# ID: svediakorp-gov397
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 68,276
# sentences: 2,203
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflig e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1328 och 1829.
Fyrationdeåttonde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryck la hos Johan Hörbergj 1833.
■0 \
Måndagen den 2 Nov. 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Herr Löwenström ^ Johan Jacob: Af omständigheterna
tvungen att vara frånvarande
i Plenum den 3o sistlidne October eftermiddagen,
likväl ej af den orsak Grefve
Cronhjelm omnämner uti dess i samma Plenum
afgifne reservation, nemligen LandtMarskalks-soireen,
hvilken jag ej bivistade,
och således ej eller deltog uti de voteringar,
som i afseende å en del af Bevillningsutskottets
Utlåtande N:o 44 inträffade, får
jag, enär jag ej delar Majoritetens tanka i
den sista voteringen, deremot mig nu reservera;
instämmande jag uti hvad Friherre
Åkerhjelm i detta afseende anfört.
Friherre Wrangelj Henning} anförde
skriftligen:
Sedan, genom det Förstärkta StatsUtskottet
med Rikets Ständers makt, beslut
blifvit fattadt, att Fjerdingsmännen skola
bibehålla sine löner, tager jag nästan för
gifvit, det Kongl. Maj:t anser Fjerdingsmanna-befattningen
böra förblifva vid hvad
den förut varit; emedan uti den Kongl.
4
Den i November f. m.
Propositionen clet vilkor gjordes, att då lönerna
försvunno, skulle äfven Frälset åläggas
att deltaga i detta onus; hvarföre jag i
anledning af 56 §. Riksdagsordningen såsom
en ny motion får äran föreslå, att, såsom
hittills skedt, Fjerdingsmanna-tjensten
icke må af Frälset bestridas, emedan i annat
fall lönebeloppet till nästan oändelighet
blefve fördeladt, då antalet af de tjenstförrättande
varder vida större.
Lades på bordet.
Fortsattes pröfningen af Bevillningsutskottets
ej mindre den i5 sistlidne Maji
under N:o 27 afgifne, och den 9 derpåföljde
Junii eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande, angående Stora SjötullsBevillningen,
än ock den 28 sistlidne Augusti
under N:o 44 meddeldte, och den 17 derpå
följde September på bordet lagde, Utlåtande,
öfver de vid berörde Betänkande gjorde
anmärkningar.
Angående den vid g af Underrätt
telserna vid TullTaxan gjorde anmärkning.
Hvad Utskottet tillstyrkt, blef, uppå
gjord proposition, af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Angående de vid 6 och 8af Underrättelserna
vid TullTaxan gjorde anmärkningar.
Hvad Utskottet i dessa omständigheter
yttrat, blef af Ridderskapet och Adeln godkändt.
Den 2 November f. ua.
5
Angående BevillningsUtskottets hemställan
om befrielse Jr än T olags erläggande
för VaruArtiklarne Boksvärta , Färgträd,
Hudar och Skinn , Silke, Socker och Ull.
Herr Hjerta, Gustaf: Här uppstår en
besynnerlig fråga. BevillningsUtskottet har
försökt att åstadkomma mera inkomster för
Staten derigenom att det föreslagit, att Städernas
Tolag för vissa artiklar skall upphöra.
Att undersöka, om Städernas inkomster
af Tolagen kunna upphöra, kan man
icke här göra. Jag vill ej eller påstå, att
Tolag är ett sådaiit privilegium, att det ej
af Rikets Ständer kan häfvas, men jag tror,
att den ej juridiskt nu kan förändras, ty sådant
skulle vålla en stor ojemnhet i localheskatlningen.
Jag vill icke, att Kongl.
Maj:t eller Rikets Ständer skola hafva för
fritt spelrum att höja eller sänka Tolagen;
jag skulle derföre önska, att man ej måtte
blanda sig med Presidenten Poppii förslag
om Tolagens upphörande i allmänhet, icke
eller att Rikets Ständer skola bifalla Utskottets
förslag om upphäfvande af Tolag för 6
serskilta artiklar, emedan det hvarken är
med rättvisa eller billighet öfverensstämmande,
att borttaga Städernas intrader.
Herr Tham,. Wollrath: Då Herr Hjerta
ej ingått i frågan, om Tolagen skall fortfara
i eller ej, eller i sjelfva beskattningsfrågan,
skall jag blott svara på hans yrkande
om afslag å Utskottets Utlåtande i denna
6
Den 2 November f. m.
del. Jag får då upplysa, att det icke är
något nytt, som BevillningsUtskottet föreslagit,
utan någon ting, som varit brukligt,
så länge Ständerna befattat sig med att skrifva
BevillningsFörordning. År 1826 tillerkände
Kongl. Maj:t Städerna rättighet till Tolag
på 4i artiklar, som förut derifrån varit
befriade. Jag tror, att detta var ett misstag,
och att då ett sådant blifvit begånget,
man nu bör söka föreslå ett medel att återföra
saken till ett mera riktigt förhållande;
och derföre har BevillningsUtskottet nu blott
yrkat frihet från Tolag på 6 artiklar. Just
med afseende derpå, att dessa 6 artiklar
skulle blifva fria från Tolag, hafva Rikets
Ständer bestämt Tullafgifterne för dem.
Skulle nu Rikets Ständer icke bifalla detta
förslag, blifva derigenom afgifterna t. ex.
på Socker och Ull alldeles för höga, och
tvertemot de grunder, som Rikets Ständer
redan förut antagit. Jag tillstyrker derföre
bifall å Utskottets Utlåtande.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: När
jag finner Utskottet hafva sagt: ”Då Ut”
skottet för sina förslåg icke är bundet vid
”Propositioner eller enskildes Motioner; då.
”Tolagen, jemte Tullbevillningen, utgår ef”ter
viss procent af varuvärdet, och vilko”ren
för meranämhde af gifts beräkning all”tid
varit i Tullfascan bestämda; dä den
”egenteligen är en af allmänheten utgåen”de
beskattning, samt fritagande från To
-
Den 2 November f. m.
7
"lag för vissa varor, hvilka borde med
"möjligen minsta in- eller utförselsajgifter
"belastas vid TullTaxornas upprättande,
"varit en med sjelfva stadgandet om Tola"gen
lika uråldrig praxisså förundrar
det mig, att Utskottet ej drager en annan
slutsats af dessa vigtiga principer,'än alt
Rikets Ständer kunna från Tolag befria
vissa artiklar. Då nu upplyst blifvit, att
Regeringen, utan Rikets Ständers samtycke,
förhöjt Tolagen å flera artiklar, och således,
enligt Utskottets egen utsago, ökat folkets
skatter, förundrar det mig på det högsta,
att icke BevillningsUtskottet i anmärkningsväg
anmält en sådan åtgärd, som varit
stridande mot 60 §. RegeringsFormen.
Jag har inom ConstitutionsUtskottet sökt
göra Rikets Ständers rätt gällande i detta
afseende, men förgäfves. Jag tror det vara
Rikets Ständers ovillkorliga åliggande, att
varnade af det exempel de haft sedan sista
Riksdag, till Kongl. Maj:t hemställa, att den
Tolag, som nu fastställes intill nästa Riksdag,
måtte blifva oförändrad bibehållen.
Att ett sådant förbehåll icke vore alldeles
öfverflödigt synes bäst deraf, att Tolagsafgiften
har sedan sista Riksdag blifvit betydligen
förhöjd, i somliga Städer till och
med till ett högre belopp, än sjelfva utgående
Tullen på vissa varor.
Herr Tham: Det förundrar mig mycket
, att en Ledamot, som så noga och grund
-
Den 2 November f. m.
ligt studerat RegeringsFormen, kan påstå,
det BevillningsIItskottet äger rättighet, att
i ConstitutionsUtskottet väcka anmärkningar
mot Konungens Rådgifvare. En sådan
rättighet tillkommer endast StatsUtskottet.
BevillningsUtskottet äger icke annat åliggande,
än att uppgöra grunderna för Be vinningen
och BevillningsFörordningen. Hvad
sjelfva saken beträffar, har man misstagit
sig, då man påstår, att Tolagsafgiften varit
högre, än sjelfva Tullafgifterna. Jag anhåller
om bifall å Utskottets Utlåtande.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Under
förmodan, att Herr Hjerta finner sig, i
afseende på sina anmärkningar, fullkomligt
besvarad af hvad Herr Tham anfört, inskränker
jag mig till att förena mig med
den senare. Jag vill blott tillägga, att alla
rudiinaterier varit frikallade från Tolag ända
till år 1826. I afseende på hvad Herr
Cederschjöld yttrat, är jag äfven egenteligen
förekommen af Herr Tham, men skall
anhålla att få tillägga några ord, sedan Herr
Grefven och LandtMarskalken gifvit sin öfvertygelse
tillkänna, 0111 det öfverensstämroer
med <50 §. RegeringsFormen och 29 §.
Riksdagsordningen, att inom Stånden öfverlägga,
huruvida Kongl. Majrt äger rättighet,
eller icke, att förordna om Tolagen. Sedan
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarat
sin mening härom, anhåller jag att
vidare få yttra mig.
Ben 2 .November f, in.
9
Herr Hjerta: Jag har icke hört, att Herr
Cederschjöld gjort till Ridderskapets och
Adelns Öfverläggningsämne något klander mot
Kongl. Maj:ts Förordning om Tolagen, och
jag tror således icke, att den farliga 90 §. i
RegeringsFormen blifvit för nära trädd. Det
förundrar mig, att ej BevillningsUtskottet,
med den rätt Riksdagsordningen medgifver,
väckt anmärkning inom ConstitutionsUtskottet
mot åtgärden att höja Tolagsafgifter11a.
Discussionen häröfver tillhör dock icke
det nu under öfverläggning varande ämnet;
men det är vigtigt, att ej stadga ett beskattningssätt,
som är olagligt. Herr af Billbergh
har instämt uti Herr Thams anmärkningar
mot mig i den tanka, att jag genom
dessa anmärkningar blifvit öfvertygad, men
så är verkligen icke förhållandet. Jag bestrider
ännu såsom olagligt att draga till
Statsintrader, hvad man i egenskap af Tolag
beviljat städerna. För öfrigt har Herr
Tham sjelf erkänt, alt de nu ifrågavarande
artiklarne ej hittills varit befriade från Tolag.
Hvarföre vore de ej befriade förut?
Antingen ägde Städerna rätt till Tolag eller
icke. Är det Städernas rätt, så kan icke Rikets
Ständer upphäfva densamma. Är det
åter icke Städernas rätt, så uppstår ett annat
förhållande, att man nemligen bör i
sin helhet företaga hela frågan. Innan förhållandet
är utredt, och innan Utskottet
kunnat utreda hela'frågan, är det ej billigt,
att ingå i det speciella afgörandet för en-.
lO
Den 2 November f. m.
däst 6 artiklar. Jag yrkar således, att man
låter frågan vara intill nästa Riksdag, då vi
kunna från Regeringen erhålla saken utredd.
Jag är ej bland dem, sorn försvara dylika
local-förmöner, men då man icke kan visa,
att Tolagen ej är städernas rätt, bör man
ej börja med att borttaga den på endast 6
Artiklar.
Herr Cederschjöld: I anledning af hvad
tvänne Talare anfört, skall jag blott erinra
att, enligt pag. 70 i Utskottets Utlåtande,
Presidenten Poppius uppgifver, att Tolagen
i flere städer å vissa varor öfverstiger
sjelfva Tullen. Hvad det beträffar, alt BevillningsUtskottet
ej skulle äga göra anmärkningar
mot Konungens Rådgifvare, och
få dessa anmärkningar remitterade till ConstitutionsUtskottet,
så bar Herr Hjerta i detta
afseende tillrättavisat Herr Tham. Jag
anhåller dock, att få uppläsa några ord. ur
29 §. 2 morn. Riksdagsordningen : ”Frågor
"i detta ämne kunna i Rikets Ständers Plena
väckasj och af andra Rikets Stän"ders
Pt skot t-, än ConstitutionsUts kottet.,
”hös Stånden andr agas, men icke af Ri”kets
Ständer afgöras förr, än sistnämnde
”Utskott deröfver blifvit hördt.” Följaktligen
ägde BevillningsUtskottet, likså väl sorn
andra - Utskott , att göra anmärkningar. I
anledning af hvad en Talare anfört om 90.
§. RegeringsFormen, så synes man erkänna
sin oförmåga att kunna försvara sig, då man
*
Den 2 November f. m.
tar sin tillflygt till dylika redan föråldrade
undanflygter.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
var icke uppkommen, då discussionen börjades,
och har sålunda blott haft tillfälle
höra några ord af densamma. Jag vill visserligen
ej bestrida, att BevillningsUtskottet
ägt rättighet, att väcka anmärkningar hos
ConstitulionsUtskottet, men jag bestrider, att
BevillningsUtskottet ägt något skäl dertill, i
anledning af Kongl. Maj:ts beslut om Tolagen.
Jag grundar detta mitt omdöme på 3
§. i Ansvarighetslagen, der det heter: ”Dock
”härunder icke begripne sådgné, i denna 60
”§. ej omnämnde, algifter, hvilkas föremål
’ aro inrättningar till enskiltas gemensamma
”nytta och beqvämlighet, såsom Båk-, Bro-,
”Färg- och andra afgifter af dylik beskaffenhet.
” Med detta generella stadgande måste
obestridligen men^s sådana afgifter, som
gå till Corporationers enskilta nytta, såsom
förhållandet är med den ifrågavarande afgiften.
I afseende på lmfvudfrågan,’ förenar
jag mig i öfrigt med. Herr Hjerta,, alt
målet ännu icke är. nog utredt , för att
Bikets Ständer, ulan att begå m.annamohu,
skulle kunna, besluta, att ohöi;clan afskära
vissa medborgare deras lagligen föevärfyåde
inkomster. Jag anhåller derföre ojn. afebg
å Utlåtandet, på, det vi måtte komma i till*
fälle att uppskjuta afgörandet af denna fråga,
intilldess Kongl. Maj:t låtit så utreda
12
Den 2 No veml) er f. ni.
målet, att vi åtminstone veta, hvaröfver vi
besluta.
Friherre Cederström_, Jacob: Herr Cederschjöld
har fullkomligt rätt, då han tror,
att BevillningsUtskottet, enligt 29 §. Riksdagsordningen,
kan mot Konungens Rådgifvare
väcka anmärkningar; men han har
fullkomligt orätt, och handlar tvert emot
Grundlagen, då han inom Ståndens plena
väcker fråga om, att sådana anmärkningar
bordt äga rum. Detta utom ämnet. Hvad
sjelfva saken beträffar, vill jag blott upplysa,
att Tolagen härleder sig från åtskilliga
Kungliga förläningar till Städerna utgående
till olika belopp å olika ställen. Hvad sjelfva
rättigheten för Rikets Ständer att besluta
häröfver angår, så kan den visserligen
dem icke bestridas. Tolagen tillhör icke
BorgareStåndets privilegier, och är således
icke inbegripen i 114 §• RegeringsFormen.
Men annat är, att kunna besluta öfver Tolagen,
likasom öfver hvarje annan ekonomisk
fråga; annat ätt i sammanhang med allmänna
bevillningen vilja afgöra den. Man bör
icke partielt rubba Städernes rättighet; en
generel undersökning bör föregå angående
Städernes så väl inkomster, som behof. Det
är visserligen ej utan skäl, som man förmodar,
att öfverskott af Tolagen finnes, hvilken
nian önskar måtte användas till mera
allmän nytta. Men om sådant är förhållandet
i några städer, finnas säkerligen andra,
Den i November f. ni.
i3
eler Tolagen är otillräcklig. En allmän undersökning
bor således föregå, innan man
beslutar i ett ämne, som under mera än
200 år, likt de öfrige detäillerne i vårt Kammarverk,
invecklats genom vidtagne olikbeter
i stadgandeli, som visserligen aldrig
bordt vidtagas, men som icke kunna afhjelpas
genom vidtagande af lika brokiga författningar.
En partiel reglering deraf vöre
alltså i högsta måtto oförståndig, hälst då
man hvarken vill eller kan ersätta städerna
de förluster, som derigenom för åtskillige
skulle uppkomma. Man måste icke undergräfva
städerna, ty då undergräfver man
samhällets bestånd; om städerna aftyna, får
ej landtmannen afsättning på sina produkter.
Jag anhåller derföre om afslag å Utlåtandet,
emedan det vore att begå en bestämd
orättvisa, om man nu i ämnet fattade
något beslut.
Herr Tham: Jag tror, att Utskottet för
sitt handlingssätt ej behöft annan vägledning
än fordna Ständers beslut ända sedan
1809, och jag vill icke förmoda, att man
anser 1809 års Ständer hafva fattat oförståndiga
beslut. i8a3 års Ständer borttogo
äfven Tolag från vissa artiklar. Det är ej
skäl, att på hela landets bekostnad göra
uppoffringar åt Städerna, så mycket mindre
som denna gunst ej är jemnt fördelad. Jag
förmodar, att den nästan ensamt gagnar de
stora Sjöstäderna. Alla Uppstäder och min
-
Den 2 November f. m.
dre Sjöstäder få sålunda skatta till några få
af våra stora Städer. Utskottet har, långt
ifrån att vilja tillstyrka Rikets Ständer, att
begagna sin rättighet att återföra den Tolag
som åren 1816 och i8a3 Lief af Ständerna
fastställd, endast tillstyrkt fri tagandet
från Tolag för några få råämnen. Detta
har Utskottet gjort, dels för att få större
Tullinkomster, dels för att jemna det missförhållande,
som sedan 1823 års Riksdag
uppstått; emedlertid tror jag, att Utskottet
sett saken från en rigtig synpunkt, så mycket
mer, som det sökt skaffa Städerna import
af råämnen utan att betunga fabrikerna,
hvilka behöfva dem. Utskottet har icke,
såsom här ofta nyttjas, med ord och declamationer,
utan med verklig ömhet velat lindra
jordbrukarne. Borttager man nu icke,
såsom Utskottet föreslagit, Tolagen å dessa
få artiklar, kan ej Tullen utgå af dem, såsom
man redan bestämdt densamma, utan
att förorsaka skada för handeln, och då
uppkommer en brist i Tullinkomsterna, hvilken
man på annat sätt, och till betungande
för de skattdragande, nödgas fylla. Jag tillstyrker
bifall å Utskottets Utlåtande.
Herr af Billbergh: Då man saknar rättsgrunder
för de mål man viii afgöra, söker
man vanligen upp svepskäl. Ett sådant är
det anförande, att det ej går an att borttaga
från Städerna, hvad de en gång erhållit.
Är det att fråntaga Städerna, då man
4
Den1 2 Kove m b e r f. m.
Säger, att elen afgift skall till en ringa del
upphöra, som man frivilligt för några få år
sedan i massa gifvit dem? Man åberopar
aktning för gammal häfd, men man kommer
icke ihåg, att denna häfd ej är äldre
än 3:ne år, då deremot seklers häfd finnes
för motsatsen, eller att icke få beräkna Tolag
på någon rudimateria. Att afskaffa Städernas
rättigheter, är således icke i fråga,
då Städerna ända till år 1826 icke haft någon
sådan rättighet. Friherre Cederström
har sagt, att man noga bör undersöka, om
öfverskott af Tolagen finnes. Här är blott
fråga om principen, huruvida Tolagen skall
beräknas eller icke, och denna princip beror
icke på Städernas tillgångar eller industriella
rörelser. Den större eller mindre
procenten för Tolagsberakningen beror af
Kongl. Majit att bestämma, och detta hafva
vi ej vidrört. Om Kongl. Majit finner, att
Tolagen för en Stad lemnar öfverskott, kan
Kongl. Majit äfven minska densamma, och
derigenom jemna tillgångarné. Jag har gjort
mig allt möjligt bemödande, för att erhålla
kännedom om Tolagen, och funnit, att redan
år 1619, då alla Städernas inkomster
voro specificerade, fanns dock icke Tolag
deribland. Först på 1680-talet omnämnes
den med en fjerdedels procent. I 1771 års
TullTaxa bestämmes den till två tredjedels
procent, och namnes sedermera uti 1799,
1816, 1825 och 1826 årens TullTaxor. I
dessa Taxor står, expressis verbis, att To
-
i6
Den i .N o t e m b e r f. ra.
lag fick uppbäras af alla de varor, som derifrån
icke voro fritagne. År 1826 skedde
ändring deruti. Att denna ändring icke var
bindande för Kongl. Maj:t, visar sig deraf,
att Kongl. Majit den 5 Julii 1827 förordnade,
att Tolagen i Götheborg skulle nedsättas
på Ull från 2 till 1 procent. Skulle
alla grunder, som gällde före år 1826, vara
uppliäfna, derföre alt Kongl. Majit då tillät
Städerna, att äfven beräkna Tolag på rudimaterier,
så skulle ock deraf följa, att K:gl.
Majit icke kunde nedsätta Tolagen, utan blott
höja den; men det innefattar en orimlighet,
att högsta makten endast skulle äga att böja,
icke att minska dylika beskattningar,
som Tolagen. Har Kongl. Majit åter rättigheten
att borttaga eller sänka Tolagen, så
har Rikets Ständer den äfven. Nar man nu
genom ett afslag vill omintetgöra det beslut
man fattat i afseende på Tullen å Socker
och Ull, så uppkommer den orimligaste
disproportion emellan afgifterna på dessa artiklar.
Jag tror det vara en grace, hvad
Städerna fått ända sedan 1816, och anser
det nödvändigt, att lemna bifall till BevillningsUtskottets
Utlåtande i denna punkt.
Herr Cederschjöld: En värd Talare har
här uppläst 3 §. af AnsvarighetsLagen. Jag
skall anhålla att ånyo få uppläsa densamma:
Dock härunder icke begripna sådana,
i denna 60 ej omnämnde, af gifter, hvil
-
Den i November f. ni.
*7
kas föremål liro inrättningar till enskildes
gemensamma nytta och beqvämlighet såsom
Buk-, Bro-, Barg- och andre afgifter af
dylik beskaffenhet. Nu hemställer jag till
Talaren sjelf, om någon jemförelse kan äga
rum mellan Tolag till Städerne och de Båk-,
Bro- och Färgafgifter, som äro till gemensam
nytta så väl för den, som erlägger afgiften,
som den, hvilken emottager densamma;
t. ex. så väl för den, som färdas öfver.
Bron, som för den, hvilken för dess underhållande
uppbär Bropenningarne ; s'å väl för
den, som vägledes af Baken, som för den,
hvilken underhåller densamma; så väl för
den, som underhåller Färjor, som för den
hvilken färdas deröfver. Jag hemställer,
hvad nytta den, som skall exportera sitt
stångjern från Stockholms Våg, har af Tolagsafgiften
till Stockholms inqvartering o.
d. för Stadens enskilta ändamål? Någon gemensam
nytta uppkommer således icl^ af
Tolagsafgiften. Jag kan ej annat än förblifva
vid min tanka, att Tolagen är en Bevillning,
som heror på Rikets Ständer allena att
afgöra.
C .
Herr Hjerta: Jag skall, så mycket möjligt
är, hålla mig vid saken, som innefattar
frågan, om vi skola lemna utan afseende
de anmärkningar, hvilka vid första Betänkandet
blifvit gjorde deremot, att 6 artiklar
blifvit fritagne från Tolag. Man har
här försökt, att genom framställningar om
48 H. 2
18 Den 2 November f. tn.
hvad sorn varit, och hvad som skall hända,
skrämma oss från ett afslag å Utskottets
Utlåtande, så att jag i sanning icke
vet, hvar jag skall hörja för att vederlägga
de värda Talar ne. Man har åberopat, alt
Tolag år 1619 ej finnes nämd, och detta
är helt naturligt, emedan den då icke fanns;
men allt sedan Drottning Christinas tid har
den funnits, och stått i alla de Städers privilegier,
som under hennes regering erhöllo
Tolag. Det är orätt att säga, att denna afgift
utgår från Landtmannen eller SmåsUiderne.
Den utgår alldeles icke derifrån,
utan det är ortens Handlande, som erlägga
afgiften. Jag tror, att om man tänker sig
för, hör man väl hafva saken utredd, in
nan
man beslutar öfver densamma, Då 1S1 5
års Ständer hade påräknat att borttaga Tolag
från 3i å 32 artiklar, men detta ej skedde,
'tyckas Rikets Ständer sjelfva hafva erkänt
principen. Jag bestrider tillämpningen
af de nya principerna på de ifrågavarande 6
artiklar. Vi få snart före ett Betänkande
0111 Städernas Inqvarteringsskyldighet, och
det är då af vigt, att vi ej bundit händerna
på oss genom ett förut fattadt beslut,
emedan just i samma Betänkande föreslås
en underdånig skrifvelse lill Kongl. Maj:t
med anhållan, alt Kongl. Maj:t ville låta
utreda förhållandet med Tolagen. Hela följden
af ett afslag å denna punkt af Utskottets
Utlåtande är, att BcviilningsUtskottet
missräknat sig.
D c n i November f. m.
J9
Herr von Hartmansdorff, August: Då
Utskottets Betänkande om Tullbevillningen
första gången förevar, yttrade jag mig, i afseende
på Tolagen, i enlighet med hvad Herr
Hjerta nu anfört, och anhåller att få upprepa
hvad jag då säde: ”Utskottet har föreslagit,
alt Tolagen borde fräntagas Ständerna
å vissa varor såsom Färgträd, Hundar,
Silke och Ull. Men frågan, huruvida
”denna inkomst kan Städerna fränkännas
naf Rikets Ständer allena, synes mig hafva
”hordt närmare utredas. I fall Städerna,
”på grund af deras privilegier, åtnjuta den”na
inkomst, och BorgareStåndet ej vill efterskänka
den; så lärer det vara inför Donmare-makten,
som Tullverket skulle komina
att med hvarje Stad tvista om hvarje
”förekommande vara, derå Tolag hordt er”läggas.
Man hör i detta fall icke vara
”mindre män om att agta ägande-rätten, då
”den angår Städerne, än då den angår Landt”män,
t. ex. Jus patronatus, som nyligen
”af en värd Ledamot, hörande lill Bevill”ningsUtskottet,
så bestämdt försvarades.
”Till undanrödjande af dessa tvifvelsmål,
”hade det kanske varit bäst, äfvensom med
”våra former enligast, att icke sammanblanda
denna fråga med T.ullTaxan, utan göra
”henne .till ämne för ett särskildt Betänkande.
Skulle nu Tolagen möjligen blifva åt
”Städerne bibehållen, och det torde ej vara
”så lätt att frånvinna dem, hvad de redan
48 H.
20
Den 2 November f. m.
”åtnjuta; så blefvo afgifterne för ofvannätnn”de
varor fördubblade.”
BevillningsUtskotlet, som likväl förblifvit
vid sin först yttrade mening, synes
beklagligen tro det vara rätt, som pluraliteten
önskar; men jag kan icke finna de skäl,
som blifvit anförde till stöd för Utskottets
mening, vara gilltiga. Tvärtom finner jag
motskälen så grundliga, att jag icke anser
mig behöfva upptaga Ridderskapets och Adelns
tid med tilläggandet af några flera. Jag vill
blott, då man under öfver läggningen påstått,
alt Tolagen försvaras med svepskäl, tillse
om våra motståndare icke sjelfve gjort hvad
de beskylla oss för. De hafva talat om
Landtmannens förtryck, såsom skulle, i fall
det vore sant, sådant böra föranleda oss att
äfven göra Städerna lika olyckliga. Men
denna klagan, som under innevarande Riksdag
varit vid flera tillfällen förträfflig att
tillgripa, då skäl saknats, skall vid närmare
pröfning af verkliga förhållanden utan tvifvel
befinnas ogrundad. Den, som äger sin
jord utan att hafva köpt henne för lanta
penningar, och utan att hafva betalt henne
så öfverdrifvet, att han sjelf har endast 4
eller 5 procent på köpeskillingen, under det
lian nödgas erlägga 6 procent till sina långifvare,
finnér sig belåten. Att Landtmannayrket
i det hela är i samma trefna skick,
bevisas både af Landtegendomars höga pris,
och af folkökningen på landet. Men huru
förhåller det sig med Städerna i detta hän
-
Den 'i November f. m.
21
seende, om man är lika villig att lyssna till
deras belägenhet. Det torde då befinnas,
alt Handtverkerier och Fabriker verkligen
förringats, genom den utvidgade handelsfrihet,
som ägt rum sedan 1823, och att
Städerne bättre behöfva understöd än Jordbruket.
Man har sagt, att Städerne ej hafva
häfd på sin Tolag; men motsatsen är
redan bevisad, och de hafva dessutom bestämda
författningar till stöd för densamma.
Det skälet motTolagens bibehållande,
att Tullen då skulle fördubblas för de varor,
hvarå Utskottet föreslagit dess borttagande,
förtjenar icke någon uppmärksamhet,
ty derom gäller den gamla regeln: lagligt
slånde och olagligt återgånge. Jag yrkar således
afslag å Utskottets Utlåtande i förevarande
punkt.
Grefve von Rosenj Axel: Med anledning
af hvad här förekommit under discussionen,
torde det tillåtas mig upplysa, att
Tolagen i Götheborg grundar sig på Stadens
privilegier från Drottning Christinas
tid, ehuru den då icke ägde rum för alla
varor. Men då Konung Carl XII år 1715
utfärdade nya privilegier för Staden, utsträcktes
Tolagen till alla varor, och fortfor
i detta skick till år 1826, då Spanmålsimporteurerne
besvärade sig öfver Tolagsafgifterne
hos Konungen, som ock efter DrätselCommissionens
hörande borttog Tolagen
ifrån inrikes artiklar. Hvad beträffar de 6
22
Den 2 November f. m.
artiklar, hvarom Utskottets ifrågavarande Utlåtande
handlar, så hafva Tolagsafgifterne å
desamma sedan 1816 varit ganska låga, och
blefvo* 1826 ytterligare nedsatte till t procent,
då 2 procent erläggas af andra varor;
men att helt och hållet borttaga dem, utan
Städernes hörande, stöder sig på så spetsfundiga
skäl, att jag icke rigtigt kan fatta dem.
Jag har ock inom Utskottet yrkat Städernes
hörande, och får nu blott tillägga, serskildt
i afseende på Götheborg, att örn Ständerne
vidtaga ett beslut, som förnärmar Stadens
rätt, återstår för mig ej annat, än att såsom
Landshöfding söka göra Stadens rättmätiga
anspråk gällande inför Konungen.
Herr af Billbergh: Då så många Talare
omnämnt Städernes rätt, och sökt bevisa
olagligheten af den 1111 ifrågavarande
Tolagens borttagande, anhåller jag alt i korthet
få ånyo till besvarande upptaga några
omständigheter. Man har fortfarande yrkat
afslag å Utskottets Utlåtande, under åberopande
af förut anförde skäl; men jag hemställer,
om något enda giltigt skäl blifvit anfördt
emot Utskottet. En Talare har till
stöd för sitt påstående, som likväl icke hörer
till ämnet, sagt, att Städernes Handlande
ensamme blifva lidande genom Tolagen;
men jag frågar, om de Handlande äro så
liberale, att de icke lägga afgiften på varan,
och om det icke således är consumenten,
som får betala. Det förundrar mig att höra
Den i November f. rn.
23
en sådan sats drifvas af samme Talare, som
bestred 4 sk- förhöjning i Tullen p; Salt,
just derföre att den skulle träffa de t;, '.ige;
ty kan denna förhöjning träffa consumenteii,
så är det samma förhållande med Tolagen.
Men, som sagdt är, detta hörer icke
till ämnet. En annan Talare har påstått,
att 1815 års Ständer icke undantogo några
artiklar från Tolag; men 1S16 årsTullTaxa
undantog verkligen 41 artiklar, och stadgade
tillika, att Tolagen icke fick beräknas i
Hamb. B:co. Man har ytterligare sagt, att
Utskottets Utlåtande står i strid med sammansatta
Stats- och EkonomiUtskottens tillstyrkande
i ett Betänkande, rörande Städernes
inqvarteringsbesvär; men den undersökning,
som i sistnämnde Betänkande blifvit
föreslagen, har endast afseende på beloppet
af den Tolag Städerne efter äldre grunder
uppbära, hvilket icke är tillförlitligen kändt,
men icke eller inverkar på närvarande fråga.
Undersökningen har nemligen endast till
föremål att lära känna, huruvida Städernes
inqvarteringsbesvär ersättes med den Tolag,
som i sådant afseende är beviljad, eller om
en förhöjning deruti bör äga rum, hvilken
i sådant fall skulle öfverlemnas åt Konungen.
Men om man nu vill medgifva Konungen
rättighet att höja Tolagen, under det
man nekar Ständerne rättigheten att bestämma
vilkoren för den bevillning de sig åtaga,
tror jag att man försakar en rättighet,
sorn man möjligen skulle komma att ångra;
Den a Noveni b e r f. m.
ty Konungen kumle slutligen bestämma Tolagen
så högt, att den öfversteg Tullafgiftcrne.
Då det likväl är Ständernes ensak,
att bestämma tullen, måste det ock vara
deras rättighet, att bestämma beloppet af de
afgifter, som på in- och utgående varor får
läggas; och då Släderne icke äga någon annan
rätt till Tolag, än den 1826 års TullTaxa
medgifver, måste det ock vara Ständernes
rättighet att säga, för hvilka artiklar
Tolag får uppbäras eller icke. Jag förenar
mig derföre med Herr Tham i begäran
om proposition till bifall å Utlåtandet,
och får på förhand begära votering, i händelse
detta bifall icke derförutan medgifves.
Herr Tham: Jag skall icke länge upptaga
tiden; jag vill blott erinra, alt då Ridderskapet
och Adelil fastställde tullen på Silke,
gillades Utskottets Utlåtande, hvari står:
Silke, rått. Genom Tal agens borttagande för
denna vara är förhöjningen i Tullen minskad,
hvadan afseende ej kan fästas vid
det Herr Lamberg häremot anfört. Likaledes
har Ridderskapet och Adeln vid frågan
om Socker gillat bvad Utskottet yttrat
sålunda: Af dessa skäl. får alltså Utskottet,
som tror den föreslagna medeltullen af
1 sk. 6 r:st. för skålpundet, ”då. Tolagen
”derunder är inbegripen T vara det lämpliga,
föreslå o. s. v. Om Ridderskapet och
Adelil nu skulle afslå Utskottets tillstyrkande,
alt borttaga Tolagen på de ifråga varan
-
I
Den a November f. m.
de artiklarne, skulle det således innebära
ett upprifvande af det beslut, som redan
blifvit taget; och raan nödgades då omgöra
Tullen på dessa artiklar. Jag har för öfrigt
begärt ordet, för att rätta ett af en annan
Talare begånget misstag; jag påminner
mig nemligen att vid 1823 års Riksdag inga
nya artiklar blefvo befriade från Tolag, utan
blott desamma, som år 1816 derifrån blefvo
fritagne, och det var Regeringen, som
sedermera borttog Tolagen från de af mig
förut omnämnde artiklarne. Det skulle emedlertid
kunna sättas i fråga, att om Regeringen
borttager eller påbjuder Tolag utan Ständernes
hörande, utöfvar den en beskattningsrätt,
som hvarken är nyttig, eller må hända
grundlagsenlig. Hvad det skäl beträffar,
som man här åberopat, att städerne behöfde
hjelp mot det nya Handelssystemet, är
detta skäl redan så utslitet, att det icke behöfver
besvaras vidare, än genom hänvisning
till skeppslistorne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af BevillningsUtskottets hemställan om
befrielse från Tolags erläggande för varuartiklarne:
Boksvärta, Färgträd, Hudar och
Skinn, Silke, Socker och Ull.
Ropades Ja och Nej,
Hvarefter Hans Excellence liemsällde,
om Ridderskapet och Adeln behagade alslå
berörde hemställan.
Jk.
20
Den 2 November f. m.
Ropades äfven Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
yttrade, att då han, af de svar Piidderskapet
och Adeln lemnat å de gjorde propositionerne,
icke kunnat med fullkomlig tillförlitlighet
bestämma Ridderskapets och Adelns
pluralitet, samt votering redan blifvit
begärd, ansåg Hans Excellence sig böra framställa
följande voteringsproposition:
Den, som bifaller BevillningsUtskottets
hemställan om befrielse från Tolags erläggande
för varuartiklarne Boksvärta, Färgträd,
Hudar och Skinn, Silke, Socker och
Ull, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej; anses BevillningsUtskottets
berörde hemställan hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagen.
Friherre af Nordin: Jag hemställer, om
icke i Nejpropositionen borde intagas en underdånig
hemställan till Kongl. Majtt, att
lill nästa Riksdag låta utreda förhållandet
med Tolagen i hvarje stad, och dess särskildta
beskaffenhet, på det Ständerna då
må komma i tillfälle att fullständigt granska
frågan, och med sakkännedom afgifva
deras yttrande.
Herr Hjerta: Jag har visserligen ingen
ting att invända emot Friherre afNor
-
Den 2 November f. m.
27
elins förslag, men liemställer, huruvida det
hail behöfvas, då ett Betänkande från Statsoch
EkonomiUtskotten för närvarande ligger
på Ridderskapets och Adelns bord, deruti
en framställning blifvit gjord af enahanda
beskaffenhet med den Friherre af
Nordin föreslagit.
Friherre af Nordin: Efter den upplysning
Herr Hjerta meddelat, och då det ändamål
jag åsyftat, sålunda i alla fall kan
vinnas, afstår jag från det föreslagna tillägget
uti voteringspropositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken förnyade den af Hans Excellence
nyss framställde voteringsproposition,
hvilken af Ridderskapet och Adeln
godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan 11 f. m.
och befunnos efter dess slut, klockan tre
qvart till 12 f. m. sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterna
hafva utfallit som följer:
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
Län dt Mar skalken förklarade,att Bevillningsutskottets
ifrågavarande hemställan således
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Ja — 6
28
Den 2 November f, m.
Föredrogos ånyo och hiföllos följande
Bevillnings- Lag- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottens den 9 sistlidne September
afgifne, och den 25 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Betänkanden:
N:ö 17. I afseende på förehafd granskning
af Kongl. Maj:ts förnyade Seglationsordning
af den 21 Julii 1825.
N:o 18. Angående väckte motioner i
afseende å Kongl. Majrts Nådiga Förordning
emot oloflig införsel eller utförsel af varor
af den 20 Junii 1828.
Företogs till pröfning Bevillnings- Lagsamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 9 sistlidne September under
N:o 19 afgifne, och den 28 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Betänkande, angående
väckte motioner om Kongl. Stadgan
för Inrikes Tullförpassning och bevakning.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Då nu de sammansatte Utskottens Betänkande,
angående väckte frågor om ändringar
i FörpassningsStadgan kommer under
pröfning, och en återremiss möjligen kan
blifva följden deraf, anhåller jag att få begagna
detta tillfälle, för att föreslå ett tillägg
i 5 §. af nämnde Stadga. Der står,
enligt nuvarande redaction: Afgår Skeppare
eller Forman, utan alt, der sådant erfordras,
hafva, uttagit Tullpass å fartyget eller
foran, bote 25 R:dr. Detta ovillkorliga
Den 2 November f. m.
29
bötesansvar för felande pass, liar föranlåtit
mig att fästa uppmärksamhet vid de fall,
då Skeppare ouppsåtligen och af glömska
kommer att göra sig förfallen till dessa höga
böter, hvilka dessutom enligt ett föregående
moment af §:n åtföljas af dubbel tull
för de medförda varorne; och det är, för
alt förekomma denna orättvisa stränghet,
hvilken icke för controllen är nödvändig,
som jag anhåller, att få föreslå ett tillägg.
När fartyg afgår, verkställes alltid lastningen
under tillsyn af en Tulltjensteman, som
det åligger att dervid föra journal, och att
dessutom till Skepparen aflemna inlastningsbevis
öfver alla inlastade varor, med hvilket
bevis Skepparen sedermera infinner sig
i Tullkammaren för att erhålla pass. Men
härvid står det Skepparen fritt, att taga en
förpassning på hela lasten, eller flere särskilde,
allt efter de olika varorne och deras
olika destinationsort, och härvid inträffar
ej sällan, att Skepparen glömmer framtaga
alla sina inlastningsbevis, så att somliga
varor icke blifva förpassade, hvilket
åter har den påföljd, att han vid ankomsten
till annan hamn blifver pligtfälld enligt
ofvannämnde §. i FörpassningsStadgan,
ehuru han kan visa, att varorne blifvit behörigen
inlastade. Denna stränghet, som
alldeles icke verkar till någon säkrare controll,
har föranledt en mängd besvär och
slutligen nåd-ansökningar, emedan Konungen
endast i nådeväg häruti kunnat med
-
3o
Den 2 November f. m.
dela någon lindring. Jag hemställer alltså,
alt 5 §. må erhålla följande lydelse: ”Förpassning
skall, för att vara gällande, godhet
åtfölja. Saknas förpassning, der sådan
”medhafvas bordt, skola varorne anhållas,
”samt å de utländska (lofgifna) dubbel inkommande
sjötull, och å de inhemska (till
”utförsel tillåtna) dubbel utgående sjötull,
”(men å de till utförsel förbjudna io för
”100 af värdet) beräknas och, före godsets
”återlemnande, i böter erläggas.
"Dock om, å lossnings- eller ankomstforten,
Skeppare eller Forman inför veder"härlig
Domstol åstadkommer antaglig hänvisning,
att medfördt gods, som, ehuru un”
derkastadt förpassning, deraf icke åtföljes,
"■verkligen blifvit ä Svensk ort intaget, och
gitter han derjemte, i fall varan är af
”den beskaffenhet, att bestyrkandet af dess
^ in för lull ning bordt, för förpassningens erJ’hällande,
äga rum, ett sådant förtullnings”
b evis särskildt förete af det innehåll, sorn
J’i det följande af denna Författning finJ’nes
stadgadt, vare frän ofvannämnde anJ’svarspåföljd
fri, men böle, för uraktlå”lenheten
af föreskrifven förpassningscon”
troll, 10 R:dr. Äfvensom påföljden af dubJ’bel
tull ej heller äger rum för oförpassa*’de
utländske varor, hvilka af hvarje särskild
godsägare blifvit inom de i 1 ,$'■ be”stämda
auantileter, nied samma lägenhet
”afsända, och hvarå det ålegat Skeppare
”eller Forman att taga Förpassning, då de
Den 2 November f. m.
3i
”befunnos sammanlagde öf verstiga förpass”ningsfria
quanliteten
”Afgår Skeppare eller Forman, utan att,
”eler sådant erfordras, hafva uttagit Tullpass
”å fartyget eller foran, bote 25 R:dr.
”Vid lika ansvar &c. på saft §:n nu lyder.
I denna Stadga talas om utländska varor,
som till införsel äro tillåtne, i motsats
mot dera som äro förbjudne. Om en fullkomlig
frihet i införandet af alla utländska
varor, lill följd af Rikets Ständers beslut,
hädanefter kommer att äga rum, följer naturligtvis,
att stadgans redaction härefter
hör lättas; hvarpå jag äfven får fästa Utskottets
uppmärksamhet.
Jag torde icke behöfva tillägga något i
afseende på nyttan och behofvet af det tillägg
jag nu föreslagit, utan anhåller endast,
på grund af hvad jag redan anfört om återremiss,
'med begäran att Utskotten må taga
i öfvervägande detta förslag till förbättrad
redaction af §:n, och tillstyrka dess intagande
i författningen.
Tians Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde om Ridderskapet
och Adeln ansåg Bevillnings- Lag- och
EkonomiUtskotlens ifrågavarande Betänkande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
32
Den 2 November f. m.
Föredrogs ånyo och bi fölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 4 sistlidne September under N:o 69 afgifne,
och den 25 i samma månad e. m. på
bordet lagde, Betänkande, i anledning af
väckte motioner, angående tågande Truppers
inqvartering och proviantering under
fredstid.
Vid förnyad föredragning bifölls Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 1i sistlidne September
under N:o 20 afgifne, och den 25 i samma
månade, m. på bordet lagde, Betänkande, i
anledning af väckt motion, om åläggande af
Bevillning till ersättning för inqvarleringskostnader.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
LagUtskottets den 10 och 17 sistlidne October
afgifne, och den 26 i samma månad
e. 111. på hordet lagde Ulåtanden:
N:o 114» Öfver väckt motion om offentlighet
vid UnderDomstolar och Poliskamrar
i städerne.
N:o ii5. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga proposition, angående ålder för dem,
som af HofRätterne till DomareEmbetets utöfvande
förordnas.
N:o 117. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga proposition, angående tillägg uti 25
Ca-p. 5 §. RättegångsBalken.
Nro 118.
Den 2 N o v e m l> e r f. m.
33
N:o 118. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o [\0 förut
meddeldte Betänkande öfver Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition, angående Strafflag emot
Negerhandel och delaktighet deruti.
Nto 119. Öfver väckt motion om eli
Strafflag mot Slafhandel i allmänhet.
120. Öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets under N:o 85 förut meddeldte
Betänkande, angående förslag till Lag för
åhörare, som bevista RiksStåndens öfverläggningar.
Hans Eoccéllence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Föredrogs ånyo LagUtskottets den 17
sistlidne October under N:o 116 afgifne, och
den 26 i samma månad e. m. på bordet lagde
Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående ansvar åden,
som bortförer eller undanhåller annans minderåriga
barn; och skulle berörde Betänkande,
uppå anhållan af Herr Crusenstolpej,
Magnus Jacobi och Friherre Sprengtporten,
Jacob Wilhelmi enligt 49 §• Riksdagsordningen,
ytterligare hvila på bordet.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta
StatsUtskottets den 24 sistlidne October un48
H. 3
A
34
Den 2 November f. m.
der N:o 313 aflåtne, och den 36 i samina
månad e. m. på bordel lagde, Memorial, angående
anställd omröstning i åtskilige frågor,
hörande till Statsregleringen; fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Memorial
borde till StatsUtskottet öfverlemnas,
Föredrogs ånyo Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
1 sistlidne October under N:o 21 afgifne,
och den i3 i samma månad på bordet lagde,
Betänkande, rörande Pacpietpost- och
Forvagnsinrättning; och skulle berörde Betänkande,
uppå anhållan af Herrarne von
Hartmansdorff, August, och Hjerta, Gustaf,
enligt 49 §• Riksdagsordningen, ytterligare
hvila på bordet.
Herr Crusenstolpe, Magnus jacob: Icke
-tillstädes då Bevillnings- Lag- och EkonomiUtskottens
Betänkande N:o 18, angående
väckte motioner i afseende å Kongl. Förordningen
emot oloflig införsel eller utförsel
af varor af den a3 Junii t8a5, för en
stund sedan af Ridderskapet och Adeln afgjördes,
tager jag mig friheten att reservera
mig emot Ridderskapets och Adelns beslut.
Instämmande uti de reservationer Herr Berg
von Linde och Grefve von Fersen afgifvit,
anser jag, såsom Friherre Cederström, att
visitationsrätt inom hus är stridande emot
Grundlagen.
Den 2 November f. m.
35
Herr von Hartmansdorff\ August: Vi
äro flere i samma ställning som Herr Crusenstolpe,
och hafva ämnat göra anmärkningar
vid nämnde Betänkande, Att det nu
är bifallit, lärer likväl icke hindra oss att
framföra våra anmärkningar, när det återkommer
från Utskotten, dit två Stånd detsamma
återremitterat.
Friherre Åkerhjelm> Gustaf Fredrik:
Då det undföll min uppmärksamhet, när
ifrågavarande Betänkande förevar, och jag
dervid hade åtskilliga vigliga anmärkningar
alt anföra, anhåller jag nu, att mot Ridderskapets
och Adelns beslut få anmäla min
reservation; ty ehuru Betänkandet blifvit af
tre Stånd återremitteradt, kan jag icke säga,
huruvida tillfälle öppnas för mig, att
med laglig rätt få yttra mig deröfver.
Herr Printzensköld, Carl: Äfven jag
får anmäla min reservation emot det beslut,
hvarigenom Ridderskapet och Adeln bifallit
Bevillnings- Lag- och EkonomiUtskottens
Betänkande N:o 18.
Herr Uggla j, Göran Gustaf: Under åberopande
af Herr Berg von Lindes särskilda
tanka i Utskotten, får äfven jag anmäla min
reservation emot Ridderskapets och Adelns
ifrågavarande beslut.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUt
-
3*
36
Den 2 November f. m.
sköttens den i sistlidne October under N:o 22
afgifne, och den i3 i samma månad på bordet
lagde Betänkande, angående åtskillige
Motioner om Postinrättningen i Riket.
Föredrogos ånyo och gillades följande
BevillningsUtskottets den 1 sistlidne October
afgifne, och den 16 i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkanden:
N:o 47- Angående Porto-afgiften för
Inrikes brefvexlingen.
N:o 48. Angående väckt Motion, om
nedsättning i Porto för Utrikes gående bref.
Företogs till pröfning BevillningsUtskottets
den r sistlidne October under N:o 4f)
afgifne, och den 16 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, angående
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, om
upphäfvande af den nu medgifne moderation
i Porto för bref, som väga öfver 8 lod.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag har intet
emot Utskottets afsigt, eller emot resultatet
i allmänhet, men det är en ofullkomlighet
i redactionen, som gör, alt jag skulle anse
vigtigt, att detta Betänkande blefve återremitterad
t. Den delen deraf, som innefattar
tillstyrkande om den underdåniga skrifvelsen,
innehåller, om jag hört rätt, att
moderation endast skall få begagnas för sådana
docnmenter, som af Embetsman afsändas.
Det vill säga, alt alla slags hand
-
Ben 2 November f. m.
37
lingar ej skulle få moderation. Detta måtte
ej vara Utskottets afsigt, när inrättningen
med paketpost ej genast kan sättas i verket.
Innan Stadgandet antages, måste åtminstone
den vara förberedd på de större vägarne.
Det är endast på detta skäl jag begär återremiss.
Jag tror, att Utskottet menat, att
enskilte Rättegångshandlingar äfven skola åtnjuta
moderation, men anhåller, att det
måtte fullständigare uttryckas.
Hans Excellence Herr Gref ven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg BevillningsUtskottets Betänkande
böra, i anledning af Herr Hjertås
dervid gjorde anmärkning, till Bevillningsutskottet
återremitteras..
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den i sistlidne October
under N:o 155 afgifne, och den 7 i samma
månad eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckt fråga om inrättande
af en Landtbruksskola.
Herr Tham, Wollrath: Mycket ljufligt
låter det för Skaraborgs Län, att få sig tilldeldt
anslag för en ÅkerbruksSkola ; men jag
tror likväl icke att ett sådant anslag skulle
medföra det gagn, som dermed åsyftas. Jag
tror, att användandet af de penningar Rikets
Ständer anslagit till Skiftesverken, bäst sker
för detta ändamål, om de utdelas till under
-
38
Den i November f. m.
stöd åt dem, som verkställa utbrytningar,
och icke till en theoretisk ÅkerbruksSkola,
till hvilken allmogen icke skulle sätta förtroende.
De fördomar, som hos dem herrska,
utrotas icke genom Skolor, utan genom
erfarenhetens läror, och kloka possesionaters
exempel. Olyckligtvis är det just der värsta
förlägenheten råder, som få possesionater
bo. Jag öfverlemnar detta mål tili Ridderskapets
och Adelns bifall eller förkastande,
men har icke kunnat underlåta att göra
dessa anmärkningar vid Betänkandet, och
måste tillägga, att Utskottet förhastat sig
uti det yttrande, att åkerbruket i Skaraborgs
Län vanskötes; detta är händelsen endast i
en del af Länet, men icke öfver allt, ty
flera trakter af Länet visa ett klokt och väl
ordnadt åkerbruk.
Herr DanckwardtMagnus Georg: Jag
förenar mig desto häldre i Herr Tharas yttrande,
som de medel Rikets Ständer vid
denna Riksdag beviljat till utflyttningar vid
ägoskiften , jemte hvad af egde HufvudTitelns
tillgångar i öfrigt dertill kan anvisas, icke,
efter hvad jag tror, kunna lemna några bidrag
till andra föremål. När 21 Provincer
skola dela sig emellan en summa, som kommer
att utgöra omkring 3o,ooo R:dr, lärer
visserligen icke något öfverskott deraf kunna
vinnas, för det nu ifrågavarande ändamålet.
Jag hemställer således, om icke Betänkandet
må afslås.
t
Den i Novemhcr f. m.
Herr BråkenhjelmPehr Reinhold: I
fall Betänkandet afslås, torde det vara nödvändigt,
alt Herr Grefven och LandtMarskalken
först framställer proposition å första
afdelningen af Utskottets Betänkande,
som afstyrker Motionerna, och derefter på
den sednare delen, der Utskottet tillstyrker
Rikets Ständer, att någon del af ersättningsmedlen
för utflyttningar må användas till
en ÅkerhrnksSkola.
Herr von Hartmansdorff; August: Jag
har håde i Comiteen till Läroverkens Organisation,
och inom detta Stånd ifrat för inrättandet
af en Landtbruksskola dock utan
framgång. Men jag hoppas att detta, om
medel finnas, ändå sker genom Kongl. Majrts
försorg, utan alt Rikets Ständer sådant serskildt
begära. Skulle de likväl yrka en sådan
inrättning, utan att på samma gång anvisa
medel dertill, så lärer det föga hjelpa
saken. Några medel, att serskildt dertill anslå
, vet jag icke för närvarande; och att gifva
anvisning på sådane, hvilka förut äro
anslagna till andra ändamål, måste jag, äfvensom
Herr Danckwardt, afstyrka.
Herr Danckwardt: Det är väl Rint, att
Betänkandet på så sätt innefattar två serskildta
delar; att deri afslyrkes bifall å Grefve
Barks motion, och tillstyrkes antagandet
af ett serskildt af Utskottet uppgjordt Förslag
i ämnet; men Ridderskapet och Adeln
I
Den 2 November f. m.
har flere gånger förut afslagit dylika Betänkanden
genom ett beslut, hvilket då ansetts
innefatta afslag på alltsammans; och
jag tror således att detta äfven nu kan ske,
utan att återremiss är behöflig.
