# ID: svediakorp-gov393
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 69,511
# sentences: 2,508
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
II ö g 1 o fl i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Fyr ationde sjette Häftet*
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörbergs i833.
%
1
Måndagen den 19 Oct. 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
-Friherre Rantzou Johan Albert> anförde
skrifteligen :
Då Myntbestämningen nu mera blifvit,
på sätt Stats- och Banco-Utskotten föreslagit,
af alla fyra RiksStånden beslutad, har
jag ansett mig böra emot ett sådant beslut
anmäla min reservation. Grunderne
för min öfvertygelse i detta ämne bär jag
utvecklat i det anförande, jag vid PrincipBetänkandets
afgörande till Ridderskapets
och Adelns Protocoll afgaf. Dessa grunder
hafva icke blifvit rubbade af hvad som
deremot anförts. Det enkla blir altid det
sanna — och att genom onaturliga mesurer
åstadkomma ett godt ändamål, torde
sällan lyckas. Jas, önskar stadga i myntvärdet
så varmt, som någon annan, men
jag önskar tillika, att denna stadga må vara
försäkrad åtminstone för en längre framtid.
Icke tror jag, att den vinnes på den
väg, Stats- och Banco-Ulskolten mvisat,
om den nemligen någonsin kan vinnas,
så länge man hänger sig fast vid den åsigt,
46 H. 1*
4 Den 19 October f. 111.
att Staten skall vara monopolist för credit
väsendet.
För mig framställer det sig ganska
klart, alt, då man ansett Bankens ställning
för närvarande icke medgifva realisation
j så innefattar ett i förväg taget Beslut
om Mjntbestäroning eit resultat, hvaråt
man kan fägna sig, såsom barnet åt såpbubbla!!,
men dermed man i sjelfva verket
ingenting beslutat. Hvad som är möjligt,
är icke alltid säkert; och att basera ett beslut,
som gäller nationens stora intressen,
på blotta möjligheter, öfverenstämmer åtminstone
icke med känslan af min pligt såsom
rostegande i nationalförsamlingen. Jag
måste upprigtigt bekänna, att jag tror, det
den rådande opinionen, att i närvarande
ögonblick, och snart sagt för hvad pris
som helst, gifva ett nominelt värde åt myntet,
innebär en förvillelse, den jag knappast
förstår, huru den möjligen kunnat hafva
gjort sig gällande hos andra, än dem,
som, i farhåga forén myntförbättring, derigenom
trott sig rädda egna intressen. Man
har här mycket talat om det köpmans-intresse,
som motsatte sig myntbestämningen.
Jag torde anses ega någon erfarenhet i detta
afseende, och jag finnér mig derföre skyldig
upplysa, att en sådan förmodan innefattar
ett fullkomligt misstag, så framt nemligen
frågan är om activa Köpmän. För
dem ar det den väsendtligaste fördel, att
kunna grunda sina beräkningar på ett säkert
myntvärde — och för ingen är den
Den 19 October f. in.
befarade myntförbättringen mera menlig,
än för jern-expoi teuren, som erhåller högre
pris för sitt jern, i den mån coursen
försämras. Bevisen härpå ligga för öppen
dag, i de många mer eller mindre olyckliga
ställningar, hvari förändrade kursförhållanden
alltid skola införa större handelshus.
VexelOperateuren allena är den,
som tilläfventyrs torde vinna, genom kursens
ebb och flod .... men jag tviflar
på, att detta intresse har särdeles många
försvarare bland Köpmännen, emedan det
just är dessa sednare, som få betala denna
vinst. Jag är således tillfredsställd af den
uppoffring, jag, såsom sjelf Köpman, gjort
åt mitt enskilda interesse, då jag, såsom
medborgare, sökt att i närvarande tidpunkt
motarbeta en myntbestämning. Jag upprepar
det . . . man finner det lätt att anskaffa
den bristande qvantitelen i Bankens
Silfverfond . . . men förhållanden kunna
inträffa, som göra det ganska svårt, måhända
omöjligt, och man besinne, hvilken
osäkerhet, och hvilket vingleri i älla penninge-lransactioner,
som under denna mellantid
skola komma att ega rum. Hvartill
bar då en sådan, egentligen att säga till
ett verkligt ändamål kraftlös, opinions-yttring
tjenat, om ej till att förvilla och göra
oreda? Genom det af mig önskade dröjsmål,
intilldess man vore vuxen, att åt
åtgärden gifva verkställighet, äfventvrade
man allsintet i resultatet . . . och den ali
-
6
Den ig Octo ber f. m.
männa Crediten skulle således då hafva vunnit
allt hvad den nu, genom äfventyret,
oundvikligen förlorar. Ty vill man målet,
så tror jag man säkrast uppnår det, då
man vandrar sin väg med säkra och fasta
steg . . . men vill man hinna det med
inbillningens skenande hastighet; så torde
man lätteligen antingen helt oell hållit gå
miste derom, eller ock genom någon olycklig
cullbutt fördröja ankomsten.
Och skulle man icke i öfrigt till och
med böra tvifla på, det man alfvarligt vilL
målet . . nemligen myntvärdets bestånd . . .
då man alltjemt på samma olyckliga väg
fortfar att sammanblanda StatsVerket med
Banken, och låter 72 §. RegeringsFormen
qvarstå i dess närvarande skick . . . med
häfden af Riksens Ständers missbruk utaf
deras deri öfver Banken tillerkände myndighet.
Jag frågar, då denna § kan af den nu
rådande opinionen anses hafva allt hitintills
blifvit missförstådd, utan att man i grundlagsenlig
väg vidtagit någon åtgärd till ändring
af samma §, eller till upphäfvande af
”Rikets Ständers rätt, att genom Banken
”utgifva sedlar, som för mynt i Riket må
”erkännas;” hvad garanti har man väl
då ställt derför, att Rikets Ständer icke
hädanefter, såsom så ofta tillförene skett,
missförstå eller missbruka denna §. Hvilket
annat bevis behöfves, för att stämpla
halten af det beslut man nu fattat . . . och
Dea 19 Oc tober f. iu.
7
hvars verkställighet man ytterligare vill
köpa med ett Statsskuldssystem, som, de
nyare theorierna må låta så förledande
som helst . . . likväl alltid, i min tanka,
kommer att blifva förderfligt.
Jag förnyar min protest emot det angående
myntbestämningen fattade beslut.
Herr Uggla j, Carl Willielm'. Jag förenar
mig med Friherre Rantzou, i afseende
på en myntbestämning efter de föreslagne
grunderne. Jag har redan förut då
och då gifvit mina tankar tillkänna, att
jag anser denna stats-coup så litet passande,
att det varit mångfaldigt bättre att göra
bankrutt. Jag kan ej gå in på den ide,
att Staten mera än någon enskild kan afskrifva
sin skuld till Banken, och, så länge
den står qvar, kan ingen utredning af
Banken ske. Det första, då någon uppgifver
sin stat, måste vara, att inbekomma
sina fordringar, innan man kan liqvidera.
Det andra, som ligger emot denna realisation,
är att det fattas ett grundlagsbud,
som förbjuder Staten att tillgripa Banken.
Intilldess Statens skuld till Banken, hvilken
gör 19 millioner, blir liqviderad med
Bancovinsten, afstår jag ej från en myntförbättring,
ty den princip, att myntet ej
borde få förbättras, kan jag ej gå in på.
Jag vill taga en liknelse, hvilken likväl
måhända är något haltande. Om jag hade
ett hus, hvars ena hälft vore förfallen; ro
-
s
Den ig Octo ber f. m.
re det väl rätt att förstöra det, i stället
för att reparera det. Ehuru jag ej kunde
reparera liela huset på en gång, kunde det
dock ske lill en del, och inom en viss tid
kunde det blifva till fullo repareradt, hvarigenom
det blef både nyttigare och beqvämligare,
Jag får förklara mig emot
allt hvad, som här blifvit gjordt för att
realisera. Jag skulle ej vara emot. en myntbestämning,
om ett grundlagsbud, och icke
en Civil-lag, gåfve den helgd. Sådant kan
ske vid en blifvande Riksdag. Banken kunde
annars emedlertid blifva sköflad. Jag
anhåller, alt följande ord måtte få inflyta
i Protocollet: att jag reserverat mig emot
grunderne för myntbestäniningen.
Fortsattes pröfningen af Stats- och
BancoUtskottens den 12 sistlidne September
under N.’o 14 afgifne, och den 21 i
samma månad f. m. på bordel lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under Nlis • r, 2, 3, 4
och 5 förut meddeldte Betänkanden, angående,
N:o 1: bestämmandet af BancoSedelns
silfvervärde; N:o 2: nödige ansedde
provisoriske åtgärder, innan silfver-utvexlingen
kan företagas; N:o 3: Bankens
förhållande till Staten, jemte hufvudgrunden
för dess Lånerörelse; N:o 4: nödvändigheten
af en förbättrad Lagstiftning för
Banken; och N:o 5; någre lämpeliga an
-
Den 19 Oetober f. ra,
9
sedda stadgande» för framtiden, i afseende
på så väl forsta enheten, sorn underafdelningarne
af det metalliska myntet i
silfver,
10 Punkten. 2, J, rj och 5 Momenterne.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dtMar skalken yttrade, att sedan Ridderskapet
och Adeln i sista plenum den
16 dennes e. rn. afslagit 1 Momentet af
10 Punkten uti förevarande Utlåtande, och
de 4 återstående Momenterne af samma
punkt med det första ägde ett oskiljaktigt
sammanhang, ansåg Hans Excellence desamma
nu mera icke erfordra någon pröfning;
hvaruti Ridderskapet och Adeln äfven
hördes instämma.
11 Punkten. Att Silfvers utlemnande
från Banken härutöfver ej må tillåtas intill
allmänna utvexlingens början, i vidsträcktare
måtto , eller till andre ändamål
än 1 ff. /j Art. af i8z3 års BancoReglemente
stadgar.
Herr Rothlieb, Axel’. Sedan io:de punkten
blifvit afslagen, tyckes ir:te punkten
icke kunna stå qvar, sådan den nu är, utan
fordra en ny redaction, så att ordet härutöfver
må utgå, och att i stället för ordet
intill ordet före må insättas. Derigenom
får redaclionen en sådan lydelse: att
IO
Den i g O c t o L> e r f. tn.
Silfvers utlemnande frän Banken ej må
tillåta? före allmänna utvexlingens början,
&c.
Herr Hegardt _, Christian Bernhard:
Vid denna puukt ber jag få anmärka, att
jag anser intet undantag hädanefter böra
äga rum från stadgandet, att silfver icke
får utlemnas från Banken innan utvexlingens
början, hvarför ej eller nu derifrån
bör medgifvas en afvikelse. Vederbörande
Akademier, som hittills åtnjutit ifrågavarande
förmån, komma ej att förlora dervid,
enär det ej mera kan blifva fråga om
att få vexla sig till silfver för 48 utan för
128 sk, i papper. I alla fall har denna
tillåtelse, såsom mig synes, alltid varit
principlös, och ej stått alt förena med
rättvisa. Bankens metalliska fond måste vara
öppen för alla, eller stängd för alla.
Jag föreslår derföre följande lydelse: Silfvers
utlemnande frän Banken må ej tillåtas
intill allmänna utvexlingens början.
Friherre Cederström j Jacob: Då Rikets
Ständer redan bifallit, att Akademierne
skola fortfarande få jettoner, lärer frågan
mindre vara om det mer eller mindre
consequenta i detta beslut. Enär Rikets
Ständer vilja lemna ett premium åt
Akademierne, är det helt enkelt, alt ett
motsvarande antal-Riksdaler afföres på Bankens
disponibla vinst, och ej får gravera
Den 19 Oetober f. ra.
fonden för utvexlingen. Det faller af sig
sjelf, alt ett lilli äckligt öfverskott skall
uppkomma, för alt anvisa skillnaden för
hvad Akademierne fått rätt att växla. Jag
tillstyrker således, att punkten måtte antagas
med den förändring, som äf Herr
Rothlieb föreslogs.
Herr Hegardt: Mig veterligen har det
ej varit fråga, än mindre beslut, om annat,
än blott att stadgandet skulle gälla äfven
för år 182g. För öfrigt har jag ej
emot, om Rikets Ständer finna för godt att
af Banko vinsten uppmuntra vetenskaper och
konster, likväl icke så, att man får utvexla
silfver på något annat vilkor, än allmänheten
får det. Det vore rättare, att af
Stats-anslag lemna sådant, än af Banken.
Jag får på det högsta protestera emot allt
undantag från hvad som stadgas angående
Bankens utvexling i allmänhet.
Herr Rosenblad, Bernhard: Frågan är
här af så liten vigt, hälst sedan 3 Stånd
redan bifallit punkten, att vi ej behöfva
stort dermed befatta oss. Det är ej sagt,
om utvexlingen till Akademierne skall fortfara
eller ej; det är blott sagdt, att inga
andra ulvexlingar få ske. Denna utvexling
är högst obetydlig, men jag får erinra att
äfven en annan finnes i samma punkt, nemligen
för Kongl, personers enskilta behof
emot deras egenhändiga qvitto. Det har
Den 19 October f. m,
äfven gått till ett ganska ringa belopp. Huruvida
sådant må fortfara, eller ej, bör
lemnäs åt det BaneoReglemente, sorn skall
uppgöras. Saken är i alla fall en obetydlighet.
Jag anhåller örn bifall till punkten,
endast med borttagande af ordet härutöfver.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade, med uteslutande
af ordet härutöfver, i allt öfrigt godkänna
litte punkten i Utskottens förevarande
Utlåtande.
Ropades Ja.
Herr Skogman, Carl David'. Jag hemställer
om icke, innan detaillerna af rätte
punkten tiil discussion företagas, den i första,
punkten reserverade frågan, hvad med
1664 års myntfot bör förstås, först må lill
öfverläggning förekomma.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalk en yttrade, att Ridderskapet
och Adeln vid afgörande! af rista punkten
uti Utskottens förevarande Utlåtande beslutat,
det borde öfver'läggningen om den af
Herr Skogman nu omförmälte fråga, rörande
hvad med 1664 års myntfot borde förstås,
uppskjutas, intilldess 1 atte punkten
för Ridderskapet och Adeln föredrogs; i
följd hvaraf Hans Excellence äfven ansåg
Den i g O c t o b e r f. m.
i3
nämnde fråga nu böra af Ridderskapet och
Ädeln pröfvas och afgoras, dock trodde
Hans Excellence ordningen fordra, atti2:le
punkten först blef för Ridderskapet och
Adeln föredragen.
Härefter föredrogs i2:te punkten, sä
lydande:
Att i sammanhang med frägorne om
Myntbestämning och realisation, efter föreslagna
bestämningsgrunder , Rikets Ständer
måga hos Kongl, Maf.t i underdånighet
föreslå, att en lägre enhet än 1664
års Myntordning utsätter och 1JJ6 års Rea
lis a tion s För o r dn in g åberopar, måtte för
myntförhållanderne och penningeberäkningen
i landet bestämmas, och att denna enhet
må blifva ett silfvermynt af lika värde
med 18 sk. Silfver efter 1664 års myntfot,
och alltså, enligt realisationsgrunden,
motsvarande värdet af 1 R:dr Banco.
Herr Skogman: Enligt nu gällande föreskrifter
är Svenska myntfoten i så måtto
olika, att den rättar sig efter myntens storlek.
SpecieRiksdalern är i/blödig 1 gran,
8 skillingsstycket 11-lödigt 5 gran, och 2
skillingsstycket icke mer än 6-lödigt 2 gr.
Utom denna oformlighet, har myntfoten
den ofullkomlighet, att ej svara hvarken
emot den allmänna varuvigten i landet,
eller någon af de vigter, hvarefter ädla metaller
säljas på främmande orter. Jag an
-
Den ig O c to ber f. rn.
ser af stor vigt, att reda i myntfoten införes.
Jag finner ingen betänklighet vid
att antaga ett medeltal af hvad det hitlils
brukliga myntet innehåller. Jag föreslår,
att i R:dr i silfver mätte bestämmas till
53ot8o8ö Svenska ass, eller T%^ ■© victualievigt
bergfint silfver, samt att i förhållande
derefter underafdelningarne bestämmas.
Denna bestämmelse är i sjelfva verket ett
medium. Denna ringa skilnad godlgöres,
om alla underafdelningarne hålla lika halt,
och Svenska Riksdalern blir i alla fall bättre,
än Hamburger Riksdalern, som innehåller
528 ass. På dessa skäl anhåller jag
om proposition, att såsom utvexlingsgrund
må antagas, att 1 R:dr silfver skall utgöra
53ot8o8^ ass, eller victualievigt berg
fint
silfver, och att underafdelningarne derefter
må rättas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Emot
den siste talarens förslag skall jag utbedja
mig, att få anföra några betänkligheter. När
man har smickrat allmänheten med det
hopp, att penningeägarne skola få åtminstone
1 R:dr specie för 128 sk. i sedlar,
anser jag för min del oriktigt, att vilja göra
någon ytterligare afprutning, ehuru liten
den än vore. Jag kari derföre icke förlika
mig med, att man skulle minska myntvärdet
nära en skilling Banco, och att man
skulle nödgas gifva nära 129 skillingar för
alt erhålla den piece, som man förut er
-
Den 19 Octo ber f. m.
i5
bjudit sig att lenina för 128 skilling. Jag
kan ej eller inse någon nytta af denna afprutning.
Den enda ändring jag skulle vilja
medgifva, vore den, att man utelemnade
bråket i ass, och tog hvar silfverRiksdaler
till jemnt 534 ass. Då skulle 18 skilling
efter det värdet göra 2oo£ ass. Då
blefve 1 R:dr B:co jemnt ass-tal på £ ass
nära. Om man ytterligare kastade bort
detta i ass, och tog Riksdalern till jemnt
200 ass, så blefvo fördelningarne enkla.
Då blefve en Riksdaler 200 ass, 32 skilling
j334 ass, 16 sk. 66} ass, 8 sk. 33-f- ass,
4 sk. i6f ass, och 2 sk. 8i ass. Derigenom
skulle vid skiljemyntets loyering stora
fördelar uppkomma. Denna ändring får
jag tillstyrka. Men för öfrigt kan jag ej
finna någon verklig nytta af att tillsätta så
mycket koppar, som Utskotten föreslagit.
Först och främst bortskänkes koppar, och
dessutom blir myntets vigt förökad onödigtvis.
Det blir till och med något mindre
användbart till förarbetning, och förlorar
derigenom i sin egenskap af vara ; och
jag föreställer mig, att ju flera goda egenskaper
man kan gifva myntet, desto begärligare
måste det blifva. Jag hemställer
derföre först, att loyeringen må blifva sådan,
att myntet blir i4-lödigt, eller åtminstone
controllbart, hvartill fordras r3
lod och om jag mins rätt 3 gran; sedan,
att 1 R:dr B:co må utgöras af 200 ass; och
sluteligen att en myntsort må blifva emel
-
i6
Den ig October f. in.
Ian 4 6 skillingar, nemligen på 5 skil
Jingaivpå
det man skulle kunna slippa belasta
sig med koppar, och kunna liqvidera
till och med en skilling genom växling.
Herr Rosenblad: Hela skillnaden består
här, om man vill realisera efter 128 sk. i
hela Specie-Riksdalrar, eller i \ Riksdalersstycken.
Då det sednare mera närmar sig
till den mäst passande grunden för realisationen,
eller medelcursen de sednare åren,
hvilken är 127 sk. 2§ r:st. för 1 Riksdaler
Hamburger, som är litet sämre än 1
R:dr Specie i f:dels stycken; och då tillika
berörde grund har den förtjenst, att
man kan införa ett förbättradt vigtsystem;
kan jag ej annat än instämma i detta förslag,
och lemna bifall till hvad Herr Skogman
föreslagit.
Friherre Cederström: Hvad först angår
den frågan, som blifvit uppskjuten, rörande
bestämmandet och rätta förståndet
af 1664 års myntfot, så tror jag, att intet
bestämmande deraf kan äga rum, emedan
den är bestämd; och sådan den var 1664,
måste bestämmandet vara för de 128 sk.,
som Rikets Ständer sagt skola blifva värdet
af Specie-Riksdalern. Men bär uppstå
vid under-afdelningarne åtskilliga frågor.
Herr Cederschjöld har gjort en anmärkning,
att under-afdelningarne höra vara af
sam
-
Den 19 October f. m.
•7
samma halt, som enheten. Ju mera myntet
närmar sig till vara, ju mera förtroende
vinner det. Det är således nyttigt, att
skiljemyntet icke är blandadt med koppar,
hvilket gör svårigheter. På andra sidan
åter är det nyttigt, att Staten icke belastas
med en myntningskostnad, som skulle kunna
åstadkomma ökade skatter. Myntningskostnaden
bör derföre afdragas på vigten,
och i sådant afseende är det nödigt, att
känna myntningskostnaden för Riksdalern
och för underafdeiningarne, hvilka senare
blifva dyrare i mån af deras litenhet.
Man bör på Myntet låta prägla så väl
multipler, såsom 4 och 5 R:drs-slycken,
som under-afdelningar af Riksdalern. För
öfver-afdelningarne blir afdraget i vigten
proportionaliter mindre, i mån af deras
mindre myntningskostnad emot den för det
mindre skiljemyntet. Innan nu Rikets Ständer
äga kunskap om hvad kostnaden gör i
dessa hänseenden, ser jag ej, att Rikets
Ständer kunna säga, huru myntet bör se
ut, ej eller huru många ass det skall vara
i Riksdalern och i afdelningarne. Derföre
får jag tillstyrka, att, innan Ridderskapet
och Adeln beslutar, Ridderskapet och
Adeln måtte infordra bestämd och noggrann
uträkning öfver kostnaden för det nya myntet,
så väl för en hel Riksdaler, som för
underafdeiningarne och öfverafdelningarne,
på det Ridderskapet och Adeln måtte kom46
H. 2
18 Den 19 October f. m.
ma i tillfälle, att med sakkännedom besluta.
Dervid får jag äfven fästa uppmärksamheten
derpå, att slagskattens afdrag i
myntets vigt hör i prägeln vara utmärkt,
ty den kan, efter hvad jag visat, ej blifva
lika för alla myntsorter, och derest den ej
står utsatt på myntet, kommer det att alstra
misstroenden, och bereda oriktiga cursförhåll
anden.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag har gjort
mig den föreställning, att vid denna punkt
det ej skulle komma i fråga, att det beslut
Ridderskapet och Adeln fattade i i:sta punkten,
att nemligen 1 R:dr Specie skulle utgöra
2f Riksdaler eller 128 sk. i sedlar efter
1664 års myntfot, skulle kunna förändras.
Jag har förestält mig, att afsigten
med detta beslut aldrig kunde vara, att utlemna
det gamla myntet ur Banken, isynnerhet
som i i2:te punkten tillstyrkes, att,
i sammanhang med frågorne om myntet,
Rikets Ständer skulle föreslå en lägre enhet.
Jag gjorde mig den föreställning, att
slutet af i:sta punkten blott angeck den
fråga, om varan silfver skulle erhållas efter
den myntfot, som bestämdes 1664, för 2f
Riksdaler i Svenska Bancosedlar. Hvad Herr
Skogman anfört, innehåller intet annat, än
att vi, vid afgörandet af hvad vi mena med
1664 års myntfot, enär den innehåller olika
lödigheter för de olika mynten, skola
bestämma, om det är Riksdalers-eller skil
-
Den 19 October f. n.
>9
Jings-tal vi antaga såsom norm. Nu uppkommer
det förhållande, att den proportion
Herr Skogman föreslagit, är öfverensstämmande
med 16 sk. styckenas myntfot. Jag
tror således, att det ej skulle innefatta något
förorättande mot den enskilte, att säga,
att vi såsom vara beräkna Riksdalern
efter 1664 års myntfot, men efter den del
deraf, som bestämmer Riksdalern till 53or?ö8^-  ass, nemligen den för 16 skillings-stycket.
Herr Cederschiöld har trott, att det skulle
blifva att realisera efter 1 29 skillingar. Om
den värde Ledamoten täcktes fästa något
afseende å hvad jag så många gångor förut
yttrat, så tror jag, att en half eller en hel
skilling mera eller mindre ej är af vigt.
Det gör ingenting; det är sådant, som i den
inrikes rörelsen ej kommer i fråga, och i de
utrikes förhållanderne äro skiljaktigheterna
genom coursen större, och här måtte ej
blifva fråga, om någon skulle blifva några
tusende ass mindre rik, i fall man kan derigenom
lätta eller försvåra utvexlingen. Den
siffra, som Herr Skogman föreslagit, är grundad
på den beqvämhet, som för utmyntningen
uppkommer. Jag skulle tro att, om
den af Ridderskapet och Adeln antages, innehåller
den ett förtydligande, och att man
vinner lätthet i verkställigheten, som man
bör eftersträfva. Men jag tror, att, om ock
den icke bifalles, saken kan lätt hjelpas derigenom,
att Ridderskapet och Adeln icke
46 H. 2*
30
Den 19 October f. m.
ändrar sitt beslut om varan Silfver för Riksdalern
efter denna grund, men i 1 2:te punkten
afser en billig myntskatt i det nya
myntet, emedan det ganska väl står tillsammans,
då myntet blir ett tecken, som
berättigar att uttaga varan silfver i Banken.
Jag fäster således ej den stora vigt vid denna
fråga, som Herr Skogman, men tror att
om Ridderskapet och Adeln beslöt detta,
och de öfrige Stånden förenade sig deruti,
skulle en stor lätthet vid verkställigheten
uppkomma. Jag anser mig endast böra hålla
mig vid detta ämne i denna discussion,
tills vi komma till den öfriga delen af 12:te
punkten, ty om vi blanda in frågan om
olika myntsorter, går discussionen svårare.
Jag bar således nu blott velat afgifva detta
yttrande i följd af Herr Skogmans anförande,
och anhåller att sedermera få svara
Herr Cederschjöld om 5 skillings-stycken, äfvensom
Friherre Cederström.
Herr von Troil_, Emil: Det förefaller
mig som ett besynnerligt öfverläggningsämne,
hvad 1 R:dr efter 1664 års myntfot vill
säga. Om detta nu sättes i fråga, ser jag
icke, luiru något beslut, som här fattas, skall
kunna få gällande kraft för framtiden. Som
jag fattat det vilkor, hvilket fastades vid
Ridderskapets och Adelns beslut i irsta punkten,
innehöll det icke annat än beräkningssättet
för silfvers inväxlande, och om man
fastställer en billig slagskatt, så är det ju
Den 19 Octo ber f. ra.
21
ingenting', som hindrar Herr Skogmans önskan,
att myntet må komma i ett jemnt
förhållande till den Svenska skålpunds- eller
victualie-vigten. Herr Cederschjöld, som anmärkt
att myntet icke är annat än en vara,
har beräknat vigten af denna vara i ass
i stället för Svenska skålpund. Hvad ass
betyder, känna likväl ganska få. Jag har
egentligen begärt ordet i anledning af Friherre
Cederströms önskan, att slagskatten
måste bestämmas i förhållande till hvad utmyntningen
egentligen kostar Staten. Sådant
låter sig icke göra, om man icke förändrar
slagskatten för hvarje år och månad.
Den största kostnaden vid myntet ligger
naturligtvis i byggnader, machinerier och
tjenstemännens aflöning. När nu myntningen
uppgår till ett betydligt belopp, skall
utmyntningskostnaden på hvarje piece blifva
mindre, och tvärtom, hvilket förändras tid
efter annan. Således lärer man endast böra
bestämma en viss slagskatt för hvarje stycke,
som utmyntas, och då, genom dess fastställande
till ± procent, vinnes den stora
fördel, att myntet kommer i jemnt förhållande
till vigten, kan jag icke annat än
lemna mitt bifall till Herr LefreW reservation.
Herr Cederschjöld’. Här har rätteligen
blifvit anmärkt att denna fråga innefattar
flera skiljaktiga saker, sorn icke böra sammanblandas.
Hvad först beträffar 1664 års
22
Den 19 Octo b er f. m.
myntfot, så har en värd Talare till vederläggning
af påståendet om orimlighet, uppgifvit
att denna myntfot vore olika efter
piecernas olika storlek, af Riksdaler, plåtstycke
och så vidare utföre, samt att Herr
Skogmans förslag vore grundadt på myntfoten
för i6-sk.-stycket. Men så vidt jag
kan minnas, innehåller 1664 och 1776 års
myntfot samma qvantitet fint silfver på Riksdalern,
han må vara fördelad i hvilka underafdelningar
som häldst. Hela skillnaden
ligger blott deruti, att de mindre styckena
äro loyerade med mera koppar. Således
förfaller den värde Talarens anmärkning,
och orimligheten står qvar, att nu vilja bestämma,
hvad som menas med 1664 års
myntfot. En annan fråga har jemväl kommit
in i denna discussion, nemligen om
slagskatten, sorn en värd Talare ansett höra
ingå i myntet. Jag tror, alt det är omöjligt
bestämma en slagskatt, som dessutom
skulle blifva större på de småpiecerna, än
på de stora. Dessutom gäller och antages
Speciemynt i all utländsk handel icke efter
prägeln, utan efter dess inre värde. Följden
skulle då blifva, att detta bedrägeri,
om jag så får säga, skulle innan kort förlora
all verkan, och myntets sanna värde
genast visa sig på Börsen, samt innan kort
äfven i de inhemska varuprisen. Då vi således
icke tillförene haft någon slagskatt,
anhåller jag, att en sådan ej eller hädanefter
måtte införas, utan att Staten måtte få
Den 19 Oetober f. m.
vidkännas denna kostnad, ifall den icke kan
af Bankens vinst bestridas.
Herr Skogman: Denna första fråga inskränker
sig till hvad med En R:dr i silfver
bör förstås. Den andra frågan om dess
afdelningar och myntets lödighet, hör till
en sednare punkt. Då jag föreslog Riksdalerns
vigt till 53o^fw Svenska ass i stället
för 534|, så var det min afsigt, att ett medeltal
måtte antagas af hvad de preglade
silfvermynten hittills utgjort. Jag vet väl,
att 1664 års myntfot bestämmer samma
qvantitet silfver för afdelningen a, som för
Riksdaler-stycket; men sedan silfvermyntet
infördes på 1770-talet, har utmyntningen
skett sä, att skillingsstyckena i sjelfva verket
innehållit mindre qvantum silfver, än
Riksdalern. Således om man vill bibehålla
det nya myntet efter det förhållande,
sorn ägt rum efter 1664 års myntfot, så
uppkommer en större vigt, än den jag föreslagit;
men jag anser nödigt att få detta
undanröjdt, för att få det öfverensstämmande
med victualievigten, hvilket nu icke sker.
Hvad slagskatten beträffar, så skulle | procent
icke räcka till myntningskostnaden,
hvilken uppgår till 2 procent för de större
och ännu mer för de mindre, och hvilken
på förhand icke kan bestämmas. Äfven
i de länder, der slagskatt äger rum, har
man fått taga denna efter ett medeltal. Efter
min åsigt anser jag nödvändigt, att det
Den 19 October f. in.
löpande myntet har den mechaniska fullkomligheten
af en jemn proportion med
vigten; men örn detta skall anses såsom en
förändring af ett redan fattadt beslut, är
jag beredd att instämma i den reservation,
som Herr Lefren afgifvit, att Banken må
utgifva silfver i plantsar efter fulla beloppet
af 1664 års myntfot å Riksdalersstycket,
och det nya myntet i allt fall beräknas
efter ett sådant medeltal, som jag föreslagit.
Friherre Cederström'. Hvad först beträffar
frågan om 1664 års Myntfot, tror
jag, såsom jag sist yttrade, att någonting derom
icke nu kan af Ridderskapet och Adeln
beslutas; ty om Ståndet skulle besluta, att
1664 års myntfot skall betyda något annat
än den verkligen är, och blifvit bestämd
genom en författning, så vore detta något
högst besynnerligt. Således är dervid nu
ingenting att göra. Sedan denna fråga är
undanröjd, uppkommer i andra rummet
den, om antagande af den utaf Herr Lefrehr
föreslagna aliage i myntet, eller om det
skall förblifva efter 1664 års myntfot,
med enahanda halt i Riksdalersstycket och
dess delar. Herr Cederschjöld har ganska
rigtigt upplyst, att det ankommer på
Ridderskapet och Adeln, att förblifva vid
1664 års myntfot, eller antaga Herr Lefre'ns
reservation; men i alla fall anser jag nödigt,
att en slagskatt bestämmes. Man
Den ig October f. m.
33
må fåfängt uppgifva, att stora svårigheter
härvid skola äga rum, då det kan ske
i andra länder. Att kostnaden uppgifves
till 2 procent, måste härleda sig från en
uträkning, grundad på högst felaktiga instrumenter
för utmyntningen. Hvad åter
sjelfva byggnaderna och machinerna beträffar,
anser jag dem vara en statsanstalt,
hvars anskaffande genom bevillning bör fyllas,
men hvars underhåll sedermera bör ingå
i beräkning af slagskatten. Det är naturligt,
att denna beräkning i allt fall skall
göras så, att icke någon variation i priset
på brännmaterialier o. s. v. kan uppsätta
det.
Af Herr Cederschjöld bar sednast blifvit
yttradt, att slagskatten på skiljemyntet
skulle blifva högre än på Riksdalern, och
det förra myntet derigenom sämre. Detta
är visserligen sannt, men derigenom undviker
man ock det mera kostsamt slagna
skiljemyntets nedsmältning. Om nu dertill
3, 4 och 5 Riksdalerstycken finge präglas,
så behöfde man icke befara, att annat än
det högsta myntet skulle nedsmältas. För
öfrigt behöfver man aldrig frukta, att mera
silfver skulle blifva myntadt, än i den allmänna
rörelsen erfordras. Myntet måste i
detta afseende vara isolera-dt från Banken.
Banken skall lemna till Myntet silfver emot
128 sk. i sedlar. På Myntet är det, som
afdråget sker för slagskatten, och delta går
a6 Den 19 O c t o b e r f. m.
in i StatsVerkets räkenskaper. Af denna
anledning vågar jag anhålla, först och främst,
att vi måtte komma från all vidare discussion
om 1664 års myntfot, och Ridderskapets
och Adelns heslut i denna del få blifva beståndande.
Herr Lefrén> Johan Pehr'. Som jag tagit
mig friheten i detta ämne aflemna en,
måhända nog vidlyftig, reservation, anser
jag för min pligt, att nu så mycket mindre
upptaga tiden, och att bjuda till hålla mig
vid den fråga, som är förd å bane af Herr
Skogman. Men på det intet tvifvel må
uppstå om enkelheten af denna frågas beskaffenhet,
ber jag att få nämna något i
anledning af en Talares yttrande, att myntet
icke borde få äga någon inblandning ,af
koppar. I följd häraf skulle vi få 16-lödigt
silfver i våra myntpieser. . Detta är något,
som ingen nation ännu trott sig kunna antaga,
emedan prägeln i sådant fall skulle
vara boria innan korrt. Detta yrkande innefattar
således en ren orimlighet, som lärer
undfallit Talaren, och icke kan vara
hans mening. Hvad åter beträffar den aliage,
hvilken Talaren sedermera omförmält, så
finnér jag det besynnerligt, att först icke
alls vilja hafva någon aliage, och sedermera
vilja ingå i discussion om frågan. Talaren
påslår, att man bor hafva samma finhet
i underafdelningarne, som i Riksdalerstycket.
Han instämmer således både i Ut
-
Den 19 O c t o b e r f. m. 27
skottets och reservanternes mening. Ilan
har ytterligare sagt, att verktygens ofullkomlighet
skulle vara orsaken tili de uppgifne
stora kostnader vid utmyntningen,
nemi. 2 procent. Jag får äran upplysa, att
man i sjelfva London, der man anses hafva
hragt machinerier till temlig fullkomlighet,
ännu icke har lyckats tillvägabringa en utmyntning
för billigare pris än 2 procent
för det större myntet. I Frankrike, der
man i sednare Lider hragt präglingskonsten
till nära fullkomlighet, har man icke heller
kommit längre. Herr Cederschjöld har anmärkt,
att de närvarande underafdelningarnc
i gamla myntet skulle till qvantiteten
af sin inre silfverhalt äga samma förhållande,
som Riksdalerstycket. Herr Skogman
har upplyst, att Herr Cederschjöld häruti
misstagit sig; dock har han så vida rätt,
att det horde så förhålla sig, om 1664. års
myntfot i allo vore gällande. Jag vågar
begära proposition å den första enkla frågan
som Herr Skogman framställt, då contra-proposition
naturligtvis blir föreslagen
r af dem, hvilka icke anse sig kunna realisera
till 129 sles curs, utan vilja göra det
till 128, men ändå vilja tillåta, att myntet
slås |:dels procent underhaltigt, med
rätt att få fulla värdet i Banken.
Herr von Hartmansdorff,Hugust: E11
Ledamot har påstått, att vi skulle förehafva
en olaglig öfverläggning, emedan frågan,
Den 19 O c t o b e r f. m.
sorn behandlas, redan vore afgjord. Men
jag får vördsamt erindra om det förbehåll,
som i serskild framställning gjordes vid beslutet
om irsta punkten, och att Herr Rosenblad
då just uttalade det bestämda belopp
af silfverhalt på Riksdalern, hvilket
nu af Herr Skogman blifvit föreslagit såsom
utmyntningsgrund. Det var i anledning af
denna Herr Rosenblads framställning som
Ridderskapet och Adelli förbehöll sig en utredning
i detta hänseende vid järte punkten.
Efter mitt omdöme är således öfverläggningen
fullkomligt laglig. Frågorna, huru
många slags mindre mynt vi skola äga,
och huru stor slagskatten skall blifva, höra,
efter min tanka, till underafdelningar af
denna punkt; nu förehafves blott den första
enkla frågan, om utvexlings- och utmyntningsgrunden
skall blifva såsom hittills
534, eller, såsom Herrar Lefren och
Skogman föreslagit, 53o ass bergfint silfver
på Riksdalern. Man har yttrat, att det vore
ett bedrägeri mot allmänheten, om man
nu an toge den sednare eller ringare halten.
Men detta är så mycket mera oriktigt, som
53o ass snarare utgör ett medeltal af myntet,
sådant det hittills verkligen befunnits.
Då man talar om penniugar, talar man oin
hvad som är verkeligt, och icke blott om
det, som står på papperet i författningar,
och det är bekant, att det gamla silfvermyntet
icke var fullhaltigt, utom i de
större styckena. Att då uträkna huru mye
-
Den 19 October f. tn.
29
ket fint silfver det förut bland allmänheten
löpande myntet innebar, är således desto
svårare, som sjelfva enheten innebär ett
ganska vidlyftigt bråk. När nu af alla de
Talare, hvilka här yttrat sig, endast ett
par varit emot den utmyntningsgrund, som
Herrarne Lefrén och Skogman föreslagit,
hemställer jag, om icke Ridderskapet och
Adeln, utan att inlåta sig på underafdelningarne
i denna punkt, skulle behaga afgöra
liufvudfrågan.
Herr Rosenblad: Herr von Hartmansdorff
har fullständigt utredt det förbehåll
Ridderskapet och Adeln fästade vid sitt beslut
öfver irsta punkten, och Herr Lefrén
har fullständigt besvarat Friherre Cedcrströms
anmärkningar. Jag vill blott tillägga,
att äfven den mest scrupulösa noggranhet
kan blifva tillfredsställd i afseende på
1664 års myntfot, då man får veta, att
den verkligen icke varit så bestämd, som
Friherre Cederström tror. Sjelfva denna
1664 års författning innehåller nemligen
trenne olika myntfötter, först Riksdalersfoten;
sedermera en fot för Daler-carolinen,
som var något sämre, och slutligen en tredje
för småmynt på 5, 4 och 2 öre, hvilken
var ända till 3 procent under Riksdalershalten;
så att äfven om man håller sig
till ordalydelsen af 1664 års författning,
den alldeles icke är så bestämd, som man
i början föreställer sig.
3o
Den 19 October f. m.
Herr Cederschjöld'. Äfven jag önskar,
att den lörsta propositionen måtte blifva,
huru mycket fint silfver skall erhållas för
128 sk. Bancosedlar; nemligen antingen man
skall förblifva vid det löfte man gifvit, genom
det fattade beslutet, eller icke. Man
bar invänt, att utmyntningen på 1770-  talet icke skedde efter 1664 års i författningen
utsatta myntfot; utan att småmyntet
gjordes underhaltigt, till följe af.SecretaUtskottets
hemliga föreskrift. Men vi hafva
ju icke lagt det gamla småmyntet, utan
1664 års Myntordning till grund för vårt
beslut. Och hvarje afvikelse från det fattade
beslutet innebure ju ett tyst medgifvande,
att man ångrade sig, och ville pruta
på det gifna löftet. Den så högt beprisade
förmånen af ett jemnt förhållande med
victualievigten lemnar jag derhän. För mig
visar det sig icke af något särdeles värde, om
menige man finner, att så och så många
Riksdaler gå på ett skålpund. De äro i alla
fall föga försäkrade om att hafva fått sin
valuta, då de icke sjelfve kunna pröfva,
huruvida ett tillräckligt fint silfver innefattas
i denna mark. Dessutom grundar sig
hela denna fördel derpå, att myntet skall
vara 12-lödigt, och fördelen försvinner, så
snart detta rubbas. Det enda vore, om
man för beqvämligheten skull kunde vid
vigtberäkningen utesluta det ofantliga bråket
utöfver 534 ass på Riksdalern. Jag anhåller
således om proposition, alt Ridder
-
Den 19 O c t o b e r f. m.
3i
skåpet och Adeln mi förblifva vid sitt beslut,
alt för 128 sk. BancoSedlar skall erhållas
så mycket fint silfver, som belöper
på ett Riksdalerstycke, efter 1664 års
myntfot.
Herr von Troil'. Så vidt jag fattat det
förbehåll, som gjordes vid beslutet om första
punkten, innehöll det blott, att Ridderskapet
och Adeln skulle hafva fria händer
vid afgörandet af den iarte. För öfrigt har
man velat finna 1664 års myntfot obestämd
derföre, att utmyntning i sednare tid skett
på annan grund. Men jag kan icke finna,
att ordaförståndet af 1664 års författning,
genom en i sednare tid utfärdad förordning,
kan blifva tvetydigt. Hvad angår de
3 eller 4 fotter en värd Ledamot omtalat,
för R:dr, Daler 0. s. v., så göra de ingenting
till saken, då här icke är fråga om
annat än-sjelfva Riksdalern. Således tycker
jag, att vi med de andra 3 fotterna hafva
ingenting att skaffa. Herr Cederschjöld har
yttrat, att nyttan af Speciemyntets jemnhet
med victualie-vigten vore ingen, då menige
man ändock icke kunde pröfva silfverhalten.
Men detta hinder kan lätt afhjelpas
genom den enkla åtgärd, alt man på
myntet inpräglar, huru stor qvantitet silfver
det innehåller.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det Hans Excel
-
3a
Den 19 October f. m.
lence i anledning af livad som blifvit anmärkt,
trodde sig böra gifva Ridderskapet och
Adeln sin öfvertygelse tillkänna, huruvida förevarande
öfverläggning kunde anses leda lill
upprifvande af Ridderskapets och Adelns
vid irsta punkten redan fattade beslut ;och
som Ridderskapet och Adelil vid beslutet
rörande irsta punkten fästat det förbehåll,
att frågan om hvad med 1664 års
myntfot borde förstås, skulle uppskjutas,
intilldess i2.'te punkten blef inför Ridderskapet
och Adeln föredragen; och detta förbehåll
, enligt Hans Excellences öfvertygelse,
icke kunde anses innefatta något annat
beslut, rörande denna fråga,- än att öfverläggningen
om densamma borde intill för
banden varande ögonblick uppskjutas; alltså
fann Hans Excellence för dess del Ridderskapet
och Adeln äga full rätt, att frågan
nu pröfva och afgöra.
Friherre Cederström: Det förbehåll
Ridderskapet och Adeln, på begäran af Herr
Rosenblad, vid början af detta Utlåtande
gjorde, nemligen att vid ia:te punkten öfverlägga
om 1664 års myntfot, kan jag ingalunda
tillstyrka må så uttydas, att man
derigenom skulle bereda sig tillfälle att upphäfva
det beslut Ståndet redan en gång förut
fattat, angående Stats- och Banco-Utskotlens
Betänkande N:o 1. Detta besluts innehåll
har ock af Utskotten i deras sedna
-
re
Den 19 October f. ra.
re nu förevarande Utlåtande blifvit iakttagit;
men enskilde Ledamöter hafva sökt
att genom en förklaring om rätta förståndet
göra ändring deruti. Jag kan omöjligen
föreställa mig, att Ridderskapet och
Adeln genom ett beslut skulle förklara 1664
års myntfot vara något annat än hvad den
verkligen är. Väl äger Ridderskapet och
Adeln, i kraft af det gjorda förbehållet,
rättighet att öfverlägga 0111 saken; men just
i anledning af denna öfverläggning bestrider
jag, att något beslut må kunna fattas,
som upprifver verkan af beslutet angående
Utskottens Betänkande N:o 1.
Herr Hegardt: Lika med Friherre Cederström
tror jag, att Ridderskapet och
Adeln redan, genom sitt beslut öfver Betänkandet
N:o 1, afgjort, att Banken bör
inlösa sina sedlar efter 128 sk. för En Riksdaler,
enligt 1664 års Myntfot. Om detta
blir Rikets Ständers beslut, så är Banken
förpligtad, att för hvarje Riksdaler
Banko-Sedel aflemna ett så stort qvantum
silfver, som innehålles i 18 sk. efter 1664
års Myntfot. Jag kan således icke finna
en möjlighet, att dermed förena de af Herrarne
Skogman och Lefren uppgifna förslag,
om man icke vill förklara, att Bankens
förbindelse allenast afser det omyntade
silfret, men icke det myntade. Vill
man fondera BancoSedelns silfvervärde utan
46 H. 3
34
Den 19 O e to ber f. m.
afseende på effectift mynt, så är ingenting,
sorn hindrar att göra det vid hvad Myntfot
som helst, och det får då hemta sitt
värde af sig sjelf, samt kan stiga och falla.
Men vill man, att Banken skall infria sina
förbindelser med myntadt silfver, tror jag
icke, att man, med bibehållande af den
myntbestämningsgrund, som redan är antagen,
kan bifalla annat än Utskotten tillstyrkt,
utan afseende på de lönliga afvikelser,
som i sednare tider kunnat äga rum.
Hvad slagskatten beträffar, så är det ett
svårt problem, huruvida den bör införas i
en Stats Mynt, eller icke; jag tror med
Herr Cederschjöld, att det vore bäst, om
man icke införde den, helst jag tror, alt
den, såsom ersättning för Kronans kostnader,
blef alldeles onyttig, emedan i alla
fall ingen lärer komma att mynta något
betydligt utom Banken sjelf; och om den
ersätter kostnaden eller icke, kan vara Staten
likgiltigt; ty i förra fallet får Staten
så mycket mindre utdelning af Bankens
räntevipst. Således hemställer jag till Riclderskapet
och Adeln, huruvida man bör
förklara Bankens inlösningsskyldighet grunda
sig endast på omyntadt silfver, då jag
icke har något emot Herr Skogmans förslag,
eller om meningen är, att det bör vara
myntadt, i hvilket fall jag icke kan annat
än tillstyrka bifall till Utskottens Utlåtande.
Herr von Hartmansdorff '. Herr Hegardt
har åter kommit på ämnen, som icke hö
-
Den 19 Oetober f. m.
35
ra till denna punkt. Men då Herr Grefven
och LandtMarskalken yttrat sin mening
om öfverläggningens laglighet, tror
jag, att Friherre Cederströms yttrande icke
kan anses annorlunda, än såsom en enskild
reservation.
Jag anhåller följagteligen om proposition
på Herrarne Skogmans och Lefrens
gemensamma förslag, hvaremot de Ledamöter,
som äro af annan mening, behagade
uppgifva contra-propositionen.
Herr Tham, Wolrath'. Jag skall alldeles
förbigå alla frågor om förbehåll vid
Ridderskapets och Adelns beslut, äfvensom
de lärda utvecklingar här blifvit
gjorda, och hvilka jag icke förstår, samt
förena mig med Herr Hegardt. Jag tror
icke, att Rikets Ständer höra, med upprifvande
af sitt förra beslut, bedraga det
hopp, som man fått, att efter en viss beräkning
göra realisation, efter den grund,
som här alltid varit i fråga att verkställas,
nemligen 128 sk. mot den nuvarande
Specie-Riksdalern. Alla förslag, som göra
någon ändring eller minskning i detta
förhållande, anser jag innefatta ett rubbande
af det omtaldta beslutet. Att åter göra
tvänne regleringar, och säga, att plantsar
skola utvexlas efter den beslutade grunden,
men deremot myntet blifva underhaltigt,
finner jag innefatta den skadligaste
46 H. 3*
36
Den 19 Oetober f, m.
åtgärd, sorn kan vidtagas. Jag vet icke,
hvarföre man skulle få mera silfver för
BancoSedeln, än för myntet. Om någon
ordning i Bankens räkenskaper skall kunna
införas, måtte meningen vara, att clet
myntade silfret skall innehålla lika värde,
som den omyntade massan. Örn nu meningen
är, att göra det myntade silfret
sämre, måste jag protestera deremot, såsom
medförande upprifvande af ett redan fattadt
beslut, jag får derföre anhålla, alt
vi i denna fråga må få proposition på, att
Ridderskapet och Adeln fÖrblifver vid dess
Beslut i första punkten af Utskottens förevarande
Utlåtande, hvilket är af enahanda
innehåll med hvad Utskotten i deras första
Betänkande N:o 1 föreslogo.
Herr af Ekenstam3 Israel: För mig
synes det tydligt, att de två opinioner,
som här söka göra sig gällande, aldrig
kunna förenäs, om icke vi först göra ett
särskildt förbehåll. En vill hafva realisationen
verkställd efter 12g skillingar, medelstslagskattens
inläggande i myntet, utan
godlgöring, när omyntadt silfver skulle uttagas;
och den andra opinionen efter 128
sk., under godtgöring för slagskatten, när,
i stället för pregladt mynt, plantsar från
Banken utlemnades. Frågan om Riksdalerns
egentliga halt är den, som vill synas
oafgjord. Jag tror derföre det vore bäst,
att nu först afgöra detta, o'ch uppskjuta
Den 19 October f. m.
37
att bestämma de tvenne åsigterna, sorn här
representeras genom Herr Lefren och Herr
Rosenblad, d. v. s. otn vi skola få Riksdalern
efter 128 sk., eller icke. Jag förenar
mig uti den anhållan, att vi nu måtte bestämma
Riksdalerns storlek, med rättighet
att sedan afgöra om den skall blifva efter
128 sk., eller med slagskatt, såsom Herr
Lefren föreslagit. Friherre Cederström har
ansett, att såsom Myntskatt skulle bestämmas
2 procent. Detta tror jag väl vara
den verkliga kostnaden, men anser den
alltför stor, att inlägga i myntet. Herr
Lefren har dertill föreslagit ^ procent,
således ungefär blott l af hela myntkostnaden.
Det synes tydligt, att, om Friherre
Cederströms Myntskatt skulle vinna bifall,
blir Riksdalern mindre än genom Herr
Lefrens utväg. Jag får derföre anhålla,
att proposition måtte göras efter Herr Skogmans
förslag, i afseende på Riksdalerns
silfverha.lt,
stämma slagskatten, och huruvida den skall
af silfveruttagaren alltid vidkännas, utan
ersättning, när omyntadt silfver uttages;
hvilket med andra ord egentligen innehåller
frågan, 0111 realiseras skall efter 128
eller 129 sk. Det framställes visserligen
icke så, det medger jag; men förhållandet
är alldeles precist detsamma. Om en sådan
bestämmelse, som jag föreslagit, nu
först göres, torde sedermera ingen svårighet
blifva, att komma till slut med denna sak.
38
Den 19 October f. m.
Herr Cederschjöld: Enligt hvad jag
kunnat fatta af den siste värda Talaren,
horde denna proposition redan vara besvarad
efter 128 sk., emedan Rikets Ständer
lofvat Svenska Folket detta. Då Banken,
är i Concurs-tillstånd, är det obeskedligt,
att sedan anbudet af Riksdalern för 128
sk. blifvit af allmänheten på visst sätt antaget,
nu börja advocera för att få Riksdalern
till 129 sk. och kanhända sedan göra
ännu ytterligare någon afprutning. Jag
hemställer derföre att man, om jag så får
säga, utan något vidare krångel vidblifver
hvad man redan beslutat, att nemligen en
SpecieRiksdaler skall erhållas mot 128 sk.
i sedlar. Allmänheten har nog ändå förlorat,
utan att man ytterligare skall lägga
sten på hörda.
Herr Rosenblad: Jag kan ej instämma
i resultatet af hvad Herr af Ekenstam yttrat.
Han kan väl hafva rätt deruti, att
Riksdalern kunde komma att svara emot
129 sk., men det beror helt och hållet på,
hvilket af de olika myntsorterne vi taga
till grund, ty hvart och ett af skiljemynten
är prägladt efter olika myntfot. Jag
anser det vara rättast, att dervid följa den
hittills gällande medelcursen; annars gynnar
man i ena fallet den gäldskyldige, i
det andra capitalisten. Jag tillstyrker således
å nyo bifall till Herr Skogmans förslag.
Den 19 October f. m.
