# ID: svediakorp-gov396
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 47,861
# sentences: 1,806
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 28 O c to b er e. m.
3oi
att få till protocollet anmäla, det jag ic!<e
tan räkna mig till elem, som få dela äran
af ett sådant beslut.
Fortsattes pröfningen af BevillningsUtskoltets
ej mindre den i5 sistlidne Maji
under N:o 27 afgifne, och den 9 derpå1-  följde Junii e. m. på bordet lagde, Betänkande,
angående Stora SjötullsBevilIningen,
än ock den 28 sistlidne Augusti under N:o 44
nieddeldte, och den 17 derpåföljde September
på bordet lagde, Utlåtande, öfver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Elfte B ev i Ilning sG runden.
vitt dä Rikets Högloft. Ständer uti den
TullTaxa , som nu kommer att utfärdas ,
ieke kunna bestämma annan tull å varor,
än den, som efter närvarande omständigheter
bäst försäkrar Statens inkomst och
med Statens interesse öfver ens stämmer ; men
det på Kongl. Maj:t endast ankommer att,
i afseende på utländska Magter, bereda en
för Svenska handeln förmånlig reciprocitet,
Rikets Högloft. Ständer behagade i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t i nåder
må vidtaga alla de mått och steg, som,
i afseende härpå, med landets bästa äro
förenliga, samt, för befrämjande häraf,
öfverlåta till Kongl. Maj:t rättigheten att
minska eller nedsätta den i TullbevillningsTaxan
utsatta tull.
302
Den 28 Octo ber e. m.
Friherre Cederströmj Jacob: Enligt 60
§. RegeringsFormen äger Kongl. Maj:t redan
förut den rättighet man föreslagit, alt
ät honom öfverlåta, nemligen att nedsätta
Tullbevillningen. Jag anser således högst
olämpligt, att gå in med en skrifvelse, för
att öfverlemna en rättighet, hvilken redan
Sr Konungen i Grundlagen förvarad. Men
jag hade trolt, att om BevillningsUtskottet
rätt insett föremålet för sitt arbete, det
skulle, långt ifrån att ingå i specialiteter,
helt enkelt hafva ntgått från bibehållandet
af Taxan, sådan den nu är, samt föreslagit
en viss procent, inom hvilken Konungen,
vid förefallande omständigheter, kunde
höja tullen. Detta hade varit i öfverensstämmelse
med Grundlagen. Att här ingå
i specialiteter af Taxan, medför mera
oreda, än nytta, och med allt förtroende
för BevillningsUiskotlets Ledamöter, tviflar
jag likväl, att de äga erforderlig sakkännedom,
för att icke göra något misstag bland
den mängd ämnen, som Tulltaxan innehåller.
Jag anhåller, att man, i afseende på
förhöjningen, måtte instämma med PresteStåndet,
hvilket bestämt 33 J procent såsom
ett maximum derför; men att, i afseende
på tullens sänkning, 60 §. RegeringsFormen
må anses tillräcklig.
Herr Skogman, Carl David: Lika med
den siste värde Talaren, anser jag 60 §.
göra det till en gifven följd, att Kongl.
Den 28 Octo ber e. m.
3o?>
Majrt äger nedsätta afgifterne pä inkommande
och utgående varor. Det är naturligt,
att under de fem år, som förflyta emellan
Riksdagarna, sådana förändringar i varors
värden, och sådana förhållanden till främmande
Magter, kunna uppstå, att den fastställda
Tulltaxan icke motsvarar ändamålet.
Rikets Ständer insågo detta vid 1809 och
1810 årens Riksdagar, och öfverlemnade då
till Kongl. Maj:t, att förhöja Tulltaxan med
högst 5o procent. År 1815 öfverlemnade
Rikets Ständer helt och hållit åt Kongl.
Maj:t, att utfärda en Tulltaxa, hvilken äfven
utkom år 1816, och fortfor ända till
i8a3. Af detta öfverlåtande kunna inga
olägenheter uppslå, emedan det blott innefattar
ett correctif på de olägenheter,
som möjligen yppa sig emellan Riksdagarne.
Jag anhåller således om proposition
derpå, att Ridderskapet och Adeln må medgifva
Kongl. Maj:t, alt med högst 33^ procent
förhöja afgifterne å alla inkommande
varor.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Det
gifves för moraliska personer, likasom för
individen, vissa rättigheter, som dc icke
kunna afhända sig. Till dessa räknar jag
Svenska Folkets urgamla rätt, att genom
Rikets Ständer allena beskatta sig sjelf vid
allmän Riksdag. Denna rättighet kan icke
åt Kongl. Majit uppdragas. Jag tror icke
ens, med den siste Talaren, det vara så
3t>4
Den 28 Oetober e. ra.
alldeles gifvit enligt Grundlagen, att Kongl.
Majit äger rätt sänka dessa afgifter, enär de
slå i sammanhang med Rikets Ständers öfriga
rättigheter, att beskatta Svenska Folket.
Herr Rosenblad Bernhard: Jag instämmer
med den siste Talaren, att det
icke är så alldeles klart, huruvida Konungen
äger rätt sänka tullafgifterne. I afseende
på rättigheten att höja tullen, kan jag
icke instämma deruti, alt en öfverlåtelse
af denna rättighet skulle innefatta ett afsägande
af något, som Rikets Ständer icke
äga rätt att afsäga sig; hälst en sådan omständighet
redan finnes i Grundlagen upptagen,
angående tullen på spannemål. En
annan sak är, huruvida i sjelfva verket en
sådan rättighet bör lemnäs, och dervid finner
jag många betänkligheter. Jag skulle
tro, alt man snarare borde sätta Tulltaxan
högre, och lemna Konungen oinskränkt rättighet
att sänka den. Vill man nödvändigt
äfven öfverlemna rättigheten till förhöjning,
synes den mig böra inskränkas
till 161 procent.
Herr Lefre'n_, Johan Pehr: Jag tror
mig nitälska lika mycket som någon annan
derför, att Rikets Ständer icke må efterskänka
rättigheter, dem de ej kunna bortgifva.
Men 60 §. bjuder bestämdt, att en
sådan öfverlåtelse må kunna äga rum. Der
slår
Den 28 October e. in.
3o5
står nemligen: ”ej må några allmänna af”gifter
kunna utan Rikets Ständers sam”
tycke förhöjas &c.” Deraf synes likväl,
enligt den bestämdaste logik följa, att de
kunna böjas med Rikets Ständers samtycke;
och jag förstår icke, huru man ett ögonblick
kan misstaga sig om denna §:s ordalydelse.
Hvad åter angår rättigheten för
Konungen, att minska afgifterna, så synes
af samma §., att det endast är förbudet att
böja dem utan Ständers samtycke. Men deraf
följer ock lika klart, att de kunna nedsättas.
Således tillstyrker jag bifall å Friherre
Cederströms proposition, och väljer
särskildt att förena mig med Friherre Cederström,
hvilken är af en alldeles motsatt
åsigt med mig, i fråga om den fria införseln.
Man bör följaktligen icke kunna misstänka
mig för att nu agera i en prohibitif
anda, när Friherre Cederström sjelf förekommit
mig i denna proposition.
Herr Tham, Wollrath: Jag anhåller
först få anföra några ord om det begrepp
jag gör mig om 60 §. ItegeringsFormen.
Herr Lefren har riktigt anmärkt, att Rikets
Ständer enligt denna §. kunna medgifva Konungen
alt höja tullafgifterna, och att sådant
icke kan ske, utan Rikets Ständers bifall.
Jag medger deremot icke, att denna
§. innehåller någon tydlig rätt för Konungen,
att minska afgifterna och nedsätta tul
47
H. 20
3oG
Den 28 Octo lier e rn.
len; ly det står allenast, alt den icke må
utan Rikets Ständers samtycke förhöjas. Det
är väl sannt, att det icke står uttryckligen
förbudet att minska den; men man har många
gångor lifligen disputerat öfver en fråga,
som ännu icke är afgjord, den nemligen,
huruvida allt, hvad som icke är i Grundlagen
förbudet, må anses tillåtet. Jag tror,
att Utskottet icke utan anledning utsagt, att
Sländerne må medgifva Konungen denna
rättighet. Innan jag vidare utlåter mig, anhåller
jag, alt PresteStåndets beslut angående
ifrågavarande ii:te BevillningsGrund må
blifva uppläst.
I anledning häraf upplästes Högvördige
PresteStåndets ProtocollsUtdrag af den
7 dennes, hvaraf inhämtades, alt PresteStåndet
beslutat, det 1 i:te BevillningsGrunden
borde lyda sålunda: ”att då Rikets Stän”der
uti den Tulltaxa, som nu kommer att
”utfärdas, icke kunna bestämma annan tull
”å varor, än den, som, efter närvarande
”omständigheter, bäst försäkrar Statens inkomst,
och med Statens interesse öfver”ensstämmer;
men det endast på Kongl.
”Majit ankommer att, i afseende på utländska
Magter, bereda en för Svenska han”deln
förmånlig reciprocitet, Rikets Ständer
”må i underdånighet anhålla, det Kongl.
”Majit i Nåder må vidtaga alla de mått och
”steg, som, i afseende härpå, med landets
”bästa äro förenliga, samt, för befrämjan
-
Den 28 O c t o ber e. m. 307
”det häraf, öfverlåta till Kongl. Maj:t rät”tigheten
så väl att nedsätta, som att in”lill
nästa Riksdag, inom 33 och en tredje”dels
procent af den bestämda tullafgiften,
”förhöja den i TullbevillningsTaxan utsatta
”tull å inkommande eller utgående varor.”
Herr Tham: Jag ber först få göra den
anmärkning, att PresteStåndets beslut icke
är fullkomligen tydligt; då der förekomma
orden: ”inom 33f procent af den bestämda
”tullafgiften,” så vet jag icke, om meningen
skall vara atl lägga till dessa 33j procent
utöfver den utsatta tullen, eller att i allmänhet
böja den till 33f procent af varans
värde. Hvad sjelfva saken beträffar, anhåller
jag få anmärka, att det var Utskottets
skyldighet att utlåta sig i anledning af
Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, deri Konungen
begärde, att Ständerna måtte till
honom öfverlåta rättigheten alt inom ett
visst maximum förböja tullen. Utskottet
har derföre gått den rättaste vägen, dådet
föreslagit den högsta tullbeslämmelse, som
med någon nytta och framgång kunde iakttagas,
och att man borde öfverlemna till
Konungen alt nedsätta den, så mycket mera,
som, i afseende på förhållandet med
utländska Magter, Utskottet bestämdt utstakat
de gränsor, inom hvilka denna Konungens
rättighet borde vara inskränkt, eller
att det må på Konungen ankomma, alt
47 H. 20+
3o8 Den 28 October e. m.
till beredande af en för Svenska handeln
förmånlig reciprocitet göra de förändringar,
som kunna finnas af omständigheterna påkallade.
Jag åtminstone har härmed förenat
det begrepp, att om Konungen, i afseende
på reciprocitet eller handelstractater,
skulle finna nödigt förhöja tullen, sådant
måtte låta sig göra. Att åter obetingadt
öfverlemna åt Regeringen, att utan sådana
förekommande omständigheter förhöja
afgifterna, dertill kan jag icke samtycka,
och det har icke eller Utskottet tilltrott
sig» Då jag till detta omdöme bar ännu
ett skäl, ber jag i förväg, att mitt yttrande
icke måtte misstydas, såsom afseende
■vöre å någon 1111 lefvande person; men jag
försätter mig i framtiden, likasom jag förut
gjort i erfarenheten af det förbigångna, och
jag linner då, att de enskilda intressena öfverallt
kunna skaffa sig spelrum. Jag ber
om förlåtelse, alt jag talar rent språk. Om
t. ex. en Köpman införskrifver en mängd
varor emot den fastställda tullen, kunde en
förhöjning genast derefter i Tulltaxan för
honom blifva en vigtig sak att uppgöra med
en Föredragande, hvilken då möjligen kunde
kringgå Konungen med oriktiga framställningar,
och förmå honom höja tullen på
vissa varor, för aLt åt personer bereda en
oskälig vinst på andras bekostnad. Detta arden
grund, på hvilken jag bestrider, att
Konungen i allmänhet må kunna öka tullen
emellan Riksdagarne. Jag tror således, att
B e ii 28 Octo b c r e. 1».
3og
det erforderliga ändamålet är vunnit, blott
ruan ändrar den andra meningen i Grunden,
till undvikande af all misstydning af
sammanhanget med den föregående. Onr
man derföre tager bort orden: ”samt för
”befrämjande häraf,” och sätter i stället orden:
hvarjemte Rikets Ständer anse sig
böra åt Kongl. Maj:t öfverlemna &c., så
tror jag, alt en tillräcklig m3gt är gifven,
för att försvara vår bandel i anseende till
reciprociteten med utländska Magter..
Friherre Cederström: I händelse den
Tulltaxa, som från Utskottet blifvit öfverlemnad,
innehöll ett maximibelopp af hvad
som kunde och borde bestämmas i tull,
skulle jag gerna förena mig om, alt icke
någon förhöjningsrätt derutöfver borde åt
Styrelsen öfverlåtas; ty jag har i detta afseende
aldrig påstått, alt en obegränsad rättighet
borde öfverlemnas, utan tvärtom bestridt
en sådan, såsom constitutionsvidrig.
Men annat är att bestämma en viss princip,
såsom ett maximum, inom hvilket Konungen
borde äga nedsätta eller uppflytta
den tull, som är; ty då blir frågan endast:
är den Tullbevillning, som nu finnes,
det maximum, sora bör komma i fråga. Annat
åter är frågan, huruvida man bör bestämma
denna summa till 33f procent.
Jag skulle tro, enligt den öfvertygelse jag
äger, att ju lägre afgifler, desto större inkomster
af tullen; och att man derföre bör
3io
Den 28 Octo ber e. ra.
fästa sig vid det minsta belopp, sorn kan
anses tillräckligt. Det har blifvit yttradt
af Herr Tham, att PresteStåndets beslut
icke skulle vara tydligt, emedan deraf icke
kunde slutas, huruvida de omnämnda 33 f
procent skulle beräknas utöfver den närvarande
tullen, eller vara ett maximum, räknadt
efter värdet af varan. Jag finnér af
ProtocollsUtdraget, att denna procent är på
de nu i Tulltaxan bestämda värden, och
jag anser alltså denna förhöjning icke farlig.
Jag skulle således tro, att, i fall Ridderskapet
och Adeln icke instämmer med
Herr Rosenblad, hvilket jag helst skulle
tillstyrka, man borde förena sig i PresteStåndets
beslut.
Herr Crusenstolpe: Om Herr Lefréns
salts i afseende på 60 §. antogs såsom riktig,
skulle deraf följa, att med samma rätt
Rikets Ständer kunna åt Konungen öfverlemna,
alt höja tullafgifterne, med samma
rätt kunde de äfven åt honom uppdraga,
att höja all annan Bevillning. Då blefve
förhållandet, att Rikets Ständer ej längre
beskattade Svenska Folket. Om än de skattdragande
ej skulle finna sig illa häri, tror
jag dock, att Ständerna ej äga magt frånsäga
sig denna rättighet. Deremot finner jag
ändamålsenligt, att uppdraga åt Konungen,
att kunna nedsätta tullen vid inträffande
fall; tåen skulle önska afl man tilläde orden:
intill nästa Riksdagså att icke det
D c n 28 O c t o b c r e. m.
målte Ilända, som skett med besparingen
på Tillarne, der en rättighet blifvit Pikets
Ständer afbänd, icke i kraft af Grundlagen,
ulan under åberopande af förra Riksdagsbeslut,
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
I 60 §. RegeringsFérmen omtalas ej Konungens
rätt att lioja eller sänka tullen; der
står blott, att ”Kongl. Majit ej må några
”allmänna afgifler af hvad namn och beskaffenhet
sorn helst utan Piikets Ständers
”samtycke kunna förhöja, Stora Sjötullen å
”inkommande och utgående spannemål al ledia
undantagen.” Af denna §. måste således
den slutsalts kunna dragas, att Kongl.
Majit äger rättighet att sänka tullafgifterne;
så har den åtminstone hittills oanmärkt blifvit
tillämpad. Jag hemställer derföre, om
ett nytt stadgande med denna rättighets öfverlemnande
till Kongl. Majit är nödigt.
Kongl. Majits rätt, att höja tullafgifterna,
blir enligt denna §. lika laglig, 0111 Rikets
Ständer samtycka dertill, och Svenska Folkets
rättighet, att sig sjelf beskatta, är då icke
för nära trädd. För min del tror jag att,
om ett maximum ulsättes, hvaröfver förhöjningen
ej får gå, denna rättighet skulle
leda till lika nytta, som den att sänka, alltid
under förutsättning, alt begge delarne
endast sattes i verket, då oförulsedde omständigheter
och den allmännare nyttan sådant
krälde. Man har sagt, ali fara af miss
-
Den 28 October g. m.
bruk kunde uppkomma, i fall Kongl. Maj:t
tillerkändes friheten alt höja tullafgifter. Om
man tänker sig möjligheten, alt enskiltes
eller corporationers interessen skulle verka
derhän, att vissa tullafgifter förhöjdes, så
kan man ju lika rimligen tänka sig samma
orsaker til 1 deras nedsättning. I detta fall
vore den senare rättigheten lika skadlig som
den förra, äfvensom den, att med förbud
belägga införseln af vissa varor, icke under
sådane suppositioner synes mindre godtycklig.
Hittills har man emellertid af den
xnedgifna rättigheten icke erfarit annat än
goda resultater och ingen mannamån. Uppå
dessa skäl finnér jag således ej någon
våda uppkomma, om ett maximum utsattes,
hvartill tullen må kunna förhöjas, och
jag tror äfven, alt fall förekomma, i synnerhet
relatift till utrikeshandeln, der denna
rättighet med fördel för den Svenska
kan användas. Jag instämmer derföre deruti,
alt tullbeloppen må af Kongl. Majit
kunna ökas till 33 f procent utöfver den
tull, sora af Rikets Ständer utsältes. Jag
hade väl ansett 5o procent vara ett lämpligare
maximum, och detta belopp är äfven
det, som GeneralTullSlyrelsen i allmänhet
såsom högsta skyddstull föreslagit; men
då PresteSlåndets beslut, som lärer utsätta
33f procent, här lämmeligen allmänt synes
gillas, instämmer äfven jag deruti;
dock synes det mig härvid böra uttryckas,
att delta maximum i lullafgiflerne be
-
Den 28 October e. m.
313
räknas utöfver den tull, som i Taxan är
utsatt.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Det var egentligen för att
förklara mitt begrepp om förståndet af PresteStåndets
ProtocollsUtdrag, som jag begärt
ordet. Enligt hvad jag kunnat fatta,
tycktes detta ProtocollsUtdrag alldeles icke
vara tvetydigt. Då Ståndet sagt, att Kongl.
Maj:t må höja tullen inom 33f procent, vill
det säga alt Kongl. Majit ej må höja tullen
utöfver 331- procent, och sådan är den
mening jag fattat af PresteStåndets beslut.
Då jag nu hört åtskilliga Talare hafva olika
begrepp om Rikets Ständers rätt att
Grundlagsenligt besluta, det Kongl. Majit
må böja tullen; så erindrar jag mig, att
kort efter RegeringsFormens antagande, eller
vid slutet af år 1809, en stor Rikshushållare
och Financier, framlidne Hans Excellence
Grefve Lilljencrantz, föreslog, att
Rikets Ständer skulle åt Kongl. Majit öfverlåta
rättigheten att både höja och sänka tullen,
hvarförutan Kongl. Majit ej kunde vidtaga
nödiga författningar hvarken i afseende
på Rikets inre eller yttre handelsställning.
Detta blef då af Rikets Ständer gilladt,
och fortfor ända till 1818 års Riksdag.
Det är således icke något ovanligt,
att Rikets Ständer till Kongl. Majit öfverlemna
denna rättighet att höja tullen, och
jag tror icke eller, att densamma blifvit
3i4
Den 28 Octo b er c. in.
missbrukad. Man liar sagt., att den kan
blifva det; men jag hemställer, om ej Föredraganden
bar starka conti oller på sig, genom
nödvändigheten att höra ComnierceCollegiurn
och TullDirectionen, samt alt
inför Kongl. Maj:t och StalsRådet redogöra
för förmånerna af en tullförhöjning. Jag
tror således icke, att ett beslut i denna del
kan vara farligt, utan tvertom nyttigt, emedan
en förhöjning ofta kan vara lika nyttig
som en sänkning af tullen. Jag vill
derpå anföra ett exempel. Under mellantiden
efter sista Riksdagen, fann man, att
tullen på gröfre ull var för lag och deremot
den på fin ull för hög, samt alt detta
föranledde en öfverdrift uti införsel al
grof ull, hvilken bidrog att hämma de inhämske
Schäferiernas tillväxt och att minska
värdet på inhämska ullen. Ett förslag
väcktes då att afhjelpa det onda genom att
nedsätta tullafgifterne för den fina ullen,
inen höja dem något på den gröfre, samt
således införa en och samma afgift på ali
slags ull. Men då detta i det hela hade
verkat sorn en förhöjning af den utaf Ständerne
åsätta tullen, ansåg man sig icke kunna
göra det. Jag tror dock, alt Riket skulle
hafva funnit det välgörande, om vid delta
tillfälle tullafgifterne kunnat ökas.
Herr Skogman: Hvad beträffar nedsättningen
af lullafgifter, tror jag erfarenheten
hafva bevisat, alt en minskning i de
-
Den 28 Octo ber c. 111.
3i5
rus arilhmetiska belopp kan föranleda till
en förökad tullinkomst, och att den säle»
des i särskildta fall är nyttig. Hvad åter
angår skälen för nyttan af en förhöjning i
den fastställde tollen, så är jag förekommen
af den sista Talaren. En Talare har
yttrat den åsigt, att PresteStåndets beslut
éj skulle vara tydligt, då Ståndet beslutat
att tullen må få böjas inom 33y procent.
För min del tycker jag det vara klart, att
PresteStåndet beslutat, att Kongl. Majit äger
böja den bestämda tullen till högst 33y procent.
Jag tror det vara lämpligast, att Rikets
Ständer besluta grunderna för sjelfva
Tulltaxan, utan att vilja bestämma detaillerna,
hvilka efter omständigheterna kunna
och böra ändras.
Herr Cederschjöld, Pehr Guslaf: Jag
måste för min del tillstyrka, att Ridderskapet
och Adeln icke åt Kongl. Majit öfverlemnar
rättigheten att efter godtfinnande
höja tullen; ty 57 §. RegeringsFormen innehåller,
att Svenska Folkets urgamla rätt,
att sig beskatta, skall utöfvas af Rikets
Ständer allena vid allmän Riksdag. Vi hafva
alla besvurit Grundlagen. Rikets Ständer
äga således icke rättighet, att åt Regeringen
öfverlemna Svenska Folkets beskattningsrätt
i något afseende. 3:ne Stånd hafva
i sina fullmagter uttryckligen föreskri fvit,
att ställa sig Grundlagen till efterrättelse;
och då denna Grundlag icke med
-
316
Den a8 O c to b er e. m.
gifver, alt i nAgot afseende bortskänka beskattningsrätten,
kan sådant icke eller ske
utan brott emot Grundlagens helgd. Dessutom
har jag icke bort någon beklaga sig
deröfver, alt tullen är för lågt satt. Alla,
som hafva yttrat sig härom, hafva påstått
den vara för hög. När man dessutom ännu
icke afgjort tullen för någon enda artikel,
så kunna vi ju vid Taxans speciella
uppgörande utsätta det maximum, hvartill
vi vilja öfverlemna Kongl. Maj:t rättighet
att uppsätta tullen. Jag tillstyrker derföre
bifall å Utskottets förslag, i följd hvaraf
åt Kongl. Maj:t skulle öfvcrlåtas rättigheten
att sänka tullen, men icke att höja densamma.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhardt
Yi äro nu på vägen att göra en concession
af Folkets rättigheter till Regeringen, och
när Ridderskapet och Adeln är på vägen
att göra någonting sådant, är det alltid
detsamma, som om det redan vore gjordt.
Det är blott litet i formen som fattas, d.
v. s. en liten votering, och så är saken afgjord;
jag vill således ej söka motarbeta
detsamma, utan efter Herr Tham tillkännagifvit
sig denna gången tala rent språk,
vill jag också denna gång förena mig med
honom om olämpligheten att låta Kongl.
Maj:t höja tullen. Herr Tham har målat
en tafla om en Föredragande som skulle
kunna låta besticka sig; jag hoppas, att så
-
Den 28 October e. m. 317
dant icke skall kunna inträffa här. Taflan
rnåtte säkert hafva varit lånad ifrån samma
land, som Herr Thams imagination för
någon tid sedan framställde, der Embetsmännerna
icke fmgo någonting annat, än
mutor, ty Folket förtärde alla Statsinkomsterna
sjelf. I ett sådant land var Herr
Thams målning träffande, men alldeles icke
i Sverige. Jag vill åtminstone icke yttra,
att jag hyser en sådan tanka om våra Embetsman.
Herr af Ekenstam, Israel: Jag har
egentligen begärt ordet för att visa, att den
liknelse man gjort emellan förhöjningen och
nedsättningen af tullen samt förhöjningen
och nesdättningen af Folkets öfrige skatter,
icke är lämplig. Sänkning på införseltullen
är nödvändig, emedan vi behöfva vissa rudimaterier
från utlänningen. Genom höjning
af tullen kan åter uppkomma minskning
i tullmedlen, likasom genom sänkning
af tullen större inkomster kunna uppkomma.
Vi äga deremot rudimaterier, som vi
sjelfve behöfva inom Riket, och genom en
förhöjd utförseltull på dessa blifver utförseln
deraf mindre. Således är liknelsen
alldeles otjenlig. Landets bästa är föremål
för den Kongl. Propositionen, och
jag kan ej annat än tillstyrka densamma.
I afseende på PresteStåndets ProtocoIlsUtrlrag,
finner jag det vara ganska tydligt;
och i afseende på den framställning Herr
31B
Den ?.B O c tobe r e. m.
Tham gjort om en icke redlig Föredragande,
Iioppas jag, att en sådan Föredragande
mera sällan förekommer, än behofvet
att förhöja tullen å en t. ex. för vårt
eget behof nödvändig rudimaterie, som annars
från oss utföres. I afseende å procenten
af förhöjningen, hafva många yrkat 33f
procent. Friherre Åkerhjelm har deremot
en gång önskat 5o procent. Jag frångår
derföre den med mindre erfarenhet yrkade
lägre procenten, och antager Friherre Åkerhjelms
förslag, för hvilket jag naturligtvis
mäste äga mera förtroende. Jag högaktar
Friherre Åkerhjelms modesti, som frångått
sitt eget förslag, men jag måste dock mera
lita på hans erfarenhet, än på dem, som
blott efter theorier afhandla ämnet. Jag
yrkar derföre, att tullen mätte kunna förhöjas
till 5o procent; och endast i händelse
denna latitud ej skulle kunna erhållas, förenar
jag mig med dem, som yrkat 33jprocent.
Herr Tham: Här har blifvit åberopadt
exempel från fordna tider, och yttrande af
Grefve Liljencrantz. Jag ber att få förbigå
detta exempel, ty den tidens hela tull-organisation
var icke förmånlig. Ständerna önskade
sig en annan organisation, och jag
tror, att då man hade skada af den förra,
man haft nytta af den senare. Jag vill således
ej återgå till exempel, som för landet
medförde skada. Hvad åter angår tyd
-
Den 28 October e. ni.
3*9
lisbeten eller otydligheten af PresteSlåndets
heslut; så har jag fått bevis, alt det icke
lärer vara rätt tydligt, då Hans Excellence
Herr Grefve Mörner ansett Ståndets mening
vara, att tullen ej kunde höjas utöfver
33* procent af varans värde. Friherre
Åkerhjelm åter hår trott, alt PresteStåndet
menade 33^ procent af den i Taxan utsatta
tullen. Det är då förlåtligt, att jag
funnit ProtocollsUtdraget otydligt. I de
flesta fall förenar jag mig i de af GeneralTullStyrelsen
uppgifna förslag, men jag kan
icke förena mig i så höga tullafgifter, som
Tullstyrelsen föreslagit. För många varor
har Tullstyrelsen yrkat 5o procents tull,
men vi hafva inom Utskottet ansett den såsom
mycket för hög, eller detsamma som
förbud, om icke värre; lika litet som Utskottet
velat förbjuda några artiklar, lika
litet har Utskottet trott sig böra fastställa så
höga tullafgifter. Utskottet har derföre minskat
dessa till 33f- procent, och ansett denna
tull höra vara den högsta. Då jag således
utgått från denna synpunkt, kan jag ej
ingå på Friherre Åkerhjelms förslag, att
Kongl. Maj:t må äga rättighet öka 33 j- procent
af den fastställde tullen. Tullen skulle
derigenom blifva så hög, att tullförsnillning
icke skulle kunna förekommas. Jag
yrkar heldre bibehållandet af förbuds-systemet,
ty det kan lättare utrotas, än höga
tullar kunna nedsättas. Då det tillkommer
3?.o Den 28 Octo ber e. m.
9,
Ridderskapet och Adela att höja tullen för
hvar och en särskild artikel, och således
att bestämma det maximum, hvaröfver man
icke vill, att tullen skall stiga, om icke för
reciprocitets-system med utländska Magter;
så tycker jag, att man har vunnit allt, som
kan vinnas, hvarföre jag tillstyrker bifall
till Utskottets förslag. Någon har anmärkt,
att förslaget skall vara otydligt, och vill
jag visserligen medgifva alla de redactionsförändringar,
sorn kunna anses nyttiga, blott
sjelfva tankan får qvarstå. Man kunde således
uti 11 :te Grunden istället för orden:
"bereda en för Svenska handeln förmånlig
”reciprocitet,” sätta vidtaga en förSvenska
handeln nödvändig reciprocitet; äfvensom
man skulle kunna borttaga orden: samt för
befrämjande häraf &c. Med dessa förändringar
tror jag, att Grunden skall blifva
tydlig. Friherre Cederström har sagt, att
det icke vore hans mening, att Kongl. Maj:t
skulle erhålla en obegränsad rätt att höja
tullen; StatsUtskottet har redan gjort sina
beräkningar på den inflytande tullens belopp.
BevillningsUtskottet har varit skyldigt
att rätta sig derefter, och så handla,
att den påräknade summan ingår. Jag tror,
att Utskottet bordt kunna träffa det rätta
med den ledning Utskottet haft af i8a5,
1826 och 1827 årens Tulltaxor, samt af
General-TullStyrelsens meddelade förslag.
Jag tillstyrker bifall å u:te Grunden med
de
Den 28 October e. m.
321
de redactionsförändringar, som kunna anses
nödige.
Grefve Björnstjernaj Magnus: Mina
åsigter äro lika med de värde Ledamöters,
sorn yrkat, att Kongl. Maj:t i reciprocitetsväg
må äga rättighet att höja tullen 33f
procent. Jag stadgar detta mitt omdöme
på det handelsförhållande Sverige ager med
England, der trädvaror äro belagda med
så hög tull, att den endast för 100 plankor
utgör 19 pund Sterling; det vore äfven
möjligt, att Sverige blottställdes för ändå
sämre vilkor, om tullen för trädvaror från
Canada i England nedsattes. Det skulle då
mycket facilitera möjligheten, att erhålla
bättre vilkor för Svenska trädhandeln, om
Kongl. Maj:t vid underhandlingen med Engelska
Cabinetlet skulle kunna ifrågasätta
alt höja tullen på de från England till Sverige
ankommande varor. Detta har jag blott
nämnt såsom exempel, icke som skulle det
derföre hända. Jag är öfvertygad, att Kongl.
Majrt bör äga rätt att höja tullen, och då
jag ej finnér detta uttryckt i Utskottets förslag,
kan jag således ej tillstyrka bifall å detsamma.
Jag förenar mig med Herr Tham,
att bereda bör ändras till vidtaga; men som
förslaget ändå icke blir tydligt, föreslår jag,
att tillägga orden: samt att i reciprocitetsväg
med 33 \ procent &c. Om vi besluta
detta, tror jag icke, alt vi handla i strid
47 H. 21
322
Den 28 O c t o b e r e. m.
mot Svenska Folkets urgamla rätt att sig
sjelf beskatta, desto heldre, som det öfverensstiimmer
med det beslut Rikets Ständer
år 1 815 fattade. Jag vågar sålunda begära
proposition å det af mig nu föreslagne
tillägg.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Då jag 1818 var Ledamot i ConstitutionsUtskottet,
anmärkte jag, i milt särskilta votum
rörande Representationsförändringen,
såsom den nästan hufvudsakligaste brist i
vår RegeringsForm, att Lagstiftande Magten
i anseende till de långa intervaller mellan
Riksdagarne var nrståndsalt, att, såsom
sig borde, utöfva sin magt, och jag anförde
som exempel just tullbestämningen. Detta
oaktadt, anser jag oss böra följa Grundlagarne,
såsom de nu befinnas. Af denna
tanka var jag äfven vid sista Riksdag, då
jag bär ensam talade emot den nu åter framställda
propositionen om rättighet för Kongl.
Maj:t att höja tullen, och jag besvarade den
nästan ensam med nej, samt efter itererade
förebråelser af så kallade oppositionsmän
för det jag begärde votering, vann densamma
med 6 rösters pluralitet. Jag missräknade
mig då icke på pluraliletens nit för
Grundlagens helgd. Jag förenar mig derföre
med dem, som anse frågan nu vara
om ingenting mindre, än om Svenska Folkets
urgamla rätt, alt sig sjelf beskatta, skall
utöfvas af Rikets Ständer, eller af Kongl.
Den 28 October e. m.
323
Ma j:t. Vid sista Riksdag öfverlemna des till
Kongl. Maj:t utöfvandet af Ständernes rättighet,
att efter godtfinnande nedsätta tullen,
icke att jemka den, ty då skulle Kongl.
Maj:t äfven få lioja den. Denna rättighet,
att nedsätta den, må åt Kongl. Maj:t äfven
nu öfverlemnas, men endast såsom en frivillig
öfverlåtelse från Rikets Ständers sida.
TullbeVillningen är en högst betydlig och
vigtig beskattning. I Förenta Staterne utgör
den Rikets betydligaste inkomst. För
öfrigt om vi blott betrakta den nu föreslagne
tillåtelsen för Styrelsen, att förhöja
tullen, från dess skadliga eller nyttiga inflytelse
på handeln i allmänhet, så skall
man finna, att det är af stor vigt, att handlande
och fabrikanter äga någon säkerhet i
sina beräkningar och speculationer, hvilket
aldrig kan vinnas, om tullens höjande beror
på Regeringens godtycke. Jag erkänner
visserligen, alt fall kunna inträffa, då
en höjning eller jemkning af tullen kunde
vara nyttig. Men då i allt fall tullen af
Rikets Ständer fastställes för hög, hvari nästan
alla anmärkningar instämma, så skall
det förhållande sällan inträffa, då höjning
är af behofvet påkallad, om ej i reciprocitetsfall
såsom Grefve Björnstjerna framställt.
Men huru än beslutet må fattas, yrkar jag,
att redactionen af litte Grunden målte blifva
sådan, att den till Kongl. Maj:t Öfverlåtna
magt, som der kommer att bestäm47
H. ai*
3a4 Den 28 October e. m.
mas, endast får af Kongl. Maj:t utöfvas, sedan
Vederbörande blifvit hörde. I beslutet
vid sista Riksdag iakttogs äfven detta.
Ridderskapet oell Adeln beslöt då, alt till
Kongl. Majit öfverlåta, alt efter Vederbörandes
hörande vidtaga nedsättning. Jag
anhåller således om proposition till bifall
å inte Grunden med iakttagande deraf, att
mot slutet måtte insättas det vilkor, att Vederbörande
först blifva hörda.
Herr Skogman: Det har blifvit yttradt,
att Rikets Ständer ej skulle äga rättighet till
Kongl. Majit öfverlemna, att efter godtfinnande
höja den af Rikets Ständer fastställde
lull med 33f procent. Jag vill i anledning
deraf blott svara, att det vore besynnerligt,
om Rikets Ständer åren 1809
och 1810, samt vid påföljande Riksdagar,
ända till och med 1818, icke skulle hafva
haft riktigt begrepp om Svenska Folkets rätt
att sig sjelf beskatta. Herr Tham har framställt
behofvet af några redactionsförändriugar;
för min del anser jag dem icke behöfliga.
Jag anhåller å nyo om proposition
derpå, att till Kongl. Majit mätte öfverlemnas,
att inom bestämdt maximum af 33|-  procent förhöja tullen på alla inkommande
varor.
