# ID: svediakorp-gov395
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,780
# sentences: 1,988
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Riddcrskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Fyrationdesjun.de
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Iiörbergj i833.
Måndagen den 26 Oct. 182g.
Plenum klockan p Förmiddagen.
I~Jerr Rothlieb, Carl Fredrik, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Ehuru jag redan för 20 år tillbaka hade
den äran alt verksamt deltaga i öfverläggningarne
om alla de Stadgar och Lagbud,
som ligga till grund för vårt nuvarande
statsskick, har jag ej vågat uppträda
med min röst emot LagUtskottets Betänkande,
N:o 8g, orri indragning af Lagmans-
och KämnersRatter samt serskilda
Domstolar nu m., innan jag inhemtat flere
lagkunnige och erfarne mäns tankar och
råd. Jag börjar med att förklara, det, enligt
min öfvertygelse, Utskottets Förslag i
allmänhet, till det minsta sagt, ar omoget,
samt antyder alltför mycken ungdomlighet
i åsigter och slutsatser, serskilt i afseende
på den brådstörtande hastighet, som
Utskottet yrkat för verkställigheten af sina
projecter, Är det rimligt och ändamålsenligt,
alt flux lösrycka eller förändra ej mindre
än §§ i v^rt nära hundraåriga Lagverk?
Hvarförutan Utskottet utur sitt samman
-
4
Den 26 O c t o b e r f. m.
bung bortskrifvit en del af Lag-Comitcns
Förslag. Herr Professor Bexell har i sin
Reservation emot Utskottets Pluralitet så
evident ådagalagt detta förhållande, att i
det hela, jemfördt med Götha Hof-Rätts
afgifne anmärkningar vid Förslaget till allmän
Civil-Lag, dervid synes föga vara att
tillägga. Jag förenar mig således till alla
delar uti denne värde Ledamots Reservation;
men anhåller likväl, att få angifva några
partiella anmärkningar vid Utskottets högst
märkeliga projecter.
Utskottet har föreslagit, alt KämnersRätterne
i Städerne skola upphöra redan
den 1 nästkommande April, och alla dithörande
mål sedermera öfverlemnas till
RådhusRätterne. Enligt sakkunnige och erfarne
personers yttranden skulle, genom
denna alltför hastiga förändring, den största
villervalla och oreda uppkomma — målsäganden
lill men och förfång; och, utan
någon vinst af tid, följden blifva den, att
HofRälterne, ja äfven Högsta Domstolen,
kommo till den grad att öfverhopas af göromål
, att dessa Domstolar, helst sedan
deras arbete nyligen blifvit ökad t genom
handläggningen af en mängd förut varande
coliegiala mål, omöjligen kunde, utan
stor och för parter skadlig tidsutdrägt, medhinna
att pröfva och afgöra den massa af
Rältegångsärender, hvilken kom me att likasom
hopa sig hos dessa ÖfverDomstolar.
Åtminstone skulle Svea HofRätt, derunder
Den 26 O c t oljer f. »1.
Stockholms Stad med 5 UnderRätter, lyder,
genast fordra en tillökning af en eller
tvenne nya Divisioner — samma förhållande
inträffade också snart med Götha HofRält
— och tillökning af personalen i sjelfva
Högsta Domstolen skalle äfven blifva
oundviklig. Hvilken kostnad uppstod ej
deraf för Staten, så mycket kännbarare,
som KämnersRätternes indragning ej medförde
någon besparing, då de, åtminstone
i alla större städer, endast skulle förvandlas
lill RådbusRätler, med thy åtföljande
högre Löner och ExpeditionsLösen — och
allt detta — utan någon enda, för vanligt
menniskobegrepp, deremot svarande vinst
för de rättsökande. Åf alla dessa anledningar,
jemte den allmänna obestridliga grundsatts,
att del är olämpeligt och vådligt,
att i vissa delar göra förändringar utan i
sammanhang med det hela, anser jag LngUtskottets
Förslag om KämnersRätternes
upphörande böra för närvarande förkastas,
samt frågan derom behandlas och afgöras
vid pröfningen och antagandet af det nya
LagVerket.
Ehuru samma skäl icke fullt tala för
LagmansRälternes bibehållande, anser jag
dock enahanda princip dervid böra afses
— och LagrnansRätterne, hvilkas tillvaro en
långlig erfarenhet ådagalagt medföra större
fördel än skada, sålunda böra bibehållas,
intilldess denna fråga i sammanhang
med den nya Lagen kan afgöras. Ena
6
Den 26 O c t o b e r f. m.
handa förhållande äger rum i afseende på
Utskottets Förslag om upphäfvandet af serskilte
Domstolar eller så kallade Fora privilegiata,
hvilket synes lika omoget och
förhasladt, som nästan allt hvad Utskottet
i förevarande ämne för öfrigt hemställt,
åtminstone för det närvarande. Särskilt
får jag anmärka Utskottets project om upphäfva
nde af Öfre och Nedre Horg Rätternas
samt RiksMarskalksEmbetets Domsrätt.
Kongl. Hofvet har från urminnes tider,
både i andeligt och verldsligt afseende,
stått under egna Antori teter. Sålunda finnes
ett HofConsistorium, HofFörsamling, HofFattig-
eller GratialCassa samt ifrågavarande
Domstolar, hvilka leda sitt ursprung
ända ifrån Konung Carl XI:s Regeringstid.
De hafva också allt sedan, utan att, vid antagandet
af 1734 års Lag, fråga uppstod
om deras upphäfvande, oafbrulit fortfarit,
dervid ingen rättsökande någonsin blifvit
lidande, men väl vunnit, åtminstone i skuldfordringsmål.
Dessa Domstolar underhållas
på Kongl. Maj:ts enskilta bekostnad,
och ligga sålunda Staten ej till last, Så
väl i anseende till denna sednare omständighet,
som att dessa Domstolars tillvaro,
enligt 48 §• RegeringsFormen, ensamt beror
af Kongl, Maj:t, äga Rikets Ständer
ingen rätt alt om dem något besluta; hvarförutan
och i händelse Utskottets förslag
skulle kunna vinna bifall, "It serskilt lika
orättvist som obilligt resultat skulle upp
-
D e n 26 O c 10 b e r- f. rn.
7
komma. RiksMarskalksEmbetet följer uti
Executionsmäl samma Rättegångs-ordning,
sorn de öfrige Kongl. Majlis Befallningshafvande
eller La ndshöfd i nge-Em betena;
då ÖfverS,tåtbållareEmbetets Cancellie deremot,
hvarunder de till Kongl. Hofvet hörande
personer hädanefter skulle lyda i
skuldfordringsmål, äger helt andra, högst
ensidiga och il liberale stadgar och sedvanor
att följa. Dessa, hvilka gränsa till barbari,
borde då först upphäfyas, och brin-,
gas till enhet med de Stadga uden, efter
hvilka alla andra ExecutionsDomstolar hafva
sig att rätta, innan ett stort antal af
Kongl. Maj:ts Undersåtare och närmaste
Tjenare bringas under denna Domstol, hvilken,
oagtadt en alltid ådagalagd lo.yaute
och moderation hos Dess personal, står likasom
ett skräck-tribunal ibland alla do
andra
*) Man b eli öfver blott anmärka en omständighet.
RiksMarskalksEmbetet lemnar, likasom LandsböfdingeEmbetena,
8 dagars förklaringstid i
Skuldfordripgsmål. Till Öfver.StåthållareEmbetets
Cancellie kan man inkallas kl. it på
dagen — vara dömd till kl. 12, och beröfvad
det dyrbaraste menniskan äger — friheten —
innan kl. 1 , fastän man äger hela skuldens
belopp i sin byrå; ty tillstånd kan nekas, att
gå hem efter penningar, om Creditorn fordrar
utöfning af Författningarnes strängaste bud,
och om han nödvändigt vill chikanera. Domstolen
förmår ej, med bästa vilja, hindra denna
hårda behandling.
8
Den 26 Octo b er f. m.
Sluteligen har Utskottet likasom velat
kröna sitt verk, då det, uppå motion af
Borgmästaren i Södertelje, hemställt, att
Ridderskapet och Adeln ville afsäga sig
den i dess Privilegier Ståndet förhehållne
rättighet, att, i vissa mål hafva HofRätt
till Domstol, till befordrande, såsom Utskottet
uttrycker sig, af enhet i RättegångsOrdningen.
I förbigående får jag anmärka,
att Utskottet, i sitt nit alt befordra så
kallad enhet i RättegångsOrdningen, bortglömt
en liten omständighet, nemligen den:
att HofRätt också är förste Domstol för alla
dem, som lyda under Duells-placatet,
det vill säga alla, hvilka innehafva Kongl.
Fullrnagter, utan att vara Adelsmän. Utskottet
hade således äfven bordt tillstyrka
ändring i RättegångsOrdningen, i afseende
på tillämpningen af Duells-placatet. Likaledes
har Utskottet förglömt ett nytt Förslag
till Taxa för ExpeditionsLösen, i händelse
dess projekter kunde genomdrifvas;
men detta vare, som sagt är, blott i förbigående
anmärkt. Hvad åter sjelfva hufvudsaken
angår, så måste jag bekänna, att
det framställde Projeclet var högst ovänladt.
Allt sedan vårt nuvarande statsskick
infördes, har Ridderskapet och Adelil ådagalagt
en berömvärd liberalitet vid behandlingen
af alla ståndsfrågor (huru hafva de
öfrige Stånden, helst Preste- och BorgareStånden
handlat?') och frånsagt sig alla
prerogativer, utom representations-rätten och
Den 26 O c t o b e r f. ta.
den ifrågavarande, samt sålunda sökt undanrödja
alla anledningar till den olyckliga
afund, som fordom ty värr ägt ruin
emellan RiksSlånden. Borgmästarens i Södertelje
och LagUtskottets hemställan om
afsägelse af det ifrågavarande enda återstående
prerogatif var således, jag upprepar
det, högst oväntad, helst det icke i ringaste
mån är för de öfrige RiksStånden
menligt, utan tvärtom, då det bidrager till
mindre kostnader, tidsutdrägt och omvägar
för Adeln, medförer enahanda fördelar
för alla andra, då de i vissa fall komma i
beröring med Adelsmän i rättegångsväg.
Och sorn upphäfvandet af denna del i RältegåogsOrdningen
ej rimligen kan bidraga
till någon ytterligare enhet eller enkelhet,
utan just motsattsen nödvändigt skall inträffa,
får jag helt och hållet bestrida detta
Borgmästarens och Utskottets förhastade
project.
Dessutom får jag vid detta, som alla
öfrige fall, angående indragning af Fora
Privilegiata, i ödmjukhet fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på innehållet
af sista Momentet af 16 §. RegeringsFormen,
som bjuder: Konungen läte en hvar
blifva dömd af den Domstol, derunder
han rätteligen hörer och lyder. Detta
grundlagsbud har tillkommit just för det
Fora privilegiata existera; ty annars hade
det varit öfverflödigt, och så länge det ej
är upphäfvit, anser jag också något upp
-
IO
Den 26 Octo her f, m.
bäfvande af vissa Domstolar icke böra äga
rum, emedan detta grundlagsbud annars skulle
qvarstå utan betydelse innefattande blott
tomma ord.
Af alla dessa skäl får jag ödmjukast
föreslå, att LagUtskottets ifrågavarande Betänkande
må intill nästa Riksdag bordläggas,
eller snarare sagt skrinläggas; men då
Ridderskapet och Adeln behagat detsamma
till Utskottet återremittera, anhåller jag ödmjukast,
att detta mitt anförande må åt föl-,
ja återremissen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Mar skalken hemställde, om Ridder-.
skåpet och Adeln behagade tillåta, att Herr
Rothliebs anförande, som innefattade anmärkningar
vid LagUtskottets under N:o 89
afgifue, och den 20 dennes e, m, af Ridderskapet
och Adeln till Utskottet återremitterade
ofvanberörde Betänkande, finge
till Utskottet åtfölja den redan beslutade
återremissen.
Bifölls.
Föredrogs å nyo ExpeditionsUtskottets
under N:o 167 afgifne och den 21 sistlidne
September f. m. på bordet lagde, Förslag
till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
till Kongl. Majit angående inställande
af all indelning till ordinarie Rotering
af hittills oroterad jord; och blef Expedi
-
Den 26 O c t o b e r f. m.
tionsUtskottets berörde förslag af Ridderskapet
och Adeln godkändt.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens den 18
sistlidne September under N:o 72 afgifne,
och den 2 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition om den så kallade Mötespassevolancen
för de Indelte Regementer11a,
samt flere i detta ämne väckte enskilta
motioner.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning,
bade inlemnat följande, som upplästes:
Om, vid återkomsten till hufvudstaden,
jag, med förundran och billig harm,
inhämtat kännedom af Stats- och EkonomiUtskottens
Betänkande om Mötespassevolancen,
har jag dertill erhållit en förnyad
anledning, genom berättelse af närvarande
personer, om sättet för detta ärendes
afgörande i Utskottens Beredning och
Plenum. I ändamål alt derom vinna en
fullständigare upplysning, har jag utlöst biJagde
prolocoller öfver detta ärende, ej
mindre i Utskottens Beredning, än i deras
plenum ; och desse handlingar, jemförde med
det till innehåll skiljaktiga tryckta Betänkande
N:o 72, sakna icke märkvärdighet
i flere omständigheter, hvarå jag anhåller
att få fästa Ridderskapets och Adelns
11 Den 16 O c t o b e r f. m .
uppmärksamhet. Sällsamt har det förekommit,
att icke 1 dessa protocoller finna någon
person nämnd, icke någon öfverläggning,
utan blott de personers namn, som
sig emot besluten reserverat; men då Utskotts-Ledamöterne
haft åtminstone en moralisk
ansvarighet för sina omdömen och
tillstyrkanden, vill det synas att nationen
äger rätt att till namnen känna de personer,
som i Utskottens Beredning tillstyrkt
brytning af Contracters helgd, och upphäfvande
af enskilte medborgares rättigheter,
ehuru man i allmänhet nogsamt igenkänner,
i detta ärendes behandling, denna
Riksdags EkonomiUtskotts anda och handlingssätt;
Beredningens af Utskotten gillade
förslag hade väl allena bordt ligga till
grund för det tryckta Betänkandet, men
man finner likväl i det senare åtskilligt,
som i Utskotten icke ens varit omnämt,
och som, godtyckeligen, man vet ej hvarifrån,
deri tillkommit, och hvarom, exempelvis,
blott nu nämnes, alt Utskotten föreslå
att af Passevolance - medlen kunde
hvart tredje år användas till större Öfningsläger,
hvarom Utskottens protocoller likväl
icke något tillstyrkande innehålla, och
som skulle, emot rotehållare, innebära en
ny orättvisa, att ålägga dem kostnaderne
för större Öfningsläger, hvartill de icke,
under något sken af rättvisa, kunde tillförbindas,
och som af allmänna Statsmedel
allena borde bestridas. Utskotten, som
DenaöOctoberf. m. t3
emoltagit uppgifter öfver möteskostnadernes
belopp för vissa bestämda tider, bade bordt
lill upplysning ordagrant upptaga dem i
sitt prolocoll, men uteslutandet bade förmodeligen
deraf blifvit föranledt att man
icke derigenom skulle erhålla en närmare
kännedom om de betydliga öfverskotten af
Passevolanccmedlen, som man fann försigtigheten
fordra att dölja. Utskottens Beredning
röjer vidare en oursägtelig okunnighet,
då den sammanblandar Rust- och
Rotehållares olika förhållanden, och, i grund
af beslut 1812, anser Rusthållare äfven nu
böra vara till passevolance förfallne lika
med Rotehållare, då likväl för Rusthållare
icke någon passevolance blifvit vid något
Riksmöte föreskrifven, och till bevisning
hvaraf jag endast behöfver åberopa min
egen erfarenhet såsom Rusthållare vid de
kostsamma LifRegementets Husarer, i afseende
på hvilka någon passevolance hvarken
1812 eller sedermera blifvit stäld i fråga
vid något Riksmöte; och har jag aldrig i
någon passevolance ingått, utan alltid, äfven
detta år, uppfylt de i contracten föreskrifne
förbindelser till husarers och hästars
underhåll. Desse contracter kunna
väl brytas af mngten, men icke af rättvisan;
förmodande jag , att ingrepp i Rusthållares
enskilte rättigheter icke må ställas i
fråga, utan, som hittills, få bero på enski
Ue öfv eren sk om me Iser, Kronan och Rusthållare
emellan, i afseende på karlars och
>4
Den 26 O c t o b e r f. na.
hästars underhåll under möten m. m. Hvad
åter angår, passevolancen för det indeldta
Infanteriet, så har Utskottens Beredning,
äfven på sanningens bekostnad, framslält
skäl för sitt beslut, att rotehållare skulle
passevolance-afgift åläggas, då den förklarar,
att rotehållare nu mera ingått i åtagande,
att, utan särskild ersättning af soldaten,
bekosta malsäck och drickspengar vid
möten m. m. Alt detta är Öfverensstämmande
med sanning, bestrider jag, af erfarenhet,
såsom rotehållare vid trenne Regementer,
och om jag hvarken fordrat, eller
ärnat fordra någon ersättning af soldaten,
bar det skett af fri vilja, icke efter
något åtagande, eller eftergifvande af rättighet.
Det förekommer anmärkningsvärd!,
att Beredningens protocoll icke upptager
motionens innehåll, och vederlägger hvad
den icke godkänner; och hade jag förmodat,
att den åtminstone skulle besvara påståendet,
att passevolancen icke vore ett
allmänt ärende, utan enskilt contract‘emellan
en del medborgare och Kronan, som
skulle otvifvelaktigt få juridice bedömmas,
om det icke vore egennyttan, som på rättvisans
bekostnad dömde om andras rättigheter
och andras betungande med utgifter,
hvaruti man sjelf icke deltager. Man erkänner
nu, att knektehållet icke är jordens
eller hemmanens förbindelse, såsom grundskatt;
och man känner af knektecontracten,
att det tillkommit genom vilkorlige con
-
Den 26 Oelober f. m.
1 5
tracter med Kronan, såsom utbyte emot
skyldigheten lill conscription eller utskrifning.
Under förra regeringssätten hafva
vilkoren å ömse sidor blifvit uppfylda ,
men, sedan conscriptionen åter blifvit införd,
oell villkoret å statens sida icke uppfylles,
borde naturligtvis villkoret å hemmansägares
sida falla, och knektehållet upphöra
att vara en hemmansskyldighet, och
det så mycket häldre* som hemmansägaren
nu på tvenne olika sätt deltager i nationalförsvaret*
nemligen i conscription lika
med andre medborgare, och, för sin
förmögenhet, i underhållande af knektehållet,
hvaruti motsvarighet saknas af den öfriga
nationalförmögenheten, hvilken, på
samma billighetsgrund som hemmansägaren
medgifver bibehållande af förbindelsen till
knektehåll, borde i nationalförsvaret forsin
förmögenhet deltaga. Vid detta förhållande,
då hemmansägaren medgifver ett större
deltagande i nationalförsvaret, än öfrige
medborgare, hade man icke bordt förmoda,
att under det så kallade constilutionella
regeringssättet påståenden, på bekostnad
af sanning och rätt, skulle emot
hemmansägarne framställas af Utskottens
Beredning, som man under envåldsregeringen,
då man önskade undanrödja anledningar
till oro och missnöjen, icke ens vågade
ställa i fråga. Utskottens Berednings
protocoll vittnar likväl om* alt man ansett
den noggranna pröfniugen af hvarje om
-
i6
Den 26 October f. ra.
ständigbet öfverflödig, med föresats att
hemta skäl för beslut, blott ifrån förhållanden
i detta ämne vid 1812 års Riksdag,
oell att sträcka hemmansägarnes betungande
längre, än sorn då beslutades. Utskottens
pleni-protoeoll förtjenar äfven uppmärksamhet.
Det innehåller, utan att upptaga
något namn på närvarande Ledamöter,
någon annan discussion, än blott om
ordningen, hvaruti hemställanden i Betänkandet
borde pröfvas, att nemligen votering
anstäldes, om Beredningens förslag till
Betänkande skulle i sin helhet antagas eller
punkte vis pröfvas, ehuru flere Ledamöter,
efter berättelse, anmält sig att tala,
som väl icke upptagas i protocollet, men
styrkes deraf, att, sedan voteringen bifallit
antagande af Beredningens förslag i
sin helhet, femton Ledamöter deremot sig
reserverat, hvilkas namn endast finnas i
protocollet, och för öfrigt inga. Jag har
väl under förra regeringssätt måst underkasta
mig såkallade coups d’authorite, sorn
likväl emanerat ifrån högsta myndigheten,
men jag har icke trott att i vårt
constitutionella samhällsskick det skulle vara
en underordnad myndighet, ett Utskott
tillåtit att genom votering hindra
pröfningen af så stor angelägenhet, som
ifrågavarande, hvartill hvar och en äger
rätt, och som ärendets beskaffenhet samt
allmän och enskilt rätt påkallat. Förgäfves
skui
-
Den 26 Ottober f. m.
skulle jag nu yrka Rotehållares befrielse
ifrån Passevolance-afgift, då den rådande
meningen icke dermed instämmer, men
en betydelig nedsättning, tili hälften af
hvad blifvit föreslagit, saknar jag icke anledning
påstå, då det endast är kostnaderna
för Regementens möten och öfningar
inom Regementens stånd, som rotehållare
skulle kunna anses böra betala, och de,
jemlikt räkenskaper, uppgå till omkring halfva
passevolancesumman för ett Regemente,
eller emellan 4 och 5ooo R:dr; hvaremot
det vore orättvist, att af samlade passevolancemedel,
på rotehållares bekostnad, bestrida
kostnaden för större öfningsläger utom
Regementernes stånd, hvilka af allmänna
Statsmedel böra godtgöras; i öfverensstämmelse
hvarmed föreslås, att hälften af den
föreslagne årsafgiften, tre och en half R:dr,
må af -rotarne erläggas till mötes-och mönstringskostnader,
likväl endast de år, du
Regementsmöten hållas, hvilket förbehåll är
så mycket angelägnare, som, i annat fall,
det torde hända, hvilket hittills skedt, att
soldaterne nästan årligen skickas till canalaibeten,
och passevolancecassan vinner en
obehörig inkomst för möten, som icke existera,
och det på rotehållares bekostnad;
börande af Statsmedel anslås hvad som efter
behof pröfvas nödigt till kostnad för
större öfningsläger. Med afseende på hvad
jag nu anfört, anhåller jag, att Utskottens
47 H,
Den 26 October f. in.
Betänkande, som i Utskottens plenum jemlikt
protocollet icke undergått någon pröfning,
malte dit, jemte desse anmärkningar,
återremitteras.
Utdrag af Protocollet, hållet uti Rikets
Höglofl. Ständers Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskotts
Beredning följande dagar
år 1829.
Den n Augusti.
§• 4-
S. D. Sedan de af Höglofl. Utskotten
under den 12 sistförflutne Maji inbegärda
uppgifter öfver Möteskostnadernes belopp
för vissa uppgifna år, genom Herr
HofCancelleren blifvit i skrifvelse den 7
dennes öfverlemnade, upplästes nu Kongl.
Ma j:ts under den sisllidne Februari till
Rikets Ständer aflålna nådiga proposition,
angående den så kallade Mötespassevolancen
för indelta Infanteriet och Cavalleriet, hvarefter
fortsattes till Fol. 3?. med läsning af
de i berörde ämne från de respective RiksStånden
ankomne motioner och scrskildte
yttranden.
Den 12 Augusti.
§• 2-
S. D. Fortsattes och slutades läsningen
af de, i !\ §. af protocollet för den 11
dennes, nämnde handlingar, angående mö
-
Den 26 O c t o b e r f. m.
T9
tespnssevolance-afgiften; hvarefter Beredningen
, i anseende till utsatt pleni-sammankomst
för StalsUtskottet, åtskiljdes.
Den i5 Augusti.
S. D. I anseende till Secieterarens sjukdom,
fördes Protocollet af Notarien Roos.
§. 2.
Sedan, på sätt föregående protocoll
utvisa, Beredningen genomläst ej mindre
den till Beredningens behandling öfverlemnade
Kongl, propositionen, rörande Passevolance-afgiften
, än ock de i anledning deraf
inom RiksStånden gjorde anföranden och
hemställanden, deraf allt Beredningen tagit
en noggrann kännedom, och funnit sig under
åtskilliga få puncter kunna sammanföra
livad uti förevarande ämne förekommit;
så öfverlades
1:0 Huruvida Staten kan anses äga förbindelse,
att någonsin under fred vid årliga
möten och mönstringar underhålla indelte
Ryttaren och hans häst, eller om ej
detta måste åligga Rusthållaren, samt på
samma grund Rotehållare!! tillkomma underhållsskyldighet
af Soldaten, eller lim livida
skillnad äger rum mellan Rust- och
Rotehållare, med afseende å de med dem
afslutade olika öfverenskommelse!-: och om
Slaten icke kan anses äga en så beskaffad
förbindelse, uppå hvilken grund och utan
47 H. 2*
ao Den 26 Oclöher f. m.
förnärmande af öfrige medborgares rätt,
sorn icke deltaga i Rustnings-och Roteringsbesväret,
Möteskostnaden skalle kunna uppföras
alt utgå af Allmänna Bevillningen ?
Beredningen ansåg Rusthållarens skyldighet,
att vid ifrågavarande tillfällen
underhålla karl och häst, vara uti gällande
Författningar bestämd och tydeligen
uttryckt, så att tvifvel derom skäligen
icke bordt uppstå; och hvad anginge
Rolehållarens berörde skyldighet
att underhålla soldaten, företedde sig väl
dervid elen olikhet, all det lillkomme
Soldaten, efter knekteeonlraclet, att sig
sjelf vid sådana tillfällen underhålla, på
det sätt, att RötebålJaren borde förskjuta
matsäck och öfrige kostnader dertill,
mot rättighet att af Soldatens lön och
öfrige af Roten beroende förmåner göra
sig betald; men, då Rotarnes numera ingångna
åtaganden att, utan serskild ersättning
af Soldaten, bekosta matsäck och
drickspenningar vid möten samt skjuts
dit och derifrån, i annan väg kommit Holarne
till godo, nemligen derigenom, att
Soldaterne erhållits för mindre lega och
lindrigare andra vilkor, än som måst
erläggas, i händelse soldaten skolat ersätta
hvad Roten förskjutit till matsäck och
i drickspenningar vid berörde tillfällen,
ansågs Rotehållet, lika med Rusthållet,
onekligen skyldigt att besörja Soldatens
underhåll vid mölen; och någon ändring
Den a6 October f. nt. * ai
häri genom öfverflyttning af denna skyldighet
på samtelige medborgareklasser,
trodde Beredningen icke rättsén lig t kunna
äga rum.
2:0 Huruvida Beredningen anser sig böra
tillstyrka bifall till den Kongl. Propositionen
i hela dess vidd eller om några
modificationer deruti kunna begäras?
Sedan, i anledning af yppade olika meningar
bland Beredningens Ledamöter,
huruvida Passevolance-äfgiften än ytterligare
kunde nedsättas lill 6 R:dr, votering
derom försiggått, hvilken utföll med
7 Ja mot 6 JYejj till bifall å det af Kongl,
M-• j:t föreslagna belopp af 7 R:di; beslöt
Beredningen, som fullkomligen erkände
fördelen af ifrågavarande underbålissätt,
att tillstyrka bifall till den Kongl.
Propositionen, under vilkor:
att Passevolance-medlen under inga
vilkor få användas till andra föremål än
Årméens underhåll och sjukvård under
marcher vid mönstringar och exercicemöten;
alt
granskningsrätt af räkenskaperne
öfver Passevolance-medlen och tillsynen
öfver dess rälta användande tillkommer
Riksens Ständer och deras Revisorer;
att om krig, under de femton år Passevolancen
fortfar, inträffar, upphör Passevoiaucen
med det år kriget börjar, och
vidtager åter med året näst efter det då
kriget slutar;
32
Deri 26 October f. m.
alt räntan af alla de besparingar, som
å dessa medel konna äga rum, bör, efter
Passevolance-tidens slut, användas till
nedsättning i då blifvande bestämning för
ny Passevolance.
Emot beslutet om bestämmandet af Passevolance-afgiften
till 7 R:dr, reserverade
sig Lars Persson från Westerås och
Jan Andersson från Upsala Län.
3:o Huruvida det beslut Rikets Ständer
i detta ämne kunna fatta, medför någon
ovillkorlig skyldighet förRust-och Rotehållare
att Passevolancen under dessa i5 år utgöra?
Beredningen ansåg att hvad Rikets Höglod.
Ständer härutinnan komme att besluta
och Kongl. Maj:t i Nåder fastställa,
bör blifva ett för hela landet gällande
beslut; och att antagandet eller förkastandet
deraf nu icke bör, lika litet,
som vid 1812 års Riksdag skett, öfverlemnas
till Rust-och Rotehållarnes fria val.
Emot detta beslut reserverade sig CornmerceRådet
Hemberg.
4:o Huruvida Passevolance-afgiften bör
eftergifvas Rust-och Roteliållarne de år, då
mötet varder instäldt, eller Regementet till
allmänt arbete commenderadt?
Genom votering, sorn utföll med 7 Ja
emot 4 Neij blef afslag härtill beslutadt,
på grund att Beredningen ansåg den besparing,
som, genom å eu eller annan ort
instäldle möten, kan uppkomma, hafva
Den 26 O c to ber f. ni.
23
ingått i beräkning och gjort för Kongl.
Maj:t möjligt ntt nedsätta beloppet af Passevolance-afgiften
till 7 R:dr.
5:o Huruvida, pä sätt blifvit yrkadt,
Passevolance-afgiften blott till halfva beloppet
må erläggas de år, då missväxt eller
allmänna farsoter inträffa.
Hvilket Beredningen ansåg sig icke kunna
tillstyrka, enär Armeen behöfver öfvas
till tjenstbarhet, likaväl vid sådane
tillfallen som eljest, och dyrhelen på lifsmedel,
serdeles då, gör någon nedsättning
i den årliga afgiften omöjlig.
6:0 Huruvida, enligt hvad blifvit föreslagit,
kostnaden för större läger, utom hvarje
Regementes stånd, må afBevillningen utgöras?
Då Konungen ensamt äger bedömma
för hvarje serskildt tillfälle, om Regemenlerne
böra exerceras Regemenlsvis eller
samlade i läger, och Konungen icke begärt
något serskildt anslag för stora läger,
borde, enligt Beredningens tanka,
all fråga derom förfalla,
7:0 Huruvida proviantering och fouragering
å Passevolänce-inrättningens bekostnad
må vidtaga med den dag, Ryttaren
och Soldaten lill Compagniesamling ankommer,
eller om Ryttaren, såsom hittills,
bör dit medföra 3 dagars fourage?
Ansåg Beredningen böra förblifva vid
hvad hittills varit brukligt, så att Kronan
öfverlager så väl manskapets sorn hä
-
24
Den 26 O c t o b e r f. m.
starnes underhåll på Compagnie-mötesplatserne,
reen Rusthållnrne åligga att
dit medföra 3:ne dagars fourage för hästens
bort- och hemfärd.
8:0 Huruvida Passevolance må utgöras
blott i penningar eller få afbördas med
natura presta tioner efter Rust- och Rotehållarens
eget val?
Beslöt Beredningen, att Passevolanceafgiften
för manskapets underhåll skulle
utgöras endast i penningar, reen få bero
på öfverenskommelse, att till hästens underhåll
praestera fouragepersedlar in natura
eller ersättning derföre i contant efter
fastställde priser.
g:o Huruvida Passevolance-afgiften må
bland tillgångarne å RiksStaten upptagas
och en motsvarande summa uppå samma
Stat anvisas till möteskostnadernes bestridande?
Beredningen
ansåg denna afgift, hädanefter
som hittills, serskildt böra uppbäras
och redovisas under det beslutade
förbehållet, att redogörelsen varder Rikets
Ständer och deras Revisorer till granskning
förelagd.
10:0 Huruvida Trossens Transporterande
till och från Regementsmöten vid indelta
Infanteriet bör af Mölespassevolance-fonden
jemväl bekostas?
Hvilket Beredningen icke kunde tillstyrka,
utan ansåg Rotehållare!), enligt
Den 26 Octo ber f. na. aS
härom gällande författningar, pligtig att
serskildt fullgöra detta åliggande.
11:0 Huruvida närvarande fråga kan
föranleda till undersökning af Båtsmansliållets
skyldigheter och uppfordringsbesvär
uti skjuts och matsäck för Båtsmännen vid
inträffande kommenderingar, samt Båtsmansliållet
må komma i åtnjutande af enahanda
lindring, genom dessa prestationers öfverflyttande
på Allmänna Bevillningen?
I anledning af hvilken hemställan, såsom
icke ägande ringaste sammanhang
med förevarande ämne, Beredningen trodde
sig icke kunna tillstyrka någon åtgärd.
12:0 & i3:o. Huruvida Rikets Ständer
kunna begära eller ingå i någon undersökning
af hushållningen med den nuvarande
PassevolanceCassan, eller den deruti
tilläfventyrs befintlige behållning?
Hvarom slutliga behandlingen uppskjöts
till nästblifvande sammankomst.
Deri 28 Augusti.
I anseende till Sekretérarens fortfarande
sjukdom, fördes Protokollet, jemväl denna
dag, af Notarien Roos.
§.
S. D. Förekom i sammanhang med den
sisllidne sammankomst förehafde öfverlägg
-
26 Den 30 October f. m.
ning, angående Passevolancen, till slutligt
afgörande huruvida Rikets Ständer kunna
begära eller ingå i någon undersökning af
bushållningen med den nuvarande PassevolanceCassan
eller den deruti tilläfventyrs
befintlige behållning?
Beredningen ansåg sig icke kunna fordra
någon redogörelse för den möjligen
varande behållningen å nu tilländalupne
Passevolance, såsom grundad på enskildt
Contract emellan Kongl. Majit å ena,
samt Rust- och Rotehållare å andra sidan,
då Contractet å Kongl. Majitssida,
genom Soldatens sjukvård ocdi underhåll,
blifvit ful Ig jordt; och trodde Beredningen
sig således icke kunna ifrån KrigsCollegiurn
infordra uppgift på Cassans belopp
och förvaltningen deraf. Beredningen
ansåg för öfrigt Rikets Höglofl. Ständer
böra i delta afseende kunna trygga sig
vid Kongl. Majlts i den Nådiga Skrifvelsen
om Passe volancens fortfarande g i fina
försäkran, att Dess omsorg för Rustoch
Rotehåilarnes val skall oförändrad
fortfara.
Den 8 September,
§. 2.
S. D. Uppläste underteck.nad Sekreterare
till justering det under den j5 och
28 sistförflutne Augusti af Beredningen beslutade
Betänkande i anledning af Kongl.
Den 26 Octo ber f. m. tij
Maj:ts Nådiga Proposition om Möt>s-passevolancens
återförnyande, samt de, anledning
deraf, inom de respective RksStånden
gjorda erinringar; och som, i anseende
till det med samtlige Riksstånd» 1 1 dag
utsatte plenum plenorum på RiksSaien, tiden
nu icke medgaf berörde Betan indes
uppläsning längre än till och med d moment,
som besvarar den väckta frågan, huruvida
Mölespassevolance-medlen blifvit under
föregående år för Beväringsmanskapets
vapenöfningar använde;
beslöts, alt med läsningen af det återstående
af Betänkandet skulle till nästa
sammankomst uppskjutas.
Den i5 September.
§• 2-
S. D. Den vid Beredningens sisla
sammankomst började läsning af det. uppsatta
Betänkandet, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition om den så kallade
Mötes-passevolancens förnyande för en
ytterligare tid af femton år, fortsattes och
slutades, dervid samma Betänkande, efter
några mindre deruti beslutade och genast
införde förändringar, godkändes.
Ut supra.
Ex Protocollo ,
Carl D. Forsberg,
D e n 26 O c t o b e r f. m.
.* /. 1 ♦ . ' ’
Jtdrag af Protocollet, hållet i Rikets
Höglofl. Ständers Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskott
vid sammanträden in ple110
följande dagar år 182g.
Den i5 September.
§• 2.
S. D. Upplästes Beredningens förslag
till Betänkande i anledning af Kongl. Ma j:ts
till Rikets Ständer aflåtna Nådiga Proposition
om förnyande af dea så kallade Mötespassevolancen
för en tid af ytterligare i5
år, tillika med (lere i detta ämne väckte
enskildte motioner; och
Begärdes derefter på bordet af RiksdagsFullmägtigen
Nils Månsson från Malmöhus
Län.
Den 18 September.
§■ 3-
S. D. Beredningens uppå bordet hvilande
förslag lill Betänkande, i anledning
af Kongl. Maj:ts lill Rikets Ständer aflåtna
Nådiga Proposition om förnyande uppå ytterligare
i5 år af den så kallade Mötespassevolaneen,
företogs å nyo till pröfning
och upplästes, hvarefter, och sedan RiksdagsFullmägtigen
från Malmöhus Län Nils
Månsson uppläst ett skriftligt anförande,
hufvudsakligen innefattande tillstyrkande
för StatsRådets alternatift framlagda förslag,
alt af Allmänna Bevillningen bestrida de
Den 26 Octo ber f. m.
med Regenxenternes årliga vapenöf ;r
förenade kostnader, samt någon dis< , a
derefter uppstått i fråga om den orö d
hvaruti de i Betänkandet innefattade nmr;-  ställanden borde föredragas och ef f isk
otten profvas;
anställsjes votering öfver en bifa!, n så
lydande
Propositi on:
Den, som i sin helhet bifaller Beredningens
förslag till Betänkande, voterar
Ja; den det ej vill, voterar Nej;
vinner Nej, anses Utskotten hafva beslutat
, att Betänkandet skall punktvis tijl
ny pröfning föredragas.
Och som vid voteringssedlarnes öppnande
och sammanräknande, proposilionen
hefanns besvarad med 43 Ja och 26
JVejj som följd hvaraf det föreslagna Betänkandet
blifvit af Utskotten gilladt,
skulle detsamma i vanlig ordning till Rikets
Höglofl. Ständer expedieras.
Emot pluralitetens sålunda fattade
beslut reserverade sig Herr CommerceBådet
Santesson, med hvilken Herr Grosshandlaren
Eckerman sig förenade; samt
RiksdagsFullmägtige Carl Bergman från
Gefleborgs Län, Anders Nilsson från Wermelands
Län och .Nils Månsson från Malmöhus
Län, med hvilken sistnämnde förklarade
sig instämma nedannämnde Ledamöter
af det Hedervärda BondeSlåndet,
nemligen Johan Andersson från Up
-
Den 36 O c tobe r f. m.
såla Län, Nils Håkansson frän Kronobergs
Län, Pehr Pehrsson från Örebro
Bän, Andreas Håkansson från Elfsborgs
llän, Anders Nilsson från Malmöhus Län,
Pehr Pehrsson från Christianstads Län,
Olof Nilsson från Carlstads Län, Jonas
Johansson från Jönköpings Län och Anders
Eriksson från Jemtlands Län. Ut
supra.
Friherre Anckarswärds Carl Henrik„
Medan ifrån långliga tider tillbaka har
frågan om införandet af en allmän Passevolance-inrättning,
i stället för Soldatens
underhåll vid Exercitiemöten , medelst egen,
eller från Roten medförd kost, lenmat anledning
lill delade tankeyttringar inom detta
rum.
De oförgätlige män, hvilka, då Passevolence-frågan
1786 med så mycken värma
behandlades, bestredo införandet af denna
inrättning, kunde näppeligen föreställa sig,
att deras meningar, genom en eftertids
missbruk af Passevolance-inrältningen, skulle
blifva mera rättfärdigade, än genom de
skäl, hvilka såsom hinder emot bifall till inrättningens
införande vid den tiden anfördes.
Folkens öfvergång ifrån ett länge frånträdt
deltagande uti sambälls-angelägenhelernas
styrelse och förvaltning till en åter
-
Ex Ptotocollo,
Carl D. Forsberg.
Den 26 Octo ber f. ni.
eröfrad fri het, åstadkommer gemenligen, till
en början, en tid af lugnt oell förtröstansfullt
förtroende Lill den sjelflédning, hvaråt
de allmänna äreudernas gång ej sällan
blifvit lemnad, efter de kraftansträngningar,
hvilkas natur måtte påkalla en slags
politisk dvala, emedan historien så ofta
visar den hafva varit närmaste följeslagaren
af nationernes ansträngningar, då de afskuddat
något ok, för att återvinna frihet.
Ibland andra fenomener af denna art,
torde 1812 års Riksdag, med dess förhandlingar,
intaga ett bland de mest Ögönskenliga
rum; och jag finner åtminstone icke
någon annan utväg, att förklara hvarken
de grunder, hvarefter Passevolance-inrältningen
vid denna Riksdag af Riksens Ständer
infördes; eller det sätt, hvarå dessa
grunders tillämpning gjordes gällande.
Innan jag ingår i behandling af den
till öfverläggning förekommande del af frågan,
utbeder jag mig få förklara, det jag
fullkomligen delar den mening, att det
gamla sättet för Soldatens kosthållande vid
exercitiemöten, genom till desse ifrån Roten
medförde proviant-persedlar, är det
minst ändamålsenliga af alla, hvadan jag
också anser af högsta vigt, att ändring derutinnan
åstadkommes; men jag lon härvid
aldrig dela den åsigt, ätt den bättre ordningens
införande bör grundas å ett omisskänneligt
förbiseende af deras rätt, på hvilkas
bekostnad man söker införa den.
33
Den 26 October f. m.
Då Rikets Ständer 1812 antogo det
förslag till en allmän Passevolance-inrättriing,
hvarigenom för Roten stadgades en
årlig afgift af 8 R:dr B:co för karlen, och
för hästen 25 L© hårdvallshö, som likväl
i vigt borde utgöra 3r L® 5 ffi; 1 Tunna
Hafra, samt 5 L© Långhalm; förbisågs alldeles
tiden för den underhållsskyldighet
vid de årliga exercitiemöten, hvartill Rotehållaren,
Soldaten eller Rusthållaren, genom
knecktecontrakt, eller efter förra vanligheten
voro förbundne.
Utan att, till försvar för Rust-och Rotehållares
rättigheter, till en början vilja
söka deras åligganden längre ifrån äldre
stadganden, åtnÖjer jag mig att hämta dem
ifrån det sednaste sammandrag af Författningar,
rörande Förvaltningen vid Krigsväsendet
till Lands; och man finner genast
uti Kongl. Brefvet af den 21 November
1766, att Regementsmötet bör på stället
påstå i i5 dagar, utom fram- och återm
ar ehen, samt att fördenskull icke mer än
ett Compagnicmöte om året bör hällas , och
att, till följe af Kongl. Resolutionen den
i5 September 167)3, Compagniemötet skall
påstå endast 2:ne dagar, fram- och återmarchen
oberäknad.
Utaf Kongl. Brefven af den 28 Januari
1 ^32, - den 11 Februari i^35 och 21
Mars 1774» inhämtas äfven, att Compagnimötetmä
med Regementsmötet sammanslås ,
dä
Den 26' O c t ober f. m.
33
då Kongl. Majit så för godt finnér; hvadan
Regementsmötet, efter gällande stadgar
och Indelningsverkets grunder, icke på
Rotens bekostnad kan komma att bestå längre
tid än 17 dygn, fram- och ålermarchen
oberäknad.
Det vill häraf synas tydligt, att beräkningsgrunden
för den kontanta afgift till
möteskostnadens bestridande, hvilken ifrån
Roten borde komma alt utgå, i stället för
de Proviant-persedlar, hvilka efter förra
vanligheten utgingo, icke skäligen kunnat
hämtas ifrån något annat förhållande, än
den uti gällande Stadgar till 17 dygn bestämda
mötestiden, med tillägg af dagarne
för fram- och återmarchen, hvilka jag vill
taga förslagsvis lill 7, för att vinna den
jemna summan af dagar, såsom grund
för all den underhållskostnad, sorn, efter
författniugarne, ifrån Rust- och Rotehåll
kan komma utgöras, för de årliga ExerciliemÖlenas
bestridande.
Då jag nu antager, att en Soldatportion
på landet komme att uppgå till 8 sk.
B:co, så blefve kostnaden för 24 dagar 4
R:dr B:co, i stället för8R:dr, —. och enahanda
förhållande i anseende till hästrationerne.
Om man nu härtill fordrar ett tillägg,
för lägerhalm, kokved och medicamenter, så
uppgå dessa kostnader, visserligen icke till
47 H. 3
34 Den 26 Octo ber f. m.
24 sL per nummer; men om man ville lioja
räkningen ända lill 5 R:dr per nummer,hvartill
möleskostnaderne inom Regementernes
stånd ännu aldri,g uppgått, för de Regementer,
vid hvilka jag undersökt förhållandet;
så finner man i alla fall, hvilken
betydlig skillnad uppkommer emellan 5
R:dr, som i min tanka för möteskostnaden
är öfverdrifvit högt beräknadt, och
de 8 R:dr, hvilka af Riksens Ständer 1812
föreslogos såsom årlig passevolance-afgift;
och hvilken, under dessa menlösa tider,
antogs utan särdeles knot ifrån Rust- och
Rotehållaresidan.
Kongl. Resolutionen på Krigsbefälets
allmänna besvär den 11 Januari 1757 innebär:
att "som tiden till Regementernes
möten, både Regements- och Compagnievis,
dels i Contrakten, och dels eljest, redan
år utstakad och fastställd, så att hvarken
Rust- eller Rotehållare härvid böra
besväras med flera dagars underhåll för
karlarne, ej heller Öfver- och Underofficerare,
att pä egen bekostnad der längre
qvarblifva, än samma visse mötesdagar;
alltså prof var Kongl. Maj:t rättvist, att
härmed i Nåder förklara, det, ifall något
af de eljest vanlige Regements- och Cornpagniemöten
skulle, efter derom undfången
befallning, komma att påstå längre, än
vederbörande , efter KnekteContrakten eller
eljest, är o skyldige att dem ludia, för
hela Regementet, eller Compagniet, den
Den 26 O c taber f. m. 35
högre med den lägre, vid slika tillfällen
njuta Tractamente af Kongl. Maj:t och
Kronan, såsom det eljest sker vid förefallande
vanliga commenderingar, och det för
så lång tid, eller så många dagar, som
öfverskrida samma Regementes eller Cornpagnies
rätta mötestid, när den, emot vanligheten,
kommer att utdragas
Det sjmes som Rikets Ständer 18x2
ifrån detta Stadgande bordt hämta en tydlig
och omisskännelig anvisning till den
beräkningsgrund, som bordt fciljas för öfvergången,
från Provianterings-systemet
ifrån Roten, till dettas ersättande med en
motsvarande contant penningeafgift; men
genom Rikets Ständers i min tanka olyckliga
sammansättning, var det ej första gången,
som folkets rätt och bästa genom lagstiftningen
varit förbisedt eller åsidosatt;
och fruktansvärdt är, att det ej blifver det
sista tillfälle, då Sveriges innebyggare finna
skäl, att beklaga sig öfver en, genom
oeftertänksamhet och bristande beräkning
af stadgade åligganden, vållad omild behandling
ifrån Lagstiftarens sida.
Om Rikets Ständer 1812 tagit kännedom
utaf Kongl. Brefvet till Krigskollegium af
den 12 November 1766, så skulle Rikets
Ständer deraf inhemtat, huru ej mindre
Konungens, än Rikets Ständers, SecretaUtskotts
öfvertygelse var, att de större Öfningslägren,
hvartill Trupperne ifrån sine
4? H- 3*
36
Den 26 O c t o b e r f. m.
vanlige lägerplatser behöfde dragas, borde
endast, i den mohn tillgångarne medgåfvo,
hållas, utan att kostnaden blefve lor
dryg, eller marcherne för långa.
Efter allt hvad jag ifrån gamla stadganden,
och ifrån både äldre och nyare
författningar kunnat inhämta, finner jag
Rust- och Rotehållares, eller Soldatens möteskostnads-skyldighet
inskränkt lill de dagar,
hvilka inom Regementets Stånd belöpa
sig å Regements- och Compagniemötet.
Jag finner således icke, hvarifrån Rikets
Ständer hemtat skäl eller någon minsta
rättsgrund för förslaget, att betunga
Rust- och Rotehållare med en sådan
Mötespassevolance-afgift af 8 R:dr B:co årligen,
i stället för den möteskost som skolat
utgå, för underhållet under 24 dagars
mötestid vid Regements- och Compagniemöte,
fram- och återmarchen inberäknad.
Rikets Ständers orättvisa, det våldsamma
i denna Rikets Ständers åtgärd,
blifver ännu mera ögonskenlig, då jag kommer
att ådagalägga, att Regemente!' finnas,
hvilka under 5 år icke haft mera än ett
enda Regementsmöte, för hvilket kostnaden
icke uppgått till 5 R:dr per nummer, då
ifrån Roten likväl, under dessa år, utgått
en Passevolance-afgift af 4° Rtdr.
De sammansatta Stats- och EkonomiUtskotten
synas vid denna Riksdag, särdeles
uti frågan om Mötes-passevolancen,
Den 26 October f. ra.
37
hafva eftersträfva!;, att följa föresynen af
1812 års Ständers sätt alt behandla denna
fråga.
Om 1812 års Ständer, i detta hänseende,
vidtogo förhastade åtgärder, så torde
man likväl till deras ursägt böra taga
tidepunkten i beräkning, och att åtminstone
icke någon vunnen erfarenhet, i anseende
lill Passevolance-medlens förvaltning,
för dem då utgjorde någon varnande påminnelse
till ett försigtigare handlingssätt.
Att de sammansatta Utskotten visat så
liten benägenhet, att undersöka verkliga
föi hållandet med Rust- och Rotehållares
åliggande alt bekosta exercitiemötes-kostnaderne,
kan icke annat, än lemna anledningar
till mindre tillfredsställande betraktelser,
öfver viljan, eller förmågan, att i lagstiftningsväg,
inom oss kunna med det allmännas
bästa och fördel förena rättvisa och
billig o?nvårdnad för den enskildtes lagliga
rätt och behof af skydd emot ett obilligt
förtryck; lika förderfligt, om det utgår
ifrån okunnighet, oförstånd eller ensidighet
i åsigter.
Anmärkningsvärdt måtte det alltid blifva,
att inora ett Rikets Ständers Utskott,
af ej mindre än 84 Ledamöter, ingen enda
tanke synes hafva uppstått till undersökning,
huruvida och till hvad del det
utgör ett ifrån Rust- och Roteringsskyldighelen
utgående åliggande, att bekosta vapenöfningarne
ulan undantag.
38 Den 26 October f. m.
Om de författningar jag i delta hänseende
åberopat eljest nu mera äga någon
bevisande förmåga, så synes det klart, att
för vapenöfningarne någon annan kostnad
ifrån Rust- och Roteringsskyldigheten icke
bör utgå, än den, som erfordras för de
vanliga Regementsmöten; och att Rust-och
Rotehållare äro befriade ifrån all utgift i
och för detta ändamål de år, då Exercitiemöte
icke hålles inom Regementets stånd;
eller då Regementet genom arbetskommendering
hindras ifrån Regementsmöte.
Huruvida detta förhållande med uppsåt,
eller såsom följd af uteblifven undersökning,
af de sammansatta Utskotten är
förbisedt, tillåter jag mig icke alt bedomina;
utan inskränker jag mig endast till alt
beklaga, det så liten uppmärksamhet blifvit
lemnad åt utredningen af en sak, hvarmed
så många medborgares, och särdeles
Frälse- och Skatle-allmogens bästa befinner
sig så nära förknippadt.
Till det förslag, att emellan Rust-samt
Rotehållare och StatsYerket fördela de kostnader,
som med indelta Regementernes årliga
vapenöfningar äro förenade; hafva de
sammansatta Utskotten icke funnit något
annat svar att afgifva, än att då detta ärende^,
år 1812, af Konungen och Biteets Ständer
gemensamt behandlades, någon frå%a
om en så beskaffad fördelning icke blifvit
väckt, eller under pröfning kommit, hvaremot
de då vidtagne åtgärder lemna an
-
Den 26 Oeto b er f. m.
39
ledning att sluta, det Rikets Ständer, lika
med Kongl. Maj.t, ansett ifrågavarande kostnader
böra, utan StatsKerkets deltagande,
af Rust- och Rothållare bestridas.
Jag tager mig i anledning häraf friheten
i ödmjukhet begära någon större eller
vidsträcktare Utskottens uppmärksamhet å
det som, efter af mig åberopade författningar,
verkeligen utgör Rust- och Rotehållares
åligganden i anseende till vapenöfningarnes
bekostande.
Jag tror, att Utskotten gjort väl, om
de ifrån 1812 års lagstiftningsåtgärd endast
hemtat anvisning, till undvikande af den
väg Utskotten, uti 1812 års fotspår, med
den öfverdrift beträdt, att Utskotten, med
ett fullkomligt åsidosättande af alla laga
stadgnnden, låtit hänföra sig till det förhastade
Utlåtande, att det icke innebär någon
obillighet mot Rotehållarne, om, såsom
följd af en noggrann och ändamålsenlig
hushållning med tillgångarne på det hela,
det för Kongl. Maj:t blifver möjligt, att
med användande af sig företeende besparingar,
hvart tredje år, kunna flere Regementen
till gemensamma öfningar i större
manövrer uppå en punkt sammandraga.
Då Utskotten jemte Passevolance-medlen
nämner en noggrann och ändamålsenlig
hushållning, inser man lätteligen, alt
ingen enda af Utskottens 84 Ledamöter behagat
taga någon kännedom af Passevolancenaedlens
förvaltning för den förflutna liden.
4®
Den a6 O et o ber f’. m.