Herr Lefrén'. Ej för det jag fruktar,
att den, som genomläst min reservation,
någonsin skall tro, att jag velat tillvägabringa
någon förändring uti den redan
fastställde Myntbestämningsgrunden, men
för det icke någon af hvad Herr Tham anfört
skall taga anledning att misstro min
reservation, skall jag anhålla, att några
ögonblick få sysselsätta Ridderskapet och
Adeln med en kort framstälning deraf. Jag
bar föreslagit, att Banken skulle utgifva en
manufacturvara Pappersmynt, och en annan
manufacturvara Silfvermynt; att Banken
vid utgifvandet af Silfver-manufacturen
skulle innehålla i procent af dess värde;
att Banken skulle äga ett slags mynttecken,
som vore sedlar; ett annat slags mynttecken,
som vore silfver; och att då dessa
mynttecken uppvisades i Banken, skulle
man äga rättighet att utfå oinyntadt silfver
till Riksdalerns fulla värde enligt 1664
års myntfot. Jag nekar således bestämdt,
att min reservation innehåller någonting
annat, än en ekonomisk anstalt, nödvändig
för dagliga rörelsen, men ingalunda
rubbande det föregående beslutet om 128
sk. på Riksdalern.
Herr Ribbing, Arvid: Efter den sista
värda Talarens Herr Lefre'ns yttrande, åsyftar
han endast en förändring till mera värde
för SilfverRiksdalern, än hvad silfver
deruti finnes, på det den icke måtte af
4°
Den 19 October f. ra.
guldsmederna nedsmältas. Herr Rosenblad
har yttrat, att Herr af Ekenstam verkeligen
ägde rätt, då han omtalte, att
Riksdalern kunde motsvara 12g sk., men
lian har trott, att man så gerna kunde fästa
sig vid de mindre myntsorterne, som
äro af mindre värde. Jag ber då, att få
upplysa, att i första punkten, som vi redan
antagit, är bestämdt, att man mot
128 sk. i sedlar skall få en R:dr i silfver
efter 1664 års myntfot; der står icke upptagit
8, 4 eller 2 skillingsstycken, utan
tydligen En Riksdaler. Således kan jag
ej finna annat, än att vi först skola pröfva,
hvad 1664 års myntfot verkligen innehöll,
och sedermera bestämma samma Silfver,
(för 128 sk. Sedlar) som man år
1664 erhöll uti En Riksdaler. Jag hemtar
ytterligare stöd för min satts derifrån,
att då icke fanns något småmynt, utan att
Riksdalern var liufvudmyntet. Jag vill endast
korteligen förena mig med Herr Cederschjöld.
Herr Hjerta: Herr Lefren har fullständigt
utredt förhållandet med sin reservation,
och att man icke bör förblanda den
med Herr Skogmans förslag, och derigenom
göra öfverläggningen bråksam. Herr
von Hartmansdorff har äfven tydligen ådagalagt
öfverläggningens laglighet. Jag utber
mig endast, att få fästa uppmärksamheten
på den ringa vigt, sorn ligger der
-
Den 19 Oetober f. m.
tili, huruvida Riksdalern skall bestå af
534 eller 53o ass, det vill säga T8^ eller
t8ö9^. Hela skilnaden är blott 4 ass. Om
man nu frågar, hvad man skall göra med
varan; så svarar jag, hvad förlorar individen
mot den fördel att få beqväma grunder
för utmyntningen. Om man besinnar,
att den, som skall begagna SilfverRiksdalern
till handel, eller utförsel, eller deraf
göra någon tillverkning, skall nedsmälta
densamma; att detta visserligen kan göras
så, att någon vinst deraf uppkommer, men
att mängden icke kan verkställa det utan
förlust; samt att denna förlust kan antagas
alltid utgöra 4 ass på R:drn; så finnér man,
att det icke är så farligt, att låta dessa 4
ass vara qvar uti Riksdalern. De, sorn
skola begagna Sil frel, såsom handelsvara,
och utföra detsamma, vilja alltid heldst
hafva det i tackor, och så är förhållandet
med alla myntmetaller; ty t. ex. priset på
guldtackor i England har varit så högt, ajt
det betydligt öfverstigit guldmyntet. Hvad
betyder då dessa 4 ass? Dc’t är dessutom
oriktigt, att säga, det man vill realisera efter
129 sk. curs, ty defferencen gör icke
en hel skilling, utan blott 10 r:st. Men
realisationen skall dock gå för sig efter 128
sk.; man afstår blott 4 ass> för att få välja
en vara, huru som bäldst. Detta är så
mycket mindre farligt, som det blott finnes
3 å 4 personer, som kunna riktigt skeda
SpecieRiksdalern, och dessa äro tro
-
Den 19 October f. m.
ligtvis Judar. Jag tillstyrker bifall å Herr
Skogmans förslag, såsom innehållande de
lämpligaste grunderna för utmyntningen.
Här är nu blott fråga, om Banken skall
hindras att utgifva sina 8-skillings-stycken,
med den förändring, som visserligen varit
olaglig, men som enligt 1776 års Secreta
Utskotts beslut ägt rum. Då 4 ass utgör
en så liten qvantitet af R:drn, kan detta
ej göra någon rubbning i det redan gjorda
löftet, och denna lilla besparing länder
dessutom till en stor beqvämlighet vid verkställigheten.
Hans Ex cellen c e Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr Tham: Jag vill blott förklara,
alt det icke var Herr Lefrens reservation,
som nyss uppkallade mig att yttra mig,
emedan den är mycket för lärd för mig;
utan det var discussionen i ämnet, och farhågan
att realisera efter 129 skillingar, sedan
man beslutat, att göra det efter 128.
Om, såsom den sista värde talaren anfört,
4 ass ej betyder någonting, så må det blifva
en Reglementsfråga; men att nu göra
några förändringar i första punkten, vore
att upprifva ett redan fattadt beslut, och
att göra sig saker till den förebråelse, att
Ridderskapet och Adeln icke håller sitt en
Den 19 Oetober f. m.
43
gång gifna löfte. Om man vill hafva en
sådan förändring, han den utan några lärda
uttryck tillvägabringas vid i2:te punkten.
Herr Cederschjöld: Jag får ännu en
gång påminna, att det beslut vi fattat om
realisation efter 1664 års myntfot till 128
sk., är så mycket mera ovilkorligt, som jag
ej vet, att efter denna myntfot fanns något
småmynt. Representationens löfte bar
sålunda varit ovilkorligt, såsom Herr Ribbing
uppgifvit. Herr Hjerta har sagt, att
4 ass betyder ingenting. Men detta Ulla
på hvar R:dr gör ändå mycket nog på en
stor summa. Man bar anmärkt, att man
i Banken får plantsar af full Silfverhult_,
och att hvem som helst kunde få göra utbyte.
Men jag hemställer, om denna förmån
kunde komma några andra till godo,
än dem, som äro boende istockholm; och
om Rikets Ständer bora stifta Lagar blott
till förmon för hufvudstaden. Man säger,
att dessa plantsar skulle vara begärligare
till utförsel, än det egentliga myntet, hvars
Export derigenom förekommes. Jag tror
deremot, att alla åtgärder, för att förekomma
myntets utförsel, äro skadliga, och
tillstyrker sålunda bifall å Utlåtandet.
Herr Skogman: Jag vill blott hafva
äran att fästa uppmärksamheten derpå, att
i första punkten står ej 128 sk. emot en
SpecieRiksdalerj utan mot en Riksdaler i
44
Den 19 October f. m.
Silfverj oell detta lian lika val betyda småmynt,
som Riksdalersstycken.
Friherre Cederström: Det är i anledning
af livad Herr Hjerta yttrat, som jag
begärt ordet. Han har sagt, att skillnaden
blott'vöre 4 ass; alt guldsmederne ej kunde
nedsmälta myntet utan förlust; och att
man ej skulle bry sig om en sådan nedsmältning;
men dessa 4 ass göra 8 ass,
nemligen 4 vid nedsmältningen, och \ vid
myntningen. Den sista Talaren har sagt,
att i första punkten ej vore bestämdt en
Riksdaler i Specie, utan en Riksdaler i Silfver;
men der står äfven nämdt i66‘4 års
myntfot, och efter den funnos icke a-skil]ings-stycken.
Herr Hjerta har yttrat, alt,
0m Banken ej berättigades att utlemna Silfvermynt,
som vore något underhaltigt, skulle
Banken förlora på utvexlingen. Det kan
visserligen hända, att Banken får vidkännas
någon förlust; men det vöre likväl
orimligare, om Banken skulle växla med
falskt skiljemynt. Det är gifvit, att bibehållandet
af olika myntsorter skulle leda
derhän, att dessa myntsorter sins emellan
curserade. Ridderskapet och Adeln har bifallit
r:sta punkten, i hvilken 1664 års
myntfot är bestämd, såsom norm för vcxlingen
med 128 sk. PresteStåndet äfvensom
Borgare- och BondeStånden hafva äfven
bifallit denna punkt; det är således ett
Rikets Ständers beslut, hvilket icke under
Den 19 October f. m. 4^
något vilkor får af oss upprifvas, eller genom
modificationer förändras. Då frågan
0111 myntningen och slagskatten här förekommer,
är det lid att företaga denna fråga,
ty vi hafva ej beslutat, att myntningen
skall ske på Statens bekostnad, eller
genom bevillning lill vägabringas, hvarigenom
en skatt skulle läggas på en del medborgare
till fördel för andra. Jag slutar
med att anhålla, det Ridderskapet och
Adelli täcktes förblifva vid sitt en gång fattade
beslut, och att, i händelse af votering,
detta, i afseende på irsta punkten, fattade
beslut måtte ordagrant blifva Contra-proposition.
Herr Ribbing: Enär den sista talaren
tydligt visat orimligheten af att upprifva
ett redan fattadt beslut, skall jag icke vara
vidlyftig i mitt yttrande. Herr Skogman
har sagt, att i irsta punkten lika gerna
kunde menas 2-skillings-stycken, som SpecieRiksdaler.
Jag är öfvertygad, att, om
meningen varit sådan, hade man säkerligen
bestämdt sagt, att mot 128 skil lingar i sedlar
skulle erhållas värdet i Silfver af en
Riksdaler uti småmynt efter 1664 års myntfot.
Nu står det likvist 1 R:dr i Silfver,
och hvarje annan förklaring, än efter ordalydelsen,
innebär en tydning, den vi icke
äga rätt att tillåta oss.
Herr Rosenblad: Herrarne Hjerta och
Skogman hafva så fullständigt uttryckt sig
46
Den ig October f. m.
i ämnet, att för mig endast återstår, alt
lios Herr Grefven och LandtMarskalken anhålla
om proposition till bifall å Herr Skogmans
förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att|HansMaj:t
Konungens hälsotillstånd ännu fortfor att
vara oroande, i anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och
Adeln behagade tillåta, att en Deputation
bestående af 8 Ledamöter, utom Ordföranden,
äfven i dag finge afgå, för att om
Hans Maj:ts helsotillstånd inhemta underrättelse.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Grefve Brahe,
Magnus, att anföra den Deputation, som i
anledning häraf komtne att till Hans Maj:t
afgå.
Hvarefter Deputationen afgick under
Grefve Brahes anförande.
Herr Lefren: Friherre Cederström har
sagt, att Borgare- och BondeStånden bifallit
Utskottens Utlåtande i denna punkt.
Det är likväl icke enligt med rätta förhållandet,
ty BorgareStåndet har helt och hållet
antagit min reservation, och BondeStåndet
har i underdånighet hemstält till Kongl.
Majit, att en lindrig slagskatt måtte i sjelf
-
Den 19 October f. m.
47
va myntet nedläggas, och till Kongl. Maj:t
öfverlemnat att bestämma storleken deraf.
Två Stånd hafva således stadnat emot två,
och något beslut är sålunda ännu icke fattadt;
blott det beslut, att för 128 sk. i sedlar
erhålla en Riksdaler i Silfver efter 1664
års myntfot. Jag har yrkat en präglingsafgift
af omkring | procent, eller att 1 R:dr
Specie skulle innehålla jemt Tfo mark viclualie-vigt
fint silfver eller, som är detsamma,
53ot8o8ö ass fint silfver; likväl anhåller
jag nu om proposition till bifall å Herr
Skogmans förslag under förbehåll, att det
sedermera må stå oss öppet att besluta,
huruvida Banken icke destomindre må kännas
skyldig att i omyntadt silfver betala
fullt efter 1664 års myntfot, på sätt min
reservation föreslår. Friherre Cederström
har sagt, att mitt förslag gjorde åtta ass i
stället för fyra, som hvar och en, hvilken
nedsmälter Riksdalern, förlorar; han har
således med 100 procent afvikit från verkligheten,
ty skillnaden mellan 534t8^ö och
53ot8ö8ö ass är helt nära 4 ass- Genom erfarenheten
veta vi, att fordna, ehuru stränga,
författningar mot nedsmältningar af silfver
ej efterlefdes, emedan det var omöjligt,
att anställa en policebetjent hos hvarje
guldsmed. Ytterligare fanns en författning,
som vid urbota straff förbjöd utförseln
af Silfvermynt; men denna efterlefdes
icke eller, i brist på möjlig controll. Då
det sålunda är till gagn för Staten, som
48
Den 19 October f. m.
nedsmältning och utförsel af mynt varit
och är förbudet, vet jag ej något bättre,
än att gifva premium åt dem, som till
Banken återföra myntet, ty att ytterligare
mot strängt straff förbjuda utförsel af myntet
tjenar till ingenting, då efterlefnaden af
denna befallning icke kan controlleras; och
jag anser derföre mitt förslag vara bättre,
att på egenriyttans väg söka förekomma en
sådan förstöring af myntet. Man har sagt,
att Slockholmsboerne häldre exportera silfret
uti tackor, än uti mynt; för min del
anser jag Stockholmsboernes intresse, jemfördt
med verldshandelns, vara af ganska
ringa betydenhet. Dessa små jalusier mellan
Trosa och Stockholm, Norrköping och
SöderTelje, äro dessutom så småaktiga, att
de icke bär böra komma i fråga. Jag anhåller,
att min reservation måtte blifva föremål
för öfverläggning, och t-ror, att den
åtminstone förtjenar ett afslag; skulle den
bifallas, vore jag derutaf naturligtvis ganska
smickrad.
Herr Ribbing: Herr Lefren har fört oss
till öfverläggning om slagskatten. Detta ämne
hör likväl icke hit; här är blott fråga,
om vi skola förblifva vid vårt e’n gång fattade
beslut. Slagskatten må sedermera blifva ett
nytt öfverläggningsämne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om lii dd ersk
a
-
X> <; u 19 October f. tn.
49
skåpet och Adeln behagade bifalla, att på
sätt Stats- och Banco-TJtskotten föreslagit,
utvexlings- och utmyntnings-grunden må
bestämmas efter 1664 års myntfot.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Rosenblad: Jag anhåller om proposition
å Herr Skogmans förslag. Jag skall
dessutom be, att få upptaga ett ämne, som
jag icke förut vidrört, men som är för vigtigt
för att icke här förekomma, då man
tyckes vilja genom ett förhastadt beslut
införa oss på en annan väg. Det är nemligen
fråga om, huruvida, såsom Herr Lefren
föreslagit, Banken skall betala med
annat silfver än det, som är mvntadt. Jag
tror, att denna fråga som nu vill göra sig
gällande, bör pröfvas, innan den bifalles.
Jag medger, att Myntfoten må antagas efter
Herr Lefrens förslag, men jag kan ej
medge, att Banken skulle åläggas alt utvexla
omyntadt silfver mot mindre qvantitet
myntadt.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att som, efter
hvad Hans Excellence tyckt sig finna, Ja
öfverrösta! Nej, den af Hans Excellence
nyss framstäldte proposition blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen; och hvad
angick frågan, om skyldighet för Banken
alt utvexla omyntadt silfver, ansåg Hans
46 H. 4
5o
Den 19 October f. m.
Excellence densamma, såsom med den förevarande
icke ägande något direct sammanhang,
icke eller kunna på en och samma
gångsom denna sistnämnda pröfvas och
afgöras; i följd hvaraf öfverläggning derom
icke torde böra äga rum, förr än den nu
förevarande frågan först blifvit af Ridderskapet
och Adeln afgjord.
Herr Rosenblad: I afseende på sjelfva
saken yrkar jag bifall å Herr Skogmans
förslag, och votering deröfver; men då här
blifvit nämndt ett skäl, som ej af någon blifvit
besvaradt, anser jag för en pligt att ej
underlåta besvara det. Då, vid afgörandet
af i:sta punkten, beslutet om denna sak
uppskjöts till i2:te punkten, tror jag, alt,
innan votering nu företages, jag äger rätt
att försvara de åsigter jag hyser öfver ämnet.
Men, i anledning af hvad Herr Grefven
och LandtMarskalken nyss yttrat, får
jag vördsamt anhålla, det Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes förklara, om det
icke är min rättighet, att få försvara de
tankar, som ligga till grund för Contrapropositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att den af Herr
Rosenblad ornförmäldte fråga innefattade ett
främmande ämne; i följd hvaraf Hans Excellence
anmodade Herr Rosenblad, alt hålla
sig vid deL föredragne och nu under öf
-
Den 19 October f. m.
51
Verläggning varande amne, samt uppgifva
förslag till Contra-proposition.
Herr Rosenblad: Såvida HerrGrefvens
och LandtMarskalkens mening varit, att de
skäl, hvilka jag vill anföra, icke nu höra
till saken, skall jag efterkomma Herr Grefvens
och LandtMarskalkens önskan, och endast
anhålla, att Herr Skogmans förslag
måtte blifva Contra-proposition.
Herr Lefren: Som jag under hela öfverläggningen
icke hört någon påslå, att
min reservation skulle medföra upprifvande
af ett förut fattadt beslut, så berättigar
detta mig att draga den slutföljd, att, ifall
jag besvarade Utskottets Utlåtande medja,
skulle det vara mig obetagit, att såsom en
reglementsfråga få min reservation sedermera
afgjord, desto häldre som jag önskar,
att man för 128 skillingar i Sedlar skall
utfå omyntadt silfver svarande emot ett
värde af 1 R:dr i Silfver efter 1664 års
myntfot. Jag får dock till Herr Grefven
och LandlMarskalken hemställa, om jag icke
har min rätt öppen, att efter voteringen få
min reservation afgjord. I fall detta ej skulle
medgifvas, nödsakas jag i Contra-propositionen
göra den gällande, eller kanske såsom
ett tillägg till Ja-propositionen, i fall
Herr Grefven och LandtMarskalken skulle
tillåta sådant. Jag utbeder mig, att Herr
40 H. 4*
5a
Den 19 October f. m.
Grefven och LandtMarskalken täcktes ti 11-  kännagifva sin tanka i della afseende.
Herr Rosenblad: Om Herr Lefren föreslår
något tillägg i Ja-propositionen, hemställer
jag, om det icke är min rätt att vederlägga
Herr Lefren. Men skulle ej hans
tillägg inflyta i Ja-propositionen, ser jag ej
något hinder för Herr Lefren, alt få sitt
förslag efter voteringen pröfvadt. Jag får
förklara, att om detta förslag bifalles, kommer
silfret att, genom dess fördelande i
2:ne olika mynt, motverka realisationen.
Herr Tham'. Jag protesterar deremot,
alt Herr Lefrén får göra något tillägg i Japropositionen.
Hans reservation och Utskottens
Utlåtande innefatta två realisationsförslag
i rak strid mot hvarandra, nemligen
fullgodt silfver och underhaltigt mynt;
mina åsigter slå i sådan likhet med Utskottens,
att jag endast begär enkelt bifall
å Utlåtandet. Om Herr Lefren vill hafva
sitt förslag i Contra-propositionen, eller om
vi skola votera två gånger, har jag icke något
att deremot invända.
Grefve Brahe återkom med Ridderskapets
och Adelns ofvanomförmäldte Deputation,
samt aflemnade angående Hans
Maj:t Konungens hälsotillstånd, följande
Bulletin:
Den 19 October kl. 10 f. m.
Hans Maj:t Konungen fortfar att åter
-
Den ig October f. m.
53
hämta krafter, och befinner Sig för hvar
dag bättre.
C. E. von Weidel. Er. af Edholm.
Joli. Isr. Ekström. Carl Thelning.
Herr Lefren’. Jag får först erinra, att
jag anser denna fråga vara så vigtig, att,
ehuru en liel förmiddag dermed blifvit upptagen,
vi dock många förmiddagar sysselsätta
oss på ett vida mindre nyttigt sätt.
Jag skulle icke eller frukta för två voteringar,
i fall jag ansåg dem nödiga, på det
hvar och en kunde få uttrycka sin mening.
Om nu blott en simpel bifallsproposition å
Utskottens Utlåtande uppställes, kommer
den att innehålla en förfrågan, huruvida
Ridderskapet och Adeln qvarblifver vid
dess redan fattade beslut. Jag skall, till
förkortande af den nuvarande discussionen
endast reservera min rätt, att sedermera
få yttra mig 0111 dea föreslagne slagskatten.
Herr Rosenblad: I fall Herr Lefre^is
förslag nu förekommer, underställer jag
Herr Grefven och LandtMarskalken, om
det tillätes mig att vederlägga detsamma.
Jag anhåller, att Herr Grefven och LandtMarskalken
läcktes förklara, huruvida en sådan
öfverläggning går utom ämnet eller icke.
Friherre Cederström: Dea proposition
Ridderskapet och Adela nyss nära nog bi
-
54
Den 19 October f. m.
fallit, angick, såsom jag tyckte, huruvida
Ridderskapet och Adeln förblifver vid sitt
en gång redan fattade beslut. Herr Lefren
har ej yrkat upphäfvande deraf. Hvad
Herr Lefren yttrat om utmyntningen, är
ett ämne, underordnadt den nu under öfverläggning
varande punkten, och hvaruti
Ridderskapet och Adeln ännu icke fattat
något beslut. Ridderskapet och Adeln kan
således antaga Herr Lefrens förslag eller
modifiera detsamma. För min del tror
jag, att åtskilliga ändringar behöfvas deruti,
Jag anser således Herr Lefrén hafva
sin talan derom öppen. Hvad Contra-propositionen
beträffar, önskar jag, att Herr
Rosenblad måtte göra den mera enkel, på
det man måtte kunna se, att framställningen
går ut på att verkställa realisationen
efter 129 sk. i sedlar emot 48 sk, i silfver,
För öfrigt önskade jag, att voteringen
så fort som möjligt försiggick, öfvertygad,
att Ridderskapet och Adeln nog skall
urskilja det, som är rättast, och med rättvisan
mäst öfverensstämmande.
Herr Lefrén: Om Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes meddela samma
förklaring, som Friherre Cederström gjort,
nemligen att jag har min rätt öppen, så är
jag fullkomligt nöjd,
Herr Rosenbladi Hvad Contra-propositionen
beträffar, öfverensslämmer min ön»
Den 19 O c t ober f. m.
55
stan i afseende å densamma helt och hållet
med Herr Skogmans förslag.
Herr Cederschjöld: En Talare har framslält
saken såsom varande af mycken vigt,
och att afseende vid dess afgörande ej borde
göras på någon tidsutdrägt. Saken är
ock verkligen så vigtig, att de4ass, hvarom
här är fråga, bestämma, huruvida samtlige
Inteckningshafvarne i Riket skola få eli
half million mera, eller mindre.
Herr von Hartmansdorff: Då man städse
återkommer till obilligheten af Herr
Skogmans förslag, anhåller jag, att få framställa
en bild af förhållandet, på det "den
siste talaren derigenom måtte finna, att saken
icke är obillig. Om man föreställer
sig, att nuvarande silfvermynt, hvars olika
afdelningar äro utmyntade efter 4 serskilda
myntfötter, sammansmältes till en klump,
hvari alla 4 myntfötterne, hvar efter sin
andel, ingingo, så uppkomme ett medeltal
af myntfötter, hvilket innehöll mindre finsilfver,
än de bästa styckena, eller Riksdalrarne,
och mera finsilfver än de sämsta,
eller 2-skillings-styckena. Huruvida
denna klump mera närmade sig till de bästa,
eller de sämsta styckenas finhet, är
svårt att veta, emedan ingen känner, huru
mycket af hvarje utmyntadt slag är uppsmält,
och förgånget, eller ännu befinteligt
här och i andra länder. Men låtom oss
56
Den 19 Qctaber f, m.
antaga, att medeltalet läge närmare de bästa,
än de sämsta, styckena; så vore det
ju billigast, att derefter rätta utmyntningen?
Sådant är äfven Herr Skogmans förslag;
utmyntningen skulle efter detsamma
blifva mycket bättre, än de sämsta styckena,
och föga ringare, än de bästa gamla,
hvarföre jag tillstyrker bifall derå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarsknlken yttrade, att sedan, under
förevarande öfverläggning, fråga äfven
uppstått rörande Slagskatten, men Hans
Excellence för dess del, i likhet med de
flere Ledamöter, hvilka deröfver yttrat sig,
ansåg denna fråga icke äga sammanhang
med förevarande ämne; alltså, och då Herr
Lefrai ägde öppet att framdeles underkasta
frågan Ridderskapets och Adelns pröfning,
trodde Hans Excellence sig böra
hemställa, att frågan om Slagskatten må
genom serskild öfverläggning sedermera
pröfvas och afgöras.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence framställde
följande Voterings-proposition:
Den, som bifaller, att, på sätt Statsoch
Banco-Utskotten föreslagit, utvexlingsoch
utmyntningsgrunden må bestämmas efter
1664 års myntfot, voterar
Ja;
Den 19 October f. m.
57
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner nej, antages såsom utvexlingsoch
utmyntningsgrund, att 1 R:dr silfver
skall utgöra 53oT8w8^ ass, eller ® victualievievigt
bergfint silfver.
Friherre Cederström’. I den af Hans
Excellence nu framstäldte voterings-proposition
har influtit ordet utmyntningsgrund
_, hvilket ord ej finnes uti första punkten;
der namnes blott, att man mot 2f
R:dr eller 128 sk. i sedlar skall erhålla 1
R:dr i silfver efter 1664 års myntfot. Jag
anhåller således, att detta ord mätte utgå.
Herr Hjerta’. Jag vill endast fästa uppmärksamheten
derpå, att det ej går an att
tala om utmyntning, utan blott om värdet.
Herr Skogman: Jag har icke något
emot, att ordet utmyntningsgrund må ur
voterings-propositionen utgå; men hemställer
blott, om icke i Ja-propositioen må utsättas
det exacta innehållet af 1 R:dr-stycke
efter 1664 års myntfot, hvilket utgör
534t-s-s-ö-5-ö-sö Svenska Ass bergfint silfver.
Herr Hegardt: Såsom jag fattat. Utskottens
mening, går den ut på, att BankoSedeln
skall inlösas med mynt, sorn motsvarar
18 sk. i silfver efter 1664 års myntfot.
Om vi bifalla Utskottens Utlåtande i
delta afseende, tror jag, att frågan om
58
Den ip Octo ber f. m.
Slagskatten mäste förfalla; synnerligen som
1G64 icke fanns någon slagskatt. Jag vill
blon eriridra derom, att det alldeles icke
går an att bifalla della Utlåtande, i händelse
någon öfverläggning angående slagskatt
sedan skall förekomma,
Friherre Cederström: Den fråga, sorn
nu så länge sysselsatt Ridderskapet oell
Adeln, nemligen om förändring i 1664 års
myntfot skall ske, eller icke, har ledt till
proposition derom, att Ridderskapet och
Adeln skulle å nyo bifalla Utskottens förslag
i första punkten. Annat är här ej i
fråga. Då dessutom Ridderskapet och Adeln
viii pröfning af Utskottens första Betänkande
redan beslutat: ”att BankoSedelns silfvervärde
nu må bestämmas till af- R:dr
”eller 128 sk. i sedlar för 1 R:dr i silfver
”efter 1664 års myntfot,” och alla de öfriga
detaillerna innehållas uti ett sednare
Utlåtande; så hör, efter min tanka, i Japropositionen
införas sjelfva redaclionen
ur forsta Betänkandet, hvaröfver vi redan
en gång beslutat.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill endast
erinra Herr Hegardt, att det nu ej.
är fråga om, alt mynta 18 sk:r eller 12
sk:r, ty det hör till i2:te punktens underafdelningar.
Men innan vi komma till
dem, skola vi först afgöra det af Herr Skogman
nu uppgifne förslag till närmare be
-
Den 19 October f. ra.
59
stämmande af den myntfot, hvarefter silfret
i allmänhet skall utmyntas. Man kan
mot mig anmärka, att jag, som talar för
contra-propositionen, ej har med ja-propositionens
uppställning att skaffa; men
för att hafva en bestämd motsatts i begge
propositionerna, måste jag yrka, att det
Större antalet af ass med större bråk måtte
utlryckeligen införas i Ja-propositionen,
likasom det mindre antalet af ass, med
mindre bråk, hvilket Herr Skogman föreslagit,
intages i Nej-propositionen.
Ilerr Ribbing: Det är endast under
förutsättning, att Ridderskapet och Adeln
anser denna fråga vara af mycken vigt,
sorn jag tillåter mig å nyo uppträda. Det
har blifvit sagt, att på grund af billighet
man icke borde bestämma myntfoten efter
det bästa myntet, utan efter ett medium
af det bästa och sämsta. Men under discussionen
har tillräckligt blifvit upplyst,
att de sämre sorterna tillkommo endast i
följd af de förfalsknings-instructioner, sorn
på 1770-talet utgåfvos. Ett medium mellan
det rätta och orätta måste i alla fall blifva
högst felaktigt. Då hvad man beslutatom
SilfverRiksdalern, ej kan beslutas om 8-  skillingsstycket, och Ståndet strängt måste
hålla sig vid sitt en gång fattade beslut,
anhåller jag, lika med Friherre Cederström,
att Ja-propositionen måtte blifva uppställd
i fullkomlig enlighet med redactionen i för
-
6o
Den 19 O c 10 b e r f. m.
sta Betänkandet. Jag hemställer, om ej
en contra-proposition hör vägras, som upprifver
ett redan fattadt beslut. Jag tror
åtminstone, att en contra-proposition, som
nedsätter den redan beslutade myntfoten
med 4 ass, ej lagligen kan äga rum.
Herr von Hartmansdorff'. Vi anse oss
å ömse sidor vidhålla 1664 års myntfot,
men skilja oss i begreppet om hvad dermed
bör förstås. Skillnaden består deri,
att Ledamöterna af den motsatta meningen
vilja dermed förstå det antal ass finsilfver,
som finnes i de bästa myntstyckena
och på papperet, samt gör det mesta
bråket vid ulmyntningen; men att de Ledamöter,
hvilkas mening jag delar, vilja
dermed förstå ett anta! ass finsilfver, sorn
närmare svarar emot myntet, sådant det
j alla styckena sammantagna verkligen befmnes,
och som vid utmyntningen gör mindre
bråk. Vill man således i Ja-propositionen
särskildt åberopa 1664 års myntfot,
så böra vi äfven göra det i »ej-propusitionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då förevarande
fråga endast syntes angå qvantileten af
det silfver, som borde ingå uti bestämmandet
af BancoSedelns silfvervärde, och
skillnaden emellan de i denna omständighet
framställde olika meningar vore 0111-
De n ig O ct ober f. m. 61
kring 4 ass> kade Hans Excellence fördess
del trott, att Volerings-propositionen icke
borde omfatta annat, än endast denna skillnad,
hvarom discussionen äfven egentligen
hvälft sig.
Friherre Cederström'. Jag anhåller att
få fästa uppmärksamheten derpå, att Ridderskapet
och Adeln redan beslutat, att
BancoSedelns silfvervärde må bestämmas
till 2f R:dr i sedlar för x R:dr i silfver
efter 1664 års myntfot. Denna myntfot
kan således ej förändras, utan genom upprifvande
af det redan fattade beslutet. Herr
Skogman vill, att hädanefter en myntfot
skall bestämmas, som är ett medium af
1664 och 1772 års myntfötter. Men 1770-  talets myntfot är alldeles icke densamma,
som 1664 års, och den sednare är ej af
natur, att någonsin kunna undergå förändring;
och då fråga härom således nu ej
kan uppstå, bör ja-propositionen innehålla
förblifvande vid denna Myntfot, och nejpropositionen
frångående deraf. Detta är
det enda klara uppstäilningssätt af voteriugspropositionen;
och följden är helt enkelt,
att Ståndets redan fattade beslut försvinner,
om Herr Skogmans proposition vinner;
ty vexlingen, som var beslulad till
ja3 sk., kommer då alt ske efter nära 12g.
Herr Hjerta: Jag anhåller att få fästa
Herr Grefvens och LandtMarskalkens samt
02
Den 19 October f. m.
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att här icke är fråga om att bestämma,
hvad Riksdalern skall vara efter
1664 års myntfot, emedan denna myntfot
icke kan komma att undergå någon förändring.
Jag tror ändamålet således bäst
vinnes, om Ja-propositionen innehåller bifall
till Ridderskapets och Adelns förut
fatlade beslut med upptagande af det konstiga
bråket, och Nej-propositionen, att BancoSedelns
silfvervärde kommer alt innehålla
ett medeltal af det nuvarande eller 53ot8q8ö
Svenska eller Troiska ass eller © victualievigt
bergfint silfver.
Herr Rosenblad: Jag instämmer till
alla delar med Herr Hjerta, och anser den
af honom föreslagne voterings-propositionen
vara den enda rätta.
71 mis E.xcellence Herr Grefven oell
LändtMarskalken framställde derefter följa
11 d e voterings-proposition:
Den, som bifaller, att, på sätt Statsoch
BancoUtskolten föreslagit, BankoSedelns
silfvervärde nu må bestämmas till af R:dr
eller 128 skillingar i sedlar för en Riksdaler
i Silfver efter 1664 års myntfot, eller
534t8öVö9oV#ö ass bergfint silfver, voterar
Ja;
Den
det ej vill, voterar
Den ig O ctober f. m. 63
Vinner Nej, Inramer BancoSedelns
silfvervärde att innehålla ett medeltal af
det nuvarande, eller 53oT8-^ Svenska eller
Troiska ass, eller T%-3 fg victualievigt bergfint
silfver.
Friherre Cederström: Jag gillar fullkomligt
denna voterings-proposition, men
önskar ett tillägg, hvarigenom i Ja-propositionen
må uttryckas, att den innefattar
förblifvande vid Ridderskapets och Adelns
redan fattade beslut, på det man må veta,
alt om man voterar ja, så förblifver man
vid ett i ämnet redan fatladt beslut.
Herr von Hartmansdorff: Jag bestrider,
att man redan fattat beslut om det
antal ass, som skall utgöra 1664 års myntfot,
ty det är just derom vi tvista. Skall
ett sådant tillägg, som det föreslagna, införas
i Ja-propositionen, så. skall det ock
införas i Nej-propositionen, emedan jag, sorn
ämnar rösta Nej, äfven tror mig förblifva
vid det redan fattade beslutet.
Herr Cederschjöld: Jag för min del skulle
visserligen icke hafva något emot, att
antalet af ass utföres i båda propositionerna,
så vida jag icke fruktade att något fel
insmygt sig i det långa bråket. Det är
derföre säkrast, att vi endast hålla oss till
1664 års myntfot, och öfverlemna åt vederbörande
alt sedan se efter, hurudan denna
myntfot är.
64
Den 19 O c to ber f. fn.
Herr Ribbing: På grund af min okunnighet
om antalet af milliondelar uti bråket,
anluVller jag, alt siffrorna måtte uteslutas
i Ja-propositionen. I nej-propositionen
önskade jag, ett erkännande deraf, att silfvervärdet
efter Herr Skogmans förslag verkligen
kommer att förminskas i det nya myntet.
Jag tror, att vi just strida om, huruvida
det så kallade medelvärdet är det rälta.
Herr von Hartmansdorff: Om någon
röstar för 1664 års myntfot, utan att veta,
hvad den innehåller; så är det haris
eget fel, sedan antalet af ass, och bråken
i hvardera propositionen inflyta. Just för
det alt sådant ej till punkt och pricka bestämdes
vid första beslutet, då 1664 års
myntfot åberopades, hafva vi i dag haft
den långa öfverläggningen derom.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af Hans
Excellence sist framställde Voterings-proposition,
hvilken af Ridderskapet och Adeln
godkändes, samt derefter anslogs.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till 2 eftermiddagen; och befunnos vid voteringens
slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, sorn följer:
Ja — 68.
Nej — 5 9.
Den 19 October f. m.
65
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Eoccellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således beslutat, att
BancoSedelns silfvervärde nu må bestämmas
till 2f R:dr eller 128 skilliugar i sedlar
för En Riksdaler i silfver efter 1664 års
myntfot, eller 534t8öVö9oVo% ass bergfint
silfver.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen d. t 9 October 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Herr Stråle, Nils Wilhelmy hade inlemna!
följande, som upplästes, så lydande:
Emot Högloft Ridderskapets och Adelns
i plenum den 16 dennes e. m. fattade beslut,
hvarigenom Stats- och Banco-Utskottens
förslag om inrättande af en DepositionsRäkning
blifvit afslaget, anhåller jag
vördsamt, alt få anföra min reservation.
46 H. 5
66
Den 19 October e. m.
Plurnlitetens omdöme i denna fråga
syntes mig hufvudsakligen vara grundadt
derå, alt hvad å DepositionsRäkningen kunde
blifva insatt, ej skulle sammanräknas
med Bankens öfriga reela fond; och att således
depositionen skulle motverka denna
fonds förstärkande genom silfveruppköp.
För att visa, att Stats- och Banco-Utskottens
afsigt icke varit sådan, får jag åberopa
Bilagan Litt. A. till Utskottens första
Betänkande N:o 2, hvilken Bilaga innehåller:
”Calcul öfver förhållandet emellan re”ela
fonden och sedelstocken med afseende
”å silfverutvexlingens begynnande den 2
”Januari i832.” I slutet af denna calcul
upplaga Utskotten de summor, som till
reela fondens förstärkande borde användas,
och tillägga derefter: ”utan att i beräk"ning
tagits hvad under alla dessa åren
’’synes böra genom DepositionsRäkningen inflyta
till reela fondens förstärkande_, el”ler
genom invexling emot nya sedlar; men
”skulle dylik invexling finnas tjenlig att
”begagna, ökar hvarje million nya sedlar,
”för hvilka sedlar invexlas, Silfverfonden
”med 375,000, deraf 234,375 svara mot -i
”af de nya sedlarne, och resten i4o,Ö25
”okar proportionen af förhållandet uti det
”hela och minskar behofvet af de erforder”lige
1,100,000 R:dr silfver.”
Det hade varit önskeligt, att Utskotten
uti sjelfva Betänkandet hade utvecklat
Den igOctobere. in.
67
denna åsigt af ämnet, och bestämdt tillstyrkt,
att om DepositionsRäkningen uppginge
till högre belopp, än hvad som borde
inköpas, BancoFullmägtige ägde alt inställa
silfverköpet, och i stället, då allmän
utvexling börjas, afskrifva de till siifveruppköp
anslagna fonder, hvilka redan i
sjelfva verket blifvit genom Depositionsräkningén
utgifne, och till sitt ändamål använde.
Då hade troligen det misstag undvikits,
som synes hafva legat till grund
för beslutet.
För mig har det varit ganska oväntadt,
att å ena sidan höra de personer,
hvilka ifra för realisationens tillvägabringande,
för alt trygga penningeägaren, motsätta
sig och afslå det verksammaste medel,
som nu erbjudits, att trygga realisationens
fortgång, och tillika å den andra
sidan höra de personer, som vanligen tala
för landets interessen, och yrka behofvet
af ett ökadt rörelsekapital, afstyrka och afslå
den enda utväg dertill, som för det
närvarande är i fråga. För all hålla cursen
vid dess närvarande ståndpunkt, intill
dess realisationen kan företagas, finnes ingen
annan lämpelig utväg, än att låta silfver
jemna det missförhållande i behof och
tillgång af vexlar, som under tiden kan
uppkomma. När nu denna utväg är borttagen,
finnes ingen säkerhet, det ju vid
46 H. 5 *
68 D en 19 October e. m.
j 831 års slut coursen kan stå vid i4o sk.
eller derutöfver. Då måste realisationen
inställas, en ny Riksdag sammankallas, och
hvem kan förutse hvad resultatet då hlifver;
troligen en realisation lill 144 shillingar.
Händer icke detta, sä är det åtminstone
gifvit, att alf den silfvertillgång, som
linde blifvit insatt å DepositionsRäkningen,
förblifver obegagnad, och icke ingår i allmänna
rörelsen. Landet blir således belt
och hållet i saknad af ett ökadt rörelsecapital.
sora i annat fall hade funnits. Den,
som tror, att det å Depositionsräkningen
insatta silfver snart skulle åter utgå, bör ,
besinna, att speculationen alt vinna på en
sådan uttagning icke är särdeles lockande,
emedan den, som t. ex. skulle vilja uttaga
sitt silfver, och skicka detsamma till
Hamburg, för att efter framkomsten draga
vexlar derå, icke kan verkställa detta förr
än minst en månad efter uttagningen; och
då ingen kan förutse, hurudan coursen efter
en månads förlopp kan blifva, lärer
speculationen på vinst alltid förblifva högst
osäker. Man kan således taga för afgjordt,
att det på DepositionsRäkning insatta silfver
ej skulle utgå i annat fall, än att en
verkelig brist i vexellillgången funnes, det
vill säga, då enahanda omständigheter inträffa,
som, sedan realisationen börjats,
kunna föranleda silfrets utförande ur lan
-
Den 19 Octo ber e. m.
det. När åter realisationen börjar, då han
man ej vänta, att* någon till vexlar sig Bancosedlar
ur Banken emot silfver, utan är det
tvertom att befara, att mången uttager silfver
för alt lägga detsamma på kistbotten,
och rörelse-kapitalet blir derigenom för en
tid minskadt, i stället att det bade blifvit
ökadt, om DepositionsRäkningen fått äga
rum.
Jag förmodar att frågan, hvaruti två
Stånd stadnat emot två, blir föremål för
Nämndens afgörande, och att man då närmare
tager i öfvervägande, alt DepositionsRäkningen
är ett medel, att på en gång
trygga myntvärdet och öka rörelse-kapitalet.
Fortsattes pröfningen af Stats- och
BancoUtskottens den 12 sistlidne September
under N:o i4 afgifne, oell den 21 i
samma månad f. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:is 1, 2, 3, 4
och 5 förut meddeldte Betänkanden, angående
N:o 1 : bestämmandet af Bancosedelns
silfvervärde; N:o 2: nödiga ansedde
provisoriska åtgärder, innan silfverutvexlingen
kan företagas; N:o 3: Bankens förhållande
till Staten, jemte hufvudgrunden för
dess låne-rörelse; N:o 4- nödvändigheten
af en förbättrad Lagstiftning för Banken;
och N'o 5 några lämpliga ansedda stadganden
lör framliden, i afseende på så väl
7©
Den 19 O c t o b t r e. m.
första enheten, som underafdelningarne af
det metalliska myntet i silfver.
12 Punkten.
jétt i sammanhang med frågorne om
myntbestämning och realisation, efter föreslagne
bestämningsgrunder , Rikets Stander
måga hos Kongl. Maj:t i underdånighet
föreslå, att en lägre enhet än 1664 års
myntordning utsätter, och i~j6 års Realisations
Förordning åberopar, måtte för
myntförhållanderne och penningeberäkningen
i landet bestämmas, och att denna enhet
må blifva ett silfvermynt af lika värde
med 18 sk. silfver efter 1664 års myntfot,
och alltså, enligt realisationsgrunden,
motsvarande värdet af 1 R:dr B:co.
Herr Hjerta, Gustaf: Då jag instämmer
med Utskotten, och dem, hvilka yrka,
att man vid realisationsfrågans afgörande
bör vidtaga så få ändringar uti det närvarande,
som möjligt, kan det synas besynnerligt,
att jag nu öppnar discussionen.
Men då Herr Lefren uti sin reservation
framställt ett förslag till myntfot, grundadl
på Riksgälds!ökning, anser jag mig
böra deröfver yttra några ord. Jag är härvid
skyldig erkänna, att, ehuru jag icke
kan instämma med Herr Lefren i hnfvudåsigten,
emedan jag icke viii närvarande
tidpunkt, då förnämsta ändamålet är, att
återgifva oss metalliskt mynt, tror det va
-
Den ig Octo lier e. m.
7'
ra lämpligt, att ändra det allmänna beräkningssättet,
jag likväl finnér reservationen
grundad på den sanning, att ju lägre mvntenliet
man äger, ju större fördel kan man
draga af myntet, icke i afseende på varuvärdena
i den inre rörelsen; ty att arbetslöner
och dylikt skulle böjas eller sänkas
efter mynt-enheten, kan jag icke erkänna
såsom princip; men, genom den låga enheten,
kan man hjelpa sig med en mindre
myntmassa i de h vardagliga liqviderna,
hvarigenom rörelsen och kapitalernas omsättning
lättas, samt beqvämligheten inom
samhället befordras utan någon orättvisa.
Jag vill således icke ens neka, att Herr
Lefren i sjelfva verket har rätt, äfven i
hufvudsaken, ehuru jag troi-, att, då man
efter 30 års oreda vill bereda ordning och
stadga i myntförhållanderna, försigtigheten
bjuder, att icke allt för mycket ändra de
förhållanden, sorn existera. Man räknar
både i Banko och Riksgäld, och fråganär,
huruvida man nu bör välja det högre och
af lagen ensamt erkända räknesättet, eller
det lägre af Lagen förbisedda, men aldrig
medgifna. Jag har yrkat det förra, Herr
Lefren det sednare; och om det är en sanning,
att det i närvarande tidpunkt är af
vigt, att lugna massan, emedan krediten
beror på förtroendet, och en myntförändring,
som ingriper i massans vanliga sätt
alt länka och räkna, sålunda skulle kunna
blifva skadlig, så har jag rätt; men om
72
Den 19 O c to ber e. tn.
man, utan afseende härpå, vill tillvägabringa
en stor ekonomisk fördel för landet,
så har Herr Lefren rätt. Jag får derföre
förklara, alt ehvad man till norm för
den nya Riksdalern tager T§^:delar af victualiemarken,
och sålunda gör den lika
med 1 R:dr Riksgäldssedlar, på sätt Herr
Lefren föreslagit, eller man tager Ti^:delar,
och således gör den lika med 1 R:dr Banco,
på sätt jag yrkat, så skall det i grunden
vara mig likgiltigt; ehuru jag tror det sednare
vara klokast och försigtigast i närvarande
tidpunkt. Jag får äfven tillägga,
att Herr Lefrens förslag i utvecklingen så
fullkomligt öfverensstämmer med mitt, att
ingen splittring i afseende på detaillerna
hehöfver äga rum; och orri således ingen
annan kan uppgifva något bättre förslag,
har Ridderskapet och Adeln endast att rösta
öfver den enkla frågan, huruvida myntenheten
skall beräknas efter Banco eller
Riksgäld, utan att man här hehöfver disputera
om detaillerna, ty dessa äro af Herr
Lefren så noga och fullständigt utvecklade,
att jag häruti med honom fullkomligt
instämmer, och inskränker mina tvifvelsmål
endast till den principfråga, huruvida landet
för närvarande skulle vara belåtet att
få sitt lagliga beräkningssätt förvandladt från
Banko till Riksgäld. Det är på denna grund
jag begärt ordet, för alt förklara, att jag
instämmer i detaillerna af Herr Lefrens
förslag, men icke i hufvudsakcn, hvilken
Den 19 October e. m.
73
jag öfverlemnar till Ridderskapets och Adelns
afgörande, samt anhåller att proposition
derå först må framställas, innan vi företaga
de serskilta momenterne af ifrågavarande
punkt, hvaröfver jag anhåller att sedermera
få yttra mig.
Friherre Cederström, Jacob: Herr Lefren
har serskilt föreslagit, att den nya
myntenheten skulle få namn af Carolin,
och jag instämmer så mycket häldre med
honom häruti, som jag anser Riksdalershenämningen
böra upphöra, sedan pjesen
icke mera kan slås i enlighet med 1664
års myntfot. Ty det är af vigt, att den
nya myntenheten icke genom namnet förblandas
med den verkliga Riksdaler!) Banko,
under det man gör den föga större än
en tredjedel. Allmänheten skulle i annat
fall lätt kunna tro, det Konung och Ständer
ö.fverenskommit, att slå falskt mynt;
ty den skall icke på annat sätt kunna begripa,
huru Riksdalern blifvit förvandlad
till en så liten penning. Ehuru jag i åtskilliga
detai 1 ler skiljer mig ifrån Herr
Lefrens förslag, anser jag dock det namn,
han föreslagit, lämpligt, emedan jag finnér
det vara välbetänkt, att välja ett nytt namn
för myntet, då raan gör en sådan banquerout
som nu, på det icke samma benämning,
som det hela förut haft, må bibehållas
för en ömklig del deraf.
74
Den 19 Octo ber e. m.
Herr Tham, Wolrath: Då jag icke kan
instämma, hvarken med reservanten eller
med någon af dem, som nu yttrat sig, anhåller
jag att i stället få förena mig med
Utskottens pluralitet. Att ändra myntets
namn kan jag för min del lika litet bifalla,
som jag kunnat bifalla VetenskapsAkademiens
nya namn, förmått, mål och vigt.
Jag tror, att det blott skulle leda till oordning,
om man borttager de namn, med
hvilka allmogen är väl bekant, för att sätta
nya obekanta namn i stället, och jag
tror, att man i detta afseende mera bör
rätta sig efter allmogens begrepp och beqvämlighet,
än efter de högre classernes.
Hvad enheten beträffar, anser jag den Utskotten
föreslagit vara den bästa, enär Bancoräkningen
är den lagliga och ordentliga,
samt Riksgäldssedlarne väl småningom komma
att försvinna. Med denna af Utskotten
föreslagna beräkning kan dessutom ganska
väl förenäs den i dagligt tal allmänt antagna
Riksgäldsräkningen, så vida de i andra
momentet föreslagna underafdelningar
af myntenheten blifva gillade. Ty, enligt
Utskottens förslag blifver enheten lika med
En Riksdaler Banko, men dess närmaste
underafdelning lika med 32 sk. Banko eller
En R:dr Riksgäld; den andra underafdelningen
lika med 16 sk. Banco eller 24
sk. Riksgäld; den tredje underafdelningen
lika med 8 sk. Banco eller 12 sk. Riksgäld;
och den fjerde underafdelningen lika med
Den 19 October e. in.
75
4 sk. Banco, som icke för närvarande har
någon motsvarande sedel. Då Utskottens
förslag sålunda förenar fördelarne af båda
räknesätten, hyser jag ingen farhåga, att
dagsverken och varor derigenom skola stiga
i pris; ty man kan lika lätt liqvidera
med ^:dels R:dr, som med en åtta skilling,
och man kan till och med, om man
så vill, fortfarande kalla den en tolfskilling,
och äfvenså kan man lika lätt liqvidera
med \ R:dr som med en sexton-skilling
Banko eller 24 sk. Riksgäld. Jag tillstyrker
derföre bifall till Utskottens förslag,
och anhåller, att det må blifva Japroposition,
samt öfverlemnar åt dem, som
äro af annan mening, alt uppställa contrapropositionen
bäst de behaga.
Herr Hjerta: Jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att här icke är fråga om
en sak, hvari Ständerne hafva beslutande
rätt, utan endast om en sådan, hvaruti anmälan
kan göras hos Konungen; ty, enligt
79 §. RegeringsFormen, är det Konungens
ensak, att låta slå mynt, sedan dess skrot
och korn blifvit med Ständernes bifall bestämdt.
Här är således blott fråga om ett
önskningsmål, eller huruvida man skall begära,
att Konungen ville låta sätta sin bild
på silfverpjeser, motsvarande 1 R:dr Banko
eller 1 R:dr Riksgäld; och jag finner i
detta afseende Herr Lefréns reservation,
sorn är uppställd för begge fallen, ganska
76
Den 19 O c tobe r e. in.
ändamålsenlig, ty, ehvad man ingår med
begäran om en enhet på 12 eller 18 sk.,
är saken på det hela tämmeligen likgiltig,
äfvensom huruvida benämningen skall blifva
Carolin och Krona eller något annat;
intetdera verkar på hufvudsaken, som är
att göra 128 sk. lika med 1 R:dr efter 1664
års myntfot. Friherre Cederström har orätt
att säga, det vi nu inlåta oss i någon så
kallad Banquerout, ehuru det kan vara conseqvent
af Friherren, som varit med om
Banqueroutens beredande år 1809; men j3g
mäste protestera mot uttrycket, ty det är
Friherren och 1809 års Ständer, som vållat
Banquerouten; vi åter söka endast att
bringa sakerna i ordning igen. För öfrigt
får jag upprepa, att jag lika med Herr
Tham önskar bifall till Utskottens Utlåtande,
väl vetande, att det är en fördom, att
tro, det varuprisen skulle ändra sig till
följd af en beräkning i Banko; men jag erkänner
tillika, att jag förenar mig med
Herr Lefren om grundsatsen, att man bör
hafva en låg enhet, och jag skulle derföre
tro det vara mäst passande, att Ständernes
önskan framfördes på ett sätt, som icke
bandt händerne på Konungen, utan lemnade
honom tillfälle att välja emellan båda
förslagen, ty det tillhör verkställande
mag ten, att tillse, det myntet, sedan det
blifvit till skrot och korn bestämdt, fördelas
så, att folket dermed blifver belåtet.
Slutligen får jag tillägga, alt jag ansett som
Den ig Octo ber e. m.
77
en ren skyldighet, att betaga Ridderskapet
oell Adeln den tanka, att min åsigt står i
strid med Herr Lefréns, i afseende på detaillerne;
den skiljer sig blott i sjelfva
principen, och då Pierr Lefrén icke yrkat
proposition å sitt förslag, förmodar
jag, att Utskottens kommer att blifva gällande.
