# ID: svediakorp-gov398
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 12,749
# sentences: 457
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 6 November f. m.
först afgifva Utlåtande, innan den kunde af
Piidderskapet oclrAdeln till pröfning företagas.
Herr Cederschjöld: Det är Rikets Ständer,
sorn härom, besluta, och icke StatsUtskottet.
Af orden i 3o §. synes det, att det
är Rikets Ständer, sorn skola communieera
sig med Konungen, och kunna yrka ansvar
på den föranledning, som af Utskottet ägt
rum; att Utskottet kan communieera sig med
Konungen deruti, anser jag omöjligt. Jag
skulle derföre tro, att Ridderskapet och Adelil
har full rätt att derom besluta; men en omständighet
gör mig tvehogsen. Efter §:ns ordalydelse,
är det. blott Statsutgifter, för
hvilka redovisande tjenstemän kunna ställas
till ansvar. Nu är detta likväl icke någon
disposition på HufvudTitlarna, och det gör,
alt jag fruktar, att en domstol, som vill
följa den bokstafliga lydelsen af §., torde
anse sig icke kunna upptaga frågan. Jag
skulle derföre tro det vara bäst, att låta den
saken falla, och blott upptaga den bestämda
frågan, som jag uppgifvit, nemligen örn
tillkomsten af olikheten i Contraeterna.
Herr Tham: Jag måtte misstagit mig
antingen på Herr Grefvens och LandtMarskalkens,
eller på Herr Ccderschjölds framställning.
Herr Grefven och LandtMarskalken
har icke sagt, alt Ulskoltet skulle communicera
sig med Konungen; utan att Utskottet
borde afgifva sitt Utlåtande innan Ri
-
ÉdL
3o2 Den 6 No veml) er f. m.
kets Ständer företaga frågan lill pröfning.
Detta anser jag vara så mycket mera riktigt,
som det tydligen står i §., att det är
Utskottet, som skall börja med anmärkningen.
Frågan kan derföre icke anses annorlunda,
än såsom en ny motion, hvilken bör
hvila på bordet.
Herr Rosenqvist: Jag tror alldeles icke,
att Utskottet behöfver höras, ty det har ganska
fullständigt förklarat, att det icke vill
sätta Grefve Cederström under 3o §. Rikets
Ständer mätte likväl äga rätt att ändra
hvad Utskottet gör, och säga, att en sådan
anmälan skall göras. Derföre anhåller jag
ytterligare om proposition härpå. Om Staten
icke ägde rätt, att af dess högste Embetsmän
utkräfva ansvar, så vore i sanning
Staten alltför mycket att beklaga, men deremot
de högsta Embetsmännen att gratulera,
och då kunde Herr GeneralAmiralen nästa
gång bortsälja hela Svenska Flottan.
Herr Crusenstolpe: Jag delar Herrarne
Cederschjölds och Rosenqvists åsigt; men
hemställer, sedan 3 Stånd redan fattat deras
beslut, hvartill ett sådant hos oss skall tjena.
Annorlunda förhåller det sig med afskrifningen,
i afseende hvarå ett Stånd stannat
i olika beslut med de tvänne öfriga. Deraf
kunde dock blifva något resultat; men
icke af det, som fattas isoleradt härstädes;
och Gud vet, om det då lönar mödan att
dermed borttaga liden.
Den 6 November f. tn.
3o3
Herr Rosenqvist: Jag kan icke frångå
den proposition jag begärt.
Herr Cederschjöld: Så vidt jag kunnat
fatta, är detta den vigtigaste punkt, af hela
skeppshandeln, ibland deni, som kunna komma
under Rikets Ständers pröfning. Jag finner
derföre, att Ridderskapet och Adeln hör
uttala en bestämd opinion, om också de öfrige
Stånden voro af en annan; nemligen
den, att få reda på förhållandet, och lemna
den oskyldige tillfälle att justifiera sig.
Hans Excellence Herr Grefve af TVeU
terstedt_, Gustaf: Jag kan icke annat än
instämma i Herr Grefvens och LandtMarskalkens
åsigt, samt i hvad Herr Tham vidare
omnämnt. I denna §. synes tydliga
afsigten hafva varit, att StatsUtskottet, vid
frågan om en sådan anmälan, åtminstone
borde bereda saken, och gifva initiativet.
Det hindrar icke, att i Rikets Ständers plena
andraganden kunna göras af enskilde
Riksdagsmän; men en sådan framställning
bör, efter min förmening, åtminstone icke
ske, innan StatsUtskottet blifvit hördt.
Herr Cederschjöld: Jag utber mig blott
få erindra, alt StatsUtskottet sjelf, pag. 470,
i senare Utlåtandet, upptagit en uti RiksStånden
gjord anmärkning af följande innehåll:
”Att Utskottet, efter förhållandets noggranna
utredande, måtte, i den form 3o §.
”Riksdagsordningen stadgar, anmäla om Ut
-
3o4
Den (5 i\r o vern ber f. m.
”skottet funne skäl till anmärkning emot nå”gon
af de Embetsman, som vid skeppshan"delsaffären
lagt hand.” — Och öfver denna
anmärkning har Utskottet, pag. 4utlåtit
sig, ”att det vid granskningen af förevarande
mål icke funnit att, emot något
Rikets Ständers beslutj de till hvarje Iluf”vudTitel
anslagne summor blifvit dragne
”till andra ändamål än dem, som under
”samma HufvudTitel höra, eller att något
”af Rikets Ständer faststäldt anslag blifvit öf”verskridet.
” &c. När Rikets Ständers eget
Utskott kan tyda 3o §. så, hvilket jag icke
vill neka är bokstafligt; hemställer jag, om.
det vore skäl yrka ansvar inför domstol efter
samma §., hvilken domstolen säkert skulle
tillämpa lika med Utskottet. Af dessa
skäl tillstyrker jag ånyo, att man låter den
saken falla, och håller sig vid den proposition
jag begärt.
Herr Rosenqvist: Utskottet har yttrat,
att något af Rikets Ständer faststäldt anslag
icke blifvit öfverskridet. Jag hemställer,
om Lilla Creditivet icke är ett anslag, samt
om det blifvit af Rikets Ständer auvisadt,
för att betäcka sådana menliga speculationer,
som den ifrågavarande. Utskottets hörande
är så mycket mera obehöfligt, som
Utskottet förklarat sig icke kunna göra afseende
på den anmärkning, soni inom RiksStånden
blifvit gjord rörande 3o §.; men
der
-
Den 6 November f. m.
deraf följer ingalunda, att Rikets Ständer ieke
både kunna och böra säga: Vi anse, att en
sådan anmälan, som omförmälde §. omnäm*
ner, bort hafva blifvit af Utskottet gjord;
men då sådant ej skett, bestämmevi, att det
skall göras. Jag anhåller om proposition,
och tror icke, att Grundlagen derigenom förnärmas.
Skulle Herr Grefven och Landtb
Marskalken vara af olika tanka med mig,
begär jag, att Ståndets mening deröfver må t*
te inhämtas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LccndtMarskalken yttrade, att enär StatsUt*
skottet, i dess senare Utlåtande, uppå anförde
grunder, ”ansett sig betagit möjligheten,
att efter 3o §. Riksdagsordningen göta
ansvarsanmälan emot någon af de Em”betsmän,
som vid skeppshandelsaffairen lagt
”hand,” och Utskottet således verkeligen tycktes
redan hafva ingått i pröfning af förevarande
ämne, vöre det måhända icke värdt,
att derutinnan ytterligare höra StatsUtskottet,
utan torde Ridderskapet och Adeln nu genast
kunna pröfva frågan, samt dervid antingen
bifalla eller afslå StatsUtskottets nyss
omförmälte yttrande; och kunde det i sednare
fallet icke vara Rikets Ständer betagit,
att, om så nödigt pröfvades, sjelfve besluta
ifrågastäldte ansvarsanmälan.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken frågade, om Rid48
H. 20
3o 6
Den 6 November f. m.
derskapet och Adeln godkände StatsUtskottets
af Hans Excellence nyss omnämnde Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln, med afslag å berörde Utlåtande,
fann för godt bifalla Herr Rosenqvists
ifrågavarande framställning.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: När StatsUtskottet
1 sitt svar redan visat vägen för tolkningen
af 3o och enligt densamma icke något
ansvar kan följa; får jag vördsamt tillstyrka
Ståndet att öfvergifva den vägen, och
belt enkelt anhålla hos Kongl. Maj:t om ansvar
å elen, som vållat olikhet i Contracterna,
och åbragt Staten en sådan förlust.
Herr Hjerta: Jag tror äfven, att den
åtgärd Herr Cederschjöld föreslagit, är den
enda lämpliga. Tre Stånds beslut äro redan
fattade i den af Herr Rosenqvist omförmäldte
fråga, och det är således fåfängt,
att deruti tillvägabringa någon ändring; men
hvad angår de olika Contracterna, så finnes
denna punkt icke särskildt upptagen af StatsUtskottet,
oaktadt anmärkningar i afseende
derå blifvit gjorda. Vi äga således full rätt
att besluta hvad vi finna nödigt, och om
Ridderskapets och Adelns beslut sedermera
meddelas de öfrige Stånden, blifver saken
Den 6 November f. m.
utredd på ett sätt, sora förefaller mig underligt,
att Utskottet icke redan verkställt.
Herr Rosenqvist: I Herr Cederschjöld.?
proposition finnes ingen person nämnd, och
man måste då först anställa rättegång för
att erhålla en part, som skulle tilltalas,
hvilket är ett inqvisitoriskt rättegångssätt.
Jag måste derföre begära votering, i fall
min proposition ej antages.
Herr Cederschjöld: Jag hade trott, att
Rikets Ständer borde så litet som möjligt,
och icke utan ett verkligt behof, nämna någon
person, i synnerhet om ändamålet kan
vinnas dessförutan. Det kunde ju hända,
att Hans Excelience GeneralAmiralen Herr
Grefve Cederström möjligen bevisade, det
han icke vore vållande till Contracternas
olikhet, och jag trodde derföre ändamålet
bäst vinnas genom en allmännare framställning.
