# ID: svediakorp-gov399
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 61,906
# sentences: 2,189
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
llOS
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Ffrationden ion de Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i833.
'
Måndagen d. 9 November 1829.
Plenum klockan g Formiddagen.
I1 riherre Cederström, Jacob: Som åtskillige
Iliand Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter äro af olika tankar om det antal
personer, som böra uppföras på listan
vid det i morgon förestående val af Ledamöter
i Förstärkta ConslitnlionsUtskottet,
anhåller jag ödmjukligen, att Hans Excellence
Herr Grefven och LandlMarskalken
täcktes underrätta oss, huru dermed rätteligen
bör tillgå. För min del skulle jag
tro, att listan bör upptaga namnen på 22
personer, hvaraf de i4> sorn erhålla flesta
rösterne, blifva ordinarie Ledamöter, och
de 8 dernäst i ordningen Suppleanter. I annan
händelse, och om listan blott skulle
innehålla 14 personer, kunde det inträffa,
antingen att, i händelse genom oförmodad
enighet alla rösterne stannade på samma
i4 personer, nytt val till Suppleanter finge
verkställas, eller ock att desse sednare
tillsattes icke af majoriteten, utan af minoriteten
inom Ståndet, och att således 8 af
pluraliteten icke valde personer kunde kom4o
h. i *
4
Den 9 November f. m.
ma att inträda såsom Ledamöter i Förstärkta
ConstitutionsUtskottet. 1 förevarande fråga
är det visserligen likgiltigt, då ämnet
är af föga vigt, hvilket valsätt antages, men
förhållandet blir ej alltid så, och det måste
ofta blifva vigtigt, att majoriteten, och
icke minoriteten, får bestämma' valet äfven
af Suppleanter i de Förstärkta Utskotten.
Jag hemställer derföre lill Herr Grefven
och LandtMarskalken, om icke det af mig
föreslagne valsätt må af Hans Excellence
förklaras vara det rätta.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att vid val af
Suppleanter hade man tillförene på olika
sätt förfarit; understundom särskilt upptagit
Suppleauterne på val-listorne, Och understundom
endast upptagit de Ordinarie
Ledamöterne, samt ansett dem, hvilka näst
derefter erhållit det största röstantalet, vara
Suppleanter. Då Hans Excellence i sista
Plenum hemställde, att 8 Suppleanter uti
Förstärkta ConstitutionsUtskottet måtte utses,
tilläde Hans Excellence, såsom han nu
ville minnas, att blott i4 namn måtte å vallistorne
upptagas, samt de 8, hvilka dernäst
erhålla det största antal röster, förklaras
Vara Suppleanter, hvilken hemställan
äfven till alla delar af Ridderskapet och
Adeln bifölls; och hade Hans Excellence
i följd- deraf trott, att valsedlarne endast
borde innefatta i4 Ledamöters namn, el
-
Den g November f. m.
a
lee deras, hvilka utsågos till Ordinarie Ledamöter,
hvarefter de 8, som dernäst undfingo
de fleste rösterné, kommo att blifva
Suppleanter; dock ansåg Hans Excellenee
sig böra i denna omständighet vädja till
Ridderskapet och Adeln, samt undertecknad
RiddarhusSecreterare, huru lian vid
tillfället uppfattat Ridderskapels och Adelns
beslut.
Herr Cederschjöld, Pehr Gastaf: Jag
erinrar mig bestämdt, alt Hans Excellenee
Herr Grefvens och LandtMarskalken framställde
proposition till Ståndet på val af
blott fjorton personer till förstärkande af
ConstitutionsUtskottet; och det så mycket
säkrare, som jag inom mig sjelf tvekade,
om jag ej dervid borde göra anmärkning.
Friherre Cederström: Om jag fattat
Herr Grefvens och LandtMarskalkens framställning
så, att meningen varit, det blott
i4 namn skulle uppföras å hvarje Vallista,
hade jag genast gjort anmärkning deremot;
men då jag först nu, både af Hans Excellence
sjelf och Herr Cederschjöld hört, att
så är, kan jag icke mera än reservera mig
emot ett efter min tanka lngstridigt valsälL.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag får äfven anmäla min reservation i öfverensstämmelse
med den af Friherre Cederström
afgifne.
Undertecknad RiddarhusSecreterare:
I fullkomlig öfverensstämmelse med hvad
6
Den g November f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
yttrat, uppfattade jag Ridderskapets
och Adelns beslut så, att endast i4
Ledamöters namn skulle å hvarje Valsedel
uppföras, samt att de 8, som erhålla de
flesta rösterne näst efter de 14» skulle blifva
Suppleanter. I öfverensstämmelse dermed
har jag äfven lemnat upplysning till
flere personer, hvilka frågat mig om sättet
- för valets förrättande; och ehuru det Memorial-protocoll,
som blifvit vid tillfället
fördt, ej kan vara så fullständigt, att det
upptager en sådan detail, är det på intet
vis stridande mot detta förhållande.
Justerades ett ProtocollsUtdrag för d.
6 dennes f. m., innehållande Ridderskapets
och Adelns samma dag fattade beslut, i anledning
af StatsUtskottets under N:is ioi
och 218 meddehlte Utlåtanden, angående
försäljningen af 5 stycken Kronan tillhörige
Krigsskepp, och redogörelsen för derföre
influtne medel.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken föredrog Herrarne Rosenqvists,
Fredrik Leonhard, och Cederschölds,
Pehr Gustaf, den 6 dennes e. m. på bordet
lagde hemställan, att de öfrige RiksStånden
måtte inbjudas att uti Ridderskapets och
Adelns, i afseende å Fjerde Punkten i ofvannämnde
ProtocollsUtdrag, fattade beslut
med Ridderskapet och Adeln sig förena*
Den 9 November f. ni.
7
Herr Cederschjöld * Pehr Gustaf: Då
RiksStånden så ofta i mindre vigtiga frågor
vid denna Riksdag brukat inbjuda hvarandra
att deltaga i sina beslut; hemställer
jag, om icke Ridderskapet och Adeln skulle
i denna högst vigliga fråga finna lämpligt att
inbjuda de öfriga Stånden, att med sig instämma.
Flans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll den föreslagna inbjudningen.
Ropades Ja.
Justerades fem ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 6 dennes f. m, fattade beslut.
Företogs till pröfning ConstitutionsUt-*
skottets den 26 sistlidne Maji under N:o
3o aflåtne, och den 4 derpåföljde Junii e.
m. på bordet lagde, Memorial, innefattande
tillstyrkan af underdånig framställning, rörande
Allmänna Beredningens grundlagsenlig
befattning med RegeringsÄrender.
Herr Danckwardt s Magnus Georg: I
förevarande Memorial har ConstitutionsUtskottet
föreslagit en Skrifvelse till Konungen
med begäran, att de åtgärder malte vidtagas,
hvarigenom ändamålet med Allmänna
Beredningens constitutionella inrättning må
8
Den 9 November f. m.
lämpligast kunna uppfyllas. Anledningen v
dertill har varit en motion väckt hos ConstitutionsUtskotlet
om en Grundlagsföreskrift
i afseende på närmare bestämmande, att
frågor om Allmänna Ekonomiska Författningar
i Allmänna Beredningen skola föredragas.
Utskottet har ansett, att denna yrkade
Grundlagsförklaring vore öfverflödig,
emedan enligt 10 §. RegeringsFormen Ärenderne
öfverhufvud skola i Allmänna Beredningen
beredas, och Inrättningens benäm- t
ning syntes antyda, att Allmänna Ärenden
egenteligen tillhöra Beredningens befattning,
i följd hvaraf de, sorn angå ekonomiska
Författningar och Rikets allmänna
styrelse, borde der förekomma. För min
del kan jag ej finna, att i benämningen
Allmänna Beredningen skulle finnas en distinktion
på hvilka mål, som skola der beredas.
Tvärtom synes af orda förståndet i
jo §. RegeringsFormen följa, att alla mål
skola i Beredningen föredragas, enär der
nemligen förekommer ordet Ärenderne, således
utan undantag. Jag tror, att benämningen
af Allmänna Beredningen uppkommit
deraf, att den blifvit bibehållen efter
hvad inrättningen förut kallades. Den blef
nemligen 1789, då Rådet upphåfdes, inrättad
för handläggning af de Ekonomiska
besvärsrnålen, på det Konungen skulle undgå
sjelf taga närmare kännedom om dem. Alt
likväl alla Ärender skulle af Allmänna Beredningen
behandlas, sålunda äfven befor
-
Den 9 November f. ra.
9
dringsmål och purt Administrativa Ärender,
det synes ConstilulionsUtskottet hafva funnit
vara mindre lämpligt; af samma tanka är
äfven jag; så liar det ock från början ansetts,
och i följd deraf, den förra principen
i allmänhet följts, att endast besvärsmål i
den föredragits. Om nu en närmare bestämning
i frågan skall göras, afvikande från
nämnde princip, så bör den ske genom en
ordentlig grundlagsförändring; ty icke bör
det bero på Konungen ensamt att göra denna
bestämning. En sådan bestämning är dock
svår att rätt uppdraga, och just detta bevisar
i min tanka bäst att Allmänna Beredningen
icke borde finnas. Den Skrifvelse
Utskottet föreslagit, är således i mitt omdöme
icke lämplig, och jag tillstyrker derföre
afslag å Utskottets Memorial.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Jag är ej så lycklig att kunna förena mig
med Herr Danckwardt. Jag tror, att sjelfva
benämningen af Rikets Allmänna Ärenders
Beredning aflicherar, buru de AllmännaÄrenderne
skola derstädes behandlas. Att det
så sällan skett, (såsom Ulskottet uppgifvit),
der uti tror jag en oriktighet vara begången ;
och jag anser sådant vara ännu mera klandervärd!,
då uraktlåtenhet begås af en uppsatt
högre Embetsman, än af en lägre. Jag
kan således ej dela Utskottets underdånighet
emot Konungens Rådgifvare, att ej vilja
anse det klander- eller anmärknings värdi,
i o
Den (j Novc m b e r f. m.
som är det. — Jag finnér en hemställan,
sådan den nn blifvit föreslagen, vara öfverflödig,
och måhända sårande Statsmakterna
emellan. Den innehåller blott en påminnelse,
att Grundlagen må följas. Således i
händelse någon hemställan skulle göras, ville
jag heldre förena mig i Herr Cederschjölds
i dess Reservation uppgifne förslag, med
den ändring, att Konungen täcktes fästa
Nådig uppmärksamhet derpåj att etc. . . .
Jag anhåller om återremiss af Utskottets Memorial.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: I händelse
det lyckats mig, att i min Reservation
ådagalägga, det Grundlagens håde anda
och ordalydelse antyda, att icke några rättsfrågor
böra i StatsPiådet föredragas, får
jag hemställa, om icke Ridderskapet och
Adeln skulle finna skäl att återremittera Utskottets
Memorial, på det Utskottets tillstyrkande
måtte extenderas äfven till denna del.
Härå anhåller jag om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition.
Friherre Boye , Ludvig: Med den tanka
jag förut baft äran inför Ridderskapet
och Adeln framställa, angående bestämmelsen
för Allmänna Beredningen; med den
öfvertygelse, att denna bestämmelse är den,
att utgöra för Folket en garantie emot Ministéren;
med denna tanka, denna öfvertygelse
kan jag icke förena, att det vore en
Den g November f. m.
likgiltig sak, örn Allmänna Beredningen får
behålla denna egenskap, eller om den skall
gå förlorad. Frågan synes mig likväl vara
den. Jag känner, att Grundlagen säger,
att alla ärender skola der föredragas. Jag
är långt ifrån alt klandra, att icke så skett,
emedan jag har för mycken erfarenhet af
ärender för att begära den orimlighet, att
alla ärender skulle först der föredragas.
Meri jag trodde, att normen låg i behofvet
af ärendets beredning. På samma sätt som
man i JusliliaeAftlelningen af Konungens
Cantzli har Cabinetts- eller Couranta mål,
och Domstolsmål, trodde jag alt man i andra
Expeditioner af ärendernes olika beskaffenhet
vore berättigad till urskillning
mellan dem. Då jag ej klandrar skilnaden
i allmänhet, är jag långt ifrån att derföre
gilla hela den utsträckning, hvartill undantagen
hittills gått. Jag skulle tro, att alla
de ärender, som behöfva en beredning,
ovilkorligen böra föredragas i Allmänna Beredningen.
Men från detta skulle jag tycka,
att sjelfva beskaffenheten af vissa mål
fredar dem. Jag vill anföra ett exempel.
Ett befordringsmål, som ock är ett allmänt
ärende, skall gå genom någon StatsExpedition.
Men då icke tvist är om förslagsrätt,
i hvilket fall en rättsfråga uppkommer,
frågar jag, i hvad ändamål det i Beredningen
skulle föredragas. Dylika mål
voro aldrig der i Gustaf Hirs tid, då närmaste
verkställigheten af inrättningen af Bi
-
Den g November f. ra.
kels Allmänna Ärenders Beredning följde,
och behöfva ej eller nu vara der. Men deremot
om det handt, som till äfventyrs är
en sanning, att allmänna ärender, allmänna
Författningar, sådana hud och befallningar
uti landet, öfver hvilka authoriteter
bordt höras, och der en beredning varit
af nöden, icke blifvit Allmänna Beredningen
föredragne, tror jag, att Grundlagens
bud hade bordt följas. Jag tror ej, att det
varit rätt, att till exempel en Skiftesförordning,
en Bytesförordning, en Ägodelningsförordning
expedieras utan Allmänna
Ärendernes Berednings hörande. Jag anser
det vara ett misstag, om det ägt rum. Jag
önskade, att en stadig gräns blef uppdragen
emellan de ärender, som skola i Beredningen
föredragas, och de, hvilka ej
skola der anmälas. Jag önskade bifall till
Utskottets förslag i så måtto, att en önskan
hos Konungen anmältes, att Kongl. Majit
genom befallning till StatsExpeditionerne
ville fastställa en sådan gräns, på det att
sådant ej må ensamt ankomma på StatsSecreterarens
arbitrage. Att gå förbi Beredningen
i hvarje ärende, der man väntar
sig ett motstånd i meningar, är missbruk,
enär man derigenom undanhåller motsägelsens
upplysning att framkomma lill Begenten.
Herr von Schulzenheim David: Jag
bade icke ämnat yttra mig i .denna fråga,
Den 9 November f. in.
ehuru jag äfven kunde hafva åtskilligt att
invända emot ConstitutionsUtskottets Memorial.
Men då en värd Ledamot, i hvilkens
mening jag ej kan instämma, yrkat återremiss,
är det med sådan anledning jag anhåller
att få anföra några ord.
Innan jag för min del skulle kunna
biträda Herr Cederschjölds yttrade öfvertygelse
om behofvet af en sådan underdånig
framställning, som den han i sin reservation
föreslagit, skulle jag först söka
få utredt, om, och i hvad mån, rättsfrågor
nu i StatsRådet till afgörande- förekomma.
Detta åter fordrar, att begreppet, om hvad
som med rättsfrågor bör förstås, må tydligen
bestämmas»
I detta, som i så mångå andra fall,
torde svaret icke ensamt böra sökas inom
de abstracta theoriernes område; man torde
fastmera, så vida man annars Önskar,
att definitionen må blifva på Sverige och
Svenska förhållanden tillämplig, böra rådfråga
ordet och andan af våra bestående
Författningar, med städse fästadt afseende
på dessa betydliga egenheter i de flesta grenar
af vårt samhällsskick, som, genom seders
häfd, blifvit med detsamma på det
närmaste införlifvade. Jag tror således, att
det alltid och öfverallt skulle blifva ett
svårlöst problem att med metaphysisk bestämdhet
uppdraga gränsen emellan den administrativa
och domaremakten, eller, hvil
-
Den 9 November f. m.
ket är detsamma, att definiera hvad med
rättsfrågor egenteligen bör förstås; tv ofta
mäste ämnen förekomma af blandad administratif
och juridisk egenskap; och det vill
i sanning synas, som skulle de skarpaste
gränslinierne, de hårdaste contourerne vara
lika litet af naturen erkände i den politisktmoraliska
verldsordningen, som i den materiella.
I Länder, hvilkas camerala och
ekonomiska lagstiftning är byggd på enklare
grunder, der enahanda enkelhet råder i
beskattningssystemet och uppbördsverket,
der Armeen underhålles på stående fot i
stora garnizoner; i sådana Länder är likväl
måhända denna gränslinie lättare att
uppdraga; men icke så hos oss. Jordens
olika natur, skatternes utgående i naturalprestationer
och tjenstbarheter, Indelningsverket
m. m., hafva från äldre tider tillbaka
här utbildat en mängd sådane blandade
förhållanden, för hvilka vårt språk
saknar en egen benämning, men som i
Fransk administrations-stil kallas le contentieux
de l'administration.
Utgående från dessa allmänna åsigter,
skulle jag ingenstädes, och minst i Sverige,
med rättsfrågor vilja förstå alla sådane,
der enskilt rätt är i fråga; ty få frågor torde
kunna finnas, som icke, vare sig directe
eller indirecte, inverka på någon rättighet
eller på något åliggande; och jag tror ej
eller, att delta varit Herr Cederschjölds me
-
Desi 9 November f. m.
i5
ising. Om deremot så vore, att han verkligen
ville göra definitionen till denna grad
omfattande, skulle, om hans förslag antoges,
de fleste regeringsärenden hunna blifva
på domaremakten öfverflyttade.
Våra Grundlagar innehålla ej, och kunna
äfven svårligen innehålla någon bestämd
definition på hvad med rättsfrågor menas;
men jag skulle dock tro, att 87 och 89 §§.
RegeringsFormen häruti lemna en tillräcklig
ledning. Jag anser nemligen att den
allmänna gränsen emellan administrativa mål
och domstolsmål rättast bestämmes genom
ämnenas olika egenskap, som gör dem till
föremål antingen för Konungens och Rikets
Ständers gemensammaeller blott för Ronungens
ensamma lagstiftning. De, på sätt
87 §. föreskrifva-, tillkomne Lagar, nemligen
Civil-, Criminal- och KyrkoLag, böra
således ovilkorligen af Domaremakten tillämpas,
då deremot de Författningar, som
Konungen ensam äger att stifta, böra, i allmän
princip, af Konungen och de administrativa
Verken tillämpas. Jag anser derföre
ingalunda Konungen vara förhindrad,
att, om så nyttigt profvas, till Domstolars
upptagande och afgörande hänvisa mål af
det sednare slaget, ungefärligen på samma
sätt som Konungen i lagstiftningsväg, enligt
89 §. RegeringsFormen, kan öfverlemna
åt Ständerne att gemensamt med sig stifta
ekonomiska Lagar. Jag hemtar ett ytterli
-
.6
Den 9 November f. m.
gare stöd för denna mening från jemförelsen
emellan 19 och 89 §§. RegeringsFormen.
Den första innehåller, att Högste
Domstolen äger att förklara Lagen i sådane
fall, som till Domares åtgärd höra. Skulle
nu tillämpningen af de Författningar, dem
Konungen äger att ensam, enligt 89 §. utfärda,
i princip kunna anses tillhöra Domaremakten,
blefve deraf en otvungen följd,
att Högste Domstolen ägde att öfver dylika
Författningar utfärda förklaringar, hvilket
åter skulle slå i öppen strid med 89
§., enligt hvilken denna slags förklaringsrätt
tillkommer Konungen.
Öm den gränslinie, jag nu sökt uppdraga,
skulle vara den rätta; så vågar jag
påstå, att få eller inga rättsfrågor i StatsRådet
föredragas. Deraf blir åter en följd,
att all påminnelse, om deras afsöndring
och öfverflytlning på Domaremakten, är öfverflödig.
Af dessa skäl afstyrker jag, för
min enskilta del, all återremiss, på de grunder
Herr Cederschjölds reservation innehåller;
men i fall Ridderskapet och Adeln
likväl skulle densamma besluta, utber jag
mig blott, att detta mitt yttrande må få
medfölja till Utskottet.
Herr Tham_, Wolrath: Hvad Herr Cederschjölds
reservation beträffar, vill jag ej
fästa mig dervid, då jag tror, att Grundla
-
Deri 9 November f. in.
*7
ingen bestämdt uppgjort gränsen emelian
de mål, som skola föredragas i StatsRAdet,
och de, som tillhöra Domstolarne, och jag
ej finnér, att någon påminnelse i det afseendet
erfordras. Jag vill blott hålla mig
•vid det förslag, som ConstitutionsUlskottet
afgifvit. Detta förslag säger antingen för
mycket, eller för litet, och uppfyller icke
ändamålet. Alt alla möjliga mål, som genom
Kammar- eller EcclesiaslikExpediliolierne
afgöras, skulle förut föredragas i Allmänna
Beredningen, anser jag omöjligt, äfven
med den kännedom jag förvärfva!. Jag
tror derföre, alt det vore nödvändigt att,
såsom Friherre Boye yttrat, Konungen behagade
uppdraga en gräns emellan de mål,
som böra der föredragas, och de, som icke
böra det. Befordringsmål och dylika »render
höra ej dit. Deremot höra alla frågor
om förändringar i ekonomiska författningar
dit, och jag anser af vigt, all Beredningen
finnes i dessa fall, emedan jag ej älskar MinistereRegering,
utan önskar, alt flere personer
behandla sådana saker. Allmänna Beredningen
bör således bibehållas och blifva
verksam. För det ändamålet anser jag nödvändigt,
att man får en ordentlig gräns i afseende
å hvad den skall handlägga. Skola
alla mål dit, blir det omöjligt alt verkställa;
och icke bör det bero af StalsSekreteraren,
hvilka han vill der föredraga, eller
ej. Jag förenar mig i Friherre Boyes
49 H- 2
i8
Den 9 November f. m.
yttrande, ty jag önskar att en skrifvelse
måtte afgå, att Konungen ville föreslå gränsen
för de mål, som af Allmänna Beredningen
skola handläggas, och anhåller i sådant
afseende om återremiss.
Herr Danckwardt: Jag är för min del
icke emot den tanka, Friherre Boye och
Herr Tham yttrat, att en bestämning sker
af de måi, som i Allmänna Beredningen
skola föredragas; men jag skiljer mig blott
från dem i sältet, huru denna bestämning
bör till vägabringas, då jag nemligen tror,
att den bör ske' genom en ordentlig Grundlagsförändring.
De värde Ledamöterne kunna
icke bestrida, att efter ordaförståndet af
io §. i RegeringsFormen alla mål borde i
Allmänna Beredningen föredragas; och då
man nu är ense om, att detta icke är lämpligt,
utan att visse ärender böra undantagas,
men deremot olika meningar uppkomma
derom, hvilka ärenden böra frånskiljas,
hemställer jag till de värde Ledamöterne
sjelfve, om det bör vara Konungen ensam,
som gör denna bestämning, eller om icke
Grundlagen bör i det afseendet undergå en
lämplig förändring. Friherre Boye har yttrat,
att sådane mål borde i Allmänna Beredningen
föredragas, som beliöfde en beredning.
Denna bestämning är icke tillräcklig;
jag skulle tro att alla mål behöfva
beredas. Hittills har den praxis för måls föredragning
i Allmänna Beredningen gemen
-
Den 9 November f. m.
ligen varit följd, att, sä snart frågan innefattar
besvär öfver gifne utslag eller beslut,
har den i Allmänna Beredningen förekommit,
emedan den då baft egenskap af rättsfråga.
Äfven i befordringsärender om det
blågås öfver en skedd tillsättning af Aulhoriteterne,
t. ex. öfver utnämningen lill en
Häradsskrifvare-ljenst, hvilken tillsattes af
KammarCollegium, bar saken gått lill Beredningen.
Att, såsom bär är sagt, del för
närvarande beror af den föredragande, att
anmäla mål i Beredningen eller icke, är således
ogrundadt, den antagne praxis bar
härutinnan blifvit iakttagen, Man har yrkat,
att allmänna Författningar skulle alltid
i Beredningen förekomma. Deraf skulle den
följd uppstå, att frågan om hvarje stadgande
som helst borde der granskas och öf«
verses. Om Konungen lill exempel ville
höja eller sänka tullen på spannmål, cn
ganska vigtig och allmän Författning, skulle
frågan först i Beredningen föredragas; och
jag hemställer, om detta vore lämpligt och
nyttigt? Man bar också sagt, att del varit
ett fel att den nya Skiftesstadgan ej förekommit
i Allmänna Beredningen. Den bIef’
likväl ej antagen förrän efter granskning of
flere i ämnet kunnige personer, afGeneralLandtmäteriContoirel
och of Högsta Domstolen;
och jag tror, att i detta fall Högsta
Domstolens Ledamöter, som dagligen tillämpa
ÄgödelningsFörfattningarne, kunde verk49
H. 3 *
Den 9 November f. m.
ställa en nyttigare granskning, än Allmänna
Beredningen. Det har afven blifvit sagt,
att det ej vore underligt, om en Föredragande
icke ville hafva målen till Beredningen,
emedan han då lättare kunde drifva genom
sin tanka deruti i SlatsRådet. Jag tror,
att förhållandet är alldeles motsatt. Då hvar
och en lär anse att hans tanka är den rätta,
och en Föredragande vanligen lägges till last
ett oriktigt beslut, som han contrasignerat,
måste han väl heldre afge sine yttranden
till ett protocoll, som kan tryckas, än till
ett, som icke kan det, enär i förra fallet
inför allmänheten kan ådagaläggas, att han
icke biträd t det oriktiga beslutet. En Föredragande
bör och kan således icke annat
än vara angelägen, att få målen i Beredningen
föred ragne. I öfrigt har det ock
blifvit yttradt, att i mål, som i StatsRådet
föredragas, allt skulle bero på en persons
eller Föredragandes tanka. Detta yttrande
är så oriktigt, så stridande mot förhållandet,
att det icke synes förtjena något svar.
Emot en ålerremiss af memorialet, hvilken
här blifvit yrkad, har jag för min del intet
att påminna, enär, såsom jag förut yttrat,
en bestämning i förevarande fråga bör
ske icke ensamt af Konungen, utaniGrundlagsväg,
genom en ändring i RegeringsFormen.
Herr Cederschjöld: En värd Talare,
en Konungens Rådgifvare, har påstått att
Den 9 November f. in.
ii
icke några rättsfrågor förekomma till afgörande
hos Konungen i StalsRådet. Jag skulle
till vederläggning kunna åberopa den siste
Talarens, äfven en Konungens Rådgifvares,
medgifvande, att rättsfrågor verkligen
ingå till Konungen i StatsRådet; men
jag skall ej begagna mig af detta bevis, utan
blott påminna om det märkvärdiga mål, som
vid denna Riksdag varit i fråga, om de Halländske
Kyrkohemmanen. Der var fråga om
tusendetals personers rätt, och målet afgjordes
i StatsRådet. Den förstnämnde Talaren
har derjemte påstått, att icke Domstolarne
döma efter ekonomiska Författningar.
O w
utan endast efter allmän Lag, som tillkommit
i enlighet med 87 §. RegeringsFormen.
Men äfven detta lär allmänna erfarenheten
vederlägga. Jag vill blott påminna om
den JuslitiaeDivision af CommerceCollegium ,
hvilken blifvit flyttad till HofRätten, och
hemställa, om icke den dömer efter ekonomiska
Författningar, och om icke målen
derifrån fullföljas till Högste Domstolen.
Jag vet ej eller, hvarföre det skulle vara
så angeläget, att meddela alla Författningar
till Domstolarne, om det ej vore ett åliggande
för dessa Domstolar alt domina derefter.
Jag kan således ej annat än förblifva
vid mitt yrkande, att rättsfrågor mätte skiljas
ifrån StatsRådet och gå Domslolsvägen.
Jag ser väl, att tiden ej ännu torde vara
inne att denna ide' kan bringas till mognad;
men det kan ej dröja länge, innan
22
Deri c) November f. in.
Konung oell Ständer måste inse, att det ej
lian vara annorlunda. För att påskynda denna
mognad, anhåller jag emellertid om återremiss,
Herr Munck af RosenschöldEberhard:
Det S3rnes vara en allmänt antagen mening, alt
Grundlagens stadgande om Allmänna Ärendernes
Beredning ej kan bokstafligen följas,
och häraf måste blifva en nödvändig följd,
att en ändring i den §:n måste för sig gå.
Jag får tillika meddela den historiska upplysning,
att redan 1815 föreslog ConstitutionsUtskottet
till Rikets Ständer, att Rikets Ständer
skulle i underdånighet anhålla, alt Allmänna
Beredningen och andra publika Verk
måtte blifva hörde enligt Grundlagens föreskrift.
Detta må äfven gälla såsom en anmärkning
emot en värd talare, hvilken vid de 2:ne
sista Riksdagarne yttrade, att 1815 års ConstitutionsUtskott
endast anmärkt bristen på rubriker
i Protokollen. Jag påminner mig,
att från KammarExpeditionen hade på 5
månader intet mål blifvit föredragit i Allmänna
Beredningen. Jag påminner mig äfven
ganska noga, alt vid i8iS års Riksdag
nnmältes för Rikets Ständer 2:ne mål från
ConslilulionsUlskoltet till påföljd efter joy
§:n RegeringsFormen, och att dessa båda
mål blifvit föredragne hos Konungen tvärtemot
Allmänna Beredningens mening. Jag
kan ej gå in på, att.Konungen skall bestämma,
hvilka mål i Allmänna Beredningen
Den g November f. m.
skola föredragas, utan tror, att .Grundlagen
bör bestämma det. Då Grundlagen gjort
det hittills så, att stadgandet icke kan verkställas,
måste en förändring häruti vara nödig.
I anledning af Herr Danckwardt yttrande,
får jag erinra, att om en eller annan
Föredragande för sig antagit, eller fått sig
af Konungen föreskrifven, en princip, efter
hvilken han behagar föredraga målen, kan
den likväl ej vara annat än godtycklig; principen
bör likväl vara stadgad i Grundlagen.
På desse och de flere af Herr Cederschjöld
förut anförde skäl, anhåller jag om återremiss,
på det ConstilutionsUtskollet måtte
uppfylla sin pligt, och föreslå förändring i
ett stadgande, som ej kan bokstafligen följas,
sådant det nu är.
Friherre Boye: Det är angenämt, att
inom Representationen höra Konungens Rådgifvare
sjelfve erinra om Folkets rätt. Med
förklarande af den högaktning jag hyser för
talaren, som det gjort, antager jag erinran
derom, att en förklaring eller ändring i
Grundlagen ej kan af Konungen ensam göras.
Men jag föres deraf endast till den
ändring i mitt yttrande, att jag, under anhållan
om återremiss, förklarar min väntan,
att ConstitutionsUtskottet inkommer med
förslag till en sådan ändring, der en gråns
framställes emellan hvad som bör i Beredningen
föredragas, och hvad som ej bör der
föredragas. Särskilt får jag erinra derom,
Den 9 November f. tn.
utt då jag såsom exempel nämnt SkiftesFörfattningen,
jag ej yttrat något omdöme,
örn den i Beredningen var föredragen eller
ej, ty jag kände ej förhållandet dermed. Då
jag omtalade Beredningen, såsom en Inrättning
till Folkets säkerhet, betraktade jag
den, sådan den borde vara; och utan att
yttra mig, om den verkligen är sådan, eller
icke är det, vägrar jag icke allt afseende
åt den consideralion, som tilläfventyrs
derifrån föranledt förhållandet hittils,
och nöjer mig ined att begära ändring för
Årendernas behandling hädanefter.
Herr von Schulzenheim: Jag måste icke
haft den lyckan att nog tydligt uttryck! mig,
då en värd ledamot så kunnat fatta min mening,
som skulle jag hafva yttrat, att Domstolar
ej få domina efter ekonomiska lagar.
Jag har blott sagt: att sådana lagar, som
af Konung och Ständer gemensamt stiftas,
mera egentligen tillhöra Domaremagten; inen
jag har deremot ej bestridt, alt ekonomiska
lagar ofta af Konungen kunna öfverlemnas
till behandling af Domstolarne. Jag vill
för öfrigt icke längre uppehålla discnssionen,
och det skall vara mig alldeles likgiltigt,
om återremiss beslutas, elier ej; i förra
fallet förnyar jag blott min anhållan, att
mitt afgifne yttrande må få densamma åtfölja.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridderska
-
Den g November f. in.
pet och Adeln ansåg ConstitutionsUtskottels
ifrågavarande Memorial böra, på grund af
de dervid gjorda anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUlskoltets insände Förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 230. Angående bestridda utgifter
och beviljade afskrifningar på öfverskolten
å StatsVerkets inkomster.
N:o 221. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss å Dess Befallningshafvandes
i Westmanlands Län underdåniga hemställan
om afskrifning af ett LandtRänteriets
förskott till Curhusanstalterne derstädes.
N:o 222. Om ändring eller förtydligande
af 6 Cap., 2 och följande §§. ConcursLagen.
N:o 223. Angående ändring af 3 §. i
3o Cap. RättegångsBalken.
N:o 224. Angående beviljad belöning
till Ekenmarkska Slägten för af densamma
införda förbättringar i Väfnadskonsten.
N:o 225. Angående sättet för Författningars
allmängörande samt deras fullständiga
och ordenteliga utdelning till Domare
och Embetsverk.
u6
Den 9 November f. m.
N:o 226. Angående föreslagne förändringar
i afseende å Skjutsväsendet.
Föredrogs å nyo och Remitterades till:
Be villningsUts kotte t :
Herr Skogmans, Carl David, den 3
dennes e. m. på bordet lagde Motion, att
de förhöjningar eller nedsätlningar i Tullafgifterna
på inkommande och utgående varor,
som vid denna Riksdag varda af Rikets
Ständer vidtagne, emot hvad nu gällande
Tulltaxa innehåller, icke måtte träda
i verkställighet förr än från och med den
1 Maji i83o; jemte de af Friherre Åkerhielm,
Gustaf Fredrik, och Herr Tham,
'Wollrath, rörande samma ämne, sistnämde
dag afgifne yttranden.
StatsUtskottet:
Friherre Whangels, Henning, den 2
dennes f. m., på bordet lagde Motion, att
Fjerdingsmanstjensten icke må af frälset bestridas.
Lagutskottet:
Herr Rosenquists, Fredrik Leonhard,
den 3 dennes e. m. på bordet lagde Motion,
om upphäfvande af 6:te §. i ytde Capitlet
HandelsBalken.
Då nu å nyo föredrogs ExpeditionsUlskottets
den 5 dennes under N:o 2iy af
-
Den 9 November f. rn.
27
låtne, oell den 6 derpå följde e. m. på bordet
lagde, Memorial, angående ifrågaställd
förändring i formen för Utskottets förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse!’;
fann Ridderskapet och Adeln, att samma
Memorial borde läggas till handlingarne.
Å nyo föredrogs och bifölls Stats- och
BankoUtskottens den 29 sistlidne Julii under
N:o xo afgifna, och den 21 derpåföljde
September f. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckt motion om inrättande
af ett LåneContor till understödjande
af utflyttningar efter skeende ägoskiften.
Föredrogs å nyo BevillningsUtskottets
den 11 sistlidne September under JN:o [\5
afgifne, och den 21 i samma månad e. m.
pä bordet lagde, Utlåtande i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:o 26 förut meddeldte Betänkande om Tull
å Spannemål.
Friherr a me Åkerhjelm , Gustaf Fredrikj
och af Nordin j Carl Johan} anhöllo,
att detta Utlåtande måtte ytterligare få hvila
på bordet.
I anledning hvaraf Hans Ecccellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att då flere Ledamöter förenat sig i
begäran om Utlåtandets ytterligare hvilande
på bordet, kunde sådant, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
icke förvägras.
Den 9 November f. m.
Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottels den i i sistlidne
September under N:o 153 afgifne,
och den 21 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande i anledning af väckte
motioner om 3'tterligare åtgärders vidlagande,
dels till befordrande af den inhemska
hästculturen, dels till lättnad vid Reinonteringsskyldighetens
fullgörande.
Herr von Troila Samuel Gustaf, anförde
skriftligen:
Fullkomligt instämmande med Utskottet
i afseende å fördelarne af att, genom
underlättande af Rusthållarnes vid de indelta
CavalleriRegementei ne Remonteringsskyldighet,
söka uppmuntra den enskildta
omtankan, till förbättrande af vår inhemska
hästafvel, tror jag likväl, att de åtgärder,
som i sådant hänseende vidtagas, ej
böra ske på bekostnad af vålt kanske redan
nog fåtaliga Cavallen. Jag nödgas derföre
helt och hållet bestrida det af Utskottet
föreslagne project: att hemma i Landet
fallna, väl qvalificera de, Föl vid fyra
års ålder, ehuru ej målfyllige , borde för
Nummer få insättas, dä de kunna påräknas
framdeles uppnå den i Författningarne
föreskrifne höjd.
Den första påtagliga följden af en dylik
tillåtelse vore ofelbart en de faqto, om
ej de jure, småningom inträffande nedsatt
-
Den 9 November f. m.
ning af nu gällande hästmål, emedan det
är omöjligt alt med säkerhet bestämma,
hvilken eller huru många af flere uppviste
undermåliga hästar, skola uppnå den i Författningarne
föreskrifne höjd, och en sålunda,
på hopp om framtida tillväxt, af Regementschef
och Landshöfding approberad
häst torde väl sedermera svårligen, såsom
för liten, kunna casseras.
Dessutom tror jag, att bestämdhet i
Författningar bör framför allt sökas, och
de lina bestämdhet saknar jag alldeles i den
af mig nu angifne del af Utskottets Utlåtande.
Utskottet har nemligen till Befälets
och Besigtningsmännens omdöme öfverlemna!
att afgöra, huruvida det är att förmoda,
det en till inskrifning uppvist 4‘årig
undermålig remont framdeles skall uppnå
den för Regementets hästar föreskrifne höjd.
Allt ank ornmer således här på närvarande
personers åsigt af saken, och dervid tror
jag vederbörande Rusthållare alltid skulle
föreställa sig möjligheten af hästens tillväxt,
då deremot RegementsChefen oftast vore
nödsakad vara af en annan tanke.
Den obehagliga ställning, hvaruti RegementsChefen
härigenom blefve försatt, då
en Rusthållare, hvars häst blifvit vid Remonteringsmötet
casserad, kanske skulle tro
på mannamån och särskildte recommendationer,
emedan tilläfventyrs hans granne
fått en fullkomligt lika hög, men bättre
3 o
Den 9 November f. m.
qvalilicerad, häst för Nummer inskrifven.
De många deraf följande klagomål och hänvisningar
till diverse Auctoriteter, samt det
uppskof, som till följe af våra Collegiala
formers långsamhet, vid vacancens ersättande
skulle förorsakas, tror jag alltför klart
falla i ögonen, för alt närmare behöfva
utvecklas.
Lika litet kan jag med motionären Herr
Grefve von Fersen instämma deruti, att målfylliga
hästar vid 3 års ålder borde såsom
remonter få antagas, ty ehuru jag är öfvertyga!,
att vid LifRegementets Dragoner och
Skånska Dragonerne ganska få hästar skulle
vid 3 års ålder hafva uppnått den för dessa
Regementen föreskrifne höjd, är jag likväl
öfvertygad, att vid de öfrige CavalleriRegementerne,
der 9 qvarter 2 tums hästar
få antagas, Rusthållarne skulle företrädesvis
till approbation uppvisa hästar af denna ålder:
1:0 emedan de för bättre pris kunna
erhållas; 2:0 emedan de calculationsvis
alltid böra ett år längre för Nummern kunna
qvarstå.
Då Approbations- och CassationsMönstringarne,
vid våra Indeldta CavalleriRegementer,
vanligen om höstarne förrättas,
ersättas de flesta af vid dessa Mönstringar
inträffade vacancer sällan förr än påföljande
vinter, och jag är Öfvertygad, att mången
Rusthållare skulle, i stöd af en Författning,
sådan som motionären densamma
Den ej November f. in.
föreslagit, under hvarjehanda förevändningar
söka draga ut pä tiden lill det näst
före Regementsmötet inträffande Remonteringsmöte,
då hans målfylliga, nyss 3 Ar
fyllda, felfria fåle ovedersägligen skulle för
nummer inskrifvas.
Att våra Svenska hästar, ehuru kanske
tidigare fullvuxna, likväl med få undanlag
ej förr än vid 5 års ålder äro så utbilda
de, att de vid Recryl-Sqvadronerne kunna
dresseras och till tjenstgöring begagnas,
deruti tror jag att Motionären lika med mig
skall instämma. Följden blefve, att en sålunda
nyss före början af ett Möte inskrifven
3-årig häst, hvarken vid detta eller
näst påföljande, utan först vid 3:dje Mötet
efter dess antagande, skulle kunna dresseras.
Huru mycket våra Gavallerier derigenom
skulle förlora i brukbarhet, lemnar
jag till hvars och ens ombepröfvande.
Förkastande alltså för min enskildt»
del så väl motionärens, som Utskottets i
detta hänseende afgifna yttrande, får jag, i
händelse Ridderskapet och Adeln, såsom jag
hoppas, beviljar Utlåtandets återremitterande,
hemställa, om ej irsta puncten deraf
borde få följande ordalydelse:
vitt företrädesvis tili en början . och
derefter uteslutande när sådant pröfvas nyttigt
och möjligt, Remonter af Landets egen
hästafvel må vid Cavalleriet antagas, och
att hemma i Landet f allna väl qvalificera
-
3a
Den 9 November f. m.
de Föl måtte i nummer få insättas j då de
är o mål fylliga och vid den ålder, att desamma
före nästinstundande Mötestid fylla
4 dr; bärande, i händelse den sålunda
antagne hästen af RegementsChefen anses
för ung att påföljande möte bevista, antagelig
klippare af Rusthållaren dertill anskaffas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då Ridderskapet
och Adeln redan bifallit EkononiiUtskottets
ifrågavarande Utlåtande, torde
Herr von Troi 1 s nu afgifne anförande
böra såsom dess enskilta reservation anses.
Å nyo föredrogs och bifölls Stats-, samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskoltens
den 20 sistlidne Augusti under N:o 68 afgifne,
och den 25 derpå följde September
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjord hemställan om en förändrad
Indelning af BåtsmansRotarne på Öland.
Föredrogs å nyo ExpeditionsUtskottets
den 22 sistlidne September under N:o 180
aflåtne, och den 25 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Memorial, angående en af
Rikets Ständer till åtskillige personer beviljad
belöning för införde förbättringar i
Väfnadskonsten; i sammanhang hvarmed nu
äfven till pröfning företogs Stats-, samt
All
-
Den 9 November f. m.
33
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 6 sistlidne October under N:o yö abgifhe,
och den ig i samma månad e. m.
på bordet lagde, Memorial med förslag lill
undanrödjande af missförstånd vid tilldelandet
af den utaf Rikets Ständer, med anledning
af Utskottens Utlåtanden N:o 23
och 5q beviljade belöning för införde förbättringar
i Väfnadskonsten; och blef, uppå
derom af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framstäld proposition,
Stats- och EkonomiUtskottens berörde
Memorial af Ridderskapet och Adeln
bifallit, hvarigenom särskildt yttrande öfver
ExpeditionsUtskottets ofvannämnde Memorial
icke erfordrades.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets under
N:o a33 afgifne, och den 28 sistlidne September
e. m. på bordet lagde, Utlåtande i
anledning af Kongl. Majrts Nådiga Remiss
uppå Handlanden G. Billquists underdåniga
ansökning om befrielse från honom
ådömd Bränvinsbrännings-afgift.
Herr Rosenqvist _, Fredrik Leonhard: Åf
Herr vonHartmansdorffs Utlåtandet bifogade
Reservation täcktes Ridderskapet och Adeln
inse, att det vore obilligt bifalla detsamma,
då man ej kunde undgå alt bevilja alla andra
Svenska medborgare, som begärde afskrifning,
samma fördel. Jag anhåller få
49 H. 3
34
Den 9 November f. ra.
uppläsa följande utur Utlåtandet: Detta
Kongl. KcimmarRättens Utslag härj, uppå
af Billquist deremot anfcrde underdåniga
Resvär, blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder
fa st stål dt j, samt i följd deraf j af Kongl.
KammarRätten den iy Januarii 1820 till
Konungens Befallningshafvande för Laga
verkställighet öfversändt, &c. Vidare förekommer:
Kongl. KammarRätten har derföre
j, och då något inhibitorial i Utslagets
verkställighet icke blifvit meddeladt, samt
borgen för ersättnihgs-beloppet blifvit af
Billquist vid de underdåniga Besvärens anförande
ståhl j uti förnyad skrifvelse af den
s5 Febr. sistlidet år anmodat Konungens
Befallningshafvande., att genast låta foga
den lagliga åtgärd vid detta ärende, att
Kongl. KammarRättens Utslag blefve skyndsammeligen
till verkställighet befordradt.
Hvilka vådor skulle icke uppkomma, om
en person, som vöre dömd i alla Rätter,
och hade sin Dom till executif åtgärd öfverlemnad,
men ingick till Kongl. Maj:t
och anhöll om uppskof intill nästa Riksdag,
skulle af Rikets Ständer få sin rättmätiga
skuld afskrifven? Jag anser de menliga
följder, som af ett sådant förhållande
skulle uppkomma, vara så betänkliga, att
jag på det högsta måste afstyrka bifall å
Utskottets Utlåtande, ur den rättsprincip,
alt Rikets Ständer annars ej kunna undgå
att bifalla hvar och en afskrifning, som sedermera
föreslås. Dessutom är Borgen släld
Den 9 November f. m.
35
för dea ifrågavarande skulden, och jag kan
icke inse något skäl, hvarföre man skall
skänka hort hvad man redan har i händerna.
Grefve von Hosenj Axel: Jag har ej
annat skäl lill bifall å Utlåtandet, än hvad
Utskottet sjelf anfört. Nu lika som vid förra
tillfället detta mål förevar, skall jag söka
hålla mig vid den punkt af Utlåtandet,
att Billquist, som år 1812 trodde sig vara
befriad från denna anmärkning, ej fick veta
af den förr än år 1820, då de båda Bolagsmännen
redan uppgifvit sina stater. Det
starkaste skaij utom att hans hus är så intecknadtj
att, om denna summa uttogs, han
icke mera kunde försörja sin familj, ärj att
Kongl. KammarRätten, denna anmärkare öfver
Kronans rätt, har funnit sig föranlåten
alt understödja B i 11 q vists Nådeansökning.
Ridderskapet och Adeln torde icke illa upptaga,
om jag uppläser denna punkt af Utlåtandet,
så lydande: Uti häröfver af Kongl.
Majit infor dr adt Utlåtande liar slutligen
Kongl. KammarRätten den i3 Octoher sistlidet
år i underdånighet hemstält> att, enär
nu mera af hvad sorn till Utslagets verkställande
vöre tillgjordt, kunde ungefärligen
slutas till Billqiiists tillgångar att c.rsättnings-beloppet
gälda, hans underdåniga
ansökning måtte komma under Nådig pröfning
samtj i sådant fallj attj med Nådigt
49 H. 3*
36
Dcu 9 November f. m.
afseende A de af Billqvist anförde ömmande
omständigheter, honom af nåd måtte
förunnas eftergift af Kongl. Maj:ts och
Kronans andel, om icke af hela det ådömde
beloppetj åtminstone af så stor del derutaf,
som skolat drabba Sclierlander och
Sparrgren för deras delar, om hos deni
dertill funnits tillgäng. Detta tror jag hafva
föranledt Utskottet till den framställning,
som i slutmeningen blifvit gjord. Jag
vet visserligen, att io års praescriptionstid
finnes för Kronans fordringar, men om det
extenderas blott till en delägare, sedan de
andra båda fallerat, uppstår deraf en omensklighet,
hvilken jag förmodar Ridderskapet
och Adeln icke kan gilla. Jag anhåller om
bifall å Utskottets Utlåtande.
Herr von HartmansdorffAugust: En
Talare har yttrat, att Billqvist trodde sig
befriad från all betalningsskyldighet ifrån
år 1812 ända till 1820, då han först skulle
hafva fått veta sitt åliggande att utgöra
den ifrågavarande Bi än vins-skatten; och detta
har blifvit åberopadt såsom stöd för afskrifningen.
Men förhållandet är icke sådant.
