.
4 r:st. äro inbegripne i förslaget till 3:dje
Hufvud-Titeln.
De förändringar i Grundlagarne, hvilka,
om förslaget antages, blifva nödvändiga,
är öfverflödigt att uppräkna.
Den 12 December f. m.
73
Tidpunkten för verkställighet af 2tdra
punkten i förslaget, nemligen: att alla Statsbidrag
skola utgöras i mån af inkomst, kan
inträffa så snart Grundlags-förändringarne
laglikmätigt föregått, derigenom att RiksgäldsContoret
auctoriseras utgifva till Styrelsens
disposition coupons för de 20,827,000
R:dr, sorn utgör löseskillingen till Säteri
för den nu mer och mindre oprivilegierade
jorden, hvilka i samma mån försvinna,
som betalningarne inflyta. Af dessa coupons
skola i första rummet nuvarande, till ersättning
berättigade Säteri-ägare erhålla hvad
dem tillkommer, och derefter FörsvarsYerket.
Men i och för den under tiden
utgående årliga Bevillningen kan och bör
principen nu genast tillämpas. — Calculen
på Tabellen N:o i4, utsträckt till den blifvande
bevillnings-suminans belopp, kommer
alt visa huru högst obetydlig procent erfordras
Bevillnings-Utskottets
arbeten blifva
derigenom så förenklade, att, utan afvaktan
af Bevillnings-Summans fastställande,
grunderna för Bevillningens utgörande kunna
Rikets Ständer föreläggas, helst den beliöfliga
procenten i allt fall årligen af Fullrnägtige
i Rikets Ständers Verk bör bestämmas,
sedan årets totala Inkomst-summa genom
Taxering är känd.
*) Att den på Tabellen N;o t4 supponerade inkomst
af 3oo R:dr pro persona ej är för hög,
kan inhemlas af bilagde handling, se pag. 79.
74
Den 12 December f. m.
För verkställigheten af3:dje punkten fordras
uppgörandet af en ordentlig classification
af alla ekonomiska och kameralistiska
författningar med en serie, efter hvilken de
skola upphäfvas, på det icke onödigtvis för
enskilda må beredas förluster.
Myntbenämningens förändring till vanlig
vigt i metall, enligt 4;de punkten, ti 11 vägabringes
derigenom, att i stället för nu
gällande Mynt, eller så kallade Riksdalerssorter,
skulle på Myntet präglas metaller,
först af samma skrot och korn, men, enligt
regeln, utan Myntbenämning; hvaremot
i prägeln utsattes metallens vigt och finhet,
samt huru mycket af vigten för präglingskostnaden
är afdraget. Derefter borde större
och mindre formater, efter inlemnarens
egen önskan och till hvad finhet eller utblandning
med annan metall sorn hälst,
få präglas; men alltid under enahanda vilkor
för prägelns beskaffenhet.
Banken auctoriseras att utgifva Sedlar
på sålunda präglade och där insatte metaller,
innehållande anvisning att i Banken vid
uppvisandet erhålla den insatte metallen,
till uppgifven finhet och vigt, med i prägeln
bestämdt afdrag i vigten för präglingskostnaden.
Derigenom skulle det gamla
myntet småningom försvinna ur rörelsen,
och jemväl begreppet derom hos Allmänheten
från fullkomligt obegrepp öfvergå lill
Den 12 December f. tu.
7*
vanlig jemförelse med andra varuvärden,
och dess högre eller lägre relativa värde
ldefve då af intet inflytande på allmänna
välståndet. Att i början en Tariff skulle
årligen uppgöras, efter hvilken man i präglade
metaller, eller invisningar på sådane,
i Banken kunde afbörda sig Statsbidragen,
är tydligt; men snart kunde statsbidragen
bestämmas i sålunda präglade metaller, och.
dermed de gamla Myntbenämningarne alldeles
försvinna, utom i hvad minnet derom
vore oskiljaktigt från historien.
Verkställigheten af den i 5:le punkten
uppgifna Nationens allmänna bildning vid
Skolorna, till förmågan af verksamt deltagande
i fosterlandets försvar, fordrar endast
anställandet af en skicklig Underofficer
vid hvarje sockenskola och Officerare
vid Högskola eller Universitet. Det begär
till styrk» och skicklighet, som är
oskiljaktigt från msnniskans tankeförmåga,
alstrar hos hvarje ungt sinne anlag alt emottaga
undervisning i allt, hvarigenom bans
individuella, synnerligen physiska, förmåga
utbildas, emedan hvarje särskild undervisning
lemnar underrättelse om en till
dess okänd förmåga och väcker begär att
blifva bekant med flere. Vissa timmar örn.
dagen böra derföre vid hvarje skola eller
undervisnings-anstalt användas till öfningar
i Gymnastik, vapens ändamålsenliga handtering
och användande, march, springning,
76
Den 12 December f. m.
hoppning, skjutning, simning, Krigslagars
och Reglementens läsning, i hvad de röra
Soldatens skyldigheter: Vid Högskolor och
Universitet jemväl i Mathematikens, Astronomiens,
Meclianikensoch Chemiens tillämpning
och användande för Krigskonsten, Befästningskonsten,
Fältmätning, Chartritning,
Krigslagar och Reglementen fullständigt, med
ett ord, sä, att till Magister-examen skulle
fordras , utom redan derföre fastställde kunskaper,
alla de, som åligga Ingenieur-Officerare.
Anstalten medför obetydlig kostnad.
Arfvoden af några tunnor säd åt de
vid Sockenskolorne anställde UnderOflicere,
och af /(.oo tunnor säd åt i Lärare vid
hvarje Universitet, samt i5o tunnor åt en
vid hvarje Gymnasium vore tillräcklig, men
följden, att hvarje Svensk man vid 20 års
ålder vore fullt bildad soldat, och hvarje
vid Universitet lagerkrönt, Ingenieur. Att
derefter utan våda, så väl indelta som värfvade
Arméen Kan upplösas, och Statens
stridskrafter helt oah hållet utgöras genom
Conscription, lärer icke kunna bestridas,
äfvensom att Sverige derigenom blefve i tillfälle,
att med den förenade kraften af hela
sin manbara befolkning kunna hämma hvarje
anfall eller förolämpning. Nödige Garnisons-trupper
kunde utan svårighet bildas
af Ynglingar inom en viss ålder, hvilkas
tjenstgöring dervid icke behöfver blifva
långvarig, högst 3 månader. Några dagars
årliga möten, icke alt användas till Recrtrt
-
Den ta December f. m.
77
exercis (ty sådane finnas icke), men för
att öfva redan iuhemtad kunskap, få aldrig
försummas.
Då till organisation af de föreslagne 3
activa ArmeeCorpserne och a Reserver med
Sjömännen, tillsammans 308,07c) man, ej
erfordras mer af Sveriges manbara befolkning,
än dem emellan fyllda 18 och fyllda
35 år, dervid 5g,o35 äro undantagne,
dels för Civila Embeten och tjenster och
dels för lyten eller oförmåga, föreslås, alt
till en ytterligare reser ve, likväl utan allt
Befäl i fredstid, men till hvars behof materiel
i Kronans förråd bör finnas, 100,000 man i
Eullorne upptages af Sveriges manbara .befolkning
emellan fyllda 35 och 45 år, dervid
55,670 personer finnas utöfver behofvet.
På verkställigheten af 6 punkten beror
bibehållandet af enighet emellan Regenten
och folket, oundgänglig för Styrelseformens
varaktighet och villkoren för Nationens
trefnad, i det Styrelsen dessförutan
saknar förmåga att i alla afseenden bevaka
dess rätt och fördel.
Bestämmelsen i 7:de punkten är lika naturligen
nödvändig för Samhället, som särskildt
för hvarje individ, den der vill vara
oberoende af tillfälliga händelser och
olyckor, och så mycket angelägnare inom
ett fritt samhälle.
Verkställigheten af 8:de punkten står i
förening med principen för den 5:te,och der
-
7S
Den 12 December f. m.
igenom att all jord bringas till samma natur,
kunna tillräcklige medel erhållas för
verkställigheten, utan behof af särskilda eller
nya Statsbidrag, enligt Tabellen N:o 14.
c>:de punkten åsyftar att bereda medel
till fortkomst i all slags konst och slöjd, till
Nationens städse stigande välstånd och trefnad.
Den besparing i årliga Statsutgifterna,
sorn ensamt genom indragning af öfverflödige
EmbetsVerk och Uppbördsbetjente
härigenom kan beredas, ar betydlig, men
högst obetydlig i jemförelse till den indirecta
vinst, folket kommer att njuta genom
allmännelig frihet i handel och näring, Statsbidragens
utgörande i mån af inkomst, Rustoch
Rotehållnings-besvärets upphörande m.
m. —
Beliofvet af ett faststäldt system för
Rikets Statshushållning är redan vid sista
Riksdag af Riksens Ständer erkändt: frågan
väcktes af mig, jag har derföre ansett
mig böra använda den tid, som af Embetsgöromål
icke varit upptagen, att samla materialier
för frågans fullständiga behandling
af Rikets Ständer, och anhåller, vid
öfverlemnande af arbetet, att Ridderskapet
och Adeln ville remittera det till vederbörande
Rikets Ständers Utskotts handläggning.
Den 12 December f. m. 79
Hvarjemte Friherre Cederström till protocollet
aflemnade 14 Tabeller öfver Sveriges
Statistik, tillika med följande uppgift:
Summan af år 1827 influten inkommande
Tull utgjorde .... 2,o44*3o2: 17.
inkommande Lastpenningar 3o,ooo: i3.
d:o ConvoyAfgift 174>747: 34*
d:o Tolag  110,855: 36.
Utgående Tull  ^i5,g5o: 12.
d:o Lastpenningar 3t,3p5: 4°-
d:o ConvoyAfgift. . 107,160: 32.
d:o Tolag  74*881 : 34*
Last- och Bropenningar till
Staden
3,464.’ 44*
Den störste Importeuren har år 1827 erlagt
i Tull  5i,353: 16.
och i ConvoyAfgift .... 3,gg4: 4*
efter ett Tullvärde af 680,928: 42t> med inberäkning
af på Nederlag och CreditUpplag
lagde Varors värden.
Den störste Exporteuren har samma år betalt
i tull  4°>274: 35.
och i ConvoyAfgift . . . 6,372: 9.
efter ett Tullvärde af 1,060,124: 37.
Stockholm af Kongl. GeneralTullStyrelsens
RevisionsContor den 17 No v. 1828.
G. Trotzig.
Friherre Cederström tilläde derefter
tnunteligen:
I afseende på N:o 8, så är spannmåls
-
D e u 12 December f. m.
beloppet hemtadt från Landsliöfdingarnes
Feinårs-Berättelser. Hvar och en vet, att
uppgifterne, som från Allmänheten inkommit
och grundlagt denna beräkning, ej innehålla
mera än omkring hälften af det riktiga beloppet;
men de hafva dock måst följas.
Lades på bordet.
Herr Edelsvärds Fredrik Wilhelm,
anförde skriftligen;
Då så väl i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga Proposition till Rikets Ständer, sorn
ock af några här väckta Motioner, Ständernas
uppmärksamhet och afgörande åtgärder
till en betydlig mån komma att
egnas äfven åt Rikets Militair-försvar; så
har jag trott mig böra framlägga de åsigter
jag hyser, såsom beredande Armeens
styrka och således äfven Fäderneslandets
ökade försvar.
Om jag ej bedrager mig, är ändamålet
med de i Armeen qvarstående Officerare,
att Staten skulle äga ett reserve-befäl
att påräkna vid alla sådane tillfällen, då
det på stat varande är otillräckligt, såsom
vid BeväringsClassers utcommenderande,
m. m.
Jag äger den öfvertygelsen, att hvarje
Officer, som vid sitt afskedstagande anhåller
om tillstånd att i Armeen qvarstå,
gör
Den 12 December f. ra. 8r
gör det med den allvarligaste föresats, att
vara sitt Fädernesland nyttig, om behofvet
skulle påkalla hans biträde. Jag är äfven
öfvertygad, att RegementsCheferne icke lemna
sin underdåniga tillstyrkan härtill för
andra afskedstagande Officerare, än sådane,
som verkligen äro tjenstbara. Men det
är naturligt, att då man skiljer sig från
en sysselsättning, icke allenast till verkningskrets,
utan äfven till tankan, och egnar
sig, kanske uteslutande, till en annan,
såsom Landtbruk m. m., man då lätteligen
icke allenast glömmer skyldigheterne vid
den förra, utan äfven förlorar bågen för
densamma. Dessutom åstadkommer tiden
förändringar i allt, och särdeles i Krigsvetenskaperne,
samt i det med hvarje dag
åldrande menniskolynnet. Hvad jag vet och
källner såsom Officer nu, kan kanske om
io år ej användas; om jag nu har lust oeh
böjelse för yrket, så har jag det kanske
icke mera om io år. Men antagom, att
fäderneslandet efter denna tidrymd fordrade
dessa Officerares biträde, månne de
då kunna gagna så, som de borde, så, som
man har skäl att fordra af dem, som hvarje
ögonblick skola vara färdige att åter inträda
i tjenstgöring, för att draga svärdet
mot Rikets fiender? Nej! jag tror det ej!
men felet kan icke med skäl tilläggas dessa
Officerare; ty Staten har icke beredt dem
något tillfälle till erhållande af någon fort4
H. 6
8a
Den 12 December f. m.
satt, vare sig intellectuel eller mechanisk
bildning i deras yrke.
Det är med anledning häraf jag vördsammast
vågar föreslå, att alla i Armeen
qvarstående Officerare af Majors-, Capitainesocli
Subaltern-graderne skulle, så vida de
icke äro commenderade till annan tjenstgöring,
eller eljest kunna förete laga förfall,
ovillkorligen göra befälsmöten vid de
inom Provinsen förlagde eller indelte Regementen
och Corpser, samt lindet' Beväringsmöten
i första rummet placeras till
tjenstgöring, och resten af det nödiga Befälet
från Regementerne ersättas.
På så sätt kunde Armeens Officerare
komma att motsvara sin bestämmelse, särdeles
då man nu mera vid Regementerne
i allmänhet icke allenast fäster sig vid det
mechaniska af Reglementet, utan, såsom vid
Kongl. Jemtlands FältJägareRegemente tillgår;
äfven sysselsattes med läsning och undervisning
i Fortification, Fältmätnings-Theori
m. m., samt öfvas i Recognoscering,
Chartritning, Fäktning, och så vidare.
På detta sätt blifva Officerarne äfven
i tillfälle att pröfva, om de äga fortfarande
håg och böjelse för tjernsten. Äga de
det ej, så lemna de den naturligtvis, och
ligga icke Staten till last i så måtto, att
den beräknat en kraft, som den icke äger.
De för närvarande i Armeen utan militärisk
sysselsättning qvarstående Officera
-
Den 12 December f. m.
83
re, af Majors-, Capitaines- och Subalterngraderne,
utgöra ett ungefärligt antal af 220,
hvilket som ett medium för ett framdeles
förhållande bör kunna antagas.
Såsom varande utan löner eller underhåll,
så kunna de icke gerna commenderas
till de föreslagna mötens bevistande.
Jag får således föreslå, att de, utan beräkning
af ersättning för resorne till och
ifrån mötena, hvilken kostnad i de flesta
fall icke bör kunna blifva dem särdeles känbar,
måtte få sig beviljad aflöning i enlighet
med Rese-Reglementet under påstående
möte, efter innehafvande grad; hvaremot
de också skulle vara förpligtade, alt sig
till denna tjenstgöring inställa.
Aflöningssumman för 18 Majorer, 70
Capitainer och 1^0 Subalterner för 21 dygns
möten utgör, en summa af 7,497 R^dr Brco,
hvilka medel jag ödmjukast får föreslå måtte
af Slats-Cassan utgå och tilläggas 3:dje
Hufvudtiteln. Summan är visserligen icke
obetydlig; men Staten äger då att alltid
påräkna ett skickligt och öfvadt Befäl till
70 Compagnier, eller nära 18 Batailloner.
Det för närvarande vid Regementerne befintlige
3:dje Bataillons-Befäl är knappast
tillräckligt för en enda Class af Beväringen.
Konungens Nådiga Proposition till Rikets
Ständer gifver anledning till den förmodan,
att Förråden för minst arne Bevä
-
84
Den 12 December f. m.
rings Classers utredning och beväring komma
att fyllas och completteras. Då detta
icke kan hafva för afsigt annat, än att äfven
2.’ne Classer på en gång skola kunna
utcommenderas i fält; så anser jag det af
mig nu föreslagne medel, att äfven få dugligt
Befäl, såsom det för Staten minst kostsamma.
Då ännu minnet bör lefva af den rysliga
belägenhet, hvaruti 1808 och 1809 årens
Landtvärn sig befann, till en betydlig
mån föranledd af dess till en del sammanrafsade
Befäls okunnighet och oförmåga att
sköta, handhafva och vårda sin trupp; så
vågar jag hysa den glada förhoppning, att
hvarje redlig Medborgare icke skall finna
denna summa för stor, då den danar icke
allenast ett så betydligt antal skicklige försvarare
för Fäderneslandet, utan äfven
kloka vårdare af deras Söner, hvilka äfven
hvarje ögonblick böra vara beredde att gripa
till geväret.
Dessa åsigter har jag tagit mig friheten
meddela i det hopp, att någon med
mera skicklighet och erfarenhet, än den jag
innehar, benäget måtte utarbeta och i dess
helhet framlägga planen för beredandet af
de i Armeen qvarstående Officerares användande
till Statens gagn och nytta.
Vördsamt får jag anhålla om denna
Motions remitterande till Stats-Utskottet,
Den 12 December f. m.
85
som, före aflemnandet af dess Betänkande,
torde finna lämpligt infordra Konungens
GeneralAdjutants för Armeen utlåtande i
ämnet.
Ladcs på bordet.
Herr von Greiff, Johan Ludvig, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
Uti en tid, då sjelfsvåldet så uppenbart
tagit öfverhand, att förbud och författningar
ieke finnas nog kraftfulla att hämma
förstörandet af det nyttiga vilda å Landet,
men deremot en bristande förmåga till
odjurens förminskande dagligen framtersig,
torde det vara hög tid att omfatta och granska
dessa omständigheter, som visserligen
fordra all uppmärksamhet, och hvilken jag
1111 går alt utaf Högvälborne Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Höglofl. Ridderskapet
och Adeln begära.
Utan alt draga i tvifvel, att ju Kongl.
Maj:t i Nåder afser hvad Committerade härom
hemställt, återstår dock en hufvudsaklig
omständighet, utom hvilkens reglering
ändamålet ofelbart skulle förfelas, och hvarutinnan
det tillkommer Rikets Ständer att
besluta, nemligen i afseende å en Bevillningsafgift,
som kunde finnas nyttig för rättigheten'att
jagt idka och utöfva.
Att sätta en lika förståndig som nödig
gräns härutinnan, är verkligen ett svårt
86
Den 12 December f. m.
opus; men månne icke en Bevillningsafgift,
som ej drabbade allmänheten, utan endast
dem som vilja jagt idka för sitt nöje eller
nytta, vore det lämpligaste. Jägare-personalen
torde derigenom till en del kunna utgallras,
och en fond kunna erhållas, som
bidroge till de anstalter, hvilka äro så nödige
att vidtaga till odjurens förminskande
i Landet, helst af Landshöfdingarnes årsberättelser
kan inhämtas, att årligen hemdjur
till ett värde af 100,000 Riksdaler Banco
af odjuren nedläggas. De som idkade
jagten för sitt nöje räknade visst icke på
att såsom afgift erlägga en half Riksdaler
Banco, och de sednare hade ju genom ett
enda skott sin ersättning, i synnerhet som
skottpenningar, för odjurs fällande, genom
dessa anstalter böra kunna betydligen förökas.
Hos Högvälborne Herr Grefven och
LandtMarskalken, samt Högloflige Ridderskapet
och Adeln, får jag slutligen anhålla
om Remiss af detta mitt Memorial till Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet.,
äfvensom till Bevillnings-Utskottet.
Lades på bordet.
Herr Franc Sparre> Bengt Erland, uppläste
följande:
Då uti Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer, angående SlatsVer
-
Den 12 December f. m.
87
hets tillstånd oell behof, i Nåder blifvit
föreslagen en tillökning i årliga anslaget
för CivilStatens PensionsCassae-Inrätlning,
för att sätta denna Inrättning i tillstånd att
pensionera alla Civile Embets- och Tjenslemäns
Enkor ocb Barn, som befinna sig
i torftiga omständigheter, anser jag min
pligt fordra, att till Höglofl. Ridderskapet
och Adeln hemställa, om icke Rikets Ständer
med ett ökadt anslag äfven ville förstärka
Anslaget för Miiitaire Embets- och
Tjenstemäns i torftighet eflerlemnade Enkor
och Barn.
För att lemna nödiga upplysningar om
nuvarande förhållandet, får jag den äran
tillkännagifva, att Miiitaire Embets- oell
Tjenstemäns efterlemnade Enkor och Barn
nu pensioneras af trenne serskilda Fonder.
Den ena är gifven af Hans Majit Konungens
och Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
enskilda medel, och bestrider, med
en årlig ränteinkomst af 5ooo R:dr, pensionsntbelalningar
till de Enkor och Barn,
sorn Hans Majit Sjelf lackes i Nåder tillägga
en sådan förmån.
Den ändra är, genom KrigsBefälets
föranstaltande och Arméens egna sammanskotter,
bildad år 1817, och har från och
med år 1827 utbetalt pensioner efter vissa
fastställda Bolagsreglor, likväl endast till
Enkor och Barn efter sådane Män eller
Den 12 December f. m.
Fäder, hvilka genom insättning gjort sig i
Fonden delaklige. Men denna nya Inrättning
kan ännu icke på en längre lid, och
förr än pluraliteten af Arméens medlemmar
genom insättning hunnit blifva delägare,
underlätta Statens pligt i omsorgen alt
pensionera aflidne Militairpersoners efterlemnade
familjer.
Den tredje, om hvilken här egentligen
hlifver fråga, består af 16,000 R:dr årligen
af Statsmedel, hvilka, fördelade i små pensioner,
utdelas till Enkor och Barn efter
Militairer, som aflidit i så torftiga omständigheter,
att 3 procent af behållningen efter
bouppteckning icke uppgår till beloppet af
den blifvande pensionen.
Dessa Irenne särskilda Pensionsinrättningar,
hvaraf endast den sista tillhör Staten,
stå nu alla under styrelse af Arméens
PensionsCassas-Directionen, sedan, enligt
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition och KrigsBefälets
medgifvande, äfven den sistnämnde
innevarande år från StatsContoret blifvit
till nyssnämnde Directions förvaltning öfverflyttad;
och det ari egenskap af Ordförande
i Directionen, som jäg anser min pligt
fordra, att till Höglofl. Ridderskapets och
Adelns behjertande anmäla, huru otillräcklig
den årliga anslagssumman 16,000 R:dr
är emot behofvet.
Efter innevarande års Pensionsreglering
befinnes, att anslaget, som är fördeladt
Den ti December f. m.
89
med i2,3oo R:dr för Embets- och Tjenstemäns
Enkor, samt 3,700 R:dr för Underofficerares
Enkor och Barn, icke är tillräckligt
för mer än ett antal af 2^3 Enkor och
n ‘
Barn efter Embets- och Tjenstemän, samt
200 af UnderOfficerares Enkor och Barn,
men att derutöfver befinnas 118 Enkor och
Barn efter Officerare och deras vederlikar,
och 114 efter Underofficerare, hvilka icke
kunna af förutnämnde Summa, förr än vid
blifvande ledigheter, något understöd erhålla.
Det betydliga antal af olyckliga, som
ej på OrdiuarieStat kunnat uppföras, men
som alla till sin torftighet äro qvalificerade
såsom Författningane äska, hafva, så länge
Anslaget var under StatsContoirets förvaltning
och i enlighet med PensionsReglementet,
undfått en tredjedels pension under
namn af Nådegåfvor, hvilka utgått af
besparingar, som numera helt och hållet
skola vara medtagna, hvarigenom dessa Nådegåfvor
kunde komma att upphöra, och de
pensionsbehöfvandes belägenhet ytterligare
betydligen försvåras.
Då emedlertid nu finnas 232 Enkor
och Barn, hvilka nu icke utan särskilda
extra anslag kunna lill något underhåll förhjelpas,
och hvilka, efter den i Nåder
fastställde PensionsStalen, skulle, för att
kunna komma i åtnjutande hvar och en af
full pension, fordra en summa af Sex Tu
-
Den 32 December f. m.
sende Åtta Hundrade Åttalionio R:dr i6sk.,
men denna summa icke kan anses hvarje
år vara bestämdt lika, hvaremot behofvet
beklagligen hittills alltid varit i tilltagande;
får jag föreslå, att Rikets Ständer antingen
ville föröka Anslaget från Sexton till Tjugofyra
Tusende Riksdaler, eller till Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemna, att af
Öfverskotten på InkomstTitlarne disponera
de till fyllnad föreslagne Åtta Tusende R:dr,
så vidt behofvet det påkallade, för att
förhjelpa alla till full pension.
Att den förhöjning, jag önskar blifva
möjlig från en tredjedels till full pension,
alldeles icke, efter tidernas kraf, är öfverflödig
för att hjelpa de ifrågavarande behöfvande,
visar sig deraf, alt t. ex. full
pension för en FältMarskalks Enka utgör
2Öo R:dr, för en Capitaines Enka 36 R:dr
och för en Underofficers Enka 16 R:dr,
så att en tredjedel af dessa pensioners
belopp utan tvifvel är högst otillräckligt,
hvilket förhållande äfven visar, att bristen
uppkommer icke af för stor liberalitet
vid bestämmelsen af pensionsbeloppen,
ulan af de i behof varandes stora
antal.
Då så väl Armeens PensionsCassa som
Armeens Enke- och PupillCassa, i anseende
till sina ändamål och naturen af de medel,
hvaraf de blifvit formerade, ej hafva
något gemensamt med den omtalta Statens
Den 12 December f. m.
9>
Pensioneringslnrättning, hvilken, endast i
hänseende till administrationen, blifvit ställd
under samma Styrelse; så kunna förenämda
särskilda Cassör icke lemna något bistånd
till nu omtalta Class af behöfvande,
hvilka således endast genom ett särskildt
Statsanslag kunna hjelpas.
Jag vet visserligen, att ökade Statsanslag
svårligen kunna begäras uti en tid,
då tillgångarne i så många andra afseenden
ålitas; men då jag talar för Enkor och faderlösa
barn, tvekar jag icke något ögonblick
alt blifva hörd af Rikets Ständer i det land,
der välgörenheten utgör en nationaldygd:
och då jag harden äran, att inför Höglofl.
Ridderskapet och Adeln omtala de i torftighet
lemnade familjerna efter Fäderneslandets
försvarare, tvekar jag icke, mine
Herrar! att lägga dessa värnlösas ömmande
belägenhet på Edra lijertan.
Jag anhåller alt detta mitt vördsamma
anförande måtte communiceras de öfrige
respectiye MedSlånden, samt Remiss derå
till StatsUlskollet beviljas.
Lades på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LarultMarskalken tillkännagaf, alt plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Den ia December f. m.
Herr Tham, Wolrath, anförde skriftligen:
I
Kongl. Majrts Nådiga Proposition om
Statsverkets tillstånd och behof föreslås,
att CapitationsBevillningen skulle direcle
till Statsverket ingå af den orsak, att den
skall utgå efter samma grund som Mantalspenningarne.
Härvid måste jag anmärka,
att detta för det första icke förhåller sig
så, då Mantalspenningarne utgå ifrån och
med i5 års ålder, men Capitationsafgiften
ifrån och med 1824 års början icke blifvit
erlagd förr, än ifrån och med 18 år; för
det andra, att Mantalspenningarne äro en
ordinarie Statsinkomst, som till beloppet
icke förändras, då Capitationsafgiften deremot
är Bevillning, som af Ständerna vid
hvarje Riksdag kan ökas, minskas eller alldeles
borttagas; oell ändtligen för det tredje,
att alla tiders erfarenhet visat, att Bevillningar,
som directe till Statsverket fått
ingå, lätteligen förvandlats till ordinarie
skatter, hvilka sedan aldrig upphört.
Af dessa skäl nödgas jag föreslå, att,
med afslag å den Nådiga Propositionen i
denna del, Rikets Ständer må förordna,
att Capitationsafgiften, hädanefter som hittills,
kommer att till RiksgäldsContoiret aflemnas;
anhållandes att detta Memorial med
de andre respective MedStånden corn muni-,
ceras och till Höglofl. StatsUtskottet Remitteras.
Lades på bordet.
Den 12 December f. m.
93
Herr Tham, Wolrath, uppläste följande:
Ehuru
jag har fullkomlig anledning
förmoda, att ifrån Hans Maj:t Konungen
en fullständig Nådig Proposition blifver Ständerna
meddelad, angående Tullbevillningen,
Tullstyrelsen och alla till denna vigtiga
gren af Statshushållningen hörande
Srender, kan jag dock icke, i osäkerhet
om den Nådiga Propositionens åsigter och
innehåll, och under fruktan att den icke
inom Motionstidens slut till Ständerna inkommer,
underlåta att fästa Rikets Högloft
Ständers uppmärksamhet på detta ämne,
som, i afseende på dess ingripande i Svenska
Statshushållningens alla grenar, torde
framför de flesta andra förtjena den mesta
uppmärksamhet.
Till grund för deras åtgärder i detta
ämne, antogo Rikets Ständer vid i8?-3 års
Riksdag såsom allmän princip friheten,
att emot tull in- och utföra alla möjliga
varor. Utan att öka det af tullen utgående
Statsanslaget, åsyftades dermed, att till
en ökad Statsinkomst kunna öfverföra den
betydliga vinst, som den af misstagna Förbudsförfattningar
gynnade lurendrejaren delade
med utländska Assuradeuren genom
införandet af förbudna Artiklar, och att
genom denna ökade Statsinkomst antingen
kunna minska de öfrige BevillningsArtikiarne,
eller åtminstone, utan deras ökande,
Den 12 December f. m.
finna utvägar att uppfylla ökade Statsanslag;
vidare alt genom lämpliga Tullafgifter,
under förutsättande af en förbättrad
Tullorganisation och bevakning, skydda den
Svenska Fabrikationen vid den ståndpunkt
af täflan med utlänningens, i afseende på
varornes godhet och pris, som är nödvändig
för att å ena sidan upprätthålla Fabrikören,
och å den andra hindra honom från
att blifva en frätande Monopolist; att genom
borttagandet af allt möjligt lurendrejeri
beröfva Tullförsnillare!! det skydd,
lian sig der bakom förskaffat; och ändtligen
att efter band utrota det moraliska onda,
som genom lagbrott och ett lagarnes
oförsynta gäckeri olyckligtvis börjat rotfästa
sig hos en ganska betydlig del af Nationen.
En lycklig erfarenhet har rättvisa! Rikets
Ständers åtgärder och beslut, och
ehuru ännu betydliga varuartiklar, såsom
af Regeringen förbjudna, genom lurendrejeri
införas, har dock detta Statens onda
förminskats i lika proportion med förbudens
uppliäfvande, hvarigenom, så val som
genom förbättrad Tullorganisation och bevakningsanstalter,
samt en på de till införsel
tillåtna varorna bättre afpassad tull,
Staten vunnit en högst betydlig tillökning
i Inkomster, utan känning för redlige Medborgare,
hvilka derjemte, genom de berättelser
om Svenska Manufacturernes tillstånd,
%
Den i?. December f. m.
sorn Kongl. CommerceCollegium årligen utgifvil,
äga den tillfredsställelsen alt finna, att
Svenska Manufacturerna gjort jenina framsteg,
så vidt de icke äro i strid med Nationens
behof och tillgångar.
Det har väl icke kunnat lyckas att genast
utrota det så väl organiserade lurendrejeriet
och dermed förenade tullförsnillningen;
men erfarenheten har dock visat,
att klokhet i anstalter och allvar i utföringen
kunnat minska dessa som en loflig inkomstkälla
förut ansedda lagbrott. Man bör
derföre förmoda, att Rikets Högloft. Ständer
allvarligt skola bemöda sig, att, uti allt
hvad som på dem ankommer, söka utveckla
och fullborda ett system, som för landet
medför så betydande fördelar, och man
bör äfven hoppas, att de häruti skola vinna
bifall och understöd af en för Landets
väl vaksam Regering.
På grund af dessa åsigter föreslår jag,
att Högloft. Bevillningsutskottet, som det
åligger att lill Ständerna inkomma med
Förslag till grunder för allt hvad Regeringsformen
stadgat vara Bevillning, hvad tullbevillningen
angår till alla delar följer samma
principer, som vid 1823 års Riksdag;
att Utskottet således med uppmärksamhet
må granska resultaterne af de förändringar,
som under tiden blifvit gjorde uti de
af Ständerna vid nämnde Riksdag fastställde
tullafgifter, och i afseende på alla än
-
96
Den 12 December f. m.
nu till införsel förbudna varuartiklar föreslå
tull, som på ena sidan försäkrar Svenska
Fabrikören vid en skälig vinst å sin
tillverkning, men å den andra gifver anledning
till den täflan med utländningen,
som är nödvändig, såvida man önskar sig
goda varor för drägliga pris.
En allvarlig granskning af de upplysningar,
som HallRätternas och Kongl. CommerceCollegii
uppgifter meddela, torde tillförlitligen
bevisa, att den medgifna större
handelsfriheten alldeles icke skadat sådane
Fabriker, som antingen äro grundade på
Svenska rudimaterie!', eller ock på våra verkliga
behof, och hvilka med klokhet äro anlagda.
Erfarenheten torde äfven, för den sorn
vill se, bevisa, att lurendrejeriet med ännu
till införsel förbudna varor mycket mer
skadar Svenska Fabrikören, än en med
afpassad tull medgifven införsel möjligen
skulle kunna göra. Man bör derföre hoppas,
att Regeringen, härom öfvertygad, ännu
mer skall minska, om icke alldeles upphäfva,
de återstående förbuden, då en afpassad
införseltull af Ständer stadgas.
Nationens rättighet att ensam och sjelf
beskatta sig, allvarligt använd och noga
bevakad, är frihetens säkraste försvar. Det
är på grund häraf jag tror, att Ständerna
en
-
Den 12 December f. m.
97
ensamt böra föreslå det högsta tullbevill—
ningsbelopp, hvaruti icke någon förhöjning
bör medgifvas, helst Konungen vid förefallande
behof äger rättighet förbjuda varors
införsel; men som erfarenheten visat,
att för hög tull minskar den beräknade
inkomsten derigenom, att den föranleder
tullförsnillning, så skall det alltid
medföra en väsendtlig nytta, att Regeringen
lemnäs rättighet att minska tullen, enär
sådan åtgärd af omständigheterna påkallas.
Enär numera Svenska Åkerbrukets förkofran
kan försäkra Landet om nödig tillgång
på spannmål, såvida icke svåra missväxtår
infalla, och Landtmannens behof af
afsättning i goda år, likasom Nationens behof
atftill minsta möjliga pris erhålla utländsk
spannmål vid infallande missväxt,
hufvudsakligast bero af en på säkra grunder
bygd jemn spannmålshandel, och härtill
förnämligast skulle bidraga, att Köpmannen
med någorlunda säkerhet kan beräkna,
när införskrifning af utländsk spannmål
utan förlust kan verkställas; så anhåller
jag, att Höglofl. BevillningsUtskottet ville
vara betänkt på att föreslå sådane grunder
för Tullen å utförsel och införsel af
spannmål, hvilka, antagna af Ständerna och
Regeringen, i denna vigtiga omständighet
kunde lemna all möjlig säkerhet; och i afseende
hvarpå jag förbehåller mig alt, som
4 H. 7
qB Den ij December f. m.
Ledamot af Utskottet, derstädes få afgifva
Förslag.
Anhålles att denna Motion remitteras
till Höglofl. BevillningsUtskottet.
Lades på bordet.
Herr Tham, Wolrath, uppläste ytterligare
ett anförande, så lydande:
För att till Höglofl. BevillningsUtskottet
ensamt remitteras, har jag nyss haft
äran till Höglofl. Ståndet aflemna en Motion
i afseende på grunder för Tullbevillningens
utgörande, och anhåller nu att få
fästa uppmärksamheten på de flera Författningar
och reglementariska åtgärder, som,
lill vinnande af säkerhet vid Tullbevillningens
uppbörd, af andra Utskott jemte BevillningsUtskottet
böra handläggas, innan
de till Ständernas afgörande öfverlemnas.
Att en lycklig verkställighet af Författningarne,
angående Tullbevillningen, beror
så väl på omsorgen att sjelfva Författningarnes
innehåll icke gifver anledning till
Lagbrott, som af de Embetsverks organisering,
hvilka skola handhafva dem, måste
numera vara bevisadt genom jemnförelsen
emellan de Författningar, som i detta afseende
varit gällande före och efter i8a3
års Riksdag, och emellan de Embetsverk,
hvilka det under dessa olika tider ålegat
Den 12 December f. m.
99
att handhafva dem; och derigenom måste
äfven vara bevisadt, att det icke är mera
omöjligt alt skaffa lydnad för goda Lagar
i denna, än i andra delar af samhällsordningen.
Att de efter i823 utgifna nya Tullförfattningar
till Rikets fördel så väl utslagit,
derföre tror jag förtjensten till stor del
tillhörer den nya Tullstyrelsen. Med min
öfvertygelse är det fullt öfverensstämmande,
att denna Styrelse, som har sig uppdraget
bevakandet och uppbörden af en så
högst betydande Statsinkomst, hvilken genom
naturen af sin inrättning är den jemna.
,t och bäst fördelade, samt af alla minst
tryckande, bör vara så lönt, att Nationen
äger rättighet af densamma fordra, att denna
Styrelse motsvarar det stora förtroende
densamma erhållit. Att för framtiden
försäkra detta vigtiga ändamål, vågar jag
föreslå, att den lön, som Öfverstyrelsen
vid Tullverket åtnjuter, för framtiden borde
beräknas till vissa Procent af Tulluppbörden.
Derigenom skall Tullstyrelsens interesse
förenas med Nationens, och vissheten
derom, att kunskaper, kraft och ansträngning
erfordras för att vid dessa Embeten
blifva väl lönt, skall vid förefallande
ledigheter afhålla mindre tjenlige ämnen
att täfla om eller anse dessa Embeten
såsom Pensionsanslalter, och mera fråga
skall blifva för Regeringen att eftersöka de
IOO
Den 12 December f. m.
skickligaste, än alt behöfva välja bland en
mängd sökande.
Om det är vigtigt, att hvarje Embetsman
är så lönt, att han kan vara anständigt
försörjd, så måste denna angelägenhet
framför allt böra iakttagas med embeten,
der frestelsen till olofliga inkomster är större
än vid andra.
För att utan Tullverkets känning kunna
uppfylla de härigenom uppkommande
behof, föreslår jag äfven, att alla vid Rikets
inre Städer befintliga Tullbevakningar
måtte indragas, hvarigenom tillgångar till
bättre löner för den öfriga Tullbetjeningen
erhålles, så fort de indragne platsernas innehafvare
antingen dö, eller till andre sysslor
kunna användas. Erfarenheten torde
tillräckligen hafva hevist, att brott emot
TullLagarne böra motas vid Rikets kuster,
och att de i sådant afseende inrättade tullar
in i Landet icke åstadkommit någon
nytta, svarande emot deras kostnad.
En granskning af den utfärdade Förpassningsstadgan
förmodar jag snart skall
visa, att den i många afseenden är felagtig,
och förorsakar oreda samt chican-processer
utan nytta. Jag hoppas, att densamma
icke allenast kommer att undergå
högst nödiga förändringar, utan äfven att
de i och för denna författning, i en del
Städer, der Tullbevakningen redan är af
-
Den 12 December f. m.
101
skaffad, tillförordnade Tullembetsmän så
mycket mer måtte indragas, som deras
göromål beqvämligen böra kunna betridas
af Städernas Borgmästare, för hvilka ett
passande arfvode kan vara en välkommen
löntillökning, då de till indragning föreslagna
Tullembetsmännens ringa aflöning
för ingen del är tillräcklig till deras lifsbergning.
Såsom en följd af hvad jag förut haft
äran anföra, föreslås äfven indragande af alla
andra DistrictCbefsEmbeten än deni, sora
kunna anses oumbärliga vid en sträng kustbevakning.
Att Tullar skola behöfvas emellan Sverige
och Norrige, tyckes vara stridande
emot ändamålet af båda Nationernas förening.
Dessa Tullar torde vara ett nödvändigt
ondt, så länge båda Nationerna äga
olika Tullföifattningar, och det måste derföre
vara tillåtet önska, att uppmärksamheten
fästes derpå, huruvida icke medel
skulle kunna finnas till detta ondas bäfvande.
Till skyddande af sådana Lagar, emot
hvilka egennyttan förleder till brottslighet,
fordras allvarsamma, väl tillämpade och
strängt handhafda straff; dessa förfela sitt
ändamål, om de så inrättas, att'den verklige
Lagbrytaren kan med penningar värfva
eu annan till straffets undergående.
102
Den 12 December f. m.
Vid böternas förvandling till fängelse
vid vatten och bröd kan med skäl dea
erinran göras, att detta straff, utsträckt
till 2, 3 å 4 veckor, gäller helsans och
lifvets förlust, om det rigtigt verkställes,
och att missbruk vid verkställigheten äfven
derföre inerändels äger rum. Utaf de i
sednare tider använda bestraffningar lärer
föga något finnas mera verkande, än fängelse
i mörkt rum; och jag frågar, hvarföre
icke den, hvars brotsliga företag söker
skydd af mörkret, icke äfven lämpligast
borde med mörker bestraffas.
Under förnyande af det hopp jag i en
föregående Motion tillkännagifvit, att Rikets
Ständer skola i dessa vigtiga frågor erhålla
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, har
jag endast velat antyda de ämnen, vid hvilka
jag hoppas att så väl Utskotten, sorn
Rikets Ständer sjelfva skola fästa den vigt,
som en Statsinkomst, hvilken lätteligen tor-*
de kunna uppbringas till 3 millioner, i förening
med befordrande och försvarande af
Nationens moralitet förtjenar; och har derföre
afhållit mig från att trötta med ytterligare
detailler, hvilka vid frågornas handläggning
inom Utskotten icke lära förbises.
Jag hemställer ödmjukast, om icke
denna Motion bör remitteras till Stats-,
Bevillnings-, Lag- och EkonomiUtskotten.
Lades på bordet.
Dou 12 December f. m.
Herr Montgommerie j Gustaf, anförde
skriftligen:
Det sednnsle Rikdagsbeslulet innehåller
val en underdånig skrifvelse lill Kongl.
Majrt derom, alt ehuru Dykeri- och BergningsCompngniets
Octroj upphör med ingången
af Januarii Månad 1828, detsamma
dock må till enskilda spekulanter fortfarande
utbjudas och företrädesvis åt dem upplåtas,
som, jemte inrättningens vidmagthållande
samt ett noggrannt uppfyllande af
det blifvande Reglementets föreskrifter, förbinda
sig till de billigaste villkoren och de
minsta utgifterna.
Samma Rikets Högloft. Ständers beslut
uppgifver tillika de grunder, hvarpå en
ny Octroj bör byggas, bestående af följande
villkor:
1:0 Alt minst 60 timmars bergningstid
för eget folk må medgifvas;
2:0 Alt då lossning skett inom denna
tid, Skepparen fritt och obehindradt får
afsegla;
3:o Att, efter denna tid, icke för det,
som redan blifvit lossadt, bergarelön till
Djfkeriet behöfver betalas; samt för det
4:o Att, då Skepp i Lotsmans-farvalten
af KronoLots blifvit satt på grund,
ingen befattning med bergningen af sådant
Skepp, eller dess last, må af Dykeriet vid-»
tagas, derest dess hjelp ej påkallas.
Den ia December f. m.
Men som dessa villkor och grunder i
ett blifvande nytt Reglemente icke förebygga
de egentligaste klagomålen öfver, och
de mot Folkrätten och medborgerliga friheten
stridande, och all rättvisa och billig
o
hel
åsidosättande, föreskrifterna uti det förra
Reglementet af 1802 för Dykeri- och BergningsCompagniet;
så anser jag min pligt
vara, att derpå fästa Rikets nu församlade
Ständers uppmärksamhet.
Ett ämnej sorn under så olika åsigter
redan 1823 års Riksdag behandlades, och
som af dåvarande Ständer, lika med mig,
ansågs för ett bland de vigtigare föremålen
för deras öfber läggningar , oeh förtjenande
ett utmärkt rum, i anseende till
dess inflytande på Rikets handel och sjöfart;
ett ämne af denna vigt påkallar, vill jag
säga, det ömmaste oeh allvarligaste deltagande.
Det vore brottsligt att, under sådana
förhållanden, låta något spår af egennyttans
och grymhetens fordna förfaranden i denna
inrättning qvarstå, till vanära för tidedehvarfvet
och ett upplyst samhälle. Dertill
måste räknas bibehållandet af föreskriften,
att Directionen och tjenstemännen, under
en nästan oförklarlig, vidunderlig hemlighetsslöja,
med ed skola förpligta sig att
förtiga inrättningens mer eller mindre möjliga,
till högre eller ringare belopp stigan
-
Den 12 December f. ra.
io5
de, årliga vinst; dertill måste räknas denna
omoraliska, snart sagt omenskliga och
barbariska föreskrift, att sjönödlidande af
främmande Nationer, sorn haft den olyckan
att lida skeppsbrott på våra stränder, högre
taxeras, obi 1 ligen plundras, än egna
medborgare, ehuru det är åtminstone i nodell
och dödenj som alla menniskor, enligt
naturens lag, äro jemnlika, och ehuru den
urgamla Nordmanna-gästfriheten och hjelpsamheten
mot främlingar uppfordrar hvarje
mensklighetens vän just till motsatsen.
Också sky utländningarne vår fiendtliga kust,
och då de vid påkommande oväder, hvad
erfarenheten uppenbarat, befinna sig nära
våra stränder, söka de genast Norriges
kuster, ehuru de vid inträffande olyckor
äfven der prejas, men dock under bibehållen
frihet, sorn alltid är kärare än de band,
hvari man ovillkorligen smides, och hvilka
man icke får och icke alltid kan undvika.
Dertill måste ändtligen räknas detta
onaturliga tvång, att, inom en viss kort tid,
ovillkorligen höra under Dykeriets tryckande
och jern hårda hjelpsamhet, hvarigenom, mot
all billighet och rättvisa, man icke, så långt
man kan och vill, får frälsa sig sjelf och
sitt gods med egen eller andras frivilliga
åtgärd, väl vetande, att dä man icke sjelf
förmår att hjelpa sig, ingen så oförnuftig
lärer finnas, som i en verklig och ögonskenlig
nöd för hvad pris som helst icke
blott mottager, utan ock söker och anropar
Den 12 December f. in.
andras biträde. Meri innan detta sker, bör
det bero på Skepparens godtfinnande att,
så länge han behagar, vara belåten med sin
egen hjelp; ty mångfaldiga bevis kunna
uppgifvas derpå, att Fartyg, som kommit
på grund och i flere, ja till och med 7, dygn,
fortfarit att stå i samma ställning, genom
ett stigande vatten blifvit befriadt derifrån,
utan någons den ringaste medverkan, och
hvarom den sjövana Skepparen varit förvissad.