Friherre Sprengtportenj Jacob Wilhelm:
Den sednare delen af Betänkandet innefattar
blott en jemkning af motionen. Jag
skulle icke tro det vara med Grundlagen
enligt, att första gången ett Betänkande är
före, med förändring antaga detsamma, hvarföre
jag förenar mig uti anhållan om afslag
på det hela.
Herr Lefren, Johan Pehr: För mig är
det omöjligt att förstå annat, än att första
delen af Betänkandet måste vara en inissskrifning,
då Utskottet först afstyrker motionerna
i allmänhet, och sedan gör en tillstyrkan
i afseende på anslag för Skaraborgs
Län.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror, lika
med Herr Lefren, att det ligger-en bestämd
motsägelse deri, att afstyrka en Landtbruksskola
i Sverige, men tillstyrka en sådan
i Skaraborgs Län, som dock hörer till
Sveriges 1jike. Jag anhåller derföre så mycket
mera om återremiss, som Ekonomiutskottet
i närvarande ögonblick icke lärer
vara så sysselsatt, att det ju skulle kunna
medhinna denna sak, under det de öfriga
Utskotten sysselsätta sig med andra ämnen.
Den 2 No ve m b er f. m.
4'
Uppå derefter af Flans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
blef EkonomiUtskottets ifrågavarande
Betänkande, på grund af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitterad
t.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den i sistlidne
October under N:o i56 afgifne, och den
7 i samma månad e. rn. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt motion, rörande
afskaffande af pliktstraff för uleblifyande
från den offentliga Gudstjensten m. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af EkonomiUtskottets berörde Utlåtande,
hvilken proposition med Ja besvarades.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrif—
velser till Kongl. Maj:t:
N:o 208. Angående Kongl. Maj:ts Nådiga
förslag till ändrad redaction af en period
i 24 §• Riksdagsordningen.
N:o 209. Angående ökadt HofhållningsAnslag
för D. K. H. KronPrinsen och Kronprinsessan.
N:o 210. Angående beviljadt anslag till
reparationer å Strömsholms Kongl. Lustslott.
4a
Den i November f. m.
N:o 211. Angående beviljade anslag lill
renovation och underhåll af Kongl. Museum
tillhörige taflor, samt för ett Naturalhistoriskt
Musei inredning.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 e, m.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 2 No v. 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
]\T:o 212. Angående öfverlemnande till
RiksgäldsContoret af öfverskotten på SlatsYerkets
inkomster.
N:o 213. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om pension för numera
aflidne JustitiaeStatsMiuistern m. rn. Grefve
Gyllenborg.
N:o 214- Angående af åtskillige Tjenstemän
vid LandtStaten i Westerbotten, Skåne
och Westmanland sökt tillökning i deras
löningsförmuner.
Den 2 November e. m.
43
N:o 3i 5. Angående AfvittringsVerket
inom Luleå Lappmark, m. m.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 17 sistlidne September under N:o 255
afgifne, och den 8 derpåfbljde October e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
Kongl. Maj.ts Nådiga framställning till Rikets
Ständer om beviljande af särskildt anslag
till FörsvarsVerkels iståndsättande.
Herr von Vegesachj Ernst: Då vi nu
gå att pröfva ett så vigtigt och betydligt anslag,
som det ifrågavarande, böra vi noga
göra oss reda för, hvad vi kunna bevilja eller
afslå. Det gifves, mina Herrar, tvänne
slag af slöseri i beviljandet af anslag; det
ena är att bevilja alldeles öfverflödige, det
andra att bevilja så betydlige, att en förminskning
verkeligen kan och bör göras.
Jag tvekar icke tro, i likhet med flere, att
någon misshushållning visserligen hitintills
med våra förråder måste hafva ägt rum.
Jag vill i denna fråga endast hålla mig till
Utskottets Utlåtande, icke till den Kongl,
propositionen, hälst jag ej bör tänka mig
ett Statsutskott, som icke skulle känna, hvilka
tillgångar möjligen lill sådane ändamål
funnos. Visserligen finner jag af Herr von
Hartmansdorffs bifogade tabell, att betydliga
tillgångar kunde vara att disponera, men
jag hade önskat, att ett mera detailleradt
Utlåtande i afseende på de särskille behof
-
Don 2 November c. ro.
ven hade till ledning för Representanten
blifvit oss af StatsUlskottet meddeldt. Då
en så betydlig summa blifvit begärd för
FältArtilleriét, hade del ej varit ur vägen,
om Utskottet sökt meddela några upplysningar,
huru det för närvarande förhåller
sig med vårt FältArtilleri; i synnerhet som
man, med anledning af det nu begärda betydliga
anslaget, billigen kunde fråga, om
vi verkligen äga några pjecer eller någon
enda lavett i brukhart skick. Det hade derföre
varit ganska upplysande, om något varit
Utlåtandet bilagdt, sorn åtminstone till
en del visat FältArtilleriets tillstånd; nu deremot
är det för mig omöjligt, att häruti
kunna fatta något bestämd t omdöme. Jag inser
visserligen, att Artilleriet är ett nödvändigt
vapen, men jag är icke bland dem,
som uteslutande hylla detsamma, eller tro,
att man aldrig kan äga nog Artillerie; tvertom
anser jag det vara ganska möjligt, att
få för mycket af detta vapen, i fall man
ntsräcker sin förkärlek derföre allt för långt.
Det gifves blott ett vapenslag, hvaraf man
icke kan äga för mycket, och detta är Infanterie.
Cavallerie och Artillerie måste proportionera
sig efter Infanteriets styrka. Då
jag icke kan tänka mig Svenska Armeen i
fält, åtminstone såsom stridbar lill större
antal än 60,000 man, synes mig omkring
100 fältpiecer vara mer än tillräckligt FältArtillerie.
Betraktar jag vår local i defensift
hänseende, äga vi knappast i större de
-
Den 2 November e. m.
45
len af Sverige mera än landsvägen, der vi
kunna placera kanoner; i offensift afseende
kommer man åtminstone åt östra sidan till
samma resultat. Utskottet omnämner, alt
de dugligaste piecerne af det äldre Artilleriet
kunde användas till ReservArtillcrie,
men då jag i Utskottets Utlåtande saknar
alla upplysningar i detta afseende, kan jag
ej fälla något deciderad t omdöme derom. Utskottet
anser en nedsättning i den begärda
summan för FästningsArtilleriet kunna på
goda skäl göras. Jag kan icke inse, hvartill
vi egentligen för närvarande skola behöfva
ett BelägringsArtillerie, och tror derföre
att 5o,ooo R:dr äro mer än tillräcklige
dertill. Hvad Gevärs- och Beväringsförråderne
beträffar, äfvensom UtredningsDepartementet,
så har jag icke någon anmärkning
att dervid göra emot Utskottets förslag.
Derefter komma vi till FortificationsDeparteinentet
och till fortsättningen af Wanås
Fästning. Redan för flere månader sedan
hade jag äran afgifva mina tankar om
Sveriges försvar, och förklarade, att jag ansåg
Wanäs fästning vara utan afl nytta för
försvaret. Jag fortfar så mycket heldre uti
denna öfvertygelse, som jag gjort mig ali
möda att för mitt militaira begrepp framställa
något behof af Wanäs, men ej kunnat
lyckas deruti; jag har visst icke i det
åberopade anförandet om vårt försvar till
alla sina detailler vidrört Wanäs, men jag
har framkastat några principer för försvaret
46
Den 2 November e. m.
af fäderneslandet, hvilka helt och hållet motstrida
Wanäs fästnings tillvaro; för att fullkomligen
vederlägga en sak sådan sorn denna,
måste man, såsom jag tror, framställa
något, som är bättre, och då synes det mig,
som vederläggningen vore till alla delar
åstadkommen. Jag skulle kunna vidlyftigt
ingå i detaillerne om Wanäs, men jag vill
uppskjuta dermed, ifall någon annan vidrörer
detta ämne, då jag torde få tillfälle
vidlyftigare ådagalägga mina åsigter deruti.
Vidare förekommer i Utskottets Utlåtande ett
anslag för Carlskrona. Detta anslag anser
jag deremot höra höjas, ty Carlskronas befästning
ifrån landsidan är så mycket mera
nödvändig, som staden åt denna sidan är
alldeles öppen och utan försvar till den
grad, att en enda landstigen deciderad Batalion
skulle kunna bränna hela vår Flotta;
intet fortificationsarbete är efter min öfvertygelse
så nödvändigt, som detta. Jag skulle
således för dess snara fullbordande önska
, att anslaget höjdes till circa 60,000 R:dr.
Någon besparing kunde troligen äga rum på
de anslag, som äro bestämde för Flottan,
men då jag ej är sjöman, och äfven häruti
saknar noga efterrättelse i Utskottets Utlåtande,
är det svårt att ingå i bestämd pröfning
häraf. Efter hvad jag nu föreslagit,
skulle, om man upphör med Wanäs Fästningsbyggnad,
ehuru anslaget för Carlskrona
förökades, ändock uppstå en besparing i
hvad den Kongl. Propositionen innehåller,
Den 2 November e. m.
47
inberäknade Utskottets afprutningar af öfver
en Million, och nära en half Million emot
livad Utskotlets Utlåtande innehåller. Jag
har sökt att i korthet hufvudsakeligen betrakta
ämnet ifrån den militäriska sidan,
och har icke velat inlåta mig i ett endast
financiel! betraktande deraf, emedan jag icke
är tillräckeligt initierad i pecuniära tillgångar,
för alt kunna bedomina, om Utskottet
eller Herr von Hartmansdorff uppgifvit
de rättade disponible tillgångarne.
Jag förmodar, att någon, som ager större
kännedom i detta ämne, icke skall underlåta
att yttra sig deröfver, och anhåller om
återremiss af Utlåtandet.
Herr Hjerta, Gustaf: Då fordom fråga
här uppstod, att pålägga Nationen skatteökningar
af 3 Millioner, ansågs ingen undersökning
öfverflödig; ingen upplysning af Utskott
och till Utskott obehöflig; intet förslag
till bördans lättande eller behofvens förminskande
obehörigt. I hopp, att Ridderskapet
och Adeln, såsom laglige ombud åt det sig
sjelf beskattande Svenska folket, anser sin
pligt vara, att med samma omvårdnad för
dess bästa nu besluta, går jag att framställa
mina åsigter angående de af Kongl. Maj:t
äskade särskilte anslag till Försvarsverkets
iståndsattande; hvarvid jag likväl bör beklaga,
att en origtig tolkning af vår tryckfrihetslags
bestämmelser för den enskilte
Ståndsledamoten vållar så många svårigheter
att fullständigt utreda ämnet.
48
Den i November e. m.
Innan jag likväl ingår i en närmare
granskning af Utskottets Utlåtande, hvari beviljandet
af största delen utaf de begärdte
summor tillstyrkes, torde det tillåtas mig
att först företaga en undersökning, huruvida
nu, vid slutet af år 1829, samma anledningar
förefinnas, att fordra och bifalla
så betydliga anslag till detta ändamål, som
då Kongl. Maj:t år 1828 afgaf dess proposition.
Det synes icke vara utan skäl man
antagit, att kriget i Östern, och den rörelse,
hvari det hotade att försätta hela Europa,
var hufvudsakliga anledningen till Regeringens
förslag, alt genom extraordinarie anslag
påskynda FörsvarsVerkets iståndsättande.
Mig skulle eljest Styrelsens handlingssätt
under de sista i5 åren synas alldeles
oförklarligt. I afseende på vårt Försvarsväsende,
likasom i så många andra allmänt
vigtiga fall, har den uppmärksamme
åskådaren sett föga eller intet göras; så vida
icke några vallar på Wanäs och vid Carlskrona
skola anses tillräckliga. Efter en fullkomlig
dvala, hvarunder man låtit alla våra
vackra, under kriget samlade, förråder efter
hand bortsmälta, och midt i skogarnes och
jernels land. icke beredt tillräckliga upplag
af virkeämnen, samt låtit öfverflödiga staplar
af projectiler utaf tidens rost bortfrätas;
efter att år 1816 hafva gjort en reorganisation
af Artilleriet, grundad på personalens
förminskande, för att nu åter införa en
an
-
Den 2 November e. m.
49
annan, grundad på dess förökande; oell detta,
oagtadt man fortsätter försök, som synas
utvisa, alt man är föga ense med sig
sjelf om första grunderna för detta vapens
användande; efter att hafva låtit FästningsArtilleriet
till den grad förfalla, att det finnes
fäktningar, hvilka ännu hysa garnizoner
och underhållas, der helt visst icke en
fjerdedel af den alkira nödvändigaste bestyckningen
är användbar för en i två timmars
tid underhållen eld; efter att hafva
låtit Armeens tross förblifva i samma skick,
som den var under sisla kriget, och ansett
sig hafva gjort nog, då roan låtit anställa
försök med några kokvagnar och fältsmedjor,
hvilka på sin höjd vittna om detailuppnnnarens
skicklighet, men ingalunda om någon
större slutkonst till behofven för en
Svensk Aranies fältlefnad; efter att, under
flera uniformsförändringar, mer eller mindre
obehöflige och kostsamma, likväl icke
hafva hunnit längre än att hvarken den
kostsamma hufvudbonaden eller fotbeklädnaden
äro för vår allmoge och vårt klimat
passande; efter att, oagtadt ett nytt reglementes
införande för Infanteriet, ännu icke
hafva afhulpit ofullkomligheten af uppställningen
på 3 leder för en krigshär, hvars
hufvudföremål bör vara, alt i vår vanliga
terrain kunna försvara sig och fäderneslandet,
eller i fall denna uppställning nödvändigt
måste bibehållas, efter att åtminsto
48
II 4
Den 2 JVovember e. m.
ne icke hafva derefter lämpat beväpningen;
efter att, oagtadt cn beväringsinrättning,
•sorn bordt kunna blifva ett kraftigt medel
/
till besparing i kostnaderna för Armeen,
ocb till utbredande af en nyttig, på sjelfständigbets-
ocb frihetsbegrepp grundad, nationalkänsla,
icke på 17 år hafva påtänkt ett
enda allvarligt steg, att göra densamma ändamålsenlig,
eller att bereda lättnad i skatter,
och tillgångar åt förråden, genom en successif
nedsättning af den ständiga styrkan, hvilken
så lätt till en betydlig del i behofvets stund
kunde dymedelst ersättas; efter att icke hafva
visat en enda bestämd plan för sjöförsvarets
ändamålsenliga organiserande, utan efter
att tvärtom hafva låtit 1823 års Ständer
anslå medel med afseende på ökning af
Rikets Örlogsflotta till 12 rangskepp och 8
fregatter, redan någre år derefter vidtagit
obetänksamma åtgärder till försäljandet af
en stor del deraf, och numera, efter i hast
företagna försök, visa sig hysa en måhända
lika obetänksam hängifning för ett uteslutande
skärgårdsförsvar; efter alt icke en gång,
inidtibland fortskridandet af bildning ocb
humanitet rundtomkring oss, hafva gjort något
allvarligt steg, att genom militairlagarncs
förbättrande, extrajudiciel^ kroppsstraff
(prygels) afskaffande, inrättandet af tjenliga
praktiska undervisningsanstalter och ändamålsenlige
recrutskolor vid indelte Regemente;rne,
samt införandet af ett på soldatens
förkofran ocb förbättring grundad t och
Den i November e. m.
5i
i flera länder redan antaget aflönings- och
beklädnadssätt, halva befordrat krigshärens
medborgerliga anseende och trefnad, såsom
ett det säkraste medel, att i nödens stund
kunna påräkna alla vapenföra medborgare i
hären; efter att, med ett ord, icke i verkligheten
hafva gjort mera, än att roa allmänheten
med stora, i de flesa fall onyttiga,
läger, der större tactiska rörelser utgjort
hela vapenöfningen, men sedan, alldeles i
öfverensstämmelse med liknöjdheten för Befälets
vetenskapliga bildning emellan mötena,
truppens enskilda instruction, målskjutning
saint fälttjenst, vanligtvis blifvit försummade;
efter i5 sålunda flygtade år, under
de flesta af hvilka man hållit ett slags
sommarcampagner, hvilka på sin höjd genom
marcher, inqvarteringar och skjuts inöfvat
Svenska landtmannen i fullgörandet af
sina åligganden; — efter allt detta, nedslår
helt oväntadt öfver Rikets Ständer en
nådig proposition om nära 4 millioners ökning,
på fern år, till FörsvarsVerkets islåndsättande.
Är det väl troligt, att sådant
skett, om ej Europas politik för ögonblicket
gjort det nödigt; och kan det icke få
antagas såsom säkert, att sedan kriget är
slutadt, sedan Cabinetterna begynna alt lugnas
, sedan en halfsäker fred synes åter tillåta
en ljuf hvila åt de styrande i alla
länder, hva-runder de kunna fortsätta sina
inbördes strider med egna folk; kan det
48 ii. 4*
02
Den 2 Novetnl)*r e. in.
icke tagas för afgjordt, säger jag, att numera,
med sjelfva anledningen lill väckelsen,
äfven liela behofvet af anslaget försvunnit;
och manne ej det extraordinaira anslaget
eljest fick det öde, att endast- indragas
i samma cirkelgång, sorn våra hittills för
FörsvarsVerket utgjorde årliga anslag? Är det
icke tydligt, att Regeringen sjelf bör vara
belåten med, att nationens utgifter kunna
minskas, och att hon icke besvärar med mera
medel, då hon icke synes vara rätt dnig
med sig sjelf om deras användande? Dessa
summor, ehuru ganska betydlige för ett fattigt
folk, skulle dock blifva alltför otillräcklige
för beredandet af någon efFect, om endast
slentrianen skall använda dem.
Jag känner ej, huruvida Utskottet emottagit
fullständiga handlingar och speciella planer
angående materiellens tillstånd, och behofven
för dess iståndsättaude. Jag har visserligen
uti Utskottets Canzli fått del af vissa
handlingar, ehuru föga upplysande. De öfrige
voro utlemnade på åtskilliga håll, och flera
kunde icke med visshet uppgifvas, hvarthän.
De jag sålunda kunnat erhålla, synas mig
ej vara af den beskaffenhet, att Rikets Ständer
derå kunna grunda sina beslut angående
så betydliga anslag. Då man i äldre tider
fordrade så stora skatter af Rikets Ständer,
eller då våra gamla Konungar anbefallte
sådane betydliga skattemedels ingifvande
till krigsbehofvens fyllande, var plalien
för medlens användande förut uppgjord;
Den 2 November e. m.
53
föränilj ingarne voro noga öfverlänkte, försöken
afslutade, stater, modeller, organisationer
fastställde, och kostnaderne således
gifne. Då var man sålunda betryggad, att
icke nya anslag för samma sak straxt efteråt
behöfdes, af den anledning, att de redan
gifne voro mindre ändamålsenligt använde.
Nu befarar jag, att i afseende å en stor del
af hvad man begärt, vet man ännu ej bestämdt,
luiru man vill använda det. Jag
ser t. ex. på Artilleri-uppgifterne löFällbatterier;
men huru skall kostnaden derföre
bedömmas, då man ej finner angifvit, hvilka
modeller Konungen dertill fastställt, eller
eris de mest vanliga uppgifter om Batteriernas
beskaffenhet, för alt kunna bed ömma,
huruvida så stort anslag verkligen behöfves.
Jag ser väl en mängd ziffror, men
inga andra skäl, än att penningarne behöfvas;
och dessa penningar äro dock millioner.
Ännu mindre ser jag någon tryggande
åtgärd för dessa anslags tillräcklighet, eller
för någon omtanka, att de dymedelst anskaffade
effecter skola genom ändamålsenligare
vård och underhåll blifva drygare i
framtiden, än de hittills varit. Man svarar
mig, att ett nytt Reglemente för upphandlingar
m. m. år 1825 blifvit anbefaldt;
men kan detta vara nog? Fordras icke en
bestämd plan för förrådspersedlarnes förvaringstider,
utlefvereringssätt och komplettering,
så vida på en gång FörsvarsVerket
skall vara försäkradt 0111 tillgång, näringar
-
54
Den 2 November e. m.
ne om afsättning och Rikets Ständer om
hushållning med anslagen? Och finnes väl
en sådan plan? Fordras det icke, att man
skall vara öfverens om sjelfva begreppet angående
hvad i vårt land bör vara förrådspersedlar
eller ej? Och visar sig i propositionen,
eller de afgifne uppgifterna, att Styrelsen
på sådant sätt betraktat saken? Jag
skall sedan komma till beviset om motsatsen,
och vill till en början blott försöka,
att, så godt jag kan, följa Utskottets tillstyrkanden,
i den ordning de i Utlåtandet
förekomma. Utskottet afhandlar först FältArtilleriet.
Hvad detta vapen angår, synes
af allegalerna, att man vill öka det. Jag
vill ej bestrida, att 16 Fältbatterier ju måhända
böra finnas; jag vill till och med
medgifva, att iordninghållandet af detta
antal med full utredning är det ändamålsenligastc
af hela det förslag man afgifvit till
oss. Men är det tillfredsställande, är det
ens möjligt att man kan begära bifall till
detsamma, då raan till Rikets Ständer öfverlemnar
en förslagsberäkning i några siffertal,
utan att säga, om det är metall- eller
jernpieser på hvart Batteri m. m., som
man väl borde veta, för att kunna bedomina
kostnaden. En sådan behandling af saken
förefaller mig högst betänklig. Ämnar
man kasta ut penningarne till pieser, hvilkas
modeller icke ännu äro försökte, och
hvilkas försökande möjligtvis kommer att
ske, såsom ofta i Artilleriet handt, mera
Den 2 November e. n>.
55
med afseende på uppfinnarens önskan att
lyckas, än på erfarenhetens redan tillräckligt
vitsordade intyg om hvad som i denna
väg visat sig säkert lyckas? Jag tror dessutom,
att summan kunde ansenligt nedsättas,
äfven om 16 batterier borde kompletteras.
Jag vill ej taga till grund den uppgift
Utskottet säger sig af Regeringen hafva
cmottagit, aLt kostnaden för nygjutna pieser
blott ökar hela utredningskostnaden med
5 procent. Men jag vill grunda min öfvertygelse
derpå, att jag minnes, huru åren
1807 och 1808 GeneralFältTygmästaren Helvig
tillvägabringade lika mycket Artilleri
lör en ganska obetydlig kostnad emot den,
som nu synes erfordras, då man besinnar,
luiru allt då måste göras nytt, och att deremot
nu ganska betydliga tjvantiteler så väl
af utredning, som af öfrige behof böra finnas.
Utskottet hämtar väl skäl till anslaget
deraf, att Lavetagen är bristfällig; och
jag medgifver det, men hvad är skälet dertill?
Har Artilleriet varit utan anslag,, under
dessa sednare åren? Var ej Lavetagen i
ordning under sista kriget? Om man behörigen
afsatt medel till dess årliga komplettering,
besörjt virkes-uppköpen på ett tjenlig!
sätt, eftersett att vården gjort varan pålitlig,
och slutligen ändamålsenligt fullkomnat
tillverkningen af alla tillhörande jern-,
arbeten m. m.; månne man då* efter i5års
fred, ej skulle ägt pålitliga lavetter; och
manne man dä behöffc så mycket till deras
56
Den 2 November e. m.
på en gång skeende iståndsättande, hvilket
nödvändigt medför ytterligare misshushållning,
enär hvad i dylik väg skall ske på
en gång, alltid går illa. Det samma fel,
som vållat förstöringen, nemligen att hushållningen
med denna del af behofven, lika
som öfrige förrådssaker, icke är ställd,
så att säga, på Durchschnitt, det är, att man
ej oaflåtligen kompletterar, efter på goda
grunder uppgjorde åtgångsberäkningar; samma
fel gör, att man nu förhastar sig med
på en gång skeende anskaffningar af effecter,
hvilka sålunda aldrig blifva med urval
anskaffade. Rått virke m. m. blifver deraf
första följden, och nytt behof om io år
slutföljden. Då allt står, till dess det sönderfaller,
sönderfaller det på en gång, och
måste alltså med större kostnad på en gång
lijelpas. Jag yrkar alltså successift ärligt,
men ej extraordinairt, anslag till att bereda
successif anskaffning och dymedelst en
bättre hushållning i denna del; fastän jag
i öfrigt vid FältArtilleriets anslag, af de
skäl jag anfört, icke vill göra något egentligt
motstånd.
För Belägrings Artilleriet har en summa
af 146,000 R:dr blifvit föreslagen. Utskottet
synes, lika som en värd Ledamot,
tagit illa vid sig namnet; och bör jag derföre
nämna, att härmed menas gröfre Artilleri
i allmänhet, sålunda äfven fästningspieser.
Men hvad sjelfva anslaget angår,
tror jag, att äfven mycket kunde göras för
Den 2 November e. m.
57
vida mindre, om man vidtog tjenligare husliållsåtgärder
med våra bestyckningar å Fästningarne.
Först och främst bade Utskottet
bort begära del af planen för vårt Fustningssystem.
Då bade man sett, hvarest
bestyckning bör bibehållas. Nu finnas många
stycken på vallar, som aldrig få skåda
fiende, och som icke tåla 3 timmars eld af
egna vallpieser, än mindre af fiendens belägringspieser.
Föreningen med Norrige synes
mig äfven bort medverka till en betydlig
tillgång af grofva pieser för de Fästningar,
som behöfva bibehållas; äfvensom
till PositionsArtilleriets tillräcklighet. Om,
hvilket jag likväl betviflar, men Utskottet
åberopat, nya pieser endast oka kostnaden
med 5 procent, måste omgjutning af de gamla
för denna del af Artilleriet ganska viii löna
sig. Hvad åter lavetagen dertill beträffar,
anser jag, att den blott borde finnas
söndertagen, i förvar uti materialbodar och
skjul, men ej onödigtvis utställd på wallarne.
Det är en i högsta grad origtig princip,
att under fred hålla all ting så komplett,
som man i krigets stund behöfver det;
en princip, hvilken i synnerhet i vårt land
kostar ofantligt att följa, och der är onödigare,
än annorstädes. Det är deremot ej
svårt att inse, huru mycket som behöfver
iordninghållas för första ögonblickets behof;
och resten bör allenast finnas så färdigt,
att det med skyndsamhet och lätthet
kan hopsättas och begagnas. Fästnings- och
58
Don 2 November e. m.
BelägringsArtilleriet är det, som till en början
är mest användbart för en sådan hushållning;
och då borde man ej behöfva befara
några utgifter för onödig röta och rost
på denna del af Försvarsverkets tillhörigheter.
Jag anser denna del af Förvaltningen
förtjena den uppmärksamhet, att Utskottet
bör tillstyrka Rikets Ständer, att med anledning
af de nu begärdta ovanliga anslag,
hos Kongl. Maj:t anhålla om en sådan husliållni
ngs införande med alia beslyckningen
å Fästningarna tillhörande delar, att för
framtiden dylika behof måtte förebo rom as.
Jag kommer nu till Gevärs-och Bevärings
Förr åderna. Kongl. Maj:t har dertill
begärt 525,ooo R:dr. Utskottet har tillstyrkt
493,ooo R:dr. Det enda skäl, som i Utlåtandet
blifvit anfördt, är: ”alt hvad Gevä”ren
angår, har stor omsorg lill bildande
”af förråd deraf blifvit använd. Utskottet
”har likväl insett nödvändigheten att ytterligare
fortgå på denna väg.” I denna liksom
öfrige delar har Utskottet icke ansett
belröfligt att låta RiksStånden veta, ja måhända
ej att sjelf veta: huru mycket sorn
finnes; livad sorn anses hehöfvas; huru
mycket bör anskaffas; och om sådant på
en gång eller efterhand kan eller bör ske.
Detta hade varit öfvertygande; men hvad
är väl det, som i dessa ord blifvit framställdt.
Då den enskilde Representanten vill
söka efterforska förhållandet, linner man åter,
Den 2 November e. m.
59
att den fria forskningsrätten är begränsad,
tvärtemot Tryckfrihetslagens föreskrift, och
att hans omdömen alltså i dessa vig tiga, och
genom hemligheten ingalunda bättre bevarade,
samhällsangelägenheter, blifva underkastade
osäkerhet och misstag. Då jag likväl
trott mig med säkerhet kunna beräkna
våra Gevärsförråder innehålla 5o,ooo alldeles
nya gevär, och 28 till 3o,ooo brukbara
gevär af Reparationsmodell; då vår Annee
visserligen har uti dagligt bruk en mängd
dåliga gevär, men då jag likväl förmodar,
att hälften deraf måtte genom reparationer
kunna iståndsättas; synes mig, att man utan
förmätenhet kan påstå, att vi ega vida mera
gevär, än det manskap vi i krigets stund
kunna afgifva till Infanteri och Jägare. Om
man sålunda fortsätter de hittills varande
kontrakterne örn årlig leverans från Factorierna
af 3ooo gevär, tror jag, att man i
denna del gjort allt hvad som behöfves;
och behofvet minskar sig då till hälften af
det begärd ta; en minskning, sorn borde kunna
blifva ännu större, om Utskottet upplyser
oss, huruvida icke Utskottet glömt att
afräkna på ordinarie anslaget till 3:dje HufvudTiteln
de förut vanliga årliga kostnaderna
för gevärsanskaffningen, då denna Titel
nu fått sin betydliga ökning, hvarom
jag anhåller, i fall återremiss medgifves.
Vid detta tillfälle bör jag tillika nämna,
att föreningen med Norrige äfven synes
mig, i anseende till Gevärsförråden, böra
6o
Den 2 November e. m.
veria till minskade behof nu emot i fordna
tider. Om vi med agtning för en gång besvurne
förbindelser, och med den varsamhet,
som bjuder begge folken att lätta hvarandras
bördor, utan alt stegra anspråken
på uppoffringar af hvarandras fysiska eller
moraliska krafter, i framtiden veta att begagna
alla fördelarne af den lyckliga förening,
som Europeiska folkens frihetskamp
tillvägabringade; skola vi säkert kunna påräkna
en så tillräcklig hjelp ifrån nämnde
land, att vår stående Armee icke erfordrar
ökning med mera, än 3:ne Beväringsklasser,
för att kunna försvara landet. Och hvartill
då detta inbillade behof af en mängd ge- .
vär, som nu på en gång skola anskaffas?
Hvad angår det serskildta ej obetydliga
anslaget för Cavalleriets Beväring, kan
jag icke inse, huru ett så stort behof kan i
detta afseende uppstå, ty allt vårt indelta
Cavallen beväras genom Rusthållet; det vore
alltså Gardet till Häst och KronPrinsens
HusarRegemente, som skulle behöfva hela
denna summa; Regemente!’, hvilka, att dömma
af allt det yttre, man väl icke kan anse
sakna ändamålsenlig Beväring; hvarföre
jag icke tror att för dem behöfves så betydliga
Beväringsförråder.
Derefter följer UtrednhigsDepartementet.
Detta Departements verkliga behof äro
visserligen ganska svåra att bedömma. Det
är kinkigt att gifva sig in i alla dess trass
-
Den 2 November e. m,
61
liga förhållanden, och söka framställa någon
bestämd åsigt, huru denna förvaltning
kunde och borde vara. Jag skall derföre ej
ingå i någon speciel granskning öfver behofvet
af en mängd småpersedlar, som mindre
ändamålsenligt äro föremål för förrådsvården.
Men jag vill blott, såsom ett talande
bevis på hvad jag i början yttrat,
nemligen att Styrelsen alldeles ej är öfverens
med sig sjelf om principen För förrådsförvaltningen,
framdraga en enda sak, eller
inköpet af persedeln Capolter. Kongl. Maj:t
begär 480,000 R:dr till 3o,ooo nya Capotter
för Beväringsmanskapet. Bevisar ej detta,
att man alldeles icke omsorgsfullt afvägt
O ö
behof och tillgångar. I freden: behöfvas då
capotter midt på sommaren vid Beväringsmanskapets
vapenöfning? Omöjligt! Jag har,
mine Herrar, deltagit uti en vinter-campagne
mot Norrige år 1808, då ingen Norrsk soldat
egde capott, utan blott ett slags dubbel
axelkrage, och Norrska Armeen försvarade
ändå sin gräns, åtminstone kommo vi ej öfver
densamma. I händelse af krig: huru
lätt hopsys ej 3o,ooo capotter? Och är det
väl rimligt, att bålla dem i förråden, för
att uppätas af mai och råttor. Minnas vi
ej dessutom, huru år i8a3 på detta rum
då varande GeneralAdjutanten för Armeen
uppgaf att 18,000 capotter varit i förråden
1815, och att blott 6000 voro qvar år i8a3.
De 12,000 hade utgått till värfvade Armeens
och Beväringens beklädnad, hvarföre dock
&2
Den 2 November e. m.
på 3:dje HufvudTiteln anslag alltid funnits
beräkiiadt. Om vi nu gifva 3o,ooo capotter;
hvad tryggar oss, att mera än 10,000
finnas qvar om 8 år. Utskottet föreslår visserligen
blott anslag af 225,000 R:dr till
15,ooo; men gifva vi detta, så bafve vi blott
qvar 5ooo år 1837. Ännu kunde hälften af
elen stora summa Utskottet föreslagit blifva
besparad, om man anslog medel till uppköp
af blott så mycket kläde, att man i behofvets
stund kunde låta förfärdiga capotter
för första klassen af Beväringsmanskapet. —
Innan de andra klasserna binna samlas, kan
man laga öfrige behof i ordning. Vi måtte
väl ej hädanefter få sådane krig, som under
Vikingatiden. Med vår drygt lönade
diplomatiska Corps, Europeiska jemn vigtssystemet,
och de alla krig nu föregående
låneoperationer, mätte vi väl veta af vårt
öde 3 å 4 månader förut; och då hinna vi
väl arrangera klädseln —• som, i förbigående
sagdt, kunde ställas vida klokare, om
man gjorde den så enkel och användbar,
att Nationen älskade att sjelf nyttja samma
slags klädedrägt, som Ammen behöfver.
Jag anser äfven, alt en ganska dj^r och
otjenlig persedel Tschacoten är för Beväringsynglingarne
obehöflig. — Det synes mig,
att Utskottet bordt söka erhålla och Rikets
Ständer meddela upplysning om upphandlingarnes
och försäljningarnes skick i allmänhet.
Om jag än medgifver, att en del
utaf de gamla krigsförråden icke varit i
Den 2 November e. m.
63
fnllgodt skick, synes mig dock resultatet af
deras totala bortsmältning hafva bort gifva
Utskottet en billig anledning till närmare
granskning af förhålla liderna; och om jag
icke vill neka, att ju de sednare föreskrifterna
i nyssnämnde Förvaltningsbestyr äro
ändamålsenligare, än de förut gällande, torde
likväl mycket återstå, för att kunna med
skäl hoppas, att skatteanslagen i denna väg
skola blifva drygare, än hittills. Det synes
alldeles icke vara hvarken utom Ständernas
rätt, eller deras pligt, att göra sig reda för
de vilkor, de sannolikheter och de grundsatser,
under hvilka Statsmedlen fordras,
användas och gifvas; och en granskning af
föreskrifterna angående upphandling och försäljning
af Kronans förrådspersedlar, m. m.
skulle säkert vara både laglig, nödig och
nyttig. Det skulle bereda ett hastigare afhjelpande
af felaktigheter och brister, samt
gifva en varaktighet åt de nyttiga föreskrifterna,
då dessa af Rikets Ständer blifvit öppet
eller tyst gillade, som i vår till förändringar
benägna lid måhända ingalunda vore
öfverflödig.
I öfrigt vill jag, i afseende på anslagen
för detta Departement, endast tillägga,
att Utskottet, då det minskat hufvudsumman
af de utaf Kongl. Maj:t begärdta anslag,
likväl icke sagt, hvar minskningen skall
specielt tillvägabringas. Detta synes mig hafva
varit nödigt så väl för RiksStånden, hvilka
nu skola bedomina saken, som åtminsto
-
C,
64
Den a November e. in.
ne för Styrelsen, hvilken skall anbefalla merllens
användande; hvarföre jag äfven i detta
fall anser återremiss oundviklig.
Vi komma nu till FortijicationsDepartementet.
Utan att tänka lika med en värd
Ledamot, som här sagt, att Wanäs Fästning
vore alldeles obehöflig, och med den fullkomliga
öfvertygelse, att denna anläggning
icke bör anses vara grundlagd på så dåliga
skäl, som man här hört påstås; samt fast
heldre af den tro, att en fast plats inuti
landet ganska väl behöfves att betäcka våra
hufvudförråder; påstår jag likväl, att man
tilltagit Wanäs i större scala än man bort
göra det, så väl utur militairisk sorn ekonomisk
synpunkt. Detta är åtminstone en
opinion, som jag hyst alltifrån dess första
begynnelse; men jag har lefvat och lefver
ännu i det hopp, att om man icke alltför
plötsligt uppför denna Fästning, skola misstagen
i planen lätt rättas; och på samma
gång jag yrkar, att anslaget alltså måtte nedsättas,
framställer jag den önskan, att man
måtte fortfara att arbeta med det hittills
gifna anslaget. Hvad angår det begärdta
anslaget till förrådshus, finner jag uppgiften
om behofvet så föga tillfredsställande, att
jag icke utan vidare upplysning kan dertill
bifalla medel. Hvad för slags förrådshus är
det — af sten eller af träd? Eli materialbod,
ett utredningsförråd och ett kruthus
ina
-
Den 2 November e. m.
65
måste docl vara af bra olika natur och
kostnad; hvälfda och ohvälfda af olika vigt
för ändamålet. Och jag kan ej öfvergifva
den grundsats, att Rikets Ständer böra veta,
hvartill skattemedlen anslås, samt fortfar
att erinra, att här galler millioner.
Hvad Carlscrona befästning angår, har
Regeringen endast föreslagit dess fullbordande
åt sjösidan. Förmodligen har man icke
ansett landtbefästningen så vigtig; och jag
kan ej tro, att, på sätt en värd Ledamot
här yttrat, Carlscrona åt landtsidan skulle
vara så svagt. Jag tror tvertom, att vid
Wemmö man icke så lätt skulle kunna forcera
passagen, och att de verk, som behöfdes
lill fiendens afhållande, icke skulle medföra
så mycken tid eller kostnad att uppföra.
Då jag likväl hvarken hyst eller kommer
att hysa den tanka, att här uppgöra
projecter för hvad i detailväg skulle kunna
eller böra verkställas till landets försvar,
vill jag blott hålla mig vid bestridandet af
allt sådant, som jag i Utskottets förslag anser
anmärkningsvärdt eller öfverflödigt.
Slutligen förekommer Försvarsverket
till Sjössj som upptager en betydlig andel
af de medel Utskottet föreslagit. Utskottet
har väl minskat det anslag Styrelsen begärt,
med kostnaden för ett ångfartyg och en fregatt.
Men jag tror, alt Utskottet med fullt
skäl kunnat minska det med kostnaden för
48 H. 5
GG
Den 2 November e. m.
ännu 2:ne ängfartyg. Skälet dertill är, att
då man utomlands försökt, att medelst ångfartyg
i så kalladt släp transportera andra
fartyg, har man rönt stora svårigheter, och
till och med oöfvervinnerliga, så snart stormigt
väder inträffat. Det vore således bättre,
att afvagta resultaterna af de stora Sjömakternes
företag i detta afseende, innan
vi inrätta vårt Sjöförsvar efter nya methoder,
som erfarenheten måhända förkastar.
Och jag tror, att det vore tillräckligt, att
nu upplåta till försök ett ångfartyg. Behöfva
vi, i och för ett påkommande krig,
flera dylika fartyg, står det oss fritt, att
upphandla sådane i mängd ifrån Vestra Europa,
och troligen till bättre pris, samt af
säkrare beskaffenhet, än vi skulle sjelfva
förfärdiga dem, i händelse man kommer att
bygga två å tre odugliga på försök, innan
man lyckas med de verkligen dugliga. Som
jag hoppas och önskar, att vår politik aldrig
måtte blifva så förvänd, att vi skulle
behöfva organisera vårt Sjöförsvar i afsigt
att bekriga England, synes mig det alldeles
icke vara origtigt, alt påräkna tillgång
af ångfartyg och annan hjelp från Vestra
Staterna, der flera sådane finnas på hvarje
flod; och på en gång skeende utgifter för
en Stat, enär dylika fartyg verkligen behöfvas,
äro mindre betungande, än att låta
dem förfärdigas, försökas, förändras, casseras,
ombyggas och slutligen förruttna. På
denna rubrik kunde alltså 120,000 R:dr
Den i November e. tn.
67
besparas, hvilken besparing ytterligare kunde
ökas genom afprutning a del begärdta anslaget
för 1000 Skeppund bomber. Jag medger
gerna, att detta antal väl icke är så öfverdrifvet
stort; men ett stort förråd af
projectiler finnes; och i vårt land, med vanda
arbetare och outtömliga malmtillgångar,
måtte man väl kunna förse sig med dylika
behof, då det är nödigt; jag tror, att inom
en månad kunde bomber för halfva Europa
vara i ordning.
Jag bar sökt ådagalägga, huru, utan att
blottställa fäderneslandets försvar, åtminstone
1 million af de till nära 3 millioner
uppgående, af Utskottet tillstyrkta, anslagen
för materiellen kunde och borde besparas.
Min framställning har varit ofullständig; ingen
inser det bättre än jag sjelf; men de
svårigheter, som möta den enskilta StåndsLedamoten,
då han skall söka utreda alla
de förhållanden, hvartill UtskottsLedamoten
äger lättare vägar, hafva äfven mött
mig, och illamående hindrar mig, att nu
meddela mina tankar i åtskilliga mindre vigtiga
delar af ämnet. De skulle i alla fall tjena
till intet, om Utlåtandet ej återremitteras,
enligt min önskan; i annat fall får jag
tillfälle, att meddela dem till Utskottet. Men
en ganska vigtig del återstår att af Ståndet
allvarligt granskas, innan bifall till Utlåtandet
lemnäs; jag menar de tillgångar Utskottet
anvisar till anslagens bestridande. Jag
48 H. 5*
68
Den 2 November e. tn.
ian/ej öfvertygas, att alla de tillgångar Utskottet
uppgifvit, kunna påräknas; och hvad
sora är ännu betänkligare, jag tror ej, att
de alla böra lill bemälte ändamål användas.
Jag anhåller derföre, att få genomgå denna
del af Utlåtandet. Först finnér jag, att man
påräknat öfveiskotten för 1827, 1828 och
1829, sedan raan nemligen afdragit Boo,000
R:dr för Riksdagskostnaderna. Dessa sednare
komma likväl att betydligt öfverskjuta
denna summa, och en brist kommer således
oundyikeligen att uppstå, hvilken jag anser,
att Utskottet ej bort fördölja; ty följden
blifver, att man nu bifaller anslag, i
hopp att äga medel, sora icke finnas; och
lika säkert som Rikets Ständer skulle hafva
afslagit anslagen, om de känt rätta förhållandet,
lika säkert är det, att de eljest nödgas
inkasta sig i lånesystemet, 0111 de alla
beviljas; ett system, som man af så många
skäl likväl icke önskat, att denna Riksdag
antaga, och som är föga öfverensstämmande
med landets närvarande fördel, då enskilla
crediten icke är tryggad. — I Tredje punkten
anvisar Utskottet såsom tillgäng 750,000
R:dr af Allmänna Magazinsfondens disponibla
tillgångar. Detta förslag är höjden af
orättvisa och vankelmod. Äro då ej dessa
tillgångar i sjelfva verket Bankens egendom?
Har man ännu återbetalt Banken dess till
denna olyckliga inrättning lemnade (Creditif?
Har ej StatsUtskottet uppgjort en beräkning
tillsammans med BancoUtskottet,
Den 2 November c. ra. 6g
som visar, att Banken för alt gora rätt för
sig, icke äger nog säker tillgång, och att
den behöfver en ökad silfverfond, för att
kunna öppnas till allmän vexling? Hafva
icke dessa Utskott föreslagit, att luta Statens
skuld förvandlas i obligationer, förmodligen
för att vid nästa Riksdag genom tre
Stånds beslut kunna tvinga folket till en
bevillning, som man eljest icke åtog sig?
Ocb det oaktadt ser man nu, att Bankens
lagliga tillgångar undandragas den, för att
bidraga till det •— obegripligt nog — nu i
bast så vigtigt ansedda FörsvarsVerket. Dessa
omvexlingar skulle vara mig en gåta, om
ej så mycket annat vid denna Riksdag lärt
mig att lösa dylika. Och upplösningen blifve
r , att man medelst försäkringar, att icke
öka bevillningen, och tal om tillgångar,
som icke finnas, insöft mängden af Representanterna,
som med förskräckelse mot slutet
af Riksdagen väckas af lånesystem och
skatteökning. Jag yrkar således med ökadt
skäl förminskning af anslagen till Gevärsförråden,
UtredningsDepartementet och Flottan,
och att Banken måtte skyndsamt få
emottaga MagazinsDirectionens contanta tillgångar
750,000 R:dr, då den i min tanka,
utan ali fråga, kan genast börja vexling.
I 5:te punkten föreslår Utskottet såsom
tillgång de i5o,ooo R:dr af Allmänna Bevillningen,
hvilka eni gt Riksdagsbeslutet år
i8a3 årligen betalts till Banken, såsom afbetalning
å StatsVerkets skuld. Ett nytt
7°
Den 2 November e. tn.
drag, som karakteriserar denna Riksdag! Om
Banken icke behöfver dessa medel, eller de,
på sätt hittills skett, skulle aflemnas till
RiksgäldsContoret; nå väl! huru kan man
då säga, att ej bevillning behöfves till de
obehöflige extra anslagen för FörsvarsVerket.
Äro icke dessa i5o,ooo R:dr en Bevillning,
åtagen att inbetalas till Banken,
men som med orsakens upphörande äfven
bör upphöra? Jag fordrar alltså, att till illusionens
borttagande Utskottet måtte öppet
förklara, att i5o,ooo R:dr årlig bevillning
anslås till extra försvarsanslaget.
Dessa äro de hufvudsaklig anmärkningar
jag har att göra vid tiligångarnes beräkning;
och vill jag nu endast tillägga, att
jag icke kunnat blifva öfvertygad, att Regeringen
sjelf numera på allvar kan tro sig
af Rikets Ständer erhålla så betydliga extra
anslag till FörsvarsVerket, sedan vi så betydligt
ökat kostnaderna för hela den inre
administrationen och Armeens personal, med
omkring 600,000 R:dr, att jag anser Rikets
Ständer nu stå på den pnnkt, att de med
fullt skäl kunna förklara en år 1828, under
en tvetydig politisk ställning, afgifven
proposition om så ovanliga anslag för att i
hast ordna Försvarsväsendet, icke numera,
under de fredliga auspicierna, kunna föranleda
till särskildt beslut; att jag tror dessa
medel bättre komma landet till nytta,
om de dels användas till Bankens försättande
i vexlingsbart skick, och dels afsättas
Den 2 No vein ber e. m.
7i
lill mindre Creditivet, för alt vid påkommande
verkligt behof Ijegagnas. Jag hemställer
alltså, att Rikets Ständer må hos
Kongl. Maj:t underdånigst anmäla, att, i
anseende lill de af Kongl. Maj:t föreslagtia
särskildta anslag till FörsvarsVerkets
iständsättande, Rikets Ständer hysa den förhoppning,
att, i följd af de förändringar
i Europas politiska f örhållanden, som under
loppet af innevarande år timat, och sedan
Rikets Ständer sökt att uppfylla Kongl.
Majits begäran angående ökade anslag för
årliga underhålls slaten, några sådana tillfälliga
utgifter icke nu skulle behöfva ifrågakomma
; hvarjemte Rikets Ständer anhålla,
att Kongl. Majit intill nästa Riksdag,
genom inskränkning af personalen under
fredstid, och anordnandet af en mindre kostsam
fredsfot för ständiga Armeen, täcktes
söka tillgångar för fyllandet af de mest
nödige behof ven till iständsättande af Arme'ens
och Flottans materiel.
Om Ridderskap?! och Adeln behagar
återremittera detta lika ofullständiga, som
vigtiga, Utlåtande, blifver följden, att vi åtminstone
med bättre öfvertygelse sedermera
kunna derom besluta, och att allmänheten
öfvertygas, att vi allvarligt pröfvat hehofvet,
innan vi bevilja Statsanslag, som fordra
så ansenliga uppoffringar af det skattdragande
Svenska folket.
Herr Rosenblad, Bernhard: Om det
tillhör Rikets Ständer att uppgöra planer
72
Den 2 November e. m.
och förslag för Försvarsverket, att välja
mellan roende och seglande Flottan, mellan
Cenlralförsvar och Gränsförsvar, så skulle
jag, som ej vågar i dessa taktikens högre
ämnen påräkna nödig erfarenhet ifrån min
Lieutenantstid, dock icke yttra mig. Men
ehuru vi lära vara så lyckliga att ibland
oss äga rikedom af medlemmar, försedda
ined redan utvecklade Fältherre-anlag, har
dock Grundlagen, som ej vågat påräkna ett
sådant förhållande, åt Konungen allena öfverlemnat
Försvarsverkets lagstiftning, och
jag vill sålunda öfvergå till den enda oss
tillkommande fråga, nemligen att se, huruvida
vi äga, eller vilja bevilja nödige tillgångar,
under det att jag för egen del, i förra
hänseendet, med all aktning för andras tankar,
förklarar mig ej kunna undertrycka det
förtroende jag lika med hela Sverige och
hela Europa hyser för den Hjelte, den bepröfvade
Härförare, hvilken vi äga lyckan
att äga till Regent, och sålunda till högste
ledare af våra Försvarsanstalter. Jag skall
först yttra mig om behofvet af de begärde
anslagen; om vi kunna vänta med dem, eller
behöfva dem genast. Jag måste beklaga,
att jag är för ung Diplomat, af det gamla
slaget likväl, för att såsom de nymodiga
Diplomaterna, TidningsRedacteurerna, kunna
förutse hvad som skall hända, eller ej;
om krigets slut i öster skall bereda en långvarig
fred (ifver hela Europa, eller endast
för ögonblick hindra elden under askan att
Den 2 November e. m.
utbryta. Men jag erinrar mig dock, att
den Makt, med hvilken vi 1807 i Junii
månad voro nära allierade, i Februarii månad
år 1S08 ryckte öfver vår gräns, och
att således äfven det säkraste fredslugn är
opålitligt. Låtom oss nu tillse, huru den
stora brist uppkommit, hvilken man fordrar
vi skola fylla. Vi behöfva blett gå
till inledningen af detta Utlåtande, som visar,
att, oaktadt Regeringens fordringar och
förklarande om oundgängligt behof, Representationen
dock alltid nedsatt hvad som
begärts till Försvarsverket, till och med i
frågan om årliga underhållet för detsamma,
och detta oaktadt en stigande myntförsämring
gjort Riksdag från Riksdag de gamla
anslagen otillräckligare. Jag inser således
klart, och tager för afgjordt, att brist måste
hafva uppkommit. Jag tror icke de begärda
anslagen vara för stora, då jag ser,
att lill exempel för uppbyggandet af Magaziner
blott nu är hegardt 75,000 R:dr, och
jag jemför detta med hvad husbyggnader i
allmänhet för enskild man kosta; ännu mer,
när jag erinrar mig, att vi 1809 med godt
mynt ansågo en dylik anslagssumma vara
ganska otillräcklig. Jag kan ej gilla den sista
Talarens satts, att man icke bör bålla
allt i complett stånd; tvertom det är just
under freden, då allt ting kostar mindre,
som man bör bereda sig till kriget. Vi sågo
hvad rustningarne kostade 1808, och vi
hade då åren förut vida högre anslag än nu.
74
Den i November e. m.
Ju mera stora bördor fördelas på längre tid,
ju lättare kunna de bäras; det är således
skal, att vi förskottsvis för efterkommandes
räkning anskaffa hvad som behöfves, i händelse
af ett krig, X afseende på vådan att
uppskjuta anslag, skall jag anföra en speciel
händelse, sorn inträffade före 1808, och
hvilken jag sä mycket mera känner, som
min far då var vid Fortificationen, Man
hade åren förut föreslagit, att befästa "Wolkaus,
der vi hade alla förråder för Savolaxska
Ammen , och en hel Escader alt
kommendera sjöarne i denna provins. Summan
var således stor, och enär tillgångar
för ögonblicket saknades, ehuru anslagen då
voro större än nu, och man hade förtroende
till fortfarande lugn, lät man förslaget
hvila. Fienden inbröt öfver våra gränser,r
och vi måste uppbränna alla förråderna,
fartjgen m. m. hvaraf hände, att när sommarn
kora, var henden Herre på Saimensjön,
och vi i saknad af alla de fartyg, med hvilka
vi då skulle försvarat oss och hela vår
gräns. Jag bifaller liela den af Utskottet
föreslagne summa, och önskar, att raan kunnat
gifva mera. Jag kommer lin till tillgångarne.
En Talare har, i afseende på
Magazinsfonden, sagt, att omtumlingar ägt
rum emellan StatsVerkets och Bankens tillgångar.
Några sådane omtumlingar hafva
dock icke ägt rum. Om Talaren erinrar sig,
hafva de fyra Stånden beslutat, att Bankens
fordringar hos Statsverket under denna titel
Den 2 November e. m.
75
skola sättas inom linien, och att nästkommande
Ständer skola afgöra, hvad som bör
återbetalas, eller icke. Stats- och BancoUtskotten
hafva, i afseende på liqvid af Bankens
Statsfordringar, med mera varsamhet,
än Talaren tillstyrkt, gått till väga, då de
föreslagit Rikets Ständer, att lemna obligationer,
som endast i händelse af behof skola
realiseras, men genom hvilkas inrättande
Fäderneslandet, antingen dess hender
komma från Öster eller Vester, erhållit tillgångar
till sitt försvar och tillfälle att anskaffa
förråder. Hvad de omnämnde tillgångarne
af Bevillningens stigande till i5o,ooo
R:dr angår, så ehuru jag bekänner, att jag
i allmänhet icke kan godkänna uppställningen
af Utskottets Utlåtande, måste jag dock
förklara det vara i detta hänseende tydligt
nog. Banken behöfver icke dessa medel, då
den genom obligationer blifvit betäckt. Jag
förmodar, att de 60,000 R:dr, som förut använts
till KronPrinsens resa, äfven bordt
innefattas under samma anmärkning af den
värde Talaren, som de 15o,ooo R:drne. Slaten
har genom dessa medel, förut an vista
till numera ej erforderliga utgifter, erhållit
tillgångar, utan att behöfva höja bevillningen.