Jag vill uppriktigt önska, att den känsla
af förtrytelse, hvaraf jag emot Utskottens
behandlingssätt af denna fråga känner
mig intagen, icke måtte så lifligt delas af
alla dem, som utgöra föremålet för Utskottens
omilda Lagstiftnings-förslag, att Utskotten
derigenom kunde komma till en
vidsträcktare erfarenhet om det allmänna
tänkesättet, än en enda mans ofta vanmägtiga
yttranden kunna bibringa.
Jag bekänner mig stadna uti en villrådighet,
om ömkan eller löjet bör blifva
den öfverväldigande känslan, då jag i Utskottens
Utlåtande läser; ”Att Rust- och
Rotehållare, till ersättning för den deni
påförda nya kostnaden i och för de större
Öfningslägren, vinna en ökad förhoppning,
att i händelse af inbrytande krig, och derest
karlen ej på slagfältet finnér en ärofull
död, få se honom efter slutadt fälttåg
till sitt hem återkomma; och att Rust-och
Rotehållare, tvärtemot Indelnings-Verkets
hufvudgrunder, och emot gällande Stadgar,
böra bekosta de större Öfningslägren,
äfven på den grund, att Kongl. Maj:t icke
hos Rikets Ständer framställt någon begäran
om särskilt anslag litl större Öfningsläger.
Efter alla de författningar jag åberopat,
torde del icke med någon särdeles
framgång kunna bestridas mig, om jag finner
i högsta måtto förundransvärd!, att
Den 26 October f. m. 41
Utskotten, efter att ånyo hafva å Rust-och
Rotehållare liveilft kostnaderne, äfven för
de större Lägren, hvilka aldrig tillförene
hört dein till, deraf kunnat draga den slutsatts,
att KneckteContracten bibehållas i
sin helgd , just genom deras uppenbara
kränkning, och att öfverflyttandet af en
tunga som tillförene ej varit fästad vid jorden,
till de medborgareclasser, hvilka den
med rälta förut tillhört, skulle innebära
en orättvisa; då i min öfvertygelse rättvisa
i denna del icke på annat salt kan åstadkommas,
än just genom motsatlsen af den
tankeledning, de sammansatta Utskotten
åstadkommit.
Huru Utskotten kunnat til Iför vänta sig
någon framgång af försöket, att inför Rikets
Ständer ej mindre än för hela allmänheten
bortblanda frågan, genom sådane
yttranden, som det, att de öfrige Medborgareclasser
i samhället, hvilka, hvar
och en för sitt yrke eller rörelse beskattade,
måste anse sig främmande för allt
deltagande i rustnings- och roteringsbesväret,
samt de dermed, frän dess första
inrättning, förenade åligganden; kan jag
icke göra mig begripeligt. Jag nödgas således
till Utskottens pröfning underställa
ett utdrag utur PassevolanceRäkenskaperne
för ett år, i tanka att klart och tydligt
derigenom ådagalägga, att minsta delen af
de ifrån PassevolanceCassan utgående utgifter
eger gemenskap med Rustnings- och
4s Dtn 26 October f. rn.
Roteringsbesväret, samt de dermed, frän
dess första inrättning, förenade åligganden.
Vid skärskådandet af PassevolanceCassans
utgifter måste man aldrig lemna utur
sigte, att Mötes-passevolancen träd t i stället
för natura provianteringen vid Regements-
och Compagnie-möten ifrån Roten,
som utgör det, med Rustnings- och Roteringsbesväret
från första inrättningen förenade,
åliggandet; och att alla derutöfver
ifrån Cassan bestridde utgifter äro för Rustoch
Rotehållsskyldigheten alldeles främmande
föremål, i stället att, som Utskotten
yttrar vara det för öfrige medborgareklasser
inom samhället; då de större Öfningslägren,
efter 1766' års Bref, borde hållas,
så ofia StatsCassans tillgångar, som vill säga
detsamma som samtelig» medborgareklassers
bidrag, det medgåfva.
PassevolanceCassans utgifter voro år 1824:
Uppbörds-proeent 4,320*
Löner och Arfvoden , . 25,ooo,
Inqvartering  2,525.
Aflöningar för Regemrter och Corpser 52,000,
hvaribland 4°>70° R;dr redovisas såsom
utbetalte till Hans Majit Konungens och
H. K. H. Kronprinsens Staber, till Generalitetet
i allmänhet, äfvensom till det
högre och lägre Befälets aflöning under
Lägret vid Ljungbyhed, Trouppens Tobaksskilling
endast uti denna summa inbegripen.
Den 26 October f. m.
45
Proviantering 86,000.
Fouragering 35,000.
Gralificationer 6,200.
Sjukhuskoslnnder  247*
Skjuts- och Resekostnader . . . 18,000.
Marche-kostnader i3,ooo.
Transport-kostnader 1,200.
Sjukhus-kostnader ...... 3,45o.
Sjukhus- och Bodhyror .... 627.
Medicamenter 2,800.
Skrifmaterialier 1,072.
Lägerhalm
390.
Skatter och Onera  ^89.
Ved- och Ljuspenningar .... 63i.
Reparations-kostnader 2,700.
Anmärknings-medel i,i53.
Arrrende-kostnader
Byggnads-kostnader 29,500.
Upphandling af ArtilleriHästar. . 6,746.
Diverse Utgifter
8,280.
Hästbeslags-penningar  63.
Ersättningar  4?8*
Extra förplägning 11,198.
Hästtransport-penningar .... 3,520.
Skadeersättningar  554.
Taffelpenningar ....... 1,000.
Byggnadsmaterialier. ..... 127.
Bageri-kostnader ........ 1,148.
Hackelseskärning  25o.
Vedhuggning och transport . . . 1,029.
Hästmedicamenter  12.
Stallhyra  4$*
Efter-räkning för 1819 .... 104.
44
Den 26 Oclober f. ru.
Efterräkning för 1822  264.
För Lägerplatser  37.
Pl anering å Gärdet  60.
För byggnader å Drottningberget 3,12g.
Intressen
3,cg41 -
Särskildt redovisade medel . . . 7,367.
Afskrifningar 22,201.
Efterföring
262.
Ulbetalningar emot ersättning . . 1,010.
Om Utskotten läckts taga någon kännedom
af dessa summor, förmodar jag att
Utskotten skulle kommit till ett annat resultat,
än till den slutsattsen, att sådane
utgifter icke utan orättvisa kunna öfverflyttas
på öfrige medborgareklasser i samhället,
och att dessa måste anse sig främmande
för allt deltagande i sådane, efter mitt
begrepp, med Rustnings- och Roteringshesväret
samt de dermed, från dess första inrättning,
till det mesta ingalunda förenade,
utan tvärtom för detsamma alldeles främmande
åligganden.
Utskotten bade i min tanka gjort väl,
om de något närmare undersökt frågan,
innan de för Rikets Ständer framträdt med
ett förslag, som i sin behandling visar en
i yttersta måtto åsidosatt undersökning;
samt i resultatet en deraf följande brist å
all rättvisa och billighet.
Det synes mig för Utskotten hafva varit
ganska lätt att finna, huru frågan delar
sig i 2.'ne bestämda föremål; nemligen, huruvida
Rust- och Rotehållare med skäl böra
Dena6 0ctoberf. na. 45
befrias ifrån allt besvär med Vapeuöfningarnes
bestridande; och häröfver kunna tankarne
möjligtvis få vara delade.
Den andra delen af frågan är, huruvida
Rust- och Rotehållare, genom en allmän
mötes-passevolance, böra fortfarande,
liksom under den sist förflutna Passevolancetiden
ägt rum, allena bekosta äfven de
större öfningslägren, och dervid allena bära
tungan, ej allenast för Trouppens underhåll
och långväga marcher, utan äfven
för Befälets aflöning, ej mindre för det
högre, än för det lägre, för Staber utaf alla
slag, för dyrbara Byggnader till ett så
betydande belopp, som Räkenskaperna utvisa;
samt aflöning för en CommissariatsStat,
hvilken jag lätteligen åtager mig visa
icke hafva varit behöflig i och för den underhålls-skyldighet
vid möten, som ifrån
Rusthåll och Rote, efter knekte-contracter,
eller förra vanligheten bör utgå; och härom
kunna tankarne omöjligen vara delade,
så framt man icke, med berådt mod, åsidosätter
billighet och rätt, för att endast
och uteslutande laga deras fördel i beräkning,
hvilka inom samhället icke erlägga
några grundskatter eller ifrån jorden utgående
directa Statsbidrag.
För att i möjligaste måtto, inför de
förenade Utskotten, ej mindre, än inför hela
allmänheten, göra min åsigt öfver ämnet
tydlig, tager jag mig friheten bifoga
en ytterligare beräkning öfver Passevolance
-
46 Den a6 October f. m.
afgiften ifrån arne särskilda Provincer,
samt huru den utgått till de möteskostnader,
hvilka efter Indelningsverkets hufvudgrunder
ifrån Roten böra utgå, eller, till
sådane föremål, som för Roterings-skyldigheten
äro alldeles främmande; och jag vågar
tro, att man skall finna missförhållandet
emellan summorne så stort, att detta
tilläfventyrs skall mera, än all annan tanleyltring,
ådagalägga de sammansatta Utskottens
förundransvärda förbiseende af sanning,
rättvisa och billighet, vid utredandet
af en fråga, som vidrörer icke mindre än
hela massan af frälse- och skatteägare inom
hela riket.
Ifrån Rotehållare under Kongl. Skaraborgs
Regemente har
Ingått: Utgått:
182a, Mölespassevolance Till bestridande af kostför
1200 JVumror 9,600. naderneförGeneralmön*
string, som detta år ägde
rum . . R:dr 1120.
afföres för N:r, som
enligt contract icke
erlägga passevolance
784.
182
afföres N:r, som ej
betala passevolance 768.
1824 .
9,600. Recrytmöte .... 592.
afföres för N:r, som
ej betala 768.
Transport 28,800. Transport
Den 26 October f. in. 47
Ingått: Utgått:
Transport 28,800. Transport 4^49-
182
afföres för JV:r, som
ej betala passevolance
768.
182
afföres för N:r, som
ej betala y44-
S:a 48,000. S:a io,g45.
Häraf visar sig att ifrån provincen
under 5 år utgådt, endast för
Skaraborgs Regemente, mera än, som
efter författningarne af Rotarne boreft
bekostas 37,05 5.
48,000.
Härvid bör ännu observeras, att Skaraborgs
Län äfven roterar 3oo man under
WestgöthaDahls Regemente, förutan hvad
det rustar under Lif- och Westgölha Regementer.
Detla kallas, af de förenade Utskotten,
rättvisa emot Rotehållare; jag underställer
förbållandet Rotehållares och 'allmänhetens
pröfning, och jag tviflar ej om domslutet.
För att i möjligaste måtto tillhandagå
Utskotten med calculer, vill jag äfven uppställa
det förhållande, som skulle uppstått,
om Kongl. Skaraborgs Regemente, under
dessa fem år, haft Regements-möte hvarje
år, då kostnaden för fem år, efter hvad
1825 års Regementsmöte kostade, skulle på
-
48
Den 26 O c to ber f. m.
f
kallat en utgift af 23,620.
hvadan äfven under denna förutsättning
ifrån Provincen skulle utgådt
mera, än hvad alla möjliga efter
knektecontrakt Roten åliggande Möteskostnader
kunnat erfordra . . 24,38o.
48,ooo.
Då i anseende till arbels-commenderingar
och större Trouppers sammandragande
till Yapenöfningar, hvilka efter författningarne
ifrån StatsCassan alltid beslridts,
ett sådant förhållande näppeligen för något
Regemente kan komma alt äga rum, så visar
sig till hvilken ytterlig grad Rotehållare
genom Passevolance-contraktet varit utöfver
deras skyldigheter betungade; och
det är rättelse härutinnan, som af de sammansatta
Utskotten kallas orättvisa och obillighet
emot öfriga medborgare-classer uti
samhället; och hvad Utskotten i detta hänseende
påstå utröndt och bevisadt vara, om
Rotehållares iakttagne fördelar, torde ifrån
det redan anförda lätteligen kunna bedömraas.
På det att hvarken de sammansatta Utskotten,
eller allmänheten, vid första påseendet,
skulle kunna fästa den tanka vid ofvanstående
beräkning, att grunden derföre
vore med någon sorgfällighet uppletad ifrån
något särdeles fall inom Armeen, häfver
jag gjort mig den mödan, att äfven för ett,
ifrån
Den 26 Octo ber f. m. ^9
ifrån Skaraborgs Regemente vida aflägset,
uppgöra en lika beskaffad uträkning, då jag
får följande resultat, nemligen att
Ifrån Rotehållare under Kongl. DalRegementet
har
Ingått: Utgått:
1822 Mötespassevolance
för 1200 Numror, k 8
II: dr 9,600.
t8a3 9,600.
Transport 19,200.
47 H.
För Befälsmöte
; 164: 24. -
Recrytmöte
33:
Marchekost-
nadertilloch
ifrån Rege-
mentsmötet 1
,740: 24. -
Contant aflö-
ning ....
6u: 8.-
Transport
för sjuka. .
16: 29. -
Medicamen-
ter .....
60:
Proviante-
ringskostnad
under alla
mötena . . 4,116: 3.4.
Afdrag för
JV:r, som ej
betala . . .
840: — -
Befälsmöte .
386:13.4.
Recrytmöte
9: 36.-
Proviante-
ringskostnad
110: 36,-
Marchekost-
nader. . . .
124: 26. 8.
Transport 8,213: 8.4-
5o
Den 26 O c to ber f. m.
Ingått:
Transport 19,200.
Utgått:
1824
9,600.
1825
9,600.
1826
Transport 8,213:
Afdrag för
W:r, som cj
betala .
Befälsmöte
Proviant .
Marchekost
nader . . .
Afdrag fö
N:r, som e
betala . .
Befälsmöte
Recrytmöte
Regements
-
760:
88:
44:
8.4.
44.4.
12. -
102: 32.
696:
315:
l3:
299:
mote . .
Proviante
ringskostnad
2,497:
Dito vid Recryt-möle
. . 64:
Marchekostnader
.... 2,38i:
Medicamenter
Afdrag för
N:r, som ej
8.-
39.8.
32.8.
36. -
8.-  21. -
5g: 40.-
9,600.
betala
Befälsmöte .
Recryt-möte
Pro vian teringskostnad
-
632:
agt:
24:
2. -  18. -
24.3:36. •
Transport 48,000. Transport 16,728: 2.-
Den 26 Octo ber f. m.
5t
Ingått: Utgått:
Transport 48000. Transport 16.728: 2.-  Marchekostnader
.... 444: 47. _
Afdrag för
N:r, som ej
betala . . . 632:
S:a 48,000. S:a i7,8o5: i.-
Vid detta förhållande, hvarvid
Regementet under fem år likväl
på föres 2:ne Regementsmöten,
visar sig ifrån det fattiga *
Stora Kopparbergs Län hafva mera
utgått, än hvad efter författningarne
bordt bekostas, icke
mindre än en summa af . . 30,194:47.-
Summa 48,000:
Härvid bör äfven iakttagas, att Stora
Kopparbergs Län äfven roterar en del af
Westmanlands Regemente.
Jag anser det icke tillhöra öfverläggningen,
alt ingå i någon undersökning, hvarföre
marche-kostnaderne till mötet 1822
uppgingo till 1740 R:dr 24 sk., då samma
slags kostnader 1825 uppgå till 2497
R:dr 3o sk. för en af Räkenskapen i öfrigt
synbar mindre styrka; och jag anser äfven
utom mitt ämne att undersöka, hvarföre
Befälsmöte är DalRegementet uti utgiften
påfördt, då för Skaraborgs Regemente någon
sådan utgift icke för mig varit synlig; hvilket
äfven möjligtvis kan uppkomma ifrån
47 H. 4*
52
Den 26 O c t o 1) e r f. m.
olika bokföringssätt vid särskilda Commissariater.
Alt Rotehållare år 1813, uppå Kongl.
Maj:ts Nådiga befallning, hörde deröfver,
huruvida de ville göra något påslående om
afdrag för Soldatens underhåll, nästan enhälligt
ett sådant påstående sig afsagt; bevisar
endast den eftergift, sorn för den till—
ändalupne contrakt-tiden blifvit medgifven;
men hvilken helt och hållet förfaller genom
Passevolance-conlraktels upphörande,
hvarefter Rotehållare, i anseende till deras
åligganden i denna del, återinträda uti
de förhållanden, hvilka uti knekte-contrakten
stadgas; och då heter det uti knektecontrakt
med Skaraborgs Län den 16 Mars
i685, och stadfästelsen af den 6 Januari
1686 och den 1 Februari i6q5: ”Rotebönderne
under Skaraborgs Regemente förbindas
icke, eller emot deras vilja, till möten,
mönstringar eller någorStäds att med
skjutsning fortskaffa Soldaten, eller honom
någon matsäck meddela , med mindre han
vill den samma efter värdering uti sin lön
afdraga.”
Vid Uplands Regemente är Roten icke
skyldig att skjutsa Soldaten till Regementseller
andra möten, icke heller förse honom
med någon matsäck eller penningar dertill.
Men i fall knekten, när Regementsmötet
infaller, skulle behöfva matsäck, och
Roten derom anmoda, är Roten förbunden
att dertill förskjuta, hvad han kan åstad
-
Den 26 Octo ber f. m.
53
komma, dock så, att hvad Soldaten undfår,
inå på dess årliga lön, vid nästa aflöningsmöte,
efter markegången afkortas.
Vid DalRegementet slippa Rotarne alt
till Compagni - mötena gifva matsäck och
drickspenningar, men på Regements-möten
och General-mönstringar måste de, till Soldatens
underhåll, lemna förskott, olika ifrån
särskilda delar utaf Länet.
Under Östgötha InfanteriRegemente är
knekten icke lofgifvit, att af sin Rote truga
eller fordra matsäck, eller fri skjuts,
när han till mötet blifver uppbådad, icke
heller vid andra enskildte ärenders förrättande,
så vida han icke vill låta afräkna
det uti lönen, som för honom bestås; dock
bör kosten i sådan händelse honom icke
öfver dess rätta värde anslås.
Soldaterne vid Helsinge Regemente hafva
icke tillstånd eller rättighet att till Compagni-möten
af sine bönder fordra några
stämningspenningar, men när Regementsmöte
hållas, är det icke mer än billigt, att
Rotebönderne gifva de knektar, sora hos
dem arbeta, i stället för kosten, den de-eljest
hemma njuta, antingen några veckors
kost med sig, eller i ett för allt, 2 och f
daler kopparmynt om veckan, hvilket lämpas
efter som Soldaterne hafva lång väg till
mötesplatsen. Detta gäller ock om den liden
knektarne äro på General-mönstring.
De under WestgöthaDals Regemente varande
Rotehållare rälta sig efter de förenin
-
54
Den 26 October f. m.
gar, sorn med Skaraborgs oell Elfsborgs
Län blifvit ingångna, således nemligen, alt
de af Regementet, som äro uti Skaraborgs
Län, efterlefva det Contract, som med berörde
Län blifvit träffadt, och de uti Elfsborgs
Län den Författning, som der till rättelse
blifvit vidtagen.
Vid Elfsborgs Regemente kunna Rotebönderne
emot deras vilja icke förbindas,
att till möten eller annorstädes bestå Soldaterne
någon skjuts, eller meddela dem
någon matsäck; begifva de sig dertill, kommer
sådant att efter laga värdering på Soldatens
lön afräknas.
Rotarne under Westmanlands Regemente
frikallas äfven ifrån Soldaternes skjutsande
till möten, och alt förskjuta dem penningar
eller matsäck. Sker efter begäran
något förskott i penningar, afräknas det på
Soldatens lön.
Rotarne vid Westerbottens och Calmare
Regementen äro efter Contracten icke
heller skyldige, att Soldaterne med någon
skjutsning eller matsäck till eller ifrån möten
förse, utan emot en skälig betalning.
Vid Nerike och Wermlands Regementen
njuta Rotehållarne befrielse så väl ifrån matsäcks
gifvande, som skjutsning. Skulle Soldaten
icke kunna sjelf förskaffa sig, hvad
till nödigt uppehälle under denna tiden erfordras,
bör Roten det förskjuta, hvilket afräknas
på den Spanmål och Yictualie-per
-
Den 26 Octo ber f. m.
35
sedlar, sora honom efter contractet tillkomma.
Vid Södermanlands Regemente har knekten
icke att fordra, hvarken skjuts- tåglärepenningar
eller matsäck, antingen han
hlifver commenderad på Kronans arbete,
eller till Compagni-möten, utan hålle sig sjelf.
Men så ofta han hlifver uppfordrad till Regementsmöte,
må han begära af bonden matsäck,
om han vill; dock bör icke dess värde
honom öfver markegången beräknas, hvilket
uti årslönen afkortas.
I Jönköpings och Kronobergs Län är
Roten icke heller skyldig, att lemna Soldaten
någon skjuts, antingen till Compagni-
eller Regements-möte, eller annorstädes,
icke heller matsäck till Regementsmötet.
Om detskedt, bör sådant vid liqvidalionsmötet
komma honom lill godo. Skulle
Roten, utan betalning och af fri vilja,
till möten eller samlingsplalserne lemna
Soldaten matsäck, är Soldaten förbuden att
sådant emottaga, efter det missbruk deraf
sedan torde yppas, att det efter hand för
en lag kunde uttydas, och Soldaten taga
sig tillfälle alt i framtiden besvära Roten
med sådane gåfvor, hvaraf flere oredor sig
yppade.
Om de förenade Utskotten af dessa
Knekte-Contractens stadganden tagit den
ringaste kännedom, så hade man haft skäl
alt vänta en annan slutsats, än (sid. 4°)
att Rotehållare»! alltid blifvit den, som må
-
56 Den 26 October f. m.
ste bekosta Soldatens proviantering under
de anbefallda vapenöfningarne, hvilka man
icke vill göra sig den mödan att skilja
ifrån de vanliga Regementsmöten; och ett
annat omdöme än att främjandet af ett sådant
förhållande kunnat få namn af att hålla
Contracten i helgd.
Om Utskotten behagat jemföra KnekteContractens
ordalydelse med en, ifrån Rotehållaren
directe, och utan all ersättning,
utgående årlig passevolance-afgift af 8 R:dr
B:co lill möteskostnadernes bestridande; så
förstår jag ej, huru man dervid kunnat
komma till någon annan slutsats, än att
Rotehållaren härigenom blifvit belagd med
en tunga, hvarmed han vid Indelningsverkets
stiftelse icke ansågs böra besväras, och
med en utgift, hvarifrån han till följe af
sjelfva knekte-contractel var fritagen.
En förnyad genomläsning af Resolutionen
på Kronobergs Läns Regementes enskilda
underdåniga besvär den 27 Mars 1735,
skall utan tvifvel ådagalägga, huru man föresedt,
att missbruk efter hand skulle kunna
komma att tydas såsom lag; och detta
har,* i anseende till Rust- och Rotehållare
inträffadt uti öfvermått, genom vapenöfningskostnadens
hvälfvande ensamt å denna,
i alla afseenden nog betungade samhällsclass;
hvarvid det känbarasle lidandet
för tänkaren uppkommer ifrån den köld,
den likgiltighet, och bristande omsorg för
medborgares rätt och bästa, sorn vid detta
Den 26 Oetober f. m. 57
tillfälle utmärkt de snmmansatta Utskottens
lagstiftningsförslag i denna del.
Om de sammansatta Utskotten behagat
fästa sig vid några i ögonen särdeles fallande
punkter, af passevolance-räkenskaperne,
så skulle Utskotten säkerligen lika med
mig hafva häpnat öfver de planeringskostnader,
hvilka sedan 1816 uppgått till mera
än too,ooo R:dr, som af Rust- och Rotehållares
bidrag blifvit besti idde; och att
Drottningberget ibland Byggnadskostnader
af Passevolance-Cassans medel upptagit öfver
4°,000 R:dr, skulle säkerligen äfven fört
Utskotten uppå andra tankar, än att Passevolance-afgiften
ifrån Rust- och Rotehållare
utgår, på grund af något i knekte-contracten
stadgadt åliggande, eller lill dermed
gemenskap egande föremål; och jag
hoppas att en noggrannare undersökning
skall öfvertyga Utskotten om orättvisan,
att fortfarande vilja på en enda medborgare-dass
hvälfva sådane kostnader, hvilka,
om de äro nödvändige, utom ali tvifvel
böra drabba samhället i dess helhet, och
som i fall de för samhället äro umbärlige,
så mycket mindre böra trycka en enda
medborgareclass, hvilken jag aldrig nog
ofta kan upprepa vara af allmänna .bördor
öfverlastad, ända till förtryck.
Jag tillhör vid detta tillfälle de lidandes,
och hvad mera är, deras antal, hvilka
slå på förslag, att genom Utskottens åtgärd
icke allenast förtryckas, utan äfven
5S
Den 26 Octo ber f, m.
kränkas, i anseende till den dyrbaraste ulöfningen
af medborgarerätt, och på Contractslielgd
grundade rättighet, att åtminstone
icke ohördan, och utan eget begifvande,
påtrugas nya skyldigheter.
Jag erkänner mig vid detta tillfälle vara
intagen af det egna lidandets obehagliga
sinnesstämning; men jag känner mig äfven
i ännu högre mått eldad af åliggandet att
försvara rättigheter för otaliga medborgare,
hvilka, lill följe af deras ekonomiska
ställning, säkerligen af Utskottens förslag
äfventyra, att känna tyngden vida mera än
jag; och måtte det förlåtas mig, om jag
anser mig sakna uttryck för mitt omdöme
öfver den säkerligen hvarken Rust- eller
Rotehållande majoritet, hvilken, inom de
sammansatta Utskotten, ansedtsig, vid frågan
om öfverflyttande af kostnader för vapenöfningarne
till ett allmänt åliggande,
kunna komma till den slutsats, att sådant
skulle medföra en rubbning i grundskatter
och gällande contrakt, hvarigenom befrielser
åt en dass af medborgare skulle förunnas,
på ett sätt, att andra classer skulle
komma alt nya och för dem hittills främmande
bidrag utgöra.
Vid snart sagt hvarje rad af Utskottens
Utlåtande, har jag blott alt hänvisa
till jemförelsen emellan de knekte conlraet
jag anfört, och de utgifter ifrån PassevolanceCassan,
hvilkas uppställning jag blott
för ett enda år angifvit; och dessa sam
-
Den 26 O c t o b e r f. m.
5g
manstälda förhållanden äro, i min tanka,
till den grad talande bevis, att någon annan
väg till rättvisans finnande icke är af
nöden , i fall man annars äger någon alfva
r 1 i g mening att upptäcka den.
Det tillhör lagstiftaren att uppgå till
förhållandernes ursprung, och att derifrån
följa tidsverkningarnes förändringar intill
den tid, för hvilken de nya lagstadganderne
skola till vägabringas.
Det kan härvid icke undfalla den minst
öfvade forskareblick, huru fäderneslandets
classfördelningar sedan Indelningsverkets
införande förändrats; huru, i bredd med
jordbruket, under tiden uppkommit nya
och andra näringsförhållanden; huru folkmängden
fördubblats; huru andra värden än
jordegendomens under tiden ökats, under
det denna, i massa räknad, förbiifvit mera
stillastående; och om dessa sanningar
äro obestridlige, så måste äfven såsom slutsats
derifrån utgå, alt det icke jordägande
samhällets deltagande i försvarskostnaderne
påkallas till ett vidsträcktare omfång än fordom;
och att jordbruket i sådant afseende,
bör lättas i stället alt, efter Utskottens
förslag, genom lag belastas med sådane
det allmännas kostnadsskyldigheter,
hvilka endast, till följe af missbruket och
de jordbrukandes oförmåga att göra sin rätt
gällande, allt för länge af jordbruket blifvit
burne; intilldess öfverdriften af förtryck
omsider åstadkommit sin vanliga
6o Den 26 October f. rn.
verkning, att framkalla en motståndskraft,
som det i min tanka blifver lika vådligt,
som oförståndigt att längre vilja motstå, så
vida man icke linner några utvägar, att
med bättre skäl och bevis kullkasta, hvad
som i detta hänseende redan blifvit anfördt
till försvar för Rust-och Rotebållares rätt,
emot de öfrige icke jordägande samhällsclassernes
åtminstone vid detta tillfälle endast
på egennytta grundade intressen.
Skälen för möteskostnadernes öfverflyttande
ifrån Rust-och Rotehållare till en allmän
utgift sammanfattas deruti, att ett sådant
åliggande aldrig varit Rotehållarens,
utan Soldatens; deruti att Styrelsens fordringar
på Soldaten, i denna del, äro lill
den grad stegrade, att de af honom icke
kunna uppfyllas; hvadan samhällets bidrag
till ändamålets vinnande påkallas, då Rotehållaren
i ulla fall, genom tidsförändringarne,
uti Soldaten bär en vida större tunga
nu, än då han, efter första inrättningen,
i alla nfseenden var dess legodräng
med en daglig arbetsskyidighet till husbonden;
hvaremot lian nu, med ett manga
gånger fördubbladt egoområde till torpet,
såsom skattefri, ofta är i vida bättre omständigheter
än Rotehållaren.
Skälen till möteskostnadernes öfverflyttande
till ett allmänt besvär igenfinnas
äfven deruti, alt Styrelsen anser de större
lägren böra nu oftare komma i fråga, än
fordom, och att det hvarken är Rotebålla
-
DenaöOctoberf. m. 61
rens eller. Soldatens åliggande, att bestrida
trouppens kosthåll vid dylika tillfällen,
och ännu mycket mindre, att d er vi tl aflöna
Staber och allt Befäl, och att bestrida
ej mindre exercitiefältens planering, än dyrbara
byggnaders uppförande och underhåll,
så väl för de Kongl. Personernes emottagande,
som för inrymmandet af de betydliga
förrådsbehofven vid sådane större Öfningsläger.
Om Rusthållare icke kunna åberopa
enahanda rättighet till befrielse ifrån möteskoslnadernes
bestridande, som Rotehållare,
så knnna de åtminstone förete ganska
bevekande omständigheter till lindrings sökande.
Att Rusthållare under Kongl. LifRegementet
till exempel äro skyldige att bekosta
14 dygn Regementsmöte, kan ej bestridas,
men författningarne lyda äfven,
att Kongl. LifRegementet, såsom vida kringsprida
sammandrages icke på ett ställe,
ulan 2 eller 4 Compagnie!’i Provinsen, der
de slå, samt Södermanlands och Westgötha
Corn pagnicrna, hvar för sig, på de dertill
förordnade mötesplatser.
Den förändring tidsfordringarne äfven
härutinnan påkallat har i betydlig mån
ökat mötes-undei hållskostnadcn, under det
de Rustandes ekonomiska förhållanden, genom
öfrige Rustningsskyldighetens fordringar,
ögonskenligen aftagit.
6a
Den 26 O c t o b e r f. ni.
Ryttarens beklädnad uti kyller varade
mansåldrar, då den För landets Cavallen
nu mera allmänna Husar-uniformen är mycket
kostsam, utan någon jemförlig varaktighet.
Strängare fordringar af hästen under
exexcice förkortar äfven tiden för dess uthållighet,
under det en total brist på tillgång
å duglige Remonter inom landet lill
den grad fördyrar häst-inköpet, att det
blifvit mången Rusthållares ruin. Sadelmunderingen
varade fordomdags vida mera
än en mansålder, i stället för att ombytet
nu ganska ofta äger rum, äfvensom
alla smärre persedlars slitning är mångdubbelt
betydligare än fordom.
Sådane äro de hufvudsakligaste skälen,
som tala för möteskostnadernes öfverflyttande
ifrån Rust- och Rotehållare, till en
allmän, ifrån StatsCassan utgående, utgift;
och, med någon kännedom af förhållanderna,
skall man härvid icke kunna neka,
att hvad man bär kallar eftergift, ingalunda
är af den natur, att kräfva någon ersättning
till dem, som genom förändringen
få sig blott ålagde den del i bördan,
hvilken de alltför länge förmått undandraga
sig.
Med ett verkligt bekymmer har jag
förnummit, att PresteStåndet utan återremiss
och utan afvaktan af någon de Rustnings-
och Rotehållande Ståndens åtgärd,
bifallit ett sådant Utlåtande, som de sam
-
Den 26 October f. t».
63
mansatta Utskottens, och detta förhållande,
i sammanhang med ett lika förfarande
ifrån BorgareStåndets sida, lemnar blott ett
nytt bevis på orimligheten af vår Representations
sammansättning.
För Rust- och Rotehållare, såsom tillika
kännande hela tyngden utaf Prestehållningen,
är det föga trösterikt, att af
detta Stånd hafva funnit sina intressen och
sina å all billighet och rättvisa grundade
anspråk till den grad åsidosatte, som härvid
varit fallet, så vidt jag icke eljest alltför
mycket misstagit mig om det som i
denna fråga är rätt, eller orätt.
De sammansatta Utskotten hafva gått
till väga med en beundransvärd skicklighet
eller oskicklighet, allt efter som det
uppsåtligt eller ouppsåtligt varit afsigten
att bortblanda de årliga Regements- och
Compagnie-mötena, och Soldatens skyldighet
att derunder, med eller utan biträde
af sin Rotehållare, sig underhålla, med armeens
årliga vapenöfningar, hvilka i sednare
tider varit dragne under de större Öfningslägren,
hvarvid alldeles ingen sådan
underhållsskyldighet ifrån Roten förekomna
er.
Då de mera lyckligt gynnade Stånden,
hvilka dels uteslutande lefva utaf folkets
svett och möda, såsom det Högvördige
PresteSlåndet; dels af handel och näringar,
hvilka, åtminstone icke till den grad sorn
jordbruk äro någon väderlekens oblida in
-
64
Den 26 O c t o b e r f. m.
verkningar underkastade, och som, i anseende
till en hos oss ännu alltför litet utvecklad
kännedom om skattebördornes ändamålsenliga
fördelning, lemna så oändligt
litet skattebidrag emot jordbrukaren, icke
vilja finna lämpligt, att, till följe af de
skäl och grunder, som här blifvit framställde,
bevilja jordbruket den lindring uti sina
bördor, att kostnaderne för Armeens
vapenöfningar hädanefter måtte bestridas
medelst allmänna medel, som jag anser
innefatta ej allenast största rättvisa och
billighet, utan äfven största fördelen för
Styrelsen, i anseende till en deraf uppkommande
större frihet för vapenöfningarnes
ändamålsenliga ledning; så tager jag
mig friheten yrka, att Rust- och Rotehållare
åtminstone måtte vinna befrielse ifrån
alla utgifter i och för de större Öfningslägren,
hvilka aldrig varit deras åliggande
att bekosta.
De förenade Utskottens förslag, att ulan
Rust- och Rotehållares begifvanden tillvägabringa
den nu föreslagne ändringen uti
KnekteContracten, eller fortsättning af det
PassevolanceContract, som nu tilländalupit,
Ur en åtgärd, begriplig under 1812 års förhållanden,
men oförklarlig efter 20 års
framgång å den constitutionella banan.
Rikets Ständer torde i min tanka icke
kunna lemna utur ögnasigte, att här är frågan
att tilvägabringa ändring uti ett contract
emel
-
>
De ti 2.G Oetober i'. 111, C5
emellan Statsmagterne på ena sidan, och
Rust- celi Rotehållare, såsom enskildle å
den andra sidan.
Grundlagens 80 §. tillåter icke verkställande
magien, att i detta förhållande
med den enskildte Contrahenten ingå några
föreningar till förändrings vinnande,
med mindre lagstiftningen öfvervägt nyttan,
och lemnat bifall till underhandlingen.
Sålunda har jag fattat så väl ordalydelse,
som andemening af RegeringsFormens
80 ett annat förstånd af den skulle
innefatta begreppet äf ett envälde, som
på en gång omintetgjorde all kraft af hvilket
Contract som hälst, och detta kan väl
aldrig vara förenligt med idéen af ett conslitutionelt
eller lagbundet samhälle.
Utskottens slutledningar till ett motsatt
resultat bära elt omisskänneligt slägttycke
med den anda, hvilken vid 1812 års
Riksdag, utan afseende å Grundlag eller
Constitutionalitet, bortskänkte den dyrbaraste
garanti för all frihet; och det är elt
högst obehagligt förhållande, att år 182g
icke finna sig vara längre kommen, än att
man ännu behofver kämpa emot 1812 års
grundsatser.
Rikets Ständer aga ingalunda någon
myndighet att bryta häfd vunna, och till
yttermera visso i Grundlagen skyddade contract.
47 H. 5
Den 26 O c t o b e r f. rn.
Utskottens förslag, att, deras hörande
förutan, påtruga Rust- och Rotehållare en
inrättning, om hvars orättvisa emot Rostoch
Rotehållare, och om hvars missbruk de
i sednare tider vunnit den fullkomligaste
öfvertygelse, skulle innebära ett Våld, som
jag fruktar af ingen god ande vara påfunnit,
och hvars verkningar torde påkalla
någon eftertanka, då frågan är, att utföra
det emot hela den jordbrukande delen af
Svenska folket.
Framgången af det nyttiga man önskar
uti förändringen af det gamla underhållssättet
vid armeens årliga vapenöfningar
hvilar uppå, att man af Rust- och Rotehållare
icke begär mera än hvad rätt och
billigt är; att man af dem icke fordrar mera,
an hvad dem af ålder tillhört; då man
icke vill, genom en lindrig åtagen allmän
börda, lätta en tunga, som onekligen trycker
för hårdt, när den ensamt hvilar på
den mindre kretsen, och man är säker att
vinna hvad man bör vinna; och tillfredsställelsen
att göra folket nöjdt, torde äfven
mera böra tagas i beräkning, än möjligheten,
att medelst andra utvägar gå till ett
mål, som jag fruktar snarare kunna blifva
försvagande för staten, än bidragande till
dess försvar, i fall förtrytelse och missnöje,
vid detta tillfälle, ej skola underlåta,
att efter vanligheten blifva våldets och förtryckets
följeslagare.
Den 26 O c to ber f. m.
67
Att de sammansatta Utskotten icke fästat
något afseende vid de af Herrar Santesson
och Eckerman, samt af RiksdagsFullmägtigen
Nils Månsson, i förening med de
fleste Ledamöter utaf BondeStåndet, afgifne
Reservationer, skall troligen lika mycket
fästa den allmänna uppmärksamheten, som
att ingen af Ridderskapets och Adelns 21
Ledamöter inom Utskotten reserverat sig
emot ett förslag, sorn ögonskenligen har till
föremål att, till lättnad för öfrige medborgareklasser,
förtrycka Rust- och Rotehållare
till den ytterligaste grad, då förslaget
äfven åsyftar, att, i anseende till Contractets
helgd, ställa dessa medborgare utom
lagen, i fall de skulle fråndömas rättigheten,
att endast genom ett fritt val kunna
föranledas, att ifrån ett tillvarande Contract
ingå uti ett annat.
Utskottens svar på RiksdagsFullmägtiges
Botvid Jonssons från Östergöthland,
samt Johan Jacob Rutbergs från Norrbottens
Län yttrade anspråk å den behållning,
hvilken i den nuvarande MölespassevolaneeCassan
möjligen kan förefinnas, samt yrkande,
att redovisning derföre måtte infordras,
ar af en särdeles natur.
Utskotten anse för sin del den härom
väckta fråga så mycket heldre böra förfalla,
som den af Rikets Ständer redan tillförene
gjorde underdåniga anhållan, alt få granska
redogörelsen för den gamla Mötespassevo47
H. 5*
68 Den 26 Octo ber f. m.
lanceCassan, icke blifvit af Kongl. Maj:t
bifallen.
Utskotten liafva, jag medgifver det,
härvid ganska underdånigt biträdt den metning,
att Passe volanceCassan icke heller
bordt af Rikets Ständers Revisorer granskas.
Jag hoppas, genom de utdrag jag
ifrån Cassans räkenskaper framdragit, hafva
mera än tillfyllest bevisat behofvet af
denna Cassas granskning, och jag försmår
härvid helt och hållet att ingå i den otaliga
mängd detailler, hvilka ännu åskådligare
skulle ådagalägga detta behof; och huru
illa det varit, att det icke förmått göra sig
gällande.
Det är mera än troligt, att man, genom
en sådan Revision ifrån Rikets Ständers
sida, redan ifrån första början skulle
fästat uppmärksamheten uppå den vidsträckta
och alltför dyrbara Commissariats-inrättningens
oförenlighet med ett klokt och för
ändamålet afsedt hushållssysléme.
Man skulle genom en sådan Revision
besparat Styrelsen den förebråelsen, att utaf
medel, hvilka ifrån Rust- och Rotehållare
till helt annat ändamål blifvit lemnade,
hafva till en Embetsmanna-aflöning förslösat
säkert en half million, under det man
klagar öfver Rikets Ständers karghet, att
anslå medel för materiellens underhåll och
förkofran.
Man skulle genom en tidigare Revision
af denna Cassa säkerligen förr kommit till
Den 26 O c t o b e r f. m.
den slutsatts, att de öfverdrifna planeringskostnaderna,
ej mindre än Byggnaderne
å mötesplatserne, kunnat bättre användas,
då Rikets försvar, genom dessa åtgärder,
blifvit uti ingen molin befrämjadt; och jag
tviflar ej att man genom en sådan Revision
snarare skulle funnit ofoget af Rust- och
Rotehållares fortfarande utarmande, genom
en anstalt, som till den graden förbisett,
hvad sorn i dessa delar utgjort föremålet
för Rust- och Rotehållares rättsenliga ålig
,
som icke delar Utskottens åsigter
öfver denna fråga, vågar tro, att PassevolanceCassans
behållningar vid Contractstidens
slut, tillhöra ensamt dem, hvilka till
Cassans sammanbringande bidragit; oell det
förefaller mig således helt naturligt, attägarne,
vid Contractstidens utgång, måtte äga
att disponera öfver sin egendom; och Utskotten
kunna anse sig hafva drifvit sina
anti-constitutionella grundsatser till fullständighet,
i det Utskotten äfven vilja betaga
Rust- och Rotehållare dispositionsrätten
öfver deras lagliga egendom, och härvid
uppstår påminnnelsen om lejonets sätt att
dela rofvet.
Då möteskostnaderne genom Rust- och
Rotehållares bidrag, under en tid af 17 år,
blifvit bestridde, så frågar jag, hvilken den
nuvarande Cassa-behållningen tillhörer, om
den ej utgör en Rust- och Rotehållares sparpenning,
hvaröfver ensamt de äga att råda?
Den 26 Q c t o b e r {. ra.
Kanhända är de förenade Utskottens
mening, att denna Cassa-hehållning, likasom
Saltpeter-fonden, bör bilda en tillgång
för sådane i hast påkommande extraordinarie
behof, hvilkas fyllande de icke
jordbrukande samhällsklasserne inom Representationen
linna beqvämligast kunna ske
genom tillgreppet af sådane ifrån jordbruket
sammanbragte tillgångar, hvarigenom
Be viUningens ökande, till öfrige näringsidkares
förfång, så omsorgsfullt synes undvikas.
Jag anhåller, att Utskotten häröfver något
närmare måtte förklara sig, ty af Utskottens
Betänkande är det ingalunda åskådligt,
huruvida Utskotten anse PassevolanceCassans
behållningar tillhöra Statsverket,
eller Konungen, åt hvilken Utskotten, i
anseende till denna Cassas förvaltning synas
hafva medgifvit den oinskränkta dispositionsrätt,
som, i min tanka, är alldeles
oförenlig med skattebidragen ifrån ett
fritt och sig sjelf beskattande samhälle; men,
detta oaktadt, skulle jag för min del, efter
Cassans föregångna behöriga utredning, ingalunda
tveka, att, medelst min röst, till
Konungen öfverlemna hela Cassabeliållningen,
såsom en underdånig gåfva, i fall Kongl.
Maj:t skulle vilja emottaga den af Rustoch
Rotehållare, hvilka lefva i den Öfvertygelse,
att deras Konung, endast såsom
följd af ofullständigt framburne och illa
utredda rådslag, för Lett ögonblick kun
-
Den 26 October f. m. 71
nät misskänna livad som utgör rättvisa
oell billighet uti Rust- och Rotehållaresanspråk.
Men jag skall deremot af alla mina
krafter motsätta mig den mening, att PassevolanceCassans
behållningar kunna utgöra
Statsmedel, hvaraf de samhällsklasser, sorn
till Cassans samlande icke det ringaste bidragit,
skulle vid tillfälle vilja hämta nytta
oell fördel.
Jag .yrkar behörig utredning öfver PassevolanceCassans
behållning vid 1829 års
slut, och medlens ställande under förvaltning
för Rust- och Rotehållares räkning,
intill dess de, genom val af deputerade
inom de indeldta Regemenlernes RusL- och
Rotehållare, kunna komma i tillfälle att besluta
om medlens användande.
Jag anser Cassans behållning vid 1829
års slut böra utgöra omkring 3o.o,ooo R:dr
B:co, hvaraf följer en disponibel tillgång,
för hvarje Rust- och Rotehålls-nummer, af
nära 9 R:dr B:co,
Det missbruk man trott sig kunna göra
af Rust- och Rotehållares oförmåga, att
göra gällande sin rätt, går icke mera an.
Då det gamla MötespassevolanceContractet
med Cavallerierne, på ett, för förtroendets
stärkande till Styrelsen så litet tillfredsställande
sätt, upphäfdes, ifrån den sidan,
som uti Contractet hade inskrifvit, att
det allt framgent skulle vara gällande, ä<rde
Kongl. LifRegementet en Cassa-behåll
-
ML
72
Den 26 Octo ber f, m.
ning, för hvilken aldrig någon redo visades,
och för hvilken summa, såsom alldeles
icke tillhörande den sedermera hildade
allmänna Passevolance-inrättningen, jag äfven
nu yrkar särskild utbrytning för de
rustandes under Kongl. LifRegemenlet räkning,
då jag ej kan föreställa mig, att någon
tid för återfordringsanspråk i denna
del genom tystnaden kan vara försutten.
Jag har, vid första föredragningen af
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om ett
nytt Contract med Rust- och Rotehållare
rörande MötesPassevolance, yttrat, att den
mening, sorn af Konungens Rådgifvare blifvit
afgifven i denna sak, innebure en verklig
anledning till jordbrukares tacksamhet;
och ehuru jag vid detta tillfälle trodde mig
kunna inse, att Kongl. Majrts mot dess Rådgifvares
stridiga åsigt öfver ämnet, icke kunde
äga något annat ursprung än ofullständighet
uti rådslagens afgifvande, och bristande
utveckling af de delar utaf frågan,
hvilka påkalla en, ifrån rättsförhållanden,
ej mindre än ifrån billighetsgrunder hämtad,
fullständig utredning; hoppades jag likväl,
att icke behöfva vidröra denna del af
frågan, då jag trodde, att de förenade Utskotten
skulle, intagne af kännedom om
höjden af den plats de inom Representationen
upptaga, finna sitt åliggande vara,
att åstadkomma den fullständighet i bevisning,
för Rust- och Rotehållares rätt, hvilken
af Konungens Rådgifvare icke varit
Den 26 Octo ber f. m. 73
lyckligare utförd, än att Konungen, oaktadt
den skiljaktiga tankan, funnit sig Lora vidblifva
sin yttrade mening, att vapenöfning
garnels bestridande utgör ett Rust- och Rotehållares
uteslutande åliggande, hvilket alltid
blifver resultatet af ett så beskaffadt Mötes
-Passevolaiice-Contract, som det föreslå
gne.
Då jag i denna fråga fullkomligt delar
de åsigter Konungens Rådgifvare yttrat, uppstår
för mig det särdeles förhållande, att,
sådant oaktadt, nu nödgas klandra den åtgärd,
sorn blifvit vidtagen, att meddela Rikets
Ständer den skiljaktighet i tankar, hvilken
vid tillfället emellan Konungen och
dess Rådgifvare ägt rum,
Mina begrepp om den Conslitutionella
Monarkiska Statsinrättningen, förlika sig ingalunda
med det förhållande, att Konungens
Rådgifvare inför allmänheten framträda
såsom varande i opposition emot Konungens
tankar och meningar.
Då jag naturligtvis måste hysa den förhoppning,
att, med allmänna opinionens
tillhjelp, kunna återföra de förenade Utskotten
till en' för Rust- och Rotehållare
mera fördelaktig mening, så får det icke
lias mig allt för mycket lastas, om jag tror,
att Konungens Rådgifvare, genom användandet
af någon liten del utaf den bevisning
jag bemödat mig emot de sammansätta Utskotten
åstadkomma, utan all tvifvel skulle
lyckats, att bibringa Hans Maj:t Konungen
7i Den 20 October f. tn.
andra tankar öfver ämnet; och, under sådane
förhållanden , måste jag i första rummet
beklaga, att Konungens Rådgifvare, vid
detta tillfälle, icke visat sig bevisningen
mäktige, då det ingalunda är mig ti listandigt,
att betvifla viljan att bevisa den mening,
hvarmed de icke tvekat, att inför allmänheten
framträda såsom fullkomligt stridande
emot Konungens,
Mitt begrepp om den constitutionella
Rådgifvarens pligt är och har alltid varit,
att han måste uti conseillen öfvertyga, eller
inför allmänheten visa sig såsom öfvertygad,
i fall han icke inser sin grundlagsenliga
bestämmelse vara slutad, dåde rådslag,
för hvilka han inför lagen mäste ansvara,
icke förmå, att inom Konungens conseil
göra sig gällande, och i fall pligtkänslan
vid ett sådant tillfälle icke manar honom,
att sjelfvilligt lemna den plats, på hvilken
samvetet under sådane omständigheter bör
säga honom, att han till samhällets fördel
icke mera verkar. . Alt genom rådgifvarebefattningens
frånträdande åstadkomma den
opinions rigtning, hvaraf rådgifvarens personlighet
och ansende är mägtigt, utgör den
afskedstagande rådgifvarens rättighet; men
dess, inom conseillen i strid mot Konungens,
yttrade tanka bör icke allmänheten
föreläggas, med mindre än att den, tili rådgifvarens
rättfärdigande inför domstolen, påkallas.
\
Den 26 Oclober f. m. y5
Den constitutionella rådgifvarens yppersta
pligt är, att i allt, hvad å honom
ankommer, med ofelbarheLsbegreppet omjorda
Konungens Majestät; och det är denna
utgångspunkt för alla den constitutionella
Rådgifvarens åligganden, jag anser vara aldeles
förbisedd uti det StatsRåds protocoll,
hvilket åtföljt Kongl. Majrts Nådiga proposition
rörande Mötespassevolancen.
Det bör ingalunda finnas främmande,
om den, som under utöfningen af sitt Riksdagsmannakall,
måhända allt för ofta trott
sig, uti rådgifvare-åtgärderne, finna anledning
till de missförhållanden han i anseende
till styrelse och förvaltnings verkningar
ansedt sig äga fog att klandra, äfven omfattar
tillfället, att stödja sin mening uppå
ett så talande förhållande, som det ifrågavarande
StatsRåds-Protocollet företer.
Jag har, vid hvarje rad af en vidlyftig
deduetion, känt hela obehaget af min ställning;
då jag hvarken velat eller kunnat
dölja mig, att jag vid detta tillfälle bestridt
Konungens opinion, i det jag motsagt Utskottens.
(Jenom det ifrågavarande StatsRådsProtocollet
har jag, såsom i denna fråga
liktänkande med StatsRådet, varit i saknad
af det föremål för klandret, i anseende till
den motsatta jneningen, hvilket det Constitutionella
systemet, just uti den ansvariga
rådgifvare-inrättningen inom Styrelsen,
tillskapat.
7-6
D e n :26 O c t o b c r f. m.
Det måtte vara helt naturligt, att jag
tror mig hafva ifrat för en rättvis sak, och
då StatsRf det utan tvifvel är af samma tanka,
så uppkommer den slutsats, hvilken efter
mitt begrepp utgjort Konungens Rådgifvares
förnämsta och h ligaste pligt att
förekomma.
Rättvisa och billighet utgöra snart sagt
en oemotståndlig dragningskraft för det allmänna
omdömet; och jag vill ingalunda med
Konungens Rådgifvare ingå i någon delaktighet
af medverkan till ett resultat, hvartill
det, emot Konungens tanka» skiljaktiga
StatsRåds-Protocollet säkerligen skall föra det
allmänna omdömet uti denna sak.
Mig måtte det icke kunna förtänkas,
om ifrån de rådgifvare-åtgärder, sorn så
omisskänneligen ådagaläggas, jag skulle taga
mig anledning, att ytterligare stärka mig uti
min öfvertygelse, i anseende till egenskapen
af de rådslag, hvilkas verkningar jag bedömmer,
utan att rådslagen kommit till min
kännedom.
Jag anser mig icke tillständigt, att bedomina
afsigler, men har vid detta, likasom
vid andra tillfällen, icke trodt mig utan
anmärkning ki ma lemna ett resultat af så
betänklig beska.lenhet som detta. Jag sammanfattar
mine i ågier öfver sjelfva
volancefrågan, uti yrkande att, i händelse
vapenöfningarne icke skulle genom allmänna
medel uteslutande komma att bestridas:
D e ii 26 O c t o b e r f. in.
77
1:0 Intet förslag till någon allmän Mötespassevolance-inrättning
må, efter de gro lider,
som 1812 uppgjordes, till Rust- eller
Rotehållare framställas.
2:0 Att Rikets Ständer mätte medgifva
Styrelsen, att med Rust-och Rotehållare öfverenskomma,
om, och till hvad belopp de
skulle vilja, med ett contant penningebidrag,
som hvarje år, vid de vanliga markegångssä
tillingarne, till portionspris bestämdes,
bekosta, eller förskjuta kostnaderne till
de vanlige Regements- och Compagnie-möten,
de år, då sådane hållas inom Regementernes
stånd, samt vid Generalmönstringar.
3:o Att Rotehållare, efter knekte-contracten,
må anses åter inträda uti deras rätt,
att göra sig ersatte af Soldaten, för hvad de,
i och för dess underhållsskyldighet vid möten,
förskjuta.