Huru orimligt och obilligt hade
det då icke varit, att efter 60 timmars
förlopp höra under Dykeri- och BergningsCompagniets
objudna och obeliöfliga, ehuru
yLterst kostsamma hjelpsamhet?
I följd af dessa talande och öfvertygande
skäl, vågar jag derföre vördsammast
föreslå andra grunder till det nya Reglementet
för Dykeri- och BergningsCompagniet,
än de förut föreslagna, och anhåller
att, i fall, såsom jag på rättvisans och
mensklighetens vägnar hoppas, de vinna
Rikets Ständers bifall, desamma med görligaste
första må i önskningsväg beledsagas
till Kongl. Maj:t, för att tjena till efterrättelse
vid den tilläfventyrs med enskildt
Bolag snart ingående nya Octrojen, som dock,
efter min öfvertygelse, är stridande mot
60 §. RegeringsFormen, och i alla fall icke
på längre lid än högst 10 år bör få afslutas,
emedan en stigande upplysning och
förändrade omständigheter påkalla förän
-
Den 12 December f. m.
drade fordringar och med tidens kraf mera
öfverensstämmande inrättningar.
Dessa ovillkorliga grunder till det nya
Reglementet för det holag, som ingår i
Bergnings- och Dykeri-Compagniets förnyade
Octrojj äro följande:
1:0 Att ingen ed hvarken behöfver
eller får alläggas i afseende på Actieägarnes
större eller mindre inkomst eller förlust;
2:0 Att samma frihet, som sednaste
Rikets Ständer förbehållit Skepp, som i
Lotsmans-farvatten af KronoLots blifvit satt
på grund, må utsträckas till alla Inhemska
eller Utländska Skeppare och Skepp,
utan afseende på om Krono- eller någon
annan edsvuren Lots satt det på grund, att
nemligen ingen befattning med bergning af
Skepp eller last förr af Dykeriet får vidtagas,
ändess hjelp påkallas; alt således den
förut bestämda tiden af 60 timmar alldeles
försvinner, om också under villkor af någon
drygare afgift, allenast densamma icke
blir för obillig och tryckande; och
3:o Att uti intet afseende de Utländske
Skeppare, som förolyckas på våra stränder
och anlita Dykeriets hjelp, hårdare
taxeras, än egna medborgare.
Endast och allenast på dessa, med billighet
och rättvisa öfverensstämmande, grun
-
Den 12 December f. m.
eler niå ett nytt DykeriRegleinente utfärdas
oell fastställas.
Jag anhåller slutligen om communication
och remiss.
Herr von ■Schinckel, Johan Fredrik:
Då jag anmälte mig till erhållande af
ordet, var det egentligen för att göra milia
åsigter, i anledning af ämnet för den nu
gjorde Motionen, kända; men då rättigheten
att yttra mig vid den blifvande remissen
är mig bevarad, tror jag mig gå såväl Eders
Excellence Herr Grefvens och LandtMarskalkens,
sorn Högloft. Ridderskapets och
Adelns genom 2:ne dess Ledamöter yttrade
önskan till mötes, då jag till denna tid
uppskjuter mitt anförande.
Herr Nordenfalk, Johan: I anledning
af Herr Montgommeries Motion hör jag upplysa,
att en Nådig Skrifvelse ifrån Kongl.
Maj:t, rörande Dykeriet, snart är att förvänta,
vid hvilken Skrifvelse till Ständerlies
granskning bifogas de serskilda förslag,
som i ämnet inkommit.
Lades på bordet.
Herr af Lundbladj Johan Fredrik,
uppläste följande :
Under flera föregående Riksmöten hafva
förslag blifvit inlemnade om jForvagnars
Den 12 December f. m.
inrättande i Sverige. De skäl, som man
vid dessa tillfällen anfört emot verkställbarheten
af en sådan inrättning, hafva då
varit en orsak till dessa Motioners förfallande.
Jag vill ej förnya en hemställan
om det, som redan blifvit förkastadtj jag
vill endast, i afseende på en underlättad
comrnunicalion, förnya frågan om en inrättning,
hvilken, utan någon, åtminstone utan
någon betydlig, uppoffring å Statens sida,
kan uppfylla ett vigtigt ändamål.
I stället för en farande post, eller en
sådan, sorn skulle kunna tjena både för resande
och för paketers förskaffande, vill jag,
emedan vår skjutsinrättning fullkomligt uppfyller
den ena hälften af en sådan inrättnings
ändamål, nemligen det, att resande för billigt
pris dermed kunna färdas, vill jag,
säger jag, endast föreslå inrättandet af en
Paketpost, eller en sådan, med hvilken
bref, böcker, paketer till en viss vigt kunna
afsändas. Då jag härom gör en hemställan
inför så upplyste Svenske Män, som de, inför
hvilka jag här har äran att tala, är det
kanske mindre granlaga att fästa uppmärksamheten
på fördelarne eller nödvändigheten
af en så föreslagen utväg till en underlättad
litterär och industriel communication
inom fäderneslandet. Det är nedslående
för hvarje vän af Litteraturen och
vettenskaperne, att, då han oegennyttigt
uppoffrat sig åt upplysningens mål, hvil
-
T 10
Den 15. December f. m.
ket iir sanningens sökande och meddelande,
lian, genom bristen af ett yttre befordringsmedel
för densammas spridande, kan
för välmeningen af sina forskningar sägas
utsätta ett förloradt, eller åtminstone i dubbelt
afseende dödt capital; icke blott de
penningar, som nedläggas vid ett arbetes
ingifvande, äro oftast med förlust använda;
äfven sjelfva ide^rne, eller forskningens
upptäckter, ligga ofruktbara och gifva ej dess
åsyftade förräntning åt folkets upplysning.
Circulationen af meningar och åsigter är
liksom hämmad genom ett yttre binder,
och vid utkommandet af nya arbeten afsvalnar
lätt, just genom långsambeten, ja
omöjligheten af deras anskaffande, nyfikenheten
å desamma, eller ock beredes af delta
förhållande lätt en glömska, hvaraf uppkommer
slutligen en allmän litterär liknöjdhet
hos Nationen. Med dessa allmänna
menliga följder, som vi i nämnde afseende
erfara genom saknaden af en post-anstalt,
hvilken jag går att föreslå, stå äfven
de i sammanhang, hvilka hänföra sig till
den industriella verksamheten inom Sverige.
Bildningen har, mine Herrar, under
en senare tid tagit en helt och hållit praktisk
riktning. Det gifves ingen gren af upplysningen,
stom ej söker utveckla en för
samhället mognad och nyttig frukt. Vid
betraktandet af denna erkända sanning, är
det äfven synligt, att då, just genom bristen
af en litterär förbindelse inom Ri
-
Den 12 December f. m.
111
ket, insigterne bos den, som idkar industriella
yrken, stå tillbaka, deras framställning
i verklighet måste vara ofullkomlig oell
bristfällig. Med ett befordringsmedel till en
liftigare litterär förbindelse skulle en industriel
snart förknippa sig; man skulle äga
ett medel att afyttra och kringsprida ej
blott tankar, men äfven saker, och i begge
dessa afseenden skulle 'skickligheten finna
utväg till en uppmuntran och näring,
som den förtjenar. Alt i särskilta hänseenden
fullfölja dessa betraktelser, anser
jag öfverflödigt; exemplet af livad andra
Stater i detta afseende gjort, och bland,
dem Frankrike och England, vittnar mer
än tillräckligt om den föreslagna inrättningens
nytta. Man har väl i Sverige redan
under förflutna tider någon gång varit omtänkt
att i ordningställa en dylik anstalt,
hvarmed till och med resande skulle kunna
fortskaffas. Bland de många statskloka
förordningar, hvilka efter Carl Xll:s hemkomst
från Turkiet utgingo från hans högqvarter,
och hvilka bekräfta, att han under
de sista åren af sin Regering i Statsklokhet
ej allenast var vida upphöjd öfver
sitt Råd, utan äfven stod 5o år framför
sin tid, jag menar den såkallade frihetstiden,
vittnar lill hans fördel äfven den
befallning, hvilken han utgaf till åvägabringandet
af en inrättning, sådan som den
ifrågavarande, men hvilken olyckligtvis aldrig
hann till verkställighet, genom Iljel
-
I f 2
Den 12 December f. m.
tens förtidiga död. Under hvarje vis Regering
blir det goda aldrig gammalt eller
foråldradt. Det äger en föryngring genom
den kärlek, hvarmed man nitälskar för detsamma;
och jag vågar derföre hoppas, att
den framställning jag här velat utveckla,
må ej allenast vinna en stor Konungs gillande,
utan äfven ett förberedande hägn
af Eder, mine Herrar, af hvilka Nationens
interessen hållas heliga.
En värd Ledamot af detta Stånd har
föreslagit, att det borde tillåtas att med
brefposten afsända böcker. Denna hemställan
äger förtjensten af omtankan för en
nyttig sak; men det må dervid tillåtas mig
den anmärkning, att då ett skyndsamt fortskaffande
är ändamålet för hvarje brefpostinrättning,
detta ändamål skulle just
motsägas af sjelfva sättet af ett så föreslaget
fortskaffande. Ingen brefpost bör betungas
så, att han derigenom kan fördröjas;
och då man, till undvikande af det sednare,
blefve tvungen att inskränka den charge
af transportsaker, hvarmed en sådan kunde
beläggas, till ett ringa antal eller mindre
betydlig vigt, så skulle, efter min tanka,
en så beskaffad brefpost icke uppfylla
behofvet af en ändamålsenlig paketpost.
Jemte det jag således får nämna företrädet
af paketposten_, hvilken before de större
postvägarne inom Riket, får jag dernäst föreslå
-
i
Ben i?. December f. ro.
feslå det sått, hvarpå den större kostnad,
sora en sådan postinrättning till en början
skulle medföra, torde bäst kunna utgå. Jag
tror, att utgifterne för inrättandet af paketposten
kunde strax ej fullt bestridas med
afgifterne för de paketer, som den medtoge,
utan att ett särskildt anslag eller understöd
derföre vore nödigt, i anseende till
de första kostnader en sådan inrättning
alltid erfordrar; jag tror dock derjemte,
att den skulle med tiden till den mån väcka
en mer och mer ökad litterär och industriel
förbindelse mellan provinserne och deras
Städer, att den ej allenast borde kunna
betacka utgifterne för dess eget vidmakthållande,
utan troligen äfven i en framtid
lemna öfverskott åt Postkassan. Till det
förberedande underhjelpandet af denna inrättning
vågar jag föreslå, antingen alt
Statsverket skulle bispringa den med ett
årligt anslag af 25,ooo R:dr B:co till nästa
Riksmöte, eller ockj hvad enligt min öfvertygelse
vore det bästa, posttaxan ökles
med i5 procent, hvilka tills vidare borde
i detta afseende och. i allmänhet till postens
förbättring inom landet användas.
Denna tillökning å Posttaxan är så obetydlig,
att säkert ingen Correspondent deraf
skulle erfara någon anmärkningsvärd pålaga.
Jemför man den Svenska Posttaxa 11
med den, som för närvarande äger rum i
andra Stater, t. ex. i Preussen, hvarest Post4
H. 8
Den u December f. m.
systemet är uppbragt kanske till den hittills
största kända fullkomlighet i det bildade
Europa; sä finna vi, att äfven med
den af mig föreslagna tillökning å Posttaxan
inom Sverige, denna dock blefve uppsatt
till den billigaste fixation. Afgiften för ett
bref från Ystad till Stockholm, ett afstånd
af öfver 60 Svenska mil, är nu 7 sk. 6rst.,
hvilka likväl ej utgöra mer än 3| sk. silfvervärde;
den blefve med i5 procents förhöjning
för lodet 8 sk. 8 rst.: från Greifswald
till Berlin, hvaremellan afståndet endast
utgör 20 Svenska mil, är afgiften 5
silfvergroschen, eller g sk. B:co, och i ett
nästan analogt förhållande är Posttaxan öfver
hela Tyskland, ja öfver hela Europa.
Jag anser således lämpligast den föreslagna
tillökningen, såsom den lättaste och
omärkbaraste bevillning till en nyttig inrättning,
hvaraf allmänheten sjelf hämtar
största fördelen; till en inrättning, hvilken
påkallas af behofvet och gynnas af en
allmän Önskan hos dem, för hvilka Nationens
utbildning har ett lifligare intresse*
Lades på bordet.
Friherre Fockj Berndt Wilhelm 3 anförde
skriftligen:
Redan vid medlet af i70o:talet befanns
nödvändigt, att af Films och Dannemora
Tingslag i Upsala Län bilda ett särskildt
LänsmansDistrict j men någon annan lön
Ben 12 December f. m.
t t*r
»n 3:ne Fjerdingsmans-arfvoden blef icke
för denne Tjensteman anslagen. Vid den
Starka tillökning af göromål, som den i sednare
lider tillkomna massan af Författningar
i administrativ väg, jemte befolkningens
tillväxt, medfört, befuines denna Läns»
manstjenst nu meta alldeles oumbärlig, men
kan icke besättas med en person, som uteslutande
egnar tid och möda åt sin pligt i
och för densamma, eller äger erforderlig
pålitlighet och skicklighet dertill, emedan
den af Staten heslådda lön derföre är, såsom
lätt synes, i hög grad otillräcklig.
Jag anhåller derföre, att, vid den nu
förestående nya Reglering af LandsStatens
löner, vanlig, och för en Tjenstemans nödtorftiga
utkomst på denna besvärliga plats
nödvändig, aflöning måtte Länsmannen i
Films och Dannemora Tingslag anslås.
Likaled es och då, enligt de derom redan
från Kongl. Maj:t meddelta Nådiga föreskrifter,
blott en enda Vaktmästare, eller
så kallad CancelliPost, vid LandsCan»
celliet, LandsContoiret och LandtRänteriet,
hädanefter skulle komma att bestås i stället
för de hittills varande aine, men verkställigheten
af detta förordnande lätt kunde
medföra menliga och vådliga följder,
emedan berörde Embetsrum, der penningar
och angelägna Handlingar nästan alltid
förvaras, fordra ständig tillsyn och upp
-
Den 12 December f. m.
märksamhot af pålitlig och känd betjening,
hvaraf åter Länsstyrelsen måste finna sig
i saknad, så fort den ende CancelliPosten
af sjukdom eller annat laga förfall utur
stånd sättes att göra sin tjenst, eller ökadt
biträde vid allmänna Sammankomster, Mönstringar
m. m. d. behöfdes; måste jag vördsamt
anhålla, att lämpliga löner måtte anvisas
för arne CancelliPoster, att utgå, i
fall Statens tillgångar ej annorledes medgifva,
till något ringare belopp för hvardera,
än nu kan vara uti det af Kongl.
KammarCollegium och Kongl. StatsContoiret
uppgjorda utkast till ny Lönereglering
föreslaget för en enda sådan betjent,
helst, då 2:ne få anställas, deras tjenstgöring
vanligen blott påfordras hvarannan
vecka, och de således äga tillfälle att under
sin ledighet söka utkomst i enskild väg,
genom handtverk eller andra arbetsbiträden.
Jag anhåller vördsamt, att detta Memorial
måtte blifva till Rikets Ständers Statsutskott
remittcradt.
Lades på bordet.
Herr Marcks von Wurtenberg _, Gotthard
Wilhelm, hade inlemnat ett Memorial,
som upplästes, så lydande:
Ehuru ännu ovan vid Riksdagsärender,
vågar jag dock underställa Höglofl. Ridderskapets
och Adelns samt de respecliye Med
-
Den 12 December f. m.
117
Ståndens upplystare pröfning följande, enligt
min -öfvertygelse, för Svenska Industriens
räddning från förfall nödiga åtgärder
och rättelser uti nu gällande principer
och Författningar.
Näst Jordbruket torde Svenska Industrien
förtjena skydd och uppmuntran, om
icke genom exportpremier, åtminstone genom
dess fredande, så vidt möjligt är,
från rikare och industrieusare Länders eoncurrence;
och då sådant icke kan tillvägaImngas
utan genom återgående till det prohibitivsystem,
som allt intill i8a3 års Riksdag
mer och mindre troget följts af Sveriges
Konungar och Ständer, och hvarigenom
Svenska Industrien onekligen stigit till den
höjd, att vi lätt skulle kunna umbära de
fleste af främmande Länders tillverkningar;
vågar jag vördsamt föreslå och yrka, att
den princip måtte stadgas och vid en ny
utfärdande TullTaxa samvetsgrant följas,
att alla Fabrikater och Slöjdealster, som
af svarsgild godhet och till erforderlig mängd
kunna här i Landet tillverkas, skola vara
och förblifva till införsel i Riket förbjudne.
Förgäfves invänder man, att dessa införselförbud
skulle lemna de inhemske Fahrikanterne
och Slöjdeidkarne öppet fält
att obilligt uppstegra priserna å deras tillverkningar.
Den 12 December f, m.
Med den frihet, sorn en hvar äger alt,
under skydd af MunufacturStadgan, anlägga
Fabriker och idka lofliga näringar, uppstår
en nyttig och tillräcklig täflan inom
Landet, sorn tvingar en hvar Fabrikant
samt Slöjdeidkare, att beflita sig om att icke
allenast uppdrifva sina tillverkningar till
möjligaste godhet, utan äfven lemna dem
till möjligaste lindriga pris, såvida lian vill
undvika det värsta af allt, saknad afsättning,
Den möjliga invändningen af dem, som,
i afseende på enskild fördel af hög Cours,
förfäkta den så högt beprisade fria införseln,
att äldre Stadgar till Fabrikernas förmån
icke gjort nog åsyftad verkan, är lika
lätt vederlagd. Knappt hafva Fabrikerne
tidtals sökt höja sig utur deras vanmagt,
i följd af ett någon gång i verkligheten
gynnande system, förr än man sökt
införa ett rakt motsatt, Verkningarne äro
lätta att inse, Så länge systeraerne i denna
del äro vacklande, skola de nuvarande
bättre tillgångarne på nyare uppfinningar
och förbättringar, samt modeller och machiner,
lemnäs oförsökte, och den individuelt
stigande odlingen i allt, som angår
industri, sakna uppmuntran till vidare
utveckling,
Men om detta förbud emot sådane främmande
industrialsters införsel, sorn kunna
/
Den 12 December f. m.
1 '9
här i Riket i tillräcklig mängd och af svarsgild
godhet tillverkas, skulle, såsom jag
vågar hoppas, åter antagas; så vinnes likväl
ej ändamålet, eller inhemske Fabrikernas
och Handtverkeriernas skydd, så framt
icke nu gällande i8a5 års Förordning, emot
oloflig införsel eller utförsel af varor, ändras
och ställes i conformité med samma
system.
Jag vågar således, såsom nyttiga och
nödvändiga correctiver emot lurendrejeri
och tullförsnillning, vördsamt föreslå:
i:o Att bevisligen tullförsnilladt eller
lurendrejadt gods, som anträffas såväl i
boningsrum, som i bodar, magaziner och
för värings- samt upplagsställen, skall vara
confiscation underkastadt, utan afseende på
den längre eller kortare tid, som kan hafva
förflutit, sedan samma varor dit inkommit
eller derstädes förvarats; och
2:0 Att i Rikets Skärgårdar samt vid
dess Sjökuster och Gränseorter, det mätte
vara en och livar välfrejdad Svensk man
öppet att, åtföljd af minst 2:ne vittnesgilda
personer, göra beslag å förbudet eller
tullförsnilladt gods, som derstädes kan å
hvad ställe som helst anträffas; dock detta
allt med fästadt ansvar för obefogade visitationsförsök
och beslagsanspråk.
Att, såsom 3q § af 1825 års Förordning
emot oloflig införsel eller utförsel
ian
Den 12 December f. m.
af varor innehåller, alldeles fritaga boningsrum
och salubodar från undersökning efter
ololligen infördt gods, så framt ej undersökningsmannen
kan leda i bevis, att godset
i huset inkommit inom de beslagsförröttningen
nästföregående 48 timmar, är ett
stadgande, sorn tillintetgör all möjlighet
af visitation, och lemnar lurendrejaren samt
tullförsnillare!! öppen rätt, att utan all risque
Utprångla sine varor, Och så länge injievånarne
vid Rikets Skärgårdar, Kuster
och Gränseorter icke hafva rätt att sjelfve
göra beslag å förbudne eller tullförsnillade
varor, sorn derstädes anträffas, ligger
det i sjelfva sakens natur, att åtminstone
en stor del ibland desse innevånare, hädanefter
såsom hittills, mera skola befordra
lurendrejerier och tullförsnillningar,
äu bidraga till deras upptäckande.
Slutligen anhåller jag vördsamt, att
detta Memorial måtte communiceras de respective
MedStånden och till vederbörande
Utskotts behandling remitteras, under önskan
att Rikets Högloft. Ständer måtte,
vid tankan på egne och Medbröders afkomliugars
öde, fästa nödig uppmärksamhet på
angelägenheten, att genom Fabrikernas och
Slöjdernas skyddande bereda en möjlighet
för tidens uppväxande Ungdom att, i mån
af stigande hyfsning och utveckling, kunna
använda sina krafter och kunskaper på
industrigrenar, gagneliga både för Staten
Den 12 December f. m.
och dem sjelfva, och så mycket behöfligare,
som icke alla kunna vänta sin utkomst
af Embeten och Tjenster, utan en stor
mängd mäste, för att undgå brist oell nöd,
söka sig andra näringsfång.
Eades på bordet.
Herr Hjerta Gustaf: Jag har redan
förut tillkännagifva, det jag ämnade framställa
Förslag till LåneReglemente för RiksgäldsContoiret,
och jag anhåller nu, att få
uppläsa ett af mig utarbetadt Förslag dertill.
Härefter uppläste Herr Hjerta följande:
Förslagtill
LåneReglemente för RiksgaldsContoiret.
j:sta Afdelningen.
Allmänna, Bestämmelser.
§• *•
Få det att Rikets Gäld aldrig hädanefter
måtte med Landets myntväsende förblandas,
hafva Rikets Ständer ansett sig böra,
med anledning af 72 §. RegeringsFormen,
förklara, ”att Rikets Ständer äga allena rätt
att genom Banken utgifva Sedlar, som för
Mynt i Riket må erkännas.”
Till följd häraf skall lvädanefler RiksgäldsContoiret
aldrig kunna tillåtas att ulstäl
-
122
Den 12 December f. m.
la så kallade CreditSedlar, ej eller något
Sedelmynt af hvad namn det vara må.
§• 2.
På det att Rikets gäld aldrig hädanefter
måtte förblandas med Rikets Ständers
Bank, hvilken för allmänna säkerheten och
penningerörelsens lättande är inrättad, samt
är ställd under en Styrelse, hvilken efter
Lag skall vara en hvar med detta verk
afhandlande person hädanefter ansvarig; hafva
Rikets Ständer ansett sig, med anledning
af 66 §. RegeringsFox'men, böra förklara,
"att de städse genom särskild Bevillning
skola tillskjuta de medel, somför betalande
af Rikets gäld, till Ränta och Capital,
oumbärlige finnas, så att Rikets Credit
varder bibehållen och vårdad.”
I följd deraf skall hädanefter RiksgäldsContoiret
aldrig kunna tillåtas, att i Rikets
Ständers Bank äga Creditivrätt.
§• 3.
Sedan Rikets Ständer sålunda, af omtanka
för allmän och enskild säkerhet i
Mynt- och Bankväsendet, härmedelst för all
framtid betagit sig en missförstådd rätt,
att förblanda Bankens och RiksgäldsContoirets
medel och tillgångar, hafva Rikets Ständer
funnit nödigt förordna, att en hälft af
Bankens årliga vinst, sedan den enligt
Bokslut blifvit bestämd, skall föras på serskild
Räkning för RiksgäldsContoiret, och
Den 12 December f. m.
BancoFullmägtige om beloppet underrätta
Rikets Ständers Fullmägtige i RiksgäldsContoiret.
§• 4-
Denna andel af Bancovinsten, hvarå
särskild Räkning j Banken och RiksgäldsContoiret
föres, skall ovillkorligen för framtiden
tjena till ränte- och afbetalning A Riksgälden,
och må till intet annat användas.
RiksgäldsContoiret äge, att å denna Räkning
draga Assignationer i och för Riksgäldens
liqvideraude.
§• 5.
Rikets Ständer hafva hos Kongl. Majit
anhållit, att StatsContoirets behof af medel
ntur RiksgäldsContoiret måtte alltid uppgifvas
en månad förut, på det att nödige
medel med bästa hushållning mätte vara
att tillgå,
aldra Afdelningen.
Om Riksgäldens Organiserande.
§• 6.
Riksgälden skall indelas i tvänne slag:
j:o Den ouppsägbara Riksgälden.
2:0 Den uppsägbara Riksgälden,
J)cn ouppsägbara Riksgälden.
§• 7-
Denna Riksgäld skall organiseras på
följande sätt:
ia4 Den 12 December f. i».
a) Den ouppsägbara Riksgäldens belopp
skall antagas lika med hvad ungefär
utelöpande Riksgälds Sedelstocken utgör,
eller 5 millioner Riksdaler.
b~) För detta belopp utfärdar RiksgäldsContoiret
Obligationer å vissa bestämda valeurer
af 200 och 1000 R:dr, utställde till
innehafvaren, hvilka allenast enligt Rikets
Ständers besllit kunna af RiksgäldsContoiret
uppsägas.
c) Dessa Obligationer utfästa en årlig
ränta af 4j procent, som af RiksgäldsContoiret
årligen utbetalas, medelst anvisning
på Rikets Ständers Bank; hvarföre forrnulairer
till anvisningar agoch 4^ R:dr B:co
böra inrättas. Räntebetalningen antecknas
å Obligationen.
</) Skulle väntan icke under loppet af
påföljande år utfordras, äge intet fordringsanspråk
derå rum.
e) Skulle ränteanvisning icke inom 3
dagar i Banken presenteras, vare samma
Lag.
Den uppsägbara Riksgälden.
§. 8.
Denna Gäld skall organiseras på följande
sätt:
a) Den uppsägbara Riksgäldens belopp
skall bero af RiksgäldsContoirets tillfälliga
lånebehof i och för sådane ändamål, som
Den 12 December f. m.
Rikets Ständer finna sig å densamma böra
anvisa.
b') För detta belopp äge RiksgäldsContoiret,
att efter behof utfärda Obligationer
till innehafvare!!, ställde på i månads
uppsägning och å bestämd valeur af
boo R:dr.
c) Dessa Obligationer skola utfästa en
årlig ränta till uppsägningsdagen af 3 procent,
som af RiksgäldsContoiret årligen utbetalas,
medelst anvisning på Rikets Ständers
Bank; hvarföre formulairer till anvisningar
å i5 R:dr böra inrättas. Räntebetalningen
antecknas å Obligationen.
cT) Skulle Räntan icke under loppet
af påföljande år utfordras, äge intet fordringsanspråk
derå rum.
e) Skulle ränteanvisning icke inom 3
dagar i Banken presenteras, vare samma
Lag.
§• 9*
Uppsäges 3procents-Obligationen af innehafvaren,
skall den i RiksgäldsContoiret
utbytas emot en anvisning på Banken, att
på behöriga betalningsdagen betalas. Den
till uppsägningsdagen upplupna räntan skall
deri inräknas.
Om sådan anvisning icke inom den 3r
December samma år i Banken uppvisas,
vare den icke vidare gällande.
iaS
Den ra December f. m.
§• JO
Skulle
Rikets Ständer finna för godt
att uppsäga 4i procentslånet, eller uppsäges
3procents-Obligationer af RiksgäldsContoiret,
skall sådant i Allmänna Tidningarne
3:ne gånger kungöras, och upphör
ränteberäkningen för de förra vid årets slut,
då de infrias, och för de sednare I månad
efter 3:dje Annoncens dato.
§. ii.
Skulle någon slags RiksgäldsContoirets
(obligation eller anvisning genom vådlig
händelse förkomma, kan den förnyas på
samma sätt, som för Bankens TransportSedlar
är anbefaldt.
3:dje Afdelningen.
Om Riksgäldens förvaltande,
§• 12.
Den ouppsägbara Riksgälden skall sålunda
förvaltas:
a) Till Rikets Ständers Bank aflemnas
3 millioner Obligationer.
b') I mån af möjligheten, att till pari
försälja de öfriga 2 millioner skola de i
RiksgäldsContoiret utbjudas.
c) De derföre erhållne medel insättas
på Depositions Räkningen i Banken, för att
sedermera derå utanordnas till de behof,
Rikets Ständer fastställt.
Den ii December f. m. 127
§•
Den uppsägbara Riksgälden skall sålunda
förvaltas, att:
a) Obligationer skola/ i mån af det
belopp, som för månaden anses behöfligt,
utbjudas i RiksgäldsContoiret, den första
Onsdagen eller Lördagen i månaden, som
ej är helgedag.
F) De uppsagde Obligationerne inberäknas
i beloppet.
c) Hvad ej till pari-cours af de 2 millionerne
ouppsägbara Obligationer kan försäljas,
inberäknas äfven deruti, såvida sådant
till de påräknade utgifternes bestridande
anses nödigt.
§. 14.
I den mån RiksgäldsContoirets Styrelse
skulle finna, att Contoirets contanta tillgångar
i Banken betydligt öfverskjuta beliofvet,
skall uppsägning af 3procentslånet
ske, äfvensom upplåningen i motsatt
fall ombesörjes; och skall den behållning i
Banken, som Rikets Ständer anse nödig att
för RiksgäldsContoirets Räkning underhålla,
vid hvarje Riksdag fastställas.
Intill nästa Riksdag anses den böra
fastställas till 5oo,000 R:dr; hvarföre Ftillmägtige
äga, att derefter månadtligen lämpa
3 procentsupplåningen.
Den ii December f. ra.
§• i5.
Hvad för hvarje år beflnnes öfrigt å
den RiksgäldsContoiret tillslague andel af
förra årets Bancovinst, sedan löpande årets
ränta och afbetalningar å Riksgälden äro
gjorde, skall utassigneras och insättas på
Bankens Upplåningsrakning å 2 procent, för
att dymedelst minska utgifterne för Riksgälden.
Och skola Rikets .Ständer vid hvarje
Riksdag om dessa medels användande
serskildt förordna.
§. .6.
För de till Banken leranade 3 millioner
ouppsägbara Obligationer komitier ränta
att allenast af RiksgäldsContoiret erläggas
för 1 million, i fall ej Banken skulle
behöfva att realisera dem, på sätt Rikets
Ständer serskildt föreskrifvit; i hvilket sednare
fall full ränta för det behöfliga beloppet
af RiksgäldsContoiret erlägges.
§• 17'
RiksgäldsContoiret skall på Depositionsräkning
i Banken insätta alla de penningmedel,
som genom uppbörd eller betalning
till RikgäldsContoiret inflyta.
Alla utbetalningar ifrån RiksgäldsContoiret
skola ske medelst Assignationer på
denna Depositionsräkning.
§. 18.
Den 12 December f. m.
§• 18.
Som Kongl. StatsContoiret för hvarje
månad uppgifver sitt behof, äga Fullmägtige
att, i mån deraf, tillhandahålla nödige
medel af inflytande Bevillning m. m.; men
hvad uti öfverskott å Statslnkomsterne eller
Besparingar ifrån Statsverket inflyter eller
genom öfverskott å de till RiksgäldsContoiret
directe ingående Bevillningar uppkommer,
bör användas, på sätt här stadgadt
blifvit, till 3 procents lånets förminskande.
§• 19-
Skulle grundade skäl finnas, att anse
det i i4 §. stadgade insättningsbeloppet å
RiksgäldsContoirets Depositräkning i Banken
vara för litet; äge Fullmägtige rätt att
öka detsamma, men under ersättningsansvar,
om derigenom under fulla 3 månaders tid,
utöfver i million skulle stå räntelöst obegagnad.
Hvarefter Herr Hjerta munteligen tilllade:
Jag
anhåller om remiss häraf till StatsUtskoltet,
som torde med BancoUtskottet
sammanträda vid behandlingen af de delar
af ärendet, der sådant kan erfordras; och
utbeder mig att vid remissen få vidare i
ämnet yttra mig.
Lades på bordet.
4 H.
9
13o
Den i?. December f. in.
Herr Hjerta_, Gustafuppläste följande:
Då jag af den Nådiga Berättelsen om
hvad sig i Rikets Styrelse tilldragit sedan
sista Riksdag, funnit, ”att Kongl. Maj:t,
”sorn oförtöfvadt införvänlar Uppfostrings”Commiteens
Betänkande, hvilket genom
”trycket kommer att allmänheten med”delas,
vill, med anledning deraf, till Ri”kets
nu församlade Ständer göra de Nå”diga
framställningar, sorn omständigheter”ne
kunna påkalla”, utbeder jag mig alt få
vid det tillfälle, då dessa framställningar
ankomma, väcka Rikets Ständers uppmärksamhet
uppå Rikets uppfostringsverk, samt
afgifva Förslag till ändringar och förbättringar
deri; men som delta kanhända kommer
att dröja, ber jag att få föreslå en
vigtig åtgärd, som, oberoende af alla förändringar,
kunde vidtagas.
Jag föreslår alltså, att Rikets Ständer
hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Majtt
täcktes anbefalla, det LagCommiteens afgifne
Förslag lill CivilLag måtte vid Universiteterna
föreläsas och, jemnförelsevis med
nu gällande Civila Lag, critiskt afhandlas;
äfvensom att för Juridiska och EmbetsExamina
måtte stadgas, att nödig kännedom
äfven af detta nya Förslag, jemte Rikets
Grundlagar och Allmänna Lag, bör ådagaläggas.
Mitt ändamål är, att få LagCommiteens
nya Förslag till CivilLag critiskt afhandladt
I
Den 12 December f. m.
vid Rikets Universiteter, hvarigenom det
blifver kändt, såväl till grunder, som tillämpning
af de unga Studerande, hvilkas
lott jag hoppas det en gång skall blifva,
att såsom Jurister tolka eller såsom Embetsman
handhafva en, efter tid och upplysning
lämpad, enkel och tydlig Lag. Ingen kail
högre än jag värdera den Academiska Lärofrihet,
som tillåter en Universitets Lärare
alt, efter egen pröfning, föredraga sitt ämne,
obehindrad af alla föreskrifter, men
deremot beroende af allmänna öfvertygelsen
om hans kunskaper, sanningsbegär, oväld
och skicklighet. Men då det tyckes, som
allt hvad vid i8a3års Riksdag i denna och
andra delar af Undervisningen yrkats, icke
torde blifva afsedt, då deremot skråaktig
Embetsmannabildning synes allt framgent
blifva hufvudsaken vid våra högsta Lärosäten,
då de practiska Faculteterne tyckas
vara ämnade att fortfarande undangömmas
i afskiljde småstäder, ifrån all den högre
bildning och det verksamma samhällslif,
som räder i de större städerne; då, med
ett ord, föga torde blifva gjordt, med undantag
af löneförbättringar och byggnader;
så anser jag det vara af yttersta vigt, föreslå
ett medel, att åtminstone i någon del
för framtiden söka aflägsna de fördomar
och villomeningar, som visa sig råda i begreppen,
angåeende det nya Civila Lagförslaget.
Jag anser derföre, att då det
är nödigt för dem, som ämna sig lill Ju
-
Den 12 December f. m.
lisler och Embetsman, att känna Latidets
Lagar, oell då ett nytt motiveradt Lagförslag
finnes utarbetadt, bör detta Förslag
vara ett föreläsningsämne, sorn med skäl af
folket kan fordras såsom en pligt, att af de
genom allmänna medel lönade Academiska
Lärare föredragas; ty, möjligheten för de
blifvande Domare och Embetsman, att genast
vid en ny Lags antagande vara införlifvade
med dess anda och säkre vid dess
tillämpning, är af ett väsendtligt inflytande
på Domstolarnes aktning och nytta.
Herr Hjerta anhöll, att dess Motion
måtte till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifva remitterad.
Lades på bordet.
Herr af Sille'n, Georg Axelj hade inlemnat
följande, som upplästes:
Länge torde mången hafva insett olämpligheten
af Presterskapets nuvarande aflöningssätt.
Män har visserligen sökt att,
lill förekommande af Tionderäkningar och
obehagliga tvister emellan Religionsläraren
och hans Åhörare, tillvägabringa öfverenskommelse!’
Församlingarne och deras Prester
emellan, men man har icke förändrat systemet
till sin hufvudgrund. Många olägenheter
qvarstå således, som skulle kunna
undvikas med ett förändradt aflönings»
sätt.
Den is December f. 1*1.
i33
på allt förändras, allt omskapas, då
ett renare ljus liksom påtränger och vill
inskjuta i alla vinklar af Statens förhållanden;
sä kan man icke utan förundran märka,
alt detta ljus icke hunnit fram till detta
ämne. Man skulle tro, att det förhållande,
sorn i detta fall nu och så länge
existerat, vore så förträffligt, att, ehvad
ljus än spriddes öfver ämnet, det aldrig kunde
sättas i bättre skick, än det, hvilket nu
äger rum. Huru skall man förklara detta
phenomen, då man likväl kan vara ofvertygad,
att mången Prest skulle finna sig
iner belåten med ett på stadgade grunder
fota di aflöniugssätt, än med det närvarande.
Fruktar man då,, att detta verldslig:)
ämne skulle kunna förblandas med de and,-  Ijga lärorna? Befarar man, att gränsen dessa
ämnen emellan icke är så gifven, alt
den ju skulle kunna öfverträdas? Man måste
dä mycket misskänna 19:de seklets ljus,
legde seklets bejd och iy:de seklets auda.
Religionslärarens belöning för den tjenst
han gör Staten, bör vara. bestämd och ic-.
ke bero af något godtycke; den bör vara
så bestämd och gifven, att hvarken han
kail tilltruga eiler tillocka sig den större,
ej eller den ä Statens sida förringas.,.
Man vet att, utom de Presterskapet
an slagne Boställen, Kyrkoherdarnes egentliga,
löninkomster bestå uti tredjedelen af
134 ®en 13 December f. m.
den Tionde, som fordom skulle utgöras
lill Kyrkoväsende, samt uti Likstol, beslående
uti en del af den Ladugård, dea
döde efter sig lemnat.
Mig synes att om, i stället för denna
anstalt, Kronan öfvertoge Presterskapets rättigheter
och en beständig TiondeRänta grundades
efter Hemmanens storlek och godhet,
så att Staten blefve den, till hvilken
Tionden skulle utgöras, och att så väl af
denna Tionde, som af Kronans behållne
räntor, der sådane kunde finnas, ansloges
Presterskapets aflöning i säd, i smör, i ost,
i kött, i fläsk m.in.; så undvikes den directa
beröringen ReligionsLäraren och Åhörarne
emellan i detta afseende; ty det vore icke
sagdt, att alla i Församlingen skulle Lill Presterne
der aflemna denna Tionderänta, utan
de kunde också anvisas åt andra Presteaflöningar,
eller lill behållning för Staten.
Yid denna lönereglering borde all Likstol
och alla andra löninkomster försvinna, och
ett jemnare förhållande de större och mindre
Pastoraterne emellan uti aflöningsväg,
skulle då kunna tillvägabringas.
Vid denna lönreglering skulle ej mindre
Kyrkoherdarnes, än äfven Comministrarnes,
Klockarnes och Kyrkovaktarnes aflöningssätt
förändras, så att Tionderäntan
ökades till så stort belopp, som kunde beräknas,
för att utgöra Comministerns, Kloc
-
Den 12 December f. m.
karens oell Kyrkvaktarens löninkomst af
Församlingen; hvaremot Comminister» fick
sina vissa Hemman anviste, Klockaren sina
och Kyrkovaktaren sina, så att man då
icke, som nu, behöfde alt föra på fyra
ställen hvad som kan lelvereras på ett.
Då det synes vara mindre lämpligt att,
lill beredande af någon bergning för Presternes
Enkor och oförsörjda Barn, vissa
års inkomster af Pastoralier och af Comministrarnes
löner anslås under benämning
Nådår, under hvilken tid Pastoral vården
ofta måste skötas af en nyblifven Prest,
utan erfarenhet i sitt kall; men en ordentlig
Pensions-anstalt skulle kunna vid denna
lönereglering åstadkommas, dels genom
Tionderäntors anvisande, 'dels oek genom
årliga afgifter af Preslernes löninkomster,
på sätt vid Miiitaire- och CivilStaterne äger
rum; så synes mig det en sådan inrättning
borde grundläggas.
Vid hvarje skeende ombyte af Pastor,
är Församlingen merendels nu frestad, att
få en ökad Tiondeafgift. Författningarna
bjuda likväl, att intet Hemman skall för
sin förbättring åläggas någon högre skatt och
tunga. Men detta gäller ej för PasloralTionden.
Samma regel borde likväl råda
i detta fall. Det är äfven derföre angeläget.
, att en sådan indelning af Presternes
aflöning sker, som är beständig och icke
mer betungar odlaren i detta fall, än i an
-
s
i36
Deo ta December f. m.
nät, med högre skatt, om han uppdrifver
sitt Hemman till högre afkastning. Ger
jag nu Pastor t. ex- en tunna säd af mitt Hemman,
och han afgår och den nykomne Pastorn
får veta, att jag uppdrifvit mitt Hemman
till dubbel afkastning, så fordrar han
2 tunnor, och så fortgår detta förändrings»
satt vid hvart Pastorsombyte..
Jag hemställer fördenskull vördsamt,
att en beständig indelning af PrästeTionde
öfver hela Riket må verkställas till Presternes
och Kyrkobetjeningens aflöning; väl
förståendes, utan hinder för nu i tjenst varande
Prester och Kyrkobetjente att, om
ej annan öfverenskommelse sker, bibehålla,
så länge de äro i tjenst, deras nuvarande
aflöningssätt.
Om Rikets Ständer skulle anse lämpligt,
att ute ett särskildt Utskott för det
ämne örn jordbeskattningens jemnande, hvilket
jag för Ridderskapet och Adeln framlagt;
så torde äfven denna fråga tili samma
Utskott få förvisas.
Om communication med de öfrige Riks»
Stånden anhålles vördsamt,
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolfi,
O. J. Lagerheim.
Ben is December e. m. i3f
Fredagen den 12 December.
Pbnum klockar, half till 6 eftermiddagen,.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard
uppläste följande:
Den ena medborgerliga rörelsen beror
af den andra, likasom Statens välmåga grundar
sig på alla gagn eliga näringars florerande;
således då en näringsgren lider, så
lida alla och det hela. Jag tillstår uppriktigt,
att jag icke känner någon borgerlig
rörelse här i Landet, som kan komma
under namn af florerande; om ej krog- och
bränvinsrÖrelsen; hvaremot alla andra äro
aftynade. Deribland sätter jag i första rummet
Fabrikerna, och förnämligast Klädesoch
Bomullsfabrikerna. Med den största
tillfredsställelse inträder man uti våra Fabriker,
der man finner de skönaste och
kostsammaste inrättningar af alla slag. Också
ser man Svenska kläden, som fullkomligen
täfla med de utländska i godhet och
vackert utseende. Den verklige Fäderneslandsvännen
gläder sig, att se konsterna
hafva sigit till denna höjd på medborgarnes
enskilda bekostnad. Jag säger enskilda;
ty Staten har föga dertill bidragit hos
oss emot i andra länder. Men hvilken mörk
tafla visar sig ej för den äkta Fosterlandsvännen,
. då han ser ganska inånga af dessa
i38 Den 12 December t. m.
sköna inrättningar stå utan arbetare, och
stora Magaziner och Salubodar fulla af de
skönaste kläden och tyger, utan afsättning
och utan efterfrågan, blott för det de hafva
den olyckan att vara Svenska. Hvilken
mörk och ryslig prospect för den äkta Patrioten,
när lian tänker på följderna för
Fabrikanterna, för dessa konstens och flitens
lifvare, som födt och klädt och närt
och lärt så många tusende arbetande raenniskor,
och att desse sednare, i brist af
arbete, skola sorn liggare uppfylla alla gator,
gränder och landsvägar, samt lill en
del äfven fängelser och correctionshus; ty
förr än de vända sig till åkerbruket, hvarvid
de äro ovane, tigga de sig fram, under
hopp om bättre tider; och jag har sjelf
sett i Frankrike, huru landsvägarne under
kriget voro fulla med arbetslösa fabrikshjon.
Fabrikanterna åter, hvilken ryslig
utsigt framställer sig ej, för dem? Må man
ej förebrå mig att vara den, som projecterar
någon enda ökad onödig utlaga på
mina Medborgares bekostnad. Nej! långt
derifrån; men jag önskar se hvarje nyttig
näring varda upprätthållen och underhjelpt;
och dertill är Staten pligtig att bidraga*
ty Staten drager sjelf vinsten deraf. Staten
måste vara afnämare, och direct eller
indirect bidraga till alla nyttiga varors ansättande.
— Mine Herrar! låtom oss hjelpa
och understödja slöjderna, näringame
och åkerbruket, och vi hafva i och med
Den ia December c. m.
detsamma skapat oss Fonder, skaffat oss
Medborgare, som vid hvarje påkalladt nytt
bidrag gerna svara: ja; ty de hafva medel
alt gifva utaf.
Om vi, i stället att begrafva ofantliga
summor i den bottenlösa Götha Canal,
som beklagligen ändock ser ut att aldrig
blifva färdig och säkert brukbar, bade användt
blott cn tredjedel sa mycket penningar
på Fabrikernas upphjelpande och uppmuntrande,
så bade vi baft mera både tillfredsställelse
och gagn deraf; och om vi,
i stället att tänka på millioner till Försvarsverket,
tänkte på medel att uppmuntra och
lifva våra inhemska fabriker, näringar och
vårt åkerbruk, så skulle vi i nödens stund
derifrån kunna hämta millioner till Försvarsverket,
i stället att, om ett förändradt
system följes, vi just ingenting stort få att
försvara. Då ingen kan bestrida, att ju våra
Fabriker kunna tillverka fullkomligt så
goda kläden och tyger, som de utländska,
ser jag ingalunda, hvarföre vi behöfva de
utländska, och hvarföre icke deras förbrukande
hos oss kunde belt och hållet förbjudas.
Täflan borde lifvas medelst premier
för den, som kunde uppvisa den bästa,
den finaste varan, och premier borde
bestämmas för den, som kunde exportera
Svenska Fabriks-tillverkningar; men om
uppmuntringar af det slaget icke äro alt
tänka på, så kunde ju andra äudamålsenli
-
Den December e. ai.
ga och allvarliga mått och steg tagas till
undanrödjande af våra Fabrikers snart inträffande
totala undergång, och till deras
vederfående ifrån den dödskamp, hvaruti
de redan flera år varit stadde. Att förebomma
lurendrägeri och insmugling af utländska
varor, till och med kläden,, sorn
äro lill införsel förbjudne, det torde vara
lika omöligt, sorn att förmå mina aktningsvärde
Landsmän, att frivilligt öfvergifva
smaken för allt hvad utländskt heter. Erfarenheten
h,ar visat, att hvarken det ena
eller andra af dessa saker later sig göra.