Hans Excelience Herr Grefve af JVetterstedt:
Jag hemställer till Herr Cederschjöld,
huruvida, då anhållan göres om laglig undersöknings
anställande, tili utrönande åfelt ansedt
begånget fel, man dervid bör uttrycka,
att en betydlig förlust tillskyndats Staten.
Har man icke, genom en sådan ordställning,
i förväg dömt? Här är frågan, genom hvars
förvållande skiljaktighet i Contracterne uppkommit,
och domaren skall sedan yttra sig,
48 K. 20*
3o8
Den 6 November f. m.
huruvida detta vållat någon förlust för Staten.
Vi hafva i detta afseende äfven hört
yttras en annan mening, men jag hemställer
om man icke, på en rättsenligare väg,
vinner samma ändamål, utan att i förväg
uttrycka en öfvertygelse, som först den lagliga
undersökningen kan uttala.
Herr Cederschjöld: Jag trodde det vara
nödvändigt att bestämdt uttrycka ändamålet
för undersökningen, nemligen att komma
till ersättning af den förlust Staten lidit;
men huruvida någon person skall uppgifvas,
lemnar jag derhän.
Hans Excellence Herr Grefven och
, LandtMarskalken yttrade, att när Rikets
Ständer begära någon undersökning, brukar
man vanligen, att endast hålla sig vid saken,
och icke vid personen; i anledning
hvaraf Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln instämde i Herr Cederschjölds
förslag?
Ropades Ja och Nej.
Herr Rosenqvist: Jag hemställer, om
Herr Cederschjölds proposition går an, då
C.onstitutionsUtskottet frikallat StatsRådets
öfrige Ledamöter, med undantag af Herr
Grefve Gederström, för hvilken ensam något
ansvar kan komma i fråga i denna sak.
Jag förnyar min anhållan om votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att om någon
Den 6 November f. m.
Liand Ridderskapet och Adeln önskade bifall
å StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande,
borde detsamma inlagas i Ja-propositionen,
och man finge då genom särskild votering
först utröna, antingen Herr Rosenqvists,
eller Herr Cederschjölds förslag skulle
blifva Contra-proposition.
Herr Hjerta: Jag underställer, om man
icke kunde afhjelpa denna svårighet dymedelst,
att båda propositionerna börjades sålunda:
Den som önskar, att Ridderskapet
och Adeln må besluta, det Utskottets Utlåtande
endast må läggas till handlingarne,
och att &c. Då Liefve förhållandet, att
ehvad Ja- eller Nej-propositionen vänn , kommer
Utlåtandet ändock att läggas till handlingarna.
Herr Rosenqvist: Jag får vördsamt fråga,
hvilken begärt bifall å Utlåtandet?
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att flere Ledamöter
måste anses hafva begärt bifall å StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande, enär de
med Ja besvarat Hans Excellences derå framställde
proposition; hemställande Hans Exeellence
likväl, om Ridderskapet och Adeln
tilläfventyrs önskade, att StatsUtskottets Utlåtande
endast skulle läggas till handlingarne
, hvarefter man kunde till pröfning företaga
de särskildte rörande detta ämne väckte
förslag.
3[o Den 6 November f. m.
Herr Hjerta: Jag ti’or verkligen, att,
om man närmare begrundar saken, kan man
komma ifrån den med en enda votering.
Utskottet har icke föreslagit någon åtgärd,
och den, som vill bifalla Utlåtandet, vinner
således derigenom, att ingen åtgärd vidtages.
Friherre Cederströrrij Jacob: Ehuru det
för ingen del intresserar mig, huru Riddei’-  skapet och Adeln afgör denna fråga, vill jag
dock till Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
framställa den besynnerliga contradiction,
hvari den siste Talaren är med sig sjelf,
då han säger, att den, som vill bifalla, det
ingen åtgärd skall ske, kunde vinna sitt ändamål
genom att denna fras står i Utlåtandet,
men påföljden likväl blefve något helt
annat. Det må visserligen blifva Herr Hjerta
förbehållet, att få fram sin tanka; men jag
kan dock icke undgå, att låta anteckna detta
till protocollet.
Herr Cederschjöld: Jag måste förena mig
med den siste Talaren, att det icke går an
uppställa propositionen på sätt Herr Hjerta
begärt. Här äro Irenne opinioner, som böra
få tillfälle att uttala sig; den ena att alldeles
nedlägga saken; den andra att 3o §.
må göras gällande, och den tredje, som jag
hyllat. Således kunna 2 voteringar icke undvikas,
om icke Herr Rosenqvist, såsom jag
hoppas, begifver sig att afstå från sitt yrkande.
Den 6 November f. m.
Herr Rosenqvist: Jag tror, att här allenast
är fråga om afslag, och huru det
skall ske. Således är det efter min tanka alldeles
obehöfligt, att hafva mer än en votering.
Jag föreslår, att Herr Cederschjölds
förslag må blifva Ja-proposition, och att mitt
får utgöra Nej-proposition. Att bifall blifvit
begärdt å Utlåtandet, måtte vara blott
en imagination af visse Ledamöter, ty sådant
har åtminstone undfallit mig.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel: Jag
skall då anhålla om bifall å Utskottets Utlåtande,
efter Herr Rosenqvist icke eljest
vill tillåta, att proposition till bifall derå
göres.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då bifall nu
blifvit begärdt å Utskottets Utlåtande, och
det följakteligen måste utgöra Ja-proposition,
blef det således nödvändigt, att först votera
om Contra-propositionens innehåll; i anledning
hvaraf Hans Excellence i afseende derå
framställde följande voterings-proposition:
Den, som anser Contra-propositionen böra
innefatta underdånig anhållan hos Kongl.
Maj:t, att laglig undersökning måtte företagas
till utrönande deraf, genom hvems förvållande
olikhet uppkommit i köparens och
säljarens Contract, samt att, om förlust derigenom
blifvit StatsYerket tillskyndad, då
mot den person, sorn denna olikhet vållat,
3 17.
Den 6 November f. m.
anspråk måtte göras om ersättning för Statens
berörde förlust, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer Contra-propositionen
att innefatta det beslut, att Ridderskapet
och Adeln, med anledning af 3o §,
Riksdagsordningen, bör emot Herr GeneralAmiralen
Grefve Cederström hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anmäla de flera af Herr Rosenqvist
uppgifne anledningar till ansvar å
bemälte Herr GeneralAmiral i och för dess
åtgärder i afseende å verkställigheten af
Skeppshandeln.
Hvilken voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 3 eftermiddagen; och befunnos efter voteringens
slut klockan half till 4 eftermiddagen,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voler
i ngssedlarne öppnade, rösterna hafva utfallit
sorn följer:
Ja — 35.
Nej — 19.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Exce.llence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderska
-
Den 6 November f. ra.
313
pet och Adeln således till Contra-proposition
antagit det af Herr Cederschjöld uppgifne i
Ja-propositionen intagne ofvanberörde förslag.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken i afseende å hufvudsaken
framställde följande Yoterings-proposition:
Den,
som godkänner StatsUtskottets yttrande,
hvarigenom Utskottet ansett sig betaget
möjligheten, att efter 3o §. Riksdagsordningen
göra ansvarsanmälan mot någon
af de Embetsman, som vid Skeppshandelsaffairen
lagt hand, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anser Ridderskapet och
Adeln underdånig anhållan böra göras hos
Kongl, Maj:t, att laglig undersökning måtte
företagas, till utrönande deraf, genom hvems
förvållande olikhet uppkommit i köparens
och säljarens Contract, samt att, om förlust
härigenom blifvit Statsverket tillskyndad,
då mot den person, som denna olikhet vållat,
anspråk måtte göras om ersättning för
Statens berörde förlust.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Votéringen börjades klockan half till 4
eftermiddagen, och fortsattes sedermera,hvar
-
3i4
Den 6 November f. m.
under Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken öfverlemnade klubban till
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel, samt
bortgick, hvarefter Grefve Gyldenstolpe, uppå
anmodan af Grefve Cronhjelm, Otto August,
till honom aflemnade klubban; och
befunnos efter voteringens slut, sedan en
Voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige Voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 25.
Nej — 46.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Ordföranden förklarade,
att Ridderskapet och Adeln således ansett
underdånig anhållan böra göras hos Kongl.
Majit, att laglig undersökning måtte företagas,
till utrönande deraf, genom hveras förvållande
olikhet uppkommit i köparens och
säljarens contract, samt att, om förlust derigenom
blifvit StatsVerket tillskyndad, då
mot den person, som denna olikhet vållat,
anspråk måtte göras om ersättning för Statens
berörde förlust.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 5 eftermiddagen.
In fidem ProtocoIIi,
ö. J. Lagerheim.
Den 6 November e. m.
3j5
Fredagen den 6 Nov. 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Herr Rosenqvist s Fredrik Leonhard:
Då Ridderskapet och Adeln i förmiddagens
plenum, i afseende å Skeppshandels-alFairen,
fattade det heslut, ”att underdånig anhållan
”horde göras hos Kongl. Maj:t, att laglig undersökning
måtte företagas, till utrönande
”deraf, genom hvems förvållande olikhet upp”kommit
i köparens och säljarens Contract,
”samt att, om förlust härigenom blifvit Statsverket
tillskyndad, då mot den person, som
”denna olikhet vållat, anspråk måtte göras
”om ersättning för Statens berörde förlust;”
och detta Ridderskapets och Adelns beslut
icke kan för StatsCassan medföra något important
resultat, om ej de öfrige RiksStånden
deruti sig med Ridderskapet och Adeln
förena; så får jag vördsamt föreslå, att Ridderskapet
och Adeln täcktes inbjuda de öfrige
RiksStånden, att uti samma beslut deltaga;
och anhåller jag derföre, att Herr
Grefven och LandtMarskalken behagade härå
framställa proposition.
Herr Cederschjöldj Pehr Guslaf: Jag
är förekommen af den sista värda Talaren,
och anhåller äfven om proposition å den af
lionom föreslagne inbjudningen.
Begärdes på hordet.