Friherre Cederström: Efter min tanka
innefattas föremålet för närvarande öfverläggning
uti första Momentet af i2:te Punkten,
så lydande: Omförmälte enhet må benämnas
1 Riksdaler, och detta namn derå
uttryckas. Jag anhåller, att öfverläggningen
icke må utsträckas till andra främmande
ämnen.
Herr von Hartmansdorff', August: För
min del tror jag, att vi ännu icke kommit
till första momentet, utan blött till den
del af iaite punkten, som innefattar Utskottens
förslag: att enheten må blifva ett
silfvermynt af lika värde med 18 sk. silfver,
efter 1664 års myntfot, och altså, enligt
realisationsgrunden, motsvarande värdet
af 1 R:dr Banco. Frågan är således
här, huru stor den blifvande myntenheten
skall varda, men i första momentet, hvad
den skall heta. Yi böra väl först bestämma
sjelfva myntet sådant det i verkligheten
skall blifva, innan vi gifva det något
namn.
7b
Den 19 Octo Le re. m.
Herr Hjerta: Jag är förekommen af
Herr von Hartmansdorff. Fötemålet för
närvarande öfverläggning angår icke myntenlietens
namn, hvilket tillhör första momentet,
utan myntenhetens storhet_, hvilken
fråga förekommer i sjelfva i2:te hufvudpunkten,
och ännu är oafgjord.
Friherre Cederström: Bestämmandet af
enhetens belopp är en sak för sig, och förekommer,
sedan benämningen blifvit afgjord.
Jag skulle tro, att det på förmiddagen,
då Herr von Hartmansdorff förlorade
bataillen, afgjordes, alt man skuUe förblifva
vid sitt förra beslut, i afseende på
1664 års myntfot; och att frågan, om enheten
skall blifva 18 sk. eller 12 sk., efter
denna myntfot, tillhör detaillerna. Jag hemställer
derföre, om det icke vore bäst, att
först öfverenskomma om benämningen af
det, som aldeles icke vidare är en Riksdaler
efter 1664 års myntfot, utan endast
18 sk. eller 12 sk.; och för att icke nu
utsträcka discussionen till detaillefrågorna
om enhetens under- och öfver-afdelningar,
anhåller jag, att namnet först må bestämmas,
då man sedermera, under andra momentet,
kan afgöra så väl qvantiteten, som
under- och öfver-afdelningarne. Härigenom
får man ett redigt föredragningssätt,
och en möjlighet att komma till något slut.
Jag begär proposition härå, och att sedermera
vidare få yttra mig.
\
Den 19 October e. m.
79
Herr Lefren, Johan Pehr: För min
del liar jag så ofta uppfattat vigten af denna
fråga, om myntenheten, att jag icke tror
mig böra classificera den efter benämningen,
eller andra dylika småsaker, utan anser
det vara bäst, att hålla sig till hufvudsaken,
hvilken bär innefattar den stora ekonomiska
frågan, om ett land, som inför ett
nytt mynt efter 20 års oreda, gör väl eller illa
uti att införa en hög eller låg myntenhet.
Det rägnar mig, att Herr Hjerta, som är
känd för insigt i dessa ämnen, erkänner,
att grundsatsen af en låg enhet är nyttig i
ekonomiskt afseende, och han har förmodligen
icke ansett 18 sk. i silfver vara högt,
då han tillstyrkt en sådan enhet. Men då
vi för närvarande räkna efter tvenne sätt,
af hvilka Bankoräkningen endast nyttjas i
officiella handlingar, och af några få Ståndspersoner,
men icke ens af handlande, som
äro mäst sysselsatta med räkning, skulle
jag för min del tro det vara bäst, att bibehålla
enheten vid den punkt, der den
nu i dagliga lifvet står. Få handlande föra
sina räkenskaper i Banco; från Grosshandlaren
till Kryddkrämarn och ända ned
lill Mångelskan räkna de nästan alla i Riksgäld,
och allmogen, som slår ettsteg bakefter,
har på de flesta ställen sin värdemätare
ännu i Daler silfver eller kopparmynt;
ty både Banko-och Riksgäldsräkningen
har sedermera tillkommit, och allmogen
har blott småningom kunnat vänja sig
/
8o Den 19 Octo ber e. m.
dervid. Jag vågar således }'rka proposition
å min reservation, eller att landets myntenhet
må, på de skäl Utskotten i deras
första Betänkande framställt, bestämmas till
^ af den gamla Riksdalern. Bland andra
fördelar, som derigenom vinnas, är lättheten
att dividera det gamla myntet med \
i stället för i och den vigare jemförelsepunkt
med utländska myntsorter, som på
detta sätt erhålles, ty så väl Norska, som
Engelska, Danska och Hamburgska mynten
inträffa i det nogaste med sådane fjerde
d e 1 a r af vårt gamla mynt. För öfrigt
vet jag, att mången anser såsom en fiction,
att landels välstånd skulle bero på en hög
eller låg myntenhet; och jag erkänner, att
jag icke kan mathematiskt demonstrera denna
sats, men det är en verlds erfarenhet,
att fattigdom inträdt, der myntenheten
blifvit uppsatt, och att välmågan åter visat
sig, der denna enhet varit låg. Så ser
man äfven, att de produkter af husfliten,
hvilka såsom handelsvaror gå i verldshandeln,
vanligen komma från de Stater, der
myntenheten är låg, ty de kunna undersälja
andra producenter af samma varor.
Ehuru det således icke finnes något mathematiskt
bevis, eller någon allmänt gällande
lag för satsen, gifves det likväl en ren
erfarenhet, som talar för densamma, och
jag tror man gör väl, att följa den. Grefve
von Schwerin liar vid Utskottens före
-
va
-
Den 19 Octoher e. m.
81
varande Utlåtande afgifvit en reservation,
livaxi han önskat, att frågan måtte hänskjutas
till Konungen, och jag instämmer deruti.
Jag vill icke envisas med mitt förslag,
om man går in på att öfverlemna
frågan till Konungen; men om beslutskall
fattas, anhåller jag, att contra-propositionen
måtte blifva, att ~ af den gamla Riksdalern
antages till mynt-enhet. Jag förbehåller
mig för öfrigt, i anledning af Herr
Grefvens och LandtMarskalkens yttrande på
förmiddagen, att min reservation, i hvad
den angår slagskatten, sedermera måtte till
pröfning förekomma.
Herr von Hartmansdorff': Den af mina
motståndare, hvilken nyss yttrade sig,
synes vara så glad öfver den i förmiddags
vunna striden, att han icke gifvit akt på
hvad som nu är i fråga. Det är nemligen
om mynt-enheten skall innefatta 18 sk. silfver
eller något annat belopp, såsom till
exempel 12 sk., på sätt Herr Lefren föreslagit.
Då det väl är i sin ordning, att
barnet, som skall döpas, är födt, innan man
gifver det något namn; så synes det äfven
vara bäst, att man öfverenskommer om enhetens
beskaffenhet, innan man öfverlägger
om benämningen, ty det skulle eljest kunna
hända, att namnet icke motsvarade såten.
Hvad skiljaktigheten emellan Utskottens
och Herr Lefrens förslag beträffar, så
har jag förklarat mig för det förra, eller
46 H. 6
82 Den 19 Octobcr e. m.
att enheten göres motsvarande 1 R:dr Banko,
eller 18 sk. silfver efter 1664 års myntfot.
Enär bland de föreslagne underafdelningarne
finnes en, nemligen -= R:drs stycket,
som i silfver komme att motsvara 1
R:dr Riksgäld, liksom de följande underafdelningarne
kommo att motsvara 16 sk.
Banko eller 24 Riksgäld, och 8 sk. Banko
eller 12 sk. Riksgäld; så bör öfvergången,
från ett mynt till ett annat, gå ganska
lätt; emedan en hvar af menige man,
genom utbytet af den gamla sedeln, hvars
värde han känner, mot det nya obekanta
silfvermyntet, får bestämd kunskap om dess
värde. Man skulle härvid kunna invända,
att 1 R:dr Banko hittiis icke funnits, men
enligt ett förslag, sorn jag vet, att BancoUtskottet
vid denna Riksdag uppgjort, skulle
1 R:dr Bancosedlar komma alt hädanefter
finnas, och det synes mig nödvändigt
att hafva både sedel och mynt, motsvarande
den enhet, som gäller i all Kronouppbörd
och alla offentliga räkenskaper. Jag
tror icke eller, att någon rubbning i varuvärden
derigenom är att befara, alldenstund
tillgång kommer alt finnas på 32 sk. Banco,
åt hvilka Bonden säkerligen skall gifva
det namn, hvarvid han är mest van,
nemligen i R:dr Riksgäld, likasom han nu
kallar sexton skiIlingar för en tjugufyra
skilling och så vidare. Jag tillstyrker derföre
bifall å Utskottens Utlåtande i denna
del af I2:te punkten.
J>en ig Octobcr e. m. 83
Herr Rosenblad_, Bernhard: Jag kan
icke medgifva, alt erfarenheten bestyrkt
den sats, alt ett lands väj måga beror afen
låg myntenhet, ty här finnes ett land i
Europa, nemligen Portugal, der myntenheten
eller den så kallade Reis, hvaraf
960 gå på en piaster,, svarar ungefärligen
mot f r:st. specie, under det att enheten i
England är ett Pund Sterling, och jag tror,
att. välmågan likväl är utan all jemförelse
större i det sednare landet. Jag skulle
derföre anse saken likgiltig, om jag icke
trodde det vara farligt, att låta silfvermyntet
uttrycka en annan enhet, än dess representant,
Bankosedeln; ty ehuru jag gerna
medger, att mängden af personer räkna
i Riksgäld, äro likväl alla så vana att göra
förvandling från Banko till Riksgäld ock
daler eller tvärtom, att ingen rubbning kan
uppkomma i detta afseende genom BankoRiksdalerns
antagande lill enhet; men deremot
skulle det förorsaka en stor rubbning,
0111 Bankens sedlar, som skola motsvara
silfvermyntet, skulle äga en olika valeur
emot detta mynt. Det skulle säkerligen
förvåna hela allmänheten, om Banken skulle
inlösa sin sedel på 1 R:dr med i|R:dr
i silfver; och då jag, i afseende på myntväsendet,
anser allt, som förorsakar rubbning
i de förhållanden, hvarvid allmänheten
blifvit van, såsom skadligt, kan jag ej
annat än tillstyrka bifall till Utskottens Ut4
6 H. 6*
84
Den 19 O c t o b e r e. m.
låtande. Deremot medgifver jag, att man
fullständigt vederlagt Friherre Cederströrns
inkast, i afseende på ordningen för föredragningen,
och jag anhåller derföre, att
Ja*propositionen måtte blifva myntenhetens
bestämmande till 18 sk., samt contra-propositionen
innefatta Herr Lefrens förslag.
Herr Ribbing, Arvid: Herr Lefren har
framställt de åsigter, som tala för den
myntfot han föreslagit, och andra Ledamöter
hafva redan vederlagt honom; jag vill
derföre hlolt upptaga den del af Herr Lefrens
yttrande, att en låg myntenhet alltid
skulle befordra välmågan, och en högre i
samma mon åstadkomma fattigdom. Exempel
hafva blifvit citerade på motsatsen,
och jag tillägger den säkra sanningen, att
den välmåga, som åstadkommes genom hastiga
förändringar, är alltid skadlig, emedan
den aldrig är varaktig.
Herr von Troil, Emil: Som det är
svårt, att tala om en sak, utan alt nämna
dess namn, torde det ursäktas mig, om jag
vid detta tillfälle finnér mig nödsakad, att
äfven ingå på området af första momentet.
Vöre frågan, såsom Herr Hjerta sagt, endast
ett önskningsmål, så vore det äfven
förgäfves, att här yttra sig derom; men
jag har icke så kunnat fatta grundlagen.
Den säger, att ingen förändring får äga
rum i myntets skrot eller korn utan Stan
-
Den ig Octo ber e. m.
85
dernes bifall, och dermed menas, att Konungen
icke äger ensam förändra myntet
hvarken till brutto (vigten) eller netto (Ansii
fre t). Saken lärer således väl hero af
Konungens bifall, men om Ständerne icke
fattade något beslut, och anmälde det hos
Konungen, skulle Konungen sedermera icke
kunna företaga någon förändring med myntet,
utan det skulle förblifva vid de gamla
myntsorterne, hvilket icke lärer vara
förenligt med någons önskan, emedan man
tämligen allmänt funnit det gamla myntet
för stort. Skillnaden emellan | och | är
för öfrigt icke serdeles stor, och den nu
förevarande frågan synes mig derföre icke
vara af någon serdeles betydenhet, men då
man skall välja det ena, och förkasta det
andra, tror jag för min del det vara fördelagligast,
att enheten antages lill |:del
eller motsvarande i R:dr Riksgäld, derföre
alt enheten då kommer i jemnt förhållande
så väl till det gamla myntet, som till
vårt vigtsystem, af hvilket det skulle utgöra
2 procent brutto och procent netto,
samt en mindre rubbning till följd häraf
åstadkommas vid alla affuirers uppgörande,
serdeles de mindre, hvilka merendels
afslutas i Riksgäld. Äfven de större
affairerne uppgöras i synnerhet i de norra
orterna så allmänt i Riksgäld, alt det aldrig
kommer i fråga, att någon summa
skall beräknas i Banko, så vida det icke
uttryckligen blifvit stadgadt. Man har sagt,
86
Den 19 Oclober e. rn.
att för Bankoräkuiugen talade, att den gäller
i Kronans uppbörd, mea just detta
Bankoräkningens begagnande i Kronouppbörden
och alla officiella handlingar, utan
att den ändock förmått uttränga Riksgäldsräkningen
ur allmänna lifvet, synes mig
bäst bevisa, att den sednare måtte vara
fördelagtigare; och Herr Lefren har dessutom
tillräckligt utredt förmånerne af en
lägre myntenhet. Hvad namnet beträffar,
kan det vara tämligen likgiltigt, ehuru jag
erinrar mig, att då Utskotten i deras första
Betänkande föreslagit den lägre myntenheten,
och kallat den 1 R:dr Riksgäld,
tadlades detta ganska mycket, och föranledde
de mästa anmärkningar emot förslaget;
ty svårigheten skulle i sanning icke
vara stor, om den blott bestod uti att
finna ett namn åt myntet. Men jag får fästa
uppmärksamheten på den serskilta fördel,
som skulle vinnas genom olika namn
på silfvermyntet och Bankosedlarne; det
måste nemligen vara hvar och en långifvare
obetaget, att förbehålla sig återbetalning
i silfver eller sedlar, hvilket han hälst
vill, och detta skulle på sådant sätt blifva
uttryckt med ett enda ord i forsk ii fningen,
samt de tvister och rättegångar
undvikas, som ofta varit följden af det motsatta
förhållandet, hvilket hittills ägt rum.
Man har sagt det vara onödigt, alt göra
enheten så liten, enär en underafdelning
kommer att finnas på f R:dr, som motsva
-
Den igOctober e. m.
87
rar den enhet man önskat. Men detta
skal förefaller mig i sanning besynnerligt;
man skulle på samma grund kunna bibehålla
den gamla mynt-enheten, deraf i svara
mot den enhet, som yrkas af de Talare,
hvilka framställt denna sats. Jag tillstyrker
för min del bifall å Herr Lefrens
förslag.
Friherre Cederström: Sedan discussionen
tagit den vändning, att vi endast öf1
verlägga om premisserna, utan alt ännu
hafva kommit till första momentet, samt
det synes vara rigtigt, att barnet, såsom
en värd Ledamot anmärkt, först bör vara
födt, och att man således först och främst
bestämmer, af huru stor silf ver h i t enheten
skall utgöras, har jag ingen ling emot, att
nu yttra mig i anledning af åtskilliga här
gjorde framställningar. En Ledamot har
sagt det vara consequent af mig, alt kalla
realisationen en banquerout, emedan jag deltagit
i de beslut, som föranledt Bankens
obestånd. Men den värde Ledamoten glömmer
laga i beräkning, det 1809 års Ständer,
då dessa beslutvidtogos, äfven beredde
utvägar alt återbringa sakerna i sitt ordentliga
skick, och att det är efterkommande
Ständer, som genom borttagande af
dessa utvägar haft bestyret att tillvägabringa
hvad sedermera inträffat, hvari den värde
Ledamoten sjelf har sin dryga del, men
hvaremot jag vid hvarje tillfälle proteste
-
88
Den 19 Oetober e. m.
rat. Jag har endast jrrkat fullgörande af
de vilkor 1809 års Ständer ulfäste, och det
må vara den värde Ledamoten förbehållet
att skjuta skulden ifrån sig på andra, för
att slippa ett slikt fullgörande. Jag kommer
nu till frågan om mynt-enheten. Herr von
Hartmansdorff har påstått, att jag af glädje
öfver den på förmiddagen vundna bataillen
icke gifvit akt på hvad här förekommit;
men jag förmodar, att min glädje
icke kan förutsättas hafva varit särdeles stor,
då jag yttrat mig emot alla de vid tagne besluten
om realisationen såsom skadliga, ehuru
jag, som representant för bibringandet
af consequence i besluten, nödgades på
förmiddagen söka hindra upprifvandet af
ett föregående beslut. Man har, såsom
skäl för enhetens bibehållande vid 18 sk.
eller 1 R:dr Banco, yttrat, att Bankoräkningen
gäller i Kronans upppbörd; men
jag hemstäler till hvar och en, om 18 sk.
någonsin kan blifva 1 R:dr eller 48 sk.
Det är ett rent bedrägeri, att genom benämningen
vilja inbilla folk den tron, att
de ännu äga 1 R:dr efter 1664 års myntfot
med Riksdalersbenämningen, under det
man vidtager beslut, hvarigenom de tvingas
att vexla till sig Riksdalrar af endast
18 sk. efter nämnde myntfot. Jag tror,
att den mindre mynt-enheten vore den bästa,
icke derföre, att jag hoppas, det landets
välstånd och trefnad derigenom skall
tilltaga, tyvi hafva af häfderna funnit, alt
Den 19 October e. m. 8g
välståndet icke stigit i proportion af de
Banquerouter, hvarigenom myntets värde
blifvit nedsatt; men derföre, att jag anser
nödvändigt att skapa ett alldeles nytt mynt,
och under en alldeles ny benämning, på
det allmänheten icke må förvillas genom
bibehållande af namnets likhet med det
gamla. Af sådan anledning anhåller jag
om proposition till bifall på mynt-enhetens
bestämmande till 12 sk., under namnet
Carolin', samt afslag på Utskottets förslag,
och begär i annat fall på förhand
votering med förbehåll, att sedermera få
yttra mig om de öfriga detaillerna, och
deribland om slagskatten.
Grefve Cronhjelm_, Otto August: Jag
har endast begärt ordet för att uttrycka
de fördelar, som enligt min tanka äro förenade
med Herr Lefrens förslag. Jag har
likväl deri blifvit förekommen af Herr von
Troil, och får nu blott tillägga, att utom
fördelen af mynt-enhetens öfverensstämmelse
med det allmännaste beräkningssättet,
hvilket äfven jag tror vara Riksgäld, anser
jag erfarenheten hafva gifvit de mest gällande
bevis för de skäl Herr Lefren anfört,
och i allmänhet visat de länders företräde,
som hafva en låg mynt-enhet. Jag
äger i detta afseende samma kännedom som
Herr Lefren, och kan icke finna honom
vederlagd af hvad å motsatta sidan här blifvit
anfördt; ty hvad Herr Rosenblads ci
-
9°
Den 19 Octo)}er e. m.
tation af Portugal och England beträffar,
tror jag icke att exemplet är bevisande.
Der äganderätten såsom i Portugal icke
hålles i helgd, kan ingen välmåga äga rum
med hvilken mynt-enhet sorn hälst, och
hvad Englands välstånd beträffar, så halden
värde Talaren rätt, om man med ett
lands välmåga menar, att de högre classerne
lefva icke blott i välstånd, utan i
den öfverdrifnaste rikedom och lux, under
det de lägre classerne lefva i svält och
uselhet; men om man menar en allmänt
och jemnt spridd välmåga, tror jag icke
att England kan åberopas såsom exempel.
I afseende på hvad Friherre Cederström
talat om bedrägeri med namnet, synes det
mig vara temligen likgiltigt, sedan bedrägeriet
i saken, eller den så kallade banquerouten,
är gjord; men då, som sagdt är,
allmänheten är mest van vid Riksgäldsräkningen,
tror jag det vara bäst, alt hålla
sig dervid, och anhåller om proposition
till bifall å Herr Lefrens förslag.
Herr Hjerta: Herr von Troil har fästat
sig vid mitt yttrande, att detta vore
en sak som berodde på Konungen, i följd
af 79 §. Regerings hormén. Jag har endast
sagt, att, sedan vi bestämt hvad värdet
skall vara i silfver på myntet, och deruti
hafva vi initiativet, beror det på Konungen,
att slå hvad mynt han behagar; ty
örn Konungen sedan behagar säga, att här
I
Den 19 October e. ra.
91
skall slås endast 12-skillingsstycken, eller
. endast f Riksdalersstycken 0. s. v., blir det
hans ensak, så vida han icke går ifrån det
skrot och korn vi gemensamt med honom
bestämt. Sedan vi stadgat, alt papperet
skall inlösas efter så och så mycket silfver,
är det andra ett önskningsmål, hvilket äfven
synes i Utskottens Utlåtande, sorn innehåller:
att Rikets Ständer måga hos Kongl.
May.t i underdånighet föreslå, att en lägre
enhet än 1664 års myntordning utsätter
och iyy6 års Realisations förordning
åberopar, måtte för myntf örhållanderne och
penningeberäkningen i landet bestämmas, och
att denna enhet må blifva ett silfvermynt
af lika värde med 18 sk. silfver efter 1664
års myntfot. Sålunda är det blott om enheten
vi öfverlägga, men derföre är det
ej sagt, att Konungen låter slå enheten,
ty Han kan befalla Sitt Myntverk alt slå
åtlondedelar, eller andra delar af enheten,
emedan Myntverket står under Konungen.
Delta har varit ett missförstånd, och det,
som skiljer Herr von Troil och mig, är
att han vill hafva Riksgäld, men jag Banko.
Jag har förut visat de grunder, hvarföre
jag tillstyrker Banko, nemligen att,
det enskilta lifvet må gå fram huru som
helst, måste denna sak betraktas såsom det
offentliga genom författningar stadgade nu
fortgår. Då detta är i Banko, då alla förskrifningar
och inteckningar i bela landet
äro i Bauko, anser jag att det, som
9*
Den 19 October e. m.
finnes på papper, som i jordeböcker, i
documenter af alla slag synes för ögat,
måtte vara vigtigare, än det, som gäller
på torget, ty detta sednare lämpar sig efter
det förra, mendet, som är skriftelaget!
uppsatt, lämpar sig icke så lätt efter det
andra. Om vi förändra Riksdalern till Riksgäld,
blir det en följd att alla förskrifningar
skola omskrifvas, alla inteckningar förändras,
och då tror jag, att det blir värre
villervalla. Hvad Friherre Cederström
angår, så förefaller det mig ändå besynnerligare,
att lian yrkar på Riksgäld. Han
bar påstått, att detta är en bankrutte, oell
bar blandat mig enskilt i densamma, ehuru
jag är rätt oskyldig deruti, emedan jag
ej var närvarande vid 1815 års Riksdag,
och den första tanka jag byste vid 1818
års Riksdag var, att myntväsendet borde
sältas på en säkrare fot. Alt han icke heldre
väljer Banko än Riksgäld, såsom mera
beslägtadt med det begrepp lian fattat,
begriper jag icke. För mig synes det tydligt,
att, om vi skulle besluta, att Riksgäld
skall vara enbeten, blifver följden att alla
enskilta förskrifningar och offentliga acter
skola ändras, hvaremot, om den bestämmes
till Banko, intet behöfver ändras. De
gamla acterne och förordningarne hafva sin
kraft qvar, och förskrifningarne i Banko
behålla sin kraft, i synnerhet sedan Utskotten
föreslagit underafdelningen af §
Riksdaler, hvarigenom reda blir äfven för
Den 19 O c tobe r e. ra.
93
ögat, så väl som för hufvudet. Jag tillstyrker
således bifall å Utskottens förslag.
Herr Hegardt_, Christian Bernhard:
För min del, och i allmänhet utan tillämpning
till förevarande fall, skulle jag tro,
att det är likgiltigt, hvilken myntfot man
väljer, då man skall bestämma en; hög
eller låg är den endast i afseende på en
föregående. Men jag kan ej dela Herr
Lefréns åsigt, till följd hvaraf en lägre
myntfot skulle bidraga till lägre arbetsoch
varupriser, och derigenom öka välståndet.
Jag kan icke, och vill ännu mindre,
bestrida hans erfarenhet i denna del,
men den öfverenstämmer ej med min erfarenhet
af andra länder, der jag vistats
ej så obetydlig tid, ej eller öfverensstämmer
den med historien. Utom de exempel
Herr Rosenblad anfört, får jag fråga,
om icke välståndet i England är större än
i Turkiet, än i Portugal, än på Barbariska
kusten, der nu den lägsta enheten är,
och der man bemödar sig att göra den
ännu lägre. I England var en så hög
mvnträkning under Konungarne af det Normandiska
Huset, att den var 3 gånger större
än nu. Ingen lär likväl påstå, det priserne
på arbete då voro högre, än för
närvarande; de voro tvertom mycket lägre.
Priset på arbete beror icke på myntberäkningen;
det beror på efterfrågan och
tillgång; och om arbetet skall vara väl
94
Den ig O c lo b er e. m.
eller ilia lönt, beror på samhällets tillstånd,
samt huruvida nationalförmögenheten och
industrien äro i af- eller tilltagande. Detta
är min mening, och så tänkte äfven
Adam Smith, som först lärde England och
Europa, att i dessa ämnen tänka grundeligt,
redigt och klart. Vid tillämpningen
till ifrågavarande fråga, om det är bättre,
alt antaga grunden af 18 sk. eller 12 sk.,
får jag, på de skäl Utskotten anfört, och
som ytterligare blifvit utvecklade af Herrarne
Tham, von Hartmansdorff och Hjerta,
tillstyrka, att Ridderskapet och Adeln
måtte bifalla Utskottens hemställan.
Herr Tham: Sedan, såsom jag tror,
3 Stånd bifallit Utskottens Utlåtande, och,
efter hvad Herr Hjerta omständeligen yttrat,
det väl är Rikets Ständer , som bestämma
skrotet och kornet, men Konungen ensam,
som bestämmer de olika namnen, eller
styckenas olika storhet, torde Herr
Lefren finna alt, på sätt Utskotten framställt
denna fråga, den föreslås till Konungens
sanction; och Konungen äger rätt att,
utan förändrande af skrot och korn, derom
besluta. Vi borttaga blott tiden med
en sak, som ej kan komma under omröstning
i Förstärkt Utskott, sedan den genom
3 Stånd är afgjord. Om Riksgäldsberäkningen
skulle införas, så, utom de olägenheter
Herr Hjerta omnämnt, kunde äfven
en olägenhet för löntagare inträffa, att all
-
Den 19 O c t o b e r e. m.
mänheten önskade betala i Riksgäld hvad
vi besluta i Banko. Detta är ej ur vägen
att nämna. Utskottens Utlåtande har så
förenat båda åsigterne, att man ej bör
mycket strida derom. Hvad åter Myntets
benämning angår, så har Friherre Cederström
yrkat, att namnet 1111 icke måtie
blifva detsamma, som då 48 sk. specie
svarade deremot. Ja, detta har existerat,
men före 180g, och icke sedan. Kronoullagorna
utgå i R:dr Banko, men icke i
silfver, utan papper, och detta förklaras
nu vara svarande emot 18 sk. i silfver.
Jag tror, att då man ej aflyser sedelmyntet,
då man bibehåller ett mynt, som svarar
deremot, kommer den nya 18-ski 11 ingen
specie att gälla 1 R:dr Banko i papper,
och som alla Kronoutlagor kunna liqvideras
i papper, lär det ej göra någon
förvillelse. Tvärtom anser jag, alt alla nya
benämningar skulle bereda förvillelse; men
allmänheten skall förstå, att då man kallar
det nya myntet en Riksdaler, är det svarande
emot en Riksdaler i papper. Det
skall dessutom ej ristas på det, att det innehåller
18 skillingar specie.
- J ' ' v ' • \ ‘ '
Herr Rosenblad: Jag skall ej följa en
värd Talare till ämnen, som lyckligtvis redan
äro afgjorde; ej eller skall jag tala om
det fattiga England. Jag vill blott erinra
derom, att det var tvertom emot min tanka,
att det skulle vara likgiltigt, hvilken en
-
96
Den 19 October e. ra.
het man antager. Man kunde då, om man
vore consequent, för att ytterligare befordra
välmågan, föreslå runstycket, ty efter
den anförda satsen skulle med dess införande
välstånd och trefnad uppkomma. Det
är tämmeligen likgiltigt, hvad beslut vi fatta,
då 3 Stånd afgjort saken, men om Ridderskapet
och Adeln ej vill, att vi skola
gifva efter, får jag nu på min sida yrka
votering, i händelse motsidan äfven yrkar
den.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf'. Innan
jag går till sjelfva hufvudsaken, skall
jag utbedja mjg till besvarande få upptaga
några anmärkningar. Man har nemligen
sagt, alt det skulle vara så nyttigt att
mynt-enheten vore liten j och man har till
styrka derföre åberopat erfarenheten. Jag
har ock vistats i länder, der olika mj'ntenhet
funnits, men min erfarenhet bekräftar
ej det gjorda påståendet. Jag har varit
i Dannemark, då mynt-enheten var lika
med vårt specie; jag har varit der, då
den Danska Riksdalern courant hade fallit
ända till några få sk. Svenskt Riksgäld,
och jag har varit der, sedan Riksbankmyntet
blifvit infördt. Jag må säga,
att välmågan var störst, då mynt-enheten
var störst, och minst då den var minst.
Jag tror derföre, att denna sak ej har gemenskap
med välståndet. Eller månne hos
oss
Den 19 October e. m.
97
oss välståndet var bäst, då en daler koppar
var vår enhet? Eller månne det är
bättre här i Norra Sverge, hvarest man
ännu räknar i daler koppar och mark, än
i de södra orterna, der man räknar i daler
silfvermynt? Jag finner ej minsta gemenskap
emellan dessa saker. Dernäst är
det mycket omtvistadt, huruvida den nya
enheten skall kallas Banko eller Riksgäld.
Jag för min del instämmer i denna del
med Friherre Cederström, alt det är orätt,
att gifva en ny sak ett gammalt namn.
Derigenom skulle samma oredor stiftas i
myntväsendet, som i medicinen, hvarest
verkliga olyckor uppkommit deraf, att man
gifvit nya namn åt gamla compositioner.
Jag får derföre, då meningarne äro så olika
, föreslå en medelväg. Jag tror alt, då
man vill reglera ett mynt, bör man ej
rådfråga blott det abstracta förnuftet, utan
ock det allmänna lefvernet och fördomarne.
Förtroende till ett mynt kommer ej
blott genom raisonnement, och en opinion
låter knappt öfverbevisa sig. Derföre skulle
jag tro, att man gjorde bäst att följa
samma exempel som 1776. Man decreterade
då, att 1 R:dr skulle innehålla 18 daler,
i stället för han förut endast innehöll
g. När nu 1 Rcdr specie gått i värde till
128 sk. i papper, så kan man blott stadga,
att det skall gå 128 sk. på Riksdalern i
stället för såsom hittills endast 48. Då fin46
H. 7
Den 19 October «. m.
ge N;itionen sin gamla vän tillbaka, och det
skulle stärka förtroendet lill realisationen.
Men för att nu komma till medelvägen, så
ville jag, att den gamla Riksdalern skulle
delas i 4 delar, som kunde kallas Caroliner,
eller tilläfventyrs Riksort, och innehålla
3a skillingar hvardera, samt vara lika
med i R:dr Rrgds. Dermed vunnes, att
den, som ville, kunde räkna i Caroline!’,
och den, som ville räkna i Riksdaler,
kunde göra det utan förvillelse. Jag hemställer
derföre, om icke allas mening derigenom
bäst skulle förenas, och det stora
ändamålet säkrast vinnas, så mycket
mera som ingen rubbning derigenom skulle
ske i utlänningens begrepp om vårt specie-mynt.
I alla böcker om mynt, står
vårt gamla specie-mynt lill skrot och korn.
Om vi behålla samma enbet, kände han
genast igen den. Vi kommo i lättare förhållande
med honom, än om vi göra en
ny enhet; nya böcker lingö annars utgifvas,
innan den blefve allmänt bekant.
Friherre Cederström: Man har yttrat
förundran deröfver, att jag skulle hafva
yrkat Riksgäldsberäkning. Jag har ej nämnt
ett sådant ord, och har ej eller yrkat ett
sådant namn. Frågan är, om enheten skall
vara 12 eller 18 skillingar specie. Detta
är den enklg frågan. Jag förklarar öppet
dervid, att jag ej nfstår derifrån, att den
föreslagne benämningen af Riksdaler vore
Den ig October e. m.
99
en skadlig åtgärd. I sådant fall finnér jag
den utväg Herr Cederschjöld föreslagit bättre.
Jag instämmer med dem, som af farhåga
för hastigt stegrade priser vilja hafva
en mindre enhet; hufvudsakligen för
att få det nya myntets enhet desto mera
skiljd från det gamlas, ty jag tror ej, att
välståndet derigenom befordras; men jag
finner det oskadligt, endast namnet blir
annat än Riksdaler. Man handlar ej klokt,
då man ger samma namn åt två olika saker,
der tusendetals menniskor finnas, hvilka
ej förstå ombytet. Vi måste nödvändigt
påminna oss, att det finnes många
menniskor, som ej kunna ingå i beräkningar,
och hvilka, af vana vid det gamla
namnet, tro sig rent af bedragna, då de
jemföra nya och gamla Riksdalersstycken.
Jag har ingenting emot hvad namn man
gifver enheten, hvilken jag företrädesvis
vill hafva bestämd till 12 sk. i silfver, men
icke bör den kallas Riksdaler, och icke
Riksgälds Riksdaler.
Herr Lefrén: Den, som täckts taga
närmare kännedom af de orsaker jag anfört,
kan ej annat än finna, att jag ej påstått
att välståndet uppkommer derigenom,
att man sänker enheten, men jag har sagt,
att det hindrar välståndet alt fortgå, om
man höjer den. Vår enhet påstår jag vara
Riksgäld. Begreppen fästa sig dervid.
46 H. 7*
ioo Den 19 O c to ber e. m.
Riksgäldsskillingarne ii ro de, sora i småhandeln
aro mätare. Man kallar en Bankoskilling
någon gång en skilling, men vanligen
en 6-styfver, och ha 1 fski 1 lingen en
3-styfver o. s. v. Allt mates i Riksgäldsskillingar.
Jag har sagt, att raan ej bör
lioja enheten. Jag vill ej ingå med en Talare
uti undersökning om Barbariska kusten,
om Turkiet, om England och om
Portugal. Hvar och en vet, huru olika
förhållandena äro. Barbariska kusten och
Turkiet hafva enväldiga Regenter och Paschar,
som efter godtycke kunna handla
med myntet. Det tillhör oss ej, att
tala om andra Stater, än dem, som hafva
ett ordnadt förhållande. Hvad England
beträffar, vågar jag påstå, tvärt emot
andra, alt de lägre folkklassernes ställning
ej är så behaglig, som man säger, och som
de högre påstå. England liar dessutom nyligen
ändrat sin enhet, Grönan, som nu är
20 procent lägre, än 181S. Jag är af dea
tanka, sorn Friherre Cederström yttrat, att
ett nytt namn bör bestämmas för ett nytt
begrepp. Det är lätt för allmänheten att
veta, hvad det vill säga, att ett mynt gäller
detsamma, som Riksgäld; det är lätt fattadt,
att en Carolin är detsamma som 1 R:dr
R:gdsS:r. Då har man en enhet, om hvilken
man ej säger, att en trea är fyra och
en half, och en tvåa tre Riksdaler; en 8-  sk. 12 sk. 0. s. v. Jag yrkar således, att
contra-propositionen måtte blifva, alt den
Deri ig October e. m. 101
nya anheten blir af cicil gamla, samt
kommer att heta Carolin.
Herr Hjerta: Det händer oss vid denna
öfverläggning, som vid flere andra, att
vi öfvergå behofvet af öfverläggningen derigenom,
att vi anföra en hop skäl, sorn ej
bevisa något, men som måste motsägas för
att utredas. Jag skall ej vara omständlig,
men då man heskrifver vigten af att gifva
nya namn åt hvad man kallar 113m begrepp,
måste jag yttra något. Här måste vara fråga
om, alt vi skola hålla oss vid de gamla
begreppen, och ej rubba dem; utan på
samma gång vi genom tvång säga, alt så
skall förmögenheten beräknas, äfven, så litet
möjligt är, rubba det tale- och räknesätt,
sorn i landet finnes. Frågan är således:
hvarigenom rubbar jag minst de enskilla
förhållanderne, icke bland den kunnigare
klassen inom nationen, ulan den enfaldigare,
genom Banko- eller Rikgäldsberäkning?
Om jag framställer saltsen så, tror
jag ej att Herr Lefren skall motsäga mig,
ty samma skäl han anför för Riksgäld, skulle
man äfven kunna anföra för så många
räknesätt, som begagnas i orterne, och
man skulle kunna för dem alla få samma
resultaler, som han får för Riksgäld. Då
uppstår Statens pligt, att icke ändra sina
allmänna författningar, och de förhållanden
sorn i rätts väg äro i fråga. Det enskilta
behöfver detta; staten ej så mycket
102
Den 19 Octo be re. 111.
Ty att den, som säljer äpplen, rättar en
till två styfver, och att den, som säljer
ägg, gör myntet till mark, är lika säkert,
ty här kommer detta ej i fråga. Men der
förskrifningar eller contracter finnas, der
står i följd af Förordningarne Banko, och
så länge det står, tror jag all den minsta
ändring är att bibehålla det förriga; och
jag vågar säga, att om jag vid en myntbestämning
trott, att den skulle föranleda annat,
än att bestämma Bankosedelns värde,
skulle jag ej hafva röstat för densamma,
emedan jag tänker mig, att villrådigheten
hos massan -skall blifva långt farligare, örn
vi göra begge ändringarne på en gång. Derföre
hade det varit bättre, att ej gifva ut
någon Förordning, utan blott utvexla i Banken
efter den antagna grunden, på samma
sätt som man 1810 gjorde inhibition i vexlingen,
utan någon föregången åtgärd. Ty
örn allmänheten hade agt att göra detta,
och hade nöjt sig med 18 sk. i silfver,
hade det varit bättre, än om man sätter
massan i rörelse i afseende på förändringen.
Således bör man antaga den princip,
att ju mindre ändring, dess bättre. Jag
fruktar, att man genom föga passande Förordningar
kan föranleda till förändringar i
enskilta förskrifningar, och svåra följder.
Det är mycket ordadt om fördelen af en
låg enhet. Det är lika sakrikt bestridt. För
min del skulle jag ej tro, att, genom denna
enhet, behofven blifva till lägre pris.
Den 19 Octo ber e. in.
io3
Man måste i alla händelser i lifvet först
fråga, hvad som passar för ögonblicket, ehuru
det väl kan hända, att det finnes ett
fullkomligare tillstånd för framliden. Men
här är fråga örn hvad som kan vara mest
passande i denna tid för allmänheten, och
då tror jag, att man rättast väljer Banco.
Herr Cederschjöld har framstält ett förslag,
som skulle gora hela Svenska folket, om
jag så vågar säga, yra i hufvudet, nemligen
att vi skulle behålla Riksdalern specie,
ehuru vi alla gifvit våra förskrifningar i
B;i 11 ko. Ilan vill hafva specie, och Carolinerne
till 5 deraf, hvilket för ögonblicket
tyckes göra förslaget passande; men vi skulle
vräka omkull hela begreppet om vårt
Statsmynt. Följden skulle blifva, att alla
sedlar skola eva Iveras efter ojemna tal, ett
besynnerligt förhållande, utur hvilket jag
ej ser, huru vi skulle hjelpa oss. Jag kan
således ej annat än bestrida en sådan satts.
Jag skulle för min del tro, att då utan all
fråga specie kan anses såsom ett glömdt
mynt, enär ingen tänker derpå, utan alla
räkna i Banko, och ingen vänj t sig på 20
år att se annat än Banko, så böra vi antaga
ett mynt, som är svarande emot det.
Då allmänheten ser, att myntet är svarande
emot detta, ser den ock, att 2 sådane
utgöra 2 B:dr Banco. Det räknar den ut
ganska snart. Alla uppställningar, som andra
gjort, skulle leda deihän, att allmänheten
skulle finna sig förvillad. Sätter man
i<4 \ Den 19 October e. m.
enheten till en Riksdaler Riksgäld, tror allmänheten,
att den måste vara en Riksdaler
Banko, om icke den skall betecknas med
de besynnerliga bokstäfverne RGS. Om det
åter sägcs, att den är Banko, vet hvar och
en, att -det ej är någon förändring. Af alla
dessa skäl yrkar jag, att Utskottens Utlåtande
i denna del måtte bifallas, och kan
ej finna annat, än att bifall dertill måtto
vara conseqvent med irsta punkten, som innehåller,
att 128 sk. Banco skola vara svarande
emot 1 Rrdr specie. När nu Ridderskapet
och Adeln säger, att de hos Konungen
anhålla, alt den nya enheten blir 18
sk. specie, så är det conseqvent.
Herr von Troil: Det missförstånd Herr
Hjerta om ta lt, mellan honom och mig, härleder
sig från olika begrepp om skrot och
korn. Han tror, att dermed menas blott
myntets finhet; jag tror att dessa tvänne
ord äfven betyda två saker, nemligen myntets
finhet och dess storlek. Hvad beträffar
Herr Hjertås yttrande om enheten, så instämmer
jag i alla de premisser han anfört,
och hufvudsakligen deruti, att ögnatnärkefc
bör fästas derpå, att förhållandet för de
fattigare classerne är laggrannäre, och att
de mera bildade, 110g hjelpa sig till rätta.
Nu är just förhållandet det, att Riksgälds
’ är för de fattigare den allmänna måttstocken.
Räknesätten af daler, mark och öre
begagnas Väl äfven, men icke på långt när
Den 19 October e. in.
io5
så mycket som Riksgäld. Herr Hjerta har
sagt, att Banko nyttjades i Kronouppbörd
och större transactioner. Hvad Kronouppbörd
en angår, så är ingenting lättare hjelpt.
Det fordras endast Ständernes beslut för att
deruti göra ändring; men för att ändra förhållandet
inom Nationen, fordras en eller
flere mansåldrar. Herr Tham har befarat
en annan olägenhet, om Riksgäld antages.
Han har trott, att det skulle vålla en nedsättning
af 33| procent i alla skatter. Jag
kan ej anse det såsom något stort ondt;
men han, som är af en annan öfvertygelse,
kan äfven vara lugn, emedan jag tror, att
Svenska allmänheten ej får svårt att begripa,
att Carolinen är detsamma som Riksgäld.
Jag tror alt den lika litet skulle göra försök
att betala i Caroli ner, som den hittills
gjort, att betala med Riksdaler Riksgäld, de
i banko uppförde Kronoutskylderne, och
skulle ett sådant försök göras, tror jäg ej
att executiva magtens organer äro till den
grad släpphänd te, att de ej deruti finna rättelse.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag önskade än förebygga en votering,
och får derföre göra Herr Lefren uppmärksam
derpå, att en vunnen votering
här kan lända till förlust i saken. Skulle
Ståndet förena sig med de öfrige Stånden,
så finnes icke mera än en tanka uttryckt.
Skulle Konungen icke vilja gilla denna,
io6
Den 19 Octobcr c. m.
utan framställa en annan, så blir en tanka
emot en annan; skulle Herr Lefren vinna
här, men förlora i Nämnden, så är det föga
sannolikt, att Konungen gör afseende på
de åsigter, som blifvit framställde. Det synes
derföre politiskt riktigt, att ej drifva
saken för långt.
Herr Munck af Rosensköldj Eberhard:
Sedan bufvudfrågan fullständigt blifvit discuterad,
tyckes den önskan vara billig, att
komma till ett snart afgörande. Jag har
härtill äfven ett annat skäl. Jag bar funnit,
att under loppet af discussionen vissa
Ledamöter, oaktadt de torde vilja företrädesvis
anses för folkets rättigheters försvarare,
likväl varit beredde att uppoffra åtskilliga
af folkets och dess representanters
rättigheter, då det passat för deras syftemål.
Så hafva vi hört Friherre Anckarswärd
och Herr Hjerta påstå, att Konungens
sanction fordras för verkställigheten af myntbestämningen
både med oell utan realisation;
sedan har en värd Ledamot Herr Grefve
von Schwerin påstått, att Konungen äger
rätt att sjelf göra myntbestämningen, om
Rikets Ständer underlåta det, och nu hafva
vi i afton hört Herr Hjerta påstå, att
Konungen äger rätt att slå mynt efter godtycko,
och på annat sätt, än efter de grunder,
som Rikets Ständer föreslagit och bestämt.
Om vi icke göra ett snart slut på
frågan, torde ännu flere Konungens makt
Den 19 October e. m.
utvidgande, men Ständernes inskränkande,
påståenden bringas å bane, så mycket favligure,
som de framställas af Representanter,
ansedde såsom utmärkt liberale.
/
Herr Cederschjöld: I anledning af de
anmärkningar Herr Hjerta gjort emot min
framställning, alt den skulle vara ledande
till förvillelse för Svenska folket, får jag
blott påminna, att det vore ganska lätt att
finna, det if Carolin eller 48 sk. vore lika
med en Riksdaler Banko. Ingenting hindrade,
att ett mynt sloges, på hvilket stod
48 sk., på Carolinen 3a och så vidare.
Dessutom uppkomme derigenom lika litet
förvillelse, som nu deraf, att ingen sedel
finnes på Banko-enheten.
Friherre Cederström'. I anledning af
hvad nyss blifvit framstäldt, anhåller jag få
uppläsa 79 §. RegeringsFormen, så lydande:
Ingen förändring i Rikets mynt till
skrot eller korn, det vare sig till förhöjning
eller afslag, må äga runi utan Rikets
Ständers bif all; Konungens rättighet att låta
slå mynt dock oförkränkt. Således mätte
det vara Konungens rätt, att, med bibehållande
af skrot och korn, slå mynt.
Herr Skogman, Carl David: Jag vill
ej förlänga discussionen genom något ytterligare
anförande, utan endast anhålla om
bifall å Utskottens ifrågavarande tillstyrkande
i denna punkt. Jag tror, att det
io8
Den 19 O c t ober e. ra.
kommer att medföra den minsta rubbning i
närvarande räkneförhållanden.
Hans Excelleri ce Herr Grefven och
Lan cllMar skalken yttrade, att dä fråga nu
endast vore om bestämmande af mynt-enhetens
värde, och Hans Exceflence ansåg sig
först böra framställa proposition å hvad
Utskotlen i afseende derå föreslagit, finge
Hans Excillence hemställa, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla, att, på
sätt Stats- och Banko-Utskotten föreslagit,
hos Kongl. Maj:t må i underdånighet anhållas,
att enheten för myntförhållanderne
må blifva ett silfvermynt af lika värde
med aderton skiRingar Silfver efter 1664
års myntfot, och alltså, enligt Realisationsgrunden,
motsvarande värdet af E11 R:dr
Banco.
Ropades Ja och Nej, hvarjemte votering
begärdes.
Herr von Troil: Jag anhåller om Herr
Grefvens och LandtMarskalkens proposition
å första punkten i Herr Lcfréns reservation,
I fall af votering anhåller jag, att den må
blifva contra-proposition.
Herr Lefren: För att bespara en discussion
om namnet, anhåller jag, att man
på samma gång måtte i contra-propositionen
intaga, att det nya myntet skall heta
Carolin.
Den i 9 Octo ber e. m.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken yltrade, att sotn endast
frågan om bestämmandet af mynt-enhetenS
värde hittills varit under öfverläggning, och
frågan om mynt-enhetens benämning sedermera
förekomme uti första Momentet af förevarande
punkt, trodde Hans Excellence
denna sednare fråga icke lämpeligen kunna
nu intagas i voteringspropositionen, utan
böra, efter särskild öfverläggning, sedermera
afgöras.
Hvarefter Hans Excellence framställde
följande voterings-proposition:
Den, som bifaller, att, på sätt Statsoch
Banko-Utskotten föreslagit, hos Kongl.
Maj:t må i underdånighet anhållas, att enheten
för myntförhållanderne må blifva ett
Silfvermynt af lika värde med Aderton
lingar Silfver efter 1664 års myntfot, och
alltså, enligt Realisations - grunden , motsvarande
värdet af En Riksdaler Banco,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer att hos Kongl.
Majit i underdånighet anhållas, att enheten
för myntet må blifva värdet af Tolf skillingar
Silfver efter berörde myntfot; eller
motsvarande värdet af En Riksdaler Riksgäld.
no Den 19 Octo her e. rn.
Friherre Cederström'. Jag anhåller, att
i Ja-propositionen, som slutas med: ”en
R:dr Banko,” måtte i stället sättas: en R:dr
Bankosedlar.
Herr Rosenblad: Jag åter ber, att det
måtte få förblifva vid hvad Herr Grefven
och LandtMarskalken, i enlighet med Utskottens
förslag, framställt.
Friherre Cederström: Jag skulle förmoda,
att då Ridderskapet och Adeln på
förmiddagan afgjort, att en Riksdaler,Banko
skall i silfver utgöras af 534 och ett
bråk ass, Ståndet ej nu måtte säga, att en
Riksdaler Banko skall utgöres af 18 skillingar
i silfver. Det blefve en contradiction.
Herr Hjerta'. Friherre Cederström återkommer
beständigt med sitt yttrande om
Banko och Specie, hvilket är ett förblandande.
Han säger, att 1 R:dr Banco skulle
vara 128 sk. Det har Ridderskapet och
Adeln icke beslutat. En Riksdaler Banko
har varit 48 sk. i sedlar. Hvarföre Herr
Rosenblad påstår, att det ej skall vara sedlar,
kan jag dock icke förslå. Jag instämmer
deruti, att det lika så gerna kan stå
sedlar, som Banco; det gör intet till saken;
men det är rent af ett ordspel, som
icke behöfves. Vi kunna ej tala om annat,
än Bankosedlar, ty annars uttrycka
vi oss med ordet silfver. På denna grund
tror jag, att hvad Herr Grefven och Landt
-
Den 19 Octo ber e. m.
111
Marskalken framstält, är riktigt, men att vi
ej behöfva ingå i någon discussion om orden
Banko eller sedlar.
Herr von Hartmansdorff: Jag bestrider
så mycket mera den jemkning i Japropositionen,
hvilken föreslås, som den proposition
Herr Grefven och LaudtMarskalken
framställt, är enlig med de ordalag Utskotten
begagnat. Jag förbehåller Ståndet
och mig, att få rösta öfver Utskottens Utlåtande
nu, såsom vid andra tillfällen, utan
afseende på de jeinkningar en eller annan
Ledamot kan önska, i strid deremot.
Herr Ribbing: Jag förenar mig med Herr
von Hartmansdorff.
Herr Rosenblad: Hvad som blifvit yrkadt,
torde vara så mycket öfverflödigare
af en Nej-propositions försvarare, som i
Sverige ej funnits annat Banko-mynt, än
sedia r.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skal ken förnyade den af Hans Excellence
nyss framställde Voterings-proposilion,
hvilken af Ridderskapet och Adeln
godkändes, samt derefter anslogs.
Voteringen börjades klockan 8 eftermiddagen;
och befunnos efter voteringens
slut klockan 9 om aftonen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
112
Den 19 October e. tn.
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, sorn följer:
Ja — ^5.
Nej — 64.
I 'följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förda protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit, det
hos Kongl. Maj:t må i underdånighet anhållas,
att enheten för myritförhållanderne
må blifva ett Silfvermynt af lika värde
med Aderton skillingar silfver, efter 1664
års myntfot, och alltså, enligt Realisationsgrunden,
motsvarande värdet af En R:dr
Banco.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frun Stats-Utskottet:
Af den 3 dennes:
N:o 285. I anledning af återremiss å
Utskottets Betänkande N:o 208 angående
f. d. Allmänna MagazinsXnrättningens förvaltning
och utredning.
N:o 286. I anledning af väckt motion,
att granskningen af 1827 års afslutade Räkenskaper
för StalsYerket borde af StatsRTtskottet
verkställas.
N:o
Den 19 October e. m.
N:o 287. I anledning af väckt motion
om rättighet för Hemmansägare i Herjeådalen
lill Skatteköp af visse Kronofisken.
N:o 288. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
]65, rörande fördelningen af de genom en
med Kejserliga Ryska Regeringen afslutad
LiqvidationsConvention influtne medel.
N:o 289. I anledning af väckt motion
om rättighet för Städernes Embetsoch
Tjenstemän, att deltaga uti CivilStatens
Pensions-Inrättning,
Åf den 12 dennes:
N:o 290. Angående anslag af medel
till Utgifternes bestridande för H. M. Drottningens
Höga Kröning.
N:o 291. Angående understöd till beredande
af communication medelst Ångeller
Tramp-Fartyg emellan Stockholm och
Städerne vid Bottniska Viken.
N:o 292. I anledning af väckt motion,
rörande underhållsskyldigheten af Nyqvarns
Bro.
N:o 293. I anledning af erhållen återremiss
å Betänkandet N:o 75, rörande frågan
om underhållandet af Hallsnäs Bro.