Redan år 1813 fingo Billqvist och
hans medintressenter, på sätt Utskottet upplyser,
genom Götha HofRätts dorn veta, att
de borde betala. Men som de trodde sig
kunna slippa genom sakens öfverlemnande
ål Taxeri ngsComitlcen, i stället att klaga
öfver HofRättens Utslag, vann detsamma laga
Deti g November f. in.
s7
kraft. Som nu ingen TaxeringsComittee kail
uppliäfva en laga kraftvunnen dom, har KarnmarRätten
förklarat TaxeringsComittens åtgärd
obehörig, och Konungen, hos hvilken
Billqvist klagat öfver delta KarnmarRättens
Utslag, har gillat detsamma. Örn således
verkställigheten af IIofRättens laga kraftvundne
Utslag blifvit fördröjd, är det Billqvists
eget fel, ehuru han nu begagnar detta
af honom sjelf tillställda dröjsmål, för
att beklaga sig och söka afskrifning. — Man
har äfven sagt, att Kammarllätlen tillstyrkt
eftergift. Det står väl ock uti Utlåtandet,
att KammarRätten uti infordradt yttrande,
slutligen hemställt att &c.; men jag beklagar,
att jag vid justeringen innom Utskottet
icke med den noggranhet gaf akt
på ordalagen, att jag först undersökte, om
icke handlingarne innehålla, att KammarRätten
hemställt huruvida, ty KammarRätten
har här, troligen såsom Collegierne ofta
pläga uti infordrade Utlåtanden, sagt förhållandet
vara så och så, men utan bestämdt
till- eller afstyrkande öfverlemnat saken till
Kongl. Majrts Nådiga afgörande. Härmed
vare dock huru som helst, så yrkar jag i
alla fall, att intet undantag måtte göras;
ty att befria en skattskyldig, som funnit förespråkare
vid Riksdagen, under det hundradetals
andra, sorn kanske äro i mycket
sämre belägenhet, undergå utmätning, för
det de inga gynnare vid Riksdagen äga,
eller för det de ännu icke lärt sig vägen
3a
Dea 9 November f. rn.
genom dem, vore ett alltför vädligt prtejudicat,
Om Sländerne med afseende på
ömmande omständigheter bevilja några afskrifningar
vid denna Riksdag, hvilken mängd
af dylika mål skola icke förekomma vid de
påföljande? Jag vet då sannerligen icke, när
våra Riksdagar skulle kunna slutas; ty hvar
och en, som, med minsta sken af fog, kunde
begära afskrifning, och huru många kunlia
icke det, skulle visserligen begagna till-»
fället att derom göra ansökan hos Regeringen.
Hon skulle då, såsom nu, förmodligen
skjuta målen ifrån sig till Ständerne,
och de lingö ej lid med något annat, om
de skulle pröfva alla afskrifningsfrågor, un-»
der hvilkas behandling Staten saknade de
medel, hvilkas afskrifning blifvit begärd.
Jag afstyrker derföre bifall till Utskottets
Utlåtande,
Grefve von Rosen: Jag tror icke, att
jag misstagit mig i uppgiften om 6 års mellantid,
ty, enligt Utskottets Utlåtande, meddeltes
IIofRältens Utslag den ii Marlii i8i3,
och KammarRättens Utslag öfver dess RevisionsContoirs
anmärkning föll den g Julii
18ig, hvilket gör en mellantid af 6 år. Jag /
får för öfrigt upplysa, att så väl Sparrgren
som Scherlander undandrogo sig all betalningsskyldighet,
på grund af försuten prescriptionstid;
och det bör anses förlåtligt,
om de skattdragande, så vidt som möjligt,
söka begagna de trenne årens prescription,
Den 9 November f. rn.
39
för att Lefria sig frän efterräkningar å KronoUtskylderne.
Det var ock på denna grund,
som Billqvist ansåg sig sakna anledning att
bevaka sin rätt uti sina med-intressenters
concurser; och detta allt synes mig innefatta
omständigheter, som på det högsta
tala för den afskrifning Utskottet tillstyrkt.
Herr Manck af RosenschöldEberhard:
Jag skall först utbedja mig att blifva fritagen
från beskyllningen att vara en anmodad
förespråkare, ty ingen har vidtalat mig
härom. Jag betraktar blott saken, och kan
dervid ingalunda ingå på en värd talares
princip, att man borde afslå äfven sådane
afskrifnings-ansökningar, som äro grundade
på billiga skäl, derföre att Rikets Ständer
kunna besväras med flere obefogade ansökningar.
Af StatsUtskottets Utlåtande, hvaremot
ganska få ledamöter reserverat sig,
finnér man det förhållande, som enligt min
tanka är förtjent af behjertande, att KammarRättens
anmärkning icke blifvit gjord
förr än 6 år efter TaxeringsComitteens origtiga
åtgärd; att Billqvists medintressenter
under liden gjort cession, utan att han ägde
någon anledning att i tid söka säkerhet hos
med-intressenterne mot följderna afen framtida,
då icke förmodad eller trolig, anmärkning.
Jag tror, att man icke riskerar, det
ett sådant förhållande ofta inträffar, eller att
man behöfver frukta, att så billiga afskrifnings-ansökningar
ofta skola besvära Stan
-
4o Den 9 November f. m.
Jerne. Men jag tror det vara Rikeis Ständer
värdigt, att visa sig vara Fullmägtige
äfven för Nationens lidande medlemmar,
och att skaffa rättelse eller lindring, när
det kan ske med billighet och utan särdeles
uppoffring. Jag får på dessa och flere här
anförda skäl tillstyrka bifall till Utskottets
Utlåtande.
Herr af Billbergh} Johan Petter: Jag
tager mig friheten fästa uppmärksamheten
derpå, att denna fråga blifvit väckt genom
Remiss till StatsUlskottet från Kongl. Maj:t,
hvilket förutsätter att Konungen pröfvat de
af Billqvist anförde skäl för eftergift, men
öfverlemnat saken till Rikets Ständer, enär
Konungen icke sjelf kunnat bevilja afskrifningen,
såsom rörande Bevillnings-medel.
Jag får för öfrigt äfven fästa uppmärksamheten
derpå, att hela saken härleder sig från
en i så måtto origtig uppgift på trenne bränvinspannor
till 1812 års Mantalsskrifning,
att uppgiften skett i Bolagets namn. I Utskottets
Utlåtande står: att till 181 a års Mantals-
och Skattskrif ning för Inlands Fögderi
södra Häradet och Romelanda Socken
hade ett vid Hemmanet Brasseröd anlagdt
Bränneri med trenne Bränvinspannor blifvit
uppgifvit _, deraf en om 200 kannors
rymd , tillhörig Handlanden Billqvist , en,
om ipo kannor, Handlanden Sparrgren, och
en om 100 kannor, Handlanden Seberia lider,
tillhopa f >) o kannors patine rymd. Rid
-
Den g November f. m.
derskapet och Adelil torde lätt finna, att om
dessa bränvinspannor icke blifvit uppgifne
såsom tillhörande Bolaget, utan hvar och
en af intressenterne särskildt, hvilket hade
öfverensstämt med sanna förhållandet, så
hade anspråken blifvit vände mot hvar och
en särskildt, utan att betalningsskyldigheten
blifvit ålagd en för alla och alla för en. Då
nu alla tre varit lika delagtige i felet, synes
det hårdt, att en skall betala för alla,
särdeles som felet icke begicks af dem i egenskap
af Bolagsmän. Men om man äfven anser
rättvisan i sin stränghet kräfva en sådan
betalningsskyldighet bos en för alla,
tror jag det närvarande fallet vara bland
dem, der nåd bör gå för rätt; och jag hemställer,
om det kan anses billigt att här utkräfva
sista skarfven för en summa, som är
så obetydlig för det allmänna, men likväl
gör den enskildes olycka. Jag förenar mig
således med dem, som yrka bifali till Utlåtandet.
Herr Rosenqvist: Här har blifvit yttra
dt utaf Herr Munck af Rosenschöld, att
det vore Ständerne värdigt att efterskänka
den ifrågavarande summan. För min del
tror jag det vara Ständerne värdigast, att
göra rätt, och att icke låta ömmande omständigheter
komma i fråga mer för den ena, än
för den andra. Att målet kommit till Utskottet
genom remiss från Konungen, såsom Herr
af Billbergh anmärkt, kan icke eller blifva
42
Den g November f. m.
något skäl för afskrifningen; det bevisar blott
att Billqvist haft förespråkare på andra ställen,
likasom här. Men om alla, sorn hafva
tillfälle till nog mägtiga recommendationer,
för att förskaffa sig en Kongl, remiss, skulle
erhålla afskrifning, då den deremot nekades
andra, sorn ej ägde de storas gunst,
skulle följden blifva den, att frågorna afgjördes
blott efter considerationer. Vi håfve
vid denna Riksdag förehaft flere mål afena-,
banda beskaffenhet, och till största delen
från Götheborg och Bohus Län, hvilket i
sanning förefaller mig bra märkvärdigt.
Herr Crusenstolpe , Magnus Jacob: Då,
enligt hvad Utskottets Utlåtande föranleder,
Konungen vid remissan af handlingarne icke
lemnat något specielt förord för sökanden,
synes Herr af Billberghs skäl förfalla, eller
att Konungen ansett omständigheterne i närvarande
fall förtjena behjertande; och hvad
beträffar obetydligheten af den summa, som
nu är i fråga, bör den icke eller verka på
beslutet, ty om man vid detta tillfälle lemnar
ett praejudicat för afskrifning öfverallt,
der ömmande omständigheter förekomma,
kan det slutligen blifva kännbart, och ganska
betydliga summor komma att efterskänkas.
Jag förenar mig derföre med Herrarne
von Hartmansdorff och Rosenqvist uti yrkandet
om afslag på Utlåtandet, och tror,
att Billqvist bör öfverlemnas åt samma öde,
som alla andra, hvilka varit eller äro i samma
predicament,
Den g November f. m.
43
Grefve von Rosen: I början af Utlåtandet
slår väl, att Utskottet ernottagit handlingarne
genom Nådig Remiss från Kongl.
Maj:t, men Utskottet har förglömt att tillägga,
huruvida Remissen varit åtföljd af
något förord, hvilket jag tror måste förutsättas,
då Konungen, efter pröfning af målet,
ansett det förtjena Rikets Ständers öfvervägande.
Hans E.xccllence Herr Grefven och
Landt Marskalken tillkännagaf, alt Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Herr von Hartmansdorff: Om i den
Kongl. Remissen funnits något enda ord,
som talat för den ifrågavarande Gölheborgaren,
hade hans medbroder inom Utskottet
nog ombesörjt, att det jemväl influtit i Utlåtandet.
Jag fäster för öfrigt ingen vigt
vid personen, eller den förevarande speciela
frågan; men det är grundsatsen, som jag
måste bestrida. Det är visserligen behagligt
äfven för medlemmar af RiksSlånden,
att göra nåd och eftergifter, men man bör
betänka, hvart sådant kan leda. I förra tvedrägtstiderna
tilläto Ständerne besvär öfver
befordringar, till dess de blefvo så besvärliga,
att Tjenstebetänkapdet måste utfärdas.
Så ginge det väl äfven nu, att raan slutligen
nödgades utfärda förbud med vite, mot
alla afskrifnings-ansökningar, men mycken
44
Deri g November f. m.
oreda och skada kunde dessförinnan vara
förvållad.
Grefve von Rosen: Jag skulle visserligen
icke vilja bidraga till ett beslut, som skulle
bafva de förskräckliga följder, hvilka den
siste värde talaren framställt; men om bans
satts blef gällande, vore det så godt att bestämma,
att Rikets Ständer aldrig vilja bevilja
någon eftergift. Ty jag upprepar, att
Billqvists med-intressenter spelt Bankrutt,
innan han ägde någon anledning att bos
dem bevaka sin rätt, och jag vågar således
påstå, att här förekommer allt möjligt skäl
att göra afseende på de bevekande omständigheter
sökanden anfört, helst han i annat
fall skulle blifva belt och hållet ruinerad.
Herr v. Hartmansdorff: Om den grundsats
anses giltig, hvilken Grefve von Rosen
framställt, att en Löftesman eller Bolagsman
borde befrias från betalningsskyldighet,
när de öfrige intressenterne saknade tillgång,
så inser jag icke, hvarföre ej alla Borgesman
i BancoDisconten, som böra betala
för af sig komna gäldenärer, äfven skulle
söka och erhålla eftergift, eller så kallad
afskrifning.
Herr Munck af Rosenschöld: Vid alla
Riksdagar sedan 180g hafva ansökningar inkommit
om eftergift af skyldigheter, som
Lagen i sin stränghet ålagt, och Rikets Ständer
hafva ofta derpå gjort afseende, utan
Den 9 November f. m.
45
alt dessa ansökningar derföre till antalet
blifvit ökade; vi hafva tvärtom vid denna
Riksdag haft få mål af denna beskaffenhet.
Herr von Hartmansdorff synes vilja betaga
Ständerne rättigheten, att vid dylika Petitionsfrågor
göra afseende på bevekande skäl
och omständigheter. Jag är för min del af
motsatt tanka, och fortfar derföre att tillstyrka
bifall tili ifrågavarande Utlåtande.
Grefve von Rosen: Jag kan icke erkänna
den analogi Herr von Hartmansdorff
velat uppställa emellan Borgesman i Disconten
och det bär ifrågavarande Bolaget. En
borgen i Disconten tecknas för 6 månader;
här åter är fråga om en förbindelse, hvars
uppfyllande först kom i fråga sex år efter
Bolagets upplösning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll StatsUtskottets förevarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till afslag å berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Flans Excellence Herr Grefven och
LtindtMarslsalhen förnyade de af honom nyss
framställde arne propositioner, men de biefvo
åter båda med Ja och Nej besvarade.
Den q November f. m.
Herr Rosenqvist: Jag anliåller alt få
veta, huru Herr Grefven och LandtMarskalIceu
uppfattat svaren på de framställde propositionerne.
Grefve af Ugglas, Gustaf: För att möjligtvis
lättare komma lill ett slut, anhåller
jag få veta, huru de öfrige Stånden afgjort
denna fråga.
Hans Bxcellence Herr Grefven och
Lan dt Mar skalken tillkännagaf, att a:ne Stånd
bifallit, och ett Stånd afslagit StalsUtskottets
förevarande Utlåtande.
Herr af Billbergh: I fall någon skulle
hafva fästat sig vid Herr von Hartmansdorlfs
sista yttrande, deruti han uppställde
en jemförelse emellan ett Bolag och löftesmanneii
i Disconlen, anhåller jag få erinra,
att Billqvist och hans medintressenter icke
voro i Bolag om bränv.inspannorna, men alt
de till mantalsskrifningen uppgåfvo dem under
Bolagets firma, hvaraf Billqvists lidande
ensamt uppkommit; ty om de riktigt uppgifvit
bränvinspannorna hvar för sig, hade
Kronan aldrig kunnat hålla sig till en för
hela bristen.
Herr Crusenstolpe: I händelse Herr
Grefven och LandtMarskalken icke skulle
hafva funtiit, att Utlåtandet blifvit af pluraliteten
afslagit, och i fall discussionen befinnes
numera hafva erhållit sin behöriga
vidd, får jag anhålla om votering.
Den 9 November f. m.
Herr Rosenqvist: Vid Herr af Billberghs
yttrande vill jag blott erinra, att
frågan är om principen, huruvida Rikets
Ständer skola handla efter rättsgrunder, eller
efter considerationer.
Herr Munck of Rosenschöld: Till hvad
jag sednast anfört får jag blott tillägga, att
här förekomma icke blott ömmande omständigheter,
i afseende på sökandens ekonomiska
ställning, utan ock de bevekande skäl,
att 6 år fÖrflöto, innan KammarRättens anmärkning
gjordes, och att BillqvisLs medintressenter
gjorde cession, utan att Billqvist
ägde någon anledning, att i laga lid
hos dem söka säkerhet för hvad, som möjligen
kunde blifva honom ådömdt att betala.
Herr von Hartmansdorff': Det har redan
blifvit upplyst att Billqvist sjelf, genom
bemödandet att undandraga sig fullgörandet
af HofRättens dom, förvållat tidsutdrägten,
och fallit i sin egen snara, hvilket
icke synes mig innebära någon ömande
omständighet.
Herr Munck af Rosenschöld: Hvad den
siste värde Talaren nu anfört, kan icke skönjas
af Utskottets Utlåtande; och de få Ledamöter
af det talrika Utskottet, som reserverat
sig, hafva icke eller grundat deras
särskildta mening derpå, att Billqvist
skulle hafva sökt undandraga sig en känd
'skyldighet.
48
Den 9 November f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade alt då Hans Excellence
af de svar Ridderskapet och Adeln
lemnat å de af Hans Excellence framställde
propositioner icke kunnat med tillförlitlighet
utröna Ridderskapets och Adelns pluralitet,
samt votering redan blifvit begärd,
ansåg Hans Excellence sig böra föreslå följande
Yoterings-proposition:
Den, som bifaller StatsUtskottets Utlåtande
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss uppå Handlanden G. Billqvists underdåniga
ansökning om befr ielse från honom
ådömd Bräuvinsbrännings-afgift, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses StatsUtskottets berörde
Utlåtande hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagit.
Grefve von Rosen: Då Utlåtandet första
gången är före, hemställer jag, om icke
Contra-propositionen bör ställas på återremiss.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror, att
votering blifvit begärd på afslag, och det
lärer således vara för sent att nu sälta återremiss
i fråga, hvilken dessutom skulle vara
än
-
Den g November f. tu.
49
Sndamålslös, dä fråga endast är, att säga
ja eller nej till sjelfva saken.
Herr Crusenstolpe: Jag bar förenat mig
med Herr von Hartmansdorff i yrkandet på
afslag, och derom har jag begärt votering,
hvarföre det icke eller lärer kunna nekas
mig att få afslag till Contra-proposition;
men om Grefve von Rosen vill hafva återremiss
i Ja-propositionen, har jag för min
del ingenting deremot.
Grefve von Rosen: Jag bekänner, att
jag icke hörde, det votering begärdes på
afslag, men sedan jag blifvit upplyst derom,
afstår jag från allt yrkande om intagande
af återremiss i voterings-propositionen.
Hans Eeccellence Herr Grefven och
LancltMarskalken förnyade deri af honom
nyss framställde voterings-proposition, hvilken
af Ridderskapet och A.deln godkändes,
samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
i eftermiddagen, och befunnos efter voteringens
slut, klockan ett qvart till 2 eftermiddagen,
sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit, som följer:
Ja — 5o.
Nej — 38.
49 H. 4
5o
Den 9 November f. m.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Gref ven och
Landt Marskalken förklarade, att StatsUtskottets
ofvanberörde Utlåtande således blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Herr Rosenqvist > Fredrik Leonhard,
hade inlemnat följande, som upplästes:
Jag har, då discussionen öfver usta Bevillningsgrunden
förevar, bestridt att kläde
med flera Svenska fabriksvaror må lill fri
införsel tillåtas, emedan jag anser, och skall
alltid anse delta som det kraftigaste och
säkraste sättet, att ödelägga våra inhemska
fabriker, och demoralisera samt alldeles förstöra
denna Societets arbetare. — Nu och
sedan kläde, siden- och bomulls-tyger äro
till fri införsel i Riket tillåtne, och våra
Fabrikörer således torde blifva nödsakade,
att nedlägga sine rörelser; finner jag ingenting
billigare, än alt Stuten håller dem skadeslösa,
för de dyra machinerier och inrättningar,
sora de, med betydlig uppoffring
af sin förmögenhet under det för fabrikerna
gynnande systemet, uppå Regeringens
uppmuntran, införskrifvit och anlagt.
Då pluraliteten bifallit den fria införseln,
hvaremot jag mig reserverat, anser jag
mig af den strängaste rättskänsla uppmanad,
att väcka den motion, att Svenska klä
-
Den 9 November f. in. 51
des-, siden- och bomullstygs-tillverkare må
af Staten njuta skälig ersättning förde dyra
inrättningar, hvilka de på sin egen bekostnad
anlagt, under en tid då Författningarne
tryggade dem från intrång af utlänningen.
Såsom tillgång får jag anvisa de öfverskott,
som odisputabelt skola uppkomma af
passevolanceafgiften, sedan de i och för det
verkliga ändamålet nödige utgifter blifvit
beslridde.
Jag anhåller vördsamt om remiss till
StatsUtskottet, samt att denna motion må
med de öfrige Respective RiksSlånden blifva
comtnunicerad.
Lades på bordet.
Justerades p ProtocolIsUldrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 6 dennes e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial:
Från StatsUtskottet:
Af den 5 dennes:
N:o Angående anslag till löne
fyllnader,
då Riksmarkegångs-priset på den
under lönerne inberäknade spannmål öfver*
stiger 6 R:dr B:co tunnan.
49 H 4*
52
Från Förstärkta StatsUtskottet:
Af den 5 dennes:
N:o 3a5. Angående anställd omröstning
i någre till Statsregleringen hörande
frågor.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen d. 9 November 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhard:
Jag anhåller att få reservera mig emot den
rättsprincip, som Höglofl. Ridderskapet och
Adeln i förmiddagens Plenum etablerade.,
Föredrogs ånyo StatsUtskoltets under
N:o 234 äfgifne, och den 28 sistlidne September
e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående de så kallade Trippiska köpegodsen
i Halland.
Den 9 November e. m.
53
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Jag finnér, att Utskottet under ett års tid
både kunnat oell bordt skaffa sig underrättelse
om rätta förhållandet med de så kallade
Trippiska fordringarne, oell det är emot
all förväntan, att ett Rikets Ständers Utskott
lill RiksSlAnden inkommit med ett så
ofullständigt Utlåtande, som det ifrågavarande.
På det Utskottet emellertid må komma
i tillfälle, att fullgöra hvad jag, för min
del, anser vara hittills åsidosatt, anhåller
jag om återremiss. Äro fordringarne riktiga,
böra de betalas; äro de icke lagliga,
böra de afskrifvas; och det är endast genom
Utskottets upplysningar härom, som
ett rättvist beslut kan erhållas.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: Förhållandet,
i afseende på deri af Herr Rosenqvist
omnämnde fråga, är sådant, attTrippiska
Arfvingarne, i deras afgifne yttrande,
rörande beloppet af den köpeskilling, hvarföre
de skulle vilja de ifrågavarande hemmanen
afstå, uppgifvit sig hos Kronan äga
en enskild icke obetydlig fordran, den Arfvingarne
äfven yrkade få sig godtgjord. Denna
fordran härleder sig icke från förpantningen
af ifrågavarande hemman, och är
således en särskild sak, som med dessas
återlösen icke har något sammanhang. Om
Trippiska Arfvingarne tro sig äga berörde
fordran, är intet som hindrar dem, att i
laglig ordning göra sitt anspråk derå gäl
-
54
Den g November e- m.
lande. Någon återremiss af Utlåtandet,
i följd af Herr Rosenqvists anmärkning,
torde följaktligen vara öfverflödig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adelil ansåg StatsUtskottels Utlåtande
böra, i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
lill Utskottet återremitteras.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
berörde Utlåtande.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 17 sisLlidne September under N:o a58
afgifne, och den i3 derpå följde October,
på hordet lagde Utlåtande, i anledning af
återremiss å Utskottets under N:o 181 förut
meddeldte Betänkande, rörande Majoren
von Steijerns underdåniga anhållan hos
Kongl. Majit om evärdelig skattemannarätt
å tvenne under Starby Kungsgård lydande
lägenheter.
Friherre Boyev, Ludvig: För den Ledamot,
som lika med mig är född och uppfödd
i orten, samt känner beskaffenheten
af Stålby Kungsgård, och att derföre blott
betalas ett arrende af 200 tunnor säd, då
den ganska väl kunde tåla 800 tunnors ar
-
D e ii 9 November e. m.
55
rende, samt då fråga var om fullgörande af
Högstsalig Hennes Majit EnkeDrottningen
Hedvig Elisabeth Charlottas GiftermålsContract,
hvartill Kungsgårdens afträdande hörde,
yttrade sig, blir det svårt att förena
Utskottets frikostighet med skyldigheten att
vårda Statens rätt. Major von Steijern är
troligen belåten med mindre än io års förlängning
på sitt förmånliga ArrendeContract;
och jag skulle för min del anse det vara
nog, om han fick fem, i stället för io år,
emot det han afstår all rätt till de af honom
uppförda byggnader.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Jag förenar mig med Friherre Boye, såsom
den der lika med honom en längre tid varit
på orten, och känner förhållandet med
Starby Kungsgård.
Herr Tham, Wolrath: Friherre Bojres
uppgift, alt Starby Kungsgård kunde tåla
ett arrende af 800 tunnor spannmål, förmodar
jag, att Friherren sjelf kunde få ganska
svårt alt besanna, om han åtog sig ett
dylikt arrende. När nuvarande Arrendatorn
emottog Kungsgården, afkastade den
icke ens 800 tunnor; och ibland arrendevilkoren
voro dessutom Kungsgårdens underhåll
och Linnefabrikens bedrifvande,
som alltid skett med förlust. Om Starby nu
afkastar mera, härrör detta af Major von
Stei jerns odlingar, och derå använda dyrbara
56 Den 9 November e, m.
kostnader. I fall man utan den begärda billiga
ersättningen skiljer Major von Steijern
från arrendet, kan likväl ingen hindra honora
att erhålla lösen för de af honom uppförda
kostsamma byggnader å S stycken torp,
och då skall visserligen ingen kunna gifva
hvarken 800 eller 400 tunnor säd i arrende.
Jag anser det således vara förenligt
både med billighet mot Arrendatorn oell
fördel för Staten, att bifalla Utskottets Utlåtande
i synnerhet som Ridderskapet och
Adeln redan bifallit första Betänkandet, hvilket
medgaf Major von Steijern 20 års besinningstid
å de ifrågaställde lägenheterne
till Kungsgården, då den numera blifvit
nedsatt till 10 år. Om icke 2 Stånd redan
antagit det första Betänkandet, anhåller jag
om proposition till bifall å Utskottets sednare
förevarande Utlåtande,
Herr Boy-j Johan Fredrik: Jag får den
äran tillstyrka bifall å Utskottets förslag,
hvilket jag anser gagneligt för Staten, helst,
vid ett förnyadt arrende, den blifvande ti 11-  trädaren i annat fall måste lösa sig lil! en
mängd hus, hvarigenom naturligtvis menligt
inflytande på arrendebeloppet skulle
uppkomma. Den närvarande afgiften är i
alla fall icke så liten, ehuru jag visserligen
tror, att den kan förhöjas, då de hus få
disponeras, som tillhöra den nuvarande Arrendatorn.
När man dessutom känner de
besynnerliga och egna förhållanden, hvilka
Den 9 November e. m.
57
i afseende pä denna sak äga rum, kan man
icke annat än önska bifall till Utskottets
mening.
Friherre Boye: Om jag gick längre i
bemötande af hvad Herr Tham mot mig
anfört, skulle jag, fastän orättvisligen, kunna
tilläggas, att vara ledd af personliga motiver.
Jag skall derföre blott förklara, att
om man vill följa conseqvencen, bör man
se på hvad som i frågan beslöts vid 1818
års Riksdag och ställa sig det till efterrättelse.
En anmärkning kan jag likfullt ej
underlåta. Man har nemligen framställt den
besynnerlighet, att arrendet icke tålde den
förhöjning jag omnämnt. För mig och hvarje
Östgöthe, som känner stället, är det likväl
klart som vatten, att den förändring Utskottet
nu i sista Utlåtandet föreslagit, gör
4 gånger mera vinst för Arrendatorn, än
hvad som tillfallit honom efter första Betänkandet,
der blott en fjerdedel af arrendet
eller ängarne tillädes honom på 20 år, hvaremot
nu hela arrendet prolongeras på 10 år.
Det vore följaktligen en orimlighet, att, då
man återremitterade första Betänkandet, för
det man ej ville gifva så mycket som deri
var föreslagit, man nu skulle genom bifall
till detta Utlåtande gifva 4 eder 5 gånger
mera, än som första gången ens var i fråga.
Jag anhåller derföre om votering, och atti
Contra-propositionen måtte upptagas 5 år,
i stället för de af Utskottet föreslagne 10 åren.
58
Den g November e. m.
Herr af Sillen, Georg Axel, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Sedan StatsUtskotlets öfver Herr Majoren
von Steijerns underd. Ansökning om
evärdelig Skatternannarätts erhållande å arne
under Starby Kungsgård lydande Lägenheheter
Wallaslätten och Herrsjöängen under
N:o iSi afgifne första Betänkande, hvaruti
Utskottet tillstyrkt, att Herr Majoren von
Steijern skulle få under en tid af 20 år ifrån
arrendetidens slut besitta dessa lägenheter
emot den ränta till Kronan, som redan finnes
dom åsatt, blifvit af 3:ne RiksStånd till
Utskottet återremitteradt med anmärkningar,
åsyftande dels en ökad förmon för Herr
Majoren, dels afslag på all ersättning för
ifrågavarande lägenheters förbättring; så har
Utskottet uti dess senare nu förevarande Utlåtande
N:o 258 i så måtto förändrat sitt
förra yttrande, att Utskottet tillstyrkt, att
Herr Majoren von Steijern skulle tillerkännas
den förmon att vid nuvarande Arrendes
utgång tillgodonjuta en förlängning i Contractet
derom på 10 år, och således under
berörde tid hela Kungsgården jemte de ifrågavarande
lägenheterne innehafva.
Vid genomläsning af Utskottets första
Betänkande fann jag, som anser alt Statshushållaren
lika så litet som den enskilte
bör sila myggor och svälja kameler, mig
icke kunna bifalla detsamma; men då Betänkandet
var hos Ridderskapet och Adeln
Den 9 November e. m.
föredragit, och återremitteradt, förrän jag
fick tillfälle afgifva mina anmärkningar, lät
jag dem då förfalla. Jag fin ner af det nu
afgifne Utlåtandet, alt hvad mina anmärkningar
åsyftade, blifvit an förd t inom Vällofl.
BorgareStåndet af H:rr Ålund och Noreus,
samt afåtskillige Ledamöter af Hederv.
BondeStåndet.
I hvad skick Kungsgården var, då nya
Contractet år i8o3 vidtog, upplyser icke Utskottets
första Betänkande; men väl att på
1760-talet Gårdens afkastning uppgått till
4 å 5oo tunnor Spannemål årligen, och att
den nu uppgår till 1200 tunnor; att Wallaslätten
och Herrsjöängen år 1^30 blifvit
skattlagde, den förra för en årlig afkastning
af 36| lass Hö, till 18 D:r, 4 öre, och 1
D:r Siifvermynt för 2 tunnland ensädes-och
örmyllejord, samt den senare för 5o lass
Hö med 21 D:r 8 öre Silfvermynts ränta;
att Wallaslätten, innehållande 568 tunnland,
2j% kappland, nu mera är indelad i 4 farmer,
hvilka hvardera hålla en dräng vid
Kungsgården och gifva i årlig afkastning 20
tunnor Spannemål, samt alt Herrsjöängen,
utgörande 144 tunnland, kappland, nu
bärande gräs och säd i circulation, producerar
minst 2Öo lass Hö och 180 å 200 tunnor
Spannemål.
Efter hvad Utskottets Utlåtanden upplysa,
skall ArrendeContractet icke medgifva
någon ersättning för de kostnader, sorn på
6 o
Den 9 November e. tn.
Kungsgården blifvit nedlagde; och efter
livad ArrendeContracten om MilitiasBostäl—
len innehålla, sorn af Krigs- och KamraarCollegierne
utfärdas, är icke allenast någon
ersättning Arrendatorer icke tillerkänd för
Boställsförbättringar, utan ArrendeContracten
tillförbinda dem äfven, att väl sköta
och vårda Bostället, så att det genom god
och försigtig hushållning på allt möjligt sätt
förbättras. Samma förbindelse måtte äfven
åligga Arrendatorer af Kungsgårdar; ty MilitiaeBoställen
utarrenderas efter samma grunder
som desse, eller de, som äro stadgade
uti Kongl. Kungörelsen af den 20 December
1799.
Och enär, efter hvad ej mindre Utskottets
första Betänkande gifver tillkänna, än
hvad af flere Ledamöter inom BondeStåndet
ifrån Östergöthland är anmärkt, Lägenheterne
Wallaslätten och Herrsjöängen icke
bestått af oländig mark af kärr och mossar,
utan vanlig fruktbar jord; alltså och
emedan, sedan odlingsföretagen år 1810 af
Wallaslätten och 1814 af Herrsjöängen börjades,
dessa lägenheter redan hunnit till ofvan
unpgifne mångdubblade afkastning, emot
hvad de förut lemnade, hvadan otvifvelaktigt
är, att Herr Majoren von Steijern redan
skördat full ersättning för sin nedlagde
möda och kostnad, och ännu har 4 Sr qvar
för ytterligare vinning deraf; finner jag för
min del icke skäl, att den af Utskottet lill
-
Den g November e. m.
6r
styrkte förlängningen på nuvarande Arrende
beviljas, hvilken skulle tillskynda Statsverket
en betydlig förlust, samt derjemte lemna
öppet för alla Arrendatorer af Kungsgårdar
och Boställen, att under egiden af detta
exempel söka ersättning för minsta förbättring
på Kronans jord, då likväl ändamålet
med. utarrenderingen på 3o år är, såväl att
den utan Kronans kostnad skall blifva förbättrad,
som att Staten under tiden skall
njuta en skälig afkastning af sin Egendom.
På alla dessa skäl tillstyrker jag vördsamt
afslag å Utskottets Utlåtande, och att
Rikets Ständer, vid besvarande af den Kongl.
Remissen, öfverlemna till Kongl. Maj:t att
öfver den underdåniga Ansökningen besluta,
enligt ArrendeContractets och Allmänna Författningarnes
föranledande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken gjorde proposition till bifall
af StatsUtskottets förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
Utskottets Utlåtande med den förändring,
att Major von Steijern skulle ytterligare i
5 år, i stället för 10 år, få efter nuvarande
ArrendeContracts slut, under samma vilkor
bibehålla Arrendet.
Ropades äfven Ja och Nej.
6a
Den 9 November e. m.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Jag får hemställa, om det ej vore bäst förblifva
vid det redan fattade beslutet, hvarigenom
20 års besittning endast af lägenlieterne
Wallaslätten och HerrsjöÄngen blifvit
Major von Steijern tillerkänd.
Friherre Boje, och Herr Hjerta_, Gustafj
förenade sig med Grefve Gyldenstolpe.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln, med afslag å Utskottets
ifrågavarande Utlåtande, behagade förblifva
vid dess den i3 sistlidne Julii e. m. fattade
beslut, hvarigenom Utskottets under
N:o iSi afgifne första Betänkande blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallit.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Vällofl. BorgareStåndets
den 28 sistlidne September aflåtne, och
den 4 dennes på bordet lagde, ProtocollsUtdrag,
innefattande bland annat BorgareStåndets
beslut, att i den nya redactionen
af Förordning, angående BränvinsBränningen,
borde, till undanrödjande af tvetydighet,
intagas följande Beskrifningar.af dubbla,
enkla och half-Pistoriska Bränneri Verk,
nemligen: att ett dubbelt Pistoriskt Verk utgöres
af 2:ne Afverkningspannor, jemte 2:ne
så kallade förste Mäskvärmare eller Förpannor,
samt dessutom af 2:ne Mäskvärmare,
Den 9 November e. m.
63
hvardera af de sednare, försedd med sitt
Klar-apparat eiler så kallad Rectificator, med
tillhörande afkylningsanstalt; att ett enkelt
Pistoriskt Verk består af en Afverkningspanna
med sin tillhörande förpanna, jemte
Mäskvärmare, Rectificator och Kyl-apparat;
och att ett half-Pistoriskt Verk består af en
Afverkningspanna utan Förpanna, men försedd
med Mäskvärmare och Rectificator; uti
hvilket beslut de öfrige RiksStånden blifvit
inbjudne, att sig med BorgareStåndet förena.
Herr Thams Wolrath: Den mängd af
olika Bränvinsredskaper, som blifvit uppfundna,
och kunna uppfinnas, gör det nödvändigt,
att hafva rigtiga definitioner derpå,
men de af BorgareStåndet nu uppgjorda
äro origtiga, och vittna, att vana saknats hos
författaren att uppsätta definitioner, ty då
ett dubbelt Verk omtalas, beskrifvas likväl
tvådubbla Verk. Dylikt åstadkommer bara
villervalla, och då Preste- och BondeStånden
afslagit de proponerade definitionerna,
på den grund att de äro oanvändbara, yrkar
jag alt Ridderskapet och Adeln icke eller
måtte antaga ifrågavarande inbjudning.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag får vid Herr
Thams proposition, att afslå inbjudningen,
endast göra den erindran, att det vore bättre,
att Ridderskapet och Adeln qvarblef vid sitt
förra beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att delta ämne
64
Den 9 November e. m.
vöre alldeles nytt, och att något beslut i
afseende derå således icke ännu blifvit af
Ridderskapet och Adeln faltadt.
Herr Hjerta: I det beslut Ridderskapet
och Adeln fattat om Bran vinsbränningen
i allmänhet, finnas äfven uttryckliga beskrifningar
öfver olika slags bränvinsredskaper,
och det är endast ett förtydligande deraf,
som BorgareStåndets förslag innefattar; men
då detsamma icke kan antagas, såsom behäftadt
med stora brister, önskade jag, att
Ridderskapet och Adeln måtte förklara, att
Ståndet förblifver vid sitt i ämnet redan
fattade beslut.
Herr Tham: Uti det ProtocollsUtdrag,
som innefattar Ridderskapets och Adelns beslut
i bränvinsfrågan, finnas inga definitioner
på bränvinsredskaper, utan blott att Ridderskapet
och Adeln förblifver vid de i 1824
års Bränvinsförordning antagne benämningar,
och att ett Pistoriskt Verk ansågs lika
med 2 enkla po kannors pannor; men deruti
omtalas alldeles icke någon Rectificator,
hvarom fråga då ännu icke uppstått. Jag
får alltså förnya min begäran, att inbjudningen
måtte afslås.
Friherre Cederström , Jacob: Lika med
Herr Tham får jag vitsorda, att Ridderskapet
och Adeln ännu icke fattat något beslut
angående de så kallade Konstbränne
ri
-
Den g November e. rn.
65
rieme, då Ridderskapets och Adelns Protocolls
Utdrag i Bran vinsfrågan expedierades.
Jag anser definitioner å Bränvinsredskaperne
vara nödige och njttige, men kan
icke antaga de af BorgareStåndet uppgjorda,
utan hemställer till Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken, om
icke ämnet är af sådan vigt, att det borde
remitteras till Ekonomiutskottet, för att
tillse, om och hvilka definitioner må kunna
bestämmas.
Herr Nordenankar, Gustaf: Betänkandet
angående Bränvinsbränningen har blifvit
af 3:ne Stånd godkändt, i hvad rörer
benämningarne å redskapen, och dessa äro
så tillräckliga, att vidare förklaringar deröfver
icke erfordras. Med Herr Tham är
jag fullkomligt ense derom, att BorgareStåndets
definitioner blott skulle förvilla,
i stället för att förtydliga. Jag anhåller
derföre om afslag å inbjudningen.
Herr Hjerta: Då det nu blifvit upplyst,
att ingen definition å Konstbränneri*
redskapen af Ridderskapet och Adeln blifvit
beslutad, förenar jag mig i allo med
Friherre Cederström, att frågan framkommit
i origtig form, och att den först bör
hafva passerat Bevilfnings- samt EkonomiUtskotten,
men dit kan den icke remitteras
af Ridderskapet och Adeln; och jag
49 H. r>
GG
Den 9 November e. m.
hemställer derföre till Herr Grefven och
LandtMarskalken, om liela Inbjudningen ens
kan komma under öfverläggning, då ämnet
icke blifvit grundlagsenlig! behandladt.
Friherre Wrangel, Henning: Jag är
äfven af Friherre Cederströms tanka, att
frågan bör af Ekonomiutskottet handläggas,
hvarvid jag har åtskilliga anmärkningar
att framställa, dermed jag dock ber
att få vänta, till dess afgjordt blifvit, om
remiss kommer att ske, eller ej.
Friherre Cederström: Då frågan endast
innefattar ett enda ämne, som hör till
Ekonomiutskottet, och BevillningsUtskottet,
sedan Bränvins-bevillningen blifvit af
Ständerne fastsläld, ej har med hela bränvinsfrågan
vidare att skaffa, hemställer jag,
om icke målet bör endast till Ekonomiutskottet
förvisas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken fiågade, om Ridderskapet
och Adeln instämde uti BorgareStåndets
beslut.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde, v
om Ridderskapet och Adeln behagade förklara,
att Ridderskapet och Adeln för dess
del icke fann skäl, alt uti BorgareStåndets
berörde beslut instämma.
Bifölls.
Den 9 November e. m. 67
Friherre Cederström: Jag anhåller om
remiss af ämnet lill Ekonomiutskottet.
Herr Hjerta: För att om möjligt bespara
olägenheten af att remittera en afslagen
inbjudning, hemställer jag till Friherre
Gederström, om han icke ville upptaga
frågan såsom sin egen motion, hvarigenom
hinder för dess remitterande icke
möter.
Friherre Cederström: Då frågan blifvit
väckt i ett annat Stånd, men dess beslut,
Iivari det inbjudit sina MedStänder att deltaga,
icke är i det skick, att det kan godkännas,
bör den, när ämnet är af den vigt,
att hvar och en, som aldrig så litet handlagt
saken, måste inse nyttan af att hafva
bestämda definitioner på en redskap,
hvars förändrande vid hvarje Riksdag orsakar
betydliga kostnader för Medborgare,
väl icke helt och hållet förfalla; på det vi
icke åter vid nästa Riksmöte måtte blifva
föranledda till nya bestämmelser. Jag instämmer
likväl icke uti förslaget, och bar
icke eller någon kallelse, att ikläda mig ansvar
derföre. Hvar och en må svara för
sitt eget foster här i verlden. Nyttan alt
utreda saken är dock obestridlig.
Herr Tham: För min del kan jag ej
finna annat, än att det är orimligt remittera
en inbjudning, som man vili afstå.
49 H. 5+
68
Den 9 N o v e 12 b e r e. m.
Ändamålet att få frågan remitterad vinnes
likväl, om Friherre Wrangel behagade framställa
sina anmärkningar i form af ny motion,
då den kunde remitteras, och saken
komma i ordentligt skick. Hvad beträffar
frågans remitterande endast till Ekonomiutskottet,
får jag förklara, att Bevillningsutskottets
Ledamöter blifva glade, om de
slippa att befatta sig med uppgörandet af
definitioner, hvilka dock årligen blifva underkastade
förändringar och missbruk.
Friherre Wrangel: Uppmanad att såsom
ny motion framställa de begrepp, hvilka
efter min tanka böra fästas vid de ifrågavarande
särskiite slag af Bränvinsbrännings-redskap,
som i Sverige användas, anser
jag mig icke annorlunda kunna uppfylla
detta uppdrag, än att meddela en öfversigt
af alla både existerande och möjliga
Apparater, som af hittills kända hufvuddelar
kunna sammansättas; dessa hufvuddeJar
äro till antalet fem, nemligen: Panna>
För panna Mäskvärmare j Rectificator och
Kylare.
Af dem kunna fyra särskilta classer af
sammansättningen äga rum, nemligen af två,
af tre, af fyra och af fem sådana hufvuddelar.
Första Classen: Af två hufvuddelar,
nemligen Panna och Kylare. Ett sådant
Apparat är vår vanliga Bond-redskap. Den
Den 9 Norember e. m.
^9
liar alla lyten af sin enfald, att öda spannmål,
bränsle och arbetskraft, att gifva sur
drank och förderfva kreaturen, och att egna
sig till ett husgeråd i hvar koja, hvarigenom
den bringar massan af nationen på
både ekonomiskt, fysiskt och moraliskt obestånd;
hvilka olägenheter ökas i män som
pannerymden är mindre, och gäller i synnerhet
om de så kallade lyftpannorna.
Andra Classen’. Af tre hufvuddelar,
hvilka kunna vara antingen Panna, Mäsk•,
värmare och Kylare, och då utgöra en
vanlig Iierregårdsredskap, eller bestå af
Panna, Rectificator och Kylare, såsom
den allmännaste redskapen i Frankrike,
eller ändteligen af Panna, Förpanna och
Kylarej en förbindning begagnad i Österrike.
Tredje Classen: Af fyra hufvuddelar;
och då antingen af Panna, Mäskvärmare,
Rectificator och Kylare, hvilka innefatta
den i Preussen brukliga Dornska apparaten;
eller ock Panna, Förpannaj Mäskvärmare
och Kylare, en förening, som på ett och
annat ställe i Sverige begagnas; eller slutligen
af Panna, Förpanna, Rectificator och
Kylare, hvilken förening jag väl icke sett,
men som icke dessmindre är verkställbar.
Fjerde och sista Classen: Bränredskap
bestående af alla fern hufvuddelarne, således
af både Panna, Förpanna, Mäskvärmare,
Rectificator och Kylare. Af denna full
-
7o
Den g November e. m.
ständiga sammansättning, hafva i synnerhet
tvenne constructionssätt, genom det allmänna
bifall och de offentliga uppmuntringar
de vunnit, erhållit en Europeisk ryktbarhet.
Det ena är uppfunnit genom gemensamma
bemödanden af Collier-Blumenthal
i Holland och Derome i Frankrike; det andra
uppfunnit af Pistorius i Preussen, har
blifvit en skräckbild för den Historiska Skolan
i Ekonomien uti vårt kära Fädernesland.
Ville man ännu göra afseende på de olika
constructioner, som begagnas för hvar och
en af desse hufvuddelar särskilt, och förelägga
Utskottet taflan af desse i oändelighet
varierande uppfinningar, så tviflar jag
icke, att Utskottet sjelf skall inse fåfängan
af dess, så väl som af hvarje annans, bemödande,
att hämma konstfliten och menskliga
uppfinningsförmågan.
De dislinctioner, som inom Välloflige
BorgareStåndet blifvit gjorde emellan dubbla
Pistoriska och Halfpistoriska Verk, äro
alldeles olämpliga och leda blott till förvirring
i begreppen. Mången kunde deraf
förledas att tro på möjligheten af två Pistoriska
Apparaters förbindning till ett, ehuru
meningen är, rätt och slätt, två Pistoriska
Apparatj likasom när man talar om
två go-kannors-pannor. Och hvad det Halfpistoriska
Apparatet beträffar, så har BorgareStåndet
sålunda benämnt ett Dornskt
Den 9 November e. m.
Apparat, bestående af en Afverhiings-pan7i(ij
en Mäskvcinncire och en Kylare, hvaraf
flera särskilta construclioner finnas, sora
till deras effect äro högst olika.
Om denna framställning, hvilken jag
anhåller måtte till Ekonomiutskottet remitteras,
icke öfverensstämmer med de alltför
begränsade åsigler, som ligga till grund för
de förenade Utskottens Betänkande, så vågar
jag likväl försäkra, att den troget öfverensstämmer
med verkliga föhållandet, så
vidt jag förmådt detsamma uppfatta.
Lades på hordet.
Å nyo föredrogs och bifölls Bevillningsutskottets
den 6 sistlidne October under
N:o 5o afgifne, och den 16 i samma månad
e. m. på hordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckt motion, att vaktare
vid Flygsandsfälten i Halland må befrias
från Bevillning.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs-och Ekonomiutskottens den
6 sistlidne October under N:o 77 afgifne
och den 19 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens under JNT:o 26
förut meddeldte Betänkande, om anslag af
allmänna medel för Arbets- och Correctionsinrättningar
i åtskillige delar af Riket.
72
Den 9 November e. m.
i:sta Punkten.
Angående Utskottens yttrande, hvarigenom
Utskotten ansett sig icke kunna tillstyrka
öfverlemnandet med full äganderätt
till staden Landskrona af den så kallade
Prippska Baracken.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef denna punkt af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
2:dra Punkten.
Att Rikets Ständer borde i afgående
skrifvelse i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj.t täcktes låta undersöka lämpligheten
af den af Götheborgs stads Fullmägtige alternatift
föreslagne utvidgning af berörde
stads Spinnhus, i ändamål, att derigenom
erhålla ett efter ortens behof afpassadt utrymme
till en Arbets- och Corrections-anstalt
för personer af mankönet, samt resultatet
af en sådan undersökning, tillika ined
uppgift å den med tillbyggnaden förenade
kostnad, vid näst inträffande Riksmöte,
Rikets Ständer i nåder meddela; och att,
innan en så beskaffad undersökning förutgått,
några medel för detta ändamål icke
borde anvisas eller af sältas.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Ehuru tre Stånd redan bifallit Utskottens
förevarande Utlåtande, anser jag mig likvid
Den 9 November e. m.