Man kunde visserligen efterskänka dessa
på hela Bevillningen, men jag tror, alt
folket skulle vara illa belåtna, om Bevillningen
minskades med 210,000 R:dr, och
Försvarsverket lemnades till sköflings. Emot
dea speciella uppställningen i det hela, hvari
-
76
Don 2 November e, ni.
genom Kongl. Maj:t kan äga fri dispositionsrätt
öfver de medel, som anslås, liar jag
ingen ting att anmärka, så att t. ex. hvad
som öfverblifver för Banken, kan användas
på annat håll o. s. v. Rikets Ständer höra
ej ingå i sådane detailler; redovisningen
skulle derigenom endast försvåras. Jag har
visserligen hört några flera anmärkningar
göras, men då jag nu besvarat de hufvudsakligaste,
torde jag få tillstyrka bifall å
U tlåtandet.
Grefve Brahe, Magnus: Jag hyste verkligen
den förhoppning, att Utskottets Utlåtande
icke skulle möta något motstånd.
Denna förhoppning grundade jag på
exemplet af 2:ne RiksStånd, hvilka bifallit
detsamma. Jag skall nu försöka att upptaga
till besvarande vissa af de här fällde yttranden.
Herr von Vegesach har med mycken
bestämdhet uppgifvit, att vi redan egde tillräckligt
Artilleri, äfvensom han talat enrot
Befästningssystemet i allmänhet. Jag vill
icke ingå i vederläggning deraf, ty, då Kongl.
Maj:ts Proposition stödjer sig på de anmälanden,
hvilka af sakkunnige personer blifvit
gjorde, och Kongl. Majrt ej utan mycket
begrundande tagit sitt beslut i saken, kan
jag icke betvifla, att de förslag Kongl. Maj:ts
Proposition innehåller, äro för närvarande
de mest ändamålsenliga.
Den i November e. m.
77
Herr Hjerta har uti sitt yttrande upptagit
cn mängd olika saker och förhållanden,
såsom Uniformsförändringar, Prygelstrali',
Materielens beklagliga tillstånd, Fästningsvallarnes
oduglighet m. rn.
Jag skall ej söka ingå i alla dessa ämnen,
utan, så mycket möjligt är, hålla mig
vid hvad nu är under öfverläggning, det
vill säga Utskottets Utlåtande. — Herr Hjerta
har bland annat omtalat Capotternes öfverflöd
för soldaten, och dervid åberopat exempel
af egen erfarenhet år 1808.
Just 1808 års Landtvärns öde trodde
jag tillräckligt skulle tala för nödvändigheten,
att hafva omsorg om Beväringen.
Det var verkligen oväntadt för Styrelsen,
att få förebråelser, för det den vill
vårda de Fäderneslandets Söner, som skola
försvara oss mot fienden.
Herr Hjerta har förebrått Regeringen,
att FästningsArtilleriet förfallit, och föreslasit,
att det borde i Förråderna bevaras.
O 7
Jag tror, att, om Herr Hjerta undersöker
förhållandet, skall han finna, att intet
Artilleri finnes i de ödelagde Fästningarne.
— Denna anmärkning kommer således
att förfalla.
Herr Hjerta har framställt den förmodan,
att, i anledning af Europas nuvarande städning,
en förändring skulle äga ruin år 1829
78 Den 2 November e. m.
• *
i det förslag till iståndsättande af Rikets Försvarsverk,
som Kongl. Maj:t 1828 afgaf.
Jag förmodar, att Kongl. Maj:t med lika
mycken uppmärksamhet, som Rikets Ständer,
följt händelserna i Öster, och jag är
fullt öfvertygad, att, örn en förändring kunnat
äga ruin i de anslag, som till FörsvarsVerket
behöfdes, Kongl. Maj:t då icke inväntat
Rikets Ständers underdåniga framställning
derom, utan säkerligen dessförinnan
gifvit Rikets Ständer sådant tillkänna;
men då Kongl. Maj:t icke gjort detta, förmodar
jag, att samma trängande behof förefinnes
nu, som när den Kongl, propositionen
afgafs. Det är likaledes sagdt, altman
förundrade sig öfver, att så stora anslag nu
behöfdes. — Det är icke obekant, hvad sora.
är orsaken dertill. — Yid föregående Riksdagar
bar Kongl. Maj:t till Rikets Ständer
framställt de oundgängligaste behofven för
FörsvarsVerket, men har då alltid fått till
svar, att man af brist på tillgångar ej kunde
bevilja en stor del af livad som behöfdes.
Resultatet häraf, Riksdag från Riksdag,
har blifvit, att de behöfliga anslagen allt
mer och mer stigit, och nu utgöra en ganska
betydlig summa.
Hade Rikets Ständer förut beviljat de
vid hvarje Riksdag begärde, i jemförelse med
detta, obetydliga anslag, bade nu fråga icke
blifvit om denna stora summa. — Herr
Hjerta har sagt, att man endast framställt
Den 2 November e. m.
79
beli öfvert, men icke orsaken dertill, och ej
eller detaillerne. — Utskottet har dock haft
alla detailler sig förelagde; att Utskottet här
icke så noga specificerat dem, anser jag ganska
riktigt; dessutom tror jag icke, att Kongl.
Maj:t bort för Rikets Ständer framlägga modeller
på pieser, eller öfverlemna dem till
Rikets Ständers sanction. — När anslagen
först äro gifne, är jag fullkomligt öfvertygad,
att detaillerne med sorgfällighet handhafvas.
Talaren har förundrat sig,* att medel be-<
höfvas till Beväring för Gardet till häst och
KronPrinsens Husarer. — Orsaken har likvisst
varit ett besparingssystem, emedan man
icke velat utlemna till exercise eller dagligt
bruk de gevär, som skola finnas i händelse
af krig. — Om krigsgevär funnits för dessa
båda Regementer, hade något anslag dertill
icke blifvit begärdt. — Man har sagt, att
man borde uppskjuta ifrågavarande anslag,
nu då man njöt en långvarig fred.
Detta är en ganska besynnerlig tanka,
enär den allmänna grundsatsen vanligtvis är,
alt man skall begagna fredens lugn för att
bereda sig på kriget.
Det är sagdt, att vi icke nu komma att
föra krig, såsom i Yikingarnes tid, utan att
vi böra vela af våra krig ett par månader
förut, och att man då på några månader
skulle iordningställa hvad som behöfdes.
Men dessa månader blifva högst otillräckliga
, ty med vår brist förslår Gudnås icke år.
Den 2 November e. in.
Man har omtalt, att Wanäs är anlagd
i för stor skala. I början af Riksdagen då
frågan om Försvars Verket discuterades, yttrade
jag, det jag icke trodde mig böra ingå
i discussion af detta ämne; min öfvertygelse
i detta afseende har sedan icke blifvit
rubbad, oaktadt hvad man i dag anfört.
Jag kan ej afhålla mig ifrån den reflexion,
att, om Styrelsen endast följde de framställningar,
som från representationen gjordes,
skulle Styrelsen beständigt vara underkastad
klander, ty livad som ena gången
tillstyrkes, afstyrkes en annan gång.
Herr Hjerta är nu emot Wanäs, då lian
deremot 1823 var för detsamma. Sedan Representationen
utredt, och lemiiat tillgångar
åt Styrelsen, skall den använda dem
endast efter hvad Styrelsen anser nyttigast.
Sådant ombyte i system, som man nu
här tyckes yrka, är högst vådligt i alla planer.
Man bestrider beviljandet af ett så betydligt
anslag, som det närvarande, och anför
såsom skäl, att de skattdragande ej stå
ut dermed utan ett ytterligt nedtryckande.
Alla de anslag Utskottet föreslagit, utgå dock
utan ökade skatter.
Jag tror att de skattdragande sjelfva
skola erkänna lyckan, att medel finnas till
dessa behof. — Det är således icke fråga
0111 något ökande af skatterna.
Man
Den 2 November e. m.
81
Man liar anfört, att förminskning kan
äga rum. Till svar härå, torde jag få nämna,
att Kongl. Maj:ts förslag redan blifvit
så nedsatt, att någon vidare nedsättning ej
kan göras.
Man stödjer kanske sin förmodan derpå,
att då en nedsättning redan af Utskottet
ar gjord, kunde en ytterligare afven lill vägabringas.
— Men det förhåller sig icke så,
ty den redan skedda nedsättning grundar
sig derpå, att, då åtskilliga Ledamöter af
Utskottet för Kongl. Maj:t uppgåfvo, att hela
det af Kongl. Maj:t äskade belopp icke kunde
erhållas utan skattebördornas ökande,
och Kongl. Maj:t alldeles icke ville förhöja
skatterne, tillät Kongl. Maj:t, att blott det
aldra nödvändigaste skulle utgå, och att det
minst angelägna fick uppskjutas.
Beräkningen är således ej på höft uppgjord,
utan på framställning af åtskillige
Utskottets Ledamöter, då Kongl. Maj:t af
faderlig omvårdnad ville söka trygga nationens
sjelfbestånd, utan högre skatters uttagande.
Vi hafva derföre ej afslagit eller afprutat
på hvad först begärdes, utan blott uppskjutit
beviljandet, till dess tillgångarne det
tillåta. — Uti Herr Hjertås opinion, att Gevärsförråderne
äro tillräcklige, kan jag ty
värr icke instämma.
Sedan Utskottet så utförligt och sakrikt
äfhaiidlat detta ämne, skall jag ej vidare
48 H. 6
82
Den i November e. m.
ingå uti någon framställning af de olyckliga
följder, som kunde uppstå genom brist i
förråderne; nödvändigheten af materiellens
hållande i ordentligt skick lärer för öfrigt
ingen bestrida. Det kan visserligen icke
ske utan någon uppoffring, men då Nationen
mäste vara ömtålig onx sin sjelfständighet,
lära Rikets Ständer ej tveka att anslå
hvad som fordras till dess upprätthållande.
Jag får således anhålla om proposition till
bifall å Utlåtandet, fullkomligt öfvertygad,
att Utskottet så noga calculerat hvad som
behöfts, att ingen nedsättning deri eller afprutning
derpå kan vara möjlig.
Friherre Silfverskjöld, Carl: Herr von
Vegesach och Herr Hjerta hafva behagat
framställa åtskillige anmärkningar i frågan
om anslaget för Artillerimateriellens iståndsättande,
af hvilka jag till besvarande anhåller
få upptaga så många jag kunnat uppfatta.
Herr von Vegesach önskar upplyst, huru
mycket FältArlillerie vi äga, och huru
mycket vi behöfva. Vi behöfva 16 Batterier,
förutan nödige reservpieser. Men livat!
finnes? Jo några hoplappade Batterier, 1cmningar
från 1808 års krig, — ärofulle lern-*
ningar, det är sannt, men hvilka i framtida
användande blott kunna utplåna forntida
minnen; vidare ett från Fransoserne eröfradt
batteri, men hvilket numera kräfvey.
sin rätt, att få hvila bland våra trop heer.
Den 2 November e. m. 83
l
Jag hemställer vördsamt till hvar och en,
att bedömma förhållandet emellan behof och
tillgång, och tvekar för min del ej att tillstyrka
bifall till Utskottets Utlåtande i denna
del; hvaraf komrae att följa, att 16 fullgoda
Batterier erhållas, jemte en nödig reserv,
då den gamla materiellen iståndsättes.
Herr von Vegesach anser vidare, att
vi böra endast påräkna 100 fältpieser. Som
en allmänt gällande regel, bygd på den genom
Franska revolutionskrigen vundna erfarenhet,
är antaget, att minst 2 activa pieser
böra räknas på hvarje 1000 man, förutan
Artillerie i reserv; detta förhållande
öfverskrides i många länder, men underskrides
på intet ställe. Om man nu antager
Svenska Armeen till 64,000 man, icke 60,000,
som Herr von Vegesach uppgifver, blifva 1 a8
pieser en icke öfverdrifven Arilleristyrka.
Herr von Vegesach framställer vidare
den fråga, hvad vi skola göra med BelägringsArtilleri.
Jag tror mig någon gång vid
början af Riksdagen hafva upplyst, att med
benämningen Belägrings Artilleri, som förekommer
i alla handlingar och yttranden,
rätteligen bör förstås Fästnings- BelägringsPositions-
och Kust-Artillerie. Skola alla
dessa vigtiga delar af Försvars Verket lemnäs
i sitt närvarande förfallna skick? Skall
man åtminstone ej vara betänkt på att skaffa
virke för behofvet, för att i kommande
48 H. 6
84
Den 2 November e. m.
år, då större tillgångar möjligen medgifva,
kunna tänka på sammansättningen? Oell stort
annat lärer ej kunna erhållas för de 5o,ooo
R:dr Utskottet tillstju-kt.
Herr Hjerta tror ej, att vederbörande
äro ense med sig sjelfve i frågan om Artilleriets
organisation, emedan Artilleriet 1816
minskades och nu åter ökas. Det torde likväl
ej vara Herr Hjerta obekant, att orsaken
dertill, att Artilleriets nummerstyrka
minskades 1816 var, att man derigenom
ville bereda en möjlighet till löneförbättring
för Befälet. Batterierne komrno härigenom
att beslå af endast 120 Artillerister — i44
erfordras; och det är detta missförhållande,
som nu blifvit rättadt. I motsatts med Herr
Hjerta tror jag, att nutidens Artilleriorganisationer
innebära något ganska bestämt, —
vissa grundlinier äro uppdragna, som väl
gifvas olika riktningar efter särskilt inverkande
omständigheter, men hvilka dock
följas.
Herr Hjerta har vidare klandrat, att
Utskottet ej upplyst, efter hvad modeller de
nya pieserna böra tillverkas. Detta hade,
förmodar jag, blifvit föga interessant för Rikets
Ständer; för dem torde det vara likgiltigt
att känna, om piesen är 16 eller 17
caliber lång, har 1 eller 1 i liniers spelrum,
o. s. v. Om någon skulle önska underrättelse
härom, kan jag dock upplysa, att en
ny construction är bestämd, och att denna
i
Den i Movember e. m. 85
är ett medium emellan Hel vigs och Carclells
constructioner.
Uti hvad Herr Hjerta yttrat, att FästningsArtilleriet
först horde sammansättas,
närmare tiden för behofvet af detsamma,
instämmer jag. Jag skall ej med visshet säga,
men förmodar, att detta varit meningen,
och hvilket äfven blir en nödvändighet,
då ej mera än 5o,ooo R:dr erhållas;
för dessa medel kunna blott förberedande
åtgärder vidtagas.
Syftningen af Herr Hjertås anmärkningar
tycktes vara, att han väl finnér behofvet
af de anslag, som blifvit begärda för
Artilleriet, och är böjd att bifalla desamma;
men att de täta förändringar inom Artilleriet,
han tror sig se, vålla betänkligheter.
Jag medger Herr Hjerta, att man ofta
nog ser en eller annan förändring i Artilleriet;
och jag känner äfven, att de finnas, som
äro böjde att tillskrifva dessa ett aldrig hvilande
nyhetsbegär. Man borde likväl ihågkomma,
att Artilleriet står i närmaste beroende
af de physiska och mathematiska vetenskapernes
framsteg, och omöjligt kan förblifva
stationairt; för Svenska Artilleriet,
jemfördt med andra länders, skulle stillastående
och återgång ovillkorligen vara ett
och detsamma. Man ser de flesta, snart
sagdt alla länder, med den erfarenhet krigen
efterlemnat, och den ökade kunskap
vetenskapernes framsteg erbjuder, förenkla
86
Den 2 November e. m.
och förbättra sina constructioner. — Skulle
då ensamt Svenska Artilleriet stadna bakom
tiden? Nej! MineHerrar, framåt måste det;
men mögnad öfverläggning, pröfva i hvad
mån förändringar böra antagas. Såliarskedt;
genom en serie af försök har man åtföljt
andra Nationer, i somliga afseenden gått
förbi dem; men aldrig förgätit den sparsamhet,
som här bör vara ett vilkor för
all verkställighet.
Herr von Hartmansdorff\ August: Redan
då fråga om Försvarsverkets materiel,
vid ett föregående tillfälle, var under öfverläggning,
afsade jag mig allt anspråk på
militäriskt omdöme öfver saken. Jag anhåller
således att, blott inom min krets,
få bemöta de anmärkningar, som emot Utskottet
nu blifvit framställde. I den ordning
de förekommit, skall jag äfven upptaga
dem; hvarföre Ridderskapet och Adeln
benäget torde ursäkta, om mitt svar icke
skulle finnas så ordnadt, som Ståndet egde
skäl att fordra. Man har i främsta rummet
klandrat Utskottet, emedan det, då
besparingar ansetts kunna äga rum, endast
upptagit dem i större summor, utan att
specificera, hvari de bestodo. Jag kan i
detta hänseende blott beklaga, att man icke
gifvit akt på Utskottets Utlåtande, sidan
i5, der det slår att läsa; Enligt de af Kongl.
Maj.t uppgifna behof j med uteslutande af
kostnaderne för G a rnizons-Sjukhusets och
Den 2 November c. m. 87
2:dra LifGardets Casern-byggnaders fullbordande
, erfordras
för Försvarsverket till Lands . . . 2,761,000.
„ Försvarsverket till Sjöss . . . 640 ,000.
S:a R:dr 3 ,401,000.
Derifrån börj efter Utskottets
mening, af dragas följande poster:
Minskning pä anslaget för Belägrings
Artilleriet .... g6,ooo.
D:o på anslaget för B ev ä
ringsförråden
82,000.
D:o pä anslaget för Ut
redningsDepartementet
33i,ooo.
D:o på anslaget för Forti
ficationsDepartementet
100,000.
D:o på anslaget för Sjöförsvaret
eller Skärgårdsflottan
272,000. 8 3i 000
Och bl ef ve dä Ecctra Anslaget
B:co R:dr 2,570,000.
Utskottet har således för hvarje punkt
uppgifvit den minskning, man ansett kunna
tillvägabringa, och Grefve Brahe har redan
upplyst, att man dervid rättat sig efter
tillgångarne, så att, sedan dessa voro
gifne, man afdragit det, man efter samråd
med vederbörande FörvaltningsChefer trott
vara mindre oumbärligt. Men detta är icke
nog säger man; Utskottet hade bort närmare
på ziffran bestämma och uppgifva allt,
88
Dea 2 November e. m.
livad i förråden för närvarande finnes. Jag
frågar likväl, då vi alla veta, att förråden
äro tomma, huru beklagligt det skulle hafva
varit för Svenska folket och för oss sjelfve,
att derigenom offentligen blotta vår fattigdom
äfven för grannarne. Om Utskottet
likväl så gjort, hade man ändock säkerligen
mött oss med den anmärkning, att det icke
vore nog emottaga Embetsverkens uppgifter,
likasom man vid ett föregående tillfälle
verkligen invänt, att Utskottet icke bort
åtnöja sig med de ounderskrifne förteckningar
Utskottet erhållit, såsom upplysande
bilagor till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition.
Man hade förmodligen yrkat, att Utskottet
skolat sjelf inventera förråden, icke blott
här, utan äfven resa omkring i landsorterna,
för att med egna ögon öfvertyga sigom
uppgifternas sannfärdighet. StatsUtskottet är
likväl, bland alla Utskott, det med arbete
mest öfverhopade; så att det utom löpande
göromål knappt hinner granska alla de räkenskaper,
som detsamma föreläggas, än mindre
göra inventeringar. Det måste följagtligen
sätta tro till Embetsverkens uppgifter.
— Man har vidare sagt, att ytterligare besparingar
kunnat göras i åtskilliga delar;
deribland vill jag blott yttra mig öfver en,
som jag någorlunda kan bedomina, nemligen
beklädnaden, och Herr Hjertås yttrande,
att Capotterne voro öfverflödige, enär
Norrska soldaten under sista kriget med
Sverige i stället blott nyttjade en axelkrage.
Den 2 November e. m.
89
Jag var äfven med på delta fälttåg, oell såg
ifrågavarande mellanting mellan en hel och
en half kapprock, eller en liftröja med en
krage, som betäcker axlarne, men iemnar
de lägre delarne af kroppen blottade för
regn och kyla. Men, då jag en stormig och
regnig natt passerade förposterne, och under
väntan på Officern, samtalade med den
postande soldaten, som uppehöll mig, och
som hade en kapprock af det ifrågavarande
slaget, beklagade karlen sig öfver den dåliga
beklädnaden, som icke skyddade honom
mot kölden och vätan, samt önskade
ett snart slut på krigets besvärligheter. Ingenting
bidrager så mycket att göra trupper
modstulna, sorn vanvård om deras utrustning
och beklädnad; och jag beklagar, om
sådane besparingsgrunder skulle göra sig gällande
uti vår Krigsmakt. Man har äfven
sagt, att genom det användande af öfverskotten,
hvilket Utskottet föreslagit, skola
Ständerna vid deras nästa sammanträde finna
intet att tillgå. I detta Utlåtande hafva
likväl endast öfverskotten för åren 1827,
1828 och 182g blifvit tagne i beräkning.
Då vi nu befinna oss nära slutet af 182g,
torde det icke kunna förnekas, att manhållit
sig någorlunda jemt med tiden, utan att
gripa inpå framtida tillgångar. Det har ock
blifvit in vändt, att Utskottets beräkningar
skulle vara osäkra, hvaraf följde, att då
brist uppstode för RiksgäldsContoiret, måste
Skuldsättningssystemet tillitas. Utskot
-
9°
Den 2 No ve raber e. m.
tet säger likväl bestämdt, att till undvikande
deraf, Utskottet icke tagit i beräkning
andra än fullkomligt säkra tillgångar. Man
må icke heller invända, att Utskottet missräknat
sig på öfverskottens belopp för åren
1827—1829; ty den minskning i 1827 års
Öfverskott, som förvållacles af 1826 års missväxt,
och höga markegång, ersättes af de
begge andra årens öfverskott, hvilka ej blifvit
så högt beräknade, att de ju icke sammanlagda
lemna den återstående summan,
enär markegången för dessa år icke varit så
liög. Slutligen har man äfven klagat deröfver,
att Utskottet, genom begagnandet för ifrågavarande
Statsanslag af Bankens vinster och
fordringar, betagit honom sina egna, ochbortlemnat
tillgångar, under det han sjelf är iså
stort behof, att man nödgas för hans bispringande
utfärda statsobligationer. Hvar och
en vet likväl, att erforderliga tillgångar för
realisationen redan äro afsatta, och att obligationerne
endast äro lemnade, i händelse
utomordentliga behof skulle yppas. Bankens
behof är således ovisst, fastän möjligt; men
Statens behof af medel till Försvarsverket
är deremot gifvet, och för handen. Hvad
har då varit naturligare än att för det ovissa
behofvet, sorn kanske aldrig inträffar, anvisa
obligationer, som i sådant fall alldeles
icke begagnas; och att för det gifna behofvet
anvisa säkra till hands varande tillgångar.
Samma värde Ledamot, som klandrat
denna åtgärd, plägar vanligtvis anse Bonde
-
Den 2 November e. m.
91
Ståndets mening vara den, sorn bör tagas
till efterdöme af Adeln. Jag bör derföre
nämna , att just detta Stånds Ledamöter alltid
hafva inom förenade Stats- och BancoUtskotten
yrkat, att Banken icke skulle få
behålla mera af sin vinst än 266,666 R:dr
32 sk., utan allt det öfriga lemnäs till Statsverket.
För öfrigt får jag tillägga, att jag
för min del icke trott någon afprutning
på fordringarne i Kongl. Maj:ts Proposition
hafva hort äga rum, då tillgångar linnas,
såsom jag i min reservation uppgifvit. Men
då jag blifvit öfverröstad inom Utskottet
och det skulle vara förgäfves, att här yrka
ett högre anslag, än Utskottets pluralitet
tillstyrkt, anser jag rådligast att bifalla Utlåtandet,
helst två Stånd redan så gjort,
och man med säkerhet kan förutse, att
BondeStåndet icke eller gifver mera. En
återremiss skulle snarare föranleda till en
minskning, än till en höjning, i anslaget,
hvarföre jag ej eller kan tillstyrka den åtgärden.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Äfven
för mig har Utskottets framställning
gjort tillfyllest och varit öfvertygande; de
anmärkningar, som här blifvit gjorde, hafva
på intet sätt kunnat rubba min åsigt af
saken, och jag anhåller att i korthet få visa
hvarföre, medelst upplagande och besvarande
af några bland dessa anmärkningar.
Hen förste Talaren har sagt, att det gifves
Den 2 November e. m.
i slag af slöseri; och detta är rätt. Men
det gifves ock 2 sätt att hushålla dåligt,
nemligen att gifva utan urskiljning, och att
icke gifva, der ett verkligt hehof är för
handen. Samme Talare har klandrat, att
Utskottet icke närmare på ziffran och mera
i detalj utredt alla förhållanden. Men Herr
von Hartmansdorff har redan afgifvit tillräcklig
förklaring i denna del; man hör besinna,
att dessa upplysningar, som fordras
af Utskottet, icke skulle hafva stannat inom
RiksStånden, och det skulle hafva varit
hvarken nyttigt eller angenämt, om de blifvit
spridde ända till utlänningen. Den värde
Talaren har ock ansett anslaget till Wanås
Fästning onyttigt, och jag erkänner,
att det är den kinkigaste Punkten i Utskottets
Utlåtande; kinkig derföre, att den vidrörer
det mägtiga Canal-intresset. Men då,
såsom Grefve Brahe redan anmärkt, en Talare,
som vid sista Riksdagen ansåg Centralförsvaret
rigtigt, nu yttrat sig emot Wanås,
torde detta bäst bevisa, att meningarne i
denna Punkt ännu icke äro tillräckligt stadgade;
och jag förbigår således att yttra mig
häröfver, med blott den erinran, att jag
tror, det man måste sluta arbetet, sedan
man en gång börjat det. — Lika med Herr
Hjerta beklagar jag, att Uskottets Utlåtande
inkommit så sent, men att yrka återremiss,
på det Utskottet i behörig ordning t vänne
gånger måtte taga saken i öfvervägande, och
tillika komma i tillfälle att omarbeta sitt
Den 2 November e. m.
förslag, kan jag icke anse vara rigtigt; ty
jag tror icke, att dessa varningsgrader för
Utskott i allmänhet medföra särdeles nytta.
Herr Hjerta har, såsom skäl till afslag af
de ifrågavarande anslagen, bland annat anfört,
att intet vore gjordt för afskalfandet af
prygelstraff. Men om detta är ett fel, torde
det åtminstone anses såsom en förtjenst,
att Utskottet sökt förekomma begagnandet
af knut här i landet. Herr Hjerta har äfven
talat om den nyss slutade freden i
Östern, och ehuru här hvarken är ställe
eller tid, att ingå i discussion derom, lärer
Herr Hjerta dock medgifva, att han icke
kan garantera, huru länge denna fred kommer
att räcka, och ännu mindre, att den
skall blifva evig, helst vi samtliga troligen
lemnat skådeplatsen, innan det tusenåriga
Riket inträffar. Grefve Brahe har redan besvarat
den gjorda framställningen, att anslaget
borde afslås, på den grund, att förhållanderna
ändrat sig, sedan Konungen Ar
1828 afgaf sin Proposition; jag skulle vilja
tillägga, att om vi Ar i8ap återremittera
ett Utlåtande öfver en Konglig Proposition,
som gafs 1828, för alt först i83o erhålla
Utskottets svar, skulle det kunna hända,
att förhållanderna ånyo ändrat sig, innan
vi kommo att fatta något beslut. För öfrigt
får jag förklara, att onj den mening, sorn
yrkar återremiss, blifver gällande, kommer
jag att yrka bifall till Herr von Hartnransdorffs
reservation, och man får dåse, hvad
Den 2 November e. m.
man vinner på bytet. Herr Hjertås påstående,
att de uppgifter, som Utskottet haft
att tillgå, varit defecta, iiro redan fullkomligen
vederlagda, oeh jag får dessutom fästa
uppmärksamheten derpå, att Utskottet sjelf
1 Utlåtandet meddelar, att en del af dess
Ledamöter haft sammanträden med vederbörande
Embetsmän, för erhållandet af alla
ytterligare upplysningar, som ansetts af nöden.
Hvad bet läflar de anmärkningar, som
blifvit framställde emot sjelfva försvarssystemet,
och den förmodade administrationen
för framtiden, så kunna de måhända
blifva nyttiga; men jag torde få fästa de
värde anmärkarnes egen uppmärksamhet derpå,
att Regeringen synes hafva gått äfven
deras önskningar till mötes, som yrka ett
gränsförsvar, då ibland de ifrågavarande anslagen
finnes ett för en gränsfästning utanför
Stockholm, på sätt Friherre Anckarsvärd
yrkat i sin vid Riksdagens början framlagde
försvarsplan. På alla dessa skäl, anser
jag bifall till Utskottets Utlåtande blifva
nödvändigt, hälst erfarenheten redan visat,
att de ifråga varande anslagen blifva allt drygare,
ju längre de uppskjutas. De gå lill
2 millioner nu, men nästa gång kanske till
Friherre af Nordin, Carl Johan: Här
har af en Talare blifvit yttradt, att man
först i behofvets stund borde anskaffa, hvad
som erfordras för försvaret; men jag kan
icke dela en sådan åsigt, enär det icke är
Den i November e. m.
95
möjligt, att, i våra näringars och fabriquers
tillstånd, på en gång i behofvets stund anskaffa
tillräcklig mängd gevär och kläder
för den Annee, som skall försvara vår sjelfständighet.
Samma Talare har äfven påstått,
att Konungens proposition bestod af planlöst
framkastade förslager, utan sammanhang
eller något, genomtänkt system. Jag hoppas
likväL kunna visa, att sådant icke är
förhållandet. Regeringen har nemligen sjelf
insett och fästat representationens uppmärksamhet
på nödvändigheten att anskaffa i
främsta rummet ett fullständigt Artilleri, i
det andra tillräckliga gevärsförråd, i det
tredje den beklädnad, som icke står att
erhålla i behofvets stund; och hvad slutligen
sjöförsvaret beträffar, bar Regeringen
begärt anslag till tre ångfartyg, hvilka
visserligen icke svara mot behofvet, ehuru
den värde Talaren velat nedsätta antalet
deraf till ett; men man lärer dock icke
kunna neka, att då fråga är om plan eller
planlöshet, tre ångfartyg äro mera ändamålsenliga,
än ett, om någon verkan för försvaret
skall åstadkommas. Jag tror för öfrigt
att för den, som vill taga en fullständig
och opartisk kännedom af de gjorde framställningarne,
och med hänsigt till den ordning,
hvaruti jag nu framställt behofven,
det ock skall ligga öppet, att både plan och
oi’dning legat till grund för Kongl. Maj:Is
Nådiga proposition. Samma Talare har äfven
sagt, att våra förråder efter 15 års fred
Den 2 November e. rri.
försvunnit, och en annan Talare har trott,
att misshushållning ägt rum. Jag får till
vederläggning häraf blott erinra om den framställning,
jag här gjorde för omkring fjorton
-dagar sedan, då samma tillvitelse framkastades.
Det är visserligen lätt att klankra,
men det borde en gång tillhöra den
klandrande, att bevisa sina lösligen framkastade
anklagelser mot Styrelsen, likasom
mot enskild man. Jag vill icke upptaga tiden
med besvarandet af de anmärkningar,
hvilka blifvit framställde i afseende på Artilleriet
och särdeles BelägringsArtilleriet;
Friherre Silfversköld har redan fullständigt
besvarat allt. Hvad deremot gevärstillverkningen
beträffar, och påståendet, att
det tillstyrkta anslaget af en half million
för Bevärings-förrådens complettering vore
öfverflödigt, enär det ordinarie anslaget
skulle vara tillräckligt för den vanliga
tillverkningen, får jag upplysa, att, enligt
den Kongl, propositionen, är uti de årliga
anslagen ej en enda skilling beräknad för
gevär, hvilket ock af StatsUtskottet, till följd
af erhållna fullständiga upplysningar, varit
väl kändt; och således lärer denna anmärkning
tillika med grunden för densamma förfalla.
I afseende på UtredningsDepartementet,
har man i synnerhet fästat sig vid de
först begärde 3o,ooo kapotter, och ansett
orimligt, att anskaffa så många på en gång,
hvarjemte man flere gånger upprepat summan
-
Den 2 November e. ta.
97
man 3o,ooo, likasom för att i synnerhet fästa
uppmärksamheten derpå. Äfven jag får
derföre upprepa och fästa uppmärksamheten
derpå, att här nu mera alldeles icke är fråga
om 3o,ooo kapotter, sedan Utskottet nedsatt
heloppet till i5,ooo; att det just varit
i denna punkt* sorn den liufvudsakligaste
nedsättningen i Konungens proposition ägt
rum, och att detta skedt i connivence med
Regeringen, som medgifvit ett uppskof med
resten till lägligare tid* Jag beli öfver för öfrigt
icke yttra mig om behofvet afkapotter.
Flere Talare hafva redan fullständigt ådagalagt,
att det är representationes skyldighet,
att vara betänkt på sådan vård om Beväringen,
som har sig Rikets försvar ålagdt,
att den icke förgås af elände; och då våra
näringar omöjligt kunna gifva så stor qvantitet
kläde på en gång, är det nödvändigt,
att dessa större plagg finnas före beliofvets
stund i förråden samlade. I afseende på
Wanås, åberopar jag hvad här förut af andre
Talare blifvit yttradt. Men då man fästat
sig vid de 25,ooo R:dr, som blifvit anslagne
till uppförandet af förrådshus vid
Wanäs, samt frågat efter ändamålet med
dessa förrådshus, så svarar jag, att jag icke
kail förstå, hvartill en fästning inuti landet
skulle tjena, om ej för att bevara våra
förråder, och då måste det äfven finnas tak
öfver dem. Något vidlyftigare svar tror jag
icke anmärkningen förtjenat. Hvad Sjöför*
48 H. 7
98
Den 2 November e. m.
svaret beträffar, så liar Talaren med lätt
liand öfverhalkat detsamma, men likväl yrkat
anslagets inskränkning till blott ett enda
ångfartyg, emedan vi, i fall af behof,
alltid med lätthet kunde erhålla sådane från
"Westra Europa. Om i behofvets stund faran
för oss kommer från Wester eller Öster,
är svårt att på förhand säga; det gör dock
intet till saken, ty med 3 ångfartyg lära icke
särdeles stora manövrer kunna utföras, och
det blifver således alltid nödvändigt, att vid
påkommande behof anskaffa flera. Här är
blott fråga om att bilda en stam för de öfrige,
som i krig kunna fordras för 3 å 4°o
kanonslupar, och jag hemställer, huruvida
denna stam kan anses öfverdrifvet tilltagen,
då man dertill blott begärt 3:ne stycken.
Äfvenledes har Talaren, i afseende på bomberna,
ansett deras anskaffande böra uppskjutas.
Men iooo Skeppund bomber, som
blifvit begärdte, torde, då de fördelas på
några hundrade kanonslupar, icke kunna betraktas
annorlunda, än såsom första utredningen,
och man bör väl åtminstone äga så
många bomber att tillgå, att kanonsluparne
genast, då de beliöfvas, kunna utgå, utan att
nödgas afvakta bombernas gjutning inuti landet
och deras transporterande. På dessa
skäl, och då af UtskoLtets Ledamöter fullständigt
blifvit upplyst, att tillgångar till
det ifrågavarande anslaget finnes utan skatternas
ökande, samt de anmärkningar, som
bär blifvit framställde, icke synas mig för
-
Den 2 November e. m.
99
tjena det afseende, att Utlåtandet på grund
deraf bör återremitteras, tillstyrker jag bifall
till detsamma.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland: Jag
skall icke länge upptaga Ridderskapets och
Adelns tid med besvarandet af de anmärkningar,
som här blifvit gjorda, ty flere värde
Ledamöter hafva förekommit mig; men
jag anhåller likväl att få tillägga några ord.
Hvad defensionsplanen beträffar, vill jag icke
inlåta mig deröfver, ty jag anser detta icke
vara rätta stället för en sådan discussion.
Regeringsformen gifver ingen anledning, att
det skulle tillkomma Rikets Ständer att uppgöra
försvarsplaner. Enligt 1720 års Regeringsform,
fanns väl ett DefensionsUtskotl,
men jag tror icke, att något sådant kan tillsättas
efter vår nu varande Regeringsform;
erfarenheten har ock visat, alt det icke går
an att behandla dylika ämnen på så många
man hand. Här hafva nu tvänne Talare
yttrat sig deröfver, och bägge olika; den
ena har ansett Carlskrona böra befästas på
landsidan, och ogillat Wanäs, då deremot
den andra gifvit sitt bifall till Wanäs, ehuru
i något inskränktare scala, men ansett
Carlskrona icke behöfva befästas på landsidan.
Dessa stridiga åsigter synas mig bäst
bevisa, att det säkraste är, att med förtroende
antaga den plan Konungen gillat. Det
är således blott i ekonomist afseende jag be48
H.
100
Den 2 No vem ber e. m.
gär att få meddela några upplysningar. Herr
Hjerta har ansett anslaget till Wanäs större
än sorn behöfdes; men sådant det hittills
varit bestämdt, har det knappt varit tillräckligt
för att sysselsätta den arbetsstyrka, som
finnes på stället, och i proportion deraf måste
arbetet ovillkorligen inrättas, om det skall
ske med hushållning. Friherre af Nordin
har förekommit mig i afseende på förrådshusen;
här är icke fråga om uppförandet af
tillfälliga materialbodar, utan om caserner
och förvaringsrum för de förråder, som fästningen,
en gång färdig, skall inrymma, och
skydda. Herr Hjerta har synts draga i tvifvelsmål,
huruvida någon plan funnes uppgjord
för de äldre fästningar, som skola bibehållas
och äga bestyckning. Jag får i anledning
deraf förklara, att uppgjorda planer
i detta afseende icke brista, och att Konungen
redan bestämt, hvilka fästningar fortfarande
komma att existera med de förändringar,
som nyare tiders skick gör nödvändiga,
samt att jag, i egenskap af Chef
för IngenieurCorpsen, härom emotlagit fullständiga
befallningar, ehuru jag icke anser
lämpligt, att här framlägga dera. Slutligen
får jag, öfvertygad att ett ovillkorligt behof
äger rum, och att de af Utskottet tillstyrkta
anslag icke öfverstiga detta behof, förena
mig med de Herrar, hvilka yrka bifall till
Utskottets Utlåtande.
Grefve -von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
I egenskap af StatsUtskottets Ledamot,
Den i N o v e m Jj e r e. m.
IOI
anser äfven jag mig böra deltaga uti diseussionen;
mitt ändamål skall likväl blott
blifva att framlägga åtskillige förhållanden,
som möjligen torde bestämma Ridderskapets
och Adelns öfvertygelse, huruvida återremiss
är lämplig. Först anhåller jag, att få
bemöta den anmärkning, att Utskottet dröjt
så länge med sitt Utlåtande. Dröjsmålet
torde böra föras på räkning af vanan att
taga illa vid sig, så snart Regeringen fordrar
nya anslag, samt att låta prutningsomsorgen
föregå pröfningen af de förhållanden,
som föranledt Regeringen alt begära anslag.
Så liar äfven tillgått i denna fråga.
Tiden framskred till Augusti månad, innan
anslagets behof blef tagit under pröfning.
Slutligen måste andra träda i deras ställe,
som från början haft befattning med saken.
Man har fästat uppmärksamheten vid
att i Utlåtandet står: det någre af Utskottets
Ledamöter baft sammanträden med vederbörande
för att bereda sig öfvertygelse i
ämnet. Sådant är förhållandet. Utskottet
har icke sagdt: att det tagit fullständig kännedom
om förhållanderna. Det har endast
sagdt, att det sökt förskaffa sig egen öfvertygelse
om Försvarsverkets tillstånd ; det har
tillagt, att Rikets Ständer torde finna, att
meddelandet icke kan sträcka sig lill delaljerne.
Individen må tala vidt och bredt
öfver hvilket ämne som helst; collectiviteter
torde i frågor, som röra Försvarsverket,
höra öfverväga, huru långt öppenhjertighe
-
loa Den 2 November e. rn.
ten får sträckas. Bland de anmärkningar,
som från RiksSlånden åtföljde remissen af
den Kongl. Propositionen, var äfven ett
uppdrag åt Utskottet, att undersöka, hvari
den misshushållning sedan 18a3 bestått, som
uu gjorde så betydliga anslag nödvändiga.
Denna framställning har Utskottet besvarat,
och sanningen likmätigt visat, att behofven
blifvit af Konungen vid hvarje Riksdag framstäldte
alltsedan 1812. Utskottet har sagdt,
att orsakerne till de nu anmälte behof måste
sökas i en aflägsnare tid. Det är ock
derföre Utskottet sökt fästa uppmärksamheten
på den anmärkning, Grefve Gyldenstolpe
ganska rigligt gjort, att endast 16,000
R:dr funnits ans lagné för Artilleriet; något
hvar måste filina, huru långt man kan komma
i vapnets underhäll med en sådan summa,
och att den ännu mindre kunnat vara
tillräcklig för vapnets ökande. För dem,
som varit Ledamöter af fordna Statsutskott,
kan det icke eller vara obekant, huru obetydliga
anslag varit gifne för våra äldre fästningars
underhåll; summorna hafva aldrig
räckt till, liksom anslaget för Wanås nu
icke förslår att sysselsätta arrestanterne med
nödigt arbete. Min — jag säger min innerliga
öfvertygelse är, att om mod skall finnas
att hära vapen, måste äfven finnas mod,
att utgifva de penningar, som för försvaret
erfordras. Jag tadlar derföre icke det mod
man haft att'uppgifva behofven, sådane de
äro; men jag heldagar, örn Rikets Ständer
Den a November e. m.
skulle tro, att Försvarsverket till fullo fått
allt hvad det behöfver, genom de anslag,
som Utskottet nu föreslagit. Jag får i afseende
derpå i främsta rummet fästa uppmärksamheten
på de af Konungen begärde,
men nu icke beviljade anslagen, som endast
blifvit uppskjutne, och hvilkas nödvändighet
Utskottet erkänt, ehuru det tvekat, att
dertill anvisa medel. Vidare förekommer
dockan i Carlskrona, som icke heller denna
gång kommit i åtanka; jag frågar, om
de penningar få kallas bortkastade, som användas
i ändamål att bereda besparingar i
framtiden. En enskild framställning om
Stockholms befästning har äfven under denna
Riksdag blifvit gjord, hvartill anslag denna
gång väl icke kommit i fråga, men torde
en annan gång göra det. Ej heller äro
behofven för Stockholms försäkrande från.
sjösidan fyllde genom det anslag, som nu
blifvit begärdt. Jag hade derföre önskat,
att prutningssystemet endast måtte tillämpas
på tiden för anslagets utgående, så snart
anslagets nödvändighet blifvit erkändt. Jag
förenar mig med dem, som tillstyrka bifall
till Utskottets Utlåtande; hade tiden icke
varit så långt framskriden, skulle jag hafva
önskat återremiss. Jag har i min reservation
uppgifvit, hvarföre jag icke kan instämma
i Utskottets sätt att calculera; jag har
trott tiden vara inne, att uti en enda cassa
gjuta alla besparingar och alla tillfälliga inkomster.
Jag beklagar att det icke lyckats
Dcu 2 November e. ni.
mig alt göra denna generaliserande method
gällande. Då första Betänkandet om Statsregleringen
afgafs, önskade jag äfven att alla
förhållanden mätte framläggas i en enda
tableau, på det Ständerne skulle kunna
öfverskåda dem i sin helhet; men det carakteriserar
vårt sätt att behandla penningar,
att taga en summa här och en annan
der, och såmedelst lappa ihop hehofven, så
godt man kan, samt att sluta med att gifva
Begeringen en oinskränkt dispositionsrätt öfver
allt som finnes. Det är fruktan för skuldsättning
och Statslånsystemet, som missledt
Utskottet att ännu längre fortgå på en väg,
sorn är vida farligare, och en gång måhända
skall missleda io gånger värre. För en
stats financeberedning, som har eanaler,
uppbrända städer och en mängd för densamma
främmande föremål i sitt conto, är det
i synnerhet angeläget, att framlägga en tableau
öfver Debet och Credit, och jag förutser,
att dessförinnan intet helt kan uppkomma,
Genom vidhållandet af samma vådliga
Statsregleringssystem, som hittills ägt
rum, skall man slutligen äfventyra att åter
kasta nationen i det fordna olyckliga sedelmyntniugssystemet.
Ehuru gerna jag således
önskade, alt genom en annan uppställning
af Utskottets Utlåtande få alla medel
under ett helt bedömmande, vill jag likväl
icke, af det skäl jag redan anfört, hindra
bifall till detsamma.
Den 2 November e. m.
io5
Herr Hjerta: Jag skall icke upptaga
tiden med besvarandet af de anmärkningar
emot mig, som blifvit gjorde af personer,
hvilka i brist af grundlig vederläggning nödgats
taga sin tillflykt till sökta qvickheter
och repliker. Jag vill blott på några anmärkningar
i saken lemna ettsvar, som jag
är skyldig mig sjelf, då dessa anmärkningar
bärrört från ett besynnerligt missförstånd
af mina ord. Ingen borde nemligen
tro, att det varit min mening, att Utskottet
skulle för RiksStånden framlägga alla
upprättade förslag och modeller. Men då
våra fordna Konungar begärde något af Rikets
Ständer, visade de alltid, att förslagen
voro uppgjorde i enlighet med gillade och
fastställde planer, hvarifrån man vid pröfningen
bade att utgå, och hvarefter man
kunde rätta sig, för att vinna säkerhet, att
medlen skulle räcka till för det åsyftade
ändamålet. Nu är deremot detta omöjligt;
ly då till exempel, hvad Artilleriet beträffar,
de meddelade upplysningarne blott inskränka
sig dertill, att iG FältBatlerier
äskas, utan att man för öfrigt känner något
om den plan, hvarefter de skola uppsättas,
så hemställer jag, om det är möjligt för Representanten,
att vinna någon stadgad öfvertygelse,
huru stora anslag i sjelfva verket
erfordras för dessa 16 Batterier. Det är denna
ofullständighet jag klandrat; men icke har
jag yrkat, att man för RiksStånden skulle
framdraga modeller och alla mindre delal
-
io6 Den 2 November c. m,
jer. Jag liar icke eller sagt, att allt borde
anskaffas i behofvets stund, ty detta vore
vansinnigt; men jag liar sagt, att man bör
inskränka sig till förberedelser, och att det
är bättre, att i behofvets stund anskaffa
livad sorn icke beliöfver göras till förrådspersedlar.
Och deribland räknar jag ångfartygen,
som vi alltid i behofvets stund
Itunna köpa af andra Nationer för bättre
köp. Jag har icke eller om Wanäs yttrat
något, som kan gifva dementie åt mina yttranden
vid sista Riksdagen; jag liar icke
talat emot Centralförsvarets idee, som jag
gillar; men en annan fråga är, om den utvalda
punkten och sättet för befästningen
äro de mest ändamålsenliga, och jag har
redan vid sista Riksdagen yttrat samma opinion
som nu, alt planen för Wanäs är allt
för vidsträckt. Huru någon slutsatts kan
dragas af Utskottets Utlåtande om Förrådshusen
vid Wanäs, kan jag sannerligen icke
begripa; ty jag hemställer, huruvida det är
möjligt för någon att bestämma sitt omdöme
om ett anslag, hvarom Utskottet endast säger,
att det skall användas till uppförande
af förrådshus, utan att närmare bestämma,
hvilka eller hvad slag af förrådshus, som
menas. Anser man alla sådane närmare bestämmanden
öfverflödiga och onödiga, så
vet jag i sanning icke, hvarföre Utskottet
ens gjort sig hesväret, att indela de tillstyrkta
anslagen i sex serskildta afdelningar;
Utskottet hade likaväl kunnat samman
-
Den 2 November e. m.
slå alltsammans i en enda summa, med den
förklaring, att den vore behöflig för Försvarsverket,
och att vi dermed borde låta
oss nöja. Då det likväl är Ständernas ovilkorliga
rättighet, att pröfva behöfligheten af
de anslag, som fordras, måste de ock veta,
hvartill de skola användas. De behöfva derföre
icke få del af hela defensionsplanen,
men de böra känna, att fastställda planer
finnas för hvarje anslags användande; och
jag bar icke fordrat mera, än att detta icke
skulle förblifva en hemlighet inom Utskottet.
Nu veta vi icke ens, hvilka de Herrar
och Män äro, som, enligt Herrar Crusenstolpes
och von Hartmansdorff^ yttranden,
efter öfverläggning med vederbörande Embetsman
ansett dessa millioner behöfliga,
och på hvilkas authoritet vi skola tro. Grefve
Brahe har meddelat den underrättelse,
att Konungen sjelf gjort framställning om
den nedsättning, Utskottet tillstyrkt, för att
undvika Bevillningens ökande; och just detta
yttrande borde förmå, så väl den ädle
Grefven sjelf, som Ståndets samtlige Ledamöter,
att göra sig närmare reda för ämnet,
och icke så lätt tro, att ingen ökad
Bevillning här kommer ifråga. Tydå 1829
års anslag äro så mycket större än 1823 års,
frågar jag, hvarifrån man väl tror, att medlen
skola tagas, om icke från ökad beskattning.
Det går visserligen an att uppgöra en
femårig budget så, att beskattningen förhlifvcr
densamma; men man tänker icke på öf
-
Den 2 November e. m.
verskotten, som utgöra de skattdragandes
samlade besparingar för påkommande behof,
och om dessa nu medtagas, skall det
ovilkorligen leda till ökad beskattning en
annan gång. När man såsom skäl för bifall
framdrager så besynnerliga satser, kan
jag så mycket mindre å min sida afstå från
yrkandet på återremiss. Hvarföre så mycken
hemlighet skall göras af Gevärsförråden,
kan jag icke fatta, och öfverlemnar till dem,
som äro visare än jag, att förklara; för min
del är jag öfvertygad, att främmande Makter,
som äro intresserade att känna våra
tillgångar, vet deni tio gånger bättre än Representationen,
och att det således är förgäfves
att vilja slå folk i ögonen med dylika
förespeglingar. Jag fortfar således att tro,
det en betydlig besparing på anslaget till
Gevärsförrådens complettering kan äga rum, '
och skulle tillstyrka, att denna besparing
snarare användes för Dockan i Carlskrona,
hvartill Utskottets Ordförande upplyst, att
tillgångar saknas; och jag skulle ytterligare
vilja förstärka detta anslag med det, som
är ämnadt åt de välsignade ångfartygen, af
hvilka vi ganska säkert hafva nog med eli.
Af Capotter och Öfverrockar har en besynnerlig
målning här blifvit framställd, och en
enskild händelse framdragen, som bevisar
intet, ty krukor finnas i alla Armeer. Jag
har för öfrigt icke, såsom Friherre af Nordin
påstått, fästat mig vid summan af 3o,ooo
Capotter; jag har blott nämnt dem såsom
Den 2 November e. m.
bevis på den planlöshet, hvarmed den Kongl.
Propositionen, i afseende på UtredningsDepartementet
blifvit uppgjord, och jag har
sjelf sagt, att Utskottet nedsatt antalet till
i5,ooo. Men jag bar påstått det vara orimligt,
att lemna äfven dessa i5,ooo åt samma
öde, som de 18,000 från i8i5; ty vi
skulle med samma hushållning som hittills,
och hvilken, Friherre af Nordin må säga
hvad som helst, ej kan betraktas annorlunda
än såsom misshushållning, ånyo hafva
intet qvar om några år. Såsom grund för
anslaget till FortificationsDepartementet har
man anfört, att arhetsanslaget borde rättas
efter arbetsstyrkan. Jag skulle likväl tro,
att motsatsen borde äga rum, och äfven i
detta afseende anser jag mycket vara att
vänta af framtiden. Hvar och en, som har
den ringaste kännedom om mechaniska arbeten,
och ser, huru våra Krono-arbeten
för närvarande utföras, kan ej annat än önska
ett uppskof med anslag för dessa arbeten,
intilldess vi lärt oss att bättre använda
utländska uppfinningar och methoder.
Jag bekänner, att, ehuru jag medgifver, det
vissa delar af det ifrågavarande anslaget böra
beviljas, dels derföre, att de äro af verkligt
behof påkallade, och dels emedan de äro
af Regeringen påräknade, måste jag likväl
motsätta mig största delen, till följd af den
känsla jag erfarit, att hvarken i Utskottets
Utlåtande eller i de documenter, rörande
ämnet, som jag sett, hafva funnit någon
no Den i November c. m.
noggrann och grundlig plan uppgjord, så'
alt jag kunde bevilja dessa anslag med öfvertygelse,
att de skola leda till något bättre.
Jag tror tvertom, att både Konung,
Ständer och Folk skola vara mera belåtne
med ännu några års uppskof, för att under
tiden samla flere och bättre förberedelser.
Jag vet visserligen, att mitt motstånd på
detta rum är obetydligt, men jag bär åtminstone
den tillfredsställelsen, att hafva
gjort hvad jag kunnat. Att två Stånd bifallit
Utlåtandet, bör icke eller inverka på
vårt beslut, ty om de tvänne öfrige Stånden
återremittera detsamma, blifver det i
alla fall möjligt för Utskottet, att inkomma
med ett nytt Utlåtande, uti hvilket flere
besparingar blifvit iakttagne, och anslagen
mera lämpade efter det verkliga behofvet.
Grefve von Schwerin bar framställt åtskilige
kanske lika rigtiga som djerfva satser;
ty jag tror, att de bos rika Nationer skulle
kunna verkställas, men deremot anser jag
deras tillämpning bos oss skadlig, åtminstone
innan den enskildta förmögenheten
återvunnit någon stadga; under närvarande
förhållanden är det nemligen vådligt, att
inkasta sig i allt för stora fonder, och skulle
föranleda till ett besynnerligt vingleri.