Då likväl en möjlighet finnes att upprycka
det onda med roten, och med ett enda
hugg göra slut på den kräfta, sorn uppfräter
vår välmåga och utarmar Landet, så
anser jag det böra åtminstone försökas,,
om icke denna möjlighet skulle kunna förvandlas
till verklighet; och jag föreslå,r
derföre den Författnings vidtagande, ”att
”allt bruk och nyttjande af utländska fabriksvaror
helt och hållet förbjudes, vid
”ett så svårt och oföränderligt straff, att
”blotta tanken derpå bör afskräcka hvarje
”om sin beder, ära och medborgerliga existimation
ömtålig Svensk Medborgare.” Anta
ges detta af ren fosterlandskärlek motionerade
förslag, så tviflar jag icke, att
den lethargie, sorn nu råder ibland våra
olyckliga och beklagansvärde fabrikanter,
snart skall upphöra, sedan sjelfva orsaken
dertill upphört, och att, fabriluuiternes lien-.
Den 12 December e. rti.
der, Lureiådrägarne, skola förlora all smak
för ett handtverk, som icke kan på något
sätt löna sig.
Om remiss till vederbörligt Utskott,
samt commnnication med de öfrige Stånden,
anhålles vördsamt.
Herr Tham 3 Wolrath: Jag anhåller
att, i afseende på verkställigheten af hvad
Herr Rosenqvist föreslagit, få erindra, att
enda kraftiga medlet dertill synes vara,
att alla Lurendrägerivaror med Lurendrägeri
stämpel förses, och att alla klädespersedlar,
som af Skräddare eller Fruntimmer
förfärdigas, på så sätt stämplas, och sålunda
beständigt bibehållas, med skyldighet
för köpare att icke låta borttaga denna
stämpel. Detta anser jag såsom den enda
utväg för vederbörande Fiskaler, att upptäcka
hvad som är Lurendrägerigods eller ej,
Herr Rosenqvist: De af Herr Tham
vid min Motion gjorde anmärkningar hafva
endast afseende på det Reglementafiska,
och denna detail öfverlemnar jag åt honom
med nöje; men då jag ej gerna utan skäl
anför någon ting, minst inför ett Riksstånd;
alltså och till bevisande afatt jag ingalunda
saknar anledning till min Motion, får jag
äran uppläsa en förteckning på de klädesFabrikörer,
hvilka sedan 3:ne år, blott
inom Hufvudstaden, dels genom iråkadt
Den 12 December e. m.
obestånd, dels genom olycklig conjunclur
nedlagt deras rörelser.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemstälde, huruvida Ridderskapet
och Adeln önskade afhöra uppläsning
af den af Herr Rosenqvist omförmälde
Förteckning.
Ropades Nej.
Herr Rosenqvist: Jag får äran nämna,
att antalet af nyssnämde Medborgare äro
24, och häraf torde bäst inhemtas, huru
florerande våra fabriker äro, och om en
Motion lill deras upphjelpande förtjenar att
persi Illerås.
Lades på hordet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
uppläste vidare följande:
I en tid, då så många projecter lill
förändringar, indragningar och för StatsCassans
vinst afsedda besparingar i anseende
till de Collegiale Styrelseverken blifvit
uppgjorde och jemväl till någon del, åtminstone
för så vidt frågan angår för '(indringar
, verkställde, anser jag det vara en
skyldighet, att leda lankan och fästa uppmärksamheten
på hvarje rättvis och i Riks
-
Ben 12 December e. m.
Ekonomiskt afseende gagnelig indragning,
som kan stå tillsammans med omstöpningen
i det hela och är af sådan egenskap, att
förslag dertill icke lärer kunna väntas från
de Committerade, åt hvilka Kongl. Maj:t i
Nåder uppdragit, att uppgöra underdånigt
förslag till Reglering af Embeten och Tjensler
inom de Administrativa Embetsverken.
Rikets Ständer hafva åt Kongl. Maj:t i
underdånighet öfverlemnat, att efter Eget
Nådigt godtfinnande ordna välbemälte Styrelseverk;
och Kongl. Majrt har, i följd
deraf, redan vidtagit sådane åtgärder, alt
i synnerhet för KammarCollegium, Bergscollegium
och CommerceCollegium ärenderne
och göromålen blifvit minskade ända
till den grad, att hela JustitieDivisionen
uti det sistnämde Collegium redan kunnat
sättas på IndragningsStat, dit en del af de
2:ne förstnärnde Collegiers personal snart
äfven lärer öfverflyttas; hvaremot göromålen
i samma mån blifvit ökade för Rikets
HofRätter och KammarRätt, samt StatsContoir.
Då man med de för Kammar-,
Bergs- och CommerceCollegium utfärdade
Kongl. Instructionerne jemförer desse Collegiers
nuvarande befattningar, finner man
en så förvånande stor olikhet emellan hvad
d edel vore, och nu äro, alt Titulen: Kongl,
och RigsCollegium, knappast till namnet
vill godkännas. Tullverket blef redan för
många år tillbaka skiljdt från Kammar
-
Den ia December e. rft.
Collegiom; derefter blef AfgäkningsContoiret
för 3 å 4 är sedan äfven skiljdt derifrån;
item General-Landtmäteri-Contoiret,
item ChartEcSigiliatapContoiret; item alla
Bevillningsmål och några vissa besvärsmål;
hvarförutan en del Räkenskaper numera icke
ingå directe till KammarCollegium, utan
till andre Embetsverk. Bergscollegium hat
äfven fått sin collegiala befattning mycket
inskränkt, och ännu mera CommerceCollegium.
Desse 3:ne Collegier, jemförde med
de öfrige RiksCollegierne och de dem tillhörige
Embetsbefattningar, kunna nu föga
anses för annat än ettslags större Bureauer
eller AdministrationsContoir, hvilka ganska
väl och ordentligt skulle kunna sköta
sine göromål, utan att behöfva stå under
tillsyn af Presidenter»
Med uppmärksamheten fästad på den
åf Kongl. Maj:t den t3 sistlidne November
gifne Nådiga Proposition om nödvändigheten
af stora och betydliga Statsanslag, och
då följaktligen hvarje utväg till besparing
och förminskning af onödige Utgifter på
andra håll bör med allvar begagnas, får
jag alltså föreslå, att PresidentsEmbetena
uti Kammar-, Bergs- och C omin er c eC o/legiertie
varda indragnej och att de samma
Embeten anslagne löner _, jemte Taffelpennin
gar ne , varda till StatsCassan besparade*
De af mig bär ofvan uppgifna skäl till denna
-
Den 12 December c. m.
i45
nn min Motion får jng ytterligare föröka
ilermed 1:0 att den utaf Kongl. Maj:t i Nåder
proponerade högst rättvisa tillökning
uti a:dra HufvudTitelns StatsAnslag för RevisionsSecreterarne
och de 3:ne HofRätterne
kan med nyssnämnde löner till en betydlig
del betäckas; 2:0 att, om 12 Assessorslöner
eller 3o Kammarskrifvarelöner
blifva indragne, skall StatsCassan ändock
icke vinna så mycket, som om de 3:ne Presidentslönerne
samt Taffelpenningarne besparades;
3:o att då besparingar åsyftas samt
verkligen behöfvas, det icke är skäl att
slösa i stort och spara i smått, eller göra
indragningar endast på de lägre Tjenstegraderne;
4:° att då de 3:ne PresidentsEmbetena
de facto äro öfverflödige, skulle lönerna
icke kunna anses för annat än pensioner
eller gracer, dem Staten icke är
pligtig bekosta; 5:o att Chefskapet inom de
1111 så betydligt reducerade 3:ne Collegierne
ganska lätt och säkert kunde anförtros åt
den äldste Rådspersonen inora bemälde
Collegiér, hvilken med en löneförhöjning
af 333 R:dr 16 sk. B:co mera än de öfrige
Ledamöterne, ganska beqvämt kunde vara
Verkets Chef; och 6:0 att då Bergscollegium
redan i ellofva (säger 11) års lid icke
haft någon President, men göromålen och
ärenderne derstädes blifvit lika skyndsamt,
lika ordentligt och lika rättvist, handlagde
och afgjorde, utan att Presidenten under
4 H. »o
T 46
Den 12 December e. m.
desse ellofva år varit ett enda ögonblick
saknad, eller det förmärkts alt lian någonsin
funnits; så måste val detta klara factum
oemotsägligt och ganska evident bevisa,
att Presidenten varit en Öfverflödig person,
som, då lian alldeles icke bebölves i
det ena, ganska gerna kan umbäras äfven
i de begge andre Collegierne, så framt det
icke skall antagas, att de ifrågavarande
3:ne Embeten a kunna vara goda att bibehålla,
såsom Pensionsanstalter för vissa öfverflödiga
personer.
Om remiss till vederbörligt Utskott,
samt communication med de öfrige Stånden,
anhålles vördsamt.
Latles på bordet.
Herr Rothlieb3 Axel 3 anförde skriftligen:
Erfarenheten
bar nogsamt vitsordat,
att den nu gällande Författningen om vägars
grusning och påfyllning sommartiden
ej är den rätta; dels påkommer detta arbete
den tid Landtmannen är sysselsatt med
sin såning och åkerberedning, dels blir
alltid det påkostade väg-påfyllningsarbetet
om sommaren fÖrfeladt, såmedelst att vägarne
blifva tunga och grusningen bortryker.
Det är af sådan anledning jag vågar
Ödmjukast föreslå återgång till den gamla
ordningen, som bestämmer vägarnes egent
-
Den 12 December e. m.
liga iståndsättande till hösttiden efter skörden;
derigenom blifva de hårda och tillkörda
, samt mindre blottställde att förderfvas
genom utskärning, föranledd af häftigt
regn.
Jag anhåller ödmjukast om remiss häraf
till Högloft. Ekonomi- och BesvärsUtskottet.
Lades på bordet.
Herr Hallenborg Carl Johan _, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
5*7 § af vår RegeringsForm stadgar:
”Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta
utöfvas af Rikets Ständer allena
”vid Allmän Riksdag;” och ^3 §. af samma
grundlag bjuder: ”inga nya pålagor, utskrif”ningar
af manskap, eller af penningar och
”varor, må hädanefter, utan Rikets Ständers
”fria vilja och samtycke i den ordning för”ut
nämndt är, påbjudas, uppbäras eller
”fordras.” Dessa Lagar voro redan gällande
i8i3, och det oaktadt proponerades af
Regeringen, utan stöd af Rikets Ständers
beslut, för Skånes Extra Roteringsskyldige,
att åtaga sig ständig Rotering mot villkor,
som hufvudsakligen voro: att den i Skåne
varande Extra Rotering, som med Soldater
och Båtsmän utgjorde 2,572 Rotar, borde
nedsättas till 2000; att differencen, 572
Rotar, skulle anses som förmedling, och
i48
Den 12 Deceaibw e. m.
att denna förmedling skulle i allmänhet beräknas
med yldels minskning, så att den,
som höll 5 Extra Rotar, skulle få endast
4 ordinarie, och, der flere smärre hemman
varit om en karl, de skulle erhålla så stor
lägenhet sig ytterligare tillslagen, att deras
lättnad proportionaliter vinnes, o. s. v. i
samma förhållande för större och mindre
lägenheter, med lindring lill -jfrdél. Yid
det med Skånes Rotehållare härom hällne
första sammanträde antog en större del
den Kongl. Propositionen; men som man
vid detta tillfälle icke erhöll så fullständigt
svar man önskade, blef, genom Regeringens
skrifvelse af den a3 Mars i8i3, Landshöfdingarne
ålagdt, att hålla sammanträden
med Rotehållarne, der desse borde bestämdt
yttra sig om de inginge på ständig Rotering
mot föreskrifne villkor. 1 följd häraf
kungjorde LandshöfdingeEmbetet, åtminstone
i det Län, hvaraf jag är innevånare, att
Länets Rotehållare borde vid utlyste sammanträde
afgifva svar genom Härads- eller
Socknefullinägtige, samt att den dervid frånvarande
ansågs hafva antagit Regeringens
proposition, på grund hvaraf en stor del
Roteskyldige, sorn uteblefvo, förklarades
hafva åtagit sig ständigt Knektehåll. Att alla
nu omnämnde förberedande åtgärder till
ständig Roterings uppsättande i Skåne voro
både olämplige och origtige, är lätt att
inse; men icke förthy blef sedan tillkännagifvet,
att Skånes samtlige extra Roterings
-
De.u 12 December e. ri).
*49
skyldige, med undantag af 3:ne Possessionater
och någre hemmansägare,, ingått, på
ständig Rotering.
En Conxmission Lief utsedd att verkiställa
den nya Rote-indelningen. i Skåne,
och denna, i stället för att, vidtaga sådane
åtgärder, sorn lände att uppfylla Regeringens
löften, följde helt andra grunder, så
alt mången,, i. stället för. att få den utlofvade
Jgdejs nedsättningen, fick ingen; och
finnes till och med de Rotehåll, sorn fått
sig påförd högre ständig Rotering, än de
viddén Extra innehaft, hvaraf följden hlef,
att, i stället för att Roteringeix. enligt Regeringens
löfte skulle nedsättas till 2000
Numm,er, bl ef den, n,u indelt til],* 2m t*
Att misstag begåtts,af ofvannämde Ror
teringsCommission inhemtas bäst af Rikets
Ständers skrifvelse till Kongl. Maj:t af den
20. Junii 1818, hvaruti Sländerne, efter alt
hafva åberopat alia de af Commissionen begångue
felaktigheter, anhålla del Konungen
täcktes, efter, vederbörande Landshöfdingars
hörande samt infordrande af Kongl.
Krigs- och KammarCollcgierncs underdaniga
utlåtande, utfärda eu ny Instruetion
för Roteringens verkställande i Skånska Länen
, samt derefter anbefalla en ny undersökning
och Rotering i desse Län, samt
alt Roteskyldige, hvilka vid förra Roterimgen
icke, varit tillstädes, följaktligen äfven
i5o Den
Boställsinnehafvare, må till den nya undersökningen
behörigen kallas, och vid densamma
äga rätt att afgifva det utlåtande,
hvartill de kunna anse sig befogade, dock
att Ptoteringen förblifver i sitt nuvarande
skick, intill dess en sådan undersökning
skett och dervid blifvit utröndt, hvilka jemkningar
och rättelser i denna Rotering skäligen
kunna och böra äga rum, och sedan
i8a3 års Ständer äfven gjort hemställan
0111 en ny reglering häri, har Regeringen
genom Skrifvelse af den 4 Maji 1827 förklarat,
att i den verkställde Roteringen någon
förändring icke kommer att ske. Såsom
ersättning för 111 Rotar högre Rotering
än sorn öfverenskommit var, erhållas
årligen numera 666 tunnor Spannmål, hvilka
fördelas lika på hvarje Rote, utan afseende
om den fått den ullofvade y:dels minskningen
eller icke, dessutom äro icke genom
desse ersättningsmedel de många misstag
utplånade, som RoteringsCommissionen begått,
eller den orättvisa afhulpen, att de
frånvarande vid af Landshöfdinge-Embetet
utlyste sammanträdet ansetts hafva ingått
på ständig Rotering. Den af föregående
Ständer äskade undersökning är derföre
lika nödvändig, och, i förmodan att så mycket
lättare erhålla densamma, erbjödo en
stor del Rotehållare sig år 1826 att af ofvannämnde
ersättningsmedel förskjuta kostnaden
för denna efterlängtade undersökning,
hvilken dock Regeringen genom brefvet af
Den 12 December c. m.
dea 4 Maji sistlidet år afslagit. Då säledes
icke mera något hopp återstår att få
jenrnkning och undersökning, på sätt Rikets
Ständer hemställt, så vöre det ändainålslöst,
att ytterligare derom i önskningsväg
hos Regeringen göra anhållan; jag ser derföre
icke annat härvid vara att göra, än alt
yrka sådan hjelp, som jag tror Rikets Ständer
kunna bevilja, till följd af deras rättighet
att sig sjelfve beskatta. Som föregående
Ständer endast godkänt Skånska Rotelingen
i dess nuvarande skick, under förutsättning
alt ny undersökning skulle ske,
och de endast medgifvit dess gällande kraft
intill dess den nya regleringen blifvit verkställd;
så. synes detta Ständernas villkorliga
godkännande icke längre vara bindande,
sedan Regeringen afslagit all vidare ändring
i denna Rotering, och tyckes således Rågan
vara återförsatt i samma skick, som den
var vid början af 1818 års Riksdag och
icke hinder möta för nuvarande Ständer,
att rätta det origtiga i Skånska Roteringen.
Jag skulle således,, i följd häraf, kunna
yrka hela Skånska ständiga Roteringens.
ålerförvandlande till Extra, men inskränker
mig alt begära, det alla de hemman
och lägenheter i Skåne, hvilkas ägare varit
frånvarande vid af Landshöfdinge-Embetet
utlyste sammanträdet och lill följdderaf
blifvit ansedde hafva ingått på: ständig
Rotering, malte blifva derifrån frik aliade
Den 12 December e. m.
och få återgå till Extra Roteskyldigliet,
såväl som alla de lägenheter, hvilka icke
fått tillgodonjuta deri utlofvade femtedels
nedsättningen.
Om remiss af detta mitt Memorial till
StatsUtskotlet, samt communieation deraf
ined respective MedStånden anhåller jag.
Lades på bordet.
Herr Pereswetoff' Morath, Carl Axel,
hade inlemnat följande, som upplästes:
Kongl. Förordningen om uteslutande
privilegier för nyttiga uppfinningar, af den
28 April i8if), har lockat flere Medborgare
ali använda tid och kostnader på sådane
uppfinningar, och ibland dem, som häruti
kanske mest utmärkt sig och haft hvarken
enskild kostnad eller möda ospard,
är visserligen Herr Assessoren Johan Paul
Juringius.
Han har ock erhållit 4 Patenter, nemligen:
ett på användandet af kreaturens
dragkraft rätt fram, till macliiners drifvande,
hvarigenom kraften icke allenast användes
mera ledigt och naturligt, än vid
det vanliga kringgåendet, utan äfven runi
och kostnad mycket besparas. Detta har
ock lyckligt blifvit försökt till en båts förskaffande,
såsom man af Allmänna Tidningarne
inhemtat; skada att ej uppfinnarens,
Den 12 December e. m. i53
tillgångar tillåtit honom, att äfven visa sin
inventions brukbarhet till tnachiners drifvande
på iand!
Ett annat Patent på ett nytt sätt att
styra vädrets ojemna kraft vid Väderqvarnar,
till en fullkomligt jemn rörelse, oberoende
af vingarnes ojemna gång; hvilken
uppfinning är alldeles otvifvelaktig och säker;
men för sin betydligare kostnad ej
kunnat visas i stort.
Det tredje är på en Ångmachin med
hög tryckning, hvilken uppfinning flere sakkunnige
män ej kunnat neka bör leda tili
de sökta ändamålen: säkerhet, styrka och
mycken besparing af rum, ved och kostnad;
dock hafva medel för verkställigheten
äfven härvid saknats.
Men den fjerde uppfinningen af ett
nytt, ganska enkelt och kraftigt, sätt att
använda menniskotyngden genom trampning,
har redan i 5§ års tid blifvit använd, och
de framsteg denna invention gjort, sedan
uppfinnaren derå 1827 uttog Patent, tyckas
för framtiden lofva de mest oväntadfc
resultater.
Vid denna mekanik, såsom den enklaste
och minst dyra, har uppfinnaren de
sednare åren fästat sin största uppmärksamhet
och sin ovanliga ihärdighet, oaktadt
del myckna motstånd af fördomsfulla menuiskor
saken rönt.
i54
Den ta December e. m.
Deraf icke afsk räckt, visade Assessor
Juringius i slutet af år 1826, att han med
några få trampare kunde på sitt fartyg Ge-,
fion flere gånger föra en myckenhet varor
och äfven passagerare emellan Norrköping
och Stockholm, på lika många dagar, sorn
flere seglande fartyg dertill behöfde vec-,
kor; och när i Junii och Julii månader
förlidet år en stark och ihärdig vestlig vind
hindrade andra fartyg, att framkomma med
den spannmål, som flere orter i Riket, för
att stilla sin hungersnöd, behöfde, men ej
för motvinden kunde på flere veckor få till
sig, då framgick Juringius med 200 tunnor
Råg i sitt trampfartyg härifrån till Nyköping
i nästan beständig motvid, hafvande
med sig, utom Skepparen och Loisen,
endast sex trampare; och spannmålen var
på litet öfver 3 dagar i Nyköping. Besätt-,
ningarne och passagerarne å 17 fartyg, hvilka
ej på Mälarens största fjärd kunde framkomma,
voro vittnen till Gefions oalbruU
11a framgående der, rakt mot stormen och
vågorna.
När 1826 och 1827 vattenbristen vid
Qvarnarne var så stor, att verklig malnöd
öfver hela landet inträffade, då visade åter
Juringius med sin lilla trampqvarn, alt
den sorn har en sådan, föga kostsam qvarn,
bland hvilka jag är en, ehuru jag äfven,
äger vattenqvarnar, kan på ganska kort tid
förmala till husbehof mjöl och gryn af hvad;
beskaffenhet som helst.
Den 12 De cera ber e. ra.
När uppfinnaren sjelf såg, hvad nytta
hans trampinrättning kunde medföra till
qvarnars drifvande, var han ej sen, att för
Styrelsen öfver fängelserna i Riket anmäla
sin upptakt och föreslå sin inrättning till
fångars sysselsättning och underhåll. Delta
hade tili påföljd, att hans trampinrättning
blef antagen så väl till en liten husbehofsqvarn
på Norrköpings Spinnhus, som lill
en stor trampqvarn vid Södra Correctionshuset
härstädes. Den förra har redan länge
varit i gång och uppfyllt sitt ändamål;
den senare blir snart färdig och skall visserligen
medföra mycken nytta både för
det Allmänna och för Stockholm enskildt.
På 16 månader, eller sedan Assessor
Juringius uttagit patent på sin inrättning,
har den blifvit antagen till nyttjande vid
ii mjölqvarnar, en husqvarn, en valk, ett
tröskverk, en lastbåt och en slup; och huru
många machiner återslå icke, som kunna
genom denna mekanik drifvas!
När för ett år sedan den olyckshändelse
inträffade, att det största af de här
varande Ångfartyg brann upp, och omkring
aoo Passagerare voro nära att dela fartygets
öde, eller kasta sig i sjön och der omkomma,
då utvidgade Juringius machineriet
på sitt fartyg så, att ett dubbelt antal
trampkaviar derå kunde användas, och i
Januarii månad vay han ute på Riddar fjär
-
i,56 Den 12 December e. tu.
den i storm och yrväder samt med 12 Lifgardisters
trampning visade, alt icke alle*
nast säkerhet, utan äfven nödige fortkomst
kunde fås genom trampfartyg.
Detta har sedan än mer blifvit bevisadt
och kan ännu dagligen bevisas, då 18
man. på en gång. nu kunna fortskaffa Gelian
med en sjömils hastighet-, i timmen;
och troligt är att troppar, på en niondedel
af den tid, som nu vanligen fordras
att marehera- t. ex. emellan Norrköping.och
Stockholm, land vägen, skulle genom tramp-,
ning och segel sjövägen framkomma.; hvarigenom
kronoskjuts och inqvartering i Iandet
skulle mycket besparas, utom så betydligt
i tidens vinnande och klädernas slitning
m. m. utan att Staten för sådana transporter
behöfde att bestå några dyra, och
för e?i bestämd framkomst. alltid osäkra Ångfartyg.
I anledning af allt detta, och då Ali»
manna Tidningarne lemnat oss den underrättelse,
alt ÖfverDirektören Schwartz af
Regeringen fått sig beviljad en belöning af
10,000 E:dr Banco för sin uppfinning af en
slags kolugnar, och att Snickaren Lilius för
uppfundna rullgardiner af träd erhållit icke
allenast lika lång patent-tid, som Assessor
Juringius, utan dessutom 5ao R:dr Banco
i belöning, sä finner jag mig befogad, ehuru
litet böjd jag annars är. för uppoffrju
-
Den 12 December e. hi.
gar af Statens mcdél, att hos Ridderskäpét
och Adeln ödmjukast föreslå en summa åf
Tiotusende R:dr Banco i belöning åt Herr
Assessor Juringius för dess trampinrättning,
hvars mångfaldiga användbarhet och nytta
redan är ådagalagd; och jag är öfvertyga!!
ätt han genom eh sådan belöning ej fullt
blir ersatt för den tid och de kostnader,
lian under nära 7 år användt, för ätt i mekaniskt
hänseende gagna sitt Fädernesland,
hvarmed lian då likväl kan blifva uppmuntrad
att fortfara.
Om remiss häraf till behörigt Utskott
och communicätion med de öfriga Stånden
anhåller jag ödmjukligen, och får jag äran
härjemte öfverlemna 5 exemplar af den
ritning, som föreställer Assessor Juringii
Trainpqvarnar till husbehof, af hvilka exemplar,
ett hos Ridderskapet och Adeln
qvafblifver och de öfrige torde få åtfölja
remissen och c 0 m 111 u 11 i c ä t i 011 c r n e.
Lades på bordet.
Friherre Anckarsw är cl j Carl Henrik>
uppläste följande:
Att döma efter tidens tecken, visa
sig förhoppningarne för en myntreglering
vid denna Riksdag icke särdeles ljusare,
än vid den sistförflutne, oaktadt anledningarne
att allvarsamt önska dem åtminstone
för mig synas så trängande, alt jag ej län
-
t!>8 Den 12 December e. m.
gre kali härutinnan tillbakahålla en tankeyttring,
ehuru jag visserligen önskat att
den utgått ifrån den högre ståndpunkt,
hvars bestämmelse är att uppfatta, afväga och
medla samhällets olikartade intressen, och
som genom dess ställning lill samhället, i
sjelfva sin natur innebär alla de marteriella
anledningarne till förtroende, som den enskilde
mannen saknar, då han vid framställningen
af sin mening om rätt och orätt,
vid fråga om en sak som denna, sällan
Undgår misstankan, att genom ett eget enskildt
intresse vara tillgifven den satts han
yrkar och försvarar.
- Vårt närvarande financielia tillstånd
är uppkommit genomen våldshandling, orsakad
af okunnighet och missförstånd genom
ett representationssätt, som aldrig lärer
kunna komma att bibringa någon säkerhet
emot misstag, äfven om de mest
stadgade grunder för Statshushållningsläran.
Den åtgärd vid 1809 års Riksdag, hvarigenom
Rikets Mynlrepresentativer genom
ett penndrag tillika ikläddes den med deras
bestämmelse oförenliga egenskapen, att
äfvenledes representera Statens skuldförbindelser,
vållade oförtöfvadt en häftig brytning
uti alla enskilda förhållanden.
Capitalisten, som såg sitt capital dagligen
minskas uti värde, nödgades kasta
sig på speculationen j den ökade speculations
-
Den 12 December e. tn. tåg
andan stegrade särdeles det fasta egendoms*
värdet, och mången trodde sig för ett ögonblick
se en lifligare rörelse, der verkningen
icke var någon annan, än den bos men*
niskan inneboende omsorgen, att undan en
förestående våda frälsa de frukter af ett
fulländadt arbete, som botås att utan ägar*
nes medverkan undergå en daglig förminsk*
ning till slutlig förstörelse.
De tid efter annan vidtagne financiel*
la åtgärderne hafva icke åsyftat annat, än
alt ögonblickligt lugna vissa farhågor och
att med förvillande förhoppningar dåra ett
eller annat ohjelpligt lidande, under en
städse aflägsnad blick ifrån de eviga och
orubbliga grunderne för sanning och rätt,
under en städse aflägsnad blick från det
civiliserade samhällets oundgängliga behof
af en säker, oberoende mätare af arbetets
värden; och historien skall säkerligen en
gång ifrån dessa förhandlingar draga den
slutsats, att våra öfverläggningar om dessa
ämnen saknat ledningen af någon verklig
Statsmannaförmåga. Efterkommande skola
troligen förundra sig, att vi under sådana
vilkor ändock kunnat bestå, och den dag,
då de olika målningarne af samhällets närvarande
tillstånd komma att af den lugna
forskningen sammanföras till ett verkligt
helt, är jag alltid af den öfvertygelse, alt
skuggsidorne i taflan ansenligen öfverväldiga
de obestämda ljusnader, som äfven
Ben is December e. m.
vid den mest molnbetäckta himmel måste
vära till.
Naturen har skapat olikartade intressen,
i det hon tillåtit menniskorne födas
med olikartad förmåga; och slägtets fördelning
uti fattigdoms- och egendomsintresset,
är så naturlig, att den kommer alt i
evighet hestå ; och lagstiftningen är medlaren
emellan dessa olikartade intressen.
Rättvisans bibehållande såsom en orubblig
grund är den enda starka utvägen till enighetens
bibehållande de olikartade intressena
emellan; och det är å dessa rättvisans,
billighetens och klokhetens fordringar jag,
i anseende till ställningen af vårt myntväsende,
begär Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet.
Redan länge har man insett de menligt
verkande följderne af ett myntförhållande,
som hvilar på ett godtyckligt Lagstiftande
magtens beslut, till frikallelse för
Banken att, lik all annan gäldenär, fullgöra
sine ingångne förbindelser.
Länge har detta tillstånd uppehållits
genom långifvares och låntagares förhoppningsfulla
inbillningar, att vinna den ena
på den andras fall. Under det den gäld—
skyldige uti Bankens försträckningar till
Canaler, till Spannmålscreditiver, uti Sedelutsläppningar
af alla slag, hoppats på möjligheten
-
' /■
Den 12 December e. m. r6i
heten att vinna nedsättning i,sitt skuldbelopp,
genom coursens möjligaste stegring, har
Capitalisten å sin sida emotsett möjligheten
af en ökning för sitt Capitalvärde genom
coursens fall, i önskningsväg till pari. Capitalistens,
och derunder inbegripne den
högre contanta löntagarens, beräkningsgrunder
äro: goda skördar, ett genom myntförliållandet
tilltagande allmännare elände och
deraf följande minskade möjligheter att tillfredsställa
några lifvets njutningar, samt på
sådan väg minskade behof under ökad vexeltillgång;
och den, som nu äger penningar
att låna ut, punkterar säkrare på spelets
utgång, än den som är skyldig eller måste
låna.
Styrelsens handlingssätt måste alltid
framför allt annat tilldraga sig den allmänna
uppmärksamheten.
Mig förefaller det betydningsfullt, att
Kongl. Maj:t uti Dess Nådiga Proposition
om Statsverkets tillstånd och behof antagit,
att myntvärdet skall genom Rikets Ständers
åtgärder vid denna Riksdag endast bevaras
för ytterligare försämring; att man begär
7 R:dr B;co som medelpris för all löningsspannmål,
eller i R:dr mera än vid sista
Riksdag; att för första gången uti Statsförslaget
framträder silfverberäkning, under
en så menlös drägt och så utan alla uttala4
H. ix
Den ia December e. m.
de motiver, att man snart kunnat förbise
denna märkliga omständighet, så framt ej
Stjrelsens så synbart passiva förhållande,
i anseende till myntvärdets lika fredande
ifrån förbättring, som ifrån försämring, påkallade
den största uppmärksamhet, särdeles
under det Styrelsen, mera än vanligt
öppet, visar sin afsigt, att genom Statslånesystemets
införande i större scala tillvinna
sig chefskapet för penninge-intresset,
som ej till alla länders båtnad fallit uti
Styrelsernas händer.
Min mening är ingalunda, att vid detta
tillfälle ingå uti någon utveckling af
financeläran (mina insigter torde äfven dertill
vara allt för svaga); min afsigt är endast
att fästa uppmärksamheten på nödvändigheten,
att bryta ett tillstånd af osäkerhet,
hvars följder kunna blifva af en större
våda, än man måhända föreställer sig.
Jag önskar ej att vinna genom andras
förluster, men jag vill icke heller förlora,
för att befrämja oförtjenta vinster. Jag önskar
med ettord, att Banken måtte försättas
i tillfälle att göra rätt åt sine Creditorer,
efter den förmåga den nu kan äga;
och jag yrkar derföre, i stöd af rättvisa,
af billighet, af förutseende, att det af 1818
års Ständer för Banken utfärdade Moratorium
måtte upphäfvas, och Banken derigenom
tvingas till den utredning, hvarefter
Den n December e. m.
dess framlida verkningskrets måtte kunna
fotas på säkrare, med penningeläran och
med det allmännas hästa mera öfverensstämmande
grunder, än hitintills varit fallet.
Jag anser såsom olämpligt, att för närvarande
ingå uti någon vidsträcktare utveckling
utaf ämnet.
Den begäran jag framställt stödjer sig
på den enkla rättsgrund, att hvar och en
bör göra rätt för sig; och jag anser som
en oåterkallelig nödvändighet, att Rikets
Ständers Bank, genom upphäfvandet af godtycklighetens
beskydd, försättes i det tillstånd,
som samhällets närvarande och framtida
säkerhet kräfver.
Jag anhåller om remiss till BancoUtskottet
af detta mitt anförande.
Lades på bordet.
Herr Rothlieb, Carl Fredriks hade inlemnat
ett så lydande Memorial:
Nyttan af det Historiskt-Genealogiska
Studium behöfver inför detta upplysta Samfund
ej ådagaläggas. Att jag ifrån yngre
åren idkat detsamma, derom vittna de många
arbeten i Ridderskapets och Adelns Historia,
som jag af trycket utgifvit. Derigenom
samt under de långa tider jag tjenstgjort
vid Riddarhuset, har jag inhemtat en
noggrann kännedom om beskaffenheten af
i64
Den i?. Deceraher e. ra,
Riddarhusets Genealogiska Arehiv. Ända
lill JustitieRådet och Commendören Marcks
von Wiirtenbergs död 1817, då hans dyrbara
Genealogiska Samlingar genom Testamente
tillföllo Riddarhuset, måste man vid.
nästan alla tillfällen, då några vigtigare
upplysningar och underrättelser erfordrades,
rådfråga honom. Genom denna för
Gifvaren hedrande och för Riddarhuset högst
nyttiga gåfva erhöll det Genealogiska Archi
vet en fullständighet, som det förut aldrig
ägt.
Genom en af Herrar RiddarhusDirektörernes,
Herr GeneralMajoren af Melins
alldeles ojemnförligt trägna och nitiska försorg,
hafva icke allenast framlidne JustitieRådet
Marcks von Wiirtenbergs samlingar
af Stamtaflor, utgörande nära Booo Tabeller,
blifvit renskrifna, utan i flere delar,
och serskilt sedan 1817, completterade, jemte
största delen af Riddarhusets äldre och
nyare Stamtaflor. Men mycket återstår likväl,
och för framtiden uppkommer, i händelse
det nya sättet att adla skall fortfara,
vida större, ja nästan oöfvervinnerliga svårigheter,
än hittills, att hålla Stamtaflorne
fullständiga, emedan en Slägts alla ofrälsegrenar
böra befinnas lika completta som
den Adeliga, så väl i anseende till bevis,
i händelse af tvist om den Adeliga värdigheten,
som för arfsfrågor m. m. Jag vågar
således tro, att alla de bidrag, som
Den 12 December e. m.
i65
Riddarhusets Genealogiska Archiv kari tillegna
sig, böra begagnas. Framlidne CommendeurCapitainen,
Friherre af Klercker
har efterlemnat en ganska rik Genealogisk
Samling, som äger den egenheten att, utom
flere Adeliga Ätters, till största delen
bestå af Ofrälse Slägters Stamtaflor. Denna
Samling utbjudes nu till salu, och jag får
ödmjukast hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln, sedan närmare upplysning
genom några i ämnet kunnige Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln vunnits om nämnde
Samlings verkliga värde, skulle vilja densamma
för Riddarhusets räkning inköpa och
öfverlemna tili det Genealogiska Archivet.
Om remiss af detta mitt vördsamma Memorial
till RiddarhusUtskoltet anliålles ödmjukast.
Lades på bordet.
Grefve Brahe ■, Magnus_, hade inlemna!
följande, som upplästes:
Dels af sjukdom dels af embetsgöromål
hindrad att bivista de af Högloflige
Ridderskapets och Adelns Plena, då Herr
Bibbing och äfven andra värda Ledamöter
af detta Stånd, i sine emot Konungens Propositioner
gjorde anmärkningar, anfört åtskilligt
i afseende å Armeens angelägenheter,
som, enligt min öfvertygelse, påkallar
att de, åt hvilka bevakandet af Arméens
rätt och nytta är anförtrodt, böra höja sin
i66
Den 12 December e. m.
röst, anser jag min pligt fordra, att rörande
berörde ämnen för Ridderskapet och
Adeln vördsamt tillkännagifva mine åsigter;
men då sådant möjligen kunde föranleda
till vidlyftighet i discusionerne, har
jag trott mig ej för närvarande, då så liten
del af Motionstiden återstår, böra upptaga
Ridderskapets och Adelns tid, utan
blott genom denna anmälan velat till lägligt
tillfälle efter Motionstidens slut, när
t. ex. någon med ämnet gemenskap ägande
fråga förekommer, reservera min yttrande
rätt i detta fall.
Herr Anckarsw är d. s August, uppläste
följande:
Statsbehofvens beständiga tillväxt och
deraf följande ökade skatter, som nästan
uteslutande drabba jordbruket, äro visserligen
ett ondt af svår natur; dock är detta
onda en stark drifkraft på menniskoförmågan,
att söka uppfinna och utveckla nya
industrigrenar, och då säkerligen vid ingen
tidpunkt så stora fordringar blifvit gjorda
som nu, lära väl aldrig större behof förefunnits
alt söka lifva de krafter i industriväg,
hvarmed Statens fordringar möjligen
i en framtid skulle kunna tillfredsställas,
då det för närvarande synes öfverstiga Nationens
förmåga att fylla de behof, som
från alla håll förelägges Representationen
att bifalla. Det är med denna förutsättning
jag vågar fästa uppmärksamheten på
Den 12 December e. m.
167
Fårafvelns upplijelpande inora Riket, såsom
ett verksamt medel der Landtbruket och
en större fabriksrörelse gemensamt kunde
verka till enskild förkofran och allmänt
välstånd.
Sverige är onekligen det land uti Norra
Europa, som försl påtänkt de fina Spanska
Får-racernas införande, men utaf de
kostnader, sorn i denna väg blifvit använda,
finnes ej något resultat mera, än minnet
af den förtjenstfulla Patrioten Alslrömers
bemödanden, och har mången velat
tillskrifva climatets verkningar den olyckliga
utgången, hvilket dock nu af sednare
liders erfarenhet alldeles bestrides och det
till den grad, att jag vågar påslå, det intet
land och intet climat är mera passande
för de finare Får-racerna än Sverige,
och alt således, vid ett rigtigt behandlande
af dessa djur, en oberäknelig inkomstkälla
skulle öppnas, hvilken ingalunda för
sin tillvaro borde erfordra strängare tullstadgar
till sitt beskydd, än de af sed naste
Ständer fastställda, då det efter min öfvertygelse,
i fall denna industri ej kunde
tåla och uthålla täflan med hvad annat
land som hälst, endast skulle bevisa, att
den vore onaturlig och opassande, hvarföre
det äfven vore klokast att ej vända tid
och omtanka derpå.
Som ett exempel på den nytta Fårafveln
kan åstadkomma, vill jag blott an
-
i68
Den 12 December e. m.
föra, att Norra Tysklands hastiga stigande
i ekonomiskt afseende af den uppmärksamme
forskaren i första rummet skall till—
skrifvas Fårafvelns ändamålsenliga utvidgning.
Enligt noggranna statistiska uppgifter
för Preussen, stiga detta lands förädlade
ullfabricater årligen till omkring 3o millioner
Thaler, och dessutom exporteras för
circa i3 millioner Thaler rå ull, hvaraf
äfven vi betala någon del, ehuru vi kunde
med lätthet förse oss sjelfva med denna
nödvändighetsvara, och ehuru vi, genom
vårt geographiska läge, för den Engelska
och Fransyska Ullhandlaren skulle förete
den största förmon och beqvämlighet, då
vår ullhandel med utländningar lätteligen
kunde öppnas uti flere af våra kuststäder,
om vi blott kunde erbjuda qvaliteter och
qvantiteter så beskaffade som erfordras, och
som nu måste sökas på Ullmarknaderna i
Breslau, Leipzig, Berlin och Stetin, med
flere.
Det kunde visserligen synas, att fördelarna
af denna industri och deraf följande
handel ligga så åskådligt för en hvar,
att det endast tillhörer den enskilda omtankan
att speculera härpå och verkställa
hvad som fordras; men förhållandet är dock
icke alldeles så. Med skyldig uppmärksamhet
å framgången af Fårafveln i andra länder
och de äldre misslyckade försöken hos
oss sjelfva, finner man snart, att det for
-
Den >2 December e. m.
169
dras vissa allmänna oell beredande åtgärder,
för att försäkra den önskade lyckliga
utgången. I första rummet visar sig således
som ett nödvändigt vilkor, att Stamschäferier
anläggas på allmän bekostnad af
så utsökt goda djur, som möjligen kunna
anskaffas. Alt tvänne sådana Schäferier inrättas,
torde vara nödvändigt så väl för att
underhålla en behöflig täflan dem emellan,
som ock för att, vid en möjligt uppkommande
epidemie eller ock genom försummelse
och vanskötsel vid ett enda ställe,
ej det allmänna skulle tillskyndas en oersättlig
förlust; men då dessa Stamschäferier
hvarken behöfva eller kunna afse annat ändamål
eller inrättas på större scala, än att
Springgumsar af ädel race derifrån må kunna
erhållas till croisering med de bättre
racer, som redan finnas i landet, så skulle
det vara högst nyttigt och verksamt, om
den af Regeringen i år vidtagna åtgärd, att
tillåta införskrifningen af ädla Får med
kostnadsfri transport till Ystad, kunde intill
nästa Riksdag få fortfara för de Landtman,
som årligen dertill anmälte sig och
emot deponerande af de erforderliga medlen
i och för sjelfva uppköpet. Derigenom
skulle enskilda Schäferier bilda sig, som
måhända snart nog skulle göra sjelfva Stamschäferierne
umbärlige, hvarföre jag endast
vill föreslå dem som en nödig preliminairanstalt.
Uppfyllas dessa första vilkor, återstår
ett annat måhända ännu vigtigare för
Den 12 December e. in.
en lycklig utgång, som är att på allmän
bekostnad få inrättad en på rigtiga grunder
och handelsförhållanden byggd Ullsortcringsanstalt,
der Schäferiägaren efter gifna
föreskrifter kunde få lefverera sin ull
till sortering och äfven till försäljning. En
sådan anstalt har ansetts nödig i Preussen,
der den finnes under den deporlementala
benämningen Sjöhancleln, och har troligen
varit den verksammaste häfstången för det
otroliga resultatet, som vunnits; och ännu
mer synes Sverige med sin tröga inrikes
comrnunication vara i behof af ett sådant
hjelpmedel. Det vill äfven synas mig, som
om ett ändamålsenligare användande af den
redan befintliga Ulldiscontfonden skulle kunna
lemna erforderliga medel till allt hvad
för dessa ändamål kunde behöfvas, utan
något det allmännas ytterligare betungande.
På anförda grunder vågar jag derföre
föreslå, att Fårracens förbättrande tages under
öfverläggning som ett högst vigtigt ekonomiskt
ämne. Såsom medel till ändamålets
vinnande föreslår jag, att tvänne Stamschäferier
anläggas; att uppköp af Får för
enskildes räkning och fri transport till Ystad
må få fortfara intill nästa Riksdag, samt
att ett Ullcontoir inrättas, der all ull på
ägarens begäran må kunna undergå behörig
sortering och äfven under vissa vilkor
försäljas.
Den !2 December e. m. 171
t
Jag förbigår vid detta .tillfälle med
uppsåt ett utförligare afhandlande af ämnet,
då jag hyser den förhoppning, att förslag
ifrån Regeringens sida i detta ämne
meddelas Rikets församlade Ständer. Jag
grundar denna min förhoppning på åtgärder
jag sett vidtagas under de sednast förflutna
åren, hvilka tydligt vittna, att Styrelsen
visligen insett att i detta fall andra
länders industriella framsteg med framgång
borde tillämpas på Sverige. Jag har derföre
äfven dröjt i det längsta med denna
Motion, i afvaktan på Regeringens sakrikare
framställning, och blott nu åsett alt hålla
talan öppen, i fall möjligen denna sak
för andra vigtigare göromål af Styrelsen
kunde förbises.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Lades på bordet.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik, anförde
skriftligen:
Att CanalDirectionerne böra anses skyl*
dige alt ersätta de för deni arbetande Soldaters
arbetskläders slitning och att gifva
sädane beting, att Soldaten ej som nu, endast
af tvånget att vid Canaler arbeta,
ledsnar vid tjensten- samt att ät under
arbetet stympade och skadade Soldater gifva
pension i likhet med Statens, är hvad
jag härmedelst vördsamt får föreslå.
!72
Den 12 December e. m.
Skälen till denna Motion torde jag ej
behöfva uppräkna. Snarare än att fråga
efter dem, torde man förundra sig öfver,
alt de ej längesedan gjort sig gällande.
Lades på bordet.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik, uppläste
följande:
Inkvarteringens onus kan, lika med
flere andra, ej afskåffas, men kunde betydligen
mildras, om allernådigst blefve anbefaldt,
att, under den vackra årstiden, de
till och från öfningsläger (march eran de)
tågande truppar böra tåga såsom i fält med
tross, och hvarje afton uppslå sine tält,
samt koka sin proviant å de ställen, som
hvarje Höfding inom sitt i Nåder anförtrodde
Län dertill såsom nattstation bestämdt.
Härigenom vunnes, utom mycket annat:
1:0 Krigsvana hos trupp, som snart
sagdt aldrig gjort något krig.
2:0 Mindre tröttande dagmarcher, i
det afståndet från stora vägen till nattqvarter
en, och ifrån dessa till Bataljonssamlingsplatsen
morgonen derpå, utgick ur beräkningen.
3:o Möjligheten för Compagnibefälet
alt, vid bitidare inträffande å nattstationen,
Den t1 December e. m.
hinna besigtiga bevärings-, munderings-och
utredningspersedlarne, samt underrätta sig
om enskilde Soldatens kunskap om sine
åligganden i fält och på roten.
4:o Förmånen af att aldrig bäfva hvarken
klagomål eller efterräkningar alt ur
qarteren befara.
5:o Minskandet af de inqvarteringsskyldiges
tunga, emot hvad hittills inträffat,
då i småstäder ända till i R:dr Banco
betalats af den inqvarteringspligtige till
den, som vill öfver natten hysa en man af
gemenskapen, och dåde som å landet varit
inqvarterade förtärt hemmansbrukarens förråd,
som oftast blott till hälften kunnat
honom af Kronans betalning ersättas, i följd
af en under verkliga varupriset nedtvingad
markegångstaxa.