75
skyldig, att gifva tillkänna den förändring
i förhållanderne, sora ägt rum, sedan Styrelsen
öfver fängelser och arbetsinrättningar
i Riket den 3o sistlidne Julii aflat den
skrifvelse, hvarpå Utskotten grundat sitt
Utlåtande. Götheborgs stads Fullmägtige
•vid denna Riksdag hafva framställt behofvet
af en med tillräckligt utrymme försedd
Correctionsanstalt för mankönet i staden
Götheborg, eller dess grannskap, med förklaring,
att staden icke vidare mägtade underhålla
den mindre och numera otillräckliga
Correctionsanstalt, som hittills varit
af staden bekostad; och har för detta ändamål
en utvidgning af Götheborgs Spinnhus
blifvit föreslagen. Då emellertid Kongl.
Maj:t gillat och fastställt den af Styrelsen
öfver Fängelser och Arbetsinrättningar uppställda
princip, att karlar och qvinfolk alltid
vid Correctionsanstalterna skola vara åtskilde
och fördelade på olika ställen, men
detta icke varit eller kunnat vara iakttagit
vid Götheborgs så kallade Spinnhus, hvaraf
följden varit oreda, trängsel och svårighet
i tillsyn för administrationen, så har
Styrelsen öfver Fängelser och Arbetsinrättningar
sökt afhjelpa detta genom ett numera
fattadt beslut, att Götheborgs Spinnhus
skall emottaga endast qvinfolk, och utvidgas
lill utrymme för 70 å 80 personer,
hvilket anses svarande mot ortens behof,
men alla försvarslösa och vanartige af mankönet,
så väl ifrån Staden som Länet för
-
74
Den 9 Nove m ber e. m.
flyttas till Warberg och Malmö, för alt
slutligen stadna pä det sednare stället, så
snart Correctionslnrättningen derstädes hunnit
fullbordas. Officiel skrifvelse om dessa
åtgärder har redan afgått till vederbörande
Aulhoriteter; och något trängande behof är
således numera icke för handen, hvarken
för den nya Correctionsanstalten, som Götheborgs
stads Fullmägtige påyrkat, eller
den undersökning Utskotten i aldra Punkten
föreslagit. Då likväl tre Stånd redan
beslutat, att en underdånig skrifvelse i enlighet
med Utskottens förslag skall afgå, ligger
det ingen makt uppå, hvad beslutRidderskapet
och Adeln i delta ämne behagar
fatta; men om den underdåniga skrifvelsen
beslutas, hemställer jag, huruvida icke en
redactionsförändring må äga ruin i anledning
af de upplysningar jag nu meddelat.
Utskotten hafva tillstyrkt: det Rikets Ständer
borde i afgående skrifvelse underdånigst
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta
undersöka lämpligheten af den af Götheborgs
stads Fullmägtige alternatift föreslagne
utvidgning af berörde stads Spimihus,
i ändamål att &c. Härvid skulle jag
vilja föreslå tillägg af följande mellanmening:
att, i händelse de numera vidtagne
anstalter, i afseende på sysslolöse och vanartige
personers af mankönet försändande
från Götheborgs stad till Correctionslnrättningen
i Malmö icke skulle svara mot behof
vet, Kongl. Maj:t då täcktes låta un
-
Den g November e. m.
7^
dersöka lämpligheten af den af Götheborgs
stads Fullmägtige &c. på sätt Utskottets
förslag vidare innehåller; och jag tror att
detta skulle uppfylla det af Götheborgs stads
Fullmägtige åsyftade ändamål, efter det förändrade
förhållande, som numera inträffat.
I sednare delen af Utskottens tillstyrkande
i denna punkt, eller att inga medel
böra anvisas, innan en undersökning ägt
rum, instämmer jag fullkomligt, och har
ingenting vidare att tillägga, utan hemställer
blott, huruvida den redaction jag föreslagit,
må intagas i propositionen tili bifall
af Utskottens Utlåtande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af 2:a Punkten i Utskottens Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
s:a Punkten med det af Friherre Åkerhjelm
dervid föreslagne tillägg.
Ropades Ja.
3:dje Punkten.
Angående Utskottens hemställan, att,
i den händelse Götheborgs invånare icke
skullej oaktadt fortfarande beredvillighet,
kunna intill nästa Riksdag vidmakthålla
den, uppå. stadens enskilta bekostnad, derstädes
inrättade Arbets- och Corrections
-
76
Den 9 No rein b er e. in.
anstalt^ samt utrymme och tjenlig sysselsättning
för till allmänt arbete dömde personer
af mankönet således skulle komma att
inom staden saknas, Götheborgs Stad och
Län må vara tillåtits att tills vidare afsända
sådane personer till Arbets- och CorrectionsInrättningen
i Hufvudstaden.
Friherre Åkerhjelm: Den förevarande
sista punkten af Utskottens Utlåtande synes
mig endast böra läggas till handlingarne;
ty sedan bristen på plats för de från
Götheborgs Stad och Län till allmänt arbete
dömde personer af mankönet nu mera
blifvit afhjelpt, genom förordnandet om
deras afsändande till Malmö, derom jemväl
underrättelse blifvit meddelad Götheborgs
Magistrat och vederbörande Authoriteter,
genom officiel skrifvelse från Fångstyrelsen,
så är Utskottens tillstyrkan af
dylika personers försändande till Correctionslm
ättningen här i Hufvudstaden alldeles
öfverflödig.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till
bifall af 3:dje Punkten i Utskoltens Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg denna
punkt böra läggas till handlingarne.
Bifölls.
Den 9 November e. m.
77
Föredrogs å nyo LngUtskottets den 27
sistlidne October under N:o 121 afgifne,
och den 3 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets under N:o 49 förut meddeldte
Betänkande, i anledning af åtskillige motioner
om ändring af 17 Capitlet HandelsBalken
och 20 Capitlet ÄrfdaBalken.
Herr Hjerta, Gustaf: Ehuru jag instämmer
med Utskottet, beträffande sjelfva
liufvudsaken, underställer jag likväl, om
icke en redactions-förändring bör äga ruin
i Utskottets förslag till 8 §. 17 Cap. HandelsBalken,
deruti Utskottet efter orden:
och tage hvar betalning utur sin pant, hvarmed
nu gällande Lagen slutar, tillagt den
mening: med dess afgäld intill betalningsdagen.
Jag finner ordet afgäld alltför obestämdt;
då jag icke vet, om här menas netto
eller brutto behållningen; och jag befarar,
att stadgandet i anledning häraf skall
föranleda till beständiga tvister och rättegångar.
Jag anser äfven gamla Lagen vara
rigtigare deruti, att den betraktar afgälden
af en egendom såsom lösören, hvilket efter
min tanka är det prineipenligaste. Jag
skulle derföre tillstyrka bifall till Utskottets
Utlåtande med den förändring, att det
omnämnde tillägget i 8 §. blef borttaget.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Mig
synes det vara så mycket nödvändigare, att
Den 9 November e. m.
det af Herr Hjerta klandrade tillägg vid 8
af 17 Capillet HandelsBalken qvarstår i
den nya redactionen, som det äldre stadgandet
gifvit anledning till olika tillämpning,
ehuru alltid de skickligaste Juristerne
tillämpat det efter Utskottets mening,
eller sålunda, att afgälden ansetts tillhöra
Fastigheten, och alltså tillkomma Inteckningshafvaren.
För att emedlertid förekomma
den osäkerhet i tillämpningen, som hittills
ägt rum, tillstyrker jag på det högsta,
att det ifrågavarande tillägget måtte antagas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då
Lagutskottet, för att betrygga Inteckningshafvares
rätt, borttagit den säkerhet Lagen
gifvit åt omyndige Barns medel, sorn befinnas
i deras Förmyndares händer, kan jag
icke instämma med Utskottet, så vida man
icke, på sätt Herr Berg von Linde i sin
reservation pag. a5 föreslagit, antager följande
redaclion af 22 Cap. 4 §• ÄrfdaBalken:
The lösören, som omyndig ej sjelf behof
ver, böra till hans nytta föryttras; men
ej må Förmyndare sjelf handla till sig något
af then omyndiges gods, löst eller fast.
Then omyndiges redbara penningar skall
Förmyndaren förränta och förkofra, som
bäst synes, mot sådan säkerhet, som Domstolen
pröfvar fullgod vara, och förthy
åligger Förmyndaren, att, i Stad inom en
månad, och ä Landet vid nästa Ting, sedan
han förordnad blef, inför Domstolen
Den g November e. ra.
79
styrka , huru han sin förmyndarepligt i
ihy fall fullgjort häfver. Ej må sådan
säkerhet rubbas, eller medlen lyftas, förrän
annan säkerhet blifvit ajj Domstolen
pröfvad och godkänd. Detta förslag synes
mig vara någorlunda tillräckligt för bevarandet
af de omyndiges rätt, utan att innebära
något förnärmande af Inteckningsliafvares
rätt lill jorden, och jag kan icke
annat än tillstyrka bifall till detsamma.
Herr Hjerta: Sedan Herr Cederschjöld
nu mera yttrat en särskild mening, anhåller
jag att få besvara så väl honora som
Herr Crusenstolpe. Hvad först Herr Berg
von Lindes förslag beträffar, så innehåller
detsamma något, som synes vigtigt i timonen,
men blifver omöjligt i verkställigheten;
ty Domaren skall derigenom blifva så
öfverhopad och få en sådan ansvarighet sig
ålagd, alt jag icke inser, huru han skall
taga sig ut dermed, så vida icke ett särskildt
biträde skall hållas för uppsigten öfver
dessa ärender. Jag tillstyrker derföre,
att förslaget må lemnäs utan afseende, och
alt Utskottets Utlåtande måtte antagas. Men
hvad 8 §. och Herr Crusenslolpes anmärkning
beträffar, torde jag få fästa uppmärksamheten
på de invecklade förhållanden,
som skola uppstå genom afgäldens afsättande
för deras räkning, som hafva inteckna?
de Skuldebref i panten. För mig är det
åtminstone tydligt, att om gamla Lagen bi
-
8o
Den 9 November e. ra.
behålles i detta afseende, kan aldrig fråga
uppstå om de ständiga Processer, som måste
blifva en följd af afgäldens behandling
som fastighet, tvertemot dess verkliga natur
af lösören. Jag afstyrker således detta
tillägg, men tillstyrker i öfrigt bifall till
Utskottets Utlåtande.
Herr Tham, Wollrath: Då jag här hört
fråga väckas om antagande af Herr Berg von
Jjindes reservation, måste jag för min del
bestrida den. Det är lätt att uppgöra Lagtheorier,
om man icke tager i betraktande,
huru Lagen skall kunna verkställas. Det
ifrågavarande förslaget skulle så mycket försvåra
Domarens pligter och föröka dess göromål,
att föreskriften icke skulle kunna
verkställas, utan att man lemnar Domaren
ett särskildt biträde för detta ändamål. Det
skulle ock medföra mycken kostnad för de
omyndige; ty man lärer icke kunna begära,
att Förmyndaren på egen bekostnad skulle
resa till Tinget, och lösa Utslag hvarje gång
fråga uppstod om medlens omflyttning. Och
då, i synnerhet i fråga om allmogen, de
omyndigas lösa capital sällan öfverstiga 20,
5o till 100 R:dr, skulle dessa kostnader snart
förtära icke blott räntan, utan äfven sjelfva
capitalet, så att intet öfverblef för myndlingens
underhåll och uppfostran. Af dessa
skäl afstyrker jag på det högsta bifall
till Herr Berg von Lindes förslag, såsom
ledande till skada för de omyndige sjelfve.
Herr
Den 9 November e. m, 81
Herr Cederschjöld: Om det förslag jag
påyrkat belinnes overkställbar^ och intet
bättre förslag i stället kan uppgifvas för betryggandet
af omyndigas rätt, mäste jag afstyrka
bela förslaget, att borttaga den tysta,
förmonsrätten. Jag skulle likväl tro, att det
icke borde blifva tungt för Domaren, alt
äfven med någon tidsuppoffring gå omyndige
tillhanda, helst det hittills varit en
skyldighet för hvarje Domare, som samvetsgrannt
velat uppfylla sin pligt, att hafva
tillsyn öfver de tillförordnade förmyndarnes
qvaliteter, och det sätt, hvarpå de uppfyllt
sitt kall. Jag kan derföre icke frångå
den mening, att antagandet af Deri' Berg
von Lindes förslag är det enda vilkor, hvarunder
Utskottets Utlåtande i hufvudsaken
bör kunna bifallas.
Herr von Hartmansdorff_, August: På
de skäl, sora blifvit anförde så val af Derr
Tham, som af Herr Hjerta, instämmer jag
i öfvertygelsen, alt Herr Berg von Lindes
reservation icke är antaglig. Men jag tror
dessutom, att hela förslaget lill förmorisrättens
borttagande för omyndigas medel är
förkastligt. Frågan, om denna förmonsrält
framför inteckningar bör upphäfvas, synes
mig bero på besvarandet af frågan, antingen
den omyndige i vaggan eller i skolan har
lättare att försvara sin af andra förvaltade
egendom, och taga sig till vara mot förlu
49
H. 6
82
Den 9 November e. m.
ster, eller om den, som är till myndige år
kommen och sjelf vårdar sina egna eller
andras penningar, liar lättare att se sig löre?
Den sednare må, enligt min tanka, skylla
sig sjelf, om lian icke gör det; men barnet
har ingen annan än lagen att förlita sig på,
emedan förmyndarens fördel ofta kan komma
i strid med myndlingens. Jag afstyrker
således bifall till ett förslag, hvarigenom
omyndige skulle förlora den förmonsrätt de
för närvarande äga.
Herr Hjerta: Jag bekänner, att jag icke
beredt mig på försvarandet af sjelfva principfrågan;
jag trodde det vara en alltför erkänd
sanning, att det är af yttersta vigt,
att ordna Credit-bruken, och göra allt för
deras förbättring, särdeles i närvarande omständigheter,
för att kunna tro, det någon
bär skulle tala för de tysta förmonsrätternes
bibehållande. Jag hoppades, att nu få se
ett slut på det oskick, som vår Lag i denna
del hittills tillåtit, och jag hoppades så mycket
mera, alt detta nu skulle lyckas, som
Utskottet på så goda skäl grundat sitt förslag.
Jag trodde derföre, att här endast skulle
komma i fråga att afhjelpa den brist, som
enligt min tanka förefinnes i Utskottets redaction
af 8:de §:n, genom det införda tillägget
om afgälden, hvilken jag, i motsatts
mot Utskottet, anser böra betraktas såsom
lösören; men då Herr von Hartmansdorff
nu yrkat afslag på hela Utlåtandet, nödgas
Den q November e. m.
83
jag besvära Ridderskapet och Adeln nied
framställning af de skäl, hvilka, jemte de
Utskottet anfört, så påtagligen tala för upphäfvande
af dessa tysta förmonsrätter och
emot Herr von Hartmansdorff: sals. Den
målning den värde ledamoten gjort af de
unga medborgares öde, som icke kunna skydda
sig sjelfva, är utan ali tvifvel grundad;
roen jag frågar, om icke alltid det fall inträffar,
att der Staten våldsamt mellankomroer
med skyddsanstaller, der upphöra alla
andra naturliga skyddsmedel att verka. För
min del är jag öfvertygad, att om den ifrågavarande
onaturliga tysta förmånsrätten
borttages, skall det föranleda till vida större
omsorg hos föräldrar, att på förhand förordna
förmyndare för sina barn, och hos
slägten att tillse, huru förmyndaren uppfyller
sitt kall, så att till och med en större
säkerhet för de omyndiga skall uppkomma,
än den, som i Lagen nu är förvarad. Jag
kan derföre ej annat än på det högtidligaste
protestera mot afslag å hela Utlåtandet, men
får för tredje gången hemställa, om icke tillägget
i 8:de §:n om afgälden borde borttagas,
och utbeder mig att få fästa uppmärksamheten
derpå, att om detta tillägg nu genom
ett formligt beslut borttages, hafva ock
Rikets Ständer förklarat sig anse den tillämpning
af gamla Lagen oriktig, der afgälden
icke blifvit ansedd som lösören, och
detta är allt hvad som behöfves, för alt för
4a it 6 *
H
Den 9 November e. m.
framliden i denna del vinna likhet i Lagskipningen.
Herr Crusenstolpe: Lika med HerrHjerta
är jag oberedd att nu försvara sjelfva principen.
Jag hade väntat, att någon af Utskottets
egna ledamöter skulle hafva uppträdt
till försvar för saken; men förmodligen
anse de, liksom jag, ämnet fullkomligen utredt
i sjelfva Utlåtandet, och äro derföre
nu frånvarande. För min del vill jag således
blott inskränka mig lill den förklaring,
att jag instämmer med Herr Hjerta i den
öfvertygelse, att någon reda i våra Creditförhållanden
omöjligen kan till vägabringas,
innan de tysta förmonsrätterne borttagas, och
inteckningar komma att medföra en ovilkorlig
säkerhet. Jag tillstyrker på denna grund
bifall till Utskottets Utlåtande, men jag bestrider
Herr Hjerta borttagande i 8:de §:n
af tillägget, rörande afgälden.
Herr Cederschjöld: Till hvad jag förut
anfört, vill jag blott tillägga, att man i stället
för den tysta förmonsrätten synes vilja
sätta inteckning i förmyndarnes fasta egendom,
och uppmärksamheten hos den omyndiges
slägtingar. Men det är osäkert, om förmyndaren
har så mycken fast egendom, att
arfvet skulle kunna intecknas; och dessutom
vöre det obilligt, att tvinga honom gravera
densamma. Hvad slägtingar beträffar, kunna
många omyndiga finnas, som icke hafva nå
-
Den ij Npvember c. in.
S5
gra. Barnarf blefve således blottsLäldt. för alla
möjliga öden. Hittills har deremot barnarf,
enligt ordspråket, hvarken kunnat sjunka
eller brinna; och jag afråder, alt nu tillintetgöra
folktron på en sådan barnarfs oförstörlighet.
Herr von Hartmansdorff,: En ledamot
liar hoppats, att man numera kommit så
långt i utbildning, att det oskick, som vore
följden af omyndigas förmonsrätt, afskaffades.
Jag deremot gläder mig deråt,
att icke min röst allena på Riddarhuset
höjes till de omyndigas försvar. I laglösbetens
tider var det Riddersmannen, som
i främsta rummet borde försvara de värnlösa.
Dessa tider äro väl nu förbi, men
Lagen kan sjelf blifva hård och orättvis.
Då är det Ridderskapet och Adeln, som i
sista rummet aldrig bör undersöka egennyttan
emot dem, hvilka icke kunna försvara
sig sjelfva. Jag åtminstone ville icke
upplefva den dag, då på Svenska Riddarhuset
ingen röst höjdes lill deras skydd.
Man säger, att föräldrar och släglingar skola,
om förmonsrätten afskaffas, med mera
omsorg tillse, hvilka förmyndare som förordnas
för de omyndiga, och huru de handhafva
uppfyllandet af sina åligganden. Jag
tror väl, alt detta i allmänhet kan gälla om
föräldrar, men med all välvilja för sina barn
kunna de ej förekomma, att döden öfverraska!’
dem. Mången befinner sig för öfrigt
86
Den 9 November e. m.
utan slägtingar, och i alla fall är det säkrast,
att till sin målsman hafva Lagen, som ej är
slägt med någon och aldrig är i behof om
penningar. Om den oskylda Lagen försvarar
de omyndige, så biifver det en uppmaning
för slägten att än mera göra detsamma.
Man säger vidare, att ingen reda kan
tillvägabringas i våra Credilföi hållanden, så
länge tysta fÖrmonsiatter äga rum. Jag tror
deremot, att det just är genom oredan i
sådane myndiges Creditförhållanden, hvilka
bära sig åt så, att de förljenle vara omyndige,
som mati kommit på den tankan, att
återbringa ordningen på de omyndiges bekostnad.
Om, i Utskottets första Betänkande,
hvilket jag nu icke har lill hands, jemväl
föreslogs, såsom jag vill minnas, afskaffandet
af Kyrkors och Fattiginrättningars
förmonsrätt hos deras föreståndare, Kronans
hos bennes uppbördsman, eller Frälsemans
hos sina bönder, så har jag ingenting emot
alt Betänkandet i dessa delar bifalles, enär
Embetsmyndigheter, eller myndiga personer
finnas, hvilka kunna och böra emot vinglare
och bedragare iakttaga nödiga säkerhetsmått.
Men det är emot borttagandet af omyndigas
förmonsrätt, hvilka icke kunna sjelfva
försvara sig, som jag ifrar.
Herr Bråkenhjelm , Pehr Reinhold: Jag
tillstår, att jag förenar mig med dem, som
försvara de omyndigas sak, och yrka afslag
på Utskottets Utlåtande. Min lilla erfaren
-
Den 9 November e. ni.
»7
het liar redan visat mig så mänga exempel
på olyckor, som öfvermått omyndiga barn,
oaktadt den säkerhet Lagen för närvarande
gifver, alt jag icke kan annat, än anse dess
borttagande vådligt. Jag stöder mig jemväl
på den princip, att det är Statens ovilkorliga
skyldighet, att i främsta rummet
skaffa skydd och säkerhet j särdeles åt dem,
som icke kunna skydda sig sjelfva, och att
omsorgerna för samhällets förkofran först
i andra rummet höra komma i åtanka. Oin
derföre äfven vid detta tillfälle förkofran
uti industriell afseende genom förbättrade
Creditföi'hållanden mäste stå tillhaka för
omyndiga harns säkerhet, kan jag ej finna,
alt dermed något är förloradt för samhället;
och jag tillstyrker derföre afslag å Utskottets
Utlålande.
Herr Crusenstolpe: Det synes som man
ville beskylla oss att vilja beröfva de omyndige
all säkerhet för deras egendom. Det
är likväl icke så; ty säkerheten af den tysta
förmonsrätten är ingen, hvaremot vi söka
bereda en bestämd säkerhet för de omyndiges
penningar, der de utsättas.
Herr Bråkenhjelm: Jag får till hvad jag
förut anfört, vördsamt tillägga, att en af de
värde ledamöter, som talat för de omyndige,
är ansvarig redogörare vid ett Uppbördsverk,
som har nära £ Million om händer,
och en mängd utlåningar. Han har
88 Den 9 November t, m,
häst varit i tillfälle att erfara, hvad inflytande
stadgandet om de tysta förmånsrätterna
haft på allmänna Crediten, och då han
icke dessmindre yttrat sig på del salt han
gjort, fastän han derigenom kan blifva embaraserad
i sitt Embete, tvekar jag för min
del ej, alt tillstyrka afslag å Utskottets Utlåtande.
Herr Dalman„ Wilhelm Fredrik: Till
svar å Herr von HartmansdorfFs yttrande
anhåller jag få fästa uppmärksamheten vid
Herr Berg von Lindes reservation.
Jag vågar tro, att de deruti upptagne
skäl äro så kraftiga, att de helt och hållet
vederlägga den förmodan Herr von Hartmansdorff
synes äga , att det beslut, som blifvit
af LagUl.skoltet tillstyrkt, skulle laedera
de omyndiges rätt, och strida emot den menniskokärlek,
hvilken tillhör Ridderskapet och
Adeln, liksom hvarje medborgare, att iakttaga.
Jag tillstyrker derföre bifall till Herr
Berg von Lindes reservation, emedan jag
icke anser öfvergången böra vara så vidsträckt,
som Lagutskottet tillstyrkt.
Herr Printzenskjöld j, dxel: Jag har begärt
ordet egenleligen med anledning af Herr
Bråkenhjelms åberopande af en Corporation,
som förvaltar en half Million, samt en redovisande
Embetsman vid samma Corporation,
hvilken Embelsmans auctorilet Herr
Bråkenhjelm åberopat emot Lagförslaget. Jag
Den 9 November e. m.
89
gissar, att Herr Bråkenhjelm med Corporationen
menar RiddarhusDirectionen, och med
den redovisande Embetsmannen Herr von
Hartmansdorff. Detta exempel tror jag likväl
icke vara riktigt. För det första är det
icke RiddarhusKamrerarn, som pröfvar lånehandlingarne,
utan RiddarhusDirectionen.
För det andra har RiddarhusDirectionen just
beklagat sig öfver svårigheten, att få RiddarhusCassan
utlånad; en svårighet, hvilken
jag är öfvertvgad okas genom den tysta
förmånsrätten. Hvad hufvudfrågan angår,
så är jag ock af deras mening, som
anse det af högsta vigt, att Utskottets förslug
bifalles, i synnerhet som det icke finnes
någon likhet i rättigheter emellan de
myndlingar, som hafva en förmyndare, hvilken
icke äger fastighet, och de, som hafva
en fastighetsägare till förmyndare. Jag tror,
att den vederhäftighet, som finnes i heder
och ära är vida större, än den, som endast
stödjer sig på tillgångar i fastigheter. Jag
är sjelf förmyndare för personer, som hafva
4 å 5 gånger mer än jag, och efter den emot
Utlåtandet drifna sats, skulle ingen säkerhet
hos mig finnas, emedan jag icke hade fastighet
att ersätta med.
Herr von Hartmansdorff: Man har sagt,
att emedan omyndiga barns medel icke kunna
fullkomligt försäkras genom Lagens stadgande,
borde man äfven taga bort det värn,
som finnes. Med samma skäl borde man sä
-
9°
Den 9 November e. ro.
ga, att alldenstund medborgares lif och lemmar
icke fullkomligen försäkras genom halshuggning
och andra vid deras våldförande
fästade straff, emedan menniskor finnas, som
äfventyra sitt eget lif, för alt slå en annan
ihjäl, så borde man äfven borttaga det värn
Lagen gifver den personliga säkerheten. Det
ena vore lika klokt, som det andra. Man
har också tagit exempel af RiddarhusCassan.
Denna har mig veterligen aldrig förlorat på
omyndigas förmonsrätt, men väl på en concurs,
hvars beskaffenhet ingen bör bättre
känna än Herr Printzensköld. .Tåg torde deremot
äfven få åberopa exemplet med Banken,
som har 5 till 6 millioner utlånte mot
inteckning, och som under de efter sista
Riksdag förflutna 5 åren förlorat på den
lysta förmånsrätten endast en summa af 3q
R:dr och några skillingar, eller deromkring.
Jag minnes ej så säkert ziffran, men det
var en obetydlighet. Jag skulle således
önska, att man mera såg på verkliga förhållandet,
än på utrop.
Herr Hjerta: Man kan väl framsöka
skäl för hvad sak sorn heldst, då man icke gör
sig samvete af att framdraga dem till hälften
eller fjerdedeln. Det måtte vara klart,
att publika Cassör icke kunna lida genom
den tysta förmonsrätten, enär med de dit
inlemnade lånehandlingar måste följa bevis,
att låntagaren icke innehar något förmynderskap.
Men så mycket större blir för
-
Den 9 N°vcii]Lei' c. ra. g t
lusten för de enskifte; en förlust, hvilken
det måste vara en lika helig pligt för lagstiftaren
att afvända. Jag sk il 11 e dessutom
tro, att just denna svårighet, alt kunna inteckna
sin egendom, ofta gör att myndlingar
förlora högst betydligt; och att man
således i verkligheten motverkar det ändamål
man söker. Hvar och en, som varit
i tillfälle alt taga kännedom om allmänna
tänkesättet, har så pass hört dessa förmånsrätter
öfverklagas, och så väl insett, huru
de inverka på creditförhållanderne i ett samhälle,
som går i jemn fortskridning, att man
icke kan jemnföra de följder ett bifall till
förslaget kan hafva för de omyndige, med
det oerhörda missförhållande, som nu äger
rum. Jag får likväl upprigtigt bekänna, att,
för att undvika mera an två voteringar, vill
åtminstone jag, vid denna ljusets strid emot
mörkret, för att afvända den största faran,
gå in på Utskottets förslag.
Herr Tham: Jag beklagar att det skäl
Herr von Hartmansdorff sist anfört, är ett
ibland dem, som bevisa mest emot honom
sjelf. Bankens förhållande är det, att Banken
icke utlånar några penningar till den,
som är förmyndare; och att det ovillkorligen
fordras, icke allenast bevis härom ,
utan ock, i fall Låntagaren förut varit det,
bevis att han erhållit decharge för sin förvaltning.
Just detta talar mest emot den
tysta förmånsrätten. Så litet jag kan för
-
Den 9 November e. m.
ena mig med Herr Berg von Lindes förslag
i afseende på de omyndiges lösören, måste
jag likväl göra det i afseende på skadan af
den tysta förmånsrätten. Dessutom får jag
tillägga, alt lagen ovillkorligen ålägger förmyndare
att redovisa inför Domstol hvart
3:dje är, äfvensom skyldeman kunna begära
räkning livart år, i fall de hysa någon
misstänka om oredlighet i förvaltningen.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarshalken gjorde proposition till bifall
af LagUtskottets förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
Utskottets berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta begärde votering.
Herr von Hartmansdorff: Då votering
är i fråga, får jag, under medgifvande af
bifall lill Utlåtandet, i allt öfrigt anhålla
om bestämdt undantag för omjmdige barns
medel, åt hvilka jag anser förmånsrätten
böra bibehållas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande Yoterings-proposition:
Den,
sorn bifaller LagUtskottets sednare
Utlåtande om ändring af 17 Gapitlet
Den 9 November e. m.
93
HandelsBalken och 20 Capitlet ÄrfdaBalken,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
"Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln bifalla LagUtskottets berörde Utlåtande
i allt öfrigt, utom hvad angår förmonsrätt
för omyndiges medel hos Förmyndare,
i hvilken omständighet, med afslag
å Utskottets Utlåtande, kommer att
förblifva vid hvad derom för närvarande
är i allmänna Lagen stadgadt.
Hvilken Yoterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till 9 e. m. och befunnos efter Voteringens
slut, sedan en Voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige Voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 4°*
Nej — 25.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde Prolocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att LagUtskottets
ofvanberörde Utlåtande således
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Den 9 November e. m.
Herr Bråkenhjelm: Jag får till Protocollet
anmäla min reservation emot Ridderskapets
oell Adelns genom votering nu
fattade beslut.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 9 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen d. to November 182g.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Företog Högloft.Ridderskapet och Adeln
val af 14 Ordinarie Ledamöter och 8 Suppleanter
uti Förstärkta ConsLitutionsUtskottet;
och befunnos, efter valförrättningens
siut klockan tre qvart till 9 e. m. följande
Herrar, genom de fleste rösterna, hafva blifvit
utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
N:o 246. Friherre Manderström; Fullmäg
tig
Herr Franc Sparre, Bengt Erland
90 röstef.
„ 2^5. Fri herre Sprengtporten,
Jacob Wilhelm 90 ,,
„ 834- Herr Staél till Wapnö,
Mathias 89 „
Den 10 November.
95
N:o io33. Herr Hammarhjelm, Carl
Fredrik
93
röster.
99
1047. Herr Stjernstolpe, Jo-
nas Magnus
89
99
39
1372.
Herr Silfverstråle, Gustaf 88
99
99
1861.
Herr von Hartmansdorff,
August
88
99
99
20i3. B. Herr Rosenblad, Bern-
bard* . • • • • • • . • .
88
99
99
2i5o. Herr af Wingård, Jo-
han Diedrik
9°
99
99
2208.
Herr von Brinckman,
Carl Gustaf
88
99
99
2262.
Herr Hegardt, Christian
Bernhard
88
99
99
22^5.
HerrLefren, Johan Pehr
88
99
99
2279.
Herr af Tannström, Nils
Magnus
89
99
99
2299.
Herr von Beskow, Bern-
hard
Suppleanter:
9°
99
99
2160. Herr Munck af Rosen-
schöld, Eberhard . . .
47
99
99
1870.
Herr von Rappolt; Full-
mägtig Herr Uggla, Gö-
ran Guslaf
45
99
99
478. HerrPrintzensköld, Axel A3
99
99
862.
Herr Gyllenkrok, Johan
43
99
99
2210.
Herr af Lehnberg, Cail
Magnus
43
99
99
»99*
Friherre Wrangel af A-
dinal, Henning
42
99
9S
Den 10 November.
N:o 338. Friherre Tersmeden ,
■Wilhelm 42 röster.
„ 1313. HerrEhrenpreuss; Fullmäktig
Herr Ri ben, Carl
Wilhelin; genom lönning
med N:o 1563. Herr
Cederstråle; Fullmäglig
Friherre Boye, Fredrik,
och N:o 2068. Herr af
Darelli; Fullmägtig Herr
af Uhr, Gustaf 41 »
Upplästes följande från nedannämnde
Ulskott inkomne Utlåtanden:
Från Stats- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten:
Af den 1 dennes:
N:o 91. Med anledning af gjorde hemställanden
om lindring för åtskilliga Län i
vilkoren för betalandet af Undsättnings-skulderna
efter 1826 års missväxt.
N:o 92. I fråga om Indelnings jemkning
och lindring i Båtsmanshållet inom
Blekinge Län.
Från lagutskottet i
Af den 27 sisllidne OctoherJ
N:o 126. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 46,
öf
-
Den 10 November, 9-
öfver väckte motioner om ändring af 5 §.
i 23 Cap. ÄrfdaBalken ui. m.
Af den 3i sistlidne October:
N:o 127. I anledning af väckte frågor
om ändringar och tillägg i Allmänna Lagens
och särskilde Författningars stadganden
angående hysättning.
N:o 128. I anledning af väckte frågor
om stadgande af skyldighet för gäldenär,
att, i brist af annan tillgång, med arbete
aftjena sin skuld.
Lades på hordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan g om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Onsdagen d. 11 November 1829,
Plenum klockan g förmiddagen.
Föredrogs å nyo till justering FkpeditionsUtskottets
under N:o 216 afgifne,
och den 4 dennes på bordet lagde Förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
49 H. 7
93
Den ii November f. m.
till Kongl. Maj:t, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om anslag för
Undervisningsverken i Riket.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinholdj bade
inlemnat ett anförande, som upplästes,
så lydande:
Vid ExpeditionsUtskottets ifrågavarande
förslag anhåller jag få göra den anmärkning,
att då det Betänkande, som borde
ligga till grund för denna underdåniga skrifvelse,
bland motiverna för beviljandet af
60,000 R:dr till Undervisningsverken, anförer,
att äfven Carlbergs KrigsAkademi
vore att räkna bland dem, som af delta anslag
skulle komma i åtnjutande, så vidt dermed
vore afsedt fullkomnandet af TillämpningsSkolorna,
borde sådant uti den underdåniga
skrifvelsen uttryckeligen nämnas;
emedan Kongl. Majit i annat fall möjligen
kunde blifva hindrad uti fri disposition af
de anslagne medlen i och för de afsedde
ändamålen, derigenom, att anslaget tillhörer
4:de, men Carlbergs KrigsAkademi 3:dje
HufvudTiteln af RiksStaten.
Dessutom torde jag få fästa ExpeditionsUtskottets
uppmärksamhet derå, att
StatsUtskottet anser sig (pag. 34 i Statsoch
EkonomiUtskottens sednare Utlåtande
N:o 52) genom tillstyrkandet af 60 000
R:drs beviljande till fullkomnande af Uppfostringsverket
hafva besvarat den af mig
Den ii November f. m.
99
väckte motion angående Löneförhöjning för
Lectorerna vid Carlbergs KrigsAkacfemi; att
denna nain motion genom detta sednare Utlåtande
ej kan annat än anses bifallen, i
och med detsamma Utlåtandet utan förändring
bifölls af Ridderskapet och Adeln,
samt lades till Handlingarne af de 2:ne
RiksStånd, som bifallit det förra Betänkandet
N:o io, nemligen Preste- och BorgareStånden;
heldst Utskotten tillkännagifva uti
sednare Utlåtandet N:o 5a, alt Utskottens
mening i första Betänkandet N:o io vore,
att KrigsAkademien vid detta anslag skulle
ihogkommas; och då Preste- och BorgareStånden
härvid låtit bero, samt Adeln, just
på grund af de ytterligare skäl, som uti
sednare Utlåtandet N:o 52 anföras, således
äfven på grund af sjelfva detta tillkännagifvande,
bifallit det sednare Utlåtandet;
så vore, enligt min oförgripliga tanka, icke
allenast den enskildta Riksdagsmannens motionsrätt
för nära trädd, utan äfven Rikets
Ständers beslut illuderadt, om Expeditionen
deraf så ställes, alt verkställigheten
blifver för Konungen omöjlig.
Det är af sådan anledning jag vördsammeligen
får anhålla, det förslaget må
till ExpeditionsUtskottet blifva återremitteradt,
på det Skrifveisen måtte till alla delar
ställas i öfverensstämmelse med Rikets
Ständers beslut, hvilket jag tror lämpeligen
49 H. 7*
i oo D e n 11 November f. m.
kunna ske derigenom, att näst efter orden
”TillämpningsSkolornas fullkomnande,” uti
den period af den underdåniga Skrifvelsen,
som tillkännagifver Rikets Ständers beviljande
af de föreslagne 18,000 R:dr till Universiteternes
och TitlämpningsSkolornas fullkomnande,
införes: bland hvilka Rikets Ständer
äfven anse Krigs Akademien böra räknas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg den vid ExpeditionsUtskottets
ifrågavarande förslag gjorde
anmärkning böra föranleda till återremiss
deraf.
Ropades Ja och Nej.
Herr von Hartmansdroff, August: Otn
man i ett fall vill specificera, hvilka Tillä
mpn i ngsSko 1 orna äro, men icke i de öfriga;
skulle det se ut, sorn man ville anslå
medel endast åt den omnämnde, men
ej åt de andra. Antingen böra således alla
uppräknas, såsom Tecbnologiska Institutet,
Marieberg, Carolinska Institutet, o. s. v.,
eller ock ingen. Som det sednare sältet
är öfverensstämmande med Utskottens af
RiksStånden bifallna Betänkande; kan den
underdåniga skrifvelsen icke heller lagligen
blifva annorlunda, än den är; hvarföre jag
tillstyrker dess godkännande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
Den ii .November f. m.
101
nyss gjorde hemställan, om Ridderskapet
och Adeln ansåg ExpeditionsUtskottels Förslag
böra, på grund af den dervid gjorde
anmärkning, till Utskottet återremitteras.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröslat Nej,
Ridderskapct och Adeln bifallit den framställde
propositionen till återremiss.
Härvid hördes några ropa Nej.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Måhända,
om Herr Grefven och LandtMarskalken
ännu en gång täcktes framställa proposition
till bifall å Expeditionen, att Ståndets
svar kan med mera tydlighet utrönas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att sedan proposition
blifvit framställd, om den vid
ExpeditionsUtskottets Förslag gjorde anmärkning
borde föranleda till Förslagets
återremitterande, och berörde proposition,
efter hvad Hans Excellence förnummit, redan
blifvit af pluraliteten med Ja besvarad,
ansåg Hans Excellence sig nu mera
icke kunna vidare framställa någon proposition
i ämnet.
Herr von Hartmansdorff begärde votering.
Herr Cederschjöld: Den underdåniga
skrifvelse!! till Kongl. Maj:t måste nödvän
-
102
Den ii November f. ni.
di^t vara i öfverensstämmelse med det beslut
vi förut fattat. Jag anhåller derföre,
att vi må få höra orden i beslutet uppläsas;
ty i fall den nu omtvistade frågan der
finnes, bör den ock komma in i den underdåniga
skrifvelsen, samt en återremiss
då äga rum. Finnes den åter icke i beslutet,
kan den icke eller komma in i skrifvelsen;
och en återremiss tjenar då till
ingenting.
Undertecknad RiddarhusSecreterare: I
anledning af hvad Herr Cederschjöld yttrat,
får jag äran upplysa, att Rikets Ständers
beslut blott innefattar bifall till Stats- och
EkonomiUtskottens Utlåtanden N:is 10 och
52, hvaruti upptages Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, derå Utskotten tillstyrkt bifall.
Huru man åter rätteligen bör förstå ordalagen
ej mindre i den Kongl. Propositionen,
än i Utskottens Utlåtanden, derom tilltror
jag icke mig att dömma, destomindre
som meningarne derom lära varit ganska
delade.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandsMarskalken framställde följande Voterings-proposition;
Den,
som godkänner ExpeditionsUtskottets
under N:o 216 afgifne Förslag till
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i
anledning af Kongl. Majrts Nådiga Propo
-
Den ii November 1'. m.
io3
silion om anslag för Undervisningsverken
i Riket, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer ExpeditionsUtskoltets
berörde Förslag att, på grund af
den dervid gjorde anmärkning, till Utskottet
återremitteras.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan io f. m.;
och befunnos, vid dess slut klockan tre qvvart
till ii f. m., rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 18.
Nej — 3i.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att
Ridderskapet och Adeln således ansett ExpeditionsUtskottets
ofvanberörde Förslag böra,
på grund af den dervid gjorde anmärkning,
till Utskottet återremitteras.
Vid förnyad föredragning bifölls Statsutskottets
den 3 sistlidne October under
N:o 285 afgifne, och den 8 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i
anledning af återremiss å Utskottets under
Den ii November f. m.
N:o 208 förut meddeldte Betänkande, angående
f. d. Allmänna Magazinslnrättningens
Förvaltning och Utredning.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den
12 sistlidne October under N:o 294 afgifne,
och den 19 i samma månad e. m på
bordet iagde, Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:o 209 förut meddeldte Betänkande, rörande
afskrifning af förra MagazinsFondens
äldre fordringar, samt angående grunderne
för dylika afskrifningar hädanefter.
Herr Rosenqvist_, Fredrik Leonard, anhöll
alt få veta, hvad beslut de öfrige RiksStånden
fattat i afseende på detta Utlåtande.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare
meddelade den upplysning, att de öfrige
tre RiksStånden bifallit StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Uppå derefter gjord framställning Lief
StatsUtskottets Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln godkändt.
Å nyo föredrogs LagUtskoltets den 27
sistlidne October under N:o 122 afgifne, och
den 3 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 68 förut meddeite
Betänkande öfver väckt Motion om upphäfvande
af skillnaden i Arfsrätt för Arfvingar
af olika kön.
Den ii November f. in, io5
Herr Tharrij Wolrath: Jag bar ingenting
annat att tillägga de vid Utskottets Utlåtande
bifogade reservationer, än att jag lill
alla delar gillar de åsigter, sorn deruti gjort
sig gällande, hvaremot jag anser Utskottets
förslag stridande mot det rätta, och skadligt
för vårt åkerbruk, hvadan jag anhåller
om afslag derå.
Friherre Cederström_, Jacob: Det är
alldeles i motsats af hvad den siste värde
Talaren yttrat, som min öfvertygelse fästat
sig vid detta Utlåtande, hvilket jag anser
vara väl grundadt. Det är nu öfverflödigt
att fortsätta en discussion, som blott skulle
orsaka tidsutdrägt, och innefatta ett upprepande
af hvad i samma ämne förut blifvit
anfördt, och jag anhåller derföre om proposition,
på det vi ju förr dess heldre må
få votera om saken.
Herr Uggla, Göran Gustaf, förenade
sig med Friherre Cederström.
Friherre Boyej Ludvig: Innan jag ingår
i den Lagfråga, som Utlåtandet framställer,
utbeder jag mig att få begagna detta
tillfälle, att i Ridderskapets och Adelns
protocoll nedlägga den bekymmerfulla klagan,
som icke är ensamt min, utan, efter
hvad jag tror, hela landets; klagan öfver
det obehöriga, jag vill ej säga intriglika,
sätt, som visat sig, alt småningom och detailvis
påsmyga Svenska Folket nyheterne
io6 Den ii November f. m.
af det nya Lagverket. Då man påminner
sig det tålamod, hvarmed Nationen i 18 år
väntat på det ännu ofullbordade Lagverket,
hvartill likväl en rik och säker grund redan
fants i 1734 års förträffliga Lagbok; när
man besinnar, alt den del, som utkommit,
kostar Nationen 160 ä 170 tusende R:dr B:co,
och att det, som återstår, ännu troligen
kommer att kosta 5o å 60 tusende R:dr;
när man antager att alltsammans måste innebära
ett fullständigt Lagsystem; och när
man då också vet, att hvarje Lagsystem,
för att vara fullständigt, måste utgöra ett,
så till principen, som till detailfrågor, sammanstämmande
helt, så tror man sig sannerligen
berättigad att begära och vänta,
att pröfningen, och följaktligen sättet för
pröfningen, blir svarande emot ämnets vigt
och ämnets natur; och man förvånas då,
ja man djupt oroas, när man ser att LagUtskottet
föreslår, och Ständerne antaga,
att — med glömska af det helas fordran att
belt bedömas, och med förgätenhet af de
mångfaldige trådar, hvarigenom, snart sagt',
alla bud stå i sammanhang med hvarandra,
— isoleradt och plockvis afgöra änden ena,
och än den andra detailfrågan; hvaraf följden
skulle blifva, att, om Regeringen föll
i samma förvillelse, den slutliga pröfningen
af det hela skulle molas af den, förut
icke besinnade, anmärkning, alt alla de,
med desse (]de afgjorde frågorne) sammanhang
ägande bud hade på förhand derige
-
Den ii November f. m.
nom fått en felaktig rigtning. Till hvarje
upplyst man, ja till sjelfva den Juridiska
Treenighet^ som tyckes ha tagit på entreprenad
alt tänka för Svenska Folket, framställer
jag den fråga, med hvad säkerhet
man på detta sätt framgår vid bedömandet
af det nya Lagsystemet.
Jag reserverar mig emot delta omogna
behandlingssätt; och jag beledsagar denna
klagan, med den tröstande förhoppning , att
vår Regering är för upplyst, att deråt lemna
bifall. Af Konungens vishet hoppas jag,
att alla dessa inlerinisbeslut varda lemriade
utan allt afseende, intilldess de må, såsom
utgörande delar af det nya Lagförslaget,
på en gång, och i ett sammanhang med
hela systemet, företagas till gemensam pröfning;
ja, till Sveriges förträfflige JustitiaeMinister,
som är så fullkomligen vuxen sitt
höga och dyrbara kall, hyser jag den tillförsigt,
att han heldre skall nedlägga sitt
embete än någonsin godkänna dessa partiella
detailpröfningar; eller med sin röst
gifva stöd åt något annat behandlingssätt,
än ett, som omfattar dess hela system, och
hela sammanhang.
Jag begifver mig nu till Utlåtandet. I det
förhållande, Iivari Lagstiftaren står lill det
Folk, för hvilket honom tillhör att stifta Lagar,
har han visserligen den förbindelse, alt ej
låta känslan råda mera, fin förståndet; och han
Den ii November f. ni.
får ej glömma, att, nästan i all Lagstiftning
gifves ett politiskt afseende, som också
har en fordran. Det är vackert att säga,
att samma barn, af samma föräldrar,
hafva, med samma rätt till deras kärlek,
också samma rätt att, vid föräldrarnes död,
öfvertaga deras egendom; men vi få ej, af
denna känslans röst, låta hänföra oss att
glömma de skäl, som tala deremot. Goda
föräldrar älska lika sina barn; men just
derföre dela de sin omvårdnad för dem,
efter deras olika behof. Må man föreställa
sig en far, som, då han går ur verlden,
bär små barn, ännu ouppfostrade. Möjligheten
att de må erhålla en fullständig uppfostran,
äfvensom möjligheten af deras framkomst
i verlden, ligger honom om hjertat;
men — jag frågar — kan han då förbise den
sanning, att sönernes uppfostran kostar mångfaldigt
mera än döttrarnes; och att då sonens
framkomst i verlden fordrar, på vissa
grenar af tjenslebanan, tillgång lill accorder,
så har dottren intet sådant behof. Inom
familjer, der dessa considerationer icke
göra en skillnad i arfsrätten nödvändig,
pläga vanligen Öfverenskommelser undanrödja
Lagens kraf i frågan; och der åter
sonens behof ovilkorligen fordrar den rätt
Lagen ger, der är den ju tillika billig. Den
politiska fordran, som bär begär en rätt,
står dessutom ganska stark i min öfvertygelse.
