# ID: svediakorp-gov389
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,225
# sentences: 2,278
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Fyrationde/]erde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, i833.
Thorsdagen den i Oct. 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
JL ortsattes pröfningen af StatsUtskoltets
ej mindre den 16 sistlidne April under N:o
i32 åfgifne, och den 7 derpåföljde Maji e. m.
på bordet lagde, Betänkande, angående regleringen
af utgiflerne under RiksStatens Tredje
Hufvudtitel, än ock under N:o 23q
tneddeldte, och den 29 sistlidne Augusti f.
rn. på bordet lagde, Utlåtande öfver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
l'
3:dje Punkten. GeneralAdjutants-Ejcpeditionen.
Herr Toll, Florus, uppläste följande:
Till en väl organiserad Aimee hörer
ovilkorligen, alt äga en Generalstab, hvars
Chef, i Hans Majrts höga namn, förer befälet
öfver Armeen, och således måste i
fullt mått äga alla de egenskaper, som någon
annan Generalsperson. Ombyte med
dessa högre Militairpersoner sker nu mera
icke så ofta, som förr, hvilket också^medförer
den stora fördel, att af en vid den
44
H. !*
4
Den r October.
na tjenstebefattnings mångfaldigliet van person
alla åtgärder, som ifrån denna auctoritet
utgå, skola lättare och tydligare kunna
meddelas till alla Armeens delar; de
stora fördelar, som härflyta derutaf, att en
enda person längre tid innehafver detta
magtpåliggande Embete, medföra också naturligtvis,
att GeneralAdjutanten för Arméen
är tvungen att personligen communicera
sig med många, äfven utiändningar;
lians represehtations skyldighet fordrar således,
att hall för Arméens, och äfven för
Nationens, heder och nytta är tvungen att
oftare föra ett kostsammare lefnadssätt; i
anledning hvaraf jag för min del finnér
allt skäl, att tillstyrka bifall å Kongl. Majits
Nådiga proposition i denna del.
Herr Nordenfalkj, Johan: Då jag tillstyrker
bifall till Utskottets förslag, i hvad
det rörer de 4000 R:dr, hvilka äro före»
slagne till arfvoden för Adjutanter, samt
till ved och ljus m. m. vid GeneralAdjutants-Expeditionen,
kan jag deremot ej tillstyrka
bifall dertill, i hvad det angår arf»
vodet för GeneralAdjutanten. Konungen
har ansett sig böra föreslå för honom ett
arfvode af 4°o R:dr Banco i månaden, oberäknadt
den lön han skulle behålla ifrån
den ordinarie plats han innehar. Utskottet
har funnit sig höra nedsätta arfvodet
till 3oo R:dr i månaden. Jag utbeder mig
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärk
-
Den i Octo b er.
5
samhet derpå, att, om delta förslag antages,
General-Adjutanten i alla händelser
skulle komma att innehafva mindre inkomst,
än han hittills haft. Jag skall genomgå de
jemförelser, hvilka tjena till bevis för denna
satts. Om Konungen till GeneralAdjutant
förordnade en Regementschef, så skulle
han behålla den vanliga lönen för en
Regementschef, oberäknad t taffelpenningarne.
Den gör 2Öoo R:dr; till dessa skulle
läggas arfvodet, då summan gör 6100 R:dr.
I detta fall kommer lian, att hafva 700
R:dr mindre än hittills. Om åter till GeneralAdjutant
förordnades en FördelningsGeneral,
som har i lön 3ooo R:dr, så gör
detta med arfvodet 6600 R:dr. Äfven i
detta fall, som är det högsta möjliga, skulle
han få 200 R:dr mindre, än nu. Konungen
kunde dessutom till GeneralAdjutaiit
vilja förordna en person, som ej hade
någon lön. För öfrigt när man billigt betraktar
den platsens vigt, då han är Konungens
Rådgifvare, äfvensom nödvändigheten
af representation, och den vidsträckta
personal, med hvilken han har att göra,
samt kostnaderne af lefnadssättet 1 hufvudstaden
, tror jag ej, att det förslag Kongl.
Majit afgifvit, är för högt tilltagit. Jag
tillstyrker således afslag å Utskottets tillstyrkande
i denna del, samt bifall å Kongl.
Majrts Nådiga förslag. Här är ej fråga om
något nytt anslag. I vissa fall blefve utgiften
icke högre än hittills. Antages Ut
-
6
Den i O c t o b e r.
skottets framställning, blifver GeneralAdjutanten
sämre lottad än förr.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:,
Om Representanten, vid nya anslags beviljande,
finge göra afseende på person,
skulle jag täfla med StatsUtskottet i generositet
vid ett sådant tillfälle som nu, då
GeneralAdjutantsplalsen bestrides af den
ädle Grefve Brahe, hvilken så odeladt äger
Nationens och Armeens förtroende, men
med hänsigt till de skattdragandes små tillgångar,
och de enorma bidrag, som från
alla båll påkallas, samt med blicken fästad
på fordna tider, och huru innehafvare af
detta Embete då voro aflönade, nödgas jag
mera följa pligt, än böjelse. Jag bestrider
således det af Utskottet föreslagne arfvode!;
och anhåller om proposition till afslag
å Utlåtandet i denna del, med förklarande,
att jag i vidrigt fall begär votering,
samt att Nej-propositionen må innefatta endast
afslag, utan något appendix.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Om jag
skulle yttra mig fullkomligen enligt min
öfvertygelse, skulle jag yrka afslag å arfvodet,
men jag anser det lika så öfverflödigt
som onyttigt, då man sett, attRidderskapet
och Adeln med så stor pluralitet
opinerat för ett Generalitet och dess pensionering,
Likväl får jag för min del bestrida
allt sådant anslag. Men då nu Rid
-
Den i Öctober.
7
dcrskapet och Adeln anslagit särskilte löner
för Generalitetet, förmodar jag, alt Konungen
till Generaler utnämner de skickligaste
Militairpersoner, och att bland dessa
GeneralAdjutanten väljes. Då blir det
en person, sorn redan har Generals-lön,
och jag tror ej, att han behöfver någon
särskild. Jag ämnar ej begära votering i
denna sak, men har blott velat anföra detta
till min tillfredsställelse, såsom en reservation
emot allt anslag i denna fråga,
äfvensom emot de redan beviljade, hvilkas
beslutande jag ej var i tillfälle alt öfvervara.
Friherre af Tibell, Gustaf Wilhelm:
Instämmande i de grunder, sorn Herr Nordenfalk
yttrat, får jag, lika med honom,
anhålla om proposition till bifall å hvad
Kongl. Maj:t föreslagit.
Friherre Cederström, Jacob: Det kan
visserligen ingen hindra Herr Rosenqvist
att få votering, och att dervid få i contrapropositionen
afslag å Utskottets Utlåtande.
På andra sidan är hegardt bifall till
Konungens proposition; men i händelse
Herr Rosenqvist skulle vinna, och afslag
följa, blefve följden ingen minskning
i arfvodet för GeneralAdjutanten, utan endast
alt Chefsbostället vid f. d. AdelsfaneRegementet
ej kunde användas vid löneregleringen,
och det blott för så till sagan
-
8
Den i October,
des en nycks skull. Den besparing StatsTJtskottet
tillstyrkt utgör sammanräknadt
1200 R;dr. Jag skulle tro, alt, då Konungen
föreslagit hvad han för GeneralAdjutanten
funnit nödigt, det ej är skäl
till någon nedsättning, utan tillstyrker lika
med dem, som yrkat Konungens propositions
antagande i delta fall, att den
må blifva det ena alternativet, och Herr
Rosenqvists mening det andra.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf; Det
är ingalunda i militairisk åsigt jag ämnar
yttra mig, utan i constitutionel. Vi skola
komma i håg, att Konungens Rådgifvare i
Commandomål och StatsSeereteraren för
KrigsÄrenderne äro på visst sätt antagonister
emot hvarandra; och jag anser för de
constitutionella förhållanderne vådligt, att
StatsSeereteraren för KrigsÄrenderne klefve
sin antagonist altför mycket underlägsen.
Menniskors inflytande mäste gemenligen
till en betydlig del bero på värdigheten,
och på det anseende, som åtföljer
lönevilkoren. När man nu har en StatsSecreterare,
som ej kan hafva mera än GeneralMajors
värdighet, men Rådgifvaren i
Commandomål kan hafva Generals eller
FältMarskalks; så är det ej rätt, att göra
altför stor skilnad i lönevilkoren, och gifva
GeneralAdjutanten mera, hvarigenom
han i dubbelt afseende skall få altför stort
öfvertag öfver StatsSeereteraren. Då man
Den i October.
0
liar starkare controll på StatsSecreteraren,
än på Rådgifvareo i Commandomål, är det
folkets intresse att gifva StatsSecreteraren
så mycken magt som möjligt, och att ej
öka den andras, i synnerhet så länge den
i våra Grundlagar utstakade gränsen emellan
dessa båda Embetsmäns befattningar ej
förmår hindra, att mål dragas från KrigsExpeditionen
till Föredraganden i Commandoväg.
Jag kan derföre ej annat än
yrka, att man åtminstone ej bör gå längre,
än StatsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefve löwenhjelmj
Carl Axel: Den siste talaren har
utgått från en princip, som, om den vore
sann, vore beklaglig, nemligen att det finnes
en positif motsägelse inom samma departement,
emellan StatsSecreteraren för
KrigsÄrenderne och Konungens Rådgifvare
i Commandomål, En sådan kan ej finnas,
förr än den ene förbisett det rätta och sanna.
Jag kan således ej antaga det systemet,
såsom grund för lönen. När jag i
underdånighet tillstyrkt Kongl. Maj:t att
föreslå det i Konungens proposition upptagne
arfvode för GeneralAdjutanten, lärer
Ridderskapet och Adeln finna naturligt, att
jag yttrar detsamma här. Jag förenar mig
i hvad Herr Nordenfalk anfört, men anhåller,
att såsom ytterligare skäl få fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att likasom det är supponeradt, att
IO
Den i O e lo b er.
en FältMarskalk kan vara GeneralAdjutant
för Armeen, kan det äfven hända, att en
Öfverste och GeneralAdjutant är det. Det
är ej endast inom Generalitetsgraden, sorn
den platsen kan fyllas, den är temporair,
och kan ombytas, så ofta Konungen det
befaller. Många omständigheter kunna göra
det nödvändigt. Men hvar och en sådan
kallelse förutsätter, att den kallade
skall sätta ett nytt ho, det må vara en Öfverste
eller General, då han kommer till
Hufvudstaden, och det på obestämd tid.
Om Ridderskapet och Adeln besinnar denna
omständighet, så bör den äfven ingå
uti beräkning. Jag förenar mig i allo med
Herr Nordenfalk.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus’.
Då Konungen i sin Nådiga proposition
anmälte behofvet af ett stort extra anslag
till FörsvarsVerket, gaf Konungen tillika
tillkänna, att Ilan ogerna skulle se,
att Bevillningen behöfde okas; Konungen
trodde, i händelse andra tillgångar ej skulle
finnas, att man häldre borde vidtaga åtgärden
af StatsOhligationer. Detta Konungens
förklarande, att nemligen Bevillningen
ej må ökas, har StatsUtskottet lagt till
rättesnöre för sina förslag. De äro så noga
beräknade, alt betydliga förändringar
deruti ovilkorligen skulle hafva till följd
Bevillningens förökande; jag kan derföre,
med förklarande: att Utskottet gjort sig det
Den i O c t o b e r.
till pligt att, om Bevillningen ej kunde
minskas, den åtminstone ej skulle ökas,
icke tillstyrka förökning i den punkt, som
nu är i fråga.
