# ID: svediakorp-gov392
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 34,344
# sentences: 1,234
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den i G O c t o b e r f. m.
3oi
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att, sorn, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverrösta! Nej,
Ridderskapet och Adeln således bifallit berörde
punkt.
Herr Rosenqvist anmälte till Protocollet
sin reservation emot detta beslut, och anhöll
tillika att få väcka en ny motion, som framdeles
skulle skriftligen afgifvas, den alt Herr
Grönhagen må förklaras berättigad beräkna
sin pension ifrån och med år 1828.
Lades på bordet.
i6:cle Punkten. Angående Fröken E.
Torn er hjelins Pension.
Uppå gjord framställning, blef denna
punkt af Ridderskapet och Adeln bifallen
iy:de Punkten, Angående ifrågaställd
Pension för f. d. LandsKamereraren_, Assessoren
C. M. Wahlström.
Herr Tollj Florus, uppläste följande:
Assessoren C. M. Wahlström, hvars
olyckliga ställning icke af honom sjelf varit
beredd, lärer visst icke äga någon laglig
rätt till åtnjutande af pension; men då
fråga varit väckt om ett årligt understöd
till hans lifs nödtorftiga bergning, och Kongl.
Majit redan förut i nåder åtskilliga gånger
tillagt Assessorn Wahlström gratificationer,
så får jag vördsamt föreslå, det Ridderskapet
och Adeln ädelmodigt täcktes behjerta
3o2 Den 16 O c to b er f. m.
en oskyldigt lidande; och anser jag de gratificationer
Konungen i nåder redan tilldelt
Assessor Wahlström såsom en ytterligare
anledning att Ridderskapet och Adeln täcktes
anslå för honom ett årligt underhåll,
hvarigenom han tryggas för nöd och Lehöf
för sin återstående tid.
Herr Nordenanckar, Gustaf: Utskottet
har medgifvit, att ömmande omständigheter
finnas för Wahlström, men ansedt sig
emot Författningarne ej kunna tillstyrka
hans pensionerande. Jag har äfven förut
upplyst den olyckan han haft att afbryta
ena armen, och att lian således är utur
stånd alt föda sig. Hans skicklighet är allmänt
känd. Då Öland ställdes under serskild
Länstyrelse, förordnades han såsom
LandsKamererare derstädes, men den serskilta
Styrelsen upphörde; och hans tjenst
indrogs, utan att lian erhöll någon pension.
Han sökte då pension såsom Kronofogde;
men den ProvineialLäkare på Öland, hvilken
skött honom, hade aflidit, och han
kunde icke erhålla något sjukdomsbetyg,
hvarigenom han gick i mistning af pensionen.
BorgareStåndet har beviljat honom
3oo R:dr i årlig pension; jag skulle önska,
att Ridderskapet och Adeln gjorde detsamma,
så mycket heldre, som jag är öfvertygad,
att Wahlströms ömmande omständigheter
förtjena afseende. Jag anhåller, att
Herr Grefven och LandtMarskalkeu ville inhämta
Ståndets tanka härom.
Den 16 October f. m. 3o3
Hans Excellencc Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bifall
af i^ide Punkten.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln, med afslag å
Utskottets i denna punkt meddeldte yttrande,
fann för godt tillägga f. d. LandsKamereraren
Assessoren Wahlström en ärlig pension
af 3oo R:dr B:co.
Bifölls.
i8:cle Punkten. Angående tillökning i
anslaget för lönlösa Officerare.
Denna punkt blef af Ridderskapet och
Adeln godkänd.
ig:de Punkten. Angående Löne-ersättning
för ÖfversteLieutenanten de Mottoni.
Herr Toll anförde skriftligen:
Dä nu ånyo fråga är om löne-ersättning
för ÖfversteLieutnanten de Mottoni, tillstyrker
jag vördsamt, att han får tillgodonjuta
de lönevilkor han ägde på Stat vid Regementet
Rojal Svedois, hvarest han var FörsteMajor,
eller ock lika med en FörsteMajor vid f. d.
Konungens eget värfvade Regemente, med
afdrag utaf accordssumman, emedan ÖfverstLieutnant
de Mottoni uti sin Majors fullmakt
äger full garantie för denna rättighet, och
icke heller försummat att igenom underdånig
anhållan få sin rättighet bibehållen; men
3o4 Den 16 Öctober f. m.
då medel till denna utgift icke funnos, liar
lian hittills varit i mistning af den honom
lagligen tillhörande inkomst; och får, af sådan
anledning jag vördsamt anhålla om proposition
till bifall, att ÖfverstLieutnant de
Mottoni må komma i fullt åtnjutande af sin
lön ifrån det Regementet Rojal Svedois upplöstes.
Herr von HartmansdorffAugust: Denna
sak förhåller sig så, att Utskottet vid slutet
af sitt senare Utlåtande uppställt en grundsats
för framtiden, men som Utskottet likväl
ej sjelf velat följa. Jag deremot skulle hafva
önskat, att den redan i detta mål blifvit iagttagen.
Tillstyrkandet lyder sålunda: ”Slutligen
och till införande af den ordning, som
”i afseende på behandlingen hos Rikets Stalinder
af frågor rörande Pensioners beviljande,
torde böra följas, har Utskottet trott
”sig böra framställa det förslag: att Rikets
”Ständer må för framtiden besluta, att in”gen
i Statens tjenst qvarstående Embetsman
”eller Officerare bör för denna sin tjenst af
"Rikets Ständer pensioneras, utan framställning
derom af Kongl. Ma j:t, såsom aila Em"betsmäns
Högste Chef, eller utöfver det belopp,
som Kongl. Maj:t honom beviljat.”
Likväl har Utskottet nu, utan någon framställning
från Kongl. Maj:t, åt Mottoni föreslagit
ökade förmoner. Om Rikets Ständer
så tillvägagå, händer det möjligen, attEm
bets
-
Den j6 October f. ni.
3o5
betsmän, hvilka Kongl. Maj:t ej anser förtjena
någon tillökning, och som följagtligen
sakna hans vitsord, erhålla den på enskifta
motionärers förord, till hillig förtrytelse
för dem, som bättre förtjente eller behöfde
sådan uppmuntran, och således till skada
för Rikets tjenst i allmänhet. — Utskottet
har erkänt, att så förhåller sig; men har
sjelf icke velat hörja med hvad det anser
för rätt. Jag deremot finnér icke förtidigt,
att genast hörja dermed, och hoppas att
Ridderskapet och Adeln deri skall instämma*
Herr Ceder schjöld, Pehr Gustaf: I anledning
af den principfråga StatsUtskottet
framställt, vill jag blott erindra, att då
Grundlagen förutsätter, att en Föredragande
möjligen kan vägra sin contrasignation, och
utur StatsRådet taga afträde intill nästa Riksdag,
skulle det icke vara omöjligt, att Kongl.
Maj:t underlät, att anmäla en sådan händelse,
och det vore då ganska illa, om Rikets
Ständer skulle afsagt sig rättigheten, att
rädda en sådan man ifrån nöd och elände.
Jag för min del afstyrker allt bifall lill
denna princip.
Herr Silfverhjelm, Carl sidam: Den
princip Utskottet framställt är högst otillämplig
i detta fall, då Herr Mottoni har
fullmakt af Kongl. Maj:t, ej blott på Majorsbeställning,
utan ock på lön i likhet med
45 IJ. ' no
Den 16 October f. m.
Majorer. Således måste antingen Staten ersätta
lönen, eller oek lönen betalas af den,
sorn utgifvit fullmakten, och det är Carl XIII,
hvars handlingar Staten väl måste honorera.
Grundlagen säger ock, att den, som haren
lön, icke kan den beröfvas utan ransakning
och dom. Jag tillstyrker alltså bifall till
hvad Utskottet i det sednare Utlåtandet härom
föreslagit.
Herr von Hartmansdorff: Herr Cederschjölds
farhåga är alldeles öfverflödig, ty
Grundlagens föreskrift, huru det skall tillgå
med aflöningen för en StatsSecreterare, under
det han nedlagt sitt Embete, angår ett
helt annat förhållande, än nu är i fråga,
och kan ej vid närvarande händelse åberopas.
Frågan är nu endast, om Rikets Ständer
böra, utan framställning af Kongl. Maj:t,
pensionera Tjenstemän eller Officerare, som
i tjenste?} qvarstå.
Herr Cederschjöld: I anledning af Herr
von Hartmansdorff^ anmärkning, utber jag
mig få påminna om innehållet af de sista
raderna af 38 §. RegeringsFormen: att nemligen
om den Föredragande vägrar contrasignation.
, skall han nedlägga sitt Embete,
men bibehålla sina löne-inkomster orubbade
intill nästa Riksdag. Om hans förhållande
af Rikets Ständer då gillas, inträder han
visserligen åter i sitt Embete; men kan
straxt af Kongl. Maj:t alldeles förafskedas.
Den 16 October f. m. 307
Jag hemställer nu, om Rikets Ständer kunna
begära, att någon StatsSecreterare skall
hafva mod att utöfva sin rätt, ifall Ständerna
sjelfva ej hafva mod att förbehålla
sig rättigheten, att åtminstone skydda honom
från nöd och elände för dess återstående
lefnad.
Herr Rosenqvist: Jag vill ej yttra mig
i saken; jag anhåller endast, att frågorna
mätte åtskiljas, så att vi först må få afgöra
Herr Mottonis mål, och sedan principfrågan.
Herr von Hartmansdorff: Den värde
Ledamot, som fästat min uppmärksamhet
på slutet af 38 §. RegeringsFormen, torde
benäget fästa sin egen uppmärksamhet på
början af samma punkt i §:n hvaraf inhemtas,
att StatsSecreteraren endast nedlagt sitt
Embete för att kunna återtaga det; och att
han bibehåller lönen såsom sådan, och icke
såsom pension_, hvarom här är fråga. —
Återtager lian sitt Embete, så följer lönen
fortfarande dermed. Mister han detsamma,
så är han icke längre en i Statens tjenst
qvarstående Embetsman; och då rörer honom
icke detta stadgande. Således angå dessa
frågor sine helt olika saker.
Herr Cederschjöld: Jag finner utaf den
erinran, som den siste värde Talaren gjort,
att min farhåga är öfverflödig. Den var föranledd
af erindringen om det förklarande,
45 H. 20*
3o8 Den i6 October f. m.
hvarmed Kongl. Maj:t vid sista Riksdagen
biföll Ständernas anslag af pension för Löfling,
nemligen att Kongl. Maj:t för den gången
ville dertill bifalla, men att Ständerna
ej äga rätt, att utan Kongl. Maj:ts begifvande
anslå pensioner. Denna principfråga anser
jag vara högst vigtig, och hafva ett nära
sammanhang med en af Rikets Ständers
väsendtligaste garantier.
Friherre Anckar swärd. Carl Henrik:
Den frågan, om Herr Mottoni har reclamations-anspråk,
synes skilja sig från sjelfva
hufvudsaken. För mig synes det ganska besynnerligt,
att Herr Mottoni erhållit fullmakt
på lön, ty då skulle han i följd af
RegeringsFormens stadgande i laglig väg kunna
erhålla, hvad han nu af Rikets Ständer
söker. De fordringsanspråk, hvarpå bankan
stödja sig, fordra en närmare uppgift. Skulle
förhållandet vara sådant, som det här
uppgifves, äger han öppet att i vanlig väg
göra sin reclamation gällande. Jag skulle
tro, att det vore obehörigt af Rikets Ständer,
att befatta sig med denna sak, hvaiv
före jag icke kan tillstyrka bifall å Utskottets
förslag. Hvad beträffar slutmeningen,
eller den så kallade principfrågan, anser jag
allt yttrande deröfver alldeles öfverflödigt,
ty Piikets Ständer kunna ej genom sina beslut
stadga lagar för kommande Ständer.
Ett sådant beslut innefattar intet, ty antingen
skall stadgandet finnas i Grundlagen,
Den 16 Octo b er f. m.
eller ock skall det i vanlig väg dit inskrifvas.
Jag yrkar derföre afslag å Utskottets
förslag äfven i denna del.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att den principfråga,
i afseende hvarpå discussion uppstått,
ännu icke blifvit föredragen; och hemställde
Hans Excellence derföre, om icke Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, attöfverläggningen
finge inskränkas till den nu
föredragne punkten, rörande ÖfversteLieutenanten
de Mottoni.
Herr Ribbing„ Arvid: Jag skall inskränka
mig blott till frågan om Mottoni, och får
då upplysa, att han icke haft fullmakt, ty
pag. 395 i Utskottets första Betänkande står,
att Kongl. Majrt constituerat honom, och längre
ned upplyses det, att Kongl. Maj:t afslagit
hans ansökan om lön, och tillagt honom
expectance-arfvode.
Friherre PalmstjernaCarl Otto: Jag
tar mig friheten läsa det, som följer näst
efter det Herr Ribbing af Betänkandet uppgifvit.
Der slår, att han medelst fullmakt
erhållit Förste Majors-platsen. Således ägde
han verkligen fullmakt, att vara Förste
Major. Denna fullmakt innehåller, att han
skulle uppbära den lön, som framdeles bestämdes.
Denna lön bestämdes sedermera
i likhet med motsvarande lön vid Konungens
Regemente. Emedlertid utgick ansia
-
Den 16 Octobcr f. m.
get af Krigsfonden, hvilken dock slutligen
upphörde. Elt eget förhållande är således
med detta Regemente, hvilket icke inträffar
med andra, hvarföre Mottoni, som icke någonsin
varit uppförd på Rikets Stat, ej äger
någon i RegeringsFormen grundad rätt. Jag
tror således för min del, att man bör göra
afseende derpå, att Herr de Mottoni såsom
fremling icke kunde göra skillnad emellan
alt vara uppförd på Riksslaten, eller på
Krigsfondens stat. Jag finner derföre billigt,
att Rikets Ständer bevilja honom den
lön, som från början genom fullmakt varit
honom tillagd, men som af brist på medel
ej kunnat utgå. Herr Mottoni sjelf kunde
likväl då ej sätta i tvifvelsmål, att han icke
skulle erhålla den lön, hvilken honom genom
fullmakt var tillagd.
Herr Ribbing: Den siste Talaren har
sagt, att Herr Mottoni hade fullmakt på sin
lön. Utskottets Betänkande synes mig antyda,
att denna lön bestämdes enligt från
Högqvarteret utgångne GeneralOrdres. För
öfrigt finner jag det vara skillnad att vara
utnämd lill Officerare vid ett Regemente,
som är uppfördt på Stat, eller vid ett, som
för tillfället är uppfördt å Krigsfonden.
Friherre Anckar swärd: Det är det mest
obehagliga af alla öfverläggningsämnen, alt
nödgas discutera enskilta personers förhållanden.
Jag kan dock ej frånträda den grund
-
Den 16 O c t o b e r f. nn
3i i
sats att det är i högsta grad oformligt, att
bevilja något anslag för enskild person, då
det ej hos Kongl. Maj:t först blifvit hegardt.
Saken synes derföre icke vara så pröfvad,
sorn det tarfvas, för alt afgöra, huruvida
en orättvisa är begången, som af Rikets Ständer
bör upprättas. Jag kan ej föreställa mig
annat, än att Herr Mottoni bordt anmäla
sin ansökan hos Kongl. Maj:t, innan han
genom enskild motion gjorde den hos Rikets
Ständer anhängig. Då detta troligen
först blifvit verkstäldt, och misslyckats, uppstår
betänklighet att af folkets skattebördor
bevilja några medel i detta afseende, synnerligen
när Rikets Ständer ej äro i tillfälle,
att efter enskild öfvertygelse bedömma,
huruvida Herr Mottoni är berättigad
till något undantag från Författningarne,
eller icke. Hvad den lön beträffar, sorn blifvit
honom tillagd, så är det högst problematiskt,
om den kan anses såsom en tillerkänd
lön, då Regementet aldrig funnits på
Stat, och så litet i verkligheten, att det blott
bestod af Officerare och en cadie lill ett
Regemente. Jag anhåller om afslag å Utskottets
tillstyrkande.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag vill
icke tala till förmon för Herr Mottoni på
grund af någon positif rättighet, emedan han
icke varit på Stat uppförd, men den, sorn
ej kunnat känna våra Författningar, ulan
med förtroende lill Svenska löiten ingått i
Rikets tjenst, bör icke blifva lidande. Herr
Mottoni har icke åberopat någon rättighet,
utan blott att Svenske män skulle göra afseende
på hans knappa omständigheter, och
det förtroende, med hvilket lian här qvarblifvit
under förtröstan på fortkomst. Lika
med Friherre Anckarsvärd tror jag, att vi
ej böra utan vilkor bifalla Utskottets förslag,
ehuru saken är så utredd den kan
blifva; jag önskar det tillägg, alt vi bevilja
detta anslag åt Herr Mottoni, om Kongl.
Maj:t för godt finnér, att honom detsamma
tilldela. Hvad åter beträffar, att Regementet
endast skulle hafva bestått af en cadie,
får jag upplysa, att det under fälttåget mot
Norrige bestod af 2:ne skäligen fulltaliga
Bataljoner, af omkring 4°° nian, af hvilka
Major Krook, som nu är Commendant på
Marstrand, var Chef för den ena, och Herr
Mottoni för den andra. Jag anser mig så
mycket heldre kunna yrka bifall å Utskottets
tillstyrkande, som saken är af den beskaffenhet,
ali något prejudieat derigenom
icke bildas,
Friherre Anckar swärd: Det torde måhända
synas ganska besynnerligt, att jag
mot Ilerr Lefren drifver en motsatt åsigt i
denna sak, då jag påstår, att det varit mera
formenligt, att Rikets Ständer afvaktat
Kongl. Maj:ts recommendation, än att Rikets
Ständer på så lösliga grunder recommendera
Herr Mottoni hos Kongl. Majit. Jag kan icke
Den 16 October f. m.
3i3
frångå att fästa afseende på Kongl. Maj:ts
afslag, ty i Betänkandet heter det, att Herr
Mottoni år 1816 inkom till Kongl. Maj:t
med en underdånig ansökning om utbekommande
af sin lön, men att Kongl. Maj:t af
brist på tillgångar ej kunde densamma bifalla.
Nu hemställer jag, huruvida Rikets
Ständer kunna ingå i pröfning, om Herr
Mottoni har rätt till högre lön, eller ej.
Jag hemställer, hvart det som prejudicat
skulle leda, att Rikets Ständer på en blott
motion derom beviljade ett sådant anslag
äfven med det af Herr Lefrén föreslagne
tillägg, hvilket jag tror fordrar mera varsamhet,
än vanligt, emedan om vi förha<-  stadt inkomma till Kongl. Maj:t med en sådan
skrifvelse, och Kongl. Maj:t icke finner
sig kunna ingå derpå, detta vore ett vådligare
prejudikat för Ständernas petitionsrätt,
än sjelfva beviljandet af hvad Utskottet föreslår.
Jag finner i alla fall skäl icke vara
för handen, som kunna föranleda till något
undantag.
Grefve von Schwerin_, Fredrik Bogislaus:
Kongl. Maj:ts Utslag lyder, att Kongl,
Maj:t för bristande tillgångar icke kunnat gå
Herr Mottonis begäran till mötes, utan derföre
blott tillagt honom ett expectance-arfvode.
Om nu, på sätt Herr Lefrén föreslagit,
Rikets Ständer i underdånighet anmäla,
det de ansett sig böra undanrödja detta
hinder för bifallet till Herr Mottonis begå
-
3i4
Den i6 October f. m.
rån, ser jag ej något farligt prejudikat deraf
uppstå. Jag bör äfven nämna hvad som
föranledt StatsUtskottet, att frångå sitt första
Betänkande; det skedde i följd af de anmärkningar,
som inom Hedervärda BondeStåndet
blifvit gjorde. Flere bland Utskottets
Ledamöter yrkade vid blifvande af första
beslutet; men BondeStåndets Ledamöter,
ledde af sin rättskänsla, satte sig enhälligt
deremot. För min del tillstyrker jag
bifall å Utskottets första Betänkande.
Herr Lefren: Jag begärde ordet för att
lemna de upplysningar Grefve von Schwerin
afgifvit; jag förenar mig således till alla delar
med honom. Det af mig föreslagne tillägg
bärleder sig derifrån, att jag ej ville,
det någon skulle tro, att. man, genom bifall
lill Utskottets Betänkande, gick Kongl. Majrts
rättighet i förväg,
Hans Exceilence Herr Grefven oell
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å StalsUtskottets senare Utlåtande, rörande
i9:de Punkten,
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Exceilence förklarade,
att som, efter hvad Hans Exceilence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet
och Adeln bifallit den framställde
propositionen.
2o:de Punkten. Angående ersättning
till Landshöfdingen i Kronobergs Län för
Den i6 October f. m.
315
indragning af den honom anslagne dagsverksskyldighet
af Inhjseshjonen i nämnde
Län.
Herr Danckwardt s Magnus Georg: I
denna punkt föreslår Utskottet, att ersättning
för de dagsverken, som af Inhysesh jonen
böra utgöras till Landshöfdingen i Kronobergs
Län, skola genast till honom med
omkring i5oo R:dr från IndragningsStaten
utgå intill år i835, då efter Kongl. Maj:ts
föreskrift denna dagsverksskyldighet kommer
att från Landshöfdingetjenslen skiljas; men
att derefter denna ersättning skulle alldeles
försvinna. Jag har visserligen icke något
emot, alt dagsverksskyldigheten genast uppliör,
och att ersättning derföre meddelas;
jag tar mig blott friheten anmärka, att samma
ersättning 1835 skulle försvinna, och således
en inkomst till bidrag för Landshöfdinge-lönernes
reglering derigenom upphöra.
Vid regleringen af Andra HufvudTiteln hafva
Rikets Ständer beslutit en underdånig anhållan
hos Kongl. Majrt om en lämpligare
fördelning och reglering af Landshöfdingelönerna,
med de anslag, som dertill redan
finnas. I dessa anslag ingå naturligtvis äfven
ifrågavarande dagsverksskyldighet. Att
borttaga den utan ersättning, blir sålunda
en minskning i tiligångarne, så mycket mindre
lämplig, som de knappt äro tillräckliga
för bebofvet, och en ändamålsenlig reglering
då icke kan ske med nuvarande anslag. —
3i6
Den 16 October f. m.
Jag hemställer af dessa skäl, att ifråga varande
ersättning må efter i835 års slut blifva
på Andra HufvudTiteln uppförd att användas
till lön för någon Landshöfdinge, efter
hvad framdeles närmare kan förordnas. Detta
synes så mycket mindre betänkligt, som,
enligt hvad Utskottet upplyst, genom denna
dagsverksskyldighets upphörande, 970
R:dr i Bevillningsafgift tillfalla Staten, och
sålunda endast 53o R:dr blefve hvad Staten
skulle härigenom tillskjuta.
Hans Excellence Herr Grefven och
Län dtMar skalken gjorde proposition till bifall
å 2o:de Punkten, på det sätt Utskottets
senare Utlåtande innehåller.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
bifalla berörde punkt, med det tillägg, att,
på sätt Herr Danckwardt föreslagit, den
summa, hvartill ifrågavarande ersättning, efter
den af Utskottet lagde grund, finnes uppgå,
skulle efter i835 års slut å Andra HufvudTiteln
uppföras, för att efter hvad närmare
kunde förordnas, till löneförbättring
åt någon annan Landshöfding utgå.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adelil behagade tillåta, att en
Deputation, bestående af åtta Ledamöter,
Den 16 October f. ra. 3i7
utom Ordföranden, finge från Ridderskapet
och Adeln afgå, för att, å Ståndets vägnar,
imhämta underrättelse om Hans Maj:t Konungens
hälsotillstånd.
Bifölls.
I anledning hvaraf Hans Excellence
anmodade Grefve von Schwerin, Fredrik
Bogislaus, att anföra ifrågavarande Deputation,
hvilken under bemälte Grefves anförande
genast derefter afgick.
2i:sta Punkten. Angående de af Landshöfdingelönen
i WesterNorrlands Län utgående
1000 R:dr_, såsom Pension för GeneralLieutenanten
m. m. Grefve J. A. Cronstedt.
22:dra Punkten. Angående personek
arfvode af 800 R.tlr årligen till nu varande
Ståthållaren på Stockholms Slott Herr
Friherre Fredrik Klingspor.
Dessa tvenne punkter blefvo, hvar för
sig, af Ridderskapet och Adeln bifallne.
23:dje Punkten. Angående uppförande
ä Allmänna IndragningsStaten af den förste
KammarMusicus B. Crusell vid denna
Riksdag tillagde Pension.
Uppå gjord framställning, fann Ridderskapet
och Adeln, att denna punkt icke
erfordrade någon åtgärd.
Angående StatsUtskottetsi dess senare
Utlåtande, gjorde hemställan} att Rikets
318
Den iG Octo ber f. m.
Ständer mätte för framtiden besluta, att
ingen i Statens tjenst qvarstående Embetsman
eller Officerare bör för denna sin tjenst
af Rikets Ständer pensioneras, utan framställning
derom af Kongl. Maj:t, såsom
alla Embetsmäns Högste Chef j eller utöfver
det belopp} som Kongl. Maj:t honom
beviljat.
Herr Cederschjöld: Då nu församlade
Rikets Ständer ej kunna i en sådan sak som
denna fatta ett beslut, hvilket är bindande
för kommande Ständer, hemställer jag, att
denna af StatsUtskottet föreslagne principfråga
må läggas till handlingarne.
Herrarne Hjerta, GustafRosenqvist
och Löwenström, Johan Jacobf förenade
sig med Herr Cederschjöld.
Herr von Hartmansdorff: Visserligen
är, såsom Herr Cederschjöld yttrat, detta
beslut icke bindande för nästkommande Ständer.
Men det är ej fördenskull öfverflödigt
såsom hyllning åt en rättsgrundsats, hvilken
kan genom ett fortsatt iakttagande göra
sig gällande äfven hos kommande Ständer.
Jag påminner mig t. ex. att Kongl. Maj:ts
rättighet till besparingarnes användande inom
Titlarfie icke härleder sig från något
grundlagsstadgande, ulan endast från ett år
1810 fattadt Riksdagsbeslut, hvilket allt sedan
af efterkommande Ständer blifvit hållit
i helgd. Under förhoppning, alt nästa Stan
-
Den >6 October f. m. 319
der ej skola afvika från den rättsgrund, som
i Utskoltets förslag är framställd, anhåller
jag om bifall dertill.
Friherre Anckar swärd: Jag delar i
detta afseende lika åsigt med Herr Cederschjöld.
Jag vill för närvarande icke utsträcka
discussionen derom , huruvida Kongl.
Maj:ts rättighet, att disponera besparingarne
inom HufvudTitlarne, härleder sig från 1810
års Riksdagsbeslut, eller icke. Jag tror, att
i detta afseende finnes ett Grundlagsstadgande;
men jag åsidosätter att ingå i någon
discussion härom, utan vill blott fästa uppmärksamheten
derå, huru liten nytta det
nu föreslagne beslutet skulle medföra. Är
principen rigtig, bör man förmoda, att den
af kommande Ständer blifver följd; är den
åter origtig, så vore det olämpligt att bifalla
densamma. Jag förenar mig i den åsigt,
att denna del af Utskottets Utlåtande, må
läggas till handlingarne.