Jag är förvissad derom, att Nio tiondedelar
af Adeliga föräldrar önska, att den
Den ri Novemter f. m, 109
gällande arfsrätten må qvarblifva sådan den
är. Måhända skall tiden i denna opinion
göra förändring; men derförinnan kan jag
ej tillåta mig, att påtruga Ridderskapet och
Adeln en nyhet, som jag vet, att Ståndets
stora pluralitet ej älskar. Med denna pluralitet
menar jag ej Riddarhusets; ty den
kan visserligen i dag vara annan; utan jag
menar pluraliteten af Sveriges Adel. — På
alla dessa skäl begär jag proposition till
afslag å Utlåtandet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Jag delar fullkomligt Friherre Royes åsigter
i afseende på LagCommitteens arbeten,
men kan i sjelfva saken icke undgå att vara
af olika tänkesätt. Jag har häröfver förklarat
mig, då Utskottets första Betänkande
förevar, och enär så mycket förut blifvit
i ämnet anfördt, vill jag icke nu öka längden
af öfverläggningarna.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Samma
kallelse, som Talaren näst före den siste
känt, att höja sina klagorop öfver detta
ämnes framställning, samma kallelse känner
jag, att beklaga mig öfver Friherren
sjelf. Det är icke här man yrkar, att Regeringen
icke skall göra afseende på Rikets
Ständers beslut; det är rätt illa, om Konungen
behöfver begagna detta prerogatif;
man bör åtminstone icke härstädes påkalla
det. Jag delar för öfrigt Friherrens vörd»
i ra
Den ii November f. m.
nåd för Justitians Styresman, men finner
det icke värdigt, att här på stället vilja imponera
med åberopande af hans namn.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
liar förut yttrat mig i ämnet, och hoppas
opinionen måtte vara tillräckligt bestämd,
för att icke vidare behöfva ingå deruti. Jag
vill blott upptaga en värd Talares anmärkning,
att man synes 'vilja framsmyga de
nya idéer, hvilka ligga till grund för LagCommittéens
förslag, och på detta sätt betaga
Lagstiftande Makten dess frihet att
pröfva clet hela. Jag hemställer till den
värde Talaren, om icke just detta sätt, att
styckvis behandla frågorna, är det enda,
hvarpå en lag bäst kan förändras. Är det
väl troligt, att på en gång kunna sönderbryta
allt det gamla, och sätta något alldeles
nytt i stället? Oell månne icke öfvergången
lättast kail beredas, på det sätt, som
den värde Talaren klandrar? Det är föröfrigt
ganska lätt att inse, att de Ledamöter,
hvilka klandrat det sätt, hvarpå man
nu framgått, allenast göra det derföre, att
de icke någonsin vilja hafva fram de nya
idéerna, eller en ny Lag införd, och det
är då ganska conseqvent af deni handladt.
Men så mycket nödvändigare är det också
af, som jag hoppas, pluraliteten, att småningom
förändra den föråldrade Lagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken lillkännagaf, att Plenum
Den ii November f. m.
111
bmme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Friherre Boje: Herr Crusenstolpe tvingar
mig till en förklaring, som jag gerna
ville undvika, den nemligen, att det är sannerligen
icke han, som skall upplysa Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, om hvad
som är värdigt eller icke. Det är hvar och
en otillständigt, att om andras meningar
yttra sig så, som han gjort. Herr Cederschjölds
erindran högaktar jag till sin grund,
men anmärker, med skäl, huru mycket den
skulle svika i sitt resultat. Jag bestrider
icke det nya, för det att det är nytt, och
jag begär icke mera, än att pröfva, om det
också duger något i sammanhang med det
hela. Om vi redan äro så olyckligt framskridne
uti partisinne, att det är omöjligt
förena sig om pröfningssättet; ja, om man
icke vill medgifva den sanning, att man behöfver,
vid pröfningen af det hela, inse
alla de trådar, hvarigenom det ena budet
sammanbindes med det andra, så frågar jag
likväl: är då stiftningen af en ny Lag af
en så liten vigt, alt blott man får fram ett
förslag, är det lika mycket, huruvida det,
par hazard, slutligen blir sammanhängande,
eller icke blir det.
Herr von Hartmansdorff> August_, anförde
skriftligen:
Det ifrågavarande ämnets vigt är slör
-
112
Den ii November f. m.
re, än man vid första påseendet tror; och
så djupt verkande både på husliga och samhällsförhållanden
, att jag anser mig böra ingå
uti en omständligare vederläggning af LagUtskottets
Utlåtande. Om jag dervid kommer
att upprepa detsamma, jag redan förut
sagt, då saken här förevarit; så gör jag icke
annat å min sida, än Utskottet och mina
värda motståndare redan gjort å den andrh.
Hvad således tillåtits dem, torde äfven benäget
ursäktas mig»
De grunderj hvarpå Utskottet ansett
jemnlikheten i arfsrätt stödja sig, och hvarifrån
det utgår, för alt tillstyrka den, äro:
1:0 Rättvisans och den naturliga billighetens
fordringar. Dermed mätte icke
kunna förstås annat, än allmänt gällande moral
eller rättsbud. Men jag känner icke något
sådant, hvilket för menskligheten i allmänhet
föreskrifver, hvem sota må tillegna
sig en aflidens qvarlåtenskap, ännu mindre
huru stor andel en hvar bör tillerkännas,
i händelse de skiftande äro flera. Funnes
ett sådant moralbud, och innehölle det,
att barn borde ärfva, och att de borde
göra det lika; så skulle Engelsmän, Svenskar
och Österrikare, ibland hvilka könen
ärfva olika, vara mindre moraliska folk, än
Fransmän och vissa andra Tyskar, der könen
ärfva lika. Testamentej hvarigenom
både söner och döttrar mista all arfsrätt till
vissa t
Den ii No vem lier f. ra.
missa andelar af föräldrars egendom, skulle
vara en ännu värre immoralitet, och aldravärst
den största liberalileteji i dessa förhållanden,
eller frihet för föräldrar, att, utan
afseende på deras eget fång, gifva anslags
egendom eller qvarlåtenskap åt hvem de behaga,
af barn eller oskylda] Tvärtom är
det just, i brist på någon allmän rättsgrund,
som folken, politiskt, eller efter olika omständigheter
och åsigler af det allmänna bästa,
olika bestämt till hvem, och till hvad
del emellan flera, alf må utskiftas. Det vanliga
förhållandet har varit, att Staten, räknande
på föräldrars öfvervägande kärlek för
sin afkomma, tillagt arfvet åt barnen, på
det att Staten måtte slippa af allmänna medel
sörja för deras uppehälle, uppfostran
och framtida näringsfång. Ändamålen vinnas
derigenom desto säkrare; ty medlen blifva
sorgfälligare samlade, och bättre använda,
uppfostran ömmare vårdad, och framtida
utkomst vissare försäkrad, än om Staten
omedelbart skulle befatta sig med dessa
omsorger. Men ändamålen skulle dock icke
nog fullständigt eller säkert ernås, om icke
sjelfva grunden för arfveis delning emellan
barnen af Staten bestämdes. Denna grund
kan, enligt det föregående, icke vara någon
annan än barnens behof, både såsom
minderåriga och myndiga. Äro behofven
olika, så bör arfsdelningen blifva äfvenså.
Men bevisningen i detta hänseende hörer
49 H. 8
114 Den ii November f. m.
till elen andra af Utskottets grunder, till
hvilken jag nu skall öfvergå, sedan jag sökt
ådagalägga, att den första svigtar.
2:0 Den inbördes jemnlikheten mellan
makarj eller i hänseende till frågan, väl rättare
sagdt, mellan könen. Men denna jemnlikhet
finnes icke; och ehvad bemödanden
lagstiftare må använda, för att införa den
i Lagen; så är det fåfängt, emedan naturen
sjelf bibehåller könens olikhet i verkligheten
_, den ingen lagstiftare kan förändra.
Naturen har gjort mannen till qvinnans herre;
och ehvad samhället armera eller mindre
ulbildadt, så tillhörer han både det offentliga
och enskildta lifvet, hon det sednare
allena. Ynglingens uppfostran är både
långvarigare och kostsammare, än flickans,
ty lian utvecklar sig långsammare än hon;
och då han skall bildas till förmåga att
upprätthålla icke allenast sig sjelf och ett
hushåll, utan i sin moa äfven samhället;
så bildas hon blott för det husliga lifvet,
och för alt der utgöra icke hufvudpersonen,
utan en hjelp åt mannen. Så som könens
olika uppfostran förhåller sig inbördes; så
äfven deras ställning, efter deras inträde i
det verksamma lifvet. Efter denna olikhet
i bestämmelse, uppfostran och verksamhet
samt deraf följande behof, måste arfsrätt ej
mindre än andra rättigheter och förhållanden
i samhället olika afmätas och ordnas.
"Ville man tilldela qvinuan lika rättigheter
Den ii November f. rn.
med mannen; så borde man äfven af henne
göra lika fordringar, som af honom. I samhället
borde hon äfven vara domare, krigare,
prest, embetsman, riksdagsfulltnäglig
o. s. V., och i hushållet dela med mannen
det vådligaste och svåraste arbetet samt de
tyngsta omsorgerna, ej mindre än husbondeväldet,
eller måhända med honom draga
lott derom, på det att makarne utan tvist
måtte afgöra, samt barn och tjenstefolk med
visshet veta, hvilkendera, som för dagen vore
den rådande eller den lydande.
3:o Likheten i tvenne Stånds, Presters
och Borgares, arfsrätt. De sednares är dock
för jord på landet, olika, såsom för andra
Stånd. Att hus och tomt i staden skiftas
lika mellan son och dotter, ehvad Stånd ile
tillhöra, synes hafva sin goda grund deri,
att sådan egendom, hvars afkastning består
i hyror, ej fordrar samma förlag, skötsel
och omtanka, som en landtegendom, utan
kan snarare anses likasom en skeppspart,
en actie, eller annat rörligt frugtbärande
gods eller capital, hvilket utan skada, hvarken
för egendomen eller ägarne, kan innehafvas
samfäldt af huru många bolagsmän
som helst. Man bör således icke jemföra
sådan egendom med landtbruk, eller
arfslagarne för den förre, med arfslagarne
för det sednare, hvarom jag sedan
skall tala.
8;*
D e ii ii November f. m.
Angående den lika arfsrätten för Presters
barn, har nian väl åberopat, att Ståndet,
redan vid Johan III:s kröning i56f),
begärde att få den sådan. Men man bör
erinra sig, att tillåtelsen för Presterna, alt
gifta sig då ännu icke var 5o år gammal,
och att det då icke var längre sedan, all
den jord, som af deni innehades, tillhörde
Kyrkan. De ansågo sig sjelfve, och ansågos
af Folket för hvad de vörö, och ännu för
det mesta äro, boställshavare. Det var då
icke underligt, om deras qvarlåtenskap snarare
ställdes i likhet med Borgarens rörliga
gods, än med jordbrukarens fasta egendom.
Mig synes följaktligen , att de jemföretser,
Utskottet uppdragit, nog mycket halta.
/po Efterdömet af den lika arfsrätt,
hvilken såsom undantag ägt rum i en landsort
j det gamla Wärends härad i Småland,
utan alt medföra skadliga följder. Exemplet
torde dock icke vara bevisande. Man
bör ihogkomma, att den ifrågavarande orten
är en skogstrakt, der hemmanen hafva
vidsträckt ägorymd, och der deras klyfning
ej verkar så hastigt och förderfligt till åboernes
försvagande, som på slättbygderna,
hvarest den odlingsbara jorden redan är
upptagen, oell mycket sönderdelad, och der
den lika arfsrätten blefve 'för 'BondeStändet
ganska skddlig. Den skulle betaga söS
nerna förmågan, att lösa sina systrar rit;
deli skulle ännu mera splittra hemmanen
Den 11 November f. rn.
än den nya SkiftesStadgan och Förfaltnirigarne
om jords afsöndring, i alla fall, skoja
göra. Då en ytterlighet redan ligger i
dessa stadgar, så behöfver den motarbetas
af arfslagarne. Om äfven dessa skulle draga
åt samma håll, så finge man desto förr
se BondeStåndets hemmansdelar förringade
till de minsta möjliga bilar, som förbesut/enhet
antagas. Yore det väl lyckligt för
Riket, att hafva en sådan allmoge? Hvad
sjelfständighet kunde man väl påräkna hos
ett BondeStånd, hvars sjelfägande medlemmar
voro så klena, att ett missväxtår, eller
förlusten af några kreatur, gjorde dem
oförmögna att betala sin skatt och behålla
sina hemmansdelar? Följden skulle blifva
för Staten, afskrifningar i allmänhet, sådana
man nu får göra för vissa Län, och för
jordägarne, att ytterligheten af söndring
skulle framkalla sin motsats, sammanhopning
af alltför stora egendomar, dem penningeägaren,
vid dylika nödens stunder,
skulle, för ringa pris, kunna slå under sig.
Förhållandet med jordbruk synes mig vara,
såsom med all annan besittning, att det är
nyttigast, dä både stora, medelmåttiga och
små egendomar finnas blandade om hvarannan.
Att ställa de båda ytterligheterna
tillsammans, ulan förmedling, är deremot
vådligt; ty ett säkrare sätt att förvandla
Sveriges sjelfägande allmoge till hemmansbrukare
St andra, kan icke gifvas, och bör
derföre motarbetas af en livar, sorn inser
Den ii Kovember f. in.
följderna. Förslaget utgår väl från en democralisk
åsigt; men Jeder genom sin ytterlighet
lill motsatsen, eller allmogens försvagande,
och med detsamma möjligen till
despotism; eller i korthet, till att försvaga
detta lands frihet, och alt betaga oss det
samhällsskick, som lyck 1 iggjort våra förfäder,
och föranledt allmogen att försvara
detta Rikes sjelfständighet, jemte sin egen.
Ej mindre för Ridder skåpet och si deln
jin för Allmogen, vore den jemlika arfsrätten
förderjlig. Få Adliga Ätter inom vårt
land äga någon särdeles förmögenhet, med
undantag af dem, som hafva FideiCommisser.
Dessa äro äfven fåtaliga och icke sällan
otillräckliga. Blefve arfsrätten lika, så
skulle Adelns egendom ännu mera förminskas,
genom de andelar, som, förmedelst
giftermål, gå till ofrälsemän. Hvar skulle
Adelsmannen taga medel, till att uppfostra
sina söner för Statens tjenst? Eller för Lagstiftningens
värf? Hvarmed skulle han betala
sönernas accord? Och underhålla sig
sjelf vid Riksdagarne? Följden blefve, att
sönerna finge en mindre god uppfostran;
att Riddarhuset blefve ännu glesare besatt
af Adelsmän, som icke bo i bufvudstaden;
att både Embetsmanna- och Riksdagsmannagöromål
blefve mindre väl utförda. Skulle
Adelns söner, som nu vanligen egna sin
ungdom åt Statens tjenst, innan de gifta
sig, nödgas, utan underbyggnad och utan
D e ri 11 JN o v e m b e r f. ro.
förmögenhet, specnlera på, alt först skaffa
sig rika giften, för alt derigenom sedan förvärfva
embeten; så skulle de så kallade peuninge-frierierna
få ännu mera insteg. Eu
adelig yngling finge då begynna sin bana
med att sälja sig sjelf, för att sedan med
hustruns penningar köpa sig ett Statens embete,
stort i den mån, medlen förslogo till
aceord m. ro. Men då blefve det förmodligen
icke de egenskaper, som mest gagnade
SLatens tjenst, om hvilka ynglingarne vinlade
sig. — Jag frågar, om samhället skulle
vinna på ett sådant förhållande? — Nej,
både det allmännas värf, och Adelns personliga
duglighet skulle derigenom förlora.
Men, icke nog dermed, alt den föreslagna
förändringen i arfsrätten skulle skada
samhället och mannen; den skulle sträcka
sina menliga verkningar äfven till hushållet
och qvinnan. Det rätta förhållandet,
att mannen bör försörja hustrun s\su\\e omvändas;
ty om de än ärft lika förmögenhet,
så skulle dock hans särskildta genom dyrare
uppfostran och underhåll, samt omkostnader
på tjenst m. m. vara, vid ägtenskapets
ingående, öfverhufvud ringare, än
hustruns. Han skulle sakna tillfredsställelsen,
att vara husets upprätthållare; oftare
än eljest finna sig beroende af hustruns förmögenhet,
och derigenom försvagas i sin
ställning, såsom herre i sitt hus. Hustrun
deremot skulle förlora den stora hugnaden,
120 Den ii November f. m.
att veta sig vara vald för sin egen skull, och
ej för sin medföljande förmögenhet. Belrofvet,
alt eftersträfva den sednare, skulle,
i vårt faltiga land, gifva rikedomen ännu
mera vigt, och föranleda likgiltighet förde
personliga egenskapernas utveckling och för»,
ädling äfven hos qvinnan,
I hvilket samhälle se vi medborgerliga
dygder mera blomstra, personlig duglighet
mera utbildad, och det husliga lifvet mera
lyckligt än i England, hvarest äldste sonen
älfver föräldrarnes förmögenhet ostyckad,
och de yngre barnen, af båda könen, egentligen
icke få annat än uppfostran. Men denna
erhålla de också desto baltie; ty fadren
har, genom den ärfda förmögenheten, kunnat
gifta sig tidigt, öfverlefva barnens ungdom,
och gifva dem alla, i mån af sina
ostyckade tillgångar, lika god uppfostran,
fastän arfvet blifver olika. Derföre ser man
så ofta, att de yngre sönerna i England,
hvilka behöfva söka Statens tjenst, eller ingå
i näringarne, utmärka sig så fördelaktigt,
genom kunskaper och skicklighet. Den man,
som nu äger det berömdaste namn i England,
och som står i spetsen för dess Styrelse,
är just en sådan yngre son, sorn träd t
ur sin faders hus, utan utsigt till a rf. Hvad
döttrarne beträffar, så är det en allmän sägen,
att man i England lättare finner en
man med 10,000 ' i årlig inkomst, anén
flicka med lika summa i capital; och få må
-
Ben 11 November f. m.
121
sle, till följd af arfsLagen, de flickor vara,
sorn der äga någon förmögenhet. Likaså
måste det följaktligen förhålla sig med de
ägtenskap, som för penningar ingås; och
ingen återkommer från England, utan att
prisa det förhållande, som der äger rum
mellan ägta makar. För ägtenskaps knytande
är det ock likgiltigt, på hvilkendera»
sida förmögenheten finnes. Blott utväg
på någondera gifves till bergning; så uteidifver
sällan ägtenskaplig förbindelse. Men
att då, likasom i England, rigta förmögenten
åt mannens sida, hvarigenom ägtenskapets
ändamål synes säkrast vinnas, är följaktligen
det rälta.
Då delta förslag förra gången här förevar,
anfördes till dess försvar, att det
just kommit från Hedervärda BondeStåndet,
som tillräckligt insåg sitt eget bästa, för att
veta, hvad det borde göra, utan att någon
behöfde i andra Stånd åtaga sig ett oombed
t målsmansskap för Sveriges allmoge.
BondeStåndet har nu visat sig verkligen
äga d nna insigt; ty det har afslagit Utskottets
Utlåtande. Enär den störste jordägaren
bland Stånden redan så gjort; så
förmodar och tillstyrker jag, att Ridderskapet
och Adeln, som näst allmogen äger den
betydligaste andelen af Sveriges jord, mätte
göra likaledes.
Herr Crusenstolpe: Innehållet af Herr
von IiartmansdorfTs yttrande är så fullkorn
-
122
Den ii November f. m.
ligt lika med hvad han anförde förra gängen
ämnet förevar, att enda och bästa sättet
till vederläggning deraf vore, att hos
Herr RiddarhusSecreteraren anhålla om uppläsning
af hvad då på andra sidan anfördes.
Som jag likväl icke vill trötta Ridderskapet
och Adeln med alt, likasom Herr von Hartmansdorff,
idisla om detsamma, ber jag endast
alt få upptaga det skäl, hvilket närmast
rörer Ridderskapet och Adeln såsom
Stånd. Herr von Hartmansdorff tror, att
en förändring i arfsiälten skulle vara stridande
mot Ståndets intresse. Jag tror tvärtom,
då vi ständigt se, huru få af Ridderskapels
och Adelns Ledamöter få sina döttrar
bortgifta. Man gör nu sina förbindelser
icke blott inom de andra Stånden, hvilket
jag ingalunda klandrar, utan ifrån sjelfva
dräggen af Folket; och det synes vara skäl,
att Ridderskapet och Adeln så doterade sina
döttrar, att de Adeliga Ätterna icke blifva
för mycket uppspädda med värdshuspigor.
Herr Rosenqvist: Jag vill blott, i anledning
af Herr von Hartmansdorffs yttrande
utur skriften, att mannen är qvinnans
hufvud, nämna, att det på samma ställe
står, det qvinnan är mannens ära, och då
tycker jag dessa bägge uttryck kunna qvittas
emot hvarandra.
Herr Cederschjöld: En värd Talare har
åberopat Englands exempel såsom stöd för
Den ii November f. rn.
123
sin mening. Jag skall en gång för alla utbe
mig få erinra, att England, så vidt jag
vet, är ett land så fullt af skenbara motsägelser,
alt man omöjligen från ett särskilt
förhållande kan sluta till de fenomener, som
der i allmänna lefvernet äga rum. Jag tror
derföre, att den husliga sällhet, som finnes
i England, icke ensamt bör kunna tillskrifvas
den omständighet, att äldste sonen ärfmer
alltsammans. Föröfrigt får jag erindra,
i afseende på den anförda faran, att döttrarnes
gynnande endast skulle åstadkomma
ägtenskap för penningarj att delta låter rätt
vackert och roinaneskt. Men då man får
taga verlden, sådan den är, tror jag det
vara bäst alt hemta ledning af erfarenheten.
Och man vet då icke blott alt det är
en allmän sägen, huru svårt det är för fattiga
flickor att blifva gifte, utan ock alt
det finnes i proportion många flera ogifta
Fröknar, än Mamseller. Jag anser, att ett
väsendtligt skäl härtill finnes i den olika
arfsrätlen; och om Ridderskapet och Adeln
bättre doterade sina döttrar, tror jag icke,
alt Ståndet skulle förlora det ringaste derpå;
ty hvad man då förlorade på sin syster,
vann man ju igen på sin hustru.
Grefve Björnstjerna, Magnus: Ehuru
fullkomligt oberedd, vågar jag ändock till
den fullständiga utveckling Herr von Hartmansdorff
gifvit åt ämnet, lägga några små
anmärkningar. Jag anser grunden för Ut
-
D e n ii Novem b e r f. m.
slottets förslag vara af en fullkomligt democratisk
tendence, sorn slutligen icke kan hafva
något annat resultat, än införande af despotismen.
Det måste leda till en mer och mer
tilltagande klyfning af fastigheten^. Resultatet
af en sådan klyfning visar sig redan
på det mest bedröfliga sätt på flere ställen
i Europa, till ex. i Irland, hvars olyckliga
ställning härrör af den stora sönderklyf11
ing af jorden, hvilken icke är hindrad genom
arfslagarna. Förhållandet är så, att
en ung dräng vid 18 års ålder arrenderar
ett tunnland jord, och sätter potatis derpå.
Vid 20 års ålder gifter han sig, och är vid
3o år fader för xo barn. Så snart potatisen
slår felt, svälter han ihjäl med hela
sin slägt. Canton Bern i Schweitz visar
äfven en bedröflig erfarenhet i detta afseende;
för circa 20 år sedan klyfdes alla
Allmänningarne, och deltes ut tunnlandsvis
åt Nybyggare; af dessa uppväxte en
generation, hvilken vid den år 18 18 inträffade
missväxt, dels svalt ihjäl, dels nödgades
emigrera lill Amerika. Intet jordbruk
kan äga bestånd utan i större massor, och
en sådan obegränsad klyfning bär i Sverige
skulle slutligen göra alla jordbrukare lill
torpare och trälar. För min del ahtyrker
jag alldeles Utskottets Utlåtande.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste värde Talarens yttrande utber jag mig
blott få erinra, att den fara han velat före
-
Dea ir November f. tu.
ia5
spegla Ståndet, i afseende på hemmansklyfningen,
icke hör lill detta ämne, emedan
det tydligt står i Utlåtandet, att brodern
skall hafva optionsrätt. Dessutom får ju efter
närvarande Lag systern en mindre del,
och hemmansklyfuingen blir derigenom så
mycket större. Jag kan föröfrigt icke tro,
alt hemmansklyfningen leder så rakt till
slafveri och despotism, som man låtit påskina.
Jag får i detta fall blott åberopa
Dalarne, der hemmansklyfningen från urminnes
tider varit obegränsad ; och jag hemställer,
om icke denna orts innevånare äro
de, som kanhända hafva den starkaste frihetskänslan,
och åtminstone mer ån en gång
visat sig såsom ett stöd för Sveriges frihet
i farans stund.
Herr Crusenstolpe: I anledning af
Grefve Björnstjernas anförande, får jag äran
yttra, alt jag lika litet som Herr Grefven
älskar despotismen, och icke eller befarar,
att någon tror mig hysa democratiska tänkesätt.
Beträffande de af Herr Grefven framdragna
exempel, så hoppas jag, att potatisskörden
i Sverige icke skall lägga något hinder
i vägen för en lika arfsrätt emellan bror
och syster.
Herr Timm: T anledning af Herr Cederschjölds
anmärkning angående broders
lösningsrätt, får jag erinra, alt det ar vida
lättare lösa en tredjedel, än hälften. Hvad
Den ii November f. ni.
åter beträffar frihetskänslan i Stora Kopparbergs
Län, så tror jag, att hvilken annan
province sorn helst dermed kan mäta
sig, just emedan en för långt gången hemmansklyfning
numera gjort Dalfolket till
de minst oberoende bland Sveriges allmoge.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hans Excellence gjorde proposition till
bifall å LagUtskottets Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
afslå berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Cederström begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande Yoterings-proposition:
Den, som bifaller LagUtskottets sednare
Utlåtande öfver väckt motion om upphäfvande
af skillnaden i arfsrätt för arfvingar
af olika kön, voterar
Ja ;
Den det ej vill*, voterar
Nej;
Den ii November f. m.
ia 7
Vinner Nej, anses LagUtskottets berörde
Utlåtande hafva blifvit afRidderskapet
och Adeln afslagit.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till i e. m., och befunnos vid dess slut
klockan i e. m., rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja
— 55.
Nej — 87.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således afslagit LagUtskottets
ofvanberörde Utlåtande.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller vördsamt,
att till Protocollet få anmäla min reservation
emot det beslut Ridderskapet och
Adeln nu fattat.
Herr Uggla: Emot Ridderskapets och
Adelns nu fattade beslut, får jag, i öfverensstämmelse
med de åsigter jag under discussionen
i ämnet redan yttrat, vördsamt
anmäla min reservation, under det öppna
förklarande, att jag skulle tro mig allt för
mycket misskänna allmänna tänkesättet i vår
120 D e 11 ii November f. m.
till upplysning oell agtning för menniskorätt
sträfvande tid, om jag ansåg den tidpunkt
Vara långt aflägse, då detta tänkesätt
äfven inom National-Represenlationen
skall göra sig gällande, och såmedelst åt
Qvinuan återgifva den naturliga rätt i Samhället,
som, i trötts af allmänna rättsbegrepp,
hittills blifvit henne förnekad, samt
Ridtleiskåpets och Adelns pluralitet nu tvekat
all henne tillerkänna.
Herr Dalman, Lars Johan, förenade
sig med Herr Uggla.
Herr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag
anhåller att få i Protocollet förvaradt, det
jag tillhört minoriteten i den nyss slutade
voteringen. Jag gör det likväl ingalunda,
i anledning af den utaf Herr Crusenstolpe
anförda farhåga för så kallade mes-alliancer.
Jag tror tvertom, att ett bland de första
stegen till införandet af ett verkligt demoeratiskt
element uti vår StatsFörfattning,
torde hafva varit just det, att ifrågavarande
jemnlikhet måste vara lika rättsenlig inför
Naturen, som inför Lagen; och jag kan ingalunda
instämma med de Herrar, som bära
fruktan för det nya, blott af det skäl, att
det gamla icke finnes så fullrultit, att det
faller tillsammans af sig sjelf. Jag. tror i
öfrigt äfven i ekonomiskt hänseende, att
Brödren, sedan hans uppfostran är fulländad,
D p n 11 November f. m.
dad, behofver mindre än Systern, hvars
uppfostran aldrig fulländas förr, än hon
händelsevis blir gift, och då jemväl den
större förmögenheten kommer hennes man
lill nytta. Jag har derföre utur intet skäl
kunnat rösta mot den lika arfsrätten.
Hans Excéllence Herr Grej-ven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan, enligt
Ridderskapets och Adelns beslut, LagUtskottets
den 3i sistlidne October under N:o
129 afgifne, och den 6 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets under N:o
66 förut meddeldte Betänkande, öfver väckta
motioner om utsträckning af Arfsrätt för
sidoarfvingar i fjerde och fjermare led, hvilat,
intilldess Ridderskapet och Adeln fattat
sitt beslut öfver LagUtskottets nyss afgjorde
Utlåtande N:o 122, angående upphäfvande
af skillnaden i arfsrätt för arfvingar
af olika kön; finge Hans Excellence nu
inför Ridderskapet och Adeln föredraga LagUtskottets
förstberörde Utlåtande.
Friherre Boye, Ludvig, anhöll, alt
delta LagUtskottets Utlåtande måtte ytterligare
få hvila på bordet.
Friherre Boye, Fredrik, och Herr Rothlieb,
Axel, instämde deruti.
49 H. 9
13c Den ii November f. m.
I anledning hvaraf Hans Exce/lence
Herr Grefven och Landt Mar sk cilken förklarade,
att sedan flere Ledamöter hegart,
att LagUtskottets ifrågavarande Utlåtande
måtte ytterligare få hvila på bordet, kunde
sådant, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
icke förvägras.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 27
sistlidne October under N:o 123 afgifne,
och den 3 dennes e. m. på bordet lagde,
Betänkande, öfver väckt motion, angående
tillägg i 7 §. af 12 Capitlet ÄrfdaBalken.
Herr Thams Wolrath: Det tillägg denna
§. fått, i anledning af Herr Hjertås motion,
var en följd af LagUtskottets Utlåtande
N:o r 22 , hvaruti tillstyrktes, att man
och qvinna skulle ärfva lika. Sedan berörde
Utlåtande numera är afslagit, lärer tillägget
icke behöfvas, hvarföre jag anhåller,
alt det mätte afslås såsom obehöfligt.
Friherre Cederström, Jacob: Den siste
Talaren har glömt, att sedan i8oq
och 1810 årens Riksdag de ofrälse Stånden
äfven kunna besitta Säterier, och att således
det finnes de, som ärfva lika bland
dem, hvilka äga Säterier. Det är då nödvändigt
att bifalla detta förslag, emedan
ändamålet, som den siste Ledamoten nyss
åsyftade, var att behålla egendomarne samlade.
Jag tillstyrkor alltså bifall.
Den ii November f. m. 131
Herr von Hartmansdorff,August: Jag
instämmer med Herr Tham i den mening,
att Betänkandet bör afslås, emedan det stödjer
sig på en grund, sorn af Ridderskapet
celi Adeln är förkastad. Om än ofrälsemän
äga Säterier, ärfvas de likväl efter belägenheten
, det vill säga efter landsrätt.
Det ifrågavarande stadgandet är följaktligen
öfverflödigt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å LagUtskoltets ifrågavarande Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
afslå berörde Betänkande; hvilken proposition
med Ja besvarades.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 27
sistlidne October under N:o 124 meddeldle,
och den 3 dennes e. m. på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckta motioner
om ändring af allmänna Lagens stadganden
om Morgongåfva och Testamentsrätt.
Friherre Boje_, Ludvig3 anhöll, att detta
Betänkande ytterligare måtte hvila på bordet.
Härmed förenade sig Herr Crusenstol
49
H. 9*
Den ii November f. rn.
peMagnus Jacob oell Herr Gyllensvahn,
Henrik.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att berörde Betänkande således skulle,
enligt 49 §• Riksdagsordningen, ytterligare
hvila på bordet.
Vid förnyad föredragning bifölls LagUtskottets
den 27 sistlidne October under
N:o 12b afgifne, och den 3 dennes e. ut.
på bordet lagde, Betänkande, öfver väckt
motion om stadgande, att den, som i tvistemål
är af UnderRätt fälld till vites- eller
ensaksböter, skall, om han vill hos Öfver»
Rätt söka ändring, nedsätta böterne, eller
derföre ställa godkänd borgen, vid äfventyr,
att hans talan eljest icke varder af ÖfverRätt
till pröfning upptagen.
Föredrogs å nyo Stats-, Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 29 sistlidne September under
N:o 78 afgifne, och den 19 derpåföljde
October e. m. på bordet lagde, Betänkande,
rörande Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående förändrade grunder för
Lego- och SaluSågars samt Valk- och Stampverks
beskattning; så väl som angående flere
om Mjöl- och Sågqvarnar samt deras beskattning
väckta motioner.
Den ii November f. m.
Herr Danckwardt, Magnus Georg, anförde
skriftligen:
Utskotten medgifva riktigheten af den
framställda principen, att Såg- och Stampverk
höra anses som Fabriksinrättningur,
deraf endast Bevillning skulle utgöras, och
tillstyrka, att denna princip skall följas vid
alla hädanefter skeende skattläggningar af
dyiike verk; men afstyrka deremot, att den
skulle tillämpas på de så väl före som efter
1787 skaltlagde.— Skälen lill detta afstyrkande
äro:
1:0 Att hvarje anläggare ägt rätt att,
i den ordning Författningarne utstaka, anföra
klagan öfver det lidande, han förmenat
sig vederfaras genom den ågångne skattläggningen.
— Men huru har han kunnat
få rättvis ändring, då grunderna för sjelfva
skattläggningsmethoden äro orättvisa och nästan
omöjliga att tillämpa, och således pröfningen
af tillämpningen svår?
2:0 Att Sågc/varnsägare, hvilkas verk,
genom de i sednare tider inträffade händelser,
förlorat påräknade skogstillgångar,
eller på annat sätt, utan ägarens förvållande,
blifvit till värde förminskade, äga
laglig rätt att, i den ordning Författningarne
medgifva, uti den älagde grundräntan
söka och vinna minskning eller förmedling.
— Denna operation är ganska kostsam,
och minskningen eller förmedlingen är svår
134 Den 11 November f.
alt vinna, särdeles som grunderna äro obestämda
och underkastade arbitrage. Huru
svårt det är och hvad kostnader det medför
att vinna förmedling i en ständig ränta,
torde hvar och en veta. Sällan begagnar
sig ock någon deraf.
3:o Att det icke vore billigt, att skattläggningar
å alla Sugqvarnar skulle mot
deras ägares vilja och bifall rubbas, för
att tillf redsställa de klagomål, några få anfört.
— Då vid hvarje af de sednare Riksdagarne
klagomål af hela BondeStåndet i
ämnet blifvit forde, och dessa klagomål, vid
sakens undersökande, finnas äga grund , hvad
bevisar då detta skal, om Sågqvarns-ägare
nemligen icke genom åtgärden tillfogas lidande
eller sker orätt, hvilket i nästa punkt
torde ådagaläggas?
4:o Att skattläggningar, hvilka i laga
ordning tillkommit och vunnit laga kraft,
måste tillskynda ägaren af den skattlagda
egendomen lika säkerhet i besittning och
orubblighet i ålagde grundskatter, sorn hvarje
annan laglig köpenfhandling meddelar
säkerhet enskilde medborgare emellan. —
Detta lärer få anses såsom bufvudskälet mot
saken. — Utskottens mening måtte väl ej
härmed vara, att en grundskatt å fast egendom
aldrig får af Konung och Ständer afskaffas,
eller förändras, särdeles då den icke
förhöjes. Visserligen bör största varsamhet
Den ii November f. rn.
135
vid en sådan rubbning iakttagas, ocb jag
kan icke finna, att den vid detta tillfälle
varit förbisedd. Utskotten lära fruktat, att
en förhöjning i Sågräntan skulle genom den
föreslagne åtgärden kunna ske; och är väl
detta rätta anledningen till afstyrkandet.—
Sådan har aldrig varit Kongl. Maj:ts mening,
hvilket tydligen uttryckes i de orden
i den Kongl. Propositionen, att af giften
skulle i BevillningsFörordningen regleras
och bestämmas till ett sådant belopp, sorn
motsvarade både den nuvarande grundräntan
och Bevillningen. — Tvärtom liar
man härmed åsyftat, att de qvarnar, som
verkligen hade för hög ränta, skulle på detta
sätt få någon skälig jemkning, hvilket
uppenbart visas af de anförde skälen för
förslagets tillämpning på de redan skattlagde
Sågqvarnarne. Emellertid, för att afböja
all fruktan för en häraf uppkommande
höjning i nuvarande Sågqvarnars räntor, är
ju ingenting enklare, än att bestämdt förklara,
rörande dessa qvarnar, att den del
af Bevillningsafgiften för qvarnarne, som
öfversköt beloppet af samma afgift efter
den allmänna grunden för Bevillning af
fast egendom, icke i något fall fick öfverskrida
beloppet af grundräntan för qvarnen,
beräknad efter ett medium för åren
från och med 181g till och med 1828.
5:o Att uti Kongl. Maj:ts Proposition
flere undantag blifvit ansedda ncduändige
166
Den ii November f. m.
och för c slagna j, i afseende dels på äganderättssäkerheten,
och dels på andra Särskilda
omständigheter, hvilka skulle förhindra
den genom det Nådiga förslaget åsyftade
allmänna likhet i grunder ne för dylika verks
utskylder. — Af dessa undantag kunna icke
andra, än de som omnämnas i 3 punkten
af den Nådiga Propositionen, eller rörande
de qvarnar, sorn äro indelde eller anslagne
till rustning eller rotering, anses såsom med-,
förande någon olikhet i beskattningsgrunderne.
Desse qvarnar äro dock högst få
särdeles de sislnämde; och när de indeldte
räntorne i allmänhet en gång upphöra, för-,
svinner ock olikheten härutinnan, med de
indeldte Sågräntorne. —- För Fi älseqvarnarne
utgöres grundräntan, som är satt i rusttjenst,
redan med bevillning eller io sk. för
hvarje rusttjenstmark; och äfven för fram-,
tiden måste någon lindrigare afgift för Sä-,
teri- och Frälseqvarnar bestämmas, än å
dem på Skatte- och Kronogrund. Således
förtjenar detta Utskottens skäl icke särde-,
les afseende.
Hvad angår de efter år 1787 skattlagde
Sågqvarnar, hvilkas räntor Utskotten medgifva
kunna förändras, så kunde angående
dem enahanda föreskrift meddelas , som här
ofvan i /gde punkten blifvit, till förekommande
af förhöjning af Sågräntan, föreslagen;
och då måtte ännu mindre betänklighet
mot förändring i deras grundräntor före
-
Den 11 N o v e lii b e r f. m.
i37
lomma, samt ägarne deraf icke utsättas för
möjliga förluster och lidande, som Utskott
ten förmena.
Att endast antaga förslaget för hädanefter
blifvande Sågqvarnar, dermed synes
föga eller intet vara vunnet, på sätt Kongl,
Majrt i Propositionen yttrat. Få äro ock
de qvarnar af sådan beskaffenhet, soni hädanefter
anläggas.
På grund af hvad jag sålunda haft äran
anföra, hemställer jag, att ifrågavarande
Betänkande varder till Utskotten återre^
mitterad t.
Herr Tham, Wolrath: Utskotten, som
å ena sidan funnit skyldigheten, att ej framställa
några förslag, hvilka kränka ägande^
rätten, hade skäl att föreslå afslag å den
Kongl. Propositionen, då den åberopade
KammarCollegii Utlåtande, sorn föreslår olika
bevillning å Sågar öfver hela Riket, eller
viss procent. Då KammarCollegium gjor^
de detta förslag, sedan Collegium i reciteu
pmtalt, huru olika qvarnarne äro, och huru
olika skogstillgångar finnas, funno Utskotten
det skulle hafva varit oriktigt och
oförsigtigt, om Utskotten tillstyrkt bifall till
Kongl. Maj:ls Proposition. Den andra orsaken,
hvarföre Utskotten ej kunnat fästa
den mening vid Kongl. Majlis Proposition,
som Herr Danckwardt nu yttrat, att grundTimtorne
ej skola ökas, är, att den Kongl,
138
Den ii November f. m.
Propositionen innehåller mångå undanta»
som icke behöfvas. Enär Herr Danckwardts
anförande innehåller flere olika principer
med dem i Kongl. Majrts Proposition, äfvensom
det tycks gå ut på att icke öka
grundräntorne, kan jag ej annat än tillstyrka
återremiss, och skulle gerna se, att
en förändring kan ske i enlighet med Kongl.
Maj:ts Proposition, om en sådan förändring
är öfverensstämmande med vår Lag.
Herr Gyllenswahn, Henrik, anhöll, att
ifrågavarande Betänkande måtte ytterligare
få hvila på bordet.
Herr von Vegesack, Ernst, instämde
häruti.
Och skulle i anledning häraf, berörde
Betänkande, jemlikt 49 §• Riksdagsordningen,
ytterligare hvila på bordet.
Å nyo föredrogs Stats-, Bevillnings-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 29 sistiidne September under
N:o 79 afgifne, och den 19 derpåföljde
October e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående väckt fråga örn förändrad grund
för Prrestationers utgörande af hemman.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard,
anhöll, alt få veta, hvad beslut de öfrige
RiksStånden fattat, angående detta Utlåtande.
Den ix N o v e m b e r f. m.
x3g
Undertecknad. Riddarhus-Secreterare
upplyste, alt, enligt ankomne ProtocollsUtdrag,
Högvördige PresteStåndet och Välloflige
BorgareStåndet bifallit Utlåtandet,
men Hedervärda BondeSlåndet återremitterat
detsamma.
Uppå derefter gjord framställning, blef
Utskottens berörde Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln godkändt.
Grefve von Fersen, Hans, anförde
skriftligen:
Som jag var frånvarande den Plenidag,
då Ridderskapet och Adeln lill pröfning
företog Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
Utlåtande N:o 153 om ytterligare
åtgärders vidtagande dels till befordrande
af den inhemska bästculturen, dels
till lättnad vid remonterings-skyldighetens
fullgörande; får jag nu vördsammast reservera
mig emot Ridderskapets och Adelns beslut
att bifalla nämnde Utlåtande. — Syftemålen
med min motion voro i korthet att
leda allmänna omtankan till ett ändamålsenligt
uppfödningssätt, hvarigenom landets
hästrace skulle utvecklas och i förening med
en väl ordnad Landtstuteri-inrättning förbättras;
att, då genom Indelningsverket hästculturn
i Sverige mera än i något annat land
är en med landets försvar nära förknippad
ekonomisk angelägenhet, söka utvidga häst
-
Den ii IS' q v e iu b e. r f. in,
culturen i landet derigenom att, sedan uti
Författningar rättighet var gifven Ruslhål-»
lare att uti vacanta N:r insätta 3 års målfylliga
föl, de rustandes egen vinst och fördel
borde uppmuntra dem, att vinlägga sig
om hästcultuyens drifvande; och slutligen
alt, utan de rustandes betungande, bereda
ett medel för Cavalleriet, att blifva beridet
på starka utbildade hästar af den höjd
Cavallerier i andra länder äga. Jag inser
visserligen de många farhågor, som å båda
sidor hafva uppstådt i anledning af den af
mig föreslagna åldern vid Remontens insätt,-  ning i N:r. Friherre Sprengtporten har likväl
i dess vid Utlåtandet fogade reservation
uppgifvit ett sätt, hvarigenom Caval’-,
leriets förminskande kan förebyggas. Min
öfvertygelse har dock varit och förblifver
orubbadt, att hästculturens utvidgande i
landet och racens förbättrande skola vara
Cavalleriet till vida mera gagn, än hvad
skillnaden af nuvarande remonl-insättningsåldern
och den af mig föreslagne möjligen
kunde menligt inverka på fulltaligheten.
Genom tillstyrkandet i slutet af första
punkten af Utskottets Utlåtande är endast
en imaginaire lättnad beredd för de rustningsskyldige,
men detta stadgande skall
enligt min öfvertygelse helt och hållet motverka
hästafvelns förbättrande. Uti Utskottets
tillstyrkande, som innehåller undermåliga
hästars antagande vid 4 år, kan jag
Den ii November f. rn.
ingalunda instämma, emedan detsamma är
i rak strid emot den princip, hvarifrån min
motion utgick. Då åter åldern minskas med
bibehållande af samma höjdemål, vinnas
2:ne fördelar; större och mera utbildade
hästar för Cavalleriet, äfvensom ömsesidig
vinst för köpare och säljare vid remont*
handel; emedan productionspriset för en
häst af 3 års ålder ej uppgår till den summa,
hvartill nu remontpriset vanligen beräknas.
— Vanligen anses orsaken till det
lägervall, hvaruti hästafveln befinner sig,
härröra derifrån, att fölen för tidigt tämjas
och vid 3 års ålder till arbete begagnas.
Af denna mening är jag ej, utan tror
fastmera hufvudfelet, som bör räLtas, ligga
i uppfödningssättet. Blifver detta rättadt,
och ett ändamålsenligare uppfödningssätt än
det nu brukliga antaget och användt, tror
jag att 3 års föl kunna framvisas lika starka
och utbildade, sora i allmänhet 5-åringar
nu äro. Att framdraga exempel från andra
länder på de krafter, som hästen, ändamålsenligt
och väl uppfödd, vid 3 års ålder anses
äga, är öfverflödigt; nog af äfven här
är ett bruk att vid denna åldern fölen tämjas,
och, då ej genom förbudsförfattningar
detsamma kan förhindras, inser jag ej något
annat correctif emot den tidiga tämjningen,
än att, genom den vinst ett ändamålsenligt
uppfödningssätt medförde, förebygga
det menliga inflytande fölens tidiga
tämjning nu kan äga på landets hästafvel. —
Den u November f. m.
Dä jag således cj kan gilla Utskottets tillstyrkande
i slutet af första punkten af Utlåtandet,
hvilket, enligt min öfvertygelse,
skall leda till att ytterligare försämra Sveriges
redan på nog låg punkt varande hästcultur,
får jag, så väl på grund af Friherre
Sprengtportens reservation, som på grund
af hvad jag nu i korthet haft äran anföra,
reservera mig emot Ridderskapets och Adelns
beslut, att bifalla Utlåtandet, och således
hos Kongl. Maj:t anhålla, att undermåliga
4 års hästar må vid Cavallerierne i ledige
N:r få insättas.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta
StatsUlskottets den 5 dennes under N:o 325
afgifne, och den 9 derpåföljde f. m. på bordet
lagde, Memorial, angående anstälId omröstning
i någre till Statsregleringen hörande
frågor; fann Ridderskapet och Adeln,
att samma Memorial borde till StatsUtskot- r
tet öfverlemnas.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In lidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den ti November e. m.
i43
Onsdagen d. 1 r November 1829.
Plenum klockan half till G Eftermiddagen.
O
Vid förnyad föredragning bifölls Lagsamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den i5 sisllidne October under
N:o 62 afgifne, och den i q i samma månad
e. m. på bordet lagde, Betänkande, öfver
väckt motion med förslag till Strafflag
mot olagliga tjensteaccorder.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 17
sistlidne October under N:o 1x6 afgifne, och
den 26 i samma månad e. m. på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående ansvar å den,
som bortförer eller undanhåller annans minderåriga
barn.
Herr Tham, Wolrath: Jag arnar ej ingå
i undersökning om behöfligheten af denna
Lag, eller om den är riktigt affaltad.
Jag vill blott yttra mig om den förändring
Utskottet föreslagit i Kongl. Maj:ts
Proposition angående den, som inom 24
timmar återlemnar ett stulit barn. Jag anser
Kongl. Maj:ts förslag vara vida lämpligare,
än Utskottets, emedan jag tror, att
om någon af lättsinnighet begår ett sådant
brott, men ångrar sig, och inom 24 timmar
,44
Den i. November e. m.
oskadadt återställer det stulna barnet, ett
års fästning är för strängt, och att ett så
svårt straff hindrar förbrytaren, att återställa
barnet, och förmår honom att dölja
sitt brott på annat vådligare sätt måhända
genom mord. Det torde således vara bäst,
att, om Lag skall stiftas, antaga Kongl. Majrts
förslag sådant det är, och icke på ett våldsamt
sätt skärpa detsamma. Jag anhåller
om återremiss af Betänkandet.
Herr Ceder schjöld^ Pehr Gustaf: Det
har hos flere verldens största Lagstiftare
varit en grundsats, alt ej stifta Lagar för
vissa ovanliga brott, på det man icke skulle
fästa uppmärksamheten på deras möjlighet.
Då nu blott ett exempel hos oss finnes på
barns bortförande, anser jag denna Lag ännu
vara öfverflödig, och tillstyrker således
afslag å Betänkandet, hälst en Ledamot uti
Utskottet i dess reservation uppgifvit, att
Lagbestämmelse för sådant brott redan icke
saknas.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolf Göran: Om icke redan inträffat åtminstone
en eller två casus, der ifrågavarande
brott blifvit utöfvadt, och om icke
dessa casus gifvit anledning till Lagförslaget,
skulle jag vara af Herr Cederschjölds tanka.
Men då nu sådane förbrytelser ägt rum,
och den närvarande Lagen är i detta afseende
-
Den ii November c. m. 145
ende otydlig och ofullkomlig, samt Kongl.