Friherre Cederström: För en par plenidagar
sedan har en annan StatsUtskotlets
Ledamot upplyst, att vid StatsVerket
tillgångar finnas fullkomligt, i händelse
man ej af tillgångarne täger till Canaler
och Strömrensningar. Hvad StatsUtskottet
haft för afsigt, alt ej tillstyrka löner, i händelse
Bevillningen derigenom skulle ökas,
vill jag lemna å sido; ty jag är öfvertygad,
att efter Grundlagen skola, då det behöfves,
medel utfinnas. Den värde Ledamoten
har äfven upplyst sättet att fylla
bristen, om det skulle behöfvas, hvilket
dock ej är bevist. Sedan nu en Ledamot
äfven begärt bifall å Utskottets förslag, äro
här 3 alternativer, nemligen ett till bifall
å Utskottets förslag, ett till afslag derå,
samt ett till bifall å Konungens förslag.
Det blir då angeläget att afgöra, hvad sorn
skall blifva Contra-proposition, Herr Rosenqvists
mening, eller Konungens proposition.
Grefve von Rosen, Axel: Jag är förekommen
af Friherre Cederström, och
får endast fästa uppmärksamheten på det
uttryck, som vid ett föregående tillfälle
fälldes af Herr von Hartmansdorff, att än
-
lif
I>en i Octo her*.
nu en summa af 4o>ooo R:dr vore att tillgå
till de anslag, som Ridderskapet och
Adeln kunde vilja bevilja. Jag finnér Herr
Nordenfalks öfvertygelse instämmande med
min, och förenar mig i hans mening.
Grefve von Schwerin: Jag vill blott
nämna, att med den Ledamot af StatsUtskottet,
som blifvit åberopad, och hvilken
skulle hafva yttrat, att stora tillgångar funnos,
menas Herr von Hartmansdorff; men
dessa tillgångar äro inga andra, än Bankens
ännu odisponerade vinster, och jag skulle
tro, att de icke borde komma i fråga att
användas till lönejemkningar. Jag har sagt,
att StatsUtskottet ansett såsom en pligt att
stanna inom nuvarande Bevillning; det var
en pligt för StatsUtskottet; det är det visserligen
icke för Rikets Ständer. De Herrar,
som påstå, att Utskottet gått för långt,
torde finna, att det gifves: andra, som gå
ännu längre.
Herr Cederschjöld: Som Herr von Hartmansdorff
af opasslighet är hindrad, att vara
tillstädes, anser jag mig skyldig att påminna
Ridderskapet och Adeln, det hans
yttrande var, att tillgångar funnos, sä vida
man ej ville använda dem till Canaler
och Strömrensningar; och som jag förmodar
att samma pluralitet, som vill öka detta
anslag, ej eller vill lemna Canalerne
hjelplösa, så skulle alla utgifterne icke kunna
Den i Octoher.
i3
bestridas utan medelst lån; och jag hemställer
ill hvar och en, om det är lämpligt
att med lån bestrida Statens dagliga
utgifter*
/
Friherre Anckarsvärd j, Carl Henrik:
Jag hade vid återremissen af detta ämne»
den äran yttra mina tankar i frågan; men
då StatsUlskottet ej dervid fästat särdeles
uppmärksamhet, hyser jag ej eller
hopp, att Ridderskapet och Adeln lärer
göra det. Jag vill således ej upptaga tiden
med att återupprepa hvad jag för
ut
anfört. Hvad angår en Ledamots yttrande
emot dem, hvilka ofta trott sig
finna, att StatsUlskottet gått längre, än de
skattdragande tåla, så är det föga trösterikt,
att Riderskapet och Adeln går ännu
lärigre; men jag tror försigtigheten fordra
ali man lyssnar till detta ord från en Ledamot
af StatsUlskottet, för att något hejda
sig, emedan i annat fall antingen tillökad
bevillning, eller låne-syslem, blir
följden vid verkställigheten. Jag kan ej
påminna mig, huru orden föllo af den Ledamot
af Stats-Utskottet, hvilken omtalade
de ännu befmtelige tillgångarne, men jag
tror, att han ansåg dem vara beräknade
för materiellen, hvilken ännu återstår, och
hvilken är så mycket brydsammare att finna
medel till , som Ridderskapet och Adeln
redan visat större frikostighet, än inkomsterne
medgifva. Jag finner väl, att jag
i4
Den i Octo ber.
förgäfves skulle yrka afslag å Utskottets
förslag i denna punkt, men hoppas att Ridderskapet
och Adeln åtminstone måtte förblifva
vid hvad Utskottet tillstyrkt.
Grefve von Rosen: Okunnig om verkliga
förhållandet eller storleken af hvad
StatsUtskottet kan hafva qvar att disponera,
utan att Bevillningen ökas, får jag endast
yttra, att om jag ej missminner mig i afseende
å hvad Herr von Hartmansdorff
sagt, föllo hans ord så, att dét funnes 2 a
000,000 R:dr, om de ej skola användas till
Canaler och Strömrensning-. , och att 4o,000
R:dr kunna vara att tillgå, när Canaler och
Strömrensningar fått sitt behof. För öfrigt
är jag visserligen icke af den tanka, att Canaler
och Strömrensningar böra blifva på
det torra. De äro företag, hvilkas nytta
erkännes, om ej af nutiden, åtminstone af
framtiden; men jag tror, för att åsidosätta
den saken, att till de 1,200 R:dr, hvilka
nu äro i fråga, nog kan finnas tillgång.
GeneralAdjutantsEmbetets lönande bör ej
kunna vara tryckande för nationen, och
jag tillstyrker ännu en gång hvad Herr
Nordenfalk yrkat.
Friherre Cederström: Alldeles i öfverensstämmelse
med Herr CederschjÖlds yttrande,
anser jag olämpligt, att genom lån
reglera StatsVerkets ordinarie utgifter; också
är ingen fråga derom; men jag anser
Den i O c t o b e r.
lika olämpligt, om icke olämpligare, att
undanhålla inkomster för extra-ordinarie behof,
innan man reglerat ordinarie Staten.
Jag skulle tro, att sådana extra-ordinarie
arbeten, af hvilka framtiden skall draga
fördel, böra fördelas så väl på framtiden
som på samtiden, och kostnaderne dertill
fyllas genom lån. Det har blifvit yttradt
af en annan Ledamot, att de anslag Ridderskapet
och Ådeln så frikostigt beviljar,
skola medföra en ökad bevillning eller ett
låne-system. En ökad Bevillning komma
de ej att medföra. Hvad ett låne-system
angår, så är det ej inrättadt derigenom,
att en bestämd summa genom lån upptages,
emot vissa procent, ty den värde Ledamoten
borde ej glömma, att vid sista
Riksdag 3 Millioners lån beslöts och upptogs,
hvaraf ej mera än i3,ooo R:dr återstå,
och kanske äro äfven de iiu betaldte.
Det kan ej kallas ett lånesystem. På grund af
allt detta, och hvad förut blifvit anfördt,
anhåller jag om bifall till Konungens förslag,
samt att vi först få votera om contraproposition,
då Herr Rosenqvists mening
blir det ena, och Konungens proposition
det andra alternativet.
Herr Hjerta _, Guslaf: Jag skulle anse
mig handla orätt emot Ridderskapet och
Adeln, om jag trodde, att man här kunde
vilseföras af uttrycket, att StatsUtskottet
äger tillgångar, som kunna disponeras.
Den i Octo b er.
De finnas ej på annat sätt, än genom Folkets
skattebördor; och omöjligen annorlunda,
än att skatterne skola utgå på enahanda
tunga och svåra sätt, som de sista
5 åren. Jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att då Konungen i sin proposition
förutsatte, att vid denna Riksdag ingen
ökad Bevillning skulle förekomma, måtte
dess afsigt ej hafva varit endast den allmänna
Bevillningen, utan äfven alla de indirecta
Bevillningarne. Det måtte hafva
varit derföre, att han förutsåg, det Rikets
Ständer med de grundskatter, sorn finnas,
och Bevillningen, skulle kunna afhjelpa Statens
behof. Det syntes väl också troligt
1828, då efter 1823 års Statsreglering
2,700,000 R:dr funnos utöfver behofven.
Nu frågar jag, om, sedan ett Folk, hvars
representanter uppgöra en femårig budget,
under 5 år skattat 2 och en half millioner
mera, än för StatsVerkets dagliga behof
erfordras, det kan kallas en tillgång
för all framtid, och om det icke är Representantens
pligt, att lätta eller minska
dessa skatter; och huru någon kan till den
grad glömma sig, att han skulle anse det,
som ingått, vara till spillo gifvet. Jag kan
aldrig fästa detta begrepp vid Representantens
kall, utan tror, att öfverskotten måste
heligt vårdas, samt ej åter utkastas; och att
det ej må sägas, att Folket kan vidare
pressas, för det att det visat sig, att summan
-
Den i Oktober.
*7
man genom utmätningar kan utgå. Detta
liar jag först velat nämna. Hvad det nu
förevarande speciella fallet angår, så är
det likt de öfriga; det är fråga om några
iooo R:dr i sender, och man tycker det
ej vara för mycket, men det hela utgör
670,000 R:dr ökad beskattning; och den,
som kan bestrida denna ökning, kan ej
räkna, ty det är en sanning att, ehuru de
nu utgått, skola de hädanefter också ökade
utgå, utöfver i8a3 års StatsReglei ing. Om
man vill taga summan af den fattiga classen
genom tull på salt och torr fisk, eiler
genom direct. Bevillning, är det detsamma;
det är. i alla fall ur dess fickor det kommer.
Det är i sanning hög tid, att gora
inskränkningar, der ej missförhållande™®
blifva för stora. Jag vågar derföre hemställa,
om icke 3,600 R:dr utöfver den ordinarie
lönen är tillräckligt. Hvad vill man
då göra med extra medlen; äro de ej afsedde
för sådane behof? När Konungen vill till
GeneralAdjutant hafva en person, som ej
har någon annan lön, då kunna de användas.
Han kan med dem fylla en uppkommande
brist. Hvarföre då på Stat uppföra
så runda summor för tillfälliga behof?
Jag förenar mig 1 den åsigt, att StalsUtskottets
förslag är allt hvad Ridderskapet
och Adeln kan bifalla.
Herr Rosenblad, Bernhard: Angående
summan af GeneralAdjutantens arfvode vill
44 II. 2
iS
Den i October.
jag ej yttra mig. Jag förstår ej, i hvilken
graci af Embelsmanna-hierarki man bör
ställa denna Embetsman; jag tiger således
i den frågan. Men det är några sattser af
Herr Hjerta, som jag måste yttra mig öfver,
ehuru jag får bedja Ridderskapet och
Adeln om förlåtelse, att det visst är ioo:de
gången, som jag nn upprepar samma sak.
Jag skall bemöda mig att icke glömma
räknekonsten, till och med qvatuor species.
Jag skall dock glömma Herr Hjertås calcul
i våras, då han äfven räknade såsom tillgång
RiksgäldsContoirets fordringar hos sig
sjelf, och aflefvereringar, hvilka redan voro
verkställda. Detta har jag i parenthese
bordt nämna, men de hafva ej ingått i
den beräkning, som blifvit uppgjord af
StatsUtskottet, och till BancoUtskottet öfverlemnad
i afseende på realisationsfrågan.