Herr RosenbladBernhard: Då jag finner
denna grundsatis bestämdt rigtig, oell
dess bifallande det enda, sorn kan ersätta
den brist uti vår financiella Lagstiftning,
att Kongl. Majrts bifall ej behöfves; så anser
jag, lika med Herr von Hartmansdorff,
det vara vigtigt, att antaga berörde grundsats,
äfven om ej band derigenom lägges på
kommande Ständer. Jag anhåller således om
bifall å Utskottets ifrågavarande förslag.
320 Den 16 October f. nr
Herr Ribbing: Ehuru närvarande Ständer
ej kunna binda de kommande, finner
jag dock ett bifall till denna punkt vara af
värde, såsom en reservation för framtiden,
att icke vidtaga likartade beslut med hvad
nyss i afseende å Herr Mottoni vidtogs; ty
såsom prejudikat anser jag det vara det
mest oformliga, att sedan Kongl. Maj:t icke
allenast en gång afslagit.utan, såsom jag tror
mig veta, ytterligare afslagit Herr Mottonis
begäran, Rikets Ständer likväl ändra detta
beslut. Jag skulle ej yrka bifall till denna
del af Utskottets Utlåtande, om jag ej trodde
mig derigenom tillintetgöra det prejudikat,
som nyss genom bifall till Herr Mottonis
pension annars skulle bilda sig.
Herr Cederschjöld.: Jag finner så mycket
större skäl, att icke genom något beslut
fastställa denna princip, som Ridderskapet
och Adeln nyss, genom beviljandet
af pension åt Herr Mottoni, ogillat densamma.
Jag hemställer, om vi kunna begära,
det kommande Ständer skola mera
rätta sig efter våra fastställda principer, än
vi sjelfva gjort, eller mera tro på vår lära,
än på våra handlingar. För conseqvencens
skull anser jag oss ej böra besluta, att vi
sjelfva begått en origtighet.
Herr Ribbing: Ehuru svårt det är att
vederlägga den sista Talarens bevisningssätt„
vill
X
Den 16 October f. ra-. 3äi
vill jag dock fästa uppmärksamheten derpå,
att vi icke upphäfva vårt redan fattade beslut.
Vi hafva hitintills vid hvarje tillfälle
handlat efter Lex in casu, i brist af något
stadgande; Utskottets förslag afser deremot
framtiden; och som det för framtiden är
nyttigt att erhålla en bestämd lag, röstar
jag för bifall å Utskottets förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
EandtMar skalken gjorde proposition till bifall
å StatsUtskottets ofvanberörde hemställan.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
föreslog, att Utskottets berörde hemställan
måtte läggas till handlingarne.
Bifölls.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus,
återkom med Ridderskapets och Adelns
ofvanomförmälte Deputation, samt aflemnade,
angående Hans Majrts Konungens hälsotillstånd,
följande
Bulletin:
Den 16 October, kl. 10 f. m.
Hans Maj:t Konungens hälso-tillstånd
förhöll sig lika på dagen i går, som de
n;ne föregående dagarne. Natten har varit
lugn, och Hans Maj:t tycker sig nu vara
mindre matt.
C. E. von Weig el. E. af Edholm.
J. J. Ekström. Carl Thelning.
45 H. 21
i
322 Den 16 October f. ra.
Herr Rosenblad: Ännu återstår en punkt
i Utskottets senare Utlåtande, som af oss
fordrar någon åtgärd. Utskottet föreslår,
att vi, i likhet med hvad som skedde år
i823, skola anslå 1 R:dr för hvarje tunna
på löner tilldeldt Spannemål utöfver hvad.
Kronan äger behållit, för den händelse,
att Markegången skulle öfverstiga 6 R:dr.
Jag anser detta ej nödvändigt, särdeles
som räntornes högre markegång då bör gifva
tiMräckliga tillgångar att betacka denna
brist. Men som denna tillgång1 först
blir synlig i följande årets räkenskaper,
torde man böra berättiga StatsContoiret,
att gifva invisningar på RiksgäldsContoiret
för hvad som kan brista, då RiksgäldsContoiret'
deremot får ersättning i de större
öfverskotten följande året. Jag anhåller
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition derpå.
Friherre Palmstjerna: I anledning af
den siste värde Ledamotens erinran, får
jag äran upplysa, att det ytterligare Utlåtande
af StatsUtskottet, som Herr Rosenblad
omnämt, icke är att anse såsom något
särskildt Betänkande, utan endast en
bilaga, innefattande upplysningar till den
af Utskottet föreslagne StatsReglering, och
hvilken bilaga således icke fordrar någon
annan åtgärd, än att läggas till handlingarne;
men skulle Herr Rosenblad, i anledning
af de upplysningar Utskottet der
Den 16 Octo be i’ f. m. 323
meddelat, vilja göra några nya framställningar,
kunna de rättast oell lämpligast
ske i lorm af nya motioner.
Herr Rosenblad: Jag skulle tro, alt då
HufvudTitlarne sista gången äro före, de
äfven böra definitift afgöras. Om det icke
är sannolikt, ar det åtminstone möjligt,
att Riksmarkegångstunnans uppstigande öfver
6 R:dr per tunna, kan förorsaka brist
i Statsanslagen, och jag upprepar ännu en
gång, att jag ej yrkar, det några särskilta
medel härföre skola afsättas, utan blott att,
i händelse af verkligen inträffande brist,
den bör ersättas af RiksgäldsContoiret.
Herr Tham, Wolrath: Äfven jag anser
en tydning i förevarande fall nödig,
enär Utskottet, efter afräknande af det belopp,
hvartill inkomsterne blifvit foreslagne,
från summan af dc tillstyrkte utgifterne,
yttrat, att en Statsbrist af 1,664,194‘
i. 8. uppkommer, men derjemte fästat
uppmärksamheten på nödvändigheten, att
till godtgörande af den utgift, som Riks*
markegångens möjliga uppstigande öfver 6
R:dr per tunna kan förorsaka, för den delen
af spannemålen under lönerne, hvartill
saknas tillgång, beräkna denna utgift
till 1 R:dr tunnan, eller sammanlagde 4o,68t
R:dr, hvaraf följer, att don af StalsUtskottet
calculerade Statsbrist uppgår till något
45 IL 21*
324 ®en October f. m.
öfver 1,-700,000 R:dr. Lika med Herr Rosenblad
tror jag dock ej, att något särskildt
anslag härföre behöfves. Erfarenheten har
sedan år i8a3 visat oss, att Markegångem
blott ett år uppgått öfver 6 R:dr tunnan,
och att dertill nödvändigt erfordras missväxtår,
hvilket kunde göra ett anslag nödvändigt,
fastän det derföre icke blir det
för de andra åren. Jag finner Herr Rosenblads
förslag fullkomligen antagligt, och
anhåller om proposition till bifall derå.
Herr Hjerta: Jag förenar mig med Herr
Rosenblad uti dess förslag, att, såsom det
skedde vid i8a3 års Riksdag, anvisa på
RiksgäldsContoiret, att till visst belopp, till
exempel 1 R:dr per tunna, godtgöra den
utgift, som i och för Riksmarkegångsprisets
möjliga uppstigande öfver 6 R:dr per
tunna kan erfordras; och tror lika med
Herr Tham, att det naturligaste är, att
RiksgäldsContoiret, som under den låga
Markegångssättningen har fördel af sin befattning
med Lönings-spannemålens beräknande,
äfven i de år, då markegången kan
öfverstiga det belopp, hvartill den i allmänhet
blifvit upptagen, måste af sina öfverskotter
utgöra den högre utgiften, och
att det vore orimligt beräkna den såsom
någon Statsbrist. Jag anhåller, att Herr
Rosenblads förslag måtte blifva antagit.
Herr ven Hartmansdorff: Jag instäm
-
Den 16 October f. m.
325
mer desto mera med Herr Rosenblad ogIi
de Ledamöter, hvilka sig med honom förenat,
som StatsUtskottet eljest icke hade
någon anledning att borttaga det ifrågaställde
beloppet från den summa, som genom
bevillning skall fyllas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LanätMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln, med afslag å SlalsUtskottets,
i sammanhang med det uppgjorde
sammandraget öfver den nya StalsRegJeringen,
framställde tillstyrkande om uppförande
af ett förslags anslag af /jo,G8i
R:dr, till godtgörande af den utgift, sorn
Riksmarkegångens möjliga uppstigande öfver
6 R:dr per tunna kunde förorsaka för
den delen af spannemålen under lönerne,
hvartill tillgång saknas, fann för godt godkänna
Herr Rosenblads förslag, att, i den
händelse Riksmarkegångspriset, för den under
löner inberäknade spannemål, skulle
något år öfverstiga 6 R:dr B:co, den härigenom
uppkommande brist för den del af
berörde spannemål, som öfverskjuter Kronans
behållna spannemål, skulle af RiksgäldsContoiret
å i R:dr Banco per tunna
StatsYerket ersättas.
Friherre Palmstjerna: Om jag ej origtigt
fattat Herr Rosenblads förslag, innehöll
det icke något bestämdt pris å tunnan,
hvilket endast kan och bör förslags
-
3a6 Den 16 Octobe,r f. m.
vis beräknas. Jag anhåller, att propositionen
i enlighet härmed må framställas.
Ilerr Rosenblad: Friherre Palmstjerna
har ganska rigtigt uppfattat min mening,
och jag åsyftar endast fyllande af en möjligen
blifvande brist.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förnyade den af honom
nyss gjorde proposition, endast med den
förändring, att orden a / Rulr B:co per
tunna skulle utgå.
Bifölls.
Herr Rosenqvist reserverade sig emot
Ridderskapets och Adelns beslut.
Herr Rosenblad: Jag anser mig skyldig
erinra om ännu en post, som synes
höra å allmänna IndragningsStaten uppföras,
nemligen f. d. MagazinsStaten.
Friherre Palmstjerna: Det lärer gifvas
flera sådana anslag, som, ehuru bifallne,
icke innebegripas uti Betänkanderne
om Statsregleringen, emedan de blifvit beviljade,
sedan Betänkanderne äro vordne
uppsatte och justerade. Beträffande Herr
Rosenblads anmärkning angående MagazinsStatens
uppförande å allmänna IndragningsStaten,
sa var frågan derom icke definitift
afgjord, då SlatsUlskottet afgaf ifrågavarande
Utlåtande, Äfvenledes vill jag på
-
/
Den 16 October f. m. 327
minna mig, att flera anslag beviljats, sedan
Ilufvudlitlarne blifvit pröfvade, hvadan dessa
anslag följaktligen komma alt öka Titlarne.
Dessutom liar Utskottet icke föreslagit
vissa belopps uppförande å IndragningsStalen,
utan endast omnämnt hvad MagazinsStaten
utgjort år 1824, och hvad den
1111 utgör, på det en bestämd summa måtte
kunna å IndragningsStaten uppföras; och
lärer StatsUlskottet finna nödigt, att framdeles
inkomma med omständligare uppgifter
i detta afseende, livarförinnan något beslut
icke torde böra fattas.
Herr Hjerta: Uti första Betänkandet
talar StatsUtskoltet i 10 punkten om den
ytterligare tillökning, som vid slutliga utredningen
af förra Allmänna Magazinsfonden
kan uppkomma, sålunda: ”Utskottet, som
”ännu icke är i tillfälle att kunna meddela
”yttrande i anledning af Kongl. Maj:ts om
”nämnde fond aflåtne Nådiga Proposition,
”skall i sammanhang dermed utlåta sig i
”hvad detta ämne rörer.” Enär Utskottet
sålunda kommer att särskilt pröfva denna
fråga, och den i sin ordning att af oss afgöras,
finnér jag öfverläggning derom för
närvarande öfverflödig, och anser oss kunna
vänta att bestämma det belopp, hvarmed
MagazinsStaten bör belasta allmänna
IndragningsStaten.
Herr Bosenblad: Jag kail ej frångå min
öfvertygelse, alt StatsUtskotfet bordt i sin
328 Den 16 October f. m.
helhet upptaga allt hvad till IndragningsStaten
hör, och således äfven frågan om
MagazinsStatens uppförande derå; men då
Friherre Palmstjerna, som i egenskap af
Ledamot i StatsUtskottet hör känna förhållandet
bättre än jag, upplyst, att MagazinsStatens
belopp ännu är underkastadt förändring,
vill jag afstå från mitt i detta afseende
framställda förslag, men gör det
med verklig ledsnad, enär derigenom inträffar,
att RiksStaten icke nu blir fullfärdig.
Ijåns Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att Ridderskapet
och Adeln redan vid början af öfverläggningarne
om StatsUtskottets särskildta
Betänkanden, angående Statsregleringen, beslutat,
att Utskottets så kallade PrincipBetänkande
borde hvila, intilldess de särskildfe
Hufvudtitlarne tillika med allmänna IndragningsStaten
blifvit afgjorde; och ansåg Hans
Excellence alltså berörde Betänkande nu böra
till pröfning förekomma.
Härefter föredrogs å nyo StatsUtskotlets
under N:o 235 afgifne, och den
sistlidne September e. m. på bordet lagde
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottets under N:o \i\ förut meddeldte
Betänkande, i anledning af någre i Kongl.
Majrls Nådiga Proposition om StatsVerkets
tillstånd och behof förekomne allmänna
frågor.
Dea i6 October f. m. 32g
Herr Hjertcij Gustaf: Jag förmodar, att
den majoritet, som beslutat Statsregleringen,
stödt sig på så goda principer, att det nu
föredragna så kallade PrincipBetänkandet
helt enkelt kan läggas till liandlingarne.
Herr von Hartmansdorff \ August: Jag
bade icke något emot, att ifrågavarande Utlåtande
lades till liandlingarne, om der icke
förekomme en punkt, som är angelägen att
afgöra, nemligen när den nya Statsregleringen
skall taga sin början. Jag anser det
böra ske med år i83o, emedan tillgångarlie
medgifva, och behofven fordra, det.
Herr Skogman., Cart David: Då jag förmodar,
att allmänna tänkesättet uttryckt sig
i majoritetens beslut angående de nu beviljade
löneregleringar, och desse hufvudsakligen
instämt med Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner;
samt de förmåner, som deraf tillfalla
Tjenstemännen, äro förenade med de
allmänna fördelar, som vinnas af stadga i
myntväsendet, instämmer jag helt och hållit
i Herr von Hartmansdorffs åsigt, att de
nu bestämda löneförhöjningar böra beräknas
från och med i83o.
Herr Hjerta: För min del anser jag
Grundlagen så klar och tydlig uti bestämmandet
af tiden, då beslutade löneförängar
skola sättas i verket, att jag icke tror
något bestridande af Herr von Hartmansdorffs
salts kan komma att uppstå. Då vi
33o
Den i6 Octobcr f. m.
höra hoppas, att hvad som heslutas nu i
October, kan vid Jultiden komma att afgå
till Kongl. Maj:t, år det klart, att de beslutade
löneförhöjningarue skola taga sin
början med nästkommande år. Skulle Ridderskapet
och Adeln finna något uttryckligt
stadgande härom af nöden, bar jag
visserligen ingenting deremot, men för min
del finnér jag det öfverflödigt.
Friherre Cederström_, Jacob: Så länge
Gr §. i RegeringsFormen qvarstår oförändrad,
är det både öfverflödigt oell olämpligt,
att bestämma tiden, då den nu fastställda
Statsreglering skall taga sin början;
ty nämnde §. lyder, som följer: ”Alla af”gifter,
som Riksens Ständer under de i
”föregående §. nämnde Titlar beviljat, sko”la
utgöras intill slutet af det år, under
”hvars lopp den nya Bevillningen af Riksens
Ständer fastställd blifver.” Då nu Rikets
Ständer i år komma att fastställa den
nya Bevillningen, är det ock klart, att den
gamla Statsregeringen blott varar till detta
års slut, samt att den nya Statsregleringen
tager sin början med nästkommande år.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Ända från
Riksdagens början har jag, såsom Ledamot
i StalsUtskollet, sökt göra gällande degrundsattser,
som innehållas i Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, om indragning lill Statsverket
af de indeldta löningsräntorna; men
Den 16 October f. ra.
33i
med flera stannat i minoriteten. Jag anhåller
derföre, att uti Ridderskapets och
Adelns Protocoll få denna min mening förvarad.
Jag har alltid trott, att Magazineringskostnaden
skulle så småningom komma
att alldeles upphöra, då Staten, med nedsättning
i lösniugspriserne, utan StatsVerkets
förlust på en gång befrämjade räntegifvares
och räntetagares fördelar, samt uppliäfde
den onaturliga strid, hvilken emellan
dem ständigt skall äga rum, så länge
närvarande förhållande fortfar. Likväl begär
jag ingalunda, att denna fråga nu skall
upptagas, utan nöjer mig med hoppet, att
den i en snar framtid skall vinna bifall,
och anhåller endast, alt få antecknad min
reservation emot de åsigler, som deri nu
gjort sig gällande.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Lika
med Herr Hjerta skulle jag anse allt bestämmande
af tiden för Statsregleringens
början vara öfverflödig, om icke StatsUtskottet
uti Betänkandet N:o 124 förbehållit
sig, att framdeles få hos Rikets Ständer
gora anmälan om tiden, då Utskottet anser
verkställigheten af de föreslagne löneregleringarne
böra vidtaga. I anledning af detta
förbehåll torde det vara nödvändigt, att
något beslut om tiden för Statsregleringens
början fattas; och jag instämmer i della
afseende med Herr von Hartmansdorff, att
det vore bäst, det hela den nu beslutade
332
Den 16 October f. m.
Statsregleringen bestämdes att taga sin början
med år i83o.
Herr Tham,, Wollrath: Den Grundlags-paragrapb,
sorn Friherre Cederström
uppläst, innehåller, att de gamla afgifterne
skola utgöras intill slutet af det år, under
hvars lopp den nya Bevillningen blifver
fastställd. Om nu tvertemot min önskan
den nya Bevillningen icke skulle hinna
att antagas af Rikets Ständer under loppet
af detta år, så måste väl den år 1828
beslutade bevillning äfven fortfarande utgå
år i83o; och vid ett sådant möjligtvis inträffande
förhållande hemställer jag, om det
vore rätt, alt hafva stadgat verkställandet
af en ny Statsreglering, innan den nya Bevillningen
blifvit antagen. Det kunde väl
vara likgiltigt, om man vore öfvertygad,
att den gamla Bevillningen fyllde alla de
behof, som uppkommer efter den nya Statsregleringen;
men då sådant icke får tagas
för alldeles afgjordt, och Statsbrist således
kunde uppstå, får jag vördsamt hemställa,
om det icke vore säkrast att stadga, delden
nya Statsregleringen skall börja med samma
år, som den nya Bevillningen vidtager.
Friherre Cederström: 6r §. i RegeringsFormen
innehåller icke att den gamla Bevillningen
skall räcka till samma år, som
Riksdagen slutas, utan till slutet af det år,
hvarunder den nya Bevillningen fastställd
Den 16 October f. m. 333
bl ifver. Man får ej åtskilja inkomster och
utgifter, eller Bevillning och Statsreglering,
ty dem emellan finnes ett sådant samband,
att de icke böra lösrj^ckas. Det är alltså
klart, att den nya Statsregleringen börjar
samma år, som den nya Bevillningen vidtager;
och det vore i sanning högst besynnerligt,
om man behöfde fatta något sei’-  skildt beslut för att bestämma detta förhållande,
hvilket af Grundlagen är tydligt
och klart. Om således Bevillningen icke
blir faststäld under loppet af år 1829, kan
den nya StatsRegleringen icke eller komma
att börja, förr än med samma år, sorn,
den nya Bevillningen.
Friherre Palmstjerna: Då jag icke föreställt
mig annat, än att den nya Bevillningen
skall blifva faststäld inom årets
lopp, ser jag icke eller något hinder för
nya StatsRegleringens början med år i83o.
För min del är jag öfvertygad, att den
nya Bevillningen icke behöfver höjas med
större belopp, än som motsvarar den afskaffade
Saltpetergärden. Jag förmodar äfven,
att den gamla skatten kommer att
utgå, till dess den nya Bevillningen tager
sin början; och om Statsanslagen skulle
komma att stiga derutöfver, blir förhållandet
likväl icke annorlundare än efter sista
Riksdag, då den dervid beslutade StatsReglering
tog sin början år 1824, men den
Bevillning Ständerne då åtogo sig, icke bör
-
t 334 Ben October f. m
-
jade förrän med år 1825. Följden blef då,
att StatsVerket erhöll ett öfverskott af flera
100,000 R:dr; så att om StatsVerket nu
skulle tvertemot min förmodan förlora på
en slik åtgärd, vore det dock betäckt genom
den vinst, som gjordes genom 1823
års Ständers beslut.
Herr Hjerta: Om vi redan vore inne
uti hvad man kallar juloset, skulle det må
hända vara nödvändigt, att bestämma någon
viss period för StatsRegleringens införande;
men då vi nu blott äro in medio
Octobris,och således bora hafva allt hopp,
att den nya BevillningsFörordningen kan
dateras på detta åratalet, ser jag icke något
skäl, hvarföre vi genom särskildt beslut
skulle utsätta tiden för början af den
nya löneberäkningen, emedan det är klart,
att örn Ständerne i år åtaga sig Bevillningen,
träder den nya StatsRegleringen i verksamhet
med början af nästkommande år.
Om äfven den nya TullBevillningen icke
bestämmes förr än år i83o, blir dock deraf
icke något hinder för StatsRegleringens
införande med samma år, emedan den gamla
med sina öfverskott troligen dock blir
tillräcklig för nödiga utgifter. Jag upprepar
derföre ännu en gång, att jag ej sätter
mig emot bestämmandet af viss tid för
nya StatsRegleringens början, vore det ock
år 1882, men alt jag anser det vara öfverflödigt,
om man vill efterlefva Grundlagen,
Den iG October f. m. 335
Herr Cederschjöhlj Pehr Gustaf: Egentligen
förekommen af Friherre Cederström
deri, att vi icke behöfva utsätta någon viss
tid för nya StatsRegleringens början, får
jag tillägga, att jag anser en sådan åtgärd
icke allenast obehöflig, utan äfven obehörig,
emedan, när Grundlagen bestämmer tiden,
då den skall träda i verksamhet, det
jemväl måste vara obehörigt af hvilkendera
Statsmaglen som heldst att förändra
den. Enär ingen af de värde Talarne funnit
någon annan punkt i förevarande Utlåtande
fordra åtgärd, är alltså min vördsamma
anhållan, att detsamma måtte läggas
till liandlingarne.
Herr von Hartmansdorff: Den siste
värde Talaren har förblandat Statsinkomster
och Statsutgifter, ty uti den citerade
6”i §. i RegeringsFormen omnämnes blott
cifgtfterj nemligen till Staten, det vill säga,
inkomster för densamma. Jag förenar
mig alltså med Friherre Palmstjerna i anhållan
om proposition på den nya StalsRegleringens
början med år i83o; ty då
Mantalsskrifningarne redan pågå, skulle det
eljest kunna hända, att de nu beviljade
anslagen icke utgingo, förr än från och
med år 1831; hvilket åter skulle medföra
bekymmer och inskränkningar för dem, som
antingen skola upprätthålla Kronans verk,
eller sjelfve lefva utan erforderliga medel
dertill. För egen del tillhörer jag styrel
-
336 Den 16 Octobev f. m.
sen af en Skolinrättning, hvilken ej har
anslag längre än till årets slut, och måste
upplösas, om den ej finge från nästa års
början beräkna det anslag Rikets Ständer
beviljat. Då ingen oreda inträffar, om mitt
yrkande bifalles, så kan jag icke derifrån
afstå.
Herr Ribbing, Arvid: Då några Talare
utgått från den grundsatts, att viss
tid behöfde utsättas för StatsRegleringens
början, derföre att Utskottet i sitt första
Betänkande förbehållit sig, att framdeles
föreslå den, hemställer jag, om ej allas
önskningar kunde blifva förenade, i fali
Hans Excellens Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes gifva oss proposition
lill afslag å nämnde Betänkande.
Herr Cederschjöld: En värd Ledamot
har anmärkt, att Grundlagen endast omtalar
tiden för Bevillningens utgörande. Men
jag får dervid erinra, att Bevillningen åtagcs
blott för betäckande af bestämda utgifter,
hvilket närmare uttryckes uti 5g §,
af RegeringsFormen, medelst följande ord:
Efter Rikets och Statsverkets tillstånd och
behof läte Konungen till Utskottets öfverläggning
framställa hvad Staten kan tarfva
utöfver de Ordinarie Inkomster_, och
hvilka behof genom Bevillningar böra ffilas.
JNär behofven således böra fyllas genom
-
Deri 16 October f. lii. 337
tiom Bevillning, synes det mig klart, att
alla Statens utgifter böra vara underkastade
samma tidsbestämmelse sorn sjelfva Bevillningen,
och att båda dessa delar, nemligen
bestämmandet af både Utgifter och
Inkomster, tillsammans utgöra den så kallade
StatsReglcringen. Men jag vill icke
längre strida emot mina motståndare i detta
fall, utan öfverlemna!’ vördsamt åt Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken,
att förklara sin åsigt af de citerade
Grundlagsbudens betydelse.
Herr von Hartmansdorff: Jag har blott
fäst mig vid frågan om lagligheten af mitt
förslag, emedan jag förmodat, att både den
siste Talaren och andra Ledamöter af Ståndet
skulle genom Friherre Palmstjernas yttrande
vara öfvertygade, att ingen brist uppstår
genom de beviljade anslagen, hvilken
genom ny bevillning behöfver fyllas.
Friherre Cederström: Det kan ej bestridas
Herr von Hartmansdorff att hafva
hvilken öfvertygelse han vill om Statsregleringen;
men så länge utgifter icke kunna
bestridas utan inkomster, torde det vara
bäst att derom afgöra i ett sammanhang.
Om, såsom jag hoppas, detta ieke bestrides
af plnraliteten, torde det af 58 och 62 §§•
i RegeringsFormen vara klart, att den nya
Staten icke gäller förr än året efter det Be
45
H. 22
338 Don 1.6 October f. m.
villningcn blifvit åtagen. För min del drar
j,ag ieke i tvifvel, alt BevillningsUtskottet
medhinner innan årets slut inkomma med
förslag till fördelning af Bevillningen. Hvad
den yttrade farhågan för taxeringen angår,
så bevisar den blott, alt man ej har kännedom
om huru dermed tiilgår, ty på Landet
verkställas taxeringarne i April och i
Städerne i Februari månad. Jag kan ej annat
än på det högsta bestrida, att något
särskilt beslut om tiden för Statsregleringen
fattas, enär det redan är så klart uttryckt
i Grundlagen.
Herr von Hartmansdorff: Jag befarar,
att den siste Talaren under ifvern att tvista
ju längre ju bättre, glömmer, att den
Statsreglering, som nu utgör öfverläggningens
föremål, blott angår utgifter, och icke
inkomster, hvilka redan för längesedan äro
med undantag af bevillningen reglerade.—
Med erinran derom, och utan att inblanda
mig i den Grundlagsstrid, som uppstått,
får jag ödmjukast anhålla, att Herr Grefven
och LandtMarskalken behagade derom
tillkännagifva sin mening.