4:o Att den tilländalupne Passevolancens
Gassabehållning måtte, efter föregången
utredning, ställas till de Rust- och Rolehållande
delägares disposition.
5:o Samt att redovisning och behörig
utbrytning mätte till vägabringas för den Cassabehållhing,
som innevar uti Kongl. LifRegementets
enskildta Passevolance-Cassa,
då denna inrättning upphörde och öfvergick
till den allmänna Passevolance-inrättningen.
Jag har uppfylt min pligt, att förfäkta
Rust- och Rotehållares rätt emot en orätt
-
y8 Den 26 October f, m.
vis och våldsam behandling; och min tillfredsställelse
skall blifva stor, om jag fått
medverka till imdanrödjande af den söndring
i tankesätt, hvartill framgången af
Utskottens förslag otvifvelaktigt inom samhället
skulle föranleda.
Herr Ugglaj Carl Wilhelm: Jag erkänner,
att elter de nära två timmar Friherre
Anckärsward talat, finner jag mig mera
förvirrad af de heterogena begreppen, än
förvillad uti hvad jag anser vara det rätta.
Mali kan icke neka, att före 1812, då det
nu upphörda Passevolance-Contractet ingecks,
möteskostnaden måste bestridas af Rotehållarne.
Drickspenningar samt matsäckar
måste lemnäs och Soldaterne voro ändå ej
nöjde; man kom aldrig fram till ett möte,
utan att höra omtalas, att den eller den Rotehållaren
bättre furnerat sin soldat, än en
annan. Deraf kom, alt hvar och en var
nöjd med Passevolancen. Icke sällan hade
dethändt, att drängen, efter Soldatskjutsen,
kom hem med förderfvad sele eller häst. Då
Konungen emottog en rund summa för att
underhålla armeen under möten och marcher,
var deraf en följd, att han icke var
skyldig redovisning för sitt sätt att dervid
tillvägagä, ty om han kunde hushålla så,
alt besparingar ägde rum, måtte han haft
rätt att derföre sammandraga trupperne till
Läger. Desse äro ett befordringsmedel för
den högre exercicen. Nu har Friherre Ane
-
D e n 26 O c t o b e r f. ra. 7g
karsvvärd bär uppslält cle besynnerliga räkningar,
söm llän anser böra undergå en stor
revision. Jag tror, -att dessa räkningar aldrig
bordt komma i fråga att bär framdragas,
enär de ej öfverskjuta de summor, sorn
blifvit aiislagne af Rotehållariie, och intet
förbehåll finnes, huru Konungen skall hushålla
med medlen, hvarföre han ock kan
göra möten hvart annat år, och stora läger
hvart tredje, Åf delina orsak anser jag mig
helt och hållet böra bifalla hvad Utskotten
föreslagit såsom ganska lämpligt. Friherre
AnckarsWärd har yrkat, att afgiften skulle
nedsättas till 5 R:dr. Konungens förslag
innehåller en nedsättning från 8 R:dr till
7 R:dr. Här beror det således på prutning;
men jag underställer Ridderskapets och Adelns
bedömmande, om icke hvar och en Rotehållare
är nöjd att betala 7 R:dr, mot det att
hail slipper se soldaten fordra matsäck och
drickspenningar. Jag skulle således tro, att
man kan bifalla Utskottens Utlåtande i det
hela. Hvad åter vidkommer den redovisning,
sorn ar begärd, Vöre det väl, om man
kunde få den; men då man icke öfverskrider
de anviste medlen, ser jag ej eller något
illa deruti , att redovisningen ej sker inför
Ständerne. Jag tillstyrker således bifall
å Utlåtandet, och kan ej gå ifrån denna
mening. Jag har i dag talat med en
Rotehållare, som har q hela Rotar, hvaribland
2 gentila Underofficerare; skulle jag
hålla dem med matsäck, sade han, skulle
8o Den 56 October f. m,
det kosta mig mycket mera, än nu är föreslagit;
ja, jag skulle heldre hålla trettio
utan matsäck. Jag får alltså ytterligare anföra,
att jag icke kan tillstyrka någon förändring
1 hvad som blifvit af Utskotten
föreslagit.
Friherre af Tibellj Gustaf Wilhelm,
anförde skrifteligen;
Under öfverläggningarne om MötesPassevolancen
har blifvit anmärkt, att Staber
och Befäl vid större öfningsläger blifvit aflönade
på Passevolance-Cassans bekostnad.
I anledning häraf får jag upplysa, att Kongl.
Brefvet af den 12 Juli i^Sö föreskrifver, att
då flere Regementer till gemensam exercice
sammandragas, skola ej mindre de sammandragne
Regementernes Befäl, än de Officerare,
hvilka från andra Regementer på Nådig
befallning sig der infinna, tilläggas Fälttractamente.
Ett så kostsamt underhållssätt
har nu likväl icke ägt rum, ty, istället
för Fält-allöning, hafva Staber och Befäl
blott åtnjutit tractamente efter 1807 års
Resereglemente med 5o procents förhöjning,
och utfodring endast för effective hästar,
men ingen ersättning för det i fältstaten
uppförde större antal; utan har i dess ställe
under benämning af Taffelpenningar eller
gralificationer, en lämplig förhöjning
blifvit gifven åt de få personer, som, i
an
-
Dén 26 O c to ber f. m.
81
anseende till deras tjenstebefattning* kunnat
åligga några större utgifter, men beloppet
deraf har dock icke öfversligit hvad
FällStaten skulle bestådt, om den blifvit
enligt 1^56 års Kongl. Bref tillämpad för
de sammandragne Trupperne, ulan tvärtom
en betydlig besparing i det hela vunnen.
Man har anmärkt, att som den ökade
kostnad de större ÖfningsLägren medfört,
emot hvad vanliga Regementsmöten skulle
föranledt, icke bordt falla Rust- och Rotehållare
lill last, skulle möjligheten för gamla
Passevolance-fonden alt hafva bestridt
dessa kostnader bevisa, det års-afgifleu varit
för stor. Härvid får jag upplysa, att
tillgången till den ökade kostnaden för de
större ÖfningsLägren har måst sökas i ett
för året minskadt antal af Regementsmöten.
Om Kongl. Maj:t pröfvat nödigt alt,
enligt Sin höga rätt, anbefalla Regementsmötens
hållande vid alla Regementer hvarje
år, hade Rust- och Rotehåilares bidrag
åtgått, och af dessa bidrag ingen besparing
ägt rum. Frågan blir således blott derom,
huruvida Truppen genom endast Regementsmötens
hållande skulle hafva vunnit lika
ändamålsenlig öfning, som då nn under
vissa år stora Läger, ehuru med något mindre
antal Regementsmöten, blifvit hällne,
roen denna fråga är rent militärisk och således
endast beroende af Kongl. Majrts Nådiga
ompröfring.
47 H. 6
82
Din 26 O c to ber f. m.
Det har blifvit anmärkt, att Gratificationer
för KrigsCollegii Tjenstemän af Passevolance-fonden
blifvit utdelade. Härvid
får jag upplysa, att genom Kongl. Brefvet
den 24 November 1802 redan blifvit i Nåder
stadgadt, att en summa af 800 R:dr
B:co skulle af Passevolance-medlen årligen
användas till Hufvudböckernes renskrifning,
och till Gratificationer åt de Collegii Tjenstemän,
som vid Passevolance-ärendernes
handläggning sig särdeles utmärkte för flit
och uppmärksamhet, samt förteckningen på
desse Tjenstemän hvarje år Konungens Nådiga
pröfning och beslut underställas; och
har ofvannämnde summa icke något år blifvit
öfverskriden. Då personer blifvit begagnade
i tjensteärender, och tiden, sorn.
till deras utförande erfordrades, ej kunde
i förväg bestämmas, har, i stället för dagtractamenter,
en viss gratification blifvit
vid förrättningens slut den tillförordnade
tilldelad, och har erfarenheten visat, det
håde skyndsamhet i förrättningens utförande,
och besparing i kostnad, genom detta
förfarande vinnes.
Det har blifvit anmärkt, att mötesplatserne
blifvit dels utvidgade, dels planerade
på PassevolanceCassans bekostnad.
Härvid får jag erinra, att äganderätten icke
medgifver, att utan ägarens begifvande begagna
enskiltes tillhörigheter, och då platser,
lämpligt belägna, ej funnits å Kronans
mark att tillgå, hafva naturligtvis med de
Den 26 Octofoer f. m.
83
enskilte jordägarne öfverenskommelser om
löp eller arrenden måst å några ställen,
der det varit oundgängligen nödigt, afslutas;
och att rödjning och planering måst
verkställas, där sådant erfordrades, för alt
göra fälten till deras ändamål duglige, ligger
i sakens natur. Planeringen af Axvallahed
blef redan vid början af della århundrade
på dåvarande PassevolanceCassas belostnad
företagen, och planeringen af Ladugårdsgärdet
börjades redan af Högstsalig
Konung Carl XIII under Dess FörmyndareRegering,
och har sedermera blott blifvit
fortsatt och fulländad. Att Statsmedel ej
härtill blifvit använde, samt Rust-och Rotehållares
beviljade årliga bidrag härigenom
icke eller ökade, utan alt tillgångar genom
Kongl. Maj:ts Nådiga omsorger serskilt blifvit
medelst besparingar å möteskostnaderne
till detta ändamål beredde, torde förtjena
underdånig tacksamhet.
Det har blifvit anfördt, att betydliga
byggnader för Truppernes sjukvård äro på
PassevolanceCassans bekostnad uppförde.
Härvid får jag upplysa, att då Truppens
sjukvård under Öfningsmöten och Mönstringar
samt marchen dit och dän, enligt Författningarne,
åligger Rust-och Rotehållare,
samt Kongl. Maj:t och Kronan vid MötesPassevolancens
ingående åtagit sig denna
förbindelse, följer äfven derafPassevolaneeVerkets
skyldighet, att alla dertill hörande
47 H. 6*
84
Den 26 October f. ra.
utgifter bestrida, och hvartill fordras ej allenast
Läkare-tillsyn och nödige medicamenter,
utan äfven erforderlige sjukhus
och sjuk vårds-persedlar.
Det har blifvit anfördt, att portionsprisen
kunde förslagsvis antagas till 8 sk.
Banco. I anledning häraf får jag upplysa,
att då de vid offentliga Auctioner under
sednast förflutne 5 år erhållne portionspris
sammanläggas för alla Regementerne,
och medium deraf tages, utgör en portions
värde iof sk, hvartill kommer den i FältStaten
beslådde £:dels portion, eller så kallade
Tobaksskillingen, som utgått med 1
skilling kontant och en half jungfru Bränvin,
värd omkring 6 r:st., då hela portionen
utgör omkring 12 sk. B:co.
Slutligen har äfven blifvit anmärkt,
att Pavilloner blifvit å vissa större Öfningsplatser
uppförde och möblerade på PassevolanceCassaus
bekostnad, samt Drottningberget
å Ladugårdsgärdet planeradt. Härvid
får jag upplysa, att icke en enda skilling
blifvit till dessa ändamål af Rust- och
Rotehåliarnes årsafgifter använd. Hvad härtill
erfordrats, bar blifvit bestridt af den
ränta, som influtit, då Passevolance-medlen
blifvit utlånte emellan de tider de till
sitt ändamål skulle användas, och hvarå
Rust- och Rotehållare ej kunna äga något
anspråk, emedan års-afgif'en af Rikets Ständer
vid 1812 års Riksdag utsattes till hvad
sora ansågs svara emot de kostnader Rust
-
Den a6 October f, ra.
85
oell Rotehållare förut vid deras inanskans
väpénöfningar måst vidkännas; och hvad
som ansågs oundgängligt för alt Kongl.
Maj:t och Kronan skulle kunna Trupperne
underhålla. Derjemte får jag upplysa, att
redan under Konung GustafHirs tid Kongshyggnader
vid Bonarps-hed Blifvit uppförde
och med möbler försedde; att vid Början
af delta århundrade en Pavillon och
Stall hlefvo uppförde å Paroia malm i Finland,
och Kongshuset vid Axvalla-hed inredt
och möbleradt samt andra hus der
uppförde, allt på dåvarande Passevolanceverkens
bekostnad; samt att de byggnader,
som af Kongl. Maj:t och Dess Suite
begagnas vid stora Läger å Bonarps hed,
dessemellan öro nödvändige, dels för ExercitieSqvadronernes,
dels för Gårdens och
dels för Commissariatets behof. Den skillnad,
som emellan hvad under fordna Sveriges
Konungar och nu, i afseende pä ofvannämnde
byggnader och möbleringar, ägt
rum, är, att kostnaden då togs af sjelfva
Capital-fonden, men nu blifvit bestridd af
tillgångar, som genom Kongl. Maj:ls jVådiga
omsorger äro beredde.
Såsom allmän anmärkning torde få anföras,
att då, enligt hvad StatsLTtskottet äfven
anmärkt, hvarken Rikets Ständer vid
deras år 1812 lemnade bifall till MötesPassevolancen,
eller Rust- och Rotehållare
vid deras hörande och Contraclernes upprättande,
förbehållit sig någon gransknings
-
86
Den 26 Oetober f. ni.
rätt öfver mötesmedlens disposition och
räkenskaper, eller ulfäst sig att något mer
än det beviljade årsbidraget tillskjuta i fall
af yppad brist, och således ej kunna fordra
redo för disponerandet af gjorde besparingar,
när Kronans förbindelser, enligt
Contracten, blifvit i alla delar uppfyllde,
samt Rikets Ständers underdåniga anhållan,
att Redogörelsen för den gamla MötesPasse
volanceCassan måtte få granskas, icke
blifvit af Kongl, Maj:t i Nåder bifallen,
synes ock ingen öfverläggning om Passevolance-tnedlens
disposition under den förflulne
liden här kunna äga rum, eller hafva
sammanhang med nu förevarande fråga
om en ny MötesPassevolance, byggd på
andra grunder, än den förra.
Jemte det jag ansett mig böra anföra
ofvanstående upplysningar rörande den gamla
MötesPassevolance-Fondens förvaltning,
får jag nu vördsamt tillstyrka bifall å hvad
Stats- och EkonomiUtskotten i afseende på
den nya MötesPassevolancen föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken ti 11 k än n aga f, alt plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Friherre Sprengtportenj Jacob Wilhelm:
Såsom Ledamot i de Utskott, hvilka
handlagt frågan, anhåller jag atti korthet
få besvara några af de anmärkningar Fri
-
Den 26 October f. n».
87
herre Anckarsvärd behagat göra. Utskotten
hafva först fått uppbära ganska skarpa
förebråelser derföre, att de ej förmått förete
en så detaillerad calcul öfver möteskostnaderne,
som den Herr Friherren nu
sjelf framlagt; men jag hemställer, om ej
denna anmärkning med lika skäl återfaller
på dess författare. Friherre Anckarswärd
liar deltagit i Revisionen, och med hvad
rätt fordrar den värde talaren, att StatsUtskottet
skulle hafva tillvägabragt en redovisning
för Passevolance-medlen, den han
som Revisor ej kunnat utverka. Hvad sorn
kan vara tillåtit för den enskilta forskningen,
ligger ej inom Utskottens förmåga,
hvilka ej hafva annan utväg att söka upplysningar
än den 42 §■ Riksdagsordningen
lemnar, hvilken ock blifvit tillämpad. Friherre
Anckarswärd har äfven föreburit, alt
man ej ingått i undersökning om contracternes
lydelse i äldre tider. 80 §. RegeringsFormen
och 1812 års beslut hafva varit
en tillräcklig ledning för Utskotten, men
om man ock vill antaga lika många dagars
möten, som Friherre Anckarswärd, tror jag
dock ej alt man rätteligen skall komma till
annat resultat, än att 7 R:dr är den summa,
som motsvarar möteskostnaderne för
en rote; ty i den vidlyftiga bevisning Friherre
Anckarswärd framställt, saknar man
det vigtigaste, nemligen beviset att portionen
kan erhållas för 8 skillingar. Friherre
af Tibell har upplyst, att den öfverhuf
-
88 Pen 26 Octo ber f. ni.
vud tagit går till io|- sk. Då tobaksskillingen
och £ jungfru Bränvin, sorn är nödvändig
för manskapets hälsa, tillkommer,
gör det 12 sk. Efter samma beräkningstid,
sorn Friherre Anckarswärd antagit,
uppkommer en kostnad af 6 R:dr. Extra
utgifter, såsom lägerhalm, sjukvård, m. m.
har Friherren sjelf antagit till 1 R:dr;
summa 7 R:dr, eller precist hvad Kongl.
Maj:t föreslagit. Men om nu Kongl. Maj:t skulle
finna, att ändamålet med Passevolanceafgiften
eller armeens öfning bättre vinnes
derigenom, att ett eller annat Regementsmöte
indrages, för att deremot någon gång kunna
samia ett större öfningsläger, har jag svårt
att inse, huru detta involverar någon orättvisa
mot Rust- och Rotehållare, då det bejor
på Kongl. Maj:t att alla år samla Corripagni-
och Regements-möten. Det har mycket
blifvit yttradt emot dessa läger. Om
man ock icke anser någon fördel ligga i
den täflan mellan trupperne, som härigenom
uppkommer, i sambandet emellan befäl
och trupper af olika delar af Armeen;
om man ej tror att något vinnes derigenom,
att Armeen får öfvas under direct
tillsyn af en af Europas största Fältherrar,
och att den Furste, som en gång skall föra
våra härar, får tillfälle att inhemta den
vana, som erfordras för att röra större
truppsamlingar af olika vapen, så måtte det
åtminstone anses nyttigt, att truppen får
marschera, en öfning, hvars vigt man uti
Den 26 October f. rn.
89
alla armeer erkänt. Jag kan ej betrakta
det contract, som 1812 uppgjordes annorlunda,
än som ett Contract emellan högsta
Befälhafvaren för Armeen, samt Rust- och
Rotehållare om Armeens förplägning; och
att det blifvit uppfyldt, lärer icke kunna
bestridas. Man invänder måhända, att,
enär Högste Befälhafvaren tillika är Statens
Chef, bör man vänta af hans omtänksamhet
för folkets bästa, att då afgiften är för
stor, den skall nedsättas. Detta bar ock
skett, men att Konungen ej nedsatt afgiften
under hvad som fordras för Armeens
öfning, kan ej läggas någon till last. Hvad
den calcul om f. d. PassevolanceCassans
utgifter angår, hvilken här blifvit framställd,
så kan deruti synas mycket anmärkningsvärd!.
Jag suspenderar mitt omdöme
derom, men jag gör den förutsättning,
att, om det ifrågavarande förslaget
blir bifallit, Revisorerne och Stats-Utskottet
komma att godkänna största delen af
de rubriker, som här blifvit uppgifne.
Grefve Brahej Magnus, anförde skrifteligen
:
Passevolancens tillvaro räknas, sorn.
bekant är, från år 1812; de principer som
då uppställdes, de åtgärder, som deraf blefvo
en följd, och de resultatcr, som derifrån,
häi flutit, hafva alla föregått 1828, med
hvilket år jag först erhöll det nu innehaf
-
9°
Den 26 October f. m.
vande uppdrag alt vaka öfver Armeens angelägenheter.
Det skulle således måhända synas öfverflödigt
att jag, som hvarken kan tillegna
mig förtjenst af det goda Passevolancen
ti 11 väga bringat, eller ansvara för de fel, hvarmed
densamma påstås vara behäftad, inträder
i den discussion, som nu öppnats;
men då, vid den Kongl. Propositionens
remitterande till vederbörligt Utskott, jag
ägde tillfälle yttra mig, och frågan, jemte
svaret derpå, står i närmaste samband
med hvad som rörer Armeen, samt jag
slutligen af anföranden inom representationen
funnit, att man orätt bedömt och
för den opartiska Medborgarens opinion
missledande framställt många af de med
ärendet gemenskap ägande omständigheter,
så anser jag med min pligt enligt, att söka
ådagalägga, det Styrelsens beslut i den
vägen ej saknat, såsom det påståtts, oegennytta
och plan, utan tvärtom vittna om
omtanka och rättvisa.
Mig synes af de yttrade åsigterne, som
ville man föra saken derhän, att Styrelsen
misshushållat med Cassan, samt att
Rust- och Rotehållarnes bidrag varit för
höga, och blifvit använda till ändamål,
som ej ägt gemenskap med Armeens vapenöfningar.
Jag skall vara opartisk och billig; och
får således erkänna, att den, som ej i sin
helhet betraktar, hvad som är i fråga, utan
Den 26 October f. in.
9'
med missnöje för principen, med sjelfförtroende
tili egna opinioner, förblandar hufvudsak
med småsak, och blindt förkastar
upplysningar, stödjande sig på sanningens
oomkullstötliga grund, den söker och måste
finna: anledning till klander; hvaremot
den fördomsfrie åskådaren, af inga förutfattade
intryck missledd, efter < en med
lugn verkställd granskning säkert skall finna
Styrelsen oförtjent af rle bittra och oblida
lillmälen, som i och för denna sak med
så ringa sparsamhet utdelats. Att nu i
detail bemöta alla de omständliga anföranden,
som förevarande ämne framkallat, skulle,
efter min tanka, för mycket anlita Ridderskapets
och Adelns tid. Jag skall således,
blott med afseende å hufvud sa k liga
föremålet för öfverläggningen, eller hvad
beträffar Passevolancen, söka att i all korthet,
så enkelt som möjligt, framställa och
utreda frågan och hvad dermed egenteligen
gemenskap äger, så väl i afseende å
de gjorde anmärkningarne, som i hvad det
angår systemet i sin helhet.
Man har med mycken utförlighet upprepat
innehållet af de gamle KneckteContracten_,
för att, på grund af de deri införde
stadganden, aflägsna skyldigheten för
Rust- och Rotehållare att utgöra bidraget
till Ryttarens och Soldatens underhåll
under vapenöfningarne. Oberäknadt
att karlens inträdande i tjenst beror mindre
af det äldre KneckteContractet, än
Den 26 O e t o b e r f. m.
uf dess enskildta betinganden med rolen,
och alt sagde Contract i alla fall ingalunda
kan verka ändring i de öfverenskommelser,
som för närvarande äro gällande
Soldater och Roten emellan, må det tillåtas
mig anföra åtskilligt, som, enligt min
tanka, i berörde citationer förbisetts.
Under slutet af 1680 och början af
1690-talet afslutades KneckteContracten för
nästan hela Armeen. Dessa Contracler förbehöllo
Soldaten i Contant årlig lön, vid
flere Regementet', 20 Daler kopparmynt,
vid några a5 Daler, samt vid alla 5 daler
samma mynt till släpkläder, så att årliga
lönen varierade emellan 25 å 3o Daler kopparmynt.
Då medium af markegångspriserne från
och med i685 till och med 1696 var 6
Daler per lunna Spannemål, så hade Soldaten
derigenom 4dr eller 6 tunnor säd årligen
af sin Rote, utom torpet, som efter
1826 års margegång gör 5o, och efter 1828
års circa 35 R:dr Banco. Lätt kunde då
Soldaten af sin såkallade höste- och vårlön,
20 å 25 daler kopparmynt, låta roten
afräkna matsäcksvärdet, som Soldalen hade
rätt begära, och Roten då var pligtig lemna
vid förefallande exercicemöten.
Sannolikt bar så tillgått, alt Soldaternas
lön blifvit nedsatt, emot det, atl Rotarne
underhöllo dem under vapenöfningstiderne,
hvilka, utom Kyrko-exercicerne,
inträffade i nästan hvarje månad hela äret
Den 26 O c 10 b e r f. rn.
igenom. Exercicemöten minskades så småningom
till antalet, men ökades till längd,
i följd af Rolehållarnes klagan öfver de täta
exercicerne.
Då man omtalar fördelar af återgång
till det förra skicket, så hade väl olägen
lieterne,
som ögonskenligen deraf komma
att härflyta, ej bordt förglömmas.
Desse äro många och stora, och jag
vill nu blott inskränka mig att anföra hvad
ett Kongl. Bref från den tiden innehåller.
Utdrag af Hiögstsal. Konung Carl XI: s Braf
af 26 Maj i6gidateradt Carl Gustafs
Stad till Öfverste Volter Reinhold
TVrangel angående de vacanta Rotarne.
”Cari, &c. &c. Vår ynnest &c. — —
"Skolandes också edre underhafvande Ca"pitainer
vara skyldige, sedan terminen är
"förfluten, innan hvilken Rotarne hade afgången
bordt complettera, eder skriftligen
"att berätta, antingen den afgångne kneck"ten
är ersatt eller ej, på det j altid må”ge
kunna veta, huruvida Regementet är
"complette eller icke, såsom ock vidare hos
"vederbörande om deras handräkning anhålla,
i fall j någon dröjsmål med com"pletterande
förnimmandes varde, efter sorn
"Vi, i Nåder hafva så ofta bemälte Kongl.
"Råd och Gouverneur som Landshöfdinge
"befallt, att der som de någon motvillig"het
hos de vacante rotar förmärke dera
gi
Den 26 October f. m.
”att complettera, de då den bästa bonden
”i Rotenj så länge till kneckt taga _, till
”dess Roten den med en annan god karl
”utbyta„ hvarmed &c. &c. datum ut supra.”
CAROLUS.
Det är dessutom ej blott Soldatens underhåll
under möten som bestrides af passevolance-medlen,
en mängd andre omkostnader
åtfölja, som de Rustande måste, i händelse
af återgång, sig åtaga, såsom kost åt
Soldaten under KrigsRätts- och police-vakter,
alla smärre commenderingar inom Regementets
eller Compagniets stånd, handräkning
vid trossbod m. m. och smärre
transporter.
Kongl. Majit, inseende alla olägenheter,
som det gamla underhållssättet medförde,
men tillika tagande i beräkning hvad som
fordrades för att bringa Armeens öfningar
i ändamålsenligt skick, lämpadt efter de
tilleånsar Rikets Ständer öfverlemnat åt
O ~ . • -
Hans Majits disposition, ansåg sig ej äga
annan utväg att komma lill detta resultat,
än att genast efter krigets slut, då vi ännu
ägde krigsvant manskap i våra leder,
minska öfningarne, för att af Rust- och
Rotehållarnes sålunda besparade afgifter bilda
en cassa, tillräcklig att medelst räntorne
fylla nödvändiga utgifter för Armeens
öfning; huru skulle man annars, utan genom
ökade skattebidrag, kommit derhän,
att jemte det Armeen är öfvad till tjenst
-
Den 26 October f. m.
95
barhet i krig, raötesplatserne liro planerade,
desse platser försedde med sjukhus, sjukattirail,
magasiner m. m. som oundvikeligen
erfordras? Jag ber er mina Herrar betänka,
hvad betydlig utgift som härföre skulle
drabbat StatsVerket, och ändå, oaktadt
den så mycket klandrade administrationen,
kan vid deri gamla octroijens slut till en
blifvande ny öfverlemnas så betydliga fördelar,
tillkomne ej genom det ringaste Ökade
bidrag, utan genom icke annat än Styrelsens
berörde förvaltningssätt. Det har
blifvit anmärkt att Truppernes sjukvård
är af Passevolance-Cassan bestridd. Härvid
anser jag mig böra upplysa, att då truppens
sjukvård under öfningsmöten och mönstringar
samt marcher dit och dän, enligt
författningarne, åligger Rust- och Rotehållare,
samt Kronan vid Mötespassevolancens
ingående åtagit sig äfven denna med vapenofningen
gemenskap ägande förbindelse,
så följer äfven deraf passevolanceverkets
skyldighet att alla dertill hörande utgifter
bestrida, och hvartill fordras, ej allenast
läkare-tillsyn och nödige medicamenter,
utan erforderlige sjukhus- och sjukvårdspersedlar.
Huru tillfredsställande detta utfallit, lärer
bela allmänheten kunna bevittna. Man
har sett exempel på, att högsta Sjuknummern
vid läger, bestående af iö å 14,000
man, ej öfverstigit den, som under den tid
rnatsäcks-underhållet ägde rum, besvärade
g6 Den 26 October f. rri.
ett eller a:ne Regementer under deras Regementsmöten.
Man liar hört mycket klander anföras
öfver de stora lägren, och man har tillförene
yttrat, att genom dem åsidosattes
karlens enskilta daning till krigare, hvarföre
de således voro otjenlige. Det förundrar
mig, att man kan i våra tider så bedomina
en angelägenhet af så mycken vigt
för Armeen, och den sjelfständighet, som
genom den betryggas. Läger, utan föregången
detailleöfning för Soldaten, äro visserligen
ej ensamt gagnande, men sedan
den ägt rum , är det just genom dessa större
truppsamlingar, som fullkomlighet och
sammanhållning skall gifvas åt det hela,
ty ej kunna Regementsmöten vara tillfyllestgörande
för alt åstadkomma den väsendtliga
nj^tla, som större öfningar medföra,
i det soldaten vänjer sig att marchera
och lefva på fältfot, der sköta häst och
munderingspersedlar, se större massor af
alla vapen och med dem manövrera, samt
vinna förtrolighet i umgänge med främmande
kamrater, som aldrig kan vinnas, då
Soldaten ej ser andra än sine bekanta af
Regementet.
Man bedrar sig på clet högsta, om man
tror, att beslutet om dessa öfningar äro en
följd af vårt krigsväsendes nyaste organisation.
Jag tror mig ej bestämdare kunna
tillkännagifva det motsätta förhållandet, än
der
-
Den 26 O c to ber f. m.
97
derigenom alt jag anhåller få uppläsa följande
Kongl. Bref, sorn 1766 utfärdades,
på grund af dåvarande Ständers begäran,
och sorn enligt min tanka står i motsatts
tili andre anförde stadgande» från dessa
tider.
Utdrag af Kongl. Maj.ts Bref till
Kongl. Krigskollegium den 12 November
1766.
"Hos Kongl. Majit har i Nådigst öfvervägande
kommit, huru otillräckliga de van"liga
Regements- och Compagnie-möten för
"de Indeldta Regementerne, samt exercice"månaderne
för de värfvade, äro, att for"mera
en rörlig Arme, emedan, då ett
"Regemente exercerar allena, kunna icke
"de rörelser ske, och den öfning inhemtas,
"som i fält förekommer, enär en Armé är
"församlad. Infanterie, Cavallerie och Ar"tillerie
samt lätta trupper agera då tillsammans,
medverka till ett gemensamt
"ändamål, och biträda hvarandra, hvarvid
"åtskilligt förekommer, som icke kan utÖf"vas,
annorlunda än i en större Corps,
"sammansatt af flere olika vapen. Sä väl
”Korning Carl XI, som flere utrikes Mag”ter
hafva ock redan gifvit efterdömen och
"bevis, huru en Armé, genom flere Rege"menters
sammandragande och öfning i
"fredstid kan beredas alt göra nytta i krig.”
”Så väl i ansseende till dessa skäl, sorn
47 H. 7
98 Den 16 October f. m.
Rikets Ständers Secreta-Utskotts un der då*
niga tillstyrkande, har Kongl. Maj:t i Nåder
funnit nödvändigt och nyttigt, att
vissa Campements-platser blifva utsedda,
der flera Regementer, bestående af Infanterie,
Ca vallerie och Artillerie, hunna församlas
och några veckor öfva sig i de
stycken, som under krig isynnerhet förekomma,
och i en större Corps endast kunna
verkställas, hvarigenom afven Soldaten
kunde blifva van vid den ordning under
marche och läger, samt den hushållning
och skötsel både för sig och hästar, som
i fält bör iagttagas, kärlek och förtroende
stadgas Regementer och Corpser emellan,
samt en nyttig täflan 1 ppväckas. I
den mån tillgångarne medgifva, skall således
en del af Armeen hvarje år på förenämnde
sätt sammandragas, till dess den
hel och hållen häraf blifvit delagtig, då
åter på första Campemenlsplatsen början
göres etc.”
På sådant sätt, mine Herrar, ansåg
man Saken redan för 63 år sedan, och jag
anhåller, att man derjemte vill fästa uppmärksamhet
uppå, huru Europas Arméer
den tiden voro öfvade och disciplinerade
mot hvad de nu allmänneligen äro, samt
huru mycket mera, inom hvarje Stat, Armeens
öfning innan krigsutbrottet är af
behofvet påkallad, nu emot förr.
Den 9.6 Octo Ler f. in.
Visserligen liar man äfven någon gång
hort anföras de hjeltemodiga förelag, krönte
ined framgång, hvarigenom Fäderneslandet
räddats från undergång endast genom
Svenska krigarens mod och beslutsamhet.
Historien har förvarat dessa sköna
minnen från förflutna tidehvarf, men beklagligen
måste man deremot äfven erinra
sig sådane, hvilka ligga närmare vår tid,
såsom 1808 års krig, och de förluster, som
blefvo en följd deraf, att ej AnnCens Befäl
och manskap vandes under freden till krig,
samt att man ej var organiserad.
Äfven de märkliga händelser, som inträffat,
ehuru långt ifrån oss, höra likväl
till dagens tilldragelser, och framställa varnande
exempel på följderne af att med liknöjdhet
anse och handhafva hvad till Armeens
tjenstbarhet fordras.
Beväringsmanskapets vapenöfning bar
likaledes, ehuru just ej vid detta tillfälle,
utgjort ett talämne inom representationen,
och med glädje erinrar jag mig, alt inom
delta rum funnits de, som ansett de Beväringsskyldiges
öfningstid böra utsträckas.
Äfven jag delar denna Öfvertygelse; men
ej kunna dessa landets Söner tillräckligt
uppfylla sitt kall, med mindre än att
den stam, med hvilken de i farans stund
böra införlifvas, är danad för kriget.
Man är med skäl betänkt på materielens
completterande, men materielen en4
7 H. 7*
ioö Den 26 O et ober f. in.
sara, utan öfvad personal, uppfyller ej ändamålet.
Sammandragandet på en gång af större
antal trupper är således af förra Ständers
förutseende gillad t, af Kongl. Bud anbefaldt
och af närvarande behof påkalindt.
De kostnader, som deraf äro en följd,
inser en hvar mäste vara betydliga; att
Kongl. Maj:t velat åstadkomma denna nödvändiga
öfning utan ökade utgifter eller
anslag, synes mig, långt ifrån alt icke af
representationen förtjena att gillas, deremot
böra påkalla dess erkänsla.
Förekommen af Friherre af Tibell rörande
hvad angår besvarandet af anmärkningarne
emot planerandet af exercise-fälten,
gratificationer till KrigsCollegii Embetsman,
uppbyggandet af Pavilloner för
Kongl. Maj:t å Lägerplalserne, tractamenten
för Staber samt öfrigt Befäl m. m. får
jag blott rörande desse detaille-frågor förena
mig i de upplysningar han lemnat.
Beträffande åter att PassevolanceCassan
beslridt kostnaderne för aila dessa uppräknade
fallen, får jag dervid erinra, att genom
de 1812 ingångne PassevolanceContracten
ingenting blifvit eller kunnat blifva
stadgadt, sorn hindrar Kongl. Maj:t alt
utöfva Dess höga lätt, att, efter Truppernes
olika behof af öfning, använda de dertill
bestämde medel, antingen lill RegemenlsMötens
eller stora lägers hållande.
D e n 26 O c t o be r f. ra. lot
Utdrag af MötesPassevolanceContractet
vid Cavalleriet,
§•
”1:0 Rusthållavne äro hädanefter befriande
ifrån att med möteskost elier dricks”penningar
förse Ryttaren, eller utfodra
”Ryttarehästen vid Regements-, Compagnie”e
Iler Corporalskaps-möten , eller hvad sam"ling
sorn hälst af manskap eller hästar;
”de vanliga ådermöten, sorn höst och vrår
”hållas, härunder dock icke begripne; äf"ven
skola de från allt transporterande
**af de härtill behöflige persedlar vara oe”friade.
” — — — — —
”5:o Emot förenämnde vilkor vill Kongl.
r>
”'Majit i Nåder låta besörja om Ryttares
”och Hästars förplägning och utfodring
“under alla påkommande mötentåg och
”marcher, från Compagnie-samlingsplatsen ,
”med portioner och rationer efter Kongl.
” F ä 11 - F ö r va 1111 i n g s-R e g 1 e m e n t e t; ä f v e n s o m
”Kongl. Maj:t och Kronan, vid alla dessa
”tillfällen, består den erforderlige kokved
”och lägerhalm, samt exercice-ammunition
“af krut, kulor, flintor och patron-papper;
"och i fall af sjukdom_, fria medicamenter.”
Af hvad jag nu haft äran uppläsa, finner
Riddersknpet och Adeln, alt vid in- '
gåendet af Contractet gjordes intet undantag,
utan var fråga om alla Truppsamlingar;
och följer icke deraf klarligen, att K ro
-
102 Den 26 Octo ber f. m.
nan nied de beviljade 8 Rtdr per nummer
förbundit sig, att ansvara för allt hvad med
öfningarne äger gemenskap.
Om vinst kunnat genom ändamålsenliga
åtgärder beredas för det allmänna genom
denna förbindelse, synes mig det ej
böra väcka förundran, då med hvarje annat
PassevolanceContract fördelarne eller
motsaltsen, som tillskyndas den ena contrabenten,
äro likgiltiga för den andre,
endast Contractet uppfylles.
Utan alt vilja på något sätt tala mot
yttranderätten, tyckes mig, som man varit
orättvis vid bedömmandet af Passevolancefrågan.
Man klandrar, att Stiinderne besluta
derom, och man har ändå gjort grundlagsenlige
anmärkningar deremot, att för
de sisla arne åren Rusthållarne enskildt
blifvit hörde.
Del förefaller mig besynnerligt, att på
samma tid man omtalar det tryckande oell
orätta af närvarande Passevolance-underhållssätt,
likväl, då denna öfverenskommelse
skulle förnyas för arne år sedan, ett
så högst inskränkt antal sorn 2,080, af
23,""So nummer bland Rust- och Rotehållare,
förklarade sig ej derpå vilja ingå.
Detta synes väl ådagalägga, alt en stor
pluralitet ansett det förra sakernes skick
mera tryckande. Sedermera hafva flera
nummer af de nämnde, som ej först ingått
på passevolancen, anhållit att deri få
deltaga.
Den 26 O c to ber f. m. io3
Af livad jag haft äran yttra mätte man
således finna, att Styrelsen, långt ifrån att
onödigt förslösa tillgångarne, sökt förekomma
nya bidrag, ehuru till utgifter af oundviklig
beskaffenhet.
Det måtte vara föga uppmuntrande för
en Styrelse, att se dess omtanka endast
lönt med klander, och bemödanden att,
genom klokt begagnande af inskränkta tillgångar,
åstadkomma resultater, lämpade efter
tidens fordringar, hänföras till försök
att pålägga folket ökad skatt och lunga,
samt att använda med möda samlade medel
lill föremål, ej ägande gemenskap med
afgifternes ändamål.
Hvad som proponerats, — att de uppkomne
besparingarne i Cassan skulle af
Rust- och Rotehållare få användas, synes
så mycket mindre lämpeligt, som åtskillige
utgifter återslå sedan gamla Contractet,
och för hvilkas utgörande de nya bidraeen
icke kunna eller böra anlitas, såsom
t. ex. att förse de Embets- och Tjenstemän
af gamla PassevolanceVerket, hvilka
ej vid de nya pröfvas erforderljge, med
pensioner, om de dertill efter författningarne
äro berättigade, eller i annat fall om
dem draga den försorg, som författningarne,
eller deras gjorda tjenster, kunna föranleda,
samt besörja underhållet af de å
mötesplatserne uppförde Pavilloner med
dertill hörande byggnader och meublering
m. m.
Den 26 O c tuber f. ta.
Det skulle vara en stor tillfredsställelse
för tnig, om, jemte min varma önskan,
att medverka lill ett för fosterlandets
väl gagneligt beslut, jag kunnat bidraga
att i denna angelägenhet stadga förtroendet
Styrelsen och Representationen
emellan. Mig synes som skulle Styrelsen
det förtjena vid betraktande af hvad egentligen
utgör föremålet för vår öfverläggning,
nemligen: att fatta ettbeslut, rörande
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition och
Utskottens deröfver afgifne Utlåtande. Kan,
inan mera behjerta Representationens anhållanden,
än Hans Maj:t det gjort? Steinderne
hafva anmärkt, att granskning ej
medgif vits , (ehuru af de gjorde anmärkningarne
synes, som rfe£az7-uppgifler af afslutade
Räkenskaper ej undanhållits), och
Kongl. Maj:t har ju erbjudit Ständerne
denna granskning.
Man har funnit af giften för hög. På
grund af det ordningstillslånd och de inventarier,
byggnader m. m. som man äger
vid PassevolanceVerket, har Kongl. Majrt
funnit det vara möjligt att medgifva och
projectera en nedsättning i den hittils gällande
af giften! Man har funnit det obilligt
att, om räntevinst kan uppstå, den ej
skulle lända de Rustande till fördel. Nå
väl! äfven detta innehåller ju Utskottets
Utlåtande. Jag kan ej inse hvad som billigen
kan fordras derutöfver, ty afgiften
o * %l o
kan ej ytterligare minskas, af efterföljande
Den 26 O c t o b e r f. in.
skäl. Rikets Ständers sammansatte Utskott
hafva, för att med tillförlitlighet kunna bedöma
behofvet af den föreslagne afgiften,
7 R:dr per nummer, för karlens underhåll,
sjukvård samt förseende med nödig lägerhalm
och kokved under mötestiderne, genom
HofCanzleren inbegärt och från Kongl,
KrigsCollegium erhållit, uppå afslutade räkenskaper
grundade, uppgifter öfver möteskostnaderne
de sednast förflutne åren, hvaraf
inhämtats, att endast 17 dygns' Regements-möte
inom Regementernes Stånd, inoch
utryckningsdagarne derunder inbegripne,
i medeltal tillskyndat Passevoiancelnrätlningen
en utgift af 7 R:dr 24 sk. för
hvarje karl.
Om man nu vill härifrån afdraga den
besparing, som uppkommer för den till
Canal-arbeten kommenderade styrka, och
antaga dea hädanefter till omkring 1,600
man hvarje år, samt hvad som af hvarje
karls underhåll således besparas, emot om
han bevistat Regementsmötet, till 6 R:dr,
emedan flere betydliga utgifter för PassevolanceVerket
dock i alla fall äga rum,
hvilka äro oberoende af mötets hållande,
så utgör hela besparingen 9,600 R:dr, hvilken
fördelad på 18,621 man, som utgör
styrkan af de Regementer, hvilka enligt
Författningarne kunna å arbeten kommenderas,
- enär ständige vacancer blifvit afdragne,
hildar en besparing af 24 sk. 9
r:st. per nummerhvilken, då den dragés
io6
Den 26 October f. m.
från 7 R:dr 24 sk., som ett Regementsmöte
kostnr, lemnaren återstod af 7 R:dr,
som Sr den äskade ärsafgiften.
Vill man ytterligare specificera delta
afgiflshelopp, blir resultatet sorn följer:
Medium af Portions-priset, Tobakssk illingen,
Bränvin och marche-dagar, somför
de 21 InfanteriRegementerne varit från oell
med Ar 1824 till och med 1828:
1:0 för Dagporlion . . . . 10 sk. 6 r.
2:0 Tobaksskillingen ... 1 „ — ,,
3:o | jungfn Bränvin . . — .» 6 r.
Summa 12 sk.— „
4:o Marchel garne till och från möten i
medeltal 7 dagar.
Utgijterne således:
1:0 För Regementsmötet 17 dagar
å 12 sk 4: 12, —
2:0 För 7 marchedagar till och
från mötet 1 : 36. —
Summa R:dr 6. —■ —
Återstår således af7R;dr p:r man 1. — —
Summa R:dr 7. -— —
sif berörde 1 R:dr skall bestridas:
1:0 Kostnaderne för de till Befäls- och Recrut-möten
beordrade Gorporaler, Soldater
samt Spel.
2:0 Underhållet af Sjukhus beli Magnziner.
3:o Underhållet af Sjukhus-altiraillen, medicamenler,
magazins-inventarier och aflöning
för nödig betjening.
Den 26 Octo ber f. in.
4:o Lägerhalm och Kokved; samt sluleligen,
5:o Omkostnader för trossen och de sjukas
transporterande.
Att 7 R:dr är för Cavalleriets karlar
sä mycket oundgängligare, följer deraf, att
de icke kunna kommenderas till arbeten,
utan tvertom skola hafva, utom Regementsmötet,
äfven Sqvadrons-möten.
Skulle deremot Rotehållare åtaga sig
sjelfva bestrida dessa utgifter, uppgår säkert
kostnaden lill vida mera än 7 R:dr,
och ofta mera än dubbelt för de Rotehållare,
hvilkas Soldater sjukna. Utomdess
skulle, om denna arrangement vidtogs.Armeeus
tjenstbarhet lida, och otvifvelaktigt,
förutom alla andra olägenheter, i de enskildte
Contracterne emellan Soldaten och
Rotehållaren sådane förbehåll komma att
inflyta, som återupplifvade det nu nästan
utdöda prejeriet.
Hvad som efter denna bevisning torde
ytterligare kunna öfvertyga, alt den
projecterade afgiften ej är för högt tilltagen,
är den indelning, som vapenöfningarne,
i händelse ej oförutsedde magtpåliggande
omständigheter skulle kräfva tillfällig
ändring deri, är afsedd, nemligen för
hvarje Regemente 16 a 17 dagars Regementsmöte
hemma i orten, minst 2 är å
rad, och 3:dje året efter förutgånget circa
8 å 10 dagars Regementsmöte, bevistande
af ett ÖfningsLäger. En dylik indelning
io8 Den 26 Qctober f. m.
af öfningarne blir i samma mohn nödvändig,
som afgången af det krigsvana Befälet
och manskapet är stark. Derförutan skulle
Armeen inom några år förvandlas till
mäst Recruter, jemförelsevis med andra länders
trupper. Hvad Passevolancens öfverflyttning
pä Bevillning angår, så, ehuru
stor glädje det vore för mig att få rösta
för jordbrukarens fördel, och ehuru jag
äfven är enskildt deraf intresserad, anser
jag mig böra tala emot detta förslag; fy
då man eftersinnar, att Indelningsverket
ej kan rubbas utan Konungs och Ständers
samfäldta beslut, och att Indeldta
Armeen ej uppfyller sitt ändamål, om den
ej är öfvad i vapen, så bör väl ej denna
öfning ensamt bero af Ständernas afgörande,
hvilket klefve fallet om den vore
uppförd på Ii év ilin ingen. Blifva ej Passevolance-afgifterne
tillräcklige, för att i mohn
af timanda händelser och tidens fordringar
öfva större antal trupper på en gång,
får man väl anlita, såsom fyllnad dertill,
andre tillgångar. Dessutom vöre denna öfverflyttning
på Bevillningen obillig för
dem, som varit af ålder befriade från bidrag,
tillhörande en dass medborgare, hvilka
ägt motsvarande fördelar derföre sig
förunnade, och de individer, som tillhöra
Båtsmanshåilet, skulle derigenom äfven bli
alltför mycket lidande.
Jag tillstår, att jag ej annat kan än
finna Utskotten hafva i denna dd så upp
-
Den 26 O e t b b e r f. 111. 109
lysande afhandlat ämnet, att jas: ej anser
mig äga något att derutinnan tillägga.
Mig synes dessutom liela Passevolancefrågan
hafva blifvit fullständigt utredd, så
att intet i upplysningsväg står att ytterligare
vinna.
Jag skulle således vördsamt våga yrka
proposition till bifall å Utlåtandet.
Jag vill för den goda saken hoppas,
ali, Piidderskapet och Adelil, vid beslutets
fattande, inser det otjénliga och för våra
hemmavarande medborgare betungande, att
återgå till det enda alternatif, sorn den
Kongl. Propositionen innehåller, oell lärer
kunna medgifvas, nemligen ett underbållssätt
-så litet nyttigt, sorn matsäcks-underliållet;
samt huru litel belåtne Rust-och
Rotehållare, hvilka 17 år varit i åtnjutande
af beqvämlighet, endrägt med Soldaten
och öfrige fördelar, härledande sig från
Passevolancen, skulle blifva, om Kongl.
Maj:t, ledsen att se sitt landsfaderliga förslag
mötas af vägran och afslag, skulle å
Sin sida finna Sig föranlåten att vägra alla
derefter directe enskildt'skeende framställningar,
rörande återinförandet af Passevolancen.
Herr Tham., Wolrath: De anmärkningar,
hvilka blifvit afgifne af en, såsom jag
tior, frånvarande Ledamot, angående sättet
att föra JProtocoll i Stats- och Ekonomi-Utskotten,
höra, efter min tanka, icke
I
iio Den 26 October f. rn.
till närvarande öfvérläggningsämne. Hvad
en annan Ledamot anfört angående förvaltningen
af den lutt lis varande PassevolanceCassan,
derpå finnér jag mig icke böra ingå
i något svaromål, emedan jag icke tror,
att ändamålet med denna discussion är att
granska förvaltningen af den förra PassevolanceCassan,
utan att besluta, huruvida
Passevolancen bör för framtiden bibehållas;
och då Utskotten i 8 och q puncterne
upptaga det vilkor för Passevolancens vidare
beviljande, att Cassan hädanefter endast
må användas till sitt rätta ändamål,
samt att den skall granskas af Rikets Sländers
Revisorer; så tror jag, att Utskotten
försigtigt och rigligt undanröjt alla farhågor
för missbruk i framtiden. Då Rikets
Ständer år 1812 icke förbehöllo sig någon
gransk ni ngsrält i afseende å denna Cassa,
finnér jag icke tillfället nu vara inne, att
återgå till en sådan granskning. Rotens
skyldighet att hålla Soldaten med proviant
och skjuts till mötet är af Utskotten fullt
utredd, och bar icke eller kunnat motsägas,
hvad Rustbållarne angår. Rotehållarne
har man väl yrkat vara frikände härifrån
genom RnekteContracten, samt att deras
utgifter härtill voro alt anse allenast såsom
ett förskott, hvilket borde ersätas dem
af Soldaten; men jag ber att få underställa
Ridderskapet och Adeln skillnaden emellan
penningevärdet då och nu. Dessutom
känner jag, sedan 3o lill 4° år tillbaka,
Den 26 Octobcr f. m, 111
luiru de nya Contracterne med Soldaten
uppgjordes. Åtminstone inom Skaraborgs
Län existerade icke något Coniract, der ej
Soldaten betingat sig proviant, såfvel och
drickspenningar. Dessa förbindelser voro
så dryga, att Rotarne år 1812 med nöje
ingingo på det nya sättet. Att de icke i
sednare tider funnit Passevolancen för dryg,
bevisar det frivilliga åtagande, som ägde
rum härutinnan, då Konungens Skrifvelse
kom till Landshöfdingarne, icke för att inverka
på beslutet, ulan blott för att få
dem att tillkännagifva, huruvida de ville
ingå härpå för åren 1828 och 182g, eller
lemna provianten in natura. Resultatet i
Skaraborgs Län b 1 ef, alt hela Regementet,
med undantag af en del Rotar vid ett enda
Compagnie, ingick på fortsättningen.
Det kännbara uti denna afgift består, såsom
Friherre Anckarswärd riktigt utredt,
deruti, att trouppen så sällan bar möte
inom provincen, hvarigenom mycket pennin-gar
drages derifrån. Detta föranledde
äfven min framställning första gången frågan
förevar, alt nemligen öfningslägren icke
alltid borde hållas på samma ställe, utan
ömsevis i olika provincer. Jag tror, att
denna framställning, hvilken förut måhända
blifvit af LänsStyrelsen framburen, skall
leda derhän, att medföra önskad verkan
och lätta bördorna för orten. Då det sålunda
är utredt, alt skyldigheten alt betala
karlens möten tillhör Rust- och Rote
-
I 12
Den 26 Or to li er f. m.
hållare; då sådane PassevolanceGontract
blifvit ingångne, att all den Fordna missämjan
blifvit undanröjd och Soldater kunna
anskaffas emot ingen eller ringa lega,
i stället att den förut uppgick till 20, 3o,
stundom l\o R:dr, kan jag icke se någon
giltig invändning häremot böra göras. Huruvida
man må anse sig berättigad föreskrifva
Konungen, att Passevolancen icke
får användas till annat än Regementsmöten,
öfverlemnar jag till deras bedömande, hvilka
äro kunnigare än jag. Om Konungen
finner Armeen blifva mera tjenstbar genom
öfningsmöten, och såsom medel härtill indrager
några Regementsmöten, synes ändamålet
vinnas, ulan att Rust- eller Rotehållaren
förnärmas. Hvad åter afgiftens storlek
beträffar, äro olika beräkningar deröfver
gjorda. Jag skulle tro, att med anledning
af de upplysningar, som blifvit lemnade,
icke allenast af KrigsCollegium , utan
ock af enskilde Embetsman, finnes tydeligen
visadt, att summan icke är större, än
hvad som ovilkorligen erfordras, så vida
Regementsmöten skola ske alla år, och hvad
det skulle kosta Roten att förse karlen med
matsäck och drickspenningar. Detta känner
jag af erfarenheten, ty jag har sjelf
skrifvit mångå KneckteContracter, der karlen
förbehållit sig 4 R'dr B:co om året,
utom såfvel och skjuts till och ifrån mötet.
Jag har förut yttrat mig angående
Gas
-
D c n -t6 O c t u l» t r f. lil.
Cassans förvaltning och redovisning hädanefter,
och vill i detta fall nu allenast Åberopa
hvad Utskotten anfört i 8:de, yrde och
io:de puncterné af Utlåtandet.
Jag skulle tro, att i dessa afseenden
alla de försigtighetsmått äro tagna, som stå
i mensklig förmåga. Jag tror mig nu höra
återgå till hvad jag förut yttrade, alt då
den förra Passevolancen icke tillhörde Rikets
Ständers granskning, och Regeringen
uppfyllt alla sina åtagne förbindelser emot
Rust- och Rotehållare, bör den behållning,
som är öfver, lemnäs till Regeringens disposition.