Jag vill då, i afseende på Herr Hjertås
yttrande, att det varit en ökad skattebörda,
hvad vissa inkomster gifvit, hemställa,
om det är siffran, som utgör bördan, eller
om det är den relativa beskattningsprocenten.
Om procenten är io på anis och 5
på peppar, men den gifvit mera än man
calculerat, så frågar jag, om den, som utgått,
har varit starkare, än Rikets Ständer
den beviljat. Då ingen enda anmärkning
blifvit gjord, att någon afgift blifvit pålagd
utöfver hvad Rikets Ständer åtagit sig, men
summan det oaktadt gått till högre belopp
än Rikets Ständer påräknat, och det, ehu
-
Den i October.
19
ru procenten å en mängd artiklar blifvit
nedsatt, så hemställer jag, om man kan
säga, att de ökade inkomsterna varit en
ökad skattebörda. Man kan säga, att beräkningen
förra Riksdagen var oriktig derföre,
att man ej vågade, vid antagande af
ett nytt systeme, göra beräkningen större*
Således i händelse vi skulle göra en
nedsättning i denna bevillning, vore det
en nedsättning i skatt, icke något bibehållande
af hvad som är, likasom det
icke är någon ökning att bibehålla hvad.
som nu utgöres, ehuru beräkningen med
säkerhet kan antagas större, än vid förra
Riksdagen. Det är derföre icke sagdt,
att de inkomster, som nu antagas, skola
för eviga tider vara en normal-beskattning.
Kunde de umbäras, vore det väl. Men
jag fruktar, att med de anspråk, som man
kan göra på vårt samhälles förvaltning i
närvarande skick, det icke kan ske. Anser
man Staten som ett oumbärligt vilkor
för produktionen, ett produktionsmedel,
en näringsanstalt, och det är i visst afseende
rätt, ty om ej den funnes, och det
skydd den lemnar, så kunde få näringsföretag
äga runi. Kostnader fordras, som
ej kunna umbäras, och som med civilisationen
stiga. Då vi hittills varit så lyckliga,
att blott erlägga obetydligt, till skulds
betalande, fruktar jag att en nedsättning i
summan ej är att vänta; men deremot har
44 H. a*
20
Den i October.
en nedsättning ovilkorligen skett genom det
försämrade Myntet. I förra plenum har
jag uppgifvit den, utan att någon kunnat
bestrida den, nemligen en vilkorlig nedsättning
af en Million Riksdaler. Detta har
sin grund deruti, att vår utrikes skuld försvunnit,
som eljest fordrat denna summa.
Jag kan således ej instämma i de raisonnernenter
Herr Hjerta framställt. Hvad sjelfva
saken beträffar, tillåter jag mig icke att
ingå uti pröfning, om summan erfordras,
eller icke.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Jag
vill endast inskränka mig till upptagande
af hvad Herr Hjerta yttrat om de 670,000
R:dr, som skulle öka skatterne utöfver hvad
de voro upptagne till efter 1823 års Statsreglering.
Först ingå i denna summa omkring
110,000 R:dr, frundt tal, högre förvaltningssummor
vid Tullen och Postverket,
än som på Stat uppfördes vid 1820 års
Riksdag. Likväl hafva sedan 1823 dessa
summor, för utgifter vid Postverket och
Tullverket, utgått med 110,000 R:dr öfver
hvad som då påräknades. Således lär detta
ej vara någon ökad skattetunga, ty allt
sedan 1823 hafva de utgått till detta belopp.
I denna summa äro äfven upptagne
16,666 R:dr 3a sk. i Svenskt Banco för
MinisterStaten. 1823 bestämdes hela summan
för MinisterStaten till 100,000 R:dr
Hamburger Banco, och dertill calculerades
Den i October.
en summa i Svenskt Banco efter iao sk.
cours. Sedermera har coursell stigit och
summan utgått med förhöjning af 16,666
B:dr 3a sk. Nu äro dessa 16,666 R:dr 32
sk. uppförde på Stat. Denna summa är
dock ej något ökadt skatteanslag, enär man
nu bibehållit enahanda belopp uti Hamburger
Banco, i hvilken myntsort det förut
varit bestämdt. Vidare förekommer, hvilket
StatsUtskottet i sitt första Betänkande
N:o 133 pag. 244 24^ tydligen upply
ser,
en summa af 74»135 R:dr 10 sk. 4r.,
som i långliga tider, kanske i5o år, utgått
i indelta räntor till Läroverken och Kyrkors
underhåll, och som förut ej varit å Stat
uppförde. De äro således ej heller någon
nu ökad skatt. Det torde vara nog med
dessa anmärkningar, lör att visa, det den
af Herr Hjerta uppgifne summa ej är tillförlitlig.
Grefve von Rosen: Jag ärnade upptaga
Herr Hjertås anmärkningar, men har nu
ej annat att yttra, än att i de flesta delar
instämma med de 2 sista Ledamöter, sorn
talat. Då han ej kunnat framställa någon
annan ny beskattning, än på salt och torr
fisk, af hvilka den ena artikeln är beräknad
till s6,ooo, och .den andra till 20,000
R:drs högre tull, hvilket gör 4 & 5 runstycken
person på saltet, och 5å6 runstycken
på fisken, tror jag ej, att denna pålaga är
så oerhörd, att representanterne för den
17
Den r October.
hafva någon förebråelse att uppbära af hemmavarande.
Friherre Anckarsvärd: Det inträffar
ej sällan, att man aflägsnar sig från hufvudfrågan,
så att man ej vet, huru man
skall fullfölja den. Det är under medvetande
af, att min vilja nu är att följa samma
stråt, som jag begär Ridderskapets och
Adelns undseende. Jag kan ej neka Herr
Rosenblad den tillfredsställelsen att äfven
för hundradeförsta gången lemna bevisningen,
att det ej är fråga om ökade anslag.
Jag bar trott mig böra fästa uppmärksamheten
å hvad Ordföranden i StatsUtskottet
nyss tillkännagaf angående tillgångarne. Jag
fruktar, att vi redan ifrån början vida öfverskridit
det ringa öfverskott, som kunde
finnas, och får dessutom fästa Herr Rosenblads
samt Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, huruvida de tillgångar,
hvilka man omtalar såsom disponible, ännu
äro medgifne såsom sådane. Dessa tillgångars
natur är af den betänkliga egenskap,
att stor fråga är, om man kan låta
dem såsom tillgångar vara tillgänglige. De
bestå till största beloppet af Bankens fordringar
bos StatsVerket, det är, af sådane
medel, som blifvit uttagne ur Banken i
Bancosedlar, och således, till följd af föregående
Ständers beslut, bordt återgå till
Banken. Skulle man nu besluta att Banken
skall få igen sitt, så upphör den till
-
Den i October.
iZ
gång man beräknar, och Rikets Ständer måste
antingen genom Bevillning, eller upptagande
lån, fylla den brist, -sorn skall uppslå.
Sker åter icke detta, återstår deremot,
att man ej kan åstadkomma myntregleringen
utan skuld och garantie för de obligationer,
som då beböfvas för myntbestämningen.
Om än Herr Rosenblad tror sig
för ioo:de gången hafva bevisat sina sattser,
så lyckas det likväl icke honom att
bevisa mig, att den skattdragande njutit någon
fördel af myntförsämringen. Det vore
i sådant fall obegripligt, att vi båda önskade
en myntreglering. De, som ej äga
någon förhoppning, att erhålla tillökning i
sina inkomster, måste alltid förlora, då utgifterne
förböjas.
Herr Hjerta: I anledning af Friherre
Palmstjernas yttrande, får jag förklara, att
jag räknat riktigt, men påminna derom att
StatsUtskollet icke upptagit 200,000 R:dr,
sorn skola utgå till Kongl. Maj;t, enligt Ständernas
år 1815 fattade beslut. Jag förblifver
således vid mitt en gång afgifne yttrande,
att 654,ooo R:dr utgöra den ökade summa,
hvilken skall uppföras på Svea Rikets
Ständers Stat, för att kunna dermed bestrida
de ökade utgifter, som nu äro föreslaglie.
Om Statens inkomster uppgått till högre
belopp än man år i8a3 beräknade, så
bevisar delta blott en stor brist i uppgörandet
af vår 5-åriga Budget; men derföre
24
Den i Octo b en
är icke skäl, att folket skall vidare utmjöllas.
Hvad åter beträffar den vigtiga fråga
hvarmed Herr Rosenblad åter sökt förvilla
oss, att nemligen myntförsämringen skulle
verka till en effectif nedsättning af skatterne,
så är detta en bland de olyckligaste
theser, som någonsin funnits, och som kommer
att kanske göra en beklaglig verkan.
Det är ett bland de grufligaste misstag, ty
myntförsämringen drabbar just den jordbrukande
klassen, och bidrager till ständigt
ökade skatter, så att jordbrukaren i dubbelt
afseende får bära tyngden deraf. Det är
visserligen föga vigtigt, då här nu blott är
fråga om 1200 R:dr, men det är vigtigt,
att i tid besinna hvad vi göra, ty Ridderskapet
och Adeln har vid 2:dra Hufvudtiteln
redan beviljat så stora anslag.
Herr Rosenblad: Jag är förlägen, om
jag för 1 onsta gången skall åter upptaga
Ridderskapets och Adelns tid med samma
sak. Jag hemställer, om jag icke alltid påstått,
att dåligt mynt ofördelaktigt verkar
på jordbruket, och tynger det mer än dubbla
skatter; men jag frågar, om ej, så länge
48 icke är lika med 128, lindring vid
skatternas utgörande äger rum för dem, hvilka
få betala Statens Ordinarie utlagor med
48 i stället för 128. Ett dåligt mynlförhållande
verkar skadligt för den enskilta och
skadligt för Statsmagten, och så länge Utskottet
icke kunnat antaga, alt 3 är lika
Den i October.
a5
med 8, så länge Iean det ej påstå, att 12 sk.
j silfver är lika med 12 sk. i Banco-sedlar.
En million är säkert nu svårare att uttaga
bland folket, än 4 millioner, om vi agde
ordnadt mynt. Hvad summan beträffar,
så har Utskottet afsedt, att lemna Banken
en grundfond. Jag tror, att Landet skulle
mera lida af, att låta Statsmachinen stadna
genom Bankens försättande i konkurstillstånd,
än att betala åtminstone en del af
dess verkliga fordran hos Statsverket.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att de Herrar,
hvilka ämnade yttra sig, behagade hålla sig
vid det ämne, som blifvit för Ridderskapet
och Adeln föredragit, nemligen anslaget för
GeneralAdjutants-Expeditionen.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Då
Herr Grefven och LandtMärskalken återkallat
Herr Rosenblad till ordningen för dagen,
och jag endast ämnade göra detsamma,
får jag afstå från att yttra mig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade att, enär ifrågavarande
punkt innefattade tvenne delar, elen
ena angående General-Adjutantens arfvode,
och den andra angående arfvoden för Ädjutanterne,
ved och ljus samt skrifmaterialier
för Expeditionen, det torde vara bäst att
särskilt afgöra dessa båda frågor. Hans Excellence
hemställde alltså, om Ridderskapet
Den i October.
och Adeln behagade bifalla hvad StatsUtskottet
i afseende på General-Adjutantens
arfvode föreslagit.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till afslag å Utskottets Utlåtande i
denna del.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence framställde derpå proposition
till bifall å hvad Kongl. Majit i
Dess Nådiga proposition rörande detta ämne
föreslagit; men denna proposition blef
likaledes af Ridderskapet och Adeln med
Ja och Nej besvarad.
