# ID: svediakorp-gov391
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 67,816
# sentences: 2,351
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
t
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1823 och 1829.
Fyrationdefemte Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg} i833.
Måndagen den 12 Oct. 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
under N:o 241 afgifne, och den 14 sistlidne
September f. m. på hordet lagde Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
under JNT:o i3y förut meddeldte Betänkande,
angående hegardt fortfarande Löne-anslag
åt Lärarne vid Stockholms Stads
Undervisningsverk; fann Ridderskapet och
Adeln, att, enär sistnämnde Betänkande redan
blifvit den 22 sistlidne Maji af Ridderskapet
och Adeln bifallit, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets under
N:o 242 afgifne, och den 14 sistlidne September
f. m. på hordet lagde, ytterligare
Utlåtande, i fråga om Publikt understöd åt
Författaren af Svenska Folkets Historia, under
Konungarne af WasaÄtten.
Herr von Hartmansdorff\ August: Jag
kan, vid detta tillfälle, ej underlåta att
förnya den anmärkning jag gjorde, då Ut
-
4
Den 12 October f. m.
skottets första Betänkande i detta ämne återremitterades.
Jag anser nemligen Författaren
till Sveriges Historia under WasaKonungarne
hafva, genom sitt redan utgifne arbete
och den skicklighet han dervid ådagalagt,
gjort sig förtjent af någon allmän uppmuntran.
Utskottet har afstyrkt allt anslag åt
Herr Strinnholm, ehuru han redan visat
prof, af hvad han kan uträtta; men deremot
har Utskottet, i ett följande Utlåtande,
tillstyrkt anslag af 2000 R:dr för författandet
af Carl XI:s Historia, innan man ännu
vet, om och när en författare till en sådan
Historia skall uppträda, eller hurudant
arbetet blifver. Om Utskottets Utlåtanden
bifallas, skulle det således kunna hända,
att den, som redan gjört något dugligt, finge
intet; och att anslaget till den blifvande
författaren möjligen gåfves åt den förste,
som anmälte sig. Jag ber om ursäkt, att
jag här mäste tala om arne Utlåtanden på
en gång; men då jag icke kan anvisa någon
annan tillgång för det anslag jag önskar,
än den Utskottet i det sednare Utlåtandet
velat gifva för Carl XIrs Historia, måste
jag söka få medel från det ena till det andra.
Jag tillstyrker således, att de 2000
Rrdr Utskottet anslagit för en Historia örn
Carl XI, måtte så fördelas, att 1000 Rrdr
lemnäs åt Herr Strinnholm, såsom en uppmuntran
till fortsättning af sitt arbete om
WasaKonungarne, och att 1000 Rrdr anslås
till understöd för fortsättningen af den Hi
-
Den 12 October f. ra.
5
stona om tvedrägtstiden, från iy rp till 1773,
hvilken Herr Cederschjöld så förtjenstfullt
hörjat medelst utgifvande af dithörande Riksdagshandlingar.
Herr Hjerta> Gustaf: I det hufvudsakliga
förenar jag mig med den åsigt Herr
von Hartmansdorff framställt; men jag tror,
att Ridderskapet och Adeln skulle lösrycka
2".ne Utlåtanden från den ordning, hvari de
höra förekomma, om man nu ville ingå i
någon delning af det anslag Utskottet i ett
senare Utlåtande tillstyrkt. Jag instämmer
derföre uti den mening Herrar Noreus och
Winberg inom Utskottet yttrat, eller att
600 R:dr höra anslås till uppmuntran för
fortsättningen af Herr Strinnholms började
Historia; och jag förmodar, att detta skall
vara tillräckligt, särdeles som författaren
uppburit en icke obetydlig douceur för ett
arbete, som han nyligen fullbordat för Bankens
räkning. Jag tror, att han, ehuru i
små omständigheter, härigenom skall kunna
hjelpas till fullbordande af sin påbörjade
Historia, utan att hinder lägges för den Historia
om Carl XI, hvarom fråga blifvit
väckt, och hvilken jag äfven anser vara af
stort värde. Jag får föreslå Herr von Hartmansdorff,
att ändra sitt förslag till 600
R:dr för Herr Strinnholm, utan afdrag på
anslaget för Carl XI:s Historia.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
kan ej annat än högeligen beklaga, att Stats
-
\
6
Den 12 O c t o b e r f. ni.
Utskottet salt så litet värde på Fäderneslandets
Historia, att Utskottet saknat tillgångar
till uppmuntran för Herr Strinnholm,
hvilken måste vara i så mycket större
behof deraf, som han, enligt hvad vi
nyss hört, nödgats, förmodligen för sin utkomst,
åtaga sig en för Litteratörer så obehaglig
sysselsättning, som den att registrera
Bankens handlingar. Jag beklagar äfven,
att Utskottet visat så liten förmåga att bedomina
hvad som fordras för en Historieskrifvare,
alt Utskottet hufvudsakligen fästat
sig vid den stilistiska förmågan; tyden
kan vara tillräcklig för att skrifva en dålig
Roman, men icke för att skrifva en god Historia.
Utskottet har äfven ansett Herr Strinnholm
kunna vinna det utsatta priset af 2000
Hulr för en Historia om Carl XI; men jag
förmodar, att ingen kan skrifva en tillfredsställande
Historia örn denne Konung, förr
än den mängd af handlingar, som från hans
tid ligga förvarade i Archi ven, blifvit ordnade,
sammandragne och registrerade. Ty
eljest skall ej en mansålder förslå att ur alla
dessa handlingar draga någon nytta, och
en Historia, som dessförutan skrefves om
Carl XI, blefve föga bättre än en Roman.
Slutligen säger Utskottet sig äfven hoppas
pä framtiden, och att Herr Strinnholm, af
kommande Ständer ej skall sakna lämplig
belöning, sedan hans arbete blifvit fulländadt.
Men jag hemställer, huru man kan
hoppas förmåga hos Författaren, att utan
Den 12 October f. rn.
7
understöd fullända sitt arbete, då man hört
att lian ej kan uteslutande egna sin tid åt
Historiska forskningar. Jag skulle således,
långt ifrån att tillstyrka någon minskning i
de 1000 R:dr Herr von Hartmansdorff föreslagit,
vilja hemställa, att de af Utskottet
anslagne 2000 R:dr för Historien om Carl XI
helt och hållet tilldelades Herr Strinnholm.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jagförenar
mig så mycket heldre om Herr von
Hartmansdorffs förslag, som det instämmer
med hvad jag vid återremissen yttrade. Ehuru
Herr Hjerta invänt, att man nu icke
borde befatta sig med ett anslag, som förekommer
i ett efterföljande Utlåtande, tror
jag, att afseende på detta anslag här är så
myeket nödvändigare, som Statens knappa
tillgångar ej medgifva beviljandet af något
anslag, utan att man vet, hvarest medel dertill
äro att tillgå; och då jag anser, att ett
anslag på förhand åt en okänd författare af
Carl XI:s Historia ej medförer den nytta
mari åsyftar, hemställer jag, under förutsättning
af åfslag på Utskottets tillstyrkande
i den delen, att 1000 R:dr här må beviljas
åt Herr Strinnholm, hvarigenom man
sluteligen kommer derhän, att äfven kunna
bevilja 1000 R:dr till fortsättning af det arbete
Herr Cederschjöld börjat.
Herr Rothlieb, Carl Fredrik, förenade
sig till alla delar med Herrarne von Hartmansdorff
och Crusenstolpe.
8
Den 13 October f. m.
Herr Brummers Carl Magnus^ uppläste
Ehuru tvänne Stånd redan bifallit StatsUtskottets
första Betänkande i frågan om
understöd af Statsmedlen för befrämjande af
Herr Strinnholms så allmänt värderade Historiska
arbetes fortsättning, och det således
ej nu står i Ridderskapets och Adelns
förmåga, att genom sitt beslut i anslagsvägen
bereda den förtjenstfulle författaren en
välförtjent uppmuntran, vågar jag dock hoppas,
att Ridderskapet och Adeln fästar sin
uppmärksamhet vid en af StatsUtskottet i
nämnde dess Betänkande gifven anledning,
huruledes ändamålet på annan väg kan vinnas.
— Rätteligen har StatsUtskottet ”fun*’nit
pröfningen af arbetets beskaffenhet sig
”icke tillkomma, och ej eller bordt låta det
”enskilda omdömet derom allena tjena sig
”till ledning för tillstyrkande af den begär”da
Statsutgiften, helst från Kongl. Maj:t
"någon Nådig framställning till Rikets Stan”der
i detta afseende tillika icke blif vit gjord.”
Då denna vink blifvit ännu bestämdare
gifven af en StatsUtskottets Ledamot
under discussionen i Högvördige PresteStåndet
öfver StatsUtskottets Betänkande, och i
samma discussion tillika förekommer en pröfning
af arbetet, ett autentikt bedömmande
af dess värde, har jag trott mig böra sätta
Ridderskapet ocb Adeln i tillfälle, att taga
kännedom af det Högvördige Ståndets korrta,
Den 12 October f. m.
9
men upplysande och vägledande, öfverläggning,
innefattad i följande Transumt af Protocollet
hållet i Högvördige PresteStåndet
den 21 Maji 1829.
”S. D. Då nu å nyo föredrogs Statsutskottets
Utlåtande N:o 138 i anledning
”af väckt motion om publikt understöd åt
”Författaren af Svenska Folkets Historia un”der
Konungarne af WasaÄtten, anförde:”
”Professoren m. m. Geijer: Författaren
”af ifrågavarande arbete har deri nedlagt
”ett så berömligt bevis af skicklighet, arbetsamhet
och framställningsgåfva, att jag högeligen
önskar, det StatsUtskottet fästat me”ra
uppmärksamhet vid motionen. Tillfäl”len
att belöna verkelig litterär förtjenst,
”serdeles om Fäderneslandets Historia, äro
”hos oss ej så talrika, alt ej, då de förebomma,
man borde medhinna att iakttaga
”dem. Herr Strinnholm, föga gynnad af
"lyckan, har nog länge utan uppmuntran
”framgått på en mödosam bana, utan att i
”allmänhetens deltagande, vanligen ej att
”påräkna för arbeten af större omfång, fin"11a
en tillräcklig ersättning för sin flit.”
”Häruti instämde Biskopen m. m. Doktor
Faxe_, Domprosten LundbladProfessor
”Bexell och Prosten Grape„ samt Comminister
Dahlgren
”Domprosten Heurlin: Om Utskottet egt
”Professor Geijers auctoritet att åberopa, så
10
Den 12 October f. m.
”hade Utskottet visserligen icke tvekat att
”tillstyrka det begärda anslaget. Nu har det
”varit svårt för Utskottet, att ingå i pröfning
af ifrågavarande Historiska arbetes halt.
”Är det af utmärkt nytta, så trodde Utskot”tet,
att Kongl. Maj:t till Utskottet derom
”skulle gjort någon framställning, eller ock
”att Kongl. Maj:t, som mellan Riksdagarne
”icke saknar medel för dylika anslag, icke
”lärer underlåta, att framdeles i Nåder fänta
uppmärksamhet derå.”
”PVfessoren m. m. Geijerj som erkän”de
vigten af den anmärkning Domprosten,
”gjort, ansåg, att Utskottet, med afseende å
”arbetets värde, bort gå i författning, att
”Författaren på ett eller annat sätt blifvit
”med någon belöning uppmuntrad.”
”Domprosten Heurlin erinrade härvid,
”att i den händelse StatsUtskottet tillstyrkt
”något anslag för ifrågavarande Historiska
”arbetes fortsättande, StatsUtskottet ock då
”bort lemna anvisning på de medel, som
”för detta ändamål skulle användas.”
”Efter framställd proposition blef förevarande
Utlåtande bifallit.’
”Häremot reserverade sig Professoren
”m. m. Geijer och Prosten Dillner
Synnerligast derföre, att det redan af
trycket utkomna utaf Herr Strinnholms arbete
hufvudsakligen innehåller en utförlig
skildring af Reformationsverket, torde det
Den 12 Octo ber f. ra.
11
Hög Vör diga PresteStåndet Liand sina MedStänder
Lora anses för den Leliörigaste bedöraaren
af detsammas förtjenst. Att ett
så autentikt Ledömmande, som Professor
Geijers,icke föranledt lill återremiss, kan jag
ej annorledes förklara mig, än att PresteStåndet
gjort sig förvissadt om, att en frikostigare
uppmuntran, än den StatsVerkets
tillgångar för närvarande medgåfvo, för författaren
vore att förvänta. Jag vågar hemställa,
om icke utur PresteStåndets discussion
i ämnet Ridderskapet och Adeln skulle
finna tillräcklig anledning till en underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t, att, då StatsVerkets
nu så mångfaideligen anlitade tillgångar
icke medgifvit beviljande af något
understöd till fortsättning af Herr Strinnliolms
Historiska arbete, Kongl. Maj:t måtte
i nåder täckas utse någon annan lämpelig
utväg till ernående af någon uppmuntran
för författaren, att sitt redan mycket lofvande
arbete utan vidare dröjsmål fortsätta.
Herr Dalman, Wilhelm Fredrik, förenade
sig med Herr von Hartmansdorff.
Herr von Hartmansdorff': Jag skulle
visserligen gerna förena mig med Herr Hjerta
om 600 R:dr, på det Herr Strinnholm
åtminstone måtte få något; men då Herr
Hjerta, såsom skäl för en sådan nedsättning,
omtalat Herr Strinnholms arbete i Banken
och den vedergällning han der kommer att
erhålla, får jag anmärka, alt då en littera
-
Den 11 October f. m.
tor med Herr Strinnholms skicklighet nödgas
blifva Registrator åt Banken, är hans
öde så beklagligt, att man snarare borde
gifva honom mer än mindre. Herr Hjertås
skäl talar således mera för än emot Herr
Strinnholm. Jag fortfar derföre, att hemställa,
det Ridderskapet och Adeln, med afslag
å Utskottets tillstyrkte anslag för en
Historia om Carl XI, täcktes bevilja 1,000
R:dr såsom uppmuntran åt Herr Strinnholm
att fortsätta sitt påbörjade arbete.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln, med afslag å
berörde Utlåtande, behagade tillägga Herr
Strinnholm såsom understöd till ifrågavarande
arbetes fortsättande 1,000 R:dr B:co.
Bifölls.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets under
N:o 343 afgifne, och den i4 sistlidne September
förmiddagen på bordet lagde, ytterligare
Utlåtande, i fråga om anslag af Statsmedel,
för författandet af en fullständig
Historia om Konung Carl XI:s Regering,
samt om den så kallade Frihetstiden.
Herr von HartmansdorffAugust: På
grund af hvad jag, så väl under nästföre
-
Den 12 Octobei’ f. m.
i3
gående discussion, som tillförene, då Utskottets
första Betänkande återremitterades,
anfört, anhåller jag om proposition till afslag
å förevarande Utlåtande, på “det Utskottets
här tillstyrkte anslag må besparas,
och i stället användas, på sätt jag föreslagit,
dels åt Herr Strinnholm, och dels till
understöd för fortsättningen af Herr Cederschjölds
arbete.
Friherre Palmstjerna Carl Otto: Jag
tror visst icke, att det så snart kan komma
i fråga att utbetala den summa, Utskottet
bär tillstyrkt, såsom en belöning för den
Författare, hvilken åtager sig att fylla en
lucka i Svenska Historien, som säkerligen
något hvar bland Ridderskapet och Adeln
önskar se fylld på ett tillfredsställande sätt.
Men Utskottet, som varit öfvertygadt, att
Historien öfver det tidehvarf, som förflöt
från Carl X:s död intill dess Carl XI kom
till myndiga år och vidare intill hans död,
vore af ett stort allmänt, men ännu icke
tillfyllest utredt, intresse för Svenska Folket,
har, då man funnit, att ingen ännu
uppträdt för att fylla denna lucka, icke trott
sig böra neka att nu anslå den ifrågavarande
summan, för att uppmuntra till ett sådant
företag. Jag finnér ock för min del,
att anslaget är väl användt, och om företaget
utföres med skicklighet, säkerligen lika
väl användt, sorn det af Ridderskapet och
Adeln nyss beviljade för fortsättningen af
Den i?. October f. m.
Herr Strinnholms arbete angående en tid,
sorn redan förut är känd genom arbeten af
utmärkt värde. Jag tillstyrker derföre bifall
till Utskottets Utlåtande.
Herr Crusenstolpe: När den lucka Friherre
Palmstjerna omtalat blifver fjdld, synes
det mig vara tids nog att belöna den,
som åtager sig detta arbete; ty jag återkommer
till livad jag och Herr von Hartmansdorff
vid återremissen af detta ämne anförde,
att nemligen det i annat fall skulle
kunna hända, att den ännu okände och
måhända ofödde Författaren, som på förhand
belönades, sammanskref sitt arbete i
en helt annan anda, än som öfverensstämde
med Ständernes afsigt, då belöningen utfästades.
För öfrigt får jag erindra, att Ridderskapets
och Adelns nyss fattade beslut,
om beviljande af understöd åt Herr Strinnholm,
blef, såsom jag förmodar, hufvudsakligen
taget under beräkning af en besparing
vid det nu ifrågavarande anslaget, och Statens
knappa tillgångar lära väl icke medgifva
båda anslagens beviljande, emot Utskottets
beräkning.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming,
Claes: Då jag väckt den motion, som utgör
ämnet för Utskottets ifrågavarande Utlåtande,
torde det tillåtas mig att förklara min
mening dermed, ehuru utan hopp att derigenom
verka till motionens framgång. Jag
ansåg epoken af Carl Nirs Regering af så
Den 12 Octo ber f. m.
stort intresse, att jag trodde den vara förtjent
af en serskild behandling, hvartill
Styrelsea borde utse en skicklig Författare.
Man har sammanblandat detta arbete med
Herr Strinnholms, som jag gerna medgifver
vara af förtjenst, och man har sagt, att då
åtskillige delar af Herr Strinnholms arbete
redan äro utkomne, skulle detta vara mera
förtjent af belöning, än det andra, som ännu
icke är påbörjadt. Detta är visserligen
rätt, men jag ser icke, hvarföre det ena arbetet
bär behöfver bortblandas med det andra.
Man har vidare sagt, ehuru jag nu icke
kan påminna mig inom hvilket RiksStånd,
att det skulle falla af sig sjelf, att man, genom
fullbordandet af Herr Strinnholms arbete,
äfven erhöll en Historia om Carl XI.
Men om jag icke misstager mig, är planen
för Herr Strinnholms arbete inskränkt endast
till en Historia om WasaKonungarne,
icke de Pfalziska, och dessutom får jag hemställa
till Herr von Hartmansdorff sjelf, och
de flere upplyste Ledamöter, hvilka yttrat
sig i ämnet, om man i fullföljden af historien
om en hel Regentlängd, kan vänta samma
helhet och fullständighet, som då arbetet
är inskränkt till historien om en enda.
Jag hemställer t. ex. om icke Robertsons
Historia om Carl V är af helt annan beskaffenhet
och vida fullständigare, än de
historier om samma Regent, som finnas i
sammanhang med historier om de Länder
han styrt.
i6
För öfrigt får jag tillägga, att min mening
varit, det en tid af tio år skulle föreläggas
Författaren för arbetets fullbordande;
men detta bar Utskottet icke godkänt, förmodligen
af delicatess mot Författaren, hvari
jag likväl icke kan instämma, ty vi hafva
sett så många litterära arbeten här i Sverige
påbörjade, men aldrig slutade, att jag för
min del ej kan annat, än anse bestämmandet
af en viss tid ganska lämpligt, med det
tillägg, som jag äfven föreslagit, att under
tiden tilldela Författaren en viss del af den
utsatta belöningen för hvarje utkommande
volum af arbetet. Men icke eller detta har
Utskottet gillat. Jag har äfven i motionen
yttrat en Bestämd syftning derhän, att Författaren,
i händelse han utsågs bland UniversitetsLärarne,
icke borde genom andra
sysselsättningar dragas ifrån företaget; och
jag vill öppet nämna såsom exempel, att då
Upsala Akademi hitskickat en Riksdagsman,
har den genom sitt val af Professoren
Geijer, oaktadt all dess sanna förtjenst såsom
Riksdagsman, likväl ryckt honom från ett
af de vigtigaste och mest gagnande litterära
företag, det att fortsätta den Svenska
Historia, han börjat utgifva, och hvilken
visserligen är af det största värde; ty hvarken
Lagerbrings eller Dalins lära väl med
Geijers arbete kunna jemföras, i undersökningar,
styl och åsigter. Emedlertid är nu
snart ett år förbi, hvarunder Författaren
egt
Den 12 October f. ra.
•7
egt andra sysslosättningar, som möjligen kunnat
af andra bestridas.
Slutligen bar äfven invändning blifvit
gjord emot förslaget att öfverlemna bedomina
ndet af arbetets värde åt Regeringen. Men
jag tror, att vår Regering nu för tiden arsa
liberal, och tidens anda af så mägtigt inflytande,
att det icke skulle kunna hända, att
belöningen utdelades för en historia, sorn
icke vore författad på det sätt man önskade.
Jag tror icke, att nu mera skulle inträffa
detsamma, som i Gustaf Hirs tid, då
CanzliRådet Schönberg fick befallning att
upphöra med ett arbete, som icke var i
Regeringens tycke.
Jag har nu yttrat min tanka öfver ämnet,
och ehuru jag väl inser, att resultatet
blifver, det vi ännu komma att vara i saknad
af den historia jag önskat, kan jag tryggt
förklara, att mitt uppsåt varit rent, och
bärrört endast från nit för Fäderneslandets
Häfder.
Herr Manck af Rosenschöld , Eberhard:
Utskottet har tillstyrkt ett anslag af Tvåtusende
Riksdaler till belöning åt den, hvilken
lemnar en sådan historia om -Carl XI.'s
egen och hans Förmyndares Regeringstid,
som, behörigen granskad, af Kongl. Majrt
kan finnas en sådan belöning värdig. Jag
får, till de redan anförde grunder, emot
45 H. a
i8
Den 12 October f. m.
anslaget tillägga en, som i synnerhet verkar
pä mitt beslut, nemligen, att arbetet
skall till sitt värde besämmas, och belöningen
således äfven tilldelas, af Konungen.
Här är fråga om ett arbete, som enligt förslaget
ej behöfver blifva färdigt på 8 å io
år, eller kanske först i en aflägsen framlid;
och möjligtvis skulle Författaren då
kunna påräkna, att desto snarare blifva ansedd
belöningen värdig, ju mer lian framställde
tiden af Carl XI:s egen Regering och
den souverainå Statsförfattningen, såsom särdeles
lycklig för Svenska folket, samt sökte
inverka på opinionen, lill fördel för återinförandet
af ett sådant regerinssätt. Om derföre
belöningen skall utdelas för ett arbete
om Carl XI, anser jag det äfven böra utsträckas
till Historien om hans närmaste efterträdare,
eller Carl XII, på det man i
samma arbete må äga en framställning af
så väl den fula, som den vackra, sidan af
ett souveraint Regeringssätt. För min del
förenar jag mig derföre med dem, som yrkat
afslag å Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff': Det är mig
i dubbelt afseende obehagligt, att tala emot
det af Utskottet här tillstyrkta anslag, dels
emedan det är ämnadt åt dem, som i vårt
land äro minst uppmuntrade, nemligen Litteratörer,
och dels emedan jag nödgas strida
emot en man, som ej blott uti ord, men
äfven i gerning, dagligen visar sig vara en
Den October f. m.
'9
af vår Litteraturs varmaste vänner. Men
jag kan icke underlåta att framdraga de skäl
till betänklighet, sorn hos mig uppstått. Man
har omtalat det särdeles behofvet af en Historia
om Carl XI. Men jag får i anledning
häraf erinra om ett yttrande, som vid
ett föregående tillfälle på detta rum blifvit
fäldt, nemligen att Preussen icke ägde någon
minnesstod af Fredrik II, ty hela riket
vore hans monument. Så är det äfven med
Sverige och Carl XI, hvad vårt inre samhällsskick
beträffar. Det gifves ingen Regent,
hvars namn oftare nämues, och hvars
handlingar äro bättre bekanta, lill följd af
de många författningar och inrättningar, sorn
från hans tid ännu äro gällande. Man har
vidare sagt, att, genom arbetets inskränkning
till Historien om en enda Konung,
skulle det blifva fullständigare, och man har
såsom exempel anfört Robertsons Historia
om Carl Y. Hvar och en vet, att Robertsons
Historia ej blott omfattar Carl V:s tid,
utan äfven en stor del af medeltiden, och
det är naturligt, att hvar och en Historia,
om en viss tid, äfven måste tillen viss grad
omfatta den föregående. Äfven Herr Strinnholms
arbete har samma förtjenst, ty det
sträcker sig vida längre tillbaka än blott de
år, Gustaf Wasa satt på Thronell. Det är
vid sådana arbeten alltid nödvändigt att gå
längre tillbaka i tiden, än titeln omför mäler,
emedan de händelser, som skola berättas,
hafva sitt upphof i det förflutna. — Ut45
H. 2*
20
Den 12 October f. m.
skottet liar sagt, att emot en uppmuntran
till fortsättning af Herr Cederschjölds arbete
talade den omständighet, att det utgjorde endast
ett aftryck af publike handlingar, icke
någon sjelfständig framställning. Men jag
frågar, huruvida en tid, som ligger oss så
nära, att de handlande personernes söner
och sonsöner ännu lefva ibland oss, kan
framställas genom annat, än facta, och om
dessa kunna bestämdare framläggas, än genom
Handlingar och Prolocoller? För min
del tror jag, att det just är en sådan framställning
af Frihetstiden, som vi för närvarande
behöfve, om de handlande personerne
skola blifva oväldigt bedömde. Jemte
afslag på Utlåtandet, yrkar jag således
vördsammeligen att de 1000 R:dr, som af
anslaget återstå, sedan Herr Strinnholm fått
hvad Ridderskapet och Adeln nyss beviljat
honom, måtte användas till understöd för
fortsättningen af Herr Cederschjölds arbete;
äfven derföre, att man här, såsom annorstädes,
snarast bör understödja dem, söm
till någon del kunna hjelpa sig sjelfve. Den,
som visar egen drift och kraft, får derigenom
ökad styrka, och man kan af honom
vänta mera, än af den, som endast genom
penningar skall lockas till företaget; ty det
fordras icke blott förmåga, utan kärlek för
ett arbete, om någonting godt skall åstadkommas.
Herr Crusenstolpe: Långt ifrån att bestrida
vigten af en kritisk Historia om Carl
Den 12 October f. ni.
21
XI:s Regeringstid, instämmer jag deri fullkomligt
med Hans Exeellénce Herr Grefve
Fleming, men tror det just derföre vara
så mycket angelägnare, att tillse, hurudant
arbetet är, innan man derföre utfäster någon
belöning, ocb jag upprepar ännu en
gång, att jag icke kan inse någon förlust af ett
sådant uppskof med belöningen. Då Nordberg
författade sin Historia om Cati XII,
fick äfven lian en belöning af Ständerne,
men icke förr än arbetet var fullbordad t.
Om Konungen skulle finna någon Historieskrifvare
öfver Carl XI:s Regeringstid värdig
belöning, lärer han i alla fall icke underlåta
att belöna honom; men om Ständerne
på förband utfästa denna belöning,
skulle Konungen blott blifva Ständernes Commissionär,
hvilket naturligtvis skulle blifva
föga angenämt. Jag vet ej heller, på hvad
sätt den föregående granskning, som Utskottet
omtalar, skulle låta sig göra, om icke
Konungen öfver arbetet skulle infordra vittra
samfunds utlåtanden, ocb delta kan jag
för ingen del finna lämpligt. Jag fortfar
således att begära afslag å Utlåtandet.
Herr Bråkenhjelmj Pehr Reinhold: Jag
skulle hafva föreställt mig, att syftningen
af motionen varit, att få en SpecialHistoria
om Carl XI, ocb jag hemställer till de Herrar,
som lagt sig emot detta syftemål, om
man kan sammanblanda en sådan Historia
med företaget att skrifva alla Svenska Ko
-
22
Dcu 12 October f. m.
ii ungars Historia. Herr von Hartmansdorff
har sagt, att Carl XI:s Historia lefver i alla
våra författningar; för min del skulle jag
tro, att den så mycket mer behöfver skrifvas,
ty ingen Konung omtalas mer och kännes
mindre än just Carl XI. Herr von
Hartmansdorff har vidare jemfört denna Konung
med Fredrik II i Preussen, och sagt,
att liksom Fredrik II icke behöfde någon
annan minnesvård, än sjelfva Preussen, som
vore hans Historia, så vore äfven förhållandet
med Sverige och Carl XI. Detta kan, enligt
min tanka, bättre lämpas på Carl X och
Östersjökusterne, ty de äro hans Historia,
sorn kan läsas på Chartan; men Sveriges
inre Statsförfattning tillhör Carl XI, och
den behöfver kännas något mer, än hvad
som visar sig på ytan. Man har äfven invänt,
att något anslag till belöning ej borde
komma i fråga, förr än arbetet är färdigt,
och jag tror, alt detta vore rätta sättet,
i afseende på en Historia, som innefattar
någon större del af fäderneslandets häfder,
såsom förhållandet är med Herr Strinnholms
arbete; men utgifvandet utaf en Special
Historia är, i ekonomiskt afseende, förenadt
med större svårigheter. Arbetet är
dyrare och mödosammare, samt afsättningen
mindre; det är ej nog med kärlek för
arbetet, det fordras äfven penningar, för
möjligheten att få det tryckt, och för att
fylla behofven till lefnadskostnaden under
arbetstiden. Hvarföre man här skulle be
-
Den 12 October F. m. 23
nämna Konungen med det opassande namnet
af Commissionär, endast derföre att Ständerne
anslogo en bestämd summa till belöningen,
kan jag ej förstå. Med samma skäl
skulle man kunna säga, att Konungen är
Ständernes Commissionär i afseende på bela
Statsregleringen i allmänhet. Man har
för öfrigt sagt det vara mindre tjenligt, att
uppdraga belöningens utdelande åt Styrelsen,
och Herr Crusenstolpe liar invänt,
att arbetet kunde blifva författadt i en belt
annan anda, än den Ständerne, vid belöningens
utfästande, åsyftat, samt opinionerne
0111 arbetets värde sålunda blifva delade.
Jag erinrar härvid, att vi lill och med i
sednare tider fått erfarenhet af ett så bedröfligt
inflytande af opinionen och tidens
anda, vid författandet af fosterlandets häfder,
att det vore väl, örn man slapp att
mera höra talas derom. Det finnes ingen
ting odrägligare, än att läsa i ett historiskt
arbete författarens egna omdömen och domar
öfver Fäderneslandets största män, som
varit föremål för nationens beundran; och
häri ligger skillnaden emellan den verklige
Historieskrifvaren, och deni, som tilltro sig,
att döma fornverlden efter sin egen klokskaps
måttstock.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming:
Jag vill endast i korthet besvara Herr von
Hartmansdorff, och får börja med att beklaga,
det jag icke för min motion kun v i 1 -
Den 12 O c t o b e r f. m.
lia biträde af en så upplyst man. Herr
von Hartmansdorff har sagt, att Carl XI:s
regering ej behöfver monumenter, och deri
instämmer jag, i fall fråga vore om marmorstoder
eller dylikt; men då här åsyftats
endast, att i den största Historiska omfattning
få en beskrifning om denna Regents
handlingar, goda eller onda, samt driffjedrarne
dertill, kan jag ej frångå min tanka
om vigten och nyttan deraf. Jag är äfven
öfvertygad, att Sönerne och Sonsönerne
skola trösta sig dermed, att sanningen
hemägtigar sig deras förfäders minnen, och
i vår upplysta tid lärer väl ingen stöta sig
eller finna sig förödmjukad, om Historien
skulle uppenbara en eller annan hos deras
förfäder. Herr Crusenstolpe har sagt, om
jag icke fattat hans mening orätt, att belöningen
för arbetet icke borde utdelas successive,
utan ofverlemnas till Konungen att
utdela, då arbetet hell utkommit, välförståendes,
i fall Konungen ansåg det förtjent af
en belöning; och emot en dylik modification
af mitt förslag, har jag intet att invända.
Herr Skogman, Carl David: Jag anser
de anslag alltid väl använda, som Staten
gifver lill uppmuntran af litteraira företag,
och jag tror, att de äro särdeles nödvändiga
här ;i Sverige, der litteraira arbeten af
större vidd icke åt författare bereda samma
ekonomiska fördelar, sorn i andra länder.
Min mening är således icke att bestrida det
Den 12 O c t o b e r f. m.
25
nu ifrågavarande anslaget; jag förenar mig
blott med Herr von Hartmansdorff, i afseende
på hans tillstyrkan af ett bidrag till
fortsättning af Herr Cederschjölds påbörjade
utgifning af Riksdagshandlingarne från 1710
till 1772.
Herr Crusenstolpe: Jag anhåller blott
att Contrapropositionen måtte innefatta afslag
af Utskottets Utlåtande, med tillägg,
att 1000 R:dr anslås för fortsättningen af
Herr Cederschjölds arbete.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming:
Jag hemställer, huruvida icke frågan om.
bidrag till fortsättningen af Herr Cederschjölds
arbete, hvilken fråga af Utskottet
blifvit särskildt behandlad, äfven här borde
särskildt upptagas och afgöras.
Herr Bråkenhjelm: I likhet med behandlingen
af en annan fråga i ett föregående
plenum, hemställer jag, om icke anslaget
till fortsättning af Herr Cederschjölds
arbete kunde intagas i både Ja- och Contrapropositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming:
Jag anser visserligen icke frågan vara af den
vigt, att den bör åstadkomma någon ytter
-
Den 12 O c t o b c r f. m.
ligare tidsspillan för Ridderskapet och Adeln;
och ehuru angenämt det för mig varit, om
Ridderskapet och Adeln velat, i likhet med
Utskottet, lemna siLt bifall till den af mig
väckte motionen, hyser jag likväl icke den
egenkärlek, att jag ju icke heldre förenar
mig med dem, som yrkat afslag, än jag
skulle vilja upptaga llidderskapets och Adelns
dyrbara tid med en votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition till
afslag å Utskottets Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Tham, Wolrath: För min del
skulle jag gerna röstat för bifall till Utlåtandet,
men om detta icke är öfverensstämmande
med pluralitetens mening, tillstyrker
jag rent afslag derå, i likhet med det beslut
BondeStåndet fattat.
Herr von Hartmansdorff: Jag vågar
vördsamt förnya min anhållan, om den
proposition, som å vår sida blifvit begärd,
nemligen lill afslag å Utlåtandet, med tillägg,
att 1,000 R:dr anslås för fortsättningen
af Herr Cederschjölds arbete.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln, med afslag å Utskottets
Utlåtande, behagade i och för fortsättningen
af det utaf Herr Cederschjöld påbegynte
utgifvandet af äldre RiksdagsHandlingar
Den 12 October f. in.
27
från och med Riksdagen år 1719 lill år
1772, anslå 1,000 R:dr B:co.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming:
Då jag finnér så mycket motstånd å ena sidan,
och så många röster synas bifalla den
sednast framställde propositionen, hvarigenom
en del af det ifrågavarande anslaget
skulle användas för fortsättningen af Herr
Cederschjölds påbörjade utgifning af RiksdagsHandlingar,
samt jag är öfvertygad, att
i Ridderskapets och Adelns arch i v finnas
en mängd Handlingar af det största intresse,
och hvilka skola sprida mycken upplysning
öfver den så kallade frihetstiden, hvilka
Handlingar på detta sätt kunna blifva mera
kände, så skulle jag åtminstone för mindel
finna en tröst mot den ringa benägenhet,
den förra delen af min motion här rönt, deri,
att en del af anslaget användes till uppmuntran
åt Herr Cederschjöld, och det så
mycket mer, som jag förmodar att den tidspillan
en votering skulle medföra, på detta
sätt lättast undvikes.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
sist framställde proposition, hvilken af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
Herr von Hartmansdorff': Då det är
mig obekant, hvad beslut de öfrige Stånden
fattat, så väl i hänseende till detta, som det
28 Den ia October f. m.
näst föregående Utlåtandet, hemställer jag,
örn icke Rtdderskapet och Adeln skulle vilja
medelst ProtocollsUtdrng underrätta dem
om de anslag vi nu beslutat, så väl till
Herr Strinnholm, såsom författare af Svenska
Folkets historia under WasaKonungarne,
som till Herr Cederschjöld, såsom utgifvare
af RiksdagsHandlingarne under Frihetstiden,
samt inbjuda de öfrige Stånden,
alt sig med Ridderskapet oell Adeln härom
förena.
Uppå derefter af flans Excellence Herr
Gref ven oell LandtMarskalken framställd proposition,
beslöt Ridderskapet och Adeln, att
inbjuda de öfrige RiksStånden, att förena sig
med Ridderskapet och Adeln uti dess i anledning
af StatsUtskottets Utlåtanden N;ris
a/p och 243 nyss fattade beslut.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskottets
under N:ris 244» 245 och 246 afgifne, samt
den 14 sistlidne September förmiddagen på
bordet lagde, Utlåtanden öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte
nedannämnde Betänkanden:
JNT:o 140. I anledning af väckt motion
om Statsanslag för utgifvandet af nyttiga
böcker åt de fattigare folkklasserna;
N:o 141 * Angående begärdt fortfarande
anslag för Elementar- eller Prof-Skolan i
Stockholm;
Den ii October f. m.
29
N:o 143. I anledning af väckte motioner
om förökade Anslag för vissa Lärolnrättningar
m. m.;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär sistnämnde
Betänkandeii redan blifvit den 22
sistlidne Maji af Ridderskapet och Adeln bifallne,
Utskottets ifrågavarande Utlåtanden
borde läggas till handlingarne.
Öppnades Herrar Electorers Lista till
Val af Ledamöter i nedannämnde Utskott,
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
I BevillningsUtskottet:
Efter N:o x58. Friherre von Essen,
Fredrik,
N:o 102. Herr Oxehufvudj Olof Philip;
I ExpeclitionsUtskottet :
Efter N:o 236. Friherre Stjerneld, Algernon,
JV:o 211. Friherre Cederström _, Jacob.
Företogs till pröfning StatsUtskottets ej
mindre den 18 sistlidne April under N:o 143
afgifne, och den 7 derpåföljde Maji e, m.
på bordet lagde, Betänkande angående RiksStatens
Femte HufvudTitel, än ock under
N:o 247 meddeldte, och den 14 sistlidne
September förmiddagen på bordet lagde, Utlåtande
öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar.
3o
Den is October f. m.
Första Punkten. Svenska Akademien.
Andra Punkten. Vitterhets-^ Historieoch
AntiquitetsAkademien.
Tredje Punkten. Fria Konsternas Akademie.
Fjerde Punkten. Musikaliska Akademien.
Dessa fyra punkter biföllos.
Femte Punkten. Kongl. Museum.
Friherre Klingsporj Fredrik Philip: Då
StatsUtskottet funnit det oförenligt med Statens
tillgångar, att anslå medel till uppförande
af ett NationalMuseum, skulle det vara
otillbörligt af mig, alt vid denna Riksdag
ytterligare yrka det af mig i sådant ändamål
motionerade anslag, ehuru behöfligt
det visserligen vore, för att i detta fall sätta
oss i likhet med andra hyfsade Nationer;
men deremot kan jag icke upphöra att yrka
bifall till andra delen af min motion, nemligen
ett årligt Statsbidrag för vården af
Kongl. Musei dyrbara Taflesamling. BondeStåndet
har afslagit allt understöd i denna
del, och öfverlåtit åt Kongl. Maj:t att sjelf
draga försorg örn berörde Taflors underhåll.
Detta beslut härrör likväl af okunnighet om
rätta förhållandet, som är, att rum på K:gl.
Slottet saknas för närvarande till Taflesamlingens
behöriga upprättande; I stöd af hvad
Utskottet föreslagit, som verkligen är det ringaste
man till ifrågavarande föremål kan be
-
Den 12 O c to b er f. na.
vilja, önskar jag alltså, att åtminstone denna
lilla summa måtte beviljas, men det skulle
vara mig oändligen kärt, om Ridderskapet
och Adeln ville gifva mera, och i sådant
fall antaga den af Utskottet föreslagne
summa till minimi-beloppet af hvad sorn
hör anslås.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming,
Claes: Då de taflor, som höra till Kongl. Museum,
äro Statens egendom och råkat i det
olyckliga tillstånd, hvari de nu befinnas, vore
det visserligen väl och rätt, om Friherre
Klingspors motion helt och hållet kunde
bifallas; men i närvarande stund då allmänna
rösten är emot alla ökade anslag, skulle
jag för min del finna det lyckligt, altStänderne
biföllo hvad StatsUtskottet i thy fall
föreslagit. En Nationalkänsla säger mig, att
om icke erforderlige medel till Kongl. Musei
försättande i bättre skick erhållas, det
vore vida bättre, att Museum hädanefter blir
tillstängdt, åtminstone för utländningen.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställd proposition,
blef denna punkt af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Sjette Punkten. RiksMuseum.
Sjunde Punkten. Anslag till utvexling
af Silf ver Jettoner, för att vid Kongl.
Vetenskaps Akademiens sammankomster utdelas.
Dessa tvenne punkter biföllos.
9
Den 12 October f. na.
Åttonde Punkten. Dramatiska Spektaklet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonard, hade
inlemnnt ett Memorial, hvilket upplästes,
så lydande:
Den summa af 4>5°o R:dr, hvilken Utskottet
ansett böra till oförändradt beiopp
utgå, endast derföre, att berörde Lustspel
har från längre tid tillbaka årligen åtnjutit
en så ansenlig benejice af Allmänna Medel,
tyckes deremot börp upphöra, just af famina
orsak, som Utskottet tagit till skäl för
anslagets fortfarande, nemligen att Spektaklet
en nog lång tid fått för ingen ting linga
denna summa utur StatsCassan. Sveiiges
Rike har platt ingen nytta eller gagn af
Hufvudstadens SkådespelareTrupp; och den,
som är road att se dessa figuranter, bör sjelf
betala dem. Jag anser det för öfrigt icke
värdigt Staten, att låta sina tillgångar användas
för dylika ändamål, och jag förenar
mig alltså med hvad Herr Crusenstolpe ganska
grundligt anmärkt: ”Alt då, sedan sam”ma
för Byggnadens underhåll bestämda Anslag
beslöts, förändrade omständigheter in”träffat,
så väl medelst den Dramatiska Thea”terns
uppbrinnande, hvarigenom de begge
”i Hufvudstaden varande Theatrarne blifvit
”sammanslagne, och större utrymme vunnits
”för den Dramatiska Scenen, med en Anklaget
troligen fullt motsvarande ersättning,
”sorn
Den 12 O c t o b e r f. ra.
33
”sorn ock att någre såclane Dramatiska produkter
af stort värde och mycken omkost
\j
”nåd,
att de behöfva genom serskildt anslag
”uppmuntras, sedan den tiden icke blifvit
”gifne, hela anslaget borde Statsverket besparas.
” Och oansedt Hans Excellence Herr
Grefve af Wetterstedt tillstyrkt anslagets fortfarande
på det Laconiska skäl: att det ledde
sitt ursprung från annan orsaka än blott
byggnadens underhållande, utan att Hans
Excellence täckts uppgifva, hvilken denna
annan orsak är; anser jag likväl det vara
rättast, att icke bifalla en för Svenska Folket
så alldeles främmande utgift, som den
till ett Lustspels underhållande i Hufvudstaden;
helst många nyttiga och nödvändiga
Inrättningar i Riket finnas, hvilka bättre
behöfva ifrågavarande 4>5oo R:dr B:co.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
I anledning af nu uppläste anmärkningar,
torde det tillåtas mig få lemna en korrt
upplysning om förhållandet med det ifrågavarande
anslaget till Kongl. Theatern af 4>5oo
R:dr årligen. Enahanda belopp utgick ända
till 1809 från Konungens CivilLista, men
öfverflyttades då jemte några andra utgifter
på Femte HufvudTiteln. Det vore således
bardt, 0111 Theatern skulle beröfvas ett understöd,
som egentligen icke är annat än
en ersättning för livad den i evärdliga tider
ägt. I afseende på anmärkningen, att
efter Dramatiska Theaterns brand allt be45
H. 3
34
Den 12 October f. m.
hof af understöd för Dramatiska Theatern
upphört, får jag äran erindra, att jiast Dramatiska
Scenens inrymmande pä en större
Theater, eller som nu skedt i Operasalongen
, förorsakat ännu större behof af bidrag,
än då Dramatiska Scenen hade sin
egen Skådeplats. Af dessa anledningar vågar
jag hoppas bifall till Utskottets tillstyrkande
i denna del, och att Dramatiska Theatern
ej af Ridderskapet och Adeln behandlas
som stjufbarn på en tid, då Ridderskapet
och Adeln med välvilja och gifmildliet
omfattat åtskilliga andra inrättningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken gjorde proposition till bifall
å denna punkt.
Ropades Ja.
Nionde punkten. Ved- och Ljuspenningar
för Vitterhets Akademien_, Vria Konsternes
akademie ^Bildthuggare Anelien vid Rcinn
ar elian an., och Dramatiska Spektaklet.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
LändtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att en Deputation,
bestående af åtta Ledamöter, utom
Ordföranden, finge från Ridderskapet och
Adeln afgå, för att, å Ståndets vägnar, inhämta
underrättelse om Hans Majit Konungens
hälsotillstånd.
Bifölls.
Den 12 Octo b er f. m.
35
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefvert och Lan dt Mar skalken anmodade
Grefve af Ugglas, Gustaf, alt anföra
den Deputation, som i berörde ändamål komme
att afgå.
Hvarefter Deputationen genast afgick under
Grefve af Ugglas’s anförande.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets ej mindre
den 18 sistlidne April under JNT:o 144
afgifne, och den 7 derpåföljde Maji e. m. på
bordet lagde, Betänkande angående regleringen
af ulgifterne under RiksStatens Sjette
HufvudTitel för milda Stiftelser; än ock
under N:o 248 meddeldte, och den i4 sistlidne
September f. m. på bordet lagde, Utlåtande
öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar,
Första Punkten. Wadstena KrigsmanshusCassa.
Andra Punkten. InvalidHospitalet.
Dessa tvänne punkter biföllos.
Tredje Punkten. Allmänna Fattigvården
i Stockholm.
Herr Munck af Rosenschöld:, Eberhard:
Då Staten för de fleste andre städer icke beviljar
något understöd lill deras fattigvård,
och Stockholms stad i proportion till folkmängden
i andra städer betalar den minsta
bevillningen, men har den största contanta
45 H. 5*
36 DennOctoberf. m.
förmögenheten, finner jag det vara en ensidig
liberalitet, att bevilja för Stockholm,
hvad man ej kan förunna de öfriga Rikets
städer. Jag vet väl, att jag ej kan göra min
åsigt här gällande, hvadan jag blott anhåller
att reservationsvis få den antecknad i
protocollet.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LamltMarskalken gjord proposition,
blef denna punkt af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Fjerde Punkten. Allmänna Fattigvården
i Landsorterna.
Femte Punkten. Lazarettet i Stockholm.
Sjette Punkten. Hospitalers och Lazarettet
underhåll.
Sjunde Punkten. Stora Barnhuset i
Stockholm.
Åttonde Punkten. FrimurareBårnhuset
i Stockholm.
Nionde Punkten. Barnhusen i Landsorterne.
Dessa sex punkter biföllos.
Tionde Punkten. Institutet för Blinda
och Döfstumma.
Herr Fi 'ane Sparrej Bengt Erland:
Otvifvelaktigt finnes ingen inrättning så nära
rörande mensklighetens vigtigaste interessen,
som Institutet för blinda och döfstumma.
Menniskor, beröfvade förmågan, att ge
-
Del) 12 October f. m.
37
norn sina yttre sinnen göra de inre verksamma,
förtjena framför andra vårt behjertande.
StatsUtskottet har afslagit de 2000
E:dr, hvilka genom motion i BondeStåndet
blifvit yrkade för denna inrättning. Jag
vill ogerna begära någon tillökning i anslag,
då jag vet, hurn svårt det är att rubba den
beräkning af tillgångarna, som StatsUtskottet
med sakkännedom uppgjort; men då summan
är så liten, och icke mer än en person
från hvarje Stift nu kan inkomma, under
det 18 eller 20 finnas på listan af de
sökande, så tycker jag väl, att någon utväg
måtte finnas för dessa 2000 R:dr. Och det
synes mig båldt, om ett Stånd, som bifallit
förhöjningar i nästan alla öfriga punkter,
der de blifvit yrkade utöfver StatsUtskottets
beräkning, icke jemväl härutinnan
skulle vilja gå menskligheten till mötes. Jag
anhåller derföre vördsamt om proposition
derpå, att Ridderskapet och Adelil måtte bifalla
dessa 2000 R:dr.
Herr RothliebAxelj förenade sig med
Herr Sparre.
Herr Rothlich^ Carl Fredrika uppläste
Ibland de Inrättningar, som bedra vårt
tidehvarf och serskilt hafva till föremål ■—■
mildring i mensklighetens lidande, intager
Institutet för Blinda och Döfstumma utan
tvifvel det första rummet. Det är öfverflödigt,
att inför denna upplysta samling upp
-
38
Den 12 October f, m.
repa de välgörande följder, som denna Inrättning
medfört för bildandet af de mäst
vanlottade menniskor till nyttiga samhällsmedlemmar.
Det är öfverflödigt att omnämna,
huru många af dessa olyckliga varelser
blifvit undanryckte ett lidande och
overksamt lif, och derigenom undgått att ligga
det allmänna till last. Regering och Ständer
hafva också, allt ifrån den tid vårt nya
Statsskick inträdde, med öm vårdnad omfattat
denna, om man så må säga, af menskligheten
påkallade och af Försynen välsignade
Inrättning. Men tidens ökade kraf —i
den bestyrkta erfarenheten, att stiftelsen ännu
är för inskränkt till upptagande af alla
olyckliga af denna klass, som inom Riket behöfva
vård, uppfostran och bildning, helst
ibland Allmogen, har påkallat det hedervärda
BondeStåndets önskan och yrkande,
att anslaget för denna välgörande Undervisningsanstalt
måtte ökas, med aoooR:dr,på
det Institutet må kunna mottaga ytterligare
en döfstum person från hvarje Stift. StatsUtskottet
har, utan angifning af detaillerade
skäl, afstyrkt detta ökade anslag. Jag
vördar Utskottets hushållningsprincip, men
önskvärdt torde vara, om den vid flera mindre
vigtiga och ömmande tillfällen blifvit
med mera stränghet använd, än vid detta,
då fråga är om att bidraga till lindring i de
mest vanlottade medmenniskors lidande, —■
då fråga är om att ifrån nästan det oskäliga
djuret upplyfta en varelse till menniskans
Den 12 October f. m.
39
fullkomlighet — då fråga är om att bibringa
sådana varelser som ödet beröfvat nästan allt
hvad sorn böjer menniskan öfver djuren, begreppet
om ett högre ursprung och en ädlare
bestämmelse. Då Hedervärda BondeStåndet,
som annars med mycken njugghet beviljat
ökade anslag, och afslagit de fleste, likväl
bifallit det ifrågavarande, då Ridderskapet
och Adeln med verklig generosite" åter beviljar
nästan alla föreslagne tillökningar —■
så synes mig, att ett mera tillfredsställande
och skönare tillfälle för Ridderskapet och
Adeln knappast kan sig förete, än det närvarande
— att utöfva ett för det allmänna
och särskilt för den lidande menskligheten
upphöjt och gagneligt ädelmod. Af dessa
skäl får jag ödmjukast tillstyrka bifall å det,
genom BondeStåndet, yrkade ökade anslag
till Institutet för de Blinda och Döfstumma.
Herr Ribbing, Anvid: Ehuru jag för min
del tror, att barmhertighetsverk egentligen
tillhöra den enskilde och icke Staten, inträffar
likväl här det serskilta förhållande,
att icke mer än en inrättning i Riket finnes
för blinda och döfstumma; derföre skulle
jag tro, att då Inrättningen finnes, det är
skäl så tillställa, att så många rum, som
derstädes äro att tillgå, blifva uppfyllda,
samt att 2000 R:dr ina gifvas till detta ändamål,
för att ytterligare få en döfstum
person från hvarje Stift intagen.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming,
4o
Den 12 O c to 1) er f. m.
Claes: Ridderskapet och Adeln har nyligen
afslagit en summa af 2000 R:dr, den StatsUtskottet
tillstyrkt, för en författare af Carl
Nirs Historia, och då StatsUlskotlct påräknat
en sådan utgift, finner jag här en tillgång
åt Institutet för blinda och döfstumma,
utan att pålägga Statsverket, en ny lunga.
För mig enskildt skulle det vara en
stor hugnad, om man kunde bevilja detta
anslag, hvilket jag både som Christen och
Medborgare anser mig böra tillstyrka.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag i denna punkt.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence förnyade
samma proposition, med tillägg, att, utöfver
hvad StatsUtskottet föreslagit, ett ytterligare
anslag af 2000 R:dr B:co årligen måtte
Institutet för Blinda och Döfstumma beviljas.
Bifölls.
Grefve af UgglasGustafa återkom med
Ridderskapets och Adelns ofvanomförmäldte
Deputation, samt aflemnade, angående Hans
Maj:t Konungens hälsotillstånd, följande
Bulletin:
Den 12 October, klockan 10 f. m.
Hans Majit Konungens hälsa fortfor, att
förbättras i går på dagen, då äfven Hans
Den ta Qctober f. m.