Den kan väl behöfvas att fylla,
hvad som i något fall framdeles torde brista,
och kan i allt fall vara bra att hafva.
Då här nyligen blifvit upplyst, alt af den
indelta Armeen -|:delar otvunget ingått på
det nya förslaget, skulle jag icke tro ett
sådant missnöje finnas hos den återstående
i:deln, att det kan förorsaka några farliga
skakningar hos nationen. Det tillhör slutligen
icke mig att besvara allt det klander
Utskotten fått uppbära. Jag kan icke erkänna
rättvisan af detta klander, emedan
jag anser Utskotten hafva så behandlat frågan,
att jag för min del icke skulle vägra
att deltaga i deras arbete.
Friherre Cederström_, Jacob: Grefve
Gyllenborg har i ett skriftligt anförande
gjort åtskilliga anmärkningar mot ärendets
47 H. 8
Den 26 O c to ber f. m.
behandling inom Utskotten; och då detta
ämne är handlagt inom den Afdelning, der
jag är Ordförande, anser jag mig pligtig att
tillrättavisa några högst besynnerliga misstag
deruti. Först har Herr Grefven anmärkt,
såsom ett orätt protocollsföringssätt,
att motionerne icke finnas i protocollerne
intagne. Denna anmärkning bade varit
mindre oväntad af en icke jurist; men
af en domare väntade jag den erfarenhet,
att han icke borde påstå, det skriftliga bilagor
göra protocollet mindre fullständigt.
Herr Grefven har vidare yttrat, som skulle
den uppgift, alt rotarne sällan eller aldrig
begära någon ersättning af Soldaten
för förskjutet underhåll, vara lemnad på
sanningens bekostnad. Härvid får jag upplysa,
att denna uppgift är grundad på handlingar,
hvilka styrka, det största delen af
rust- och rotehällarne förklarat sig af Soldaten
icke fordra någon ersättning. Jag
förbigår hvad Grefve Gyllenborg för öfrigt
anfört, såsom alldeles icke till ärendet hörande,
och vill nu begifva mig till Friherre
Anckarswärds anmärkningar. Dessa innefatta
egentligen tvenne föremål; det första,
om Passevolance-afgiften borde utgöras,
enligt StatsRådets förslag, genom allmän
Bevillning. Detta skulle endast vara
att lyfta en lunga ifrån Rust- och Rotehållare,
för att lägga den på andra medborgare.
Hela denna fråga är af Utskotten så
fullständigt utredd, att det icke kan sägas
Den 36 October f. m.
u5
förrycka nuvarande jordbrukares rättighet,
att bibehålla denna afgift, sådan den för
närvarande utgår. Den andra frågan, sorn
Friherrn framkastat, är rättigheten för Rostoch
Rothållare att blifva hörde i ämnet.
80 §. RegeringsFormen innehåller fullständigt
svar härå. Slutligen har han äfven
gjort den anmärkning, att man borde fordra
redovisning för den nuvarande PassevolanceCassan,
tillika med LifRegementets
Passevolance-Cassemedel. Af Utlåtandet synes,
att Utskotten icke ansett sig kunna tillstyrka
Rikets Ständer alt fordra någon sådan
redovisning, då 1812 års Contract om
Truppers underhåll blifvit uppfyldt å Regeringens
sida. Hvad åter LifRegementsPassevolanceCassan
angår, så utgör det en
ny motion, skild från detta ämne, och måste
således isoleradt behandlas. I fall den
serskildt kommer att remitteras, skall jag
då deröfver yttra mig. Jag anser öfverflödigt
att ingå i något besvarande af de
högst otillbörliga tillmålen Friherren gjort
Utskotten, angående inconstilutionel anda
och köld för folkets intressen. Dessa yttranden
må vara Friherren för dess egen
räkning förbehållna. Den stora allmänheten
skall icke låta missleda sig af dylika
förespeglingar, hvilka synbarligen äro gjorda
för att förvilla.
Herr Rothlieb, Axel, uppläste följande:
Redan då denna fråga vid Remissen
47 H. 8*
n6
Den 26 O c t o b e 1’ f. rti.
till Stats- och Ekonomi-Utskotten helland*
lades inom Riddarhuset, vågade jag dervid
afgifva mitt yttrande, och jag vidhåller alltid
den fasta tro och öfvertygelse, att passevolance-inrättningen
är för Rust- och Rotehållare
i allmänhet så fördelagtig, att örn
ej Rikets Ständer funnit godt behandla detta
ämne, utan det blifvit lemnadt till obehindradt
afgörande emellan Kongl. Maj:t
och Kronan, samt Rust- och Rotehållare
sjelfve, betviflar jag ej, att ju det föreslag*
lia beloppet af 7 R:dr Banco, i ett för allt
för hvarje karl, såsom Passevolance-afgift,
blifvit med endrägt och belåtenhet antagit
af alla dem, som icke afse mindre en ökad
kostnad genom återgången till hvad som
ägde rum före Passevolance-Inrättningen,
nemligen utgörande af skjuts, matsäck och
drickespeliningar till alla möten och cornmenderingar
m. m., än nöjet bestrida en sak ,
som, ehuru motsagd, likväl efter min öfvertygelse
skall nödvändigt äga företrädet.
Jag åberopar den likstämmighet i tänkesätt,
som var rådande bland Rust-och Rotehållare,
när prolongation af PasseVölancen
sist erbjöds för 2:ne år, och huru anbudet
antogs med få undantag, ehuru 1 R:dr högre
än den nu föreslagne afgiften. Sjelf Rustoch
Rotehållare är det ej endast för mili
egen del jag önskar antagandet af den föreslagna
Passevolancen, utan jag är viss på,
att om Rust- och Rotehållares röst, sådan
den kom från dem sjelfva, här kunde oför
-
Dén 16 Octo ber f. m.
117
stale!L framtränga, skulle (len påkalla antagandet
af Utskottens Utlåtande. Jag bestrider
nu, likasom förra gången, passevolancens
läggande på bevitlningen såsom icke
rättvis, och anhåller om Herr Grefvens
och LandlMarskalkens proposition till antagande
af Utskottens förslag.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm,
Carl Axel: Då frågan vunnit ytterligare
ljus genom flere anföranden, torde
det måhända anses öfverflödigt att upptaga
tiden med upprepandet af dessa upplysningar.
Det kan aldrig mera blifva fråga, hoppas
jag, om den skamliga Rotekistan, som
var ett hån för Svenska soldaten. Stafven
är redan bruten öfver detta sätt att föda
Soldaten, eller rättare sagt locket på Rolekistan
är igenfallit och igenspikadt, för att
aldrig mera öppnas. Jag vill endast fästa
uppmärksamheten vid en af Friherre Anckarswärd
uppgjord beräkning provinsvis öfver
hvad somlige provinser tillskjutit till
Passevolance-Cassan, och huru mycket derstädes
blifvit depenseradt. Jag underställer,
om det är tänkbart att administrera en
Armé, utbredd på så stor yta och i olika
climater, med den likhet, att jenint samma
summa, som i hvar provins blifvit uttagen,
kan derstädes depenseras. Jag tror
ej, att man kan föreställa sig denna mathe
ma lisk a likhet, sträckt öfver hela Sverige.
Kongl. Maj:t lärer bäst kunna utse stal
-
Den 26 O et ober f. m.
let för truppernas öfning, utan att vara
bunden hvarken vid Norrland eller Skåne.
Herr Ribbing, Arvid'. Mig synes, att
man gått nog långt i detaillerne, innan man
afgjort en vigtigare fråga; den frågan nemligen,
om rättvisa och billighet är förenlig
med de olika meningar, som yttras i Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition om Passevolancen.
Då denna fråga är väckt, anser jag
deras rätt, som betvifla detta , vara att upptaga
den till besvarande. För min egen del
gör jag det med så mycket större skäl,
som jag vid Remissen af den Kongl, pro
positionen
yttrade den mening, att rättvisa
och billighet öfverensstämde med Kongl.
Maj:ts egen höga mening. Jag grundade
denna min öfvertygelse derpå, att Indelningsverket
ej allenast afser, att Roten skall
underhålla Soldaten, utan knekte-contracterne
innehålla äfven, att Roten under fredstid
ej allenast i allmänhet skall underhålla
soldaten, utan äfven under de exerciceöfningar,
hvilka göra soldaten tjenstbar.
Hvad som öfverensstämmer med knektecontracten
är öfverensstämmande med rättvisa
och billighet; och som Kongl. Maj:ts
proposition öfverensstämmer med knektecontracten,
är slutföljden klar. En annan
sak är, huruvida några missbruk eller missräkningar
ägt rum. Det är svårt, att på
en enda dag afgöra en fråga, som fordrar
en granskning för flera år, en granskning,
D e ii 26 O c t o b e r f. in. 119
sorn dock blifvit vägrad. Emedlertid torde
den förtjenstfulla framställning af förhållandet,
hvilken af Friherre Anckarswärd
här blifvit gjord, visa, att granskning behöfves,
samt att denna granskning blifver
allmän och icke provinsvis. Den bör äga
rum, om icke för annat, för att afleda
allmänhetens misstankar om förhållandet;
emedlertid synas Konungens Rådgifvare hafva
åsyftat rättelse härutinnan, genom att
öfverflytta hela denna afgift på Allmänna
Bevillningen. Jag har förut yttrat, alt detta
är origtigt, och jag tror det vara origtigt
att till grund för våra beslut lägga
skedda missbruk och oriktiga grundsattser.
Detta skulle ske, om vi alldeles öfverflyttade
på Bevillningen hvad som tillhört Rustoch
Rotehållare. Man har här framställt
beräkningar, hvaröfver jag ej är i stånd att
yttra mig, ledande derhän att bevisa, det
n R:dr icke är för mycket och ej öfver beliofvet.
Man har trott, att Soldatportiolien
skulle gå till 12 sk. i stället för 8 sk.
om dagen; häremot talar dock Passevolance-cassans
tillräcklighet för så många främmande
ändamål. INågon inskränkning torde
således troligen kunna äga rum. Jag
vågar på grund deraf anhålla om återremiss
af Utlåtandet, på det Utskotten, med
ledning af de upplysningar, som blifvit meddeldte,
måtte tillse, em icke minskning i
de föreslagne 7 R:dr Banco torde kunna
tillvägabringas.
120
Den 26 October f. ra.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf : I an-*
ledning af livad här nu blifvit isynnerhet
af en värd Ledamot yttradt, vill jag till
utredning företaga följande frågor, nemligen:
Bör underhållet vid den indelta Arméens
vapenöfningar bekostas af Rust- och
Rotehållarne; eller utgå af allmän bevillning?
Det har ofta tillförene och äfven nu
redan blifvit af en annan värd Talare erindradt,
att alla Rusthållare, och en del
Rothållare hafva genom bestämda kontrakter,
oell sålunda på ett direkt sätt, det åliggande
att bestrida berörde underhåll; samt
att de öfrige Rothållarne i alla fall hafva
detta åliggande indirekte. Dessa senare Rotehållare?
soldater äro nemligen genom knektecontrakten
förbundne att underhålla sig
sjelfva, och att genom afdrag på lönen eller
genom dagsverken återgälda det förskott,
sorn de af Roten erhållit för underhållet
på möten och marcher. Men som soldaten
är på visst sätt Rotehållarens tjenare, måste
all tunga, som lägges på soldaten, nödvändigt
indirecte drabba Rotebåilareu, likasom
all bevillning på tjenstehjon egentligen
utgöres af husbonden.
Då det sålunda är ovedersägligt, att
Rust- och Rotehållarne hittills alltid haft
det onus att, utan de Öfrige samhällsklassernas
biträde, bekosta underhållet vid möten
och marcher; och då detta onus således
kari anses såsom en vid jorden häftad
grundskatt, så skulle befrielsen från berör
-
D e n 26 O c t o b e r f. rn. 121
de onus och dess öfverflyttande på allmän-*
na bevillningen vara en skänk till Rustoch
Rotehållarne på alla de öfriga samhällsklassernas
bekostnad. Man säger ideligen,
att Kronoskalte-jorden är för hårdt betungad;
men då man jemför egendomarnes
köpeskillingar, lär man finna, att en egendom
af berörde natur lemnar egaren helt
visst samma afkastning, som Säteriet, af
det till inköp använda kapitalet. Om t. ex.
2 personer, som ega 1000 R:drs kapital
hvardera, köpa hvar sin egendom af lika
rymd, den ene ett Kronoskattehemman
för 1000 R:dr och den andre ett lika stort
Säteri för 3ooo R:dr; så får den förre utgöra
till Kronan onera och hemmansrän-*
tor till ett värde af 120 R:dr, och den senare
erlägga i ränta till sina enskilta borgenärer
samma summa eller 120 R:dr. Båda
befinna sig således i alldeles lika ställning,
att endast hafva 60 R:dr i behållen
inkomst; men mer kan också ingendera
egentligen fordra af sitt i jorden nedlagda
kapital. Ville man nu lätta de så kallade
bördorna för Kronoskatte-egaren och närma
hans jord till natur af Säteri; så skulle
genom denna gunstbevisning en verklig
orättvisa begås emot Säteriegaren, och alla
andra, på hvilka den förres onus måste
fördelas. Genom Rust- och Rotehållarnes
befrielse från Passevolauce-afgiften skulle,
j det anförda exemplet, Kronoskattehemmauet
stiga i värde från 1000 till n5o,
123
Den 26 October f. in.
R:dr och Säteriet falla ifrån 3ooo till 285o
R:dr. Förminskningen i Säteriets kapitalvärde
vore ett uppenbart våld och ingrepp
i eganderätten; och förbättringen i K10110-  skattehemmanets kapitalvärde vore en skänk
endast åt den nuvarande egaren. I framtiden
blefve förhållandet fullkomligt återstäldt
emellan inköpspris och behållen afkastning;
så att den följande egaren alltid
skulle i sjelfva verket finna sig hafva lika
liten behållen afkastning af sitt i jorden
nedlagda kapital. Med samma rätt derföre,
som Rust- och Rotehållarne nu kunna
vilja undandraga sig manskapets och bästarnes
underhåll på möten och marcher, skulle
de äfven kunna begära att blifva från
sjelfva Rustningen och Roteringen befriade.
Och sedan de vunnit den förmånen, skulle
de med lika rätt kunna fordra, alt alla
öfriga onera, grundskatter och hemmansräntor
skulle afskaffas, samt slutligen att
deras intecknade Bankolån, eller till och
med privata lån skulle eftergifvas. Jag kan
derföre icke utan på det högsta beklaga,
att Konungens Rådgifvare nu framkommit
med ett förslag, som var så ägnadt att väcka
oro bland allmänheten, och som skulle
inleda oss på en väg, förande rakt till de
rysligaste brytningar och hela samhällsordningens
upplösning. Jag är derföre outsägligen
glad, att Hans Maj:t nu begagnat
sin rätt att besluta tvärt emot samtlige Rådgifvarnes
mening; och det kunde väl ej an
-
Den 26 Octo ber f. ra.
»23
nät väntas af en man, som sjelf i sitt fordna
fadern island sett just likartade jemlikhets
anspråk utgöra de gnistor, från hvilka
den rysliga eld uppblossade, som sedan
förhärjade allt, och hvars släckning kostade
millioner menniskors blod.
Men i en omständighet förenar jag mig
med Herr Friherre Anckarsvärd, nemligen
i ledsnad deröfver, attalia Konungens Rådgifvare
reserverat sig, utan att likväl någon
enda af dem tyckes hafva insett nödvändigheten
att under sådana förhållanden sätta
Konungen i tillfälle, att antaga andra Rådgifvare,
som kunde bättre harmoniera med
honom. I min tanka är det ett nödvändigt
vilkor för den constitutionela monarchiens
organisation, att Majestätet aldrig
bör kunna blifva föremål för tadel och missnöje;
och följagtligen i sina beslut alltid
bör hafva åtminstone någon Rådgifvare bredvid
sig, på hvilken det möjliga tadlet och
missnöjet må kunna ifrån Majestätet afledas.
Jag kan derföre icke utan all slags
beundran erindra mig den moderation, hvarmed
Gustaf III i detta afseende begagnade
sin magt att diktera 1772 års Regeringsform,
då han i 6 §. uttryckligen stadgade:
att om i vigtiga mål Riksens Råd, enhälligt
öfverensstämma i en mening, som stridde
emot den Kongl. Maj:t äger, då låter Kongl.
Maj:t förblifva vid Riksens Råds tanka.
Jag utber mig att från en föregående
Riksdag, jag tror 1818, få påminna, det en
124 Den 26 Octo ber f. ni.
Ledamot af ConstitutionsUtskottet då yttrade
på detta rum den fruktan, att Råd
<?
ifvar ne torde med tiden komma att beti
j .
ständigt reservera sig, och derigenom tillintetgöra
Ständernas på deras ansvarighet
grundade garanti. När man besinnar, att
på två anmärkningar, som vid denna Riksdag
blifvit gjorde, Constitutions-Utskottet
icke kunnat lemna annat svar, än att samtliga
Rådgifvarne reserverat sig; och när
det slutligen kommit ända derhän, att Rådgifvarne
framkommit, i form af särskilt tanka,
med en contra-proposition, rakt stridande
mot Konungens; när man, säger jag,
besinnar allt detta, så synes förutsägelsen
vara på god väg alt gå i fullbordan. Oell
jag begagnar detta tillfälle att bär tillkännagifva,
det jag inom ConstitutionsUtskottet
gjort en anmärkning, som Utskottet likväl
ogillat, den nemligen att Rådgifvarne
borde, då de reservera sig i massa, använda
sina yttersta bemödanden att öfvertyga
Konungen, och att fästa Hans uppmärksamhet
på oftanämnde grundprincip för
den constitutionela monarchien, samt, derest
deras bemödanden i alla fall icke lyckades,
sätta Konungen i tillfälle att omgifva
sig med andra Rådgifvare, som kunde
befria Honom från den för Majestätets helgd
kränkande nödvändigheten att sjelf nödgas
personligen uppbära det tadel och missnöje,
hvarmed äfven det rättvisaste och klo
-
Dun 26 O c t ö b e r f. in.
kaste beslut kan, åtminstone För någon tid,
af allmänheten bemötas.
Den ardra frågan, som jag ville till utredning
framställa, var den: huruvida Ständerna
äga rätt att om passevolancen besluta?
Att de äga denna rätt, synes väl af 80
§. Regeringsformen vara alldeles obestridligt.
Men en annan fråga är, huruvida de
borde begagna denna rätt, och icke hellre
låta saken ankomma på Rust- och Rotehållarnes
frivilliga begifvande? I anledning
deraf vill jag blott föra Ridderskapet oell
Adeln till minnes, huru vådligt Rikets Ständer
alltid ansett att låta pålagor uppgöras
direkte emellan Styrelsen och mindre memgheter
i landsorterna. Vid dylika lokala
regleringar skulle folkets bästa icke på långt
när kunna bevakas med den framgång, som
af Rikets Ständer vid allmän Riksdag. På
de flesta ställen skulle allmogen sakna all
förmåga till motstånd mot Regeringens organer.
Och det är alldeles otvifvelagtigt,
att Rust- och Rotehållarne hade sjelfve icke
kunnat betinga sig de allmänna fördelar,
som de nu genom Rikets Ständers mellankomst
erhålla. Dessutom vill jag blott anmärka
den uppenbara motsägelse, som finnes
emellan de 2:ne påståenden, dels att
Rust- och Rotehållarne icke äro skyldige
att på möten och marcher underhålla manskap
och hästar; samt dels att Rikets Ständer
icke skulle hafva rätt att derom besluta.
Till stöd för detta senare påstående
n6 Den 26 O c to ber f. m.
åberopas knekte-kontrakternas helgd; kontrakter,
hvilkas giltighet förnekas i del förra
påståendet.
Den 3:dje frågan jag ville framställa
var den: Till hvad belopp Passevolance-afgiften
borde utgöras? När man på ena sidan
hört en omständlig uträkning uppgöras,
enligt hvilken 5 R:dr skulle vara mer
än tillräckligt; och på den andra en lika
omständlig bevisning, att 7 R:dr knappt
kunna förslå; så är det visserligen omöjligt
för mig att härom hafva någon bestämd mening.
Men för att sluta dels från beloppet
af de för ändamålet främmande utgifter,
som af Passevolance-fonden blifvit bestridda;
och dels från den summariska kunskap
jag om detta ämne erhållit i ConstitutionsUtskottet,
skulle jag likväl förmoda,
att afgiften torde ytterligare kunna nedsättas
till 6 R:dr; och vill derföre tillstyrka,
att Utlåtandet måtte återremitteras, på det
Utskotten kunde få tillfälle att närmare pröfva
de 1111 uppgifne olika beräkningarne.
Den 4:de frågan jag ville framställa,
var slutligen: Hvem tillhör Passevolancecassans
nuvarande behållning? Utan att våga
ingå i någon pröfning af rältslärans fordringar
och medgifv-Hiiden i detta afseende,
vill jag blott förklara, att jag enligt min
känsla icke kan anse denna behållning kunna
komma någon annan till godo, än Rustoch
Rotehållarne sjelfva. Om derföre denna
behållning just icke bör utdelas till Rust
-
Den 26 O c t o b e r f. m.
I97
och Rotehållarne, så anser jag för min del
densamma åtminstone böra förvandlas tili
en räntebärande fond, som borde få tillväxa,
lill dess afkastningen i framtiden kunde
användas att betydligen lätta Rust-och
Rotehållarnes bördor. Detta är sålunda ett
nytt skäl för mig att tillstyrka ålerremiss
af Utlåtandet.
Grefve von Rosen > Axel: Då jag lifligt
ifrar för så väl soldatens, som Rotehållarnes
bästa, önskar jag också ifrigt, att
man icke måtte återgå till det gamla sättet
att underhålla soldaten på möten, hvartill
ett afslag å Utskottens Utlåtande likväl
skulle föranleda. Jag anhåller om ursäkt,
att jag upptager Ridderskapets och Adelns
tid med relation af den erfarenhet jag inhemtut
vid Indelta Regementen, hvaraf jag
skall nämna förhållandet. Jag tror, att jag
bättre känner olägenheterne af matsäcksproviantering,
än de fleste lagstiftarne inom
detta Hus, enär man kan räkna, att sedan
l8o5 Armeen ständigt intill 1812 var på
krigsfot, och således 24 år förlupit ifrån
den tid, då Armeen af Rothållarne provianterades.
Det var vid Nerike och Wermlands
Regemente jag i i5 år tjenslgjorde,
och således känner jag med visshet, att
inom detta Regemente gaf vanligtvis Rotehållaren
åt soldaten till möteskost 2 Lisp.
fläsk, 1 Lisp. kött, 2 R:dr i godt mynt, samt
skjuts för 4 dagar fram och åter. Detta
D-en 26 Oetober f. m.
blir en större summa, än hvad Kongl. Majit
nu begär, men detta var ej enda olägenheten;
första dagarne hade man svårt att
undanhålla soldaten att förtära sina penningar
i bränvin, Samtalen angingo under
mötestiden endast jemförelse hvad livar och
en erhållit i matsäck; de, som erhållit mindre,
k om 111 o missnöjda hem, och förgingo
sig somlige anda till brott mot Rotehållarne,
hvarom Majors-journalerne för den liden
vitsorda. Detta stegrade legorna lill
och med till i5o R:dr, men vanligen voro
de 70 å 80. Jag hemställer då till alla,
sorn tjent under denna tid vid Indelta Regementer,
0111 icke detta förhållande tillräckligt
tyckes väcka den önskan, att undvika
återgång till ett så olämpligt underhållssätt.
Jag kan ej se saken ur mera än
en synpunct, nemligen att då Kongl. Majit,
hvars militairiska bedcynmande ingen i Europa
lärer jäfva, föreslagit 7 R:dr Banco,
har detta skett under förutsättning, att hvarje
minskning deraf skulle göra exercicetiden
för kort, för att bibringa soldaten tillräcklig
tjenstbarhet. När en härförare med
det mogna omdöme framställt sine vilkor1
till ett Contract, så kan han ej gå tillbaka,
och minska det begärda anslaget; och
hvad blir följden, då Kongl. Majit ej kan
tvingas att antaga de ringa vilkor Ständerne
kunde bestämma? Jo, att Kongl. Majit
nödgades återgå till det gamla sättet. Jag
har
Den 26 Octo ber f. m.
129
har nu helt enkelt och kort anfört de skäf»
som tala för bifall å Utlåtandet; skulle det
likvist icke vinna, är jag öfvertygad, att
erfarenheten efter ett par möten skall verka,
att man med uppräckta händer då skall
emottaga hvad man nu bestrider.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
j Gustaf: Jag anhåller att blott
några ögonblick få upptaga Ridderskapets
och Adelns tid, för att besvara och ganska
kort besvara Friherre Anckarswärds
yttrande om StatsRådets handlingssätt, ett
yttrande, som sedermera af Herr Cederschjöld
blifvit upptaget och än vidare utveckladt.
Friherre Anckarswärd har sagt
sig ej vilja bedömma StatsRådets afsigter;
jag tror äfven, att dessa säkrast böra öfverlemnas
till en högre Domare. Men om
man helt lugnt betraktar saken, och helt
enkelt förutsätter, det Konungens Rådgifvare
ägde skyldighet att vid detta, så väl
som vid alla andra tillfällen, yttra deras
mening, samt att Konungen ägde den honom
i Grundlagen förvarade obestridliga
rätt, att antaga eller förkasta denna mening,
och att Propositionen endast uttrycker
Kongl. Maj:ts mening, så finner man,
att StatsRådet endast i Protocollet kunde
förvara sin tanka, och att, då den uti Protocollet
åtföljde till Ständerna, den lika litet
nu var en contra-proposition, som då
47 H. 9
V
i3o Den 26 October f. m.
StatsRådets yttrande Sr 1823 var bifogadt
Kongl. Majrts Nådiga framställning om upphörande
af sina arne röster i Högsta Domstolen,
ett förslag, hvilket StatsRådet afstyrkle.
Friherre Anckarswärd har anmärkt,
aLt Rådgifvarne ej gjort sin mening gällande
inför Kongl. Maj:t. Jag ämnar ej ingå
i någon rätfärdiggörelse för de mer eller
mindre ofullständiga rådslag man kan anse
vara afgifne; men jag skall egenteligen svara
med blott en hänvisning till 4 §• Regeringsformen.
Jag begagnar äfven tillfället
att frånsäga mig äfvensom mina kamrater
tillämpningen af den nymodiga ministerbenämning,
och den theori, som derpå är
byggd, under anvisning till en i Englands
häfder och vanor vanlig Ministerförändring,
ett bruk, hvilket man nu äfven i Frankrike
sökt tillvägabringa. Lyckligtvis är vår
Grundlag så tydlig, alt dessa theorier här
icke kunna medföra någon verkan. 1809
års Grundlag åsyftar ingen Ministére-styrelse,
utan en Konung, omgifven af Rådgifvare,
som ägde både rättighet och pligt,
att alltid yttra sin mening, men ej regerande
Rådgifvare eller opinionsledare, ty
då skulle mun snart hafva framkallat 1720
års öfver både Konung och Rådgifvare regerande
majoriteter. I denna mening är
Grundlagen författad och besvuren, och i
denna anda skall den tillämpas. .Jag känner
ej den proposition, som Herr Cederschjöld
gjort i ConstitutionsUtskottet. Den
Den 26 O c t o b e r f. m.
åsyftade förmodligen en ändring i Grundlagarne,
eller ett stadgande om skyldigheten
för Rådgifvarne, alt lemna sina platser,
när de i massa reservera sig. Herr Cederschjöld
afvek väl derifrån, då lian sade,
att han önskade detta; men hans proposition
måtte ej hafva utgått på en önskan,
utan förmodligen på ett lagbud. Jag känner
ej något Land, der ett sådant Lagbud
finnes, ehuru principen af ålder i England
tillämpas; men om bruket häraf skulle öfverflyltas
till oss, så fruktar jag, alt det
ej skulle vara mera välkommet, än vissa
andra praktiska förhållanden och majoritetsberedelsér,
sora äfven i England dermed
stå i förening, och som icke voro öfverensstämmande
med andan af vår Constitution.
De arne anmärkningar, som lill ConstitutionsUtskollet
blifvit aflemnade, och
hvilka Herr Cederschjöld omtalat, då SiatsRådet
i massa reserverade sig, tror jag ej
vara af den vigt, att någon af oss borde
hafva blottställt sig för tillämpningen af
slutmeningen i det bekanta poemet: Jacobinen
i Grekland.
Friherre Anckar swärd: Ått då man
skrifver långt, man icke derföre bevisar
riktigheten af sin satts, anser jag vara det
enda, som af mina motståndare blifvit bevisadt.
Som jag under milt måhända alltför
långa anförande ej på ett enda ställe
47 H. 9 *
Den 26 October f. ro.
ifrågasatt nyttan af de större Lägren, torde
man finna, att allt hvad i detta afseende
mot mig blifvit anfördt, ej lämpligen hört
till saken, utan till en helt annan fråga.
Min mening i detta afseende må vara hvilken
som heldst, så har jag trott, att, vid
frågan om Passevolancens afgörande, man
icke borde inblanda detta ämne. Frågan
för det närvarande hänförer sig blott till
ett enda föremål, nemligen om det är rättvist
och billigt, att en sådan kostnad, som
vapenöfningarne medföra, uteslutande skall
hvila på Rust- och Rotehållare. Jag frågar,
när samhället i och för försvaret är i behof
af annat än vapenöfningar, om icke
kostnaderna med lika skäl uteslutande borde
drabba Rust- och Rotehållare. Här är
frågan om utbyte af skyldigheten, att hålla
matsäck för Soldaten vid möten, mot
en viss kontant afgift, och om denna afgift
bör användas ' till föremål, som med
densamma ej äga den ringaste gemenskap.
Jag frågar, om det är billigt och rätt, att,
i fall samhället fordrar Läger och GeneralStaber,
vid hvilka tillfällen Författningarne
stadga, att Öfver- och UnderBefäl skall
underhållas med tractamenten, jag frågar,
säger jag, om det är billigt, att Rust- och
Rotehållare då skola bekosta utgifterne för
sådane behof. Om man genom besparingar
af Regementsmöten kan göra stora Öfningsläger,
så frågar jag, hvarigenom Rustoch
Rotehållare förverkat rättigheten till
Den 26 Octo ber f. m.
andel i denna besparing, eller hvarföre skola
Rust- och Rotehållare ensamt bära tyngden?
Om det besparas på Regementsmöten,
för att bekosta stora Öfningsläger, så frågar
jag, med hvad rätt det öfriga samhället
tillgodonjuter besparingarne på Rustoch
Rotehållares bekostnad. Här är fråga,
om rätt och rättvisa skall vara den utgångspunkt,
hvarifrån vi handla, och ej
om den större eller mindre olägenhet, soia
för skattdragande af vårt beslut uppstår.
Den, som frånträder rätt och rättvisa, han
handlar orätt, och den, som handlar orätt,
han skapar missnöje. Jag lyckönskar Herr
Tham, som vid alla möjliga tillfällen från
sin provins kan framställa sina medborgares
nöje och tillfredsställelse med alla möjliga
inrättningar; jag är icke så lycklig i
afseende på min provins. Till hvad grad
Herr Tham och mina åsigter äro skiljde,
kan bäst bedömmas deraf, att Herr Tham
förklarat, att om han varit Ledamot af de
Utskott, hvilka behandlat Passevolancefrågan
, skulle han förfarit alldeles på samma
sätt, som nu skett; lian skulle frånkänt
Rust- och Rotehållare, som utgöra den ena
parten, rättigheten att höras öfver frågan;
lian skulle frånkänt ett lagligt bindande
Contract all den helgd detsamma tillkommer.
Detta ordet Contract, mine Herrar,
ber jag eder besinna, om det för 1111 tillämnade
beslut mera får nyttjas, då ena
contrahenten, såsom sådan, är sin rätt be
-
134 DenaöOctoberf. m.
tagen, ty livad står då qvar af Contractet.
Jag hemställer, om det genom de begge
Statsmagternas medverkan går an, att bryta
ett Contract, som rörer 3:dje mans rätt.
Om Lagstiftande Magten begär ett sådant
våld mot äganderätten, ser jag intet, som
hindrar samma magt, att vid nästa Riksdag
höja den afgift, som nu skall utgöras, med
7 R:dr, till 20 R:dr, 28 R:dr eller lill
oändlighet; och, då icke hela samhället
vill deltaga i kostnader, som genom förändrade
samhällsförhållanden påtagligt tillhöra
detsamma; ser jag ej hvarföre icke
Rust- och Rotehållare med lika skäl kunna
göras till ensamme skattdragande, och hvarföre
man icke på dem kunde hvälfva hela
bevilluingen. Herrarne torde fästa uppmärksamheten
derpå, alt Passevolance-afgiften
ej är en så obetydlig summa, då
den utgör mera än en åttondedel af hela
Bevillningen, hvilken summa endast är lagd
på en viss klass af medborgare. Jag yrkar
ej befriande från denna afgift, jag blott
yrkar bibehållandet af medborgares lagliga
rätt, och befrielse från utgifter till sådane
föremål, som för Rotekistan äro alldeles
främmande. Jag hemställer, hvad föda Generalerne
skulle erhålla, om de skulle taga
den af Rotekistans besparingar. Jag har
från ett anförande inom BondeStåndet, i
detta afseende, framlagt en bevisning, sorn
ej kan jäfvas. Jag tror således, att då man
går från ett Contract till ett annat, man
Deri 2Ö October f. nr.
135
bör bålla sig vid hvad som utgjort Rostoch
Rotehållares första åligganden. Alt
bygga Paviljonger och planera mötesplatser,
hafva aldrig varit Rust- och Rolebållares
skyldigheter. Man har anfört mot
mig, såsom motbevis, skarpa förebråelser,
för det jag ej sjelf såsom Revisor fallit på
den tanka, att utur PassevolanceRäkenskaperne
hemta bevisning om de felaktigheter,
som blifvit begångna. Jag beklagar
blott, att denna förebråelse ej här låter
tillämpa sig, ty den enda gång jag haft
äran vara Rikets Ständers Revisor, var intet,
som tillhörde Passevolancen, underkastadt
granskning. Men derifrån kon man
icke hemta befrielse för Utskotten, att med.
samma tillgångar som jag, det vill säga,
genom att gå upp i det Verk, der Räkenskaperna
finnas, förskaffa sig, och för Rikets
Ständer framlägga, ett fullkomligt utredande
af det fordna förhållandet. Man
har sagt, att 80 §. Regeringsformen, äfvensom
1812 års PassevolauceContract, utgjort
tillräcklig ledning för Utskotten, och jag
finner äfven, att resultatet bestyrker delta
föregifvande; men då man sagt, alt 1812
års Contract utgjort ledningen, så har
man ock utsagt domen öfver det olagliga,
att ulan Rust- och Rotehållares hörande
tillvägabringa ett Contract; ty hvad är ett
Contract ulan contrahent? Man har hemlat
stöd från 80 §. RegeringsFormen, och jag
beklagar, att i denna §. finnes anledning
Den 26 October f. m.
lill mindre tacksamhet mot Redactionen
af denna Regei ingsForm. Jag vet ej, hvartill
Indelningsverket och de åberopade Contracterne
skulle tjena, om Konung och Ständer
kunde med ett penndrag upphäfva dem.
till ökadt förtryck för landets brukare. Mig
synes Grundlagen vara ett skydd emot Styrelsens
försök till öfverträdelser och förändringar,
sorn Lagstiftande Magten ej godkänt.
För mig ligger det klart, att då en
serskild klass af Rust- och Rotehållare finnes
inom samhället, skola deras rättigheter
äfven af Grundlagen vara skyddade,
helst detta mål, såsom grundande sig på
enskildta Contracter, icke tillhör Ständernas
beskattningsrätt. Samma Talare har äfven
yttrat, att PassevolanceContractet vore
ett Contract emellan Armeens högste
Befälhafvare samt Rust- och Rotehållare.
Utan att medgifva, det Armeens högste
Befälhafvare, i egenskap af sådan, haft sig
uppdraget att ingå Contracter, ber jag dock
att få veta, när frågan är om ett Contract,
hvilka äro Contrahenter. Hvad portionspriset
beträffa, vill jag ej ingå i pröfning
deraf. Jag har ansett det böra uppgå endast
till 8 sk. Presidenten i KrigsCollegium
har uppgifvit priset till 13 sk., och deri
har GeneralAdjutanten för Armeen instämt;
Jag vill äfven godkänna detta sednare pris.
Föremålet för mitt bemödande har ej varit
att bevisa, huruvida portionspriset varit
för högt eller lågt beräknadt. Det må
Den 26 October f. m.
i37
blifva 16 sk. eller 24 sk., blott det blir
efter rättsgrunder, så att Rust- och Rotehållare
slippa gifva soldaten annat än hvad
lian behöfver till de möten, hvilka dessa
efter indelningsverkets grunder äro skyldige
att bekosta, och så, att det icke går
till taffelpenningar åt Generaler, och uppbyggande
af Pavilloner, samt andra otaliga
behof, hvilka jag nödgas förbigå för att
slippa det obehagliga af deras uppnämnande.
GeneralAdjutanten för Armeen har yttrat,
att, genom det gamla underhållssättet
för soldaten, var kostnaden vida högre, och
att Rotehållarne säkerligen voro benägne att
antaga Kongl. Maj:ts förslag. Hvad detta
yttrande från högsta Befälhafvaren inom.
Armeen vidkommer, så hade jag önskat,
att de åsigter från detta håll skulle göra
sig gällande , hvilka äro oskiljaktiga
från Indelningsverket, att nemligen Befälet
skall hålla hand deröfver, att soldatens pretentioner
ej öfverstiga hvad rätt och billigt
är. Man har åberopat mot mig 1766 års
Kongliga Bref; detsamma har äfven blifvit
åberopadt af mig. Jag har dermed bevisat,
att de större öfningslägren helt och hållet
tillhöra Staten att bestrida, och således ej
kunna komma i fråga oftare, än tillgångarne
det medgifva. Då dessa kostnader böra
ske genom Statsmedel, är det oriktigt,
att taga dem genom hushållning på Rustoch
Rotehållares bidrag. Det är denna enkla
rättsprincip, som jag åberopat, och jag
138 De n 26. öatober f. rn.
anser den största orättvisa och obillighet
ligga deruti, att påföra Rusthållare sådane
utgifter, hvilka under en längre tid ägt
rum från Passevolance-Cassan. Jag ber alt
få erinra, det jag ej ingått i klander af
denna Cassas förvaltning. Jag har i förbigående
sagt, att man misshushållat, ett
yttrande, som jag icke kan återtaga; men
jag har ej gjort några reclamalions-eller ansvars-anspråk
för föregående förvaltning. Jag
har såsom bevis för framtiden begagnaträ'
kenskaperna, och förebrått Utskotten, att
de ej skaffat sig vägledning af dessa interessanla
uppgifter. Här har blifvit yttradt
af en Major från matsäckstiden, att Nerike
och Wermlands Regemente var ytterligt betungadt
af sin rotering. Det är föga talande
för den tidens Befäl, om soldaten
fick gå till öfverdrift i sina fordringar mot
Rotehållarne. Hvad Contracterna beträffar,
så, då äfven mitt minne sträcker sig till
Rotekistetiden, och jag således ej saknar
fullkomligt vetande i denna del, får jag
förklara, att Contracten då icke uppgjordes
emellan Soldaten och Rolehållaren, emedan
värfningen var på skof. Huruvida i5o
R:drs lega gafs åt någon soldat, derom inställer
jag allt omdöme. Jag var för kort
tid Chef vid samma Regemente, der talaren
varit Major, för att påstå, det sådant
icke ägde rum; men det kan jag tryggt säga,
alt hade jag längre varit i tillfälle, att
leda delta Regementes angelägenheter, skuR
Den 26 Octo ber f. in. 139
]e sådant icke ägt ram; och såsom Rotehållare
vid samma Regemente, har jag aldrig
hört talas derom. Grefve Brahe har
åberopat Konung Carl XI:s bref om ersättande
af vacancer vid Indeldte Regemenler.
Såsom motstycke ber jag att få
åberopa ett annat Kongligt Bref af den
4 November 1725, hvilket vittnar om Styrelsens
omsorg den tiden, att befordra lättheten
till erhållande af soldater. Jag fäster
dock icke den mening dervid, att detta
bref var stödt på riktiga grunder, men
jag ber att få åberopa det såsom bevis på
den omsorg man hade att lätta Rust- och
Rot,ehållares tunga. I stället alt som nu
för tiden hvälfva allt på Rust- och Rotehållare,
sökte man då att göra Roleringsbesväret
så lätt som möjligt. En författning
finnes äfven, ehuru jag ej kan citera
densamma, deruti Befälet strängeligen ålades,
att noga tillse, det legan icke stegrades
utöfver hvad skäligt var. Det är säkerligen
öfverflödigt, att vilja verka på me.
ningarne vid detta tillfälle, ty de äro visserligen
så stadgade alt man i bevisningsväg
ingenting kan åstadkomma. Jag vill
dock ännu påminna, att bär icke är fråga
om Passevolancens nytta. Jag har sagt,
att jag anser truppens spishållning på det
gamla sättet vara det minst ändamålsenliga
af alla, men jag inser ej, hvarföre man
icke kan tillvägabringa denna spishållning
ulan en allmän mötespassevolance;] eller
140 Den 26 O c to ber f. m.
hvarföre man ej går den korta vägen, att
afgifva förslag, det Rust- och Rotehållarne
lemna penningar för så många dagar truppen
är vid Regementsmöte, de år sådane
inträffa. När deremot Rothållaren, vid inträffande
arhetscommenderingar, blir i brist
af arbetare, och får den ökade arbetsskyldigheten
för Soldatens torp, då är det icke
obilligt, att besparingen af möteskostnaden
sker för Rotehållarens räkning, och ej till
förmån för andra klasser af samhället. Jag
blott utgår från den åsigt, att Rikets försvar
är en skyldighet, som tillhör alla medborgare
lika. Det kan icke vara med rätt
och billighet öfverensstämmande, att. aflö—
ningar för Corpser och Staber, samt en
massa med extra utgifter, som aldrig tillhört
Rust- och Rotehållares skyldigheter,
skola på dessa hvälfvas. Jag ber att, oaktadt
Herr Thams och Friherre Cederströms
försäkringar om Rikets Ständers våldsmagt,
få fästa uppmärksamheten derpå, om icke
Statskloklicten fordrar, att mera afse rätt
och rättvisa; om, oagtadt Herr Thams försäkringar,
örn, oaktadt bevisningen, att blott
2800 individer nekat ingå på Passevolaneen,
om, oaktadt Svenska Almogens obildade
begrepp, man icke tror, att missnöje
skall uppkomma; och hvartill tjenar det att
begå våld, då man är säker, att på annan
väg vinna sitt mål, och då man deraf, att
endast 2800 Numror nekat att ingå på Passevolancen,
äger tillräcklig vägledning att
Den 26 October f. m.
finna, det Passevolaneen icke möter något
motstånd. Dessutom ber jag att få fästa
uppmärksamheten derpå, att hela tungan af
detta våld ensamt kommer att hvila på Rikets
Ständer, ty Kongl. Maj:ts proposition
innehåller icke ett ord derom. Och huru
hafva Rikets Ständer förut handlat i dylika
fall? När Cavalleri-Contracten upphäfdes,
emedan de ej räckte till att bestrida alla
kostnader, så förklarades de orden gällande
för all framtid icke vara bindande; men
i afseende på trossen, voro dessa orden för
all framtid gällande, emedan det var emot
Rusthållaren intresse. Underhållet deremot
upphäfde man genom en frivillig öfverenskommelse.
Man kommer ej på en gång till
ett sådant resultat, sorn det man nu vill
vinna. Det finnes exempel på flere Rusthållare,
som ej deltagit i Passevolaneen,
som midt för ögonen på de öfrige ej fått
vidkännas andra kostnader och skyldigheter,
än knektecontracten bestämma.
En Ledamot har begärt återremiss af
Utlåtandet. Här har således uppstått 3:ne
meningar. Jag tager mig derföre friheten
hemställa till den värde Ledamoten, om en
återremiss lönar mödan. Två stånd hafva
redan bifallit Utlåtandet; Bondeståndet lärer
aldrig bifalla detsamma; en återremiss
är således utan ändamål. Jag yrkar proposition
till afslag å Utlåtandet, så mycket
heldre, som vi då slippa en ändamålslös
återkomst till detta ämne.
Den 26 October f. m.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Då
så mycket redan blifvit ordadt i ämnet,
skall jag söka att blifva så kort, som möjligt.
Att till skäl för nedsättning i Passevolance-afgiften
åberopa, huru dessa medel
hittills användts, bevisar blott, huru envis
man är, att, med sammanblandning af hvad
till frågan icke hörer, motarbeta densamma.
Den förra Passevolance-Cassan var grundad
på helt andra villkor, uppgjorde af
1812 års Ständer, än de Kongl. Muj:t nu i
Nåder föreslagit. Huru Kongl. Maj:t genom
besparingar af de förra Passevolance-medlen
blef i tillfälle, att besörja andra utgifter för
Arméen, än de, som från ålder ålegat Rotekistan,
bör icke hit. Dessa medel voro
aldrig underkastade revision af Ständerne,
eller deras ombud, emedan de härflöto från
ett enkelt Passevolance-Contract, uppgjordt
på vinst och förlust. Den af Friherre Sprengtporten
uppgjorde calcul biträder jag till alla
delar. Deraf synes, att hvarje ration kostar
t2 sk.; och att 6 R:dr följaglligen åtgå
till en soldats underhåll under högst
dagars möte. Den återstående sjunde R:drn är
oundgängelig lill oförutsedda utgifter för soldaten
, såsom sjukvård m. m. Man har ifrågasatt
Ständernes rätt att besluta i detta
ärende, utan de rustandes föregångna hörande.
För mig är det likväl klart, att Ständerne,
efter 80 §. RegeringsFormen, kunna
samfäldt med Konungen äfven besluta ändringar
i indelningsverket, om man så vill
Den 26 Octo ber f. m.
i43
anse denna fr äga» hvilken dock, efter milt
omdöme, helt enkelt är ett beskattningsärende,
deri Sländerne, enligt 5^ §. RegeringsFormen,
allena utöfva Svenska folkets urgamla
rätt alt sig beskatta. Såsom Representanter
äfven för de rustande, kunna vi,
om behofvet det påkallade, hvilket jag vill
hoppas aldrig inträffar, pålägga hvarje Rusthållare
en bevillning af 20 till 3o R:dr, i
stället för den nu ifrågavarande jämnförelsevis
obetydliga Passevolance-afgiften. Angående
det emot Konungens Rådgifvare för
deras åtgärd i denna fråga stälde klander,
förenar jag mig helt och hållet med Ijåns
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt, och
får endast tillägga , att Rådgifvarnes till protocollet
yttrade mening origtigt blifvit kallad
Reservation. Efter grundlagen åligger
dem att råda Kongl. Maj:t till hvad de
anse nyttigast för land och folk; detta gjorde
de, då de föreslogo Kongl. Maj:t 2:ne
alternativer, på sätt StatsRåds-protocollet
närmare upplyser, och i det Ögonblick Rådgifvarne
yttrade deras tankar i ämnet, kunde
de icke känna, hvad beslut Kongl. Maj:t
derefter i Nåder täcktes fatta, ocb således
kan icke eller StatsRådets yttrande rimligen
kallas, eller anses för en Reservation, utan
förblifver Rådgifvarnes yttrande i denna fråga
ett afgifvit tillstyrkande, sorn, enligt
grundlagens föreskrift, måste åtfölja Konungens
Proposition, ehvad detta tillstyrkande
står i opposition eller harmoni med Konun
-
i44
Den 26 O c t o b e r f. m.
gens sedermera fattade beslut. I öfrigt Isan
jag ej annat än på det högsta bestrida Herr
Cederschjölds förslag, hvars antagande skulle
införa oss i förhållanden, likartade med.
de, hvilka ägde rum under 1720 års Regeringsform.
Lika med hvad som skedt i frågan
om Städernes inqvartering, kunna vi
äfven nu med full rätt besluta i denna fråga.
Herr drick ar swärd August: Jag känner
hela obehaget, att uppehålla Ridderskapet
och Adeln vid den nu annalkande mattimman,
och i allo öfverensstämmande med
de åsigter, som blifvit utvecklade af Grefve
Gyllenborg och Friherre Anckarswärd,
utbeder jag mig blott att få tillägga några
ord i anledning af en del anmärkningar,
yttrade från andra sidan. Herr Grefve Löwenhjelm
har brutit stafven öfver Rotekistan,
och jag ämnar visserligen icke att upphämta
spillrorna för att hoplimma dem. Må
det dock vara mig tillåtet återföra Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på den
olikhet, sorn röjer sig uti Herr Grefve Löwenhjelms
och åtskilliga andra Konungens
Rådgifvares nu varande ifrån för bifall till
den Kongliga Propositionen, emot den olika
mening dessa Ilerrar, vid beslutets fattande
derom, yttrat i sin egenskap^af Konungens
Rådgifvare. I samma stund sorn
Herr Grefve Löwenhjelm nu slagit igen locket
på Rotekistan, har han öppnat locket på
Pali
-
D i n a6 Octo ber f. ra. i45
Pandoras ask och latit Rust- och Piotehållares
sista hopp utflyga, då den mening,
sorn den ädle Grefven vägat yttra inför Konungen,
om Rust- och Rolehållares behof
af lindring uti de bördor, hvilka tidens fordringar
gjort mera tryckande, ej mera nu
inom representationen finner en försvarare
uti den ädla Grefven, utan tvert om en ifrig
motståndare. Den ädle Grefven har sjelf
erkänt, att olika förhållanden inträffa vid
olika Regementer, och detta visar bäst orättvisan
af den föreslagna Passevolancen till
likhet för hela landet. Det är också alldeles
klart, alt soldatens underhåll vid möten
skall kosta mindre, t. ex. i Westerbotten, än
omkring hufvudstaden. Att Rust- och Rotehållare
såsom en beständig årlig skatt skola
vidkännas soldatens underhåll vid mölen,
strider alldeles emot IndelningsYerkets
grundidée, sorn blott innefattar denna skyldighet
dc år, då Ryttaren eller Soldaten
hafva öfningsmöten inom Regementets stånd.
Dervid inträffar äfven ofta den okade orättvisa,
att en Rust- och Rotehållare, hvars
soldat insjuknar, eller ock har sitt nummer
vacant, får, jemte torpets underhåll, och i
sednare fallet ny legas erläggande, likväl
under tiden betala Passevolance-afgift för
underhållet vid mötet af en karl, som icke
är der, och således icke tillskyndar Staten
någon utgift. Men hufvudsakligen fäster jag
mig dock vid påståendet, att Konung och
4 7 H» 10
Den ?(> Oetober f. ni.
Ständer utan Rust- och Rotehållarnes hörande
kunna påbjuda Passevolance-afgiftens
erläggande; och jag protesterar deremot på
det kraftigaste, utan att ingå i någon tydning
af 80 §. RegeringsFormen, hvars förtydligande,
eller rättare förtydande, så många
här bevisat sig vara mera hemmavandrade
uti, än jag är eller vill vara. Man har
så ofta under denna discussion åberopat 1812
års Passevolanee-Contract; och blott detta
ord contract bevisar tydligen, att Rust-och
Rotehållare äga rättighet att yttra sig, och
sjelfva bestämma, huruvida de önska, att
ingå på ett nytt eller icke, då det uti formen
säkerligen eljest blifver en oerhörd sak,
att den ena parten ensamt skulle få bestämma
vilkoren för ett contract till den andra
partens obrottsliga efterföljd. Någon anledning
att den rustande nu lättare än fordom
anskaffar penningar, i stället för natura prestationer,
förefinnes icke; och det torde vara
af vigt att bibehålla den rustande vid
rättigheten, som 1812 års contract innehåller,
att antaga hvilket af dessa villkor för
Soldatens underhåll under möten han finner
för sig minst svårt att utgöra. Herr
Cederschjöld har yttrat en mening, alldeles
motsatt den jag i detta fall hyser, då han
påstår, att Rust- och Rolehållares interessen
säkrare bevaras af Ständerne, än af de Rustande
sjelfve. Man behöfver blott kasta en
blick på vår ståndsfördelning för att finna,
huru orätt detta påstående måste vara. Pre
-
Dm 26 October f. ni.
steStåndet dellager icke alls uti Passevolance-afgiftens
erläggande, och BorgareStåndet,
sorn merendels till större delen består af
Borgmästare, känner icke eller någon särdeles
tunga af denna afgift. Båda dessa
Stånd kunna således lätteligen, hvarpå vi
äfven nyligen haft prof, åsidosätta grånnlagenheten,
att icke ålägga andra medborgare
en skattebörda, hvaraf de sjelfve icke hafva
olägenhet. Derefter återstå endast 2:ne
Stånd, hvilkas interessen borde förbjuda dem
att åtaga sig denna ökade tunga, men dervid
kan lätt den händelse inträffa, att Adeln
delar sin åsigt uti 2:ne nära nog lika delar,
som således motväga och qvitta hvarandra,
och befinnes sedan i sjelfva verket hela den
berustade och roterade allmänhetens dyrbaraste
intressen öfverlemnade till Preste-och
BorgareStåndet att afgöra, hvilket äfven i
detta förevarande fall skeclt på ett sätt, att
det ej förtjenar den interesserade partens
ringaste erkänsla. Friherre af Nordin har
yttrat, att 1812 års PassevolanceContract
ingicks på vinst och förlust, och är jag rätt
förbunden för detta uttryck, då jag äfven
skulle tro> att sedan vinsten nu är gifven,
borde den tillhöra de medlemmar af samhället,
hvilka ensamme förskjutit alla medlen;
men när äfven denna rättmätiga reclaxnation
vägras, måtte meningen med vinst
och förlust vara, att Rust- och Rotehållare
i alla händelser skulle vidkännas förlusten,
4 7 H. ,10 *
1^8 Den a6 Oetober f. in.
och Styrelsen vinsten, utan någon slags redovisningsskyldighet,
h vilket förhållande äfven
torde förtjena uppmärksamhet, och stå
sorn varnande för framtida contracts ingående.