3i6
Den 6 November e. m.
Föredrogs ånyo ConstitutionsUtskottets
den 12 sistlidne September under N:o 43
aflåtne, och den i3 derpåföljde October på
bordet lagde, Memorial, med anmälan af
oförenliga skiljaktigheter i fråga om ett föreslagit
tillägg vid i4 §. 5 Momentet Riksdagsordningen.
Uppå derom af Halis Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt förblifva vid dess, i afseende å
detta ämne, redan fattade beslut.
Ånyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 26 sistlidne September under N:o 49
aflåtne, och den i3 derpåföljde October på
bordet lagde, Memorial, med Voterings-proposition
i en till Förstärkt ConstitulionsUtskotts
afgörande öfverlemnad fråga.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln godkände den af ConstitutionsUtskottet
föreslagne Voterings-proposition.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och '
LandtMar skalken yttrade, att, sedan, till
följd af Ridderskapets och Adelns nu fattade
beslut, Förstärkt ConstitutionsUtskott
korame att sammanträda, finge Hans Excellence
hemställa, att 14 Ordinarie Ledamö
-
Den 6 November e. tn. 317
ter och 8 Suppleanter uti Förstärkta ConstitutionsUtskottet
måtte utses; hvarvid Hans
Excellence dock föreslog, att blott i\ Ledamöters
namn måtte å Yallistorne upptagas,
samt att de 8, hvilka dernäst erhålla
det största antal röster, må förklaras vara
Suppleanter.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
att detta val måtte å nästa Tisdag den 10
dennes eftermiddagen företagas, samt Mtt
Ridderskapet och Adeln, till tidens vinnande,
behagade i alfabetisk ordning uppföra
namnen å Yallistorne.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning LagUtskottets ej
mindre den 4 sistlidne Maji under N:o 62
afgifne, och den 1 derpåföljde Junii på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af åtskillige
motioner om ändringar dels i ConcursLagen
den i3 Julii 1818, och dels i
Kongl. Förordningen den 22 October samma
år, om Edsformulair i Concursmål; än
ock den 16 sistlidne September under N:o
100 meddeldte, och den 25 i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
öfver de vid berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
* Grefven och LandtMarskalken framställde
3i8
Deri 6 November e. m.
särskilte propositioner, fann Ridderskapet och
Adeln för godt att utan discussion gilla hvad
Utskottets första Betänkande, jemte dess sednare
Utlåtande, innehåller i afseende å följande
punkter:
1 Capitlet g ff.
2 Capitlet 1 §.
2 Capitlet 20 d>‘.
2 Capitlet 25 $.
3 Capitlet 3 $.
4 Capitlet 1 och 2 §§.
4 Capitlet g t$‘.
5 Capitlet 10 §.
5 Capitlet iy §.
7 Capitlet 3
7 Capitlet och 8 Capitlet 6 <$*.
g Capitlet 4 §•
Kongl. Förordningen den 22 Oct. 1818.
Utskottets hemställan angående CojicursLagens
omtryckning.
Hvaremot vid nedannämnde punkter
anmärkningar förekommo.
4 Capitlet 10 Jj*.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Då
man i Lagar bör vara angelägen om bestämdhet
i uttryck, hemställer jag, örn icke
en ändring i denna punkt bör äga rum.
Här slår: intilldess laga kraftvunnen dom
öjver honom jallit. Domen bör väl först
falla, och sedan vinna laga kraft. Redactionen
bör derföre ändras sålunda: intilldess
Den 6 November e. m, 319
dom öfver honom fallit} samt vunnit laga
kraft.
Herr Hjerta j Gustaf: Med laga kraftvunnen
dom förstås ju den dom, sorn vunnit
laga kraft. Enligt 1818 års Concurslag,
skall Gäldenär gälda sin skuld, och det Embetsverk,
hvarvid han är anställd, kan, om
hans bästa det fordrar, anslå en större del
än hälften af lönen till skuldens betalande.
Jag finner icke någon ändring behöflig,
utan anser uttrycket vara tillräckligen bestämdt.
Herr Cederschjöld: Jag tror väl ej, att
missförstånd om Lagens bud kan uppkomma
genom den föreslagne Redactionen, men
den innefattar dock en stor omening. Huru
kan en dom falla, som redan är laga kraftvunnen;
åtminstone icke annorstädes än i
Högsta Domstolen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af denna punkt.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade godkänna
punkten, under iagttagande af det
utaf Herr Cederschjöld uppgifne Redactionsförslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag har aldrig erfarit annat
uttryck i lagstil än här blifvit af Ulskot
-
I>en 6 November e. m.
tet begagnadt. Jag tror derföre, att det vore
orätt ändra detsamma, och anhåller, att
någon af härvarande Jurister behagade upplysa,
om icke uttrycket brukas i lagspråket.
Hans Excellence Herr Grefve af Wet~
terstedtj Gustaf: Jag instämmer fullkomligt
med Herr Hjerta; men hemställer till Herr
Cederschjöld, om ej meningen blefve tydlig,
i händelse man nyttjade: intilldess laga
kraftvunnen dom blifvit afkunnad. Jag förenar
mig äfven i den önskan, att någon
mera lagfaren, än jag är, måtte i ämnet
yttra sig.
Herr Cederschjöld: Jag förnyar hvad
jag förut sagt, att ingen kan missförstå meningen
; men enligt språkets natur är det
rättare att säga: intilldess dom öfver honom
fallit, samt vunnit laga kraft; ty dä är en
tid bibehållen, som förflyter mellan domens
fallande och dess egenskap af laga kraftvunnen.
Jag trodde man borde vara mån om
att få en riktig redaction.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Det ar icke som Jurist jag uppträder, utan
såsom kännare af mitt modersmål, och jag
måste i sådan egenskap helt och hållit förena
mig med Herr Cederschjöld. En dom
är icke laga kraftvunnen, förr än den tid,
som till ändrings vinnande är lemnad, blifvit
tilländalupen, utan att någondera Parten
-
D c n 6 No v cmbe r e. m.
321
ten sig deraf begagnat; ty om besvär eller
vad deremot fullföljes, är det möjligt, att
domen upphäfves; och hvad var då densammas
laga kraft?
Då ingen dom, (med undanlag af Konungens)
är laga kraftvunnen i samma ögonblick
den afkunnas, faller det af sig sjelf,
att redaclionen är oriktig, och att den således
bör rättas, på sätt Herr Cederschjöld föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss gjorde proposition lill bifall å denna
punkt.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter, uppå derom af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd proposition, Ridderskpet och Adeln
godkände punkten, men stadgade, att i stället
för orden: intill dess laga kraftvunnen
dom öfver honom fallit, borde införas: intilldess
dom öfver honom fallit, samt vunnit
laga kraft.
5 Capitlet 11
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
tillstyrker, att orden: ”och åligge förthy
"Rätten, att inteckningsbevis infordra," må
utbytas mot dessa ord: och åligge förthy
Rätten, att bevis så väl om befintelige inteckningar,
som om kungörandet, infordra.
48 H. 21
Den 6 November e. m.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bifall
å förevarande punkt*
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter, uppå derom af Hans Excel-*
lence Herr Grefven och LandlMarskalken
framställd proposition, Ridderskapet och
Adeln beslöt, att, i likhet med hvad Herr
von Hartmansdorff föreslagit, orden: och
äligge förthy Rätten att inleckningsbevis infordra,
borde utbytas mot: och äligge förthy
Rätten, att bevis så val om befintelige
inteckningarj som om kungörandet, infordra.
5 C ap it le t 35 ,§'•
Herr von Hartmansdorff': Den red aution
Herr Ålund föreslagit, lyder sålunda!
”Ulan hinder af den ed, som borgenärerne
”gatt, åge Rätten, alt pröfva giltigheten af
”hvarje fordran, äfvensom att bestämma ord”ningen
och företrädet Borgenärerne ernel”lan,
efter lag och fordringarnes beskaffenhet,
ändå att jäf ej gjordt är. Pröfvar
”Rätten någon fordran, i grund af en eller
”flere Borgenärers jäf, antingen hel och hålfen,
eller till någon del, böra försvinna,
”då gälle det till förmon för öfrige Borge”närer,
ändå att de ej i jäfvet deltagit.” Efter
mitt omdöme är detta rigtigt, ty, ehvad
en eller flere af Borgenärerne göra anmärkningar,
och visa, att svekfulla fordringar
äro anmälde, synas alla böra få gagn deraf,
t) e n 6 November e. »rt.
3 j3
Deli ej blott den eller de, som upptäckt sveket.
Jag tillstyrker således bifall u Herr
Ålunds redacliom
Herr Hjerta: Jag tror, ätt skälen för
1818 års ConcursLag äro af den vigt såväl
för Domarekallet* som för fordringsägare*
att ingen ändring deri bör äga rum. Det
är naturligt, att om vi återgå till 1798 års
ConcursLag* blir Domaren en granskande
part, i stället för att gifva Utslag emellan
parterna; det skall vålla likgiltighet hos fordrhigsägärne
att bevaka sina fordringar. Derigenom
inträder Domaren i de fordna förhållailderna,
som kanske voro fördelaktiga då*
inell icke äro det nu* och hvilka dessutom
icke äro föreiiligé med värdigheten af Domarekället,
eller med fordringsägares bästa*
emedan det föranleder till frestelse för Domaren.
Det är derföre bast, att bibehålla
den nya ordning, soln genom 1818 års ConcursLag
är införd, hvarföre jag anhåller oin
bifall å Utskottets förslag.