Maj:t började känna anledning till matlust,
och emoltog några skedar bouillon. Sömnen
har äfven varit lugn till kl. 4 på morgonen,
hvarefter Hans Maj:t haft en lindrig
svettning, utan feber, och känner sig något
mattare än i går vid denna tiden, men för
Öfrigt temmeligen väl.
C. E. 'von IVeigel. E. af Edholm,
/oh. J. Ekström. Carl Thelning.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
under N:o 249 afgifne, och den 14 sistlidne
September f. m. på hordet lagde, Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut meddeldle Betänkanden, dels
under N:o 145 angående RiksStatens Sjunde
HufvudTitel, innehållande PensionsStaterne,
dels under N:o 14ö angående Indrag af Statsverket
till Armeens PensionsCassa och AmiralitetsKrigsmansCassan.
Första Punkten. Angående Statens Pensionsanslags
öfver flyttande till Arméens och
CivilStalens PensionsCassor.
Herr von Hartmansdorff: Jag förutser
väl, att om än Ridderskapet och Adeln skulle
vilja göra någon förändring i StatsUtskottets
Utlåtande, vore det förgäfves, emedan
de 3 öfriga Stånden redan detsamma bifallit.
Jag får således blott reservera mig emot
en grundsats, som innebär sammanblandning
af enskildta Corporationers och Statsmedels
förvaltning.
42
Den 12 O c l o b e r f. m.
Hvarefter denna punkt blef, uppå af
Hans Excellence Herr Gref ven och LandtMarskalken
gjord proposition, afRidderskapet
och Adeln bifallen.
Andra Punkten. Angående Rikets Ständers
Revisorers rätt att granska Arméens
PensionsCassas f örvaltning.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
utgår från den åsigt, att Rikets Ständer och
deras Revisorer hafva rätt att granska alla
Cassör, som njuta bidrag af Statsmedlen.
Således bestrider jag icke, att Rikets Ständer
kunna besluta, att en sådan granskning
skall för sig gå äfven af Armeens PensionsCassa;
men jag hemställer, om det kan vara
af behofvet på kallad t. Amrnens PensionsCassas
hittills ägande bidrag af Statsmedel
hafva uppgått till 4^,000 R:dr. KrigsBefälets
till flerfaldigt denna summa. KrigsBefälet
granskar i alla dess delar denna Cassa, och
öfver dess tillstånd utgifves en tryckt berättelse.
Således tror jag, att en fullständig
controll der redan äger rum, och att Rikets
Ständers Revisorer, thy förutan, hafva så fullständig
sysselsättning, att det icke är af behofvet
påkalladt, att med ett onödigt granskningsarbete
upptaga den korta tid Revisorerne
äro tillsamman. Jag får.derföre hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle
finna denna granskning icke vara för närvarande
af behofvet påkallad.
Den 12 October f. m.
43
Herr von Hartmansdorff: Nu genast
yppar sig olägenheten af sammanblandning
af Armeens och Statens medel. Jag tror
dock, att Ridderskapet och Adeln desto mindre
bör göra något undantag för Revisorernes
granskningsrätt, som Ridderskapet och
Adeln deltager i Krigsbefälet talrikare än
de öfriga Ståndens anhöriga, och ett motsatt
beslut foljagteligen kunde hafva anseende
af någon partiskhet för dem, — mot
Rikets Ständer i allmänhet.
Herr Lefren, Johan Pehr: StatsUtskottet
har i sitt första Betänkande framställt
skillnaden emellan de tvenne Penninge-elementer,
af hvilka Arméens PensionsCassa består.
Utskottet har utredt, att Cassan äger
af Staten omkring 4^,000 R:dr årligen, och
i lönebesparingar af Militära Embeten under
liggemånaderne, omkring 12,000 R:dr.
Dervid har Utskottet dock anmärkt, att sistnämnda
medel egentligen äro besparade på
löntagarnes bekostnad, då de tjena utan lön
nämnde tid. Utskottet har rätteligen äfven
ansett dessa för Statsmedel. Deremot har
Utskottet upplyst, att fonden tillkommit genom
besparingar å delägarnes enskilda afgifter,
å behållen ränta på Cassans capital,
hushyra, observations- och bötesmedel, tillsammans
en summa af 118,760 R:dr. När
nu Cassans utgifter för närvarande uppgå
till omkring i3o,ooo R:dr, så finner hvar
och en, att dessa utgifter icke kunna bestri
-
44
Den 12 October f. ra.
das med 57,000 R:dr Statsmedel. Deraf är
en gifven följd, att aldrig några Statsmedel
kunna eller kunnat blifva upplagde för alt
öka Cassans fond. Vid sådant förhållande
och då jag å ena sidan i egenskap af Representant
icke får eller vill frånkänna Ri“
kets Ständer rättigheten att genom sina Revisorer
tillse och granska Armeens PensionsCassa,
med inskränkning till de inkomstposter,
hvilka är o verkliga Statsmedel, mäste
jag likväl å andra sidan och, i egenskap af
Ledamot i PensionsCassaStyrelsen, reservera
den enskildta ägande-rätten, att icke Rikets
Ständer må träda den för nära, och lägga
händerna på enskiltes medel, samt å dem
påtrycka någon publik stämpel, för att sedan
derifrån i en framtid härleda Stateus
rätt att måhända taga hela Cassan. Jag anhåller
således alt till granskning icke måtte
ifrågakomma några andra medel, än StatsCassans
tillskott.
Friherre af Nordm: Herr Lefren har
fullständigt utredt förhållandet med PensionsCassans
medel, men hittills har man icke i
Räkenskaperne åtskilt Statens tillskott, och
Cassans egna medel, utan de hafva gått under
en gemensam förvaltning; således skulle
det blifva en betydlig förändring i räkenskapen
äfvensom i förvaltningen, om en serskild
redovisning för hvardera skulle anbefallas.
En Cassa finnes redan i detta skick,
nemligen tillkommen dels genom allmänna,
Deli 12 O c to ber f. m.
45
dels genom enskilta, bidrag, och Rikets Ständer
hafva beslutat, att densamma skulle, så
vidt den består af allmänna bidrag, granskas;
men följden bar varit, att man måst
framlägga räkenskaperne i sin helhet. Jag
hemställer till Ridderskapet och Adeln, om,
då Armeens Befäl med sina knappa löner
sammanskjuter största andelen i denna PensionsCassa,
och räkenskapernas granskning
ovillkorligen skall tryckas* ändamålet icke
är vunnet; ty detta måtte icke vara något
annat än att efterse, att med inkomster och
utgifter gått ärligt till, och det har man redan
vunnit genom Krigsbefälets granskning.
Jag yrkar likväl icke derföre, alt Ridderskapet
och Adeln skall afslå Utlåtandet, utan
förnyar min hemställan, att Ridderskapet
och Adeln må förklara sig anse granskningen
för närvarande icke vara af beliofvet
påkallad, med lemnad rättighet, att vid en
kommande Riksdag det må bero på då samlade
Ständer att bestämma, huruvida de
finna en ytterligare revision nödig, eller ej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
konnne klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Herr Lefren: Af samma öfvertygelse
med Friherre af Nordin, att en granskning
genom Rikets Ständers Revisorer skulle vara
af föga värde och gagn, önskar jag likväl,
alt man icke uppskjöt yttra sig öfver prin
-
46
Den 12 October f. m.
cipfrågan. Kommande Ständer kunna möjligen
bortglömma den utredning närvarande
Statsutskott lem nät deröfver, och derföre
anser jag det nödigt för delägarnes säkerhet
i framtiden, att Rikets Ständer nu uttrycka
den tanka, att de icke vilja sträcka sin granskningsrätt
längre, än till de medel, som ägas
af Staten. Sjelfva granskningen tror jag skall
blifva mycket enkel. CassaStyrelsen kommer
att för Revisorerne framlägga ett halft
ark papper. Pä ena sidan står den summa
Styrelsen utgifvit under den tid, för hvilken
granskning skall äga rum; å andra sidan
står beloppet af Statens bidrag, med tillhörande
verificationer. Det hela är genomsedt
på mindre än två minuter, och resultatet,
som man finnér, är att Armeen af
egne medel betalt f af det årliga Pensionsbeloppet.
Vill man åter bryta räkenskaperna
i två delar, så kan detta lätt ske, och
Armeens Fullmäktige torde snart sjelfve komma
att anbefalla detta, på det Staten icke
måtte, som ordspråket lyder, lägga yantarne
på deras egendom. Således önskar jag
blott, att man, af aktning för enskild rätt,
ville bestämdt uttrycka, att granskningen
icke kommer att utsträckas till enskilda
medel.
Friherre af Nordin: Det vill synas mig
som Herr Lefren söker en garantie för alla
framtida tillgrepp af Armeens Cassa-fonder
genom den revision han önskar, oaktadt Herr
Den 12 October f. m.
47
Lefren medgifver, att denna Cassa är samlad
genom Armeens egne tillskott. Så länge
ägande-rätten liar någon helgd i detta
land, tror jag icke, att någon skall våga
tillerkänna sig dessa medel, och jag beklagar
den stund samhällsskicket skulle blifva
så upplöst, att detta kunde komma i fråga.
Jag vill visserligen icke bestrida den yrkade
granskningen, om Ridderskapets och
Adelns härvarande Ledamöter af Armeen
sjelfva skulle finna den ändamålsenlig; men
jag tror icke en sådan granskning kunna
vara ändamålsenlig. Herr Lefren bar sagt,
att granskningen kunde ske på mindre än
två minuter. Men om en Revision skall ske,
så är det icke nog att granska en calcul
grundad på några ziffror; man måste äfven
efterse, att calculen grundar sig på räkenskaperne,
och hvarje ziffra dermed jern föras;
man måste ock efterse att ingen orättvisa
vid utbetalningar af pensioner ägt rum
m. m.; och Revisionen bör icke innefatta
allenast en ziffer-granskning, utan äfven en
granskning af förvaltningsgrunderne, oell
detta sker icke på några minuter.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller
få uppläsa de få rader i Utskottets första
Betänkande, som angår denna granskningsrätt,
på det Ridderskapet och Adeln må
finna, huru oskyldigt den blifvit af Utskottet
framställd. Utskottet yttrar sig sålunda:
”Då Statsbidrag härvid äger rum, anser Ut
-
48
Den 12 O c t o b e r f. tn.
”sköttel granskningsrätten för Rikets Ständers
”Revisorer vara obestridlig; men alldenstund
”Cassans förvaltning undergår serskild revision
af Cassans delägare, synes det böra
”uppå Rikets Ständers Revisorers egen pröfning
bero, om anledning förefinnes till nå”gon
speciel granskning rörande dispositionen
af ifrågavarande anslag.” Om detta bifalles,
har man för det första icke gifvit
Revisorerne någon annan rätt än den de
redan äga i följd af Grundlagarne, och man
ålägger dem icke ens att göra denna granskning,
utan säger blott, att det skall bero
på egen pröfning. Således kan jag icke finna
någon betänklighet vid ett bifall derå;
men skulle någon tro den enskilda äganderätten
derigenom förnärmad, så har jag visserligen
ingenting emot, att biträda Herr
Lefrens förslag. Om man deremot enkelt
afslår Betänkandet, skulle det se ut, som
Ridderskapet och Adeln vill inskränka granskningsrätten
för Statens andel i den Cassa,
hvars förvaltning ingen person af de öfrige
Stånden reviderar.
Herr Lefrén: Jag ber om ursäkt att
jag ännu en gång b,egär ordet. Just den af
Herr von Hartmansdorff upplästa tirad utmärker,
att den fara icke är långt borta,
emot hvilken jag varnat. Då man beslutar,
alt Rikets.Ständers Revisorer skola äga rätt,
att efter godtfinnande granska PensionsCas
san,
Den 12 October f. bi,
49
san, innefattar detta ett tyst erkännande,
att hela Cassan är Statens Egendom. Men
icke nog dermed; i det sednare Utlåtandet
hemställer Utskottet, ”att Rikets Ständers
”Revisorer må tillhöra att granska Cassans
”räkenskaper och förvaltning för de fonder,
”sorn af Statsmedel bestå eller uppkomma.”
Dessa ord äro tvetydiga, likasom de föregående,
och man kunde lätt saga, att fonderna
äro samlade genom Statsbidrag, ehuru
de endast uppkommit genom enskildta
besparingar. Således om Ridderskapet och
Adeln finnér, att granskning skall äga rum,
anser jag nödvändigt, att begära Ridderskapets
och Adelns uttryckta mening, att granskningen
må utsträckas blott till de delar,
hvilka utgöras af Statsmedel.
Herr Tham, Wolrath: Det har blifvit
sagdt, att, om icke Rikets Ständers Revisorer
få rätt att granska PensionsCassan, blir
detta verkstäldt endast af Ledamöter från
Ridderskapet och Adeln. Jag hemställer
om detta är enligt med förhållandet, då ett
stort antal af de andra Ståndens Ledamöter
äfven äro Officerare, fastän icke Riksdagsmän.
Således tror jag icke, att Cassan ovillkorligen
hvarken förvaltas eller revideras af
bara Adelsmän. Eli annan fråga är, hvartill
en sådan granskning skall tjena, som
den Herr Lefrén omtalat. En sådan är efter
min tanka så öfverflödig» att icke en
45 H. 4
5o
Den 12 October f. m.
minut bör derpå uppoffras. Skall en granskning
ske, så är det nödvändigt att Revisorerne
tillse, om utgifterne skett i enlighet
med gällande författningar och beslut. Att
öfverlemna en sådan rätt åt Rikets Ständers
Revisorers bedömande, finner jag icke lämpligt,
utan tror, att de böra hafva bestämda
föreskrifter, emedan det annars ger dem
en makt, som lemnar anledning till obehagliga
afvikelser från meningen med en
revision. Jag skulle således hälst önska ett
rent afslag å Utskottets i första Betänkandet
gjorde framställning; men skulle Ridderskapet
och Adeln heldre förena sig med
Friherre af Nordin, är jag äfven ense derom.
Herr Ribbing, Arwid: Jag inser icke,
hvarföre man ej kan bifalla Betänkandet.
Jag kan icke anse ifrågavarande Cassa annorlunda
än som tillhörande ett Bolag, deri
flere äro delägare. Uti hvarje bolag äger
äfven den ringaste delägare rättighet att granska
hela Bolagets förvaltning. Det är en
hyllning åt denna grundsats, som Utskottet
velat gifva i sitt Betänkande. Den är ock i
allmänt gällande Lag antagen. Herr Lefrens
förslag förutsätter en upplösning och
utredning af Bolaget; ty utan det sednare
kan man åtminstone icke säga, att den ena
eller andra Riksdalern eller skillingen tillhör
enskildte, eller det allmänna; men jag
skulle tro det vara orätt och för tidigt, att
nu väcka några strider härom, innan ännu
någon upplösning varit satt i fråga.
Den 12 October f. in.
5r
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: En
Ledamot har gjort den anmärkning, att Ridder
skåpet och Adeln för närvarande icke
borde anse någon Revision af nöden; men
förbehålla sig rättighet att framdeles få ef
ter omständigheterna derom besluta. För mig
synes detta öfverflödigt, och ändamålet tillräckligen
vunnet genom bifall till första Betänkandet,
deruti tillstyrkes, att pröfningsrätten
må öfverlemnas till Revisorerne, hvilka
Cassör de för tillfället vilja granska. En
annan värd Talare har väl trott sådant icke
böra på dem ankommaj utan vara bestämdt
föreskrifvit. Men jag torde få vördsamt erindra,
att då Rikets Ständer under de sednare
Riksdagarne varit så billigt angelägna
om, att Revisorerne skulle få granska så
många Cassör som möjligt, blir det nödvändigt
att lemna Revisorerne en sådan valrätt,
emedan det, i anseende till den korrta tiden,
blir omöjligt att noga granska allt. Jag
tror detta äfven kunna blifva nyttigt i det
afseende, att vederbörande då i alla fall äro
osäkra, och måste följagtligen alltid hafva
sina Cassör i ordning. Jag finnér alltså ingen
betänklighet vid att bifalla Utskottets första
Betänkande i denna del. En annan Talare,
Herr Lefren, har uppläst en del af Utskottets
senare Utlåtande och anmärkt, att han
väl medgaf Revisionsrätten, men icke till
andra delar, än dem, som bestå af Statsmedel.
Jag hemställer till den värde Le45
H. 4*
5% DentaOclobcrf, m.
damoten, om han icke vederlagt sig sjelf just
genom det han uppläst ur Utlåtandet, hvarest
det tydligen står att Revisorerne skola
granska ”Cassans räkenskaper och förvaltning
”för de Fonderj som af Statsmedel bestå elller
uppkommaSåledes finnes här redan
tydligen sagdt, alt granskningen icke skall
sträcka sig till Interessenternes egna tillskott.
Herr Franc Sparrej Bengt Erland:
Jag är i denna fråga af samma tanka,
som Friherre af Nordin, att nemligen Revisionen
af Armeens PensionsCassa är alldeles
öfverflödig. Det är må hända ej tillständigt
för mig såsom sjelf en af Cassans förvaltare,
att lägga mig emot revision af densamma,
men jag kan ej annat än instämma
i det yttrande Herr Lefren afgifvit, att, då
Cassan inom sig äger 2:ne naturer, emedan
den är bildad dels af enskilta medel, dels
af Statsmedel, någon revision af Rikets Ständers
Revisorer ej bör förrättas, ehuru jag,
lika med Friherre af Nordin, medgifver rättigheten
att granska medel, hvilka kommit
från StatsCassan. Såsom ombud hedrad med
KrigsBefälets förtroende, kan jag ej annat
än reservera mig emot en revisionsrätt af
de enskildte medlen, hvilket vill säga detsamma
som ingrepp i äganderätt.
Friherre af Nordin: Det har blifvit
yttradt af en Ledamot, att Rikets Ständer
i PensionsCassan kunna anses som Bolagsmän.
Om man går ut ur denna åsigt, kom
-
Den ii O c to ber f. ni.
53
mer man obestrideligen till det resultat, att
Revisorerne skola granska Cassan i alla dess
delar. Skall en sådan princip etableras, så
vill det synas, som begge Bolagsmännen eller
KrigsBefulet och Rikets Ständer gemensamt
skulle granska Cassan, men ej att den
ena parten för sig skulle verkställa en sådan
granskning; ty det tror jag icke står
tillsammans med billighetens fordringar och
skulle kunna medföra den besynnerlighet,
att hvad den ena gillade, kunde den andra
klandra, och- tvertoin, utan att Cassans Styrelse
kunde inse, hvad principalerne för
framtiden åsyftade förändradt. StatsUtskottet
har föreslagit, såsom Herr Tham redan
anmärkt, att granskningen skulle få bero
på Revisorernes godtycke. Om man vill utsträcka
detta något längre, så kunde deraf
följa alt, om Revisorerne ej ansågo nödvändigt
granska äfven andra Cassör, kunde sådant
underlåtas, och den nödiga controll,
som Rikets Ständer åsyftat, helt och hållet
uteblifva. Skall granskning äga rum, bölden
icke få bero på Revisorers godtycke,
ty allt godtycke är åtminstone för mig förhatligt.
Herr Lefrén: I början af öfverläggningen,
då jag yttrade farhågor, att om obestämd
granskningsrätt erkändes, den framdeles
möjligen skulle kunna sträckas till Cassans
redan besparade fond, gaf en Ledamot
mig den tröstegrunden, alt, så länge ägan
-
54
Den 12 October f. rn.
derätten vore helig, vore äfven en sadan
farhåga öfverflödig. Nu har likväl en annan
Ledamot, Herr Ribbing, yrkat, att Stalén
är delägare i denna hesparda Fond;
exemplet att icke alla äro benägne att låta
denna tröstegrund blifva gällande, är således
ganska färskt. Jag är ej ovan vid att
böra Herr Ribbings anmärkning, och har
såsom förvaltare af Cassan ofta befunnit mig
i nödvändighet, att med bevisning uppträda
mot samma satts. Under förklaring, att
Revisorerna gerna må granska, och att våra
räkenskaper äro i det skick, att de när
som hälst tåla hvilken granskning som helst,
medgifver jag dock densamma endast under
det vilkor, att den blott må sträcka sig till
de årliga anslag, som Cassan af Staten erhåller.
Friherre von Diibenj Carl: Jag förenar
mig med hvad Friherre af Nordin yttrat.
Jag tror dessutom, att PensionsCassan
ej måtte vara af annan besynnerligare
natur, än andra Fonder; det vill säga, att
när decharge är lemnad af en granskande
Auctoritet, så hör icke finnas en annan
Auctoritet, som äfven har rättighet att lemna
en sådan decharge. Om Rikets Ständers
Revisorer skulle äga rätt, att granska denna
Cassa, skulle det kunna hända, att Arnieens
Fullmägtige gåfvo decharge till Cassans
Direction för en åtgärd, som Rikets
Ständers Revisorer klandrat, och fråga upp
-
Den 12 October f. in.
55
stod sedan, hvilken af dessa Autoriteter hade
rätt. Det vore således högst oformligt.
Det är dessutom omöjligt, att i räkenskaperna
åtskilja de af Staten lemnade medel, och
Arméens egna. Om besparingar skulle kunna
göras, kunde Rikets Ständers Revisorer
säga: hvarföre äro icke dessa beräknade uppå
Statens andel? För öfrigt är det icke Rikets
Ständer som utfärdat Instructionen för Arméens
PensionsCassas Direction, utan KrigsBefälet
har utfärdat och Kongl. Maj:t sanctionerat
denna Instruction. Jag anhåller om
afslag å Betänkandet, emedan jag anser en
revision af Rikets Ständers Revisorer högst
oformlig.
Herr Ribbing: Det har blifvit yttradt,
att Cassan består af så väl enskilta, som allmänna
tillgångar. Det är omöjligt, att uppgöra
definitioner emellan dessa, förr än en
särskild revision försiggått, men denna är
öfverflödig, så länge de nuvarande delägarne
komma öfverens. Först du den ena parten
gaf decharge, och icke den andra, kunde
fråga uppstå om att skilja Fonderna åt.
Det har blifvit sagdt, att godtycke är förhatligt,
men jag hemställer om icke äganderättens
helgd fordrar, att man måtte få
granska egne räkenskaper, och om icke det
är ett vilkor för friheten, att slippa denna
granskning, när man ej vill, eller när man
anser den öfverflödig. Det skulle vara båldt,
alt ställas under ett godtycke, som icke til
-
56
Dea 12 October f. m.
lät detta äga rum i hvad som anginge så
väl hvarje enskilds som hvarje Corporations
ensak. Äganderätten till den ringare, så väl
som till den större, andelen hör lika respecteras.
Det är möjligt, att det finnes i
Cassan enskildta medel, men, i sådan händelse,
tyckes de enskiltas rätt vara fullkomligt
bevarad genom Utskottets framställning,
enligt hvilken sådane medel just äro undantagna.
Jag anhåller om bifall å Utskottets
Betänkande. *
Friherre Cederström, Jacob: Om man
med lugn genomläser Grundlagens föreskrift
angående Revisorernas åliggande, skall man
finna, alt det är endast StatsYerket, RiksgäldsContoret
och Banken, som de skola
granska, och efterse att inga medel från
dessa Verk blifvit dragna till andra ändamål.
Denna granskning äger äfven Revisorerna
öfver PensionsCassan så till vida nemligen,
att de böra efterse, det PensionsCassan
erhållit allt hvad Ständerna densamma
anslagit. Men att tillse, huru penningarne
inom PensionsCassan blifvit förvaltade, det
tillhör icke Revisorerna. KrigsBefälet, som
fordom hade sitt rum inom Riddarhusets
skrank, och som då kunde bevaka sin rätt,
äger granskningsrätten öfver PensionsCassan.
Nu vilja Rikets Ständer besluta, att Revisorerna
skola granska de medel, som kommit
från StatsVerket, men detta låter sig icke
göra, emedan medlen äro hopblandade. Jag
Den 12 October f. m.
57
finnér ej behofvet påkalla, att gransta en
Cassa, som går lill bestämda ändamål, utan
afstyrker all åtgärd härutinnan, och anhåller
örn afslag å Betänkandet.
Herr Crusenstolpe_, Magnus Jacob: För
Armeens PensionsCassas heder och eget bästa
anhåller jag 'helt enkelt om bifall å detta
Betänkande. Jag ber att få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
att Kongl. Maj:t äskat nya anslag för PensionsCassan.
Utskottet har afstyrkt detta.
Jag och många med mig önska dock bifall
till detta anslag, och jag hemställer, om nekandet
af revision af Cassan vore ett sätt
att fånga välvilja för densamma. Jag tror
visserligen aldrig, att revisionen kommer i
fråga, men dess medgifvande vore en attention
mot Rikets Ständer för de fördelar man
af dem äskar. Jag anhåller om bifall å Utskottets
Betänkande.
Herr Rosenbladj, Éernhard: Jag anser
obestridligt alt den fond Cassan nu äger,
uteslutande tillhör densamma, men lika obestridligt
är det, att för de nya anslag, som
Rikets Ständer för nästa år och allt framgent
anvisa, äga de, örn de så för godt finna,
att stadga hvilken granskningsrätt de behaga.
Utöfvandet af en sådan granskning anser
jag visserligen föga besvärlig för Cassan,
ehuru jag tror den derjemte vara alldeles
onyttig, och är öfvertygad, att Ständerna i
58
Den 12 Octo ber f. m.
en framtid skola blifva nödsakade undanbedja
sig den mängd af små-revisioner, hvartill
n varande revisionsmani förmått dem
att dek 'visorernes tid; men efter man önskar
den. Transkningsrätt, så må den gerna
medgih hvarföre jag tillstyrker bifall
till Utskottfc betänkande.
Herr Hjet Gustaf: Jag är förekommen
af den sisti, Talaren i yttrandet af den
tro, att saken ej år af så stor vigt, som man
förmodar. Jag finner, att granskningen hör
inskränkas dertill, att efterse, det medlen
blifvit använda till de åsyftade ändamålen.
Detta inser jag ej kan hindras hvarken af
tid eller möda, ty det är ganska lätt gjordt;
men jag tillstår, det jag anser förmonligast
att slippa en sådan granskning, emedan, sedan
Ständerna börjat granska Cassan, blir
det en anledning alt begära ökade anslag
för densamma. Vi hafva exempel på en
Cassa, nemligen SeraphimerGillets, der Revisorerna
ej granska de enskilta donationerna,
utan blott Statsbidragen, hvilka bestå
af den så kallade 3-skillings-afgiften. Då
granskningen der låter göra sig, kan den
visserligen här äfven ske, hvarför jag anhåller
om bifall å Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erindrade, att StatsUtskottet,
som i dess första Betänkande, under erkännande
af Rikets Ständers Revisorers obestridliga
rätt att granska Armeens Pensions
-
Den 12 October f. m.
59
Cassas förvaltning, likväl ansett en sådan
gransknings förrättande böra uppå Revisorernes
egen pröfning bero, uti dess sednare
Utlåtande bestämdt hemställt, att Riksens
Ständers Revisorer må tillhöra, att granska
Arméens PensionsCassas räkenskaper och
förvaltning för de fonder, som af Statsmedel
beslå eller uppkomma. Enär det sednare
tillstyrkandet således äfven innefattade
det förra, ansåg Hans Excellence sig böra
till Ridderskapet och Adeln hemställa, om
Ståndet biföll Utskottets i sednare Utlåtandet
gjorde förslag.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till afslag å Utskottets berörde
förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Lefren: Mig förefaller det, som
de olika svaren Ridderskapet och Adeln lemnat,
hafva sin grund deruti, att 2:ne saker
innefattas uti de af Hans Excellence Herr
Grefven och LandlMarskalken sist framställde
propositioner. Jag anhåller derföre, att
Herr Grefven och LandlMarskalken täcktes
först göra proposition derpå, att, i händelse
Revision yrkas, den ej måtte sträckas längre,
än till de medel, som af Staten gifvas.
Jag är öfvertygad, att ett klarare svar då
skall följa. Derefter kunde proposition göras
derå, huruvida Revision anses nödvändig,
eller icke.
6o
Den 12 Octo ber f. m.
Herr Ribbing: För min del anser jag
detta sätt vara mindre rigtigt, emedan deraf
skulle kunna följa, att Revisorerna ej lingö
tillgång till alla räkenskaper, hvilket jagyrkar,
till hyllning åt Grundlagens Lod, att
en livar skall hafva öppen tillgång till alla
allmänna handlingar.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag hemställer, om icke Herr Grefven
och LandtMarskalken skulle finna lämpligt
endast meddela proposition å det af Utskottet
tillstyrkte bidrag af StatsVerket till
Armeens PensionsCassa, samt alldeles förbigå
hvad Utskottet rörande revisionen omförmält.
I min tanka hafva både Rikets
Ständers Revisorer och StatsUtskottet, enligt
Grundlagen, redan ostridig rätt, att taga-kännedom
om Cassans tillstånd och förvaltning;
Utskottet för att undersöka, om
StatsVerkets anslag skulle kunna minskas;
och Revisorerna, för att pröfva, huru anslaget
blifvit användt. Hittills har man icke
ansett nödigt, att Cassans räkenskaper
och förvaltning behöfde undergå någon serskild
Revision af Rikets Ständers Revisorer,
men rättigheten dertill har dock funnits,
och bör äfven qvarstå. Mig synes, att hvad
Utskottet yttrat om revisionen, gerna kan
förbigås, samt Ridderskapet och Adeln blott
bestämma anslagssumman tillPensionsCassan.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erindrade, att frågan örn
Den 12 October f. m.
6t
StatsVerkets bidrag till Armeens PensionsCassa,
som först i 5:te Punkten förekomme,
ännu icke blifvit för Ridderskapet och Adeln
föredragen; och ansåg Ilans Excellence således
frågan om revisionen, hvilken hittills
blott varit under Ståndets öfverläggning,
först böra afgöras.
Hans Excellence framställde derefter
ånyo hvar efter annan de båda af honom
sist gjorde propositioner, men båda blefvo
åter med Ja och Nej besvarade.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Då
Utskottet ej tillstyrkt annat än hvad som
fullkomligt öfverensstämmer med Grundlagen,
att nemligen granska alla Statsbidragen,
som till Cassan ingå, tror jag det rättaste
vore, att, om Ridderskapet och Adeln
ej finnér någon granskning för närvarande
nödvändig, Ridderskapet och Adeln beslöt,
att ingen åtgärd vid Utskottets Utlåtande
i denna del för närvarande erfordras. Rättigheten
för Revisorerna och StatsUtskottet
att granska hvad af Statsmedel tillskjutes,
qvarstår dock alltid.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag
anhåller om framställning af den proposition
Friherre af Nordin föreslagit.
Friherre af Nordin: Såsom det förefaller
mig, är Grundlagen klar, att alla
Statsmedel skola granskas; och jag instämmer
derföre med Friherre Palmstjerna der
-
Den 12 October f. m.
uti, att någon åtgärd uti ifrågavarande omständighet
nu icke erfordras.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade anse den ifrågastäldte
revisionen af Armeens PensionsCassas räkenskaper
och förvaltning för närvarande
icke erfordras.
Ropades Ja och Nej.
Herr Lefrén: Här är på ena sidan det
lofliga intresse, att Ledamöter, som ifra för
äganderättens helgd, önska, att revision ej
måtte sträcka sig till andra medel, än dem
StatsYerket tillskjuter; å andra sidan åter är
man angelägen, att icke någonting af granskningsrätten
skall afkortas; sålunda tror jag,
att icke många voro tillfredsställda med den
sista propositionen. Jag vågar derföre ännu
en gång allraödmjukast hos Herr Grefven
och LandtMarskalken anhå la, det proposition
måtte göras: att, om granskning beslutas,
den endast skall sträckas till de medel,
som af StatsVerket tillskjutas, hvarefter proposition
må framställas derom, huruvida någon
granskning anses nödvändig, eller icke.
Jag hoppas, att Ridderskapet och Adeln då
skall få tillfälle, att mera bestämdt uttrycka
sin tanka.
Friherre af Nordin: Jag tror, att StatsUtskottet
fullständigt utredt alla Cassans inkomster,
men jag hemställer dock till Rid
-
Den 12 O c to ber f. m.
63
derskapet och Adeln, om icke en närmare
granskning bör äga rum, innan man kan
bestämma, hvad som tillhör den ena eller
andra fonden. Statsbidragen bestå af 45,ooo
R:dr Krigsmanshusmedel, och 12,000 R:dr
Lönebesparingar under de så kallade liggemånaderna.
Detta säger Utskottet tillhör
Staten; men liggemånaderna innefatta en
inkomst, som sker på personalens bekostnad;
jag tror derföre att saken fordrar en
noggrannare undersökning, innan man definitivt
fattar ett beslut. Jag hemställer i anledning
deraf, om icke den sista propositionen
må vara tillfyllestgörande. Enär det
tillhör Kongl. Maj:t att tillse, det äganderätten
bevaras, och Armeens Fullmägtige,
att revidera Cassan, tror jag all nödig försigtighet
vara iakttagen.
Herr Rosenblad: Herr Lefren har alldeles
ingen anledning till farhåga, att Revisionen
skall sträcka sig utöfver Statsmedlen,
emedan det i sednare Utlåtandet står, att
granskningen endast skall sträckas till Statsmedlen.
De redan varande fonderne äro en
besparing, som tillhör Cassan; men de, som
hädanefter bildas, tillhöra Revisorerna att
granska. Någon farhåga ser jag således ej.
Då Rikets Ständer visat välvilja för Ammen,
och man satt värde på revisionen af Cassan,
tycker jag man gerna saklöst kunde
bevilja denna revision. Jag anhåller sålunda
om bifall å Utlåtandet. Men på det vi
64
Den 12 Octo b er f. rn.
må undgå votering, får jag begära upplysning,
huru de andra tre Stånden afgjort
frågan.
Herr Ribbing: Jag är förekommen af
Herr Rosenblad uti anhållan, att få höra,
huru de andra Stånden afgjort saken.
Undertecknad Riddarhus Secreterare: Jag
är för närvarande icke i tillfälle, att kunna
lemna upplysning, huru denna fråga blifvit
af de frenne öfrige Stånden afgjord.
Herr Lefren: Herr Rosenblad tyckes
hysa den tanka, alt jag varit emot granskningsrätten.
Jag är tvertom för densamma,
och har varit ibland dem, som svarat nej
till den sist framställde propositionen. Jag
har endast önskat, att, om granskning skulle
blifva beslutad, den ej måtte sträckas längre,
än som vederbör. Min mening är ej
att inskränka Revisionsrätten; jag vill blott,
att den skall medgifvas under den förklaring,
att den icke måtte sträckås längre, än
till Statsmedlen.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
visserligen deruti, att få Cassör äro så
litet i behof af Rikets Ständers Revisorers
granskning, som den ifrågavarande; men
jag anser olämpligt att stadga ett undantag,
som strider emot deras allmänna granskningsrätt.
Man har tyckts fästa mera vigt
vid det sednare Utlåtandet, än vid det första;
hvar
-
Den 12 Octo ber f. m.
65
hvarföre, vet jag icke; ej heller hvarföre vi
ingen proposition derpå erhållit. Jag anser
visserligen att proposition på det första vore
rigligast, emedan det sednare endast åberopar
det förra; men är dock nöjd, hvilketdera
som till bifall framstäiles. Som afgörande!
icke synes kunna ti 11 vägabringas utan
votering, skall jag till förekommande af uppskof
dermed genast begära dens öfverlemnande
åt mina motståndare, att bestämma Contraproposition.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Jag
är af den tanka, att man ej bör lägga binder
i vägen för granskning af de medel,
hvilka lemnäs ifrån StatsVerket, synnerligen
som denna princip är följd vid CivilStatens
PensionsCassa, och denna Cassa står i det
närmaste förhållande med Armeens PensionsCassa;
men jag hemställer, om ej de olika
menirigarne kunde förlikas, genom en ändring
i sista raden af Utlåtandet, hvarigenom
äfven StatsUtskottets afsigt kunde vinnas.
Der står, att granskning skall ske af
de inkomster, som af Statsmedel bestå eller
uppkomma. Om detta fick ändras till granskning
af de årliga anslagen från StatsVerket,
så kunde ingen tvetydighet uppkomma,
men effecten vore densamma.
Herr Ribbing: På det senare förslaget
kan jag ej ingå, ty Friherre af Nordin har
45 h. r>
6(5
Den i2 O c tobe r f. m.
visat, att Cassan äger andra Statsmedel till
sin disposition, än de årliga anslagen. Jag
anhåller äfven om votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, då Piidderskapet
och Adeln tillåtit honom inhämta
Ståndets yttrande rörande Utskottets hemställan
i dess sednare Utlåtande, hade alla
propositioner på grund deraf blifvit framställde.
Då votering nu vore begärd, ansåg
Hans Excellence Utskottets hemställan i dess
sednare Utlåtande böra blifva Japroposition;
och ankomme det på Ridderskapet och Adeln
att bestämma, huruvida Contrapropositionen
borde blifva enkelt afslag, eller att någon revision
icke ansågs för närvarande erfordras.
Herr Lefren: I det fall voteringsproposition
en skall blifva sådan, Herr Grefven
och LandtMarskalken nu sednast föreslagit,
har jag stridt utan förhoppning att få min
tanka gällande. Jag förenar mig uti den
af Herr af Billbergh tillstyrkte förändring.
Till Herr Ribbings upplysning får jag nämna
att Liggemånaderna äro en bestämd Statsintrad,
som på i^Jo- eller i^4°"talet', då
Ständerna voro i behof af penningar, beslöts
på det sätt, alt Chefsplatserna skulle
stå i 2 månader och de mindre platserna i
4 månader vacante. Denna inkomst donerades
sedan till PensionsCassan. Om orden:
årliga Statsmedel fingo i Ja-propositionen
inflyta, vore min tanka der uttryckt.
Den 12 October f. m.
67
Herr Ribbing: Jag skalle gerna gå in
på Herr Lefrens proposition, så vida jag
trodde, att alla delade den åsigt, att liggemånadsraedel
äro Statsmedel; men som jag
förmodar, att skiljaktighet i detta afseende
kan uppstå, och måhända Herr Lefren sjelf
finner, att han i detta medgifvande gått nog
långt, anhåller jag, att Ja-propositionen måtte
innefatta Utskottets Utlåtande.
Herr von Hartmansdorff: Jag tror mitt
omdöme icke vara skarpt nog, för att här
genast utreda, hvad som i den sammanblandade
Cassan är Statsmedel, eller icke. Jag
kan således icke inlåta mig på någon jemkningsproposition,
som möjligen vore obillig
emot den ena eller andra delägaren, utan
får, sedan jag ej kunnat hindra sammanblandningen,
öfverlemna till vederbörande,
att tvista om utredningen.
Herr Tham: Då Herr Grefven och LandtMarskalken
framställde proposition till afslag
å. Utlåtandet, tyckte jag, att denna
proposition blef med ja besvarad. Jag anhåller
derföre, att afslag måtte blifva Contra-proposition.
Om Ja-propositionen vill jag
ej yttra mig, ty emot densamma kommer
jag att rösta nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande Voteringsproposition
:
45 h. 5*
Den 11 October f. m.
Ben, som Infaller, att, på sätt StatsUf
skottet uti dess Utlåtande N:o 249 hemställt,
Rikets Ständers Revisorer må tillhöra,
att granska Armeens PensionsCassas räkenskaper
och förvaltning för de fonder, som
af Statsmedel bestå eller uppkomma, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses StatsUtskottets berörde
hemställan böra förfalla, på den grund,
att Ridderskapet och Adeln för närvarande
icke finnér en sådan revision vara behöflig.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till 2 e. m. och befunnos vid voteringens
slut, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja ■— 60.
Nej — 53.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således beslutat, att Rikets
Ständers Revisorer må tillhöra, att granska
Armeens PensionsCassas räkenskaper och för
-
Den 12 Octo ber f, m. 69
vältning för de fonder som af Statsmedel
bestå eller uppkomma.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Måndagen den 12 Oct. 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Upplästes till justering oell godkändes
ett ProtocollsUtdrag förden 8 dennes e. m.,
innefattande Ridderskapets och Adelns beslut,
angående regleringen af Tredje HufvudTiteln;
samt tvänne ProtocollsUtdrag öfver
Ridderskapets och Adelns i plenum berörde
eftermiddag i öfrigt fattade beslut.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Då
anslaget till vidmakthållande af FörsvarsYerkets
materiel tvifvelsutan är i alla afseenden
den vigtigaste punkten af Statsregleringen;
då RiksStånden härutinnan stadnat
i olika beslut, hvaraf följer, att något eller
några bland Stånden, på ett eller annat sätt
måste foga sig efter hvad ett eller flera härom
förordnat; och då Ridderskapets ochAdelns
beslut i denna • omständighet sanna
-
7o
Den 12 October e. m.
likt i hufvudsaklig molin grundlädes af de
upplysningar, som under discussionen här
meddelades, dels af Konungens Rådgifvare,
dels af de„ förvaltande Verkets Ledamöter;
upplysningar, af hvilka de öfriga RiksStånden
hitintills varit i saknad; vågar jag vördsammast
hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna godt inbjuda sina
respective MedStänder, att med Ridderskapet
och Adeln förena sig uti dess i 25:te punkten
af Tredje HufvudTiteln fattade beslut.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag kan visserligen
ej förmoda annat, än att samma pluralitet,
som här beviljade anslaget lill materielen,
äfven skall bevilja den nu föreslagna
åtgärden; men jag anhåller dock, att denna
fråga må till nästa Plenum uppskjutas,
på det jag må äga tillfälle att äfven till de
andra Stånden få bifoga min enskildta tanka.
Friherre Cederström, Jacob: Af samma
anledning, som Herr Crusenstolpe begärt,
att de öfrige Stånden måtte inbjudas att
förena sig i Ridderskapets och Adelns beslut
om materielen, anhåller äfven jag, att,
enär Ledamöter af StatsUtskottet här lemnat
vårt Stånd upplysningar om verkliga
tillgångar, dem Utskottet icke uppgifvit, Ridderskapet
och Adeln måtte generelt inbjuda
de öfrige Stånden, att, på grund af dessa
upplysningar, instämma i allt hvad Ridderskapet
och Adeln i afseende å Statsreg
-
Den 12 October e. ra.
7i
leringens 2:dra och 3:djc HufvudTitlar beslutat,
helst Riksdagen derigenom skulle kunna
sex veckor förkortas, emedan någon fråga
då icke skulle behöfva att af Nämnd afgöras.
Herr Hjerta: Grundlagens stiftare tänkte
sig, att Stånden på deras 4 olika kamrar
skulle kunna fatta olika beslut om Statsregleringen,
och förordnade derföre en Nämnd.
Jag befarar, att, om vi lösrycka detta stadgande,
och göra en början med att skicka
på de andra 3 Stånden hela Statsregleringen,
vi skola komma i ganska kinkig belägenhet,
då det Stånd, som nekat alla skattehöjningar,
i sin tour torde inbjuda oss att
förena oss i dess beslut. Jag afstyrker derföre
de föreslagne inbjudningarne. Blott i
ett enda fall skall jag icke motsätta mig.
Herr Crusenstolpe: I afseende på inbjudningen
om Statsregleringens Andra och
Tredje HufvudTitlar, instämmer jag till alla
delar med Herr Hjerta. Jag tror dessutom,
att en sådan inbjudning ej skulle vara
artig mot de andra Stånden. Den skulle
äfven, såsom Herr Hjerta uppgifvit, kunna
hafva den följd, att ett Stånd, som afslagit
de fleste anslagsförhojningar, inbjöd Ridderskapet
och Adeln att deruti sig förena; sådant
kunde dock icke inträffa med den enda
af mig föreslagne punkten. Herr Hjerta
har nämnt den majoritet, som på Riddarhuset
beslöt anslaget till materielen. Jag
72
Den >2 October e. m.
Ler att få påminna, att detta beslut fattades
af Ståndet enhälligt, och alt blott tvenne
Ledamöter deremot reserverade sig. Hvad
Herr Hjertås tillämnade serskildta reservation
mot den af mig föreslagne inbjudningen
beträffar, ser jag ej, att den kan hindra
Ridderskapet och Adeln, att angående
min hemställan fatta sitt beslut; emedan
Expeditionen ej binner att så hastigt afgå,
och Herr Hjerta således till i morgon gerna
kan hafva sin reservation färdig.
Friherre Cederström: Det förefaller mig
helt naturligt, att Herr Hjerta, som undertecknat
en till Rikets Ständer ställd skrift,
hvaruti de uppmanas att förblifva vid 1823
års Statsreglering, nu bestrider inbjudningen
till de öfrige Stånden, att genom Statsregleringens
bifallande förkorta Riksdagen.
Men då Ridderskapet och Adeln, på grund
af särskildte upplysningar om lillräcklige tillgångar,
fattat sitt beslut, är det så mycket
större skäl att inbjuda de öfrige Stånden,
helst StatsUtskottets Betänkande icke lemnat
en allmän öfversigt af alla tillgångar
och behof. Jag kan således ej afstå från
mitt yrkande, utan anhåller om votering. .
Herr Crusenstolpe: Jag vill blott fästa
Friherre Cederströms uppmärksamhet derpå,
att alla RiksStånden hafva inom sig
Ledamöter af StatsUtskottet, och att upplysningar
af dem således icke bordt saknas.
Den la Octobei' e. in.
75
Men Ridderskapet och" Adeln har deremot
inom sig ytterligare Konungens Rådgifvare
oell Föredraganden i Corn mandomål, 1j vilkas
upplysningar hufvudsakligen verkade vid
heslutet om materielen, och hvilka upplysningar
icke annorlunda än genom afskrifter
kunna de öfrige Stånden meddelas.
Grefve von Fersen, Hans: Som jag ej
kan finna annat, än att Herr Crusenstolpes
ifrågavarande hemställan om inbjudning är
en ny motion, instämmer jag med Herr
Hjerta deruti, att den må blifva hvilande
på bordet, på det den må kunna afgöras i
ett mera utredt skick.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Jag finner
en stor oformlighet i Herr Crusenstolpes motion
, och tror, att rätta tiden för ett sådant
förslag ej inträffar, förr än StatsUtskottet af
gifvit sitt jemkningsförslag i ämnet. I öfrigt
bestrider jag helt och hållet detsamma. Men
om, i följd af Herr Hjertås och Grefve Fersens
anhållan att frågan må hvila på bordet,
den först i nästa Plenum skall afgöras,
och jag då icke äger tillfälle att vara närvarande,
så reserverar jag mig mot beslutet
af den enhällighet, som Herr Crusenstolpe
nyss behagat kalla den.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att då af de
tvänne frågor, hvilka blifvit framställde,
den ena, innefattande Herr Crusenstolpes
74
Den 12 October e. m.
hemställan om inbjudning till de öfrige RiksStånden
att förena sig i Ridderskapets och
Adelns beslut uti en särskild punkt af Tredje
HufvudTiteln, blifvit af åtskillige Ledamöter
begärd på bordet, ansåg Hans Excellence
sådant, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
icke kunna vägras. Men hvad beträffade
den andra frågan, som innefattade
Friherre Cederströms förslag om inbjudning
till de öfrige RiksStånden att förena sig uti
alla de af Ridderskapet och Adeln i afseende
å Andra och Tredje HufvudTitlarne af
Statsregleringen fattade beslut, så enär detta
förslag väl blifvit bestridt, men icke begärdt
på bordet, ansåg Hans Excellence sig
nu böra derå göra framställning.
Herr Crusenstolpe begärde Friherre Cederströms
förslag på bordet.
Friherre af Nordins Carl Johan, förenade
sig med Herr Crusenstolpe.
Haris Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan äfven
Friherre Cederströms förslag nu mera
blifvit begärdt på bordet, komme detsamma
ock att jemväl förblifva hvilande.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
under N:q 249 afgifne, och den i4 sistlidne
September f. m. på bordet lagde Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
förut med deld te Betänkanden, dels
under N:o 145, angående RiksStalens Sjunde
Den 12 October e. m.
75
HufvudTitel, innehållande PensionsStaterne,
dels under N:o tfå, angående bidrag af Statsverket
till Armedens PensionsCassa och AmiralitetsKrigsmansCassan.
Tredje Punkten. CivilStatens PensionsInrätlning.
Uppå gjord framställning blef denna
Punkt af Piidderskapet och Adeln bifallen.
Fjerde Punkten. Anslagen för Militaire
Embets- och Tjenstemiins samt Underofficerares
och deras 'vederlikars Enkor och barn.
Herr Franc SparreBengt Erland: Sorn
Utskottet i det närmaste föreslagit bifall till
hvad jag begärt, kan jag ej annat än anhålla
om proposition till bifall å Utskottets tillstyrkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å denna punkt i StatsUtskottets senare
Utlåtande.
Pmpades Ja.
Femte Punkten. Bidrag af StatsFerket
till Arme'ens PensionsCassa och AmiraUtetsKrigsmansCassan.
Första Momentet. Armcens PensionsCassa.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, alt uti Utskottets
öfver della ämne först meddeldte Betänkan
-
?6
Dun 12 Octo ber e. in.
de under N:o 146, hvilket i senare Utlåtandet
blifvit oförändradt bibehållit, förekom
ett af Utskottet afgifvit yttrande, rörande
revision af Arméens PensionsCassas förvaltning,
hvaröfver Ridderskapet och Adeln
redan i förmiddagens Plenum fattat sitt beslut.
Friherre von DubeUj Carl: Jag begagnar
detta tillfälle, alt reservera mig emot
det beslut, som genom votering på förmiddagen
blifvit fattad t, rörande revision af
Arméens PcnsionsCassa; icke derföre att jag
ogillar principen, att alla Cassör, till hvilka
Rikets Ständer lemna medel, böra granskas;
icke derföre att jag har någon panisk
fruktan att, som man i förmiddags så sinnrikt
yttrat, Rikets Ständer skola lägga vantarne
på Cassan; tvärtom skulle jag gerna
tillstyrka, att Cassan i sin helhet reviderades
af Rikets Ständers Revisorer, om icke
derigenom det ofprmliga af tvenne Revisioner
å en och samma Cassa uppkom, hvilka
livar för sig kunna gifva olika utslag. Genom
det beslut, som fattats, har Ridderskapet
och Adelil authoriserat KrigsBefälet att,
— må jag betjena mig af detta uttryck —
gå utanpå Rikets Ständer, ty KrigsBefälets
Revisorer kunna möjligen ogilla hvad Rikets
Ständers Revisorer tilläfventyrs anmärkt, och
enligt deras Reglemente lemna Direction decharge
utan afseende på, 0111 Rikets Ständers
Revisorer kanske nyss förut gjort anmärkningar
vid Cassaförvaltningen.
Den 12 October e. m.
77
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å StatsUtskottets under N:o 146 afgifne
Betänkande i hvad det rörer StatsVerkets
bidrag till Arnmens PensionsCassa, med undantag
af Utskottets hemställan, rörande Rikets
Ständers Revisorers granskning af Cassans
förvaltning, i hvilken sistnämnde omständighet
Ridderskapet och Adeln redan
fattat sitt beslut.
Ropades Ja.
Andra Momentet. Amiralitets - Krigs
mansCassan.
Det i Utskottets Betänkande N:o 146
tillstyrkte bidrag af Statsverket till AmiralitetsKrigsmansCassan
blef af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Det
torde tillåtas mig att, i afseende på fördelningen
af den så kallade per-mille-afgiften,
få uppläsa några ord utur Konungens Nådiga
Proposition i denna fråga. Den lyder
sålunda: I afseende åter å Amirals Stater nes
vid samma tillfälle gjorda anhållan, att
den vid fastighetsköp ålagda, och till Wadstena
Krigsmanshus nu ingående, en permille-afgift
måtte vid alla köp af roterade
Båtsmanshemman i Riket, samt husköp i
Carlskrona, tillfalla AmiralitetsCassan, kar
Kongl. Maj:t velat inhemta Rikets Ständers
yttrande i detina del. StatsUtskottet, då det
78
Den i2 O c tobe r e. m.
besvarar denna proposition, som afRidderskapet
och Adeln samt de öfrige RiksStånden
blifvit till Utskottet remitterad, slutar
sin i första Betänkandet framstäldte mening
sålunda: Så och då denna fråga synes innefatta
en fördelning Cassorne emellan af
dit ingående af gifter, som icke äger inflytande
på StatsVerkets tillstånds har Utskottet
ej i detta ämne något att erinra eller
anföra. Af Konungens proposition synes
tydligen, att Konungen önskat inhämta
, huruvida Rikets Ständer skulle bifalla
fördelningen. StatsUtskottet säger, att det
ej har något att erinra eller anföra. Jag
frågar, om detta är svar på tal? Rikets Ständer
böra svara, om de bifalla fördelningen,
eller, om de hafva något att deremot erindra.
Jag anhåller, att Konungens proposition
i denna del mätte blifva framställd till
bifall, med uteslutande af den ordställning
Utskottet begagnat.
Grefve Cronstedt, Claes: "Vid den fråga,
som nu af Friherre af Nordin blifvit
omnämnd, tog jag mig friheten göra anmärkning,
då målet första gången förevar. Utskottet
har i dess senare Utlåtande svarat:
Vidkommande slutligen en per-mille-afgiften,
samt densammas fördelnings finnér Utskottet,
af skäl som uti dess, första Betänkande
blifvit anfördes sig icke kunna bei
handla frågan derom, såsom beroende pä
veder bör andes egen underdåniga anmälan
hos Kongl. Maj:tj om vinnande af den rät
-
%
Den iaOctobcr e. m.
