# ID: svediakorp-gov390
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 21,398
# sentences: 773
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 8 October f. m.
3oi
saltpetern, enär denna kostar dubbelt så
mycket bär i landet, som, om man förskref
den utifrån. Bruksägarne skulle gerna tillverka
krutet för bättre pris, om de fingo
köpa utländsk saltpeter. Det är således ej
krutet, utan rudimaterien till detsamma,
som är så dyr, och man är tvungen hålla
saltpetern vid detta höga pris, på det denna
näring ej skall gå under. Om jag utredt
frågan på ett tillfredsställande sätt, och visat,
att Utskottet nedsatt den af Kongl. Maj:t
begärde summa med 70,000 R:dr, hoppas jag,
enär behofvet äfven är utredt, att Ridderskapet
och Adeln täckes lemna bifall till
Kongl. Maj:ts Proposition.»
Friherre Cederström: Här har blifvit
yttradt, det man ej borde anslå något till
Materielens underhållande, emedan man ej
kunde hafva förtroende till Administrationen
öfver dessa medel; och såsom skäl har
man anfört Krut-tillverkningen. Det är ganska
rigtigt, att så generela anklagelser tillrättavisas,
på det man icke med så obestämda
uppgifter må förvilla någon att vägra
nödvändiga anslag. Anklagelser af denna natur,
men något mera utvecklade, kunna endast
i grundlagsenlig väg väckas och upptagas;
här inom Ståndet äger ingen rätt att göra
dem. Hvad Krut-tillverkningen angår, tror
jag visserligen, att man kunde erhålla det
för vida bättre pris, om denna tillverkning
vore fri, hvilket jag skulle önska, i fall det
302
Den 8 O c t o b e r f. ra.
ej vöre en inkräktning på andras rätt* en
åtgärd, den Rikets Ständer ej hafva rättighet
vidLaga. Det är äfven sagt, att, genom
en sparsammare och bättre förvaltning, besparingar
möjligen skulle kunna till vägabringas.
Jag lemnar derhän, om denna uppgift
är sann, eller icke; men då man ej uppgifvit,
hvari dessa besparingar kunna ske,
tror jag mig hafva rätt att betvifla uppgiften,
enär jag finner Kongl. Maj:ts Proposition,
grundad på de förvaltande Verkens förslager,
vederbörligen af StatsRädet granskade,
vitsorda ett annat förhållande. Jag anser
dessutom opassande, alt på grund af en enskild
ledamots framställning afslå anslag,
som äro nödvändige, hvarigenom vi sätta
oss i tillstånd, att vid ett inträffande krig
sakna förmåga att oss försvara.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm
j Carl Axel: Friherre af Nordin har
redan visat, att Friherre Anckarswärd misstagit
sig i afseende å de 34,000 R:dr för
Krut-tillverkningen. Sedan det sålunda blifvit
upplyst, att Krut-tillverkningen ej har
att skaffa med denna fråga, torde Friherre
Ånckarswärds anmärkning få förfalla. Jag
delar till en del Friherre Ånckarswärds
åsigter i afseende på nedsättning af Kruttillverkningskostnaden
, men sådant kan dock
ej ske, förrän Contracterna med Krutbruksägarne
upphöra. Förberedande åtgärder i
detta afseende äro redan vidtagne.— Jag för
-
Den 8 October f. m.
3o3
enar mig i öfrigt med Friherre Cederström
i besvarandet af de framställde allmanna förebråelser
om misshushållning, och tror det
vara omöjligt, att närmare besvara en så generel
tillvitelse. Jag anhåller om proposition
till bifall å Kongl. Maj:ts Proposition.
Hans Excellence Herr Grefve v. Platen
återkom med Ridderskapets och Adelns ofvanomförmälle
Deputation, samt aflemnade,
angående Hans Maj:t Konungens hälsotillstånd,
följande
Bulletin:
Den 8 October, kl. io f. m.
Hans Maj:t Konungen mådde på eftermiddagen
i går bättre, och njöt några timmars
hvila; men mot midnatten infann sig
åter febern, utan frossa, åtföljd af oro och
kräkningar, som besvärade Hans Majit lill
kl. 8 på morgonen, då svettning inbröt,
med förhoppning om lindring i plågorna
på dagen.
C. E. v, JVeigel. Er. af Edholm.
Herr Möllerhjelm, Axel, uppläste följande:
Af
de genom mig till StatsTJtskottet
aflemnade, uppå räkenskaper och officiella
handlingar grundade, uppgifter öfver förvaltningen
af de till Armeens beklädnad
och utredning, efter återkomsten från sednaste
fälttåg, anslagne medel, är fullständigt
utredt, ej mindre att StatsVerkets till
-
3o4 Den 8 October f. m.
gångar icke under de sednare åren varit
tillräcklige för betäckandet af alla utafKrigsCollegii
Artilleri- och UtredningsDepartementer
årligen i underdånighet uppgifne
ordinarie behof, långt mindre till bildande
af några reserv-förråder. Yäl upphandlades,
uppå Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, genom
UtredningsDepartementets försorg åren
1818 och 1819 omkring 90,000 alnar kläde
i reserv, men då tillräcklige medel för
detta klädes betalande, likasom för hvad
i öfrigt till completterande af behofvet för
circa i5,ooo monderingar erfordrades, ej
voro att tillgå, måste en del af samma kläde
föryttras till de Indeldta Infantei iRegementerues
BeklädnadsDirectioner, emot Kronans
eget inköpspris, och återstoden under
de följande åren användas för ArtilleriRegementernes
och Beväringsmanskapets beklädande.
Det torde förtjena anmärkas, att
omkring tre fjerdedelar af det uppå UtredningsDepartementets
Stat årligen uppförde
medelsanslag utgöras af de värfvade Regementernes
beklädnads-passevolance, dermed,
sedan priserne i föreskrifven ordning blifvit
bestämde, KrigsCollegii befattning inskränkes
till utbetalning åt CompagniChefs af de
summor Staten består. För det återstående
af anslaget besörjes genom Collegii direeta
försorg diverse anskaffningar för Armeens
materiel och sjukvård, fästningar m.
j».; och det har, med kännedom om det
sätt,
Den 8 0 c t o be r f. m.
3o5
sätt, hvaruppå dessa anskaffningar blifvit
bestridde, varit tillfredsställande erfara, att
tillämpningen af i8a5 års AuctionsReglemente,
samt den punktlighet, hvarmed Lefveranteurer
sin betalning erhållit, i förening
verkat till ökad concurance och ytterst billiga
priser, vid de hällne auctionerne, under
det, genom skärpte controiler vid besigtningar,
effecter och varor af bättre qvalitet,
än någonsin, till förråderne ingått.
Omkring iooo arbetsfångars beklädnad och
förseende med sängkläder och sjukvårds attiraille
hafva äfven med UtredningsDepartementets
inskränkte tillgångar blifvit bestridde,
likväl med den hushållning, att,
ehuru dessa fångar efter mensklighetens och
den stigande upplysningens fordringar äro
bättre försedde än förr, deras beklädnad
till största delen utgjorts af för Ammen
oanvändbare, men uppå ändamålsenligt sätt
apterade, monderingspersedlar. Långt ifrån
att således hos Kongl. KrigsCollegium och
i dess förvaltning någon orsak till förrådernes
nuvarande förminskade skick kan anträffas,
torde, efter en tagen speciel kännedom
om förhållanderne, kunna vitsordas den
ordning och omtanka, hvarigenom detta Embetsverk
bemödat sig att minska olägenheterne
af StatsVerkets otillräckliga tillgångar
för Arme'ens och dess Beväringsmanskaps
beklädnad och öfriga utredning.
44 H.
20
3oS Den 8 October f. m.
Hvarefter Herr Möllerhjelm mundtligen
yttrade:
Jag får till detta mitt skriftliga anförande
tillägga, att Utredningsförråderne allt
sedan år 1814» 1 brist af tillräckliga och
för de mångfalidiga behofven erforderliga
årsanslag, blifvit så anlitade, att man knappast
numera kan säga sig äga några dylika
förråd; och har jag till utvisande af den
förminskning Utredningsförråderne under de
sednaste i4 åren undergått, medelst utdrag
utur räkenskaperne låtit uppgöra en jemförelse
emellan behållningarne å de hufvudsakligaste
persedlarne i Kronans Utredningsförråder
vid 1814 års utgång, och de behållningar
af samma persedlar, sorni dessa
förråder förefunnos vid förlidet års slut,
hvilken persedel-förteckning, för vidlyftig
att här uppläsa, skall när sorn hälst meddelas
till skärskådande af den, sorn af det
utaf mig uppgifna förhållandet skulle önska
taga närmare specifik kännedom. — Friherre
Anckarswärd har i dag äfvensom i
går yttrat tvifvelsmål om administrationens
ändamålsenlighet, och tagit detta till skäl
för sin vägran af de nu omtvistade 70,000
R:dr. Jag vill blott anhålla, att Herr Friherren
med sin ljusa blick ville taga en
närmare kännedom om de uppgifne förhålla
n d e r n e, och jag är iförhand förvissad, att
Friherre Anckarswärd både skall göra rättvisa
åt administrationens nitfulla bemödanden,
och tillika inse behofvet af det tillökade
Den 8 October f. m.
anslag, som nu är i fråga. •— Jag anhåller för
min elei örn proposition till bifall å Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition.
Herr Crusenstolpe: Jag börjar med att
förklara, det jag denna gång röstar för bifall
till Kongl. Maj:ts proposition af 2:ne
skäl. Jag gör det af pligt och af öfvertygelse;
af pligt, emedan, om också delade
tankar finnas i afseende på ställningen inom
oss, det dock ej finns mera än en röst
rörande ställningen utom oss; af försiktighet,
emedan, såsom jag förut yrkat, Ständerne,
genom sparsamhet nu, blifva en annan
gång tvungne alt ingå på vida större
anslag till samma ändamål. Jag anser det
i alla händelser vara tillfredsställande för
Sländerne, att hafva satt Kongl. Maj:t i tillfälle,
alt ej behöfva förlora första ögonblickens
lyckliga conjuncturer genom bristande
förråder. Jag tror dessutom, alt
detta ringa anslag ej verkar mycket i vågskålen
af det stora hela. Om vi äfven ej
hafva förtroende till förvaltningen, böra vi
ändock icke beröfva Konungen medel att
afhålla ännu större faror från fjermare eller
närmare håll. Man har vid flere föregående
tillfällen inom detta rum åberopat
BondeStåndets beslut. Jag ber, att nu få
göra det, i det jag tillkännagifver, alt BondeStåndet
med stor pluralitet bifallit hvad
Kongl. Maj:t i förevarande fråga begärt. Jag
44 H. ao+
3o8
Den 8 October f. m.
hoppas äfven, alt Ridderskapet och Adeln,
hvars fotspår, i fråga om de personliga anslagen,
varit så drypande af feltna, ej nu
måtte vägra detta anslag.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Ehuru
jag är hufvudsakligen förekommen af Friherre
af Nordin, kan jag dock ej erkänna,
att Utskottet sammanblandat i8aöårs Statsreglering
och Krultillverknings-kostnaden
med hvad Kongl. Maj:t i Dess proposition
vid denna Riksdag begärt. Utskottet har
tillstyrkt ett sammanlagdt anslag af 592,000
R:dr, hvarigenom en brist i hvad Kongl.
Maj:t begärt, uppkommit af 70,000 R:dr.—
Då Utskottet upptagit 1823 års Statsreglering,
har sådant skett, endast för att genom
jemförelsen visa, hvad förut varit, och
hvad nu föreslagits. Jag får dock, enär
hvarje minskning uti hvad Kongl. Majit begärt,
har till följd, att förråden måste anlitas,
yrka, att anslaget må beviljas till det
belopp Kongl. Maj:ts proposition innehåller.
Friherre Anckarsvärd: Man har ådagalagt,
att ett missförstånd af mig blifvit
begånget, då jag ansett bristen endast utgöra
36,ooo R:dr, ehuru den rätteligen är
70,000 R:dr; men jag ber få fästa uppmärksamheten
derpå, att man ej kunnat komma
till annat resultat af Utskottets Utlåtande,
och felet var sålunda icke mitt. Hvad
åter angår min anmärkning, att i admini
-
Den 8 Octo ber f. m. 3og
strationens felaktighet ligger omöjligheten
alt åstadkomma besparingar, så kan jag ej
frångå densamma. Man har sagt, att frågan
om kruttillverkningen ej hör hit; jag
tror dock, att, enär anslaget här blifvit upptagit,
frågan derom nu är på sitt rätta ställe.
— Friherre af Nordin har erinrat, det
jag skall glömt, att krulförsäljningsmedel
nästan till lika belopp med utgiften för
tillverkningen ingått till StatsCassan. Jag
•vet det, men erinrar mig också, att hvarje
Centner kostat 277 R:dr B:co. Att ett Centner
krut kan kosta 277 R:dr torde Friherre
Cederström finna ej är någon löjlig uppgift
om en misshushållande administration;
och då sådant kan äga rum i ett fall, kan
det äfven hända i andra fall. Hvad KrigsCollegii
organisation angår, har jag svårt
att föreställa mig, hvarföre ArliileriDepartementets
medel skola tummas i KrigsCollegiurn,
och hvarföre de ej kunna gå directe
till GeneralFälttygmästaren, hvilket vore en
omväg mindre. I afseende å hvad Friherre
Cederström i öfrigt yttrat om oformligheten,
att på en enskild Ledamots yrkande
afslå Kongl. Majrts proposition, vågar
jag hemställa, om detta är oformligare nu,
än vid alla andra tillfällen. Jag kan dessutom
ej anse mig så ensam, då jag yrkar
bifall å Utskottets Utlåtande. Enär Utskottet
så lång tid dröjt, innan det inkommit
med sitt Utlåtande, måtte detta vara så
mycket grundligare, och alltid långt grund
-
3io
Den 8 October f. m.
ligare än hvad under en discussion här kan
anföras. — Hvad angår kruttillverkningen,
så ligger felet uti organisationen af saltpeternäringen,
och jag är fullkomligt öfvertygad,
att om en KrigsMinister funnits, som
haft sig uppdragit hela KrigsDepartementet,
hade säkerligen detta fel varit insedt,
och ett annat sätt att drifva saltpeter ti 11-  verkningen infördt, hvarigenom många bortkastade
millioner blifvit besparade. Oaktadt
de gjorde anmärkningarne, får jag dock
ytterligare yrka bifall å Utskottets Utlåtande.
Grefve HornClaes Fredrik: Lika med
Herr Crusenstolpe, skall jag låta pligten och
försigtigheten dictera mitt beslut. Men min
pligt, så vidt jag kunnat göra mig reda för
densamma, bjuder att icke anvisa betydliga
anslag åt en förvaltning, der jag ej kan
hoppas ett ändamålsenligt användande af
medlen. Jag tror med Friherre Anckarswärd,
att så länge vårt försvarssystem icke
ordnas under en verklig KrigsMinistére, utan
beror af tre särskildta Förvaltningar, skall
hushållning och ändamålsenlighet förgäfves
väntas; och följden häraf är, att äfven försigtigheten
bjuder mig, att icke bevilja något,
ty jag tror, att medlen blott skulle
förskingras, och att de för behofvets stund
stå bättre förvarade bos Folket. Friherre
Cederström har ansett den honom motsatta
sidan gå alltför långt i obevista anklagelser
mot de förvaltande Embetsmännen, och
Den 8 Octo b er f. ra.
häri funnit blotta phraser. Men jag tror
icke, att någon yttrat, det misshushållningen
skulle härleda sig från de förvaltande
Ernbetsmännen och KrigsGollegium; man
har blott ansett misshushållning, såsom en
gifven följd af den felaktiga förvaltningsorganisationen,
och bristen på en enda
verklig Minister. Såsom exempel vill jag
endast anföra behandlingen af Mötes-passevolancen,
och de oerhörda summor, som
derigenom influtit. Det skulle ej blifva svårt
att bevisa, det halfva afgiften bordt vara
tillräcklig, och likväl har allt gått förloradt,
utan att man sett dessa summor utgå
för att åstadkomma annat, än flärdfulla
öfningar och excerciser. Hvarföre har man
icke sagt till de skattskyldige: behållen dessa
afgifter, sorn nu icke behöfvas, tilldess
de blifva af behofvet påkallade? Jag är öfvertygad,
att ingen på sådant sätt skulle
hafva undandragit sig deras erläggande, och
man hade å andra sidan både besparat sig
den ansvarsfullaste misshushållning, och gifvit
mindre skäl till misstroende. Vill man
anföra ett annat exempel af fästningsbyggnaderna,
så vet jag icke huru många millioner
äro beräknade för Wanäs; men efter
den besynnerliga planen uppgå de säkerligen
till 8 eller io, och det måste förefalla
besynnerligt, alt man, innan förråder
och armering finnas, och under det Arméen
således är utan både kläder och vapen,
sysselsätter sig med en så dyrbar fäst
-
3l2
Den 8 O c t o b e r f. m.
ning, som är mera beräknad att kunna motstå
belägring af en Arme'e, än att skydda
förråden. Detta synes mig vara ett talande
bevis för misshushållning inom KrigsDepartementet,
och gör, i förening med den
brist på system jag funnit i våra försvarsanstalter
så väl till lands som sjöss, att
både pligten och försigtigheten bjuda mig
att afslå alla ökade anslag. Jag förenar rnig
derföre om den proposition Friherre Anckarswärd
begärt.