Herr von Hartmansdorff, August: Så
länge vår gamla Rättegångsordning består*
är det ej på lagkunniga sakdrifvare, utan
förnämligast på domaren, parterne skola förlita
sig; och det bör Så vara i en lagskipning,
som förutsätles sjelf kulina utföra silia
tvister, Utan mellankomst af dyrlejda
advokaten Hvad Domaremaktens värdighet
43 il at*
I) e n 6 November e. ni.
angar, tror jag icke den består deruti, att blott
hafva en macilius verksamhet, lik en hammare,
som endast slår till, när någon annan
lyfter på skaftet, men söm sjelf är oförmögen
att vidtaga någon egen åtgärd. Att Domaren
i i:sta instantien hjelper mindre erfarna
Parter, är en följd af nuvarande lagstiftning,
hvilken befunnits så tjenlig för
allmogen. Då hans rättegångar äro de flesta,
skulle det vara illa, att göra några rubbningar
honom till förfång. — Jag anhåller
således om proposition till bifall å Herr
Alunds förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskallien gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag i denna punkt.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt,
med afslag å Utskottets, antaga Herr Ålunds
förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss gjorde proposition till bifall å Utskottets
förslag.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr von Hartmansdorff begärde votering.
Herr RosenbladBernhard: Då ej någon
på den motsatta sidan begärt votering,
Den 6 November e. ni.
3a5
anhåller jag om förnyad proposition å Herr
Ålunds förslag. Vi kunde derigenom må- 8
hända undvika votering.
Herr Tham, Wollrath: Jag anhåller
om upplysning, huru de andra 3:ne Stånden
afgjort denna fråga.
Undertecknad Riddarhus Secreterare: Jag
är verkligen icke nu i tillfälle att kunna upplysa,
huru de andra Stånden afgjort förevarande
fråga.
Herr Hjerta: Jag anhåller vördsamt,
att Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
anbefalla någon af Cancelliet, att i de
andra Stånden efterhöra, huru de Betänkanden,
som nu linnas på vår föredragningslista,
äro af dem afgjorde; det skulle mycket
lätta våra beslut, synnerligen nu, då vi äro
omkring 100 mål efter de andra Stånden.
Undertecknad RiddarhusSecreterare: Då
upplysning nyss begärdes, blott huru en särskild
punkt i förevarande Utlåtande blifvit
af de öfrige RiksStånden afgjord, tvekade
jag att lemna denna upplysning, emedan
jag ej var säker, att genast kunna tillförlitligen
finna den. Med synnerlig tillfredsställelse
ser jag mig dock nu i tillfälle kunna
meddela den underrättelse, att Presteoch
BondeStånden till alla delar bifallit Utskottets
senare Utlåtande. Huru Borgareståndet
afgjort detsamma, känner jag icke.
Den 6 November e- m»
Herr Hjerta: Efter denna upplysning
torde Herr von Hartmansdorff finna, att örn
äfven Ridderskapet och Adeln saint Borgare-!
Ståndet antaga Herr Ålunds förslag, stadna
ändock två Stånd emot två, hvarigenom frå-,
gan kommer att förfalla. En votering är så-?
Jedes alldeles utan ändamål,
Herr von Hartmansdorff) I anledning
af de omständigheter, som nu Blifvit upp-»
lysta, skall jag afstå från den af mig be-=
gärda votering,
Hans Excellence Herr Grefven och,
EandtMarskalken tillkännagaf, det Hans Ex-*
cellence utaf Ridderskapets och Adelns svar
å den af Hans Excellence sist framställde
proposition tyckt sig finna, att Ridderskap
pet och Adeln bifallit densamrna, och såle^
des godkänt Utskottets förslag; hvaruti Ridp
derskapet och Adeln äfven hördes instämma,
Föredrogs ånyo LagUtskottets den 2^
glstlidne September under N;o. io3 afgifne,
och den 2. derpåföljde October eftermiddag
gen på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets under
N:o 58 förut meddeldte Betänkande, om
ändring eller förklaring af 18 och 19 §§. i
JÅongl, Förordningen den i3 Julii 1818 angående
Inteckning i fast egendom,
Herr Strålej Nils Willielm: Jag anhåb*
ler, att för en stund få fästa Ridderskapets
Den 6 November e. m,
och Adelns uppmärksamhet på den nu förevarande
frågan, som är af så mycken vigt,
att många enskildta personers ve eller väl
derpå beror; och jag utbeder mig, att härvid
först få beskrifva, huru de ifrågavarande
stadganderne i den nu gällande InteckningsLagen
tillkommit. Vår Lag innehöll
från början intet serskildt stadgande om
inteckning, sam meddelas i flere egendomar
på en gång, och det stod Inteckningshafvaren
fritt att göra sin rätt gällande,
huru han behagade. Deraf hände, att han
eflergaf sin rätt uti ett Hemman, när han
ansåg sig äga full säkerhet i den öfriga pantén;
men denna eftergift, då den sednare
under tiden blifvit intecknad för flere skulder,
verkade menligt på de sednare Inteckjiingshafvarnes
rätt, och den insedda obilligheten
häraf gaf anledning tili stadgandet
i 18 §, att ingen, som äger inteckning uti
flera fastigheter för samma fordran, må låta
sin inteckning i någondera fastigheten
serskildt dödas, utan att alla öfrige inteckoingshafvare,
som med honom hafva lika
rätt, eller sednare inteckning uti någon af
fastigheterne, dertill samtyckt. Vidare hände,
att ägaren af en i flera fastigheter gemensamt
intecknad fordran utsökte densamma
helt och hållet utur blott en af fastigheterne,
hvilken under tiden blifvit besvärad
med flere inteckningar, och denna faslighet
blef derigenom otillräcklig för de
sednare fordringsägarnc; och derföre stad
-
Den 6 November e. m.
gades i 19 §, alt den, som äger inteckning
uti flera fastigheter, icke må ur endera, sorn
sedermera blifvit ytterligare intecknad, njuta
betalning för mera, än som i de andra fastigheterna
brister. Båda dessa stadganden
hafva således7 tillkommit, på det en äldre
Inteckningshafvare icke måtte kunna förnärma
andra sednare tillkomne Inteckningshafvares
rätt. Men orden: hvad som i de andra
fastigheterna brister_, hafva blifvit olika
tolkade, samt gifvit anledning till den
motion och lagförklaring, som nu är i fråga.
Det har nemligen blifvit ifrågasatt, huruvida
den fastighet, som icke blifvit besvärad
med några sednare inteckningar skulle, så
långt den räcker, ansvara för hela den gemensamma
inteckningen, eller om fördelning
skulle äga rum pro rata parte. För
närvarande finnes intet bestämdt stadgande
om grunderne för en sådan fördelning, och
detta har gifvit anledning till den allmännare
tydningen, att hela den gemensamma
inteckningen bör först utgå ur den fastighet,
som icke sedermera blifvit serskildt intecknad.
Detta föranleder likväl till så invecklade
och obilliga förhållanden, att man
snart måste inse nödvändigheten att antaga
någon fördelningsgrund; ty det har handt,
att personer, som köpt Hemman, hvilka gemensamt
med andra varit intecknade för
ett äldre lån, hafva, sedan de öfrige Hemmanen
ytterligare blifvit intecknade, nödgats
ensamme betala hela den gamla inteck
-
Den 6 November e. m.
ningen, elium de erlagt köpeskillingen under
beräkning, att endast i en viss proportion
ansvara för den gemensamma skulden,
och för att förekomma detta, hade ingen
annan utväg funnits, än att de .jemväl låtit
inteckna sina Hemman för någon diktad fordran.
Att ett lagstadgande således i detta
afseende är högst nödvändigt torde lätt inses,
men meningarne äro skiljaktige örn den
fördelningsgrund, som bör antagas, och sättet
att bestämma densamma. Motionären
Friherre Boije har uppgifvit ett förslag lill
två nya §§:r i utbyte mot dem, som nu
finnas; men jag anmärkte redan vid remissen
af Friherrens motion, att det icke skulle
gå an, att taga bort de gamla §§:ne, och
att blott en förklaring deraf borde äga rum,
hvartill jag uppgaf förslag. I sitt första Betänkande
ingick Utskottet ej på någotdera
af dessa förslag, utan uppgjorde sjelf arne
nya §§:r, hvilka likaledes borttogo de nu
varande stadganderne, och i stället införde
helt nya. Då detta Betänkande förevar, anmärkte
jag bland annat olämplighelen deraf,
att kalla lagförklaring, hvad som i sjelfva
verket är en lagförändring; men Utskottet
har likväl i sitt sednare Utlåtande med.
några förändringar bibehållit de nya §§:ne,
som utesluta de gamla och etablera en alldeles
ny Lag, nemligen att ali inteckning
skall fördelas i samma stund den gifves.
Jag fruktar likväl, att en så väsendtlig
rubbning skall åstadkomma mycken osäker
-
i
33o
Den 6 No ve in ber e, U),
het, och ve vict menligt på krediten, då hvar
och en, sorn gifver lån på flere Hemman,
mäste undersöka hvarje serskildt Hemmans
tillräcklighet, enligt Taxeringsvärdet. Jag
hemställer ock, hvad oro denna rubbning
skall åstadkomma hos alla publika Cassör,
som mäste undersöka sina gamla lån, och
granska hvarje serskildt Hemmans tillräcklighet
såsom pant; jag befarar, att mångå
omkostnader härigenom skola åstadkommas,
och många lån blifva uppsagde, Utskottets
förslag är dessutom alldeles origtigt i principen,
ty då fördelning af en i flere fastigheter
meddelad inteckning skall äga rum,
kan ingen annan grund derföre antagas, än
fastigheternas köpeskillingar, enär, om man
äfven vill antaga, att fastigheterne i sjelfva
verket ära mera värde än hvad på auction
derföre erhålles, det likväl måste medgifyas,
att Inteckningshafvaren icke erhåller
mera än försäljningsbeloppet, och att förlusten
mäste drabba fastighetsägaren. Jag
vill till upplysning anföra ett exempel; örn
tvänne Hemman, sorn hvardera i Taxeringsvärde
äro uppskattade till 5ooo R:dr, blifvit
gemensamt intecknade fur 8000 R:dr,
och det ena derefter såldt, samt det andra
ytterligare intecknadt för iooq R:dr; men
det förstnämnde på auction uppgår till io,ooq
R:dr och det sistnämnde till 4000? så kommer,
efter Utskottets förslag, den sednare
inteckningshafvaren att få intet, enär hvardera
Hemmanet skall med 4°oo R:dr ansvara
Den 6 November e. m.