6:0 Vinst af 3 arbetsdagar, för den
inqvarteringspligtiges åkerbruk behöflige, i
det dagen före inqvarteringen oftast åtgår
till tillredelserne, ankomstdagen till truppens
emottagande och dagen efter till bushållets
iordningsättande, när så tillgår, som
hittills vid truppers tågande varit öfligt.
Lades på bordet.
Herr Grönhagen} Gustaf Lars, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
»74
Den 15 December e. m.
Hans Maj:t Konung Gustaf III, Glorvördigst
i åminnelse, har uti Sitt år 1780
upprättade Testamente, med dervid år 1789
gjorde tillägg, uttryckligen och bestämdt
'förordnat, att alla vid Konungens och dåvarande
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
hof anställde Tjenare skulle ovillkorligen
bibehållas vid de af dem vid Konungens
dödstimma innehafvande Embeten och Tjenster.
Ibland desse Tjenares antal var jemväl
jag, ty jag var Page hos Konungen och
åtnjöt en årlig lön af i5o Riksdaler, det
jag med barbos bifogade betyg får styrka.
Efter Högstbemälde Hans Maj:ts dödliga
frånfälle i Mars månad år 1792, fortfor min
tjensgöring hos den unge Konungen intill
October månads slut samma år, då jag,
uppå Hans Kongl. Höghet Hertigen Regentens
befallning, afgick till Kongl. KrigsAkademien,
hvarest min Pagelön uppbars
som betalning för mitt vivre och underhåll.
Men sedan jag år 1796 om våren inkom
som StabsFendrik på dåvarande LifRegementets
värfvade InfanteriBataillon och fick
uppbära en UnderOflicerslön af 5o R:dr
R:gs, blef min Pagelön indragen, och jag
har sedermera icke fått tillgodonjuta densamma;
hvaremot mig år i8i5 tillädes ett
årligt expectancearfvode af i5o R:dr Banco,
såsom lönlös Officer, den der bevistat senare
fälttåg.
Den 12 December e. m.
På sådant sätt. och utan eget vållande
skiljd ifrån en lön, hvilken jag, enligt den
gode Konungens Testamente, ovillkorligt
borde behålla intill min död, föranlåtés
jag till Rikets Ständers rättskänsla vördsamt
framställa, om förfarandet mot min person
varit rättvist, och om en stor, odödlig
Konungs förklarade yttersta vilja bör lemnäs
utan allt afseende i vissa fall, och efterkommas
endast i sådane punkter, som
ansågos förtjena uppmärksamhet.
Jag har i fred som i krig troget tjent
mine Konungar och mitt fosterland; jag
har aldrig förverkat och långt mindre blifvit
dömd förlustig den Pagelön, som Högstbemälde
Konung mig i Nåder tillagt och
som jag äfven efter Hans död bordt åtnjuta;
och då jag från begreppet om vördnad
och helgd för en Konungs vilja icke kan
skilja den tanka, att min innehållne Pagelön
lärer böra mig tilldelas och restitueras
åtminstone ifrån och med den tid, då den
samma mig ohördan innehölls, intill den tid
Expectancearfvodet såsom lönlös Officer mig
i Nåder tillädes, eller från vårtiden år 17,96
till år 1815, som gör en tid af 18 år och
9 månader; så får hos Rikets Ständer jag
vördsammast anhålla om den rättvisa, att
antingen af Allmänna IndragningsStatens
besparingar, eller ock af annan fond, få
min innestående Pagelön ersatt för nyssnämnde
lid, helst Nationens Representanter,
Den is December e. m.
äfven efter Konung Gustaf III:s död, torde
anse för en glädje och helig pligt, att
kunna fullgöra Hans Maj:ts bestämdt uttryckta
vilja, likasom jag tror det vara under
Nationens värdighet, att på en oskyldig
medborgares bekostnad bereda Staten en så
obetydlig fördel, som den, hvarom här är
fråga.
Viel hvilket Memorial var bifogad t en
så lydande handling:
Afskrift.
Att Herr Majoren Gustaf Lars Grönhagen,
på Kongl. Maj:ts Ordinarie HofStat
som BordPage uppburit Etthundrade Femtio
Riksdaler i lön, ifrån och med Julii
månads början år 1790 till och med October
månad år 17,92, varder, enligt Kongl.
HofContoirets Räkenskaper, härmed intygadt.
Stockholm den 7 Julii 1827.
C. P. Humble.
Att förestående Afskrift är med Originalet
lika lydande intygar :
Göran D. Wåhlberg.
Registrator.
Lades på bordet.
Grefve Gyllenborg j Johan Henninge
hade inlemnat följande, som upplästes:
Såsom Landtman har jag ofta erfarit
olägenheterne af besök af vandrande personer,
väl med pass försedde, men af så
obe
-
Dr>n 19. December e. m.
177
obestämd beskaffenhet i anseende lill tiden
för passets gällande och destinationsorten,
att ändamålet med passföreskriften alldeles
förfelats. Jag har någon gång af passens
innehåll inliemtat, att den eller den förpassas
till en aflägsen provins att söka
tjenst eller besöka slägtingar, så vidsträckta
rnedgifvanden, alt de öppnat rättighet till
vandring inom en hel provins, der den
förpassade utan åtal kunde vistas livar han
funne för godt. Allmänna säkerheten fordrar
likväl en noggrannare polisordning,
i detta afseende; och föreslår jag, att vid
utfärdande af pass må, jemte beskrifningen
om den förpassades utseende, utsättas stället,
dit passet får begagnas, tiden för dess
gällande, vägen, som den förpassade bör,
vid förlust af passrättigheten, följa, och tiden
för vandringen tillden bestämda orten,
beräknad efter vägens längd, med föreskrift
tillika, att passinnehafvaren, vid äfventyr
att anses passlös om han icke föreskriften
hörsammar, bör vid ankomsten till förpasningsorten,
anmäla sig bos närmaste Emhetsauctoritet,
Kronobetjent, eller der sådan
saknas, Kyrkoherden i församlingen,
till deras uppmärksamhet under den tid
passet begagnas. Då passel påskrifves vid
närmaste Landshöfdingesäte eller Stad, bör
uppmärksamhet lemnäs derå, huruvida föreskriften
i passet blifvit uppfyld, och vid
föregifvande, som stundom händer, attpass4
H. 12
Den 12 December e. m.
innelinfvaren säger sig hafva under vägen
passet förlorat, bör ett sådant, stundom
diktadt föregifvande, icke berättiga tili erhållande
af nytt pass, utan den samma såsom
passlös anses. Det skulle för ordningen
vara ganska nyttigt, om det icke vore
för mycket besvärligt för de Embetsauctoriteter,
som meddela pass, alt förteckningar
upprättades, som upptogo dem, hvilka pass
erhålla- och föreskrifterne deri, innefattande
äfven embetspåskrifter å passen, sorn,
i andra orter meddelte, till påskrift uppvisade
blifvit.
Jag anhåller vördsamligen alt detta
förslag ma till Ekonomi- och Allmänna
BesvärsUtskottets handläggning remitteras.
Lades på bordet.
Friherre von Saltza, Eduard Fredrik,
hade inlemnal följande Memorial:
Sedan mer än hundrade års möda och
kostnad är använd på förbättrandet af Svenska
Scbäferierna, och då resultaten häraf
svarat emot önskan, inträffar den oväntade
händelsen, att inhemska ullen icke finnér
någon afsättning, åtminstone ej till lönande
pris, ty enär god och rentvättad ull mäst
i Norrköping och Stockholm uttrugas till
i R:dr R:gs per skålpund, lönar det icke
mödan att hafva Schäferier, för hvilkas
upprätthållande fordras den sorgfälligaste
Den i?. December e. m.
'79
vård och utfodring. Val har jag hort Fabrikörer
säga, att finna kläden ej kunna
kläden ej kunna tillverkas af den ull, som
våra vanliga Spanska får lemna; men jag
tror icke, att någon vältänkande Svensk
man värderar högre nyttjandet af en klädning,
hvars rudimateria är hemtad från
främmande länder, än ägandet af den, som
är tillverkad af Landets egen produet. Men
så länge införseln af utländsk ull är tillåten
emot så ringa tull, som nu är stadgad,
kan landtmannen aldrig hoppas, att få inhemska
ullen betald till sitt fulla värde.
Jag vågar derföre vördsammast föreslå, att
hvarje skålpund ull, som från främmande
länder införskrifves, måtte beläggas med^
12 sk. B:co tull; och sedan Osttillverkningarne
efter Schweitziska methoden vunnit
den fullkomlighet, att Landets behof kan
af denna vara tillräckligen förses, så är
min oförgripliga tanka, att all införsel af ost
från främmande Länder bör antingen alldeles
förbjudas, eller ock beläggas med en
tullafgift af 4 R:dr B:co per Lispund, och
anhåller jag, att denna min Motion må lill
behörigt Utskott remitteras.
Grefve Barckj Nils: I anledning af
den först väckta Motionen får jag äran
lämna den upplysning, att jag för min ull
af FabriksBolaget Söderberg och Arosenius
i Norrköping erhållit 2 R:dr 3o sk. skålpui,
och 2 R:dr för den sämre; ett pris, hvar
-
180 Den u December f, m.
med jag anser Landtmannen vara belåten.
För min del skulle jag tro, att det vore
ofördelaktigt, om tullförhöjning ägde ruin
å utifrån inkommande fin ull, emedan våra
Fabrikörer skulle blifva för mycket lidande,
så länge af denna vara ej finnes tillräckligt
inom Landet.
Herr von HejnneGeorg: Äfven jag
anhåller, att få lemna vittsord om ullhan-*
delns beskaffenhet i Riket. Jag har i år
nödgats, att till Herr Lenning i Nyköping
försälja här i Sverige så kallad Spansk ull
för 44 sk‘ skalprd.
Lades på bordet.
Friherre von Saltza„ Eduard Fredrik,
hade ytterligare inlemnat trenne så lydande
Memorial:
Vördsamt Memorial!
I flera århundraden hafva Holländarne
till alla Verldsdelar årligen utskeppat
så kallad Genever eller Enbärsbrännvin,
oaktadt de från Norden köpa Enbären.
Och sedan husbehofsbränningen i Fäderneslandet,
föranledd genom omständigheterna,
blifvit en Fabrikation, hvilken hotar med
en ny syndaflod, anser jag af stor vigt,
att på allt sätt befordra utskeppningen af
denna umbärliga vara, och vågar jag derföre
föreslå att möjligaste högsta premier
Den 12 December e. m.
181
mätte utsättas för den eller de, som utskeppa
brännvin. Och anhåller jag vördsammast,
att denna min Motion må till vederbörligt
Utskott remitteras.
Vördsamt Memorial!
På samma grunder, som så kallad grön
såpa är till införsel förbjuden, vågar jagvördsammast
påstå, att införsel af utländska
tvålsorter må antingen alldeles förbjudas
eller ock beläggas med en tul[afgift af
8 sk. B:co per skålpund, emedan våra inhemska
tvålsjuderier kunna fullkomligt förse
Rikets behof, och är det alltid en nationalförlust,
att af utlänningen köpa, hvad i
Riket till lika godt pris kan tillverkas. En
bedröflig erfarenhet vittnar, att fördomen
mot Svenska fabrikater är så stor, alt ofta
sä mfe vara till högre pris köpes, blott derföre
att den kommit långväga ifrån. Att
detta mitt anförande måtte lill behörigt
Utskott remitteras, anhåller jag vördsammast.
Vördsamt Memorial!
Alltsedan år iy38 hafva Regering och
Ständer tid efter annan uppmuntrat anläggningen
af tvål-och såpsjuderier inom Riket,
hvilket ock haft den önskade framgång,
att åtskilliga sådana fabriker äro anlagde;
men för mig är oförklarligt, hvarföre egare
af rlessa fabriker icke,, i liket med andra
Fabrikörer, ega rättighet att undfå tån af
182 Den 12 December e. m.
' * -a
ManufakturDiskonten, enär de presteradcnsäkerhetförfattningarna
bjuda. Jag vågar derföre
vördsammast yrka, att enahanda rättighet
må blifva förutnämnde Fabriksidkare medgifven,
och anhåller, att denna min Motion
måtte till vederbörligt Utskott remitteras.
Dessa trenne Memorial lades på bordet.
Herr von Becker_, Carl Johan, hade
inlemnat ett så lydande Memorial:
Vid sistlidne Riksdag fästade Rikets
Ständer deras uppmärksamhet vid den ofantliga
skada sjön Venerns ojämna vattenhöjd
och öfversvämningar förorsakade de Provincer,
som begränsa densamma. Då företeddes
ock de på Kongl. Majits Nådiga befallning
af ÖfverDirectören och Riddaren
Hagström på ett högst förtjenstfullt sätt
verkstälde undersökningar om möjligheten
att förekomma dessa öfversvämningar, samt
planen till ett ofelbart vinnande af delta
ändamål. »Atskillige förberedande åtgärder
beslutades äfven, såsom, om jag rätt minnes,
undersökning öfver vidden och beskaffenheten
af den jordrymd, som vore bloltstäld
för öfversvämning, samt egarnes hörande,
huruvida de, med någon viss afgift
för hvarje tunnland sådan jord, ville till
företagets verkställande bidraga.
Det förra lärer åtminstone inom Skaraborgs
Län vara verkstäldt; men för det
D e 11 12 December e. nit
i8j
sednare, eller jordegarnes hörande, afbidas,
sorn jag tror, utgången af en anbefald,
fast ännu icke fullbordad undersökning, huruvida
företaget skulle vid stränderna af
Götha Elf förorsaka någon skada. Af partiella
yttranden öfver frågan bar man dock
anledning nog frukta, det de vid sjöns stränder
boende jordägare af Allmogen sakna
både förmåga och förutseende, att genom
någon uppoffring befrämja företaget; Ståndspersonernas
bidrag skulle dertill icke förslå.
Af sådan anledning, och för att icke
se en sak af så vidt omfattande nytta alldeles
förfalla, får jag vördsamt hemställa,
om icke Rikets Ständer skulle täckas, att
lill Kongl. Maj:ts Nådiga disposition ställa
något, om ock ringa årligt anslag, på det
företaget, deräst inga olägenheter kring Götha
Elf deraf äro alt befara, må kunna,
älven utan enskildes medverkan, åtminstone
småningom och på flera år fullbordas.
I en lid, som denna, är det motbjudande
för hvarje Fosterlandsvän, alt framställa
någon fråga om Statsutgifter; jag hemställer
oek endast ämnet, till den behandling
och åtgärd omständigheter och tillgång
kunna medgifva; men med den local-kännedom
jag äger, skulle jag fela i medborgerlig
pligtkänsla, om jag underlät denna
vördsamma hemställan. Icke nog med den
skada denna sjö, genom öfversvämning af
i84
Den 12 December e. m.
bördiga åkrar och ängar, till högst betydlig
ägorymd, förorsakar; dess låga vatten
bereder, genom qvarlemnade träsk, ett måhända,
vida större ondt, genom de Nervfebrar
och Frossor, som deraf uppstå, och
sorn stundom nedlägga halfva befolkningen
på sjukbädden; i den lilla Församling, dep
jag bor, räknades vid Jultiden år 1826 öfver
4°o patienter, så att LäneStyrelsen ansåg
nödigt ditsända en särskild läkare, och
att der anlägga ett särskildt sjukhus. Ett
sådant förhållande, nästan likartadt kring
sjöns alla stränder, förlamar, till en aldeles
oberäknelig grad, invånarnes arbetskraft,
förstör deras välmåga, ocb störtar en mängd
i förtid i grafven. Kunde nu denna sjö
hållas vid en någorlunda jämn vattenhöjd,
så skulle allt detta onda förekommas, samt
träsk och moras afdikas, torkas och odlas,
till största vinst för både fysisk och ekonomisk
välmåga. Jag tror alltså, det ganska
fä företag skulle vara af en mera synbar,
allmän och fosterländsk nytta.
Lades på bordet.
Friherre Boije j Ludvig> hade inlemnat
följande, sorn upplästes:
Kongl. Förordningen angående Inteckning
i fast egendom, af den i3 Julii
1818, är uti i8:de och irgde §§ af
följande ordalydelse:
Den 12 December e. m. )85
18 §.
”Äger någon Inteckning i flere Fastigheter
för samma fordran, utan att uppgifvit
är, för hvad del deraf hvarje Fa”stighet
särskildt häftar, och hafva andre
”Borgenärer, å samma tid, eller sedan, la”lit
inteckna en eller annan af dessa Fastigheter;
då må han ej låta sin inteck”ning
i någondera Fastigheten särskildt dö”das,
utan att alla Inteckningshafvare, som
”med honom lika rätt äga, så ock de, hvil”kas
inteckningsrätt sednare är, dertill sam”lyckt.
Sker annorledes, eller låter hail
”Inteckningen i någondera Fastigheten förhalla;
njute ej annan rätt i de öfrige, än
”näst efter den sista Iuteckningshafvaren.”
Och
19 §•
”Borgenär, som, för sin fordran, fått
”Inteckning uti flere Fastigheter, må ej,
”till minskning i annars rätt, som å sam”ma
lid, eller efter honom, låtit sin for”dran
intecknas i endera Fastigheten, nju”ta
ur denna senare betalning för mera,
”än som i de andre Fastigheterne brister.”
Lagstiftarens afsigt med dessa bud har
varit ganska god, den nemligen, att rättvisligen
förekomma, dels att icke en sednare
Inteckningshafvares rätt må kunna förnärmas
genom en föregående Inleckningshafvares
ensidiga och godtyckliga företag,
ali halla sig till blott eu del af panten, i
i86
Den [2 December e. m.
stället för den hela; och dels att, då Fastigheter,
sora blifvit gemensamt intecknade
för ett och samma lån, kommit i särskilde
ägares händer, ingendera af dem må
till sin rätt förnärmas derigenom, att den
ena af samma fastigheter sladnade för mera,
än hvad på densamma sig belöpte; men
otydligheten af dessa §§:s ordalydelse har
gifvit anledning till meningar, som äfven
Domaremagten blifvit antagne, och likväl
fört till de orättvisaste följder; såsom dels,
att Ägare till fastighet, som, tillika med.
andre fastigheter, blifvit inteknad, kommit
i beroende ej allenast af de andre Fastiglietsägarnes
mer eller mindre skuldsättning,
utan äfven af sådane deras Borgenärer, hvilka
fått sednare intekningar, men med hvilka
de förstnämde rätteligen icke stå i något
enda rättsförhållande. Ja man kan med
sanning säga, alt genom sjelfva otydligheten
af dessa lagbud har Intekniugshafvarnes
förhållande till hvarandra fått en större
och olyckligare inveckling, samt Ägaren
lill den inteknade jorden kommit i ett äfventyr,
som före 1818 aldrig kunde äga
rum. ALL här framställa de factiske bevisen
derpå, skulle blifva af en allt för tröttande
vidlyftighet; men, i den förmodan,
att denna Motion varder till Lagutskottet
remitterad, åtager jag rnig att dem dit ingifva;
bestående dels i utfärdade Domar,
af olika Domslut, härrörande från olika meningar
0111 ifrågavarande §§:s rätta förstånd,
Den 12 December e. m.
187
och af hvilka den ena sidans påföljder synas
hafva medfört för den tappande Parten
ett orättvist lidande, och dels i såda11c
förhållanden, som ännu i denna stund
på vederbörlig Auctoritets afgörande ankomma,
och der fatnillers välfärd är i fara
alt gå förlorad, för blott de uppenbara
bristerne i dessa lagbud.
På desse skäl, och som Inteckningslagen
jemväl lemnar en fullkomlig saknad
af allt stadgande, huru förhållas skall, då
flere för ett och samma lån intecknade Fastigheter
kommit i särskilde ägares händer,
och antingen någondera af dessa Ägare begär,
att få sin andel i lånet afskiljd, med
lätt alt den inbetala, utan beroende af de
andra; eller också Intekningshafvarens emot
alla fastigheternes Ägare ställde utsökningsanspråk
en sådan fördelning dem emellan
påkallar; eller då Ägare till flere inteknade
fasligbeter, hvilkas försäljning utmätningsvis
yrkas, begär att försäljningen må
häldre styckevis, än i en klump för sig gå;
i hvilka förhållande bestämda föreskrifter
dock äro af största nödvändighet; får jag
äran föreslå, det Lagutskottet må anmodas,
att författa förslag till en sådan förklaring
öfver i8:de och ip:de §§. af IntekningsLagcn,
sorn ej allenast gifver åt
samma Lagbuds ordalydelse en, med deras
rättvisa mening, öfverensstämmande större
tydlighet, utan äfven fyller de ännu sak
-
i88 Den [2 December e. m,
nade föreskrifter, som jag här uppgifvit;
på det att Piikets Ständer derefter må komma
i tillfälle, att hos Kongl. Maj:t göra
underdånig anhållan om en sådan förklarings
antagande och skyndsamma utfärdande:
och har jag derföre den äran här bilägga
förslag till den begärda förklaringen.
Jag anhåller att denna Motion må varda
remitterad till Lagutskottet, samt med
vare respective MedStänder, på sådant sätt,
communicerad.
Förslag till flen redaction af i8:de
och i;):de §§:ne uti 1818 års InteckningsLag,
hvilken, såsom förklaring
derå, är uti min Motion
begärd.
Med afseende å de motiver, som min
Motion innehåller, och med förutsättande
af följande grundsatser, nemligen: 1:0 alt
InteckningsLagen ej bör hafva annat ändamål,
än att åt Fordringsägaren gifva en
sådan säkerhet i Gäldenärens fasta egendom,
som med låneaftalét står i öfverensstämmelse;
en grundsats, hvarifrån man afvikit,
då man ingått i stadganden, möjligen
ledande till påföljder, som låneaftalet
icke alsåg; — 2:0 alt då Fastigheter, sorn
äro för ett och samma lån intecknade, kommit
i särskilde ägares händer, ingenderas
betalningsansvar bör utsträckas längre, än
i mon af hvardera fastighetens påräknade
Den t5. December e. m.
i8c)
säkerhetsvärde, oell dess förhållande lill
de öfrige fastigheternes, antingen den stund
då lånet gafs, eller, om det ej utredas kan,
i den stund, då lånet återfordras; samt. att
den ägare, som sin andel betala vill, bör
dertill vara berättigad, och dermed vara
fri; — 3:o att, ifråga om flere Inteckningshafvares
inbördes rätt, ordningen gifver företrädet;
så att, å ena sidan, den föregående
bör vara pligtig att, för sin fordran,
hålla sig till pantens alla delar, i mon af
den säkerhet, som hvardera ägde då intekningen
ärhölls; och å den andra, att den
sednare Inteckningshafvaren måste åtnöjas
med blott den tillgång, som öfverblifver,
sedan den föregående sin betalning utur
fastigheten, efter dess bestämda säkerhetsförhållande,
utfått; en grundsats, som man
likväl förgätit, då man ålagt och tillåtit
den förre, att, enär panteandelen (den
särskilda fastigheten) icke tillika förslagit
till de sednares betalning, söka bristen i
de andre fastigheterne, hvarigenom desse
fastigheters ägare kommit i det besynnerliga
äfventyr, att gifva skadeslöshet åt Inteckningshafvare
i andra fastigheter, till hvilka
de icke stålt i något åtagit rättsförhållande;
— 4‘° om> v'(l bestämmandet
af gränsen i rätt och billighet emellan, å
ena sidan, den särskilde Fastighetsägaren
och, åden andra, sådane Inteckningshafvare
i de andra fastigheterne, på hvilkas tillgångar
relaxen eller liqviden af en föregå
-
i go Den 12 December e. m.
ende inteckning inverkar, någon ömtålighet
möter, så påkallas den med mera skäl af
den särskilde Fastighetsägaren, som, då han
ej kan hindra de andra Fastigheternes ägare,
att sig skuldsätta, och jemväl icke ens
kan förutse deras transactioner, icke heller
hör deraf vara beroende, än af deras
sednare tillkomne Borgenärer, hvilka haft
i sin magt, att både förutse och pröfva
den säkerhet, på hvilken lånet lemnades,
och således icke behöft speculera på tillgången
i den särskilde Fastighetsägarens
välfångna egendom; en speculation, hvars
möjlighet sätter den sistnämnde i nödvändighet,
att till sitt beskydd taga simulerade
inteckningar i sin egen fastighet, för att
såmedelst med ett bedrägeri mota och afböja
verkan af ett annat; — samt 5:o att,
då Gäldenären åstundar att panten försäljes
styckevis, sådant icke vägras bör, då
det med Fordringsägarens rätt samt utan
annor mans förfång ske kan; föreslår jag
följande redaction:
18 §.
Äger någon inteckning uti flere fastigheter,
för samma fordran, utan att uppgifvet
är, för hvad del deraf hvarje fastighet
särskildt häftar; och hafva audre Borgenärer,
å samma tid eller sedan, låtit inteckna
en eller annan af dessa förut intecknade
fastigheter; vare pligtig, alt för sin fordran
hålla sig till alla Fastigheterne, emel
-
Den 12 December e. m, iqt
Ian hvilka, enär de af särskilde ägare innehafvas,
en fördelning af skuldens belopp
då må anställas, på grund af antingen den
laga värdering, i förlitande hvartill lånet
varit lemnadt, eller ock det taxeringsvärde,
som hvardera fastigheten agde det år,
då lånet togs; eller, der intetdera ägt rum,
efter det taxeringsvärde, som fastigheterne
äga, då lånet utsökes. Begär någon sådan
särskild Fastighetsägare, att sin andel, i
den intecknade skulden sig afbörda, för att
dermed vara fri; vare då ej mindre Borgenären,
än Ägarne af de öfrige panteandelarne
pligtige, att fördelning af den gemensamt
inteknade skulden, efter nyssnämde
grunder, verkställa; och ankomine då
på Inteckningshafvaren, att sin fordran hos
samtlige Pantägarne utsöka, i händelse han
på någondera fastighetens tillräcklighet för
dess belöpande andel i skulden tviflar; men
underlåter han att då sin fordran hos alla,
eller någondera utsöka, äge han sedermera
icke rätt, alt, för hvad derefter hos någondera
brista kan, någon ersättning hos
de andre fordra.
r9 §•
Skulle, sedan den intccknade skulden
sålunda fördelad blifvit, någondera af de
intecknade fastigheterne, vid derefter anstäld
utmätningsauction, icke uppgå lill
gäldande af den derå belöpande andel i.
det gemensamma lånet, i den ordning, sorn
Den n December e. m.
detsamma ibland andre inteckningar äga kan;
ut.au
na brist fördelas emellan de öfrige fastigheter,
som för samma lån intecknade äro,
efter de grunder, som vid lånets fördelning
gällande varit; och äge Borgenär för
denna tillökning i de öfriges andelar samma
rätt, som för sjelfva låneandelarne. Skulle
en sådan brist i flere af de intecknade
fastigheterne uppstå, vare Lag samma. Begär
Fastighetsägare, att vid sökt utmätning
blott en del af den honom tillhörige panten
säljas må, och visar han, att det, utan
förlust för Borgenären och utan annor mans
förfång, ske kan; då må sådant icke vägras;
men skulle då vid försäljningen en sådan
betalning icke erhållas, att Borgenären
dermed betald varder; vare försäljningen
ogild, och hela pantan till försäljning
förfallen.
Hvilket dock allt till Piikets Högloflige
Ständers bepröfvande, vördsammast öfve
riem nas.
Lades på bordet.
Friherre Boije, Ludvig, hade ytterligare
inlemnat ett så lydande anförande:
Sedan jag i nyss afgifne Motion begärt
förklaring öfver i8:de och ig:de §§. af 1818
års InteckningsLag; och jag dervid åtagit
mi
Den 12 December e. m.
mig att, till Lagutskottet ingifva factiske
bevis, ej allenast därpå, att från Domaremagten
utgått olika meningar, angående
rätta förståndet af berörde §§., däraf den
ena sidans Beslut synes hafva försatt den
tappande parten i orättvist lidande, utan
äfven derpå, att förhållanden ännu existera,
beroende i denna stund på vederbörlig
Auctoritets afgörande, deri medborgares välfärd
är i fara att gå förlorad, för blott de
uppenbara brister ne i dessa Lagbud; så
skulle jag göra mig sjelf de starkaste förebråelser,
om jag underlät att också, så
vidt i min förmåga står, bereda en utväg
för sådane medborgares möjliga räddning;
och jag föreslår altså, att genom BancoUtskottet
tillåtelse må lemnäs BankoStyrelsen,
att i sådane frågor, angående försäljning
å Banco-auction af fastigheter, som
blifvit för Bancolån gemensamt inteknade,
men innehafvas af särskilde ägare, däri efterlefnad
ingår af i8:de och igrde §§. i
InteckningsLagen till möjligt lidande för
någondera ägaren; att, säger jag, i sådane
fall, innehålla med auctionernes verkställande,
intill dess Motionen om Lagförklaringen
hinner att afgöras.
Jag anhåller att denna Motion varder
remitterad till Banco- och LagUtskotten,
med anmodan att med Betänkande häröfver
skyndsammeligen inkomma.
Lades på bordet.
4 H. i3
>94
Den t 2 December e. m.
Företogs till pröfning BancoUtsl<ottels
den 5:te dennes under N:o \ afgifne, och
den 8:de derpåföljde eftermiddagen på
bordet lagde Betänkande, om rättighet för
BancoFullmägtige, att, i afseende å Silfverköp
vidtaga alla till ändamålet ledande anstalter,
som med Bankens säkerhet kunna
vara förenlige.
Grefve vojt Schwerin, Fredrik Bogislaus
j anförde skriftligen:
Vid Utskottets betänkande nödgas jag
göra en anmärkning. BancoFullmägtige,
hörde af Utskottet, hade tillstyrkt att de
af sednast församlade Ständer beslutade åtgärder
till Silfverfondens förstärkande skulle
fortfara i 3:ne månader, efter hvilken
tid Fullmägtige förmodade, att definitivt
beslut om åtgärderne intill nästa Riksdag
skulle vara ifattadt. Högloflige Utskottet
har i så måtto frångått 1823 års plan, att
växelköp, såsom i Utskottets tanka äfventyrligt
för Banken, icke under prolongationstiden
skulle få äga rum.
Jag får härvid upplysa, alt Bancostyrelsen,
som under förliden sommar, funnit
omedelbar upphandling af silfver, medelst
uppköp af växlar, förmånligare för
Banken, än de vilkor, som Leveranteurerne
bjödo, köpt ansenliga växelqvantiteter,
men dervid genom formligt contract med
sin Commissionair bestämt, att Commissio
-
Den 12 December e. m.
naimi skulle vidkännas all vexelrisk. Om
Högloflige Utskottet täcktes fästa uppmärksamhet
vid Fullmägtiges protocoller i de
delar, som röra silfverhandeln för år 1828,
så hoppas jag, att Utskottet skall finna, att
i detta afseende intet äfventyr är att befara.
För min del tror jag, att nuvarande
förlägenhet på Beursen säkrare afhjelpes,
genom uppköp af öfverflödiga växlar, på
sätt förr skett, utan all risk för Banken,
än genom räntefria lån, beviljade inpå nästa
års skeppningstid.
Om Högloflige Ridderskapet och Adeln
gillar denna min framställning, anhåller
jag vördsammast om återremiss af Utskottets
Betänkande.
Herr Tharrij Wolrath: Så länge Rikets
Ständers Bank styrdes under hemlighetens
slöja var det nödvändigt, att meddela Fullmägtige
bestämde föreskrifter; men nu, sedan
publicitet i Bankens ställning och handtering
vunnits, beror hufvudsaken af att
välja goda Fullmägtige. Att föreskrifva dem,
huru de i hvarje fall skola handla, förefaller
mig, som när Monarker i sina Cabinetter
vilja bestämma huru Deras Generaler
skola föra Armeen i ett fälttåg. Den får då
altid stryk. Jag förenar mig med Grefve
von Schwerin och påminner om den instruction
1823 års Ständer lemnade Fullmägti
-
196
Den 11 December e. m.
ge i afseende på Silfverupphandling och
inväxling.
Sista meningen i Utskottets Betänkande
anser jag för öfverflödig. Om nya sedlar
utgifvas till silfveruppköp eller erforderligt
belopp dertill tages af Bankens behållning,
förefaller mig likgiltigt, blott det
ej förblandas med Bankens nya vinst. Då
Banken får in Silfver i stället, är ändamålet
uppnådt och säkerket vunnen för den
tillökning i rörelsecapitalet, sorn de nya
sedlarnes utgifvande verkar.
Jag anhåller om ålerrcmiss af Betänkandet
till BankoUtskottet, dit dessa mina
anmärkningar äfven torde få medfölja.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Vi
hafva under så lång tid sett vårt mynt
framskrida i försämring, och hört så mycken
klagan deröfver af de så kallade capitalisterne,
att jag anser Ständerne böra lågt—
taga största varsamhet, då fråga är om åtgärders
vidtagande till cursens höjande. Ali
åtgärd, som kan föranleda derhän, är så
mycket betänkligare nu, som det torde vara
ganska osäkert, om ej cursens närvarande
fall just kan vara en följd af Riksdagen,
och väntan på Myntregleringen. Det skulle
nemligen kunna bända, att capitalisterne
indrifva sina fordringar och hålla på
sina bankosedlar, för att afvagta hvad värde
de skola erhålla, och kunna begagna
4
Den 12 December e. m. 197
conjunctuferna. Cursens nuvarande fall
lian sålunda tilläfventyrs härröra mer af
bristande tillgång på bankosedlar, än af
verkligt öfverskott på vexlar. Om man alltså
vill för ögonblicket tvinga upp cursen,
bör man åtminstone bereda sig en möjlighet
alt kunna åter nedsätta den, om så
skulle behöfvas. Jag anser derföre det silfver,
som nu skall uppköpas, ej böra begrafvas
i Banken, utan hemställer, om det ej
vore bäst att upplägga det i någon utländsk
Bank, för att derifrån kunna disponera det,
medelst vexlar, och derigenom äfven spara
transportkostnaden hit. På dessa grunder
anhåller jag om Betänkandets återremitterande.
Herr Rosenblad s Bernhard: Då BankoUtskottet
tillstyrkte bifall å den gjorde
hemställan om ny rättighet för Bankofullmäglige
att uppköpa silfver, uppstod äfven
fråga orri den inskränkning deri, att växeluppköp
för ändamålet icke skulle tillåtas.
Den uppkom af farhåga att öppna vägen
för växeloperationer. Jag trodde deremot
denna fruktan lätteligen kunna undanrödjas
genom ett af mig tillstyrkt vilkor för allt
vexelköp af Fullmägtige, nemligen att de
uppköpte växlarne ej skulle få till annat
än siliverköp användas; men vid anstäld
votering var Utskottets pluralitet af annan
tanka. Jag anser mig derföre böra understödja
Grefve von Schwerins förslag om
Den 12 December e. m.
återremiss af BankoUtskottets Betänkande,
på det nämnde inskränkning må upphäfvas.
I afseende på Herr Thams anmärkning
om obehörigheten af slutmeningen i Betänkandet,
får jag äran nämna att Utskottet
fästade uppmärksamhet på skilnaden emellan
ren växling, då man praesterade Silf—
verRiksdalern i Banken, och derföre, enligt
1823 års Ständers beslut, erhöll godtgörelse
efter årligen bestämdt växelpris, och
växling mot lemnade förskott, hvartill Bankofullmägtige
så berömvärd t utsträckt operationen.
Den förra åtgärden fortgår för
sig, men inbringar ringa, då deremot den
sednare inbringat det mästa af silfverbeloppet.
Detta föranledde slutmeningen, och
då fråga var att bestämma upphandlingspriset,
trodde Utskottet, att det icke borde
bero af växelbandel, utan att endast nya
sedlar derföre borde utgifvas, hvilkas afskrifning
åter berodde på Ständernes framtida
beslut.
Herr Cederschjölds farhåga, att man
genom den föreslagne åtgärden hindrar sig
att kunna motverka cursens fall, kan jag
ej dela. I Utskottet uppstod äfven fråga
om bestämmande af en lägre maximi-curs.
I denna del var jag af pluralitetens mening.
Beslutet blef, att 128 sk. curs skulle
vara det maximum, efter hvilket Bankolullmägtige
få göra silfveruppköp, men
Den 12 D e c e in 1) e r e. m.
*99
ingenting hindra deni, att göra det för
lägre pris. Häri fann Utskottet ingen våda
för Banken, ulan tvärtom fördel, att
erhålla silfver för så godt pris, som möjligt,
och härvid afsågs äfven Beursens närvarande
förlägenhet.
Jag her att få anmärka, att Utskottet
äfven ägde andra afseenden att iakttaga.
Yi hafva, mine Herrar! sett cursen inom
ett år nedgå från i/\o till 120 sk., och
derigenom eri för Riket i allmänhet gynnande
handelsconjuuctur blifva förderflig
för många medborgareklasser, och mindre
vinstgifvande än fallet eljest bordt vara. Vi
hafva troll oss handla i öfverensstämmelse
med vår pligt, alt lika afse alla Nationens
olika intressen, då vi genom öppnande af
en utväg att afsätta öfverflödiga växlar,
satt en gräns för cursens fall, och jag ber
att få ärindra, att, då man afräknar hvad
1 R:dr Svenskt silfver är bättre än i R:dr
Hamb. B:co, den af oss tillstyrkta silfverypphandlingen
endast vid en curs af högst
125 sk. på Hamburg är möjlig, och alt således
capilalislens billiga intresse ej på något
sätt af oss åsidosatts.
Herr Tham: I anledning af hvad Herr
Cederschjöld anfört om nyttan af att upplägga
det silfver, som uppköptes, i andra
Banker, för att bespara det till cursens
nedsättande, ifall den steg, hvari jag icke
300
Den 12 December e. m.
kan instämma, tror jag att denna omständighet
icke hörer till för handen varande
fråga, utan lärer få bero på särskild Motion.
Det är således endast i afseende på
Herr Rosenblads andragande, som jag vill
yttra mig. Flan har sagt, det jag kallat
slutmeningen i Utskottets Betänkande obehörig.
Jag tror ej att mina ord så fallit.
Min mening var det åtminstone icke. Icke
obehörig, men öfverflödig anser jag denna
slutmening vara. Jag hänvisar till de åtgärder,
som år 1825 vidtogos. Då Bankofullmägtige
hade användt de till silfverköp
anslagne summor, upprättades contracter
på betydliga belopp, emot nya af Banken
dertill utgifne sedlar. Enär Banken icke
förlorat derpå, bör man ej befara att den
nu, mera än år 1825, skall göra det. Jag
åberopar i afseende härå sista RevisionsBerättelsen,
och hoppas, att BankoUtskottet
sjelf skall , vid granskning af Bankens förvaltning,
finna, att det just är genom denna
silfverhandel, som hopp uppgått, att
en gång kunna motse en myntbestämning.
Herr Hjerta, Gustaf: Enär de flere
anmärkningar, som nu blifvit gjorde emot '
Utskottets Betänkande, torde föranleda till
detsammas återremitterande, men jag anser
osäkert, huruvida BankoFullmägtige vidare
blifva i ämnet hörde, begär jag att vördsamt
få fästa uppmärksamheten på en annan
sida af saken. Det är en väsendtlig
Den 12 December e. m.
201
skillnad på 1823 års Ständers beslut om
silfveruppköp, och hvad nu af åtskillige
Ledamöter tillstyrkes. År 1823 tilläts blott
växeluppköp för det gifna anslaget af Bancovinsten,
men medgafs ej, såsom nu är i
fråga, att till obegränsadt belopp inblanda
sig i växelhandel. Det är sannt, att BankoStyrelsen
i år med fördel för Banken,
och med, jag vågar säga det, en ovanlig
lycka, begagnat sig af växelköp till Siifvers
anskaffande; men det blir svårt att för framliden
med visshet påräkna samma fördel.
Jag vågar ej heller tillstyrka, att man i
December och Januarii månader skulle inlåta
sig i upphandling af växlar, för hvilka
Silfver först i Junii eller Julii månader
kunde inkomma; och får jag upplysa, att
i Hamburger Bank emottagas icke insättningar
af andi-a än Borgare och Handlande
därstädes. Det hlefve således nödigt att
för Siifvers uppläggande i Hamburg hafva
ett Handlande Commissionairshus därstädes,
och något Handelshus här pä stället, sorn.
med det förra inginge i affairen. Då nu
det gäller en tid af 6, 7 månader, som
växelköpct sker förr än Silfret här allemnas,
skulle ett växelvingleri lätteligen häraf uppstå.
Jag vågar derföre ej annat än afstyrka
all växelhandels begagnande till Silfverköp
för närvarande; men påstår ej derföre, att
ju icke sådant under sommarmånadernc med
fördel låter verkställa sig. Att dessa anmärkningar
måtte åtfölja återremissen till
202
Den 12 December e. m.
BankoUtskottet, derom anhåller jag vördsammast.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
var bland dem af BankoUtskottets Ledamöter,
som ansåg rättighet ej höra tillerkännas
BankoFullmägtige att ingå i växelupphandlingar.
Skälet derföre var min öfvertygelse,
att det föreslagne Silfveruppköpet
borde hafva till föremål, ej att styra
eller bestämma cursen, utan blott alt skaffa
Silfver åt Banken för godt köp. De
många yttranden jag hört både här och i
Utskottet om behofvet och gagneligheten af
att, genom Silfverinköp, verka på cursen,
afskräckte mig från att medgifva BankoFullmägtige
någon befattning med växelhandel.
Då vi alla veta huru man länge
misstänkt och klandrat, alt cursoperationer
från en annan sida ägt rum, månne man
skulle hafva haft mindre skäl att ogilla
dem derföre, att Ständerne inlåta sig deri
genom sina BankoFullmägtige? Lika med
en annan Ledamot befarar jag att BankoUtskottets
tillstyrkande af obegränsad rätt
för BankoFullmäglige, att emot förskott af
sedlar inköpa huru stora qvanti teter af
Silfver, som hälst, skall föranleda vacklande
cursförhållanden, och deraf följande cursoperationer,
fastän Fullmägtige icke bedrifva
dem sjelfve. För min del trodde jag
att Utskottet borde, till en början, hafva
inskränkt den fond, hvarå förskott till Silf
-
Den ii December e. m.
io'i
versäljare kunde gifvas, till de 2G6,6G6 R:dr
32 sk. af Bankens vinst, hvilka Ständerne
till Silfverköp redan anslagit; men att man
deremot borde hafva låtit utväxlingen af
128 sk. i sedlar mot hvarje SilfverRiksdaler,
som i Banken inlemnas, fortfara obegränsadt
såsom hittills, emedan intet förskott
derigenom för Banken äfventyras och Silfver
i alla fall borde, under närvarande
curs, kunna, till ansenligt belopp, dymedelst
erhållas; men jag blef öfverröstad.
Efter det beslut, som Utskottet fattade,
skulle kunna inträffa, att, sedan man gifvit
alltför betydliga summor i förskott åt Silfversäljare,
bedroges man möjligen af dem,
och Banken bade sine förskjutne sedlar i rörelsen,
utan att äga motsvarande Silfver i
behåll. Jag anhåller att dessa mina vödsamma
anmärkningar få åtfölja återremissen,
i fall den beviljas.
Herr Cederschjöld: Jag bar hört så
många lägga vigt på Silfverfondens förökning
genom nya sedlars utgifvande, samt
anse det såsom ett väsendtligt medel till realisationens
befordrande, att jag ej kan afhålla
mig ifrån att dervid yttra några ord.
Allt Silfver, som för nya sedlar uppköpes
efter 128 sk. curs, befrämjar egentligen
icke realisationen, om den skall ske efter
samma curs; ty hvartill gagnar del uppköpta
Silfret, då man ger ut nya sedlar till samma
belopp? Blott del Silfver, som köpcs till
Den 12 December e. m.
lägre pris, eller för Bankens vinst, och
således utan sedelstockens motsvarande förökning,
befrämjar i sjelfva verket realisationen,
genom Bancofondens förstärkning i
förhållande till sedelstocken. Jag bar nämnt
detta, blott för att hejda de irrmeningar,
som härom kunna uppstå. Man motverkar
deremot realisationen, och blottställer sig
för vådliga följder, om man begagnar en
till äfventyrs hastigt öfvergående conjunctur,
att samla Silfver mot utgifvande af nya
sedlar. På sådant sätt skulle man genom
sedelstockens förökning endast ytterligare
förringa .myntvärdet, och man skulle kunna
för nya sedlar köpa Silfver, så länge att
man slutligen nödgas realisera efter 144
curs.
Grefve von Schwerin: Det arden förmånliga
spannmålsexporten, som i höst ägt
rum, hvilken i afseende på möjligheten att
liqvidera de gjorda transactionerne, försatt
våra Handlande i verklig förlägenhet.
I denna vecka lefvereras 3o,ooo R:dr
i silfver mot vexlingspriset; mot årets
slut en lika stor post; och i Januarii månad
lärer också en post af 3o,ooo R:dr i
silfver vara att förvänta. 2:ne af desse poster
äro hitskickade af utländske Handelshus,
som ej velat äfventyra, att för beloppet
sälja växlar, under del att cursexi är i
fallande.
Den 12 Decn.mber e. m.
2o5
Jag känner bestämdt, att en af desse
poster går landvägen genom Holstein. Danska
Regeringen faciliterar dylika remisser}
kostnaden skall blott med en skilling per
R:dr öfverstiga kostnaden af sjötransporten.
Men dylika operationer kunna blott af
större Handelshus företagas. Mindre Handelshus
nödgas sälja växlarne bär, och bålla
tillgodo det pris, som för dem bjudes.
Hvarföre skulle man undandraga sig, alt
hjelpa dem, och köpa deras växlar genom
Commissionair, som åtager sig växelrisquen,
på sätt i somras skett. Banken kan ju betinga
sig, att det köpta silfret, när qvantiteten
blir så betydlig att det lönar mödan,
transporteras landvägen, på sätt ofvannämnde
utländska Handelshus gjort.
Herr Rosenblad: Endast i anledning
af hvad Herr Hjerta anfört, får jag tillägga,
att innan beslut om det nu föreslagna
uppköp af Silfver binner fattas, Januarii
månad inträffat, och att då köpta växlar
å 67 ä 90 icke förfalla förr än i Mars
och April månader, när sjöfarten redankan
åter börja. Om Banken äger säkra Commissionairshus,
möter ej eller binder, att,
om så skulle fordras, omsätta sina växlar
på längrfc tid. Vill man begagna landtransport
af Silfver, och finner den för
dyr, ar en utväg alt i stället köpa Guld,
såsom vida mindre kostsamt att transpor
-
2o6
Den 12 December e. m.
tera; men då måste Bankostyrelsen lämnas
rätt, att beräkna Dukaten efter närvarande
förhållande af Guldets värde till Silfver,
till ioo sk. per R:dr Silfver, Svenskt mynt.