Friherre af Nordin: Då den motsatta
opinionen bär stödt sitt påstående om
nedsättning i det begärdta anslaget på den
granskning af behofven, som inom Utskottet
blifvit verkställd, torde det vara af nöden
att tillse, på hvad sätt Utskottet behandlat
denna fråga. Utskottet har från
Konungen emottagit så fullständiga uppgifter
om behofven, att hvarje persedel blifvit
upptagen tillika med priset, och jag appellerar
till StatsUtskottets egne Ledamöter,
om icke Utskottet erhållit så utförliga
uppgifter och utredningar, att förhållandet
vid de föregående Riksdagarne dermed icke
kan jemföras. Men sedan Utskottet erkänt
detta, säger Utskottet i sitt första Betänkande,
att Utskottet icke kunnat ingå uti
någon närmare pröfning af detaljerna, utan
blott resonnerat sig till den föreslagnc sunriman
på den grund, att 1823 års Ständer
beviljat för försvarsverket till lands inalles
Den 8 October f. ib.
313
780,000 R:dr, och då derifrån undanlagas
åtskilliga summor, som Utskottet icke ansett
höra till nu förevarande fråga, skulle
den summa återstå Utskottet tillstyrkt. Jag
öfverlemna!’ till en hvar att bedöma, om
detta kan kallas en granskning af behofven,
eller om man på sådant sätt kan afvisa en
Kongl. Proposition, som är grundad på de
noggrannaste och utförligaste beräkningar.
Jag tror således för min del, att hela denna
grund för nedsättning i det af Konungen
begärdta anslag är ganska svag; och för
öfrigt får jag hemställa, till hvilka resultater
sådant skall leda. Antingen blifva behofven
ouppfjdlda, eller måste de tillgångar
för materielen, om hvilkas beviljande
för en gång fråga vid denna Riksdag blifvit
väckt, liksom förr, anlitas för de årliga
behofven, och snart nog föranleda tili
en ny framställning om tomma förråder.
Jag anser det vara min pligt att förklara,
att derest den Kongl. Propositionen i denna
fråga icke bifalles, ser jag ingen möjlighet
att undgå förrådernas anlitande för de
årliga behofven; och då jag ingalunda kan
finna sådant förenligt med Rikets sannskyldiga
nytta, kan jag ej annat än tillstyrka
bifall till den Kongl. Propositionen.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Det måste
vara förlåtligt, om icke alla Ledamöter inom
det vidlyftiga StatsUtskottet, som är
sammansatt af personer från olika Stånd och
3i4
Den 8 Oetober f. m.
med olika bildning, skulle kunna intränga
i detaljerna af alla de förslag, som blifvit
Utskottet förelagde. Så är förhållandet nied
det nu ifrågavarande förslaget. Man har
baft svårighet att kunna skilja emellan de
årliga anslagen, och dem, som äro beräknäde
att utgå för en gång. Genom en förblandning
häraf har Utskottets pluralitet
kommit till den förmodan, att de extra anslagen
för en gång skulle göra tillfyllest, så
att någon indragning här på de årliga anslagen
skulle kunna äga rum. Detta är likväl
detsamma, som att betala en persons
skuld, utan att sätta honom i tillfälle att
undgå ny skuldsättning. Men sedan Friherre
af Nordin så fullständigt utredt förhållandet,
har jag föga att tillägga. Hvad
Wanäs fästning beträffar, hvilken äfven blifvit
inryckt i discussionen, så är ett misstag
begånget i afseende på kostnadsberäk-*
ningen, ty 8 millioner hafva aldrig varit
i fråga för denna fästningsbyggnad; enligt
planen bestiga sig kostnaderna endast till
något öfver » millioner. Men jag sparar all
ytterligare discussion om denna fästning
till ett lägligare tillfälle, än nu , då denna
fråga alldeles icke hör till ämnet. Hvad
de Harri ful la öfningarna angår, hoppas jag
att man åtminstone icke anser alla öfningar
flärd fulla, och en calcyl öfver antalet
af de dagar, då vår Armee är sysselsatt
roed exercis, skall lätt visa, att det icke
öfverstiger det mest nödtorftiga behofvet;
Den 8 Octo ber f. m.
3i5
man har uträknat detta dagantal för i5 år,
och det är så ringa, att jag skäms för att
namna det. — Icke elier lär det gå an att
uppskjuta med försvarsanstalterne, lill dess
Henden står för dörren, och jag är öfvertygad,
att hvar och en, sorn minnes 1808,
och är varm för fäderneslandet, icke skall
neka att nu under fredens lugn med ringa
uppoffring bidraga, att försätta försvarsverket
i sådant skick, att han icke behöfver
se bleka ansigten i farans stund, då mod
och förtröstan erfordras.
Herr Möllerhjelm: Friherre Anckarswärd
har utvecklat sin åsigt, i afseende
på organisationen af en blifvande KrigsMinistére,
tnen då jag icke är mäktig att ingå
i discussion derom, får jag blott förklara,
att, intill dess en sådan organisation blifvit
tillvägabragt, torde det vara bättre, att
medlen tummas åf KrigsCollegium, eller något
annat förvaltande Verk, än att de ingående
reqvisitionerna skulle utan förutgången
granskning till uppgifne belopp ovilkorligen
liqvideras. I afseende på Grefve
Horns yttrande om misshushållning med Passevolancemedlen,
får jag blott tillkännagifva,
alt ehuru det icke är mig tillständig! att
här ingå i någon fullständig utredning af
förhållandet, enär Rikets Ständer icke äga
någon granskningsrätt öfver dessa medel,
önskade jag likväl att hvar och en, som
derom äskar upplysning, behagade enskildt
316 Den 8 October f. m.
vända sig antingen till Presidenten i KrigsCollegium
eller mig, då tillförlitliga underrättelser
skola vinnas, att förhållandet icke
är sådant som Grefve Horn uppgifvit. Det
gifvas visserligen öfverskott i Cassan, men
denna behållning har ej tillkommit såsom
följd af öfverdrifna afgifter, utan af en klok
hushållning, och derigenom, att icke alla
Regementen haft möten hvarje år, ty i sådant
fall skulle säkerligen intet residuum i
Cassan nu förefinnas.
Herr Crusenstolpe: Jag har blott begärt
ordet för att i korthet bemöta några
emot mig framställda inkast. Man säger,
att det är i farans stund, som försvaret bör
organiseras. Ehuru icke militair vågar jag
dock tro motsatsen, eller att det då vore
för sent. Då man för öfrigt så ofta åberopar
folkets förmåga att bära skattebördorna,
torde jag vid detta tillfälle få åberopa
vittnesbörd af BondeStåndet, som i
denna fråga antagit den Kongl. Propositionen,
och jag hoppas, att detta vittnesbörd
så mycket mindre jäfvas af Grefve Horn»
som det synes till största delen ligga till
grund för den från trycket utgifna åsigt af
Statsregleringen, som Grefven undertecknat.
— Grefve Horn bär talat om försigtighetens
fordringar. Mig bjuder försigtigheten
att icke gå för långt i afprutning; ty
det är just dessa afprutningar sedan i8i5,
som nu återkomma och föranleda de större
anslag, hvilka fordras på en gång.
Den 8 October f. m.
3*7
Friherre Anckar swärd: Beklagligtvis
kan jag ej bestrida den anmärkning Friherre
af Nordin gjort emot Utskottets sätt
att besvara den Kongl. Propositionen; ty
utan tvifvel måste det förvåna, att i Utskottets
Betänkande finna, att Utskottet ej
ansett sig böra ingå i någon pröfning af
detaljerna, då det likväl just är Utskottet,
som det åligger att genom en noggrann pröfning
och beräkning i detaljerna gifva Rikets
Ständer vägledning för deras beslut. Men
detta oaktadt, kan jag likväl icke, på grund
af motsatta sidans blotta uppgifter, frånträda
min öfvertygelse om nödvändigheten
för RiksStånden att hålla sig vid Utskottets
arbete, och derpå grunda ett bifall eller
afslag till Konungens Proposition. — Då
fråga nu är om ett anslag till Försvarsverkets
materiel, kan jag ej finna annat, än att
tidpunkten är inne för representanten att
yttra sig öfver sjelfva försvarssystemet; men
ehuru jag tror att meningarne i denna del
äro mycket delade, anser jag likväl, genom
sammansättningen af vår representation,
omöjligt att tillvägabringa en ändamålsenlig
discussion, ty jag hemställer, hvartill det
skulle tjena att ingå i en pröfning, hvaråt
uppmärksamhet endast kan gifvas inom ett
enda Stånd, under det de öfrige hafva beslutande-rätt.
Jag vill således icke upptaga
tiden med någon ytterligare granskning af
systemet eller dess detaljer; men då jag
frånkäuner mig all möjlighet att kunna in
-
3i8
Den 8 October f. m.
verka på de rådande åsigterna, vill jag blott
aflägga ruin trosbekännelse, i den innerliga
önskan, alt icke omsorgerna för samhällets
'försvar måtte afleda all omtanka för samhällets
förkofran.
Herr von HartmansdorffAugust: Då
man här beklagat, att StatsUtskottets Ledamöter
icke ingått i detaljpröfning af den
Kongl. Propositionen, rörande de erforderlige
anslagen för Försvarsverkets materiel,
anser jag mig skyldig, ehuru jag icke inom
Utskottet deltagit i öfverläggningarne om
förevarande fråga, utan blott om de extra
anslagen, att förklara så väl för egen del,
som för de öfrige ledamöternes, hvilka äro
i samma ställning, som jag, att en sådan
pröfning icke lämpeligen kunnat fordras af
andra än Militairer, och ingalunda af StatsUtskottet.
Om än Ridderskapets och Adelns
samteliga Ledamöter i detta Utskott voro
Officerare och i besittning af en ForlificationsChefs
och en General-FältTygmästares
kunskaper för att bedömma planen för Rikets
försvar och de materiella medlen dertill,
så återstå ändock de öfrige tre Ståndens
Ledamöter, som icke kunna vara Militairer,
men likväl utgöra pluralitet. Om
således Ridderskapets och Adelns samtelige
eller flesta ledamöter i Utskottet kunnat afgöra
om kanonernas kaliber bör vara den
eller deri, om krigsskeppens ankartåg böra
vara af jern, eller icke, om Soldaterna blott
Den 8 October f. ra.
3 f9
böra förses med bajonetter eller med huggare
tillika, så hemställer jag, huru en sådan
pröfning kunnat fordras af Högv. Preste-,
Vällofl. Borgare- eller Hedervärda BondeSlåndels
Ledamöter. Jag har derföre, med
åsidosättande af allt anspråk, att i sådane
ämnen göra mitt omdöme gällande, trott
min pligt böra inskränkas derhän, att till
svar på den Kongl. Propositionen förklara,
om tillgåhgar funnos eller icke för de fordrade
anslagen. I detta afseende har jag
redan yttrat, att medel verkeligen finnas,
och jag har till summorna uppgifvit dem i
en tryckt beräkning, som åtföljer StalsUtskottets
Betänkande N:o 255, rörande de extra
anslagen, utan att jag blifvit vederlagd
med annat än klagande talesätt om den allmänna
bristen. Men då Utskottet i förevarande
fråga om de årliga anslagen för
Försvarsverkets materiel sagt sig hafva nedsatt
dessa med hänseende till de rundeligare
extra anslagen för en gäng, torde det
vara af nöden, att göra en sammanställning
af begge dessa anslag, för att finna slutföljden.
Konungen har till de extra anslagen
för en gång begärt 3,5pi,ooo R:dr, och då
härifrån afdragas i55,ooo R:dr för Casernoeh
Sjukhusbyggnader, som särskildt upptagas,
återstår 3,436,ooo R:dr, hvarpå Utskottet
afprutat 616,000 R:dr, och, enligt det
redan tryckta Betänkandet, endast tillstyrkt
beviljandet af 2,820,000 R:dr. Om nu till
denna nedsättning ytterligare lägges den Ut
-
3io Den 8 October f. m.
skottet tillstyrkt i det årliga anslaget af70,000
R:dr, hvilket på 5 år gör tillsammans 35o,ooo
R:dr, så utgör hela nedsättningen i anslagen
åt Försvarsverkets materiel till nästa Riksdag
966,000, eller nära 1 million R:dr. Enligt
säkra underrättelser, som blifvit Utskottet
meddelade, hafva förnödenheterna icke blifvit
af Kongl. Maj:t högt upptagne, jemförelsevis
till behofven. Tvärtom vet jag, att
de, innan den Kongl. Propositionen afgafs,
blefvo betydligen nedsatte, under vederbörandes
förslags-beräkningar. En hvar lärer
då kunna inse, i hvad skick Försvarsverket
skulle befinna sig efter 1 millions afdrag
på redan nedprutade förnödenheter. Hafva
vi förut nog länge undandragit oss att fylla
Materielens behof, och derigenom förvållat,
att de nu på en gång blifvit så stora;
så vore det väl skäl, att icke vidare
fortgå på samma förderfliga bana, utan anslå
tillräckliga medel. — Den nu ifrågavarande
nedsättningen af 70,000 R:dr i de årliga
anslagen skulle endast verka derhän,
att om förråden nu för en gång fylldes
genom de extra anslagen; skulle de snart
tömmas genom den årliga förbrukningen,
då medel till årlig ersättning saknades; och
vi skulle vid en annan Riksdag vara nära
samma belägenhet, som nu.
Man har mot detta anslag återigen åberopat
svårigheterna för allmogen att uthärda
med
Den 8 Octo b er f. ni.
321
med skattebördorne. Men då man förut med
rätta beviljat hvarjehanda nya anslag, som
icke komma allmogen så omedelbart till godo,
synes det vara desto mera skäl för mina
värda motståndare att bevilja det ifrågavarande,
som bondens och torparens söner
derigenom skulle under Rikets försvarande
få kläder på kroppen och vapen i händerna,
så länge de voro friska, samt en bädd
att ligga på, sedan de blifvit sjuke eller sårade.
Genom ett afslag minskar man dessa
fördelar just för det folk, hvars förespråkare
man påstår sig vara. —- Jag borde icke
behöfva upptaga det gjorda inkastet, att man
skulle vänta med anslaget, till dess vi fått
en KrigsMinister, eller ett bättre försvarssystem
blifvit infördt; ty hvem försäkrar
oss, att fienden väntar lika länge med sitt
anfall? Och månne vi blifva starkare derigenom,
att vi under tiden hvarken hafva
förråd eller KrigsMinister? Då man klagar
öfver bristande försvarssystem, borde man
betänka att det bristfälligaste af alla är det,
som lemnar oss blottade på försvarsvapen.
Jag tillstyrker bifall å de 70,000 R:dr Kongl.
Majrt i detta hänseende äskat, men Utskottet
afstyrkt.
Herr Thanij Wolrath: Utan att fästa
mig vid här uppgjorda beräkningar öfver
tillgångarne, eller vid de öfrige Ståndens
beslut, är jag för min enskilda del genom
44 H. 21
322
Den 8 October f. m.
offentliga handlingar, som för hvar och en
äro tillgänglige så väl i Banken som RiksgäldsConloret,
öfver tjgad att de 70,000
R:dr, som utöfver Utskottets förslag erfordras
till fyllnad i det af Konungen begärde
anslaget för materielens årliga behof, kunna
utgöras utan att sätta de skattdragande i
nödvändighet, att erlägga större statsbidrag,
än hittils; och jag tillstyrker derföre bifall
till den Kongl. Propositionen. Jag tror det
medföra mycken lättnad för de skattdragande,
att genom smärre, men tillräcklige
årliga, anslag underhålla Försvarsverket på
ett sätt, att de större extra anslagen icke
behöfvas, hvilka, då de skola utgöras på en
gång, medföra vida större svårigheter och
bördor. Erfarenheten har vid denna Riksdag
besannat denna sats, då den visat, att
genom Ständernas afprutningar Riksdag från
Riksdag på de begärde anslagen, man nu
kommit i en oundviklig nödvändighet, att
anslå en ganska betydlig summa på en gång.
Lyckligtvis äro vi för närvarande i den belägenhet,
att kunna anskaffa denna summa,
utan att öka de skattdragandes bördor; men
det skulle vara oförsigtigt, att genom förnyade
afprutningar på de årliga anslagen
återföra oss i samma ställning efter ett par
Riksdagar. Jag kan för öfrigt ej klandra,
att Utskottet icke ingått i detaljpröfning af
detta ämne; ty jag tror, att pluraliteten
svårligen skulle hafva kunnat bedömma hvarken
de stora eller de små detaljerna, och
Den 8 October f. m.
3a3
försigtigheten torde då bjuda att antaga,
hvad man icke kan motsäga. På de skäl
jag nu anfort,- tillstyrker jag bifall till den
Kongl. Propositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
å hvad Utskottet i ^5:te Punkten tillstyrkt.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
det af Kongl. Maj:t i Dess Nådiga Proposition
för ifrågavarande behof föreslagne
anslag af Sexhundrade Sextiotvåtusende R:dr,
jemte det af Utskottet särskilt tillstyrkte anslag
af Trelliofyratusende R:dr i och för
Krut-tillverkningen.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Friherre Anckarswärd och Grefve Horn
anmälte till protocollet deras reservationer
mot Ridderskapets och Adelns beslut.
26: te Punkten. Lif munderingen för
Indeldta Infanteriet.
44 H. ai *
3*4 Den 8 Octo ber f. m.