33 r
för den gemensamma inteckningen; menora
köpeskillingarna tagas till grund för fördelningen,
lemna de full tillgång till begge
inteckningarnes gäldande. Delta torde tillräckligt
visa origtigheten deraf, alt taga
Taxeringsvärdet till fördelningsgrund, och
det är på dessa skäl, som jag yrkat bibehållande
af j8 och if) §§;ne i 1111 gällande
Inteckningslag, med tillägg af en förklaring
öfver den sednare. Jag kan icke eller nu
annat än qvarblifva vid denna mening, enär
jag icke anser Utskottets förslag antagligt,
och således befarar, att hela frågan i annat
fall skulle förfalla, och saken förblifva i
samma ofullkomliga skick sorn hittills. Jag
anhåller derföre, att få uppläsa det förslag
till lagförklaring, som jag afgifvit, och hvilket
finnes intaget i Utskottets första Betänkande
pag, 36, så lydande: ”att, jemte det
”förklarande, att stadgandet uti ic) §. af
”Uongl, Förordningen den i3 Julii 1818,
”angående Inteckning i fast egendom, endast
”rörer Inteckningshafvares förhållande till
”hvarandra, men icke bestämmer, till hvad
”belopp ägare af serskilda fastigheter, som
"gemensamt äro för gäld intecknade, böra
”derföre ansvara, sedan de kommit uti oli”ka
ägares händer, följande föreskrifter uti
”detta sednare afseendet må meddelas:
”i;o Har fastighet, sorn, jemte annan
”eller flere fastigheter blifvit för gäld in”tecknad,
derefter kommit uti annan ägares
”liand, då må Inteckningshafyaren väl der*»
Den 6 No ve in ber e. ni.
”utur njuta betalning för liela sin fordran,
”men ägaren eller senare intecliningshafvare
”äro berättigade, att fordra, det den öfriga
”intecknade panten jemväl må genast utmä”las
och försäljas till gäldande af den del
”utaf den intecknade skulden, som derå må
”belöpa.
”2:0. Skola fastigheter, som för gäld
”gemensamt äro intecknade, på offentlig auc”tion
försäljas, och äro särskilde personer
”deraf ägare, då skall hvarderas fastighet
”särskildt uppbjudas, antingen hel eller styc”kad,
på sätt lämpligast finnes. Uppgå de
”erbjudna köpeskillingarne sammanlagde icke
”till guldens hela belopp, och fordrar iu”teckninghafvaren
, att fastigheterne skola gemensamt
i ett slag uppbjudas och försäljas,
”då bör sådant ske, och varde det sednare
”budet gällande, derest detsamma är högre
”än det föregående. I annat fall blifva des”sa
beståndande.
”3:o. Hvad således för hvarje del af
”pantén bjudet är, utgör det belopp, i mån
”hvaraf densamma bör för den intecknade
”gemensamma gälden ansvara, och varde densamma,
efter det förhållande summan af
”alla köpeskillingarne har till hvar oell en
”af dem särskildt, till gäldande derafförde”lad.
Har, på sätt förenämndt är, högre
”anbud blifvit gjordt för hela panten samfäldt,
då får det öfverskjutande fördelas å
”hvarje ägares del deraf, i mån af den förut
Den G November e. m. 333
>>
”derföre erbjudne köpeskilling, och dertill
”läggas.
”4:o. Finnes uti endera fastigheten äl”dre
inteckning, än den gemensamma, då
”bör den förenämnde först utgå, och endast
”återstoden af köpeskillingen för berörde fastighet
tagas i beräkning, vid bestämmande
”af dess delaktighet i gemensamma gälden.
”5:o. Fordrar ägare af fastighet, som
”gemensamt med annan är intecknad för
”gäld, att densamma må å hvardera fastigheten
fördelas, utan att de å offentlig auction
varda uppbjudne och försålde; då må
”till grund tagas det till bevillnings erläggande
af PröfningsComiteen senast åsätta
”värde; eller, om fastigheterna höra under
”olika PröfningsComitéer, det värde, som
”genom laga värdering utrönes. Är någondera
af fastighetsägarne med värdet misshöjd,
och kunna vederbörande ej derom
”sig förena, håfve våld, att fordra fastighe”ternas
uppbjudande å offentlig auction, på
”sätt ofvan sagdt är. Inteckningshafvaren må
”i detta fall jemväl vara berättigad att, der”est
han till gablens fördelande ej samtycka
”vill, sin fordran i laga ordning genast ut”söka,
ehvad den förfallen är eller icke;
”men ej må lian, utöfver förfallotiden, med
”betalningen lemna anstånd, der sådant af
”endera pantägaren bestrides.”
Jag tror att detta förslag innefattar til 1-  räckliga stadganden om fördelningsgrunden,
334
Den 6 November e. m.
utan åsidosättande af fordringsägarens säkerliet.
Men jag har icke det sjelfförtroende,
att jag skulle tilltro inig hafva uppgjort ett
lagförslag, hvarvid inga anmärkningar kunde
göras, och jag hade derföre önskat, att
Lagutskottet upptagit förslaget till granskning
i detaljerna, likasom jag nu helst önskade,
att Ridderskapet och Adeln, med bifall
till förslagets hufvudgrunder, kunde uppdraga
åt Lagutskottet, att granska redactioneli.
Då detta likväl icke lärer stå att
förena med våra förmer, sedan frågan redan
tväntie gångor varit under Utskottets
behandling, återstår för mig ej annat, äil
att yrka bifall till förslaget. Skulle åter
Ridderskapet och Adeln häldre vilja bifalla
Utskottets förslag, torde det tillåtas mig,
att anmärka en omständighet, sorn vid. detta
förslag synes mig obegriplig, nemligen stadgande!,
huru förhållas bör, då en af de gemensamt
inteeknade fastigheterne är besvärad
med en äldre särskild inteckning. I
första Betänkandet föreslår Utskottet följande
stadgande: Häftar någon af de samfäldt
intecknade fastigheterne för inteckning} sorn
äldre ärj än den odelade; dä skall det belopp,
för hvilket den äldre inteckningen
blifvit gifven, först af dr agas från sammet
fastighets uppskattningsvärde, och derefter*
endast skillnaden upptagas i den beräkningj
sorn ofvan stadgad är; och detta öfverensStämmer
med mitt förslag, blott med dell
skillnad att Utskottet antagit taxeringsvära
Den 6 November e. m.
335
det, oell jag köpeskillingen, till norm för beräkningen.
Men deremot innehåller sednare
TJtlåtandet i tredje Momentet följande! Häftar
en eller annan af de sunfäldt intecknade
fastigheterna för särskild inteckning i sorn
äldre är, svare då för så stor del af deli
gemensamma gälden, att denna del, sammanlagd
med den särskilda inteckningen, uppgår
till det belopp, för hvilket den särskildt
intecknade fastigheten, i förhållande till de
öfrige efter förut stadgad för delnings grund,
svara bör. Meningen härmed kail jag icke
fatta, och tror derföre, i händelse af bifall
till Utskottets grunder, att man i denna del
åtminstone bör återgå till första Betänkandet.
Jag upprepar likväl, att jag anser taxeringsvärdet
aldrig kunna blifva någon säker
grund för fördelningen af en gemensam inteckning,
och jag hemställer, örn icke Ridderskapet
och Adeln skulle linna för godt
lemna bifall till mitt förslag,
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
bar, såsom invecklad i Concurs här i Stockholm,
af egen erfarenhet lärt katina, huril
svår och otillräcklig den närvarande InteckningsLagen
är vid dess tillämpning; och det
bl ef då klart för mig, att en ny lag erfordrades,
för att bringa reda uti denna oordning.
Jag tillstår ock, att den idee jag då
gjorde mig om InteckningsLagen, sådan den
borde vara, uti nu ifrågavarande afseende,
är densamma, som Utskottets i dess före
-
336
Den 6 November e. m.
varande Utlåtande. Jag kan således icke
annat, än tillstyrka bifall lill detta Utlåtande,
och jag utbeder mig, alt få häfva den
siste värde Talarens tvifvelsmål om möjligheten
att begripa tredje Momentet af förslaget.
Jag vill för tydlighetens skull upplysa
förhållandet med exempel. Om 3 egendomar
a, b, och c äro värderade hvardera till
4ooo R:dr, och a. först särskildt intecknas
för 2000 R:dr, samt alla sedermera gemensamt
för 7000 R:dr, så är det klart, att då
båda sammanlagde inteckningarne eller 9000
R:dr förhålla sig till sammanlagda taxeringsvärdet
eller 12,000 R:dr, såsom 3 till 4»
måste hvardera egendomen ansvara för bela
inteckningssumman med ^ af sitt värde,
hvaraf följer, att a, som blifvit förut intecknad
för 2000 R:dr, ansvarar blott för
1000 af den gemensamma inteckningen, samt
b och c för 3ooo R:dr hvardera. Detta synes
mig så klart, att jag näppeligen tror
någon tydligare lag kunna stiftas; och jag
får derföre för min del tillstyrka bifall å
Utskottets sednare Utlåtande.
Herr von Hartmansdorff; August: Till
vederläggning af den siste värde Talaren,
anhåller jag att få uppläsa en del af Herr
Printzenschölds reservation, som ärUtskoltets
Utlåtande vidfogad. Han styrker med exempel
olägenheterne af Utskottets förslag, likasom
Herr Cederschjöld fördelarne. Skillnaden är
blott
Ben 6 November e. m. 337
hlott ilen, att han antagit 4 egendomar, då
Herr Cederschjöld antog 3. Denna del af
reservationen lyder sålunda: ”Jag har sagt,
”alt Utskottets förslag jemväl i visst fall är
”overkställbar!; och den del af den föreslag”ne
18 §., som angår samfäldt intecknadé
”fastigheter, hvaraf någon häftar för inteckning,
som äldre är, änden odelade, utgör
”föremålet för detta mitt yttrande. Måhän”cla
skulle det, medföra flere svårigheter,
”att genom raisonnementer på ett tillräckligt
upplysande sätt ådagalägga ett sådant
”förhållande, enär frågans invecklade beskaffenhet
påkallar ali möjlig tydlighet i framställningen.