Herr Crusenstolpe: En värd Talare tyckes
tro, att jag velat förekomma Statsintradernas
förhöjning. Långt derifrån. Jag
Den 28 October e. m.
325
skulle gerna se, att man kunde uppfinna
någon lätt och angenäm method att öka
Stalsintraderne, utan att öka missnöjet; men
jag vill förekomma, att skattebördorna ökas
synnerligen på ett sätt, som GrundlagsStiftarne
ansett olagligt. Jag skulle äfven medgifva,
att det ej kunde vara utan nytta, att
Kongl. Maj:t ägde rättighet att höja tullen,
så framt ej Tulltaxan redan blifvit så högt
tilltagen, att ett maximum der är fastställd t,
hvilket tål afprutning. Herr Rosenschöld
har redan anmärkt, att Ridderskapet och
Adeln vid sista Riksdag beslöt, det Kongl.
Maj:t icke borde äga rättighet att höja tullen;
det skulle således vara inconseqvent,
om Ridderskapet och Adeln nu fattade ett
alldeles motsatt beslut. Jag förenar mig
med Herr Rosenschöld i anhållan om proposition
till bifall å Utskottets förslag.
Friherre Åkerhjelm: Herr Tham har
föreslagit deri ändring i redactionen, att i
stället för ordet bereda en för Svenska handeln
&c. borde införas ordet: vidtagaj och
att i stället för förmånlig reciprocitet måtte
sättas: nödvändig. Jag åter anser ordet
förskaffa vara egentligare än ordet vidtaga,
och att det för öfrigt kan vara lika godt,
om man nyttjar ordet nödvändig eller förmånlig,
emedan dessa ord äro vid detta
tillfälle af enahanda betydelse. Herr Tham
har sagt, att Utskottet föreslagit en skyddstull
af 33 3- procent, då deremot General
-
3a6 Den 28 October e. m.
Tullstyrelsen föreslagit 5o procent. Så är
äfven förhållandet, men GeneralTullStyielsen
hade beräknat sina lull värden lägre,
och Utskottet har deremot beräknat sina
högre, hvarigenom 33f procent af Utskottets
tullvärden bereda nära motsvarande afgift,
som de af GeneralTullStyrelsen föreslagne
5o procent. Skillnaden är således
högst obetydlig, och jag instämmer i nedsättandet
af skyddstullen till 33y procent.
Herr Hjerta, Gustaf: Efter mitt begrepp
tror jag, alt discussionen angår en
punkt, vid hvilken vi fästa större vigt än
som behöfves. Ty om det beslut nu fattas,
att Kongl. Majrt äger böja tullen 33fprocent,
beror dock detta på, hurudan Tulltaxan
sedermera bestämmes; emedan, om
vi nedsätta alla värden uti densamma, göra
vi beslutet om den Kongl. Maj:t lemnade
rättighet alt förhöja, kraftlöst, och det lärer
väl icke vara meningen. Hvad åter angår
det här omtuldta reciprocitetsförhållaude,
tror jag det strider mot eget interesse,
att bry sig om detta förhållande. Ty om
ett land onödigtvis höjer alla tullafgifter,
vore det att straffa egna undersåtare för ett
annat lands oklokhet, om man genast i reciprocitelsväg
höjde tullen. Jag tror derföre,
att hela ii:te Grunden kunde vara
alldeles borta; men då jag inser, att man
nu lika sorn 1823 vill afgöra densamma,
har jag ingenting emot, att man bifaller
Den 28 O c t o b e r e. m.
denna oskyldiga punkt. Lika med Fiiherre
Åkerhjelm anser jag de af Herr Tham föreslagne
redactionsförändi ingar ej vara lämpliga.
Jag förenar mig äfven med Herr Rosenschöld,
att man slutligen hör tillägga
vilkoret om Vederbörandes hörande. Sedan
jag sålunda redovisat för mina allmänna
åsigter, torde jag i öfrigt få yttra, att
hela denna discussion om rättighet för Kongl.
Maj:t att höja tullen 33 f procent kommer
af misstag om hvad en Tulltaxa borde vara.
Utskottet säger: ”att då Rikets Höglofl. Stän”dev
uti den Tulltaxa, som nu kommer att
”utfärdas, icke kunna bestämma annan tull
”å varor, än den, sorn efter närvarande om”ständigheter
bäst försäkrar Statens inkomst
&c.” Tulltaxan borde icke vara
sådan, utan blott en tariff på maximum af
alla tull värden, med rättighet för Kongl.
Maj:t att genom nedsättningar bestämma de
rälta värdena. Taxan skulle då icke, såsom
Utskottet i sina grunder föreslagit,
blifva densamma, utan Styrelsen skulle utsätta
värdena i Taxan efter tidsförhållanderne.
Då kunde reciprocitetsförhållanderne
iakttagas, och föranleda till större skiljakligheter
än 33f procent. Jag vågar äfven
fästa uppmärksamheten derpå, alt de i början
af 11 :te Grunden förekommande orden:
som rm kommer att utfärdasj böra förändras,
och hemställer, att Grundens början
må erhålla följande lydelse: att då Rikets
Ständer uti den Tulltaxa, som nu af dem
328 Den 28 Octo ber e. m.
aflemnas, icke ansett sig kunna annorlunda
bestämma tullen å varor, än såsom ett
maximum af hvad de efter närvarande förhållanden,
i egenskap af tullbevillning, åtaga
sig, &e.
Herr Tham: Jag öfverlemna!’ till Rid-,
derskapet och Adeln, att redigera 1 i:te Grunden,
såsom det behagas; blott den mening
bibehålles, alt detta är den högsta tull,
som Rikets Ständer antaga, och att annan
förändring dervid ej må göras, än att Konungen
kan nedsätta denna tull, men ej
lioja densamma, utom i reciprocitets-förhallanden.
I öfrigt förenar jag mig i det af
Herr Hjerta framställde redactionsförslag.
Jag tror, att meningarne bäst jemkas, om
inan borttager orden: samt för befrämjande
häraf öfverlåta, och tillsätter rättigheten
, att, i afseende på reciprocitetsförhållanden
med Utländska Magtar, höja tullen*.
Grefve Björnstjerna: Jag är förekommen
af den siste värde Talaren. Hvad jag
ville föreslå, som äfven skulle leda till
minsta möjliga rubbning i nuvarande redaction,
vore följande tillägg: samt att, i reciprocitetsfall,
äfven förhöja densamma.
Herr Cederschjöld: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Herr Hjerta, och får
blott, med afseende på den siste värde Talarens
yttrande, erinra, att reciprociteten
stundom kan lända till skada för ett land;
Do ii 28 Octo ber c. 111.
ty om man i reciprocitet.?väg skulle lioja
tullen allt för högt, skulle tullinkomsterne
minskas, och reciprociteten hlolt blifva fördelaktig
för tullförsnillaren. För öfrigt då
meningen väl är, att Ständerne i förevarande
Taxa skola utsätta den högsta tull,
de anse lämplig och vilja åtaga sig, synes
mig allt öfverlemnande åt Konungen, att
ytterligare höja densamma, vara rakt stridande
mot ändamålet.
Herr Rosenblad: Jag har den sällsynta
lyckan att kunna förena mig med Herr
Hjerta; ty äfven jag anser likgiltigt, om
man lemnar Konungen rättighet, alt höja
tullen 33f procent öfver Taxan, eller om
man nu genast höjer sjelfva Taxan för hvarje
artikel i samma mån. Lika med Herr
Hjerta finner jag det derföre böra uttryckas,
att Taxan utgör maximum af den tullbevillning
Ständerne vilja sig åtaga; i hvilket
afseende jag tror den lämpligaste redactionen
kunna blifva följande: Då Rikets
Ständer uti den Tulltaxa, som nu i underdånighet
öjverlemnas, icke kunna bestämma
tullen annorlunda, än såsom ett
maximum af den tull bevillning Ständerne
intill nästa Riksdag sig åtaga; men det på
Kongl. Maj:t endast ankommer &c., på sätt
Utskottets förslag vidare innehåller. Härigenom
har man uttryckt, att Taxan endast
är ett maximum af Tullbevillningen,
och att del står Konungen fritt, ali efter
33o Don 28 Octo b cr t', m,
omständigheterna deruti göra nedsättning.
Jag tror ock det vara nödvändigt att bibehålla
mellanmeningen örn reciprocitetsförhållanderne,
och jag instämmer med Friherre
Åkerhjelm deruti, att ordet förmånlig
här är det tjenligaste. Jag får likväl
förklara, alt jag icke vid reci|>rocileten fäster
den vigt, att jag med Grefve Björnstjerna
tror, att man derigenom skulle kunna
tvinga andra länder till förändrade handelssystemer
i afseende på oss. Jag har
blott uti den härom influtna meningen sett
en önskan antydd, att Regeringen måtte
fortgå på den redan beträdda banan, hvarigenom
den förvärfvat sig det största anspråk
på Nationens tacksamhet för de hittills
afslutade handelstractater, hvilka beredt
en reciprocitet, som varit af vigt derföre,
att den salt Svenska handelsflaggan i skydd
af tractaters helgd, byggda på den sanna
men ofta misskända grundsatisen af ömsesidigt
intresse, hvilket jag för min del anser
vara handelsförvaltningens största förtjenst,
sedan sista Riksdag. Men jag tror
icke, att någon förhöjning i tullen för delta
ändamål är nödvändig, ehuru jag icke eller
med Herr Hjerta anser, att stränghet i reciprocitetsväg,
utöfvad mot någon enda Magt,
skulle drabba eget land med förlust, då den
blott vore öfvergåcnde — en erinran lill denna
Magt, att ej, jemte vårt, skada sitteget
intresse. Yi hafva å ena sidan sett, att
Konungen hittills, utan rättighet att för
-
Den 28 Octo b er e. m.
33 r
lioja tullen, kunnat tillvägabringa ganska
välgörande resultater af reciprocitetssystemet,
och man känner äfven följderna af
det länge fortsatta fiendtliga systemet emellan
England och Frankrike, nemligen alt
de Franska vinerna consumeras i England
vida mindre än de Portugisiska. Jag skulle
verkligen önska, i afseende på Frankrike,
ty hvad England beträffar, kunna icke till
följd af redan ingångna tractater dess varor
påläggas högre tull än andra länders;
men i afseende på Frankrike skulle jag verkligen
önska, att vi vid Tulltaxans bestämmande
hade de Franska vinerna i åtanka
lill någon likhet med den tull, hvarmed
Frankrike belägger vårt jern.— Jag slutar
med att upprepa, det jag förenar mig med
Herr Hjerta, men anhåller om proposition
å den redaction jag föreslagit, såsom mera
bestämd.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Jemte
det jag får gifva tillkänna, att jag inom Utskottet
röstat för bifall till Konungens Nådiga
Proposition, ehuru jag icke genom någon
reservation sökt göra min mening gällande,
har jag nu egentligen begärt ordet,
för att upplysa ett missförstånd, som uppkommit
under discussionen, och föranledt
yttranden, så väl af Herr Munck af Rosenschöld
som Herr Hjerta. Dessa Herrar hafva
nemligen trott, alt Tulltaxan vore utsatt
i vissa procent af varans värde, och
33a
Den 28 O c l o b e r e, tn.
alt tullen således skulle ändra sig efter värdet.
År i8a3 sattes Taxan i procent af värdet,
och då funnos artiklar, som buro en
maximi-lull af ända till 200 procent. Under
sådane förhållanden var del obehöfligt,
att lemna Konungen rättighet till förhöjning;
ty vid ett dylikt orimligt maximum
kunde blott nedsättning komma i fråga. Men
erfarenheten visade, att man icke med säkerhet
kunde beräkna tullen efter procent,
emedan många missbruk deraf uppkommo,
och delta föranledde Konungen att år 1826
låta omarbeta Tulltaxan, samt sätta fix tult
å hvarje artikel efter mått, mål och vigt.
Denna grundsatts har Utskottet nu äfven
följt, och i dess närvarande förslag finnes
således icke, såsom förut, något correctif
mot tullens olämplighet vid varors stigande
och fallande i pris. Konungen nödgades
efter sista Riksdagen nedsätta tullen på
3S artiklar, till följd af deras betydligt fallna
pris, och följden blef större förtullning
och ökade inkomster. Men detsamma kan
Ilända i motsatt förhållande, eller alt varor
stiga till ett vida högre pris än Taxan utsätter,
hvarigenom ett missförhållande uppstår
mellan varans värde och tullen, hvilket
af Ständerne aldrig varit afsedt. Herr
Hjerta har sagt, alt Tulltaxan endast åsyftade
alt bestämma ett maximum för Tullbevillningen;
men jag får fästa uppmärksamheten
derpå, alt ett af Tulltaxans hufvudföremål
jemväl ur, att lemna behörigt
Den 28 October c. m.
skydd åt inhemska näringarne. Delta skydd
har man i allmänhet ansett böra vara 33-fprocent
af varans värde efter nuvarande förhållanden;
men supponeradt, att varan stiger
100 procent i pris, så blifver tullen
endast 16‘f procent; och om man derjemte
besinnar, att en främmande Magt för
samma vara möjligen kan anslå i6f procent
i export-premier, för att hos oss undergräfva
en näring, så frågar jag, om det
är billigt att neka Konungen rättigheten,
att under sådane förhållanden höja tullen
för denna vara. Då erfarenheten således
visat, att jemkningar i Tulltaxan emellan
Riksdagarne erfordras, och Konungen hittills
använt den rättighet han i detta afseende
haft, till en bestämd nytta för landet,
tvekar jag icke, att tillstyrka bifall till Konungens
Nådiga Proposition. Om detta icke
sker, tror jag, att stora vådor äro att befara,
särdeles i afseende på det system man
här på förmiddagen antagit; ty sedan alla varor
blifvit tillåtna till införsel, ligger enda
correctivet i tullens höjande efter omständigheterne.
Friherre Åkerhjelm: Jag tror icke, att det
endast är i reciprocitetsfall, som förhöjning
af tull kan komma i fråga, och jag vill derpå
anföra ett exempel. Ehuru tackjern blifvit
belagdt med en betydlig utförseltull,
skulle det likväl kunna hända, att vårt Svenska
tackjern med vinst kunde utföras, äfven
Den 28 October e. m.
till de länder, med hvilka vi icke slå i reciprocitetsför
hål lande, såsom Frankrike med
flere; men i sådane fall blir det angeläget,
alt Regeringen, om den förmärker, att detta
vigtiga råämne saknas för våra egna näringar,
kan hindra utförseln deraf genom
ökad tull, såvida förbudsprincipen bortgår.
Jag har anfört delta blott exempelvis; flera
dylika fall kunna uppstå. Ilvad redactionen
beträffar, skulle jag tro, att Grunden
borde erhålla en sådan lydelse, att
man i början sätter: Uti den Tulltaxa, som
nu föreslås, i stället för del af Utskottet
nyttjade uttrycket: som nu kommer att utfärdas;
att i mellanmeningen ordet bereda
utbytes emot förskaffa, emedan det förra
endast utmärker en preparatorisk åtgärd,
dä deremot det senare jemväl utmärker en
till resultat fullbragt handling; samt ändteligen
att i slutet af Grunden ett tillägg införes,
hvarigenom Konungen berättigas, att
jemväl förhöja tullen till den procent, som
Rikets Ständer kunna finna lämpligt att utsätta.
Jag anhåller derföre om proposition
å den redaction af n:te Grunden jag nu
framställt.
Herr Tham: Jag kan icke underlåta,
att, i anledning af Herr af 13i 11 berghs anförande,
yttra några ord till rättfärdigande
af 1823 års Bevillningsutskott, och den då
upprättade Tulltaxan. Herr af Billbergh
har sagt, att denna Taxa stadgade en oriin
-
Den 2S O c to ber e. ni.
335
lig tull af ioo till 200 procent af varans
värde; men jag her den värde Ledamoten
omläsa i8a3 års Tulltaxa, oell jag tror, att
lian skall finna, det alla artiklar, hvilka der
voro åsatte en tull af ioo procent, voro sådane,
som ännu äro till införsel förbjudna,
det vill säga tackjern, spannemål, kläde,
med mera, och denna höga tull sattes just
derföre att man icke ansåg nyttigt, det dessa
artiklar infördes, ehuru man icke ville
förbjuda dem; men de äro ännu förbjudne.
Bland de artiklar, hvarå Konungen mellan
Riksdagen nedsatt tullen, finnes ingen, sorn
bade ioo procents tull sig åsatt; de äro
sådane colonialvaror, som alltid varit till
införsel tillåtna, såsom caffe, bomullsgarn
och dylikt, och sådane exempel bevisa icke
Herr af Billberghs satts- Jag får föröfrigt
anmärka, att en sådan förhöjning i tullen,
som man här vill öfverlemna åt Konungen,
skulle alltför mycket hindra köpmännen i
sina speculationer; ty huru är det tänkbart,
att de skola våga contractera med utlänningen
om varor, och utskicka sina fartyg
för att afhämta dem, då de alltid skulle
vara osäkra, huruvida icke tullen, innan
de åter kommit hem, blifvit så förhöjd, att
de skulle vara ruinerade på speculalioiien.
Jag kan således ej finna annat, än att en
sådan tillåtelse till förhöjning i tullen skulle
vara ganska skadlig; och jag ber om förlåtelse
alt jag är nog envis, att icke utan
votering medgifva bortskänkandet af Stan
-
336 Den 28 Oc tober e. m.
Jernes beskattningsrätt och Köpmännens bestäad.
Jag yrkar bifall till Utskottets förslag,
men medgifver gerna hvilken redactionsförändring
som helst, blott meningen
icke borttages; det vill säga, att rättigheten
till jemkningar i Tulltaxan inskränkes
endast med afseende på reciprocitetsförhållanden
med utländska Magter.
Herr Munck af Rosenschöld: I anledning
utaf Herr af Billberghs yttrande, att
jag af misstag skulle hafva ansett Tulltaxan
vara uppgjord med beräkning på vissa procent
af varans värde, får jag förklara, att
jag icke nämnt ett ord derom; men det fågner
mig för öfrigt, att Regeringen år 1826
antagit den grund för tullens beräkning,
som jag redan vid sista Riksdag 1823 föreslog.
Friherre Åkerhjelm har åberopat tackjernsutförsel
till stöd för öfverlåtandet åt
Konungen att höja tullen; men jag tror
icke, att tackjern hos oss skall saknas, äfven
om Bruksägarne skulle få betala det
så, att tackjernsblåsarne dermed kunde vara
belåtne; och jag finner icke det vara
obilligt, om man ställde så till, att dessa
lingö någon del af Bruksägarnes närvarande
stora vinst på jernhandteringen. I öfrigt
känner jag visserligen, alt, enligt RegeringsFormen,
vederbörande skola böras vidalia
beslut, som af Konungen fattas; men sorn
erfarenheten visat, att sådant stundom blifvit
ur
-
Den 28 October e. m. 337
uraktlåtet, så att sjelfva 1815 års ConstitutionsUtskott
tillstyrkte en underdånig anhållan,
att vederbörande publike Verk mer,
än dittills, måtte blifva liörde, kan jag icke
underlåta, att yrka, det bifallet till Utskottets
förslag i n:te Grunden må blifva beledsagadt
med det tillägg, att vid öfverlåtelsen
till Konungen att minska tullen, fästes
det vilkor, att det sker efter vederbörandes
hörande.
Hans Exccllence Herr Grefven och
LandtMar skalk en gjorde proposition till bifall
af den utaf BevillningsUtskottet i dess
senare Utlåtande föreslagne elfte BevillningsGrunden.
Hopades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att elfte BevillningsGrunden finge erhålla
följande lydelse:
Att då Rikets Ständer, uti den Tulltaxa,
som nu af dem aflemnas, icke ansett sig
kunna annorlunda bestämma tullen å varor,
än såsom ett maximum af hvad de, efter
närvarande förhållanden, i egenskap af Tullbevillning,
åtaga sig; men det på Kongl.
Maj:t endast ankommer, att, i afseende på
Utländska Magter, förskaffa en för Svenska
47 H. 23
338 Den 28 October e. m.
handeln förmånlig reciprocitet, Rikets Ständer
måtte i underdånighet anhålla , det
Kongl. Maj:t i Nåder täcktes vidtaga alla
de mått och steg, som, i afseende härpå,
med landets bästa, äro förenlige, samt derjemte
öfverlåta till Kongl. Maj:t rättighet,
att, efter vederbörandes hörande, minska eller
nedsätta den i TullbevillningsTaxan utsatta
tull.
Herr Lefren: Som jag fattat discussionen,
har den icke egentligen gått ut på ändring
af premisserna i Utskottets förslag,
utan hufvudsakligen fästat sig dervid, att
somlige yrkat uteslutande af tillåtelsen för
Konungen, att sänka tullen, emedan denna
tillsatts vore öfverflödig, då 60 §. RegeringsFormen
förut medgifver Konungen en sådan
rättighet, och att andra deremot yrkat
ett tillägg om rättighet för Konungen, att
höja tullen till 33f procent. Jag anhåller
om proposition å dessa hufvudskiljaktigheter
i opinionerna, och anser det öfriga
tämligen likgiltigt; ty om hufvudsaken icke
blifver uttryckt, har man ingenting vunnit.
Friherre Åkerhjelm: Jag anser Konungens
rättighet att förhöja tullen till en tredjedel
böra utsträckas till alla fall, som kunna
påkalla en slik åtgärd, och jag kan således
icke medgifva de i det sista förslaget
intagne premisser, enär man derigenom
skulle utestänga all möjlighet, att i slutet
Den a8 October e. m.
33g
af Grunden göra deras mening gällande,
som tänka lika med mig. Hvad åter beträffar
den i förslaget förekommande slutmening
om Konungens rättighet, att nedsätta
tullen; så anser jag det visserligen
likgiltigt, om den utföres, eller ej, enär
rättigheten redan enligt Grundlagen synes
vara gifven. Ulan skada kan emellertid
meningen qvarstå, och man undviker sannolikt
derigenom, alt ytterligare dela opinionerne,
och öka svårigheten att komma
till ett bestämdt beslut i saken.
Herr Hjerta: Frågan delar sig i tvenne
delar, nemligen först bifall till Utskottets
förslag, hvarvid likväl flere redactionsförändringar
förekomma, som böra afgöras,
och sedan tillägget i afseende å Konungens
rätt att höja tullen. Jagser icke, hvarföre
man skall sammanblanda dessa frågor. Det
står Herr Lefren och Friherre Åkerhjelm
öppet, att sedermera gora sina meningar
gällande; ty, ehuru det kart synas besynnerligt,
att i början af Grunden säga, det.
Ständerne anse Tulltaxan såsom ett maximum
af den Tullbevillning de vilja sig åtaga;
och sedermera öfverlemna åt Konungen
rättighet, att förhöja detta maximum; anser
jag likväl detta icke innebära någon
oformlighet, enär första beslutet naturligtvis
i sådant fall blott kommer alt gälla till
nästa proposition, och nödvändigt måste rät^7
II. 22 *
34o D en 28 O c to ber e. m.
tas efter det beslut, sora sedermera tages;
jag kan derföre icke finna, att en sådan
procedur skulle innebära upprifvande af ett
föregående beslut, enär alltsammans ändock
angår blott ett enda ämne. Herr Lefren
bar omtalat, att man icke borde nämna något
0111 Konungens rättighet alt nedsätta tullen,
emedan den redan förut vöre gifven;
men då denna rättighet, på sätt äfven jag
medgifver, redan förut är bestämd, synes
dess omnämnande vara så oskyldigt, att det
åtminstone icke bör föranleda någon votering.
Herr Rosenblad: Mitt redactionsförslag
åsyftade, att man borde bestämdt uttrycka,
att ingen förhöjning fick äga rum, och jag
medgifver, alt om man är sinnad bevilja
Konungen någon rätt till förhöjning, kan
milt förslag icke rimligen dermed stå tillsammans.
För min del tror jag, att redactionsfrågorna
sedermera kunna afgöras, och
alt hufvudfrågan nu borde framställas; och
som den införda meningen om nedsättning
synes mig vara så oskyldig, att den icke
lärer kunna föranleda tili votering, äfven
om Konungens rätt alt nedsätta tullen redan
förut skulle vara stadgad, lärer det
vara öfver förhöjningen, som vi komma att
votera; och anhåller jag, att mitt förslag
dervid må uppsättas i motsatts deremot.
Herr Tham: Om jag förstått Herrar
Hjerta och Rosenblad riktigt, är deras me
-
Den 28 O c t o b e r e. m.
ning att motsätta sig all förhöjning af tullen,
och jag hemställer således, 0111 icke
först genom votering kunde afgöras frågan,
huruvida Konungen skall berättigas att förhöja
tullen, äfven utan afseende på förhållandet
med utländska Magter, hvarefter de
Öfriga frågorna sedermera lätt torde kunna
afgöras; ty frågan, huruvida meningen, rörande
nedsättningen, skall qvarstå eller icke,
är så obetydlig, att den väl icke kan
förorsaka votering. Jag anhåller derföre,
att den stora hufvudskiljaktigbeten emellan
Friherre Åkerhjelm, Herr Lefren och Herr
af Billbergh med flera, å ena sidan, samt
Herr Hjerta, Herr Rosenblad och mig, åden
andra, först måtte afgöras.
Herr Lefren: Jag instämmer till alla
delar uti Herr Tliams senaste yttrande. Herr
Rosenblad har sjelf medgifvit, att hans förslag
icke kan stå tillsammans med deras
mening, som önska, alt till Konungen öfverlemna
förhöjningsrätten.
Herr von Hartmansdorff\ August: Det
vore visserligen för handelns och näringarnes
säkerhet det fördelaktigaste, om stadigvarande
lullafgifler alltid mellan Riksdagar1-  ne ägde rum, utan både höjning och sänkning;
men då man allmänt medgifver Konungen
rättighet, att minska lullafgifterne,
hvilket otvifvelaktigt har ett menligt inflytande
på våra för utländsk medtäflan blott
-
34» Den 28 October e. m.
ställda inhemska näringsidkare; så bekänner
jag, att under det osäkra tillstånd, hvari
våra näringar sig befinna, jag gerna öfverlåter
åt Regeringen, att äfven höja tullen,
emedan jag i detta afseende har större förtroende
till Regeringens bedömande af ögonblickets
omständigheter, än till Rikets Ständers
bedömande på förhand af förhållanden,
sorn icke kunna så noga förutses. Jag
instämmer derföre med dem, som önska till
Kongl. Maj;t öfverlåta rättigheten att höja
tullen till högst 33\ procent, dock endast
i det fall, då fråga är om motsvarighetsförhållanden
med utländska Magter; såsom
jag förstått förslaget, har icke eller fråga
någonsin varit att i andra fall medgifva förhöjningsrätt,
hvadan ock Herr Tharas påstående
, alt hans motståndare velat utsträcka
förhöjningen till alla händelser, förfaller.
Hvad propositionen betäffar, synas
alla komma öfverens, att bibehålla Utskottets
redaction ända tills mot slutet, der meningen:
samt för befrämjande häraf öfverlåta
till Kongl. Maj:t rättigheten att minska
eller nedsätta den i TullbevillningsTaxan
utsatta tull, borde förändras sålunda:
samt fär befrämjande häraf öfverlåta
till Kongl. Maj:t rättigheten att med högst
33 f procent förhöja den i TullbevillningsTaxan
utsatta tull. Friherre Åkerhjelm
tycktes till och med vara böjd att bibehålla
hela Grunden oförändrad, blott med
tillägg af den ifrågavarande förhöjningsrät
-
Den 28 Celeber e. in. 343
ien. Å vår sida äro vi således lä It förenade
om en redaction; i fall våra motståndare
äfven behaga uppgifva sin, så kunna
vi ju förr desto heldre få skrida till voteringen.
Herr Hjerta: Jag kan icke dela Herr
von HartmansdoriFs tanka, alt man ens i
reciprocitetsväg nödvändigt bör medgifva
Konungen rättighet till tullens förhöjning;
men jag underställer för öfrigt de Ledamöter,
som anse saken vara af så stor vigt,
huruvida man icke till en betydlig tidsbesparing
för Ståndet borde uppskjuta med
voteringen öfver denna fråga, intilldess sjelfva
Tulltaxan blifvit afgjord; ty i annat fall
skulle det kunna hända, att, i händelse förhöjningsrätten
medgifves, minoriteten sökte
omintetgöra beslutet genom fem eller sex
hundra voteringar öfver sjelfva Tulltaxan,
för att få den nedsatt i samma mån, som
Konungen fått rättighet att höja den. Jag
hemställer, om icke, då formerne så betydligt
försvåra öfverläggningarne, det vore
bäst att nu genast fredligt fortgå till sjelfva
Taxan, och först sedermera afgöra frågan
om förhöjningsrätten; annars skola vi
möjligtvis få sitta här till Jul, innan Tulltaxan
ensamt blir afgjord.
Herr af Ekenstam: Jag tror icke, att
Herr Tham påbördat sina motståndare något
oriktigt, då han sagt, att de önskat
344
Den 28 O c t o b e r e. m.
förhöjningsrättens öfverlemnande till Konungen
i alla afseenden; ty jag är af denna
tanka, äfvensom jag hört Friherre Åkerhjelm
hysa samma åsigt. Yi äro således
minst två, och jag tror äfven flere, af denna
mening; de flesta af Herr Thams motståndare
yrka förhöjningsrätten i allmänhet,
utan inskränkning till blott reciprocttetsförhållanden.
Herr Cederschjöld: I händelse den mening
vinner, som den siste värde Talaren
yrkat, vore i sanning BevillningsUtskottets
och Ständernes arbete öfverflödigt; ty om
Konungen skall äga, att nedsätta Taxan efter
behag, och höja den till 33f procent;
så hemställer jag hvartill det skall tjena,
att Ständerne upprätta ett förslag till Tulltaxa.
En förhöjningsrätt till 33f procent
innebär en så ofantlig latitud, att den skulle
göra Rikets Ständers beslut i ämnet utan
värde. Men Ständerne böra icke sjelfmant
lemna ifrån sig en beslutanderätt, sorn de
enligt Grundlagen äga, och jag förnyar derföre
mitt tillstyrkande, att Konungen blott
må medgifvas rättighet att nedsätta tullen,
men icke att förhöja den.
Hans Excel lence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att det visserligen
ankom på Ridderskapet och Adeln, att
särskilt pröfva frågan om öfverlemnande till
Kongl. Majit af rättigheten att förhöja tullen.
Den 28 October e. m.
345
Skulle Ridderskapet och Adeln likväl tillåta,
att berörde fråga äfven finge inbegripas
i Elfte BevillningsGrunden, kunde tilläfventyrs
blott en votering behöfvas.
Grefve Björnstjerna: Då Konungens
rättighet att nedsätta tullen icke lärer bestridas
af någon, synes mig frågan dela sig
i tvenne delar, nemligen, huruvida förhöj—
jungslätt bör öfverlemnas åt Konungen för
alla fall, eller blott för reciprocitetsfall. Jag
skulle föreslå, att proposition först framställdes
på u:te Grunden, sådan Utskottet föreslagit
den; och då denna proposition, såsom
jag förmodar, utan votering varder med
jiej besvarad, torde de tvenne alternativen,
rörande förhöjningsrätten, kunna framställas
emot hvarandra.
Friherre Åkerhjelm: För min del tycker
jag, alt den proposition Herr Grefven
och LandtMarskalken sist föreslagit, i det
liufvudsakliga upptager hvad här blifvit yrkadt;
och jag anhåller derföre, att denna
proposition måtte ånyo framställas, endast
med tillägg af den ifrågaställde fö.rhöjningsrättén,
hvilken ej eller bör inskränkas blott
till reciprocitetsfall, ty jag tror, att det,
så väl för verkställbarheten, sorn för den
nytta man åsyftar dermed, blifver nödvändigt,
att, såsom jag förut nämnt, densamma
utsträckes lill alla fall.
Herr Rosenblad: För att icke gifva sam
-
3/*6 Den 28 October e. in.
ma redaction åt Ja- och Nej-propositionerne,
skulle jag tro, att Ja-propositionen kunde
innefatta bifall till Utskottets förslag
med den redactionsförändring i början, som
jag föreslagit, och Nej-propositionen, med
uteslutande af min redactionsförändring, bifall
till Utskottets förslag med tillägg af den
ifrågasatte förhöjningsrätten till 33 f procent,
antingen för alla fall, eller för blott
reciprocitetsfall, hvilket, så vida de värde
Ledamöterne sig icke derom kunna förena,
lärer blifva föremål för ,en föregående votering.
Herr von Hartmansdorff: Om endast
tvenne propositioner blifva framställde, nemligen
en, sorn afslår, och en, sorn medgifver
förhöjningsrätt, i hvad fall som helst,
skulle den 3:dje mening, för hvilken jag
yttrat mig, den nemligen att bevilja förliöjningsrätt
endast i motsvarighetsförbållanden,
blifva alldeles utesluten; och dermed
kan jag icke finna mig belåten.
Herr Skogman: Jag anhåller blott, att
ordalagen i den Kongl. Propositionen må
införas i Contra-propositionen, nemligen:
att Rikets Ständer till Kongl. Maj:t öfverlemna,
att inom bestämdt maximum af 33 f
procent förhöja tullen å inkommande varor
med afseende å de förändringar, som emellan
Riksdagarne kunna inträffa. Detta uttrycker
bestämdt, hvad Kongl. Maj:t äskat.
Den 9.H O c to 1>er c, ni. 347
Herr Hjerta; Jag får fästa Herr von
HartmansdorfFs uppmärksamhet derpå, att
lians mening redan innefattas i Ja-propositionen,
då Utskottets förslag innehåller
ett erkännande, att det ankommer på Kongl.
Maj:t ensamt, att, i afseende på utländska
Magter, bereda en för Svenska handeln förmånlig
reciprocitet, och att i afseende härpå
vidtaga de mått och steg, sorn med landets
hästa äro förenliga; så att någon särskild
proposition för Herr von Hartmansdorffs
mening icke erfordras. Men för alt
göra detta ännu tydligare, skulle jag föreslå,
att ordet bereda kunde utbytas mot ordet:
tillvägabringa en förmånlig reciprocitet,
Friherre Cederström: I händelse Ridderskapet
och Adeln skulle antaga Herr Rosenblads
förslag till Ja-proposition och Friherre
Åkerhjelms till Contra-proposition,
kunde man i denna senare reservera sig
rättighet att sedermera särskildt få afgöra,
huruvida förhöjningsrätten skall äga rum
vid alla tillfällen, eller blott vid reciprocitetsförhållanden.
Fördelen häraf vore, alt
möjligtvis komma ifrån saken med en votering;
ty sedan den första frågan om förhöjningsrätten
blifvit afgjord, förmodar jag,
att den senare skall kunna slitas utan votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till an
-
348
Den 28 O c t o b c r e. ni.
tagande af Friherre Cederströms berörde förslag
till voterings-proposition.
Friherre Åkerhjelm: Jag hade visserligen
trott, att man skulle kunna komma
ifrån denna sak med blott en votering; en
då ingen af de tre opinionerne vill gifva
vika, inser jag, att enda sältet att komma
till något slut, är det Herr Grefven och
LandtMarskalken nu senast föreslagit, ehuru
det föranleder till obehaget af tvenne
voteringar. Jag instämmer således fullkomligt
i berörde förslag till voterings-proposition.
Grefve Björnstjerna: Det senaste förslaget
till voterings-proposition förutsätter
tvenne voteringar; men jag hemställer, oin
de icke skulle kunna undvikas derigenom,
att man uteslutar bifall till n:te Grunden
sådan den af Utskottet blifvit föreslagen,
och endast voterar om den frågan, som i
synnerhet synes dela meningarne, huruvida
förhöjningsrätten skall äga rum i alla
händelser, eller blott i reciprocitetsfall.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelmj
Carl Axel: Ehuru jag hittills undvikit,
att deltaga i debatten, torde det tillåtas
mig, att nu yttra några ard. Hvad
angår Utskottets tillägg om Konungens rätt
att nedsätta tullen, finnér jag öfverflödigt
och mindre lämpligt att intaga, såsom en
öfverlåtelse, en rättighet, den Konungen
Hen 28 O c t o b e r e. 111.
.349
redan har sig i Grundlagen förvarad. Hvad
åter beträffar sättet alt kunna ifrån denna
fråga, så tror jag, då majoriteten synes
hafva bestämt sig för förhöjningsrätten, men
delar sig mellan de tvenne meningarne,
huruvida denna rätt skall äga rum vid alla
tillfällen, eller blott i reciproeitetsfall, alt
om minoriteten ville i den allmänna frågan,
om förhöjningsrätt bör medgifvas, eller
icke, erkänna sig såsom minoritet, och
afstå från en votering, som den icke kan
vinna, skulle vi komma från saken med
en votering, nemligen om förhöjningsrätten
skall vara generel, eller partiel för reciprocitetsfall.