Som votering redan förut blifvit begärd,
och trenne meningar sökt göra sig
gällande, hemställde Hans Excellence_, om
icke Ridderskapet och Adeln behagade först
bestämma contraproposilionens innehåll, huruvida
den borde innefatta afslag, eller
hvad Kongl. Majit i dess Nådiga proposition
föreslagit.
Herr Cederschjöld; Jag vågar vördsammast
hemställa, om icke Ja-propositionen
kunde blifva bifall å Utskottets Utlåtande,
och Contra-propositionen innehålla, att
om Nej vinner, genom serskild votering skulle
utrönas, antingen Ridderskapet och Adeln
ville bifalla Kongl. Majits Nådiga proposi
-
Den i October.
27
tion eller ock alldeles afslå Utskottets Utlåtande.
Flans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att, då flere meningar
uppstått, det alltid varit vanligt, att
först bestämma Contra-propositionen.
Herr Hjerta: Ridderskapet och Adeln
liar alltid tillförene först voterat om contrapropositionen,
och det lärer ej gå an att
förändra detta förhållande. Men jag vågar
underställa den Ledamot, som icke vill gifva
något till General Adjutanten, om han
icke derifrån skulle behaga afstå, ty om
denna mening vinner, förhlifver GeneralAdjutanten
vid den lön han nu har, eller
Adelsfane-Bostället, och då borttages detta
från den nya organisation man ämnar vid
Armeen anställa. Jag skulle således föreslå,
att bifall till Utskottets Utlåtande må
blifva Ja-proposition, och Kongl. Maj:ts proposition
Nej-proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att det ankomme
på den Ledamot, som begärt afslag, att besvara
Herr Hjertås nu gjorde framställning,
huruvida hemälte Ledamot ville afstå från
sin begäran, i hvilket fall voteringspropositionen
kunde blifva ganska enkel.
Herr Cederschjöld: Jag skulle lill tidens
vinnande önska, att den Ledamot,
28
Den i October.
som begärt afslag å Utlåtandet, rille derifrån
afstå; och jag begagnar detta tillfälle,
att fästa den värde Ledamotens oell Högloft.
Ståndets uppmärksamhet på vigten af
det sätt man här antagit, att först bestämma
Contra-proposition. Detta är nemligen
genaste vägen, att få anslagen så boga som
möjligt; ty det är naturligt, att opinionerna
äro nyancerade ända ned ifrån afslag upp
till den högsta Summan; oell många af dessa,
kanske de flesta, ligga troligen nära omkring
Utskottets Utlåtande. Det är klart,
att dessa, så väl som de, hvilka önska förhöjningar,
frukta för afslag, och votera deremot,
hvarigenom de, hvilka önska högsta
anslaget, alltför lätt erhålla säkerhet, att
åtminstone ieke få mindre, än Utskottet föreslagit,
och sålunda trygt kunna uppbjuda
alla sina krafter att söka vinna det högsta.
Om åter den method jag föreslagit, antogs,
så skulle väl mängden, af fruktan för ett
följande afslag, nöja sig med bifall å Utlåtandet.
Herr Ribbing, Arvid'. De åsigter, hvari
jag under en föregående votering instämde
med Grefve Cronhjelm, i afseende på sättet
att votera, äro alldeles de samma, som
Herr Cederschjöld nu yttrat, hvarföre jag
anhåller, att få förena mig med honom.
Herr Tham, Wollrath'. Om frågan vore
om en större eller mindre tillökning i
Den i October.
a9
anslag, skulle jag förena mig med Herr Cederschjöld;
men då nu en Ledamot begärt
alslag å Utlåtandet, och deröfver äskat votering,
torde denna fråga först höra afgöras.
Om den Ledamot, som begärt afslag,
skulle vilja derifrån afstå, så blir förhållandet
förändradt; i annat fall torde vi först
få votera om Contra-proposition.
Herr Ribbing: Då egenskapen af alla
former, som skola hafva något värde, är,
att ej förändra sig efter omständigheterna,
skall jag anhålla om en så beskaffad votering,
som Herr Cederschjöld föreslagit.
Herr Printzensköld, Carl: Under hågkornsten
af den contra-proposition och den
votering, som i afseende å Landsstaterne
ägde rum, förenar jag mig äfven med Herr
Cederschjöld, och anhåller orri den voteringsproposition
han föreslagit.
Herr Lefrén, Johan Pehr: För mig är
det likgiltigt, hvilken utväg sorn tages, men
jag vill blott anmärka, att man vanligen
först plägar votera om contra-propositionen,
för att ej falla i Utskottens händer. Man
fruktar för Utskolls-despotismen, och derför
voterar man först om contra-propositionen.
Jag anser deri utväg vara bäst, hvarigenom
Ständerna bibehållas vid siri pröfningsrätt.
Herr Ribbing: Jag vill blott anmärka,
i anledning af hvad Herr Lefren yttrat, att
3o
Den i October.
bland despoter väljer man alltid hälst den
lindrigaste.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog följande Voteringsproposition:
Den,
som anser Contra-propositionen
böra innefatta det förslag, att, på sätt Kongl.
Maj:fs Nådiga Proposition innehåller, för
GeneralAdjutanten må å Stat uppföras ett
arfvode af FyraHundrade Riksdaler Banco
i månaden, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer i Contra-propositionen
att upptagas afslag å StatsUtskottets
tillstyrkande i afseende å TreHundrade
Riksdalers arfvode i månaden för GeneralAdjutanten.
Herr Cederschjöld: Emot en sådan Voterings-proposition
nödgas jag reservera mig,
på de grunder jag redan anfört.
Herrarne Printzensköld och Ribbing
förenade sig med Herr Cederschjöld.
Uppå derefter förnyad framställning,
hl ef den af Hans Excellence nyss föreslagne
Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkänd.
Den i O c tobe r.
3i
Sedan Voterings-propositionen blifvit
anslagen, börjades voteringen klockan half
till 8, och slöls klockan tre qvart till g e.
in., hvarvid, efter det en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfriga voteringssedlarne öppnade, rösterne
hefunnos hafva utfallit, sora följer:
Ja —• 137.
Nej — 65.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln till contra-proposition antagit
det förslag, som i Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition innefattas.
Derefter framställde Hans Excellence>
i afseende å hufvudsaken, följande voteringsproposition:
Den,
som bifaller, att, på sätt StatsUtskottet
tillstyrkt, ett arfvode af TreHundrade
Riksdaler Banco i månaden må för
GeneralAdjutanten å Stat uppföras, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer, på sätt Kongl.
Majrts Nådiga Proposition innehåller, att
för GeneralAdjutanten å Stat uppföras ett
3a
Den i October.
arfvode af FyraHundrade Riksdaler Banco
i månaden.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till g; och befunnos vid voteringens slut,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 94.
Nej — 104.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoil blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskvlhen förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bestämt arfvodet
för GeneralAdjutanten till FyraHundrade
Riksdaler Banco i månaden.
Justerades trenne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plenum
den 3o sistledne September fattade
beslut.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den i O c t ob e r f. m.
33
Fredagen den 2 October 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskoltets
cj mindre den 16 sistlidne April under
N:o i32 afgifne, och den 7 derpåföljde
Maji e. m. på bordet Jagde, Betänkande,
angående regleringen af utgifterne under
RiksStatens Tredje Hufvudtitel, än
ock under N:o 23g meddeldte, och den 29
sistlidne Augusti f. m. på bordet lagde,
Utlåtande, öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar.
3 Punkten. GeneralAdjutants-Expedi
t ion en.
2 Momentet. Anslaget till Adjutanters
arfvoden> Ved och Ljus > samt Skrifmaterialier
m. m.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef detta Moment af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
4 Punkten. IngenieurCorpsen.
Grefve Horns Claes Fredrik: Frågan
om GeneralQvurtermästarelönens afförande
från IngenieurCorpsens Stat, är redan afgjord.
Hvad åter angår de i öfrigt före
44
H. 3
34 Den u Octo ber f. m.
slagne löneförböjningarne för IngenieurCorpsenj
så, eauru någon tillökning i UnderConducteuT
Ji nes löner möjligen af billigheten
påfordras, tror jag dock, att man
mera bör afse nödvändigheten att ej bevilja
ytterligare anslag; och jag afstyrker
derföre all löneförhöjning äfven i denna
del. Visserligen böra de vetenskapliga MilitärCorpserne
bättre lönas; men det kan
ej ske förr, än den stående indeldta Armeen
blifvit förminskad, hvilket är högst
angeläget. Det är nemligen orimligt, att
på fredsfot hafva en så talrik Aimée, då
den blott bör vara en stam för conscriptionsmanskapet.
Till dess en sådan åtgärd
blifvit vidtagen, bestrider jag all löneti 11-  ökning, helst folket ej kan bära ökade
skatter.
Herr Franc Sparre Bengt Erland'.
Jag Önskade visserligen en högre löneti 11-  ökning för Ingenieui Corpsen, än Utskottet
föreslagit; men då den är enlig med Kongl.
Ma j:ts Proposition, anser jag det icke vara
mig tillständigt att begära mera, lielst tillgå
n g a i- n e äro knappa. Deremot kan jag
alldeles icke medgifva någon nedsättning i
de löner för denna Corps, som Utskottets
förslag innefattar, och hvilka ej äro högre
än motsvarande graders inom Artilleriet.
Ej eller kan någon minskning i IngenieurCorpsens
personal äga rum; den är ingalunda
större, än den behöfves. Jag an
-
Den i Octo ber f. m.
35
håller derföre om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
Proposition till bifall å Utskottets
förslag i denna punkt.
Hans Excellencc Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till
bifall af 4-'de punkten.
Ropades Ja.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik,
anmälte till Protocollet siri Reservation
emot Ridderskapets och Adelns beslut.
5 Punkten. ÖfverCommendantsExpeditionen
i Stockholm.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard'.
Jag har för mine anmärkningar mot Utskottets
förra Betänkande i detta ämne anfört
skäl, som Utskottet i det sednare Utlåtandet
icke ens sökt vederlägga; och då
den, som tiger, måste anses samtycka, så
stå mine anmärkningar fast; i följd hvaraf
jag yrkar afslag å denna punkt.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Då
Utskottet endast tillstyrkt det anslag för
ÖfverCommendants-Expeditionen i Stockholm,
som Kongl. Maj:t föreslagit i enlighet
med hvad för detta ändamål de sednare
åren åtgått; så önskar jag bifall lill
Utskottets hemställan i denna del. Men
Utskottet har i dess sednare Utlåtande
3*
36
Den a O c lo ber f. m.
härom vidrört en omständighet, hvarpå jag
anser mig böra frista uppmärksamheten.
Utskottet har nemligen, i afseende på användandet
af besparingarne af 3:dje Hufvudtiteln,
åberopat dess hemställan i Belänkandet
N:o 151 rörande io:de Hufvudtite
1 n, alt desse besparingar skulle i första
rummet användas till fyllande af brisler i
anslaget för Armeens materiel. Detta rörer
Konungens dispositionsrätt öfver besparingarne;
och jag anhåller, alt den delen
af ifrågavarande 5:te punkt måtte få
hvila, till dess den kan företagas i sammanhang
med Betänkandet N:o 151, der
frågan i sin helhet förekommer.