N:o 294. I anledning af erhållen återremiss
å Betänkandet N:o 209, rörande afskrifning
af förra MagazinsFondens äldre
46 H. 8
h4 Deri 19 Octolier e. ar.
fordringar, samt angående grunderne för
dylika åfskrifningar hädanefter.
N:o ac)5. I anledning af f. d. Kamereraren
vid Götha CanalBolags f. d. DiscontContoir
i Götheborg C. A. Iggeströms
till Utskottet ingifne ansökan, i afseende
på dess uppbördsbrist.
Af den i4 dennes:
N:o 296. Om verkställd granskning af
1825 och 1826 årens räkenskaper öfver
Hospitals- och BarnhusFonden, samt Lazaretts-
och Curhus-räkenskaperne för sistnämnde
år.
Af den 17 dennes:
N:o 3o2. I afseende på RiksgäldsContorets
behof från och med år i83o till
och med år 1834-
N:o 3o3. Angående vilkoren för Sal t—
petterGärdens upphörande.
N:o 3o/p I anledning af skiljaktiga
beslut inom RiksStånden i vissa delar af
StatsRegleringcn.
Frun Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten:
Af den 6 dennes:
N:o 73. Angående yrkadt behof af
lindring eller understöd för Rotehållare inom
Jemtland.
Den 19 October e. m. n5
N:o 74* I fråga om sökt lindring för
Rusthållarne under Jemtlands HästJägareSqvadron.
N:o 75. I anledning af framställd erinran
mot de Contract, som med åtskilliga
Rotar vid Jemtlands FäitJägareRegemente
skola vara afslutade om underhållandet
af hästar i stället för manskap.
N:o 76. Med förslag till undanrödjande
af missförstånd vid tilldelandet af
den utaf Rikets Ständer, med anledning af
Utskottens Utlåtanden N:is 23 och 5p, beviljade
belöning för införde förbättringar
i väfnadskonsten.
N:o 77. I anledning af erhållne återremisser
å Utskottens Betänkande N:o 26,
om anslag af Allmänna medel för Arbetsoch
Correctionslnrättningar i åtskilliga delar
af Riket.
Frän Stats-_, Bevillnings-, Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskotten:
Af den 29 nästlidne September:
N:o 78. Rörande Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående förändrade grunder
för Lego- och Salu-Sågars samt "Valk- och
Stampverks beskattning, så väl som angående
flera inom RiksStånden om Mjöl- och
Sågqvarnar samt deras beskattning väckta
Motioner.
46 H.
8
Den 19 Octo Ler e. m.
N:o 79. Angående väckt fråga om förändrad
grund för prestationers utgörande
af hemman.
Från Lag-Utskottet'.
Af den to dennes:
N:o 110. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
4» öfver väckt motion örn stiftande af en
Lag, hvarigenom må förekommas, att gäldenär,
medelst diktade köpe-afhandlingar,
undanhåller sina borgenärer de tillgångar
han kan äga till betalning af sin skuld.
N:o lii. I anledning af Vällofl. BorgareStåndets
remiss om förslag till ändring
af 2 Mom. i 3 .§. af 10 Cap. ByggningaBalken.
N:o lii!. Öfver väckt motion, om ändring
af 1 och 3 §§. i 3o Cap. RättegångsBalken.
Frän Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten :
Af den i5 dennes:
N:o 61. Rörande vackt fråga, att 1827
års SkiftesStadga icke må tillämpas på de
Enskiften, hvilka vid Stadgans utgifvande
voro påbörjade, men ännu icke hunnit fulländas.
N:o 62. jijfver väckt motion med förslag
till Straff-Lag mot olagliga Tjenste-accorder.
Den 19 Octo ber e. m.
117
N:o 63. Med förslag till jemkning uti
RiksStåndens beslut, rörande väckt fråga,
att Rådstufvu- och Kämners-Rätter må erhålla
Exemplar af utkommande Författningar,
äfvensom att KämnersRätter må tillhandahållas
den såkallade FörfattningsSamlingen.
N:o 64. Med Förslag till jemkning uti
RiksStåndens beslut i fråga om förändrad
redaction af sista punkten i 1 §. i5 Gap,
BygguiugaBalken m. m.
Från Expedit i ons-Utskottet:
Af den 19 October:
N:o 204. Med hemställan, att RiksSlåndens
ProtocolIsUtdrag hädanefter måtte
i nummerföljd Utskottet meddelas.
Lades på bordet.
Upplästes ett från Hedervärda BondeSlåndet
inkommet ProtocollsUtdrag af denne
dag, innehållande Ståndets beslut, att
hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla om
Riksdagens afslutande, sist i medlet af nästa
December månad; uti hvilket beslut
de öfrige RiksStånden blifvit iubjudne att
sig med BondeSländet förena.
Lades på bordet.
n8 Den 19 October c. m.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till io om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 21 Oct. 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskoltets insände förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse!’
till Kongl. Maj:t:
N:o 194. Angående fortfarande af det
understöd utaf Statsmedlen, Carlskrona Stads
Fattigvårds-Inrättning hittills åtnjutit, samt
om tillöluv g deri.
N:o 195. Angående GeneralAssistanceContoirets
förestående upplösning.
N:o 196. Angående af Majoren C. P.
Backman sökt eftergift af en honom ådömd
Bytes- och Efterräknings-skuld till Kronan.
N:o 197. Angående arrendet af Ottenby
KungsLadugård på Öland.
N:o 198. Angående gjord ansökning
om fortfarande af nedsatt arrende-afgift för
Lunda Kronohemman på Lofön.
Den 21 Oclober f. ra. ng
N:o igg. Angående undersökning om
upprinnelsen af den så kallade PrestTaxan.
N:o 200. Angående Arrendatorns af
fidei utaf Kongsöhrs KungsLadugårds södra
del gjorda underdåniga ansökning om
nedsättning i Arrende-afgiften.
N:o 201. Angående granskning af ManufacturDiscontens
Räkenskaper.
N:o 202. Angående fattig-bevis för
medellöse borgare, vid uppsägning af burskap.
N:o 2o3. Angående Sågarelönens utgörande
vid SågQvarnar.
Fortsattes pröfningen af Stats- och
BancoUtskottens den 12 sistlidne September
under N:o 14 afgifne, och den 21 i
samma månad f. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:ris 1, 2, 3, 4
och 5 förut meddeldte Betänkande!!, angående:
N:o 1, Bestämmandet af BankoSedelns
silfvervärde; N:o 2, Nödige ansedde
provisoriske åtgärder, innan Silfverutvexlingen
kan företagas; N:o 3, Bankens förhållande
till Staten, jemte hufvudgrunden
för dess lånerörelse; N:o t\, Nödvändigheten
af en förbättrad Lagstiftning för Banken;
och N:o 5, Några lämplige ansedde
stadganden för framliden, i afseende på
120
Den 21 Octo ber f. ra.
så väl första enheten, sorn underafdelningarne
af det metalliska myntet i silfver.
12 Punkten j * Momentet.
Att omförmäldte enhet må benämnas
1 Riksdaler, och detta namn derå uttryckas.
Herr Skogman , Carl David: Jag får
vördsamt föreslå det tillägg till denna punkt,
att enheten må benämnas / R:dr Banko,
så att ett silfvermynt må finnas, som icke
allenast motsvarar detta belopp, utan ock
benämnes lika.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag skulle tro,
att med ordet Banko måtte menas en från
Banken utställd invisning, och att således
Herr Skogmans förslag icke är alldeles riktigt.
Jag medger att det vore ett förtydligande;
men anser det innebära ett slags
besynnerlighet, då på Bankens sedlar finnes
uttrycket Specie.
Herr Cederschjöld , Pehr Gustaf: Jag
bade helst önskat, att man bibehållit den
gamla Riksdalern med sina underafdelningar;
men då det blifvit besluladt, att högsta
enheten skall svara emot 18 sk. i silfver,
tillstyrker jag, att den må helt enkelt
bållås Riksdaler, och endast utmärkas genom
uteslutande af det gamla tillägget Specie.
Derigenom bör ingen förvillelse kunna
befaras, i synnerhet när icke mer än
ett slags Riksdaler kommer att finnas.
Den 21 O c t o b e r f. rn.
Friherre Cederström, Jacob: Jag har
svårt att göra mig reda, hvarföre Utskotten
vilja behålla namnet R:dr på enheten,
då dermed förstås 18 skillingar. Månne
detta ord innefattar ett så besynnerligt ting
bär i Sverige, att man icke skulle kunna
skilja sig derifrån. Jag skulle tro, att det
rätta härvid vore, att gifva en ny benämning
åt enheten, och sedan Herr Lefren
föreslagit en sådan, emot hvilken jag icke
finnér något hinder, tillstyrker jag att en Carolin
må blifva enheten för Svenska myntet.
Herr Rothlieb, Axel: Sedan Ridderskapet
och Adeln samt de öfrige Stånden
Beslutat, att en del af gamla SilfverRiksdalern
skall motsvara den nuvarande Riksdalern
Bankosedlar, och en rubbning i det
allmänna skulle uppkomma, om detta mynt
erhöll annan benämning, än den allmänt
gängse Bankasedeln, så tillstyrker jag bifall
å Utskottens förslag.
Herr Anckarswcird , August: Jag skulle
tro, att minsta brytning och villervalla
skulle uppstå, om man fick behålla den
gamla benämningen Riksdaler Ranko. Vi
äro förut vane vid denna benämning, utan
att af dess förhållande till den gamla Riksdalern
ringaste confusion uppstått.
Herr Tham, Wolrath: Till hvad Herr
Anckarswärd yttrat, vill jag allenast tillägga
, att den nya Riksdalern Banko icke koni
-
122
Den 21 O c t o b e r f. m.
mer att motsvara den gamla Riksdalern
Banko, utan 18 sskillingar i silfver, hvilka
innehålla 48 skilli ngar i nu varande Bankosedlar.
Det skuljle således blifva en ovilkorlig
villervalla, om man förändrade namnet.
Hel dst vill jag för min del förena
mig med Herr Skogman; men skall äfven
vara nöjd med U tskottens förslag.
• Uppå derefte r af Hans Eoccellence Herr
Grefven och LamdtMar skalken framställd
proposition, blef 1 Momentet af 12 Punkten
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
12 Punkten. 2 Momentet.
Att utmy ritning derjemte måtte ske ,
så väl af detta största mynt, som i silfver
kommer att präglas, som af stycken motsvarande:
f R:dr Banco; \ R:dr dito ; ~ R:dr
dito; samt R:dr dito; Och att | fint
silfver och i koppar eller alli a ge, eller den
sä kallade 12-lödiga halten, må för sä väl
Hufvudmyntet som Under af delningar ne begagnas,
Herr Hjerta: Borgare- och BondeStånden
hafva vid denna punkt ansett en större
beqvämlighet uppstå deraf, att, i stället
för en tredjedels, låta utmynta en fjerdedel
Riksdalersstycken, samt behålla frdels
och i:dels Riksdalersstycken. Man får då
en lätt vexel, som icke kan tillvägabringas
nied de andra sorterna, utan mäste ersät
-
Den 21 Octo ber f. m.
123
tas af ~:dels Ridrsstycket. Det sista har
BondeStåndet afslagit och ansett för litet
för ett silfvermynt. Jag förenar mig häruti,
emedan, på samma sätt som 5 sousstycken
i Frankrike väl äro anbefallde,
men icke användas och icke en gång utmyntas,
den lilla piecen på 4 sk. Banko,
som blifver mindre än den gamla flugan^
skulle blifva så ohandterlig, alt man dermed
blefve föga belåten. Dessa småmynt
skulle törhända för öfrigt fordra bättre
machinerier för utmyntningen, än dem vi
nu äga. Angående sjelfva alhagen tror jag
det rättaste vara, att Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit, efter
vettenskapsmäns hörande, täcktes sjelf.'
derom förordna, såsom varande bäst i tillfälle
att afse både mjmtets och det allmän,-  nas gemensamma fördel.
Friherre Cederström: Innan jag vidare
yttrar mig, anhåller jag hos Herr Grefven
och LandtMarskalken om upplysnimg,
huruvida i de nu ifrågavarande myntsorterne
slagskatten kommer att inberäknas eller
icke.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att Ridderslsapet
och Adeln den 19 dennes f. m. besdutat,
att frågan om slagskattens inberäknande uti
myntet skulle efter särskild öfverlag gning
pvöfvas och afgöras. Det ankomme säle
-
I2l4
• Den 21 O c t o b e r f. m.
des på Ridderskapet och Adelö att företaga
detta ämne, när Ståndet behagade,
och hemställde Hans Excellence, om icke
Ridderskapet och Adeln torde finna tiden
dertill nu vara lämpelig.
Ropades Ja,
Friherre Cederström: Redan förut har
jag yttrat min öfvertygelse om nyttan, att
i myntet inräkna en slagskatt; men Utskottens
Utlåtande upptager icke verkliga
kostnaden för olika myntsorters prägling.
Genom det att myntet bär slagskatten, hvartill
icke räknas aflöning för Tjenstemännen,
eller förlagskostnaden för husens uppbyggande,
utan blott underhållet af machinexierna
och sjelfva myntnings-operationen,
.skall nödvändigt myntet blifva så mycket
underhaltigt, som denna slagskatt. Deraf
foijer, att jag för detta mynt bör i Banken
f.å lika lödigt omyntaät silfver till full vigt,
hvilket sålunda företrädesvis utbytes af
Guldsmeder, heldre än att nedsmälta myntot,
som dessutom stannar qvar i landet.
Det är således af stor vigt, att hafva en
noga bestämning, hvad utmyntningskostnaden
för olika sorter utgör. Ytterligare anser
jag vigtigt, att man icke allenast får
utmynta afdelningar af enheten, utan äfven
multipler, för att erhålla hvad större
myntsort som heldst. Om Ridderskapet
och.Adeln skulle finna denna framställning
grun.Jad, så, då nu deröfver icke kan be
-
Den 21 Octo ber f. m. i^5
slutas annorlunda, än att bestämma ett minimum
och maximum för slagskatten, skulle
jag tro det vara nödvändigt öfverlemna
åt Konungen alt bestämma denna slagskatt,
sedan de mest noggranna caiculer ägt runi
öfver kostnaderna, väl förståendes med de
afdrag jag nyss nämnt.
Friherre Wrangel, HenningDet är
tvänne ändamål man söker vid myntenhetens
fördelning. Det ena att i räkning
kunna skiljas åt så mycket som möjligt,
det andra att göra myntet så portatift sorn
i möjligt. I Norrige får man stundom, när
man skall utgifva \ sk:r, af brist på vexling
betala en mark; T*-:dels R:dr är visst
ett litet mynt; men ingalunda mindre än
5-sousstycket i Frankrike. Den anmärkning
Herr Hjerta gjort, att nyssnämnde mynt
föga begagnas, instämmer alldeles icke med
min erfarenhet, som sett det med mycken
fördel användas.
Herr Cederschjöld: Flera frågor hafva
blifvit sammanblandade i denna discussion,
nemi. enhetens fördelning, myntets loyering
och slagskatten. Jag vågar derföre
hemställa, om man icke borde företaga en
fråga i sender; och vill nu hålla mig blott
vid den sistnämnda, nemi. slagskatten.
Denna såkällade slagskatt kan jag för min
del icke annat än afstyrka. Mina skäl äro
i korthet följande:
•ia6
Den 21 O c t o b e r f. m.
lio Då den icke tillförene ägt rum, inser
jag ej, hvarföre man nu skulle införa
en sådan nyhet,
2:0 Derigenom skulle man på en om-väg
blott tillintetgöra sista plenidags beslut
om myntets halt.
3:o Får jag erindra, att myntets värde
icke ligger i pregeln, utan i dess intrinseka
halt. Detta gäller icke blott om
den utländska handeln, utan äfven om den
inländska, hvarest myntets värde snart sätter
sig efter hvad det gäller utomlands.
Derest föröfrigt man ock kunde hoppas,
att pieserna längre tid skulle inom landet
bibehålla sitt nominala värde, såsom t. ex.
i Preussen det så kallade schlechte Grosschen;
så voro de icke längre mynt, utan endast
mynttecken; och det är ju icke meningen
att nu införa sådana? På dessa skäl anhåller
jag, att ingen slagskatt måtte inräknas
i myntet; utan Banken få af sin vinst bestrida
denna kostnad.
Herr Lefren_, Johan Pehr: Den sista
Talaren tyckes hafva glömt, att Herr Grefven
och LandtMarskalken i förra plenum
inhemtade Ridderskapets och Adelns tanka,
huruvida min reservation kunde förekomma,
oaktadt den fråga afgjordes, som
då förevar. Derpå svarades ja. Häraf följer
klart, att när man nu företar den frågan,
som ligger i min reservation, innefattar
detta icke något hemoth,nde^, att på an
-
Den 2i Octo ber f. in. 127
nan väg kringgå det ku ‘slut, som då togs.
När det då utsädes, a tt denna fråga om
slagskatten|, jemte reser vationen, skulle förekomma,
så bör denn a öfverläggning nu
äfven få äga rum. Om en lindrig slagskatt
af i procent lägges i rnynlet, vinner man
den rediga myntfot, norn Herr Skogman
åsyftade vid sitt förslag', och då man derjemte
förbehåller hvar ■ Deli en rättighet att
i omyntadt silfver få ut det fulla antal ass,
som 1664 års myntfot s tadgar, så är ingen
ändring i den redan bes lutade realisalionsgrunden
skedd. Denna l fråga är icke en
småsak. Det är angeläge t, att betänka handelns
gång; att icke gi .‘norn positiva förbud
hindra silfver gå u t ur landet, för att
icke hindra det komm a in igen. Efter
mitt sätt alt förstå tr ansactioner länder
emellan, måste de vara fria, om man vili
vinna de fördelar de ås yfta. Det är nyttigt
att det silfver, som går ur landet, utgår
omyntadt, emedan m yntningskostnaden
då bespares. Att lätta e Vporten af landets
präglade mynt, har dere 'mot dubbla olägenheter;
först att man, 1 ikasom i förra fallet,
blifver af med silfret; c ich för det andra
att man förlorar skiljemy ntet i allmänna
rörelsen. Således yrkar jaig, att utpräglingen
må ske med innehållan de af \ procent.
Den enda inskränkning, stim härvid bör
göras, är att man bör föresk rifva minimum
af omyntadt silfver, som p, å en gång bör
uttagas ur Banken. Jag tror, att detta icke
Den ai 0 c t o b e r f. m.
bör vara mindre än värdet af 100 R:dr
Broo, samt sedermera i jemna aoo, 3oo
och 400 Riksdalertal, till obegränsadt belopp,
samt att plantsar böra finnas färdigst
a in p 1 a ti e i Banken så väl af bergfin, som
af 13-löd i g hallt, hvilken sednare är den
för verksilfver bestämda hallten. Jag anhåller,
alt Herr Grefven och LandtMarskalken
i sinom tid täckes framställa proposition
på denna punkt i min reservation,
och hoppas, att de Herrar, hvilka i förra
plenum understödde mig i frågan om myntfoten,
nu bifalla denna reservation.
Herr Tham: Första frågan om en ordnad
myntfot trodde jag redan vara afgjord.
Sedan Ridderskapet och Adeln, lika med
de öfriga Stånden, beslutat, att 1664 äps
myntfot skall blifva normen för utmyntningen,
trodde jag, att alia förändringar
deruti, vare sig uti slagskatt, eller annorlunda,
innefatta ett upprifvande af detta
beslut, och af de löften vi gifvit. Slagskatten
besti ider jag i alla afseenden. Jag
gör det på rättsgrund, emedan då Banken
äger rätt att förränta sina förskrifningar,
och derpå vinner stora summor, bör den
ersätta de kostnader, som myntningen förorsakar,
utöfver aflöniugen åt Statens Embetsman.
Det har gått lika bra förut, då
vi icke haft någon slagskatt. Genom silfrets
ut- och invexling skall åtminstone en
del
Den 21 Octo b er f. in.
del af Bankens småsedlar försvinna. De
hafva kostat 4°>00° Banco ärligen i
utskrifning. Örn blott hälflen af denna
summa afgår, tror jag det utgöra lika mycket,
som hela ulrnyntningskostnaden för
flere år. Jag kan således icke förena mig
i Herr Lefrens förslag, som skulle göra
silfvermyntet till mynttecken elier assignationer.
Våra sedlar hafva hittills varit
det. De hafva icke blifvit honorerade.
Man söker nu, att sedlarne skola få det värde,
på hvilket de skrifvas. Skall man väl
då nedsätta myntet under det värde pappersmyntet
äger, och skall det icke förorsaka
agio och vingleri dem emellan. Jag
tror dessutom icke, att Banken behöfver
förlägga guldsmederne, och vara köpman för
deras räkning. Jag anhåller derföre, ätt
silfvermyntet mätte få behålla det värde,
som en gång blifvit decreteradt, och icke
genom någon procentberäkning försämras.
Jag yrkar afslag å alla frågor om slagskatt
i myntet. 1 den förevarande frågpn anhåller
jag få yttra något i anledning af
hvad Herr Hjerta sagt.. Jag förenar mig
icke med honom deruti, att borttaga f oclr
/j Riksdalersstycket, men väl att utmyntningen
må kunna ökas till * Riksdalersstycket,
. hvarigenom vi vinna hvad så många
yrkat, nemligen ett mynt, som svarar
emot Riksgäldsmyntet. Jag tillstyrker bifall
till detta moment af lätte punkten i
46 H. 9
i3o Den 21 October f. m.
Utlåtandet, men önskar det tillägg, att jemväl
|:dels-Riksdalerstycket måtte utmyntas.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
skulle önska få veta, hvilkendera frågan
först skall afgöras, antingen om slagskatten,
om lödigheten, eller om myntets särskildta
afdelningar? Jag inser svårigheterna
af att framställa en proposition, som på
en gång skulle omfatta alltsammas; och anhåller
derföre, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes till undvikande af sammanblandning
låta oss företaga ett af dessa
ämnen i sender.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalke?i yttrade, att det ankom
på Ridderskapet och Adeln, att vid öfverläggningen
antingen omfatta alla de tre ämnen,
hvarom fråga uppstått, eller behandla
hvart och ett af elem serskildt; Hans
Excellence ämnade i alla fall sedermera
åtskilja dem, samt å hvarje fråga göra särskild
proposition, först angående slagskatten,
dernäst om myntets underafdelningar,
och sluteligen om dess lödighet.
Herr von Hartmansdorff: I den ordning
Herr Grefven och LandtMarskalken
upptagit ämnena, skall jag äfven hafva äran
yttra mig. Lika rätt, sorn jag anser det
hade varit att besluta, det 1 R:dr Banco
borde innehålla 53ox%8^ ass i fint silfver,
lika orätt anser jag, att sedan propositio
-
Den 21 October /. ra. j3£
lien blifvit afslagen, ändock komma dertill,»
på sätt Herr Lefrén j'rkat, genom en myntförsämring
och en dubbel utvexlingsgi und.
Jag har utgått från den grundsatsen, alt slagskatten
bordt, likasom annan arbetslon ,
drabba dem, som låta mynta silfret. Enär
nu slagskatten i andra Länder utgör ända
till 2 procent, men här allenast blifvit föreslagen
till |:dels, så hade den väl icke
varit för hög. Men hos oss är det nu icke
den enskildte, ulan Staten, som betalar utmyntningskostnaden.
Den enskilde utbekommer
samma innehåll i myntadt, som han
inlemnar i omyntadc silfver. Vid sådant
förhållande skulle den olika utvexlingsgruncl
Herr Lefrén föreslagit, bereda en gifven
förlust för Banken, och en gifven onödig
kostnad för Myntverket. Om jag nemligen
kommer till Banken med ioo R:dr myntadt
silfver, så utbekommer jag i omyntadt
lika mycket. Går jag dermed till Myntet,
så utbekommer jag ioo ringare R:dr och
36 sk. — Skillingarne behåller jag, och för
de ioo R:dr uttager jag å nyo omynt ad t
silfver, för att åter göra enahanda omsättning
med samma vinst för hvarje gång.
Om sådana utbyten skedde från hela riket,
skulle allenast oupphörliga förluster förvållas
Banken, hvilken alltid borde hålla
vederbörande omyntadt silfver tillhanda. Jag
afstyrker således hela förslaget. Herr Lefrén
har dermed åsyftat två ändamål, nem
46
H. 9*
Den 2t October f. ra.
ligen alt det myntade silfret icke må utföras,
och att bespara myntningskostnaden.
Det förra tror jag vinnes genom tillåtelsen,
att betala större poster med plantsar;
det sednare derigenom att man utmyntar
silfret 12-lödigt, då ingen guldsmed kan
begagna myntet till verksilfver, somär i3-  lödigt, utan tillsatts af mera finsilfver. Skulle
man ytterligare hysa någon farhåga i detta
hänseende, så kunde man ålägga Banken
att åt vederbörande äfven tillhandahålla
i3-lödige plantsar i jemna 100 eller iooo
tal. Således tror jag, att man på ganska
enkelt sätt kan komma till de båda ändamål
Herr Lefren söker, utan alt försämra
myntet, skada Banken, och ådraga Staten
onödiga myntningskostnader.
Friherre Cederström: Det har blifvit
bestridt af någre Ledamöter, alt inberäkna
slagskatten i myntet. En har till och med
trott, att det skulle innebära ett upprifvanda
af beslutet om myntfoten. Men detta
beslut innehåller icke annat, än bestämmande
af Bankosedelns värde relatift till 1664
års myntfot. En annan har trott, att då
Banken har vinst af lånerörelsen, borde en
del af denna vinst uppoffras för myntningskostnaden
, som icke borde drabba den enskildte.
Den värde Ledamoten har helt
och hållet förglömt, att LäneBankens functioner
äro helt och ballet främmande för
VexelBanken. Om man hopblandar dessa,
så slutar man med att förstöra den sedna
-
Den 31 Octo ber f. rn.
133
re. Frågan är helt enkelt: bör Svenska
folket i massa deltaga i myntningskostnaden,
eller bör den, som vill hafva myntet,
äfven vidkännas kostnaden att få det mynladt.
Om det måste tillkomma den, sorn behöfver
en vara, attbelala den, och icke den, sorn
ej behöfver denna vara, så måste det vara
myntet, icke Banken, som skall bära den
tillverkningskostnad, hvilken erfordras. Om
det på en annan sida måste vara vigtigt
för samhället att icke bereda främande folkslag
tillfälle, att vinna myntningskostnaden,
som i längden skulle kunna medtaga våra
capitaler, genom export eller nedsmältning
af vårt mynt, så skulle jag tro, att det är
angeläget, att man inlägger slagskatt i sjelfva
myntet. Af Herr Lefren har blifvit yrkadt,
att slagskatten skulle vara tillräcklig
med |:dels procent. Herr yon Hartmansdorff
Ater har påstått, att kostnaden uppgår
ända till 2 procent. Ingendera har upplyst,
hvarken om i procent äro tillräckliga
i Sverige, eller om 2 procent verkligen äro
behöfliga i andra länder. Det är ingen fråga
om, att denna myntning skulle lemna
någon Statsinkomst; men på andra sidan
bör man ock undvika Statsförlust deraf.
Derföre tror jag, att sjelfva siffran icke bör
bestämmas, förr än man utredt verkliga
kostnaden. Herr von Hartmansdorff bar
yttrat, att man genom slagskattens inberäkning
i myntet skulle kunna vinna 36 sk. på
ioo R:dr, medelst myntets utbytning emot
**'v
Den 21 Octobcr f. m.
plan tsar. Den värde Ledamoten har glömt,
att han då likväl alldeles icke räknat någon
slagskatt, och att, i händelse detta sker,
ger utbytet förlust i stället för vinst. I anledning
häraf får jag begära, att, vid frågans
afgörande, uppmärksamhet må fästas
derpå, om Ridderskapet och Adeln anser |-  procent kunna svara emot myntningskostnaden,
eiler om man icke, i fall denna
ej skulle vara fullkomligt känd, hör öfverlemna
åt Kongl. Majit, alt efter de noggrannaste
uträkningar bestämma den slagskatt,
som bör ingå i myntet genom afdrag af
vigten i silfver. Jag vill icke påstå, att %
procent hvarken är för litet, eller för mycket;
ty jag tillstår, att jag icke för närvarande
känner det, och tviflar att någon vet
det, innan vettenskapsmän undersökt förhållandet.
Herr Rosenblad, Bernhard: Frågan om
slagskatten innebär tvänne serskilda ämnen;
men varnad af det fördutna, skall jag nu
söka upptaga håda, så att icke bifall till
det första, som är oskyldigt, må medföra
bifall till det sednare. Vill man stadga en
slagskatt, må man gerna göra det; och jag
förenar mig med Friherre Cederström, att
man må öfverlemna åt Kongl. Majit att bestämma
slagskatten. Helt annorlunda förhåller
det sig med Herr Lefréns förslag,
att afdraga slagskatten på myntfoten, på sådant
sätt, att man ålade Banken lemna
Den 21 Oetober f. m.
omyntadt silfver till större innehåll fint,
än det myntade, hvilket jag ej kan godkänna.
Denna fråga framställer sig under
flere synpunkter; först lagligheten. Dervid
underställer jag, om icke vi redan tagit
beslut ofn inlösningsgrunden af Bankens
sedlar. Då stod myntfoten ännu helt och
hållet öppen. Sedan hafva vi äfven tagit
ett annat beslut, när vi stadgade, att nya
myntfoten skulle blifva 18 sk. efter 1664
års myntfot. Nu kan man visserligen bestämma
en slagskatt, på så sätt, att då man
till myntning inlemnar en viss qvantitet
silfver, får man den tillbaka utmyntad med
ett visst afdrag i myntarelön; detta strider
icke mot det redan fattade beslutet; men
att stadga, att de utmyntade myntstyckena
— slagskatt må vara betald för deras myntning,
eller ej — skola innehålla mindre än
18 sk. gammalt specie, det lärer vara rakt
motstridande det redan fattade beslutet. Om
ock en sådan åtgärd kunde anses laglig,
tror jag icke, att den vore 'verkställbar.
Första punkten säger att Banken i alla fall
skall inlösa sina sedlar i ett visst förhållande
till 1664 års myntfot, fullt ut, hvarigenom
innehafvaren erhåller en obestridlig
rätt, att för sina Bancosedlar få fulla
beloppet efter ungefär 534f ass fint silfver
i vigt för hvarje 128 sk. eller 33|| för en
8 sk. Bancosedel. Huru låter det sig verkställa,
om jag icke har ett mynt, som innehåller
dessa 33f| ass. Eller skall då
i 36
£> e n 21 öet ober f. m.
Banken blifva tvungen att mynta plantsar
motsvarande gammal R:dr; eller skola vi
ändra beslutet och säga: nej, vi mente inte
så, utan vi mente bara de stora Bankosedlarna;
för småsedlarne får man nöja sig med
4 procent mindre. ^
Jag tror äfven, att denna åtgärd skulle
alldeles förstöra Bankens förmåga, alt
uppfylla realisationens bestånd, om den
skulle åläggas att betala i procent mera i
©rnyntadt silfver. Utan att upptaga den
casus, som Herr von Hartmansdorff omnämt,
måste Banken alltid vara beredd på
den ställning, att en conjunctur kommer,
måhända icke livart 2o:de eller 3o:de år,
men som någon gång kan inträffa i hvarje
Bank, nemligen att Banken nödgades ansi»
affa silfver med förlust. Hvad skulle nu
blifva följden, om en sådan crisis inträffade,
och Banken sjelf måste köpa silfver med
3 procents förlust, och sedan lemna ut det
i vexling med | procents förhöjning. Det
skulle hafva till följd, att samma person
tog ut silfver den ena dagen, och lät transportera
det till Banken den andra dagen
för att sälja det. Genom alla dessa uppoffringar
vann Banken ingenting, blott för
att fylla det behof speculationen framkallat.
Om således Herr Grefven och LandtMarskalken
skulle anse Herr Lefrens förslag
i hela sin vidd utgöra föremål för öfverläggning,
sedan beslut redan blifvit fattadt
om myntfoten, får jag likväl afstyrka all
Den 21 October f. m.
fråga om slagskattens inberäknarrrle i myntet.
Dt kan för öfrigt vara likgiltigt, om
man bifaller Herr Cedersehjölds förslag, att
Banken betalar myntningskostnaden, eller
Friherre Cederströms, endast myntet kommer
att innehålla den qvantitet silfver, som
en gång blifvit beslutad.
Herr Hjerta: Denna öfverläggning bevisar
bäst nödvändigheten deraf, att åt Konungen
öfverlemna att bestämma en billig
myntskatt af en sådan halt, att myntets
nedsmältning förekommes. Jag vill nu blott
erinra om vissa enkla förhållanden, från
hvilka man icke kan afvika, utan att komma
in i så många labyrinther, att man icke
kan reda sig. Det är ett fullkomligt
misstag af dem, som yttra, att det nya
my.ntet har sammanhang med Bancorörelsen,
annorlunda än med hvarje enskilt rörelse
i hela landet. Banken utgifver sina
sedlar, men det är det Kongl, myntet, som
drar förlusten eller vinsten af slagskattens
införande eller icke. Jag frågar nu; när
man ser, att Banken inlöser sina sedlar efter
1664 års myntfot, kan. man då icke i
reglementarisk väg foga den anstalt, att en
slagskatt af J- till 1 procent skall inberäknas
i myntet. Om det således är en sanning,
att Banken icke härvid bör betraktas,
så frågar jag: är det förmonligt, attén
slagskatt blir nedlagd i myntet, eller ickej
och bör Staten mynta på det allmännas be
-
i38
Den 21 O et ober f. ni.
kostnad, eller bör den enskildte göra det.
Jag vill nu nämna anledningen, hvarföre
Ridderskapet och Adeln i min tanka icke
bör annorlunda, än såsom en.allmän åsigt
till Kongl. Maj:t framställa den anhållan,
alt han täcktes efter vetenskapsmäns hörande
bestämma slagskatten. När den myntade
metallen befriar ett helt folk från besväret
alt probera och väga varan, synes
det mig besynnerligt, om icke denna gifna
fördel skulle tala för, att varans innehafvare
bör bestrida myntningskostnaden. Man
finnér likväl lätt orimligheten af Friherre
Cederströms förslag, att uträkna på Riksdalern,
hvad machinerier och inrättningar
kosta, och nedlägga det i myntet. Men
deremot, då det är en iördel för den enskilda,
att hafva ett sådant mynt, frågar
jag, hvarför må han icke erlägga en billig
slagskatt, som gör, att det icke kostar det
allmänna så mycket. Gör man åter myntet
fullhalligt, och tar serskildt betalt för
slagskatten, blir icke mycket utmyntadt af
enskilde; ty den, som först myntar, ligger
då alltid i ett utlägg, som han icke får
tillbaka vid vexlingen. Nedlägger man åter
slagskatten i myntet, har väl ock den enskilde
bidragit till kostnaden, jemte det
allmänna; men det har skett omärkligt, och
lian förlorar icke förr derpå, än han far
tili Dannmark eller Ryssland, för att der
afsätta sitt mynt. Då man härtill lagger,
att ett Speciemynts jemna slitning cch nöt
-
Den 21 O c to ber f. m.
ning i sig sjelf innebär elt slags myntskatt,
så finner hvar och en, att det myntade silfret
icke är det, sorn man hör afse för handeln,
utan att det är plantsen, som hör
hållas landet till handa. Myntet bör vara
för Statens räkning, och har icke sammanhang
med denna fråga. Det står under Konungen,
sorn är ansvarig för dess skrot och
korn. Alt derföre här stå och tala orri saken,
och få ett beslut framställdt så, att
det icke kommer att visa okunnighet i ämnet,
eller misstag i principen, lärer icke
blifva möjligt, och jag anhåller derföre, alt
först i afseende på slagskatten måtte framställas
den proposition, att Rikets Ständer
till Kongl. Maj:t. öfverlemna, att efter vettenskapsnnins
hörande besluta en sådan slagskatts
inläggande i myntet.
Herr Cederschjöld: Man har, såsom
hufvudsakiigt skäl för slagskatten, anfört
att myntet derigenom skulle blifva mindre
begärligt att utföras och nedsmältas. Jag
tror först och främst, alt detta alldeles icke
bör åsyftas, utan myntet fast hellre göras i
alla afseenden så begärligt och brukbart
som möjligt. Dessutom vinnes, just genom
myntets nedsmältning, att man slipper förlora
på dess nötning, och att det icke hinner
blifva underhaltigt. Här har för öfrigt
varit mycket omtvistadt, antingen slagskatten
skulle erläggas af den., som lät mynta>
eller ock läggas i mjntet. Det förra
Den 21 October f. in.
har jag icke det ringaste emot; emedan jag
icke kan föreställa mig, att någon, sorn
har aldrig så litet förstånd, skall låta mynta
utan för sin insättning i Banken begära
sedlar, och sedan utbyta dessa emot myntade
pjecer. För öfrigt kunna icke Rikets
Ständer bestämma, huru stor myntningskostnaden
kan blifva; ty myntet står under
Konungens disposition. Slutligen vill
jag blott anmärka, att förslaget om slagskattens
inläggning i myntet är en manöver
hörande tfll centralförsvarets tactik,
och ett försök, att, efter ett lidet nederlag
på gränsen, försvara sig steg för steg inåt
medelpunkten. Sedan 1664 års myntfot var
antagen, mäste medelst en ny strid afgöras,
hvad som mentes med berna!te myntfot;
och sedan äfven den retrangeringen var intagen,
har man nu sökt åstadkomma ett
upphäfvande af det första beslutet, genom
en slagskatt i myntet af samma | procent,
hvarmed man förut ville minska myntfoten.
Jag anhåller derföre att Ridderskapet
och Adeln mätte förblifva vid den princip,
som i denna sak 2 eller 3 gånger redan
blifvit uttalad. Hvad för Öfrigt beträffar,
att plantsar skulle fås i Banken omyntade
till högre värde än myntetj så vore detta
ju icke annat, än att skapa två slags silfvermynt.
Jag kan icke annat än hoppas,
att frågan om slagskatten måtte blifva afslagen.
Den 21 O e t o b e r f. tn, 141
Herr Anckar swärd: Sedan jag anmälte
mig, hafva så många yttrat sig, att jag icke
vill öka discussionens längd, utan helt enkelt
förena mig med dem, hvilka önska
slagskatten nedlagd i myntet, hvaruti jag
icke kan finna någon myntförsämring.
Herr Hegardt s Christian Bernhard:
Jag har vid ett annat tillfälle yttrat, att jag
anser frågan om slagskattens nytta ännu
vara ett oupplöst problem. Jag bestrider
således icke en slagskatt, men tror, att den
under närvarande förhållanden icke bör läggas
i myntet. Voro Bankens sedlar fonderade
allenast på en viss qvantitet fint silfver,
så kunde man verkställa en sådan åtgärd;
men när de äfven äro grundade på,
att delta silfver skall vara myntad t, kan
jag icke finna rättsenligt, eller öfverensstämmande
med det om myntbestämningen
fattade beslut, att kostnaden för myntningen
på detta sätt godtgöres. för t öfrigt
skall jag icke hafva något emot, om Banken
betalar Staten dess myntningskostnad,
emedan Staten får så mycket mindre af
Bankens vinst. Skulle någon annan vilja
låta mynta för egen räkning, som jag icke
anser troligt, må han äfven betala slagskatt;
men att lägga den i sjelfva myntet, och
sålunda nedsätta den stadgade myntfoten,
anser jag origtigt. Jag vill icke längre uppehålla
discussionen, utan anhåller blott om
proposition till afslag å HerrLefrens yrkande.
Den 21 October f. m.
Grefve von Schwerinj Fredrik Fogis-*
laus: Jag är också bland dem, som hysa
betänklighet vid det förslag, att myntningskostnaden
skall nedläggas i sjelfva myntet,
hvaraf följer, att myntet blir underhaltigt,
det vill säga: mindre värdt, än prägeln säger.
Man beräknar vanligtvis myntningskostnaden
till 2 å procent. Denna kostnad
torde bli något större för småmyntet.
An toge man kostnaden utgöra 2 procent,
så utgör detta på en million 20,000 R:dr;
deraf ville man låta Staten bära iloch deu
enskilta i; ^ procent på en million gör
7,5oo R:dr. Skulle man mynta 3 å 4 millioner
på 10 år, hvad vill denna summa
säga, såsom besparing för Staten, då s k i I—
jemyntssedlarne allena årligen kosta i tillverkning
40,000 R:dr. Man förebär, altnedsmältningen
af myntet derigenom skall förekommas.
En guldsmed, boende här i
Stockholm, torde med 100 Specie gå till
Banken för att erhålla skillnaden af | procent
eller 36 sk.; men en guldsmed i Jönköping
skickar ej lill Slockholm för så liten
avance, utan kastar myntet i degeln.
En handlande i Stockholm, som skall remittera
silfver för vexlar, torde gå till Banken
för att erhålla silfverplantsar, menen
handlande i gränsorterna torde ej göra sig
delta besvär. IIvårföre skall man .dessutom
supponera, att vårt mynt går öfver gränsen.
Är handeln fördelaktig, så går grannens
mynt öfver till oss. De år handeln
Den 21 Octo b er f. ra.
j43
icke är fördelaktig, går visserligen vårt mynt
öfver till honora. Men tager man ett medium
af flere år, torde skillnaden bli obetydlig
till vinst och förlust. Den föreslagne
vinsten, som genom utbytet af mynt
mot plantsar skulle erhållas, är så liten,
att den ej lönar mödan; vådan att göra
myntet underhaltigt, är deremot ganska
stor. Jag supponerar äfven, såsom Herr
Lefren föreslagit, att Banken skall med
omyntadt silfver inlösa myntadt silfver,
och då beräkna plantsar till | procent större
vigt, än silfvermyntet innehåller. Men
huru skall oberäknadt den förlust, som
för Banken uppstår, tillgå, i fall Banken
en gång upphör? Hvem äger då skyldigheten,
att inlösa silfvermyntet? det är ganska
tänkbart, att Rikets Ständers Bank en gång
upphör, och att andra Banker etablera sig
i dess sLälle. En omständighet till, som
blir en följd af räknemyntets underhaltighet,
skall jag äfven andraga. Supponera,
att en bördeskilling skall erläggas. Den,
som skall betala bördeskillingen, erbjuder
den uti silfvermynt. Då kan den, som skall
mottaga summan säga: jag tar ej underhaltigt
mynt; skaffa hit plantsar.
Det har af Friherre Cederström blifvit
föreslagit, att en slagskatt skulle nedläggas
i myntet, och att Rikets Ständer
skulle ingå till Kongl. Maj:t med en underdånig
begäran, att Kongl. Maj:t efter vetenskapsmäns
hörande ville bestämma denna
Wv
Den 21 October f. m.
slagskatt. Om detta läter sig göra, under
det Rikets Ständer äro tillsammans, så att
Rikets Ständer af Kongl. Majit kunna emottaga
en Contra-proposition i detta ämne,
är dervid ingen betänklighet, men slagskattens
nerläggande i myntet är en förändring
af myntets halt, som icke kan ske utan Rikets
Ständers samtycke. Att åt Kongl. Majit
uppdraga bestämmandet af slagskattens belopp,
utan Ständernes vidare hörande, vore
ett utsträckande af Kronans prerogativer,
sorn Kongl. Majit icke torde vilja emottaga.
Möjligen kunde hända, enär Bancostyrelsen,
vid slutet af år i83i, gör sin underdåniga
hemställan om utsättande af tiden
till silfverutvexlingens begynnande, att
den Committé, sorn erhållit uppdrag alt utarbeta
förslag till myntskattens bestämmande,
icke vore färdig med sitt arbete, och
en ny anledning kunde derigenom beredas
till hinder för realisationens snara verkställande.
Jag förenar mig med de Herrar,
som bestridt, att myntet må göras underhaltigt
i ändamål att minska myntningskostnaden.
Herr von Troil: I hufva ds aken är jag
förekommen af Friherre Cederström, sorn
bevist behofvet afen slagskatt; af Herr Hjerta,
som ådagalagt orimligheten af Friherre
Cederströms påstående, att slagskatten kunde
göras jemt motsvarande myntningskost
na
-
Den 21 Octo her f. m.
i45
naden; och slutligen af Grefve von Schwerin,
sorn visat orikligheten af att åt Kongl.
Maj:t uppdraga bestämmandet af denna
myntskatt. Då således dessa Herrar, ehuru
sk i 1 ja g tige deras meningar för öfrigt varit,
bevisa riktigheten af, att Rikets Ständer
sjelfva bestämma en slagskatt, skall jag endast
till besvarande upptaga några anmärkningar,
som deremot blifvit gjorda. Herr
Cederschjöld hår funnit den ej behöflig, emedan
en slagskatt ej förut funnits i vårt
mynt; jag medger det, men också fanns
spöstraff för utförande och nedsmältning af
detsamma. Meri lika stor vördnad, som någon
annan för våra Historiska minnen, sträcker
jag den dock ej till dem, Iivari spöpålar
och profosser utgöra hufvudbeståndsdelarne.
Jag tror det vara bättre, att fästa
det enskilta interesse! vid myntets bibehållande.
Otillräckligheten af spöstraffet för
ändamålets vinnande, har erfarenheten visat;
ty hvar har väl annars allt vårt silfvermynt
tagit vägen? I rörelsen finnes intet
deraf qvar, och till Banken har visst ej
alltsammans ingått. Herr Cederschjöld har
yrkat, att myntet skulle innehålla sitt fulla
värde; men myntadt silfver, äfven något
nedsatt under den valeur prägeln utvisar,
är mera värdtän omyntadt silfver. En
person, som hade en silfverklump, skulle
vara ganska illa betjent med densamma i
allmänna rörelsen, och skulle säkerligen va46
H. 10
Den ii October f. m.
ra nöjd att få förväxla den äfven med något
afdrag. Vidare liar Herr Cederschjöld
anfört, att på småsedlarne finnes ingen slagskatt,
och detta är ganska naturligt, ty
småsedlarnes utgifvande är föranledt deraf,
att Banken ej kunde fullgöra sina skyldigheter;
och då det silfver, som fahns i rörelsen,
utgått ur landet, hade det ej varit
möjligt för en man, att komma ifrån en annan,
utan att Banken utgifvit dessa småsedlar.
Detta palliatif hoppas jag dock
skall upphöra, och småsedlarne försvinna
ur rörelsen, så snart Banken blifver öppnad
till vexling. Herr Tham har trott, alt
en slagskatt j nedlagd uti myntet, icke vore
rättsenlig och icke eller behöflig, emedan
det gått ganska bra* då den icke funnits.
Jag skiljer mig i detta afseende från
Herr Tham, ty jag tror att det förut gått
ganska illa, och att det är derföre vi nu
äro sysselsatta att ställa till rätta. Herr
Tham har trott, att en million myntadt
silfver skulle förslå för manga år. Jag tror
äfven detsamma, om slagskatt nedlägges 1
myntet; men om delta ej sker» kan denna
million nedsmältas och utgå inom ett år.
Således grundar sig denna supposition om
tillräckligheten af en million just på införandet
af en slagskatt. Herr Tham har förklarat
det vara orimligt, att Banken skall
drifva köpenskap med silfver; jag kan ej
dela denna Herr Thams tanka, utan tror
detta just vara Bankens ändamål. Man har
Den October f, m.
*47
ansett ett skäl mot utförandet af silfver ligga
deruti, att myntet är 12-lödigt, Detta
kan vara tillräckligt för guldsmederna i
Stockholm, men så är icke med guldsmederna
uti provinserna, ty de behöfva dessa
a procent, som äro nedlagde i slagskatten
i premium för att skicka hit myntet.
Samma förhållande är det med myntets utförande,
ty ehuru omöjligt det är att rena
silfver i mindre partier utan stor kostnad,
kan detta dock ske för ringa pris, om man
i stort verkställer denna operation. Hvad
Herr von Hartmansdorff menat med sin
silfverinvexling, vågar jag betvifla att jag
fattat riktigt; ty i sådant fall skulle hans
yttrande hafva varit ganska orimligt. Han
har sagt, att man för 100 R:dr i Banken
skulle erhålla 100 R:dr 36 sk. i omyntadt
silfver, och derföre åter vid myntet lika
stor summa silfvermynt; men förslaget är
ingalunda sådant; ty då mannen kom till
myntet med ioo| R:dr omyntadt silfver,
erhöll han derföre ej mer än 100 utmyntade
riksdaler, och hade således ingen annan
vinst, än att måhända ha fått nyare
och blankare myntstycken, och denna lilla
rolighet tror jag visserligen icke skulle
locka mångå, att förnya operationen. Friherre
Cederström har framstält den frågan,
hvem sorn borde betala slagskatten; och
sagt att det borde vara deli, Sorn dräger
nytta af myntet; men då det är omöjligt
/,6 H. ie*
148
Den al October f. m.
att noggrant bestämma kostnaden, är det
bäst att antaga ett jemnt tal. Friherren liar
sjelf medgifvit, att Staten bör vidkännas
kostnaden för byggnader, machiner och
embetsman. Herr Rosenblad har af flere
skäl bestridt all slagskatt. Först har lian
sagt, att den icke vore laglig, emedan den
stridde emot ett af Ridderskapet och Adeln
redan förut fattadt beslut. Jag vill då erinra
Herr Rosenblad, att vid början af öfverläggningen
om denna punkj tydligen
framstäldes det förbehåll, att genom serskild
öfverläggning sedan få bestämma slagskatten,
och detta förbehåll skedde under
en tydligare framställning, än dét förbehåll,
hvilket Herr Rosenblad åberopat vid
första punkten. Vidare har Herr Rosenblad
sagt, att det icke vore verkställ bart
att i Banken lemna den lilla silfverplants
som svalade mot t. ex. en 8 sk. Jag ser
icke någon omöjlighet, att medelst små silf—
verbitar tillvägabringa detta. Dessutom skall
hvar och en finna, att man icke mycket
vinner på en sådan operation, och sådane
utvexlingar ur Banken komma således icke
mycket i fråga. Herr Rosenblad har äfven
gjort den invändning, att Bankens förmåga
alt uppfylla realisationen derigenom till
intet gjordes, att Banken skulle gifva procent
mera för silfvermyntet, än hvad prägeln
utvisade, och såsom skäl för denna
framställning antagit det förhållande; då
Banken med förlust uppköper silfver. Delta
ben 21 O c t o b e r f. in.
i4g
skäl är så skenfagert, och torde verka på
många, att jag anser mig böra vederlägga
det. Hela Herr Rosenblads uppställning
grundar sig ej på annat, än alt det vore
möjligt genom någon strafflag förhindra myntets
nedsmältning, ty annars kan man ju
uttaga myntadt silfver, smälta det och sälja
det för högre pris till Banken. Om således
Banken med nytta vill verkställa silfverköp,
till högre pris än pari, är det nödvändigt,
att Banken förvissar sig om, att
det silfver, som lemnäs, kommer utrikes
ifrån, och derå verkar slagskatten alldeles
intet. Hvad Herr Hjerta sagt om skillnaden
emellan, då slagskatten är i myntet,
eller bredvid detsamma, är blott en skillnad
i ord, ty förhållandet blir i ena fallet,
om slagskatten t. ex. vore i piooent
att man går till Banken med r och skålpund
silfver, och får i skålpund ultnyntadt
silfver; i andra händelsen går man till
Banken med r skålpund silfver, och erhåller
_9_v_ul myntadt silfver. Herr Cederschjöld har
slutligen trott, att man borde göra myntet
så, att det ulan förlust kunde nedsmältas.
Jag vill blott i detta afseende erindra, alt
Statens årliga förlust då är 2 procent af
det utelöpande silfret, och jag ser icke något
skäl eller någon nylla uti att söka åstadkomma
en sådan förlust. Herr Hegardt har
bestridt slagskatten, på den grund, alt Banken
är fonderad på myntadt, och ej pi
omyntudt silfver. Jag finnér det likgiltigt
j5o> Den 21 Q c to b c r f. nj.
pä hvad Banken varit fonderad, ty vi be-,
slämma nu nya grunder för densamma,
och vi kunna då fondera den på omyntadt
silfver. Grefve von Schwerin har som skäl
mot slagskallen anfört, att Rikets Ständers
Bank kan upphöra, och enskilta Banker i
dess ställe uppkomma. Jag vill äfven hop-,
pas delta, men då måste först alla Banco-,
sedlar vara ur rörelsen, och någon fråga,
hvarmed de skola inlösas, icke vidare kunna
uppstå. Herr Grefven har omnämt bördeskillingars
presterande i Sedlar, och sagt,
att den, hvars jord blifvit bördad, möjligen
icke skulle mottaga annat än silfver--  plantsar; men då Banken är upplöst, och
alla Sedlar sålunda inlöste, kan sådant icke
mera komma i fråga. Af alla dessa skäl
anser jag en lindrig slagskatt vara nödvändig,
och då det icke är möjligt, att bestämma
kostnaderna för myntningen, anser
jag de af Herr Lefren förestagne % procent
vara lämpligast, emedan reda derigenom
uppkommer så väl i myntsystemet, som i
dettas förhållande till vigtsystemet. Att
Staten betäcker en del af kostnaden, finner
jag ej origtigt, då Staten ofta måste deltaga
i kostnaden för allmänt nyttiga företag;
och det finnes väl icke något, som är mera
allmänt nyttigt, än ett mynt, som begagnas
af alla från de förnämste i Staten
intill tiggaren. Många allmänna inrättningar
finnas, som af Staten blifvit påkostade,
och varit vida mindre allmänt nyttiga, så
-
Den 21 Octo ber f. m.
151
som t. ex. vägar, hvilka icke underhållas
af alla dem, som befara dem; kanaler som
af hela staten påkostas, ehuru endast en
del af nationen möjligtvis kan få nytta deraf.