Herr von Hartmansdorff: Som det är
troligt alt de, hvilka yrka fullkomligt afslag
å förhöjningsrätten, skulle, om de tappade
i första voteringen, förena sig i den andra
med dem, som vilja medgifva förhöjningsrälten
blott i vissa fall, och att dessa bägge
meningar sammanlaggde komma att i andra
voteringen utgöra pluralitet emot dem,
som yrka allmän förhöjningsrätt, kan jag
icke afstå ifrån yrkandet, att min mening
i sin rätta ordning framställes till Ridderskapets
och Adelns omröstning.
Friherre Åkerhielm: Jag fäster visserligen
icke så mycken vigt vid frågan om
förhöjningsrätten, enär Konungen i allt fall
äger rättighet att utfärda förbud, att jag ju
35o
Den 28 October e. m.
icke, för att bespara oss tvenne voteringar,
för min del skulle vara färdig att ingå på
Utskottets förslag eller den tredje här framställda
meningen, om icke den innehöll,
att Konungen endast för befrämjande af reciprociteten,
skulle äga att göra några förändringar
uti Tulltaxam Jag förstår icke
hvad detta vill saga, eller huru det skall
kunna med nytta och ändamål verkställas.
Bland tjugo eller trettio Magter, med hvilka
vi äro eller kunna komma i handelsförhållanden,
- hafva vi reciprocitefs-fraCtater
ined några få, och antingen skulle förhöjningen
påbjudas partielt såsom å vissa varor,
hvilka hufvudsakligen till oss exporterades
från ReciprocitetsStater, en åtgärd,
som ehuru ett slags vedergällning,- likväl
kunde blifva för oss skadlig, eller ock måste
den blifva generel för varor, sorn till
mer eller mindre qvantiteter utfördes från
flere Stater, än de, med hvilka vi stå i
reciprocitetsförhållanden, då verkan bäraf
icke allenast kunde blifva skadlig för vårt
land, utan äfven för de länder, mot hvilka
vi icke hade skäl att utöfva någon mercantil
hämd. Jag får dessutom fästa uppmärksamheten
på ett annat förhållande, att
nemligen, i händelse Regeringen skulle finna,
att våra råämnen utfördes till förderf
för inhemska näringarne, men den utländska
Magt, som vore deras afnämare, icke
uppsatte utförselstullen på sina för oss behöfliga
varor, kunde Styrelsen icke heller
Den 28 Octobcr e. m. 35 r
billigtvis förhöja tullen på våra, om endast
reciproka åtgärder dertill berättigade henne.
Ett stadgande om förhöjningsrältens inskränkning
till blott dylika fall utgör således
efter min tanka ett skadligt band på
Regeringens urskiljning och bedömande af
den inhemska nyttan, och jag kan derföre
icke afstå ifrån votering om den mening
jag förut yrkat.
Herr Tham: Jag förenar mig uti den
åsigt om propositionens inrättande, som
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
sist behagat framställa. Fastän
jag icke är så klarsynt, att jag kan förutse
utgången af den förestående voteringen, hoppas
jag dock, att Svenska Riddarhuset ej
bortskänker Svenska Folkets rätt, att sig
sjelf beskatta, och gör BevillningsUtskottets
arbete alldeles öfverflödigt.
Herr Lefrén: Herr Tham har trott,
att BevillningsUtskottets arbete blefve öfverflödigt,
om man bifaller den mening,
som af hans motståndare yrkas. Jag hemställer
likväl, huruvida icke, då Kongl.
Maj:ts Proposition ligger tili grund för detta
förslag, och ordalydelsen deri är: vill
Kongl. Maj:t, vid detta tillfälle, ånyo fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet pä nyttan
deraf, att Rikets Ständer till Kongl.
Maj:t öfverlemna, att inom bestämdt maximum
förhöja tullen u inkommande varor;
35a
Den 28 October e. m.
om icke, säger jag, deri ligger ett erkännande,
att man ej äger denna rättighet,
utan att den önskas för tillfället? Jag tror,
att vi höra omfatta denna läglighet, att
visa, det vi riktigt fattat Grundlagens mening.
Kongl. Maj:t skulle eljest kunna utsträcka
förbudssystemet längre, än som önskas,
och ehuru jag bekänner mig till proliibitifsystemet,
samt derföre borde rösta
för Ja-propositionen, nödgas jag dock, sedan
jag redan förklarat, att jag icke vill
vara envis med att söka göra gällande mina
prohibitiva åsigter, dock just för den
ytterlighet, hvartill Konungens prohibitiva
magt i Ja-propositionen blifvit utdragen,
vid den förestående voteringen lösta Nej.
Herr Rosenblad: Jag hoppas, att Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
täckes inhämta, om Ridderskapet och
Adeln anser öfverläggningen slutad, hvilket
jag för min del trott den redan vara, så
alt vi dess förr ju heldre kunde få komma
till votering.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag är
förekommen af den siste värde Talaren Herr
Rosenblad och förenar mig med honom;
men får blott tillägga, att om Kongl. Maj:ts
Proposition bifalles, får Kongl. Majit rättighet
förhöja tullen, äfven då det icke påkallas
af reciprocitetsförhållanden, hvilket
är
Deri 28 October c. ra.
är tvertemot Rikets Ständers år 1S23 fattade
ganska kloka beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade ånyo om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla, att elfte
BevillningsGrunden finge erhålla följande
lydelse:
Att då Rikets Ständer uti den Tulltaxa,
som nu af dem aflemna.?, icke ansett
sig kunna annorlunda bestämma tullen å
varor, än såsom ett maximum af hvad de,
efter närvarande förhållanden, i egenskap af
Tullbevillning, åtaga sig; men det på Kongl.
Majit endast ankommer, att, i afseende på
utländska Magter, förskaffa en för Svenska
handeln förmånlig reciprocitet, Rikets Ständer
måtte i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit i Nåder täcktes vidtaga alla de mått
och steg, som, i afeeende härpå, med landets
bästa äro förenlige, samt derjemte öfverlåta
till Kongl. Majit rättigheten, att, efter
Vederbörandes hörande, minska eller nedsätta
den i TullbevillningsTaxan utsatta tull.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställde, 0111
Ridderskapet och Ädeln behagade tillåta,
att elfte BevillningsGrunden linge erhålla
nyssberörde lydelse, likväl med det tillägg,
47 II. a3
354
Den 28 October e. m.
att till Kongl. Maj:t äfven må öfverlåtas
rättighet, att höja den i Taxan utsatta tull
intill 33|- procent utöfver tullvärdet; samt
under förbehåll, att, i händelse denna mening
skulle vinna bifall, sedermera få bestämma,
antingen denna rättighet att höja
tullen må af Kongl. Maj:t begagnas vidalia
tillfällen, enär så nödigt pröfvas, eller endast
i reciprocitetsväg med utländska Magter.
Ropades äfven Ja och Nej; hvarjemte
votering begärdes.
Herr Lefren’. Om det icke är möjligt,
att från både Ja- och Nej-propositionerne
erhålla uteslutande af en rättighet, den
Kongl. Maj:t redan äger, anhåller jag att få
reservera mig emot begge propositionerne.
Hans Eaccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken föreslog derefter följande
Yoterings-proposition:
Den, som bifaller, att rute Grunden
i BevillningsUtskottets senare Utlåtande må
erhålla följande lydelse:
Att då Rikets Ständer uti den Taxa,
som nu af dem aflemnas, icke ansett sig
kunna annorlunda bestämma tullen å varor,
än såsom ett maximum af hvad de efter
närvarande förhållanden, i egenskap af Tullbevillning
åtaga sig; men det på Kongl.
Maj:t endast ankommer, att, i afseende på
utländska Magter, förskaffa en för Svenska
Den 28 October e. ni.
355
handeln förmånlig reciprocitet, Rikets Ständer
mattei underdånighet anhålla, detKongl.
Maj:t i nåder täcktes vidtaga alla de mått
och steg, som, i afseende härpå, med landets
hästa äro fören lige, samt derjemte öfverlåta
till Kongl. Maj:t rättigheten, att,
efter Vederbörandcs hörande, minska eller
nedsätta den i TullbevillningsTaxan utsatta
tull; voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses urte Grunden höra
erhålla ofvanberörde lydelse, likväl med
det tillägg, att till Kongl. Maj:t äfven må
öfverlåtas rättighet att höja den i Taxan
utsatta lull, intill 33f procent utöfver tullvärdet,
samt under förbehåll, alt, i händelse
denna mening skulle vinna bifall, sedermera
få bestämma, antingen denna rättighet
att höja tullen må af Kongl. Maj:t
begagnas vid alla tillfällen, enär så nödigt
pröfvas, eller endast i reciprocitetsväg med
utländska Magter.
Herr von Hartmansdorff’. Vid del nu
framställde förslag till voterings-proposilion
torde det tillåtas mig erinra, att der borde
stå 331 procent utöfver den bestämda
tullen, och ej utöfver tullvärdet.
Herr Rosenqvist: Jag saknar i Nej-pro47
It. 23*
356
Den 28 O cl ober e. m.
positionen de vigtiga orden: intill nästa
Riksdag. Dessa ords tilläggande anser jag
så mycket nödvändigare, sorn det eljest torde
gå med tullen sorn med passe volanceafgiften,
att den bestämmes för längre tid,
än man äger rättighet att determinera.
Hans Exccllence Herr Grefven och
LandtMär skalken framställde derefter följande
Voterings-proposition:
Den, sorn bifaller, att elfte Grunden i
BevillningsUtskottets senare Utlåtande må
erhålla följande lydelse:
Att då Rikets Ständer uti den Tulltaxa,
som nu af dem aflemnas, icke ansett sig
kunna annorlunda bestämma tullen å varor,
än såsom ett maximum af hvad de efter närvarande
förhållanden, i egenskap af Tullbevillning,
åtaga sig; men det på Kongl.
Maj:t endast ankommer, att, i afseende på
utländska Magter, förskaffa en för Svenska
handeln förmånlig reciprocitet, Rikets Ständermåtte
i underdånighet anhålla, detKongl.
Maj:t i nåder täcktes vidtaga alla de mått
och steg, som, i afseende härpå, med landets
bästa äro förenliga, samt derjemte öfverlåta
till Kongl. Maj:t rättigheten, att, efter
Yederbörandes hörande, minska eller
nedsätta den i TullbevillningsTaxan utsatta
tull, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den 28 October e. tn.
Vinner Nej, anses elfte Grunden böra
erhålla ofvanberörde lydelse, likväl med det
tillägg, att till Kongl. Maj:t äfven må öfverlåtas
rättighet, att intill nästa Riksdag höja
den i Taxan utsatta tull intill 33} procent
utöfver den bestämda tullen, samt under
förbehåll, att i händelse denna mening
skulle vinna bifall, sedermera få bestämma,
antingen denna rättighet att höja tullen må
af Kongl. Maj:t begagnas vid alla tillfällen,
enär så nödigt pröfvas, eller endast i reciprocitetsväg
med utländska Magter.
Hvilken Voterings-proposition afRidderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
10 e. m., och befunnos vid voteringens slut
klockan half till 11 e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 61.
Nej — a3.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således beslutat, att elfte
Grunden i BevillningsUtskottets senare Utlåtande
skulle erhålla den i Ja-propositionen
upptagne lydelse.
358
Den a8 Octo ber e. m.
Justerades i3 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 26 dennes f. rri. och e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten inkomne
Betänkanden, af den 17 dennes:
N:o 80. I anledning af väckt motion
om rättelse eller jemkning i afseende på
roteringens utgörande i Upland.
N:o 8r. I anledning af väckt motion om
anslag till flygsandens hämmande i Halland.
N:o 82. I anledning af väckte motioner
om lindring i roteringen inom Lima
socken af Stora Kopparbergs Län.
N:o 83. I anledning af erhållne återremisser
å Utskottens Betänkande N:o 35,
angående vacance-afgifts erläggande till krigsfonden
af de Rust- och Rotehållare vid Båtsmanshållet,
hvilkas Båtsmän under krig afgå.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre avart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 3o O c t o ber f. m. 35g
Fredagen d. 3o October 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af Bevillningsutskottets
ej mindre den i5 sistlidne Maji
under N:o 27 afgifne, och den 9 derpåföljde
Junii e. m. på bordet lagde Betänkande,
angående Stora SjötullsBevillningen; än
ock den 28 sistlidne Augusti under N:o 44
meddeldte, och den 17 derpåföljde September
på bordet lagde, Utlåtande öfver devid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, alt Ridderskapet
och Adeln beslutat, att näst efter pröfningen
af Elfte BevillningsGrunden, hvilken
i sista Plenum afgjordes, till pröfning
företaga den i Utskottets senare Utlåtande
pag. 10 upptagne hemställan, i anledning
af gjord anmärkning om underlåtenhet att
besvara hvad sorn under Riksdagen blifvit
till Utskottet remitteradt; och ansåg Hans
Excellence alltså berörde hemställan nu
böra till pröfning förekomma.
Herr Tham, TVollrath: Då Ridderskapet
och Adeln redan bifallit urte BevillningsGrunden
, deri en underdånig Skrifvelse
blifvit föreslagen, hemställer jag vördsammast,
om icke den enda åtgärd, som
3tio
Den 3o October f. m.
nu är alt, i afseende å förevarande fråga,
vidtaga, består deruti, att lägga denna del
af Utlåtandet till handliagarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Utskottets ifrågavarande
hemställan böra läggas lill handlingarne.
Ropades Ja,
a: dr a B evillningsG runden.
Att införselstull för alla sådana varor
j som liro värt lands egna och inhemska
producter, och hvilka icke behöfva utifrån
införasj utan kunna i tillräcklig mängd
och godhet här i landet alstras och f rambringas
j så väl som sådana producterj manufacturvaror
och tillverkningar j hvilka
väl inom landet finnasj tillverkasj och kunna
till erforderlig godhetj men ännu icke
till erforderlig mängd, lemnäs , beläggas
med sådan tull, som försvarar och uppmuntrar
den inhemska Producenten och
Tillverkaren till täflan med den utländska,
och derjemtes å ena si dan j skyddar honom
för ett sådant varornes fallj sorn skulle
sätta honom utur stånd att med skälig förmån
drifva sitt yrke, merij å den andra,
ej eller alldeles utestänger utländska medtäflare,
såsom nyttiga att förmå härvarande
Producenter och Manufacturister till
ansträngning samt till förvärfvande af kun
-
Den 3o October f. m.
skaper och de för deras yrken nödvändiga
machinerier.
Friherre Åkerhjelmj Gustaf Fredrik:
Då den andra af de utaf Utskottet föreslagne
BevillningsGrunder nu till pröfning förekommer,
får jag fästa Ridderskapets och
Adel ns uppmärksamhet derpå, att den efterföljande
'jide Grunden är i ett så intimt
sammanhang med ifrågavarande 2:dra
Grund, att den förra synes böra näst efter
den senare afgöras. I den andra föreslås
skyddstull å alla varor, som i landet
tillverkas, och i y:de Grunden föreslås, att
skyddstull må bestämmas å alla de varor,
som förr varit till utförsel förbjudna. Antages
den ena Grunden, synes äfven den
andra böra godkännas. Likartadt blir förhållandet
i händelse af afslag. Jag hemställer
derföre, att ^ide BevillningsGrunden
måtte näst efter den andra pröfvas
och afgöras.
Uppå derefter gjord framställning, blef
2:dra Bevil]ningsGrunden af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln fann för godt att,
på sätt Friherre Åkerhjelm föreslagit, nu
till pröfning företaga 7:de BevillningsGrunden.
Bifölls.
302
Den 3o October f. m.
y: de B ev il In ing s Gr unden.
Att skyddstullen bestämmes å sådana
varor, sorn förr varit till utförsel förbjudna,
till betryggande mot de olägenheter,
som man förut, genom förbuden, sökt förekomma,
Uppå gjord proposition blef denna BevillningsGrund
frt Ridderskapet oell Adeln
godkänd/
3:dje BevillningsGcrunden.
Att de artiklar, sorn i Sverige kunna
produceras och tillverkas, men hvarken i
erforderlig mängd eller till den godhet, sorn
andra länders industri dem framkallat, beläggas
med en mindre full, men dock icke
så låg, att den förhindrar möjligheten af
inländsk täflan med utlänningen.
4-'de Be villningsGrunden.
Att alla utländska produeter, colonialvaror
och fabricat, som inom landet hvarken
produceras eller tillverkas, beläggas
med en så af passad tullafgift, att den kan
förenas med Statens fördel å ena sidan och
med den skattdragande medborgarens bästa,
å andra sidan, samt med behörigt afseende
å nödvändigheten att icke föranleda till tullförsnillning
och underslef.
Dessa båda BevillningsGrunder blefvo,
hvar för sig, af Ridderskapet oell Adelil
godkände.
Den 3o October f. m. 363
5;te BevillningsGrunden.
Att råämnen för inhemska fabricat och
tillverkningar beläggas med den möjligaste
minsta tull.
Ileir Cederschjöld^ Pehr Gustaf'. Principen
är visserligen riktig; men det borde
tilläggas att råämnen, som ej inom landet
kunna produceras för inhemska fabricat och
tillverkningar, beläggas med den möjligen
minsta tull. Eljest torde collision kunna
uppslå med sådana råämnen, som inom landet
produceras, t. ex. ull- och fårafveln
derigenom betydligen hindras,
Herr Tham: Då det i den förevarande
Grunden heter: ”att råämnen för inhemska
fabricat och tillverkningar beläg”gas
med den möjligaste minsta tull,” tror
jag, att råämnen, som äfven produceras inom
landet, blifvit bevarade från allt för
låg tull, hvarpå Utskottets tillämpning af
tullen å ull är tillräckligt bevis. Jag yrkar
alltså bifall till 5:te Grunden, så redigerad
som den är.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhard:
För min del förenar jag mig med Herr Cederschjöld,
men önskar, att, om Grunden
skall förblifva, sådan den är, ordet möjligaste
måtte utbytas emot ordet lämpligaste}
såsom vida bestämdare.
Friherre Åkerhjelm: Jag har endast
begärt ordet, för att förena mig med Herr
364
Den 3o October f. m.
Munck af Rosenschöld, och tror, att ordet
lämpligaste bättre uttrycker det Statsekonorniskt
nyttiga, än ordet möjligaste,
som Utskottet använt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å 5:te BeviliningsGrunden.
Ropades Nej,
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, 0111 Ridderskapet och Adeln behagade
antaga berörde BevillningsGrund,
med den förändring, att ordet möjligaste
utbyttes mot ordet lämpligaste.
Bifölls.
6:te BeviliningsGrunden.
Att tullen å alla, enligt förra författningar
, till utförsel tillåtna varor, i allmänhet
bibehålles, men i annat jall jemkas
och ändras, med hänsigt till den mer eller
mindre nytta eller skada varans utförande
möjligen kan tillskynda landet.
Denna BevillningsGrund blef af Ridderskapet
och Adeln godkänd.
8:de BeviliningsGrunden.
Att all tull för utgående och inkommande
varor, äfvensom skeppsumgäldema,
bör i Svenska Bancosedlar utsättas och erläggas.
Den 3 o Octo ber f. rn. 365
Herr Cederschjöld: Då Sfänderne beslutat
realisation, och att silfver skall gälla
för mynt, hemställer jag, om det icke
vore obilligt, att ej få erlägga tull i silfver,
och om icke orden i Svenska Bancosedlar
borde ändras till: Svenskt mynt.
Herr Munck af Rosenschöld: Om något
särskildt stadgande icke finnes, i hvad
för slags mynt tullen bör erläggas, är det
klart, alt den skall betalas i Svenskt gångbart
mynt. Jag hemställer derföre vördsamt,
om icke hela ifrågavarande Grund
kan utgå.
Herr Cederschjöld: Enär det förut va-»
rit bestämdt, att tullen skulle erläggas i
HamburgerBancOj blir det nödigt, att nu,
då man vill förändra detta, man också bestämdt
uttrycker det i den blifvande författningen.
Herr Tham: Jemte det jag förenar mig
med Herr Cederschjöld, bör jag upplysa,
att Ständerne först vid i8a3 års Riksdag
beslöto, att tullen, i stället för att erläggas
i HamburgerBanco, borde utgöras i Svenskt
Banco; men att skeppsumgälderne ännu clareras
efter silfverberäkning. Jag tror derföre,
att den föreslagne redactionen gerna
kan bibehållas, men har icke något emot
den ändring deri, som Herr Cederschjöld
önskat.
366 Den 3o October f. m.
Friherre Åkerhjelm: Det har oändligen
lättat och förenklat tulluppbörden, att den
fick ske i Svenskt Banco; och då nu, efter
beslutad realisation, det torde vara nödigt,
att modifiera Utskottets förslag i denna
Grund, hemställer jag, att redactionen
kunde blifva följande: bör i Svenska Bancosedlar
utsättas, och i Svenskt mjnt erläggas.
Deraf blefve en följd, att tullen fick
erläggas antingen i silfver eller Svenska
Bancosedlar.
Herr Cederschjöld'. Det af den siste värde
Talaren framställde förslag fruktar jag
skulle innebära den oformlighet, att Svenska
Bancosedeln vöre att anse, som hufvudmyntet,
och silfver blott såsom representant
deraf. Jag tror derföre,'att det vore
bäst helt enkelt nyttja ordet Svenskt-mynt.
Friherre Åkerhjelm: Om' man skulle
få rättighet, att vid tull-liqvid välja det
mynt, som blir faststäldt efter realisationens
framgång, skulle man nödgas att för
hvarje vara göra en särskild rnyntvalvation;
och detta blefve efter min tanka ett
onödigt besvär, då Bancosedlar icke äro
förbjudna, utan få äfven efter realisationen
finnas. Jag fortfar alltså i mitt yrkande,
att tulluppbörden må få ske i Svenska Bancosedlar
eller annat Svenskt mynt.
Friherre Rantzou, Johan Albert, förenade
sig med Friherre Åkerhjelm.
Den 3o Octo b er f. m.
367
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marshalk en gjorde proposition till bifall
af 8:de BevillningsGrunden.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
antaga berörde BevillningsGrund,
med den förändring, att, på sätt Friherre
Åkerhjelm föreslagit, slutet deraf skulle erhålla
följande lydelse: hör i Svenska Bancosedlar
utsättas och i Svenskt mynt erläggas.
Bifölls.
g:de BevillningsGrunden.
sitt vid alla tillfällen 3 dä en bättre
vara af samma slag kan förblandas med
en sämre j eller dä icke erforderlig controll
står att vinnaj det förtullningen svarar
emot varans verkliga egenskap af finare
eller gröfre_, en medeltull bestämmes,
som skyddar emot införsel af den gröfre
varanj och är lämplig för det slag3 som
behöfves att införskrifvas.
Herr LefrénJohan Pehr: Som åtskilige
anmärkningar blifvit vid återremissen
gjorde angående medeltull å vissa varor,
men Utskottet likväl förblifvit vid sin
i g:de Grunden uttryckte mening, får jag
hemställa, om vi icke kunde uppskjuta discussionen
af denna principfråga, tills vi
komma till de i Tulltaxan med medeltull
Dcfi 3o O c tobe? f. m.
belagde artiklar, på del vi icke nu må inledas
i en öfverläggning, som icke leder
till något egentligt slut.
Friherre Åkerhjelm: För min del kan
jag icke instämma uti Herr Lefrens åsigt angående
uppskof med denna principfrågas afgörande,
till dess vi komma till Tulltaxan,
och de artiklar deri, som äro helagde med
medeltull, ty med samma skäl hade vi äfven
bordt uppskjuta afgörandet af i:staGrunden.
Med den varsamhet Utskottet gått till
väga, inser jag icke något, som hindrar antagandet
af dess förslag. De, som icke önska
någon medeltull, kunna gerna, utan att
binda händerna på sig, vid pröfningen af
hvarje särskild artikel fatta sitt beslut, och
de, som lika med mig i allmänhet önska
medeltid!, äro, fastän Grunden antages, obe»
hindrade att afslå dess tillämpning på de
varor den icke passar. Då jag nu har ordet,
torde det äfven tillåtas mig nämna
något om den nytta, som en medeltull, efter
min erfarenhet, medförer, då den roed
varsamhet begagnas. Det finues nemligen
varor, hvarå det är ganska svårt att bestämma
värdet, eller utröna rätta qvaliteten.
Man skulle t. ex. tro, att socker vore
en vara, som, i anseende till den längre
tid vi öfvat sockerkokning, borde kunna tillförlitligen
bedömas, men det visar sig likväl
i verkställigheten vara nära omöjligt,
och
Den 3t> October f. in.
och de mest erfarna Sockerbruksidkare hufva
försäkrat mig, alt de icke på ed och
samvete kunna afgifva betyg 0111 rätta beskaffenheten
af nämnde vara, för att derpå
med rättvisa kunna grunda beskattningen.
Så förhåller det sig äfven med flera andra
varor; och följden af att bestämma en fix tull
derå blef, att sockermaterien vann en lättare
afsättlighet, och slapp alt ligga qvar
i packhusen och betunga oss med skuld till
utlänningen. Jag anhåller derföre, att om
Grunden för medeltuil nu får anses vara öfverläggningsämnet,
den äfven mätte bifallas.
Herr Cederschjöld: Innan jag yttrar
mig i saken, anhåller jag få veta, om ifrågavarande
gide Grund skall nu afgöras eiler
uppskjutas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg pröfningen af gide
BevilfningsGrunden böra, på sätt Herr Lefrén
föreslagit, uppskjutas, till dess de artiklar
i Tulltaxan förekomma, hvarå Utskottet
föreslagit medeltull.
Ropades Nej.
Herr Cederschjöld: Jag för min del anser
de skäl Friherre Åkerhjelm anfört ganska
kraftiga till lättnad för Tulltjenstemännens
bemödande att förekomma underslef.
47 H.
Den 3o O e t o b e r f. 111.
Men jag begagnar tillfället att förklara, det
jag i sjelfva verket anser tullen för nästan
den olämpligaste af alla våra inkomstkällor.
Uppbörden är ofantligt kostsam; och hela
inrättningen verkar mägligt till Nationens
demoralisering, genom retelsen till bedrägeri
och spridandet af förakt för Lagarne.
Jag är derföre öfvertygad, att den tid omsider
skall komma, då all tull slutligen skall
afskaffas. Och när våra fabriker och öfriga
näringar icke mer behöfva något tullbeskydd,
så måste man finna, att tullen allt
för väl kan afskaffas, och att Folket blir
mindre betungadt af en direct skatt, än af
Tullbevillningen, i samma mån afbränningen
för den förras uppbörd är mindre. Ty
det är ju i alla fall Producenten, som får
vidkännas den utgående, och consumenten
den ingående tullen. Men denna fromma
önskan torde ännu på några århundraden
icke blifva uppfylld. — Beträffande frågan
om medeltullenj så har dess införande så
många olägenheter med sig, att jag ej kan
tillstyrka den. Då frågan första gången förevar,
visade jag att medeltull å ull skulle
blifva menlig för den ullarbetande landtmannen
och producenterne af grof ull, samt
föreslog alt till utrönande af rätta värdet,
bär likasom i Dannemark, skulle anställas
auctioner å packhusen, hvarvid en fri täflan
uppstod. Man kan visserligen invända ,
det i småstäderne ingen särdeles täflan
kunde äga rum; men der borde Tu US ty
-
b e n 3o O c t o b e r f. m. 3y i
reisen hafva beordrat Tulltjenstemannen på
stället, att genom anbud stegra varan till
någorlunda billigt pris; elier ock kunde man
inskränka införandet af dessa slags varor
till de större städerne, såsom t. ex. Götheborg,
Malmö, Norrköping, Stockholm och
Gefle. Dessutom får jag hemställa, om icke
g:de Grunden och den följande io:de bordel
ett sammanhang afgöras, emedan de stå i rak
strid emot hvarandra. I den p:de föreslås
nemligen medeltull för varor af olika värde,
och i den io:de, att tullen för varor,
som äga hufvudsaklig skiljaktighet i qvaliteten,
må bestämmas till viss procent af
varans värde.
Herr Tham: Under afbidan af den
gyldene ålder, sorn den siste Talaren lofvet
oss om några sekler, blir det nödvändigt
att fatta beslut angående de jordiska
frågor vi nu hafva för handen. Det är
omöjligt, att lägga något lill hvad Friherre
Åkerhjelm yttrat i afseende på rpde Grunden.
Han har visat, att den ej binder händerne
på oss, i afseende å någon artikel.
Jag yrkar således proposition derjiå, allden
ina blifva bifallen. I afseende på hvad Herr
Cederschjöld i öfrigt anfört, anhåller jag
att få nämna några ord. Han har sagt,
att vissa varor blott borde få införas i vissa
större städer, och ej i de andra. Jag
får fästa uppmärksamheten derpå, att sådant
4 7 H. 24 *
Den 3o O c t o b c r f. m.
blef föreslagit af Rikets Ständer i anledning
af BevillningsUtskottets Betänkande vid.
i8a3 års Riksdag, men det blef ej bifallit
af Konungen, och lär ej eller kunna bifallas,
emedan det är en inskränkning i städernes
privilegier. Hade det kunnat ske,
tror jag säkerligen, att det af Utskottet blifvit
föreslagit. Jag åtminstone skulle hafva
ansett det nyttigt; men att föreslå en åtgärd,
som ej kan vinna Regeringens bifall,
är ej värdt mera än en gång. Beträffande
hvad Herr Cederschjöld anfört om auctioner,
så torde han påminna sig, att uti 1823
års framställning äfven funnos flere sådana
förslag om sättet att skaffa rätta tull värdet
och procenten. Det skedde då i den öfvertygelse,
att man var mogen för municipalinrättningar.
Men erfarenheten har visat,
att stadgandet icke ens i Stockholm, mindre
i de öfrige städerna, uppfyllde ändamålet,
utan medförde en mängd af obehagligheter,
hvarföre det måste upphäfvas. Således
lönar det ej mödan, att på auctioner
bygga författningen. Herr Cederschjöld har
påstått, alt emellan g:de och io:de Grunderne
skulle vara stridighet. Jag kan ej
förena mig med honom deruti; jag anser
det, sorn en oriktig tolkning. Den cj:de
Grunden innehåller förslag, att alla sådana
varor, der bättre vara kan förblandas med
sämre, och man ej har något säkert sätt
att finna, hvilken vara är bättre, måtte beläggas
med medeltull. Det torde ej vara
Den 3o October f. in.
svårt, ty den skall erläggas uti viss summa,
och ej efter värde. Medeltull kan ej
komma i fråga för sådana varor, som skola
undergå besigtning, ty besigtning förutsätter,
alt man skall kunna säga, om en vara
är bättre eller sämre. Detta visas i io:de
Grunden, der det står, att tullprocenten utsattes
till bestämdt belopp i penningar för
alla sådana varor, hvilka icke äga hufvudsaklig
skiljaktighet i qvalitelen. Det är just
sådana varor, som ej hafva en hufvudsaklig
skillnad, men dock någon, såsom ull,
socker och några andra, för hvilka man
bestämmer medeltull. Det beror på Rid—
derskapet och Adeln, när man kommer till
sådana artiklar, att pröfva, huruvida de äro
af den beskaffenhet, att man kan säga, om
de äro af finare eller gröfre art. När en
vara skall förtullas efter sitt värde, begripes
af en hvar, att ingen medeltull kan
komma i fråga. Jag anhåller, altp:deoch
io:de Grunderne må föredragas efter hvarandra,
men icke tillsammans, och att den
nu ifrågavarande c):de måtte bifallas.
Friherre Åkerhjelm: Herr Cederschjöld
har bestridt nyttan af medeltull, och ansett
elt motsatt förhållande mera nyttigt.
Jag har försvarat den i de fall, der den
såsom en nyttig princip kan användas. Han
har grundat sig på sin tro. Jag grundar
mig på erfarenheten, och är således skyldig
att anföra exempel. Vi hafva haft me
-
374
Den 3o October f. m.
del tull några år på vin och tobak, bägge
varuslag af differerande qvalitet, och jag
har aldrig sedan dess förnummit, att någon
klagan från varuägare öfver skedd orättvisa,
eller uppehåll, ägt rum. Denna princip för
tullberäkningen har tillfredsställt alla, ty
Staten har derigenom fått sin rätt, och den
enskilte sin. Hvad svårigheterne i motsatt
fall beträffar, eller då olika tullberäkning
måste ske å samma vara, för dess olika qvalitet,
så äro de många och af betänklig art.
Vi hafva exempel uppå, att vid utrönandet
af sockrets olika qvalitet,— en varuartikel,
hvarest medeltull ej existerar,— tillkallade
besigtningsman afgifvit olika betyg öfver
samma sockej-prof. Äfven samma vara har
af lika besigtningsman blifvit olika bedömd
i afseende på dess högre eller lägre qvalitet.
Herr Cederschjöld tror, att all tull en gång
bör upphöra, anser det nyttigt, och att det
vittnar om ett lyckligt samhällstillstånd. Jag
kan ej dela denna mening. Jag vill tro,
att vi i vårt land skulle blifva rätt bekymrade,
om 3 millioner R:dr försvunno ur vår
inkomsträkning, hvilka för närvarande genom
lullafgifter inbringas, och äro för Staten
behöflige. De skulle då läggas dessa 3
millioner på allmänna Bevillningen, och jag
hemställer, om en sådan skattetillökuing vore
nyttig och faderlig. För öfrigt medför
tullen den nytta, att vara en indirect Bevillning,
som ej är tryckande, ty den verkar
på consumtionen, och fördelar sig i
Don 3o Octo ber f. in. 875
mindre qVantiteter bland de sålunda skatlgifvande.
Ulan tullbevakning kan dessutom
handelsförhållanden ejbeiäknas, och vinsten
eller förlusten på våra handelsrelationer med
utlänningen icke en gång gissas. Vi skulle,
utan lullafgifter, öfversvämmas af varor; importeuren
skulle upphöra alt vara en nyttig
medlem i samhället. Jag kan ej tro, att
det för något land vore förmånligt, alt tullafgifter
upphörde. Tvertom, borde kanske
all Bevillning bestå i sådane. Herr Cederschjöld
tror, att, genom auctioner, en lättare
tullberäkning skulle uppkomma, men
han medgifver, att utvägen likväl medför
svårigheter i de mindre städerne. Jag instämmer
med honom i afseende på svårigheterna,
ehuru jag vet, att denna mel bod
i Köpenhamn varit verkställd. Olämpligt
vore det emellertid, att sysselsätta Tujlbetjeningen
med auctioner, och att göra dem
till medtäflare af varu-uppköp. Delta skulle
lätt leda till missbruk af mångå slag,
och dessutom vara en sysselsättning, hvartill
deras öfriga göromål under seglationstiden
ej lemnade tid. Rörande det omtaldte
sammanhanget emellan egde och io:deGrunderne,
kan jag ej finna, att något sådant verkligen
äger rum. De äro anthitheser emot
hvarandra. Den g:de hafva vi hört. Den
io:de bestämmer motsattsen, eller att man
skall betala efter värdet, då varor äro af
betydlig olikhet. Dessa Grunder hafva derföre
en hufvudsaklig olikhet sinsemellan;
376 Den 3o Octobcr f. m.
lika med Herr Tham tror jag således, att
g:de Grunden kan afgöras särskilt, oberoende
af den tionde.
Herr Skogmarij Carl David: Enär g:de
Grunden innehåller, att medeltull skall bestämmas
vid alla de tillfällen, då en bättre
vara af samina slag kan förblandas med en
sämre, och man således ej kan erhålla något
säkert värde, tror äfven jag för min
del, att antagandet af p:de Grunden ej hindrar,
att för artikeln ull, eller hvilken annan
vara som helst, fastställa en särskild
tull, om det kan visas, att den är nödvändig.
Jag får derföre förena mig med de
Ledamöter, hvilka yrkat bifall till g:de
Grunden,
Herr Cederschjöld: Man har, för att
bestrida min hemställan om tull-auctioner
på vissa varor, åberopat förhållandet från
sista Riksdagen, och att Rikets Ständer då
utsatte tullen i vissa procent af värdet, men
att oredor deraf uppkommo. Jag får fästa
uppmärksamheten på de väsendtliga skillnaderna
emellan hvad jag nu yrkat, och
det som Rikets Ständer då besiöto. Då
skulle det gälla om alla varor; nu är blott
fråga om de varor, som äro af olika godhet.