Desto lättare blifver deremot
”bevisningen genom exempel, hvilka hafva
”det för sig, att de reda begreppen, och
”på ett åskådligt sätt visa lagens mer eller
”mindre användbarhet. Jag begagnar såle”des
denna sednare utväg, och antager, att
”en egendom finnes, som lies Lår affyra hern
-
eman, nemligen:
”A uppskaltadt till .. R:dr 10,000.
”B dito „
„ 5,ooo.
”C dito „
„ 4,oo°.
”och D dito „
„ 1,000.
Tillhopa R:dr 30,000^
”Jag antager vidare, att, af dessa hem”man,
A genom äldre inteckning är grave”radt
med 10,000 R:dr, samt att alla fyrä
”hemmanen sedermera tid efter annan blif48
H, 2 2
338
Den 6 November e. m.
"vit samfäldt intecknade för 3:ne särskilda
”lån om tillhopa qooo R:dr,så att alla hemma”nens
gravalioner utgöra ett sammanräknadt
”belopp af ip,ooo R:dr. Nu kan så hända,
”att denna egendom blifver styckad, samt
”att ägaren till hemmanet A vill göra detsamma
fritt från alla gravationer; och då
”uppstår naturligtvis den frågan, som man
”genom det nu föreslagna lagstadgandet ve”lat
besvara, nemligen: efter hvilken grund
”skall hvarje af ofvannämnde hemman ansvara
för den samfälta gälden? Eller med
”andra ord: huru skall man uppställa en
”proportion, som visar, till hvad belopp det
”särskildt intecknade hemmanet bör, sedan
”denna inteckning från hemmanets värde af”räknats,
uti den samfälta gälden deltaga?
”Detta skulle, enligt Utskottets förslag, tillgå
sålunda, att lill den äldre inteckningen
”skall läggas så stor del af den gemensam”ma
gälden, att denna del tillhopa med berörde
särskilda inteckning uppgår till det
”belopp, hvarföre hemmanet, i förhållande
”till alla fastigheternas sammanlagda taxeringsvärde,
ansvara bör. — Enär nu taxeringsvärdet
å hemmanet A utgör hälften af
”alla hemmanens sammanlagda taxerinsbe”lopp,
ar det ock, enligt proportionsläran,
”klart, att detta hemman icke bör häfta för
”mer än hälften af samtlige inleckningarne
”eller j)5oo R:dr. Således skulle, efter den
”af Utskottet antagna grund, icke ens lulla
”beloppet af den särskilda inteckningen kom
-
D c ii 6 November e. in. 33g
”ma att utur ifrågavarande hemman utgå,
”hvilket dock ej lärer vara Utskottets mejdling;
ännu mindre blefve detsamma gra'’veradt
med någon del af den samfälta gäl”den,
ehuru sådant destohäldre mäste anta”gas
böra ske, som i annat fall en orättvisa
”skulle äga rum ej blott emot låntagaren,
”derest han å sin sida pantsatt hemmanet,
”för att derigenom i mindre mån gravera de
”öfrige, än äfven emot långifvarne, särdeles
”den, som innehar sista inteckningen, hvars
”förnämsta säkerhet möjligen kan på liem"mahet
A vara beräknad. Overkslällbarheten
”af Utskottets förslag torde härigenom vara
”tillräckligen bevisad. Och, utan fara att
”blifva vederlagd, vågar jag yttra den öfvertygelse,
att hvarje försök skall blifva
"fruktlöst, att efter taxeringsvärdet, eller
”hvilken annan på förhand uppgjord beräkning
som helst, stadga någon rättvis eller
”billig grund, hvarefter en i flere fastigheter
nu in leck liad summa skall A dem fördetas.
Fastighet.ernes värde sinsemellan varie”rar
på mångfaldiga sätt; proportionen för
”deras deltagande i gemensam gäld rättar
”sig följaktligen derefter, och den grund,
”sorn för ett fall är lämplig, kan vid ett
"annat tillfälle innebära den största orättvisa.”
På dessa skäl anser äfven jag Utskottets
förslag icke vara antagligt; men jag bekänner,
alt jag icke kan i stället uppgifva
något mera lämpligt. De många olikartade
48 H. aa*
Den 6 November e. m.
förslag, som blifvit uppgifne, synas mig äfven
bevisa, alt ämnet ännu icke är nogutredt,
för att Ridderskapet och Adelli skulle
utan annan förberedelse, än bär later sig
göra, kunna besluta något tillförlitligt oell
tillfyllestgörande stadgande. Jag tillstyrker
derföre, att man med afslag å Utskottets
Utlåtande låter bero vid hvad som är stadgadt;
och jag tillstyrker detta, med afseende
på säkerheten ej blott för enskildta, utan
äfven för Riddarhusets Cassör, hvilka i annat
fall lätt skulle kunna äfventyra sina
medel.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste värde Talarens yttrande, utbeder jag
mig att få fästa bans uppmärksamhet på
olämpligheten af Herr Printzenschölds exempel,
och visa, huru föga bevisande det är.
Egendomen A är i delta exempel uppskattad
till 10,000 R:dr och serskildt intecknad
för samma summa, genom en inteckning äldre
än den gemensamma, och följaktligen
kan, då man utgår från taxeringsvärdet,
såsom fördelningsgrund, intet af den gemensamma
inteckningen drabba denna egendom,
utan alltsammans måste fördelas på dö
öfrige; och då B är värderad till booo R:dr,
C till 4ooo och D till iooo, är det klart,
att B kommer att ansvara för Tsff:delar, C
för T%:delar och D för en xVdel af den gemensamma
inteckningen. Det är för öfrigt
högst angeläget, att få en grund för fördel
-
T)en 6 November e. in.
ningen, utan att behöfva sälja hela egendomen,
på det den, sorn blifvit ägare till någon
serskild del deraf, må kunna utlösa sin
del ur den gemensamma inteckningen; och
det kan äfven någon gång vara af vigt för
fordringsägaren, att få egendomen styckad,
emedan den på sådant sätt bättre betalas.
Jag tillstyrker derföre på.det högsta bifall
till Utskottets Utlåtande; men Qm det skall
kallas Lagförklaring, eller Lagförändring, är
en annan sak. I förra fallet skulle den äga
retroactif verkan, och jag medgifver, att det
kanske vöre' olämpligt.
Herr Stråle: Jag skulle gerna instäm-,
ma i afslag å Utskottets Utlåtande, och förblifvande
vid nu varande stadgande, om jag
icke såsom Domare haft tillfälle att se det
stora lidande, som ofta för enskilta personer
uppkommit genom den allmänna tolkningen
af den nu varande Inteckningslagen,
hvilken icke innehåller någon föreskrift om
grunden för fördelning af en gemensam inteckning
i fastigheter, som kommit i olika
ägares händer. Bland flere exempel, som
skulle kunna anföras, vill jag blott framställa
ett. Banken hade lemnat ett lån på
iooo R:dr mot inteckning af ett helt Hemman,
och låntagaren bortsålde sedermera
halfva Hemmanet, som således borde ansvara
för halfva lånet; men säljaren graverade
derefter sitt återstående halfva Mantal
med flere ytterligare inteckningar, och gjor
-
Den 6 November e. m.
de slutligen cession; hvaraf följden blef, att
ägaren lill andra hälften af Hemmanet måste
betala Bankens hela fordran; ty Banken,
som bevakade sin fordran i Concursen, fick
der intet, utan måste utsöka alltsammans
ur den delen af Hemmanet, sorn icke fanns
besvärad med mer än den gemensamma inteckningen.
Jag tror således det vara alldeles
nödvändigt, att ett lagstadgande för
sådane fall meddelas, helst man vet, att,
under en föregående period, en mängd egendomar
blifvit sammanblandade genom samfälte
inteckningar, och sedermera kommit i
olika ägares händer, utan alt köparne iakttagit
den försigtighet, att taga sig tillvara
för sålunda intecknade Hemman. Men att,
på sätt Ulskottct föreslagit, alldeles upphäfva
de hittills gällande föreskrifter, och stadga
en helt ny grund för inteckningars meddelande
hädanefter, tror jag skulle menligt
inverka på Crediten. Det är en skyldighet
för den, som vill landets väl, alt äfven tillse,
att crpditen upprätthålles, och att allt,
som kan undergräfva densamma, afböjes;
hvarföre det ock är angeläget, att icke utan
nödvändighet vidtaga lägst,adganden , som
skola väcka farhågor hos alla fordringsägare.
Jag upprepar för öfrigt, att då de intecknade
fasligheterne säljas på auction, finnes
ej annat att dela än kopeskillingarne, och
att det således äro dessa, som måste utgöra
delningsgrunden. Mitt förslag innehåller icke
eller en ovillkorlig nödvändighet, att sälja
Den 6 November e. m.
.343
fastigheterne på auction; ty om ägarne och
inteckningshafvarne derförutan kunna öfverenskomma
om fördelningen, så kan det enligt
förslaget ske, antingen på grund af taxeringsvärdet,
eller laga värdering. Men om
någon är missnöjd med denna utväg, finnes
intet annat medel, än att låta egendomen
gå under klubban; den nye ägaren bar i
alla fall fullkomlig garantie mot allt lidande
uti rättigheten att sjelf inropa sin egendom.
De frågor, som bär böra afgöras, äro
först och främst, om de gamla §§:ne böra
borttagas eller qvarstå; och för det andra,
om uppskattningsvärdet, eller köpeskillingen,
bör antagas till grund för fördelningen
af gemensamma inteckningar; och som jag
för min del i bägge afseenden anser det
sednare vara det rätta, vågar jag ånyo tillstyrka
bifall till mitt förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskaJken frågade, om Ridderskapet
och Adeln biföll Utskottets Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till afslag å berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde, onj Ridderskapet
och Adeln behagade antaga det af
Herr Stråle uppgjorde förslag.
Ropades likaledes Ja och Nej.
344
Den 6:,No ve rn ber e. in.