Herr Skogman: Jag hemställer, om icke,
då Ständernes beslut, i afseende å Statsregleringen,
äfven bör innefatta vilja att fullborda
den, nu borde bestämmas, att den nya
Statsregleringen skall börjas med år i83o.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då, enligt 61
I
Den 16 October f. m. 33g
§. RegeringsFoj men all Bevillning skall utgöras
intill slutet af det år, under hvars
lopp den nya Bevillningen af Rikets Ständer
fastställd blifver, samt vid alla föregående
Riksdagar det alltid inträffat, att den
nya Statsregleringen blifvit uppgjord samma
år den nya Bevillningen blifvit fastställd,
hade fråga hittills aldrig uppstått
om bestämmandet af annan tid för nva Statsregleringens
början, än den, som för nya
Bevillningens vidtagande i Grundlagen finnes
stadgad, likasom det icke eller nu kunde
sättas i fråga, att ju icke, i händelse den
nya Bevillningen, såsom man hade skäl hoppas,
under detta årets lopp blefve fastställd,
den nya Statsregleringen borde, tillika med
den nya Bevillningen, taga sin början med
nästkommande år; men då, hvad tiden för
hvarje Statsreglerings början beträffade, något
allmänt stadgande derom i Grundlagen
icke funnes, ansåg Hans Excellence sig ej
kunna vägra proposition å bestämmandet af
den nu ifrågavarande Slatsregleringens vidtagande
å hvilken tidpunkt som heldst, hvarå
framställning af någon Ledaniot äskades.
Hans Excellence ansåg sig likväl böra fästa
uppmärksamheten derpå, alt i händelse den
nya Bevillningen icke blefve till alla delar
fastställd förr än in på nästkommande år,
och följaktligen ej eller kunde vidtaga förr
än år i83i, men den nya Slatsregleringens
början icke destomindre fastställdes till år
45 H. aa *
34o
Den 16 October f. m.
i83o, kunde måhända brist i StatsVerketä
inkomster uppstå; och Hans Excelience hämtade
häraf anledning hemställa., huruvida
det vore skäl att nu fatta något beslut orri
tiden för nja Statsregleringens början, utan
afseende på den lid, då nya Bevillningen
hinner blifva fastställd.
Herr von Hartmansdorff': Jag täger mig
friheten föreslå den förändring uti hvad jag
förut yrkat, att derest bevillningen fastställes
inom år 182g, Statsregleringeii må
börja med år i83o.
Friherre AnckarswärdCarl Henrik:
Jag instämmer fullkomligt i Friherre Cederströms
åsigt, och tror, att äfven Herr von
Hartmansdorff® sista modifierade förslag blott
innefattar det beslut, att Grundlagen skali
efterlefvas; jag hemställer till den värde Ledamoten
sjelf, om icke så förhåller sig.
Herr von Hartmansdorff: Jag beklagar,
att jag icke kan finna saken så klar som Friherre
Anckarswärd, eller underlåta att begära
framställandet af den proposition, jag
senast tagit mig friheten föreslå.
Friherre Palmstjerna: Då Grundlagen
blifvit åberopad af så väl Friherre Cederström
som Friherre Anckarswärd, skulle jag
för min del önska blifva upplyst om, hvilken
§. deri bestämmer, att den nya Statsregleringen
skall taga sin början samma år,
sorn den nya Bevillningen.
Den 16 October f. m.
34i
Friherre Cederström: Vi hafva redan
varit så många Riksdagar tillsammans, sedan
vårt nja Statsskick inträdde, att någon
fråga som denna icke nu borde kunna uppstå,
eller behöfva närmare förklaras, än redan
skett; men för att häfva alia tvifvelsmål,
torde det vara mig tillåtet förnya uppläsningen
af den utaf Herr Cederschjöld redan
citerade 5p §. RegeringsFormen, sorn
lyder: ”Efter Rikets och StatsVerkets till—
”stånd och behof läte Konungen till Utskottets
öfverläggning framställa hvad Starten
kan tarfva utöfver de ordinarie inkomster,
och hvilka behof genom Bevillningar
”böra fyllas.” Uti 60 §. uppräknas titlarne
på dessa bevillningar; och 61 §. säger: ”Alla
”afgifter, som Riksens Ständer under de i
”föregående §. nämnde titlar beviljat, skola
”utgöras intill slutet af det år, under hvars
”lopp den nya Beviliningen af Rikets Stän”der
fastställd biifver.” Nu måtte man bi 1-  ligtvis kunna fråga, om det icke är tydligt
och klart, alt Grundlagen vill, det behofven
skola fyllas på samma tid, som de nya
anslagen beviljas, och att inkomster och
utgifter följaktligen måste regleras på samma
gång. Jag kan derföre icke annat än på
det högsta protestera emot framställandet
af Herr von HarlmansdorfTs förslag, emedan
det, såsom Herr Cederschjöld rigtigt
anmärkt, endast innefattar en uppmaning
qtt efterkomma ett Grundlagsbud, hvilket
vi i allt fall icke äga rättighet öfverträda.
342 Den 16 October f. m.
Friherre Palmstjerna: Af hvad Friherre
Cederström anfört, finner jag ej något,
som kan hindra, att icke den nya Statsregleringen
skulle kunna taga sin början
först 1833, och ej nu. Detta är visadt genom
det förbehåll, som Utskottet i sitt första
Betänkande gjort. Jag tror således, att
ett beslut af Ridderskapet och Adeln kail
fattas, och jag får ännu en gång upprepa,
att jag anser det påkalladt af Utskottets Betänkande.
I 61 §. RegeringsFormen står
endast: alla afgifter &c. Det är om de
utgående afgifterne; men det står icke, att
alla nya anslag skola taga sin beräkning
från den tiden. Det är klart, att utgifterlie
skola grunda sig på inkomsferne; men
när man vet, att inkomsterna finnas, är det
intet, som hindrar utgifternes utgående. Jag
instämmer således m «1 Her r von Hartmansdorff
i anhållan om den proposition han
föreslagit.
Herr Cederschjöld: Med förbigående af
de skäl jag förut anfört, vill jag blott vördsamt
fästa uppmärksamheten derpå, att Konungen
begärt en betydlig förökning i anslagen,
som Rikets Ständer beviljat. Jag
hemställer, om det är tänkbart, att Konungen
skulle underlåta att låta de nya utgifterne
vidtaga så snart möjligt vore, då tillgångar
funnos. Den gjorda invändningen
skulle erhålla någon betydelse, om det vore
möjligt, att Konungen underlät verk
-
Den 16 Oetober f. nr; 343
ställa de förökningar han sjelf begärt; men
jag får hemställa, om det kan vara tänkbart;
och hvarigenom en besparing sknlle
uppkomma för Rikets Ständer intill nästa
Riksdag af 5 å 600,000 R:dr.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, ait Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Om Riksdagen slutas i år, behöfves
ej den proposition Herr von Hartmansdorff
yrkat; och vill det synas mig, att Herr von
Hartmansdorff sjelf så tror. Räcker den inpå
nästa år, så uppstår ett annat förhållande;
men intet är, sorn hindrar Rikets Ständer
att då, i afseende på Bevillningens början,
besluta, att den skall utgå från början
af i83o, samt all särskildt förordna om
i83o års öfverskott. Fråga om en sådan
proposition synes ej böra väckas, utan så
vida Riksdagen icke slutas detta år. Hvad
det förbehåll angår Friherre Palmstjerna
omtalar, så blef det framställdt i StatsUtskotlels
första Betänkande. Utskottet tänkte
sig då den möjlighet, att inga utvägar
skulle finnas till bestridande af det extra
anslag Konungen äskat, samt att löneförhöjningarne
kunde komma att dröja ännu
3 eiler 3 år. Ett förbehåll är en proposition
in petto. I det sednare Utlåtaudet
344 Den i6 O c tober f,
finnes intet förbehåll gjordt. Utskottet har
afstått derifrån, och är derom ingenting mera
att säga. Utskottet liar sjelf låtit det förfalla;
och jag anser någon proposition icke
behöflig.
Herr Hjerta: Jag förenar mig lill alla
delar i hvad Grefve von Schwerin anfört.
Enär likväl ett så dråpligt tillfälle för mig
erbjuder sig att, i händelse Herr von Hartmansdorffs
begäran skulle vinna bifall, erhålla
den Contra-proposition, att Statsregleringen
ej måtte börja förrän 1834» då nästkommande
Ständer kunde afhjelpa hvad närvarande
beslutat, så synes bäst deruti hela
oformligheten att ingå i en sådan pröfning,
sorn den, hvarom nu är fråga.
Herr Rosenblad, Bernhard: Fullkomligen
instämmande med Herr von Hartmansdorff,
finner jag ej hans begäran olaglig;
men jag skulle anse all farhåga försvinna,
om Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
till afslag framställa det förbehåll, som
första Betänkandet innehåller, och hvilket
Ordföranden i Utskottet förklarat vara öfverflödigt,
nemligen att Utskottet vill framdeles
yttra sig om tiden, då Statsregleringen
skall börja. Genom afslag å detta förbehåll
tror jag all fara vara borta.
Herr von Hartmansdorff: Af den discussion,
som nu slutligen förefallit, bar jag
funnit, att det är vådligare jemka sig efter
Den 16 October f. m« 345
de meningar som yttras, än att ihärdigt
fullfölja sin egen. Derföre, med frånträdande
af min jemknings-proposition, anhåller
jag, att till Ridderskapet och Adeln
må framställas den jag först begärde, nemligen
att den nya Statsregleringen skall börja
med år i83o.
Herr Cederschjöld: Den proposition,
som nu sednast blifvit begärd, skulle vara
ytterst vådligt att bifalla; ty, i händelse Bevillningen
ej blef fullständigt reglerad förr
än efter detta års utgång, skulle tillgång
saknas till en betydlig del af anslagen. Såsom
ytterligare skäl emot ett sådant beslut,
får jag yttra min farhåga för prejudicater
af en sådan advocatur, hvarigenom
Statsregleringen skulle förklaras endast bestå
i bestämmandet af Statens utgijter_, utan
sammanhang med inkomsterna.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han, i anledning
af hvad Grefve von Schwerin anfört,
ansåg sig böra till Herr von Hartmansdorff
hemställa, huruvida något beslut
i den af Herr von Hartmansdorff väckte
fråga kunde vara behöfligt, enär det föll
af sig sjelf, att nya Statsregleringen, i händelse
nya Bevillningen, såsom alla hoppades,
inom detta år hann blifva fastställd,
med nästa år komme att taga sin början;
och beslutet i sådant fall vore öfverflödigt,
346 Den i6 Oclober f. m.
men deremot kunde leda lill olägenhet och
j betydlig mån binda händerne, i händelse
Bevillningen icke förr än under loppet af
nästa år blef fastställd. Hans Excellence
hemställde alltså, om icke det vore lämpligare,
att frågan om bestämmande af viss
lid för nya Statsregleringens början först
till afgörande företogs, sedan man erhållit
visshet om tiden för den nya Bevillningens
vidtagande, i fall det då skulle finnas
behöfligt att derom fatta något särskildt
beslut.
Herr von Hartmansdorff: Då ingen
bättre bör kunna öfverskåda Riksdagsärenderna,
än Herr Grefven och LandtMarskalken,
och ingens ord äro tillförlitligare; vill
jag afstå från votering i detta ämne, nöjd
med att hafva sökt afvärja den obestämdhet,
hvaruti sakerna sig nu befinna.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog, att StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande måtte läggas
till handlingarne.
Bifölls.
Herr Rosenblad, Bertlhard: Som den
nyss föregående discussionen upplyst vigten
och nödvändigheten deraf, att snart bestämma
Bevillningsssumman, men RiksgäldsGontoirets
utgifter ännu ej blifvit bestämde, och
Betänkande i detta afseende ännu icke inkom
-
Den 16 October f. ni.
347
mit första gången, tar jag mig friheten anhålla,
det Ridderskapet och Adeln, nied begagnande
af den rått Riksdagsordningen,
lemnar, behagade anmoda StatsUtskottet,
att inom 8 dagar härefter inkomma med
förslag till RiksgäldsContoirets utgifter.
Herr HjertaGustaf: Ehuru jag, lika
med Herr Rosenblad, inser nödvändigheten
att snart bestämma Bevillningssumman, likväl
och då jag är öfvertygad att det är på
goda grunder Betänkande derom ännu ej
inkommit, emedan man ännu ej i Förstärkt
Statsutskott röstat om utgifterne, anhåller
jag, att Herr Rosenblads framställning må
få hvila på bordet till nästa plenum.
Friherre Palmstjernaj Carl Otto'. Sedan
Herr Rosenblads framställning blifvit
lagd på bordet, torde det synas öfverflödigt
att deröfver yttra sig, men den siste
talaren har troligen missförstått densamma.
Den angick RiksgäldsContoirets utgifter, och
icke Bevillningssumman. Jag förenar mig i
allo med Herr Rosenblad, under anhållan
att Ridderskapet och Adeln måtte förelägga
StatsUtskottet att snart inkomma med
ifrågavarande Betänkande, hvilket jag tror
vara färdigt.
Herr Rosenblad: Friherre Palmstjerna
bar förstått mig rätt, samt yttrat hvad jag
önskade anföra, och det lär af Herr Hjerta
medgifvas att, då jag inskränker mig till
348,
Den 16. October f. m.
RiksgäldsContoirets utgifter, står det ej i
förbindelse med StatsReglei ingen ; men som
frågan är begärd på bordet, skall jag ej
vidare yttra mig.
Herr Hjerta: Jag har vid Riksdagens
början gjort en motion om RiksgäldsContoirets
organisation för framtiden, grundad
derpå, att det borde blifva ett sådant verk,
der öfverskolten skulle ingå och användas
så, att den ringa skuld Slaten agde, kunde
med hushållning skötas. Derpå har ännu
ej svar inkommit. På beslutet derom
beror till en stor del hvad som bitr RiksgäldsContoirets
enskildta utgifter! det personella
blir då helt annorlunda, ty göromålen,
Hvilka nu äro nästan ingenting, blifva
då betydligen förökade. Afven är fråga
väckt, huruvida Riksgäldssedlarne skola förblifva,
eller upphöra. Det kunde göra inskränkning
i personellen. Det är således
ännu omöjligt att härom besluta, hvarföre
jag fortfar i min anhållan, att framställningen
må hvila på bordet.
Herr Rosenblads ofvanberörde framställning
lades på bordet.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den
i4 dennes under N:o 297 afgifne, och samma
dag e. m. pä bardet lögde, Memorial,
i anledning af skiljaktiga beslut inom RiksStåuden
i åtskilliga delar af StatsRegleringen.
Den iG Octo ber f. m.
349
Herr Hjerta, Gustaf: Det besynnerliga
förhållande uppstår nu, att sedan vi
val slutat StatsRegleringen, komma vi åter
in i den. Den mängd skiljaktigheter, sorn.
uppkommit, visar bäst, att det vöre att å
nyo börja, om vi skulle ingå i någon speciel
granskning deraf. Jag underställer derföre,
om icke Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes föreslå Ståndet, att förblifva
vid sina redan fattade beslut. Det
säkraste sätt alt påskynda sakerna, blifver
sedan, att i Förstärkt Utskott genast afgöra
dem.
Grefve Brahe, Magnus: Jag instämmer
fullkomligen i hvad Herr Hjerta anfört,
i anseende till den tidsvinst, sorn derigenom
skall uppkomma, och enär resultaten
troligen ändock blifva desamma.
i:sta HufvudTiteln.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtM ar skalken yttrade, att sedan Ridderskapet
och Adeln vid dess, i afseende å
6:te Punkten af i:sta HufvudTiteln den 21
sistlidne September e. m. fattade beslut angående
Kongl. HofStallets utfodring, fogat
det tillägg, ”att ehuru berörde utfodring
”torde kunna med det i sådant afseende
”bestämde Statsanslag besorjas, dock hvad
”derutöfver möjligen kunde erfordras, skulle
utbetalas af RiksgäldsContoiret, dit den
”blifvande farsellönen deremot komme att
35o
Den 16 October f. m.
”ingå; äfvensom, att då prisen på hö, halm
”och hafra voro föränderlige, hvarigenom
”besparing det ena året, och brist ett an”nat,
uti anslaget troligen skulle uppkom”ma,
de ett år skeende besparingar på ifrågavarande
förslags-anslag borde lill ett an”nat
år reserveras, till betäckande af den
”brist, som deruti kunde äga rum;” sä hade
StatsUtskottet uti förevarande Memorial
förklarat, det Ridderskapet och Adeln icke
såsom ett vilkor för beviljandet af den föreslagne
tillökningen gjort ofvanberörde tillägg,
samt derföre ansett frågan om ett dylikt
tilläggs förenande med den beviljade
tillökningen ingen åtgärd påkalla; och finge
Hans Excellence hu hemställa, huruvida
Ridderskapet och Adeln behagade förblifva
vid dess, i afseende å ifrågavarande
tillägg, redan fattade beslut, eller godkänna
Utskottets nyssberörde yttrande.
Friherre Cederström , Jacob: Som jag
anser det af Ridderskapet och Adeln beslutade
tillägg väl grundadt, kan jag ej
instämma i hvad StatsUtskottet anfört. Tre
Stånd hafva i denna fråga instämt i hufvudsakligen
enahanda beslut, men då ett
Stånd vid beslutet fästat ett vilkor, faller
det af sig sjelf, att den frågan genom Nämnd
skall afgöras, och StatsUtskottet har haft
orätt uti att ej upptaga den saken. Utskottet
hade bort uppgöra en Yoterings-proposition
för den händelse, att Ridderskapet
och Adeln ej frånträder sitt beslut.
Den 16 October f. m.
35i
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Jag
kan ej påminna mig, att Ridderskapet och
Adeln vid det anslag, som nu är i fråga,
fästade ett bestämdt vilkor. StatsUtskottet
har äfven förklarat, att Ståndet ej fattat
sitt beslut såsom ett vilkor. Jag anser
likväl för min del, att det tillägg, Ridderskapet
och Adeln beslöt, bor äga rum lika
vid denna, som vid den föregående Riksdagen.
Det var af sådan anledning jag tog
mig friheten föreslå detta tillägg, och det
var på detta skäl Ridderskapet och Adeln
dertill lemnade sitt bifall. När nu intet
af de öfriga Stånden fattat ett dylikt beslut,
finner jag mig uppmanad att föreslå
inbjudning till de öfriga Stånden, att
förena sig i Ridderskapets och Adelns beslut,
såsom öfverensstämmande med det
anslag, som 1823 beviljades för utfodringen
af Hästarne vid Kongl. Hofstallet.
Grefve Brahe: Förekommen af Friherre
Palmstjerna, förenar jag mig med honom.
Herr Hjerta: Då jag begärde ordet,
var det för att bestrida den princip Friherre
Cederström framställt, att ett enda
Stånds vilkor bör föranleda till votering i
Nämnd. Jag skulle gerna vid denna Riksdag
gå in derpå, emedan BondeStåndets
vilkor då lätt skulle göra sig gällande, men
jag anser det stridande emot Grundlagen,
som lemnar afgörandet i sådana ämnen till
352
Den 16 October f. in.
tre Stånd. Hvad åter saken beträffar, så
förenar jag mig i den åsigt, att icke något
annat sätt för Ridderskapet och Adeln finnes,
än att inbjuda de öfrige RiksStånden,
att förena sig med Ridderskapet och Adelil,
ty då kunna kanske åtminstone två Stånd
komma att stanna emot två, i hvilket fall
saken kommer att hänskjutas till Nämnd.
Jag vill ej lägga något hinder emot denna
åtgärd, men den fordrar sin tid, och jag
underställer, om den är af behofvet påkallad,
när god hushållning iakttages, och reservation
från det ena året till det andra sker.
Friherre Cederström: Först får jag tillkännagifva,
att jag misstog mig, då jag trodde,
att Ridderskapets och Adelns beslut innefattade
ett vilkor; det var ej något vilkor,
utan ett tillägg. Derigenom förfaller
jemväl hvad jag yttrat om StatsUtskottets
pligt, och det måste äfven gälla till svar
å hvad Herr Hjerta nyss yttrat, i hvilket
jag ej kan instämma. Jag hemställer, om
icke Ridderskapet och Adeln täcktes inbjuda
de öfrige RiksStånden alt instämma uti ifrågavarande
tillägg.
Grefve Brahe: Jag har begärt ordet
för att besvara Herr Hjertås yttrande i afseende
derpå, att hushållningen vid Hofstallet
kunde så ställas, att tillägget icke
blef nödvändigt. Sedan Rikets Ständer anslagit
-
Den 16 October f. m.
353
slagit en viss summa till Hofstallets underhåll,
tror jag ej, att det vore med Rikets
Sländers värdighet öfverensstämmande, att
Kongl. Maj:t skulle behöfva bestämma hästarnes
antal efter foderbrist, eller ymnigare
tillgång. — Hästarnes antal är en gång
för alla bestämdt efter den Stat Rikets Ständer
uppgjort, och kan icke bero på fouragepriser
vid hamnarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalk en hemställde, om Ridderskapet
och Adeln, under förblifvande vid
dess, i afseende å 6:te Punkten af Första
HufvudTiteln angående Kongl. HofStallets
utfodring, stadgade ofvanberörde tillägg,
fann för godt inbjuda de öfrige RiksStånden
att deruti med Ridderskapet och Adeln
sig förena.
Ropades Ja.
2:dra HufvudTiteln.
Herr Hjerta: På sätt jag redan haft
äran nämna, tror jag väl, att Ridderskapet
och Adeln gör bäst att förblifva vid sina
beslut, men jag tillstår, att jag blifvit ganska
tveksam, då jag finner de af StatsUtskottet
uppgjorde Voterings-propositioner
ganska besynnerliga. I hela detta förslag
är nemligen det besynnerliga förhållande,
att de, sorn rösta Nej, gifva större bidrag,
och bevilja högre summor. Jag tror, att
45 H. a3
354
Den ifi Octo ber f. m.
ett sådant sätt, att uppgöra jemkningsförslag
kail välla stora förvillelser bland meliighéter,
som skola rösta. Nämnden tror
ej, då den röstar Nej, alt den gifver mera.
Ett besynnerligt förhållande är det äfven,
att Utskottet, i afseende på det Galvaniska
Apparatet, uppgjort Voterings-proposilion,
ehuru blott ett Stånd derom beslutat. I
denna fråga anser jag en inbjudning böra
ske, på det åtminstone två Stånd måtte
stanna emot två, ty förr kan saken ej dragas
lill Nämnd. Ett enda Stånds beslut
kan ej föranleda omröstning i Nämnd, utom
i Bevillningsfrågor. Jag tar mig friheten,
föreslå den utväg, att Herr Grefven och
LandtMarskalken måtte till Ridderskapet
och Adeln framställa proposition, huruvida
Ståndet förblifver vid sina redan fattade
beslut; men, hvad redactionen angår, anhåller
jag att, jemte inbjudning till de öfriga
Stånden ått förena sig med Ridderskapet
och Adeln i frågan om ett Galvanisk!
Apparat, Ridderskapet och Adeln måtte
återförvisa Memorialet till Utskottet, så att
Volerings-propositionerne må blifva uppställde
på sådant sätt, att den, som röstar
Ja, ger det största, och den, som röstar
Nej, det lägsta anslaget.
Grefve von Schwerin j Fredrik Bogislaus:
StatsUtskottet har tagit för afgjordt,
att, då Ridderskapet oell Adeln i lön och
taffelpenningar fördelat det underhåll, som
Den 16 O c t obe r f. m.
355
blifvit anslaget åt StatsRåden och StalsSecreterarne,
Ridderskapéts och Adelns mejling
äfven varit att på samma sätt fördela
hvad sorn blifvit anslaget At de båda StatsMinistrarne,
ehuru sådant icke står i Protocollsutdraget.
Utskottet har ej föreslagit
några propositioner i den frågan; de hade
blifvit 8 eller <) lill antalet. Utskottet har
trott, alt det först borde inhämta Ridderskapets
och Adelns tanka, huruvida den
var, alt inga taffelpenningar skulle beräknas.
Hvad det beträffar, att BondeStåndets
tanka ej blifvit i Voteringspropositionen införd,
så har Utskottet trott, att då 3 Stånd
beviljat tillökning, borde detta beslut antagas
såsom grund för propositionen; vid propositionernas
uppställande har Utskottet
trott sig böra utgå från den lägsta summan,
såsom närmast den, som af Utskottet
blifvit föreslagen; så har tillgått i alla tider.
Då i öfrigt Memorialet blir tryckt, innan
votering företages, är väl att förmoda,
att hvad Nej betyder, och Ja betyder, på
den tiden må kunna inläras. Jag underställer,
om icke Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes inhämta Ridderskapets
och Adelns tanka, huruvida den är: att en
del af StatsMinistrarnes underhåll må anses
såsom taffelpenningar. Hvad Galvaniska
Apparatet angår, så fordras, för att upptaga
det, tre Stånds beslut. BondeStåndet
bar afslagit allt. Jag förmodar att, då an45
H. 2.3 *'
356 Den i6 Octo ber f. m.
slaget står under SundhetsCollegii inspection,
hvad som yrkas, kommer att ske, derest
Collegiurn skulle finna, att det går an. —•
Trenne framställningar till Ståndet torde
erfordras, nemligen rörande taffelpenningarne,
rörande Galvaniska frågan, och rörande
uppställningen af Memorialet.
Friherre Palmstjerna: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Grefve von Schwerin,
och tror, att man vid denna Riksdag
voterat så ofta, att man vet skilnaden emellan
Nej och Ja; man har vant sig vid alla
möjliga former af propositioner. Jag ser således
ej deruti något hinder, att antaga Utskottets
förslag, och tror ej, att någon återremiss
i det fallet behöfver komma i fråga.
Beträffande anslaget af 600 R:dr till SundhetsCollegium,
samt Ridderskapets och
Adelns beslut, alt det skall användas äfven
till ett Galvaniskt Apparat, så vill jag påminna
mig, att detta användande var ett
absolut vilkor fästadt vid sjelfva anslaget.
Utskottet har således ej kunnat förfara annorlunda,
än upptaga detta beslut på sätt
som skett, ty, så vidt jag erinrar mig Ridderskapets
och Adelns beslut, skulle, så
vida vilkoret ej uppfylles, anslaget icke
beviljas. Följakteligen, om Ridderskapet och
Adeln ej frångår sitt beslut i denna del, lär
det vara nödvändigt, att votering anställes;
så vida Ridderskapet och Adeln ej vill inbjuda
de öfriga Stånden att i Ridderska
-
Den i6 Oetober f. rn.
pets och Adelns beslut sig förena. Beträffande
taffelpenningarne för StatsMinistrarne,
instämmer jag i Grefve von Schwerins yttrande,
och tror, att Ridderskapets och Adelns
beslut i afseende på löneanslagen icke är
af den beskaffenhet, att det lagger hinder
i vägen för en förklaring.
Herr Hjerta: Hvad angår taffelpenningarne,
anser jag 5ooo R:dr böra vara den
norm, som skall utgöra lön, och resten taffelpenningar,
Hvarföre jag föreslår lika norm
för båda StatsMinistrarne, är, att sedan de
tagit afsked, kunna de ej vara i större behof
att representera, den ena, än den andra.
Derföre, ehuru Ministrarne haft olika
inkomster under tjenstetiden, kan 5ooo R:dr
vara nog för begge efter dess slut.