Då skulle värderingar förrättas på dessa
varor; nu skulle ingen annan värdering
ske, än genom bjudande Öfver hvarandra
på auction. Men jag hemställer, om icke
Den 3o October f. m. 377
saken skulle kunna hjelpas på ett ännu enklare
sätt, nemligen att för sådana varor,
å hvilka eljest en medeltull skulle bestämmas,
tullen kunde erläggas in natura till
vissa procent af varan. När 100® infördes,
erlades i tull 5 ®, och så vidare, in
natura. Sedan skulle tullintägten säljas på
auction, antingen på stället eller annorstädes.
Då skulle allt besvär för Tullbetjeningen
undvikas, största säkerhet vinnas att
Kronan finge sin rätt, och anledning till
underslef förekommas. Hvad för öfrigt den
andra frågan angår, att ingen motsägelse
skulle finnas emellan de båda Grunderne,
så öfverlemnar jag åt hvar och en opartisk
att döma derom, när det står i den ena,
att varor af olika beskaffenhet skola åläggas
medeltull, och i den andra vissa procent
af varans värde.
Uppå derefter gjord framställning, blef
g:de BevillningsGrunden af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Herr Cederschjöld reserverade sig emot
Riddei skåpets och Adelns beslut.
io:de BevillningsGr unden.
Att den fastställda tullprocenten utsältes
till bestämdt belopp uti Riksdaler,
skillingar och runstycken, efter mått, mål
och vigt, pä alla sådana varor, hvilka icke
äga hufvudsaklig skiljaktighet i qvaliteten;
378
Den 3o October f. m.
i hvilken senare händelse de måste förtullas
efter värde, och tullen bestämmas till viss
procent af detta värde.
Herr Lefrén: Jag tror, att i denna Grund
fattas något, samt att näst efter orden: efter
mätt, mål och vigt, borde stå: eller
stycketal. Sådana varor finnas, hvilka ej
kunna beräknas hvarken efter mått, mål eller
vigt.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag får
förklara min tillfredsställelse deröfver, att
denna Riksdags Bevillningsutskott behagat
fastställa tullprocenten efter mått, mål och
vigt, hvilket jag vid sista Riksdag föreslog,
ehuru det icke blef af dåvarande Bevillningsutskott
eller Ständerne antagit. Men
jag föreslog då äfven, såsom jag tror på goda
skäl, att lull procenten för vissa varor
borde fastställas efter trådarnes antal. Jag
tillstår, att jag ej äger mera kunskap härom,
än hvad jag erhållit genom erfarenheten
i England och Frankrike; men när
jag ser, att mitt förslag vid förra Riksdagen,
som då ej blef antagit, nu vunnit bifall,
i afseende på mått, mål och vigt, kunde
det hända, att förslaget i afseende på
trådarnes antal äfven förtjenar att såsom
grund för tullen å vissa varor antagas.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Herr
Lefren bar yrkat, att näst efter orden: mått,
mål och vigt, borde tilläggas: eller stycke
-
Den 3o O c tobe r f. m.
379
tal; Herr Munck af Rosenschöld åter, ejler
trådarnes antal. Vi skulle få en oändlighet
af sådana benämningar, om vi började
gå från den allmänna grundsattsen att, i
motsatts mot värde, antaga mått, mål och
vigt. Jag tror, att det gör tillfyllest, emedan
man derigenom kan få alla möjliga varor
bestämde. Jag anhåller således om bifall
till Utskottets redaction.
Herr Munck aj Rosenschöld: Jag för
min del skall afstå från att insistera på antagandet
af trådarnes antal, såsom grund
för tullen, i den förmodan, alt vid nästa
Riksdag äfven detta mitt förslag skall blifva
antagit, likasom det om antagandet af
mått, mål och vigt, såsom grund för tullen
å andra varor, blef vid sistlidne Riksdag
förkastadt och nu vid denna godkändt.
Friherre Åkerhjelm: Jag tror, att ordet
stycketal bör tilläggas i io:de Grunden,
emedan åtskillige varor finnas, som ej med
mått, mål och vigt kunna mätas, och hvilka
således endast genom detta ord kunna
uttryckas. Uti Herr Lefrens yttrande härom
instämmer jag derföre.
Herr Lefrén: En värd Ledamot har
påstått, att iakttagandet af min anmärkning
ej skulle vara angeläget derföre, att hvad
jag åsyftar, är bestämdt genom mått, inål
eller vigt. Således skulle till exempel musikaliska
instrumenter mätas med kanna,
38o
Den 3o October f. m.
pundsvigt, eller aln. Man skulle då säga
en aln fortepiano, ett pund clarinetter, en
kanna violiner. Jag skall likväl icke envisas
med min anmärkning, ifall man ej anser
sig vederlagd af detta exempel.
Herr Cederschjöld: Det är blott i afseende
på redactionen af den idé, hviken
ilen siste Talaren framställt, sorn jag skulle
hemställa, om man ej kunde säga talj mått,
mål eller vigt.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
å io:de BevillningsGrunden, med den
förändring, att näst efter orden: mättjmål
och vigt, borde tilläggas: eller stycketal.
Ropades Ja.
Om Tullbestämmelsen.
Angående föreslagen förminskning i tull.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln gillade Utskottets Utlåtande
i denna del.
Ropades Ja.
Angående den föreslagna Skyddstullens
belopp af 33- procent.
Friherre Åkerhjelm: Den af Utskottet
föreslagna skyddstull är egentligen ett utbyte
emot förbuden. Man återgår således
Den 3o October f. m.
till hvad jag i förra Plenum nämnde, alt
det system Utskottet nu framställt, ej är
annat än en fortsättning af det, som sedan
1824 varit antagit, eller ett framgående till
det liberala systemet. Men detta vill tillika
säga, att Utskottet önskar bereda samma
skydd, som förbudet förut lemnat åt
näringarne. Jag tror, att på stämpelbara
varor, är detta skydd, med 33-f- procent,
i allmänhet tillräckligt; likväl ber jag, att
dervid få fästa det förbehåll, att jag, vid
de särskilta artiklar, der jag anser denna
skyddstull böra vara högre, får derom göra
anmälan. I afseende på stämpelbara varor,
eller de, hvilkas olofliga införande är för
våra fabriker skadligt, så kunna de, äfvensom
de å dem åsatte stämplars ägthet, likaväl
controlleras, som om de voro förbudne.
Med förändrade författningar i afseende på
beslagsförrättningar och deras påföljd, och
sådane kunna vi förvänta, då sannolikt både
Rikets Ständer och landets Styrelse förena
sig om denna åsigt, anser jag således
skyddstulls-systemet skola i allmänhet och
de facto medföra samma säkerhet som förbuden
göra de jure, emedan desse, oaktadt
en ingalunda förminskad uppmärksamhet,
ändock öfverträdas, fastän måhända mindre
än förr. Jag anhåller derföre om proposition
till bifall å denna punkt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LanätMar skalk en erinrade, alt då Utskottet,
38a Den 3o O et ober f. m.
under åberopande af dess först meddeldte
Betänkande, i dess senare Utlåtande tillstyrkt
antagande af en generel skyddstull
lill ett belopp af33f procent, kunde, derest
Ridderskapet och Adeln nu fattade ett
bestämdt beslut derom, binder möjligen
uppkomma, att, i händelse Ridderskapet och
Adeln, vid pröfning af de särskildta artiklarna
i Tulltaxan, skulle så anse lämpligt,
för en eller annan artikel höja tullen.
Herr Tham: Jag erkänner riktigheten af
den framställning Herr Grefven och LandtMarskalken
gjort, och får der före föreslå, att
Ridderskapet och Adeln må antaga hvad
Utskottet tillstyrkt, under förbehåll, att vid
hvarje artikel, der Ridderskapet och Adeln
finnér det nyttigt, derom särskildt besluta.
Herr Munch af Rosenschöld: I händelse
bifall till denna punkt skulle innefatta, att
man ej ägde rätt få tullen nedsatt på särskilta
artiklar under 33\ procent, lår jag
bestrida framställningen; ty efter mintanka
är här ej blott fråga om, huru stort
skydd genom vissa procent våra näringar
inom landet behöfva, utan äfven nödvändigt,
att taga i öfvervägande varornes volum.
Då man tager denna i beräkning,
uppstår ofta det förhållande, att man är
nödsakad sätta mycket Jåg lull på en vara,
emedan, om man sätter den högre, den lurendräjas
in, när det förmedelst dess ringa
Den 3o October f. m.
383
volum lätt kan ske. Mycket ctyrbara varor
finnas, som man lätt till betydligt värde
kan införa i fickan. Om sådana beläggas
med högre än 5 å io procents tull,
förorsakar det, att ingen tull erlägges. Således
är det förmånligare, alt bestämma den
låg för sådane varor. Jag bestrider derföre
belt och hållit, att skyddstullens belopp ej
skall k unna betydligen nedsättas under 33 y
procent vid granskningen af de föreslagna
särskilta tullbestämmelserne.
Herr af Billbergh: Af discussionen i
detta ämne befarar jag något missförstånd
om Utskottets mening i uttrycket. Här hafva
förut vid i8a3 års Riksdag varit bestämde
5o å ioo procent såsom skyddstull.
Tullstyrelsen har nu föreslagit 5o procent;
Utskottet åter 33f- procent, men ej såsom
ovilkorlig. Det står i slutet af punkten:
”Utskottet k an således icke frångå sin me”ning,
att den föreslagna skyddstullen till
”en tredjedel af värdet öfver hufvud är
”den mest passande;” det vill säga i allmänhet.
Således förekommer här samma förhållande,
som i p:de Grunden, alt detta
förslag ej hindrar Ridderskapet och Adeln
att kunna både höja och minska tullen; men
en utgångspunkt måste man hafva, för att
säga hvad som är högre eller lägre, och
denna utgångspunkt är 33-f procent. Jag
finner derföre, att med detta uttryck öfver
hufvud eller i allmänhet bar Ridderskapet
384
Den 3o October f. m.
och Adeln full frihet att öka eller minska
tullen. Jag tillstyrker alltså bifall å framställningen.
Herr Cederschjöld: Jag får för min del
hemställa, om denna punkt alls behöfver
afgöras, och om den icke blott kan läggas
till handlingarne. Den innehåller endast
en redogörelse af Utskottet, hvarom något
beslut icke behöfver fattas. När man kommer
ihåg, att i första BevillningsGrunden
är beslutadt, att alla varor få in- och utföras
emot tull, med rättighet blott för Konungen
att förbjuda, så skulle jern också
få föras in och ut; och jag hemställer då,
om 33f procent är tillräcklig tull för exporten
af tackjern. Jag ser, att det är förbud
it i Utskottets förslag, men, om man
vill vara principen trogen, bör, istället för
förbudet, hög lull derå läggas. Jag hemställer
derföre, att denna punkt må läggas
till handlingarne.
Friherre Åkerhjelm: Jag instämmer i
hvad den siste Talaren yttrat. Om Ridderskapet
och Adeln nu beslutar, att skyddstull
skall existera, med vilkor att pröfva,
när den skall användas, äfvensom dess belopp,
tror jag, att Ridderskapat och Adeln
sedermera kan, vid genomgåendet af artiklarne,
der Utskottet föreslagit skyddstull
tillika med dess belopp, pröfva, om Ståndet
-
I
D c ti 3o O c t o b e r f. ra.
385
det vill hafva denna tull stadgad, och idet
fallet, äfven dess belopp. Då 33^ procents
lullafgift utgör skyddstullens belopp, och
således bestämmer dess natur, synes den
mening Herr Munck af Rosenschöld yttrat,
fullkomligen iakttagen, enär här blott är
fråga om skyddstull; och då för öfrigt hela
denna punkt endast innehåller ettraisonnement
af Utskottet emot och öfver anmärkningarne,
för att rättvisa sig, kan den gerna
läggas till handlingarne, enär något beslut
derom ej är af nöden.
Herr Tham: Äfven jag förenar mig i
den framställning, att denna punkt kan anses
såsom blott svar på gjorde anmärkningar,
och derföre gerna läggas lill handlingarne.
Det beror på Ridderskapet och
Adeln, att sedermera tillämpa den, öfverstiga
eller understiga den. Att Utskottet
icke ovilkorlig! fästat sig vid denna hufvud»
grund, får jag upplysa just af det exempel,
som Herr Cederschjöld anfört. På tackjern
är föreslagen en tull af 5o procent.
Herr Lefrén: Jag tror för min del,
att den här gjorde framställning är ämnad
att läggas till handlingarne. Jag hade önskat,
att den aldrig kommit i några handlingar,
af följande skäl. Der slår: ”att hög
”tull skulle, efter Utskottets tanka, i så
”måtto medföra samma skadliga verkan, som
47 H. 25
386
Den 3o October f m.
”förbud, alt den tvingade lill en oloflig
”import.” Jag bade önskat, att i ett Rikets
Ständers eller Utskotts yttrande aldrig kunnat
inflyta, att en författning tvingade till
brott. Det är något strängt för Lagstiftningen
att medgifva. För det andra får
jag tacka Utskottet för ett medgifvande,
hvarmed det nu ändteligen fått lof att framkomma.
Det står: ”den lägre tullen af io,
”i5 å 20 procent, tror Utskottet ingalunda
”vara lämplig, enär den, å ena sidan, de”sto
mindre företrädesvis skulle förekomma
”tullförsnillning, som ingen tull (och än
”mindre den omnämnda) är så ringa, att
”den lågt vinningslystne icke söker und”vika
den, och, å den andra, en sådan tull
3’ingalunda innebär det skydd, som våra
”näringar behöfva.’’ BeviliningsUtskottet
har vid förra och denna Riksdagen stödt
sig på den grundsatis: att näringarne skulle
kunna vinna tillräckligt skydd genom tull,
i stället för förbud. När man nu kommer
till verkställigheten, blir resultatet annat,
och visar, att BeviliningsUtskottet inom sig
har öfvertygelse, att den icke gifver skydd.
Herr Tham: Det är endast i anledning
af de tänkesätt, och de syftningar, hvilka
Utskottet tilläggas af Herr Lefre,n, som jag
skall yttra några ord. Jag tror, att tvinga
är det riktiga ordet. Jag anser, att lagstiftningen
ofta tvingar till brott, tydå man
vill förbjuda det, hvartill menniskan har
Den 3o Oetober f. m.
387
full rätt, tvingar man till brott. Hvad Utskottets
tänkesätt angår, äro de sig alltid
lika. Utskottet har blott sagt, att svek aldrig
kan förekommas, men att tullförsnillning
lättare kan hindras, än lurendräjeri.
Sjelfva den mäglige Napoleon kunde ej hindia
det senare.
Friherre Åkerhjelm: Jag ber om ursäkt,
att jag uppehåller Ridderskapet och
Adeln med några ord, hvartill jag hämtar
anledning af de siste Talarnes yttranden.
I ett land som Sverige, der hela vestra
gränsen utgöres af en Stat, hvarest inga
införselförbud finnas, utan på bränvin,
spelkort och brändt caffe, och hvarifrån
man landvågen utan svårighet och tidsutdrägt,
kan hitföra varor, hemställer jag huru
det är möjligt, att alldeles hindra varuförsnillning
och lurendräjeris utöfvande från
denna gräns? Men då man betraktar Norriges
ännu icke vidsträckta handel, och en
lång landväga transport från dess kuster
till Sverige och vidare inuti detta land, är
åtminstone icke sannolikt, att stora qvanliteter
sådane varor derifrån till oss inkomma.
Om man emellertid äfven hade armeer
till bevakning att disponera, så skulle
först hvarje individ deraf vara fullkomligen
pålitlig, derest ändamålet skulle vinnas;
och sedan, hvar finna medel lill en
sådan bevaknings tillbörliga aflönande? Be47
H. a5*
388 Den 3o O c to b er f. ui.
träffande åter de södra provincerne, så äro
depoterne för lurendrejeriet på Sverige i de
Danska Stalerne, såsom Jutland, Seland och
Bornholm, hvarifrån blott erfordras några
timmar för att öfverkomma till Sverige, och
stundom endast mörker och lycka, för att
vinna ändamålet. I afseende på östra kusterne,
är det Tyska seglationen, som egentligen
medför varor till Stockholm, ofta på ett
sätt, soni utgjort TullStyrelsens förundran,
när det genom mer än vanlig uppmärksamhet
blifvit upptäckt. Går man längre uppåt kusten,
så har man Finland midt emot, som Iättligen
äfven communicerar sig med Svenska
kusten. Att således hindra all tullförsnillning
i Sverige mera än annorstädes, är omöjligt.
Att uppsätta en talrikare corps af Tullbetjenter,
för att vinna detta ändamål, vore
i allmänhet en kostnad, som ej skulle
återgäldas med vinsten. Man har derföre
uppställt systemet för tullbevakningen vid
kusterne och i landet, med afseende på den
motsvarande nytta, som kunde uppkomma
genom en talrikare bevakning. Man har uti
det förnyade bevaknings-systemet sökt rätta
de bevakandes ställning och verksamhet,
efter handelsrörelsens och skeppsfartens betydlighet
på hvarje local; och de stationaira
tullbevakningarne inuti landet hafva
till följd häraf blifvit indragne, såsom mera
vexerande än gagnande bevokningsanstalter,
hvaremot kustbevakningen blifvit förstärkt.
Efter tullintradens mer eller mindre betyd
-
Den 3o October f. m.
389
lighet, är således bevakningens mer eller
mindre talrikhet i allmänhet lämpad; en
princip, hvilken uti elt land sorn Sverige,
med vidsträckta och aflägsna kuster och
gränsor, hvilka öfverallt äro lämpliga för
varuinförsel, är så mycket nödigare, som
en motsatt skulle utan ändamål öka administrationskostnaden.
Om emellertid samma
uppmärksamhet iakttages hädanefter på
kusterna i afseende på bevakningen mot oloflig
varuinförsel, som hittills, och om Tullförfattningarne
blifva sådane, att de skydda
och gifva kraft åt dem, sorn beifra deras
öfverträdande, vågar jag tro, att man af
skyddstullen åtminstone skall vinna lika
skydd, som man hittills vunnit af de ofta
nog öfverträdde förbuden.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken föreslog, att Utskottets
hemställan angående den så kallade Skyddstullens
belopp af 33f procent malte läggas
lill handlingarne.
Bifölls.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag instämmer
i hvad Friherre Åkerhjelm sist yttrat,
och får tillägga, att om än det stränga
prohibitiva systemet i sin princip vore än
riktigare, än Herr Lefren tror, blir det icke
gagneligl för Sverige, i anseende till våra
localförhållanden, emedan det omöjligen kan
verkställas. Således måste vi, med afseen
-
3qo Den 3o Octo ber f. m.
de på våra vidsträckta kuster och vår belägenhet
så nära betydligt trafiquerande länder,
Dannemark, Tyskland , Ryssland , Finland
oell Norrige, då vi ej hafva moijener
till en tillräcklig bevakning, antaga ett sådant
system som låter sig verkställa; det
vill säga, det fria handelssystemet, endast
med så mycket restrictioner till fordel för
vår inre produetion, som möjligen kunna
liandhafvas; men icke större, ty om man
gör dem strängare, ger det blott anledning
till lurendrejeri och tullförsnillning. För
stränga prohibiliva författningar öka ej inkomsterne
för Staten, öka ej skyddet för
inhemska produetionen, utan blott lagbrotten,
och bidraga att demoralisera Nationen»
ingående den speciella tullbestämmelsen
i Taxan.
Herr Tham: Jag anhåller få föreslå,
att tullen å alla de artiklar, vid hvilka ingen
anmärkning göres, må anses såsom bifallen
utan särskild proposition. Det skedde
vid Riksdagen iSaS, och skulle bereda
skyndsamhet vid ärendets afgörande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att, på
sätt Herr Tham föreslagit, proposition ej
framställdes å hvarje artikel i Tulltaxan,
utan endast å de artiklar, vid hvilka anmärkning
gjordes, och att, i afseende på
de öfrige artiklarne, Utskottets förslag lill
lull må anses såsom af Ridderskapet och
Adeli» godkändt.
Bifölls.
Hvarefter endast vid nedannämnde artiklar
discussion ägde rum.
Ben, oarbetade.
Friherre Åkerhjelm: Till de af Utskottet
här framställde skäl för den föreslague
högre utförseltullen å ben, får jag äfven tillägga,
att de utgöra ett födoämne, användbart
för de fattigare classerne, i synnerhet
på sådana ställen, der man har dem förenade,
såsom på Hospitaler och Correctionsinrättiiingar,
Af dessa skäl skulle jag anse
detta ämne, såsom i flera fall behöfligt inom
Jandet, icke för mycket böra underlättas
i exportväg, utan böra beläggas med en
högre utförseltull. Jag skulle derföre tro,
att 33 i procents tull borde åsättas denna
vara. Nu är värdet upptagit till 8 sk., fastän
ben äro mera värde; tullen deremot till
2 sk. 6 r:st. Detta gör en lägre procent
än 33f. Med en tredjedels tull af värdet,
skulle den starkare utförseln kunna förekommas,
och då vore ändamålet vunnit.
Herr af Ekenstam, Israel: För mig,
som har den fasta öfvertygelse, att Rikets
Ständer, hvarken enskildt, eller i sin sammansättning,
förmå att bedöma fluctuatio
-
3g2 {Den 3o October f. m.
nen af den tull, som bör läggas på alla särskilta
varor under kommande 5 år, förefaller
det synnerligen orimligt, att i samma
afseende bedöma tullen för sådane varor,
hvilka hemta sitt högre eller lägre värde
från de i görningen varande technologiska
upptäckter. Ben är just en sådan vara.
Genom de motsattser, som visa sig i Utskottets
Utlåtande, nemligen i icte Grunden,
hvarest står: efter närvarande omständigheter
; i den 6:te: att tullen bör bibehållas;
och i den irsta: att det är maximum,
, sorn bestämmes; skulle det synas, att
all tull i denna Taxa är ett maximum, och
alt således dessa varor icke skulle kunna
förändra sin natur under de påföljande 5
åren. BorgareStåndet har fästat mycken
uppmärksamhet vid artikeln om oarbetade
ben, och jag anhåller, alt dess beslut måtte
uppläsas.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
BorgareStåndet bar, enligt ProtocollsUtdrag
af den 8 dennes, ansett artikeln oarbetade
ben böra förbjudas till införsel.
Herr af Ekenstam: Jag får fråga, om
icke i berörde ProtocollsUtdrag efteråt förekommer
något alternatif, i händelse artikeln
ej skulle förbjudas, nemligen 8 sk.
utförselstull å samma vara. Man har uppgifvit
så för mig, men jag är ej säker
derpå.
D e n 3o O c t o b e r f. ra.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
Jag är ej i tillfälle, att i ProtocollsUtdraget
kunna upptäcka ett så beskaffadt alternatif.
Herr af Ekenstam: Oarbetade ben begagnas,
såsom man vet, allmänneligen till
gödningsämne vid åkerbruket, och dessutom
till direct beredning af ett ganska födande
näringsämne för menniskor. Bruket af bensvärta
för socker-reningen har gjort största
förändringen i benpriset oell bentillgången.
Här i landet börjar man ännu helt
småningom att tillegna sig denna upptäckt,
och likväl yppar sig redan benbi ist för tillverkarne
af bensvärta, sedan man fått vana
alt årligen utföra ur landet stora massor af
oarbetade ben, under det vi sjelfve, med
större tillgång på brännmaterialier, sedermera
återköpa landets benproduetion af utlänningen,
i form af bensvärta. Jag får
derföre föreslå, alt Ridderskapet och Adeln
måtte instämma i BorgareStåndets beslut,
eller såsom alternatif bestämma utförseltullen
å hvarje Lispund till 8 sk.
Herr Cederschjöld: Jag hade verkligen
trott den tid vara förbi, då man genom
tullförfattningar ville gynna den ena näringen
på den andras bekostnad, eller göra
somliga medlemmar-skattskyldige till andra.
Jag kan icke se, hvarföre de, sorn vilja
sanda kreatursben, skola nödgas afstå deni
till underpris åt Sockerfabrikanter. Jag till
-
394
Den 3o O el o ber f. m.
slyrkcr derföre så mycket heldre bifall till
Utskottets förslag, som det redan innefattar
3i procents tull på varan, och den,
som behöfver dessa ben för sitt sockerbruk,
må i min tanka gerna concurrera med utlänningen,
.
Herr Tham: Det finnes förmodligen
flere slags ben, som icke kunna användas
till föda, såsom af hästar, vilda djur m. m.
Och jag tror att Utskottet någorlunda gått
en medelväg. Jag vill dock icke bestrida
den förhöjning Friherre Åkerhjelm föreslagit;
men jag väntade icke, att nu få höra
framställningar om förbud, sedan Ridderskapet
och Adeln i förra Plenum afslagit
denna princip. Att sätta 8 sk. export-tull
på ben, vore alldeles principvidrigt och endast,
att göra den fatlige skattskyldig till
några få fabrikanter, samt betaga honom
den lilla förtjenst, denna industri i senare
tider kunnat gifva. Då det är möjligt för
utlänningen, att genom våra Köpmän, och
för dessa att genom sina Commissionärer
långt in i landet hopsamla denna vara, då
nära 33 f procent export-tull derå måste
erläggas, och bensvärta!! drager en införseltull
af 25 procent, så frågar jag, om icke
Rensvärte-fabrikören erhållit allt det billiga
skydd han kan begära.
Herr Munck af Rosenschöld: Om också
Ridderskapet och Adeln icke redan beslutat,
Den 3o Octo ben1 f, m.
395
alt ingen exportvara hädanefter borde förbjudas
till utförsel, skulle jag likväl nu motsätta
mig ett sådant förbud, emedan roan
icke bör helt och hållit öfverlemna de fattiges
intresse åt våra Fabrikanters godtycke.
Likväl skulle jag tro, alt en högre tull, än
den Utskottet föreslagit, bör äga rum. Denna
vara förstå vi nemligen icke ännu att
begagna; men snart bör värdet deraf, så
väl till gödningsämne, som andra ändamål,
blifva kändt. När vi nu skola stadga ett maxi*
mura för de påföljande 5 eller kanske 6 åren,
böra vi ock göra afseende på, hurudan! för-*
hållandet kan vara 3 å 4 år härefter, då vi
torde hafva funnit denna artikel vara nyttig,
icke blott för tillverkning af bensvärta,
utan ock för jordbruket; och man måste
medge, att den fattiges intresse äfven beror
derpå, att productionen ökas och näringsidkarnes
välstånd befrämjas, samt således
äfven dess förmåga, att sysslosätta eller
understödja de fattige. Men ifrågavarande
tull bör dock ej sättas för hög, ty
då antingen lurendrejas varan ut, eller ock
missbjudas de fattige, som samla benen.
Grefve von Rosenx Axel: Instämmande
med Herr Cederschjöld, får jag upplysningsvis
nämna, att BorgareStåndets Representanter
i allmänhet uti denna fråga tyckas
äga ett olika omdöme emot exporteurerne.
Jag äger i detta ämne någon erfarenhet
ifrån ett betydande Handelshus, sorn
396
De ii 3o öetober f. m.
exporterar ben, och detta sker icke för Sockerbrukens
räkning, eller för att tillverka
bensvärta, utan till jordens gödning. Jag
gör mig det begrepp om saken, att icke en
hundradedel af de ben, som utföras, behöfvas
lill alla Sockerbruk i Sverige, och så
länge vi icke sjelfve nyttja dem till gödning,
skulle förhöjningen endast beskatta
den arbetande klassen. Jag anhåller således
om bifall lill Utskottets förslag, och
får erinra, att till de fattiges kokinrättning
gar icke samlas ben från andra ställen, än
der man bestämdt vet, af hvad slags beskaffenhet
benen äro.
Friherre Åkerhjelm: Om vi skulle consultera
BorgareStåndels beslut, rörandeTulltaxan,
skulle vi träffa på många förbudsartiklar.
Jag håller mig inom den redan
fixerade principen, att inga förbud böra föreslås,
utan att det må vara Kongl. Maj:ts
höga lätt, att när landets ekonomiska bestånd
det fordrar, härutinnan vidtaga nödiga
försigtighetsmått. I anledning af det
nu framställda skäl om nödvändigheten af
varsamhet vid exporten af ben, får jag nämna,
att jag icke kan anse ben annorlunda
än såsom ett råämne, hvars utförsel icke
lärer blifva särdeles hindrad af de 2 runstyckens
förhöjning jag föreslagit i Taxan.
Herr Lefrén: Jag anhåller, att til! Herr
Tham få framställa en liten principfråga.
Den 3o October f. m.
-*97
Han har sagt, att det vore princip vidrigt
att försvåra exporten på ben, emedan de
fattigare folkklasserna derigenom skulle lemnäs
till pris åt andra folkklassers intresse.
Detta är fullkomligt öfverensstämmande med
det system Herr Tham i allmänhet yrkat;
men jag får påminna, att hart afvek derifrån
i fråga om tackjernsutförsel, för alt
icke gynna exportörer af rudimaterien, och
förstöra jernförädlingen i landet. Jag skulle
tro, att Herr Tham antingen den gången
talat emot sin grundsatts, eller också
nu afviker derifrån. Att göra skillnad
emellan en liten och en stor näring, då en
grundsatts är i fråga, kan jag icke gilla.
Man måste, när grundsattsen är antagen,
lämpa den på alla förekommande händelser.
Någre Talare hafva framställt den arbetande
klassens ömmande omständigheter.
Denna philantropi är oväntad från dem,
som icke finna sig hindrade, att öppna vägen
för en störtflod öfver landet af främmande
varor, hvarigenom iooo:detals fattige
inhemske arbetare slutligen gå miste
om dagligt bröd. Jag tror icke, att den
fattige skulle lida genom en förhöjning af
utförseltullen å ben, och anser en sådan
destomera böra äga rum, då intet förbud
kan begäras, utan att bryta emot de redan
af Ståndet antagne grundsattser.
Herr af Ekenstam: Jag erkänner äfven,
att förbud icke kan äga rum, utan att
Den 3o October f. m.
fela emot det redan fattade beslutet, och
får derföre allenast föreslå ett alternatif af
8 sk. utförseltull. Herr Hjerta har i ett föregående
Plenum visat orimligheten deraf,
att stadga en princip, som vid hvarje artikel
kan eluderas, derigenom att man för
hvarje gång skulle komma i strid om det
maximum, utöfver hvilket Konungen icke
skulle äga höja tullen. Om 33f procent
skulle bestämmas såsom detta maximum, är
det klart, att man först måste bestämma
hvad som utgör hufvudgrunden för Värdet.
Då nu i senare tider benen synas hafva tagit
stor faveur, och ett annat ännu högre
pris derpå sannolikt snart nog uppkommer,
så skulle man i alla fall, med 33 f procents
skyddstull, och 8 sk. värde, ändå ej kunna
komma till högre tullafgift än 2 sk, 8 rist.»
oaktadt pundet af oarbetade ben skulle gälla
i handel iG sk., och derutöfver. Jag
måste anhålla om tillökning i tullen just
derföre, att, såsom Herr af Billbergh visat»
varors värden icke nu, såsom i förra Riksdagens
Tulltaxa, kunna höja sig med gångbara
priset, och sålunda af sig sjelf reglera
tullen, utan deremot nu äro fixa, och tullen
af det gångbara priset oberoende. Herr
af Billbergh är ett af hjulen i det system»
som annars utgör polaritet till mitt tänkesätt
i afseende på handelsfrihet; men han
voterade dock i förra Plenum lika med mig,
emedan han ansåg det så kallade liberala
systemet slå på en alltför svag grund, om
Den 3o October f. m.
399
ic1<e Rikets Ständer tilläto Kongl. Maj:t, ,'itt
vid behof erforderligen förhöja tullen. Jag
anhåller derföre oinRidderskapetsoch Adelns
uppmärksamhet på detta förhållande, och
skall icke vid hvarje punkt besvära Ridderskapet
och Adeln med en särskild strid,
för alt eludera det fattade beslutet, ehuru
sådant ganska väl låt sig göra; men vill hufvudsakligen
anmärka, att Konungen mången
gång skulle kunna vida mera gagna genom
en tull förhöjning, än genom ett förbud.
Uti ifrågavarande fall måste jag vidblifva
mitt förra yrkande, emedan jag anser
denna till utseendet obetydliga omständighet
vara af mycken vigt.
Herr Cederschjöld: Den siste värde Talaren
har förespått, att priset på ben skall
uppstiga till 16 sk. Men jag får hemställa,
om icke i6f procent i alla fall är en ganska
ansenlig utförseltull, och om icke de, som
begagna varan, väl må betala hvad den kan
vara värd. En annan Ledamot har anmärkt,
alt man icke vid frågan om tackjern följt
samma grundsalts. Men det är en väsendtlig
skillnad emellan en näring, som en gång
är grundad på prohibitiva inrättningar, och
en helt ny näring, som håller på att stiga
upp. Den bör icke grundas på en lika oriktig
princip, oaktadt man beklagligen nödgas
vidhålla en sådan för den andra. Hvad
iför öfrigt det lilla tillägget i tullen beträffar,
som Friherre Åkerhjelm gjort, så är
4oo
Den 3o Oc.tober f. m.
just dess obetydlighet ett af skälen, hvarföre
jag bestridt det, emedan jag tror, att
det skulle kasta en ridikyl på Rikets Ständer,
att besvära Förstärkta StatsUtskottet
nied en votering örn 2 r:st.
Herr Tham'. Första gången frågan om
proliibitifsystemet förevar, förklarade jag,
att jag icke kari mäta mig med Herr Lefren
i principer och theorier. Jag erkänner
inga andra än de mathematiska och aritlimetiska.
Alla andra grundsattser mäste gifva
vika för erfarenhetens läror, och jag skall
derföre aldrig antaga någon annan princip,
än den jag anser vara allmänt nyttig. I det
ämne, som nu är i fråga, står en stor allmänhet
på ena sidan, och några få personer
å den andra; och jag vet icke, om man
bör uppoffra den stora allmänheten för några
få Fabrikörer. Den Fabrikör, hvilken
betalar lika mycket för varan, som Köpmannen,
har likväl derjemte en besparing
på utförseltullen och alla • omkostnaderna.
Vill han då icke tillverka bensvärta, tili
samma pris, som utlänningen på dessa goda
vilkor, hvilka utgöra tillsamman 5o å 60
procent, måste antingen inrättningen vara
onaturlig, eller ock han begära en onaturlig
vinst.
Grefve von Rosen: I mitt tycke är denna
discussion benigare än alla öfriga. Till
föda
Den 3o Oe t o ber f. m.
föda samlas beri, icke annorstädes, än der
man vet, af hvad egenskap de äro. Hvad
de gamla benen beträffar, måtte tendensen
med deni vara att antingen användas till
gödning på utländsk ort, eller ock till Sockerbruk.
Jag får ännu en gång upprepa,
att till det sistnämnda beloppet åtgår ganska
obetydligt, i synnerhet som bensvärtan
kan uppglödgas, och på det sättet många
gånger brukas. Jag kan icke finna annan
tendens till högre tull, än att öka Rikets
inkomster, och det bör väl icke ske på exportartiklarnes
bekostnad, minst de, sorn
nära den fattige.
Herr af Billbergh: Då här blifvit väckt
fråga, dels om exportförbud på kreatursben,
dels om en så hög tull, att den skulle motsvara
förbud, ber jag få fästa uppmärksamheten
på vigten af detta ämne. År 1827
exporterades öfver 98,000 Lisp. ben, hvilket
uppgick i värde till en summa af 16,476
R:dr. Det ringa priset på denna vara, som
ännu existerar härstädes, visar, att vi ännu
icke lärt använda artikeln inom landet. Att
nu stadga ett exportförbud, vore icke blott
att hindra en betydlig inkomst på handelsvågen,
utan ock, att försätta varan i sådant
vanvärde, att ingen menniska derefter vårdade
sig om att draga nytta af kreatursben.
Jag medger Herr af Ekenstams satts, att örn
Kongl. Maj:t fått rätt, att i mån af förän
47
H. 26
4<)2
Den 3o October f. m.
drade conjuncturer kunna förhöja tullafgiften,
hade vi kunnat undvika att för hvarje
särskild vara få en sådan här öfverläggning.
Emellertid tror jag med Herr Cederschjöld,
att om också tullen icke skulle gå till mer
än iGf procent, detta bör innefatta ett tillräckligt
skydd åt näringsidkaren inom landet.