Herr Lagerhjelm j Pehr: Ehuru jag ej
inser något hinder för bifall till BankoUtskottets
ifrågavarande Betänkande, hvari
jag för min del instämmer, emedan det
synes mig bereda stadga emot sedelvärdets
förbättring, utber jag mig dock att få tillägga,
det erfarenheten från äldre tider visat faran
af att inblanda sig i Beursens affairer,
och att BancoUtskottets tillstyrkande följ—
agtligen är det rätta i verkställigheten, enär
de stora summor, hvarpå ifrågavarande växlar
ställas, icke medgifva möjligheten af
säkerhet å växelutställarens sida för Banken.
Icke heller kan Bankostyrelsen träda i borgen
för växlarnes godhet; och, hade jag
förtroendet att vara fullmägtig, skulle jag
draga i betänkande att blottställa Banken
för en förlust, den jag af enskilda tillgångar
ej kunde godtgöra. I öfrigt förenar
jag mig med Herrar Hjerta och von Hartmansdorff,
och anhåller att, derest ej, sorn
jag hälst önskar, Utskottets Betänkande
bifalles, dessa mina tankar måtte få åtfölja
återremissen till Utskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
■LandtMarskalken hemstälde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid BancoUtskot
-
Den 12 December e. m.
207
lets ifrågavarande Betänkande gjorde anmärkningar
bora föranleda lill delsammas
återremitterande.
Ropades Ja.
Friherre Jnckarswärd^ Carl Henrik,
uppläste följande:
En ny Statsförfattning medförer altid
ett. nytt Statsskick, och hvarje förändring
härutinnan framkallar behofvet af lagarnes
förande till den öfverensstämmelse med Statsförfattningen
, hvarförutan samhällsordningen
hildar osäkerhet, i stället för dess motsatta
ändamål.
1809 Ars Lagstiftare insågo nödvändigheten
att bringa Civil- och GriminalLagarne
till öfverensstämmelse, ej allenast med
Statsförfattningen, utan med tidens kraf;
de insågo nödvändigheten, att lill enhet
samla och återföra otaliga, under olika tider
och olika förhållanden, uppkomna förklaringar
öfver en 8o:årig Lagredaction,
och en Comité hlef af Rikets Ständer redan
1810 i sådant ändamål begärd.
Efter hvad jag kunnat inhemta lärer
LagCqmitéen år 1812 eller 1813 blifvit
förordnad. 1815 framstälde LagComitéen
i underdånighet till Kongl. Maj:t huru den,
vid utarbetande af förslag till en del LagBalkar,
hade varit nödsakad lämpa åtskil
-
?o8
Den 12 December e. m.
liga föreskrifter efter Domstolarnes beskaffenhet
för närvarande; men att svårighet
dervid hade yppat sig, sorn gjort, att man
allt mer och mer funnit åtskilliga förändringar
i Domstolsinrättningen oundgängliga;
och då man varit betänkt på omarbetandet
af sjelfva rättegångsordningen, hade behof
af Lagstiftande magtens prceliminaira beslut
i detta afseende sig visat, emedan de
mindre förbättringar, som i rättegångssättet
kunde vara nödige, icke voro möjlige
att utstaka, innan antalet af Instanser och
tiden för Domstolarnes verksamhet blifvit
bestämda.
Man hade derföre trott sig böra begagna
tillfället af en förevarande Riksdag, för
att få till Kongl. Majrt i underdånighet öfverlämna
det då uppgjorda förslaget, med
lika underdånig hemställan, om icke Kongl.
Majrt skulle läckas i Nåder proponera det
till Rikets Ständers öfverläggning.
På denna åtgärd följde Kongl. Majrts
Nådiga Skrifvelse till LagComite'en af den
ti Augusti i8i5, med förständigande, att
Rikets Ständer under den 27 Julii meddelat
det svar, att de då icke ville någon
annan åtgärd i detta ämne vidtaga, än att
för det.närvarande låta frågan aldeles hvila,
utan något i förväg fattadt beslut, sorn
skulle kunna lägga hinder i vägen för ämnets
-
Den 13 December e. m.
309
nets vidare utveckling och pröfning, och anhöllo
i underdånighet, det hela målet måtte
till LagComitens bearbetande återlemnas;
hvarefter, sedan det i föreskrifven ordning
blifvit genom trycket till allmän granskning
utgifvet, det måtte bero på Kongl. Maj:ts
ocb tillkommande Ständers pröfning, att
antaga eller ogilla, så väl det fulländade
Lagverket, som grunderne för detsamma.
Ibland oförklarliga händelser måste altid
en sådan i8i5 års Ständers yttrade
mening komma att anses; men man finner
icke eller magol spår ifrån Styrelsens sida,
att den i denna fråga hyst någon bättre
öfvertygelse, än den Rikets Ständer uttryckt.
För tänkaren visar det sig ofattligt,
hvilken tanke, som legat till grund för
1815 års Ständers lemnade underdåniga
svar, att de ville låta frågan aldeles hvila,
på det frågan utan något i förväg fattadt
beslut, som skulle kunna lägga hinder
i vägen för ämnets vidare utveckling
och pröfning, måtte till LagComitens bearbetande
återlemnas.
För egen del nödgas jag bekänna, att
jag icke förstår, huru ett så vidt omfattande
arbete, som en aldeles ny Civil- och
Criminal-lag, kunnat under 16 års tid lämnas
åt sitt öde, utan att ifrån Lagstiftningens
någondera sida uppstått en allvarsam
4 Ii. i4
2 10
Den 12 December e. in.
tanke i anseende till möjligheten och sättet,
att till slutlig pröfning företaga ej mindre
än ett helt förslag lill allmän Civil—
och Griminal-lag; för alt antaga eller förkasta
det.
Vid 181S års Riksdag förevar, så vidt
jag minnes, icke någon fråga uti detta ämne.
Vid öppnandet af i8a3 års Riksdag
täcktes Kongl. Maj:t i Nåder yttra: ”Att
”den Comité, sorn fått sig uppdragit, att
”författa förslag till en ny Civil- och Crimi”nal-lag,
hade fullbordat sitt arbete i hvad
”det rörde Civil-lagen; och att Comitehis arbetande
ledamöter sedermera sysselsatt sig
”med beredning till författande af förslag lill
”Criminal-lagen, som då endast återstod.”
Vid Ständernes förafskedande vid i8a3
års slut yttrade Kongl. Maj:t att: ”Den Comité',
åt hvilken utarbetningen af Civil”lagen
blifvit anförtrodd, hade fullgjort
”detta uppdrag, att dess förslag var öfver”lemnadt
till Kongl. Maj:t och Dess Stats”Råds
bepröfvande; att det skulle föreläggas
Rikets Ständer vid deras nästa sammanträde,
med de jämnkningar och förbättringar,
som Kongl. Maj:t kunde anse
”nödige; att Strafflagen äfven vore föremål
”för Kongl. Maj:ts uppmärksamhet; och alt
”den skulle komma att bära stämpeln af
”en sorgfällig vård om allmän och enskild
”säkerhet.”
Den 12 December e. m.
211
1826 utgick det slutligen reviderade
förslaget till ny Civil-lag genom trycket till
allmänheten; och 1827 anbefaldes vederbörande,
att, inom viss förelagd tid, inkomma
med sina påminnelser och erinringar
vid det nya förslaget, hvilken befallning
också utaf Götha och Skånska HofRätterne
hörsammades, utan att jag känner anledningen
eller ordsaken till den dispence,
som för Svea HofRätt troligen ägt rum,
emedan dess utlåtande vetterligen icke blifvit
afgifvet.
Vid öppnandet af denna Riksdag täcktes
Kongl. Majrt i afseende å delta ämne
i Nåder yttra sig, icke vilja förelägga Rikets
Ständer det nya förslaget till allmänna
Lagen, emedan det först bordt öfverlämnäs
till sakkunnige och andra upplyste mäns
granskning, emedan all förändring af denna
art, borde med yttersta noggranhet öfver
vägas, såsom enda utvägen att öfvertyga
sig om det allmänna tänkesättet.
Sex år äro sålunda förflutna, sedan förslaget
till ny Civil-lag inför Rikets Ständer
antyddes såsom fulländadt, och hvilken
kan väl förhoppningen vara, att Rikets
Ständer någonsin skola kunna pröfva, och
efter väl motiverade grunder antaga eller
förkasta ett förslag, hvaröfver sakkunnige
och andre upplyste män, under loppet af
6 år och under ett makligt lugn, ej kunnat
åstadkomma ett stadgadt omdöme?
s
212 Den 12 December e. m.
I det släck nya Lagverket för närvarande
sig befinner, skulle ännu fem år framskrida,
innan det kan komma att Rikets
Ständer till pröfning föreläggas, och om
denna tid vid år i833 inträffar, så befinner
man sig då på samma punkt, som när
LagComitén 1815 antydde behofvet af lagstiftande
magtens preliminaira beslut, i afseende
å sjelfva liufvudgrunderne för det
nya lagstiftningsarbetet. I händelse man
då icke skulle vilja förena sig om de stadgade
grunderne, så måste hela arbetets förkastande
deraf blifva en följd, och då har
man, med en förspild ej obetydlig kostnad,
hunnit förflytta sig tillbaka till samma
punkt, hvarå lagstiftaren i8iostod, säkerligen
med helt andra förhoppningar å
producten af a3 års arbeten och anslag.
Man torde således uti sakernes nuvarande
ställning inse, att det nya Lagverkets
bearbetning, i plan att nå ett resultat,
först ifrån i833 har att vänta sig en
möjlighet dertill.
För mitt omdöme visar sig den historiska
uppställningen af denna vigtiga samhällsangelägenhets
behandling högst bedröflig;
jag inser allt för väl den förebråelse
jag nedkallar öfver mig sjelf vid detta tillfälle,
att ej, såsom deltagande i Riksdagsärendernes
behandling vid 1818 och 1823
årens Riksdagar, hafva omfattat detta ämne
Den 12 December e. m.
213
med den slags sakkännedom, sorn sunda
förnuftet ensamt i det hela bordt ingifva;
men jag ursägtar mig snart genom den föreställningen,
att denna angelägenhet lätteligen
kunnat undfalla mig, som ej har Statskunskap
till åliggande, som blott i följd af
födselns rätt deltager uti lagstiftningen, som
icke har till pligt, att oafbrutit följa de
allmänna ärendernas gång, då det kunnat
undgå alla dem, hvilkas pligter hufvudsakligast
innefattas uti de allmänna ärendernas
ledning, samt huru en så Riksvårdande
angelägenhet fordrat någon plan för utförandet.
Jag inställer härvid alla slutsatser
ifrån mitt eget omdöme, och tror att
de i alla fall måste framställa sig för tänkarens
blotta blick; jag måste åtminstone
söka godtgöra min försummelse, genom
ett försök, alt gifva någon rigtning åt en
Statsangelägenhet af denna vigt, sorn den
hitintills synes helt och hållit hafva saknat.
.Tåg inser icke möjligheten för Rikets
Ständer, att vid en Riksdag antaga förslag
till ny Civil- och Criminal-lag; för mig
är det icke tänkbart huru en discussion öfver
Lagförslaget i dess helhet skall kunna
å bane bringas, innan hufvudgrunderne först
blifvit stadgade genom ett beslut; jag tror
förslaget till en ny lag ej kunna anses äga
någon utgångspunkt, förr än grunderne äro
bestämdt gifne, och då Rikets Ständer
ifrån Kongl. Maj:t ej fått emottaga något
I
2i4 Den |2 December e. m.
förslag i denna del, återstår för Rikets Ständer
ej annan utväg, än att söka stadga ett
begrepp öfver dessa grunder, som af dem
kunna i underdånighet underställas Kongl.
Maj:ts pröfning, till vinnande af den stadfästelse,
som höfves, för att gifva dem egenskaper
af utaf lagstiftningen godkände och
antagne grunder.
Jag anser arbetet i och fdr förslaget
till en ny lag vara hufvudsakligen derigenom
förfeladt, att man ifrån första början
ej afsett svårigheterne att på en gång
förelägga både folk och domare ett nytt
Lagverk, att i ögonblicket efterlefvas och
tillämpas: Jag tror det naturliga förhållande
äga rum, att lagarne fordra en revision
kanske minst hvart 3o:de år, för alt till
enhet återbringa förklaringar öfver förklaringar,
dem nya tilldragelser, en jämnt
framgående civilisation och tiden oundvikligen
påkalla, men hvilka uti tidens längd
åstadkomma dessa ofantliga massor af särskildta
lagstadganden, som förvandla lagen
till ett konstigt minnesverk, ifrån dess bestämmelse
att vara en enkel och lättfattlig
folkbok. Det är i detta förhållande vi befinna
oss, med en snart hundraårig lagbok,
commenterad genom tusendetais författningar,
utgångne ifrån olika statsskick,
och säkerligen uti ganska många fall icke
Öfverensstämmande med våra nu gällande
grundlagar och samhällsbehof.
Den 12 December e. m.
Att en ny lagredaction således är af
högsta behof lärer troligen icke af någon
bestr idas.
Om arbetet 1812 hade börjats med alt
lagstiftningen då hade fastställt grunderne
för utarbetandet af den nya Lagen, så hade
1815, någon Balk tili Rikets Ständers
granskning och antagande kunnat öfverlemnas;
1818, i8a3och 1828 sammaledes; och
man hade sett en möjlighet, att bringa lill
slut ett verk, som jag är säker, åtminstone
för den närvarande generationen skulle
fått ett ökadt värde derigenom, att Stift arne
af en ny Dynasti äfven tryckt inseglet
på de nya lagarne.
Förbiseendet af sättet för någon möjlighet
till det nya Lagförslagets slutliga antagande,
har äfven medfört den olägenhet,
att mångå behöflige lagförändringar blifvit
uppskjutne, i hopp om den under arbete
varande nya lagens förväntade ankomst.
Huru Rikets Ständers JustitieOmbudsmSn
kunnat uraktlåta att å bane bringa
detta ämne, är för mig aldeles oförklarligt;
och detta jämmerliga tillstånd måste på
något sätt förflyttas i ett bättre skick.
Jag tager mig i denna mening friheten,
.till Ridderskapets och Adelns pröfning
framlägga förslaget lill en ny Civil-lag,
med anhållan, att clct måtte till LagUtskot
-
I
2i6 Den 12 December e. m.
tet remitteras, med begäran, att Lagutskottet
ville derutur lill Rikets Ständer framställa
grunder i afseende på giftorätt, arfsrätt
, personers myndighet att råda öfver
sig och egendom j testamente, credit och utsökningsförhållanden,
arfvejord och börd,
samt domstolsinrättningen; och att Lagutskottet
i de fall, der det ej gillade de uti
förslaget antagne grunder, måtte uppgifva
alternativer, på det Rikets Ständer måtte
komma i tillfälle att öfver detta vigtiga ämne
ännu vid denna Riksdag fatta sitt beslut
och Kongl. Maj:ts tankar deröfver inhämta.
Åtskillige yttrade härtill deras bifall.
Friherre Cederström, Jacob: Det är i
anledning af hvad Friherre Anckarswärd
yttrat om föregående Ständers beslut, och
det med nya Lagverket inträffade dröjsmål,
som jag anhåller att få upplysa, att i8i5
års Ständer ej ingingo i pröfuingen af grunder
för Domstolsinrättningen och Allmänna
Lagen, af det enkla skäl, alt de ville
se förslaget i sin helhet, innan granskning
deraf företogs, och ej fastställa grunder,
hvilkas utarbetning sedermera ej svarade
emot deras väntan.
Att samma förhållande ägde rum vid
1818 års Riksdag, var naturligt. Jag känner
ej orsaken dertill, att förslaget till
CriminalLag icke ännu medhunnits. Jag
Den 12 December e. m.
217
medgifver alt LagComitens arbetstid varit
lång, men arbetet är äfven grannlaga, och
jag suspenderar mitt omdöme öfver värdet
deraf, till dess jag fått se det i sin helhet,
innefattande, så väl den criminella, som
civila afdelningen. Förslaget till allmän
CivilLag har varit utstäldt till granskning
af alla Embetsmyndigheter, och äfven af
hvarje Svensk medborgare. Många hafva
funnit svårigheten att granska detta förslag,
enär man saknade ett dylikt för de straffbestämmelser,
som borde följa å underlållie
iagttagelser af hvad i det förstnämnde
stadgades. Äfven jag fann vid de anmärkningar,
jag i förening med några personer
algaf, svårigheten af att uppställa dem, enär
man ej på en gång kunde bedömma grutiderne
för CriminalLagstiftningen. Jag anhåller,
att dessa anmärkningar mätte, i fall
af remiss, få åtfölja Motionen.
I öfrigt anser jag, att i detta vigtiga
ämne, mindre angeläget är, att brådska,
än att erhålla en moget utarbetad Lag, så
att den kan gälla längre tid.
Friherre Anckarswärd: När remiss af
min Motion kommer i fråga, skall jag ej
underlåta att besvara Friherre Cederslröms
anmäkningar; men dessförinnan anser jag
det olämpligt.
Lades på bordet.
/
2l8
Den 12 December e. in.
Upplästes Högvördige PresteStåndets
ProtocollsUldrag af den 8.'de dennes, innehållande
PresteStåndets, i stöd af 43 §.
Riksdagsordningen, fattade beslut, att, såsom
medel till befordrande af en önskad
skyndsamhet vid målens bearbetande i Utskotten,
med undantag af de mål, hvilkas
handläggning af flere Utskott från början,
genom målens beskaffenhet, vore nödvändig,
remittera hvarje mål, endast till etl enda
Utskott, hvilket det skulle åligga, att, efter
ämnets ompröfvande och utveckling, med
annat eller andre Utskott sammanträda, för
att gemensamt yttrande deröfver afgifva;
uti hvilket beslut de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne att sig med PresteStåndet
förena.
Lades på bordet.
Upplästes BancoUskottels , den 27 sistlidne
November under N:o 3 afgifne Memorial,
angående tryckning af den från
BancoFuIlmägtige till BancoUlskottet vid
denne Riksdag afgifne Berättelse.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo och remitterades till
ExpeditionsUtskottet Grefve Spens’s, Carl
Gustaf, den 1 :ste dennes på bordet lagde
Motion, alt RiksStåndens ProtocollsUldrag
Den 12 December e. m. 219
icke måtte till deras fullständiga innehåll
tryckas uli RiksStåndens Protocoll.
Vid förnyad föredragning af Herr Rosenqvists,
Fredrik Leonhard, den 4 dennes
f. m. på bordet lagde Motion, angående
ändring af 3 §. 21 Gap. RättegångsBalken,
blef densamma till Lagutskottet remitterad.
Å nyo föredrogs Herr af Sillens, Georg
Axel, den 4 dennes f. m. på hordet lagde
Memorial om SterbhusAfgiftens utsträckande
till alla medborgareclasser.
Herr af Sillén, Georg Axel, hade inlemnat
ett Memorial, som upplästes, så
lydande:
Sedan jag af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition om StatsVerkets tillstånd och
behof inhämtat, alt Rikets Ständer vid i8a3
års Riksdag vidtagit det beslut, att SterbhusAfgiften
lill JustitiasStalens aflöning borde
upphöra samt Lagmans- och Häradshöfdingeränta
i stället utsträckas till dem, som
från densammas erläggande förut varit befriade,
och Rikets Ständer således redan
fattat ett billigt beslut i denna del; anhåller
jag vördsamt, alt min Motion, om SterbliusAfgiflens
utsträckande till alla medborgareclasscr,
må förfalla.
220 Den 12 December c. m.
I anledning häraf hemstälde Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
j alt Herr af Sillens ofvannämnde Motion
måtte förfalla; hvilket bifölls.
Föredrogos å nyo och remitterades till
StatsUtskottet:
Herr af Sillens, Georg Axel, den 4
dennes f. m. på bordet lagde, Memorial,
angående upphörande af så kallade Djeknepenningarne.
Allmänna Besvärs- och OeconomieUtskottet:
i:o
Herr af Sillens, Georg Axel, den
4 dennes f. m. på bordet lagde, Memorial,
innefattande förslag, att en allmän författning
måtte utfärdas derom, alt skog skall
sex alnar på båda sidor om allmän landsoch
häradsväg, ifrån det trädens telningar
uppskjutit till två alnars höjd, af de vägliållande
underqvistas.
2:0 Herr af Sillens, Georg Axel, den
4 dennes f. m. på bordet lagde, Motion,
om förbud mot bruket att vintertiden till
vägstakning nyttja unga träd af gran och
tall.
Lagutskottet:
1:0 Herr af Sillens, Georg Axel, deri
4 dennes f. m. på bordet lagde, Memorial,
Den 12 December e. m.
32 t
angående upphörande afall slags klämtning,
utom vid eldsvåda.
2:0 Herr af Sillens, Georg Axel, den
4 dennes f. m. på bordet lagde, Memorial,
innefattande hemställan, att endast en ringning
till Gudstjenst må äga rum.
Föredrogs till remitterande Herr Boys,
Johan Fredrik, den 4 dennes f. m. på bordet
lagde. Motion, angående inrättande af
en Ångbåts-communication emellan Stockholm
och de Norrländska Städerne, jemte
det af Grefve Sparre, Erik, samma dag i
ämnet afgifne yttrande.
Grefve Hamilton Johnj uppläste följande:
Jag
kan icke annat än på det högsta
tillstyrka bifall å Herr Boys Motion, i synnerhet
då jag i Budgeten sett högst få förslag,
som gå ut på att genom förbättrade
communicationer öka folkets resourcer. Det
är således med särdeles tillfredsställelse,
jag hört åtminstone ett, som har för afsigt
att bereda någon ersättning för alla de uppoffringar
man fordrar. Sådane bidrag, sorn
det af Herr Boy föreslagne, långt ifrån att
undergräfva allmänna välmågan, tvärtom
bidraga betydligt att öka den. Jag glädjer
mig dessutom åt en god början till den
associations- och företags-andan, jag skulle
222
Den 12 December o. m.
önska se utvecklad inom vårt kära fädernesland;
hvilken anda kanske Norra Amerika
mest har att tacka för den rang det intager
bland de civiliserade samhällsmagterna.
Mine Herrar! huru hade det väl varit
möjligt för Norra Amerika, att inom så få
år hinna till sådant anseende, om ej Styrelsen,
Lagarne och en allmän anda, om
ej alla dessa häfstanger, säger jag, gynnat
den productiva verksamheten; men också
i sanning är det ej åt förflutna minnen detta
folk högmodas, utan åt det framlida välstånd,
mot hvilket det går med så kloka
och raska steg. Lägg härtill att denna Stat
under fredstider ej räknar mer än 6000
man reguliera trupper, och problemet är
lätt upplöst.
>
Så väl Herr Boys Motion, som de,
den 4 dennes f. m. och denne dag, i anledning
deraf afgifne yttranden, blefvo,
uppå af Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framstäld proposition, lill
StatsUtskottet remitterade.
Å nyo föredrogs Herr Cederschjölds,
Pehr Gustaf, den 4 dennes f. m. på bordet
lagde, Motion, om förhöjning af lönerne för
JustitiaeStatsMinistern och JustitiaeRåden.
Herr Adlercreutzj Gustaf: Jag instämmer
fullkomligt uti Herr Cederschjölds Mo
-
Den ra December e. m.
223
tion , och anser för min del högst vigligt,
alt lönerne för Högsta Domstolens Ledamöter
blifva, på sätt Herr Cederschjöld föreslagit,
förhöjde.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att, så väl Herr Cedersehjölds
Motion, som Herr Adlercreutz^
i anledning deraf afgifne yttrande, måtte
till StatsUtskottet remitteras; hvilket bifölls.
Vid förnyad föredragning remitterades
lill Lagutskottet Herr Cederschjöhls,
Pehr Guslaf, den 4 dennes f. m. på bordet
lagde. Motion, angående föreslagne ändringar
uti n Cap. UtsökningsBalken, och 20
Cap. HandelsBalken i afseende å Bysättning,
och säkerhet å Gäldenärs person m. m.,
jemte de af Friherrarne Ridderstolpe, Fredrik,
Cederström, Jacob, och Ehrenborgh,
Casper, rörande samma ämne sistnämde
dag afgifne yttranden.
Friherre Ridderstolpe_, Fredrik: Jag
anhåller vördsamt, att vid Herr von Qvantens
den 4 dennes e. m. väckte Motion,
angående bysättning å Tjenstehjon, få föreslå
följande tillägg:
Torpare må ej bysättas förr, än han
torpet afträdt, efter åtnjuten laga fardag;
börande jordägaren vid först infallande upp
-
I
29.4
Den 12 December e. in.
sägningsdag, sorn inträffar sedan fordringsägaren
sin, af gäldenären medgifna, fordran
inför jordägaren styrkt, torparen från torpet
uppsäga. Försummar jordägaren detta
skylle sig sjelf, om, efter laga fardags inträffande,
torparen blifver bysatt.
Ej må arbetsdom å torpare tillämpas
före nämde tids utgång; emedan derigenom
jordägaren skulle betagas det arbetsbiträde,
emot hvars erhållande torparen med hustru
och barn är född på torpet.
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo och remitterades till
StatsUtskottet Kongl. Maj:ts, den 26 sistlidne
November afgifne, och den 4 dennes f.
m. på bordet lagde, Nådiga proposition till
Rikets Ständer, angående Låneunderstöd till
återuppbyggande af Staden Borås.
Å nyo föredrogs och remitterades till
BevRlningsUtskottet, Kongl. Majrts den 26
sistlidne November aflåtne, och den 4 den■
nes f. m. på bordet lagde, Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer, angående de, enligt
Rikets Ständers vid i8a3 års Riksdag
gjorde underdåniga anhållan, upprättade
förslag till förnyade PostTaxor för inrikes
gående bref.
Före
-
Den ia De ceni lier e. m.
29.5
Föredrogs till remitterande Herr af Billberglis,
Johan Petter, den 4 dennes f. m.
på bordet lagde Motion, angående ett nytt
sätt för Bränvinsbräuningsrättighetens utöfvande,
samt förslag till Bevillning derå.
Herr Tham, Wolrath, uppläste följande:
Ehuru
jag är fullkomligen öfvertygad,
att nit för Fäderneslandets väl ligger till
grund för Herr Billberghs i plenum den
4 dennes aflemnade Motion, angående bränvinsbränningen,
kan jag icke underlåta att
dervid göra följande anmärkningar, då jag
tror att Förslaget, om det sattes i verkställighet,
skulle för landet medföra de
skadligaste följder.
Något förhatligare beskattningssätt lärer
icke kunna tänkas, än en direct skatt
eller accis på hvad inom hvarje hushåll
användes tili förtäring, och tror jag icke,
att ett sådant beskattningssätt varit användt
oftare, än alla andra källor att åtkomma
undersåtares penningar varit tömda, och
lärer detta beskattningssystem, som i Preussiska
Staterna är infördt, icke af dessa Länders
innevånare bäras med nöje. Det är
dock en dylik accis Herr Billbergh nu föreslagit,
genom erläggandet af 4 sk. B:co p:r
kanna af hela bränvinstillverkningen, med
undantag af vissa kannor för hvarje person,
4 H. i5
326
Den 12 December e. m.
sorn hos bränvinstillverkaren finnes mantalsskrifven.
Jag liar antydt det motbjudande
i sjelfva systemet, hvilket föga mildras
af det förslag Herr Billbergh gjort,
att på de årliga Debetsedlarne få en elei af
den andra Bevillningen afskrifven, i den förmodan,
att den nu föreslagne bränvinsskatten
skulle betydligt öfverstiga det hittills
derpå grundade anslag; en åtgärd, som, i
fall denna förmodan realiserades, icke kunde
verkställas, utan att åstadkomma vidlyftighet
och förnyade besvär vid debitering
och uppbörd, dervid nya controller då torde
fordras, för alt förekomma oreda och missbruk.
I afseende på sjelfva bränvinsskatten
och dess erläggande får jag ytterligare
anmärka, alt den föreslagna afgiften l\ sk.
B:co per kanna, sammanlagd med den särskilda
afgiften för Krogar och Näringsställen
samt 4 sk. tull p:r kanna för det bränvin,
som på Saltsjön skeppas från den ena Svenska
hamnen till den andra, skall, om afgiflernas
erläggaude möjligen kunde controlleras,
så stegra priset på bränvin, att den
delen af Nationen, sorn genom de förr förfelade
förbudslagarne blifvit indjuden och
vand vid lurendrägeri, icke skall försumma,
att begagna tillfället, att för lägre pris påföra
oss utländskt bränvin, till skada för
jordbrukaren och hela Landet, samt till
3'tterligare uppmuntran för det fylleri, man
genom ett högre bränvinspris velat minska.
Ben iQ December e. m.
Att enligt Motionairens förslag till uppbörden
af bran vinsskatten välja personer
inom hvarje församling, skall genom det
föreslagna 5-procents arfvodet leda till täflan
och intriger af oredligt folk att erhålla
detta uppdrag. Att hvarje person inom
församlingarne, som tillverkade bränvin, en
gång hvar vecka borde infinna sig hos Uppbördsmannen,
för att uppgifva beloppet af
det tillverkade bränvinet och erlägga afgiflen,
skulle medtaga tusendetals dagsverken,
hvilken förlust Motionairen torde hafva
glömt att beräkna; hvaremot jag också
anser omöjligt att beräkna eller tillvägabringa
någon duglig controll vid uppbörden af
ilen föreslagna skatten. Det fordras icke
mer än en vanlig bekantskap med allmänna
tänkesättet, för att veta, att en försnillning
af Statens tillkommande rätt af mången
icke anses hvarken för synd eller skam;
man torde dä icke kunna böra vänta en
allmän redlighet vid erläggandet afen jordbruket
directe tryckande så ovanlig skatt;
i de orter der sämja och enighet råder
ibland Allmänheten skall allmänna föreningar
uppstå, alt dölja rälta tillverkningsbeloppet,
och på andra åter, der förhållandet
är olika, skall täta angifvelser förorsaka
ohyggliga rättegångar med menederier, och
alla de olycksaliga följder, hvarpå Svenska
bränvinshistorien, genom orimliga förbud
och misstagna beskattningar, förut lemnat
lika oräkneliga, som bedröfvande, bevis.
228
Den 12 December e. m.
Om vid. de föreslagna Sockenstämmorna
llyfikenhen i början skulle qvarhålla någon
åhörare, skall, då denna nyfikenhet snart
är stillad, ingen annan stanna qvar, än den,
som vill utspana anledning till angifvelse
eller åklagan.
Då jag af bär anförde skäl icke annat
kan, än afstyrka allt afseende på eller bifall
lill Herr Billberglis Motion, den jag
med säkerhet hoppas icke af Rikets Ständer
skall antagas; så anser jag mig icke böra
uppehålla Ridderskapet och Adeln med de
flera anmärkningar, hvartill det föreslagna
reglementariska skulle kunna föranleda; men
får i afseende på beräkningsgrunden för
bränvinsbränningsrättiglieten anmärka, att
denna grund, hvilken borde vara öfverflödig,
om en tillverkningsafgift kunde coi,itrolleras,
och derföre till verkställande antagas,
icke är rigtigt beräknad, ty om de
födda kreaturens antal kunde blifva en säker
grund för bränvinsbränningen, så har Motionairen
medgifvit en vida större kannrymd
på bränvinspannan, än som behöfves, då
han uppgifvit en 3o kannors panna erfordras
att förskaffa drank åt 10 kreatur, och
med stora steg ökat progressionen ända till
90 kannors panna för 5o kreatur; men deremot,
då han icke, för hvad kreatursantai
deröfver som hälst, tillåtit någon förhöjning,
dömt den Possessionat, som äger t.
ex. 100 kreaturs ladugård, att endast till
deni erhålla halfva portioner af drank.
Den 12 December c. m. 229
Herr von Qvantenj Carlj anförde skriftligen
:
Alt vederlägga Herr Billberglis oeh
Herr Montgommeries Motioner, i afseende
på en förändrad bränvins-beskattning, är
aldeles öfverflödigt, derom hafva de värda
Motionärerne sjelfva besörjt, genom projecternes
overkställbarhet; för mig återstår
således endast några hufvudanmärkningar.
Både i afseende på principen oeh beskattningen
för brånvinslillverkningen är det
lika orätt af Lagstiftaren, att genom täta
förändringar åstadkomma den för alla näringar
högst skadliga osäkerheten 0111 hvad
man äger eller icke äger, oeh hvarigenom,
äganderätten på det högsta rubbas; en sådan
beskattning utgör en vida odrägligare
börda, än all annan, och hvad vinnes väl
genom dessa förändringar? Ingenting i hufvudsaken.
För hög beskattning å bränvinsjbränningen
kommer säkerligen att medföra
samma verkan, som för höga tulltaxor: att
Statsverket sitter ensamt emellan; ty bränvin
införes nu årligen från Dannemark,
hvartill jag sjelf varit ögonvittne; oeh hvarföre
öka denna import, för att sänka våra
egne spannmålspriser, till mehn både för
Jordbrukare och Löntagare, hvilket otvifvelaktigt
deraf klefve en följd. Jag anser
derföre både klokast och rådligast, att låta
den saken oförändradt gå sin gång. Om
en och annan nära Stockholm drifver den
-
Den 12 December e. m.
na näring med fördel, så må han ju genm
äga denna fördel; större delen bränvinsbrännare
kunna ej skryta häraf; jag tror
tvärtom, alt de endast mot dranken för
deras ladugårdar rätt gerna skulle öfverlåta
denna obehagliga handtering åt hvilken
sorn hälst, och rätt väl vore, om de värde
Motionärerne sjelfve förskaffadt sig sakkännedom;
de skulle då utan tvifvel insett
omöjligheten af att verkställa hvad de projecterat.
Herr Anckar siv är d ^ August j uppläste
följande;
Ärkännande fullkomligt alla olägenheterna
af bränvinets omåttliga förtäring, skall
jag gerna biträda alla antagliga medel och
förslag, ledande att bota delta onda, men
jag anser äfven nödigt, att vid afhandlingen
om en allmän industrigren ej låta möjliga
missbruk för mycket inverka på omdömet
af sjelfva handteringen, hvarom väl
redan så mycket är taladt, alt det kunde synas
öfverflödigt, att tillägga något; men då
helt nya åsigter och förslag framläggas,
hvilkas nytta och verkställbarhet åtminstone
jag har svårt att inse, så finner jag det
vara en pligt, att efter förmåga söka motverka
den inflytelse, som en Motionairs längre
embetsmannabana möjligen kunde äga,
då det med skäl från sådan liand kunde
väntas ett fullt moget och antagligt förslag,
enär det opåkalladt frarnträdt till ali
-
Den ia December e. m. 23i
män granskning; och är det af denna anledning,
som Herr af Billberghs motion nu
uppkallar mig.
Uti premissen af motionen medgifves
nyttan för landet af bränvinsbränningen,
såsom afsättningsmedel för säd och potatoes,
äfvensom för ladugårdarnes vidmagthållande;
den värda Motionairen går till
och med så långt att påslå, det, utan denna
anstalt, odaljorden i Sverige ej sknlle
kunna med fördel brukas, ännu mindre
ouppodlad mark tillgodogöras, samt att correclivet
mot den omåttliga förtäringen bör
sökas i folkets förbättrade moraliska bildning
och således af Motionairen ej lägges
sjelfva handteringen till last; och jämföres
den lia beskrifning öfver bränvinsbränningens
nytta med andra talares poetiska målning
öfver dess förderf, så svarar jag utan
tvekan, om flen frågan göres, hvilken af
de båda äsigterne är den rälta, att de hafva
orätt båda två, då de innefatta öfverdrift
och orättvisa; ty lika litet som jag
medgifver, att bränvinsbränningen är vållande
till allt det onda, sorn bränvinels
omåttliga förtäring ordsaka, då äfven den
nyttigaste och mäst välgörande sak kail
missbrukas; lika litet medgifver jag, alt
Svenska jorden aldeles utan denna binäring
cj skulle löna mödan att odla; jag tror alt
frågan i detta sednare fall lätt kan lösas
dermed, alt Svenska jordbruket medgifver
232
Den 12 December e. m.
att vara så liårdt beskattadt, att bränvinsbränningen
för många, i synnerhet den mindre
classen Herregårdar, varit den enda
industrigren, som gjort det möjligt för ägaren,
att fullgöra Statsbidragens kraf jemte
omsorgen för egen bergning; men att
Bränvinsbränningen är ett absolut vilkor
för ladugårdarnes tillvaro, det bestrider jag
af egen erfarenhet, jag vill fast mera tro,
att ladugårdsskötsel!! i allmänhet vårdslösas
och förbises, i jemt tilltagande med bränvinsbränningens
utvidgning; i förlitande på
möjligheten att med drank och halm framföda
kreaturen, försummas ängarne, som
mosslupna få ligga orörda, men jag tror
tillika, att det i detta afseende för närvarande
är kommit så långt, att en rubbning
i de förhållanden, som nu äro med bränvinsbränningen,
skulle medföra en våldsam
ekonomisk skakning för hela landet, och
anser jag att det skulle vara lika olyckligt
till följderna, om den mindre spridda
bränvinsbränningen på en gång, utan lämnad
tHlräckelig lid, att vidtaga förändring
med ladugårdshushållningen, skulle förbjudas,
än örn Herr af Billberghs förslag skulle
antagas, då det innehåller den tygellösaste
utsträckning af den mindse bränvinsbränningen,
och således, i stället att bota
ett ondt, i oberäknelig grad skall förstora
det. Enligt nu gällande författning är bränvinsbränningen
ansedd som en landlmannarörelse
och inskränkt inom classen af
Den 12 December e. m.
233
egare eller brukare af hemman; städer och
torpare få ej bränna; men efter Herr af
Billberghs förslag, är en ladugård af 5 nötkreatur
enda vilkoret för rättigheten alt
bränna med 20 kannors panna; skulle ett
sådant förslag kunna antagas, så ligger verkan
deraf åtminstone för mig klart i dagen;
ty bränvinsbränningen skulle sorn en löpeld
sprida sig till hvarje koja på landet
och hvarannan tomt i städerna, då det lilla
antalet af 5 nötkreatur lätteligen genom
sammanflyttningar altid kunde förevisas, när
derjemte, enligt Herr af Billberghs förslag,
denna slags bränvinsbränning ej blifver beskattad,
då 20 kannor enligt projectet skulle
bestås hvarje mantalsskrifven person, utan
alt någon afgift derföre borde erläggas,
och ingen controll är möjlig för underslef
i detta fall, så frågas, om den af Herr af
Billbergh föreslagna skatten på bränvinet
någonsin skall blifva märkbar i Statens inkomster,
än mindre kunna ersätta bevillningen;
ty då det bevises, att den, enligt
Herr af Billberghs förslag, i ett fullkomligt
system etablerade husbehofsbränningen och
husbehofssupandet ej skattar något, och
den stora allmänheten, såsom sjelf tillverkare,
ej bar behof att köpa bränvin, så skola
de så kallade större brännerierna falla
af sig sjelfva, då afsättningen ännu lärer
komma alt bestå som axiomet för all fabricies
handtering.
234
Den 33 December e. m.
Motionairen anser visserligen detta resultat
omöjligt, och de större, på afsättning
grundade, brännerierna tryggade genom de
föreslagna controllerna; jag deremot finner
dessa controller blott vara inbillningens
foster och ej beräknade på möjlighet
alt verkställa, ty det bör blifva lätt fattligt,
att ej någon controll är möjelig på
den tillverkade quantiteten; i stugan består
ju oftast bela personalen af så nära slägtingar,
att, om äfven viljan att angifva och
vittna skulle finnas, så förbjuder lagen på
goda grunder ett sådant vittnesmål, och
huru skulle försäljning från dessa otaligt
många små bränneriet’ kunna förhindras,
om det ej derjemte till fullkomnande af
förslaget anbefalldes, att hvarje mantalsskrifven
person nöd vändigt skulle sjelf uppsupa
20 kannor bränvin årligen. Motionairen
ntedgifver sjelf, att många angifvelse!’
och rättegångar skulle uppstå, men svarar,
att det är hvars och ens egel fel, som
blottställer sig för dylika åtal, och att fördelarna
af förslaget i alla falt så högt öfverväga
olägenheterna; jag deremot tror,
alt inga fördelar kunna öfverväga det felet
i lagstiftningen , att med berådt mod eller
med Öfverläggning, blott med afseende på
Statens penninge-inkomst, förvandla en del
af Nationen till lagbrytare och den and) a
delen lill angifvare af dessa lagbrott.
Motionairen anser äfven sorn ett rorrecliv
mot fördöljandet af den skaltbara
Den 12 December e. m.
a35
tillverkningen, att derigenom minskningen
af bevillningen ej kommer att tillgodonjutas,
men Motionairen förbiser huru åskådligt
klart det skall visa sig för hvar och
en, att denna minskning, om den på denna
väg vore verkställbar, blott skulle blifva
en fördel för capitalisten och embetsmannen,
som ej sköta landtbruk, och lör
detta ändamåls vinnande tror jag landtmannen
hvarken önskar eller kan göra äu
vidare uppoffringar; dess ställning är och
blifver ändå altid den, att såsom synbar
blifva tilblad för alla Statens så verkliga
som inbillade behof.
Mig synes således de af Herr af Billbergh
föreslagne förändringar med bräiv
vinsbränningen alldeles oantaglige, då verkningarna
deraf utan tvifvel skulle blifva
förstörande för landet, så. i moraliskt, som
financiel! afseende, och hoppas jag alt landet
förskonas från att någonsin behöfva controllör
af den beskaffenhet, som de i detta
fall föreslagne. Då den värde Motionairen
sjelf innehar en så hög plats vid Tullverket,
så blifver dess yttranden med afseende
å tullen så mycket intressantare,
och är det derföre jag äfven anser mig böra
fästa någon uppmärksamhet vid Motionairens
yttrande, att hvarje ort bör tryggas
för intrång af den andra i bränvinsbrännings-näringen.
Lyckligtvis saknar denna
principc af isolerings-tillståud all til
-
5.36
Dea 12 December e. m.
lämpnlng, så att det till och med är svårt
begripa hvad dermed i det hela menats,
mea desto tydligare är Motionairens förslag,
att för allt bränvin, som försändes på Saltsjön
j, skall afsändaren erlägga 4 sk. i tull
för hvarje kanna, och bekänner jag öppet
mig ej kunna begripa anledningen hvarföre
det bränvin sorn försändes på Saltsjö mera
skall tåla tullafgift, än det sorn försändes
på färsk sjö; om tillämpningen göres
på Stockholm, som utan tvifvel är den ort,
dit det mästa bränvin försändes, så förvånas
man i sanning öfver den gynnande omvårdnad,
sorn lämnas åt tillförseln från Mälaren
och Hjelmaren, mot den tryckande
pålaga, som föreslås för den kostsammare
afsändningen från kuslproviserne i Saltsjön.
Sedan jag nu sökt uppfatta och bestrida
rigtighelen af de förändringar, som blifvit
föreslagne med bränvinsbräuningen, anser
jag äfven för min skyldighet, sedan ämnet
blifvit bragdt till öfverläggning, att äfven
yttra mina åsigter i afseende A en handtering,
deri jag, som practiserande landtman,
bör äga någon erfarenhet, ehuru jag
nödgas förklara, för att freda mig för misstankar,
det jag strider för eget enskildt intresse,
att jag ingalunda bedrifver bränvinsbränning
i stort, eller som hnfvudrörelse
för min och de minas bärgning.
Första frågan vid detta ämnets afhandling
mäste otvifvelagligt blifva, kati brän
-
Den 12 December e. m.
237
vin nu mera i Sverige undvaras? oell sorn
denna fråga nödvändigt besvaras nekande,
så blifver äfven en naturlig följd, att fabrikationen
bör, såsom vinstgifvande, på eget
råämne förbehållas landets egna innevånare,
och ej behofvat fyllas genom utländsk handel;
när det således, efter denna tankeledning,
som principe fastställes, att bränvinsbränningen
bör idkas i mon af landets behof,
så blifver sättet för tillverkningen den
andra hufvudfrågan att besvara, hvilket
skulle vara ganska lätt, om det här vore
tillåtligt att, endast följa Statsekonomiska
grunder, med förbiseende af det tillstånd,
som är; ty något undantag för bränvinsbränningen
gifves icke, aLt ju den äfven
kan beräknas efter samma grunder, som
all annan fabrikation, och således att lågt
tillverkningspris i första rummet bör sökas,
hvilket åter ej lärer kunna erhållas,
utan i samma mon, som tillverkningen drifves
i stort med afseende på liflig afsättning;
bräilvinsbränningen i fabrik företer
äfven den fördel, att den lätt kan controlleras
och således äfven beskattas efter
hvad grunder som hälst; men för en fabriks
tillvaro och bestånd, måste den som
ett nödvändigt vilkor vara skyddad för täflan
med samma varas production under
former, der beskattningen är minskad eller
till och med alldeles nndvikes; jag anser
derföre utan all tvifvel, alt bränvinsbränningen
med största beräkning borda
238
Den »2 December e. m.
förrättas i fabriksväg med huru stora panlior
och verk som hälst, emot lämplig afgift
till Staten; men det ar i detta, som i
många andra fall, att theoriernas stränga
tillämpning måste gifva vika för andra vigtiga
föremål, då den lagstiftande magten ej
får förbise det tillstånd, som är och som
lill hufvudsaklig del framkallats af samma
lagstiftande magts föregående åtgärder, Det
måste derföre tagas i beräkning, att en
mängd landtman, i förlitande på och med
beräkning å de gällande författningarnes
varagtighet, nedlagt kanske hela deras disponibla
capitaler i anläggningen af sina
bränneriet', hvilka skulle i grund förstöras
om någon rubbning skedde i förhand varande
förhållanden och de nedlagde capitalen
för alltid upphöra att vara räntebärande,
och lärer det icke hellre kunna bestridas
att mångå enskildas förlust i rågadt
mått äfven drabbar det allmänna, och
att i ett land, som Sverige, utan stadgadt
myntväsende, osäkerheten och risquen vid
all slags anläggning redan är stor nog, utan
att faran derjemte skulle ökas af täta ändringar
i den ekonomiska lagstiftningens
principer; hvarvid jag dock i detta fall ej
innefattar en möjligt åsedd nytta vid, att
genom acciser och krogumgälder hålla utminuteringspriset
vid en behöflig höjd, till
förekommande af missbruk och öfverdrift
i sjelfva förtäringen, ehuru jag gerna hyllar
den tankan, alt folkets moraliska för
-
Den 19. December e. m.
bättrande bör vara den väg, hvaruppå correctivet
bör sökas emot. det tilltagande begäret
efter starka dryckers förtäring. Då
det således visar sig såsom högst vådeligt,
att för närvarande fastställa bränvinsbränningen
på grunderna af ett rigtigt fabrikssystem,
som visserligen vore det jag skulle
anse för rigtigast, och då a den andra
sidan, eller, enligt Herr af Billberghs förslag,
bränvinsbränningen skulle tillåtas den
gränslösaste utsträckning, hvars menliga följder
jag tror mig hafva ådagalagt, så finner
jag ingen annan medelväg emellan t v änne
ytterligt motsatta åsigter, än att för närvarande
och intill nästa Riksdag, för att
äfven möjligen kunna afvagta verkningarna
af ett ordnadt myntväsende, låta bränvinsbränningen
bero vid det som är, i trots
af Kammarekonomernas djupa forskningar,
alt lill Statscassan inbringa den högsta möjliga
skatt på landtmanncns bekostnad, utan
afseende på verkningarne till dess trefnad
och bestånd.