Friherre Anckar swärd'. De anmärkningar.
jag framställt emot Kongl. Mapts
Proposition om anslag på Stat för ÖfverCommendanlsExpeditionen
i Stockholm,
finner jag icke vara af Utskottet på ett nöjaktigt
sätt vederlagde. Det enda skälet,
som Utskottet anfört emot mitt yrkande
om onödigheten af en sådan serskild Stat,
är, att redan före år 1809 fanns' i Hufvudstaden
en ÖfverAdjutant af dagen. Men
de fleste af Er, mine Flerrar, torde känna,
hvarföre denne tillsattes, och att det icke
var af behofvet påkalladt. Om man beräknar
Garnisonens ringa styrka, och jemför
den med de högst talrika Staberne,
nemligen RegementsSlaberne, CommendantsStaben
och GeneralAdjutantsStaben; så må
-
Den 2 O o t o b e r f. rn.
37
stc man medgifva, att ingen Garnison i
Europa är så öfver behofvet försedd med
Staber, som den i Stockholm. Jag vill
derföre icke ingå i någon vidare bevisning
om obehöflighelen af ÖfverCommendantsExpeditionens
uppförande på Stat. Men i
anledning af Friherre af Nordins hemställan,
att frågan om Konungens dispositionsrätt
öfver besparingarne matte hvila, till
dess Betänkandet N:o 151 om io:de HufvudTiteln
förekommer, anser jag mig böra
tillägga, det ett sådant uppskof synes
mig icke behöfvas, helst ingen lärer kunna
bestrida Konungen en sådan dispositionsrätt
enligt Grundlagen. Tvertom må
den medgifvas, och vi just i följd deraf
afslå Utskottets tillstyrkande om anslag på
Stat för ÖfverCommendantsExpeditionen,
emedan medlen dertill kunna, såsom hittills,
af Kongl. Majit anordnas af besparingarne.
Friherre Wrangel_, Henning'. Då jag
en och annan gång uppträdt såsom Talare
härstädes, men bibehållit tystnad i flere
magtpåliggande frågor, torde kanske någon
anse mig vara en bland dem, som vilja låta
yxan gå, utan att hålla i skaftet. Till
något så lågt skall jag likväl aldrig göra
mig skyldig. Om jag hittills vanligen deltagit
i besluten om vigliga saker endast
med min tysta voteringssedel; så har det
varit af tvänne orsaker, Den ena, att de
33
Den 2 October f. m.
Ledamöter af Ståndet, hvilkas meningar
jag gillat, förut så fullkomligt utvecklat de
rätta åsigterne, att jag dervid ej kunnat
något tillägga; den andra, att jag trott, det
föga afseende skulle göras på hvad jag
kunde hafva att anföra. Emedlertid hafva
betydliga anslag blifvit beviljade till löneförhöjningar
för Statens Embetsmän; och
tiden skall visa, huru Nationen upptager
denna åtgärd af dess Representanter. Min
mening är ingalunda att undersöka, orade
nuvarande Embetsmännen förtjena högre
löner; jag skiljer Embetena från deras innehafvare.
Skulle jag uppgjort en aflöningsStat
för desse Embeten, hade de troligen
blifvit högre, än livad nu är föreslaget.
Men jag hemställer, om tillfallet nu är
lämpligt till sådane anslag, då så mycket
begäres till andra angelägnare ändamål, och
vi ej veta, hvarifrån tillgångarne skola
hemtas. Allt kan ej göras på en gång, i
brist af medel, och då borde väl det nödvändigaste
först verkställas. Jag beklagar
verkligen, att äfven majoriteten inom Ridderskapet
och Adeln så hufvudsakligt bidragit
till det sorgliga slut närvarande
Riksmöte får. Då fråga var om Generalernes
löner, blef Herr August Anckarsvärds
sakrika och rigtiga anförande utan all verkan.
Jag kan således ej hoppas någon större
framgång, då jag nu bestrider behofvet
af att på Stat uppföra ÖfverCommendantsEmbetet
i Stockholm. Det torde derföre
Den 2 Oetober f. m.
39
anses öfverflödigt, att jag yttrar mig något
vidare derom. Emedlertid vill jag
dock till stöd för min åsigt anföra några
skäl. Mig synes det vara desto mera obehöfligt,
att betunga Staten med särskildt
anslag för ett sådant ÖfverCommendantsEmbete,
som GeneralAdjutanten för Armeen
alltför väl kan tillika vara Chef för Hufvudstadens
Garnison, och Majorer vid GardesRegementerne
kunna göra Commendantstjensten.
Mången, och äfven den, som nu
begärde ordet, Friherre Cederström, torde
påminna sig, att sådant förut ägt rum ganska
länge utan någon olägenhet. Ilan bör
minnas, hvarföre Majorerne vid Garderne
skiljdes från PlaceMajors-befattningen. Det
var endast en nyck af en despot. Äfven
detta tyckes vara ett skäl för återgång till
det gamla, enär vi lefva i en tid af liberalite,
som hos oss åtminstone vid denna
Riksdag visat sig uti frikostighet på anslag.
GardesRegementerne måtte icke nu vara
mindre förtjente af ett sådant förtroende,
än förut, helst de icke förverkat det; och
att GardesMajorerne kunna medhinna Commendantsgöromålen
äfven nu, lärer ej kunna
bestridas, enär det kunde ske under
Gustaf Adolph, som gjorde allt för att göra
tjensten så litet behaglig som möjligt.
Dessutom finnas så många andra skäl redan
anförde för ÖfverCommendantsExpeditionens
upphörande, att jag icke vidare vill
upptaga liden med detta ämne, helst, så
-
4o
Den i Octobcr f. m.
som jag redan sagt, jag befarar det vara
utan ändamål. Likväl måste jag sluteligen
säga, det jag är högst ledsen öfver de ofantliga
anslag, som nu dagligen beviljas, och
hvartill jag ej känner några tillgångar; ty
folket uthärdar ej ökade skatter. De, som
ej gått längre ur Staden, än till Djurgården,
känna ej förhållandet; men jag vet
bättre, hvilken fattigdom råder i provincerne.
I en enda hafva nyligen öfver 80
lagsökningar skett för Krono-ulskylder.
Landtmannen är alltid vanlottad, men i
synnerhet i Sverige, der klimatat är så
hård t. Dess undergång blifver följden af
dessa ökade pålagor. Jag vill derföre freda
mitt samvete, och anhåller om proposition,
att ifrågavarande anslag må afslås.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: För att
j min nion bidraga till förkortande af diseussionen,
vill jag inskränka mig till att
instämma i hvad Friherre af Nordin nyss
yttrat; och blott tillägga den upplysning,
att föga tillgång af besparingar å 3:dje Hufvudliteln
hädanefter kan påräknas, emedan
hvar och en till denna Hufvudtitel
hörande särskilt mindre titel eller utgifts»
rubrik är nedsatt till det belopp, som de
sednare åren verkligen åtgått; och hvarigenom
det måste blifva en följd, alt besparingarne
derå framdeles blifva högst obetydliga.
Derföre har Utskottet ansett sig
böra uppföra på Stat de nödige utgifter,
Den 2 October f. m.
4'
sorn förut blifvit bestridde af då tillgänglige
besparingar; och sådant är äfven förhållandet
med ifrågavarande r)oo R:dr för
ÖfverCommendants-Expeditionen; hvilket
anslag jag således anser böra beviljas.
Friherre af Nordin: Då jag anhöll att
frågan om Konungens dispositionsrätt öfver
besparingarne af Titlarne skulle uppskjutas,
till dess io:de Hufvudtiteln förekommer
till afgörande, var det derföre,
att jag trodde, det stridiga meningar om
Konungens rätt i detta fall möjligen kunde
uppstå. Men då jag nu med tillfredsställelse
funnit, att äfven Friherre Anckarswärd
med mig delar samma åsigter rörande
Grundlagens stadganden härom, så är
jag ej emot, att frågan nu afgores, och att
Utskottets hemställan om besparingarnes
anvisning till bestämda ändamål företages
till afgörande.
Friherre Cederström, Jacob'. I afseende
på frågan, huruvida Ridderskapet och
Adeln nu bör besluta, om Konungen äger
dispositionsrätt öfver Titlarnes besparingar,
torde jag få påminna, att hvad Utskottet i
förevarande punkt af detta Utlåtande derom
yttrat, endast är anfördt såsom motif
för dess tillstyrkande af anslag på stat för
ÖfverCommendants-Expeditionen, men alldeles
icke innefattar någon hemställan till
beslut af RiksSlånden; och således behof
-
4>
Den i October f. m.
ves hvarken bifall eller afslag å hvad Utlåtandet
i denna del innehåller.
Beträdande åter det ifrågavarande Commendants-Expeditionens
uppförande på stat;
så bestrider jag visserligen ej, alt ÖfverCommendant
i Stockholm förut icke existerat,
och att en: Major af Svea LifGarde
tillförene gjort Commendantstjensten såsom
PlaceMajor. Men en annan fråga är, om
Rikets Ständer kunna besluta ändring i den
organisation af Armeen, som Kongl. Majit
fastställt. Jag tror det icke. Väl kunna
Ständerne neka anslag på Stat för ÖfverCommendants-Expeditionen;
men följden
blifver då den, att koslnaderne för denna
Expedition bestridas af öfverskotten. En
Talare har sagt, att de nu tillstyrkte löneförhöjningar
ej äro för stora, utan snarare
för små, men att han dock ej kan tillstyrka
deras beviljande, emedan tillgångar dertill
saknas. Det är likväl förut fullkomligt
visadt, att tillgångar finnas, och de böra
väl användas, då behofvet är erkändt. Att
<So lagsökningar inom korrt tid ägt rum i
ett Län, bevisar ej något om allmogens
fattigdom; helst desse angå blott enskilte
fordringar, ej Kronoutskylder, hvilka uttagas
utan lagsökning. Sådane kraf äro oftast
följden af stridigheter om fordringarnes
riglighet, men icke af oförmåga att
dem betala. I alia fall kan dylikt ej utmärka
någon brist på tillgångar för ifrågavarande
ändamål, eller blifva någon grund
Den 2 O c tobe r f. ra.
43
för Statsregleringen. Jag tillstyrker bifall
å Utskottets förslag.
Friherre Anckarsvärd: Jag hade så
gerna velat förena mig med Friherre Cederström
i förra delen af hans senaste yttrande;
men jag kan det icke, sedan jag
hört honom utsträcka det för långt. I stället
hemställer jag till Friherre Wrangel,
om ej de tvänne opinionerne kunde förenas.
Jag tror med Friherre Cederström,
att det icke är för Rikets Ständer lämpligt,
att vilja föreslå ändringar i Kongl.
Maj:ts beslut om Armeens organisation. Deremot
synes mig vara rigligt, att afslå Utskottets
tillstyrkande, alt på Stat uppföra
anslag för ÖfverCommendants-Expeditionen.
Då blifver propositionen endast till bifall
eller afslag å hvad Utskottet i denna del
föreslagit. Men om Friherre Wrangel vill
göra sin opinion gällande, att Ridderskap
pet och Adeln borde besluta ÖfverCommendants-Expeditionens
upphörande, skulle
vi härom få två om icke tre voteringar,
som jag tycker kunna undvikas genom mitt
project. Beviljas ej serskildt anslag på stat
för ÖfverCommendants-Expeditionen, så
måste omkostnaderne för densamma, ifall
Kongl. Maj:t vill den bibehålla, förmodligen
såsom hittills utgå af besparingarne,
men icke, såsom Friherre Cederström , troligen
af misstag, sagt, af öfverskotten å
Statsinkornsterne.