79
telse i nämnde fördelning, hvartill en förutgående
utredning af förhållandet möjligen
kan gifva anledning. Jag anhöll just,
att Utskottet skulle göra en sådan framställning,
men som Utskottet ej fästat uppmärksamhet
dervid, får jag nu anhålla, att denna
fråga må behandlas, på sätt Friherre af
Nordin föreslagit.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vågar underställa
de värde Ledamöter, som hegart för*
ändring, huruvida icke denna sak är af sådan
beskaffenhet, att Rikets Ständers yttrande
icke skulle behöfvas. Jag kan ej inlåta
mig i saken med den kännedom derom, som
jag borde äga, emedan jag ej kommit att
dervid fästa uppmärksamhet; men då Utskottet
yttrat, att det ansåg sig icke kunna
behandla saken, såsom beroende på vederbörandes
anmälan, tror jag, att det enskilta
förhållande här inträder, som gör alt Rikets
Ständer ej kunna sig dermed befatta.
Jag medgifver, att Utskottet kunnat mera
bestämdt yttra, att Rikets Ständer ej böra
dermed taga någon befattning, och att, då
Utskottet ej gjort det, en redaetionsförändring
kunde vara af behofvet påkallad. Likväl
kan jag ej tillstyrka den, förr än man
får veta, om icke här just är fråga om en
enskild anmälan, i hvilket fall lagstiftningen
ej bör träda emellan.
Friherre af Nordin: Den afgift, hvarom
här är fråga, är en af Konung och Slän
-
8o
Den 12 October e. m.
der beslutad afgift. Den utgår vid hvarje
egendomsköp. Ända hittills har den uteslutande
ingått till Wadstena KrigsmanshusCassa.
Jag skulle tro, att en förändring i
användandet af en skatt icke kan ske, utan
att håda StatsMagterne derom förena sig.
Det är sannt, att den går till samma ändamål,
då den lemnäs åt AmiralitetsKrigsmansCassan,
men det är dock fråga om en
verklig förändring, enär den nu går till
KrigsmanshusCassan, och det är, efter min
öfvertygelse, nödvändigt att båda StatsMagterne
yttra sig öfver hvarje sådan förändring.
Öfvertygad om nödvändigheten häraf, anser
jag icke någon annan åtgärd behöfvas, än
blott ett enkelt bifall till Konungens proposition
i ämnet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets senare Utlåtande i afseende
å fördelningen af per-mille-afgiften.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence föreslog bifall
till Kongl. Maj:ts Nådiga proposition i
denna del.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, alt i SlatsUtskottets
under N:o 145 först meddeldte Betänkande,
rörande Sjunde HufvudTiteln slu
teli
-
Den 12 Octo ber e. m.
8t
teligen förekomme en af Utskottet gjord
hemställan, att den i samma Betänkande
omförmäldte brist af 2,1 \l\ R:dr 6 sk. 6 r.
må till det belopp, som den efter utredning
af besparirigarne å ännu reserverade
Pensioner kan finnas utgöra, af öfverskotteu
å SlatsYerkets inkomster afskrifvas; och blef,
uppå af Hans Excellence derom gjord proposition,
Utskottets berörde hemställan af
Riddcrskapet och Adeln bifallen.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets ej mindre
den 18 sistlidne April under N:o 147
afgifne, och den 7 derpåloljde Maji eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande, angående
RiksStatens Åttonde HufvudTitel för
Allmänna och Extra utgifter; än ock under
N:o a5o meddeldte, och den 14 sistlidne
September eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar.
Första Punkten. Lyshållning med flere
utgifter för Kronans Publike Hus i Stockholm.
Andra Punkten. Accordsförskotter och
Ersättningar.
Dessa tvenne Punkter blefvo afRidderskapet
och Adeln bifallne.
Tredje Punkten. Fångars skjutsunderhåll
medica men ter > m. m.
45 II. 6
1
82
Den 12 O c t o b e r c. m.
Uppå gjord framställning Lief denna
Punkt, med den förändring Utskottets senare
Utlåtande innehåller, af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Fjerde Punkten. Remisslage.
Femte Punkten. Observations- och Uppbördsprocenter.
Sjette Punkten. Mantalsskrifningsprovision
er.
Sjunde Punkten. Rest.itutioner. '
Dessa fyra Punkter blefvo, hvar för sig,
af Ridderskapet och Adeln bifallne.
Åttonde Punkten. Byggnader och Reparationer
i Stockholm.
Herr Hjerta, Gustaf: Här är åter fråga
om nya anslag, och på samma gång denna
fråga uppstår, kan det ej annat än fästa
hvars och ens uppmärksamhet, att de.tta anslag
onekeligen ali största delen är nödvändigt
i följd af den mindre omtanka, som varit
begagnad vid underhållet och planerne
för större reparationer och nybyggnader. Då
man börjar tänka på, huru det skall afhjelpas,
är första frågan, hvem har tillsynen.
Då finner man, att icke någon viss Authoritet
äger tillsynen, så att den kan ansvara.
ÖfverlntendenlsEmbetets befattning inskränker
sig till planerne och hus-reparationer,
men ingen Styrelse finnes, som har befattningen
i allmänhet. Vigten af att fästa Konungens
uppmärksamhet härpå, torde inses;
Den 12 Öctober e. m.
83
tj innan ett sådant Embete finnes, är det
troligt, att Rikets Ständer och Styrelsen skola
blifva missledde, vid planerne och verkställigheten.
Jag skulle derföre våga föreslå,
att söka afhjelpa denna brist. Jag tror,
att det mest praktiska vore, att icke anslå
så mycket som fordras, emedan saken då
skulle framtvingas; men om det ej blir gällande,
och man ej kan nedsätta summan till
25,ooo R:dr, anhåller jag, att i den propo*
sition, som kommer att framställas till bifall
å Utskottets förslag, det beslut måtte
förenas, att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t
begära en noggrann eftersyn af Kronans
byggnader, så att de stora, kostsamma och
på en gång skeende, reparationer må kunna
undvikas, och att Kongl. Maj:t täcktes Nådigst
låta med uppmärksamhet följa öfverIntendentsEmbetets
förvaltningssätt vid så
väl planernes uppgörande, som tillsynen med
reparationer och byggnader, samt förse detsamma
med en instruction. Om skrifvelsen
blefve på detta sätt, och icke såsom StatsUtskottet
föreslagit, hvilket äfven anhåller
om instruction för ÖfverlntendentsEmbetet,
men tillägger, att den må blifva sådan, att
origtiga beräkningar, och i följd deraf missledning
vid Byggnadsarbetens företagande,
icke så ofta må äga rum; ett tillägg, som
jag ej finner vara passande; så tror jag, att
Styrelsens uppmärksamhet derigenom väcktes
på saken, och äfven att det gamla an45
H. 6*
H
Den 12 O c t o b e r e. m.
slaget Liefve tillräckligt. Jag anhåller om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
å hvad jag föreslagit.
Friherre Cederström, Jacob: ÖfverlntendentsEmhetet
har visserligen tillsyn öfver
reparationer, men icke förr än de anmälas
såsom behöfliga af det Verk, till hvilket
byggnaden hörer, och hvilket det åligger
att anmäla sådana bristfälligheter. Årliga
syner utan anledning skulle medföra
kostnader utan behof, ocn det är ej troligt,
att EmbetsVerken underlåta att anmäla de
behöfliga reparationerne. Att det föreslagne
anslaget är för högt, betviflar jag, med hänsigt
till den mängd af hus, som här linnas,
och det förfallna skick, hvaruti de äro;
deribland Operahuset och LandtmateriContoret.
Jag skulle således förmoda, att ingen
nedsättning kan äga rum. Hvad åter
angår det tillägg Herr Hjerta föreslagit, i
afseende på anhållan hos Konungen om en
instruetion för ÖfverlnlendentsEmbetet, har
jag svårt att afgifva något yttrande derom,
emedan jag ej känner den instruetion, som
detta Embete har, och den värde Ledamoten
har ej eller anfört, i hvilka afseenden
den är felaktig. Likväl om det befi unés,
att den är felaktig, har jag ej emot en sådan
anhållan, men den måste vara grundad
på en uppgift, hvilka delar äro felaktiga.
Friherre af Nordin, Carl Johan: En
värd Ledamot har trott, att en bristande
Den 12 October e. m.
85
omvårdnad i afseende å de allmänna husen
i Stockholm eger rum. Jag medgifver att
genom bristande anslag de ej kunnat hållas
i det skick, hvaruti de borde vara, men
ingalunda har det härrört af någon bristande
omvårdnad. Samma Ledamot har äfven
yttrat, att ingen Styrelse finnes, hvilken har
sig uppdragit att vaka öfver husens underhåll.
Såsom Friherre Cederström upplyst,
* tillhör detta hvarje EmbetsVerk , hvilket
uppger til] ÖfverlntendenlsEmbetet, om någre
felaktigheter finnas. I anledning af desse
rapporter, uppgör ÖfverlntendentsEmbetet
ett förslag till de aldraoundvikligasle reparationerne,
hvilket årligen underställes
Kongl. Maj:ts Nådiga ompröfvande. Beklageligen
har Kongl. Maj:t funnit sig föranlåten
att, oaktadt ÖfverlntendentsEmbetets
anmälan om nödvändigheten af dylike reparationer,
desamma uppskjuta till följande år,
emedan alla behof ej kunnat fyllas. Jag tror
således icke, att det tillägg Herr Hjerta föreslagit,
är behöfligt, utan anser att hvad
StatsUtskottet yttrat, är allt, hvad som af
Ridderskapet och Adeln erfordrar bifall.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogis-,
laus: StatsUtskottet har vid sina, genom Rikets
Ständers underdåniga anhållan hos Konungen,
beträffande hus och byggnader i
Stockholm, föranledde undersökningar, blifvit
fördt på den tanka att det borde finnas
en CentralAuthoritet, der alla räkningar bor
-
86
Den 12 October e. ni.
de vara att tillgå, oell der alla dessa utgifter
för allmänna byggnader borde bokföras.
ÖfverlntendentsEmbetet emottager och
bokför de 25,ooo R:dr, som äro anslagne för
Stockholm; KammarCollegium har öfverinspection
öfver de 5o,oooR:dr, som äro anslagne
för Landsorterna, och RiksMarskalksEinbetet
har befattning med den summa,
som går till Kongl. Slottet, äfvensom med
en del af de 25,ooo R:dr, som äro ställde t
under ÖfverlntendentsEmbetet. ÖfverlntendentsEmbetet
är organiseradt till bokföring;
det har Kamererare och Secreterare. StatsUtskottet
är nu sysselsatt med ett Utlåtande,
ägande för ändamål att Rikets Ständer
bos Kongl. Maj:t skulle anhålla, att ÖfverlntendentsEmbetet
måtte återfå den befattning
som det ägde i Carl X.I:s tid, då IntendentsEmbetet
var en Surlntendance des
batimens, helst det ännu bar alla de Tjenstemän,
som dertill erfordras. StatsUtskottet
vill föreslå, att om än särskilta byggnader
komma att uppföras under tillsyn af
särskilte Commilterade, resultaterne dock
må ingå i den Hufvudbok, som i ÖfverlntendentsEmbetet
skall föras. Detta är hvad
jag ansett mig böra anmäla, och hemställer,
om icke Herr Hjerta skulle anse den
af honom gjorde framställning nu mindre
nödig.
Herr Hjerta: Den brist jag afsåg i den
gamla instructionen, och som vållade, att
Den 12 October e. in.
87
jag anhöll, att en förändrad instruetion matte
utfärdas, var den jag angaf, att det icke
fanns en Centralstyrelse, som hade uppsigt
och controll öfver det hela. Det var just
på denna grund jag vågade fästa uppmärksamheten
å denna sak. Då Grefve von Schwerin
nu upplyst, att StatsUtskottet utarbetat
ett förslag till beslut i denna del, finnér jag
öfverflödigt att upptaga tiden med något vidare
anförande rörande nödvändigheten af
denna åtgärd, för att komma till ett så önskansvärdt
mål. Men, för att bidraga dertill,
att ändamålet må vinnas, anser jag,
att man bör förena sig om att nedsätta anslaget
till 25,ooo R:dr för framtiden, hvilket
jag finner bäst leda till målet.
Grefve von Schwerin: Efter den kännedom
jag erhållit, är den föreslagne tillökningen
högst nödvändig; man hör hoppas,
att den i en framtid må kunna nedsättas,
men för närvarande anser jag omöjligt, att
med det anslag, som är, kunna bestrida
kostnaderne,
Uppå derefter gjord framställning, blef
Åttonde Punkten af Ridderskapet och Adeln
godkänd.
Herr Hjerta reserverade sig emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Nionde Punkten. Byggnader och Reparationer
i Landsorterne.
Tionde Punkten. Städers Friheter.
88
Den 12 O c t o b e r e. m.
Elfte Punkten. Gästgifvares Friheter.
Toljte Punkten. Färjor och Färjekarlar.
Trettonde Punkten. TiondePröfvare.
Dessa Fem Punkter blefvo, livar för sig,
af Ridderskapet och Adeln bifallne.
Fjortonde Punkten. Ramlösa Helsobrunn.
Herr Munck af Rosenschöld; Eberhard:
Oaktadt sjelf Intendent vid Ramlösa Hälsobrunn,
bar jag först nu inhemtat, att ett
Statsanslag till denna Brunn existerar. Jag
får upplysa, att Ramlösa Brunn, hvad sjelfva
hälsokällorna angår, icke är enskild mans,
utan Statens tillhörighet, hvarmed vederlägges
Utskottets skäl för uteslutande af berörde
anslag bland Statsutgifterne. Det gifvés
utomdess visst ingen Hälsobrunn i Riket, der
så många fattige understödjas utan något publikt
bidrag, som vid Ramlösa. Hans Maj:t
Konungen har af enskilta medel i nåder anslagit
öfver Åttatusen R:dr B:co till nämnde
Brunns Fattige; men då ännu ingen byggnad
till deras herbergerande finnes, och en
del af denna fond till en sådans uppförande
är anslagen, skulle jag förmoda, att Rikets
Ständer icke vägra bibehållandet af det
ringa Statsanslaget, som jag alltså vågar tillstyrka
Ridderskapet och Adeln att bevilja,
och icke utesluta bland Statsutgifterne, isynnerhet
som det icke torde vara Ständerne
Den 12 O c to ber e. in.
89
värdigt, att bestraffa med en beständig mistning
uraktlåtenheten, att i en del år uttaga
ett anslag, på hvars innehållande StatsCassan
åtminstone ej förlorat.
Hems Excellence Herr Grefven och
Lan iltMar skalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets senare Utlåtande i afseende
å i4:de Punkten.
Ropades Ja.
Herr Munck af Rosenschöld reserverade
sig mot Ridderskapets och Adelns beslut.
Femtonde Punkten. Spinnhuset i Stockholm.
Sextonde Punkten. Spinnhusen iLandsorterne.
Sjuttonde Punkten. Flyinge Stuteris
Dagsverkser sättning.
Dessa trenne punkter blefvo af Ridderskapet
och Adeln godkände.
Adertonde Punkten. Hingstpremier.
Herr Hjerta:. Då IlingstpremieCassans
Capital indrogs från KrigsCollegium, och öfverflyttades
till Riksgäldskontoret, fick KrigsCollegium
ersättning för Räntan. När man
sedan vid iSa3 års Riksdag beslöt, att medlen
skulle uteslutas utur RiksgäldsContoirets
räkenskaper, och på RiksStat uppföras ett
belopp af i85o R:dr 21 sk., måste man hafva
afsett behofvets fyllande på alla sätt; och
9°
Den 12 O c to ber e. in.
om det då beviljade anslag nu varit otillräckligt,
hade Utskottet gerna kunnat tillstyrka
mera, men att på detta vis, under
namn af ersättning för Räntemedel, bereda
ökade Statsanslag, anser jag origtigt, hälst
förhållandet är lika med en del andra på
1790-talet från KrigsCollegium öfverflyttade
Cassör; hvarföre dubbel betalning sålunda
skulle komma att erläggas,
Herr Rosenblad, Bernhard; Jag kan
icke dela Herr Hjertås farhåga, ty saken är
enkelt den, att då Capitalet blifvit från
KrigsCollegium öfverflyttad! på RiksgäldsContoiret,
och Statsverket mäst ersätta Collegium
den förlorade räntan, har derigenom
uppkommit en brist för Staten, som måst
fyllas af öfverskotten; och då detta förhållande
icke inträffar med någon annan af de
under KrigsCollegii disposition ställde Cassör,
kan jag ingalunda dela Herr Hjertås
fruktan, utan tillstyrker bifall till Utskottets
Utlåtande i denna punkt,
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Efter
hvad jag fattat Herr Hjertås yttrande, har
lian trott, att räntan inginge till KrigsCollegium,
men den betalas likväl till RiksgäldsContoiret,
på sätt som skett med sjelfva
Capitalet af Hingstpremiemedlen. Jag
kan således hvarken inse, att någon förlust
för Statsverket inträffat, eller att något dubbelt
anslag derigenom beviljas.
Den 12 Oetober e. in.
9‘
Herr Hjerta: Jag skulle visserligen icke
lägga mig emot ett så ringa anslag, som det
ifrågavarande, om det uppfyllde ändamålet,
och resonementet i Utskottets Utlåtande derom
icke vore af en så betänklig natur. Då
på 1790-talet flera Cassör, som stodo under
KrigsCollegii vård, öfverflyttades till
StatsYerket, mot skyldighet att till Collegium
erlägga ränta, var deribland äfven den
nu ifrågaslällde HingstpremieCassan. Om nu
denna ränta äfven skall godtgöras Statsverket,
så är det ju effectift dubbla anslag, som
beviljas, enär KrigsCollegium ännu uppbär
räntan, sorn måste användas till det afsedda
föremålet, Hingstpremier. Jag bar, som
sagdt är, ingenting emot att detta ringa belopp
beviljas, om det skedde i rigtig och
ordentlig väg, men ej, såsom nu blifvit föreslagit,
hvarigenom vi lätteligen kunde få
alla KrigsCollegii Intressemedel på halsen,
i egenskap af nya Statsanslag.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: Den
anmärkning Herr Hjerta framställt, är ganska
förlåtlig, enär Betänkandet icke innehåller
tillräckliga upplysningar i ämnet. Här är icke
frågan om Räntan för allmänna Hingstmedels-Cassan,
utgörande i85o R:dr 21 sk. och
hvilken sedan 1812 års Riksdag varit å Åttonde
HufvudTiteln uppförd; utan frågan är
om Räntan för de år 1820 till RiksgäldsContoiret
särskildt aflemnade io,5oo R:dr,
utgörande besparde medel till liästafvelns för
-
g?.
D e n 12 O c t o b e r e. ro.
k o fia 11 i landet, oell hvilken. Ränta, utgörande
525 R:dr, intill 1824 blifvit afRiksgäldsContorét
utbetald, men vid i8a3 års
Riksdag icke såsom de ofvannämnde i85o
R:dr 21 sk. å Stat uppfördes, och derföre
sedan måst af öfver skotten på StatsVerkets
inkomster utgå. Det är således icke samma
medel, som Herr Hjerta menat, och hvilka
redan äro å Stat uppförde.
Friherre Palmstjerna: Hvilka Cassör
Herr Hjerta, utom de nu ifrågavarande, kunnat
mena, känner jag ej, men från RiksgäldsContoret
utgår icke någon ränteärsättning
för flera, än Skånska HingstpremieCassan.
För min del befarar jag icke alls någon
ökad utgift, örn desse 5a5 R:dr nu beviljas,
likasom vid i8a3 års Riksdag mari
tillät uppförandet å Stat af de i Betänkandet
näst förestående g32 R:dr 4 11 risti
KrigsCollegium uppbär ingalunda directe denna
summa, utan den ingår i Statsbristsumman
från RiksgäldsContoiret till StatsContoiret,
sorn sedermera disponerar den. Jag
tror således, att StatsUtskottet mycket rigtigt
tillstyrkt uppförande å Stat af ifrågavarande
belopp, och yrkar alltså bifall till Utskottets
förslag i denna del.
Herr Hjerta: Sedan Herr Danckwardt
upplyst, att det blott är Skånska HingstpremieCassan,
som nu är i fråga, förfaller min
anmärkning, hvilken eljest varit af så myc
-
Den 12 O c to ber e. m.
9^
ket mera vigt, som dylika åtgärder skolat
kunna inflyta på de under • BergsCollegii
disposition stående Cassör.
Grefve Björnstjerna, Magnus: Efter den
kännedom af ämnet, som jag äger, voro 3:ne
Cassör under RrigsCollegii vård, nemligen
Hingstmedels-Cassan , Artillerie-ExercitieCassan
och Armeens organisationsCassa; dessa
blefvo icke under Konung Gustaf III:s
tid, utan år 1809, af Rikets Ständer öfverflyttade
på RiksgäldsContoiret, med skyldighet
för detsamma, att betala ränta. Jag
medger, att förhållandet, såsom Herr Hjerta
anmärkt, synes compliqueradt, fast det i
sjelfva verket icke så är. RiksgäldsCbntoret
har först utbetalt medlen till KrigsCollegium,
som sedermera utassignerat dem till
Styrelsen öfver Stuterierne.
Herr Rosenblad: Erindrande mig, att
hvarje minut af Riksdagen kostar 5 R:dr
B:co, afstår jag från att yttra mig öfver ämnet,
och begär endast proposition derå.
Uppå derefter gjord framställning, blef
i8:de punkten af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Nittonde Punkten. Kungscingarnes bärgning.
Bifölls.
Tjugonde Punkten. Extra utgifter.
Herr Hjerta: Då redovisningarne ådagalagt,
att MinisterS tateu åtnjutit betydliga
94
Den 12 October e. rn.
andelar af dessa medel, samt Ridderskapet
och Adeln icke minskat anslaget till nämnde
Stat, utan tvärtom betydligen förhöjt det,
tar jag mig friheten yrka, att beloppet af
dessa extra utgifter måtte inskränkas till
5c,ooo R:dr såsom åtminstone någon ersättning
för de stora kostnader Plurali teten betungar
oss med i och för MinisterStaten.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Om ej minnet
allt för mycket bedrager mig, uttryckte
Ständerne år 180g, då de första gången anslogo
ifrågavarande belopp, afsigten derrlied
vara, att extra diplomatiska utgifter, såsom
Courier-resor, presenter &c., äfven häraf
borde bestridas. Då likväl detta anslag ända
till sista Riksdag till en betydlig del begagnats
i Hamb. Banco utan Coursförvandling,
men detta nu upphört, och Kongl.
Maj:t endast begärt Svenskt Banko, kan jag
icke finna någon skälig anledning till nedsättning,
utan snarare till förhöjning; då man
besinnar, att de år i8op beviljade 100,000
R:dr, i anseende till myntets försämring, nu
mera icke kunna uppfylla samma ändamål
som då. Af dessa skäl tillstyrker jag bifall
till Utskottets Utlåtande i denna punkt.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Jag kan icke uti denna fråga dela de åsigter,
Grefve af Ugglas yttrat. Jag finnér
väl, att 100,000 R:dr icke är någon öfverdrifven
summa till extra utgifter, men då
Den 12 October e. m. g5
MinisterStaten har Serskildt och ganska betydligt
anslag, kan jag icke fatta, hvarföre
den nu skall hafva 00,000 R:dr till af dessa
medel. Hvad beträffar, att detta nu ifrågavarande
anslag beviljades redan år 1809,
och att varupriserne och cursförhållanderne
iiro högre nu, än då, får jag erindra, att
denna anmärkning är tillämplig till de flesta
örn icke alla anslag, fastän den omöjligen
låter verkställa sig, enär såsom jag redan
ofta tror mig klart hafva ådagalagt, den
skattdragande icke förmår efter sådana grunder
fylla behofven. Det har dessutom ofta
visat sig, att de ordinarie medlen tagas till
extra utgifter, som likväl fått sitt serskilda
anslag, och flere anmärkte detta förhållande
vid pröfningen af 3:dje HufvudTiteln. Jag
tror således, att det är högst olämpligt, att
af extra utgiftsmedlen taga något till MinisterStaten,
hvilken, om den vore i verkligt
behof, då snarare borde erhålla en direct
förhöjning. På dessa grunder instämmer jag
med Herr Hjerta deri, att ifrågavarande anslag
hör nedsättas till 5o,ooo R:dr.
Herr Rosenblad: Då denna Titels namn
och föremål är Extra Utgifter, och diplomatiska
utgifter äfven äro af tillfällig egenskap,
samt således lika litet främmande för denna
titel, som andra utgifter, och redan år
1809 beviljades 100,000 R:dr i silfver, kan
jag icke annat än tillstyrka bifall till Utskottets
ifrågavarande Utlåtande.
Den n Oclober e. in.
» • ' 1
Herr Hjerta: Då vi hafva hestämcla
HufvudTitlår, hvilka äro försedde med rikeliga
anslag, malle det vara klart, att stola
extra utgifter icke kunna.komma i fråga.
Hvad beträffar Grefve af Ugglass anmärkning,
hvilken är den enda, som hufvudsakligen
kan göras, eller att dessa Extra Utgiftsmedel
redan år 1809 bestämdes med afseende
på extra diplomatiska utgifter, så
vill jag icke förneka förhållandet, men underställer
likväl, om, då vi nu beviljat ett
så betydligt anslag till MinisterStaten, som
100,000 R:dr Hamburger Banco, det icke
vore skäl att minska extra utgiflerne med
de 5o,ooo R:dr, som deraf gå lill MinisterStaten.
Det måste stå till, att hushålla med .
CabinelsCassan då den samman räknadt har
omkring en half million R:dr, utom hvad
den får af ConvoyCassan, som icke granskas,
och hvilket derföre är till beloppet
okändt. Den värde Ledamot, som uträknat
att hvarje minut kostar 5 R:dr, skulle, om
han afstod från sina oupphörliga yrkanden
af nya anslag, säkerligen bespara oss liera
tusende illa använda minuter.
Grefve af Ugglas: Jag befarar, att jag
blifvit missförstådd, ty jag har icke åsyftat
någon förhöjning af anslaget till Extra Utgifter,
utan blott att det nu varande måtte
fortfara. Det var endast exempelvis jag
nämnde, att MinisterCassan förut haft vida
mera,
Den ii Oclober e. m. c>7
mera, då den af detta anslag begagnade 3o
a 40,000 R:dr Hamb. B:co, och nu endast
circa 5o,ooo R:dr Svenskt B:co,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Tjugonde. Punkten.
Bopades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln, på sätt Herr
Hjerta föreslagit, ansåg att anslaget till Extra
Utgifter borde bestämmas till 5o,ooo R:df,
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalken föreslog följande
Voteringsproposition'
Den, som bifaller, att, pä satt StatsUtskottet
i Tjugonde Punkten föreslagit, en
summa af 100,000 R:dr B:co årligen må å
Stat uppföras till bestridande af Extra Utgifter,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, komma endast 5o,ooo R:dr
B:co årligen, att till ofvannänmde ändamål
å Stat uppföras.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
45 H. 7
98
Den 12 October e. m.
Voteringen börjades klockan 8 e. m.;
och befunnos vid dess slut, sedan en Voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige Voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 94.
Nej — 53.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskälken förklarade, att Tjugonde
Punkten således blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skal ken tillkännagaf, att Herr Berg
von Linde, Johan Albert, afsagt sig sin plats
i Lagutskottet, samt Grefve Mörner, Carl,
sin plats i RiddarhusUtskottet, båda i anseende
till förestående afresa från Riksdagen.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 9 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den i3 Oct. 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Föredrogs ånyo Herr Crusenstolpes, Magnus
Jacob, den 12 dennes eftermiddagen på
Den 13 O c t o b e r.
99
bordet lagde Motion, innefattande hemställan,
att de öfrige RiksSlånden måtte inbjudas
att instämma ntiRidderskapets och Adelns,
i afseende å a5:te Punkten af StatsUtskottets
Utlåtande N:o i32, fattade beslut, angående
Anslaget lill FörsvarsVerkets Materiel.
Herr Hjerta, Gustaf: På sätt jag förut
baft äran nämna, vill jag icke söka afvända
Ridderskapet och Adeln från fattandet af ett
beslut, hvarom majoriteten redan tyckes hafva
förenat sig; men då Friherre Cederström
bjuder till att få en inbjudning till de öfrige
Stånden alt instämma uti alla de beslut,
Ridderskapet och Adeln, rörande StatsRegleringen,
fattat, nödgas jag hos Herr Grefven
Och LandlMarskalken anhålla, att få veta,
om ämnet förekommer uti sin helhet, eller
öm Herr Crusenstolpe® mera partiela förslag
i samma sak serskilt skall afgöras.
Friherre Cederström., Jacob: Då hvad
jag i ämnet föreslagit, icke åsyftar annat,
än att inbjuda våra respective MedStänder
att instämma uti de beslut Ridderskapet och
Adelli fattat rörande a:dra och 3:dje HufvudTitlarne,
och således uti sig innefattar
livad Herr Crusenstolpe föreslagit i en serskild
punkt, och jag är öfvertygad, att Ridderskapet
och Adeln önskar, att de öfrige
RiksStånden skola förena sig uti Ridderskapets
och Adelns beslut, samt, genom undanrödjande
af behofvet utaf StatsUtskottets el45
H. ?*
100
Den i3 October.
jest nödvändiga jämnkningsförslag, bespara
minst 6 veckors tid på Riksdagen; så’ skulle
jag äfven tro, att de Ledamöter, som jenmt
yrka Skattebördornas nedsättning, snarare
borde instämma med mig, än med Herr Crusenstolpe.
Då StatsUtskotlets Ledamöter upplyst,
och Herr von Hartmansdorff ytterligare
med sina Tabeller bestyrkt, icke allenast
att tillgångar finnas till de beviljade och vidare
calculerade Statsanslagen, utan äfven
att betydliga öfverskott ändock komma att
äga rum, skulle jag förmoda, att det förefinnes
sä mycket mera anledning att begära
de andra Ståndens instämmande uti Ridderskapets
och Adelns beslut, som det i allo
är öfverensstämmande med Grundlagen, att,
sedan StatsUtskottet utrönt och Ständerne
beslutat, hvad till Staten erfordras, Statens
behof utöfver dess ordinarie intrader skola
genom bevillning fyllas. Nu är här ej fråga
om någon ökad bevillning, utan endast
att använda befintliga öfverskott, och det
tyckes då vara så mycket mera skäl att
Stånden förena sig uti gemensamt beslut angående
StatsRegleringen, som, genom den
uppkommande besparingen af 6 veckor på
Riksdagen, en betydlig lindring för hela
Svenska Folket inträffar genom förminskning
af Riksdagskostnaderne och underhållet till
deras Representanter, hvilka alla utom Ridderskapet
och Adeln, sorn underhåller sig
sjelf, hafva dagtraktamenten. Enär Herr
Crusenstolpes motion således innefattas uti
Den i3 Octo b er.
IOI
min, torde Herr Grefven och LandtMarskalkeu
benäget göra proposition derpå, att Ridderskapet
och Adeln må inbjuda de öfrige
RiksStånden, att med Ridderskapet och Adeln
instämma uti dess angående a:dra och 3:dje
IIufvudTitlarne fattade beslut.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Med
tacksamhet för Friherre Cederströms godhet,
att låta min motion åtfölja sin om inbjudning
i allt hvad rörer 2:dra och 3:dje
HufvudTitiarne, får jag dock ödmjukast anhålla,
att min motion måtte få serskilt afhandlas,
då jag, när Friherre Cederströms
förekommer, skall bevisa, att den af Friherren
omtalde tidsbesparing icke inträffar.
Jag får blott tillägga den vördsamma anhållan,
att om Herr Hjerta fortfar uti sitt förra
gången gjorde yrkande, att hans reservation
skall åtfölja beslutet angående 25:tePunkten,
så väl de under discussionen derom af
Konungens Rådgifvare Herr Grefve Brahe
och Friherre af Nordin afgifne yttranden,
som Friherre af Tibells och Herr Möllerhjelms
anföranden i ämnet, måtte få åtfölja
till de öfrige respective RiksStånden.
Friherre Cederström: Jag ämnar icke
upptaga tiden, att tvista med Herr Crusenstolpe
örn skillnaden emellan hans och min
motion, ty det lönar sannerligen icke mödan.
Då likväl å andra sidan ali inbjudning
blifvit bestridd, får jag vördsamt an
-
t 0‘2
Den 13 O e t o b e r.
hälla, att Herr Grefven och LandtMarskalken
ville skilja emellan de Irenne alternativer»
hvilka nu förekommit till proposition,
nemligen: 1:0 Att ingen inbjudning
må äga rum; 2:0 Att den bör verkställas i
afseende å de till Försvarsverkets materiel
anslagne, af Herr Crusenstolpe omfattade,
70,000 R:dr, och 3:o Att, såsom jag föreslagit,
den skall utsträckas till alla de beslut
Ridderskapet och Adeln fattat angående 2:dra
pch 3;dje JJufyudTitlarne. I sådant fall torde
vi få börja med att votera , oin Herr Crusenstolpes
eller mitt förslag skall utgöra Contra
proposition; hvarefter Herr Hjertås alternativ
kunde utgöra Ja-proposition. Vi komma
eljest att uppehålla oss med en onödig
Öfverläggning, och jag anhåller derföre, att
voteringarne, i den ordning jag omnämnt,
mätte genast börja,
Herr Crusenstolpe: Med fullkomlig öf=
yertygelse, att Ridderskapet och Adeln icke
misstänker mig för egenkärlek, då jag yrkar,
att min motion måtte särskilt för sig
framställas, får jag bestrida all inblandning
af Friherre Cpderströms sedermera framställa
da mening, och ödmjukast anhålla om proposition
endast å min motion, Ridderskapet
och Adeln naturligtvis obetaget, att sedan
besluta öfver Friherre Cederströms.
Herr Hjerta: 5^ §, Riksdagsordningen
lyder sålunda: ”De allmänna beslut, sorn
Den 13 O c t o b e r.
”ett Stund fattar, äfvensom livad ett serskildt
Stånd i egenskap af RiksStånd be”slulit,
och annars rätt röra kan, meddelas
”de öfriga Stånden genom utdrag af Protokollet.
Vill Ledamot, som ej i Ståndets
”fattade beslut instämt, sin serskilda tanka
”hos de öfriga RiksStånden anmäla, stånde
”det honom fritt, genom serskildt Memorial
”eller Dictamen till Protocollet, hvilket må
”Ståndets beslut åtfölja.” Nu uppstår likväl
det besynnerliga fall, att Herr Crusenstolpe
i en allmän fråga begärt de öfrige RiksStåndens
inbjudning att instämma uti Ridderskapets
och Adelns beslut, fastän Grundlagen
föreskrifver, när och på hvad sätt dessa
serskilda Ståndsinbjudningar skola verkställas,
samt huru förhållas skall, då två
Stånd stanna emot två Stånd i olika beslut.
Jag vädjar till hvars och ens känsla, om
det är rätt att på delta sätt söka göra ett
Stånds beslut gällande bland de andra Stånden,
tvärtemot hvad de beslutat, och då
Grundlagen tydligen utstakar helt andra utvägar
för målens afslutande, när Stånden i
besluten äro skiljagtige. Det har visserligen
varit öfligt, att i frågor, som icke äro af
allmän Statsreglerings egenskap, RiksStånden
till hvarandra inkommit med inbjudningar
att deltaga i det beslut, hvari de hvart för
sig stannat; såsom till exempel Ridderskapet
och Adeln om Undervisningsverken, och
RorgareStåndet angående Näringsfriheten,
jnen dessa frågor liörde icke till Statsregle
-
D e n 13 O c t o b e r.
ringen, och mig velterligen har aldrig i
dermed gemenskap ägande ämnen Slåndsinbjudningar
någonsin brukats. Jag hemställer
äfven, hvad resultat skulle blifva af vår
inbjudning, om BondeStåndet till svar derå
aflät den contrabjudning, att på grund af
dess närmare kännedom om landets tillstånd
afslå alla ökade Statsanslag. Detta exempel
visar bäst, att slika inbjudningar i Stalsregleringsfrågor
äro icke allenast formlösa, ulan
afvikande från en möjlighet, som GrundlagsStiftaren
ej ens kunnat tänka sig. Om
fråga endast varit om Herr Crusenstolpes
förslag, skulle jag ej upptagit tiden med
mera fin anhållan, det vi i Jesu namn måtte
låta bli dylika olagliga och orimliga försök,
men jag har ej kunnat inskränka mig
endast dertill, när Friherre Cederström vill
samla alla små bäckar uti den stora syndafloden
af nu beviljade Statsanslag.
Herr Crusenstolpe: Herr Hjertås replik
föranleder mig ytterligare att yrka serskilt.a
propositioner å Friherre Cederströms och
min motion. Herr Hjertås anmärkning förtjenar
i så måtto afseende, som Friherre Cederströms
förslag att inbjuda de öfrige Stånden
att deltaga i alla våra beslut rörande
a:dra och 3:dje HufvudTitlarne säkerligen
skulle föranleda till contra-inbjudningar från
dem; men jag kan ej se, huru något sådant
kan vara att befara af min motion att begära
instämmande i ett enda partiell beslut,
Den i3 October.
io5
eller att BondeStåndet kan taga det så illa,
att det deraf skulle finna sig befogadt, atti
repressalievåg inkomma med någon inbjudning
af motsatt syftning. Om Herr Grefven
och Landtmarskalken täckes framställa
proposition å hvardera motionen särskildt,
så blef åtminstone diseussionen mera rigtad
åt ett bestämdt håll.
Friherre Cederström: Jag skulle förmoda,
att det är främmande för närvarande
öfverläggning, och alldeles olämpligt att
bär inblanda frågan om BondeStåndets beslut,
angående Statsregleringen. Utan afseende
derpå, måtte det vara Ridderskapets
och Adelns rättighet, att fatta hvad beslut
Ståndet behagar, och deri begära instämmande
af de öfriga Stånden till förekommande,
såsom meningen är med min motion,
af tidens upptagande med frågornas
dragande under Nämndens afgörande. Det
må vara hvar och en förbehållet, att i ord
ständigt synas vilja lindra skattebidragen,
men likväl hindra ett förslag, sorn tydligen
åsyftar dessa skatters minskning genom Riksdagens
förkortande. Hvad ett Stånd beslutat
uti frågor, som röra Statsregleringen, betyder
jämnt intet, förr än de andra sig dermed
förenat eller jemkningsförslagen blifvit
antagna. Att genom inbjudningar förmå hvarandra
att ingå på fattade beslut, är en Grundlagsenlig
rättighet, som Stånden äga att utöfva
till förekommande af, att Statsregle
-
Den i3 Octo ber.
ringen skall blifva fördröjd genom frågornas
öfverlemnande till Nämnden. Då här
blott är fråga om villfarandet af en framkastad
opinion, förmodar jag det vara bättre
framställa den i sin helhet, sådan den
uttryckt sig uti alla likartade frågor, än isolerad
för ett enda fall. Jag är äfven öfvertygad,
att, då de andra Stånden blifvit upplyste
derom, att fulla tillgångar finnas till
alla de beviljade anslagen, och att särskilda
utvägar till fyllande af behofven för Canaler
och Strömrensningar äfven förefinnas,
de, långt ifrån att klandra vår rätt att fatta
de beslut vi tagit, skola instämma ined oss
deri, om de dertill i ett sammanhang inbjudas.
Jag kan således icke medgifva, att
Herr Crusenstolpes förslag till inbjudning
särskildt antages och afgår; men om Herr
Hjerta afstår från sitt bestridande af Herr
Crusenstolpes motion, har jag ej emot, att
vi ju förr desto häldre få votera öfver Herr
Crusenstolpes motion, då mitt förslag torde
få tjena till grund för Contrapropositionen.
Herr Crusenstolpe: Af Friherre Cederström?,
bemödande, att sammanblanda frågorna,
synes det, sorn ville Friherren ej inse,
att, fastän Ridderskapet och Adeln icke
rimligen kan begära, att de andra Stånden
skola instämma uti ett dussin frågor, de
dock kunna göra det i en serskild; och jag
hemställer, om det icke är bättre att ej risquera
allt, utan häldre nöja sig med att
vinna något.
Den i3 October.
Herr Ribbing, Arwid: Friherre Cederström
synes allt för lange hafva upptagit
Ridderskapets och Adelns tid för att icke
erhålla svar på sin framställning. Orsaken
hvarföre jag hittills dröjt att yttra mig, har
varit att jag hoppats, att Friherrens förslag
af sig sjelft skulle upphöra att vara ett öfverläggningsämne,
men då Friherren synes
hota oss med att ännu /j å 5 gånger blifva
undfägnade med afhörande af dess grundsatser,
får jag fråga, hvartill hela hans förslag
tjenar, om icke till att hega den oformlighet
att inbjuda de andra Stånden att deltaga
i beslut, hvarom vi ännu till en del
discutera, och att, likasom på Friherrens förslag
skedde vid 2:dra HufvudTiteln, tillvägabringa
ett alldeles oformligt beslut. Månne
det är Friherrens mening, att få de andra
Stånden att förfara på enahanda sätt,
eller hvartill tjenar hela förslaget? Friherren
har så ofta talat om besparing af tid,
att han torde böra erindras, att man derföre
ej får försumma granlagenheten, eller
skyldig aktning för de andra Ståndens beslut.
Jag anhåller, att Herr Grefven och
LandtMarskalken läcktes förklara, om det
endast är Herr Crusenstolpe^, eller derjemte
äfven Friherre Cederströms motion, som nu
utgör föremål för pröfning, emedan jag i
sednare fallet har mycket att tillägga i opposition
emot den af Friherren föreslagna
inbjudning.
iu8
Den i3 October,
Herr Hjerta: Friherre Cederström liar
yttrat, att, om jag afstod från mitt bestridande
af Herr Crusenstolpes föreslagne inbjudning,
ville han icke eller hindra densamma.
Jag får dervid erindra, att jag aldrig
baft annan afsigt än att underkasta frågan
Ridderskapets oell Adelns beslut, och
skall således, till förkortande af discussionen,
ej nämna ett ord mera, under förbehållen
rätt, att om någon inbjudning beslutas,
få min reservation densamma följaktig.
I anledning af Herr Crusenstolpes yrkande,
att hela discussionen måtte åtfölja, får jag
erindra, att Grundlagen ej medgifver någon
rättighet, att på sådant sätt belasta de andra
Ståndens protocoll, hälst Lagstiftaren
anat, att våra protocoller kunde stiga till
2000 ark, och de andra Stånden böra vara
befriade från så volumineusa handlingar.
Jag anhåller om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition i ämnet.
Friherre Cederström: Till en början
får jag förklara, att jag aldrig, såsom Herr
Hjerta förmenat, sagt, att jag vore benägen
afstå från att hindra Herr Crusenstolpes motion,
om Herr Hjerta afstod från sitt yrkande
att få sin serskilda mening dermed
följagtig. Tvärtom yrkade jag, att, om Herr
Hjerta afstod från sitt bestridande af Herr
Crusenstolpes motion, hvad jag föreslagit,
måtte blifva Conlraproposition till berörde
motion; jag ämnar aldrig bifalla Herr Cru
-
Den i3 Oetober.
senstolpes motion, men Herr Hjerta liar alltid
sin rätt öppen att låta sin särskilda mening
beledsaga inbjudningen, ehvad det blir
den Herr Crusenstolpe, eller den jag föreslagit.
I anledning af hvad Herr Ribbing
yttrat om mitt förslag till Contraproposition
rörande LandtStaternes reglering i Andra
HufvudTiteln, får jag erindra, att den värde
Ledamoten torde hafva glömt, att den
var nödvändig för undanrödjandet af den
proposition, som begärdes till afslag å ett
ännu odiscuteradt ämne. Följden blef ock
den, att efter arne voteringar bifölls StatsUtskottets
Betänkande med tillägg af anslaget
åt LänsNotarierne. Samma värde Ledamot
bar äfven sagt, att han har mycket att
invända emot den af mig föreslagna inbjudning,
i fall den nu vöre under öfverläggning;
och jag uppmanar honom att yttra
sina tankar derom, säker att de lätteligen
kunna vederläggas, då min afsigt endast är
att förkorta Riksdagsgöromålen, och åstadkomma,
att man, då medel finnas, icke afslår
verkliga behof, och derigenom bildar
ändamålslösa öfverskoLter. Om min inbjudning
antages, blifva Stånden derigenom underrättade,
att StatsUtskottet icke beräknat
alla befmteliga tillgångar, och att den tid,
som på Riksdagen derigenom besparas, åtminstone
gör sex veckor. Då Kongl. Majrts
proposition icke innehåller något ord om
användandet af de befintlige öfverskotten,
bar Ridderskapet och Adeln varit berätti—
I 10
Den i3 October.
gad att disponera dem, och har äfvenledes
nu full rättighet att inbjuda sina respective
Med Stan der att med sig instämma; hvarje
Ständs Ledamots rätt, att låta sin särskilda
mening åtfölja inbjudningen, dock oförkränkt.
Herr Crusenstolpe: Jag ber att få fästa
Hery Hjertås samt Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet derpå, att jag ej begärt,
att liela discussionen skall afskrifvas.
Mångå yttrade sig, dä målet afgjordes, och
.* deribland äfven jag. Jag har ej yrkat, att
mitt anförande skulle åtfölja, utan blott Konungens
Rådgifvares och Ledamöternes af
de förvaltande Verken, hvilkas upplysningar
jag ansåg grundlägga Ridderskapets och
Adelns beslut. Friherre Cederström tyckes
hafva för afsigt ordspråket aut Ceesar aut
nihil, eller allt eller intet,, och nog litet fästa
afseende dervid, att Ridderskapets och
Adelns beslut skulle kunna blifva till intet.
Dock vill jag härom yttra mig, när Friherrens
motion förekommer, och inskränker
mig nu dertill att begära, det min framställning,
som till tiden verkeligen är den!
första, äfven må blifva den första, som kommer
under Ståndets öfverläggning.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Hvilkendera propositionen, som kommer
att först framställas, antingen Herr Crusenstolpes,
eller Friherre Cederströms, beror
utslaget af Ridderskapets och Adelns
Den i3 Oetober.
111
opinion. I detta afseende får jag nämna,
att en afdelning af StatsUtskottet redan har
genomgått 7 IIufvudTitlar; att jemkningsförslagen
äro uppsatta; att, hvad första och
andra HufvudTitlarne beträffar, det kommer
att i morgon in pleno för StatsUtskottet
föredragas; att om det bifalleS, detsamma
kommer att i morgon meddelas RiksStånden;
samt att de frågor, som röra tredje,
fjerde, femte, sjette och sjunde Tillarne,
om Thorsdag skola meddelas; Ståndet erhåller
då kännedom 0111 de olika sätt, hvarpå
frågorna blifvit behandlade. Alla de frågor
1 afseende på Andra och Tredje HufvudTitlarne,
hvaruti Friherre Cederström önskat,
att de andra RiksStånden måtte förena
sig, äro af natur att blifva Nämndfrågor,
om icke Stånden på Utskottets inbjudning
skulle ingå uti jemkrtingar. Hvad frågan
om materiellen angår, så uppstår den besynnerlighet,
att 2 Stånd, nemligen Presteoch
BorgareStånden, antagit Utskottets förslag.
Ridderskapet och Adeln har bestämt
summan till 696,000 Ridr. Likaledes BondeStåndet,
men med tillägg att ej mera skulle
uppföras på Stat än 626,000 R:dr. Om Konungen
skulle behöfva de öfriga 70,000 R:dr,
skulle de tagas af öfverskotten. Nu är StatsUtskottet
satt i nödvändighet, att fästa B011-  deStåndets uppmärksamhet derpå, att Ståndet
redan förut beslutat, att på öfverskotten
inga Statsanslag skola äga rum. I öfvermorgon
kommer BondeStåndet i känne
-
na
Den i3 Octo ber.
dom om detta förhållande, och kan utan
inbjudning fatta sitt beslut. Dessa upplysningar
har jag ansett mig höra lemna; och
hemställer jag, att frågornas företagande må
uppskjutas till morgondagen eller till Thorsdagen,
dä icke allenast Ridderskapet och
Adelil, utan samtelige Stånden känna, hvilka
olika beslut blifvit fattade.
Friherre Cederström: Den siste Talaren
har ytterligare lemnat ett bidrag till nyttan
och bchöfligheten af en begäran om instämmande,
ty, i händelse man afvakta de det
blifvande jemkningsförslaget, uppkommo naturligtvis
Nämndfrågor i mångå beslut rörande
Andra och Tredje llufvudTitlarne,
och särskilt, i och för hvad BondeStåndet
beslutat. De beslut RiksStånden fatta, kunna
lika väl i jemkningsväg efter inbjudning
från Stånden förenas till ett sammanstämmande
helt, sorn efter Utskottets jemkningsförstag.
Om således de andra Stånden skulle
instämma med Ridderskapet och Adeln,
förfaller hela det bestyret, och ExpeditionsUtskottet
är i tillfälle att genast uppfatta
till expedition hvad Rikets Ständer beslutat.
Jag afvagtar Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, för att derefter begära
votering.
Herr Crusenstolpe: Grefve von Schwerins
upplysning innefattade intet, som kan
verka
Den i3 October.
verka på beslutet. Han bar nämnt, att
BondeStåndet beslutit en summa af 696,000
R:dr, men att det är oense med Ridderskapet
och Adeln om den fond, hvarifrån en
del af summan skall tagas. Om nu BondeStåndet
jemkar sig till öfverensstämmelse
med Ridderskapet och Adeln, stanna ändock
två Stånd emot två; och det är i denna fråga
sorn jag icke önskade, att förhållandet skulle
blifva sådant, men att beslutet kunde fattas
utan votering i Nämnd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken yttrade, att ehuru Herr
Crusenstolpes och Friherre Cederströms motioner
visserligen voro med hvarandra nära
beslägtade, hade Hans Excellence likväl trott,
att de borde hvar för sig särskilt pröfvas,
hvarföre ock Herr Grusenstolpes motion,
hvilken i plenum den 12 dennes eftermiddagen
först till protocollet framställdes, äfven
blifvit först för Ridderskapet och Adelil
föredragen. Hans Excellence hemställde derefter,
om Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla den af Herr Crusenstolpe föreslagne
inbjudning.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederström: Jag anhåller om
votering, och att min mening måtte blifva
contra-proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att det visserligen
45 H. 8
Den 13 October.
anborn på Ridderskapet och Adeln, att bestämma
contra-propositionen; dock ansåg
Hans Excellence för dess del det vara med
vanlig ordning mest förenligt, att Herr Crusenstolpes
motion upptogs i Ja-propositionen
, och afslag derå uti contra-propositionen.
Friherre Cederström: På ena sidan har
Herr Crusenstolpes inbjudning blifvit af Herr
Hjerta bestridd. Jag har äfven bestridt den ,
likväl endast såsom isolerad. Jag måtte hafva
den rättighet mig förbehållen alt, då jag
ej vill bifalla Herr Crusenstolpes framställning
isolerad, få den allmänna frågan framställd
till omröstning; i följd hvaraf, om
Herr Grefven och LandtMarskalken samt
Ridderskapet och Adeln anser Ja-propositionen
böra innefatta Herr Crusenstolpes framställning,
jag får begära särskild votering
derom, huruvida contra-propositionen skall
innehålla afslag derå, eller min hemställan;
ty min rätt att få hvad jag föreslagit under
omröstning, måtte icke kunna bestridas.
Herr Crusenstolpe: Om Friherre Cederströms
logika ej är för mycket skiljd från
andras, så är hans talan fullkomligt öppen,
då hans framställning blir ett särskildt öfverläggningsämne.
Jag skulle ej tro, med
Friherre CederstrÖms kända loyautet, att
han skulle vilja öfverrumpla någon. Jag
skulle blifva den lidande, om hans fram
-
Den i3 October.
ställning vunne framgång. Det är ej honom
betagit att få sin begäran bifallen i
alla fall, men jag bar ej min talan öppen,
om hans förslag skulle först pröfvas, och
dervid möjligen komma att afslås.
Friherre Cederström: Det är ganska väl,
att Herr Crusenstolpe bestrider den af mig
frainstälda mening. Jag bestrider hans framställning
såsom isolerad, med samma rätt
som han bestrider den af mig gjorde, såsom
collectif. Särskilt bestrider man ali inbjudning
såsom ej behöflig. Det är af sådan
anledning jag tror, att logikan medgifver
hvad jag yrkat, enär- frågan är derom,
huruvida man skall begära instämmande antingen
i en del, eller i allt. Ridderskapet
och Adeln, sorn fattat besluten, måtte väl,
då de beslutat, hafva velat, att de öfriga
Stånden skulle i deras beslut instämma.
Jag kan ej föreställa mig möjligheten deraf,
att de beslut vi fattat, skulle vara fattade
på det sätt, att de öfrige Stånden ej
skulle deruti instämma. Jag får förklara,
att jag ej kan afvika från min öfvertygelse,
att vi böra göra inbjudningen i allt eller
intet.
Herr Ribbing: Friherre Cederström har
nu sjelf bestämt, att han icke vill bifalla
Herr Crusenstolpes framställning isolerad,
men att han vill bifalla den collectift med
sin, och har framställt den mening att han
45 H. 8+
Den 13 O c t o b e r»
icke fann någon utväg, att göra denna vilja
gällande, i fall Herr LandtMarskalkens proposition
antoges, att först lielt enkelt votera
om bifall eller afslag å Herr Crusenstolpes
framställning. Jag får då fråga Herr
Friberren, om lian icke vid denna votering
bar öppet att votera Nej, oell om icke, derest
Friberrens förslag derefter framstå lies,
nemligen att inbjudning må ske i afseende
å både 2tdra och 3:dje HufvudTiteln, det
just blir hvad Friherren önskar, nemligen
collectift med Herr Crusenstolpes förslag,
emedan Herr Crusenstolpes förslag innefattas
under en af dessa Titlar. Jag tror således,
att Herr Friberren, just i den framställning
lian gjort, klarast bevisat oss lagligbeten
af den proposition, som Herr Grefven
och LandtMarskalken, till förekommande
af missledning af propositioner från Frilierrens
sida, lill oss framställt.