Man bör således icke göra afseende på, om
Staten deltar i myntningen; Grefve von
Schwerin har dessutom visat, att denna
kostnad ej är betydlig.
Herr Lefren'. Under den längre diskussion
, som här nu ägt rum, har hazarden
velat, att jag gjort samma anteckningar,
sora den sista värda Talaren. Han
liar inträngt så i andan af detaillerna af
niin motion, att jag ej skulle kunna tillvägabringa
en vederläggning mera precis, än
den siste värde Talaren gjort. Jag ber
likväl att få å nyo upptaga till besvarande
2:ne punkter, förmodandes att denna omsagelse
mig tillgifves, då man här velat
bevisa, att bifall till min reservation skulle
leda till förstöring af hela realisationen.
Herr von Hartmansdorff, som börjat med
upptagandet af mina tankar, säger, att han
ifrån början varit af samma mening som
jag, men att han sedermera kommit ifrån
villovägen, och derföre nu befinner sig i
opposition emot mig. Om han hade fäst
uppmärksamhet på min reservation, deri jag
säger: att Myntet mottager silfver efter 1664
års myntfot, oell lemnar derföre myntadt
silfver efter nya myntfoten, så skulle han
ej påstått, att en vinst af 36 sk. uppkom
-
Den 2i O c t o b e r f. ro.
mer för hvarje gäng man från Banken uttager
ioo R:drs värde i ornyntadt silfver,
och inlemnar det på Myntet till utprägling.
Då nu Herr von Hartmansdorff förklarat,
alt nyssnämnde omständighet var
enda orsaken, hvarföre han aflägsnat sig
från min mening, och min nu gifne hänvisning
till ordalydelsen af mitt förslag
ovedersägeligen häfver Herr von Hartmansdorffs
enda anförda skäl; så får jag åter
glädja mig af att hafva honom på min sida.
Herr Rosenblads attaque mot mitt förslag
är af vida betänkligare beskaffenhet,
ty den grundar sig på 2 origtiga förutsättningar.
Hans anförande grundar sig på
2:ne premisser. Den första är sann, men
slutsatserne origtiga, den andra orimlig,
men slutsattserne rigtiga. Han beböfver
denna utväg för att strida mot en sak, som
är g rund riktig. Herr Rosenblad supponerar,
att det mynt Banken skall slå, är lika
med det jag föreslagit, men raisonerar
sedan, såsom hade lian förutsatt att detsamma
varit slagit efter den gamla myntfoten;
detta är likväl en småsak. Den andra
premissen är af större vigt. Han förutsätter
en Bankostyrelse, så alldeles utan
grundsattser, att den uppköper silfver inom
landet vid en möjligen inträffande crisis.
Om BankoStyrelsen köper silfver inom
landet vid ett sådant, tillfälle, så handlar
den fåviskl, och det är denna förutsättning,
som erfordras för Herr Rosenblad.
Den 21 Octo ber f. m. 153
Men om Bankostyrelse» ej handlar fåviskt,
så lånar den silfver på utrikes ort vid en
sådan crisis, och, såsom Herr von Troil riktigt
erinrat, förvissar sig om, att silfret kommer
lassvis in. BankoStyrelsen betalar då
ränta på detta lån, till dess den för billigt
pris kan köpa vexlar, och dermed betala
skulden. Den, som vill köpa silfver
inom landet, då en crisis inträffar, den
förstår ej ett grand af Banko-rörelse, ej
heller, huru en realisation skall upprätthållas.
Om Herr Rosenblad kan motsäga
denna punkt, så har han rätt, men kan
han ej bevisa molsattsen, så förfaller hans
anmärkning. Jag begagnar ytterligare tillfället
att instämma i deras tanka, som tro
det vara svårt, att lemna sin voteringssedel
i en sak, som man ej anser vara riktigt
utredd; men vi hafva den utvägen , att
i underdånighet ingå till Kongl. Maj:t och
begära, att Han ville aflåta proposition om
hvad som vore lämpligast, eller ock att
Rikets Ständer förklara, att de öfverlemna
till Kongl. Maj:t att bestämma slagskatten.
Jag tillstyrker detta sednare så mycket
häldre, som jag med förundran märkt, att
personer, med den kunskap som Herr Rosenblad,
kunnat sätta i fråga, att köpa silfver
inom landet vid en uppstående crisis.
Herr Franc SparreBengt Erland'.
Då jag alltid haft det begrepp, att ett
mynt ej vore ett mynttecken, utan måste
innehålla hvad prägeln utvisar* kan jag ej
förena mig med dem, som önska att en
slagskatt skulle nedläggas i myntet. Frågan
har uppkommit genom det ojemna tal,
sora uttrycker förhållandet emellan mynträkningen
och victualie vigten. Jag inser
visserligen nyttan af att hafva en myntfot,
som passar in med victualievigten, och
hade vi ifrån höljan kommit in på denna
tanka, hade jag ej varit emot att minska
förhållandet med de föreslagne J- procent,
ty skillnaden hade derigenom blifvit så liten,
att den icke kunnat komma i fråga;
men då från början alla tänkt sig realisationen
så, att för 128 sk. i sedlar skulle
erhållas en SpecieRiksdaler sådan den förut
varit, utan afdrag, och då denna idé är
fortplantad på hela allmänheten, håller jag
det för en rättsfråga, att icke gå derifrån,
ehuru jag inser nyttan af en myntfot, som
instämmer med vigtsystemet. Olägenheterna
af att en sådan öfverensstämmelse icke
finnes, äro dock mindre, än att ett enda
runstycke skall antagas i myntfoten mindre,
än som är beslutadt. Hvad åter angår,
att återställa rättsförhållandet genom
silfverplantsars utlemnande frän Banken efter
en annan beräkning, än myntadt silfver,
så kan jag ej föreställa mig annat än
att deraf skulle uppkomma en agiotering
mellan silfver och sedlar. Om jag t. ex.
skall betala ioo R:dr i Ystad, så säger
man, ni måste ytterligare gifva mig 36 sk.;
Den ai O c tobe r f. m, 155
ty så mycket gälla verkligen penningarne
i Banken, och så komme troligen att gå
vid alla liqvider. Mig synes, att detta
skall inträffa, men hufvudsakligaste skälet
är, att vi från början icke föllo på denna
ide. Att hafva slagskatten såsom Statsinkomst,
kan annars visserligen vara riktigt;
men då hvar och en kan gå till Banken för
att erhålla silfvermynt, så är ali anledning
att de blifva få, som gå till Myntet och
låta mynta. Att sålunda pålägga den enskildta
medborgaren att betala myntskatt,
är utan ändamål, ty vinsten blir ingen annan,
än att Banken får betala myntni omkostnaden
, och att Bankens revenu blir så
mycket mindre. Af dessa skäl anhåller jag
Cm afslag å den projecterade slagskatten.
Herr Rosenblad'. Då jag vågar tro mig
både hafva framställt riktiga premisser och
derifrån dragit riktiga slutsattser, skall jag
i korthet inskränka mig till besvarande af
de skenfagra invändningar å mina moståndares
sida, som möjligen kunnat ögonblickligen
verka på omdömet öfver frågan. Jag
bär bestridt lagligheten af Herr Lefreus
förslag i sin helhet, emedan sedan vi en
gång beslutit att för i R:dr Banko i sedlar
skall erhållas i8 sk. silfver efter i664 års
myntfot, så är hvarje förminskning i det
stadgade innehållet af landets gångbara
silfvermynt, ett ingrepp i den lag vi sjelfva
Stiftat. Helt annat är förbehållet om slag
-
156 Den 21 O e t o b e i' f. m.
skatt, ty för innehållet af landets mynt är
alldeles likgiltigt, oin vid utmyntningen
man erlägger 2 eller ^ procent i slagskatt,
eller derifrån befrias. Jag har vidare beslridt
verkställbarheten af förslaget, det vill
säga, om man till alla innehafvare af Bankosedlar
vill utsträcka fördelen, att kunna få
fullt silfverqvantum för sina sedlar, och i
annan händelse ginge sjelfva skenet af lagenlighet
förloradt, ty då måste plantsar
slås lika med lägsta Bankosedeln, hvarigenom
man i sjelfva verket finge tvenne slags
silfvermynt, det ena ^ procent underhaltigt,
men prägladt, det andra fullhaltigt,
men saknande den fullkomlighet för bruket,
riklig prägling gifver (^ungefär som
myntet i vissa mindre civiliserade länder,
såsom BarbareskStalerne), och således begge
ofullkomliga för sitt ändamål. Jag har
vidare sagt, att skyldigheten för Banken,
att i omyntadt silfver gifva procent mer
än i myntadt, utgjorde ett premium för
silfveruttagning, som möjligen vid vissa
criser kunde till och med förstöra dess förmåga
att upprätthålla realisationen, och
jag bar derpå anfört lätt inträffande fall.
Man bar svarat, att jag förutsatt hvad som
vore orimligt; att den Bankostyrelse handlade
fåviskt, som vid sådane criser uppköpte
silfver inrikes, utan att den borde
upplåna sitt behof utrikes, då hvad jag
förutsatt, aldrig kunde inträffa. Oberäknadt
att jag icke känner något förslag till
Den 21 Octoberf. m. i5y
inskränkning i Bankens rätt, att på busta
sätt förfara vid sådane full, och belviflar
nyttan af alla inskränkningar i sättet, dervid
ledd af Europas största Bankers (t. ex.
den Engelskas) historia, så äfven med antagande
af denna klokhetsregel, blef det
svårt alt hindra en låne-entreprenör, att
uppköpa sitt lefvererande qvantum i Stockholm,
helst \ procent, premium vid sådan
handel ej väger ringa; och om man än vill
förekomma detta genom lefvereringar på
utländsk ort, så är sommartiden transport
och assurancekostnad för silfver så ringa,
att äfven efter deras afdrag spekulationen
skulle löna sig. Jag erkänner gerna, att
Banken ofta med fördel — ofta utan våda
— kan och bör lemna den, som vill sig
deraf begagna, planlsar för mynt, men en
ovilkorlig rätt att af en Bank, grundad på
mynt, fordra omyntad metall till högre
belopp än myntets vigt, skulle någon gång
kunna lemna dess öde och med detsamma
hela Rikets myntväsende i händerne på en
enda föga talrik Corporation — de större
handlande, som kunna använda omyntad
metall eller disponera utländsk kredit —
hvars enskilta intresse icke alltid komme
alt sammanstämma med Bankens , eller med
upprätthållandet af landets myntvärde. Jag
får således förklara, alt hvad slagskatt beträffar,
anser jag den frågan mycket likgiltig,
men i afseende på senare delen af
Herr Lefréns förslag, så, om man fortfar
Den u Octo ber f. m.
att yrka dess antagande, måste jag på förhand
begära votering»
Herr af Ekenstam, Israel: Por att ej
ytterligare förlänga discussionen, förenar
jag mig i den framställning Herrarne Hjerta
och Lefren gjort, angående öfverlemnandet
till Kongl. Majit om slagskattens bestämmande,
Man har sagt, att en sådan
mängd förvillelser under denna discussion
förefallit, att tiden ej skulle racka till att
vederlägga dem alla, Detta är också min
mening, men mig synes att det hade varit
väl gjordt, alt åtminstone angifva dessa
förvillelser, om än deras vederläggning icke
kunnat följa. Jag vill åtminstone något
vidröra Herr Thams yttrande, såsom i min
tanka innehållande området af både maximum
och minimum af dessa förvillelser.
Han h ar bland annat sagt, att antagandet
af slagskatten skulle upprifva ett förut fatta
dt beslut; jag får då vördsammast fästa
Uppmärksamheten derpå, att just de af
Ridderskapet och Adeln, hvilka förklara sig
ej vara emot slagskatten, blott den ej återgäldas
med plantsar, ärojustde, som med
andra ord vilja realisera efter isg sk. cours.
Deremot, då man, i utbyte emot det pregJade
myntet, underhaltigt så mycket som
slagskatten, kan i Banken erhålla fulla värdet
efter 128 sk:s cours, så måtte beslutet
om denna realisationsgrund ej vara upprifvit.
Herr Tham har vidare sagt, att
Den 21 October f. m.
i5g
slagskatt ej förut funnits, och att det derföre
icke nu vore skäl att införa den. Man
påminne sig då blott all den förargelse och
de misslyckade föreskrifter, sorn ägt rum,
för att hindra nedsmältningen af silfvermyntet.
Då hitintills någon slagskatt ej
funnits, och följden deraf visat sig vara,
alt myntet blifvit nedsmält, så tyckes erfarenheten
påkalla en slagskatts antagande.
Den ytterligare förvillelse, som Herr Tham
begått, visar mera än något annat, nödvändigheten
att till Kongl. Majit öfverlåta
bestämmelsen i detta ärende, då, under discussion
derom, en så förvänd framställning
kan ega rum. Herr Tham har nemligen
kallat det nya myntet mynttecken
derföre, att en slagskatt af 4 ass deri
skulle vara inlagd, och dervid anmärkt,
att då vi just nu förehafva mynlbeslämmelsen
för att komma ifrån mynttecken i sedlar,
skulle det vara orimligt att i ulbyte
etablera nya mynttecken i silfver; och allt
detta har Herr Tham sagt, oagtadt just
till Herr Lefrens förslag hörer att för pragladt
mynt få full valuta i plantsar. Om
man det likaledes nu kunde få för mynt**
tecknet Bankosedel, så vöre val alla våra
Öfverläggningar i detta afseende på det högsta
Öfverflödiga. Således måtte Herr Thams
jemförelse emellan Bankosedeln och iwa
myntet med slagskatt, belraktadt såsom
mynttecken, vara ett skrämskott, utan ringaste
logisk uppställning, — vara ett mot
'
-
Den 21 October f. m.
skäl, tagit rent ur luften, utan rimligt
sammanhang med saken hvarom är fråga.
Delta föranleder mig att så mycket alfvarligare
yrka proposition å Herr Hjertås förslag
att underställa Kongl. Maj:t slagskattens
bestämmande. I afseende på skyldigheten
att betala slagskatt, så synes, att då
andra nationer betala en sådan skatt, kan
äfven en sådan här med skäl äga rum. Ett
medium deraf har blifvit föreslagit, och
då det ej stort belastar innehafvare af myntet,
tillstyrker jag detsamma. Herr Rosenblad
har återigen gjort en framställning
om farhågan af att upprifva ett redan fa t—
tadt beslut. Hvad kan dock vara billigare,
och mindre rubbande ordning och rätt, än
att då man ej vill längre lia slagit eller präg1
adt mynt, återfår man slagskatten. Det
värde man vill hafva på Riksdalern, rubbas
således icke derigenom det ringaste. För
att ej vidare förlänga discussionen, anhåller
jag att få förena mig med Herr Hjerta
deruti, att åt Kongl. Maj:t öfverlemna
slagskattens bestämmande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Herr Cederschjöld: I ett föregående
plenum har det varit fråga, om 128 sk.
skul
-
Den ar Octo ber f» m.
skulle svara emot 534 eller 53o ass silfver.
Ridderskapet och Adeln anlog den
högre silfverhalten. Men de, som då blefvo
öfverröstade, vilja nu göra detta beslut
till intet, genom afdrag af samma 4 ass,
under titel af slagskatt, hvilken de förut
icke omnämnde. Det är sålunda klart, att
de vilja göra myntet sämre, än Ridderskapet
och Adeln redan beslutat, och i sjelfva
verket realisera efter 129 sk. Detta är
ett så uppenbart sätt att vilja eludera redan
fattade beslut, att jag knappt förstår,
huru försöket ens kan vågas. Om en slagskatt
är nödvändig och billig, hvarföre yrkades
den icke, då fråga var att bestämma
R:drn till 53o ass? Det är ovedersägligt,
att hela denna slagskattsfråga är blott ett
omsvep för att komma till det förut förfelade
målet, att nemligen få vissa R:dr på
jemna marker. Men detta föga magtpåliggande
mål vinnes i alla fall. Ty efter i6‘64
års myntfot, skola yf R:dr specie väga en
mark. Om man multiplicerar detta Rrdrstal
med 4; sä går 3o R:dr R:gs eller 20 R:dr
Banco på marken; och hela den prisade
fördelen är sålunda vunnen. Jag kan derföre
ej annat än förundra mig, att så många
af detta upplysta Stånd kunna låta förvilla
sig i frågan om slagskatten. Denna
fråga är dessutom en ny motion, hvaröfver
beslut icke borde kunna fattas, förrän Utskott
sig deröfver utlåtit. Men jag vill ej
46 H. 11
Den 21 October f. m.
yrka detta, ulan förlitar mig derpå, att
den pluralitet, som sagt, att Specie-R:drn
skall bestå af 534 ass> ej eller nu låter förvilla
sig.
Herr Munck af RosenskjöldEberhard:
Jag vill blott hafva äran erinra om ett lokalförhållande
för Sverige, nemligen det,
att just de närmast intill gränsande länder
påföra oss flera varor, än vi dem, såsom
Finland, Dannemark och kanske äfven Norrige.
Transporten från och till dessa länder
är ganska lätt och icke kostsam. Erfarenheten
har ofta visat ett öfverflödigt utförande
af vårt myntade silfver till Dannemark.
För att i sin mån förekomma detta,
anser jag nödvändigt, att en slagskatt
lägges i myntet. Denna undervigt i handel,
som i allmänhet nekas af nyare Statsekonomer,
kan likväl icke bestridas stundom
äga rum emellan ett land och ett visst
annat. Om en underbalance på del hela
icke kan fortfara länge, kan den likväl fortfarande
äga rum mot vissa länder, under
det öfverbalance finnes mot andra; och så
länge tractaten med Ryssland angående Finska
varors införande fortfar, kunna vi ej
påräkna annat, än att vår undervigt i handeln
med Finland skall fortfara. Samma
förhållande är emellan Skåne och Dannemark.
Men just då det serskildta förhållande
äger rum, att de länder, med hvilka
vår handel utslår ofördelagtigast, ligga
Den 21 October f. m.
i63
oss närmast, är det angeläget att på något
sätt förekomma, det icke för mycket myntadt
silfver utföres. Jag har intet att invända
emot Herr Hjertås förslag, sedan han
icke nu såsom i förra plenum vill göra
frågan till ett önskningsmål, utan blott
föreslår, att Ständerne för denna gång skola
öfverlåta åt Konungen att ensam afgöra,
hvad som rätteligen tillhörer båda Statsmagterna
gemensamt; ty då här således endast
är fråga om att för en gång till Konungen
öfverlåta en rättighet, som enligt
Grundlagen tillhör Konung och Ständer gemensamt,
har jag, i anseende till den oreda
i begreppen, rörande financerna, sorn
jag finner vara rådande, för denna gång
ingenting emot förslaget, att begära det
Konungen täcktes efter vettenskapsmäns hörande
afgöra frågan, enär man derigenom
icke erkänt, att den är ett önskningsmål,
eller att en sådan rättighet enligt Grundlagen
alltid tillkommer Konungen ensam.
Herr Tham: Då Herr af Ekenstam
bland den mängd af villomeningar han ansett
här vara yttrade par preference hedrat
mig med upptagande utaf min, anser
jag mig derpå bora svara några ord; jag
skall likväl icke blifva vidlyftig. Jag tror,
att den, som vill rubba redan tagna beslut,
hvilka redligheten och hedern bjuda
att uppfylla, den som tror att ett underbai
46
H. n*
Den ai October f. in.
tigt mynt icke närmar sig till mynttecken,
och den, som anser förmånligt för
Banken, att få tvänne slag af silfvervexling,
samt icke ser, att ett agio derigenom
förr eller sednare ovillkorligen skall uppkomma,
den är sjelf så förvillad, att jag
icke linner någon vederläggning vara af nöden.
I anledning af Herr Munck af Rosenskjölds
yttrande, att slagskatt bör finnas
i myntet, för att hindra dess utförande,
hemställer jag, om myntet skall behöfva
försämras derföre, att silfret, till följd af
liandelsdifferencen på ena sidan, går ut,
under det att det på en annan sida inkominer
i en större qvantitet. Jag skulle tro,
att man på detta sätt faller in i det gamla
felet att vilja hindra silfrets in- och utförsel,
då man likväl nu beslutat, att den
skall vara fri. Jag kan på dessa skäl ej
instämma i en åtgärd, som skulle lägga
binder i vägen för verkställigheten af redan
fattade beslut; och jag tror, att enda
förmonen deraf skulle vara att inbjuda utlänningen,
att eftergöra vårt försämrade
mynt, och införa det hit, för att utbyta
det mot omyntadt silfver. Man skulle på
detta sätt frustrera deras rätt, som äro innehafvare
af Bankens sedlar. Jag yrkar
derföre proposition till afslag å den föreslagna
slagskatten.
Herr af Ekenstam: Sedan Herr Tham
behagat göra tvisten mera personel emot
Den 21 O c t o b e r i . m.
it>5
mig, afstår jag så mycket heldre ifrån att
yttra mig, som det endast är sak jag afser,
och den synes mig redan vara så utredd,
att jag ingalunda hoppas, att kunna
ytterligare utveckla den.
Herr von Hartmansdorff': Jag skall
icke länge uppehålla Ridderskapet och Adeln;
jag har blott begärt ordet, för att erinra,
det en verklig myntförsämring beslutas,
om man, sedan det redan är afgjordt, att
myntet skall innehålla 534 oc^ ej 53o ass
bergfint silfver , ändock i myntet inlägger
en slagskatt, sorn medtager dessa 4 ass>
Jag får dessutom fästa uppmärksamheten
derpå, att om silfver i plantsar skall gälla
efter en annan beräkning än det myntade
silfret, så få vi tvenne slags mynt, ett prägladt
och ett oprägladt. Huru smått får det
sednare blifva? Huru skall mau veta, att
det är mynt? Eller huru mycket hvarje
stycke är värdt, då ingen prägel säger det?
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade sig nu vilja till
Ridderskapets och Adelns afgörande framställa
frågan om slagskatten. Flere Ledamöter
hade yrkat, att ingen slagskatt borde
äga rum, utan att hela myntningskostnaden
borde, på sätt hittills skett, å allmän
bekostnad bestridas. Herr Hjerta åter,
med hvilken åtskillige Ledamöter sig förenat,
hade, under åberopande af det för
-
iö6
Den ii Octo ber f. m.
hållande, att, genom en minskning af tre
fjerdedels procent i i66‘4 års myntfot, en
enklare och delbarare utmyntningsgrund
skulle kunna vinnas, tillstyrkt, att hos
Kongl. Maj:t måtte i underdånighet anhållas,
det Kongl. Majrt, efter vettenskapsmäns
hörande, täcktes besluta, huruvida i myntet
en lindrig myntskatt, till motverkande
af detsammas utförande och nedsmältande,
borde nedläggas. Hans Excellence ville å
dessa båda meningar göra särskilde propositioner,
och framställde nu först till
Ridderskapets och Adelns besvarande proposition
å den mening, att ingen slagskatt
borde finnas, utan att hela myntningskostnaden
må, på sätt hittills skett, å allmän
bekostnad bestridas.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
å den af Herr Hjerta föreslggne här
ofvan upptagne mening.
Ropades äfven Ja och Nej, samt votering.
I anledning [hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven oell
ställde följande voterings-proposition:
Den, som anser att, i likhet med hvad
för närvarande äger rum, ingen Slagskatt
bör finnas, utan att hela mynlningskostna
-
Den 21 October f. m.
167
den må, på sätt hittills skett, å allmän bekostnad
bestridas, voterar
Ja ;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, komma Rikets Ständer att,
under åberopande af det förhållande, att
genom en minskning af tre fjerdedels procent
i 1664 års myntfot, en enklare och
delbarare utmyntningsgrund skulle kunna
vinnas, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit, efter vettenskapsmäns
hörande, täcktes besluta, huruvida i
myntet en lindrig myntskatt, till motverkande
af detsammas utförande och nedsmältande,
bör nedläggas.
Friherre Cederström,'. Jag hemställer,
om icke ur contra-propositionen den meningen
borde utgå, som innefattar slagskattens
bestämmande till |. procent; den synes
mig stå i contradiction med sednare
momentet, att Konungen först efter vetenskapsmäns
hörande täcktes afgöra frågan.
Herr Cederschjöld: I Contra-propositionen
förekommer den oformligheten, att
deri säges, det slagskatten åsyftar enlättnad
i fördelningen af myntet. Detta förutsätter,
att myntet skulle blifva 12-lödigt.
Men så länge intet beslut derom ännu är
fattadt, anser jag det vara origtigt, att i
i 68
Den 21 O c t o b e r f. m.
co föregående proposition taga på hand för
ett sådant beslut.
Herr von Troil; Jag anhåller, att den
föreslagna Contra-propositionen mätte förblifva
oförändrad, ty jag finner ingen oformlighet
deruti, att Sländerne säga, det de
för sin del förmoda en slagskatt af i. procent
vara lämplig, ehuru de önska, alt frågan
icke bestämt måtte afgöras, förr än
Konungen deröfver inhämtat vettenskapsmäns
utlåtande.
Herr Cederschjöld: Vid förnyad granskning
af Contra-propositionen finner jag bekräftelse
på den anmärkning jag förut gjort,
att de i densamma uppställde motiver grunda
sig på förutsättning af Ständernes bifall
till den nya loijering Utskottet föreslagit;
ty om myntet icke blifver 12-lödigit, medför
slagskatten alldeles ingen lättnad i fördelningen.
Jag kan således ej annat än
bestrida en sådan anticipation på ett efterföljande
beslut.
Friherre Cederström: Då Ja-propositionen
innehåller, att ingen slagskatt skall
äga rum, utan myntningskostnaden bestridas
of det allmänna, synes contra-propositionen
helt enkelt böra blifva den, att, i
händelse Nej vinner, öfverlemnas till Kongl.
Maj:t, att, efter vettenskapsmäns hörande,
bestämma den slagskatt, som i myntet skall
ingå, utan att man behöfver nämna hvarken
1664 års myntfot, eller % procent.
Den 21 Octo ber 1'. m. 169
Herr Cederschjöld: Till livad jag nyss
yttrat får jag tillägga, att jag i de värda
Ledamöternes uppgjorde förslag till Contraproposition
igenkänner samma tactik, som
röjdes vid voteringen i nästföregående plenum.
Ty liksom man då sökte afskräcka
genom införandet af det långa bråket, söker
man 1111 värfva medhållare, genom anförande
af vackra motiver, hvilka grunda
sig på förhållanden, som ännu icke blifvit
afgjorda. Jag yrkar derföre deras uteslutande.
Herr von Troil: Jag kan icke finna,
att Herr Cederschjöld, som förmodligen
röstar för Ja-propositionen, kan hafva något
särdeles intresse af Contra-propositionen,
och jag förnyar min anhållan, att
den må förblifva oförändrad.
Herr Cederschjöld: Det är väl sant,
att jag ämnar votera Ja; men jag tror det
icke destomindre vara min rättighet, att
yrka en contra-proposition, som icke innefattar
beslut i flere frågor, än dem, som
varit under öfverläggning. Om nemligen
den nu föreslagna Contra-propositionen vinner,
har man i opli med detsamma äfven
på visst sätt beslutat, att myntet skall blifva
12-lödigt. Det är härpå jag velat fästa
Ståndets uppmärksamhet, och jag grundat
min anmärkning.
Herr af Ekenstam'. För min del kan
jag icke finna, huru den sak, sora här är
170
Den ai October f. m.
i fråga, eller slagskatten, på något vis kan
anses ingå på gebitet af den ännu opröfvade
frågan om alliagens bestämmande,
enär det endast är värdet af det i myntet
befintlige qvantum bergfint silfver, hvarom
talas. Jag anhåller derföre, att contrapropositionen
må förblifva oförändrad, enär
den icke, såsom Herr Cederschjöld trott,
har det ringaste inflytande på aen sednare
förekommande frågan om lödigheten.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att Herr
Hjertås mening finge till contra-proposition
antagas.
Bifölls.
Herr Cederschjöld: Jemte det jag reserverar
mig emot formen af contra-propositionen,
vill jag blott erinra, att den
kan verka tvärtemot det ändamål man åsyftat,
i samma mån som den innehåller flera
saker, och derigenom kan gifva anledning
till opinionernes fördelning, samt i
så målto tilläfventyrs just blifva fördelagtig
förden sak, åt hvilken jag önskar bifall.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förnyade den af honom
nyss framställde Voterings-proposition, hvilken
af Ridderskapet och Adeln godkändes,
samt anslogs.
Don 11 October f. m.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till a e. m. och befunnos vid voteringens
slut, sedan en voteringssedel först blifvit
undantagen och förseglad, men derefter i
följd af paria vota öppnad, rösterne hafva
utfallit, som följer:
Ja — 75.
Nej — 74.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således beslutat, att
ingen slagskatt borde finnas, utan att hela
myntningskostnaden må, på sätt hittills
skett, å allmän bekostnad bestridas.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen d. 2 i October 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af Stats- och
BaiiGo-Utskottens den 12 sistlidne Septem
-
17 2 Den 2i Octo ber e. m.
her under N:o i4 afgifne, och den 21 i
samma månad f. ni. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens, under N:ris 1, 2, 3,
4 oell 5, förut meddeldte Betänkanden, angående
N:o 1, bestämandet af Baneosedelns
silfvervärde; N:o 2, nödige ansedde provisoriska
åtgärder, innan silfverutvexlingen
kan företagas; N:o 3, Bankens förhållande
till Staten jemte hufvudgrunden för dess
lånerörelse; N:o 4» nödvändigheten af en
förbättrad lagstiftning för Banken; och N:o
5, några lämpliga ansedda stadganden för
framtiden, i afseende på så väl första enheten,
sorn underafdelningarne af det metalliska
myntet i silfver.
Tolfte Punkten, 2 Momentet.
Att utmyntning derjemte måtte ske
så väl af detta största mynt, som i silfver
kommer att präglas, som af stycken
motsvarande f R:dr B:co; 4 R:dr d:o; £
R:dr d:o; samt xr2 R:dr d:o; och att \ fint
silfver och i koppar eller alli åge , eller
den sä kallade 12-lödiga halten, må för så
väl Hufvudmyntet som Underafdelningarne
begagnas.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalk en yttrade, att i förmiddagens
plenum hade en Ledamot föreslagit,
att myntet borde slås å i R:dr i stället
för å | R:dr, men inga mynt å Txs R.'dr;
Den 21 O c t o b e r e. m.
i73
en annan åter, att mynt borde slås å J R:dr,
tillika med de af Utskotten föreslagne; samt
en Ledamot i allo yrkat bifall å Utskottens
förslag.
Herr von HartmansdorffAugust'. Jag
tillstyrker, att en fjerdedels R:dr eller 12-  sk:s-stycken äfven må utmyntas; men alt
deremot T\ R:dr eller 4'sk*'sstycken n)å
borttagas. Skälet är, att om utmyntningen
för öfrigt sker, på sätt Utskotten föreslagit,
skulle mynt komma att finnas,
motsvarande 1 R:dr B:co och 1 R:drR:gds,
samt våra gångbaraste skillingssedlar eller
16 sk. B:co, 12 sk. B:co och 8 sk. B:co,
hvarigenom allmänbeten kunde, såsom jag
redan nämnt, utan svårighet anställa jemförelse
mellan det nya myntet och de gamla
väl bekanta sedlarne. Ett så litet silfvermynt,
som 4~sk:sstycket, anser jag öfverflödigt,
då man hittills icke baft mindre
sedlar än 8 sk., och, vid vexlingar man
och man emellan af summor under 8 sk.,
kunnat utan olägenheter hjelpa sig med
kopparskiljemyntet. Den icke obetydliga
kostnaden och besväret att slå ett så litet
mynt skulle då äfven undvikas. Jag afstyrker
derföre myntningen af 4_sk:sstycken,
och tillstyrker den jemnkning i Utskottens
förslag, hvilken jag nu uppgifvit
i öfverensstämmelse med det beslut BorgareStåndet
fattat.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Jag
*74
Den 21 October e. m.
medgifver visserligen, att man med den sista
talarens förslag skulle kunna hjelpa sig
såsom hittills; men jemte det jag tror, att
j R:drs stycken skulle kunna umbäras, då
man får ■§■ Riksdalrar, anser jag i Riksdalers-stycken
vara ganska angelägne, och
kan ej medgifva förkastandet af R:drsstycken.
Jag anser nemligen principen för
myntfördelningen böra vara den att lätta
äfven de minsta betalningars möjlighet. Men
om man nu skall göra en utbetalning på
5, 6 eller 7 sk. måste man antingen gifva mer
än man hade bordt eller ock belasta sig med
en allt för stor mängd kopparmynt. För
att utan förlust kunna göra alla liqvider,
och ej behöfva det besvärliga kopparmyntet,
tillstyrker jag derföre bibehållande af
-jL- R:drs-styeken, men för öfrigt den förändring
i Utskottens förslag, att, såsom jag
förut nämnt, | R:drs-stycket utbytes mot
i:dels.
Herr Tham} Wolrath'. För att, så vidt
möjligt är, få silfvermynt svarande emot
alla gängse småsedlar, anhåller jag om proposition
till bifall å Utskottens förslag, med
tillägg af ^ R:drs-stycken, ty man får då
mynt svarande mot de mäst gängse småsedlarne,
nemligen 16 sk., 12 sk. och 8 sk.
Banco samt 1 R:dr Riksgälds. Att 4*sk.-  stycken äfven utmyntas, för att slippa de
besvärliga löspengarne, finner jag för min
del också billigt. Med tillägg af | Rrdrs
-
DenaiOctobere. m. 175
stycken anser jag således Utskottens förslag
tillfredsställa allas fordringar.
Herr Rosenbladj Bernhard: Det torde
visserligen så vida vara tämmeligen likgiltigt,
hvad beslut Ridderskapet och Adeln
fattar, som denna fråga, hvilken icke rörer
myntets skrot eller korn, är Konungens
ensak; men, lika med Herr von Hartmansdorff
och BorgareStåndet, anser jag
för min del, att Ständerne höra i sin
skrifvelse föreslå utmyntning af sådane stycken,
hvilka motsvara de nu gängse sedlarne,
äfvensom jag tror -Ardels Rrdrsstycken
vara olämplige, emedan de blifva så
små, att de knappt kunna handteras, hvarföre
det torde vara bäst att vara af med
desamma.
Herr Cederschjöld: Äfven den minsta
pjesen som här är i fråga, nemligen på 4
sk., blifver icke så liten, alt ju mindre
finnas i andra länder. I ett grannrike nyttjas
till och med föga större kopparmynt.
Men förnämsta afseendet måste i alla fall
fästas på nödvändigheten, att göra myntet
sådant, att man kan komma ifrån hvarann
uti liqvider; ty detta är väl ändamålet med
allt mynt.
Herr von Hartmansdorff: För min del
tror jag icke, att man hittills haft svårighet
att komma ifrån hvarandra med det
närvarande skiljemyntet. Men om raan i
i76
Den 2i Octobere. m.
silfver skulle utmynta 4 det nya
slaget, blefve hvarje stycke icke större än
det jag nu håller i handen, och hvilket är
så litet, att jag förmodar de flesta af Rid»
derskapets och Adelns Ledamöter med svårighet
kunna se det. Jag fortfar derföre
att afstyrka dess utmyntning.
Herr Cederschjöld: När man vill bestämma
myntsorterne, måste man fästa afseende
icke blott på Stockholms, ulan äfven
på Landsorternes behof. I Stockholm sätter
man icke värde på utbetalning af i
eller ett par skilling mer eller mindre, då
man icke får vexla; och man har dessutom
här lätt tillgång att få vexladt, och att erhålla
tillräckligt löspengar, men helt annat
är förhållandet i Landsorterne. Der
sätter man mera värde på i sk., än att
man vill ge den till öfverlopps; och der
är ofta omöjligt, att få vexla sig till löspengar,
så att man för utgifvandet af i sk.
stundom kanske skulle nödgas gifva 8 sk.
Jag kan således ej annat än tillstyrka bibehållandet
af 4‘sk:sstycket, såsom Utskotten
föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefven och
JLandtMar skalken gjorde proposition till bifall
af Utskottens förslag, i afseende å
myntets Underafdelningar.
Ropades Ja och Nej.
Hans
Den 21 O c t o b e r e. ni.
177
Hans Excellence förnyade samma proposition,
med tillägg, att mynt å ^ R:dr
äfven mätte präglas.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Anckarswärd_, August'. Jag anhåller,
att propositionen å ett mynt af
R:dr måtte afslås. Säkraste beviset emot
en sådan myntsort är, att man hjelpt sig
så länge den förutan. Jag anser myntningskostnaden
för ett så litet silfvermynt blifva
för stor.
Herr von Hartmansdorff'. Om Herr
Grefven och LandtMarskalken behagade åtskilja
propositionerne, och framställa hvarje
afdelning för sig, torde beslutet måhända
kunna snarare fattas.
Uppå derefter 'AHans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställde
särskilte propositioner, beslöt Ridderskapet
och Adeln, att mynt å |:dels R:dr, å
Udels R:dr, å ^:dels R:dr och å £ R:dr
borde präglas.
Hans Excellence föreslog äfven, att
mynt måtte präglas å irdels R:dr.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Jag utbeder mig
att få upptaga den invändning, som här
blifvit gjord, att man nemligen hittills _
46 H. 12
178 Den 21 Octobere. m.
hjelpt sig utan något sedelmynt, motsvarande
4 sk. Meri då frågan är alt nu reglera
myntet, och att afhjelpa bristerne i
vårt närvarande myntväsende, kan jag ej
finna annat, än alt man äfven bör afhjelpa
den icke obetydliga brislen, att man
hittills icke kunnat liqvidera mindre summa
än 8 sk. ulan växling eller biträde af
det lunga kopparmyntet. Jag förnyar derföre
mitt tillstyrkande, att Ståndet måtte
bifalla Utskottens förslag i denna del. Om
allmänheten skulle anse dessa /^-skillings—
stycken så umbärliga, som mången här tyckes
tro, komma de icke att circulera, och
ingen myntning skall då äga rum. I motsatt
fall bevisas behofvet bäst genom begärligheten
efter delta slags mynt.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förnyade den af honom
sist gjorde proposition.
Ropades Ja och Nej.
Herr Lefren, Johan Pehr'. Om det
icke skall antagas såsom gifvet, att man
nödvändigt vill bringa saken derhän, alt
nppjaga priserna, tror jag, att man åtminstone
bör tillåta utmyritning af 4-skillingsstycken,
sedan man redan uppjagat myntenheten.
Det är ett sätt att mildra, och
alt förekomma farorna af det föregående
beslutet. Jag tillstyrker derföre prägling
af -j R:drs-stycken. Befmnes det att all
-
Den 21 Octo ber e. m.
>79
mänheten icke vill hafva dem, kostar det
ej något, att åter afskaffa dem.
Uppå derefter förnyad proposition,
beslöt Riddderskapet och Adeln, att mynt
äfven borde präglas å —rdels R:dr.
Då nu proposition skulle framställas,
angående det nya myntets lödighet, yttrade
:
Herr Rosenblad: Jag anhåller, att man,
i afseende på myntets kialt eller korn, icke
må fatta något bestämdt beslut, utan öfverlemna
afgörandet till Konungen; derigenom
skulle samma resultat kunna vinnas,
som man förut önskat genom den föreslagna
förändringen i myntets skrot.
Herr Lefrén: Jag tillstyrker väl bifall
till Herr Rosenblads framställning: att bestämmandet
af den föreslagne lindriga slagskattens
storlek må öfverlemnas till Konungen;
men deremot måste jag neka, att
man härmed kan vinna det ändamål, som
den värde Talaren trott kunna vinnas; ty
det låter sig icke göra i anseende till utgången
af förmiddagens votering.
Herr Cederschjöld: Jag kan icke inse,
hvarföre så mycket koppar skulle tillsättas.
Myntet blir derigenom blott tyngre att
transportera, och vinsten i dess hårdhet
är så obetydlig, att den icke förtjenar af46
H. 12*
i8o Dc n ai Octo ber e. ni.
seende. Dessutom ju användbarare oell
vackrare myntet är, desto begärligare bl ifver
det; men detta skulle motverkas genom
den större lillsattsen af Koppar, hvilken
för öfrigt bortgifves gratis, utan att
ingå i beräkning af myntets värde. Ty ingen
lärer, vid inlösen af vårt silfvermynt,
betala den deri befintliga kopparen, oell
jag vet icke, hvarföre en sådan uppoffring
skall göras utan ändamål. Jag önskar, att
myntet snarare må blifva öfver, men icke
under, det controllbara silfret.
Friherre Cederström, Jacob'. Jag kan
icke instämma med Herr Rosenblad, att
Sländerne, rörande myntets skrot och korn,
ej skulle uttrycka deras mening, enär det
åligger dem enligt Grundlagen. Jag tror
derföre, att något bör af Ständerue bestämmas.
Deremot anser jag det icke vara
likgiltigt, om myntet, på sätt Herr Cederschjöld
yrkat, skulle gifvas högre lödighet,
än vanligt conlrollbart arbetssilfver;
ty om ej silfret i myntet är lika lösligt
med förenåmde arbetssilfver, under förutsättning,
att slagskatten ingår i myntet,
så befordras endast nedsmältning af myntet,
till en icke obetydlig allmän skada.
Herr Tham'. Jag tillstyrker bifall till
Utskottens förslag, rörande lödigheten af
det nya myntet. Derigenom vinnes, att
småmyntet erhåller sådan storlek, att det
Den 21 October e. ni. 181
kan handteras utan alt försvinna mellan
fingrarne, äfvensom nedsmältningen motverkas.
Men jag kan icke förena mig med
Herr Rosenblad, att frågan skulle öfverletnnas
till godtyckligt afgörande af Konungen
ensam, enär det enligt Grundlagen tillhör
Ständerne, att gemensamt med Konungen
deröfver besluta.
Herr Cederschjöld: Man fruktar att
myntet skulle nedsmältas, och vill förekomma
det medelst en större tillsatts af
koppar. Men nedsmältningen förekommes
icke på detta sätt; ty ingen större Guldsmed
lärer finnas, som icke vet, huru
mvcket fint silfver han måste tillsätta för att
få blandningen controllbar. Myntet kan i
allmänna rörelsen aldrig gälla mer, än i
förhållande till det inneboende silfret. Men
ju mer det är lojeradt, desto begärligare
skulle det kunna blifva för mången Guldsmed,
emedan han finge kopparen för intet.
Föröfrigt synes mig oformligt, alt då
man har en Lag, som förbjuder försäljning
af oconlrolleradt silfver, man likväl skall
tillåta ett mynt circulera, som icke är controllbart.
Jag förnyar derföre min anhållan
om proposition derå, att myntet åtminstone
må blifva controllbart, eiler hälst
fjorloulödigt.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
D e n 21 O c t o b e r e. in.
proposition, biföll Ridderskapet och Adeln
livad Utskotten i afseeendepå det nya myntets
lödighet föreslagit.
Herrarne Lefrén och Cederschjöld reserverade
sig emot Ridderskapets och Adelns
beslut.
Trettonde Punkten.
Att, sä väl till fyllande af bristen i
Bankens tillgångar mot dess skulder, sorn
för att gifva Banken en grundfond, lemnande
garantie för oafbrutna uppfyllandet
af dess förbindelser mot egne Borgenärer
och säkerhet för bedrifvande af dess
rörelse, må, för Statsverkets Capitalskuld
för 1808 års Krigskostnader, af RiksgäldsCoritoiret
utfärdas för skrifningar, ä Rikets
Ständers vägnar, ställde till Banken
eller Ordres, ät minst 10,000 R:dr B:co hvardera
till ett sammanlagt belopp af 4^4°° >°00
R:dr Banco, och dessa förbindelser ställas
pä betalning af allenast 4 procents ränta
fräin och med är i83o, och på betalning
dessutom af 2 procent äirligen i afräkning
å primitiva Capitalet från och med år
i835, under förbe heill derjemte för RiksgäldsContoiret,
att göra större eller mindre
afbetalning af Capitalet.
Herr Anckarsvärd: Då de sammansatte
Utskotten hår föreslagit, att StatsVerkets
skuld till Banken skall göras rörlig genom
räntebärande obligationer, har det
D e n 21 O c t o b e r e. m.
18}
skett af det motif, att summan behöfves
till fyllande af Bankens brist oell till en
grundfond för densamma. Hvad det första
ändamålet, eller fyllandet af bristen, angår;
så tror jag, att sedan man realiserar
efter 128 sk., ingen brist kan uppstå, om
Banken bibehåller de fordringar den i öfrigt
äger, och deribland kan realisera dem
den har bos Magasinsfonden. Alt den i Discontväg
möjligen uppkommande brist blir
betäckt genom den årliga sedelförstöringen,
är klart. Denna mes,ure påfordras således
ej för bristens skull, livad åter det
andra behofvet angår, eller nödvändigheten
af en grundfond, så finnér jag den visserligen
af behofvet påkallad för att stärka
mångas otrohet; men jag anser, att skulden
bör förblifva såsom skuld, och ej såsom
rörlig och räntebärande. En B.rnk , sådan
som vår, lrvilken har en räntevinst af 700,000
R:dr, har en sådan trygghet inom sig, att
den ej behöfver tryggås af andra åtgärder.
Vår Bank är ej af den natur, att actieägarlie
behöfva lefva af dess vinst; den äger
en fullkomlig garanti inom sig sjelf. Jag
tror för öfrigt, att Bankens skuld ej är af
farlig natur; ty alt silfret skulle gå ur landet,
är en panisk förskräckelse; det behöfver
man icke frukta, och i detta fall är
således mesuren icke eller behöflig; och att
göra skulden räntebärande., är en oformlighet,
emedan betalningen skulle utgå från
RiksgäldsConloiret af den dit lefvererade
*84
Den 21 October e. m.
Bancovinsten; en omväg, som ej är behöflig,
då Banken säkerligen bäst sörjer lör
sig sjelf. Att åter, såsom Utskotten föreslagit,
efter år i835 två procent skulle afbetalas
af capitalet, är ej behöfligt, ty till
den tiden har Banken utan tvifvel så mycket
silfver, att den ej behöfver dessa 88,000
R:dr. Jag föreslår således afslag å hela
denna punkt, blott med det undantag, att
summan bör fortfara att bokföras bland
Bankens fordringar, men ej såsom räntebäraude,
och jag tror, att i4^de och i5:de
punkterne böra innefattas i samma afslag.
Herr Rosenblad: Då jag aldeles bestrider
den sis'te värde talarens förslag, utbeder
jag mig att först få erinra hvad en bokförd
fordran hos Staten vill säga. Vi hafva
sett, att den hittills blifvit betraktad ungefär
på samma sätt som Utskotten, med
undantag af de nu ifrågavarande 4>400>00°
R:dr, betraktat Bankens öfriga fordringar
hos Staten, om hvilka det nu heter, att de
skola balanceras inom linien; det vill säga,
man har betraktat dessa fordringar såsom
sådane, der betalning hvarken af capital eller
ränta någonsin kommer i fråga. Vi hafva
sett, att ehuru dessa fordringar hittills
icke stått inom linien, hafva likväl hvarken
Ständer eller deras Revisorer satt något
värde på desamma; i den Tabell öfver
Bankens ställning, som sista Revisorer uppsatte,
blefvo dessa fordringar tili och med
Den ai October e. m. i85
alldeles uteslutna. Frågan är, om Banken
behöfver dessa penningar, eller icke. Den
status öfver Banken, som blifvit upprättad
af Bankens Conimissariat, och åtföljer Utskottens
första Betänkande!!, visar en brist
i Bankens tillgångar emot dess skulder af
891.000 R:dr, om icke någon del af StatsYerkets
skuld godtgöres. Jag medgifver,
att denna brist är något för högt upptagen,
ty den utgör för närvarande icke mer än
500.000 R:dr; men den finnes likväl och
måste fyllas. Om man nu härtill anvisar,
hvad som kan inflyta i afbetalning från Magasins-inrättningen,
hvarigenom likväl StalsUtskoltets
beräkning för de extra-ordinaira
anslagen skulle rubbas, så skulle man ändock
icke på detta sätt komma längre, än alt
Banken skulle börja sin nya rörelse med
netto lika mycket, som den är skyldig. Och
om man härtill lägger, att bland de i uträkningen
upptagne tillgångar mycket finnes,
som icke duger; alt minst en half million
utestående i Disconten aldrig går in,
och att bland odlingslånen finnas många,
som slutligen måste afskrifvas; så hemställer
jag till hvar och en, då jernbrefvet nu
skall upphöra, för att, såsom vi hoppas,
aldrig återkomma, och Banken förpligtas
att uppfylla sina förbindelser, hvad säkerhet
skall finnas för en Bank, som har en
rörelse på 3o millioner, och äger intet eller
mindre än intet. En köpman, som rör
sig med 3oo,ooo R:dr, och ej äger mer än
186
D e ii 2i Octo ber e. m.
hvad som motsvarar hans skulder, förlorar
förtroendet, så snart hans ställning blifver
bekant, ty den första förlust måste tvinga
honom lill bankrutt. Banken Sr äfven en
köpman i stort, och skall likaledes i sådan
ställning mista förtroendet. Jemför man
dessutom vår Bank med andra Banker, som
hafva en bättre ordnad rörelse, ty vi måste
bekänna, att vår Bankrörelse för närvarande
icke är ordnad på det bästa sättet,
skall man finna det vara så mvcket
nödvändigare, att Banken får de föreslagna
4 millionerne, som detta är den minsta
fond , hvarmed någon Bank kan vara belåten
i förhållande till sin rörelse. Jag tolde
äfven få påminna, alt ingen Statsvinst
uppkommer genom afskrifning af dessa 4
millioner, och att Staten icke erlägger den
föreslagna räntan för intet. Den är tvärtom
icke förenad med någon kostnad för
Staten, ty den ränta Staten skulle erlägga
uppgår till 176,000 R:dr, men Banken, som
derigenom sättes i tillfälle att ordentligare
och i större scala drifva sin rörelse, får
också härigenom en ökad årlig räntevinst,
hvilken, enligt Utskottens förslag i ao:de
punkten, skall lemnäs till Staten, med undanlag
af en viss bestämd summa af 266,666f
R:dr. Ju större vinst Banken får, ju mera
gifver den således ifrån sig till Staten,
och den erlagda räntan blifver blott ett förskott
å Statens sida, som återgäldas genom
vinsten på de större affairer, Banken kan
Den 21 O c t o b e r e. ra.
göra till följd af den redigare fot, hvarpå
Slaten bidragit att ställa sin Bank. På dessa
skäl tillstyrker jag bifall till Utskottens
förslag i förevarande punkt, ehuru jag tror,
att det i åtskilliga delar kunde vara bättre;
ty jag anser icke lämpligt, att nu söka
göra mina åsigter i dessa delar gällande,
och jag vill således åtnöja mig med att få
saken bifallen, sådan den af Utskotten blifvit
framställd.
Friherre Cederström: Det förefaller mig
besynnerligt, att Utskotten kunnat tro det,
genom bildande af en grundfond, å beloppet
hvaraf RiksgäldsContoret utfärdar obligationer,
någon större garanti för uppfyllandet
af Bankens förbindelser mot , egna
borgenärer skulle vinnas, än den, som ligger
uti Rikets Ständers beslut. Är det icke
i grund af just ett sådant beslut som RiksgäldsContoirets
obligationer hämtar sitt värde.
Den siste värde talaren har äfven yttrat,
alt sedan Bankens jernbref vore upphäfvet,
skulle den kunna tillförbindas att
uppfylla sina skyldigheter. Men om delta
vill säga, att, i händelse Banken icke fullgör
siira förbindelser, Ständerne skulle ställas
under Svea HofRätts dom, och Svenska
folket dömas, att betala Bankens skulder,
lära sådane påfund aldrig kunna gå i verkställighet.
Jag tror derföre, att Ständernes
beslut är den enda gällande garanti, som
linnes, och jag kan dessutom icke godkän
-
i88 Den 21 O c to b er e. m.
na, att StatsVerkets skuld till Banken nu
inskränkes till de ifrågavarande 4 millioner.
Jag anser tvärtom, att allt, hvad Staten
fått af Banken, fortfarande bör bokföras,
för att framdeles betalas i man af tillgång
och behof. Tidpunkter kunna inträffa,
då Banken nödgas inställa sina vexlingsfunctioner
i silfvérmynt, i fall inga extra
tillgångar äro beredda till dess understöd;
men det är icke öfverensstämmande med
Svenska folkets intresse, att Bankens lånerörelse
i sådane fall allt för häftigt inskränkes.
För öfrigt skulle jag tro, att, örn man
icke ånyo fattar sådane beslut, sorn beredde
1818 års brytning, samt representationen
förblifver nog vis, för att aldrig hastigt
indraga landels rörelse-capital, ingen
fara för Banken skall uppstå, så vida icke
förvaltningen blifver oförsvarlig, och Banco-Fullmäktige
missbruka sitt förtroende.
o O
Jag yrkar på dessa skäl, att Utskottens förslag
i förevarande punkt måtte afslås, troende,
att Ständernes garanti är tillräcklig,
och att den i intet afseende vinner större
helgd derigenom, alt några förbindelser af
RiksgäldsContoiret utfärdas.
Herr Stråle, Nils Wilhelm'. Om det
vore fråga, att afskrifva hela Statens skuld
till Banken, borde sådant ostridigt icke bifallas,
emedan Banken då skulle komma på
underbalance och icke kunna fullgöra sina
förbindelser; men här är endast fräsa om,
Den 21 October e. m. 189
huru Statens skuld lill Banken skall reverseras.