Herr von Hartmansdorff': Herr Stråles
förslag delar sig i aine delar, hvaraf den
första synes åsyfta bibehållandet af det gamla
stadgandet, och den sednare innefatta förklaring
öfver de nu gällande §§:ue.
Herr Cederschjöld: När man jemnförer
Herr Stråles lagförslags invecklade beskaffenhet
med LagUtskottets enkla och klara förslag,
hemställer jag, om icke ytterligare skäl
förefinnes, att bifalla det sednare. Jag kan
ej ett ögonblick tveka oin tillämpligheten af
Utskottets, men väl om tillämpligheten af
Herr Stråles, förslag.
Herr Stråle: Den väsendtligaste skillnaden
emellan det af mig uppgjorde förslag
och Utskottets är, att jag ansett de serskilda
Hemmanens försäljningsvärden böra
lagas till grund för bestämmande af hvarderas
andeli gemensamma gäld en, och icke,
såsom Utskottet föreslagit, taxeringsvärdet;
och då jag antog denna grund, blef det deraf
nödvändigt, att sättet och villkor för köpeskillingarnes
fördelning äfven måste bestämmas,
och föl jagt! igen lagstadgandet få
en vidlyftigare redaction, än den Utskottet
föreslagit. — Flera skäl för denna skiljaktighet
än dem jag redan anfört, har jag icke
att tillägga. Skulle Ridderskapet och Adelil
antaga Utskottets förslag, synes det mig vara
klokast att äfven ingå på den mening
Friherre Stael von Holstein yttrat, ty det
D e ii 6 K o v e m b e r e. ro.
345.
torde vara högst nödigt, att Inleckningshafvaren,
om han ej kan fordra att auctionsklubban
slutligen får bestämma egendomsvärdet,
åtminstone måtte äga rättighet att
fordra laga värdering å fastighéterne, emedan
hvar och en inser, huru olika taxerings-,
värden kunna vara i jemnföreise till fastiglieternes
yerkeliga värde.
Herr von Hartmansdorff: Jag anser
Herr Stråle visserligen hafva rätt deri, att
köpeskillingsvärdet heldre bör tagas till
grund, än taxeringsvärdetj men jag har
likväl icke haft rådrum att så granska Herr
Stråles förslag, att jag nu kan yttra mig,
om det bör antagas i sin helhet, eller ej.
Skulle icke Ilidderskapet och Adeln först
kunna afgöra, huruvida Ståndet förblifver
vid den nu gällande redactionen af 18 och
19 §§. i Concourslagen, samt sedan yttra
sig öfver Herr Stråles förslag — såsom en
förklaring?-
Herr Stråle: För min del skall jag
gerna gå in på, att mitt förslag blir.opröfvadt,
blott Ridderskapet och Adeln behagade
besluta, att 18 och 19 §§. i Kongl.
Förordningen den i3 Julii 1818 skola qvarstå
oförändrade, såsom de nu lyda, samt
derjemte tillägga, att gemensamt i flere fastigheter
intecknad gäld bör på dem fördelas,
hvarvid, så snart lii leck ningshafva ren
eller någon af ägarne sådant fordrar, för
-
346
Den 6 November e. m.
säljningsvärdet och icke taxeringsvärdet hör
tagas till grund för en sådan fördelning.
Om dessa hufvudgrunder antagas, må, ifall
det instämmer med formen, Lagutskottet
ånyo anmodas att derefter uppgöra redaction
till nämnde §§:s lydelse.
Hans Excel/cnce Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att 18 och 19
§§. i nuvarande Inteckningslag måtte bibehållas
oförändrade.
Herr Sråle: Den 18 §. kan gerna qvarstå
oförändrad, såsom varande fullkomligt
tydlig, men lill den 19 §. borde fogas det
af mig föreslagne tillägg.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att den af Herr
Stråle föreslagne förklaring torde böra anses
såsom en ny motion, derest icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt, att
nu genast antaga densamma.
Herr Stråle: Det förslag, som jag afgifvit,
har redan blifvit remitleradt lill LagUtskottet,
och kan således i form af ny motion
dit afgå, så mycket mindre, som genom
antagande af Utskottets förslag detsamma
förfaller. Någon annan utväg, än att
antingen bifalla Utskottets eller mitt förslag,
lärer således icke finnas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landtmarskalken gjorde ånyo proposition
till bifall å LagUlskottets Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Den 6 No veni ber e. m.
347
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adelil fann för godt
afslå Utskottets Utlåtande, och antaga Herr
Stråles förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff': Om Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes meddela
proposition till bifall å bibehållandet
af 18 och iq §§:ne, sådana de nu finnas i
1818 års Författning, torde Ridderskapet
och Adeln dertill samtycka.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln, med afslag å Utskottets
Utlåtande, behagade bibehålla 18 och 19
§§. i nuvarande Inleckningslag oförändrade.
Ropades Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff begärde votering»
Herr
Stråle: Jag får ännu en gång fästa
uppmärksamheten derpå, att mitt förslag
åsyftar, att bibehålla i8§. oförändrad,
och till den 19 §. blott göra ett tillägg.
Bestrider man, att ali lagförklaring i detta
fall är nödig, önskade jag, att skälen dertill
måtte angifvas; men att derförutan afslå
allt förtydligande af lagstadgander, hvilka
ingen bestrid t vara mindre tydliga, skulle
jag anse högst olämpligt.
Friherre Cederström, Jacob: Jag anhåller,
att få nämna, det PresteStåndet bilallit
348
D <? n 6 N n v c m L c r e. ra.
Utskottets sednare Utlåtande; och BondeStåndet
forsta Betänkandet; huru BorgareStåndet
beslutat, känner jag icke. Om Herr RiddarhusSecreteraren
behagade meddela upplysning,
huru saken blifvit afgjord af de 3:ne
andra Stånden, torde vi kunna sluta denna
alltför långa diskussion.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt, sedan votering
blifvit begärd, torde Ridderskapet och
Adeln först böra bestämma Contra-propositionens
innehåll, huruvida den borde innefatta
enkelt afslag å Utskottets senare Utlåtande,
eller afslag derå med antagande af
det utaf Herr Stråle uppgjorde förslag.
Herr von Hartmansdorff: Då jag begärde
votering, var det i den förmodan, att
Contra-propositionen skulle innehålla rent afslag
å Utskottets Utlåtande, emedan jag ansett
LagUtskottets redaction mindre tillfredsställande
än lagens gamla, och tyckt mig förnimma,
att Ståndet ej eller gillar Hei’r Stråles
förslag.
Herr Stråle: Om man kunde anföra skäl
till bevisande deraf, att någon lagförklaring
icke behöfdes, skulle jag ej säga något derom,
att man vill rakt afslå hela motionen;
men då hvarken Utskottet eller någon enskilt
Ledamot bestridt nödvändigheten af
Lagförklaring, måtte det blifva högst olämpligt,
att genom ett rent afslag vilja låta det
Den 6 November e. m.
349
ofullkomligt lundlin lagstadgandet oförklaradt
qvarstå. Jag skulle derföre, . och på
det man må komma till något resultat, tro,
att det rättaste vore, att Ja-propositionen
innehöll bifall till Utlåtandet, och Nej-propositionen
mitt sisla förslag.
Friherre Cederström: Jag får fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
att då 2:ne Stånd redan bifallit Utskottets
förslag oförändradt, men det 3:dje lärer
antagit det med förändringar, så kan-j
derest Ridderskapet och Adeln icke bifaller
Utlåtandet, det vara likgiltigt, huru deröfver
beslutas, ty saken kommer att förfalla.
Då nu Herr von Hartmansdorff inskränkt
sig till att yrka afslag å Utlåtandet,
ser jag ej, hvartill votering skulle tjena, ty
Herr Stråles förslag skulle, om det antogs,
lika litet medföra någon rubbning i det nu
existerande förhållande, enär två Stånd stadnat
emot två, och frågan alltså kom att förfalla.
Herr Stråle: Om något annat beslut,
än det af de andra Stånden redan fattade,
icke kunde åstadkommas, vore det utan ändamål
att vidare befatta sig med ifrågavarande
ärende; men då den förändring, som
åsyftas, egentligen utgör ett förtydligande i
redactionen, skulle jag tro, att de öfrige
Stånden, i fall de dertill inbjödos, gerna
biträdde Ridderskapets och Adelns mening*
Den 6 November c. m.
Enär man troligen icke kan påräkna, att
Riksdagen skall läcka så länge, alt ett nytt
förslag hinner afgifvas, granskas och pröfvas,
mäste man tillse, att något resultat följer
på den nu väckta motionen, så att den
ej helt och hållet må förfalla.
Herr Cederschjöld: När man besinnar,
att ingen lär kunna vilja bibehålla lagen i
del skick den är, så hemställer jag, om icke
Herr Stråles förslag kunde antagas till Contra-proposition,
samt Utskottets Utlåtande
blifva föremål för Ja-propositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Contrapropositionen
måtte innefatta afslag å Utskottets
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederström: Jag förnyar mili
förut gjorde anhållan, att Herr RiddarhusSecreteraren
måtte upplysa, huru förevarande
ämne blifvit af de öfrige RiksStånden afgjordt.
Må hända skall Ståndet derefter finna,
att någon votering icke behöfves.
Underteckn ad Riddarhus Secreterare: PresteStandet,
som återremitterat Utskottets första
Betänkande, har bifallit senare Utlåtandet,
likväl med antagande af det tillägg Friherre
Stael von Holstein, uti dess Utlåtandet
bifogade reservation, föreslagit efter 18
§. sista Momentet. BorgareStåndet, som gillat
Utskottets första Betänkande, har äfven
Den 6 November e. rn.
antagit de uti senare Utlåtandet föres!agne
jemkningar och tillägg, med det ytterligare
förklarande, att, derest vid tillämpning af
18 §. inleckningshafvaren eller fastighetsägaren
ej nöjes dermed, alt taxeringsvärdet
tages till grund för beräkningen af den andel
i gälden, som å hvardera fastighen bör
belöpa, inleckningshafvaren eller fastighetsägaren
då skall föreläggas, att inom viss tid
anmäla sig hos vederbörande domare, för
att, uppå egen bekostnad, i behörig ordning
erhålla värdering af hvardera af de gemensamt
intecknade fastigheterne; börande dervid
det värde bestämmas, som fastigheterne
äga den tid, då fördelningen af göhlen
sker. BondeStåindet, som bifallit Utskottets
första Betänkande, har lagt sednare Utlåtandet
till handlingarne.