Herr Manck af Rosenschöld'. Jag tror
också, att man icke bör för de fattiges först
i ögonen fallande intresse uppoffra den inländske
näringsidkarens, hvarigenom man.
indirect ökar de fattiges antal, och äfven
minskar välståndet hos dem, som skola skaffa
de fattige sysselsättning och underhåll. Om
t. ex. en mindre förmögen person, genom
det lägre priset, antingen blir i stånd, att
inrätta en fabrik af bensvärta, eller tillvägabringa
en betydligare production af jorden,
medelst benens kloka användande till
gödning, och sedermera genom ett af den
myckna utförseln uppstegradt pris derpå,
icke kan underhålla sin fabrik, eller icke
erhålla nog lönande afkastning af sin jord
förmedelst brist på tillräcklig gödning, så
kan han med hustru och barn komma attlida
derpå mera, än de fattige på exporttullens
förhöjning. Men af denna tulls ringhet
vinner utlänningen i allt afseende. Den
bör derföre vara högre åtminstone ända tills
vi hunnit lära, att sjelfve behörigen använda
denna rudimaterie. En värd Ledamot
har yrkat 8 sk:s exporttull; men jag får
Den 3o O c t o b e r f. ra.
4o3
hemställa, om icke den värde Ledamoten
läcktes gifva med sig hälften, och Ridderskapet
och Adeln bifalla en tull af \ sk.
Herr Lefrén: Jag har ofta den olyckan,
att Herr Tham, till svar på mina framställningar,
afspisar mig med tillvitelsen om
theorier; men jag vill icke uppehålla mig
vid dessa undanflygter, särdeles sedan Herr
Tham förklarat, att han icke erkänner andra
grundsattser, än de mathematiska och
arithmetiska.
Friherre Åkerhjelm: I anledning af Herr
Cederschjölds utlåtande, att det vore en ridikyl
öfverlemna en votering om 2 r:st. till
Förstärkta StatsUtskottet, får jag nämna, att
då man gifvit sig in i Tulltaxan, kan man
träffa på flere sådana ridikyler, i fall man
kommer in på så låga värden, att de måste
bestämmas genom runstycken. I afseende
på Herr af Ekenstams anmärkning får
jag, för att tillfredsställa hans afsigt, äran
nämna, att den nu föreslagna tullen redan
utgör 27 r:st. mer, än deri närvarande, som
är blott 5 r:st. på Lispundet. Jag tror således,
att man kail vara fullkomligt tryggad
för ali skadlig verkan af varans exporterande.
När dessutom Konungen kan förbjuda
denna utförsel, om han finnér den skadlig,
hemställer jag, om den värde Talaren icke
skulle behaga afstå från sitt yrkande, och
47 H. 26*
4o4 Den 3o October f. m.
anhåller vördsamt om proposition å 2 runstyckens
tillägg lill Utskottets förslag, så alt
tullen kommer att blifva jemt 33f procent.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Mar skalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr af Ekenstam: I anledning af åtskilige
Talares hemställan, vill jag icke vara
envis, utan nedstämma min pretention till
4 sk. Jag har haft tillfälle under några år
följa denna omständighet troligen mera än
de flesta af Ridderskapets och Adelns Herrar
Ledamöter, och är af den öfvertygelse,
alt benpriserne uppstigit sedan sista Riksdag
öfver 200 procent, och att de för närvarande
äro i långt större stigande än någonsin.
Då flere ansett för eu ridikyl, att
fästa så mycket afseende på denna sak, tar
jag mig friheten nämna, att sjelfva LandtbruksAkademien
funnit den så anmärkningsvärd,
att Akademien för några år sedan utverkade
utförselförbud på ben. Icke långt
derefter lick dock en enskild person Kongl.
Maj:ts licence till betydlig export deraf, på
samma Akademies tillstyrkan. Detta är en
del af benens senaste historia, hvilken sålunda
synes redan förut framställa en något
vacklande grundsatts i denna fråga. Möjligen
kan jag af skenbara facta uppställa en
oriktig slutsålts, men hoppas då rättelse,
D e n 3o O c t o b e r f. m.
4o5
eller i annat fall biträde af Directeuren för
Kongl. LandlbruksAkademien, som jag med
synnerlig tillfredsställelse nu finnér närvarande.
Emellertid måste jag vidhålla yrkandet
om åtminstone 4 sk.‘s utförsellull å
oarbetade ben.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
bidolf Göran: Det är i anledning af hvad
den siste Talaren behagat anföra, sorn jag
ber få nämna, att LandtbruksAkademien
funnit ben såsom gödningsämne vara af stor
nytta, och äfven gjort försök dermed på
sitt experimentalfält. Akademien föreslog
ock en gång förbud emot utförsel deraf;
men då man icke fann detta verka, att benen
mer användes bär i landet, utan att
de lågo obegagnade, tillstyrkte Akademien,
att de heldre måtto få utföras. Landshöfdingen
i Halmstad inkom med en upplysning,
att en stor mängd ben der i Länet
funnos, hvilka lågo onyttjade, men en Köpman
önskade få utföra, och detta gaf anledning
till den omtalade licencen. Då en
så betydligt ökad lull nu blifvit föreslagen,
synes i alla fall all försigtighet iakttagen,
för att vänja allmogen begagna de öfverflödiga
benen så, att de blifva nyttiga till gödningsämnen.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vill
blott ytterligare anmärka, att detta är en
vara, som troligen inom ett pär år stiger
4o6 Den 3o October f. m.
öfver 200 procent i värde. Om således den
föreslagna exporttullen nu utgör en tredjedel
af värdet, kan den om 2 år kanske blott
utgöra en tiondedel.
Friherr q Åkerhjelm: Den tillökning jag
föreslagit utgör 27 r:st. mer än den nuvarande
tullen, och då Konungen dessutom
äger rätt att förbjuda utförseln, hemställer
jag till den värde Talaren, som yrkat den
höga tullen, örn icke all varsamhet blifvit
iakttagen.
Herr Tham: Ett säkert medel att förekomma
en varas stigande, är att belägga
den med så hög utförseltull, att den icke
kan exporteras. Olyckligtvis är denna vara
af beskaffenhet att icke olofligen kunna utföras.
Om så vore, skulle tullen vara mig
likgiltig; ty då blefve varan ändock exporterad.
Men nu kan jag icke förena mig med
Herr af Ekenstam, utan får i stället tillstyrka
bifall å Friherre Åkerhjelms förslag.
Herr Cederschjöld: Jag får blott hemställa,
om en näring, som uppkommit med
en skyddstull af 5 r:st., icke äfven bör äga
bestånd med en tull af 3o rrst., eller 600
procents tillökning.
Herr af Ekenstam: Efter min tanka är
det icke fråga om, att oarbetade ben verkligen
skola få en så hög tuli, utan blott alt
den skall utgöra ett maximum, som Kouun
-
Den 3o Octo ber f. in. 4°7
gen äger att nedsätta ända till i r:st., om
han så behagar. Då jag har den öfvertygelse,
alt benen snart nog stola uppgå lill
ett värde af 16 sk., kan jag icke fatta annat
än, att den föreslagna tullen icke utgör
mer än närmast 25 procent.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde
om Ridderskapet och Adeln biföll, att Export-tullen
å oarbetade ben må bestämmas
till 2 sk. 8 r:st. Banco för hvarje Lispund.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstal Nej,
Ridderskapet och Adeln bifallit den senast
framställde propositionen.
Herr af Ekenstam: Häraf finnér Ridderskapet
och Adeln orimligheten, alt Kongl.
Maj:t icke äger rätt att höja tullen på ben.
Jag anser ämnet vara af den vigt, att det
väl kunde förtjena en votering; men då jag
likväl gifver efter för pluralitetens önskan,
gör jag det icke för ilen enskildta ovilja,
som jag i annat fall kunde åsamka mig, utan
blott för det Konungen äger att förbjuda
utförseln, och derföre att jag hoppas detta
4°8
J3en 3o O c to ber f. ra.
correctif skal! vidtagas, när icke något annat
får göra sig gällande.
Bränvin.
Friherre Åkerhielm: Utskottet föreslår
16 sk. tull på allt bränvin, som ej öfvergår
12 grader. Detta anser jag ej vara tillräckligt
skyddande för en vara af denna
beskaffenhet. Det åsätta priset är visst ett
medeltal, men man skulle kunna förskrifva
bränvin, som vore 12-gradigt, och sedan
genom ökandet af volumen, sälja det med
enskildt fördel, till skada för våra inhemska
bränvins-fabtikationer. Jag anhåller derföre,
att värdet å bran vinet må höjas till
1 R:dr, och tullen till 5o procent eller
24 sk.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag instämmer
med Friherre Åkerhjelm deruti, alt tullen
på sädes- och potates-bränvin bör höjas till
24 sk., men man bör äfven höja tullen på
alla andra slag af bränvin, som äro tillverkade
af ris, socker och frugter, såsom Cognac,
Arrac och Rumm, till 36 sk. å 1 R:dr.
Detta är det enda sättet, att genom consumtions-afgifter
kunna träffa välståndet och
njutningen. Jag förenar mig således deri,
att värdet på sädes- och potatisbränvin må
förhöjas till 1 R:dr kannan, och tullen derå
till 24 sk., samt att man dessutom måtte
stadga tullen till 1 R:dr för öfriga slag af
bränvin såsom Arrac, Cognac och Rumm.
Den 3o Octo ber f. rn.
Herr Tham: Hvad tallen å bränvin af
säd och potates beträffar, vill jag ej motsätta
mig Friherre Åkerhjelms förslag ; meri
jag skulle helst vilja antaga, hvad BondeStåndet
beslutat, nemligen 34 s^:s tu^- &
allt sädes- och potatesbränvin utan afseende
på gradtalet, emedan det är ganska
svårt att bestämma gradtalet, så att icke
några misstag i verkställigheten äga rum.
Hvad tullen å andra slag af bränvin, som
tillverkas af ris, socker och frugter, beträffar,
kan jag ej förena mig med Herr Hjerta
derom, att förhöja tullen derå, emedan
dessa varor lika mycket inkomma ändock,
endast med den skillnad, att i sådant fall
Statens inkomster minskas, och tullförsnillaren
sökas. Man införskrifver nu dessa varor
för 1 R:dr kannan, och det vore då
orimligt, att sätta en så hög tull derå; 34
sk:s tull å annat bränvin torde kunna anses
såsom ett förbud, och att i samma proportion
höja tullen å Arrac, Cognac och
Rumm skulle blott föranleda till förlust för
Staten, hvilken förlust jag icke vill med
min röst understödja. Jag öfverlemnar för
Öfrigt detta till Friherre Åkerhjelms närmare
bedömande.
Friherre Åkerhjelm: Då jag nyss hade
ordet, yttrade jag den önskan, att tullen
på sädes- och potatesbränvin måtte höjas
från 16 till 34 sk., eller 5o procent, då
bränvinet icke öfversteg is grader, emedan
Den 3o O c t o b e r f. m.
raan bör söka förekomma bränvins införande.
Såsom en fortsättning deraf, får jag
nu yrka, att allt potates-och sädesbränvin,
som håller öfver 12 grader, må i Tulltaxan
anses till ett värde af 1 R:dr 16 sk.,
och tullen derå i samma proportion blifva
3a sk. Hvad de öfriga sorterna bränvin
beträffar, hvilka tillverkas af ris, socker
och frugter, såsom Arrac, Rumm, Genevre
och Cognac; så kan jag ej anse deras införande
skadligt, utan skulle snarare tro
dem vara behöfliga importartiklar, å hvilka
likväl 2 R:drs värde och 1 R:drs tull,
såsom Utskottet föreslagit, torde böra läggas,
till förekommande af deras för ymniga
införande, Jag får förnya min anhållan om
proposition å den framställning till förändrande
af Utskottets förslag, hvilken jag
nyss hade äran göra.
Herr Hjerta: Hvad angar den skillnad
af 12-gradigt bränvin, och derutöfver, som
Friherre Åkerhjelm föreslagit, medger jag
visserligen, att, genom införande af stark
sprit, författningen lätt skulle kunna eluderas;
men då jag besinnar svårigheten, att
eontrollera detta, och att man nödgas öfverlemna
saken helt och hållit till Tullbetjeningens
bedömande, vidhåller jag min
tanka, att olika tull ej bör finnas för olika
gradtal, utan blott en enda tull, hvarföre
jag tillstyrker 1 R:drs värde och 24 sk:s
lull å sädes- och potatesbränvin. Herr
Den 3o O c t o b e r f. m.
Thara och Friherre Åkerhjelm hafva ansett
ett annat förhållande vara för handen med
utländska bränviner, samt att rudimaterien
ej kan införas, då den förädlade varan ej
kan med fördel i Riket tillverkas; men då
jag besinnar, att det endast är en maximitull
vi här bestämma, och alt det i alla fall
blir Kongl. Majit, som, på GeneralTullStyrelsens
rapporter, skall bedöma, om faran af
tullförsnillning är för handen, och om tullen
således å dessa varor bör nedsättas, samt jag
ihågkommer, att det just är dessa varor,
som lemna tillfälle till repressalier mot de
Magter, hvilka skulle vilja med hög tull
belägga vårt jern, anser jag mig, med tillräckligt
afseende å det allmännas nytta, icke
böra frångå yrkandet af 5o procents förhöjning
så väl å värdet, som tullen, på desse
varor utöfver hvad Utskottet föreslagit.
Herr Munck af Rosenschöld: På hvad
de aine sista Talarne yttrat, kan jag ej göra
något afseende, emedan jag icke hört
dem. Jag vill blott fästa uppmärksamheten
derpå, att det icke är något system i
våra bränvinsförfattningar, äfvensom på olägenheterna
häraf. Rikets Ständer inskränka
rättigheten att bränna bränvin till så små
pannor, att productionskostnaden blir högre
än i andra länder. Följden deraf blir,
att om bränvin tillätes till införsel, komma
Danska tillverkare med stora pannor att
concurrera med våra, som endast få an
-
4l2
Den 3o October f. m.
vända små pannor; utlänningen har då vidsträcktare
rättighet lill concurrence, än våra
egna medborgare. Det är alltså klart, att
Kongl- Maj:t skall förbjuda införsel af bränvin,
intilldess vi få producera det på det
minst kostsamma sätt. Häraf följer, att det
öfverklagade lurendrejeriet med utländskt
bränvins införsel, kan hvar och en af våra
hränvinsproducenter, sorn ifrat emot stora
pannor, skylla sig sjelf för. Så länge productionskostnaden
är så dyr, kan man icke
rimligtvis uthålla någon concurrence med
utlänningen. Jag vill åtminstone i Protocollet
hafva förvarad min tanka i denna
vigtiga fråga.
Herr Tham: Alla de i Utskottets förslag
antagne värden äro blott fidi va, ty
man kan icke säga, att en R:dr utgör det
verkliga värdet å en kanna bränvin, eller
2 å 3 R:dr å en kanna Arrac, som införes
för vida mindre; men Utskottet har antagit
dessa högre värden, för att det icke
skulle se så orimligt ut med den annars
uppkommande höga tullen. De värden Friherre
Åkerhjelm uppgifvit, skilja sig ännu
mera från de rätta. Jag har ej emot, att
tullen å bränvinet uppsattes till 24 å 02 sk.,
emedan jag önskar, alt bränvin ej måtte införas.
Att, såsom Herr Hjerta föreslagit,
sätta så hög tull på åtskilliga artiklar, att
Kongl. Maj:t nödgas nedsätta dem, deruti
kan jag ej instämma; det skulle blott ge
Den 3o O c t o b e r f, m.
4*3
anledningar till en mängd ansökningar lins
Regeringen, och alt kasta allt på densamma,
för att sedermera klandra dess åtgärder.
Jag kan således ej annat än till jättersta
grad bestrida Herr Hjertås yrkande,
och anser det så mycket olämpligare, som
det endast ger anledning till tullförsnillning.
De af Friherre Åkerhjelm föreslagne
förändringar medger jag deremot gerna.
Friherre Åkerhjelm: Lika med Herr
Hjerta, anser jag bränvin af frugter och ris
vara af de få artiklar, som lämpa sig till
ett repressalie-system. Men då meningen
med en förhöjd tull måtte vara, att försvåra
införseln af varan, tror jag ett förbud
verka detsamma. Ingen lärer i alla fall
komma i tillfälle att rättligen använda repressalie-sj^stemet,
mer än Regeringen. Jag
tror derföre, att värdet och tullen enligt
Utskottets förslag kan qvarstå. Herr Munck
af Rosenschöld har åter tält om den olofliga
införseln af bränvin i Skåne, hvilken
under flera månader utgjort ett särskilt samtalsämne
i hufvudstaden. Jag har gjort mig
det yttersta besvär för att få reda härpå,
och har nu vunnit en på authentika bevis
styrkt öfvertygelse, att ej ett ord deraf var
sanning. Det härflöt detta rygte från eti
i Stockholm bofast bränvins-speculant, som
i ett ögonblick, då bränvinet var i fallande,
fruktade för minskning eiler uteblifvande
af en påräknad vinst. Yi hafva emel
-
4*4
Den 3o October f. in.
lertid under samma tid, då dessa missbruk
skolat föröfvas, utfört Svenskt bränvin lill
Dannemark, och detta tyckes bevisa omöjligheten
af, alt på samma gång finna räkning
vid införandet af Danskt bränvin till
Sverige. Hvar man vet dessutom, att bränvin
är en vara, som är ganska svår att
lurendreja, och jag skulle önska, att inga
andra varor voro lättare att försnilla,
än denna.
Tians Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då ingen Ledamot
yrkat bifall till Utskottets förslag i
sin helhet, ansåg Hans Excellence sig endast
böra framställa proposition å de särskildta
förslag, som under discussionen blifvit
gjorde; och hemställde Hans Excellence
alltså först, om Ridderskapet och Adeln biföll,
att, på sätt Friherre Åkerhjelm föreslagit,
tullvärdet å bränvin af säd och potates
till och med 12 graders styrka, må
fastställas till 1 R:dr kannan, och införseltullen
derå till 24 sk. för hvarje kanna.
Bifölls.
Hans Excellence hemställde vidare, om
Ridderskapet och Adeln biföll, att tullvärdet
å bränvin af säd och potates, öfver 12
graders styrka, må bestämmas till 1 R:dr
16 sk. kannan, och införseltullen derå till
32 sk. för hvarje kanna.
Bifölls.
Den 3o October f. m.
415
Slutligen gjorde Hans Excellence proposition
på godkännande af Utskottets förslag
till införseltull å bränvin och sprit af
ris, socker, frugt, Arrac, Rumm, Cognac
och Genevre; hvilken proposition likaledes
bifölls.
Herr Hjerta anmälte emot detta sista
beslut sin reservation.
Böcker j, utrikes tryckta på Svenska.
Herr Cederschjöld: Jag hemställer, att
man måtte fästa uppmärksamhet på den omständighet,
att utlänningen svårligen kan
täfla med våra inländska Boktryckare, emedan
man aldrig är säker, att utomlands få
tryckningen correct. Det är således öfverflödigt,
att sätta så hög tull på Svenska
böcker. Det är dessutom olämpligt, att genom
högre tull försvåra afsättningen för sådana
utländska författare, hvilkas modersmål
är Svenskan. Hvarföre skall ej åt Finnen,
som författar på Svenska, samma tullfrihet
förunnas, som åt Tysken, Fransmannen
och andra utlänningar? Hvarföre skola
Finska författares Svenska skrifter vara belagde
med hög tull, under det alla andras
äro tullfria; och då alla andra Finska produeter
njuta 5o procents lindring i tullen?
Dessutom är det osäkert, huruvida de böcker,
som hitskickas, finna afsättning. De
kunna möjligen få tagas tillbaka. Skulle
den erlagda tullen då återfås? Jag hem
-
416
Den 3o Octo ber f. m.
släller derföre, att åtminstone undantag måtte
göras för de böcker, som äro af utländsk
författare.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Jag anser Herr Ugglas vid Utskottets Utlåtande
bifogade reservation så tydligt hafva
utvecklat skälen, hvarföre ingen lull på
böcker bör finnas, att för mig nästan endast
återstår, att förena mig deruti. Jag
vill blott upptaga Utskottets skäl, att Boktryckare,
såsom näringsidkare, äga rättighet
till lika skydd med andra sådana; och
jag hemställer då, hvarföre Koppartryckare
icke böra hafva samma skydd som Boktryckare;
men när man belägger kopparstick
och stentryck med blott 5 procents tull,
har man belagt böcker med 25 procents
tull. Jag tror, att Boktryckare icke äga rättighet
till större skydd än Koppar- och
Stentryckare. På dessa och de i reservationen
anförde skäl anhåller jag, att alla
böcker måtte tullfritt få införas, eller åtminstone
icke beläggas med högre tull än
kopparstick, d. v. s. 5 procent.
Herr Tham: Man har ifrat för förbud
ej allenast mot alla manufacturvaror, utan
äfven mot matvaror, som äro oundvikligen
nödvändiga. Utskottet deremot har trott
sig böra gå en medelväg, och skydda våra
egna näringar genom hög tull. Då man skyd
-
Den 3o O c lober f. m.
4 '7
dat Landtmannen, Fabrikanten och Handtverkaren
mot för mycken täflan, har Utskottet
äfven trott, att Boktryckarne voro
Svenske undersåtare, som icke endast borde
uteslutas från skydd för sin näring. Man
har ej belagt utländska böcker på utländskt
språk med tull. Jag tror* att man icke gjorde
väl och rättvist, om man skyddade alla
andra Fabrikanter och Handtverkare, men
icke Boktryckare. Jag kan ej ingå på att
göra ett undantag för Finland. Finland ät*
icke mera en Svensk provins, och vinner
nog ändå på sin handel med Sverige. Den,
som trycker på Svenska i Finland, bör betala
lika dyrt, som om han tryckte i Dannemark.
Jag anser derföre, att tull bör
äga runi; men om den, som nu är föreslagen,
är för hög, är det en annan sak, som
genom nedsättning kan hjelpas. Enär Utskottet
föreslagit 33| procent för att skydda
alla andra näringar, har det ansett obilligt,
att här föreslå mindre än 25 procent.
Jag hemställer, om icke tull är nödvändig,
och öfverlemnar åt Ridderskapet och Adeln
alt bestämma densamma.
Friherre Cederström_, Jacob: Här synes
såsom skyddstullen skulle blifva en hinderlig
anstalt för upplj'sningens spridande.
Då man får utifrån införa böcker på främmande
språk utan all tull, hemställer jag,
om det är något skäl, att hindra böcker på
47 H. 27
418 Den 3o October f. m.
Svenska språket att inkomma, hvilka dessutom
äro tillgängligare för allmänheten.
Månne det ej vore lika lämpligt, att Boktryckare
yrkade tull å alla utländska böcker,
på det de ensamt måtte få trycka äfven
dem. Jag afstyrker all slags tull å
böcker, emedan den hindrar upplysningens
spridande.
Herr Lefrén: Vid sista Riksdag då fråga
var om tull på konstproducter, stadgades
den grund satts, att ingen tull borde hindra
culturens välgörande verkningar. Jag
kan ej sälta denna fråga under samma cathegori
med varuproducter i allmänhet. Svenska
Folket har alltid varit angeläget att utbilda
sig, och löija sin tid. Att gifva ett
exempel af molsaltsen, sådant sorn detta,
afstyrker jag på det högsta. Men om man
ock skulle betrakta denna fråga ur den blott
ekonomiska synpunkten, tror jag Boktryckare
skulle förlora genom ett reciprocitetssystem
i denna del, då man vet, att en
tredjedel af de bättre verk, som här utkomma,
gå till Finland. Jag afstyrker således
all tull. Om en Svensk Boktryckare
skulle nedsätta sig i Christiania, och vilja
skicka lill sitt fädernesland hvad han
tryckt på fädernespråket; månne man skulle
vilja förbjuda honom det. Slutligen anser
jag mig böra förklara, att detta förslag
var ett oväntadt missgynnande för vårt
språk.
Den 3o October f. m. 4*9
Friherre Åkerhjelm: O ra man betraktar
saken ur enskilt» åsigter, skulle man
kunna äga mångfalldiga skäl alt göra undantag
från tull för inkommande böcker;
betraktar man densamma åter såsom skyddsanstalt
för egna Boktryckerier, så tror jag
denna handtering likaså väl förtjena billig
uppmuntran och skydd som alla andra. Man
bar sagt, att Svenska böcker borde få införas
utan lull. Genom den förminskning
i kostnad, sorn deraf uppkomme, skulle det
lättligen kunna blifva en speculation, att
låta trycka böcker på Svenska utomlands,
i synnerhet sorn både vackrare tryck och
bättre papper vanligast derigenom erhålles,
och måhända äfven bättre pris, helst då
ingen tull erlades. Af denna utflyttning af
konslfliten inom de inhemska bokprässarne,
tror jag den inhemska culturen ej skulle
vinna. Våra egna Tryckerier skulle då möjligen
reduceras till tryckande af Kungörelser
och Avisor, ett slag af litteratur, sorn
troligen minst af alla verkar till utvecklingen
af den större och renare bildningen.
Hvad Finland beträffar, så är tullen på böcker
derifrån redan så nedsatt, att det icke
synes vara skäl, att vidare jemka den. Jag
har hört Grefve Gyldenstolpe anmärka mot
Utskottet, att det uppfört Svenska böcker
till 25 procents tull, då deremot kopparstick
endast blifvit uppförde lill 5 procent.
Utan att känna Utskottets skäl härtill, vill
47 H. 37*
4"20
Den 3o O c tober f. ra.
jag dock förmoda, att den högre Lullen på
böcker kommer sig deraf, att Boktryckerierna
sysselsätta en mängd personer och
utgöra en så stor näring, att den påkallar
Statens uppmärksamhet och omvårdnad, då
deretnoL Kopparstickslrydket endast sysselsätter
några lä egentliga konstidkare, och
synes således tillhöra den enskildta verksamheten,
samt vara mera ett fält för Artisten
än för handtverkaren. Att borttaga
tullen på ifrågavarande böcker, tror jag således
icke vara skäl, men att nedsätta den
lill iGf procent, då Finska lulleu blir 8|,
synes mig lämpligt, helst våra egna Boktryckerier
derigenom kunna erhålla något
skydd. Jag tillstyrker proposition häruppå,
såsom varande en billig medelväg inom
gränserna af för hög och ingen tullafgift.
Ilerr Hjerta: Jag förenar mig med de
Herrar, hvilka ej önska bibehållandet af den
höga tullen för Svenska böcker, desto heldre
som denna tull skulle strida emot det
beslut, som vid i8a3 års Riksdag fattades.
Men jag förenar mig äfven med Friherre
Åkerhjelm deruti, att man ej på en gång
bör för mycket nedsätta tullen å böcker.
Då under de senaste 5 åren 33J procent
varit bestämde såsom tull, och vi deraf ej
funnit något menligt inflytande på litteraturen,
torde 10 procent nu vara lämpliga
att såsom tull fastställas, till skydd för våra
inhemska Tryckerier, och såsom en icke
Den 3o O c t o b e r f. m
för mycket öfverdrifven afgift. Jag föreslår
heldre detta, än jag antager Friherre
Akerbjelms högre förslag.
Friherre Cederström: Jag kan ej instämma
i Friherre Åkerhjelms förslag om
skyddstull för Boktryckerierna. Det har
funnits en icke aflägsen tid, då utländska
böcker voro förbjudna till införsel, och hvar
och en minnes säkerligen det allmänna missnöje,
som deraf var en följd. Nu vilja vi
försvåra en författares försök alt utrikes under
sina egna ögon få trycka sitt arbete,
då han deremot, om han nödgas trycka det
härstädes, får det oriktigt gjordt, och kan
dessutom ej sjelf tillse arbetet. Jag tror
det vara mot Nationens interesse, att hindra
någon trycka sitt arbete hvar som helst,
ty om vi inom oss äga dugliga Boktryckare,
få de nog förtjenst framför de utländska
i tryckandet af Syenska höcker; det är
dessutom ej mindre vigtigt. för Nationen att
utifrån erhålla Svenska höcker, än att erhålla
böcker på främmande språk. Svenska
böcker äro af en mera allmän nytta.
Efter milt sätt att se saken, ligger en stor
motsägelse i denna höga tull på Svenska
böcker, ty antingen skall denna tull utsträckas
till alla böcker, så vä 1 på Svenska,
som på främmande språk, eller ock
skola alla slag af böcker vara fria lill införsel.
Det är besynnerligt, att Svenska
språket skall vara så litet aktadt, att man,
422
Den 3o Octo ber f. *1.
som Svensk, ej heldre vill hafva böcker på
Svenska språket än på andra språk.
Herr Cederschjöld: För att ytterligare
visa olämpligheten af den höga tullen
på Svenska böcker, vill jag framställa
den frågan, om det är efter productionskostnaden,
eller försäljningspriset, tullafgiften
skall beräknas. I förra fallet blir uppgiften
i högsta måtto svår att controllera,
och i det senare åter blir kostnaden så
enormt dyr, att det är omöjligt hitskicka
några böcker; ty om till 12 procents tull
lägges 15 procents arfvode för Bokhandlaren,
samt dessutom osäkerheten om afsättning,
så skall hvar och en finna, att det
är omöjligt, att från Finland hilföra några
böcker, så vida de ej skola gå tullen förbi.
Jag hemställer, om en sådan smugling kan
liindras; och om det icke är olämpligt, att
vidtaga åtgärder, som tjena till intet. Den
fruktan, att Svenska förf attare skulle skicka
ut sina nianuscripter för att låta trycka
dem utrikes, tror jag är alldeles ogrundad.
Jag går endast till mig sjelf i detta
afseendet. Jag skulle för intet pris vilja
låta trycka någonting utrikes, eller ens på
annan ort inrikes, der jag ej hade tillfälle
att sjelf se correcturen. Jag tror det således
ligga i sakens natur, att man i detta
afseende har ingen ting att befara; och
jag tillstyrker derföre vördsamt afslag å Ut-»
skottets förslag i denna punkt,
D e n 3o 0 c t o b e r f. m.
4a3
Herr Tham: Man har mycket omtalat
beslutet i detta afseende vid sista Riksdagen.
Jag anser mig derföre böra upplysa,
att 33f procent då fastställdes. Bevillningsutskottet
har sålunda, långt ifrån att försämra
förhållandet, förbättrat detsamma.
Jag förenar mig med Friherre Åkerhjelm af
två skäl. Först emedan värdet på böckerna
sättes efter ägarens egen uppgift, och
blir sålunda ganska obetydligt; detta gäller
äfven om utländska böcker; och för det
andra, emedan om Friherre Akerhjelms förslag
antages, det möjligen kan bli föremål
för afgörande i Förstärkta StatsUtskottet,
ty Borgare- och BondeStåuden, som, enligt
hvad jag tyckt mig finna, äro tern ligen hållfasta
i sina beslut, hafva bifallit Utskottets
förslag eller 25 procents tull. Skulle återigen
Ridderskapet och Adeln icke fastställa
någon tull, kommer troligen 2,5 procent att
inom Förstärkta StatsUtskottet blifva gällande.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vill
blott hemställa, huru förhållandet skall blifva,
om Svenska böcker i Finland eftertryckas
och hit införas. Ett sådant våldförande
af äganderätten har sysselsatt flere länders
uppmärksamhet. Jag känner t. ex. med
säkerhet, att då interessanta och mycket
säljbara verk i Paris utkomma, eftertryckas
de på ganska kort tid i Brussel, sändas derpå
lill Paris, och säljas der för lindrigare
4^4 Den 3o October f. m.
pris, än sjelfva original-upplagan. Jag tror,
9tt Svenska böcker sorn äro eftertryckta,
icke böra få införas i Sverige, om icke föi>
lägga ren sjelf ger tillstånd dertill.
Friherre Åkerhjelm: Jag har redan uttryckt
min princip om fastställandet af en
lägre tull, än den Utskottet föreslagit; men
deremot kan jag icke medgifva nyttan att
alldeles borttaga tullafgiften. Emellertid då
Herr Hjerta äfven varit af den tanka, att
tullen icke helt och hållit borde borttagas,
men deremot föreslagit dess nedsättande till
io procent, vill jag förena mig med honom,
helst skillnaden emellan ro och i6f
procent är så obetydlig. Jag hoppas, att
Herr Tham äfven begifver sig härtill, i hvilket
fall vi så mycket snarare komma tili
afgörande utaf saken.
Herr Cederschjöld: Jag vill blott erindra,
att fruktan för eftertryckte Svenska böckers
införande till fäderneslandet är undanröjd
genom TryckfrihetsLagen, som förbjuder,
att en sådan upplaga får lill salu hållas.
Herr Tham: Jag vill endast hafva äran
tillkännagifva, att jag förenar mig i den ytterligare
nedsättning af tullen på Svenska
böcker, hvartill Friherre Åkerhjelm i sitt
senare yttrande begifvit sig.
Herr Munck af Rosenschöld: Det förundrar
mig, att Herr Cederschjöld sjelf tror,
Den 3o October f. n*. 425
eller vill förmå oss att tro, alt Tryckfrihetsförordningen,
som förbjuder eftertryck af
Svenska skrifter, skall kunna tillämpas på
Finland eller på Ryska undersåtare. Jag
ber, att Herr Cederschjöld må upplysa, huru
detta förbud, sorn i Tryckfrihetsförordningen
är stadgadt, skall kunna tillämpas
på Ryska undersåtare, annorlunda än genom
förbud mot införsel af sådana eftertryckta
skrifter, eller ock så hög tull, att
dep kan verka såsom ett förbud.
Herr Cederschjöld; I anledning af den
siste Talarens yttrande, får jag upplysa, att
mili mening icke varit, att författaren kunde
göra några anspråk på näpst gällande
mot den utländska Boktryckaren; utan han
får hålla sig till den Svenska Bokhandlare,
som utbjuder boken; och så snart dr t är
bevisadt vara eftertryck, äro exemplaren
förfallne till confiscation,
Grefve Gyldenstolpe: Då jag förra gången
yttrade mig, hade jag, såsom skäl för
en lägre tull på böcker, anfört, att kopparstick
endast voro belagde med 5 procents
lull. Friherre Åkerhjelm har gissat, att Utskottets
skäl till en sådan olikhet vid tullbestämningen
varit, att Boktryckerierna voro
en stadgad och större näring, som sysselsatte
en mängd personer, och att dep
derföre förljenade mera afseende, än Koppartryckerierua,
hvilka blott sysselsätta uå-*
4?.6 Ben 3o Octo ber f. in.
gra få personer. Det är förlåtligt, om jag
ej kunnat gissa mig till samma skäl, då jag
trott föi hållandet böra vara tvertom, eller
alt en näring, sorn redan kommit i flor,
just är i behof af mindre skydd, än den
näring, som ännu ligger i sin linda. Om
endast 5 procents tull skall erläggas för
kopparstick, anhåller jag, att äfven Svenska
böcker endast måtte blifva belagde med
5 procents tull.
Herr af Billbergh: Då så många Talare
ifrågasatt Utskottets skäl dertill, att
böcker blifvit projecterade att beläggas med
2Ö procents tull, och kopparstick endast
med 5 procents, får jag äran upplysa, att
Utskottet ansåg kopparstick vara en konstproduct,
som således borde beläggas med
ganska låg tull; hvaremot Boktryckerierna
ansågos innefatta ett handtverk, som borde
hafva högre tull, enär alla näringar hafva
lika anspråk på samma skydd. I anledning
af hvad Herr Munck af Rosenschöld yttrat
om eftertryck af Svenska böcker, vill jag
endast anmärka, att detta ämne icke hör
till Tulltaxan, men att den eftertryckta upplagan,
hit införd, alltid blir confiscerad,
ehuru man ej kommer åt plikten af den,
sorn verkställt eftertrycket,
Herr Munck af Rosenschöld: Jag skulle
tro, alt confiscation af en införd vara är
detsamma som förbud mot införseln af den
-
Den 3o October f. in.
427
samma, och då utomlands eftertryckta Svenska
böcker äro, enligt Herr af Billberghs
egen uppgift, underkastade confiscation , böra
de väl äfven vara till införsel förbudne;
men härom nämnes icke i Tulltaxan, som
derföre i detta afseende är ofullständig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag till införseltull å
utrikes på Svenska tryckta böcker.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
oni Ridderskapet och Adeln biföll, att införseltullen
å utrikes på Svenska tryckta
böcker må bestämmas till 10 procent.
Ropades Ja och Nej,
Hans Excellence föreslog slutligen, att
utrikes på Svenska tryckta böcker må vara
fria från all införseltull,
Ropdaes starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln således bifallit den
sist framställde propositionen.
Herr af Billbergh: Jag anhåller, att
få reservera mig emot det af Ridderskapet
och Adeln nu fattade beslut, alt böcker,
Utrikes tryckta på Svenska, få tullfritt in-s
4=sS
Det) 3q O c t ob e r f. m.
föras. Jag anser detta beslut vara stridande
emot de grundsattser, som vid Tulltaxans
uppgörande inom Utskottet varit gällande,
alt nemligen den ena näringen äger
lika mycket rätt till skydd, som den andra.