Herr af Billbergh: Svårigheten för mig
alt genast uppfatta och till sitt rätta värde
uppskatta de anmärkningar och invändningar,
hvilka med öfverläggning och beräkning
på effect framställas vid här förekommande
ämnen, borde må hända afhålla mig
från försöket att besvara de enahanda anmärkningar,
hvilka nu blifvit gjorda emot
mitt Förslag lill grunder för bräuvinsskat
-
Den 12 December e. m.
lens utgörande, men da ett stillatigande
troligen skulle anses innefatta ett erkännande
af de satser, sorn emot mig blifvit fraradragne,
blottställer jag mig häldre för vådan
att upptäcka ruin bristande förmåga. Såsom
ett allmänt svar å hvad utom ämnet blifvit
andragit, får jag anföra, att det ingalunda
är i egenskap af Embetsman, utan
blott som Representant jag här uppträdt.
Det vore hårdt om en Representant, för
det han tillika är Embetsman, ej skulle få
framställa sina tankar. Äfven får jag upplysa
att, ehuru jag nu mera ej innehar jordbruk,
är jag dock ej så utan all erfarenhet
i denna del, som Herr Anckarswärd förmenat,
emedan jag under 8 års lid varit Landtman
och äfven då idkat bränvinsbränning.
Detta nämnes blott i förbigående, och
jag förbehåller mig att nu få utveckla de
åsigter jag haft, och rättfärdiga de grunder
jag anfört.
Herr Tham har usagt att det blefve
förhatligt att controllera allt hvad, som
förtärdes i hvarje enskildt hus. Dertill tror
jag ej att mitt förslag föranleder, då jag
medgifvit 20 kannors afräkning för hvarje
mantalsskrifven person.
Dernäst förekommer till besvarande
hvad som anmärkts emot svårigheten att
controllera den af mig föreslugne afskrifning
å bevill
-
Den ia December e. m.
bevillningen, men då jag föreslagit, att det
förflutne årets öfverskott skulle afskrifvas
på följande årets Bevillningsbelopp, blir
det mycket enkelt i verkställigheten. Om
nian t. ex. vet att Bevillningen inom ett
Län går till 100,000 R:dr och att öfverskottet
på bränvinsskatten bestiger sig till
30,000 R:dr, så fordras ingen vidlyftigare
åtgärd eller controll, än alt Konungens
Befallningshafvande genom en ordres förordnar,
att ^:del af hela Bevillningen på
hvarje Debetssedel afskrifves. Att f\ sk.
högre pris å den Svenska bränvinstillverkningen
skulle befordra lurendrägeri af utländskt
bränvin, tror jag icke. Den särskilda
Bevillning, som jag föreslagit på krogar
och näringsställen, kan icke verka till
lurendrägeriets befrämjande, ty denna beskattning
verkar endast på minutpriset, och
krogaren tager naturligtvis varan, der den
fås för ringaste priset, hvaraf följer, att då
bränvinstillverkaren kan sälja bränvinet tili
bättre pris, än utländningen, saknar han
icke företrädesvis afsättning.
Då jag föreslagit en å tvänne uppbördsman
i hvarje Socken, till hvilka bränvinsbrännarne
sista dagen i hvarje vecka borde
uppgifva näst föregående veckans tillverkningsqvantitet,
tror jag ej att något betydligt
antal dagsverken i och för denna förrättning
skulle förspillas, 0111 ej i de Norra
4 H. 16
1^1
Den 12 December e. ni
Provincerne, hvilka äro mera glest bebodde,
men der åter sällan och lill ringa qvantitet
bränvinsbränning äger rum.
Beträffande Herr von Qvantens anmärkning
om skadligheten af täta förändringar
i den ekonomiska lagstiftningen, så är det
just dem jag ämnat förekomma. Jag åsyftar
all frihet i näringarne. Grunden för bränvinsbränningen
vill jag endast förändra.
Den jag föreslagit har jag trott förlika Stä~
demas och Landtmannens intressen. A intetdera
har jag fästat mindre afseende än
å det andra. Min afsigt har blott varit
att vinna ändamålet; och att jag ej endast
åsett Statens fördel, visar sig deraf, att jag
föreslagit afskrifning för öfverskottet på
hevillningen, äfvensom jag ej åsyftat bevillningsfrihet
för bränvinsbränningen, utan
tvärtom, vill, att ju mera man tillverker,
ju mera skall man skatta, men detta kan
ej ske utan skatt på tillverkningen. Så ålmin
öfvertygelse, men jag respecterar likväl
andras.
Herr Anckarswärd har bland annat lastat
den proportion jag föreslagit emellan
ägande kreatur och bränvinsbränningsrättighet,
och har ej velat medgifva mitt yttrande
att bränvinsbränningen vore nödvändig
för landtmannens bestånd, utan trott
att ladugårdarne alltför väl kunde framfödas
med foder, utan ali dranktillgång. Jag vill
I
Den 12 December e. m.
a43
ej heller bestrida detta, men blott fästa
Herr Anckarswärds uppmärksamhet derpå,
alt jag i synnerhet haft afseende på sädesproductionen.
Om öfverskott på spannmål
finnes, skall den jn råka i vanvärde, då den
ej får användas till bränvin, och det är ja
landtmnnnens enda utväg att förädla sin
vara. I fall, som anfördt blifvit, 6‘o millioner
kannor bränvin årligen tillverkas,
och dertill åtgå circa 3oo,ooo tunnor säd,
skulle, i fall de ej fingo användas till bränvin,
lika stort qvantum spannmål blifva öfver
och nedsätta värdet. Vidare har blifvit
ifrågasläld pålitligheten af den controll
jag föreslagit. Då den fortgår i bredd
med den vanliga tjenslemanna-controlleu,
tror jag att den skall blifva tillfyllestgöraude.
Den sednare är efter nu gällande Författningar
ganska besvärande, och föranleder
till ett större antal rättegångar, hvilka,
åter med den medborgerliga controll, sora.
jag derjemte påräknat, troligen icke skulle
komma å bane, eller behöfvas. Den af mig
föreslagne controll är dessutom icke utsträckt
öfver den nu varande,utan deremot inskränkt,
emedan 1824 års Brän vinsFörfattning stadgar
i 4:de art.flere ansvarsbestämmelser, utiöart.
1 §., att alla äga rättighet åtala förbrytelser
emot Författningen, och uti påföljande
3 §., att husvisitationer få ske utan ansvar,
hvarjemte stadgas 33 R:dr 16 sk. böter för
den, som vägrar att underkasta sig slik
åtgärd. Efter milt förslag skulle ingen
a44 Den i?. December e. m.
rättighet till husvisitation äga ruin. Hvad
jag sagt om de nu varande stadganderne står
fast, och jag har ej velat föreslå så starka
controller, tvärtom har jag satt förtroende
till producenternes egna uppgifter, och velat
hämta controllen utifrån af grannar och
allmänna opinionen. Äfven har man trott,
att den föreslagne skattfria husbehofsbrännings-qvantiteten
skulle för vidt utsträckas.
Jag vill ej bestrida anledningen till
denna förmodan. Jag har varit otydlig då
jag föreslagit att 20 kannor skulle afräknas
för hvarje mantalsskrifven person. Jag mente
lagstadt folk, som njuter husbondens
kost.
Jag anhåller att fa nogave utveckla,
huru jag beräknat denna skattfrihet. Uti
mitt förslag har jag calculerat 24 millioner
kannor bränvin att beskattas, sedan Husbehofsbräuningen
blifvit afdragen. Om man
antager hvad sorn af en annan Motionär
blifvit bevist, att hela tillverkningsqvantiteten
i Riket minst uppgår till Go millioner
kannor, så visar sig, då Rikshufvudboken
upptager bränneriernas antal till 172,526
stycken, att 10 personer för hvarje bränneri
(sorn synes öfverdrifvit) med 20 kannor
för hvarje person, ej skulle uppgå till
mer, än circa 34 millioner, hvilket qvantum,
fråndragit hela tillverkningsqvantiteten,
lämnar en återstod af 26 millioner.
Den i a December e. m.
245
Hvad vinst för Embetsman och Capitalister,
som talaren af mitt förslag förmodar
uppslå, begriper jag ej. Jag har åt- '
minstone icke åsyftat någon dylik. Förmodligen
lärer meningen vara, att då bevillningsafdrag
skulle ske för hvarje individ,
skulle det vara orättvist, att äfven
den, som ej bränner, får afdrag på Bevillliingen,
men jag anser det ej vara bränvinsbrännaren,
som betalar skatten, utan
den, som consumerar varan, förutsättande
att tillverkaren, lika med alla andra näringsidkare,
vid försäljningen ökar bränvinspriset
med skatten, och då Capitalisten och
Embetsmannen äro lika mycket consurnenter
af varan, som hvar och en annan, tror jag
det vara rättvist till sin grund, att alla
njuta lika proportionerligt afdrag på Bevillningen,
i mon af öfverskottet på bränvinsskatten.
Slutligen har det äfven som origtigt
anmärkts, att jag föreslagit beskattning af
bränvins transporterande på saltsjö. Min
mening var, att då i Skåne och Blekinge,
i anseende till lätt tillgång på bränsle, kan
produceras bränvin af potatoes för bättre
pris än t. ex. i Upland och Södermanland,
så vore det en rättvisa emot dem, sorn
hafva drygare tillverkningskostnad, att de,
som för enahanda fabrication finge vidkännas
mindre utgifter, när consumtionen skulle
beskattas, erhöllo en drygare beskatt
-
Den 12 December e. m.
ning på varan, pä det den ej å aflägsnare
ort skulle kunna nedsätta priset till skada
för den kostsammare fahricationen.
Sist får jag äran tillägga, att livarken
projectniakeri eller förkärlek alt motionera
legat till grund för mitt förslag. Jag
har ansett och anser ännu 1824 års Bränvinsförfattning
i många delar bristfällig,
men bar antagit såsom grundsats, alt icke
förklara mitt ogillande af en sak, utan att
tillika föreslå något, sorn efter min öfvertygelse
är bättre, förutsättande, alt den,
sorn vill omkullstörta något beståndande,
utan att med detsamma vilja bidraga till
återupprättande af något bättre, sällan har
rena och fäderiieslandskära afsigter.
t
Motionen antyder omisskänneligen, att
jag åsyftat, att kunna förlika de stridiga
intressena i fråga örn Bränvinsbränningen;
att bibringa öfvertygelsen om den stora
fördelen utaf att fylla Statens behof genom
en consumtionsafgift, häldre än genom directa
beskattningar, och att inhämta nyttan
af den i vissa andra Länder så mycket
prisade Municipalbefaltningen.
Så snart jag får höra något antagligare
Förslag i detta ämne, skall jag dock
vara lika benägen, som någon annan, att
erkänna dess företräde.
Herr Anckar swärd: Då jag anhöll om
ordet, var det blott för det jag förmodade
Den iq December e. m.
a47
mig hafva blifvit missförstådd af Herr af
Billbergh; men då jag nu mera finner, alt
så icke skett, vill jag ej förlänga discussionen
och borttaga Ridderskapets och Adelns
tid, hälst en ytterligare utredning af ämnet
skulle förutsätta allt för litet omdöme och
urskiljning hos det Utskott, som kommer
att behandla frågan.
Herr Ribbingj Arvid: Huru angeläget
det är att vid nya författningars upprättande
laga så, alt många controller undvikas,
och Domstolarne ej onödigt besväras af
rättegångar, inhämtas af det exempel, jag
nu vill hafva äran anföra. En enda Åklagare
har under ett års tid vid en och samma
Auctoritet åklagat ej mindre än 3oo
mål, i stöd af Författningarne angående
brännvin. I de mål, derhän kunnat åstadkomma
bevisning, och ej sjelf måst vidkännas
ersättning för parters och vittnens
obehöriga inkallande, torde han haft en
vinst öfver hufvud af vid pass io R:dr på
hvartdera; uträkningen på behållningen är
då lätt gjord.
Jag bör äfven nämna, att af desse mål
ganska få angått bränvinsbränning, hvaraf
torde synas, att nuvarande författning härom
ej är rätt fruktbar för vederbörande
Fiskaler.
Friherre Anckarsvärd „ Carl Henrik:
Jag måste erkänna att Herr af Billberghs Mo*
Den ra December e. m.
lion i vissa delar innefattar något så djupt,
att jag med skäl bordt tveka att ingå i undersökning
af meningen, men då det synes mig
som den värde Motionairen åsyftade en allmän
inre gränsetullreglering landskaperne
emellan, tror jag, att ideen derom, i en tid
då liberalare grundsatser än förr tyckts
etablera sig i Tullsystemet, förtjenar närmare
uppmärksamhet, i synnerhet då den
kommer från en hand med så mycken practisk
erfarenhet i ärendet. Beträffande bränvinsfrågan
torde jag få bifoga den anmärkning,
att Motionairen blott nämnt kreatur
i allmänhet, såsom grunden för rättighet
till bränvinsbränning. Det är naturligt att
hvarje trafikerande har en viss förkärlek
för de kreatur han egnar sin vård. Jag erkänner,
att det ej är fäkreatur, som hämta
största fördelen af mitt bränneri, men att
det är särdeles i afseende på svinkreaturen,
som jag drifver denna handtering;
och jag anhåller att det Utskott, sora kommer
att behandla frågan, ej måtte lämna
ur sigte, att 5 å 6 jag till och med 4°
stycken grisar icke synes vara en lämplig
norm för utöfvandet af bränvinsbräningsrättigheten
med en 20 kannors panna, mycket
mindre 5o för en 90 kannors panna.
Då tullspecialerne bevittna en import
af 80 till 90,000 Lispund fläsk, torde svinafveln
förtjena någon uppmärksamhetK hvadan
förslaget synes mig, utom den egenska
-
Den 12 December e. m.
a4g
pen, att i min Öfvertygelse vara aldeles
overkställbar!, äfven innebära en stor ofullkomlighet
i detailler, enär svänkreatur, såsom
berättigade till drankförtäring, blifvit
aldeles förglömde.
Herr of Billbergh: I anledning af hvad
Friherre Anckarswärd yttrat får jag endast
nämna, att jag ingalunda föreslagit någon
gränsetullreglering emellan Rikets särskilte
Provincer, fastän jag kommit att omtala
Skåne och Blekinge; utan att jag endast
gjort skillnad emellan transport på saltsjö
och färsksjö, en skillnad som synes mig
ganska lätt och rättvis att etablera.
För öfrigt anser jag mig ej böra lämna
något svar å hvad Friherre Anckarswärd andragit
angående svinkreatur, då jag i mitt
Förslag tydligen utsatt nötkreatur.
Friherre Anckarswärd: Jag anhåller
blott, att i afseende på Herr af Billberghs
sista yttrande få svara, att det är just i
Herr af Billberghs Memorial, som den fromma
önskan förekommer, att hvar och en
Landsort måtte fredas i sin rörelse från intrång
af annan ort, och jag kan icke inse,
huru sådant skall tillvägabringas, utan
den strängaste gränsetullreglering Länen
emellan.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, att så väl
4 H. • 17
a5o Den 13 December e. m.
Herr af Billberghs ifrågavarande Motion,
sora de af åtskillige Ledamöter i anledning
deraf afgifne yttranden, måtte lill Bevill-p
ningsUtskottet remitteras; hvilket bifölls.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt*
skiljdes klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Prqtocoili,
O. J. Lagerheim
Rättelser.-
$id. 45 råd. 19 star: har läs: hot*
-r- i3(5 — 19 —? ute -t- utse
— 171 — 29 — Statens — Staten
t— 179 i-? 2 — finna fina
—■? —- — 3 — kläden ej kunna
böra uteslutas.
■77- 36i -s- 9 —r afven (äs: Ufveu af
t $
i A
E L L E R
OFVER
SVERIGES
S T
T I S T I K
STOCKHOLM, tryckte fios Johan Hörberg, 1829.
Innehåll
1. • r ’
af efterföljande Tabeller., Caiculer och Förslag m.
m.
Tabell, upptagande den egentligen skattskyldiga Jordens Grundskatter
Dito af enahanda beskaffenhet för den privilegierade Jorden .
Dito af samma innehåll för BostäUs-jorden
. . .
Summarisk Tabell öfver de 3:ne föregående
Tabell öfver Statens inkomster af alla slag .
Calcul öfver den ersättning i penningar, som den egentligen skattskyldiga Jorden, för befrian;
det från de Ständige Räntornes utgörande, skulle erlägga .
Dito för Frälse-]orden
Tabell öfver Rikets Spannmäls-af kastning och Presterskapets Tionde
Uppgift på Clereciet och dess Inkomster, med Förslag till ändring deraf
Dito pä den nuvarande Arméens personal och dess aflöning
Tableau öfver Armé ens uppställning enligt Förslaget
Förslag till Armé ens aflöning
Uppgift pä Civile Tjenstemännens per soned och- aflöning
• •
Slut-Calcul, upptagande elen nuvarande och nu föreslagne Stats-Utgiften
•
N:o
1.
2.
3.
4-
5.
7-
' 8.
Illo.
11.
12.
i3.
*4-
*
m- l i ' ■
Tabell, upptagande efterföljande Hemmans Grundskatter, Ständige Räntor och Rotering utom Fahlu Län,
upprättad i enlighet med Herrar LandshöfiUngars Ar 182.2. afgifne Fem-Ars-Berättelser.
,,
Jordeboks-
Jordeboks-
Hemman-
tal.
Krono-
Tionde,
Afrad.
och
Hemmantals-
Rusttjenst-
marker.
Rust- och
Rotehållning.
Suni ma.
«
Hemman-
tal.
Krono-
Tionde.
Afrad.
och
Hemmantals-
Rusttjenst-
marker.
Rust- och
Rotehållnin
or
S11 m m a.
Rantor.
Räntor.
KronoSkatte-Hemmai.
Skatte-Rusthäll.
Upsala Län
113 I z74
22,222
28
—
46,949
21
—
91,586
4
—
—
—•
49,478
22
—
2 10,236
27
Upsala Län
233
4,831
2,873
29
6,620
»4
—
i5,4»3
2,048
21
_
31,537
3 8,996
2.8
58,402
49,022
44
_____
I 128 A
I 2,355
3o
55,5o7
24
64,990
46
_
42,849
3i
H
175,703
35
9
Stockholms Län
2o5 f
32
5,io4
r
4
3?
6
28
!
Mariaestads Län
/
O
—■
u
—•
11
I268^|
14,414
—
—
»9>575
—
44,682
—
—
—■
—
—
5o,ia8
—
■
128,799
—
—
Mariasstads Län
844W
10,037
I2,i84
31,680
——
.—.
100,620
—
i54,52i
_
Kronobergs Län
l522||
20,374
i5
11
2,307
7
—
86,197
24
—
—
—
—
52,991
16
—
161,870
»4
11
Kronobergs Län .....
2 25^8-
3,362
38
3
34o
29
12,784
IO
—
-—
...—
—
16,487
2 9
3
Jönköpings Län
i32i||
I7,33l
—
—
i 6,463
—
—
62,148
—
—
—
—
—
63,475
—
159,4» 7
—
—
Jönköpings Län
633tV
9>°47
—
5,554
35,733
—
—~
—
.—
•
87,067
—
137,401
Westmanlands Län . . . .
1546A
86,526
40
9
88,534
13
—
45,66o
38
4
11
28
48,»48
44
—
268,882
20
1
Westmanlands Län . . .
372 i
10,046
I
2
28,147
47
-
I 1,817
41
7
,—.
47,140
15
—
97,152
8
9
Östergöthlands Län . . .
i8.3 t
25>i58
10
—
74,7Si
39
8
69,218
7
7
—
—
—
46,384
16
4
2i 5,512
25
7
Östergöthlands Län . . .
73o
10,417
6
11
18,772
8
2
I 5,387
16
7
,—
—-
-—
71,746
47
8
1 i6‘,323
3i
4
Nyköpings Län
io63
17.748
—
—
70,785
—
—
45,990
—
■—
—
37,655
—
-—
172,178
—
—
Nyköpings Län
i 12
1,821
—
5,872
—
4,3i8
—
,—
—
2,339
—
i4>35o
—
Elfsborgs Län
a 17411
i5,338
—
—
20,386
—
—
72,148
—
—
—
—
58,375
—■
—
166,247
—
—
Elfsborgs Län
166f!
i,o5 1
2,059
—
327
—
3,432
_
—
—
7,282
—
12,092
—
(ialmar Län
1189
11,245
24
8,586
24
52,008
24
- .
65,693
i37,533
2.4
Calmar Län
»,793
14,832
16
21,351
4o,o35
16
på Öland
200
——
—
—
——
"
725
079Ä
7,205
12,266
iti
2,927
9’894
9
46
7
48,694
38,947
I 2
1 »,594
26,422
70,420
87,642
87
28
7
Örebro Län
Malmöhus Län
3o7 i
908
5,354
13,17 1
45
46
71,278
110,270
9
76,633
140,266
6
8
Örebro Län
19
—
33
—
11 I
5
—
21
-—
8
.
_
16,824
q
8
_
—
4
Wärmelands Län
1ip3fl
15,267
—
—
i4,464
—
46,o35
—
—
—
—
—
55,89i
-
—
i3i,657
—
—
Christianstads Län ....
846
10,606
23
-
—
7,250
31
—
—-
t i5,6o5
3?
133,462
43
Westernorrlands Län . .
1543
3o,888
38
8
6,5oo
—
—
55,123
43
—
—
—
—
29,177
—
—
1 i 5,189
33
8
Blekinge Län
870 ~
7,881
32
8,895
12
...
—
99,442
—
116,218
44
Westerbottens Län . . .
608
7,833
—
—
—
—
I 2,o4 I
36
—
—
—
25,291
—
—
51,665
36
—
Götheborgs & Bohus Län
9581-
4,398
—
-
9,673
—
I 02
—
58,291
—
72,464
—
Gottlands Län
ioi5
3,4o8
—
—
9,808
—
—
34,738
—
—
—-
—
—
14,69°
—
—
59,2 36
—
—
Jemtlands Län
7°K
1,640
-
822
—
-
5,91°
—
8,372
—
—
Malmöhus Län
2374I
33o 4
26
3
q
—
2,617
2,335
263
16
4
—
.
—
7,745
11,374
—.
.—
»3,770
18,17 2
458
20
1
Christianstads Län ....
4.462
195
4»
8
—
—
3o
36
—
—
—
16
—
39
44
—
S:a
7,684H
98,599
»4
3
84,715
2
2
190,911
20
2
102
868,877
3o
2
1,243,205
18
_9
Hallands Län
—
—
—
—
.
762
1 i5o
722 |
2,347
5,098
14,q36
45
34
11,679
2,098
»6,644
21,746
8,534
31
32
13,171
32,072
ag,83o
3o,o36
43,869
61,115
53,3o 1
28
18
Götheborgs & Bohus Län
Jemtlands Län
—
—
—
8
10 1
—
—
—
8
Kron o-R list häll.
Norrbottens Län
428 f
i955
7,069
3o,59t
—
9,35a
—
—
2,368
—
—
—
—
—
48,825
—
Upsala Län.
Stockholms Län
Kronobergs Län
Jönköpings Lån
Westmanlands Län . . .
168
1 2
________
635
4
_____
_
860
i,663
16
(jetleDorgs .Län
"
—
25,792
■' ■
71,462
"
■
63,462
*—
191,307
7i
109
i36
26 5
»7.9
34
39
I
i73
»4
188
i5
64
546
99»
3o4
36
3o
—
•
1,47*
16
—
1,818
697
3,874
2,418
38
36
1
10
S:a
2 5,735tV
384,310
18
1
496,36o
40
5
996,182
29
11
223
33
865,934
22
r 1
2,743,012
—
4
9ti
»StV
ioj
1 O
2,430
1,320
32
5
6i3
23
I I
21
10
-—
37
—-
»9
2
Östergöthlands Län . . .
Nyköpings Län
1164
986
32
8
2,078
10
9
1,122
28
4
6,546
2b
9
10,734
1
6
5
53
i58
108
9°
4 09
oiiv ■Hisfiiiriiiit'*
■ ‘
»95ii
3,434
28
8,259
8
15,465
38
7>9°5
3p
35,o65
»7
Elfsborgs Län
32 f
193
—
45
io5
—
611
598
16
—
1,348
931
—
2,197
1,731
16
——
■ .
-
"—
8
.97
——
—
—*
—.
•
96tV
1,520
21
e;
7,448
32
10
5,6n
28
s
3,294
17,874
35
6
6
»,954
3
2,Io3
Q
Mariaestads Län
—
/
Örebro Län
I Ott
»49
—■* ■■ —
—
*—
——
*■—*
21044
3/l91
—
2,894
—
—
7,684
—
8,864
—
21,933
—
—
Malmöhus Län
444
7,381
3o
3
,
8,986
i3
—.
66,299
—
82,666
43
3
Kronobergs Län
»9fl
124
to
1 1
29
3i
—
1,102
12
455
—
•—
1,711
5
11
Christianstads Län ....
160 4
1,876
44
——
997-  545
15
’9
—
—
22,480
10
—-
25,354
2 5
—
Jönköpings Län
65 4
n5f
849
2,552
769
8,864
3,197
3,087
3,204
3,642
8,019
18,156
902
i35
36
12
Westmanlands Län ....
41
5
18
6
5
7
9
27
28
3
24
9
Blekinge Län
44 i
11
357
3o
/
24
12
12
9°
n
'
-
Östergöthlands Län . . .
93U
1,513
9
2
5,451
42
2
3.719
2,863
47
5
•—
2,788
1,237
3p
2
i3,473
4»
11
Nyköpings Län
43^57
658
1,882
6,640
87644
»»,984
3
3,375
8
15,520
iu5,830
43
136,706
12
Elfsborgs Län
■
'
o.*a
1 J
I
2
T "■ -
——-
9
j q3——
701
922
2,939
2,764
7,326
Calmar Län
JUJ9 6
■ -
—
' -
67 fi
5o5J4
663
34
33
4i3
20
12
1
1,728
11,576
3,959
996
6,763
i5,84o
36
»4
Örebro Län
f
3,246
—
____
43
33
.
_____
l
• '
Dito
|
10544
3 4
526
i4
1,837
i58
6
625
111
K
3,22.3
36o
3o
f
Wärmelands Län ....
48
—
43
__
.
__
J
Gottlands T, än
L9Å*
171 fl
i5o
75o
2,045
25o
5,676
Malmöhus Län
2,3qo
44
4
1
7
2
2T
5
.
_
I y I JO
10,114
25
1
*
Christianstads Län ....
32 T*T
946
38
226
5
—.
i,45o
4°
2,623
35
Blekinge Län
4i
349 i
68 t
3i
a4
4o
16,088
9»1
36
»9
72
33,607
3,25^
Hallands Län
2,44a
286
4,062
35
28
11,014
2,022
23
Götheborgs & Bohus Län
j -t
__
.
—
.
_____
Jemtlands Län
46|
1,084
584
—
____
170
i,838
.
.
Norrbottens Län
534‘
24
684
374
858
2 99
582
878
2,564
777
4,688
2,828
Gefleborgs Län
S:a
2593y95;
26,56.8
24
3
42,636
34
6
83,075
2
3
12
6
5
63,770
4»
—
2 i6,o63
I 2
5
■-•ei'. ■ r— - »v
I -.- ' r : ,
• N° 2.
Tabell, upptagande efterföljande Hemmans Grundskatter, Ständige Räntor och Rotering utom Fahlu Län,
upprättad i enlighet med Herrar Landshöfding ars Ar 1822 afgifne Fem-Ars-Berät feiser.
Afrad.
Jordeboks-
och
Hemmantals
Räntor.
Rusttjenst
marker.
Rust- och
Rotehållnin
nr
0*
Summa.
l45
38
7,3o3
42
7,453
28
7,854
4i
5
9,o37
21
3
•—
—
—-
—-
16,912
«4
8
188
—
—
776
—
—
—
—
—
—-
1,066
—
—
4
16
162
—
—
—
—
—
166
16
-—
167
—
368
—-
—
535
—
—
4,o3o
4‘
6
1,372
8
—
—
■
—
—
—•
5,5o 1
i4
2
i,5o6
24
—
i,655
—
—
—
—
——
—■
—
3,i6i
24
—
1,139
—
—
7,6.99
—
—
—•
—
16
—
—
8,854
—
—
97
—
—
—
—
—
—
-—
—
97
——.
—
—.
—
—
148
12
—
—
—
—
148
I 2
—
689
6
—
1,892
—
—
—
—
—
—•
2,58i
6
—
134
—
—
395
—
—
—
—
—
—■
529
—
—
zz
—
323
—
.
—
381
—
1,856
26
8
18
—
—
52
—
—
—-
—
101
12
—
15,974
22
11
31,183
35
3
■'
—
3.97
—
—
48,g63
9
6
5i
21
10
82
8
—
—
90
3,6e> 1
—
—
—
—
481
42
117
8
—
48i
2.35
3,gi 5
—
107
26
_
_
_
_
12
38
—
—
—
—
—
—
—
-—■
—
—
—
—
—
—
—
4
—
—
10
—
—
_——
—
5
26
—
—
5
26
—
45 0
—
—
3s 1
—
—
..
—
55g
—
—
i,33o
—
—
—
357
1
12
—
1
'
■
357
1
12
—
■
—
—
i3
31
—
i3
43
5to
45
5g5
17
—■
21
97
54
2,666
172
2,693
—
—
*44
4o
—
—
—
—1
—
—
182
16
—
—
—
—
—
39
—
—
—
—
46
—
—
—•
—
—
—
—
■—
—
—
—
—
——
—
—
299
—
—
'
—
—
■—
—
345
—
—
—
—
—
—
—
—■
——
-
—
—
—
732
26
—
5,034
23
—
59
33
—
4.444
'7
—
t o,451
21
—
4,594
28
7,912
44
13,994
4
26,5oi
28
3,146
—
—
1,593
34
5
—.
—
—
11,565
1
10
i6,3o4
36
3
588
—
.—
2,223
—
—
•—
—
5;200
—
.
8,191
—
—
25
395
4
—
90 5
2,494
26
-
—
—
6,074
-—
—
g3o
8,963
4
_
. 2,447
7
4
.,i46
b
—
—
—
3,486
17
4
7,080
26,254
3
1
2,573
9
2
3,461
8
b
2,63g
2.9
5
i7,58o
22
5
21
5
566
—.
240
—
—
—
—
3g4
■—
—
1,200
—
—
3i
■—
—
418
—
—
—
—
—■
6g5
—-
-—
i,i44
—
58i
—
i,5o6
8
16
.—
4,523
24
——
—
—
..
—
—.
—
7,335
24
—
7,336
2
—
667
47
—
—
3,858
—
-—
4,568
47
—
—.—
—
LO5
42
—
—-
■—
1,701
—-
■—
1,929
6
—
—
46
24
—
—
—■■
210
—
-—
284
4°
—
66
——
—
—
—
242
—
•—
3.7
——
14>947
6
22,876
42
3
2,63 g
2.9
5
74,643
37
__7
115,528
19
9
Sam in a.
80,739
2.3
6.9,1 47
23
11
56,53o
—
—
4o,816
6
[ 1
66,475
—•
—
2 3,.93o
25
7
49,6o6
28
4
64,594
•—
25,477
—
—.
2 2
02
—
28,824
5
—,
24,379
—
—
1 Oo
8
—
15,85t;
18
2
7,233
t 2
—
6,076
—
—
i5
8
486
—
—
1,481
24
—
502,533
22
11
583
10
6a3
25
10
23o
—
3,453
37
355
i5g
38
4
5i
i4
1
3,715
—
101
—
262
4
—.
3o
3
—
3
—
—
232
2
8
33,737
i4
6
28,350
10
—
36
24
—
1,722
13
—•
1,126
—
—
1,884
24
—
76,662
28
5
18,169
42,604
—
—
,9°9
28
—
3i,o5o
42
1
3i,4o8
4
—
3,o32
16
—
13,718
37
—
6,709
147,601
3i
I
Kongs- och KongsLadu-gårdar.
Upsala Län
Stockholms Län . .
Mariestads Län . .
Kronobergs Län . .
Jönköpings Län . .
Westmanlands Län .
Östergöthlands Län
.Nyköpings Län. . .
Elfsborgs Län . . .
Calmar Län
)å Öland . .
Gottlands Län . . .
Malmöhus Län . . •
Hallands Län . . . .
Gefleborgs Län .
S:n
Säterier.
Upsala Län ... . . ,
Stockholms Län . ,
Mariestads Län . .
Kronobergs Län . ,
Jönköpings Län . ,
Westmanlands Län
Östergöthlands Län
Nyköpings Län . .
Elfsborgs Län . .
Calmar Län ....
lii Öland
Örebro Län ....
Wermalands Län
Westernorrlands Län
Malmöhus Län . . .
Christianstads Län .
Blekinge Län ....
Hallands Län ....
Götheborgs & Bohus
Norrbottens Län .
Gefleborgs Län . .
Berustade Säteriet
Upsala Län
Stockholms Län . .
Mariestads Län . . .
Kronobergs Län . .
Jönköpings Län . .
Westmanlands Län
Östergöthlands Län
Nyköpings Län . . .
Elfsborgs Län. . . .
Calmar Län
Örebro Län .....
Malmöhus Län . . .
Christianstads Län .
Blekinge Län ....
Götheborgs & Bolms Län
Hemman.
i8£
63 ±
1.9
3
46 i
5.9 ¥
64
5*
71-  17 i
9-4
11 i
12
af
283 n
5632%
38,91;®
170
96 l
373/4
398il
>4911
i63 i
1
102 l
96H
48
S:a
80
5r -|
i5x\
77 4
35 i
Krono
Tionde.
3
20
102
98
1,407
56
3,460 n
I 25tV
96A
5a 3
16 |
471
35 i
147 1
'7*
l6 g
2.5 1-
54
26
3
4
i5 i
27
3?
7
46
180
44
12
26
r 2
47
42
180
3
3
68ay„
I 20
"43
32
28
9
f
Fr älse-Hemman.
Upsala Län
Stockholms Län . .
Marioestads Län . .
Kronobergs Län . .
Jönköpings Län . .
Westmanlands Län
Östergöthlands Län
Nyköpings Län . . .
Elfsborgs Län . . .
Calmar Län ....
på Öland
•
Örebro Län
Wermelands Län .
Westerbottens Län
Malmöhus Län . . .
Christianstads Län .
Götheborgs & Bohus
Jemtlands Län . . .
Norrbottens Län . .
Gefleborgs Län.
Herm
Rå- och Rör- samt Insockne-
Hem man
-
Upsala Län
Stockholms Län . ,
Mariestads Län . .
Kronobergs Län . .
Jönköpings Län . .
Westmanlands Län
Östergöthlands Län
Nyköpings Län . .
Elfsborgs Län . . .
Calmar Län .....
Örebro Län
Wermelands Län. .
Westernorrlands Län
Malmöhus Län . . .
Christianstads Län .
Blekinge Län ....
Hallands Län ....
Götheborgs & Bohus
Gefleborgs Län
S:a
Uisockne Frä/se-Hcniman.
i Mariestads Län. .
i Elfsborgs Län. . .
i Calmar Län ....
i Malmöhus Län . .
i Christianstads Län
i Blekinge Län . . •
i Hallands Län ...
i Götheborgs & Bohus Län
S:a
I,22I|J
1,
625/,
1,021 i
584 t
i,o5o||
397ll
1,688
i,236||-
59
643/,
16 |
656 i
4
2*4-  355 |
1 ;°1 6
1 1 2
• 1
.99
27
j 1,397-rVi
43 24
62 i
118/^
47 1
35 l
»9 i
53
168 H
87 f
53 %
9
16/,
12
846
5«41
8
322 4;
1 '9kl
28
2,567,%
2781
1,1 26,,
401
645
60 r -l
1,108
2,91
4,1 o6li
Krono
Tionde.
21,482
16,728
l3,4l9
7,903
13,32 j
8,411
18,938
5,786
58
7>7„76
5,638
2.9
1,496
11 2
370
43 i
421
1 22,324
66
101
63
1
218
220
8,779
7,o3Ö
36
1,722
386
233
r 8,863
3,213
7H.95
249
8,514
7,690
909
4-774
883
33,429
8
38
»9
46
3a
45
16
18
24
4o
>4
16
32
24
i3
47
40
8
34
24
37
47
Afrad.
22
98
29°
373
52
40
143
476
338
i,833
5i
394
4,426
4,820
35
26
35
38
14
24
35
35
Jordeboks
och
Hemmantals
R.
äntor.
2,8l8
1,420
1,234
I0,5l I
1,074
419
1,602
1,190
582
534
728
1
453
2,737
15
47
22
25,391
i,855
4
3
10
2
2
294
363
2,534
272
1,693
2. >97
1,639
351
3,571
923
10,648
25
7
24
11
32
8
4o
20
8
4o
24
24
38
42
24
38
46
11
Rusttjenst
niarker.
4,099
5,024
2.476
I,o52
1,718
1,519
5,236
3.476
3,756
3i
1,348
207
8
10
29,963
23
65
185
1
32
21
>9
261
100
43
2
1
668
i3
20
4°
28
37
43
12
32
25
11
38
i,463
3,108
5.9
i,3o5
945
ifj
6,3 27
36
27
23
38
10
8
6
Rust- och
Rotehållning.
52,3i6
45,974
39,3o5
21,087
5o,3Ö2
i 3,2 14
42,745
40,990
15,352
i43
19,1 2.4
17,870
69
T 3,90 I
7, I 20
2,786
690
383,021
494
557
45
>,444
256
138
31
3,454
24,287
21,317
408
1,288
>3.749
13,980
3o,2l4
600
19,033
22,077
i,77‘
4,728
92,374
38
5
32
46
16
45
10
■9
•9
32
16
16
24
16
1 1
1 /
I
• v , ■■
.
■'•trumm
mm
-
}
Militice Boställen.
i Upsala Län
Stockholms Län . . .
Mariestads Län . . .
Kronobergs Län . . .
Jönköpings Län . . .
med i Mant. SäleriBoställe
Westmanlands Län . .
Östergöthlands Län .
Nyköpings Län ....
Elfsborgs Län ....
Calmar Län
Örebro Län
»
Wärmelands Län . .
Westerbottens Län .
Malmöhus Län ....
Christianstads Län . .
Blekinge Län
Hallands Län
Götheborgs & Bobus Läi
Jämtlands Län . . .
Norrbottens Län . .
Gefleborgs Län . . .
S:a
Civile Boställen.
Upsala Län
Stockholms Län . .
Mariestads Län . . .
Kronobergs Län . .
Jönköpings Län . .
Westmanlands Län
Östergöthlands Län
Nyköpings Län . . .
Elfsborgs Län. . . .
Calmar Län
lå Öland
Örebro Län.-. .,
Wärmelands Län . .
Gottlands Län ...
Malmöhus Län . . .
Christianstads Län .
Blekinge Län ....
Hallands Län ....
Götheborgs & Bohus Läi
Jämtlands Län ...
Norrbottens Län . . .
S:a
m 3.
Tabell, upptagande efterföljande Hemmans Grundskatter, Ständige Räntor och Rotering, utom Fahlu Län
upprättad i enlighet med Herrar Landshöfding ars Är 1822 afgifne Fem~Ärs~Berättelser.
Hemman
tal.
131 |
2 3 6t%
i i 2 i
162
77*1
'11 i
i^n
1 c 2 |
7« i
\f\x 3
%
51 3
i3o|jj
*3.9
2
2
ia3 -g49
i
4n
*7
r»7
93l
27 t
26 |-
46
9ri
2 1 T7T
28 i
52
28 |
37 i
J.9
.;*■
12 i
6
1 5tV
pH
24tV
33
6
Krono
Tionde.
I,704
549
2,789
II,624
2,1 I 2
4i
6
'4
4391
522
280
599
.43
269
59°
t,397
/j 2 3
277
269
15o
120
a55
13o
45 3
i»9
IÖ2
139
5.883
22
28
18
26
2r
2
26
4
f
2
46
32
Afrad.
6,066
1,636
4,112
170
i,955
5,713
3,64a
4,49°
5o5
568
ig5
5i6
6
i5
212
29,803
816
79>
854
i5
2 7.9
2,029
Ö97
i,8S 1
247
238
6
163
64
22
I o
33
46
28
43
l9
11
8
26
6
37
86 21
44
8,212
33
Jordebnks-
och
Hemmantals-
Räntor.
Rusttjenst-
marker.
Rust— och
Rotehållning.
7,5a3
11
6*46
9
4
—.
—
—
—.
—
8,108
—
—
81
—.
_
6,35o
12
—
—•
—
—
—■
—
8,r 06
—
—
—
—
—
—'
2,198
4'
8
—
—
689
3 a
—
3,i 38
33
5
—
—
—
—
2,104
—
—
—
—
—
2,a35
—
—
—
—
—.
—
—
4.' 02
—
73
—
—
681
15
—
I ro
26
—
G4g8
—
—
—
.
—
26
12
—
—
—
—.
2,363
9
2
—
800
1 2
—
1,089
16
—
—•
—
—
700
—-
—
*9
24
—7
—
—
—
—■
—.
2,297
—
—
—
—
—-
586
■y.n
24
—
—-
—
—•
—
—
40
3io
24
—'
—
—
—
275
—
—
5a,o35
39
7
—
--
2,731
22
—
1,888
*7
70
765
3o
1
—
—
—
68
2
—
i,g4°
—
—
—
i,534
563
24
—
—
i5a
24
—*
i,o6q
—
—
—
8o5
6g5
12
10
—
—
860
4>
6
1,53g
15
—
—
—
—
379
2 4
763
—
—
55g
785
—
—.
-—
1,100
—
—
—
337
48
39
—
1
28
101
18
4g3
—
—
—
—
I *9
181
—
—
—.
—
60
358
28
—
—
—
819
36
101
23
—
—
—
3a3
4°
5i
1—
—
—
261
18
—.
.—
147
——.
575
—
—
a53
- -
.
66
36
—
■—
—
—
—
11
—
—
—
—
—•
13,257
2
11
1
28
—
6,58g
4*
6
S11 m ina.
l5,2q4
2,831
15,090
8,144
12,173
9.873
8,795 3
7,667
3,218
5,6*70
i,63a
2,256
26
4.9*7
2,94 2
38
22
i,85o
1,7 37
55
1,062
105,099 3o
3,297
1 ,go5
4>927
874
2,422
4.176
4,012
3,626
1,309
l.944
3 09
895
3o5
i,433
555
96 3
6r4 *
1,024
205
11
33,944 4
3a
i5
36
35
2
16
47
12
4>
26
2 4
24
2 4
10
4
16
14
34
6
47
4
3o
16
2
37
36
Ecclesias t ique- Boställ
len.
Hemman
tal.
Upsala Län
Stockholms Län . .
Mariaestads Län , .
Kronobergs Län . .
Jönköpings Län . .
Westmanlands Län .
Östergöthlands Län
Nyköpings Län
Elfsborgs Län
Calmar Län .
på Öland ....
Örebro Län . .
Wärmelands Län.
Westernorrlands Län
Westerbottens Län
Gottlands Län . .
Malmöhus Län . . .
Christianstads Län .
Blekinge Län ....
Hallands Län . . .
Götheborgs & Bohus Lä
Jämtlands Län .
Norrbottens Län
Gefleborgs Län .
S:a
124f
1 '4H
*93 i
99 ä
ia6fi
99tV
162 |
94-41
125
67 i
4o H
89 T
47H
45*
8 n
48 4
155^
m i
T P* I
I
583 5-  56 f
*9 4
6rVz
29
1>9f°HI
Krono-
Tionde.
Afrad.
38o
1,617
44
5,438
6
—
618
i,oa5
—
—-
1,938
697
39
7
*49
22
334
—
—
1,541
25g
18
—
2,o3i
6
3
3g8
8
6
i , i 3 3
33
4
207
—
—
1,293
—
—
5oi
—
—
4 • 4
—
349
24
—
453
24
—
113
1
—
i3
!9
1
96
- .
269
.
"
464
—
1,267
8
8
—
—
72.
23
—
—
—
60
2 4
—
—
—
2
—
—
—
—
1 28
——
—
47
—
—
45a
—
—
20
361
—
—
12,430
8
9
12,364
4
7
Jordeboks
och
Hemmantals
Räntor.
3,902
644
4.811
5.811
6,436
i,483
1.195
7361
2,292
2,4 m
167
448
1.196
6o5
515
i,727
1,969
67 6
98
155
rj 22
193
368
53o
4a
4'
24
11
24
24
4
3 g, 096
■7
9
34
24
a3
3a
10
26
1 0
Rusttjenst-
marker.
Rust- och
Rotehällning,
587
1
1 r
—
3,7
8
—*
—
—
—
3,707
—
—
—
—
888
12
—
—
—
—
493
—
—
—
3 26
5
4
—
1 1
6
35
—
—-
—
—
333
—
—
—
—
—
71
229
—
—
1
I
0
—
289
42
—
—
—
—
151
—
—
—
—
,
5,248
6
—
..
:
4.710
z
——
—
—
1 1
—
—
—
—
469
—
3
20
(6
i8,5a8
20
4
Sum ma.
6,487
7,0! 9
1 1,48 I
7,546
8,8o4
4, IOO
2,76
2,56g
3,278
3,443
167
866
L712
60 5
515
2,191
8,484
6,108
15g
97
»,57 1
ig3
388
1,812
82,422
38
18
29
5
16
24
24
16
*7
2 4
9
a3
3a
38
4 II.
\;
m4.
Summarisk Tabell, upptagande Svenska Hemmans Grundskatter, Ständige Räntor och Rotering9
upprättad efter föregående Specielle Tabeller öfver Herrar Landshöfding ars Är 1822 afgifne Feni-Ärs-Berättelser.
Förmedladt
Ständ
g e Räntor.
Rust- och
Rotehållninge
Hemmantal.
Krono-Tionde.
Afrad.
Jordeboks- och
Hein man ta Is-  Räntor.
Rusttjenst
marker.
n.
Summa.
Krono-Gods%
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
I*.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
TCnnp^- nrli TCon^s-Ladiihärdar
347
1/107
20,528
47
22
4
15,974
29,8o3
8,212
12,364
? 9
I 1
31,183
52,o35
13,287
39,096
35
39
2
3
/«
6
lYTiliHfp-Boställen . ' . • »
0.
43
33
7
11
2,731
6,589
18,528
/J.OjyUj
105,099
33,944
82,422
9
3o
/11
Civile Boställen
»
439 i
G910 rff
5,883
3?.
4
1
98
4«
25
6
4
9
12,430
8
9
4
n
26
10
3
20
6
4*
38
9
J
7 S:a
4*4.91 tVo
4o,25o
»4
7
66,355
7
6
135,573
8
7
5
6
28,246
40
10
270,430
24
Frälse-Gods.