Herr Crusenstolpe: Då i alla fall två
voteringar synas förestå, får jag till Friherre
Cederström ödmjukast hemställa, örn
det icke är honom likgiltigt, hvilket förslag
först afgöres, hans eller mitt. Jag hemställer
till honom sjelf, om han ej skulle vilja
medgifva, att det ämne, som är först föredragit,
äfven må blifva ämnet för den första
voteringen.
Herr Munck af Rosenschöld, Eherhard:
Friherre Cederström har begärt, att bär skall
voteras om, huruvida Herr Crusenstolpes
Den 13 O c t' o b e r.
mening skal! blifva Ja-proposition, och Herr
Friherrens Nej-proposition. Jag tror ej, att
Ridderskapet och Adeln äger rätt att votera
om, huruvida Riksdagsordningen skall följas,
eller icke* 54 §. innehåller: Då proposition
, till fattande af ett definitift beslut
öfver en Konungens framställan, eller
ett Betänkande, eller en af enskild Riksdagsman
väckt fråga, är med Ja och Nej
besvarad, och anmärkningar i saken, under
discurserne, gjorde, bör propositionen inrättas
i enlighet med dem; och skulle målet,
under discurserne, skiljas uti flera delar,
hvaröfver särskikle anmärkningar göras,
då skall, enär sådant äskas, proposition öfver
hvardera delen särskilt anställas. Nu
hafva under discurserne tre meningar, nemligen
Herr Crusenstolpes, Friherre Cederströms
och Herr Hjertås blifvit yttrade.
Om Ja-propositionen skulle blifva Herr Crusenstolpes,
och Nej-propositionen Friherre
Cederströms mening, så kan Herr Hjerta,
och alla de, hvilka äro af lika tanka med
honom emot all inbjudning, icke votera,
ty deras mening kommer hvarken i Ja- eller
Nej-propositionen. I följd deraf anhåller
jag, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa den, enligt mia
tanka, riktiga proposition till bifall eller afsina
å Herr Crusenstolpes mening. Jag har
tyckt mig höra, att så få yttrat sig för bifall
dertill, att vi kanske kunde komma
ifrån den utan votering.
Den i3 OcloLcr,
Friherre Cederström: För min del skulle
jag tro, att Herr Crusenstolpes begäran
icke är annat än en del af hvad jag begär,
och att den kunnat innefattas deruti, men
då han det ej vill, utan pretenderar, att få
den isolerad framställd, så vill jag dertill
bifalla, med ett villkor att nemligen, i händelse
hans isolerade framställning afslås,det
ej måtte blifva ett hinder för att inbegripa
de 70,000 R:dr i min framställning, i fall
den bifalles.
Herr Tham, Wolrath: Lika med Herr
Munck af Rosenschöld får jag erinra, att i
händelse Herr Crusenstolpes mening blef
Ja-proposition, och Friherre Cederströms
Nej-proposition, skulle alla de, som ej vilja
hafva någon inbjudning, blifva utestängde
från att votera. Då finnes ingen annan utväg,
än att först votera om contra-propositionen,
det vill säga att contra-propositionen
skulle innehålla antingen afslag, eller
den motion Friherre Cederström gjort. Jag
öfverlemnar till Herr Grefven och LandtMarskalken
att bedomina, om det blir möjligt
att komma från saken på annat sätt,
så vida ej Friherre Cederström vill afstå
från att vidare hindra oss.
Herr Crusenstolpe: Då jag går Friherre
Cederström till mötes i den framställning
han nu sednast gjort, skulle jag tro
att discussionen kunde slutas.
Den 13 O c t o b e r.
•‘9
Herr Munck af Rosenschöld: Det af
Friherre Cederström stipulerade villkor är
öfverflödigt, ty om ock Ridderskapet och
Adeln skulle afslå Herr Crusenstolpes framställning,
hvilket jag förmodar, hindrar det
ej Ståndet att antaga Friherre Cederströms.
Jag tror det vara stor skillnad emellan att
inbjuda att instämma i en liten del, och i
alla fattade beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMurskalken yttrade, att endast Herr
Crusenstolpes motion blifvit för Ridderskapet
och Adeln föredragen; derå hade Hans
Excellence gjort proposition, hvilken blifvit
besvarad med Ja och Nej, samt votering;
i anledning hvaraf Hans Excellence
ansett Herr Crusenstolpes motion böra intagas
i Ja-propositionen, samt afslag derå i
contra-propositionen. Då Friherre Cederström
likväl begärt, att dess motion måtte
blifva contra-proposition, hemställde Hans
Excellence lill Herr Friherren, om han icke
ville derifrån afstå, enär hans rätt att
få sin motion särskild pröfvad vore lika öppen
genom motionens sedermera blifvande
särskilta föredragning.
Friherre Cederström: Jag har medgifvit
Herr Crusenstolpe, att få sin vilja fram,
att votering först må anställas öfver dess
förslag till de öfrige RiksStåndens inbjudning
att instämma i Ridderskapets och Adelns
beslut, rörande det årliga anslaget af 70,000
120
Den 13 O c t o b e r.
R:dr till raaterielens underhåll, under förutsättning,
att Ridderskäpet och Adeln, som
naturligtvis icke kan annat än önska, det de
öfrige MedStånden instämma i hvad Ridderskapet
och Adeln beslutat i alla delar af
SlalsRegleringen, med afslag å hvad Herr
Crusenstolpe föreslagit, heldre instämmer uti
Förslaget till den allmänna inbjudning jag
yrkat. Men som afslag lill den rörande en
detaille af Herr Crusenstolpe yrkade inbjudnings-åtgärden
skulle kunna hindra bifall till
en inbjudning i afseende å alla besluten,
får jag begära , att Herr Grefven och LandtMarskalken
i förväg täcktes inhemta Ståndets
tanka derom, på det icke en onödig discussion
i detta hänseende sedermera må uppkomma.
Herr Hjerta: Ridderskäpet och Adeln
lärer inse, att om Ridderskäpet och Adeln
en gång beslutar, att de öfriga Stånden icke
skola inbjudas rörande de 70,000 R:dr,
kan det sedan ej komma i fråga att fatta
ett beslut, som skulle tillintetgöra detta.
Men för att komma ifrån denna sak finnes
en enkel utväg. Om Herr Crusenstolpe afstår
från att göra sin framställning till den
första frågan, så kan Friherre Cederströms
mening blifva föremål för den första voteringspropositionen,
och sedan den med Guds
hjelp blifvit afslagen, Herr Crusenstolpes
hemställan sedan företagas.
De» 13 O c t o b e r.
121
Herr Crusenstolpe: Saken vore afhjelpt,
om i Japropositionen sattes ordet partielt i
hvilket fall Friherre Cederström hade sin
motion fullkomligen öppen.
Friherre Cederström: Om ordet partielt
tillägges, har jag ej något emot framställningen
af den föréslagne propositionen,
utan hoppas tvertom, att man skall komma
ifrån så val den, som afslag derå, utan votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
RandtMar skalken ansåg sig höra fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
att, i fall Ståndet först afslog den af
Herr Crusenstolpe yrkade inbjudning, kunde
den ej sedermera intagas uti propositionen
om den allmänna inbjudningen, emedan
frågan derom redan vore definitift afgjord;
hvaremot om Ridderskapet och Adeln
först afslog den allmänna inbjudningen, det
icke vore något hinder att derefter till särskildt
afgörande företaga och, om så godt
syntes, bifalla den partiella.
Friherre Cederström: Herr Crusenstolpe
har hegart, att få tillägga ordet partielt.
Om en sak partielt eller till en del afslås,
kan den likväl sedan collectift bifallas; deruti
ligger ingen contradiction.
Herr Munck af Rosenschöld: Efter min
tanka är det klart, att Ridderskapet och
Adeln kan besluta, att icke göra en inbjud
-
I 7.1
Den i3 October.
liing på en liten del, men likväl sedan ganska
consequent besluta, att göra den i afseende
på alla besluten. Frågan blir då i
första fallet, om Ridderskapets och Adelns
inbjudning sker blott på en liten del, och
i det sednare fallet, huruvida dfen sker i afseende
på alla besluten.
Herr von Hartmansdorff, August: Sedan
Friherre Cederström föranleder Ridderskapet
och Adeln att förlora denna eftermiddag
genom de tvänne voteringar, hvarmed
vi nu hotas, synes emellan de olika meningarne
ej vara någon annan möjlighet till
förlikning, än att, såsom Herr Grefven och
LandtMarskalken nämnt, Friherre Cederströms
och Herr Crusenstolpes framställningar
utbyta ordningen, hvari de skola föredragas.
Jag tror ej, att Herr Crusenstolpe
förlorar derpå, ty om jag ej misstager mig
om Ridderskapets och Adelns sinnesstämning,
så blir följden af det företräde Friherre
Cederströms framställning får, att afslaget
derå varder så mycket fullständigare,
som Ståndet nu är talrikare församladt, än
det troligen blifver vid den sednare voteringen.
Herr Crusenstolpe: Då min önskan är,
att gå Ridderskapet och Adeln till mötes,
skall jag ej hafva något emot, att ordningen
omvändes, och att Friherre Cederströms
framställning blir den, som först företa
-
Den 13 O e t o b e r.
123
ges. .Tåg vill blott göra det vilkor, att Herr
Grefven och LandlMarskalken först täcktes
föredraga den, emedan åtskilligt torde vara
att dervid anmärka, som ej blifvit anfördt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln, på det man måtte komma
till slutligt afgörande af de ifrågastäldte ämnen,
behagade tillåta, att Friherre Cederströms
motion nu finge för Ridderskapet
och Adeln föredragas.
Bifölls.
I anledning häraf föredrogs å nyo Friherre
Cederströms, Jacob, den 12 dennes
e. m. på hordet lagde Motion, innefattande
hemställan, att de öfrige RiksStånden måtte
inbjudas att instämma i Ridderskapets och
Adelns i afseende å 2:dra och 3:dje HufvudTitlarne
af Statsregleringen fattade beslut.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandlMarskalken gjorde proposition
tili bifall å Friherre Cederströms berörde
hemställan.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Cederström begärde votering.
Herr Crusenstolpe: Innan voteringen anhåller
jag få fästa Friherre Cederströms uppmärksamhet
derpå, att man, då man går
att göra inbjudning i afseende å en sådan
massa af beslut, i sjelfva verket begär en
' ohöflighet emot de öfriga Stånden. I delta
Den i3 O c to ber.
ögonblick känner jag ej eller, hura långt
Friherren utsträckt sin motion. Jag anhåller
derföre, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes låta åter uppläsa motionen,
och sedan lemna mig ordet, så att jag
får yttra mig.
Herr Lefrérij, Johan Pehr: Sedan Herr
Grefven och LandtMarskalken redan framstält
proposition först på en sak, och nu sedan
på en annan, synes det mig, att öfVerläggningen
måtte vara slutad.
Herr Crusenstolpe: Det blir nödvändigt,
att fästa afseende på ordalagen i motionen.
Jag känner ej, om Friherre Cederström
begärt instämmande i alla Ridderskapets
och Adelns, rörande Statsregleringen
fattade, beslut, eller blott uti de, sorn röra
vissa tittlar. Jag kan således ej frånträda
min anhållan, att få höra motionen å
nyo uppläsas. I afseende på Herr Lefrens
anmärkning, är den så mycket mindre på
sitt ställe, som Herr Grefven och LandtMarskalken
icke inhämtat Ståndets tanka,
om öfverläggningen vöre fulländad, och någon
egentlig discnssion rörande Friherre Cederstroms
motion icke eller ännu ägt rum.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken uppläste å nyo utur före -  dragningslistan rubriken å Friherre Cederstroms
ifrågavarande motion.
Den i3 October.
Friherre Cederström: Idelina framställning
innefattas jemväl Herr Cruseöstoipes
förslag till särskild inbjudning i afseende å
materielen.
Herr Crusenstolpe: Af hvad Herr Grefven
och LandtMarskalken nu utur föredragningslistan
uppläst, finner jag med förundran,
att Friherre Cederström, som annars
så noga tillhåller oss, att följa Grundlagen,,
sjelf ännu icke skrifteligen till Protocollet
aflemnat sin motion, hvilken dock så väsendtligen
beror på ordalagen.
Herr Ribbing: Då fråga är, att göra en
inbjudning till de andra Stånden, rörande
Andra och Tredje HufvudTitlarne, täcktes
Ridderskapet och Adeln, ehuru länge tiden
blifvit upptagen, tillåta mig att korteligen
föredraga några få omständigheter, hvarföre
jag ej kan ingå på den inbjudning Friherre Cederström
framställt. Ridderskapet och Adeln
lärer påminna sig, att då öfverläggning förevar
om Andra HufvudTiteln, antogo vi
allt, som angående LandtStaterne förekom,
utan att det blifvit uppläst, än mindre discuteradt.
Flere bland Ståndets Ledamöter,
och deribland jag, hade ämnat yttra sig
emot åtskillige omständigheter, som voro
föreslagne. Bland annat förekommo ytterligare
anslag till Kronofogdar, nyaKronofogdetjenster,
ytterligare anslag lill Länsmän,
inrättningen af LänsNotariesysslor i alla Provincer,
och deras uppförande på Stat med
Den i3 October.
särskildt lön. Jag hade trott, att innan man
gifver nya löner till Kronobetjeningen, man
bordt tillse, att accorder icke skulle äga
rum, och stifta sådana befordringslagar att
missbruk måtte förekommas. Jag förmodade,
att man eljest snart skulle erfara, att den
ökning i löner man åt Kronobetjeningen beslutat,
endast skall medföra, att de ytterligare
tillskotten accordvis försäljas, lika
med hvad förut i lön är anslagit, och således
endast komma enskildta till godo, utan
att Statens tjenst derigenom vinner. Hvad
LänsNotarierne angår, är det samma förhållande.
Dessutom då LandsSecreterarne i flere
Län, till hvilkas biträde dessa skola vara,
sjelfve äro högre lönte, än Statens högste
embetsman, hade de i främsta rummet
bordt bidraga till lönerne, och Staten således
icke belastas med nya anslag. Att inbjuda
de öfriga Stånden, att deltaga i sådane
beslut, som dem jag nu exempelvis uppgifvit,
och hvilka efter min tanka äro skadliga,
skulle jag ej anse lämpligt, öfvertygad,
att ett onödigt användande af tillgångar,
om än man dertill har råd, likväl kan på
detta sätt till och med blifva skadligt, i det
de gora förmögenheten att kunna köpa en
tjenst lill ett nödvändigare villkor för dess
erhållande, än skicklighet att sköta densamma.
Jag skall >ej trötta Ridderskapet och
Adeln med anförande af de flere skäl, som
ännu voro att andraga emot den föreslagna
inbjudning, utan nu blott bestrida den.
Den i3 Oetober.
127
Herr Hjerta: Jag begärde ordet blott
för att anhålla, att vi måtte få votera, emedan,
sedan votering är begärd, den genast
skall verkställas. Att ingå i discussion öfver
ämnet, tycker jag ej detsamma förtjenar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande voteringsproposition
:
Den, som bifaller Friherre Cederströms,
Jacob, gjorde hemställan, att de öfrige Respective
RiksStånden måtte inbjudas att instämma
i Ridderskapets och Adelns, i afseende
å Andra och Tredje HufvudTitlarne
af StatsRegleringen, fattade beslut, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej; •
Vinner Nej, anses Friherre Cederströms
berörde hemställan hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagen.
Hvilken voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till 8
e. m. och slöts klockan half till g e. m.;
hvarvid, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
Öppnade, rösterne befunnos
hafva utfallit, som följer:
Ja — 52.
Nej — 128.
ia8
Den i3 October.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protocoll blifvit uppläst
, Hans Excellence Herr Grefven . och
LandtMarskalkén förklarade, det Friherre
Cederströms ofvanberörde hemställan således
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Hans Excellence gjorde derefter proposition
till bifall å Herr Crusenstolpes hemställan,
att de öfrige RiksStånden måtte inbjudas
att instämma i Ridderskapets och
Adelns i afseende å 25:te punkten af 3:dje
HufvudTiteln fattade beslut, angående anslaget
till FörsvarsVerkets materiel.
Friherre Wrangel, Henning: Jag hemställer
vördsamt, om icke Herr Crusenstolpes
motion äfven är afslagen på samma gång
som Friherre Cederströms motion.
Herr Munck af Rosenschöld: Genom
det nyss af Ridderskapet och Adeln fattade
beslut, har Ståndet ej velat gå in på Friherre
Cederströms förslag om inbjudning till
de öfrige Stånden att förena sig med Ridderskapet
och Adeln i alla beslut rörande
Andra och Tredje IlnfvudTitlarne. Det ämne,
som nu är under öfverläggning, angår
en partiel punkt eller anslag till FörsvarsVerkets
materiel. Den, som afslagit det förra
, kan vilja bifalla det sednare, så mycket
mera, som vid de särskilta voteringarne
om de olika punkterna af Statsreglerin
gen,
Den i3 October.
129
gen, många tilläfventyrs röstat för de högsta
anslag till rnaterielen, men mot de högsta
anslag för personalen. Jag är således af
den 'öfvertygelse, att vi, oberoende af det
sista beslutet, kunna nu votera öfver Herr
Crusenstolpes motion.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
sist gjorde proposition.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence frågade, om
Ridderskapet och Adeln behagade afslå Herr
Crusenstolpes ifrågavarande hemställan.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Crusenstolpe hegärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
framställde följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller Herr Crusenstolpes,
Magnus Jacob, hemställan, att de öfrige Respective
RiksStånden måtte inbjudas, att instämma
uti Ridderskapets och Adelns, i afseende
å a5:te punkten af Tredje HufvudTiteln,
fattade beslut, angående anslaget till
FörsvarsVerkets materiel, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
.Nej;
Vinner Nej, anses Herr Crusenstolpes
berörde hemställan hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagen.
45 H. 9
i3o
D e i» 13 O c t o b e r.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen Börjades klockan tre qvart
till g e. m., och slöts klockan tre qvart till
io e. m., hvarvid, sedan en Voteringssedel
Blifvit undantagen och förseglad, samt de öfrige
Voteringssedlarne öppnade, rösterne befunnos
hafva utfallit, som följer:
Ja — 73.
Kej — ‘72.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit Herr Crusenstolpes
ofvanberörde hemställan.
Herr Hjerta uppläste följande:
Jag har ej kunnat instämma i Ridderskapets
och Adelns beslut. Jag har förgäfves
bemödat mig, att inom detta Stånd yrka
hejd i anslag, och besinning af folkets
redan allt för stora skattebördor. Förgäfves
skulle jag hafva bemödat mig, att rädda
ifrågavarande ökade anslag af 70,000 R:dr
B:co; och jag har alltså lugnt afvagtat resultatet
af de andre Ståndens beslut, i hopp,
att desamma skulle mera afse de skattdragandes
fördel, än den statsluxe, som behagar
magten, förbländar okunnigheten och
beviljas af tjénstfärdigheten. Men, då man
nu öfverflytta!' resultaterna af våra, som mig
Den i3 October.
synes, icke så mycket på skäl, som på voteringsmassorna,
grundade öfverläggningar,
till föremål för särskild pröfning inom de
3 andre Stånden; då man vill försöka, att
sålunda äfven hos dem göra hemmastadd
den slags välvilja för det allmänna, som visas
i ökade anslag; då man sålunda söker
att äfven på denna väg öka skattebidragen,
af ett folk, för hvars hildning, trefnad och
frihet, nian deremot, som mig synes, gör
föga eller intet; då man genom ett dylikt
inflytande, som en Ståndsinbjudning, vill
lemna ökade Statsbidrag till en Styrelses
disposition, som på i/f års tid låtit våra
dyrbara och fullständiga förråder oupphörligt
förskingras, oagtadt de betydliga anslag
för 3:dje Titeln, hvilka på alla upptänkliga
sätt blifvit använda till personalen; då
man, oagtadt alla de hittills i frgd oerhörda,
till nära 4 millioner uppgående, extraordinarie
anslag, som Regeringen särskildt
begärt, och oagtadt de anledningar, som i
StatsUtskottets Betänkande deröfver förefinnas,
att äfven största delen deraf blifver beviljad,
likväl nu vill söka, genom en Ståndsinbjudning,
förmå MedStånden att äfven öka
KrigsCollegii årliga anslag; och detta, fastän
Regeringen icke värdigals till Rikets Ständers
pröfning framlägga fullständiga kostnadsförslag
för de materiella behofvens anskaffande,
måhända ej en gång underskrifne allegater
vid de uppgifter, som till StatsUtH.
Deri 13 Oetober,
slottet Blifvit lemnade; då Rikets Ständer
icke ansetts böra erhålla en fullständig uppgift
på det användbara, som i förråden finnes;
då ingen plan blifvit framlagd, för
att betrygga oss, att ett bättre anskaffningsoch
underhållssätt af våra för rådspersedlar
för framtiden kommer att äga rum; då jag
sålunda icke ser annat än samma afskräckande
syn, som hittills framställt sig för
det skattdragande Svenska folket, nemligen
att nödgas anslå utan plan, granska utan
rättelses vinnande, och betala utan skonsamhet
och utan gagn; —- då mäste jag
skilja mig ifrån Ståndets inbjudningsbeslut,
och anropa de öfriga Stånden, att behjerta
våra medborgares belägenhet, och framför
allt deras, som af ett icke lönande jordbruk
skola utprässa de drygaste skattebidragen;
samt uppmana dem att icke, genom frångående
af de beslut dessa Stånd på goda
skäl fattat, låta Rikets Ständer samfält uppbära
den ovilja, hvarmed, vid denna tid,
hela Sverige ser sine Ombud under denna
Riksdag öka skattebördorne. Beslutet i denna
del är stridande mot landets väl, mot
vårt försvars verkliga behof, och mot den
princip, som bör ligga till grund för en vis
Representations handlingssätt: alt ej bevilja
till föremål, öfver hvars föregående behandling
man har full anledning att beklaga sig.
Jag anhåller, alt denna min särskilta
mening må till de öfriga Stånden medfölja.
Den 13 0 c t o b e ».
i33
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelmx
Carl Axel: Det af Herr Hjerta nu
uppläste anförande innehåller sådane förnärmande
yttranden så väl mot Regeringen,,
som mot Ståndet, att jag nödgas anhålla,
att detsamma mätte blifva på bordet lrvilande.
Herr von Schulzenheimx David, förenade
sig med Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm.
Herr Crusenstolpe: Ehuru jag tror, att
Herr Hjerta till en del redan är besvarad
genom de anföranden jag önskade skulle
medfölja inbjudningen till de öfrige Stånden,
tager jag mig dock friheten fästa Herr
Hjertås uppmärksamhet derpå, att om skattebördorna
nu okas för anslaget till materielen
och Rikets försvar, så torde Herr Hjerta,
Staten och Folket få sitt igen, då här
blir fråga om anslaget till Götha Canal.
Herr Hjertås anförande lades på bordet.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frem ConstitutionsUtskotlet:
Åf den 3 dennes:
N:o 5o. Med Utlåtande öfver Konungens
Nådiga proposition om förändringar i
19, i\ och 88 §§. af RegeringsFormen.
134
Den 13 O c t o b e r.
Från StatsUtskottet.
Af elen 17 sistlidne September:
N:o 258. I anledning af återremiss å
Utskottets under N:o 181 förut afgifne Betänkande,
rörande Majoren von Steijerns underdåniga
anhållan bos Kongl. Maj:t om evärdelig
skattemannarätt å 2:ne under Starby
Kungsgård lydande lägenheter.
]\T:o a5c). -I anledning af väckt motion
om fritt spelsätt å NummerLotteriet, i händelse
denna inrättning lomme att bibehållas.
N:o 260. I anledning af Herrar Fullmäktiges
i RiksgäldsContoret hemställan, att
uppkommande Lönebesparingar under vacancer
måtte få användas till understöd för
Enke- och PupillCassan derstädes.
N:o 261. I anledning af väckt motion,
att Hedervärda BondeStåndets Ledamöter
måtte utan betalning erhålla 125 exemplar
af Ståndets tryckta protocoll för innevarande
Riksdag.
N:o 262. Öfver väckt motion om pension
för aflidne ÖfverCommissarien vid GeneralAssistanceContoiret
P. A. Heyderichs
efterlemnade Enka.
Af den rt) sistlidne September:
N:o 263. Angående ifrågaställd pension
för nu mera framlidne En af Rikets
Her rar JnstitiaeStatsMinistern 111. m. Grefve
Fr. Gyllenborg.
Den i 3 O c t o b e r.
135
N:o 264. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss å Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
i Westmanlands Län underdåniga
hemställan, angående afskrifning af ettLandtRänteriets
förskott till Kurhus-anstallerne
derstädes.
N:o 265. I anledning af verkställd
granskning af Räkenskaperna och förvaltningen
af de till Flottornes behof utaf Förvaltningen
af Sjöärenderna år 1826 uppburne
Statsanslag,
Frän Bevillning- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten:
Af den 1 dennes:
N:o 21. Rörande Paketpost och Forvagnsinrättning,
N:o 22. Angående åtskillige motioner
om Postinrättningen i Riket.
Från Lagutskottet:
Af den 3o sistlidne September:
N:o 107. Öfver väckt motion om ändring
af 5 §. i 24 Cap. RättegångsBalken,
i hvad den angår anslag till Doms utgifvande
i UnderRätt,
N:o 108. Öfver väckt motion, att, med
ändring af 8 §. i 27 Cap. RältegångsBalken
och särskilte dit hörande Författningar,
ÖfverRätter må åläggas, att i alla mål, som
till deras handläggning höra, låta svarande
parters förklaringar genom Konungens Befallningshafvandes
försorg infordra.
i36
Den i3 October.
N:o iot). Öfver väckt motion om nppliäfvande
af Kongl. Brefvet den 17 October
1778, angående förekommande af Barnamord.
Lades på bordet, '
Högloflfge Ridderskapet och Ådeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den r4 Oct. 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 18 sistlidne April under N:o
147 afgifne, och den 7 derpå följde Maji
e. m. på bordet lagde, Betänkande angående
RiksStateris Åttonde HufvudTitel, för Allmänna
och Extra Utgifter; än ock under
N:o a5o meddeldte,, och den 14 sistlidne
September f. m. på bordet lagde, Utlåtande,
öfver de vid berörde Betänkande gjorde
anmärkningar.
äf:sta Punkten. Barnmorskors underhåll.
Uppå derom af Hans Excel!ence Herr
Grejven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef denna punkt af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Den 14 O c t o b e r f. m.'
22: dr a Punkten. Strömsholms Stuteri.
23:dje Punkten. Angående Herr Hjertas
j Gustaf Adolph., motion om åtskilliga
åtgärder till Hästafvelns förbättrande.
Her)' Hjerta_, Gustaf: Hvad först angår
den af Utskottet föreslagne underdåniga
Skrifvelse om K ungsgårdar nes vård, så instämmer
jag helt och hållet med Utskottet.
Jag tror visserligen, att anslagen af 7000
R:dr till hästafvelns förbättrande, och 1000
R:dr till löneförhöjningar åt Stuleristaten
vore lämplige att bevilja, om någon plan
att förbättra hästafveln blifvit till Rikets
Ständer öfverlemnad, såsom den, hvilken
framdeles skulle följas. Men enär 7000 R:dr
i en sak, så kostsam som denna, ej kunna
anses lillräcklige i någon mån, samt 1,000
R:dr äro för obetydlige till löneförhöjningar,
anser jag olämpligt bevilja dessa anslag af
8000 R:dr. — Ottenby Kungsgård finnér jag
deremot böra till Stuteri anslås, och är detta
ett ganska betydligt anslag, samt kan blifva
ännu betydligare .genom Kungsgårdens
bättre vårdande. Jag får derföre anhålla
om afslag å de föreslagne 8000 R:dr, med
anhållan örn bifall å de af Utskottet tillstyrkte
försigtighetsmått vid Kungsgårdars
utarrenderande.
Grefve von Fersen, Hans: Vid StåtsUtskottets
första Betänkande angående regleringen
af 8:de HufvudTiteln gjorde jag
Den Oe löher f. m.
några anmärkningar, i hvad det rörer anslaget
till Hästafvelns upphjelpande. Utskottet
har ansett dem innefatta deta il-omständigheter,
med hvilka Rikets Ständer ej
borde befatta sig. Jag kan i detta afseende
icke dela Utskottets öfvertygelse, och får således
förnya mina anmärkningar. Utgående
från den princip, att landet förnämligast
var i behof af ett StamStuteri, och att detta
borde utgöra grunden, hvarpå man kunde
bygga hoppet om hästafvelns möjligen
tänkbara förbättring inom landet, yrkade
jag anslagets förhöjande till 10,000 R;dr årligen,
på det att med dessa 5 årens anslag
eller 5o,ooo R:dr, ett litet men godt StamStuteri
hade kunnat bildats, hvarigenom
LandtStuteriet med tiden kommit att utgöras
af beskälare af ädel fullblodsrace. Ehuru
jag ej hyser den öfvertygelse, att de Statens
medel, hvilka användas till landets upphjelpande
i ekonomiskt hänseende, böra med
sparsamhet utminuteras, frånträder jag dock
yrkandet om förhöjning af de föreslagne
8000 R:dr; dock under vilkor, att detta
anslag uteslutande måtte utan afdrag användas
lill ett StamStuteris inrättande. För
mig synes det att, då man ej kan till en
för landet i ekonomiskt och militäriskt hänseende
så vigtig näringsgrens upphjelpande
anslå större summa, afdråget af i till löneförhöjningar
är disproportionerad!. Af Utskottets
sednare Utlåtande skulle möjligen
den slutsats kunna dragas, alt de af mig
Den ! 4 O c t o b e r f. m.
föreslagne vilkors fästande vid anslagets användande
voro mindre tillbörliga, eller onödiga,
enär Utskottet ställt de anslagne medlen
till Ivongl. Maj:ts disposition. Jag får
då förklara, att raina motiver dertill ingalunda
härflyta från bristande förtroende.
Samma oinskränkta förtroende, sora Utskottet
yttrat, hyser äfven jag för Konungens
visa ompröfvande; men då detta anslag är
en följd icke af den Nådiga propositionen,
utan af Herr Hjertås enskiidta motion, inser
jag ej, med hvad skäl Utskottet, utan
att antyda sättet, huru, och hvartill, föreslagit
Rikets Ständer att till Kongl. Maj:ts
disposition ställa en anslagssumma, otillräcklig
att verksamt befordra ändamålet. Herr
r lo
Hjertås motion upptager en mängd åtgärder,
såsom löneförbättringar, landtbeskälare,
antalets ökande, premiers utdelande, FilialStuteriers
inrättande, och Ottenby Stuteris
återuppsättande. Det må således anses
ursäktligt för den, som ej delar Herr Hjertås
åsigter, att söka göra en motsatt åsigt
gällande, och långt ifrån, att, såsom Utskottet
ansett det, vara en detail-omständighet,
anser jag det snarare vara en principfråga,
om qvantiteten skall ökas, eller qvaliteten
förbättras; och denna fråga synes
mig Rikets Ständer, såsom bekanta med landets
ekonomiska behof, både kunna och böra
afgöra. — På samma grund som ti 11 törne,
då detta ämne var föremål för öfverläggning,
bestrider jag ökandet af qvantite
-
Den 14 Qctobcr f. m.
ten, innan medel blifvit använde till qvalitetens
förbättrande. Ehuru antalet af för
allmänna medel underhållne beskälare ej
uppgår till mera än omkring 1.46, synes
mig likväl Staten med dess knappa tillgångar
något hafva uppfyllt hvad individen
kunde fordra, örn landtbeskälarne voro af
ädel race. Men hvad vi ej äga, och som i
andra Länder, der häst-culturen är drifven
till höjd och nytta för landet, ansedts, så-,
som det nödvändigaste och första reqvisitum
till hästafvelns upphjelpande och förbättrande,
det är en fullblodsrace. I följd deraf
föreslog jag inrättandet af ett S.tamStuleri,
och i följd häraf anhåller jag nu vördsammast
örn proposition, att de föreslagne 8000
R:dr måtte uteslutande användas till bildande
af ett StamStuteri af ren ädel fullblods-.
race vid det af våra nuvarande Stuterier,
hvars local för ändamålet är bäst passande.
Då jag nu erhållit ordet, skall jag utbe mig
få besvara några af en föregående talare
gjorde anmärkningar. Herr Hjerta har sagt,
att han ej ville medgifva några medel till
detta ändamål, emedan han ej såg någon
plan, hvarefter de skulle användas. Det tillkommer
egentligen icke mig, att besvara
denna anmärkning; men då jag afgifvit några
upplysningar i ämnet, skall jag upptaga
detta, som synes mig nödvändigt att
besvara. Jag för min del anser planen innefattas
i Chefens för StuteriStyrelsen motion,
Jag instämmer väl icke i det system
Den 14 Q c t o b e r f. m.
denna motion innehåller, men tror mig likväl
deruti finna ett system framlagdt, nemligen
att öka antalet af låndtbeskälare. Jag
delar ej denna åsigt, ty jag utgår från en
helt annan synpunkt, nemligen förbättrandet
af qvaliteten. Äfven jag tror, att 8000 R:dr
är en för liten summa, för att dermed kunna
uträtta något betydligt; men med 40,000
R:dr på 5 år, rätt använda, tror jag några
goda hingstar och moderston skulle kunna
anskaffas, och ett litet, men godt, StamStuteri
slutligen kunna hildas. Om, såsom
jag föreslagit, 5o,ooo R:dr på 5 år dertill
blifvit använde, hade väl verkningarne blifvit
större, men jag afstår dock från yrkandet
af proposition derpå, enär Utskottet ej
trott sig kunna uppge tillgångar dertill.
Herr Tham, Wolrath: Jag har ej af någon
hört bestridas, att Ottenby Kungsgårds
användande till Stuteri vore nyttigt och
nödvändigt, men jag tror, att, om Ottenby
ock kan erhållas utan någon ersättning,
emedan Arrendatorn ej fullgjort Contractet,
så behöfves dock anslag till omkostnader
och förlag för Stuteriet, hvarföre jag anser
bifall till StatsUtskottets förslag vara oundvikligt.
Om ej förlag erhålles, åtgå flera
år, innan Kungsgården såsom Stuteri kan
blifva nyttig. Jag anhåller derföre om bifallå
Utskottets Utlåtande, med det tillägg,
att medlen må efter Kongl. Maj:ts höga
godtfinnande disponeras.
Den 14 October f. m.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: Det
är visserligen sant, att Kongl. Maj:t i sin
Proposition om StatsVerkets tillstånd och
hellof icke af Rikets Ständer hegart några
tillökade medel för hästafvelns befordrande;
men sådant skedde icke derföre, att ju
icke ytterligare medel härtill behöfdes, utan
emedan Kongl. Majrt icke ansåg sig höra
härutinnan föreslå tillökning i anslagen, då
så manga andra stora och angelägnare behof
borde fyllas. Enär nu likväl Chefen
för StuteriStyrelsen hos Rikets Ständer gjort
motion i ämnet, och StatsUtskottet tillstyrkt
ett förskotts-anslag af 8000 Il:dr, så kan jag
icke underlåta att begära bifall derpå. Tjenstemännen
vid Stuterierna äro ganska illa
lönta, och den tillökning i deras löneförmåner,
som uppkommer genom de härtill
föreslagne 1000 ll:dr, är högst billig; sedan
äro blott 7000 R:dr öfrige till hästafvelns
upphjelpande. Den reorganisation af Strömsholms
Stuteri, och den kringföring af dess
hingstar till betäckning i landet, som nu årligen
sker, och hvarigenom en större inverkan
på hästafveln åstadkommes, har icke
kunnat verkställas med det anslag, som dertill
varit anvisadt, utan Kongl. Majrt bar årligen
måst af egde HufvudTiteln dertill anslå
4ooo Rrdr. Styrelsens mening är, att
utsträcka denna anstalt, så mycket möjligt
är, och att ifrån Flyinge Stuteri hingstar
på enahanda sätt skola till betäckning kringföras;
men någre medel dertill finnas icke,
Den 14 October f. in.
>43
sedan Rikets Ständer bestämt, att alla tillgångar
på egde HufvudTiteln skola till utflyttningshjelp
vid ägoskiflen och afyittringens
fortgående i de Norra Provincerne användas.
För en i Skåne redan 1824 inrättad
Stohållning, sorn årligen kostar 2,400
R:dr, och hvartill HingstmedelsCassans tillgångar
varit beräknade, men nu mera icke
kan lemtia något bidrag, måste ock medel
vara att tillgå. Jag anhåller således alt Utskottets
förslag må godkännas; och anser
lämpligast, att öfverlemna till Kongl. Maj:t,
att, efter StuleriStyrelsens hörande, de ifrågavarande
medlen, på sätt Kongl. Maj:t nyttigast
finner, använda, synnerligen till utsträckning
af anstalten medelst hingstars
kringföring i landet till betäckning, hvilket
visat ett ganska förmonligt resultat till hästafvelns
befordrande.
Friherre yl nekar swärd, Carl Henrik:
Jag delar fullkomligt den önskan, som blifvit
yttrad rörande .behofvet af bästafvelns
förbättrande, men anser de af Utskottet i
detta afseende föreslagne medel icke dertill
vara tillräcklige, eller i ringaste mån bidragande.
Huru omöjligt det är för Rikets
Ständer, att uppgöra en plan för förbättringen,
synes redan af de olika tankar, som
visat sig vid denna lilla discussion. ÖfverStyrelsen
för Sluterierne anser föremålet
böra vara, att öka landtbeskälarnes antal;
andra åter yrka racernes förbättring. Jag
>44
Den i4 Octo ber f. in.
tror, att alla medel aro onyttiga, innan allmogen
kommer uli sådan ställning, att den
kan uppföda hästar. Att införskaffa ädla
racer med vårt dåliga landtbruk, kan ej
medföra något resultat. Jag är af Styrelsens
tanka, att ökandet af landtbeskälarne
i landsorterne är af högsta behof påkalladt,
och företrädesvis bör sökas, såsom ett medel
att upphjelpa hästculturen, och jag tror
ej dessa beskälare behöfva vara af bästa race.
Af de stora racebeskälarne med våra i allmänhet
små ston skulle blifva ett oformligt
resultat. Hvad Ottenby Stuteri angår, har
jag uppléfvat den tid, då det var till, har
sett det upplösas, och ser det nu inom 3o
år åter upplifvas. Jag frånkänner mig nog
insigt, att bedömma, om denna åtgärd kan
medföra ett önskadt resultat, men riog anser
jag 7000 R:dr vara otillräckliga till uppbyggande
af stall vid Ottenby, anskaffande
af hästar m. m. och fruktar, ?tt då summan
är för liten för att dermed kunna åstadkomma
något, Rikets Ständer blott inledas
till otaligt större utgifter. Det är besynnerligt
nog, att ej ens Konungens och Kronprinsens
stall, än mindre allmänhetens, kunna
förses med hästar. Obetydligt antal hästar
har kunnat lemnäs från Strömsholm.
Hushållningen der har nu blifvit förbättrad,
men vid sista Riksdag uppgjordes en calcul,
att hvarje häst, som utgick från Strömsholm,
kostade /[,ooo R:dr B:co. Jag vill dock ej
sä t
-
Den 14 Octo ber f. m.
i45
sätta mig emot heslutet, utan endast yttra
mina tankar till protocollet. Hvad dispositionen
af medlen angår, anser jag säkrast
öfverlemna den frågan till Kongl. Maj:t, ty
jag kan ej finna, att öfverläggningen här
kan tillvägabringa något resultat för vägledning
i afseende å sättet för medlens användande.
Grefve von Fersen: Vid de yttranden,
som blifvit afgifne, anhåller jag till besvarande
få upptaga några anmärkningar, hvilka
emot min åsigt blifvit gjorda. Till besvarande
af hvad Friherre Anckarswärd yttrat,
torde jag få nämna, att jag ej tilltrott
mig kunna i sin helhet uppgifva det system,
som borde följas, men jag har ansedt mig
skyldig yttra min öfvertygelse, huru medlen
kunde ändamålsenligast användas. Friherre
Anckarsvärd har ansett, att, om vår
Svenska race paras med hästar af ädel race
eller Fullblodshästar, skulle sådant ej tjena
till något eller vara gagneligt. Jag åter tror,
att det skulle vara af godt inflytande, och
jag har blifvit vägledd till denna öfvertygelse
derigenom, att i andra länder detta
varit förnämsta medlet och villkoret för hästafvelns
förbättrande. Ett annat lands författare,
som bearbetat detta ämne, har uppgifvit
3:ne hufvudgrunder, hvilka till ernående
af detta mål nödvändigt måste följas;
och för mig visar sig ej annan utväg, om
45 H. 10
Den 14 Oc toli er f. ni.
vi Önsta förbättra vårt lands hästrace, än
att taga dessa i beräkning och följa desamma.
— Dessa hufvudgrunder äro: i:o inrättandet
af ett så kalladt LandtStuteri; 2:0
ej beskälare af olika racer, utan på sin böjd
af 2:ne, en af Rid- och en af Vagnshästslag;
3:o att endast beskälare af ädel blod
begagnas; och sorn vi ej äga några ädla beskälare,
torde början böra ske medelst anskaffandet
deraf, och anläggandet af ett StamStuteri
af ädel race. Jag instämmer visserligen
med Herr Danckwardt deruti, att kringföringen
af beskälare i landsorterne varit
ganska nyttig, men tror dock, att om dessa
beskälare varit af ädel i’ace, hade verkningarne
varit dubbelt nyttigare. Då den proposition,
som af mig begärdes, blifvit bestridd,
vill jag ej envist yrka densamma,
utan afstår derifrån, sedan jag till protocollet
fått yttra min tanka.
Herr Manck af Rosenschöld, Eberhard:
Då man besinnar, att för Rikets Försvarsverk,
äfvensom för jordbruket, goda hästar
äro af stor betydenhet, kan man ej annat
än förundra sig öfver den stora skillnad
emellan den summa, som är föreslagen till
liästafvelns upphjelpande och den summa af
120,000 R:dr, som i nästföregående Betänkande
till Lejonbacken är tillstyrkt och nu
beviljad. Må det tillåtas mig, att i detta
ämne, der jag ej tillegnar mig någon stor
kännedom, lemna den historiska upplysning,
Den 14 October f. m.
>47
att på flera Herregårdar i Skåne förträffliga
hästracer varit underhållne, men att dessa
Stuterier till det mesta upphört, emedan de
ej längre lönat sig; och hvad är väl orsaken
dertill? Jo, Danska hästars införande i
stor mängd. Jag är ej så stor vän af
prohibitifsystemet, att jag skulle bestrida
dessa hästars införande mot så lindrig tull,
om de voro i allmänhet bättre, än Svenska
hästar; men det är allmänt kändt, att de
flesta Danska hästar, ehuru de bättre paradera,
likväl äro vida mindre uthålliga för
CavalleriRegementerna, hvarigenom Rusthållarne
oftare, än i äldre tider, måste insätta
remonter. De äro äfven i allmänhet
mindre lifliga, än de Svenska. Jag anser
således en bland de vigtigaste omständigheter
i detta ämne vara, att man söker göra
hästafvelns förbättrande lönande för dem,
som vilja använda omtanka och Capitaler
derpå, att man till den ändan söker förekomma,
att ej så mycket Danska hästar införas,
hvilka genom sitt utseende förleda köparen,
om icke i första, åtminstone i andra
eller tredje hand, och utomdess föranleda
till vår egen hästafvels försämrande. Jag
har läst Grefve Björnstjernas skrift i detta
ämne, och tror honom hafva bevisat, att vi
böra söka att förbättra och mer begagna våra
inhemska racer, samt på det sätt han
föreslagit. Jag tror lika med Friherre Anckarswärd,
att ändamålet icke vinnes genom
45 H. 10*
*48
Den i4 October m.
heblandningen med Fullblodsracen; jag tror
åtminstone, att våra hästracer i allmänhet ej
deraf skulle varagtigt förbättras. I anledning
af någons i Utskottets första Betänkande
omnämnda förslag, att ''norra delen af
”Småland och vissa delar af Östergöthland företrädesvis
borde komma i åtanka såsom
”bland de tjenligaste för hästars uppföd anne,
” får jag anmärka, att erfarenheten visat,
det åtskillige delar af Skåne dertill äro
mycket lämplige, såsom t. ex. Norra och
Södra Åsbo samt Färs Härader, förr utmärkte
för sina goda hästar. Färsinghästarne hafva
i förra tider företrädesvis ansetts dugliga till
Husarhästar och vida bättre, än Danska hästar.
Herr Ribbingj Arwid: Då de olika meri
inga rne troligtvis komma att förena sig i anhållan
om bifall å det i Utskottets Utlåtande
föreslagne måttliga anslag, och dess öfverlemnande
till Kongl. Maj:t, så får jag till befrämjande
af ändamålet, anhålla om det tillägg, att
Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majct vid nästa
Riksdag täcktes i nåder för Rikets Ständer
framlägga en utarbetad plan, som ej
mindre upptog det tillstånd, hvaruti de för
hästafvelns befrämjande varande anstalter sig
befinna, än äfven hvilka åtgärder Kongl.
Majit anser för framtiden böra följas lill
vinnande af de i ekonomiskt och militairiskt
afseende så högst vigliga ändamål,som med
dessa anstalter åsyftas; äfvensom räkenska
-
Den 14 O c t o b e r f. 113.
<19
perna för de medel, som dertill blifvit använde.
Grefre von Fersen: Jag har begärt ordet
endast för att lemna Herr Munck af Rosenschöld
den upplysning, att Ridderskapet
och Adeln redan för längre tid tillbaka bifallit
ett EkonomieUtskottets Utlåtande angående
förbud mot Danska hästars införsel,
men att det af de öfrige 3 Stånden blef
återremittera dt, samt att det nya i ämnet
afgifne Utlåtande ligger för närvarande på
Ridderskapets och Adelns bord; och torde
det vid detta Utlåtandes föredragande vara
lämpligast, att då ingå i discussion om hvad.
Herr Munck af Rosenschöld nu anfört.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om icke, enär
flera serskilta frågor i de på en gång föredragne
22:dra och 23:dje Punk terne förekommo,
Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att hvarje fråga finge, särskild för
sig, till afgörande företagas..
Bifölls.
ingående det af StatsUtskottet i 22:dra
Punkten för Strömsholms Stuteri tillstyrkte
anslag af 5421 R:dr 3i sk, J r:st B:co årligen.,
Bifölls.
Angående StatsUtskottets, i 2z:dra.Punkr
ten , i afseende på Riksdags Fullmäktigen J.
J. Rutbergs anmärkning, meddeldteyttrande.
Bifölls.
i5o
Den (4 Octo ber f. m.
dnguende den del af z3:dje Punkten,
sorn angick anslag dels af 1000 R:dr till
de nödvändigaste Lön förbättringar åt de
vid Stuterierne varande Tjenstemän och
Betjente, dels af jooo R:dr till Hästaf vetns
förbättrande.
Grefve von Fersen: Jag får vördsammast
upplysa, att det endast var från vilkors
fästande vid anslaget, som jag afstod,
men att jag fortfarande yrkar, det de af
Utskottet föreslagne 8000 R:dr skola uteslutande
till hästafvelus förbättrande, och
icke till någon lönetillökning, användas.
Hvad Utskottet i detta Moment föreslagit,
Lief, uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Angående StatsUtskottets i 23:dje Punkten
meddeldte yttrande i afseende å de i
Utskottets sednare Utlåtande pag. 231 upptagne
fyra särskildte Momenter.
Bifölls.
Angående StatsUtskottets i z3:dje Punkten
gjorde hemställan om Ottenby Kungsgårds
användande till Stuteri.
Bifölls.
Angående StatsUtskottets i 23:dje Punkten
meddeldte yttrande, att Utskottet ansett
sig icke tillhöra att ingå i någon pröfning
af de i afseende pä anslagets användande
framstäldte förslag, såsom innefattande de
-
Den i4 Octo ber f. in.
tail-omständighetcr , hvilka af Rikets Ständer
svårligen kunna eller böra behandlas.
Hvad Utskottet sålanda yttrat, blef af
Ridderskapet och Adeln godkändt.
Angående StatsUtskottets is3:dje Punkten
afgifne yttrande rörande Kungsgårdar-,
nes förvaltning.
Bifölls,
Herr Hjerta: Jag tyckte mig finna, att
Herr Ribbing, för en stund sedan, föreslog
ett tillägg, och hemställer, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna lämpligt deröfver
fatta sitt beslut.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Hvad
första delen af Herr Ribbings förslag angår,
tror jag, att Ridderskapet och Adeln deruti
bör instämma; men hvad deremot beträffar
den sednare delen rörande räkenskaperne,
finnes redan tillgång till dem, och det lärer
dessutom ej kunna slå felt, alt det anslag
Rikets Ständer beviljat, äfven kommer
under deras Revisorers granskning. Jag anser
således denna sednare del öfverflödig,
och hemställer lill Herr Ribbing sjelf, om
den ej kan uteslutas, så att man inskränker
sig blott till den underdåniga begäran,
att erhålla del af den plan för hästafvelns
förbättrande, som kommer att följas.
Herr Hjerta: Jag förenar mig med Friherre
Palmstjerna i den åsigt, att Ständer
-
Den 14 Oc tober f. w.
nes granskningsrätt redan är gifven, och således
icke hehöfver omnämnas; samt instämmer
helt och hållet med Herr Ribbing, i
afseende på förra delen af dess förslag.
Herr Ribbing: Om de värde Ledamöter,
hvilka sednast yttrat sig, behaga taga
närmare kännedom af förslaget, torde de
inhämta, att meningen med begäran om räkenskapernes
framläggande går derpå ut, att
få se, huruvida de anslagne medlen blifva
för ändamålet tillräcklige, enligt den plan,
som Konungen låter uppgöra, och hvilken
skulle komma att äfvenledes föreläggas Ständerne.
Jag tror således, att den sednare
delen af förslaget åtminstone är oskadlig, och
gerna kan qvarstå.
Herr Hjerta: De ifrågavarande räkenskapernes
framläggande är en gifven följd
af Ständernes granskningsrätt, och då de
hittills icke blifvit Ständerne undanliållne,
ser jag icke, hvartill en påminnelse skulle
tjena.
Herr Ribbing: För min del skall jag
gerna afstå från sednare delen af mitt förslag,
enär man synes anse den hinderlig
för antagande af förslaget i öfrigt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade i så måtto antaga
det af Herr Ribbing föreslagne tillägg,
att underdånig anhållan borde hos Kongl.
Den 14 October f. m.
i53
Maj:t framställas derom, att Kongl. Maj:t
täcktes vid nästa Riksdag låta för Rikets
Ständer i nåder framlägga en utarbetad
plan, som ej mindre upptoge det tillstånd,
hvaruti de för hästafvelns befrämjande varande
anstalter sig befinna, än äfven de åtgärder
Kongl. Maj:t kunde anse böra för
framtiden följas, till vinnande af de i ekonomiskt
och militairiskt afseende så högst
vigtiga ändamål, som med dessa anstalter
åsyftas.
Ropades Ja.
2z/.r/e Punkten. Saltpetternäringen.
Herr Hjerta: Då så mycket redan blifvit
gjordt för Saltpetter-näringens uppbjelpande,
att den icke synes erfordra flere
uppoffringar å det allmännas sida, och dessutom
all inom Riket tillverkad Saltpetter
uppköpes af Kronan, hvarigenom producenterne
alltid kunna påräkna en säker afsättning,
anser jag, att man här bör begagna
tillfallet, att minska behofven med de 70,000
R:dr, Utskottet tillstyrkt att på Stat uppföras
till Saltpetter-näringens upphjelpande,
helst denna minskning synes så mycket nödvändigare,
som Ridderskapet och Adeln beyiljat
så rundeliga anslag på de föregående
HufvudTitlarne. Jag föreslår derföre, att
Saltpetter-näringen må lemnäs åt sig sjelf,
såsom ägande tillräcklig stinka genom en
säker afsättning, så länge Kronan till visst
pris uppköper all Saltpetter, och jag anhål
-
i54
Den 14 Oclober f. m.
ler om proposition till afslag å förevarande
punkt, med förklaring, att intet anslag för
Saltpeter-näringens upphjelpande anses behöfligt.
Grefve Gyldenstolpe j Anton Gabriel:
Jag är visserligen icke ibland dem, som anse
det system för Saltpeternäringens bedrifvande,
hvilket nu följes, vara det rättaste,
eller förenadt med de minsta kostnaderne;
jag har redan vid ett föregående tillfälle utvecklat
mina åsigter i detta ämne. Men så
länge systemet följes, blifver det nödvändigt,
att anslag dertill beviljas. Herr Hjerta
liar sjelf erkänt, att Kronan uppköper all
i Riket tillverkad saltpeter till visst pris,
och derföre måste StäLiderne äfven anslå tillräckliga
medel dertill. Den Kongl. Pi-opositionen,
angående aflijelpande af den årliga
bristen i Saltpeterfonden, öfver hvilken Sländerne
redan så godt som fattat deras beslut,
i sammanhang med beslutet angående Statsinkomsternes
beräknande, upplyser, att en
årlig brist af 70,000 R:dr uppstått, hufvudsakligen
genom Saltpetergärdens nedsättning
till hälften vid sista Riksdag; och då Konungen
till betäckande häraf nu begärt, antingen
ett motsvarande årligt anslag till Saltpeter
foiidens upprätthållande, eller alternatift,
att Krut- och SaltpeterförsäljningsMedlen
för detta ändamål mätte användas, har
StatsUtskottet, i förening med dess utlåtande
0111 beräknandet af StatsVerkets inkom
-
Den i4 Octo ber f. m.
i55
ster, afstyrkt det sednare förslaget, såsom
föranledande till oreda och ' sammanblandning,
men deremot tillstyrkt hvad Ständerne
också redan bifallit, nemligen att en motsvarande
summa skulle för det åsyftade ändamålet,
bland utgifterne, å Stat uppföras;
äfvensom Ständerne redan beslutat, att Kronan
fortfarande skall uppköpa all inhemsk
saltpeter efler 7§ R:dr Lisp:t; men detta kan
icke verkställas, om icke den brist fylles,
som uppstått i Saltpeterfonden, och Kronan
skulle derigenom äfven sättas ur stånd, att
uppfylla sina förbindelser till Krutbruken,
enligt gällande Contract. Jag tror således
för min del, att Saltpeternäringen kunde
ställas på annan bättre fot; men så länge
det närvarande förhållandet existerar, att
Kronan skall uppköpa all inhemsk saltpeter,
måste äfven tillräckliga medel dertill
anslås; och då erfarenheten visat, att en
årlig brist af 70,000 R:dr de sednare åren
uppstått, tillstyrker jag bifall å det ifrågavarande
anslaget.