Samme värde Talare har äfven förklarat,
att Ständerne ägde obegränsad rätt
pålägga de Rustande 20 å 3o R:dr, ja så stor
Bevillning som helst för soldatens underhåll.
Jag protesterar deremot, och önskar,
att detta öppna yttrande från en af Styrelsens
medlemmar måtte återföra oss till sansning
och besinnande af egen och medborgares
välfärd. Jag yrkar alltså på dessa
skäl återremiss af Utlåtandet, på det Utskotten
måtte utfinna medel, att bereda Nationell
ett frivilligt åtagande af hvad i detta
fall kan erfordras. Då vi äro ett så ringa
antal, som interessera oss för den rustande,
kail man å andra sidan gerna risqueia försöket
att fä saken närmare skärskådad. Men
om återremiss icke beviljas, yrkar jag afslag
å Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm:
Just i afseende på de af den siste
värde Talaren åberopade omständigheter,
hemställer jag, 0111 icke fortsättningen af
denna discussion kunde uppskjutas tills eftermiddagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
J^andtMar skalken yttrade, att då 11 Ledamöter
anmält sig att ännu ytterligare tala i
Den 26 O c tobe r f. m,
ämnet, ansåg Hans Excellence sig böra hemställa,
om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att fortsättningen af discussionen
finge lill eftermiddagens plenum uppi
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta, Gustaf'. Jag har endast
begärt ordet för att förklara, att jag anser
det vara ändamålsenligast att afsluta en
öfverläggning, hvilken blifvit så fullständigt
förd.
Hans Excellence Herr Grefve Löfvenhjelm,
Herrarne von Hartmansdorff ', August,
Nordenfalk, Johan, Lefren, Johan Pehr,
Friherrarne Wrangel, Henning, Cederström
och Sprengtporten samt Herr Uggla, uppropade,
afsade sig, hvar efter annan, ordet.
Herr Cederschjöld: I anledning af en
värd Talares anmärkning vid mitt förra
yttrande, får jag förklara, att det alldeles
icke var någon Grundlagsförändring jag i
Utskottet föreslog; utan jag gjorde verkligen
en anmärkning efter 107 §. RegeringsFormen
mot Konungens Rådgifvare, för det
de, genom sitt af mig förut omnämnde förhållande,
betagit Majestätet möjligheten att
kunna tillbörligen hållas i helgd och vördnåd,
och att blifva för sina gerningar mot
all t åtal fred ad t.
i5o
Ilen 26 O cl o ber f. m.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag får först protestera emot deli af Friherre
Anckarswärd framställda förlag till
proposition af bifall eller afslag å Utlåtandet.
Detta sätt, att afgöra målet, strider
emot RiksdagsOrdningens föreskrift, att då
första gången ett Betänkande förekommer,
och anmärkningar göras, som hindra detsammas
antagande, det bör till Utskottet
återförvisas. För öfrigt får jag, som är öfvertygad
om nyttan af Passe volance-Inrältningen,
blott fästa uppmärksamheten på
den så ofta citerade 80 §. i RegeringsFormen,
som lyder: ”Krigsmagten till häst och
”fot, så väl som Båtsmanshållet af Rotering
”och Indelning, förblifver vid de med langlet
och Städerne upprättade Contracter och
”IndelningsYerk, hvilka till deras hufvud”grunder
skola orubbade vara, intilldess
”Konungen och Rikets Ständer finna nödigt
”någon förändring deruti samfäldt alt gö”ra;
&c.” Således är det blott uti IndelningsVerkets
hufvudgrunder, som Ständernes
och Konungens samfäldta beslut erfordras,
för att kunna tillvägabringa ändring.
I anledning af allt detta, och för Grundlagens
efterlefnad skull, anhåller jag 0111
återremiss af Utlåtandet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
hade inlemnat följande som upplästes:
Med högsta ogillande af förenade Stalsoch
EkonomiUtskottens ifrågavarande Ut
-
Den 36 Oclober f. m. i5i
låtande, men fullkomligt delande Herr Friherre
C. II. Anckarswärds åsigter i ämnet,
anhåller jag få uti Protocollet antecknadt,
att jag till alla delar med bemäldte Herr
Friherre mig förenar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Stats- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande böra,
på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å Utskottens berörde
Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln fann för godt afslå
nämnde Utlåtande.
Ropades likaledes Ja och Nej.
Friherre Wrangel'. Jag har väl afstått
från att tala i ämnet, men det har skett
under förmodan af afslag å hela Passevo
-
(
i5i Den 26 O c to ber f. m.
lance-förslaget, eller åtminstone återreniiss
deraf, på det den föreslagna afgiften måtte
så mycket som möjligt nedsättas.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogis^
laus: På hvad sätt Passevolance-frågan än
må af Ridderskapet och Adeln afgöra», anser
jag dock för min pligt, alt yrka, det
Utlåtandet i denna fråga måtte, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar,
återremitteras.
Friherre Cederström begärde votering.
Hans Ejccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att då vid den
förestående voteringen bifall till Utskottens
Utlåtande borde blifva Ja-proposition, men
i öfrigt så väl återremiss som afslag derå
blifvit yrkadt, syntes det blifva nödvändigt,
att först votera om Contra-propositionens
innehåll, derest icke Friherre Anckarswärd
skulle behaga afstå från dess yrkande om
afslag, och förena sig om återremiss af Utlåtandet.
Friherre Anckarswärd: Då Ordföranden
i StatsUtskottet sjelf yrkat återremiss
af Utlåtandet, uppkomma naturligtvis förhoppningar,
att detsamma kunde återkomma
i annan skepnad, än det nu har; och
det är klart, att jag då afstår från mitt
yrkande om ovilkorligt afslag derå nu genast;
men jag kan likväl icke förtiga min
Den rÖ Oe t oijer t. rn.
153
farhåga, att en återremiss icke tjenar till
något, sedan arne Stånd, nemligen de, som
icke deltaga i Passevolanoe-afgiften, godkänt
Utlåtandet, sådant det nu är, och
troligen icke afvika från detta beslut, och
vi således äfven, efter att hafva cihållit ett
nytt och, sorn jag vill hoppas, förbättradt
Utlåtande, stå alldeles på samma punkt som
nu. Jag hade derföre önskat, att Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter nu
genast skulle uttala deras opinion, huruvida
de ansågo Utlåtandets grunder rättvisa
eller orättvisa, och således antingen godkänna
eller förkasta detsamma; men, såsom
sagdt är, skall jag, om ingen annan yrkar
proposition till afslag; afstå derifrån, för att
icke föranleda en votering om Contra-propositionen.
Herr Ribbing: Då det var jag, som
först begärde återremiss af ifrågavarande
Utlåtande, torde jag få fästa uppmärksamheten
derpå, huru belåtna vi skulle vara
med en proposition till bifall eller afslag
derå; emedan, om det afslås, upphör hela
Passevolancelnrättningen; och om det bifalles,
bibehålla vi en för hög Passe volanceafgift;
i intetdera fallet vore något godt
ändamål vunnet. Jag röstar derföre för
återremiss.
Grefve Brahe'. Jag förenar mig med
Friherre Anckarsvärd så till vida, att jag
154
Deri 20 Octo b er f. m.
vid närvarande förhållanden icke inser,
hvartill en återremiss skulle tjena.
Herr Munck af Rosensköld’. Då pluraliteten
säkerligen gynnar Passevolancelnrättningen
framför det andra sättet att underhålla
Soldaten under möten, är det klart,
att många, sorn skulle befara matsäckstiden
införd, om Utlåtandet afslogs, häldre rösta
för bifall, om de icke kunna få återremiss,
hvilken jag för min del anser lämpligast.
Friherre Wrangel: Jag vill visst icke
sätta mig emot återremiss, men om den ej
vinnes, önskar jag afslag å Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll, att återremiss af
Utlåtandet finge i Contra-propositionen intagas*
Ropades
Ja.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog derefter följande
yoterings-proposition:
Den, som bifaller Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens Utlåtande
i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
Proposition om den så kallade MötesPassevolancen
för de Indeldte Regementerne,
samt flere i detta ämne väckte enskildte
motioner, voterar
J a y
Den 26 Octo ber f. in. i55
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Stats- och EkonomiUtskottens
berörde Utlåtande böra, på grund
af de dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återremitteras.
Friherre Wrangel'. Jag hemställer, om
icke arne alternaliver kunde i Contra-propositionen
intagas, nemi, afslag eller återremiss
af Utlåtandet,
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken erinrade, att Ridderskapet
och Adeln redan beslutat, att endast
återremiss borde i Nej-propositionen intagas.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LancltMarskalken förnyade den af
honom nyss framställde voterings-proposition,
hvilken af Ridderskapet och Adeln
godkändes samt anslogs.
Voteringen börjades klockan 3 eftermiddagen,
och hefunnos, efter voteringens
slut, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — i35.
Nej— 101,
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde Protocoll blifvit.
i56
Den 26 O c 10 b c r f. ro.
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Mar skalken förklarade, att Statsoch
EkonomiUtskottens ofvanberörde Utlåtande
således blifvit af Ridderskapel och
Adeln bifallit.
Höglollige Ridderskapet ochjAdeln åtskiljdes
klockan 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen d. 2 6 October 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Upplästes till justering ExpeditionsUtskoltets
under N:o 206 afgifne Förslag
till Rikets Ständers underdåniga adress i
anledning af Hans Maj:t Konungens tillfrisknande.
Herr Cederschjöld , Pehr Gustaf: Vid
afhörandet af det nu uppläste förslag till
lyckönsknings-adress i anledning af Kongl.
Majrts lyckligen återvundua hälsa, tyckte
jag, att den önskan stod uttryckt, att Kongl.
Maj:t måtte lefva länge, för att fä skörda
tacksamhet af folket. Detta skulle kunna
Den 26 Octo ber e. m.
tydas så, som vore folket för närvarande
icke tacksamt; ulan att man hoppades, att
det framdeles skulle blifva det; och sådan
är visserligen icke meningen. Jag anhåller
derföre, att å nyo få höra förslaget uppläsas.
I anledning häraf upplästes å 113m
Förslaget, hvilket i den af Herr Cederschjöld
anmärkte omständighet lydde sålunda
: ”matte dagarnas antal sträckas till
”lefnadens mäst aflägsna gräns, och de lyckliga
årens tal mätas efter våra önsknin”gar,
på det Eders Majestät länge må fortfara
att skörda frukten af sina mödor och
”se deni lönas af tacksamheten.”
Hvarefter, uppå derom af Hans Excel**
lence Herr Grefven och Lan dtMar skalken
framställd proposition, Expeditions-Utskottets
berörde Förslag af Ridderskapet och
Adeln godkändes.
Föredrogs till remitterande Friherre
"Wrangels, Henning, den 23 dennes f. m.
på bordet lagde Anförande, innefattande
hemställan, att Stats- och EkonomiUtskotten
måtte anmodas, alt inom åtta dagar
inkomma med ETtlålande öfver Friherrens
till Utskotten remitterade motion, angående
Skånska Roteringen.
Friherre Cederström, Jacob: Såsom
Ordförande i den afdelning, hvilken har
i5Ö
Den 26 Octo b er e. 111,
befattning med Friherre Wrangels motion,
om Skånska Rotel ingen, har jag visst icke
emot Remissen, men bör upplysa, att Ekonomi-Utskottets
sammanträde med StatsUtskottet
beror på kallelse af detta sistnämnde
Utskotts Ordförande.
Friherre Wrangels ifrågavarande anförande
remitterades till Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten.
Friherre Wrangel, Henning: Då jag i
förmiddagens plenum, lika med flera värda
Ledamöter, afstod från att yttra mig i frågan
om Passevolance-Inrättningen, skedde det
dels för att gå Ridderskapets och Adelns
önskan till mötes, att erhålla slut på den
långvariga öfverläggningen, dels derföre att
jag ansåg ämnet så fullständigt utredt, att
något vidare icke behöfde tilläggas. Jag kan
dock icke underlåta att nu reservera mig
emot det beslut Ridderskapet och Adeln i
saken fattat, hvilket jag anser innefatta ett
förnyadt drag af orättvisa och våld emot
Sveriges Rusthållare. Det hade varit vida
bättre, att faderligen behandla denna del
Medborgare, än, på sätt nu sker, uttaga
sista skarfven af deras ringa egendom.
Herr Dalman, Lars Johan, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Ett oblidt öde har velat, att jag i de
flesta voteringar vid denna Riksdag stannat
Den a 6 October e. m.
i minoriteten. Min inre känsla har det
oaktadt ålagt mig, att angifva öppet min
opinion i vigtigare fall, för att åt den vinna
mera publicitet. Jag anser Passevolancefrågan
vara en bland dessa vigtigare. Jag
får således äran förklara, att jag, likväl i
syfte tili återremiss, instämmer uti Herr
Friherre Anckarswärds 2:ne förträffliga anföranden
i detta ämne, dem vi i förmiddags
hört, och hvilka jag hoppas allmänheten
i tryck får läsa. Jag begagnar detta
tillfälle, att hembära Herr Friherren min
enskildta vördsamma tacksamhet, troligen
öfverensstämmande med nationens pluralitets
tänkesätt, för den osparda möda, den
nitälskan för jordbrukarens ratt, som han
hela Riksdagen, i contrast med Utskotten,
ådagalagt! Om denne utmärkte Representant,
äfvensom de, hvilka tänka lika med
honom, skördar inom denna EmbetsmannaKcimmare
otack, måhända smädelse, för sin
verksamhet, bör han vara tillfreds, enär
han följes i samtid och efterverld af välsignelser
från Svenska jordbrukarne, som
utgöra Nationens egentliga styrka, för det
att Herr Friherren i sin oberoende ställning
ej tröttnat att hela 11 månader simma
emot strömmen, och att vara förespråkare
ibland Herrarne för Landets Myror, ej
heller skydt mödan, att utarbeta factiskt
bevisande uppställningar, huru Svenska Jordbrukare
under de sista 17 åren blifvit genom
Passevolancen behandlade, och huru
iGo D«d 16 Oclober e. tn.
våldsam fortsättningen Liefve, i händelse
utgifter till de för KnekteContracten främmande
föremål skulle ännu vidare afJordbrukarne
ensamt utprässas. Måhända kommer
snart nog den dag, mine Herrar, då
J viljen hafva detta af 3:ne Stånd numera
fattade beslut afgjordt, enligt den af StatsRådet
inför Kongl. Majrt yttrade mening,
i stället för att den opinion, samma StatsRåd
numera synes hafva adopterat, blifvit
den rådande.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik j
anförde skriftligen:
Att protestera emot ett beslut, hvaremot
man så omständligt yttrat sig, torde till en
början kunna anses såsom en öfverflödig
handling; men redovisningen för bevekelsegrunderne
dertill skall, såsom jag hoppas,
öfvertyga åtminstone om nödvändigheten
för mig, att uttala den.
Min öfvertygelse om olyckan af Rikets
Ständers sammansättning har nått sin höjd,
då jag, till och med inom Ridderskapet
och Adeln, funnit majoriteten döf för all
känsla, i anseende till den rättvisa, och
de rättsförhållanden, hvilka uti förmiddagsbeslutet
icke rönt något afseende.
Ridderskapet och Adeln har, genom
sitt biträdande till Preste- och BorgareStåndens
beslut i Passevolance-frågan, frånkänt
hela den jordbrukande delen af Sveriges
in
-
Den 26 Octoher e. tn.
innebyggare, hvilka äro Rust- och Boteringsskyldigheten
underkastade, tillgodonjutände
af samma lagliga ratt, och af
samma lagliga rättigheter, som det öfriga
samhället.
Ridderskapets och Adelns Majoritet har,
då den införlifvat sig med majoriteterne
inom Preste- och BorgoreSlånden, kränkt
Rikets Grundlagar, i det den tilltrott sig
kunna utöfva en beskattningsrätt, hvartill
Grundlagen icke från någon synpunkt lernnar
Rikets Ständer rättighet.
Efter den vidlyftiga deduction i ämnet,
jag under förmiddagens plenum afgifvit,
vore det här alldeles utom sitt ställe,
alt nu mera tala om rättvisa och rätt
för Rust- och Rotehållare, när frågan är,
att blott protestera emot majoritetens begångna
våld.
Jag har från Grundlagarne icke kunnat
hemta någon annan ledning för Rikets
Ständers beskattningsrätt, än att den vid
hvarje Riksdag utöfvas, med gällande kraft,
blott intilldess nästa Riksdag inträffar; och
nu hafva likväl dessa 1829 års Rikets Ständers
majoriteter för Rust- och Rotehållare
ensamt bestämt en skattebörda, hvilken
efter deras mening skall fortgå under i5 år.
Om Contractshelgd icke mera inom
Svenska folket äger rum, så ber jag att få
veta, hvar det lagrum finnes, som försätter
Svenska Rust- och Rotehållare utom ett
47 H. 1 1
iC>2 Den 26 Octoher c, m.
annat förhållande till lagen, än öfrige Sveriges
innebyggare; och då man fruktlöst
skull e söka, att, med alla spetsfundighetens
och ränkörnes tillhjelp för mig utvisa
delta lagbud, hvarigenom den jordbrukande
massan utaf Svenska folket, sorn.
snart sagt bestrider kostnaderne till allt,
som till försvaret lemnarallt, skulle, i anseende
till sina rättigheter, vara satt utom
lagen; så är våldet inträdt, och det är
häremot jag protesterar.
Jag föreser ifrån denna våldshandling
de vådligaste följder; ett frö till missnöje,
till förtrytelse och harm, som kanhända af
majoriteternes ledare icke anas, men som
i alla fall ej torde uteblifva, i fall naturen
icke, af undseende lill Rikets Ständer, skulle
förändra sina lagar för orättvisans verkningar
på menniskohjertat.
Den varma öfvertygelse jag i detta
hänseende hyser, gör det för mig till pligt,
att härvid återupprepa, att det ej är Konungen,
som begärt våldets utöfning vid
detta tillfälle, utan att det är Rikets Ständer,
som satt det uti verkställighet af
egen känsla för betungandet af deras tillstånd,
som statsklokhet, som billighet och
rättvisa befallt att lindra; och det är Konungens
Rådgifvare, hvilka, vanmäktige att
i Conseillen verka till öfvertygelse för en
sak, hvars rättvisa och billighet de yrkat,
lindrigast sagt, visat kallsinnighet inom
Ståndet, för att hindra det ifrån Grund
-
Den iG October e. m.
lagens öfver'trädande och från en beskattnings-åtgärd,
hvilken icke genom någon
Grundlagsparagraf är Rikets Ständer öfverlålen.
Olyckan torde vid delLa tillfälle, såsom
•vid andra, vara god till något; och jag
förmodar delta goda komma alt hestå uti
en för Svenska Folket vunnen fullkomlig
öfvertygelse om Rikets Ständers oförmåga
och oskicklighet, alt, under dess närvarande
sammansättning, främja eller tillvägabringa
landets hästa uti något fall.
Under en sådan öfvertygelse, hvilken
i dag hos mig vunnit höjden af sin styrka,
mätte det finnas helt naturligt, alt jag
icke mera anser mig skicklig att deltaga i
öfverläggningar, hvilkas resultater visa sig
blifva det mest oförsynta åsidosättande af
Grundlagens föreskrifter, och endast åsyfta
en uppenbar kränkning af enskildtas
rättigheter.
Jag är den förste, mine Herrar, alt
inse vanmakten af den protest mot Edert
beslut, hvilken jag här har äran afgifva;
men Representant, blott på den, i min
mening, otillräckliga anledningen af min
födsel, finner jag mig lika så väl som andra
icke, i anseende till utöfningen af denna
min Representationsrätt, bunden af något
annat än min fria vilja och af min öfvertygelse
om den nytta jag tror mig kunna
åstadkomma; och min oförmåga, att försvara
sanning, rättvisa, billighet, och for4
7 It. ii*
164
Den 26 O c t o b e r e. in.
dringnrne ifrå/i Statsmanna-klokheten, har
i dag inom detta rum blifvit ådagalagd genom
majoritetens voteringsröster. Huruvida
jag blifvit öfvertygad genom bättre skäl,
derom tillkommer omdömet allmänheten;
men då jag anser det beslut, som i dag
här blifvit fattadt, så nära förenadt med
begreppet om ärans föreskrifter, i anseende
till aktningen för tredje mans rätt, finner
jag mig ej längre böra deltaga i öfverlägguingar,
hvilkas resultater tillvägabringas
af en majoritet, hvars grundsatser äro
så himmelsvidt skiljda ifrån mina.
Jag har, under händelsernas stormar,
tillräckligt lärt, alt icke genom öfverilning
förhasta mina beslut; och det är således
blott en följd af den mogna öfverläggningen,
då jag frivilligt, under detta Riksmöte,
frånträder utöfningen af den allt för
stora rättigheten, att blott på min egen
kallelse ifra för mina medmenniskors och
mine medborgares väl och välfärd.
Då 1829 års Riddarhus-majoritet förvärfva!
sig en så utmärkt likhet med den,
hvilken 1812 banade vägen för ett sådant
resultat, som det ifrågavarande, ifrån Svenska
Riddarhuset, så anser jag för mig icke
mera återstå, än en allmän protest emot
allt det öfverträdande af grundlagen, som
under denna Riksdag ägt rum, eller framdeles
ännu kan komma att inträffa.
Då jag nu har äran öfverlemna min
pollett för denna Riksdag, är det med kans
-
Den 26 Octo ber e. m.
165
lans hela liflighet, jag hoppas, att inom
den minoritet, hvilken vid denna Riksdag
med mig delat ödet af så ofta genom röstetalet
besegrade meningar, lemna några
vänner, och om aktningen ifrån majoritetens
sida ej med rättvisa kan frånkännas
mitt handlingssätt, så är denna, all den
tillfredsställelse jag ifrån detta håll kan
önska.
Till Herr Grefven och LandtMarskalken
hembär jag en skyldig gärd af vördnad,
och beklagar med ungdomsvänskapens
hela värma, att Herr Grefven och LandtMarskalken
slutligen kommer att underteckna
ett Riksdagsbeslut, hvaruti denna
dagens kommer att intaga ett, i min tanka,
så ytterst betänkligt rum.
Friherre Cederström, Jacob: Herr Friherre
Anckarswärd har i den af honom
så kallade protest emot Ridderskapets och
Adelns på förmiddagen genom votering fattade
beslut, påstått, att majoriteten kränkt
Rikets Grundlagar och våldfört medborgares
rättigheter. Dessa tillvitelser förtjena
att undersökas, för att, om de finnas
ogrundade, återfalla på den, som dem yttrat.
Ståndet har beslutat, på grund af 80
§. Regeringsformen, rörande ändring i det
genom KnekteContracten bestämda underhållssätt
för Soldaten, vid mönstringar, under
möten och exercice. Hvad som i stöd
af tydliga ordalydelsen i Grundlagen till
166
Den 26 Octobei' e. m.
pröfning och afgörande förekommer, kan,
såsom dess efterlefnad, icke benämnas för
en kränkning af densamma, för elt våldförande
af medborgares rättigheter; men Herr
Friherrens försök alt från egentliga föremålet,
den nya Passevolance-Inrältningen,
afleda uppmärksamheten till förvaltningen
al medlen under den nu tilländalopna Passevolancen,
samt högst obehöriga påståenden
emot Ståndet och Rikets Ständer, innebär
ett åsidosättande af Grundlagarnes
föreskrifter, och grannlagenhet; ett förhållande,
som må vara Herr Friherren förbehållil;
men förgäfves må Herr Friherren
hoppas, att inom eller utom Representationen
kunna tillvägabringa den förvillelse rörande
Rikets Ständers beslut, sorn synes
vara det åsyftade ändamålet af den upplästa
protesten; äfven den minst upplysta
delen af allmänheten skall deraf icke låta
bedraga sig, den skall finna, alt då förra
Passevolance-Inrältningen ingicks utan annat
villkor, än alt trouppen under möten
skulle underhållas och äga sjukvård genom
Kronans försorg, och detta blifvit f 111 i g jord t,
denna fråga är förbi. Denna allmänhet
skall af 8 punkten i Stats- och EkonomiUtskottens
bifallne Utlåtande N:o 73 , istället
för hvad Herr Friherren påstått, (eller
att dess rättigheter blifvit våldförde,) tvärtom
finna, det Rikets Ständer med noggranhet
iagttagit deras interesse!). Denna puukt
lyder sålunda:
Den 26 October e. m.
167
"Att de inflytande Passevolance-med"len,
för hvilka fullständig redogörelse årligen
bör upprättas af det verk, åt hvil”ket
Kongl. Majit kan täckas att fondens
"förvaltning i Nåder uppdraga, icke må,
"under något villkor, användas för andra
"ändamål eller behof, än indelta Armeens
"underhåll och sjukvård under möten, mar”cher
och mönstringar, jemte de i och för
"Truppernas vapenöfningar oundvikliga utgifter
och förvaltningskostnader.”
Då Passevolance-medlen, enligt det i
denna punkt stadgade villkor, icke få användas
till andra föremål, än Armeens underhåll
och sjukvård under möten, marcher
och mönstringar, jemte de i och för
trouppernes vapenöfningar oundvikliga utgifter
och förvaltningskostnader, lärer ingen
låta inbilla sig, att de kunna dragas
till byggnaders och pavilloners uppbyggande
och underhåll. Nionde punkten i samma
Utlåtande innehåller:
"Att Rikets Ständer och deras Revisorer
må ega rätt att dessa årliga Redogörelser
med alla dertill hörande verifica*‘tioner
granska samt medlens rälta använ"dande
dervid tillse; hörandes den årliga
"uppbörden och utbetalningen af dessa niebel,
lika med öfriga allmänna gärder, som
"af landets invånare utgöras, lill sina huf"vudsummor
och under behöriga titlar i
”RiksHufvudboken intagas.”
168 Den 26 Octo ber e. m.
Härigenom hafva Rikets Ständer och
deras Revisorer erhållit rättighet att granska
Räkenskaperna och hafva tillsyn öfver
medlens rätta användande. Tionde punkten
stadgar:
”Att räntan af alla de besparingar, som
”under de bestämde i5 årens förlopp kun”na
uppkomma, skall, efter Passevolance”tidens
tilländagående, användas till nedsättning
i då blifvande bestämning af ny
”Passevolance ; varandes derjemte uttryckligen
förklaradt, att dessa besparingar, så
”till Capital som ränta, äro såsom Rust-och
”Rotehållares egendom att anse.”
Härigenom bestämmes ordningen och
sättet för användandet af de besparingar,
som under loppet af de i5 år, hvilka för
den nya Passevolancen blifvit fastslälde,
kunna uppkomma, lill nedsättning uti blifvande
Passevolance; och det lärer således
icke behöfvas tillhjelp hvarken af spetsfundighet
eller ränkor för att bibringa allmänheten
öfvertygelse derom, att Rust-och Rotehållares
intressen, uti denna för Försvarsverket
vigtiga fråga, blifvit af Rikets Ständer
på det mest omsorgsfulla sätt bevakade.
Den skall af Friherrens declamationer
icke förvillas alt tro det hafva varit rättsenligt,
att öfverflytta en del eller alla kostnader
för Passevolancen på allmänna Bevillningen,
hvarigenom i första rummet Båtsmanshållet,
och i det andra alla öfriga medborgareklasser,
hvilka icke äro Rust- eller
Den 26 Octo ber e. m.
»69
Rotehållare, skulle blifvit belastade med
utgifter, som allt hitintills ensamt tillhört
Rust- och Roterings-besväret. Den lugna
Svenska allmänheten skall icke misstaga sig
om motiverna för Herr Friherrens högst
otillbörliga försök, att förvilla omdömet öfver
Rikets Ständers beslut.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus'.
Jag vill blott hafva äran anmäla, att
jag i egenskap af Ledamot i Stats- och Ekonomi-Utskotten
icke finner mig belåten med
Friherre Cederströms försvar för Utskottens
behandling af Passevolance-fiågan. Jag
har till protocollet anfört: att jag önskat
återremiss af Utlåtandet; detta mitt anförande
behöfver icke några commentarier.
Företogs till pröfning StatsUtskottels
den 17 dennes under N:o 3o4 aflåtne, och
den 19 derpå följde e. m. på bordet legde,
Memorial, i anledning af skiljaktiga beslut
inom RiksStåndeu i vissa delar af StatsRegleringen.
Tredje HufvudTiteln.
Angående Fördelnings-Generalernas Taffelpenningar,
Resekostnads- och Fourage-medel.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Som 3:ne
Stånd redan bestämt Löneanslagets total
-
lyo
D e 11 26 O c t o b c v e. in.
belopp, och skiljagtighet endast återstår
deruti, huru stor del skall beräknas såsom
lön, och huru mycket för taffel penningar,
resekostnads- och fourage-medel; hemställer
jag vördsamt, om icke Ridderskapet och
Adeln behagade lemna bifall till den gjorde
inbjudningen, emedan hufvudfrågan i alla
fall är afgjord.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln förblef vid dess i afseende å denna
punkt redan fattade beslut.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
instämma i Preste- och Borgare-Ståndens
beslut, ått lönen för hvarje FördelningsGeneral
borde fastställas till 3ooo R:dr,
samt taffelpenningar, resekostnads-och fourage-medel
till 3ooo R:dr, eller tillsammans
6000 R:dr Banco.
Ropades Ja.
Angående Cavalleri-Inspecteurensj General-FältTjgmästarens
och Generalens för
Fortificationen lönevilkor.
Grefve Brahe, Magnus: Jag hemställer
vördsamt, att Ridderskapet och Adeln
täcktes förblifva vid sitt förra beslut, och
således bestämma lönen lill 3ooo R:dr samt
Dun 26 O c lo ber e. in.
taffelpenningar och fourageinetlel till 2000
R:dr.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln förblef vid dess beslut i afseende
å lönevilkoren för desse Generalspersoner.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln ansåg
dessa lönevilkor böra så fördelas, alt lönen
för hvardera af bemälte trenne Generaler
bestämdes till 3ooo R:dr, samt taffelpenningar
och fouragemedel till 2000 R:dr
eller tillsammans 5ooo R:dr Banco.
Ropades Ja.
Angående Pensionsrätt för Nio Generaler.
Angående Gener alAdjutantens arfvode.
Angående Commendantens i Marstrand arfvode.
I afseende å dessa trenne punkter förblef
Ridderskapet och Adeln vid dess derom
fattade beslut, och godkände de af Utskottet
föreslagne voteringspropositioner.
Angående Indelta Arméens Befäls löner.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, om Ridder
-
Den 26 October e. m.
skåpet och Adeln behagade förblifva vid
dess i afseende å det till löneregleringen
för Indelta Armeens befäl bestämde anslag
af 66,000 R:dr Banco fattade beslut.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence föreslog,
att Ridderskapet och Adeln måtte godkänna
den af Utskottet i denna omständighet
föreslagne voterings-proposition.
Bifölls.
[Angående StatsUtskottets förslag till underdånig
skrif velse uti ifrågavarande afseende.
Grefve Brahe: Jag hemställer till Ridderskapet
och Adeln, om icke Ståndet täcktes
förblifva vid sitt redan fattade beslut i
afseende å redactionen af den underdåniga
skrifvelsen om anslaget till Indeldta Armeen,
emedan troligen ingen finnes, som
hyser den öfvertygelse, att en fullständig
lönereglering kan tillvägabringas med
det beviljade anslaget, och man bör således
ej såsom en möjlighet framställa en
tanka , hvilken man hvarken äger eller
delar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade förblifva vid
dess i afseende å redactionen af ifrågava
-
Den 26 October e. ni.
i73
rande underdåniga skrifvelse redan fattade
beslut.
Ropades Ja.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
StatsUtskottet har, för att undvika 12
åiöserskilta voterings-propositioner, framställt
ett redactionsförslag gemensamt för
alla Stånden; denna redaction önskade jag,
att Ridderskapet och Adeln ville godkänna.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att efter hvad
Hans Excellence tyckt sig finna, Ridderskapet
och Adeln redan förklarat sig vilja
förblifva vid dess i denna omständighet
förut fattade beslut.
Angående tillökning i anslaget för LifGardet
till Häst.
Angående tillökning i Statssumman för Svea
LifGardet.
Angående tillökning i anslaget för Andra
LifGardet.
Ridderskapet och Adeln förblef vid
dess, i afseende å dessa trenne punkter,
förut fattade beslut, samt godkände de af
StatsUtskottet föreslagne voterings-propositioner.
Angående Fourageringen för värfvade Cavalleriets
och Artilleriets hästar.
Denna punkt ansågs icke erfordra någon
åtgärd.
174
Dt-n ?.G Oetober e. m.
Angående det för Hallands Bevärings-Balaillons
Befäl tillstyrkta nya anslag.
Grefve Brahe: Jag hemställer vördsamt
till Herr Grefven och LandtMarskalken,
om icke Eders Excellence behagade
fråga Ridderskapet och Adeln, huruvida
Ståndet skulle vilja förena sig med Presteoch
BorgareStunden i det beslut de fattat
i anseende till Hallands Bevärings-Batail]ons
Befäl. Det är äfven öfverensstämmande
med Konungens proposition och med
hvad StatsUtskottet föreslagit.
Grefve von Schwerin: Jag anhåller,
att första propositionen måtte blifva: huruvida
Ridderskapet och Adeln förblifver
vid sitt redan fattade beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln förblef vid dess i afseende ä
denna punkt förut fattade beslut.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade instämma
i Preste-ochBorgareStåndens beslut.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence tillkännagaf, det han
icke tillförlitligen kunnat utröna Ridderskajiels
och Adelns pluralitet.
Den 26 Octobcr c. m. 175
Grefve afUgglaSj Gustaf: Om jag rätt
fattat förliållandet, så blir det ju votering
i Förstärkta StatsIJtskotlet, om Ridderskapet
och Adeln ej instämmer i Preste- och
Borgare-Ståndens beslut. Jag hemställer,
om det är värdt att bär borttaga tiden med
en votering, då en votering mera eller mindre
i Förstärkta StatsUtskottct är af ringa
betydenhet.
Friherre Sparrej Sixten: Då saken redan
är afgjord i två Stånd, och, om Ridderskapet
och Adeln förenar sig med dessa
Stånd, följden blir, alt frågan varder
slutligen afgjord både här och i Förstärkta
StatsUtskottet, skulle jag tillstyrka, att
Ridderskapet och Adeln instämmer i det beslut,
som af Preste- och Borgare-Stånden
blifvit fattadt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade de båda af Hans
Excellence nyss framställde propositioner,
hvilka åter på enahanda sätt, som förut,
besvarades.
Grefve Brahe: Min tanka är visserligen
icke, alt ytterligare uppehålla Ridderskapet
och Adeln med detta ämne. Jag
trodde, att då två Stånd afgjort det, kunde
lätthet i afgörandet här vinnas , om Ridderskapet
och Adeln med dem sig förenade,
i synnerhet som deras beslut är öfverensstämmande
med Stats-Utskotlets och
Den 26 O e 10 b e r e. m.
Konungens förslag; men om Ridderskapet
och Adeln heldre önskar förblifva vid sitt
förra beslut, afstår jag visserligen från det
yrkande jag framställt.
Herr von Vegesach} Ernst: Jag tror,
att det är mera conseqvent, att Ridderskapet
och Adeln förblifver vid sitt förra beslut,
än att Ståndet nu skulle förena sig
med Preste- och Borgare-Stånden.
Flans Excellence Flerr Grefven och
LandtMarskalken IVågade å 113m, om Ridderskapet
och Adeln förblef vid dess i detta
ämne redan fattade beslut.
Ropades Ja.
I anledning hvaraf Flans Excelleuce
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
godkände den af Utskottet i afseende derå
för esla gne Yoterings-proposition.
Ropades Ja.
Angående anslaget för KrigsCollegii Departementer_,
till FörsvarsVerkets materiella
behof.
Herr Lefre'n: Jag anhåller vördsamt,
att få underrättelse om Protocolls-Utdrag
från Preste- och Borgare-Stånden ankommit
rörande denna fråga.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
Ännu hafva icke Protocolls-Utdrag rörande
den
-
Den 26 October e. ni.
denna fråga från bemälde Riksstånd ankommit.
Herr Lefrén’. Jag tillstyrker, att Ridderskapet
och Adeln täcktes förena sig med
BondeSlåndet i frågan om medlens utgående
från RiksgäldsContoiret. I ziffran äro
båda Stånden öfverens, och som man skulle
komma i förlägenhet att finna tillgångar
på annat sätt, tror jag, att detta vore det
lämpligaste. Jag vågar ej såsom skäl anföra
hvad man sagt mig, att Preste- och
BorgareStånden redan skola förenat sig med
BondeStåndet, hvarigenom jag hoppas att
frågan är afgjord; men som ProtocolIs-utdragen
ännu ej ankommit, kan man ej deruppå
grunda sitt beslut.
Herr Riben> Carl Wilhelm'. De Voterlngs-propositioner,
som blifvit uppställde,
äro resultat af en votering inom Stats-Utskottet,
i hvilken jag tillhört minoriteten.
Jag anser tvänne misstag vara begångne i
denna fråga. Först har Utskottet föreslagit,
att i ett visst fall de 70,000 R:dr, som
utgöra skillnaden, skola tagas af öfverskottsmedlen.
I ett Memorial N:o 154 bär
samma Utskott tillstyrkt Rikets Ständer, att
icke anvisa något på öfverskotten, och detta
StalsUtskottets tillstyrkande är af alla fyra
Stånden bifallit. Jag lemnar åt en hvar
att bedömma, huru conseqvent det är att,
47 H. 12
I7B
Den 26 O c io ber e. m.
emot delta beslut, anvisa något på öfverskolten.
Det andra misstaget ligger nti inbjudningen
till Ridderskapet och Adeln, alt
förena sig med BondeStåndet. Jag iir ej
nog lycklig att begripa, hvad BondeStåndet
menat. Det bar beslutat en summa af
696,000 R:dr, men sagt att endast 626,000
R:dr skola uppföras på Stat, och att resten
skall utgå af öfverskotten. I början af beslutet
står, att Ståndet bifallit de 696,000
R:dr B:co, men det finnes ej i den sednadelen,
der det är fråga om att taga medleii
af öfverskotten. Jag tog mig den friheten
fråga, om det var på öfverskotten från den
ena Riksdagen till den andra, eller om det var
på öfverskotten för året. En ledamot af BondeStåndet
sade, alt det var på öfverskotten
för året, den andra* att det var på öfverskotten
från Riksdag till Riksdag, och då
tvänne Ledamöter af Ståndet sjelfve vord
till den grad af olika meningar, är det ursäktligt
för mig, alt jag ej begriper hvad
man menat. Jag öfverlemnar åt en hvar,
och åt Herr Lefren sjelf, att bedomina,
hvad RiksgäldsContoirets ^ullmäglige skola
göra, om det ena året öfverskott finnes,
men icke det andra, huruvida det då skall
betalas för flere år, eller blott för det ena
året, då öfverskott finnes.
Herr Lefren: Den siste Talaren baft
gjort tvänne inkast emot inbjudningen. Det
första grundar sig på ett beslut i StatsXJt
-
Den 26 October e. m.
>79
skottets Memorial N:o 154* Jag har ej detta
Memorial här, och anhåller derföre, alt, om
det finnes till lands, det måtte blifva uppläst,
tj jag har ingen rättighet att begära,
att någon skall lita på mitt minne, ehuru
jag rätt väl Vet hvad det innehåller.
I anledning häraf blef StatsUtskoltets
Memorial N:o 154 uppläst, och hade Utskottet
deri yttrat följande: ”Och då, enligt
den af Rikets Ständer antagne beräkning
af StaIsVerkets inkomster till nästa
Riksdag, några synnerligen betydliga öfverskotter
på desamma icke torde komma
att äga rum, tror Utskottet, i sammanhang
härmcd> sig äfven böra föreslå:
att, derest några utbetalningar framdeles
■ vid denna Riksdag af Rikets Ständer beslutas,
hvilka icke å Stat blifva uppförde,
desamma må hänvisas att af RiksgäldsContoiret
bestridas, för fullgörandet hvaraf
nödigt är, att Öfverskotterne på StatsYerkets
inkomster varda från StatsVerket
öfverlemnade till bemälte Verk, så snart
ungefärliga beloppet, sorn öfverskjuter
uppkommande brister på Anslagen, beräknas
kan.”
Herr Lefrén: Äf det nu upplästa Memorialets
resultat, som blifvit af RiksStånden
bifallit, täcktes Ridderskapet och Adeln
!\-j II. iä*
i8o Den 26 October e. m.
finna, att Rikets Ständer ingalunda fattat
det beslut, att iugen anvisning må äga rum
på öfverskolten, utan blott att, i händelse
en sådan anvisning skulle göras, den skall
ske på RiksgäldsContoiret, dit öfverskolten
först böra ingå. Detta är den väsendtliga
skillnaden emellan mitt och Herr Ribens
tillstyrkande; ty ehuru Rikets Ständer tagit
det beslut, att ingen direct anvisning
må ske på öfverskolten, kan den dock ganska
väl ske på de öfverskott, som redan
ingått till RikgäldsContoiret. Jag tillstyrker
således bifall till inbjudningen. Herr
Riben har ytterligare anmärkt svårigheten
att fatta hvad BondeStåndet menat, ocb
har anfört, såsom anledning dertill, att två
Ledamöter inom Utskottet af detta Stånd varit
oense om rätta hegreppet af beslutet. Jag
bar äfven hört denna tvist, men jag tror,
att två individers mening ej gifver någon
rättelse, utan Ståndets ProtocollsUtdrag,
som ankommit och är klart. Det anvisar
directe på öfverskotten, glömmandes Ståndet,
att det beslutat, att inga anvisningar
directe på öfverskotten skola äga rum. Det
liar gifvit StatsUtskottet anledning att inbjuda
BondeStåndet, att så till vida förändra
sitt beslut, att medlen skola utgå af
RiksgäldsContoiret. Jag hoppas, att Ridderskapet
och Adeln finnér, det frågan
egenteligen är en formfråga; att det icke
är fråga om beloppet, utan endast att vinna
en riktig form för beslutet, så att
D e 11 26 O e t o b e r e. m.
det stännuer öfverens med vårt förut fattade.
Herr Riben: Om jag vore fullt öfvertjgad,
att detta blott vore en formfråga,
skulle det vara mig likgiltigt, huru den
afgjordes. Men Ridderskapet och Adeln
har nu hört sig föreläsas resultatet af StatsUtskottets
Memorial N;o r54> hvilket är af
alla fyra Stånden bifallit. Ridderskapet
och Adeln torde således hafva erfarit, att
Rikets Ständer beslutat, att anvisningar på
öfverskotten icke skola ske. Men tillika
är det sagdt, att derest några medel skulle
komma att anslås, som ej uppfördes på
Stat, borde de utgå af RikgäldsContoiret,
och alt öfverskoltsmedlen derföre skulle
lemnäs till RiksgäldsContoiret för att vara
disponibla. Jag underställer Herr Lefrens
eget bepröfvande, om det icke är påtagligt,
att då StatsUtskottet afgaf detta Memorial,
det hade afseende på sådana utgifter,
som kunde komma i fråga, sedan
StatsRegleringen blifvit gjord; ty att vid
sjelfva StatsRegleringen komma med sådane
saker, är att illudera det beslut, sorn redan
är fattadt, eller att säga, att dermed
ingen mening varit. Herr Lefren finnér
BondeStåndets beslut ej innefatta annat, än
en glömska af Rikets Ständers bifall till
StatsUtskottets Memorial N:o 154- Jag tror,
att den största oformligheten är den ovisshet,
sorn det lemuar, huruvida det är frå
-
lS2
Den 26 Octo b er e. m.
ga om öfverskotten för arel, eller öfverskotlea
från den ena Riksdagen till den
andra. Jag ber Ridderskapet och Adeln
sätta sig i deras ställning, hvilka skola tillämpa
det beslut, som blifvit kalladt; det
är vigtigt att uppställa bqslutenså, att man
vet, hvad beslut verkeligen blifvit faltadt.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställde särskildte
Propositioner, förblef vid sitt i afseende
å denna punkt redan fattade beslut,
samt godkände de af Utskottet föreslagne
voterings-proposi tioner.
Med anledning af Hans Excellence
Herr Gr ef vens och LandtMar skalkens derom
framställde särskilte propositioner, fann
Ridderskapet och Adeln vidare för godt
att, under förblifvande vid dess i afseende
å Fjerde och Sjette HufvudTitlarne förut
fattade beslut, godkänna de af StalsIJtskottet
rörande dessa IIufvudTillar föreslaglie
Voterings-pr opositioner.
Föredrogs å nyo och bifölls Lag-Utskottets
den 24 sistledne September under
N:o 103 afgifne, och den 2 dennes e. m.
på bordet Jagde, Betänkande öfver väckt
motion om ändring eller förtydligande af
*7 och no §§. i 5 Gapitlet af ConcursLagen.
Dom 26 Octo ber e. m.
183
Å nyo föredrogos oell Indes till Handlingarne
följande Lag-Utskottets den 24
sistlidne September afgifne, och den 2 dennes
e. m. på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 104. I anledning af gjorde anmärkningar
vid åtskillige till Utskottet återremitterade
Betänkanden.
N;o io5. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 5 förut
meddeldte Betänkande, öfver gjordt förslag
till ändring af 1 §. i 26 Capitlet ByggningaBalken.
Fö'redrogs å nyo oell gillades LagUtskottets
den 24 sistlidne September under
N:o 106 afgifne, och den 2 dennes e. m.
på bordet lagde, Betänkande, öfver väckt
motion om bestämmande af viss tid, inom
hvilken dom i utförd sak skall fällas och
utgifvas.
Vid förnyad föredragning bifölls Lagsamt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
den i5 dennes under ]M:o 61 afgifne,
och den 19 derpåföljde e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, rörande väckt fråga,
att 1827 års SkiftesStadga icke måtte tillämpas
på de enskiften, hvilka vid Stadgans
utgifvande voro påbörjade, men ännu
icke hunnit fulländas.
iö4
Den 26 Ö et ober e. na.
Företogs tili pröfning Lag-Utskottets
den 10 dennes under N:o 110 afgifne, och
den ip derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 4 förut
nieddeldte Betänkande, öfver väckt motion,
om stiftande af en Lag, hvarigenom må
förekommas, att Gäldenär, medelst diktade
köpe-afhandlingar, undanhåller sina borgenärer
de tillgångar iian kan äga till betalning
af sin skuld.
Friherre Cederströmj Jacob: Jag anhåller
om underrättelse, huru detta Utlåtande
blifvit af de öfrige trenne RiksStånden
afgjordt.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Någon underrättelse i detta afseende har
ännu icke från de öfrige RiksStånden ankommit.
Friherre Cederström: Det anmärkta
förhållandet i Utskottets första Betänkande,
hvarvid Utskottet förbiifvit, att, om en
Borgenär vid utmätning vill hafva gods utmätt,
hvilket är tredje mans, och den,
i hvars vård det är, erkänner det vara
denne tredje mans, denne likväl skall stämma,
i stället för Borgenären, innefattar en
orimlighet; ty tredje man blir då tvungen
att ingå uti rättegångskostnader, hvilka han
ej kan få ersatte. Jag har naturligtvis ingenting
emot, att all möjlig lätthet för
Den 26 Octo ber e. in.
i85
fordringars utfordrande beredes borgenären;
men likväl icke så, att tredje mans
rätt derigenom förnärmas. Örn tredje man
skall slämma, har Iian ingen möjlighet att
få rättegångskostnaderne ersatte, ulan måste
endast stämma för att få behålla sitt
gods. Man kan väl ej rättsenligt tvinga en
person att betala rättegångskostnader, der
de ej behöfvas. Jag anhåller således om
afslag å Utlåtandet.
Herr PrintzenskjöldCarl: De skäl
Friherre Cederström anfört för afslag å Utlåtandet,
äro ej af den beskaffenhet, att
de i något afseende kunna gälla. Erfarenheten
har icke sällan visat, att vid utmätningar
Gäldenärer företett köpe-afhandlingar
med tredje man, om ali deras lösegendom,
hvilka endast varit chirneriqua,
och upprättade blott för att betaga Borgenären
möjlighet att utbekomma sin fordran. Jag
bar sjelf varit i ett sådant predicament, och
funnit, huru man med största lätthet kan,
medelst dylika transactioner, förnärma dem,
hvilka till följe af förbindelser äga rätt till ens
egendom. Till förekommande häraf, torde
det således vara i sin ordning, att den
person, som uppgifves hafva köpt gäldenärens
lös-egendom, men likväl icke fått
den till sig öfverlemnad, skall visa, att
han deraf är rätter egare. Köpe-afhandlingen
bör i detta fall ej medföra något
vitsord; ty man måste ihågkomma, att det
i86
Dlmi 26 0 c t o b e r e. m.
är cn väsendtlig skillnad i sältet att styrka
äganderätten till fast och lös egendom. Då
handlingar och documenter innefatta tillräckliga
bevis för den förra, så utgör åter
possessionat! hufvud vilkoret för verkligheten
af den sednare. Jag tillstyrker bifall å Utskottets
förslag.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag förenar mig
i den åsigt, att Utlåtandet bör bifallas. Jag
kan ej finna annat, än att Utskottet afsett
den verkliga ägarens rätt, när det
sagt, att borgen skall sättas för all skada
genom qvarstaden. För min del tror jag
det vara vigtigt alt få slut på de oordningar
vid utsökningar, hvilka förorsakas genom
sådana diktade afhandlingar, och sorn
göra all execution af lösören omöjlig. Jag
kan ej fatta, alt det är någon fara för
godsägaren, när en sådan borgen tryggar
honom alt få ersatte de kostnader sorn åtfölja,
och således äfven all skada, som vid
flyttning af lösören kan äga rum. Jag kan
ej se, hvilken rätt honom ej är förvarad.
Jag tillstyrker alltså bifall å Utlåtandet.
Friherre Cederström: Det är en förblandning
emellan den person, som uppgifver,
att han i sitt hus har gods, hvilket
tillhörer annan man, och den, som är
ägare, hvilken kunnat leda till det besynnerliga
tillstyrkandeUtskottet afgifvit. Långt
Ifrån alt man betryggar godsägaren, är lian
Den 26 O c to b er e. m.
187
skyldig att ingå i en rättegång, hvaruti
han ej bordt hafva något att göra. Om en
person lemnar till en annan persedlar, och
denne uppgifver, att lian har saker, som
tillhöra den förre, måste den kärande parten
väl vara den, som utsöker. Hvad Utskottet
synes hafva åsyftat, är, att undvika,
det en gäldenär skall orätt uppgifva det
lian äger, såsom tillhörande annan, och
endast hos honom i förvar. Men en sådan
farhåga måste väl ej leda derhän, att ålägga
en annan person, än gäldenären, att
ingå uti rättegång, för att få behålla sin
egendom. Det är borgenären och ej gäldenären,
som skall sätta borgen, i falldén
förstnämde vill bemägtigasig gods, som deli
sistnämde uppgifvit tillhöra annan man,
Herr Hjerta: Jag kan ej fatta, hvad
Friherre Cederström menar. Det står klart,
att godset skall med qvarstad beläggas, och
att borgenären äfven skall underrätta den
uppgifne ägaren, samt stämma honom att
bevisa sin rätt. Jag vet då ej, huru man
kail säga, att hans rätt är kränkt. Har lian
gjort en afhandling, hvarigenom hail kail
bevisa sin äganderätt till lö,s-egendomen,
lär det vara gifvet, alt man låter honom
få den. Hvad förluster angår, är lian tryggad
derföre genom borgen; och sluteligen
hvad angar, att han ej skulle blifva underrättad,
hvar sakerna linnas, så vet lian,
genom den underrättelse honom skall med*
i88
Den 26 Oelober e. m.
delas, att han skall instämma. Det är ingen
säkerhet, som icke är förvarad åt den
verkliga godsägaren. Men der ingen godsägare
finnes, är äfven säkerhet för borgenären.
Jag finner ingen brist i ordalagen
eller förslaget, hvarföre jag tillstyrker bifall
derå.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef LagUtskottets förevarande
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Herr HjertaGustafa anförde skrifteligen:
Då
Hans Excellence Herr Grefve af
Wetterstedt, efter återvunnen hälsa, åter
deltager i våra öfverläggningar, anser jag
mig böra uppfylla den skyldighet mot Ståndet,
som jag, i det sista plenum Hans Excellenee
här bevistade, mig åtog, nemligen
att bestyrka genom verificerad afskrift af
Tull-räkenskaperna, att Hans Excellences
namn funnits bland deras antal, som erhållit
Licencer. Och öfverlemnar jag härmed
densamma till protocollet; med uppriktigt
förklarande, att hvarken min afsigt
varit, eller mina då fällde ord böra tydas,
såsom ville jag, genom den framställning
jag då gjorde, klandra saken, i de nu ifrågavarande
fall; utan afsåg jag med mitt
yttrande endast att visa, huru den repre
-
Den 26 October e. m.
sentationskostnad, hvilken angafs såsom skäl
till Utrikes StatsMinister-lönens förhöjning,
syntes mig möjligtvis vara lättad genom
dylika friheter.
Jag bör likväl lika frimodigt förklara,
att af detta utdrag utur Tull-räkenskaperna
synas å tullvärdet endast sådane mindre
belopp, och väsendtligen införsels tillåtelse
mot tull af förbjudne articlar, att jag visserligen
finnér, att rättigheten icke varit
hvarken missbrukad eller ofta brukad.