Herr von Hartmansdorff'j August: På
det vi, så fort som möjligt, må kunna fortgå
till detta måls afgörande, önskar jag, i likhet
med hvad Herr Hjerta först yrkat, att
Ridderskapet och Adeln i allmänhet måtte
förblifva vid sina fattade beslut; ty skola
vi nu åter börja att votera om jemkningar
och inbjudningar, samt hvar och en åter
upprepa sina skäl, för och emot; så skulle
vi komma att kanske i 3 veckor öfverlägga
och rösta öfver hvad det Förstärkta StatsUtskottet
kan afgöra på 3 dagar. Ridderskapet
och Adeln har redan kommit så långt
efter de öfrige Stånden, att ytterligare tids
-
358
Den 16 October f. ra.
utdrägt i detta fall Lör undvikas. Om Ridderskapet
och Adeln beslutar, såsom Herr
Hjerta och Grefve Brahe yrkat, återstod
endast att pröfva de frågor, i hvilka intet
beslut blifvit fattadt, hvilket snart kunde
vara gjordt.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att innan framställning
gjordes, huruvida Ridderskapet och
Adeln ville förblifva vid dess angående Andra
HufvudTiteln red an fattade beslut, syntes
ordningen fordra, att särskildte propositioner
framställdes på Utskottets gjorda
hemställanden, dels om fördelningen af de
till begge StatsMinistrarne beviljade Löneanslag,
och dels i afseende å Ridderskapels
och Adelns beslut om inköp och underhåll
af ett Galvaniskt Apparat i förening med
det till underhållandet af en Electricitetsmachin
beviljade anslag; och hemställde
Hans Excellence alltså, om Ridderskapet
och Adeln biföll, att Lönerne för JustitiseStatsMinistern
och StatsMinistern för Utrikes
Ärenderne bestämdes till 5ooo R:dr B:co
för hvardera, samt Taffelpenningarne, för
den förre till 3ooo, och för den senare lill
4ooo R:dr B:co.
Ropades Ja.
Hans Excellence hemställde vidare, om
Ridderskapet och Adeln, under förblifvande
vid dess, i afseende å iarte Punkten, 3:dje
Momentet af Andra IIufvudTiteln, angående
Den 16 O c t o b c r f. m.
35g
en Electricitetsmachin, ilen 3o sistl. September
f. m. fattade beslut, att af den lill
delta ändamål anslagne Summa 6oo R:dr B:co
tillgång äfven skulle beredas till inköp, användande
och underhåll af ett Galvaniskt
Apparat, fann för godt inbjuda de öfrige
RiksStånden, att uti berörde beslutinstämma.
Friherre Anckar swärd t Carl Henrik:
Jag tillstyrker, att vi måtte frångå vårt
tillägg, så att vi kunde undgå dermed besvära
de öfrige Stånden. Jag linner ej något
särdeles vigtigt i detta tillägg, och anhåller
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition å uteslutandet deraf.
Friherre Cederström: Då jag för min
del anser det tillägg Ridderskapet och Adeln
fästat vid anslaget, böra bibehållas, emedan
ett Galvaniskt Apparat i vettenskapligt afseende
kan vara nyttigt, skulle jag tro att
de öfrige Stånden, då de finna, att Ridderskapet
och Adelil deruppå fästat sin
uppmärksamhet, deruti instämma, hvarföre
jag anhåller, att de måtte dertill inbjudas.
Herr Hjerta: Jag underställer om icke,
såsom Grefve von Schwerin föreslagit, den
saken kunde få bero på SundhetsCollegiurn.
Det kan sätta den ena maschinen bredvid
den andra.
Grefve von Schwerin: Jag vill blott
erinra, att anslaget af 6oo R:dr är beräk
-
3öo
Den 16 October f. m.
nadt för att sätta Electricitets-maschinen
i rörelse. Det kunde hända, att ett Galvaniskt
Apparat ledde till ökad kostnad.
Den kan undvikas, om Ridderskapet och
Adeln frånträdde sitt beslut i denna del.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade förblifva vid
dess i afseende å detta ämne redan fattade
beslut.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
gjorde proposition, att Ridderskapet och
Adeln måtte frånträda samma beslut.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde derefter, om
Ridderskapet och Adeln fann för godt förblifva
vid alla i öfrigt, i afseende å 2:dra
IIufvudTiteln, af Ridderskapet och Adeln
fattade beslut.
Ropades Ja.
Hans Excellence hemställde vidare, om
Ridderskapet och Adelli ansåg den af en
Ledamot gjorde anmärkning, emot de af
StatsUtskottet föreslagne voterings-propositioner,
böra föranleda till återremiss af
SlatsUtskottets ifrågavarande Memorial.
Ropades Nej.
Den 16 October f. m. 36i
I anledning hvaraf Hans Excellence
framställde proposition på godkännande af
berörde voterings - propositioner; hvilken
proposition med Ja besvarades.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskottet inkomne
förslag till Rikets Ständers underdåniga Skrifve
1 s e r till Kongl. Maj:t:
N:o 181. Angående VexelControlleursbefattningarne,
samt om derföre erforderlige
kostnader.
N:o 182. I anledning af Kongl. Maj:ts
Kådiga Remiss rörande den forsel-ersättning,
som till StatsVerket bör erläggas af de räntegifvare,
hvilka blifvit befriade från skyldigheten
att in natura lefverera hö och halm
till Hofstallet.
N:o 183. Angående BevillningsStadgans
tillämpning för år 1824 och påföljande år
vid hemmansvärdets nedsättning i vissa Län.
N:o 184- I anledning af Kongl. Najrts
Nådiga Proposition, rörande förmånsrätt för
Upsala Akademi hos dess Uppbördsman,
i afseende å medel, som af dem för Akademiens
räkning blifvit uppburne eller förvaUade,
m. m.
N:o 185. Angående föreslaget stadgande
i afseende på Auctioners förrättande å landet
på dagar näst före Söndag eller Helgedag.
N:o 186. Angående rättighet för Krouohetnmaus-
och Nybygges-Åboer i de N01-
302
Den 16 Octo b er f. m.
ra Provinserne, att till tjärubränning använda
stubbar ocb rötter, m. m.
N:o 187. Med förslag till förändrad
lydelse af ett stadgande i 1814 M’s Kongl.
Jernvräker i Förord ning.
]N:o 188. Om åtgärders vidtagande till
befordrande af den inhemska häsl-culturen,
samt till lättnad vid remonterings-skyldighetens
fullgörande,
N;q 189. Med anhållan om en lagförklaring
i afseende på sådane Bankens lån,
för hvilka gäldenärerne icke aflemna skuldförbindelse.
N:o 190, Angående förändring uti hittills
gällande författningar om föryttrande
af Bankens fastighetspanter genom Bancoauction,
N;o 191, Angående vidtagen jemkning
uti gällande stadgar för Rikets DiscontVerk,
i anseende till den för än Gottland tidtals
hämmade postgång,
N:o 192, Angående ändring af slutet
i Kongl. Förklaringen den 14 Maji i8o5,
rörande lagfart å fast egendom.
N:o 198, Med förslag till förändrad,
redaction af 31 Cap, RättegångsBalken,
Grefve Gyldenstolpej Anton Gabriel:
Den form, under hvilken ExpeditionsUtskottets
förslag till underdåniga skrivelser till
Ståndet inkomma, anser jag hvarken öfverensstämmande
med den ordning, som der
-
Den 16 October f. m.
363
vid bör iakttagas, ej eller innefattande den
juridiska garanti, som är oundgänglig för
handlingar af stundom högst vigtig egenskap.
Förslagen inkomma nemligen utan
att vara försedde med någon underskrift,
och man saknar således allt bevis på att de
öfverensstämma med Utskottets, på grund
af Ständernes beslut, uppgjorde Conceptförslag.
Då Utskottet består af Ledamöter
från alla 4 RiksStånden, anser jag, att det
ej vore för mycket, om på hvarje Stånds
vägnar en Ledamot underskref förslagen,
innan de till justering inlemnades. Jag får
i anledning deraf anhålla, att Ridderskapet
och Adeln läcktes anmoda ExpeditionsUtskoltet,
att vid alla förslag, som derifrån
hädanefter inlemnas, iakttaga samma form,
som vid alla andra Utskotts skrifna Betänkanden
och Förslager följes, att nemligen
de undertecknas af en Ledamot af hvarje
RiksStänd.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: För
att få Grefve Gyldenstolpes nu väckte motion
ventilerad under större frequence än
nu, anhåller jag att den må få hvila på
bordet,
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
364
Den 16 October e. m.
Fredagen den 16 October 1829.
Plenum klockan half Lill 6 Eftermiddagen.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Tryggad vid Herr Gustaf Hjertås förslag,
att, i frågan om ett Galvaniskt apparat, Ridderskapet
och Adeln skulle förblifva vid sitt
förra heslut, aflagsnade jag mig i förmiddagens
Plenum för angelägna göromål, då
ämnet förekom. Under min frånvaro frångick
Ridderskapet och Adeln sitt förra beslut
i denna omständighet, oaktadt det icke
angick en tillökning i anslag, utan endast
dess användande. SundhetsColIegium har
ej, såsom en Ledamot yttrat, rätt att använda
något af anslaget till Gal vaniskt Apparat,
då Ständerne bestämt det helt och
hållit för Electriciteten. Jag får derföre
för min del reservera mig lill Protocollet
emot det senare beslutet.
Herr Dalman, Lars Johan, hade inlemnat
ett anförande, som upplästes, så
lydande:
Då den vigtigaste af Riksmötets öfverläggni
ngar, nemligen Statsregleringen, efter
ii månader, omsider definitift till afgörande
här förekom, hade jag äran utsäga min
rotfasta opinion vara den, att, i närvarande
epok, inga löneförhöjningar, ännu min
-
Den 16 October e. m.
305
dre ökad personal på slat, Lorde beviljas,
utöfver i8a3 års reglering, med endast undanlag
af högre löner för de, i min tro,
vigtigaste Statens tjenare, nemligen åe fyra
medborgare, som utarbeta och hos Kongl.
Maj:t äga att föredraga alla administrativa
ärenden och NB. med den kraft kunna
göra deras patriotiska tänkesätt gällande,
att de, enligt Grundlagen, få neka deras
contrasignation. Sådane personer böra
väl ovedersägligen sättas uti oberoende af
lefnadsomsorger och considerationer. Alla
andra Embetsmän, särdeles de militaire,
äro deremot i afgjordt beroende af Styrelsen,
om de ej tillfälligtvis äga annat näringsfång.
— En af Tjenstemän till det mesta
sammansatt Kammare, som vår för närvarande
är, kunde ej förmodas hylla denna
besparings-grundsatts. Jagar dock tillfredsställd,
då 1829 års Statsreglering, med så
många hundrade tusende R:drs lönförhöjningar,
här nu är decreterad, att få begagna
min constitutionela rätt, att inför Nationen
å nyo kunna rättfärdiga mig genom
en offentlig reservation emot alla beslut,
som äro i strid emot mitt här ofvan uppgifna
system antagna, och nommement emot
de uti 14» och 17 punkterne af Tredje
HufvudTiteln fattade, hvaröfver de Ledamöter,
med hvilka jag gör mig en heder,
att tänka lika, ansågo en votering ändamålslös.
Pluralitets-massorne i denna Kammare
äro nemligen numera i hela landet
366
Den 16 October e. m.
kända. Det är egentligen den 17 punkten,
som för mig varit motbjudande. — Jag har
trodt och tror ännu enfaldeligen, att Konungens
Eget Värfvade Regemente ej kunnat,
enligt Grundlagen, upplösas. Jag känner
enskilt de många stora förluster, sorn
uppkommit för flere af dem, hvilka likväl
innehafva icke blott Kongl, fuilmagt på deras
grad och lön, utan jemväl emottagit deras
fullmagter, under förutsättning af i
fredstider bestående localförhållanden. En
upplösning, som, i strid härmed, blifvit til 1—
vägabragt, synes kunna anses som en slags
landsflygt; Staten kan ej gerna ersätta alla
deraf uppkommande lidanden; åtgärden torde
ock redan af Styrelsen önskas vara ogjord.
Emedlertid har en besparing af 4q,53o R:dr
B:co årligen derigenom uppkommit, och öfverflyttats
på det vapnet, som jag visserligen
företrädesvis älskar, att göra respectabelt,
nemligen Artilleriet; men jag hemställer
till mine comitenter, Svenska Folket,
om ej denna ökning af nära 5o,ooo R:dr
B:co skulle synas vara nog för denna Riksdag?
Hvem vet ej, att i Sverige, sådan representationen
ännu är organiserad, om det
ock vore en Vaktmästare, som uppföres på
Stat, han får af Statsmedel underhållas, intiild
ess Försynen låter honom dö, och att
man alltid beslutar iner, men aldrig förminskar.
Är det då försvarligt, inför Svenska
Folket, om ock en 100-årig fred skulle
kunna bibehållas (hvilket i mitt omdöme
Den i G O c t o b e r c. iri.
är numera högst troligt, och det lättaste i
verlden att hoppas, nemligen om Styrelsen
uppriktigt vill hofva fred'), att Rikets Ständer
ännu derutöfver redan detta samma
Riksmöte till blott personal och årlig materiel
(krut ändå ej inberäknade) för vårt
Artilleri belasta den fattiga StatsCassan med
en surplus af nära 28,000 R:dr årligen (säger
summa ökning 78,oooRtdr B:co årligen).
Ökningen för hela Indelta Armeen (utgörande
omkring 25,000 man), hvilken ökning
dock så lätt genom annan organisation
synes kunna hafva undvikits, är till och med
mindre än för Artilleriet? Oell hvem motser
ej, att alla punkter nästa Riksdag (ylen
Gud nådeligen af styre,, sådan som denna),
blifva förhöjda, och de sanna Nationalbehofven
aldrig afhulpne.
Jag frågar, under en upprörd känsla,
Mine Herrar, i enstämmighet med en värd
Patriot i BondeStåndet, hvilka resultater
detta bevillningssätt och dessa beslut skola
lemna? Blir alfvar utaf, och Militairen skall
gälda de immensa summor den i fred kostat,
är det åtminstone mig en gåta (såvida
den hushållning, nu i Sverige öfvas, skall
fortfara), hvarest medel skola tagas till kraftigt
försvar; och allmänna andan kan thy
värr på delta sätt ej eller troligtvis påräknas.
En värd Ledamot Herr Crusenstolpe
har önskat, att ingen lönförhöjning skulle
komma i fråga, förrän Kongl. Maj:ts Nådiga
368 Den 16 October e. m.
Proposition om anslag på en gäng till förråden
eller materielen vore afgjord, och jag
Ian ej, efter mitt bästa vett, annat än förena
mig uti denna åsigt. — StatsUtskottets
i financekunskap så utmärkte Ordförande har
öppet meddelat, att hvarken den så länge
önskade myntbestämningen kan göras eller
ökad bevillning undvikas, om Rikets Ständers
pluralitet skulle fortgå på den af Riddarhuset
så förtvifladt beträdda anslagsvägen.
Mitt hopp hvilar nu endast på Förstärkta
StatsUtskottet. De Ledamöter af denna
representationens afdelning, som hafva
den smickrande utmärkning, att med Rikets
Ständers rätt besluta öfver så vigtiga ärenden,
vågar jag på det högtidligaste göra uppmärksamma
på den vördsamma anhållan,
att, vid denna nu ifrågavarande decision, Nationens
vigtigaste intressen ej må förrådas.
Uti 4 punkten af io HufvudTiteln har
ock ett öfverraskadt beslut, efter hvad jag
tror, blifvit tillvägabragt, i thy att Ridderskapet
och Adeln lemnat Styrelsen den vidsträckta
rätt, att emot 64 §. RegeringsFormen
disponera anslagen inom Titeln till personal
eller materiel, efter godtfinnande, och
således Rikets Ständers ändamål (obs. ändamål)
ej behöfva afses. Mot Ridderskapets
och Adelns beslut, att f. d. Landshöfdingen
Järta skulle vidare få behålla sin
så betydliga pension till belöning för det
han
Den t6 October e. m. 369
lian skaffat oss ett så allmänt klandradt
Statsskick, vågar jag äfven offentligen protestera.
Jag får slutligen anhålla att få räkna
på Ridderskapets och Adelns loyala bevåg11a
öfverseende med mitt föredrag och den
tidsutdrägt derigenom kunnat uppkomma.
Det är ljuft att, äfven besegrad, visa, att
man kan vara frimodig, då man förfäktar,
utan alla considerationer, och äfven i trotts
af egna intressen, en rättvis sak.
Föredrogs å nyo Stats- och BancoUtskottens
den 12 sistlidne September under
N:o i4 afgifne, och den 21 i samma månad
f. m. på bordet lagde Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottens
under N:ris 1,2, 3, 4 oc^ 5 förut
meddeldte Betänkanden, angående: N:o 1,
bestämmandet af Bancosedelns silfvervärde;
N:o 2, nödige ansedde provisoriske åtgärder,
innan silfverutväxlingen kan företagas;
N:o 3, Bankens förhållande lill Staten,
jemte hufvudgrunden för dess lånerörelse;
N:o 4, nödvändigheten af en förbättrad
Lagstiftning för Banken; och N:o
5, några lämplige ansedde stadganden för
framtiden, i afseende på så väl första enheten,
som underafdelningarne af det metalliska
myntet i silfver.
45 H. 24
37a Den 16 O c to ber e. m.
Grefve von Schwerin j Fredrik Bogislaus:
På grund af gjorde anmärkningar in»
om alla Stånden, hafva de fem Betänkanden,
som de förenade Utskotten först afgåfvo,
blifvit omarbetade; allt, som hörer
lill myntfrågan, har blifvit upptagit i ett
enda Betänkande; lagfrågorna hafva fått sina
särskildta Belänkanden. De fyra första Betänkanderne
äro oumbärliga vid nu förestående
discussion. Utskotten hafva i slutet
af förevarande Utlåtande upprepat alla
de punkter, för hvilka motiverne i sjelfva
Belänkanderne blifvit uppgifne, jemte vederläggningarne
af de deremot gjorda inkast.
Om Ridderskapet och Adeln behagar i dag
företaga frågan till afgörande, tror jag, att
det vore lämpligast, att börja med punkterna,
då, i fall någon det begär, samt innan
proposition framställes till bifall eller
afslag, det raisonnement, som hörer till
hvarje punkt, kunde uppläsas. Hvad sjelfva
bestämningsgrunden beträffar, hvilken finnes
föredragen i första punkten, har Ridderskapet
och Adeln derom redan fattat
sitt beslut, så att man nu torde kunna begynna
med andra punkten.
Herr Hjerta _, Gustaf: Jag förenar mig
med Grefve von Schwerin, och ämnade just
anhålla, att Utskottens sednare Utlåtande
måtte blifva föremål för discussionen öfver
de punkter, hvilka finnas i slutet deraf sammanfattade.
Dessa punkter innefatta alla
Den 16 October e. m.
de beslut, som äro nödvändiga för att tillvägabringa
ett resultat. Jag tillstyrker, att
vi börja med första punkten, och skiljer
mig blott i det afseendet från Grefve von
Schwerin, att jag anser det nödvändigt för
Ridderskapet och Adeln, att, vid beslutet
öfver första punkten, reservera sin rätt, att
vid i2:te. punkten yttra sig om myntfoten,
så att man kunde föreslå en myntskatt, hvilket
litet afviker från det förhållande, som
i första punkten omnämnes.
Herr Skogman, Carl David: Som Ridderskapet
och Adeln redan bifallit första
punkten, får jag blott hemställa, att Ridderskapet
och Adelil måtte förbehålla sig
rätt till cliscussion vid i2:te punkten, huru
stort qvantum silfver egentligen må förstås
under 1664 års myntfot.
Herr Lefrén_, Johan Pehr: Jag förenar
mig i samma begäran som Grefve von
Schwerin och Herr Skogman, angående reservation
om rättigheten till discussion öfver
myntfoten vid i2:te punkten.
Herr Rosenblad > Bernhard: Jag förenar
mig äfven med Grefve von Schwerin,
likväl med den förklaring Herr Hjerta afgifvit,
och tillstyrker således, att vi må
börja med irsla punkten; och då först anser
jag det vara tid att yttra mig, om någon
jemkning af det förra beslutet kommer
i fråga.
54 H. 24 *
Den 16 O c t o b e r e< ra.
Herr Hjerta: Jag har vägat föreslå,
alt man skulle börja med irsta punkten,
icke för det jag klandrar Utskottens sätt
att handlägga frågan, meni för det jag finner,
alt Utskotten icke bestämt något annat
förhållande, än emellan det nuvarande
myntet och sedeln. I 12:te punkten åter
förekommer frågan om förhållandet emellan
sedeln och det nya myntet. Dessa saker
äro helt olika; men då jag hört pluraliteten
bortblanda dessa begrepp, har jag
trott det vara nödvändigt reservera Ridderskopets
och Adelns rätt, att framdeles bestämma
en slagskatt för myntet.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Land.tMarskalk.cn
skapet och Adeln behagade tillåta, att Utskottens
senare Utlåtande finge punktvis till
pröfning företagas.
Bifölls.
i:sta Punkten.
Htt Bancosedelns silfvervärde nu må
bestämmas till 2 f Rulr eller 128 sk. i sedlar
för 1 R:dr i silfver efter 166/j års
myntfot; och Rikets Ständer, i händelse
af till denna tillstyrkan lemnadt bifall, d
beslutet härom i underdånighet begär a Kongl.
Maj:ts Nådiga sanction j för att åt samma
beslut gifva den kraft, som en af Konung
och Rikets Ständer gemensamt, i enlighet
med Sy ff. Regerings Formen, stiftad Lag
bör äga.
Den 16 October e, ra, 373
Herr Rosenblad: Det är sannt, att denna
punkt redan är af Ridderskapet och Adeln
bifallen; men det hindrar icke, att vid förnyad
föredragning kunna besluta de jemk*
ningar, som finnas nödiga. När Utskotten
första gången förehade frågan, kunde de icke
föreställa sig annat, än att 1664 års mynt*
fot allt sedermera för bl i fvi t i sin helhet efterlefvad.
Men så har förhållandet icke varit.
Vid sednare öfverläggningar är upplyst,
att denna myntfot år 1770 blifvit ändrad
genom en hemlig instruction, så alt
Svenskt mynt nu finnes utmyntadt efter en
lältare vigt, t. ex. |:dels R:dr. För att vinna
ett tillfälle till redigare ordning i ut*
myntningen , och sammanpassa den med
några af de gamla vigtsystemerna, har Herr
Lefrén föreslagit en annan myntfot. Denna
har jag ingenting emot; men anser vigligt,
alt den upptages så, att myntet blifver lika
med Bancosedeln. Således får jag föreslå
följande förändring i första punkten, nemligen:
att Bancosedelns silfvervärde må
blifva lika med 2f:delar eller 128 sk. pä 1
R:dr efter medeltalet af närvarande ut*
mrntning.
Herr Hjerta: Den framställning Herr
Rosenblad gjort är rigtig, så vida att det
mindre silfvermyntet finnes utmyntadt efter
en annan aliage än Specie-Riksdalern;
men jag tror Herr Rosenblad gör ett misstag
uti att detta skulle gälla otn Riksdalern,,
374
Den 16 October e. m.
Det gör likväl ingenting, ty i vårt gamla
mynt finnes i hvarje piece, ända till tvåskillingsstycket,
det nödiga qvantum myntfint
silfver. Kopparen är en ren besparing
för dem, som nedsmälta myntet, hvilket
ock förnämligast förorsakat, att det så ofta
onödigtvis blifvit nedsmält. Det är i alla
fall en oafvislig sanning, att om 1818 års
Författning icke ännu gälde, skulle 1664
års myntfot vara den lagliga. Jag underställer
då, om icke rätta uttrycket blir på
detta ställe, att Bancosedeln skall gälla efter
1664 års myntfot. För min del skiljer
jag myntfoten från det värde Sedeln skall
äga. Hvad åter Herr Lefréns reservation
angår, så rörer det endast det nya myntets
ulmyntningssätt, och jag tillstyrker derföre
ännu en gång, att i:sta punkten må bifallas,
med förbehållen rätt att vid i2:te
punkten göra den förändring .i myntfoten,
som Ridderskapet och Adeln kan anse
nödig.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
är egentligen förekommen af den siste Talaren
i meddelandet af den upplysning, till
besvarande af Herr Rosenblads anmärkning,
att, åtminstone enligt hvad BancoUtskottet
vid sista Riksdag uppgifvit, lika mycket silfver
finnes i det mindre myntet _, som i SpecieRiksdalernj,
och alt hela skilnaden är den,
alt det förra har derutöfver en större tillsats
koppar. För öfrigt får jag för min del
Den 16 O c t o b e r e. m.
undanbedja mig, att myntfoten bär må regleras
uti Troiska ass, och dylikt, hvarom
pluraliteten är förmodligen lika okunnig,
som jag, utan att vi belt simpelt mätte hälla
oss vid det mynt, som vi hafva sett, oell
förblifva vid 1664 års myntfot. I annat
fall skulle vi möjligen kunna fatta beslut,
hvaraf vi sjelfve hvarken kände innehållet,
eller kunde ana följderna.
Herr Rosenblad: De tvänne siste Talarne
hafva begått ett misstag, hvilket är
så vida ursäktligt, som det grundar sig på
öppna Konungabref. Men de hafva icke
anat, hvad jag icke heller anade, innan
det blef framlagdt för oss i Utskottet, nemligen
att dessa offentliga bref blifvit genom
hemliga inslructioner tillintetgjorda. Genom
dessa instructioner, lemnade till Myntet,
blef förhållandet sådant, som Herr Lefren
i sin reservation omnämnt, nemligen
att fyra särskildta myntfötter uppstodo. Troiska
ass stå nämnda i Herr Lefrens reservation;
men jag har ingenting emot, om man, i
stället för att nämna dem, tager en annan
myntfot, emedan denna icke passar in på
någon af våra vigter eller andra länders
myntmarker. Jag har icke velat uppskjuta
mitt yttrande häröfver till 1 a:te punkten,
emedan jag anser vigtigt, att myntet
blir detsamma, som Bancosedelns värde.
Derföre anhåller jag vördsamt om den proposition
jag framställt, eller ock det för
-
376 Den 16 October e. m.
behåll, att vid ia:te punkten må bestämmas,
hvad som skall förstås med myntfoten.
Herr Lefrén: flere Ledamöter hafva
begärt proposition derpå, att vid iarte
punkten den fråga må discuteras, i hvilken
vi nu äro på vägen att inleda oss.
Till upplysning för Herr Cederschjöld får
jag nämna, att beräkningen grundar sig på
Svenska ass, hvilka äro precist lika med
de Troiska, som redan voro bestämda, innan
Christna Religionen infördes i Norden.