44
Den 2 October f. m.
Friherre Wrangel: Min tanka har aldrig
varit att bestrida Kongl. Majrts rättighet,
att efter behag förordna om sin Ar*
mees organisation. Jag har blott velat säga,
alt anslaget på stat för en serskild ÖfverCommendants-Expedition
ej behöfves,
då någon sådan förut ej fanns, och de dithörande
ärender dock förvaltades lika väl.
Friherre Cederström har sagt mig icke känna,
att tillgångar verkligen finnas till löneförhöjningar
ne, och har ansett detta vara
skälet, hvarföre jag bestrider ifrågavarande
anslag. Desse tillgångar tror jag likväl
vara för Friherren lika obekanta, som
för mig. Jag tycker, att man här ofta visat,
att de ej existera; och sjelfva Ordföranden
i StatsUtskottet har yttrat samma
mening, oaktadt hans vanliga benägenhet
att gå Kongl. Maj:ts önskningar till mötes.
Hvad åter angår min uppgift, att 80 Lagsökningar
för Kronoutskylder nyligen ägt
rum i ett Län; så är det möjligt, att jag
origtigt uttryckt min mening med ordet
lagsökning. Men säkert är, att panter blifvit
uttagne och saide för 80 personers Kronoutskylder.
Nu frågar jag, om icke detta
bevisar oförmåga att bära de nuvarande
skattebördorne, dem man likväl vill öka?
För öfrigt får jag förklara, det jag antager
och förenar mig i Friherre Anekarswärds
hemställan om proposition till bifall eller
afslag å Utskottets ifrågavarande förslag.
Ben i Octo b er f. m.
45
Jag åtminstone skall ej onödigtvis bidraga
till Riksdagens förlängande.
Herr Anckarswärd, August'. Jag bar
förut yttrat min mening rörande ifrågavarande
ämne, och är af Friherrarne Wrangel
och Anckarswärd förekommen i hvad
jag kunde hafva att tillägga. Följakteligen
har jag nu ej vidare att anföra, än blott
att förena mig med dem, och till Protocullet
anmäla min reservation mot det sannolikt
blifvande beslutet, att Utskottets förslag
bifalles,
Grefve Posse, Arvid'. Jag Önskar blott
fästa Friherre Anckarswärds uppmärksamhet
på ett misstag af honom. Friherren
har yrkat afslag å allt anslag för ÖfverCommendants-Expeditionen.
Men något finnes
likväl redan förut anordnadt på stat
för detta ändamål. Således måtte Friherren
ej vilja bestrida detta, utan endast den
föreslagna tillökningen, hvarom här är fråga.
Friherre Anckarswärd: Grefve Posse
har rätteligen uttryckt min mening. Det är
endast på tillökningen i anslaget, sorn jag
yrkar afslag.
Friherre Wrangel'. I sådan händelse kan
jag ej förena mig med Friherre Anckarswärd,
utan yrkar afslag å hela det tillstyrkta
anslaget.
i
46 Den 2 October f. in.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adelil önskade nu till afgörande
företaga Utskottets i dess senare Utlåtande
meddeldte yttrande, att Tredje Hufvudtitelns
besparingar borde, enligt Utskottets
hemställan i dess Betänkande N:o i5x,
i första rummet användas till fyllande af
brister i anslaget för Armeens materiel,
och således ej kunna för några andra betydligare
behof inom Titeln påräknas; eller
om Ridderskapet och Adeln ansåg denna
fråga böra hvila, för alt i sammanhang
med Tionde Hufvudtiteln till pröfning förekomma.
Herr Thanij Wollrath'. Hvad Utskottet
i denna punkt af Utlåtandet yttrat om användandet
af 3:dje Hufvudtitelns besparingar,
synes mig snarare vara ett raisonnement,
än någon hemställan till RiksStånden,
hvaröfver de böra besluta; och jag
anser derföre frågan om Konungens dispositionsrätt
öfver besparingarne böra uppskjutas,
till dess den Hufvudtitel förekommer
till pröfning, der besparingarnes användande
hufvudsakligen ifrågasältes.
Herr CrusenstolpeMagnus Jacob: Jag
instämmer fullkomligen uti hvad Herr Tham
nyss anfört.
Friherre af Nordin: Det var visserligen
jag, sorn först väckte fråga om upp
-
Den i Octo ber f. m.
47
skof med afgörandet af Utskottets hemställan
rörande dispositionen af besparingarne;
men då Friherre Anckarswärds anmärkning
häremot synes mig ganska grundad,
och principen, huruvida dispositionsrätten,
såsom jag tror, tillkommer Konungen
enligt Grundlagen, synes böra afgöras,
innan vi ingå i detaillerne och tillämpningen;
så anser jag oss nu böra besluta härom,
helst Herr Grefven och LandtMarskalken
öfverlemnat det till Ridderskapets och
Adelns eget godtfinnande; och jag anhåller
derföre om proposition till afslag å Utskottets
hemställan rörande besparingarnes användande,
såsom, enligt min åsigt, en Grundlagsstridig
inskränkning i Konungens dispositionsrätt.
Herr Ribbing Arvid: Då den siste
värde Talaren upplyst, att denna principfrågas
afgörande kan verka på besluten om
detaillerne af Utlåtandet, och således möjligen
föranleda afslag å det ifrågavarande
anslagets uppförande på stat; hemställer
jag, om icke Utskottets tillstyrkande rörande
dispositionen af besparingarne nu må
uppläsas ur Betänkandet N:o i5r, och vi
derefter tillse, om principfrågan är bestämdt
afgjord i Grundlagen, eller ej. Vi skulle
eljest göra oss skyldige till förebråelsen,
att icke pröfva anledningar, som yppas till
anslagens minskning, under det vi nästan
uteslutande sysslosälta oss med förslag till
43
Den a Octo b er f. m.
deras förökande, och Statsanslags-summans
ansenliga stegring.
Friherre Cederström'. Om Herr Grefven
och LandtMarskaJken behagar framställa
proposition till bifall eller afslag å
Utskottets första Betänkande rörande anslaget
till ÖfverCommendants-Expeditionen,
så uppkommer ej alls någon fråga om dispositionsrätten
öfver besparingarne; ty derom
talar Utskottet blott i sednare Utlåtandet.
För öfrigt är jag ej emot, att denna
principfråga äfven nu må afgöras; men i
sådant fall anhåller jag, att, jemte Utskottets
Betänkande N:o 15 i, äfven måtte uppläsas
io §. i 1809 och 1810 årens Riksdagsbeslut.
Herr Crusenstolpe'. Om meningen är,
att någonsin få slut på Statsreglerings-frågorne,
så böra de afgöras i den ordning
de förekomma i Utskottets Utlåtande, och
fortgången icke afskäras genom framkastande
af principfrågor, de der icke böra ryckas
ur sitt sammanhang, utan pröfvas, då
de Betänkanden, hvilka de hufvudsakligen
tillhöra, företagas. Mig tyckes det vara
bäst att låta Utskottets åberopande af dess
hemställan i ett annat Betänkande rörande
dispositionen af besparingarne här qvarstå,
och nu blott afgöra frågan om anslaget till
ÖfverCommendants-Expeditionen, hvarå jag,
i
Den i October f. ni.
4g
1 likhet med Herr Tham, yrkar proposition
till bifall eller afslag.
Herr Ribbing: Den siste värde Talaren
torde tillåta mig upplysa, att icke någon
principfråga ryckes ur sitt sammanhang vid
detta Utlåtandes afgörande, om den ifrågavarande
nu företages till pröfning; ty
frågan om besparingarnes användande och
dispositionsrätten deröfver förekommer vid
så väl 3:dje som io:de Ilufvudtiteln.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att om Ridderskapet
och Adeln skulle finna lämpligt pröfva
den förevarande 5:te punkten, sådan den
i Utskottets första Betänkande förekommer,
kunde man undvika att nu yttra sig
i frågan om besparingarne, och således hafva
frågan derom öppen till framtida afgörande.
Herr Crusenstolpe: Icke StatsUlskoltets
första Betänkande, utan dess senare Utlåtande
utgör nu det egentliga föredragningsämnet.
Jag anser derföre Ridderskapet
och Adeln icke kunna med fullkomlig tystnad
förbigå hvad Utskottet i sistnämnde
Utlåtande uti den nu ifrågavarande omständigheten
anfört.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder
44
4
5o
Den 2 O c to b er f. in.
skåpet och Adeln behagade nu endast pröfva
det af StalsUtskotlet i denna punkt för
ÖfverCommendants-Expedilionen tillstyrkte
anslag, samt låta frågan om besparingarne
hvila, för alt i sammanhang med Tionde
Hufvudtiteln till pröfning förekomma.
Friherre Anckarswiird: Jag finner det
vara öfverflödigt att fatta beslut om ett af
Utskottet nyttjadt talesätt, och jag tror,
att våra öfverläggningar skulle i sanning
blifva allt för vidlyftiga, om hvarje mening
i ett Utskotts Betänkande skulle föranleda
till beslut. Här är frågan endast,
om Ridderskapet och Adeln vill bifalla,
att den för ÖfverCommendants-Expeditionen
i Stockholm föreslagna summa må uppföras
på Stat, eller icke; och jag kan ej
inse, hvad den så kallade principfrågan inverkar
derpå. Dessutom lärer väl sällan
någon sats hafva varit mindre tvist underkastad,
än den ifrågavarande, då man från
båda sidor förenat sig om Konungens dispositionsrätt
af besparingarne. Jag ser således
intet hinder, att uppskjuta med öfverläggning
och beslut i den frågan, till
dess vi komma till en positif hemställan
af Utskottet i ämnet, och jag skulle tillstyrka,
att vi här belt enkelt förbigå Utskottets
yttrande, hvilket jag anser hafva
erhållit en oförtjent tillökning på caracteren,
du det blifvit benämdt principfråga.
Den a October f. m.
5i
Friherre af Nordin: Det kan visserligen
vara likgiltigt, om denna af mig kallade
principfråga, rörande dispositionen af
besparingarna, afgöres nu, eller framdeles;
men jag får erindra, att några punkter längre
fram har Utskottet ånyo framställt ett
visst sätt för besparingarnas användande,
nemligen i ao:de punkten om anslaget till
fourageringen för Yärfvade Cavalleriets och
Artilleriets hästar, der Utskottet säger att
vid Kronprinsens HussarRegeinente bör ersättning
för hvad priset å Hafre något år
öfverstiger 3 R:dr 16 sk. godtgöras Passevolantörerna
af Tredje Ilufvudtitelns besparingar,
men att deremot vid Lifgardet
till F^ist och Artilleriet intet hädanefter bör
för fourageringen anvisas å besparingarne;
och uti berörde punkt lärer det således
blifva ovilkorligen nödvändigt, att fatta ett
beslut, om det än skulle medgifvas, att
frågan för närvarande kan uppskjutas.
Hana Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af Hans
Excellence sist framställde proposition, hvilken
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken gjorde proposition
till bifall A den af StalsUtskottet tillstyrkte
Lönetillökning för ÖfverCommendants-Exped
i lionen.
Ropades Ja och Nej. ,
44 ii. 4*
Den 2 October f. in.
Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln fann för godt afslå
den ifrågavarande Lönetillökningen.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalk en förnyade derefter den af
honom till bifall å den föreslagna lönelillökningen
förut gjorde proposition.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, enligt hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln bifallit den föreslagne
lönetillökningen.