Friherre Anckar swärd: Jag känner ej
att Rikets Ständer beslutat, att all saltpeter
intill nästa Riksdag skall betalas med 7^ R:dr
Lispunclet. Priset är beroende af årligt påbud,
som af Kongl. Maj:t utfärdas, blott för
ett visst år. Således är man ifrån utgiften
för ett kommande år, om man vill. Nu då
man i allmänhet är öfverens derom, attSaltpeternäringens
bedrifvande är en nationalförlust,
anser jag alt man bör frånträda det
-
156
Den 14 Octo ber f. m.
ta system. Erfarenheten har visat, att, oansedt
de uppoffringar, som blifvit gjorde för
näringens upphjelpande, många provinser ej
kommit till någon serdeles tillverkning, utan
oaktadt varans uppdrifva pris blifvit skattskyldige
till de öfrige provinserne, som tillverkat
den. Jag har förut yttrat mina tankar
i ämnet, och tror, att saltpetern ej bör
betalas högre, än hvartill den kan anskaffas
ut- eller inifrån. Denna näringsgren bör ej
äga något monopolium. Jag får således med.
Herr Hjerta afstyrka allt anslag under namn
af biträde för densamma. Ett annat anslag
af 124,000 R:dr till uppköp af saltpeter är
äfven i fråga. Dermed är ett annat förhållande,
då öfverläggning derom uppstår, ty
naturligtvis skola, enär saltpeterskatten uppbär,
medel anslås till anskaffande af saltpeter
för Försvarsverkets behof; men beloppet
torde vara större, än som skulle fordras af
de skattdragande, i fall kruttillverkningen
Mefve fri, och Staten ej sålde krut till ett
sådant underpris, som hittills brukats, och
hvilket galt så långt, att om man sammanräknar
endast 3o års förlust, hela Försvarsverkets
brist dermed skulle fyllas. Jag yrkar
alltså afslag å detta anslag, under tillstyrkande
likväl, att de 70,000 R:dr må utgå
för nästa år, då Författningen om saltpeterns
inlösande efter ett visst pris hinner
upphäfvas; men att Kronan derefter må
uppköpa saltpetern, hvar den kan erhållas
för hästa pris.
Den 14 Octo ber f. m. 157
Grefve Gyldenstolpe: Friherre Anckarswärd
liar best rid t, att Ständerne fattat något
beslut i afseende på den nu ifrågavarande
sunaman. Men i StatsUtskottets Betänkande
N:o 123 hafva RiksStånden bifallit
följande punkt: Att Krut- och Saltpeterjörsäljn
ingsMedlen må bland StatsUerkets
intrader fortfarande upptagas, mot anslående
i Utgifts stat er ne af hvad som erfordras,
för Saltpeternäringens upprätthållande
och befrämjande, samt för kruttillverkningen;
och denna för Saltpeternäringens
upprätthållande erforderliga summa är just
de 70,000 R:dr Konungen begärt till fyllande
af bristen i Saltpeterfonden, om hvilken
Ständerne sålunda förklarat, att de icke vilja
fylla den med KrutförsäljningsMedlen, men
deremot uppföra en motsvarande summa
bland StatsVerkets utgifter. Friherre Anckarswärd
säger vidare, att man endast för
nästkommande år borde ingå på det ifrågavarande
anslaget; men jag tror att den fråga,
som nu blifvit inledd, går vida djupare,
än de här ifrågaställde 70,000 R:dr; ty
den rörer hela sättet för Saltpeter- och Kruttillverkningen.
Jag har redan förut yttrat,
att jag icke anser detta vara det hushållsaktigaste,
men jag kan icke frångå den mening,
att så länge ingen förändring deruti
är skedd, (och detta kan icke ske utan ett
formligt beslut af Rikets Ständer), måste
man medgifva tillräckliga medel till anstaltens
bedrifvande, såsom hittills. Friherre
i58 Den i4 October f. in.
Anckarswärd har äfven omnämnt en annan
större summa, som, enligt Friherrens tanka,
kommer att fordras för uppköp af Statens
saltpeter-behof; men jag tror att häruti
ligger något misstag, ty håda summorna
äro beräknade för samma ändamål, eller
till uppköp af den saltpeter, Staten åtagit
sig att köpa. Committerades öfver Saltpeterärenderna
räkenskaper upplysa, att Saltpeterfondens
inkomster bestå, dels af den summa
, hvartill Saltpetergärden uppgått, och i
hvars ställe en motsvarande bevillning nu
kommer, att af Rikets Ständer bestämmas,
(och hvilken kan antagas såsom redan beviljad
till det belopp af 124,000 R:dr, som
Konungen äskat, emedan Saltpetergärden icke
på annat vilkor blifver upphäfven), samt
dels den årliga räntan af sjelfva Saltpeterfonden,
hvilken utgör 14,000 R:dr, eller tillsammans
omkring 140,000 R:drs inkomst.
Men deremot uppgå de årliga utgifter, som
tillhöra Saltpeterfonden, och hvari hvarken
Konungen eiler någon enskildt Motionär föreslagit
någon ändring, till 213,000 R:dr,
hvilket visar den brist af 73,000 R:dr, som
Committerade uppgifvit, och hvartill fyllnad
nu fordras. Om medel härtill icke
skulle beviljas, ville detta säga detsamma,
som att Sältpeternäringen icke skulle hedrifvas
hädanefter såsom hittills; men jag frågar,
huru skall den då bedrifvas, och huru
skall den saltpeter anskaffas, som Kronan
åtagit sig att lemna lill Krutbruken?
Den 14 October f. m.
Jng liar visserligen väckt fråga derom, att
kruttillverkningen borde blifva fri, men
denna fråga bar ännu icke ens förevarit
hos RiksSlånden, och beror, äfven i händelse
af Rikets Ständers bifall, på Konungens
samtycke, hvarförutan kruttillverkningen
måste förblifva såsom hittills, det vill
säga, att Kronan skall anskaffa den nödiga
Saltpettern; och under det den, genom hög
tull, är så godt som förbjuden till införsel,
lärer man ej kunna tvinga de inhemska tillverkarne
att lemna den för \ eller 5 R:dr,
då de beräknat ett pris af rjj:. Jag tror således,
att någon förändring i systemet för
Saltpeter-näringens bedrifvande icke kan tillvägabringas
genom ett blott Nej till den nu
ifrågavarande summan; man måste äfven
uppgifva det bättre sätt, hvarpå man önskar,
att Näringen må bedrifvas, och så länge
detta icke skedt, anser jag anslaget alldeles
oundgängligt, samt förnyar derföre min
tillstyrkan af bifall till denna punkt.
Friherre WrangelHenning: Vid första
påseendet kan den anmärkning i ekonomiskt
afseende synas rigtig, att Staten ej
bör göra uppoffringar för Saltpeter-näringens
upprätthållande, men i verkställigheten
bar erfarenheten tillräckligen visat, att,
om icke Kronan uppköpte den iuhemska
Saltpetern, skulle afsättningen blifva liten
eller ingen; ty tillverkarne hafva ofta försökt
att afsluta enskild handel om sin va
-
160 Den i4 Oetober f. m.
ra, men aldrig lyckats, och kunna icke lyckas,
så länge tillverkningen skall tillgå på
det konstiga sätt, som här i landet, under
det den är ganska enkel i andra länder, der
Saltpettern danas ganska fort, och finnes i
nästan alla murbruk. Jag vet väl, att Saltpeter
till icke så obetydligt belopp tillverkas
i våra skogstrakter, och att Näringen
kan hära sig med den betalning, som nu
kan påräknas; men om denna skulle nedsättas
till samma pris, hvartill Saltpettern
erhålles utifrån, är jag öfvertygad, att Näringen
med detsamma skulle upphöra. Om
derföre meningen är, att hela denna Näringsgren
hos oss skall försvinna, så skulle
äfven jag tillstyrka afslag å det ifrågavarande
anslaget, men om man anser Näringen
fortfarande höra uppmuntras, tror jag punkten
böra bifallas. Man har sagt, att Saltpetter-näringen
ej kan vara särdeles allmän,
då den med uppoffring å Statens sida behöfver
uppmuntras, men detta beror, enligt
min tanka, dels på bristande tillgång till
erforderligt bränsle på vissa trakter, och
dels på okunnighet i det rätta tillverkningssättet;
dock måste man medgifva, att äfven
med lättare tillgång till bränsle, och mera
kunskap i tillverkningen, Saltpettern likväl
aldrig här kan tillverkas till samma pris,
som i andra länder.
Herr Tham, Wolrath: Att den Saltpetter,
Kronan efter nu fastställde pris upp
kö
-
Den 14 OctoLiev f. m.
köper, är dyr, och dyrare än den, som ifrån
andra länder, såsom Finland, kunde erhållas,
derom är ingen fråga; men en annan
fråga är, om det skulle vara skäl, alt förstöra
de nu varande inrättningarne till Saltpeter-näringens
befrämjande, för att ånyo
underkasta sig äfventvret, att icke erhålla
någon Saltpetter i behofvets stund. Om en
oupphörlig fred kunde påräknas, skulle det
visserligen gå an, att upphäfva de närvarande
inrättningarne, för att köpa Sallpettern,
derden kunde erhållas för bästa priset,
* ehuru vi derigenom gjorde oss skattskyldige
till utlänningen; men då vi på detta sätt
under krig skulle kunna blifva alldeles utan
Saltpeter, och således ej heller få något
krut, finnér jag detta vara ett talande skäl
för de åtgärder, som alltsedan år 1800 blifvit
vidtagne, för att göra landet i detta vigtiga
afseende oberoende af utlänningen. Vore
man säker för krig, skulle man utan all
fråga från Finland kunna köpa sin Saltpetter
för hälften af det pris, som nu betalas,
så mycket säkrare, som jag har mig bekant,
att i de norra orterne församlingarne funnit
sig föranlåtne att ingå särskildta öfverenskommelser,
att sjelfve hålla controll på
otillbörligt från Finland inlurendrejad Saltpetter,
för att icke förnärmas, i afseende på
deras egen Saltpetertillverkning; men, på
sätt jag förut nämnt, tror jag, att nödig
omtänksamhet för landets försvar fordrar nå45
H. n
Den i4 October f. ra.
gon uppoffring i denna del. — Hvad åter
.beträffar beloppet af den äskade summan,
så äro orsakerne till den yppade bristen
trenne, nemligen, 1:0: Att Fonden vid sisla
Riksdagen tillgreps med 3oo,ooo R:dr;
2:0 Att Saltpettergärden då nedsattes till
hälften; och 3:o Att det tillskott Fonden
förut åtnjutit från Tredje HufvudTiteln då
äfven indrogs. Härigenom minskades inkornsterne
till 140,000 R:dr, och sedan man nu
mera funnit sin missräkning, befinnes bristen
vara 70,000 R:dr. För min del anser
jag det vara alldeles nödvändigt, att det
fordrade tillskottet beviljas, så vida man
icke tilltror sig, att med ett enda penndrag
förändra bela S3rstemet, och bereda andra
utvägar för anskaffandet af de nödiga försvarsmedlen.
Jag har här hört sägas, att
Saltpettern i orterne skulle kunna säljas för
mindre än 7! R:dr. Jag kan väl icke bedöma
detta förhållande, i afseende på andra
orter; men i min ort vet jag åtminstone,
att vinsten för lillverkarne äfven med
närvarande pris är ganska obetydlig. Jag
tillstyrker derföre bifall till Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenlijelnij
Carl Axel: I hufvudsaken förenar jag
mig med Grefve Gyldenstolpe, Friherre
Wrangel och Herr Tham, hvilka hvar och
en på sitt sätt och i sin väg så fullständigt
utredt frågan, att ej mycket återstår för mig.
Jag anhåller blott att få framställa min öf
-
Den 14 October f. m.
vertvgelse, att man med varsamhet måste
gå till väga, i fråga om rubbning af de inrättningar,
som hittills blifvit gjorde till
Saltpetternäringens uppmuntrande. Det bar
kostat ett mångårigt besvär, att uppdrifva
denna Näring till sin närvarande höjd, och
det torde icke vara utan våda, alt hastigt
rubba en inrättning, hvarpå en stor del landtbrukare
nu mera nedlagt större eller mindre
capital. Jag fruktar för öfrigt, att i Friherre
Anckarswards anförande en förblandning
ägt rum emellan tvänne olika, ehuru
beslägtade, ämnen, nemligen krutförsäljningen
och Saltpettertillverkningen; ty ehuru
nära beslägtade dessa ämnen äro, måste de
i ekonomiskt afseende åtskiljas. Friherren
bar förmodat, att Krutbrukens privilegier
skulle kunna tåla några modificationer, och
måhända förtjenar denna anmärkning beaktande
vid ett annat tillfälle, då detta ämne
utgör föremål för öfverläggningen; men
nu hörer det icke till saken, och jag skulle
dessutom tro, att dessa privilegier, så länge
de existera, böra hållas i helgd.. Friherre
Anckarswärd har äfven ansett som en nationalförlust
den höga uppmuntran, hvilken
blifvit gifven åt den inhemska Saltpettertillverkaren.
För min del tvekar jag, om det
verkligen kan kallas en nationalförlust; ty
ehuru det utgör en förlust för StalsCassan
att köpa Saltpettern inom landet dyrare, än
den utifrån kan anskaffas, bör denna upp45
H. m*
I
i64
Den i4 October f. m.
offring ej kunna få namn af nationalfövlust,
då vinsten tillfaller Statens egna medlemmar,
hälst det allmänna äfven drager den
fördel deraf, att icke vara underkastad beroende
af utlänningen, uti en för försvaret
så vigtig Näringsgren, hvilken härigenom nu
visserligen är uppdrifven till en berömvärd
höjd, men säkert, i samma stund premierne
undanrycktes den, ånyo skulle förfalla, och
förorsaka nya bekymmer. Jag tillstyrker
således äfven bifall till Utlåtandet.
i
Friherre af Nordin, Carl Johan: Äfven
jag delar den öfvertygelse, att mycket
ännu kan tillgöras för att ordna Saltpeternäringen
på ett ändamålsenligare sätt; dock
är jagöfvertygad, att Ridderskapet och Adeln
svårligen nu kan fatta ett beslut i ämnet,
utan att det förut varit fullständigt utredt
inom Utskottet, särdeles som åtskilliga detailler
dervid måste tagas i betraktande, om
hvilka jag tror, att äfven Utskottet behöfver
föregående upplysningar från Styrelsens
sida; och intill dess allt detta skedt, är det
rakt omöjligt, att afslå de nu ifrågavarande
70,000 R:dr. De utgöra, såsom Grefve Gyldenstolpe
riktigt anmärkt, en del af den
ersättning, hvilken Kronan förbundit sig att
erlägga till de jordbrukare, som aflefverera
Saltpetter. I Statsekonomiskt afseende vill
jag icke bestrida nyttan deraf, att köpa Saltpetern,
der den kan erhållas för bästa priset,
men jag tror, att afseende äfven bör
Den i4 O c to ber f. jh. i 65
göras på de jordbrukares intresse, för hvilka
Saltpetertillverkningen nu mera utgör
en Näringsgren, och det torde vara af en
ömtålig beskaffenhet att afgöra, hvilketdera
intresset förtjenar största afseendet. Jag tillstyrker
derföre bifall till Utlåtandet, hufvudsakligast
på den grund, att jag anser anslaget
alldeles oundvikligt, intilldess Ständerne
kommit i tillfälle att besluta öfver ett
i behörig ordning utarbetadt förslag till Saltpeter-näringens
bedrifvande för framtiden,
efter andra grunder, än de sorn nu äro gällande,
samt ett sådant förslag blifvit af båda
Statsmakterne antaget och gilladt.
Friherre Palmstjerna: Lika med flere
värde Ledamöter, som yttrat sig i ämnet,
finnér äfven jag, att det närvarande sättet
för Saltpeter-näringens bedrifvande icke är
det rätta, såsom mera kostsamt, än i sjelfva
verket behöfves; men jag tror också, att
det existerande systemet icke så hastigt kan
rubbas, och till detta system hörer, att Kronan
skall uppköpa all inhemskt tillverkad
Saltpetter. Nu hafva Ständerne, i Bilagan
Littera G. till „ StatsUtskotlets Betänkande
N:o 54, gillat Utskottets tillstyrkande, att
alla, som aflemna Saltpeter af bevisligen
inhemsk tillverkning, skola vara berättigade
att derföre erhålla betalning af Kronan efter
75 R:dr för Lispundet, och det lärer således
vara oundgängligen nödigt, att de anslag
blifva meddeldte, som erfordras för att
\ X - / »
Den 14 O c to b er f. lii.
Kronan stall kunna uppfylla denna förbindelse.
Dessutom hafva Ständerne äfven, i
anledning af samma Betänkande, godkänt
beräkningen i StatsVerkets inkomster af
70,000 R:dr för Krut- och Saltpetterförsäljningsmedlen,
hvilken beräkning står i närmaste
samband med närvarande inrättning
för Saltpetternäringen. Om derföre denna
inrättning skulle rubbas, skulle äfven den
påräknade inkomsten uteblifva, enär den
blifvit af Utskottet uppförd under förutsättning,
att ett motsvarande belopp skulle för
Saltpetternäringens upprätthållande bland
StatsVerkets utgifter anordnas. Det kunde
visserligen vara likgiltigt, om den ifrågavarande
summan uteslöts, så väl från inkomsterne,
som utgifterne; men då detta icke
lärer gå an, emedan beräkningen af StatsVerkets
inkomster redan blifvit definitift
fastställd, anser jag det vara nödvändigt, att
anslaget här uppföres, och tillstyrker derföre
bifall till Utlåtandet.
Friherre Anckar swärd: Det förefaller
mig besynnerligt, att här finna liänderne
bundne af ett föregående Betänkande, så att
raan nu ej skulle kunna afslå hvad som är
föreslagit i den punkt, hvilken är under öfverläggning.
Jag finner icke saken så utredd
, att jag kan inse riktigheten af detta
påstående. Jag tror ej, att de 70,000 Riksdalerne
för Saltpetternäringens upphjelpande
hafva ringaste sammanhang med kruttill
-
Den i4 Octobsr f. m. 167
verkningen. Ty blott raan ansi Sr så mycket
medel, som fordras för anskaffandet af
Saltpeter till uppfyllande af krutbrukens behof,
kan jag ej finna lämpligheten af den
anmärkning Friherre Palmstjerna gjort, att
krutförsäljningen blifvit upptagen bland StatsVerkets
inkomster, ty det är ej fråga om
att minska kruttillverkningen, utan endast
om de olämpliga premiernes upphörande.
Jag hemställer, om det öfverensstämmer med
någon Statsekonomisk grund, att låta dem
i evighet fortfara. Premier böra ej annorlunda
användas, än för att åbanebringa en
näring; men deras utbetalande för alltid är
en orimlighet. Jag anser derföre, att de
70,000 R:drne böra afslås, öfvertygad, att
det är en nationalförlust att använda dem
på en näring, som ej i effecten svarar emot
värdet af det arbete man derpå använder,
och som ej kan uppehållas utan genom skatt
och bidrag af öfrige medborgare. Det har
blifvit sagdt, att 213,000 R:dr erfordras,
för att anskaffa den erforderliga Saltpettern.
Vid en föregående discussion har blifvit anfördt,
att Statens behof af krut vore 1200
Centner. Om man antager Saltpettern till
5 R:drs pris, som redan är öfver hvad den
gäller, behöfves ej mera än 60,000 R:dr, i
stället för 213,000 Rdr. Notabene då fråga
blott är om SlatsVerkets behof; men i alla
fall bör summan ej gå högre än till 100,000
å 120,000 R:dr för Krutbrukens behof. Ett
afslag vore detsamma, som att Ständerne
Den 14 O c t o b e r f. ra.
förklara premiebetalniogen böra upphöra;
och någon gång skall det val ske, ty att hela
Sverige skall bidraga till de Saltpeterprodueerande
provincerne, kan jag ej finna
vara ^nyttigt. Man har talat otn oberoende
i afseende på försvarsVerket. Jag har förut
vid ett annat tillfälle yttrat mig derom, och
får nu blott tillägga, att om Saltpetern ordentligen
luttras, kan man deraf hafva upplag,
hvarpå man förlorar flere procent mindre,
än på upplag af krut, som blir stenlupit
och försämras. I alla fall, om pluralitetens
mening blifver den jag ej delar,
nemligen att anslaget skall utgå, får jag hemställa,
örn det icke bör ske på det sätt, att
man tillika begär, att Kongl. Maj:t i nåder
täcktes fästa uppmärksamheten derpå, att
indragning i detta anslag framdeles må kunna
ske, och ändamålsenliga utvägar beredas,
att anskaffa det för Staten nödiga qvantum
Saltpetter.
Herr Hjerta: Ridderskapet och Adeln
ar uti den besynnerliga ställning, att fråga
nu är om partielt beslut i ett ämne, hvaröfver
man snart åter måste besluta, i anledning
af det Kongl, svaret på Rikets Ständers
beslut om Saltpetergärdens upphörande,
i hvilket svar Konungen fästat vissa
vilkor vid sitt samtycke till beslutet, eller
att ett efter bestämda beräkningsgrunder motsvarande
anslag skall å Stat uppföras. För
alt med sakkännedom kunna afgöra hela
denna fråga, skulle jag tro det vara lamp
-
Den 14 October f. ra.
169
ligast och äfven formenligast, att låta denna
öfverläggning hvila, intill dess Ständerne
fattat deras beslut öfver den nyssnämnda
Kongl. Skrifvelsen. Jag ber härvid att
få fästa uppmärksamheten derpå, att då
Saltpetergärden ökades till dubbelt belopp,
skedde det mot vilkor, att Kronan skulle
uppköpa all inhemsk Saltpeter; och då gärden
nu upphäfves, är det naturligt, att detta
Kronans åliggande äfven försvinner, och
att det belt och hållet beror på det beslut
Ständerne nu fatta, huru härmed skall förhållas
för framtiden. Jag hemställer alltså,
att den förevarande Punkten af Utskottets
Utlåtande må hvila, intill dess beslut blifvit
fattadt öfver de af Konungen framställde
vilkor för Saltpetergärdens upphörande,
helst jag har anledning tro, att StatsUtskottets
Utlåtande deröfver snart nog, och till
och med i denna eller nästa vecka, kan införväntas.
Om Ständerne medgifva, att ersätta
Saltpetergärden med ett årligt anslag
af 124,000 R:dr, kan jag ej begripa annat,
än att detta måste vara tillräckligt för Statens
behof af saltpeter; och om man föröfrigt,
såsom Friherre Anckarswärd föreslagit,
beviljar de här ifrågavarande 70,000
R:dr, endast för den tid, som Kronan, till
följd af redan utfärdad Kungörelse, måste
fortsätta sitt Saltpeter-uppköp, tror jag, att
den ändamålsenligaste utväg vidtages; men
jag förnyar min begäran, att öfverläggningen
må blifva hvilande.
170
Den 14 O c t o b e r f. m.
Grefve Gyldenstolpe: Herr Hjerta har
hegart, att frågan skulle blifva hvilande, intilldess
Ständerne fattat deras beslut öfver
vilkorén för Saltpetergärdens upphörande,
men jag kan icke finna något skäl dertill.
Det vore besynnerligt, om samina pluralitet
inom RiksStånden, som afskaffat Saltpetergärden,
för att gifva jordbruket någon
lindring, sedermera skulle vägra att fylla
de behof, som erfordras för Saltpeternäringens
upprätthållande, och sålunda vilja ytterligare
belasta de jordbrukare, som lagt
sig på denna näring; ty utan de ifrågavarande
anslagen skulle hela näringen otvifvelaktig!
förstöras. Jag tror således, att
man bör kunna antaga såsom gifvet, att de
af Konungen begärde 124,000 R:dr skola
beviljas, i synnerhet som Konungen gjort
dem till vilkor för skattens upphäfvande, så
att den kommer att qvarstå, derest medlen
icke blifva anslagna. Herr Hjerta har trott,
att desse 124,000 R:dr skulle blifva tillräck—
lige för Kronans hela behof. Jag får då
upplysa, att nuvarande KrutbruksContract
iiro ställde på en årlig leverance af 6000
Centner krut, hvartill åtgå 3o,ooo Lispund
saltpeter, som Kronan alltså måste anskaffa,
i händelse hon skulle emottaga allt det
krut, hvartill hon förbundit sig, och i händelse
3o,ooo Lisp:d saltpeter tillverkades
inom landet, vore Kronan ock skyldig att
uppköpa dem. Om nu de erforderliga anslaget!
icke beviljades, skulle följden blifva,
Den i4 October f. m,
att samma brist fortfor, som under de fern
föregående åren. För öfrigt synes det mig
som, då det lyckats Ständerne, att genom
hvarjehanda åtgärder nedsätta Saltpeterskatten
till 124,000 R:dr, det icke vore obilligt,
att nu med någon uppoffring vidmakthålla
en näring, som man förut med konstiga
medel uppdrifvit. Friherre Anckarsvärd
har vid denna Riksdag ifrat emot
intrång uti en annan näring, som ingalunda
är af den stora nytta eller vigt, som
Saltpeternäringen, och jag kan ej finna något
skäl, hvarföre denna näring, mer än
någon annan, hör förstöras, eller afskäras
möjligheten att äga bestånd. Jag tror, att
alla förändringar i ekonomiska författningar,
på hvilka någon industrigren grundar
sig, höra ske med varsamhet, för att icke
förstöra dem, som lagt sig på denna gren.
Jag kan derföre icke instämma med Herr
Hjerta, att Statens Saltpeter-uppköp bör upphöra
derföre, att gärden blifvit afskaffad, i
synnerhet som Ridderskapet och Adeln, vid
heslutet öfver StatsUtskottets Betänkande
N:o 123, icke gjort någon annan förändring
deruti, än att Saltpetergärden afskaffades,
men Utskottets öfrige tillstyrkanden biföllos,
och deribland äfven, att näringen hädanefter
skulle bedrifvas såsom hittills. Jag
förenar mig slutligen om det tillägg Friherre
Anckarswärd föreslagit, vid anslagets beviljande;
ty jag tror det åtminstone vara
oskadligt, att fästa Kongl. Maj:ts uppmärk
-
Den 14 Octobei’ f. m.
samhet på vidtagandet af förändrade anstalter
med en näring, som i längden icke bär
sig. Den kan vara lönande i skogstrakter,
såsom Rikets Norra provinser eller Finland,
men icke utgör den en industrigren, hvarom
Sverige uteslutande bör vinnlägga sig.
Emedlertid kan jag icke godkänna den åtgärd
att med ett penndrag förstöra hvad
som redan finnes för handen, och fortfar
derföre aLt yrka bifall till Utskottets Utlåtande.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm:
Hufvudsakligen instämmer jag i Grefve
Gyldenstolpes sakrika yttrande, hvarigenom
den värde Ledamoten bevisat det nära
sammanhang, som äger rum emellan nu gällande
KrutbruksContracter och inrättningen
för Saltpeternäringens bedrifvande. Det ena
kan icke ändras, utan i sammanhang med
det andra, och det lärer väl icke vara någons
mening, att icke Kronan, så länge de
nu varande KrulbruksContracten äro gällande,
bör sättas i tillfälle att uppfylla sine
åtagne förbindelser, helst någon förändring
i dessa Contract nu icke kan komma i fråga.
Men dermed vill man visserligen icke påstå
det vara riktigt, att Staten för evig tid gifvet-
en lösen af 7! R:dr för all inom landet
tillverkad saltpeter. Jag tror tvärtom, att i
samma mån näringen sjelf får krafter, och
bl ifver utspridd , uppstår möjligheten att
nedsätta della pris; men det mäste ske suc
-
Den *4 October f. ra.
cessive, så vida man ej vill åstadkomma en
vådlig skakning inom en intressant industrigren.
— Friherre Anckarsvärd har föreslagit,
att vid anslagets beviljande fasta vilkoret
af en underdånig Skrifvelse, med begäran
om Konungens uppmärksamhet för Saltpeternäringens
ordnande på ett bättre sätt,
och jag instämmer till alla delar med Friherren
i syftemålet, men hemställer,, om
det nödvändigt behöfver kallas ett vilkor.
En Regering, som så ofta ådagalagt sin afsigt
att begagna alla tillfällen för beredandet
af landets sanna nytta, skall också, jag
är öfvertygad derom, med största nöje sjelfmant
gå Ständernas önskningar till mötes,
äfven i detta afseende. Jag öfverlemnar derföre
till Friherre Anckarswärd sjelf, huruvida
han anser sitt förslag böra såsom vilkor
fästas vid anslagets beviljande.
Friherre Wrangel: I anledning af hvad
man här yttrat om det höga pris, hvartill
Kronan uppköper den inhemska saltpetern,
torde det tillåtas mig alt upplysa, huru
mycket tillverkningen af ett Lispund saltpeter
kostar i min ort, samt öfver hufvud i
Skåne. Vanligen påräknas 6 Lisp:d saltpeter
efter en dubbel famn ved, hvilket, efter
ett värde af 6 R:dr för hvarje famn, gör i
R:dr på pundet. Vidare kan ingen skicklig
Saltpetertillverkare erhållas för mindre än 2
R:dr per Lisp:d, hvarjemte jordens bearbetning
och andra omkostnader uppgå minst
»74
lien i4 Octo ber f. ro.
till likaledes 2 R:dr, hvilket allt tillsammans
gör 5 R:dr per Lisprd, utan att hvarken
kostnader för byggnader eller inventariernes
slitning är inberäknad; och jag hemställer,
om producenten då kan vara belåten
med mindre, än io§ R:dr Rrgkls. Man
bar äfven yttrat, att upplag af saltpeter skulle
vara bättre, och längre uthålla mot försämring,
än upplag af krut; men det tror
jag vara origtigt och härledt från mindre
kunskap om saken, ty saltpetern förlorar
under liggande i vigt, så vida den icke gjutes
på ett sätt, som få här i landet känna.
För öfrigt måste jag erinra, att då viddetta
Riksmöte blifvit yrkadt, så väl af Friherre
Anckarswärd och Herr Hjerta, som
af mig, att ingen förändring skulle äga rum
i fråga om Författningarne rörande Bränvinsbränningen,
kan jag ej inse något skäl
att frånträda principen, i fråga om Saltpeternäringen;
ty ehuru jag sjelf skulle förlora
ganska mycket derpå, måste jag likväl
medgifva, i fall något undantag skall göras,
att Bränvinsbränningen med mindre skada
för landet skulle kunna upphöra, än-Saltpeternäringen,
som utgör en del af försvaret.
Jag förblifver derföre vid samma princip,
som jag anser böra följas i afseende på
alla ekonomiska Författningar, nemligen, att,
äfven der förbättringar kunna äga rum, och
der man inser, att det existerande förhållandet
icke är det ändamålsenligaste, inga
halsbrytande förändringar böra ske, för att
Den 14 October f. m.
icke förstöra dem, som med kostnad uppgjort
calculer på det varande förhållandet,
och för att icke såmedelst bringa näringen
i förfall. Jag förnyar min begäran om bifall
till Utlåtandet.
Herr NordenfalkJohan: Frånvarande
vid discussionens början, har jag af dess
fortsättning förnummit, att fråga blifvit
väckt om afslag å de 70,000 R:dr, StatsUtskottet
tillstyrkt för Saltpeter-näringens
upprätthållande och befrämjande. Jag anser
tillräckligt, att i detta afseende förena
mig med de Herrar, hvilka redan så utförligt
talat för bifall till Utlåtandet; och jag
anhåller blott med några ord ytterligare få
fästa uppmärksamheten på omöjligheten, att
afslå det ifrågavarande anslaget. Om det är
gifvet, att kruttillverkningen utgör en hufvudsaklig
beståndsdel af försvaret, och att
det är af stor vigt, att fyllandet af landets
krutbehof blifver oberoende af utlänningen,
så måste det också vara obestridligt, att det
är af vigt, att den inhemska Saltpetertillverkningen
göres tillräcklig för detta behof;
men för att denna tillverkning skall blifva
tillräcklig, fordras att man lemnar näringen
sådane vilkor, att den kan bära sig, och då
torde det äfven vara gifvet, att ingen nedsättning
kan äga rum i det hittills fastställda
priset af 7^ R:dr, så mycket mindre,
som någon sådan åtgärd icke varit förväntad
af dem, hvilka vinnlagt sig om Saltpe
-
t
Den 14 Octo ber f. m.
tcrniiringen. Men nu är ilet också gifvet,
att om de ifrågavarande 70,000 R:dr icke
be viljas, blifver Saltpeterfonden otillräcklig
för att betala nyssnämnde pris för den inhemska
saltpetern, och orsaken till denna
brist uti fonden är, såsom Herr Tham redan
upplyst, det tredubbla tillitande deraf,
som i8a3 års Ständer gjorde. — Friherre
Anckarsvärd har anmärkt, att sedan Saltpeternäringen
hunnit till sin närvarande
höjd, vore det öfverflödigt, att understödja
den med premier. Men jag känner icke,
att några premier här äga rum, så vida
man icke dermed menar det fastställde pris,
hvartill saltpetern uppköpes, och hvilket,
såsom redan förut är nämndt, lemnar en
obetydlig behållning. Herr Hjerta har ansett
lämpligast, att frågan blef hvilande,
för att afgöras i sammanhang med Statsutskottets
Betänkande öfver den Kongl. Skrifvelsen,
som innefattar svar på Ständernes
beslut om Saltpetergärdens upphäfvande. Men
jag ser ingen anledning härtill, ty dessa frågor
äro alldeles oberoende utaf hvarandra;
den ena angår endast, huruvida Saltpetergärden
fortfarande skall utgå in natura, eller
ersättas genom bevillning; den andra
åter angår fyllandet af den årliga brist, som
uppstått i Saltpeterfonden, och som måste
fyllas, för att fonden skall kunna fullgöra
sina functioner. Jag tillstyrker derföre bifall
till Utlåtandet, och får lemna den upplys
-
Den i4 Octo lier f. ni.
lysning, hvilken RiddarliusSecreteraren äfven
torde kunna meddela, att de öfrige tre
Stånden redan bifallit Utlåtandet uti ifrågavarande
punkt.
Herr Tham. Jag har endast hegart ordet,
i anledning af Herr Hjertås anhållan,
att frågan skulle få hvila, tilldess Konungens
svar på Ständernes beslut om Saltpettergärdens
upphörande förekommer till afgörande;
ty jag kan icke instämma deruti,
emedan jag icke inser något sammanhang
emellan den närvarande frågan och den
andra, som endast afser, huruvida Saltpettergärden
skall stå qvar, eller om en motsvarande
summa, som således för Saltpetterfonden
utgör en lika stor tillgång, skall utgå
genom bevillning. Den Kongl. Skrifvelsen
har af Ridderskapet och Adeln blifvit remitterad
till Stats- och BevillningsUtskotten
gemensamt, men hvad de öfrige tre Stånden
vidgjort i afseende å densamma, är mig
obekant, ty ProtocollsUtdrag derom hafva
åtminstone ännu icke kommit Bevillningsutskottet
tillhanda. Emedlertid har jag, genom
communication med Ordföranden i StatsUtskottet,
erhållit den upplysning, som jag
blifvit anmodad meddela BevillningsUtskottet,
att StatsUtskottet för sin del finner den
af Konungen äskade summans anslående nödvändigt,
enär Ständerne önskat gärdens upphörande,
och sjelfve bestämt dess utgående
45 H. 12
,7S
Den 14 October f. m.
genom Bevillning; men StatsTXtskottet liar
tillika förklarat ,sig icke äga några tillgångar
att anvisa för denna summa, oell det
lärer således blifva BevillningsUtskottets mindre
behagliga göromål att uppgöra, huru
summan skall utgå och på bevillningen fördelas.
Alt nu låta den närvarande frågan
hvila, intilldess den andra blifvit behörigen
utredd och afgjord, skulle således blott
verka derhän, att Statsregleringea icke kunde
fulländas och Statsbristsumman icke bestämmas,
samt tiden alltså ännu längre förhalas.
Hvad sjelfva saken beträffar, vill jag
blott tillägga den erinran, alt då Saltpettergärden
nu kommer att upphöra, skall naturligtvis
tillverkningen komma att minskas ;
ty jab vet> att i åtskilliga orter flere bland
allmogen hittills slagit sig tillsammans om
inrättande af Saltpetterlador icke för att söka
någon vinst, genom tillverkningens bedrifvande
såsom, näring, utan för att, genom
gärdens utgörande in natura, bespara
sig en contant utgift. Men då den hädanefter
skall utgå genom bevillning, odlingen
besparing således på detta sätt är möjlig,
skola ladorna förfalla, hvilket, jemte förlusten
för dem, som derpå anväbt kostnader,
äfven skall förorsaka en minskning i tillgången
på Saltpetter; och om man dertill nu
oförsigtigt nedsatte priset, skulle näringen
förmodligen förfalla, äfven i de skogrikare
orternc, der den hittills varit lönande, samt
vi blifva skattskyldige till utlänningen för
Den 14 October f. m.
179
all elen Saltpetter vi behöfva. Jag tillstyrker
derföre, så väl på dessa, som förut anförde
skäl, bifall till Utlåtandet.
Herr af Schmidt, Georg Lars: Då jag
hört yrkas afslag å Utskottets Utlåtande, på
grund af önskade förändringar i närvarande
inrättning för Saltpetter-näringens bedrifvande,
och på grund af den sats, att SalLpettern
borde inköpas utifrån, der den kunde
erhållas för bästa priset, anser jag mig
skyldig förklara på det Läns vägnar, hvars
Styrelse blifvit mig i nåder anförtrodd, att
innevånarne i detta Län skulle genom dylika
förändringar finna sig i en ganska svår
ställning, sedan de förut genom uppmuntringar
blifvit lockade att lägga sig till vidlyftiga
Saltpetterlador, att nedlägga kostnader
vid sina ladugårdar för Saltpettertillverkningéns
befrämjande och att inköpa kostsamma
pannor, under hoppet att de existerande
fö fhälla liderne skulle fortfara. Genom
en förändring skulle således större delen af
Länets innevånare finna sig bedragen, sedan
mer än i3oo Saltpetterlador blifvit anlagde;
och dessutom tror jag, lika med Herr
Nordenfalk, att närvarande pris på den Svenska
Saltpettern icke är öfverdrifvet. Erfarenheten
har visat, att emellan den Svenska
Saltpettern och den, som kommer från
Finland, är så stor skillnad i godhet, att
knappt någon jemförelse kan äga rum; den
4» H. 12*
Den 14 Oetober f. m.
sednare är ofta så dålig, att den rinner efter
i4 dagar. Jag skulle derföre tro, att
Statens vinst på inköp af sådan Saltpetter
till lägre pris icke skulle vara betydlig, och
då härtill lägges, att man icke bör äfventyra
, att i bebofvets stund blifva utan den
Saltpetter, som fordras för landets försvar,
finner jag alla skäl tala för bifall till Utskottets
Utlåtande, hvarå jag derföre begär
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition.
Friherre Anckarsvärd: Friherre Wrangel
har väl omständeligen visat det pris,
hvartill tillverkandet af Saltpetter uppgår;
men icke ådagalagt någon bevisning, hvarföre
de, som ej tillverka denna vara, skola
bidraga till prisens upprätthållande för till—
verkarne. Om den förebråelsen är riktad
mot mig, att mina tankar om Bränvinsbränningen
ej skulle stå i öfverensstämmelse med
de principer jag nu här yttrat, så beklagar
jag, att den ej kan finna någon tillämpning.
Jag är ej så stor Saltpettertillverkare, som
Friherre Wrangel, och endast en femtedel
så stor firänvinsbrännare, som han; i båda
fallen tala vi i egen sak; men jag hemställer,
om mina anmärkningar burit stämpel
af försvar för enskilta intressen; jag bar alltid,
likasom nu, sökt att derifrån afskilja
allt enskildt. Det har blifvit yttradt, att
näringen skulle störas, och att man derigenom
skulle begå en obillighet emot dess id
-
Den 14 OctoLei f. m.
kare. Jag medgifver, att varsamhet bör äga
rum, och jag kan ej frånkänna talarens yttrande
i denna del verkeligt värde; jag biträder
belt och hållet den meningen; men
jag kan derföre ej ingå på att bestämdt och
fortfarande upphjelpa tillverkningen genom
orimliga premier. En ledamot har sagt, att
premier ej existera. Jag kan ej finnå, att
något större premium gifves, än när man
af Staten får R:dr, för hvad utifrån kan
anskaffas för 3 å 5 R:dr, och då så hög
tull är satt å varans införande utifrån, att
den ej kan införas, måste verkligen premium
existera. Friherre Wrangel har yttrat, att
upplag af Saltpetter äro vanskliga, så vida
den icke gjutes i en hårdare form, men att
den methoden är känd af få här i landet.
Denna sak är lättare, än de fleste andra att
afhjelpa, ty man behöfver blott sprida kännedomen
derom, och i hård form är vanskligheten
af Saltpetters förvaring ingen. Den
undergår ingen förändring på flere hundrade
år, så framt gjutningen skett med erforderlig
omsorg. Hvad det beträffar, alt
3 Stånds beslut rörande detta ämne redan
skall tillkommit, så får jag nu, liksom
■vid flere föregående tillfällen, förklara, att
jag ej låter det inverka på mitt sätt att
bedömma ämnet, och tror ej eller att det
bör inverka på Ridderskapets och Adelns
beslut. Grefve Löwenhjelm har hemställt,
att jag måtte återkalla det af mig föreslagne
vilkoret. Jag vill ingå derpå i så måt
-
Den 14 October f. m.
to, att jag förändrar det från en annan synpunkt,
än då jag först framställde det. Då
ville jag blott, att man skulle fästa Regeringens
uppmärksamhet på ämnet, och ansåg,
att sedan frågan blifvit offentligen väckt,
Regeringen troligen skulle upptaga den till
mogen pröfning, och behandla den till landets
fördel; men om anslaget nu bifallcs
utan vilkor eller anmärkning, kan Regeringen
i’ denna sak ej handla annorlunda, än
genom en proposition till Rikets Ständer vid
nästa Riksdag, och enär resultaten, med afseende
på skydd för näringen, då borde anses
böra uppskjutas i 5 år, skulle vi således
ännu i 10 år blifva skattskyldige till
tillverkarne. Hvad dem angår, som med
stora omkostnader bedrifvit näringen; så
tror jag, att de redan blifvit idkeligen betalte
genom de premier, som redan en längre
tid ägt rum. För att således, så fort sorn
möjligt, kunna befria Riket från ifrågavarande
kostnad, föreslår jag, att Rikets Ständer
må bevilja de 70,000 R:drne att utgå
endast till nästa Riksdag. Då har man lemna
t den latitud, att, i fall Kongl. Maj:t finner
betänkligt att låta premierne upphöra,
Kongl. Maj:t kan derom göra en proposition
till Rikets Ständer, men desse hafva äfven
bered t sig möjlighet öppen att göra slut på
denna anstalt. Med återkallande af mitt
förra gången föreslagne vilkor, anhåller jag
således få fästa plurali tetens uppmärksamhet
på den framställning jag nu gjort. Jag vet,
Den i4 Octo ber f. m.
att maia från motsatta sidan tan mota mig
med den invändning, att all Statsreglering
endast gäller intill nästa Riksdag, men jag
anhåller det oaktadt om proposition å mitt
sist framställde förslag.
Friherre Palmstjerna: Sedan Friherre
Anckarswärd afstått ifrån sitt först gjorde
förslag, inskränker jag mig dertill, att instämma
uti Friherrens sednare förslag, eller
att anslaget må beviljas, endast intill
nästa Riksdag. Jag tror, att en sådan inskränkning
vid beslutet är ganska ändamålsenlig,
på det Konungen må äga anledning,
att låta uppgöra och för nästkommande Ständer
framlägga ett nytt system för Saltpetter-näringens
bedrifvande i allmänhet, hvilken
näring man icke kan neka hittills blifvit
uppmuntrad till fördel för någre, på de
öfriges bekostnad.
Friherre Wrangel: Friherre Anckarswärd
har ansett mitt åberopande af Bränyinsbränningsfrågan
såsom en förebråelse,
rigtad mot honom. Om så varit, skulle förebråelsen
äfven hafva träffat mig sjelf, enär
jag i den frågan var afdika åsigt med Frilierren;
men om i allt fall någon personalitet
influtit i mitt yttrande, hvilket jag alltid
föresatt mig att undvika, har Friherre
Anckarswärd i rågadt mått gifvit mig det
tillbaka, då han upplyst, huru mycket större
Saltpettertillverkare och Bränvinsbrännare
jag är, än Friherren. Huruvida den upp
-
D e ii 14 O c t o b e r f. in.
gifne proportionen är rigtig, kanner jag
icke och kan således icke bedöma; men
då jag icke vill bestrida Friherrens uppgift
i denna del, torde Friherren äfven
å sin sida tillåta mig att meddela några
upplysningar i ämnen, hvaruti jag, måhända
just till följd af den större practiken,
äger någon större kännedom. Friherren
har trott sig veta, att gjuten Saltpetter icke
är underkastad förändring eller försämring;
jag har deremot sagt, att den envottager
fugtighet, och förändrar sin vigt, då den
en längre tid blifver liggande, och detta är
åtminstone öfverensstämmande med den erfarenhet
jag äger. Att afhjelpa bristen på
kännedom om rätta methoden för Saltpetters
gjutning, medelst kunskapens spridande
, erkänner jag visserligen vara ett verksamt
medel, men Friherre Anckarswärd torde
deremot medgifva mig, att alla kunskaper
i ekonomisk väg spridas långsamt, och
att det svårligen går an att bygga hushållssystemer
påförhållanden, som icke existera.
Slutligen förenar jag mig gerna om det tillägg
Friherre Anckarswärd sednast föreslagit,
och jag gör det så mycket häldre, som
det öfverensstämmer med den åsigt jag yttrat,
i afseende på Bränvinsbränningsfrågan,
nemligen att inga brådstörtande förändringar
böra vidtagas i författningar, som äro
ingripande i äganderätten och den enskildta
hushållningen, så vida icke mycken skada
skall åstadkommas.
Den 14 October f. w. 185
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm:
Jag instämmer fullkomligt i Friherre
Anckarswärds sednaste framställning, i
synnerhet då man destoheldre kan förvänta,
att Regeringen, under tidrymden intill
nästa Riksdag, skall med all uppmärksamhet
följa allt hvad tillhörer Krut- och Saltpeter-tillverkningen,
som de nu gällande
KrutbruksContracten, under denna tidrymd,
löpa tillända, och den rätta tidpunkten då
inträffar för vidtagande af de ändringar,
hvilka anses behöfliga. Jag får blott tillägga
den upplysning, att åtskilliga förberedande
arbeten för detta ändamål redan blifvit
verkställde.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta att en Deputation
bestående af 8 Ledamöter utom
Ordföranden finge från Ridderskapet och
Adeln afgå, för att å Ståndets vägnar inhemta
underrättelse om Hans Maj:t Konungens
hälsotillstånd.
Bifölls.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade
Grefve Ridderstolpe, Carl, att anföra
ifrågavarande Deputation, hvilken under bemälte
Grefves anförande genast derefter afgick.
Hans Excellence Herr Grefven och
JLandtMarskalken yttrade-, att Ridderskapet
186
Den 14 October f. m.
och Adelil vid flere föregående tillfällen visserligen
tillåtit, det ett mål, som tvenne
särskilte gånger varit lagdt på bordet och
derefter blifvit föredragit, fått än ytterligare
hvila, men vid dylika tillfällen hade ett
sådant uppskof icke blifvit af någon Ledamot
bestridt. Då åter Herr Hjertås anhållan,
att förevarande Punkt i StatsUtskottets
Utlåtande måtte ytterligare hvila, är vorden
af flere Ledamöter bestridd, ansåg Hans
Excellence densamma nn böra till afgörande
företagas.
Herr Hjerta: I sådant fall anhåller jag,
att få förena mig med Friherre Anckarswärd.
Flans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla det af StatsUtskottet
i
ringens upphjelpande, föreslagne anslag af
'jo,ooo R:dr B:co, med tillägg, att detta anslag
beviljades att utgå endast intill nästa
Riksdag.
Ropades Ja.
ingående StatsUtskottets i dess sednare
Utlåtande gjorde anmälan, att i följd af
Stats- och EkonomiUtskottens af Rikets Ständer
bifallne Betänkande* N:o 3o ko mine vid
den definitiva Statsregleringens uppgörandej
det hittills pä gäle HufvudTiteln utgående
anslag till ersättning af jordförluster genom
C anal-anläggnin gar, att med 5ooo Rulr
ä 8:de HufvudTiteln uppföras.
Den i4 Octo ber f. m.
187
Hans Ex cellen ce Herr Grefven och
LancltMarskalkcn yttrade, att StatsUtskottets
berörde anmälan icke syntes erfordra
någon åtgärd; hvaruti Ridderskapet och
Adeln äfven hördes instämma.
Angående StatsUtskottets i dess första
Betänkande gjorde hemställan, att det till
ersättning för jord förlust vid Lyckeby
Qvarnar med z/pp R:clr 3t sk. 3 r:st. under
Anordning utom Stat- upptagne anslag
måtte till g:de HufvudTiteln öfverf öras.
Hvad Utskottet hemställt, blef, uppå derom
af Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Ånyo föredrogs StatsUtskottets under
N:o 251 afgifne, och den jf sistlidne September
förmiddagen på bordet lagde, Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 149 förut meddeldle Betänkande
angående medel lill ombyggnad af
den så kallade Lejonbacken vid Stockholms
Slott.
Herr Rosenc/vist , Fredrik Leonhardj
hade inlemnat följande, som upplästes:
168 Den (4 October f. ta.
De anmärkningar, som inom Ridderskapet
och Adeln af Grefve Gyllenborg och
mig, samt inom BondeStåndet af Riksdagsmannen
Anders Danielsson blifvit anförde,
finner jag på intet sätt hafva blifvit vederlagde
af hvad Utskottet andragit. Jag itererar
således, hvad jag ovederlagt anmärkt,
att de till denna ombyggnad upprättade kostnadsförslag
äro behäftade med samma fel
och oskickligheter, som kostnadsförslagen till
Götha Canalbyggnad; att man vid hvarje
Riksdag förebär missräkningar och misstag,
och vid hvarje Riksdag begär nya bidrag af
folket till denna grusbackes ordnande efter
en bättre smak; att då redan 120,000 R:dr
B:co äro nedgräfde i Lejonbacken, och ändock
fordras ytterligare 80,000 R:dr B:co
dertill, man med skäl kan rysa för Lejonbacken,
då man ser densamma, ulan alt på
minsta sätt kunna upptäcka, hvart de 120,000
R:dr B:co tagit vägen; i följd hvaraf jag bestrider
allt vidare anslag dertill.
Herr Hjertaj Gustaf: Det är visserligen
beklagligt, att Lejonbacken kostat så
mycket, men då den nu väl måste gö'ras
färdig, sedan den en gång blifvit påbörjad,
och utgången af de försök, som blifvit gjorde
för att vinna nedsättning af anslagen i
andra punkter, nogsamt visar omöjligheten,
att kunna tillvägabringa afslag å Utskottets
förevarande Utlåtande, får jag för min del
begära Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till bifall derå.
Den i4 Oclober f. ra. 189
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets under
N:o 202 afgifne, och den 14 sistlidne September
förmiddagen på bordet lagde, Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o i5o förut meddeldte Betänkande
angående RiksStatens g:de HufvudTitel.
Herr Hjerta, Gustaf: Det skulle förmodligen
vara förgäfves, att yrka bibehållandet
af g:de HufvudTitelns anslag vid den
summa, som 1823 års Statsreglering upptager.
Jag skall derföre icke eller försöka
det, utan gerna medgifva, att anslaget må
förökas, på sätt Utskottet tillstyrkt; men
jag anhåller, att få fästa uppmärksamheten
på nödvändigheten deraf, att någon gång för
denna HufvudTitels anslag stadga det vilkor,
att medlen icke få i låneväg utgifvas,
hvaraf följden är invecklade räkenskaper
och penningarnes användande för andra ändamål,
än Ständerne bestämt. Jag tror, att
anslaget ovägerligen bör användas till uppmuntran
för jordbruket, handeln och näringarne,
genom gåfvor, men icke genom lån
och förlag. Ett sådant stadgande blef af
1823 års Statsutskott föreslaget, men två
igo
Den i4 Oc löher f. m.
Ständ stadnade dä emot två, Iivarigcnom
frågan förföll. Jag anhåller, att den nu
åter må upplifvas, och att Ridderskapet och
Adeln, vid beviljandet af det anslag, Utskottet
tillstyrkt, må fästa det vilkor, att
medlen icke få i låneväg utgifvas, utan endast
genom gåfvor, till uppmuntran för
åkerbruket, handeln och näringarne, på sätt
HufvudTitelns rubrik innehåller.