Friherre Anckarswård: Redan vid remissen
af den Kongl. Propositionen yttrade
jag den mening, att beklädnaden för Indelta
Infanteriet kunde ställas på 8 års slitr.
iugstid; men jag frånträder nu gerna denna
tanka, för att såsom en medelväg föreslå
6 års slitningstid, i stället för de 4 år
Kongl. Majtts proposition innehåller och Utskottet
antagit. Jag är så mycket mera öfvertygad,
att denna tid icke skall blifva för
lång, om samma hushållning, sorn BeklädnadsDirectionerne
hittills iakttagit, kommer
att fortfara, då det är allmänt kändt, att
för närvarande betydliga besparda summor
finnas oförränlade i flere Regementers BeklädnadsCassor,
ehuru jag icke känner, om
förhållandet är sådant i alla. Jag vet icke,
hvarföre landet, för samlandet af sådane
onyttiga Cassör, skall besväras af större
kostnader, än sora verkeligen erfordras, och
ehuru jag väl känner den invändning, som
här kan göras, nemligen att man icke blott
får taga lifmunderingen i betraktande, utan
äfven släpkläderna, hvilka förut utgått tili
Soldaten directe, är jag likväl Öfvertygad,
att äfven, med inberäknandet häraf, hela
beklädnaden kan ställas på 6 års slitningstid;
och jag anhåller, att detta åtminstone
får utgöra Contra-proposition.
Grefve Björnstjerna, Magnus: Ridderskapet
och Adeln torde tillåta mig meddela
en upplysning, som måhända kan verka
It e n 8 O c t o b e r f. m.
3'25
på öfvertygelsen vid beslutet. Jag tior visserligen,
att lifraunderingen skulle kunna
hålla längre än 4 år, om slitningstiden beräknades
på samma sätt vid Indeldta Arméen,
som vid den Vär
den senare säger att munderingen är ställd
på 3 år, menas endast de större persedlarne,
hvaremot de mindre, såsom skjortor
och strumpor, äro ställde på i år. Yid luci
eld ta Infanteriet är förhållandet annorlunda;
munderingen, ställd på 4 år, betyder,
att värdet af ingen persedel bestås oftare
än hvart 4;de år, hvaraf följer, att de större
persedlar, såsom Rock och Tschakob, måste
hålla vida längre än 4 år, för att finna
medel förnya de mindre, så ofta desse
äro utslitna. Dessutom måste man äfven
besinna en annan omständighet, nemligen
att släpmunderingen är inberäknad, och att
man således måste ihogkomma en skyldig
rättvisa emot de 25,ooo man, som utgöra
Indeldta Arméens Soldater, och hvilka voro
bättre lottade förut, då de hade släpmunderingen
på 3 års slitningstid, och lifmunderingen
efter behof. Jag anser på grund
häraf 4 år vara den största utsträckning,
som kan gifvas åt slitningstiden för Indeldta
Infanteriets beklädnad, då den per medium
beräknas för både större och mindre
persedlar, samt tillstyrker derföre bifall till
Utskottets förslag.
Friherre af Tibell anförde skriftefigen :
Då, enligt alla äldre Författningar, lif
-
326
Den 8 October f. m.
munderingen vid Indeldta InfanteriRegementerne
endast får nyttjas vid Regements-möten
och Mönstringar, och släpmunderingen
deremot skall nyttjas vid Arbets-commenderingar
och mindre tjenstgöring inom Compagniet,
så måste nödvändigt 2 munderingar
finnas, hvilket äfven Författningen om
det nya beklädnadssättet stadgar. Enär nu,
enligt Kongl. MajJts Nådiga Proposition,
StatsVerket skall årligen tillskjuta en åttondedel,
och Rotehållarne en åttondedel af
en lifmunderings värde, så erhålla BeklädnadsDireclionerne
blott hvart åttonde år
värdet af dessa 2 munderingar; hvarderas
brukningstid är således 8 år, och längre kunna,
i min tanka, utan föregången vunnen
erfarenhet, brukningstiderne icke utsträckas;
jag får således tillstyrka bifall å Kongl.
Majrts Nådiga Proposition.
Grefve Horn: Vid återremissen af Utskottets
första Betänkande, yttrade jag den
mening, att Indeldta Infanteriets mundering
borde kunna ställas på 8 år, och jag
grundade min tanka på den enkla beräkning,
att detta Infanteri icke kommer eller
bör komma tillsammans mer än högst 3
veckor om året, hvilket på 8 år gör 24
veckor, eller icke ett fullt halft år.— Grefve
Björnstjerna har meddelat den upplysning,
att släpmunderingen är inberäknad,
hvilket visserligen icke var obekant, och
Grefven har derjemte uppmanat till be
-
Den 8 October f. m. 327
hjertande af 25,000 medborgares lidande.
1 motsats häraf torde det tillåtas mig, att
framställa min förväntan af samma ömhet
å Styrelsens sida, jemte den rättvisa fordran,
att dessa 25,000 medborgare icke
emot KneckteContractens lydelse och Grundlagens
föreskrifter användas till andra arbeten,
än Kronans. Härigenom och genom
Excercisetidens återförande lill IndelningsVerkets
grunder, skulle jag tro, alt Friherre
af Tibells beräkning kom att befinnas
alltför hög. Jag tror således, att om
6 års slitningstid antages, hvartill jag för
min del begifver mig, skall så väl Kronans
tjenst dermed finnas belåten, som Soldaten
få ersättning för släpmunderingen; och jag
förenar mig således om den Contra-proposition
Friherre Anckarswärd yrkat.
Grefve Brahe: Ingen kan högre, än
jag, önska så mycken minskning i skatterna,
som möjligt; men jag tror, alt nödig
försigtighet hör iakttagas vid de beslut, som
i detta afseende fattas. — Man har, såsom
skäl för en ytterligare utsträckning af slitningstiden
för Indeldta Infanteriets beklädnad,
åberopat närvarande lyckliga förhållanden,
då Armeen så litet behöfver commenderas,
äfvensom man stödt sig på de
behållningar Beklädnads-Cassorna hittills,
under sådana förhållanden, vunnit; men
jag får erinra, att man härvid endast talar
om en kortare tid, som kan förändras, och
328 Den S October f. m.
att andra tider funnits, icke så långt tillbaka,
t. ex, emelian 1806 och 1809; dessa
kunna återkomma och måhända göra förhållandet
omvändt.— Jag tror derföre försigtigheten
fordra, att man noga calculerar
följderna, innan man tager ett beslut om
ytterligare utsträckning af den ifrågavarande
slitningstiden, och jag förenar mig på
dessa skäl med dem, hvilka yrkat bifall
till Utskottets Utlåtande, såsom den säkraste
garantien mot följderna af ett förhastadt
beslut, innan frågan blifvit fullständigt utredd,
och erfarenheten visat den rätta beräkningen.
Friherre Cederström: Genom bifall till
Grefve Horns och Friherre Anckarswärds
yrkande skulle man på indirect väg tillintetgöra
ändamålet med det beslut, som nyss
blifvit fattadt i afseende på Materielen; ty
sedan man anslagit medel till densammas
underhållande i godt skick, skulle man, genom
beklädnadens utställande på 6 års slitningstid
för Indeldta Infanteriet, försätta
detta i mindre tjenstbar! skick, och jag förmodar,
att detta icke kan vara Ridderskapets
och Adelns afsigt. Hvad serskildt angår
yttrandet om grundlagsvidrig behandling af
Indeldta Ammen, så är det icke rätta sättet
alt framkasta sådane yttranden här. Formen
för dylika anmärkningar är i Grundlagen
gifven, och örn yttrandet åsyftat arbetscommenderingarne
till Götha Canal, är
Den 8 October f. m. 3ag
det äfven i sig sjelf oriktigt; ty Götha Calia]
arbete har genom Ständers beslut blifvit
förklaradt lika med Kronans arbete, hvilket
ock tydligen finnes infördt i CanalBolagets
privilegier. Jag tillstyrker bifall till
Utskottets Utlåtande i förevarande punkt.
Herr Anckar swärd: Jag kan ej annat
än vidhålla hvad jag vid återremissen af
Utskottets första Betänkande yttrade, nemligen
att jag anser en slitningstid af 6 år
för Indeldta Infanteriets beklädnad utan
fara för misstag kunna anslås. Jag tror,
att mångå talande bevis för denna mening
finnas, och .deribland i främsta rummet Beklädnads-Cassornes
betydliga besparingar,
som efter io års erfarenhet med säkerhet
utvisa, alt en sådan beräkning kan bära
sig. Jag finner således ej tillräckligt, att
denna slitningstid nu ökas endast till 4 år,
i synnerhet som här är ett direct tillfälle
att lindra skattebördorna, och låta Rotehållare
i någon mån blifva delaktige af den
gifmildhet, som Ständerna visat löntagarne.
Hvad beträffar Friherre Cederströms anmärkning,
att en sådan utsträckning af slitningsliden
skulle motverka beslutet i afseende
på Materielen, kan jag ej erkänna
riktigheten deraf; jag tror tvärtom, att då
man så beredvilligt gått Styrelsens fordringar
i afseende på Materielen till mötes,
hvilka troligen afse det fall, alt krigsrustningar
skulle erfordras, borde det vara så
33o
Den 8 October f. m.
mycket större skäl att under fredens lugn
bereda annan lindring i tungan af försvarsverket,
Jag förblifver således vid mitt yrkande,
att 6 års slitningstid må utsättas,
såsom en direct besparing för landet och
det allmänna.
Friherre Palmstjerna: Sedan erfarenheten
visat, att de calcyler, som år 1818
uppgjordes, i afseende på slitningstiden för
beklädnaden vid Indeldta Infanteriet, kunna
tåla någon utsträckning utöfver hvad
man då förmodade, har Kongl. Majrt nu
föreslagit, att denna tid må förlängas från
3 till 4 år, och UtskoLtet har i sitt senare
Utlåtande sagt, att möjligheten att ännu
ytterligare förlänga beräkningen af slitningstid
väl af Utskottet förmodas; men som Utskottet
saknat tillräckliga upplysningar för
att med säkerhet kunna bestämma beräkningen
till 5 eller 6 år, hvartill i synnerhet
hörer erfarenhetens ledning, rörande
den verkan, som den nu föreslagna utsträckningen
kan medföra, alltså har Utskottet
tillstyrkt Rikets Ständer att hos Konungen
begära, det vid nästa Riksdag fullständiga
utredningar öfver det då varande
förhållandet må meddelas, för alt vid då
skeende Statsreglering läggas till grund för
Beklädnadsanslagets bestämmande. För min
del är jag öfvertygad, att en längre utsträckt
beräkning af slitningstiden, än den nu föreslagae,
skulle återföra samma olägeuhe
-
Den 8 O c to b er f. m.
ter, sorn man genom inrättningen af Be*
klädnadsCassor sökt förekomma, nemligen
att Soldatens beklädnad skulle komma i
samma dåliga skick, hvaraf vi icke så länge
sedan bade erfarenhet. Jag tror, att
det egenteligen är de betydliga behållningarne
i BeklädnadsCassorne, som gifvit anledning
till den tankan, att slitningstiden
ännu ytterligare skulle kunna utsträckas.
Men beloppet af dessa behållningar uppgår
inalles till endast något öfver 3oo,ooo
R:dr, hvilka fördelade per nummer utgöra
en besparing af 16 R:dr på hvarje; och om
dessa 16 R:dr åter fördelas på de io år,
hvarunder dessa besparingar blifvit samlade,
så finner man att i R:dr 32 sk. utgör
det årliga öfverskottet per nummer, eller
ungefär § af Beklädnadsafgiften, som är vid
pass 9 R:dr, och då denna afgift beräknas
på 3 års slitningstid, finner man att £ deraf
motsvararår, hvilket således, att sluta
från behållningarne, vore den högsta utsträckning,
som kunde gifvas åt den förra
beräkningen. Men nu har Konungen likväl
föreslagit x års utsträckning, och jag tror
på dessa skäl, att man icke kan gå längre,
åtminstone icke förr än erfarenheten visat,
att det låter sig göras med bibehållande af
inrättningens ändamål, att hafva Soldaten
väl klädd med någon tillgång att ulan tidsutdrägt
kunna utrusta honom vid påkommande
krig. Jag tillstyrker derföre bifall
till Utskottets Utlåtande.
33a
Den 8 O c t o b e r f. m.
Friherre af Nordin: Mati har sagt, alt
med afseende på behofvet att åstadkomma
någon lindring i skattebördorne, slitningstiden
borde för Indeldta Infanteriets beklädnad
beräknas till 6 år, och det är just
samma åsigt, som föranled t Konungen att
föreslå dess beräknande till 4 år i stället
för 3. Jag kan således ej annat än dela
den princip, som ligger till grund för den
värde talarens yttrande, ehuru jag icke i
resultatet kan instämma med honom; och
jag får härvid fästa uppmärksamheten derpå,
att öfvergången i ett steg från 3 till
6 år synes vara nog stark, såsom innefattande
en utsträckning till dubbelt emot hittills
varande förhållandet. Jag tror, att försigtigheten
bjuder att snarare gå successive
till väga, och då Utksottet nu tillstyrkt,
att alla nödiga upplysningar må till nästa
Riksdag samlas för att föreläggas Ständerne,
och då tjena till grund för deras beslut,
skulle jag tro försigtigheten fordra,
att icke för närvarande gå längre, än Konungen
föreslagit; väl vetande, huru läLt
en ytterligare nedsättning i beräkningen,
i fall den är möjlig, framdeles kan till vägabringas,
men att det icke är lika lätt alt
åter höja beräkningen, i fall erfarenheten
skulle visa, att man misstagit sig. Jag tillstyrker
derföre bifall till Kongl. Majrts Proposition
och Utskottets i enlighet dermed
afgifne Utlåtande.
Deri 8 Octo ber f. m.
333
Herr Anckarsvärd: Hvad Friherre af
Nordins sista argument beträffar, alt det ej
är så lätt att uppsätta ett anslag, så är hela
denna Riksdag ett argument deremot.
Jag skulle tro, alt då det är uppgifvit af
en StatsUtskottets Ledamot, att 3oo,ooo R:dr
finnas i BeklädnadsCassorne, är det ett vackert
förlag. Skulle man finna, att 6 år
är för högt tagit, tror jag, att det är lika
lätt, att vid nästa Riksdag höja summan.
Utskottet har sjelf yttrat, att en möjlighet
af nedsättning förmodas kunna uppkomma.
När nu alla förmoda det, ser jag ej hvarföre
man icke skulle besluta en nedsättning.
Friherre Palmstjerna: I anledning af
den siste Talarens yttrande om den fond,
som nu skulle finnas att förlägga kostnaden
intill nästa Riksdag, då man kunde öka
anslaget, får jag erinra huru föga lämpligt
det vore, att nedsätta summan, om man
skulle kunna förmoda, att en förhöjning af
anslaget åter skulle behöfvas. Jag får dervid
påminna om förhållandet med Saltpeterfonden.
Den undergick en förändring vid
sista Riksdag, hvarigenom man nu fått öka
anslaget. Detta är i friskt minne, och man
bör ej underlåta att fästa uppmärksambeten
derpå, och således ej nedsätta summan under
hvad man finner vara för behofvet nödigt.
StatsUtskottet har föreslagit, att Rikets
Ständer böra hos Kongl. Majit i underdånighet
begära> att vid nästa Riksdag
334 Den 8 October f. m.
fullständiga utredningar öfver det då varande
förhållandet i detta afseende må Rikets
Ständer meddelas\ för att vid då skeende
Statsreglering tagas till grund för heklädnads-anslagets
bestämmande. Jag tror,
att försigtigheten bjuder att inskränka sig
till 4 år, jemte en sådan framställning till
Konungen, då vid nästa Riksdag erfarenheten
kan hafva ådagalagt, lill hvad grad
nedsättningen må kunna utsträckas.
Friherre Anckarswärd: Jag finner för
min del högst betänkligt, om Rikets Ständer
vid detta Riksmöte icke skulle kunna
tillvägabringa någon nedsättning, efter så
betydlig förhöjning i alla anslag. Men för
alt visa, att jag ej vill vara otillgänglig för
de skäl, som från den motsatta sidan framställas,
vill jag hemställa, om man ej kunde
antaga den jemkning, att, i stället för
6, stanna vid 5 år. Jag tror, att derigenom
så mycket är iakttagit, som kan fordras,
och att dervid föga äfventyras. Jag
skall således, i fall de öfriga, som yrkat 6
år, vilja derifrån afstå, nöja mig med 5 år.
Grefve Horn: Om jag kunde dela Friherre
Anckarswärds öfvertygelse, att man
med nedsättning till 5 år skulle vinna en
säkrare pluralitet, skulle jag med honom instämma,
men jag vågar tro och hoppas, att
Contra-propositionen på 6 år skall vinna,
hvarföre jag anhåller, att den må antagas.
Den 8 October f. m.
335
Grefve von. Schwerin_, Fredrik Bogislaus:
I afseende på Cassa-behållningarne,
sådana de visa sig vid 1827 års slut, får
jag upplysa, att de tillhöra olika utgiftstitlar
och fonder, samt icke kunna såsom
en allmän Cassa-behållning betraktas, eller
som sådan i beräkning tagas.