3,460 11
682 -j-g
180
18
732
26
5,o34
22,876
25,391
2,534
10,648
23
42
40
24
46
59
2,639
29,963
i,463
6,327
33
4,444
74,643
383,021
53,749
92>374
*7
1 o,451
115,528
Säterier, som äro berustade
421
6
/
i4,947
i,833
5i
6
3
8
'9
Frälse-Hemman . .
. ( k ,
I 1.207 -r-ss
122,324
18,863
7
8
3
£7
I H
°7
7
9
RA- nrh Rör- eller Insockne-Hemman
2,567 TV
4,106 n
47
47
24
8
1 J
25
2
9
O U 2 O
76,662
147,601
28
3i
5
TTtsnrkne Frälse-Hemmafl
33,429
3
4,820
r
35
38
8
8
S:a
22,Il44fé
175,21g
29
11
22,384
42
7
66,486
33
—
4o,453
47
2
608,232
18
6
912,777
27
2
Den egentligen Skattskyldiga Jorden.
Krono-Skatte-Hemman .*..•••
. . •
25,735 /s
2,593 r%
7,684
876 ég
/
3843io
20,568
98’599
11,984
18
24
T /i
1
496,360
42,636
84*715
3,375
4o
34
5
996,182
83,075
29
233
12
33
G
865,934
2,743,012
4
Krono-Hemman
. . •
3
6
3
5
4i
3o
43
Skatte-Rusthåll . .
. . • •
3
* y y
868,877
105,820
2 l.UjUv/i'
t Q
i5
3
8
Äy 1
i5,526
9
I y 2 L^\J } 2\J \J
136,706
i O
12
9
10
S:a
36,889 n
521,462
23
10
627,087
3o
9
1,286,695
4
6
337
3 9
5
i,9o4>4°3
41
10
4,338,986
44
6
Krono-Godsen
4»49* tVö
2 9, i i 4 1 ° ?
4o,25o
175,219
»4
29
7
11
66,355
22,384
6
i35,573
66,486
8
33
5
6
28,246
608,232
4o
18
ro
6
270,430
9I2>777
24
1
42
7
40,453
47
7
27
Summa
63,495|f*4
73 6,982
20
4
715,827
32
10
1,487,754
46
1
40,796
39
1
2,54o,883
5
2
5,522,194
47
6
Stora Kopparbergs Län, utom Contributioner för Bergverken
i,8o3 i
43,610
37
4
—
—
77,246
11
2
.
—
93,666
32
—
2l4,523
32
6
Summa Summarum
65,299^/hV
780,543
9
8
715,827
32
to
t,565,001
.9
3
40,796
39
1
2,634,549
2
5,736,718
32
•—
Jemn för else- Tabell emellan Riks-Hufvud-Boken och
den här förut gjorde Beräkning.
1826 Ärs Rihs-Hufvud-Bok upptager:
Ordinarie Ränta
2,337,838: 34- 8.
Afrads-Spannmål
186,617: i4- 7*
Tionde-Spannmål
655,409: 37. 11.
Dito xnot lösen efter bestämda priser  4*515: 43. 7.
Banco.
3,184*381
34
9
(Rusltjenst-markerne äro inberäknade i Ordinarie Räntan.)
Föregående Tabell upptager:
Ordinarie Ränta med Afrads-Spannmål 2,280,828: 42. 1.
Krono-Tionde  780,543: 9. 8.
3,002,168
42
10
Difference som unnkommer af olika Ars Markeeånpsnriser... . . •
182,212
39
11
Summa
3,184,381
34
9
V '
>
1
■, ' •• - . 1
. - \
■ :
;
' .
.
>
.
:> :
; ■ ;
’ , • / •
i
' »
.
• • • •
. ■- ■
!■
•ä,
!->
'■ >• i i ’ -■ . '
' • V , ’ • • , . ■
■ •' ■ V'-
‘ v; - :V/,W.V; ■ ;'\
• '.» 1 - '
.... ' '
■ »
»j ■■ -• . ... . .. , . .■ . i . . , I „ <:' ' !' ' ,'.v- jj.. ;yi
t. » . • • ■ . . . . , ' . . , ' i ■ : ' '
,
'
i»;-*-1- <■: I ■ . ■ .-,<1
• . -',,vl
■ , ■ ■ : - .
r^rrrnrrr.
W'
i : ' VC; I V< •
■
/
f s
I
1
■
■
.
■■c .
i..
-.
I
,
■>
•v:
■ ' 'i'':
■
r-*\
. \
N'= 5.
Tabell, i-om utvisar Rikets Inkomster af alla slags Räntor och Medel?
upprättad efter dell för Ar 182 5 af slutade Riks-Hufvud-Boken.
Ordinarie-Inkomster.
Ordinarie-Ränta
Afrads-Spanuemål
. . .
Tionde-Spannemål
Dito Lösen efter bestämda priser
Arrende-Medel
Stubb-Ören
Silfver-Tionde, Myntare-lön och Slagskatt
Koppar-Ränta och Slagskatt
Afvesta Koppar- och Manufactur-Tull
Tionde- och Hainmarskatts-Jern
Alun-Tionde
,
Svafvelbruks-Tionde
Kalkugns-Afgift
Mantals-penningar . . 7
Lagmans- och Häradshöfdings-Ränta
Gjärnings-Öre
Bötes-Medel
Indragne och besparde Militiae-, Lönings- och Boslälls-Räntor
Cavalleri-Regementernes Häst-Vacance Spannemål ....
Ständige Vacance-Afgifter vid Skånska Infanteri-Regementerne
Tillfällige Rote-Yacance och Mötes-Afgifter
Kneckte-Rotefrihets-Medel
Båtsmans Yacance-Afgift
Krut- och Saltpetter-Försäljnings-Mcdel
Controll-Stämpel-Medel 1
Nummer-Lotteri-Medel
Båk- och Lots-Medel
Danska Fyrings-Medel
Sterbhus-Afgift
Observations-Medel . .
Ersättningar
Intresse-Medel
S:a Ordinarie Stats-Inkomst . .
Extra-Ordinarie Inkomster.
4,951,34*: *4- io
-
Enligt 60 §. i Regerings-Formen såsom Bevillning utgående
Sjötulls-Medel
Salu-Accis af Städerne . . ■
Post-Medel
Chartae-Sigillatae-Medei
Bränvins-Afgift
S:a Extra-Ordinarie Inkomster .... 3,32Ö,3o5: 24- n.
Ti lik o miner: Besparingar på Riks-Statens Hufvud-Titlar samt
9:de Titelns Intresse-Medel
Inkomster i Riks-Staten ej påräknade.
Hittegods-Medel
Dana-Arf
Bytes- och Reductions-Medel
Krigs-Fonds-Medel
Bompenningar vid Södra Stäket
Extra Medel och Uppbörder
S:a 42,008: 34. 2.
Banco.
1,337,838
18(1,617
655,409
4,5i5
93,279
1,317
7>67 9
5o,3q5
4,838
220,250
6,195
*>699
68
338,759
86,386
1,860
201,447
100,271
136,802
1 o,oo5
6,425
i,23o
28,728
83,600
10,001
271,077
51,274
8,986
13,794
10,766
i8,5o4
i,34i
Summa Siats-Medel
4 H.
2,182,536
11,835
351,348
808.998
471,58
86,89:
3,413
*,997
696
12
35,887
46
10
24
8,4o6,548 24
Transport
Bevillmngs-Medel, utgångne efter 1823 Års BevillningsStadga
. . .
Krono-Uppbörd af diverse erks Medel.
Passevolance-Medel
Wadstena Krigsmanshus-Medel
Invalidhus-Fonds-Medel
Spinnhus-Medel
Saltpetter-Gärds-Medel
Convoij-Medel
Riddarhus-Medel
.
Curhus-Medel
Skogsplanterings-Medel
Jagt-Cassae-Medel
Enöres-Medel
Arbetshus-Medel
Vägbyggnads-Medel
Jämtlands Läns Allmänna Sammanskolts-Medel
Flyinge Stuteri-Medel
Strömsholms Stuteri-Medel
Borgholms Garnizons Service-Medel
Bro-Medel
Djekne-Penningar .
Fattigförsörjnings-Medel
Fabriks-Fattig-Cassae-Medel
Lappmarks Ecclesiastique-Verkets Medel
S:a 977,055: 20. 5.
Summa Inkomst
406,548
24
4
339,442
46
—
264.210
0
4
42,094
45
10
19,317
36
9
44°
3o
2
135,177
15
11
291,493
8
7
2,345
7
6
i32,5oo
32
6
10,923
3o
5
1,407
2
10
846
20
9
1,198
4*
8
820
*9
2
757
5
4
*,993
42
.—.
28,295
16
7
16
43
7
4, *74
10
5
5,743
9
3
24,685
21
6
i5
3
3
a
Q,
T
öjOOO
X
723,040(42
9
Prästerskapets Sädes-Tionde, utgör enligt Tab. N:o 9
Rust- och Roterings-besväret dito Tab. N:o 10
Föregående Summa 11,723,046: 42- 9-
Hvarifrån afgår;
Ordinarie Afkortning enligt Riks-Hufvud-Boken . 164,729: — 9.
Återstår .......
1,011,610
2,634,549
11,558,317
37
42
Summa Statsbidrag 15,204,477
3i
4
Calcul, upptagande den
frias
Krono~Skatte.
Upsala Län
Stockholms Län . . ,
Skaraborgs Län . . ,
Kronobergs Län . . ,
Jönköpings Län . .
Westmanlands Län ,
Östergöthlands Län .
Södermanlands Län ,
Elfsborgs Län. . . . ,
Calmar Län
pä Öland
Örebro Län . . . .
Wärmelands Län . . .
Westernorrlands Län
Westerbottens Län
Gottlands Län ....
Malmöhus Län ....
Christianstads Län . .
Blekinge Län
Hallands Län
Götheborgs & Bohus Län
Jämtlands Län . . .
Norrbottens Län . . ,
Gefleborgs Län . . .
Kron o- Hemman.
Upsala Län
195
Stockholms Län
96
Skaraborgs Län
210
Kronobergs Län
•9
Jönköpings Län
65
Westmanlands Län ....
115
Östergöthlands Län . • •
95
Södermanlands Län . • •
43
Elfsborgs Län
io3
Calmar Län
Örebro Län
610
Wärmelands Län
3
Gottlands Län
l9
Malmöhus Län
'7»
Christianstads Län ....
02
Blekinge Län .......
Hallands Län
54«
Götheborgs & Bobus Län
68
Jämtlands Län
46
Norrbottens Län
53
Gefleborgs Län
24
S:a
2,584
N°» 6.
' Penningar och deremot svarande Spannmdls-belopp, som den egentligen
fdensamma nu aUggande stanAge Räntor och Rotering^ samt således till
, för att derigenom
Stats-bidrag.
Förmedladt
Hemmantal.
Ständige Räntor,
som utgöras till
Kronan.
1,13i
160,758
1,128
l32,854
1,268
78,67.
1,52a
108,879
1,321
95,942
i,546
220,734
i,8i3
169,128
i,o63
1 34,523
3,174
107,872
1,189
71,840
725
58,826
879
61,220
i,ip3
7.5,766
i,543
86,012
608
26,374
i,oi5
44.546
237
6,025
33o
6,798
26
458
762
3o,5.8
1,15o
29,043
733
33,4^1
438
18,789
i,p55
127,845
25,728
1,876,893
27,160
i4,58o
13,o6p
i,256
4,815
14,514
io,685
5,4 o3
4,56a
2,804
17,442
36o
900
4,438
1,173
7 2
2 2,5q3
1,232
1,668
2,124
i,551
l52,4oi
tö
o
n
2. c
s
aq 7
H
Vi w
<
to:
n
4.Q.478
43,84.9
50,128
52,991
63,475
48,148
46,384
37,655
58,375
65,693
11,594
26,422
55,891
29,177
25,291
14.690
7.745
11,374
13,171
32,072
29,830
3o,o36
63,462
865,931
7»9° 5
3,294
8,864
455
3,204
3,642
2,788
1,337
2,764
3,959
1,621
111
25o
5,676
1,450
11,0i4
2,022
170
2,564
777
63,767
CO
c
5
3
£0
210,236
»75,703
128,799
161,870
15q,417
268,882
215,512
173,178
166,247
i37,533
70,420
87,642
131,657
115,189
51,665
59,336
13,770
18,173
458
43,689
61,115
53,3oi
48,825
191,307
2,742,823
35,o65
. 17,874
21,933
1,711
8,019
18,.56
i3,473
6,640
7,336
6,763
»9>o63
471
i,i5o
10,114
2,6a3
73
33,607
3,254
i,838
4,688
3,328
316,168
4 H.
0: n
2 n 0:
D -•
3 •
« v "V
9:4^ £
= teo r:
3 3 =
!*~.
2 1
— ^ • c3:
3 b:-
® 2 n
'
Summa Capital tor alla
Hemman i hvarje Län.
a
Cl
2, 2
o-7*
Ct
Ev
=.
3 tfa
• E«
"5
Oq’
M
33 —
A.
5 "
5 ö:
a -1
3
0 <
5 £
Cl
1
** zr
f* ft
r»
deremot svarande Span-  måls belopp å R:dr
Tunnan.
Medium deraf för
hvarje Hemman.
185
740
836,q4o
41,847
37
6
3o
155
620
699,360
34,968
3i
5
26
101
4»4
5.2,372
25,6i3
20
3
2 4
106
424
645,328
33,266
2 1
3
3o
120
480
634,o8o
31,704
24
4
.6
173
692
1,069,832
53,491
34
6
11
118
472
855,7 36
43,786
23
4
10
161
644
684,572
34,288
32
6
76
3o4
660,896
33,o44
.5
2
16
115
460
546,p4o
27,347
23
4
10
97
388
281,300
.4,065
19
3
18
99
396
348,o84
17,404
»9
3
18
110
44o
524.920
26,246
22
4
4
7 4
296
456,728
2 2,836
»4
2
20
84
336
204.288
.0,2! 4
.6
0
0
.
58
232
235,480
» »,774
11
2
2
58
232
54,984
2.749
11
2
2
55
220
73,600
3,6 3 0
11
2
2
68
1,768
88
3
—
18
Å
228
173,736
8,686
11
2
2
53
212
343,800
13,190
10
1
38
73
393
210,824
10,541
»4
2
20
114
456
195,168
9,758
22
4
4
97
388
758,040
37,927
>9
3
18
—
. 0,908,. 76
545,403
—
■—
-
»79
716
139,620
6,981
35
6
18
186
744
71,434
3,571
37
6
3o
104
416
87,360
4,368
20
*>
2.4
9°
36o
6,840
342
18
3
12
I 23
49 2
3 .,980
1,599
a4
4
16
l37
628
72,220
3,6..
3,
5
26
i46
584
53,728
2,686
29
5
»4
154
6.6
26,488
1,324
3.»
5
20
V
284
39.252
1,462
»4
3
30
100
4oo
26,800
i,34o
20
3
2 4
3i
124
75,640
3,782
6
1
4
157
628
1,884
94
3i
5
36
60
240
4,56o
238
13
2
8
59
236
40,356
2,017
11
2
2
8.
324
1 o,368
5.8
16
3
—
18
72
288
»4
0
.>
—
.8
61
344
133,956
6,697
13
2
8
47
188
12,784
63p
9
1
22
39
i56
7. »76
358
7
1
10
88
352
18,656
932
»7
3
6
97
388
9,312
465
»9
3
18
—
—
860,692
43,028
—
—
—
*g'
Stats-bidrag.
Förmedladt
Hemmantal.
cn C/5
2 ST:
3 3
n X
O OQ ^
63 2 &
3 ® E0:
. V> -j
0
ZZ “t
Rust- och
Roterings-besvär.
Summa.
Medium deraf för
hvarje Hemman.
iSkatte-Rust häll.
i Upsala Lön
233
26,865
3l,537
58,402
25o
i Stockholms Län . .
205
10,026
38,996
49,023
a39
i Skaraborgs Län
844
53,901
100,620
154,521
i83
i Kronobergs Län
225
16,487
3°,947
47,434
210
i Jönköpings Län
633
50,334
87,067
137,401
217
i Westmanlands Län ....
372
5o,oi 2
47»i4o
97,152
261
i Östergöthlands Län . . .
730
44>577
7r»746
116,323
15p
i Södermanlands Län . . .
113
12,011
2,339
i4»35o
128
i Elfsborgs Län
166
4,810
7,282
i 2,092
72
1 Calmar Län
200
18,684
2i,35i
4o,o35
200
i Örebro Län
307
5,354
71,278
76,632
24.9
i Malmöhus Län
908
29>996
110,270
140,266
154
i Christianstads Län ....
846
17,857
1 i5,6o5
133,462
i57
i Blekinge Län Båtsm. R.
870
16,776
9.9 *442
1.6,218
i33
i Götheborgs & Bobus Län
958
14,173
58,291
72,464
75
i Jämtlands Län
70
2,462
5,910
8,372
lI9
S:a
7*679
374,335
899,821
1,274,146
—
Krono-Rusthåll.
i Upsala Län
6
8o3
860
i,663
0 2^
i Stockholms Län
7
347
»,47»
1,818
s5g
i Kronobergs Län
9
697
I,2l5
1,912
212
i Jönköpings Län
18
»,444
2,43o
3,874
2l5
i Westmanlands Län . . •
10
1,098
1,320
2,418
24»
i Östergöthlands Län . . .
116
4,188
6,546
10,734
92
i Södermanlands Län . . .
5
3»9
9°
4°.9
81
i Elfsborgs Län .*
32
849
i,348
2»»97
68
i Calmar Län
8
800
93»
1,731
216
i Örebro Län
10
»49
1,954
2,io3
210
i Malmöhus Län
444
16,367
66,299
82,666
186
i Christianstads Län ....
160
2,874
22,480
25,354
158
i Blekinge Län Båtsm. R.
44
902
90 2
20
i Jämtlands Län
2
45
90
135
67
S:a
871
3o,882
107,034
137,916
■—
Recapitulatioii af fö-
regående Tabell.
Krono-Skatte-Hemman . . .
25,728
1,876,892
865,981
2,742.823
106
Krono-Hemman
2,584
15 2,401
63,767
2.6,168
83
Skalte-Rusthåll
7>679
374,325
899,821
1,274.146
i65
Krono-Rusthåll
871
3o,882
107,034
137,916
158
S:a
36,862
2,434,5oo
1,936,553
4,371,053
118
860
964
368
324
272
864
840
744
632
80
268
424
332
660
632
47:
Summa Capital för alla
Heraman i hvarje Län.
1
Deraf .gördels årlig
afbetalning.
Eller för hvarje helt
Hemman på året.
) 233,000
1 i,65o
5o
J 195,980
.9,799
47
617,808
3o,890
36
) 189,000
9,45o
42
? 549,444
27,472
43
[ 388,368
19,418
52
i 4^4,280
28,214
3,
57,344
2,867
25
47,808
3,390
»4
160,000
8,000
40
305,772
15,288
49
559,328
27,966
3o
53i,288
26,564
3i
463,840
23, l42
26
287,400
14,370
i5
33,320
1,666
23
5,082,980
254.146
—
6,648
332
55
7,252
362
5i
7,632
38o
42
15,48o
774
43
9,640
482
48
42,688
2,134
.8
1,620
8.
16
8,704
435
13
6,912
345
43
8,4oo
42,0
42
33o,33 6
i6,5i 2
37
101,1 20
5,o56
3i
3,520
176
4
536
26
13
55o,488
27,5i5
—
10,908,176
545,402
20
860,693
43,028
16
5,082,980
254, »4^
33
55o,488
27,5i5
3i
17,402,336
870,091
23
s S?
— ci
Sta “!
— Cl
T 5
cr o
_ CE r-e
H o
= 23 ?
= ^ 2
£ *'»
Ul Cl,
Cl
ftf V)
.. ns
Cl £3
** 3
IO
9
7
8
9
3
3
2
8
7 j
6
5
12
26
24
28
2
24
16
22
20
16
6
20
26
28
26
10
10
18
28
12
»4
2
28
3o
26
34
»4
24
6
26
10
A
• O'
■ ■
. 'O
. -
t
.
.
»
l .
I - Vi, 1
■ Av
' " ,
"v,: '•
’
. ••- ‘ : •: ^ - •
* -iBt2
■
' i >
• ■ ■
;■ ' L ~ i r
■r
—
W ^ r-,
. > •-
■
■
■
■' '■ • . ' '
■ ■
• , \ t
' • ■■
. ■
■:éJ. n;iOifetofö. i
:• ;:.J - g I^dofiO-' ii (
• J »W • |
v<j;J jbnufdlÖ^ltr^ i |
■'
,
;
■
• ' :
<
i ' i Hi H i j
■ ■ ■ ;
' ‘ ■ l- ;
K y* 4
■
' ■<
\
I ; t
■ •: ■
' •
. . : .
>• • ■■■■*•>..' ;
i ■ , • ■. ,
: : ■ - > .
ft
-
. (tilli 2b«
o
CalClll, upptagande den ersättning i Penningar och deremot svarande Spannmåls-belopp, som
gande och till Kronan utgående Ständige Räntor, samt R otering s-be svärd, och
Berustade Säterier.
i Upsala Län ....
Stockholms Dito. . .
Skaraborgs Dito . . .
Kronobergs Dito
Jönköpings Dito .
Westmanlands Dito
Östergöthlands Dito
Nyköpings Dito . . .
Elfsborgs Dito . . .
Calmar Dito ....
Örebro Dito ...
Malmöhus Dito . . .
Christianstads Dito . .
Blekinge Dito
Götheborgs Dito
S:a
Fr alse-Hemman.
i Upsala Län . . .
i Stockholms Dito .
Skaraborgs Dito
i Kronobergs Dito
i Jönköpings Dito ....
i Westmanlands Dito . .
Östergöthlands Dito
Nyköpings Dito ....
Elfsborgs Dito ....
Calmar Dito
på Öland
Örebro Dito
Wärmelands Dito . . .
i Westerbottens Dito . .
Malmöhus Dito ....
Christianstads Ditö . .
Götheborgs & Bohus Dito
i Jämtlands Dito ....
i Norrbottens Dito . . .
i Gefleborgs Dito ....
S:a
Rå- och Rörs- samt. Irisöe
kn e-Hemman.
Upsala Län
Stockholms Dito
Skaraborgs Dito ......
Kronobergs Dito . . . .
Jönköpings Dito. .....
Westmanlands Dito ....
Östergöthlands Dito ....
Nyköpings Dito
Elfsborgs Dito
Calmar Dito
Örebro Dito
Wärmelands Dito
Westernorrlands Dito . . . .
Malmöhus Dito
Christianstads Dito
Blekinge Dito
Hallands Dito
Götheborgs & Bohus Dito . . .
Gefleborgs Dito .
11.2,91
S:a
12
8
322
”9
28
2,561
4 H.
S t a t s - b
i cl r a g.
Ständige Räntor.
Rust- och
I Roteringsbesväret.
0
Summa.
Medium deraf för 1
hvarje Hemman.
2 5
13,994
13,99/
III
')6
11,567
n,565
120
32
5,20c
5,20c
100
l6
2,067
2,06-
I2.9
\l
6,074
6,07/
t I29
35
3,480
3,48(
> 99
t7
17,58c
17,58c
119
>7
394
39/
23
16
695
69c
43
?,5
2,3o£
2,3o8
92
54
7,335
7,335
135
t 6
3,858
3,858
i48
i5
1,701
1,701
113
3
210
21c
7°
3 ——
242
242
80
77
76,70c
76,70c
—
31 28,423
52,31C
80,73c
66
25 23,170
45,974
69,147
42
2 1 17,225
3p,3o5
56,53o
55
34 19,759
21,007
40,816
69
>0 16,113
5o,362
66,475
63
)7 10,725
l3,2l4
23,939
60
18 6, 891
42,745
49,636
29
>6 23,6o4
4o,99o
64,594
52
9 99°
2,271
3,266
55
3 io,i25
15,35 2
25,477
39
6 89
i43
232
>4
6 9,7°°
19,124
28,824
43
4 6,509
17,870
24,379
t
2 OQ
3i
IOO
5o
5 1,949
13,901
i5,85o
44
5 113
7,120
7,233
41
2 3,790
. 2,786
6,576
58
1 i5
i5
i5
9 4'36
.
486
4
7 791
690
i,48i
54
1 i8o,544
385,25i
565,795
—
5 89
4 94
583
12
2 66
557
6a3
10
8 ,85
45
23o
1
7 t54
i,444
1,598
34
5 99
256
355
10
9 31
138
159
81
3 30
3i
5i
1
3 261
3,454
3,7i5
22
7 101
101
1
5 262
262
4
) 3
27
3o
3
i 3
3
I
232
23a
19
9,45o
24,287
33,737
3.9
7>°3q
2I,3i7
28,3561
55
36
36]
4
1,722
1,722
5
718
4o8
1,126
9
596
1,288
1,884
67
21,057
53,746
74,8o3
- 7-
Frälsejorden skulle komma att erlägga under loppet af 20 års tid, för att derigenom frias från de densamma nu ålig
derigenom blifva lika med Frälse-Säterier, till vinnande af jemnlikhet i beskattning af all Svensk Jord.
Stats
3
r* cjq
r-r Oj
Ut sockn e Frälse-Hemman
18,169
42,604
9°9
3i,o5o
3r,4o8
3,o32
13,718
6,709
3o,2l4
12,OI^
22,077
55,226
582,728
444
480
400
5i6
5i6
396
476
93
172
368
540
5,95
452
280
320
55,5oo
46,080
20,800
8,256
24,252
13,86o
^9*97 3
i,564
2,75:
9,200
29,160
15,392
6,780
84o
960
3o5,368
264
168
220
276
2Ö2
240
I l6
208
220
l56
56
172
3oo
200
176
164
232
60
16
216
322,344
273,000
224,620
161,184
264,600
95,280
195,808
257,088
12,980
ioo,3o8
896
[ I 2,832
97,200
400
62,480
28,700
25,984
' 60
i,584
5,832
48
4o
4
i36
4o
32
4
88
4
16
12
4
76
i56
320
16
30
36
268
2,243,180
ö
2
o? 2
2 ^
a *
stoj:
ES-
5 sr
• 05»
Oq*
Eller för hvarje helt
Hemman om året.
Deremot svarande Span-  måls belopp ä 5-J- R:dr
Tunnan.
2,775
-32
4
4
2,3o4
24
4
16
I,o4o
20
3
2 4
412
25
4
22
1,212
25
4
22
69 3
1.9
3
18
3,498
23
4
10
n8
4
4
—
24
137
8
1
16
46o
18
3
l 2
i,458
27
5
2
7G9
29
5
i4
339
22
4
4
42
>4
2
20
48
16
3
—
i5,265
—
—-
—
16,117
i3
2
>4
i3,65o
8
1
16
I I,23l
11
2
2
8,o5 9
13
2
14
i3,23o
12
2
8
4-764
12
2
S
.9-79°
1
—
6
12,854
10
1
28
649
11
2
2
5,oi 5
rr
7
1
10
44
2
—
12
5,64i
8
1
16
4,860
i5
2
26
20
10
1
28
3,124
8
1
16
i,435
8
1
16
I>299
10
1
28
3
3
—•
18
79
1
—
6
291
10
1
28
12,155
—
—
i Skaraborgs Län
i Elfsborgs Dito
i Calmar Dito .
i Malmöhus Dito
i Christianstads Dito
i Blekinge Dito
i Hallands Dito
i Götheborgs & Bobus Dito
Rccapitulation af föregående
Calcul.
Berustade Säterier . . .
Frälse-Hemman
Rå-och Rörs- samtlnsockne-Hemman
Utsockne Frälse-Hemman . . . .
11,291
i8o,544
2 r,o57
55,226
76.709
385,25i
53,746
92,373
S:a 18,634
Skatte- och Krono-Hemmanen
36,862
S:a 55,4.96
256,827 608,079
2,434,5oo
2,691,327
76,709
565,795
74,8o3
>47,599
864,906
r,936,553 4>37i,o53
2,544,632 5,235,959
29
35
46
118
45a 3o5,368
200 2,243,180
294,200
582,728
184
472
94 376
3,425,476
17,402,336
20,827,812
5' <»
**■
OQ*
g B
-s
2.
. O
5 3,614
i3
1 8,33 a
7
) 176
4
6,192
9
6,25o
10
598
6
2,65 g
2
i,3i4
6
29,135
—
15,265
22
1 i2,i55
10
14,704
5
29,i35
7
171,25 9
9
870,091
ja3
i,o4i»35o
>9
4
28
3o
10
22
18
2,160
2,480
472
6,392
i,4°°
6081
212
14,784
348
848
108
64
912
>31,976
113,o8o
128
6,440
4,284
7,5o4
294,200
108
j 24
23
319
jo
3o
10
73 9
‘7
4 2
5
3
45
6,598
5,654
6
322
214
375
14,704
2
2
1
6
2
i
1
4
1
1
1
1
3
7
11
1
i
1
i3
12
12
6
4
12
6
6
24
6
6
6
6
18
10
6
6
6
6
>4
N°= 8.
Tabell öfver Spannmåls-Afkastningen på Landsbygden i Riket, med Calcul öfver Prästerskapets
Sädes-1Tionde, eller den så kallade Perdalen.
Medel-afkastning, beräknad efter Utsädet på all jord a
enligt Landshöfdingarnes fem-års-berättelser.
Landet,
3 CD
ao cs.
0 -•
3 £
-a s
»• B
Potatoes
Medium
afkastnin
h.
Prästersk
heräknad
af Sädes
■i
Medeltal
Sädes-Ti
helt
Hvete.
fe
£>■>
crq
Korn.
1
Hafra.
Blandsäd.
a
Summ a.
f Sädes-afkast-  hvarje hemman.
-afkastningen.
af Potatoes-  gen på hvarje
emman.
■apets Tionde,
till 3o:de delen
-afkastningen,
utgör.
af Prästernes
onde på hvarje
hemman.
i Upsala Län ........
20>99I
109,601
128,833
18,004
24,o35
t'
00
0
312,335
88
81,298
22
10,4l I
3
i Stockholms Dito
17>489
133,375
79,771
18,623
i5,o83
12,199
276,540
68
100,599
24
9,212
2i
i Skaraborgs Dito ......
io,854
105,972
60,885
171,150
81,166
26,627
456,654
97
90,062
19
I 5,22 I
34
i Kronobergs Dito
668
34,580
65,859
11,336
20,921
1,478
134,842
4?
27,295
10
4,494
ii
i Jönköpings Dito
I,o32
71,443
2Ö,6o5
123,825
i4,o52
2,649
239,606
61
I 1 I ,203
28
7,986
2
i Westmanlands Dito
4»16 i
94.272
45,737
11,910
28,041
3,359
187,480
65
33,272
1 I
6,249
2
i Östergöthlands Dito
23,3q8
i52,o8o
1 i5,25o
26,294
io8,5i4
23,142
448,678
80
1 I2,3i5
20
l4,955
2|
i Södermanlands Dito
22,687
i 10,024
32,951
9,619
i5,oo4
8,498
198,783
60
65,3g8
19
6,626
2
i Elfsborgs Dito
4,104
51,175
31,978
194,o58
69,885
10,517
361,717
86
271,939
67
I 2,057
2i
i Calmar Dito
3,3o5
97,043
46,432
10,783
983
3,o58
i6i,544
63
i38,555
53
5,384
2
på Öland
2,224
54,600
6i,6i 2
2,482
475
121,3g3
i5i
5,919
7
4,046
5
i Stora Kopparbergs Dito ....
180
60,00.0
83,820
200,000
10,000
354,ooo
196
40,000
22
11,800
6|
i örebro Dito
2,65$
8 6,5 98
14,94o
44,604
23,364
6,672
178,837
64
72,324
26
5,961
2
i Wärmelands Dito
1,612
6o,316
9-79 2
280,284
10,156
3,i 13
315,273
182
116,986
67
10,509
6
i Gefleborgs Dito
71
31,802
62,479
17,788
17,718
5,66o
135,5i8
64
5o,735
2 4
4,517
3,588
2
i Westernorrlands Dito ....
8
14,208
72,767
5,093
11,162
4,410
107,643
67
60,169
31
24
i Westerbottens Dito
120
7.924
35,i8o
1,232
6,282
5o,738
81
20,944
33
1,691
2 4
i Gottlands Dito
3,132
39,726
24,828
i,582
2,448
592
72,3o5
65
i6,255
J4
7,280
64
i Malmöhus Dito
28,o53
166,987
296,097
89,568
5o,o4o
112,704
748,449
182
212,867
52
24,781
6
i Christianstads Dito
i Blekinge Dito
7,582
n 2,i44
26 418
132,884
34.4oo
5 84G
14,274
2,395
41,793
29,545
330,879
67,924
21 i,o34
110
6-5
240,144
l80,IÖ2
I 1-8,697
80
166
11,029
32.
i Hallands Dito
2,645
35,648
74,582
55,oi6
i,35o
72
40
Ji j UZj.
7,034
2i
i Götheborgs & Bohus Dito .
0,848
25,240
57,599
89,845
26,387
22,100
227,019
78
io5,28o
36
7,567
24
i Jämtlands Dito
6,084
32,658
9,642
9,352
2,o55
89,791
65
i6,5o6
18
U993
2
i Norrbottens Dito
‘ -
3,8i5
62,219
192
■—■—
66,226
111
io,554
J7
2,207
3a
S:a
164,757
, O)
0
0
1,683,856
i,i83,o3'4
793,187
3o4,3o4
5,820,208
89
2,289,468
35
198,812
3
T abell öfver Spannmåls-Af kastningen af Städer nes jord i Riket, med Calcul öfver
Prästerskapets Sädes-Tionde, eZ/er cZe/z jå kallade Perdalen.
>
Medel-afkastning, beräknad efter Utsädet på all Stadsjord i Riket,
enligt Landshöfdingarnes fem-års-berättelser.
*13
O
ST
c
0
V
Prästerska
räknad till
desa fk astli
Städerne
tr.
ET:
<
Ct*
cnT
w
0
SO
r*
0
3
Q.
V.
ta:
Q-
a ■
zn
B
1
03
pr
03
Vi
ET
3*
C/q
n
3
:5 m I
? * Ol“ »
w - cL H
-S-s -5‘
SjfsJ-
=’ ^ tr
O: p: n
1 1
i Upsala Län .........
i Stockholms Dito
i Skaraborgs Dito
i Kronobergs Dito
i Jönköpings Dito
i Westmanlands Dito
2
6
6
1
3
4
185
1 1 r
81
5
37
270
3,125
97 3
2,226
I 25
510
5,192
3,5oo
475
1,442
625
3o
3,942
228
184
3,884
25o
370
590
3oo
128
65
125
200
1,070
24
54
i65
8
37
88
7,362
1,935
7,863
1, 38
1,184
I 1,1 52
4,1 32
1,245
1,624
320
726
5.4x8
245
64
262
38
39
371
i Östergöthlands Dito . — . . .
i Nyköpings Dito
i Elfsborgs Dito .
i Calmar Dito med Öland ....
i Stora Kopparbergs Dito ....
i Örebro Dito ........
i Wärmelands Dito ......
i Gefleborgs Dito
i Westernorrlands Dito
_ i Westerbottens Dito
i Gottlands Dito
i Malmöhus Dito
i Christianstads Dito . . .
i Blekinge Dito
i Hallands Dito
i Götheborgs & Bohus Dito . . .
i Jämtlands Dito
i Norrbottens Dito
5
6
5
4
3
4
3
3
2
1
1
6
3
3
5
5
1
3
399
438
80
62
28
1 20
461
1.47
87
106
l
3,2g 1
2,224
558
1,915
876
2,157
1,004
5a6
70
40
1,800
4,4o5
729
739
1,412
754
118
1,276
965
219
685
210
589
j 02
1,452
670
375
1,596
9,827
1,357
571
1,44»
i,937
567
i85
109
i,5oS
*4i
846
2,363
203
64
80
1,801
386
100
i,566
771
2,174
468
227
i,58o
892
26
r*
9°
104
i,383
80
651
165
373
99
54
b9
1 '9
32
20
J4.
'"Te
1,328
18.
2 4
93
n4
6,698
4,3o3
2,646
2,8 [O
2,666
4,665
3,555
2,297
922
4i5
3,612
19,1 o5
2,880
i,434
5,249
3,847
685
4,713
8,240
4,768
7,639
5oo
3,984
1,520
1,292
1,995
180
1,280
15,027
1,159
5,711
5,660
3,683
189
220
i43
88
93
88
i55
118
76
3o
i3
361
636
.96
47
174
128
22
S:a
85
2,617
33,769
33,852
15,629
9,734
2,812
g8,4i3
8i,oo5
3,510
För Landsbygden
—
164,757
1,691,070
1,683,856
i, 183,o34
793,187
3o4,3 o4
5,820,208
2,289,468
198,812
S:a
1 —
167,374
1,724,839
1,717,708
1,198,663
802,921
307,1lb
5,918,621
2,370,473
202,322
4 H.
Uppgift pä närvarande Antalet af E
Aflöningen och Tillåkning
Academie-Stcitcrne,
Professorer ........
3:ne Dito, tillökas . . * . .
Lärare i Krigskonsten, tillökning
Adjuncter
Docenter
Secreterare
Notarier
Ganzlister .
Räntmästare
Kamererare
Bokhållare
45.
3.
4-
3.9-
33.
2.
2.
2.
1.
2.
2.
3.
6.
1.
2.
2.
2.
2.
2.
Bibliothekarier med skyldighet att hålla föreläsningar .
Vice Bibliothekarier dito
Amanuenser
Stallmästare
Tillökning af 1 dito
Språkmästare  . .
Tillökning af 2 dito
Ritmästare
Musik-Directeurer
Dansmästare
Fäktmästare och Gymnastik-Lärare
Den närvarande Staten upptager i5o.
Tillökad personal
I0- 1G0
Gymnasie-Stat er ne.
Lectorer
Adjuncter, som tillika bestrida Bibliolhekarie-tjensler . . 12.
M usik-Directeurer
Cantorer
Gymnastik-Lärare
12.
Lärare i Krigskonsten Commenderade från Armeen . . . 12.
Närvarande Gymnasii-Statens Personal
. .
Tillökning af:
Musik-Directeurer
Gymnastik-Lärare
Lärare i Krigskonsten
S:a 36.
Minskning af:
Bibliothekarier 6.
102.
Scholae-Staterne.
Återstår Tillökning 3o.
S:a i32.
Rectorer '  6-7.
ConRectorer  x8.
Colleger och Apologister . . ' i/[g.
Lärare efter den Lancasterska methoden 1 för hvarje Pastorat
på Landet och i Städer ...... . . 1,248.
Lärare i Gymnastik och Reglementen ; bestrides af Underofficerare
emot årligt arfvode
1,248.
Närvarande Scholas-Statens Personal  322>
Tillökas med:
Lärare efter Lancasterska methoden
1,248.
Gymnastik-Lärare  1,248.
Minskning i Statens Personal*
Catheketer i Stockholm
Skollärare, Pasdagoger och Adjuncter . . , .
4 H.
S:a 2,818.
7-
8r.
b
88.
Återstår 2,780.
S:a 2,818.
^3
5 >
V) —•
o
Föreslagen Aflöning.'
160
132
2,73o
Transport | 3,022
}
å 400 Tunnor
å 4oo
a 200
å 100
å 200
å 100
å. 26
å 200
å 200
å 25
å 400
å 100
å 100
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
å 200 Dito
a 100
a
\
a
å
a
100
200
100
3oo
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
19,200.
1,600.
7,800.
3,3oo.
4oo.
200.
5o.
4oo.
200.
5o.
800.
3oo.
600.
4oo.
4oo
200.
4oo.
200.
600.
å 3oo Tunnor
å i5o Dito
å i5o Dito
å 5o Dito
å i5o Dito
21,600
. 1,800.
. 1,800.
600.
. 1,800.
k uo Dito Arfv. 1,800.
å 3oo Tunnor
å 200 Dito .
å 100 Dito .
k 5o Dito .
k 10 Dito .
20,100.
3,6oo.
14,900.
62,400.
12,480.
Transport
OQ
C3
3
3
3
OK»
Tunnor
å 5 R:dr
37,100
i85,5oo
29,400
147,000
; i3,48o
567,400
179,980
ö99»9oo
7er ken och Ecclesiastique-Staten i Riket, med Förslag till förändring
i Läroverkens Personal.
Ecclesiastique-Staten.
Transport
Biskopar
Domprostar
Consistorii-Notarier
Amanuenser
Domkyrko-Sysslomän
Slotts-, Hospitals-, Fång- och Arbetshus-Predikanter .
Kyrkoherdar på Landet och i Städernc vid Pastorater
i i:sta Classen
214
i 2.*dra Dito 616
i 3:dje Dito . .
384
Utom Class 22
Comministrar
Capell-Predikanter . . .
Compastorer i Carlskrona
12.
8.
i5.
12.
6.
14.
,1,236.
9°9*
89.
2.
Stockholms Ecclesiastique Stat:
Kyrkoherdar i i:sta Classen 8.
Dito i 2:dra Dito 4*
Comministrar
17.
Predikanter
35.
Närvarande Ecclesiastique Statens Personal
Minskning deri af:
• 2,340.
Pastor-Primarius i Stockholm .
Superintendenten i Carlskrona .
2.
Återstår 2,338.
S:a 2,340.
Till Byggnads och Extra Behof i och för Undervisningen
Summa Personer
*T3
n £>
o 2. -
3 Q9
3,022
2,338
5,36o
Föreslagen Aflöning.
Transport
å 800
å 400
å 200
k 5o
å joo
å 5o
Tunnor
Dito
Dito
Dito
Dito
Dito
k 400 Tunnor .
å 300 Dito
å i5o Dito
å j5o Dito
= 269,700 ==
k 100 Tunnor,
å 100 Dito
å i5o Dito
å 3oo Dito
å i5o Dito
å 100 Dito
k 100 Dito
9>6oo.
3,200,
3,ooo.
600.
600.
700.
. 85,600,
I 23,200.
. 57,600.
. 3,3oo.
, 90,900.
, 8,900.
3oo,
2,400.
600.
1,700.
600.
Sta 572,780 Tunnor
eller i
Penning. 2,868,900 R:dr.
Summa
02
»■c
P
3
3
5
09
Tunnor
179*9^°
å 5 R:dr
899,900
392,800
1,964,000
27,220
600,000
136,100
3,ooo,
000
Verte.
I
Beräkning af Clerecie och Läroverkens nuvarande alla
Inkomster till Underhåll och Aflöning.
Spann-
måls-
Tunnor.
Deremot
svarande
Penninge-  /ärde å5R.
Tunnan.
1:0 Pä Riks-Statens 4 '-de Hiifvud-Titel.
Innehafves i Indelte HemmansRuntor och Spannmål, af:
Clerecie-Staten 179,396: 38. 11.
Academie- Gymnasie-och Scholae-Staten . . . 197,917: 36. —
Gymnastiska Central-Iistilutet  1000: — —
Till Kyrkors underhål, ; . . 111,723: 38. 1.
S:a R:dr 49°>°38: *7* —
eller deremot svarande Spannmals-qvantum å 5 R:dr Tunnan . .
98,007
490,o3 5
2:0 Prästerskapets Spannmåls-Tionde, eller den så kallade Tertialen,
utgör enligt upprättade föregående Tabeller:
\ Tunnor.
För Landsbygden i Riket .
198,8! 2. —
I Rikets 85 Städer  3,5io. —
202,322
1,011,610
3:o Presterskapets rättighet till uppbärande af Qvick-Tionde, Tion-  de af Fisk, Smör och Yste, Likstolar, m. m. kan med all säker-  het beräknas, att uppgå till i;del emot Tertialen, eller ....
5o,58o
262,900
4:o Presterskapets Inkomster vid Barndop, Bröllopp, Begrafningar,
Nattvards-Confirmationer, m. m. tillhöra egenteligen Personalen,
samt då nu omkring if Million af Rikets Folkmängd är Skalt-  skrifven torde denna inkomst med 6 sk. pro persona icke vara för
högt beräknad, och utgör i Penningar 187,500 R:dr, eller i der-  emot svarande Spannmålsbelopp å 5 R:dr Tunnan
37,500
l87,5oo
5:o Presterskapets Boställen, utom dem som finnas i Stora Koppar-  bergs Län, utgöra 1,910 hela Hemman i det minsta värderade
till 3ooo R:dr per Mantal, då Uela yärdet pu dessa Boställen
utgör R:dr 5,780,000. — —
hvarå 4 procent anses såsom Inkomst, enligt Be-  villningsStadgans grunder utgörande .... 229,200. —
eller deremot svarande Spannmålsbelopp å 5 R:dr Tunnan . . .
45,840
229,200
Samma
434,249
2,171,245
Föregående beräkning upptager
434,249
2,171,245
Hvilken summa ökas med 165,751 Tunnor Spannmål; så alt hela
Anslaget skulle komma att utgöra 600,000 Tunnor, emot förbindelse
å Clerecie-Statens sida, att afträda dess rätt till det närvarande
olämpliga Aflöningssättet, samt åtnöjas med denna summa, hvilken
i Riks-Staten, såsom öfrige Tjenstemanna-Corpsers aflöningar borde
upptagas och efter skeende reglering fördelas på en och hvar al
Clerecie-Statens Tjenstemän samt till andra för denna Stats behof
nödvändiga utgifter
165,75!
858,755
Summa
| 600,000 |3,ooo,ooo
N° io.
Uppgift på Befäl och Manskap vid den Indelta, Värf vade, Extra Roterade och Cons cr iber ade, Svenska Arméen; jemte Calcul
öfver dess Aflönings- och Under hälls-kostnad.
ri
d e 1 t C
a v a
1 1
e r i
Öfre Staben.
c
-
Regementernes Namn.
Lif-Regementets Dragon-Corps . .
Lif-Regementets Hussar-Corps . . .
Smålands Hussar-Regernente . . . .
Skånska Hussar-Regementet . . . .
Skånska Dragon-Regementet . . . .
Jämtlands Hästjägare-Esqvadron .
> SS
S:a
Sqvadrons-Slaben.
9
42
L9
I 2
35
r
•Ot
a >
n
O
n
° co
= z
r>
0
2 >
0
= c
'O 3
c
3
a
c
S»
3 SJ
~ 0-
~ sa ■
i s
re
n
re
O
re
re
8
2
2
4
I T
7
3
8
8
—
8
2 4
9
4
6
3
3
6
l8
6
• 6
i5
8
i
9
34
6
16
9
—
9
. 3o
1
1
1
•—
1
4
1
~54
"37
~6
37
121
3o
i3
o
Mindre Staben.
ro
3 DT
S.'Ö
I 2
16
I 2
n
tv» I
'"S 1
re j
>
0-
al
? 2
- 'JO
Sfi
0 2
.5
t 3
£ s
Coj*
2n
?3
s 2
r-r
u
3
co
“ %
P C!■
* 1
1
* 1
1
I
I
I
I
1
I
I
I
1
1
I
1
1
I
I
I
I
I
1
I
I
I
I
—
1
I
~5
6
6
1^
1
20
Z:. 3
are
Staben,
co
O
?SS
t*
•a
t»
1
H
3
B
CL. °
"=8
B 2
c CÄ
3 0
C/f re
^'re
0
c o
a
re
2 C.
SD
D
n
B 3
ss n
•S B
% 2
-a c
0 5
®i
7T g
as 2
O
O*
re ■<
-1 re
w
g
TT 3
“ s
® 5.