Min mening är derföre, att de besparingar
på skattemedlen, som kunna finnas, böra
afsättas för creditiven, och användas först
i den händelse, att rustningar verkligen
skulle behöfyas. På sådant sätt skulle dessa
Den 2 November e. m. lii
medel gagna mer, än genom ett lättsinnigt
beviljande af de nu ifrågavarande anslagen;
jag kallar det lättsinnigt, om man beviljar
anslag till flere millioner, sedan de förhållanden
upphört, hvarunder de af Konungen
blifvit begärde, och utan att framlägga inför
allmänheten något enda bevis på behofvet,
eller någon garanti för ett ändamålsenligt
användande. Jag fortfar på dessa
skäl, att yrka återremiss.
Herr Rosenblad: Till hvad Herr Franc
Sparre yttrat om DefensionsDeputationen vill
jag blott tillägga, att det på den tiden ofta
bände, att planer, uppgjorde afsådanemän,
som Virgin och Ehrenswärd, blefvo förkastade
af Deputationen, ledd af Lagmän och
afskedade Capitainer; men också hände det
samma tid, att våra Fästningar vid fiendens
första annalkande gingo öfver, eller måste
sprängas i luften. Jag vill för öfrigt icke
upptaga tiden längre, utan blott upprepa,
att jag, endast för den långt framlidna Riksdagens
skull, tillstyrker bifall till Utskottets
Utlåtande, hvilket jag i afseende på uppställningen
annars alldeles icke gillar, utan
slutar mig till Grefve von SclivVerins sakrika
reservation, som jag önskar åtminstone
framdeles måtte tagas till mönster.
Grefve Cronstedt, Claes: Herr Hjerta
liar anfört i afseende på Sjöförsvaret, att
ett vacklande system skulle råda i valet
112
Den 2 November e. m.
emellan Flottans begge vapen; och jag anser
mig i anledning deraf skyldig, att, i
egenskap af Chef för Flottans materiel, förklara,
att jag endast känner en plan för
Sjöförsvaret, enligt hvilken begge vapnen
komma att fortfara. Hvad beträffar den
misshushållning med hittills anslagne medel,
som man påstår hafva ägt rum, så
hänvisar jag blott till Konungens i början
af Riksdagen afgifne Berättelse om de fartyg,
sorn blifvit byggde och reparerade sedan
sista Riksdag. I afseende på ångfartygen
förundrar det mig, att Herr Hjerta,
som vid discussionen om skjutsen biträdde
den sidan, hvilken yrkade skjutsningsbesvärets
upphörande, nu motsätter sig byggandet
af fartyg, de der icke blott skola användas
för boxering af krigsfartyg, ulan ock
för transporter af Kronans effecter, och såsom
skjutsningsanstalt för Kronans arbetsmanskap-
och båtsmän. För min del tror
jag, att landet med glädje skall erkänna
nyttan af de anslag, som gifvas för ångfartygen.
Herr von Vegesach: Jag ber om ursäg
l, att jag ännu en gång upptager Ridderskapets
och Adelns tid; jag skall likväl vara
helt kort. Först anhåller jag att få rätta
en glömska uti mitt förra yttrande, då
jag förbigick anslaget af 100,000 R:dr för
Stockholms befästning åt sjösidan. Jag anser
-
Den n November e. ivo
ser nemligen detta anslag kunna nedsättas
till 60,000 R:dr, enär det efter min öfvertygelse
till största delen borde användas vid
Dalarön. Till svar på min anmärkning huru
mycket FältArtilleri äskades, har mait
upplyst, att det vore 16 Batterier, och detta
är icke långt ifrån livad jag ansett för oss
tillräckligt; skillnaden är endast 28 pieser,
och örn ReservArtilleriet är deruti inheräknadt,
har jag intet emot det föreslagna antalet.
Man har äfven upplyst ett af mig
begånget misstag i afseende på BelägringsArlilleriet,
och erinrat* att dermed menas
allt gröfre Artiilerie. Jag tror, at Utskottet
bort uttrycka detta med Belägrings- och
Fästnings Artiilerie, såsom den i militäriskt
afseende brukliga benämningen; orsaken till
den uppkomna tvisten synes mig således hufvudsakligen
ligga uti Utskottets nog stympade
och omotiverade Utlåtande. Herr Hjerta
bar ansett Carlskroiias befästande på landsidan
vara öfverflödigt; men jag tror mig
äfven känna Wernum passage derstädes , och
kan icke anse den tillräckligt stark för att
en gång skydda mot öfverrumpling af endast
1000 man. Jag vill likväl icke vidare
ingå i detta ämne; det skulle inleda oss i
undefsökningar mera tillhörande en faktisk
föreläsning, än en parlamentarisk diskussion*
.Tåg vill icke eller yttra mig vidare öfver
AVanäs; måhända får jag tillfälle, att, ifall
jag så för godt finnér, vidare utveckla mi48
II. 8
Den 2 i\ovemlicr e. m.
na tankar derom uti en reservation emot det
Beslut, som förmodligen kommer att sluteligen
fattas, rörande ifrågavarande ämne. Herr
Rosenblad har ansett det icke tillkomma
representationen, att ingå i granskning af
försvarsplaner; och jag instämmer så mycket
hellre deri, som jag redan i Martii månad
från detta rum yttrat samma åsigt. Men
det må tillåtas mig att tro, att det är hvarje
Representants rättighet och pligt, att pröfva
behofvet och nyttan af de anslag» sorn.
fordras, och detta är omöjligt utan en granskning
af de ändamål, hvartill anslagen äro
ämnade. Grefve Brahe har origtigt upphittat
min mening, eller ock har jag orätt uttryckt
den; ty min mening har icke varit
att säga, det vi för närvarande ägde nog Artilleri.
Jag har tvertom bestämdt sagt, att
vi behöfde circa 100 pieser, och min mening
har endast varit, att jag i Utskottets
Utlåtande saknade all ledning för omdömet,
genom brist på upplysning, huru mycket
Artilleri för närvarande finnes, och huru
mycket nytt erfordrades. Äfven jag är öfvertygad,
att Styrelsen icke följer eller kan
följa hvarje Representants åsigter, i fråga
om ordnandet af Försvarsverket. Jag har
också yttrat mina, endast med afseende på
rättigheten att pröfva anslagen. Jag har
visserligen, såsom Friherre af Nordin anmärkt,
sagt, att någon misshushållning ägt
rum, och jag måste förblifva vid denna tanka,
då jag nu ser så betydliga anslag för
-
D e n i N o v e m J> e r m.
dräs. Hvad den omständighet beträffar, sorn
väckt Herr Franc Sparres förundran, nemligen,
ntt Herr Hjerta och jag yttrat motsatta
åsigter i afseende på försvarssystemet,
synes den mig vara lätt förklarlig; ty jag
är öfvertygad, att i ett så rikhaltigt ämne
som detta en olika öfvertygelse snart sagdt
skulle kunna finnas hos en hvar inom detta
Hus. Jag fortfar i min begäran om återremiss.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Då jag redan
långt före Riksdagen haft den lyckan
inhämta kännedom om de förhållanden, som
föranledt behofvet af de nu ifrågavarande
extraordinaira anslagen för Försvarsverket,
och då jag redan yttrat, att Konungen med
afseende på'dessa förhållanden snarare begärt
för litet, än för mycket, har äfven jag
tillstyrkt bifall till Konungens proposition
oafkortad, och anser mig här böra uttala
denna min bestämda öfvertygelse. Jag inskränker
mig likväl nu dertill, att endast
tillstyrka bifall å Utskottets Utlåtande med
tillägg af den lilli ga önskan jag hyst, att vi
kunnat gå fullständigare till väga.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Då jag
icke kan dela grundsats med den värde Talare,
som yttrat, att motsatta sidans anmärkningar
icke voro värde att besvaras,
utber jag mig att få upptaga några här fällde
yttranden om Flottan, hvilka jag icke
Den i November e. m.
anser vara tillräckligt vederlagda. Herr von
Vegesack har ansett indragningar i afseende
på Skärgårdsflottan kunna äga ruin. Jag
ber den värde Ledamoten genomläsa en vid
denna Riksdag väckt enskild motion, som
utvisar så oundgänglige behof för Skärgårdsflottan,
att jag är öfvertygad, det endast de
skattdragandes tunga varit motivet, hvarföre
Kongl. Maj:t icke sjelf derom framställt
en nådig proposition. För min del anser
jag dessa behof vara större och angelägnare,
än åtskilliga bland dem, som här nu äro
i fråga; men då Kongl. Maj:t icke gjort någon
framställning derom, och man måste
antaga, att Styrelsen, som är i tillfälle att
öfverskåda det hela, noga öfvervägt, hvilka
behof företrädesvis borde framställas, tillstyrker
äfven jag bifall till Ulskottets närvarande
Utlåtande. Herr Hjerta har ansett
ändamålet med de begärda ångfartygen endast
vära att anställa försök, och derföre
trott sig knappt kunna bevilja ett. Jag kan
väl icke instämma med Grefve Cronstedt,
att ändamålet med dessa ångfartyg skulle
vara att motsvara forvagnar och skjutshästar;
tv jag tror, att de äro ämnade till
transportmedel i behofvets stund för Skärgårdsfartygen.
Men jag kan icke eller gilla
livad Herr Hjerta sagt, att man borde vänta
med deras anskaffande, till dess andra
länders erfarenhet bättre constaterat ångkraftens
användande i stormigt väder. De försök,
som här blifvit gjorde, hafva redan lem
-
Den 2 November e. in.
1 '7
nät tillräcklige resultat; och om i andra länder
med andra kuster ångfartyg ej duga till
hoxering på öppna hafsfjärdar, bevisar detta
intet emot deras användbarhet hos oss,
med en aderton mil djup skärgård. Då Herr
Hjerta ansett anskaffandet på förhand af i ooo
Skeppund bomber öfverflödigt, emedan de
lätteligen skulle kunna förfärdigas, när de
behöfvas, hemställer jag, huru detta öfverensstämmer
med Herr Hjertås yttrande, att
allt vårt arbete är så dåligt, att man borrie
dröja ännu i fem år med alla de ifrågavarande
anslagen, för att under tiden låta
arbetarne lära sig bättre methoder och utländska
uppfinningar. För öfrigt får jag i
anledning af det försvar, hvaruti Grefve
Cronstedt ingått, rörande hushållningen med
Flottans medel, blott erinra, att, så vidt
jag kunnat fatta, har Herr Hjerta icke till -  vitat Flottans administration något fel i detta
afseende. Jag förenar mig med dem, som
yrkat bifall till Utlåtandet.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
bar af ett billigt misstroende till mig sjelf
tvekat att yttra mig i detta ämne; men jag
anser saken vara alltför vigtig för att icke
till protocollet öfverföra mina betänkligheter.
Jag har alltid trott, oeh tror, att Regeringen
bör vara tillräckligt försedd med
medel till Försvarsverkets materiel. Men det
är det föreslagna användandet af dessa medel,
som gör mig tvekande. Att på en gång
Den 2 No ve ni ber e. m.
uppsätta 16 Batterier, anser jag så mycket
mera betänkligt, som det nu är åtminstone
den 4;de formen på kanoner, hvilken jag
sett införas på ao år; och huru länge kan
man då hoppas, att den, som nu antages.,
•skall blifva beståndande. Innan korrt skulle
kanhända en ny förändring göra , att man
hade 128 kanoner, som man ej kunde bruka.
Hvad ångfartyg beträffar såsom försvarsvapen,
kan jag ej annat än tro detta blott
vara ett experiment; och jag anser oss vara
för fattiga, för att föregå Europa med
cxperimentcr, som rikare nationer ej vågat
företaga. Jag föreställer mig, att dessa ångfartyg
blifva nyttigare för Götha Canal, än
för Försvarsverket.; nyttiga för Motala verkstad
i anseende till förfärdigandet; och för
Kanalfarten i anseende till användbarheten
för boxering af fartyg på sjöarne, hvilket
jag hoppas blir deras enda bestämmelse. Hvad
Wanås fästning angar, så var planen dertill
uppgjord, då vi hade en fiende i Vester att
frukta. Den synes också vara mera lämplig
till försvar emot det hållet, än mot Öster.
Hvad länders försvar vidkommer, är det ej
blott kanoners mängd och fästniningar, seni
böra tagas i beräkning, utan äfven folkets
opinioner; och jag skulle tro, att i den stund
en fiende kommer nordan ifrån till Wanås,
finnes i folkets opinion icke mer något Svea
land att försvara.
4 '
Hans Excellcnce Herr Grefven ock
Den 2 November e. m.
M9
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hans ExceUence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
förevarande Utlåtande gjorde anmärkningar
höra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Eaccellence gjorde proposition
till bifall å berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, blandade med Nej,
Herr Hjerta begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställde
följande voteringsproposition:
Den, som bifaller StatsUtskottets Utlåtande
, angående beviljande af särskildt anslag
till Försvarsverkets iståndsättande, voterar
Ja y
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses StatsUtskottets berörde
Utlåtande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
) 20
Den i November e. ni.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till ii örn altonen, och befunnos vid voteringens
slut, kl. ii om aftonen, sedan en
voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — lai.
Nej — 43.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken förklarade, alt StatsUtskottets
ofvayberörde Utlåtande således blifvit
pf Ridderskapet och Adeln bifallit.
Upplästes följande från nedannämde Utskott
inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från Förstärkta StatsUIskottet:
Af den 29 sisth October:
N:o 316. Angående verkställd votering
i åtskillige frågor rörande StatsHegleringen.
Från
Af den 3i sisth October:
N;o 317. Aiigående RiksStåndens beslut
i fråga om beräkningen af Taffelpenningar
för yisse Embetsman.
Från BancoUtskotlet:
Af den 22 sisth October:
N:o .82. Med anledning af de inom RiksStånden
gjorda anmärkningar vid BancoUt
-
Den 2 November f. ni, 121
skottets Betänkande!! N:s 48, 49> 5o, 5r,
52 och 53, hvaruti grunder för Bankens
Lånrörelse, efter dess serskilda utgreningar,
för tiderymden intill nästa Riksdag,
blifvit af BancoUtskottet föreslagna.
Från Banco- och LagUtskotten:
Af den 22 sisth October:
N:o 83. I anledning af gjorde anmärkningar
vid BancoUtskottets Memorial N:o 19,
i följd af 1827 års RevisionsBerättelse, rörande
ändring uti 3 Art. 2 §. 2 Mom. af
det Reglemente för OdlingsLån, sorn, genom
Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 20 Januarii
1824, blifvit till allmän efterrättelse
utfärdadt.
Frän Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Af
den 24 sisth October:
N:o 158. I anledning af väckt fråga
om förändring i PresteTiondens utgörande
på Gottland.
N:o i5g. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 24,
rörande Kyrkors sammanbyggnad.
N:o 160. I frågan om sättet, att framforsla
Kronans Ekvirke.
N:o 161. Angående yrkad oföränderlighet
i föreskrifterne om husbehofs-bränvinsbränningen.
N:o 162. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Betänkandet N:o 124, rörande
122
Den 2 Ko vomb er e. lii.
väckta frågor om bekofvet af Lönetillökning
för Gymnasii- ock ScholceLärare.
N:o i63. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Betänkandet N:o 83, angående
vackt fråga, att Directionen öfver Danviks
Hospital måtte förklaras oberättigad, att uppbära
recognitionsafgift till Hospitalet vid försäljning
af Skattehemman.
N:o 164. 1 anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 131,
angående väckt fråga om undanrödjande a.f
hinder för enskilte Theatrars inrättande i
Stockholm och Rikets öfrige Städer.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett quart till 13 om aftonen,.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim«
Tisdagen den 3 Nov. 1829.
Plenum klockan 12 Förmiddagen.
Sedan de öfrige 3:ne RiksStåndens Herrar
Talmän och Ledamöter af Stora Deputationen
å RiddarhusSalen uppträdt, samt
de 2:ne Härolder, hvilka borde gå framför
Ridderskapet och Adeln ankommit; afgick
D c n 3 November ‘f. m.
123
Hans Excellence Herr Grefven och LancllMarskalken
med Stora Deputationen klockan
tre quart till i eftermiddagen tili Kongl.
Slottet, hvarest Hans Excellence, å Rikets
Ständers vägnar, till Kongl. Mnj:t i underdånighet
aflemnads Rikets Ständers underdåniga
Lyckönskningsadress, i anledning af
Kongl. Maj:ts återvundna hälsa; och täcktes
Kongl. Majit härå i Nåder svara sålunda:
Gode Herrar och Svenske Män!
Jag emottager med liflig rörelse Rikets
Ständers lyckönskningar, i anledning af Min
återställda hälsa. Det deltagande, De visat
Mig under Min sjukdom, har uppfyllt Mitt
hjerta med den uppriktigaste erkänsla.
Vissheten att vara älskad är för Regenten
en ljuf tillfredsställelse, men denna lycka
förökas ännu mera genom det inre medvetandet,
att hafva gjort allt för att förvärfva
denna kärlek.
Försynen har bestämt målet för vår
lefnadsbana. Den sanne Christne emotser
dess slut med lugn förtröstan, utan att hvarken
önska eller frukta det; men då han känner
döden nalkas, inser han först hela vidden
af den menskliga förgängligheten.
Efter återvunnen hälsa, skola de dagar,
som den Allsmäktige ännu kan täckas beskära
Mig, fortfarande egnas åt Folkets väl.
Samma varma nit för det Allmänna, som
hitintills; samma ihärdiga bemödande att
Ben 3 November f. m.
upprätthålla Lagarnes helgd; samma aktning
för frihet och ägande-rätt, skola äfven
framgent leda Mina handlingar; och Jag hoppas,
att Försynen skall välsigna Mina mödor.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och ynnest
städse välbevågen.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken, jemte Stora Deputationen,
afträdde och nedgick från Kongl.
Slottet, samt Ridderskapet och Adeln återvände
till Riddarhuset.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt
skiljdes klockan half till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 3 Nov. 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Herr von Vegesachj Ernst., uppläste
följande:
Då jag nu begagnar min rätt såsom
Representant, att reservera mig emot Ridderskapets
och Adelns beslut, i frågan om
beviljandet af de serskildte anslagen till
Försvarsverkets iståndsättande, gör jag det
Den 3 November e. ni.
i den öfvertygelse, att ett så betydligt
anslag och ett så vigtigt ämne, som detta,
då det icke är fråga om mer eller
mindre än yVdel af hela vårt Rörelsecapital,
hade förtjent att nogare öfver väga
S', och måhända en återremiss. Jag tror
det så mycket hellre, som jag fruktar prejudikatet
i denna del, nemligen om man
statuerar den princip i att hvarje Utskotts
Betänkande, första gången det till öfverläggning
förekommer, skall, utan afseende
på dervid gjorde anmärkningar, bifallas.
Detta är det andra fallet vi inom kort tid
äga af ett sådant förfarande; jag tillstår att,
om denna regel fortfar, skall visserligen Riksdagarne
ansenligen förkortas; men jag ser
då icke eller, hvad som skulle hindra en
Styrelse, att möjeligen, i samråd med Utskotten,
ensamme afgöra alla Riksdagsärendxerne,
ty Ståndens Plena skulle då. endast
erhålla naturer af Förstärkte Statsutskott,
der man blott eger att votera Ja eller Nej.
Så länge jag ännu måste tro mig vara medlem
och representant uti ett Constitutionelt
samhälle, kan och skall jag aldrig gilla ett
sådant förfarande, sorn, efter min öfvertygelse,
kunde leda till de betänkligaste följder.
Jag begagnar äfven detta tillfälle, för
att ytterligare upprepa, att jag icke bestridt
behofvet af medel till Försvarsverkets iståndsättande
i hela dess vidd; jag har endast
bestridt något anslag för Wanäs Fästningsbyggnad,
samt yrkat en förminskning af
Den 3 November e. m.
anslaget för försvaret af Stockholm åt sjösidan;
hvaremot jag tillstyrkt en förhöjning
af anslaget för Carlskronas befästande. Ingen
kan högre än jag önska Försvarsverkets
och Krigsmaterielens iståndsättande; sa mycket
heldre, sofm jag icke hyllar den mening,
att vi endast böra inskränka oss till defensiven;
men jag tror deremot äfven, att mitt
kall såsom representant fordrar, att noga efter
min förmåga pröfva, innan jag med min
röst, eller min slutna Voteringssedel, går
att bidraga till läggandet af skatter på, som
det tyckes, förut nog beskattade medborgare.
Äfven jag, mine Herrar, hyser ett oinskränkt
förtroende till vår Konungs Fältherre-talenter.
Men detta förtroende, denna
undersåtliga tillgifvenhet skola likväl aldrig
så förblinda mig, att jag ett ögonblick
skulle glömma min pröfvande rätt såsom
representant, eller derigenom afsäga mig all
rättighet, att fritt yttra mig öfver de inom
detta Stånd, der jag är representant, förekommande
frågor, då jag tror mig böra och
kunna göra det.
Herr Skogman Carl Davida anförde
skriftligen:
Då jag hyser den på skäl grundade, och af
inga deklamationer försvagade, öfvert}^gelse,
att ett väl ordnadt SlatslåneSystem, med bestämda
anslag för ränta och accumulerande
amortissement, utgör yttersta grundvalen för
både myntvärdets bestånd, och medlen till
Den 3 November e. m. 127
Rikets försvar, samt dessutom medför flera
förmåner för Fäderneslandet; så må den
önskan förlåtas mig, att ett sådant System
hade vid denna Riksdag blifvit antaget, om
också på den mest inskränkta skala; och
jag anhåller att få bestrida den i StatsUtskottets
Utlåtande N:o a55 yttrade åsigt: att
extraordinarie utvägar såsom län, må sökas
endast när behof vens ökade mängd öfverstiger
den närvarande tidens förmåga_,
att dem pä. annat sätt fylla, och omständigheterne
ej heller medgifva möjlighet af
fördröjda anstalter. Det är för sent, att i
nödens stund söka införa ett fördelaktigt
StatslåneSystem; det bör under fredens lugn
beredas; och representationens pligt är, att
sorgfälligt vaka mot missbruk af ett medel,
sorn, varsamt begagnadt, utgör en väsendtelig
samhällsförbättring. SlatsUtskottets slutsatts
är så mycket mera oväntad, sorn Utskottet
i premisserne medgifver, att för sådana
allmänna företaga hvilka egentéligen
hafva framtidens nytta till syftemål, kostnaderne
kunna fördelas jemväl på dem,
som framdeles komma att fördelarne deraf
upphemta.
Om den summa, af omkring 1 million
Riksd., som brister i det till Försvarsverkets
iståndsättande af StatsUtskottet tillstyrkta
belopp, utöfver för banden varande tillgångar,
anskaffades genom lån, upptagna af
RiksgäldsContoret i mån af behofvet, och
ouppsägbara å långifvarnes sida, med 5
Den 3 Novemher e, m.
procents ränta och 2 procents accumulerande
amortissement, hvarmedelst lånet på a3 år
utsläcktes; så skulle dertill, när hela summan
upptagits, erfordrats ett årligt anslag
af 70,000 R:dr, hvilka kunnat anvisas på
Allmänna Bevillningen, utan att dess nuvarande
taxation behöft förändras eller förhöjas;
och i4o,oooR:dr om året hade återstått
att använda, antingen till nödiga årliga
utgifter, eller till nedsättning afbevillningen.
Som jag likväl ej vågat hoppas, hvarken
att ett på riktiga grunder bjgdt LånSystem
skulle vid denna Riksdag införas,
eller det förslag om en ReservCassas bildande,
som Herr Grefve von Schwerin i
sin, Utlåtandet brlagde, reservation framställt,
och hvilket jag anser bereda flera fördelar,
mera af RiksStånden än af StatsUtskottets
pluralitet skulle bifallas; så har jag
hort inskränka mig till den anhållan, att
denna min reservation, i afseende på sättet
för ifrågavarande anslags fyllande, måtte i
Protocollet inflyta.
Herr HjertaLars: Ehuru öfvertygad,
att reservationer emot fattade beslut i allmänhet
föga eller ingenting uträtta, anhåller
jag dock vördsamt om anteckning till
Protocollet, att jag vid gårdagens votering
rörande extra anslaget till Försvarsverket
röstade för å,terremiss. Jag anhåller att få
göra
Den 3 November e. m.
,29
göra Jenna anmälan, icke blott derföre, att
summan är ojemförligt den bogsta, som under
innevarande Riksdag blifvit äskad, utan
derföre att ämnets gran laga egenskap i min
tanka bade gjort anmärkningarna förtjenta
af en återremiss, till allt det afseende, som
vid en förnyad pröfning kunde finnas lämpligt.
Jag ber, att härtill få lägga ännu ett
annat skäl. Då Herr Crusenstolpe var en
af de Talare, hvilka yttrade sig för det extra
anslaget, och jag dagligen framträder inför
Allmänheten, införlifvad med den värde Ledamoten
till en slags Persona moralis, så
anser jag det för min egen tillfredsställelse
vigtigt, att denna Allmänhet icke anser mig
dela den , nära till panisk fruktan gränsande,
farhåga för alla utländska öfversättningar
och betydelser af det gamla ärliga Svenska
ordet Knut, hvilken farhåga, att dömma af
den värde Talarens egna uttryck, utgjort,
väl icke den hufvudsakliga driffjädern, men
åtminstone en kraftigt verkande stimulus till
det nit, hvarmed Herr Crusenstolpe omfattat
denna angelägenhet.
Herr Dalman, Lars Johan, förenade
sig med Herr Hjerta.
Herr Rosengvist, Fredrik Leonhard, anmälte
äfven till protocollet sin reservation
emot Ridderskapets och Adelns omförmäite
beslut.
.9
i3o
Den 3 No veml) er e. ra.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard, hade
inlemnat ett anförande, som upplästes,
så lydande:
Att öka deras antal, som vilja bereda
nya utgifter för det allmänna, är visserligen
icke min mening. Men jag skall deremot
alltid anse som en helig pligt, alt påkalla
rättvisans uppfyllande emot hvarje medborgare.
— Af denna senare anledning har
jag funnit mig uppmanad att väcka den motion:
att då Högstsalig Konung Gustaf III,
glorvordigst i åminnelse, ovillkorligt och utan
något undantag i sitt testamente förordnat
och befallt, att de personer, hvilka vid Konungens
död befunnos i Hans Maj:ts enskilta
tjenst, skulle äga och behålla de löner,
som de då innehade, och Herr Majoren Gustaf
Grönhagen då, såsom Page, åtnjöt en
lön af i5o R:dr, hvilken han aldrig förverkat,
och hvilken aldrig blifvit honom fråndömd,
fastän samma lön sedermera icke utgått;
Page lönen ifrån och med år 1829 och
allt framgent må Herr Grönhagen tillgodokomma.
Denna motion har icke i ordentlig motionsväg
förut inkommit; ty Herr GrönhagenMiar
blott vilkorligt, vid återremissen af
StatsUtskottets Betänkande N:b 152 om I11-  dragningsStaten,. begärt, att, i händelse han
icke skulle få uppbära sin Page-lön för den
tid utbetalningen deraf upphört, honom åtminstone
måtte tilläggas samma lön från och
med början af år 1828 eller 1829, och allt
1} c n 3 November e. in.
framgent under dess öfriga lifstid. Att Herr
Grönhagen icke bestämt årtalet 1828 eller
1829 anser jag vara den enda orsak, hvarföre
Utskottet afstyrkt hans begäran, ty
Utskottet älskar och hör älska bestämdhet.
Denna Herr Grönhagens lagliga rättighet grundar
sig emedlertid på Högstsalig Konungens
testamente, hvilket, då det i allt annat blifvit
gällande, följaktligen hör vara det äfven
när fråga är om en gammal Officer, som
håde i krig och fred troget tjenat sitt fädernesland.
Konung Gustaf III:s testamente innehåller
icke, att de, som vid Konungens olyckliga
död voro Hans Maj:ts enskildte tjenare,
skola hafva deras löner, endast tills dess de
lingö några andra motsvarande. Nej, det
innehåller tvertom ganska bestämdt, att de,
utan något sådant eller annat förbehåll, ovillkorligt
i deras lifstid skola bibehålla de löner,
som deras Höftjenster medförde. Det
är således, efter min öfvertygelse, ett våld
och ett bevis på alltför litet deltagande uti
den vördnad och erkänsla, som efterverldeil
är skyldig denne store Konungs minne,
att beröfva Herr Grönhagen sin Fågelön
för hela den tid han deraf varit i saknad,
och såsom den oförklarligaste och yttersta
orättvisa måste det anses, om han ej
tillägges densamma från och med 1829 och
allt framgent. — Att vid detta tillfälle åberopa
Kongl. Kungörelsen af den 19 Augusti
48 H. 9
Den 3 N o v e ra b e r e. m.
1802 såsom skii! för prescriptionstids beräknande,
anser jag vara orikligt, oell alldeles
icke hit hörande, enär samma Kongl. Författning
handlar om fordringar i grund af
contract, särskildt beting, öfverenskommelser
och dylikt, hvarom här alldeles icke är
fråga?
Öfvertygad, att Rikets Ständer lika mycket
älska rättvisa, som att de icke på bekostnad
af den oförgätlige Konungens yttersta
vilja skola kunna undanrödja verkan af
hvad Konungen förordnat, gör jag mig förvissad,
att denna min motion ej skall afslås.
Jag bar, utom fullkomlig rättsgrund,
äfven billighet och consideration på min sida.
Helt nyligen har Ridderskapet och Adeln
tillagt Herr f. d. Landshöfdingen Hans Järta
en årlig pension af 2000 R:dr B:co; tvärtemot
Pensionsförfattningarnes föreskrift, har
äfven Herr ÖfversteLieutenant de Mottoni,
med afvikelse från gällande författningar,
fått sig tillagd en pension af 600 R:dr;och
är det då icke billigt, att när man låter ädla
och upphöjda tänkesätt göra undantag
från författningar, man bör hysa samma
tankar, då fråga är att göra rätt, och
låta en landsman komma i åtnjutande af sina
lagliga rättigheter? Desse frågor äro ställde
till så väl StatsUtskottets värde Ledamöter,
som hvarje Representant af nu församlade
Ständer; och då härvid tillika bör
komma i beräkning, att Rikets Ständer på
RiksStnten oafkortadt uppfört alla de per
-
Den 3 November e. m.
söner, hvilka Högstssalig Hennes Kongl. Höghet
Prinsessan Sophia Albertina uti sitt testamente
förklarat böra, såsom Hennes Kongl.
Höghets enskildta tjenare, åtnjuta de löner,
hvilka de vid Hennes Kongl. Höghets frånfälle
uppburit, samt Rikets Ständer sålunda
ådagalagt sin vördnad för hvad en Wasaältens
medlem förklarat vara sin yttersta
vilja, så bör det icke kunna förmodas, att
hvad en Konung af samma älskade ätt i sina
sista stunder förordnat, kan öfverlämnäs
åt glömskan, och anses icke förtjena ringaste
afseende, blott för att få lumpna i5o
R:dr B:co besparade i några få års tid.
Jag anhåller vördsamt om remiss häraf
till StatsUtskottet, jemte det jag får begära,
alt StatsUtskottet täcktes låta denna min motion
ostympad och ordagrant intagas uti det
afgifvande Betänkandet, så att icke blott
excerperade bitar, utan hela motionen oafkortad,
må komma till Rikets Ständers kännedom.
Lades på bordet.
Herr Skogman, Carl David, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Då utan tvifvel flera jemkningsfrågor
uppstå i följd af RiksStåndens olika beslut
rörande tullafgifterne på inkommande och
utgående varor, samt förutses kan, att, oaktadt
all möjlig skyndsamhet vid dessa frå
-
i34
Den 3 November e. ni.
görs afgörande och expeditionens uppsättande,
den föreslagna nya Tulltaxan ej kan förr
än emot slutet af innevarande år varda till
Kongl. Maj:t i underdånighet öfverleinnad;
så får jag, med afseende så väl å den för
Taxans pröfning oell utfärdande erforderliga
tid, som å angelägenheten deraf, att de
förändringar i afgifternes belopp, hvilka komma
alt äga rum, åtminstone någre månader
förut blifva allmänt kände, vördsamt föreslå:
Att Ridderskapet och Adeln behagade
för sin del besluta, att de förhöjningar eller
nedsättningar i tullafgiftcrne på inkommande
och utgående varor, som vid denna
Riksdag varda af Rikets Ständer vidtagne
emot hvad nu gällande Tulltaxa innehåller,
icke skola träda i verkställighet förrän ifrån
och med den i Maj 1800; samt att Ridderskapet
och Adeln ville inbjuda de öfrige
RiksStånden att i detta beslut sig förena.
Herr Thanij, Wolrath: Jemte det jag
tillstyrker bifall till hvad Herr Skogman
begärt, tar jag mig friheten påminna, att
1823, då samma händelse inträffade, beslöto
Rikets Ständer, att den nya Tullförfattningen
icke skulle gälla förr, än den 1 Januarii
iSaö. Enär Herr Skogman nu begärt,
att den nya Tulltaxan måtte utfärdas
till efterlefnad ifrån den 1 Maj nästa år,
instämmer jag deri så mycket heldre, som
föga eller ingen Tull före denna tid torde
komma att erläggas.
Den 3 November e. m.
i35
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
I Herr Skogmans förslag instämmer jag, emedan
detsamma röjer en omtänksam välvilja
emot de trafiqueralide, och hvar och en,
som med utrikes handels-transaktioner sig
befattar, hvilka af Tulltaxans skyndsamma
framkommande, och tidig upplysning om
TuIIförfattningarnas förändring, nödvändigt
skola draga nytta. Om taxan tager sin början
sned den i Maj, torde detta blifva en
tillräcklig rättelse för nästa års förtullningar,
emedan, utom ifrån Nederlagen, högst
få ske innan den tiden; och då Rikets Ständers
Utlåtanden om Tullförfattningarna troligen
icke kunna till Regeringen ingå före
December månads utgång, synes den af StatsSecreteraren
för Financerne föreslagne tid för
Taxans och Författningarnas utarbetande icke
vara för mycket tilltagen.
Lades på bordet.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den 3o
sistlidne October under N:o3i5 aflåtne, och
samma dag eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, i anledning af skiljaktiga beslut i
några delar af Statsregleringen.
I anledning af Utskottets berättelse,
angående RiksStåndens skiljaktiga beslut i
frågan rörande medel till haslafvelns förbättrande,
föredrog Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken nu Herr Ribbings,
Arvid, den 21 sistlidne October e.
136
Den 3 November e. m.
m. på bordet lagde hemställan, att de öfrige
RiksStånden måtte inbjudas, att instämma
i Ridderskapets och Adelns den 14 i
sistnämnde månad f. m. fattade beslut, att
underdånig anhållan borde bos Kongl. Majit
framställas derom, att Kongl. Majit täcktes
vid nästa Riksdag låta för Rikets Ständer i
nåder framlägga en utarbetad plan, som ej
mindre upptoge det tillstånd, hvaruti de för
hästafvelns befrämjande varande anstalter
sig befinna, än äfven hvilka åtgärder Kongl.
Majit kunde anse böra för framtiden följas,
tili vinnande af de i ekonomiskt och militäriskt
afseende så diögst vigtiga ändamål,
som med dessa anstalter åsyftas.
Friherre Cederström, Jacob: Jag har
ingenting emot den föreslagne inbjudningen;
men anhåller att få göra den anmärkning
vid ordalagen i Ridderskapets och Adelns beslut,
att ordet plan må utbytas emot ordet
berättelse. Man kan icke göra upp en plan,
huru hästafveln för närvarande befinner sig;
men väl en berättelse derom, hvarpå man
sedan grundar en plan för framtiden.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att någon ändring
uti Ridderskapets och Adelns beslut nu ej
kunde äga rum; utan att fråga endast vore,
huruvida Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla Herr Ribbings hemställan angående
den föreslagne inbjudningen.
Den 3 November c. m.
i37
Uppå derefter af Hans Excellence framslälde
serskilte propositioner, först till bifall
och sedan till alsing A Herr Ribbings
ifrågavarande hemställan , blef densamma
sluteligeu af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Angående Utskottets anmälan om Riks»Ståndens
skiljaktiga beslut i frågan om uppförande
pä Allmänna Indragnings Staten af
det arfvode 1,600 R:dr B:co Hans Excellence
111. m. Herr Grefve Rosenblad i egenskap
af f. d. Gener alTullDirectionens Ordförande
uppburit.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Jag
får blott vördsamt hemställa, om votering
i Förstärkt Statsutskott får anställas öfver
en fråga af denna beskaffenhet, hvilken, då
den af två Stånd blifvit afslagen, synes redan
vara förfallen.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Frågor om penninge-anslag har man
aldrig brukat låta förfalla, utan alltid låtit
deni gå till Förstärkt Statsutskott; helst de
Stånd, hvilka sagt ja, äro lika berättigade
att få sin vilja fram, som de, hvilka sagt nej.
Herr Hjerta, Gustaf: Vid afgörande af
detta ämne kommer ock i betragtande, att,
så vidt jag kan erinra mig, frågan är om
en pension, hvilken hittills utgått. Således
måste man på något sätt besluta om den
saken, hvilken icke kan förfalla.
138
Den 3 November e. m.
Herr Skogman, Carl David: Jag får
blott erinra, att det är en proposition, som
Kongl. Maj:t framställt, och således torde
det icke vara lämpligt, att den blifver utan
svar.
Grefve von Schwerin: Samma anmärkning
ämnade äfven jag göra. Det har aldrig
handt, att man lemnat en Konungens
framställning utan svar.
Friherre Cederström: Det faller väl alldeles
af sig sjelf, att Konungens Proposition
måste besvaras; men å andra sidan är det
angeläget att veta, antingen frågan handlar
om en pension eller om ett arfvode. Är
det en lön, kan den icke ens grundlagsenligcn
beviljas ett Civilt StatsRåd. Är det
åter en pension, blir saken annorlunda beskaffad.
Då Ridderskapet och Adeln förra
gången fattade dess beslut i saken, nyttjades
ordet arfvode. Jag gör denna anmärkning,
emedan jag anser ett arfvode icke kunna
lemnäs åt ett StatsRåd; men väl en pension
kunna tilldelas den ena eller andra Embetsmannen
i Riket. Att Konungen får svar
på sin Proposition, faller af sig sjelf, ehvad
frågan förfaller, eller icke; ty expeditionen
kommer i förra händelsen att innehålla, att
två Stånd stannat emot två, och att frågan
sålunda förfallit. Hvad sjelfva saken angår,
tillstyrker jag den af allt hjerta i egenskap
af pension, och bestrider den blott under
namn af arfvode.
Den 3 November e. m.
Herr Cederschjöld: J;ig är förekommen
af elen sista Talaren derutinnan, att svar på
Propositionen i allt fall icke uteblifver. Huruvida
arfvode må beviljas, bekymrar mig
föga; det är blott för formens helgd jag nitälskar.
Jag har gjort mig den föreställningen,
att då detta ämne icke egentligen tillhör
Statsregleringen, frågan, enligt 75 §.
Riksdagsordningen, bör anses afslagen, när
två Stånd deruti stannat emot två.
Herr von Hartmansdorff\ August: Af
egen erfarenhet vet jag praxis vara den, att
anslagsfrågor, uti hvilka två Stånd stadna
emot två, hänvisas till afgörande i Förstärkta
StatsUtskottet, äfven om anslaget blifvit
af enskild Riksdagsman allena begärdt. Yid
förra Riksdagen väckte jag fråga om ett anslag
till Vettenskaps Akademien. Två Stånd
stadnade emot två; saken gick till Förstärkta
StatsUtskottet och bifölls, ehuru tvänne
Stånd, och jag tror äfven StatsUtskottet, förut
afslagit motionen. Samma behandlingssätt
bör i detta fall destomera iagttagas,
sorn framställningen bärrört från Kongl.
Maj:t, och ett bestämdt svar derå måste
lemnäs, antingen det blifver jakande eller
nekande.
Sluteligen får jag i anledning af Friherre
Cederströms yLtrande om skillnaden
emellan arfvode och pension erhindra, att
vi nu icke kunna företaga målet för 3:dje
gången, utan blott bestämma, huruvida Vo
-
De 11 3 November e. m.
teringspropositionen är vigtig, eller om elen
Lör till Utskottet återförvisas, i fall det origtigt
kallat anslaget för arfvode.
/
Herr Tham, Wolrath: Frågan är nu
endast om Voteringspropositionen. Då Konungen
begärt, att det arfvode, H. E. Herr
Grefve Rosenblad innehade såsom Ordförande
i GeneralTullSlyrelsen på TullVerkets
Stat, må öfverflyttas på Allmänna IndragningsStaten,
lärer frågan otvifvelaktigt
angå ett Statsanslag, och RegeringsFormen
hänvisar dylika frågor tydligen till Förstärkt
Statsutskott.
Grefve af Ugglas, Gustaf: 6g §. RegeringsFormen
innehåller: Uppstå, antingen
hos Riksens Sländers Plena gemensamt,
eller uti något af RiksStänden, betänkligheter
att antaga hvad StatsUtskottet tillstyrkt
uti det, som rörer antingen Statens reglerande,
— — — — då böra de skäl anföras,
på hvilka sådane betänkligheter sig
stödja, samt meddelas StatsUtskottet, — —
— — Stadna två Stånd emot två, då skall
StatsUtskottet f örökas med så många Ledamöter
af RiksStåndén i vanlig ordning valde,
att de blifva 3o af hvarje Stånd. Detta
serskilda Utskotts Ledamöter röste sedermera
samfäldt och icke efter Stånd, med
slutna sedlar, till ovilkorligt antagande eller
förkastande af hvad StatsUtskottet tillstyrkt
blott„ i de frågor, hvarom RiksStånden
varit af skiljaktiga tankar, kommande
Den 3 November e. m.
de fleste sålunda röstandes mening att gälla
såsom Rikets Ständers beslut. Nu iir denna
pension ifrågasatt att uppföras på IndragningsStat.
Detta måtte således höra till Statens
reglerande, och deraf vara en följd, att
frågan bör af Förstärkt Statsutskott afgöras.
Friherre Cederström: Med Grefve af
Ugglas förenar jag inig fullkomligt, att om
frågan vore om en pension, borde den af
Förstärkt Statsutskott afgöras. Men då i
Yoteringspropositionen frågan är om ett arfvodej
påstår jag, att detta ord måtte utbytas
emot ordet pension. Är frågan om en
lön, så kan den icke bifallas ens af alla
fyra Stånden, ty den är då en olaglighet.
Herr Hjerta: Då Friherre Cederström
så mycket fäster sig vid ordet arfvode,
skulle jag tro att rätta vägen för honom
varit, att i ConstilntionsUtskottet beklaga
sig deröfver, att ett sådant blifvit tilldeladt
ett i tjenst varande StatsRåd. Jag ber dessutom
få fästa uppmärksamheten på det oskyldiga
i misstaget af ord härstädes, emedan
frågan verkligen är om ett arfvode, som H.
E. Herr Grefve Rosenblad förut åtnjutit på
TullStaten, och hvilket icke lärer kunna anses
annorlunda än som ett slags pension,
ehuru det icke blifvit så benämdt, måhända
för att icke synas1 gifva pension åt en i
tjenst varande Embetsman.
Herr von Hartmansdorff: Då Friherre
Cederström gör en så bestämd åtskillnad emel
-
Den 3 November e. m.
Ian orden pension och arfvode, önskar jag,
att han äfven ville vara så god, och läsa
upp det ställe i Grundlagen, hvarest denna
skillnad finnes utsatt, på det man måtte få
något säkrare att rätta sig efter, än hans
hlotta utsago.
Herr Skogman yttrade, att han vore
förekommen af Herr Hjerta, och förenade
sig med honom.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Det
är allenast i afseende på redactionen afVoteringspropositionen,
jag her få erindra,att,
såsom det föreföll mig, Nej-propositionen
icke innehåller en så bestämd motsatts till
Ja-propositionen, att det ju skulle kunna
hända, att i fall Nej-propositionen vinner,
pensionen ändock på annat sätt kan komma
att fortfara. Jag anhåller derföre om
den förändring i Voteringspropositionen, att
om Nej vinner, kommer all fråga om pension
för H. E. Herr Grefve Rosenblad, att
förfalla.
Herr Hjerta: Jag kan icke instämma
iden siste Talarens åsigt, och tror, att StatsUtskottet
gjort rätt att icke sätta i fråga,
att förbjuda ett penningeanslag, som Konungen
i alla fall kan bevilja, om lian finner
det kunna beredas, af Extra Utgiftsmedleu,
eller i annan väg. Något annat förslag
af Utskottet hade varit att öfverskrida
den gräns, inom hvilken Utskottet bör hålla
sig.
Den 3 November e. m.
.43
Herr Crusenstolpe: Jag är i sanning
förundrad att höra den sista Talaren yrka
så liten helgd åt Rikets Ständers heslut, att
Förstärkta StatsUtskottet skulle helt och hållet
votera om Påfvens skägg. Konungen kari
väl af extra inkomster, eller egna medel,
bevilja IJ. E. Herr Grefve Rosenblad en pension;
men om Nej vinner 1 Utskottet, måste
man väl förutsätta, att den icke kan
hvarken på Rikets Ordinarie Stat eller TullStaten
uppföras.
Hans Ex cellen ce Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adelil förblef vid dess i ämnet
redan fattade beslut.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellcnce gjorde Proposition
till återremiSs af den i ämnet förcslagne
Voteringspropositionen.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
Uppå derefter framställd Proposition
godkände Ridderskapet och Adeln ifrågavarande
Voteringsproposition.
Friherre Cederström: Sedan Fiidderskapet
och Adeln nu godkänt Voteringspropositionen,
får jag för ruin enskildta del förklara,
att jag icke kan i detta beslut instämma.
Först och främst emedan den alldeles
icke innebär del vilkor, sorn en Voteringsproposition
bör innefatta, att om Nej
vinner, kommer arfvodet att upphöra, utan
»44
Den 3 November e. m.
det kan ändock utgå af en annan fond; och
sedan emedan den innehåller ordet arfvode
, sorn icke ens kan af Rikets Ständer åt
ett StatsRåd beviljas.
Grefve von Schwerin: Jag får blott
erindra, att då ordet arfvode blifvit nyttjadt
i den Kongl. Propositionen, har icke
eller Utskottet kunnat antaga något annat.
Herr Crusenstolpe: Jag reserverar mig
mot Voteringspropositionen, äfvensom emot
den theori Herr Hjerta framställt, att, ehuru
arfvodet afslås på IndragningsStaten, det
ändock må kunna fortfara på en annan Stat.
Herr Hjerta: Då Herr Crusenstolpe får
läsa Protocollet, sedan det blifvit justeradt,
lärer han väl finna, att jag alldeles icke talat
om någon Stat, utan om Extra Utgiftsmed/en.
Herr Crusenstolpe: Jag kan ej besvara
den siste Talarens yttrande, innan jag får
läsa Protocollet. Jag skall en annan gång
afbida Protocollsjusteringen, innan jag inlåter
mig i discussion med Herr Hjerta.
I afseende å alla öfrige punkter i Förstärkta
StatsUlskottets Memorial, beslöt Ridderskapet
och Adeln, uppå derom särskilt
framstälde propositioner, att, under förblifva
ii de vid dess, rörande de i berörde Memorial
omförmälde frågor, fattade beslut,
god
-
D e ti 3 A o v c m b e r e. m.
145
godkänna de af Utskottet föreslagne voteringsproposi
tioner.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 3i sistlidne October under N:o
3i^ aflutne, och den 2 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, angående RiksStåndens
beslut i fråga om beräkningen af Taffelpenningar
för visse Embetsman; fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Memorial borde
läggas till handlingarne.
Föredrogs å nyo och remitterades till
StatsUtskottet Herr Hjertås, Guslaf Adolph,
den 28 sistlidne October e. m. på hordet
lagde motion, att, till hästafvelns förbättrande,
medel måtte, i mån af behofvet få, under
vissa bestämda vilkor, lånas utur deni
RiksgäldsContoret befintlige så kallade HingstmedelsCassan.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMcirskalken tillkännagaf, att Grefve Hamilton,
Gustaf Wathier, och Herr Berg von
Linde, Johan Albert, afsagt sig att vara Ledamöter,
ddh förre i StatsUtskottet, och den
senare i Lagutskottet; i följd hvaraf Hans Excellence
anmodade Ridderskapets och Adelns
Herrar Electorer, att nästkommande Thorsdag
sammanträda för alt efter desse Herrar
utse nya Ledamöter uti nämnde Utskott.
10
14-G
Den 3 November e. m.
Å nyo föredrogs LagUtskotlets den g
sistlidne September under N:o 98 afgifne, och
den 25 i samma månad e. m. på bordet lagde,
Betänkande, öfver väckt motion om stadgande,
att förskrifningar skola, för att vara
gällande, ställas till viss man; 111. m.
Sedan Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken tvänne gånger framställt
särskilte propositioner dels till bifall
dels till afslag å LagUtskottets Betänkande,
och berörde propositioner blifvit med Ja och
Nej besvarade; fann Ridderskapet och Adeln
slutligen godt att detsamma afslå.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf, anmälte
till protocollet sin reservation emot
Ridderskapets och Adelns beslut.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard: Sedan
Ridderskapet och Adeln afslagit LagUtskottets
Betänkande N:o 98, hvarigenom
Utskottet tillstyrkt bifall till min motion om
stadgande, att förskrifningar skola, för att
vara gällande, ställas till viss man, genom
hvilken motions afslående det åsyftade correctivet
mot procenteriet således är ansedt
otjenligt; får jag, i anledning deraf, väcka
den motion, att 6 §. i 9 Capitlet HandelsBalken
må alldeles upphöra, och att hvar
och en må äga rättighet betinga sig så stor
ränta han behagar. Motivet är det, att då
Lagstiftaren ansedt sig icke böra träda emellan
i fråga om sjelfva capitalet, eller förbindelsen
derpå, synes Lagstiftaren icke el
-
Den 3 November e. m. i/Jj
«
ler böra träda emellan i fråga om hillänget,
som jag kallar ränta. Jag anhåller vördsamt
om remiss till Lagutskottet, samt om
communication med de öfrige Respective
RiksStånden.
Lades på hordet.
Föredrogs å nyo och bifölls LagUtskottets
den 3o sistlidne Septemper under N:o
io g afgifne, och den i3 derpåföljde Octobej;
på hordet lagde, Betänkande öfver väckt
motion om uppliäfvande af Kongl. Brefvet
den i 7 October 1778 angående förekommande
af Barnamord.
Företogs till pröfning LagUtskottets den
10 sistlidne October under N:o 113 afgifne,
och den 36 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående
rättighet för Patroulle, Post, Vaktkarl eller
Fångförare, alt, genom bruk af skjutgevär,
söka förekomma Fånges flykt.
Herr Rosenqvist_, Fredrik Leonhard
uppläste följande:
Då jag afgifver mitt yttrande i detta
för samtid och efterverld så märkvärdiga
ämne, gör jag mig sjelf den fråga, om jag
är i Sverige, hvarest skall finnas en Constitution,
som tryggar folket vid frihet till
lif och egendom; och en Regering, som skall
48 H. 10*
D c n 3 N o v e in b e r e. m.
vaka öfver, att denna Constitution biifver
uppfylld, och som svurit alt efterlefva densamma.
Är det uti detta Sverige, der man
säges framskrida på bildningens, upplysningens
och frihetens bana, man skall få propositioner,
som förnedra menskligheten, som
kränka de heligaste natur-rättigheter, och
som sätta medborgare utom Lagen. Uti hela
den civiliserade verlden är en sådan Lag ännu
okänd. Men i det upplysta Sverige, sorn
är stolt öfver att hafva milda och goda l^agar,
der skall ett system införas, hvilket
gör det grufligaste våld på natur- och menniskosätt.
Förliden Riksdag, eller för feni
år tillbaka, blef en sådan proposition lill
Rikets Ständer gjord, men af Lagutskottet
afstyrkt, samt af Rikets då församlade Ständer
afslagen. Då bade således LagUtskottets
Ledamöter en bibehållen känsla förvarad
från sina förfäders rena, okonstlade aktning
för natur- och folkrätt; de ville icke
låta åt godtycket uppoffra ett menniskolif
utan dom och ransakning. Men nu, då man
inbillat sig vandra på en framskridande upplysnings
bana, nu vill man införa Lagar, sorn
våra förfäder skulle ryst vid att höra omtalas,
ännu mer att höra vara på vägen alt
stiftas.
Detta är inledningen till mitt ogillande
af den styggelse, som LagUtskottets vär/
de Ledamöters pluralitet kunnat för Rikets
Ständer till antagande framlägga uti sitt
Betänkande N:o ii3 i anledning af Kongl.
Den 3 November e. m.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående rättighet
fö/' Patroulle, Post, Paktkarl eller Fångförare,
att, genom bruk af skjutgevär, söka
förekomma fånges flykt. Lagutskottet har
iakttagit samma försigtighet, som åtskillige
andra Utskott under denna Riksdag sig tillåtit,
nemligen: att endast upptaga namnen
på de Ledamöter inom RiksStånden, hvilka
gjort anmärkningar emot den projeclerade
liva Förordningen, men ingalunda hvad desse
anmärkningar innehållit; troligen emedan
Utskottet ej mägtat vederlägga ett enda af
de anförde skälen mot den onaturliga och
barbariska nya Lagen, att åt en rå och obildad
fångförares discretion öfverlemna ett
menniskolif. Utskottet har framställt sju
motiver, hvilka grundeligt bevisa onaturligheten
och omoraliteten af den föreslagne
Förordningen; och hvem skulle väl tro, att
samma Ledamöter, som anfört desse motiver,
skulle emot deras innehåll kunna raisonnera
sig till ett annat resultat; till hvars
erhållande blifvit framställde fyra andra moliver,
som jag önskar, menskligheten till heder,
aldrig blifvit offentliggjorda. Då jag
alltid skall anse som en helig pligt, att, så
mycket i min förmåga står, försvara den personliga
friheten, deri högsta jordiska fördel
menniskan äger, så vill jag upptaga och
vederlägga hela det a b c d, som Utskottet
framlagt för att kunna åstadkomma de
föreslagna mordscener, hvilka odisputabelt
skola blifva provenu af Utskottets förslag.
i5o
Den 3 November e. m.