Jag bar trott mig vara skyldig denna
förklaring åt Hans Excellence, Ståndet och
mig sjelf, på det någon misstydning af öfverläggningen
eller af mina ord icke måtte
äga rum.
Uppsatts på de eflfecter, StatsMinistern
för Utrikes Ärenderna, Hans Excellence
m. m. Herr Grefve af Wetterstedt
erhållit Kongl. Maj:ts serskildta
Nådiga tillstånd att få införa.
Ar
De införda sakernas beskaffenhet. 1 a^fTnl[en
1824
S. å.
Mattvdftill ett värde af 666: 32,
P upper sTapeterj d:o 333: 16,
(för möbleringen af Ministerhuset).
(Kongl. Brefvet d. 3 No v. 1824).
En Statsvagnj af Hans Excellence
begagnad vid ambassaden till
Munchen.
(Kongl. Brefvet d. 3 Junii 1824).
mot 10
■ proc. af
värdet.
] Tullfritt
Den 26 October e. in.
1824
S. a.
S. å.
25 å 3o Flaskor Topanskt Vin, liitskickadt
för att såsom prof åt
flere utdelas.
(Kongl. Brefvet d. 5 Maji 1824.)
En Låda med Tryffel ....
(Kongl. Brefvet d. 2 Dec. 1824).
En Låda, inneliållande några smärre
Alabaster-p/eser.
(Kongl. Brefvet d. 22 Dcc. 1824).
mot tö
proc. af
värdet.
' mot 5o
proc. af
värdet.
,mot tull
efter den
då utfärdade
nya
i Taxan,
hvars efterlefnad
vidtog
med år
iS25.
År i8a5 har Hans Excellence Herr
Grefve af Wellerstedt, i hänseende till införsel
af varor, icke beviljats någon licenceförmån;
och TullVerkets Räkenskaper och
Handlingar visa ej heller, att, under någondera
af ofvannämnde 2:ne är, Hans Excellence
lemnats någon så beskaffad förmån
för Corps-diplomatique. Stockholm af
Kongl. GeneralTullstyrelsens ActuarieContor
den 28 September 1829.
J. J. Adolfson.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
Gustaf: Jag får tacka Herr Hjerta
för den nu lemnade upplysning, och torde
få beklaga att, då så många andra vigtiga
föremål återstå för våra Öfverläggningar,
ett ämne som detta skall upptaga några
Den 2 6 Octo ber e. m.
ögnablick. Högloft] Ridderskapct och Adeln
lärer finna, att min representationsförmåga
icke synnerligen kunnat ökas genom dessa
nu uppgifna tillåtelser. Hvad vinet beträffar,
så var det kommit, mig oåtspord, såsom
prof, och var af den natur, att det ej
påkallat någon ytterligare lefverance. Ilvad
Statsvagnen angår, har jag ej infört den,
såsom StatsMinister, utan såsom Ambassadeur
till Munchen för att begära Hennes
Kongl. Höghet Prinsessans hand för Hans
Kongl. Höghet KronPrinsen, och denna
vagns införande var en förmån, som alla
återkommande diplomatiska Ombud åtnjuta.
Föredrogos å nyo och gillades följande
LagTJtskottels den 10 dennes afgifne, och
den in derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o iii. Om förslag till ändring af
2 Momentet i 3 § af i o Capitlet ByggningaBalken.
N:o ii2. Öfver väckt motion om ändring
af i och 3 §§ i 3o Capitlet Rättegångsbalken.
Föredrogs å nyo och bifölls Lag-Utskoltets
den 24 sistlidne September under
N:o 101 afgifne, och den 2 dennes e. m.
på bordet lagde, Betänkande öfver väckt
Den 26 October e. m.
motion om ändring eller förtydligande af
6 Copitlet 2 och följande §§ i ConcursLagen.
Vid förnyad föredragning biföllos följande
LagUtskottets den 3o sistlidne September
afgifne, ocb den i3 dennes på bordet
lagde, Betänkanden:
N:o 107. Öfver väckt motion om ändring
af 5 §. i Cap. RättegångsBalken,
i bvad den angår anslag till Doms utgifvande
i UnderRält.
N:o 108. Öfver väckt motion att, med
ändring af 8 § i 27 Capillet RättegångsBalken,
ocb särskilta dithörande Författningar,
ÖfverRätter må åläggas, att i alla
mål, som till deras handläggning höra,
låta svarande Parters förklaringar, genom
Konungens Befallningshafvandes försorg,
infordra.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den i5
dennes under N:o 62 afgifne, och den 19
derpåföljde e. m. på bordet lagde, Betänkande
öfver väckt motion med förslag till
Strafflag mot olagliga tjenste-accorder.
Herrarne Dahlman, Lars Johan, och
Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, anhöllo, att
detta Betänkande mätte ytterligare få hvila
på bordet.
I an
-
Den 26 Octo ber e. »1.
•9">
I anledning hvaraf Hans Excellence
Ilerr Grefven och Landt Marskalken förklarade,
att då flere Ledamöter förenat sig
derom, att ifrågavarande Betänkande måtte
ytterligare hvila på bordet, sådant, enligt
49 §• Riksdagsordningen, icke kunde
förvägras.
Å nyo föredrogs Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens den i5
dennes ander N:o 63 afgifne, och den ir>
derpå följde e. m. på borde lagde, förslag
till jemnfening uti RiksStåndens beslut, rörande
väckt fråga, att Rådstugu- och KärnnärsRätter
må erhålla exemplar af utkommande
författningar, äfvensom Kämners -  Rätterna tillhandahållas den så kallade författningssamlingen.
Herr Ribbing, Arvid: Jag för min del
skulle önska den förändring, att man nyttjade
uttrycket: till hvarje domstol, såsom
BorgareStåndet föreslagit. Detta tyckes ock
vara öfverensstämmande med de andra Ståndens
beslut.
Herr von Hartmansdorff, August'. Jag
tillstyrker Ridderskapet och Adeln, att förblifva
vid sitt beslut, ty om vi nu skulle
göra förslag till jemkningar i del jatnkningslörslag,
som redan är uppgjordt, skulle blott
nya olikheter uppkomma. Dessutom anser
47 H. 13
>94
Den 26 Octobcr e. in.
jag Ridderskapets och Adelns beslut vara
rigtigare, än de öfriga Ståndens, hvarföre
vi så mycket häldre böra dervid förblifva.
Sakens utgång beror ändock sluteligen på
Konungens afgörande.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt förblifva vid dess i detta ämne
redan fattade beslut.
Då nu å nyo föredrogs Lag-samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens dea
i5 dennes under N:o 64 afgifne, och den
jg derpåföljde e. m. på bordet lagde, förslag
till jemkning uti RiksStåndens beslut,
i fråga om förändrad redaction af sista
puncten i 1 §. i5 Capitlet ByggningaBalken
m. m.; fann Ridderskapet och Adelil,
att berörde förslag icke erfordrade någon
åtgärd af Ridderskapet och Adeln.
Föredrogs å nyo och bifölls Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
den 4 sistlidne Augusti under N:o 5g afgifne,
och den 5 dennes på bordet lagde
Betänkande, i anledning af föreslagne iakttagelser
vid utfärdande af pass.
Å nyo föredrogs BevillningsUtskottets
den 1 dennes under N:o 46 aflåtne, och
Dé'n 36 October e. ni. jg5
elen 16 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Memorial i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o tfi förut
meddeldte Betänkande, om befrielse eller
lindring i Bevillningett för KronoLotsar eller
Loisdrängar.
Herr HjertaGustaf: I händelse Ridderskapet
och Adeln hade fattat beslut i
saken, eller något Stånd hade varit skiljaktigt,
är jag af den öfvertygelse, sorn
Herr Uggla yttrat i sin reservation; men
i det hopp, att Ridderskapet och Adeln
torde bifalla Utskottets Betänkande, förmodar
jag, alt saken varder afgjord genom
alla fyra Ståndens sammanstämmande beslut,
och att den blir, såsom den förr varit.
Jag tillstyrker bifall å Utskottets första
Betänkande, på de skäl jag förut anfört,
att jag ej anser lotsarne vara hårdare beskattade,
än deras vederlikar.
Herr von Hartmansdorff, August'. Jag
kan ej rätt påminna mig, om Ridderskapet
och Adeln återremitterat denna fråga, och
således ej eller, om något beslut i hufvudsaken
är fattadt. I förra händelsen tillstyrker
jag, att Utskottets förslag måtte ogillas,
och Lotsarne erhålla den eftergift, som
yrkats. Om Ridderskapet och Adeln skulle
dertill gifva sitt bifall, kommer saken
att genom Förstärkt Statsutskott afgöras.
47 H. i3*
*
Den iG October e. m.
Herr Tham, Wollrath: Jag får äran
lemna den upplysning, att sjelfva frågan,
huruvida Lotsar bnrde befrias från den bevillning,
som. enligt Andra Artikeln, blifvit
dem ålagd, ännu icke är af Ridderskapet
och Adeln afgjord, utan endast återremitterad.
En enkel återremiss bar ej kunnat
föranleda Utskottet att framställa någon
voterings-proposition, utan Utskottet bar
blott underrättat Ståndet om förbållandet.
Skulle Ridderskapet och Adeln nu besluta,
att Lotsar skola vara befriade från Bevillning;
uppkommer för Utskottet skyldighet
alt uppgöra jemkningsförslag emellan de
olika meningarne, samt volerings-proposition.
Herr Hjerta: Det förhåller sig såsom
Herr Tham yttrat, och jag äfven nämnde,
att nemligen Ridderskapet och Adeln ännu
ej fattat beslut i denna fråga. I sådant fall
linde Herr Ugglas reservation varit behörig.
Men då något beslut ännu ej är fattadt,
kunna vi icke öfverlägga om annat,
än det första Betänkandet. Jag anhåller
om proposition å hvad Utskottet föreslagit,
eller att ingen befrielse för Lotsar må äga
rum. Om man skall göra afseende på de
anmärkningar, som af Herr Bruncrona blifvit
framställde, i ändamål att Lotsar måtte
befrias från Bevillning, så har man fullkomlig
anledning alt äfven befria flere andra,
som ej äro bättre lottade. Det fiunes
Den 26 October e. ni.
‘97
lotsplatsen der förtjensten är ringa, en följd
af en mindre väl stäld fördelning, men då
risquera lotsarne intet, ty, om de ej hafva
5o R:drs inkomst, erlägga de ingen Bevillning.
Bevilja vi undantag för dem,
böra vi äfven göra det för många andra.
Jag tillstyrker bifall å Utskottets förslug.
Herr Puben, Carl TVilhelm: Jag kan ej
dela den siste talarens öfvertygelse, att lotsarne
böra förvägras den befrielse, som för
dem blifvit ifrågasatt. I motsatts af Herr
Hjerta, tror jag ej, alt det finnes några
personer, som i elände och knappa inkomster
kunna jemförus med dem. Med undantag
af några få i det Vestra, och ännu
färre i det Norra distiictet, finnes ingen
plats, der man kan begripa, huru de kunna
föda sig. Också äro de de fattigaste i vet Iden.
Det finnes likväl ingen befattning,
hvilken medför sådana vådor, som de, för
hvilka de äro utsatte. Då soldater äro befriade
från Bevillning, böra lotsar vara det
med ännu mera skäl. Jag förenar mig i
den åsigt Herr von Hartmansdorff yttrat,
och önskar befrielse för Lotsarne.
Herr Tham: Jag utbeder mig blott
att få lemna den upplysning, att den i
Författningen utsatte Bevillning för lotsar
uppgår högst till 1 R:dr 32 sk., och minst
till 16 sk. Banco. Jag hemställer, om den
Bevillning, hvartill de blifva taxerade, är
198
Den 26 October e. m.
sådan, att den bör föranleda till ett beslut,
som är rakt stridande emot de öfriga
Slåndens, och hvarigenom frågan skulle
gå till Förstärkt Statsutskott. Den obetydliga
Bevillningen är orsaken, hvarföre
Utskottet ej kunnat tillstyrka befrielsen,
och hvarföre den blifvit afslagen i de andra
Stånden.
Grefve von Rosen_, Axel: Då denna
fråga i BevillningsUtskottet föreyar, instämde
jag med dem, sorn yrkade, att befrielse
ej skulle äga rum, och jag har ej af discussionerne
fått anledning att ändra denna
öfvertygelse. Det kan möjligen finnas undantag
för vissa localer af kusten, men för
den vestra skulle det göra en elak verkan,
om de blefvo befriade, enär den minsta
bevillningen ej är högre än 16 skillingar.
Många af dem hafva god förtjenst, och Fiskarne,
sora ofta lotsa, när lotsarne ej vilja
göra det, betala kanske mera i bevillning,
och hafva ej annan, än denna vådliga,
näring, hvaraf de skola föda sig. De
äro ej genom mera än en bräda skilde
emellan lif och död. Jag tror det vara aldeles
nog med en sådan gradation, sora
Utskottet föreslagit.
Herr von Hartmansdorff’. Lotsarne äro
vid strängt straff förpligtade, att våga lifvet
för fartygs lotsande, och äro således
genom sin tjenst stadde i beständigt krig
Den 26 October e. m.
*99
med elementerne. Jemförelsen emellan dem
och fiskare är ej lämplig, emedan det ej
åligger de sednare att för det allmännas
tjenst något äfventyra. Men med Kronans
manskap kunna lotsar destomera jemföras,
som de oftare, än soldaten, äfventyra lif,
lemmar och hälsa. Det är sålunda billigt,
att de åtminstone njuta lika befrielse med
Kronans manskap.
Friherre Cederström^ Jacob: Det är
visserligen både fullkomligt billigt och rättsenligt,
att, i likhet med hvad för Kronans
manskap äger rum , befria lotsarne från bevillning,
ty de äga ett svårt yrke, och äro
ej så lönte, att lindi ing icke behöfves. Men
jag anhåller om upplysning af Herr RiddarhusSecreteraren,
huruvida Utskottets Betänkande
är af 3:ne Stånd afgjordt.
Grefve von Rosen: Jag skulle alldeles
instämma i den åsigt Herr von Hartmansdorff
framställt, om verkliga förhållandet
vöre sådant, alt lotsarne jemt äro ute, när
faran är för handen. Men förhållandet är
icke sådant, synnerligen på Sveriges vestra
kust, der åkerbruk mycket upptager deras
tid. Jag hemställer, om det är billigt, att
en lots, som kan lefva af sitt åkerbruk,
befrias från bevillning. Det är nästan alltid
förhållandet, att fiskare inlotsa alla fartyg
i hårdt väder, ty lifvet är ändå alltid
kärare för lotsarne, då de kunna lefva utan
200
Den 2G O c to ber e. m.
alt blottställa detsamma. Jag skulle gå in
på Herr von Hartmansdorffs mening, om
del vore här, såsom i Norrige, att Lotsarne
icke ägde jordbruk, eller om frågan vore
om en hög afgift; men då minsta afgiften
är 16 sk., tåla lotsarne vid densamma.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Jag
kail ej föreställa mig annat, än att delta
är bland de mål, hvaruti alla fyra Stånden
skola vara ense för alt tillvägabringa ett Rikets
Ständers beslut. Utskottet har derföre
misstagit sig, då det trott frågan vara
afgjord genom tre Stånds beslut. Om Rid—
derskapet och Adeln således skulle besluta,
att lotsarne höra befrias från Bevillning,
men de öfrige Stånden yrka motsatsen, samt
Ridderskapet och Adelil ej vill frånträda
sitt beslut, ser jag ej annat, än att frågan
får hänskjulas till Förstärkt Statsutskott.
Herr Tham: Jag får först, i anledning
af Friherre Cederströms fråga, huruvida tre
Stånd afgjort saken, svara, att detta tinnes
uppgifvit i förevarande Memorial, som är
skrifviti följd af officiela ProtocoIlsUtdrag.
Då Ridderskapet och Adelil icke afgjort frågan,
kunde Utskottet icke inkomma med något
jemkningsförslag, ty jemkningspropositioner
i anledning af ett återremitteradt
Betänkande lära ej gå an.
Herr Cederschjöld: Jag vill blott, i
anledning af hvad deri siste Talaren an
-
Den 26 Octo ber e. in.
20 (
fört, upplysa, att i Memorialet står, det
målet är afgjordt. Det är deruti Utskottet
har orätt; ty det 4;de Ståndets beslut
erfordras äfven.
Herr von Hartmansdorff: Herr Cederschjöld
har fullständigt ulredt det formela
af saken Sedan fråga uppstått, att förvisa
den till Förstärkt Statsutskott, bör jag
erhindra, att denna fråga icke är af mindre
vigt, än åtskilliga andra, som blifvit dit
förvisade, t. ex. om chartering å Borgarehref,
Båtpass m. m.
Herr Hjerta: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Herr von Hartmansdorff. Jag
vill endast tillägga, att jag anser Utskottets
första Betänkande böra bifallas.
Grefve von Rosen förenade sig med
Herr Hjerta.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln biföll BevillningsUtskoltets
i detta ämne afgifne första Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Ridderskapet och Adeln, uppå
derom af Hans Eoccellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framsläld proposition,
fann för godt att, med afslag å
sistnämnde Betänkande, förklara, det K10-  noLotsar och Loisdrängar borde, likasom
202 Den 26 October e. m.
Kronans manskap, vara frie från Bevillnings
utgörande.
Grefve von Rosen anmälte till protocollet
sin reservation emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Föredrogs å nyo Herr Ribbings, Arvid,
den 21 dennes e. m. på bordet lagde
hemställan om inbjudning till de öfrige
RiksStånden, att deltaga i Ridderskapets
och Adelns den i4 dennes f. m. fattade
beslut angående underdånig anhållan hos
Kongl. Maj:t om framläggande vid nästa
Riksdag af en utarbetad plan rörande Hästculturens
tillstånd och befrämjande.
Grefve von Fersen, Hans, anhöll, att
denna fråga måtte ytterligare- få hvila på
bordet.
Herr von Hartmansdorff',, August: Herr
Ribbing har ej begärt annat, än att Ridderskapet
och Adeln skulle inbjuda de öfriga
Stånden, alt förena sig om ettafRidderskapet
och Adeln redan fattadt beslut.
Är beslutet af pluraliteten fattadt, måtte
väl samma pluralitet önska, att de andra
Stånden deri instämma. Jag ser således
icke, huru Ridderskapet och Adeln skulle
utan sjelfmotsägelse kunna neka inbjudningen;
sjelfva Protocollsutdraget, som innefattar
underrättelse om beslutet, är ju ett
slags inbjudning.
Den 26 October e. ni. 2oJ
Herr Hjerta> Gustaf: Det är just i anledning
af den siste Talarens yttrande, som
jag anser inbjudning öfverflödig, enär ProtocollsUtdraget
meddelar underrättelse om
bestulet. Skulle den satts blifva gällande,
alt inbjudningar ej kunna nekas, skulle halfva
Riksdagen upptagas blott med inbjudningar.
Helt annat är förhållandet, om i något visst
fall ett Stånd inbjuder de andra; annars är inbjudning
oformlig och stridande mot Grundlagen.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Då
ProtocollsUtdraget, som innefattar Ridderskapets
och Adelns beslut i myntbestämningsfrågan,
i plenum den 23 dennes e. m.
justerades, misstänkte jag, att en missräkning
var begången i det stora bråket på
ass. Jag har sedan genomräknat problemet,
och funnit förhållandet vara, som följer:
enligt 1664 års myntfot skulle silfret
lojeras så , att en mark myntmetall innehöll
i4 lod 1 gran, eller, efter 18 gran på lodet,
253 gran fint silfver; och af en sådan
mark skulle utmyntas 7^ R:dr, så att 1 R:dr
borde väga 2§ lod. När nu 1 mark eller 16
lod myntmetall innehöll 253 gran fint silfver,
måste 1 R:dr eller 2-| lod innehålla
35^ gran. Och vill man förvandla dessa
35T^ gran till ass å 274 på lodet; så befinnas
de utgöra 534||f ass; hvilket alltså blir
innehållet af fint silfver i 1 R:dr efter 1664
års myntfot. Jag vill blott anhålla, att detta
malte i dagens protocoll blifva antecknadt.
Den 2 6 Octo ber e. m.
Herr Lejréti, Johan Pehr: Jag får
äran upplysa, att sista siffran i bråket bör
vara 3 i stället för 2. Annars är bela det
stora bråket riktigt, ty jag har serskilt i
dag collationerat det med myntböckerna på
Kongl, myntet, hvilka böcker gällt ända
sedan i65g. Med undantag, att sista siffran
skulle vara 3 i stället för 2, är allt
riktigt, och om man fortsätter bråket längre,
skulle man säkert få det att räcka till
Solna eller Upsala; i vanligt bråk uttryckes
det med f||; ty 1 R:dr efter 1664 års
myntfot innehåller 534fff ass fint silfver.
Justerades följande :
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen istockholm
f. m. den 23 October 182g.
S. D. Vid förnyad föredragning af
Riddai hus-Utskottets den 3 sistlidne September
aflåtne, och den i4 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Memorial, med
förslag till underdånig Skrifvelse till Kongl.
Maj:t, angående utfärdande af Kungörelse
om en fortfarande Riddarhus Capitationsafgift;
fann Ridderskapet och Adeln för
godt att berörde förslag godkänna. Ut Supra.
Justerades trenne Protocolls-Utdrag,
innehållande Ridderskapets och Adelns i
Plenum den 23 dennes f. m. i öfrigt fattade
beslut.
Den a6 O c t o b e r e. m.
2o5
Justerades ätta ProtocollsUtdrag innehållande
Ridderskapets oell Adelns i Plenum
den 23 dennes e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från Förstärkta StatsUtskottet:
Af den 24 dennes:
N:o 313. Angående anstäld omröstning
i åtskilliga frågor, hörande till StatsRegleringen.
Från BevillningsUtskottet:
Af den 20 dennes:
N:o 5r. Angående väckt motion om
upphörande af Städernas Salu-accis.
Från Lagutskottet:
Af den 10 dennes:
N:o 113. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående rättighet för
patrouille, post, vaktkarl eller fångförare
att, genom bruk af skjutgevär, söka förekomma
fånges flykt.
N:o 114- Öfver väckt motion om offentlighet
vid Undet Domstolar och Policekamrar
i Städerne.
N:o 115. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition angående ålder för dem,
io6 Den 26 October e. m.
sorn af HofRätterna till Domare-embetets
ulöfvande förordnas.
Åf den 17 dennes:
N:o 116. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående ansvar åden,
som bortförer eller undanhåller annans minderåriga
barn.
N:o 117. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga proposition angående tillägg uti a5
Cap. 5 §. RättegångsBalken.
N:o 118. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
4o öfver Kongl. Maj:ts Nådiga proposition,
angående strafflag emot Negerhandel och
delaktighet deruti.
N:o 11g. Öfver väckt motion om en
strafflag mot Slafhandel i allmänhet.
N:o 120. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
85, angående förslag till Lag för åhörarer
som bevista RiksSlåndens öfverläggningar.j
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 28 October f. m.
Onsdagen d. 28 October 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Föredrogs å nyo Hedervärda Bonde*
Ståndets den i g dennes aflåtne, och samma
dag eftermiddagen på bordet lagde,
ProtocoIlsUtdrag, innefattande BondeStåndets
beslut, att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om Riksdagens afslutande
sist vid medlet af nästa December månad;
uti hvilket beslut de öfrige RiksStånden
blifvit inbjudne, alt sig med BondeStåndet
förena.
I sammanhang härmed företogs nu äfven
till pröfning Högvördige PresteStåndets
den a3 dennes aflåtne, och samma dag f.
m. på bordet lagde, ProtocoIlsUtdrag, innehållande
inbjudning till de öfrige RiksStånden
att deltaga uti åtskillige till Riksdagsärendernes
verkliga påskyndande, och
undanrödjande af alla de hinder, som kunde
möta Kongl. Maj:ts Nådiga afsigt att anbefalla
Riksdagens slut, af PresteStåndel vidtagne,
uti ProtocollsUtdraget omförmäldte,
beslut.
Herr Thanij Wollrath'. I den Inslruction
för Riksdagsärendernes behandling,
hvartill PresteStåndet i dess ProtocoIlsUtdrag
gifvit oss förslag, saknar jag flera vig
-
2f>8
Den 28 O e 10 b e r f. in.
tiga frågor, som Högvördiga Ståndet uteglömt,
såsom Tullbevillningen, Bränvinsbevillningen
oell Postbevillningen samt Bankens
hela Låneväsende. Jag hemställer derföre,
om man icke borde svara, att Ridderskapet
och Adeln delar PresteSlåndets
önskan att få slut på Riksdagen, såfortsig
göra låter, och att Ridderskapet och Adeln
ej skall underlåta att vidtaga de åtgärder
för ändamålet, som göromålens vigt och
mångfald medgifva; men att hvad i ProtocollsUtdraget
i öfrigt innefattas, rörande
Utskottens arbeten, till dem helt enkelt
remitteras.
Friherre Cederström, Jacob: Till hvad
Herr Tham nyss yttrat får jag tillägga, att
jag anser lämpligast, all Ridderskapet och
Adeln, med förklaring, att Ridderskapet
och Adeln instämmer i PresteStåndets önskan
om Riksdagens snara slut, öfverlemnar
PresteSlåudels ProtocolIsUtdrag till Utskotten
för att ställa sig detsamma till efterrättelse,
så vidt möjligt är; ty det går
icke an, att i allt gifva Utskotten de bestämda
föreskrifter för deras arbetsordning,
som ProlocollsUtdraget innehåller.
Herr von Hartmansdorff\ August’. Om
man, lika med Herr Tham, ville uti beslutet
upptaga en förteckning på alla de
serskildta ämnen, PresteStåudet icke omnämnt,
Den 28 O c t o b e r f. in.
nämnt, så tror jag att listan kunde ökas
med Instructionen lör Herrar Fullmägtige
så väl i Banken som i RiksgäldsContoiret,
samt åtskillige extra anslag, hvilka genom
enskildta motioner blifvit föreslagna, och
några ännu obesvarade Kongl. Propositioner.
Herr Crusenstolpej Magnus Jacob: I
afseende på PresteSlåndets ProtocollsUtdrag
utber jag mig att få öka listan med ännu
ett ämne, som af Högvördige Ståndet blifvit
uteglömt, nemligen åtskillige lagförändringar
hvarom frågor blifvit väckte. Det
kan visserligen vara hugnande, att vara
budbärare för det glada budskapet om Riksdagens
snara slut; men man bör derföre
icke förbise de flere vigtiga Lagprincipfrågor,
som ännu återstå. Hvad åter BondeStåndels
ProtocollsUtdrag beträffar, får jag
anmärka, att det synes mig alldeles olämpligt,
att Rikets Ständer skulle ingå med
en underdånig skrifvelse, deruti de säga
sig vara oförmögne att sjelfve komma till
något slut med Riksdagsgöromålen, och derföre
bedja Konungen göra slag i saken.
Det skulle vara alt allt för mycket gifva
lastarenom rum, i afseende på vår närvarande
representation. Jag instämmer således
endast uti de sista raderna af PresteStåndéts
långa beslut angående arbetsordningen.
4? >4
210
Den 28 Octo ber f. m.
Hans Excellence Herr Grefven oell
LandlMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade instämma uti
BondeStåndets ofvanberörde beslut.
Ropades Nej.
Hvarefter, uppå derom af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
framställd proposition, Ridderslwapet och
Adeln fann för godt besluta, att Ståndet,
som lifligt delade Preste- och BondeStåndens
önskan att Riksdagen måtte med
första möjliga blifva afslutad, i så måtto
instämde uti PresteStåndets ifrågavarande
inbjudning, att Ridderskapet och
Adeln ville för dess del söka, att, i allt
livad på Ståndet kunde ankomma, bidraga
till vinnande af det åsyftade ändamålet;
och skulle jemväl alla Rikets Ständers Utskott
erhålla del af PresteStåndets ProtocollsUtdrag,
med anmodan, alt, i afseende
å arbetets gång, i hvad rörde Utskotten,
söka, så vidt möjligt vore, till ofvanberörde
ändamål medverka.
Å nyo föredrogs och bifölls StatsUtskottets
den 17 dennes under N:o 3o3 afgifne,
och den ig derpåföljde e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, angående vilkoren
för Saltpettergärdens upphörande.
Herr Munck af Rosenschöld^ Eherhard'.
Då jag väckte motion om indragning af den
Den 28 Octo ber f. m. a ii
Kronotionde, som är till Lunds Domkyrka
anslagen, uppläste Herr Crusenstolpe derefter
ett anförande emot mig, som jag då
icke kunde vederlägga, men förbehöll mig
att framdeles få till besvarande upptaga;
och som de härtill nödige bevis oell handlingar
kommit mig så sent tillhanda, torde
det ursäktas, att jag nu först afgifver detta
svar, med begäran om remiss deraf till
de Utskott, till hvilkas handläggning motionen
blifvit öfverlemnad.
Hvarefter Herr Munck af Rosenschöld
uppläste följande:
Det hörer till de sällsamheter, hvarmed
denne Riksdag utmärker sig, att sedan
jag gjort motion om den till Lunds
Domkyrka anslagne IvronoTiondes återgående
till Staten, och om Ordförandens i
DomkyrkoRådet lönande af Kyrkans egna
medel, en Ledamot af ett annat Stånd begagnade
en Ledamots af detta Stånd tjenstvillighet,
för att här få qppläst ett vederläggningsförsök,
så beskaffad!, att Författaren
visserligen i sitt eget Stånd ej skulle
sjelf vilja framkomma med ett sådant.
Jag är också öfvertygad, att om Herr Crusenstolpe
sjelf känt saken, eller innan uppläsningen
med nog uppmärksamhet genomläst
och granskat det honom meddelade
Memorial, hade han icke nedlåtit sig till
en sådan commission; ty då hade han sjelf
4: H.
9.15. Den aS O c toker f. ni.
funnit, alt den förmenta vederläggningen
ej bestod i annat, än dels i vederläggning
af hvad jag icke sagt, ja i bekräftelse på
hvad jag verkeligen påstått, dels i personligen
förolämpande uttryck, och dels i
rakt ogrundade uppgifter. Och då för bestyrkande
af min uppgift om en del af
Domkyrkans inkomsters förslösande på ej
blott onödiga, utan äfven vanställande, ja
ridicula reparationer och utsiringar, jag
helt enkelt begagnat, och här uppläst, men
af skonsamhet blott en del af Organistens
tryckta Memorial till Landshöfdinge- och
Biskops-Embetena, är det märkvärdigt, att
jag, som framträdt i egenskap af Riksdagsman
, derföre skall blifva så illa behandlad,
då Organisten, denne underordnade
Tjensteman, icke en gång blef ålagd bevisa
sina, under form af beskyllningar, rakt
framställda uppgifter, (^förmodligen emedan
förhållandet der på stället var allmänt kändt,
hvilket det icke här kan vara), och han
erhöll af sine förmän icke en gång någon
näpst, hedrades icke heller, såsom jag, med
något försök lill vederläggning, utan i stället
fick han, hvad han i början fordrat,
men honom blifvit vägradt, nemligen den
nödiga summan anslagen till en ny Orgel,
och ett förklarande af Domkyrkolnspectoren,
att penningarne dertill voro alt tillgå,
sedan han nyss förut förklarat, att
inga funnos. Det hörer äfven till de många
motsägelser eller conlraster i vårt land,
\
Deri 28 Ociober f. m.
att då man i fullt mått och utan fara begagnar
sin rätt, att klandra Regeringens åtgärder,
är man utsatt för personliga förolämpningar
och tillmålen, om man vågar
göra framställningar, (sorn, då de angå
rättelser, måste i någon morr innefatta ett
indirect klander) mot högre Embetsinäns
i en landsort eller deras slägtingars åt
Mera
ömtålig om Statens sanna väl,
än om Domkyr kans öfverflöd på inkomster,
vai’ en Representant för Lunds- Stift vid
1765 ars Riksdag, som föreslog, att Domkyrkans
Hemman skulle fä köpås till Skatte,
hvaraf inom praescriplionsliden blott
de 85 Hemmanens åboar för stod o alt begagna
sig.
Hvad Domkyrkans bestridda rikedom
angår, så förhåller det sig dermed så, som
jag förut anfört, att dess inkomster alls
icke svarade emot dess förmögenhet, innan
Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref af den 27
Augusti 1817 b e fa Ille ett förhättradt hushållssätt,
isynnerhet genom de icke till
skatte köpte hemmans bortarrenderande på
Auction, men att sedan hafva inkomsterne
årligen ökats, och tilltaga årligen så länge,
lills alla dessa hemman genom yppade åboledigheter
hinna att blifva på det af Kongl.
Maj:t föreskrifna sätt bortarrenderade; och
den tid kan snart komma, då den har åtminstone
3 tusen tunnor säd i årlig inkomst.
Således kunna kyrkans inkomster
Den 28 October f. ra.
innan 1817 hafva varit otillräckliga, och
nu öfverflödiga. Herr Crusenstolpes Commitlent
har ju sjelf uppgifvit, att från 1 815
till 1826 eller inom 10 år, Kyrkans utgifter
till blott egne reparationer uppgått till
38,65o R:dr B:co; och likväl hade man
häraf intet användt på ett nytt orgelverk,
sorn Konungen i sin ofvannämnde Nådiga
Skrifvelse förklarat isynnerhet behöfligt,
men väl på det gamlas, längesedan utdömdas,
beprydande med kostsamma zirateraf
målningar, förgyllningar m. m. Huruvida
dessa utgifter varit ”för Domkyrkans bestånd
oundvikliga,” såsom Herr Crusenstolpe
uppläst för oss, kan inherntas af Organistens
här af mig till en del upplästa
EmbetsMemorial , addresseradt till dess
höga Förmän, och hvarken vederlagdt eller
beifradt, utan med åtminstone skenbart välbehag
upptagit, då han fick hvad han begärdte.
Jag har icke, som Herr Crusenstolpe
vill påbörda mig, sagt, att reparationerne
blifvit föreslagne, tillstyrkte och bifallne
”endast i den afsigt, alt använda de växan”de
inkomsterne,” utan jag har sagt, att
redan den tid, då Kyrkans inkomster voro
mycket mindre, än sedan 1817, syntes
man hafva varit i förlägenhet, att finna utväg
för användandet af Kyrkans inkomster,
då man förstörde det med öfriga
byggnader öfverensstämmande Göthiska taket
och tornspiror, samt i stället lät lägga
Den 28 Octo ber f. m.
210
dit tak i Italienska stilen och mera kostbart,
nemligen af Koppar, samt att man
sedan använt Kyrkans tilltagande inkomster
nästan blott till reparationer, som till
en del fortgått med samma smaklöshet eller
rättare i en alldeles vandalisk smak. Delta
har jag sagt, och för att vidare bestyrka det,
kunde jag meddela en mer detaljerad uppgift
på en del af dessa reparationer, än
den i Organistens Memorial; men jag vill
icke i en så alfvarsam sak ånyo väcka Ridderskapets
och Adelns löje. Att jag, äfven
i egenskap af Ordförande, sökte förekomma
en del af dem, visar bifogade ProlocollsTJtdrag
Bil. Lit. X.
Herr Crusenslolpes uppgift, alt nya
Orgelverket skulle komma att kosta inemot
3o,ooo R:dr B:co, nemligen öfver 19,000
R:dr enligt förslaget till nya Orgelverket,
och öfver 10,000 till transportkostnader och
”nödige prydnader ” denna uppgift hotar
med en repetition eller åtminstone renovation
af Englar, utzirade med moustacher
och rödfärga i munnen, och en mängd dylika,
i min tanka hvarken nödiga eller
smakfulla prydnader. Men som det visserligen
kan vara i flere afseenden nyttigt, alt
Domkyrkan äfven uppbygger ett nytt, mera
varagtigt, Biskopshus, och på den sundare
och vackra local, som dertill erbjuder
sig, så kan Domkyrkan väl icke på ett
par år än umbära något af sina hittills varande
inkomster, Hon kan dock bestrida en
Den 28 October f. ra.
betydlig, om ej större, del af nybyggnaden
genom försäljning af det äldre, midt i
staden belägna Biskopshuset med flere tillhörande
byggnader, hvaraf en mindre till
boning af solid grundmur, och med trädgård;
så att man kan åter inom få år komma
i förlägenhet till hvad nyttigt ändamål
man skall använda alla Domkyrkans
inkomster, och således äfven ifrågavarande
Kronotionde.
Jag har ej klandrat, att vid ombyggnaden
för ett halft sekel sedan af Kyrkans,
af Herr Crusenstolpe kallade, förnämsta
och märkvärdigaste prydnad, nemligen rundelen
åt östra sidan, man ”bibehållit den
sådan den af ålder varit,” utan tvärtom,
jag har klandrat, att vid den sednare vidtagna
ombyggnaden af Kyrkans tak och torn
man ej följt samma princip, ej bibehållit
det gamla Göthiska byggnadssättet, helst
det bibehållits för det öfriga af Kyrkans
byggnad. Således talar denna anmärkning
icke emot, utan för mitt påstående.
”Det skulle,” säger Herr Crusenstolpe,
”vara af interessant historiskt värde, om
Motionairen uppgifvit, när och om något
bestämdt anslag af Kronotionde blifvit
Lunds Domkyrka förlänt.” En sådan historisk
undersökning, när det skett, lärer
ej höra till en Riksdagsmotion. Men
författarens tvifvel om det skett, torde alldeles
undanrödjas genom bifogade (Bil.
Litt. A) utdrag ur SpecialRäkningarne vid
Don 28 Octo ber f. m.
2I7
BokslutsContoirel, hvaraf inhämtas, att Domkyrkan
ärligen uppbär af Kronans Tiondespanuemål
öfver 3i2 Tunnor, och således
5a tunnor iner, än jag ur minnet, och för
att ej risquera att öfverdrifva min uppgift,
för litet uppgifvit.
Herr Crusenstolpe säger vidare: ”Då
Molionairen yrkat, att maximum för arrende-auctioner
blifvit utsatt betydligt mindre,
än det derför stadgade Reglemente
föreskrifver, uppmanas han att uppvisa det
af honom åberopade Reglemente. Kan lian
framte något annat, än de allmänna föreskrifter,
som för desse arrenden finnas i Kongl.
Brefven den 27 Augusti 1817 och den 3
Maji 1821, blir det för vederbörande något
alldeles nytt och okändt.” Men dessa
föreskrifter äro ju reglementariska, och jag
känner ej heller andre, samt bar väl icke
väsendtligen misstagit mig om jag råkat
kalla en reglementarisk föreskrift för reglemente.
”Föreskrifterne i dessa Författningar
äro följde,” säger Herr Crusenstolpe.
Här borde man fråga, huru vet lian det,
om man ej visste, att han blott var Ombud
för uppläsningen i detta Stånd. Jag
bar sagt, och säger än, att de ej blifvit
följde, samt bevisar det genom bifogade
(Bil. Litt. B, C och D) Utdrag af DomkyrkoRådets
Protocoll för den 18 och 29
October 1825, samt 27 Januari 1826, hvaraf
inhämtas, att då det af honom sjelf så
oförsigtigt åberopade Kongl. Brefvet af den
2i8 Deri 28 October f. m.
27 Augusti 1817 föreskrifver elt minimum
af 27 kappar för livart tunneland öppen
åkerjord, har ej ens det i Kongl. Brefvet
af den 3 Maji 1821 stadgade maximum af
Landsliöfdinge- och BiskopsEmbetena blifvit
så högt utsatt. Han uppmanar mig
ånyo, att bevisa, vid hvad tillfälle föreskrifterne
blifvit öfverträdde. ”Om så skett,”
säger han, ”hvarföre besvärade han sig icke.”
Af bifogade Utdrag af Protocollet af den
27 Jan. 1826 ses, att jag hemställde till
DomkyrkoRådet, om icke Besvär mot Konungens
Befallningshafvandes och BiskopsEmbets
åtgärd borde anföras, men att ”DomkyrkoRådets
öfrige Ledamöter ej funno
skäl, att dertill bifalla,” oaktadt de samfält,
liksom jag, föreslagit vida högre maximi-
och minimi-afgifter, N.B. för de arne i
Domkyrko-Inspectorens förslag, som nämnde
authoriteter närmast följt, allt för mycket
gynnade, i ett af Biskopens Pastorater
boende, åboer. Huruvida det varit
ett, som han säger, ”rakt och lagenligt
steg,” om jag ensam mig besvärat, öfverlemnar
jag till hvars och ens, med minsta
juridisk kännedom begåfvad, bepröfvande.
”Men,” säger han, ”att kasta skugga i elt
RiksStånd på Embetsrnäns förvaltning, utan
att de himna komma i tillfälle, alt sig förklara,
är elt behandlingssätt, sorn endast
lärer anstå motionairen.” Det lärer endast
anstå Herr Crusenstolpe, att låta nyttja sig
af ett annat Stånds Ledamot, till att kasta
Den 28 O e t o b e r f. m.
219
skugga på en dess eget Stånds Ledamot,
genom missledande framställningar och
ogrundade uppgifter. Då min motion Lief
både remitterad till Utskott, och föranleder
ett Betänkande, som kommer till alla
Stånd och skall tryckas, den ock till hufvudinnehållet
varit tryckt i flere Tidningar,
äfven i Lunds Veckoblad, der Domkyrkans
Organist varit strängare än jag, lära
de Embetsman, som vilja anse någon skugga
på sin förvaltning af mig kastad, kunna
komma i tillfälle att försvara sig, om de
det behöfva eller önska. Det är icke mitt
fel, om det ljus, som nämnde Organist
först tändt, och jag sökt ytterligare sprida •
öfver förhållandet med Lunds Domkyrkas
inkomster och deras användande, om detta
ljus, likt andra ljus, kan åstadkomma
någon skugga; på hvem eller hvilka denna
skugga faller, bör icke bekymra inig,
hvarken som Medborgare eller Folk-Representant.
”1 hvilket Reglemente,” frågar han,
”stur eller kan stå, att afseende bör göras
vid arrende-vilkor på fattiga eller rika?”
Och jag frågar, när har jag påstått det?
Tvertom, har jag anmärkt, att mycket
lägre afgifter blifvit utsatte för den allmänt
på orten som rik kände åboen i Önnerup,
än för en del mindre förmögue
åboer, och isynnerhet för de minst förmogne
i Håstenslöf, hvilket äfven till i
ULdrag bifogade Protocoll af den 18 Octo
-
220 Den 28 October f. m.
her i8a5 blifvit af mig i DomkyrkoRådet
anmärkt, och af ingen bestridt, icke en
gang af Domkyrko-Inspectoren sjelf, förmodligen
derföre, att känd sak är så god
sorn vittnad.
Men en annan fråga, som straxt låter
ganska rimlig, gör Herr Crusenstolpe äfven.
”Kan någon känna,” säger han, ”hvilken sorn
städner för budet å en öppen Auction?”
Jag svarar, att uti ifrågavarande fall har
det varit ganska lätt att känna, ty, ehuru
Auctionen kallades öppen, var ett maximum
bestämdt, öfver hvilket Auctionen ej fick
gå, och för hvilket förre åboen hade rätt
alt erhålla arrendet, utan afseende på hvad
andra kunde bjuda derutöfver. När nu
maximum var lågt utsatt, kunde man med
säkerhet känna, hvem som stadnade för
budet, nemligen förre åboen. Blefvo nu
af de åboer, hvilkas förra arrende upphört,
de förmögnaste gynnade genom lägre utsatta
maximi- och minimi priser, än för de
minst förmögne, så har jag uttalat ett sant
factum, af hvilket nog Domkyrkolnspectoren
förstått begagna sig så väl, som jag nu förstått
begagna mig.
Vidare anmärker han, ”att beslutet alt
förändra architecturen af Domkyrkans tak
var fattadt och till en stor del utförd t innan
motionairen var född. I detta fall,”
säger Herr Crusenstolpe, ”besvärar han sig
öfver de döda.” Som jag ej framkommit
med någon besvärshandling lill ansvarig
-
Den ?.S October f. ni. 22 r
hetspåföljd, ulan blott omnämnt, huru redan
i förra tider Domkyrkans inkomster
ofta till ej blott onödiga, utan skadliga och
högst kostsamma ombyggnader och reparationer
förslösades, för att derigenom visa,
huru öfverflödiga Domkyrkans inkomster
äfven innan Kongl. Föreskriften af 1817
varit, om de blifvit rätt använde, så torde
detta författarens försvar för de döde varit
alls icke nödigt, åtminstone mindre nödigt,
än ett försvar kunde varit för de dödas
ben, som för icke så många år sedan blefvo
kringspridde vid de grafkapellers förstörande,
för hvilkas uppbyggande och begagnande
en del af Domkyrkans hemman
lära blifvit skänkte. För öfrigt få ibland
äfven de döde rättvisligen hålla till godo,
att man besvärar sig öfver dem, isynnerhet
om de i lifstiden varit af lyckan och
makten så gynnade, att ingen af deras
samtida vågat eller med framgång kunnat
anklaga dem.
”Det skulle vara upplysande,” säger
lian, ”att få veta, hvarest de Göthiska spiror
suttit å Domkyrkan, som motionairen omtalar
vara nedrifne.” Jag har blott omtalt
spiror på tornen, och kan ej meddela upplysning,
hvar de sutto på kyrkan, emedan
på den inga funnos.
”Ännu märkvärdigare,” fortfar han,
”vöre det, att känna, huru mångå tusende
Fiidr blifvit använde på målning af alabaster
och marmor, sorn ej borde målas.”
222 Den 28 October f. m.
Jag liar icke sagt, att många tusende R:dr
härpå Blifvit använde, utan mina ord voro:
”Flere lusen R:dr hafva inom få år
användts på målning af alabaster, marmor,
figurer, upputsning, ja förgyllning af ett
redan längesedan utdömdt orgelverk, med
mera. Vidare säger han: ”det är en gifven
och uppenbar sak, att på de stycken
å Predikstolens och Aitartaflans alabaster,
hvarå målning är anbragt, ingen punkt
blifvit målad, som icke förr varit det.”
Han medgifver således, att man anbragt
målning på alabaster, liksom på marmor.
Men jag får nu å min sida taga de döde i
försvar, och bestrider, lika med Organisten ,
författarens påslående, alt ”med yttersta
noggrannhet iakttogs de gamla faconerne
och prydnadssättet.” Jag får för närmare
upplysning härom gifva anvisning på den
ofta åberopade Organisten och dess memorial.
Men författaren fäller slutdom i saken
med följande ord: ”Herr Rosenschöld uppgifver,
att hemman äro bortarrenderadt mot
i5 kappar lunnelandet. Kongl. Brefvet den
27 Augusti 1817 föreskrifver, alt minimnm
nödvändigt måste vara 27 kappar tun,nelandet
öppen jord. Maximum är och måste
vara högre.”
Detta är ganska rikligt och bekräftar
just hvad jag påstått. Af redan åberopade
Protocoll inhämtas, att t. ex. Önncrups-hemmanet
med 92 tunnland 6 graders upp
-
Den 28 O c t o b e r f. ra.
223
skattad jord blef bortarrenderadt för det
af vederbörande utsatta maximum tunnor,
utom 5, utgående till Wallkärra Kyrka,
eller för 27 tunnor mindre, än DomkyrkoRådet
föreslagit, som dock föreslagit
vida mindre, än det arrende, hvartill lika
beskaffade hemman i orten på alldeles fri
och öppen auction uppgått, och att för
livart tunneland öppen åkerjord af detta
genom sitt läge, åbyggnad, trädgård, jordmån,
utmärkta hemman blef icke en gång
det af Konungen föreskrifna minimum af
27 kappar utsatt, ja icke en gång maximum
bestämdt till så högt belopp, som minimum
minst borde vara, utan långt under.
Om denna barmhertighetsprincip på
en alltför rik Domkyrkas bekostnad äfven
blifvit använd på de hemman, hvilkas afträdande
åboer voro deraf i bebof, till
exempel i Håstenslöf, för hvilkas året förut
bortarrenderade Domkyrkohemman utsattes
så höga afgifler, att ena åboen inom några
månader nödsakats frånträda sitt arrende,
bade jag, sedan jag ej mer var bunden af
min pligt som Ledamot i DomkyrkoRådet,
visst icke gjort någon anmärkning deremot;
helst jag anser för Staten i allmänhet förmånligare,
att arrenden för allmogen blifva
lindrige, och åtminstone ej högt uppdrifne,
isynnerhet för dem af förre åboer,
som äro i saknad af tillräckligt förlag. Men
då årliga afgiften blef för den rike mannen
i Önnerup nedsatt med 27 tunnor, el
-
224 Den 28 Octo b er f. m.
ler mycket öfver f, samt för den äfven
förmögne åboen i Flädie med j-, blef den
nästan alls icke nedsatt för de fattige åboer
i Håstenslöf, utan tvärtom minimum för
de tvänne af dem förhöjdt, oaktadt DomkyrkoRådets
pluralitet föreslagit en, i jemförelse
med de andre, för hög både minimi-
oell maximi-afgift för dem, ”för likhets
vinnande,” som Protocollet säger, ”med de
i byen föregående året bortarrendernde hemman,
” hvilkas fattiga åboer hade äfven då
ett lika öde, att nemligen få för sig högre
afgift bestämd, än för de mera förmögne.
Herr Crusenstolpe säger slutligen äfven:
”Motionären tillstyrkes, alt först undersöka,
innan han uppgifver etl förhållande,
sorn han icke känner.” Huruvida
det är jag, eller han sjelf, som varit i behof
af en sådan tillstyrkan, hemställer jag
nu till en hvar och till Herr Crusenstolpes
egen rättskänsla.
Jag skulle bättre sjelf kunnat bestrida
min egen motion, isynnerhet dermed, alt
dylika förborgade inkomstkällor för Staten
borde besparas lill en hushållsagtigare tid
och ännu större behof deraf.
Om jag i detta milt försvar gjort mig
skyldig till vidlyftighet, så torde det ursägtas
dermed, alt den är mera nödig, för
att med bevis vederlägga, än ulan bevis
angripa.
livar
-
Den 28 Octo ber f. m, 225
Hvarjemte Hevr Munck af Rosenschöld t\\[
protocollet aflemnade följande handlingar:
Bil. Litt. A.
Utdrag ur 1837 års SpecialRäkningar öfver
den KronoTionde-Spanmål, som
finnes afförd såsom utgående till Lunds
Domkyrka, nemligen:
Råg.
Korn.
Hafra.
I Malmöhus Län:
T:r
k:p.
T:r
k:p.
T:r
k:P.
Oxie Fögderi . . .
24
31
44
21
iql
Torna dlo ....
30
ii
57
-9f
32
194
1 Lnguddedio ....
4
6#
20
20
i4
Frosta d:o ....
8
■ 4
18
8
Ljunits d:o ....
—
20
1
6#
—
254
1 Christianstads Län:
Willands Fögderi.
I
264
2
io|
—
Ingelsta d:o. .
2
28
9
2C)4
5
T
Göinge d:o. .
4
-44
4
2 54
—
Summa
1
82
9?
r 55
22|
74|1-T
Tillsammans 3i2 T:r i2f k:r.
Rätteligen transsumeradt intygar
/sr. Tauvon,
Kamererare i RiksBokslutsContorcL
Bil. Litt. B.
Utdrag af Protocollet, hållit i Lunds
DomkyrkoRåd den 18 October iSaS.
§. 6.
Ordföranden tillkännagaf, att ändamålet
med DomkyrkoRådets sammanträde i
4 7 H. 15
22Ö Den 28 Octo ber f. m.
dag egenteligen vore alt få bestämt maximi-
och minirni-afgiften för de hemman,
hvilka fardagen 1827 skola afträdas, och till
hvilken ända handlingarne circulerat DomkyrkoRådets
Ledamöter emellan.
Härvid anförde Academiens Rector Magnificus
Herr Professor Rosenschjöld :
”Ehuru jag haft allt skäl vänta det af
”Domkyrko-Inspectoren uppgjorda och med
”Handlingarne circulerande förslag öfverensstämma
så väl med författningens föreskrift
som med Domkyrkans billiga interesse
å ena, samt de hittills varande
”arrendatorers skäliga anspråk å andra sillan;
så har jag dock vid granskningen af
”nämnde förslag snarare funnit motsatsen,
”och derföre nödigt att af Herr Katnerera”ren
Mengel begära närmare upplysningar.
”Dessa äro så mycket mer nödiga, som i
”förslaget för intet enda hemman är utsatt
”så högt minimum, som författningen före”skrifver,
och ändå en obetydlig skillnad
”är iakttagen emellan det och maximum,
”samt hvad som för mig är ännu oförklar”ligare,
afgiften i allmänhet föreslagen minst
”för de Lästa hemman, som ock lära inne”hafvas
af de förmögnaste bönder, och högst
”för de sämsta. Således är t. ex. mmimi”afgiften
för hemmanet i Önnerup, taXeradt
”till circa 92 tunland 6 gradig jord, före”slagen
till 3o, och maximi-afgiften til) 33
”tunnor, hvilka senare med de särskilt er
-
Den 28 October f. m.
227
”läggande 5 tunnor till Wallkärra kyrka,
"utgöra 38 tunnor, och de 3 små hemman
”i Håstenslöf sammanlagt taxerade till blott
”73 tunnland 3i§ kappland, men maximi”afgiften
af Herr Kamereraren föreslagen
”lill 58 lunnor, oaktadt Önnerups-hemma*
”net ligger icke \ mil från stad, och Håstenslöfs-hemmanen
Öfver 7 fjerdingsväg
”från den, samt hvad märkeligast torde va”ra,
dét förra besittes af en äfven på pen”ningar
rik bonde, och de senare af ltön”der
med ringa förmögenhet,
”För öfrigt kan, innan behörig mätning
Skett, ingen afgift bestämmas, om forfatt”ningarne
skola iakttagas, och det hade till”hört
vederbörande, att i tid låta verkställa
den, i afseende på så väl hemmanet i
”Träne, som det i Fuglie. Det senare är
”ej afskildt hvarken till ägor eller byggnader
från andra hälften af samma hemman
”sorn är skatte, ehuru Landtmätaren uppSagit
halfva jordegendomen af hvardera;
”men då planen äger en olika taxering, måSte
utstakning på marken först verkstäU
”las, innan ägorymden kan uppgifvas,”
I anledning häraf uppskjÖts detta måls
afgörande till nästa DomkyrkoRåds session,
då Herr Kamereraren Mengel lofvade att
afgifva fullständiga upplysningar i detta
ämne.