Herr Tham och Friherre Åkerhjelm förenade
sig med Herr af Billbergh.
Upplöstes ett frän Högvördige PresteSlåndet
ankommit ProtocollsUtdrag af den
7 dennes, innefattande Ståndets beslut, att,
med särskilt fästadt afseende på Biblar från
utländska BibelSällskaper, böcker, utrikes
tryckta på Svenska, i likhet med böcker,
tryckta på utländska språk, skulle från ali
tull fritagas; uti hvilket beslut de öfrige
RiksStånden blifvit inbjudne, att «ig med
PresteStåndet förena.
Hani Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att Ridderskapel;
och Adeln, i följd af dess, rörande alla å
utrikes ort på Svenska tryckta böcker, nyss
fattade beslut, torde instämma i PresteStån*
dets berörde inbjudning.
Ropades Ja.
Chrjstalli Tartari och Cremor
Tartari.
Herr Cederschjöld: Jag liar begärt ordet
för att yrka en rättelse i Tulltaxan,
hvarigenom den öfriga delen af den hand
-
Den 3o October f. ra.
4^9
lande Verlden måtte se, att vi i Sverige
veta, det Clirystalli Tartari och Cremor
Tartari är alldeles detsamma. I Svenska
Pharmacopeen stå dessa benämningar såsom
samma sak. I Medicinaltaxan äfvenså.
Pulveriseringen gör ingen skillnad i benämningen.
Jag föreslår således, att uppföra
dessa begge saker under samma rubrik; äfvensom
att utplåna den orimligheten, att
det ena skall vara belagdt med 2 sk., och
det andra med 8 sk:s tull. Jag föreslår,
att värdet må blifva 3o sk., och tullen 3 sk.
Herr Tham: Jag vill ej ingå i undersökning
om de författningar och böcker Herr
Cederschjöld omtalat. Så väl Utskottet, som
jag, har trott att man borde hålla sig vid
GeneralTullStyrelsens och CommerceCoIle*
gii längder; och der hafva vi funnit, att
Chryslalli Tartari varit särskildt upptagit,
och Cremor Tartari äfven särskildt uppfördt.
På denna grtlnd liar Utskottet ansedt sig böra
bibehålla det gamla stadgandet, så mycket
heldre som ingen olägenhet deraf hittills
uppkommit. och man har sett, att Tull»
betjeningen ganska väl förstad t sig på skillnaden
emellan dessa begge saker.
Herr af Billbergh: Jag har ej fattat
Herr Cederschjölds anmärkning annorlunda,
än att han instämde med Utskottet. Hail
har sagt, att Ch rysta lii Tartari och Cremor
Tartari voro detsamma, endast med den
43o Den 3o October f. m.
skillnad, att det senare är en förädling af
det förra. Står detta fast, så medgifver
säkert Herr Cederschjöld , att Utskottet haft
rätt, ty annars skulle icke af samma orsak
malen China vara belagd med högre tull,
än hård China. Enär Utskottet sålunda riktigt
förfarit, anhåller jag om bifall å Utskottets
förslag i denna del.
Herr Munck af Rosenschöld: Äfveu jag
tror, att förtjensten af pulveriseringen bör
tillkomma den inhemska näringsidkaren, och
att således högre tull bör läggas på Cremor
eller pulveriserade Vinstens-krystaller, än
på de opulveriserade. Dessutom är riktigheten
af det opulveriserade lättare alt controllera,
hvilket år så mycket vigtigare, som
man haft exempel på skadliga tillsattser uti
Cremor Tartari, som utifrån inkommit; t.
ex. gips, och ännu skadligare ämnen. Man
har till och med anledning misstänka en
sådan förfalskning deraf, att Utskottet utsatt
ett lägre tullvärde på de pulveriserade
Chrystalli eller Cremor Tartari, än på de
opulveriserade. Jag anhåller således om bifall
till Utskottets förslag; likväl skall det
icke vara mig emot, om införseltullen på
Cremor Tartari nedsättes från 8 till 6 sk.
Herr Cederschjöld: Pulveriseringen af
Chrystalli Tartari kan jag ej anse som en
förädling af varan. Dessutom då Medicinaltaxan
endast upptager 9 sk. skillnad, är
Den 3o October f. m.
det orimligt, att Tulltaxan skall upptaga den
till 12 sk. Jag utber mig äfven få erinra,
det Måsens och Desma stått under särskildta
artiklar i Svenska Tulltaxan ända
till sista Riksdagen, då det lyckades mig
att öfvertyga Ridderskapet och Adeln derom,
att dessa 2:ne artiklar voro en och
samma sak. Det är samma försök jag nu
velat göra i afseende på Chrystalli Tartari
och Cremor Tartari.
Herr Skogman: Jag äger ej insigt att
ingå i den Medicinska frågan om skillnaden
emellan Chrystalli Tartari och Cremor
Tartari; men jag anhåller få upplysa, det
tullbeloppet år 1828 utgjort, för förstnämnde
artikel 316 R:dr 10 sk. och på den senare
10 R:dr 4° sk.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag i afseende å tullen
på Chrystalli Tartari och Cremor Tartari.
Ropades Ja.
D rakblod.
Herr Cederschjöld: Tullen härå bör
desto heldre nedsättas, som Drakblod är
ett råämne. Jag anhåller derföre om nedsättning
i tullen.
Uppå gjord framställning, blef Utskottets
förslag, i afseende å tullen på denna
artikel, af Ridderskapet och Adeln godkändt.
4'3a
Den 3o Oetofoer f. m.
Fi s k , salt, torf.
Herr Rosenqvist, Fredrik' Leonhard,
hade inlemnat följande, sorn upplästes:
Jag vidhåller min gjorda anmärkning
inol den af Utskottet benämnde ringa förhöjning
i tullen på salt och torr fisk, såsom
tryckande för den behöfvande och fattiga
folkklassen.
Utskottets förhoppning, att, såsom orden
i Utskottets Utlåtande märkvärdigt lyda:
Sillen inom nästa Riksdag kan ankomma
till Svenska kusten, är verkligen så egen
och sällsam, alt Utskottet gjort sig oöfverträffligt
i frambringande af skäl; ty då Utskottet
sålunda öfverlemna! åt sillens discretion,
att innan nästa Riksdag besöka våra
kuster, vore det rätt val* om sillen, efter
några decenniers bortovaro från Svenska
knsterne, ville rätta sig efter våra Riksdagars
terminer, och realisera Utskottets goda
tankar om sillens beredvillighet att inställa
sig.
Jag nödgas äfven motsäga Utskottet
deruti, att salt sill och torra fiskvaror mera
consumeras af de förmögnare, än af de
fattigare, ty förhållandet är tvertom; men
troligen har Utskottet menat färsk fisk, hvilken,
jag vill medge, finner mera afsättning
hos de rika än hos de fattige. Jag tillstyrker
alltså afslag å den ifrågavarande förhöjningen.
Herr
*•
Den 3o O c t o b e r f. rn. 433
Herr Lefren: Då i8a3 grundsallserne
för ett liberalare handelssystem gjorde sig
gällande, framställdes handelsbalancen såsom
ett hjernspöke; nu har samma hjernspöke
smugit sig in uti Utskottets Utlåtande,
men under ett annat namn, nemligen
handelsväg. Jag har visserligen icke något
emot sjelfva punkten vidare, än att jag
anser tullen på fisk vara en consumtionsafgift,
lagd på en utaf lifvets nödvändigaste
förnödenheter. Min anmärkning åsyftar
egentligen, att få glädja mig öfver det man
nu nödgas i beräkning upptaga en sak, som
man förut ansett såsom ett hjernspöke, samt
öfver den lyckade öfversättningen af halfsvenska
ordet handelsbalance till det helsvenska
ordet handelsvåg.
i
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag, i afseende å införseltullen
å förevarande artikel.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln således bifallit Utskottets
berörde förslag.
Galgant. Galläpplen.
Herr Cederschjöld: Galgant är belagd
med 25 procents tull, och Galläpplen blott
47 H. 28
434 Den 3o October f. ro.
med 12 procent. Enligt 5:te BevillningsGrunden
bör Galgant ej beläggas med så
liög tull, emedan det är ett råämne, som
i medicinen nyttjas. Tullen å Galläpplen
är af samma anledning äfven för liög. Jag
yrkar, att de båda måtte uppföras blott till
,10 procent. Jag kan ej finna annat, än att
Utskottet brutit emot sin egen princip. Det
skäl, att så stor qvantitet deraf årligen åtgårj
bevisar blott, att dessa artiklar äro till
liög grad behöflige för fabrikerna.
Herr Tham: Utskottet har alldeles icke
frångått sine yttrade grundsattser. Utskottet
har i en annan BevillningsGrund föreslagit,
att bibehålla sådane tullprocent, som
"voro nödige till uppdrifvande af tullinkomsterna.
Då Galgant och Galläpplen verkligen
stå till höga priser på tullimport-listan,
så hafva de blifvit bibehållna vid deras
gamla tull, emedan det just är på dylika
artiklar tullinkomsterne bero. Enär dessa
artiklar många år äro införda till stort
belopp, och utan skada af den höga tullen,
kan jag ej tillstyrka en minskning i tullen,
som endast skulle leda till minskning i tullinkomsterna.
Herr af Billbergh: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Herr Tham, men vill
endast upplysa, att importen af Galangarot
förlidet år gick till 7000 Skålpund, hvaraf
man således kan se, att importen ej var
Den 3o Oetober f. m.
435
generad af den höga tullen; det är således
icke skäl att nedsätta densamma. Skulle
tullen på denna artikel vara ojemförlig med
tullen på andra artiklar, går det an att
uppsätta dessa lill högre tull, hvarigenom
man kommer dit; men att nedsätta denna,
bestrider jag, och yrkar sålunda bifall till
Utskottets förslag.
Herr Cederschjöld: Det kan vara mig
likgiltigt, huru tullen på Galangarot och
Galläpplen blifver fastställd; men jag vill
blott tillse, att de grunder man förut antagit,
blifva följde. Det skäl, att tullen på
dessa båda varor renderar så mycket, skulle
med vida större fördel af Utskottet kunnat
användas på artikeln Indigo, som skulle
hafva renderat vida mera, men som blott
är belagd med 2 procents tull, då deremot
förevarande artiklar äro belagde med 12
eller 25 procent. Detta är för stort afsteg
från de en gång antagne principer.
Herr Tham: Jag anser mig böra upplysa
Herr Cederschjöld om sitt misstag.
4:de BevillningsGrunden innehåller: att alla
utländska produeter, colonialvaror och
fabricat, som inom landet hvarken produceras
eller tillverkas, beläggas med en så anpassad
tullajgift j att den kan förenas med
Statens fördel å ena sidan, och med den
skattdragande medborgarens bästa å andra
47 H. 28*
£36 Den 3o Octo ber f. m.
sidan, samt med behörigt afseende å nödvändigheten
att icke föranleda till tullförsnillning
och underslef Denna Grund
har Utskottet ställt sig till efterrättelse.
Uppå derefter gjord framställning, blef
Utskottets förslag till tull å ifrågavarande
artiklar af Ridderskapet och Adeln godkändt.
Gummigutta.
Herr Cederschjöld: Om Gummigutta
gäller detsamma, jag förut anmärkt, att som
det icke inom landet produceras, men är
ett råämne, hvilket till förädling behöfves,
och är dessutom ett oumbärligt medicament,
det icke bordt erhålla 14 sk. tull på 2 R:dr.
Jag anser 10 procent vara den lämpligaste
tullen eller 10 sk. för Skålpundet.
Herr af Billbergh: Jag vili endast upplysa,
att tullen på Gummigutta är densamma,
som år 1823 bestämdes, emedan samma
skäl, som då förevar, äfven nu qvarstår.
Uppå gjord proposition, blef Utskottets
förslag till tull å Gummigutta af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Handtv erker ivar or.
Herr Rosenqvist hade inlemnat följande,
som upplästes:
Jag har alltid ansett införande af handtverkerivaror
ej böra tillåtas, emedan sådant
Den 3o October f. m.
437
ofelbart skall förstöra våra inhemska handtverkare;
och då de äro medlemmar, som
ganska betydligt bidraga till Bevillningens
utgående, är det icke rätt att undertrycka
dem; då genom Ridderskapets och Adelns
pluralitet i:sta BevillningsGrunden hlef bifallen,
och således fri införsel beslutad, är
äfven bandtverkerivarors införande af samma
majoritet medgifven. Jag, såsom tillhörande
minoriteten, anhåller derföre, alt
få till protocollct antecknad min reservation
mot utländska handtverkerivarors införande.
Herr' Lefrén: I anledning af förevarande
artikel får äfven jag reservera mig
mot import af handtverkerivaror. Da inga
åtgärder blifvit vidtagne, för att göra den
inhemska productionen fri, och låta hvar och
en på densamma försöka sina krafter, anser
jag det vara högst orimligt, att släppa
på denna inhemska production allt möjligt
utländskt kram. Vill man införa täflan med.
utlänningen, bör man åtminstone ej binda
den inhemskes händel’.
Humla.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag anser
det vara så mycket nödvändigare, att
bibehålla tullen på denna vara, som productionen
deraf inom landet vårdslösas. Det
är kändt, alt vår humla i sig sjelf är lika
god, som utlänningens, men att vår förlo
-
438
Den 3o O c tobe r f. m.
rar en stor del af sina aromatiska beståndsdelar,
för det producenten ej förstår alt
rätt packa sin humla, så att den kan conservera
sig. Jag har hört af Sveriges största
Porterbryggare Ilerr Lorent, att enda
orsaken, hvarföre han ej kan begagna vår
humla, är, att den icke är så riktigt packad,
att den bibehåller dess så nödvändiga
aromatiska delar. Jag hoppas, att coneurrencen,
tillika med en tilltagande upplysning,
skall förmå den inhemske producenten,
att conservera sin vara mot försämring.
Uppå gjord proposition, blef Utskottets
förelag, i afseende å tullen på Humla, af
Fiidderskapet och Adeln godkändt.
Jernj Stång-.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vågar
å nyo föreslå högre exporttull å Dannemora-jernet.
Man säger, att högre exporttull
minskar exporten, och att detta är
skadligt. Så är det visserligen i allmänhet.
Men i detta fall inträffar hvarken det ena
eller andra. Dannemora-jernet är ett undantag,
nästan utan like i hela verlden; ty
det kan ej undvaras af utlänningen, om tullen
än ökes; det kommer således, att blifva
exporterad t något när lika mycket ändock ;
och, om det ej skulle bli det, desto bättre,
ty då hade vi säkerhet för tillgång härpå i
5o å ioo år ännu. Jag har hört, att bered
-
Den 3o October f. m. 43g
mngssättet af detta jern skall göra mycket
till saken, men jag är öfvertygad, att jernets
natur i betydligaste mån bidrager till
dess företräde framför andra jernsorter. Då
dertill kommer, att jag bort det icke kunna
fås till salu i vårt eget land för livad
pris som helst, kan jag ej anse obilligt att
böja utförseltullen på denna äfven för oss
nödvändiga vara. Utskottet har väl mot
mitt förslag anfört, att det vid verkställigheten
skulle möta svårigheter, emedan man
icke skulle kunna skilja detta jern från andra
jernsorter; men jag förstår icke nämnde
skäl, ty detta jern bar, så väl som alla
andra jernsorter, sina särskilta stämplar.
Jag begagnar samma skäl, som Utskottet
använt till förekommande af utförandet af
trädvaror af ädlare slag, nemligen alt tillgången
dagligen minskas, och att debehöfvas
inom landet, hvilket äfven är förhållandet
med Dannemora-jernet. Exporten af
säd förbjudes eller belägges med liög tull,
och det med rätta, när utsigt är till brist
inom landet. Men exporten af vårt bästa
jern, hvarpå brist är för inrikes köpare,
och som kan snart få slut, är belagd med
icke högre tull, än de sämre och ymnigare
jernsorter. De af GrosshandlareSocieteten
anförde skäl mot förhöjd tull å jern i allmänhet,
gälla ej i afseende på ifrågavarande
jernsort. Jag förnyar således, om också
utan hopp om framgång, min anhållan om
fördubblad exporttull på Damiemora-jernet.
44°
Den 3o October f. m.
Herr af Billbergh: Jag vill blott fästa
den sista Talarens uppmärksamhet derpå,
att Ridderskapet och Adeln redan antagit
egde BevillningsGruuden, hvilken innehåller,
att samma slags varor skola hafva lika
tull. Det skulle således vara stridande mot
ett redan fattadt beslut, om man fastställde
olika tull för samma slags vara. Om
man skulle åsyfta högre skatt på denna vara,
emedan den är dyrare än andra sorter
jern; så får jag upplysa, att detta högre
pris är afsedt vid Bevillningens utgörande
för de Patroner, som äga Dannemora-jernet.
Hvad åter beträffar jemförelsen med trädvaror,
så kan sådant inträffa först, då brist
uppstår på Dannemora-jernet, men ännu har
det icke inträffat, och jag tror icke eller,
att vi befara, det någon brist skall uppstå.
Herr Tham: Jag förenar mig så mycket
heldre med Herr af Billbergh, som brist
inom landet icke finnes på Dannemora-jern,
och som jag känner, att helt nyligen vid
ett Bruk inrättningar blifvit gjorde, der man
kan tillverka lika godt jern som vid Dannemora,
af nyligen påfunnen malm, hvilken
så liknar Dannemora-malmen, att jag
fruktar, det man genom hög tull endast
skulle motverka de nya försöken till förädling
af denna vara, hvilket vore mycket
oklokt. För öfrigt har Herr af Billbergh
tillräckligt visat, att det högre priset på
Dannemora-jern blir afsedt vid Brukets taxe
-
Den 3o October f. m.
ring, och jag tror icke, att man för en och
samma tillverkning bör skatta a:ne gånger.
Herr Munck af Rosenschöld: I afseende
på Herr af Billberghs anmärkning,
att jemförelsen mellan Dannemora-jernet och
träd varor af ädlare slag icke skulle vara användbar,
får jag endast svara, att träd af
ädlare slag kunna reproduceras, och således
deras förlust ersättas; men deremot har
jag aldrig hört omtalas, att jernet växer
till igen, utan lära vi få åtnöja oss med
den tillgång sorn redan finnes. Utomdess
om jernet qvarstadnar inom Riket, så är
det åtminstone ej underkastadt förskämning,
men väl trädvaror, jordbrukets m. fl. andra
producter. Herr Thams försäkringar,
att i en nyligen påfunnen grufva malmen
är lika god som vid Dannemora, skulle fägna
mig ganska mycket, om jag vore säker,
att Herr Tham icke misstager sig; ty vi
hafva visserligen jern, som i vissa afseenden
är bättre, än Dannemora-jernet, men
som också i andra afseenden är sämre, och
icke kan ersätta detta. Utlänningen lärer
i alla fall aldrig kunna umbära Dannemorajernet
för vissa manufacturarbeten, emedan
något sådant ej från andra länder kan erhållas.
Om Ridderskapet och Adeln ej skulle
medgifva förhöjningen af utförseltull på
denna vara, vill jag ej vidare sätta mig
deremot; men jag kan alldeles icke godkänna
de skäl man mot mitt förslag anfört.
44a Den 3o October f. m.
Ilar är fråga om att med en obetydligt högre
tull belägga exporten af en vara, som
icke finnes till salu inom vårt eget land,
som inom en möjligen icke så aflägsen framtid
kan taga slut, och som vi inom landet
för flere vigtiga ändamål behöfva, och äfven
inom landet borde förädla, om också
det till en början skulle ske genom utländske
manufacturisters inflyttning.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag har
med mycken ledsnad hört Herr Tham berätta,
att man nyligen uppfunnit ett sätt,
att tillverka jern, som är lika godt med
Dannemora-jernet. Jag har hört det med
ledsnad, säger jag, icke derföre att upptäckten
skett inom Sverige, utan derföre,
att, om förhållandet verkligen vore, såsom
Herr Tham uppgifvit, utlänningen snart
skulle lära sig samma förädlings-process,
och sedermera icke behöfva vårt jern. Men
jag tviflar på, att denna uppfinning är möjlig,
då jag känner, att man utomlands genom
chemiska analyser och de mest kostsamma
försök har velat eftergöra det Svenska
jernet, men alldeles misslyckats; emedan
det lärer vara omöjligt, alt åstadkomma
eller efterhärma naturens stora smällliings-proccss,
Hans Excellence Jlerr Gref ven och
Landt Marskalken yttrade, det han ansåg
sig böra framställa särskild proposition å
Den 3o October f. m.
443
hvardera af de tvenne Momenter, som innafattades
i Utskottets förevarande förslag;
och hemställde Hans Excellence först, om
Ridderskapet och Adeln biföll i.'sta Momentet,
angående införseltullen å stångjern.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å senare Momentet, angående
utförseltullen å stångjern.
Ropades äfven Ja.
Jernj Tack-.
Grefve von Fersen, Hans: Då jag ej
kan instämma uti Utskottets förslag angående
den på tackjern föreslagne tullafgift,
och icke kan finna, att den billiga jemvigt
är bibehållen, hvarom Utskottet i dess Utlåtande
talar, måste jag yrka förhöjning af
utförseltullen å denna artikel. Svenska tackjernet
är begärligt för utlänningen, och betydlig
export bör i följd deraf komma att
äga rum; men den brist på inhemskt tackjern,
som i följd af utförseln skulle komma
att uppstå för de på köpe-tackjern funderade
Bruk , kan, med fästat afseende på bibehållandet
af Svenska slångjernets credit,
och på utrikes orter kända stämplar, icke
blifva ersatt genom det tackjern, som utifrån
införes. I följd hvaraf, då reciprocitetsförhållande
i detta afseende ej äger
rum, jag, åberopande Herr af Geijerstams
■vid Utskottets första Betänkandet bifogade
444 ®en October f. m.
reservation, anhåller, att utförseltullen å
tackjern må blifva förhöjd till 75 procent
af varans värde, hvarå jag vördsammast får
utbedja mig Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
Herr Rosenblad: Just den enskilta kännedomen
jag utrikes inhämtat om det stora
värde man sätter på Svenska jernet, äfvensom
om den dåliga beskaffenhet af det utländska
tackjernet, gör, att jag tillstyrker
förbud mot in- och utförsel af tackjern;
det förra, på det våra stämplar ej må försämras,
och det senare, emedan våra malmer
framför andia länders äga företräden,
som ingen chemisk process kan ersätta.
Med största kostnad har Preussiska Regeringen
låtit under ledning af sina utmärktaste
vetenskapsmän verkställa de dyrbaraste
försök till eftergörande af Svenska jernet,
men fullkomligen misslyckats. Jag känner
t. ex. att för gammalt skrotjern d. v. s.
gamla Svenska kanoner, som sedan Fältmarskalken
Grefve Dalbergs tid legat på Stettins
fästning, betaltes alldeles glupskt, oaktadt
den stora svårigheten att söndersåga
dessa pjecer. Då man känner det höga priset
i Norra Tyskland på Svenskt tackjern,
bör man noga akta sig, att tillvägabringa
några speculationer på detsammas utförande.
Jag instämmer med BorgareStåndct,
att minst 8 R:drs tull per Skeppund bör
läggas på tackjernet.
Don 3o O c tobcr f. »i.
Herr af Ekenstam,: Då vi nu stå precist
på samma punkt som sist, när fråga
var om oarbetade ben, linner jag för min
del bäst att förena mig med BorgareSlåudet,
som bestämt 8 R:drs tull å tackjern.
Herr Lefre'n: Jag hoppas, att Regeringen
låter förbudet fortfara, och tror, att
bland dem, som nu bestrida det, många
finnas, hvilka med hjertlig tillfredsställelse
skola erkänna nyttan deraf, att Konungen
äger denna magt.
Herr Tham: Jag skulle gerna hoja tullen
å tackjern, om det vore behöfligt — men
då det vanligen gäller 8 R:dr, och endast
kan utskeppas från Stockholms och kanske
något från Gefle våg, torde 4 Rtdrs tull
vara tillräcklig. Man har sagt, att tackjern
kunde utföras såsom barlast, men då man
besinnar Sundska tullen, och att det ännu
icke blifvit uppfunnit att af tackjern directe
tillverka stål, utan, att man först måste
skaffa sig stångjern, och det ordinaira stångjernet
i England nu icke gäller mera än
9 R:dr, tror jag, att vinsten af tackjernsutförseln
ej blir betydlig.
Herr Munck af Rosenschöld: Då Herr
Tham, såsom sjelf Bruksägare och köpare
af tackjern, finner 4 R:drs tull tillräcklig,
hoppas jag ingen tviflar på, att så verkligen
förhåller sig; men fastän jag ej har något
emot denna höga tull derå, emedan
446 Den 3o October f. nu
jag önskar, att en inhemsk rudimateria måtte
förädlas inom landet, vill jag dock icke,
att tackjernstillverkare genom för hög utförseltull
eller genom förbud mot utförsel
skola göras till slafvar eller på discretion
öfverlemnas åt Bruksägare.
Friherre Åkerhjelm: Äfven jag är af den
tanka, att, om förbud skola existera, tackjernet
är bland de få artiklar, på hvilka
det bör tillämpas i afseende på dess utförande,
eller åtminstone en så hög skyddstull
derå sättas, att den hindrar detta handelsföretag.
Att tackjernstillverkarne ej förlora
derpå, bevisar det höga pris, hvari
tackjernet hållit sig desse senare åren. Om
förbudet ändras till skyddstull, tror jag,
att 8 R:dr eller den summa BorgareStåndet
föreslagit, vore nog.högt, emedan det innefattar
varans hela värde; utan anser snarare
75 procent, såsom Grefve von Fersen
hemställt, vara lämpligast.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag till utförseltull å
tackjern.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln biföll, att utförseltulten
på tackjern må bestämmas till
”5 procent af tullvärdet.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Den 3o October e. m.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förila rade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig linna, Ja öfverrösta! Nej,
Ridderskapet och Adeln således bifallit den
sist framställde propositionen.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen d. 3o October 1839.
Plenum klockan half Lill 6 Eftermiddagen,
Fortsattes pröfningen afBevillningsUtskoltels
ej mindre den i5 sistlidne Maji under
N:o 27 afgifne, och den 9 derpåföljde
Junii e. m. på hordet lagde Betänkande,
angående Stora SjölullsBevillningen; än ock
den 28 sistlidne Augusti under IST:o 44 meddeldte,
och den 17 derpåföljde September
på bordet lagde, Utlåtande, öfver de vid.
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Angående den speciella Tullhestämmelsen
i Taxan.
Vid nedannämnde artiklar ägde discussion
rum.
448 Den 3o October e. m.
Kläde.
Friherre ÅkerhjelmGustaf Fredrik:
För min del finnér jag den föreslagna skyddstullen
å kläde nog låg såsom medeltull; och
skulle önska, att den bestämdes till 5o procent.
Jag grundar detta mitt yrkande på
kännedomen derom, att kläden i England,
Frankrike och Tyskland fås för så godt
pris, att vår klädestillverkning inom landet
svårligen kan anses skyddad med mindre
tull. Angående tullens bestämmande
efter vigt, har jag, första gången frågan förevar,
haft äran yttra min öfvertygelse, att
alla väfnader, som utgöra så kalladt alngods,
borde till tullvärde uppskattas efter
vigten. Den obestridliga fördelen deraf är
först, att man erhåller säkerhet, det tullprocenten
utan missräkning utgår, och för
det andra, att ferm expedition derigenom
vinnes, ty då uppskattningen sker efter uppmätning
med aln, skulle antingen ett betydligt
uppehåll för andra varuägare uppkomma,
enär en stor del af tiden måste egnas
till väfnaders uppmätande, eller ock
kommer uppmätningen att inskränkas till
några få väfnadsstycken, och uppgiften i
facturerna antagas till grund för bestämmandet
af qvantiteten, hvilket icke innebär
fullständig säkerhet och controll. Till beredande
af förslaget, att efter vigt bestämma
väfnaders värde och tullbelopp, har jag
under sistlidne sommar låtit anställa prof
väg
-
Den 3o Octo ber e. m.
44g
vägningar, äfven med confiscerade kläden.
Ett schema eller norm för denna procedur
kan således genom Tullverket uppgöras. Jag
hemställer, om icke Ridderskapet och Adeln
skulle täckas fatta det beslut, att, jemte tullens
förhöjande å kläde till 5o procent af
dess värde, detta värde måtte framdeles
komma att utrönas efter vigt.
Herr Rothlieb, Axel: Jag kan icke förena
mig med Friherre Åkerhjelm deruti,
att bestämma tullen å kläde till 5o procent
af värdet, utan vidhåller Utskottets
förslag, att utsätta 33f procent, emedan en
högre tull blott skulle läcka till lurendrejeri,
och i sjelfva det ringa priset å vår inhemska
ull ligger dessutom en slags skyddstull;
men angående det föreslagna sättet,
att genom vigt utröna värdet af alnvaror,
förenar jag gerna min röst med Friherre
Åkerh jelms.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag yrkar
bifall till Utskottets förslag, med glädje öfver
alt Utskottet åtminstone någon gång erbänt
sin kunskap i ämnet för otillräcklig.
Beträffande det föreslagna sättet, att efter
vigten bestämma värdet af mätbara varor,
så uppkommer derigenom mindre skydd för
dem, som tillverka fina varor, än fördem,
som tillverka gröfre; och jag förnyar alltså
mitt yrkande, att Utskottets yttrande,
47 H. 29
45o Den 3o October e. m.
hvarigenom nämnde sätt blifvit för närvarande
afstyrkt, må af Ridderskapet och
Adeln bifallas.
Herr Tharrij Wollrath: Uti TullStyrelsens
förslag förekommer äfven en tariff af
3 R:dr i6sk:s tull å kläden, den Utskottet
likväl icke ansett lämplig. Jag tror visst,
att den kunde tillämpas på finare kläden,
men då sådana icke till någon mängd här
i landet tillverkas, tror jag, att det icke
vore rätt bestämma en afgift, som, i fall
den skulle användas på mellanfina och gröfre
kläden, blefve detsamma som ett förbud,
och en uppmuntran till lurendrejeri,
hvilket jag alltid sökt och skall söka att
undvika, så vidt möjligt är, i synnerhet då,
såsom här är fallet, varan icke kan umbäras.
Helt annat blir förhållandet, om den
tullbara artikeln kan undvaras, men då det
är upplyst, att af alla slags kläden bär i landet
icke tillverkas mera än omkring 400,000
alnar, och utländskt kläde följaktligen måste
införas, om vi skola hafva något att
kläda oss med, anser jag det vida bättre,
att hafva en måttlig tull å införsel af ut*
ländska kläden, än att med Friherre Åkerhjelm
stadga en så hög tull, hvilken vore
detsamma som förbud. Det grofva utländska
klädet kostar vida mindre än den af
Friherren föreslagna tullen, och det mellanfina
kostar icke mera än 3 R:dr 16 sk. B:co
alnen. Jag vidhåller alltså Utskottets för
-
Den 3o October e. m. 4^r
sing, och yrkar bifall dertill, fast af helt
andra grunder än Herr Lefren. Beträffande
förslaget att genom vigt utröna tullvärdet
af alnvaror, vill jag gerna ingå på Friherre
Åkerhjelms förslag, men tror icke,
alt vi nu höra besluta något derom i afseende
på kläden och öfriga yllevaror, emedan
skillnaden dem emellan först bör noga
utredas. Mig synes, att vi gjorde häst att
öfverlemna till Kongl. Maj:t, att, sedan frågan
blifvit af sakkunnige män behörigen utvecklad,
derom utfärda nödig författning.
Det biefve då ungefär detsamma, som Utskottet
föreslagit angående sidentyg.
Herr Lefrén: Så länge fabriksidkarne
qvarhållas i dödsångest och hotas med undergång
af skadliga författningar, är det
icke rimligt att begära, det våra fabriker
skola resa sig utur sin närvarande vanmagt,
eller att någon skall i dem våga nedlägga
betydliga capitaler. Uti allt hvad man sedan
år i8a3 vidgjort, i afseende på vårt
näringssystem, ligger skälet, hvarföre fabrikerne
hos oss icke äro hvad de borde och
kunnat vara. Angående frågan att göra skillnad
emellan gröfre och finare yllefabrikater,
så vet jag icke, hvarföre vi ej i förmiddags
följde samma grundsatts i hänseende
lill Dannemora-jernet; och finner
det högst besynnerligt, att man vid den
vanlottade klädesfabrikationen vill tillämpa
47 H. 39*
452 Den 3o Octoher e. rn.
strängare mått och steg, än vid den i öfrigt
dessutom så gynnade jerntillverkningen.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Just det, att införsel af gröfre kläden försvåras
mer än införsel af finare derigenom,
att begge slagen få lika hög tull, anser jag
vara rätt och enligt ined den grundsatts,
att så länge stränga tullförfattningar skola
äga rum, de mest böra tillämpas på sådane
varor, som kunna tillverkas af den inhemska
husfliten, hvilken först och framför
fabriker bör uppmuntras. Jag ber äfven,
att få erinra, om den allmänna princip
i Statshushållnings-läran: att då man
genom premier eller hög införseltull eller
ock ett rakt förbud mot införsel vill forcera
fram en näring, drar man på samma
gång arbetsstyrka och rörelsecapital ifrån
en annan näring, som kan bära sig sjelf
utan dessa uppmuntringar. Denna princip
anser jag i allmänhet riktig, men icke i afseende
på de näringar, hvilka bedrifvas af
den busliga industrien. Dessa böra framför
andra understödjas, särdeles i vårt land,
der landtmnnnen har så många från jordbruket
lediga stunder. Lika med Herr Lefren
tror jag, att vacklande tullförfattningar vålla
osäkerhet i speculationer och företag, samt
bidraga dertill, att capitalisterne icke vilja
nedlägga sina capitaler i fabriksanläggningar;
men jag tror dock att en större orsak
härtill, än vacklandet emellan liberala och
i
Den 3o O c to b er e. m.
453
prohibitiva tullsystemer, finnes just uti saknaden
af capitaler, tillgänglige emot låg ränta;
ty då utlänningen åtnöjer sig med 3 å
4 högst 5 procent, vilja våra penningemän
hafva i5 å 20 procent i vinst för capitaler,
som placeras i fabriker. Det torde således
till fabrikernes florerande i vårt land ännu
icke göra mycket, om tullen är hög eller
låg å deras alster, nemligen i synnerhet så
länge penningebrist fortfar. Då nu fråga
lik väl egentligen är, om tullen å kläde skall
blif va 331 eller 5o procent af värdet, och
Herr Tham yrkat, att den senare vore detsamma
som ett förbud, ber jag att få fästa
uppmärksamheten derpå, att för hög tull
skulle vålla tullförsnillning, som jag anser
vara mera demoraliserande än lurendrejeriet,
hvilket mest förorsakas af införselförbud.
Jag, som icke ser någon utväg, att nu
la fattadt ett klokt beslut, hvilket kan gälla
för fem år, nödgas alltså med motvilja instämma
uti Utskottets förslag, att till Kongl.
Maj:t öfverlemna reglerandet af denna del
af lullbevillningen; äfvensom jag med Herr
Lefren delar förundran deröfver, att man
nu på eftermiddagen finner det lättare, att
skilja emellan fina och grofva kläden, än i
förmiddags emellan finare och gröfre jernsorler,
nemligen emellan Dannemora-jernet,
och de andre, mindre goda, jernsorterne.
Herr Tham: Jag har så ofta hört talas
oin conseqvence och inconceqvence, att
454
Den 3o October e. m.
jag icke kan neka, det den största af senare
slaget synes mig vara att förblanda införseltull
med utförseltull, såsom man nu gjort
angående Dannemora-jernet, hvarpå denna
erinran torde innefatta tillräckligt svar.