Herr Hjerta: Det är verkligen svårt,
att icke motsäga den principfråga Herr Rosenblad
väckt, måhända den vigtigaste för
dagen, nemligen huruvida man i silfvermynt
skall se varan eller tecknet, d. v. s.
att silfvermyntet icke bör få vara mindre
än sedeln, och sedeln deremot hänvisa på
varan till dess fulla belopp. Jag måste i
ren motsatts mot Herr Rosenblad yttra,
att man aldrig efter naturens ordning kan
intvinga silfvermyntet sill samma värdesom
sedeln; ty det ligger i fördelen af det representativa
myntet, att det skall stå i
högre värde, emedan det är beqvämare,
än det verkliga. Man mäste således låta
sedeln gälla för varan, och silfret för sedeln,
så att hvar och en önskar byta ut
den förra emot det sednare. Om man icke
reder dessa begrepp, så famlar man i ett
chaos. Herr Rosenblad gör ett ganska stort
Den 16 October e. 1x1. 377
misstag, då han lägger så mycken vigt på
1664 års myntfot. Det är visst sannt, att
enligt senare förordningar 4- och 2-sk.-stycken
blifvit utmyntade på annat sätt än R:drrj,
men då t. ex. 12 fyraskillingsstycken i alla
fall innehålla lika mycket silfver, som ett
R:drs-stycke, göra ju dessa underafdelningar
ingen förändring. En annan fråga blir
i i2:te punkten, huru det nya myntet skall
se ut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemsaällde, om icke, i
anledning af flere Ledamöters förbehåll om
rättighet för Ridderskapet och Adeln, att
vid i2:te punktens afgörande besluta om
myntfoten, det vore lämpligast uppskjuta
denna fråga, till dess i2:te punkten till
pröfning förekommer.
Ropades Ja,
Herr Rosenblad: Jag har ingenting emot
att medgifva mina motståndares önskan, endast
den förklaring bifogas, att Ståndet har
sig öppet bestämma hvad med 1664 års
myntfot bör förstås; ty nu innefattas derunder
egentligen ingenting annat än hela
Riksdalersstycken.
Herr Cederschjöld: Den siste Talaren
tyckes icke bestrida, att ju SpecieR:drn
skall blifva densamma efter 1776 års myntfot,
som efter 1664; och när i Betänkandet
icke omtalas annat än 1 R:dr, så kan
378 Den 16 October e. m.
dermed väl icke menas annat, än ett SpecieRiksdalersstycke
efter 1664 års myntfot.
Friherre Cederström, Jacob'. Det synes
undfalla Herr Rosenblad, att hans framställning
innehåller en contradiction emot
hvad han sjelf påstår. Han uppgifver, att
man skulle förklara hvad 1664 års myntfot
betyder. Det kan icke vilja säga annat
än 1664 års myntfot, och icke någon
annan, vare sig af 1772 eller hvilket annat
år som heldst. Vi skola derföre bedja
honom att icke oroa sig med några skuggbilder,
heldst han sjelf medgifvit, att 1664
års myntfot blott är för Riksdalersstycket.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yitrade, alt då Ridderskapet
och Adeln redan bifallit Hans Excellences
hemställan, att frågan om myntfoten
måtte uppskjutas, till dess i2:te punkten
förekommer, återstod för närvarande ej
annat, än att framställa proposition å första
punkten i öfrigt; men som densamma,
genom Ridderskapets och Adelns bifall till
Utskottens förut under N:o 1 meddeldte
Betänkande, redan blifvit af Ridderskapet
och Adeln godkänd, ansåg Hans Excellence
berörde punkt nu icke erfordra någon vidare
åtgärd; hvaruti Ridderskapet och Adeln
äfven hördes instämma,
2:dra Punkten.
Att proportionen af Bankens reella fond
Den 16 October e. m. 379
till Sedelstocken, dertill räknadt Banco- och
Riksgäldssedlarnes sammanlagda belopp efter
ett afdrag, motsvarande Bancolånen på
metaller, exportabla effecter och LåneBanksobligationer,
må förklaras skola blifva som
5 till 8, innan silfverutvexlingen får taga
sin början.
3:dje Punkten.
Att, vid beräkning af Sedelstocken,
summan af depositioner i WexelBanken,
vid den tidpunkt, då anmälan om utvexlingens
verkställighet skall af BancoFullmägtige
ske, må antagas till 2,400,000 R:dr,
på så sätt, att hvad som öfverstiger detta
belopp, skall tilläggas summan af utelöpande
sedlar, och hvad depositionerne äro
mindre, afgå på den summa, som i sedlar
beräknas fordra inlösen.
Dessa tvenne punkter blefvO', livar för
sig, af Ridderskapet och Adeln ,bifallne.
4'.de Punkten.
Att till beredande af den förstärkning
939,068 R:dr 7 sk. 7 r. silfver åt
reela fonden, som blifver nödig för att
bringa densamma till det nödigt ansedde
förhållandet af 5 till 8 mot utelöpande
Sedelstocken, BancoFullmägtige måga berättigas,
att, ä de tider Fullmägtige finna
tj enl igast, till silfveruppköp , efter möjligaste
bästa pris, använda:
3So Ben 16 October e. m.
a) det år 1826 lyftade Spanmåls-creditivs
belopp 1,000,000 R:dr;
b) de af 1828 års Ständer till silfverköp
såsom ersättning för uttagne piastrar,
anviste 66,666 f Ruby och dessutom, i
likhet med hvad Ständerne dä jemväl
b e slutit, 266,666 % Rulr i Bancosedlar
årligen till och med i834i och
c) de under samma tid årligen ingående
2 procent^ calculerade till 5ooo Hulr silfver
för hvarje är, af de fastighetslån
Rikets Ständer 1823 be slutit.
Herr Skogman: Vid denna punkt hemställer
jag, huruvida det icke må anses öfverflödigt
att uppgifva summanq3q,000 R:dr,
emedan den är dagliga förändringar underkastad,
och redan blifvit förminskad genom
verkställda silfverköp.
•
Herr Hjerta: Förhållandet är väl sådant,
att summan icke är annat än en benämning,
den Utskotten ansett nödigt utsätta,
för att bestämma någon proportion
för de medel, som skola aflemnas till silfverköp;
men jag tar mig friheten fästa uppmärksamheten
derpå, om det icke är nödvändigt,
att någon garanti finnes; ty i tillämpningen
förutsattes bland annat, t. ex.
en tillgång genom återbetalningen af 1826
Ars lyftade undsättnings-creditif; men om
dessa medel icke skulle inflyta, så ser jag
ej, huru det nödiga beloppet skall anskaf
-
Den 16 October é. m.
38!
fas. Jag tror visst icke, att summan bör
antagas så, att det något betyder på skilling
och runstycken; men anser den likväl
böra finnas. Jag bekänner, att jag nu
talat emot hvad jag förut yttrat, att nemligen
ett så stort förhållande emellan silfver
och sedelmassan icke behöfdes, emedan
jag ansett förhållandet af 5 till g, till
och med 5 till to, tillräckligt i Sverige.
Men du detta förhållande nu en gång blifvit
bestämdt, anser jag mig skyldig att,
åtminstone vid detaillernas uppgörande, vara
så noggrann, som möjligt, emedan om
allsingen garanti i detta fall funnes, och BancoStyrelsen
lyckades införskrifva en mängd
silfver på en gång, kunde den göra realisation
när den behagade.
Herr von HartmansdorffAugust'. Uti
inledningen till punkten har Ridder
skapet
och Adeln redan beslutat, att redbara
fonden skall förhålla sig till sedeltnassan
såsom 5 till 8. De sedermera förekommande
momenten bestämma blott,
hvilka medel skola användas till detta förhållandes
ernående. Den summa, som erfordrades,
då Utskotten uppgjorde sin beräkning,
är här införd. Den har sedermera
undergått förändring genom silfverköp,
och kan i närvarande ögonblick icke bestämdt
uppgifvas, utan uträkning för dagen.
Men det är också likgiltigt, hvad den
utgör på skillinge», blott Ridderskapet och
38a
Den 16 October e. m.
Adeln säger, att till den förstärkning af
redbara fonden, som erfordras för att den
må utgöra 5 till 8, mot sedlarne, få BancoFuilmägtiga
använda ifrågavarande tillgångar.
Derigenom uppstår ingen fara, att
BnncoFullmägtige skola få för mycket medel
om händer; enär det af den påföljande
5:te punkten, inhemtas, att man måste
derå anticipera, för att inom den utsatta
tiden ernå det äskade förhållandet.
Herr Skogman förklarade sig hafva
blifvit förekommen af Herr von Hartmansdorff1,
med hvilken han sig förenade.
Friherre Cederström: Då hufvudändamålet
i denna punkt endast är alt anvisa
de medel BancoFullmägtige hafva att använda,
så är det öfverflödigt, att införa någon
summa, hvilken icke kan bestämmas
ens för den dag BancoFullmägtige göra sin
beräkning, i anseende till en möjligen inträffande
concours eller dylikt, som kan
öka sedelstocken utöfver det påräknade beloppet.
Jag anhåller derföre, att denna
summa måtte utgå, äfvensom den uti momentet
Litt. c. upptagne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å hufvndmomentet af 4-de punkten.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställ
-
Den 16 O c löher e. m.
383
de, om Ridderskapet och Adela fann för
godt bifalla berörde moment med uteslutande
af den deri intagne summan c>3y,o68
R:dr 7 sk. 7 r. silfver.
Bifölls.
Herr Munck af Rosenschöld\, Eberhard’.
I Momentet Litt. c. äro 5ooo R:dr i silfver,
såsom inflytande för fastighetslån, calculerade
att, enligt hvad i början af /\:de
punkten står omnämnt, an vändas af BancoFullmägtige
till silfveruppköp. Delta måtte
nödvändigt vara ett redaclionsfel, ty att
uppköpa silfver för redan ingånget silfver,
kan väl icke vara Utskottens mening. Helt
annat vore om Rikets Ständer besluta, såsom
jag vid sista Riksdagen yrkade, att
låntagarne äga rättighet att utgöra räntor
och afbetalningar i Bancosedlar, efter den
cours som Fulltnägtige sjelfva utsatt för
låntagarnes inbetalningar, och Fullmägtige
sedan för dessa sedlar uppköpa silfret.
Men som Rikets Ständer ännu ej beslutat
en sådan åtgärd, och det ej lärer gå
an, att stadga, det silfver skall uppköpas
för silfver, så hemställer jag, om icke en
redactionsförändring i detta afseende må
äga rum.
Herr von Hartmansdorff: För min del
har jag förlitat mig derpå, att Ridderskapet
och Adeln följt den samma ordning i
besluten, efter hvilken Herr Grefven och
384
Den 16 October e. m.
LandtMarskalken för oss framstält fragorne,
och att således Ridderskapet och Adeln endast
bifallit den del af 4;de punkten, sorn
föregår de littererade momen terna. Ibland
dem kan jag ej gilla Litt. c.; utan instämmer
fullkomligt med Herr Skogman, att
uppgiften å summan 5ooo R:dr årligen bör
borttagas, och blott de 2 procenten qvarstå,
ty antingen mer eller mindre af fastiglietslånen
inflyter, kommer det dock att lill
sitt ändamål användas. Herr Munck af Rosenschöld
synes också hafva rätt i sin anmärkning,
att ordalydelsen verkligen är felagtig,
då der står, att silfver skall för silfver
uppköpas. Men derunder åsyftas ett
förslag, som BancoUtskottet redan måtte
hafva gjort, eller också snart inlemnar, att
nemligen de, som äga så kallade Silfverlån,
skola få göra sina inbetalningar med sedlar
i stället för silfver. Om detta beslut, hvarigenom
BancoStyrelsen skulle komma att
bespara låntagarne besväret att sjelfva köpa
silfver, är fatladt eller varder fattadt, så
äro ordalagen rigtiga. Men i alla fall anhåller
jag att orden: Calculeracle till 5ooo
R:dr Silfver för hvarje är_, måtte ur Momentet
c. borttagas.
Herr Hjerta: Jag tror, alt saken måste
afhjelpas, emedan felet i redactioneu är
obestridligt, och detta afhjelpande låter sig
aldrabäst göras om Momentet Litt. c. bortta
-
Den 16 O c t o b e r e. m.
385
tages, samt i Momentet Litt. b., uppflyttas
innehållet af Litt. c., likväl såsom Herr Skogman
föreslagit, eller att Summan 5ooo R:dr
Silfver må derifrån utgå.
Herr Ribbing, Arvid: Jag är förekommen
af Herr von Hartmansdorff, och tror,
att Ridderskapet och Adeln endast bifallit
Hufvudmomentet af 4;de punkten, eller att
Fullmägtige må berättigas till silfveruppköp.
I de följande Momenterne upptages,
hvilka medel dertill skola användas, och
som vi genast öfvergått till det sista af
dessa Momenter, torde detta icke vara enligt
med ordningen.
Herr Rosenblad: Såsom Ledamot af
BancoUtskottet får jag förklara, att Utskottet
väl tillstyrkt, men Rikets Ständer ännu
ej beslutat, betalningen af silfverlån med
papper. Jag medger, att Utskotten begått
ett grammaticaliskt fel, men jag måste också
för min egen grammaticaliska reputations
skull förklara, att jag icke har någon del i
denna redaction. Jag erkänner onödigheten
af Momentet Litt. c., men yrkar, att näst
efter slutet af Momentet Litt. b. må tilläggas:
Och dessutom till förstärkande af Bankens
reela fond, de under samma tid &c.
Detta är dock en småsak, ty hvar och en
kan i alla fall begripa meningen. Jag anhåller
om proposition å hela 4;de punkten,
45 H. 25
386
Den 16 O c t o 1) e r e. m.
likväl med borttagande af de 5ooo R:dr
Herr Skogman anmärkt, oell Momentet Litt.
c. såsom Herr Hjerta föreslagit, samt med
det tillägg i Momentet Litt b. jag tillstyrkt.
Herr Munck af Rosenschöld: Oaktadt
jag läst Grammatican, kan jag ej finna något
grammaticaliskt fel vara begånget. Felet
består deruti, att Utskotten föreslagit, att
silfver skall användas till silfveruppköp, och
detta är väl icke något grammaticaliskt fel.
Grefve von Schwerin: I 5:te punkten
står, att Fullmägtige lill behöllige silfveruppköp
få anticipera på de årligen ingående
inkomsterna. Härtill räknas ingående
2 procents afbetalning å fastighetslånen, mot
betalning i silfver för åren i83a, 33 och
34- Summan 5ooo R:dr kan, såsom förslagsvis
ditsatt, borttagas. Något verkligt fel i
uppställningen, såsom Herr Munck af Rosenschöld
påstått, finnes icke. Som Momentet
Litt. c. står omnämdt uti 5:te punkten,
torde det äfven i närvarande f.de punkt
böra qvarstå. Man behöfver endast uti 5:te
punkten efter orden Litt. b och c sätta
ordet: calculerade i stället för upptagne.
Herr Rosenblad: Jag finner visserligen,
att det är förstärkning af Silfverfonden, som
Utskotten afsett, ty det synes af början i
4:de punkten; men i afseende på redactionsfelet
åberopar jag hvad jag nyss anfört.
Den 16 October e. m. 087
flans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Mar skalken yttrade, att sedan Ridderskapet
och Adeln, med uteslutande af
elen i Hnfvudmomentet intagne summa, redan
bifallit berörde Moment, återstod för
Ridderskapet och Adeln alt afgöra de påföljande
Momenterne Litt. a, b och c, hvarå
proposition ännu icke blifvit framställd. Och
hemställde Hans Excellence alltså, om Ridderskapet
och Adeln fann för godt bifalla
Momentet Litt. a.
Ropades Ja.
Hans Excellence gjorde derefter proposition
till godkännande af Mom. Litt. b.
Bifölls.
Herr Hjerta: Sedan Momenterne Litt.
a. och b. nu blifvit bifallne, anhåller jag,
att i stället för Momentet Litt. c. må i Momentet
Litt. b. vid slutet deraf tilläggas:
Och dessutom till samma ändamål de under
samma tid årligen ingående 2 procent af de
Fastighetslån Pakets Ständer år 1823 beslut
it.
Herr Cederschjöld: Jag hemställer, om
det är skäl att utan nödvändighet frångå
formen för Utskottens Utlåtande, emedan
JemkningsBetänkande deraf skulle blifva en
följd. Jag anhåller således att Momentet
Litt. c. får stå qvar, men summan booo
45 II. 25*
Den 16 O c t ober e. m.
R:dr derutur borttagas; emedan jag icke ser
någon nytta af sammandragningen, och vi
derigenom slippa besväret med en Jemkningsoperation.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Jag
tror det vara ganska enkelt, att bringa så
väl Grammatikan som förnuftssluten i öfverenstämmelse,
om nemligen i slutet af
Momentet Litt. c. tillägges: så vida ej inbetalningarne
i silfver inflyta.
Herr Rosenblad: För sakens skull kan
jag ej instämma i den sista Talarens tillägg,
ty äfven om BancoUtskottets Betänkande
angående fastighetslånen bifalles, är
det dock alltid låntagarne öppet, att göra
sina inbetalningar i silfver, och äfven dessa
afbetalningar äro påräknade till förstärkning
af den reela fonden. Jag kan således ej
medgifva den föreslagne ändringen, emedan
det ändrar sjelfva saken. Men som en
verklig ofullständighet i grammatikaliskt eller
logiskt hänseende förefinnes, instämmer
jag i den af Herr Hjerta föreslagne ändring,
bestående uti borttagandet af Momentet Litt.
c. och dess införande i Momentet Litt. b.
Friherre Palmstjerna: Så vida fastighetslånen
inflyta i silfver, lärer det ej bero
af Fullmägtige att dermed förstärka den
reela fonden; ty af silfver, som insattes,
blir reela fonden förstärkt, utan någon åtgärd
af Fullmägtige, och något uttryck här
-
Den 16 O c lo ber e. m.
3S9
om behöfver således icke i punkten införas.
I öfrigt, om, såsom Herr Rosenblad
föreslagit, Momentet Litt. c skulle försvinna,
kommer fjerde punkten i collision med
den 5:te, der det föreslås, att anticipera
på dessa 2 procent, som i momentet Litt.
c äro omnämnde. Om inbetalningarne af
silfver blott skulle förstärka fonden, men
silfveruppköp för det, som i sedlar inflyter,
ej äga rum, så blifver en ändring af
5:te punkten nödvändig. Jag tror derföre,
att det är bäst, att endast tillsätta de ord
jag föreslagit,
Grefve von Schwerin: Jag vill blott
fästa uppmärksamheten på 5:te punkten,
der det står: att BancoFullmägtige före 1831
års slut skola verkställa förvexling till silfver
utaf förenämde, under Litt. b. och c.
upptagne, summor; det vill säga: BancoFullmägtige
skola få utgifva sedlar för det
silfver de komma att invexla, utan att genom
dessa sedlar förhållandet emellan silfver
fond och sedelstock skall anses rubbadt.
Jag hemställer att orden: de under Litt. c.
nämnde af betalningar jemväl få i beräkning
tagas måtte i 5:te punkten införas.
Herr Hjerta: Hela anledningen till denna
tvist ligger i BancoVerkets hemlighet.
Der bokföres reela fonden under namn af
GeneralCassa; alla inbetalningar, som skei
silfver, anses icke förstärka reela fonden,
3yo Den 16 Octo ber e. m.
så länge de stå på låneräkningen; derföre
är det alltid nödvändigt, att öfverflytta från
LåneBanco-räkningen dessa inbetalningar till
den reela fonden, men detta betyder intet;
ty vi få alltid tillfälle göra en ändring i
5:te punkten, då den blifver föredragen.
Nu är frågan om alt göra f.åe punkten tydlig,
och då böra vi bibehålla Momentet Litt.
c.j samt endast tillägga de ord jag nyss föreslagit.
I 5:te punkten nämna vi ej Momenten
Litt. b och c, och dermed är hela
saken slut.
Herr Hegardt, Christian Bernhard: Jag
finnér ej anledning, att göra någon ändring
i redactionen af denna punkt af Utskottens
Utlåtande. Då man först nämner, att till
silfverköp skall användas de 2 procent af
inbetalningarne på fastighetslånen, ser jag
ej hvarföre icke må nämnas, det man calculerat
dessa 2 procent till hvad de verkligen
utgöra, nemligen 5ooo R:dr. Jag hemställer
derföre, att Utlåtandet i denna del
mätte oförändradt antagas, på det ej skiljaktighet
i beslut med de andra Stånden må
uppkomma.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Momentet Litt. c.
Ropades Ja och Nej.
Herr Stråle, Nils Willielm: Jag vägar
vördsamt hemställa, örn icke, för att för
-
Den 16 Octo ber e. m.
lika alla meningar, man kunde tillägga, alt
till förstärkning af Bankens reela fond användes
äfven hvad som i afbetalning å fastighetslånen
inflyter, hvarigenom man undgår
att närmare bestämma, huru afbetalningarne
å dessa lån skola verkställas,
Herr von Hartmansdorff: För att komma
till något slut i denna sak, anhåller jag,
alt Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
meddela oss något förslag, hvartill vi
kunna svara Ja, eller Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att Momentet
Litt. c måtte erhålla följande lydelse:
De under samma tid ärligen ingående
2 procent af de fastighetslån Rikets Ständer
t823 beslutit.
Rifölls.
Friherre Cederström: Sedan Ridderskap
pet och Adeln nu beslutat, att Fullmägtige
är oberättigade, att för möjligaste bästa pris
uppköpa silfver för de summor, hvilka sedermera
blifva bestämde, anser jag mig böra
förklara, att denna anstalt kommer att
medföra cursens bestämda stigande , ty
samma interesse, som förut nödgade köpmannen
att söka cursens nedsättande, då
silfret ej fick till högre än 128 sk:s joris
uppköpas, samma interesse bjuder nu köpmannen
att söka höja cursen, för att få så
3<p Den 16 October e. m.
mycket som möjligt för sitt silfver. Jag
anser mig böra i Protocollet förvara denna
min tanka, och framtiden skall tillräckligt
visa, hvilkendera åtgärd varit nyttigast.
Herr Hjerta". Jag instämmer helt och
hållit i Friherre Cederstiörns mening, och
skulle reservera mig emot beslutet, örn jag
ej förutsåg möjligheten aLt vid tillämpningen
kunna inskränka denna speculalionsanda.
Den är endast med ett streck afhulpen, om
Fullmägtige äga rättighet att proclamera,
det jernlånen för en tid upphöra. Hela speculationsandan
i denna del skull då vara slut.
Herr Stråle: Jag skulle dela Friherre
Cederströms och Herr Hjertås farhågor, om
BancoFullmägtige skulle vid växelupphandlingen
så oförsigtigt gå till väga, att de på
Bernsen tillkännagåfvo det behof, som erfordrades,
och derefter ovilkorligen köpte till
det pris, som begärdes; ty då skulle cursen
ovilkorligen stiga; men vi hafva tillförene
i flera år till betalande af utländska
skulden genom RiksgäldsContoiret köpt vexlar,
titan att cursen stigit, emedan RiksgäldsContoirets
Fullmägtige icke anmälde
sig, förrän Börstimman var slutad, och man
fann, att några vexlar voro öfver, det vill
säga att säljare af vexlar funnos, utan att
köpare anmälde sig. Om cursen skulle uppjagas,
derföre att man viste, det Banken
ämnade köpa vexlar, så behöfde endast
Den 16 October e. m.
3g3
Banken några postdagar inställa allt uppköp,
och j;ig är öfvertygad, att cursen genast
skulle falla, så framt icke andra orsaker
voro till vexelbrist verkande.
5:te Punkten.
sitt Fullmäktige måga berättigas, att
före i83i års slut verkställa förvexling till
silfver utaf förenämnde under Litt. b. och
c. upptagne summor, för åren till och med
i834, och till följe deraf Fullmäktige, vid
den före anmälandet anställde beräkning öfver
Bankens silfverfonds förhållande till
sedelstocken, till utrönande, huruvida reela
fonden finnes motsvarande af den senare,
få af draga förskottsbeloppet af anslagen för
de trenne åren i83z, 33 och 3f, de der successivt,
eller med -J- för hvarje af desse år
ingå, från den verkligen utelöpande sedelstocks-summa
vid den tid, då Fullmägtige
anmäla, att Banken är färdig till silfverutvexlings
öppnande.
Friherre Cederström: Jag är ej emot,
alt Fullmägtige få anticipera på de bestämda
anslagen, ty i händelse cursen faller,
bör summan, hvarföre silfver köpes, vara
så illimiterad sorn möjligt. Men att låta
anticipera på dessa summor, utan att bestämma
en viss curs, hvarutöfver Fullmägtige
ej få gå, anser jag både obetänksamt,
och i högsta grad olämpligt. Mig synes således
128 sk. böra vara den curs, utöfver
394
Den 16 O c t o ber e. m.
hvilken Fullmägtige icke böra få upphandla
silfver.
Herr Rosenblad: Under discussionen inom
Utskotten har man trott sig finna, att
utsättandet af ett maximipris endast skulle
reta speculanterne till högre pris. Deremot
då man icke utsätter någon summa, betager
man Börsen möjligheten att tvinga Banken
till hvad pris som helst. Enär man
sett, att Banken i denna sommar uppköpt
silfver till högre belopp än den summa,
till bvars anskaffande man nu äger arne år,
så kan jag ej finna, huru man kan hysa
några farhågor i detta afseende; jag tillstyrker
derföre bifall å Utskottens förslag.
Herr Hjerta: Jag inser fullkomligt behörigheten
af Friherre Cederströms fruktan
så mycket mera, som jag tror, att det i
dessa dagar visat sig, att man trott sig kunna
tvinga Banken, att betala a tout prix,
fastän raan ännu icke borde tänka på några
sådana speculalioner. Jag inser visserligen,
att det förhållande kan äga rum, att
cursen kan uppdrifvas till i3a ja ända tili
i/jo sk. och att vi då ej om 2 år kunna
verkställa realisationen; men jag anser mig
också böra förklara, att jag tror det vara
möjligt att uti de reglementariska föreskrifterna
motarbeta ett sådant förhållande; ty
då bemödandet i denna del endast kan utgå
från eu klass medborgare, kan det läU
Den 16 October e. m.
3g5
teligen tillintetgöras genom lemnad rättig/
het åt Fullmägtige, att, då de se exporthandlanderne
hålla på vexlarne, afslå alla
lån på exportabla effecter. En sådan åtgärd
skulle genast tillintetgöra speculationen,
och ju längre möjligheten att få köpa
silfver genom speculationen fördröjes, ju
våldsammare skall tillgången på vexlar blifva.
En sådan tillåtelse för Fullmäglige
skulle icke vara på något vis skadlig, när
beslutet ej verkställdes, förrän omständigheterna
det påkallade. Jag tror således,
att correclivet, att hindra speculationen,
ligger just uti de i sista punkten omtaldte
Bancolån. Jag tillstyrker derföre bifall å
5 punkten.
Herr Tham, Wollrath: Jag vill ej disputera,
att icke Börsen skall bjuda till att uppdrifva
cursen, men detta beror icke ensamt
på Stockholms Börs; derpå hafva vi under
Riksdagen haft bevis, då ymnig tillgång funnits
på silfver efter 128 sk:s curs. BancoStyrelsen
har icke ensamt köpt af Stockholms
handlande, utan Götheborgs Börs
har gjort största lefverancerna. Samma förmånliga
förhållande skall äfven hädanefter
äga rum, om ej missvextår inträffar, och
en betydlig spanncmålsimport blir nödvändig;
ty då kan man förmodligen icke hindra
cursens stigande. Men om missvext
kan undvikas, är jag öfvertygad, att behofvet
af penningar hos dem, sorn hafva vex
-
3g6 Den i6 O c tobe r e. m.
lar, skall förmå dem att sälja dem till Banken,
eller anskaffa silfver för desamma, oaktadt
allt hvad Stockholms Börs kan göra
för att motarbeta det. Jag tillstyrker således
i allo bifall å Utskottets förslag till
5 punkten.