Majrts Nådiga Proposition åsyftar att få ca
bestämd Lag för alt förekomma sådane brott,
utan alt förnärma någons rätt, så tror jag
denna Lagstiftning vara af behofvet påkallad,
och kan åtminstone icke inse någon olägenhet
utaf förslaget, hvarföre jag tillstyrker
bifall å Utskottets Betänkande, med den
ändring blott, att Kongl. Maj:ls förslag i
srdra Punkten må »antagas, emedan jag tror
alt Utskottets, som innehåller att den, hvilken
inom 24 timmar återlemnar det stulna
barnet, skall åläggas ett års fästning, är för
strängt och stridande mot ändamålet. Att
uppmuntra till rättelse, är hvad Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition åsyftar, men Utskottets
förslag afskräcker genom sin stränghet,
hvarföre jag ej kan tillstyrka denna punkt
derutaf.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg LagUtskottets Betänkande
böra, på grund af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning bifölls Statsoch
BevillningsUtskotteus den 3 sistlidne
Oclober under N:o 85 afgifne, och den 3o
i samma månad e. m. på bordet lagde Be
49
10
Den ii November e. m.
tänkande, angående väckt motion om befrielse
från Bevillning efter 2:dra Artikeln
för dem af Skaraborgs och Elfsborgs Läns
Allmoge, som icke äro kände för verklig
förmögenhet.
Föredrogs ånyo Stats- och Bevillningsutskottens
den 17 sistlidne October under
N:o 87 afgifne, och den 3o i samma
månad e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af så väl Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om Kurhusafgiftens fortfarande,
som atskillige dervid afgifne yttranden, samt
i ämnet väckte motioner.
Herrarne Uggla, Göran Gustaf, och
Crusenstolpe, Magnus Jacob, anhöllo, att
detta Betänkande måtte ytterligare hvila på
bordet.
Och skulle i anledning häraf berörde
Betänkande, jemlikt 49 §• Riksdagsordningen,
ytterligare hvila på bord vt.
Föredrogs ånyo BankoUtskottets den
22 sistlidne October under N:o 82 afgifne,
och den 2 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, med anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottets under N:is
48, 49» bo, 5i, 52 och 53 förut meddeldte
Betänkanden, hvaruti grunder för Bankens
Lånerörelse, efter dess särskilda utgreningar,
för tiderymden intill nästa Riksdag,
blifvit föreslagne.
Den ii November e. m.
»47
Friherre Wrangel„ Henning y begärde,
att detta Utlåtande måtte ytterligare få hvila
på bordet.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner>
Adolf Göranj och Herr Tham j Wolrath j
förenade sig med Friherre Wrangel.
I anledning hvaraf berörde Utlåtande
skulle, jemlikt 49 §• Riksdagsordningen, ytterligare
hvila på bordet.
Föredrogos ånyo och gillades följande
Allmänna Besvärs- och EkonomiULskoltets
den 24 sistlidrie October afgifne, och den 2
dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtanden;
N:o 159. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 24 förut
meddeldte Betänkande, rörande Kyrkors
sammanbyggnad.
N:o 160. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under W:o 42
förut meddeldte Betänkande, i frågan om
sättet att framforsla Kronans Ekevirke.
Föredrogos ånyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 24 sistlidne October
under N:s 162 och i63 afgifne, samt den
2 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtanden,
i anledning af gjorde anmärkningar
49 H* 10 *
*
i48
D*n ii November e. m.
vid Utskottets förut meddeldte nedannämnde
Betänkanden:
N:o 83. Angående väckt fråga, att Directionen
öfver Danviks Hospital måtte förklaras
oberättigad att uppbära recognitionsafgift
till Hospitalet vid försäljning af Skattehemman
;
N:o 124. Rörande väckte frågor om
behofvet af Lönetillökning för Gymnasiioch
ScholaeLärare;
Och fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkanden redan blifvit
den 27 sistlidne Augusti f. m. och den 2g
i samma månad f. m. af Ridderskapet och
Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande Utlåtanden
borde läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
1 sistlidne October under N:o 21 afgifne,
och den i3 i samma månad på bordet lagde
Betänkande, rörande Paketpost- och Forvagns-inrättning.
Herr Rosenqvist^ Fredrik Leonhard:
Med hänsigt till den vid Betänkandet fogade
reservation tillstyrker jag afslag å detsamma,
emedan jag anser bifall dertill blifva
ganska tryckande för så väl håll- som
reserv-skjutsande. Huru litet inrättningen
är lönande, synes tillräckligen af Forvagnen
mellan Upsala och Stockholm, som ofta får
Den ii November e. m.
i49
gå tom. Dessutom synes en sådan Forvngnsinrättning
vara alldeles öfverflödig, då Canal
er och Centralsystemet komma riktigt i
gång.
Herr Tham, Wolrath: Jag vill blott
nämna, att afsigten med denna Paketpost
afven är, att de skjutsskyldige skola lindras
och de resande komma fortare. Den, som
för att åka beqvämligt, annars behöfver 2
hästar, begagnar genom Forvagnen högsten.
Inrättningen kommer således i betydlig nion
att minska skjutsningsbesväret. Jag tillstyrker
derföre bifall å Betänkandet.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: I anledning
af den sista värde talarens yttrande
vill jag påminna, att om man vill skaffa
den nya inrättningen förtroende, måste man
bestämma måttliga afgifter. Jag fruktar, att
man i Betänkandet tilltagit för mycket. Jag
finner dessutom ej något skäl, hvarföre afgiften
för Lispundet skall ökas, då paketen
är tyngre. När man nemligen för en 4 Lispunds
paket endast betalar 1 sk. mer än
för en paket af 3 Lispund; hvarföre skall
det då för en paket af 5 Lispund betalas
2 sk. mer än för en af 4 Lispund? Enär
Ridderskapet och Adeln redan bifallit BevillningsUtskottets
Betänkande örn Postpenningarnes
förökande med 14 procent till
bestridande af utgiften för den nya inrättningen,
hemställer jag, om ej ett modere
-
i5o Den ii November c. m.
rädt pris liär bör fastställas. Jag anhåller
derföre om återremiss af Betänkandet.
Herr af Billbergh , Johan Peter: Jag
anhåller alt få upplysa, det Utskotten föreslagit
en afgift, som endast borde trygga
inrättningen emot förlust för Staten. Någon
vinst är så mycket mindre beräknad, som
Kongl. Majit har rättighet att, om så ske
kan, nedsätta priset, hvaremot Kongl. Majit
icke äger rätt att höja detsamma. Hvad
dispropositionen beträffar, så har man ansett,
att betalningen bör progressift stiga
från Lispund till marker, men deremot progressift
falla, i mon af den större vigten i
Lispundtal, emedan den enskilda ofta har
lika stor fördel utaf att få skicka ett mindre,
som ett större paket, hvaremot PostVerket
har en säkrare inkomst af de större,
än af de mindre paketerna.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
sista värde talarens yttrande, ber jag att få
förnya min anmärkning, att ökningen mellan
4 °ch 5 Lispund med 2 skilling är obillig,
då den emellan 3 och 4 Lispund blott
är 1 skilling.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
anhåller att få instämma i Herr af Billberghs
reservation, alt den föreslagne hastigheten
är för stor. Om man vill att Inrättningen
skall vinna förtroende, måste man tillsa, att
Allmänheten kan med beqvämlighet sig deraf
Den u November e. rn.
tegagna. Jag anhåller således om återremiss
af Betänkandet.
Herr af TVingårdJohan: Jag ber att
få påminna Högh Riddérskapet och Adeln,
att denna inrättning är ett supplement till
Postverket, sedan man beslutat, att moderation
för större paketer med Posten skulle
upphöra. Man har derföre måst vara betänkt
på en inrättning, hvarigenom tyngre
paketer kunde fortskaffas. För dessas tillbörliga
vård och a {lemnande var nödigt, att
hafva en person, som hade ansvaret, och
deraf uppkom postiljon. Då denna skulle
hafva en vagn att föra sina paketer på,
gjorde man den så rymlig, att resande der
kunde färdas. Men liufvudsaken var i alla
fall paketer. Hvarje vecka skall den passera
22 städer, och detta kostar endast i5,ooo
R:dr om året. Hvarje skilling, som förtjenas
för paketer eller resande, förminskar
denna summa. Man har måhända satt taxan
något hög, men detta är skett af fruktan,
att Inrättningen annars icke skulle bära sig,
och att man sedermera med mycket större
svårigheter skulle kunna tillvägabringa en
Inrättning, som förut gått sönder. Jag anhåller
om bifall å Betänkandet.
Herr Cederschjöld: Den siste värde Talaren
har sagt att afgifterne blifvit sä stora
j emedan man fruktat j att Inrättningen
annars icke skulle bära sig. Men jag der
-
O c u ii IV o v e in ber e. ra.
emot föreställer mig, att det är med denna
Inrättning, som med Tullen, att ju mindre
afgifter, desto större inkomster, d. v. s. desto
flere paketer skiekar man.
I anledning af hvad en annan värd Talare
anfört om Forvagnens stora hastighet 3
får jag påminna, att man i allmänhet, om
väglaget är drägligt, åker vida fortare än
i i timma på milen. En resande, som vill
begagna denna Inrättning, hör dessutom
icke vara generad att i ett beqvämt åkdon
resa natt oell dag, heldst han ändå har 4
å 5 timmar om natten alt hvila på. Jag anser
blott afgifterna böra nedsättas.
Friherre Wrangel_, Henning: Då man
så ofta hört klagas öfver tidsutdrägt vid
detta Riksmöte, och intet skäl finnes till
återremiss af Betänkandet, synnerligen då
orsaken till den höga taxan blifvit uppgifven,
samt det är vordet upplyst, att Konungen
kan nedsätta taxan, anhåller jag
om bifall å Utskottens Betänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandttMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Bevillnings- och
EkonomiUtskottens förevarande Betänkande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Exxc.llence gjorde pro
-
Den ii Noven) b er e. m.
153
position lill bifall af berörde Betänkande;
hvilken proposition med Ja besvarades.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 23
sistlidne Junii under N:o ig3 afgifne, och
den 9 derpåföljde Julii e. m, på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 66 förut meddeldte
Betänkande, angående inrättning af
en Paketpost.
Herr Tham, TVolratli: Jag får hemställa,
om, sedan Bevillnings- och EkonomiUtskottens
Betänkande i ämnet blifvit bifallit,
någon vidare åtgärd vid detta StatsUtskotlets
Utlåtande erfordras, än att det
samma lägges till handlingarne.
Uppå derefter gjord framställning, fann
Kidderskapet och Adeln, att, som Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
under N:o 21 aflålne Betänkande
rörande Paketpost- och Forvagnsinrättning,
redan blifvit denne dag af Ridderskapet
och Adeln bifallit, StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande borde läggas till
handlingarne.
Föredrogs ånyo LagUtskottetsl den 24
sistlidne September under N:o io3 afgifne,
och den 2 derpåföljde October e. rn. på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottets under N:o
154 Den ti November e. m.
58 förut meddeldte Betänkande, om ändring
eller förklaring af i8:de och icpde §§. i
Kongl. Förordningen den i3 Julli 1818, angående
Inteckning i fast egendom.
Friherre Boye_, Ludvig: Den Lagfråga,
som nu är föremål för Ridderskapets och
Adelns pröfning, har af mig blifvit väckt,
och såsom Motionair anser jag det alltså
vara min pligt att följa ärendet från början
lill slut. Att vara tydlig, bevisande och
kort på en gång är icke möjligt, åtminstone
för mig. Jag måste derföre anhålla
om tillgift, i fall jag uppoffrar den sednare
egenskapen, för alt icke förlora de begge
förstnämnde, och således kommer att blifva
något vidlyftig. Då man år 1818 företog
sig, att skrifva en ny InteckningsLag,
ville man förekomma, att äldre inteckningsliafvare
skulle förnärma de yngre inteckningshafvarnes
rätt. Man förutsåg nemligen,
att, då en ägare till flera fastigheter lemnat
inteckning i dem alla, kunde intecknmgshafvaren
eftergifva sin inteckningsrätt
uti ett eller annat hemman, hvarigenom den
andel af inteckningen, som bordt utgå utur
detta, eller dessa hemman, komme att vidkännas
af det återstående intecknade hemmanet,
och föl jaktligen deras säkerhet, som
hafva sednare inteckning deri, att isamma
mån förminskas. Man sökte förekomma detta
de sednare eller yngre inleckningshafvarnes
lidande derigenom, alt man i 18 §.
Den ii November e. m.
155
af 1818 års InteckningsFörordning stadgade,
att det intecknade capitalet borde utgå
af alla de intecknade hemmansdelarne, men
man glömde, att, vid hemmanens öfvergång
till andra ägare, tvist kunde uppstå derom,
i hvilken proportion hvartdera hemmanet
borde svara för den intecknade gälden, och
denna proportion förblef alltså obestämd,
så att ägaren till en af de intecknade hemmansdelarne
icke kunde genom betalning
af den del, hvarföre hans hemman rätteligen
häftade, befria sig från missödet att se
äfven sitt hemman gå under den auctiousklubba,
hvarmed inteckningshafvaren hotade
alla de intecknade egendomarne. Detta
är hvad jag egentligen har emot 18 §. Uti
ig §. bibehölls ett mörkt uttryck, som haft
de förskräckliga följder, att A fått betala
B:s skuld. Då der nemligen heter: ”Borgenär,
som för sin fordran fått inteckning
”uti flera fastigheter, må ej, till minskning
”af annans rätt, som å samma tid, eller
”efter honom, låtit dess fordran intecknas
”i endera fastigheten, njuta ur denna sed”nare
betalning för mera, än som i de an”dra
fastigheterne brister;” så har det bändt,
att man velat rapportera bristen till annat,
än inteckningshafvarnes gemensamma anspråk
på betalning ur panterne. Utan att
vilja klandra Domare, som förfarit annorlunda,
tror jag för min del, att Lagens mening
icke är, att härigenom vilja bestämma,
huru stor del hvardera hemmanet bör vid
-
156 Den n November e. m.
lännas af Jen intecknade skulden. Genom
en annan tolkning skulle äfven hända, att
en yngre iuteekningshafvare, tvärtemot Lagens
princip för ordningen emellan intecknade
fordringars betalriingsrätt, kunde tvinga
en äldre iuteekningshafvare, att utan afseende
pä, hvar den bästa säkerheten fanns,
hålla sig till de hemman, som mindre motsvarade
fordringens belopp. Jag gaf ett
exempel, huru orättvist i sådant fall kan
tillgå, då jag omnämnde ett sterbhus, sorn
var ägare till 13 särskilde hemmansdelar,
hvilka samfällt voro intecknade för ett Bancolån
af 25,000 R:dr. Vid arfskiftet ti Ille»
11 Enkan och en omyndig dotter en hemmansdel,
som icke var besvärad med annan
inteckning, än sin andel af det gemensamma
Bancolänet, då deremot de andra
stei bhusdelägarne, hvilka fått säteriet och
öfrige hemmansdelarne på deras lotter, så
hopat inteckning på inteckning, att cession
slutligen inträffat. Banken, som nu har rätt
hålla sig till hvilkendera fastigheten som
hälst, och finneratt Enkansoch dottrenshemman
lättare ensamt kan betacka länet, än det
står att ske genom försäljning af åt concursmassa
afträdde fastigheter, söker derföre endast
modren och dottren, och troligen kommer
deras, utom för Bancolänet ograverade
hemman, att springa på BancoAuclion, fastän
de erbjudit att betala deras anpart i lånet.
Det var till förekommande af dylika
lidanden jag föreslog ändring uti 18 och
Den ri November e. ru.
jg §§. af 1818 års Inteckningsförordning.
Jag medgifver, att det är rättare, att genom
en Lagförklaring åstadkomma den åsyftade
rättelsen, på det all retroactif verkan
måtte försvinna. Lagutskottet har velat samma
mål, som jag, men beklagligtvis icke uppnått
resultatet. Tvenne dess Ledamöter hafva
reserverat sig, och bland dem har Herr
Printzensköld grundligen visat olägenheterne
af Utskottets förslag. Äfven en värd Ledamot
inom detta Stånd Herr Stråle har
framkommit med ett nytt förslag, hvari jag
fullkomligen instämmer, och hvarå jag, med
frånträdande icke af min motion, men af
den redaction jag uppgjort, anhåller om
Herr Grefvens och LandlMarskalkens proposition,
på det vi må komma från ett tillstånd
af Lagvåld, för hvilket jag ej kan annat
än anse närvarande förhållande emellan
inteckningshnfvare och särsk i 1 te ägare
af flera tillsammans intecknade hemman.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: Då ärendet
sista gången förevar, hade jag äran framställa
min mening, och visa, att ändamålet
ej vanns med antagande af Utskottets förslag.
Åberopande hvad jag då anfört, vill
jag nu blott fästa uppmärksamheten derpå,
alt Utskottet föreslagit, att taxeringsvärdet
alltid skall ligga till grund för fördelningen
af den intecknade gälden, så att ali
intecknad skuld kommer att anses fördelad
på de särskilda fastigheterne i den stund
153
Den ii November e. m.
inteckningen meddelas. Äro nu Contrahenternc
ense derom, att en sådan fördelning
bör ske, och långifvaren finnér sig dermed
belåten, så behöfves ingen Lag, som föreskrifver
densamma. Kunna de åter icke
förena sig derom, så kommer icke något
aftal lill fullbordan och något lån meddelas
icke; men om långifvaren fordrar och
låntagaren vill lemna odelad inteckning i
flere fastigheter, synes det orätt, att genom
Lag förbjuda ett sådant aftal. Grundsatsen
att ej inskränka enskilta personers rätt lill
aftal, utan så vida behofvet det oundvikligen
kräfver, bör ej rubbas. Jag förblifver
alltså vid min mening, att 18 och 19
böra qvarstå orubbade, men hemställer, att
Ridderskapet och Adeln, såsom jag förut
föreslagit, må förklara, att Ridderskapet och
Adeln väl å ena sidan finnér nödvändigheten
deraf, att genom en författning bestämmes
grunden, hvarefter redan meddelade
gemensamma inteckningar i flere fastigheter
böra å desse fördelas, när de kommit i olika
ägares händer, men anser å andra sidan
olämpligt, alt under namn af Lagförklaring
vidtaga stadganden, hvilka borttaga och förändra
nu befintlige föreskrifter uti Inteckningsförordningen,
nemligen 1:0 stadgandet
uti 18 §., hvarigenom tillätes att med
samtelige inleckningshafvares bifall en del
af intecknad pant kan derifrån lösgifvas,
och hela skulden å återstoden öfverflyttas;
2:0 19 §:s föreskrift, hvarigenom sednare in
-
Den ii November e. m.
teckningshafvare berättigas, att då fastigheterne
ännu äro uti gäldenärens band, få tillgodonjuta
den förmån, att den äldre gemensamma
inteckningen först uttages utur
den fastighet, som ej är med annan inteckning
besvärad, och de öfrige således lemna
en större tillgång till gäldande af sednare
inteckningar, än som genom den gemensamma
inteckningens fördelande skulle
uppkomma; och 3:o den väsendtliga förändring
uti nu gällande inteckningslagar, att
fordringsägaren, som hitintills ägt full säkerhet
för sin fordran, så snart alla fastig—
lieterne uppgingo till den gemensamma inteckningens
belopp, skulle äfventyra förlust
deruti, om någon af fastigheterne icke vid
utmätnings-auction uppginge till den summa,
sorn i mån af taxeringsvärdet derå borde
belöpa.
På dessa skäl, och då det synes betänkligt,
att vidtaga stadganden, som tilläfventyrs
skulle rubba det förtroende inteckning
i fast egendom borde äga, torde
Ridderskapet och Adeln, med ogillande af
Utskottets förslag till förändring af 18 och
I9§§. af InteckningsFörordningen , besluta,
att berörde §§. komma att förblifva oförändrade,
sådane de nu lyda; dock med den
förklaring, att 19 §. väl föreskrifver sättet
för gemensam intecknings gäldande utur flere
fastigheter, då desse äro uti gäldenärens
eller en ägares hand; men icke utstakar
i6o Den ii November e. rn.
elen andel särskilde ägare af fastigheter, som
gemensamt äro för skuld intecknade, böra
uti densammas gäldande taga; i hvilket sednare
afseende Ridderskapet och Adeln torde
anse följande föreskrifter böra stadgas,
nemligen:
1:0 Har fastighet, som jemte annan eller
flere fastigheter blifvit för gäld intecknad,
sedermera kommit uti annan ägares
hand, då må väl inteckningshafvaren derutur
söka och erhålla betalning för hela sin
fordran; men ägaren eller sednare inteckningshafvare
äro berättigade att yrka, det
den öfriga inlecknade panten jemväl må genast
utmätas och försäljas till gäldande af
den del utaf den intecknade skulden, som
derå belöper.
2:0 Skola fastigheter, som för gäld gemensamt
äro intecknade, på offentlig auction
försäljas, och äro särskilde personer
deraf ägare, då skall hvarderas fastighet
särskildt utbjudas, antingen bel eller styckad,
på sätt lämpligast finnes. Räcka de
erbjudue köpeskillingarne sammanlagde icke
till gäldande af hela skulden, och fordrar
inteckningshafvaren, att fastigheterne skola
gemensamt i ett slag utbjudas och försäljas,
då bör sådant ske, och varde det sednare
budet gällande, derest detsamma är
högre än de föregående; i annat fall blifva
desse bestående. Hvad för bela panten samfäldt
-
Den m November e. rn. ifir
laid t således högre bjudes, skall å hvarje
ägares del deraf, i mån af den särskildt
derföre erbjudne köpeskilling, fördelas och
dertill läggas.
3:o Den således för hvarje del af panten
erhållne köpeskilling utgör det belopp,
i mån hvaraf densamma bör för den intecknade
gemensamma gälden ansvara, och
varde densamma, efter det förhållande summan
af alla köpeskillingarne har till hvar
och en af dem särskildt, lill gäldande deraf
fördelad.
4:o Finnes uti endera fastigheten äldre
inteckning än den gemensamma, då bör densamma
af köpeskillingen derföre först utgå,
och endast återstoden tagas i beräkning vid
bestämmande åf dess delaktighet uti gemensamma
gälden.
5:o Fordrar ägare af fastighet, som gemensamt
med annan är intecknad för gäld,
att få dess andel deruti bestämd, utan att
densamma må å offentlig auction försäljas;
då må till grund derföre tagas det till allmän
bevillnings erläggande åsatte värde för
tlet år, då inteckningen söktes, eller om sådan
uppskattning å den tid ej ägt rum, den
bevillningsuppskattriing, sorn efter den tiden
först hållen är. Är någondera af fastighetsägarne
eller inteckningshäfvaren med
värdet missnöjd, och kunna vederbörande
49 H. 11
1Ö2
Den ii November e. m.
ej derom sig förena, håfve våld alt fordra
den faslighetens utbjudande å offentlig auction,
hvars tillräcklighet till gäldande af
den derå belöpande andel af skulden sättes
i fråga.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bifall
af LagUtskottets förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt,
att, med afslag å LagUtskottets Utlåtande*
gilla det förslag Herr Stråle framställt.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta> Gustaf: Herr Stråles förslag
äger väl den tydlighet, alt det kan antagas,
men jag hemställer, om det icke i afseende
å den nuvarande 19 §. innefattar en
■ Lagförklaring, och huru vida Rikets Ständer
hafva rätt att befatta sig med Lagförklaringar.
Herr Stråle: Hvad angår Ständernes
rätt att afgifva Lagförklaringar, får jag erinra,
att Ständerne äfven under denna Riksdag
flera gångor inkommit till Kongl. Maj:t
med förslag till Lagförklaringar; och då den
förändring, som af mig blifvit föreslagen,
innefattar godkännande af åtskilligt, som
19 §. förut innehåller, men tillika förklarar
en viss del deraf, vet jag ej, hvarföre
Den ii N o v e ni b e r e. m.
man icke också må uttrycka, att man förklarar
och icke upphäfver Lagen.
Friherre Boye: Jemte erinran att 1818
års InteckningsLag är stadgad gemensamt
af Konung och Ständer, hör jag påminna,
att en förklaring af Lag mätte kunna föreslås
äfven af den Lagstiftande Magten, fastän
den Lagskipande fått rättighet, alt i främsta
rummet tolka dess rälta mening. Om
äfven Herr Hjerta icke har alldeles orätt i
sin anmärkning, hemställer jag dock, om
icke, för att undgå den retroactiva verkan
jag förut omtalat, man heldre bör antaga
en Lagförklaring, och således bifalla Herr
Stråles förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LcindtMarskalken framställde ånyo proposition
till bifall å LagUtskoLtels Utlåtande.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
åter hemställde, om Ridderskapet och Adeln
fann för godt, att, med afslag å LagUtskottets
Utlåtande, antaga det af Herr Stråle
framställde förslag.
Bifölls.
Herr Printzensköld} Carl: Sedan Ridderskapet
och Adeln numera antagit Herr
Stråles förslag, vågar jag vördsamt hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln täck4y
H. 11 *
Den ii November e. rn.
tes inbjuda de öfrige Respective MedSlåilden
att deruti deltaga.
Hans E.Tcellence Herr Grefven och
Landt Mar skal ken frågade, om Ridderskapet
och Adeln biföll Herr Printzenskölds hemställan,
angående inbjudning lill de öfrige
RiksSlånden att förena sig uti det beslut
Ridderskapet och Adeln nyss fattat.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats-, Revil
1 ni ngs- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 21 sistlidne October under
N:o 88 afgifne, och den 6 dennes e. m.
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckte motioner om en förbättrad organisation
af Tullverket m. m.
Vid förnyad föredragning bifölls Stats-,
Bevillnings-, Banko-, Lag- samt Allmänna
Besväs- och EkonomiUtskottens den 22 sistlidne
October under N:o 8g afgifne, och
den 6 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande,
angående väckte förslag till grunder
för ett förändradt Statshushållnings-och
Beska ttnings-system.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevillningsutskottets
den 11 sistlidne September under
Nio 45 afgifne, och den 21 i samma
Den ii November e. m.
165
månad e. m. på bordel lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 26 förut meddeldte Betänkande,
om tull å spannmål*
Vid förnyad föredragning gillades följande
från StatsUlskotlet ankomne, och den
8 sistlidne Oclober e. rn. på bordet lagde,
Utlåtanden:
Af den 24 sistlidne September:
N:o 2^4- I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o p6
förut meddeldte Betänkande, i afseende på
åtskillige uti RiksgäldsContoirets räkenskaper
balancerade fordringar och tillgångar,
Af den 3 sistlidne October:
N:o 284. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 216
förut meddeldte Betänkande, angående verkställd
granskning af redogörelsen öfver tvenne
Krulförsäljning-s-exped i tioner.
Föredrogs ånyo Stats-, Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 22 sistlidne October under J>J:6 poafgifne,
och den 6 i denna månad e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af åtskillige
motioner, om förändring i sättet för Grundräntornas
eiler Kronotiondens utgörande.
i66
Den ii November e. rn.
Herr Nordenanckar_, Gustaf: Principen
för all Markegångssättning bör vara ortens
gängse medelpriser. Då man känner, huru
det tillgår med Markegångssättningen, att
nemligen Allmogen uppgör den på sammankomster
i Församlingarne och Häraderna,
kan man ej befara, att den blir för
hög. Hitintills hafva så väl Räntetagarne,
sorn Räntegifvarne, haft lika och ömsesidiga
rättigheter. Om Markegången varit för hög,
hafva Räntegifvarne kunnat lemna tionden
in natura; har Markegången varit för låg,
hafva Räntetagarne kunnat fordra sin tionde
in natura. Genom detta Betänkande åter
hafva Räntetagarne alldeles ingen fördel,
men Räntegifvarne all fördel på sin sida,
emedan de ensamt hafva optionsrätt, alt
gifva hvad de vilja före Thomae dag. Allmogen,
som förut vanligtvis alltid satte Markegången
för låg, har nu en stor fördel att
sätta den ännu lägre. Då rättsförhållandet
tyckes fordra ömsesidiga fordringar och rättigheter,
men detta Betänkande blott innehåller
ensidigheter, skall jag anhålla om afslag
å detsamma.
Friherre Cederström , Jacob: Den sista
Ledamoten har yttrat, att derigenom, att
man gifvit Räntegifvarne optionsrätt, skulle
den omständighet inträffa, att Markegången
blef alldeles för låg och under det rätta
värdet. Detta kan dock alldeles, icke inträffa,
enär den Committé, som har sig
Den ii N o v e ni b e r e. 111.
167
uppdragit att sätta Markegången, består till
hälften af Räntegifvare och Räntetagare. Jag
ser då ej hinder för Räntetagarne, att få
priserne enlige med verkliga förhållandet,
ty, om de icke blifva de i orten gängse,
kan det i besvärsväg rättas. Hvad det åter
beträffar, att Räntetagarne ej få tillgodonjuta
sin rätt, är detta ett missförstånd, ty
om Räntegifvare!) vill betala sin tionde in
natura, och uppsäger densamma, har han
dubbel forsellön att betala, och om han ej
gjort det före Thoms dag, bar han ingen
rätt att uppsäga den, men Räntetagaren har
deremot rätt att lill den i5:de eller 2o:de
Januarii uppsäga den att lefvereras in natura.
Hvad den värde Ledamoten således
yttrat om ömsesidiga rättigheter och skyldigheter,
som skulle vara förnärmade, är
blott fictift, ty om Räntetagaren vill hafva
spannemålen in natura, kan den köpas för
lösningspriset med forlönen, och det ankommer
på honom sjelf. Jag tillstyrker bifall
å Betänkandet, såsom väl grundadt.
Herr Hjerta, Gustaf: För min del kan
jag ej finna annat än att Friherre Cederström
har rätt, då han sagt, att Räntetagarnes
fördel är genom Betänkandet lika väl
bevarad, som Räntegifvarnes, och jag undrar,
om man ej skulle kunna drifva hans satts
längre, och säga att Räntetagarnes fördel är
bättre bevarad, än Räntegifvarnes, enär uppsägning
linnes å båda sidor, men Räntegif
-
Deu ii November e. m.
värne dessutom hafva skyldigheten alt betala
dubbel forsellön. Hvad beträffar det
inflytande, sorn skulle äga rum af Räntegifvare
inom MarkegångsGommittéerna, så
har Friherre Cederström upplyst om den
föga cbanee, som Räntegifvarne äga, tia MarkegångsCommittéen
beslår af hälften Räntegifvare
och hälften Räntetagare. Man har
dessutom af erfarenheten sett, att örn af de
2/j. Länen Markegåugen varit för låg i 8 a
io, har den i alla de andra Länen varit
för hög. För min del kan jag dessutom icke
undgå att yttra min förundran deröfver, att
Utskotten så litet behjertat Friherre Palmstjernas
motion, hvars antagande skulle hafva
beredt en öfvergång från det felaktigabeskattningssystemet,
att Räntegifvarne under
missväxtår blifva mera betungade, än
under de goda åren, och att Löntagarne under
de goda åren icke hafva hvad de behöfva.
Detta hade kunnat afbjelpas genom Friherre
Palmstjernas förslag, om icke Utskotten tagit
sig ett svepskäl, att afstyrka detsamma*
deraf att han begått ett misstag i afseende
å Frälseräntan; hvilket Utskotten likväl kunnat
afstyrka, men ändock tillstyrka sjelfva
motionen. Hans förslag hvilade på den omständighet,
att man skulle taga de fem föregående
årens medelpris till Markegång,
d. v. s. att MarkegångsCommitteen, sedan
den uppgjort FörslagsMarkegång för gående
året, borde summera fem års priser, och
deraf laga en femtedel, sorn skulle blifva
Den ii November e. m. 169
det följande årets Markegång. Missväxtårens
olyckor hade således blifvit fördeldte på 5
år, och fluctuationen derigenom icke så våldsam.
Utskotten hafva emot Friherre Palmstjernas
förslag brukat ett skäl, som är ganska
besynnerligt, och bevisar, att Utskotten
ej gjort sig reda för förslaget. Utskotten
hafva sagt, att den ene skulle gynnas på
den andras bekostnad, i fall förslaget antoges.
Den, sorn tillträdde ett hemman, när
hög Markegång vore satt, skulle blifva lidande.
Det säger sig sjelf, att sådana chan-,
cer skola finnas vid all jordbrukshandtering,
och de få ej ingå i Köp-speculationen, ty
liksom afkastningen af en egendom ej kan
på förhand bestämmas, likaså kan ej eller
Markegången på förhand bestämmas. Jag
vill icke yrka afslag å Betänkandet, ehuru
jag verkligen tror, att det fordna stadgandet
är bättre; men då anmärkningar blifvit gjorda,
som hindra Betänkandets antagande, hemställer
jag, om det icke kunde återremitteras,
på det Utskotten må ånyo taga i öfvervägande
Friherre Palmstjernas förslag, eller
sjelf föreslå något, för alt bereda en jemnare
Markegång, utan att de olyckliga missväxtåren
genom sina följder genast skola
verka förstörande på Landtmannen, och
tvinga honom att betala tredubbelt och fyradubbelt
sina skatter. Jag anhåller om återremiss
af Betänkandet.
Herr Nordenanckar: Jag förenar mig
gerna med Herr Hjerta om nyttan af Fri
-
Den 11 November e. tn.
herre Palmstjernas förslag. Jag var inom
Utskotten just af den tankan, men stadnade
der inom minoriteten. En återremiss deremot
tror jag tjenar till intet, ty opinionen
inom Utskotten är densamma. Jag yrkar
derföre afslag å Betänkandet, emedan jag
der icke finner samma fördel för Räntetagarne,
som för Räntegifvarne, ty Räntetagarne
få endast uppsäga, då Räntegifvarne
tiga. Jag tror, att man har tillräckliga exempel,
huru Markegången sättes. År 182(5, då
priserna på spannemål voro 20 R:dr, sattes
Markegången till 10 R:dr, Då skola Räntegifvarne
säkerligen bestämma sig att betala
contant, och Ränletagarne ej hafva elt ord
att säga derom. För närvarande äro rättig**
heter och skyldigheter någorlunda jemnt
fördeldta, hvarföre jag anser oss böra bibehålla
detsamma, och yrkar afslag å Utskottens
Betänkande,
Herr Tham, Wolrath: Jag anhåller
först att få rätta ett misstag, som blifvit
begånget af Friherre Cederström, då han
sagt, att MarkegångssättningsCommitteen består
af hälften Räntegifvare och hälften Räntetagare,
ty det finnes blott en fjerdedel af
Räntetagare nemligen PresteStåndet; men
derföre tror jag dock icke, att Markegången
alltid blir för lågt satt, ty Ledamöterne af
Ridderskapet och Adeln, som vanligen äro
Possessionaten, vilja ofta gerna hafva Markegången
hög, för att få höga spannemåls
-
Den ii November e. m, 171
priser i orten, emedan de då tro sig få sin
spannemål bättre betald. Hvad BorgareStåndet
beträffar, så är det skäligen neutralt.
Jag medger visserligen, att Markegången
ibland varit för låg, men lika många exempel
finnas, att den varit för hög, såsom t.
ex. oftast inom Jönköpings Län. Orsaken
till de klagomål, som så ofta förspörjas mot
Räntetagarne, härflyter från de mindre billiga
pretentionerne mot Räntegifvarne ej directe
af Räntetagarne, ty då de sjelfva bära
ripp sin spannemål, förspörjes sällan några
klagomål, men de bortlemna den oftast åt
Commissiouairer, eller bortsälja den till personer,
som då skola bära upp den; och enär
dessa derpå vilja vinna, uppstår prejeri mot
Räntegifvarne, och klagomål deröfver. Jag
får dessutom påminna, att, enligt Författningarne,
äger den, som är missnöjd med
Markegångssättriingen, attklaga i Kongl. KarnmarCollegium
, som deröfver dömmer. Hvad
åter angår de anmärkningar, hvilka blifvit
gjorde mot Utskotten, för det Utskotten icke
antagit Friherre Palmsljernas motion, så har
Herr Hjerta misstagit sig, då han sagt, att
Utskotten begagnat Friherre Palmstjernas
misstag i ett afseende, för att få afslag å
hela motionen; förhållandet är icke så, ty
Utskotten hafva serskilt och vidlyftigt behandlat
alla delarne af hans motion. Men
Utskotten hafva icke kunnat antaga densamma
af skäl, att, enligt hans förslag, skulle
ingen uppsägning till lefverering in natura
».74 Den n November c. rn.
ionna ske, oell då en sådan uppsägning
både interesserar Räntetagare och Räntegifvare,
ville ingen inom Utskotten ingå uti
Friherre Palmstjernas förslag. Räntegifvarne
ville ej undvara uppsägning i goda år, då
Markegåogen skulle blifva för hög, och Räntetagarne
ville icke undvara densamma under
missväxtåren, då Markegången skulle
blifva för låg. Jag skall visserligen icke bestrida
en återremiss, men med den kännedom
jag äger om förhållandet inom Utskotten,
tror jag ej, att Friherre Palmstjernas
förslag kan blifva antagit. Afslag å Betänkandet
bestrider jag deremot alldeles.
Friherre Cederström: Det är obehagligt
att i en öfverläggning om räntetagares
och räntegifvares ömsesidiga fördelar nödgas
taga de förras missbruk till grund för
föreslagne ändringar; men det är ett förhållande,
som icke kan jäfvas, att räntetagarnes
prejerier gifvit anledning till de
många klagomål, som ägt rum. Efter nuvarande
författning hafva räntetngarne i sin
band att uppsäga spannmålens lefvererande
in natura, och att vid forsedelns utgifvande
begagna utsättandet af en tid, då det
är nära omöjligt för räntegifvarne att utföra
spannmålen, hvarigenom de blifva tvungne
att gifva stora umgälder för att slippa
lefvereringen. Sådana missbruk äro ej förenliga
med det ändamål man vid räntornas
anvisande velat afse. Meningen är blott»
Den ti November e. m. 173
att räntan skall komma räntefajgarne tillhanda
sådan den efter jordeboken bör utgöras;
ingentig derutöfver. Men då nu klagomål
blifvit anförde Öfver missbruk, som,
med bibehållande af nu gällande Författningar
icke kunna förekommas, hafva Utskotten
trott sig bereda rättelse genom förslag
till författning, som innefaltar medlande
föreskrifter till ömsesidig bevarad
rätt, genom utsättande af den dubbla forlön;
ränLetagarne sättas derigenom ur stånd
att preja räntegifvarne, men förnärmas icke
uti sin lagliga rätt. Några få Ledamöter
inom Utskotten ville hafva det gamla stadgandet
bibehållet, men pluraliteten erkände,
alt billigheten fordrade rättelse och antogo
hvad Betänkandet innehåller. En Ledamot
har yttrat, att MarkegångsCommitteerne
ej bestå af hälften räntetagare och
hälften räntegifvare; detta kan visserligen
vara en möjlighet i brist på räntetagare,
men både bland Riddérskapet och Adeln och
BorgareStåndet finnas räntetagare, och i de
flesta provincer har förhållandet varit, att
Committeerna bestått af hälften räntegifvare
och hälften räntetagare. Orsaken, hvarföre
Utskotten ej kunnat antaga Friherre
Palmsljernas förslag, har varit, utom hvad
Herr Tham uppgifvit, alt ett medium af
Markegången för fem förflutna år, deribland
tilläfventyrs flere missväxtår, skulle blifva
för tryckande för räntegifvarne under fem
påföljande ymnigare år. Det är naturligt,
t
174 Den n November e. m.
att i samma mon man finnér orimligheten
af närvarande prestationer, skall man komma
närmare den tid, då alla räntor in
till StatsYerket, och StatsVerket ensamt lönar
Embetsmännen. Vi äro ännu ej der,
men den tid skall sannolikt snart komma,
ehuruväl Utskotten ej tillstyrkt Kongl. Maj:ls
proposition derom. Utskotten hafva likväl
uppgifvit i det nu förevarande Betänkandet
en utväg, att undanrödja de största missbruken,
och jag hemställer, om Ridderskapet
och Adeln, som för det mesta består
af endast räntetagare, bör afslå ett Betänkande,
som endast innefattar ett jemkningsförslag
emellan räntetagare och räntegifvare.
Jag anhåller om bifall å Utskottens
Betänkande.
Herr Hjerta: De värde Ledamöter, som
talat för bifall å Utskottens Betänkande,
hafva just ådagalagt nödvändigheteu att återremittera
detsamma. De hafva trott största
vådan af Friherre Palinstjernas förslag
ligga deruti, att, örn flere missväxtår inträffade,
skulle Markegången de följande
åren blifva för dryg. Jag frågar nu, om
t. ex. frenne missväxtår inträffa efter hvarandra,
det icke då måtte vara vida mindre
känbart, att betala den dryga ränta,
som deraf uppkommer, fördelad på fem år,
än att betala den 3:ne år å rad, såsom nu
händer. Man bör, vid grundräntornas bedömande,
betrakta egendom och icke per
-
Den ii November e. m, 175
söner; och då är det tydligt, att ninn heldre
för hemmanet vill betala en afgift fördelad
på 5 år, än på en gång under ett
missväxtår. Då Creditsyslemet är i oordning,
och penningeväsendet endast på vägen
att bli bestämdt, synas de välda Ledamöterne
ej gjort sig reda för, att man icke
bör börja med räntornas infordrande till
StatsYerket, utan med att jemt fördela dessa
räntor; ty då behöfves ej naliiral-prestationen,
utan penningeskatt börjar ega
rum; och så snart penningeskatten blifver
vanlig, inse räntegifvai ne, att de ej lida,
ulan snarare njuta lindring, deraf att Markegången
tages efter 5 års medium. Sedan
lärer penningeskatten lätt förändra sin gång
till StatsVerket direcle, i stället för lill Indelningshafvaren.
Staten skulle ovilkorligen
vinna derpå, att nalural-prestalionen
upphörde, men ehuru vi nu icke äro färdige
dertill, skall den tid visst komma, då
man inser nyttan deraf. Jag anhåller om
proposition till återremiss af Betänkandet.
Herr Nordenanckar: Friherre Cederslröms
yttrande anser jag angå ett ämne,
som icke tillhör ifrågavarande öfverläggning,
men om jag icke hört orätt, har han sagt,
att Ståndspersoner äfven skulle deltaga i
Markegångssättningen. Detta är orätt, ty ledamölerne
beslå blott af Adelsmän, Prester,
Borgare och Bönder. Då jag likväl tyckt
att alla yrka återremiss, vill jag icke bestrida
den.
D<• n i! November e. m.
Friherre Cederström: Jag måtte hafva
blifvit missförstådd, om man trott mig säga,
att Ståndspersoner, såsom klass, deltaga
i Markegångssåttningen. Men så val
Ridderskapets och Adelns som PresteStåndets
Ledamöter kunna och böra benämnas
Ståndspersoner; om nu inom Rikets provinser
bör finnas tillgång på Ledamöter afRidderskapet
och Adeln, hvilka äro Räntetagare,
så blifva, eller böra räntetagare vid
Markegångssättningarne alltid utgöra halfva
antalet, och då bland Borgare få äro Räntegifvare,
synes räntetagarne kunna vara
utan farhågor för att Markegångspriset, dem
till förfång, kan neddrifvas.
Herr Printzenskjöld , Carl: Om en och
annan räntegifvare tilläfventyrs icke utan
skäl klagat öfver misskruk å räntetagarens
sida, vid utfordrandet af den honom anslagne
löningsspannemål; så kan man åtminstone
icke förebrå Utskotten, alt å denna
hans klagan hafva gjort för litet afseende,
då Utskottens förslag åsyftar att bereda
räntegifvaren all möjlig fördel på räntetagarens
bekostnad. Jag skulle dock tro,
att dessa missbruk kunna förekom mas eller
rättas, om den förfördelade begagnar de utvägar
till sitt skyddande, som Författningarne
i detta hänseende för honom utstaka,
utan att man på något sätt behöfver rubba
den jemnlikhet i rättigheter och skyldigheter*
sorn
Den ! i November e. m.
»77
sorn emellan Räntegifvare och Räntetagare
för närvarande äger rum, Utskottens Be-*
tänkande är, efter min åsigt, både obilligt
och orättvist, särdeles om det föreslagne
stadgandet skulle på nuvarande räntetagare
vinna tillämpning; och, instämmande
således uti Prosten Åstrands reservation,
anser jag det tillräckligt att nu endast åberopa
de skäl han emot Betänkandet framställt,
samt anhåller, att Utskotten mätte vid
den ålerretniss, som troligen beslutas, taga
dem i närmare öfvervägande, då jag icke
tviflar, att ett afstyrkande af motionerne
skall följa.
Hans Eocccllence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Utskottens förevarande
Betänkande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskollens den 17 sistlidne
October under N:o 83afgifne, och den
38 i samma månad e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens Under N:o 35 förut
meddeldte Betänkande, angående VacanCeafgifls
erläggande till Krigsfonden aFdeRusl
4p
H. 12
A
17S Den 11 November e. m.
och Rotehållare vid Båtsmanshållet, hvilkas
Båtsmän under krig afgå.
Herr Hjerta} Gustaf: Detta Utlåtande
hvilar på samma oriktiga grunder, som förut
vid denna Riksdag blifvit tillämpade i afseende
på grundskatternas bibehållande. För
min del anser jag både billigt och oundvikligt,
om Riket skall kunna bestå under
krigstillstånd, att åtminstone de prestationer,
som göras till Rikets försvar, af folk,
hästar och munderingspersedlar, såvidt möjligt
lindras genom allmänna bidrag. Denna
angelägenhet är så vigtig, att jag icke kan
skilja mig från begreppet om orättvisan, att
kasta på jorden alla bördor, och icke fördela
dem på nationen. Jag bestrider således den
tanka, att ålägga Båtsmanshållet att äfven bekläda
karlen under krig utöfver hvad förr
vanligt varit. Jag frågar, hvad slags känsla
skall uppstå hos dessa medborgare under
krig, om de se sig vara de enda, som, utan
förhållande till öfrige Statsmedlemmar, skola
nedtryckas, och om delta kan vara statsklokt,
billigt och rättvist. Jag kan icke undertrycka
den känsla, som uppstod hos mig,
då vi emottogo den Kongl. Propositionen,
hvilken visade, att saken icke var så afvägd,
som en korrt krigserfarenhet skulle lärt oss.
Hos Herr Grefven och LandtMarskälken får
jag derföre anhålla, att saken måtte företagas
punktvis, emedan Utskotten icke besvarat
den begäran jag gjorde vid remissen
Den ir November e. m.
r79
af propositionen, att överskjutande behållningen
skulle insättas på Krigsfonden.
Friherre Cederström j Jacob: Herr Hjerta
har helt och hållit misstagit sig, så väl i sak,
som form. Del är icke Utskottens förslag
att ålägga jorden någon ny börda, och icke
ett ord derom finnes i Utlåtandet. Frågan
är endast, huruvida de rotar af Båtsmansliållet,
som under krig blifva vacanta, skola
undgå att fullgöra de prestationer, hvilka
dem åligga under krigstid. Enligt KneckteContracterna
skall Båtsmansrote!! i krig och
fred bekläda karlen. Skall då en Rotehållare,
som, om karlen lefver, har denna beklädnadsskyldighet,
befrias derifrån, för det
karlen dör och ersättes af beväringen. Då
frågan förra gången förevar, var det en inblandning
af några termer, som gaf anledning
till olika begrepp om saken, och till
den förvillelse, alt hvad som gäller för Båtsmansliållet,
äfven skulle gälla för Rust- och
Rotehållare. Långt ifrån att lägga på jordbruket
en skatt, som icke tillhört detsamma,
åsyftar detta förslag således icke annat,
än att bibehålla hvad som förut varit stadgadt.
Jag skulle derföre tro, alt Betänkandet
är väl grundadt, och att det blott är
för att undandraga Båtsmanshållet tillfälliga
vexationer, som Utskotten föreslagit, att beklädnadsbidraget
skall utgå efter Markegångspris.
Jag tillstyrker bifall å Utlåtandet.
49 H. 12*
i8o Den ii November e. m.
Herr Hjerta: Friherre Cederström haf
yttrat en satts, sorn Utskotten icke erkänt
i sitt första Betänkande, nemligen att både
Rust- och Rotehållare!! skulle vara skyldige
att bekläda båtsmannen under krig. Detta
är likväl endast händelsen med Rusthållaren.