Herr-Ribbing j, Arvid: Då egentliga frågan
här synes hänföra sig dertill, att man
önskar, att de behållningar, som finnas i
särskilta Cassör, icke må ligga ofruktbara,
hvilket äfven är olämpligt, skulle jag våga
hemställa, att vi måtte förena oss om bifall
lill StatsUtskoltets förslag, med det tillägg,
alt som beklagligtvis Cassorne äro uti
olika tillstånd vid olika Regementen, Konungen
täcktes intill nästa Riksdag, der till—
gångarne medgifva, förlänga slitningstiden
till 5 å 6 år efter omständigheterna.
Friherre af Tibell: I anledning af hvad
som blifvit omförmäldt rörande besparingarne
i BeklädnadsCassorne, får jag upplysa,
att de ingalunda kunna betraktas såsom
ren behållning, utan att större delen
utgör upplag som skola användas till den
beklädnad, hvilken vid nästa tillfälle skall
göras.
Grefve Björnstjerna: Då jag, sedan jag
sist hade ordet, fått en uppgift på markegångssättningen
för förra året; och efter
den erfarenhet jag haft, såsom Chef för ett
336 Den 8 October f. m.
Irideldt InfanteriRegemcnte, och sedan en
längre tid Generaladjutant för Arméen; skul-.
]e jag tro, att uthållningstiden bör vara den,
som Utskottet föreslagit, eller 4 år; byxor,
stöflelter, skjorta, ullstrumpor och skor kunna
ej uthålla mera än 2 år under möten,
marcher, compagnimöten, kyrkoparader och
någon gång större läger; derföre måste hvad
på desse persedlar förloras, återtagas på hvad
hufvudbonaden och jackan räcka längre än
4 år. De små persedlarnes värde är 6 R:dr,
de större persedlarnes 12 R:dr; desse sednare
måste således hålla i 8 år, för att fylla
hvad som förloras på de små persedlnrne,
då medeltiden för hela beklädnadens uthål 1-  ningstid blifver 4 år. Jag är för öfrigt förekommen
af hvad Friherre af Tibell anfört
om bebållningarne, att de till en del
bestå af persedlar. Men i öfrigt hemställer
jag, om man kan beräkna en tillgång,
som blott finnes en gång för alla, i ett anslag,
som årligen måste förnyas. Jag tror
i alla fall, alt utvägar finnas, alt på nyttigt
sätt använda dessa summor.
Grefve Brahe: Jag anhåller att få besvara
den anmärkning, som Herr Ribbing
gjort, angående det af honom föreslagrie
tillägg. Jag tror ett sådant vara alldeles
öfverflödigt,, emedan Stat: Utskottet just föreslagit
en underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit i ämnet, och jag är öfyertygad, att
Kongl.
Den 8 Octo ber f. m.
337
Kongl. Majit ej underlåter att taga det i
öfvervägande. Jag anser derföre detta tillägg
ej behöfligt, i den säkra öfvertygelse, alt
om Kongl. Maj:t finner saken möjlig, framslälles
den vid nästa Riksdag, och anhåller
således vördsammast hos Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
om proposition å StatsUtskottets förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarshalken gjorde proposition till bifall
å hvad StatsUlskottet i 26 Punkten,
i afseende å lifmunderingen för Indeldta Infanteriet,
tillstyrkt.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Friherre Anckar swärd begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande Voterings-proposition:
Den, som till alla delar bifaller hvad
StatsUtskottet i 26 Punkten, i afseende å
Lifmunderingen för Indeldta Infanteriet, tillstyrkt,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och Adeln
gilla StatsUtskottets i 26 Punkten,
44 H. 23
I
338
Don 8 October f. m.
rörande Lifmunderingen för lndeldta Infanteriet,
meddeldte Utlåtande i allt öfrigt,
utom hvad angår brukningstiden för 1 ifmunderingen,
som kommer att utsträckas
till 6 år, i följd hvaraf det för lifmunderingen
erforderlige anslag äfven bör nedsättas
till fyratiosju tusende femhundrade
R:dr B:co.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till 2 eftermiddagen, och befunnos vid voteringens
slut, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit, som följer:
Ja — 114-
Nej — 49.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protoeoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit StatsUtskottets
i 26 Punkten, rörande lifmunderingen
för lndeldta Infanteriet, gjorde hemställan.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
lii fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 8 October e. m.
33g
Torsdagen den 8 October 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 16 sistlidne April under N:o
i32 afgifne, och den 7 derpåföljde Maji e.
m. på bordet lagde, Betänkande, angående
regleringen af utgifterna under RiksStatens
Tredje HufvudTitel, än ock under N:o 23q
meddeldte, och den 29 sistlidne Augusti f.
m. på bordet lagde, Utlåtande, ofver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Herr vonHartmansdorff', August: I anledning
af det ämne, som på förmiddagen
hos Ridderskapet och Adeln sist förevar,
vill jag taga mig friheten väcka en motion.
Man omnämnde då, att i BeklädnadsDirectionernas
Cassör funnos flere hundrade tusende
Riksdaler innestående. De få ej utlånas
till enskildta, hvilket äfven jag anser
vara riktigt; men då ifrågavarande Cassör
kunna jemföras med SparBankerne, torde
de förra, likasom de sednare, kunna få insätta
sina fonder i Banken till förräntande,
hvilket ock BancoUtskottet för de sednare
tillstyrkt. Jag föreslår således, att BeklädnadsDirectionerne
må få insätta sina medel
i Banken, emot en sådan ränta, som BancoUtskotlet
kan linna lämplig, och med
44 H. 52*
34o Den 8 O c t o b e r e. m.
Banlcens cj mindre än BeklädnadsCassornas
nytta öfverensstämmande. Om till exempel
för det närvarande i Cassorne finnas
3oo,ooo R:dr, och dessa insättas mot 4 procents
ränta, kunde Cassorne vinna 12,000
R:dr årligen; en summa, som ej är alt
förakta.
Lades på bordet.
Hjule Punkten. Diverse Allmänna
Anslag.
Denna punkt blef uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
28: de Punkten. Oförutsedde Militairebehof.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framstäld proposition,
blef denna punkt af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
aguie Punkten. Krigs Hof Rättens Stat.
Hvilken punkt, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Boule Punkten Spannmålsb er åkningen
under Penningelönerne.
Hvad Utskottet i denna punkt föreslagit,
blef af Ridderskapet och Adeln godkändt.
Angående StatsUtskottets i dess sednare
Utlåtande meddeldte yttrande i afse
-
Den 8 October e. rn.
ende å anmärkningen, att en ny Tabell öfver
Tredje HufvudTiteln borde upprättas.
Hvad Utskottet yttrat, ansågs icke erfordra
någon åtgärd.
Grefve Hamilton, Gustaf Wathier, uppläste
följande:
Då UtgiftsBetänkandet under Riksdagen
utgjort det hufvudsakligaste föremålet
för min ringa arbetsförmåga, men åtskilige
hinder vållat, att jag först mot slutet
fått tillfälle att öfvervara Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar rörande de vigtigaste
HufvudTitlarne, anser jag mig nu, då
desse öfverläggningar blifvit bragte lill slut,
skyldig att i möjligaste korthet göra reda
för mine åsigter i ämnet.
Såsom Ledamot af StatsUtskottet bar
jag gått ut från den synpunkt, att tillstyrka
beviljandet af de anslag, hvilka för Statsmachinens
oafbrutna gång ansetts erforderlige,
likväl under det förutsatta vilkor, att
Nationens directa bördor ej derigenom skulle
ökas. Då Folket afstår, till StatsVerkets
behof och nödig förbättring af Embetsmäns
löner, de ökade inkomsterne, som kunnat
användas till Bevillningens nedsättning, är
det väl i högsta målto billigt, att det ej
derutöfver skall belastas med nya skattebidrag,
och denna åsigt instämmer ock med
den Kongl. Maj:t i dess Nådiga Proposition
angående StatsVerkets tillstånd och behof
342
Den 8 October e. m.
antydt, äfvensom med den enskifta kännedom
jag äger om någre Rikets landskaper,
och om möjligheten att der uttaga skatterna
utan att utarma Folket. Jag hade äfven
förmodat, att den skulle instämma med
Nationens allmänna önskan, men sedan Ridderskapet
och Adeln vid pröfningen af 2:dra
och 3:dje HufvudTitlarne beviljat flere anslag,
som öfverskrida dem StatsUtskottet
tillstyrkt, bör jag tro, att jag i dqnna förmodan
misstagit mig. Då likväl desse Ridderskapets
och Adelns beslut, i händelse de
i en eller flere punkter af de öfrige RiksStånden
skulle delas, ofelbart komma att
bidraga till Bevillningens ökande, och jag
nära ett år inom Utskottet arbetat ur en
häremot stridande synpunkt, den jag icke
utan mogen öfverläggning antagit till grund
för mitt handlingssätt, nödgas jag reservera
mig emot alla de beslut, hvarigenom Statsutgifter
ne blifvit ökade utöfver hvad StatsUtskottet
tillstyrkt, och anhåller att få i
Protocollet antecknadt, att jag grundar denna
min reservation på den öfvertygelse jag
hyser, att Nationen hvarken bör_, behöfver,
eller, utan skadlig inverkan på den allmänna
välmågan, kan betala mera i directa skatter,
än den för närvarande gör.
Föredrogs å nyo Högvördige PresteStåndets
den 17 sistlidne September aflåtne,
och den 23 i samma månad f, m. på
Den 8 O c t o b e r e. m.
343
bordet lagde, ProtocoIIsUtdrag, hvaraf inhämtades,
att PresteStåndet beslutat anmoda
samtlige Utskotten, att hädanefter, så
fort ske kunde, till RiksStånden insända
sine Betänkanden och Utlåtanden skriftligen,
så vidt de icke med samma skyndsamhet
kunde tryckte meddelas, eller så
vida de, efter Utskottens egen pröfning,
finnas vara af den vigt, att de borde tryckte
öfverlemnas; uti hvilket beslut de öfrige
RiksStånden blifvit inbjudne, att sig med
PresteStåndet förena.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik."
Jag inser icke, hvilka fördelaktiga följder
skulle uppstå genom PresteSlåndets förslag.
Jag finner mycket väl, att PresteStåndet,
i anseende till dess fåtalighet, kan undvara
de tryckta Betänkanderne, men huru möjligen
inom detta Stånd, det kan låta sig göra,
att, utan den åtgärd, som vid denna Riksdag
blifvit vidtagen, att trycka liandlingarne,
på det flere Ledamöter må kunna
deraf taga del, ordentligt behandla de återstående
ganska vigtiga målen, kan jag ej
inse. Jag vet ej eller, om Utskotten, efter
snart 12 månaders sammanvaro, kunna
hafva så manga vigtiga Betänkanden qvar,
att en sådan åtgärd skulle behöfva vidtagas.
Jag kan således ej ingå i PresteStåndets
förslag, emedan jag ej kan inse den
nytta det skulle medföra.
Hans Excellence Herr Grefven och
344
Den 8 O c to b er e. in.
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade instämma uti
PresteStåndets ofvanberörde inbjudning.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att, som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Nej öfverrösta!
Ja, Ridderskapet och Adeln således icke
funnit skäl, att uti PresteStåndets inbjudning
instämma.
Företogs till pröfning StatsUtskottels
ej mindre den 16 sistlidne April under N:o
i33 afgifne, ochvden 7 derpåföljde Maji e.
in. på hordet lagde, Betänkande, angående
regleringen af utgifterne under RiksStatens
Fjerde HufvudTitel, än ock under N:o 24°
meddeldte, och den 14 sistlidne September
f. m. på bordet lagde Utlåtande, öfver de
Vid berörde Betänkande, samt de dervid
under N:ris 134 > J35 och 136 bilagde Utlåtanden
,, gjorde anmärkningar.
i:sta Punkten, ingående de förut å
Academice- och ScholceStaten under titel:
Anordning utom Statj utgifne medel.
Hvad Utskottet uti denna punkt hemställt,
blef, uppå gjord proposition, afRidderskapet
och Adeln bifallit.
i:dra Punkten. Angående anslag för
Religions- och Barna-undervisningen i de
Den 8 October e. m.
345
nya Capell-För samlingarne i Wermlands
Finnmarker.
Denna Punkt blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
3:dje Punkten. Angående anslaget för
Mechaniska Skolan.
Friherre AnckarswcirdCarl Henrik:
Jag har icke varit så lycklig att kunna fatta,
om tvänne skolor skola uppkomma i
följd af detta förslag. Såsom ordställningen
visar sig i första Betänkandet, skulle Mechaniska
Skolan blifva öfverflyttad till Technologiska
Institutet, men det oaktadt qvarstår
ändå anslaget för Mechaniska Skolan.
Friherre Cederström, Jacob: Ifrågavarande
Skola är icke öfverflyttad till, utan
förenad med, Technologiska Institutet, hvilket
äfven tydligen står uttryckt i Betänkandet.
Genom denna förening har vunnits en
besparing, som gör att nu icke mera än
3oo R:drs anslag hehöfves.
Friherre Anckarswärd: Jag fortfar ännu
att påstå, det redactionen ingalunda är tydlig;
ty äfven under antagande af den ordställning
Friherre Cederström uppgifvit finner
jag, att, om Mechaniska Skolan blifvit
förenad med Technologiska Institutet, anslaget
måste för den förra upphöra.
Fr\\\evrePalmstjernaJCarlOtto:Y.nY\gtde
upplysningar jag erhållit, känner jag icke mer
346 Den 8 October e. rn.
än en Mechanisk Skola, för hvilken anslag
är uppförd på Rikets Stat. Den är med
Technologiska Institutet förenad, och en besparing
har derigenom kommit alt äga rum,
i Lärare-arfvode och skrifmaterialier. Således
är det samma Skola och icke någon ny;
skilnaden är endast, alt anslaget blifvit nedsatt
med omkring 5o Procent.
Friherre Cederström: Det synes, till öfverflöd
ulredt i Betänkandet, att genom Mechaniska
Skolans förening med Teehnologiska
Institutet, Lärarens arfvode 100 R:dr,
och 75 R:dr till skrifmaterialier blifvit indragne.
Återstoden 3oo R:dr skola öfverflyttas
på 4;de HufvudTiteln, och således
är en Stats vinst af 1^5 R:dr härigenom
vunnen.
Friherre Anckar swärd: Tacksam för
de upplysningar, som blifvit mig lemnade,
skall jag icke hafva något emot bifall å Utskottets
förslag, men för mig står det alltid
qvar som en besynnerlighet, att jag på
intet ställe finner spår till anslaget för Technologiska
Institutet, utan endast för denna
Skola.
Friherre Wrangel, Henning: Anslaget
för Technologiska Institutet finnes på CommerceCollegii
Stat, och kan således icke synas
på 4;de HufvudTiteln.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bi
-
Den 8 October e. ra.
fall af tredje punkten, hvilken proposition
med Ja besvarades.
/fule Punkten, ingående uppförande
å Stat af Biskopens på Gottland indeldta lön.
Friherre Anckar swärd: På de grunder
StatsUtskottet anfört vill äfven jag tro, att
ifrån detta förhållande icke uppkommer någon
Statsförlust; men om Styrelsen ansett
sig kunna göra ett sådant personelt undantag
från ett laga stadgande, skulle jag likväl
icke tro, att det bör af lagstiftningen
sanctioneras. Ett besynnerligt förhållande
uppkommer vid Biskop Ebersteins frånfälle.
Det är rätt beklagligt, att det skall vara så
besvärligt för Biskop Eberstein, att sjelf
uppbära sina räntor. Det är likväl ett obehag,
hvarifrån jag icke finner att Biskop Eberstein
bör vara mera fritagen, än andra räntetagare
i hela Riket, och förr än sådant i
allmänhet sker, kan jag icke anse något partielt
undantag lämpligt. Jag vågar således
helt och hållet bestrida bifall till Utskottets
Utlåtande.
Friherre Cederström: Det förhållande,
som inträder i afseende på Biskopsindelningen
å Gottland, är, att Biskopen, i anledning
af ett Kongl. Bref, äger tillåtelse,
att i Ränteriet lyfta sina räntor efter Markegångspris,
emot det att allmogen äfven
får efter Markegångspris lefverera dem. Detta
medför en förlust för räntetagare!!, men icke
348
Den 8 October e. rri.
för räntegifvare!]. Det skulle vara högst nyttigt,
om samtlige räntetagare gjorde dylika
anbud, hvarigenom Statsregleringen för framtiden
skulle mycket förenklas. Men i afseende
på det anslag StatsUtskottet föreslagit,
tar jag mig friheten fästa uppmärksamhet
dervid, att detta anslag synes öfverflödigt,
och ingalunda behöfves, emedan räntegifvarne
inbetala precist den summa, som Biskopen
erhåller. Hela omständigheten består
deri, att inkomsternes in- och utgående uppoch
afföres i Statens räkenskaper. Jag hoppas,
att Friherre Anckarswärd torde finna,
att detta, långt ifrån att vara en skadlig
innovation, tvärtom är en nyttig anstalt för
de räntegifvande, på hvilken Staten icke kan
lida en skillings förlust. Jag tillstyrker derföre,
att Biskop Eberstein må hädanefter
som hittills få uppbära sin lön förskottsvis
från Ränteriet, efter årets Markegång, för
verkställigheten hvaraf icke något särskildt
anslag erfordras.
Friherre Anckarswärd: Jag bestrider
icke den nytta Friherre Cederström velat
draga af ifrågavarande anstalt; men jag bestrider
blott hvad som rör det personliga,
såsom icke förenligt med rätta lagstiflningsgrunder.