Jag har redan haft äran yttra, att
man icke kunde bestämdt utlåta sig öfver
denna omständighet, innan beslut blifvit
fattadt, huru och hvartill desse obligationer
skola användas. Den andra anmärkningen
består deri, att en obligation af
RiksgäldsContoirels Fullmägtige icke medför
större säkerhet, än en sådan, ulgifven
af Banko-Fullmägtige. Jag tror, att säkerheten
och kraften af förbindelsen blir lika,
antingen deri utgifves af Bankens eller
RiksgäldsContoirets Fullmägtige. Orri Banken
behöfver indraga sedlar, måtte den hafva
lika lätt att upplåna penningar på egna
obligationer, som på RiksgäldsContoirets;
och Ständerne få då vid nästa Riksdag bestämma,
huru dessa obligationer skola inlösas;
men att nu derom förordna, anser
jag olämpligt, såsom blott tjenande att väcka
oro och misstroende/emedan man i allmänhet
hyser farhåga för Statsobligationer
under hvad form som hälst, och tror, att
de, endast i händelse af ett verkeligt behof,
böra komma i fråga. Jag tillstyrker
således afslag å förevarande punkt.
Herr Tham'. Jag medger, hvad Herr
Stråle yttrat, i afseende på dess betänkligheter
deremot, att Utskotten i deras Utlåtande
ej tillstyrkt några vissa föreskrifter
för användandet af de ifrågavarande för -  bindelserne, men sådant kan lätt hjelpas.
Den 21 October e. m.
Jag anser, att obligationer utgifna på fyra
månaders tid icke innefatta egenskapen af
nya skuldförbindelser. Frågan är nu, om,
då man vill ordna myntförhållanderne, det
är skäl att beröfva Banken en fond, som
sätter den i möjlighet, att å bestämda tider
honorera sina förbindelser. För tillhandahållandet
af en dylik fond åt Banken,
finnas efter mitt omdöme 3:ne skäl,
nemligen 1:0 att man ej kan hafva eller få
säkrare fordringar, än hos Banken; 2:0 att
Banken kan få så oväntade och starka påkänningar,
att den behöfver anlita sin credit,
för att icke på en gång förstöra sina
tillgångar och de till Banken gäldskyldige;
och 3:o att då Ständerne lemna sina förbindelser
genom RiksgäldsContoret, de också
böra vara betänkta på alt icke tillgripa
af Bankens egendom, oell sätta den på obestånd.
Jag tillstyrker alltså Utskottens förslag
i hvad angår att gifva förskrifningar
på fyra månader, men i afseende på formen
har jag några anmärkningar. Jag tror,
att den oro man hyser för skuldsättningssystemet,
i allmänhet förekommes, om man
för ifrågavarande fall utsätter det villkor,
att desse sedlar aldrig måtte af BankoFullmägtige
få begagnas utan i den händelse att
Banken erhöll så stark påkänning, att den
icke kunde fullgöra sedelinlösningen med
mindre än att antingen upplåna penningar,
eller sälja sitt silfver. Om man derjemte
borttog tillstyrkandet om 2 procents af§ät
-
Den 21 October e. m. igt
tande till Amortissemcntsfond, hvilket jag
icke finner vara nyttigt eller nödigt, ty då
Bankens obligationer löpa med ränta, blifva
de äfven säljbara, kan jag icke inse någon
fara alt i öfrigt bifalla Utlåtandet,
emedan det förslag, som deri innehålIes,
då blir ganska nyttigt, och icke kan väcka
någon oro ulan hos den, som nödvändigt
vill oroa sig utan orsak. Att afföra hela
Statens skuld till Banken utom columnen,
vore detsamma som att förklara, det man
icke vill betala hvad man är skyldig. Jag
bestred vid förra Riksdagen, och bestrider
äfven nu, att desse 41 millioner, sorn utgöra
Bankens fordran hos Staten, skola helt
och hållet afskrifvas. Dessutom bör man
icke, så vida man har alfvar med att fylla
de verkliga allmänna behofven , b varti 11 äfven
hörer hvad som fordrats för iståndsättandet
af Armeens materiel, i förhand tillgripa
Bankens behållna vinst, utan låta deraf
tillgodokomma Banken så mycket, sorn
erfordras för fullgörande af dess funclioner,
på det resten må kunna användas till
Statens behof. Det är således äfven af det
ytterligare skäl, att icke, i brist på medel,
tvingas till att afslå nödvändiga anslag, som
jag yrkar bifall till Utlåtandet med de niodificationer
jag här förut haft äran nämna.
Den omtaldta lättheten att fylla Statens behofver
genom ökad bevillning, tror jag vara
skadlig och öfverflödig. Beträffande den
föreslagna 4-procents-räntan, anser jag lik
-
192
Den 21 OctoLer e. m.
giltigt, om flen står utsatt eller ej, ty så
länge det i /[‘.de punkten står, att Bankens
behållna vinst skall användas för Statens
räkning, kan man blott bokföra räntan,
som icke behöfver beräknas, förr än Banken
skall upplåna medel till förstärkande
af sin fond. Men då bland de flere Ledamöter,
som talat öfver ämnet ingen ansett
detta förslag anmärkningsvärd t, är troligen
ingen fara med dess antagande.
Herr von Troila Emil: Jag finner icke
underligt, att den Ledamot, som arbetat
emot realisationen, äfven vill afslå förevarande
punkt. Tvertom är det ganska conseqveut,
ty det är gifvet, att utan beviljandet
af de i punkten föreslagne åtgärder,
skall hela realisationen göras om intet, i
fall man nekar Banken möjliga utvägar, att
förstärka sin fond vid samma tillfälle, som
man öppnar den för alt tillfredsställa alla
sina borgenärer. Någon fullständig calcul
öfver Bankens tillgångar har aldrig blifvit
oss meddelad, och Herr Rosenblad har redan
upplyst, alt den oss förelagda beräkningen
är för hög. Dessutom bör man
ihågkomma, att en Bank, hvars alla fordringar
äro förfallne vid anfordran, ej får
beräkna sine efter långtid förfallne fordringar,
såsom t. ex. fastighels-lånen, till den
siffra, hvarpå de äro förskrifne, utan till
det värde, hvarföre dess fordringar mot
kon
-
Den 2t October e. ra. ig3
kontant kunna försäljas. Jag är fiende till
all onödig Statsskuld; men här är ej fråga
otn alt göra sådan, utan tvärtom att betala
en redan varande; och då vid pass 20
millioner skuld kan liqvideras, med att
lemna reverser på mindre än 4i> tyckas
villkoren ej vara obillige.
Här har blifvit frågadt, hvad skillnaden
är emellan bokföringen och reversalsystemet.
Skillnaden är den, att genom
det sednare kunna BankoFullmägtige åt den
mestbjudande försälja obligationerne, hvarigenom
de komma i enskild hand, och Ständerne
torde finna större betänklighet att
plundra individer, än Banken. Jag skulle
visserligen önskat en annan stylisation på
obligationerne, och en kortare tid för deras
inlösning t. ex. 20 år, men då de andra
Stånden redan antagit Utlåtandet, önskar
jag, att det äfven af Ridderskapet och
Adeln måtte bifallas.
Herr Cederschjöld’. Af flera värda Talare
har redan blifvit utredt, att de föreslagne
åtgärderne endast åsyfta allmänhetens
betryggande i afseende å realisationens
bestånd; så altför mig endast återstår, det
tillägg att antingen behöfver Banken tillgripa
de föreslagne utvägarne, eller också
icke. I förra fallet vore åtgärden alldeles
nödvändig, för att förekomma realisationens
förstörelse och de deraf nödvändigt föl ja n46
H. i3
*94
Den 21 Oetober e. m.
de oberäkneliga olyckorna; men i sednare
fallet kan någon förlust af åtgärdens uteblifvande
omöjligen uppstå.
Friherre Rantzou, Johan Albert'. Bland
de olyckligaste följeslagare af den nu beslutade
myntbestämningen, anser jag förslaget
af räntebärande StatsObligationer till
Banken. Om jag kunde fatta det begrepp,
att Banken finge mera säkerhet att få Statens
skuld betald, derföre, att RikgäldsContoiret
till Banken reverserade denna
skuld, än den äger, då Rikets Ständer,
med erkännande af skuldens giltighet, åtaga
sig att derå på bestämda tider göra afbetalningar,
på sätt hittills till en del
skett; så skulle jag åtminstone begripa, att
den föreslagne reverseringen hade något
ändamål. Nu ser jag åter deri endast ett
medel, att åt oss öppna den, enligt min
öfvertygelse, högst farliga Statsskulds-banan.
Om en del af Bevillnings-öfverskotten årligen
inginge till afbetalning af den ifrågavarande
Statsskulden; eller om Banken
finge till samma ändamål använda någon
del af den till Statsverket nu ingående
räntevinst, intilldess alltsammans vore betaldt;
så skulle Banken derigenom kunna
på ett ganska naturligt sätt samla en grundfond,
liggande orubbad i Bankens hvalf,
och hvaröfver den i behofvets stund kunde
disponera. Staten hade på sådant sätt
undvikit äfventyret af alt möjligen se si
-
Den 21 Octo ber e. m.
na obligationer uti utländska Bankierers
händer .... samt att snart åter, midt
under freden, hafva åsamkat sig en betydlig
utländsk skuld .... och folket hade
undsluppit en ökning i skatter utaf den
betydliga nu föreslagne årliga räntan. Jag
tror derföre, enligt hvad jag ofvan nämt,
att det är tillräckligt, om StatsVerkets Capitalskuld
till Banken, hädanefter såsom
hitintills, bokföres mot förbindelsen, att
densamma genom afbelalningar småningom
amorteras.
Man har påstått, att det vore consequent,
att den, sorn motsatt sig realisationen,
äfven motsätter sig dessa obligationers
utfärdande, för att icke, genom bifall dertill,
befrämja de åtgärder, som förmenas
försäkra realisationens bestånd. Man borde
likväl icke hafva förmodat, att den brådskande
realisationens anhängare grundat beståndet
och verkställigheten af sin plan på
dylika hjelpmedel, som skuldsedlar, hvilka
äro otje*nlige till annat än beläning.
Tverlom skulle jag tro, att det gamla ordspråket:
”ju mer man lånar, ju mer man
sätter sig i skuld,” bordt erinra dem, att
de endast ökade felstegen, då de stödde
sig vid slika efemera resourcer, hvilka lika
lätt kunna försvinna, som de öfriga af
deras påräknade tillgångar torde göra. Blifva
desse sednare tillgångar tillräcklige, behöfvas
inga hypolheker alt förpanta. Blif40
H. i3*
196
Dc 11 •?. r Ootober e. m.
va de deremot otillräcklige, så lära ej eller
de ifrågavarande StatsObligalionerne
förslå att rädda Banken. Jag anhåller om
proposition till afslag å i3 punkten af
Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande.
Herr Lefren: Jag instämmer i Utskottens
förslag, och yrkar bifall dertill, men
vill endast upptaga några anmärkningar,
som blifvit gjorda deremot. Några hafva
yrkat, att BancoFullmägtige borde underskrifva
de ifrågaställde obligationerne. Jag
har dock föreställt mig, att det är Statens,
och icke Bankens skuld, som behöfver
reverseras. Staten har 2:ne slag af
skulder lill Banken, Den ena genom de
Creditiver Ständerne anvisat på Banken till
Regeringens disposition vid oförutsedde händelser,
och den andra härledande sig från
krigskostnaderne för åren 180g och 1810,
hvilka till en del bestriddes af Banken.
En värd Ledamot har erindrat, att ju mera
man lånar, ju mera sätter man sig i
skuld. Här är likväl fråga om motsattsen,
eller att betala sin skuld. När nu bela
anstalten blifvit föreslagen, för att, i dea
händelse Herr Tham omnämnt, sätta Banken
i tillfälle alt disponera sina tillgångar,
och hypothisera dem, så alt Bankens
fordringar äfven kunde komma i häuderne
på enskillu, vore det orimligt, att sätta
sig deremot, och derigenom hindra Banken
att fullgöra sina realisations-functioner,
Den 21 October e. in. 197
hvilket med andra ord. vore detsamma som
att tvinga hela realisationsföretaget att
drunkna på vågen. Att inrätta en Amortissemenlsfond,
skulle endast göra ett obehagligt
intryck på allmänheten, och är så
mycket mindre behofligt, som man icke
vet, när hehofvet att begagna den föreslagna
belåningsrätten inträffar. Jag yrkar bifall
till Utskottens förslag och hoppas, att,
vid det reglementariska af frågan, sakens
gagnelighet närmare skall blifva utredd.
Herr Anckarswärd'. Jag kan ej finna
det innefatta, att man ej vill betala, att
man säger, att man ej vill utgifva räntebärande
obligationer. Jag kan således ej
uppbära den förebråelse, att hafva velat taga
något ifrån Banken. Jag har ej velat
taga summan från Banken; jag har endast
trott, att dess sammanblandning med andra
fordringar hetyder ingenting, och att
Ständernes garanti är tillräcklig. Jag vidhåller
derföre, hvad jag först i början af
discussionen yrkat, nemligen afslag å denna
punkt. Jag kan ej finna annat, än att
Utskottens förslag är ett medel alt föra
oss raka vägen till ett obligationssystem,
och emot det anser jag mig skyldig alt
yttra mig. Hvad angår farhågan atl Banken
skulle blifva för hardt påkänd, så behöfver
man ej frukta det i vårt land. Med
vårt spridda läge och vår tröga penningecirculation
är det alldeles fysiskt omöjligt,
igS Den 21 October e. m.
att alla penningarne på en gång kunna
strömma till Banco-luckan. Herr Tham
samt åtskillige andra hafva föreslagit några
modificationer. Jag finnér visserligen, att
dermed något vore vunnet, men just deras
medgifvande visar, att mesuren icke
år behöflig. Jag anser ganska vigtigt, att
i en punkt, som denna, lugna sinnena ; oron
år för stor, och den skulle änuu mera förökas,
om realisationen förenades med ett obligationssystem.
Må vara, att denna oro är
ett misstag; men jag anser i alla fall det
vara representantens skyldighet att, så mycket
lian kan, förekomma den. Man har
yttrat, alt anslag behöfves för Aromens
materiel. Det är en fråga, som ej hörer
bit. Det mest magtpåliggande måtte vara
att consolidera Banken, och ett väsendtligt
steg dertill är, att denna punkt afslås.
Herr von Hartmansdorff: Man har
sagt, att Statens skuld till Banken icke
behöfde reverseras, och att det vore nog,
om Ständerne blott garanterade denna skuld.
Men jag får till en hvar hemställa, om det
blir möjligt, att kunna pantsätta eller belåna
ett Rikets Ständers beslut, angående
dylik garantie, då deremot, i fall Statens
skuld reverseras af RiksgäldsContoiret, det
blir möjligt att både i Hamburg och på
andra ställen derföre erhålla penningar.
Vill man saken, realisationen, så bör man
vilja medlen, och ej uppehålla sig vid to
-
D e ri al O c t o b e r e. ni.
199
nia förevändningar, och besluta det i orden,
som man hindrar i verkställigheten.
Man har påstått, att utgifvandet af obligationer
skulle förorsaka oro, såsom begynnelsen
till ett skuldsättnings-system. Men
denna begynnelse göres icke nu. Hon är
redan gjord, och frågan är endast om hennes
förskrifning på ett sätt, som gagnar
fordringsägaren, Banken, och alla innehafvare
af hans sedlar, eller hela Svenska Folket.
Jag undrar, om icke motsattsen eller
Statens vägran att genom sin skulds reverserande,
vilja bidraga till sedelmyntets
oförminskade värde, bör och skall förorsaka
vida betänkligare oro. Frågan är dessutom
icke om reverserande af Statens hela
skuld till Banken, utan blott af i; hvarmed
Banken å sin sida kunde vara belåten,
och Staten, å den andra, visade sin
goda vilja att efter förmåga fullgöra sina
förbindelser. Derjemte har man äfven yttrat
farhåga vid den föreslagna ränteberäkningen,
men om man läser 20 Punkten i
Utlåtandet, som lyder: ”Att med undantag
”af 2Ö6,666f R:dr B:co årligen af Bankens
”räntevinst, behöfliga, lill en början för
”silfver-utvexlingens förberedande, och sedermera
lill bildande af en Reserv-fond
”för Bankens rörelse från Riksdag till Riksdag,
återstoden af Bankens behållna rån”tevinst
må för Statsverkets räkning användas
så finnér man deraf tydligt, alt
örn RiksgäldsContoiret skulle betala ränta
200
Den 2i October e. m.
till Banken, komme Banken att återbetala
den till RiksgäldsContoiret, och att den
förskrifna räntebetalningen således blott är
en upp- och afföring i räkenskaperne, som
är nödig endast för den händelse, att Banken
behöfde pantsätta flera eller färre af
dessa förbindelser, och följagteligen af
RiksgäldsContoiret undfå den ränta Banken
sjelf komme att i sin ordning betala lill
panlhafvaren. De föreslagna 4 procenten i
ränta äro således, intilldess någon pantsättning
inträffar, icke annat än bevis på
Rikets Ständers alfvarliga föresatts, att betala
Bankens fordran bos Staten, och att
de icke vilja nöja sig med att blott bokföra
den och låta den paradera i böckerna.
I hänseende till Capital-afbetalningen
har man, för att icke förminska Statens
tillgångar innan nästa Riksdag, föreslagit,
att början dermed forst skulle göras
från och med år i835. Derigenom är ingen
ny eller ovanlig åtgärd föreslagen, ty
en lika beskaffad vidtogs vid i823 års Riksdag,
i afseende på de då beslutade uppbringnings-ersättningar.
Några Ledamöter
hafva påstått det vara bättre, att Banken
finge begagna hela sin behållna räntevinst.
Men hvad skulle följden deraf blifva? Jo
att i million ginge förlorad dels för Statsverket,
och dels för andra nyttiga företag,
såsom Canalernas fullbordan tu. m. Då nu
behofvet af desse obligationers begagnande
alldeles icke är gifvet, utan blott möj
-
Den 21 O c to ber e. m.
201
ligt, men de omnämnda behofven verkliga;
så hemställer jag, om man för möjligheten
bör uppoffra verkligheten? .lag tror
mig nu hafva genomgått de hufvudsakligasle
anmärkningarne, och yrkar bifall till
Utskottens förslag.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus'.
Allt ifrån sin stiftelse har Banken
baft äran att vara Creditor åt Staten, men
förhållanderne hafva varit olika under olika
conjuncturer. Uuder de tider vi bade
klingande mynt, blef alltid Statens skuld
till Banken ärligt betald. Carl XI betalte
fullt ut alla Statens skulder till Banken.
De skulder Carl XII åsamkat Staten, blefvo
äfven till Capital betaldte; af räntan
blefvo 1,800,000 R:dr afskrifne. De af
Gustaf III gjorde skulder blefvo likaledes
betaldte; ingen af desse Regenter försmådde
att reversera sig till Banken, och att
pantförskrifva blifvande inkomster; Banken
och Staten stodo i enahanda förhållande
till hvarandra, sorn andra creditorer och
debitorer; men helt andra förhållanden inträdde,
då man upphörde att nyttja klingande
mynt, utan fick nöja sig med nödmynt.
Under sådana tider hafva Konungarna
ej reverserat Statens skuld, utan
Ständerne hafva, under skepnad af Ban
kens
garanter, åtagit sig de skulder Staten
gjort. Så tillgick uuder liden från r^41
till 1778; under Finska kriget; så äfven
202
Den 21 O c to ber e. m.
i8oq. Men då vi nu äro betänkte att afskaffa
nödmyntet, och återgå att nyttja verkligt
mynt, bör man ock, på sätt som annat
ärligt folk brukar, uppgöra förhållanderne
emellan Staten och dess fordringsägare;
och då tror jag, att Ständerne, lika
litet som Sveriges enväldige Konungar,
böra försmå att reversera Statens skuld lill
Banken. Jag tror, att de ej, såsom under
mångväldets lid skedde, böra undandraga
sig denna skyldighet. Det har blifvit sagt,
att det vore likgiltigt, om Bankens eller
RiksgäldsContoirets Fullmägtige utgåfvo och
undertecknade förbindelserne. Benämningen
RiksgäldsContoir visar likväl genast,
att det är fråga om Rikets gäld; om Ständernes
Fullmägtige i det Verk, som har
befattning med Rikets gäldj underskrifva
desse skuldförbindelser, synes äfven deraf,
att Ständerne verkligen åtagit sig en Riksgäld.
Dessutom må man icke betrakta
BancoFullmägtige, såsom Rikets Ständers
Betjente; de ställa sin ära, sitt förstånds
ära i borgen för, att Ständerne icke skola
underkänna förbindelser, grundande sig på
ära och tro. Frågan är nu, om af de
många skulder, som nationen åsamkat sig
till Banken, 4,400>000 Thdr, utgörande resterande
krigsskuld, skola qvarstå såsom
en skuld till Banken, och en Bankens fordran
hos Staten, eller i likhet med de öfriga
skulderna afskrifvas.
Vilja Rikets Ständer behålla Banken
Den 21 October e. m.
under vård och garanlie, så måste de väl
också söka alt bibringa folket den öfvertygelse,
att Banken förmår uppfylla sina
förbindelser. Dertill fordras, att hvad
qvarstår såsom skuld, må varda ärligt reverseradt,
så att Banken ej må behöfva
knäfalla och tigga, för att utfå sin rätt.
När Kongl. Maj:t och Kronan för sina gods
och ägodelar måste svara vid Domstol, ser
jag ej hvarföre ett BancoBolag skulle finna
sig förnärmadt utaf att, i fall det brister
i sina förbindelser, varda dragit inför
Domstol. Vill Staten fortfara att vara Debitor
till Banken, så bör den ock utgifva
ordentlig förbindelse, stäld till Banken eller
Ordres. Nu kan BankoStyrelsen icke
lagsöka Bankens gäldenär, Staten, emedan
fordringen grundar sig blott på ära och
tro. Är den behörigen reverserad, så lärer
BancoStyrrelsen icke krusa mera med
den ena än med den andra försumlige gäl—
denären. Skola reverser utställas, sä måste
de vara räntebärande. Man har föreslagit
4 procent, hvaraf Banken dock icke
behåller mera än hvad som erfordras för
uppköp af silfver och till reserv-fond , hvars
storlek från Riksdag till Riksdag bestämmes
af Ständerne. Utskotten hafva trott,
att större garantie icke kan gifvas, att
Banken aldrig skall accumulera. Det beror
af Ständerne, att i detta afseende gifva
hvilka föreskrifter som hälst. Jag instämmer
med Herr Tham deri, alt Banco
-
Den 21 O c tob er e. ro.
Styrelsen bör förmenas använda dessa Statens
Reverser, utan vid tillfällen af våda
för Bankens soliditet. Hvad af betalningen
å denna skuld beträffar, så beror af Ständerne,
att derom förordna. Banken kan
det vara likgiltigt. Tror man, att Bankens
credit derigenom vinner, så må af betalningar
göras. AfgÖrandet af denna fråga
kan uppskjutas till en annan Riksdag. Jag
hoppas, alt åtminstone hos en del af Ståndets
Ledamöter den öfvert}rgelse blifvit beredd,
att denna punkt bör bifallas, om
man eljest har alfvar med myntbestämningen.
Herr Tham'. Ämnets vigt torde ursägta,
att jag å nyo upptager tiden. Man bär
yttrat, alt man, i stället för förskrifningar,
borde genom en arnortissemenlsfond söka
besparingar på inkomsterne. Jag får i anledning
deraf återföra i minnet förra Ständers
beslut. Då Riket år 1809 stod på
brädden, att falla, beslöts Statens skuldsättning
hos Banken, och skuldens afbetalning
genom amortissementsfond; och jag
frågar, om det icke just är fortsättningen af
detta beslut, som bragt oss på punkten att
behöfva realisera. Hade man då icke varit
rädd för att låna inom sig, hade man ej
kommit till denna punkt; men att nu åter
■villja göra afbetalningar genom indragningar,
vore att åter införa ett strypsystem,
det man ändtligen bordt hoppas vara ifrån
Den 2j Octo ber e. m.
Man har sagt, att Banken kunde låna till
sina behofver, men den behöfver icke låna,
om den får sin fordran af Staten. Herr
von Hartmansdorff har uppdragit beloppen
af de utgifter Ständerne beslutat, men Ständernes
beslut kunna ej belånas, då deremot
på förskrifningarne lätteligen kan erhållas
penningar, om så erfordras. Jag frågar,
om det vore lämpligt, ali, i brist på anviste
tillgångar, orsaka Ständernes sammankallande,
för att fylla behofven, då de inträffade.
Det är icke för mycket, att Staten
honorerar sina redan en gång gifne förbindelser.
Den, som alfvarligen vill realisationens
framgång, vill äfven bifalla denna
punkt, hvarvid jag endast anhåller om
det tillägg, att belåningsrätten ej må vidtaga
förr än behofvet det oundgängeligen
påkallar.
Herr Stråle: Då jag varit bland dem,
som mäst ifrat för Myntvärdets bestämmande
så väl vid föregående som vid denna
Riksdag, måste jag väl vara fri från den
tillvitelsen, att vilja förhindra denna åtgärd;
men jag skiljer mig i förevarande ämne
från många andra deruti, att jag vill
grunda realisationens bestånd mindre på de
materiela förhållandel na emellan silfverfond
och sedelstock, än på allmänt förtroende
till Bankens solidité, och tror således
att det är hufvudsakligen på credilens återställande,
som framgången af realisationen
2o6
Den 21 October e. m.
skall grunda sig. I detta afseende är den
af Utskotten föreslagne åtgärd ett bland de
aldraömtåligaste ämnen; ty man vet, huru
litet ibland erfordras, att väcka misstroende
genom origtiga åtgärders vidtagande.
Jag måste således motsätta mig ett förslag,
som efter min tanka störer crediten.
Då allmänheten ser, att ränta gifves med
ena handen, och återtages med den andra,
skall naturligtvis misstroende till sjelfva
planen uppstå. Då roan ser att de, som
uppgjort förslaget, sjelfve anse Bankens ställning
osäker, och tro andra medel behöfvas,
samt hysa farhåga för utgången, och anse
utländsk skuld vara nödvändig, så skall
fruktan deraf uppkomma, att förlägenhet för
Banken verkeligen skall inträffa. Att med
ena handen fråntaga Banken sin vinst och
med den andra skuldsätta nationen, för att
skaffa Banken tillgångar, skall äfven väcka
misstroende. Jag har ej yrkat, att BancoFullmägtige
skulle reversera Statens skulder,
men att det vore lika lätt för dem,
som för RiksgäldsContoirets Fullmägtige att
upplåna medel, emedan bägge äro Rikets
Ständers Fullmägtige, och de ena ej kunna
hafva tillgångar till betalning, som ej af
principalerne kunna lemnäs de andra. Om
åter i behofvels stund RiksgäldsContoirets
Fullmägtige skulle anskaffa medel, så leder
detta lätteligen till en ytterligare sammanblandning
af Banken och RiksgäldsContoiret,
som man länge arbetat på att
Den 21 October e. m.
207
kunna åtskilja, och farhåga väckes lätteligen
för ytterligare försämring af Bankens
ställning. Det är derföre, och då Crediten
icke låter commendera sig, som jag afstyrker
åtgärden.
Herr Rosenblad: Till hvad flere Ledamöter
yttrat till försvar för Utskottens
förslag, skall jag be att få tillägga några
reflexioner. Jag ber att få återkalla i minnet,
att vid den realisation, som til 1 vägabringades
1776, afskref man ej Statens 6kuld
till Banken; af nio millioner betalte man
3 millioner. Om vi nu af aderton betala
fyra, så är det icke för mycket. I alla fall
får jag, i afseende på den Talare, som
vill, att BancoFullmägtige skola såsom ersättning
få rätt att låna, hemställa, huru
mycken credit de vid ett sådant tillfälle
kunna äga. I afseende på de farhågor, som
blifvit hysta för Statsobligationer, tror jag,
att striden är öppen nog, för att kunna besegra
dessa farhågor; man säger blott det
ärliga svar, att det icke är en Statsskuld,
som vi göra; utan vi omsätta en dålig i en
god; det är det sanna språket. Jag förnyar
min anhållan om bifall å Utskottens
förslag.
Friherre Cederström: Det är i anledning
af Grefve von Sclvwerins yttrande,
som jag begärt ordet. Han har förklarat,
att BancoFullmägtige icke äro Svenska fol
-
ao8
Den 11 O c t o b e r e. m.
kets Representanters betjening, utan vårdare
af Svenska folkets rättigheter mot Ständerna.
Att de icke äro betjenter, utan
Fullmägtige, det medgifver jag, men Fullmägtige,
som ej må tillåta sig att afvika
från hvad principalen, Ständerna, befallt,
så vida de ej vilja stå till ansvar såsom för
olydnad. Han bar sagt, att Fullmägtige
kunde skydda Svenska folket, som på knä
begärde deras bjelp. Hvar finnes denna på
knä liggande del af Svenska folket? Ingenstädes.
Fullmägtige äro försvaga, att sätta
sig emot hvad Rikets Ständer enligt
Grundlagarne beslutat. Förutsättningen af
ett så brottsligt förhållande är i högsta grad
otillbörligt. Hvad Rikets Ständer beslutat,
det har äfven Svenska folket beslutat;
så bar det alltid ansetts, och måste allt
framgent anses, så länge Rikets Ständer äro
Svenska folkets Representanter; hvarje försök
att undanrycka lydnad för deras beslut,
vare sig af Fullmägtige eller Embetsman,
är lika brottsligt inför lagen. Den
värde Ledamoten har äfven, såsom en följd
af sina öfriga grundsattser, velat öfverlemna
åt Domstolarne, alt döma öfver Svenska
Banken, under förmodan, att Domstolarne
föga skulle akta Svenska Bancoordningen.
Ett sådant öfverlemnande till
Domstolarne vore visserligen icke välbetänkt
af Rikets Ständer; men om ock så
sker, förmodar jag, att så länge 72 §. Re
se
-
t
Den 21 October e. m.
209
geringsFormen är oförändrad, skola dock
domare aldrig kunna tveka derom, att Banco-Ordningen
och Instiuctionen för Fullmägtige
äro de enda för Bankens förvaltning
gällande författningar, oell följaktligen
vid hvarje förekommande fall döma genom
dessas tillämpning. Den värde Ledamoten
har anat, att Domstolarne kunde
döma Banken till andra skyldigheter, och
sålunda nödga densamma att upphöra. Om
en Domstol kunde mot Grundlagens bud
döma Banken att upphöra, då vore Svenska
folkets lagstiftning vanmägtig; och om
enskilta, för att få en annan Bankinrättning,
skulle våga använda hvarjehanda medel för
ett sådant ändamål, så hoppas jag dock,
att Rikets Ständer skola veta, alt hindra
hvarje sådant försök. Jag tror, att BancoFullmägtige
äro skyldige, att uppfylla allt
hvad Ständerna om Bankens styrelse och
förvaltning befalla. Det förundrar mig ej,
att höra motsattsen yrkas af Grefve von
Schwerin, ty han har sjelf gifvit exempel
derpå, att han ej ställt sig till efterrättelse
Rikets Ständers beslut. Men i afseende
på sjelfva saken, är Utskottens förslag det
eländigaste försök att förmå Ständerna sjelfva
att beröfva sina beslut allt det värde,
som de böra äga och grundlagsenligen äga.
Skola vi besluta alt låna, utan att vilja betala?
Hafva vi ej hört vid förra Riksdagar
Herr Grefve von Schwerin göra förslag om
46 H. 14
aio
Den 21 O cto ber e. m.
nioratorium för enskilte personer? Men voro
Ständerna nog lättsinnige för alt ingå
derpå? Rikets Ständer stå visserligen under
lagen, men Bancoverkels styrelse och förvaltning,
äfvensom allt, som rörer be vinningen
, under de beslut Rikets Ständer,
såsom Svenska folkets representanter, derom
fatta. Jag anhåller om afslag på Utskottens
förslag.
Herr Ribbingj Arvid: Jag skall afstå
från vidare yttrande än att efter min öfvertygelse
förklara, att ingen bevillning
säkerligen af folket häldre utgöres, än den
som sker för upprätthållandet af myntet,
särdeles då det grundar sig derpå, att hvar
och en skall betala hvad han är skyldig.
Grefve von Schwerin: Jag vill blott
nämna, alt i samma mån själsodlingen framgår,
i samma mån förändra sig ock begreppen
om ära och myndighet. År 1828 inrättades
en Bank i Warschau, der äfven
Gonstilution finnes. Denna Bank står under
FinanceMinistern , som har en ganska
vidsträckt regleringsrätt af densamma. Styresmännen
äga åliggandet att taga befallningar
af denna Minister, men i 43 §. står:
alt ingen befallning kan fritaga dem från
det åliggande, att med person och egendom
ansvara, det lagarne blifva följde. Så
tänker man 1828 olika emot förr, icke
mindre i delta, än i andra afseenden. Det
Den ai October e. m. au
är tydligt och klart, att om jag går in på
att vara Ständernas ombud, måste jag förbinda
mig att lyda de föreskrifter, som
komma alt gifvas; men jag har ej gått in
på, och går icke in på att blifva Rikets
Ständers ombud, derest icke Rikets Ständer
i egenskap af Bankens principaler underkasta
sig skrifven Lag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bifall
af Trettonde punkten i Stats-och Banco-Utskottens
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde punkt.
Ropades äfven Ja och Nej, samt votering.
Grefve von Schwerin: Jag hemställer,
om icke i Ja-propositionen kunde intagas
det af Herr Tham föreslagne tillägg.
Herr von Hartmansdorff: Då här är
fråga om införande i Ja-propositionen af
ett tillägg, skall jag, i händelse det icke
får till särskild pröfning upptagas, be att
få yttra mig nu; men om Ridderskapet och
Adeln tillåter, att det pröfvas för sig, så
uppskjuter jag mitt yttrande till dess.
46 H. 14*
212
Den 21 Octo ber e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, då Hans
Excellence ansett trettonde punkten först
böra afgöras, och tillägget sedan komma
under öfverläggning, hade Hans Excellence
hittills endast framställt proposition å enkelt
bifall eller afslag å trettonde punkten;
kommande sedan, i fall berörde punkt
af Ridderskapet och Adeln bifölls, det af
Herr Tham föreslagne tillägg, att Ridderskapets
oell Adelns pröfning underställas.
Hvarefter Flans Excellence fö'reslog
följande voterings-proposition:
Den, som bifaller i3:de punkten i
Stats- och Banco-Ulskottens seduare Utlåtande,
rörande mynt-regleringen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses i3:de punkten i Utskottens
ofvanberörde Utlåtande hafva blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 8 e. m. och befunnos efter voteringens
slut klockan tre qvart till 9 e. m., sedan en
voteringssedel blifvit undantagen och för
-
Den ar Octo lier e. m.
213
seglad, samt de öfriga voterings-sedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit, sorn följer:
Ja — 120.
Nej — 26.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LcindtMar skalken förklarade, alt Ridderskapet
och Adeln således bifallit i3:de
punkten i Stats- och Banco-Utskottens förevarande
Utlåtande.
Haris Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalkeri hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade antaga det af
Herr Tham vid trettonde punkten föreslaglie
tillägg.
Herr von Hartmansdorff'’. För min del
anser jag det vara bäst, att ej utstaka så
inskränkta vilkor. Om en sådan olycka,
som inträffade 1817 med Filialdisconter11a,
skulle en annan gång hända med DiscontContoiren
i Götheborg eller Malmö,
borde Fullmägtige hafva utväg förstärka
Bankens fond. Man kan visserligen anföra
såsom skäl mot mig, att förhållandet icke
skulle blifva detsamma; men det är i alla
fall bäst, att icke binda händerna på Fullmägtige,
och icke antaga, att framliden blifver
lugnare, än det förflutna. Jag anhåller,
att Ridderskapet och Adeln, som med
2l4
Den 11 O c t o b e r e. ni.
så stor pluralitet bifallit Trettonde punkten,
måtte låta dervid bero ulan tillägg.
Herr Tham: I anledning af den invändning
Herr von Hartmansdorff’ gjort, anhåller
jag, att Ridderskapet och Adeln ville
taga i betraktande den olikhet, som är
emellan DiscontContoren nu och då. Dåvarande
Disconter ägde rättighet att utlåna
penningar utöfver de Creditif de i Banken
ägde. De kunde således vid en hastig
påkänning komma att spela bankrutt. De
nuvarande DiscontContoren få aldrig utsträcka
sina utlåningar en skilling öfver de
Creditiv de i Banken äga. De kunna således
aldrig' komma att administreras så,
att de gå under. Om Rikets Ständer säga,
att rörelsen skall blifva större, måste
Creditiven äfven blifva större; men aldrig
skall jag med min röst biträda, att det nu
ifrågavarande Creditiv skall dragas från sitt
ändamål för att användas till annat.
Uppå derefter framställd proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för godt besluta,
att vid i3:de punkten borde fogas
följande tillägg:
Att dessa förbindelser ej må af Banken
i annan händelse pä annan nian ofverl
ätas ^ än i och för förstärkning af dess
reela fond, dä detta af BancoFullmägtige
nödigt pröfvas.
Den 21 October e. m.
Fjortonde Punkten.
Att dessa förbindelser, innan Banken
tillätes desamma ä annor man öfverlåta,
skola RiksgäldsContoret till inlösen hem
Bifolls.
Femtonde Punkten.
Att de 1,43a R:dr i3 sk. 3 r:sthvilka
öfverskjuta jemna summan 4>4()°’00°
R:dr af förenämnde Capitalskuld, måga
af RiksgäldsContoret inbetalas.
Bifölls.
Sextonde Punkten.
Att inom linien må balanceras öfrige
Bankens fordringar hos Staten.
Herr von Hartmansdorff: Sora frågan
om dessa afskrifningar förekommer i ett
särskildt Betänkande, tillstyrker jag, att
efter orden inom linien må införas: tills
vidare.
Denna punkt blef, under iakttagande
af det utaf Herr von Hartmansdorff dervid
föreslagne tillägg, af Ridderskapet och
Adeln godkänd.
Sjuttonde Punkten.
Att RiksgäldsContoiret, för beloppet
af den summa, som kan komma att i Banken
å stora Creditivet lyftas, under sam
-
Den 21 Octobere. m.
ma dag lyftningen sker, skall, å Rikets
Ständers vägnar, utfärda förbindelse till
Banken, löpande med 5 procents årlig ränta
, och berättigande Banken att för Capital
och ränta undfå betalning af först
inflytande Tullmedel, på sätt att desse medel
då genast skola i LåneBanken insättas,
och å skulden affär as i den mån de
inflyta.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag kan ej annat
än bibehålla min öfvertygelse om otjenligheten
af alla de sednare tilläggen i denna
punkt. Då Ständerna komma tillsammans
efter stora Creditiv-lyftningen, äro de
bäst i tillfälle att bedöma, huru skulden skall
återgäldas. Hvartill tjenar det då, att besluta
på förhand pantsättning af medel, som
ej inflyta; ty man kan hålla två mot ett,
att, i händelse af krig, Tull-intraderna betydligen
förändras, och Rikets Ständer få
då på annat håll söka skaffa ersättning åt
Banken. Jag tror derföre det vara enklast
att säga, att hvad af stora Crediti vet
blir lyftadt, skall af näst derefter sammanträdande
Ständer ovilkorligen ersättas.
Herr Rosenblad: Det är väl sant, att
en liqvid af Stora Creditivet kunde ske
bättre för Slaten, än här är föreslaget;
men den svårighet uppstår dock icke, som
Herr Hjerta omtall, emedan Tullmedlen
för ett år ganska säkert utgöra denna sum
-
Den 21 O c t o b e r e. in.
ma. Sätter man det så obestämdt, som
Herr Hjerta föreslagit, äger punkten icke
den säkerhet, som torde erfordras. Enär
derföre 3 Stånd redan bifallit Utskottens
Utlåtande i denna del, tillstyrker jag, att
vi äfven må göra detsamma.
Herr Lefrén förenade sig med Herr
Rosenblad.
Herr Skogman _, Carl David: Jag erkänner
riktigheten af den grundsatts, att
ett bestämdt anslag bör uppgifvas till ersättandet
af Stora Creditivet. Jag vill ej
eller bestrida, att Tull-inkomsterna må dertill
anvisas, under förbehåll, att Rikets
Ständer vid deras nästa sammankomst godtgöra
Statsverket den brist i påräknade inkomster,
som derigenom kan uppstå. I alla
fall är Creditivet, i händelse af ett krig,
ganska otillräckligt för de dermed förenade
utgifter, så att andre utvägar till deras
fyllande genast måste af Rikets Ständer vidtagas.
Herr Hjerta: Jag anhåller att få veta,
om 3:ne Stånd redan bifallit denna punkt,
ty i sådant fall har jag ingen ting emot,
att vi äfven bifalla densamma.
Undertecknad Ri ddarhusSecr eter are :
Denna Punkt är bifallen af Högvördige
PresteStåndet och Hedervärda BondeStåndet,
samt af Välloll. BorgareStåndet anta
-
218
D e n 21 Oclober e. m.
gen med det tillägg, att Kongl. Majrts nådiga
tillstånd till tullmedlens användande
borde i underdånighet begäras.
Herr Hjerta: På det BorgareStåndels
tillägg må förfalla, tillstyrker jag bifall å
Utskottens förslag.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef Sjuttonde Punkten af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Adertonde Punkten.
Att lilla Creditivet må ställas å RiksgäldsContoiret,
med rättighet för Rikets
Ständers Fullmägtige derstädes, att, i saknad
af egne medel, då möjligen influtne
öfverskotter äro för ändamålet otillräcklige,
de dertill erforderlige medel genom
lån, i allmänhet, anskaffa, på sätt Rikets
Ständer kunna, efter förslag från StatsUtskottet,
serskildt besluta.
Herr Hjerta: Jag vågar hemställa, att
orden: efter förslag frän StatsUtskottet
må utgå, emedan de icke behöfvas.
Herr Skogman: Jag anser sådana lån
på kort tid lämpliga för tillfälliga utgifter,
som af mindre Creditivet kunna bestridas,
och tillstyrker således bifall till Utskottens
förslag i denna punkt; men anhåller blott,
att få fästa uppmärksamheten på ett deri
Den aj Octo ber e. m.
219
förekommande uttryck, nemligen lån i allmänhet,
hvilka ord på ett caracteristiskt
sätt utmärka den upplåning till återbetalning
vid anfordran, som man hittills vidtagit,
och hvarmed man synes vilja fortfara,
under det man ifrar emot införandet
af ett på riktiga grunder inrättadt Statslånesystem,
såsom upphofvet till allt ondt
för samhället.
Herr von Hartmansdorff': Jag anhåller
få instämma med Herr Hjerta deruti,
att orden: efter förslag från StatsUtskottet
må uteslutas, emedan de äro öfverflödiga.
Uppå framställd proposition, blef adertonde
Puncten, med den förändring Herr
Hjerta föreslagit, af Ridderskapet och Adeln
godkänd.
Nittonde Punkten.
Att för liqviden af Statsbristsummanj
till StatsContoirets och RiksgcildsContoirets
egne behof, RiksgäldsContoiret må berättigas,
att förskottsvis i Banken uttaga ett
belopp af högst En million R:dr B:co,frän
den 1 September det ena äret till den sista
Junii det påföljande, då Bankens förskott
skola, vara af inflytande medel ovilkorligen
liqviderade.
Hvilken punkt af Ridderskapet och
Adeln bifölls.
220
Den 21 October e. ra.
Tjugonde Punkten.
yätt med undantag af 266,666^ R:dr
Banco ärligen af Bankens räntevinst behöjlige,
till en början för silfverutvexlingens
förberedande, och sedermera till bildande
af en Reservfond för Bankens rörelse
från Riksdag till Riksdag, återstoden
af Bankens behållna räntevinst må
för Statsverkets räkning användas.
Herr Cederschjöld: Jag skulle visserligen
bifalla denna punkt, i händelse jag
vore säker, att den punkt, hvaröm vi nyss
voterat, varder bifallen af Ståndens pluralitet;
men dessa punkter stå i det sammanhang,
att det är betänkligt taga beslut
i den närvarande, utan att veta, huru de
andra Stånden afgjort den förra. Det kunde
nemligen hända, att Banken hvarken
finge Ständernas obligationer, eller behålla
sin räntevinst, då en realisation vore i
högsta grad vådlig. Detta kunde nemligen
hända, om två Stånd bifalla i3:de och
aorde punkterna , men två andra Stånd afslå
dem. Jag anhåller derföre att få veta, huru
de andra Stånden afgjort dessa båda
punkter.
Undertecknad Riddarhus Secreterare:
PresteStåndet har bifallit båda punkterna.
BorgareStåndet har afslagit i3puncten, och
i stället beslutat: ”att för Bankens fordran
”hos Staten 4>400>000 R:dr, RiksgäldsCon
-
♦
Den 21 Octo be r e. m. 221
”toiret utfärdar en förskrifning till Banken
”utan ränta för närvarande, men med förbindelse
å RiksgäldsContoirets sida, att,
”efter af BancoFullmägtige trenne månader
”förut gjord uppsägning, till Banken afbetala
så stor del deraf, som Banken för sitaa
operationer kan behöfva, hvarmed skall
”följa Rikets Ständers auctorisation för Riks”gäldsContoirets
Fullmägtige, att i detta
”ändamål ombesörja låns upptagande på
”lindrigaste vilkor, och bör i öfrigt iaktta”gas,
att de contante medel, som sålunda
”af RiksgäldsContoiret anskaffas och till
”Banken öfverlemnas, ej få användas af
”Banken till annat, än honorerande af Ban”kens
förbindelser och consoliderande af
”dess reela fond.”
BorgareStåndet har äfven afslagit 2o:de
Punkten, samt beslutat, ”att Banken skall
”bibehållas vid hela den räntevinst, sona
”intill nästa Riksdag kan Banken tillflyta
”af dess utlånade Capitaler.”
BondeStåndet har, till följd af Ståndets
beslut i första punkten, lagt i3 punkten
lill handlingarne; men bifallit 20 punkten.
Herr Rosenblad: Jag delar fullkomligt
Herr Cederschjölds tanka, att, om vi afslagit
i3 punkten, hade det minsta vi kunnat
göra för Bankens consoliderande varit,
att äfven afslå 20 punkten, med förklarande
att Banken skulle tillgodonjuta
hela sin räntevinst. Men sedan vi veta,
222 Den 2i October e. m.
att, ehuru BorgareStåndet, i sättet för godtgörande^
med de andre Stånden slädnät i
olika beslut, 3:ne Stånd likväl bifallit i3
punkten, kunna vi äfven bifalla den 2o:de,
med ett litet tillägg af orden: intill nästa
Riksdags framför det sista ordet i punkten:
användas; hälst vi icke kunna besluta
längre än intill nästa Riksdag.
Uppå derefter framställd proposition,
Lief tjugonde punkten, med det af Herr
Rosenblad dervid föreslagne tillägg, af Ridderskapet
och Adeln godkänd.
Tjugondeförsta Punkten.
Att sådana åtgärder måtte af Rikets
Ständer vidtagas, att icke någon förminskning
i Bankens lånerörelse kommer att
äga rum.
Herr Hegardt, Christian Bernhard:
Enligt min Reservation, och de grunder
jag deri utvecklat, yrkar jag det förbehåll,
att BankoStyrelsen må blifva berättigad,
att inställa nya låns beviljande, i händelse
en sådan åtgärd anses nödig för uppfyllandet
af Bankens förbindelse, att oafbrutet
fortsätta utvexling af Silfver mot
BancoSedlar. Ett alltför starkt ålitande af
Bankens Silfverfond kunde blifva följden
af en genom lånerörelsen öfver höfvan Ökad
Sedelstock, och det enda rätta medlet, att
afhjelpa denna olägenhet, vore då, såsom
jag tror, att .tills vidare inställa utgifvan
-
Den 21 October e. ni.
det af nya lån; hvarföre jag anhåller, att
delta vilkor måtte fästas vid bifallet till
2i punkten.
Herr Skogman: Jag vill blott åberopa
mitt yttrande vid åtterremissen af Utskottens
första Betänkande, nemligen, att jag
anser den grundfond jag då yrkade, hafva
det dubbla ändamål, att förstärka Bankens
reela fond, och att undvika en för hastig
minskning af lånerörelsen.
Herr Tham: Genom det beslut Ridderskapet
och Adeln samt två andra Stånd
fattat i afseende å i3:de punkten, tror jag
Bankens säkerhet vara förvarad. Dessutom
har jag tyckt mig finna, att Banken snarare
borde öka, än minska, lånerörelsen.
Jag anhåller om bifall till Utskottens förslag
i förevarande punkt, samt tror, att
de andre 3 Stånden äfven bifallit detsamma;
hvarom jag dock af Herr RiddarhusSecreteraren
torde få utbedja mig närmare
underrättelse.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Förevarande punkt är af de öfrige trenne
RiksStånden bifallen.
Herr Ribbing: Jag får blott fästa uppmärksamheten
derpå, alt här ej är fråga
om att afslå denna punkt, hvilken af de
öfriga 3 Stånden blifvit bifallen, utan blott
alt göra det tillägg Herr Hegardt föreslå
-
Den October e. m.
git. Har man å ena sidan hindrat, att
Lånerörelsen minskas, är väl intet billigare,
än att man äfven hindrar dess för stora
ökande. En obegränsad Lånerörelse skulle
kunna göra Banken till Långifvare på
Jern och Spannemål, hvarigenom under ett
krig, då export af dessa effecter ej vore
möjlig, de försträckte lånecapitalerne möjeligen
skulle kunna uppstiga till hälften af
den utelöpande Sedelstocken, och sålunda
äfven hända, att, då Sedlarne
Banken till valutas utbekommande, Banken
ej hade annat än jern och spannmål att
lemna. När Banken är ålagd skyldighet, att
obegränsadt bevilja lån, skall den ej kunna
uppfylla sin skyldighet att genast infria
Bancosedlarne. Man talar om Bankens
privilegier, men dessa måtte icke kunna
innefatta skyldighet att utlåna mera, än till—
gångarne tillåta. Jag anhåller om proposition
till bifall å det af Herr Hegardt föreslagne
tillägg.
Herr Lefrén: Jag anser de grunder
Herr Hegardt anfört vara ganska riktiga.
Jag tror, att ett för långt utsträckande af
Lån leder till en sådan oreda, att man ej
kan gå fram ett steg, förutan en reservfond,
sådan Utskotten föreslagit. När dertill
kommer faran af belånta effecter under
krigstid, då afsättningen är hämmad, så tror
jag Ständerna böra söka något medel till
Ban
-
Den ai October e. ra. 22:!
Bankens betryggande. Jag tillstyrker likväl
bifall å den förevarande punkten, under
gillande af Herr Hegardts grundsattser.
Herr Rosenblad: Herr Lefren, med
hvilken jag finner mig vid delta tillfälle
dela tänkesätt, liar utvecklat orsaken, hvarföre
Utskotten kunnat gå den allmänna farhågan
till mötes. Hvad angår det af Herrarne
Hegardt och Ribbing föreslagne tillägg,
afstyrker jag detsamma derföre, att
de öfrige Stånden redan bifallit punkten,
och alt något tillägg dertill sålunda vore
för Ridderskapet och Adeln utan ändamål.
Herr Ribbing’. Den siste Talaren tyckes
medge riktigheten af Herr Hegardts
framställning, men instämmer med Herr
Lefren deruti, att en reservfond vore tillräcklig
till Bankens betryggande. Huru
otillräcklig denna likväl skall blifva, kan
man säkrast inse, då man betraktar de summor,
hvilka årligen på jern blifvit utlånta,
och som naturligtvis i oroliga tider skola
blifva ännu större. Uppstår nu en fara,
så är Bankens möjlighet att honorera sina
sedlar så mycket mindre, som Rikets Ständer
troligen komma att besluta lån på torkad
spannemål. Det måtte för hvar och
en vara klart, att en realisation under sådana
förhållanden är för Banken i högsta
grad vådlig. Detta vare sagt, för att visa
46 H. i5
12& Den ai Octo ber e. tn.
otillräckligheten af en reserv-fond. Den
andra invändningen man gjort mot Herr
Hegardt, är, alt Ständerne skulle komma
genast tillsammans. Men af den historiska
taflan öfver Banken, hvilken Utskotten äfven
framställt, inhämtas, huru Rikets Ständer
hitintills behandlat Banken, och örn
det varit deras egna Cassör de lillitat, eller
Bankens. Denna fråga behöfver ej besvaras;
den besvaras af hvarje utelöpande
sedel, som ej kan inlösas. Jag inskränker
mig således till alt begära proposition å
det af Herr Hegardt föreslagne tillägg.
\
Herr Tham'. Om någon förökning blifvit
föreslagen, så tror jag, att Herr Hegardts
anmärkning vore på sin plats; men
i Utlåtandet står endast, alt lånerörelsen
icke får förminskas; man bör väl ej deraf
bärnt?, skäl att förmoda, det lånerörelsen
skall blifva obegränsad. Jag försäkrar, att,
om ej denna punkt funnes i Utlåtandet,
hade realisationen icke blifvit bifallen i
något Stånd; och om man gjort sig mödan
att med uppmärksamhet genomläsa Utlåtandet,
skulle man hafva funnit, alt ingen
oinskränkt lånerörelse är föreslagen.
Att nu omgöra punkten, vore att kasta
en förhatlig skugga på Ridderskapet och
Adeln, sedan vi genom vålt beslut först
lockat de öfrige Stånden att ingå uti realisationen.
Jag anhåller derföre om ett
obegränsadt bifall till denna punkt.
Den 21 October c. m.
Grefve von Schwerin: De förenade Utskottens
förslag kan anses såsom en förlikningsact
mellan de begge stridande parterne.