«) ”Att allmän och enskild säkerhet,
”efter hvad erfarenheten visat, ofta blifvit
”ej allenast blottställd, utan ock verkeligen
”störd genom grofva brottslingar, hvilka
”det lyckats att från fästningar och häkten,
”eller under forslande, på flykten sig begifva.
”
Att allmän och enskild säkerhet blifvit
störd af grofva brottslingar, som det
lyckats att från fästningar och häkten undkomma,
det är ingalunda arres tanter nes fel,
utan deras, som äro satta att vaka deröfver,
att fångarna ej må kunna förskaffa sig
en frihet, som i födelsen är dem och hvarje
lefvande varelse gifven. Således skulle,
efter LagUtskottets första rättsprincip, fången
straffas för hans bevakares försummade
vaksamhet — hvilken skef och vanskapad
åsigt — och hvilket begär att skydda makten
eller den starkes försummelse, på den
svages bekostnad!
b) ”Att Samhällsordningens bevarande
”påkallar kraftiga och stränga åtgärder till
”förekommande af den oro och våda, som
”förorsakas af dylika på flykten komne missdådare,
hvilkas tillstånd i allmänhet är sådant,
att de ej annorledes, än, medelst nya
”brott, kunna bereda sig lifsuppehälle.”
I samma mån Samhällsordningens bevarande
påkallar kraftiga och stränga åtgärder
till förekommande af den oro och
våda, som förorsakas af på flykten komna
Den 3 Novcmbtr c. m.
missdådare, i samma mån Lör vaksamheten
hos de öfver hrottslingarne satte vårdare
okas, och således höra straffen skärpas för
väktare öfver fångar, som låta fånge fly;
men ingalunda Lör åt väktaren öfverlemna
att, medelst fånges mördande, skilja sig
från mödan och vaksamheten, att fången från
rymningsföretag hindra.
c) ”Att Lagens stadgande i 29 Cap. r
MissgerningsBalken: Kan det så hända
”att den, som far efter att fånga den, som
”lagliga gripas må, slår, eller skjuter åt
”honom, eller dem honom värja vilja, och
”annar kommer i misshugg, och får der
”död af; profves sådant emot hans vilja
”och uppsåt skedt vara; bote dä vådabot
”till målsäganden tjugu daler, synes förutsätta
rättighet att genom skjutande hin”dra
missgerningsman från flykt.”
Åberopandet af Lagens stadgande i 29
Cap. 1 §. MissgerningsBalken förefaller mig
till ifrågavarande fall högst olämpeligt, och
antyder, att Utskotlct måtte varit i förlägenhet,
att få några likheter med skuggan
af skäl. Rubriken till åberopade Capitel
lyder så här: Om dråp och bana, som timar
mer af olycko, än annars vållande.
Endast denna rubrik bevisar oanvändbarheten
härstädes af Capitlet; ty huru kan i
något fall dråp mer af olycka, än annars
vållande, här komma i fråga; ordet olycko
kan här endast hafva afseende på den ar
-
102
Den 3 November e. na.
ina fången, hvars lif beror af vaktens discretion.
Sjelfva §:n, som Utskottet transumerat,
och derigenom uteslutit sådant som, om
han i sin helhet citerats, vid första påseendet
funnits opassande för tillfället, lyder
som följer: ”Kan det så hända, att den,
”sorn i rätta lifsnöd vill sig värja, eller far
”efter att fånga den, som lagliga gripas må,
”slår, eller skjuter åt honom, eller deni ho”nom
värja vilja, och annar kommer i misshugg,
och får der död af; profves sådant
”emot hans vilja och uppsåt skedt vara;
”bote då vådabot till målsäganden tjugu da”ler.
Ej bör mer än ett hugg eller skott
”för våda räknas. Varda flere sår af ett skott
”eller hugg; vare tbet ock våda.”
Huru vill man jemföra händelsen med
den, som i rätter lifsnöd vill sig värja,
med denna händelse. För att vara i sådan
lifsnöd, som i delta Capitel förutses, måste
man vara på fri fot, och om det skulle
kunna hafva afseende på fånge, så vore fallet
det, att fången redan vore i frihet, och
ånyo gripas skulle. Således är §:ns mening,
som af rubriken på Capitlet inhemtas, endast
att bestämma vådabot; och det skall
vara en öfvernaturlig advocatyrsförmåga att
göra ett uppsåt till våda — ty när fånge
vill fly från väktare, och den senare är
förbunden att 3:ne gånger varna honom efter
den föreslagna nya Förordningen, innan
Den 3 November e. m.
153
lian får lossa skottet, så måste väl våda till
ett sådant fall vara högst olämpeligt. Vidare
och vid en annan tillämpning, som
tyckes afses, fastän skeft framställt, af uttrycket:
”den som far efter att fånga den,
. ”sorn lagliga gripas må, eller skjuter åt ho”nom,
” — synes ju tydligen, att detta handlar
endast om, när en person skall gripas,
eller sin frihet beröfvas; och det är just häruti,
som det ömtåliga ligger, å ömse sidor,
emellan våldet och makten å ena sidan,
och medborgligheten å den andra sidan.
Det fina förborgade motivet till den nya
anstalten tyckes vara, att kunna förvandla
Arresteringsorder?!. till ett Dödsdecret, och,
för att kunna hjelpa sig fram till detta mål,
har man försökt begagna sig af denna §,
lika skiljaktig från saken, som natten från
dagen; ty denna §. synes icke förutsätta
rättighet att genom skjutande hindra missgerningsman
från flykt, emedan han icke
lian få namn af missgerningsman, för det
lian skall arresteras, utan detta namn först
tillkommer, sedan han blifvit öfverbevist
och dömd.
d) ”Att häktad person, då han har kun”skap
om det äfventyr, hvarmed försök till
”rymning är förknippadt, har alt skylla sig
”sjelf för den ofärd, som träffar honom, om
”han icke dess mindre vågar försöket.”
Detta motif för bestämmandet af den föreslagna
Förordningen kunde Utskottet gerna
i54
Den 3 November e. m.
sparat, emedan det aldrig enligt förnuftet
kan användas till grund för uppgörandet
af den ifrågavarande Förordningen, utan
endast anses som ett tröstemedel efteråt, sedan
denna rysliga Förordning blifvit antagen;
huru förundrad måste man icke blifva
då man läser följande tirad: ”Då Utskottet
”tagit dessa serslciita åsigter i betraktande
”och med det ifrågavarande Lagförslaget
”dem jemfört, har väl Utskottet stannat i
”den öfvertygelse, att samma förslag ej kan
”stå tillsammans med de grunder, som i
”förra afseendet äro anförde;” men Utskottet
likväl, efter sådane raisonnementer, tillstyrkt
en ny Förordning, som, med åberopande
af hvad rättsbegrepp som helst, likväl
innehåller en kränkning af natur- och
folkrättsläror, bland alla kända Nationer.
Utskottets 3:ne så kallade skäl för den
nya Målskjutningslagen äro af en origtig halt.
i :o ”Att fången är genom laga kraft”vunnit
beslut förklarad skyldig till dödsstraff
eller lifstidsfängelse.”
Hvarföre skall fånge öfverlemnas till
ett behandlande utom Lagen? — Han blifver
ju derigenom, och om han af sin väktare
mördas, befriad från ett straff, som
genom exempel är ämnadt att väcka skräck
och fasa; lian betages ju alt få tröst i sina
sista stunder af Ordets Tjenare; och således
blifver äfven Religionens bud härigenom
kränkt.
Den 3 November e. m.
i55
Enligt Grundlagen äger Konungen rätt
att nåd göra och lif skänka; men denna Hans
Majrts heliga och ljufvaste af all mensklig
makt blefve Hans Maj:t derigenom betagen;
förslaget är alltså både Grundlags- och Religionsstridigt;
fången är betagen hoppet, det
enda en sådan olycklig äger, hoppet antingen
att blifva beredd till sin förestående
död, ocb försonad med sin skapare och samhället,
eller att få af sin Konung sitt förverkade
lif åter. Hvilken nedsättning af
Konungavärdigheten kommer icke här äfven
i betragtaride, då en sådan Konungens rättighet
kan af en simpel fångvaktare förekommas.
2:0. ”Att han redan kommit utom den
”fästning eller det häkte, der han hålles i
”förvar, samt från fängsel sig befriat, eller
”under forslande gjort sig ledig från det fängsel
honom varit pålagdt, och derefter be”gifvit
sig på flykten.”
Att fången kommit i den ställning att
hafva gjort sig fri från fängsel, är en försummelse
af den, som vårdat honom, och
Utskottet hade kunnat spara att upptaga
detta som ett fall, då det redan är till motivet
nämndt såsom grund.
Utskottet har i öfverensstämmelse med
sitt A. B. C. D. i mordrättighetens öfverlemnande
åt Fångförare, Post, Patronille
och Vaktkarl ansett förslaget böra ändras
till denna lydelse: ”söker fånge som till döds
-
156
Den 3 November e. m.
”straff eller lifstidsfängelse dömd är, att på
”flykten sig begifva, och har han redan kornkrut
utom den fästning eller det häkte, der
”lian i förvar hålles, samt från fängsel sig
”befriat, eller gjort sig ledig från det fäng”sel,
honom under forslande urpålagdt; äge
”då patrouille, post, vaktkarl eller fångförare,
som fången bevakar eller forslar, att
”skjuta å honom, derest han icke efter tren”ne
anrop från försöket afstår, och annat
”medel att flyendet hindra, icke är för han”den.
Dock hör fången förut vara om äf”ventyret
underrättad och, så vidt ske kan,
”skottet rigtas å sådane delar af kroppen,
”att fången icke skadas till lifvet; men om
”sådant sker, skall undersökning om händelsen
vid behörig domstol anställas, samt
”dervid alla omständigheter noga utredas.
”Finnes vaktkarl eller fångförare hafva i
”oträngd måtto skottet aflossat; varde han
”då straffad efter allmän lag.” Utskottet har
derjemte funnit sig höra tillstyrka, såsom
villkor för en sådan författnings antagande
och tillämpning, att till dödsstraff eller lifslidsfängelse
dömde fångar skola vara försedde
med en särskild klädedrägt, eller annorledes
med sådana tecken utmärkte, att de
alltid äro genast igenkännlige, på det fångvaktare
ej må, vid inträffande rymningsförsök,
råka i villrådighet, huruvida han
äger utöfva den rättighet, som den föreslagna
författningen honom tillägger. Jag anser
mig deremot, uppå de af mig redan anför
-
Den 3 November e. ra. i5/
da stal, böra förklara, att den af Utskottet
föreslagna jemkningsförordningen, äfvensom
Kongl. Maj:ts Nådiga proposition, böra förkastas.
— Således tillstyrker jag, i motsats
mot Utskottet, att inga särskilta kläde-eller
morddrägter må blifva inrättade. Hvilka
grufveliga scener skulle icke sådana nutidens
alster åstadkomma; man kunde ju tvinga ett
af våldet utsedt offer att ikläda sig en sådan
hiskelig drägt, för att få låta urvägenrödja
honom, urskuldande sig med misstag,
och att drägten gjorde honom fågelfri.
Jag bar nu uppfyllt den heligaste af de
pligter, som jag anser tillhöra mitt Riksdagsmannakall,
då jag med skäl och bevis
ådagalagt ötillhörigheten, både i lagligt och
moraliskt afseende, att tillskapa en onaturlig
och omensklig lag eller förordning. Jag
bar talat för menniskans rättigheter, — för
frihetens bevarande till lif. Måtte Ni, mine
Herrar, taga Ed ra samveten till råds, innan
Ni, som Svenska Riddersman, tagen ett
beslut, som Edra förfäder skulle indignerat,
emedan det varit dem ovärdigt, och
som, om det realiseras, skall väcka hela den
civiliserade verldens afsky och förakt. Jag
anhåller örn Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till afslag å Betänkandet,
med förklarande, att jag anser ett sådant
natur- och folkrätt kränkande project
snarare böra brännas, än till Rikets Ständers
antagande framläggas.
158
Den 3 November e. m.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
kan ej neka, att jag med ledsnad såg, att
den Kongl, propositionen i detta afseende,
som vid sista Riksdag afslogs, nu åter blifvit
framställd. Jag medgifver, att Utskottet
i sitt förslag gått en medelväg, och att om
vi nödvändigt skola hafva det, hvilket jag
åtminstone anser för ett ondt, Utskottets
förslag då är det lämpligaste. Men förslaget
har i alla fall med sig stora olägenheter.
Utskottet har dervid fästat det vilkor,
att arrestanterna skola vara klädda i en särskild
drägt, och detta derföre, att andra ej
skulle löpa fara, genom ett misstag; men
förmodeligen kunna färgerna på denna drägt
ej blifva så bjerta, att man i mörkret är i
stånd att urskilja dem. Misstag kunna således
äga rum. Dessutom har denna drägt
den olägenhet med sig, alt om en så beskaffad
fånge slipper lös, är han genom sin
drägt så igenkännelig, att det icke återstår
för honom annat, än göra 113m brott. Hvar
han visar sig, blir han behandlad såsom ett
vilddjur, och i repressalie-väg kan man vänta
af honom ett derefter lämpadt uppförande.
Jag tror således, att man ej bör antaga,
utan hellre afslå hela förslaget. Men då
flera Ledamöter anhållit att få yttra sig, och
deribland Chefen för FångStyrelsen, torde
så upplysande anmärkningar blifva afgifne,
att de förtjena tagas i närmare öfvervägande.
Jag vill då ej sätta mig emot återre
-
Den 3 November e. m.
miss, utan inskränka mig att afstyrka bifall
till Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm,
Carl Axel: Jag beklagar oändligt att en
föregående Talare funnit Kongl. Maj:ts proposition
så omensklig och sårande för folkrätten.
Då jag varit en bland de Konungens Rådgifvare,
som i underdånighet tillstyrkt propositionen,
må det tillåtas mig förklara, att jag
tror den hvarken för mensklighet eller rättvisa
vara sårande. Erfarenheten har visat
de olyckor och skador, som varit resultaten
af de täta rymmingarne dels från forslingar
dels från häkten. Det är denna erfarenhet,
som väckt Regeringens uppmärksamhet,
uppå nödvändigheten att söka skydda
det fredliga samhället för hofvar. Jag
medger, att denna lag kan hafva sina betänkligheter,
och att ingen Lagstiftare hvarken
kan eller bör med lättsinnighet behandla
ett ämne, som angår menniskolif. En
Talare har nyss åberopat, att denna Lag
vore stridande mot naturrätt och folkrätt,
men ingendera af dessa kunna hit tillämpas.
Naturrätten måste, såsom jag förut på detta
rum haft äran yttra, upphöra, och ge vika
för samhällsrätten, då medborgaren ingår
deruti, ty endast derigenom är man berättigad
till de förmoner samhällstillståndet
medförer. Med folkrätten åter tror jag mig
böra förstå de ömsesidiga rättigheterna olika
folkslag emellan, och kan denna ej haf
-
Den 3 November e. m.
va något alt göra med hvad vi stadga för
våra brottslingar. Samma Talare har påstått,
att i detta Lagförslag ligger något sårande
emot hela den civiliserade verlden.
Så vidt jag känner Europa, och jag tror mig
vara i tillfälle att känna det, existerar icke
ett enda land, der ej fångbevakningen äger
rätt att mota våld med våld, och att använda
de vapen lagen ställt i hans hand.
Den, som varit i Europa, kan bevittna, att
ingen utsatt post finnes, som icke har rätt
begagna sitt vapen, äfven der den största
mensklighet mot fångar råder. Långt ifrån
att bereda åt den fängslade en mildare behandling
genom afslag å den Kongl, propositionen,
skulle man tvertom slutligen sätta
Styrelsen uti det obehagliga nödtvång, att
genom ökade fängsel af jern försvåra alla
rymningsförsök — och månne icke detta då
skulle få namn af tortur; och likväl lärer
det ej kunna nekas, att Samhället har högre
och heligare rättigheter alt blifva fredadt,
än desse brottslingar kunna förmenas äga
till en frihet, den de förverkat genom sina
brott. Här är ej fråga om sådane, som sitta
under ransakning, öfver hvilka icke någon
dom blifvit fälld, utan om dem, som
en gång förverkat sitt lif, och endast genom
nåd fått behålla det, hvilka satt sig så utom
lagen, att de ej äga rätt att trakta efter friheten.
Hvad den beträffar åter, som är under
ransakning, måste den visserligen anses
un
-
Den 3 November e, m.
under en annan categori, och jag tror således,
att Utskottet haft ganska rätt, som betraktat
dessa ur olika synpunkter. Men äfven
den, som är under ransakning, och möjligen
kan vara oskyldig, har orätt, om lian
undandrager sig det fängsliga förvaret, emedan
hans samhällspligt är, att tåligt af lagarne
vänta den upprättelse han förtjenar.
Samma Talare har velat lägga hela ansvaret
för fångars rymning på fångvaktaren. Om
man betraktar, ur hvilka klasser af samhället
dessa personer tagas, om man ihågkommer
deras föga angenäma tjenst, och deras
i proportion mot andra Statens tjenare högst
obetydliga lönevilkor, mäste man ovilkorligen
förutsätta, att någon försummelse af deni
möjligen kan äga rum. Då fången, hvars
begär efter frihet anses vara så rätts- och naturenlig,
oupphörligt använder all sin tid,
och all sin kraft för att genom list undandraga
sig en fångvaktares uppmärksamhet,
så frågar jag, om icke slutligen ett sådant
försök kan lyckas, och likaledes om ej lagstiftaren
bör med lagens hela alfvar söka förekomma
de olyckor, som deraf skulle uppkomma
för det fredliga samhället? Kan man
väl påstå, att menskligheten är sårad genom
en sådan lag — och skall den fredliga medborgarens
välfärd och hela samhället uppoffras
för dylika förbrytares förmenta naturrätt,
att trakta efter en frihet, den de förverkat?
Jag slutar mig till dem, som begärt
återremiss.
48 H. it
i
Den 3 November e. m.
Friherre Åkerhjelm; Gustaf Fredrik:
Då jag inser möjligheten af förevarande Betänkandes
återremitterande, anhåller jag att
få begagna tillfället, för att lemna några
upplysningar i den del af ämnet, som jag
förut behandlat. Med anledning af de upplysningar
FångStyrelsen inhämtat om åtskillige
varnande tilldragelser vid de fängelser,
som af militairtrupp bevakas, och hufvudsakligen
med stöd af de för allmänna säkerheten
hotande händelser, som inträffat tid
efter annan vid Corrections-inrättningarne,
hvarest fångarne äro utan allt slags fängsel,
och åtnjuta en frihet, som endast begränsas
af ordning inom inrättningarna och murar
utom dem, ingick förenämnde Styrelse till
Kongl. Maj:t förlidet år med underdånig
hemställan om en instruction eller lag för
sådane fall, då våld eller rymning icke med
andra medel än vapens brukande kunde förekommas,
och med tillämpning endast vid
de fängelser, som af militairtrupp bevakades.
Denna bevakning, hittills i saknad af
klar och bestämd instruction för dylika fall,
bar således befunnit sig i den svåra och betänkliga
villrådigheten, om han, af fruktan
för menniskolifs möjliga spillande, skall låta
våldsamheterna utbryta, och de instängde
brottslingarne utöfva det naturliga, men af
samhällsordning, såsom för den vådligt, förbjudna
begäret, att förskaffa sig friheten,
eller om han, till förhindrande deraf, skall
använda de vapen han äger, och dymedelst
Den 3 No v em b ev e» m.
i63
befara påföljden af en KrigsRätt och en möjlig
bestraffning derföre, att han, i brist af
i lag beskrifven rättighet, tidigare mött våldsgerningen^
än den hunnit materielt verka.
Inom Corrections-inrättningarne hafva åtski 1-  lige enskilta mordförsök af fångarne mot bevakningen
in träffa t, äfvensom större sammansättningar
till rymningar derstädes flere
gånger blifvit upptäckte och motade, och
några gånger oupptäckte verkställts, under
den tiden byggnaderne ej lemnade något
materielt värn emot dylika planers utförande.
Vid de tillfällen, då flere fångar på
en gång i posternas åsyn verkställde rymning,
ropades, varnades och lossades skott
för att hindra dem derifrån, men då detta
ej hjelpte, och de rymmande ej kunde upphinnas,
rigtades slutligen skott mot dem,
oansett de bevakandes tveksamhet, huruvida
de kunde våga att på sådant sätt begagna
sina vapen. Vid t vän ne sådana tillfällen
blefvo fångar blesserade. Den första gången
dog rymmaren af skottet några veckor derefter.
KrigsRätt sammanträdde och undersökte
förhållandet, men dömde soldaten fri,
ty rymningsbrottet var lagligen bevisad t. Vid
det andra tillfället föll den blesserade, som
jemte en annan fånge uti båt redan hunnit
långt från stranden, men han återställdes
snart igen. Begge upphörde dock efter skottet
med rymningsförsöket, bådo om nåd,
och återfördes till fängelset, och landet be48
II. 11 *
Den 3 November e. m.
friades såmedelst från besöket och kringstrykandet
af tvenne brottslingar, som icke
agde annat att lifnära sig med, än hvad de
olofligen kunde taga från landets invånare.
Denna händelse ansåg jag mig eméllertid böra
begagna, för att visa de öfrige Correctionisterne
vådan af försök att handla olagligt,
och att olofligen tillvinna sig friheten. Så
snart den blesserade Correctionisten hunnit
läkas, framställdes han, tillika med hans
medbrottsling, för det öfriga betydliga antalet
Correctionister, hvilka nästan alia, för
sina arbeten utrustade med grofva verktyg,
omgåfvo sina obeväpnade styresmän, och afhörde
med rörelse de skarpa åtvarningar,
som af rymningshändelsen och dess påföljder
hämtade både anledning och styrka.
Intrycket deraf var oemotståndligt, och beredde
ett sinnestillstånd hos fångarne, som
gjorde, att uti närmare ett år derefter intet
enda rymningsförsök företogs. Detta hälsosamma
intryck utplånades likväl af lättsinnigheten,
hågen för ombyte af lefnadssätt,
olust för arbete, kärleken till frihet,
och hos några af en inre drift eller behof
för våldsamma, olofliga företag. Dessa, att
jag så må säga, naturkänslor uppvaknade således
åter bland denna massa af förbrytare,
och en sammangaddning af ett ännu vådligare
slag bildade sig inom dem. Lyckligtvis
voro de yttre murarne då färdiga, ty
FångStyrelsen, som föresåg, att, med Wadstena
Correctionslnrättnings upphörande, den
Den 3 November c, m. IÖ5
å Långholmen snart skulle få ett högst betydligt
antal brottsligt sinnade personer att
förvara, hade derföre börjat byggnaderna å
sistnämnde ställe med stängselns uppförande,
såsom ett för hufvudstaden och landet
nödigt värn, mot den annars lätt inträffade
olyckshändelsen, att de blefvo uppehållsorter
för flere hundrade, dels våldsverkare,
dels så nödställde menniskor, att tiggande
och stöld voro deras enda utvägar att vinna
lifsuppehälle. Styresmannen på stället,
en befattning som då icke var militärisk,
upptäckte att en sammangaddning var å bane,
och förmådde att genom sin rådighet förekomma
dess första utbrott. Med allvar, beslutsamhet
och lämpor lyckades det honom
att återföra den oroliga massan in på den
inre gården, hvarefter portarne dertill genast
tillåstes. Så väl om detta särskilda fall,
som om det rådande sinnestillståndet bland
correctionisterne, hade Styrelsen kunskap,
och begaf sig i anledning deraf till Inrättningen.
Yid dess ankomst dit befanns tillståndet
betänkligt. Vakten var fåtalig; försöket
att arrestera sammangaddningens hufvudmän,
mött med våld från de brottsliges sida, hade
misslyckats, och sinnesjäsningen hos fångar
ne hade derigenom stigit till ännu högre
grad. Beslutsamhet var således här af nöden.
Genom alfvar, rättrådighet, och jag
tillägger ömhet i omvårdnaden om tångarne,
hade Styrelsen lyckligtvis tillvunnit sig
en sådan aktning af dem alla, att densam
-
i66
Den 3 November e. m.
ma, utan att röna motstånd eller minsta gensägelse,
afskilde de egentliga våldsverkarne
från de andra, arresterade dem i särskilde
rum livar och en enskilt, och inläste den
öfriga massan, som visat sig i någon mån
hafva deltagit i den uppgjorde planen, hvilken
icke var mindre än att öfverrumpla
den 7 man starka vakten, och mot hvad
pris sorn hälst fråntaga den nycklarne till
portarne och sedan utströmma i det fria
samhället. De förre försändes till Waxholmen,
.ett correctionelt fängelse af en vida
svårare art än Långholmens, emedan der
icke gifves tillfälle till fångarnes sysselsättande,
eller till den frihet, som de åtnjuta
vid Långholmen; och de sednare inlästes i
sina logemenler, och straffades med trenne
veckors sysslolöshet, samt förlusten af de
fördelar, som åtfölja arbeten å verkstäder
och byggnader.
Dessa anledningar, i förening med de
uppträden af enahanda slag som dessa, hvilka
inträffat så väl i Sverige som i andra
länder, der många brottslingar förvaras på
ett ställe, och hvaraf troligen de större och bestämdare
rättigheter man i de sednare landen
lemnat fängelsebevakningen vid tillfällen af
fångars försök till rymning eller våld äro följder,
föranledde Styrelsen, att fästa särdeles
uppmärksamhet vid det mindre bestämda
och således det otillräckliga i instructionen
för fångars bevakande vid de större centraliserade
fängelserne. Denna instruction
Den 3 November c. tu.
167
var egentligen samma föreskrift, som deri
FångGevaldigerne äga alt rätta sig efter, och
den synes, om än möjligen tillräcklig för
dem, som endast äga alt bevaka några få
vanligast hårdt fängslade brottslingar, icke
lemna nog säkerhet och nödig lalitude åt
den vakt, som skall bevaka flere hundrade
på ett ställe förenade icke fängslade förbrytare.
Enligt nämnde instruktion, är det endast
när våld utbrutit, eller fånge ställt sig
till motvärn, som vaktknekt eller militärpost,
hvilket är detsamma, får skjuta; men om den
mest hotande fara, den mest synbara afsigt
att begå våld, dessförinnan visa sig, kan
lian utan ansvar, enligt instruetionen, ej begagna
sitt vapen; och om fångar, oanselt
varningar emot dem nyttjas, ändock verkställa
sin tillämnade rymning, måste posten,
enligt instruetion, åtnöja sig dermed, fastän
förekommande af dylikt företag utgör hans
tjenstepligt. Sker detta blott en eller annan
gång, och fångarne uti ett talrikt befolkadt
fängelse fått den öfvertygelse, att de bevakande
posterna icke våga skjuta på dem, när
de rymma, skola de snart våga flere försök,
alt komma på fri fot, och sannolikt deri
lyckas. I afsigt att endast tillämpas vid såclanc
fängelser, der bevakningen utgöres af
militairtrupp, fästad vid sin skyldighet genom
krigsmanna-ed och van att ej i olid
och vid obetydliga fall nyttja sina vapen',
ingaf Styrelsen öfver Fångvården således till
Kongl. Maj:t jemte underdånig framställning
■ t
i68
Den 3 November e. m.
af sine motiver, underdånigt förslag till instruction
för militärbevakningen vid förenämnde
fängelser, hvarest inga under ransakning
varande fångar förvaras. Detta förslag-
var af följande lydelse: Sker våld, eller
hotas 'vaktknekt med ett anfall af fånge,
håfve då rätt att nyttja det vapen lian äger,
så framt han icke pä annat sätt anfallet
afvärja kan; dock med all möjlig försigtighet;
så att icke, utan högsta nödfall, någon
skada må ske till lif eller lem. Ställer
sig fånge till motvärn, eller åtlyder han
icke vaktknekts uppmaning, då denne honom
från rymmande hindra vill, och varder
då dräpen, ligge ogild, som i 9.5 Cap.
1 MissgerningsBalken säges. Söker någon
taga fånge med våld utaf vaktknekt,
och varder derunder dräpen, vare lag samma.
Det är visserligen en sanning, alt kärleken
till frihet, elier önskan att återvinna
friheten, är en vacker och för brottslingarnes
förbättring nödvändig känsla. Jag bar
också alltid sökt att bibehålla denna känsla
hos dem, men på ett sätt, och till ett mål,
som verkligen förbättrar och gagnar dem.
Den, som åtnjuter samhällets skydd och omvårdnad,
och som, oansett han äger hälsa
och krafter, icke med något återgäldar dessa
välgerningar, utan fast hällre missbrukar
till samhällets skada den frihet lian der
åtnjuter, förtjenar, att åtminstone underkastas
ett temporärt tvång för att lära sig
känna värdet af denna frihet, och såmedelst
Den 3 November e. m.
göra sig värd dess återfående. Då vi erkänna
angelägenheten af att äga en samhällsordning,
lära vi äfven höra medgifva, att
de, som våldföra densamma, höra afskiljas
från dess fördelar. Inom murar och under
bevakning förvaras desse afskiljde, och vi
fordra af deras bevakare, att de vid strängaste
ansvar icke få tillåta dem undkomma.
Men om desse bevakande icke dertib få nyttja
de medel de erhållit, förrän det inträffat,
som de bort hindra, så borde de åtminstone
vara skuldfria för de olyckor, som deraf
kunna följa. Vid Långholmen bevaka
tvenne poster nästan hela antalet fångar. —
De äro visseligen så ställde, att de icke kunna
öfverrumplas, oaktadt de kunna se och höra
allt hvad som passerar; men oansedt de sjelfve
befinna sig i ettslags säkerhet, och dessutom
äro utrustade med ett signalgevär,
utom det skarpladdade de bära, och äro anbefallde,
att vid händelse af oljud, oväsende
eller hvad som efter deras tanka hotar
ordning och lugn inom Inrättningen, lossa
detta signalgevär, då hela garnizonen inom
några minuter kommer dem till biträde, så
kunna likväl fall inträffa, då både dessa poster
och den öfriga garnizonen hafva behof
utaf att nyttja sina skarpladdade gevär, och
således äfven behöfva en bestämd instruction
eller ordres, sorn berättiga dem dertill,
innan de af våldet beröfvats möjligheten att
utöfva sin pligt, ty det låter ej tänka sig,
att den moraliska kraften alltid är tillräck
-
Den 3 November e. ra.
lig, eller alltid är till hands, för att afstyra
ett upplopp bland en mängd vildsinnade,
eller af upprorsstiftare upphetsade och
förvillade menniskor. Att i närvarande förhållande
anbefalla soldaterne att skjuta på
de upproriske, under förhoppning, alt domaren
sedan, med afseende å de motiver,
som föranledde utförandet af denna befallning,
vore för upplyst att fälla den skjutande
, skulle kanske af mången anses både
för strängt och för mycket vågadt. Styrelsen
har också ej gifvit några andra ordres
i detta hänseende, än hvad som är i enlighet
med den gällande instruetionen, utan
hoppas, att genom de försigtighetsanstalter,
som äro vidtagne, den yttersta strängheten
åtminstone sällan skall blifva behöflig.
Beträffande LagUtskottets här framställde
lagstadgande, så utgör det endast en
partiel föreskrift, och icke, såsom den Nådiga
propositionen antyder, en allmännare
instruetion. För min del anser jag, på förut
anförde skäl, detta partiela stadgande mindre
behöfligt, än det allmännare och i synnerhet
än det, som FångStyrelsen i underdånighet
föreslagit, såsom rigtadt mot det
onda en talrik massa olofligen befriade fångar
kunna verka i samhället, en olyckshändelse,
hvarmed den af en eller annan från
en fånggevaldiger förrymd och dömd fånge
icke lärer kunna jemnföras. Jag tror derföre
Betänkandet behöfva återremitteras, då
den utveckling af ämnet jag här nu haft
Den 3 November e, m. 171
äran göra, torde få åtfölja återremissen, oell
underställas LagUtskottets upplysta pröfning
till det afseende, Utskottet dervid kan behaga
göra. Att nu emellertid yrka antagandet
af ett sådant Lagförslag jag här framlagt,
torde vara för sent, och, efter hvad
jag trott mig förnimma, måhända icke eller
gå igenom; men jag har dock trott min pligt
vara, att visa sakens förhållande i sin rätta
dager, och förklara, att, ehvad bestämd lag
1 detta afseende må erhållas eller 6j, kommer
ändock samhällets beskyddande, att, i
hvarje fall, som kan hota det, utgöra den
bevaknings första pligt, som tjenstgör vid
de Correetionsfängelser, der jag har öfverinseendet,
och detta utan tvekan eller fruktan
för följderna i enskilt hänseende.
Herr Crusenstolpe: Talaren näst före
den sista har yttrat sig så, att man skulle
tro, det vederbörande under nuvarande förhållanden
icke hade rätt att låta aflossa
skott, då fråga är att möta våld med våld.
Jag vill i anledning deraf blott nämna, att,
om en ogerningsman sätter sig till motvärn,
så kan bevakningen dräpa honom, och 1igge
han derföre ogild, enligt Lagens hud i
2 5 Caj). MissgerningsBalken.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Det
har af en värd Talare nu, likasom i ett föregående
plenum, blifvit påstådt, att naturrätten
upphörj när man inträder i sam
-
172
D e u 3 N o v e in b e r v. m.
heille. På det man i en framtid ej med förundran
må i våra protocoller finna en sådan
sats yrkas utan påminnelse, har jag trott
inig böra erindra, att enligt alla mig bekanta
författares äfvensom våra Akademiska
lärares moralsystemer, ligger naturrätten
till grund för alla våra juridiska pligter,
och all Lagstiftning är blott en utveckling
af naturrättens läror. Hvad sjelfva saken
beträffar, är det ifrågavarande ämnet af
stor grannlagenhet. Jag skulle för min del
icke vara obenägen att medgifva den begärda
rättigheten, om icke så stora svårigheter
mötte^vid verkställigheten, och om icke tillåtelsen
så lätt kunde missbrukas. Efter Utskottets
förslag skall posten, innan han får
skjuta, tre gånger tillropa Jlygtingen. Jag
hemställer till hvar och en, huru man kan
utröna, om posten verkligen ropat. Derest
lian dessutom skall ropa 3:ne gånger med
sådant mellanrum, att ljudet för hvarje särskild
gång åtskiljes, så är tämmeligen säkert,
att brottslingen skall, om inga naturhinder
finnas, hinna springa undan, och vara utom
skotthåll, innan posten äger rätt att skjuta.
Hela detta stadgande synes således grunda
sig endast på localen vid den kringflutna
Långholmen, der det kan låta sig göra, att
på det sättet parlementera med rymmare.
Men om man tänker sig ett annat fängelse
utan dylika naturhinder, så blir det för
sent att skjuta; och äfven vid Långholmen
inträffar vintertiden detta förhållande. Dess
-
Den 3 November e. m.
utom förmanas vaktkarlen att sigta åt ett
sådant ställe af kroppen, hvars särande ej
är farligt för lif vet. Men jag såsom anatom
skulle verkligen vara i förlägenhet, om jag
skulle utpeka de ställen, som icke voro vådliga
för lifvet att träffa; ty i förbigående sagt
är det just på ryggen, som skotten äro farligast,
och på nedre extremiteterna, hvilka
man förmodligen menar, ligga i knävecken de
större blodkärlen, hvarföre ock sår der kunna
vara farligare, än framifrån i sjelfva bröstet.
Det stränga ansvaret, som sedan drabbar
posten, om haji skjutit i oträngdt mål,
har också sina svårigheter. Huru skall detta
undersökas och utrönas, sedan fången är
död? Och detta måste vara så mycket svårare,
som posten, i fall han står ensam,
icke har några vittnen. För öfrigt har Herr
Friherre Åkerhjelm genom de anförda exemplen
mer än tillräckligt ådagalagt, att ingen
ny lag beliöfves. Och då dessutom, såsom
Prosten Bexell i sin reservation anför,
tillåtelsen skulle kunna leda till missbruk,
är det betänkligt att bifalla detta Betänkande.
Det skulle t. ex. kunna hända, att man
lemnade en fånge, som man gerna ville blifva
utaf med, tillfälle att fly, och sköt honom,
så snart han hunnit väl ut. En sådan
lag tror jag ej vara nyttig att stifta.
Herr Rosenqvist: Det är i sanning både
smärtsamt och olyckligt, att inom detta
Stånd hafva hort talas för bifall till LagTJtskottets
Betänkande.
174 Den 3 November e. m.
Deras antal är likvist inskränkt till två,
nemligen StatsRådet Grefve Löwenhjelm och
Friherre Åkerhjelm, bland hvilka Herr Grefve
Löwenhjelm uti ett ämne, nära beslägtadt
med detta, förklarat sig hysa den åsigt,
att en fånge har förlorat alla natur- och
menniskorättigheter, och bör, för blotta afsigten
att vilja söka sin frihet, straffas, hvadan
fången således sättes utom lagen. Då
Herr Grefven tillika är en bland dem af
Konungens Rådgifvare, som tillstyrkt den
Nådiga propositionen, i följd hvaraf LagUtskottets
förevarande Betänkande tillkommit;
så förundrar det mig icke, att Herr Grefven
consequent soutinerar sin sats. Äran af sådana
tänkesätt må protocollerna åt samtid
och efterverld förvara för Herr Grefvens
räkning, likasom skammen åt mig att äga
motsatta tänkesätt.
Friherre Åkerhjelms tal lemnar jag i
sitt värde; det synes mig, som Herr Friherren
ville sträcka sig ännu längre, än Utskottet
föreslagit, ty Herr Friherren har (oni
jag ej misstagit mig) velat hafva den föreslagna
skjutningsanstalten utsträckt till Correctionisterna
på Långholmen, på det den
af Friherren såsom otillräcklig ansedde bevakningspersonalen
genom en sådan makts erhållande
må varda tillräcklig.
Herr Friherren, såsom den der i egenskap
af Ordförande i Styrelsen öfver fängelserna
och Correctionsanstalterna i Riket,
till Kongl. Maj:t uppgifvit förslaget, i följd
Den 3 November e. ni.
hvaraf elen Nådiga proposition blifvit gjord,
att post, patrouille, vaktkarl och fångförare
måtte få rättighet medelst skjutande förekomma
fånges flygt, måste således tillerkännas
äran att vara fader till detta målskjutningsförslag.
— Jag har ingalunda tillhört
dem, inom detta Stånd, som yttrat sig för
nya utgifters läggande på mina, med skattebörder
nog tryckta, medborgare; men jag
erkänner uppriktigt, att jag icke tvekar föreslå
anslag till en mångdubblad bevakningspersonal,
vid så val Långholmen, som andra
Correctionsanstalter, blott den nu föreslagna
nya målskjutningslagen må förkastas.
Jag tror, att en del af de öfverskott, som
PassevolanceCassan lemnar, skall till ett sådant
ändamål kunna anslås, och ej vara illa
användt. — Jag gör alltså en förnyad vördsam
anhållan om afslag å LagUtskottets Betänkande,
med förklarande, det jag tror ingen
god genius kail vaka öfver det gamla
fria Sverige, då man är på vägen att stifta
sådana lagar, som den nu föreslagne.
Friherre Åkerhjelm: Jag vill endast rätta
en uppgift i Herr Rosenqvists anförande, att
nemligen jag skulle vara far till det förslag,
som nu är under pröfning, det vill säga,
far för ett förslag, som verkligen var fädt,
innan jag blef Chef för FångStyrelsen, ty
denna fråga väcktes redan vid förra Riksdagen.
Beträffande åter LagUtskottets nu
gjorde förslag, så tillhör detsamma odeladt
Den 3 November e. m.
Utskottet, och det tillkommer således icke
mig att tillvälla mig någon andel deri och
att tillräkna mig en förtjenst, som jag ej
äger. Hvad åter angår att öka bevakningen
vid Långholmen till den grad, att inga tvångsmedel
derstädes behöfvas för ordningens bibehållande,
så vill jag, som gerna bidrager
till besparing för Staten, icke åstadkomma
så stor kostnad, emedan 900 fångar kunna
å Långholms Correctioilslnrättning rymmas,
och ehuru der nu blott äro 600, skulle likväl,
om bevakningens antal skulle ställas i
någon slags jämnvigt med fångarnes, och
genom sin blotta talriket afskräcka från försök
af våldsam art, ett nära lika antal soldater
behöfvas.
Herr Rosenqvist: Friherre Åkerhjelm
tyckes vilja frånkänna sig äran att vara far
till det förslag, som Lagutskottet till Rikets
Ständers antagande framställt; men då
jag icke kan medgifva Herr Friherren, att
undandraga sig denna ära, får jag hänvisa
till början af Kongl. Majrts Nådiga proposition,
hvaraf ljusligen inhämtas, att samma
Nådiga proposition blifvit föranledd just
af Styrelsen öfver Fängelserna och Correctionsanstalterna,
hvars Chef Herr Friherren
då var och ännu är.
Herr von HartmansdorffAugust: Som
dicussionen nu synes hafva öfvergått till bi
frå
-
Den 3 November e. m.
177
frågor, tar jag mig friheten påminna Ridderskapet
och Adelil, att med denna dagens
slut ett år lilländagår, sedan Riksdagen
börjades. Yi hafva sålunda säkerligen
angelägnare göromål, än dessa enskilta tvister
angående upphofsman nen till förslaget.
I sjelfva saken synas mig anmärkningar vara
gjorda, hvilka förtjena att af Utskottet
öfvervägas, hvarföre jag anhåller om återremiss.
Herr Rosenqvist: Det är i anledning
af den sista värde Talarens påminnelse om
Riksdagens långa fortvaro, som jag anhåller
att få yttra några ord. Det är beklagligen
en sanning, att Riksdagen verkligen
har med morgondagen varat ett år; men
jag medger derföre icke, att förevarande ämne
är af så liten vigt, att man bör hushålla
med en eller annan fjerdedels timma; tvertom
anser jag det vara bland de aldravigtigaste,
som under Riksdagen förekommit,
emedan det är fråga om stadgande af en
Lag, som rörer medborgares lif, och sättande
utom, Lagen. Det må vara Herr von
Hartmansdorff förbehållit, att anse sådant
af ingen vigt; jag deremot anser detsamma
fordra Lagstiftningens största uppmärksamhet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid LagUtskotlets
48 H. 12
1
178 Den 3 November e. ni.
ifrågavarande Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till återremiss deraf.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr Rosenqvist: Jag bar begärt Herr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition
till afslag å Betänkandet; jag bestrider alldeles
återremiss, och afstår under intet vilkor
från min begäran. — Skulle milt yrkande
om afslag icke medgifvas, anhåller
jag om votering.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Jag tar mig
friheten underställa den värde Ledamot, som
begärt votering för att få afslag å Betänkandet,
om han icke ville uppskjuta dermed,
till dess Betänkandet från Utskottet
återkommit; då, i händelse Utskottet ändrat
tänkesätt och ingått på hans mening,
ingen votering behöfves, och i annat fall
den nu för afslag äskade votering kan äga
rum.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande Voteringsproposition
:
Den, som anser LagUtskottets Betänkande
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition, angående rättighet för Patroulle,
Post, Vaktkarl eller Fångförare, att, genom
bruk af skjutgevär, söka förekomma fånges
flykt, böra, på grund af de dervid gjorde
Den 3 November e. m.
»79
anmärkningar, till Utskottet återremitteras,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses LagUtskottets berörde
Betänkande hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagit.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan g e. m.
och befunnos efter voteringens slut klockan
tre qvart till i o e. m. sedan en Voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige Voteringssedlarne öppnade, rösterna
hafva utfallit, som följer:
Ja — 3g.
Nej — 22.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således återremitterat LagUtskottets
ofvanberörde Betänkande.
Justerades tretton ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 2 dennes för- och eftermiddagen fattade
beslut.
4S H.
12*
180 Den 3 November e. m.
Upplästes följande LagUtskottets den 37
sistlidne October afgifne Utlåtanden:
N:o 121. Öfver anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 49 i anledning af
åtskilliga motioner om ändring af 17 Gap.
HandelsBalken och 20 Cap. ÄrfdaBalken.
N:o 122. I anledning af anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 68 öfver
väckt motion örn upphäfvande af skillnaden
i Arfsrätt för arfvingar af olika kön.
N:o 123. Öfver väckt motion, angående
tillägg i 7 §. af 12 Cap. ÄrfdaBalken.
N:o 124. I anledning af väckte motioner
angående ändring af Allmänna Lagens
stadganden om Morgongåfva och Testaments-rätt.
N:o 125. Öfver väckt motion om stadgande,
att den, som i tvistemål är af Under-Rätt
fälld till Vites- eller Ensaksböter,
skall, om han vill hos Öfver-Rätt söka ändring,
nedsätta böterne eller derföre ställa
godkänd borgen, vid äfventyr, att hans talan
eljest icke varder af Öfver-Rätt till pröfning
upptagen.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 4 November,
Onsdagen den 4 Nov. 1829,
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Upplästes till justering nedannämnde
fran ExpeditionsUtskottet inkomne förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 216. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om anslag för UndervisningsVerken
i Riket.
N:o 217. Angående ett beviljadt serskildt
anslag för den nya Elementar- eller
ProfSkolan i Stockholm.
N:o 218. Angående f. d. Allmänna Magazinslnrättningens
förvaltning och utredning.
ExpeditionsUtskottets förslag till Skrifvelsen
N:o 216 begärdes på bordet utaf Herrarne
a f Wingård,', Johan, Rothlieb, Axel,
och Tham, Wolrath, men Utskottets förslag
till de underdåniga Skrifvelserne N:ris
217 och 218 blefvo af Ridderskapet och Adeln
godkände,
Föredrogos ånyo och biföllos följande
från StatsUtskottet inkomne, och den 8 sistlidne
October eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtanden:
Af den 17 sistlidne September:
N:o a56. Så väl i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Stan
-
Den 4 November.
der, angående någon jemkning i grunderne
för RecognitionsSkogarnes skattläggning, som
i väckt fråga om åtgärds vidtagande, till påskyndande
af ännu oskattlagde RecognitionsSkogars
skattläggning.
N:o 257. I anledning af väckt fråga
om Skattemannarätt till alla å RecognilionsSkogar,
i följd af 1811 års Kongl. Författning,
utbrutne Hemman och Lägenheter.
Af den 24 sistlidne September:
N:o 268. I anledning af väckt motion,
om upphörande af dagsverks-skyldigheten
under Sandby Kungsgård.
N:o 270. I anledning af väckt motion,
om Statens förpligtande, att ersätta Boställsinnehafvare
för uppkommande Arrendebrister.
N:o 271. Angående af åtskillige LandsStatsTjenstemän
i Westerbotten, Skåne och
Westmanland sökt tillökning i deras löningsförmåner.
N:o 273. I anledning af väckt motion
om anslag till Stockholms Stads Storkyrka.
N:o 276. I anledning af väckt motion
om förhöjning i Planpenningar till Öflande
liults
Hemman för Ädelfors Guldgrufva.
Af den 26 sistlidne September:
N:o 277. I anledning af ifrågastäldt
upphörande af Skinnskattebergs Bergslags
privilegier.
Den 4 November.
i83
N:o 27g. I väckt fråga om indragning
af det till Nyköpings Skola varande Statsanslag.
N:o28i. Angående verkställd revision
af de redogörelser för uppburne Statsmedel
Kongl. KrigsCollegium för år 1826 afgifvit.
Af den 3 sistlidne October:
N:o 282. Angående förrättad revision
af Militia;BoställsCassans Räkenskaper för år
1826.
N:o 283. Angående förrättad revision
af Wadstena KrigsmanshusCassas Räkenskaper
för år 1825.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 24 sistlidne September under N:o 2^5
afgifne, och den 8 derpåföljde October eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande,
angående användande af den till Ädelfors
GuldVerk lydande Egendom med tillhöriglieler.
Herr T hani > Wolrath: Förevarande bytesbristfråga
företer ett nytt talande bevis,
huru olika grundsatser i dessa frågor tillämpas,
då Kronan eller enskilde äro fordringsägare.
Är det Kronan, så beviljas genast
sequester å den jord, för bytet af hvilken
bristen uppstådt, äfvensom ersättning uttages
för alla föregående årens förlorade räntor,
utan att någon undflykt finnes för den
184
Den 4 November.
enskilde gäldenären, hvilken dessutom måste
vidkännas besväret att sjelf förskaffa sig
utredning af fordringsbeloppet; men deremot
betalar aldrig Kronan sin skuld till fullo till
den enskilde, som ålägges icke allenast att
styrka sin fordran, utan äfven uppgifva sådana
Hemman och lägenheter, derigenom
han kan blifva betald, hvarunder han blottställes
för alla möjliga uppskof, utan att
kunna påräkna någon ersättning för de föi'-  luster tidsutdrägten medför. Så är äfven förhållandet
med förevarande bytesbristfråga.
Ufter mångfaldiga omgångar och uppskof,
har ändteligen saken blifvit dragen under
Ständernas pröfning, och Utskottet har tillstyrkt
bifall till Sökandernes påståenden,
men dermed förenat nya hinder och uppskof,
som ingalunda äro behöflige, då Utskottet
tillstyrker, att Rikets Ständer må
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
att noggrann undersökning och 'värdering af
de under Ädelfors lydande samt af Sökanderne
uppgifne Hemman och Lägenheter måtte
verkställasj samt införsel Sökanderne meddelas
i så stor del af dessa Hemman och Lägenheter
som Kongl. Maj:tj efter en fullständig
utredning af förhållandet, i Nåder
pröfvar emot deras godkände och nu innehafvande
fordringar svara. Jag skulle tro,
att pröfningen, huru stor del af de ifrågavarande
Hemmanen motsvarar Sökandernes
fordringar, helt enkelt tillhör KammarCollegium
att uppgöra, enligt Jordeböcker och
Den 4 No ve aiber.
185
Skattläggnings-instrument, utan någon vidare
värdering; och att fordringarne redan äro
godkände, kan icke sättas i fråga, enligt
Utskottets eget Utlåtande, så att någon ytterligare
undersökning icke eller i det afseendet
är af nöden. Hemranen äro KronoSkatte-Rusthåll;
om Kronan vore fordringsägare,
skulle ingen fråga hafva uppstått om
en högre uppskattning; och jag hemställer,
hvarföre ej lika behandling må äga rum,
der Kronan är gäldenär. Det är endast hemmanens
Jordeboksränta, som kan läggas till
grund för deras motsvarighet mot fordringarne,
och i denna ränta lärer väl ingen
förhöjning kunna äga rum. Den nya undersökning
Utskottet föreslagit, leder således
endast till nya förluster för sökanderne,
och jag tror, att Utskottet gjort rättast, om
det sagt, att sökanderne mä äga rätt att
ur de uppgifna hemmanen få sina fordring
gar genast godtgjorde, i den mån de svara
mot hemmanens Jordeboksränta, enligt den
lifjiud, som deröfver i Kammar Collegium
kan uppgöras. Jag anhåller på grund af
dessa anmärkningar om återremiss, på defc
Utskottet må undanrödja den tidsutdrägt för
sökanderne, som blir enda följden af Utskottets
nu afgifna förslag. I KammarCollegium
måste alla nödiga upplysningar för
liquiden redan finnas, och den föreslagne
värderingen lär väl icke kunna föranleda till
någon förhöjning i Jordeboksräntan, ty ny
skattrefning lärer lika litet kunna komma i
i86
Den 4 November.
fråga vid dessa, sora andra ordentligen skattlagda,
hemman. Jag anhåller, att Utskottet
må förklara sökanderna berättigade, att
genast erhålla införsel uti de af dem till ersättning
för deras godkände fordringar uppgifna
hemman och lägenheter, till så stor
del, som enligt Jordeboksvärde efter jemförelse
Länen emellan svarar emot deras räntefordvans
belopp, och att underdånig skrifvelse
härom från Rikets Ständer till Kongl.
Majit må afgå, med underdånig anhållan, att
KammarCollegium må erhålla nådig befallning,
att låta verkställigheten häraf skyndsamt
besörja. Genom denna enkla och rättvisa
åtgärd, försvinner behofvet af hemmanens
nya bortarrendérande, hvilket Utskottet
föreslagit, såsom en nödvändig följd af
den tidsutdrägt, som till sökändernas ytterligare
förlust skulle orsakas af onödiga undersökningar
om sådana förhållanden, hvilka
äro kända vid LandsContoiret och i KammarCollegium.
Herr Danckwardtj Magnus Georga uppläste
följande:
StatsUtskottet har tillstyrkt, att hemmanen
under Ädelforss höra användas till
godtgörande af CanzliRådet af Wetterstedts
och IIofRättsRådet Adlerbrants skatterätts»
fordringar; men att då Statens rätt fordrar,
att sökanderne icke erhålla större del i desse
hemmanj än sorn emot deras fordran
verkligen svarar, noggrann imdersökning
Den 4 November.
187
och värdering af desse hemman bör ske,
samt införsel sökanderne meddelas i så stor
del af desse hemman, som Kongl. Maj:t pröfvar
mot deras skatterättsfordringar svara.
Jag anhåller, att få till StatsUtskottet
framföra den fråga, hvad Utskottets mening
härmed är? Skall ersättningen meddelas på
de i författningarne stadgade och hittills
iakttagna sätt i dylike fall, eller skall någon
annan grund derföre följas? Efter författningarne
tillgår nu så, att om, såsom i
Jönköpings Län är vanligt, ett helt Skatteeller
Kronohemman har 3i R:drs ränta efter
Jordeboken, så erhålles jordägande-eller
skatterättigheten af hemmanet mot en skatterättsfordran
af 3i R:dr, då den härrör af hemman
inom samma provins, emedan liqviden
sker efter rähtornes uträknande, med förvandling
å ömse sidor. — Ett helt hemman i Jönköpings
Län är vanligen värdt minst 2000
R:dr B:co, och en skatterättsdaler gäller i3
R:dr 16 sk., efter det man och man emellan
antagna, och äfven af Kronan fastställda
priset derå för bytesfordringars godtgörande
; således 3i Daler = 4x3 R:dr 16 sk.