Friherre Cederström, Jacob: Det är
verkligen märkvärdigt, att man kan vilja
förbjuda användandet i låneväg af g:de HufvudTitelns
anslag, enär det är klart, att
man på detta sätt icke allenast kan åstadkomma
den åsyftade fördelen för jordbruket
oell näringarne, utan äfven bereda en
Statstillgång, för att utsträcka understödet i
större scala och åt flera personer. Hade-, i
motsatts mot livad Herr Hjerta nu yrkar,
1809 års Ständer fastställt, att anklaget alltid
skulle användas till räntefri utlåning på
10 år, så skulle Konungen till jordbrukets
och näringarnes uppmuntran nu kunnat disponera
en summa af 1,100,000 R:dr årligen
i stället för 100,000, och jag tror, att
nian då skulle hafva sett vida större verkningar
af detta anslag. Det är likväl icke
min afsigt, att nu yrka motsatsen af Herr
Hjertås påstående, eller att anslaget ovilkorligen
skall i låneväg utgå; jag vill blott
bestrida, att något vilkor dervid fästes, som
skulle kunna hindra Konungen, då han fin
-
Den i4 October f. m.
lier sådant lämpligen tunna ste, att använda
anslaget på ett sätt, som bereder
ötade utvägar, till näringarnes befordran.
Jag tillstyrter derföre bifall å Utlåtandet.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: Jag
är visserligen af den tanta, att lån från
<yde HufvudTiteln bör sparsamt och med
noga urskiljning meddelas. Denna princip
har oct under de sednare åren blifvit följd,
ljviltet tan inhemtas af den förteckning på
HufvudTitelns utlånta medel, som är Utskottens
Utlåtande bilagd. Den upptager
nästan ensamt sådane summor, som för många
år sedan blifvit utlånte och nu successive
inflyta; deremot de lån, hvilka på sednare
tider blifvit meddeldte, äro ganska obetydliga;
men jag tror likväl icke, att ett oviikorligt
förbud mot låns meddelande från denna
HufvudTitel bör stadgas, såsom icke nyttigt;
ty någon gång kan ett lån af desse
medel tillräckligt uppfylla det ändamål,
hvarföre understödet beviljas.
Grefve Ridder stolpej Gärlåterkom med
Ridderskapets och Adelns ofvanomförmälte
Deputation, samt aflemnade, angående Hans
Maj:t Konungens hälsotillstånd, följande
Bulletin:
Den 14 October kl. io förmiddagen. '
H. M. Konungen befann sig hela gårdagen
bättre, och började att med aptit
emottaga någon föda; och som äfven nät
-
'93
Den 14 October f. m.
ten varit lugn, hoppas raan, att krafterne
efter hand skola återkomma.
Herr Tham., Wolrath: Jag påminner
mig ganska väl, att Herr Hjerta vid förra
Riksdagen, likasom nu, yrkade en bestämd
föreskrift, att p:de HufvudTitelns anslag
icke skulle få i låneväg utgifvas. Jag var
då glad, att detta ej gick i verkställighet,
och jag tror ännu, att man hushållar bäst,
om man ställer så till, att man mea samma
summa kan hjelpa tvänne gånger, och
att det således är bättre, om man först lånar
bort, och sedan skänker bort samma
summa, än om man genast bortgaf den.
Om de summor, som blifvit utlånte, istället
varit bortskänkte, hade man uu haft
vida mindre tillgång. Jag tillstyrker derföre
bifall till Utlåtandet, utan det föreslagne
vilkoret.
Herr Hjerta: Jag har med det villkor
jag föreslagit haft tvänne syftemål; förstått
ändamålet med anslaget måtte uppfjdlas,
nemligen att det användes till en verklig
uppmuntran för jordbruket, handeln och
näringarne; ty om medlen få utgifvas i låneväg,
skall Regeringen alltid öfverhopas
med låneansökningar, icke på grund af nya
uppfinningar och deraf följande större för
-
C. E. von Weidel.
Joli. J. Ekström.
E. af Edholm.
Carl Thelning.
de
-
Den i4 October f. m.
delar för det allmänna, utan endast på grund
af sökandernes behof att låna. Men om
grunden för medlens utgifvände vore bestämd
, skulle Regeringen vara befriad ifrån
dessa ansökningar, och endast gåfvor komma
i fråga för uppfinningar, som verkade
till jorbrukels, handelns eller näringärnes
förkofran; och detta är det egentliga ändamålet
med denna HufvudTitel. För det andra
har jag åsyftat en lättare redovisning,
på det man må veta, huru tillgångarna kunna
beräknas; Vi hafva nu erhållit eit förteckning
på en mängd lån, som dels äro
förfallne, dels icke; och ett så inVeckladt
förhållande kan jag ej anse tillhöra Statsregleringen,
som endast bör upptaga Statens
årliga utgifter, men icke lånemedel.
Jag har ej eller sett sådane upptagne i
något lands budget. Behöfvas lån, kunna
de erhållas i Banken, men att å Stat uppföra
ett anslag, för att öfverhopa Styrelsen
med lånansökningar för företag, som icke
medföra någon större nytta för det allmänna,
kan jag ej finna vara tjenligt för något
ändamål; Jag får dessutom erinra, att hela
denna HufvudTitel endast utgör en afskild
gren af extra medlen, ty blott derföre,
att man icke ansett sig hafva råd att
bevilja ett så stort anslag under extra medlen,
som äro underkastade en godtyckligare
behandling, har man under särskild titel
Uppfört de extra medel, som voro ämnade
45 H,
Dpo 14 Octolier f. m.
lill uppmuntran för jordbruket, handeln och
näringarne. Men ändamålet med desse extra
medel, liksom andra, missbrukas, i händelse
de användas till lån och icke till gåfvor.
Jag vågar derföre iterera min begäran
0111 proposition, .att den af Utskottet
föreslagne summa må beviljas mot villkor,
att medlen icke i låneväg utgå.
Friherre Cederström: Det må vara Herr
Hjerta förbehållit, att tro, det flere ansökningar
skola inkomma om lån, än att få
samma medel sig anslagne utan återbetalning.
För min del skulle jag tro, att flere
hurde inkomma, då man slipper betala, än
ilå återbetalning och presterande af säkerhet
äro föreskrifnc, dock alltid under det
villkor, alt medlen skola användas till föremål
af den natur, som i titeln är upptagen.
Om afsigten skulle vara, att hindra
Konungen att bereda ökade tillgångar till
sin disposition, för näringarnes uppmuntran
och understöd, då är det af Herr Hjerta
föreslagne villkor consequent. Då kunna dessa
medel ej öfverstiga det årliga anslaget.
Om deremot Konungen utlemnar penningarne
på 10 år, så faller det af sig sjelf, att
Konungen det it:te året har 200,000 R:dr
att disponera 0. s. v. 100,000 R:dr mera för
hvarje år. Jag påstår derföre icke, att alltid
en sådan disposition bör användas. Det
kan finnas tillfällen, då en gåfva kan vara
behöflig. Men få måste de tillfällen vara,
Den 14 October f. ni.
då en näringsidkare ej kan vara belåten
nied lån utan ränta. Det må bero på framtida
pröfning af Styrelsen, huru dermed
sig förhålla bör. Rikets Ständer hafva förr
haft denna fråga i öfvervägande, och gifvit
deras tillstyrkande, att sådane medel skulle
kunna användas till myhrodlingar. Om jag
ej orätt minnes, var frågan om en myhr*
odling i Skaraborgs Län. Jag tillstyrker
bifall till Utskottets framställning.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef StatsUtskottets förevarande
Utlåtande af Ridderskapet och Adelli bifallit.
Herr Hjerta: Jag har icke vägrat bifall
till den föreslagne summan, men endast
anhållit, att Ridderskapet och Adeln måtte
dervid fästa det vilkor, att den icke må
användas till lån, hvarå jag får utbedja mig
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg, att det af Herr Hjerta
ifrågaställde villkor borde tilläggas Ridderskapets
och Adelns nyss fattade beslut.
Ropades Nej.
Företogs till pröfning StatsUtskottets ej
mindre den 18 sistlidne April under N:o
45 H. i3*
Den i4 Octobei’ f. m.
151 afgifne, och den 7 derpå följde Maji e.
m. på bordet lagde, Betänkande, angående
regleringen af anslagen under RiksStatens
Tionde HufvudTitel; än ock under N:o 253
meddeldte, och den 14 sistlidne September
f. m. på bordet lagde, Utlåtande öfver de
vid berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Hvarvid discussion ägde rum endast i
afseende å nedannämnde Punkter.
Angående Första Punkten i Utskottets
senare Utlåtande om B åk- och Lots-Inrätt7lingen.
Grefve Cronstedt, Claes: Ehuru jag gjorde
anmärkning vid Utskottets första Betänkande,
och trodde, att Danska Fyringsmedlen
borde tillhöra detta anslag, har Utskottet
likväl ej fästat afseende derpå. Jag får
dock upplysningsvis meddela, att BorgareStåndet
förklarat att, då dessa Danska Fyringsmedel
stå såsom inkomst, en motsvarande
summa borde å io:de HufvudTiteln
uppföras, eller en motsvarande tillökning
derå ske, emedan Ståndet funnit dem äfven
innefatta en Lots- och Båkafgift. Det
beror på Ridderskapet och Adeln, om Ståndet
finner lämpligt, att äfven här vidtaga
enahanda beslut.
Herr Hjerta, Gustaf: Då Ridderskapet
och Adeln vid denna Riksdag går att besluta
om io.‘de HufvudTiteln, ber jag få fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på det besynnerliga förhållande, att se
-
Den >4 October f. tn. 197
dan sista Riskdag en väsendtlig förändring
deruti skett, hvarigenom från materiellen
blifvit öfverflyttad en icke obetydlig summa
till personelen. Genom det oformliga
af dylika mellan Riksdagarne vidtagne förändringar
komma alla de anslag Rikets Ständer
bevilja för materiellen och förråden, att
användas allt mer och mer för det personella,
hvilket uppföres på Stat, och sålunda
bringar oss till än större anslag. Man
vill ej förändra det gamla, utan bygga upp
nya byggnader på de gamla ruttna grunderna.
Om Ridderskapet och Adeln inlåter sig
i speciel granskning af denna Titel, samtycker
Ridderskapet och Adeln till alla de
förändringar, som blifvit gjorde. Om åter
Ridderskapet och Adeln skulle behaga förklara
sig icke kunna vid denna Riksdag ingå
i någon detail-pröfning, utan vilja lemna
samma summa, som år i8a3, till Konungens
disposition intill nästa Riksdag, med
begäran, att då få emottaga en nådig proposition
, huru Konungen ansett nyttigt bestämma
det materiella och personella; finge
saken en riktig form; Rikets Ständer
bade ej genom deras tystnad gillat de förändringar,
som skett mellan Riksdagarne
utan att de blifvit hörde; och vi skulle derigenom
komma i tillfälle atj pröfva en plan
för anslaget. Jag anhåller derföre, att vi
nu må slippa detail-pröfningen af denna
Titel, och att vi endast må anslå hvad som
anslogs 1823, utan förhöjning, samt att Ko
-
198 Den i4 October f. m.
nungen och Styrelsen sedermera må få medla
emellan de materiella och de vanligen mera
trängande personella behqfven.
Friherre aj JVordirij Carl Johan: Herr
Hjerta har utgått från den synpunkt, att
vid den reglering, som ägt rum med Flottan,
medel skola hafva blifvit dragne från
det materiella lill det personella. Jag bestrider
denna synpunkt. Den är ej grundad;
ocb jag skall framställa skälen, hvarföre
jag anser den vara grundlös. Då Konungen
år 1824 uppgjorde fördelningen emellan
det materiella för Flottans behof, och
det personella, grundade Konungen sina beslut
derpå, att icke något skulle dragas från
det materiella. StatsUtskottet har trott sig
finna, alt förhållandet icke varit sådant, men
det härleder sig deraf, att StatsUtskottet ansett,
att till det materiella hörer beklädnad
af trupperne. Jag medgifver, att beklädnad
visserligen hörer till det materiella, så länge
den finnes i förråden, men i samma
stund den utgifves till beklädande af trupperne,
är den lika personel som aflöningen.
Uppgör man saken så, skall man finna, att
omkring i4oo R:dr mera blifvit anslagne för
det materiella än förut, och att då regleringen
blifvit fullbordad, en besparing för densamma
uppkommer af omkring 38,000 R:dr.
Denna calcul har jag framställt vid återremissen,
och StatsUtskottet har ej kunnat
bestrida riktigheten deraf. Således blir hela
frågan, om man skall hänföra en bekläd
-
Den 14 Oetober f. m.
*99
liad, sorn är utdelad, till det personella.
Jag tror att, lika 'sorn bröd och aflöning,
bör den äfven dit hänföras. När man gör
upp en reglering, och vill se, att den gar
ihop, börjar man med ett sammandrag öfver
hvad kostnaderne förut varit, och hvad
det nya skall kosta; så har äfven vid nu
ifrågavarande Reglering skett, och då visar
sig genast en besparing af i3ooä i/jooRidr,
och sedan en mycket betydligare. Enär den
grund, hvarifrån Herr Hjerta utgått, ej är
beståndande, måste ock hans yttrande om
det oformliga förfalla. Att nU ej ingå i någon
granskning af Titeln, på den grund, att
Rikets Ständer icke i detail pröfvat förslagen,
anser jag ej vara riktigt, enär för denna,
likasom för den Tredje och de öfriga Titlarne,
Konungen bifogat vid sin Proposition
ej mindre sådane Bilagor, som upptaga alla
frågor, hvilka på den Tionde förekomma,
än ock staterne för den nya regleringen.
StatsUtskoltet har således pröfvat regleringen,
och hemställt, att Rikets Ständer måtte
bifalla den. Jag vet ej, hvilken annan framställning
talaren önskar. Vill han åter ingå
derpå, att den summa StatsUtskottet ansett
såsom den rätta för de följande 5 åren,
nemligen 1,202,517 R:dr 7 sk. 4 r:st., med
tilläggning af 10,000 R:dr för Flottans Exercice,
må i en rund summa bestämmas till
1,212,000 R:dr, skall jag ej sälta mig emot,
att Ridderskapet och Adeln bifaller den, utan
alt ingå i någon dotail-beräkning.
200
Den i4 October f. in,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om icke, enär
Tionde HufvudTiteln innefattade flere särskilta
punkter, Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att hvarje punkt linge särskilt
för sig pröfvas och afgöras.
Bifölls.
Herr Hjerta: Jag anmälte mig endast
för att åberopa StatsUtskottets första Betänkande,
som innehåller: att en ny Reglering
(ij Flottans AjlöningsStater blifvit verkställd,
hvarigenom väl ä AJlöningsanslaget
uppkommer en blifvande besparing af a33y
R:dr 44 sk- 3 r:st., men hvilken besparing,
sä väl som ett tillskott från HufvudTitelns
anslag för Försvarsverket i allmänhet af
omkring 3o,ooo R:dr årligen, tills vidare erfordras
till underhållande af en genom denna
reglering uppkommen IndragningsStat.
Jag trodde mig således se, att 3a,ooo R:dr
blifvit dragne från materiellen, för att tillvägabringa
förändringar, som skedde straxt
efter sista Riksdagen. Jag vill ej mycket
orda derom. Det hörer till dessa besynnerliga
förhållanden, hvilka uppstå vissa tir
der, och som sedan annorlunda bedömmas.
Jag får dock yttra, att jag anser olagligt
och oformligt, att ändra de personella staterne
så, att man drar in det materiella för
att hjelpa sig; emedan vår Grundlag uttrycker,
att de stater Rikets Ständer bestämt,
skola bestå intill nästa Riksdag. Jag har
Den 14 O c tobe r f. ra.
201
derföre sagt, att inga förslag hafva till Plitets
Ständer inkommit. De äro väl införde
under sina rubriker, men grundade på den
oriktighet, att ett nytt skick blifvit uppgjordt
för io:de HufvudTiteln, hvilket ej är
vordet för Rikets Ständer framstäldt. Då
Ridderskapet och Adeln nu beslutit ingå i
detaljerne, upphör möjligheten, att göra denna
mening gällande; jag skall dock ej begära
votering, men till protocollet anhålla,
att min reservation må blifva upptagen, emedan
jag fruktår, att nästa Riksdag, då det
blir fråga om 3:dje HufvudTiteln samt dess
jnateriel och personel, ett dylikt förhållande
kan uppstå, hvilket vore rätt illa.
Friherre af Nordin: Sedan Ridderskapet
och Adeln beslutit, att denna HufvudTitel
skall punktevis behandlas, anhåller jag
få yttra några ord i anledning af hvad Herr
Hjerta anfört. Han har sagt, att han anser
den åtgärd olaglig, som af Konungen blifvit
vidtagen. Jag får lika bestämdt förklara,
att jag anser den laglig. Jag tror föröfrigt,
att en fråga derom, huruvida olaglighet
blifvit begången, icke hörer till detta
rum. För att med ziffran utvisa riktigheten
af hvad jag anfört, skall jag endast yttra
några få ord. i823 års stater uppgingo
till 4.93>4i4 R:dr 3a sk. 3 r:st. I denna
summa var ej inbegripen beklädnaden
för VolontaireCompagnierne, uppgående till
f8,oqo JRdr, samt Coopverdiekarlars under
-
202
Den. 14 Oc.tober f. m.
håll, uppgående till 14,000 R:dr, eller en
summa af 32,000 R:dr. Då denna lägges
lill den förra, blir hufvudsumman 524,414
R:dr 3a sk. 3 r:st. 1824 års interims-stat
utgjorde 44^,47^ R:dr 36 sk., och indragnings-staten
77,440 R:dr, eller tillsammans
522,916 R:dr 36 sk. När denna drages ifrån
den förra hufvudsummans tillgång, uppstår
en behållning af i4<)7 R'dr 44 3 r:st.
Härigenom tror jag, att det är tydeligen visadt,
att ej något blifvit dragit ifrån det
materiella, så framt man medgifver frågan
om beklädnaden.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd proposition,
blef första punkten om Båk- och
Lotslnrättningen af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Angående Andra punkten i Utskottets
senare Utlåtande om kostnaderna vid öjnin-.
gar jor Flottans bemanning.
Friherre af Nordin: Utskottet har föreslagit
15,ooo R:dr för dessa öfningar. Konungen
har begärt 25,000 R:dr. Jag hemställer
till hvar och en, som känner, och
har någon bekantskap med kostnaderna vid
en sjöexpedition, huru det är möjligt, att
på ändamålsenligt sätt ordna utgifterne med
15,ooo l\:dr. Det måtte vara vigtigt, att,
då man anslår 1,200,000 R:dr till sjöförsvaret,
detta måtte kunna uppfylla sitt ändamål,
men det betviflar jag att det kan, 0111
Den i4 Octo ber f. m. 2o3
det ej får öfning. Man säger att en del af
befälet och manskapet kan vinna den på
Coopvardiefart; men jag hemställer, om det
kan vara tillräckligt; om det kan gifva erforderlig
öfning i manövern på en större
flotta, och i Artilleriets användande oin
skeppsbord. Är det väl riktigt handladt att,
då Riket kostar så betydligt på sjöförsvaret,
dock så ställa till, att sjöförsvaret i nödens
stund icke eger erforderlig skicklighet; och
att, då man för Armeen påkostar för öfningar
200,000 R:dr om året och derutöfver,
man ej vill anslå för Flottans öfning mera
än i5,ooq R:dr? Jag anhåller på dessa grunder
att, med afslag å den summa Utskottet
föreslagit, Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa proposition å a5,ooo
R:dr för Flottans vapenöfningar, på sätt Konungen
begärt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln biföll Utskottets tillstyrkande, att
till kostnaderne vid öfningar för Flottans
bemanning må beviljas en summa af i5,ooo
R:dr.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
att till kostnaderne vid öfningar för Flot*.
tans bemanning måtte beviljas den af Kongl.
Majit i Dess Nådiga Proposition äskade anslagssumma
af 25,ooo Ridr.
JBifölls.
2o4 Den 14 O c to lier f. ro.
Angående Tredje Punkten i Utskottets
senare Utlåtande om Ekevirke lill Flottans
materiel.
Herr Nordenfalk, Johan: Den nu föredragna
punkten af Utskottets Utlåtande innefattar
ett ämne, som både inom och utom
RiksStånden utgjort föremål för förundran
och klander; och, ehuru det ej leder till
något resultat, anser jag mig likväl berättigad
och pligtig alt upplysa förhållandet.
Man har funnit besynnerligt, att Regeringen,
innan skulden blifvit betald, afslutat
anie nya contracter om Ekvirke, och man
har ansett oriktigt, att en sådan skuldsättning
ägt rum. Jag får förklara, att man ej
tagit kännedom om förhållandet, ty någon
skuldsättning har ej ägt rum. På anhållan
af t vänne individer bär Styrelsen antagit
anbud i afseende å Ekevirke, utan förbindelse
att emottaga något visst qvantum hvarje
år, och utan alt betala något visst hvart år,
samt under förbehåll att ej betala, förr än
man för godt finner. Dessa vilkor äro sådana,
att man med skäl kan förundra sig,
att individen deruti kan finna fördel, men
det må ligga hos honom att bedöma. Man
har anmärkt, att, då fördelen är så mycket
på köparens sida, man skulle få mindre
dugligt virke. Att ett sådant underslef kan
ske, hellöf ver man ej frukta, emedan d ‘t
förekommes af vederbörande Embetsman
sorn mottagningen och besigtningen åligger;
Den 14 October f. ro. ao5
Grefve Cronstedt: Fullkomligen instämmande
i Hvad Herr Nordenfalk yttrat, vill
jag blott fästa uppmärksamheten derpå, att
hvad i Utskottets Utlåtande finnes anfördt
derom, att contractet skulle vara calculeradt
på lefverans af sämre virke, icke är Utskottets
tanka, utan blott de Herrars, som
gjort anmärkning. Således är det ej värdt
att besvara den saken. Men hvad angår att
inventering skulle ske, får jag fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
att jag anser det vara en åtgärd, som är
tvärt emot hvad som förut omtalats, eller,
att Rikets Ständer ej borde blanda sig i detalj-saker.
Att vederbörande redogörares
skyldigheter iakttagas, är klart, ty det finnes
både Kronans ombud och Rikets Ständers
ombud, som kunna göra åtal. En inventering
skall ock medföra kostnad. Den
sker aldrig oftare, än när redogöraren misstänkes,
eller dör. Man skulle tro, att en
sådan inventering är lätt, men så är det icke
med ekevirke. Dertill åtgår många dagsverken,
utom tiden. Detta beror väl i alla
fall på Konungen, men jag skulle tro, att
vi icke böra vidtaga denna åtgärd, då vi
förut hört åberopas, att Rikets Ständer icke
böra blanda sig i administrativa ärender.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln biföll hvad StatsUtskottet i denna
punkt föreslagit.
Ropades Ja och Nej.
2oG Den i4 October f. m.
Hvarefter Hans Excellence hemställde*
om Ridderskapet och Adeln gillade berörde
punkt, med undantag af Utskottets hemställan
att Rikets Ständer borde bos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla det inventering
i Flottans Ekevirkes-förråder må anbefallas,
och behörig controll öfver vederbörandes
redovisningsskyldighet dervid iakttagas;
hvilken hemställan torde af Ridderskapet
och Adeln afslås.
Ropades Ja.
Angående Utskottets i dess senare Utlåtande
meddeldte svar å RiksdagsFullmägtigen
Casper Wikmans, samt Grefve Claes
Grönstedts och Friherre C. J. af Nordins
gjorde anmärkningar.
Friherre af Nordin: Den fråga om disposition
af besparingarne å HufvudTitlarne,
som nu utgör öfverläggningsämnet, har redan,
då Tredje HufvudTiteln discuterades,
förevarit, och genom anföranden å ömse sidor
blifvit så utredd, alt jag förmodar det
något vidare icke behöfver tilläggas. För
min del fortfar jag att hysa den af mig förut
yttrade öfvertygelse, alt våra constitutionela
rättigheter inskränkas genom det af Utskottet
framställde förslag, hvarå jag alltså anhåller
om proposition till afslag.
Herr Nordenfalk: Ehuru i alla delar
instämmande med Friherre af Nordin, torde
det dock tillåtas mig att till ytterligare
befästande af den utaf honom framställda
Den 14 O c t o b e r f. m. 207
satts få åberopa 1810 års Riksdagsbeslut,
som först afhandlar denna fråga, efter inträdandet
af vårt nya Statsskick, och som,
sedermera oförändradt, innefattar ett fullkomligt
medgifvande åt Regeringen, att fritt
och obehindradt inom Titeln disponera anslagen,
och således äfven de tillfälliga besparingar.
Då man nu härmed jemnförer
andan af stadgandet i 3o §. Riksdagsordningen,
torde man deraf finna, att meningen
varit, att tillerkänna Kongl. Majit en
obehindrad dispositionsrätt öfver IlufvndTitlarnes
besparingar; och det är på dessa
ytterligare skäl jag, med åberopande tillika
af de grunder Friherre af Nordin anfört,
yrkar proposition till afslag å ifrågavarande
punkt.
Herr Hjerta: Jag är af enahanda tanka
med deip, som yrkat, att Kongl. Majltsrätt
till disposition af de på IIufvudTitlarne uppkomne
besparingar ieke kan bestridas. Jag
var sjelf vid 1823 års Rikdag en bland dem,
som ifrigast yrkade, att Ständerne ej skulle
vidtaga några anordningar å besparingarne,
och har äfven under detta Riksmöte bestridt
anvisandet af medel till extra utgifter på
desamma; men vid denna fråga måste jag
dock fästa uppmärksamheten på 64 §• RegeringsFormen,
som stadgar: ”Så väl Rikets
”ordinarie Statsmedel och inkomster, som
”hvad på sätt omförmäldt är under namn af
”extra ordinarie utlagor eller Bevillningar
?.oÖ Den 14 Octo ber f. ni.
”till Statsverket af Rikets Ständer anslås,
”vare under Konungens disposition, att till
”de af Rikets Ständer pröfvade behof och
”efter den upprättade Staten anordnasDå
Rikets Ständer nu skiljt emellan anslaget till
materiel och personal, så hafva de ju ock
pröfvat behofven, och till hvardera af de
serskilta föremålen anvisat en viss del af
Statsanslaget. Om nu dessa anslag så förblandas,
att af hvad som tillkommer materielen
besparingar göras, hvilka tillfalla personalen,
och materielen naturligtvis derigenom
förfaller, finnér jag, att emot 64 §*
någon sådan åtgärd, som StatsUtskotlet föreslagit,
icke bör vidtagas, hällst ordställningen
i Utskottets förslag är felagtig. Jag
yrkar alltså afslag derå, men reserverar ConslitutionsUtskottcts
rätt, att, på grund af
den följande 65 §. i RegeringsFormen emot
Konungens Rådgifvare väcka den ansvarslalan,
hvartill fog kan förefinnas.
Grefve Cronstedt: Det mätte vara en
fix idé af Herr Hjerta, att anslaget till materielen
blifvit användt till personalen, ty
Friherre af Nordin har visat, att något användande
till främmande ändamål af anslaget
till Flottans materiel icke ägt rum; och
jag skulle lätteligen ytterligare kunna ådagalägga,
att Flottans personal på intet sätt
blifvit gynnad på bekostnad af Flottans materiel,
samt att Herr Hjertås motsatta öfver
-
Den i4 October f. m. 209
vertygelse derom kommer af bristande kännedom
om hvad som förstås med Flottans
materielstat, enär derå äro t. ex. 70,000 R:dr
uppförda till aflöning af TimmermansStaten.
Jag yrkar afslag å Utskottets hemställan i
denna punkt.
Friherre Cederström> Jacob: Det är visserligen
icke min afsigt att upptaga tiden
med yrkande af afslag å Utskottets tillstyrkande
i denna punkt, enär till och med
Herr Hjerta sådant äskat; utan liar jag uppträd
t endast för att yttra mig i anledning
af den sistnämnde värde Ledamotens reservation
af ConstitutionsUtskottets rätt till anmärkning
emot Konungens Rådgifvare för felaktighet
i denna fråga. I händelse arne serskilta
Hufvudtitlar funnos, en för Flottans
personal och en för dess materiel, vore det
rätt, att besparingar å den ena titeln icke
utan StatsRådets ansvarighet kunde användas
till den andra titelns behof; men om
Kongl. Majrt blott skulle äga att följa en af
Rikets Ständer uppgjord Stat, hlefve dess befattning
med Statsverket inskränkt till en
blott Kamrerare-åtgärd, hvilket likväl rakt
strider emot Grundlagens stadgande i 4 §•
RegeringsFormen. Detta har jag velat anföra,
på det den gjorde reservationen icke
måtte finnas obesvarad i protocollet.
Friherre Palmstjernaj Carl Otto: Då
den strid, som Herr Hjerta nu uppväckt,
45 H. 14
j 210 Den i4 October f. m.
icke i denna frågas närvarande behandling
kan medföra något resultat, inskränker jag
mig till att anhålla om proposition i ämnet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln biföll Utskottets i förevarande
punkt gjorde hemställan, om vidtagande af
det stadgande att under de Titlar, som röra
FörsvarsVerket, besparingar, som uppstått
å anslagen till de materiela behofven , ej finge
användas till reglering eller förbättring
af löner, samt att uppkomne lönebesparingar
borde i första rummet användas till betäckande
af de brister, som möjligen under
samma tid kunnat uppstå å de till fyllande
af materiella behofven beviljade anslag.
Ropades Nej.
Hvarefter Utskottets berörde hemställan
blef, uppå gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln afslagen.
Angående Femte Punkten i Utskottets senare
Utlåtande om Inskränkningar och Besparingar
i utgifterna för Sjöförsvaret.
Friherre af Nordin: Då Utskottet utgått
fran den grundsats, att anslagen för
Flottan äro otillräckliga, förefaller det mig
mera än besynnerligt, att Utskottet stannar
i det resultat att tillstyrka, det Rikets Ständer
måtte göra underdånig framställning om.
deras öfvertygelse, att Kongl. Maj:t torde böra
vara i Nåder betänkt på inskränkningar i
Den i4 October f. m. 211
utgifterne för Sjöförsvaret. Om Kongl. Maj:t
begärt mera ari Utskottet ansett sig böra
tillstyrka, skulle premissen och tillstyrkandet
stått i förhållande till hvartannat, men
nu innebär den gjorde framställningen rent
af en contradiction, och jag hoppas och anhåller
alltså, att hela denna punkt mätte få
förfalla, såsom, till det minsta sagdt, öfverflödig.
Friherre Cederström: Jag instämmer så
mycket mera med Friherre af Nordin, som,
i händelse af bifall till Utskottets tillstyrkande,
man ändock icke viste, huru beskaffad
den expedition borde vara, som skulle
afgå, emedan Utskottet derföre icke uppgifvit
den ringaste form; och hela skrifvelsen
torde vara så mycket öfverflödigare, sorn.
det icke torde vara lämpligt, att till Kongl.
Maj:t framföra StatsUtskottets suppositioner
eller aningar.
Herr Hjerta: Jag medger, att denna
punkt är så ofullständigt redigerad, att den
icke kan bifallas, och jag förenar mig alltså
med dem, hvilka önska afslag derå; men
jag finnér icke destomindre, att Ständerna
ganska väl kunnat till Kongl. Maj:t frambära
en viss opinion rörande hushållningen
med Statsmedlen på denna HufvudTitel,
derest Utskottet icke så oformligt redigerat
sitt tillstyrkande, att det börjat med att för45
H. i4*
212
Den 14 Octo ber f. m.
klara medlen otillräckliga, och sedan hemställt
om ytterligare inskränkningar. Jag förenar
mig alltså äfven i anhållan om proposition
till afslag å denna punkt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln biföll Utskottets i denna punkt
framställde yttrande, att Kongl. Maj:t torde i
nåder vara betänkt på sådane inskränkningar
och besparingar i utgifterne för Sjöförsvaret,
som, med iakttaget beredande af Rikets
säkerhet, öfverensstämde med nationens
förmåga att utgifterne åstadkomma, i hvilket
afseende Utskottet tillstyrkt, att Rikets Ständer
borde hos Kongl. Maj:t göra underdånig
framställning.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln afslog Utskottets
berörde tillstyrkande.
Ropades Ja.
Höglollige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 14 October e. m.
2l3
Onsdagen den 14 October 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Upplästes till justering Ridderskapets och
Adelns ProtocollsUtdrag förden 13 dennes,
af innehåll, att Ridderskapet och Adeln funnit
godt inbjuda de öfrige RiksStånden att
instämma i Ridderskapets och Adelns, i afseende
å 25 punkten af StatsUtskottets Utlåtande
N:o 23g, fattade beslut, angående anslaget
till försvarsverkets materiel.
I sammanhang hvarmed å nyo föredrogs
Herr Hjertås, Gustaf den i3 dennes mot
Ridderskapets och Adelns berörde beslut afgifne,
och samma dag på bordet lagde, reservation.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm,
Carl Axel, anförde skrifteligen:
Ridderskapet och Adeln har under gårdagens
Plenum tagit kännedom af den reservation
Herr Hjerta begärde måtte få åtfölja
den inbjudning, hvilken samma afton
blifvit beslutad att afgå till våra Medständer,
rörande det äskade anslaget af 70,000 R:dr
till årliga materiellens underhållande.
Jag börjar med att förklara, att jag ingalunda
strider för sjelfva inbjudningens nödvändighet
eller afsedda nytta. Jag tror, att
de särskilta olikheter, hvilka förekomma emellan
resp. Ståndens beslut så i detta, som
flere andra hänseenden, äga en annan constitutionel
väg, på hvilken de kunna jern
-
2(4 Den 14 Octo ber e. m.
nas; nog af att denna inbjudning blifvit af
Ridderskapet och Adeln beslutad; mig tillhör
endast att vörda dess beslut; men jag
liar funnit så många betänkliga uttryck, —
uttryck stridande både mot Regeringen och
Representationen; uttryck, hvilka sakna all
grund till deras användande vid detta tillfälle,
att jag anser min pligt vara, att härå
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Vid en närmare granskning af Herr
Hjertås reservation, skulle Ridderskapet och
Adeln snart igenkänna denna ihärdiga vana
af allmänna, alltid obevisade och ogrundade
klagomål, hvaraf Ridderskapet och Adeln
redan haft så flerfaldiga prof, och med hvilka
Herr Hjerta sökt misstyda afsigten af
Kongl. Maj:ts propositioner, hvilka hafva sitt
ursprung uti Regeringens pligt, att inför
folket öppet framställa Rikets behofver, och
sörja för bevarandet af dess sjelfständighet.
Herr Hjerta talar om den Statsluxe, som
behagar magterij förbländar okunnighetens
och beviljas af tjenstfärdigheten. I dessa
få penndrag, hvilken sammandragen tafla
framställes icke öfver så väl Regeringen som
Representationen inför Svenska Folket.
Regeringen, som älskar en onödig Statsluxe,
för att förtrycka folket! Och Representationen,
som beviljat anslagen, inbegripen
dels under rubriken af den förbländade
okunnigheten, dels under den lika litet hedrande
benämningen af tjenstfärdigq verk
-
Den 14 October e. m.
2l5
tyg härtill. Jag afhåller mig ifrån allt svaromål
å anföranden så ovärdige dem, emot
hvilka de rigtas, och vädjar trygg till Rikets
Ständers eget bedömande och egna känslor.
Herr Hjerta har anklagat Regering och Representation
att hafva föga gjort för folkets
bildning, trefnad och frihet. Åter en vigtig
anklagelse; men, mine Herrar, behöfver
jag väl här påminna Eder om alla de bidrag
Regeringen framställt och Representationen
bifallit, till folk-upplysningens förbättrande,
eller behöfver jag ingå i bevisning,
att Regeringens enda sätt, att under
ett fredligt samhällsskick vårda friheten, utgöres
af dess aldrig hvilande omsorger för
lagarnes bestånd och efterlefnad? Hvad är
det då Herr Hjerta saknar för folkets frihet,
sorn varit beroende af Regeringens eller
Representationens omsorger; må han förkunna
oss det.
Vidare talar Herr Hjerta om de under
i4 år förskingrade förråder. Detta ord förskin
g rädt är af en oegentlighet, som icke
borde undfalla en så van talare; ett ord,
som på intet sätt kan rättfärdigas.
Förskingradt betyder uti vanligt språkbruk
att genom illvilja, oredlighet eller misshushållning
förstöra det anförtrodda godset.
Herr Hjerta har likväl under samma i4 ålagt
kännedom om rätta förhållandet, och
kan ej vara i okunnighet om enda orsaken
till förrådernes iråkade vanmagt. Herr Hjerta
ai6 Den 14 October e. m.
liar nemi. blifvit, likasom Rikets samtlige
Ständer, upplyst både vid 1823 års och innevarande
Riksmöte, att förrådens uttömmande
härrörde af de allt sedan dessa år
otillräckliga anslagen till deras vidmagthållande.
Herr Hjerta har ej eller mägtat jäfva
de anföranden, som blifvit dels af Regeringens
Ledamöter, dels af KrigsCollegii Embetsman
inom detta Hus uti hans egen närvaro
framlagde; men, detta oaktadt, framträder
Herr Hjerta inför Rikets Ständer och
inför Svenska folket med denna sanningslösa
anklagelse. Är det hans enda mening
att framkasta den, obekymrad om dess värde,
och om dess följder? Må han då än vidare
lugnas, ty hvarken Regeringen eller
KrigsCollegii Embetsman skola finna sig sårade
af Herr Hjertås anfall. De känna, att
Riksdagsmannarättigheterne lemna skygd äfven
åt den enskilta oviljan.
Herr Hjerta återkommer längre fram
med den redan oftare använda tactiken, att
beskylla Regeringen för planlöshet och brist
af system; han saknar allt sådant uti Konungens
Nådiga propositioner. Jag åter svarar,
att sjelfva den nu omtalade Konungens
Nådiga framställning utgjort, så väl i hvad
rörer materiel som personel, ett fullkomligt
system för försvarets ordnande, ehuru denna
Nådiga proposition ej blifvit i sin helhet
antagen eller uppfattad; och jag betviflar,
alt Herr Hjerta förmår dertill lemna
något ytterligare bidrag, hvarom också all
Den 14 October e. m. 217
framställning ifrån den värde talaren fullkomligen
saknats.
Herr Hjerta, hvilken synes hufvudsakligen
uppträda som det i hans tanka förtryckta
folkets försvarare, omtalar vidare de ökade
bevillningar, hvilka ytterligare skola utarma
folket, till följd af de anslag Rikets
Ständers tjenstfcirdighet beviljat. Mine Herrar!
så vida Herr Hjertås afsigt varit att anklaga
den beskattningsprincip, som livälfver
största tyngden af beskattningen på jordbrukaren
eller jordägaren, så skulle jag må
hända icke bestrida denna dess mening, men
så mycket mera bestrider jag dess användande
vid detta tillfälle; det är icke en Regeringens
omsorg att afväga skatternes fördelning.
Den tillhörer folkrepresentationen, och
det är Rikets Ständer förbehållit, att sig
sjelfva beskatta. Det möjligen felaktiga uti
sjelfva beskattningen kan sålunda aldrig läggas
Regeringen till last. Det kan lika litet
läggas Regeringen till last, att hafva affordrat
ökade bevillningar, då tvärtom, och
Herr Hjerta kan ej vara okunnig derom, allmänna
bevillningen blifvit sedan år 1810
minskad med 33o,ooo R:dr årligen, förutan
den nedsatta saltpetergärden (och hvad
som torde äga anspråk på än mera tacksamhet),
samt den tryckande utrikes skulden,
hvilken afbetalts utan att folkets skatter
derigenom blifvit ökade, och förutan det
att tvenne lika nyttiga som ärorika krig blifvit
förda, utan att Riket deraf behöft skuld
-
ai8 Den 4 October e. m.
sättas. Må det förlutas mig af Herr Hjerta,
att återkomma med desse, i hans ögon måhända
redan föråldrade, välgerningar, för
hvilka Svenska folket har att tacka samme
ädle Konung, hvars regering nu framställs
så begifven på ökade skattebidrag, så misshushållande
dermed, och så planlös uti ledningen
af folkets angelägenheter. Herr Hjerta
har sjelf återfört sina anklagelser ända
till i4 år tillhaka; må han då finna billigt,
att försvaret följer enahanda chronologie.
Visserligen synes Herr Hjerta befara,
att de anslag, hvilka af Rikets Ständers tjenstfärdigliet
(ett ord, som hvarje rättsinnig
Svensk man skall utbyta till fosterlandskänsla)
blifvit beviljade, nödvändigt måste medföra
en ökad beskattning, som folket icke
skulle magta bära; men må Herr Hjerta tillåta
mig förklara, att, enligt min och deras
åsigter, hvilka beviljat dessa anslag, de kunna
och böra fyllas, utan att skatterna behöfva
ökas, enligt hvad som blifvit inom
Riddarhuset redan af flere talare anfördt.
Herr Hjerta sjelf har ifrat för ett högst betydligt
anslag till Canalbyggnaden, att uttagas
af Svenska folkets tillgångar — äfven
jag ifra»' för detta arbetes fortgång, men nog
måste Herr Hjerta erkänna, att detta visserligen
nyttiga företag är, ifråga om dess värde,
underordnad det vida vigtiga af Rikets
försvar. Det beror således af Rikets Ständer,
att på annan väg fylla canalens behofver,
i hvilket fall intet behof är tänkbart af
Den October e. m.
219
bevillningens ökande. Jag frågar nu, på
hvilka grunder således Herr Hjerta anticiperar
så ensidigt uppå framtiden, utan afvagtande
af den slutliga statsreglering, som
skall omfatta så väl Rikets tillgångar, sorn.
Rikets behofver, att den värde Reservanten
på förhand utkastar dessa nödrop om ett armod,
som icke finnes, och en ökad beskattning,
som icke ökas?
Utaf hela detta Herr Hjertås anförande
ser jag endast ett enda resultat qvarstå; det
att fortfara med evigt samma obevisade och
outredda anklagelse uti ämnen, som röra
samhällets vigtigaste interessen, hvilket ock
alltifrån Riksdagens början varit dess favorit-thema.
Jag ser äfven ett fruktlöst försök,
att framställa Regeringen såsom minneslös
af sina pligter och känslolös för folkets
väl, under det å en annan sida sjelfva representationen
nedsättes af honom till värdet
af passiva tjenstfärdighetsorganer. Vöre
jag ej säker, att Svenska folket skulle allmänt
förkasta en så förvillande framställning,
skulle jag djupt beklaga, att den värde
talaren af gårdagens votering kunnat hämta
sig anledningar, så främmande för dess
föremål.
Visserligen framstår Herr Hjerta som
en ifrig försvarare af folkets skattebidrag.
Jag nekar det ej; men må han lemna oss
den tillfredsställelsen, att uppstå som försvarare
af folkets sjelfständighet, ära och
förkofran.
*20
Den i4 October e. m.
Ulan att misstyda andras afsigter, utan
att vanställa deras gerningar, utan att angripa
deras motiver, skola vi gå fram på
vår bana, och på den väg, som utstakas af
vår tro, vår öfvertygelse 0111 folkets väl,
nöjde med våra egne samvetens bifall, äfven
då vi skulle nödgas sakna den värde talarens
Herr Hjertås.
Jag bar nu uppfyllt den obehagliga pligten
att tala öfver ett obehagligt ämne; och
får, så vida Herr Hjertås reservation afgår
till de öfrige RiksStånden, vördsamt anhålla,
att dessa mina yttranden likaledes måtte
lä densamma åtfölja.
Grefve Brake,, Magnusuppläste följande:
Ej
närvarande, då Herr Hjerta i gårdagens
Plenum afgaf dess ifrågavarande reservation,
anhåller jag nu, att deröfver få
yttra min tanka, likväl icke för att ingå i
vederläggning af anförandet i hvad som angår
den militaira administrationen. Jag anser
det så mycket öfverflörligare, som jag
flere gångor förut inom detta rum, och sednast
då Utskottets Utlåtande angående Tredje
HufvudTiteln discuterades, sökt göra
mine åsigter i den vägen gällande. En livar,
sora vill taga kännedom af saken, kan lätt
finna, om och huruvida Regeringen sökt att
genom calculer och detaille-uppgifter gifva
tillräcklig ledning åt Representationens öfverläggningar
och beslut. Utskottets Betan
-
Den 14 October e. in.
221
ikanclen bevittna, att så varit förhållandet,
och från Revisorernes Berättelser samt RiksStåndens
beslut, stödjande sig på de granskande
Verkens yttranden, må den Ingne
tänkaren hämta rättelse beträffande den misshushållning
å Styrelsens sida, som Herr
Hjerta så öfverdrifvet sökt densamma påbörda.
Det är således icke i afsiet att tala hvarken
såsom Militaire, eller ansvarig Rådgifvare
hos Konungen, som jag nu begärt ordet,
men deremot för att såsom Svensk och
Riddersman utan omsvep framställa, att jag
anser Herr Hjertås anförande innebära så
många för Ridderskapets och Adelns värdighet
och rättskänsla sårande tillmålen, att
jag skulle göra mig den största förebråelse,
om, särdeles när anförandet skall meddelas
de andra RiksStånden, jag ej för min enskildta
del till Protorollet yttrade min ledsnad
deröfver, att t. ex. Herr Hjerta anser
sig behöfva yrka hejd i de anslag Ståndet
biträdt; att det ej besinnat folkets redan alltför
stora skattebördor; att han hoppas de
andra Stånden mera måtte afse de skattdragandes
fördel, än den Statsluxe, som behagar
magtcn, förbländar okunnigheten och.
beviljas af tjenstfärdigheten; att det varit
mera voteringsmassorna, än skaij som tagits
till grund för öfverläggningarne inom detta
rum; att vi anslå medel utan plan; att våra
beslut varit stridande emot landels väl,
emot vårt försvarsverks behof, och mot den
princip, sora bör ligga till grund för en
222
Den 14 October e. m.
vis Representations handlingssätt, och mera
dylik t.
Jag hyser det förtroende till de 3:ne
Med Ståndens upplysning, att de veta rätt
bedöma, huruvida Herr Hjerta ägt skäl yttra
: ”att man gör föga eller intet för folkets
”hildning, trefnad och frihet;” samt hvilket
anförande är mest fosterländskt, antingen
Herr Crusenstolpes motion angående den nu
mera beslutade inbjudningen , eller Herr Hjertås
ifrågavarande reservation.
I dessa delar, äfvensom i allt hvad sorn
rörer sjelfva ämnet, är jag lugn, och vare
långt ifrån mig att vilja söka inverka på någons
öfvertygelse; men samma aktning, hvarmed
Ridderskapet och Adeln under loppet
af Riksmötet bemött Herr Hjertås opinion,
synes mig Ståndet ägt rätt att förvänta, då,
såsom nu är fallet, han ansett sig pligtig
bestrida dess vidtagne beslut.
I enskildta lifvet är ett af hufvudvilkoren
för förtroendet åt ens egna åsigter,
det, att bära aktning för andras; huru mycket
mera bör ej sådant utgöra grunden för
Representantens yttranderätt?
Ehuru mycket man skulle kunna ytterligare
anföra i detta ämne, vill jag blott inskränka
mig att till protocollet förklara, det
jag finnér Herr Hjertås anförande sakna den
värdighet, grundlighet och rättvisa jag skulle
önska utmärkte representantens yttranden,
och jag kan således ej annat än detsamma
Den 14 O c t o b e r e. nf.
223
ogilla, hysande den öfvertygelse, att de tänkesätt
jag nu tillkännagifvit, delas afde liesta
Ståndets värde Ledamöter.
Herr Nordenfalk, Johan, anförde skrifteligen:
Beskaffenheten
af Herr Hjertås ifrågavarande
reservation, hvilken omfattar föremål,
fremmande för, eller åtminstone alltför
vida sträckta utöfver det ämne, som afgjordes,
ålägger mig den föga behagliga nödvändighet
att förlänga, dock endast för några
ögonblick, discussionen genom upptagande
af den andel, som synes tillhöra mig
serskildt, i de osparda invecliverne emot
håde Regering och Representation; en nödvändighet,
hvilken, som jag hoppas, torde
finnas förklarlig af hvar och en bland Ridderskapet
och Adeln, som med känsla af
rättvisa vill inse det sårande i dessa tillmålen
och den möjliga påföljd af förvillande
intryck, som man skulle kunna äfventyra
derigenom, att man lät en så beskaffad
reservation öfvergå till andra Stånd med
oemotsagd syftning att der sprida missförstånd
i stället för upplysning, ovilja i stället
för välvilja. Jag skall förbigå att yttra
mig Öfver hvad Herr Hjerta anfört om den
tjenstfärdighet, hvarmed voteringsmassorna
bidraga till ökade skattebördor; öfvertygad
att Ståndet, som icke genom votering utan i
det närmaste enhälligt afgjorde frågan om
anslag till Armeens materiel, skall hålla Herr
324 ®en *4 October e. in.
Hjerta räkning för den missagtning emot
Ståndet, som hans yttrande innebär.
Jag skall äfven förbigå de väl kända
declamationerna om Regeringens bristande
nit för folkets bildning, trefnad och frihet;
öfvertygad att Regeringen, å sin sida, lugn
och ostörd af illviljan, framgår i fortsatt verksamhet
för sin alltid erkända, aldrig åsidosatta
bestämmelse — allmänt väl; och öfvertygad
att Svenska folket, å sin sida med
sin rigtiga och rättvisa omdömesförmåga,
tacksamt erkänner hvad som är gjordt, och
rigtigt bedömer hindren för hvad som icke
är gjordt.
Jag skall icke eller ingå i den på detta
rum mångfaldiga gånger, men utan verkan
som det synes, förnyade bevisning om
det falska i framställningen om ökade skattebidrag.
Men deremot vill jag uppehålla mig vid
de ställen af Herr Hjertås reservation, hvaruti
angifves: ”att Regeringen icke värdigats
”till Rikets Ständers pröfning framlägga fullständiga
kostnadsförslager för de materiela
”behofvens anskaffande, måhända ej en gång
”underskrifna allegater vid de uppgifter* som
”till StatsUtskottet blifvit lemnade; och att
"Rikets Ständer ansetts icke böra erhålla en
”fullständig uppgift på det användbara, som
”i förråden finnes.”
Sedan Regeringen vid början af innevarande
Riksdag och vid Rikets Ständers
för
-
Den 14 October e. ro. 225
första sammanträde på RiksSalen till Rikets
Ständer framlagt ett fullständigt förslag öfver
StatsVerkets alla delar, så till utgifter,
som inkomster, hvilket förut aldrig ägt rum;
sedan Regeringen dervid bemödat sig om iagttagande
af den möjligaste noggrannhet, och
den mest detaillerade utredning af alla uppgifne
behof; sedan delta bemödande af representationen
i allmänhet och serskildt på
detta rum vid llere tillfällen och sednast för
några dagar sedan blifvit erkändt; så är det
i sanning lika oväntadt, att höra Herr Hjertås
alldeles motsatta tillvitelse, sorn det vore
nedslående, om densamma af flere delades.
Om förebråelsen för ofullständig framställning
i frågan om Armeens Materiel vore
grundad, så skulle den till hufvudsakeligaste
delen drabba mig i och för den tjenstebefattning,
som mig i detta ämne ålegat.
Jag tilltror mig likväl alt ådagalägga orättvisan
af detta klander; och då mina egna
uppgifter i ensak, der jag är part, möjligen
skulle kunna betviflas, åtminstone af den,
som i förnekandet ville söka räddning från
uppdagad osannfärdighet; så finner jag mig
icke kunna åberopa något mera öfvertygande
bevis derom, att fullständiga utredningar
i berörde hänseende äro lemnade, än
StatsUtskottets Utlåtande N:o i32 sid. 216,
der följande mening finnes:
”Utskottet har väl fått emottaga speciela
”utredningar öfver dessa summor (de för raa45
H. i 15
226 Den 14 Octo ber e. m.
”terieln begärdte) men då Utskottet ej kim*
”nät ingå i någon närmare pröfning af alla
”de mångfaldiga till detta ämne hörande de”tailler”
etc. etc. — — — — — ■«*.
hvilket Utskottets yttrande jemväl är i dess
sednare Betänkande angående 3:dje Hufvud*
titeln, med obetydlig förändring i ordalag,
åter upprepad t.
Vid jemförelse emellan dessa Utskottets
yttranden och Herr Hjertås nu gjorde anklagelse
för ofullständighet torde man finna,
alt det innebär ett sällsamt missöde,
att man å ena sidan tillvites ofullständighet,
under det man å den andra mötes med
vägrad pröfning af de framlagda detaillerna,
för deras vidlyftighets skull.
Herr Hjerta har äfven omtalat allega*
ter, som måhända ej ens äro underskrifne.
l)å jag öppet går så väl Herr Hjerta
sorn Ridderskapet och Adeln tillhanda med
den upplysning, alt alla de mångfaldiga spe*
ciela utredningar, hvilka såsom bilagor åtföljt
Kongl. Majrts Proposition, och blifvit
till StatsUtskottet aflemnade, ej varit underskrifne,
måste jag tillika förklara, att jag
ej förmår inse, hvilken vigt kan på detta
förhållande läggas. På hvilken handling,
sorn helst, äfven om man skulle betrakta
den utur synpunkten af juridisk bevisning,
fordrar man ej underskrift i annat afseende,
än för att vara försäkrad, det den ut*
gifne handlingen erkännes af utgifvaren, och
Den 14 October e. ra.
vid detta Förhållande, som icke lärer kunna
nekas, frågar jag, om någon den minsta vigt
kan läggas derpå, att allegater till en underskrifven
proposition, med hvilken de instämma,
och hvilka framläggas i StatsUtskottet
af en Tjensteman, som dertill har
uppdrag, finnas ounderskrifne?