Den 21 punkten utgör ett löftes
gifvit åt debitors-interesset, på det ej Bankens
bestånd må äfventyras; ett löfte, förutan
hvilket realisationen ej hade stått att
tillvägabringas, måhända ännu på 20 eller
3o år. Sorn detta beslut blott gäller 5 år,
anhåller jag om bifall å detsamma.
Herr Ribbing: Jag ber om förlåtelse,
ätt jag å nyo upptager Ridderskapets och
Adelns tid; men jag anser ämnet så vigtigt,
att jag ej kan frångå att göra mina skäl
gällande. Man har sagt, att, enär de öfrige
Stånden ej fästat detta vilkor vid sina
beslut, kunde tillägget ej blifva gällande.
Jag tror, att utväg finnes att göra det gällande,
genom inbjudning till de andra Stånden,
då säkert något Stånd deruti instämmer.
Man fästar dervid deras uppmärksamhet
derpå, att om man ej bifaller denna
punkt, finnes ingen säkerhet för realisationen.
När man nu vunnit sitt ändamål,
ser jag icke, hvarföre man icke skulle
vilja gå in på tillägget. Grefve von
Schwerin bar sagt, att 21 punkten är ett
löfte åt de lånebehöfvande, men jag vet
icke, hvarföre vi; som ej äro lånebehöfvande,
ej skola begära det löfte, att Banken
icke skall ansträngas utöfver sin för/,
6 H.
Den 21 Octaber e. m.
måga. Jag skulle tro, att nian ej utan
orättvisa kan gifva löfte blott åt ena partén.
Man bör äfven gifva den andra löfte,
att icke Bankens bestånd äfventyras;
det är endast detta Herr Hegardt begärt.
Jag tycker, att då de händelser ej äro så
aflägsna, hvilka förut satt Banken på obestånd,
det icke eller är omöjligt föreställa
sig, alt en sådan stagnation å nyo kan
föranleda ett dylikt resultat. Man bör således
söka tillfredsställa äfven den andra
sidans fordringar, ty annars gå vi ifrån
halfgjordt arbete, i fall vi sörjt för att
myntet icke kan stiga, men väl falla.
Herr Hjerta: Jag tviflar verkligen på,
att 3:ne Stånds beslut kunna ändras genom
en inbjudning från vår sida; jag måste således
bekänna, att, ehuru jag icke gillar
Utskottens Utlåtande, jag dock icke vet,
huru det skall hjelpas. Om Ridderskapet
och Adeln skulle besluta, såsom Herr Ribbing
önskat, och i enlighet med Herr Hegard
ts förslag, betviflar jag, att de öfrige
Stånden gingo in derpå. Om vårt beslut
likväl står qvar, binder det händerne på
oss vid uppgörandet af Instruction för Fullmägtige.
Intet är mera skadligt, än ett
beslut om minskning uti lånerörelsen; men
då jag å andra sidan erkänner, alt man ej
behöfver befara något af en fond, sorn är
så öfverdrifven, och Banken icke hotas genom
någon sådan sedeluttagning, får jag
Den 21 O c t o b e r e. m.
endast anhålla derom, att Herr Grefven
och LandtMarskaiken täcktes afhjelpa det
onda derigenom, att proposition göres derpå,
alt man tager bort siffran 21 äfvensom
ordet punkt; hvarefter hela denna punkt
blott blifver ett resonnement, hvilket icke
behöfves i skrifvelsen lill Kongl. Majit upptagas
såsom någon ingredierande del.
Herr Ribbing: Herr Hjerta har börjat
sin sednare framställning med att förklara,
det han trodde ingen ändring kunna lillvägabringss.
Jag ser det, och jag önskar
gerna, att lånerörelsen icke måtte minskas.
Jag vill blott fullfölja min anmärkning, på
det ingen ökning må ske, och det är derpå
jag velat fästa uppmärksamheten.
Herr Rosenblad: Jag känner ett visst
obehag utaf att förlänga en redan öfverflödig
discussion; men om det föreslagne
tillägget varder antaget, skulle vi betala en
oformlighet med en i5 gånger värre. Lyckligtvis
är det stadgadt, att ingen minskning
kan äga rum. Jag afstyrker sålunda det
föreslagne tillägget.
Herr Hegardt: Jag förstår icke, hvarifrån
Herr Rosenblad liemtat anledning till
sin öfvertygelse om den stora oformligheten
af mitt tillägg. Deri finnes intet ett
ord om att fixera Capitalet för lånerörelsen
vid något visst belopp. Jag har ej någonting
emot att lånerörelsen utvidgas, så
a3o
Den 21 O c to ber a. m.
vidt det kan ske i förening med Bankens
säkerhet och penningevärdets upprätthållande.
Men då det blifvit faststäldt, alt
lånerörelseisen ej får minskas under men
väl ökas utöfver det närvarande förhållandet;
så synes försigtigheten bjuda, att Banco-Styretsen
må äga att vidtaga de mått
och steg, hvartill omständigheterne kunna
föranleda; på det icke ett sådant stadgande
måtte bereda Bankens ofärd och omintetgöra
den beslutade realisationen. Jag
anhåller om proposition till bifall å detta
tillägg, så framt ej Ridderskapet och Adeln
skulle, lika med Herr Hjerta, anse hela
denna punkt kunna utgå, såsom tjenande
blott att locka dem, hvilka eljest skulle
vara mindre benägna att bifalla realisationen.
Herr von Hartmansdorff: Den 21 punkten
innehåller ingenting annat än tröst för
dem, som ej vågade bifalla realisationen,
af farhåga, att sedermera icke få låna så
mycket som förut. När de nu åsidosatt
sina farhågor, och bifallit realisationen, så
vore det icke beskedligt att borttaga denna
tröstegrund. Jag tror således, att punkten
bör endast derföre qvarstå. Jag hade
önskat, att Ridderskapet och Adeln ej antagit
det tillägg Herr Tham vid i3 punkten
yrkade; men jag förmodar, att det ändock
skall slutligen försvinna, emedan Bankens
öde ännu icke är afgjordt. laila lian
-
Den ai October c. m.
delser anser jag bäst vara, att bifalla denna
punkt, sådan han är.
Herr Rosenblad: Jag anser mig förbunden
förklara, alt Herr Idegardts föreslagne
tillägg ej är oformligt; utan att det var
Herr Ribbirigs tillägg mot lånerörelsens förökning
jag ansåg oformligt.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att det visserligen
ankom på Piidderskapet och Adeln , att
nu bifalla denna punkt; men Hans Excellence
ansåg sig böra fästa uppmärksamheten
derpå, att man derigenom tilläfventyrs
hade bundit bäuderne på sig i afseende å
de flere särskilta frågor om Bankens lånerörelse,
i händelse man framdeles uti en
eller annan dylik fråga skulle önska göra
någon förminskning.
Herr von Hartmansdorff: Den betänklighet,
vid hvilken Herr Grefven och LandtMarskalken
fästat sig, har äfven inora Utskotten
varit under öfverläggning. Men man
förstod denna punkt så, att den totalsumma,
som varit till lånerörelsen begagnad,
ej skulle nu förminskas, ehuru den kunde
komma alt till särskildta ändamål annorlunda
fördelas, än förut. Skulle för öfrigt
någon hysa farhåga för detta beslut, kan
man uppskjuta med punktens afgörande^
till dess Bankens lånerörelse förekommer^
232
Den 21 October e. m.
Herr Rosenblad: Då troligen Utskottens
Utlåtande ej kan i denna fråga anses vara
afgjordt, förr än alla Stånden fattat sina
beslut deröfver, kan jag ej tillstyrka,
att pröfningeu af denna punkt uppskjutes,
ehuru en Sådan åtgärd eljest kunde vara
riktig. Såsom Ledamot af Banco-Utskottet
torde jag få nämna, att, vid beräkning af
lånefonderne, Utskottet ej tillstyrkt någon
inskränkning i lånerörelsen. Utskottet bär
tvärtom föreslagit en ny discont för handeln.
För att således få slut på en onyttig
discussion, anhåller jag om proposition
till bifall å förevarande punkt.
Herr Ribbing: Om Ridderskapet och
Adeln beslutar, att denna punkt må, i anledning
af den framställning Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Herr von Hartmansdorff
gjort, hvila, afslår jag från att
yrka det tillägg jag, till förekommande af
missförstånd, nu mera skrifteligen uppsatt;
men i annat fall måste jag yrka votering
om bifall till detta tillägg.
Friherre Cederström: Innehållet af
denna punkt; innefattar ej annat, än etfc
stadgande för Rikets Ständers egna beslut.
Att uppskjuta afgörandet af punkten, bereder
behofvet att, utan nytta, uppskjuta afgörandet
af hela ärendet; men denna punkt
behöfver hvarken bifallas eller afslås; den
kan utan olägenhet läggas till handliugarne.
Den 21 O c t o b e r e. m.
Då får Herr Ribbing sin vilja fram, att
Ridderskapet oell Adeln ej bör yttra bifall
till punkten, och har Ridderskapet och
Adeln derigenom ej eller bundit henderne
på sig vid lånerörelsens afgörande. Delar
emellertid angeläget, att Ståndet på ett
eller annat sätt beslutar öfver punkten, på
det ExpeditionsUtskottet må kunna uppsätta
expeditionen i frågan, ty så länge någon
punkt finnes, deröfver Rikets Ständer
icke beslutat, kan expedition icke uppsättas.
Herr Hjerta: Jag förenar mig med
den siste värde Talaren. Jag anser denna
punkt endast såsom ett resonnement, aldrig
yttradi i ändamål att afgöras utaf Rikets
Ständer, utan endast såsom Utskottens
öfvertygelse. Jag anhåller derföre, att punkten
må blifva lagd till handlingarne, då
äfven det ifrågastäldte tillagget försvinner.
Herr Bibbing: Ehvad denna punkt uppskjutes,
eller lägges till handlingarne, blir
resultatet detsamma , och jag dermed tillfredsställd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog att tjugondeförsta
punkten måtte läggas till handlingarne.
Bifölls.
Ånyo föredrogs och bifölls Expeditions-Utskottets
den 19 dennes under N:o
234
Den 3i O c t o b e r e, m.
2o4 afgifne, och samma dag e. m. på bordet
lagde Memorial, innefattande hemställan,
att RiksStåndens ProtocollsUtdrag hädanefter
måtte i nummerföljd Utskottet
meddelas.
Herr Ribbing: Sedan Ridderskapet och
Adeln, vid pröfning af StatsUtskottets under
Niris 147 och a5o afgifne Utlåtanden,
angående RiksStalens Åttonde Hufvudtitel
för Allmänna och Extra utgifter, den i4
dennes f. m. funnit godt, att vid Ståndets,
i afseende å 23 punkten, om Stuterierne,
fattade beslut, foga det tillägg, ”att underdånig
anhållan borde hos Kongl. Maj:t
”framställas derom, att Kongl. Majit täck”tes
vid nästa Riksdag låta för Rikets Stän”der
i Nåder framlägga en utarbetad plan,
”sorn ej mindre upptoge det tillstånd, hvartut
i de för hästafvelns befrämjande varande
anstalter sig befinna, än -äfven hvilka
”åtgärder Kongl. Majit kunde anse böra för
”framtiden följas, till vinnande af de i
”ekonomiskt och militäriskt afseende så högst
”vigtiga ändamål, som med dessa anstalter
”åsyftas;” så tager jag mig nu friheten hos
Ridderskapet och Adeln vördsamt hemställa,
att de öfrige respective RiksStånden
måtte inbjudas, att uti detta beslut med
Ridderskapet och Adeln sig förena; hvarå
jag således får utbedja mig Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition.
Lades på bordet.
Den ai October e. ra. a35
Justerades trenne Protocolls-Utdrag,
innehållande Ridderskapels och Adelns i
plenum den 16 dennes f. m. fattade beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan io om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen d. 2 3 October 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Herr Löwenström, Johan Jacob: Som
jag af opasslighet var hindrad att infinna
mig i sista plenum, då slutliga afgörandet
af Stats- och Banco-Utskottens Utlåtande
N:o i\, i afseende å Myntbestämningen och
Realisationen, eller rättare den föreslagna
Bankens bankrutt, förevar, torde jag få begagna
mig af detta tillfälle, för att till protocollet
anmäla, att jag till alla delar reserverar
mig emot de beslut, Ståndet i
denna fråga behagat fatta, hvarjemte jag i
allo förenar mig uti de reservationer Friherre
Rantzou i detta ämne afgifvit.
Herr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag
anhåller, att få i protocoliet antecknadt,
236 Deu 2'S 0 c toije; f. u>.
det jag röstade med den svaga minoritet,
som i sista plenum afslog införandet af Statsobligationer.
Jag är nemligen öfvertygad,
att detta skuldsystem, coloreradt med huru
vackra färgör som helst, alltid kommer
att. blifva högst förderfligt för ett land i
sådan ställning, sorn mitt fädernesland.
Herr Dalmanj Lars Johanj uppläste
följande:
Jag anhåller vördsamt få reservera mig
emot Ridderskapets och Adelns beslut rörande
den nu fulländade finance-vegleringen.
Jag anser planen omogen, hvilket bevisas
äfven deraf, att till Kongl. Maj:ts nådiga
åtgärd och beslut så mycket måst
öfverlemnas, enär utvexlingen skall börjas
under Rikets Ständers frånvaro; vidare
tror jag med rotfast visshet, att en Banks
reservfond hör genast vara disponibel, och
att en Statsskuld måste vara consoliderad,
samt blott årlig ränta genom Bankens gevinst,
som är Statens tillgång, enligt privilegierna,
bestridas, emedan, i händelse reverserne
kunna executift utsökas, hvilket
judehus som hälst kati komma att begära
seqvester på RiksgäldsContoirets tillgångar,
så vida obligationerne pantsättas. I alla fall
bör väl ej Staten betala ränta till sin egen
Bank, då skulden är uppsägbar? Sådant förminskar,
långt ifrån att stärka, förtroendet
till realisationen. Man har i väldiga ordalag
åberopat Statens förbindelse, att hono
-
Den 23 Oc (ober f. m. 237
rera sin skuld lill Banken, oell man har
pä denna grund stöd t den förnämsta delen
af bevisningen derför, att det nu ifrågavarande
obligations-systemet icke innebär någon
ny skuldsättning. Om man likväl vill
göra sig besvär, att något närmare åtskilja
trädarne i den konstiga väfnaden; så finnér
nian lätteligen, alt det är icke till Banken
man betalar den gamla skulden — ty man
återtager ju från Bankens vinst årligen omkring
200,000 R:dr Banco, utan det är för
att reservera denna vinst, (såsom en af
Stats-obligationernes försvarare i sista Plenum
ganska naift uttryckte sig), åt Canaler
och Strömrensningar, sorn man i sjelfva
verket gör skuldsättning. Då det således
heter, att man ej vill öka bevi/lningen,
eller göra län för det nu mera för liela
nationen så Don Quixotiska företaget Götha
Canal, låter man i stället Bankens tillgångar
användas till detta förelag — och
gör skuld för att betacka den derigenom
för Banken befarade brist. Hvilken cirkelgång
för alt komma till samma mål ! Och
hvad äro väl då de vackra orden om skyldighet
alt betala skuld, att reglera financeväsendet
m. m. annat, än fagert snack,
med hvilket man tror sig kunna dåra dem,
hvilka ej se, hvartut det är ämnadt! Ty
jag säger rent ut min öfvertygelse, det dessa
Statsskulds-förskrifningar aldrig tillkommit,
om det icke varit 1:0 för att bereda
medel åt Götha Canal, och 2:0 för att in
-
i38 Den 23 October f. m.
föra det så mycket lofordade men, i min tanka,
högst olyckliga Statsobligations-systemet.
Jag reserverar mig pä dessa, och många
flera grunder, inför Nationen emot en
na på sådant sätt olyckligt företagen financereglering,
som, särdeles genom Beslutet
om Statsskulden, sannerligen blir allmänt
detesterad, ehuru med rösters pluralitet
här tillvägabragt.
Friherre TVrangel, Herming: Stats- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
magtpåliggande göromål hafva hittills så
mycket upptagit deras tid, att jag ansett
olämpeligt påminna om någon af mig gjord
motion; men sedan nu Statsregleringen, Financerne,
Materiellen, Passevolancen m. m.
blifvit utarbetade, och till Rikets Ständers
pröfning öfverlemnade, anser jag ögonblicket
vara inne, att hos Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Ridderskapet och
Adeln anhålla, det nämnde* Utskott måtte
påminnas, att inom åtta dagar inkomma
med Utlåtande öfver min motion om Skånska
Roteringen. Jag hemtar stöd till denna
erinran af den anledning, att för närvarande
icke något mål finnes mera magtpåliggande,
än detta, då fråga är att tillrättavisa
medborgares lidna oförrätter, hvilka
medborgare, i likhet med öfriga Sveriges
skattdragande, bidraga tungt till Statsmachinens
gång. Äfven anhåller jag, att
Den 23 O c to ber f. m.
genom Protocolls-Utdrag detta anförande
ofördröjeligen må meddelas de öfrige RiksStånden,
på det de äfven må skyndsammeligen
erinra Utskotten, att inkomma till Rikets
Ständer med ifrågavarande Utlåtande.
Lades på hordet.
Föredrogs å nyo och remitterades till
BancoUtskoltet Herr von Hartmansdorffs,
August, den 8 dennes e. m. på bordet legde
motion, att BeklädnadsDirectionerne måtte
erhålla rättighet, att mot ränta insätta
sina medel i Rikets Ständers Bank.
Å nyo föredrogs till remitterande Grefve
Gyldenstolpes, Anton Gabriel, den 16
dennes f. m. på bordet lagde motion, angående
formen för de förslag till Rikets
Ständers underdåniga skrifvelser till Kongl.
Majit, sorn från ExpeditionsUtskottet till
RiksStånden afgifvas.
Grefve Gyldenstolpe_, Anton Gabriel’.
Sedan jag väckte den nu föredragna motionen,
har'mita uppmärksamhet blifvit fästad
derpå, att 72 §. Riksdagsordningen anbefaller
hvad jag åsyftat. Såsom ursäkt för
detta mitt förbiseende, då jag väckte motionen,
torde jag få anföra, att under alla
de föregående riksdagarne ExpeditionsUtskottet
uraktlåtit, att underteckna ifrågavarande
förslager; och äfven vid denna riks
-
Den 23 O c toli er f. in.
dag har samma förhållande ägt rum, oaktadt
jag är öfvertygad, att den nuvarande
Ordföranden fästar all möjlig uppmärksamhet
på Grundlagarnes efterlefnad. Jag
anhåller nu, att så till vida få förändra
min motion: att Ridderskapet och Adeln
måtte anmoda ExpeditionsUtskottet, att vid
Förslagens af gifvande iakttaga hvad 72$.
Riksdagsordningen föreskrifva'.
Friherre Cederström, Jacob'. Orsaken
hvarifrån denna uraktlåtenhet hos ExpeditiousUlskottet
härleder sig, kan jag ej uppgifva.
Något spår till heslut derom finnes
icke i handlingarne. En praxis, som vid
alla Riksdagar blifvit följd, kan likväl ej
förändras annorlunda, än genom formlig
anmärkning från något af Stånden. Jag tillstyrker
remiss å motionen eller anmärkningen,
då ExpeditionsUtskottet blir i tillfälle
att utlåta sig deröfver.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
vet sannerligen icke, huru det skall gå till,
om ExpeditionsUtskottet skulle underteckna
sina Expeditioner, emedan alla dessa
Expeditioner slutas med: Rikets Ständer
framhärda i underdånighet &c. Det är
således icke ExpeditionsUtskottet, som framhärdar,
utan Talmännen på Rikets Ständers
vägnar. För öfrigt kunde Utskottets
underskrifter visserligen vara ganska
oskadliga.
Fri
-
Den 23 Octo ber f. in.
Friherre Cederström: De till justering
i RiksStånden från Utskottet ingående Ex-i
peditioner äro icke underdåniga skrifvelser,
utan förslag dertill, hvilka Rikets Ständer,
i händelse anmärkningar göras, kunna återremittera
och förändra. Det tillhör visserligen
Utskottet, alt utarbeta förslag till Ständernes
skrifvelser, men oaktadt all möjlig
noggranhet kan dock hända, att något förbises.
De acter, sorn från ExpeditionsUtskottet
inkomma, äro icke Expeditioner till
underskrift af Talmännen, utan förslag dertill,
som underställas Ständernes bepröfvande.
Herr Crusenstolpe: Förslag till skrifvelser
innehålla precist detsamma, som sjelfva
skrifvelserna. För öfrigt, i fall Utskottet
har så godt om tid, att det kan foga
missif vid hvarje expedition, har jag visserligen
ingenting deremot, ehuru jag tror,
att hvad som fordom varit brukligt, är alldeles
tillräckligt.
Uppå derefter af Hans Exceltence Herr
Grefven och Landt Marskalken framstäld proposition,
fann Riddderskapet och Adeln för
godt remittera Grefve Gyldenstolpes ofvanberörde
motion, jemte alla de i anledning
deraf nu afgifne yttranden, till ExpeditionsUtskottet.
46 H,
16
Den 23 October f. m.
Till pröfning företogs Stats-, Bancooch
Lag-Utskottens (len 19 sistlidne September
under N:o i5 afgifne, och den a3
i samma månad e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
med förslag till lag, angående myntbestämningen.
Herr Cederschjöld., Pehr Gustaf'. Sedan
Ridderskapet och Adeln beslutat, att
ingen Deposilionsrätt i Banken skall äga
rum, kan icke eller 5 §. af detta Utlåtande
bifallas, och då i ett Utlåtande, som,
första gången förekommer, förändring icke
får äga rum, anhåller jag om återremiss af
detta Utlåtande.
På grund af den nu framstälde anmärkning
blef Utskottens Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln ålerremitteradt.
Företogs till pröfning Stats-Banco-och
Lag-Utskottens den 19 sistlidne September
under N:o 16 afgifne, och den a3 i samma
månad eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, med förslag till Lag för Rikets
Ständers Bank.
Herr Hjerta, Gustaf'. Det torde förefalla
besynnerligt, att jag yttrar den öfvertygelse,
att denna lag alldeles icke blir
behöflig. Uti redan stadgade föreskrifter
i Grundlagen äfvensom Handels- och Utsöknings-Balken
i allmänna Lagen ligga
Den 23 October f. m. 243
redan tillräckliga garantier, att Banken skall
af Rikets Ständer behandlas på ett lagligt
sätt. Ifrågavarande förslag grundar sig på
misstroende till Representationen, och en
panisk fruktan, att man skall falla i samma
villervallor som förut. För min del tror
jag den säkraste garantie ligga i ett bättre
vetande hos folkets ombud, och ingen annan
hjelp finnes; ty denna Lag ändras i
samma ögonblick Representationen och Konungen
öfverenskomma att göra ingrepp i
Bankens lagliga förvaltning. Jag kan ej begripa,
livad säkerhet finnes, att ej denna
Lag ändras vid samma Riksdag, om Rikets
Ständer nödvändigt vilja vidtaga en sådan
åtgärd. Det kan visserligen ej ske, om icke
Kongl. Maj:t är ense med Ständerna, att
på sådant sätt afhjelpa Statsbehofvct. Men
då trygga inga lagar, utan blott folkets
opinion, samt Ständers och Regerings upplysning
om bättre sätt, att afhjelpa behofven.
Jag anser, att denna lag alldeles icke
serskilt är behöflig, utan tror, att de delar
deraf, som äro nödvändiga, böra öfverflyttas
till Lagstadgandet för myntbestämnirigen;
hvarvid jag likväl bör anmärka,
att äfven i denna sistnämnda lag finnes
ett fel, hvarpå jag måhända förut bort
fästa uppmärksamheten, men som jag nu
begagnat tillfället, att bedja Utskotten rätta,
nemligen, att uti paragraferne Banken
icke benämnes Rikets Ständers Bank. Hvad
*44
Den a3 October f. m.
äter den nu ifrågavarande lagen angår, så
Lora Utskotten endast sammandraga de nödvändigaste
föreskrifterna om in- och utvexlingen
och införa dem i myntbestämningslagen,
då allt är gjordt, som behöfver
åstadkommas. Skulle åter Utskotten
verkligen vilja hafva denna Lag, och ej
inse obehöfligheten af densamma, skall jag
anhålla att få gora några anmärkningar vid
detaillerna.
Vid i §. får jag göra den anmärkning,
att Utskotten sagt, hvad Bankens sedlar
angår, att Banken skall inlösa dem, som
före sagde utvexlingsdag utgifne är o, efter
den af Konung och Rikets Ständer nu
fastställde grund, och dem, som efter samma
dag utgifvas, till det belopp, hvarå de
lyda. Detta gör en otydlighet och oreda
i allmänna begreppet, som finner skillnaden
besynnerlig emellan sedlar utgifne före
i83o och efter denna tid; och man
skall må hända tro, att inlösandet af Bankens
sedlar endast gäller för de gamla,
men icke för de nya sedlarne. En förändring
måste sålunda här göras.
Jag tror Utskotten ej böra ingå i någon
classification af nya och gamla Sedlar,
utan blott säga, att Banken är skyldig
att inlösa sina sedlar efter den fastställda
utväxlingsgrunden. 2 §. är ett foster
af misstroende till Rikets Ständer i
framtiden, och af begäret hos den eller
dem, som sträfva efter att vid denna Riks
-
Den 23 Octo be i f. in.
245
dag göra sina meningar så vigtiga som möjligt.
Den utvisar ett missförstånd om Rikets
Ständers rätt att handla; ty det är en
omöjlighet för Rikets Ständer att uppfylla
de förbindelser, som i vissa fall denna lag
dem ålägger. Genom antagandet af denna
§. kunde det hända, att domen om Bankens
upphörande hade vunnit laga kraft,
innan Rikets Ständer hunno sammankomma,
Är det Rikets Ständer allena, som kunna
anföra klagomål öfver domen, så kunna
dessa klagomål komma för sent, om Ständerna
ej i tid sammanträda, och villervallan
kunde då blifva så stor, att man finge
i hogsta måtto skäl att ångra hela åtgärden.
Hvad sjelfva utredningssättet beträffar,
så finner jag det högst besynnerligt,
att, då det anses nödigt hafva iafullmägtige
för att styra Banken, när den är
i ordning, man endast vill hafva 8 utredningsmän,
när den är i fullkomlig villervalla;
detta synes mig äfven vara en ofullständighet.
Jag tror, att om den princip
antages, att BancoStyrelsen ej nu skall åläggas
fullgöra sina förbindelser, är det bättre,
att låta Ständerna hafva lika många utredningsmän,
och Konungen endast 6. Jag
afstyrker dock hela antagandet af denua §.
I 4 §. omtalas ett grund-Capital, som
alltid skall, utan beräkning af Bankens fasta
egendomar och Inventarier, utgöra en
Bankens behållning. Här uppstår det besynnerliga
förhållande, alt i en Lag be
-
246 Den 23 O c t ober f. m.
stämmes, hur stort förmögenhets-tillståndet
skall vara uti ett penningeverk. Det
vore ganska besynnerligt, om Rikets Ständer
ej skulle kunna yttra sig, huru de vilja
disponera detta Capital. Detta är den
första Lag i verlden jag sett bestämma ett
visst behåll it Capilalbelopp, för att få
drifva rörelse. Jag kan icke begripa, huru
detta grundCapital skall kunna blifva
qvar i Banken; ty om hela Bancorörelsen
upphör, upphör äfven Lånerörelsen, och
grundCapitalet måste då angripas, i samma
stund villervallan uppstår. Jag afstyrker
hela denna §.
Hvad 6 §. angår, tror jag den äfven
vara öfverflödig, emedan en lag förut finnes
derpå, att enskilta Banker få bildas.
Denna §. vore således endast ett upprifvande
af hvad förut finnes, eller ett förutsättande,
alt vår Bank ägde ett uteslutande
privilegium.
I 7 §. anhåller jag, att orden allmän
CivilLag mätte borttagas. Jag tror det vara
rättast att säga, att denna Lag äger kraft
från den dag utvexlingen börjar. Det faller
af sig sjelf, att om vi underställa Lagen
Konungens sanction, den då icke kan
ändras på annat sätt, än 87 §. RegeringsFormen
stadgar. Jag anhåller om återremiss
af Utlåtandet, och att Utskotten ville
fästa uppmärksamhet derpå, att det är
bättre, att icke nu göra sådana Lagar, sorn
denna; emedan de hos Allmänheten skola
Den 23 October f. m.
247
uppväcka begrepp, att de lika lätt kunna
ändras, sora vi nu sjelfva stiftat dem. Det
är således bäst, att helt lugnt låta växlingen
börja, och låta saken stå till det framtida
hopp, att vi icke skola åter förstöra vårt
Bankväsende, utan att, genom bättre upplysning
hos Representanterna, och genom
erhållna kunskaper om, huru lån i andra
länder upptagas, i stället för att angripa
NationalBanken, och derigenom förlama all
industri i framtiden, man ej skall befara nya
realisationer. Man bör sålunda icke göra
några föreskrifter, som väcka misstroende.
Herr Rosenblad. Bernhard: Jag instämmer
med Herr Hjerta i dess yttrande
öfver redactionen af 1 §, och förenar mig
i dess yrkande om återremiss, på grund så
väl af min egen som hufvudsakligen Herr
Berg von Lindes reservation.
Herr Cederschjöld Pehr Gustaf: Innan
jag går lill sjelfva Lagförslaget, vill
jag kasta en blick på premisserna. Utskotten
anse Rikets Ständer såsom Bolagsmän
i Banken, men icke Garanter för densamma
i egenskap af Representanter för Svenska
Folket. Jag kan icke instämma i denna
åsigt, och känner ej något tillfälle, vid
hvilket min egenskap af Riksdagsman skulle
kunna skiljas från egenskapen af Representant
för Svenska Folket. Ett sådant åtskiljande
af dessa båda egenskaper skulle
i^8
Den a3 Octo ber f. m.
leda till de vådligaste följder. Hvad skulle
väl då t. ex. hindra Rikets Ständer, att
göra en utdelning sinsemellan af Bankens
vinst? Men då man hittills städse sett denna
vinst lända till folkets fördel; så har man
deraf ett praktiskt bevis, att Rikets Ständer
garanterat Banken endast såsom Svenska
Folkets Ombud. Det bevis Utskotten
anfört, att nemligen den tid funnits, då
endast 3 Stånd garanterade Banken, är af
ganska ringa halt. Den tid har nemligen
äfven funnits, då endast 3 Stånds Ledamöter
utgjorde Secreta-Utskottet. Men voro
ej dessa Secreta-Utskotlets Ledamöter Representanter
af Svenska Folket? Och beslöt
ej delta Utskott i många fall med Rikets
Ständers rätt? De 3:ne Stånd, som ända till
1800 allena garanterade Banken, gjorde det
således äfven i egenskap af Representanter
för Svenska folket.
Hvad nu sjelfva Lagförslaget beträffar*
så tyckes det stödja sig på den bekanta
principen: må ver/den förgåsj blott rättvisan
får blifva gällande. Också skulle denna
lag, om den någonsin kunde behöfva
tillämpas, nödvändigt leda genaste vägen
till samhällets upplösning. Den, som mins
1817 års tilldragelser, och den stora villervalla,
som uppkom genom Disconternas
fallissement, kan lätt tänka sig, hvad
det skulle blifva, om Banken förbjöds att
fullfölja sina functioner. Det vore knap
-
Den 23 Ootober f. ro.
249
past en möjlighet, att en revolution då
kunde uteblifva.
Dessutom är Lagförslaget i detaljerna
bekajadt med åtskilliga brister. Sålunda beter
det t. ex. i 2 §. Befinnes det, att Sedelns
vägrade inlösen härrört af orsak,
sorn icke genast kan rättas &c. Om således
Banken vägrar, att inlösa en falsk sedel,
hvilket naturligtvis icke genast kan
rättas; så skulle Banken strax stängas. Afsigten
med denna lag är tydligen välmenande;
men likasom den, hvilken vill bevisa
för mycket, bevisar intet, likaså hafva
äfven garantierna, just genom deras alltför
starka tilltagning, blifvit lika med noll.
Om man ti 11 toge måttliga garantier, som
möjligen kunde verkställas, skulle de tillvinna
sig vida större förtroende. Ytterligare
innehåller Lagförslaget följande föreskrift:
”skulle ej inom 6 månader efter det
”denna anmälan skett, Banken, genom
” BancoFullmägtige eller Rikets Ständer,
’’vara återställd till sina functioner, välje
”då Rikets Ständer 8” &c. Men ingenstädes
är sagt, att Rikets Ständer skola sammankomma;
och huru skola de då kunna
välja? Eller skall man ålägga Kongl. Maj:t,
att sammankalla Rikets Ständer? Jag finner
sålunda detta Lagförslag alltför bristfälligt,
och kan ej annat än förena mig med Herr
Hjerta i det påstående, att hela denna lag
är öfverflödig. Men om någon annan juridisk
garanti skall lemnäs, än Konungens
sSo Den 23 October f. m.
sanction på silfvervexlingen; så tillstyrker
jag, att, i stället för Bankens försättande
i concourstillstånd, heldre måtte stadgas,
att derest Banken vägrar inlösa någon af
sina sedlar, sedelhafvaren genast måtte få
i mät taga någon Kungsgård eller annan Kronans
tillhörighet.
Friherre Cederström, Jacob: En värd
Ledamot har yttrat, att det för förtroendets
återställande vore angeläget, att lag
och laga ordning inträder, samt har trott
sig häri finna ett stöd för nödvändigheten
af den ifrågavårande Banklagen; men den
värde Ledamoten glömmer härvid besynnerligt
nog, alt Rikets Ständers beslut äro
lika lagliga, och måste lika väl efterföljas,
under hvad form de utfärdas. Skall deremot
ordningen återföras genom Stadganden,
som leda till upplösning af det hittills
gällande, och betaga Rikets Ständer
deras beslutanderätt, samt tvinga dem att
kasta sig i händerna på några få individer,
så inträder, efter min tanke, icke laga ordning,
utan ett särskildt förhållande, hvarigenom
Ständerna sättas ur stånd att taga
de beslut, som kunna finnas nyttigast;
och detta kan icke vara önskvärdt. Man
skulle förmoda, att äfven framtida Ständer,
såsom Svenska Folkets Representanter, borde
anses fullmyndige att sjelfve besluta öfver
allt, som är af egenskap att tillhöfa
deras beslutanderätt, utan några af oss på
Den 23 Octo ber f. m.
förhand gifna föreskrifter; och det är förgäfves
man framkastar den falska ideen, att
Sländerna äro Bolagsmän i Banken, och
Svenska Folket deras fordringsägare. Herr
Cederschjöld har redan riktigt anmärkt, alt
Ständerna ej äro annat än Ombud för detta
Folk, och äga sinande! i Banken. Men
Herr Cederschjöld har sedermera citerat
ett oriktigt exempel, då han talade om en
falsk sedel och dess vägrade inlösen; ty
den kan vägras, utan att inlösen vägras 1
O 7 O
allmänhet, och här är endast fråga om det
sednare. Jag är öfvertygad , att äfven den
nu föreslagne Banklagen icke utan största
orimlighet skulle kunna tillämpas på vägrad
inlösen af en enda sedel. Åfsigten med
den ifrågavarande lagen är ingen annan,
än att bereda möjligheten af en hastig upplösning
af en Bank-inrättning, hvars olämplighet
man trott sig hafva visat, och hoppats
alt Ständerne sjelfmant skulle afsäga
sig. Då detta misslyckats , då Svenska Folket
ej velat kasta sig i händerna på corporationer,
af några kapitalister, försöker
man denna indirecta utväg att gifva Domstolarne
privilegium alt dömma, till hvad
Ständerna ej kunnat förmås besluta, för att
dock vinna samma mål. Men det är icke
tänkbart, att nuvarande Rikets Ständer kunna
glömma, att det är Konungs och Ständers
gemensamma rätt att besluta, pröfva
och dömma öfver hvad som rörer Svenska
Folket i massa och icke Domstolarnes. —.
2 J2
D c n 'i3 O c t o b c r £ m.
Frågan är helt enkelt, hvilka garantier kunna
fås för realisationens varaktighet, och
svaret kan blott blifva: tle garantier Ständerna
sjelfva vilja lemna; ty icke kunna de
lemnäs af Domstalarne, som endast äga att
tillämpa lagarne, och hvilka lika med alla
andra medborgare måste underkasta sig de
beslut Svenska Folkets Representanter finna
för godt att taga. Om Rikets Ständer
således anse Bankens upplösning vara en
galenskap, som skulle förrycka hela landet,
så lära de ej eller kunna ingå på ett förslag,
som leder till delta mål; ett mål,
som önskas af några få, men afskys af mängden.
Då dessutom framdeles sammankommande
Ständer hafva en obestridlig rätt att
kullkasta våra beslut och ändra den lag vi
stifta, huru kan man då tänka sig möjligheten,
att genom en Banklag hindra framtida
Ständer, att frälsa landet från de olyckor,
som i stort ovilkorligen skola blifva
följden af Bankens upplösning, liksom de
i smått voro följden af Filial-disconternas
fall 1817. Jag får vid detta tillfälle erinra,
att äfven då funnos personer, som yrkade,
alt en lugn och successif upplösning
ej skulle medföra några olägenheter; och
det är nu allmänt erkändt, att de hade
rätt; men andra funnos, sorn önskade en
hastig upplösning, liksom nu en hastig
upplösning af Banken, och i spetsen för
dem står samma Ledamot. Yingleriet i andra
länder, med Statspapper och deras fal
-
Den 23 October f. m.
253
lande eller stigande, utgör visserligen en
läglig utväg för speculationen och vinstbegäret;
men är det nyttigt för samhällsskicket?
Jag tror det icke. Jag afstyrker
hela Lagförslaget, såsom öfverflödigt och
opassande, och anser en återremiss utan
allt ändamål, enär jag är öfvertygad, att
de instructioner Rikets Ständer komma att
utfärda för sina BancoFullmägtige, äro till—
räeklige och, i förening med BancoOrdningen,
de enda med vårt statsskick förenlige
garantier, som kunna gifvas, äfvensom
att BancoOrdningen är den enda lag, som
bör tillämpas af Domstolarne, i afseende
på frågor emellan Banken och enskildte.
Jag yrkar derföre afslag å Utskottens förslag.
Herr von Troil, Emil, uppläste följande:
Nyttan
eller skadligheten af den beslutade
Realisationen, finner jag helt och
hållet bero uppå, huruvida det lyckas Rikets
Ständer att betrygga densammas oafbrutna
fortfarande, så länge Rikets Ständers
Bank kommer att finnas; och är det
ur denna synpunkt jag anser förevarande
Utlåtande för det vigtigaste af hela Finansregleringen.
Jag instämmer helt och hållet i det
resonnement, hvarmed Utlåtandet börjar,
angående fördelen af banker, endast grundade
på landets allmänna lag, framför de
Den 23 O c t o b c r f. m.
privilegierade; att derföre de förras uppkomst
bör befordras, mea att, enär man ej
bör förstöra hvad man äger, utan att hafva
något annat att sätta i stället, hufvudföremålen
för nu förevarande lagstiftning
böra blifva, att Rikets Ständers Bank 1:0
omgärdas med nödige garantier mot missbruk
; och 2:0 belages all uteslutande verkan.
Jag är deremot ej nog lycklig, att kunna
inse, huru dessa ideer skola blifva realiserade
genom det af Utskotten framlagde
lagförslag.
Ehuru vigtige båda de uppställde grundsattserne
äro, anser jag dock den sednare
för den ojämförligt mäst maktpåliggande,
emedan densamma, rätt tillämpad, gör
den förra nästan öfverflödig, såvida fri täflan
utgör det säkraste skydd mot oordning
och oredlighet, derigenom, alt den, sorn
misstankes för dessa fel, blifver lemnad
obegagnad, då man eger valet öppet att
förtro sig åt någon mera pålitlig.
Denna uteslutande verkan är likväl ingalunda
borttagen genom 6 §. af lagförslaget,
som blott tyckes lofva fortfarandet af
Kongl. Förordningen om Privatbanker af år
1824, hvilken Förordning, såsom blott medgifvande
åt visse bolag att uppbära litet
högre ränta än den vanliga, men ej tillåtande
de för en bank nödige functioner,
såsom t. ex. sedelutgifning, aldrig framkallat
och aldrig lärer framkalla någon
Privatbank.
Den 23 October f. ra.
255
Om det, såsom jag lifligt önskar, verkeligen
är Rikets Ständers afsigt, att från
deras Bank borttaga all uteslutande verkan,
så bora de ej för denna Bank stifta
någon särskild lag, utan i dess ställe en,
som blefve lika gällande för alla inom fäderneslandet
uppkommande Banker.
Man må ej invända, alt öfvergården
härigenom blefve alltför brådstörtad, och
att de nya Bankerne skulle uttränga den
redan befintlige; ty dels försvårar kapitalbristen
de nya Bankernes uppkomst, dels
bör Rikets Ständers Bank alltid behålla en
stor öfverlägsenhet öfver de private, derföre
att den förres sedlar, lika som silfver,
mottagas i Kronouppbörden. Detta
är ej något undanlag, utan en helt enkel
följd af den satts, att hvar och en, som ej
förklarat sig bankrutt, måste erkänna sina
egna sedlar för goda, hvarföre Rikets Ständer
ej eller, genom sine Fullmägtigo i
RiksgäldsContoiret, kunna förkasta de sedlar,
de genom sine BancoFullmägtige utgifvit.
Ett annat inkast mot Rikets Ständers
Banks ställande inför lagen i fullkomlig
likhet med privat-banker, torde någon
finna deruti, att Rikets Ständer ej, såsom
enskildte borgenärer, kunna bysättas; men
jag vågar påstå, att denna skiIjagtighet både
kan och bör borttagas. Likasom den
öfver alla domstolar upphöjde konstitutionel^
Konungen måste låta verkställa sine
beslut genom inför lagen ansvarige Mini
-
a56 Den 23 October f. in.
sirar, likaså ovilkorlig t nödvändigt synes
det mig, att den andra Statsmagten, då
den, öfverskridande gränsen af sitt Lagstiftarekall,
vill uppträda som e!t näringsidkande
bolag, måste låta verkställa detta
genom Fullmägtigä, hvilka inför Domaren,
för de åtgärder hvartill de låna sig, äro
lika ansvarige som andre medborgare. Om
andra representativa Stater ej framvisa något
dylikt, så är också Rikets Ständers
Bank ensam i sitt slag, och besynnerliga
institutioner torde äfven fordra ovanliga
organer. Jag kan åtminstone ej uppgifva
något annat pålitligt medel, att hindra kommande
Ständer hushålla lika illa med Banken,
som fordne Ständer gjort, än det, alt
de i sådan händelse skulle blifva utan Fullmägtige,
emedan ingen ville äfventyra, att
inför lagen framstå som bankruttspelare.
Del blefve då för Fullmägtige nödigt alt
pröfva, om Bankens tillgångar voro sådane,
samt dess lånerörelse och hushållning så
reglerade, att hvar och en fordringsägare
otvifvelagtigt kunde erhållla, hvad honom
med rälta tillkomme, och att, om förhållandet
befunnes annorlunda, undanbedja sig
förtroendet.
Sedan jag sålunda antydt den åsigt*
som jag anser böra ligga till grund för
Rikets Ständers Banks juridiska förhållanden,
går jag att efterse, hvad garanti mot
fram
-
Den a3 Octo ber f. ra. a5 7
framtida missbruk innefattas i det förevarande
lagförslaget.
Vid 1 § anmärker jag blott eltredactionsfel,
att det nemligen ser ut som en
olika invexlingsgrund skulle följas med de
sedlar, som äro utgifne före och efter den
dag, då silfverutvexlingen börjar, ehuru
meningen måtte vara fullkomlig likhet.
Beträffande åter den andra §, så skulle
man, af dess längd, tro densamma innehålla
en mängd af de omtalte garantierlie,
till fordringsägarens (hl. v. s. sedelinnebafvarens)
förmån, men beklagligtvis äro
de alla vände just emot honom. Hela denna
långa § innehåller nemligen ingenting
annat, än att, sedan fordringsägaren i 9 månader
förgäfves väntat på utbekommandet
af sin lagliga rätt, skall Svea HofRätt företaga
till pröfning, huruvida privilegierne
äro förverkade, eller icke; då likväl, såsom
Herr Berg von Linde anmärkt, intet
enda lagrum finnes, som ålägger Banken
att dämma dem förbrutne, är det väl föga
tänkbart, att domstolen skall i detta
fall frångå den godkända domare-regeln,
att i tvetydige fall heldre fria än fälla, för
att förklara sig emot den mägtigaste korporation
inom fäderneslandet, nemligen Rikets
Ständer. Denna § åsyftar således ingenting
annat, än att först gifva Banken
mera än 9 månaders lid att lemna sine
borgenärer oförnöjda, hvarefter den döin4(i
H. 17
a58 Den a3 O c to ber f. m.
mes att förlora ingenting. Vöre meningen
med denna §, att den skulle betrygga Bankens
borgenärer, eller, hvad som är detsamma,
dess kredit, dä bordeden helt enkelt
innehålla, att Idof Rätten, så snart
BankoFullmägtige erkänt sedelns riktighet,
skulle ålägga dem, vid utmätnings-och bysättningstvång,
att densamma inom 24 timmar
inlösa. Skulle Fullmägtige finna, att
Banken ej kan göra rätt för sig, må de bos
RofRälten anhålla om afträdesförmån, då
den allmänna Konkurslagen tillämpas. Likväl
torde ett särskildt stadgande om kuratorernes
utväljande, och fordringsägarnes
representerande, vara af nöden.
4 § liknar i det afseendet den andra, att
den tyckes vid första påseendet innefatta
en garanti, som dock vid närmare skärskådande
befinnes vara endast apparent,
men ingalunda verklig. Herr Rosenblad
har i sin reservation redan anmärkt, att,
om Banken ej förbjudes att lemna lån åt
Staten, som ej kan lagsökas, kan Banken i
sjelfva verket vara bankrutt, ehuru dess
räkenskaper utvisa ett öfverskott, men som
ej kan kräfvas ut; jag instämmer fullkomligen
deruti, och vill blott tillägga, att samma
förhållande äfven utan lån till Staten
kan inträffa, om Banken lemnar lån till
enskildte, på lång tid mot låg ränta, eller
mot bristfällig säkerhet. Slutsattsen derutaf
synes helt enkelt blifva den, att en Banks
ställning ej kan tryggas genom några tvungna
Den 23 Octoöer f. m.
reglor för dess förvaltning, utan beror dess
kredit på opinionen om Banquierernes tillgångar,
rättskaffenhet och juridiska ansvarighet.
Jag tror derföre, att 4§» såsom i
sjelfva verket betydande alldeles ingenting,
saklöst kan uteslutas.
Hvad 5 § angår, så har jag den lyckan
kunna instämma med Utskotten om
den deri föreskrifne publicitets nytta och
nödvändighet för alla Banker, vare sig
Stats eller privata.
Att 6 § i sjelfva verket innefattar ingen
betydelse, tror jag mig redan hafva
visat.
7 § handlar om Konungens hittills ej
utöfvade rätt, att deltaga i Bankens lagstiftning.
Jag har aldrig bestridt denna
rättighet, och arnar aldrig göra det; emedan
jag ej finner, att någon skada häraf
kan uppkomma, och jag desutom anser den
grundlagsenlig; men om någon tror, att
häri ensamt ligger något särdeles mägtigt
hinder mot förnyandet af förra tiders misstag,
så vågar jag betvifla det; emedan de
behof, till hvilkas fyllande man kan ifrågasätta,
att Bankens kapital skulle tillgripas,
visserligen blifva lika trängande för Styrelsen,
som för Representationen, och är
det derföre ingalunda säkertj att den förra,
som begär penningar, skall vägra att,
såsom vilkor för deras erhållande, bifalla
Banko-lagens åsidosättande, så vida nemli
46
H. 17*
I
Den 23 October f. ra.
gen framtida Ständer, i trotts af en allmännare
upplysning, med velt och vilja
skulle så hushålla med Banken, som jag
gerna vill tro, att fordna Ständer gjort endast
af ren okunnighet. Jag yrkar återremiss
af Utlåtandet.
Herr von Troila tilläde derefter munteligen:
Herr
Hjerta har ansett, att en serskild
lagstiftning för Bunken endast skulle medföra
misstroende lill representationen. Jag
medgifver, att man hittills icke saknat skäl
till et sådant misstroende; men ändamålet
med den föreslagne Lagen är just att borttaga
detsamma, och jag tror för min del,
att ju mera förutseende vid en ålgärds vidtagande
ådagalägges, desto mera förtroende
hör den vinna. Man har invänt, att
Ständerna skulle dömmas ohörda, om, på
sätl det blifvit föreslagit, HofRätten skulle
äga att dämma Bankprivilegiet förverkadt,
och denna dom skulle gå i verkställighet,
innan Ständerna sarnmanträdt. Men
jag kan ej finna, att detta inkast innebär
någon grundad protest mot HofRättens behörighet
att döma i saken, efter BankoFullmägtiges
hörande; ty ehvad domen
faller före eller efter det Ständerna sammankommit,
lära väl icke alla 4 RiksStånden
in plenis kunna inställa sig i HofRätten,
utan saken måste utföras genom deras
Fullmägtige, och förhållandet blir således
Den a3 October i', m.
alltid enahanda. Herr Hjerta har äfven
trott det vara onödigt att stadga, Het dea
ifrågavarande Banklagen skulle hafva egenskap
af allmän Civil-lag, hvarmed endast
må förfaras på sätt 87 § föreskrifver, emedan
detta, enligt Herr Hjertås tanka, vore
af sig sjelf gifvet; men jag får erindra,
att vi äfven hafva en ekonomisk lagstiftning,
och den ifrågavarande är visserligen
icke så bestämdt till sin natur Civil-lag, att
ett stadgande derom bör anses öfverflödigt.
Hvad Herr Cederschjölds argumentation
beträffar, kan jag bloLt lyckönska
dem, som fattat densamma; ty jag har icke
gjort det. Jag har endast trott mig
finna, att Herr Cederschjöld velat bibehålla
åt Ständerna samma souverainitet öfver Banken,
som de hittills de facto, ehuru icke
de jure, utöfvat; och jag behöfver i detta
afseende blott göra detsamma, som Utskotten
så ofta gjort, nemligen peka på det förflutna.
Friherre Cederström bar trott ändamålet
med Banklagen vara att bereda en
hastig upplösning af Banken. Men det läder
icke kunna förhålla sig så; ty så vida
Banken sättes i belägenhet att kunna uppfylla
sina förbindelser, kan dess upphäfvande
ej komma i fråga; och man skulle
med mera skäl kunna säga, att de, som
sökte bestrida obligationers utfärdande för
Statens skuld lill Banken af de \ millionerna
för att försäkra Bankens förmåga alt
alltid kunna uppfylla sina förbindelser,
Den 23 October f. m.
snarare arbetade för Bankens upplösning.
Friherre Cederström har äfven sagt det vara
utan gagn, att stadga något om verkställighet
af Domstolens beslut emot Banken,
enär det i alla fall vore sammankommande
Ständers rättighet att upphäfva beslutet;
men jag hade i sanning ej trott, att
jag någonsin skulle behöfva påminna Friherre
Cederström om 90 §. Regeringsformen.
Herr Tham, Wollrath’. Att Banken,
genom fordna missbruk vid förvaltningen,
blifvit blottställd för misstroende, och att
det är för aLt aflägsna detta, man nu vill
hafva lagar, lärer ingen bestrida; men en
annan fråga är, om den af Utskotten föreslagna
lag skall uppfylla det ändamål
man åsyftar; för min del tror jag behofvet
påkalla en sådan lag, som hindrar
Ständerne att tillgripa Bankens tillgångar;
men kan icke en sådan lag göras, hvilket
jag likväl tror vara möjligt, så lärer ingen
annan lag kunna verka förtroende; hvaremot
ingen lärer neka nyttan af verkliga
garantier mot hittills utöfvade missbruk med
Banken. Efter denna allmänna anmärkning
anhåller jag få göra några speciella vid Utskottens
förslag. Andra §. af den föreslagna
lagen finner jag icke innebära den tydlighet
och bestämdhet, som bör väntas i
en lag. Början af §, som ger HofRälten
rättighet, att förordna om inställandet af
Den 23 Octo ber f. m.
263
Bankens functioner efter vägrad inlösen af
en enda sedel, visar redan denna tydlighet.
Ty ehuru jag är öfvertygad, att Utskottens
mening icke varit sådan, visar
dock en föregående Talares anmärkning, att
stadgandet kan tydas derhän, och jag tror
derföre, att en förändring är af nöden, för
att få meningen uttryckt på ett sätt, att
ingen misstydning kan äga rum. Meningen
lärer väl vara, att om Banken icke kan
fullgöra sina förbindelser, skall frågan om
inställelse af dess functioner afgöras af HofRätlen.
Men jag skulle tro det rättaste
vara, att i afseende på HofRätten blott
stadga, att hvar och en, som anser sig förfördelad
af Banken, berättigas, att i laga
ordning hos Svea IIofRätt deruti söka rättelse
enligt allmänna Lagen; ty att göra
Hot Rätten till ett administratift verk öfver
Bankens functioner, kan jag ej godkänna.