Rotehållaren behöfver blott utrusta karlen
med full och ordentlig mundering, men icke
underhålla honom under sjelfva kriget. Sedan
Kongl. Maj:t gjort upp Contracter, och
förklarat Rotehållaren icke vara skyldig att
bekläda karlen under krig, kommer man nu
med ett förslag, som alldeles icke innefattas
i s816 års Gonlract. Det måtte vara
detsamma, som att kasta på Rotehållaren
hvad som icke är hans skyldighet.
Friherre Cederström: Den siste Talaren
har företagit sig påstå, att en BålsmansRotehållare
icke är pligtig att utgöra någon
mundering under krig. Detta är alldeles
orätt; ty i alla Contract, så väl för Rustsom
Rotehållare, förklaras de skyldige att
utgöra munderingen, så i fred som krigstid.
Att munderingen icke kan skickas efter på
sjön, faller af sig sjelf; men den besÖrjes
af Befälhafvaren, och Rotehållaren får sedan
betala efter räkning. Det går icke an,
att genom orätta uppgifter söka missleda
omdömet; och som frågan är af för stor
vigt för alt i ögonblicket afgöras, får jag begära
den ytterligare på bordet, då jag i nästa
plenum skall vara försedd med bevis
på hvad jag nu nämnt.
Den ii November e. m.
Herr Hjerta: Jag förenar mig uli Friherre
Cederströms anhållan, att målet må
hvila på bordet, af samma skill som han,
eller för att skaffa bevis på hvad jag yttrat,
sedan Utskotten icke gjort sig besvär att efterfråga
Contraclerna, utan tillskurit skyldigheten
för alla öfver en hank.
Hans Excellence Herr Grefven och
Län dt Mar sk olken förklarade, att Utskottens
Utlåtande, i anledning af flere Ledamöters
derom gjorde begäran, således komme att,
enligt 49 §. Riksdagsordningen, ytterligare
hvila på bordet.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottels
den 5 dennes und->r N:o 3a4 aflåt—
ne, och den 9 derpåföljde f. m. på bordet
lagde, Memorial, angående anslag till Lönelyllnader,
då RiksMarkegångspiiset på den
under lönerne inberäknade Spannemål öfverstiger
6 R:dr R:co tunnan; fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Memorial, som
icke erfordrade någon åtgärd, borde läggas
till Handlingarne.
Föredrogs ånyo och remitterades lill
StatsUtskottet Herr Rosenqvists , Fredrik
Leonhard_, den 9 dennes f. m. på bordet
lagde motion, att Svenska Klädes-, Sidenoch
Bomullstygs-tillverkare måtte af Staten
erhålla ersättning för de dyra Inrättningar,
hvilka de på egen bekostnad anlagt undjr
182
Den 11 November e. m.
en lid, då Författningarne tryggade dem
från intrång af Utländningen,
Justerades i4 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 9 dennes f. och e. m. fattade beslut.
Upplästes StatsUtskottets förliden gårdag
under N:o 328 aflåtne Memorial, angående
skiljaktiga beslut, i frågan om de särskilde
tillgångar, som erfordras, då RiksMarkegångspriset
på den under lönerne inberäknade
Spannemål öfverstiger 6 R:dr B:co
tunnan.
Lod es på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In fidem ProtocoIIi,
O. J. Lagerheim.
Fredagen d. 13 November 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände förslag
till Rikets Ständers underdånige Skrifvelser
till Kongl. Majit:
Den i3 November f. m. 183
N:o 227. Angående föreslagne förändringar
och tillägg i JustiliaeOmbudsmannens
Instruction.
N:o 228. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om Mötespassevolancen
för Indeldta Regementerne.
N:o 22g. Med förslag till förändrad
redaction af 7 Gap. 3 §. UtsökningsBalken.
N:o 280. Om stadgande af straff för
den, som falskeligen å sig bekänner missgerning,
äfven af mindre svår art, än att
den dödsstraff förtjenar.
N:o 2Öi. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående Strafflag emot
Negerhandel oell delaktighet deruti.
N:o 232. Om utfärdande afen Strafflag
mot Slafhandel i allmänhet.
N:o 233. I anledning af väckt fråga
om behofvet af fullmakt för den, som inlem
nar fordringsägares bevakningsliandlingar
till ConcursDomstol.
N:o a34* Om en förändrad indelning
af BåtsmansRotarne på Öland.
N:o 235. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Bref, angående Directionens för Dykeri-
och BergningsCompagniet uppgifne vilkor
för vidare fortsättning af Compagniets
befattning med Dykeri- och Bergningsanstalterne
i Pöket.
N:o 236. I anledning af Kongl. Majrts
i84
Dea 13 Nove m b e r f. m.
Nådiga Proposition om Lagförklaring, angående
rätta grunden för förvandling till
fängelse vid valten och bröd af böter, som
ådömas för sådane stölder, hvilka, enligt allmän
Lag, ligga i tväböte mot annan tjufnad.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Då BancoUtskottels Utlåtande N:o 82 angående
grunderne för Bankens lånerörelse står
i närmaste samband med realisationen, som
ännu icke är afgjord, och Utskottet medgifvit
sig ”under dess öfverläggningar ofta
”funnit, att dessa ämnen slå med hvarannan
i ett omedelbart och nära samband,”
så finner jag mig föranlåten föreslå, att
Utlåtandet N:o 82 ej må företagas förr, än
realisationen eller den så kallade myntbestämningen
blifvit afgjord. Såsom exempel
på Bankens utlånings beroende af sistnämnde
fråga, får jag endast nämna, att Utskottet
föreslagit, det fastighetslånen med ränta
och afbetalning i silfver skola upphöra.
Detta är ganska riktigt, om realisationen
för sig går, men skulle det ej inträffa, så
mäste väl de fastighetsägare, som äga nämnde
lån, vara berättigade att bibehålla dem.
Jag kunde visserligen anföra flera dylika
exempel, men det jag nu anfört, är tillräckligt.
Jag anhåller om proposition derpå,
att BancoUtskottels Utlåtande N:o 82
måtte få hvila, intilldess frågan, om realisation
skali ske eller icke, blifvit afgjord.
Den i3 November f. m.
j85
Herr Rosenblad, Bernhard: Det lärer
troligen ankomma på Herr Grefven och
LandtMarskalken, att föredraga BancoUlskottets
Utlåtande N:o 82, när han så för
godt finnér; men hvad de af Herr Munck
af Rosenschöld framlagde skäl för Utlålandels
ytterligare hvilande beträffar, kan jag
ej gilla desamma, enär samtlige RiksStånden
redan fattat deras beslut, att myntbestämning
skall ske; det är blott Lagarne
för denna myntbestämning som återstå, och
hvarom RiksSlånden ej äro ense. Jag ser
således ingen anledning, hvarföre detta Utlåtande
skulle ytterligare hvila. Särskilt får
jag erinra, att större delen af lånerörelsen
iir oberoende af myntbestämningen, hvilken
Rikets Ständer dock lyckligtvis beslutat. Jag
anser derföre något uppskof med pröfningen
af detta Utlåtande alldeles icke vara
af behofvet påkalladt.
Friherre Boye, Ludvig: Då Riksdagsordningen
medgifver, att ett Utlåtande kan
för andra gången läggas på bordet, anhåller
jag att få förena mig med Herr Munck
af Rosenschöld; dock icke deruti, att delta
Utlåtande skall hvila, intilldess realisationen
blifver afgjord, utan endast intill nästa
Plenum, då jag skall anse för min pligt att
definitift yttra mig.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Friherre
Boye bar förekommit mig uti bevis
-
186
Den 13 November f. ni.
ningen, att det är Ståndets ovilkorliga rätt
alt besluta, huru länge ett mål skall hvila;
Herr Grefven och LandtMarskalken dock obetagel,
att föredraga detsamma. Ehuru Herr
Rosenblad försäkrat, att realisationen är afgjord,
fruktar jag dock, att ännu återstå åtskilliga
jemkningar RiksStånden emellan, och
hvarom man icke vet något resultat. Jag
förenar mig sålunda med Herr Munck af
Rosenschöld, och anhåller om proposition
å hans förslag, att Bancoröreisen ej måtte
blifva disculerad, förrän myntregleringen
blifvit afgjord.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag har
begärt ordet för att. förena mig med Herr
Munck af Rosenschöld i den önskan, att Utlåtandet
N:o 82 mätte få hvila, lill dess
myntregleringsfrågan verkligen blifvit afgjord.
En Ledamot, som visserligen äger
mycket större kunskap i financerna, än jag,
Herr Rosenblad, har yttrat, att denna fråga
ej äger något sammanhang med myntregleringen.
Att beslutet om myntregleringen
är taget, det vet både jag och han; men
vi veta äfven, att flera detailfrågor återstå,
hvilka äro af yttersta vigt, och alt det i
närvarande ögonblick är ganska konstigt att
säga, hvad sorn blir af denna myntreglering,
eller icke. Hvad som likväl är säkert,
är, att lånerörelsen beror af frågan,
om vi skola äga något mynt, eller icke.
Jag tror, att då Utlåtandet N:o 82 redan
Den i?) November f. m.
187
en gäng blifvit lågt på bordet, kan det icke
en gång till läggas dit i vanlig väg; utan
att Ridderskapet och Adeln på förhand, innan
målet föredrages, beslutar, att det skall
hvila, intilldess myntregleringen blifvit slutligen
afgjord, kan Utlåtandet icke ytterligare
hvila på bordet. Jag skall utbedja mig,
alt Herr RiddarhusSecreteraren ville upplysa,
huru detta Utlåtande blifvit af de andra
Stånden afgjordt; mig är i detta ögonblick
berättadt, att 2 Stånd redan beslutat,
det målet skall hvila, intilldess realisationsfrågan
blifvit afgjord. Jag vill dock alldeles
icke nämna det under någon ansvarighet
för uppgiftens riktighet.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vill
icke upptaga tiden med flere exempel på
sambandet mellan lånerörelsen och realisationen.
Äfven räntans belopp måste bero
af realisationen; ty den bör vara högre,
då myntvärdet ej är bestämdt, då långifvaren
derigenom risquerar capitalets försämring,
men lägre, när man har ett stadgadt
och godt mynt. För öfrigt får jag påminna
Herr Rosenblad, att Rikets Ständer
nu ansett Kongl. Majrts sanction fordras till
beslutet om myntbestämningen, och att man
således icke kan säga, att realisationen ännu
är bestämdt afgjord. Jag får förnya min
anhållan, att BancoUtskottets Utlåtande N:o
82 måtte få hvila, intilldess realisations-»
frågan blifvit afgjord.
£uu 13 November f. na.
Herr Tham, Wolrath: Om ett stort
misstag blifvit begångit i de andra Ständen,
är väl derföre icke sagt, att vi skola
begå samma misstag. Man har yrkat, att
BancoUlskottets Utlåtande N:o 82 skall hvila,
intilldess realisationen blifvit afgjord.
Men när är realisationen afgjord? Är det,
när Rikets Ständer definitivt afgjort densamma?
Eller är det, när Kongl. Maj:t lemnat
sin sanction dertill? Eller är det, när
vexliugen börjar? Den sista talaren har sjelf
yttrat, att realisationen ej är afgjord, förrän
Kongl. Majit afgjort frågan. Om nu detta
icke skulle inträffa denna Riksdag, skulle
landet stå val till boks, om icke någon
Lånerörelse vore reglerad. Det ar derföre
bäst, att afgöra målen i den ordning de till
Ståndet inkomma. Jag medger gerna ett
uppskof med pröfningen af detta Utlåtande,
blott någon bestämd tid utsättes, såsom
t. ex. till dess JemkningsBetänkandet
angående realisationen är inkommit och afgjordt;
men att uppskjuta målet så obestämdt,
som här blifvit föreslagit, måste
jag på det högsta motsätta mig, lill och
med om vi derom skola votera. Jag vill
åtminstone icke komma hem med den förebråelsen,
att med min löst hafva medverkat
dertill, att icke någon Lånerörelse
blifvit reglerad. Jag anhåller om uppskof,
så framt det blifver bestämdt att ej räcka
längre än till dess JemkningsBetänkandet
angående realisationen är inkommit, och
Den i3 November f. rti. r89
sluteligen af förstärkta StatsUlskottet afgjordt.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustof: .lag
förenar mig med den siste Talaren uti afslyrkande
af bifall till Herr Munck af Rosenschölds
motion, att BancoUtskottets Utlåtande
om Lånerörelsen skulle blifva hvilande.
Det är omöjligt för BancoUtskottet
att uppgöra något BancoReglemente, förrän
Lånerörelsen är afgjord. Det skulle sålunda
kunna bända, att Riksdagen blef afblåst,
utan att något BancoReglemente blifvit
uppgjordt, och deraf skulle följa den
största oreda i hela Bancoväsendet. Jag
kan dessutom ej inse det aldraringasle sammanhang
emelian realisationen och Lånerörelsen;
ty Lånerörelsen lärer troligen få
lof att blifva sådan den varit, på det de
lånesökande eller rättare de lånehungrige må
få sina behof tillfredsställda. Hvad sjelfva
betalningsvilkoren beträffar, så kunna de
möjligen blifva något förändrade; men lån
komma i alla fall att erhållas. Den ena
frågan beror i min tanka icke det aldraringaste
på den andra. Dessutom när åtminstone
arne Stånd påmint oss om skyndsamhet,
hemställer jag, om det är skäl, alt
fatta ett. beslut, som bar till följd, att Riksdagen
derigenom ännu ett par månader förlänges.
Jag anhåller om afslag å motionen,
och önskar, alt Utlåtandet om Lånerörelsen
mätte så snart som möjligt företagas
till afgörande.
Den i3 Novemi)er f. m.
Friherre Boije: Med det allvarligaste
bemödande alt göra rätt, skall jag hvarken
understödja Herr Munck af Rosenschölds
eller»Herr Thams ytterligheter. Herr Tham
har rätt, att det vore en orimlighet att vilja
hänföra beslutet om Lånerörelsen bortom,
beslutet om realisationen, ty det ville
kanhända säga detsamma, som att lemna denna
fråga oafgjord, anda till dess Riksdagstrumpeten
hade skallat. Men det ar å andra
sidan nödvändigt, att Utlåtandet blifver
någon tid hvilande, ty det återstår ännu
många frågor * som med denna äga sammanhang,
och hvilka ännu icke äro tillräckligt
utvecklade, Jag skulle derföre Önska, att
en annan terminus utsattes för detta måls
hvilande. Jag föreslår, att Ridderskapet
och Adeln uppskjuter afgörandet af BancoUtskottets
Utlåtande N:o 8a, intilldess
jemknings-fÖrslaget i afseende å realisationen
blifvit afgjordt. Om jag är här, när
jemknings-forslaget förekommer, har jag en
motion att göra, och jag tror, att ingen
förmår afskära vår rätt, att göra nya motioner
vid detta tillfälle. Jag anhåller om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition,
att BancoUtskottets Utlåtande N:o
82 måtte blifva hvilande, intilldess jemknings-förslaget
i afseende å Realisationen,
och de i anledning deraf uppkommande
nya motioner, blifvit afgjorde.
Herr Rosenblad: Herr Cederschjöld har
su förekommit mig, att jag blott har några
Den i3 November f. m. 191
ord att tillägga i bevisningen derom, att
realisationen icke har ringaste sammanhang
med frågan om Bankens Lånerörelse. Jag
får fästa uppmärksamheten derpå, alt realisationen
efter 128 sk. curs är beslutad
af samtelige RiksStåhden. Om efter den
möjliga olikhet i beslut i afseende på jemknings-betänkandet
en depositräkning kommer
alt öppnas i Banken, eller om Statsverket
skall liqvidera Banken dess tillerkända
4,400,000 Riksdaler i Obligationer, på
sätt Ridderskapet och Adeln beslutat, eller
såsom Borgareståndet ansett; allt delta måste
verkeligen vara likgiltigt i och för Bankens
Lånerörelse. Således kommer det icke
att finnas någonting i jemknings-förslaget,
som inverkar på Bankens Lånerörelse, och
något skäl finnes derföre icke att uppskjuta
pröfningen af detta Utlåtande, tilldess
jemknings-förslaget blir afgjordt. Att åter
uppskjuta det, intill dess Kongl. Majrt gifvit
sin sanction till realisationen, vore först
att bryta emot den princip Rikets Ständer
alltid iakttagit, att anse sina fattade beslut
såsom verkliga beslut, och dessutom att utdraga
Riksdagen kanske ett helt år. Om vi
skola afvakta jemknings-förslaget öfver BancoLagen,
kan det icke inkomma förrän i
början af December, och att dämma af den
vid 1 ö t Ligh et, som, då Betänkandet första gången
förevar, ådagalades i anmärkningar, kan
man icke vänta, att delta så snart inom Stånden
skall vara afgjordt. Expeditionen der
-
Den i3 November f. m.
om till Kongl. Majit skall sedan uppsättas
och afgå, och Högsta Domstolen deröfver
af Kongl. Majit höras. Skola vi då vänta
med afgörande! af Bankens Lånerörelse, intilldess
Kongl. Majit öfver myntbestämningen
fattat sitt beslut, samt meddelat detsamma
Rikets Ständer, så, då vi betrakta
tiden, som erfordras för att, sedan Rikets
Ständer stadgat Lånerörelsen, uppgöra BaucoReglemenlet,
binner detta visst ej att afgöras
före Maji eller Junii månad nästa år.
Enär det således icke är af någon nytta,
att vänta, till dess jemknings-förslaget blifvit
afgjordt, och det icke är möjligt att vänta,
intilldess Kongl. Majits sanction å realisationen
varder Rikets Ständer meddelad,
tillstyrker jag, alt Bankens Lånerörelse
må företagas till afgörande, när Herr
Grefven och LandlMarskalken finner det
lämpligast; om icke i dag, så en annan
dag; men att formligen fatta ett beslut,
som antingen skulle förlänga Riksdagen 3
å 4 månader, eller också lemna Banken
vind för våg, anser jag ej lämpligt.
Herr Hjerta, Gustaf: Den, som betraktar
den ställning, hvaruti Rikets Ständer
befinna sig, kan ej blifva förundrad
öfver den öfverläggning om uppskof, som
bär nu Jrppat sig. Det är utom all fråga,
att Rikets Ständer, öfverlemnade åt sig sjelfva
att på fyra särskilta rum besluta om landets
-
Den i3 November f, ra.
dets väl eller ve, icke kunna veta, hvad
som blir af den beslutade realisationen,
synnerligen då det ryktet allt mera utsund
ts, att Kongl. Maj:t derå ej lemnar
sin sanction. Det är utom all fråga, alt
den förevarande saken förtjenar all möjlig
uppmärksamhet, emedan den enda hjelp,
som finnes, i händelse vi och Nationen beklagligen
genom Kongl. Maj:ts sanction skulle
betagas möjligheten att få ett ordnadtmynt,
är att rälta Lånerörelsen derefter. Jag anhåller
derföre, att Ridderskapet och Adeln
ville noga betrakta saken. Någon öfverläggning
i ämnet har icke mig vetterl.igen förevarit
uti TalmansConclaven. Den är likvisst
af den vigt, alt Ståndens Talmän bort
om densamma öfverenskomma. Nu har Herr
Munck af Rosenschöld gjort det förslag att
vänta med reglerandet af Bankens Lånerörelse,
intilldess Kongl. Maj:ts sanction ankommer,
hvilken visserligen bör vara oss
meddelad, innan RiksdagsBeslutet uppgöres.
Friherre Boyes förslag är så vida bättre,
att tiden för uppskofvet der är bestämd.
Jag tror dock, att ingendera framställningen
är ändamålsenlig. Herr Munck af Rosenschölds
förslag är fullständigare, emedan
det är vigtigt att vela, hvad Kongl. Maj:t
tänker i ämnet. Men Riksdagen blir genom
Herr Munck af Rosenschölds förslag 3 å 4
månader förlängd. Hvad Friherre Boyes
förslag angår, kan det föranleda till dröjs
49
H. 13
194 Den i3 November f. m.
mål, ända till dess enskilta motioner rörande
myntregleringen blifvit besvarade. Om
Kongl. Maj:t ej sanctionerar myntbeslämningen,
återstår endast, alt genom Lånerörelsen
stärka crediten, och godtgöra det misstroende,
som nödvändigt skall blifva en följd
deraf, att Nationen ser, att Kongl. Maj:t och
Rikets Ständer i denna fråga ej äro ense.
Jag tror derföre, att Rikets Ständer böra
ingå i pröfning af Utlåtandet om Lånerörelsen,
under det förklarande, att besluten
tagas i den förutsättning, att Kongl. Maj:t
bifaller realisationen, men att Rikets Ständer
i alla fall komma att rätta sina beslut
derefter. Om realisationen icke för sig går,
måste Banken blifva en medlare emellan fordringsegare
och gäldenärer, som då komma
i det farligaste bryderi. Jag anhåller, att
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
föreslå Ståndet, att BancoUtskottets i fråga—
stäldte Utlåtande må för detta plenum hvila;
alt i TalmansConclaven uppgöres föredragningssätte
t så, att de frågor, hvilka Talmännen
icke anse oskiljaktiga från realisationen,
kunna blifva afgjorda; men alt,
hvad de öfriga hufvuddelarne angår, Talmännen
hvar och en inom sitt Stånd må
fästa uppmärksamheten på nödvändigheten
deraf, att vid besluten foga det vilkor, att
de tagas, under förutsättning af Kongl. Majrts
sanction till myntbestämningen, men att i
annat fall Stånden förbehålla sig, att innan
Riksdagens slut få derefter rätta de tagne
Den i3 November f. m.
besluten. Vi kunna då på några dagar afgöra
frågan.
Herr Riben: Herr Tham har, för att
bevisa orimligheten af Herr Munck af Rosenschölds
motion, frågat, när myntbestämningen
vore afgjord, och trott, att Kongl.
Maj:ts sanction derå möjligen icke kunde
komma förrän i83a. En annan Ledamot
Herr Hjerta har åter visat, alt Kongl. Maj:ts
vägran eller sanction till myntbestämningen
måste inträffa innan Riksdagens slut. Det
väsendlligaste af saken återstår, som är att
veta, hvad beslut som är fattadt eller icke,
och om pluraliteten af Stånden antagit Bancolagen,
eller icke. Jag har inom StatsUlskotlen
haft tillfälle öfvervara de många
och ganska lifliga debatter, som der ägt
rum, och jag kan deraf sluta till de många
tvister, som inom Stånden skola komma
att förefalla. Många af de detailler, hvarom
tvistas, äro af den beskaffenhet, att på
deras afgörande beror, om hela hufvudfrågan
skall springa, eller icke. Det finnes
ingen inom Sveriges Landamären, som med
visshet kan säga, hvad möjligen kan blifva
af de beslut RiksStånden fattat. Alt under
sådana förhållanden företaga afgörandel af
en så vigtig fråga, som hela Sveriges Lånerörelse,
måste jag på det högsta afstyrka.
Man må kalla dem, som behöfva lån,
lånehungriga, men man skall tömma ihåg,
49 H.' i3*
Den i3 November f. tn.
att dessa lånehungriga iiro spridda ifrån
Haparanda lili Ystad, ifrån Stockholm lill
Eda Skants; alt en stor del egendomsegare
hafva sina fastigheter intecknade; att personer,
som förut voro bland de mest rika
inom Sverige, nu stundom äro bekymrade,
livar de skola få låna några få tusende Riksdaler.
Det är nu för sent, att med några
små qvickheter komma ifrån saken. Man
må då tro, att frågan om lånerörelsen ej är
Beroende af den omständighet, om vi hafva
ett stadgadt mynt; men jag kan ej dela
denna tro. Herr Hjerta har yttrat begrepp,
som äro de mest förvillande af alla. Han
vill, att Ridderskapet och Adeln skall besluta
oni de obetydligaste punkterne först,
men om det vigtigaste skulle endast vilkorligt
beslutas, och han hyser farhågor i afseende
på sanctionens erhållande. Jag delar
ej dessa farhågor, ty jag tryggar mig
lugnt vid de försäkringar, som här afgåfvos
af StatsRådels Ledamöter deri dag beslutet
om realisationen fattades. Men om
man supponerar, att denna sanction ej inträffar,
hvar slå vi då? Skola vi då, såsom
Herr Hjerta föreslagit, på några dagar omgöra
liela denna fråga? Mine Herrar, det
är bedröfligt, ja ända till och med rysligt,
alt när den ^vigtigaste fråga för Eandct, jag
menar Bankens Lånerörelse, först efter ett
ar förekommer, och man begär, att få den
afgjord jjVfi <?t't sätt, att Svenska Folket dermed
kan vara belåtet, man då vill skräma
Den i3 November f. rn, i<37
oss med, att. vi derigenom få Riksdagen
några månader förlängd. Jag önskar visserligen,
att Riksdagen snart vore slut; ^ifve
Gud att jag i denna dag fick höra Riksdagstrumpeten
skalla; men häldre än att
vi tillintetgöra allt, hvarföre vi legat här,
häldre skall jag gerna rösta för Riksdagens
förlängande.
Herr Tham: Om Rikets Ständer hade
rättighet att bestämma, huru länge Riksdagen
borde räcka, skulle jag gå in på Friherre
Boyes ytterlighet, alt uppskjuta med Lånerörelsens
afgörande, intilldess JemkningsBetänkandet
om Myntbestämningen och de i
anledning deraf inträffande motioner blifvit
afgjorde. Men jag tror icke, att Regeringen
skulle låta sig nöja med att bero af hvarje
enskild motionair, och föröfrigt hoppas jag,
att Riksdagen nalkas till slut, och tror, alt
den, sorn motarbetar det, gör mera ondt
än lian anar. Om en viss tid utsattes t.
ex. r4 eller 8 dagar för uppskjutandet af
detta mål, skall jag gerna förena mig deruti,
ty jag förmodar, att JemkningsBetänkändet
inom denna tid skall vara fiån Utskotten
inkommit, och af Förstärkta StatsUtskottet
afgjordt, och delta är allt, hvad
jag tror behöfvas; ty då Rikets Ständer
beslutat Myn ibestämningen, lärer ej Kongl.
Majrt vägra sin sanclion å densamma. I
alla fall tror jag icke, att Rikets Ständer
böra i en sak så vigtig som denna från
-
i98 Den i3 November f. m.
Ilända sig rättigheten att afgöra, hvad som
kan afgöras. Om realisationen icke blir af,
lärer Lånerörelsen ändock få lof alt afgöras,
ty den måste fortgå med eller utan
realisation. Det beror på Rikets Ständer
att antaga BancoUtskottets Utlåtande om
Lånerörelsen, eller att förändra det, huru
som heldst; men att i förhand uppgöra
plan, när och huru det skall afgöras, tror
jag icke går an. Jag förenar mig gerna
med dem, som vilja öfverlemna åt Talmannen
att utsätta tiden för Utlåtandets pröfning,
men jag protesterar mot allt obestämdt
uppskof i denna sak, och vill i sådant fall
heldre förena mig med Herrarne Cederschjöld
och Rosenblad om afslag å dea
väckta motionen.
Friherre Boye: Jag ger mycken rätt.
visa åt uppsåtet hos Herr Hjerta, som föreslår
att afgöra några delar af Lånerörelsen
nu, och uppskjuta de öfriga delarne;
jag kan dock icke instämma deruti. Jag
måste återföra Ridderskapets och Adelns
minne till samma princip, som jag i sista
plenum, i afseende på en Lagfråga, yttrade,
nemligen att det är vigtigt och i högsta
måtto angeläget, att veta sig handla med
den säkerhet, att beslutet i en del icke svär
emot besluten i andra delar. Jag ger således
gerna åt BancoUtskottets Utlåtande
N:o 82 ett sammanhängande helt beslut,
men just derföre vill jag icke företaga nå
-
Den i3 November f. m. igg
gon del deraf, ulan att med säkerhet kunna
öfverskåda det liela. Jag frågar, hvad
gäller här striden? Jo elt uppskof. Nå val,
hvad gäller här uppskofvet? Må man förlåta
mig, om jag nu, sedan jag consecutift
vid fyra Riksdagar följt samma öfvertygelse,
höjer min röst i samma anda. Jag ber
Herrar Realisatörer icke beskylla mig för
något partisinne mot realisationen, utan åtnöja
sig med, att, sedan Rikets Ständer fattat
detta beslut, som jag ännu tviflan på var
det lyckligaste för landet, jag förklararar
mig villig att ställa mig ett sådant beslut
till efterlefnad, och att jag icke skall försöka
på något vis att upprifva detsamma.
Men må det tillåtas mig att öppet förklara,
att Sverige icke af realisationen har
någon nytta, och att densamma endast är
gagnelig för Brukspatrons-intresset. Nu frågar
jag, om man icke äfven skulle vilja göra
något för landet? Jag ser med glädje, att
man är på god väg att vilja göra det, och
alt genom en ändamålsenlig Lånerörelse söka
motverka, så godt man kan, de skadliga
följderna af realisationen. Med ledsnad skulle
jag erfara, att man inom en viss tid ville
begränsa det goda man önskar göra. Hela
Nationen är interesserad för ett ändamålsenligt
Lånesystem, ett system sådant, att
icke bela Nationen går under. Må man ursäkta
den digression jag gjort! Må man ihågkomma,
att jag talar för nitton tjugondedelar
af Nationen, och må man skänka någon
200
Den 13 November f. m.
tid åt dessa nitton ljugondedelar, så att man
icke på höft, utan i ett helt, Företager deras
vigtigaste angelägenhet. Det är ovillkorligen
nödvändigt, att Lånesystemet upprättas
i sammanhang med realisationen; jag
måste, i kraft af min lydnadspligt till beslutet
om denna realisation, yrka detsamma,
men ännu återstå dock flere ämnen af
denna angelägna sak, hvilka äro opröfvade.
Må Herr Tham ursäkta, om jag med en,
verklig medömkan anser hans försök att träda
in på vår yttrande-rätt, eller vår rätt
att väcka nya motioner. Jag förmodar, att
ingen kan taga Från mig en rätt, som är
mig bevarad i Riksdagsordningen, och har
en säkerhet i den ädle Mannens ed, som
här förer klubban. Jag resumerar mig, i
det jag anhåller om uppskof med pröfningen
af BancoUtskottets Utlåtande N:o 82,
intilldess JemkningsBetänkandet om Realisationen
till RiksStånden inkommer; och
slutligen får jag förklara, att som här gäller
mera, än de flesta af Herrarne inse, begifver
jag mig ej från mitt yrkande, utan
votering.
Friherre Cederström, Jacob: Det förefaller
mig, som denna discussion medtog
en ganska illa använd tid. Här begäres uppskof
med bestämmandet af Bankens lånerörelse,
intill dess JemkningsBetänkandet om
Realisationen blifvit afgjordt. Detta mätte
vara i afsigt, att i ett sammanhang kunna
Den i3 Noverakr f. ra.
201
afgöra frågorna; deraf uppkommer alldeles
icke något uppskof för Riksdagen, eller något
hinder för dess slut; tvärtom man besparar
tid derigenom, att man, genom undvikande
af ett förhastadt afgörande af den
ena frågan, slipper, att, sedan den andra
frågan blifvit afgjord, ändra besluten i den
första. Deremot är den tid, man nu på en
onödig discussion förslösar, mindre nyttigt
använd. Hvad beträffar farhågan, att nya
motioner skola ifrågakomma, när Realisations-JemkningsBetänkandet
skall afgöras,så
är denna farhåga alldeles olämplig. Vid beslutet
kan visserligen hvilka motioner som
lieldst om ändringar deri komma i fråga,
men icke några särskilta Remisser derå, ty
det vore emot Grundlagens tydliga bud.
Jag vill blott fästa uppmärksamheten derpå,
att om beslut i afseende å uppskof med
pröfningen af detta Utlåtande skall fattas,
måste sådant ske, innan Herr Grefven och
LandtMarsknlken föredrager målet, ty, enligt
§• Riksdagsordningen, skall ett mål,
då det 3:dje gången förekommer, ovilkorligen
afgöras; men ett beslut om uppskof kan
i förväg af Ståndet fattas. Till förekommande
af all vidare onyttig discussion i ämnet,
anhåller jag om Herr Grefvens och
LandlMarskalkens Proposition till bifall å
motionen, eller att afgörandet af frågan om
Bankens Lånerörelse må uppskjutas, intilldess
JemkningsBetänkandet om Realisationen
Lill RiksStånden inkommer.
202
Den 13 November f. m.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag kan
ej finna, att Riksdagen förlänges genom bifall
till min motion, eller att någon tid besparas
genom att förlänga discussionen nu,
för att förkorta den för framtiden. Jag vill
önska, att Riksdagen ej måtte blifva mera
kostsam genom omogna och förhastade beslut,
än genom dess längd. Om vi nu skulle
besluta om Bankens Lånerörelse, och grunda
våra beslut derom på antagandet af en Realisation,
men denna realisation ej blifver af
Kongl. Majrt sanctionerad, så voro vi tvungna,
att ändra våra beslut om Lånerörelsen
och således alt derigenom förlänga Riksdagen.
Jag vill derföre gerna påtaga mig skulden
till den förmenta ytterligheten, alt målen
i ett sammanhang blifva afgjorda. Jag
yrkar ej, att afgörandet af Lånerörelsen skall
uppskjutas, till dess Kongl. Maj:ts sanction
å realisationen hunnit ske, men jag anhåller
åtminstone om uppskof, till dess alla frågor,
hvilka äro väsendtliga, ehuru rörande detaillerna
af realisationen, blifvit af Ständerne
i ett sammanhang afgjorde; det vill
säga, till dess det definitiva JemnkningsBetänkandet
blifvit afgjordt. En Ledamot har
bär kallat de lånehehöfvande lånehungrige.
Det vore måhända lämpligare, kalla dem
lånetiggande. Ja, mine Herrar, de tigga om
lån mot nöjagtig säkerhet och mot högre
ränta, än i de fleste andre länder; de tigga
om lån, för att ännu en tid kunna utgöra
de dryga skatter och de ökade anslag, sorn
Den i3 November f. m.
vi beviljat, oaktadt fastigheters och deras
producters fallna värde, och penningecapitalets
förminskning. Jag anhåller om Herr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition
derå, att afgörandet af Bankens Lånerörelse
må uppskjutas, intilldess realisationen blifvit
i alla detailler af Riksens Ständer afgjord.
Friherre Boyes Fredrih: Jag tycker
det vara bäsi., då Rid lerskapet och Adelil
en gång öfverlemnat åt Herr Grefven och
LandtMarskalken att föredraga målen i hvad
ordning som helst, alt Ridderskapet och
Adeln nu äfven tillämpar detta beslut. Herr
Grefven och LandtMarskalken har icke ännu
föredragit frågan om Bankens Lånerörelse.
Herr Munck af Rosenschöld har således
blott förskottsvis önskat målets uppskjutande.
Jag tror det ej är formenligt, att
derom besluta, sedan målet redan en gång
tillförene blifvit ytterligare lagdt på bordet.
Jag har alla mina förhoppningar, att detta
mål icke föredrages, ställda till Herr Grefven
och LandtMarskalken, samt vågar enskilt
hos Herr Grefven och LandtMarskalken
anhålla, alt målet icke måtte varda föredragit,
förrän sinnena blifvit lugnade, hvilket
troligen sker i öfvermorgon.
Herr Tham: Jag vill ej uppehålla mig vid
FriherreLudvigBoyesflere förhastade uttryck.
Jag vill blott betyga min fägnad deröfver, att
lian slutat med att alldeles förena sig med
204 Den i 3 November f. m.
mig, enär jag nemligen yrkade ett bestämdt
uppskof, eller till dess Jemkningsförslaget
rörande Realisationen oell Förstärkta StatsUtskottets
beslut deröfver blifvit bände. Friherre
Boye bar afkorlat sitt först begärda
uppskof endast till dess Jemkningsförslaget
till Stånden inkommit; i denna begäran hav
äfven Friherre Cederström förenat sig. Jag
öfverlemnar gerna åt Herr Grefven och
LandlMarskalken, att göra proposition på
hvilket förslag som heldst, blott en bestämd
tid utsattes.
Friherre Boye s Ludvig: Jag förbigår,
att besvara livad den sista Talaren anfört.
Det är lika så möjligt, att jag misstagit mig
i uppfattandet af hvad han anfört, som alt
han missförstått mig. Men jag nödgas bestrida
den Talare, som 3'ttrat sig näst före
den sista, att det är utan ändamål eller oformligt
att besluta något uppskof. Så länge
Utlåtandet icke är föredragit, äga vi obestridlig
rätt, att begära dess hvilande; dess
icke företagande nu, dess uppskjutande till
en annan tid, inom Riksdagen; och denna
vår rätt är, efter min öfvertygelse, icke
subordonerad någon Herr LandtMarskalkens
arbitrage; men till de Herrar, som anse bans
magt större, hemställer jag, om det icke är
bättre, att bespara Herr LandlMarskalken
obehagligheten af att bär arbitrera. Jag vikar
propositionen1 så ställd, att vi må sjelfva
få afgöra ämnets hvilande, eller företagande.
Den i3 November f. m.
ao5
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, enär 47 §•
Riksdagsordningen berättigade RiksStånden
att förordna om den ordning, uti hvilken
målen borde i Plena föredragas, men 49 §•
Riksdagsordningen stadgade, att då en sak
tredje gången förekommer, den skall tili
afgörande företagas, vore Hans Excellence
glad, att han ännu icke inför Ridderskapet
och Adeln föredragit BancoUtskottets ifrågaställde
under N:o 82 afgifne sednare Utlåtande,
angående grunderne för Bankens
Lånerörelse, emedan Hans Excellence derigenom
dels haft tillfälle inhemta så mångå
Ledamöters tankar, hvilka syntes vara för
uppskof med pröfningen af berörde mål,
dels ock nu kundé hålla sig vid den nyss
åberopade 47 §•> och som olika meningar
uppstått om liden för uppskofvet med pröfningen
af detta mål, hemställde Hans Excellencc,
om icke Ridderskapet och Adeln
behagade förena sig derom, att uppskjuta
pröfningen och afgörandet deraf, intilldess
Stats- och BancoUtskottens Jemkningsförslag,
i afseende å RiksStåndens skiljaktiga
beslut i vissa frågor, tillhörande Myntregleriugen,
lill RiksStånden inkommit.
Herr von Hartmansdroff, August: Alldeles
instämmande i Herr Grefvens och LandtMarskalkens
mening, får jag blott hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle täckas
besluta uppskjuta Lånerörelsens afgö
-
20Ö
Den i3 November f. m.
rande, intilldess Rikets Ständer af gjort
nings-Betänkandet om Realisationen; ty att
uppskjuta Lånerörelsen intilldess JemkningsBetänkandet
blott vore inkommet, synes mig
icke leda till ändamålet.
Herr Riben: Jag är förekommen af den
sista värde Talaren, och anhåller, alt Ridderskapet
och Adeln måtte uppskjuta afgörandet
af Bankens Lånerörelse, intilldess
omförmälte Jemkningsförslag blifvit slutligen
afgjordt.
Herr Printzenskjöld , Axel, förenade
sig med Herrarne von Hartmansdorff och
Riben.
Herr Rosenblad: Då ändamålet med
uppskof utaf afgörandet af Bankens Lånerörelse
förmodligen endast är, att få några
dagars tid på sig, och JemkningsBetänkandet
om Realisationen sannolikt ännu icke på
åtta dagar inkommer, skulle jag tro, att man
vinner sitt ändamål, derest man uppskjuter
afgörandet af Lånerörelsen endast till dess
JemkningsBetänkandet örn Realisationen inkommer.
Jag anhåller derföre, att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes förblifva
vid den redan gjorde propositionen: intilldess
JemkningsBetänkandet inkommer; så
vida Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Ridderskapet och Adeln icke skulle
finna lämpligare, att utsätta bestämdt åtta
dagar.
Den i3 November f. m.
207
Herr Munck af Rosenschöld: Jag anhåller,
lika med Herrarne von Hartmansdorff
och Riben, att propositionen måtte
blifva på uppskof med afgörandet af Bankens
lånerörelse, intilldess jemkningsförslaget
om realisationen blifvit afgjordt, och
icke endast till dess det inkommer; ty i
sednare fallet skulle vi för hvarje särskild
punkt af lånerörelsen få discussion, om den
hade samband med realisationen, eller icke.
Frågorne kunde komma att afgöras så, att
de föranledde vägran af sanction.
Friherre Boye, Ludvig: Herr Rosenblad
har visserligen försäkrat oss, atti JemkningsBetänkandet
om realisationen icke finnes
det aldraringaste, som angår lånerörelsen,
och jag är mycket färdig att sätta
tro till hans försäkringar; men jag följer
heldre, såsom Riksdagsman, öfvertygelsen,
än den blinda tron; och just för det jag
icke o vilkor I igt tror något af hvad man säger
mig, vill jag icke biträda ett beslut,
som lagger band på den fria pröfningen
och detta band är dock möjligt. Jag förblifver
likväl gerna vid den tankan, att uppskofvet
icke bör räcka längre, än till dess
JemkningsBetänkandet inkommer. Omöjligt
kan jag ingå på ett beslut, att uppskjuta afgörandet
utaf Bankens lånerörelse, intilldess
JemkningsBetänkandet om realisationen är
afgjordt, utan endast lill dess det inkommer.
Man vill förneka allt uppskof, der
-
ao8
Den 13 November f. m.
före att Riksdagen derigenom skulle förlängas;
nå viii, jag medgifver, att Riksdagen
redan varit för lång, ehuru jag visserligen
icke dertill bidragit, men att nu för några
veckors förkortande af densamma uppoffra
ett angeläget fäderneslands-interesse, det tillåter
mig icke min öfvertygelse om rätt.
Friherre BoySj Fredrik: Med den conseqvence,
som jag alltid önskar iakttaga,
måste jag, då jag deltagit i beslutet, att åt
Herr Grefven och LandtMarskalken öfverlemna,
att efter dess godtfinnande föredraga
målen inom Riddarhuset, äfven nu åt
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
öfverlemna, att, när Hans Excellence
så för godt finner, föredraga frågan
om Bankens lånerörelse till afgörande,
det må blifva i dag, i morgon, eller om
3:ne månader.
Herr Munck af Rosenschöld: Om uppskofvet
ej skulle blifva längre, än till dess
JemkningsBetänkandet, rörande realisationen,
inkommerså skulle vi då vara endast
på samma punkt, som nu; vi skulle då afgöra
lånerörelsen, innan vi afgjort realisationen,
och sålunda fastställa en lånerörelse,
innan vi bestämt grunderna för densamma.
Jag anhåller om uppskof, tills
JemkningsBetänkandet blifvit af Ständerne
afgjordt.
Herr
Den i3 November f. m.
209
Herr Cederschjöld: Då jag beklagligtvis
finner en oro hafva yppat sig öfver lånerörelsen,
och jag skulle önska, att denna
oro genast kunde stillas; så ber jag få anmärka,
att, så vidt jag kunnat fatta, ingen
skillnad, i afseende på lånerörelsen, uppstår,
antingen realisationen blir af eller icke;
ty lånetillgångarne blifva i bägge fallen alldeles
desamma. Jag skulle derföre önska,
att de, sorn underblåsa denna oro, ville bestämt
uppgifva, hvad inflytande de tro realisationen
kunna hafva på lånerörelsen, på
det man må kunna lugna sinnena. Jag befarar
annars, att denna oro sprider sig i
landet, och stämmer opinionen emot realisationen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln önskade, att pröfningen
och afgörandet af BancoUtskottets Utlåtande
N:o 82 angående grunderne för Bankens
lånerörelse, skulle uppskjutas, intilldess
Stats- och BancoUtskottens ifrågavarande
jemkningsförslag blifvit af Rikets Ständer
afgjordt.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Bojej Ludvig: Majoriteterna
råda vid voteringarne, men ej på hvars och
ens rätt att yttra sig. Emellan den proposition
Herr Grefven och LandtMarskalken
49 H. 14
2 10
Den 13 November f. m.
sist gifvit oss och den jag begärt, är stor
skillnad. Jag vill visserligen icke blifva
beskyllad för att vara envis, men jag måste
yrka den proposition jag redan begärt,
och anhålla om votering derpå.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
För min del skulle jag önska, att
Herr Grefvens och LandtMarskalkens första
proposition blefve, att frågan om lånerörelsen
måtte hvila, intilldess Rikets Ständer
erhållit kännedom om jemkningsförslaget
i afseende på realisationen. Att uppskjuta
afgörandet om lånerörelsen, intilldess
jemkningsfrågan blifvit afgjord, deruti
ser jag stora vådor; inom de andra Stånden
finnas många fiender till realisationen.
Hvilka motioner inom dessa Stånd kunna
väckas för att lägga hinder i vägen för afgörandet
af JemkningsBetänkandet, är ingen
i stånd att förese. Jag anhåller derföre,
att Herr Grefven och LandtMarskallen
ville förnya sin första proposition. Om
Ridderskapet och Adeln bifaller densamma,
har man alltid tillfälle, då JemkningsBetänkandet
inkommit, att afgöra, om något
ytterligare uppskof är nödvändigt, eller icke.
Friherre Boje, Ludvig, förenade sig
med Grefve von Schwerin.
Herr Tham: Jag är ej alldeles nöjd
med den proposition Grefve von Schwerin
sist föreslagit, ty derigenom skulle vi blott
Den i3 November f. m.
211
erhålla nya anledningar till uppskof och till
onödiga öfverläggningar härstädes. Jag anhåller
derföre om proposition på uppskof
med afgörandet af lånerörelsen, intilldess
JemkningsBetänkandet blifvit definitift afgjordt.
Frih erre Boyey Ludvig: Till den sista
Talaren ställer jag den begäran, att han
eftersinnar, om ej den skiljaktighet ligger
emellan hans och min föregifna förvillelse,
att han vill uppskjuta afgörandet af Lånebetänkandet
vida längre än jag. Grefve von
Schwerin och jag yrka ej annat, än att lånefrågan
må hvila, intilldess JemkningsBetänkandet
om realisationen inkommery hvarefter
Herr Grefven och LandtMarskalken
skulle med de öfriga Talmännerna bestämma
dagen till ämnets föredragning inför
Stånden. Jag är visserligen icke fiende till
realisationen, sedan den en gång blifvit beslutad,
emedan min lydnadspligt förbjuder
mig det; men jag yrkar, att den skall göras så,
att nitton tjugondedelar af Nationen icke är
missnöjd dermed. Denna fogliga begäran,
är den väl obillig? Jag anhåller om proposition
på Grefve von Schwerins förslag.
Herr Rosenblad: Alt uppskjuta föredragandet
af frågan om Bankens lånerörelse,
intilldess JemkningsBetänkandet örn realisationen
blifvit definitift afgjordt, deri kan
49 H- »4*
7.12
Den 13 November f. m.
jag ej instämma. Jag har redan visat, och
ingen af mina motståndare har deri kunnat
vederlägga mig, att JemkningsBetänkandet
om realisationen icke har det ringaste sammanhang
med frågan om Bankens lånerörelse,
och jag uppmanar mine Herrar motståndare
att visa mig ett enda ställe i JemkningsBetänkandet,
som dermed kan äga sammanhang.
Jag hemställer, om man icke ändå
kan få tillfälle att utvidga Bankens fastighets-läherörelse;
långt ifrån att hindra
ökningen af lörelsecapitalet, skulle jag gerna
vilja utvidga detsamma, men ej på det
sätt att man tillskapar falska creditsedlar.
Jag har visat en utväg att skaffa 5 millioner
i detta afseende. Jag vill medgifva, att
proposition må göras på 8 å \\dagars uppskof,
och får vördsamt hemställa, om icke
ändamålet dermed är vunnet.
Rerv Riben: Frågan, om med pröfning
af lånerörelsen skall anstå, intilldess JemkningsBetänkandet
om realisationen inkommit,
eller blifvit afgjordt, är alldeles detsamma,
som att fråga, om uppskofvet skall
tjena till intet, eller till något; ty om uppskofvet
blott skall beviljas, till dess jemkningsförslaget
inkommer, stå vi på alldeles
samma punkt då, som nu. Med anledning
af ordalydelsen uti den proposition, som
sednast af Herr Grefven och LandtMarskalken
framställdes, får jag hemställa, om icke
den modification kunde göras, att man
De n i 3 JVo v c m b c r L in.
213
beslöt uppskjuta afgörandet af frågan om
lånerörelsen, intilldess Jemknings-förslagct
om realisation blifvit afgjordt af Ridderskapet
och Adelrik i stället för af Rikets
Ständer.
Herr Crusenstolpe: Jag är förekommen
i hvad jag ville anföra af Herr Riben. Med
Grefve von Schwerin kan jag så mycket mindre
instämma, som det vore att visa oss,
såsom Moses, huru förlofvade landet ser ut,
likväl utan rättighet att komma dit in. Jag
tror verkligen, att vi icke ställt synnerligen
väl till, om, vid jernkningsförslagets
afgörande, vi redan bundit händerna på oss
genom beslutet om lånerörelsen.