Uppå derefter gjord framställning blef
5:te punkten af Ridderskapet och Adeln bifallen.
6:te Punkten.
Att tidpunkten för silf ver utvexlin gens
början ej md af Rikets Ständer närmare bestämmas
, än genom meddelad föreskrift åt
Bart co Fullm äg t ige, att, efter fullbordandet
af alla föreskrifne förberedande åtgärder,
senast vid i83i års slut, hos Kongl. Maj:t
göra underdånig hemställan, om utsättande
af tiden, då utvexlingen skall taga sin
början.
Herr Hjerta: Då 3:ne Stånd redan gillat
6 punkten torde det vara förgäfves, att
deruti tillvägabringa någon ändring, men
jag tillstår, att om detta vilkor, senast vid
i83i års slut, antages, skola starka motverkningar
att intilldess få uppköpa nog silfver
uppstå. Yi böra ej dölja för oss, att här
finnas mägtiga interessen, som länge motverkat
realisationen, och hvilka nu skola
använda sina sista krafter för samma ändamål.
Om berörde vilkor aldrig funnes,
skulle realisationen vara mycket lättare att
Den 16 October e. m. 397
tillvägabringa. Derförutan skulle realisationen
på ett eller högst 2 år lätt kunna
gå för sig, men deremot med bibehållande
deraf skall det kunna bända, att vi få vänta
till nästa Riksdag. Jag vågar derföre
icke allenast föreslå, alt de af mig anmärkte
ord: senast vid i83i års slut måtte utgå,
utan ock att de öfriga Stånden må inbjudas
att deruti instämma. Jag anser detta
vara af yttersta vigt, synnerligen då förhållandet
af 5 till 8 är bestämdt. Som bibehållandet
af de ifrågavarande orden göra
hufvudsaken mera omöjlig, anhåller jag om
proposition å mitt förslag.
Herr von Hartmansdorff: Om 3 Stånd
redan bifallit denna punkt, anser jag öfverflödigt,
att ingå i någon öfverläggning derom.
Det förundrar mig eljest, att den värde
Ledamot, som vanligtvis plägar se all
ting så ljust, vid detta tillfälle bar så mörka
utsigten Två år tyckas vara all den tid,
som behöfves för det bristande silfrets anskaffande,
då så mycket silfver i år ingått.
Den värde Ledamoten befarar, att köpmännen
skola alltför länge bålla på sina vexlar.
Jag åter tror dem vara dertill alldeles
oförmögna, emedan de skola utan tidsutdrägt
och ofta förskottsvis betala det jern,
eller andra varor, som de af Rikets innebyggare
till utskeppning emottagit, och hvilka
nu mera än förr, betalas med vexlar sedan
priset på colonialvaror fallit så ansen
-
3g8 Den iG October e. m.
ligt, att Riket kan få sitt behof af socker
och caffe, utan att hela vår utförsels varde
medtages. Således hafva köpmännen denna
sommar varit glade, att få förvandla sina
vexlar lill Bancosedlar, genom införskrifning
af silfver åt Banken, i stället för kramvaror
åt kryddbodarne. Utan tvifvel skall
detLa förhållande fortfara flera år, än som
påräknas till silfverutvexlingens verkställighet,
ty behof att införskrifva spannemål synes
icke vara att befara, och brist eller
stegring af colonialvaror ännu mindre. Jag
tillstyrker bifall å denna punkt.
Herr Rosenblad: Herr von Hartmansdorff
har fullständigt visat, att någon sammansättning
af köpmännen för att hålla på
vexlarne icke är fruktansvärd. Till hvad
Herr Tham yttrat om speculanler äfven
utom Stockholms Börs får jag tillägga, att
silfverköpen äfven begagnas såsom en Discont-anstalt,
emedan de handlande behöfva
Svenskt mynt, och kunna när som helst
erhålla förskott till upphandling af silfver.
Jag anser således ingen farhåga böra uppslå
för anskaffandet af 85o,ooo R:dr i silfver,
när redan i år samma summa med
lätthet kunnat anskaffas. Ett mägtigt interesse
visar oss nödvändigheten alt utsätta
en tid, då realisationen börjar. Mångfaldiga
omständigheter och mägliga fördomar
hafva nödgat de Ledamöter, som yrkat,
att realisationen skulle genast verkställas,
Den 16 October e. m.
399
att afstå derifrån. Då 20 års oordningar
qvarstå, och allmänheten ser, att realisationen
ej genast kan för sig gå, skulle allmänheten
möjligen kunna hysa misstanka,
att den ännu i mångå år fördröjes; men
finnes deremot ett Lagbud, att Fulimäglige
innan 183 r års slut skola vända sig med
sin anmälan till Regeringen, kon allmänheten
vara trygg. Af denna orsak kan jag ej
frångå Utskottens Utlåtande, utan förenar
mig med Herr von Hartmansdorff i anhållan
om bifall derå.
Herr Hjerta: Sådana angelägenbeter,
som denna, äro, ehuru allmänna, likväl så
lika de enskifta, alt om man ett ögonblick
afvander uppmärksambeten, huru det enskilta
förhåller sig, misstager man sig genast.
Frågan är nu helt enkel, att, omen
köpman säger åt flera andra, att han vill
inom en viss tid hålla så och så stor kassa,
skola alla öfrige köpmän söka hvad de kunna
vinna på hans sträfvande i denna del.
Då vi beslutat, att 5 lill 8 skall vara proportionen
i vår realisation, går det ej an
att föreskrifva en viss dag, när detta förhållande
skall vara inne, ty det är att gifva
rigtning åt speculationen. Det är mera
möjligt, att tvinga Banken att lill högt pris
köpa sitt silfver, än att tvinga jordbrukaren
att köpa de varor man har att föryttra.
Att stifta lag för att bestämma en viss dag,
då realisationen skall börja, är det mest
4oo
Den 16 October c. m.
oformliga man kan göra, och en sädan föreskrift
duger alldeles icke, ty antingen
skall man säga, att realisationen i ögonblicket
börjar, eller låtsa anförtro tidens
utsättande åt BancoFullmägtige, hvarigenom
realisationen måhända kunde för sig gå innan
nästa skeppningstid. Att säga, det den
skall ske innan 1831 års slut, är att fästa
alla capitalisters ögon på dessa 85o,ooo R:dr,
som skola inköpas; och, mine Herrar, det
är icke så mycket fråga om dessa 85o,ooo
R:dr, som om de capitaler af flere millioner,
hvilka syfta på denna speculation utan
att kunna uppnå sin syftning. Med detta
stadgande inträffar precist detsamma som
med Magazinslnrättningen, att det gifver
en rigtning åt speculationen till vida högre
grad än som behöfves. Jag är öfvertygad,
att, om man ej bestämt tidpunkten, och
ej utsatt proportionen af 5 till 8, utan
lemnat BancoFullmägtige fria händer, skulle
realisationen varit färdig till nästa skeppningstid;
detta bade icke varit konstigt;
men om bifall lemnäs till så väl proportionens
utsättande, som tidens bestämmande,
torde realisationen ganska länge fördröjas.
Friherre Cederström: Det har blifvit
yttradt, att, om coursen steg, borde jernbeläningen
upphöra. Jag vill blott fästa
uppmärksamheten derpå, att följden skulle
blif
-
Den 16 October e. ra.
blifva ett hastigt fallande af priset på jern
utan gagn, och ett sådant förryckande af
enskildta intressen anser jag ej tänkbart att
Rikets Ständer vilja bereda. Eli utvidgad
beläningsrätt ar ett oeftergifligt vilkor, om
Banken skall uppfylla sitt ändamål och till
allmän nytta förkofras, samt vinna en orubblig
stadga. I Hvad Herr Hjerta sednast yttrat,
instämmer jag, att nemligen utsättandet
af tiden är orimligt, då det ej står i
mensklig förmåga att förutse allt, hvad sora.
kan inträffa. Om genom händelser, som ej
äro omöjliga, cursen skulle stiga till 144-  eller derutöfver, skulle tillgångarne blifva
otillräckliga, och Banken genom silfveruppköp
under sådana förhållanden aflägsna sig
från det mål man vill upphinna. Jag föreslår
derföre, att 128 sk. curs måtte utsättas
såsom maximnm för silfveruppköp.
Fullmägtige hafva derigenom tillräckligt fria
händer, men kunna dock icke genom ett missförstådt
nit bereda oberäkneliga förluster.
Herr Stråle: För min del har jag ej
föreställt mig såsom ovilkorligt, att BancoFullmägtige
voro bundne af nödvändigheten
att hafva verkställt det återstående silfverköpet
inom 1831 års slut. Men då jag
här hör, att meningen af flera Ledamöter
är så fattad, instämmer jag med Herr Hjerta
angående uteslutande af tidens utsättande.
Det är gifvit, att silfver ej inkommer utan
45 H. 26
Den ifi Octo ber e. m.
genom öfverskott af export i vår handel.
Inträffar ej en sådan, och Fullmägtige ändock
äro tvungne att köpa silfver, skall
cursen hastigt stiga och möjligheten af realisationen
förfelas. En sådan föreskrift
måste jag afstyrka, och anser Fullmägtige
böra hafva fria händer att efter omständigheterna
uppköpa silfver, så att de, då cursen
vill stiga, kunna upphöra dermed. Jag
anser det vara lämpligast, att tillägga orden:
sä vidt lämpligen ske kan; ty så fria
händer böra Fullmägtige hafva, att de ej
ovilkorligen åläggas, att inom en viss tiel
hafva Banken färdig till realisation.
Herr Rosenblad: Herr Hjerta skulle
hafva rätt, om ej ett verksamt correctif låg
deruti, att Fullmägtige äga rättighet att gifva
betydliga förskotter på silfverköp, hvilket
åter lemnar köpmannen tillfälle at skaffa
sig penningar för utskeppningen. Vi hafva
sett i år, att ehuru silfver uppköpts för
800,000 R:dr, cursen dock varit i jemt fallande;
och ehuru BondeStåndet bifallit principfrågan,
samt realisationen således kan anses
afgjord, bar cursen icke stigit ulan står
under pari; ty strängt räknadt efter Utskottens
förslag, är ia5f skill, pari, och
cursen slår nu pä 125. Då vi för anskaffande
af det återstående silfret ännu äga 2i
år, kan jag efter närvarande conjuncturer
ej se någon farhåga. Jag tillstyrker således
bifall på Utskottens förslag.
Den 16 Octo b er e. m.
4o3
Herr Tham: Man liar omtalt farhågor
för ansträngningar, som skulle söka mota realisationen.
Jag vill blott åberopa erfarenheten
från förra året. Det motstånd, som
1823 gjordes mot realisationen, grundade
sig på andra farhågor, emedan man föreslagit,
att tillvägabringa den genom utländskt
lån, och emedan man tycktes vilja bereda
en myntförbättring och rörelsecapitalets förminskande.
Hvarken myntförbättring eller
myntförsämring är nu mera i fråga. Alla
sådane speculationer äro förfallna, sedan
realisationsprincipen efter 128 skillingar blifvit
godkänd. Jag finner således ej några
farhågor i denna del böra hindra realisationen.
Jag tror deremot, alt det är nödvändigt
att utsätta en tid, för att borttaga
farhågorna hos dem, som ej tro det vara
något alfvar med realisationen, och som
ej finna den vara oundgängligen nödvändig.
Om många Capitalister kunde sammansätta
sig med stora capitaler, kunde de väl för
några månader hindra silfveruppköpet, men
speculationen skulle slutligen af sig sjelf förfalla,
och Banken få silfver för godt köp,
då flere voro i behof att afyttra deras ändamålslöst
hopade silfver. Det skulle vara
ganska lyckligt för Banken, om många speculerade
derpå. När man sett tillståndet
med handeln i år, och antager, att missvextår
icke skall inträffa, hoppas jag, alt Banken
innan i83o års slut skall hafva den påräk45
H. 16*
4°4
Den 16 October e. m.
naile silfverfonden. Jag tillstyrker bifall å
Utskottens förslag.
Herr Munck af Rosenschöld: Herr
Hjerta har önskat, att spelrum skulle äga
runi vid realisationens bestämmande. Det
af Herr Hjerta önskade spelrum finnes redan
derigenom, att sedelstocken icke är så
stor, sorn den i Bankens räkenskaper upptages.
Ty visserligen hafva flera 100,000
R:dr, sedan Banken började gifva ut sedlar,
blifvit förstörde dels genom eldsvåda och
skeppsbrott, dels ock i synnerhet genom
slitning. I anledning af hvad Herr Rosenblad
yttrat, får jag endast nämna, att, enligt
hvad jag med säkerhet vet, har cursen
i dag varit 126 sk. på Hamburg; äfvensom
det varit ganska svårt att erhålla vexlar
på London.
Herr Hjerta: Man har yttrat åtskilliga
satser, som skulle vara vigliga att besvara,
om ej Ridderskapet och Adeln insåg värdet
af hvad i detta afseende redan blifvit anfördt.
De rigtiga vexelhandlarne äro i Stockholm
endast 7 eller 8, och i Gölheborg 3
eller 4* Deraf kan man finna, huru lätt en
sammansättning af dem är att tillvägabringa.
Man har sagt, att om en myckenhet capitaler
användes till speculation härpå, skulle
capitalerna snart slippa lösa, och Banken
erhålla silfver för godt pris. Detta kunde
vara en sanning, om Ständerna ej bestämt
Den 16 October e. m.
4o5
en viss tidpunkt, inom hvilken motcalculen
Sr bestämd. Jag måste erkänna, att jag ej
så mycket drifver saken, för att lyckas tillvägabringa
någon ändring, men jag tycker,
att Ridderskapet och Adeln kunde för dess
del besluta en sådan, och inbjuda de andra
Stånden, att deruti instämma, emedan jag
förmodar, att Ridderskapet och Adeln har
det förtroende till BancoFullmägtige, att de
skola göra allt för att inom 183r års slut
hafva realisationen färdig. Herr Munck af
Rosenschöld har origtigt förstått mig, om
han trott, det jag lagt någon vigt på sedelförstöringen.
Det har blifvit anmärkt, att
cursen nu stigit till 126; det är visserligen
svårt att afgöra, antingen detta är en
följd af de väntade besluten inom RiksStånden,
eller af skeppningens slut, och
den deraf följande betalningen af skulderna
på utrikes orter. Men gifvet är det, att
Bankens behof af silfver skall blifva föremål
för vidsträckta speculalioner. Jag anser
det derföre vara nyttigt, att Ridderskapet
och Adeln reserverar sig mot följderna
deraf.
Jag skall äfven utbedja mig få fästa
uppmärksamheten på en annan ändring, som
kanhända låter något minutieust. I denna
punkt står, att BancoFullmägtige skola hos
Kongl. Majit göra underdånig hemställan om
utsättande af tiden, då utvexlingen skall
taga sin början; jag anhåller att ordet dagen
måtte sättas i stället för tiden_, ty annars
4o6
Den 16 O c t o b e r e. m.
skulle det kunna hända, att Kongl. Majit
uppä BancoFullinägtiges underdåniga anmälan
svarade, alt det ännu ej är tid.
Grefve von Schwerin: Herr Hjerta har
visserligen rätt deruti, att dessa angelägenheter
borde såsom enskilla angelägenheter
af lika art behandl as. Endast det vore möjligt
att förena alla till en åsigt af ämnet;
men alla, sorn varit Ledamöter af BancoUtskottet,
skola kunna intyga, hvad tålamod
det behöfts, för att få dem, som äro mot
principen i allmänhet, så långt som redan
skett. Allt har måst gå för sig i förlikningsväg;
bestämmandet af 1831 års slut, ordet
tiel i stället för tlag, har måst göras till föremål
för negociationer. De, som önska en
snar realisation, borde icke envisas mot detta
bestämmande af 1831 års slut. Deri ligger
dock uttryckt den önskan, att realisationen
ej må utöfver den tiden fördröjas. Skulle
nu Ridderskapet och Adeln vilja i denna
del annorlunda besluta, och inbjuda de andra
Stånden, alt deruti med sig instämma,
så skulle möjligen för minoriteterne i de
andra Stånden öppnas en utsigt att få realisationen
uppskjuten först till nästa Riksdag,
och sedan måhända ett tiotal af år.
Hvad i en framtid skall hända, kan ej mathematiskt
beräknas, ty der krafterna stå i
strid med hvarannan, förblifver alltid utgången
problematisk. Jag är visserligen öfverlygud,
att ingen svårighet skall möta,
Den 16 O c t o b e r e. m.
alt cili ål la de 700,000 Riksdalerna, som ännu
fela. Det är icke Börsen man skall
vända sig till för att få dem. Det är för
dagen blott, som den har silfver att disponera.
Alla de, som komma att finna uträkning
att taga capitaler utifrån, måste laga
in dem i silfver. Genom dessa kommer
silfver tillfyllest, så snart sedelns silfverrörelse
är gifven, och så framt genom fri vexling
sedelns oafbrutna inlösen med silfver
är garanterad. Det är ingen omöjlighet,
att ju inom i83o års slut den beslutade fondförstärkningen
kan vara beredd. Då dessutom
3:ne Stånd redan fattat sina beslut,
skulle den föreslagna inbjudningen blott leda
till att förhala tiden. Mycket återstår ännu.
Lagarne äro ännu icke redigerade; de skola
sedan föreläggas Kongl. Majrt. Kongl. Maj:t
skall inhämta Högsta Domstolens tankar öfver
dem. Låtom oss icke förspilla tiden
med obetydligheter. Jag tillstyrker bifall
å Utskottens förslag.
Friherre Cederström: Visserligen är
tron en rnägtig ting, hvarmed man påstår
sig kunna göra under, men jag anser, alt
man mindre bör bygga på tron, än på de
beräkningar man äger anledning att göra.
Jag hemställer derföre, att utsättandet af
1831 måtte utgå, hvarjemte jag begär, att
en bestämd maximicurs måtte utsättas, och
slutligen att ordet tiden icke må förändras
till dagen, på det ingen måtte supponera,
4o8
Don 16 October e. m.
att det icke är Kongl. Maj:t, som bestämmer
tiden.
Herr Hegardt: Sedan Utskotten af förekomne
anledningar funnit sig föran fåtne
att, frångående sitt första beslut, icke utsätta
viss dag, då silfverutvexlingen sednast
borde ovilkorligen taga sin början, och trott
sig böra till Kongl. Maj:t öfverlemna, att
uppå BancoStyrelsens underdåniga hemställan
derom i nåder förordna; så anser jag
den bemälte Styrelse gifne föreskrift, att inom
1831 års slut hafva fullbordat alla till
detta ändamål nödiga förberedelser, egentligen
åsyfta, att för Kongl. Maj:t uttrycka
Rikets Ständers önskan, det denna högst
vigtiga angelägenhet, nemligen silfverutvexlingens
början, eller den beslutade Realisationens
verkställighet, icke måtte utöfver
nämnde tidpunkt uppskjutas. Jag förenar
mig således med Grefve von Schwerin, att
denna föreskrift ej måtte utgå. Jag kan ej
dela Herr Hjertås farhågor, att sådane sammansättningar,
som han omnämnt, äro alt
befara. Jag tror, att hvar och en säljer sina
vexlar, då han finner det fördelaktigast;
och att Banken icke saknar utvägar att, oberoende
af dylika föga möjliga eller sannolika
sammansättningar, anskaffa det för utvexlingens
företagande ännu erforderliga silfverförråd,
vare sig genom egne ombud å
utrikes ort, eller medelst vexelköp härstädes
genom tredje mau, då Trassenlcn icke
Den 16 October e. m. 4°9
nödvändigt behöfde veta, att de skedde för
Bankens räkning. Hvad cursens stegrande
i dessa dagar beträffar, kan jag ej positift
uppgifva orsakerne dertill, emedan de kunna
vara mångfaldiga; men särskilt har jag
mig bekant, att ett visst Embetsverk gjort
en utomordentlig Vexelupphandling, sorn
möjligen kunnat medverka till Vexelcursens
böjande med några skillingar för R:dr
Hamb. B:co. För öfrigt finnas många andra
anledningar dertill, såsom betalandet af skulderna
på utrikes ort för denna sommars import
m. m. Dessutom kan en Yexelcurs
af 139 å i3o sk. på Hamburg nu mera icke
kallas hög, sedan, genom den antagne myntbestämningen,
128 sk. i Bancosedlar måste
anses i det närmaste för Pari mot En R:dr
Hamb. B:co. Den bevisar tvertom, att tillgången
på vexlar ännu är större än behofvet
deraf; emedan i annat fall cursskilliaden
utan tvifvel vore betydligare, eller
åtminstone svarande mot kostnaden att utsända
silfver. Jag anhåller om bifall å denna
punkt oförändrad.
Herr Rosenblad: Hvad cursen beträffar,
så är den i alla fall endast pari. Hvad
det af Friherre Cederström förnyade project
om maximipris angår, så trodde jag,
att när Friherren var frånvarande, då
5:te punkten, som handlade derom, afgjordes,
Herr Friherren nu icke mera skulle
yrka detsamma, ty vi sysselsätta oss nu.
Den 16 O c t o b e r e. m.
med öfverläggning angående 6:te punkten.
Grefve von Schwerin liar fullständigt erinrat,
att denna punkt inom Utskotten kostat
oss mesta mödorna, och att hvarje
bokstaf snart sagt blifvit vägd på guldvigt.
Farhågor för värdigheters förnärmande, och
farhågor för hela saken, hafva sluteligen
blifvit bilagde på grund af det anförande,
som en af Konungens Rådgifvare under en
Auctoritet, som något annat yttrande ej
kunnat äga, här på Riddarhuset afgaf. Då
tre Stånd redan antagit saken, skulle jag
förmoda, aldrahälst efter hvad nyligen passerat,
att dessa tre Stånd icke enhälligt frångå
deras beslut, för att antaga vårt. Jag
anhåller om bifall å Utskottens förslag.
Friherre Cederström: Frånvarande, då
beslutet öfver 5:te punkten fattades, har
jag efter den digression, som hela tiden
ägt ruin, ej haft anledning tro annat, än
att vi ännu voro sysselsatte med 5:te punkten.
Efter den upplysning jag nu fått, har
jag ingenting att invända mot bifall å den
närvarande 6:te punkten.
Herr Rosenqvist, Fredrik leonhard,
hade inlemnat ett anförande, som upplästes,
så lydandet
Då jag afgifver mitt yttrande i denna
för mitt fädernesland så vigtiga omständighet,
befinner jag mig i den mest brydsamma
belägenhet under hela detta Riksmöte;
Den 16 October e. m.
ty jag nödgas skilja mig frän den opinion,
som jag uti de flesta fall under denna Riksdag
delat med Herr Friherre Anckarswärd
och Herr Hjerta; äfven desse tvänne värde
Ledamöter hafva förklarat sig vara för myntbestämningen
eller realisation efter 128
skillrrs curs. Jag ser således på förhand,
att min mening icke allenast skall tappa,
utan till och med blifva af den nära möjligaste
minsta minoritet; men, med den
agtning jag hyser för dessa båda opinioner,
som i denna fråga sammansmälta till en,
hoppas jag likväl, att samma kraftiga opinioner
likväl med välvilja skola anse, att
jag öppet och af en ren varm känsla denna
gång måste förklara mig mot dem båda.
Endast framtiden kan gifva resolution
åt saken, och utveckla, hvilken af oss har
rätt, emedan det är omöjligt, att af ögonblicket
begära hvad som med tiden kommer
af sig sjelf.
Då jag således nu förklarar mig vara
af den mening, att mynlbestämningen eller
realisationen bör uppskjutas, och blott
förberedande åtgärder hädanefter, likasom
det skett sedan 1823 års Riksdag, fortgå,
så torde detta mitt yttrande få betraktas
såsom min reservation för framtiden, och
bifogar jag endast den innerligaste önskan,
alt det lyckliga mål, som afses, må vinnas;
att de anslag, som beviljades efter 96
skillrrs curs, ej må oss affordras efter 128
skrrs; alt Statsobligationer ej må blifva eft
Den 16 O c t o b e r e. m.
absolut följd af detta beslut, äfven med de
förnämsta och förträffligast uttänkta precautioner
mot vådorna deraf; och att så väl
samtid som efterkommande må välsigna den
myntbestämning, hvaremot jag af sann öfvertygelse
nu mäste reservera mig.
Uppå derefter af Hans Exccllence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, biföll Ridderskapet och
Adeln 6:te punkten.
y:de Punkten.
Att Banken, efter ofvanupptagna bet
stämnings grunder af 128 sk. i Bancosedlar
för 1 R:dr i Silfver efter 1664 års mjntt
fot, skall silfver mot sedlar invexla.
Herr von Hartmansdorff: Efter det tillägg,
som gjordes vid första punkten, hemställer
jag, alt orden efter 1664 å/;s myntfot
må utgå, enär detta redan i första punkten
är stadgadt. Ordalydelsen skulle då blifva
följande: Att Banken, efter ofvanupptagna
bestämningsgrunder af 128 sk. i Bancosedlar
för 1 Rdr i Silfver, skall Silfver
emot Sedlar invexla.
Herr Hjerta'. Jag är tvungen att bestrida
den af Herr von Hartmansdorff föreslagne
förändring, oaktadt jag hatar 1664
års myntfot, emedan jag hade önskat, att
Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t begärt hela
denna myntförändring uttryckt i vigt,
Den 16 O c tobe r e. m.
4i3
häldre än att begagna den gamla myntfoten,
som nu mera alla glömt; men det är
nödvändigt alt behålla något. Då Rikets
Ständer i i2:te punkten begärt en ny myntfot,
och man här tar bort 1664 års myntfot,
skulle efter 128 sk. för 1 R:dr, som
efter i2:te punkten blott är 18 sk. i silfver,
en myntförsämring uppkomma. Jag reserverar
mig, att närmare få bestämma förhållandet,
då i2:le punkten förekommer,
och anser, att nied 1 R:dr i silfver bör förstås
tolf 4-skillingsstycken, eller sex 8-skillingsstycken
efter 1776 års utmyutningsmethod.
Friherre Palmstjerna’. För att undanrödja
all tvist härom, föreslår jag, att 7:de
punkten kunde få följande redaction: att
Banken efter i usta punkten bestämdt värde
skall silfver mot sedlar invexla. Jag
hemställer till Herr von Hartmansdorff, om
han ej skulle vilja antaga denna redaction,
hvars innehåll är af samma mening, som
den han åsyftat.
Herr Lefrén'. Då tre Stånd redan bifallit
denna punkt, och fråga nu ej är om
annat än att säga samma sak med andra
ord, och sådant är alldeles öfverflödigt,
anhåller jag om proposition till bifall af
punkten. Denna punkt vill ej säga annat,
än att man, då man i Banken inlemnar
128 sk. i sedlar, utbekommer så mycket
4‘4
Den 16 O c tobe r e. ra.
silfver, som i R:dr efter 1G64 års myntfot
innehåller, eller 534f|f ass fint silfver.