Den bör endast döm ma öfver de rättsförhållanden,
hvari Banken står till den ena
eller andra. För öfrigt lära väl Utskotten
i denna § hafva afselt ett moratorium
för Banken, det vill säga, att Banken, i
händelse den ej för ögonblicket kunde fullgöra
sina förbindelser, skulle erhålla en
viss tids anstånd; men då bör sådant rent
utsägas. Jag tror således, att det skulle
vara tillräckligt att säga, det hvar och en,
som tror sig befogad alt klaga öfver Bankens
åtgärder, dertill är berättigad, och
alt Svea IIofRätt är den domstol, sorn i
a64 Den s3 Octo ber f. rn.
sådant fall skall domina enligt Sveriges
lag; men hvad den olyckliga händelsen
beträffar, att Banken icke skulle kunna fullgöra
sina förbindelser, så anser jag ej lämpligt,
att HofRätten i administratif väg dermed
tager befattning, utan BankoFullmägtige
borde då inberätta förhållandet till
Konungen, som skulle äga att gifva Banken
ett moratorium för viss bestämd tid,
och utnämna Commissarier, hvilka tillika
med dem, som Rikets Ständers Fullmäglige
i RikgäldsContoiret förordnade, skulle
undersöka förhållandet och tillse, huruvida
Bankens affairer under anståndstiden kunna
utredas och återbringas i ordning. Om
delta icke låter sig göra, så lärer det deremot
blifva alldeles oundgängligt, att Ständerna
sammankallas; tv det låter visserligen
lätt säga sig, att Banken skall förklaras
förlustig sitt privilegium, men det låter
icke så lätt verkställa sig. I samma
stund Banken skulle försättas i Conenrstillstånd,
skulle nemligen alla dess fordringar
uppsägas, och tusendetals medborgare
störtas i elände. Om derföre Banken icke,
efter tillgodonjuten viss anslåndstid, af
sysslomannen kan återbringas till ordentlig
utöfning af sina functioner, inser lag
ingen annan utväg, än att Ständerne samlas
för att öfverlägga antingen om medel
att åter upphjelpa Banken, eller om ett
lämpligt sätt att upplösa den utan hela landels
olycka; och jag anser derföre det vara
Den 23 October f. m.
a65
angeläget för både enskildt och allmänt
bästa, att det bestämdt stadgas, att Bankprivilegiet
ej kan förklaras förverkad t, innan
Sländerna blifvit hörde.
På dessa skäl kan jag för min del ej
antaga 2 §., sådan den nu är. Hvad \ §.
angår, tillstår jag, att jag icke rätt vet,
hvad Utskotten dermed menat. Här talas
om Bankens grund-capital, men hvad dermed
förstås, kan jag ej finna. Menas Bankens
silfverfond, så lärer det väl icke vara
möjligt, att alltid bålla den vid en viss
punct; ty en starkare påkänning kan stundom
inträffa, hvarigenom utvexling af silfver
för ett eller annat år blir större än
Bankens vinst kan genom uppköp ersätta;
och icke kan jag tro, att inställelse af Bankens
functioner, endast för en sådan händelse,
skulle anses behöflig. Menas åter de
4,4oo,ooo R:dr, hvarå Staten skall gifva
Banken förbindelser, så är förhållandet detsamma;
ty äfven dessa kunde någon gång
komma att anlitas till större belopp, än
som af ett års vinst kan fvllas. För öfrigt
finner jag olämpligt, att sådane reglemeutariska
föreskrifter skola införas i Banklagen,
och hufvudsakligast, såsom jag förut
nämnt, att de icke äro verkställbar. Oin
jag häruti misstagit mig, är orsaken åtminstone
icke något sofisteri.
Att, såsom i 5 §. är föreslaget, en öfversigt
af Bankens ställning hvarje halft år
lemnäs till allmänheten, finner jag vara gan
-
366 Den a3 October f. m.
ska bra; men senare momentet af denna §.
tror jag kunna försvinna i sammanhang med
de förändringar, som blifvit yrkade i 2 §.
6 §. om rättighet att inrätta enskildta
Banker, anser jag lika med en annan talare,
öfverflödig, enär denna rättighet redan
förut är gifven; och hvad 7 §. beträffar om
Banklagens behandling, såsom allmän Civillag,
så tror jag det vara likgiltigt, om
denna §. qvarstår eller icke.
Sluteligen anhåller jag, på grund af
dessa anmärkningar, om återremiss, och
önskar, att det förnyade förslag, hvarmed
Utskotten i anledning deraf torde inkomma,
måtte blifva mera tillfyllestgörande för
ändamålet och mera tydeligt, än det, som
nu är föremål för öfverläggningen.
Herr Rosenblad: Herr von Troil har
tedan så klart vederlagt det oformliga, oriktiga
och skefva i Friherre Cederströms framställning,
att jag icke har något att tillägga,
helst det icke är tänkbart, att Sveriges
Ständer och Konung, i samma ögonblick
de vilja göra slut på 20 års oreda i myntväsendet,
skulle draga i betänkande att i
lag och laga ordning söka det säkraste slödet
äfven för åtnjutandet af rättigheter, om
än några individer skulle finnas, sorn önska
återkomsten af de tider, då, med förmågan
att göra orätt, man på bekostnad
af enskild rätt kunde grundlägga enskild
vinning.
Den a3 October f. rn. 267
Herr Ribbing, Arvid: Då flere talare
redan vederlagt Friherre Cederströms yttrande,
anser jag det så mycket öfverflödigare
för mig, som dessa yttranden synas
mig vederlägga sig sjelfva. Sådane grundsatser,
som den, att Rikets Ständer icke
äro underkastade lagens och rättvisans fordringar,
eller de beslut, som med Konungens
sanclion blifvit försedde, äro så omoraliska,
att de vederlägga sig sjelfva.
Herr von Hartmansdorff', August: En
hvar lärer erinra sig, huru realisationens
motståndare yttrat farhåga, att den icke
skulle kunna bestå längre än till nästa riksdag,
emedan Ständerna icke voro underkastade
någon lag. Till afvärjande af denna
våda, har man nu sökt stifta en lag för
att emot Ständernas godtycko trygga realisationens
bestånd. Då denna fråga förekom
i Utskotten, yttrades just af dem, som
förut varit så rädda för Ständernas ingrepp,
samma tankar, som här blifvit framställde
emot lagen, nemligen dels att någon serskild
lag icke vore behöflig, och dels att
det vore förgäfves att söka mota Ständerne
genom lag; men sluteligen hafva dock
de fleste inom Utskotten förenat sig om
behofvet af en sådan. Då man i Stånden
merendels plägar upprepa detsamma, som
förut blifvit sagdt och vederlagdt i Utskotten;
så har jag visserligen väntat de invändningar,
sorn här blifvit gjorda. Jag
?. 68
Don 23 October f. rn.
liar icke eller uppstigit för att besvara
dem, sedan Herr von Troil redan gjort det;
utan jag vill blott, på grund af Herr Berg
von Lindes reservation, i hvilken jag med
flere instämt, anhålla om återremiss.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Den värde Ledamoten, som öppnat
discussionen, har framställt den önskan,
att Utskotten måtte öfvertyga sig om obehöfligheten
af den ifrågavarande lagen. Om
Utskotten misstagit sig i sin framställning,
är det en olycka, att den värde Ledamoten
icke förut sökt göra sin åsigt gällande
inom Utskotten; jag utber mig att få aniola
de förhållanden, sorn bestämt Utskotten
att till Rikets Ständer inkomma med
ett förslag till Lag för Banken. En bland
de icke obetydligaste anledningar till mödor
och bekymmer, som motte de få, hvilka
i början med värma och nit åtogo sig
realisationens sak, var den modlöshet, som
rådde inom Utskotten. Man sade: hvad är
att göra? Här finnes ingen lag, och Ständerna
underkasta sig icke lag. Dessa Ledamöter
inom Utskotten hafva nu fått en
annan öfvertygelse; ingen enda har motsagt
Utskottens framställning om behofvet
och nödvändigheten af en lag, ehuru flere
olika tankar uppstått om de serskildta sladganderne.
Utskotten hafva ock från alla
RiksStånden emottagit anmärkningar, som
syftat på denna lag. I sitt första Betan
-
Den 23 Octo ber f. m. 269
kande sade Utskotten endast, att de ansågo
lagen nödvändig; frän alla Stånd yrkades,
att denna lagstiftning borde vara uppgjord,
innan reaiisationsfrågan bestämdes.
En lika uppmaning, har man ägt i den
Skrifvelse, som utgått från Kongl. Majrt,
deri Ständerna uppmanas att gifva en större
fullständighet åt Lagstiftningen, hvad
Myntväsendet och Banken beträffar, än förut
ägt rum; i denna Skrifvelse står äfven
en erindran att göra slut på det osäkerhetstillstånd
och den kränkning af äganderätten,
som närvarande förhållanden medföra,
äfvensom Ständerna uppmanas, att
härvid låta sig ledas af fordna tiders misstag.
Det är på grund af allaj-dessa skäl och
uppmaningar Utskotten för deras del ansett
en Banklag nödvändig, såsom garanti
för realisationen. Den värde Ledamot, som
framställt sin tanka om lagens obehöflighet,
har deremot trott sig finna en annan
garanti i en större upplysning hos den närvarande
generationen, i en större samvetsgranhet
och högrej insigt, som varnar den
att handla på samma sätt, som man fordom
handlat. Jag erkänner,£att-äfven jag
hoppas på denna garanti, ty utan densamma
voro alla öfrige otillräcklige;' men, ehuru
slägtet går framåt i kunskap, samvetskänsla
och ära, är det dock en bekant sak,
att det finnes individer och corporationer,
som stanna långt bakom den framgående
27 o
Den i?> O c to ber f. m.
generationen, och hindra denna senare i
sina rättmätiga anspråk.
Om samhällets trefnad kunde grundas
på en sådan förutsättning, hvarföre ålnöjdes
man icke med 1789 års säkerhetsact;
ty äfven den hade, modifierad af tidens
upplysning, blifvit oskadlig. Hvarföre afskaffades
den, och hvarföre var man angelägen
att stifta en ny Regeringsform, innan
man ännu valt sig en Konung; om
icke för att trygga sig mot den menskliga
svaghetens inverkan. Enahanda förhållande,
som år 1809 ägde rum för Riket, äger
nu rum i afseende på Bank- och creditväsendet.
Bankbolaget har illa fyllt sitt
kall. Genom jernbref uppehälles det; concurs
förestår, om ej accord med creditorer
kan träffas. Men innan detta accord
beviljas, måste Bankbolaget så begränsas,
att dylika händelser varda förebyggde.
Konungen — beter det nu — äger styra
Riket efter denna Regeringsform. Ständerna
äga ock att styra Banken, men hvarefter?
Hvarföre icke säga att vi vilja styra
Banken efter denna lag, liksom Konungen
styrer Riket efter Regeringsformen?
En annan värd ledamot har anmärkt,
att 2 §. i förslaget vore obestämd. Den är
det; den hade helt kort och godt bordt lyda,
att om Banken ej kan fullgöra sina förbindelser,
skall den läsa sina dörrar och
ställas på utredning. Man säger, att Banken
borde, liksom hvarje enskild, stå un
-
Den 23 O c t o b e r f. rn.
271
fler concurslagen; men denna speciella lag
för enskilde är icke tillämplig på Rikets Ständer.
Den enskilde mannen, som, vetande
huru det står till i hans cassa, tillåter si"
att förskingra tillgångarna inom en viss tid,
innan han uppger sin stat, straffas hårdt
som bedräglig. Jag frågar: är concurslagen
tillämplig på en sådan inrättning, som
Rikets Ständers Bank? Man borde derföre
bereda Ständerna tillfälle att bota den oordning,
som inträffat genom olyckor; man
har bordt lemna dem tillfälle att hjelpa
saken, och derföre finnes ett moratorium i
2 §., ehuru det icke kunnat bestämdt uttryckas
i lagen; men det säger sig sjelf,
då man sagt, att sysslomannen inom 3 månader
hos Konungen skola anmäla, huruvida
Banken efter en suspensionstid af 6
månader åter kan börja sina functioner, i
hvilket fall Konungen kungör dagen, då allt
åter är i ordning. Skulle bristerne icke
inom denna tid kunna hjelpas, har man
trott sig böra meddela ett ytterligare anstånd
af 3 månader, för att lemna rådrum
till Rikets Ständers sammankallande, hvilken
utväg Konungen såsom hela folkets förmyndare
icke lärer underlåta att vidtaga,
ehuru sådant icke i lagen kunnat sägas.
En värd ledamot har ansett stadgandet,
i afseende på Bankens grund -capital,
vara hinderligt för Capitalels ökande; och
en annan Ledamot har frågat, om dermed
förslås Bankens silfverfond. Grund-capita
-
272
Den 23 O c t o b e r f. rn.
let är Bankens eget capital, liggande i dess
rörelse; silfVerfonden är icke Bankens, ulan
deras, som derå hafva anvisningar. Utskotten
hafva sagt, att Banken, vid uppgörandet
af sitt debet och credit, alltid bör
hafva ett saldo lika med det fastställda
grund-capitalet. Dess bestämmelse är att
betacka möjliga förluster, och att sålunda
erbjuda en garantie åt dem, som åt Banken
förtro sina medel, Det gifves ingen
Bank, grundad på privilegium eller octroy,
der icke 1 §. säger, att Bankens Capital är
så och så stort. I Frankrike var Bankens
capital från början 3o millioner; det ökades,
och en ny lag stiftades, hvarigenom
Bankens capital höjdes till 45 millioner;
det ökades ytterligare, och åter stiftades en
ny lag, som stadgade, att Bankens capital
var 90 millioner.
Att ytterligare vederlägga de inkast,
sorn blifvit gjorde, eller försvara Utskottens
åtgärder, vore att onödigt upptaga
Bidderskapets och Adelns tid. Jag får blott
förklara, att äfven jag måste begära återremiss,
då jag instämt i Herr Berg von Lindes
reservation, i afseende på2§.; och får
jag tillägga , att jag önskar det proposition
måtte blifva framställd antingen till återremiss
eller afslag.
Friherre Cederström: Herr von Troil
bar mot mig erindrat om 90 §. Regerings
F
or
-
Den 23 October f. m. 273
Formen, och detta bevisar, att den värde
Ledamoten oriktigt uppfattat mitt yttrande;
ty med den slutkonst Herr von Troil
visat sig äga, är det icke möjligt, att han
i annat fall kunnat åberopa en grundlagsparagraf,
som icke är tillämplig på saken.
Jag har aldrig tala.t om upphäfvande af
HofRättens beslut rörande Banken, genom
efteråt sammankommande Ständers åtgärd;
jag har endast talat om kraften af Rikets
Ständers beslut i allmänhet, och efterkommandes
rätt att upphäfva de föregåendes.
Herr Rosenblad har sagt, att det vore nödvändigt,
att Jag och laga ordning inträdde,
då inan vill göra slut på 20 års oreda.
Jag hade ej förmodat, att den värde
ledamolen vore så okunnig om Sveriges närvarande
statsskick, att han trodde oss nu
lefva utan lag och laga ordning; och om
den värde ledamoten tagit litet närmare
kännedom af Grundlagen, hade han funnit
af 23 §. Riksdagsordningen, att äfven Rikets
Ständer skola ställa sig Grundlagarne
till efterlefnad, och då dessa innehålla serskilda
bestämmelser i afseende på stiftandet
eller ändring i allmänna Lagen, befinnes
det således, att ingen 'enda Representant
är satt utom lagen, eller berättigad
att på indirect väg söka stifta en lag, som,
med upphäfvande af gällande grundlagsbud,
skulle öppna vägen för öfverlemnande! af
Ständernas grundlagsenliga rätt åt en obe46
H. " ‘ 18
274
Den a3 October f. m.
tydlig Corporation, om hvilken jag icke vill
tro, alt elen skulle verka tili landets skada;
men då möjligheten häraf är tänkbar,
måste man äfven vara betänkt på garantier
deremot. 72 §. lyder: Rikets Ständers Bank
förblifver hädanefter_, som den hittills varit
^ under Rikets Ständers egen garantie
och värd, sä att den ostörd må förvaltas
af de fullmägtige, hvarje Stånd dertill förordnar,
efter de OrdningarStadgar och
Reglementen, hvilka redan gjorde äro eller
vidare af Rikets Ständer göras kunna. Således
är det icke genom Civil lagstiftning,
Ordningarne och Stadganderne för Banken
skola uppgöras, så framt icke 72 §. skall
göras kraftlös för åbågan att få Banken upplöst.
— Det har blifvit yttradt af Herr Ribbing,
att mitt yttrande innebar något omoraliskt,
enär jag sökte hindra stadgandet
af en lag, som medförde allmän säkerhet.
Men, i händelse det skulle befinnas, att
den föreslagna lagen sjelf är omoralisk, och
jag kan icke finna något moraliskt godt i
en lagstiftning, som strider mot Grundlagens
tydliga bud; så skulle jag tro, att förebråelsen
snarare kunde vändas emot mina
motståndare. — Af Grefve von Schwerin
har det blifvit yttradt, att modlösheten
hos en del Representanter, i afseende
på de garantier, som kunde gifvas för realisationens
varaktighet, i början hindrat Utskotten
att fatta de beslut, som nu blifvit
vidtagne, och att först efter återremis
-
D e ti i'j Oo t o lier i', ib,
sen af Utskottens första Betänkande sinnena
blifvit nog lättade, för att förena sig
örn det förslag, hvarmed Utskotten nu framkommit.
Jag skulle tro, att Utskotten kommit
enklare till målet, och förtjent mera
förtroende, om de iakttagit större varsamhet,
att ej träda den Grundlag för nära,
som det åligger oss alla att efterlefva. Men
då Grefve von Schwerin sjelf framställt fråga
om afslag eller återremiss, har jag ej
annat att tillägga, än alt förklara, ! anledning
af den värde Ledamotens yttrande om
178g års säkerhetsact, såsom lämplig, i fall
ingen Banklag antages, att jag trodde de
tider längesedan förbi, då man kunde åberopa
sådana författningar, för alt vinna bifall
åt sin sak; ty vi hafva nu stadgade
former för stiftandet af all lag. Det är
också i hopp alt kunna aflägsna de tider,
då 1^89 års säkerhets-act kunde återkomma,
som jag yrkar afslag å Utlåtandet; ty
ehuru vår nuvarande Konung icke gifver
någon anledning till farhåga för missbruk
af det inflytande på Banco verket, som man
vill lemna åt Regeringen, kunna likväl andra
tider komma, då detta inflytande möjligen
kan begagnas, för att i ett nu bringa
hela folket i den oordning, att det ovillkorligt
i Regentens oinskränkta magt skulle
söka räddning från de olyckor en oklok
lagstiftning beredt; att afvisa möjligheten
häraf för all framtid, anser jag vara en af
46 H. 18*
iy6 Den a3 October f. m.
de förnämsta pligterna hos hvarje om Nationens
intresse samvetsgrann Representant.
■ '
Herr Hjerta: De nu afgifne yttranden
bevittna så litet kännedom om lagar
i allmänhet, att jag måste bestämma mig
för återremiss af ifrågavarande Utlåtande,
för att få saken till andras upplysande närmare
utredd. 72 §. RegeringsFormen säger,
att Banken skall förblifva under Rikets
Ständers garantie och vård, och i denna
föreskrift ligger efter mitt omdöme ett
bevis på, att Banken endast är en enskild
Institution under lagstiftande maktens garantie
och vård, och således lika väl under
lagen, som alla andra inrättningar i
Riket. Detta fortfor äfven Banken att vara,
och ingen ifrågasatte före år 1810, att
ju icke Banken stod under Handels- och
UtsökningsBalkarne. Då stängdes Banko-,
luckan, utan laglig rättighet. Gamla BankoOrdningen
erkände denna princip ännu
ytterligare, då uti dess 74 §• den icke tillät
Rikets Ständer att disponera mera än
Bankens behållna vinst. Att upplifva och
efterfölja delta stadgande, är allt hvad
Utskotten böra i närvarande fall tillstyrka;
och Grefve von Schwerin torde deraf finna,
att jag icke är emot lag för Myntbestämningen,
men alt jag tror vi hafva tillräckliga
föreskrifter förutom Bankens ställning
under allmänna Jagen, äfvensom att
ett par af de första §§. i den föreskrifva
ife,
Deri a3 October f. m.
Bankoingen lämpligen kunde öfverföras till
det nya BankoReglementet, sorn i anledning
af den beslutade Myntbestärnningen kommer
att utfärdas. Jag anser mig äfven skyldig
förnya den anmärkning jag gjort i afseende
på Bankens Grund-capital. Grefve
von Schwerin bar åberopat främmande länders
exempel derpå, att i §. i deras Baucoförfattningar
alltid innehåller, luiru stort
Grund-capital Banken bade att röra sig med.
Så var äfven fordom förhållandet i octroyen
för våra discont-inrältningar; men alt nu
för vår Bank, med de mångsidiga befattningar
den bar, föreskrifva något dylikt,
bar aldrig varit brukligt, och vore det samma,
som att föreskrifva en köpman, med huru
stort capital lian finge bedrifva sin rörelse.
Vår Bank är, såsom jag ofvan baft äran
visa, intet annat än en enskild institution.
Jag anhåller, alt dessa anmärkningar måtte
få åtfölja återremissen, sorn jag hoppas
beviljas, enär det emot 56 §. Riksdagsordningen
är stridande, att nu afslå Utlåtandet.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Då jag med Herr Hjerta delar tydningen af
72 §. RegelingsFormen, skulle jag önska,
alt äfven kunna dela bans öfvertygelse derom,
att någon Bankolag icke behöfves; men
då tydningen af denna 72 §. är så olika
inom representationen, anser jag, för att
bryta opinionen i denna omständighet, en
278 Den 23 Oelober f. m.
lag för Bancoväsendet vara af nöden, så
att de derom fattade falska begrepp måtte
genom en lag kunna blifva tillrättavisade.
I öfrigt hafva så grundelig» anmärkningar
blifvit gjorde, att jag ingalunda tviflar, att
återremiss å Utlåtandet beviljas. Jag erkänner,
att jag ej nog studerat mig in i
ämnet, för alt vilja öka remiss-anledningarnes
antal, eller anser nödvändigheten af
en Bancolag fordra mera bevisning, än den
man redan anfört.
Grefve von Schwerin: Herr Hjerta bar
framställt den tanka, att det vore tillräckligt,
om endast ur gamla BancoOrdningar
utplockades hvad der redan finnes stadgadt
till garantie för Bankoförvaltniugen, och
kungjordes till allmän efterrättelse. Jag
får dervid erindra, alt alla dessa stadganden
äro uppräknade uti motiverne till Utskottens
Utlåtande; men oaktadt alla de
löften, som både i Konunga-försäkringar och
Rikets Ständers beslut blifvit gifna, bar
dock allmänheten tillskyndats förluster genom
en felaktig Bankens förvaltning; och
ehuru Kongl. Maj:t aldrig afsagt sig den
inspection, som Kongl. Majrt i sin Nådiga
försäkring öfverlagd, har den dock icke
blifvit bragt i utöfning, vid de tillfällen då
Banken förklarat sig oförmögen att göra
rätt för sig. Den enskilde cessionanten får
med sin kropp umgälla den vårdslöshet eller
det I eJrägeri han utöfvar emot sina
Den 23 Oc löher f. in. 2^(j
Borgenärer; något dylikt kan icke tillämpas
emot Piikels Ständers Bank. Det är
derföre nödvändigt, att lagstiftaren uppträder
med ett stadgande, som hindrar den
ene af Bankens fordringsägare, att på den
andras bekostnad göra sig betald af Banken.
Ilerr Hierta har äfven framställt anmärkningar
angående Bankens grundfond.
Lagstadgandet är klart. Grundfonden skall
alltid utgöra ett saldo, när debet och credit
balanceras, samt betäcka möjliga förluster
på Bankens fordringar, om det fall
skulle inträffa, att Banken icke skulle kunna
underhålla silfverutvexlingen, utan nödgades
uppgifva sin stat.
Herr Hjerta: Jag anhåller endast, alt,
i anledning af hvad Grefve von Schwerin
anfört, få erindra, att om det verkligen är
Utskottens afsigt att ställa garantier emot
Bancoförvaltningens möjliga missbruk, bör
man ur de gamla Bancoförfattningarne upplifva
stadgandet, att endast Bankens behållna
vinst får af BancoStyrelsen disponeras.
Eljest blir ingen garantie tänkbar.
Friherre Sprengtporten j Jacob Wilhelm:
Här har blifvit yttradt, att om Banken
framdeles upphörde att fullgöra sina
förbindelser, och den föreslagna Bancolagen
sålunda komme alt tillämpas, skulle
ett förhållande nära nog liknande eltrevolutionstillstånd
inträda. Det är äfven sant,
Den a3 Octo lier f. lil.
att då en StalsBank, hvars utelöpande obligationer
utgöra ett helt lands curseramle
rörelsecapita!, inställer sina functioner, ochs
dess utredning underkastas lagarnes åtgärd,
skall en sådan ställning sjelfmant inträda;
men jag hemställer, om ej just deri ligger
den säkraste garantien för Bankens bestånd.
Så länge det lät sig göra att utan några
serdeles, åtminstone för tillfället, känbara
olägenheter, utöfver dess tillgångar anlita
Bankens credit, var det lätt att förutse, att
dylika åtgärder ej skulle uteblifva; men då
nu hela Statens lugn och bestånd äfventyras
genom en oförsigtig behandling af
Bancoväsendet, bör med full säkerhet större
varsamhet från representationens sida kunna
påräknas. För öfrigt torde jag få eriudra,
att det finnes 3:ne stadier för Bankens
obestånd: 1:0 då Banken utgifver sedlar
utöfver ägande valuta; 2:0 då Banken
erhåller moratorium; och 3:o då Banquerulten
inträffar. Om emot det första af
dessa fall endast moraliska garantier kunna
uppställas, tillhör det oss dock ovillkorligen,
att genom bestämd lag förekomma
de sednare. Jag anhåller, att dessa anmärkningar
måtte få åtfölja den blifvande
återremissen.
Herr Cederschjöld: Ingen önskar högre
än jag alla möjliga garantier för beståndet
af Bankens functioner; men jag fruktar
blott, att de nu föreslagne icke motsvara
Den 23 October f. m. 281
ändamålet. Banken skulle ej kunna upphöra
med silfverutvexlingen, om icke antingen
genom BankoFullmägliges öfverträdelse
af erhållna föreskrifter, och för den
händelsen lemnar 3 §. af ansvarighetslagen
för Bankofullmägtige tillräcklig garanti; eller
ock till följd af rle beslut om sjelfva
Bankoväsendet, som Rikets Ständer kunde
vidtaga; och någon bättre garanti deremot,
än det i 1 §. föreslagna villkor af Kongl.
Maj:ts sanction, kan jag nu ej tänka mig.
Dä Rikets Ständer år 1818 funno sig behöfva
Konungens biträde för alt erhålla ett
moratorium för Bankens silfverulvexling;
skulle de naturligtvis ännu mindre kunna
utan Konungens samtycke hädanefter vidtaga
någon åtgärd, hvarigenom Banken kunde
sättas ur stånd att inlösa sina sedlar,
sedan detta Bankens åliggande blifvit of
Konungen sanctioneradt. Och ett sådant
samtycke bör man förmoda, att Konungen
icke mer lemnar. Men derest Kongl. Maj:!:
och Rikets Ständer gemensamt kunde finna
för godt vidtaga något beslut, hvarigenom
silfverutvexlingen kunde rubbas; så skulle
de ju naturligtvis börja med att upphäfva
den nu så högt beprisade Bancolagen. Hela
denna lag lemnar sålunda i sjelfva verket
alldeles ingen garanti för Realisationens
bestånd, utan är blott ett tomt bländverk;
hvarföre jag också anser honom icke
böra antagas. Den största garantien ligger i
opinionens utbildning, och deruti, altSlän
-
28:>. Den a3 October f. rn.
derna nu öfverlemna åt Kongl. Maj:t alt
sanctionera beslutet oro Bankosedlarnes inlösning.
I fall jag ej varit lycklig uttrycka
mig nog klart alt fattas af alla, får jag
finna mig deri.
Grefve von Schwerinr I anledning af
Herr Hjertås anmärkning, får jag erindra,
att jag blott sagt, det allt sådant uti gamla
BankoOrdningen, som utgör garantie för
allmänheten, igenfinnes i motiverne till Utskottens
Utlåtande. Förhålianderne hafva
så förändrat sig, att hvad som var lämpelig
lag 1668, icke kan vara det nu. Så
stadgas i 71 §., att inga sedlar skola utgifvas.
Delta måste nu medgifvas. Den nya
lagens syftemål är, att denna medgifne sedelutgifning
icke må bli förstörande för
allmänheten. Herr Hjerta har påstått, att
Bankostyrelsen nu mera borde förbjudas,
alt disponera mera än Bankens behållna
vinst. Delta förutsätter ju, att Bankostyrelsen
för den behållna vinsten får utgifva
nya sedlar; och 1668 års förbud för all ny
sedelutgifning är ju således ej här lämpelig,
enär i samma lag icke kan finnas tillåtelse
och förbud för en och samma sak.
Nu är 1668 års strängare stadgande icke
behöfligt; och således hela skillnaden deremellan
och det nu föreslagna, att det förra
icke är lämpligt lill närvarande förhållanden.
Herr Cederschjöld bär påstått, att
silfverutvexlingens inställelse hädanefter in
-
Den 23 Octo ber f. rn.
a83
gen annan orsak kunde äga, än försummelse
å Bankostyrelsens sida. Jag får dock
göra honom uppmärksam pa möjligheten af
en inträffande Nationalcalamitet, såsom ett
krig; och att det ofta handt, att de största
och solidaste Handelshus måst cedera
för oförmodadt nekade vexlar, som på en
gång presenterats till inlösen. I anledning
af Herr Cederschjölds erindran, att det icke
lönar mödan att stifta en lag, som icke
medför säkra garantier för sitt bestånd, får
jag blott anmärka, att ingen lag skyddar
för våld, och att tillvarelsen af lag icke
förutsätter mera eller annat, än afsky för
orättvisa och våld , och den alfvarliga viljan,
att tvister icke skola våldsamt afgöras,
utan skiljas efter lagen.
Herr von Troil: Det är egenleligen, i
anledning af arne yttranden utaf Grefve von
Schwerin, som jag begärt ordet. Grefven
har sagt, att Concurslagen icke kan tillämpas
på Rikets Ständers Bank, och att något
straff för bedrägeri eller vårdslöshet, i
afseende å Banken, icke kan komma i fråga.
Jag deremot tror, att om Rikets Ständer
skulle besluta någon åtgärd rörande Banken,
som mot dess kreditorer vore bedräglig,
vore den Bancofullmägtig, som lånade
sig till verkställighet deraf, lika straffvärd
som någon enskild bedragare. Grefven har
ytterligare påstått, att ingen lag behöfde
stiftas för privatbanker, emedan allmänna
284 Den Octobej- f. in.
lagen vare nog för dem. Jag hemställer
dock till Herr Grefven sjelf, om för privatbankers
uppkomst ej åtminstone är nödigt,
att upphäfva åtskilliga lagbud, såsom
förbudet mot utgifvanrlet af tryckte assignationer
och reverser. Dessutom tror jag,
att åtskillige positiva lagbud äro för privatbanker,
om ej absolut nödvändige, dock
ganska nyttige. Jag vill exempelvis blott
nämna stadgandet om publiciteten. För
öfrigt h ar man af 72 §. RegéringsFormen
dragit tämligen motsatta slutsattser, nemligen
dels att förevarande lagförslag vore
öfverflödigt, dels att det vore grundlagsstridigt.
Hvad det förra beträffar, så kunde
det måhända medgifvas, om ej den händelse
i lagen vore oförutsedd, att behöfva
dämma en öfver sjelfva lagen upphöjd Corporation,
såsom Rikets Ständer. Det är derföre
nödvändigt stadga, huru denna Corporation,
till hela ansvarets vidd, skall representeras,
hvartill jag föreslagit Bancofullmägtige.
Hvad åter grundlagsstridigheten
beträffar, så kommer detta missförstånd
blott derutaf, att vid ali lagstiftning»
följagteligen äfven grund lagssliftning, är det
omöjligt göra texten så klar, att vid densammas
tillämpning kan umbäras allt användande
af sundt förnuft. — 72 §. RégeringsFormen
innehåller helt enkelt, att Rikets
Ständer hafva äganderätten lill Banken,
men icke derföre, att de få sätta sig
öfver gällande lagar, såsom den att man
Den 23 O c to b er f. m,
283
skall betala sina skulder. Det finnes en
i Grundlagen, som med denna har mycken
likformighet nemligen 48 §. RegeringsFormen.
Med den lagtolkning man här
velat använda, skulle den innefatta alt Konungen
kunde som honom godt syntes disponera
om sine hofmans lif och gods. Den
ena tolkningen vore alldeles lika klok, sorn.
den andra.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
landtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats- Banco-
och Lag-Utskottens ifrågavarande Utlåtande
gjorde anmärkningar bora föranleda
till återremiss deraf.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
Friherre Cederström: Jag anhåller om
votering; och att då ingen yrkat bifall å
Utskottens Utlåtande, voterings-propositionen
måtte komma att inefatta afslag eller
återemiss; kunnandes jag icke afstå härifrån,
enär det vore alldeles orimligt att
bifalla ifrågavarande Utlåtande.
Herr LefrenJohan Pehr: Jag tager
mig friheten enskilt vända mig till min
vän Friherre Cederström, och hemställa,
om han ej behagade afstå från sitt yrkande
af o v i 1 k o 11 i g t afslag å Utlåtandet första
gången det nu är före. Det må gerna vara
Friherrens tanka, att BancoLagen icke
23G
Den 23 O c tuber f. m.
(luger, sådan den nu blifvit föreslagen, men
det mätte aldrig vara Friherrens mening,
att då vi nu söka att ordna Bankens angelägenheter,
den skulle fortfara i ett laglöst
tillstånd; jag hoppas således, att Friherren
täcktes tillåta återremiss, samt visa
så mycken aktning för andras opinion, att
ej alldeles undertrycka den, eller hindra
dess närmare utvecklande och berigtigande.
Friherre Anckarsvärd: Då Lagstiftaren
bestämt, huru och i hvilken väg Utskottens
Betänkanden böra behandlas, skulle
jag finna det besynnerligt, om man nu
ville förvägra en återremiss, hvarigenom
ifrågavarande ämne kunde komma under
ny pröfning, och Utskotten möjligen bereda
pluraliteten för sin åsigt. Jag kan ej
föreställa mig, att de, som äro emot den
föreslagne BancoLagen, skulle vara så litet
liberala, att de vilja förhindra utvecklingen
af stridiga åsigter, hvarigenom deras
egna måhända kunna rubbas. Jag förenar
mig derföre med Herr Lefren i den hemställan,
alt Friherre Cederström måtte till
tidens vinnande afstå från sitt yrkande, att
Utlåtandet nu genast må ogillas.
Friherre Cederström: Det är långt ifrån
mig, att Banken skall vara utan lagstiftning,
men jag vill, att den skall tillkomma
i rigtig form. Jag tror, att alla stadganden
rörande Banken tillhöra BankoOrd
-
/
Den 23 Octo ber f. m. 287
ningen, och alt raan har fullkomlig frihet
att der införa hvad raan anser nödigt; nien
att uti civil lagstiftningsväg besluta en Lag
för Banken, dertill kan jag icke lemna mitt
bifall. Då de, som önska antagandet af den
föreslagna BankoLagen, hafva öppet att uti
Instructionen för BankoFullmägtige och
BankoOrdningen, enligt 72 §. RegeringsFormen,
låta inflyta alla de detaljstadganden,
hvilka i afseende på Banken önskas,
skulle jag förmoda, att ingen finnes, sorn
icke har sin rätt bevarad, och att delta
Utlåtande nu kan afslås, hvarå jag således
anhåller om proposition, och hvarifrån jag
ej kan afstå utan votering.
Herr Lefrén: Friherre Cederström,
som jag bekänner har så mycket företräde
framför mig i kunskap om våra Lagar, har
likväl nu glömt, att BankoOrdningen äfven
bar egenskap af CivilLag, och jag anhåller
derföre ytterligare, att Friherren täcktes
medgifva, att vi slippa votera denna gång,
då hans seger kan blifva så mycket större,
om han nästa gång Utlåtandet från Utskotten
i förbättradt tillstånd återkommer kan
få det helt och hållet afslaget.
Herr Ribbing: Då Friherre Cederström
yrkat afslag på den grund, att en lag redan
finnes, hvarefter Banken kan förvaltas,
medger jag visserligen, att Banken är
anförtrodd bestyret med Rikets mynt, och
288 , DenaSOctoberf. m.
ensam berättigad att utgifva sedlar, hvilka
för mynt i Riket skola gälla, samt att Ständerne
förbehållit sig att genom Ordningar,
Stagar och Reglementen för deras Fullmägtige
förordna, huru Banken må förvaltas;
men det måste tillika medgifvas mig, att
ännu qvarstår 7 Capitlet MissgérningsBalken
om falska myntare, der det i 1 §. 1
mom. beter: ”Falskar then mynt, som myntzing
förtrodd är, miste ära och lif, och
”fylle skadan af gods sitt.” Jag känner
ganska väl svårigheten att tillämpa denna
Lag emot Rikets Ständer eller deras Fullmägtige,
men jag hemställer likväl till Friherre
Cederström, om icke, då allmän lag
finnes gällande äfven för Banken, den nu
ytterligare föreslagna kunde få återremitteras
till närmare utreduing.
Friherre Cederström: Om den föreslagna
Lagstiftningen innefattat en förändring
i BankoOrdningen, skulle jag icke yrkat
afslag derå; tvertom önskar jag, att de
för Bankens ordnande nödige lagbestämmelser
måtte intagas i BankoOrdningen.
Friherre Anckarswärd: Jag har ej
haft den lyckan att fatta Friherre Cederströms
mening, då han synes väl vilja hafva
en lag för Banken, men icke medgifver
dess tillkomst i ordentlig lagstiftningsväg.
Jag får erindra, att å BankoOrdningen beli
öfs
Den 23 Octo ber f. m.
hofs icke Kongl. Majrts sanction, som dock
är oundgänglig för giltigheten af allmän
CivilLag. Den af Friherre Cederström föreslagna
Contra-proposition synes mig allt
för oformlig att af mig kunna biträdas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det Iian visserligen
tyckt sig finna, att Ridderskapets
och Adelns pluralitet bifallit den af Hans
Excellence nyss gjorde proposition till återremiss
af Utskottens förevarande Utlåtande;
men då Friherre Cederström begärt
votering, återstod, i fall han ej, till vinnande
af tid, skulle behaga derifrån afstå,
icke annat än att företaga votering.
Friherre Cederström: Den tid, hvilken
förloras genom voteringen, torde rikligen
ersättas genom det beslut, som jag
hoppas måtte fattas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande voterings-proposition:
Den,
som anser Stats- Banko- och
Lag-Utskottens Utlåtande med förslag till
Lag för Rikets Ständers Bank böra, i anledning
af de dervid gjorde anmärkningar,
tili Utskotten återremitteras, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
46 H. IQ
Den ■x 3 Octo b e r f. m.
Vinner Nej, anses Stats- Banko- och
LagUtskottens berörde Utlåtande liafva blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Hvilken voterings-pröposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen böl jades klockan ett qvart
till i eftermiddagen, och befunnos efter
voteringens slut klockan ett qvart till 2
eftermiddagen, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 12 g.
Nej — 12.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att StatsBanko-
och Lag-Utskottens ofvanberörde
Utlåtande således blifvit af Ridderskapet
och Adeln till Utskotten ålerremitteradt.
Under voteringen ankom en Deputation
från Högvördige PresteStåndet, anförd
af Biskopen öfver Linköpings Stift samt
Commendeuren af Kongl. Nordstjerneorden
Doctor M. Wallenberg, hvilken aflemnade
ett ProtocollsUtdrag från PresteStåndet
af denna dag, innehållande inbjudning
till de öfrige RiksStånden, att deltaga uti
Den a3 October f. m. 291
åtskillige till riksdagsärendernes verkliga
påskyndande, och nndanrödjande af alla
de hinder, som kunde möta Kongl. Majrts
nådiga afsigt, att anbefalla Riksdagens slut,
af PresteStåndet vidtagne, uti ProtocollsUtdraget
omförmälte, beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMar skalken yttrade, att Ridderskapet
och Adeln lika lifligt, som det Högvördige
PresteStåndet, önskade, alt Riksdagen
snart måtte få ett ljrckligt och för fäderneslandet
tillfredsställande slut, hvartill
Ridderskapet och Adeln äfven, i hvad på
Ståndet ankomme, skulle bidraga. De åtgärder
PresteStåndet lill befordrande deraf
föreslagit, skulle med första varda Ridderskapet
och Adeln föredragne, samt Ridderskapets
och Adelns beslut derefter blifva
PresteStåndet meddeladt.
Föredrogs å nyo Stals- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens den
18 sistlidne September under N:o 72 afgiflie,
och den 2 dennes e. m. på bordet Iagde,
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition om den så kallade Mötespassevolancen
för de Indeldte Regementerne,
samt flere i detta ämne väckte enskilda
motioner; och skulle berörde Utlåtande,
uppå begäran af Herr Löwenström,
Johan Jacob, Herr Nordenanckar, Gustaf
46 H. 19*
Deri 2.3 October f. m.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik och
Herr Anckarswärdj August, jemlikt 49 §•
Riksdags-Ordningen , ytterligare hvila på
bordet.
Å nyo föredrogs StatsTJtskottets den 17
sistlidne September under N:o 255 afgifne,
och den 8 dennes e. m. på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majrts Nådiga
framställning till Rikets Ständer om
beviljande af serskilt anslag till försvarsverkets
iståndsättande; och skulle berörde
Utlåtande, uppå begäran af Herrarne Crusenstolpe,
Magnus Jacob, och Nordenanckar,
Gustaf, jemlikt 4ö §• Riksdagsordningen,
ytterligare hvila på bordet.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den
in dennes under N:o 3o4 afgifne, samt den
19 derpåföljde e. m. på bordet lagde, Memorial,
i anledning af skiljaktiga beslut inom
RiksStånden i vissa delar af StatsRegleringen;
och skulle berörde Memorial, uppå
begäran af Herrarne Crusenstolpe, Magnus
Jacob, oell Nordenanckar, Gustaf, jemlikt
49 §• Riksdagsordningen, ytterligare
hvila på bordet.
Å. nyo föredrogs BevillningsUtsTmttets
den 28 sistlidne Augusti under N:o 44 af"
gifne, samt den 17 derpåföljde September
Den a3 October f. m.
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Utskottets under
]NT:o 27 förut nieddeldte Betänkande angående
Stora SjöTullsBevillningen.
Uppå begäran af Herr Rosenqvist,
Fredrik Leonhard, och Friherre Anckarsvoärdj
Carl Henrik, skulle detta Utlåtande,
jemlikt 49 §• Riksdagsordningen, ytterligare
hvila på bordet.
Företogs till pröfning RiddarhusUlskottets
den 3 sistlidne September aflåtne, och
den 14 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Memorial, med förslag till underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj:t, angående
utfärdande af Kungörelse om en fortfarande
Riddar husCapita tions-afgift.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf'. Tillförene
har alltid Ridderskapets och Adelns
beslut om särskild Capitationsafgift ansetts
såsom lag för alla Adelsmän i bela Riket.
Men vid sistlidne Riksdag fann Kongl. M«j:t
för godt, alt ändra detta förhållande, och
bestrida Ridderskapets och Adelns beskattningsrätt
i denna del; och som alla icke torde
erindra sig det, anhåller jag alt få uppläsa
följande ur Kongl. Majtts i ämnet utfärdade
Nådiga kungörelse den 14 Januaiii
”iSäd." ”enär Vi, i kraft af 5y §. i Regeringsformen
icke kunne anse delta tillskott
annorlunda, än som ett frivilligt bi
-
294 Den a3 October f. in.
”drag, förbindande endast för de Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln, sorn i betslutet
derom deltagit, eller underkastat sig
”detsamma, alltså finne Vi någon executif
”åtgärd lill den tillökta afgiftens indrifvan”de
icke böra användas emot de Ledamöter
af Ridderskapet ocb Adeln, som ej,
”efter skedd behörig debitering den frivilligt
erlägga; börande likväl en särskild förteckning
på de Ledamöter, som vägra betala
den tillökta afgiften, af uppbördsmän”nen
öfverlemnas till våre Befallningshafvande,
för att till RiddarhnsDirectionen
”insändas.” Jag har trott mig endast böra
fästa Ståndets uppmärksamhet härpå, med
hemställan, huruvida delta beslut nu bör
åberopas.
Herr von Hartmans dorff'; Angust: Ehuru
Kongl. Majit vid sistlidne Riksdag inskränkte
Ridderskapets och Adelns beslutanderätt
angående Capitalions-afgiftens erläggande,
har det dock icke förvållat någon
betydlig minskning i RiddarbusCassans påräknade
inkomster. Ingen enda Grefve, endast
några Friherrar och*ett obetydligt antal
Adelsmän hafva undandragit sig att erlägga
den tillökade Capitations-afgiften. Örn
Kongl. Majit äfven nu skulle behaga göra
samma inskränkning i Ridderskapets och
Adelns beslut, förmodar jag lik väl, att Ståndets
Ledamöter icke hädanefter mera än
hittills skola vägra det bidrag, som till
Dcti a3 O c to ber f. in.
Riddarhusets underhåll anses nödigt. På
denna grund m.edgifver jag, att Kongl. Maj:ls
sista beslut i denna fråga åberopas i den
underdåniga skrifvelse, som nu skall afgifvas
angående Capitations-afgiftens fortfarande;
men i sjelfva verket anser jag det hvarken
rigtigt eller behöfligt.
Herr Cederschjöld: För min del finner
jag så mycket lämpligare, att icke åberopa
Kongl. Maj:ts beslut i afseende på den vid
sista Riksdag bestämda Capitations-afgiftén,
som vi genom ett sådant åberopande skulle
erkänna oss icke vara Svenska folkets
Representanter, utan endast bevakare af våra
enskilta personliga angelägenheter. Då
PresteStåndet vid förra Riksdagen åtog sig
en särskild afgift till Wadstena Krigsmanshus,
skedde det ej blott för de vid Riksdagen
närvarande Ledamöter af Ståndet,
utan för hvarje medlem deraf i hela Riket;
och jag tror, att vi böra vara ömtåliga
om den princip, att vi representera hela
Rikets Ridderskap och Adel.
Friherre Anckarswärdj Carl Henrik:
Jag är af den öfvertygelse, att Kongl. Maj:ts
vid sista Riksdagen gjorda tillägg i Ridderskapets
och Adelns då fattade beslut
grundar sig på så billiga lagprinciper, att
vi icke böra söka tillvägabringa någon ändring
deri, särdeles då Herr von Hartmansdorff
nu intygat, att RiddarhusCassan der
-
296
Den 23 O c t o b e r f. ra.
af icke haft någon väsendtlig olägenhet;
hvadan jag anser att den nu ifrågavarande
underdåniga skrifvelsen bör afgå, sådan den
af RiddarhusUtskottet blifvit föreslagen. Med
Herr Cederschjöld kan jag ingalunda finna,
att vi äga rätt partielt beskatta våra
hemina varande medbroder. Grundlagen är
tydlig och klar deri, att Ständerne endast
kunna ålägga allmänna skatter, men ingalunda
påbjuda afgifter, utgående af serskilda
Corporationer. Den andra Statsmagtens
rätt att hejda det Stånd, som öfverskrider
denna beskattningsrätt, kan ej eller bestridas,
och jag yrkar alltså bifall lill den föreslagne
underdåniga skrifvelsen.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning
af Herr Cederschjölds yttrande, att
vi borde vara måna om att förekomma inskränkning
i Ridderskapets och Adelns representationsrätt,
får jag fästa den värde
Talarens uppmärksamhet derå, att Ståndets
rättigheter äro tydligen i Grundlagarne bestämda,
och der finnes visserligen ingen
magt Ridderskapet och Adeln tillerkänd,
att beskatta sina medrepresentanter, annorlunda
än gemensamt med de öfriga Stånden,
och allmänt för hela Svenska folket;
men ej blott för någon viss dass deraf.
Det beslut Ridderskapet och Adeln nu fattat,
i afseende på Capitations-afgifts erläggande,
underkasta troligen de fleste af Ståndets
medlemmar sig med nöje, men rättig
-
Den a3 October f. ra.
297
heten att undandraga sig den kan icke betagas
dem, som deraf vilja sig begagna. Vi
måste följagtligen godkänna den af Kongl.
Maj:t gjorde inskränkning i vårt vid sista
Riksdag i ämnet fattade beslut, ty om någon
vägrar att betala afgiften, kan ingen
magt lagligen uttaga den. Jag yrkar alltså
bifall till den underdåniga skrifvelsen, sådan
den nu är föreslagen.
Herr von Hartmansdorff': Om Ridderskapet
och Adeln inskränker sin underdåniga
skrifvelse till hvad Herr Cederschjöld
föreslagit, är det detsamma, som att icke
åberopa något föregående Kongligt beslut.
Lika gerna som Kongl. Maj:t tillförene godkänt
Ridderskapets och Adelns beslut om
Capitations-afgifts erläggande, utan att dervid
fästa det tillägg som sist gjordes, lika
väl kan man antaga, att Kongl. Majit äfven
nu skulle, utan undantag eller villkor, godkänna
det förevarande beslutet. Enär detta
åberopande icke kan gifva Konungen
någon rätt, sora han dessförutan icke äger;
så är detsamma för Konungamagten af intet
värde. Friherre Cederström, som nu
fägtar för detta tillägg, har förmodligen sjelf
3 gånger förut deltagit i beslut om Capitations-afgifts
erläggande, utan att derifrån
vilja undantaga någon af Ståndets Ledamöter;
hvarföre då vill han det nu?
Herr Cederschjöld: I händelse Ståndet
ej bifaller min framställning, torde deras
298 Den ii O c tobe r f. 111.
namn böra i protocollet upptagas, sorn deltagit
i beslutets fattande, på det man åtminstone
må veta, emot hvilka det skulle
kunna göras gällande.
Friherre Cederström: Jag bar visserligen
förut deltagit i beslut om Capitationsafgifts
erläggande, men har aldrig ansett
det böra medföra annan kraft, än lag medger.
Angående den af Herr Cederschjöld
föreslagna uppteckning af de Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter, hvilka i beslutet
komma att deltaga, får jag erindra,
alt en sådan finnes redan i uppropslistan,
emedan alla der antecknade äro att betragta
såsom deltagande i beslutet, antingen
de vid dess fattande varit närvarande, eller
icke.
Herr von Hartmansdorff': Om jag icke
misstager mig, antecknades vid Riksdagens
början åtskilliga ledamöter, hvilka sedermera
aflidit. Man måste följaktligen jemnföra
uppropslistan med något af de sista
volerings-protocollen, på det RiddarhusKamereraren,
i fall votering nu icke inträffar,
måtte få veta, hvilka medlemmar af
Ridderskapet och Adeln böra debiteras för
Capitationsafgift, eller icke.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid RiddarhiisUtskottets
förevarande förslag till Ridder
-
Den a3 Octo ber f. in.
skåpets och Adelns underdåniga skrifvelse
till Kongl. Maj:t gjorde anmärkningar böra
föranleda till återremiss deraf.
Ropades Ja och Nej.
Uppå derefter framstäld proposition,
blef RiddarhusUtskottets förslag till Ridderskapets
och Adelns ifrågavarande underdåniga
skrifvelse till Kongl. Majit af Ridderskapet
och Adeln godkändt.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
LagUtskoltets den i5 sistlidne Augusti afgifne,
och den io derpåföljde September
e. m. på bordet lagde, Retänkanden:
Nio go. I anledning af Kongl. Majits
Nådiga proposition, angående ändring uti
25 Cap. i §. RättegångsBalken, och i sammanhang
dermed äfven i 12 Cap. 2 §. 2
mom. samma Balk, sådant det lyder uti
Kongl. Förklaringen den 10 September 1823.
Nio pr. I anledning af väckt Motion
om BergsTingsRätternes bibehållande i deras
nuvarande skick m. m.
Å nyo föredrogs LagUtskottets den 28
sistlidne Augusti under Nio 92 afgifne, och
den 10 derpåföljde September e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af Kongl.
Majits Nådiga proposition, angående ord
-
3oo
Den 23 Octo b er f. rn.
ningen och sättet för överklagande afUnderRätls
beslut i tvister om husesyn och
fardag å Kronohemman.
Herr von Hartmansdorff, August'. Det
nu föredragne Betänkandet slutar med följande
tillstyrkande: ”att den af Kongl.
”Maj:t föreslagna serskilta författning, jem”te
ändring af a5 Cap. i §. Rättegångs”Balken,
så vidt den angår husesyn å Prestebohl,
måtte af Rikets Ständer antagas;
”hvarvid Utskottet dock får erindra, alt i
”händelse Utskottets i dess Betänkande N:o
"8g, gjorde förslag om LagmansRätlernes
”upphörande af Rikets Ständer antages , och
”af Kongl. Maj:t hifalles, de i den föreslag”na
författningen förekommande orden: in’’om
hälften af den tid, som för lagvadda
’sakers fullföljande från Lagmans- och
”RådstufvuRätt stadgad är, böra ändras
”till denna lydelse: inom hälften af den
”tid, sorn för lagvadda sakers fullföljande
”frän Härads- och Rådstufvu Rätt stad"gad
är; äfvensom att i samma händelse,
”orden: husesyn å Prestebohl böra utur
”Utskottets förslag till förändrad redaclion
"af i §. i 25 Cap. RältegårigsBalken utgå;
”hvarefter den af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagna
ändringen af berörde lagrum ej
”beböfver i den serskilta författningen om”förmälas.
” I anledning häraf hemstälies,
om icke detta Betänkande bör hvila, till
dess Betänkandet N:o 8g förevarit och blifvit
afgjordt.