Hvad Herr Lefren insinuerat om Bevillningsutskottets
och Ständernes förmenta hat emot
fabrikernas interessen, så tror jag sannerligen
att detta icke förtjena»* svar, då man erinrar
sig att ända från 1771 till 1823 jemna
förbud existerade; och hvem som vill efter
ziffran calculera landets vinst, tolde lätt
Blifva öfvertygad, alt den icke är öfvervägande
för den förstnämnda epoken. Att fabriksanläggningar
icke florera så, som sig
borde, lägges således falskeligen författningarne
till last, men hör rätteligen tillskrifvas
fabrikörernes ensidiga och skefva åsigter
af deras egen fördel. — Då man, såsom
Herr Munck af Rosenschöld, åsyftar
husflitens upphjelpande, är det ej klädesproduction
, utan vallmars-tillverkningen ,
som bör upplijelpas, emedan vallmar och
icke kläde tillverkas af allmogen, och denna
näringsgrens flor bevisas häst deraf, att
omkring 1 million skålpund grof ull årligen
införskrifves. Med 2 R:drs tull är således
ingen fara för den gröfre klädestillverkningen;
och jag hemställer till Ledamöterne
inom detta Hus, som allmännast
torde bruka finare kläden, örn det äro vi,
som böra förhindra deras införande genom
lofliga medel och befordra lurendrejeri och
Den 3o October e. m. 455
lagbrott. — Jag yrkar alltså bifall till Utskottets
förslag, och att det måtte öfverlämnäs
åt Kongl. Maj:t att förordna, om tullvärdet
skall hädanefter utrönas efter vigten.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Det
är oväntadt, att, sedan grundsattsen för
systemet blifvit afgjord, och discussion deröfver
föregått, samma ämne skall återkomma
för hvarje artikel, som står i sammanhang
med fabriker och näringar; men det
är obehagligt, att inom representationen få
lika oblida omdömen, som utom representationen,
för det bemödande man haft. Att
blifva tillvitad att bära hat till fabrikerna,
är för mig mycket sårande. Jag erkänner
mig hafva biträdt BevillningsUtskottets förslag.
Der är med tydliga ordalag ådagalagdt,
att det är på grund af Utskottets öfvertygelse,
att en lämplig tull innefattar
starkare skydd än förbud, som Utskottet
föreslagit en sådan. Det är sagdt, att man
yrkat strängare controller och strafflagar,
hvilket måste utmärka, att afsigten varit,
icke att gräfva graf åt och hata näringarne.
Det må vara hvar och en fritt att anse
grundsattsen riktig eller oriktig, men uppsåt
måste åtminstone icke böra blandas med
öfvertygelse i det fallet. Hvad angår den
befarade osäkerheten för fabrikerna, så skulle
jag tro, och det är äfven uttryckt i Utskottets
Betänkande, att ett beskydd af förbud
lemnar osäkerhet, ty man vet icke,
456 Den 5o October e. m.
hvilket erfarenheten äfven visat, huru länge
det varar. Förbudet varar en tid; frihet uppkommer
en annan; och det i följd af opinionens
fordran, sorn också är något betydande
för Styrelsen, och hvilken den ej alltid kan
motsätta sig. Men en skyddstull är ett
skydd, som kan vid alla tillfällen bibehållas,
och ej af opinionen motsättas. Då opinionen
yttrat sig, alt den ej vill hafva förbud,
återstår ej annat än skydd med tull;
och jag tror att det skall besannas, att den
är mera väsendtlig än ordet förbud. Jag
förmodar, att det är till mig den tillämpning
velat göras, att då kläden, som införas,
skiljas i olika sorter, det är inconseqvent,
att Utskottet ej velat göra skillnad
emellan olika sorter jern. Jag ber om förlåtelse,
att jag framställer till Herr Lefren
särskilt, att Utskottet aldrig gjort någon sådan
skillnad. Utskottet har på kläden satt
en medeltull, och det lär stå i fullkomlig
conseqvens med tullen å jern. Hvad åter
angår sjelfva skyddstulls-beloppet, tager jag
mig friheten fästa uppmärksamheten på, hurusom
de, hvilka anses föra fabrikernas talan
i allmänna skrifter, just lagt Utskottet
till last, att Utskottet föreslagit 33f procents
tull. Jag antager ej deras grundsatts,
men de hafva antagit den, att en lägretull
af i5 procent skulle skydda mera, emedan
ingen försnillning då ägde rum. Jag hemställer,
om det är lämpligt att öfverstiga
33} procent, i synnerhet som, om det
Den 3o October e. m;
skulle åläggas att uppsätta Taxan efter vigt
på klädet, controllen blefve starkare, att
de 331 procenten rättvisare tillämpades.
Jag tillstyrker således bifall å Utskottets
förslag.
Herr Lefren: Då jag och flere med
mig år i8a3 vidtogo den utväg, att framställa
tableauer med ziffror, grundade på
tillverkares uppgifter och CommerceCollegii
beräkningar, svarade man oss, att sådana
bevisa intet; och som voteringar sedan beviste
mera, blef följden den, att sådana uppgifter
blefvo ansedde såsom cassable. Jag
hemställer då, huruvida en Talares framställning
till mig, att man skulle läsa uppgifter
på ziffror, icke äfven nu kan besvaras
dermed, att de intet bevisa. Gällde
det skälet då, så gäller det nu. Hvad åter
vidkommer fabrikernes tillstånd från 1770-  talet, skall man finna, om man vill se efter,
att de verkligen stego. Husliden tillverkade
resten af behofvet. Fabrikerne och
busfliten gingo hand i hand med hvarandra,
med stora eller små steg, alltsom de
märkte, att stadga eller ombytlighet ägde
rum i författningarne. Förhållandet från
1807 till 1814» då fabrikanterne funno att
de ej hade det skydd som förut, verkade,
att fabrikerne ej gingo fram. Men när 1815
års Riksdag var förbi, och 1818 års Riksdag
vidhöll samma grundsattser för näringarnes
skydd, sorn vid 1S15 års Riksdag
458 Den 3o October e. m.
gjordes gällande, började man hoppas, att
den tid inträffat, då stadga kunde påräknas,
och fabrikanter började å nyo att sätta
sig i alfvarligare verksamhet, men de blefvo
bedragne i sitt hopp. i8a3 års theoretiska
Riksdag kom, och de fingo då erfara,
att stadga i näringssystemet icke hörde
till dagens text. Det är denna obeständiga
lära, detta vacklande i systemer, som
gör att näringarne ej gå framåt. Nu är änteligen
ett system antaget, som ger dem
en bestämd riktning, och denna riktning
leder till döden, om ock de någon tid skulle
kunna släpa sig fram, innan de hinna
till sitt hvilorum. Fä se, om då blir bättre,
när vi fullständigt komma i utlänningens
band, så att vi från honom äfven få skaffa
oss skor och strumpor.
Friherre Åkerhjelm: Då BevillningsUlskoltet
föreslagit 33y procents tull, trodde
jag afsigten dermed vara, att skydda de
näringar, som deraf bero. Med ett medelvärde
af 6 R:dr, som här är föreslagit, och
en lull derå af 33\ procent, anser jag ett
hinder för införseln vara beredt, och måste
således äfven anse denna tullprocent i
sjelfva verket vara en skyddstull, hvaraf
följer, alt inhemska behofvet af varan i loflig
väg ej lärer kunna fyllas. Med afstående
från mitt förslag alt öka denna tullberäkning
till en ännu högre procent än den
af Utskottet föresiagne, och för att bereda
Den 3o Octo ber e. m.
4%
ett säkrare, lättare och skyndsammare sätt
för denna beräkning, föreslår jag, alt klädets
värde utrönes efter vigt, såsom det
tillvägagår i Norrige, Dannemark och Frankrike,
och att det classificeras uti 3 särskilta
slag, nemligen fints medelfint och groft.
A det första torde värdet böra bestämmas
till 9 R:dr, å det andra till 6 R:dr och å
det tredje till 3 R:dr Banco, hvilket, med
33y procents tull på hvarje slag, åstadkommer
den af Utskottet åsyftade allmänna
skyddstullen. Genom denna procedur blir
klädet både värderadt och classificeradt efter
sin ägande qvalitet, och anser jag ingen
svårighet uppslå vid bestämmandet af
värdet och tullen genom vigt, sedan klädesslagen
äro bestämde. Utan att ingå i någon
förnyad discussion om principer, nu
mera efter min tanka endast föranledande
onödig tidspillan, får jag således föreslå,
att kläden må fördelas i förenämnde 3:ne
klasser, med 9, 6 och 3 R:drs värden, och
dessa beläggas med 33f procent införseltull;
äfvensom, att Rikets Ständer, i händelse
de gilla förslaget om vägning, må hos
Kongl. Maj:t i underdånighet hemställa, att
detta sätt alt utröna värden och tullbestämmelser,
måtte, såsom varande det lämpligaste,
användas på allt alngods.
Herr Tham: Lika med Friherre Åkerhjelm
skall jag afstå från att upptaga liden
med något utlåtande om capitaler, arbets
-
4Go Den 3o October e. m.
tid, ziffror och systemer. Derom är mera
taladt, än som behöfves. Men i afseende
på det förslag Friherre Åkerhjelm gjort,
vill jag framställa en anmärkning. Om fina
kläden, sådana som kunna förskrifvas
lill g R:dr, kunde väfvas här, skulle jag
mod honom instämma; men då Fabrikörerlie
och CommerceCollegium öfverensstämt
deruti, att de ej här kunna väfvas, så är
det för mycket. Skyddstull hör då åläggas
de grofva och de medelfina kläden, men ej
de fina. Således om en sådan classification
skall bestämmas, hvilket jag ej vill bestrida,
bör tullen blifva i R:dr, i i R:dr och
2 R:dr. Jag anser likväl Utskottets förslag
bättre. Det ger skydd åt den grofva tillverkningen,
hvilken sker i myckenhet, ej
af Fabrikörerne, men af landtmanuen. Derföre
är det största skäl att behålla tullen
på den varan. På det medelfina gör tullen
331 procent och något öfver. Det fina
uter må kunna införskrifvas. Det är bättre,
än att få det in utan tull. Jag tycker, att
man i alla fall kunde lemna åt Konungen
att införa tullen efter vigt, och må det då
på Konungen ankomma alt fördela denna
tull, om han så behagar.
llerr Munck af Rosenschöld: Då jag
förklarade mig för nyttan af att försvåra
införseln af sådana kläden, som allmogen
kan tillvägabringa, yttrade Herr Tham, att
allmogen ej tillverkar kläden, utan valmar.
Den 3o October e. rn
Nu hör jag honom säga, att flen tillverkar
grofva kläden, och han tror nu, att en
skyddstull vore nödvändig, för att förekomma,
att icke grofva kläden införas. Jag
får erinra, att det finnes en annan jordbi ukande
klass, nemligen af Ståndspersoner eljer
Possessionater, hvilka låta tillverka medelfina
kläden, och den delen af vår allmoge,
som jag ofta hört Herr Tham försvara
, nemligen Gårdfarihandlande, sälja
också mindre grofva kläden, ehuru jag ej
vill påstå, att de alltid äro tillverkade här
i landet. I alla fall må vi icke frukta en
för låg införseltull på fina kläden, ty vi
hafva correctif i Konungens rätt, alt förbjuda
införseln, hvilken jag likväl hoppas,
att Konungen ej skall gripa till, förrän de
fabriker, hvilka derigeuom här kunna bära
sig, råkat i själtåget. Jag är öfvertygad,
att om ingen skyddstull sättes på de finaste
kläden, komma de in här och säljas för
samma pris, för hvilka våra fabrikanter sälja
de medelfina klädena; men jag skulle
just icke anse för en olycka, utan snarare
som en nationnl-fördel, att man kunde få
begagna det goda priset på de fina, solida
och varaktiga utländska kläden. Jag skulle
lill och med anse för en statsekonomisk,
ehuru icke för en moralisk, fördel, om Fabrikanterne
sjelfve Jurendrejade in sådane
kläden. Jag tillstyrker bifall å Utskottets
förslag.
Friherre Åkerhjelm: Om jag skulle ta
-
462 Den 3o October e. m.
ga i beräkning beskaffenheten af det kläde,
som af Svenska fabriker tillverkas, och det
behof vi hafva, och som deraf icke kan
fyllas, skulle jag hemta ett ytterligare stöd
för classificationen. Jag tror, att det hufvudqvantum,
som här tillverkas, är medelfint
kläde, och att hvad vi egentligen behöfva,
är de gröfre kläden till Armeen och
Flottan. Om man förutsätter, att de finaste
kläden, som jag föreslagit till 9 R:drs
värde, ej komma att bäras af andra ände,
som hafva råd att lägga sig till sådana, måste
det ej utgöra en till beloppet obetydlig
artikel. Med tullen skulle de uppgå dessa
finare kläden till 20 R:dr Riksg., ett pris,
som för en slik vara icke torde vara afskräckande.
Medelfina kläden kunna vi få
här väl gjorde. Beträffande det grofva klädet
åter, så är behofvet deraf troligen störst.
Delta slags kläde har jag föreslagit till 3
R:drs värde och 33f- procents tull, hvilket
blir 4 R:dr Banco. Oaktadt detta belopp
kan anses vara en skyddstull, bör det
likväl bli ganska möjligt att införa och förtulla
sådant kläde, äfven med någon vinst,
åtminstone så länge den inhemska tillverkningen
deraf så litet svarar mot behofvet,
som den nu gör. Af fullkomlig öfvertygelse,
att det är ändamålsenligt och lämpligt, får
jag derföre föreslå, att kläde af olika slag
fördelas i 3 klasser af olika värde, med 33|
procents tull å hvarje, och att förtulluingen
beräknas efter vigt.
Den 3o O c t o b e r e. m.
Herr Marcks von Wurtenberg, Gothard
Wilhelm, bade inlemnat ett anförande, som
upplästes, sä lydande:
I afseende på den föreslagne tullnfgiften
2 R:dr per aln för kläde, utan skillnad
på gröfre eller finare, som utifrån införes,
åberopar jag hvad jag förut haft äran anföra
om nödvändigheten af det hittills gällande
förbudets bibehållande, hvilket jag
nu ej mindre än förr måste yrka.
Med förhoppning, att detta förbud också
bibehålles, och att således allt stadgande
om en införselsafgift å kläde, likasom
utaf samma skäl å en mängd andra väfnadsmanufactur-artiklar,
blir öfverflödigt, har jag
likväl upplysningsvis trott mig böra tillägga
en och annan anmärkning vid denna punkt.
Kläden tillverkas utrikes ända till ett
pris af i5 till 20 R:dr per aln; en tullafgift
af 2 R:dr på en sådan vara gör således ej
mera än 10 till i3 procent, då deremot
samma afgift å commiss- och gröfre kläden
gör ifrån >j5 till 100 procent. Hvar och
en finner, att en så olika behandling af tillverkaren
af det grofva och tillverkaren af
finare kläden, är i högsta måtto håde principstridig
och orättvis.
En införselafgift, stadgad till hvilken
procent som helst, hör, för alt vara rättvis,
utgå i proportion af värdet, och lika
drabba den grofva tillverkningen, sorn den
^64 Den 3o October e. m.
fina, den mindre kostbara varan och den
dyrare. Men huru utröna detta värde? Jag
medger, att häruti ligger en stor svårighet,
i synnerhet i afseende på alla slags väfnadsoch
manufactur-artiklar. Det rättvisaste sättet,
och tillika det, som säkrast förekommer
alla underslef och missbruk vid förtullningen,
tror jag likväl, med hänsigt till
alla dylika varor, vara det, som är infördt
i Dannemark och der redan i flera år med
fördel varit practiseradt, nemligen att låta
varan försäljas på tull-auction, och den stadgade
tullprocenten sedermera utgå efter auctionspriset;
i synnerhet om, såsom ytterligare
försigtighetsmått, uppbudet eller försäljningen
sker i afslag, eller på sätt, sorn
vanligen tillgår vid afslags-auctioner. Jag
hoppas väl, såsom jag nyss sagt, att förbudet
blir bibehållit, men upplysningsvis
har jag velat nämna, att nyssnämnde förtullningssätt
är det enda, som är fullt rättvist,
och med säkerhet hetryggar både Statscassans
och den inhemske producentens rätt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att som Utskottets
förevarande förslag innefattade tvenne
särskilte frågor, nemligen angående dels sjelfva
tullen å kläde, dels sättet att bestämma
tullen efter vigt, ansåg Hans Excellence
sig höra å hvarje fråga göra särskild proposition;
och hemställde Hans Excellence
allt
-
Den 3o Octo ber e. m.
465
alltså nu Först, om Ridderskapet och Adeln
biföll Utskottets förslag i afseende på den
af Utskottet tillstyrkte skyddstull å kläde.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln biföll, att på
sätt Friherre Åkerhjelm föreslagit, kläden
må anses böra fördelas i trenne klasser,
nemligen grofva till ett värde af 3 R:dr
alnen; medelfina_, till ett värde af 6 R:dr
alnen; och fina, till ett värde af q R:dr alnen;
samt att införseltullen må bestämmas
till 33y procent af berörde tullvärden.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence förnyade den först
framställde propositionen tili bifall å Utskottets
förslag.
Ropades åter Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence förnyade
den senare propositionen om antagande
af Friherre Åkerhjelms ofvanberörde
förslag.
Ropdaes starka Ja, jemte några Nej.
Och förklarade Hans Excellences i följd
häraf, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstatNej, Ridderskapet
och Adeln således antagit Friherre
Åkerhjelms förslag.
47 H. 3o
466
Den 3o October e. m.
Hans Excellence hemställde vidare, om
Ridderskapet och Adeln godkände Utskottets
senare Utlåtande, i afseende på den
väckte frågan om tullens bestämmande å
kläde och andra yllevaror efter vigt, deri
Utskottet tillstyrkt: att Rikets Ständer mätte
till Kongl. Maj:t öfverlemna denna fråga
, för att genom vederbörandes försorg
pröfvas och utredas.
Bifölls.
Kopparstick , Estamper och Lithographiska
arbeten.
Grefve Gyldenstolpe , Anton Gabriel:
Efter den alphabetiska ordningen skulle nu
följa Kopparstick, Estamper och Lithographiska
arbeten, dervid jag utber mig f'å
hemställa, om icke, då chartor, böcker och
taflor blifvit fritagne från tull, kopparsick,
estamper och lithographiska arbeten äfven
höra blifva det. Tullen har väl icke blifvit
bestämd högre än 5 procent, och kan
således icke kallas skyddstull. Åberopande
den Ledamots reservation inom Utskottet,
sora ansett artistiska arbeten böra lättas så
mycket som möjligt från alla betungande
afgifler, yrkar jag, alt kopparstick måtte
blifva alldeles tullfria, så till in- som utförsel,
helst det senare torde blifva af allt
för ringa belopp att förtjena någon uppmärksamhet;
och jag anhåller följaktligen
om proposition till afslag å Utskottets tillstyrkande
i denna del.
Den 3o October e. m. 4^7
Hans Excellence Herr Grejven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets ifrågavarande förslag
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
att, med afslag å berörde förslag, Kopparstick,
Estamper och Lithographiska arbeten
niå, ehvad de äro af Svenska eller andra
Konstnärer, befrias från både införsel*
och utförseltull.
Bifölls.
Mastixj Muscus.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf: Jag
vill blott tillkännagifva orsaken, hvarföre
jag låter bero vid hvad Utskottet föreslagit.
Det är nemligeu derföre, att det tull värde
Utskottet utsatt, är så mycket mindre, än
varans värde. Utskottet har bestämt 133
R:dr 16 sk:s värde, och den kostar i ApotheksTaxan
öfver iooo R:dr. Således är
den egentliga tullen ej mera än i f procent,
och det kan vara lagom.
Målningar _, Handteckningar och
Ritningar.
Grefve Gyldenstolpe: I sammanhang
med de beslut, som Ridderskapet och Adeln
fattat på förmiddagen om böcker, och på
eftermiddagen om kopparstick, hemställer
47 H. 3o*
468 Den 3o O c tobe r e. m.
jag-, att den införsel- och utförsel tall, som
Utskottet föreslagit på målningar, handteckningar
och ritningar af utländska konstnärer,
måtte afslås. Jag anhåller, att dessa
artiklar måtte blifva fria från tull både till
införsel och utförsel.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag, rörande tull å målningar,
handteckningar och ritningar.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln fann
för godt att, med afslag å berörde förslag,
besluta, att målningar, handteckningar och
ritningar, ehvad de äro af Svenska eller
andra Konstnärer, böra befrias från både
införsel- och utförseltull.
Bifölls.
Saltj Kok-,
Herr Cederschjöld: Jag kan ej annat
än bestrida ett af de skäl Utskottet uppgifvit,
nemligen att den förmögnare förbrukar
mera saltj än den fattigare j och altförhöjningen
derföre vore billig. Jag tror
tvertom. Då den förmögnare äter nästan
endast färsk mat, lefver deremot den fattige
af föga annat än salt föda. Det är egentligen
icke annat .än en indirect capitationsafgift;
och då jag ogillar alla sådana, an
-
Den 3o October e. m.
46g
huller jag, att förhöjningen måtte afslås, och
att det mätte förblifva vid hvad det nu är.
Att saltet fallit i pris, kan ej hafva inflytande
på tullen, hvilken är utsatt till viss
summa.
Herr Tham: Det har handt Herr Cederschjöld
nu likasom ofta förut, att han
glömmer, det han bor i Stockholm, och ej
på landet. Det bevisar han nu. Om han
behagar se på landet, eller underrätta sig
om förhållandet i landsorterne, skall han
finna, att man der äter salt mat, och det
ej blott vid eget bord, utan dertill ock vid
tjenstefolkets. Man har ej der slagtarhuset
och fiskargången att gå till; utan måste hafva
saltade förlager. Således har Utskottet,
enligt sanning, anfört, att den förmögnare
begagnar mera salt, än den fattigare. Det
känner jag ganska noga, såsom sjelf varande
landtman. Allmogen begagnar i sitt hushåll
en halfspann, eller, om det är mycket
stort, en half tunna salt på sin höjd, då
de förmögnare, eller Possessionater, vanligen
begagna 5 å 6 tunnor.
Herr Cederschjöld: Vid beskattningar,
och detta är också en beskattning, borman
hafva afseende på allmänna opinionen, och
hvad intryck den skall hafva på allmänheten.
Jag hemställer till detta Stånd, hvad
allmogen skall tycka och säga, om tullen
förhöjes på de varor, som den måste con
-
470 Den 3o Octo ber e m.
sumera, nemligen salt ochJisk_, då man deremot
stadgar medelvärde å sådana varor,
som de förmögnare klasserne consumera,
och hvarigenom de få lindring, såsom vin*
kläde, m. m. Jag tror, alt man bör taga
det i billigt öfvervägande, och åtminstone
icke gifva dem anledning att klaga öfver
ett sådant förhållande. Jag yrkar således
afslag å Utskottets förslag.
Friherre Åkerhjelm: Jag anhåller, att
Riddarhus - Secreteraren behagade upplysa
oss, om hvad beslut de öfriga RiksSlånden
i denna del fattats
Under tecknad Riddarhus-Secreterarc :
PresteStåndet har bifallit den af Utskottet
föreslagne tull å koksalt. BorgareStåndet
har nedsatt införseltullen till 32 sk. per
tunna. BondeStåndet har beslutat, att tullen
å koksalt bör förblifva vid hvad den
för närvarande är.
Friherre Åkerhjelm: Jag föreställer mig,
att den obetydliga tillökningen i tullen å
lok salt egentligen kommer att verka på den
förmögnare klassen, som consumerar det
mesta saltet. I de fattigare hushållen åtgå
visserligen blott små qvantiteter. I detta
fall, hvilket troligen är det verkliga, blir
det endast fråga om några få ski 11 ingar för
den mindre bemedlade consumenten, men
deremot utgör det i det hela en betydlig
tillökning i tullintraden, hvilken numera
Den 3o O c t o b e r e. in.
är i Stalsregleringen påräknad. Jag anhåller
således om proposition till bifall å Utskottets
förslag i denna del.
Herr af Billbergh: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Friherre Åkerhjelm,
och skall blott tillägga några ord i afseende
på hvad Herr Cederschjöld yttrat. Med
antagande af den öfvertygelse, att ett förmöget
hus consumerar mera sofvelvaror,
än de fattigare, bar han talat om opinionen,
och att det skulle göra ett obehagligt
intryck, om man ökade tullen på salt och
fisk. Jag hemställer till den värde Talaren,
på hvad sätt allmänheten skall få begrepp
om, att vi öka 4 skillingar på salt.
Priset omvexlar från en half till en R:dr
mera eller mindre från det ena året till
det andra. Huru skall allmänheten då kunna
tro, att en så ringa förhöjning kan verka
på priset? Men äfven antagit, att en del
af allmänheten skulle fästa sig dervid; hvilket
skulle göra obehagligare intryck, alt
lägga tillökningen i skatt på den directa
beskattningen, det vill säga uppföra den på
debetsedeln, eller att lägga den på denindirecta
beskattningen?
Herr Skogmatij Carl David: De äldre
•Tulltaxorne på 1770 och 1780-talet, då Sverige
bade silfvermynt, bestämde tullen å
salt lill 20 sk. i silfver. Sedan var den,
intill 1825, 16 sk. HamburgerBanco. Der
-
47 2
Den 3o October e. m.
efter har den varit 12 sk. Den nu föreslagne
är icke annat än ett medium deraf.
Dessutom har priset på salt så betydligen
fallit, att då man förr måste gifva 2 tunnor
spanneraål för en tunna salt, kunna nu
2 tunnor salt fås för en tunna råg. B01-  gareStåndet har bestridt förhöjningen derföre,
att den skulle drabba importeuren;
BondeStåndet för det att den skulle falla
på consumenten. Den gör likväl en icke
obetydlig inkomst utan någon känning.
Herr Cederschjöld; Den siste Talaren
har upplyst oss, dels att tullen varit högre
förr, deis att priset varit fyradubbelt högre.
Det synes mig således, när man jemför
tullen emot varans värde, att tullen är
drygare nu, än på de tider han citerat.
Dessutom beklagar jag verkligen, alt Utskottet
calculerat sina tillgångar på sådana
utvägar, som att lägga consumtions-afgifter
pä menige manj och jag tror att, ehuru
med saltökningen kan bestridas tre Generals-löner,
motivet ej är tillräckligt; utan
bör man söka tillgången på sådana varor,
som kunna af de förmögnare consumeras.
Vi hafva ännu qvar vin_, the' och socker.
Man kan lägga summan på dessa varor.
Herr Tham: Det förslag, att genom -  tull på andra varor anskaffa summan, hade
Utskottet begagnat, om det trott sig derigenom
vinna någon lull. Men om man
Den 3o October e. m.
473
sätter högre tull, än som passar, får man
mindre inkomst, ty dä insmuglas varan.
Om man lägger hög tull på caffe' och the,
förtullas ej dessa varor. När tullen på caffe
var 5 skilling, var inkomsten ej så stor,
som nu, då den är 3 skilling. Jag tillstyrker
bifall å Utskottets hemställan.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag skall
ej motsätta mig den förhöjda afgiften på
saltet, ty den öfverensstämmer med den
riktiga princip, att göra afseende på varans
volum; och denna obetydliga tillökning kan
visserligen ej blifva tryckande. Men jag
får protestera emot det skäl, som af BevillningsUtskottet
blifvit anfördt, alt denna vara
consumeras mera af de förmögne, än af
de fattige, äfvensom mot principen, altman
bör fylla behofven genom Bevillning, som
mest drabbar massan af Nationen, ty de böra
heldre fyllas genom den på behållen förmögenhet
eller inkomst och på öfverflödsvaror.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
hade inlemnat följande, som upplästes:
Jag bestrider den föreslagna förhöjningen
i tullen på denna nödvändighetsvara;
helst den lill betydligaste mån drabbar den
fattigare folkklassen, hvilken nog är tryckt
förut, och emedan förhöjningen synnerligast
tyckes hafva till föremål, att bereda
Regeringen stora och opåräknade öfverskott
på tullmedlen.
474
Deu 3o October e. ni.
Hans, E.xccllence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag, rörande tullen å
koksalt.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
afslå berörde förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
I anledning häraf förnyade Hans Excellence
den först gjorda framställningen lill
bifall å Utskottets förslag.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Och förklarade Hans Excellence i följd
bärof, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet
och Adeln således bifallit Utskottets
förslag.
Herr Cederschjöld: Jag anhåller, att min
reservation måtte blifva i protocoliet antecknad,
och att jag underlåter att begära
votering endast derföre, alt jag vet, att
saken i alla fall af Förstärkt Statsutskott
skall afgöras.
Herr Dalman_, TVilhelm Fredrik: Jag
förenar mig i Herr Cederschjölds reservation,
emot den förhöjda tullen å salt; och
jag begagnar delta tillfälle, att äfven reservera
mig emot det beslut, som på för
-
D e n 3o O c t o b e r e. m.
middagen togs rörande ökad tull å fiskvaror.
Ty att lindra de förmögnares skatter
på det lägre folkets bekostnad, är stridande
mot de principer jag anser Lagstiftaren
i ett fritt samhälle böra följa.
Herr Uggla j Göran Gustaf: Under åberopande
af min reservation i Utskottet, får
jag instämma i Herrarne Cederscbjölds och
Dalmans yttranden.
Socker.
Friherre Åkerhjelm,: Jag instämmer med
Utskottet i afseende på användande af mcdeltull
å socker, och tror knappast, att det
finnes någon varuartikel, der det är mera
angelägit att få medeltull; men jag måste
dock för sockerbruksidkares sanna väl föreslå
en ändring. I förslaget står, att tullen
på allt socker skulle blifva skilling.
Men vi hafva i Taxan äfven en sort socker,
som kallas Havana Terres, och som sällan
kan skiljas från krossadt lumpsocker, hvilket
nu har en särskild tull af 5 skillingar. Härigenom
hafva många oredor uppkommit, ehuru
Havana Terres lill obetydliga qvanliteler
inkommer. Jag bar derföre ansett, alt
Havana Terres borde hänföras till samma
cathegori som krossadt lumpsocker, och jag
bar hämtat styrka för denna mening af sockerbruksidkarne
sjelfve. Jag föreslår således,
att medeltullen endast antages för rätt
socker, Mascovade eller brunt, Cassonad
47 6
Den 3o October e. m.
eller Terres och Tetis samt hvitt Pudersocker;
och att den tull, sorn nu är utsatt
på krossadt Lump, äfven må bestämmas på
Havana Terres; å hvilket förslag jag anhåller
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
Herr <Skogman: Jag instämmer i den
hemställan Friherre Åkerhjelm gjort, att
nemligen särskild tull må fastställas på krossadt
Lump- och Havana Terres-socker.
Herr Tham: Jag instämmer äfven till
alla delar i hvad hvad Friherre Åkerhjelm
yrkat. Utskottet hade i första Betänkandet
föreslagit olika tull. Det har sedan
blifvit ändradt, på de skäl Utskottet anfört,
men jag fruktar att Utskottet blifvit
missledt. Äfven jag har sökt upplysningar
i detta ämne, hvilka öfverensstämma med
dem Friherre Åkerhjelm lemnat. Jag vill
blott nämna, att Utskottet i första Betänkandet
föreslagit 4 skillingars tull på lumpsocker;
och jag hemställer derföre, om icke
Havana Terres och krossadt Lump bör bestämmas
till 4 skillingars tull.
Friherre Åkerhjelm: Äfven jag tror denna
tull kunna bestämmas till 4 skillingar,
ty qvantiteterne, som inkomma häraf, äro så
obetydliga, att det ej bar inflytande på höjning
eller minskning i tullintraderne. Jag
instämmer således i Herr Thams framställning.
Den 3o O c t o b e r e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till Lila
11 å Utskottets förslag rörande tullen å
socker.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapel och Adeln fann för godt
godkänna Utskottets förslag med den förändring,
att införseltullen å Ilavana och
krossadt Lumpsocker må bestämmas till 4
sk. för hvarje Skålpund.
Bifölls.
Ull.
Herr Marcks von Wurtenberg hade inlemnat
ett anförande, som upplästes, så lydande:
I
afseende på den föreslagne medeltullen
å ull får jag anmärka, att om förbudet
emot utländske klädens införsel upphäfves,
måste fabrikanten upphöra med sin rörelse,
och han kan åtminstone ej då erlägga någon
tullafgift på ull, vare sig hög eller låg.
Tillätes till och med införsel af ull alldeles
afgiftsfritt, skulle en sådan fördel likväl
ej sätta honom i stånd att under närvarande
förhållanden täfla med utlänningen.
Bibehålles åter förbudet emot klädens införsel,
då blir förhållandet annorlunda; och
under sådan förutsättning, föreslår jag en
tullafgift af i sk. på den grofva eller corn
-
478 Den 3o October e. m.
missullen och 4 s^- P°> den fina och finare.
Att göra någon skillnad emellan rnedelfin
och den aldrafinaste ullen, skulle under närvarande
förhållanden endast leda till en onödig
omgång; och kanske ej inbringa till Staten
mer än någre få Riksdaler om året.
Uppå derefter gjord framställning, blef
Utskottets förslag till lull å ull af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Herr Cederschjöld: Jag reserverar mig
emot beslutet, på de grunder jag tillförene
anfört.
Angående speciella Tullbestämmelser i
Taxan för särskilta slag af Trädvaror,
nemligen:
för Bjelkar, platta , af 11 tums
bredd, 5 tums tjocklekj 5 h 8 alnars
längd, per stycke 2: 6.
(,utgörande hälften af tullen för
bjelkar om 8 tums fyrkant, till
och med i5 alnars läng £)
— B j elkar, platta, af g tums bredd
och 5 tums tjocklek, per stycke 1: 6.
(fika tull, som för spar rar, längre
eller kortare af y tums fyrkantig
—
Bjelkar, platta, af i3 tums
bredd, g tums tjocklek, 5 ci 8 alnars
längd, per stycke 3: 6.
('lika med hälften af Taxans stad
-
Den 3o October e. m. 479
gande för bjelka/' om 11 tums fyrkant
till och med i5 alnars längd.)
för B räder, af högst tums
tjocklek och y alnars längd, per
tolft 2: 6.
( endast half tull mot hvad Taxan
för enkla bräder af samma längd
utsätter
— Bräder, af 1 tums tjocklek och
y alnars längd, med högst y tums
bredd, per tolft 2: 6.
(hälften af den tull, som för bräder
af samma längd erlägges f
Friherre Åkerhjelm: Jag anhåller, att
få göra en anmärkning vid de 5 trädvarudimensionerne.
Anledningen, som Utskottet
uppgifver, är visserligen en ansökning
af ett Handelshus här i Stockholm, att få
bestämmelser utsatte på dem, med anmälan,
att om tullen skulle sökas i likstämmighet
med förra artiklar i Taxan, de skulle
blifva belastade med så dryg lull, att Huset
ej kunde emottaga reqvisitionen. Tullstyrelsen
uppgjorde och ingaf då ett underdånigt
förslag, innefattande egentligen
allmänna grunder för andra dimensioner än
sådana, som uti Taxan äro intagne, och af
den beskaffenhet, att de kunde assimileras
med dem, som i Taxan finnas bestämde, och
den yttrade afsigten ernås. Följden biet'
äfven, att Konungen gillade grunderna, och
Huset erhöll tillfälle att begagna reqvisitio
-
48o Den 3o October e. m.
nen. Men på det tillfälle må öppnas åt en
hvar, sora erhåller reqvisitioner på sådant
trädvaruslag, hvilka ej finnas i Taxan, tror
jag, att det vore lämpligare att antaga såsom
förslag i Tulltaxan dessa allmänna grunder,
som Styrelsen framställt, i stället för
de speciella, som för ett visst Handelshus
beviljades; då kan Tullstyrelsen sedan tillämpa
förenämnde grunder på hvarje exportörs
af sådane slags trädvaror angifning.
TullStyrelsens underdåniga förslag lydde
sålunda:
1:0 Att bjelkar eller balkarsamt sporrar
af furu och gran, må kunna utföras både
liksidiga och platta;
2:0 Att bestämmelsen i Tulltaxan af
berörde trädvarors fyrkant eller dimension
tvertöfver betecknar fjerdedelen af deras
totalomfång midtpå, (hvarigenom, t. ex. en
bjelke, som på arne motsatta sidor innehåller
ia tums tjocklek, och på de a öfriga
endast 8, komrae att vid tullklarering
behandlas lika med en bjelke, hvars alla 4
sidor tvertöfver innehålla hvardera 10 tum);
3:o Att, i analogi med hvad Taxan redan
medgifver för halfbräder eller afsågade
bräder af 4 alnars längd och derunder, vid
förtullning af bjelkar om blott 8 alnars längd
eller derunder, arne sådane anses motsvara
en af lika omfång om x5 alnars längd; samt
4:o
/
Den 3o October e. in. 481
4-*o Att till half bräder räknas bräder,
hvilkas tjocklek ej öfversliger en half turn,
eller som, med 1 tums tjocklek och högst
7 alnars längd, icke innehålla större bredd
än 7 tuni.
Jag skulle således hemställa, att, i stället
för de 5 speciella trädvaru-bestämmelserne,
nyssberörde allmänna grunder med
deras dimensioner kunde framdeles få tjena
till grund för alla sådana förlullningar.