Ei Prötocoilö,
N. Norlin.
it.
i) t: i» 20 0 c l o b e r f, in.
Bil. Litt. C.
Utdrag af Protocollet hållit i Lunds
DomkyrkoRåd den 29 October i3a5.
§■ 2'
Till följd al Kongl. Maj:ts Nådiga befallning
och sedan innehafvarne af nedanliämde
Domkyrkans lill Skatte oförsålde
hemman blifvit lagligen tillsagde , alt nämnde
hemman afträda fardagen år 1827, gick
DomkyrkoRådet 1111 i befattning med bestämmandet
af den minimi- och maximi-afgift.
som vid förestående boi tarrendering af
sagde hemman kommer att föreslås hos Konungens
Respective Befallningshafvande och
HögvÖrdiga BiskopsEmbetet, och anförde
Rector Magnificus Herr Professor Rosenschöld
följande anförande till Protocollet:
”Mitt förslag till beräkningsgrund för miliimi-afgiften
blir, att sedan forst hemmanen
med sämsta jordmånen blifvit belagde
med en minimi-afgift af | tunna för hvart
tunneland öppen åkerjord (trädesåkren inberäknad),
så bör härifrån ett afdrag ske
för så många tunneland, som skulle varit
ullagde till ängmark, i fall de haft samma
proportion emellan åker och äng' sorn det
hemman, hvilket har mästa ängmarken i
förhållande till åkren eller areala innehållet,
och som derföre blir grunden för denna
beräkning. Om således Önnerups hemmanet,
hvars nästan hela areal duger till
åker, utlagt'^:del af areala innehållet till
ängmark, så bör äfven Flädie-h em manet
beläggas med minimi-afgift blott för f af
Den 28 Octo ber f. m. aag
sitt areaia innehåll, ehuru det blott har
6 kapplands ängmark, och ett sådant afdrag
hör tillgodonjutas vid beräkningen af
livart och ett hemman, som liar mindre ängmark
i förhållande till arealen, då Önnerup,
hvilket af alla nu ifrågavarande fått
sig beräknad den i proportion mästa ängmarken.
Likväl tillägges till miniirii-afgiften
en efter proportionen af uppskattningen
beräknad tillökning i spannemål. Således
blir minimi-afgiften för hemmanen
med sämsta jordmånen | tunna för hvart,
tunneland öppen åkerjord (med trädes åkren
inbegripen), men med afdrag för så mångå
tunneland häraf, som skulle varit ängmark,
i fall samma proportion emellan åker och
äng iagttagits, som på Önnerups-hemmanet.
Men minimi-afgiften för det bästa hemmanet
eller Önnerup blir 1:0 ^ tunna för hvart
tunneland åker, 2:0 så mycket mera, sora
det är högre uppskattadt, och det i förhållande
till sitt areala innehåll minst uppskattade
hemmanet, eller t. ex. | mera än
Ilåstenslöfs-hemmanens minimi-afgift, i fall
Önnerups uppskattning vore \ högre.
Till första grund för minimi-afgiften
.måste nödvändigt, ty författningen bjuder
det, areala innehållet af åkren tagas, men
för att göra en billig tillökning i denna
afgift för de hemman, som hafva bättre jord,
än det sämsta, har jag föreslagit för deni
cn tillökning i proportion af uppskattningen,
och för att något afhjelpa obillighe
-
23a
Den 28 Oetober f. m,
ten af dessa hemmans högre afgift för det
att mindre ängmark blifvit utlagd, än på
de andre hemman, har jag för dessa sena-!
re föreslagit ett afdrag äfven å den ^ tunna
för hvart tunneland åker genom att beräkna
så mycken ängmark i proportion till
åker, som det hemman, hvilket har den
största proportion af ängmark, Visserligen
bör vid minimi-afgiften tillökning äfven
ske i afseende på läge, åbyggnader m, m.
Vid maximi afgiften lages till beräkningsgrund
först och förnämligast uppskattningen,
och sedan något läget och åbyggnad
m, m,
Härefter anförde Herr Borgmästaren
Bäckström följande: Efter de grunder, som
för lidet år blifvit följde och med en rigtig
beräkningsgrund jemväl instämma, anser
jag, enär Skånska hemmanens jord, snart
sagt utan undantag, är till åker och äng lika
tjenlig, och med en enkel upplösning
eller igenläggning från det ena till det andra
kan utan kostnad förvandlas, af hela
jordrymden böra afräknas -f- lill äng, betesmark,
planterhage och trädesjord, men
af allt det öfriga, som således kan och bör
anses för öppen åkerjord, undantagne likväl
vägar och gårdstomt, afgift böra beräknas
till minst | tunna Spannemåt af tunnelandet
efter uppskattnings-innehållet, men
med förhöjning derutöfver för särskilta fördelar
såsom lättad afsättning genom närmare
belägenhet lill stad m, m.
Den 28 Octo ber f. m.
DomkyrkoRådet har aldrig förut ak
räknat trädesåker, hvartill författningen icke
eller gifver anledning, och så mycket
mindre kan anses rätt, som jordbrukaren
genom ett rigtigt circulationsbruk äfven af
trädesåkern kan draga betydlig fördel, och
i alla fall blir skadeslös genom den höjda
afkastningen påföljande året.
En femtedels afdrag till äng och betesmark
synes för detta år så mycket mer
lämpligt, som ängen i Önnerup just har
denna proportion till hela jordrymden.
Att maximi-afgiften efter Academiens
Rector Herr Professor Rosenschölds förslag
beräknas efter | tunna för hela jordrym-.
den utan afdrag, anser jag så mycket mer
lämpligt, som afkastning äfven af ladugården
bör kunna antagas, och uträkningen
som närmast instämmer med DomkyrkoRådets
tillförene följda grundsatts, att söka
maximum till en tunna af tunnelandet efter
ängens afräkning, och att således den
ena fjerdedels tunnan bör vara täflingsniålet
för speculanterne; och anser jag äfven
här till likhets vinnande hemmanen emellan
uppskattnings och icke areal-innehållet
af jorden böra tagas till grund.
Uppskattningen hade väl bordt igenfinnas
i landtmätarens förrättningar; men då den
är upptagen i Herr Kamereraren Mengels
förrättning, får man taga den tili rättelse.
Då jemförelse med andra arrenden i
orten, som bära sig, skall ske, är det min
232 Den 28 October f. m.
öfvertygelse att denna jemförelse icke bör
tagas med dem i Domkvrkans hemman,
der bestämda minimi- och maximi-afgifter
samt innehafvarens optionsrätt, efter hvad
erfarenheten visat, nästan utestängt all täfIan,
utan med sådane arrenden, som utan
en sådan inskränkning vid bortarrendera!!-  det, likväl bära sig, t. ex. Lnxmans-Åkarp
i Fjelie Socken samt Kongl. Academiens
hemman, af hvilka betalas en tunna för
tunnelandet, och understundom ännu mera ,
med hvilken afgift arrendatorerne somlige
med stora familjer det oaktadt bärga sig.
I följd häraf och då till exempel Flädie-hemmnnet
har 16 tunneland i5 kappland
jord efter uppskattning, hvarifrån dock
bör räknas vid pass 24 kappland gårdstomt
och vägar, hvarefter återstår 14 tunneland
23 kappland, anslås deraf först till äng -Jmed
2 tunneland 3o|- kappland, hvarefter
resten 11 tunne- 2'4f kappland taxeras lill
minimi-afgift efter | tunna med 8 tunnor
26 kappar, hvaremot maximum efter lika afgift
för hela jordrymden blir 12 tunnor
ri kappar.
Af Önnerups uppskattade sammanslag*
pe jordrymd .... 92 T:r 5 k:pr
efter afdrag af gårdstomt,
roteringshus och
vägar
t „ 12 „
äng
. 18 ,, 11 ,, jp 2^
alerstar .... ^ 3.14,
Den 28 Octobci f. m.
derföre minimum blir 55 T:r 2|k:pr, äfvensom
maximum 69 T:r 3| k:r, men för detta,
ett af Domkyrkans bästa straxt intill
Laxmans-Åkarp belägna och med delta jernforliga
hemman oell såsom belägit nära Lund
kan och bör dessutom för det bättre afsättningstillfället
tilläggas både på minimum
oi'h maximum 5 tunnor, eller det Landlgille,
som lärer skola utgå till Wallkärra
kyrka ; Ordföranden Herr Doctorn oohDomprosten
Wåhlin förenade sig med Herr Borgmästaren
Bäckström, till följd hvaraf följande
minimi- och maximi-afgifter blifva föreslagne
för de Domkyrkohemman i Malmöhus
Län, som på arrende från den 25
Mars 1827 till samma tid i85j komma att
Utbjudas nemligen:
1:0 N:o tö, J Flädie, sorn nu innehafves
af åboen Rasmus Pehrsson, för h vilket minimum
bestämdes till 8 T:r 26 k:pr, maximum
till 12 T:r it k;pr.
2:0 N:o p, Ett helt mantal Önnerup innehafves
af PehrLarsson, minimum 55, maximum
69, oberäknadt Landgillet till Wallkärra
kyrka, sorn arrendatorn dessutom bör
utgöra.
3:o N:o 8, |- Särslöf innehafves af Hans
Ohlsson, minimum ^T:r/|k;pr, maximum
9 T:r 29 k:r.
4:o N:o 11, ~ Ibidem innehafves af aflidne
Anders Jönssons arfvingar, minimum
19 T:r 6 k:jir, maximum 24 T:r,
Den 38 October f. in.
5:o Fuglie N:o 4. f» innehafves af An-*
ders Nilsson, minimum 17 T:r 6 k:pr, maximum
22 T:r 6 k:pr.
Härvid får DomkyrkoRådet anmärka och
till Konungens Respective Refallningshafvandes
pröfning hemställa, om icke Landtmätaren,
sorn väl uppgifvit ägorymden, men
icke å marken utstakat planen eller afskilt
byggnaderne från andra hälften af samma
hemman, som är skatte, må, innan auction
derå kan företagas, åläggas att eq sådan UU
stakning på marken verkställa.
6:0 Bösarp N:o 2, J, innehafves af Jöns
Ohlsson, minimum 12 T:r, maximum i5 T:r
9 kappar- _
7:0 Ibidem N:o 2, J, innehafves af Hans
Jacobsson, minimum 12 T:r6 k:pr, maximum
i5, T:r 12 k:pr.
8:0 Håstenslöf N:o 3, innehafves af
Pehr Mattsson, efter enahanda grund, men
med någon jämkning för likhets vinnande
med de i byen förlidet år bortarrenderade
hemman, minimum 16 T:r, maximum 20
Tunnor.
9:0 Ibidem N:o 4, f, innehafves af Anders
Jöransson, minimum \ 5 T:r, maximum
19 T:r.
io;o Ibidem N:o 5, innehafves af Anders
Sjunasson, minimum 16 T:r, maximum
20 T:r.
11:0 Säby-jorden vid Landskrona stad
innehafves af J. Tönnings arfvingar, minimum
l4 T:r 3 k:pr, maximum 17 T:r 16 kpr»
D e U 28 O c t o b c v f. m.
12:0 N:o 10, f Träne i Christianstads
Län innehafves af Enkan Kjersti Andersdotter,
Sorn någon uppmätning å jorden icke
finnes, oaktadt, enligt Domkyrko-Inspectorens
utsago, redan i sisth Juni månad förordnande
blifvit hegärdt för Landtmätare att
Utröna och uppgifva åkrens vidd med mera;
så kunde någon maximi- eller minimi-»
afgift för detta hemman af DomkyrkoRådet
icke utsättas, utan beslöts, att bref till Konungens
Befallningshafvande skulle insändas,
med begäran att Landlmätare-förrältningen
måtte blifva DomkyrkoRådet ti 11—
stäldt och Auction emedlertid utlyst att hållas
å samma dag, som på hemmanen i Malmöhus
Län, — Skolandes utdrag af detta
protocoll åtfölja expeditionen till Konungens
Befallningshafvande och Högvördig^
BiskopsEmbetet,
Ex Protocollo,
TE, Norlin,
Bil. Litt, D.
Utdrag af Protocollet, hållit i Lunds
DomkyrkoRåd den 27 Januari 1826,
§. 2,
Academiens Rector Herr Professor Rosenschöld
aflemnade nu Konungens Befall—,
ningshafvandes samt BiskopsEmbetets faststälda
maximi-och minimi-afgift å de Domkyrko-hemman,
hvilka den l4 nästkommande
Mars på ofFentelig auction komma att
bortarrenderas, med tillkännagifvaude, att
I). ii ?,8 October f. m.
han för sin del, oaktadt Konungens Befallningshafvande
och BiskopsEm betet något
höjt maximi- och minimi-afgiften, utöfver
hvad Domkyrko-Inspeotoren föreslagit, 1 i k—-  viii fann, isynnerhet hvad Önnerups hemmi
net N:o q beträffar, maximi-afgiften vara
allt för liten i förhållande till de öfrige
hemmanen. Han hemslälte derföre till
DomkyrkoRådet, om icke besvär emot den
af Konungens Befallningshafvande och BiskopsEmbelet
fastslälda maximi- och minirni-afgift
borde anföras, hvartill DomkyrkoRådets
öfrige Ledamöter icke funno skäl
att bifalla.
Ex Protocollo,
N. Norlin.
Afskrift.
Till Vällofl. DomkyrkoRådet i Lund,
Vid granskning af DomkyrkoRådets och
HushåUs-säUskapets afgifne särskilta utlåtanden,
angående minimi- och maximi-afgiftens
bestämmande för de nu åbolediga
Domkyrkans till Skatte oförsålde hemman,
hafva Konungens Befallningshafvande och
BiskopsEmbetet funnit, att uti den allmänneligen
lagde grund och deraf följande resultat,
undantag bör-^äga runi för sådane
hemman, hvilka, i anseende lill jordens
godhet och ypperliga beskaffenhet, eller
ock den sammas magra förhållande och bestånds
artiklar skilja sig utmärkt från allmänna
omdömet, emedan en lika jordrymd
god och bördig, hvilken hänföres till sex
Den 28 Oetober f. ni. 2J7
grader, öfvergår jemförelsen med en lika
jordrymd af så beskaffad art, att lill exempel
5 tunneland erfordras för att valveras
till ett tunneland 6-gradig jord.
Vid tillämpning häraf och med afseende
å vissa andra förhållanden, såsom närbelägenhet
för afsättning af produeten och
mer eller mindre vidlådande onnia, utfaller
bestämmelsen för de ifrågavarande hemman
sålunda, för
Minimum. Maximum.
Wto 16J Flädie. . . 6T:r24kpr 8T:r —
„ 9 Ett mantal
Önnarp ... 36' „ „ utom
den särskilta
afgiften 5 Enkom
ti 11 Wallkärra
Kyrka.
„ 8| Särslöf. . . 6 „ 24 „ 8 „ —
„ lii Särslöf. . . 18 „ 20 „ -—
» 4| Fuglie . . . i5 „ 17 „ —
„ 2i Bösarp. . . 7 „ 18 „ 8 „ i8kpr
„ 2| Ib:m .... 8 „ 24 „ 9 „ 18 „
„ 3§ Håstenslöf i5 „ 27 „ 17 ,, —
99 4*2 Ih.m . . . • 18 ,, 1 p „ —
„ 5f Ib:m .... 17 „ 9 „ 18 „ 24 „
Sä by-jord en .... 10 „ n „ —
Hvad således bestämdt blifver, kommer
i afseende på optionsrättigheten för
förre Innehafvarens arfvingar eller rätts innehafvare,
att vid blifvande auetionen iakt
-
Den 28 Octokcr f. m.
tagas. Malmö LandsContoir den 28 November
1825.
W. af Klinteberg. Willi. Kaxe.
Ebe.rh. Quensel.
Vidimeras Ex officia
/ N. Norlin.
Bil. Litt. X.
Utdrag af Protocollet, hållit i Lunds
DomkyrkoRåd den 3o November
1825.
Närvarande:
Acndemiens Rector Magnificus Herr Professor
Rosenschöld i egenskap af Ord förande,
Ledamöter Herr Professorn Ahlman och
Herr Borgmästaren Bäckström samt Adjungerad
Ledamot Herr Professorn Brunius.
§. n
Ordföranden tillkännagaf, att ändamålet
med DomkyrkoRådets sammanträde vore
att öfverlägga och besluta rörande den
af Konungens Respective Befallningshafvande
och Högvördiga BiskopsEmbetet anbefalla
renovation å Orgel och OrgelLäktaren
i härvarande Domkyrka. I anledning häraf
upplästes 3:ne särskilta från Konungens
Befallningshafvande och BiskopsEmbetet i
detta ämne till DomkyrkoRådet ankomne
Bref. Ordföranden protesterade emot allt
betydligt arbetes verkställande annorlunda,
än genom entrcprenad-aitction; ansåg ufven
\
Den 28 Octo ber f. m. 239
rJet nu ifrågavarande lill större delen ej
blott öfverflödigt, utan äfven olämpligt och
stridande emot smakens och konstens reglor,
men DomkyrkoRådet beslöt att förekalla
MålareMästaren Bremberg för att böra
honom, som, efterskickad, infann sig straxt
och framlemnade ett af Herr Doctorn, Biskopen
och ProCanzleren m. m. Wilhelm
Faxe underskrifvit Conlract rörande renovationen
å ifrågavarande Orgel och OrgelLäktare.
DomkyrkoRådet ansåg sig således
för närvarande skiljd från all befattning
med delta mål, och öfverlemnade det
åt Domkyrko-Inspectoren Herr Kamereraren
Mengeis lagliga åtgärd.
Ex Protocoliö
N. Norlin.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Bland
denria Riksdags sällsamheter, som den siste
Värde Talaren anmärkt, synes mig det icke
vara den minsta, att bevisen för en motion*
som väcktes i början af året, afgifvas först
sedan två Stånd redan påmint om Riksdagens
skyndsamma afsllitande. Hvad de bittra
invectiverna beträffar, så tror jag, att vi
kunna qvitta med hvarandra; men då vi
nyss af PresleStåndet blifvit påmintej alt
icke befatta oss med saker utan vigt, och
jag skulle blottställa mig för en billig förebråelse
att hafva felat häremot, örn jag
nu till besvarande upptog Herr Munck af
Rosenschölds anförande, vill jag icke der
-
De u 28 O c to lier f. 111.
med uppehålla Ridderskapet och Adeln*
utan öfverlemriar det helt enkelt till Utskottens
pröfning.
Herr Munck af Rosenschöld: Min motion
väcktes icke i början af året, utan först
sedan flera må nåd ef deraf passerat. Delar
för öfrigt, icke mitt fel, att svårigheter mött
för erhållandet af de handlingar, sorn erfordrades
för den bevisning jag velat åstadkomma.
Hans Excéltence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att Herr Munck
af Rosenschölds anförande, som innefattade
svar å Herr Crusenstolpes anmärkningar vid
Herr Munck af Rosenschölds den r6 sistlidne
Mars f. m. lii! Stats- och EkooomiUtskotlen
remitterade motion, att 260 tunnor
Kronotionde, som uppburits af Lunds
Domkyrka, och r00 tunnor Kronotionde,
hvilka varit Domprosten i Lund tillagde,
i egenskap af Ordförande i DdmkyrkoRådet,
borde anslås till Lunds Universitet,
och Domkyrkan lemna Domprosten full ersättning
af Domkyrkans tillgångar, måtte,
jemte de af Herrarne Crusenstolpe och Munck
of Rosenschöld, i anledning deraf, nu afgifne
yttranden, lill bemälte Utskott remitteras.
Bifölls.
Den 28 Octo ber f. rti.
241
Företogs till pröfning BevrllningsUtskottets
ej mindre elen i5 sistlidne Maji under
N:o 27 afgifne, och den g derpålöljde
Junii e. m, på bordet lagde, Betänkande,
angående Stora SjölullsBevillningen, än ock
den 28 sistlidne Augusti under Ts:o 44 meddeldte,
och den 17 derpåföljde September
på bordet lagde, Utlåtande öfver de vid
Berörde Betänkande gjorde anmärkningar*
Angående föregifven underlåtenhet att
besvara, hvad under Riksdagen blifvit till
Utskottet remitteradt.
Herr Skogmanj Carl David: Jag hemställer,
om icke afgörafidet af denna fråga
må Uppskjutas, till dess inte Bevillningsgrunden
blifvit afgjord, emedan, såsom Utskottet
äfven uppgifvit, Utskottets svar å
ifrågavarande anmärkning innefattas i nämnde
Be villningsgrund.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll den af Herr Skogman
gjorde framställning.-
Ropades Ja.
i:sta BevillningsGrunden.
Attj med erkännande af Konungens rätt,
i afseende på förbuds utfärdande emot inoch
utförsel af varor, så väl som aj de
47 H» 16
Den 28 October f. m.
rättigheter Konungen tillkomma i afseende
pä Tractaters afslutande med främmande
Magter, en allmän frihet må förunnas, attj
emot en i afseende på skydd för inländska
näringar samt consumtionen afpassad tullj
ej mindre i Riket införa alla utländska varö,
r, än ock till främmande Stater utföra
och afyttra alla inhemska producter och
tillverkningar, och att sådana varuartiklar,
hvarmed i Sverige handel kan drif vas, må,
i den TullbevillningsTaxa, som af Rikets
Ständer nu fastställes, med derför utsatt
tull intagas.
Herr von Hartmansdorff, August: I öfverensstämmelse
med hvad jag tillförene yttrat,
anser jag BevillningsUtskottet icke hafva
ägt rätt, att uti detta fall säga mera:
än att otti Kongl. Maj:t i Nåder tillåter de
och de varornas in- eller utförsel; föreslås
den och den tullen derå. Att deremot, såsom
Utskottet-nu gjort, yttra hvilka varor
borde till in- eller utförsel tillåtas, det tror
jag icke vara BevillningsUtskottets rättighet;
ty om Ständerne biföllo Utskottets åsigter,
och anmälde beslutet hos Kongl. Maj:t,
så borde det ovilkorligen blifva gällande,
emedan Ständerna allena äro lagstiftare i
Bevillningsmål. Men som Kongl. Maj:t äger
Grundlagsenlig magt att förordna, hvilka
varor må i Riket införas eller icke, och
Ständerne i detta hänseende endast kunna
frambära underdåniga önskningar, synes der
-
Den 28 O c t o 1) e r f. »1.
af tydligen, att denna del af målet kordt
behandlas af Allmänna Besvärs-och Ekonomiutskottet,
och att BevillningsUtskottet
befallat sig med något,- som detsamma icke
tillhörer. Min tanka är följaktligen, alt första
Bevillningsgrunden bör förfalla, utom
det föreslagna medgifvandet af rättighet för
Kongl. Maj:t till Traclaters afslutandc med
främmande Magter, angående ömsesidiga förmåner
i lullbehandling.
Herr Tham, Wollrath: Jag skulle anse
mig mycket fela emot Ridderskapet och
Adeln, örn jag åter uppträdde för att med
Giundlagen söka bevisa, det BevillningsUtskottet
bör äga tankar och grunder för
sina beslut. Jag trodde denna sanning så
mycket mindre böra vara glömd, som den
så ofta härstädes blifvit upprepad. Då det
åligger BevillningsUtskottet att opåmint uppgifva
de allmänna grunderne för allmänna
Bevillningens fördelning, mätte det deraf
vara klart, att för utsättandet af tull på
varor äfven fordras, att tänka sig in i ämnet,
och göra sig reda för, hvilka varor
dels böra införas, dels ock med tull beläggas.
Samma motstånd, som nu, ägde äfven
rum vid i8a3 års Riksdag emot BevillningsUtskottets
tankefrihet, men denna
sednare godkändes åtminstone då af Ridderskapet
och Adeln. Yid nämnde Riksdag
var en af de liufvudsakligaste anmärk47
H. iG*
Den 28 O c t o b e r f. m.
ningarne emot den princip Utskottet både
då och no följt, att Utskottet sökt inkräkta
på Konungens magt i tullfrågor; och Utskottet
bär derföre trott sig uti denna första
grund böra uttala så väl ett bestämdt
erkännande af Kongl. Majrts rätt i afseende
på förbuds utfärdande emot in- och utförsel
af varor, som af de rättigheter Konungen
tillkomma i afseende på Tractaters afslulande
med främmande Magter. Härigenom
hoppas Utskottet sig äfven hafva undanröjt
all anledning till den oförtjenta beskyllningen;
äfvensom Utskottets sedermera
uttalade grundsatts af allmän frihet till inoch
utförsel af varor emot så kallad skyddstull
endast är en fortsättning af det liberala
Handels- och Tullsystem, sorn 1828 års
Ständer antogo, och hvilket Kongl. Maj:t
ansett nyttigt samt i sitt Tal från Thronen
vid Riksdagens början förklarat böra fullföljas.
Jag tillstyrker alltså bifall till denna
Bevillningsgrund,
Herr Lefrén, Johan Pehr: Tvifvelsutan
är BevillningsUtskottet både berättigad!
och skyldigt, att säga sina tankar och
skäl för de beslut det tillstyrker Ständerne
alt fatta, men desse sednare måtte derjemte
vara obehindrade, att göra gällande
andra åsigter, än dem Utskottet hyser. Det
kan icke eller nekas, att Kongl. Majrt erkänt
1828 års Tullsystem för nyttigt i vissa
delar; men Kongl. Maj:t har derjemte för
-
Den 28 Oetober f. 111.
245
klarat, att varsamhet borde användas vid
öfvergången från ett system till ett annat
af alldeles motsatt natur, och har icke under
tiden emellan sistförflutna och denna
Riksdag upphäft alla förut existerande inoch
utförsels-förbud, utan endast en del
deraf. Det vore således ganska olämpligt,
och involverade ett slags ogillande af Kongl.
Majits åtgärder i detta afseende, att nu begära
en ytterligare utsträckning af ett system,
som Kongl. Majit blott till en del
antagit, och funnit böra med varsamhet införas.
Bättre vore, att Ständerne ej uppförde
till fri införsel hvad Kongl. Majit anser
böra förbjudas, eller utsatte tullafgifter
å de nu förbjudne varor, utan att Kongl.
Majit lemnades öppet att verkställa sin äfven
af Utskottet erkända rättighet att efter
omständigheterne tillåta och förbjuda
varu-in- och utförsel. Att utsätta principen
så i sin skarphet och helhet, sorn Utskottet
gjort, vöre att pröfva Kongl. Majits vilja.
Jag instämmer alltså med Herr von Hartmansdorff,
och yrkar afslag å hela denna
grund, äfven ur den synpunkt, att del är
olämpligt berätta Kongl. Majit, att han äger
utöfva sina Grundlagsenliga rättigheter.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Lika med Herrarne Lefren och von Hartmansdorff
askar jag, att hela denna Grund
måtte försvinna. Det är likväl oriktigt, att
bestrida, att BevillningsUtskoltet tanker.
2 46
Den 28 O c tober f. m.
Jag liar funnit, att samma Utskott tänker,
så vidt oell bredt korss och tvärs, att nian
näppeligen kan med lankan följa det.
Friherre Åkerhjelms Gustaf Fredrik:
Lika med Herr Tham, kan jag ej förstå
annat, än att det varit BevillningsUtskottets
både pligt och rättighet att framställa
grunderne för Tullsystemet, innan afgifterne
bestämdes. För att kunna åstadkomma
toUsättning å varor, som förut varit förbjudna,
är det nödigt att först hafva pröfvat,
oin varan verkligen bör förbjudas, eller
den inhemska produetionen kan upprätthållas,
medelst så kallad skyddstull. Hvad
angår öfvergången från förbudssystemet till
skyddstullsystemet, så är den endasten fortsättning
af de åsigter Ständerne vid i8a3
års Riksdag etablerade, och som en följd
deraf hafva i tulltaxan såsom tillåtna blifvit
införda flera varor, hvilka förut varit
förbjudna. Detta är första steget på den
liberalare handelsbana, som öppnades af
i823 års Ständer, och hvilken Kongl. Maj:t
visligen funnit böra med varsamhet dock
oafbrutet beträdas. Utskottet har af erfarenheten
hämtat ledning för sitt omdöme
öfver följderne af dessa nya tullprinciper,
och såsom jag tror, mycket rigtigt bedömt
dem; ty resultatet deraf har onekligen från
år i8a5 varit ökade tullintrader, och ökade
beslag å förbudna eller tullförsnillade
varor, och ändock har under allt detta en
Den 28 October f. m. 247
på lägre ståndpunkt sig hållande vexelcours
ägt rum. Detta synes bevisa nyttan
af det nyare systemet; och då vi nu, likasom
förut Engelsmännen, äro på vägen att
öfvergå från ett fullkomligt prohi b i ti f-ti 11-  stånd till en allmännare Handels- och Närings-frihet,
är det visserligen rätt, att vi
med försigtighet tillvägagå likasom desse
våra föregångare. På dessa grunder tillstyrker
jag bifall till Utskottets förslag i
denna punkt, öfyertygad, ätt det är påkalladt
af Samhällets behof och andra Länders
erfarenhet af Staters från samma princip
vundna fördelar.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Det
torde vara öfverflödigt för mig att yttra
något angående BevillningsUtskoltets rätt
att tillkännagifva sina tankar om grunderne
för det nya Tullsystemet, sedan Herr
Tham och Friherre Åkerhjelm fullständigt
utvecklat den. Jag inskränker mig derföre
alt upplysa ett missförstånd, som jag trott
mig igenfinna uti Herrarne Lefrens och yon
Ilartmansdorffs yttranden. De synas hafva
trott, att Utskottet velat inverka på Kongl.
Maj:ts åtgärder i denna väg, genom införandet
af en bestämdt uttalad princip. Det
är likväl icke så. Utskottet måste utsätta
tull å alla varor, äfven å de nu förbjudna,
för den händelsen att Kongl. Maj:t skulle
frigifva de nu till in- eller utförsel förbudne,
och Utskottet fann det alltså nödigt
D e n aö O c t o b e r f. m.
att bestämma den grundsatts, hvarifrån man
i sådant fall borde utgå. Man har sagt,
att varsamhet borde iakttagas vid öfvergången
från förbudssystemet. Detta har-äfven
Utskottet medgifvit-— och verkställig
15
-j
heten deraf beror på Kongl. Maj:t, sorn troligen
hyser samma mening. Att, som Herr
Lefren önskar, ur Tulltaxan utesluta de
varor, hvilka nu äro till in- eller utförsel
förbudna, vore att sätta Kongl. Majit i nödvändighet
att bibehålla ett dylikt förbud,
oaktadt alla de fördelar, som af dess upphörande
genom förändrade förhållanden
framdeles emot nu stöde att vinna. Jag
anhåller alltså om proposition till bifall
å ifrågavarande Bevillningsgrund, helst meningen
icke är alt uttrycka denna eller de
öfrige Grunderne uti den underdåniga Skrifvelsen
till Kongl. Majit.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: För
min del kan jag ej föreställa mig annat, än
att BevillningsUtskottet uppgifvit ifrågavarande
Grunder blott på det Ständerne måtte
kunna bedöma, hvarföre Utskottet föreslagit
afgifterne så och så. Jag tror derföre,
att pröfningen af dessa Grunder är
öfverflödig, och att vi blott kunna hålla
oss till Tulltaxan, som resulterar deraf;
samt lika litet förnöta tiden med discuterandet
af dessa Grunder, som Ständerne
brydde sig om att till pröfning företaga
Grunderne för SUlsRegleringen, förrän den
-
Den 28 Oe t o b e r f. m. a/)9
samma definilift blifvit afgjord. Helt annat
vore föi hållandet, om Ständerne skulle
öfverlemna åt sina Fullmäktige i Banken,
att uppgöra Tullbevillningen; då vöre vissa
grunders fastställande af nöden; men nu
då Ständerne sjelfve derom gå att fatta beslut,
hemställer jag, om vi icke kunde genast
begifva oss till pröfningen af Tulltaxan.
Visserligen är bär en och annan
principfråga, som fordrar särskildt afgörande,
t. ex. den, i hvad slags mynt tuilafgifterne
böra erläggas, och om Kongl. Maj:ts
rättighet att vid Tractaters uppgörande med
främmande Magter iakttaga reciprocitets-förhållanden
i anseende till tullen. Men dessa
frågor synas lämpligast kunna pröfvas,
sedan Tulltaxan blifvit genomgången. Jag
hemställer derföre vördsammast till Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken,
om vi ej nu kunde få företaga pröfningen
af sjelfva Tulltaxan, och intilldess
den för sig gått, uppskjuta allt utlåtande
öfver de så kallade Grunderne.
Herr Hjertdj Gustaf: I hufvudsaken
är jag visserligen förekommen af Friherre
Åkerhjelm, men jag bar med förundran hort
en Ledamot af BevillningsUtskottet påstå,
att ifrågavarande Grunder icke skulle omförmälas
i den underdåniga Skrifvelse, som
Ständerne böra aflåta till Kongl. Majit angående
Tulltaxan. Om så förhöll sig, vore
det visst bäst, att genast gå lill Tulltaxans
25o Den 28 October f. m.
bestämmande; men jag kan icke forsta annat,
än att Ständerne nu, såsom vid förra
Riksdagen, böra för Kongl. Maj:t uppgifva
de grunder, hvarifrån de utgått vid TullBevillningens
uppgörande. Meningen vid
Tulltaxan måste väl vara att bestämma ett
maximum för tullafgifterne, enär Kongl.
Maj:t äger rättighet att nedsätta dem; och
för utöfvandet af denna rättighet är det väl
högst lämpligt, att i en officiel handling
tillkännagifva de grunder, från hvilka Ständerne
vid maximi bestämmande utgått, på
det samma grundsatser af Konungens Rådgifvare
må kunna tillstyrkas vid fråga om
nedsättning af desamma, utan alt dessa Grunder
behöfva uppletas uti våra Protocoller.
Afsigten med tillstyrkandet att ”emot en i
”afseende på skydd för inländska Näringar
”samt consumtionen afpassad tull, ej min”dre
i Riket införa alla utländska varor,
*’än ock till främmande Stater utföra och
”af3rttra alla inhemska producter och varutillverkningar,
&c. &c,” måtte vara, att
Kongl. Maj:t skall känna denna Ständernes
åsigt, och handla i öfverensstämmelse dermed.
Då bör man väl ock bifalla ifrågavarande
högst vigtiga Grund. Jag anser
ytterligare för vigtigt, att Ständerne erkänna,
det Kongl. Majit äger magt att förbjuda
in- och utförsel af varor, emedan jag
hoppas detta skola leda derhän, att Kongl.
Majit en gång afsäger sig denna rätt. Jag
yrkar alltså bifall till ifrågavarande Be
-
Den 28 Octo ber f. m.
villningsGrund, och att alla premisser måtte
afgöras, innan vi skrida till uppgörande
af Tulltaxan.
Herr Tham: Jag tillstår, att det för
mig är en ny lära, det man skall afkunna
domen, innan man känner skälen, hvarpå
den hör fota sig. Herr Cederschjöld har
likväl drifvit denna orimliga satts. Det vore
i min tanka högst olämpligt, att uppskjuta
afgörandet af principerne, till dess sjelfva
hevillningen blifvit bestämd. Det måtte undfallit
mig, men är visserligen icke min tanka,
att grunderne för det nya Tullsystemet icke
böra införas uti den underdåniga skrifvelsen,
som Ständerne i ämnet skola till Kongl.
Maj:t expediera. Tvertom anser jag, att desse
grunder böra lika fullständigt anföras nu,
som det skedde vid 1823 års riksdag. Herr
Lefren har ansett olämpligt, att å nyo framföra
dessa grunder till Kongl. Maj:t, enär
de icke uti sin helhet blifvit bifallne, men
jag finnér det hvarken olämpligt eller sällsamt
att Ständerne förnya en underdånig anhållan
hos Kongl. Maj:t i ett ämne, som icke
genast till alla delar blifvit antaget; och
jag anser det i närvarande fall vara så mycket
lämpligare, som man bör hoppas, att
derigenom kunna vinna fullkomlig seger öfver
de ännu qvarstående fördomarne i detta
ämne. Örn det är Ridderskapels och Adelns
öfvertygelse, att i stället för Prohibitif-systemet
bör införas en lämplig skyddstull,
a J2
Den 28 0 c t o b e r f. m.
så är det till och nied Ståndets skyldighet,
att framföra, denna öfvertygelse inför KonnngaThronen.
I sjelfva hufvudsaken har
Friherre Åkerhjelm så fullständigt bevisat
nyttan af det nya systemet, att jag endast
anser mig böra tillägga, att Kongl. Maj:ts
till Ständernes utlåtande remitterade förslag,
som Tullstyrelsen i frågan afgifvit, tjenat
Utskottet till ledning vid afgifvande af förevarande
förslag, å hvars nu föredragna
första Grund jag förnyar min anhållan om
proposition till bifall,
Herr Ribbing, Arvid: Då 34 §• uti
Riksdagsordningen innehåller att, ”Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet, sammansatt
af 48 Medlemmar, skall enligt 53
"och 89 §§. RegeringsFormen, samt i anledning
af i Stånden väckta frågor, anmärka
brister i de allmänna Hushålls-an"sLalterne
och förändringar deruti föreslå,
”samt upptaga alla hos Rikets Ständer upp”komna
frågor om förändring, förklaring och
”upphäfvande af Lagar och Författningar,
”sorn Rikets Allmänna Hushållning röra;"
samt BevillningsUtskottet, uti den nu föredragne
Grund, yttrat sig tillstyrkande för
fri in- och utförsel af alla utländska varor,
tvertemot hvad som nu äger rum, kan jag
ej annat finna, än att Utskottet befattat sig
med en förändring i författningar, som Rikets
Allmänna Hushållning röra; och således
ingripet i den rätt, som euligt ofvan
t
Den 28 October f. m. 253
citerade §. tillkommer Ekonomi-Utskottet.
Jag- tror derföre, att dessa principfrågor endast
bordt behandlas af sistnämde Utskott,
och att, då vi icke hafva något utlåtande
derifrån i detta ämne, rättast är att lagga
BevillningsUtskottets yttrande öfver Grunderne
för tullsystemet till handlingarne,
hvarigenom man lättast torde förlika de
stridiga opinionerne i saken; och derå anhåller
jag om Hans Excellence Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition.
Herr Skogman: Jag är öfvertygad om
nyttan för alla samhälls-interessen af med
Varsamhet fortsatt tillämpning af friare tulloch
handelsprinciper; men jag anser det
vara en helt annan fråga, huru ändamålet
skall på lämpligaste sätt och med minsta
olägenhet uppnås. Om man lika med Utskottet
medgifver, att de inhemska näringarne
böra skyddas emot utländsk medtäflan,
är det svårt att, utan föregången undersökning
och pröfning af en mangd speciela
förhållanden, bestämma, om detta skydd
häst meddelas genom tullafgifter, uttryckta
med hvilken ziffra som helst, eller om i
sådant hänseende fortfarande förhud erfordras.
Jag tror, att denna fråga helt och
hållet heror af Kongl. Maj:ts afgörande, och
är fullkomligen förvissad, att Kongl. Maj:t,
med samma faderliga omvårdnad som hittills
tillser, att de för inhemska näringarne
fördelagtigaste åtgärder blifva vidtagne.
*
2^4 Den 28 October f. m.
I öfrigt har jag ej något emot denna Grund y
utan hvad jag anfört är blott att förstå såsom
en modification afen grundsatts, hvars
abstracta riktighet jag erkänner. Slutligen
anhåller jag, att de andra Ståndens beslut
öfver denna Grund måtte blifva meddeldte.
I anledning häraf upplästes de öfrige
RiksSlåndens ProtocollsUldrag af den 7, 8,
och 16 dennes, hvaraf inhämtades att Preste-
och BondeSlånden bifallit Utskottets
redaction af irsta BevillningsGrunden; samt
att BorgareStåndet stadgat, det samma grund
borde lyda sålunda: Att, med erkännande
af Konungens rätt, i afseende på förbuds
utfärdande emot in- och utförsel af varor,
sä väl som af de rättigheter, Konungen tillkomma
, i af seende på tractaters af slutande
med främmande Magter, likväl sådana varu-artiklar,
hvarmed i Sverige handel kan
drif vas, må i den TullBevillningsTaoca,
som af Rikets Ständer nu fastställes, med
derföre utsatt tull intagas.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller att få
upplyst, huruvida Discussionen nu kommer
att börjas, eller först då de vid slutet af
Utskottets senare Utlåtande uppställde Grunder
föredragas.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, då irsta Bevillningsgrunden
redan blifvit för Ridderskapet
och Adeln föredragen, samt de af
Den 28 October f. in.
255
Ridderskapets och Adelns Ledamöter, hvilka
talat, yttrat sig derom, discussionen ock för
närvarande endast angick denna Grund.
Herr Rosenqvist: Om jag ej bedrager
mig, är discussionen i hufvudfrågan nu först
börjad, och jag anhåller derföre att få yttra
mig.
Hvarefter Herr Rosenqvist uppläste följande:
Att
kunna åstadkomma förändring i den
marcheroute, som för allmänna ärenderna
under detta Riksmöte är utstakad, det har
11 månaders erfarenhet visat vara en omöjlighet.
Att således hoppas genom skäl förmå
BevillningsUtskottet att frånträda sine
fattade principer, rörande Svenska Fabriker,
Handel och Näringar, den lankan måste,
åtminstone för denna gången, alldeles
öfvergifvas. Jag för min del skulle också
icke ens ingå i någon vederläggning af hvad
Utskottet i dess sednare Utlåtande anfört
om Stora SjötullsBevillningen, derest icke,
i vidrigt fall, allmänna opinionen skulle
kunna anse BevillningsUtskottet hafva gjort
mig till proselyt.
Det skäl Utskottet anfört, hvarföre det
ej velat noggrant upptaga och besvara, de
anmärkningar, som blifvit gjorda mot Utskottets
förra Betänkande, nemi.: ”Att det
”skulle medföra en tröttande vidlyftighet,
”sgmt liksom afleda och minska uppmärk
-
Den 28 O c t o ber f. nt.
”samheten vid de verkligen vigliga frågor**
”nas utredning,” är för märkvärdigt att alldeles
förbigås.
Då Utskottet äfven i sjelfva verket hål}it
hvad det lofvat; så vill jag fråga, på hvil-'
ken Grundlags §. Utskottet stödjer sin förmenta
rättighet, att icke behöfva noggrant
upptaga och besvara de anmärkningar, hvilka
inom RiksStånden blifvit gjorde mot Utskottets
Betänkande, enär återremiss af ett
Betänkande beviljas just i grund af deremot
gjorde anmärkningar?: Om man fäster skyldig
uppmärksamhet vid följande ord uti
56 §:n Regerings-Formen: ”Göras dervid
”i Ståndens Plena sådane anmärkningary
”sorn hindra antagandet, erhålle Utskottet
”del af desse anmärkningar, för att derefter
förslagen j'tterligare granska och jem”ka;”
så kan man ej undgå, att göra den fråga:
huru vill Utskottet granska och jemka
ett återremitteradt Betänkande, då Utskottet
ej noggrant upptager de anmärkningar,
i grund hvaraf granskning och jemkning
skall ske?
Rörande det inflytande, som i8a3 års
tullsystem haft på Handel och Näringar, så
fortfar Utskottet att anse, ”att våra handelsförhållanden
varit och äro för landet i
”hvarje hänseende långt fördelaktigare, än”de
förefunnos under tillämpningen af vid”sträcktare
införsels-förbud, samt att det sofian
-
DenaSOctoberf. m. 257
”dan år 1823 följda friare handelssystem härtill
varit i betydlig mån bidragande.” Vill
detta ej med korrta ord säga, att en alldeles
fri införsel af alla möjliga varor skall
för landet vara det förmånligaste?
Jag bestrider detta på det allrahögsta;
ty följden skall inmanquabelt blifva egna
Fabrikers och Näringars ruin. —- Och fastän
det synes icke vara möjligt, att kunna
bidraga till Fabrikernas, Handelns och Näringarnes
uppra ntrande och till vext, så önskar
jag ålmin .one att få räknas bland deras
antal, son efter förmåga bjudit till att
afleda den s? rm, som hotar deras tillvaro,
och som, c er en korrt tidrymd, ofelbart
skall icke allenast hafva ruinerat hvarje oberoende
Svensk fabrikant, utan äfven förvandlat
alla de vid fabrikerna använde arbetare
till sysslolöse dagdrifvare, hvilka, i stället
alt låta begagna sig till andra yrken än dem,
hvartill de aro uppfödde och från barndomen
inöfvade, skola blifva Corrections-anstallernas
inventarier, och för medborgerligt
gagn förlorade. — Utskottet förbehåller sig
att ”till korrt besvarande få upptaga de tillvitelser,
som flere Ledamöter bland Riksstånden,
och i synnerhet Herrar Rosengvist,
Marks von Wurtenberg och Hiess”leiter
framställt emot Utskottet, nemligen
”att de föreslagne åtgärderna skulle åsyfta,
”och liksom gräfva en graf för de Svenska
47 H. 17
=58
Den 28 O c tobe r f. rn.
”Fabrikerna; att de grunder Utskottet framställt,
endast skola hafva utseendet och ske”net
af en lika behandling, och ett jemlikt
”beskydd för alla Näringar, samt att Ul”skoltels
tendens, att bereda Regeringen sto”ra
och opåräkriade öfverskott af Tullmed”len,
vore alltför uppenbar.”
Jag lånar Utskottets egna ord, och säger:
en livar, som opartiskt, och utan förut
fattade meningar, vill genomläsa och taga
fullständig kännedom om ifrågavarande Betänkande,
lärer tvifvelsutan finna, att desse
förebråelser äga en verklig grund från den
framställning, som Utskottet, så väl i anseende
till principer, som erfarenbets-läror,
framlagt rörande Tullbevillningen och allt
livad sorn dertill hörer, och af Utskottet
tillämpadt blifvit, och som således förtjent
och evigt skall förtjena sådane omdömen,
som de ofvan anförda, nemligen att de föreslagne
åtgärderne skulle åsyfta, och liksom
gräfva en graf för de Svenska fabrikerna;
att de grunder Utskottet framställt,
endast skola hafva utseendet oell skenet af
en lika behandling och ett jemlikt beskydd
för alla näringar; samt att Utskottets tendens,
att bereda Regeringen stora och opåräknade
öfverskott af tullmedlen är alltför
uppenbar.
Låtom oss reflexionsvis göra en liten
jemförelse emellan Sverige och andra länder.
Andra länder begagna sig af freden för
Den 28 Octobcr f. ni.
259
att sätta sitt penningeverk i ordning, minska
sina innevånares contributioner, uppmunlra
inhemsk handel, fabriker, näringar
och jordbruk, med korrta ord, rätta de oredor
och godtgöra de olyckor, som ett krig
åstadkommit. Men huru göra vi; månne icke
erfarenheten, under vår så kallade lyckliga
tid, och synnerligast under denna Riksdag,
ganska tydligt ådagalagt, att man haft ingen
möda ospard, alt öka Bevillning och skatter,
samt att få Statsobligationer tillskapade,
för att skuldsätta vära efterkommande, och
sålunda låta ofödda generationer känna och
umgälla våra oefterlänksamma handlingar,
endast åsyftande penningars erhållande utan
afseende på eller beräknande af sättet, huru
de åtkommas, eller möjligheten att dem utprässa;
och månne resultatet af Utskottets
förslag, att mot tull införa kläde och andra
fabriksvaror, äfvensom att med hög tull belägga
salt, sill, torr salt fisk med flere artiklar,
sorn för allmänheten, och i synnerhet
den fattigare delen af nationen, nödvändigt
och i myckenhet oundgängligen behöfvas,
kan hafva annat föremål, än som
anmärkt blifvit, att skaffa Regeringen stora
och opåräknade öfverskott af tullmedlen.—
Uti Utskottets project till ny Tulltaxa,
bar det förundrat mig, att sakna några märkvärdiga
och högst vigtiga artiklar, hvilka
Väl hittills ingalunda varit ansedda som
47 H. >7*
2Öu Den 28 Octo ber f. m.
handelsvaror, eller sådan egendom, hvarmed
kan köpslagas; jag menar Rikets Linieskepp
och Fregatter, kanoner, mörsare, kulor och
granater; af hvilka senare artiklar, helt nyligen
från Gränsefäslnings-förråden utskeppning
blifvit verkställd; men sorn Rikets Ständer
under denna Riksdag fått emottaga den
lika oförmodade som bedröfliga underrättelsen,
att industrien har i den vägen betedt
en ny handelsgren, så framställer jag
till Utskottets besvarande den fråga, hvarföre
icke berörde i nutiden tillskapade handelsspeculationer
kommit i beräkning, åtminstone
på det sätt, att utförsels-tull å
dylika begärliga varor kunnat projecteras,
tv jag anser mig icke böra förmoda, att
Utskottet varit återhållit af den tanka, att
ändamålet skulle unna förfelas derigenom,
att handeln till st* rre eller mindre del skulle
återgå, och att köparen då kunde komma
med efterräkn, ig på den erlagde tullen,
och uppdrifva sitt. ersätlnings-anspråk
till den höjd, att. erörde tull kunde med
flera 1000 procent tå återbäras; och sjelfva
den försålde varan, medelst ersätlnings-räkningars
uppgörande, få för andra gången
af Kronan betalas. Utskottet har äfven yttrat,
att Utskottet, i grund af den allmänt
erkända sanning, att förbuds-systemet i vårt
land icke medfört, eller kan medföra det
skydd, som Näringarne behöfva, har föreslagit
ett öfvergående till det vida verksammare
och ändamålseuligare af, skydds-tull.
Den 28 October f. m.
Hvad beträffar den allmänt erkända
sanningen, som Utskottet åberopat, såsom
vitsord för förbuds-systemets menlighet för
Fabriker och Näringar, så tror jag den bär
samma halt, som alltting annat, hvilket
leder sitt ursprung från en veklig och svag
öfvertygelse.—Jag finner deremot tvertom,
att det är en allmänt erkänd sanning, att
Förbud emot införsel af Utländska Fabriksvaror
har medfört och skall medföra ett
fullkomligt, och det enda möjliga skydd,
som åt våra döende Fabriker kan lemnäs.
Då nu Utskottet föreslagit ett öfvergående
derifrån till det verksammare och ändar
målsenligare af skyddstull, eller med andra
ord, fri införsel, hvarigenom vi nödvändigt
skola blifva öfversvämmade af andra
länders öfverproduction, så torde Utskottet
inom sig vara öfvertygadt, att uttrycket,
om tillvarelsen af en föresalts att
i grund förstöra och utrota alla Svenska
Fabriker, är både rättvist och grundadt;
och om det ännu anses för en dygd att
tala sanning, så hoppas jag att Utskottet
icke debiterar mig för motsattsen.
Att ytterligare upprepa skäl och bevis
för constaterande af ilen grundsatis, att
fri införsel af nästan alla utländska varor
skall i längden rakt förstöra Svenska konstfliten
och utrota hvarje Svensk Fabrik och
Handelsslöjd, finnér jag nogsamt vara utan
allt ändamål, sedan beslutet en gång för
Den 28 O c lo b er f. m.
alla hunnit göra sig gällande, att öfverflödsartiklar
af alla slag numera ej kunna i det
gamla redbara Sverige umbäras af dess nya
och Förfäderne mycket olika Inbyggare. Tiden
skall visa, om jag har orätt; men att
Sverige skall duka under för tyngden af utländska
varor, det ligger i sakens natur,
emedan Sveriges läge är sådant, alt det
omöjligt kan i konstprodueter öfverträffa det
sydliga Europas förfinade inbyggares färdighet,
oaktadt våra Klädes- och SidenFabriker,
efter otroliga ansträngningar och uppoffringar
af deras ägare, icke stå tillbaka
för något annat Lands tillverkningar i denna
väg. Att således på en gång, och så
godt som med ett enda slag, utrota denna
aktningsvärda dass af Svenska Medborgare,
och döma dem samt och synnerligen först
till overksamhet, och omedelbart derefter
till liggare, det är för mycket hårdt, och
för mycket orättvist för att kunna understödjas
af den, som ingenting högre önskar,
än att den enskildta välmågan må räcka
en trogen hand åt den allmänna.
Jag reserverar mig således mot hvarje
beslut, som kan leda till Svenska Fabrikernas
och Näringarnas skada och förderf medelst
fri införsel och förtullning af allt utländskt
kram, ty vinsten deraf skall ofelbart
stadna hos utländningen •— och förlusten
hos oss.
Friherre Åkerhjelm: Äfven jag har be
-
Den 28 O et o b er f. 111. 263
stämdt varit af dea öfvertygelse, att de grunder
BevillningsUtskottet framstält, sedan de
undergått behörig pröfning, och till en del
eller helt och hållit blifvit af Rikets Ständer
godkände, skulle åtfölja Skrifvelsen till
Konungen. Jag kan ej föreställa mig, huru
det skulle se ut, att inkomma med ett förslag
till Tulltaxa, hvaruti man lill beloppet
utförer tullen å varor, som hittills varit
förbudne, utan att först undanrödja detta
förbud genom framläggande af en annan
grundsatts. Utan att således såt väl grunderne,
som hvarje speciel artikel, och hvarje
specielt förslag uti Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse i ämnet intagas, fruktar
jag att det, sora dervid är gjordt, blir
ett ofullständigt arbete, afvikande från hvad
hittills i slikt fall iakttagits. Kongl. Maj:t
skulle i sådan händelse ej komma i tillfälle
att utröna den allmännare opinion, sorn.