Herr Tham: De discussioner, hvilka nu
likasom vid irsta punkten uppstått, härleda
sig från sammanblandandet af värdet
utaf vår nu varande Riksdaler med beståndsdelarne
af den blifvande, irsta och y:de
punkterne handla endast derom, att nuvarande
Rrdr invexlas inot 138 sk. i sedlar.
I i2rle punkten bestämmes, hurudan» de
nya Riksdalerna äro, som svara mot 18 sk.
i silfver. Man kan gerna bifalla denna yrde
punkt, ty då den i2:te förekommer, kan
man resonnera så mycket man behagar om
ass &c. Jag tillstyrker således oförändradt
bibehållande af hela denna punkt.
Herr von HartmansdorffJag har hufvudsakligen
intet att invända mot Friherre
Palmstjernas redaction; icke heller mot
Utskottens, med det förbehåll, som vid
första punkten gjordes. Mitt ändamål med
den förändring jag föreslagit, var att åtminstone
tvänne Stånd skulle blifva ense
om beslutet, emedan BorgareStåndet ordagrant
antagit den redaction jag framställde.
Friherre Palmstjerna: Utskottens mening
i y:de punkten har varit den, att Banken
hädanefter skulle uppköpa silfver mot
sedlar till det värde, hvarefter gamla Riksdalern,
enligt realisationsgrunden, skall växlas.
Det rätta sättet alt uttrycka sig, vore
Den 16 October e. m.
4i5
således att citera den punkt, hvari Realisalionsgrunden
bestämmes, eller den första
punkten. Jag föreslår derföre följande redaclion:
Att Banken enligt i första punkten
bestämda grunder_, skall silfver mot sedlar
invexla. Sora Herr von Hartmansdorff antagit
denna redaclion, anhåller jag om proposition
derå.
Herr Rosenblad: Jag anser det nödvändigt
att instämma med Herr von Hartmansdorff,
under samma förbehåll vid denna
7:de punkt, som vid irsta punkten.
Herr Cederschjöld: Man har begärt en
redactionsförändring i likhet med BorgareStåndet,
för att få två Stånds sammanstämmande
beslut; men jag hemställer, om det
icke är bättre, att få tre Stånds sammanstämmande
beslut, emedan vi då undgå
Förstärkt Utskott. Af denna anledning anhåller
jag om proposition lill bifall å ^rde
punkten.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställdeproposition till
bifall å 7:0!e punkten.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr von Hartmansdorff: Jag hemställer,
om det tillägg, som gjordes vid 1 punkten,
icke äfven borde göras här; då besluten
blefvo mera öfverensstämmande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att då åskillige
Ledamöter yrkat bifall å f.åe punkten oför
-
416
Den 16 October e. m.
ändrad, hade Hans Excellence ansett sig
först höra frnmställa proposition derå; och
som Hans Excellence af det svar Ridderskapet
och Adeln lemnat, tyckt sig finna,
att Ja öfverröstat Nej, samt Ridderskapet
och Adeln således redan bifallit den gjorda
framställningen, kunde någon annan proposition
i samma ämne numera icke af Hans
Excellence meddelas.
Herr Rosenblad: Då möjligtvis en stor
del af pluraliteten inom detta Stånd ej gifvit
akt på den Öfverensstämmelse, som finnes
emellan den i:sta punkten och den sjunde,
och det är min skyldighet, såsom Ledamot
af det Utskott, hvilket skall bereda
målet, att upplysa förhållandet, får jag, för
att, så vidt jag begriper, undvika osammanhang,
gifva tillkänna, att irsta och ^rde
punkterne innehålla så alldeles enahanda
sak, att samma förbehåll måste göras nu,
som det, hvilket ansågs nödvändigt vid
irsta punkten; ty annars binder man händerna
på sig här i afseende å afgörandet
af i2:te punkten. Det är min pligt att förklara
detta, på det jag icke må anses äga
någon del i det osammanhängande beslut,
som kan blifva fattadt.
Herr Hjerta: Då Herr Rosenblads yttrande
blott är en reservation, vill jag icke
fälla något omdöme om Ridderskapets och
Adelns
Den 16 October e. m.
4'7
Adelns beslut, utan endast nämna, att jag
tror, det lian har begått ett misstag, ty
det är en stor skillnad emellan usta och
7:de punkterna.
Herr Cederschjöld, begärde få antecknadt
i Protocollet, att han till alla delar
instämde uti hvad Herr Hjerta anfört.
8:de Punkten.
Att silfvermynt efter denna bestcimningsgrund
må tillåtas till emottagande i
all Kronouppbörd.
Herr Hjerta: Jag anhåller om ett förtydligande
af denna punkt, hvilket måhända
synes nog omtänksamt, men som är af
vigt, då en gammal och en ny myntfot
skola jemföras. Jag yrkar, att jemte bifall
till 8:de punkten, Ridderskapet och Adeln,
i likhet med hvad BondeStåndet beslutat,
mätte hos Kongl. Majrt i underdånighet begära,
att den Kungörelse, som utgår om
silfvermynts mottagande i Kronouppbörd,
måtte bestämdt upptaga ej blott 128 skillingar,
utan äfven 2f R:dr B:co eller 4 R:dr
Riksg., emedan ett sådant förtydligande är
en rättelse för de lägre klasserne, hvarigenom
Uppbördsmännen måhända hindras att
kunna vexla med allmogen efter pari.
Friherre Cederström: Då det silfvermynt,
som här nämnes, ej kan vara det
45 H. 27
4i8
Den 16 Octobcr e. m.
nya, emedan författningen ej rörer den uppbörd,
som efter silfverutvexlingens början
kommer alt äga rum, och hela anstalten således
är provisorisk, ser jag ej något, som
hindrar att bifalla denna punkt, samt finner
det ifrågastäldle tillägget öfverflödigt.
Herr Lefrén: Som jag i min reservation
bestämdt yrkat bibehållande af Riksgälds
räkningen, instämmer jag, i afseende
på 8:de punkten, med Herr Hjerta. Det
fägnar mig, att man nu erkänner, att allmänheten
helst räknar i Riksgäldsmynt.
i
Herr Tham: Då förmodeligen meningen
är, att silfver får mottagas i Kronouppbörden
äfven efter realisationens början,
emedan troligen gammalt silfvermynt
då ännu finnes qvar i landet, anser jag
ett tillägg vara nödvändigt, som uttrycker,
att uti förordningen menas det nu gällande
silfvermyntet. Jag har ingenting emot Herr
Hjertås tillägg, men yrkar att orden nu
gängse måtte tilläggas framför ordet silfver
mynt i denna punkt.
Friherre Cederström: Det är alldeles
nödvändigt, då utvexlingen börjar, att en
författning utgifves, som bestämmer förhållandet
emellan det gamla och det nya silfvermyntet;
men denna författning hör ej
till den, som blir en följd af 8:de punktens
antagande. Dessa författningar böra
icke förblandas.
Den 16 October e. m.
4'9
Herr Hjerta’. Jag instämmer med Friherre
Cederström deruti, att blott det gamla
myntet menas i 8:de punkten, men jag
yrkar ej, såsom Herr Tham, att orden nu
gängse behöfva införas. Om 8:de punkten
bifalles endast med det tillägg, att Rikets
Ständer böra hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i
en allmän Kungörelse låta tillkännagifva,
att En R:dr Specie efter 1664 års myntfot
skall gälla för 2 R:dr 32 sk. Bancosedlar
eller 4 R;dr Riksgäldssedlar, så begriper
hvar och en, hvad som menas. Mången,
sorn sett de kopparpolleller, hvilka på 1790-  talet utkommo, och voro 7 å 8 gånger mindre
än det mynt de suppleerade, kunde annars
tro, att någon dylik casus här vore
för handen. Till reda för den klass, som
mindre begriper, anser jag det af mig gjorda
förslag, såsom redan af EondeStåndet
bifallit, äfven böra af Ridderskapet och
Adeln antagas.
Herr Rosenblad: Då det af Herr Hjerta
föreslagne tillägg både är oskyldigt, och
tilläfventyrs nyttigt, instämmer jag visserligen
deruti, men hemställer, då det endast
är för de okunnigare folkklassernes skull,
om det icke vore båttre att nyttja uttrycket
gamla silfvermyntet, i stället för 1664
års myntfot, hvilket senare uttryck jag har
anledning tro, inom en mycket mera upplyst
församling, icke rätt begripes.
45 H. 2J *
Den 16 October e. ro.
Herr von Hartmansdorff: Bland alla
onyttiga farhågor är väl ingen mera öfverflödig,
än den, att allmänheten icke skulle
kunna skilja emellan Banco och Riksgäld,
eller emellan en stor och en liten SilfverRiksdaler.
Jag anhåller om enkelt bifall å
8:de punkten, öfvertygad att Kongl. Maj:ts
författningar ej blifva i det hänseendet obegripliga.
Herr Hjerta: Jag trodde, att då BondeStåndet
ansett ett sådant tillägg nödvändigt,
Ridderskapet och Adeln skulle, med
hänsigt till BondeStåndets förmåga att bedömma
denna sak, ingå derpå. Den, som
sett alla de oordningar och förvillelser, hvilka
uppkomma genom nya sedlars eller mynts
lifgifvande i allmänna rörelsen, och de dervid
begångna bedrägerier, skulle visserligen
yrka ifrågavarande af mig föreslagne
tillägg.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å 8:de punkten.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
berörde punkt med det tillägg Herr
Hjerta föreslagit, hvarigenom samma punkt
bomme att erhålla följande lydelse:
Att silfvermynt _, efter denna bestcimningsgrund
må tillåtas till. emottagande i
Den i6 O c tobe r e. raF
ali Kronouppbörd; och att kos Kongl. Majit
borde i underdånighet anhållas, det Kongl,
Maj:t täcktes i en allmän Kungörelse låta
tillkännagifva, att de nuvarande Riksdalerstycken
skola gälla för 2 R:dr 3a sk.
Bancosedlar eller 4 K:dr Riksgäldssedel'.
Bifölls,
g:de Punkten.
Att silfverutförseln hädanefter må lemnäs
lika fri, som silfver inför sein för det
närvarande är.
Denna punkt blef af Ridderskapel och
Adeln godkänd,
io:de Punkten.
Att i Banken må öppnas en depositionsräkning
till insättande af myntadt eller
omyåtadt guld eller silfver, emot utbekommande
af Bancosedlar, efter ofvannämnda
bestämningsgrund för silfver, och för guld
efter bestämdt förhållande till silfver, med
iakttagande derjemte att för sådan insättning
en depositions-attest lemnäs, berättigande
innehäfvaren att det insatta beloppet
af guld eller silfver (fielt eller uti mindre
summor'), för motsvarande belopp sedlar
åter uttaga, dock under vilkor:
a) Att deposition och uttag alltid ställas
på jemna tiotal;
b) Att minimum deraf blifver 2.5 Dac,
i guld eller 5o R.dr i silfver;
422
Den t6 October e. m.
c) Att vid återuttagandet, i förhållande
till tiden, under hvilken de insatta
metallerna blifva under deposition, en afgift
till Banken erlägges af procent af
det uttag, sorn sker inom loppet af första
äret, och £ procent för hvarje efter årets
slut löpande halft är, som depositionerne å
räkningen qvarstå;
d) Att ofvannämnde attest vid uttagande
af på denna deposit-räkning insatt
silfver, upphör att vara gällande å dagen
för silfverutvexlingens början i allmänhet;
och
e) Att BankSty reisen, om den finnér
berörde depositions-räknings begagnande i
ett eller annat hänseende /underligt för Bankens
egne operationer,■ må äga rättighet inställa
alla vidare depositioner, efter derom
4 månader förut utfärdad Kungörelse.
Herr Hjerta: Af de skäl Utskotten anfört
för en depositions-räknings införande,
är jag ej öfvertygad; tvertorn tror jag, att
den bestämdt skall leda till realisationens
motverkande. Utskotten hafva tillstyrkt, att
så snart utvexlingen af silfver börjar, skall
depositions-räkningen upphöra. Enär den
slutar, så snart realisationen börjar, tyckes
det vara besynnerligt, att meningen med
densamma varit att verka till realisationens
bestånd. Det måste vara en bestämd sanning,
att detta sätt att bereda säkerhet för
Den 16 O e t ö h e r e. m.
4^3
dem, som insätta sitt silfver i Banken, skall
motverka bemödandet att få inköpa silfver
i Bankens hvalf. För min del bestred jag
år i8a3 inrättandet af en depositions-räkning
och bestrider den äfven nu, emedan
en sådan inrättning motverkar ändamålet,
och afleder endast kraften att få silfver till
en särskild kassa, der icke någon proportion
är gifven. Den ökar således svårigheten,
att efter förhållandet af 5 till 8 realisera
inom 1831 års slut. Jag anser det
omöjligt att med någon fördel tillvägabringa
en sådan inrättning. De större Handelshusen
insätta det silfver de annars skulle
hafva försålt till Banken, och utlaga penningar
i dess ställe, samt låta silfret stå
der så länge, intilldess Banken blir tvungen
att köpa det till ett ganska högt pris.
De handlande hafva alla möjliga fördelar
af inrättningen, utan att kunna något förlora,
hvaremot Banken har allt emot sig
i detta afseende. Det vore således blott att
bereda ett motstånd mot realisationen, hvarföre
jag tillstyrker afslag derå, under förutsättning,
alt då BancoReglementet förekommer,
en depositions-räkning skall blifva
tillåten af hel annan natur och inverkan,
än den nu föreslagne.
Herr Stråle: Så vidt jag fattat den sista
Talaren, måste ett misstag ligga till grund
för hans yttrande. Om nemligen meningen
med den föreslagna deposit-räkningen vöre
44
Den 16 O cl o b er e. m.
att bilda en afskild Cassa, som icke skulle
ingå uti Bankens öfriga rörelse, så medgifver
jag, att denna anstalt endast skulle
blifva en förmån för några vissa personer,
och Talaren hade då rätt. Men jag
bar icke kunnat fatta, att Utskottens mening
varit sådan; jag har tvertom af åtskillige
i första Betänkandet förekommande
yttranden trott mig kunna sluta, att Utskotten
afsett motsatsen, eller att det på clepositionsräkningen
ställda silfret skulle sammanslås
med Bankens öfriga reela fond, och
då kan jag icke finna någon skilnad emellan
det uppköpta och det insalta silfret.
Följden vore endast, att silfret ingick till
Banken utan någon annan åtgärd å BancoFullmägtiges
sida, än att utgifva Bancosedlar
för detsamma efter det fastställda
värdet af 128 skillingar. Man skulle
således på detta sätt komma fortare till
det mål, man bestämt, i afseende på
den proportion, som skall äga rum emellan
silfverfond och sedelstock, innan realisationen
får taga sin början; men sedan
den tagit sin början, erhåller ju hvar och
en rättighet alt fritt in- och utvexla silfver,
och deposit-räkningen kan således endast
komma i fråga intill den tiden, såsom
el t medel alL erhålla under tiden åtminstone
någre af de med realisationen åsyftade
fördelar. Jag medgilver visserligen,
att en sådan anstalt till förmån för några
vissa personer vore ovigtig, om den icke
Den 16 October e. m.
425
vöre förenad med någon fördel för det allmänna;
men enär, såsom jag visat, den
skulle bidraga att påskynda realisationeus
verkställighet, vet jag icke, hvarföre man
ej skulle tillåta denna vinst åt någre, på
hvilken inga andra förlora. Man bör äfven
komma ihog en annan nytta af denna anstalt,
nemligen att den utgör det enda verksamma
correetivet emot en alltför vacklande
curs; ty om det silfver, som insattes
på deposit-räkningen, å ena sidan verkar
till cursens stigande, då den är allt
för låg, skall det naturligtvis vid denna
högre curs åter uttagas, för alt med fördel
användas, hvaraf följden blifver, att
cursen åter måste falla. Jag kan således
icke finna någon grundad farhåga för denna
inrättning, som i min tanka ganska klart
endast kan bidraga dertill, att realisationen
så mycket fortare kommer till verkställighet,
samt utgöra en besparing i BancoFullmägtiges
omsorg att förskaffa det nödiga
silfret genom de enskiltes intresse alt dertill
bidraga. Jag vet mången, som i sednare
tider lagt sig till ett ökadt silfverförråd
uti husgerådssaker, och gerna skulle
önska att kunna göra detta capital frukthart,
utan att för alltid göra sig af med
sitt silfver; och jag är öfvertygad, att flere
tusende Riksdaler silfvervärde på detta sätt
skulle ingå i Bankens hvalf. Jag tillstyrker
derföre bifall till den första och hufvud
-
4"26
Den 16 October e. m.
sakligaste delen af io:de punkten rörande
deposit-räkningen.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag upprepar
nu, hvad jag anförde, då första Betänkandet
förevar, nemligen att säkerheten
för att realisationen kommer till verkställighet,
beror af nog tillgång på silfver till
inköp och invexling, men icke på sådant
silfver, som sättes in, och när som heldsfc
tages ut. Jag tror det derföre vara för tidigt,
att tillåta ifrågavarande depositionsräkning,
innan realisationen tagit sin början,
det vill säga innan den proportion
emellan silfverfond och sedelstock blifvit
uppnådd, som Rikets Ständer stadgat såsom
vilkor för realisationens början. Men helt
annat är förhållandet, sedan realisation skett
och Banken ej mer beböfver, att genom köp
eller invexling varaktigt förstärka sin fond;
då först blir den föreslagna depositionsräkningen
nyttig, och i utländska Banker, sorn
vi nu vilja, men ej rätt förstå, efterhärma,
bar den icke eller förr varit använd. Jag
förenar mig derföre med Herr Hjerta uti
att anse Utskottens förslag i denna del rakt
stridande emot det ändamål man söker; ty
denna rätt, att på behaglig tid insätta silfver,
skall förmå de fleste Speculunter, att
i stället för att sälja eller vexla sitt silfver
till Banken, blott deponera det der, för att
åter kunna uttaga det vid förhöjd curs. Men
en sådan momenlel tillökning af silfver i
Den 16 October e. m.
4 7J
Banden genom deposition bidrager snarare
till cursens stigande, och således att förhindra
silfverfondens permanenta eller varaktiga
tillökning. Tv för att deponera i Banken,
köper man eller drager in silfver utifrån,
när cursen är lägre; häraf blir mindre
tillgång i framtiden på vexlar; häraf
åter stiger cursen, och då täger man ut sitt
deponerade silfver, för att sälja efter högre
pris eller curs, än efter den man sjelf förskaffat
sig det. Således ju mer silfver deponeras,
dess mindre säljes eller vexlas till
Banken, eller ock får den betala dess mer
för det den köper.
Herr Cederschjöld: Lika med Herr Hjerta
anser jag den ifrågavarande depositionsräkningen
skola motverka möjligheten af
silfvers uppköpande för Bankens räkning;
ty det är naturligt, alt hvar och en, som
har silfver att aflåta, heldre skulle begagna
den utvägen att emot erhållande Bancosedlar
insätta det i Banken, med rättighet
att uttaga det, då cursen gör det förmonIigt,
än att sälja det utan alla vilkor. En
värd talare har sagt, att det sålunda insatta
silfret skulle ingå i det förhållande
af 5 till 8, som måste af Banco Fullmäktige
beräknas, innan realisationen får taga
sin början. Men jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att det beror på insättarne
sjelfva, att uttaga sitt silfver, när de behaga;
och att de således, om detta silfver
42<s
Den 16 October e. ra.
ingick i beräkningen, skulle dagen efter
del BancoFullmägtige bos Konungen anmält,
att allt vore färdigt för Bankens öppnande,
kunna göra denna anmälan om intet
genom deposilionernes uttagande, enär
proportionen emellan fond och sedelstock
då icke vidare vore den bestämda. Jag
tillstyrker alltså afslag å den ifrågavarande
punkten, så mycket mer, som jag redan
förut tagit mig friheten visa, alt man genom
sådana silfverinsätlningar skulle kunna
uttaga så mycket sedlar, alt cursen
uppjagades, och en betydlig vinst sedermera,
genom sil frets återiillagande, kunde
erhållas, på bekostnad af det allmänna.
Herr Hjerta: Herr Stråle bär framställt
en satts, sorn jag åtminstone icke
kunnat finna af Utskottens Betänkanden,
nemligen att meningen med den föreslagna
deposit-räkningen vore, att det sålunda insatta
silfret skulle sammansmälta med reela
fonden, och alltså lätta ulvägarne alt
komma till den bestämda proportionen af
5 till 8 mellan fond och sedelstock. Af
de sammansatte Utskottens Betänkande N:o
2, har jag funnit, att bland de åsyftade
ändamålen med den föreslagne depositionsinrättningen
äfven blifvit upptagit: att genom
en på detta sätt bildad disponibel silfverfond,
under det Bankens egen silfverfond
fortfore att icke vara disponibelden
cursförhöjning, sorn en för handel oför
-
Den 16 Octo ber e. ni.
delaktig conjunctur kunde förorsakaj skulle
till någon del motverkas ; och detta synes
snarare utmärka, att Utskotten betragtat
depositionerne såsom en särskild fond,
hvilket ock ytterligare visar sig af den föreslagna
provisionen till Banken vid återuttagandet.
Dessa depositioner kunna icke
heller ingå i beräkningen af Bunkens reela
fond, ty det skulle då kunna hända, såsom
Herr Cederschjöld rigtigt anmärkt, att om
BancoFullinäglige i Maji hos Konungen anmäla,
att allting är färdigt tili utvexlingen,
och Konungen utsatte dess början lill December,
men deponenterne under tiden uttogo
sitt insatta silfver, skulle beslutet derigenom
tillintetgöras. Jag får för öfrigt fästa
uppmärksamheten på den enda vigtiga
omständighet, som bör afses under förberedelseliden
för realisationens verkställighet,
nemligen att så mycket som möjligt
ur vägen rödja alla hinder för Banken att
förskaffa sig det erforderliga silfret. — Ridderskapet
och Adeln har redan bestämt,
att proportionen emellan fond och sedelstock
skall vara såsom 5 till 8, innan realisationen
får taga sin början, och Ståndet
har äfven, ehuru jag sökt motsätta mig detta
beslut, bestämt, att Banken skall vara
färdig med denna proportion sednast vid
i83i års slut. Men om man nu gifver
exporteurerne, som äro de enda, hvilka
kunna införskaffa silfver, rättighet att insätta
detta silfver mot sedlar, och att ut
-
43o Den 16 Octoher e. m.
taga det, när de behaga, skola de slutligen
tvinga Banken alt köpa sitt silfver för
hvad pris som heldst, för att inom den '
föreskrifna tiden blifva färdig, och detta
är så tydligt, att jag ej kan begripa, huru ;
Utskotten kunnat inkomma med så rakt
mot hvarandra stridande förslag.
i
Grefve von Schwerin: Utskotten hafva i
ansett depositions-inrättningen utgöra ett
medel till befordrande af allmänna rörelsen.
Trodde allmänheten på verkställigheten
af realisations-beslulet, så skulle den
genast förvexla sitt silfver mot sedlar till
det åsätta priset. Men denna tron torde
fela; derföre har man ansett sig på annat
sätt böra gå den till mötes. Herr Hjerta
befarar, att exporteurerne skola speculera
på silfret; för min del tror jag, att de icke
äro farliga; ju större alfairerne äro, ju mindre
har man tillfälle till långvariga upplag.
Men andra finnas, som skulle kunna förlägga
näringarne, och som gerna skulle vilja
indraga silfver, endast de voro säkre alt
för de sedlar, de erhållit, kunna återfå sitt
silfver. Det är för att undanrödja desse farhågor,
som Utskotten föreslagit depositionsräkningen.
Snnnt är, att dessa deponerade
medel icke kunna beräknas för reela
fondens förstärkning till erhållande af den
fastställda proportionen; men i samma ögonblick
den allmänna utvexlingen vidtager,
sammansmälta de med den öfriga fonden,
Den i6 October e. ni.
43.
och bidraga till dess förstärkande. Jag frågar,
huru stor del af det nu i Banken liggande
silfver Banken kan sägas rå om? Är
det icke innehafvaren af Bankens sedlar, som
rår om det? Är det icke för hans räkning,
som det står deponeradt? Jag kan derföre
icke se någon fara af den föreslagna deposit-räkningen,
och tillstyrker bifall till Utskottens
förslag.
Herr Hegardt: Då nu förevarande fråga
inom sammansatta Utskotten till öfverläggning
förekom, var jag af den mening,
att inrättningen af en deposilionsräkning
skulle blifva mera hinderlig, än gagnande,
för realisationen, ehuru jag visserligen insåg
fördelen deraf för handeln och näringarne;
men som jag trodde de skadliga följderna
kunna förekommas genom det införda
tillägget, att BancoFullmägtige skulle
äga inställa depositionerne, så snart de funno
omständigheterne sådant påkalla, har
jag icke inom Utskotten satt mig emot förslaget.
Då jag likväl ännu är af den tanka,
att depositions-inrättningen skall blifva
hinderlig för Bankens egna operationer, och
jag tillika finnér, att derigenom skall uppkomma
ett realisationen motverkande intresse,
hos dem, som äga silfver på Depositionsräkning,
det nemligen att genom Vexelcursens
betydligare förändringar och höjning
bereda sig en särskild vinst på DepositionsAltesterne,
hvilken vid en jemn och
Den 16 O c t o b e r e. m.
statlig curs icke kunde äga ruin; samt enär
dessutom hela inrättningen icke har något
egentligt samband med realisationen, utan
förfaller och Liifver onyttig i samma stund
utvexlingen blifver allmän, så instämmer
jag med Herr Hjerta i begäran om afslag å
Utskottens tillstyrkande i denna punkt.
Herr Lej ren: Hvad beträffar den farhågan
man här yttrat, alt deponenterne
skulle storma till, för att uttaga sitt insatta
silfver i samma ögonblick Fullmägtige
hos Konungen anmäla Banken färdig
till utvexling, får jag anmärka, ätt om
200,000 på depositions-! åkningen stående
R:dr i silfver uttagas, indragas sedlar i förhållande
derefter, och proportionen förbi ifver
således densamma, så länge de äro ställde
på särskild räkning, hvilket jag för min
del anser vara nödvändigt, ehuru det förefaller
niig, såsom Herr Stråle trott motsattsen.
Jag tillstyrker derföre bifall å förslaget,
och tror det vara af vigt, så väl att
man vidtager någon utväg, för att finna
capitaler åt näringarne, som att man vänjer
allmänheten vid att se silfret gå ut och
in i Banken; det skulle annars kunna hända,
att den blir rädd och orolig, då den
får se det ena silfverlasset efter det andra
föras utom tullportarne.
Herr Cederschjöld: Den siste talaren
har ansett, alt förhållandet emellan silfver
fond
-
Den 16 Öctober e. m.
433
fond och sedelstock icke skulle rubbas derigenom
att deponenterne uttaga sina deposita;
meri jag får påminna, att dessa uttag
ske till sedelvärdets fulla belopp, eller efter
ett förhållande af 8 till 8, och att ett
missförhållande således derigenom måste
Uppkomma i återstodens proportion af 5 till
8. För öfrigt måste det vara naturligt, att
ingen skall sälja till Banken det silfver,
som han med hopp om vinst der kan deponera.