Häraf ser man förlusten för Kronan, att ge
ersättning i dess ägande hemman för skatterättsfordringar
på hittills vanligt sätt.
Är det nu StatsUtskoltets mening, att
ersättningen skall på berörde sätt uppgöras,
eller skola de hemman, sökanderne undfå i
ersättning, värderas till deras fulla värde i
188
Den 4 November.
penningar, och skatterättsfordringarne tagas
i qvittning deremot efter sådane fordringars
vanliga värde i penningar i3 R:dr 16 sk.
för hvar skatterättsdaler, och sålundasökanderne
för sin skatterättsfordran 63 Daler å
i3 R:dr 16 sk. per daler, eller tillsammans
840 R:dr B:co, få af Ädelfors-hemmanen skatterätten
till en hemmansdel, värd 84o R:dr?
Detta sednare vill väl synas vara SlatsUtskottels
åsigt, emedan endast på detta sätt
Staten icke gåfve för fordringarne större ersättning,
än som deremot verkligen svarade.
Men, om så är, bör det tydligen uttryckas,
likasom motsatsen eller att ersättningen skall
i hittills vanlig ordning meddelas, om meningen
är sådan, på det att icke, vid verkställigheten
af Rikets Ständers beslut, nya
tvifvelsmål om rätta förståndet deraf må
uppkomma.
I öfrigt anmärkes, att sökanderne icke
begärt ersättning för sine fordringar i Pauliströms
Jernverk med derunder lj-dande hemman,
samt hemmanen Gastorp och Kopparp,
så att desse icke böra dertill komma i fråga,
utan kan denna egendom genast användas
på det i öfrigt af Utskottet föreslagna
sätt, utan afvaktan af verkställigheten af den
förra frågan.
Jag anhåller i följd häraf om återremiss
af Utlåtandet.
Hvarefter Herr Danckwardt tilläde munteligen:
-
Den 4 November.
Särskildt får jag tillkännagifva, att anstalter
sedan blifvit vidtagne för ifrågavarande
hemmans utarrenderande för nästkommande
år, enär Rikets Ständers beslut i ämnet
ej blifvit meddeladt så tidigt, att verkställigheten
deraf hvarken före höstutsädet
detta år eller möjligen innan nästa fardag kan
äga rum. Herr Thams anförande, att ett
skiljaktigt sätt för hy tesfordringars ersättande
iakttoges, då Kronan eller enskilde äro
fordringsägare, ledande dertill att Kronan
alltid uttoge sin rätt i andras hemman, är
icke enligt med rätta förhållandet. — Kronans
bytesfordringar, som innefatta Frälseränta,
utbrytas visserligen någon gång ur
gäldenärens hemman, då han icke, med inköpt
Frälseräntefordran hos Kronan godtgör
den genom qvittning; men enahanda
rättighet har ock den enskildte att för Frälseräntefordringar
hos Kronan göra sig godtgjord
genom införsel i hemmansräntor, som
äro Kronan behållne; och sådan införsel har
i alla tider beviljats, och beviljas ännu när
som hälst. Hvad de bytesfordringar åter
angår, som innefatta Skatterätt, eller sjelfva
äganderätten lill hemmanen, sådane HofRältsRådet
Adlerbrant och CanzliRådet af Wetterstedt
innehafva; så har ända till 1789,
då Kronoåboerne fingo preference till skatteköp
framför skatterättsfordrare, enskildte
obehindradt fått skatterätlsfordrans införsel
i Kronans hemman, och äfven sedermera
ända till 1809 i visse boställen och andra
igo
Den 4 November.
Kronolägenheter samt Kungsgårdar; hvaremot
aldrig Kronan för sine skatterättsfordringar
fått någon sådan införsel i enskildtes
hemman, utan desse fordringar godtgjorls
genom qvittning dels af gen fordran af samma
slag, dels de sednare åren mot Frälseräntefordringar,
vid hvilket sednare tillfälle
skatterättsdalern beräknats i penningar till
i3 R:dr 16 sk. Kronan har således verkligen
i denna del icke fått åtnjuta den förmån,
som enskildte.
Herr Tham: Det skulle visserligen icke
vara svårt att bevisa den skillnad i behandlingen
af dessa frågor, som jag förut omnämt,
enär jag skulle kunna uppgifva exempel,
då den enskilde gäldenärens hemman
genast blifvit belagdt med sequester för Kronans
räkning; men jag vill icke uppehålla
mig dervid. Jag hemställer blott, om det
kan anses billigt, att den enskilde fordringsägaren
skall i flere år gå miste om räntan
på sin fordran, under det Kronan gör alla
möjliga invändningar för att undandraga sig
betalningen af sin skuld; och jag hemställer,
om man icke ytterligare skulle försämra
värdet af fordringen, genom sökandernes
tvingande, på sätt Herr Danckwardt nu föreslagit,
att taga penningar i stället för jord.
.lag hoppas att Utskottet i den delen ej frångår
sin yttrade mening, och begär för min
del återremiss blott i den afsigt att liquiden
må uppgöras i KammarCollegium, utan någon
ny undersökning.
Den 4 November.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskcilken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande gjorde anmärkningar
höra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den 26
sistlidne September under N:o 278 afgifne,
och den 8 derpåföljde October e. m. på hordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss å handlingarne i målet,
rörande upphörandet af Nyeds Sockens
Bergslagsfrihet.
Herr von Hartmansdorff j August: På
grund af min uti Utskottet emot förevarande
Utlåtande gjorde reservation, anhåller jag
om återremiss, på det saken må tagas af
Utskottet i närmare skärskådande.
Herr Rosenblad, Bernhard: Ehuru i
liufvudsaken instämmande med Herr von
Hartmansdorff, anhåller jag, innan jag yrkar
återremiss, att få veta de öfrige Ståndens
beslut i förevarande fråga, på det icke
tiden må borttagas med en onyttig åtgärd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken tillkännagaf, att StatsUtskottets
förevarande Utlåtande blifvit af de
öfrige 3:ne RiksStånden bifallit.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: En
-
Den 4 November.
ligt de underrättelser jag erhållit, liar BorgareStåndet
återremitterat ifrågavarande Utlåtande;
och då jag är af enahanda tanka
med Herr von Hartmansdorff, förenar jag
mig i hans begäran om återremiss.
Undertecknad Riddarlius-Secreterare:
Utan att vilja bestrida rigtigheten af den
sista värde Talarens uppgift, anser jag mig
likväl böra anmäla, att den underrättelse
Herr Grefven och LandtMarskalken nyss
lemnat, blifvit af de öfrige 3:ne RiksStåndens
Secreterare, ehuru icke i form af protocollsutdrag,
dock officielt meddelad RiddarhusCancelliet.
Herr von Hartmansdorff: Häldre än att
Ridderskapet och Adeln skulle äfventyra att
fatta ett oriktigt beslut, endast af ovisshet
om de öfriga Ståndens åtgärd, anser jag mig
böra fortfara i mitt yrkande af återremiss.
Är frågan verkeligen hos de öfrige Stånden
afgjord, på sätt man uppgifvit, kommer återremissen
icke att föranleda till någon ny åtgärd,
eller ytterligare tidsutdrägt.
Uppå derefter framställd proposition,
blef StatsUtskottets Utlåtande, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteradt.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 26 sistlidne September under ]NT:o 280
algifne,ocb den 8 derpåföljde October e. m.
på
Den 4 November.
på bordet lagde, Utlåtande rörande Creditiven
enligt 63 §. RegeringsFormen.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Utskottet
bar föreslagit en nedsättning å det mindre
Creditivet till en million. Anledningen till
dessa creditivs utsättande i RegeringsFormen
lärer hafva varit, att då Rikets Ständer
blott hvart femte år sammanträda, Konungen
måtte för utomordentliga behof hafva
en summa, så att Konungen ej behöfde
sammankalla en Riksdag för några 100,000
R:dr, och förorsaka Nationen kostnaden af
en möjligen långvarig Riksdag. Anledningen
hvarföre Utskottet ansett sig böra nedsätta
creditivet, är, att sedan en betydlig summa
nu är anslagen till Försvarsverket, Utskottet
ansett någon minskning i den delen af
creditivet kunna ske. Ehuru jag ej kan anse
en summa af i,5oo,ooo R:dr för dessa ändamål
Tara betydlig, likväl och då jag ej kan bestrida,
att beliofvet af utomordentliga Försvarsanstalter
nu mindre, än förut, torde inträffa,
vill jag ej yrka ändring i summan,
i fall den ej skall afse andre, än förr vanlige,
föremål. Dock hemställer jag, om icke
ett nytt utomordentligt behof kunde i detta
Creditiv innefattas, och en tillökning deruti
äfven vara till Konungens disposition, i händelse
af missväxt. Men derest StatsUtskottet
ej vill det, utan dertill anslår en särskild
summa, hemställer jag, atl den för
48
H. 13
Den 4 November.
delning af Creditivet Utskottet nu, på samma
sätt som förut, gjort, ej måtte äga rum.
Först och främst kan det skäl till nedsättning,
som i afseende på Försvarsanstalterne
blifvit anfördt, ej lämpas på andra behof,
ty för dem är ingen särdeles tillökning beviljad;
sedan är mitt egentliga skäl, att 63
§. RegeringsFormen ej omnämner en sådan
fördelning; hvarföre jag skulle tro att, i enlighet
med Grundlagens både bokstaf och anda,
detta Creditiv bör vara att tillgå för
utomordentliga Försvarsanstalter, eller andra
högst vigtiga behof. Då vore det tillfälle
att använda summan, efter hvad omständigheterne
kunde fordra. Jag anhåller
örn återremiss, på det Utskottet måtte taga
dessa anmärkningar i öfvervägande.
Herr Rosenblads Bernhard: För min
del skulle jag tro, att alla sådana utomordentliga
behof, som emellan Riksdagarne
uppkomma, borde utgå af lilla Creditivet
utan någon bestämd skillnad. Jag vet ej,
hvarföre man skall bestämma ett Creditiv
särskilt för ett behof i händelse af missväxt;
ett särskilt för krigsrustningar, och
ett särskilt, i fall af något annat behof. De
höra alla till classen af utomordentliga behof.
Jag instämmer således i hvad Grefve
af Ugglas yttrat, att lilla Creditivet äfven
borde omfatta ett anslag i och för missväxt,
och sålunda ökas, hvaremot den delning
af Creditivet, som under flere Riksda
-
Den 4 November.
gar blifvit gjord, bör upphöra; och åt Kolningen
lemnäs rättighet att, såsom Grundlagen
föreskrifver, deröfver disponera, utan
någon i Grundlagarne icke föreskrifven inskränkning.
Herr Cederschjöld ^ Pehr Gustaf: Sä
vidt jag kan minnas, var lilla Creditivet
från början endast 5oo,ooo R:dr, och då
utan fördelning i classer. Men, då Konungen
1815 begärde en millions förökning deruti,
föreslog han, att det skulle fördelas,
hvilket ock skedde, så att en million skulle
blifva användbar i händelse af oförutsedde
Försvarsanstalter, och den återstående
tredjedelen för andra utomordentliga behof.
När Creditivet är så betydligt ökadt,
och nu är dubbelt så stort som då; skulle
jag tro, att man kunde bibehålla den fördelning
Utskottet föreslagit, och som just
grundar sig på Konungens Proposition om
Credilivets förökning. Hvad det beträffar,
att det skulle begagnas till uppköp af spannemäl;
så trodde jag, att erfarenheten borde
hafva öfvertygat oss om olämpligheten
att inblanda Staten i dylika handelsföretag,
som alltid lända till förlust för Staten, och
hinder för den enskilta speculationen. Men
innan discussionen fortsättes, anhåller jag
att få veta, hvad de andra Stånden härom
beslutat.
Undertecknad RiddarhusSecreterare till48
11. i3 *
Den 4 November.
kännagaf, att StatsUtskottets förevarande Utlåtande
blifvit bifallit af Preste- och BorgareStånden,
men återremitteradt af BondeStåndet.
Herr Tham, Wolrath: Det vore mycket
lyckligt, om ställningen i Sverige vore
sådan, att Staten ej behöfde mellankomma,
i händelse af missväxt. Måhända kunna
våra efterkommande få se denna dag, men
det är ej troligt, att någon af oss får se
den. Då jag således fruktar, att Staten kan
blifva nödsakad komma emellan, för att understödja
de nödlidande, och tror, att ett
Creditiv i detta afseende nu icke kan ställas
på Banken, utan att det Creditiv, sorn torde
behöfva gifvas, hör ställas på RiksgäldsContoiret,
kan jag ej annat än förena mig med
dem, som yrkat återremiss, och att det lilla
Creditivet må ökas så, att det kan blifva
användbart äfven i detta fall. Huruvida det
är nödvändigt, att Ständerne skola föreskrifva,
huru Creditivet skall delas, lemnar jag
derhän. Grundlagen lemnar ej dertill anledning.
Den säger, att summan skall vara
tillgänglig, då Konungen till Rikets försvar,
eller andra högst vigtiga och angelägna ändamål,
finner den vara oundvikligen nödig.
Grundlagen gifver således ej anledning till
en sådan delning, och jag tror den vara
umbärlig, men angeläget torde vara, att någon
tillgång finnes för Konungen, att bereda
hjelp vid missväxt; och då det hör ske
Den 4 November,
*97
genom RiksgäldsContoirét oell icke genom
Banken, hemställer jag, om icke elen summa,
som dertill erfordras, äfven kunde hänföras
under lilla Creditivet, samt detsamma
följakteligen ökas, så att deruti tillgångar
må finnas till alla utomordentliga hellof, och
alt man ej må behöfva gifva två Creditiv lill
det, som kan ske med ett. Jag anhåller på
alla dessa skäl om återremiss.
Grefve af Ugglas: En värd Ledamot
Herr Cederschjöld har medgifvit, att, då Rikets
Ständer 1809 fastställde det lilla Creditivet
till 5oo,ooo R:dr, det var lämpligt att
ingen fördelning gjordes. Jag skulle tro, att
livad som nu är föreslagit, uti elfect icke
ens motsvarar hvad 5oo,000 R:dr voro 1809.
Jag drager deraf den slutsats, att all fördelning
nu således hör upphöra, särdeles
som den ej är af Grundlagen föreskrifven,
och den så till vida är Grundlagsstridig, att
det kunde anses för tre Creditiv, i stället
för två. Jag fortfar alltså att yrka återremiss.
Herr Rosenblad: För min del tror jag
det vara häst, att Grundlagen bokstafligen
efterlefves. Då det icke står, att den ena
delen skall vara användbar, när Rikets försvar
det kräfver, och en annan del, när andra
behof uppkomma, utan uttryckeligen,
att Creditivet skall vara tillgängligt, när Konungen
till Rikets försvar eller andra högst
vigtiga och angelägna ändamål finner det
Den 4 November.
vara oundgängligen nödigt, så tror jag, att
fördelning ej är Grundlagsenlig. I afseende
på öfverflödet af summan, får jag nämna,
att om man äfven vill anse de nu beviljade
extra militära anslagen ej vara beviljade för
andra, än uppkommande brister, ehuru de
blifvit an vista för redan uppkomna; så, enär
man jemför de summor, hvilka hittills för
utomordentliga behof varit tillgänglige, nemligen
lilla Creditivet, en och en half million,
hvaraf en million för Militärbebof, och MissväxtCreditivet,
en million, samt helt och
hållet tager bort millionen för Militärbebof,
återstår ändock en och en half million. Jag
tror, att man gör rättast, att anslå denna
en och en half million i öfverensstämmelse
med Grundlagen, utan att fördela den, men
också utan att anvisa något särskildt MissyäxtCreditiv.
Beträffande hvad Herr Cederschjöld
nämnt om missväxt, är det ej föreslagit,
att man skall upphäfva stadgandet af
Riksens Ständer vid sista Riksdagen om förbud
för Styrelsen, att ingå uti Spannemålshandel.
Andra sätt att hindra följderne af
missväxt finnas, såsom t. ex. att, der brist
uppstår, extraordinarie medel få användas
till allmänt nyttiga arbeten, som eljest kunnat
uppskjutas, hvarigenom de nödlidande
kunna få arbetsförtjenst. Konungen äger efter
63 §. Regeringsformen rätt att använda
Creditivet till andra högst vigtiga och angelägna
ändamål, än blott Försvarsverket.
Jag tillstyrker återremiss.
Den 4 Ko vera ber.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dtMarskal ken frågade, om Ridder,skåpet
och Adeln ansåg StatsUtskottets förevarande
Utlåtande böra, på grund af de dervid gjorde
anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla berörde
Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Uppå derefter förnyad proposition, fann
Ridderskapet och Adeln för godt, att nämnde
Utlåtande, i anledning af de dervid gjorde
anmärkningar, till StatsUtskoltet återförvisa.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 17
sistlidne October under N:o 3o2 afgifne,
och den 19 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande och Förslag, i
afseende på RiksgäldsContoirets behof ifrån
och med år i83o till och med år 1834.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
ifrågavarande Betänkande afgafs, hade Rikets
Ständer ännu icke fattat deras beslut,
angående sättet att liqvidera StatsVerkets
skuld till Banken, hvarföre StatsUtskottct
icke kunde, i fråga om räntan derå, uti sista
punkten af Betänkandet, göra något bestämdt
tillstyrkande, utan blott ett altenia
-
200
Den 4 November.
tif. Ytterligare uppskof med Betänkandets
afgifvande kunde Utskottet ej tillåta sig, emedan
man inom detta Stånd yrkat, att Betänkandet
borde afgifvas inom $ dagar. Detta
skedde ock, men följakteligen i något ofullkomligt
skick. Frågan om Statens skuld till
Banken har blifvit något olika afgjord hos
nästan alla Stånden. Innan deras beslut blifvit
sammanjemkade, kan alltså detta Betänkande
icke afgöras, och i alla fall är nö.
digt, att Utskottet afgifver ett bestämdt i
stället för ett alternatift förslag. Skulle man
nu låta detta Betänkande hvila, så droge det
längre ut på tiden, än om Ridderskapet och
Adeln skulle finna för godt att genast återremittera
det, hvarigenom StatsUtskottet hade
sig öppet att, genast efter det den föregående
frågan om Statens skuld till Banken
blifvit afgjord, inkomma med förslag om
länteliqviden. Jag tillstyrker derföre återremiss.
Hans Excellencc Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg StatsUtskottets ifrågavarande
Betänkande böra, i anledning af
den dervid gjorde anmärkning, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning biföllos följande
från StatsUtskottet inkomne, och den
i3 sistlidne Octobcr på bordet lagde, Utlåtanden:
-
Ben 4 November.
201
Af den 17 sistlidne September:
N:o a5c). I anledning af väckt motion,
om fritt Spelsätt å NummerLotteriet,
i händelse denna inrättning komme att bibehållas.
N:o 260. I anledning af Herrar Fullmägtiges
i RiksgäldsContoiret hemställan, att
uppkommande Lönebesparingar under Vacancer
måtte få användas till understöd för
Enke- och PupillCassan derstädes.
N:o 261. I anledning af väckt motion,
att Hedervärda BondeStåndets Ledamöter
måtte utan betalning erhålla 125 exemplar
af Ståndets tryckta Protocoll för innevarande
Riksdag.
N:o 262. Öfver väckt motion om Pension
för aflidne ÖfverCommissarien vid GeneralAssistanceContoiret
P. A. Heijderichs efterlemnade
Enka.
Af den 19 sistlidne September:
N:o 263. Angående ifrågaställd Pension
för numera framlidne En af Rikets
Herrar JustitieStatsMinistern m. m. Grefve
Fredrik Gyllenborg.
N:o 264. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss å Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Westmanlands Län underdåniga
hemställan, angående afskrifning af ett LandtRänteriets
förskott till Curhusanstalterne derstädes.
202 Den 4 November.
N:o a65. I anledning af verkställd
granskning af Räkenskaperne c :h Förvaltningen
af de till Flottornes beb /f utaf Förvaltningen
af SjöÄrenderne å 1826 uppburne
Statsanslag.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 3 sistlidne Octöber under N:o 286 afgifne,
och den 19 i samma månad eftermiddagen
på hordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckt motion, att granskningen
af 182-7 års afslutade Räkenskaper för Statsverket
borde af StatsUtskottet verkställas.
Herr Cederschjöld , Pehr Gustaf: Jag
anhåller att få veta, huru de andra Stånden
beslutat i delta ämne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att StatsUtskottets
förevarande Utlåtande blifvit af de
öfrige Irenne RiksStånden bifallit.
Herr Cederschjöld: Som detta Utlåtande
redan är af de tre andra Stånden bifallit,
och saken således afgjord; får jag hemställa,
örn icke Ridderskapet och Adeln skulle
finna lämpeligt, att, till tidens vinnande,
endast lägga Utlåtandet till handlingarne.
Herr von Hartmansdorff\ August: Jag
skulle för min del visserligen önska, att Rikets
Ständer kunde vara neutrala i frågor af
tvistig beskaffenhet, men det strider emot
Den 4 November.
200
56 §. RegeringsFormen, der det står, att
Utskottens förslag först skola i Ståndens
plena framställas till antagande eller förkastande
utan förändringar eller tillsatser. Man
får således icke lemna sin mening derhän,
utan man måste bestämdt uttrycka den.
Herr Cederschjöld: Det har varit en
gammal praxis, att, när tre Stånd afgjort
en fråga, det fjerde icke sällan låtit dervid
bero. Då denna sak nu är af den natur,
att en vidlyftig discussion derom lätt kunde
uppkomma, vid hvilken hlott ett upprepande
skulle äga rum af hvad förut är yttrad
t; så hemställer jag, om icke Ståndet
skulle finna för godt, att vid de andra Ståndens
beslut låta bero.
Herr von Hartmansdorff': Om denna
sak lill sin grund är en principfråga, gifver
likväl Utskottets Utlåtande intet sådant
tillkänna. Blott det skäl anföres, att Utskottet
icke har tid. Således, om Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt, att
bifalla Utlåtandet, tror jag ej, att någon
grundsatts sättes i fara. Visserligen finnes
ett tillägg af Utskottet, att läsningen af
Kongl. Bref och Protocoller för en tid,
hvars räkenskaper icke tillika granskas, icke
uppfyller ändamålet af en ordentlig undersökning.
i förevarande afseende, etc. Men
jag tror dock icke, att denna reflexion af StalsUtskotlet
kan på nugot sätt vara bindande
Den 4 November.
för Rikets Ständer i allmänhet, då den ej
föranleder någon skrifvelse hvarken till den
ena eller andra, utan frågan förfaller, om
Utlåtandet godkännes.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken yttrade, att Ridderskapet
och Adeln väl tillförene någon gång, då
Utskottens senare Utlåtanden föredragits,
vid de öfrige RiksStåndens beslut låtit bero,
men vid dylika tillfällen bade Ulskotlen
alltid i berörde Utlåtanden anmält, att
de öfrige trenne RiksStånden bifallit Utskottens
första Betänkanden. Uppgiften hade då
varit i officiel väg afgifven. Den uppgift
Hans Excellence i afseende å förevarande
ämne erhållit, vore visserligen äfven officiel,
emedan den blifvit meddelad af Secreterarne
i de öfrige RiksStånden; men då man
förut i dag hört en Ledamot bestrida en
dylik uppgift, och sätta dess vigtighet i fråga,
vore det vådligast, att företaga StatsUtskottets
förevarande Utlåtande till pröfning;
hälst, enär Utskotten icke anmält, alt deras
första Betänkanden blifvit af trenne Riksstånd
bifallne, Ridderskapet och Adeln alltid
öfver Utskottens Utlåtanden fattat beslut.
Detta ansåg Hans Excellence ock vara med
Grundlagen öfverensstämmande, och föreslog
derföre nu bifall å StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Herr von Hartmansdorff: Till ytterligare
stöd för den mening Herr Grefven och
Den 4 November.
205
LandtMarskalken framställt, får jag erindrn,
att, då Ridderskapet och Adeln tillförene lagt
Betänkande!! till handlingarne, det endast
varit, då de andra gången förekommit, och
Ståndet i ämnet förut fattat sitt beslut. Detta
Utlåtande förekommer åter nu för första
gången, och bör således till antagande eller
förkastande framställas.
Uppå derefter förnyad proposition, blef
StatsUtskottets förevarande Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Föredrogos å nyo och gillades följande
från StatsUtskotlet inkomne, och den ig
sistlidne Octobcr e. m. på bordet lagde, Utlåtanden
:
Af den 3 sistlidne October:
N:o 287. I anledning af väckt motion
om rättighet för hemmansägare i Herjeådalen
till skatteköp å visse Kronofisken.
N:o 28g. I anledning af väckt motion
om rättighet för städernes Embets- och Tjenstemän,
att deltaga uti CivilStatens PensionsInrättning.
Af den 12 sistlidne October:
N:o ago. Angående anslag af medel
till utgifternes bestridande för Hennes Maj:t
Drottningens höga kröning.
N:o 292. I anledning af vackt motion,
rörande underhållsskyldigheten af Nyqvarns
bro.
Den 4 November.
N:o 293. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o ^5 förut
meddeldte Betänkande, rörande frågan om
underhållet af Hallsnäs bro.
Af den 14 sistlidne October:
N:o 296. Om verkställd granskning af
1825 och 1826 årens räkenskper öfver Hospitals-
och BarnhusFonden samt Lazaretlsoch
Kurhusräkenskaper ne för sistnämnde år.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den 3
sistlidne October under N:o 288 afgifne, och
den 19 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o i65
förut meddeldte Betänkande, rörande fördelningen
af de, genom en med Kejserliga
Byska Regeringen afslutad LiquidalionsConvention,
influtne medel.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Sedan
StatsUtskottets i ämnet afgifne första
Betänkande redan blifvit af trenne PiiksStånd
bifallit, kan min mening ej vara att söka
visa, det Utskottet origtigt uppfattat saken,
en åtgärd, som till intet nu mera skulle gagna;
utan jag anhåller endast, att till protocollet
få afgifva min reservation emot det
resultat, hvaruti Utskottet stannat; beklagande,
alt Utskottet ansett anmärkningarne
ej ens förtjena att i sednare Utlåtandet upptagas.
De voro hufvudsakligen grundade på
i3 §. i Fredrikshamns-traktaten, men intet
Den 4 November.
207
orcl har Utskottet täckts yttra derom. Derjemte
får jag äfven i afseende på det formenliga
mig reservera. Jag tror, att Rikets
Ständers rätt att sig yttra angående medel,
sorn tillflyta Riket genom tractater, endast är
bestämd genom 58 §. RegeringsFormen; och
jag tror, att det sätt, hvarpå Utskottet behandlat
denna fråga, icke öfverensstämmer
med Grundlagens föreskrifter. Sluteligen får
jag, såsom Ordförande i Stockholms BarnhusDirection,
anmäla, att jag anser det vara
en pligt, att, oaktadt Rikets Ständers
fattade Beslut, hos Konungen söka göra BarnhusFondens
rättigheter gällande, så vidt det
med våra Grundlagar är förenligt.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Jag vill visserligen icke eller väcka en discussion,
som skulle hafva för afsigt att ändra
den mening Utskottet framställt; ty sedan
tre Ständ bifallit Utskottets förslå Betänkande,
lärer Ridderskapet och Adeln efter
den nu antagna vanan visserligen göra på
samma sätt. Emellertid reserverar jag mig
emot bifall till Utskottets förevarande Utlåtande,
emedan Utskottet ej föreslagit, att
de 80,000 R:drne böra i något af Rikets
penningeförvaltande Verk nedsättas. I fråga
örn principen, att skyndsamt, afgöra sådane
mål, hvilka af 3:ne Stånd äro deciderade,
tyckes det vara mäst öfverensstämmande
med pluralitetens önskan, att, sedan
de till numerairen blifvit uppgifne, propo
-
2o8
Den 4 November.
sition till bifall å alla på en gång varder
framställd.
Herr Thanij, Wolrath: Det är ej i an*
ledning af de öfrige trenne RiksStåndens beslut,
jag yrkar bifall å Utskottets Utlåtande,
utan derföre, att jag tror, att Ridderskapet
och Adeln icke kan ändra det, utan
att upprifva det beslut Ridderskapet och
Adeln för korrt tid sedan fattade, då Statsutskottets
Utlåtande N:o 255 om medel till
Försvarsverkets iståndsättande förevar och
bifölls. Bland de dertill påräknade tillgångar
voro de nu ifrågavarande 80,000 R:dr.
Huruvida det är rätt, att tillgångssumman
är 80,000 R:dr, eller om Barnhuset bör hafva
större delen deraf, lärer vara svårt att
afgöra, sedan Utskottets i detta ämne afgifne
första Betänkande nu mera är bifallit.
Friherre af Nordin: Jag vill ej motsätta
mig Ridderskapets och Adelns beslut
till bifall eller afslag å StatsUtskottets förevarande
Utlåtande, emedan det är likgiltigt,
då 3 Stånd redan bifallit Utskottets första
Betänkande; men deremot kan jag icke underlåta
att bestrida den grund, som Herr
Tham för detta beslut vill göra gällande,
nemligen att, emedan StatsUtskottet i dess
Utlåtande N:o 255 calculationsvis beräknat
dessa 80,000 R:dr, Ridderskapets och Adelns
rätt att besluta derom skulle vara afskuren.
Jag
Den 4 Nnve tn b e r.
Jag kan destomindre förena mig deruti, som
orden i sistnämnde Utlåtande lyda sålunda:
Till gångarnej dem Utskottet beräknat kunna
begagnas till ofvan uppgifne särskilte
ändamål, äro följande &c. Utskottet liar
ej sagt skola utan kunna. Dessa tillgångar
bestå för öfrigt till en stor del uti besparingar,
hvilka ännu ej äro kände. Således
är det klart, att hvad Utskottet då yttrat,
endast angått calculationssummor, och icke
kan under någon synpunkt hindra Ridderskapet
och Adeln att nu fatta det beslut i
förevarande ämne, som kan finnas mest ändamålsenligt;
men deremot då hufvudsaken
redan är i sjelfva verket afgjord, kan det
ej falla mig in, att yrka någon ändring derutinnan.
Uppå derefter af Hans Ex cellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, hlef StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Företogs till pröfning StatsUtskottets den
12 sistlidne October under N:o 291 afgifne,
och den 19 i samma månad e. m. på
hordet lagde, Utlåtande angående understöd
till beredande af communication medelst Ångeller
Trampfartyg emellan Stockholm och
städerne vid Bottniska Viken.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Den nu af StatsUtskottet tillstyrkte åtgärd
48 H. »4
210
Den 4 November.
iir cn af de nyttigare, som förekomma, och
jag är af den öfvertygelse, att saken ej behöfver
någon vidare argumentation, hvarföre
jag endast derå tillstyrker bifall.
Hvarefter StatsTJtskottets ifrågavarande
Utlåtande, uppå framställd proposition, af
Ridderskapet och Adeln bifölls.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 17
sistlidne October under N:o 298 afgifne, och
den 3o i samma månad e. m. på bordet lagde,
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets under N:o 217 förut meddeldte
Betänkande i fråga om föreslagen afskrifning
af Bruksldkaren S. Owens skuld till ManufacturDiscontFonden,
samt ett ytterligare låneunderstöd
för honom å 5o,ooo R:dr B:co.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Utan
att vilja vidare tvista med StatsUtskottet,
huruvida det öfverskridit sin rätt, eller ej,
då det föreslagit en sak, hvarom motion ej
blifvit väckt; i hvilket afseende jag hoppas,
att detta ej blir något prejudicat, bestrider
jag lämpligheten att gifva en årlig pension
åt en näringsidkare. Det är obehagligt att
upprepa, hvad förut blifvit sagdt; men Ridderskapet
och Adeln torde förlåta det, emedan
jag ej har några nya skäl att anföra.
Det är ej lämpligt, att på sådant sätt uppmuntra
näringsföretag. Äro de af beskaffenhet
att bära sig, äro lättare betalnings vilkor
tillräcklige förmoner, och det har Ut
-
Den 4 November.
?. i i
skottet föreslagit. I annat fall böra äfven
de afslås. Jag tillstyrker således afslag å
pensionen, men att Utskottets första Betänkande
i öfrigt må bifallas.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Sedan en motionair föreslagit, att Herr Owen
skulle, för sina förtjenster emot Sverige,
få en afskrifning af dess skuld, bar Utskottet,
afstyrkande denna motion, sjelf gjort en
ny om pension åt honom, tvärt emot 3^
§. Riksdagsordningen, som ej tillåter andra
Utskott, än Constitutions- och BancoUtskotten,
att framkomma med nya motioner. Enär
man dessutom vid detta tillfälle bör ej blott
göra afseende på Herr Owens och hans familles
nytta, utan äfven, såsom jag vid återremissen
yrkade, sätta honom i tillfälle, att
genom tillräckliga penningeförlag fortsätta
sina bemödanden, bar, såsom jag då framställde,
beviljandet af en pension icke den
nyttiga verkan för det allmänna, emedan
pensionen på intet sätt ökar hans förmåga,
att fortsätta och utvidga sina försök och allmänt
nyttiga företag. Jag får derföre, af
dessa tvänne skäl, att motionen derom blifvit
obehörigen väckt, och att det allmänna
ej deraf har nytta, afstyrka pensionen. Deremot
skall jag alldeles icke hafva något emot,
om motionairens förslag rörande afskrifning
hlifver bifallit. Men som det svårligen lär
kunna vinnas, tillstyrker jag, att, med af48
H. - i4*
-2 12
Den 4 November.
slag å pensionen, Herr Owen må tillerkännas
den lindring i betalningsvilkoren för
skulden, som Utskottet föreslagit.
Herr Crusenstolpe: Herr Munck afRos
en scb öl ds oda min mening lärer vara att,
med undantag af pensionen, Utskottets första
Betänkande i öfrigt må bifallas.
Herr Munck af Rosenschöld förenade
sig med Herr Crusenstolpe.
Halis Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade om Ridderskapet
och Adeln biföll StatsUtskoltets i dess första
Betänkande gjorde hemställan om en årlig
pension åt Bruksidkaren Owen.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence gjorde
proposition till afslag å Utskottets Betänkande
i denna del.
Ropades Ja.
Uppå derefter framställd proposition,
blef berörde Betänkande i allt öfrigt af Ridderskapet
och Adeln gilladt.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
StatsUtskottets den 17 sistlidne October afgifne,
och den 3o i samma månad e. m.
på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 299. I anledning af väckt motion
om anskaffande af en mera tjenlig lokal för
RiksArchivet.
Den 4 November.
213
N:o 3o5. Rörande Kronans hus och
byggnader.
Vid förnyad föredragning lades till handlingarne
följande StatsUtskoltets den i^sistlidne
October afgifne, och den 3o i samma
månad e. m. på hordet lagde, Berättelser:
N:o 3oo. Om verkställd granskning af
Kongl. MyntVerkets Räkenskaper för år 1826.
N:o 3oi. Om verkställd granskning af
1826 års upprättade Redogörelser för Kongl.
Invalidinrättningen på Ulricsdahl.
Föredrogs å nyo StatsUtskoltets under
N:o 221 afgifne, och den 28 sisllidne September
e. m. på bordet lagde Utlåtande, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
i åtskillige ämnen meddeldle, och
af 3:ne RiksStånd godkände, Bctänkanden;
och fann Ridderskapet och Adeln, att berörde
Utlåtande borde läggas lill handlingarne.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
från StatsUtskoltet inkomne, och den 28
sistlidne September e. m. på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 222. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss å handlingarne, rörande Herr
Landshöfdingen m. m. Ax. Adlersparres besvär
i frågan om afträdandet från arrendet
af Ottenby KungsLadugård på Öland.
21 4
JU e ii 4 lN o v e m b e r.
N:o 233. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss å N. H. Fribergs underdåniga
anhållan om fortfarande af den nedsatte
arrendeafgiften för Lunda Kronohemman
på Lofön.
N:o 224. I anledning af föreslagen förändring
i författningarne angående lefverering
af Kronans Tionde Tackjern i Bergslagen.
N:o 225. I väckt fråga om rättighet
för innevånare i visse orter, att med spannemål
afbörda sig Kronoutskylder.
N:o 226. I anledning af väckt motion
om förändring i tiden, då Kronofogdarne
skola afgifva summariska Redogörelserne för
Kronouppbörden.
N:o 227. I anledning af begärd upplysning
om hvad som blifvit åtgjordt, i afseende
på den af Kongl. Maj:t anbefallde
undersökning i Rikets äldre Handlingar, angående
upprinnelsen af den så kallade PresteTaxan.
N:o 229. I anledning af Arrendatorns
utaf i af Kungsöhrs KungsLadugårds södra
del C. U. Ahlboms underdåniga anhållan
om nedsättning af Arrendeafgiften för samma
Kronolägenhet.
N:o a3o. I anledning af väckt motion
om Kurhusafgiftens användande till understöd
för hälsobrunnar.
i
Den 4 N o v|e m b e r.
2i5
Företogs till pröfning StatsUtskottels under
N:o 228 afgifne, och den 28 sistlidne
September e. m. på hordet lagde, Utlåtande
angående utgörande in natura af de visse Räntetagare
anslagne kohlräntor inom Stockholms
Län, af hemman under Ortala Bruk och
Norrtelje Gevärsfaktori, eller samma räntekolds
godtgörande till löningstagarne efter
markegångspris.
Herr Thanij Wolrath: Ehuru jag tror,
att Utlåtandet är antagit af de öfrige Stånden,
anser jag dock Friherre Palmstjernas
reservation vara vida ändamålsenligare, i
följd hvaraf jag anhåller om afslag å Utlåtandet.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
deremot tillstyrker bifall af Utskottets Utlåtande.
Det innehåller ej annat än förslag,
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla;
det saken måtte blifva undersökt och sedan
af Kongl. Maj:t pröfvad. Det resultat
kan visserligen uppkomma, som Friherre
Palmstjerna förutsatt; men jag anser det ej
vara olämpligt, att administrativa makten
pröfvar, om förhållandet verkligen är sådant
Friherre Palmstjerna uppgifvit, innan saken
definitift afgöres. Jag förnyar min begäran
om bifall af Utlåtandet.
Uppå derefter framställd proposition,
blef StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
D e q 4 November.
Å nyo föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 6 sistlidne
October under N:o 78 afgifne, och
den 19 i samma månad e. m. på bordet lagde,
Utlåtande angående yrkadt behof af lindring
eller understöd för Rotehållare inom
Jemtland»
Friherre af Nordin„ Carl Johan: Det
torde tillåtas mig, att i korthet få göra framställning
om förhållandet med detta Regemente
från äldre tider. Det uppsattes af
Konung Carl XI under vilkor, att ej nyttjas
till annan tjenstgöring än inom provinsen
och emot Norrige; men det commenderades
redan i Konung Carl XII:s tid utom
provinsen, och äfven sedermera, såsom 1741
uti Ryska och 1787 uti Pommerska kriget,
samt åren 1788 och 1808 uti de dåvarande
Ryska krigen. I sistnämnda krig led
Regementet betydliga förluster vid Wasa och
Hörnefors. Regementet undergick ingen ändring,
förr än Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af
den 2 October 1806 anbefallde, att ny rotering
skulle verkställas, och samma grunder
följas, som de, hvarefter hela det öfriga
Sverige var roteradt. Härpå följde dock
icke någon verkställighet. I anledning äfen
enskild Riksdagsmans motion beslöto Rikets
Ständer 1808 en underdånig anhållan till
Kongl. Maj:t, att Kongl. Majrt ville intill
nästa Riksdag meddela Rikets Ständer en
fullständig plan till Jemtlands jemnare ro
-
Den 4 November.
2I7
terande. I anledning deraf beslöt Kongl.
Maj:t den i5 December 1820, att nedsätta
Regementet från rooo till 800 man. Detta
kom dock ej Rotarne i allmänhet till godo,
utan blott de 200, som af en händelse voro,
eller blefvo vacante. Den 21 Julii 1825
fattade Kongl. Maj:t emedlertid beslut om
en interims-reglering och anbefallde en RoteringsCommission
inom Länet, att verkställa
densamma efter då vid samma tillfälle
stadfästade grunder. Denna Commission
kallade Rotehållarne, och öfverenskom
med dem om jemkningsåtgärderne, hvarigenom
så väl Nyhemman, som öfrige icke roterade
Hemman, skulle lemna bidrag till
Roteringsbesväret. Det belöpte sig förut på
800 man 2,325§ Skattetunnland, men efter
det nu uppgjorde nya förslaget 3,331 tunnland,
således till nytta för 800 Rotar, å 8
R:dr på hvarje tunnland, 8,048 R:dr. I
sammanhang härmed upprättades ett nytt
KnekteContract. Vid föredragning deraf inför
Kongl. Maj:t, afslog Kongl. Maj:t detsamma,
och förklarade i nåder, att hela den
vinst, som uppkom genom den verkställde
interims-roteringen, skulle ensamt komma
Rotehållarne till godo, och den nya Roteringen
blef ej beståndande längre, än till
afvittringen i provincen för sig gått, eller
tills vidare, som orden lyda i den Kongl.
Resolutionen. Vid denna Riksdag har ny
motion i ämnet blifvit gjord, och Utskotten
tillstyrka, att en ny Rotering skall för sig
2l8
Den 4 November.
gå på samma grunder, och i likhet med de
hårdast roterade provinser i Riket. Jag tror
det vara något för tidigt, att fastställa en
grund, innan man, genom afvittringens fullbordande
och en noggrann undersökning i
alla dess detailler, kunnat beräkna resultatet
af denna grunds tillämpning. Jag anser
det vara lämpligare, att Rikets Ständer stadna
vid samma beslut, som år 1818, att nemligen
Kongl. Maj:t ville intill nästa Riksdag
låta framlägga grunder för denna Roteringsjemkning.
Skulle deremot Rikets Ständer
nu fatta beslut, att provinsen skall varda
lika roterad med de hårdast roterade i Riket,
så fruktar jag, att den betänkliga omständighet
inträffar, att Jemtland som nu ej
äger mera än 800 man, får större Rotering
än den, hvaröfver provinsen klagat, helst
då i beräkning måste tagas, att provinsens
räntor utgå utan förvandling. Jag anhåller
således om återremiss, på det Utskotten må
blifva i tillfälle att taga i betraktande, om
ej ändamålet säkrare vinnes genom en framställning
enahanda med den 1818 års Ständer
i underdånighet afgåfvo.
Herr von Törne, Michael, uppläste föl
Ledd
af den pligt, som tillhör tjenstemannen
och medborgaren, anser jag mig
böra yttra några tankar i den för Jemtland
så vigtiga Roteringsfrågan.
De sammansatta Utskottens Utlåtande,
Den 4 November.
219
angående yrkadt behof af lindring eller understöd
för Rotehållare inom Jemtland upptager
så fullständigt förhållandet, att jag har
ganska litet att tillägga i detta afseende, utan
åberopar Utlåtandets innehåll. JBehofvet af
lindring för Jemtlands Rotehållare är derigenom
fullständigt utredt, i likstämmighet
med RoteringsCommissionens underdåniga
Utlåtande af den 17 December i8a5.
Kongl. Maj:t har med landsfaderlig omsorg
omfattat denna fråga, och redan vidtagit
flera preliminaira åtgärder, som lättat
Rotehållarnes bördor, intilldess en närmare
eller slutlig handläggning kan ske, i likstämmighet
med hvad Rikets Ständer vid
1818 års Riksdag i underdånighet hos Kongl.
Maj:t anhållit. Kongl. Maj:t har derföre, uti
Nådig Skrifvelse af den 21 November 1827,
anbefallt Dess Befallningshafvande, att inkomma
med förslag till en ny ordinarie rotering
i Jemtland, så att samma rotering,
genast efter afvittringens slut, må kunna
företagas. Allt är således beredt för att
vinna det åsyftade ändamålet, och då Roteringsförslaget
hinner fullbordas, är Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer
att förvänta, hvarföre det dessförinnan
synes vara nog tidigt, att ingå i närmare
pröfning af hufvudfrågan; men då de sammansatta
Utskotten yttrat sig rörande grunderna
för Jemtlands rotering, anser jag mig
äfven skyldig att dervid afgifva några erindringar.
120
Den 4 November.
Om Jemtlands Regemente skall kunna
användas lika som den öfriga Svenska Arméen,
måste det gamla vilkoret för dess
rotering, eller manskapets användande endast
inom landskapet, upphäfvas, och Jemtlands
soldater följakteligen åläggas samma
skyldigheter, som Kronans indeldta manskap
i det öfriga Riket. Men enär således Contractet
med Rotehållarne måste, å Kronans
sida, hrytas, synes ingen annan billig grund
för det nya förhållandet dem emellan kunna
af Konung och Ständer fastställas, än
den Kongl. Maj:t redan år 1806 uppgifvit,
eller jemnlikhet med Roteringen i det öfriga
Riketj hvilken princip Rikets Ständer genom
deras underdåniga skrifvelse till Kongl. Majit
den 27 Maji 1818 äfven synes hafva godkänt.
Detta torde vara den rätta grunden
för Jemtlands rotering, men ingalunda hvad
de sammansatta Utskotten föreslagit, att ifrågavarande
Rotering hör jämkas till likhet
med de hårdast roterade Länen. Väl hafva
Utskotten, såsom motiv till delta tillstyrkande,
anfört, att om medeltalet af nuvarande
rotering för hela Riket tages såsom
grund, skulle åtskilliga landskaps gamla rotering
blifva ofördelaktigare än Jemtlands
nya, och föranleda dem att i sin ordning
begära nedsättning, hvarigenom en betydlig
minskning i den indeldta Armeens styrka skulle
förorsakas; men Utskotten tyckas hafva förglömt,
att inga Rotehållare inom fäderneslandet
äga ett sådant Contract som Jemt
-
Den 4 November.
221
lands, emedan Regementet mera varit att
anse som landtvärn, än som roteradt manskap,
hvarföre intet prejudicat af de öfriga
torde kunna åberopas, örn Jemtlands rotering,
vid Contractets förändrande, jämkas
på sätt redan blifvit nämdt, serdeles som
ingen province, i anseende till Roteringen,
varit så vanlottad som denna.
När hvar i^rde mantalsskrifven karl i
Norrbotten är soldat, hvar 2i:sta i Westerbotten,
hvar 3o:de i Westernorrland, hvar
i6:de i Gefleborgs Län, så är, efter den
verkställde Interims-Rotejämkningen, hvar
cpde mantalsskrifven karl soldat uti Jemtland,
utan att räkna conscriptionen. I flera
af Rikets provincer finnas 3- till ^ooo
personer på qvadratmilen, men endast q3 uti
Jemtland. Denna utomordentliga folkbrist
gör, att ett karldagsverke betalas ofta mer
än dubbelt emot i andra orter, serdeles under
bergningstiderna, hvarföre de dagsverken,
som bortgå från jordbruket, der medföra
större förlust än på något annat ställe
i Riket. När härtill kommer i betraktande
de vådliga nattfrosterna, som ofta inträffa,
och då merendels förstöra hela sädesgrödan;
när vederbörlig uppmärksamhet lem4
nas deråt, att de 20 Daler Silfvermynt, som
under Konung Carl XI:s tid, då Roteringen
verkställdes, anslogos till hvarje Rote, efter
den tidens mynt och varuvärden, svarade
emot 10 SilfverRiksdaler eller nära 10 tunnor
korn, men 1111 deremot endast utgöra 6
222
Den 4 November.
R:dr 32 sk. B:oo, eller circa T^:del af dess
primitiva belopp, sa synes mig af allt detta
ostridigt följa, att Jemtlands Rotering bör
verkställas efter enahanda grunder_, som för
xlen öfriga Svenska Roteringen lagda blifvit.
Härigenom finge vederbörande fria händer
vid förslagets uppgörande, och, sedan allt
blifvit behörigen på stället undersökt, och Roteringsproject
derefter uppgjordt, vore Kongl.
Majit och Rikets Ständer bäst i tillfälle, att
bestämma Roteringen för Jemtland, utan att,
på sätt de sammansatta Utskotten föreslagit,
dervid fästa ett förbehåll, hvars efterföljd
skulle leda lill den största orättvisa, och i
verkställigheten dessutom möta en mängd
svårigheter genom granlaga undersökningar
i andra Län, hvilka för Konungens Befallningshafvande
i Jemtland skulle borttaga en
dyrbar tid, som kunde och borde bättre
användas.
Ett annat sätt, hvarpå denna fråga
kunde afgöras, vore, att Rikets Ständer, uti
underdånig skrifvelse till Kongl. Majit, endast
åberopade hvad de i ämnet år i8i8sig
utlåtit, och, utan några vidare yttranden
om grunderna för Jemtlands Rotering, i underdånighet
anhöllo, att Kongl. Majit i Nåder
täcktes, efter alla vederbörandes hörande,
och sedan Roteringsförslaget blifvit uppgjordt,
vid nästa Riksdag meddela Rikets Ständer
en fullständig plan för denna Roterings
framgena utgörande, på det ärendet, bebo
-
De» 4 November.
223
rigen utredt, då må kunna af Rikets Ständer
till pröfning företagas.
Af nu anförde skäl anhåller jag vördsamt
om återremiss af Utlåtandet, samt att
dessa anmärkningar måtte få åtfölja.
Friherre Cederströmj Jacob: Under åberopande
af min vid Utlåtandet bifogade reservation,
förenar jag mig med de Ledamöter,
hvilka begärt återremiss deraf. Det utdrag
af Statistiska Tabellerne, som är bilagdt
min reservation, visar tydligt, att,
om den grundsats skulle blifva gällande för
roteringen af Jemtland, hvilken Utskotten
föreslagit, skulle provinsen, långt ifrån att
vinna någon lindring, blifva vida hårdare
roterad, än den nu är. Då fråga är, att
bereda lindring i roteringsbördan, icke förhöjning,
så mycket mera billig, som afseende
bör göras derpå, att ett så föga uppodladt
land som Jemtland icke kan upphjelpas,
om det är med allmänna onera för
liårdt belastadt, anhåller jag om återremiss
af detta Utlåtande. De Riksdagsmän, som
gjort motionen, och låtit afspisa sig med
Utskottens förslag, kunna jemväl derigenom
blifva bättre upplyste, samt finna, att afdelningens
förslag till Betänkande, upptagit i
min reservation, innefattar allt hvad för
närvarande billigtvis kan fordras och beviljas.
Herr Nordenfalk jjohan: På skäl, som
af de 2:ne föregående Talarne blifvit lill
-
224 Den 4 November.
räckligt utvecklade, instämmer jag så mycket
häldre i yrkandet om återremiss, sorn
man genom förtidigt fastställande af grunder
skulle möjligen kunna förfela det ändamål,
som åsyftas.
Derjemte får jag hemställa om nödvändigheten,
att i ett sammanhang företaga och
behandla Utskottens i nummerordningen nästpåföljande
Betänkande, hvilket med det förra
står i ett så nära sammanhang, att båda måste
få en alldeles lika behandling, hvarföre
ock, såsom en följd af hvad i förevarande
ämne blifvit yttradt, jag vördsammeligen
yrkar återremiss å det påföljande.
Herr Boijj Johan Fredrik, uppläste
följande:
Det har länge varit min öfvertygelse,
att om ny Rotering, i likhet med de hårdast
roterade Regementer, skulle uppgöras för
Jemtland, skulle denna province få flera
soldater än den nu innehafver. Jag har således
sökt afböja detta missförstånd af allmänna
förhållandet, och är nöjd med, alt
Utskotten liksom insedt det, samt förenar
mig för öfrigt med Friherre af Nordin uti
anhållan, att det må öfvérlemnas till Regeringen
att uppgöra återstående nödige föreskrifter
i detta ämne.
Emedlertid är det en skyldig gärd af
mig, att här ånyo förklara, det Regeringens
åt
-
Den 4 November.
åtgärder i detta ämne varit högst välgörande;
och försatt provincen uti ett tämmeligen
rigtigt förhållande, samt åstadkommit
en betydlig lindring uti utgifter för Rothållarne.
Herr von Törne: Jag instämmer med
Herr Nordenfalk i den vördsamma anhållan,
att Utskottens nästföljande Betänkande,
som handlar om HästJägarne, äfven
måtte få företagas på samma gång som det
nu förevarande, emedan det egentligen afhandlar
samma ämne, och åberopar mina
nyss anförde skäl, till vinnande af återremiss
äfven deraf.
På grund af de således gjorde anmärkningar
beslöt Ridderskapet och Adeln, att till
Stats- och EkonomiUtskotten återremittera
ifrågavarande Utlåtande.
Vid förnyad föredragning af Stals- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 6 sistlidne October under N:o 74 afgifne,
och den 19 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande i fråga
om sökt lindring för Rusthållarne under
Jemtlands HästJägareSqvadron; fann Ridderskapet
och Adeln, att detsamma borde,
i anledning af de vid Utskottfens Utlåtande
N:o 73 gjorde anmärkningar, äfven till Utskotten
återremitteras.
48 H. i.5
326 Den 4 November. .
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 6 sistlidne October under N:o ^5 afgifne,
och den 19 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af framställd erinran mot de contract,
som med åtskillige Rotar vid Jemtlands
FältJägareRegemente skola vara afslutade,
om underhållande af Hästar i stället
för Manskap.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs-och EkonomiUtskottets den 11 sistlidne
September under N:ris 144» J48 och
i52 afgifne, samt den 21 i berörde månad
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte nedannämnde Betänkanden:
N:o q3. Angående väckte motioner,
dels om Orgelbyggeriets befrämjande, och
dels om upprättande af ett Institut egenteligen
för kyrkosång;
N:o 109. Om én Låneanstalt för Tackjernstillverkare;
N:o
101. Rörande yrkadt förbud mot
införsel af Danska Hästar;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkanden redan blifvit den 8,
22 och a5 sistlidne Maji af Ridderskapet och
Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande Utlåtanden
borde läggas till handlingarne.
Den 4 November.