Jag tycker mig finna, att ett afsiag
å Utskottets Utlåtande derföre skulle närmast
åstadkomma det ändamål jag åsyftar,
nemligen att lagstiftningen må slippa taga
del i en anstalt, som icke är af behofvet
Den 8 October e. 111.
349
påkallad. Om Utlåtandet afslås, matte det
icke vara något större hinder hädanefter,
än hittills, för Biskopen att uppbära sina
räntor genom ränteriet; men genom bifall
till Utlåtandet komme alltid att uppslå en
oreda, enär deraf naturligtvis skulle alstras
önskningar från flere håll, innan en generel
reglering kan företagas.
Friherre Cederström: Jag instämmer
• t
med Friherre Anckarswärd i så måtto, att
Utskottets Utlåtande kan afslås; dock med
särskildt tillägg i afseende på beslutet om
räntornas uppbärande; ty då Konungen framställt
proposition härom, fordras ett svar;
oell om Ridderskapet peli Adeln icke instämmer
i de i5oo R:drnes uppförande på
Stat, följer deraf, att den summa af räntor,
som är Biskop Eberstein anslagen, måste
åfdragas den bland Statens inkomster uppförde
ränta. Då Biskop Eberstein fått rätt
att uppbära sina räntor i två terminer, den
första i Maji, och den andra efter Markegångssättningen,
så, emedan icke någon rubbning
i Statsregleringen derigenom kan uppkomma,
utan allenast behofvet alt i StatsYerkets
Räkenskaper upp- och afföra denna
ränta, synes mig frågan böra bifallas.
Friherre Palmstjerna: För StatsVerket
lärer det vara likgiltigt, huruvida lönen för
Biskopen på Gottland uppföres i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition, eiler icke. Den
35o
Den 8 October e. m.
utgår, sorn bekant är, i hemmansräntor. Dessa
äro redan upptagne i InkomstBetänkandet
vid Ordinarie-räntan. Skulle Ridderskapet
och Adeln icke nu gilla Utlåtandet, utan
besluta, att lönen skall uppföras i likhet
med inkomsterne för Rikets öfriga Biskopar;
blir det nödigt, att öka denna rubrik med
beloppet af de räntor, som äro anvisade för
Biskopen på Gottland till enahanda belopp,
som i InkomstBetänkandet finnes upptagit
för den ordinarie räntan.
x ...
Friherre Anckarswärd: Jag utber mig
få förklara, att det är ingalunda om summorna
jag vill yttra mig, utan blott om
principen, ehuru jag, i fråga om summor,
har varit till deu grad olycklig i mina meningar
inom detta Stånd, att jag knappt
vet, om jag vidare kan stiga upp, för att
tala om någon summa; och det återstår
mig blott detsamma i afseende på mina
grundsatser. Men nu måste saken hänga så
tillsammans, att antingen fordras lagstiftningens
biträde till detta steg, eller icke.
I förra fallet måste afgöras, om man bör
gå in i sådane personela undantag, som
detta. Jag bekänner, att jag icke är öfverbevisad
om nödvändigheten häraf för lagstiftaren.
Då Biskop Eberstein redan, i följd
af Styrelsens begifvande, kunnat komma i
åtnjutande af en sådan fördel, ser jag icke,
hvarföre lagstiftningen bör göra sig delaktig
i dessa oformliga Styrelse-åtgärder. Jag
Den 8 Octo ber e. m.
tror, att nationen, i följd af både Styrelsens
oell lagstiftningens beslut, redan blifvit
öfver måttan besvärad med dylika omsorger,
och jag ser rättnu knappast, huru
man skall kunna för hvem som heldst afslå
sådana ansökningar. Om något svar på
den Kongl. Propositionen bör afges, så tror
jag, att detta, långt ifrån att behöfva ingå
i sättet för Biskop Ebersteins åtnjutande af
sina fördelar, blott helt enkelt behöfver
innehålla, att lagstiftningen icke finner sig
böra göra sådane personela undantag från
en allmän författning, innan en allmän
reglering blir verkstäld.
Ilerr Lefren_, Johan Pehr: Jag skulle
önska, att kunna bibringa Friherre Anckarsward
den öfvertygelse, att det vore nyttigt,
om Rikets Ständer bifalla hvad här
blifvit föreslagit. Så länge vi äga Biskopar
för att styra Stiften, och så länge det erkännes,
alt det icke kan vara likgiltigt, om
desse Styresmän äro i tvist, eller i sämja,
med de personer, hvilkas själavård de hafva
sig ombetrodd, anser jag alt man bör
undanrödja all anledning till osämja rörande
löneliqviderna. Då Konungen i delta
ämne afgifvit en proposition, bar blott en
form blifvit iakttagen. Om Kongl. Maj:t,
i likhet med hvad för den öfriga ScholaeStaten
ägt rum, funnit sig befogad att, intilldess
Rikets Ständer sammankomma, vidtaga
ett förfogande, hvarvid StatsCassan
352
Den 8 October e. m.
icke lider det ringaste, kan jag icke se något
skäl att ogilla det.
Friherre Cederström: Det enskilta förhållande,
som ligger till grund för denna
fråga tillhör icke Ridderskapets och Adelns
öfverlägg; 'ng. Men då det blifvit yttradt,
att tillåtelsen innefattar en fördel åt honom,
framför andra räntetagare, så får jag
nämna, att det icke kan hända, emedan
han derigenom får vida mindre, än han eljest
skulle erhålla. När nu å ena sidan
Kronan icke kan förlora ett öre, och på
den andra Embetsmannen har en fördel deraf
att få emottaga i Ränteriet sina inkomster,
finner jag icke, hvad man skall hafva
deremot. Egentliga frågan är den, huruvida
de ifrågavarande i5oo R:dr äro fullt
motsvarande det belopp, hvartill räntorne
uppgå. Vöre förhållandet så, funnes icke
något skäl emot bifall till Betänkandet. Om
Utskottet i stället icke nämnt någon summa,
utan helt simpelt föreslagit räntornas
belopp, hade troligen dervid ingen invändning
varit att göra; men som det kan hända,
att räntorna öfverstiga i5ooR:dr, är det
icke rätt att sätta löntagaren i nödvändighet
att vänta några månader, innan han får
uppbära sin lön. Friherre Anckarswärds
förslag finnér jag högst underligt; ty då
Kongl. Majit föreslagit den anbefallta åtgärdens
fortfarande, och upplyst är, att ingen
för
-
Den 8 Octo ber e. rn.
353
förlust derigenom möjligen kan uppkomma,
skulle jag tro lagstiftningen hafva orätt att
neka sådant. Jag tillstyrker derföre afslag
å Utskottets Utlåtande, samt att Ridderskapet
och Adeln må besluta fortsättningen
af utbetalningen i tvänne terminer, på sätt
Kongl. Maj:t stadgat; men att dessa räntor,
hvilka StatsUtskottet uppfört såsom behållen
inkomst, böra ur räkningen a floras, på
sätt Friherre Palmstjerna föreslagit.
Herr Tham, Wolrath: Jag har icke
kunnat finna någon påstå, att genom dea
Kongl. Propositionen skada blifvit någon
tillfogad. Om så vöre, skulle jag bestrida
förslaget. Men jag tror, alt räntegifvarne
i sådant fall icke skulle underlåtit, att gifva
saken tillkänna genom deras fullmäktige.
\ Jag vet derföre icke eller, hvarföre lagstiftningen
skall afslå hvad som är nyttigt. Jag
anser detta vara ett sätt och ett medel att
småningom öfvertygas om nyttan af allmänna
förändringar. Äger åter lagstiftningen
ingen rätt att yttra sig öfver ämnet,
så vet jag icke, hvartill ett afslag skall tjena.
Hvad sjelfva summan beträffar, kan
jag icke finna annat, än alt den blifvit upptagen
i Debet ocb Credit såsom en förslagssumma.
Jag har icke kunnat draga annan
slutsats deraf, än att Utskottets mening varit,
det så mycket, sorn efter markegångspriset
ingår till Ränteriet, bor till Biskopen
44 H.
354
Den 8 October e. m.
utbetalas. Jag tror således att man bör bifalla
Utlåtandet på det sätt, att så mycket
af dessa räntor, som inflyter i Ränteriet,
må Biskopen äga att lyfta på de bestämda
terminerna.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Denna
sak härrör af Kongl. Maj:ts beslut den
5 Maji 1824. Således äger jag ingen närmare
kännedom af frågan, än den jag kunnat
inhemta af StatsUtskottets Utlåtande.
Men jag ber få fästa uppmärksamhet på en
omständighet, som synes förtjena afseende.
Ridderskapet och Adeln har antagit InkomstBetänkandet.
Den ordinarie räntan finnes
der upptagen, såsom Stats Verket behållen,
till visst belopp, likasom anordningen till
Tjenstemännen till visst belopp, men på
olika räkningar. I det belopp, hvilket finnes
upptaget såsom behållen ränta, äro äfven
ifrågavarande lönepersedlar för Biskopen
på Gottland räknade såsom en Statens tillgång.
Då tyckes det äfven vara klart, att
han bör åtnjuta den ersättning, som honom
tillkommer.
Alt Biskop Eberstein skulle sjelf uppbära
sina räntor, innebär derföre ett upprifvande
af Ridderskapets och Adelns beslut
örn InkomstTitlarne, och således kan
jag icke annat än finna nödvändigt, i händelse
han sjelf skulle åläggas uppbära sina
räntor, alt någon ersättning derföre måste
på 4:de HufvudTiteln uppföras.
Den 8 Octo ber e. rn.
355
Friherre Anckar swärd: Jag måste räkna
det bland de verkliga missödena i mitt
representant-kall, att min öfvertygelse tvingar
mig, att fästa mig vid Biskopens på
Gottland aflöning, som säkert minst af alla
ämnen interesserar mig; men jag får ännu
en gång åter upprepa, att det endast sker
för principens vidmakthållande. Till svar
å hvad Herr Lefren anfört, får jag yttra,
alt när det lyckas honom att undanrödja
Presterskapets tvister i allmänhet med sina
åhörare om lonerättigheter, då först torde
det vara tid att tala äfven om denna sak;
men då många smärre Socknar finnas i Sverige,
hvilka icke torde förete ett mindre
belopp af tvisteämnen med deras Pastorer,
kari jag icke medgifva, att något skäl till
undantag ligger i Herr Lefrens slutsats. Om
jag länge besvärar Ridderskapet och Adeln
med delta ämne, som i sig sjelf synes obetydligt,
får det äfven tillskrifvas mina motståndare,
bland hvilka i synnerhet Herr
Tham öfverträflfat sig sjelf i slutsatser, då
han yttrat, att när representationen icke
äger rätt bifalla Konungens Proposition, äger
den icke eller rätt att afslå densamma. Efter
denna logik vet jag alldeles icke, hvad
Rikets Ständer skulle hafva att uträtta. Sjelfva
saken åter innefattar en principfråga, som
torde vara mera vigtig, än den i början synes.
Jag delar icke åsigt med Friherre af
Nordin, alt Rikets Ständer, genom bifall
44 H. 23*
Den 8 October e. ni.
till TnkomstBetänkandet, skulle hafva bundit
händerna på sig i denna fråga. Jag kan
icke föreställa mig, att man i ett föregående
Betänkande utlagt dylika snaror, endast
för att sedermera stänga pröfningen, när den
egentligen bör förekomma, och jag finner
ingenting lättare, än att afföra dessa räntor
ur inkomsterne, öch låta Biskop Eberstein
sjelf uppbära sina räntor, derest icke
Styrelsen äger för honom ensam bland bela
Svea Rikes räntetagare en sådan förkärlek ,
att den ändock tillåter inkomsterna få uppbäras
hädanefter som hittills, jag tror ända
ifrån 1817 eller 1818.
Friherre Cederström: Hvad forst beträffar
att tillåtelsen skulle härleda sig från
ett yngre datum, får jag vitsorda, alt sådant
icke är förhållandet. Sjelfva saken åter
kan verkställas så väl på det sätt Friherre
Palmstjerna, sorn på det Herr Tham föreslagit,
genom bifall lill Utlåtandet med det
tillägg, att Biskop Eberstein äger, om markegängen
skulle öfverstiga i5oo R:dr, utbekomma
det öfverstigande beloppet. Men att,
såsom Friherre Anckarswärd, påstå, att detta
innefattar en fördel för Biskopen, äger
icke grund annorlunda, an så vidt det är
en fördel, att han fått sin önskan uppfylld
i afseende på sättet; men i afseende på antal
Riksdaler, kommer han derigenom att
erhålla vida mindre, än om han sjelf uppbar
räntorna.
D e ij 8 O c t o b e r e. m.
Herr Lefrén.*■ Med mig är förhållandet
sådant, att, så vidt jag förstår, interesserar
jag mig lika för alla delar af Slats-förvaltrvingeu.
Jag har således icke någon förkärlek
för det Stånd, till hvilket jag sjelf hörer.
Jag befinner mig icke bland dem, som
anser Presterskapet öfverflödigt. Ick$ eller
bland dem, som se med omilda ögon, att
dessa Samhälls-medlemrnar hafva lön, då
de göra tjenst. Icke heller vill jag att man
lemnar qvar all anledning till missämja,
till dess det olyckliga löningssättet på en
gång kan afskalfas. Vill man gå klokt till
väga, och icke göra några onödiga skakningar,
torde det vara bäst göra en början
med detaljerna. Jag har hört Herr Thams
yttrande här klandras, och vill upptaga detta
klander, emedan det måhända skulle vara
mindre behagligt för honom sjelf, att ge
en förklaring af sitt yttrande, än om en
annan gör det. Jag har fattat hans yttrande
sä, alL om Representationen ansåg sig
icke kunna befatta sig med Kongl. Majlis
Proposition, och i följd deraf icke bifalla
den, vore det ännu mer oformligt att'gifva
ett afslag derpå. Friherre Anekarswärd
har ock yttrat, att det synes som man genom
ett föregående Betänkande ville utlägga
snaror för en påföljande pröfning. I fall
detta skall innefatta ett generell omdöme,
så är det obehagligt; men i fall det är rigtadt
emot SlatsUtskottets Ledamöter enskildt,
så äf det lätt att bära.
358
Den 8 October e. m.
Herr Ribbing, Arviel: Utlåtandet synes
så mycket mera innefatta en motsägelse,
som all reglering går till nästa Riksdag,
hvilket äfven här lärer vara meningen;
men tillika finnes uttryckt att denna
Författning skulle gälla för Biskop Ebersteins
lifstid. Således måste Utskottet antingen
hafva motsagt sig sjelf, eller ock
bestämt Biskop Ebersteins lifstid jemt till
nästa Riksdag. Något annat medel ges nu
icke, än att antingen rätta det redan begångna
misstaget i InkomstBetänkandet, eller
ock icke uppföra denna Stat på Biskopens
lifstid, utan blott till nästa Riksdag,
ehvad han då lefver eller icke.
Herr Tham: Jag har aldrig haft för
afsigt att öfvertala Friherre Anckarswärd
att ingå på mina tankar. Att jag af honom
blifvit missförstådd, har jag hela Riksdagen
erfarit. Protocollerna komma att visa, om
jag förtjent det, eller icke. Mina ord voro
dessa: Om Ständerna äga rätt ingå i pröfning
af denna sak, anser jag dem böra bifalla
en åtgärd, den jag tror vara nyttig.
Om åter Ständerna, efter Friherrens tanka,
icke kunna ingå i en sådan pröfning, lönar
det icke eller mödan, att afslå Utlåtandet.
I sjelfva frågan tror jag Herr Ribbing gjort
StatsUtskottet så vida orätt, som det omta
Idta anslaget icke verkar något på Be v i 11—
ningen, och således icke eller är förfelad t
i formen. Men äfven denna scrupel är undanröjd,
om mitt förslag antages.
Den 8 October e. m.
359
Friherre af Nordin: Om jag räIt uppfattat
Friherre Anckarswärds yttrande, var
hans anmärkning hufvudsakligen riktad deremot,
att denna åtgärd skulle utgöra en fördel
för Biskop Eberstein personligen. Jag
hemställer derföre, om man icke kan komma
till slut med saken genom bifall å Utlåtandet,
med det uttryckliga tillägg, att
sättet för räntornas utgörande till Biskopen
på Gottland blir för alltid bestående.
Friherre Anckar swärd: Genom Friherre
af Nordins förslag är min grundsats åtminstone
lill någon del genomdrifven, och jag
vill derföre icke vidare yrka densamma i sin
helhet. Friherre af Nordin har ej velat, att
saken skulle hafva beskaffenhet att vara personel
endast för Biskop Eberstein, utan att
stadgandet skulle vara generell. Hvad Herr
Tham beträffar, och den förklaring af honom,
att vi så sällan förstå hvarandra, tackar
jag Herr Tham uppriktigt för detta
yttrande. Hvad uttrycken angår, frånsäger
jag mig all sakförare-förmåga, och kan således
icke vidare ingå i bestämmande, huruvida
uttrycken voro som eller om &c. För
Herr Lefren får jag tolka min tillfredsställelse
öfver det sätt, hvarpå han förklarat,
huru han tyckt sig finna mitt uppfattande
af Herr Thams yttrande.
Hans Excellence Herr Grefven och
Ian dt Mar skalken gjorde proposition till bi
-
36a
Den 8 O c t o h e »• e. m.
fall af hvad Utskottet i denna Punkt föreslagit.