Hvad åter angår den uppgiften, att Rikets
Ständer ansetts icke höra erhålla en
fullständig uppgift på det användbara, som
i Förråden finnes, så får jag vördsamt och
till rättelse äfven i denna origtiga framställning
upplysa, att Kongl. Maj:t, uppå hemställan
af StatsUtskottet, anbefallt den Tjensteman,
som med KrigsCollegii Förråder har
närmaste befattning, att gå StatsUtskottet tillhanda
med alla de möjliga upplysningar,
hvaraf StatsUtskottet, i och för ifrågavarande
ämne, kunde vara i behof, hvilket ock
skett. Härigenom lärer Ridderskapet och
Adeln finna all den upplysning äfven i detta
afseende vara åstadkommen, som möjligtvis
kunnat önskas.
För öfrigt förväntar jag, att äfven någon
af StatsUtskottets härvarande Ledamöter
sjelfve, i öfverensstämmelse med verkliga förhållandet,
vitsordar motsatsen af Herr Hjertås
uppgifter, till den del, som de nu äro
af mig upptagne och besvarade.
Derest, såsom jag vägar hoppas, det
lyckats mig att öfvertyga Ridderskapet och
45 H. i5*
aa8
Den k4 O c t ober e. m.
Adeln, att den skugga, Herr Hjerta velat
kasta på sättet för framställningen, i frågan
om anslaget till materieln, är oförtjent, så
skall ock orättvisan i beskyllningen både bos
Ridderskapet och Adeln och de Stånd, dit
den velat fortplantas, återfalla på sitt upphof.
Sluteligen må det tillåtas mig att tilllägga
endast ett förklarande, föranledt af
Herr Hjertås yttrande om den ovilja, hvarmed
vid denna tid hela Sverige skall se sine
Ombud under denna Riksdag öka skattebidragen.
Om det ock skulle lyckas en
och annan vän af förvillelsen, att dels åt
en lättrogen omgifning, dels genom tidningsblad,
åt en större allmänhet bibringa en sådan
mot sanna förhållandet stridande öfvertygelse,
och om man än skulle lyckas, att
derigenom för någon tid åstadkomma åsyftadt
missnöje; så skall dock, om ej förr,
efter Riksdagens slut, sanningen uttaga sin
rätt, det missledda omdömet rättas; men
då skall ock, i följd deraf, samma Sverige
vända sin ovilja emot dem, som velat utså
frön till missförstånd emellan en välviljande
Styrelse och ett välviljande Folk.
Herr HjertaGustaf: Då, genom det
egna i föredragningssättet, vi blifvit uppehållna
vid ett ämne, som icke mera bordt
kunna blifva föremål för discussion, inskränker
jag mig nu endast till att fråga Herr
Grefven och LandtMarskalken, huruvida det
kan vara lagligt att, i anledning af min re
-
Den 14 October e. m.
servation, de Herrar, som nu yttrat sig, fått
afgifva sine anföranden, och, i fall det så
anses, huruvida de kunna vara berättigade,
att låta desse anföranden åtfölja min reservation
till de öfrige RiksStånden.
Hans
LancltMarskalken yttrade, att då 5o §. Riksdagsordningen
berättigade hvarje Stånds Ledamot
, att till Protoeollet fritt tala och utlåta
sig i alla frågor, som under öfverläggande
komma, ansåg Hans Excellence de
Ledamöter, hvilka besvarat Herr Hjertås reservation,
på grund af berörde stadgande,
dertill äga ostridig rättighet. I frågan åter,
huruvida desse Ledamöters svar äfven borde
få åtfölja Herr Hjertås reservation till de
Öfrige RiksStånden, så enär §. Riksdagsordningen,
som tillåter Ledamot, hvilken
icke i Ståndets fattade beslut instämt, att
sin särskilta tanka bos de öfrige Stånden
anmäla, genom serskildt Memorial eller dictamen
till Protoeollet, som må Ståndets beslut
åtfölja, icke tillika innefattade något förbud
för en annan Ledamot att få sitt svar
eller vederläggning af nyssnämde serskilta
tanka till de öfrige RiksStånden afsänd; alltså
och då det tycktes icke kunna förmenas
de Ledamöter af Ridderskapet och Adeln,
hvilka tilläfventyrs kunna sådant önska att
få vid Herr Hjertås reservation bifoga deras
deröfver meddelte yttranden och omdömen,
och härtill korarae, att i fråga af dylik be
-
a3o Den i4 October c. m.
skaffenhet Ridderskapet och Adeln tillförene
vid en annan Riksdag tillåtit en Ledamot
att få dess svar å en annan Ledamots serskilta
tanka till de öfrige RiksStånden afsändt,
ansåg, på dessa grunder, Hans Excellence
sig hvarken kunna vägra de Ledamöter,
hvilka afgifvit svar å Herr Hjertås reservation,
proposition derå, att deras yttranden
äfven må till de öfrige RiksStånden åtfölja
Ridderskapets och Adelns beslut i ämnet,
i händelse Ridderskapet och Adeln skulle
behaga dertill lemna dess bifall eller äga
rätt förklara, att berörde svar borde ovillkorligen
bifogas Ridderskapets och Adelns
beslut; utan komme det att helt och hållit
bero af Ridderskapets och Adelns egit bepröfvande
och afgörande.
Herr Hjerta: Sedan Herr Grefven och
LandtMarskalken nu förklarat sig anse dem,
som instämt i ett af Ståndet fatladt beslut,
äfven äga rätt, att låta sine enskildte yttranden
åtfölja till MedStånden, när Ledamot af
minoriteten begagnar sig af dess i RiksdagsOrdningeus
57 §. tillerkända rättighet, att,
då han xxej i Ståndets fattade beslut instämt,
sin serskildta tanka hos de öfriga
”Stånden anmäla;” finnér jag visserligen, att
samma majoritet, hvars skadliga beslut vållat
min reservation, äfven lärer bifalla remiss
till MedStånden af de yttranden, hvilka
nu komma att afgifvas emot densamma.
Men då en sådan procedure nödvändigt skall
Den i-4 Octo ber e. m.
ändamålslöst uttänja Riksdagsförhandlingarne,
och tvärtemot föreskriften i nämnde 5^ §.
medföra uppehåll i Ståndsbesllitens cotnmunicerande,
måste jag på det högsta bestrida
den. I Utskott, der fråga om dylika remisser
uppsLått, har det aldrig varit tillåtit,
att till Stånden ingå med serskildta anföranden,
då man ej mot heslutet reserverat
sig; och hela den discussion, som nu pågår,
är i min tanka olaglig och formlös; olaglig,
emedan en enskild reservation icke står
nämnd bland Föredraga in gsämnen ,■ och således
icke eller kan blifva föremål för Ståndets
öfverläggning; formlös, emedan dea
blott har lill föremål: ord — ordtydning—?
ord vridning — men ej sak. Saken är: att
jag bestrider anslaget, och delta kan majoriteten
ej hindra mig att meddela de öfrige
Stånden. Orden äro: mina; blott mina, yttrade
till de tre andre Stånden, och blott
till dem. Att nu upptaga dem till öfverläggningsämne
här, skall blott leda till villervalla.
Då jag likväl nu inser, att man
skall besluta remiss af sådane anföranden,
enär Herr Grefven och LandtMarskalken proponerar
det, vill jag försöka att upptaga och
vederlägga hvad man anfört emot mig, och
tillika försvara mig för de oblida beskyllningar
min reservation fått vederfaras. Som
man omflyttat och vrängt mina ord, utber
jag mig, att heldre än att enskildt upptaga
de granna fraser, hvarmed Grefve Löwenhjelm
trott sig kunna förnöja Ridderskapefc
232 Den i4 Octo ber e. m.
och Adeln, samt de enskildta ogillanden,
hvarmed några andre Talare, såsom mig
synes, onödigtvis besvärat Ridderskapet och
Adeln, få förklara mina ord på det sätt, att
hvarje del af mitt anförande af mig genomgås
och nogare bestämmes.
Jag har yttrat: att jag förgäfves yrkat
hejel i anslag och besinning af folkets
redan allt för stora skattebördor. Om man
ock skulle linna detta ordet hejd innebära
en förebråelse, så frågar jag, om ejden, som
är Öfvertygad om sanningen af denna strofs
hufvudmening, bör ursägtas, derest han skulle
använda något uttryck, som vore för häftigt,
helst då striden börjat föras med sådan
bitterhet å den beskattande majoritetens
sida. Hvad jag sagt, har utgått af den innerligaste
öfvertygelse om sanningen deraf,
att våra skatter äro vida större, än man tror
eller vill veta. Jag har sagt detta 20 kanske
3o gånger förut, utan att anmärkningarne
deremot ledt till andra resultnter, än
att man allt mera måst medgifva högre zilfror
på skattebeloppet, och jag kan ej återtaga
dessa ord.
Jag har vidare sagt: alt jag hoppades
dc andre Stånden skulle mera afse de skattdragandes
fördel, än den stats lyx, som behagar
makten, förbländar okunnigheten, och
beviljas af tjenstfärdigheten. Härutaf hafva
Grefvarne Löwenhjelm och Brahe tagit sig
anledning, att beskylla mig för hädelse mot
Den i4 October e. m.
a33
Regering, Representation och mine medbroder
i detta Stånd. Jag lemnar dock åt hvarje
opartisk granskare af tidens händelser, om
ej dessa uttryck äro naturliga och påtagligen
framkallade af de moderna constitutionella
formerna. Hela Europa skall snart erkänna
sanningen af denna i några ord af slutmeningen
framställda målning af den Ministérieltrepresentativa
Statsförfattningen; och huru
man kan deraf vilja göra någon syftning till
personlighet, begriper jag ej.
Jag har vidare nämnt: resultaten af
vära, som mig sjnes, icke så mycket på skaij
som på Voteringsmassornaj grundade öfverläggningar.
Ja, mine Herrar! Jag frågar Er,
huru ofta vi ej hört dessa högljudda rop på
votering nedtysta minoritetens skäl, och jag
vädjar till hvarje upplyst man, om ej skäl
blifvit af mig fruktlöst använda, bland andra
tillfällen, i frågan om anslaget till Försvarsverkets
iståndsättande, hvilket anslag
man nu ytterligare vill öka.
Jag har yttrat, att man äfven på denna
väg söker att öka skattebidragen af ett
folk, för hvars bildning, trefnad och frihet
man deremot, som mig synes, gör föga
eller intet. Denna mellanmening har man
anfallit, såsom riktad mot Regeringen. Jag
har likväl ej nämnt dess namn. Men om
jag menat den; om jag nu ock skulle säga,
att jag menat den; hvad är väl hela yttrandet
annat, än en enskild tanka, eli motif
234
D,e 11 14 October e. ni.
föl* mig allena. Det är ju ej cn juridisk beskyllning;
det är en moralisk-tro; och i sanning»
den kail ej undertvingas deraf, altman
vid en Riksdag, då man hegart millioner till
obehöflig^ ting, föreslagit 60,000 R:dr till
Läroverken.. Om den är origtig, är det blott
illa för mig; men den är och blir en bisak,
som af dem, hvilka ej tycka om dera, tilt
och med kail anses som en brist i min framställning.
Vidare har jag yttrat: då man genom
ett dylikt inflytande, som en Stånds inbjudning
, vill lemna ökade skattebidrag till en
Styrelses disposition, som pä i/f års tid låtit
våra dyrbara och fullständiga Förråder
oupphörligt förskingras, oagtadt de betydlige
anslag för 3:dje Titeln, hvilka på alla
upptänkliga sätt blifvit anslagne till personalen;
och det är troligen denna punkt sorn
gifvit anledning till det häftiga anfall, hyarmed
man tyckes vilja qväfva min reservation.
Orden äro emedlertid sagde. De stå
der; odi de stå der för min räkning. Ehuru
jag, nu oberedd, ej kan framställa de
zifferbevis, som utvisa, huru våra Förråder
sammansmultit under freden, och huru deremot
personalen alltjemnt förbi i fvi t sig lika,
samt upptagit allt högre Statsbidrag, kan
sådant ske inom 14 dagar, 0111 det behöfves,
och om ej efter någon lugnare besinning,
en sådan bevisning är öfverflödig, enär
måhända i denna sak snart finnes blott en
öfvertygelse inom våra bröst.
Den 14 Oc löher e. m.
a35
Vidare har jag sagt, att fastän det är
fråga om 4 millioners extraordin airt ari*
slagj kar man ej värdigats till Rikets Stan*
ders pröfning framlägga fullständiga kostnadsförslager
för de materiella behofveris
anskaffande, måhända ej en gång under-,
skrifne allegater vid de uppgifter * sorn tilt
StatsUtskotlet blifvit lemnade; ej ansett Rikets
Ständer böra erhålla en fullständig uppgift
på det användbara^ som i Förråden fmnas.
Och jag upprepar min undran, om någonsin
en gång Ledamöterna af StatsUtskottet
sett Kostnadsförslager och Förrådsinventariet.
Hvad de uppgifter beträffar, somStatsUtskottet
emottog, angående anslagens fördelning;
så har jag sjelf sett dem — och
jag säger ännu, att de voro ounderskrifna;
ja, mine Herrar! ej blott det; somlige voro
mellanskrifne, omskrifne, jag vågar nästan
säga: oskrifne; och sådane, att om jag varit
UtskottsLedamot, jag ej hade ansett mig böra
till pröfning företaga någon anslagsfråga
på så lös grund.
Vidare har jag yttrat: då ingen plan
blifvit framlagd för att betrygga oss, att
ett bättre anskaffnings- och underhållssätt
af vår e Förrådspersedlar för framtiden kommer
att äga rum; dä jag sålunda icke ser
annat än samma afskräckande syn_, som hittills
framställt sig för det skattdragande
Svenska folketj nemligen att nödgas anslå
utan plant granska utan rättelses vinnande>
a36 Den i4 October e. m.
och betala utan skonsamhet ogJi utan gagn;
då måste jag skilja mig frän Ståndets inbjudningsbeslut,
etc. Har ej erfarenheten
vitsordat billigheten af denna förmodan. År
1815 voro våra förråder i god ordning; man
äger nu snart intet qvar deraf; oell hvad uträtta
alla anslag, om man på sådant sätt
framgår under freden. Man har ingenting
qvar år 1840 af hvad man nu anslår, om
ej annan plan följes. Jag har vidare anropat
de andra Stånden, att behjerta -vära
medborgares belägenhet och framför allt deras,
som af ett icke lönande jordbruk skola
utpressa de drygaste skattebidragen, samt
uppmanat dem, att icke genom frångående
aj de beslut dessa Stånd på goda skäl fattat,
låta Rikets Ständer samfällt uppbära
den ovilja, hvarmed vid denna tid hela
Sverige ser sine ombud vid denna Riksdag
öka skattebördorne. Som vanligt har härvid
begagnats såsom motskäl, att ingen fattigdom
är å färde; att inga större skatter
erfordras; ja, att anslagen kunna ökas, ulan
skatternas förhöjande, det har till och med
Grefve Löwenhjelm förkunnat oss. Obekant
med Grefvens sätt, att få tillgångar, har jag
och skall jag alltid på ärligt sätt, så länge
jag lefver, söka alt motstå all beräkning på
högre Statsutgifter, enär jag ej tror, att de
kunna anskaffas utan genom högre Skattebidrag,
äfven 0111 dessa äro af beskaffenhet,
att kunna döljas för den allmänhet man beskattar.
Från himlen komma inga under
-
Den 14 October e. m.
verk mer, och den ädle Grefven lyckas visst
ej att nedkalla något.
Friherre Ulfsparre, Georg: Med skyldig
aktning för Ridderskapets och Adelns
tid, vill jag ej ingå i vederläggning af Herr
Hjertås reservation, utan får i detta afseende
endast instämma med Grefve Brahe. Jag
vill ej orda om Herr Hjertås militairiska
maneuvrer, eller hans förutsättningar om
hvad som i kommande tider skall ske, utan
inskränker mig blott, att till alla delar förena
mig med hvad Grefve Brahe anfört.
Herr Tham, Wollrath: Rättigheten att
reservera sig är helig, och bör respecteras;
men om den missbrukas, så att den urartar
till obevista anklagelser, blir följden deraf
förlängda discussioner, och då må man icke
beskylla dem, som svara på dessa anklagelser,
att vara orsaken till tidsutdrägten. Jag
talar icke mot sjelfva reservationsrättigheten,
utan blott mot sättet att begagna den. Jag
har icke tält för inbjudningen till de andra
Stånden; jag har tvertoin voterat emot densamma,
så mycket heldre, som jag högeligen
skulle ogilla, om Ridderskapet och Adeln
på sådana inbjudningar frånginge sina en
gång väl grundade beslut; och emedan jag
fruktade att afslag skulle följa på denna inbjudning,
samt Riksdagen derigenom endast
förlängas i stället för att förkortas; äfvensom
emedan grundlagen lemnar tillräcklig
238
Den «4 October e. fn.
Utväg till jemkning emellan de stridiga besluten
genom Utskottets jemkningsförslag.
På dessa grunder gillade jag icke inbjudningen;
men jag kan lika litet gilla de af
Herr Hjerta i reservationen begagnade uttryck.
Då bär redan är så mycket taladt
i detta ämne, och jag blifvit så fullständigt
förekommen, vill jag ej längre uppehålla
Ridderskapet och Adeln; men måste fästa
mig vid ett af Herr Hjerta begagnadt uttryck.
Herr Hjerta har sagt, det vi inom
detta Stånd blott äro voteringsmassor, som
med tjenstfärdighet bevilja onyttiga anslag —■
detta är i högsta grad förnärmande för Ståndet,
ehuru jag hoppas, att ingen behöfver
taga det åt sig. Det är besynnerligt att påstå,
att alla inom RiksStånden, som ej tala,
öro machiner. Jag skulle tro, att den, som
tiger, kan lika väl tänka, som den, hvilken
talar, och lika mycket gagna vid besluten
genom sin voteringssedel, som den, hvilken
genom sina tal sökt inverka på andra, och
blifvit förargad öfver, att han misslyckats.
Jag anser detta vara ett obehörigt utfall mot
Ridderskapet och Adeln. Hvad åter anfallet
mot Regeringen beträffar, så anser jag
mig ej böra ingå i något svaromål derpå,
ty sådana tillmålen, som ej äro bevista, förtjena
ingen vederläggning; dessutom har
Herr Hjerta nu åtagit sig att bevisa sina anklagelser,
och jag hoppas, att Regeringen då
skall få tillfälle att fullkomligt rättfärdiga
sig, och med heder beslå kampen. Jag kan
Den i4 Octobev e. m. 239
dock icke underlåta säga, att jag ej funnit
misshushållning i Regeringens åtgärder, ty
jag har verkligen funnit helt annat. Jag
skall nämna hvad jag häst känner, nemi.
Wanås fästningsbyggnad, ty jag hor der
bredvid. Jag vill trottsa någon att framvisa
större hushållning och ordning, än der
finnes; ja ända till den grad, att mången i
sin enskilta hushållning ej skulle kunna tillvägabringa
någon ting dylikt. Jag har äfven
med tillfredsställelse sett byggnaderna
på Skeppsholmen, de dervarande verkstäder
■och skärgårdsfartyg, hvilka alla med hushållning
och omtanka äro fullbordade. Jag
öfverlcmnar till hvar och en, att bedöma,
0111 förråderne äro förstörda, och om anslagen
dertill äro dragne till andra ändamål.
Jag hoppas, att bevisningen i detta afseende
skall misslyckas; ty det skulle smärta
mig, om jag så misstagit mig, och om så
många andra redliga medborgare äfven skulle
hafva misstagit sig. Jag slutar helt enkelt
med det tillkännagifvande, att ett sådant
sätt att reservera sig, är i högsta måtto obehörigt.
Jag anhåller, att detta mitt yttrande
måtte få åtfölja till de andra Stånden,
för att visa, att äfven den, sorn icke är tjensteman,
kan i högsta måtto ogilla oförtjent
klander.
Herr LefrenJohan Pehr' Herr Nordenfalk
har uppmanat någon af StatsUtskottets
Ledamöter, att uppgifva, om de upp
-
Den i4 October e. m.
lysningar StatsUtskottet erhållit, varit tillräcklige;
och jag anser då för en pligt att
förklara att de varit så tillräcklige, det jag
skulle önskat, att Ledamöterne inom StatsUtskoltet
haft tid, håg och förmåga att granska
alla de uppriktiga och redliga uppgifter,
hvilka varit att tillgå. Jag skall äfven upplysa,
att Utskottets Ledamöter varit inbjudne
att taga kännedom om sådana saker vid
försvarsverket, hvilka hvarje redlig Svensk
bör önska vara en hemlighet, och som finnas
i Rådsprotocollen. Jag anser denna förklaring,
som icke förut blifvit afgifven, just
nu vara på sitt rätta ställe. Eli hvar, som
velat peka på någon upplysning, har haft
dörrarne öppna för sig, att genast erhålla
den. Jag anser mig vara skyldig sanningen
denna gärd. Hvad reservationssättet beträffar,
så var det icke oväntadt, och det gör
säkerligen icke större effert nu än förut, ty
Svenska nationen har likasåväl hjerta att
känna, som förstånd att bedöma.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
har begärt ordet i anledning af Herr Grefyens
och LandtMarskalkens förklarande, att
de yttranden, som mot Herr Hjertås reservation
afgifvas, äfven få till de respective
Medstånden åtfölja. Jag tror mig kunna
lemna några upplysningar, och har derföre
ansett mig böra yttra mig. Herr Hjerta har
sagt, att vi för 14 år sedan eller år i8i5
hade
Den i4 October e. m.
hade fulla förråder, som sedan blifvit förskingrade.
Jag nödgas bestrida detta, såsom
alldeles grundlöst, och jag skall, genom
en jemförelse emellan våra förråders tillstånd
då och nu, söka styrka min uppgift.
Utredningsdepartementet hade 1814 ef~
fecter och persedlar i behåll, icke fullt uppgående
till ett värde af i million, deraf
likväl en betydlig del var sjukhuspersedlar.
Detta departement är nu tomt, med
undantag af sjukattiraillen, som till den betydligaste
delen är qvar. Deremot äro ArtilleriDepartementets
förråder ökade, till det
mesta med gevär och något pistoler till ett
värde, beräknadt i ganska medelmåttigt pris,
af 882,000 R:dr. Om man nu från den
million, hvaraf UtredningsDepartementets
förråder bestod, afdrager den sjukhus-attirail,
som finnes qvar, och den ökning, som ArtilleriDepartementet
erhållit, så blir resultatet,
det vi äga förrådspersedlar till lika
stort värde, som år 1815, om ej derutöfver.
Det har varit nödvändigt för Styrelsen, att
på det sättet årligen i fredstid öka Artilleriförråden
med 4 a 5ooo gevär, ty i annat
fall hade gevärsfabrikerna, som saknat afsättning,
måst till det mesta nedläggas, och
tillverkningen så afstadnat, att vi, i händelse
af krig, måst sakna gevärstillgång, eller
möjlighet att reparera de bristfälliga.
Gevären 1815 voro till största delen ganska
dåliga och förbrukade, hvarigenom också
45 H. ^ 16
lfa
Den i4 October e. m.
förråden i detta afseende ej ännu hunnit
komma i det skick, som Rikets försvar fordrar,
hvilket åter nödgat Kongl. Maj:t att i
Dess nådiga proposition föreslå ia5,oooR:dr
årligen till inköp af nya gevär.
Herr Hjerta har sagt, att de hetvdliga
anslagen till materielen blifvit dragna till
oss då först undersöka, om an*
slagen varit betydliga; detta måtte endast
kunna afgöras derigenom, att man jemförer
dem med beliofvet, ty annars vet jag ej,
hvad Herr Hjerta menat med ordet betydtiga.
Ifrån år 1810 till år 1818 voro, såsom
Herr Hjerta säkerligen sjelf känner,
I,5i5,8g3 R:dr årligen tillgängliga för sjöoch
landtförsvarct. Ifrån år 1819 till år
182g, har medelanslaget årligen till dessa
båda ändamål utgjort 1,3y3,16y eller en
skillnad af 142,726 IV.dr, som försvarsverket,
på dessa år, fått mindre, hvilket aler på
10 år gör en summa af icke mindre än
1,427,260 R:dr. Men dessutom bör äfven
afseende fästas derpå, alt under den tid vi
ägde storsta tillgängarne eller till år 1818,
förekommo icke flere utgifter, sorn nu från
ett vida mindre anslag måste utgå. Yi hade
då hvarken Beväringens excercice eller
beklädnad att påkosta , som icke obetydligt
ökar kostnademe. Wanås fästningsbyggnad
var under de första åren ej påbörjad;
den träffar nu tillgängarne årligen med
5o,ooo R:dr. Kungsholms fästningsrepara
-
personalen.
Låtom
Den 14 Octo ber e. m.
243
tion var likaledes då ej börjad, och träffar
nu tillgångarne årligen med 34,000. För
öfrigt bar genom myntets försämring, jern,
läder, metallarbeten, ekevirke m. m. varit
de sednare åren betydligt dyrare. Af allt
detta torde således klarligen synas, att anslaget
ej varit betydligt.
Det återstår nu för mig att visa, det
anslagen ej blifvit dragne från materielen till
personalen.
Anslaget, som år 1823 beviljades till
Arme'ens materiel, var 780,000 R:dr. Sammandraget
af hvad i medeltal årligen användts
till materielen under 5 år gör: Gevärsförråden
circa 100,000 R:dr; ArtilleriDepartementet
106,000 R:dr; Kruttillverkningen
34,000 R:dr; Värf vade truppernes beklädnad
m. m. 313,ooo R:dr; Indelta Armeens
och Beväringsmanskapets kläder och exercice
i44,ooo R:dr;Wanäs fästningsbyggnad 5o,000
R:dr; Kungsholms fästningsbjrggnad 34,000
R:dr; Transportkostnader, hyror, reparationer
å förrådshusen m. m. 14,000 R:dr; Commendantskapet
5ooo R:dr; Fångars beklädnad
och sängkläder 7000 R:dr; Summa 813,000
R:dr. Då årliga anslaget var 780,000 R:dr,
men deremot blifvit användt 813,000, så visar
sig att för materielen blifvit årligen använde
33,ooo R:dr utöfver livad till materielen
blifvit anslagit; och man kan således
ej påstå, att något af anslaget till materielen
blifvit draget lill personalen. Jag an45
H. 16*
Den 14 October e. m.
håller, att dessa upplysningar måtte få till
de öfrige Stånden medfölja.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Då en majoritet öfverdrifvet’ sina fordringar
mot minoriteten, uppkomma sådane obehagliga
förhållanden, som det närvarande.
Jag var ej tillstädes, då Herr Crusenstolpe
gjorde sin motion, eller då Herr Hjerta afgaf
sin reservation, hvarom jag nu för första
gången tagit kännedom. Hvad sjelfva
den pluralitet vidkommer, som afgjort beslutet,
och hvilken således är orsaken till
de följder nu uppstått, så är den af samma
natur, som den majoritet Herr Crusenstolpe
omtalat, hvilken genom sin ringhet nödgade
en Engelsk Ministére att återkalla sitt förslag,
ehuru genomdrifvit med votering. Denna
majoritet, föga smickrande för den mening,
som vunnit, och hvaraf motiönairen ej
skördar någon större frukt, än de personer,
hvilka han påminte om Engelska Minislerens
förfarande vid en dylik händelse, var
så ringa, att någon mindre icke lä -er kunna
inträffa, enär den utgjorde blott en enda
röst, som kan anses hafva varit motionairens
egen, till följd af hvilken hela diseussionen
förorsakats. Om jag hade varit närvarande,
skulle jag säkerligen afgifvit min egen reservation,
men då jag ej var det, återstår nu
för mig ej annat, än att förena mig med
Herr Hjerta uti hans reservation. Ett annat
förfarande af mig skulle ådagalägga en
/
Den 14 October e. m.
245
feghet, sorn ej ens mina ovänner lära kunna
tillskrifva mig, och hvaröfver mina vänner,
såsom jag hoppas, aldrig skola få någon
anledning att beklaga sig. I Herr Hjertås
reservation finnas många satser, hvilka
jag sjelf så ofta drifvit med understundom
lika ogillade uttryck, att jag ej kan annat
än vid detta tillfälle blottställa mig för allt
det obehag, hvilken en så beskaffad discussion,
som den förevarande, möjligen kan
föranleda. Oberedd på en sådan discussion,
vågar jag ej ingå i den detailvederläggning,
som måhända påfordrats; oberedd på den
vändning discussionen tagit, har jag ej eller
gjort några anteckningar, och är deraf hindrad
att i den ordning, och det system i
vederläggning, som ämnets vigt påkallar, gå
tillväga mot mina motståndare. Hvad sjelfva
saken beträffar, anser jag mig i första
rummet böra förklara, att jag näppligen tror,
det i någon annan representation, än hos
oss, en discussion, sådan som denna, kunnat
äga rum. I sakens primitiva skick stod
Herr Hjertås reservation ensam, och såsom
hans enskilta mening. Ridderskapet och
Adeln hade redan uttryckt genom pluraliteten
sin mening att inbjuda de öfrige Stånden
till deltagande i beslutet om de 70,000
R:dr tili materielen. Något annat syftemål
känner jag ej, alt pluraliteten hade, tyden
bör ju vara nöjd, när dess mening segrat.
Örn Herr Hjertås reservation hade ensam
fått åtfölja inbjudningen, hade den ej ver
-
Den i4 October e. m.
kat iner ån en enskild tanka i allmänhet,
och säkerligen då mindre än med de tillägg,
hvaraf den nu kommer att beledsagas. Hvad
åter angår den förmodan, att Minoriteten
skulle med tystnad följa Majoritetens beslut,
så är det mera ursäktligt, än klandervärdt,
om Minoriteten, vid ett sådant tillfälle, äfven
å sin sida skulle gå till någon öfverdrift.
För öfrigt om anklagelserne skett i
allmänna ordalag, så äro de på samma sätt
vederlagda, ty något annat sätt att vederlägga,
än det, hvilket nyss af Friherre af
Nordin blifvit begagnadt, kan jag ej antaga
såsom bevisningssätt. Att emot vissa fixa
ideer 0111 ett lill varande välstånd bevisa,
huruvida Sverige är tryckt af armod eller
icke, lärer ej kunna vara möjligt, ulan att
uppgöra hvars och ens bouppteckning. Grefve
Löwenhjelm har ofta yttrat, att Sverige
icke befinner sig i armod, och att det vore
falskt, att påstå, det Svenska Adeln är fattig.
Om Herr Grefven icke från sin bänk
yttrat denna sednare mening, bar Herr Grefven
dock vid något tillfälle enskilt sagt den
åt mig. Jag är öfvertygad, att tillståndet i
landet är till den grad betänkligt, att det
vore önskligt, det man mera fästade afseende
vid livad man kallar öfverdrift i denna
del, än vid öfverdriften af förblindelse
hos en eller annan af Regeringens Ledamöter.
Bevisningen är för öfrigt nu, i detta
ögonblick, och under en så beskaffad discussion
omöjlig, och torde säkrast af en
*
Den i4 October e. m. 247
framtid kunna afgöras. Hvad misshushållningen
nied Rikets förråder beträffar, så delar
den sig i tvenne åtskiljda delar: förebråelsen
mot personer för försnillningar och
tillgrepp, hvaröfver jag dock aldrig hört någon
beklaga sig; och förebråelsen för misshushållning
i allmänhet, beroende på hvars
och ens enskifta öfvertygelse om det mer
eller mindre felaktiga i det system man följer;
och jag tror, att åsigterna i detta sednare
afseende äro i högsta måtto delade.
Hvad det vidkommer, att man tagit från
materielen och använt till de personela beliofven,
så vill jag icke nu ingå i några specialiteter;
men jag återkallar ej ett ord deraf,
alt man uti sjelfva systemet åsidosätter
möjligheten att tillfredsställa materielens behof
för afseendet å en öfverdrifven personal.
Hvad beträffar det uttryck, som här
så mycket blifvit tadladt, att Minoriteten
beklagar sig öfver de stora voteringsnjassor11a,
och påstår sig ej med tillräcklige skäl
hafva blifvit vederlagd, så är detta en lika
vanlig, som, jag medgifver det, vanmägtig
och svag tröst för Minoriteterna i alla länder;
och det vore för mycket hegardt af
vår högst fåtaliga Minoritet, att den till en
sådan grad skulle göra uppoffring af all egenkärlek,
att den skulle medgifva sig varaöfvertygad
genom de skäl, som här vid de
fleste stridige tillfällen gjort sig gällande.
Man har yttrat flere bevis om motsatsen,
men jag vädjar tryggt till pluraliteten inom,
248
Den 14 October e. m.
detta Hus, huruvida t. ex. beslutet om ett
nytt Generalitets bildande, och dess uppförande
på Pensionsstat, under sådane skatteförhållanden,
som de förevarande, tillvägabragtes
på bättre skäl, än som anfördes
mot dessa åtgärder. Kan man säga, att det
är på bättre skäl, som man, ehuru under
en föregifven total brist på materiel för försvarsverket,
tillfredsställer de utöfver alla
gränsor drifna Embetsmannafordringarne för
personalen, och till den grad, att man, långt
ifrån att stadna vid StatsUtskottets, på grund
af tillgångarne uppgjorde, förslag, lill och
med öfverskrider Kongl. Maj:ts proposition.
Jag hemställer, om man icke af sådane anledningar
liar skäl att beklaga sig, och örn
man ej baft skäl vänta af segervinnaren så
mycket ädelmod, att man åtminstone icke
nekades denna klagan. Hvad åter vidkommer
en värd Ledamots yttrande, att oviljan
efter Riksdagen skulle drabba Minoriteten, så
vill jag äfven ifrån denna synpunkt underskrifva
Herr Hjertås reservation, och sålunda
ufven tryggt underkasta mig denna ovilja,
hvarmed vi blifvit botade, under allt det äfäfventyr,
som Herr StatsSecreteraren förkrigsärenderna
framställt. Jag måste dock vid
detta tillfälle göra mig lill förespråkare för Minoriteten
, och försäkra Herr StatsSecreteraren
Nordenfalk, att mig vetterligen ingen af denna
Minoritet tillräknat Herr SlatsSecreteraren
någon förtjenst eller något tadel för hvad
som kan vara gjordt eller försummadt, till
Den i4 Octo ber e. ra. 249
någon skada eller något gagn inom Statsförvaltningen.
Såsom jag redan haft äran
yttra, är jag utan alla anteckningar öfver
hvad här blifvit anfördt, och således uturståndsatt
att så ordna mina tankar och så
yttra mig, som jag skulle önskat; men jag
skall dock tillägga, att, ehuru jag anser mig
höra försvara de åsigter min vän Herr Hjerta
yttrat, måste jag likväl finna någon betänklighet
vid det påstående, att våra förråder
varit stora eller af någon betydlig rikedom.
Jag väntar med tillfredsställelse Herr Hjertås
egen bevisning i denna del. Jag känner
visserligen skälet, hvarföre förråden ej
kunnat förvärfva någon rikedom, nemligen
Ständernas oförmåga, att dertill anslå tillräckliga
medel; men jag frånträder alldeles
icke den öfvertygelse, att medel kunnat finnas,
om hushållning blifvit iakttagen. Man
har rättighet att sluta, af hvad man sett,
till hvad man icke sett. Vi få kanske snart
en öfverläggning, som påkallar en noga undersökning,
och jag skall då göra det till
en pligt för mig alt med största noggrannhet,
och så fullständigt som möjligt, behandla
denna fråga; jag menar frågan om
Passvolancen, som likväl utgör en åttondedel
af Bevillningen. Jag skall intilldess
uppskjuta, att ingå i detaillepröfning af den
större eller mindre misshushållningen. Till
svar på hvad Herr Tham yttrat, (såsom bevis
mot misshushållning,) om den ordning
och sparsamhet, som råder vid Wanäsfäst
-
Den 14 October e. m.
ningsbyggnad, får jag nämna, att denna verkslälliglietsåtgärd
aldrig blifvit klandrad. Men
af mig, som är öfvertygad, att just byggnaden
är en misshushållning, bar sjelfva systemet
för en sådan hushållning blifvit anklagadt.
Om krigsskepp blifvit försålda med
en half millions förlust för Staten, så måtte
misshushållning och förskingring vara rätta
uttrycken på en sådan åtgärd. Om jag halt
samma tid för min vederläggning, som de,
hvilka klandrat Herr Hjertås reservation,
tror jag mig skulle hafva kunnat tillräckligt
visa, att misshushållning ägt rum. Jag fruktar
ej att med de yttranden, som här blifvit
afgifne, beledsaga till de andra Stånden
de anmärkningar jag här anfört; men jag
utbeder mig, för att i någon mohn bidraga
att minska den lunta af discussion, som
till dem skall afgå, att mitt nu afgifne yttrande
ej måtte åtfölja denna lunta, utan att
blott mitt namn må blifva tecknadt under
den reservation Herr Hjerta afgifvit. Jag
kan ej inse något resultat deraf, att de öfrige
Stånden skola besväras med hela denna
discussion, då den icke innehåller några
upplysningar, och då Ministérens interesse
bort föreskrifva, alt ej för en enskild
tanka i vederläggningsväg uppträda, enär
öfverlägsenheten redan innefattades uti det
tagne beslutet; oell jag är öfvertygad, att
om man öfverlemnat denna reservation till
det afseende de andra Stånden kunnat dcr~
Den i4 October e. m.
vid fästa, hade raan vida ändamålsenligare
gått till väga.
Herr Möllerhjelm, Axel Johan Adam:
Sedan jag i förmiddags fick tillfälle afskrifva
Herr Hjertås reservation, tog jag mig af
uttrycken deri anledning, att nedskrifva några
rader, dem jag nu anhåller få uppläsa;
och torde Ridderskapet och Adeln förlåta,
om de icke innefatta så mycken bevisning,
som kunde erfordras; de angå likväl en lucka
i de förut afgifne yttranden, hvilken torde
böra fyllas.
Hvarefter Herr Möllerhjelm uppläste
följande:
Då Herr Hjerta i dess reservation mot
Ridderskapets och Adelns beslut, att inbjuda
de öfrige trenne Medstånden till beviljande
af ett tillökadt anslag för Arméens
materiel, låtit inflyta reflexioner öfver Styrelsens
hushållningssätt af så betänklig och
sårande egenskap, att desamma omöjligen
kunna obesvarade lemnäs, har jag, i dedelav
desamma vidröra Kongl. KrigsCollegii
med förrådernes förvaltning och medlens
användande under sednare år hafda befattning,
ansett mig höra de obestyrkte anklagelserne
om misshushållning och förskingring
tillrättavisa.
Herr Hjerta har yttrat, att man genom
ifrågavarande inbjudning, ”vill lemna ökade
”bidrag till en Styrelses disposition, som på
”i4 års tid låtit våra dyrbara och fullslän
-
252 Den i4 October e. m.
”diga förråder oupphörligt förskingras, oaktadt
de betydliga anslagen på 3:dje Huf”vudTiteln.
” Jag har redan i de lill Statsutskottet
aflemnade specifika uppgifter till
utredande af ifrågavarande omständighet,
ägt tillfälle med utdrag ur officiella handlingar
och räkenskaper visa, att den förminskning
förrådcrne sedan sista krig undergått,
varit en oundviklig och af Konungen
pröfvad följd af anslagens å 3:dje HufvudTiteln
hittills varande otillräcklighet, för
de mångfaldiga kostnader till försvarsverkets
tillbörliga upprätthållande, som deraf måst
bestridas, och jag uppmanar Herr Hjerta,
att uppge ett enda fall, der förrådsbehållningar
för annat ändamål, än Armeens bibehållande
i tjenstbart skick, blifvit använde;
en uppgift derigenom Herr Hjerta kail
lyckas, alt gifva trovärdighet åt sina oöfverlaggda
och sårande tillmålen. Emedlertid
och intilldess en sådan bevisning åstadkommits,
kan jag ej tillbakahålla min förvåning
öfver den värde Talarens förhastade,
och, med åsidosättande af all agtning och
grannlagenhet, framställda påstående, alt
Styrelsen låtit förråderne oupphörligt förskingras.
I anledning af Herr Hjertås yttrande,
att fullständiga kostnadsförslager för de materiela
beliofvens anskaffande icke blifvit till
Rikets Ständers pröfning framlagde, anser
jag mig skyldig erinra, attj de uppgifter,
hvilka i della afseende under denna Riks
-
Den i4 October e. m.
253
dag Blifvit från Regeringen meddelade, tvifvelsutan
utmärkas af en större omständighet
i detaillerne, än under något föregående
Riksmöte. Då i öfrigt redovisningen för de
beviljade anslagen af Rikets Ständer och deras
Revisorer granskas; då ingen skilling kan
mot sitt bestämda ändamål disponeras; samt
dä sluteligen antagas hör, att förtroende å
Representationens sida icke saknas till en
Konung, hvars högsta omsorg är fäderneslandets
ära, sjelfständighet och väl, måste
de af Herr Hjerta framställde fordringar till
det minsta kunna såsom öfverdrifna betraktas.
Herr Hjertås erinran, ”att ingen plan
”blifvit framlaggd för att betrygga, att bät”tre
anskaffnings- och underhållssätt af för”rådspersedlarne
för framtiden kommer att
”äga rum,” torde säkrast kunna besvaras,
med anvisning å de af Kongl. Maj:t år i8a5
utfärdade Nådiga Reglementen, till iagttagande
så väl vid alla upphandlingar för försvarsverket,
som vid besigtning af de sålunda
upphandlade effecterne.
Om den värde Talaren gjort sig mödan,
att taga kännedom af den prisnedsättning,
och de icke destomindre till förråderne ingångne
persedlar och requisita af bästa qualitet,
som utgjort frukten af dessa författningars
stränga men rättvisa tillämpning vid
anskaffningarne; åtgärder, hvarigenom blott
inom KrigsCollegium många tusende Riksdaler
blifvit inbesparade, skulle han visserligen
icke hafva tillåtit sig denna mot Sty
-
254
Den 14 October e. m.
reisen oeh (less underlydande tjenstemän oförtjenta
beskyllning, att planlöst förvalta nationens
till försvarsverket anvisade skattebidrag.
Ingenting är lättare, än att framställa
beskyllningar utan bifogad bevisning; att
klandra utan fog; att fördömma utan pröfning.
Att försvara sanningen och redliga
bemödanden för allmänt bästa, är vanligen
ett svårare, men alltid mera tillfredsställande,
åliggande; och fosterlandets verkliga vän
anser jag den medborgare vara, som, i stället
att genom inbillade farhågor och obestyrkta
beskyllningar mot en välviljande Styrelse,
genom uppmaning till samdrägt och
inbördes förtroende fastare tillknyter det
för gemensamt väl vigtiga föreningsbandet
emellan Konungen och folket.
Jag anhåller vördsamt, att detta yttrande
måtte få åtfölja Herr Hjertås reservation
till de respective Medstånden.
Herr Anckar swärdh August: Den vändning
discussionen tagit, gör det till en moralisk
förbindelse för mig, att förena mig
med Herr Hjerta. Jag gör det så mycket
heldre, som, då Herr Hjerta nu haft tillfälle
förklara sina uttryck, jag åtminstone
funnit sättet af denna förklaring så nöjaktigt,
att jag icke derifrån kan draga någon
personlig förolämpning. Jag vill icke förlänga
discussionen, utan förenar mig uti hvad.
Friherre Anckarswärd yttrat.
Den 14 October e. m.
a55
Ilerr Rosenqvists Fredrik Leonhard: Jag
sivall blott anhålla att få lill alla delar förena
mig uti den ifrågavarande reservationen,
och utber mig, att mitt namn måtte få stå
bredvid det ädla namnet Gustaf Hjerta.
Herr Crusensto7pe_, Magnus Jacob: Jag
skulle varit Herr Friherre Anckarswärd mycket
förbunden för sin godhet, alt fästa en
så lång och så skarp uppmärksamhet vid
min ringa person, om jag ej funnit, att hvad
Herr Friherren i detta afseende yttrat, varit
endast en inledning till den panegyrik,
Herr Friherren framställt öfver sitt eget politiska
förhållande och sitt politiska courage.
Herr Friherren, oaktadt sin Goliatiska ståndpunkt
i Riksdagspolemiken, borde likväl akta
sig att vidröra consequencen uti handlingssätt.
Denna ömtåliga punkt kunde lätt framkalla
någon David, att erinra, bland annat,
huru Herr Friherren bragt votering å bane
rörande några hundrade Riksdalers anslag
till fyra slotlsknektar, under det Herr Frilierren
åtnöjt sig med reservationer, stundom
till och med på förhand, der det gällt
vigtiga frågor och stora summor. Jag vågar
i sanning fortfarande anse fäderneslandets
försvarsverk förtjena, att med lika ifver omfattas,
som de fyra slottsknektarne.
Med Herr Friherren instämmer jag emedlertid
deruti, att mera afseende vid detta
tillfälle blifvit lemnadt å Herr Hjertås reservation,
än den i sjelfva verket förtjenar.
256
Den i4 October e. m.
Den innefattar, på ett vackert och bildrikt
språk — jag talar icke om innehållet —
mycken declamation, allt för litet sak och
alls ingen bevisning. Jag förenar mig äfven
med Friherren, dels i vördsam anhållan,
att detta yttrande ej må belasta inbjudningen
till Medstånden, dels i omdömet, att
förevarande discussion är både högst obehaglig
och vida mera utsträckt, än den bort
vara. Också skall jag icke ytterligare falla
Ridderskapet och Adeln besvärlig, så vida
ej någon Talare ånyo skulle använda mitt
namn till förevändning åt debattens förlängande.
Friherre iSparre, Sixten: Jag skall icke
besvära Ridderskapet och Adeln med någon
repetition af Herr Hjertås reservation. Den
har blifvit med lika mycken sanning, som
sakkännedom, af flere Ledamöter vederlagd.
Jag vill blott tillkännagifva, att den djupt
sårat mig, såsom medlem af detta Stånd,
och då det icke nu mera är brukligt, eller
anses ridderligt, att besvara sådana uttryck,
med annat än att ogilla dem, så förenar jag
mig med Grefve Brahe uti att ogilla Herr
Hjertås framställningssätt. Friherre Anckarswärd
har förenat sig med Herr Hjerta, på
det Herr Friherren icke måtte synas feg. Jag
respecterar denna Friherrens tapperhet, att
teckna sitt namn under reservationen. Jag
vet blott icke, om sådant är brukligt, eller
en
-
Den i4 October e. m.
enligt med formen, enär det tyckes öfvergå
från en reservation till en subscription. Jag
förenar mig sluteligen med Friherren och
Herr Anckarswärd deruti, att mitt yttrande
icke måtte åtfölja till de andra Stånden.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm:
Det motif, som förmått mig att åter
uppstiga, är hemtadt från några Herr Friherre
Anckarswärds yttranden, ställda till mig och
mina tänkesätt. Friherren torde förlåta, om
jag fäster lians uppmärksamhet på den parlamentariska
kännedomen om hvad som föregår
i andra länders representativa kamrar,
och äfven kan anses som en princip för Svenska
representationen. Det är ingenstädes brukligt,
att i en öppen discussion framkalla uttryck,
som i enskild väg blifvit meddelade.
Det är likväl icke min tanka, att förebrå
Herr Friherren det bruk han gjort af hvad
som kunnat undfalla mig i enskilta samtal,
ehuru jag nödgas förklara, att jag aldrig vet
mig hafva yttrat mig till honom i detta afseende.
Jag är likväl långt ifrån att undandraga
mig, att öppet förklara de tankar man
förunnar mig hafva yppat i enskilta samtal.
Jag får sålunda tillkännagifva, att jag icke
minnes mig någonsin hafva yttrat någon serskild
tanka om Adelns förmögenhet i allmänhet.
Att Svenska Adeln icke är rik, är
en bekant sak. Hvad Svenska Folket beträffar,
bekänner jag lika öppet, att jag, efter
45 II. 17
258
Den 14 O c t o b e r e. m.
min innerliga öfvertygelse, och vid äfventyr
att bedraga mig, icke kan lämpa ordet armod
på dess tillstånd. Jag känner intet folk
i Europa, som har mera anspråk att kallas
förmöget, än vår arbetande klass, och det
är om denna det bär egentligen är fråga;
de högre klasserna ligga visserligen vida under
andra länders.
Efter som jag erhållit ordet, må jag äfven
öppet bekänna, att den egentliga orsaken,
sorn förmått mig uppträda i denna fråga,
ingalunda är, att kränka annan mans
rättmätiga tänkesätt. Jag tillerkänner Herr
Hjerta, äfvensom hvar och en, rättighet att
bedömma Regeringens handlingar, och reservera
sin opinion emot Majoritetens, då
det sker på ett lagligt sätt. Det är således
blott emot formen att utöfva denna rättighet,
sorn jag vill yttra mig. När en reservation,
i stället för alt enkelt uttrycka, att
man icke delat Majoritetens tanka, förvandlas
till en anklagelse, så frågar jag, om den
anklagade skall tiga, och låta anklagelsen
utgå obesvärad. Skulle väl den nuvarande
Minoriteten, vid det tillfälle, då den möjligen
hade Majoriteten för sig, anse sig skyldig
att tåligt lida en sådan anklagelses spridande
bland Svenska Folket. Herr Hjerta
bar sökt gifva åt sin reservation den tydning
han trott sig kunna lemna densamma;
och det är Herr Hjertås rätt att modifiera
och tyda sina uttryck, likasom det är Ridderskapcts
och Adelns, att derå lemna det
Den 14 October e. ni.
25g
afseende, Ståndet kan skäligt finna. Herr
Hjerta har sjelf sagt, att dessa uttryck blifvit
författade af förtrytelse å Minoritetens
sida. Detta bekännande har varit nog för
mig, och för hvar och en, sorn icke är oförsonlig;
men också måste det på andra sidan
tillåtas mig, att icke behöfva undertrycka
mina tankar och mina känslor vid detta
tillfälle.
Hans Excellence Herr Grefven och
EandtMar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till godkännande af Ridderskapets
och Adelns ofvanberörde Protocolls-utdrag
för den i3 dennes.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Herr Hjertås
emot Ridderskapets och Adelns sistnämnde
dag fattade beslut afgifne Reservation, uti
hvilken Friherre Anckarswärd, samt Herrarne
Anckarsvvärd och Rosenqvist nu instämt,
komme att åtfölja Ridderskapets och
Adelns beslut till de öfrige RiksStånden;
och hemställde Hans Excellence, om icke
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att de af Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm,
Grefve Brahe, Friherrarne af Nor
45
H. »7*
■j.Go
Den r4 October e. m.
din och Ulfsparre, samt Herrarne Nordenfalk,
Lefrén, Möllerhjelm, Tham och Hjerta
i anledning af nyssnämnde reservation
meddelte yttranden afven måtte få åtfölja
samma beslut till de öfrige RiksStånden.
Bifölls.
Grefve von Schwerin > Fredrik Bogislaus:
Då Herr Grefven och LandtMarskalken
vid början af discussionen förklarade,
att det obestridligen vore Herr Hjertås rätt,
att låta sin reservation åtfölja inbjudningen
till de andra Stånden; men att af Ridderskapets
och Adelns beslut komme att bero,
om de öfrige nu afgifne yttranden äfven
skulle få åtfölja, får jag äran förklara, det
jag, utan att vilja inverka på någons öfvertygelse,
icke kan tillstyrka ett sådant beledsagande
af den gjorde reservationen. Jag
stödjer denna mening derpå, att 5o §. Riksdagsordningen,
som stadgar, att hvar och
en äger att fritt tala och utlåta sig, äfven
förutsätter, att Talaren skall lugnt höras.
Denna §. har varit inskrifven i Svenske
mäns bröst långt före 1809; och lika säkert,
som hvarje Svensk man vet, att han
kan fritt tala och utlåta sig, lika säkert förutsätter
Lagstiftaren, att denna rättighet skall
af hvarje annan respecteras. Jag får härvid
tillägga, alt en och hvar lär inom sig sjelf
finna, att helt annat är en anklagelse inför
Domstol, der det egnas hvar och en att sig
försvara, men att ett sådant försvar skulle
Den r4 O c to ber e. ni.
261
vara påkalla(lt af en enkel opinionsyttring,
instämmer icke med min öfvertygelse och,
såsom jag förmodar, icke eller med allmänhetens.
Fortsattes den i förmiddagens plenum
hörjade pröfning af StatsUtskottets ej mindre
den 18 sistlidne April under N:o i5i
afgifne, och den 7 derpåföljde Maji eftermiddagen
på hordet lagde Betänkande, angående
Regleringen af Anslagen under RiksStatens
Tionde HufvudTitel; än ock under
W:o a53 meddeldte, och den i4 sistlidne
September förmiddagen på hordet lagde,
Utlåtande öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar.
Hvarvid discussion ägde rum endast i
afseende å nedannämnde Punkter.
Angående StatsUtskottets dels i dess första
Betänkande gjorde hemställan, att fy 11-  naden i behof vet för Flottans lndragningsStat
må tills vidare, såsom hittills, få utgå,
dock ej till högre belopp, än 30,000 R:dr
ärligen; dels i åttonde Punkten af dess senare
Utlåtande afgifne tillstyrkande, att
hvad utöfver nyssberörde 3o,ooo R:dr möjligen
kan erfordras, må anvisas att utgå af
Anslaget till oförutsedde utgifter.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Den
hemställan Utskottet gjort i dess sednarc.Utlåtande,
Arar visserligen ändamålsenlig, innan
det blifvit beslutadt, att Kongl. Maj:t
262
Den 14 October e. m.