Friherre Boye, Ludvig: Den enskilta
kännedomen af Herr Ribens rättskaffenhet
gör mig förvissad, att han icke velat narra
mig; jag beklagar dock att han icke insett,
att jag blifvit narrad, om jag ingått på hans
förslag; jag lemnar således å sido den proposition
han föreslagit; äfvensåväl sorn Herr
Crusenstolpes mödosamt eftersökta qvickheter.
Så axiomiskt det är, att den tid, då
JemkningsBetänkandet inkommer, står framför
den, då det afgöres, likaså afgjordt är
det, att Grefve von Schwerin och jag velat
förkorta Riksdagen. Man har således
gjort mig orätt, då man trott, att jag velat
förlänga Riksdagen, ty detta är alldeles motsatsen
af hvad jag menat.
Den 13 November f. m.
Herr Cederschjöld: I anledning af hvad
Herr Riben äfvensåväl som Herr Crusenstolpe
anfört, vill jag blott erinra, att det
icke är Ridderskapet och Adeln eller Rikets
Ständer, utan Förstärkta StatsUlskottet, som
skall defmitift afgöra jemkningsförslaget om
realisationen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken lillkännagaf, att Plenum
bomme klockan half lill 6 i eftermiddag alt
fortsättas.
Herr Printzensköld: Jag skulle önska,
att nu förevarande fråga om Bankens lånerörelse
uppskjöts intilldess allt hvad med realisationen
har sammanhang blifvit afgjordt, på
det jag måtte veta, på hvad grunder jag sedermera
skall besluta om densamma. Jag tror,
att BancoUtskottetsUtlåtande icke inkommit,
endast för det vi skola se hvad Utskottet föreslagit,
utan på det Rikets Ständer skola komma
i tillfälle att deröfver fatta ett välgrundadt
beslut. Friherre Boye önskar, att målet
skall hvila endast till dess jemkningsförslaget
rörande realisationsfrågan inkommit,
men jag hemställer till Herr Friherren,
om han är klokare, sedan han läst
hvad Utskottet föreslagit i jemkningsväg,
utan att veta hvad resultat deraf kan blifva,
och otn afgörandet af Bankens lånerörelse
då blir lättare, än det nu är. Antingen
måste vi vänta, till dess vi sell elide
-
Den i3 November f. m.
2l5
finitift beslut angående myntväsendet, eller
också mäste vi företaga frågan nu. Jag jöstar
för uppskof, emedan jag vill veta, hvad
jag skall besluta.
Hans Excellence Herr Grefven och
LahdlMarskalken yttrade, att sedan votering
blifvit begärd, finge Hans Excellence
framställa följande Voterings-proposilion:
Den, som bifaller, att pröfningen och
afgörandet af BancoUtskottets under N:o 82
afgifne sednare Utlåtande, angående grunderne
för Bankens lånerörelse, må uppskjutas,
intilldess Stats- och BancoUtskottens
Jemkningsförslag, i afseende å RiksSlåndens
skiljaktiga beslut i visse frågor, tillhörande
Myntregleringen, blifvit af Rikets Ständer
afgjordt, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej; kommer pröfningen och
afgörandet af BancoUtskottets ofvanberörde
Utlåtande att uppskjutas, endast intilldess
Stats- och BancoUtskottens nyssnämnde
Jemkningsförslag till RiksStånden inkommit.
Friherre Bojej Ludvig: Den skillnad,
som ligger i propositionerna, är ganska hufvudsaklig;
och jag tror mig äga full laglig
rätt, att få min mening pröfvad. En förvillelse
har åter blifvit begången, och man
ai6
Den i3 November f m.
har åter misskänt min afsigt. Jag öfverlemna!’
åt Herr Printzensköld, om, derföre
att jag sagt att jag vill hafva LåneUtiåtandet
uppskjutit, till dess JemkningsBetänkandet
inkommer, jag dermed har sagt, att
LåneUtlåtandet ovilkorligen då skall afgöras?
Om jag finner oss då hafva behof af
ett ytterligare uppskof, skall jag visserligen
tillstyrka det. Jag resumerar mig till en
anhållan, att Grefve von Schwerins mening
måtte genom Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition blifva framställd.
Herr Tham: Jag underkastar mig med
fullkomlig liknöjdhet de omdömen af medömkan
och förvillelse med flere dylika,
hvilka Friherre Boye vanligtvis begagnar;
men om ändamålet är att uppskjuta målet,
för att åter öfverlemna oss till en ny
öfverläggning, huruvida målet ytterligare
skall uppskjutas, eller icke, så anhåller jag
om bifall till det af mig gjorde förslag, och
att Friherre Boyes proposition må blifva
Contra-proposition.
Friherre Boye, Ludvig: Det är bra
olyckligt, att en Ledamot, som bemödar
sig tala så tydligt det står i hans förmåga,
måste oupphörligt gifva förklaring på förklaring
af sina ord. Jag öfverleimiar till
livar och en, om man icke mera förkortar
än förlänger Riksdagen derigenom, att
man utsätter uppskofvet med LåneUtlåtau
-
Den i3 November f. m.
217
det blott intilldess jemkningsförslaget om
realisationen inkommit; ty man har då icke
ovilkorligen uppskjutit det längre.
Herr Munck af Rosenschöld: Som jag
ej önskar repetition af den onödiga discus*
sion, som här i dag ägt rum, yrkar jag
proposition på uppskof med detta Utlåtandes
afgörande, intilldess jemkningsförslaget
om realisationen blifvit afgjordt.
Grefve von Schwerin: Jag vill endast
göra Ridderskapet och Adeln uppmärksam
på de följder, som kunna uppstå, derest
afgörandet af frågan om lånerörelsen uppskjutes,
till dess realisationsfrågan är afgjord.
I den sednare frågan vill man ha
Constitutions-TJlskoltets yttrande. Kanske
något afgörande i den vägen icke kan äga
rum vid denna Riksdag, då frågan rörer en
tolkning af 79 §. RegeringsFormen. Många
vilja drifva denna fråga till ConslitutjonsUtskottet
endast för att vinna tid. Följden
af ett uppskof vore, att ej heller lånerörelsen
vid denna Riksdag blefve afgjord.
Då dessutom JemkningsBetänkandet, såsom
Herr Rosenblad visat, icke äger minsta gemenskap
med frågan om lånerörelsen, förmodar
jag, att Talmännen kunde öfverenskomma
om dag, då frågan om lånerörelsen
kan föredragas, sedan Jemkningsförslaget inkommit,
och raan haft tillfälle öfvertyga sig,
att ej något deruti hindrar frågan om lånerörelsens
afgörande.
2l8
Den 13 November f. m.
Herr Rosenblad: Såsom tillägg till livad
Grefve von Schwerin yttrat, får jag förnya
min uppmaning till mine motståndare, att
framvisa en enda punkt, der Jemkningsförslaget
om realisationen liar minsta sammanhang
med lånerörelsen. Hvarken Herr
Crusenstolpe med all sin sinnrikhet, eller
Herrarne Printzensköld och Munck af Rosenschöld
hafva kunnat uppgifva något sådant.
Jag skall åtminstone teckna mitt
namn såsom en protest emot ett beslut,
hvilket stödjer sig på ett factum, som ej
är riktigt.
Herr Lefren^ Johan Pehr: För min del
instämmer jag helt och hållet med Grefve
von Schwerin, och jag vågar vördsamt underställa,
om ej Ridderskapet och Adeln,
med förtroende till Grefven, som i detta
ämne bland oss har främsta kunskaperna,
behagade antaga hans mening, hvarigenom
vi kunde undslippa votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
EandtMar skalken förnyade den af honom
nyss gjorde Voterings-proposition, hvilken
af Ridderskapet och Adeln godkändes, samt
anslogs.
Voteringen börjades klockan 12 på dagen;
och befunnos vid voteringens slut klockan
1 e. m., sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öf
-
Den 13 November f. m.
219
rige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 68.
Nej — 86.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Mar skalken förklarade, att pröfningen
och afgörandet af BancoUtskottets
ofvanberörde Utlåtande således komme att
uppskjutas, endast intilldess Stats- och Bancolltskoltens
ofvannämnde Jemkningsförslag
till RiksStånden inkommit.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskotlets
den 10 dennes under N:o 328 afgifne,
och den 11 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Memorial, angående skiljaktiga
beslut i frågan om de särskilte tillgångar,
som erfordras, då RiksMarkegångspriset på
den under lönerne inberäknade spannmål
öfverstiger 6 R:dr B:co tunnan; fann Ridderskapet
och Adeln för godt öfverlemna
afgörandet af berörde fråga åt Förstärkta
StatsUtskottet, samt godkänna den af StatsTJtskottet
i afseende derå föreslagne Yoterings-proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att 6 Ordi
-
22o j Den i3 November f. m.
narie Ledamöter och 2 Suppleanter afRidderskapet
och Adeln i Förstärkta StatsTJtskottet,
tid efter annan, afgått, nemligen
Ordinarie Ledamöter:
N:o 22. Friherre Baner, Johan Gustaf.
„ 140. Friherre Leuhusen, Wilhelm.
Reinhold.
„ 236. Friherre Stjerneld, Algernon.
„ 771. Herr Starenflycht; Fullm. Herr
Törnebladh, Gustaf.
„ io53. Herr Hammarberg; Fullm. Herr
Kuylenstjerna, Erik Magnus.
„ 1917. Herr Berg von Linde, Johan Albert.
Suppleanter :
„ 1912. B. Herr Nordenskjöld, Otto Gustaf.
„ i543. Herr Hederstjerna, Erland.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, att val af 8 nya Suppleanter i
Förstärkta StatsUtskottet måtte uti Plenum
å nästa Måndag den 16 dennes e. m. företagas,
hvilket bifölls.
Företogs till pröfning LagUtskottets den
27 sistlidne October under N:o 124 afgifne,
och den 3 dennes e. m. på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckte motioner
om ändring af Allmänna Lagens stadganden
om Morgongåfva och Testamentsrätt.
Den i3 November f. ni.
111
Herr Tham, Wolrath: Jag förnyar nu
samma yrkande, som jag tog mig friheten
framställa, då detta LagUtskottets Betänkande
om ändring af Lagens stadgande, rörande
morgongåfva, sednast förevar, nemligen
att det bör afslås, sedan grunden för
den ändring Utskottet tillstyrkt, eller upphäfvandet
af skillnaden emellan landsrätt
och stadsrätt i så väl arfs- som giftorätt blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af LagUtskottets förevarande Betänkande.
Ropades Nej.
Hvarefter Haris Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde Betänkande, hvilken proposition
med Ja besvarades.
Föredrogs ånyo LagUtskottets den 3i
sisllidne Oclober under N:o iap afgifne,
och den 6 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 66 förut
meddeldte Betänkande öfver väckte motioner,
om utsträckning af arfsrätt för Sidoarfvingar
i fjerde och fjermare led.
Herr von Hartmansdorff], August: För
min del får jag förklara, att jag varit tvekande,
om man bordt bifalla LagUtskottets
222
Den i3 November f. ra.
första Betänkande, som afstyrker arfsrättens
utsträckning till syskons barnbarn och deras
afkomlingar, eller det sednare Utlåtandet,
som tillstyrker den. Jag tror likväl
att man gör bäst, att vid detta tillfälle iakttaga
den gamla regeln, att i tvifvelaktiga
fall qvarblifva vid det gamla. I sådan afsigt
utbeder jag mig, att få upprepa de skäl
emot nyheten, hvilka Utskottet i sitt första
Betänkande anfört, så lydande:
a) ”Då allmänna regeln för arfsföljd å
”sidone och i uppstigande led är den, att
”närmaste sido- eller bakarfvinge utestänger
”alla fjermare;
fr) ”Då denna regel har sin grund i
”den naturliga känslan af större ömhet för
”de skyldeman, med hvilka man är genom
”blodsbandet närmast förenad;
c) ”Då den i ofvanberörde lagrum stad”gade
representationsrätt, hvarigenom en
sons syskons barn äga att, vid
”ders eller moders ställe och rätt, redan
”är ett till syskons barns förmån ifrån om”förmälde
allmänna regel gjordt undantag,
”för hvars utsträckande ingen rättsgrund lä”rer
kunna anföras, och ej eller den naturliga
känslan af blodsbandet åberojias; eme”dan
om det, å ena sidan, ej må bestridas,
att fader eller moder, som ärfver ett
”aflidet barn, lika gerna skulle se sitt bar”nabarns
barn, sorn barnet eller barnabar
-
honorrt, träda i sin aflidne fa
-
Den i3 November f. m.
”net, med sig dela qvarlåtenskapen, det likväl,
å andra sidan, lärer böra antagas, att
”den aflidne byst större ömhet för sin ef”terlefvaqdé
fader eller moder, an för sitt
”syskons barnabarn, samt i följd deraf, önskat,
alt hans qvarlåtenskap måtte komma
”fadren eller modren, heldre än syskons
”barnabarnet, till godo;
ci) ”Då det föreslagna utvidgandet af
”representationsrätten skulle leda till den
”med nämnde regel och dess grund oförenliga
följd, att sidoarfvinge, i 4-de, 5:te och
”följande leder, komme att från arf alldeles
utestänga bakarfvinge i n:dra led, och
e) ”Då det till stöd för förslaget an”förde
motif, som är hemtadt från den spä”dare
ålderns behof af vård och uppfostran,
”lärer fullkomligen uppvägas af det mot”skäl,
som företer sig i den bräckliga och
”hjelplösa ålderdomens behof af skötsel och
”understöd;
”Anser Utskottet allmänna Lagens nu
”gällande föreskrifter om syskons ättlingars
”arfsrätt böra oförändxade bibehållas.”
Till dessa skäl får jag blott tillägga,
att vården om äldre anhörige nu för tiden
icke i allmänhet visar sig så särdeles öm,
att den ännu ytterligare bör förminskas, genom
ett Lagstadgande till förmån för de
yngre ättlingarne. Jag yrkar derföre bifall
224 Den i3 November f. m.
till Utskottets första Betänkande och afslag
å det sednare Utlåtandet.
Herr Tham, Wolrath: Jag förenar mig.
så mycket häldre med Herr von Hartmansdorff',
som jag lika med den Ledamot af
Lagutskottet, hvars reservation är bifogad
det sednare Utlåtandet, icke anser det vara
nyttigt att antaga partiela af behofvet opåkallade
Lagförändringar, då ett helt nytt
Lagförslag snart nog kommer under pröfning.
Härigenom binder man blott onödigtvis
händerne på sig i förtid; och jag tillstyrker
derföre likaledes bifall till Utskottets första
Betänkande, men afslag å det sednare.
Herr Crusenstolpe s Magnus Jacob: Min
öfvertygelse, som är motsatt de tvenne siste
värde Talarnes, hvilar på den från mensklighet
och billighet hemtade grund, att ett
barn, som redan blifvit hård t drabbadt af
olyckan genom förlusten af sina föräldrar,
skulle drabbas deraf i dubbelt mått genom,
förlusten af en arfsrätt, hvaraf detta barn i
annat fall med tiden blifvit delagtigt. Jag
tillstyrker derföre bifall till Utskottets sednare
Utlåtande.
Herr von Hartmansdorff: Om den händelse
Herr Crusenstolpe anfört är beklaglig,
så är det bland tidens ännu beklagligare
förhållanden, att barn oftare ruinera sina
föräldrar; och det synes således icke vara
för
Den i3 November f. in.
225
för mycket, om föräldrar återfå något i
bakarf vid andra tillfällen.
Herr Crusenstolpe: Jag erkänner, att
jag icke är i stånd alt fatta sammanhanget
emellan Herr von Hartmansdorffs sednaste
anförande, och den sak, som nu är i fråga;
ty här förutsättes, att föräldrarne till det
barn, som skall få älfva, äro döde, icke
alt de äro lefvande och sjelfve kunna ärfva,
såsom Herr von Hartmansdorff antagit.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag förmodar,
att de fleste af Ridderskapet och
Adeln äro i samma belägenhet, som jag,
att nemligen ganska litet förslå sig på juridiska
frågor. Likväl då Lagutskottet, som
måste antagas förslå saken bättre, än de fleste
af oss, i sitt första Betänkande afstyrkt
motionen, meni det sednare frångått sin mening,
och tillstyrkt motionen med blott en
enda Ledamots reservation, samt det således
är alt förmoda, att detta tillkommit på grund
af bättre skäl, enär det skett med uppoffring
af Utskottets egenkärlek och personliga äregirighet,
anser jag denna omständighet tillika
med det skäl Herr Crusenstolpe anfört,
vara tillräckligt bevis på öfvervigt.en af de
motiver Utskottet i dess sednare Utlåtande
andragit, och tillstyrker derföre bifall till
detsamma.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition lill bi
49
H. i5
ii 6
Död i 3 November f. m.
fall af LagUlskottets under N:o 129 afgifne
sednare Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade, med
afslag å berörde Utlåtande, antaga Utskottets
under N:o 66 i ämnet först meddeldte
Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence förnyade ännu en gång
dessa propositioner, men de blefvo åter båda
med Ja och Nej besvarade.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, det han icke kunnat tillförlitligen
utröna Ridderskapets och Adelns pluralitet.
Herr von Hartmansdorff begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde följande Voteringsproposition
:
Den, som bifaller LagUtskoltets under
N:o 129 afgifne senare Utlåtande, öfver
väckte motioner, om utsträckning af Arfsrätt
för sidoarfvingar i fjerde och fjermare
led, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
i
Den i3 November f. m.
Vinner Nej, anses, med afslag å LagUlskoltets
ofvanberörde Utlåtande, Utskottets
under N:o 66, i ämnet först meddeldte
Betänkande hafva blifvit af Ridderskapet och
Adel n antagit.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 2 e. m.; och befunnos vid Voteringens
slut, sedan en Voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige Voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit
sålunda:
Ja — 24.
Nej — 19.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen
särskilt förde Prolocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken förklarade, att LagUtskottets
under N:o 129 i ämnet afgifne senare
Utlåtande således blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Hvarefter Hans Exccllence yttrade, att,
enär Utskottets i dess Betänkande N:o 122
gjorde förslag, om lika arfsrätt för man och
qvinna, blifvit den 11 dennes f. m. af Ridderskapet
och Adeln afslagit, Ridderskapet
och Adeln nu, i följd af dess genom votering
nyss fattade beslut, antagit de i öf49
H. i5*
29,8
Den i3 November f. m.
verensstämmelse dermed i Utskottets förevarande
Utlåtande N:o 129 föreslagne redactioner
af 1, 11 och i3 §§. i 3 Cap. ÄrfdaBalken;
hvaruti Ridderskapet och Adeln
äfven hördes instämma.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln ålskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen d. i 3 November 1829.
Plenum klockan half lill 6 Eftermiddagen.
Herr Rosenblad, Bernhard hade inlemnat
ett så lydande anförande:
1:0 Då skyldigheten alt inlösa de af RiksgäldsContoret
på 1790-talet utgifna Kopparpolletter
blifvit påBanken öfverflyttad;
då sedan 1809 inga sådane till inlösen
Blifvit anmälta;
då efter det förändrade myntvärdet dessa
polletters utmyntning på Skeppundet
ungefärligen motsvarar Rikets nu stadgade
lagliga skiljemynt;
då således ingen anledning förefinnes,
att någonsin inlösta Kopparpolletter skola
Den i3 November e. m. 229
komma att lemna någon tillgång åt RiksgäldsContoret;
så
föreslår jag:
att det bland RiksgäldsContorets tillgångar
upptagna värde af kopparen uti
utelöpande Skiljemynts-polletter må afskrifvas.
a:o Då det torde finnas mindre lämpligt,
att balancera en RiksgäldsContorets fordran
hos sig sjelf;
då vid de anslag eller anordningar, Rikets
Ständer vid denna Riksdag beviljat
eller gjort, icke någon skilnad blifvit fästad
emellan de båda afdelningarne af
RiksgäldsVerket, för hvilka sedan 1823
särskildt bokslut blifvit fördt;
så tillstyrker jag:
att RiksgäldsContorets vid 1828 års slut
balancerade fordran på ett ställe, och
skuld på ett annat, för egna insättningar
i 3-Procentlänet R:dr 1,646,000 må
med upplupen ränta af skrifvas.
3:o Då f. d. Skånska HingstpremieCassans
i Mariebergs Kronan tillhörige egendom
intecknade fordran af 14,000 R:dr, blifvit
utan ersättning från Stats V erket till RiksgäldsContoret
aflemnad;
då räntas betalande för denna skuld
från StalsVerket lill RiksgäldsContoret
23o
Den i3 November e. m.
tyckes vara en öfverflödig virement emellan
arne Statens Cassör;
så föreslår jag:
att med i83o års början nämnde fordring
spost må af skr ifvås.
Lades på bordet.
Herr RosenbladBernhardj hade inlemnat
följande, som upplästes:
Med afseende derpå:
att sedan Banken ikläd t sig ansvarigheten
för alla af RiksgäldsContoret utgifna
Kreditsedlar, all skilnad emellan dessa och
Bankosedlar upphört;
att 2:ne slags pappersmynt af alldeles
lika ari är öfverflödigt;
att endast kostnaden för RiksgäldsContorets
sedellillverkning, utom aflöning för
Kassörer m. fl., går årligen till g,5oo å
i5,5oo Rrdr;
alt den större lätthet allmänheten ägt
för vexling i RiksgäldsContorets Kassor, äfvensom
den större beqvämlighet Riksgälds—
sedlarne för rörelsen erbjudit, upphöra, om
Rikets Ständer antaga BancoIItskottets förslag
om Transporträkningens upphörande,
samt förenkladt Kassaförings- och Vexlingssätt
i Banken;
att den mindre säkerhet de nuvarande
Riksgäldssedlarne erbjuda mot efterapning
Den ii N o vern ber e. m.
och förfalskning, än de nya sedlar, BancoIJtskotlet
föreslår Rikets Ständer, att af Banken
utgifvas, fordrar alt genom samma Riksgäldssedlars
upphörande att såsom mynt i
Riket erkännas, åtminstone för en framtid,
förekomma all verkan af å dem försökt förfalskning
eller efterapning;
att deremot å en annan sida närvarande
innehafvares rätt fordrar, alt ehvad
anstalt, som för Riksgäldssedlarnes indragning
kan pröfvas nödig, innehafvarne lemnäs
tillräcklig tid alt göra sin rätt gällande;
att, med ledning af allmänna Lagens
stadgande i afseende på kraf för skuldfordringar
i allmänhet, io års prescriptionstid
tyckes härvid förena både det allmänna och
enskilta intressets fordringar;
så får jag vördsamt föreslå:
j:o Att med Mars månads utgång är i83o
all vidare tillverkning af RiksgäldsContorets
Kreditsedlar_, eller af de så kallade
Riksgäldssedlarnej rnå upphöra;
2:0 Att i RiksgäldsContorets Kassor utvexling
af befintliga förråder af dessa sedlar
må fortfara till 6 veckor efter den
dag j då Banken börjat utgifva sina nu
föreslagna nja sedlar;
3:o Att, sedan utvexlingen af Riksgäldssedlarne
upphört j Fullrnägtige uppdragas
j att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om utfärdande af en allmän
232 Den i3 November e. in.
Kungörelsej bestämmande enprescriptionstid
af Tio (jo) år från Kungörelsens datum,
inom hvars förlopp alla afRiksgäldsContoret
utgifna Kreditsedlar böra derstädes
till inlösen vara upprista, vid vite
att eljest förklaras förlustige af all inlösningsrättj
börande denna Kungörelse
under prescriptionstiden milis t en gång
om äret ifrån Predikstolarne uppläsas och
i officiella Tidningen införas;
4:o Att till prescriptionstidens slut med dessa
sedlars inlösen förf ares såsom hittills.
Lades på bordet.
Företogs till pröfning Stats- och BevillningsUtskottens
den i7 sistlidne October
under N:o 87 afgifne, och den 3o i samma
månad e. m. på bordet lagde Betänkande,
i anledning af så väl Kongl. Majrts Nådiga
Proposition om Gurhus-afgiftens fortfarande,
som åtskillige dervid afgifne yttranden
samt i ämnet väckte motioner.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Det
är väl emot mina vanliga grundsatser, alt
vid de tillfällen, då jag anfört en skriftelig
reservation, fästa särskild uppmärksamsamhet
på ämnet; men som jag bar anledning
förmoda, att många af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter ej fattat den egenteliga
skilnaden emellan min åsigt och Utskottens,
anhåller jag, alt få göra en kort
Den i3 November e. m. 233
framställning deraf. Hela delta Betänkande
grundar sig på en Konungens Nådiga
proposition. I denna proposition är det bestämdt
yttradt, att icke alla LänsLazaretter
kunna bestå, utan att få bistånd från Länets
innevånare. Detta är lemnadt omotsagdt
af Utskotten, under erkännande af
Länens innevånares förbindelse att vårda
LänsLazaretterne. Att Länens Innevånare
biltills icke gifvit några bidrag till LänsLazaretterne,
bar härrört deraf, alt de stått
nnderSeraphimerOrdensGillets styrelse, som
bestridt kostnaderne för en del Lazarettet’.
Men sedan Hospitalsfonden i anseende till
en erforderlig ändamålsenligare organisation
af Hospitalerne, nu måste användas
till sin egna och egenteliga bestämmelse,
och dertill knappt finnes tillräcklig, har
LazarettsStyrelsen blifvit öfverlemnad till
LänsStyrelserne, och SeraphimerGillet har
hvarken tillgång eller förbindelse att mera
understödja LänsLazarelten. Derföre har
Konungen föreslagit, att Curhus-afgiften,
sådan den tÖ23 bestämdes, måtte fortfara
till nästa Riksdag, att för Curhusen och
Lnzarelten gemensamt användas i den mon
beliofvet fordrar och med de vilkor i öfrigt,
som i Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
af den 10 Mars 1824 äro antagne.
I stället för att bifalla denna proposition,
hafva Utskotten i andra momentet gjort det
förslag, att hvad som möjligen kunde öfverskjuta
för ett år af Curhus-afgiften, skul
-
234
Den i3 November c. ra.
le användas till Lazaretterne, men med förut
gjordt förbehåll, att Curhusafgiften icke
får användas till annat ändamål, än Curhusanstalterne.
För det första kommer häraf
att följa, att LänsLazaretternes bestånd
kommer att bero deraf, att ett öfverskott
af Curbusmedlen verkeligen finnes. För det
andra synes det mig besynnerligt, om Rikets
Ständer skulle lägga det band på Länets
Deputerade, att de ej skulle äga rätt
att sjelfve förordna, huru de medel de lemna,
skola disponeras. Om de finna, att båda
im ältningarne kunna med större fördel förenas,
så skulle det likväl icke kunna ske,
emedan de voro hindrade genom ett Rikets
Ständers beslut. Jag har åsyftat att fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
härpå, och, i händelse det lyckats mig att
vinna någon opinion för min åsigt, anhåller
jag, att Betänkandet mätte återremitteras
i hvad det rörer andra punkten.
Herr Tham> Wolrath: Äfven jag anhåller,
att få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att den andra punkten
kan och bör erhålla en helt annan tydning
än den, som den siste Talaren deråt
gifvit, och att en sådan riktigare tydning
blir för saken mera förmånlig, och äfven
mera öfverensstämmande med Utskottens
tanka. Denna punkt innehåller: ”Denna
”afgift skall utgå, användas och redovisas
”inom hvarje Län särskildt, så att den blif
-
Den i3 November e. iu.
235
”ver alldeles skiljd från Hospitalens och
”Lazarettens fonder, samt räkenskaperne
”deröfver med förbehåll, att de härigenom
”inflytande medel icke begagnas till andra
”ändamål, än Curanstalterne, efter behof
”och öfverenskommelse, inrättade på ett
”eiler flera ställen inom Länen, med min"dre
nämnde medel icke skulle , för Vene’’riska
smittans hämmande, till fulla he”
loppet åt gä , dä öfver skottet får, efter
”bestämmande af de i 3:dje Punkten om”nämnde
Committérade , under nedannämn’
de LänsDirectioners inseende, användas
”för allmänna hälsovården inom Länet,
"särdeles vid uppkommande farsoter.” —
Allmänna hälsovården inom Länet är ett
så vidsträckt ord, att äfven LänsLazaretterne
kunna derunder inbegripas. Jag anhåller,
att få fästa uppmärksamheten på sättet,
huru dessa Curhusmedel uppkommit. De
hafva till en böljan uppkommit genom enskilta
propositioner och sammanskott inom
Länen. Först för några Riksdagar sedan
beslötos de af Rikets Ständer, jag tror år
1818, för Veneriska smittans hämmande.
1820 mötte afgiften starkt motstånd i synnerhet
inom BondeStåndet, som anförde klagomål
deröfver att dessa medel icke blifvit
redoviste, och att den hjelp, som Lazaretterne
fått löfte om, ej blifvit gifven. Man
vederläde då hvad som var anfördt, och
visade, att behofvet var gifvit. Då stadgades,
att afgiften skulle kunna uppgå tili
236
Den i3 November e. m.
och med till 5 skillingar för hvarje mantalsskrifven
person. Nu hafva Utskotten
stannat vid samma punkt, men gjort det
tillägg, att i händelse, då den ej går öfver
5 skillingar, det kun blifva öfverskott, och
detta behöfves för annan hälsovård, det får
dertill användas på sätt Länens Commilterade
besluta. Jag anser, att det matte bero
af hvarje Länsstyrelse att fästa Länens omtanka
derpå, huruvida Lazaretlerne behöfva
något, och att förmå de Commiltcer, sorn
dermed hafva befattning, att anslå så mycket
Curhusmedel, att deraf måtte blifva öfverskott
för att understödja Lazarettet). Äfven
får jag nämna, alt sedan i8a3 hafva Luzaretterne
ej erhållit något understöd från
SeraphimerGillet, och någon särskild klagan
öfver deras förfall har ej kommit till
Utskottens kunskap. Jag skulle tro, att om
sådant skett, hade derom bordt lemnäs upplysning.
Då sådant ej skett, må jag säga,
att jag ej kunnat tillstyrka denna blandning,
af den orsak, alt Länens innevånare
icke älska, att få dem under SeraphimerGillets,
utan under sin egen vård. Erfarenheten
har nemligen visat, att medlen
icke alltid blifvit använde till det ändamål,
hvartill de blifvit gifna, utan ingått i den
Allmänna Cassan. Det är ej någon anledning
att åter lemna till sådan disposition
de medel, som nu tillskjutas. Jag undrar
derföre ej, om Innevänarne vilja veta, huru
medlen disponeras, och vilja hafva en röst
Den (3 November e. m.
ined deruti, samt ej lemna dem till något
främmande Gille. Dessutom, om en återremiss
beslutas, tjenar deri troligen till intet
annat än att erhålla ett nekande svar.
Det har äfven nu mött motstånd, att denna
afgift skall utgå. Till och med oriktiga
uppgifter hafva blifvit lemnade, som Utskotten
måst vederlägga. Det liar blifvit
påstått, att Cut husfonden i Stockholms Län
skulle hafva jag tror öfver 5o,ooo R:dr, hvarföre
man föreslagit, att af allmänna medel
en måttlig summa för ändamålet skulle anslås.
Alla klagomål, som blifvit anmäldte
om bristande redogörelse, hafva förmått Utskotten
att förskrifva detsamma, som vid
förra Riksdagen, att afgiften skall användas
till Curhusanslalterne; alt medlen skola redovisas
af Länens egna Direclioner, och att
desse skola lemna underrättelser om förhållandet;
men man har tillagt, att, om öfverskott
uppkomma, de må användas till
den allmänna hälsovården; och om det är
Länens skyldighet att skaffa tillgångar till
Lazaretterne, när de behöfvas, så bör sådant
bero på Länsstyrelsen att ombesörja,
emedan Länen säkerligen genom sina Cornmitte'er
anslå tillräckliga medel, då de se,
att de blifva ordentligt använde. Fonden
bör derföre ej sammanblandas, utan redovisas
särskilt. I annat fall kan den misstänka
uppkomma, att penningarne ryckas
från sitt ändamål, och då blir det svårt,
att vid en annan Riksdag få denna afgift
Den 13 N o v e m b e r e. m.
beviljad. Jag tillstyrker bifall å Betänkandet.
Herr Nordenanckar_, Gustaf: Jag bar
äfven reserverat mig emot Utskottens beslut,
men får börja med att nämna, alt för mig
såsom Landshöfdinge är det nästan likgiltigt,
hvad beslut som fattas, ty jag är lycklig
nog, att Lazarettet i Calmar har egen
fond. Saken rör således icke det Länet;
men jag anser mig pligtig att framlägga
min tanka om saken. Jag tror det vara
lika angeläget för ett Län, alt kunna vårda
öfriga sjuka, hvilka för andra sjukdomar
intagas på Lazaretterne, såsom för benbrott,
eller sådane olycksfall, der chirurgiska operationer
äro af nöden, som de, hvilka äro
angripne af venerisk smitta. I ett väl ordnadt
samhälle böra Lazarelter och Curhus
vara detsamma, så att sjuka af alla slag kunna
på båda intagas. Enligt Utskottens förslag
skola blott, öfverskotten, om sådane uppkomma,
få användas lill Lazaretterne. Men
man kan ej, förr än vid årets slut, säga, om
det blir några öfverskott. Det vill säga att
under hela det löpande året skulle man ej
få intaga någon patient, icke förr än vid
årets slut, då man ser, om något öfverskott
uppkommit; ehuru jag visserligen tror, alt
hvarje Läns innevånare äro så upplyste, att
de finna, att afgiften bör tagas till så, att
den förslår. Den värde Talaren har nämnt,
alt BondeStåndet var emot denna afgift vid
Den i3 November e. in.
23g
förra Riksdagen. Det voro de. Det var
några Ledamöter från de norra Länen, som
framstälde, att der ej fanns någon patient
af venerisk smitta. Nu liar sedan i8a3 upptäckts,
att der är så mycken venerisk smitta,
att afgiften är bestämd lill 4 skillingar.
Jag tror ej, att BondeStåndet nu har så
mycket emot saken. Äfven har det blifvit
sagdt, att medlen skulle ställas under egna
Directioner. Lazarettsmedlen redovisas likväl
redan äfven för PröfningsCommitteen.
Mig är det likgiltigt, ty saken rör ej mitt
Län, men då Konungen gjort proposition,
alt afgiften skulle gemensamt användas, och
ingen kan misskänna den vackra afsigt, som
deruti ligger, hade jag trott, alt ett annat
Utlåtande från Utskotten bordt afgifvas, än
en anvisning på blott möjliga öfverskott.
Jag anhåller alltså om återremiss.
Herr Munck af RosenschöldEberhard:
Äfven jag får anhålla om återremiss, ehuru
icke på samma grunder, som de andre talarne.
En anledning, som i synnerhet förmår
mig att derom anhålla, är, alt Utskotten
tillstyrkt, att i händelse af öfverskott
af Curhusafgiften, de skola användas särdeles
vid uppkommande farsoter. Jag för
min del skulle föreslå, att dessa öfverskott
blifva använde särdeles till förekomma:}de
af farsoter. Förhållandet är merendels sådant,
att då man söker hjelp genom anlitande
af allmänna medel, t. ex. genom Sund
-
Den i 3 November e. m.
hetsCollegium, eller genom andre Anthonteter,
hafva redan ända Lill hundradelals
personer blifvit angripne af farsoten. Använder
man tvertom medlen till förekommande
af farsoten, så kan man val ej hindra
en till sin natur smittsam feber att uppkomma
hos en eller annan, men man hindrar
dess vidare spridande derigenom, att
man afstänger de förste sjuke från dem,
som kunna smittas. Yi hafva i sednare
åren ofta haft härjande koppfarsoter, oaktadt
vaccinationen, som blifvit till en del
af oskickliga eller vårdslöse personer förrättad.
Desse farsoter skulle hafva blifvit
förekomne, och flere tusende personers död
eller ofärd förekommen, om man hade haft
publika medel att afstänga det första koppsmittade
barnet från all gemenskap med sådana
personer, som kunnat smittas. Så förhåller
det sig äfven med andra elakartade
febersjukdomar, t. ex. rödsot. Manbar haft
exempel på, att flere tusende personer deraf
blifvit angripne genom smitta. Hade de
förste sjuka blifvit afstängde från gemenskap
med de icke smittade, och tillgång
till dem blifvit lemnad endast åt personer,
nödige för deras vård, och så ålderstegne,
att de ej så lätt smittas, hade man uträttat
mycket mera än man, då farsoten redan
uppkommit, kunnat göra genom äfven
de bästa Läkares och Apothekares biträde.
Jag tillstyrker derföre den förändring, att
öfver
-
Den t3 November e. m. 241
öfverskotten i stället att användas särdeles
md uppkommande järsäter, användas särdeles
till förekommande af farsoters uppkomst.
Af denna anledning anhåller jag
om återremiss.
Herr af Billbergh: Herr Tham har förklarat,
att då det verkeligen kunde blifva
utredt, alt Lazaretterne voro i behof af understöd,
skulle han dertill bifalla. Det lär
hafva undfallit honom, att i sjelfva Konungens
proposition ligger en så fullständig utredning
af behofvet af understöd, som man
kan begära; men att det är ännu mera tilt
sina detailler constateradt i SeraphimerOrdensGillets
tryckta underdåniga utlåtande af
år 1828. Jag anhåller att få uppläsa den
del af Betänkandet, som utreder detta ämne,
hvaraf Ridderskapet och Adeln kan finna,
om någon upplysning brister. Den lyder
sålunda: ”Sedan Kongl. Maj:t i Nåder
”tillkännagifvit: alt SeraphimerOrdensGil”lets
Berättelse och dervid bifogade Sam”mandrag
utvisade, det Curhusafgiften för
”år 1826 utgjort 102,8o5 R:dr 35 sk. 5 r.,
”men Lazarettens inkomster blott 28,047
”R:dr 33 sk. 5 r. B:co; att utgifter och af”skrifningar
uppgått till 121,641 R:dr 28
”sk. 1 r, B:co; samt att Lazarettens inkomster
bestå iCollecter, frivilliga gåfvor vid
”bröllopp och barndop, legosängs-afgift af
”dem, som kunna betala, och på några
49 H. 16
242 Den i3 November e. m.
”ställen, i räntor af frugtbärande Capital,
”yttrar Kongl. Maj:t, att de flesta Lazarett
”iiro i den belägenhet, att de icke kunna
”med dessa sina inkomster underhållas, samt
”än mindre, fastän behofvet sådant kräfde,
”utvidgas och förbättras på ett sätt, som.
”en väl inrättad hälsovårds-anstalt fordra"de,
och att de icke äga något grundadt
”anspråk på understöd af Hospitalsfonden.
”Ehuru det med Rikets Ständers underdåni”ga
tillstyrkande instämmande Kongl. Bref”vet
den io September 1765 innehölle, att
”Lazaretten skulle underhållas på Läns-in”nevånarnes
egen bekostnad, hade Lazaret”ten
likväl, de tider, då spanmålsprisen va”rit
högre och Hospitalens utgifter lägre,
”i anseende dertill att deras ändamålsenli”ga
inrättning ej varit i fråga, erhållit af
”Hospitalsmedlen betydliga understöd, som,
”utom större summor före år 1808, från och
”med nämnde år till år 1825 bestigit sig
”till 328,069 R:dr 4° sk. 8 r., och hvilka
”för Hospitalsfonden haft den menliga påföljd,
att dess Capital under samma tid
”blifvit minskade ifrån 212,091 R:dr 38 sk.
”8 r., till 82,602 R:dr 42 sk. 2 r. B:co.” —•
Deraf är det skäligen utredt, att den tiden,
som Lazaretten förvaltades af SeraphimerGillet,
var det Hospitals-fonden, som fylde
bristen, och då det medtagit så stor summa,
samt Hospitals-fonden hvarken har någon
förbindelse eller utväg att vidare understödja
LänsLazaretten, skulle deras un
-
Den i3 November e. m.
243
dergång beredas, om icke tillfälle lemnäs
att få tillskott af Curhusmedlen i mån af
behofvet. Det är väl sagdt, att ett eller
annat Läns Cassa skulle hafva betydliga
behållningar, men det bevisar icke, att ju
ett annat Län kan hafva behof, utan blott
att det förra Länet ej behöfver mera, och
då förfaller frågan för samma Län. Det
är också icke meningen annat, än att det
skall bero af Länets innevånare sjelfve att
få disponera, hvad de vilja anslå, och att
icke något band må vara på dem i det fallet.
StatsUtskottet har väl biträdt detta
Betänkande, men i ett särskildt Betänkande,
som samma Utskott afgifvit under N:o
296, slutar StatsUtskottet med att säga:
”Utskottet har erfarit, att uti de fleste Läns
”Räkenskaper Curhusmedlen blifvit, emot
”tydliga stadgandet uti 7 Mom. i Kongl.
”Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 10 Mars
”1824, med Lazarettsmedlen sammanbfan”dade.
Men då en detaillerad utredning
”häraf skulle fordra en ganska lång tid, har
”Utskottet ansett sin åtgärd böra inskränkas
”till en blott anmälan af berörde anmärkte
”förhållande, desto lielldre3 som det huf"vudsakligen
torde böra ankomma pä Lugnets
Innevånare sjelfve att tillse, att de
"af dem sammanskjutne medel varda till
”deras ändamål använde och behörigen re”dovisade—
Det är just hvad jag yrkat,
eller att det skall bero af Länets innevå49
H. 1 6*
Den i3 November e, in.
nnre sjelfve. Vidare bar StatsUtskottet i
Utlåtandet N:o 23o, i anledning af Anders
Ericssons motion om Curhus-afgiftens användande
till understöd för Hälsobrunnar,
yttrat sig sålunda: ”Då, enligt de för Cur”bus-afgiftens
utgörande hittills gällande och
”äfven nu antagne grunder, denna afgift är
”ämnad att egentligen och i första rummet
”användas till anstalter för den veneriska
”smittans hämmande, samt endast i händelse
af öfverskott och särskild öfverens”kommelse
emellan de bidragande i hvarje
”Län kunna till sjukvårdens öfriga före”mål
disponeras; så och då innevånarne i
”hvarje Län äga rättighet att inom visst
”minimi- och maximi-belopp bestämma så
”väl ärliga af giftens belopp , som ock grun”den
för användandet af hvad som öfver”bli
fver, sedan erforderliga anstalter för
”Veneriska smittans hämmande vidtagits,
”och sålunda äfven kunna besluta, men icke
”åläggas, att anvisa sådana öfverskottsme”del
till fattigas intagande och underhåll,
”vid allmänna hälsobrunnar, anser Utskot”tet
Anders Ericssons ofvanberörde motion
s’böra förfalla.” — Det vill således häraf
synas, att StatsUtskottet förut yttrat sig
stridigt emot detta Betänkande, som är bernit
af BevillningsUtskottet, hvilket förhållande
torde böra tillskrifvas StatsUtskottets
öfverhopande göromål, och att Utskottet
af BevillningsUtskottets förslag fått
samma förvillelse, som den Herr Tham nu
Den i3 November e. ni.
245
vill bibringa oss, nemligen att Betänkandet
innehåller, det Länens innevånare verkeligen
få använda dessa medel efter deras
godtycko. Jag fortfar således att anhålla
om återremiss.
Herr Tham: Utan att vilja bestrida
den theori, som Herr Munck af Rosenschöld
framställt, vill jag blott fästa uppmärksamheten
derpå, att jag ej tror en återremiss
behöfves för det ändamål han söker, tydå
det står för allmänna hälsovårdenj och jag
dermed begriper farsoters så väl förekommande,
som hämmande, tror jag ej, alt någon
amplification behöfves. Hvad saken angår,
fägnar det mig, att Herr af Billbergh
just bevisat hvad jag sagt. Hvad han yttrat,
visar, att StatsUtskottet hegripit saken,
såsom jag; ty om Curhusafgifterne blifva
så tillräcklige, att öfverskott uppkomma,
kunna de användas till allmänna hälsovården,
derest Länets innevånare det vilja.
Det är intet, som hindrar, alt de bestämma
afgiften till 5 skillingar. Icke eller är
det något, som hindrar, men väl som anmanar
dem, att använda medlen tili hälsovården,
hvarmed jag begriper Lazaretterne.
Att Utskotten ej fästat sig vid en allmän
uppgift om Lazaretsfonden, är ej underligt;
flera Län finnas, der ingen brist är; eli exempel
derpå är Skaraborgs Län, som har egna
fonder. Jag menade med mitt yttrande,
att, om från Länen inkommit uppgift i all
-
246
D e n 13 November c. m.
mänhet, alt deras Lazaretter saknade tillgångar,
att då vore tid nog, att fatta ett
annat beslut. Nu tror jag, att behofvet,
der det finnes, blifver uppfyllt med det som
föreslagit är, så vida man beslutar 5 slullingar,
men det kunna ej Rikets Ständer
ålägga Länens innevånare; beloppet bör bestämmas
af deras egna Committerade, med
afseende på behofvet. Jag kan ej annat än
afstyrka återremiss, öfvertygad alt den ej
förorsakar någon förändring, utan blott en
onödig tidsutdrägt, och att de ord, som
Herr af Billbergh yrkat, måtte införas, ej
hjelpa saken. Som förslaget nu är, vinner
det mera förtroende, ty Länens innevånare
vilja, att SeraphimerGillet ej skall äga någon
annan befattning dermed, än räkenskapernes
granskning.
Herr von Hartmansdorffj August: Under
den öfverläggning, som nu ägt rum,
har man velat finna motsägelse emellan några
af StatsTJtskottets förra Utlåtanden och
delta Betänkande; och det är väl möjligt,
att så förhåller sig. Men för min del får
jag, såsom Ledamot af StatsUtskottet, upplysningsvis
nämna, alt då jag på en afdelning
i Utskottet öfvervar detta måls förberedning
hyste jag samma mening, som den
Herr af Billbergh i sin reservation anfört.
Likväl då jag sedermera genom sysselsättning
på financeafdelningen icke hann att öfvervara
målets slutliga handläggning; så är
Don 13 November e. m.
247
det skälet, hvarföre jag ej afgifvit någon
reservation. Grunderna för mig att instämma
med Herr af Billbergh äro följande. Då
det icke är blott venerisk smitta allena,
utan äfven andra sjukdomar, som besvära
folket i Länen, är det äfven skäl, alt andra
sjukdomar botas och att bidrag dertill
lemnäs. Frågar man hvem, som bör lemna
dem; så svaras, att ingen är närmare
dertill än innevånarne i de Län, som behöfva
sjukvården, särdeles då så olika förhållanden
inträffa, att i de norra Länen
inga bidrag ibland behöfvas, och då behofvet
inom hvarje Län är omvexlande. Bör
således denna afgift utgå af hvarje Län för
sig, så återstår frågan, örn det är skäl till
farhåga, att bidragens användande kan undandragas
granskning af Länens innevånare,
och medlen förskingras genom några Styrelseverk?
Derpå svaras, alt ingendera delen
kan äga rum, emedan Lazaretten ej
mindre än Curhusen stå under vård af Directioner
valda inom Länen. När således
all fara i detta hänseende är undanröjd,
och Directionerna öfver Lazaretten ofta äro
desamma som öfver Curhusen, så har Konungen
framställt, om icke det vore lämpligast,
att redogörelserne äfven blefve för
bäggedera gemensamma, såsom de redan äro
från åtskilliga Län. Jag kan ej finna något
skäl att skilja dem åt, om icke för att göra
vederbörande onödigt besvär, på samma
sätt som man onödigtvis fört särskilta
248
Den i3 Ä o vern b er e. m.
landsböcker öfver Bevillningen och den öfriga
uppbörden, intilldess man nu slutligen
funnit det vara utan ändamål. Jag tillstyrker
återremiss, på det man ulan farhåga
för medlens förskingring måtte afgöra saken
på ett enkelt och sammanhängande sätt.
Herr Nordenanckar: Herr Tham har
nämnt, att Utskottens förslag skulle föranleda
derhän, att äfven medel kunde tagas
lill LänsLazaretterne. Jag medgifver, att
det kan ske, men genom förtydning af Utskottens
ordalag; ty då Utskottens Betänkande
innehåller, att, om det blir öfverskott,
det må användas till Lazaretterne,
frågar jag när man får veta, om det blir
något öfverskott? Ej förr än året är slut.