Ropades Nej,
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla Utskottets förslag i denna
Punkt, under iakttagande af det utaf Friherre
af Nordin dervid föreslagne vilkor,
att de Biskoppen på Gottland an viste Hemroansräntor
förblifva för all framtid Statsverket
behållne, emot det å denna Titel
för bemälte Biskop uppföras i5oo R:dr.
Bifölls.
5:te Punkten. Angående anslag till aflöning
för Lärare vid en af Sällskapet för
Vex elundervisningefis befrämjande inrättad
Normalskola.
Friherre Anckarswärd: Jag anser såsom
det mest bedröfliga bevis på VexelundervisningsSällskapets
ringa styrka, att det
af Staten behöfver begära bidrag. Jag inser
af det ringa jag hitintills kunnat lyckas
hämma obetänkta anslag, att jag icke
nu kan någonting uträtta, utan nödgas blott
i reservationsväg tala emot det förevarande.
Man yttrar visserligen, att Sällskapet skall
hilda Lärare för Folkundervisningen, men
då ingen åtgärd i delta afseende visat sig,
hör Staten icke eller besväras med några
r>
bidrag till disposition af ett enskildt Säll
-
Den 8 O c t oljer e. ui.
sl<ap. Jag kommer således att reservera mig
mot detta Anslag, som Ridderskapet och
Adeln säkerligen efter vanligheten kommer
att bevilja.
Herr Ribbing: Ehvad detta äskande af
anslag är bevis på Statens ekonomiska belägenhet,
vågar jag dock bestrida, att ju
icke Allmänheten har stort behof af undervisning,
och att den gerna vill medelst uppoffringar
afhjelpa detta behof. Många enskilta
hafva anlagt'VexelundervisningsSkolor
i Landsorterna, men många hafva misslyckats
endast af brist på Lärare. Jag är just
en bland dem, sorn äga denna erfarenhet,
hvarföre jag icke allenast tillstyrker bifall
till Utskottets Utlåtande, utan äfven till
den förhöjning, som af Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardie blifvit äskad
såsom nödig. Jag tror, att Sällskapets
uppoffringar äro Rikets Ständer en borgen
för dessa medels riktiga användande.
Då man dessutom visat så mycken välvilja
för Försvarsverket, skulle jag tro det icke
vara mindre skäl att bevilja detta anslag,
enär inga medel kunna bättre användas, än
för Folkundervisningen.
Herr Bråkenhjelm: Det har blifvit lågt
Sällskapet till last, att det ej ensamt förmår
bestrida alla de för sitt vidsträckta ändamål
erforderliga utgifter. Jag hemställer
hvad förbindelse Sällskapet åtagit sig, och
36a
Den 8 October e. ra.
hvad man af det har rält att fordra. Det
består af många torftiga medlemmar, för
hvilka en och annan Riksdaler kim vara ganska
kännbar att utgifva. Jag skulle deremot
anse det såsom ett bevis på torftigheten af
vår Samhällsförfattning, om mari ens skulle
sätta i fråga, alt neka den obetydliga summan
af 3,333 R:dr 16 sk., då frågan är om
hela folkets moraliska bildning. Sällskapetär
visserlisen en enskild Inrättning, men dess
ändamål är af så allmän beskaffenhet som
möjligt, då det angår hvarje född Svensk.
Man har lagt Sällskapet till last deras ringa
pecuniera förmåga, men det kommer naturligtvis
af tillgångarnes otillräcklighet, och
det är just för att afhjelpa sådant, Sällskapet
först ingått till Regeringen, och sedan
till Rikets Ständer med sin anhållan. Ridderskapet
och Adeln känner ändamålet. Jag
tilltror mig hvarken att vara förespråkare
för delta ändamål eller för Sällskapet, men
jag är öfvertygad, att det icke eller behöfves.
Jag anhåller således om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition å
den summa, som af Hans Excellence Herr
Grefve De la Gardie blifvit föreslagen.
Friherre Anckarswärd: Jag hemställer
till dem, som yrkat öfverskridande af hvad
Kongl. Maj:t föreslagit och StatsUlskoltet
tillstyrkt, om vi likväl icke en gång kunde
stadna vid StatsUtskottets förslag. Otaliga
svårigheter uppkomma deraf, alt vi bestän
-
Den 8 Octo ber e. ni. 363
digt öfverskrida SlatsTJtskottets tillstyrkanden,
och jag vet icke, mina Herrar, hvart
det slutligen skall leda oss. Jag är emot
sjelfva grunden af den nu förevarande saken,
emedan jag tror, att det är den allmänna
andan, som i enskild väg skulle för
det vackra ändamålet visa sig mest verksam.
Men huru är det möjligt, att framtvinga
denna allmänna anda, enär det snart
sagt blifvit en rättighet, att i alla möjliga
directioner anlita och utgifva Statens medel.
Då jag verkligen gör den concession,
att jag afstår från begäran om afslag å hela
detta anslag, hemställer jag, om icke den
motsatta sidan skulle vilja afstå från yrkandet
att öfverträda StatsUtskottets förslag,
ty vi få i annat fall tvänne voteringar, emedan
vi först komma att votera om, huruvida
afslag eller öfverskridande af Utskottets
förslag skall blifva Contraproposition.
Herr Bråkenhjelm: Jag har aldrig tillförene
tillsty^rkt anslag utöfver Utskottets
Utlåtande, och aldrig yttrat mig i detta afseende;
jag liar voterat för en del, men ej
för alla. Hvad denna måttliga summa beträffar,
så anhåller jag, att Ridderskapet och
Adeln måtte bevilja den.' Då jag sista gången
yttrade mig, glömde jag anhålla, att
detta anslag måtte beviljas på io år, såsom
Biskop Hedren föreslagit. Hans skäl äro att
hvarken skicklige Lärare skulle vilja ingå
på så ansvarsfulla förbindelser under så kort
364 Den 8 Octuher e. ni.
lid som 5 år, eller resultater lill en säker
slulsatts öfver Inrättningens fördelar, eller
brister derstädes kunna hämtas. Orsaken
hvarföre Utskottet ej tillstyrkt det anslag,
som Hans Excelience Herr Grefve De la
Gardie begärt, är att Directionen först efter
sin inlaga till Kongl. Maj:t blifvit öfvertygad
derom, att 2000 R:dr B:co voro
otillräckliga till Byggnadernas iordningbringande.
Detta skäl, hvilket vid Utskottets
första Betänkandes återremitterande blef vederlagt,
hade Utskottet icke bordt i sitt sednare
Utlåtande åter upprepa. Jag anhåller
om proposition till bifall å hvad Hans
Excelience Herr Grefve De la Gardie föreslagit.
Friherre Cederström: Vid de flesta tillfällen
har Friherre Anckarswärd yrkat nyttan
af bildningens allmännare utspridande
och undervisningsverkens förbättrande. Jag
skulle derföre nu tro, att då fråga är örn
ett ringa anslag af 3333 R:dr 16 sk., han
icke skulle pruta pjå detta anslag, synnerligen
när det blifvit upplyst, att de 1333:
16., som äro begärde utöfver hvad Utskottet
föreslagit, härleda sig derifrån, att kostnaderne
för byggnaderne förra gången icke
voro beräknade. Om ändamålet är att få
skickliga Lärare vid Folkskolorna, så äro
3333: 16. en obetydlig summa för samhället.
Det vore en skam, att pruta derpå,
och Nationen skulle säkerligen med förtryt
-
Den 8 October e. ni.
365
samhet se, att man nekat en så obetydlig
summa för ett sä vigtigt ändamål.
Herr Tham: Huruvida VexelundervisningsSäilskapet
bildat och utsänt Lärare
till Folkskolorne, vet jag ej; men rättvisan
fordrar, att jag upplyser hvad jag vet, som
är, att då Församlingarne uppsändt Lärare,
för att få dem undervisade, har sådant lyckats
mycket väl; derpå är förhållandet med
Skaraborgs Län ett bevis. Att bevilja anslaget
för io år torde icke gå an, emedan
vi då besluta för kommande Ständer. Jag
önskade således alt blott bevilja det för 5
år. Jag tillstyrker bifall å Utskottets Utlåtande.
Friherre Jrickarsivard: Den af Friherre
Cederström mot mig riktade anmärkning
bevisar icke köld hos mig för undervisningens
spridande; tvertom skulle det
vara en inconseqUence af mig, om jag tillstyrkte
ett öfverskridande utöfver Kongl.
Maj:ts Proposition, synnerligen då Utskottet
icke eller tillstyrkt mera. Att Ordföranden
icke kunnat begära mera, emedan
kostnaderne ej voro utredde, finnér jag vara
ett ringa skäl, att öfverskrida Kongl.
Maj:ts Proposition. På grund af hvad jag
i ämnet anfort, får jag förnya min hemställan
till de Herrar, som önska ett sådant
öfverskridande, om de ej skulle vilja afstå
derifrån, ty i annan händelse förestår oss
366
Den 8 O c t o b e r e. m.
ovilkorligen 2:ne voteringar, emedan jag då
icke kan afstå från att begära afslag å Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
å hvad Utskottet i denna punkt föreslagit,
hvilken propsition af Ridderskapet
och Adeln med Ja besvarades.
6:te Punkten. Angående ersättning ät
Upsala Academie för år 1810 rnistadt anslag
till StallStaten och Ridskolan derstädes
m. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att som Utskottets
under N:o 134 i detta ämne förut meddeldte
Betänkande redan blifvit den 32 sistlidne
Maji af Ridderskapet och Adeln bifallit,
torde hvad Utskottet derom nu anfört,
få läggas till liandlingarne.
Ropades Ja.
j:de Punkten. Angående ett Lunds
Academie år 1810 frånhändt penningeanslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att sedan Utskottets
under N:o 135 i detta ämne förut afgifne
Betänkande redan blifvit den 22 sistlidne
Maji af Ridderskapet och Adeln bifallit,
torde hvad derom nu ytterligare blif
-
Den 8 O c t o b e r e. m.
367
vit af Utskottet anfördt, böra läggas lill
liandlingarne.
Ropades Ja.
8:de Punkten. Angående tillökning i
anslaget för Gymnastiska Centralinstitutet.
I sammanhang hvarmed nu äfven föredrogs
Utskottets den 16 sisllidne April under
N:o i36 afgifne, och den 7 derpå föl jde
Maji e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckta Motioner, angående
anslag till löner för visse Lärare-befattningar
vid Gymnasier och Universiteter, samt
förökadt anslag för det Gymnastiska Centralinstitutet
i Hufvudstaden.
Friherre Anckarswärd: Hvad sjelfva
anslaget angar, vill jag ej yttra mig deröfver
annorlunda, än i reservalionsväg; men
hvad gratificalionen af 2000 R:dr beträffar,
så är den verkligen mycket för liten för
ett arbete af sådant omfång, som det ifrågavarande.
För öfrigt anser jag det vara
likgiltigt, emedan denna gratification säkerligen
icke kommer i fråga förrän efter nästa
Riksdag, och Kongl. Maj:t torde i alla
fall af under händer hafvande medel tillräckligt
afse uppmuntrandet af nyttiga arbetens
utgifvande.
Grefve Horrtj Claes Fredrik: Jag tror
mig vara skyldig tillkännagifva, alt, ehuru
jag tillförene tillstyrkt ett förökadt anslag
368 Den 8 Octo b er e. m.
för Gymnastiken, jag nu dock icke kan annat
än motsätta mig det föreslagna anslaget,
enär så stora summor blifvit anslagna
till Undervisningsverken i allmänhet, hvaraf
äfven Gymnastik-undervisningen måtte
erhålla sin andel. Jag anhåller sålunda,
att få taga tillbaka hvad jag förut i detta
afseende yttrat. Jag trodde då, att Regeringen
icke fästat nog uppmärksamhet vid
Gymnastikens förtjenstfulle Stiftare och dess
verk. Detta anslag är det enda jag beviljat,
och har sålunda icke på mitt samvete
att vidare behöfva återtaga ett dylikt medgifvande.
Herr von Hartmansdorff: Hvad det
stora anslaget till Undervisningsverken beträffar,
förhåller det sig dermed så, att i
stället för 168,000 R:dr B:co, som behöfdes
efter Committeens beräkningar, hvilka
ingalunda voro öfverdrifna, har man förknappat
anslaget til! 60,000 R:dr, eller ungefärligen
en tredjedel af hvad som behöfdes,
oberäknat de afdrag, hvilka till det
ifrågavarande och flere särskildte ändamål
kunna äga rum.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
å åttonde Punkten, hvilken proposition
af Ridderskapet och Adeln med Ja besvarades.
9: d&
I
Den 8 Octo ber e. m.
369
g: de Punkten. Angående anslag till
förmän för Läroverken i Riket.
Friherre Anckarswärd : Denna punkt
är elt tillräckligt bevis, huru Ständerna
handla, vid beviljandet af Skattebidrag. Jag
var ej i staden, när Stats- och Ekonomiutskottens
under N:o 5a afgifne Betänkande
om anslag till Undervisningsverken afgjordes,
men jag hade föreställt mig, att
pröfningen deraf skulle uppskjutas, så att
man med full frihet kunde besluta öfver
4:de HufvudTiteln, när den till Ständerna
ankom; men så har icke tillgått. Ständerna
hafva redan beslutat ett anslag af60,000
R:dr till Undervisningsverken, innan Ständerna
tagit den ringaste del af Statsregleringen,
eller kännedom om tillgångarne.
Delta tillhör dessa små intriguer, genom
hvilka det lyckas för vissa interessen att
blottställa Rikets Ständer för sådana misstag.
Ordställningen i berörde Betänkande
har bundit händerna på Rikets Ständer, ty
då Ständerne bifallit dessa ord: och kommer
således 4'de HufvudTiteln att ökas
med BOjOoo R:dr R:cOj hafva Ständerna sjelfva
satt sig utur stånd att kunna minska 4:de
HufvudTiteln. Men oformligheten är redan
begången och kan icke hjelpas. På det högtidligaste
reserverar jag mig mot detta beslut,
och mot följderna af allt det klander,
som å Folkets sida måste drabba Repre
44
h. * 24
370 DenSOctobere. in.
sentanterne, då de så vårdslöst behandla
Statens vigtigaste ämnen. Det återstår blott
för mig, att yttra mili bogsta förundran deröfver,
att StatsUtskottet kunnat framkomma
med ett sådant förslag, då Utskottet erkänt
sig icke äga någon kännedom om Gymnasiioch
SkoiStaterne, utan tillstyrkt Rikets Ständer,
att af Kongl. Maj:t i underdånighet begära
intill nästa Riksdag en fullständig utredning
af detta ämne. Innan Utskottet således
det ringaste känner förhållandet med
dessa Inrättningars inkomster, föreslår Utskottet
Rikets Ständer att bifalla en utgift
så stor, som 60,000 R:dr B:co. Det är blott
till följd af min pligt jag nödgas reservera
mig mot en sådan i högsta grad oformlig
åtgärd.
Herr von Hartmansdorff': Den värde
Talaren, som sist yttrade sig, har sagt, att
man fattat sitt beslut om Anslaget af de
60,000 R:dr åt Undervisningsverken, innan
man tagit den lingasle kännedom om Statens
behof. Jag får deremot erinra, att detta
anslag icke beviljades förr än Statsregleringen
här varit föredragen och återremitterad.
Ytterligare har samma värda ledamot sagt,
att beslutet derom var en följd af dessa små
intriguer, som föranleda Ständerna att afgöra
vissa delar af Statsutgifterna, innan
sjelfva Statsregleringen förekommer. Deremot
får jag påminna, alt då Kongl. Majrts
Proposition i detta ämne här på Riddarhuset
Den 8 Oetober e. in.
förekom, behagade Herr Grefven och LandtMarskalken
ganska riktigt föreslå, att den
skulle remitteras till StatsUtskottet. Om
detta hade skett, så hade förmodligen saken
förekommit på samma gång som de HufvudTiteln;
men just Herr Hjerta begärde
då, att den Kongl. Propositionen äfven skulle
hänvisas till Ekonomiutskottet. Om han
derunder åsyftade någon intrigue, vet jag
ej; men ganska väl minnes jag, att en sådan
remiss af mig bestriddes, emedan jag
då likasom alltid ansett obehörigt alt StatsUtskoltet
sammanträder med Ekonomiutskottet,
som är talrikare än StatsUtskoltet,
och röstar öfver anslag hvilka det endast
tillhörer StatsUtskottet att föreslå. Det förundrar
mig verkligen, att finna en af dem,
som gifvit oss den mot Statsregleringen riglade
contraplan, att afslå alla begärda anslag,
just vara den, som fört en anslagsfråga
på sidovägar från det Utskott, hvartill
hon rätteligen hort. Man har sagt, att
Utskottet ej kände, huru det stod till med
Läroverkens inkomster. Om så är, befarar
jag, att felet ligger hos UlskottsLedamöterne
sjelfva, ty redan innan 1820 års Skolordning
ulgafs, hade man utarbetat fullständiga
uppgifter på alla Läroverkens tillgångar
och utgifter, hvilka jemte fullständiga
tabeller deröfver bilades den sista Commiltens
underdåniga Berättelse, och meddelades
StatsUtskottet. Tillgång på upp44
It. 2 1*
Den Ö Octo ber e. m.
lysningar liar således icke fattats, måhända
tid att ingå i små detailler; men
derföre fattades icke tid alt se, det vida
större anslag, än Utskottet tillstyrkt, väl
behöfdes.