Då nu ånyo föredrogos, Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottets den 11 sistlidne
September under N:ris 147, i49> !5o
och 151 afgifne, samt den 21 i berörde månad
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtanden
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldte nedannämnde Betänkanden:
N:o
133. Angående Sågarelönens utgörande
vid Sågqvarnar;
N:o 100. I fråga om rättighet för Extra
Rotehållare, att lega karlar inom Beväringsåldern;
N:o
107. Angående väckt motion om
controller, i afseende på Tackjerns godhet,
m. m.;
N:o 79. Angående väckt fråga om utvidgad
Smidesrättighet, samt om uppliäfvande
af det nuvarande Smidesförbud på vissa
ställen inom Bergslag;
fann Ridderskapet o<;h Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkanden redan blifvit den 19
sisth Mars eftermiddagen, den 25 sisth Maji,
den 26 sisth Junii förmiddagen och den 3
sistlidne Julii af Ridderskapet och Adeln afslagne,
Utskottets ifrågavarande Utlåtanden
borde läggas till liandlingarne.
Ånyo föredrogos och biföllos Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 11 sistlidne
September under N:ris 14^ och 146
48 H.
228
Den 4 November.
afgifne, och den 21 i samina månad eftermiddagen
på hordet lagde, Förslag till jemkning
uti RiksStåndens skiljaktige beslut, i anledning
af Utskottets nedannämnde Betänkanden:
N:o
72. Angående vissa dagars undantagande
från Auctionsförrättningar;
N:o 76. I fråga om Kronoflemmans
och Nyhygges Åboers i de Norra Provincerne
rättighet, att till tjärubränning använda
stubbar, rötter, m. m.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta
StatsUtskottets den 29 sisth October under
N:o 3i6 afgifne, och den 2 dennes eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, angående
verkställd votering i åtskillige frågor,
rörande Stats-regleringen; fann Ridderskapet
och Adeln, att samma Memorial borde
till StatsUtskottet öfverlemnas.
Företogs till pröfning Stats- samt All-,
manna Besvärs- och EkonomiUtskottens den
i5 sisth September under N:o 70 afgifne,
och den 25 i samma månad eftermiddagen
på hordet lagde, Utlåtande, i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
Directionens för Dykeri- och BergningsCompagniet
uppgifne vilkor för vidare fortsättning
af dess befattning med Dykeri- och
Bergningsanstalterne i Riket.
Den 4 November.
229
Friherre von Stedingk, Carl Adam
Bogislaus Styrbjörn: Sammansatta Utskotten
hafva afslagit Directionens ansökning
att erhålla ersättning för lidna förluster,
hvilka, enligt Compagniets räkenskaper, uppgå
till ett belopp af 29,398 R:dr 3 sk. 5 r.
B:co. Utskotten säga sig äga grundade skäl
till ett sådant afstyrkande, och såsom, bevis
på dessa så kallade grundade skäl, anföra
Utskotten, att en sådan serskild tractat med
Ryssland förut varit beslutad , nemligen af
den 11 April 1801, och att således ett dylikt
förhållande, som nu finnes med Engelska
fartyg, redan ägt rum med Ryska fartyg,
innan Dykeriet erhöll sitt Reglemente.
Jag anhåller, att få uppläsa a3:dje Artikeln
afTractaten med Ryssland, hvaraf mankan
inhämta, om Ryska fartyg ägt en sådan rätt,
som de Engelska nu äga; der står:
Art. XXIII
”1 fall fartyg, tillhöriga de höga Contra”herande
delars undersåter stranda eller lina
skeppsbrott vid kusterne af ömse sidors
”stater, så skall man skynda sig att lemna
”dem all möjelig hjelp och biträde, så väl
”i anseende till skepp och gods, som personer,
hvilka utgöra besättningen. Det skall
”stå dem fritt, i fall de det åstunda, att
"hjelpa sig sjelfva, och med eget folk; och
"varda till den ändan uppliäfda alla privilegier,
som skulle kunna vara förlänia till
23o
Den 4 November.
”några enskildta Associationer af Dykare el"ler
andre, hvilka skulle vilja emot Coop”vaerdieCapitainens
eller Skepparens åstundan
blanda sig uti bérgningen; men hvilken
författning icke kan äga rum, förr än
”det nuvarande Contractet emellan Svenika
Regeringen och DykeriSocieteten är till
”ändalupit, såsom ock detta Contract inom
”en tid af 2:ne år löper till ända; dock med
”förbehåll att om de nyttja dem eller nä”got
annat främmande biträde, de då erläg”ga
samma vedergällning för lemnadt bistånd,
som de inf ödde sjelfve i slikt fall
Af denna Artikel synes, att Ryssarne
hade rättighet att hjelpa sig sjelfva med
sin skeppsbesättning; men då de begagna
annan hjelp, skola de enligt denna Tractat
anses lika med Svenska fartyg i samma belägenhet.
Yidare innehåller 11 §. af Dykeriets
Reglemente att Dykeriet ”allena och
"framför andra äger att besörja om bergling
af gods och fartyg, hvilka på Sveriges
kuster stranda;” således lärer väl ingen
kunna bestrida, att Ryssarne alls icke
hafva rättighet, att helt och hållet vara fria
från Dykeriets bergare-åtgärd i händelse af
uppkommande strandningar; — utan att de
tvärtom äro tvungne, att begagna Compagniets
hjelp, då de icke med egen besättning
förmå hjelpa sig sjelfva. Jag tror detta vara
tillräckligt för att visa, det Ryssarne ej
Den 4 November.
ägt sådan rättighet, som Engelsmännen nu
äga, att få taga hjelp hvar som helst. Ryssarne
hafva alldeles ingen annan rättighet,
än Svenska fartyg äga. Utskottens andra
skäl är, att i det år 1802 för Dykeriet utfärdade
Reglemente finnes icke upptagit ett
ord om ersättningsanspråk mot Staten. Jag
hemställer, huruvida det varit möjligt, att
Reglementet kunnat upptaga ersättningsanspråk
för händelser, som aldrig kunde förutses.
Jag vill ej ingå i några politiska åsigter
af ämnet, jag nöjer mig med, att vara
öfvertygad, det Konungen, hvars visa omtanka
alltid sörjer för landets väl, äfven i
ingåendet af dessa traktater afsett någon förmån.
Men, mine Herrar, har å ena sidan
landet härigenom erhållit några fördelar,
måste å andra sidan landet äfven ersätta
de enskilte hvad de på detta vis förlorat af
sin obestrideliga rätt. Jag tror, att dessa
mina skäl äro fullt ut lika grundade som
Utskottens, och att Utskotten således snarare
bort tillstyrka bifall än afslag å den
begärde ersättningen. Vidare säga Utskotten,
att de inhämtat, ”att Kongl. Maj:t ge”nom
utfärdad Nådig Kungörelse af den 12
”December 1827 täckts i Nåder förklara, att
”Kongl. Maj:t efter Dykeri- och Bergnings”Compagniets
hörande, i Nåder godt funnit
”till Compagniet öfverlemna att ifrån och
”med 1828 års början, då dess nu varande
"Octroij upphör, och intill dess att det Förslag,
sorn till Rikets Ständers pröfning är
Den 4 November.
”öfverlemnadt, af Kongl. Majit blifvit hufvudsakligen
pröfvadt, fortfara med berg”ning
af skepp och gods, emot enahanda
”rättigheter och under samma förbindelser,
”sorn hittills varit för Compagniet bestämma.
Enär detta fortfarande med Bergnings”försorgen
för en obestämd tid, enligt hvad
”högstberörde Nådiga Kungörelse antyder,
”lillkommit genom Compagniets begifvande,
”samt de i samma Kungörelse omförmälde
”förslag ännu icke äro af Kongl. Majit defi”nitift
i Nåder pröfvade; förekommer det
”Utskotten, som Compagniets Direction sak”nat
tillräckeliga skäl för dess af sednast
”ingångna förbindelser gjorda uppsägelser och
”i sammanhang dermed sednast förklarade
”afsigt, att vid detta års utgång med Dyke”ri-
och Bergningsförsorgen upphöra.” Denna
slutsats har jag ej varit nog lycklig att
kunna med min fattningsgåfva begripa. För
mig synes det klart, att, just genom åberopande
af denna Kungörelse, der det står,
att Kongl. Majit öfverlemnar bergningsbestyret
åt DykeriCompagniet emot enahanda
rättigheter och under samma skyldigheter,
som hittills varit för Compagniet bestämda,
är det gifvit, att sedan man genom. Tractater
rubbat detta Contract, och fråntagit Compagniet
sina inkomster, Compagniet har den
mest obestridliga rätt, att äfven å sin sida
häfva Contractet, och, när det för godt finnér,
sluta med Bergningsbestyret. Jag tror
således, att om Utskotten från denna rig
-
Den 4 November.
233
tiga synpunkt bedömt saken, Utskotten kunnat
bespara sig mödan att framkomma med
en så grundfalsk satts. Jag kan ej annat än
gilla Compagniets anspråk, ty om Compagniet
fortfar med bergningsbestyret, och till
följe af de ingångne tractaterna kommer att
lida vidare förluster, lärer ingen kunna betaga
Compagniet rättighet att bekomma ersättning.
Sedan jag således visat, att Utskotten
ej bedömt saken, såsom sig bordt,
anhåller jag få fästa uppmärksamheten på
origliglieten af Utskottens rättighet, att till
bedömande upptaga denna sak. För DykeriCompagniet,
likasom för hvarje annan
Svensk medborgare, torde det väl vara öppet,
om man tror sig äga några anledningar
dertill, att i laga ordning söka Kongl.
Maj:t och Kronan; och jag tror således, att
Utskotten, rr stället att tillstyrka afslag å ersättnings-anspråken,
bordt, om de ej velat
tillstyrka bifall derå, åtminstone hafva tillstyrkt
Rikets Ständer, att svara, det de ej
ville befatta sig med saken, utan, att om
DykeriCompagniet ägde några fordringar,
dessa fingo i laga ordning göras gällande.
På dessa skäl anhåller jag om återremiss af
Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff, August: Efter
de underrättelser jag angående detta Utlåtande
äger, skall detsamma redan vara af
3:ne RiksSlånd bifallit. Jag anhåller, att
genom Herr RiddarhusSecreteraren blifva underrättad,
huru dermed förhåller sig.
Den 4 November.
Undertecknad Riddarhus Secreterare tillkänna
gaf, att detta Utlåtande blifvit af de
öfrige trenne RiksStånden bifallit.
Friherre Cederström, Jacob: Sedan 3
Stånd bifallit Utskottens Utlåtande, torde det
vara. öfverflödigt besvara hvad Friherre von
Stedingk anfört; men då uti bans anförande
förekomma omständigheter, hvilka icke
böra lemnäs obesvarade, skall jag korteligen
upptaga dem.
Den tydning Herr Friherren velat gifva
åt 23 Art. af Tractaten med Ryssland år
1801 är icke tillbörlig; det beror ej af Friherren
att den förändra. I denna artikel
står alldeles icke, att det är Dykeriet, som
skall uteslutande biträda vid bergningar. Att
sådant icke kunde vara meningen, och icke
eller kunde stadgas i denna Art. inses så
mycket tydligare deraf, att något Dykerioch
BergningsCompagnie då icke fanns. Vidare
har den värde Ledamoten påstått, att
Rikets Ständer ej kunna hindra Bolaget, att
i rättegångsväg göra sina fordringsanspråk
gällande. Detta Utlåtande ger alldeles icke
anledning till någon dylik farhåga eller anmärkning;
hade Bolaget stämt Kongl. Majit
och Kronan, hade målet icke hört till Rikets
Ständers handläggning; men Bolaget har
begärt communication med Rikets Ständer
af sin underdåniga inlaga för att få göra
gällande sina fordringsanspråk, som jag anser
obilliga, då Bolaget under största delen
Den 4 November.
235
af den tid octroj^en varat, ej erlagt någon
bevillning för sin inkomst. Utskotten hafva
tillstyrkt Rikets Ständer att bevilja afskrifning
af den Bolaget nu ålagde bevillning,
icke derföre att Bolaget ej haft några inkomster,
ty jag tviflar på, att detta af Bolaget
kan eller vill bevisas, helst strandningarne
endast under de senast förflutna sista
veckorna säkert ganska mildeligen betäckt
alla utgifter. Man har äfven påstått Bolaget
äga rättighet att uppsäga det med Kongl.
Majit och Kronan ingångne contract. Denna
omständighet vore af vigt, om en sådan
rätt verkeligen af Bolaget innehades, emedan,
genom ett sådant återkallande, Rikets
kuster kunde blifva försatte utan alla bergningsanstalter;
men sådant är icke förhållandet,
och Styrelsen lärer väl veta, att tillhålla
Bolaget fullgöra sina förbindelser, sedan
Bolaget ingått uppå att emot vissa vilkor
tills vidare besörja bergningsanstalterna, kan
det ej mera äga någon laglig rättighet alt
uppsäga det ingånglie eontraclet, då detta
contract dertill icke genom någon bestämmelse
gifver anledning. Jag vill i öfrigt icke
upptaga Ridderskapets och Adelns tid med
någon vidlyftigare vederläggning, utan tillstyrker
bifall å Utskottens Utlåtande.
Friherre von Stedingk: I anledning af
hvad Herr von Hartmansdorff yttrat, får jag
blott nämna, att jag äfven vet, det 3 Stånd
redan afgjort Utlåtandet; men jag trodde,
236 Den 4 November.
att Ridderskapet och Adeln, som här vore
i tillfälle erhålla upplysningar i ämnet, icke
skulle behöfva genast afgöra Utskottens Utlåtande.
Å hvad Friherre Cederström anfört,
att jag skulle gifvit åt 1801 års Tractat
en origtig tydning, får jag endast svara,
att lika litet som Friherren låter inverka på
sin öfvertygelse, lika litet skall jag låta verka
på min. Jag tror, att af denna Tractat
tydligen synes, att Ryska fartyg ej äga rättighet
att berga med annat, än sin egen besättning.
Jag har blott anfört detta skäl för
att visa, det Ryska fartyg ej äga andra rättigheter
än Svenska. Deremot hafva Engelsmännen,
då de begärt att få lika rättigheter
med Ryssland, erhållit fri rättighet att
Feiga sig sjelfva på hvad sätt dem häst synes.
Hvad beträffar Friherre Cederströms
förmodan om den stora vinst, som genom
de sednaste sjöskadorne skolat tillfalla Dyker
iCompagniet, vill jag blott fästa Friherrens
uppmärksamhet på en omständighet,
som inträffat på Friherrens egen kust Gottland,
att nemligen 3:ne Engelska fartyg der
strandat, utan att Dykeriet erhållit den ringaste
vinst, emedan en person derstädes,
hvilken jag har någon anledning tro, att
Friherren känner, vid namn Dubbe, inrättat
en enskild Dykerianstnlt, och bergar de
mästa strandningarne på Gottland. Jag förmodar,
att denna person icke lärer underlåta
att taga för sig fullt ut, så mycket som
DykeriBolaget. Jag vill visserligen icke bortin
-
Den 4 November.
237
taga Ridderskapels och Adelns tid, men jag
anhåller hos Herr Grefven och LandtMarskalken,
att, om Utskottens Utlåtande äfven
hos Ridderskapet och Adeln blir bifallit, man
måtte tillägga Dykeriet fri rättighet, att, om
så behöfves, göra saken gällande vid laga
Domstol. Jag vet visserligen, att Rikets Ständers
beslut ej inverka i detta afseende, men
om en sådan rättegång kommer i fråga, torde
det dock vara nyttigt, att uppmärksamhet
i något RiksStånd blifvit fästad derpå,
ty det skulle möjligen annars se besynnerligt
ut, att vid en Domstol framkomma med
anspråk, som Representationen förut afslagit.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustuf: Mig
förekommer märkvärdigt, att ett Compagni,
som betalt intet till Kronan för den ganska
indrägtiga rättigheten att berga skeppsbrutna,
nu vill göra anspråk på ersättning för
förluster, som tillkommit, i följd af tractater,
afslutade utaf Kongl. Maj:t. Jag vill
derföre önska, att vederbörande, af allt hvad
den siste värde Talaren anfört, måtte taga
den lärdom, att vara mera varsamma vid
den nya octroyens beviljande, så att icke
några fordringsanspråk mera må komma i
fråga.
Friherre von Stedingk: I hvad den sista
Talaren yttrat, förenar jag mig helt och
hållit, altman nemligen må taga sådana mesurer
vid den nya octroyens beviljande; men
a 38
Den 4 Kovember.
jag tror icke man kan taga dem starkare,
än i det Reglemente, som år 1802 upprättades
för DykeriCompagniet; ty der stå
tydligt utstakade så väl skyldigheter som
rättigheter, och jag vet ej något, som icke
Compagniet uppfyllt, men deremot en stor
del af rättigheter, som Compagniet genom
omständigheternas sammanträffande förlorat.
Det är besynnerligt, att en person såsom
Herr Cederschjöld, hvilken vid alla tillfällen
söker yttra sig för folkets rätt, nu vill
försvara hvad som är orättvist, och att enskild
rätt må rubbas, ty det är detsamma,
som att taga ifrån någon sin äganderätt.
Herr Ugglaj Carl Wilhelm: Jag förenar
mig med den sista Talaren deruti, att
enskildes rätt ej hör kunna rubbas genom
tractater. Ehuru litet jag känner Dykeriets
Octroy, synes mig dock, att den ej bör få
förnärmas i följd af tractater, hvilka äro
Konungens ensak att afsluta. Om i följd af
dessa Dykeriet, såsom Bolag, förlorat, anser
jag det förnärmande för nationen, att
neka en billig ersättning. Jag vet väl, att
man nu vill frikalla Bolaget från Bevillning,
men detta är ej tillräckligt. Skulle detta
blifva den enda ersättningen, och Utskottens
Utlåtande bifallas, anhåller jag få reservera
mig emot ett sådant beslut.
Herr Cederschjöld: Jag vill blott tillägga
till hvad jag förut yttrat, att ehvad
Den 4 November.
23g
heslut Rikets Ständer än fatta, kan detsamma
naturligtvis ej lägga hinder i vägen för
DykeriBolaget att draga målet under laga
Domstol.
Herr Uggla: Jag får anhålla, att hvad
Herr Cederschjöld nu anfört måtte, såsom
ett giltigt skäl för Bolaget, Blifva i Protocollet
anmärkt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats- och EkonomiUtskottens
förevarande Utlåtande gjorde
anmärkningar höra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Nej.
Uppå derefter af Hans Excellence framställd
proposition, blef samma Utlåtande af
Ridderskapet och Adeln bifallit.
Friherre von Stedingk reserverade sig
emot Ridderskapets och Adelns beslut.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Jag
reserverar mig så till vida mot det nu fattade
beslutet, att jag anser Rikets Ständer
hafva bort i underdånighet svara Kongl. Maj:t,
att då frågan, huruvida ersättning bör tillkomma
DykeriBolaget, är en sak så helt och
hållet beroende af äganderätten, och af de
mest detaillerade undersökningar, så väl om
ersättning skall äga rum, som ännu mera
till hvad belopp, samt Rikets Ständer dessutom
anse alla mera invecklade fordrings
-
Den 4 November.
anspråk hos Staten böra vid laga forum utredas
och afgöras, finna Rikets Ständer sig
icke kunna med målet taga någon befattning,
utan anhålla i underdånighet, att Kongl.
Majrt ville låta målet i domstolsväg afgöras,
då Kongl. Maj:t sedermera enligt Grundlagen
ägde full rättighet, att, i händelse Staten
ådömes någon ersättning, densamma af
under händer ägande medel låta utbetala.
Hvad min enskifta tanka om saken beträffar,
så vore det visserligen för vidlyftigt att
här genomgå förhållandet; men jag vill dock
yttra att, ehuru jag alldeles icke gillar den
oetroy, som DykeriCompagniet haft, och önskar
att en sådan dem icke mera måtte meddelas,
jag dock är fullkomligt öfvertygad om
lagligheten af Bolagets fordringsanspråk hos
Slaten i anseende tili de minskade, ja snart
sagd t inga, inkomster, hvilka af ingångne
tractater de sednare åren varit en följd. I
denna min öfvertygelse styrkes jag deraf,
att i det år 1802 för DykeriBolaget upprättade
Reglemente stadgades, det Bolaget ensamt
ägde rätt till bergningar. Kongl. Majrt
och Kronan ansåg då denna rättighet vara
så uteslutande, att man i en särskild §. uti
Reglementet nödgades göra ett bestämdt undantag
för Ryska fartyg, som enligt en år
1801 ingången tractat redan erhållit rättighet
att berga sig sjelfva. Hade Reglementet
varit författadt i den act och mening, att
Kongl. Majrt efter godtfinnande kunde från
Bola
-
Den 4 Novemi>er.
Bolagets bergningsrättighet fritaga li vilken
främmande Nation som helst, så hade detta
säkerligen blifvit bestämdt utsatt, eller åtminstone
bade då icke något undantag uti
Reglementet behöft göras ensamt för Ryssland.
På alla dessa grunder, och då Rikets
Ständer mot 90 §. RegeringsFormen icke
kunna ingå i afgörande af mål, som tillhöra
Domstolars behandling, och icke eller rimligen
kunna äga rättighet, att dömma i egen
sak, reserverar jag mig emot det fattade beslutet,
och anser det vara så mycket oformligare,
som, i händelse DykeriBolaget skulle
vid laga Domstol göra målet anhängigt, hvartill
det äger full rättighet, det skulle kunna
bända, att Domstolarne förklarade Bolaget
äga laglig rätt till en ersättning, hvilken Rikets
Ständer enhälligt vid en föregående Riksdag
ansett vara olaglig. Att fatta beslut, som
kunna erhålla ett så ringa afseende, anser
jag Rikets Ständer, utan att träda sin värdighet
för nära, icke böra göra.
Herr Uggla: Jag förenar mig med den
siste Talaren, samt anhåller, att uti beslutet
måtte intagas, det Bolaget äger rätt att
uti laglig väg söka sin ersättning för hvad
det genom ingångne Tractater förlorat.
Friherre von Stedingk: Ehuru jag redan
anmält min reservation mot det fattade
beslutet, likväl och då jag ej gjort det
så grundligt och fullständigt, som Grefve
48 H. 16
Den 4 November.
Cronhjelm, anhåller jag nu vördsamt, att
till alla delar få förena mig med honom.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att enär Ridderskapet
och Adeln i ämnet redan fattat dess
heslut, samt Stats- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande första gången vore
under Ridderskapets och Adelns pröfning,
hvarvid förändring deruti ej finge äga rum,
kunde någon ytterligare proposition, i anledning
af hvad Herr Uggla anfört, icke eller
af Hans Excellence framställas.
Ånyo föredrogos och kiföllos följande
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskoltens
den 17 sistl. October afgifne, och
den 28 i samma månad eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 80. I anledning af väckt motion
om rättelse eller jemkning, i afseende på
Roteringens utgörande i Upland.
N:o 82. I anledning af väckte motioner,
om lindring i Roteringen inom Lima
Socken af Stora Kopparbergs Län.
Föredrogs ånyo Stats- och Bevillningsutskottens
den 3 sistl. October under N:o 85
afgifne, och den 3o i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, angående
Riksdagsfullmägtigen Anders Danielssons
motion om befrielse från Bevillning efter
2:dra Artikeln för dem af Skaraborgs och
Den 4 November.
a43
Elfsborgs Läns Allmoge, sorn icke äro kände
för verklig förmögenhet.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag får vördsamt begära, att det nu föredragna
Betänkandet må ytterligare få hvila
på bordet, emedan jag anser detsamma vara
alltför vigtigt, att nu afgöras, då så få
Ledamöter äro närvarande.
Herr af Puke, Erik, förenade sig med
Herr Munck af Rosenschöld.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att detta Betänkande således, enligt
4p §. Riksdagsordningen, komme att ytterligare
hvila på bordet.
Föredrogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
17 sistl. October under JNT:o 81 afgifne, och
den 28 i samma månad eftermiddagen på
bordet lagde, Utlåtande i anledning af väckt
motion, om anslag till Flygsandens hämmande
i Halland.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
För min del anser jag motionen om anslag
till hämmande af flygsanden i Halland vara
af den vigt, att den förtjent mera behjertande
af Utskotten, i synnerhet som jag trott,
att Utskotten åtminstone skulle besinnat, att
om man genom ett större Statsanslag kun
48
H. I«*
Den 4 November.
nät bidraga till flere tusende tunnland jords
frugtbarhet och odling, hade man derigenom
i framtiden äfven kunnat åstadkomma
så väl större Statsbidrag, som ock ett större
antal soldater och befäl. Jag vill likväl icke
yrka återremiss, enär jag förmodar, att sådant
skulle vara förgäfves, utan blott begärt,
att detta yttrande må, såsom min enskildta
tanka, i protocollet förvaras.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskaiken framställd
proposition, blef Stats- och EkonomiUtskot^
tens förevarande Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Yid förnyad föredragning bifölls Statsoch
BevillningsUtskottens deri 17 sistlidne
October under N:o 86 afgifne, och den 3o
1 samma månad e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckte motioner,
om uppbördsprovision till Städernes Magistrater
m. m.
Justerades 6 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 3 dennes e. m. fattade beslut.
Upplästes Välloflige BorgareStåndets ProtocollsUtdrag
af den 28 sistlidne September,
innefattande bland annat BorgareStåndets beslut,
att i den nya redactionen af Förordning,
angående Bränvinsbränningen, boi’de,
till undanrödjande af tvetydighet, intagas
\
Den 4 November.
följande beskrifningar af dubbla, enkla och
half-Pistoriska brännériverk, nemligen: att
ett dubbelt Pistoriskt verk utgöres af tvänne
afverkningspannor, jemte 2:ne så kallade
första mäskvärmare eller förpannor, samt
dessutom af arne mäskvärmare, hvardera af
de senare försedd med sitt klar-apparat eller
så kallad lecteficator, med tillhörande afkylningsanstalt;
att ett enkelt Pistoriskt verk
består af en afverkningspanna, med sin tillhörande
förpanna, jemte mäskvärmare, rectificator
och kyl-apparat; och att ett halfPistoriskt
verk består af en afverkningspanna,
utan förpanna, men försedd med mäskvärmare
och rectificator; uti hvilket beslut
de öfrige RiksStånden blifvit inbjudne, att
sig med BorgareStåndet förena.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adelu åtskiljdes
klockan ett quart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 6 Nov. 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Friherre Wrangel, Henning: Då i sista
plenum 66 mål afgjordes, och deribland
Den 6 November f. m.
ett, hvaruti jag väckt motion, nemligen, angående
anslag till hämmande af flygsanden
uti Halland, beklagar jag, att jag nödgades
vara frånvarande, emedan jag tror mig
hafva kunnat visa nyttan och nödvändigheten
af ett sådant anslag. Vid denna Riksdag
hafva anslag ganska rikligen blifvit beviljade,
då fråga icke varit om reproductiva
företag; men bär har man ej gifvit något,
Flygsandsfälten i Halland äro likväl så förstörande,
att saken är af yttérsta vigt för
hela provinsens bestånd; och det har förundrat
mig att höra, det Skåningar i synnerhet
bestridt anslaget, då likväl Skåne sjelf
i detta afseende åtnjutit ojemn förligt större
hjelp än Halland, hvilket i intet afseende
är lyckligt nog att kunna afundas af Skåne.
Jag reserverar mig derföre emot den obetydliga
besparing man här iakttagit, på bekostnad
af alla dem, som äga flygsandsfält,
och måste äfventrya att se sina hemman
förstörda; och jag anhåller, att detta yttrande
må i protocollet förvaras.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhard:
Jag reserverar mig äfven emot det beslut,
som den siste värde Talaren omnämnt, ehuru
icke af samma skäl, som han; men på
den grund, att då Utskotten ansett de iooo
R:dr B:co, hvilka sedan sista Riksdag varit
anslagne till flygsandens hämmande, tillräcklige,
åtminstone så vida, att intet nytt särskildt
anslag skulle erfordras, anser jag der
-
Den 6 November f. m.
247
emot verkan af ett sådant anslag medföra
så mycken nytta, genom beredandet i framtiden
af tillgång till ökad bevillning, ökadt
krigsfolk oell befäl, att jag icke trott det
denna Riksdags Statsutskott skulle hafva afslagit
den väckte motionen på så lösa grunder
som skedt.
Företogs till pröfning och bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den
1 sistlidne October under N:o 154 afgifne,
och den 7 i samma månad e. m. på bordet
lagde,. Betänkande, angående yrkadt förbud
mot innehafvande af mera än en tjenst af
en och samma person.
Å nyo föredrogs Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 1 sistlidne October
under N:o 157 afgifne, och den 7 i samma
månad e. m. på bordet lagde, ytterligare
Utlåtande, i anledning af återremiss
af Utskottets under N:o 46 förut meddeldte
Betänkande, angående HelsingeBuldans
stämplande.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Ridderskapet och Adeln bar afslagit Utskottets
första Betänkande i ämnet, deruti Utskottet
tillstyrkt en författning, att Helsinge-Buldan
skulle läggas i lag, i stället för
rullar; och detta sednare Utlåtande innehåller,
i anledning af gjorde anmärkningar inom
de öfrige RiksStånden, den förändring,
D e i) 6 "V o v e in h c r }'. m.
att Utskottet tillstyrkt en underdånig skrifvelse,
hvaruti Rikets Ständer skulle begära,
att Konungen täcktes utfärda en kungörelse
med uppmaning till Allmogen, att lägga sin
Buldan i lag. Jag förmodar likväl, att detta
är en så enskild sak, alt administrativa
magten här icke hör komma emellan; och
då Ridderskapet och Adeln redan afslagit
första Betänkandet, innefattande sjelfva hufvudfrågan,
anser jag Utskottets sednare tillägg
om en uppmaning till allmänheten äfven
höra afslås, enär saken är af den Beskaffenhet,
att den lämpligast uppgöres köpare
och säljare emellan. Utskottet har äfven
ixlet sednare Utlåtandet tillstyrkt stämpling
af HelsingeBuldan i båda ändarne af
hvarje stycke; och som jag icke kan inse,
hvartill denna för allmogen ofta besvärliga
åtgärd skulle tjena, tillstyrker jag för min
del afslag å hela Utlåtandet.
Friherre Cederström_, Jacob: Sedan, efter
hvad jag har mig bekant, två Stånd redan
afslagit förevarande Utlåtande, är det
visserligen likgiltigt, huru detsamma af Ridderskapet
och Adeln afgöres; men i anledning
af den siste värde Talarens yttrande,
anhåller jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att frågan icke är så obetydlig, sorn
man i allmänhet skulle tro. Vanan hos Allmogen
att hålla sin Buldan till salu i rullar,
har ofta föranledt till misstag hos köparne
om varans godhet, och detta har slut
-
Den 6 November f. m.
243
ligen återverkat till förlust för säljarne sjelfve;
tj^ genom bedrägerier af några få har
det handt, att varan konnnit i vanpris äfven
för den redlige tillverkaren. Så länge
Buldanstyckena äro rullade, kan icke köparen
öfvertyga sig, huruvida boniteten är lika,
hela stycket igenom, och han har derföre
icke haft annan utväg, än att genom
ett nedsatt pris försäkra sig mot förlust. Då
nu HelsingeBuldan är en af våra exportartiklar,
måste följderne häraf blifva så mycket
menligare, som vi i annat fall kunde
påräkna högre betalning af utlänningen. Ehuru
det således, sedan två Stånd afslagit Utlåtandet,
är likgiltigt, hvad beslut af Ridderskapet
och Adeln nu fattas, önskade jag
likväl, att Ridderskapet och Adeln för dess
del ville bifalla Utlåtandet, enär det afser
en bestämd nytta för producenterne sjelfve.
Grefve Gyldenstolpe: Här är icke fråga
om sjelfva saken, eller nyttan af att lägga
Buldanen i lag eller rullar, utan endast om
principen, huruvida administrativa magten
bör mellankomma med en uppmaning. Är
saken nyttig, lära säljarne nog rätta sig efter
köparne, så att, om de finna, att de
erhålla mera för sin vara, då den är lagd.
i lag, de icke lära underlåta att lägga den
på sådant sätt, med afseende på sin egen
fördel, utan att Kongl. Maj:t behöfver bedja
derom. Jag fortfar derföre att yrka
afslag å Utlåtandet.
i5o
Den 6 Nove m b e r f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde om Ridderskapet
och Adeln biföll EkonomiUtskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till afslag å berörde Utlåtande; hvilken
proposition med ja besvarades.
Vid förnyad föredragning af Bevillningssarnt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
den i 3 och 17 sistlidne October under
N:s 2/; och 26 afgifne, samt den 23 i
berörde månad e. m. på bordet lagde, Utlåtanden
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens förut meddeldte Betänkanden:
N:o i3. angående yrkadt förbud mot
införande af utländska varor;
N;o i5. Angående yrkad högre tull å
vissa från Ryssland och Finland inkommande
varor;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkanden redan blifvit den 17
sistlidne Augusti e. m. och den i4 sistlidne
September e. m. af Ridderskapet och Adeln
bifallne, Utskottens ifrågavarande Utlåtanden
borde läggas till handlingarne.
Föredrogs å nyo och bifölls Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den i3 sistlidne October un
-
Den 6 November f. m.
der N:o 23 afgifne, samt deri a3 i berörde
månad e. m. på bordet lagde, Utlåtande i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottens
under N:o 12 förut meddelte Betänkande
om inrättande af Porto Franco på
Gottland, m. m.
6
Å nyo föredrogs Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens deri
17 sistlidne October under N:o 25 afgifne,
samt den 23 i berörde månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtande angående motioner om
premier för bränvins exporterande, samt beredande
af utvägar för utförande deraf till
Norrige.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag kan ej annat än biträda Utskottens tillstyrkande,
att afslå de väckta motionerne,
enär icke uti sjelfva BränvinsbrännirigsFörordningen
den princip blifvit följd, att göra
productionskostnaden så lindrig som möjligt,
hvilket ulan tvifvel vore den bästa premiianstalt
för bränvins-utförsel, och säkraste förbudet
mot dess införsel. Jag yrkar alltså
bifall till Utlåtandet.
Hvarefter berörde Utlåtande, uppå derom
af Flans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställd proposition, af
Ridderskapet och Ådeln bifölls.
Företogs till pröfning BevillningsUtskottcts
den 20 sisll. October under N:o 5i af
-
102 Den 6 November f. m.
gifne, och den 26 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, angående
väckt motion örn upphörande af Städernas
Saluaccis.
Herr Munck af RosenschöldEherhard:
Jag gillar visserligen den princip, som bjuder
fullkomlig frihet i handel och näringar,
och har alltid ansett denna princip för den
enda Stats-ekonomiskt rigtiga; men jag vill
ej derföre, att den skall tillämpas fragmentariskt
eller styckevis, till fördel för en näring
på bekostnad af en annan. Man har likväl
hos oss så missförstådt Näringsfrihetssysternet,
att man tillåtit Landtmannen till
vissa Städer fritt och utan afgift införa bröd,
dricka och kött, men ändå bibehållit proliibitif-systemet
för Bagare, Bryggare och
Slagtare i Städerne och icke upphäft de
för dessa näringar pålagda skatter och onera,
samt skyldigheten att alltid hålla mot
en viss Taxa bröd, dricka och kött stadsboerne
tillhanda, då Landtmannen hvarken
är bunden vid taxa, eller att införa varorne
oftare, än det faller honom in. Till återställande
af den jemnvigt ett systematiskt
sammanhang kräfver, och på det nämnde
näringsidkare icke må förorättas, ehuru uppsigt
på dem är högst nödig, anser jag Utskottet
haft skäl till sitt nu afgifne Utlåtande
och tillstyrker bifall derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi
-
Den 6 November f. m.
fall å BevillningsUlskottets förevarande Betänkande.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogs StatsUtskoltets ej mindre
den 8 sistlidne April onder N:o 101
afgifne, och den 4 derpåföljde Maji eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, i
anledning af Rikets Ständers Revisorers år
1827 gjorde anmälan angående försäljningen
af Fern stycken Kronan tillhörige Krigsskepp,
och redogörelsen för derföre influtiie
medel; än ock under JV:o 218 meddeldte,
och den 10 sisth September eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande öfver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhard
anförde skrifteligen:
Jag har genomläst StatsUtskoltets Utlåtande
N:o 218 i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 101
afgifna Betänkande i fråga om de Kronan
afhände fem Örlogsfartygen och redogörelsen
för de derföre influtne medel; och fastän
det synes icke stort löna mödan, alt i
denna så högst vigtiga sak göra flere anmärkningar
vid det oförsvarliga och oförklarliga
i denna verldskunniga Jud-commerce,
är jag likväl skyldig mig sjelf, som
representant, den satisfaction, att icke låta
mitt namn i viksdags-annalerne förvaras med
den skamfläck, att hafva gillat eller bifallit
254
Den 6 November f. tn.
livad som oemotsägligt har medfört mitt fäderneslands
skada och förlust.
Utskottets senare Utlåtande anser jag
vara af deri art och beskaffenhet, att det
kan just vara likgiltigt, hvar man börjar
critiken deremot; ty det innefattar idel ursägter
och öfverseenden, såväl med Utskottet
sjelf, som med andra; jag vill derföre
börja, der Utskottet slutat den märkvärdiga
apologien, så lydande: ”Sedan Utskottet sålunda
redovisat för de åsigter, hvilka Utskottet
följt, vid afgifvande af dess förra
”Betänkande i ämnet, samt på grund af
”hvad nu blifvit af Utskottet anfördt och
”närmare utveckladt, får Utskottet, under
”det lugnande medvetandet af redligt upp”fyllda
pligter, icke allenast till sine Medre”presentanter,
eller dem, hvilka, inom JRiks”
Ståndenj för folket böra föra talan_, utan
”ock lill Svenska Nationen öfverlemna berömmandet
af Utskottets handlingssätt i
”denna vigtiga sak, med det sluteliga förklarande,
att Utskottet, utan någre andre
”förändringar än de, mindre väsendtelige,
”hvilka innefattas uti svaren å ofvanuppJ,
tagne 3:dje och n:te anmärkningspunkter”ne,
förblifver vid dess förut afgifne Utslätande
i denna fråga.”
Hvilket lugn måste icke Utskottet äga
inom sig sjelf under medvetandet af redligt
uppfyllda pligter; och då det alltid bör anses
oriktigt, att betaga någon den glädje, som
Den 6 November f. m.
255
han sjelf skapar sig, så är det långt ifrån
mig, att bestrida eller afundas Utskottet den
gärd af aktning, sora Utskottet i sin imagination
rest åt sig sjelf i hvarje redlig Svensk
mans bröst. Ja sjelfva utländningen, som
känner den IsraeliLiska skeppshandeln, skall
icke underlåta, att med en särdeles förvåning
betrakta den liknöjdhet, hvarmed Utskottet
behandlat detta ärende.
Utskottet har behagat yttra sig: ”att
”del vore under Utskottets värdighet att in”gå
i särskildt besvarande af de emot Utskottet
riktade anmärkningar: att Utskottet
”i denna fråga skulle handlat med liknöjdhet
för Nationens väl, och emot rättvisans
”föreskrifter m. m.”
Jag vädjar likväl till sjelfva acterna,
som röra den vedervärdiga affairen; och för
den, som läser dessa acter, och förstår hvad
han läser, för honom blir det alltid en gåta,
huru Utskottet kunnat så anticipera på
jörnuftets bidrag till Utskottets beröm. Det
lärer dock få antagas, att då Svenska Allmänhetens
stora missnöje med den fatala
skeppshandeln är ganska högljudt uttryckt
håde i prosa och på vers, hvilket allt icke
kan vara Utskottet obekant, så hade det
icke varit Utskottets värdighet förnär, om
Utskottet gått på djupet med saken, och
anmärkt hvad anmärkas bort.
Den af mig och många andra just ej
för den alldravackraste handling ansedda
256
Den 6 November e. m.
åtgärd af Hans Excellence Herr GeneralAmiralen
Grefve Cederström, att i stället
för att, enligt Kongl. Maj:ts nådiga befallning,
försälja åt Commissionairerne Michaelson
& Benediks det slopade Linieskeppet
Försigtigheten, åt samma personer afstå det
nästan nja Linieskeppet Gustaf den Store
under namnet Försigtigheten, har äfven af
den enfaldigare och uti hemligbeterne icke
invigde medborgaren funnits vara en icke
särdeles väl öfverlagd handling; men då Utskottet
rent ut ansett det icke allenast icke
förtjena åtal, utan tvertom böra räknas negociateuren
Herr GeneralAmiralen Grefve
Cederström till förtjenst, att han sålt ett
nytt Linieskepp, i stället för ett gammalt,
och att det vidtfräjdade namnet Gustaf icke
lemnats till pris åt Judar och Schackrare, så
har Liberaliteten och indulgencen i förening
nied Näringsfriheten blifvit sträckt nästan
för långt.
Emedlertid, och då allmänheten bör få
en riktig idé om Utskottets ädla intention,
så vill jag ordagrannt intaga de ställen i
Utskottets förra Betänkande, som i det senare
blifvit åberopade. Pag. 74: ”Öfver det
”sålunda försålda Linieskeppet Försigtigheten
”finnes ej ibland handlingarne något Yärde”ringslnstrument;
hvaremot uti Värderings”Instrumentet
af den 17 Mars i8a5 är vor”det
upptaget 86 Kanonskeppet Gustaf den
"Store, i afseende på hvilket värderingen
"lem
-
Den 6 November f. m.
”lemnar den upplysning-, att della skepp i
”November månad 1824 ifrån Dockan N:o 3
”uttagits, efter att då hafva undergått förbyggnad,
blifvit förnyad t samt till åtskil”lige
delar, så inom, som utom bords, re”formeradt,
och jemväl med belt Capell för”sedt;
alt, enligt ene Värderingsmannens, Öf”verste
af Bornernans, tanka, detta vackra
”och goda skepp icke annorlunda kunde till
”sitt värde anses än som ett alldeles nytt
”skepp af samma certe och dimensioner, så
”att, med afseende härå, skeppets rätta vär”de
borde bestämmas efter det pris, till hvars
”belopp ett lika stort och godt skepp kunde
”byggas.” Pag. 99: ”Att köparen vunnit rät”tighet,
dels tili erhållande af andre utrednings-
och inventariipersedlar, än de, som
”tillhörde de försålde skeppen, dels att af
”Flottans förråder fä nya persedlar förfäv”digade.
” Den förnuftige, sorn följer sin
eg en öfvertygelse, må härom dörnrna hvad
lian tycker. — Utskottet säger sig hafva dragit
försorg, att ett exemplar af hvardera Cöntractet
blifvit utskrifvetj och lagdt A borden
uti RiksStåndens Pleni-rum; men någon tryckning
deraf har Utskottet ej ansett böra äga
rum. — Hvilken bog grad af sparsamhet har
Utskottet icke liär låtit påskina! Några ark
tryckpapper; tänk hvilken besparing för SlatsCassan!
Men att en half million R:dr B:co,
som skeppshandeln kostat samma Gassa, böra
af skrifvas; således efterskänkas, det har
48 H. 17
a58
Den 6 November f. m.
Utskottet ansett ingenting betyda. Månne
det likväl icke varit rätt, att allmänheten
fått se och läsa de hederlige Contracterne,
och såmedelst blifvit satt i tillfälle bedömma
grunderne så väl för Herr GeneralAmiralen
Grefve Cederströms och Judarnas
handlingssätt, som för StatsUtskottets
äsigter.
Pag. 4^0 säger Utskottet: ”Men hvad
”angår den i samma Moment gjorde anmärkning,
om den olikhet, som funnits emellan
”säljarens och köparens exemplar af Con”tracterne
om sednare handeln, i det orden
*’i och för fartygens utrustande funnits i
”köparens exemplar uteslutne, så enär icke
”allenast, enligt af ConstitutionsUtskottet
"lemnad upplysning, desse ord i 4 Morn. af
”ConceptContractet den 1 Junii 1825 äro
”införde, utan ock Gode Männen, vid berömmandet
af frågan, ansett tillägget af
*’desse ord ingalunda kunna föranleda till
”någon minskning af det skadestånd, hvartill
Michaelson & Benedicks, i följd af
”det andra Contract-exemplarets lydelse, och
”efter allmännelige rättsenlige grunder för
”skade-ersättningars bestämmande, vore berättigade,
har Utskottet funnit denna omständighet
ej kunna till någon åtgärd från
”Utskottets sida föranleda.” Här tyckes Utskottet
utgå liksom från den synpunkt, att
ett brott, som är begånget, icke är något
ansvar underkastad t, då icke någon större
skada derigenom skett, än den som i alla fall
D e n 6 November f. m.
2%
skolat drabba; äfvensom den nya lära utbredes,
att om man förändrar en utskrifven
Originalhandling, betyder sådant ändock
ingenting, enär conceptetj som är i
ens eget förvar,, och som man således efter
godtycke kan förändra, är rigtigt, fastän
det andra exemplaret af den utskrifne
Originalhandlingen är alldeles olika både med
det första exemplaret och med conceptet.
Om en sådan argumentation skulle antagas,
öfverlemnar jag åt hvar och en att dömma
om vådan af Contracters ingående, och
hvad föga säkerhet ett Contract medförer.
Att, med Domaremaktens förbigående,
Gode Män blifvit förordnade till ersättningsfrågans
slitande, måste äfven anses som en
oriktighet, då frågan angår medel, hvilka tillhörde
StatsYerket, och hvaröfver endast Riksens
Ständer äga rättighet och makt att disponera;
men om ock man skulle antaga att
denna origtighet vore rigtig, så måste väl
den omständigheten, att Gode Männen ansett
de uti det ena exempdaret intagne, men i
det andra exemplaret uteslutne, orden: ”ioch
för fartygens utrustandeJ* icke föranleda till
någon minskning af det fordrade skadeståndet,
och icke eller kunna medföra ansvarslösliet
för den origtighet och olikhet, sorn
är uti båda Contracterne — helst den ena
frågan är civil, och den andra criminel;
och våra lagar ingalunda medgifva, att Gode
Män få befatta sig med brottmål.
48 H. ly*
Den 6 November f. m.
Utskottets yttrande, att denna omständighet
ej kan föranleda till någon åtgärd
från Utskottets sida, måste likväl vara grundadt
på andra motiver, än dem, som i handlingarna
igenfinnas; ty enligt dem är det icke
möjligtj, att tillerkänna Commissionairerne
Michaelson & Benedicks den ersättning de
fordrat.
Pag. 475 säger Utskottet; ”1 anledning
”af de, i nästföljande i3 Mom. gjorde yrkanden,
får Utskottet tillkännagifva, att
”det, vid granskningen af förevarande mål
”icke funnit, att, emot något Rikets Stän"ders
beslut, de till hvarje IIufvudTitel an”slagne
summor blifvit dragne till andra än”damål,
än dem, som under samma Hufvud”Titel
höra, eller att något af Rikets Ständer
faststäldt anslag blifvit öfverskridet;
”vid hvilket förhållande, och då, efter or”dalydelsen
af 3o §. Riksdagsordningen, Ut”skotlet
uti inga andra fall, än desse, eller
”emot någre andre, tjenstemän, än de för
"Statsutgifterne redovisande, äger någotåkla”garekall,
eller rättigheten att, annorlunda
”än genom anmälan i ConstitutionsUtskot”tet,
å någon Tjenste- eller Embetsman, i
”och för dess förfarande, ansvar yrka, Ut”skottet
anser sig betaget möjligheten, att
”efter denna §. i Riksdagsordningen göra an”svars-anmälan
emot någon af de Embetsman,
”sorn vid Skeppshandels-affairen lagt band.”
”Genom detta förklarande anser Utskot”tet
sig jemväl hafva besvarat den i näst
-
D c ii 6 Söve in b e r ra. 2(j i
”efterföljande i4 Mom. gjorde anmärkning,
"att Herr Grefve Cederström bort lill an”svar
ställas för hvad lian, i egenskap aj'
”Flottans Chef, vid verkställighet af han”deln,
i ett eller annat hänseende, kan liaf”va
uraktlåtit; i anledning af hvilken anmärkning
Utskottet, i öfrigt, får åberopa
”innehållet af den för Rikets Ständers Jusli”liteOmhudsman
utfärdade Instruction af den
”24 Februarii 1810.”
”Sedan Utskottet, enligt pag. 107 och
”108 i det afgifne Betänkandet, funnit Staken
höra erhålla skillnaderne emellan deuli
”Contracterne af den 18 Mars och den 19
”April 1825 om Linieskeppet Tapperheten
”samt Fregatten af Chapman utsatte köpe”skillingsbelopp
och de enligt Capitalräknin”gen
för desse fartyg influtne köpesummor,
”samt Utskottet, i anledning häraf, tillstyrkt
”Rikets Ständer, ”att, uti skrifvelse till Kongl.
”Majit, i underdånighet anhålla, det Kongl.
”Majit täcktes besluta de åtgärder genom hvil”ka
Staten må kunna af Vederbörande utbekomma
de sålunda återstående köpeskillings”beloppen,
för skeppet Tapperheten poooRidr
”Hamh. Blco samt för fregatten af Chapman
”1000 Pund Sterling,” har dels, enligt inne”hållet
af i4 Mom., blifvit emot Utskottet
”anmärkt, att det förslag Utskottet sålunda
”afgifvit icke innebure den bestämdhet, sorn.
”ovilkorligen borde innefattas uti dylika från
”Lagstiftningen utgående anmälanden, ulan
”syntes vara ett obehörigt bemantlande af
k
2Ö2
Den 6 November f. m.
”hvad raan i det hela velat angifva, då med
”Vederbörande, efter anraärkarnes tanke, ej
”gerna kunde menas någon annan än Gene”ralAmiralen
m. m. Herr Grefve Cederström;
”dels åter, enligt hvad Remisshandlingarne
”utvisa, Friherre Cederström, Jacobf uti ett
”hos Ridderskapet och Adeln, afgifvet anförande,
till förment urskuldande af det klan”der
och undvikande af den ersättnings på”följd
Herr GeneralAmiralen i detta hänseende
kunde komma att vidkännas, företett,
”arne ordagrant så lydande Qvittencer: ”Af
””Hans Excellence, StatsRåd, General Ami””ral,
GeneralAdjutant för Flottorne, Ridda””ren
och Commendeuren af Kongl. Majrts
””Orden, m. m. Högvälborne Herr Grefve
””O. R. Cederström, hafva undertecknade
””denna dag emottagit Nio Tusende (9000)
””Riksdaler Hamburger Banco, såsom af Hans
””Excellence oss tillerkänd Provision, på det
””i dag afslutade Contract å Linieskeppet
””Tapperheten. Som försäkras. Stockholm
””dea 18 Mars 1825.””
””Michaelson & Benedicks
””Af Hans Excellence, StatsRåd, Gene””ralAmiral,
GeneralAdjutant för Flottorne,
””Riddaren och Commendeuren af Kongl.
””Maj:ts Orden m. m. Högvälborne Herr Gref””ve
O. R. Cederström hafva undertecknade
””denna dag emottagit' Ett Tusende (£ 1000)
””Pund Sterling, såsom af Hans Excellence
”"oss tillerkänd Provision på det i dag af
-
Den 6 November 1. m.
a63
””slutade Contract å Fregatten Chapman sorn
””försäkras. Stockholm den 19 April 1825.””
" ”Michaelson & Benedicks.” ”
”Hvilka Qvittencer, tillika med åtskilliga
”andre af Friherre Cederström, till upplysning
i målet, företedde handlingar, varit
”under försegling deponerade i Förvaltningen
af SjöÄreriderne och nu blifvit Utskottet
i Afskrift meddelade; hvarjemte, genom
'”ConstitutionsUtskottet, uti dess förutnämn”de
Memorial, N:o 29, är vordet upplyst,
”att i normal eller ConceptContractet om
”Linieskeppet Tapperheten köpesumman fin”nes
utsatt till 171,000 R:dr Hamb. B:co,
”och att jemlikt SlatsRådsProtocollet den 19
”April 1825, köpesumman för Fregatten af
”Chapman blifvit bestämd till 19,000 Pund
”Sterling.”
”Vid pröfning häraf anser Utskottet sig
”skjddigt, till en början, upplysa att i frå”gor
af denna beskaffenhet, det tillhör .den
”allmänna åklagare, åt hvilken Kongl. Maj:t
”uppdrager målets utförande, å Kongl. Maj:ts
”och Kronans vägnar, vid behörig Domstol,
”att, efter den ledning handlingarne i må”let
lemnar, eller de nya anledningar un”der
rättegångens lopp sig förete, vända ta”lan
emot den eller dem, som vederbör,
”utan att något af Rikets Ständer förut fat”tadt
beslut härvid må ligga åklagaren i
”vägen, genom hvilken inskränkning i hans
”kall det med åtgärden åsyftade ändamål
Den 6 Nove tp b e r f. rn.
"till och med ej sällan skulle kunna fördelas.
” Uti slutet af Utskottets första Betänkande
pag. 108, tillstyrker Utskottet: Att
deri af Lilla Creditivet till liqvidation af
förlusten å liela denna handel lyftade summa
211,515 L.dr 2 sk. B:co må afskrifvas.
Huru står detta tillsammans med hvad Utskottet
i det senare Betänkandet yttrat; ”att
Utskottet vid granskningen af förevarande
mål icke funnit, att, emot något Riksens
Ständers beslut, de lill hvarje HufyudTitei
anslagne summor blifvit dragne till andra
ändamål, än dera, som under samma IlufvudTitel
böra, eller att något af Riksens
Ständer faststäldt anslag blifvit Öfverskrida.”
Hvilken advocatur tyckes icke häruti kunna
upptäckas; ty fästän Lilla Creditivet ej är
uppfördt på någon HufvudTitel^ så är väl
icke samma Creditiv afsatt till betäckande
af menliga, och mot Statens värdighet stridiga,
liandelsspeculationer. 63 §. i RegeringsFormen
innehåller tvärtom, "att de tvänne
särskildta tilli äcklige summor, som för of druts
edde händelser böra afsättas och anslås*
,skola vara tillgängelige, den större summan
att, 'vid infallande krigs af Konungen lyftas,
och den andra, elier mindre summan,
endast till Rikets försvar eller andra högst
vigtiga och angelägna ändamål, sedan hela
StatsRådets tankar deröfver blifvit inhemtade.