Herr Rosenc/vist begärde votering.
Herr Crusenstolpe: Jag får afgifva min
reservation emot Herr Grefvens och LandtMarskalkens
åtgärd, att icke såsom vanligt
hafva framställt proposition på Utskottets
senare Utlåtande, utan på dess första Be*
tänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken erinrade, det Hans Excellence,
vid de af honom nyss framstälde
propositioner, icke åberopat hvarken Utskottets
första Betänkande eller dess sednare
Utlåtande, utan blott den af Utskottet
för Qfver-Commendants-Expeditionen
tillstyrkte lönetillökning, hvilken Utskottet
Den 2 Oclober f. in.
53
i första Betänkandet och senare Utlåtandet
föreslagit till alldeles samma Belopp.
Hans Excellence Herr Gref ven och
Landt Marskalken framslälde derefter följande
voteringsproposition;
Den, som bifaller den af StatsUtskottet
i Femte punkten tillstyrkte Löne til rökning
för ÖfverCommendants-Expeditionen,
utgörande tillsammans 978 R:dr 36 sk. Banco,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses den af StatsUtskot
tet
tillstyrkte berörde Lönetillökning haf
va
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Hvilken voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 11 f. m. och slutades klockan tre qvart
till 12 f. m., hvarvid, sedan en voterings-*
sedel blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
befunnos hafva utfallit, som följer:
Ja — g8.
Nej — 8o.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
54
Den i O c to ber f. m.
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
oell LandtMarskalken förklarade, att den
af StatsUlskottet för ÖfverCommendantsExpeditionen
tillstyrkte ofvauberörde lönetillökning
således blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half lillö i eftermiddag att
fortsättas.
6. Punkten. ArtilleriStaben.
*
Herr Rosenqvist'. Utskottet liar, oaktadt
jag i mina anmärkningar mot första
Betänkandet uppgifvit, hvaruti jag fann det
mindre tillfredsställande, förblifvit vid sitt
första förslag, utan att hafva anfört vidare
skäl; och jag tror mig derföre äfven helt
enkelt kunna förblifva vid mitt påstående,
att det tillstyrkta anslaget bör afslås. Såsom
enda skälet för sitt tillstyrkande har
Utskottet i första Betänkandet anfört, att,
som Utskottet anser de fiskade medlen behöflig,
tillstjrkes deras beviljande. För min
del finner jag detta skäl alltför magert, då
Utskottet ej uppgifvit, hvartill medlen voro
behöflige, och jag tror det varit bättre,
om Utskottet alldeles icke begagnat något
skäl. ■ Jag yrkar således afslag å den förevarande
punkten, under åberopande af hvad
jag förut flere gånger anfört, och erfarenheteji
snart skall vitsorda, nemligen att der
*
Den 2 O c t o b e r f. m.
55
intet finnes alt taga, eler mäste anspråken
en gång upphöra. I händele afslag icke
medgifves, får jag på förhand begära votering.
Grefve Horn'. På samma grund, som.
jag i en föregående punkt fann mig föranlåten
yrka afslag å löneförhöjningen för de
lärda Corpserna, bestrider jag äfven nu
det förhöjda anslaget för ArtilleriStaben.
Jag finnér ej, att Utskottet nöjaktigt förklarat
de anmärkningar jag förut gjort,
enär jag icke af Friherre Silfverskjölds då
lemnade svar blifvit öfvertygad, att Chefen
för Artilleriet skulle blifva tvungen
alt sjelf sysselsätta sig med renskrifning
och Chartors ritning, i fall anslaget icke
förhöjdes med 1000 R:dr; ty officerare från
Corpserna kunna nu som förr kommenderas
till sådan tjenstgöring. Jag anser således
det gamla anslaget af 1800 R:dr vara
ganska tillräckligt, särdeles som tillgångarne
ej medgifva så många förhöjningar,
och förenar mig med Heri\ Rosenqvist i
begäran om afslag; men jag skall visserligen
icke för min del forcera saken till votering,
utan hemställer till och med till
den värda Ledamoten, om icke han äfven
vill derifrån afstå, enär säkerligen ingenting
derigenom vinnes.
Friherre Silf ver skjöld, Carl'. Grefve
Horn och Herr Rosenqvist hafva åter upp
-
56
Den 2 Octo ber f. ra.
tagit de förra anmärkuingarne, 1 afseende
på anslaget föi; ArtilleriStaben; men de hafva
denna gång mindre bestridt nyttan och
nödvändigheten af en Artilleri-Stab, än yrkat
det förhöjda anslagets öfverflödighet..
Jag får i anledning deraf upplysa» dels att
Stabens personal nu icke är större, än för
20 år sedan; ty år idog under GeneralFältTygmästaren
Hellvigs tid utgjordes den
af g personer; år 1816 under General Cardells
af 8* och uu åter af g; och dels att.
fråga bär icke är om något nytt anslag»
utan blott om uppförande å Stat af ett anslag»
som redan förut utgått. Redan år
1821 förökades det gamla anslaget med 533
R:dr 16 sk. och 1826 ytterligare med 40<>
R:dr, till följd af ett Kongl. Bref, som
stadgade, att ArtilleriStabens personal skulle
ökas med 2 personer, i ändamål att,
som Kongl. Brefvet lyder, "bereda en ökad
”omsorg och uppmärksamhet vid materieren,
och begagnas vid vigtigare arbetens
”förfärdigande, och för möjligheten att af
”ArtilleriStaben bilda en orden tei ig och
”scientiåque Corps med större och vig ti ga—
”re verkningskrets.” Då således, enligt det
Kongl. Brefvet, ändamålet med ArtilleriStabens
förökande varit, att vinna en större
uppsigt öfver Försvarsverkets materiel,
än som kan vinnas genom tidtals kommenderade
Officerare från Regementerna, skulle
jag icke tro det vara ändamålsenligt, att
motverka detta syftemål af den största möj
-
Den a Qctober f. tn.
57
liga tillsyn i en tidpunkt, då fråga uppstått
örn malerielens ioi dningssättande.
Grefve Posse: I liket med Friherre
Silfverskjöld tillstyrker jag bifall å Utskottets
Utlåtande så vida, att jag anser det
ifrågavarande anslaget af 1000 R:dr böra
på Stat uppföras. Men då i denna punkt
förekommer samma omständighet, sorn vi
1 den nästföregående förbigått, nemligen
ett yttrande af Utskottet, rörande dispositionen
af besparingarne, så hemställer jag,
om icke proposition äfven här må framställas
endast på den föreslagna summan.
Herr Rosenqvist: Jag kan icke antaga
det skäl en värd Talare här anfört, att
nemligen anslaget borde på Stat uppföras,
derföre att det förut utgått. Ty om en tillgång
å r0,000 R:dr funnits å besparingarne,
och af Regeringen blifvit anslagen till
skrifmaterialier åt ArtilleriChefen, borde
denna summa af samma skäl å stat uppföras.
Jag kan således icke godkänna det
anförda skälet, och fortfar alt yrka afslag.
Friherre Silfverskjöld: Jag får blott i
anledning af den siste Talarens yttrande
ärindra, att jag icke såsom skäl till bifall
af Utskottets Utlåtande åberopat, att anslaget
förut utgått, utan dess behöflighet, i
anseende till den anbefallda större tillsyn
öfver Försvarsverkets Materiel, och den
tillökning i personalen, som deraf Variten
följd.
58
Den a October f. m.
Haris Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till
bifall af Sjette punkten.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr Rosenqvist begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde följande Voterings-proposition:
Den,
som bifaller den af StatsUtskottet
i Sjette punkten- tillstyrkte tillökning
af tooo R:dr Banco i anslaget för ArtilT
leriStaben, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde af StatsUlskottet
tillstyrkte tillökning hafva blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan 12 middagstiden,
och befunnos vid voteringens
slut, sedan en Voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige Voteringssedlarne
öppnade, fcösterne hafva
utfallit, som följer:
Ja — 122.
Nej — 4o.
Den 2 O c t o be r f. m.
59
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att den
af StalsUtskottet tillstyrkte ofvanberörde
tillökning i anslaget för ArtillériStaben således
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 2 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 2 October 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottet.
s ej mindre den 16 sistlidne April under
N:o i32 afgifne, och den 7 derpåföljde
Maji e. m. på bordet lagde Betänkande
angående regleringen af utgifterne under
RiktStatens Tredje Hufvudtitel, än ock under
N:o 23c) meddeldte, och den 2q sistlidne
Augusti f. m. på bordet lagde, Utlåtande
öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar.
2 Punkten. Commendants-Staten.
6o
Don i October e. m.
Grefve von RosenAxel: Då Tredje
Ilufvudtiteln första gången förevar och återremitterades,
var jag frånvarande, och hade
således ej tillfälle att anmärka en omständighet,
hvarpå jag anhåller, att nu i
korthet få fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet, nemligen att Utskottet af
för mig okände orsaker nedsatt lönen för
Commendanten i Marstrand från 700 lill
600 R:dr, under det förhöjning blifvit beviljad
flere andre Commendanter. Oberäknadt
att Carlstens fästning är den enda.
Sverige äger i någorlunda stånd, och att
Commendantsbefälet der således kan anses
såsom det vigtigaste af alla, framställer sig.
äfven den omständighet, att fästningen är
belägen på en ö, en mil från fasta landet,
och oru vintern skild från alla comiuunica-.
tioner, så att jag anser Commendanten derstädes,
i jemförelse med sina vederlikar,
verkeligen vara förtjent af något högre löneförmoner.
Jag anhåller derföre om proposition
derå, att Commendanten i Marstrand
får bibehålla sina 700 R:dr, och öf~
verlemnar afgörandet åt Ridderskapets och
Adelns rättvisa, utan att för min del begära
votering.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard:
Då Utskottet ej anfort något skäl för de
löneförhöjningar, som blifvit åt Commendanterna
föreslagne, har man ej eller något
att vederlägga. Utskottet säger väl, att
Den 2 October e. m.
fit
dessa anslag förut blifvit tagne af besparingarne;
men om detta skäl antages, skulle
följden blifva, att alla anslag, som emellan
Riksdagarne anvisades på besparingarne,
skulle vid nästpåföljande Riksdag å
Stat uppföras, och det skulle således blifva
ett straff för de skattdragande, att besparingar
någonsin funnos. Jag yrkar afslag
å Utskottets Utlåtande i förevarande
punkt.
Herr Franc Sparre _, Bengt Erland:
Mig synes som ett tillräckligt skäl till de
af Utskottet föreslagne förhöjningar ligger
uti blotta uppräknandet af Commendanternes
hittills varande löner, enär deraf visar
sig, att de fleste icke baft mer än 3 å
4oo R:dr, och hvar och en lärer inse, huru
långt en sådan summa kan förslå, när
ingen annan lön derjemte fått uppbäras,
Utan tjensteme blifvit ansedde såsom pensioner.
Jag tilstyrkér derföre bifall till
Utlåtandet, men förenar mig med Grefve
von Rosen i afseende på Commendanten i
Marstrand, för hvilken jag skulle anse det
vara hårdt, om någon nedsättning kom att
äga rum.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla 7 Punkten
af StalsUtskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
62
Devi 2 O c to b er e. m.
Herr Rosenqvist begärde votering.