ägde rättighet disponera besparingarne å IlufvudTitlarne;
men sedan Ridderskapet och
Adeln behagat bestämma, att denna rättighet
tillkommer Kongl. Maj:t, tror jag, att
denna hemställan bör afslås.
Herr //jer ta, Gustaf: Då 8:de Punkten
i sednare Utlåtandet motsvarar Utskottets i
första Betänkandet i afseende å samma ämne
gjorde hemställan, och Friherre af Nordin
yrkat, att den förstnämnde måtte afslås,
föreslår jag, alt äfven sistberörde hemställan
måtte förkastas.
Friherre af Nordin: Jag instämmer med
Herr Hjerta, och önskar således, att begge
dessa punkter måtte få förfalla.
Hans. Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å ifrågavarande tvenne punkter.
Ropades Nej,
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg berörde
tvenne Punkter böra förfalla.
Ropades Ja.
singående StatsUtskoltets i dess första
Betänkande gjorde hemställan, att en sådan
omflyttning af IlufvudTitlarne må vid
StatsRegleringen göras, att Militaire- och
Försvar sVerket till Sjös upptages under den
Fjerde, och Clerecie- och LäroVerken under
den Tionde HufvudTiteln.
Den i4 Octobcr c. ni. 263
Herr Hjerta: Denna fråga om att talla
jo:de HufvudTiteln den 4;de, och så tvärtom,
förevar äfven vid 1823 års Riksdag, då
inrättandet af den förstnämde beslöts, men
gick ej igenom af det skäl, alt det skulle
vålla förvillelse och oreda, samt leda till
misstag i offentliga acter. Derföre blef den
då från 3:dje HufvudTiteln afskiljde del för
FörsvarsVerket till Sjöss flyttad ner om de
andra Titlarne, och kallad den io:de. Jag
anser det äfven vara rigtigast, och vet icke,
hvad för rangordning kan uppgöras emellan
HufvudTitlarne. Jag afstyrker alltså all
förändring i Titlarnes benämning.
Friherre af Nordin: Lika med Herr Hjerta
påminner jag mig, att denna fråga, afslogs
vid sista Riksdagen; men skälet dertill var,
att StatsUtskottet då tillstyrkt omflyttning
af alla de efter den 3:dje följande HufvudTitlar,
hvaremot nu endast är fråga 0111 att
4:de och io:de Titlarne skulle byta sins
emellan, hvilket icke kan medföra, ringaste
confusion. Jag minnes, ej, på hvilka, skäl
StatsContoiret tillstyrkt denna omflyttning,
jnen som ingen bättre än det kan inse fördelen
deraf, tillstyrker jag bifall till Utskottets
förslag i detta afseende, liva läge-,
nom båda MilitaireTillarne komma att stå
tillsammans, och således lättare kunna öfverskådas
af den StatsSecreterare, till hvars,
behandling de gemensamt höra.
Herr Rosenblad, Bernhard: Friherre af
264 Den 14 October e. m.
Nordm liar förekommit mig, så att jag blott
behöfver yrka bifall till Utskottets förslag,
hvilket lyder sålunda: ”Slutligen hemställer
”StatsUtskottet, att, med bifall till hvad
”Kongl. StatsCoutoiret, uti dess underdånig
”ga Berättelse om StatsYerkets tillstånd och
”behof, föreslagit, en sådan omflyttning af
”HufvudTitlarne må vid StatsRegleringen gö”ras,
att Militair- och FörsvarsVerket till
”Sjöss upptages under den 4‘de och Clerecie”och
LäroVerken under den io:de Hufvud”Titeln.
” Friherren har upplyst, att frågan
blott angår, att byta nummer på 2:ne Titlar,
hvilket icke orsakar någon villervalla,
ulan synes så mycket lämpligare, som den
nu för iorde kallade IIufvudTiteln tillhör
samma SlatsSecrelcrares föredragning, hvilken
har att skaffa med den 3:dje; hvadan
jag, då denne Embetsman tillika är Ledamot
af Ståndet, anser billigast, att Ridderskapet
och Adelli bifaller Utskottets förslag.
Herr von Hartmansdorff, August: Det
kan väl synas likgiltigt, i hvilken ordning
HufvudTitlarne stå, men då den rigtigaste
ordningen alltid bör iagllagas, skola väl
de begge Titlarne, som angå Mililaira beliofven,
stå närmast hvarandra; den io:de
således heta den 4;de, och tvärtom. Lämpligare
anser jag dock det som föreslogs 1828,
eller 011 allmän omflyttning af HufvudTitlarne,
så litt de större anslagen komma först,
och småplocket sedan. Jag kari icke eller
Den r4 O elof)er e. tn.
a 65
anse, att HufvudTitlarnes namn hafva någon
sådan oförgänglighet, att villervalla genom
deras förändring eller omflyttning skulle
förvållas i StatsContoiret. Om vigtig ordning
i StatsFörvaltningen skulle införas, borde
hvar StatsSecreterare hafva sin Titel, och
ej somliga Titlar omfatta flera millioner, och
andra blott 3o till 5o,ooo R:dr. Ju förr
man komme till en sådan ordning, desto
bättre. Jag tillstyrker derföre bifall till en
början å Utskottets förslag, att anslagen åt
Flottan måtte utgöra den 4:de HufvudTiteln;
men deremot att anslagen till Clerecie- och
LäroVerken måtte få bibehålla sitt rum näst
efter Militaire-anslagen, och utgöra 5:te HufvudTiteln.
Herr Rosenblad: Jag instämmer fullkomligt
med Herr von Hartmansdorff i hvad
o
han anfört om fördelningen af de olika anslagen
på HufvudTitlarne, och finnér icke,
hvarföre den 5:te Titeln, som har den minsta
summan, skall komma omedelbart efter
de största. Någon olägenhet deraf, att 4«de
HufvudTiteln nedflyttas, kan jag icke inse,
hvilket StatsSecreteraren för EclesiastikÄrenderne
bäst torde kunna vitsorda. Jag tror
emedlertid, att Utskottets förslag är bäst
grundadt, och yrkar alltså bifall dertill.
Herr Hjerta: Då det alltid varit vanligt,
alt man afvaktat det Stånds beslut,
som frågan på något sätt inleresserar, skulle
26G Den 14 October e. in.
jag hemställa, om man ej borde afvakta PresteStåndets
beslut i denna fråga, enär den
rörer deras rangordning i afseende på HufvudTitlarne.
Friherre Cederström_, Jacob: Jag finner
det ganska besynnerligt att Ridderskapet
och Adeln icke anser denna fråga vara
likgiltig; och skulle förmoda, att en StatsSecreterare
icke kan misstaga sig på numrorne
af Titlarne. Äfvenledes förmodar jag,
alt någon rangstrid för Presterskapet icke
kan uppkomma af denna fråga. Genom proposition
till bifall A Utskottets tillstyrkande,
torde likväl hela striden förfalla; och
jag får derföre hos Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken derom vördsammast
anhålla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll Utskottets i dess första
Betänkande gjorde ofvanberörde hem-,
ställan*.
Ropades Ja,
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställde särskilte
propositioner, fann Ridderskapet och
Adeln för godt bifalla hvad StatsUtskottet i
Betänkandet N:o l5i och Utlåtandet N:o ^55
i öfrigt föreslagit och tillstyrkt.
Den 14 October e. m.
267
Herr Rosenqvist* Fredrik Leonhard*
bade inlemnat följande, som upplästes.
Då man, utan att vara clairvoyant, likväl
kan med tämmelig visshet förutse, att
de af Ridderskapet och Adeln frikostigt beviljade
enorma Anslag till de i RiksStaten
uppförde 10 HufvudTitlar, dels icke i längden
kunna äga bestånd, dels ock skola förorsaka
missnöje och oro bland mängden af
de medborgare, hvilka böra bidraga till medlens
utgifvande, och hvilka redan förut klaga
öfver för stora och dryga skattebördor,
deruti man vid denna Riksdag snarare hoppats
få någon lindring och nedsättning; och
jag icke funnit det vara billigt eller nödvändigt,
att i en tid, då priserne på alla nödvändighets-varor
alldeles icke stigit, utan
snarare fallit under det värde, som de vid
förra Riksdagen ägde, öka löner och anslag
för sådane Embets- och Tjenstemän samt
Inrättningar, hvilka hittills varit belåtne
med hvad Staten dem förut anslagit; så
föranlåtes jag härmed vördsamt anhålla, alt
i Ridderskapets och Adelns Protocoll få antecknadt,
det jag på det kraftigaste reserverar
mig emot alla de nja och förstorade
Anslag, som Ridderskapet och Adeln, genom
sin Pluralitet beviljat, undantagandes likväl
löneförhöjningarne åt Herrar Stats- och RevisionsSecreterarne,
Herr JuslitiaeCanzleren,
samt Herrar HofRättsRåderne och Assessorerne
jemte Under betjeningen i de Kongl. HofRätterne,
hvilka alla Embetsman på intet
aG8
Den 14 October e. m.
sätt kunnat vara belåtne med de ringa och
otillräckliga löner de af Staten hittills åtnjutit.
Justerades 7 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena den
12 dennes för- och eftermiddagen fattade
beslut.
Upplästes StatsUtskottets under N:o 297
denne dag aflåtne Memorial, i anledning af
skiljaktiga beslut inom RiksStånden i åtskilliga
delar af StatsRegleringen.
Lades på hordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
T Ii or sdagen d. 1 5 October 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets ej mindre
den 18 sistlidne April under N:o i5a
afgifne, och den 7 derpåföljde Maji eftermiddagen
på hordet lagde, Betänkande, angående
reglering af Allmänna IndragningsStatenj
än ock under N:o 254 meddeldte,
Den 15 October.
Deli elen i4 sistlidne September eftermiddagen
på bordet lagde, Utlåtande, öfver de
vid berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
i:sta Punkten. Angående Pension till
framlidne Hoj Marskalken Friherre Paijkulls
Enka.
s:dra Punkten. Angående anslag för
Herr Amiral itets Kammar Rådet Elers.
3ulje Punkten. Angående de vid Landtmäteristaten
till indragning ställde Löner för
en Öfver Inspector , en Ingenieur, en Inspector
öfver Mått, Mål och Vigt, samt fem Tredje
Landtmätare i Landsorterne.
fule Punkten. Angåiende ett tills vidare
beviljadt Anslag åt Juris Doctor erne Collin
och Schifter.
5:te Punkten. Angående en Bergmästaren
Jacobsson tillagd ersättning.
Dessa 5 Punkter biföllos.
6: te Punkten. Angående ett Hoj Jägmästaren
von Greiff, genom Kongl. Bref vet den
i5 Martil i8i5, tillagdt arf vode af 600 R:dr.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, fann Piidderskapet och Adeln,
att denna Punkt icke erfordrade någon åtgärd.
jule Punkten. Angående Lönetillökning
för Kammarskrifvaren Wessman.
8:de Punkten. Angående den nu under
270
Den i5 October.
Tionde HufvudTiteln upptagne LotserilndragningsStaten.
Hvilka 2:ne Punkter af Ridderskapet
och Adeln b i fö 11 os.
g:de Punkten. Angående f. d. Landshöfdingen
H. Järtas Pension.
Herr Rosenqvist , Fredrik Leonhard,
anförde skrifteligen:
Vid StatsUtskottets Utlåtande N:o 254
angående Regleringen af Allmänna IndragningsStaten
är i synnerhet anmärkningsvärdt,
att Utskottet alldeles icke vårdat sig besvara,
mindre vederlägga, de vid Utskottets första
Betänkande N:o i52 gjorde anmärkningar,
utan rätt oell slätt förklarat belt laconiskt:
att Utskottet icke funnit skäl frångå
sitt förra förslag.
Rörande f. d. Landshöfdingen Hans Järtas
pension, bar af mig blifvit anfördt:
att jag vore i okunnighet om de så kallade
Patriotiska åtgärder, hvilka f. d. Landshöfdingen
Järta vidtagit, och som måste vara
af en alldeles egen och serdeles art, då
PensionsFörfattningarne ansetts böra i anseende
till honom förlora deras gällande kraft;
att Nationen ägde rätt att af en sådan
mans verksamhet och grundsatser vänta ännu
flere patriotiska företag;
att jag, intill dess upplysning lemnades,
och bestämdt blifvit utredt, hvaruti de
Den i5 October.
37t
redbara tjenster bestå, hvarföre Nationen
bar någon så beskaffad förbindelse till Herr
Järta, att PensionsFörfattningarne för hans
skull böra våldföras, ansåg mig böra bestrida
någon pension åt Herr Järta, helst
lian dels för sitt innehafda LandshöfdingeFnibete
fått ett hederligt accord, dels icke
af ålderdom, eller bristande skicklighet varit
hindrad att fortfara i Statens tjenst; och
att Statens knappa tillgångar, otillräckliga
till många andra högst angelägna behof,
förbjuda dylika gracers beviljande på folkets
bekostnad.
Inom det Välloflige BorgareStåndet bar
Herr Helsingius anfört: att en så stor pension
af Statens Medel, som den ifrågavarande,
vore en misshushållning, enär innehafvaren
derigenom undanhölls från Statens
tjenst, och det ej kunde förmodas, det den
med pension begåfvade skulle vilja åter inträda
i tjenst; att tillstyrkandet i den anmärkte
punkten vore så mycket mera orättvist,
som Utskottet, vid pröfning af frågan
om en mindre betydlig pension för Assessoren
"Wahlström, lemnat densamma utan
afseende, ehuru denna Tjensteman synts vara
till pension mera berättigad än Herr Landshöfdingen
Järta, som ej torde vara i egentligt
behof deraf, och dessutom skulle äga förmåga
att genom skrifter bereda sin utkomst.
Äfvensom inom Hedervärda BondeStåndet
Riksdagsmannen Johan Jacob Rutberg
172
D e il 15 O c t o b e r.
anmärkt: att då Rikets Ständer gifvit pensionen
i förlitande dertill, att Landshöfdingen
Järta skulle begagnas i Slatens tjenst,
men sådant ej nu syntes vara meningen,
borde ock pensionen indragas, samt de io
å 12,000 R:dr B:co, som Herr Järta redan
uppburit, anses mer än tillräckeligt svara
emot de tjenster lian gjort fäderneslandet.
På dessa anmärkningar bar Utskottet
lemnat följande högst oväntade svar: ”Utskottet
har öfvervägat hvad sålunda an"märkt
blifvit, men icke funnit de af Ri”kets
Ständer år i8a3 anförde, och af Ut”skottet
uti sitt förra Betänkande åberopade,
”skäl för tilldelandet af pension åt Landshöfdingen
Järta i någon måtto genom des”sa
anmärkningar förringade; utan förnyar
”således sin förut gjorde hemställan uti detta
”afseende.”
Jag öfverlemnar åt tänkaren, att göra
sina reflexioner öfver detta Utskottets besked.
— Mig förefaller det åtminstone, som
om Utskottet ansett sig äga Domsrätt i frågor,
som angå disposition öfver Statens Medel
, oaktadt Utskottet blott är en utredningsskyldig
afdelning af RiksStånden.
Utskottet har öfvervägat, men icke funnit
skäl etc. etc. Hvad vill ett sådant Expeditionssätt
säga, och huru bör det rätteligen
anses?
Börjas icke vanligen sjelfva decisionen
i alla Domar på samma sätt?
1 ilar
Den i5 October. 273
Har då Utskottet betänkt hvad det yttrat;
och hvar finnes väl något enda skäl, eller
ens någon anledning vara af Utskottet uppgifven,
såsom föreningspunkt för rättigheten
för Herr Järta att få — och för skyldigheten
för Svenska folket att gif-va — gralification
— och på köpet en så ansenlig
gratification?
Herr Järta, sorn sedan år 1809 skjutit
en rätt dugtig fart på den blinda lyckans
för mången annan bra karl rätt tröga bana,
har icke velterligt gagnat sitt fädernesland
mera, än han bort, på de platser dit
han blifvit lyftad. Men skulle lian ock hafva
gjort det, så måtte väl icke gagnet bestått
i sådane företag, som böra fördöljas för
nationen, och hållas hemliga. — Så ser det
likväl ut, då Utskottet icke behagat, kanske
icke kunnat, anföra en enda patriotisk gerning,
som Herr Järta gjort, och varit af den
art, att honom derföre bör som belöning
rent af skänkas 2000 R:dr B:co hvarje år.
— Kanske om Utskottet för alt, enligt föreskriften
i 56 §. RegeringsFormen, utreda
frågan, hade försökt en sådan utredning,
och bestämdt, samt med tydliga ord rent
ut sagt hvad patriotiska ge ruin:gar Herr
Järta uträttat, så hade Utskottet uppfyllt
sin pligt; men Utskottet hade måhända icke
då kunnat orda om skäl för presentens ingifvande.
Utskottet har såsom grund för sina åsig45
II. 18
274
Den i5 Oetober.
ter åberopat samma skäl, hvilka i8a3 års
Ständer begagnat, då 2000 R:dr såsom pension
beviljades åt Herr Järta. Men Utskottet
har likväl ej upprepat desse skäl, — det
torde således icke vara ur vägen att nämna
dem. — Härvid bör dock icke eller förtigas,
att 1823 års Statsutskott uti Utlåtande den
3 Julii först alldeles af styrkt all pension åt
Herr Järta, emedan han icke uppnått den
ålder eller tjenstetid, som författningarne
bestämma för pensions åtnjutande vid afskedstagande,
och det ej eller blifvit uppgifvit,
att han genom sjukdomstillstånd hindrades
fortsätta utöfningen af sitt innehafda
LandshöfdingeEmbete; och då Statens knappa
tillgångar icke medgåfvo 2000 R:drs pension
åt Herr Järta, samt sådant dessutom
skulle blifva praejudicat för andre förtjenstfulle
Embetsman, sora under en ålder, då
Staten af deras erfarenhet och verksamhet
ännu kunde skörda frukter, taga afsked, att
enahanda förmåner få åtnjuta, vore icke skäl
att föreslå någon pension åt Herr Järta, enär
det jemväl vore att förmoda, det tillfälle
för honom icke saknades, att än vidare med
sina kunskaper gagna fäderneslandet, på en
plats, der nödig utkomst icke saknas.
Detta med gällande författningar enliga
Utlåtande gillades af Hedervärda BondeStåndet,
men återremitterades af de öfriga 3:ne
RiksStånden; hvarpå Utskottet den \ September
sig ytterligare utlåtit, likväl hufvudsakligen
icke annorlunda än just så här: "att
Den 15 O e t o b e r.
Mi allseende till Herr Järtas patriotiska ät”
gärder och utmärkta Embetsmannaförtjen”sterj
ansåg Utskottet sig böra tillstyrka Rikets
Ständer, att bifalla en pension af 2000
”R:dr om året sålunda, att- den finge upp”föras
på allmänna Indragningssta ten till näfsta
Riksdagj men skulle då besparas, i hän”delse
Kongl. Maj:t derförinnan utnämde Herr
”Järta till något Embete i Staten med motsvarande
lönevilkor.”
Sådane äro de skäl, hvarpå 1823 ars
Ständer villkorligt beviljat pensionen ät
Herr Landshöfdingen och Commendeuren
Hans Järta, hvars förtjenster för öfrigt lära
bestått deruti, att han haft en nära del uti
införandet af nu gällande Constitution, samt
varit en ibland medarbetarne på RegeringsFormen.
Jag lem nar derhän, huruvida sådant
må räknas bland förtjenster; men det vet
man, att rättnu ingen §. i RegeringsFormen
finnes, som icke ansetts behöfva ändras.
Det hade således varit önskeligt få veta,
hvilka andra egenskaper Herr Järta utvecklat,
och StatsUtskottet godkänt, såsom
skäl till undantag och afvikelse från hvad
författningarne stadga om pension för afskedade
Embels- och Tjenstemän.
Emedlertid och som sådant icke inträffat
från Utskottets sida, och Utskottet vid
bedömandet af andra medborgares rättigheter
icke blott till pension utan till och
45 H. i»*
376 Den i5 OcEober.
#
med till obestridliga fordringars utbekommande
af Staten, såsom t. ex. i fråga om
en obetydlig pension åt Herr Assessoren
Wahlström, och en ännu obetydligare Pagelön
åt Herr Majoren Grönhagen, handlat
alldeles tvärtemot de grundsatser, hvilka Utskottet
uppenbarat uti yttrandet om Herr
Landshöfdingen m. m. Järta, som platt ingen
laglig rättighet äger till någon slags pension
af Statsmedlen, anser jag det vara min
ovilkorliga skyldighet, att, på de af i8a3
års Statsutskott uti dess första Utlåtande
anförde lagliga skäl, icke samtycka till någon
ytterligare pension åt Herr Järta; helst
många ålderstigna och mycket mer behöfvande
PensionsCandidater finnas, som ändock
ingenting få, och Herr Järta jemväl
befinner sig i den ålder, der hans förmåga
att gagna i sitt fäderneslands tjenst ännu
icke är förminskad eller återhållen, hvarken
af intellectuelle brister eller organiska åkommor.
Jag anhåller således om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition till afslag
å hvad Utskottet i fråga om Herr Järta hemställt.
Herr Skogman, Carl David'. Då de skäl,
som vid sista Riksdagen föranledde beviljandet
af en pension för Landshöfdingen Hans
Järta ännu fortfara, synas inkasten emot
StatsUtskottets förslag, att den må fortfarande
utgå, ej förtjena afseende. Genom
• Den i5 Octo ber.
pensionens beviljande tills vidare, eller till
dess förändrade omständigheter inträffa , undvika
Rikets Ständer vid nästa Riksdag en förnyad
discussion härom, alltid oangenäm både
för den person, som är i fråga, och för
Rikets Ständer. För min del anser jag såsom
en af ofullständigheterna i våra Constitutionella
förhållanden, att Konungen, i stället
för sin urgamla rätt att Län läna, icke
äger bestämda anslag att belöna män, som
gjort sig serdeles förtjente af fäderneslandet,
på hvilka de allmänna förlattningarne om
pensionering för ålder eller kropps- eller sinnessjukdom
icke kunna eller böra tillämpas.
Den utmärkte man, om hvars pension nu är
fråga, har verksamt bidragit både till vårt
constitutionella samhällsskick, och till det
nya Regeringssättets första tillämpning. Han
liar genom åtgärder, lika skickligt utförde,
som ansvarsfulla, åren 1809 och 1810 boredt
Riket stora commcrciella fördelar, och
han har utan tvekan, på ett med constitutionens
anda öfverensstämmande sätt, lemnat
sin plats, då beslut vidtogos, som stridde
emot hans grundsatser. I öfrigt vore han
ensamt såsom litteratör förtjent af denna
pension.
Friherre Cederström, Jacob: Det lärer
vara få bland Svenske medborgare, som ej
känna Landshöfdingen Hans Järlås förtjenster,
såsom medborgare och Embetsman; och
det är således öfverflödigt att yttra mera,
Dun 15 Octobcr.
än att begära Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till bifall å Utskottets
förslag.
Grefve von Rosen_, Axel: När jag begärde
ordet i anledning af Herr Rosenqvists
anförande, måste jag bekänna, att jag kände
en motbjudande känsla vid de uttryck
lian nyttjade, dä lian i en stark kritisk väg
förtalade Herr Järta och vår Constitution.
Jag förmodar, och vågar tro, att hvar och
en af Ridderskapet och Adeln bedömt detta
lika med mig. I förbigående vill jag säga,
alt om denna Grundlag icke varit bearbetad
af Herr Järta, tror jag ej, att Herr Rosenqvist
på detta rum yttrat detta. Jag förbigår
Herr Järlås förtjenster; men då jag
såg honom skiljas från den portefeuille han
så väl förvaltat, kom jag i kunskap om en
anekdot i hans lefnad, som jag ej skall glömma.
Då Götheborg, sorn under hans tid
blifvit rikt, fick veta, att lian lemnade tjensten,
ofFererades honom derifrån en summa,
som skulle hafva gjort honom rik. Han svarade,
att lian icke kunde emottaga något,
för det att Iian gjort sin skyldighet, men
tackade för den honom visade uppmärksamhet.
Detta gifver mig anledning tro, att han
icke skulle taga den pension., som Rikets
Ständer gifva honom, om den ej vore för
honom behöflig under ett torftigt lefnadssätt.
Jag tillstyrker således bifall å denna
punkt.
Den 15 O c t o b e r.
Herr Rosenqvist: Bland de flere Talare
som försvarat Utskottets förslag, har likväl
ingen kunnat tillägga Herr Järta några andra
förtjenster, än dem Utskottet uppgifvit,
hvaraf endast den, att hafva författat Regeringsformen,
är bestämd. Långt ifrån att
bestrida Herr Järta detta författare-anspråk,
har jag medgifvit det, och blott anmärkt, att
ganska många §§. i samma verk redan äro
förändrade, och att en ännu större del tarfvor
omarbetning. Denna förtjenst, (om man
så behagar kalla den,) är i allt fall blott singularis;
men enär Utskottet nyttjat pluralis,
(mångå utmärkta förtjenster) så hade jag
förmodat, att någon mer än den nyssnämnde
skulle kunnat uppgifvas. Hvad det omnämnda
förtalet beträffar, så vare det långt
ifrån mig att gilla sådant; ty jag anser förtalaren
lika föraktlig som den lågesmickraren.
För min del kan jag, af de upplysningar
Utskottet lemnat, icke tillerkänna Herr
Järta som Embetsman andra, eller ulmärktare
förtjenster än sådane, som hos helt
vanliga Landshöfdingar igenfinnas. I öfrigt
vet jag ingen ting anmärkningsvärdt om Herr
Järta iner än att han afsagt sig Adelskapet,
samt derefter utgifvit Odalmannen, och vid
jemförelsen af dessa begge saker, må den
opartiske bedöma storheten af förtjensten.
För min del anser jag den icke större, än
att den idkeligen är betald med den redan
uppburne pensionen; hvilken jag alltså anser
icke mera böra Herr Järla tillkomma.
j8o Den i5 Oc löher.
Friherre Palmstjerna> Carl Otto: Jag
vill ej gå in i någon jemförelse, som skulle
utmärka Herr Järtas förtjenst, och deras,
Herrarne Wahlströms och Grönhagens, hvilka
Herr Rosenqvist satt i samma praedicament.
Jag vill endast fästa uppmärksamheten
derpå, alt det är ett olika förhållande
med den pension, som är i fråga för
Herr Järta, och de pensioner, som äro yrkade
för Herrarne Wahlström och Grönhagen;
ty pensionen för Herr Järta är redan af 1823
års Ständer beviljad. StatsUtskottet vid innevarande
Riksdag har icke insett något skäl,
hvarföre 1823 års Ständers beslut nu borde
ändras, emedan samma förhållande, som då
föranledde Rikets Ständer alt besluta pensionen,
ännu fortfar, och Utskottet har, jag
tror med rätta, icke ansett sig i sådane fall
böra föreslå några förändringar i de beslut
föregående Ständer fattat. Hvad pensioner
för Herrarne Wahlström och Grönhagen angår,
så är det nya frågor, och StatsUtskottet
har, i afseende på dem, endast bort söka
hvad lag, författningar och sträng rättvisa
kunnat yrka. Resultatet har således med
skäl blifvit olika, och jag tillstyrker bifalla
Utskottets framställan.
Herr von Hartmansdorff‘ August: Det
är öfverhufvud StatsUtskottets olyckliga öde,
att, vid alla de tillfällen, då det icke har
fullgjort hvad Herr Rosenqvist yrkat, beskyllas
för alt icke hafva upptagit och veder
-
Den i5 October.
lågt lians skäl. Men utan att vid detta tillfälle
ingå i någon närmare utredning, hemställer
jag i allmänhet, om icke felet mindre
ligger i brist på skäl hos StatsUtskottet,
än i de obotfärdigas förhinder hos anmärkaren?
Han har yttrat, att Herr Järta
icke befunne sig i en sådan olycklig författning,
som borde föranleda Ridderskapet och
Adeln, att, under den brist på förtjenst, som
talaren tillägger honom, likväl gifva honom
en pension. Men jag underställer hvar och
en, om icke en af de största olyckor, sorn
kunna vederfaras en utmärkt Stats- och Embetsman,
är att vara föremål för sådana personalier,
som dem Herr Rosenqvist öfver honom
hållit. Det var för att i framtiden befria
Herr Järta derifrån, som jag hade önskat,
att pensionen blifvit en gång för alla
anslagen för hela hans återstående lifstid.
Utskottet har ej velat ingå på detta förslag,
och då jag förmodar, att förslaget, sådant
det är, blifvit bifallet i de öfrige Stånden,
vill jag, endast på denna grund, låta dervid
bero, på det vi, genom bifall dertill,
må få öfvergå till ett annat ämne.
Herr Rosenqvist: I afseende på Herr
von Ilartmansdorffs yttrande om de obolfärdigas
förhinder, får jag i korthet nämna,
att då jag bekänner mig vara den obotfärdige,
öfverlemnar jag gerna åt Herr von
Hartmansdorff, att vara den botjdrdige syndaren.
282
Den i5 O c to ber.
Friherre Wrangel, Henning: Efter det
rörande loftal, Grefve von Rosen gjort om
Herr Järta, borde jag afhålla mig från att
yttra mig; men då jag ej delar de åsigter,
som någon af dem, hvilka talat för pensionen,
yttrat, ser jag mig tvungen att vederlägga
dem. Förra Ständer beviljade pensionen
vilkorligt nemligen till denna Riksdag. Då
talade jag emot densamma. Jag strider äfven
nu deremot, ty jag finnér ej skäl att gifva
en så hög pension. Man anser Herr Järta
för upphofvet till Constitutionen. Vi ägde
likväl ett ConstitutionsUtskott; jag tror att
äfven dess utmärkta Ledamöter deruti voro
verksamma. Han lemnade tjensten, då han
ännu var en ung man. Jag vet ej något skäl
dertill, då han ännu kunde vara nyttig.
Denna person skulle också spela en röle,
när det var fråga om ett nytt Statsskick.
Då svek han. Jag frågar om det bör belönas.
Han är känd för ett snille. Är han
det, så äger han ock ett capital, rikare än
den pension, som man vill lemna honom.
Vill man hindra, att en sådan obehaglig
discussion uppkommer, så tycker jag, att
det kan vinnas genom ett rent afslag. På
dessa skäl yrkar jag afslag å ifrågavarande
pension.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag var icke
Ledamot af SlatsUtskottet, dä det förslag
afgafs, som nu är föremål för öfverläggning.
Jag har således, såsom Utskollels nuvarande
Den i5 October.
a83
Ledamot, icke någon åtgärd att försvara,
men jag får inför Ridderskapet och Adeln
öppet omtala, att jag för 5 år sedan voterade
för den pension, som Herr Järta nu
har. Jag ämnar ej här inlåta mig i någon
undersökning om Herr Järlås bana, hvarken
såsom Statsman, litteratör, eller hvad
annat som helst. Det är likväl en sanning,
så påtaglig, att den ej kan bestridas af hans
påtagligaste motståndare, att han är en historisk
person; att han har spelat en röle.
Jag tror, att den man, som var Secreterare
i ConstitutionsUtskotlet år 180c), har anspråk
på tacksamhet. Det har blifvit sagdt,
att han onödigtvis lemnat sin plats som
Landshöfding. Måhända kan han deruti hafva
begått ett fel. Om han det gjort, eller
icke, är mig likgiltigt; men hans namn är
så stort, att Rikets Ständer vid en Riksdag,
då så mycket blifvit anslaget, väl kunna
honorera livad förra Ständer gjort. För öfrigt
får jag säga, att i Herr Järtas polititiska
åsigter finnes mycket, i hvilket jag ej
ämnar instämma, och i hvilket han ej skulle
få någon hätskare motståndare, än jag, om
jag ägde hans förmåga alt uttrycka mig. Jag
har velat yttra detta, för att bevisa min
opartiskhet, då jag nu tillstyrker bifall å pensionen,
och tillkännagifver, att jag röstar
för densamma.
Friherre Cederström: Friherre Wlangels
minne mätte fela, då han påstår, att
284 Den i5 October.
Herr Järta svek dem, med hvilka han skulle
handla vid 1809 års Statshvälfning. Han
upplyste vid ett tillfälle de närvarande, om
någras enskild ta försök, att emot öfverenskommelser
handla, och det i närvaro af den
främsta bland dessa personer. I intet afseende
har han ett enda ögonblick svikit,
utan tvertom ådagalagt mycken rådighet
och mod.
Friherre Anckar swärdh Carl Henrik:
Att tvista örn personliga förtjenster, möter
alltid stora svårigheter. Riddarhuset utgör
ingen pröfningsnämnd i sådant afseende.
Derföre vill jag ej mot Friherre Gederström
ingå i någon motbevisning, men äfven jag
kan vittna i dessa delar. Jag inskränker
mig till att, i anseende till afslag å Utskottets
framställning, förena mig i Friherre
Wrangels åsigt, hvilken kommer att ligga
till grund för min votering.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Jag
skall utbedja mig, att få föra Ridderskapet
och Adeln lill minnes, att Konungen beviljat
Landshöfdingen Järta pension, och att
den således icke kan honom betagas. Hela
frågan är, om den skall uppföras på indragningsstaten,
eller utgå af Extra Utgiflsmedlen.
Saken är således för honom tämmeligen
likgiltig. Han kan ej gå miste om pensionen,
emedan han har Konungens namn
derpå. Jag linner ej skäl att nu upphäfva
Den i5 October. a85
hvad förra Ständer beslutat; och kan således
ej annat än tillstyrka bifall till Utskottets
förslag. För Öfrigt är det verkeligen
med förundran jag finner, att Herr Rosenqvist
icke gjort något särskilt afseende just
på Herr Järtas förhållande år 1800, då den
förre i en motion till ConstitutionsUtskottet
nu uppmanat hela Ridderskapet och Adeln,
att afsäga sig Adelskapet. Jag tycker således,
att örn Herr Rosenqvist ej sjelf vill bevisa
sin tro med sina gerningar, han åtminstone
borde hålla Herr Järta räkning för
det exempel han gifvit.
Herr RosenbladBernhard: Att ingå i
undersökning om politiska opinioner, dertill
är ej tillfälle på ett Riddarhus. Hvarje
opinion är aktningsvärd, så snart den är
en följd af öfvertygelse. Jag vill blott upptaga
ett yttrande. Man har sagt, att Herr
Järta svikit sitt fädernesland. Jag önskar,
att hvar och en, på ett sådant sätt som han,
må svika sitt fädernesland, genom frihetens
försvarande, då detta erfordras; genom hejd
mot passionerne i det ögonblick de hota att
från ett annat håll öfverskrida gränsorna.
Herr Rosenqvist: Jag har begärt ordet
blott för att göra Herr Cederschjöld upp-,
märksam uppå, att resultaterna blifva belt
olika, då man utlåter sig öfver en bestämd
sak, än då man gör jemförelse emellan 2:ne
bestämda handlingar. Jag har icke tillagt
a86 Den i5 October.
Herr Järta, såsom något klandervärdt, att
hafva afsagt sig Adelskapet. Nej långt derifrån.
Jag har sagt, att när man jemför
Herr Järtas afsägelse från Adelskapet, och
dess utgifvande af Odalmannen med hvarandra,
så må det vara hvar och en öppet,
att i dessa begge handlingar af en och samma
person finna något förtjenstfullt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å den af StatsUtskottet i p:de punkten
för f. d. Landshöfdingen Järta föreslagne
pension af 2000 R:dr B:co.
Ropades Ja och Nej.
Herr Rosejiqvist hegärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställde
följande voterings-proposition:
Den, som bifaller den af StatsUtskottet
i Nionde punkten af dess Betänkande
om Allmänna IndragningsStaten för f. d.
Landshöfdingen Järta föreslagne pension af
Två Tusende R:dr B:co, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej; anses berörde pension hafva
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Den i5 October. 287
Voteringen börjades kl. 7 eftermiddagen;
och befunnos, efter voteringens slut,
kl. 8 om aftonen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — io5.
Nej — 66.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att den af StatsUtskottet
i g:de punkten för f. d. Landshöfdingen
Järta föreslagne ofvanberörde pension
således blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
io:de Punkten. Angående den ytterligare
tillökning, som vid slutliga utredningen
af förra Allmänna Magazinsf 'onden kan
uppkomma.
Denna punkt ansågs icke erfordra någon
åtgärd.
n:te Punkten. Angående anvisande af
medel till betalande på en gäng af Rikets
Ständers Banks återstående fordran för dess
förskott till lirjuiden med f. d. Kongl, familjen.
Denna punkt blef, uppå derom af Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMurskalken
framställd proposition, af Ridderskapet
ocli Adeln bifallen.
Den i5 October.
m:te Punkten. Angående reglering af
pensioner för Högtsalig H. K. H. Prinsessan
Sophia Albertinas HofStat och Betjening.
Hans Excellence Herr Grefve Fleminge
Claes: Jag anhåller om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens samt Ridderskapets och
Adelns tålamod och välvilja för det yttrande
jag så kort som möjligt skall söka afgifva.
Jag hemtar anledningen ifrån den handling,
som nu blifvit uppläst. Det var Hans Majit
Konungen, som anbefallt sitt RiksMarskalksEinbete
att uppgifva grunderna till den nådiga
propositionen. Jag tror, att det bör
komma i betraktande, att den summa, hvarom
nu är fråga, ej är ett nytt anslag, utan
återstoden af ett vida större, som genom.
Hennes Kongl. Höghets frånfälle upphört.
Besparingen utgör omkring 26,000 R:dr, och
enligt sin natur skall anslaget småningom
alldeles försvinna. Hvad mina åsigter enskilt
angår, hvilka jag tror mig äga rätt
framställa utan att vilja verka på andras,
så anser jag som en rättsprincip, att den,
hvilken ej genom sin åtgärd förverkat en
fördel, han lagligen undfått, bör dervid bibehållas.
Jag kan försäkra, att det blir ingen
individu, som är i fråga, hvilken ej genom
Hennes Kongl. Höghets frånfälle, i afseende
på de tjenstefördelar den, innehaft,
blir försatt i en betydlig förlust. Åsigterne
kunna i detta fall, som i andra, vara olika.
Jag
Den i5 Octoher
289
Jag får likväl i sådant afseende fästa Ridderskapets
och Adelns benägna uppmärksamhet
på de oförsörjda fruntimmer, som
Hennes Kongl. Höghet efterlemnat. Ingen af
dem har mig vetterligen enskilt förmögenhet.
Ingen bland dem finnes, som icke vid en
annalkande ålderdom har att frugta de svåra
och bedröfliga dagar, hvilka åtfölja en
knapp utkomst. Bland dessa fruntimmer är
en person af utländsk börd, af de berömvärdaste
egenskaper, som gjort stora försakelser
för att qvarstadna i Hennes Kongl.
Höghets tjenst, och vårda hennes ålderdom,
och hvilken med de öfrige tillhörde Prinsessan,
genom den varmaste och innerligaste
tillgifvenhet. Af de fruntimmer, hvilka på
den enskilta Cassan hade pensioner, finnas
många, som deraf äga sitt förnämsta uppehälle,
och deribland åtskillige, som fordom
kunnat påräkna bättre och lyckligare dagar.
Bland den lägre Betjeningen åter äro många,
som utan detta biträde skulle bringas
lill tiggarestafven. Jag har talat så, som
jag föreställer mig, att denna, af mig djupt
saknade, Prinsessa skulle ålägga mig att tala,
om hon ännu egde gemenskap med de
dödliga från de högre rymder, der hon njuter
belöningen för sina dygder, för sin kärlek
till det land, som såg henne födas, med
ett ord, för sitt menniskovärde. Jag anhåller
således om proposition till bifall å StatsUtskottets
framställning.
45 H. 19
2go Den i5 Oetober.
Herr von Hartmansdorff: Af min vid
Utskottets senare Utlåtande bifogade reservation
liar Ridderskapet och Adeln inhemtat,
att de vilkor för bibehållande af hela
Hoftönen i pension, hvilka StatsUtskottet vid
sista Riksdag föreslog, äro dubbelt så fördelaktiga
som vilkoren för Rikets Embetsoch
Tjenstemän, alt få bibehålla deras Riksstatslöner.
För de sednare fordras att vara
65 år gamla, och hafva tjent i 4° år, då
här deremot blifvit föreslaget, att endast 20
års Hoftjenst skulle behöfvas för vinnande
af samma fördel o. s. v. Hvar och en torde
således inse, att örn man beviljar Hoffolk
dubbla förmåner mot Rikets Embetsman,
har man snarare varit för gifmild än
för sparsam. Det är alltid obehagligt, att
ingå i personliga omdömen, och jag har äfven
sökt undvika dem, och hålla mig till
allmänna grunder. Men då en värd Ledamot
här anfört, huruledes somlige af de ifrågavarande
personerna skulle vara serdeles förtjente
af pensioner, så befarar jag icke, att
de skulle förlora på tillämpningen af de uti
reservationen uppgifna grunder. Deremot
kunde inträffa, att de som blifvit rika genom
den Kongl. Personens dödsfall, förlorade
de största pensionerna. Jag föreser det
vara förgäfves att söka göra min mening gällande;
men jag har ändock icke kunnat underlåta
att yrka derpå.
Friherre Anckarswärd: Jag delar med
Herr von Hartmansdorff fullkomligt den
Den i5 O c to t» er. ägi
åsigt, att något stadgande om HofStatens
pensioner lior äga ruta; men jag delar ieke
det förslag lian i sin reservation framställt;
jag tror, lika med honom, att det vore obilligt,
om personer, hvilka, i följd af en Kongl.
Persons frånfälle, gjort ett betydligt arf, tillika
skulle medtaga det betydligaste pensionsbeloppet,
till förfång för mera behöfvande;
men i anledning deraf, att Hans Excellence
Herr RiksMarskalken för Ridderskapet och
Adeln yttrat, såsom jag åtminstone fattat,
den försäkran, att pensionsbeloppen skola
fördelas på ett sätt, som kommer att blifva
tillfredsställande för Rikets Ständer, anser
jag något vidare yttrande häröfver icke erforderligt.
Jag skulle hafva mycket att invända
emot sjelfva fördelningen, om den
lista, som bär blifvit uppgifven, skulle bestämdt
ligga till grund för pensionernas utdelande;
och om jag icke af Utskottets framställning
fattat den mening, att då Rikets
Ständer anslå 14,000 R:dr, och öfverlemna
åt Kongl. Maj:t, att dem disponera, Kongl.
Majit fördelar dem efter den pröfning, som
kommer att inför honom äga rum. Jag kan
icke föreställa mig annat, än att de mera
ömmande omständigheter, som af Herr RiksMarskalken
här blifvit ifrågasatta, äfven skola
vid pröfningen hos Kongl. Majit komma
att göra sig gällande. Det är under denna
förhoppning, som jag anser mig kunna inställa
allt omdöme öfver detaljerna, och till45
H. 19*
Den i5 October.
styrka bifall till Utskottets förslag, i supposition,
att Rikets Ständer, vid ett annat lämpligare
tillfälle, komma att i förväg stadga
några grundsatser för dylika pensioner.
Hans Excellence Herr Grefve Fleming:
I anledning af Herr Friherre Anckarswärds
yttrande, vill jag blott utbe mig att få förklara
min mening. Den är, att i anledning
af de Specialförslag RiksMarskalksEmbetet afgifvit,
tror jag mig med trygghet kunna ånyo
försäkra, att det ej gifves någon individ,
hvilken, om den än erhåller det föreslagna
pensionsbeloppet, icke förlorar betydligt af
ele fördelar lian i och för sin tjenst åtnjutit.
I öfrigt tillhör det icke mig, att säga något
bestämdt om den fördelning Konungen behagar
i nåder uppgöra; och jag anser det
rätta vara, att bela den föreslagna summan
till Hans Majrts höga disposition öfverlemnas
för att af honom fördelas, försäkrad att
Hans Maj:t vid detta, som vid alla andra
tillfällen, följer mildhetens och rättvisans
heliga grundsatser.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LancltMarskalken gjorde proposition till bifall
af i2:te Punkten, hvilken proposition
med Ja besvarades.
i3:de Punkten. Angående fortfarande
Löne-ersättning för Hans Excellence Herr
Grefve Rosenblad samt Vice Presidenten af
Wåhlberg.
Den i5 October.
Af Utskottets senare Utlåtande inhämtades,
att sedan VicePresidenten af Wåhlberg
nu mera aflidit, all vidare fråga, i afseende
på den löne-ersättning han åtnjutit,
derigenom förfallit.
Friherre Anckarswtird: Jag inser icke
att någon vid^ftig deduction behöfves, för
att bevisa, att en så beskaffad pension är i
högsta måtto olämplig för innehafvaren af
det högsta Embete i Staten. Jag kan således
icke lemna min röst dertill, serdeles då
Herr StatsMinisterns lön blifvit så tillräckligen
förhöjd vid denna Riksdag. Jag tror,
att då man haft så mycken möda för att
komma till ett beslut, att öka pensionerna
för fattiga Enkor och Barn, betänklighet
måtte uppstå, alt bevilja pension åt en person
med en så betydlig lön på Stat. Jag
anhåller således om proposition till afslag å
Utskottets tillstyrkande i afseende å denna
omständighet.
Herr Klingstedt, Gustaf Fredrik, hade
inlemnat följande, som upplästes:
Då StatsUtskottet, utan afseende .å de
uti a:ne RiksStånd gjorde anmärkningar vid
frågan om det arfvode Hans Excellence m.
m. Herr Grefve Rosenblad, såsom f. d. Ordförande
i GcncralTullDirection, ifrån dess
upplösning uppburit, förblifvit vid dess i
första Betänkandet gifna tillstyrkande om
on fortsatt utbetalning deraf, af anledning
294
Detj t5 Oatobcr,
att berörde löne-ersättning härleder sig ifrån
särskilte med StatsRådsEmbetet icke sammanhang
ägande mödor och arbeten i Statens
tjenst under en längre tid, anser jag mig så
mycket heldre böra understödja detta SlatsUtskottets
yttrande, som jag, i egenskap af
DistrictChef vid 'tullverket, varit i tillfälle
att erfara det ovanliga nit, som lifvat Ilans
Excellences aldrig hvilande omsorg för vården
af delta vigtiga Verk, hvilket, i anseende
lill förökandet af Statens inkomster,
för Riket varit af största nytta; ett förhållande
för allmänt kändt för att kunna motsägas,
och då det är Staten, som drager
nytta af utmärkta Embetsmanna-förtjenster,
så är det ock med Statens värdighet förenligt,
att sådane erkännas och helönas; så
har skedt i alla lider och alla länder, hvarföre
jag hos Herr Grefven och LandtMarskalken
vördsamt anhåller om proposition
lill bifall af Utskottets ifrågavarande tillstyrkande.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller, att få
instämma i de anmärkningar Herr Crusenstolpe
vid Utskottets första Betänkande afgifvit,
och hvilka jag finnér, att Utskottet
på intet sätt nöjaktigt besvarat. Visserligen
hör på ett anförande af en DistrictChef vid
Tullverket göras afseende, men oaktadt det
vackra vitsord DistrictChefen lemnat sin förman,
kan jag likväl icke annat än fortfara
att yrka afsiag å Utskottets tillstyrkande,
Den i5 October. 2g5
oell anhåller, att i händelse pluraliteten ieke
skulle besvara en sådan proposition med Ja,
Herr Grefven och LandtMarskalken då täcktes
tillåta votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll det af StatsUtskottet
i i3:de Punkten för Hans Excellence
m. m. Herr Grefve Rosenblad föreslagne arfvode
af 1600 R:dr B:co.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till afslag å berörde arfvode,
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Hans Excellence
af Ridderskapets och Adelns svar å
de af Hans Excellence framställde tvenne
propositioner icke med fullkomlig säkerhet
kunnat utröna Ridderskapets och Adelns pluralitet.
Herr Rosenqvist och Friherre Anckarswärd
begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande Yoterings-proposition:
Den, sorn bifaller det af StatsUtskottet
i i3:de Punkten af dess Betänkande om Allmänna
Indragningsstaben för Hans Exceb
-
2g6
Den i5 October.
lence m. ra. Herr Grefve Rosenblad föreslagne
arfvode af 1600 R:dr B:co, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde arfvode hafva
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan 9 om aftonen;
och befunnos, efter voteringens sint,
sedan en Voterings-sedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige Voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 58.
Nej — 98.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen
serskilt förda Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det ofvanberörde
för Hans Excellence m. m. Herr Grefve
Rosenblad föreslagne arfvode således blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslaget.
Justerades 5 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den i4 dennes för- och eftermiddagen fattade
beslut.
Den i5 October. 397
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 16 October 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 18 sistlidne April under
N:o i5a afgifne, och den 7 derpåföljdej;Maji
eftermiddagen på bordet lagde Betänkande,
angående reglering af Allmänna IndragningsStaten;
än ock under N:o 254 meddeldte,
och den i4 sistlidne September eftermiddagen
på hordet lagde, Utlåtande, öfver de
vid berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
14: Je Punkten. Angående Lön förhöjning
för RegementsLäkaren J. C. Trapp.
Uppå gjord framställning, blef denna
punkt af Ridderskapet och Adelil bifallen.
i5:de Punkten. Angående åtskillige Page-pensioner.
Herr Rosengvist, Fredrik Leonhard; anförde
skriftligen:
StatsUtskottet, som fått det stora förtroende
att utreda, men icke dömma, i de
flera och olika frågor, hvilka hänföras under
298 Den 16 O c t o b e r f. m.
denna titel, har likväl ganska litet befattat
sig med det förra, men deremot sysselsatt
sig så mycket mera med det senare, och
dervid utvecklat så stridiga och ensidiga
åsigter, att desse nödvändigt måste väcka
förargelse hos hvar och en, som förstår att
göra skillnad emellan rättvisa och rättighet,
samt gracer och godtycke,
Så har Utskottet till ex. utan ringaste
skäl, och tvärtemot både billighet samt tydliga
Författningars föreskrift, tillstyrkt en
pension eller rent af en skänk af 2000 R:dr
B:co åt f. d. Landshöfdingen m. m. Herr Jär^
ta, oaktadt han tagit penningar för sin Landshöfdinge-beställning
i Stora Kopparbergs Län,
och ännu både till år och hälsa är på allt
satt förmögen att ingå i Statens tjenst och
göra någon nytta; hvaremot en långt mindre
pension åt en vida mer behöfvande
Tjensteman f. d. Kronofogden Herr Assessor
Wahlström blifvit afstyrkt, fastän han,
tryckt af ålderdom och bräckligheter, har
hedrande vitsord både af förmän och flere
andre personer, att hqn är en förtjent mart,
som använt sitt verksamma lif i fäderneslandets
tjenst.
I fråga åter om lifgifvande till Herr
Majoren Gustaf Grönhagen af haus obetydliga
Pagelön i5o R:dr B:co, som Högstsalig
Konung Gustaf III, glorvördigst i åminnelse,
o vilkorligt, och utan något undantag, har i
sitt Testamente förordnat och befallt, att
i
Den 16 October f. in.
299
Herr Grönhagen shall oafkortadt intill sin
död åtnjuta, har Utskottet funnit denna
förskräckligt stora summa icke böra Herr
Grönhagen tillkomma, sedan han för några
år tillbaka varit så lycklig, att till belöning
för den långa tid han både i krig och i fred
troget tjenat sitt fädernesland, erhålla en så
ansenlig expectancelön, som i5o R:dr eller
jemt så mycket, som en Page i högstbemälte
Konungs tid åtnjöt i årlig lön. Kan
väl Utskottets mening vara att framtruga
den öfvertygelse, det en lika opartiskhet
och en lika hög grad af rättvisa motiverat
så väl tillstyrkandet af pensionen på 2000
R:dr åt Herr Järta, som afstyrkandet af Pagelönen
i5o R:dr åt Herr Grönhagen. Det
förra är en rent godtycklig present, det andra
en absolut rättighet; men Utskottet anser
dock rättigheten böra gifva vika för godtycket.
— Är icke sådant rätt artigt och recommenderande
till efterföljd i andra rättsfrågor.
Men kanske har Utskottet tyckt summan
vara för liten, för att behöfva tillstyrkas,
och kanske hade resultatet blifvit helt
annorlunda, örn frågan handlat om flera
tusende Riksdaler.
Herr Grönhagen har icke begärt någon
grace; han har icke reclamerat någon fordran
hos Statsverket. — Han har blott begärt
få sina egna penningar, hvilkas uther
kommande icke grundar sig hvarken på contract
eller särskildt beting, eller på öfverenskommelse
eller på förbindelse och mera
3oo Den 16 October f. m.
dylikt, som upprepas uti den af Utskottet
olämpligt åberopade Kongl. Kungörelsen den
19 Augusti 1802. — Penningarne tillhöra Herr
Grönhagen sjelf i kraft af en dyrkad Konungs
Testamente, hvilket hör gälla äfvenså väl i
anseende till Herr Grönhagen, som det gällt
i anseende till allt annat, hvarom i Testamentet
är förordnadt.
Det är i allt fall icke värdigt Svenska
Nationen, att försöka illudera icke ens det
aldraminsta af hvad dess fordna Konung
förklarat vara hans yttersta vilja; och då
Herr Grönhagen icke begärt mer än blott
alt få sine egne penningar ifrån och med
år 1828 eller 1829, så anser jag Utskottet
höra derom upplysas, äfvensom att någon
prescriptionstid här icke lagligen kan äga
rum,
Jag anhåller alltså vördsamt om pro-,
position till bifall å Herr Grönhagens på
den största rättvisa och billighet grundade
begäran, att åtminstone från och med år
1828 och allt framgent utfå sin honom aldrig
fråndömde Pagelön i5o R:dr årligen;
men skulle detta afslås, hlifver sådant ett
det mest talande bevis på den ringa aktning,
som hyses'för salig Konungens minne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bifall
å i5:de Punkten.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