Under löpande året skulle man då ej få intaga
någon, om än de bröto af sig armar
eller ben. Så föreslå Utskotten äfven, att
räkenskaperna skola skiljas. Det är visserligen
en möjlighet, att skilja dem, men då
samma Läkare har vården om båda Inrättningarne,
är det väl lämpligt, att han skall
föra en räkning för de patienter, som äro
behäftade med venerisk smitta, och en annan
medicamentsräkning för dem, som hafva
andra åkommor. Då redogöraren är
densamma, finner jag ej, hvartill det skulle
tjena.
Herr Tham: Jag har icke yttrat, att
jag har fprhåga för räkningarues samman
-
Den i3 November e. m.
Blandande. Det är den stora allmänheten,
som har denna farhåga; det är BondeStåndet,
som yttrat den, nästan hvar enda Ledamot
vid remissen. Jag har således skäl
att tro, det farhåga finnes för missbruk. Jag
liar ej sagt, att jag har den. Jag är för
mycket upplyst för att behöfva säga det.
Hvad det sista skälet angår, som Herr Nordenanckar
anfört, så är det ej bestämdt att
Curhusafgiften skall utgå lika på alla ställen.
Committerade bestämma den i de Hesta
Länen. Om de bestämma afgiften till
3 skiIlingar, och beräkna medlen till veneriska
smittans hämmande, men en del användes
till Lazaretten, kan det uppstå en
brist på andra sidan för anstalterne till veneriska
smittans hämmande, hvilket är svårare
att hjelpa. Benbrott och dylika åkommor
kunna få vård genom hjelp inom församlingarne,
men värre är, om venerisk
smitta uppkommer. Man bör ej blanda andra
saker dermed; helldre kunde man då
bestämma en särskild afgift, men ej blanda
ihop dessa ämnen, ty derigenom skulle
kunna hända, att veneriska smittan toge
öfverhand. Jag öfverlemnar åt Ridderskapet
och Adeln att återremittera Betänkandet,
eller ej, men tror ej, att något ändamål
dermed vinnes.
Herr von Hartmansdorff: Då Herr
Tham nu yttrat, att det ej vore för dem,
sora äro lika upplyste ined honora, utan
a5o Den i3 November e. ra.
blott för den okunniga allmogen, som någon
farhåga kunde framställa sig i afseende
på redogörelsen för de ifrågavarande medlen;
så följer af Herr Thams önskan, att
Ridderskapet och Adeln mätte bifalla Betänkandet,
icke allenast hans förmodan, att
Ståndet skulle vara mindre upplyst, än han,
utan äfven att han, oaktadt sin högre upplysning
om det rätta, ville föranleda Ridderskapet
och Adeln att handla såsom en
okunnig menighet. Ingenting synes mig
bättre, än denna bekännelse, uppdaga grundlosheten
i Betänkandet och tala för ålerremissen,
särdeles som jag tror, att de okunniga
lika litet utgöra pluraliteten inom Statsoch
BevillningsUtskolten, när de komma
på egen hand, som inom detta Stånd.
Herr Munck af Rosenschöld: I anledning
af hvad Herr Tham yttrat emot mig,
får jag anmärka, att Utskotten uttryckligen
stadgat, alt öfverskotlen af Curhusmedlen,
om sådane inträffa, böra användas väl för
allmänna hälsovården, men särdeles vid uppkommande
farsoter. Vi hafva nu så mycket
hört talas 0111 möjliga missbruk af Curhusmedel
och deras öfverskott; men huru
stora ock dessa missbruk må blifva, så kunna
de dock blott åstadkomma en förlust af
högst 10 ä 20 procent. Om åter öfverskotten
användas, sedan sjukdomen spridt sig
och hunnit blifva en farsot, i stället för att
användas till förekommande deraf, så kan
I
Den i3 November e. m. a5i
förlusten blifva flera hundrade ja ända lill
tusende procent, ty man kan uträtta mera
med 100 R:dr till förekommande af en farsot,
än med 10,000 R:dr, sedan farsoten redan
uppkommit och hunnit mycket sprida
sig. Vi hafva sett, att koppfarsoter helt enkelt
uppkommit derigenom, att ett enda
först smittadt harn fått vandra eller afvisas
från by till by, och alt detta härledt sig
deraf, att man väl varit rädd för smittan,
men ej haft medel att hyra ett särskilt aflägse
hus, eller åtminstone ett särskilt väl
afstängt rum, der man kunnat med bevakning
hålla detta barn från gemenskap med
personer, som ännu kunnat blifva smittade.
Så är det äfven med rödsot, rötfeber och
flere smittsamma febersjukdomar. Man har
till och med sett, att en enskild man, ovanligt
angelägen att i tid förekomma spridande
af sådana sjukdomar, uträttat mera än,
sedan sjukdomen redan så spridtsig, attén
farsot uppkommit, de mest nitiska bemödanden
å Authoriteternes sida, att skaffa Läkare
och medicamenter, kunnat åstadkomma.
Derföre yrkar jag återremiss, ty jag anser
för det allmänna bästa af väsendtlig nytta,
att öfverskotten användas till förekommande
af farsoters uppkomst, eller af smittsamma
febersjukdomars vidare spridande.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Stals- och BevillningsUl
-
201
Den i3 November e. m.
sköttens förevarande Betänkande böra, på
grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
berörde Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence förnyade väl dessa
tvenne propositioner, men de blefvo åter
båda med Ja och Nej besvarade.
Herr Hjerta_, Gustaf: Jag vill endast
yttra den öfvertygelse angående detta Betänkande,
på grund af de anmärkningar flere
Ledamöter gjort om räkenskaperne för
framtiden, att jag tror, att det är af största
vigt, alt räkenskaperne må så upprättas,
som Utskotten föreslagit, att nemligen
de åtskiljas. Jag anser det så mycket angelägnare,
som det lär vara enda sättet, att
controllera dessa utgifters behörighet. Jag
tror, att hvad man i synnerhet åsyftar, att
nemligen sammanblanda dem, måste vara
för att för alltid aflägsna all granskning,
huru till Hospitalerne dragits, hvad som
förr varit tillräckligt för både dem och Lazaretterne.
Jag skulle tro, att om Ridderskapet
och Adeln bifaller Betänkandet, återstod
för mig enskilt den ledsamheten att
icke kunna få vidare förklaring på den an
-
Den i3 No vein ber e. m. 253
märkning jag gjorde, då remissen skedde,
att Utskotten borde utreda, huru förhållandet
var dermed, att vilkoret för afgiften
ej blifvit uppfyldt, att nemligen Lazarettsfonden
skulle bidraga efter säng-antalet. Utskotten
hafva gifvit ett undvikande svar,
då de sagt, att jag misstagit mig om namnet.
Men det är förlåtligt, ty det står i
Skrifvelsen Hospitals- och Lazarelts-fonden.
Den har varit en, och sedan blifvit delad
i två; då man skulle finna, att man kunde
få från Curhusen något understöd för Lazarettet
Jag skulle tro, att om, såsom
Bevillnings- och StatsUtskotlen föreslagit,
redovisningen blifver åtskild , återstod en
möjlighet att finna, 0111 Hospitalsfonden bidrager,
som den bör, eller om den ej fråndragit
Lazarettet! all den hjelp de förut erhållit.
Om så är, återstår för Rikets Ständer
vid nästa Riksdag att begära en granskning,
då det måste upptäckas, att de haft
bidrag, och att i sjelfva donalionerne vilkor
finnas till förmån för Lazaretten. Derföre
tillstyrker jag hvad Utskotten föreslagit,
men ifall Ridderskapet och Adeln skulle
bevilja återremiss, hvilket jag ej annars yrkar,
anhåller jag, att Utskotten måtte utreda
hvad jag begärt, eller om Hospitalsfonden
bidragit hvad den bort göra.
Herr von Hartmansdorff V Herr Fljerta
sammanblandar här två olika frågor och inrättningar,
Hospitalerne och Lazaretterne.
254
Den i3 November e. rn.
Hospitalerne hafva ej fått bidrag från Lazaretterne,
utan tvärtom hafva de sednare
fått medel från de förra; men det är derföre
att erforderliga bidrag numera icke
kunna från Hospitalsfonden erhållas, som de
Lehöfvas från Länen sjelfva. Skillnaden
emellan Inrättningarne är den, att Hospitalerne
äro inrättade för dårar och obotliga
sjuka rn. fl. dylika olyckliga personer; men
Lazaretterne äro Curhus för andra botliga
sjukdomar, än de veneriska, för hvilka de
egentligen så kallade Curhusen äro stiftade.
Det är således 3 slags Inrättningar; och icke
fråga om att sammanblanda Hospitalerne och
Lazaretterne, utan blott att Lazarett och
Curhus, som tillhöra Länen, skola under deras
vård gemensamt förvallas. I fall Ridderskapet
och Adeln ej skulle vilja bifalla
återremiss, utan votering, får jag derom
anhålla.
Herr Nordenanckar: Jag får upplysa
ett förhållande i anledning af hvad Herr
von Hartmansdorff nu nämnt. Han yttrade,
att Hospitalerne och Lazaretterne äro
skilde från hvarandra. Förut lemnades från
Hospitalerne till Lazaretterne allt hvad som
var öfver. Sedan Hopitalerne nfskiljdes och
centraliserades, afskickades ifrån Kongl. SeraphimerOrdensGillet
tili LänsLazaretterne
de öfverskott, sorn befunnos, och för ett
par år sedan erhöllo Lazaretterne sådane
understöd, men i den Kongl. Propositionen
Den i3 November e. ra.
a55
omförmäles, att sedan nu Hospitalsfondeu
ej har mera att disponera till Lazaretterne,
hemställer Konungen, att Curhusafgiflen äfven
för dem må få användas. Det måtte vara
billigt. Jag anhåller således om återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förnyade åter de af honom
förut gjorde propositioner, dels lill
återremiss och dels till bifall af Utskottens
förevarande Betänkande, men båda propositionerne
blefvo med Ja och Nej besvarade.
Hvarefter votering begärdes.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Lan dtMar skalken framställde
följande Yoterings-proposition:
Den, som bifaller Stats- och BevillningsUtskottens
Betänkande, i anledning af
så väl Kongl. Maj:ts Nådiga proposition om
Curhusafgiftens fortfarande, som åtskillige
dervid afgifne yttranden, samt i ämnet väckte
motioner, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Stats- och BevillningsUtskottens
berörde Betänkande böra,
på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
256
Den i3 November e. ra.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till 8 e. m., och befunnos vid voteringens
slut klockan 8 e. m.f sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 44*
Nej — 54.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att Stats- och
BevillningsUtskoltens ofvanberörde Betänkande
således blifvit af Ridderskapet och
Adeln till Utskotten återremitteradt.
Föredrogs ånyo ConstitutionsUtskottets
den 3 sistlidne October under N:o 5o afgifne,
och den i3 i samma månad på bordet
lagde, Memorial, med Utlåtande öfver
Konungens Nådiga Proposition om förändringar
i 19, 21 och 88 §§. af RegeringsFormen.
Och skulle berörde Memorial, uppå
anhållan af Herr von Hartmansdorff', Aligust,
och Grefve von Rosen, Axel, enligt
49 §. Riksdagsordningen, ytterligare hvila
på bordet.
Fö
-
t)en i3 November e. m-.
Företogs lill pröfning Allmänna Besvärsoch
EkonomiUlskottets den 24 sisllidne Octo
b er under N:o 1 58 afgifne, och den 2 dennes
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckt fråga om förändring i PresteTiondens
utgörande på Gottland.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhardi
Detta Utlåtande innehåller tvenne frågor,
den första; skall Presterskapet på Gottland
i olikhet med Sveriges öfrige Presterskap
aflönas? Den andra; skall sammanslagning
af Pastorater på Gottland aga rum? Hvad
den första omständigheten vidkommer, anser
jag hela Svenska Presterskapet böra efter
lika grunder aflönas, så väl på ön Gottland,
sorn å moderlandet. Den obillighet,
som nu räder , nemligen att Presten på Gottland
uppbär tiondedelen, då på fasta landet
han blott får trettiondedelen, bör afskaffas»
Utskottets consideration i anseende till
den långa tiden, som detta missbruk fortvarit,
oeh farhågan att derföre afskaffa detsamma,
tror jag vara mycket opassande;
ty alla så väl gamla som nya oseder, missbruk,
och ojemnheter böra afskaffas, ju förr
ju heldre.
Rörande åter den andra omständighe-,
ten, så enär Friherre Cederström uppgifvit,
hvad icke bör kunna betviflas, alt på Gottland
aro 1098 mantal, men kyrkornes an
49
H* x7
a58
Den i3 November e. m.
tal deremot 92 st., synes ett sådant förhållande
innebära den största oformlighet, i
jemförelse med hvad på fasta landet inträffar.
Genom sammanslagning af tvenne Pastorater
till ett, skulle, efter min öfvertygelse,
ett i alla afseenden mera passande
förhållande uppkomma; och jag anhåller
alltså om återremiss af Utlåtandet, på det
ett förslag, afseende tidsandans fordringar
i denna del, må af Utskottet öfverlemnas.
Friherre Cederström, Jacob: Ridderskapet
och Adeln har nyss hört sig föreläsas
min reservation. Utskottet ville ej införa
i sitt tillstyrkande, att bland medlen
för reglering af Presterskapets lönevilkor,
sammanslagning af Pastorater vore det enda,
som låter sig göra, ty hvad den siste
talaren yrkat, att man skulle indraga till
Kronan tvåtredjedelar af Tionden, med bibehållande
af det antal Prester, som nu är,
skulle ej medföra någon annan verkan, än
att bringa Stiftets samtelige Prester på obestånd.
De hafva i sednare tider i alla fall
mer eller mindre kommit på obestånd, derigenom
att de ingått oriktiga contracter före
Talen. Hvad nu angår att rubba conventionsstadgan,
så är den väl ej af natur att
böra lill PresteStåndets privilegier; men att
göra ändring deri, utan att tillika bereda
utkomst för Presterskapet, vore i alla afseenden
af ett menligt inflytande så väl på
Presterskapets moralitet, som ock derigenom
Den i3 November e. m.
2%
på liela den uppväxande ungdomen, hvars
egentliga lärare Presterskapet är. Man har
bestridt sammanslagningen derföre, att man
ansett, alt ett för ringa antal Prester derigenom
behöfdes, och att de nuvarande obefordrade
Presterne skulle få mindre lägenhet
till befordran. Men hvad sålunda förloras,
vinnes derigenom, att de, som tillsättas,
få god utkomst. Nu välja socknarne
den eländigaste af de på förslaget, som går
in på de lindrigaste vilkoren. Jag anhåller
om återremiss, likväl endast i fall Ridderskapet
och Adeln lika mecl mig skulle finna
lämpligt, att tillstyrka sammanslående af
pastorater på Gottland för regleringen af
dervarande Presterskaps lönevilkor.
Herr Tham, Wolrath: Jag anhåller att
få veta, om icke denna fråga hos de andra
Stånden är afgjord, och på hvad sätt? Mig
är berättadt, att Utlåtandet skall vara bifallit
i Preste- och BorgareStånden. Om
så är, hemställer jag, hvad en återremiss
tjenar till; ty då två Stånd bifallit Utlåtandet,
måste frågan ändå sluteligen förfalla,
i synnerhet som frågan om kyrkornes
sammanbyggande är öppen genom det beslut
Rikets Ständer förut i allmänhet derom
fattat. Jag bestrider likväl visserligen
icke återremiss.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Preste- och BondeStånden hafva bifallit Ut
-
17*
Den i3 November e. m.
låtande!.; BorgareSlåndet återremitterat detsamma.
Friherre Cederström: Att två Stånd bifallit
Utlåtandet, bevisar ej, att återremiss
icke tjenar till något, och att ärendet skall
förfalla, ty då två Stånd återremitterat ett
mål, åligger det Utskottet att inkomma med
förnyadt Utlåtande, och de Stånd, som bifallit
det första, äro ej derigenom hindrade,
att, frångående detta beslut, i händelse de
finna skäl dertill, antaga det senare af Utskottet
afgifne Utlåtandet. Hvad den siste
Talaren yttrat, att sammanbyggning af kyrkor
skulle i alla fall vara öppen, till följd
af bifall till ett annat Betänkande, får jag
anmärka, att bär alldeles icke är fråga derom,
ty kyrkorne äro tillräckliga; fråganär
om sammanslående af Pastorater.
Uppå derefter af Hans E.xcellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
Proposition, blef EkonomiUtskottets förevarande
Utlåtande, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitleradt.
Ånyo föredrogs StatsUtskottets den 12
sistlidne October under N:o 290 afgifne,
och den 19 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af f. d.
Kamereraren vid Götha Canal-Bolags f. d.
DisconlContoir i Götheborg C. A. Iggeströms
Den i3 November e. in. iGi
lill Utskottet ingifne ansökan, i afseende på
dess Uppbördsbrist.
Grefve von Rosenj Axel* uppläste följande:
I
frågan om Kamereraren Iggeströms
Balance har, efter min åsigt, Utskottet tydligt
utvecklat och utgått ifrån den princip,
att som RiksgäldsContoret erhållit hela Capilal-fordran,
med räntor, så talade afskrifning
äfven i detta afseende för Iggeström;
häremot tyckes väl på ett ställe det anförande
sil ida, som hänför de omnämnde 872
R:dr 9 sk. 7 r:st. lill capital, och icke till
ränta; men deremot synes tydligen, att desse
872: 9. 7. väl utgöra Capital, såsom tillkomne
eller upptäckte, sedan liqvidationen
så lill vida var uppgjord med Cautionislerne,
Utfali och Malm, all de emot Reversen
återfått Cautionsskriften, och att således ingen
borgen finnes för desse 872: 9. 7.; men
då jag anser, alt inga räntor komma i fråga,
innanCapitalet blifvit liqvideradt, och 2,992:
2. 7. ingått öfver första balancen, så böra
i min tanka de nämnde 872: 9. 7. ifrån räntan
afdragas, och såsom ränta endast upptagas
2,119: 3. 1., hvaraf följer, att de nu
till afskrifning anmäldte 4>522: 11. kunna
i det hela anses blott vara räntor; uti Balanceväg
torde ett sådant förhållande vara
ovanligt samt förtjena afseende, och besinnar
man derjemte, att Capitalet säkert aldrig
kuunat liqvideras, om ej Iggeström emot
Den i3 November e. m.
all praxis, och utan alt dertill af Bolaget
vara påkallad, ställt till Bolagets säkerhet
en så olimiterad borgen, som den Herrarne
Utfall och Malm tecknat, hvaraf följden
också blef den, att Malm störtade sig med
familj i olyckan, tyckes ökad anledning icke
saknas att ömma för Iggeström. RiksgäldsContorets
Fullmägtige synas i tillstyrkningsväg
icke hafva kunnat komma saken närmare,
än då de öfverlemnat åt StatsUtskottets
pröfning, huruvida Iggeströms vanlottade
belägenhet och fleråriga samt ansvarsfulla
tjenstebefattning vid Götha Canal-Discont
må lända till stöd för någon hemställan
hos Rikets Ständer om bifall å hans
ansökning.
Hvad inteckningarne beträffar, så äro
egendomarne försålde, och RiksgäldsContoret
har för inteckningarne erhållit full liqvid,
som bäst bevisas deraf att Capitalskulden
är betald. Då det äfven är gifvit,
att ingen mera tillgång finnes uti Malms
och Iggeströms massor, njuter jag derföre
den förhoppning, att Ståndet utan att uppoffra
något, för att lugna en åldrig medellös
olycklig man med familj, måtte bifalla
Utskottets Utlåtande, som tillstyrker afskrifning
af de genom Malms fallissement uppkomne,
men ej bokförde, eller påräknade
Ränteposter.
Herr Uggla j Göran Gustafa anförde
skriftligen: /
Den i3 November e. m.
263
Sorn StatsUtskottets Utlåtande innehåller
en fullständig framställning af målet i
alla dess delar, och följaktligen äfven af de
åtgärder, som af Fullmägtige i RiksgäldsContoret
tid efter annan blifvit deråt lemnade,
så skall jag ej upptaga tiden med vidare
upprepande af ämnets historiska sida
i de delar deraf, som äro föremål för min
anmärkning.
Då jag fullkomligen gillar den af Statsutskottet,
på grund af den i RiksgäldsContoret
med CommercéRådet N. Malms Concursmassa
upprättade nja Liqvidationsräkning,
i likhet med Fullmägtiges yttrade åsigter,
föreslagne nedsättning i det Räntebelopp
från R:dr 4>6o3: 37, 9. till R:dr 3,65o:
1. 9. B:co, som, i följd af laga kraftvunnen
Dom, bör till RiksgäldsContoret ersättas,
har det på det högsta väckt min uppmärksamhet,
om ej förundran, att Utskottets pluralitet,
på anförde skäl och "med ledning
"af någre bland Utskottets medlemmar gifne
”intyg, af consideralion för Iggeström,” som
orden lyda, tillstyrkt eftergift af en summa
(nämnde R:dr 3,65o: 1. 9. B:co), som, på
sätt en värd Ledamot af Urskottet, Herr
Riben, i dess emot Utskottets Utlåtande afgifne
och af en tredjedel af Utskottets hela
personal, honom inberäknad, understödde
reservation, ganska rigtigt anmärkt, endast
skulle komma CommerceRådet Malms rättsinnehafvare
lill godo, utan att Iggeström för
a 64
Den 13 November e. m.
sin person hade deraf den ringaste förmän;
en sanning, som bevisas tillräckligen deraf,
att emot Iggeström, såsom icke lagsökt för
balancen, och följaktligen ej, genom Domares,
eller Exeeutors Utslag, förpliktad,
att ränta derå godtgöra, något kraf afRiksgäldsContoret
ej kan komma i fråga att anställas;
hvaremot, enligt hvad handlingarne
i målet upplysa, tillgång till denna skulds
betalande ur Malms Concursmassa bär kunna
påräknas.
Enär häraf uppenbart är, att den considerations-princip
för Iggeström, derom
StatsUlskottet förtäljer, och hvarmed det
sökt, att sitt tillstyrkande i denne del omgärda,
endast förer till ett resultat af consideralion
de facto för CommerceRådet Malm
och Borgenärerne i hans gäldbundua bo,
hvilka alltså i sjelfva verket skulle komma
att skörda frukten af den välvilja, hvarmed
man förmält sig vilja Iggeström omfatta, i
rak motsats med hvad för Malms med-cauctionist,
nu mera aflidne GeneralMajoren von
Utfall, ägt rum, hvilken, så till capital som
ränta, fullt ut betalt den på honom belöpande
hälft i Iggeströms balance; så anser
jag en uppoffring af Statens medel, med frånträdande
derjemte af den säkerhet och de
utsigter RiksgäldsContoret har, att,utan förnärmande
af någons lagliga rätt, beloppet
ur Malms Concursmassa återvinna, i förevarande
fall vara så mycket mindre på sitt
)
Den i3 November e. ra.
a65
rätta ställe, eller, under hvad skenbar förevändning
som heldst, böra af NalionalRepresentalionen
bifallas, som åtminstone
för mig äro okände de anspråk på gåfvor
af Rikets Ständer delägarne i denna Concursmassa
kunnat förvärfva; och det i öfrigt
icke lärer kunna bestridas, att en uppoffring
å Statens sida af detta slag, den må
drabba RiksgäldsContoret eller Banken, beloppet
må vara bokfördt och räntebärande,
eller ej, i allt fall kommer att utgöra det
allmännas förlust, och således i sin, ehuru
ringa mån, bidraga till den ännu ej fulländade
taflan öfver Götha Canal och dess
på obestånd komne Discont.
Hvad åter angår den af Iggeström sökte
afskrifning för de så kallade Disconllånen
med tillhopa R:dr 872: g. 6. B:co, egentligen
utgörande influtne, af Iggeström uppburne,
men icke af honom redovisade utdelningar
ur tvenne Concursmassor; så är
förhållandet härmed i så måtto olika med
den föregående delen af detta afskrifningsmål,
att en eftergift af denna skuld, såsom
i Iggeströms Concurs bevakad, samt emot
honom och hans hustru till betalning fastställd,
endast kan komma desse Gäldenärer
enskildt lill godo, hvadan den af StalsUtskottet
promulgerade considerationen för Iggeström
här synes vara tillbörligen afsedd.
Fullmägtige i RiksgäldsContoret hafva väl
i sammanhang härmed öfverlemnat till Stats*
a66
Den 13 November e. m.
Utskottets pröfning, huruvida Iggeslröras
vanlottade belägenhet och fleråriga besvärliga
och ansvarsfulla befattning vid Götha
Canal f. d. Discont kunde lända till stöd
för något tillstyrkande hos Rikets Ständer
af bifall på hans ansökning, men Fullmägtige
hafva dock derjemte inför samma Utskott
för deras del uttryckligen förklarat sig
icke kunna tillstyrka den af Iggeström begärde
afskrifningen, för hvilken enahanda
talande skäl, som i afseende på den vid
i8a3 års Riksdag honom beviljade, icke kunnat
företes. StatsUtskottet har icke eller
anfört någre sådane skäl, utan slumpvis tillstyrkt
hela skuldens afskrifning i massa. Om
å ena sidan Iggeströms nuvarande mindre
lyckliga belägenhet, i förening med hans
omförmälte besvär och ansvar vid en före
detta lemnad tjenstebefattning, hvilken likväl
för att sluta af lika beskaffade bestyr
vid DiscontVerken i allmänhet, icke torde
beräknas bland de minst fördelaktige platser
i samhället, ej kan lemnäs utan allt afseende,
så synas å andra sidan de uppoffringar
Staten till hans fromma redan fgjort
böra tagas i en rättvis beräkning. Då Iggeström,
genom Rikets Ständers vid sista Riksdag
fattade beslut, kommit i åtnjutande af
afskrifning dels med R:dr 7000 å den Cassabrist,
som han under sin tjenstetid såsom
Kamererare vid Götha Canal f. d. Discont
sig åsamkat, och dels med ytterligare R:dr
6,750 för misskrifniugar å den så kallade
Den i3 November e. m. 267
3-Procents-räkningen,utgörande sammanräknadt
icke mindre än R:dr 13,750 B:co, så
synes Iggeströms belägenhet i afskrifningsväg
icke hafva varit den mest vanlottades,
enär ovedersägeligt är, alt han redan njutit
prof på en valvilja och frikostighet af
Rikets Ständer, som ej en gång Statens högste
Embetsman torde kunna påräkna. Och
då det för öfrigt icke eller blifvit factiskt
och bestämdt utredt, att Iggeström och hans
hustru sakna all tillgång att återgälda ifrågavarande
af honom förskingrade R:dr 872:
9, 7., anser jag vid ett sådant förhållande
den sökte eftergiften i denne del för närvarande
icke böra beviljas, utan finner, alt
krafvet härutinnan må tills vidare emot Iggeström
hållas öppet, lill dess hans oförmåga
att skulden betala blifvit fullkomligen
ådagalagd och bestyrkt, då afskrifningen sedan
gör sig sjelf.
Jag röstar för återremiss af Utlåtandet;
hvarå jag vördsamt, anhåller örn Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition.
Herr Rosenqvist _, Fredrik Leonhard:
Förevarande Utlåtande bereder ett ypperligt
tillfälle till generositets och cajoleringssystemets
utöfvande mot Götheborgsboar.
Jag nyttjar pluralis, ty här är icke allenast
fråga om att göra Kamereraren i Götheborg,
Iggeström, en grace, utan Creditorerna i
ComtnerceRådet Malms concurs komma att
draga största fördelen deraf. Jag har i för
-
208 Den i3 November e. m.
ra Plenum, då fråga var att efterskänka Götheborgaren
Billquists försnillade Krono-afgifter
för Bran vinspannor, yttrat, huru farligt
jag anser att lemna praejudicater i afskrifningsväg.
Ett bevis derpå visar sig nu
för oss i detta Utskottets Utlåtande. ”Ef”ter
inhemtad underrättelse, säger Utskot”tet,
af den välvilja, hvarmed i8a3 års
”Ständer behagat omfatta Iggeström i anseende
till hans redlighet, har Utskottet an”sett
sig höra tillstyrka nu församlade Ständer
den ifrågasatta afskrifningen.” ULskottet
har således tagit till skäl, alt som i8-*3
års Ständer gjort en present åt Iggeström,
på Statens bekostnad, så skola par consequence
182g års Ständer göra åt samma man
en lika grace. Jag vill icke yttra mig öfver
den åberopade redligheten, då frågan
är, att samma man, på hvilken ordet redlighet
har afseende, kommit på balance. —
Men jag är af handlingarne upplyst, alt vid
]8a3 års Riksdag efterskänktes denna Iggeström
7000 R:dr Balancemedel och 6y5o R:dr
Missräknings-penningar, samt att nu föreslås
eftergift af 4^22 R:dr 11 sk. 4 Således
skulle under loppet af 2tne Riksdagar
åt en Götheborgare skänkas af Statens medel
ej mindre summa än 18,272: 11. 4-—■
När man tillika betraktar, att den person,
denna artighet göres åt, har varit Embetsman,
som genom balance och missräkning
förorsakat Staten denna förlust, och att Nationens
Ombud—den Lagstiftande Försam
-
Den i3 November e. m. 269
lingen gör presenter; sä öfverlemnnr jag åt
Commiltenterna, Svenska Folket, att göra reflexioner
och conclusioner häröfver. För
min del skall jag aldrig finna det rätt eller
billigt, mindre lemna min röst till bifall åt
en afskrifning, uppkommen genom minst sagt
försummelse och slurf.
Då jag utaf handlingarne icke funnit
några skäl eller bevekande omständigheter
för den föreslagne afskrifningen, så må det
vara mig tillåtit, att igenfinna motivernå
för densamma deruti, att personerna, som
skola gynnas, äro Götheborgsboar, och att
Herr Landshöfdingen i Götheborgs Län Grefve
Rosen är deras förespråkare; men ehuru
ömmande dessa senare omständigheter för
somliga kunna vara, skall jag likväl icke af
några considerationer foras från ett rätt bedömande
af sak, — vida skiljaktig från person.
Min rättskänsla befaller mig, att vördsamt
begära Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till afslag å Utlåtandet.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Lika med Herr Uggla tror jag, att en återremiss
är det lämpligaste. Herr Riben har
tydligen utredt, att om, på sätt Utskottet
föreslagit, man nu efterskänkte 4^22 R:dr,
så erhåller Kamereraren Iggeström endast
deraf 822 R:dr, och det öfriga går till Cnm*
merceRådet Malms Creditorer. Genom Ombudsmannen
i Disconten, har upplysning
yunnits, att tillgångar sannolikt finnas, om
Den i3 November e. m.
icke för liela summan, åtminstone för någon
del deraf, i Malms massa. Det synes
mig derföre angeläget, alt nian afskiljer det
belopp man till äfventyrs skulle vilja efterskänka
åt Iggeström, och att, i afseende
åter på bristen hos Malm, icke bör afskrifvas
ett större belopp, än som icke utgår
ur hans massa.
Herr Tham, Wolrath: Jag vill ej bestrida
ålerremiss, utan endast lemna några
upplysningar i ämnet. Jag tror knappt, att
ifrågavarande summa lagligen kan Iggeström
affordras, ty det är alltför möjligt, att man
skrifver vilse, då man har flere millioner
under sin vård och är öfverhopad af göromål.
Revisorer och Fullmäktige hafva vitsordat
ett sådant förhållande; således är här
ej fråga om någon present. All misskrifning
bör rättas. Man har dessutom förut
funnit, alt hans lön icke varit motsvarande
hans befattning. Dessa äro de upplysningar,
hvilka jag i enlighet med förhållanderne
velat lemna.
Grefve von Rosen: I anledning af hvad
jag hört yttras emot den opinion jag hyser,
får jag vördsamt fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet derpå, att hela frågan
omfattar en ränteberäkning, som till
en del blifvit godtgjord på Capitalet, hvilket
var 7000 R:dr, och denna discussion hade
aldrig förekommit, om icke Commerce
-
Den 13 November e. m.
27*
Rådet Malm, i följd af sin caution för Iggeström,
bade nödgats banqueruttera. Jag känner
detta förhållande närmare, än någon annan;
ty jag har sjelf förlorat på Iggeström,
och för en del deraf var CommerceRådet
Malm i caution, hvilken del jag således bevakat
i hans concurs. Men jag lär icke få
något, hvarken hos Iggeström eller hos Malm,
hvars ena Curator äfven kommit på obestånd.
Hvad åter Iggeströms förvaltningssätt
beträffar, så var det verkligen oförsigtigt,
att kasta hela 3-procents-räkningen på
honom, hvilket åter gjorde, att han måste
förtro sig åt andra, och ifrån en tarflig utkomst
förvandlade honom till tiggare. Dessa
skäl hafva en gång förr talat för honom,
och nu tror jag äfven den omständigheten
göra det, att ingenting finnes i Malms massa.
Herr Rosenqvist: Att förvandla orätt
till rätt, och fel till dygd, må vara hvilken
Ledamot som hälst förbehållit, men jag
kan icke obligera mig dertill. Man må betrakta
saken från hvilken synpunkt som hälst,
så har den person, som man nu vill cajolera,
varit brottslig; så vida Utskottets uppgifter
uti ifrågavarande Utlåtande äro sannfärdiga,
hvarpå jag ingalunda tviflar.
1820 års Ständer efterskänkte 7000 R:dr
B:co, uppkommen Cassabrist hos Kamereraren
Iggeström, således balance, — hvilken
jag benämner och anser som brott, då
den hos en Uppbördsman uppkommer. Yi
-
Den 13 No vem be 1- e, M.
dare fick Iggeström vid samma Riksdag 6750
R:dr B:co missräkningspenningar afsk nine,
Om jag vill medgifva, att en missräkning
icke förtjenar namn af brott, så kan jag
likväl icke benämna den för dygd. Det blir
i allt fall mera klandervärdt, än berömligt,
och jag kallar en Embetsmans missräkning
med Statens medel en förseelse och slurf,
Jag anser det icke Rikets Ständer värdigt
att cajolera felaktige embetsman, gång för
gång, och enär en återremiss skulle liksom
annoncera, alt Ridderskapet och Adeln ville
efterskänka något af de 4522 R:dr 11 sk,
4 r:st. fast icke bela summan, men jag är
af motsatt öfvertygelse, eller alt ingen enda
Riksdaler bör afskrifvas, alltså kan jag
icke frånträda min begäran om proposition
till afslag å "Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff} August: Såsom
Fullmäktig i Riksgäldskontoret har jag
instämt i samma yttrande som Friherre Åkerhjelm
och Herr Uggla, och har af hvad här
blifvit yttradt icke funnit anledning att frångå
min förra mening. Man har sagt, att
Riksgäldskontoret beräknat sig ränta utan
rättighet dertill. Om så varit, skulle man
utan tvifvel upphäft himmelshöga rop om
våld, då man nu, endast med anspråk på
barmhertighet, kan föra ett så högt språk,
Att ingenting är att få i Malms massa, är
väl möjligt; men det är dock icke utredtj
och
Den 13 November e. m. 273
och emedlertid har man väl lika mycket
skäl att tro på Fullmäktiges och deras Ombudsmans
officiella uppgift, som på en enskild
Ledamots utsago. Man anförer, att Iggeström
begått en misskrifning, emedan han
åtog sig mer än han kunde sköta. Sådant
var dock hans eget fel, och förmodeligen
föranledt af bemödandet att genom en större
verksamhet vinna en större förtjenst. Om
nu Iggeström derigenom vunnit flera tusende
Riksdaler; månne Staten då fått dela dem,
likasom man nu begär alt Staten måtte dela
hans förluster. Man har ansett en återremiss
till StatsUtskottet måhända vara förgäfves,
och jag vet visserligen icke, huru
den kan blifva besvarad; jag vet blott, att
ledamöternas personal omvexlat, och måhända
torde pluraliteten derigenom utfalla
annorlunda.
Grefve von Hosén: Om jag, enligt den
siste Talarens ord, yttrat mig i för stränga
termer, så är sådant visserligen icke lämpligt,
när man är stadd i alt be om en sak;
men jag tror likväl icke aldeles, alt så skett.
Alt Malms massa har några tillgångar, kan
jag väl icke bevisligen disputera; men iag
tror det icke, emedan jag bevakat mina fordringar
derstädes, och icke fått en styfver.
Herr IljertUj, Gustaf: Jag vill icke för
öfrigt deltaga i discussionen, utan blott näm
49
II* 18
274 Den i3 November e. m.
na några ord i anledning af ett yttrande härj
som vackt min förundran, då det kommer
ifrån en person, som sjelf så länge varit
uti penningeverk. Månne det nemligen icke
alls skulle förtjena någon åtanka, alt Iggeström
varit den, som, utan att få beräkna
några missräknings-penningar, i flere år bestridt
Kamererare-tjensten i Disconten* en
tjenst nästan lika stor, som Bankens egen
härstädes. Förluster voro således oundvikliga,
heldst i en ort, der sedlarne se värre
ut, än på något annat ställe i Riket.
För öfrigt kan man icke neka, att en återremiss
vid detta tillfälle så till vida är billig,
som det är en sanning, att man först
bör i laglig väg utreda, bvad uti CommerceRådet
Malms massa kan finnas.
Grefve von Rosen: Jaer vili icke sätta
mig emot en återremiss, såvida Herr Rosenqvist
vill cedera sitt yrkande om afslag;
men jag glömde förra gången att säga detsamma,
som Herr Hjerta sedan framfört,
nemligen, att en ganska betydlig förlust inträffat
för Iggeström genom förslitning af
sedlar, hvilka han mottagit till vexling af
en man från södra orterna.
Herr von Hartmansdorff: I fall det va*
rit mig Herr Hjerta menat med den person,
som borde hafva någon erfarenhet om
förvaltningen i penningeverk; så får jag erinra,
att, om man ville till missräknings
-
Den >3 November e. nu.
275
penningar förvandla de 7000 R:dr, hvilka
blifvit afskrifne för Iggeström, så utgöra
de lika mycket, som missräknings-penningarne
för en Casseur i Banken eller RiksgäldsContoiret
belöpa under 35 års tid. Jag
tror således, att, huru man vill vända saken,
torde få Uppbördsman finnas, hvilka
kunna berömma sig af en så stor eftergift,
som Herr Iggeström. Skulle man göra afseende
på, alt i Götheborg möjligen finnas
mera trasiga sedlar, än på andra ställen,
så borde man fördenskull äfven hafva ihågkommit
LandtRäntmästaren derstädes med
särskildta löneförmoner, vid den reglering,
som uppgjordes år 1823, och hvari Herr
Hjerta då, såsom Ledamot af SlalsUlskottet,
förmodeligen deltog.
Herr Rosenqvist: I fall, som en värd
Ledamot yttrat, Kamereraren Iggeström förrlorat
mycket på sedelvexling; så har han
äfven endast i och för missräkning njutit
6^50 R:drSvafskrifning, samt dessutom fått
betydliga summor sig efterskänkta, hvilka
tillsammans inberäknadt ifrågavarande summa,
uppgå till 18,000 R:dr B:co, hvilket för
en person tyckes vara ganska hederligt.
Friherre Åkerhjelm: För mig vill det
oförändradt synas, som en återremiss vore
den lämpligaste behandlingen, både för den,
som vill afslå, och för den, som vill bifalla.
Det blir då tillfälle, att sedermera be
-
Den i3 November e. ris.
stämdt uttrycka hvar och en af dessa förenämnde
meningar. Jag anhåller derföre,
att Utskottet måtte uppställa saken på sådant
sätt, att åtminstone hvad som blir efterskänkt,
må verkligen komma Iggeström,
till godo.
Grefve von Rosen: Jag får å nyo förklara,
att jag icke egenteligen är emot en
återremiss, och om det mål den siste Talaren
eftersträfvat, derigenom kan vinnas,
skall det mycket fägna mig; men under den
tid man afvaktar svar på återremissen, tviflar
jag, att man kan komma till något resultat,
utan skall återremissen medföra någon
verkan, torde den komma att föranleda uppskof
ända till nästa Riksdag.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Här är så
mycket taladt i ämnet, att jag allenast vill
förena mig med Friherre Åkerhjelm, och
ti 11 äg«ra, att, i händelse af återremiss, kommer
Ståndet i tillfälle att antaga Utlåtandet
med förändringar, hvilket nu icke kan ske;
och då kan den välvilja, som jag tror att
Kamreraren Iggeström åtminstone till någon
del förtjenar, komma att uttryckas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg StatsUtskoltets ifrågavarande
Utlåtande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Dea i3 November e. m.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Rosengvist begärde Votering.
Herr Riben„ Carl Wilhelm: Då jag
bland StatsUtskottets Ledamöter varit den,
som yrkat den mening, hvilken af Herr Rosenqvist
bär blifvit omfattad, så tager jag
mig den friheten hemställa, om han icke
skulle behaga samtycka till en återremiss.
Ett stort antal Ledamöter i Utskottet har
instämt i min reservation, och måhända kan
den förra majoriteten inom Utskottet blifva
pluralitet vid en ny behandling af målet.
Herr Rosengvist: Jag skulle gerna afstå
från votering, om jag icke derigenom
motsade den princip jag yttrat i Billqvistska
saken, som med denna är i nära anförvandtskap;
och då jag i alla fall är öfvertygad,
att vid den blifvande voteringen
Ridderskapet och Adeln följer samma princip
nu, som då, och efterskänker balancen;
så och på det vi, å båda sidor, må handla
conseqvent, kan jag icke denna gång göra
någon concession.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande Voteringsproposition:
Den,
som anser StatsUtskottets Utlåtande,
angående f. d. Iiameraren C. A. Iggeströms
ansökning, i afseende å dess Uppbördsbrist,
böra, på grund af de dervid
278
Ben 13 Ä o v e m b er e. m.
gjorde anmärkningar, till StatsUtskottet åter$
remitteras, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej; anses StatsUtskottets berörde
Utlåtande hafva blifvit af Ridderska- p
pet och Adeln afslagit.
Grefve von Rosen: Jag får hemställa,,
om icke Ja-propositionen borde innefatta
bifall till StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att, om bifall
å StatsUtskottets Utlåtande skalle upptagas
i Ja-propositionen, hvilket, om det yrkades,
icke kunde förvägras, blefve man nödsakad,
att först, måhända genom särskild
votering, afgöra, huruvida Nej-propositionen
borde innefatta antingen återremiss eiler alslag
å Utlåtandet.
Grefve von Rosen: Jag vill visst icke
desobligera Ridderskapet och Adeln, utan
fogar mig gerna efter Herr Grefvens och
LandtMarskalkens önskan.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af Hans Excellence
nyss framställde Voteringsproposition
, hvilken af Ridderskapet och Adeln god”,
kändes, samt derefter anslogs.
Den i3 November e. m.
279
Voteringen börjades fel. balf till 10 e»
lii.; och befunnos efter Voteringens slut,
kl. ett qvart till n e. m., sedan en Voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige Voteringssedlarne öppnade,
lösterne hafva utfallit, som föijer:
Ja — 38.
Nej — 9.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen
särskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, alt SlatsUtskottets
ofvanberörde Utlåtande således blifvit
af Ridderskapet och Adeln till Utskottet
återremitteradt.
Justerades 22 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapels och Adelns i Plena
den 11 dennes f. m. och e. tn. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 22 sistlidne October:
N:o 3o6. Angående dispositionen af
de f. d. Allmänna Magazinslnrätlningen tillhörande
hus och byggnader.
N:o 3my. Angående byggnaders afträ
-
Den 13 IV o v e m b e r e. m.
dande åt Veterinairlnrättningen, samt anslag
af medel till deras iståndsättande.
N:o 3o8. I anledning af väckt fråga
om dispositionen af någre Kronan tillhöriga
byggnader och tomter i Landskrona.
N:o 309. Angående förhöjning i KronoSkjuls-legan
m. m.
N:o 3io. I anledning af återremiss utaf
Betänkandet N:o 189, angående anslag af
medel för tryckning af Landshöfdingarnes
EmbetsKungörelser.
N:o 3r 1. Om verkställd granskning af
CivilStatens Pensionslnrättnings förvaltning
och räkenskaper för år 1826.
Nto 3i2. Angående betalningen för
smärre förslitne Creditsedlars slutliga granskning
och annullering i RiksgäldsContoiret.
Af den 24 sistlidne October:
N:o 3i4- I anledning af skiljaktiga beslut
inom RiksSlånden i frågan om utskylders
utgörande till staden Nyköping af LandshöfdingeResidencehuset
derstädes, äfvensom afgifter
till städerne i allmänhet för Kronans
deri varande egendomar.
Af den 3i sistlidne October:
N:o 318. I anledning af verskställd
revision af StatsYerkets räkenskaper och
förvaltning för år 1826.
N:o
Den 13 November e. m.
281
N:o 3191 I anledning af de inom RiksStånden
gjorde anmärkningar vid Utskottets
uti Betänkandet N:o 62 afgifna yttrande öfver
Rikets Ständers åren 1825 och 1827 församlade
Revisorers Berättelser.
N:o 820. I anlening af Kongl. Maj:ts
Kådiga Proposition angående liqvid emellan
förvaltningen af Sjöärenderna och Allmänna
Magazinslnrättningen, för det till Flottans
behof i Carlskrona befintliga proviantlager.
N:o 321. Angående väckte motioner
om anslag af medel till åtskillige nya Fyrbåkars
uppförande.
N:o 322. Angående väckt motion om
ersättning af allmänna medel åt Boställsinnehafvare
för skifteskostnader.
Af den 12 dennes:
N:o 329. Angående LandshöfdingeResidencehuset
i Hernösand*
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af den 1 dennes:
N:o 93. Med anledning af erhållen
återremiss å Utskottens Betänkande N:o 53,
angående Dykeri- och Bergnings-anstalterna
i Riket.
U9
2B2 Den i3 November e. tu.
Af den 5 dennes:
]NT:o g/f I anledning af yrkad jemkning
i den provincen Skåne ålagda Ordinarie
Rotering.
N:o g5. I anledning af gjord hemställan
om de Skånska InfanteriRegementernes
befrielse från Garnizons-tjenstgöring under
fredstid.
Frun Lagutskottet:
Af den 3i sistlidne October:
N:o i3o. Öfver väckt motion om åtskilliga
ändringar i RättegångsBalken.
N:o 131. Öfver gjordt förslag till ändring
af 3y §. i 17 Capitlet RättegångsBalken.
N:o 13^. Öfver väckt motion om inrättande
af FörmyndareKamrar.
Af den 7 dennes:
N:o i33. Öfver väckt motion om stadgande,
att testamentstagare skola deltaga i
bouppteckningskostnad, i mån af den testamenterade
egendomens värde.
N:o 134- Öfver väckt motion om minskning
af arfvodet för bouppteckningar i städerne.
Lades på bordet.
Den i3 November e. rn.
383
Upplästes ett från RiddarhusUtskottet
inkommit så lydande
Hörsa ms te Memorial!
Hos RiddarhusUtskottet hafva Herrar
A. Addner och J. Nagel, uti särskilda ansökningar,
ingifna den förra den 5 och den
sednare den 12 innevarande månad, anhållit
att, hvar för sig, få å Lördagen den 21
dennes i RiddarhusSalen uppföra Concert.
Då Utskottet hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln dessa ansökningar härmed anmäler,
får Utskottet, för egen del, vördsamt
yttra, att enär, i anseende lill de nu befintlige
Riksdaqsgöromålens öfverhopande
mängd, RiddarhusSalen behöfver nästan dagligen
begagnas icke allenast i och för hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln inträffande
tätare Plena, utan ock till de Förstärkta
och Förenade Utskottens sammanträden;
hvadan någon viss dag icke lärer på förhand
kunna bestämmas, då Salen biifver
ledig alt för andra ändamål upplåtas; alltså
och emedan, i öfrigt, enligt de underrättelser
RiddarhusUtskottet inhämtat, de
för Concerters gifvande å Riddarhuset nödige
arrangemenler för uppsättning af orchester,
repetitioner m. m. skulle erfordra
Salens utrjnnmande ända lill tvenne
dagar, hvilket icke utan olägenhet i omförmälde
hänseenden torde kunna medgifvas;
har Utskottet icke vågat att ofvanberörde
ansökningar med dess tillstyrkan
-
284
Den 13 November e. m.
de beledsaga, utan hemställer Utskottet, af
nyssnämnde skäl, att desamma icke må
vinna afseende, samt att Ridderskapet och
Adeln i sammanhang härmed må fatta det
beslut, att, under den återstående tiden af
innevarande Riksdag, någon Concert icke
må å Riddarhuset uppföras. Hvilket dock
allt till Höglofl. Ridderskapets och Adelns
egen pröfning vördsamt öfverlemnas. Stockholm
den i3 November 1829.
På Höglofl. RiddarhusUtskottets vägnar
A. G. Gyldenstolpe.
W. F. Dalman.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
«