” Nu frågas således: är det rätt, och kan
det försvaras, att, då hvarken Rikets försvar
eller andre högst vigtige och angelägne
Den 6 November f. m. i65
ändamål påkallat det mindre Creditivets tillitande,
oell då 65 §. i Regeringsformen uttryckligt
förbjuder Statsmedlens användande
annorlunda , än på sätt Riksens Ständer
fastställt, en summa af 2ii,5i5 R:dr 2 sk.
33:co ändock blifvit från Lilla Credit!vet dragen
till liqviderande af Michaelson & Benedicks
aldrig i laga ordning pröfvade eller
faststäldte pretentioner?? Och då ett förnuftigt
och rättvist svar härpå omöjligt kan blifva
annat än Nej, hälst summan, i stället att användas
till Rikets försvar, utgått för ett alldeles
motsatt ändamål, eller försvarets förminskande
med det största och bästa Linieskeppet
i hela Svenska Flottan, så måste det ovillkorligt
väcka den djupaste bestörtning och oro,
att både Constitutions- och StatsUtskotten
behandlat desse frågor som en bagatelle, och
ansett, det förra eller ConstitutionsUtskottet,
att Konungens Rådgifvare icke äro ansvar
underkastade, för det lyftning af 2 i i,5i5
R:dr på Lilla Creditivet icke blifvit af styrkt,
och det senare, eller StatsUtskottet, att berörde
ansenliga summa gerna kan af skrifvas.
Att StatsUtskottet genom samma sitt
förklarande svängt sig ifrån den gjorde anmärkningen,
att Herr GeneralAmiralen Grefve
Cederström bordt till ansvar ställas för
hvad lian, i egenskap af Flottans Chef, vid
verkställighet af handeln, i ett eller annat
hänseende kan hafva uraktlåtit, anser jag
endast vara en följd af vissa considerationer
med en hög Embetsman, — ty om nå
-
Den 6 November f. m.
gon lägre Tjensteman hade handlat som Herr
Genera] Amira len Grefve Cederström, så hade
samma Tjensteman ganska säkert längesedan
fått, som ordspråket lyder, bita i gräset.
Hvarföre då tänka och handla så olika
i en lika sak? Men jag förstår meningen.—
Det är personen_, och icke sakenj som afses;
och hlifver den principen väl rotfast, så
gratulerar jag Svenska folket till de stora
fördelar, som Constitutionen skänkt detsamma.
— Jag anser Herr GeneralAmiralen
Grefve Cederström håde höra och kunna ställas
till ansvar för hvad han, i egenskap af
Flottans Chef, vid verkställighet af skeppshandeln,
i ett eller annat afseende felat och
uraktlåtit.
De af Friherre Jacob Cederström framlemnade,
och inför Ridderskapet och Adeln
företedde, 2:ne qvittencer af Michaelson och
Benedicks på, som orden anmärkningsvärdt
lyda, af Hans Excellence oss tillerkänd provisionfinnér
jag icke lända Hans Excellence
Herr GeneralAmiralen Grefve Cederström till
någon fördel, hvarken som Flottans Chef eller
som medborgare, så mycket mindre, sorn
Herr Grefven och GeneralAmiralen förut,
enligt dess under den \ Mars 1825 till Kongl.
Maj:t afgifne underdåniga rapport, afslagit
hemälde personers anspråk på fem procents
försäljningsprovision.
Med hvad laglig rättighet har då Herr
Grefven och General-Amiralen, tvärtemot
Den 6 November f. 111.
267
livad lian inför Konungen sålunda rapporterat,
tillåtit sig, att den 18 Mars och den
19 April bortskänka till Michaelson och
Benedicks den deni förut förvägrade provisionen,
och huru kan sådant inför Lagen —
inför Konungen — och inför Folket försvaras?
Men Utskottet har likväl åtagit sig ett
dylikt försvar. — Pag. 104 i ULskottets första
Betänkande vittsordar min sats, derdel
heter: ”utan atl likväl något mer än det först”nämnde
köpeskillingsbeloppet eller 171,000
”R:dr Hamb. B:co kommit Kongl. Maj:t och
”Kronan till godo, och utan att till upplysning
härom någon annan handling förefin”nes,
än den af Herr GeneralAmiralen den
”4 Mars i8a5 gjorde underdåniga anmälan,
”att ”vid Handelshuset Michaelson & Benedicks,
såsom Commissionairför Huset Goldschmidt
& Comp. i London, gjorde anmär
”Ian att köpa ett af Kongl. Majrts Linieskepp
•”Tapperheten eller Manligheten ingick äfven
”beräkning på vanliga 5 procent försäljnings”commission:
att detta afslogs af Herr GeneralAmiralen,
emedan 180,000 Pesos-duros
”var det pris, som oafkortad! antogs höra
”för ettdera af skeppen inflyta.” Hvad Utskottet
pag. 47^ och 474 i senare Utlåtandet
anfört, att då det till ConstitulionsUtskottet
anmält, hvad som förefallit Utskottet
anmärkningsvärdt, nemligen att Michaelson
och Benedicks ej allenast blifvit befriade
från erläggande af det i 5 §. af Contractet
utsatte vite af 2 5,000 ll:dr i silfver,
208
Den 6 November f. tu.
utan ock fått sig tillagd ersättning för de
i och för fartygens utrustande hafde utgifter;
så ägde ock Utskottet medvetande att
derigenom hafva fullgjort sin skyldighet;
och har Utskottet icke ansett sig kunna gå
längre, utan att hafva utsatt sig för tillrättavisande
inom den hana, Grundlagen i 3o
§. Riksdagsordningen för Utskottet utstakat.
— Härvid kan jag icke annat än återigen
felicitera Utskottet till det återigen yttrade
lugna Utskottsmedvetandet af redligt uppfyllda
pligter. — Och då ConstitutionsUtskottet,
till hvilket anmärkningarne blifvit
ställde, äfven i sitt Utlåtande åberopat
sina lugna medvetanden af uppfyllde
pligter, samt hvarje Ledamot af Rikets nu
församlade Ständer icke eller lärer vilja frånkännas
allmänna opinionens loford för samvetsgrant
och noga uppfyllda Riksdagsmannapligter;
så måste jag uppriktigt tillstå, att
Svenska folket är skyldigt sine Representanter
vid 1829 års Riksdag, men Constitutionsoch
SlatsUtskottens värde Ledamöter i all
synnerhet, en outplånlig hågkomst för allt
det goda, rätta och Riks gagn eliga j som blifvit
uträttadt lill de gamla lyckliga tidernas
återförande; —till financernas förbättrande;
— till luxens hämmande; — lill handelns
och näringarnes upphjelpande; — tillskatternas
förminskande; — och till allmän tillfredsställelses
vinnande, inom hvarje samhällsclass.
Pag. 465 heter det: ”Utskottet anser sig
*
Den 6 November f. m.
269
”derjemte skyldigt här anmäla, att 11 ti en af
”Kongl. Maj:t, den 26 Februarii innevarande
år, till dess och Rikets StatsContor af"låten
Nådig skrifvelse, hvarom Utskottet
”först nu erhållit kännedom, har Kongl. Maj:t
”förklarat, att sedan, enligt hvad hos Kongl.
”Maj:t i underdånighet anmäldt blifvit, Stats”Commissarien
Westerstrand, Kamereraren
”Tauvon och Commissarien E. Wallin, hvilda,
efter Nådig befallning, ägt sig uppdraget
”att granska de af Handelshuset Michaelson
”& Benedicks afgi ne ersättningsräkningar för
”Handelshuset, genom återgången af handeln
”om de 3:ne sistförsålde krigsskeppen, ti 11-  ”skyndade förluster, detta deras uppdrag
”fullgjort, och, till följd deraf, behörig slut”liqvid
emellan Kronan och Handelshuset
”blifvit upprättad och till Kongl. Majrt in”lemnad;
så hade Kongl. Maj:t, i anseende
”till detta arbetes håde vidlyftighet och an”svarsfullbet,
i Nåder funnit godt tillägga
”bemälte personer, i mohn af deras dermed
”hafde möda och besvär, följande oafkorta”de
gratificationer, nemligen: StatsGommis”sarien
Westerstrand 4°°R>dr,samt Kame”reraren
Tauvon och Commissarien Wallin
”hvardera 3oo R:dr, hvilka gratificationer
”StatsContoret alltså blifvit anhefalldt att
"med tillsammans 1000 R:dr B:co utbetala
”och räkningen för skeppshandeln återgång
”påföra.
”Och finner Utskottet, vid öfvervägande
häraf, och då, efter den utgång saken
270
Den 6 November f. m.
”na mera erhållit uti de till Constitutions”Utskottet
öfverlemnade delar, någon godt”görelse
af annor man, för desse utgiftsposter,
icke synes vara för Staten att påräk”na,
sig böra till Rikets Ständer hemställa,
”det må omförmäldte af Kongl. Maj:t an”ordnade
summa 1000 R:dr B:co StatsCon”toret
af öfverskottsmedlen godtgöras, tillika
”med det belopp 168 R:dr 4° sk. 6 r:st.
”samma mynt, som i Capitalräkningens De”bet
(pag. 94) för det närvarande finnes ut”fördt
såsom balancerad skuld till Stats”Verket.
”
Att Herr Stats-Commissarien Westerstrand,
Kamereraren Tauvon, och Commissarien
Wallin haft mycket besvär att granska
ersättnings-räkningarne i skeppshandeln
derom är visst ingen tvifvel, då räkningarne
blifvit uppgjorde af bara Judar, och att
samma besvär fordrar belöning kan väl ingen
bestrida; men att Svenska folket skall
betala uppgörandet af en ersättningsräkning,
som de ersättningsfordrande cosmopoliterne
ensamme hafva vinsten af, det är nästan
för mycket gracieust mot så beskaffade menniskor,
ty den, som efter räkning fordrar ersättning,
den bör ju ock betala hvad granskningen
af hans räkning, innan den god kännes
, kan kosta, helst om räkningen är så
hoptrasslad och vidunderlig, som den af
Michaelson och Benedicks uppgjorda. Och
som StatsUtskottet yttrat, ”att, efter den
”utgång saken numera erhållit uti de till
Den 6 November f. m.
27I
”ConstitutionsUtskottet öfverlemnade delar,
”någon godlgörelse af annor man för desse
”utgiftsposter icke synes vara för Staten att
”påräkna”; så liar väl nationen stadnat i en
ny förbindelse bos ConstitutionsUtskottet för
dess lugna medvetande af uppfyllda pligter.
Pag. 464—465 heter det: ”Till förklaring
öfver den i n:te puncten anmärkte afskrifningen
af den å Lilla Creditivet lyfta”de
summa, får Utskottet nämna, att, då
”medlen för det närvarande verkeligen äro
”för Staten förlorade, ocb ersättning icke kan
”ingå förr än genom laglig undersökning blif”vit
utredt och bestämdt, hvilken eller hvil”ka
förlusten vållat, samt till hvad belopp
”den bör återgäldas, fordrar ordning i räken”skaperne
att summan afföres; men StatsVer”ket
kan ej derför förlora sine i laglig väg
”väckta anspråk på restitution, om Domaren
finnér densamma böra äga rum, utan
”återgå då medlen till StatsVerket för att i
”sitt der anviste rum, under titel Ersätlnin"gar
observeras, hvilket på intet sätt kan
”tydas såsom någon sjelftagen tillökning på
”io:de HufvudTiteln.” Vidare: ”Hvad omsi”der
angår de i återstående i i punct gjorde
”anmärkningar emot den af Utskottet till”styrkte
afskrifningsåtgärd för de å Lilla Cre”ditivet
lyflade R:dr 211,515: 2., så enär nå”gon
ersättning för desse medel icke kunnat
”eller kan ingå förr, än genom laglig undersökning
utredt och bestämdt blifvit, af hvilka
”eller till hvad belopp desamma böra Staten
Den 6 November f. m.
”återgäldas; men den vid sådant förhållande
föreslagne afskrifningen ingalunda kun”nat
i någon mohn förringa verkan af de, på
”eonstitutionsenligt sätt, utaf Utskottet an”mälte
ersättningsanspråk, så vida de giltige
”befunnits, eller möjligen kan betaga Staten
”dess rätt till godtgörelse för det belopp,
”sorn Domaren, efter föregången undersökning,
kan pröfva vara StatsVerket obehöri”gen
frånhändt eller undanhållet, utan sam”ma
belopp, i sådan händelse, ovilkorligen
”måste till StatsVerket återgå, för att i sitt
”der anvista rum, under titel Ersättningar ,
”observeras, anser Utskottet de bärom gjorde
anmärkningar icke föranleda till ändring
”uti den af Utskottet gjorde hemställan, med
”förnyande af hvilken Utskottet alltså får tillstyrka
Rikets Ständer, det må, till befordrande
af ordning i räkenskaperne, före”nämnde
å Lilla Creditivet lyflade summa
”R:dr ar i,515: a. utur RiksgäklsContorets rä”kenskaper
alföras.”
Utskottets princip är visst på sitt sätt
riktig, att som medlen redan äroförlorade,
och Utskottet nogsamt vet, huru det går till,
när Staten skall få sitt igen, så tycker Utskottet
att det kan vara lika så godt först
som sist att utstryka hela summan. Då emedlertid
Utskottet talar om en laglig undersökning,
och till och med föreslagit en sådan,
så tycker jag det kan vara tids nog
med afskrifningen, intilldess den omtalade
un
-
Den G No vern b et' f, ni.
undersökningen, åtminstone pro forma, föregått;
tj annars skulle ju en lika sensible
Domare, som tillika har ett visst lugnt medvetande,
kunna, under kännedom derom , att
medlen redan äro af Rikets Ständer afskrift
ne, ej anse skäl att om sådane alskrifne medel
ingå i pröfning.
Jag, som för min del icke funnit några
riktiga grunder för allt hvad Utskottet
anfört, kan således icke medgifva den begärda
afskrifningen af de på Lilla Creditivet
lyftade 2ii,5i5 R:dr 2 sk. B:co, förr än
laga undersökning föregått, och genom laga
kraftvunnen dom blifvit bestämdt, hvem
som vållat förlusten, och bör den ersätta;
ty om skadan kommer att till större eller
mindre belopp ersättas, så kommer sådant
att under annan benämning upptagas* — och
således att gå andra vägar, än till betäckande
af den lucka, so*u blifvit gjord i anslaget
till Lilla Creditivtt; så vida man ej gör
en ny Titel, under nama; Lilla Creditivets
besparing.
Pag. 460 heter det: ”Enär <Wi utirpdö
”puncten uppställde sats, att, vid försäljning
”af ett äldre och mindre brukbar! fawyg,
”vinsten bör beräknas icke till hvad köpeskillingen
öfverstiger fartygets vid försälj”ningen
ägande värde, utan endast till det
”belopp, hvarmed densamma öfverskjuter
”jemväl kostnaden till nybyggande af ett dy48
H. * 18
274
Den 6 November f. m.
”likt fartyg efter förbättrad construction,
”innebär en efter Utskottets tanka uppenbar
origtighet, kan Utskottet icke gilla de
”beräkningar, hvilka efter denna princip
”blifvit uppgjorde, utan förblifver Utskottet
”i denna del vid sin redan yttrade öfvertygelse,
att såsom vinst å förra handeln må”ste
betraktas allt hvad köpeskillingarne för
”de försålde skeppen öfverstigit det dem
”åsatte värde uti de af vederbörande Flottans
Embetsman upprättade värderingsin”strumenter,
till förringande af hvilkas trovärdighet
någon bevisning hittills ej blifvit
”i laglig ordning förebragt.
Den princip, som Utskottet synes vilja
etablera, att hvad för en försåld vara af
köparen betalas utöfver det samma varå
blifvit uppskattad till, icke lör blifva säljarens
vinst, kan jag ej gilla. Sådant lärer
likväl vara Utskottets mening, då man jemförer
hvad Utskottet yttrat i dess förra Betänkande
pag g3* ”Och utgör sålunda förlusten
genom de 3:ne fartygens återgång,
”4i6,357 B-dr ar sk. g r:st., till betäckande
af hvilken förlust finnes vara användt
”det genom försäljningen af skeppet Tapperbeten
och Fregatten af Chapman utöfver
"värderingen erhållne ofvanupptagne öfverskott
204*673: 27. 3.”
Då Staten ägt fartygen Tapperheten och
af Chapmanpå hvilka försäljningssummornes
öfverskott mot värderings-summorne sti
-
Den 6 November f. m.
□ 75
gil lill 204,673 H:dr 27 sk. 3 r:st., så måtte
viii denna sista summa vara Svenska Kronans
egendom, och icke tillhöra hvarken
Judar eller andra schackrare; och då Statens
förlust på den sista handelns återgång
är 416,357: 21. 9., så måste denna förlust
icke rimligen kunna anses betäckt med en
Staten tillfallen köpeskilling för en annan
dess egendom. — Vinsten, som uppkommit
utöfver skeppens värderings-summor, ligger
således i något annatj och detta något cuihat
lärer kanske vara att besättningarne
kunde få följa med, fastän sådant just icke
influtit såsom ett bestämdt villkor i de olika
contracternc. Men då man tillåtit sig,
att upprätta 2:ne olika contracter, och att
sälja bort ett nytt skepp, i stället för ett
gammalt, så har man ju ock kunnat med
samma skäl tillåta sig, att, åtminstone i
smyg, bortlofva besättningarne också.
Emedlertid är det långt ifrån mig, att
vilja påstå, det Hans Excellence Herr GeneralAmiralen
Grefve Cederström är ensam
vållande, och således bör ensam ansvara och
ersätta allt hvad denna obehagliga skeppshandel
kostat Sveriges krona; nej, Judarna
med hvilka Herr Grefven och GeneralAmiralen
olyckligtvis kommit att sig inlåta, äro
visserligen icke utan skuld; och det är således
billigt och rättvist, att desse icke få
bygga deras välfärd på ruinerne af andras;
hälst hela alfairen varit ogjofd, om icke
/,8 H. 18*
276
Den 6 November f. m.
Michaelson & Benedicks haft det oerhörda
etourderie, att hos Hans Maj:t Konungen i
underdånighet anmäla sig som speculanter
på Svenska Kronans redbarheter* Sedan likväl
ett sådant steg blifvit vågadt, och Hans
Maj:t i nåder värdigats kasta sin blick på
Michaelson & Benedicks 2:ne särskildte underdåniga
ansökningar, att såsom Mäklare
för ett Engelskt Handelshus få köpa Svenska
krigsskepp för att dem inreda till Köpmansfartyg,
hade Herr Grefven och GeneralAmiralen,
som af Kongl. Maj:t den 22
Februarii och 14 Junii 1825 fått sig i Nåder
uppdragit, att afsluta köpet, så vida
det, såsom orden lyda, vore för Kongl.
Maj:t och Riket nyttigt, dock bordt vara
försigtig, och besinna med hvad folk han
hade att göra. Detta har Herr Grefven och
GeneralAmiralen råkat glömma; och utgången
har visat följderna deraf.
Hvad jag, för min del, således icke kan
undgå lägga Herr Grefven och GeneralAmiralen
till last, är hufvudsakligen, att 2:ne
olika exemplar af ett och samma köpecontract
blifvit utskrifne, och af Herr Grefven
och GeneralAmiralen undertecknade, sålunda,
att uti köparnes exemplar äro uteslutne
orden ”i och för far ty gens utrustande/’
af hvilka ord i Kronans exemplar köparne
icke ansett sig hindrade sträcka sine grofva
ersättningspretentioner äfven till annat, än
sjelfva utrustningskostnaden; — att Herr
Grefven och GeneralAmiralen, emot ända
-
D e ii 6 November f. m.
målet med försäljningen af slopade krigsskepp,
och äfven, tvärtemot Kongl. Maj:ts,
uli Nådig skrifvelse den i4 Junii i8a5,Herr
Grefven oell GeneralAmiralen gifne bestämda
tillåtelse och befallning, fördristat sig till
Michaelson & Benedicks försälja och utlemna
det nya och vida större Linieskeppet
Gustaf den Store, i stället för det gamla
och mindre skeppet Försigtigheten, hvilket
sistnämde skepp icke ens blifvit besigtigadt
eller värderadt; — att Herr Grefven och
GeneralAmiralen, påtagligen för att dölja
det på eget bevåg gjorda, och för Svenska
Sjöförsvaret så högst skadliga utbytet, gifvit
skeppen andre namn, så att det gamla
i Flottan qvarblifna Skeppet Försigtigheten
kallades Gustaf den Store, men det nya
från Flottan borttagne utgått under namn
af Försigtigheten; —- att oaktadt Herr Grefven
och GeneralAmiralen, uti underdånig
rapport den 4 Mars 1825, anmält, att den
af Michaelson & Benedicks såsom Commissionärer
begärde alldeles ovanliga och mycket
för stora försäljningsprovision h fem procent,
blifvit af slagen, och fastän, sedan Michaelson
& Benedicks uppgjort köpeförslaget
om Skeppet Tapperheten till 180,000
PesosDuros, hvilket vore jemt så mycket
som 180,000 R;dr Hamburger B:co, ordentligt
köpecontract om sistnämnde summa blifvit
utfärdadt, likväl icke mera än 171,000
R:dr Hamb. B:co blifvit betaldte, emedan,
efter hvad sjelfva Herr Grefven och Gene
-
378
Den 6 November f. m.
ralAmiralens egen slägtinge Herr Friherre
Jacob Cederström icke dragit i betänkande
att uppenbara, Herr Grefven och GeneralAmiralen,
tvärtemot hvad nyssnämnde underdåniga,
rapport innehåller, likafullt tillåtit
sig att, den 18 Mars i8a5, på Statens
bekostnad skänka Michaelson & Benedicks
den dem förvägrade 5 procent försäljningsprovision
eller 9000 R:dr Hamb. B:co; —
att, oaktadt Fregatten af Chapman blifvit
likaledes genom ordentligt köpecontract af
den 19 April i8a5 bortsåld för jemt 20,000
Pund Sterling, likväl icke mer än 19,000
Pund derföre kommit Statsverket tillgodo,
emedan Herr Grefven och GeneralAmiralen
på samma sätt bortskänkt det ena tusende
Pundet till Michaelson & Benedicks, som
derå gifvit quitto; alt, oaktadt ingen enda
ifrån Kongl. Maj:t till Herr Grefven och
GeneralAmiralen aflåten Nådig skrifvelse, eller
annan handling, på minsta sätt medgifvit
eller autor isera t Herr Grefven och GclieralAmiralen,
att med Michaelson & Benedicks
inlåta sig i något hvarken muntligt
eller skriftligt aftal om enskilta öfverenskommelser
med Officerare, Underofficerare
eller Manskap, eller om rättighet, att utur
Kronans förråder erhålla effecter och persedlar
efter eget godtycke, Herr Grefven
och GeneralAmiralen likväl fördristat sig
att, oberoende af köpecontracterne, underteckna
en särskild Promemoria angående
nyssberörde 2:ne omständigheter, hvilken
Den 6 November f. m.
obetänksamhet blifvit af köparne åberopad
ocb begagnad såsom skäl för dem, dels att uti
deras den 2g October 1825 till Kongl. Maj:t
ingifne underdåniga skrift om återgång af
köpet om Skeppet Försigtigheten samt Fregatterna
Camilla ocb Euridicetillika anhålla
om befrielse från det i köpecontractet
stadgade vitet af 25,000 R:dr i silfver_, i
händelse köparne icke inom 6 veckor, att
räkna ifrån den 1 Junii 1825, emottogo fartygen,
dels ock, att hugga till med deras
grofva peli just i procentarestyl uppgjorda
ersättningsräkningar, så att Kronan skulle
få dubbelt och för andra gången betala de
samma effecter och persedlar, sorn Herr Grefven
och GeneralAmiralen, af sjelftagen magt
och myndighet, uti Promemorian tillåtit
köparne, att blott efter Kronopris bala utur
Kronans förråder i Carlskrona; — och ändteligen,
att, fastän köpecontrakten ganska bestämdt
och ovillkorligt lyda på 180,000 R:dr
Hamb. B:co för Tapperheten och 20,000
Pund Sterling för af Chapman, Herr Gref-,
ven och GeneralAmiralen likväl vågat till
Kongl. Maj:t i underdånighet inrapportera
ett helt annat förhållande, eller att Michaelson
& Benedicks anbud varit blott 171,000
R:dr Hamb. B:co tor Tapper heten och 19,000
Pund Sterb för af Chapman. Och mer har
Kronan för sine begge skepp icke eller fått,
ty resten har strukit i andra fickor.
Om nu härvid derjemte tages i rättvis
beräkning, att det varit Michaelson & Bene
-
Den 6 JM o v e m b e i' f. m.
dicks, sorn först unders tätt sig begära få
köpa Kronans krigsskepp, och att det äfven
ar Michaelson & Benedicks, sorn åtrat sig
och anhållit om köpets återgång, hvarvid
icke hör eller kan förgätas, att Michaelson
& Benedicks icke hujt försyn eller skam
att tillskapa en äkta Judisk ersättningsräkning
på icke mindre än 53o,24o R:dr 2g
sk. B:co eller 90,869 R:dr 29 sk. B:co mera
än hela värdet af det 113'a sköna 86-kalions
Linieskeppet Gustaf den Store, fullt armeradt,
upptackladt och utrustadt, så vill
jag väl fråga om det är rätt och försvarligt,
att låta allt sådant bero blott dervid, att de
ofantliga och oförskämda räkningarne blifvit,
utan laga domstols handläggning, reviderade
af visse dertill förordnade Embetsman
, och att några å ömse sidor utsedde,
tjenlige Compromissarier haft sammanträde
för att afgöra åtskillige under deras pröfning
skjutne stridige poster, till ett belopp
af 132,008 R:dr 27 sk. 10 r:st. B:co,
Men hvar står väl det skrifvet, att Commissionairerne
Michaelson & Benedicks, då
de sjelfve brutit contractet — och i underdånighet
anhållit om köpets återgång, äro
berättigade till ersättning af Svenska Kronan
för hvad Michaelson & Benedicks, såsom
en frän sjelfva köpet oskiljaktig följd,
och utöfver behofvet för skeppens begagnande,
kostat på dem, enär skeppen, enligt
2:dra puncten i Contractet, voro försedde
med allt det, som, jemlikt reglementet, för
Den 6 November f. m.
hvarje särskild uppbörd var stadgadt och
med 3:ne månaders utredning af alla slagj
m. in.? Åtminstone kan man icke, utan den
aldrastörsta förtydning och förvrängning,
finna något det minsta lagliga eller ens sannolika
skäl dertill i sjelfva Contractet, då
Michaelson & .Benedicks, för så vidt de i
SlatsUtskottets begge Utlåtanden åberopade
handlingar föranleda, icke ens kunnat föregifva,
mindre bevisa, attå Kongl. Maj:ts och
Kronans vägnar något hinder blifvit lagdt i
vägen för skeppens emottagande af köparne
inom den i 5:te Contraots-punkten uttryckligen.
bestämda tid af sea: veckor efter Coiir
trädets undertecknande, och det icke eller
varit eller, emot Svenska Lagarne, kunnat
yara ett bestämdt Contractsvilkor, att äfven
Svenska Officerare och Svenskt manskap skulle
eller borde åtfölja skeppen, hvilket blott
berodde på enskilte öfverenskommelser emellan
Michaelson & Benedicks samt bemälde
personer, men icke hörde till sjelfva köpslutet.
Enär nu allt detta är klart och tydligt
bevist och vitsordadt just genom desamma
handlingarj hvilka legat till grund för Statsoeh
ConstitutionsUtskottens lika obegripeliga,
som oväntade Utlåtanden i denna förar ge-,
liga fråga, så förmodar jag, i rättvisans
och Fäderneslandets namn, att Ridderskapet
och Adeln täcktes anse en half million
Riksd. Banco, som står på spel, och som
ffikc är så lutt hopsamlad och utprässad utuv
282
Den 6 November f. m.
en mängd fattige skattdragande medborgares
fickor, åtminstone vara så mycket värd, att
en laglig och ordentlig undersökning i vanlig
Rättegångs- och Domstolsväg hör företagas
för alt få utrönt, och genom laga dom
afgjordt, först och främst, 0111 och huruvida
Michaelson & Benedicks, i kraft af Sveriges
Lag, äro berättigade till ersättning, och i
hvad mån samt till hvad belopp densamma
bör utgå, samt dernäst om Hans Excellence
Herr GeneralAmiralen Grefve Cederström,
såsom en följd af oriktiga åtgärder å Hans
Excellences sida, bör anses pligtig sådan ersättning
utgifva, eller om Kongl. Maj:t och
Kronan må dertill förbindas; äfvensom huruvida
Michaelson & Benedicks, då de sjelfve
i underdånighet anhållit örn köpets återgång,
och icke inom den i 5:te Contractspnnkten
bestämde tid efter Contractets underskrifvande
emottagit skeppen, kunna undgå
att utgifva det i sagde Punkt föreskrifne
vitet, 25,ooo R:dr i Silfver.
Att en så beskaffad laga undersökning
vid vederbörlig Domstol må varda företagen,
och att all fråga om ersättning, eller afskrifning
af de i ersättningsväg redan förskjutnc
Statsmedlen, emedlertid och intill nästa Riksdag
må varda uppskjuten, så framt rättegången
då är genom slutlig dom afgjord,
det förklarar jag vara min tanka i delta vigliga
riksdags-ärende, och jag anhåller alltså
vördsamt örn en sådan proposition.
Den 6 November f. ni.
a83
Ilcrr Munck af RosenschöldEberhard:
Det har blifvit så mycket sagrlt och skrifvit
i detta ämne, att hvad nu kan anföras, icke
lärer verka till något resultat. För min
del anser jag motiverne till den olyckliga
skeppshandeln hafva varit goda, ehuru många
och stora misstag dervid blifvit begångna,
och att den mest klandervärda varit
återgången af den sednare handeln. För
denna återgång hade den dertill rådgifvande
personal bort af ConstitutionsUtskottet
anmälas till lagligt ansvar, emedan Nationens
sjelfständighet och värdighet genom den
blifvit comprometterade, samtSvenskaFolkets
både beredvillighet och skyldighet att försvara
Sveriges National-ära helt och hållit åsidosatte,
äfvensom vår Konungs personliga anseende
i Europa härvid alldeles uraktlåtits.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag vågar ödmjukast
underställa Herr Grefven och LandtMarskalken,
huruvida detta ämne bör afgöras
punktvis, eller, på en gång i dess helhet.
Jag anser det förstnämnda sättet rättast.
Hvad liufvudsaken beträffar, anhåller
jag om upplysning, huru de andra Stånden
densamma afgjort. Måhända torde Ridderskapet
och Adeln icke behöfva utlåta sig
deröfver, utan endast lägga Utskottets Utlåtanden
till handlingarne.
Herr CederschjöldrJ Pehr Gustaf: Uti
denna vigtiga och så mångfaldigt invecklade
sak, måste jag utbe mig att få fästa upp
-
284
Den 6 November f. m.'1
märksamheten på en omständighet, som undfallit
den förste värde Talaren. — Utskoltet
omtalar nemligen i senare Utlåtandet en
"olikhet, sorn funnits emellan säljarens och
"köparens exemplar af Contracterne om sed”nare
handeln, i det orden i och jör fannty
gens utrustande funnits i köparens exemplar
uteslutne.” Då denna olikhet vållat,
att Staten vid handelns återgång fått vidkännas
betydliga ersättningskoslnader för
The, Porcellainer och Musikaliska Instrumenter
med mera dylikt, hade man helt
naturligt väntat, att Utskottet bort föreslå
en undersökning, huru denna olikhet emellan
säljarens och köparens exemplar af Contracterne
uppkommit. Men Utskottet har
deremot ansett denna omständighet ej kunna
till någon åtgärd från Utskottets sida
föranleda. Detta resultat synes mig rakt
stridande emot premissen, och jag kan följ-,
akteligen ej, med antagande af premissen,
att orden i och Jör fartygens utrustande
funnits uteslutne i köparens exemplar, då
de likväl stådt i säljarens, hvarigenom ersättningsskyldighet
drabbat Staten, annat än
tillstyrka, det Ridderskapet och Adeln täcktes
besluta, att i en underdånig skrifvelse
till Kongl, Maj:t anhålla, det laglig undersökning
mätte företagas, till utrönande der-,
af, genom hvems förvållande olikhet uppkommit
i köparens och säljarens Contract,
samt alt mot den person, som denna olikhet
vållat, anspråk måtte göras om ansvar
Den 6 November f. ra.
a85
och ersättning för den förlust, hvilken derigenom
blifvit StatsYerket tillskyndad. Hvad
beträffar den af den siste Talaren hegärde
upplysning, huru de andra Stånden af gjort
denna sakj så erkänner jag uppriktigt, att
jag anser en slik upplysning alldeles likgiltig,
emedan Ridderskapet och Adeln, såsom
Rikets första Stånd, icke lärer underlåta,
att i allt fall, i ett mål af denna vigt, uttala
en egen och oberoende opinion.
Grefve von Schwerin _, Fredrik Bogislaus:
Hvad beträffar den anmärkte olikheten
emellan köparens och säljarens exemplar
af Contracterne, så inverkar den icke på
rättsranspråken, enär, enligt 5 Punkten i
Contractet, Handelshuset Michaelson & Benedicks
icke hade någon laglig rättighet,
om Contractet af dem häfdes, att tindanslippa
utbetalandet af det derföre stadgade
vite 25,o'oo R:dr i Silfver. StatsUtskottet,
sorn icke får utsträcka sina anmärkningar
utöfver sjelfva rättsfrågan, kunde således icke
mera dervid tillgöra, än framställa förhållandet
till utredning af ConstitutionsUtskottet,
hvilket ock meddelat den upplysning,
att liqviden emellan Kongl. Maj:t och
Kronan samt nämnde Handelshus icke blifvit
uppgjord, förr än efter den 4 November
sistlidet år, då denna Riksdag börjades. I
anledning af Herr Hjertås framställning att
lägga Utskottets Utlåtanden till handlingarne,
får jag erindra, att i första Betänkandet
a 86
Den 6 November f. m.
och sista Punkten deraf, har Utskottet föreslagit,
alt den af Lilla Credilivet till liqvidation
af förluster å hela denna handel lyftade
summa, 2li,5i5 R:dr 2 sk. B:co, må
afskrifvas; derom måste väl något beslut af
Ridderskapet och Adeln böra fattas; äfvensom
angående den af Utskottet föreslagna
underdåniga skrifvelse!!.
Herr Hjerta: De punkter Grefve von
Schwerin omnämnt, utgöra visserligen föremål
för öfverläggningen i dag, men det finnes
äfven flera frågor, hvaröfver beslut böra
fattas. För min del är jag af lika öfvertygelse
med dem, som anse undersökning
böra begäras till utrönande af olikheten emellan
köparens och säljarens exemplar af Contracterne,
på det den eller de, som vållat
de förluster Staten derigenom lidit, måtte
åläggas att dem ersätta. Jag anser likväl
vigtigt att först få veta, huru de tre andra
Stånden afgjort frågorna angående den af
Utskottet föreslagna undersökning, äfvensom
rörande den tillstyrkta afskrifningen; emedan
Ridderskapet och Adeln först derefter
blir i tillfälle, att åt dess beslut gifva den
kraft och verkan, som är möjlig genom en
inbjudning, i fall de öfrige Stånden fattat
motsatta beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, enär icke allenast,
såsom Grefve von Schwerin uppgifvit,
Utskottets första Betänkande innefatta
-
Den 6 November f. m.
287
de 2:ne särskilta punkter, utan ock Utskottets
sednare Utlåtande innehöll en punkt,
öfver hvilka Ridderskapet och Adeln borde
fatta beslut; ansåg Hans Excellence sig böra
hemställa, om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att dessa 3:ne punkter fingo
hvar för sig särskilt afgöras.
Ropades Ja.
Herr Hjerta: Jag får ännu en gång
anhålla om underrättelse, huru de öfrige
Stånden beslulat i detta ämne.
Undertecknad Riddarhus Secreterare tillkännagaf:
att
PresteStåndetj som den i5 sistlidne
Maji återremitterat StatsUtskottets första
Betänkande N:o 101, den i/\ sistlidne September
bifallit Utskottets senare Utlåtande
N:o 218;
att BorgareStändetj som den 7 Maji
bifallit Utskottets första Betänkande, den a3
sistlidne September äfven gillat Utskottets i
senare Utlåtandet gjorde tillstyrkande, att
en der omförmäld, af Kongl, Maj:t anordnad
summa, 1000 R:dr B:co, må StatsContoiret
af öfverskottsmedlen godtgöras, tillika
med det belopp i68R:dr 4° 6 r:st. sam
ma
mynt, som uti Capital-räkningens debet
för närvarande finnes utfördt, såsom balancerad
skuld till StatsVerket; samt beslutat,
att berörde Utlåtande i öfrigt skulle läggas
till handlingarne;
I
288
Den 6 November f. m.
samt att BondeStåndet, som elea 11 Maji
återremitterat Utskottets första Betänkande*
den 21 sistlidne September, bifallit Utskottets
senare Utlåtande, utom i hvad angick
den föreslagne afskrifningen i RiksgäldsContoirets
räkenskaper af den på Lilla Creditivet
lyftade Summa, i hvilken omständighet
Betänkandet afslagits, med förklarande, att
Ståndet ansåg RiksgäldsContoiret höra af Stats-»
Verket godtgöras för denna summa; hvarjemte
Ståndet remitterat till StatsUtskottet*
att yttra sig öfver, huru en sådan godtgö-»
reise kunde äga rum och tillvägabringa^
i:sta Punkten.
Angående StatsUtskottets i dess första
Betiinka?ide gjorde hemställan, att Rikets
Ständer borde uti underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Kongl. Majrt läcktes besluta de åtgärder,
genom hvilka Slaten må kunna af vederbörande
utbekomma de återstående köpeskillingsbeloppen,
för Skeppet Tapperlieten Nio
Tusende Riksdaler Hamburger Banco, samt
för Fregatten af Chapman Ett Tusende Pund.
Sterling.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll denna Punkt i Stats-»
Utskottets första Betänkande*
Ropades Ja.
äidra
Den 6 November f. m.
289
2:dra Punkten.
Angående StatsUtskottets i dess första
Betänkande gjorde hemställan, att den af
Lilla Creditivet till liq vidation af förlusten
å hela Skeppshandeln Ijftade summa 2,11 j5i5
R:dr 2 sk. B:co må af skrifvas.
Herr Hjerta: Jag vågar bestrida StatsUtskottets
förslag, att afskrifva elen på Lilla
Creditivet lyftade summa. Jag anser, på
sätt BondeStåndet beslutat, StatsVerket böra
ersätta RiksgäldsContoiret, och det behof,
som derigenom kan för StatsVerket uppkomma,
bora fyllas genom bevillning. Vi
böra"1 icke medgifva den princip, att Lilla
Creditivet kan få lyftas ur RiksgäldsContoiret
för att ersätta de förluster, hvilka ådragits
Svenska Allmänheten genom Styrelsens
förseelse; utan att RiksgäldsContoiret må återfå
sådane medel. Om så sker, skola ock de
gamla föreskrifter, hvilka finnas gällande för
StatsContoiret, samt våra Uppbörds- och PenningeVerk,
blifva bättre iakttagna, hvilket
icke sker, i fall ersättning tages från RiksgäldsConloiret,
och frågan om medlens lyftning
sedermera endast blir underkastad pröfningen
i Stånden. Jag yrkar derföre, att
summan må uppföras såsom en RiksgäldsContoirets
fordran, hvilken StatsVerket bör
ersätta, samt att Kongl. Maj:ts Instruction
för StatsContoiret och KammarCollegium må
blifva gällande, för att erhålla dessa medel,
48 II. 19
290
Den 6 November f. m.
dera jag anser RiksgäldsContoiret hafva full
rätt att återfå. Jag är öfvertygad, att om
StatsUtskottet jemfört de ännu gällande Instructiorier
allt ifrån Carl XI:s tid, hade ett
helt annat resultat uppstått; nu linner jag
oss åtminstone höra öppna tillfället, att i
framtiden komma till ett sådant.
Herr Cederschjöld: Jag kan icke sd
någon stor skillnad emellan att afskrifva
medlen på RiksgäldsContoiret, och att fjdla
bristen från Statsverket, emedan förlusten i
alla fall drabbar Statsverket. I en omständighet
likväl instämmer jag med den siste
värde Talaren, nemligen att icke den summa,
som blifvit uppgifven, ännu må erkännas
till afskrifning; så mycket mindre, som
Ridderskapet och Adeln nyss beslutat, att
man skall söka få ersättning för skillnaden
emellan köpebrefvens innehåll. Örn således
något skulle afskrifvas, vore det hvad
RiksgäldsContoiret förskjutit, sedan liqviden
blifvit tilländabragt, och alla de ersättningar,
hvilka komma att äga rum, influtit.
Herr Rosenqvist: Lika med Herr Hjerta
bestrider jag all afskrifning, till dess ransakning
och dom ägt rum.
Grefve von Schwerin: I anledning af
Herr Cederschjölds yttrande, får jag upplysa,
att om, i följd af den beslutade underdåniga
skrifvelsen till Kongl. Maj:t, någon
ersättning vinnes, kommer den att uppföras
Den 6 November f. m.
i räkenskaperna under namn af Restitution
till StatsContoiret. Af alla de medel StatsContoiret
uppbär, kan ingenting disponeras
utan i enlighet med RiksStaten. Allt annat
blir öfverskott, hvilka ingå till RiksgäldsContoiret.
Sådant blir äfven förhållandet
med dessa medel. Hvad afskrifningen beträffar,
har Utskottet ansett sig böra föreslå
den derföre, att, om StatsContoiret fortfar
att debiteras derföre, skulle RiksgäldsContoiret
creditera sig. Kan det lända Ridderskapet
och Adeln till någon tillfredsställelse,
att summan fortfarande bokföres, skall
jag visst icke bestrida det. Jag vet blott,
att det bar äfventyr med sig, att i böckerne
se tillgångar hos RiksgäldsContoiret, som
äro en fiction. Jag tillstyrker derföre, att denna
summa, så framt RiksgäldsContoiret derföre
skall crediteras, må föras inom linien.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla den förevarande
2:dra Punkten i StatsUtskottets första
Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Då frågan icke lärer kunna
slitas utan votering, får jag derom anhålla,
samt att Contraproposition må blifva,
det Ståndet för sin del anser någon afskrifning
icke böra äga rum, och följagteligen
instämmer i BondeStåndets beslut.
48 H. >9*
Den 6 Noveni ber f. m.
Herr Rosenqvist: Jag deremot anhåller,
att det af mig framställde förslag må
antagas till Contra-proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln biföll, att det af Herr Hjerta
uppgilne förslag finge till Contra-propositioa
antagas.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Rosenqvist hegärde votering angående
Contra-propositionens innehåll.
Herr Hjerta: Då Herr Rosenqvists förslag
innehåller så mycken likhet med BondeStåndets
beslut, att de i hufvudsaken nästan
instämma, underkastar jag mig gerna,
att öfverlemna min proposition till glömskan,
emedan en jemkning i alla fall måste
ske, i följd af de olika besluten.
Herr Cederschjöld: Jag önskar heldre
en proposition, som öfverensstämmer med
ett annat Stånds redan fattade beslut, än
den, som af Herr Rosenqvist blifvit föreslagen,
emedan ingen ersättning då kunde
komma i fråga, enär målet skulle hvila till
nästa Riksdag, då vi tvärtom i ett föregående
beslut begärt undersökning derom.
Herr Hjerta: För min del kan jag icke
fatta annat, än att hufvudfrågan blir på samma
sätt besvarad, antingen Herr Rosenqvists
eller mitt förslag antages, emedan StatsUtskottet
i alla fall inkommer med ett jemk
-
I
Ben G Noveni ber f. m. ag3
liingsförslag, och då kan föreslå antingen
BondcStåndets, eller Ridclerskapets och Adelns,
beslut, hvilketdera Utskottet behagar.
Jag har åtminstone icke kunnat finna
Herr Rosenqvists förslag vara annorlunda
beskaffadt.
Herr Cederschjöld: Så mycket jag kunde
fatta vid det flygtiga af hörandet af Herr
Rosenqvists anförande, stod der, alt all fråga
om ersättning skulle hvila.
Herr Hjerta: Sedan alla fyra Stånden
beslutat, att, i afseende på de 9000 R:dr
Hamb. B:co, och 1000 Pund Sterling en undersökning
bör ske, kan jag icke finna, att
Ridderskapets och Adelns föregående beslut
höfves genom Herr Rosenqvists Contra-proposition.
Herr Cederschjöld: Det är verkligen
ett sällsamt förhållande, att jag söker försvara
den värde Talarens förslag till Contraproposition
emot honom sjelf. Men i den
proposition, för hvilken han nu ifrar, förekomma
helt andra saker, än dem, om hvilka
här är fråga. Jag liomställer derföre vördsamt,
om icke Ståndet täcktes antaga den
proposition Herr Hjerta först begärde. Jag
känner alltförväl den värde Talarens förmåga,
att försvara hvilken sats som helst, för
eller emot; men anhåller, att Ridderskapet
och Adeln täcktes icke luta verka på sig, af
det som han kan anföra emot sig sjelf. Jag
294
Den 6 November f. m.
vill blott hafva äran påminna, att man väl
bör hafva mer tillit till Herr Hjertås omdöme
om en proposition, sorn han efter
moget öfvervägande sjelf föreslagit, än till
Herr Hjertås omdöme om Herr Rosenqvists
förslag, som han nu först i ögonblicket hört
sig föreläsas,
Herr Rosenqvist: Då Herr Hjertås mening
är med min fullkomligt öfverensstämmande;
öfverlemnar jag åt honom, att jemka
min proposition, så att densamma må
blifva så behaglig sorn möjeligt.
Herr Hjerta: Jag anser mig skyldig
uppgifva, hvarföre jag först framställde min
proposition. Det härrörde deraf, att jag icke
hörde någon bestämd proposition af Herr
Rosenqvist framställas, Först sedan jag erfarit,
att Herr Rosenqvist äskade proposition
å sitt förslag, förenade jag mig med
honom. Att icke särdeles stor skillnad emellan
båda förslagen äger rum, synes deraf,
att äfven Herr Rosenqvist finner sig i sitt
öde; och således tycker jag, att vi båda
kunna öfverlemna åt Herr Cederschjöld, att
åtaga sig propositionens uppgörande.
Herr Cederschjöld: Då Herr Rosenqvist
öfverlemnat åt Herr Hjerta, och Herr
Hjerta åt mig, att föreslå Contra-propositionen,
så begagnar jag nu denna rättighet för
att anhålla, att den må blifva i fullkomlig
öfverensstämmelse med BondeStåndets besluR
Den 6 November f. in,
295
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att enligt hvad
Hans Excellence utaf Piidderskapets och
Adelns svar å den af Hans Excellence angående
Contra-propositionens innehåll nyss
framställde proposition tyckt sig finna, Ridderskapet
och Adeln redan bifallit, att Herr
Hjertås förslag, som alldeles öfverensstämde
med BondeStåndcts beslut, må blifva Contraproposition,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken tillkännagaf, att Plenum
koinme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas,
Hvarefter Hans Excellence framställde
följande Voterings-proposition:
Den, som bifaller, att, på sätt StatsUtskottet
tillstyrkt, den af Lilla Creditivet,
till liqvidation af förlusten å hela Skeppshandeln,
lyftade summa 211,515 R:dr 2 sk,
JJ:co må afskrifvas, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln, med afslag å StatsUtskottets berörde
hemställan rörande den ifrågaställde afskrifningen,
besluta, att RiksgäldsContoiret bör
af Statsverket godtgöras för de ifrågavarande
211,515 R:dr 2 sk. B:co,
296
Den 6 November f. m.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan ett qvart lill
1 eftermiddagen; och befunnos efter voteringens
slut klockan ett qvart till 2 eftermiddagen,
sedan en Voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige Voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 70.
Nej — 102.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen särskilt förde Protocoll blifyit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således beslutat, det RiksgäldsContoiret
borde af StatsVerket godtgöras
för de ifrågavarande 2ii,5i5 R:dr 2 sk.
Banco.
3:dje Punkten.
Angående StatsUtskottets i dess senare
Utlåtande gjorde hemställan, att den för
granskningen af Handelshusets Michaelson
& Benedicks ersättningsräkningar till särskilte
personer af Kongl. Maj:t anordnade
summa, af 1000 R:dr B:co, må StatsContoiret
af Öfver skottsmedlen godtgöra? , tillika
med det belopp 168 R:dr fo sk. 6 r:st. samma
mynt, som uti Capital Räkningens Debet
för det närvarande finnes utfördt såsom
balancerad skuld till Statsverket.
Den 6 November f. m.
297
Herr Rosenqvist: Jag bestrider alldeles
denna punkt.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: StatsUtskottet
synes hafva misstagit sig i så måtto,
som, enligt lagen om rättegångskostnad
i vanliga tvistemål, det synes falla af sig
sjelf, att den, hvilken blir dömd betala en
ersättning, äfven kan tillförbindas betala
omkostnaderna. Hit må i första rummet
räknas de 1000 R:dr, hvilka blifvit anordnade
i och för Gompromissrätten, På sådan
grund tror jag icke någon annan åtgärd
för närvarande erfordras, än att bela
denna punkt bör läggas till handlingarne.
Herr Rosenqvist: Dår man genomläst
den strof, i senare Utlåtandet, som omfattar
detta ämne, oell der Utskottet liksom
vill säga, att ConstitutionsUtskottet lagt binder
i vägen för StatsUtskottet att kunna tillstyrka
någon åtgärd, så torde det vara rättast
att få utred t, om detta äger sin riktighet
eller icke; på det man må blifva satt
i tillfälle att veta, hos bvilketdera af dessa
båda Utskott Nationen står i största förbindelsen.
Herr Cederschjöld: Så vidt jag kan
minnas, bar ingen fråga om dessa iooo R:dr
till ConstitutionsUtskottet varit öfverlemnad.
Väl har den der varit omnämnd; men utan
att föranleda till någon anmärkning, och
jag vågar derföre hoppas, att Constitutions
-
Den 6 November f. m,
Utskottets Ledamöter må blifva fritagne från
alla ersättnings-anspråk härutinnan.
Friherre Rålamb, Claes: Fullkomligt instämmande
i hvad Herr Cederschjöld yttrat,
får jag dervid tillägga, att, så vidt mitt
minne icke bedrar mig, har uti ConstitutionsUtskottets
Utlåtande i ämnet varit infördt,
att, i afseende på ersättningsfrågorna,
Utskottet icke ansåg några sådane tillhöra
dess pröfning,
Herr Tham, Wollrath: I anledning af
hvad Herr Crusenstolpe anfört, får jag anmärka,
att så framt i den rättegång, som
torde blifva, och hvilken jag önskar måtte
varda, anställd, om ersättning för de pooo
B:dr Hamb. B:co, och 1000 Pund Sterling,
någon rättegångskostnad blifver ålagd den
förlorande parten, kommer den Staten till
godo, och icke de personer, som verkställt
arbetet; men dessa personer mäste hafva sin
betalning af Staten.
Hans E.rcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då en Ledamot
tycktes önska att få höra ordalagen i
ConstitntionsUtskottets rörande detta ämne
afgifne Utlåtande N:o 2g, ansåg Hans Excellence
sig böra ur berörde Utlåtande uppläsa
följande;
”Beträffande den anmärknings-anledning
”att, vid sednare handelstransactionens åter”gång,
Handelshuset Michelson & Benedicks
Den 6 November f. m.
299
”tillagts ej allenast befrielse från det utfä”stade
vitet, utan ock derutöfver en ganska
”betydlig kostnadsersättning,
”finnér Utskottet denna anmärkningsanledning
förfalla,”
Herr Hosencjvist: Efter de upplysningar,
som blifvit mig lemnade, instämmer
jag med Herr Crusenstolpe,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla den förevarande
tredje punkten.
Ropades Ja,
Herr Crusenstolpe: Jag vill blott till
Protocollet anmärka den vidunderliga omständighet,
att frukten af en återremiss varit
en ytterligare åbragt kostnad för Staten,
som icke omtalles i första Betänkandet; men
hvilken Utskottet nu varit nog lyckligt att
vid svaret å återremissen påhitta,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att ehuru en Ledamot
yrkat proposition angående det vid
ifrågavarande skeppshandel bestämde vite af
a5,ooo R:dr i silfver, ansåg Hans Excellence,
enär ConstitutionsUtskottets rörande detta
ämne afgifne Utlåtande redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln godkändt, och beslut
häruti således vore af Ridderskapet och Adeln
fattadt, sig icke kunna i berörde fråga meddela
någon proposition,
3oo
Den (i No vern Ler f. 111.
Herr Rosenqvist: Jag får vördsam!, fråga,
om ingen punkt vidare återstår; och i
sådant fall anhålla, att Herr GeneralAmiralen
Grefve Cederström måtte sättas under
3o §. Riksdagsordningen, hvarom proposition
begär es.
Herr Cederschjöld: Jag har förut visat,
att en betydlig förlust tillskyndats Staten
genom olikheten i de båda Contracterna, och
får derföre anhålla örn proposition, huruvida
icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
skäl, att hos Konungen begära laglig undersökning,
genom hvars förhållande denna
olikhet tillkommit, på det den, som funnes
dertill skyldig, måtte åläggas ersätta skillnaden.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller vördsamt
om den proposition, att Ridderskapet och
Adeln, med anledning af 3o §. Riksdagsordningen,
bör mot Herr Gener;dArniralen
Grefve Cederström hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla de flere ar mig uppgifne
anledningar till ansvar å bemälte Herr
GeneralAmiral i och för dess åtgärder i afseende
å verkställigheten af skeppshandeln.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade det Herr Rosenqvists
nu gjorde framställning vöre af en
ganska kinkig beskaffenhet, samt åtminstone
syntes böra betraktas såsom en ny motion,
» öfver hvilken det tillkomme StatsUtskottet att