-5 C/l
59-
re a
re
3
re
re S
CO
s 7
6;:
5?
B
3
?
1
G-
1
a
I
I
—
I
I
1
-
76
5o5
—
98
5oo
I
—
b
“—
I
—
i
102
5oo
I
——
——
I
I
2
—
143
1,000
I
——
I
I
—
—
2
107
1,000
1
“
"
——.
j6
100
5
I
ei
2
4
1
3
3
572
3,6o5
3 £
t I n f a n t
4.177
r 1 e.
Öfre Staben.
Regementernes Namn.
Lif-Regementets Grenadier-Corps .
Första Lif-Grenadier-Regementet .
Andra Lif-Grenadier-Regementet .
Wästgötha Regemente
U p I ;inets’ftfggSttfldiSf-rBal.aiJ• ?}}. \ ; ■
Skaraborgs Regemente
Södermanlands Regemente
Kronobergs Regemente
Jönköpings Regemente .
Dahl-Regemeutet
Helsinge Regemente
Elfsborgs Regemente
Wästgötha Dahls Regemente
Bohus Läns Regemente
Wästmanlands Regemente
Wästerbottens Regemente
Cal mare Regemente
Nerikes Regemente
Wermlands Regemente
Jämtlands Fältjägare-Regemente . .
Compagnie-Staben.
S:u
Regementernes Namn.
Svea Artillerie-Regemente
Göllia Dito
Wendes Dito
Kongl LifGardel till Häst
KronPrinséns Hussar-Regernente . . . .
Kongl. Svea LifGardel
Kongl. Andra LifGardet
Wermlands Fältjägare-Regemente. . . .
Konungens Eget Värfvade Regemente
Hallands Infanleri-Butaillon
(Truppen utgöres af Hallands Beväringsmanskap.)
4 H.
0=
—>
<
n
■5
cs
T .
C:
"re
<
re
re
co
re
r
w:
as
re
re
s ?
jf. n
° %
^ ^ re
B'i r
3- P- C:
^ '3-'
3" =
=P 7
u
H.
f £
P w
e.
cc’
r>
cs
SS
re
re
CO
oS-
SJ CO
"3 •
S8
5
* fiä-  re
re
>
SS
n
as
SS
3*
re
.re
r
C:
as
P
<-►
en
t"!
C J4
l g-
? K
re
re
s-
r
C!
a
as
re
re
»■*3
re
3
CJ-
re’
as
Cn
Ai
re
0
pc-
"5
>
&r
re
a.
re
re'
pr-
7*7
i*
re
as
73
re
B-
re"
pr-
as
re
**3
as
c
£-
as
re
re
ps:
1
Cs:
cr
01
re
cr.
re
crq
re
as
P
0
re
>w
fi— as
c as
^ o"
re 3
? 7
*4
C:
re
as
re
re
»■*3
0
re
I
I
2
2
4
4
4
8
3
2
4
_
I
I
2
3
9
12
1
11
12
8
4
12
9
6
.9
—
5
I
]
2
3
9
12
3
9
12
8
1
9
12
8
23
—
7
2
I
I
2
3
9
12
4
9
i3
5
2
7
13
1
10
—
16
8
I
4
I
5
3
4
7
4
—
4
7
5
4
—
3
.9
5
8
13
4
8
12
10
8
r4
3
t
-Ul
2
I
I
2
0
9
12
2
10
12
8
4
s
7
£)
I
1
I
2
3
9
12
—
13
13
8
3
11
—
9
12
—
4
I
I
I
2
3
9
12
4
8
12
4
8
12
—
5
8
8
2
5
I
I
1
2
3
9
12
4
8
12
5
7
12
—
3
12
i3
.
12
I 2
1
2
3
.9
12
5
7
12
3
.9
12
—
2
3
7
I
2
4
I
■
I
2
3
3
9
12
2
10
1 2
6
8
»4
—
8
8
10
r -
1
l
]
2
9
12
1
12
i3
5
7
12
4
8
4
—-
6
6
I
I
2
3
9
12
—
12
12
8
4
12
—
10
8
6
_
5
1
‘—**
I
2
3
9
12
3
9
12
7
1
8
—;
5
.9
12
I
_
5
i
I
2
3
9
12
2
10
12
7
1
8
8
7
2
I
6
1
I
I
2
3
9
12
6
6
12
3
5
8
2
—
7
i5
I
i5
16
1
-
I
2
3
9
12
2
10
12
8
4
12
—
12
10
' .
4
2.
I
I
I
1
I
I
2
3
b
5
8
8
8
16
8
16
16
8
8
8
8
—
7
9
4
16
»4
16
i5
8
7
3
1
I
I
I
4
6
10
7.
7
i4
4
4
8
—
5
9
5
8
>9
4
20
35
63
164
227
82
!73
257
l 23
82
205
2
115
i49
203
7
127
90
Värfvade Trapper.
Arti I lerie.
41
60
54
80
4*
60
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
> —
i36
200
Ca vallerie.
Infall lerie.
«e
23 3o
36
375
600
Summa.
4° 39
4°hf)
800
800
6 00
800
1
?
CO
t::
CO
as
re
re
5
8
2
s re
^ re
50 7
2. O
2-
c: 2
— re
? i
re
24
W
re
C/Q
CO
1
H
re
1
C/Q
cs
re
re
Trumslagare. |
lill | JOfCJoJJop
rt
as
O
-s
rj
3
tfi
I
I
I
I
18
-
I
2
3
12
—
I
8
00
VT
1
—
1
I
—
—
I
I
1
9
3i
I
—■
4^
OO
I
1
35
I
—
I
—
—.
I
_
24
I
28
■7
I
I
8
—
Di
48
I
—
—
16
—
1
—
—
—■
—
1
8
—
—
—
I
8
—
—
I
4
—
—
I
.
88
114
6
85
144
20
Mindre Staben.
Ringare Staben.
CO
re
>
a.
EL
K5
*s
n
>
c’
ES
3
sa
n
as
.
>
5.
n
a
S3
is
05
n
B
rs
3
tn
1
r
ES.
Ol-
se
sc
ri
OQ
n
3
n
CM
sa
0
-JS
rq
g
0
(O
K
<
59
re
era
CO
\
o"1
3
3
c
EE
CO
EE
BS_
Ö”
»
r
se:
r-
SE
CO
as
äT
0
re
fi^.
ré
Mönsterskrifvai
0)
n
3
re
I
■
I
I
4
i
a
I
1
I
3
5
1
2
I
I
I
2
5
1
2
I
1
I
2
—
5
1
1
2
1
2
I
1
I
2
3
1
2
I
I
I
2
I
4
1
3
I
2
I
—
1
2
I
I
I
2
5
i
2
I
I
I
2
1
2
I
I
I
2
5
—
2
I
I
I
2
5
—■
2
I
I
I
I
2
4
1
2
I
1
I
2
I
5
1
1
2
2
I
I
1
I
I
I
2
2
I
~4
1
2
I
I
I
2
I
4
1
2
I
I
I
2
4
1
1
I
1
I
2
3
1
1
I
I
3
I
2
1
1
I
I
1
2
4
35
20
20
L9
21
2
39
~5
71
4
12
9
CO
O:
ta
6
Extra Roterat Manskap.
3,ooo
833
1,110
834
438
670
H90 2
902
000 ^
800
= 377
890] 6,3j5j 7,265
= 133
= 3 80
Tillhörande:
Lif-Regements Grenadier-Corps
1 :sta Lif-Grenadier-Regementet
2:dra Dito Dito
Södermanlands Regemente . . .
Nerikes Djto . . .
Wermlands Dito . . .
Uplands Dito . .
Helsinge Dito . . .
Dahl-Regementet
Wästmanlands Regemente . . .
Kronobergs Dito . . . ,
Jönköpings Dito . . . ,
Calmar Dito . . . .
Norra Skånska Dito . . . ,
Södra Skånska Dito . . . ,
Skaraborgs Dito . . . .
Elfsborgs Dito . . . .
Wästgötha-Dahls Dito . . . .
Westerbottens Dito . . . .
Antal.
2,913
Recapitulation.
3,494
slrtillerie: Värfvadt . . .
Cavallerie: Indelt
Värfvadt . . .
Infanterie: Indelt
Värfvadt . . .
Extra Rotering
21,621
546
i,344
i,i43
!,i4o
56j
1.352
1.382
i,323
1,222
1,255
g4öi
1,359
1,320
1.352
i,o63
1.383
1,1 o3
1,219
90 5
i,o45
1,116
24,534
Gottlands National-Beväring . . .
Allmänna LandtBeväringen ungefärligen
•
Indelte Regementet- 28,711.
Värfvade Dito
7,265.
Extra Rotering
3,494.
Beväringsmanskap och Befäl ...... 93,247.
Befäl.
Manskap.
377
w
4^
O
O
572
3,6o5
133
975
2,913
21,621
38o
3,ooo
—
3,494
343
7»9<>4
—
85,ooo
4,718
127 >999
= 132,717
133,717
Verte.
' Calcul öfver Svenska Arméens Aflöning och Underhåll efter
Riks-Stat och Indelnings-Verk.
På Riks-Statens 3:dje Hufvud-Titel upptages MiJitaire och
Förs vars-Ver ket till Lands.
La ndt-Milicen:
lia n
c 0.
R:dr
sk
. r.
31,6iq Tunnor Spannemål, med beräkning efter Riks-Markegång,
under Penninge-Lönerne, utgörande i penningar i,o38,i36: 6. g.
Indelte Hemmans-Räntor i Krono-Värdu
255,45o R:dr 41 s^* 4 •"s1, utgöra med förvandling efter RJtarke-
gångs-priser 1,185,299: 8. i.
Indelt Spannemål: -
21.366 Tunnor 8 kappar efter Markegångspris  12.5,886:32. q.
Spannemål in Natura.
r6,34a Tunnor 16 kappar efter Markegångspris  88,52i: 42.—
2,437,843
215,160
4*
7
1 Viii it ice- Boställen, utom dem som finnas i Stora Kopparbergs Län, utgöra i»7q3
bela Hemman, i det minsta värderade till 3,000 R:dr per Mantal, då liela vär-  det för desse Boställen skulle utgöra 5,379,000.
liVfirå 4 procent anses såsom Boställs-innehafvarens inkomst, enligt Beviilnings-  Stadgans grunder, utgörande
Rust- och Roteriags-Bcsväret samt Båtsmanshåll^, enligt upprättade särskildte
Tabeller och Calculer, är dessutom beräknadt, att utgöra för elen indelta Armeen
och Flottan (se JN:o 4)  ... . .
37
2
Riks-Statens 3:dje Uufvud-Tilei
upptager dessutom för
Fö r s v a r s - H e r k e t till Lands:
Armeens Beklädnad, Tross och Utredning, Artillerie-Utgifter, Fäslnings-Byggnader
och Reparationer
568,488: 7. 7.
Vv anäs Fästnings-Byggnad ...... 30,000. ~
i
1
J>evai luas^Alanskapels vapenöfning . . . S' . • 00,1 10. —■ —
Kongsholms FäsLningS.Byggnad
28,000.
Spamnåls-upphandling och Bageri-kostnader 35,000.
Ved och Ljus för Fästnings- och Garnizons-Orter 14,293:20.—
ski if-Materialier och Expencer samt Verl och Ljus för KrigsColIe-
gium 111. fl. Militaire Verk -
4,5oo.
Väifnings- och Recnpitulations-penningar .
1,000.
Rese- och Tractaments-penningar  6,666. 32.—
/ Dm ch-marche-kostnader
3o,ooo.
Casern-Byiggnad för a:dra Lif-Gnrdet i5,ooo.
Nybyggnad för ett Garnizons-Sjukhus
20,000.
Lilmundering för Indelta Infanteriet
q5,ooo. — —
Diversé Utgifter  5q,33i: r3.
Besparingar
' 314: 16- —
1
'
992,708
4o
7
■ ,’ .» f, v ' ■ S:a
8,280,257
23
4
Riks-Stafens i o:de Hufvud-Titel
upptager:
För Försvars-Verket till Sjöss 1,104,262: 37. 3.
Båtsmans-Indelningen  48.85i : 47> —
1,153,i 14
36
3
Summa för hela Arméen j
7,4 33,372
T,l
7
, ' N2 II.
Tableau öfver Svenska Arméens Organisation
Staben.
p: O
Z2 °
7 5
SS
£ir.
Bevär in gs- Arméen.
irsta Armee-Corpsen . . . .
2 reira
3:clje
4-de
5rte
Dito
Dito
Dito
Dito
Sra
Till Garnizons-Truppar afgår
Återstår
Fördelt i 3 Armee-Corpser . .
Till Garnizons-Truppar afgår .
Återstår
4
4
'4
4
4
20
20
C
4o
4o
2
2
2
2
10
IO
-PS
G
o°§
S i
2
g P
P £■
T c
Sf 55
p o
o- o
6
6
6
*6
3o
3o
o
n
a n
J4
4
4
4
i4
7°
7°
i4
4
4
>4
i4
7°
7°
8
8
8
8
8
4°
4o
cr
B
B
B
57
57
57
57
57
285
285
A r t i 1 1 e
r 1 e t.
Divisions-
05
P
Afdelnings-
Chefer.
Park
H
G
s
s
n
P*
ra
>
Å
c‘
p
G
Bi
G
P
•3
2
? 0
Hg
« 3
t f
H
J ^
C
5
ra
G
ra’
<s
er
ra
r
°:
P
P
G
3 P
u p-
1
CÖ
0
B
p
Batterie-
rumpetar
G
»*
O
B
0
ro
p-
<
n
pr
g
p
3
pr
p
Summa
71
0
71
•1
G
ra
G
pr p
<-f G
P G*
G O
0 T
p
G
ra
s»
G
a>
G
B ra
CG G
G »
p
G
G
G
01
G
G
g
4
4
4
4
4
4
8
16
.16
8
4°
80
40
99 2
1,224
4
4
4
4
4
4
8
l6
16
8
40
80
4°
992
1,224
4
4
4
4
4
4
8
16
16
8
40
80
4°
99 2
1,2 24
4
4
4
4
4
4
8
l6
16
8
40
80
40
99 2
1,224
4
4
4
4
4
4
8
l6
16
8
40
80
4°
99 2
1,224
20
20
20
20
20
2,0
4o
80
80
4o
200
4oo
200
4,960
6,120
8
8
8
8
8
8
16
32
32
16
80
160
80
1,984
2,448
I 2
12
12
12
12
12
24
48
48
24
120
240
120
2,976
3,672
T y s
-Staten.
I n
f a n t e r i o c h .
ägare.
Summa Summarum.
Tygmästare.
Adjutanter.'
►
3
3
0’
3
n
p
G3
G
O
CO
a.
<
p:
G
crq
Ut
1
0
53
0
01
n
H
v?
aq
n
p
0
3
G
G
H
crq
G
B
G
G
O
B
0
G
G
P
G
G
H
•<
crq
<3
p
pr
p"
G
Tyg-Skrifyare.
Rustmästare.
Pistolsmeder.
Stockmakare.
Grof-Smcder.
Vagnmakare.
Sadelmakare. |
Snickare.
Summa.
Bataillons-Chefer. J
Adjutanter.
Capitainer. j
Bataillons- och
Undcr-Läkarc.
*3
G
e>
0*
P
tP
P
n
G
Coramissarier.
Suhaltern-
Oilicerarc.
Under-Officerare.
CA
G3
G
| Manskap.
Summa.
1
1
I
I
I
3
I
1
2
20
10
4
4
4
4
58
80
80
320
80
80
80
640
1,280
96°
44.343
47*94 3
49,282
i
1
I
I
I
3
1
I
2
20
10
4
4
4
4
58
80
80
320
80
80
80
640
1,280
960
44>343
47.943
49,282
1
1
1
I
I
3
| J
1
2
20
10
4
4
4
4
58
80
80
320
80
80
80
640
1,280
96°
44,343
47.943
49,282
1
1
1
I
I
3
I
I
2
20
10
4
4
4
4
58
80
80
320
80
80
80
64o
1,280
960
44.343
47.943
49.282
1
1
I
I
I
3
I
I
2
20
10
4
4
4
4
58
80
80
320
80
80
80
64o
1,280
96°
44.343
47,945
49,^82
5
5
5
5
5
i5
5
5
10
I OO
5o
20
20
20
20
29°
4oo
0
0
Ivj-
1,600
O
O
O
O
V3-
400
3,200
O
O
<0
4,8oO
221,715
239,715
246,410
—
—
IO
IO
40
20
IO
IO
80
160
I 20
5,880
6,34o
8,788
5
5
5
5
5
i5
5
5
10
I 00
5o
20
20
20
20
290'39°
1
39o
i,56o
38o
39o
39°
3,120
6,240
4,680
215,835
233,375
237,622
Garnizo ns-Trupparn
Artilleri
e t.
w
16
64
16
CA
o
pr
C
16
i44
2,144
2,448
a v a
1 1
e r 1 e t.
> rsd
Cd
3 p
3 2.
►a —
CA
c
avalleriet.
84
3
87
-tö
3 3
2 S
ses
P o
O- O
o
3 5
n
p
"o
o
3
ca 2
e+ ‘
& M
cr
??
o
-
CA
W
►Q
n
sr
33o
12
3i8
0
o OS
B “
B s
84
'3
81
w
84
3
87
84
3
87
2$.
a 2.
*■0 01
"g
P B
6
? M
C “
3 2.
►o ~
84
3
'87
G
QV>
P
P-
= hQ
5 <5
5*3.
G
cL
G 1—
O
G g- ,
B
£; 3
G 3
G
p T
P
G
G
33o
660
1,320
12
24
4*
3i8
636
1,272
pr
p
T3
CA
c
B
B
p
27,000
988
26,012
3o,i 11
1,102
12
12
12
12
36
1,000
C/5
c
B
3
1,102
Sappeurer och Pionierer.
10
3o
pr*
P
►Ö
7ji
770
M
1 n e u r e r.
10
3o
715
&
c
3
3
Infanterie och Jägare.
77°
10
10
w
IO
os
IO
IO
10.
40
40
40
40
G
s
o
B
I 20
B
CO
pr*
p
►■o
6,000
ca
s
g
B
6,340
Staben för Allt Artillerie.
^3
Q
i:r
p ^
g p:
29,009
p:
H
«<!
CfP
3
p:
O
G
C
CA O
W C?
»73 _
O N
3
2
n
p
*T3
CA
c
O
-
CA
CA
c
B
3
18
Bevärings-Armeen .
Garnizons-Truppar
Cavalleriet ....
Artillerie-Staben . .
Sjömanskapet. . . .
Recapitulati on.
cr
n>
D
Hela Armeen
s85
285
CA
>
G
G
G-
G
<G
t*
G
Tyg-Staten.
Infanterie och
Jagare.
jappeurer,'Pio- j
:rcr och Mineurer.
Cavallcrie.
O*
•—>
Os
G
>
G
G
G
G*
G*
3,672
2,448
29°
233,375
6,34o
[14
! 1*2-
1,102
—
—
—
—
—
29,009
18
6,120
290
239,7l5
1,540
3o, 111
18
Pr*
P
*73
3o,ooo
3o,ooo
3
C3
237,622
1 i,43o
29,009
18
3o,ooo
008,079
4 H.
N2 12.
Förslag till Svenska Arméens Aflöning och Underhåll.
Beväring.s- Arméen.
Staben.
5 Generaler eller Fältmarskalkar . . å 6,ooo. —
20 Divisions-Generaler a 5,ooo. —
4» Brigad-Generaler  k 4,ooo. —
io General-Adjutanter k 3,ooo. —
3o Regementsofficerare i Generalstaben å i,ooo. —
70 Capitainer i dito k 800. —
70 Stabs-Adjutanter å 400- —■
4° Auditeurer
k 4oo. —
Till inköp af Böcker och Instrumenter årligen .
Byggnads-Beliof ,
30.000. —
100.000. —
160.000. —
30.000. —
30.000. •—
56.000. —
28.000. —
16.000. —
. 2,5oo. —
25.000. —
285
Artill^iet,
bestående af 3ao Piecer uti 4° Batterier och 6,120 Man.
12
Divisions-Chefer
i,5oo.
18,000.
__
I 2
Dito Adjutanter
3oo.
•—
3,600.
—
—
12
Dito Läkare
\
200.
2,400.
—
—
I 2
Dito Prester
100.
—
1,200.
—
12
Dito Commissarier och
Fält-
Tygvaktare . . .
4oo.
4,800.
—
I 2
Dito Trumpetare ....
100.
.—
1,200.
—.
24
Batterie-Chefer
I ,000.
iO
0
0
0
96
Afdelnings-Chefer, hvaraf
48 Löjtnanter
4oo.
19,200.
—
—
48 Under-Löjtnanter . . .
. . . . k
3oo.
14,400.
—
1—
24
Park-Befälhafvare af samma
grad. a
3oo.
7,200.
J—
—
120
Batterie- och Afdelnings-Trumpetare k
60: 4o.
7,3oo.
—
—
Passevolance. <
xievaungs och j^oruijgs i or j,/j.oo iyj«ii
a 1.
—
3,468.
*—
—
Beklädnads åt 240 Under-0 lii c er a re
a 1 2.
——
2,880.
—
åt 12 Div.-Trum
peta re. .
a 12.
—.
>44.
—
—
åt 3,2i6 Man .
a 4*
12,864.
—
—
för i32 st. Instrumenter
a 1.
—
I 32.
—
—
Tractamente åt
24o
Under-Officerare i 10 dagar
• • . • •
a —
l6.
800.
_
-
120
Handtverkare dito
a —
l6.
400.
■
2,976
Man dito
• • a • •
å —
8.
4,960,
—
—
Lcgnings-kostnad
För 1,666 hästar i 10 dagar
• • •
\
a 1.
16,660.
,
Inköp af Böcker och Instrumenter åi
ligen .
...
2,500.
—
—
3,672
Tfg-Staten.
5
Tygmästare
• • . • ä
2,000.
—
10,000.
—
—
5
Adjutanter
3oo.
—
i,5oo.
—
—
5
Arnunitions-Capitainer . . .
1,000.
—
5,000.
—
5
4oo.
—
2,000.
_
5
Tyg-Capitainer
1,000.
—
5,000.
—
—
15
Tyg-Under-Officerare . . . .
200.
—
3,000.
—
—
5
Tyg-Vaktare
1,000.
—
5,000.
—
—
5
Tyg-Skrifvare
3oo.
-—
i,5oo.
—
—
10
Rustmästare
\
200.
—.
2,000.
—
—
100
Pistol-Smeder ........
\
144-
.
14,400.
—
—
5o
Stockmakare
144.
7,200.
—
—
20
Grof-Smeder
144-
—
2,880.
—
—
20
Vagnmakare .........
\
i44
2,880.
20
Sadelmakare
, \
x44-
_
2,880.
-
—
20
Snickare
‘ \
144-
—
2,880.
—
—
Passevolance för Verhtyg åt
240 Handtverkare. ........... å 20. *—t
4,800.
29°
Infanteri och Jägare.
3po Bataillons-Chefer å
3po Adjutanter  å
i,56o Capitainer k
38o Bataillons-Läkare
Sgo Dito Predikanter
390 Dito Commissarier
a
a
å
1,000. —
3oo. —
600. —
200. —
1 on. —
200. —
Passevolance.
Tross och Utrednings per Bataillon . .
Bevärings och Remtygs för 229,875
Man
ä
Beklädnads åt 3,120 Subaltern-Officerare
. . ä
åt 6,240 Under-Officerare ...... å
åt 4>68o Spel
. å
åt 215,835 Man
. ä
För 4>68o Instrumenter ....*.. å
100.
1.
5o. —
12. —
4- -  4. —
1. —
Traktamente i 10 dagar åt
3,120 Subaltern-Officerare
. . . å x: 16.
6,240 Under-Officerare
å — 16.
4,68o Spel
. k — 8.
215,835 Man »
. k
8.
390.000. — —
117.000. — •—
936.000
76.000. — —.
3p,ooo. — —
78.000. — —
39.000. — —
229,875.
156.000. — •—
74,880. -— —
18,720.
863,34o.—
4,680.
41,600.
20,800. — —
7,800. — —
359,725.
477,000
148,108
72,920
233,375
Summa
3,452,420
4,i5o,948
Cavallerie.
Organiserad t af Conscriberade, som sjelfve bålla sig hästar emot
ersättning för hästens fouragering under fredstid vid Exercice
och dubbel portion för karlen, samt under krig Contant betalning
för hästen med 25o R:dr stycket, under förutsättning,
att den är antaglig.
3 Divisions-Generaler
. . å 5,000. — i5,ooo.
6 Brigad-Generaler å 4.000. — 24,000.
81 Bataillons-Chefer . . . . a i,5oo. —■ 121,5oo. — —
3 Reg:ts-Officerare i General-Staben å i,5oo. — 4>5oo. — —
9 Capitainer i Dito å 1,000. — 9,000. — —
9 Stabs-Adjutanler . . . . • a 400• — 3,600. — —
318 Sqvadrons-Chefer
. . . a 1,000. — 3i8,ooo. — —
81 Bataillons-Commissarier
å 200. — 16,200.
6 Auditeurer
. . . å 4°°' — 2,400. — —
81 Bataillons-Prester k 100. — 8,100. — —
81 Bataillons-Läkare a 200. —- 16,200. — —
6 Divisions-Trumpetare ....... å 100. — 600. — —
6 Brigad-Trumpetare å 100. — 600. — —
81 Bataillons-Trumpetare .
å 60: 4o. 4>927: 24- —
3i8 Sqvadrons-Trumpetare å 60: 4°- i9>345.
Passevolance.
Bevärings ocb Remtygs för 28,331 Man å 1. — 28,33i.
Tross och Utrednings per Bataillon å 100. — 8,100.
Beklädnads för 636 Sub.-Officerare å 5o. — 31,800. — —
Dito för 1,272 Under-Officerare å 12. — 15,264. — —
Dito för 12 Trumpetare . . . å 12. — 144- — —
Dito för 26,411 Mali ..... å 4. —• 100,644.
Utrednings för 636 Subalt.-Officerare å 10. — 6,36o. — .—
Dito för 1,272 Und.-Officerare k 4- — 5,088. — —
Dito för 12 Trumpetare . . . å 4- — 4®* — —
Dito för 26,411 Man ä 1. — 26,411. — —
Dito för 4i 1 Instrumenter. . å I. — 411*
Fouragering för 28,33i hästar i 10 dagar å — 16.
sk. om dagen  94,436: 32. —
Tractamente i 10 dagar.
636 Subaltern-Officerare å 2:32. 16,960. — —
1,272 Under-Officerare . . . <. å — 32. 8,480. — —
26,012 Man .... a —.16. 86,706:32. —
29,009
G a r 11 i z o n s - T r u p p e r n e.
Artilleriet,
bestående af 16 Batterier med 8 piecer i hvardera
8 Divisions-Chefer  å i,5oo. —
8 Dito Adjutanter  å 3oo. —
8 Dito Läkare k 200. —
8 Dito Prester å 200. —
8 Dito Commissarier och Fält
Tygvaktare
a 400* '—
8 Dito Tru mpetare a 100. —
16 Batteri-Chefer å 1,000. —
64 Afclelnings-Chefer, hvaraf
82 Löjtnanter a 4O0> —
3a Under-Löjtnanter a 3oo. —
16 Park-Befälhafvare af Under-Löjt
nants-grad
. .......... . . a 3oo. —
160 Under-Officerare, hvaraf
16 Styckjunkare k i5o. *—
144 Sergeanter k 100. —
80 Batterie- och Afdelnings
Trumpetare
a 16: 32.
160 Constaplar a 16: 3a.
80 Bataillons-handtverkare ... k 16: 32.
bestående af 2 Smeder, i Hofslagare,
1 Sadelmakare och 1 Vagnmakare
vid hvarje Batteri.
Och 2,448 Man.
12.000
2.400. — -
1.600. —. -
1.600
3,200. — —
800.
16.000
12,800. — -
9.600. — -
4,8oo. ;
2.400. — -  14,4oo. — —•
i,333: 16. —
2,666: 32. -  j,333: 16. —
2,144 Man
Tractcnnente i 365 dagar till
a — 8 sk. i3o,42Ö: 3a.
Passevolance.
2,448
Bevärings och Remtygs åt 2,3i2 Man a
Beklädnads åt 160 Under-Officerare a
Dito åt 8 DivisionsTrumpetare k
Dito åt 2,144 Man ...... a
Dito för 88 Trumpeter .... a
4oo hästars underhåll
k
4oo hästars remontering å
1. — 2,3 12.
24- *— 3,84o- — -
24. — 192. — -
12. — 25,728.
— 88.
100.
4°,000. — —
20*
8,000. -T
Transport
4 H.
99 8,156
297,520
297,520
Transport
i
Garn i z o n s - T r upper nes
Cavallerie,
beslående af t ,102 Man uli 12 Sqvadroner.
297,520
3 Bataillons-Chefer .' .
... a
i,5oo. —
4,5oo.
3
Dito Adjutanter . . . . .
, . å
4oo. —
1,200.
3
Dito Läkare .......
c • • ci
200. —-
600.
3
Dito Prester
\
200. —-
600.
3
Dito Commissarier . .
• •ad
200.
600.
3
Dito Trumpetare . . . .
. . . h
100.
3oo.
12
Sqvadrons-Chefer .......
. •' . a
1,000.
12,000.
12
Löjtnanter
.
400. —.
4,800.
12
Cornetter
.
3oo. ——
3,600.
12
Vaktmästare
i5o. —
1,800.
36 Under-Officerare .......
. . . å
100.
3,600.
12 Hofslagare .
16: 32.
200.
12 Sqvadrons-Trumpetare , .
16: 32.
200.
Tractamente i 365 dagar till
1,000 Man å — 16. 121,666:32. —
Passevolance
för Be värings och Remtygs åt i,o5i å 3.
Beklädnad åt 5i Under-Officerare . . å 24.
Dito åt 1,000 man å 12.
för i5 Trumpeter å 1.
Sadelmundering åt l,o5i man . . . å 2.
Tross och Utredning per Bataillon å 100.
Underhåll för i,o5i hästar å 100.
3,i 53.
1,224.
12,000.
i5.
2,102.
3oo.
io5,ioo.
1,102
Anm drkni ng:
Supponeradt att Cavallerie-truppen består sig hästar sjelf, emot det att densamma
får dubbel aflöning i fredstid, underhåll för hästen, då den är tjenstgörande,
samt ersättning för den, i händelse af krig, med a5o Riksdaler.
Sappeurer och Pionierer,
bestående af 770 Man uti 5 Compagnier.
5 Capitainer å 800. — 4>000- — —
5 Löjtnanter å 3oo. — i,5oo. —< —
to Fendrickar å 25o. — 2,5oo. •
5 Fält-Yäblar å i5o. — 750.
3o Under-Officerare å 100. — 3,000. — ——
3o Corporaler, 5 Trumslagare, 10
Smeder å 16: 32.
Tractamente i 365 dagar till
7*5 Man å — 8.
Passevolance.
Beklädnads för 35 Under-Officerare å 24- —
Dito för 715 Man a 12. —
för 5 Instrumenter å 1. ——
Remtygs- och Bevärings för 750 man å 3. —
Tross- Utrednings- och Verktygs per
Compagnie. å 100. —
75o. — —
43,495: 4o. —
84o. — -  8,58o. — —
2,25o.
—-
5oo.
770
Muieurer.
Bestående af 770 Man uti 5 Compagnier till antal, fördelning
och aflöning lika med Sappeur- och Pionier-Compagnierne . .
770
Anmärkning.- Cuirasser och hjelmar bestås utom Passeyolaocerne.
Infanteri och Jägare,
beslående af 6,34o Man uti 10 Batailloner.
IO
1,000. —
10,000.
— —
IO
Dito Adjutanter
3oo. —
3,ooo.
— —
10
Dito Läkare
200. —
2,000.
— —
IO
Dito Prester
200. —
2,000.
— —
IO
Dito Commissarier. . . .
\
4oo. —
4,000.
— —
10
Dito Under-Läkare . . .
. . . å
100. —
1,000.
— —
40
Compagnie-Chefer
800. —
32,ooo.
— —
4° Löjtnanter
3oo. —
12,000.
— —
4° Fendrickar
25o. —•
10,000.
—. —
4° Fält-Väblar
i5o. —
6,000.
— —
120 Under-Officerare
100. —
12,000.
240 Corporaler
\
16: 32.
4,000.
120 Spel
16: 32.
2,000.
— —
Tractamente
i 365
dagar till
000 Man ......
å — 8.
365,ooo.
Passevolance
för Beklädnad åt 160 Under-Oflicerare ä
Dito åt 6,000 Man å
Bevärings och Remtygs åt 6,160 Man å
för 120 Instrumenter
å
Tross och Utredning per Bataillon a
24. —
12. —
3. —
1. —
100.
3,84o.
72,000. — —
18,480. — -
120. — -  1,000. -
6,340
Summa
279,560
68,170
68,170
56o,44o
1,273,862
32
40
4o
16
Staben för Allt Artillerie,
1 General-Fält-Tygmästare
1 Fält-Tygmästare ...............
2 General-Adjutanter ..............
1 Chef för Stabs-Expeditionen
4 Capitainer å 1,000 ..............
8 Subnltern-Officerare å 400
t Sekreterare ,
i~8~
. Summa
Banco.
6,000
/
I
4,000
—
—
6,000
.—
—
i,5oo
—
—
4,000
—
—
3,200
-—
—
4oo
1 1
* 1 1
25,100
—
—
Recapitulation.
Bevärings-Armeen. .
Cavalleriet . . . ,
Garnizons-T rupperne
Artillerie-Staben . ,
Kostnads-Summa.
4,150,948
998,156
40
—
16
—
25,100
"
6,448,067
8
—
Summa
eller, emot detta Penninge-belopp svarande Qvantum Spannemål
å 5 R:dr Tunnan
1,289,613 T:r.
N2
Uppgift på nuvarande antalet af Rikets Civile Embetsoch
Tjenstemän.
Rikets Högsta Embeten.
Stats-Råds-Ledamöter
Högsta Domstolens Dito
Rikets Allmänna Ärenders Beredning
Nedre Justitias-Revisionen
Justitias-Revisions-Expeditionen . . .
Justitiae-Canlzlers Expeditionen. . .
General-Auditeurs-Expeditionen . . .
Riksens St:rs Justitias Ombudsm.-Expedition
Committerade till Tryckfrihetens Vård
Hof-Rätterne: Svea
Götha
Skånska och Blekingska .
Krigs-Hof-Rätten
Krigs-Collegium: de Civile Tjenstemännen
derstädes
, . . .
de Militaire derstädes
22
Förvaltningen af Sjö-Ärendernes
Civil-Stat
Militair-Stat 5
Kongl. Cantzli-Styrelsen
Hof-Cantzlers-Expeditionen
Colonial-Ärendernes Departement
Krigs-Expeditionen
. . •
Kammar-Expeditionen ............
Handels- och Finance-Expeditionen . . . •
Ecclesiastigue-Expeditionen ■ . •
Cabinettet för Utrikes Brefväxlingen . . . •
Riks-Årchivet
Kongl. Bibliötheket . . .
Kongl. Cantzli-Rätten
Kongl. Post-Verket i Stockholm
Kongl. Kammar-Collegium • .
General-Land tmäteri-Contoiret
Kongl. Myntet
Chartae-Sigillatao-Contoiret
.
Kongl. Stats-Contoiret . . . .
Bergs-Colleginm . . . ,
Commerce-Collegium
Kammar-Rätten ' . .
Sundhets-Collegium
Seraphimer-Ordens-Gillet ......
Öfver-Intendents-Embetet
General Tull-Styrelsen
.
Öfver-Ståthållare-Embetet
Lands-Staterne i Rikets 24 Höfdinge-döm-en
Stuterie Öfver-Styrelsen
Quarantains-Commissionen
Civil-Staten vid Kongl. Flottan
Dito vid Stockholms och Götheborgs'
Stationer
Lots-Stalens högre Tjenstemän ......
Justitiae-Staten i Landsorterne:
Lagmän och Häradshöfdingar ........
Borgmästare, Justitiarier, Magistrats-Sekreterare,
Notarier och Kämners-Praesides ,
Bergslags-Staterne
Jern-Contoirets Stat
Medicinal-Stat i Landsorterne:
•< Provincial-Medici
Stads-Medici och Chirurger
Landtmätare i Riket
Justerings-Verket utom Justerare i Landsorterne
Postförvaltare i Landsorterne.
Transport
i Stat
upp-  tagne.
utom
Stat.
•4
!
9
12
8
—
8
34
2
2
7
8
4p
—
54
—
23
—
9
—
84
—
21
—
20
_
4
—
8
29
—
18
—
2 r
-—
22
—
.9
—
7
—
10
—
H *4
—
26
5o
14
6
.
6
.
49
—
28
—_
49
—
64
—
5i
—
—.
20
>4
—
78
—
3i
—
595
—
i3
—■
12
.—
84
—
38
—
8
—
io5
•—
i73
60
—
26
cc
VJ-
—
48
IOO
219
4
116
~ •
2,133
494
Transport
utom den
Tullbevakning i Landsorterne,
Eingare Betjeningen
Passevolance-Commissariatet
Kongl. Nummer-Lotterie Directionen
Commissionen öfver Tabell-Verket .
Riksens Ständers Bank
Banco-Discont-Verket
Låne-Contoiren i Götheborg och Malm
Riksgälds-Contoiret
Diverse Directioner och Commitle'er m
m.
i Stat
upptagne.
2,i33
*79
47
24
8
Summa
Ringare.
Krono-Betjening
585
Tull-Betjening
1,069
Bergs-Jägerie och Skogs-Betjening . 4?4
Police-Betjening  273
Dykeri- Sluss- och Bro-Betjening . . ^83
Krono-Vaktmästare och VaktBetjente i,oo3
Stockholms och Rikets öfrige Städers
Tjenstemän och Betjening m. m. . 2,370.
utom
Stat.
494
l45
22
*9
44
113
2,391 837
3,228
6,257
Summa
9,485
4 H.
15.
Calcul öfver de Civile Tjern temännens Aflöning ? enligt Rihs-Stat
och andra upplysningar.
Anelra Hufvucl-Titeln.
Banco.
Transport
r,9i 1,427
42
8
Rikets Högsta Embeten
.
Allmänna Beredningen .
71 »893
8,236
16,954
5a,049
49,670
18,846
6,t5o
O
8
Civil-Stat ens Boställen. 44° Hemman, i
det minsta Värderade till 3,000 R:dr per
Mantal; då hela värdet på desse Bostäl-  len således utgör R:dr i,32o,ooo> hvarå
4 procent anses såsom inkomst, enligt Be-  villnings-stadgans grunder, utgörande . .
Extraordinarie Inkomster och de Tjen-
Nedre Justitiae-Revisioncn
Svea Hof-Rätt med derunder lydande JusLi-
tias-Stat
Götha Hof-Rätt med dito
Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge ....
Krigs-Hof-Rätten .
46
40
21
35
5
10
4
io
52,8oo
—
—
Kon^l. Mårts Caiitzli . ............
5i,542
200,000
219,560
f4
4-2
6
sternäns Löner, hvilka i Riks-Staten icke
Minister-Staten 100,000 R:dr Hamb. B:co .
Post-Verket . ............. .....
Kammar-Collegium med Myntet och Char-
5
äro upptagne, beräknade förslagsvis till
200 R:dr pro persona
69,423
20,578
29,967
27,501
33,i74
58,574
34,i63
8,513
T I
10
Summa
3,861,227
42
8
6
5
Bergs-Collegium med Bergslagsstaterne . .
Commerce-Collegium med Conlroll-Verket
7
35
r9
27
20
2
4
Sundhets-Collegium med Medicinal-Stalerne
och Veter i nair-Inrätt ningen
Öfver-Ståthållare-Embetet . ,
9
10
-• ■ t . <
42
36
8
, ' *
Tabell-flommissionen
Landtmäteri-Staten
27,000
9.546
391,460
48,244
20,682
28,937
8
8
Jä^eri-Staten >
4°
28
(3
n
Tull-Verket.
8
Nummer-Lotteriet
16
* . *
Lands-Staterne:
21
4
0
0
T
Södermanlands D:o
Östergöthlands D:o . . *
14,493
19,786
5,264
16,752
7,677
i 5,364
13,179
9,382
8,140
8,208
io,581
15,o31
13,817
13,643
15,393
22,404
22,825
13,025
i 3,931
7>°9*
7,o38
40
3 j
36
9
7
Calmare D.*o med Öland
Blekinge D:o
Jönköpings D‘o
27
36
7
•1
>
Kronobergs D:o
Christianstads D:o
Malmöhus Dto
20
10
29
2Ö
e
8
4
T T
,
Hallands D*o ..... ......
Götheborgs och Bohus D:o .....
Elfsborgs D:o.............
Skaraborgs D.'o .... ......
11
3i
13
4
6
4
6
10
9
4
8
3
11
8
Nerikes D:o
Wermlands D:o
Westmanlands D:o
3i
7
Kopparbergs D:o
Gefleborgs D:o
Wester-Norrlands D:o
Jämtlands D:o
Westerbottens D.'o
33
!9
8
l9
'9
38
*
Norrbottens D:o ...
6,653
T 1
Skrifmaterialier samt ved och ljus
5o,ooo
Rese- och Tractaments-penningar
Besparingarne »
10,000
22,442
2/1
IO
Summa
1,911,427
42
8
Bestående af:
45,712 Tunnor 16 kappar Spannmål efter
Riksmarkegång under Penninge-lönerne .
Indelte Hemmans Räntor 4°»4i6 R.'dr 4 sk.
8 r:st. Krono-värdi, utgörande efter Mar-  kegång
Indelt Spannmål 3,251 T:r 17 k:p utgör ef-  ter Markegång
1,635,849
258,889
16,688
i3
3o
46
9
11
Transport
1,911,427
42
8
■«s*r
•• - nnmTMO
-
N°
Slut-Calcul9 upprättad enligt föregående Tabeller, utvisande den, närvarande Allmänna
Stats-Ut giften, och den, som i grund af gjorde beräkningar, föreslås att blifva.
\:sta Hufvud-Titeln.
Kongl. Hof- och Slotts-Staterne
. •
Den nuvarande
Stats-Utgiften.
Föreslås;
Stats-Uli.
en
ift.
743,490
4
7
743,490
4
j
anira Hufvud-Titeln.
Civile och Lands-Staterne:
Enligt Riks-Staten 1,911,427: 42. 8.
Utom Stat, enligt Tabellen N:o i3 . . 1,949,800:
3,86l,237
42
8
l,5oo,ooo
3:dje Hufvud-Titeln.
Militair- och Försvars-Verket till Lands:
Enligt Riks-Staten ........ 3,430,547: 34- 2.
Utom Stat, enligt Tabellen N:o 10 . . 2,849,709: 87. 2.
6,280,257
2,171,245
26,487
23
4
6,448,067
8
4:de Hufvud-Titeln.
Clereci- och Läro-Verken:
Enligt Riks-Staten 49°»°38: 17* —
Utom Stat, enligt Tabellen N:o 9 . . 1,681,206: 3i.—
3,ooo,ooo
5:te Hufvud-Titeln.
Fria Konsterne
24
—
26,487
24
—
6:te Hufvud-Titeln.
Milda Stiftelser
123,743
28
2
120,743
28
2
7:de Hufvud-Titeln.
51,000
—
—
5 i.ooo
—
—
8:de Hufvud-Titeln.
Allmänna och Extra Utgifter
4 >0,97 7
.3
5
4ro,()77
r 3
5
(y.de Hufvud-Titeln.
Åkerbruk, Bergsbruk, Handel 0ch Näringar . .
129,520
32
—
129,620
32
—
10:de Hufvud-Titeln.
I, I 53,1 T 4
36
3
2,000,000
—
—
Allmänna. lndragnings-Statcn
322,595
38
3
786,823
32
11
Summa
16,273,660
2
8
(5,2 20,109
47
1
—
—
53,55o
3
r*
i
Summa Summarum
15,273,660
2
8
15,273,660
2
8
eller deremot Svarande Spannmåls-belopp å 5 R:dr Tunnan . . .
-
—
3*,o54-73
2 T:r.
Om nu detta Stats-behof, för jemn beräknings skull, upptagit till 10,200,°oo R:dr, skulle fyllas
genom en Allmän Bevillning, grundad på den Inkomst en och hvar skattskrifves person anses kunna
liga, samt då denna Inkomst antages utgöra 3oo R:dr pro persona, och de Mantalsskrifne Personernes
antal, med afdrag för inträffande afkortningar, upptagas lill 1,/joo,000 personer; så uppkommer, efter
denna beräkning, ett Total-inkomst-helopp af
• R:dr 4™>000'000- —
beräknas hvarje persons inkomst-summa till 200 R:dr blir hela inkomst-beloppet „ 280,000,000. —
och efter 100 R:drs dito dito
i4°,O0O,°oo.
eller deremot svarande Bevillnings-procent:
för 3oo R:drs Inkomst
3fir
200
„ Dito
• ■ 5f
100 „ Dito
• 10 f'
4 H.
i4.
Fond, uppkommande af de Medel, hvilka så väl den privilegierade, sorn
den egentligen skattdragande. Svenska Jorden, under loppet af ao års tid
skulle utgöra såsom ersättning, för befrielsen från de densamma nu åliggande
, utgående Ständige Räntor, samt Rust- och Roterings-besvär, sorn
Tabellerne J\:o 6 och 7 utvisa.
3,435,476. —
17,402,336. —
Af Frälse-jorden för alla åren skulle utgå . .
Af Skatte- och Krono-jorden dito .....
Summa 20,827,812. —
Utgörande, med uteslutande af överskjutande 812 R:dr, i årligt
bidrag i,o4i,35o R:dr; eller för alla 20 åren tillsammans . . .
Hvartill kommer:
Värdet för 4>4.9r Kongsgårdar och alla slags Boställen, hvilka efter
de grunder Förslaget innehåller, borde till den mästbjudande
försäljas; och då köpeskillingen för hvarje sådant Hemman per
medium beräknas till 3,000 R:dr uppkommer deraf ett Capital. .
B a n c o.
20,827,000
i3,473,ooo
Summa Capital-Fond 34>3oo,ooo
;
. »V
.
O OO
-
-
fins:
'
OQOtoi.;i:j|si [><i .vl -ii . :.qi' 5 ■
' ■-
fe
J
r M
/
'
.
~
'
.
.
.
k ' - f V
•. '•.
■
.