Friherre Cederström: Det är ingalunda
för att bestrida Friherre Anckarswärds
rättighet alt afgifva en protest mot ett redan
fattalft beslut, som jag begärt ordet. Ordalagen
af denna protest må stå lör hans
räkning; men tillvitelsen, att StalsUtskottet
förledt Rikets Ständer, mäste tillrättavisas,
och är högst otillbörlig. Man är ej berättigad,
då pluraliteten fattat eli beslut, att
påstå, det den ej betänkt hvad den beslutat.
Jag är öfvertygad, att Ridderskapet
och Adeln bifallit det förra Betänkandet på
grund af ett verkligt förevarande behof, och
att Ståndet med ledsnad sett sig ej kunna
bifalla mera, emedan större anslag verkligen
hade behöfts.
Friherre Palmstjerna: Må det tillåtas
mig att, förbigående Friherre Anckarswärds
stötande uttryck, besvara livad han i saken
anfört. Han har sagt, att Utskottet varit
i okunnighet om de personliga Lönevilkoren,
och att Utskottet, utan afseende på
mer eller mindre behof, och utan undersökning,
tillstyrkt en utgift af 60,000 R:dr
Banco. Den, sorn läser hvad Utskottet, pag.
i85, i dess nu förevarande Utlåtande anfört,
Den 8 Ocloher e. rn.
torde finna afsigtcn med den föreslagna underdåniga
anhållan vara, att sedan en fullkomlig
kännedom af de personella Lönings.
vilkoren erhållits genom sammandrag och
Tnbleauer, man äfven skulle erhålla en uppgift,
innefattande uppskatlningsvärdet af Boställena,
för att sedermera kunna med 4-de
HufvudTileln verkställa samma reglering,
sorn med den 3:dje. Det är otvifvelaktig!,
och ej Utskottet obekant, alt uppgifter äro
att tillgå både på det conlanta anslag, och
på den Kronotionde, som för Läroverken
äro anslagne. Men värdet å Boställena finnes
icke uppgifvit, och delta hörer likvisst
till fullständigheten och en fullkomlig kännedom
af förhållandet. Jag tror derföre,
alt det ingalunda är skäl tillvita Utskottet
att icke hafva tagit kännedom af de handlingar
det baft att tillgå. För öfrigt får
jag öppet erkänna, att om Nationen skulle
vara missnöjd med . Representationen, för
det den lenina t bidrag lill Undervisningsverken,
skall jag anse det för en ära alt
träffas af ett sådant missnöje.
Grefve Horn: Äfven jag var frånvarande,
då förra beslutet om anslaget till
Undervisningsverken fattades; jag begagnar
derföre nu tillfället, att reservera mig deremot,
och, alt lika med Friherre Anckarswärd,
till Protocoliet afgifva min protest.
Jag vet ej, hvar felet ligger, men det är
en sanning, att ordalagen i det redan bi
-
374 Den 8 Octobrr e. m.
fallna Betänkandet binda Rikets Ständer vid
fattandet af beslut i afseende å fade Hufv
ml Titeln. Jag anser ett sådant förut fattadt
beslut vara helt och hållet grundlagsvidrigt,
och en protest deremot nu vara
på sitt rätta ställe.
Herr Skogmans Carl David: Då ifrågavarande
anslag af 60,000 R:dr blifvit beviljadt
alt uppföras på 4‘de HufvudTiteln,
hemställer jag, om icke det tillägg kunde
göras, alt, ehuru detta anslag är uppfördt
på 4;de HufvudTiteln, det dock mätte vara
Kongl. Maj:t obetaget att derutaf, i mån af
tillgång och behof, meddela Löneförhöjningar
åt Lärarne vid Kongl. KrigsAkadernien.
Friherre Anckar swärd: Jag instämmer
till alla delar i det af Herr Skogman föreslagne
tillägg, och anhåller om proposition
derå. Hvad beträffar Friherre Palmstjernas
motbevisning, att jag skulle hafva misstagit
mig, då jag påstod, att Utskottet ej
ägt kännedom om SkoIStatens lönevilkor,
så linner jag mig ej vederlagd deraf, emedan
orden uti Utskottets förevarande Utlåtande
intyga, att Utskottet ansett sig vara
i sådan brist på kännedom af förhållandet,
att Utskottet föreslagit Rikets Ständer en
underdånig anhållan hos Kongl. Majit om
upplysning af LärareStatens lönevilkor och
boställs-värden.
Herr Ribbing: Då denna discussion fores
i elt redan afgjordt ämne, kan resultatet
af densamma blott blifva några Ledamöters
reservation mot ett redan fattad t beslut.
Hvad det föreslagne tillägget beträffar,
så kan det väl icke bifallas, enär det
inverkar på ett redan vidtagit beslut. Jag
anhåller således, all Herr Grefven oell LandlMarskalken
täcktes fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att saken redan är afgjord.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard:
Då Stats- och EkonomiUtskottens första Betänkande
förevar, anmärkte jag emot detsamma,
att af ifrågavarande anslag äfven
någon del borde användas åt Adjunkterna
vid Lunds Akademi, emedan Professorerne
der äro bättre lönta, men Adjunkterne deremot
vida sämre lönte än de i Upsala. Då
Utskottens sednare Utlåtande i detta ämne
bär förekom, förnyade jag nämnde anmärkning,
men utan verkan på beslutet. Jag
anhåller derföre, att nu i Protocollet få
reservera mig deremot, att Utskotten ej behagat
göra afseende på min anmärkning,
hvilket var så mycket mera oväntad t, som
i Ekonomiutskottet fanns en Representant
för Lunds Akademi. Ej blott Professorer,
utan äfven Adjunkter, böra så länge sådane
anses behöflige, och hafva öfvervägande meriter
till professionen, vara väl lönte, tv
annars söka Adjunkterna att blifva Kyrkoherdar,
hvarigenom brist på skicklige ef
-
376 Den 8 O c tobe r e. m.
terlrädare uppstår, då någon Professors-vacance
inträffar, liälst en del Kyrkoherdar
nu äro vida bättre lönte, än Professorer
vid Universiteterna.
Herr von Hartmansdorff': Jag instämmer
till alla delar med Herr Ribbing, alt,
då Ridderskapet och Adeln genom votering
afgjort ett ämne, bör ej öfverläggning derom
å 113m företagas. Tvenne Ledamöter
hafva gjort förslag till modification af Ståndets
beslut; men jag anser så mycket olämpligare
att besparingarne på 4;de HufvudTiteln
få användas till 3:dje HufvudTilelns
behof, som man med synnerlig ifver nekade
, alt besparingarne på anslaget till
KrigsAkademien under 3:dje HufvudTiteln,
skulle få användas till Läroverken under
4:de HufvudTiteln. Man skulle eljest alltför
påtagligen erinras om det gamla ordspråket:
det var en annan sak sade Lagläsaren.
Friherre Palmstjerna: I afseende på
innehållet af den föreslagne underdåniga
c* o
skrifvelsen till Kongl. Maj:t vill jag blott
upplysa, att Utskottet tillstyrkt, det Rikets
Ständer må hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, alt vid nästa Riksdag bekomma
SpecialStater ej allenast för SkolLärare,
utan äfven för Clereciet. Det var egentligen
förhållandet med SkolStaten, hvarvid
Friherre Anckarswärd fästade sig; men för
-
Den 8 Octo!)er e. tn. 377
hållandet med ClerecieStaten är icke så noga
kändt, och della erfordras likväl för en
fullständig reglering. Jag tror mig således
hafva upplyst anledningen lill den foresiagne
underdåniga Skrifvelsen.
Herr Bråkenhjelm: Till svar på hvad
Herr von Hartmansdorff yttrat, får jag nämna,
att jag ej hort någon yrka öfverflyltandel
från /{:åe HufvudTiteln till den 3:dje
af några besparingar, utan har här blott
varit fråga om beslämda Lönetillökningar
O O
för Lärarne på Carlberg. Anledningen, hvarföre
jag yrkar en sådan Löneförhöjning, är,
att jag redan i Februarii månad gjorde motion
derom, som remitterades lill Stats-samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotlen,
i anledning af hvilken motion Utskotten uti
deras Betänkande om de 60,000 R:dr sagt,
alt TillämpnirigsSkölorne, hvaribland Carlberg
räknas, deraf skulle erhålla anslag,
samt att min motion genom delta Belänkande
vore besvarad. Jag finner det ej oformligt,
alt rätta elt fel, som man begått, och
jag hemställer till Herr von Hartmansdorff,
om min motion utan detla tillägg i beslutet
skulle blifva besvarad. Jag förenar mig
med Herr Skogman, och anhåller om proposition
på del af honom föreslagna tillägg.
Herr Skogman: Hufvudsakligen förekommen
af den siste talaren, vill jag blott
erinra, att. det uti Kongl. Maj:ts Proposi
-
378
Dei) 8 O c t o b e r e, m.
tion äskade anslag är begärdt ej blott för
ElementarSkolorna, utan äfven för andra
Läroverk.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarshalken yttrade, att som Ridderskåpet
och Adeln redan den 14 sistlidne
Augusti f. m bifallit Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens under N:o
52 afgifne ytterligare Utlåtande, i fråga om
tillökadt anslag för UndervisningsVerken i
Riket, torde hvad Utskottet i denna Punkt
anfört, icke erfordra någon åtgärd af Ridderskapet
och Adeln; hvaruti Ridderskapet
och Adelil äfven hördes instämma.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
det af Herr Skogman föreslagne tillägg,
att ehuru ifrågavarande anslag är uppfördt
på 4:de HufvudTiteln, det dock mätte
vara Kongl. Maj:t obetagit, alt derutaf, i
mån af tillgång och behof, meddela Löneförhöjningar
åt Lärarne vid Kongl. KrigsAkademien.
Herr von Hartmansdorff: I fall ett sådant
tillägg, som det af Herr Skogman föreslagne,
skall göras å ena sidan, må det
äfven å andra sidan tillåtas mig föreslå det
tillägg att på samma sätt de besparingar,
hvilka kunna å ifrågavarande anslag uppkomma,
skola gå från allmänna Läroverken
till KrigsAkademien, äfven de besparingar,
Den 8 October e. rn.
379
hvilka kunna uppkomma vid KrigsAkademien,
må gå derifrån till de allmänna Läroverken.
Herr Bråkenhjelm: Jag får för andra
gången fästa Herr von Hartmansdorffs uppmärksamhet
derpå, att här ej är fråga om
användande af några besparingar.
Herr Lefrén: Det är ej Herr von Hartmansdorff
obekant, att Committeen för Undervisningsverkens
organiserande ansåg ett
anslag nödvändigt, och att detta anslag skulle
användas håde till KrigsA kademien och Läroverken.
Jag tror således ej, att här beliöfs
något tillägg synnerligen , då i Stats- och
EkonomiUtskottens af Ståndet bifallne Betänkande
står, att Herr Bråkenbjelms motion
af Utskotten anses vara besvarad. Jag
är viss, att Konungens Rådgifvare ej bryta
mot Grundlagarna, om de under sådana omständigheter
tillstyrka, att af detta anslag
äfven anordna åt KrigsAkademien.
Herr Ribbing: Då Stats- och EkonomiUtskottens
i ämnet afgifne Utlåtande redan
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit,
anhåller jag, att frågan nu endast måtte läggas
till handlingarne. Jag kan ej finna annat,
än att, då anslaget är beviljadt på 4-'de
HufvudTileln, måste det der förblifva, och
ej någon del deraf kunna till annan Titel
öfve:flyttas. Jag är visserligen ej annars
emot, att anslag äfven göres till KrigsAka
-
38o Den 8 O c t o b e r e. in.
dernien, men jag måste vid detta tillfälle
ifra deremot för prasjudikatet och formen.
Jag hemställer derföre, om ej denna discussion
kunde slutas.
Grefve af Ugglas, Gustaf: I fall de
60,000 R:dr B:co, om hvilka här är fråga,
blifvit öfverlemnnde till Kongl. Majlis disposition,
hade visserligen en sådan dispositionsrätt,
som Herr Lefren ifrågasatt, varit
grundlagsenlig; men då anslaget nu blifvit
uppfördt på 4;de HufvudTiteln, tror jag
ej, att Kongl. Mnj:t kan grundlagsenlig! öfverföra
detsamma, eller någon del deraf-,
tili annan Titel. Jag anser således det tillägg
Herr Skogman föreslagit, vara nödvändigt.
Friherre Anckar swärd: Jag instämmer
helt och hållit i hvad Grefve af Ugglas
yttrat.
Herr von Hartmansdorff: Jag kommer
visserligen i håg allt hvad Herr Lefren återkallat
i mitt minne, men jag påminner mig
äfven hvad sedan här tilldragit sig. Det
står nemligen sidan 176 i SlatsUtskottets
Betänkande N:o i3a om 3:dje HufvudTiteln:
”att hvad genom framdeles skeende
”indragningar å KrigsAkademiens Stat kan
”besparas, må blifva en tillökning i ansla”gen
för Undervisningsverken i allmänhet.”
Jag anhåller, att i Ridderskapets och Adelns
minne få återföra, alt när jag yrkade bifall
Den 8 Octo ber e. in.
härtill, protesterade man deremot. Om det
således är orätt, att ett anslag går från 3:dje
HufvudTiteln till den f.åe, malte det äfven
vara orätt, att ett anslag går från 4:de
HufvudTiteln till den 3:dje. Jag önskar
visserligen ej något tillägg, men skall tillägg
äga rum, yrkar jag, att mitt tillägg
måtte äfven så väl, som Herrar Skogmans
och Bråkenbjeims, antagas.
Herr Lefrén: För att ej förlänga discussionen,
skall jag förena mig med Grefve
af Ugglas. Herr von Hartmansdorff torde
ej illa upptaga, att jag erinrar honom
att göra skillnad emellan den casus han
nyss citerat och den, som här nu är i fråga.
Då var frågan blott om Krigsakademiens
materiel, ej om aflöning; således är
det nu ej samma sak. Extra anslaget af
6o,ooo R:dr är af Rikets Ständer beviljadt
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
och i denna Kongl. Proposition
säges uttryckligen, att deraf äfven skall användas
till Lärarne vid KrigsA-kademien.
Grefve af Ugglas: Såsom principfråga
vill jag visserligen ej bestrida den allmänna
sats Herr von Hartmansdorff framställt, synnerligen
som det i 3o §. Riksdagsordningen
står: Skulle, emot Rikets Ständers beslut,
de till hvarje HufvuåTitel anslagne summor
befinnas dr agne till andra ändamål,
än dem, som under samma HufvudTitel
382
Den 8 October e. m.
höra &c.; det vill likväl säga, om sådant
sker mot Rikets Ständers beslut; men om
Rikets Ständer bos Kongl. Maj:t anhålla,
att någon viss summa må dragas från, en
HufvudTitel till en annan, blir en sådan
anordning ej grunglagsstridig.
Herr Ribbing: Mig synes deremot af
Grundlagen följa, att Rikets Ständer ej äga ^
att upphäfva ett redan fattadt beslut.
Friherre Anckarswärd: Jag kan ej inse
det värde Herrarne von Hartmansdorff och
Ribbing fästa dervid, att ej upprifva ett redan
fattadt beslut; men om man genom en
sådan öfverraskning, som den, hvarigenom
beslutet om de 60,000 R:dr tillkom, binder
händerna på Rikets Ständer, så att de ej
kunna, göra något tillägg, är det vida farligare.
I afseende på det tillägg Herr von
Hartmansdorff yrkat, så, enär någon besparing
å KrigsAkademiens Stat ej kan uppkomma,
lärer detta blott vara en liten rolighet.
Herr von Hartmansdorff: Jag får verkligen
bekänna, att Friherre Anckarswärd
sjelf förledt mig till denna rolighet. Samma
sida 176 uti Betänkandet N:o i3a om
3:dje HufvudTiteln står: ”Ehuru StatsUt”skottet
instämmer uti den af Friherre Anc-”karswärd,
Carl Henrik, hos Ridderskapet
”och Adeln yttrade förmodan, att vid Krigsakademien
sådana indragningar kunna äga
De .i 8 Octo ber e. m.
383
”runi, hvarigenom anslagen må kunna räc”ka
till sina ändamål; har likväl Utskottet
"trott, att desse indragningar först kunna
”förekomma i sammanhang med regleringen
"af Undervisningsverken i allmänhet; och
"då emedlertid Utskottet, efter tagen kän”nedom
af de för KrigsAkademien upprät"tade
årliga Stalerne och dess räkenskaper,
"ej haft anledning att något vid husbållnin"gen
med de ansiagne medlen anmärka &c.”
Således har Friherre Anckarsvvärd förut anseri
L indragningar vid KrigsAkademien kunna
verkställas, hvarigenom besparingar måste
uppkomma, fastän Friherren nu är af
motsatt tanka. I fall Ridderskapet och Adeln
bifaller det tillägg flere andra Talare
yrkat, torde Ridderskapet och Adeln äfven
bifalla det af mig yrkade tillägg.
Herr Ribbing: För min del tror jag
det ej vara med formen öfverensstämmande,
att göra sådana tillägg till redan fattade
beslut, synnerligen som man då ej kan
veta, huru många beslut möjligen kunna
komma att af Rikets Ständer i samma fråga
fattas.