Herr af Billbergh: Jag för min del
har visserligen ingenting emot hvad Friherre
Åkerhjelm yrkat; men då jag har anledning
förmoda, att 3 Stånd bifallit Utskottets
framställning, i hvilket fall det är
sannolikt, att den blir den gällande, så anhåller
jag få upplysa om ett skriffel, som
här förekommer. På sidan 63 slår; ”bräger
af högst i| tums tjocklek.” Det bör
vara: en half tums tjocklek. Det torde vara
nödvändigt, att få detändradt, emedan
det gör en betydlig skillnad. Derjemte får
jag tillkännagifva, att i den dernäst följande
parenlhesen, der det står: endast half
tull emot hvad Taxan för enkla bräder af
samma längd utsätter, bar BorgareStåndet
gjort det tillägg, att det skulle heta af samma
längd och bredd. Äfven detta tillägg
anser jag nödigt.
Herr Tham: Jag förenar mig med Friherre
Åkerhjelm deruti, att de allmänna
47 H. 3i
482. Den 3o Octo ber e. m.
grundcmc för Taxan böra intagas i Förordningen;
men jag hemställer, om icke detta
heldre bör ske i underråttelserne, än i sjelfva
Taxan.
Friherre Åkerhjelm: Jag finnér intet
hinder, att införa de allmänna grunderne
i sjelfva Taxan under artikeln trädvaror,
inom columnen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition lill bifall
å Utskottets förevarande förslag.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt,
alt, i stället för den af Utskottet föreslagne
tullprocent A de 5 artiklarne bjelker och
bräderj gilla det af Friherre Åkerhjelm framställda
ofvanberörde förslag.
Bifölls.
Herr af Billbergh anhöll, att det af
honom anmärkte skriffel, mätte, utan afseende
på det beslut Ridderskapet och Adeln
nu fattat, rättas, enär det i annat fall skulle
kunna hända, att Rikets Ständers slutliga
beslut i ämnet, genom de öfrige RiksStåndens
bifall till Utskottets felaktigt framställde
förslag, blef oriktigt, och icke öfverensstämmande
med hvad åsyftadt varit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalk en erinrade, att då Ridder
-
Den 3o October e. m.
483
skåpet och Adelö redan för dess del afslagit
Utskottets förslag, erfordrades å Ståndets
sida ingen rättelse eller vidare åtgärd dervid.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade derefter, att då
Utskottets senare Utlåtande endast upptog
de artiklar i Tulltaxan, emot hvilka, vid föredragningen
af Utskottets först meddeldte
Betänkande, anmärkningar inom RiksStånden
blifvit gjorde, samt Ridderskapet och
Adeln hittills inskränkt sin pröfning af den
speciella tullbestämmelsen till Utskottets senare
Utlåtande; finge Hans Excellence nu
hemställa, om Ridderskapet och Adeln godkände
Utskottets först meddeldte Betänkande,
i hvad angick den speciella tullbestämmelsen
i Taxan, i alla de delar, hvaröfver
Ridderskapet och Adeln icke redan fattat
beslut.
Bifölls.
Örn underrättelserna vid Tulltaxan.
Angående Utskottets förslag^ att Fabriks-
och HandtverksSocieteternas Ombud
må öfvervara varustämplingenj och å piacatstämpeln
teckna sitt namn.
Friherre Åkerhjelm: Jag kan icke frångå
den anmärkning jag gjort emot Utskottets
förslag i donna del, och hvilken jag
linner, att Utskottet icke undanröjt. För
47
II 3t*
484 Den 3o October e. m.
slaget kan icke verkställas, derföre att det
icke kan anbefallas fabriksidkarne och deras
ombud, att infinna sig vid dessa varustämplingar.
Det är blott verkställbar i
Stockholm, der man äger fabriker för alla
slags tillverkningar. Äfven jag skulle önska,
att en sådan controll, som Utskottet
föreslår, kunde vinnas; men när man icke
alltid kan erhålla fabriksidkares anteckning
på afstämplingen, blir controllen blott partiel,
och anstalten skadlig, och då hemställer
jag, hvartill förslaget skall tjena. Skulle
meningen åter blott vara, att Tullverket
Borde visa en loj^aute, medelst tillåtelse för
hvilken fabriksägare som helst, att öfvervara
afstämplingen, så instämmer jag gerna
deruti, men får i det fallet föreslå den förändring
i redactionen, att det må slå hvarje
fabriksägare eller dess ombud fritt, att
å packhuset öfvervara afstämplingen, och
tillse, alt dervid ordentligt tillgår.
Herr Tham: Utskottet har håde i allmänna
Tidningar och en mängd anföranden
i BondeSlåndet funnit directa angifvelser
emot Tulltjensteman, i afseende på
stämpling af fabriksvaror. Derföre har man
önskat finna en utväg, hvarigenom dessa
Ilerrar måtte kunna öfvertyga sig om sitt
misstag; och det är af sådan anledning Utskottet
föreslagit, att det må vara dem fritt
att bevista stämplingen. Utskottet har icke
fästat sig vid sjelfva angifvelserna, utan en
-
Den 3o October e. m.
485
däst velat gifva tillfälle, att motarbeta de
missbruk, som de, obcvist, bekyllt Embetsman
att utöfva.
Friherre Åkerhjelm: Jag skulle gerna
instämma med Utskottet, om jag kunde åläg»
ga dessa fabriksidkares ombud, att deltaga
i varustämplingen; men då de icke sortera
under GeneralTullStyreisen, och förslaget
dessutom endast kan verkställas i Stockholm,
hvilket skulle åstadkomma en mängd
af olika stämplingar, så skulle delta blott
ge anledning till oreda, i fråga om hvilka
varor voro underkastade beslag eller icke,
och man skulle för sent ångra sig, sedan
författningen hunnit medföra sin skadliga
verkan. Hvad misstanka på Tulltjeustemännen
åter beträffar, så kan den, äfven med
detta förslag omöjligt förekommas; ty onx
man förutsätter det troligaste som bänder,
att fabriksidkarne blott periodiskt gå till
packhuset och öfvervara afstämplingen, emedan
de, af andra göromål äro derifrån hindrade,
så lärer ingen kunna hindra dem,
att tro och säga, att det derstädes icke gått
rätt till, när de varit frånvarande. Föröfrigt
är Controllverket organiseradt med sådan
noggranhet, att det skulle fordras en
hel utgrening af bedrägerier bos flere Tjenstemän
vid Tullverket, för att opåtalt kunna
fortsätta falska afstämplingar. RevisionsContoirels
hufvudsakliga pligt är att granska
journalerna från alla Packhus och Tull»
486
Den 3o October e. m.
kamrar i Riket, och alt jemföra dem med
manifester, connosseraenter och förpassningar.
Denna tjensteförrättning medför äfven
för RevisionsContoirets Tjenstemän en tillökning
i de tjensten åtföljande inkomster,
och de hafva således dubbla motiver, att
med yttersta uppmärksamhet härvid förfara.
Att så verkligen äfven tillgår, vågar
jag tryggt försäkra.
Ilans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg, att, på
sätt Friherre Åkerhjelm yrkat, det af Utskottet
föreslagne stadgande borde i så måtto
förändras, att Fabriks- och HandtverksSocietcternas
medlemmar må, om de sä för
godt finna, sjelfve, eller genom ombud, Öfvervara
varustämplingen, och tillse, huru
dervid tillgår.
Bifölls.
Angående Utskottets förslag att, enär
uländsk vara i förädlad form exporteras,
den för rudimaterien utgifna tull må till
Fabrikanten restitueras.
Friherre Åkerhjelm: Utskottets raisonnement,
äfven en följd af min anmärkning,
innehåller en afsigt att uppmuntra exporten,
Den 3o October e. m.
487
oell tillika ett förslag för verkställigheten.
Jag anser dock detta icke kunna utföras,
åtminstone icke med någon slags säkerhet.
Alt restituera den tull på ett råämne, som
införskrifvaren t. ex. nedlagt i ett stycke
calico; huru låter det sig väl göra? Med
hvilken säkerhet kan det väl styrkas, alt
han bestämt nedlagt detta råämne i den förädlade
varan, utan en inqvisitorisk undersökning
i hans fabrik, till hvilken man icke
en gång äger rättighet. Man nödgas då antaga
hans egen uppgift för giltig, och på
den grunda beloppet af reslitutions-sumraan,
som af Statens medel skall utgå. En sådan
grund för Statsutgifter måste vara oförenlig
med den säkerhet, som dervid bör äga
rum. För öfrigt gå öfver hälften af våra
väfnader lill Finland, utan att för dem erlägges
någon tull, och om exporthandeln
af inhemske fabrikater lönar sig, så uppmuntrar
den sig sjelf. En förnuftig fabrikant
afsätter sin vara, blott der han finner
vinst. Att dessutom encouragera utförseln
af varor, som vi sjelfva för våra inhemska
behofver nödgas införskrifva ifrån utlänningen,
leder lill föga eller intet resultat, hvilket
redan premierna på ved hafva visat.
Det är i anledning deraf jag vågar anhålla,
att detta förslag måtte helt och hållit förfalla,
och proposition till afslag derå framställas.
Ilerr af Billbergh: Jag uppträder ogerna
för att tala emot en man, hvars prin«
488
Den 3o October e. m.
ciper jag i öfrigt högaktar; men i striden
emellan grannlagenhet och grundsattser, måste
den förra gifva vika för de senare. Af
nila medel till täflan ined utlänningen i
verldshandeln, der Staten icke har råd att
utgifva exportpremier, finnes intet verksammare,
än restitution af tull. Yi hafva redan
en export af toppsocker för 5o å 60,000
R;dr, och af tobak för 100,000 R:dr. Detta
bevisar tydligt, att vi kunde komma till
en nyttig täflan med utlänningen. Genom
beviljande af drawback förlorar Staten icke
något, emedan införselbeloppet måste höja
sig i samma mån, som den förädlade varan
exporteras. Om vi nu t. ex. införskrifva
1 million skålpund tobaksblader; men
genom restitution af tull kunde förädla och
exportera 4 millioner skålpund, så vore det
likgiltigt, om den förädlade varan ärafinländsk
eller utländsk production. Då man
antager, att den inhemska productionen af
tobak icke svarar emot behofvet, måste deraf
följa, att i samma mån, som exporten
af förädlad tobak ökar sig, i samma mån
måste äfven importen af utländska tobaksblader
öka sig. — Qvantiteten af råämnen
uti den förädlade varan känner hvarje näringsidkare,
och således vore controllen härutinnan
icke svår. De näringsidkare, sorn
anse skyddstullen vara en graf åt näringarna,
böra i min tanka aldraminst motverka
detta förslag. Jag hemställer således, att
Utskottets åsigt i denna del måtte bifallas.
Den 3o O c t o b e r e. m. 4^9
Friherre Åkerhjelm: Jag har icke kunnat
förändra min öfvertygelse, genom Herr
afBillberghs utlåtande. Orsaken härtill är,
att denna restitution omöjligen kan verkställas
med den säkerhet, som för General»
Tullstyrelsen är nödvändig, för att icke
begå orättvisa, antingen mot Staten eller
mot varuägaren. Jag kan åtminstone icke
göra mig begrepp om, huru mari skall kunna
följa en rudimaterias öde, och bestämma,
till hvad belopp hon. ingår i den förädlade
varan, när man icke sjelf är dess
tillverkare. Men då jag hör Herr af Billbergh
utsträcka sättsen, icke allenast till
väfnader, utan till alla möjliga artiklar, så
skulle restitutions-summan uppgå till ett sådant
belopp, att den högst betydligt förminskade
tullintraderna, hvilket icke påräknades,
då man beslöt upptaga dem till
i,75o,ooo R:dr behållen inkomst. Jag kan
derföre, såsom den der sannolikt kommer
att verkställa författningen, icke annat än
reservera mig häremot, och yttra, att om
osäkerhet i tillämpningen häraf uppkommer,
är det åtminstone icke mitt fel.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag förmodar,
att det blir dens pligt, som begär
restitution af tuli, alt styrka, det denna
tull verkligen blifvit erlagd, och råämnet
användt på den vara, som skal! exporteras.
För öfrigt om jag hört rätt, har Friherre
Åkerhjelm anfört, såsom skäl emot draw
-
49°
Den 3o Octo b er e. m.
back, att om derigenom mycken export
uppstod, skulle äfven de restituerade tullinkoinsterne
komma alt utgöra en betydlig
summa. Men det är naturligt, att om icke
genom drawback exporten Liefve gynnad,
lomme äfven importen att blifva minskad,
sä att Staten i alla fall icke kommer alt
förlora något i inkomst på denna anstallt.
I det land, der fabrikerna mest florera, är
drawback längesedan införd.
Friherre Cederströmj Jacob: Det Engelska
tullsystemet hoppas jag aldrig skall
blifva det Svenska, icke eller att Svenska
Folket skall låta beskatta sig till fabrikanternas
fördel. Det lärer tillhöra de fromma
önskningarna alt tro, det restitution af
tull skall befrämja exporten. Den verkliga
följden deraf skall blifva, att alla sådana
varor, som inkomma i transitoväg, skola
skaffa sig tillfälle till restitution af tull, och
derigenom skall icke exporten ökas, men
väl Statens intrader minskas. Den enda
förnuftsenliga anstalt härutinnan anser jag
vara, att låta råämnena införas emot låg
tull, och sedermera exporteras utan någon
sådan. Detta tror jag vara alla de premier,
som kunna lemnäs och instämmer med Friherre
Åkerhjelm i begäran om afslag å denna
punkt.
Herr af Billbergh: Jag har begärt ordet,
för att nämna, det jag icke erkänner,
Den 3o October e. m.
4g1
alt restitution af erlagd importtull kan leda
till någon beskattning för Svenska Folket.
Ty då man antar den grundsatis, att
ju mera förädlade varor utföras, destomera
råämnen skola importeras, kan ingen förlust
uppkomma. Om man går till artikeln
tobak, visar det sig, att denna vara aftagit
i utförsel på senare tider. Orsaken är den,
att 3 sk:s tull är lagd på införseln, hvilket
utgör 25 procent af varans värde. Det
ligger då i sakens natur, alt om man får
restitution af denna tull, uppstår en möjlighet
att täfla med utlänningen, hvilken
nu icke existerar. Detta är solklart; och
då det är lika solklart, att det är dens skyldighet,
hvilken begär restitution, att styrka
råämnets användande, kan jag häruti icke
se någon våda, men väl en stor fördel, för
våra näringar.
Herr Munck af Rosenschöld: Ändamålet
vid tullförfattningar i allmänhet hör
icke vara blott, att öka tullinkomsten, utan
äfven, att uppmuntra productionen och näringarne
i landet, om ock någon minskning
i tullinkomsten skulle uppkomma. Den
minskning, som genom ifrågavarande drawback
möjligen skulle uppkomma, ersättes äfven
af den tillökning i Bevillningen, som
kommer att uppstå genom inhemske fabrikanters
vidgade rörelse och större förtjenst.
Friherre Åkerhjelm: I det mörker, hvaruti
detta förslag sväfvar, åtminstone för mitt
492
Den 3o October e. m.
förstånd, tycker jag det vore en pligt för
dem, som gjort det, att framställa, huru
det bör tillgå med controllerna. Åtminstone
skulle det för mig vara tillfredsställande,
att blifva öfvertygad om möjligheten
att verkställa det. Det är betänkligt att
tillämpa ett förslag, som man icke begriper,
och mindre nödigt, som mig synes,
att göra detta, då tullafgifterne i allmänhet
och i synnerhet på utförseln, blifvit reglerade
med afseende på handelns och näringarnes
fördel.
Herr Lefrén: Friherre Cederström har
sagt, att han icke trodde, det Svenska Folket
någonsin skulle införa ett sådant system,
som det Engelska, eller låta beskatta
sig för att gynna fabrikerna; men han erkänner
straxt derefter, att man till fabrikernas
uppkomst bör lemna så låg tull på
råämnen som möjligt. I följd häraf skulle,
om alldeles ingen tull på råämnen erlades,
detta ännu mera vara enligt med Fri herrens
system. Det är således i full öfverensstämmelse
med delta system, sorn jag
anhåller om bifall till Utskottets förslag,
och får förklara, att det fägnar mig alt åtminstone
i denna punkt hos Friherren finna
ett understöd för producenterna. Hvad
den af Friherre Åkerhjelm gjorda invändning
beträffar, så tror jag visserligen, att
en tariff kunde uppgöras för restitution af
tull, hvilken likväl icke behöfde vara på
Den 3o October e. in. 4<)3
runstycket noggrann, utan kunde tillämpas
på samma sätt, soin alla andra tariffer, endast
Tullstyrelsen tillsåg att varan vore af
inrikes tillverkning.
Friherre Cederström: Jag beklagar att
Herr Lefren oriktigt uppfattat hvad jag yttrade,
och att han deraf dragit sådana conclusioner.
Det är naturligt, att, efter vårt
system att satta låg tull på rudimaterien,
vi uppmuntra våra näringar, och icke kunna
göra annorlunda. Men icke mätte den
värde Ledamoten påstå, att tullen derföre
hör restitueras på sådane varor, som komma
in hit i transiloväg.
Friherre Åkerhjelm: Herr Lefren synes
omfatta förslaget med synnerlig lätthet,
då för honom ingenting svårt visar
sig i konsten att uppgöra en tariff för
bestämmandet af qvantiteten råämne, sorn
är an vand t uti ett förädladt stycke vara.
Välan, antagom sättet; men nu äro väfnader
just i detta afseende högst olika derigenom,
alt de äro, än täta, än tunna, och således
än tyngre än lättare, ehuru eljest af samma
slag längd och bredd. Olika qvantitet
råämne förefinnes emellertid i dessa, för
öfrigt lika slags väfnader. Jag har ej obetydliga
relationer med väfnads-fabrikanter,
och har således gjort mig ,bekant med deras
ekonomiska beräkningsgrunder. Deruti
ingår mycket afseende på, om väfnaden väger
494 Den 3o Oc t ober e. m.
mer eller mindre. Mångå betänkliga svårigheter
förete sig således vid tillämpningen af
dessa institutioner, och man bör ej undra,
att den, hvars pligt det blir, att anbefalla
föreskriftens tillämpning, med samvetsgranhet
betraktar densamma, då fråga är
alt dela mellan Staten och enskilta.
Herr Lejren: Om det icke är Friherre
Cederströms mening, att jemföraBevillningsUtskottets
förslag med Englands tullsystem,
så vet jag icke, huru det senare af Friherren
kommit att nämnas. Jag inser icke,
att här är fråga om alt lägga skatt på någon
annan, för att skaffa exportören premier,
utan blott att återställa tull, som redan
blifvit erlagd. Jag får anmärka, att
denna sak icke är så likgiltig, som man
håller den för. Jag ser i detta förslag dessutom
en annan fördel, nemligen den att
fabriksidkare kunna förmås till en fullkomlig
uppriktighet i afseende på beloppet af
sina tillverkningar, hvarigenom vi någon
gång kunde komma lill det resultat, att få
se, hvad de Svenska näringarne verkligen
frambringa. Jag tillstyrker bifall till Utlåtandet,
och anhåller om votering, i annat
fall.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag hemställer,
om icke Friherre Åkerhjelm behagade
bifalla det gjorda förslaget, i -fall det
iuskränkes till varor, tillverkade af sådana
Den 3o Octobcr e. in. 49^
rudimaterie!’, som icke inom landet produceras.
Jag skulle tro, att controllen då
blir mycket lättare. I alla fall måsteden,
som gör anspråk på restitution, bestyrka,
att rudimaterien verkligen blifvit införd,
och till den qvantitet lian uppgifvit. Om
lian det ej kan, förfaller påståendet om restitution.
Jag har hämtat anledning till
denna modification deraf, att om man till
ex. skulle bevilja restitution på tillverkning
af ull, som jemväl är en inländsk rudimaterie,
skulle detta egentligen komma att utgöra
en tullfri införsel på bekostnad af de
inländske ullproducenterne. Jag tillstyrker
således, alt den af Utskottet föreslagna restitution
af utgifven tull allenast må gälla
i afseende på sådane fabricerade varor, hvilka
äro beredda af en rudimateria, sorn icke
inom landet produceras, t. ex. bomullsoch
silkesvaror.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Jag delar den önskan, att
näringarne mätte uppmuntras genom tullförfattningarne;
men tror, att man icke bör
vidtaga sådane anstalter, som ej blott leda
till att minska Statens billiga inkomster,
utan äfven torde vara mindre lämpliga och
nyttiga. Jag bar mycket hört talas om
drawbackj och Herrarne torde påminna sig,
hvad en Engelsk författare Smith sagt en
gång derom. Han har utförligen ådagalagt,
att det vore ett misstag, och att icke detta
496 De" 3o October e. m.
system, utan Englands öfverlägsenhet på
hafvet, dess stora colonier och vidsträckta
handel grundlagt dess fabrikers uppkomst.
Närman tillskrifver små mesurer, hvad som
är en följd af stora allmänna förhållanden,
är man lätt bedragen; och när man vill
fortplanta ett sådant system här, utsätter
man sig för vådan af ett annat misstag,
utan att vinna det ändamål man åsyftar.
Derjemte torde jag få erinra, att då man
i England beviljar restitution af tull för
vissa artiklar, är det till större delen sådane,
som komma från Englands egna colonier,
hvilka således hafva ett gemensamt
interesse med moderlandet, och genom hvilkas
stigande välmåga detsamma återvinner
hvad det genom en mindre betydlig tullersättning
uppoffrat. Sådant är icke förhållandet
här, och jag kan således icke annat
än afstyrka en imitation, som icke här
är lämplig.
Herr af WingårdJohan: Jag förenar
mig med Herr af Billbergh, öfvertj^gad att
detta förslag innefattar enda sättet att få
fabrikater, som kunna täfla på verldsmarknaden.
Jag vill icke med Herr Munck af Rosenschöld
inskränka förslaget till allenast
sådane varor, hvilka icke kunna produceras
i Sverige. På hampa t. ex. som väl kan
produceras, men likväl icke odlas uti tillräcklig
mängd här i landet, är en hög tull;
huru
Den 3o Octo ber e. m.
huru då kunna exportera här förfärdigad
segelduk. Jag känner emellertid en fabrik
i Götheborg, der denna vara användes lill
segelduk, som helt och hållit är beräknad
på export. Så är det äfven i vissa fall med
linnevaror; och då hvar och en skulle bevisa
sig på förhand hafva erlagt tullen, kati
jag icke se någon fara eller förlust för det
allmänna annorlunda häraf inträffa, än att
Svenska förbrukaren af segelduk till exempel
får betala den så mycket dyrare, som
jemt införseltullen är högre än utförseltullen,
ty controller kunna visserligen uttänkas
uti vårt, för fintlighet i denna del, väl
kända land, sorn skulle förekomma missbruken.
Friherre Åkerhjelm: I anledning af
Herr Munck af Rosenschölds inbjudning,
att jemka mig efter hans förslag, får jag
nämna, att det alldeles icke är någon obenägenhet
mot sjelfva saken, än mindre
mot afsigten, som gjort, att jag framställt
mina betänkligheter vid förslaget. Men dä
det nu uppgifna medlet icke länder till
någon säkerhet för controllen, emot restitutionens
uppgifvande till orätt belopp, så
kan jag, med all aktning för FabriksSocietetens
ära och tro, icke endast rätta
mig efter deras uppriktighet, utan nödgas
i slika saker, som denna., begära lagliga
bevis.
47 II. 3 a
498 Den 3o October e. m.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag medger,
att Smilh är ansedd för den förnämste
författare i Statsekonomien; men linner
icke derföre, att vi böra blindvis tro, att
hans sattser alltid passa för vårt land, så
mycket mindre, som ingen Minister i England
ännu ansett dem belt och hållit passa
der, och han sjelf vid sina allmänna sattsers
användande på England gör undantag
ifrån dem, t. ex. då han tager i försvar
Navigations-acten, svarande mot vårt Product-placat.
Jag tror icke heller, att drawback
varit hufvudsakliga orsaken till de Engelska
fabrikernas flor; ehuru den likväl
dertill bidragit. Herr af Wingård har icke
velat medge den af mig föreslagna inskränkning;
men jag tror, att man icke blott bör
afse fabrikernas trefnad, utan äfven den inrikes
producentens af rudimaterierne till
dem. Om en segelduksfabrik skulle kunna
bringas i flor och till betydlig export genom
tullfri införsel af utländsk hampa, så
skulle dock productionen af hampa inora,
landet derigenom icke skyddas. Då gynnar
man exporten genom för mycket befrämjande
af importen.
Herr af Wingård: Om Herr Munck af
Rosenschölds princip antoges, kunde man
äfven säga, att emedan socker kan tillverkas
af hvitbetor, och hvitbetor kunna odlas
här i landet, borde restitution af tull
icke heller utsträckas till socker. På sam
-
I
Den 3o October e. m. 499
fna sätt med artikeln tobak, hvilken dock
låg till grund för Herr af Billberglis bevisning,
att tillverkningen och exporten af denna
vara aftagit i anseende tiil tullen derpå.
Tobaken i våra täppor, äfvensom i Stockholms
plantager, skulle då få ett värde uti
mercantilt hänseende som den hittills icke
ägt; och om, genom intriger eller falska
bevis, tullrestitution skulle bekommas för
några pund sådan Svensk vara under namn
af utländsk bland de tusendetals införskrifne
Skeppunelen, vore härvid förlusten ringa,
och ett premium lemnadt utlänningen
för dess beredvillighet att hålla till godo
vårt Svenska snus, under det en lika qvantitet
utländsk bättre tobak förbrukas till samma
behof af oss. Hvad Smiths principer beträffar,
så känner äfven jag dem, och torde
få erinra, att drawbaek i England utgöres
af exportpremier, och icke något annat.
Herr Tham: Äfven jag har deltagit i
Utskottets förevarande tillstyrkande, dock
mera som en tyst åhörare; och jag förenar
mig med Herr Munck af Rosenschöld.
Jag tror det icke vara nyttigt, om restitution
beviljades af tull på tobak, emedan det
icke allenast är några tobaksland kring Stockholm,
som framalstra denna vara; utan jag
känner ett helt Härad i Skaraborgs Län,
som dermed betalar sina Prester och alla
sina allmänna onera.
3a*
5oo Den 3o October e. m.
Herr Munck af Rosenschöld: I anseende
till ärendets vigt, ber jag, att nu blott
få nämna några få ord i anledning af Herr
af Wingårds yttrande. Då en sockerfabrikant
begärt restitution af införseltullen för
rudimaterien, lärer denna rudimaterie icke
vara de hvitbetor Herr af Wingård omtalat.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag, att, enär utländsk
vara i förädlad form exporteras, den för
rudimaterien utgifna tull må till fabrikanten
restitueras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
afslå Utskottets berörde förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Lefre'n hegärde votering.
Herr Munck af Rosenschöld anhöll, att
det af honom framställde förslag måtte blifva
Ja-proposition.
Herr Lefrén: Då så många Ledamöter
talat till bifall för Utskottets förslag, anhåller
jag, att detsamma måtte få blifva Japroposition.
Herr Munck af Rosenschöld: Enär så
väl Herr Tham som jag yrkat proposition
derpå, att tullen för de inom landet icke
Den 3o Oclober e. m
5oi
producerade rudimaterier hör restitueras, då
de i en förädlad form utföras, begär jag,
att, om Ja-propositionen kommer att innefatta
bifall å Utskottets hemställan, mitt
förslag måtte blifva Nej-proposition; eller
ock att genom särskild votering malte afgöras,
hvad som skall blifva Contra-proposition.
Friherre Cederström: I händelse Herrarne
Lefrén och Munck af Rosenschöld
icke vilja förena sig i en mening, få vi
börja med att votera om Contra-propositionens
innehåll; ty någon jemkning emellan
Herr Munck af Rosenschölds förslag samt
afslag å Utskottets ifrågavarande hemställan
lärer icke kunna låta göra sig.
Herr Lefren: För att bespara oss tvenne
voteringar, föreslår jag, att Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att Ja-propositionen
må innefatta Ridderskapels och
Adelns bifall till grundsattsen, men detaillernes
öfverlemnande åt Kongl. Maj:t. Då
tror jag äfven Herr Munck af Rosenschöld
skulle kunna vara nöjd med Ja-proposilionen,
särdeles som 3 Stånd redan bifallit
Utskottets förslag, hvarom jag dock anhåller,
att Herr RiddarhusSeereteraren ville
underrätta oss.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare
meddelte den upplysning, att Högvördige
PresteStåndet den 7 dennes afslagit, och
502
Den 3o October e. ra.
Hedervärda BondeStåndet den 16 dennes
bifallit Utskottets förslag; men att de från
Yälloflige BorgareStåndet ankomne ProtocollsUtdrag
af den 8 och 12 dennes icke
syntes innehålla något i afseende på ifrågavarande
drawback.
Friherre Cederström: Med Herr Lefrén
instämmer jag deruti, att Herr Munck
af Rosenschöld verkligen borde vara nöjd
med den Ja-proposition, hvilken af Herr
Lefrén blifvit föreslagen, och hvarigenom.
Contra-propositionen äfven kunde ställas på
rent afslag å Utskottets förslag.
Friherre Åkerhjelm: Med anledning af
Friherre Cederslröms framställning, att Herr
Munck af Rosenschöld måtte gå Herr Lefréns
önskan till mötes, får äfven jag, såsom
en reciproque handling mot Herr Munck af
Rosenschöld anhålla, att han ville förena
sig med Herr Lefrén. I delta fall kommo
vi från saken med en votering, och frågan
vore icke mindre väl afgjord.
Herr Cederschjöld: Jag har varit en
uppmärksam åhörare, och icke förut deltagit
i discussionen, emedan jag var villrådig,
på hvilkendera sidan det rätta lag;
men Herr Munck af Rosenschöld har öfvertygat
mig om olämplighelen, att gifva
drawback för sådane rudimaterier, som inom
landet kunna produceras. Om det vore
nyttigt, att antaga den orimligaste Ja-pro
-
Den 3o O c t o b e r e. m.
5o3
position, så skulle jag yrka, att den måtte
blifva bifall å Utskottets förslag; ty då
borde man kunna vara säker, att afslag sedan
skulle följa. Örn åter Herr Munck af
Rosenschölds mening blef Ja-proposition, så
vore det tvifvelaktigt, om den ej vann.
Herr Munck af Rosenschöld: Enär ämnet
är af vigt, kan jag ej göra afseende på,
att det nu är sent på aftonen, och som jag
är öfverlygad, att mitt förslag är det enda
rätta, kan jag ej afstå från det, äfven om
vi skulle få deröfver votera.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att Ja-propositionen
alltid borde innehålla bifall till Utskottets
förslag, då sådant blifvit yrkadt;
och som det ankom på Ridderskapet och
Adeln att till Contra-proposition, hvilken
borde först bestämmas, antaga, antingen
rent afslag å Utskollets förslag, eller den
modification deraf, som blifvit föreslagen;
alltså hemställde Hans Excellence, om Ridderskapet
och Adeln biföll, att Contra-propositionen
finge innefatta afslag å Utskottets
förslag.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverrösta! Nej,
Ridderskapet och Adeln således lill Cou
-
5o4 Den 3o October e. m.
tra-proposition antagit afslag å Utskottets
förslag.
Herr Munck af Rosenschöld begärde
härom votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande Voterings-proposition:
Den,
som anser, att Contra-propositionen
bör innefatta bifall dertill, alt Fabrikant,
som i förädlad form exporterar vara,
tillverkad af rudimaterie, som ej i Riket
produceras, må endast i sådant fall vara
berättigad till restitution af den utgifna tullen
för rudimaterien, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej ;
Vinner Nej, kommer Contra-propositionen
att innefatta afslag å BevillningsUtskottets
hemställan, att, enär utländsk vara
i förädlad form exporteras, den för rudimaterien
utgifna tull må till Fabrikanten
restitueras.
Hvilken Volerings-proposition afRidderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Kongl.
Maj:t i Nåder behagat utsätta nästkommande
Tisdag den 3 November klockan i efter
-
Den 3o Octo ber e. m. 5o5
middagen till emottagande af Rikets Ständers
stora Deputation, som borde till Kongl.
Maj:t i underdånighet aflemna Rikets Ständers
underdåniga Lyckönsknings-adress i anledning
af Kongl. Maj:ts återvundna hälsa;
och anmodade Hans Excellence de Herrar
Ledamöter af Ridderskapet och Adeln, som
önskade i Deputationen deltaga, att anteckna
sig hos RiddarhusFiscalen.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till io om aftonen; och befunnos vid dess
slut, klockan ett qvart till ii om aftonen,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 14.
Nej — 16.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således till Contra-proposition
antagit afslag å BevillningsUtskottets
ifrågavarande hemställan.
Hvarefter Hans Excellence, i afseende
å hufvudsaken, föreslog följande Voteringsproposition
:
Den, som bifaller BevillningsUtskot
-
5o6 Den 3o Octo ber e. m.
tets hemställan, att, enär utländsk vara i
förädlad form exporteras, den för rudimaterien
utgifna tuli må till Fabrikanten restitueras,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses BevillningsUtskottets
terörde hemställan hafva blifvit afRidderskapet
och Adeln afslagen.
Hvilken Voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
ii om aftonen, och befunnos vid dess slut
klockan ii om aftonen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit sålunda:
Ja — 23.
Nej — 21.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
JandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit BevillningsUtskottets
ofvanberörde hemställan.
Grefve Cronhjelm> Otto August.' Jag
Den 3o October e. m. $07
anhåller vördsamt, att till protocollet få
afgifva min reservation mot Ridderskapets
och Adelns nu fattade beslut om utförselpremier.
Jag äger den öfvertygelse, att
den goda sak, för hvilken jag vid voteringen
stridde, d. v. s. afslag, skulle med stor
pluralitet hafva vunnit, om icke voteringen
beklagligtvis inträffat just på samma
timma, som Ridderskapet och Adeln var
sysselsatt med en annan riksdagsförhandling,
på ett annat rum eller LandtMarskalksklubben.
Jag äger nemligen den anledning,
att, om den mängd af Ledamöter,
som derstädes voro sysselsatte med
supéen, hade på Riddarhuset uppkommit,
största delen voterat Nej, emedan de, då
jag ditskyndade och ville öfvertala dem ,
att uppgå till voteringen, nästan mangrant
svarade Nej,
Friherre Åkerhjelm: Jag anhåller äfven
alt mot det fattade beslutet få afgifva min
reservation. Jag har under discussionen tillräckligt
utvecklat mina skäl; det återstår
mig således nu endast den tillfredsställelse,
att reservera mig mot ett beslut, som, om
det vore möjligt att verkställa, blefve skadligt
till sina följder.
Justerades 3:ne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Ple
-
5o8 Den 3o October e. m.
num den 28 dennes förmiddagen fattade
beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frän StatsUtskottet:
Af den 17 dennes:
N:o 298. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Betänkandet N:o 217, ifråga
om föreslagen afskrifning af Bruksidkaren
S. Owens skuld till ManufacturDiscontFonden,
samt ett ytterligare låneunderstöd
för honom å 5o,ooo R:dr B:co.
N:o 299. I anledning af väckt motion
om anskaffande af en mera tjenlig local för
RiksArchivet.
N:o 3oo. Om verkställd granskning
af Kongl. MyntVerkets räkenskaper för år
1826.
N:o 3oi. Om verkställd granskning af
1826 års upprättade redogörelse för Kongl.
Invalidinrättningen på Ulriksdal.
N:o 3o5. Rörande Kronans hus och
byggnader.
Af den 29 dennes:
N:o 3i5. I anledning af skiljaktiga beslut
i några delar af Statsregleringen.
Den 3o October c. rn. 5og
Från Stats- och BevillningslJtskotten:
Af den 3 dennes:
N:o 85. Angående väckt motion om
ibefrielse från Bevillning efter 2:dra artikeln
för dem af Skaraborgs och Elfsborgs
Läns allmoge, som icke äro kände för verklig
förmögenhet.
Af den 17 dennes:
N:o 86. I anledning af väckte motioner
om Uppbörds-provision till Städernes
Magistrater m. m.
N:o 87. I anledning af så väl Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer
om Curhus-afgiftens fortfarande, som
åtskillige dervid afgifne yttranden, samt i
ämnet väckta motioner.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af den 17 dennes:
N:o 84. Öfver väckt fråga, angående
Sveriges försvarsanstalter, jemte flere
Riksdagsmäns, i anledning deraf, afgifne
yttranden.
Från EocpeditionsUtskottet ;
Af den 26 dennes:
N:o 207. Med förslag till jemkning
i RiksStåndens olika beslut, röran
-
5io Den 3o October e. m.
de anslag till Utskottets renskrifnings-kostnader.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 12 om aftonen.
In (idem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
i