Herr Stråle: Då jag nogsamt inser svårigheten
att här under öfverläggning i plenum
uppgöra lagredactioner, hemställer jag
vördsammast, om icke frågan kunde få hvila
ytterligare på bordet till hästa plenum;
hvartill det af mig gjorde förslag kan blifva
närmare granskadt, samt Ridderskapet
och Adeln tilläfventyrs förena sig om detsamma,
eller något annat.
Herr von Hartmansdorff': Sedan jag nu
mera funnit, att RiksStåndens beslut i detta
ämne äro sinsemellan olika, bestrider jag
icke, att Herr Stråles förslag antages; tydå
3)2
Den 6 November e. ni.
mäste Lagutskottet inkomma med ett sa frimanjemkningsförslag,
sorn måhända kunde
förena de fyra olika meningarne.
Her Cederschjöld: Såsom jag fattat Borgareståndets
beslut, tillstår jag mig icke finna
något hinder ått deri instämma. Det
går så nära Herr Stråles förslag, att hans
ändamål derigenom helt och hållet vinnes.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dtMar skalken yttrade, att, hvad angick
den ifrågastälidte begäran om målets }7Helliga
re livilande på bordet, ansåg Hans Excellence
en slik åtgärd icke kunna beviljas,
enär votering i saken redan blifvit äskad.
Herr von Hartmansdorff: Då fråga är,
att antaga Herr Stråles förslag till Contraproposition,
afstår jag ifrån den af mig förut
begärda omröstning.
Herr Lefrén, Johan Pehr, förenade sig
med Herr Stråle uti begäran, att målet kunde
ytterligare få hvila på bordet. -
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att då den ifrågastäldte voteringen nu
mera blifvit återkallad, samt flere Ledamöter
begärt, att målet måtte ytterligare få
hvila på bordet, lomme detsamma ock, att,
enligt 49 §• Riksdagsordningen, derstädes
förblifva hvilande.
Ånyo
Den 6 November e. rn.
Ånyo föredrogos och biföllos följande
Stals- och BancoUtskottens den i5 och 29
sistlidne Julii afgifne, samt den 21 derpå
följde September f. m. på bordetlagde,Betänkanden:
N:o
6. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition om rättighet för Sparbankerne
i Riket, att emot ränta i BancoDisconten
insätta en del af deras fond, för
att i mon af behofvet kunna åter derifrån
uttagas och disponeras m. m., jemte enskildte
motioner i sammanhang dermed.
N:o 7. Angående utvägar till ömsesidig
förvexling af Svenska och Norska myntsorter,
samt de sednares emottagande i uppbörd
i gränseprovincerne.
N:o 8. Öfver väckt motion om anslag
af ett Creditif i Banken eller StatsVerket
för Städernas Allmänna BrandstodsBolag.
N:o 9. I anledning af väckt fråga om
inrättande af en tillräcklig Lånefond för
Landtman.
N:o 11. I anledning af väckt motion
om förbättrade anstalter i Landsorterne för
inväxling af förslitne Banco- och Riksgäldssedlar.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne
Stats- och BancoUtskottens den 29
sistlidne Julii under N:o 12 afgifne, och
48 H. 23
Den (j November e. hi.
elen 21 derpå följde September f. in. på
bordet lagde, Utlåtande, i anledning af väckt
fråga om allmänt låneunderstöd lill reparation
å Calmar? Domkyrka.
Vid förnyad föredragning bifölls Stats-*
och BancoUtskottens den 29 sistlidne Julii
under N:o i3 afgifne, och den 21 derpå
följde September f. m., på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckt fråga om
ökade årliga arfvoden så väl för Herrar Fullmägtige
i Banken och RiksgaldsConloret,
som ock för Direeteurerne vid LåneContoren
i Götheborg och Malmö, samt för BancoOmbuden
och öfrige Tjenstemän vid dessa
LåneContor.
Föredrogs ånyo BancoUtskotlets den 9
sistlidne September under N:o 77 afgifne,
och den 23 i samma månad, e. m. på bordet
lagde, Utlåtande i anledning af gjorde
anmärkningar, vid Utskottets under N:o 56
förut meddeldte Betänkande i fråga om beläning
af kobolt i Rikets Ständers Bank.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskaJken framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, enär sistnämnde Betänkande
redan blifvit af de öfrige 3:ne RiksStånden
bifallit, för dess del dervid låta bero.
Ånyo föredrogs Banco- och LagUtskottens
den 9 sistlidne September under N:o
Den 6 November c. m,
355
78 afgifne, och den 23 i samma månad e.
m. på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens under
N:o 70 förut meddeldte Betänkande, rörande
förändring i hittills gällande författningar
om föryttrande af Bankens faslighetspanter,
genom Banco-auction ; och fann Ridderskapet
och Adeln , uppå derom af Hans
Axcell ance Her/' Grefven och LandtMarskalken
framställd proposition, att, enär sistnämnde
Betänkande redan blifvit den 17
sistlidne Augusti e. m. af Ridderskapet och
Adeln bifallet, Utskottens ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne,
Föredrogos ånyo och bi föllos följande
RnneoUtskottets den 9 sistlidne September
afgifne, och den 23 i samma månad e, m.
på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 79, Om vilkoren och sättet för beredande
af nöjaktig säkerhet vid belåning
af j em och effecter på Götheborgs våg, efter
enahanda grunder, som gälla för belåning
af de å Stockholms jernvåg förvarade
dylika effekter m, m,
N:o 81, I anledning af väckt motion,
innefattande förslag till ny lag för privata
Banker,
Ånyo föredrogos oell gillades följande
från StatsUtskottet inkomne, och den 28
356
Deu 6 November e. ni.
sistlidne September e. m. på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 220. I anledning af Majoren C.
P. Backmans underdåniga ansökning om eftergift
af en honom ådömd bytes- och efterräkningsskuld
hos Kronan.
J\T:o 231. I anledning af väckt motion,
att ManufacturDiscontfondens räkenskaper
må undergå granskning i Kongl. Kammarrätten.
N:o 232. I anledning af väckt motion,
rörande GarnizonsSjukhusbyggnaden i Stockholm.
Föredrogs ånvo StatsUtskottets under
N:o 233 afgifne, och den 28 sistlidne September
e, m. på bordet lagde, Utlåtande i
anledning af Kongl, Maj:ts Nådiga Remiss
uppå Handlanden G. Billqvists underdåniga
ansökning om befrielse från honom ådömd
brän vinsbränningsafgift.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Med hänsigt till Herr von Hartmansdorffs
grundliga reservation, tillstyrker jag afslag
å förevarande Utlåtande. Om Ridderskapet
och Adeln skulle hafva mera consideration
med en person, än med en annan, samt bevilja
den sökta afskrifningen, skulle sådana
mål Riksdag från Riksdag besvära Ständerne.
Grefve von Rosen, Axel: Herr von
Hartmansdorffs reservation hade kunnat va
-
Den 6 November e. tu.
357
ra stödd på rigtiga skäl, om KammarRättens
anmärkningar afgifvits 1812, och icke,
såsom nu skett, 1818, emellan hvilka år
Billqvists med-interessenter uppgifvit deras
stat; men då nu detta förhållande hos Kongl.
Maj:t tillvunnit sig det afseende, att högstdensamme
öfverlemnat afskrifningsansökningen
till Ständerne, kan jag icke annat än
tillstyrka bifall å Utlåtandet, så att Billqvist
måtte förunnas eftergift af Kongl. Majrts
och Kronans andel i det ådöinda beloppet
till så stor del deraf, som bort drabba Sparrgren
och Schellander.
Herr Munck af Rosenschöld,, Eberhard:
Det torde förhålla sig med de fleste, som
med mig, att de, innan Grefve von Rosen
yttrade sig, endast hört reservantens, men
icke Utskottets skäl. Utan att hafva läst
Utlåtandet, tillstyrker jag nu mera likväl
bifall derå.
Herr Rosengvist: På det ingen surpris
matte inträffa, får jag anhålla, att Utlåtandet
må hvila på bordet till nästa plenum.
Herr Uggla Carl, Wilhelm: Jag vill
gå Herr Rosenqvist till mötes, och förena
mig med honom deruti, att Utlåtandet må
hvila på bordet till nästa plenum.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då flere Ledamöter
anhållit, att StatsUtskottets förevarande
Utlåtande måtte ytterligare få hvila på
358 Den £> November e. m,
bordet, linnde sådant, enligt 49 §* Riksdagsordningen,
icke förvägras,
Justerades 21 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plenum
den 4 dennes fattade beslut,
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frun Stats- Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs oell EkonomiUtskotten:
Af den 21 sistlidne October;
]ST:o 88. I anledning af väckte motioner
om en förbättrad organisation af Tullverket,
m, m.
Af den 22 sistlidne October:
N:o go, I anledning af åtskilliga motioner
om förändring i sättet för Grundräntornas
eller KronoTiondens utgörande.
Frän Stafs- Banco- Bevillnings- Lag- och
EkonomiUtskotten ;
Af den 3g sistlidne October;
N:o 89, Angående väckte förslag till
grunder för ett förändradt Statshushållningsoch
beskattniugs-system,
Frän Lagutskottet;-
Af den 31 sistlidne October; .
N:o 129. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o.
Den 6 November e. m.
35g
66, öfver vackla motioner om utsträckning
af arfsrätt för sido-arfvingar i fjerde och
fjermare led.
Från ExpeclitionsUtskottet:
Af den 5 dennes:
N:o 2 rp. Angående ifrågaställd förändring
i formen för Utskottets förslag till
Rikets Ständers underdåniga skrifvelser.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan io om aftonen.
tn fidem Prolocolli,
O. J. Lagerheim,
t