Rikets Ständer ägt öfver detta ärende, och
skulle således dervid ej kunna fästa den
uppmärksamhet, som Ständerne önska, och
Konungen visserligen Sjelf deråt ville egna.
Herr Cederschjöld har ansett, att pröfuingen
af grunderne nu vore för tidig, och
att den borde ske, sedan man bestämt afgifterna.
Härvid möter den omständighet,
att vid första hittills förbjudne Artikel, å
hvilken införsel-tull nu föreslås, måste man
först afgöra, om densamma skall få införas,
eller ej. Man träffar således strax p.l
frågan om grundsattsen. Mest systematiskt
204
Den 28 October f. m.
synes det derföre vara, att först bestämma
grunderne, då Riderskapet och Adeln har
frihet att afslå eiler gilla dem, och sedan
bestämma deras tillämpning. Jag tror mig
äfven höra återkalla uti Ridderskapets och
Adelns minne, hvad jag i mitt förra anförande
nämnde, att detta system ej är en
öfvergång från ett prohibitift system till ett
liberalt; ty med ett prohibitift system menar
jag en genom införsel-förbud å en större
mängd varor hindrad trafikation, hvaremot
det liberala systemet medgifver alla
varors införande mot lindriga tullafgifter.
Det nu ifrågavarande innefattar egentligen
ingendera af dessa systemer, emedan förbuden
väl äro föreslagne att borttagas, men
en sådan skyddstull lagd på de flesta af de
nu förbjudne varorna, att de ej med vinst
för importören kunna införas. Detta system
är således i sjelfva verket en fortsättning
af det, som antogs 1823, och utvidgades
i8a5, 1826 och 1827, och synes vara
det, vid hvilket man torde böra stanna, intilldess
näringarne fått den styrka, att da
ej, genom något slag af prohibiti va Författningar,
behöfva ett särskilt skydd. Varsamheten
uti öfvergången från ett prohibitift
Tullsystem till ett slutligen liberalt, i
flere afseenden angelägen att iakttaga, ligger
dels deruti, att Konungen äger rätt att
förbjuda eller tillåta införsel, dels deruti
att Han kan jemka och minska tullen. Detta
synes m«’g innebära ali den varsamhet,
Den 2S Octo ber f. m.
265
sorn genom sjelfva Tullsystemet kan åsyftas.
Då nu alla dessa förhållanden inträffa med
den ifrågavarande Tullförfattningen, och
Tullbevakningens nya organisation är uppgjord
i öfverensstämmelse dermed, så visar
sig, som förut är nämnt, detta system
utgöra ett fortsatt framgående till ett liberalare,
utmärkt af nödig varsamhet i grunder
och controller. Jag kan ej inse, att
betydliga tullintrader, när de utgå från
rättvisa, väl beräknade grunder, äro skadlige
för en Stat. Tvertom synas de mig
vara för landet nyttige. De utgöra en i 11-  direct och frivillig Bevillning, och vittna
genom deras successiva stigande i totalbeloppet
om en ökad rörelse, samt lemna
Folkets Representanter tillgångar, att minska,
eller åtminstone förekomma förhöjning
af Folkets ordinarie, tvungna Skatter. Hvad
således öfverskotten på Statens inkomster
beträffar, skulle jag tio, att de varit och
äro en välgörande omständighet; ty jag hemställer,
hvar StatsUlskottet annars skulle hafva
hämtat utvägar för de väl nödige, men
dock betydlige utgifter det tillstyrkt och föreslagit,
om ej dessa öfverskott sedan sista
Riksmötet bildat sig. Föröfrigt disponeras,
som hvar man vet, med undantag afen viss
bestämd summa, de uppkom ne öfverskotten
äf Rikets Ständer, och Konungen har
ej kunnat deraf använda något, örn ej särskilta
högst trängande fall dertill hade föranledt,
hvilka dispositioner Rikets Ständer
266 Den 28 Octo ber f. m.
också fullkomligen goclkunt. Fortfara emellertid
tullintraderna att visa så ymniga resultater
hädanefter, som de sednast förflutna
åren, medelst lika betydliga öfverskott,
så vore detta nu mera så mycket nödvändigare,
som åtskilliga dispositioner af öfverskotten
blifvit på RiksgäldsContoiret anviste,
och komma dessa hjelpemedel icke
från Tullverket, så lära de ej till någon betydlig
mån vara alt påräkna af andra Statsinkomster.
Redan i år bar det förmånliga
resultat visat sig vid Tullverket, att icke
allenast den påräknade summan af i,33r,ooo
R:dr, med förliden veckas slut belt och hållit
ingått från Tullverket, utan ock att dessutom
öfverskott lefvererats derifrån lill Statsverket,
ett förhållande, som gör mycket
sannolikt, att tullintraden i år blir ganska
betydlig, oansedt exporten varit mindre äii
de förra åren.
Jag tillstyrker bifall u första Bevil!-  ningsGrunden,
Herr af Ekenstam j Israel: Ehuru jag
hyllar de Herrars mening, som tro, att
denna fråga bör behandlas med yttersta
varsamhet, kan jag ej underlåta att förena
mig med Herr Tham deruti, att grundernes
bestämmande bör föregå den byggnad
man på dem vill uppföra. Således är jag
visserligen ej emot denna princip, och kail
ej tro, att man bör uppskjuta med Grunderna,
tills byggnaden är uppförd; men
Ben 28 O c 10 b c x- f. m.
267
dessa Grunder hafva sjelfve sina motiver,
och en af dem är redan af Ridderskapet
och Adeln uppskjuten, tills urte Grunden
företages. Jag skulle derföre hemställa, om
icke pröfningen af den åtgärd, som åt Konungen
kunde öfverlenmas alt vidtaga i dessa
afseenden, jeni väl kunde uppskjutas, tills
11 :te Grunden kommer under öfverläggning,
synnerligen som jag tyckte mig nyss höra,
att PresteSlåndet vid usta och u:te Grunderna
gjort förändringar. Det barock här
befunnits, att de hafva en nära gemenskap,
och då Ridderskapet och Adeln redan, på
Herr Skogmans hemställan, medgifvit ett
uppskof, och den del af denna Grund, sorn
rörer Konungen, nemligen om det i Taxan
stadgade belopp skall vara ett maximum,
synes stå i sammanhang med de rättigheter
man vill alt Konungen skall äga och i
öfverensstämmelse med 1 i:te Grunden, nödgas
jag ytterligare förnya min anhållan om
proposition, att första Grunden inålte få
uppskjutas, tills ji Grunden förekommer.
Herr von Hartmansdorff: Frågan om
Konungens rätt, att, för motsvarigbetsförhållanden
till andra Magter, göra förändringar
i Tullförfattningarne, anser jag
lämpligast böra uppskjutas, tills 11 Grunden
förekommer, der den saken egentligen
är behandlad. Då kan den öfriga delen af
1 Grunden alldeles förfalla. Friherre Åkerhjelm
har yttrat, alt det vöre nödvändigt
268
Den 28 O e t o b e r f. m.
uppgifva några skäl, hvarföre nian uppfört
tullafgifter för varor, som hittills varit, och
ännu äro, förbudne. Det enda skäl jag skulle
anse för riktigt, har jag många gånger anfört;
det är: alt Rikets Ständer borde för
alla varor, som i Svenska handeln förekomma,
utsätta tullafgifter, för den händelse,
att Kongl. Maj:t möjligen begagnade
sin höga rätt, att i ett eller annat afseende
upphäfva de förbud, sorn hittills varit
gällande. Att särskildt yttra, det förbudssystemet
borde upphöra, hör, så mycket
mindre hit, som Ridderskapet och Adeln
redan fattat sitt beslut öfver detta ämne,
i anledning af Eevillnings- och EkonomiUtskotteus
Betänkande N:o i 3 angående yrkadt
förbud emot införsel af utländska fabriksvaror
m.m. Propositionen deruti, hvilken
af Ridderskapet och Adeln bifölls, lyder
som följer: Finna Utskotten sig icke
böra tillstyrka vidtagandet af de åtgärder,
Motion aire rrte föreslagit för återupplifvandet
i mer eller mindre grad af 1816 års
Förbudssystem, och anse således någon underdåning
Skrifvelse frän Rikets Ständer
till Kongl. Maj:t, i dessa ämnen, icke vara
behöflig, hvarföre Utskotten föreslå, att
Motionairemes framställningar härom måtte
lemnäs utan allt afseende. Om nu Ridderskapet
och Adeln, eller Rikets Ständer
gemensamt skulle finna för godt yttra, på
sätt i denna Grund föreslås, alt förbudssystemet
måtte upphöra, eller såsom här står,
Den 28 O e t o b c r f. m.
269
nit en allman frihet må förunnas, att, emot
en afpassad tull införa alla utländska varor
och utföra alla inhemska produeter och tillverkningar,
så matie den bestämda Contrapropositionen,
emot denna fria in- och utförsel,
böra blifva en begäran alt förbuden
matte qvarstå. Man finge då en Contra-proposition,
hvilken redan blifvit afslagen
genom Ja-propositionens antagande i ett
föregående Betänkande. Likväl måtte man
hafva lof alt säga Nej, likaväl som Ja; och
bunna vissa Ledamöter begära fri in- och
utförsel, så måtte andra kunna begära förbud.
Det vill jag ock begära, om Herr Grefven
och LandtMarskalken tror sig berättigad alt
göra proposition å den framställning, som nu
kommer från BevillningsUtskottet. Yi komma
då, att votera om en Conlra-proposition,
som redan är indirecte afslagen. Dessa
stridigheter i formerna visa, om BevillningsUtskottet
handlat oväldigt eller icke.
Jag vill med flit draga fram detta förhållande,
på det efterverlden också må kunna
se och bedöma, om man gått raka vägen
för att vinna den eftersträfvade handelsfriheten.
När Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarat, om jag kan få den Contra-proposition
jag begärt, och hvilken är
följande: Att Rikets Ständer hos Kongl.
Maj.t begära., att, till skydd för de slöjder,
som kunna här i landet idkas och förkof
ras, men som ännu ej hunnit den grad
af fullkomlighet och stadga, att de utan
270
Den 28 October f. m.
fara för deras bestånd och vidare fortkomst
kunna uthärda en obehindrad täflan med
andra länders konstflit, Kongl. Maj:t ville
till införsel frän främmande orter förbjuda
alla dylika slöjders alster; så skall jag
utbedja mig att få vidare yttra mig. Får
jag den, så förekommer ånyo ensak, sorn
redan är afslageu; får jag den icke, så innefattas
i Ja-proposilionen ensak, till hvilken
det nekas mig att yrka motsattsen i Nejproposilionen,
hvilket icke är oväldigt.
Herr Rosenqvist: Det är en fråga till
Friherre Åkerhjelm, i anledning af hans
anmärkningar, som jag anhåller att få göra.
Han har sagt att öfverskotten ej tillkomma
Regeringen. Jag frågar, hvem annammar
dem då/
Herr Cederschjöld: Man har klandrat
mitt förslag, att uppskjuta med granskningen
af Grunderne. Jag vill derföre göra
reda för motiverne dertill. Jag får påminna
att, innan jag yttrade mig, hade en Ledamot
af BevillningsUtskottet på Jjäktaren
förkl arnt, alt meningen ej var annan, än
att de skulle tjena till rättelse för Rikets
Ständer; men sedan jag nu blifvit upplyst
derom, alt en skrifvelse till Konungen skall
deruppå grundas, har jag ej emot, att grunderne
först företagas. Om förhållandet varit
annorlunda, hade det icke allenast varit
obehölligt att pröfva grunderna, utan äfven
Deri 2Ö Oc lober f, m.
27[
gansia betänkligt, ty i en rådslående församling,
der pluraliteten kan ändras från
den ena stunden till den andra, är det äfventyrligt
att besluta en grund, sorn möjligen
sedan icke följes vid detaillerne. Beträffande
hufvudsaken i första Grunden, huruvida
man bör antaga den princip att frihet
skall äga rum i in- och utförsel, så linner
jag ingen betänklighet vid att dertill
lemna bifall. Den gäller inför Konungen
ej mera, än Konungen finner skäl, att derpå
göra afseende, i följd af det öfverlåtande
Rikets Ständer gjort.
Herr Tham: Jag anhåller, att först
få erindra, att det måtte hafva varit ett
misstag utaf Herr af Ekenstam, då han af
hvad för en stund sedan här upplästes tyckte
sig höra, att PresteStåndet gjort någon
förändring i i Grunden. Det var på goda
grunder Herr Skogman föreslog, att svaret
å Utskottets i dess sednare Utlåtande gjorde
första framställning måtte uppskjutas,
tills ii Grunden förekommer, emedan Utskottet
i berörde punkt just åberopat samma
Grund. Men att något sammanhang skulle
vara emellan i och ii Grunderne, som
borde föranleda uppskjutande af den första,
kan jag ej finna. Den första innefattar blott
ett erinrande om Konungens rätt, men den
ellofte ett förslag- Således hafva de icke
ett sådant sammanhang, att den usta bör
uppskjutas. Den n:te är resultatet af alla
Den 28 O c to ber f. m.
do andra, och jag hemställer oin det går an
att till resultatet taga den första, som skall
lägga grund lill alla de öfriga. Den första
hör äfven först afgöras, innan de öfriga företagas,
emedan de andra väsendtligen bero
på den. Jag yrkar således, att den icke
måtte uppskjutas, ulan nu till afgörande
företagas och varda bifallen. Huru Herr
von Hartmansdorff behagar inrätta sin Contra-proposition,
är mig likgiltigt. Den må
blifva så eller så, skall jag ej yttra mig deremot,
endast Ja-propositionen kommer att
innefatta bifall å första Grunden. Den slutsalts
Herr von Hartmansdorff vill draga deraf,
öl Riddel skåpet och Adeln förut bifallit
Betänkandet N:o i3, är ej riktig. Det
innehåller alldeles icke, att man skall begära
förbudens borttagande. Det innefattar
svar på de motioner, som blifvit gjorde,
att man hos Konungen skulle anhålla om
förhud. Derföre att man ej vill framställa
en önskan, har man ej afsagt sig, att förklara,
att förbuden skola borttagas; tvertom
har man redan så godt som tagit på
hand, att de skola borttagas. Berörde Betänkande
innehöll helt enkelt, att man ej
ville önska några förbud. Huruvida Herr
von Hartmansdorff vill begära dem, öfverlemnar
jag till honom sjelf.
Friherre Cederström, Jacob: Det förefaller
mig besynnerligt, att vilja inblanda
Ri
-
D e ii 28 O c t o b e r f. m.
278
Rikets Ständers beslut i en annan fråga,
med föremålet för detta ämne, endast derföre
att individen, som det söker, fått sin
tanka afslagen, och nu begärt, att få veta,
om lian åter kan få samma tanka i Contrapropositionen.
Det faller af sig sjelf, att
det icke kan låta sig göra, ty b vad Ridderskapet
och Adeln beslutat ej kunna ske, lärer
ej eller nu kunna komma under votering
genom en annan Contra-proposilion.
Men alt afslå ifrågavarande Grund, går ganska
väl an, emedan, om vi skrida till votering,
hvilket jag skulle -önska ju förr dess
heldre, såsom enda medlet att komina till
slut, är afslag det enda, som kan blifva
Contra-proposition. Då öfverlemnas Tulltaxan
, utan grunder och skrifvelse, lill
Kongl. Maj:t; men att begära en skrifvelse
sådan som den, hvilken förut blifvit afslagen,
går ej an. Jag yrkar bifall å irsta
Grunden, samt, om det ej beviljas, votering,
så alt vi må komma till slut med saken.
Friherre Åkerhjelm: Jag anser som en
skyldighet, att yttra några ord i anledning
af Herr Rosenqvists lill mig direct ställde
fråga. Jag får hänvisa Herr Rosenqvist till
Rikets Ständers redan fattade och hädanefter
fattande beslut, af hvilka han får upplysning
om hvem, som annammat öfverskotlen.
Deras disponerande barskett, dels
på grund af Rikets Ständers beslut, dels
47 H. 18
Den 18 October f. m.
med Rikets Ständers medgifvande, och ändamålen
derföre synas i Rikets Ständers
Utlåtanden.
Herr af Ekenstam: I afseende på yttrandet,
att denna punkt endast innehåller
en erinran om Konungens rätt, torde jag
få nämna, att, om så är, skulle den, i sådant
fall, icke behöfvas. Då kunde vi uppskjuta
med den saken, tills någon i grundlagsenlig
väg sökte tillvägabringa förändring
deruti. Af det skäl jag redan anfört, anhåller
jag, att denna Grund måtte uppskjutas,
tills den 1 i:te förekommer. Här hafva
varit åtskilliga åsigter i det afseendet. De
äro mycket skiljaktige, ty man har vägt
emellan afslag och yrkande, att saken borde
behandlas af Ekonomiutskottet. Det är
derföre så mycket lämpligare, att ett sådant
uppskof, sorn jag haft äran föreslå,
må äga rum.
Herr Lefren: Jag anser mig pliktig alt
vid detta tillfälle till de Herrar, som försvara
Utskottets förslag, och till Utskottets
Ledamöter sjelfve, göra den bekännelse, att
jag icke ens hoppas, att under loppet af
denna Riksdag kunna åstadkomma någon
ändring i hufvudgrunderna för det importsystem,
som Utskottet framställt; och jag
har för mycken aktning för Ridderskapets
och Adelns tid, som man brukar säga, för
att onödigtvis göra ett sådant försök. Men
Ben iR Octo ber f. rri. 3*5
pä samma gång får jag förklara, alt jag anser
för sjelfva systemets försvarares bästa
vara rådligast, att i ■ :te Grunden får företagas,
innan de andra. Jag ber att få anföra
orsaken. Den är helt enkelt deli, att sedan
beslut blifvit faltadt rörande den fråga
man då kommer att söka göra gällande,
falla de öfriga af sig sjelfva, och det finnes
ingen anledning att sedermera tvista om de
andra. Den hufvudsakliga frågan är, huruvida
man icke skall temporairt lemna Konungen
rättighet att höja tullen, der sådant
för skydds skull foldras. Om denna fråga
finge först afgöras, det vill säga den it
Grunden, blef resultatet antingen att Rikets
Ständer medgifva, eller att de icke
medgifva, att nämnde rättighet må åt Konungen
öfverlåtas. I håda fallan är man
i rent vatten? man vet då att i hufvndsaken
fatta ett beslut, och man låter sina åsigter
falla, om de blifvit kullvoterade i hufvudämnet.
Öfverläggningett skall förkortas lill
en fjerdedel. Jag får förklara, att ehuru
jag föresatt mig att icke Vara lång, mäste
jag dock reservera mig möjligheten att få
fram dert satts jag önskar göra gällande i
lt Grunden, Blir den afgjord, så blifva
många röster tysta, som annars måste vid
hvarje Grund tala 2 eller 3 gånger. Jag
hemställer således, om vi icke kunde få företaga
11 Grunden på samma gång sorn den
forsta, och derigenom komma till resultat
47 H. ,8
2^6 Don 28 O c t o b e r f. ra.
i hufvudsaken. Den ligger i 11 Grunden;
den första innehåller bara glosor.
Herr Rosenqvist: Upplysning fordrar
tacksamhet, och således skulle jag vara i
förbindelse hos Friherre Åkerhjelm, derest
lian upplyst mig om något, som varit mig
obekant; men då jag, likaväl som Friherren,
känner hvad han nu lillkännagifvit,
bade Herr Friherren gerna kunnat spara
sitt yttrande.
Herr Rothlieb_, Axel; Jag bar endast
begärt ordet för alt bestrida uppskjutande
af ira Grundens afgörande, tills den 1 r:te företages.
De äro af olika beskaffenhet. Det
skulle endast föranleda till förlängda debatter;
och, för alt förkorta discussionen,
förenar jag mig i det 3'ttrande Friherre Cederström
afgifvit, samt anhåller, att proposition
måtte blifva framställd å första
Grunden.
Friherre Cederström: För min del tror
jag, att discussionen skall blifva vidlyftigare,
om den första Grunden förbiudes med
den elfte; ty i den senare förekommer en
öfverflödig phras, hvaruti man föreslagit,
att till Konungen öfverlemna rättigheten
att nedsätta tullen. Denna rättighet äger
Konungen efter Grundlagen förut; den kan
således icke öfverlåtas. Jag skulle förmoda,
alt hela den phrasen kommer att utgå.
Då blir den återstående önskningen öfver
-
Den 28 October f. tn.
flodig, ty att Konungen företager hvad sorn
är nyttigt för landets väl, faller af sig sjelf.
När en rättighet redan finnes, är det ej
möjligt att öfverlåta den. För att icke onödigtvis
uppväcka strid om denna fråga, förrän
den förekommer, begär jag proposition
å första Grunden, och, i händelse den ej
bifulles, votering genast.
Herr af Ekenstam: Friherre Cederström
har väl upplyst, att i 11 Grunden
ej förekommer annat, än den rätt Konungen
redan äger; men jag förmodar, att hail
icke reflecterat på det uppskof, som blifvit
gjordt, i anledning af Herr Skogmans
framställning, i afseende på ri Grunden.
Jag anser 1 och 11 Grunderna så sammanhängande
med hvarandra, att, sedan
en Ledamot begärt, att den senare må
framflyttas, jag förenar mig i samma mening,
och öfvergår på den anhållan, att
Herr Grefven och LandlMarskalken täcktes
göra proposition derpå, att 71 Grunden
nu må ingå i discussion tillika med
den i:sta, på det vi sedan med lätthet må
kunna afgöra de andra. Friherre Cederström
har väl påstått, att discussionen skulle
blifva vidlyftig genom denna behandling.
Deri har han rätt, om han endast
anser, att den första discussionen blir vidlyftig;
men deremot blir discussionen om
de andra Grunderna i långt större mån
förkortad.
278
Pen 28 O c t ober f. ro,
Herr von Hartmansdorff: I ovisshet,
huruvida 1 eller 11 Grunden blir framställd
till pröfning, eller huru snart den
votering kan äga rum, som jag begärt, anhåller
jag alt få yttra mig något i hufvudsaken.
Om förbudssystemets gagnelighet för
Sverige vill jag nu ej inlåta mig i någon
Utredning, enär man i allmänhet erkänner,
alt våra näringar behöfva skyddas. Jag vilL
ej heller af den ganda tvisten om medlen_,
att meddela delta skydd, upptaga något annat,
än ett hittills förtegadt skäl, ulan för
öfrigt blott fästa mig vid sakens behandlingssätt.
Om Ständerne till Konungen afgifva
den ifrågavarande skrifvelsen, eller
icke, anser jag för påföljden likgiltigt; ty
jag tryggar mig vid, att Konungen och hans
Rådgifvare ändock skola, hädanefter såsom
hittills, bättre sörja för Rikets näringar, än
Ständerna sjelfva, under de senare Riksdagarne,
gjort. Men jag anser i alla fall orätt,
glt Rikets Stander frambära önskningar, dels
der beslutet vöre på sitt rätta ställe, dels
der önskningarne till deras innehåll äro
oriktiga. Till deras stöd har man anfört
ett skäl, som är hämtadt utom näringarnes
intressen, och sora befinnes i uppenbar strid
mot deras förkofran, nemligen Statens behof
af högre tullinkomster, till hvilkas vinnande
en friare in- och utförsel bör medgifvas,
Deremot får jag erinra, dels att
Tullhevillningen hittills gifvit stora öfverskott,
fastän näringsgrundsattserna varit för
-
Den 28 O c t o b c r f. m.
279
bjudande; dels alt jag och andra Ledamöter,
redan vid Riksdagens början, då man
ville beräkna tullinkomsten så högt, gjorde
den invändning, att man ej derigenom skulle
taga något på hand för införandet af ett
friare system, som inbragte mera tullmedel,
men undergräfde inhemska näringar.
Då påstod man sådant vara en onödig farhåga,
och ville ej höra derpå. Nu finna
vi likväl, att denna afsigt hemligen varit
uppsatt i minnet, för alt komma med i additionen
af de mångå skäl, som Bevillningsutskottet
och dess liberala medhållare lill
slutligt eftertryck andraga. Att bevisa behandlingssättets
oriktighet, torde lättare lyckas
mig, om jag jemförer det med ordningen
för Riksdagsärender handläggning.
Hvar och en vet, att till alla sådane ärenders
afgörande fordras antingen 3 eller 4
Stånds beslut; att alla andra mål kunna afgöras
genom 3 Stånds beslut, utom de,
som höra till Constitutions-och Bevillningsutskotten,
der alla 4 Ståndens sammanstämmande
erfordras; och att det beslut i bevillningsmål,
som på delta sätt, eller genom
Nämnd blifvit fattadt, icke kan af Konungen
ändras eller inställas. Att BevillningsUtskottet,
under sådane förhållanden,
icke må befatta sig med andra, än Be vi 11-  liingsmål, är nödvändigt, så framt icke Konungen
skall förlora sin andel i Lagstiftningen.
Om nu den ifrågavarande i:sta Grunden
skulle af 3 Stånd bifallas, så och enär
280
Den 28 October f. m.
den, såsom vi alla af de uppläste ProtocollsUtdragen
hort, är af ett Stånd förkastad,
uppkommer ej ett giltigt Rikets Ständers
beslut, utan genom bifall, i Förstärkt Statsutskott
eller Nämnd. Men om saken der
afgöres, så kan beslutet ej af Konungen ändras,
och då skulle vi hafva beröfvat honom
sin grundlagliga rättighet att efter egen
pröfning förordna om Rikets hushållning,
en rättighet, som han ej kan förlora, utan
att frågan blifvit behandlad i ConstitutionsUtskottet,
och han sjelf bifallit förändringen.
Af dessa stridigheter bör man inse
olagligheten af BevillningsUtskottet att befatta
sig med en fråga, som tillhör Ekonomiutskottet.
Jag tror derföre, att öfver
någon annan proposition ej kan röstas, än
om Ridderskapet och Adeln vill i irsta Grunden
hafva uttryckt, att tullafgifter på hvarjehanda
förbjudna varor blifvit utsatta endast
för den händelse, att Konungen möjligen
skulle vilja i förbuden göra någon
förändring. Skulle Ridderskapet och Adeln
vilja rösta öfver en olaglig Ja-proposition,
så bör jag ej eller vara nogräknad
om, att icke föreslå en olaglighet i Contra-propositionen.
Det bjuder visserligen
emot; men jag gör det endast för att följa
mina motståndare på spåren; samt för
att visa dem och andra, att de äro på
villoväg. Jag anhåller således alt Contra-propositionen
måtte lyda på följande
sätt:
Den 28 O c tober f. m.
281
Vinner Nej,
böra Rikets Ständer, för alla varor, som
i. Svenska handeln förekomma, utsätta tidiofgifter;
för den händelse att Kongl. Majit
möjligen begagnade sin höga rätt att i ett
eller annat afseende upphäfva de förhud,
sorn hittills varit gällande;
Nu kommer det olagliga i Nej-propositionen,
svarande emot det olagliga på den
andra sidan:
Likväl med framförande af den underdåniga
önskan, att till skydd för de slöjder,
som kunna här i landet idkas och förkofras,
men som ej ännu hunnit den grad af
fullkomlighet och stadga, att de utan fara
för deras bestånd och vidare fortkomst kunna
uthärda en obehindrad täflan med andra
länders konstflit, Kongl. Majit ville till införsel
från främmande länder förbjuda alla
dylika slöjders alster.
Sedan jag haft tillfälle yttra mig så
fullständigt jag önskat, är jag nöjd, att omröstning
öfver de bägge olagligheterna må
på en gång anställas; ty att tillåta olagligheten
blott på den ena sidan, vore stridande
mot all billig jemlikhet.
Herr Skogman.- Första Grunden har
afseende på föreslagen allmän tillåtelse att
införa alla varor utan undantag. Den irrte
rörer en annan fråga, om Konungen skall
»
2.82
Den 28 October f. 111.
kunna icke allenast nedsätta, utan äfven förhöja
tullafgifterne. irsta och urte Grunderna
hafva således visserligen icke ett alldeles
oskiljaktigt sammanhang. Huruvida
det bidrager lill discussionens förkortande,
att näst efter irsta Grunden till afgörande
företaga den urte, öfverlemnar jag till Ridderskapets
och Adelns bedömande.
Herr Tham: Om jag rätt uppfattat hvad
Herr von Hartmansdorff i början yttrat, så
anförde han, att hvarje Betänkande borde
vara så uppstäldt, alt det på ett sätt kunde
afgöras; hvarföre han klandrat, att det
nu ifrågavarande kunde till en del afgöras
genom 3 Stånd, och återstoden endast genom
4- får då påminna, att om det
var hans mening, har han förgätit, att ett
annat vigtigt Betänkande, nemligen det om
bränvinsbränningen, alltid blifvit så behandladt,
och alltid lärer komma att så behandlas,
emedan deruti innefattas en mängd frågor,
som Ekonomiutskottet handlägger, andra
som Lagutskottet bereder, hvilka båda
slag skola underställas Konungen, och afgöras
genom 3 Stånds beslut; men sjelfva
BränvinsBevillningen afgöres genom 4Stånds
beslut. Således är den oformlighet, som
Herr von Hartmansdorff vill finna här, alltid
förut begången i afseende på bränvinsbränningen,
och lärer äfven få begagnas i
afseende å detta ämne. Lika med Herr Skogman
kan jag ej finna något omedelbart sam»
Den 28 Octo ber f. m. 283
manhang emellan j:sta och urte Grunderna,
destomindre sorn i ix:te Grunden frågan
mera är, om Konungen skulle kunna
lioja tullen. Men äfven jagskall gerna medgifva,
att utte Grunden må algöras näst
efter den itsta, dock icke i sammanhang
dermed. Deremot sätter jag mig, till och
med genom votering, om ej annat hjelper,
och anhåller nu om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens proposition till bifall å
j;sta Grunden.
Friherre Cederström: Det är verkligen
icke underligt, att Herr von Hartmansdorff
söker i det längsta förfäkta en redan förfallen
idee, som han förut sökt göra gällande;
men, sedan Ståndet beslutat öfver den ,
torde det vara lämpligt, att låta Rikets Ständer
komma till saken, utan att upprifva beslutet,
Herr von Hartmansdorffs yttrande,
att sådana frågor, hvilka genom Nämnd afgöras,
ej kunna ändras af Konungen, betyder
blott, att han ej kommer ihåg Grundlagen,
Der står endast, att sådana mål,
som ej kunna förfalla, skola genom Nämnd
afgöras; och att det Utskott skall förstärkas,
som med målet haft befattning. Nu
är det absolut omöjligt, alt Herr von Ilarlmansdorffs
Contra-proposition kan af Ståndet
bifallas, ty det skulle lemna tillfälle
alt åter upprifva ett fnttadt beslut; men
man får ej lemna tillfälle till att upprifva ett
beslut. Således kan jag ej annat än prole
-
284 Den 28 Octo ber f m.
stern emot elen slutmening, som finnes i
hrnis proposition; och hvad BevillningsTJtskottet
föreslagit, lärer han få svårt att bevisa
vara olagligt. Det innehåller intet annat,
än en önskan i afseende på tullen,
hvilken önskan det är Ständernes rätt att
yttra, och å hvilken det är Konungens rätt
att lemna stadfästelse. Lemnar Konungen
sin stadfästelse, blir saken framgent gällande.
Jag yrkar bifall å irsta Grunden, och
votering, om det ej beviljas, dervid afslag
må blifva Contra-proposition, enär bifall
blifver Ja-proposilion.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Friherre Åkerhjelm: Anledningen, hvarigenom
vi kommit på den frågan, att afgöra
den sista Grunden först, och den första
sist, är Herr Skogmans förslag, att åt
Konungen äfven måtte öfverlemnas rättigheten,
att höja tullen. Jag finnér visserligen
ett sammanhang emellan irsta och iirte
Grunderna, likasom emellan alla; men jag
finner detta sammanhang likväl icke vara
af den bindande beskaffenhet, att de föregående
Grundernes afgörande beror på de
efterföljandes, åtminstone icke i afseende
på de nu ifrågavarande. Den urte Grunden
handlar egentligen om, huruvida före
-
Den 28 O c t o b e r f. m.
285
nämnde beviljande må i urte Grunden intagas,
hvaremot den i:sta innefattar den
grundsatts, hvarpå Rikets Ständer stödja sitt
nya system lill den Tulltaxa de ämna föreslå.
Jag kan ej, lika med Herr Lefren linna,
att det är sak i sista Grunden och
glosor i den första. Jag skulle snarare vilja
anse det vara tvertom, emedan det står
i den förra, att Konungen skulle kunna nedsätta
tullen, hvilket är en rättighet som efter
Grundlagen synes vara Konungen förbehållen,
åtminstone såsom den hittills blifvit
förstådd; och torde således vara obehöflig
att repetera. Rörande emellertid enahanda
delar af frågan, tror jag visst, att
den sista Grunden kan, och måhända äfven
bör, afgöras, strax efter den första; uti ett
sådant sammanbindande af dessa Grunder
skulle jag vilja instämma.
Herr Ribbing: Här är nu fråga om antagande
antingen af ett fritt system, eller
ett prohibitif-system. Förut har frågan om
prohibitif-systemet varit under öfverläggning.
Vid antagandet af Bevillnings- och
EkonomiUtskottens Betänkande N:o i3 har
Ridderskapet och Adeln förklarat, att, enär
Konungen med omsorg och sorgfällighet lärer
behandla dessa ämnen, så att öfvergången
ej blir menlig för näringarne, någon
skrifvelse i ämnet icke vore behöflig. Då
här nu är fråga om införande af ett fritt
system, böra vi, under full förtröstan till
a86 Den sS October f. M.
Konungens omsorg för näringarne, äfvert
besluta, att någon skrifvelse ej bör till Konungen
a flå tas. För dem, hvilka ännu ej
bestämt sig hvarken för det fria eller prohibitif-systemet,
skulle en annan behandling
af frågan förefalla såsom väld; åtminstone
skulle man tro, att väld af den sidan, som
önskar det fria systemet, begagnas, då man
ej ens tillåter, alt man får säga Nej. Lägger
man härtill de förespeglingar man gör
oss af de millioner man lemnar oss, och
som redan inkommit, så finner man också,
alt man på förhand vill skaffa en inverkning
på formfrågan. Men efter man framställt
de millioner det inbringat, så visar
det lika litet riktigheten af att så behandla
formen, som jag påminner mig, att jag hört
talas om en ung man, hvilken ärfde ert
stor fabrik, under det att den inbringade
ganska litet. Han beslöt då, att inrätta
en näringsrörelse för fabriksfolket, och lian
fann, att han de första åren vänn så mycket
på den, att det gick till mera än sjelfva
fabriken. Han hade till skäl för fortfarande
af denna rörelse, att den frambragte
ioordetals Riksdaler. Man skulle
tro, att han blef rik genom denna anstalt,
men den slutades så, att både folket och
lian blefvo utfattige.
Herr von Hartmansdorff: Till besvarande
af Friherre Cederströms yttrande, angående
min okunnighet i Gruhdlagen, ber
Den 28 Octo ber f. m.
2,87
jag få nämna, att jag omtalat Förstärkta
StatsUtskottet, men icke något annat. Kan
Friherre Cederström visa, att sådana frågor
af Förstärkta StatsUtskottet afgöras,
hvilka sedermera underställas Konungen;
så har jag orätt. Hvad åter angår förslaget
till Contra-proposition, har jag redan
förklarat min önskan, att den af Herr Grefven
och LandtMarskalken måtte framställas.
Om den af honom vägras, får jag väl underkasta
mig det, men dock på andra grunder,
än Friherre Cederströms lagtolkning.
Herr Marks von Wurtenberg, Gotthard
Wilhelm, hade inlemnat följande, som upplästes:
Då
BevillningsUtskoltets Utlåtande angående
Tullbevillningen första gången förevar
på detta rum, ansåg jag mig skyldig
att, så i afseende på principerna af Utskottets
förslag, som syftningen och de lätt insedda
verkningarne deraf till den inhemska
slöjdindustriens förderf, göra de anmärkningar,
som min personliga erfarenhet inom.
ett industrielt yrke gifvit vid handen, och
dem jag så mycket mera trodde mig pligtig
alt framställa, sorn de voro grundade
på min egen erfarenhet, ehuru inskränkt
min kännedom om ämnet i öfrigt än må
vara. Anmärkningar, af samma syftning
och innehåll, äro framställda äfven inom
ett annat Stånd, och lära der vunnit afseende
vid Ståndets nyligen fattade beslut i
288
Deri 28 October f, m.
ämnet. Hos Ulskottet hafva de emellertid
så mycket mindre vunnit något sådant. Utskottet
har förbi i fv i t vid sin en gång fattade
tanka; må det tillåtas mig att också förblifva
vid min!
Jag skulle visst upptaga för mycket af
Ridderskapets och Adelns tid, om jag nu
på nytt upprepade och vidare utförde mina
förra gången gjorda anmärkningar, hvilka
af Utskottet blifvit så knapphändigt expedierade,
att de flesta ej en gång omnämnts,
långt mindre vederlagts. Att tillägga
några nya anmärkningar, ingå i något.
nytt besvarande af hvad Utskottet anfört
emot en och annan af de förra gången
framställda, skulle ej heller aflöpa med mindre
tidsutdrägt, huru lätt också vederläggningsmödan
blefve; och måhända har jag,
redan förut, alltför mycket pröfvat det
Höglofl. Ståndets tålamod med mina yttranden
i detta ämne. Ett fullständigt utredande
af alla omtvistade förhållanden deri
skulle dessutom erfordra en systematisk afhandling,
af ett omfång, vida öfverskridande
gränsen af ett anförande; hvarförutan en
på localinspection grundad undersökning af
vissa factiska förhållanden vore icke mindre
nödig för ändamålet; en undersökning
emellertid, hvilken, som hvar och en lätt
finner, icke nu kan komma i fråga.
Blott öfver en enda omständighet anser
jag mig ej kunna underlåta att tillägga
nå
-
Den 28 October f. m.
289
några ord till livad jag vid föregående tillfällen
anfört. Utskottet liar yttrat, att det
omdöme, som jag oell flera andra Representanter
framställt öfver Utskottets förslag,
det omdömet nemligen: att detta förslag
grafver en graf åt Svenska Fabrikerna, är
hårdt och oförtjent. Någon afsigt att såra
eller förolämpa har emellertid, åtminstone
å min sida, ej ingått i detta omdöme, och
jag förstår i sanning ej, med hvad fog Utskottet
kunnat anse sig likasom förnärmadt
deraf. Vore någon befogad, att klaga öfver
hårda och oförtjenta omdömen; så vore
det väl tvärtom de Svenska Fabriksidkarne,
Emellertid, och ehuru jag, lika litet i närvarande
ögonblick som förut, åsyftar att
förolämpa, mäste jag dock nu åter upprepa
samma yttrande öfver Utskottets förslag,—
eller att det innehåller dödsdomen öfver
Svenska fabrikerna, om detta anses lindrigare,
— och jag upprepar det såsom min
orubbliga öfvertygelse, lika uppriktigt delad
af alla de mångå fabriksidkare, hvilkas
tanka jag haft tillfälle att inhämta. Innan
denna dödsdom sanctioneras af en annan
samhällsmagt, hoppas jag likväl, att Svenska
fabriksindustrien måtte förunnas samma
heneficiurn juris, som andra anklagade, det
nemligen: att ej dömas ohörd; och får fabrik
sindustrien tillgodonjuta denna, åt de
grofsta brottslingar ej vägrade, förmån, så
vågar jag försäkra, att icke blott en factisk
47 H' >9
Den 28 Oe t ober f. m.
och nutlientik vederläggning skall vinnas på
de mångå orättvisa beskyllningar, som blifvit
gjorda Svenska fabrikerna och deras idkare;
utan att det äfven skall, lika factiskt
oell authentikt, blifva, i alla specialiteter
och detaljer, styrkt och bevisadt: så väl alt
skydds-tullsysteniet oundvikligen grafver en
graf åt den inhemska fabriksindustrien, som
att det andra systemet, eller det med låga
tullafgifter, medförer enahanda resultat; så
framt man ej i senare händelsen först och
främst vidtager de sontroller och garantier,
som föreslagits af Ledamoten i BorgareStåndet,
Herr Iliessleiter, och vidare, i afseende
på förtuilning af manufacturvaror,
införer den kraftiga controll, som t. ex. i
Danmark är etablerad vid förtuilning af alla
varor; i hvilket fall det kanhända vore någon
möjlighet för Svenska fabriksindustrien
att, under en låg tullafgift, äga bestånd.
Men, jag upprepar det på nytt, utan sådana
controller, — conlroller, hvaraf erfarenheten
äfven i andra länder styrkt nyttan
och det oundgängliga behofvet — är grafven
öppnad. Redan sjelf, i likhet nied alla
andra fabriksidkare, hvilkas tänkesätt jag
känner, uppriktigt betänkt uppå att nedlägga
ali fabriksrörelse, i händelse Utskottets
skyddstulls-förslag slutligen skulle sanctioneras,
äfvensom i fall det låga tullafgiftssystemet
utan nyssnämnda controller antages,
utbeder jag mig blott att slutligen få
påkalla det Höglofl. Ståndets behjertande
Der) 28 O c l o b e r f. m.
291
för de billiga anspråk fabriksidkarne i sådant
fall hysa, nemligen att få tillgodonjuta
någon ersättning för sina ödelagda
verk och inrättningar. Alla hafva ingått i
fabriksyrket under förutsättning, att detta
system skulle fortfara. Sina verksammaste
år, sina krafter hafva de dervid använt;
dessa äro förlorade, och kunna hvarken återfås
eller ersättas. Men de flestas, nästan
allas, enda förmögenhet består uti deras fabriksverk
— machinerier, inrättningar och
verktyg.— Dessa skulle, efter införandet af
en annan sakernas ordning, bli utan värde.
Då utsigten till en tarflig lifsbergning i den
väg, på hvilken de genom Statsmagternas
äldre beslut blifvit inledda, för dem stänges
af Statsmagterna genom nya beslut; då den
förmögenhet de, i förtröstan på beståndet
af de äldre besluten, nedlagt i dyrbara
instrumentalier och materialier, genom de
nya besluten förvandlas, i ett ögonblick,
nästan till non-valörer; så lärer det väl ock
vara billigt, att Staten lemnar all den ersättning,
som kan åstadkommas, åt den
olyckliga medborgareklass, hvilken den på
detta vis oförmodadt beröfvar ej blott dess
förmögenhet, utan äfven dess utsigter till
lifsbergning.
Friherre Cederström: Herr von Hartmansdorff
har sednast yttrat, att om jag
kunde visa, att sådana frågor af Förstärkta
4? H. 19*
Den ?.8 O c lo ber f. m.
SlatsTJtskoltet afgöras, hvilka sedermera underställas
Konungen, skulle han hafva orätt.
Jag anhåller derföre att för den värde Ledamoten
få uppläsa 73 §. Riksdagsordningen,
hvilken lyder sålunda:
”Stadna RiksStånden i sina beslut öfver
”någon fråga uti, hufvudsakligen eller till
”vissa delar, skiljaklige meningar, då skall
”hvarje Stånds beslut genom ProtocollsUt”drag
remitteras till det Utskott, sorn med
”målet befattning haft, hvilket åligge, att
”meningårne, så nära möjligt är, sammanjemka,
och med förslag öfver denna jemkning
inkomma rtll Riksens Ständers Plena,
”sorn öfver den yppade frågan sedermera
”defniitift beslute. Skulle detta försök till
”jemkning fruktlöst aflöpa, utvälje Riksens
”Ständer i sina särskilda Plena, genom all”mäh
omröstning, lill en Nämnd, att för”stärka
det Utskott, lill hvars handläggning
målet hört, så att Ledamöterne blif”va
trettio af hvarje Stånd, hvilke samfäldt
”röste, såsom 53 §. föreskrifver, öfver den
”tvisliga frågan, och åge att densamma med
”Riksens Ständers rätt afgöra.”
Uti denna §. synes StatsUtskottet alldeles
icke undantaget. Så framt den värde Ledamoten
icke helt och hållit förgätit de många
Betänkanden, som från StatsUtskottet till
Rikets Ständer blifvit aflemnade, och af de
sednare afgjorde, nödgas han medgifva, att
Rikets Ständer i åtskilliga af dessa frågor,
D.en 2S O elonér f. ni. 2f)3
hvilka sedermera skola underställas Konungen,
stannat i olika beslut, hvilka gått till
Nämnd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adelil ansåg, att första och elfte Bevil
IningsGrunderna borde i ett sammanhang
pröfvas och afgöras.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
alt första BevillningsGrunden finge nu afgöras,
samt elfte BevillningsGrunden näst derefter
till pröfning företagas.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yltrade, att då uti första
BevillningsGrunden fråga endast vore om
principen, eller huruvida Ridderskapet och
Adeln skulle antaga eller icke antaga ett friare
handelssystem, än det 1828 fastställda, ansåg
Hans Excellence att, i händelse votering
komme att äga rum, Ja-propositionen
borde innehålla enkelt bifall till den ifrågavarande
BevillningsGrunden, och Nej-propositionen
afslag derå.
Herr Lefren: Jag har ingenting emot
den föreslagne Voterings-propositionen; men
anhåller vördnadsfullt, att Herr Grefven och
294 Den 28 Octo ber f. m.
LandtMarskalken täcktes inhämta Ståndets
tanka, huruvida man genom denna proposition
är förhindrad, att vid iirte Grunden
fatta det beslut, att åt Konungen öfverlåta
att höja tullen.
Friherre Cederström: För min del anser
jag alldeles stridande emot den grundsats,
hvilken finnes bestämd i Grundlagarne,
angående Svenska Folkets rätt att
sig sjelf beskatta, att åt Styrelsen öfverlemna
en obegränsad rätt att höja tullafgifterna.
Vid Tulltaxans uppgörande föreslå
Rikets Ständer en sådan tull, som Konungen
kan nedsätta, men icke höja. Således
måste förhöjningar ske af Ständerna,
icke af Styrelsen.
Herr Tham: Så väl Herr Lefrens fråga,
som Friherre Cederströms svar, visa,
att intet sammanhang är emellan irsta och
inte Grunden. Om irsta Grunden bifalles,
är derigenom icke afgjordt, huruvida
Konungen äger höja eller sänka tnllafgifterna.
Jag delar med Friherre Cederström
den öfvertygelse, att Rikets Ständer
ej äga rättighet att till Konungen öfverlemna
att höja tullafgifterna; och jag får
påminna, att en votering derom vid sista
Riksdag förevar, då jag afstyrkte detta öfverlemnande,
likasom jag nu afstyrker detsamma.
Riddcrskapel och Adeln, Presteoch
BondeStånden bilöllo samma princip,
Den 28 O c t o b e r f. m.
sorn nu blifvit af Utskottet framställd, och
Skrifvelse derom, afgick till Konungen, fastän
Regeringen icke biföll framställningen.
Jag önskan derföre alt Herr Lefren måtte
afstå från det gjorda förbehållet, äfvensom
alla, hvilka svarat derpå.
Herr Skogman: Äfven jag anser det
gjorda förbehållet icke behöfligt, emedan
det i n:te Grunden förekommer, i anledning
af Konungens Nådiga Proposition, att
Rikets Ständer mätte till Kongl. Maj:t öfverlemna,
att inom ett maximum af 33 J
procent efter förekommande omständigheter
lioja tullen på varor, som från utrikes
orter införas.
Herr Hjerta:. Jag anhåller, att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes befordra
oss nr den nuvarande discussionen
i ett ämne, sora icke hör till öfverläggningen.
Detta torde lättast ske, om Herr
Grefven och LandtMarskalken behagade förklara
Herr Lefren, alt han vid j ute Grunden
äger föreslå allt hvad han behagar.
Herr Lefrén: Det ä,r icke min skuld,
alt de Ledamöter, hvilka svarat på min
framställning, ingått i discussion öfver ämnet.
Herr Hjerta har enkelt uttryckt hvad
jag önskar.
Herr Manck af Rosenschöld: 1 första
Grunden är frågan allenast om förbud på
296
Den 38 Q c t o b e r f. na.
införsel. Först i ii:te Grunden förekommer
frågan om Konungens rättighet att höja
tullen,. Jag tror således, att vi särskildt
böra afgöra dessa frågor.
Friherre Åkerhjelm: Jag inskränker mig
nu inom det korta andragande, att ett afslag
eller bifall till denna Grund, på intet
vis synes mig inverka på Ridderskapels och
Adelns rätt, att vid inte Grunden öfverlåta
åt Kongl. Majit rättighet att höja eller
Sänka tullen. Jag vill således icke, genom
något yttrande derom, anticipera på den
deröfver blifvande discussionen. För öfrigt
synes mig Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition enlig med Ståndets
önskan.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror oss
icke allenast vara berättigade, utan äfven
pligtiga, att särskildt upptaga den fråga Herr
Lefren framställt, emedan jag anser oss skyldiga,
att svara på Konungens begäran. Hvad
den närvarande propositionen beträffar, synes
Herr Grefvens och LandtMaiskalkens
framställning hafva utgått från den riktiga
förutsättning, ali jag, vid detta, som andra
tillfällen, skall häldre söka rätta mig efter
Herr Grefvens och LandtMarskalkens mening,
än tvista om dess riktighet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, del lian, i anledning
af Herr Le trens framställning, ansåg
1
Den 28 Q et o Le r f. m, 297
sig böra Förklara, att, genom den pröfning
af första BevillningsGrunden, som nu förestod,
Ridderskapet och Adeln, efter Hans
Excellences öfvertygelse, ingalunda konime
att betagas någon rätt, att sedermera fritt
pröfva elfte BevillningsGrunden.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LancltMarskalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade bifalla den
af BevillningsUtskottet i dess senare Utlåtande
föreslagne första BevillningsGrunden,
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr von Hartmansdorff hegärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken framställde
följande Voterings-proposition:
Den, som bifaller den af Bevillningsutskottet
i dess senare Utlåtande föreslagne
irsta BevillningsGrunden, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln hafva afslagit Utskottets hemställan,
att en allmän frihet må förunnas att, emot
en i afseende på skydd för inländska näringar
samt consumtioner afpassad tull, ej
mindre i Riket införa alla utländska varor,
298 D en 28 O c t ober f. m.
än ock till främmande Stater utföra och
afyttra alla inhemska producter och tillverkningar,
och att sådane varuartiklar,
hvarmed i Sverige handel kandi ifvås, må
i den TullbevillningsTaxa, som af Rikets
Ständer na fastställes, med derför utsatt
tull intagas.
Hvilken Voterings-proposition af Ridi
derskapetoch Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till a eftermiddagen; och befunnos, efter
voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja —- 88.
Nej — 34*
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Hen; Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att den af BevillningsUtskotlet
i dess senare Utlåtande
föreslagne irsta BevillningsGrunden således
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 eftermiddagen,
Tn fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 28 O c 10 b e r e. in.
Onsdagen d. 28 October 1829.
Plenum klockan balf till 6 ^Eftermiddagen,
Herr Hjerta, Gustaf Adolph: I anledning
af det beslut Ridderskapet och Adeln
fattat i frågan om Hästafvelns förbättrande,
anhåller jag vördsamt; att få anföra följande»
Hvarefter Herr Hjerta uppläste ett så
lydande anförande;
Sedan, genom 3:ne Stånds beslut, Högh
StatsUtskottets Betänkande rörande Hästaf-,
velli i Riket numera kan anses vara af Rikets
Ständer bifallit, och i följd derutaf ett
årligt anslag af 7000 R;dr för hästafvelns
förbättrande kommer att utgå, äfvensom
Ottenby Kungsgård till Sluleri-anläggning
får användas, enär det derå nuvarande arn
rende upphör; så uppstår naturligtvis den
fråga, hvarest medel skola tagas till (orsta
uppsättandet så väl af berörde Stuteri, som
af de för flere provincer i landet högst behöflige
landlbeskällare. Att af förenäinde,
i afseende å ändamålet, alltför knappa an-,
slag bekosta både inköp och underhåll skul-»
le, vid den åsyftade hästafvels-förbättringen,
åstadkomma sådan långsamhet, att den
knappast blcfve synbar, och får jag derföre
föreslå en utväg, hvarigenom jag tror, att
det erforderlige capitalct kunde erhållas,
3oo Den 28 O c t o b e v e, m.
Uti RiksgäldsContoiret finues insatt den
så kallade HingstmedelsCassan, utgörande
37,008 R:dr 35 sk. 3 r:st. B:co; RiksgäldsContoiret
betalar för denna summa till Kongl.
KrigsCollegium 5 procents årlig ränta, hvaraf
åtskillige utgifter för hästafveln bestridas.
Jag föreslår nu vördsamt: att till första
uppsättandet af de genast beliöflige landtbeskällare,
äfvensom af Ottenby Stuteri,
enär det kommer att upprättas, medel, i
män af behofvet, utur nämnde Cassa måtte
få lånas, emot skyldighet, att, enär tillgångar
dertill hunna finnas, återgälda capitalet,
men att för de lanta summorna,
intill dess de varda till fullo betaldte, till
Kongl. KrigsCollegium erlägges samma ränta,
som nämnde Collegium derföre af RiksgäldsContoiret
nu erhåller.
På detta sätt skall, utan någon Statens
kostnad, ett för hästafvelns förbättrande
magtpåliggande ändamål blifva vunnit, och
jag vågar derföre hoppas, att denna begäran
ej måtte af Rikets Ständer afslås.
Lades på bordet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Då Ridderskapets och Adelns pluralitet antagit
första Grunden i BevilluingsUtskoltels
Utlåtande om Stora SjötulisBevillningen,
och sålunda efter min tanka medgifvit en
fri införsel af utländska varor, anhåller jag