Man giiver tillfälle till specula»
tioner, att motverka realisationen, och lem»
nar vapen i händerne på dess motståndare.
Jag kan derföre ej annat än afstyrka Utskottens
förslag, såsom vådligt och origtigt,
heldst det är angeläget, att man framför
allt i närvarande tidpunkt så mycket
som möjligt söker förebygga alla tillfällen
till missbruk.
Herr Rosenblad: Då vid sednaste Riksdagen
förslag till inrättande af depositions»
räkningar eller dermed beslägtade anstalter
väcktes af Herrar Stråle och Hjerta, yltrade
jag mig emot desamma, emedan jag ansåg
dem vådliga, så länge man icke med
visshet kunde förutse, nar realisationen kunde
verkställas, och så länge ingen myntbestämning
kunde tillvägabringas. Nu deremot
är förhållandet helt annorlunda, då
icke blott tiden är inne för en myntbestämning,
utan man äfven med visshet kun
45 H. a8
434 Den tö October «. m.
förutse den tidpunkt, då beslutet skall gå
i verkställighet. Under sådana förhållanden
har jag ansett mig böra tillstyrka, att
man partielt lemnar åt några de fördelar,
som man innan korrt ämnar åt hela allmänheten,
och jag tror det vara vigtigt
just derföre, att allmänheten på detta sätt
småningom kommer till vana af dessa fördelar.
Herr Lefren lärer icke underlåta
att sjelf upplysa Herr Cederschjöld om sitt
misstag, och jag vill således icke förekomma
honom. Jag skall blott erinra, att uti
deposilionsräkningen intet hinder ligger för
Bankens silfverköp; ty dessa blifva ändock
alltid så lockande genom de förskotter, sorn
meddelas, att jag är öfvertygad, att, i händelse
depositions-räkningen redan funnits,
den skulle förbi i fvit tom, under det Bankens
silfverköp, särdeles i år, fortgått med
den största framgång. Jag hyser således
ingen farhåga för den ifrågavarande inrättningen,
utan tillstyrker bifall till Utskottens
förslag, samt anhåller på förhand om
votering, i händelse de olika meningarne
ej annorlunda kunna slitas.
Herr Stråle: Det är ganska sant, att
jag redan vid sista Riksdagen föreslog inrättningen
af en depositionsräkning i Banken,
grundad på 128 sk., såsom ett medel
lill realisationens befrämjande; och det är
också gifvit, att en sådan inrättning då
skulle hafva föranledt stora speculationer,
Den 16 October e. m.
435
till följd af det då rådande misstroendet
till Banken. Men det silfver, som sålunda
iusattes, skulle hafva satt Banken i stånd,
att snart vidtaga en allmän utvexling och
genom depositräkning hade man tillfälle att
på förhand erfara, i hvad mån allmänheten
skulle stormat till luckan. Nu är visserligen
icke saken af samma vigt; men
det torde likväl vara angeläget, att vänja
allmänheten vid siIfrets uttagande ur Banken,
innan den allmänna utvexlingen tillätes.
Att bedöma hvilka som skulle begagna
sig af depositions-inrätlningen, torde
väl vara svårt, men jag bär enskildt hört
omtalas personer, som äga silfver, och önska
att göra det fruktbart, utan att försälja
det, och sådana personer skulle otvifvelagtigt
nedsätta det i Banken. Det är
sant, att BancoFullmägtige skulle få någon
svårighet att köpa silfver, men då depositionerne
blifvit insatte efter 128 sk., och
de i ögonblicket af den allmänna utvexlingen
nödvändigt måste sammansmälta med
Bankens öfriga reela fond, synes det mig
fullkomligt likgiltigt, på livad sätt de inkommit
i Banken. Man säger, att om depositiouerne
skola ingå i beräkning af det
bestämda förhållandet emellan siifverfond
och sedelstock, skulle delta förhållande
kunna rubbas kort före utvexlingens början
genom det deponerade si 1 freIs uttagande.
Men om man antager, att det vid
45 H. 28*
436 Den 16 October e. m.
denna tidpunkt gifves en kraft, som verbar
till silfrets uttagande, skall den ju äfven,
depositions-räkningen förutan, fortfara,
sedan den allmänna utvexlingen börjat. Jag
tror derföre, att om en sådan kraft verkligen
funnes, skulle det medföra mycken
nytta, att den på förhand kunde blifva
känd, och depositions-räkningen kunde således
tjena såsom thermometer på conjuncturen
i utvexlingsstunden. Men om allmänheten
vant sig vid att se flere 100,000
B:dr lyftbara i Banken, men icke lyftade,
skulle detta efter min tanka vara ett ibland
de verksammaste medel att ingifva förtroende,
så att farhågan för en alltför stark
Bankens påkänning i början just härigenom
skulle förekommas. Jag har för öfrigt
af ett i Utskottens första Betänkande
förekommande yttrande, att hvarje på deposition
insatt R:dr skulle i sin mån bidraga
alt förbättra förhållandet emellan det
hela af silfverfonden och det bela af sedelstocken,
trott mig äga full anledning till
den förmodan, att Utskottens mening varit,
det äfven depositionerne borde ingå i beräkning
af förhållandet emellan fond och
sedelstock; och jag tror det vara alldeles
nödvändigt, att så tillgår. I annat fall skulle
jag ej heller tillstyrka förslaget, men under
sådan förutsättning vet jag sannerligen
icke, huru det skulle kunna motverka det
ändamål man åsyftar. En värd Ledamot
har sagt, att förslaget skulle kunna leda
Den 16 O c tobe r e. ni, 4J7
till den speculalion, att först uttaga en
mängd sedlar, för att höja cursen, och
sedermera åter uttaga silfret, för alt derpå
göra en betydlig vinst. Men för att uttaga
silfret, måste ju de förut erhållne sedlarne
återlemnas, hvarigenom missförhållandet
i cursen rättas, och hvartill skulle
dessutom silfrets uttagande tjena, om icke
för att utföra det ur landet, hvilket åter
icke kan ske utan en sammanlagd förlust
på in- och utförandet af 6 till 8 procent.
Slutligen bör man äfven ihogkomma, att
insättaren aldrig kan vara säker, det icke
BancoFullmägtige dagen derefter öppna Banken
till allmän utvexling, då all skillnad
emellan deponenten och hela allmänheten
upphör. Jag finner således i förslaget blott
ett medel att låta någre komma i åtnjutande
af realisationens fördelar, innan de kunna
blifva tillgängliga för alla, och att derigenom
öka rörelsecapitalet, och bereda realisationen
en säkrare och jemnare gång; och
jag fortfar derföre att tillstyrka bifall lill
förslaget.
Herr Hjerta: Jag vet sannerligen icke,
i hvilken ända jag skall börja för att utreda
den intrasslade härfva, hvari discussionen
inledt oss; ty alla de sattser, som
bär blifvit framställde, låta ganska väl använda
sig, allt efter den olika synpunkt
hvarifrån man utgår. En värd Talare har
frågat, hvartill det skulle tjena att inskaffa
438
Den 16 October e. ur.
silfver, för att åter utföra det; och jag svarar,
att det skulle tjena till att tvinga Banken,
att till hvad pris som helst köpa det
silfver, som BancoFullmägtige blifvit ålagde
alt inom en viss tid anskaffa; och detta
enda skäl borde vara tillräckligt, för att
föranlåta den värde Ledamoten, att vid denna
Riksdag afstå från förslaget om en deposilräkning,
likasom Ständerne afslogo det
vid iSa3 års Riksdag; ty samma skäl tala
ännu emot detsamma, så länge vi endast
äro sysselsatte med förberedelser för realisationen.
Det är också ett fullkomligt misstag,
att jag vid sista Riksdagen var med om
förslaget; jag tverlom bestred det genom
en reservation, som åtföljde dåvarande Utskottets
Betänkande. Herr Lefren har gjort
ett misstag af glömska, då han sagt, att
föi hål landet emellan fond och sedelstock
icke skulle förändras genom depositionernes
uttagande, mellan BancoFullmägtiges
anmälan hos Konungen och Bankens öppnande;
detta är så gifvet, att det icke behöfver
någon vidare utveckling. Saken är
för öfrigt ganska enkel, nemligen huruvida
alla intressen böra sammanhopas för det ändamål
man åsyftat, att få Banken så snart
som möjligt färdig till utvexling, eller om
man med åsidosättande af della hufvudändainål
bär afse andra ekonomiska fördelar
för landet; och jag frågar, hvad vore det
väl för vinst, att å ena sidan använda krafter
för Bankens silfverköp, under det man
Den 16 October e. m, 4^9
å den andra bereder utvägar för exporteurerne,
att med fördel begagna sitt silfver
på annat sätt, än genom silfverhandel med
Banken. Följden skall blifva till och med
den, att capitalisterne skola uppsäga sina
penningar och insätta dem i Banken, för
att göra dem oberoende af utsigterne för
realisationens verkställighet. Om man eftertänkte
detta, synes det så klart som dagen,
alt deposit-räkningen aldrig bör komma
i fråga, så vida man är ense om billigheten
deraf, att realisationen verkställes så
fort som möjligt.
Herr Lefren: Milt påstående har alldeles
icke härledt sig från något misstag,
ty jag har aldrig ansett deposilionsmedlen
vara påräknade, att befordra förhållandet
af 5 till 8 mellan silfverfond och sedelstock,
och detta torde äfven vara tillräcklig
upplysning, i afseende på Herr Cederschjölds
anmärkning; ty om förhållandet
är såsom 5 till 8 emellan Bankens reela
fond och den sedelstock, som anses ulelöpa,
då BancoFuIlmäglige göra sin anmälan
bos Konungen, måste delta förhållande förblifva
enahanda, ehvad större eller mindre
summor uttagas på den afskilda depositräkningen,
som icke ingått i beräkningen,
och icke bör ingå i densamma; hvilket är
angeläget att iakttaga.
Herr Tham: Jag erkänner, alt min öfvertygelse
hittills varit obestämd, i afseende
44»
Den t6 October e. m.
på den ifrågavarande depositions-inrättningen,
men den siste värde Talarens yttrande
har bestämt mig för en motsatt öfvertygelse,
emedan jag finner de skäl han använt
för inrättningen, i sjelfva verket vara
de som tala mest emot densamma. Otn
Ständerne förklarat, att realisationen skulle
gå i verkställighet genast, och blott med
så stort uppskof, som erfordrades för myntningen
af det nya myntet, så skulle jag
äfven hafva tillstyrkt en depositräkning under
tiden, för att vänja Nationen vid utoch
invexling af silfver. Men då Ständerne
bestämt en proportion, som 5 till 8 emellan
silfverfonden och sedelstocken, innan
raalisationen får gå i verkställighet, kan jag
icke inse, att en depositräkning skulle gagna
till något ändamål, men väl att den
möjligen skulle kunna skada. Ty om de
insatte penningarne icke skola inverka på
den bestämda proportionen, utan blott Bankens
egna tillgångar dervid tagas i beräkning,
så råkar man ut för den obehagligheten,
att de köpmän, som kunde finnas
hågade att sälja silfver till Banken (jag talar
härvid icke om dem, som behöfva förskott;
men erfarenheten har visat, att äfven
amira finnas, som speeulera på silfverhandel
med Banken utan förskott), att, säger
jag, desse, i stället att sälja sitt silfver,
skulle insätta det på depositions-räkningen,
enär dc för detsamma erhålla lika mycket
sedlar, med rättighet alt åter uttaga det.
Den 16 October e. ni.
441
i fall en stigande curs skulle göra det förmånligt;
och som en sådan rättighet skulle
medföra ett menligt inflytande på förhållandet
emellan silfverfond och sedelstock,
i fall deposilionerne skola ingå i den allmänna
beräkningen af detta förhållande,
men, i händelse de icke ingå i en sådan beräkning,
blifva hinderliga för Bankens silfverköp,
hvilket jag fruktar efter de upplysningar,
som här blifvit meddelade, så
tillstyrker jag för min del afslag å Utskottens
förslag. Deremot tror jag, att inrättningen
kunde blifva nyttig, sedan realisationen
tagit sin början.
Herr Munck af Rosenschöld: Förekommen
af flera föregående Talare vill jag blott
tillägga, att Herr Stråle synes glömma, det
fråga ännu är blott om vidtagande af förberedande
anstalter för realisationen, och
att, enligt det beslut, som redan blifvit
fattadt, utvexlingen ej skall laga sin början
förrän förhållandet emellan fond och
sedelstock är såsom 5 till 8, samt att deposilionssilfret
ej här kommer med i räkningen.
Om nu Bankens silfverköp försvåras,
så alt det erforderliga qvantum icke
erhålles, kan realisationen icke verkställas;
och för hufvudändamålet bör väl alla subordinerade
syftemål vika, såsom det, att
vänja Folket vid sil frets utgående, betaga
det farhågor och dylikt. Jag bekänner,
att jag i få financiel la fall funnit sa
-
44^ Den 16 October e. m.
ken så klar för blotta sens commun, som
denna.
Herr von Hartmansdorff: Inom Utskotten
bar jag tvekat, huruvida jag borde tillstyrka
den ifrågavarande depositions-inrättningen.
Jag gjorde det dock likasom Herr
Hegardt, med vilkor, alt BancoFulImägtige
skulle äga rättighet inställa deposilionerne,
om de funno omständigheterne sådant fordra.
Nu får jag likväl vid närmare eftersinnande
förklara, att jag anser saken förkastlig.
I Utskottens Betänkande står icke
bestämdt uttryckt, huruvida deposilionerne
skola inräknas, eller icke, i det afgjorda förhållandet
mellan redbarheter och sedelstock.
Hvilketdera man antager, blifver inrättningen
äfventyrlig för realisationen; ty om depositionerne
skola inräknas i redbara fonden,
så inträffar den redan anmärkta osäkerheten,
om de icke uttagas och rubba förhållandet
af 5 till 8, sedan tiden lill utvexlingens
början redan blifvit utsatt, och
sålunda hindra och gäcka bela företaget.
Skiljer man åter depositionerna ifrån redbara
fonden, så blifva de hinderliga för
Bankens silfverköp; alldenstund emseus uppdrifvande
naturligtvis skall blifva fördelaktigt
för dem , som emot i 28 sk. för Riksdalern
deponerat sitt silfver i Banken, och kunna
efter omständigheterne åter uttaga det mot
£ procents ränta, och sälja det till Banken
för rijo, eller hvad priset kan möjligen blif
-
Den 16 O c t o b c r e. m.
443
va. Jag forenar mig derföre med dem, som
afstyrka Utskottens förslag.
Herr Stråle: Man synes fästa allt för
mycken vigt vid det bestämda förhållandet
af 5 till 8, och man glömmer hort, attoni
detta föi hållande äger rum i den stund rea*
lisationen börjar, skall det rubbas genom
den första Riksdaler, som uttages ur Banken.
Hvad betyder det således, om någon del utaf
deposilionerne skulle uttagas förut; det
verkar icke mer på Bankens förmåga, än
om det skedde sedan den allmänna ulvexlingen
vore börjad. Jag bekänner för öfrigt,
alt jag icke förstår, huru Fullmägtige
skulle behöfva köpa det silfver, som redan
ligger i Bankens hvalf, då det upphör att
vara deponenternes i samma stund utvexlingen
börjar, och blifver Bankens, liksom
hela den öfriga fonden, utan åtskillnad emellan
det köpta och insatta silfret. Herr Tham
bar sagt, att inrättningen skulle blifva nyttig,
sedan utvexlingen tagit sin början, och
detta visar ett misstag om hela saken, ty
sedan den allmänna utvexlingen börjat, kan
en inrättning af denna beskaffenhet icke
komma i fråga, enär hvar och en då äger
att emot sedlar, efter den bestämda realisationsgrunden,
insätta och uttaga så mycket
silfver han behagar ur Banken. Jag
anhåller således ytterligare om proposition
till bifall å förslaget.
Herr Pwsenblad: I anledning af Herr
444
Den 16 October c. »n.
Hjertås yttrande får jag blott erinra, att
jag sagt, att Herr Hjerta vid förra Riksdagen
föreslagit något, som liknade en depositions-inrättning;
och jag vet sannerligen
icke, hvarthän Herr Hjertås då väckte förslag
om ett nytt sätt för belåning i Banken
af guld och silfver syftade, om icke
till ett slag af depositions-inrättning. Jag
får för öfrigt å nyo påminna, att rättighet
lill deposition mot \ procents afgift så mycket
mindre lärer kunna hindra Banken, att
inom tvenne år uppköpa ett mindre qvantum
silfver, än det, som under senaste halfåret
blifvit uppköpt, som speculanterne derigenom
skulle gå miste om det för de flesta
så nödvändiga förskottet; och jag får
tillägga, alt man i BancoUtskotlet varit betänkt
på utvägar, att genom Bankens credit
bereda tillgång till penningar för näringarne,
och skaffa jordbruket fördelaktiga
fastighetslån, men detta allt låter sig icke
göra, utan alt man lemnar dem någon säkerhet,
som i vår rörelse skola insätta sina
penningar.
Herr von Troilj Emil: Jag har endast
begärt ordet, för att visa, det Herr Lefren
verkligen misstagit sig om Utskottens mening
med den ifrågavarande depositionsläkningen,
och jag stödjer mig dervid på
den redan bifallna ardra punkten i Utskottens
Utlåtande, som lyder sålunda: att proportionen
af Bankens reel a fond till sedel
-
Den 16 October e. m.
445
stocken, dertill räknadt Banco- och. Riksgäldssedlarnes
sammanlagda belopp, efter
ett afdrag, motsvarande Bancolånen på metaller,
exportabla effe eter och Lånebanks -  obligationer, må förklaras skola blifva som
5 till 8, innan sedelutvexlingen får taga
sin början. Här äro således depositionerne
icke undantagne, eller upptagne bland de
afdrag, sorn skola göras vid beräknandet af
förbållandet emellan fond och sedelstock,
hvilket synes mig visa, att Utskottens mening
varit, att äfven det deponerade silf—
ret skulle ingå i denna beräkning. I hufvudsaken
instämmer jag med Herr Hjerta,
och vill såsom ytterligare skäl blott tillägga,
att denna inrättning skulle bilda ett
mägtigt interesse mot realisationen nemligen
capitalisternas. Ty om desse insätta
sine penningar på deposit-i åkning, mäste de
väl anse depositionsbevisen äga något värde,
och vid cursens stegrande komma de
äfven otvifvelaktig! att väl betalas. Men
i samma stund realisationen verkligen blifvit
börjad, falla desse bevis till intet värde.
Således måste samtlige innehafvare deraf
vara interesserade att så länge som möjligt
uppskjuta tiden för Bankens öppnande till
silfverutvexling.
Grefve von Schwerin: Jag bor först
förklara, att jag med Herr von Troil tror,
att Herr Lefren misstagit sig. När BancoFullmägtige
göra sin anmälan bos Konuu
-
446 Den iG October e. m.
gen, och säga: sä eller så mycket silfver
finnes i Banken, göra de ingen skillnad på
det silfver, sorn är insatt pä depositionsräkning;
ty allt silfver, som finnes i Banken,
står der ju för insättarens, det vill
säga för sedelhafvarens, räkning. Depositionerne
gå således verkligen in i calculerna
öfver förhållandet emellan Bankens fond
och sedelstock. Herrarne synas vara alltför
måna om capitalisters fördelar, som icke
existera; jag bygger mitt hopp på näringsidkaren;
han skall icke underlåta att
taga in silfver; hans interesse och hans önskan
är, alt silfvermynt må bli landets mynt.
Det finnas personer, som högeligen önska,
att kunna bosätta sig här, och nedlägga capitaler
i vår Bank, endast säkerhet funnes;
Possessionater finnas färdiga, att nedsätta
i Banken det silfver, som de kunde finna
sin räkning vid a/t utrikes upplåna. Väl
gifvas här fordringsägare i lumpmynt, men
inga capitalister, som äga guld och silfver.
Exportenrerne äro minst af alla i tillfälle
att spendera på silfverhandel. De äro i
dagligt behof, att i landets mynt förvexla
sina silfverfordringar utrikes för exporterade
varor. Tryta köpare på Börsen, så är
Banken deras ressurce mot hotande förluster.
Det har erfarenheten visat.
Felades här ännu 2 å 3 millioner R:dr
i silfver, för att kunna våga att öppna Banken
lill vexling, så knnde de väckta farhågor
böra tagas i betraktande. Nu då en så obe
-
Den 16 O c to ber e. m. 447
tydlig summa återstår, vore Jet orätt, att
å dem lemna något afseende.
Herr Franc Sparre, Bengt Erland: De
yttrade meningarne hafva redan så fullständigt
utvecklat ämnet på alla sidor, att jag
icke vill uppehålla Ridderskapet och Adelil
med någon vidlyftigare framställning af min
åsigt. Jag vill blott i korthet nämna, att
jag för min del är af Grefve von Sclnverins
tanka, och tror depositions-inrättningens
stora nytta vara den, att realisationen
derigenom till en viss grad går i verkställighet
redan innan den kan blifva allmän.
Hvad deremot vådan af denna inrättning
beträffar, så har jag ej kunnat fatta annat,
än att den skulle bestå uti en motverkan
mot Bankens silfverköp. Men då correctivet
ligger i BancoFullmägliges rättighet att
inställa deposilionerne, så snart de finnas
skadliga för Bankens egna operationer, och
då detta correctiv mot en möjlig skada alltid
finnes lill hands, skulle jag icke tro,
att man för en sådan farhåga borde sacrifiera
de fördelar inrättningen kan medföra.
Herr Hjerta: Hvad den omständighet
beträffar, att BancoFullmägtige skulle äga
rättighet inställa depositions-räkningen, när
de så för godt funno, så bestrider jag hela
anstalten, äfven på den grund, att jag tror,
det BancoFullmägtige, om de fullgöra sin
skyldighet, genast skulle begagna denna rät
-
448
Den 16 October é. m.
tighet. För öfrigt får jag erinra om eh sak
af största vigt, som här blifvit förbisedd af
alla, med undantag af Herr von Troil; och
jag ber att få göra Grefve von Schwerin
och Herr Franc Sparre, såsom Ordförande
i hvardera af de sammansatta Utskotten,
uppmärksamme derpå, att i 2.‘dra punkten
blifvit bestämdt, att innan silfverutvexlingen
får taga sin början, proportionen af
Bankens reela fond till sedelstocken skall
vara såsom 5 till 8, då dervid tages i beräkning
Banco- och Riksgäldssedlarnes sammanlagda
belopp, med afdrag endast för
Bancolånen på metaller, exportabla effecter
och LåneBanks-obligationer; samt att 3:dje
punkten åter bestämmer, att, vid denna beräkning
af sedelstockens förhållande till reela
fonden, summan af depositionerne endast
får antagas lill 2,400,000 R:dr, och att hvad
som öfverstiger, bör tilläggas summan af de
utelöpande sedlarne. Här visar sig således
på det mest cclatanta sätt, att dessa depositioner
skulle bidraga till försämrande af
det bestämda förhållandet emellan fond och
sedelstock, enär BancoFullmägtige vid beräkningen
deraf icke få afdraga mer, än
hvad 2:dra punkten innehåller, men icke
eller få upptaga depositionerne till högre
belopp, än 3:dje punkten bestämmer. Slutligen
får jag äfven fästa uppmärksamheten
derå, att Ridderskapets och Adelns beslut
är af största vigt, sedan BondeStåndet redan
-
Den 16 October e. m.
44g
dan afslagit Utskottens tillstyrkande i denna
del, men de öfriga två Stånden gillat
detsamma, och det således beror på Ridderskapet
och Adeln, huruvida frågan skall
bifallas genom tre Stånds beslut, eller förfalla,
sedan två Stånd stadnat emot två. Att
här finnas personer, som skulle begagna denna
deposit-räkning, vill jag icke bestrida,
men att den skulle vara nyttig för det allmänna
och realisationens framgång, vågar
jag högeligen betvifla.
Hans Excellence Herr Grejven och
LandtMarskalken gjorde proposition til! bifall
å irsta delen eller hufvudmomentet af
iorde punkten.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till afslag å berörde Moment.
Ropades äfven Ja och Nej, hvarjemte
votering begärdes.
Wzvr Stråle: För min del har jag grundat
min tanka om den ifrågavarande deposit-räkningen
på den förutsättning, att det
silfver, som på denna räkning insattes, skall
ingå i beräkningen af Bankens reela fond;
men då icke alla Talare ansett det vara
gifvet, skulle jag tro, att det såsom ett tillägg
borde införas i propositionen till bifall
af Utskottens förslag, och jag anhåller,
45 H. 29
45o
Den 16 O c t o b e r e. m.
att Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
med delta tillägg å nyo framställa Utskottens
förslag till bifall.
Herr Rothlieb} Axel: Sedan votering
blifvit begärd, anhåller jag, att Voteringsproposition
en må ställas på rent bifali eller
afslag å Utskottens förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog följande Vote1
ingsproposition:
Den, som bifaller irsta Momentet i io:de
Punkten af Stats- och BancoUtskottens senare
Utlåtande, angående rättighet att i Banken
öppna en Depositionsräkning till insättande
af myntadt eller omyntadt guld eller silfver,
emot utbekommande af Baneosedlar,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses frågan om inrättande
af en Depositionsräkning i Banken hafva
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Herr Franc Sparre: Jag har visserligen
ingenting att erinra mot den föreslagne
Voteringspropositionen; men innan vi skrida
till voteringen, anhåller jag att få framställa
ännu en betänklighet. Man har ofta sagt,
att uti realisationsprojectet garantier finnas
endast mot myntförbätti ilig, men icke mot
Den 16 O c t o b e r e. m.
myntförsämring; och jag hemställer, hvad
correcliv mot cursens höjande man väl vill
uppställa, om man borttager deposilionsim
ättningen, som jag för mir. del tror vara
det enda möjliga correctivet, liksom det
vilkor Utskotten fästat vid inrättningen, är
correctif mot de möjliga vådorna deraf.
Uppå derefter förnyad framställning,
blef den föreslagne Voteringsproposilioneu
af Ridderskapet och Adeln godkänd.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till ii om aftonen, och befunnos vid dess
slut klockan ett qvart till 12 om aftonen,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 22.
Nej — 52.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Eoccellence Herr Grefven och
Lan dt Mar skalken förklarade, alt frågan om
inrättandet af en Depositionsräkning i Banken
således blifvit af Ridderskapet och Adeln
afslagen.
Upplästes följande från BevillningsUtskottet
inkomne Memorial och Betäukanden;
jtf den 1 dennes:
N:o 46. I anledning af gjorde anmärk
-
Den 16 October e. m.
ningar vid Utskottets Betänkande N:o 4i>
om befrielse eller lindring i Bevillningen
för KronoLotsar eller Lotsdrängar.
N:o 47- Angående Portoafgiften för Inrikes
brefvexlingen.
N:o 48. Angående väckt motion om
nedsättning i Porto för Utrikes gående bref.
N:o 49- Angående Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om upphäfvande af den
nu medgifna moderation i porto för bref,
som väga öfver 8 lod.
vlf den 6 dennes:
N:o 5o. I anledning af väckt motion,
att vaktare vid Flygsandsfälten i Halland
må befrias från Bevillning.
Höglofl. Ridderskapet oell Adeln åtskiljdes
klockan half till 12 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. /. Lagerheim.