Friherre Anckarswärd: Det bevisningssätt
Herr von Hartmansdorff mot mig använt,
lemnar jag i det värde, hvartill hvar
och en kan uppskatta detsamma. Jag har
ej begått någon inconsequence, då jag trott
besparingar kunna tillvägabringas genom för
-
384
Den 8 October e. rn.
minskning af Gratialister och Pensionärer
vid Carlberg, och det oaktadt nu yrkar någon
tillökning i löneinkomster för en förtjent
Lärarepersonal. Huru Herr von Hartmansdorff
kan säga, att jag förledt honom
till den lilla rolighet, han här tillvägabringa!,
kan jag ej fatta. Då vi af Herr von
Hartmansdorff blifvit så olyckligt öfverraskade
med en utgift af 60,000 R:dr, får jag
vid detta tillfälle verkligen förklara, alt jag,
endast såsom ett återstående hopp, fäster
mig vid den förtröstan, att Styrelsen ej
måtte bortkasta dessa medel till sådana Läroverk,
hvilka ej vidtagit de ändringar i
sina institutioner, hvilka tidens fordringar
kräfva.
Friherre af Nordin: Jag instämmer i
hvad Grefve af Ugglas anfört, och anhåller,
att, i anledning af hvad Herr von Hartmansdorff
yrkat, få uppläsa, hvad StatsUlskottet
i dess sednare Utlåtande angående
3:dje HufvudTiteln N:o 23q sidan 108 yttrat
sålunda: ”Vid Utskottets hemställan,
”att hvad genom framdeles skeende indrag”ningar
å KrigsAkademiens Stat kan bespa”ras,
må blifva en tillökning i anslagen för
”Undervisningsverken i allmänhet, har hos
”Högloft. Ridderskapet och Adeln Herr Fri”herre
af Nordin, C. J., anmärkt, att en
”af Stntsregleringens hufvudgrunder derigenom
skulle rubbas, om detta anslag å Tredje
Huf
-
Den 8 O £: t o ber e. m.
385
”HufvudTiteln skulle dragas till föremål,
”sorn tillhörde en annan, nemligen den
”Fjerde; och som för öfrigt Rikets Ständer
”livart femte år reglerade Statsanslagen, och
”då voro i tillfälle att öfverföra en, genom
”ny reglering möjligen uppkommen, besparing
till den HufvudTitel, som deraf kun”de
pröfvas vara i behof, har Herr Friller”ren
trott, att den summa, som för ett el”ler
annat år linnde blifva besparad, icke
”försenade det afseende, alt derigenom inskränkning
göres i den Konungen hittills
”lemnade rättighet, alt fritt och obehindradt
”för Tredje HufvudTitelns föremål disponera
alla å densamma uppkommande besparingar;
hvadan Herr Friherren yrkat,
”alt det af Utskottet föreslagne tillägg måt-
”te uteslutas.” — Denna min anmärkning har
Utskottet i samma Utlåtande tillstyrkt, samt
Ridderskapet och Adeln sedan gillat. Således
har Ridderskapet och Adeln redan
fattat det beslut, att af anslagen till KrigsAkademien
ej något får afgå till de öfrige
Läroverken. Herr von Hartmansdorff? yrkade
tillägg innefattar följaktligen ett bestämdt
upprifvande af ett utaf Ridderskapet
och Adeln i denna omständighet redan
fattadt beslut.
Grefve af Ugglas: Sedan Friherre af
Nordin utredt, att Ridderskapet och Adeln
verkligen redan fattat ett beslut, som ej kan
44 H. 25
386
Den 8 O c t o b e r e. in.
häfvas, tror jag mig böra upplysa, att om
några besparingar uppkomma vid KrigsAkademien,
äro de blott temporära. Men detta
nya anslag* som skall utspisas till alla
Läroverk, bör äfven komma KrigsAkademien
till godo; och då Committeen tillstyrkt
detsamma, samt Stats- och Ekonomiutskotten
äfven i sådan mening afgifvit deras
Betänkande, är det nödvändigt, alt ett
sådant tillägg, som Herr Skogman föreslagit,
nu göres.
Herr von Hartmansdorff: Jag vill blott
hemställa, om en sådan öfverflyltning från
en Titel lill en annan är riktig; men skall
i öfrigt ej vidare derom disputera, utan endast
förbehålla mig att, då proposition å
Herr Skogmans tillägg framställes, mig äfven
måtte tillåtas, att uppgifva förslag till
Contra-proposition.
Herr Lefrén: Nu är fråga om att uppföra
60,000 R:dr på /[ide HufvudTiteln ; det
återstår således att afgöra, om detta beviljade
anslag verkligen bör slå på 4;de HufvudTiteln;
hvilket helt och hållit beror af
Ritlderskapet och Adeln. Mig synes, alt
man lämpligen kunde låta anslaget stå på
/[ide HufvudTiteln, men ändock använda
en del deraf till ett annat ändamål, i hvilket
afseende det tillägg Grefve af Ugglas
tillstyrkt, likväl är nödvändigt.
Friherre Cederström: Jag år förekom
-
D e 11 8 O c t o b c r e. m.
387
men af hvad Herr Lefren sednast anfört.
Visserligen skulle en viss del af anslaget
kunna uppföras på 3:dje HufvudTiteln, och
återstoden deraf på den 4;de, men en sådan
reglering synes ej lämplig, att af Rikets
Ständer vidtagas. Det torde således
vara bäst, att medgifva, det anslaget må
helt och hållit å 4;de HufvudTiteln uppföras,
men tillika antaga det af Herr Skogman
ifrågastäldte tillägg.
Herr Munck af Rosenschöld: Ridderskapet
och Adeln har redan fattat beslut
om 60,000 R:drs anslag till Undervisningsverken,
äfvensom att detta anslag skall på
4:de HufvudTiteln uppföras. Jag anhåller,
att Ridderskapet och Adeln ville förblifva
vid sitt redan en gång fattade beslut.
Herr von Hartmansdorff: Man förebrår
mig, alt vilja upphäfva ett redan faltadt beslut,
men jag önskar blott, att hela den nu
väckte frågan må läggas till handlingarne;
då likväl detta bestrides, och några Ledamöter
yrka ett tillägg till beslutet, är det
endast reciprocitet jag iakttagit.
Herr Skogman: Då ifrågavarande anslag
ej kan anses såsom någon definilif reglering
af livad Undervisningsverken bör tillkomma,
hemställer jag, om det ej må uppföras
å allmänna Indragningsstaten.
Friherre Palmstjerna: Jag vill blott
fästa Herr Skogmans uppmärksamhet derpå,
388
Den 8 O c tobe r e. m.
att i Stats- och EkonomiUtskottens Utlåtande
N;o 52, hvilket blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit, står, att detta anslag
skall på 4'de HufvudTiteln uppföras.
Herr Bråkenhjelm: Jag anhåller, att
den siste Talaren måtte förklara, huru StatsUtskoltet
kunnat tillstyrka, att af delta anslag,
som är uppfördt på fAe HufvudTiteln,
lemna bidrag till Lärarne vid KrigsAkademien.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, det han för dess
del icke ansåg sig kunna vägra proposition
å det af Flen* Skogman föreslagne tillägg,
utan ankomme det på Ridderskapet och
Adeln, att deröfver obehindradt besluta;
men hvad angick det af Herr von Hartmansdorff
yrkade tillägg, oin iakttagande
af reciprocitet för Undervisningsverken, i afseende
å anslaget till Kongl. KrigsAkademien,
så enär StatsUtskottet uti 8:de Punkten
af dess Utlåtande N:o 23g angående
Tredje HufvudTiteln hemställt, ”att hvad
”genom framdeles skeende indragningar å
”KrigsAkademiens Stat kan besparas, må
”blifva en tillökning i anslagen för Undervisningsverken
i allmänhet, men att först
”vid en blifvande Statsreglering öfverflytt”ning
från Tredje till Fjerde HufvudTiteln
”må verkställas, och att hvad då af ansla”get
för KrigsAkademien befinues öfverflö
-
Den 8 October e. ra.
389
”digt, må komma Undervisningsverken i
”allmänhet, och ej Tredje HufvudTiteln,
”tili godo;” samt Ridderskapet och Adeln
den 5 dennes f. m. ansett hvad StatsUtskottet
sålunda hemställt, icke erfordra någon
åtgärd, fann Hans Excellence delta ämne
nu icke kunna åter till pröfning upptagas;
i följd hvaraf Hans Excellence således endast
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
behagade bifalla, att, på sätt Grefve af Ugglas
och Herr Skogman föreslagit, det tillägg
måtte fogas vid Ridderskapets och Adelns* i
afseende å anslaget till förmån för Läroverken
i Riket, den i4 sistlidne Augusti f. m.
redan fattade beslut, att det till löneförbättringar
åt Lärarne vid Universiteterne
och ElementarLäroverken bestämde anslag
af 6o,qoo R:dr B:co äfven må, i mån af
tillgång och behof, användas till förbättrande
af Lärarnes löner vid KrigsAkademien
å Carlberg.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig linna, Ja öfverröslat Nej,
propositionen blifvit af Ridderskapet och
Adelil bifallen.
Herr von Hartmansdorff: Om jag ej
bar rätt att yrka mitt tillägg, måtte det åtminstone
vara min rätt att säga Nej till Ridderskapets
och Adelns beslut, samt begära
3go
Den 8 Octo ber e. m.
votering; men jag vill dock ej följa en af
mine motståndares exempel, och plåga med
voteringar, utan skall endast nöja mig med
att reservera mig mot heslutet.
Herr Bråkenhjelm: Då Herr von Hartmansdorff
förmodligen menar mig, skall jag
anhålla, det han ville upplysa, med hvilka
voteringar jag besvärat.
Herr Ribbing: Jag anhåller, att äfven
få anmäla min reservation mot beslutet att
öfverflytta anslag från f.åe HufvudTiteln
lill den 3:dje.
ingående StatsUtskottets uti dess sednare
Utlåtande JY:o 2 fo gjorde hemställan,
att hos Kongl. Maj.t den underdåniga
anhållan af Rikets Ständer mätte göras,
det Kongl. Maj:t i Nåder behagade anbefalla
Vederbörande EmbetsVerk, att intill
nästa Riksdag uppgöra fullständiga SpecialStater
för Clereciets samt Gymnasiioch
Scholce-Staternas anslag i KronoTionde
och Penningar, samt uppgifter ä Taxeringsvärdet
af Ecclesiast. iqueB os tällén.
Herr Munck af Rosenschöld: Utskottet
bar tillstyrkt en underdånig anhållan ora
uppgörande .intill nästa Riksdag af fullständiga
SpecialStater för Clereciets samt Gymnasii-
och SkoleStaternes anslag i Kronotionde
och penningar; men då Utskottet
bär ej nämnt Universiteterna, hemställer
Den 8 October e. m.
3gi
jag, om ej ett tillägg bör göras, i afseende
på Universiteterna, så alt man må erhålla
en fullständig kännedom äfven om desse Läroverks
inkomster, i ett sammanhang med
de öfrige Läroverkens och Clereciets.
Grefve Cronhjelm_, Otto August: Jag
vill blott fästa den siste värde Talarens uppmärksamhet
derpå, att det af honom begärde
tillägg i den underdåniga Skrifvelse!!
är alldeles öfverflödigt, enär så väl Talaren
sjelf, som hela Svenska Allmänheten,
redan äger denna ifrågavarande underrättelse
uti det sakrika Betänkande, som är
afgifvet af Commilteen för Undervisningsverkens
reglerande. I detta Betänkande finnes
nemligen en fullständig utredning af så
väl räntorne som öfrige inkomster vid Universiteterna.
Något vidare återstår ej att
önska i detta afseende.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag bör
först erinra, att den af Herr Noreus väckte
motion, och det deraf följande Utskottets
förevarande förslag äro bland de vigtigaste
ämnen, som förekommit under denna Riksdag,
emedan afsigten just är, att i ett sammanhang
reglera löne vil koren för en bland
de talrikaste löntagande Corpser. Det är
ett hufvudfel i vår Lagstiftning, att frågor,
sorn stå i det närmaste samband, behandlas
och afgöras isolerade och utan sammanhang,
så att då vi t. ex. vilja taga beslut
Den 8 O c t n b e r e. m.
om löneregleringar, öka vi der det brister,
utan att taga bort, der det är för mycket.
Vår EcclesistikStat är i det hela väl lönt.
Men somlige af dess Tjenstemän hafva för
mycket, somlige för litet. Jag erkänner det
vara möjligt, hvad Grefve Cronhjelm upplyst,
att den utredning jag begärt, redan
finnes, men jag vågar dock påstå, att det
säkrare skulle leda till sitt ändamål och till
frågans behandling i ett nödigt sammanhang
vid nästa Riksdag, om på samma gång
man anhåller, att Kongl. Majit måtte anbefalla
en undersökning om Gymnasiers,
SkoleStaters och Clereciets inkomster, man
äfven begärde samma åtgärd i afseende på
Universiteten.
Friherre Palmstjerna: Det förhåller sig
alldeles sä, som Grefve Cronhjelm uppgifvit,
och det har just varit orsaken, hvarföre
Utskottet ej i sitt förslag omnämnt
Universiteten. Jag tror derföre, att den
af Herr Munck af Rosenschöld ifrågastäldte
begäran är öfverflödig, och att underlåtandet
deraf icke på något vis kan minska målets
sammanhang; ty då nästkommande Ständer
erhålla de nu begärda upplysningarne,
behöfva de endast lägga dessa till de redan
befintlige, för att hafva allt i ett sammanhang.
Herr Munck af RosenschÖlds förslag
är således ej af någon nödvändighet
påkalladt.
Herr
Dt:n 8 October e. rn. 3q3
Herr Munck af Rosenschöld: Jag skall
visserligen gerna afslå från min anhållan,
efter den af Grefve Cronhjelm lemnade upplysning,
likväl med den anmärkning att det
är besynnerligt, att Utskottet gör sin hemställan
i anledning af och med godkännande
af Herr Norel motion, som innefattar
alla inom Riket varande Läroverk.
Hans E.vcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å StatsUtskottets ofvanb erörde hemställan,
hvilken proposition med Ja besvarades.
Upplästes följande från StatsUtskottet
inkomne Utlåtanden:
Af den 17 September:
Nio 255. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga framställning till Rikets Ständer om
beviljandet af särskildt anslag till Försvarsverkets
iståndsättande.
N:o 256. Så väl i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer,
angående någon jemkning i granderne
för Recognitionsskogarnes skattläggning, sorn
i väckt fråga om åtgärds vidtagande till påskyndande
af ännu oskattlagde Recognitionsskogars
skattläggning.
N:o 25^. I anledning af väckt fråga
om skattemanna-rätt till alla å Recognitions
44
26
Den 8 O c t o b e r e. m.
skogar, i följd af 1811 års Kongl. Författ*
liing, utbrutne hemman och lägenheter.
Af den 24 September:
N:o 268. I anledning af väckt motion
om upphörande af dagsverksskyldigheten under
Sandby Kungsgård.
N:o 269. I frågan angående af Marstrands
stad sökt ersättning för utgjord inqvartering.
N:o 270. I anledning af väckt motion
om Statens förpligtande, att ersätta Boställs-innehafvare
för uppkommande arrende-brister.
N:o 271. Angående af åtskillige LandsStatsTjenstemän
i Westerbotten,. Skåne och
Westmanland sökt tillökning i deras lösings
för må ner,
N:o 272. Öfver RiddarhusDirectionens
från Högloft. Ridderskapet och Adeln till
Utskottet remitterade framställningar, dels
om tryckning af RiddarhusDirectionens Protocoll
öfver justeringar af Ridderskapets och
Adelns Pratocoll, ocb dels om anslag till
upprättande och tryckning af Registret öfver
Ridderskapets och Adelns Protocoll vid
1815 års Riksdag.
N:o 273. I anledning af väckt motion
om anslag till Stockholms Stads Storkyrka.
INT;o 274* I anledning af amnärknin
-
4
Den 8 October e. ra. 3g%
gar vid Betänkandet N:o 96 i afseende på
åtskilliga uti RiksgäldsContoirets räkenskaper
balancerade fordringar och tillgångar.
N:o 275. Angående användande af den
till Ädelforss Guldverk lydande egendom
med tillhörigheter.
N:o 276. I anledning af väckt motion
om förhöjning i Planpenningar till Öflandelmlts
hemman för Ädelforss Guldgrufvor.
Åf den 26 September:
N:o 277. I anledning af ifrågastäldt
upphörande af Skinnskattebergs Bergslags
privilegier.
N:o 278. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss å handlingarne i målet rörande
upphörandet af Nyeds sockens Bergslagsfrihet.
N:o 279. I väckt fråga om indragning
af det till Nyköpings Skola varande Statsanslag.
N:o 280. Rörande Creditiven enligt
63 §. RegeringsFormen.
N:o 28r. Angående verkställd revision
af de redogörelser för uppburne Statsmedel
Kongl. KrigsCollegium för år 1826 utgifvit.
Af den 3 dennes:
N:o 282. Angående förrättad revision
af Mililiae-BoställsCassans räkenskaper för
ål' 1826,
3g6
Den B October e. m.
N:o 283. Angående förrättad revision
af Wadstena KrigsmansliusCassas räkenskaper
för år 1825.
N:o 284* I anledning af erhållen återremiss
å Betänkandet N:o 216, angående
verkställd granskning af redogörelsen öfver
2:ne Krutförsäljnings-expeditioner.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