Friherre Cederström, Jacob: Då Herr
Rosenqvist begärt votering, anhåller jag
att Ja-propositionen må, jemte bifall till
Utskottets Utlåtande, innehålla det tillägg,
att Commendanten i Marstrand bibehålies
vid det arfvode af 700 R:dr, som han förut
baft.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder»skapet
och Adeln behagade tillåta, att det
af Friherre Cederström föreslagne tillägg
finge i Ja-propositionen intagas.
Ropades Ja.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto'. Jag
vill endast upplysa, att Commendanten i
Marstrand icke tillförene baft 700 R:dr i
löne-inkpmst, utan att det i Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition blifvit föreslagit, att
hädanefter tilldela honom denna summa,
hvaremot Utskottet ansett 600 R:dr vara
nog. Om man således vill medgifva den
större summan, bör propositionen icke ställas
på hvad hail förut haft, utan i enlighet
med Kongl. Maj:ts Proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken framställde derefter följande
voterings-proposition:
Den, som bifaller StatsUtskoltets i 7
Punkten framställde förslag lill ökade arf
-
Den 2 O c t o b e r e. in.
63
voilen för CommendantsStaten, med tillägg
att Corn menda n ten . i Marstrand må, utöfver
hvad StatsUtskottet föreslagit, erhålla
en tillökning i dess arfvode af Ett Hundrade
Riksdaler Banco, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses StatsUtskottets Berörde
förslag hafva Blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagit.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
7 e. m.; och befunnos efter voteringens
slut klockan half till 8 e. m., sedan en voteringssedel
Blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige yoteringssedlarne öppnade,
rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 128.
Nej — 34.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde Protocoll Blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således Bifallit StatsUtskottets
förslag till ökade arfvoden för CommendantsStaten,
med tillägg, att Commendanten
i Marstrand derutöfver må erhålla
64
Den a October e. m.
en tillökning i dess arfvode af Ett Hundra**
de Riksdaler Banco.
8. Punkten. Krigsakademien.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Remhold: Redan
uti sistlidne Mars månad ingaf jag, x
anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof,
en motion om förhöjda löner för Lärarne
vid KrigsÅkademien å Callberg. Denna
motion blef äfven till StatsUtskottet remitterad,
men har icke annorlunda blifvit besvarad,
än helt evasift vid det på 4;de Hufvudtiteln
åt UndervisningsVerken i allmänhet
tillstyrkte anslag af 60,000 R:dr, hvaraf
KrigsÅkademien äfven ansetts kunna erhålla
hvad sorn erfordrades. Utskottet har
icke fästat uppmärksamhet dervid, att KrigsÅcademiens
Stat hörer till denna nu ifrågavarande,
eller 3:dje Hufvudliteln, och
icke till 4;de Titeln. Jag befarar, att Lärarne
vid KrigsAcademien komma att sakna
all löneförhöjning af det åt UndervisningsVerken
i allmänhet beviljade anslag. Jag
täger mig derföre friheten att nu förbehålla
mig öppen rätt lill öfverflyttning från
4:de till 3:dje Hufvudtiteln af så stor del
utaf de ofvannämnde 60,000 R:dr, som behöfves
för den af mig yrkade löneförhöjning
åt Lärarne vid KrigsÅkademien.1
Herr Lefren, Johan Pehr: Herr Bråkenhjelms
anmärkning angående löneförhöjning
-
Den 2 Octo b er e. m.
65
ning åt Lärarne vid KrigsAkademien är efter
min tanka för tidigt väckt. Dä 4^1°
Hufvudtiteln förekommer, blir det bättre
tillfälle för Ridderskapet oell Adeln att,
med kännedom af hvad Kongl. Maj:t och
StatsUtskottet i ämnet yttrat, sig utlåta.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vill icke nu
yttra mig i hyfvudsaken, ulan blott angående
den anmärkning Friherre af Nordin
vid första Betänkandets återremitterande
gjorde i afseende å denna punkt; och det
yttrande Utskottet i anledning deraf uti
dess sednare Utlåtande afgifvit. Utskottet
säger nemligen: ”då Utskottet ej kan bestrida,
att, enligt hvad Herr Friherre af
”Nordin anfört, redovisningen för Statsmed”len
skulle invecklas, om emellan Riksda”garne
besparingar på en Hufvudtilel skul”le
användas till föremål under en annan,
”instämmer Utskottet i så måtto i Herr Fri”herrens
yttrade mening, alt först vid en
”skeende Statsreglering den ifrågasatte öf”verflyttningen
må verkställas, och att hvad
”dä af anslaget för KrigsAcademien må bc”finnas
öfverflödigt, må komma Undervis”ningsVerken
i allmänhet, och ej 3:dje Huf”vudtiteln,
till godo.” Här förekommer
en - alldeles ny grundsatts. Utskottet erkänner
rigtigheten af Friherre af Nordins
anmärkning, att besparingar å en titel icke
böra öfvevflyttas å en annan, men föreslår
44 H. 5
66
Den i October e. m.
derjemte, att hvad genom framdeles ske*
ende indragningar å KrigsAcademiens Stat
kan besparas, må blifva en tillökning för
UndervisningsVerken i allmänhet, och icke
komma 3:dje Hufvudtileln till godo. Det
är väl en bland de större contradictioner
nian kan Föreställa sig? Jag hemställer der*
före, att denna af Utskottet uttryckta mening
måtte ogillas, emedan den synes så
mycket olämpligare, som den, i fall den
godkändes, skulle bereda inskränkning i
kommande Ständers beslut.
Friherre aj Nordin, Carl Johan: Stats*
Utskottet har verkeligen godkänt min anmärkning
emot den föreslagne Öfver fly 11-  ningen af en titels besparing å en annan.
Herr Hjerta har äfven instämt deri, och
jag hoppas alltså, att resultatet må blifva
lättadt derefter.
Herr Tham, Wollrath: Jag vågar hem*
ställa, om vi icke nu kunna följa samma
Utväg vid beslutets fattande, som i förmiddags,
och om icke Herr Grefven och LandtMarskalken
följaglligen täcktes gifva oss proposition
endast på bifall eller förkastande
af det begärda anslaget. Vinner det sednare,
förfaller af sig sjelf all fråga om öfverskott.
Friherre Anckarswcird , Carl Henrik:
Då här åter är fråga om att öka en anslagssumma
med 6,319 R:dr 41 sk. 9 r:st,
Den 2 Oetober e. ta.
67
och Utskottet likväl haft den godheten instämma
i min förmodan, att sådane indragningar
vid KrigsAkademien kunde äga
luna, att anslagen blefvo tillräckliga, finner
jag icke nägot skäl att bifalla det ökade
beloppet, utan kommer att sätta mig
deremot, ehuru fruktlöst jag Ser det vara,
att i detta mera än andra fall, då det vore
möjligt att lindra skattebördorna, vinna
någon pluralitet.
Grefve Horrij Claes Fredrik: Då SlatsUtskottet
funnit KrigsAkademien behöfva
ökade inkomster, intill dess besparing i
utgifterne genom en ny organisation kunde
vinnas, hade Utskottet äfven baft tillfälle
att ernå detta mål, utan att bevilja
nya Statsanslag, genom att antingen föreslå
förhöjandet af afgifterne för de betalande
Cadetterne, eller ock minska antalet af
friCadetter. Jag bestrider den begärdta tillökningen,
som Utskottet understödt med
sitt förord.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
I händelse någon besparing på Statsanslaget
åt KrigsAkademien kan vinnas, önskade
jag, att det måtte användas till beredande
af en sundare local vid Carlberg,
än der nu finnes, så att Cadetterne måtte
undgå alt vara underkastade den stora sjuklighet,
som på stället äger rum, och livar44
H. f>*
68
Den 2 October e. m.
igenom större delen af dem nödgas undergå,
mer och mindre envisa och elakartade
frossor och remittenta febrar, hvilka för
det mästa kunde förekommas, om någon
kostnad användes till undanrödjande af de
anledningar, som dertill gifvas af platsens
osundhet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt då 8:de Punkten
innefattade tvenne serskille ämnen, det
eria angående tillökning i anslaget för KrigsAkademien,
och det andra rörande ifrågaställd
öfverflyttning af besparingarne å
KrigsAkademiens Stat från tredje lill fjerde
Hufvudtiteln, hvilka ämnen syntes böra
hvar för sig särskilt afgöras, ansåg Hans
Excellence sig först böra hemställa, om
Ridderskapet och Adeln behagade bifalla den
af StatsUtskottet tillstyrkte tillökning i anslaget
för KrigsAkademien.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Friherre Anckarsvärd begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande voterings-proposition:
Den, som bifaller, att den af StatsUtskottet
tillstyrkte tillökning af sex tusende
tre hundrade nitton R:dr l\i sk. 9
Dest i Qctober c. m.
69
r.*st. i anslaget för KrigsAkademin må å
Akademins Stat varda uppfördt, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde af StatsUlskoltet
tillstyrkte tillökning hafva blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagen.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan 8 e. m.,
och befunnos efter voteringens slut klockan
f) e. m., sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige vo-,
teringssedlarne öppnade, rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja —. np.
Nej — 54.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans E.xcellence Herr Grefven
oell Lan dt Marsh al ken förklarade, att Ridderskapet
ocb Adeln således bifallit, att
den af SlatsTJtskottet tillstyrkte tillökning
af SexTusende Trehundrade Nitton R:dr4t
sk. 9 r:st. i anslaget för KrigsAkademien
må å Akademiens Stat varda uppfördt.
Herr Munck af Rosensköld: Sedan ett
ökadt anslag till KrigsAkademien nu mc
-
7o
Peo 3 October c. m,
ra blifvit beviljadt, får jag i egenskap
af ny motion förnya mitt under discussionen
framställda förslag, att nödiga medel
af tillökningen i anslaget måtte användas
till beredande af sundare local vid
Carlberg; i hvilket afseende jag föreslår,
att Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse
hos Kongl, Majit derom göra underdånig
anhållan, Jag vill icke nu ingå i
detaljer om, hvari det osunda af Carlbergs
local består, och medlen att förbättra den,
Kog af alt det är allmänt kändt, att nästan
alla der studerande Cadetter mäste undergå
äfven sjukdomsprof nemi. af en ofta recidiverande
frossa eller remittent feber,
och att i följd deraf en stor del af Rikets
dyrbaraste ungdom blir försvagad till sina
fysiska krafter, ofta för hela lifsftiden. Detaljerne
anser jag icke nödigt att nu ingå
uti, utan för ändamålet, som jag åsyftar,
tillräckligt, att Ständerne i underdånighet
fästa Kongl, Majlts nådiga uppmärksamhet
på vigten, att af det nu beviljade ökade
anslag nödiga medel användas till beredande
af en sundare local vid Carlberg så
att Gadetternes hälsa icke må äfventyras.
Herr Lefrén: Den erfarenhet jag, dels
som Cadett vid KrigsAkademien, dels som
dess Styresman, inhämtat, säger mig, att
Carlberg icke är osundare, än öfriga Stockholms
omgifningar. Det var en tid, som
både Carlbergs och Stockholms trakter voro
Den 2 O c t o L e i- c. in.
7'
befriade från frossor; men de hafva nu börjat
att mer och mer besvära dessa ställens
innebyggare. Jag betviflar, att uti mångå
Socknar dödsnummern är så ringa, som uti
Solna Socken, hvarunder Carlberg lyder.
Hvad Cadetternes kroppsliga styrka beträffar,
så bär den syn för sagen. Jag tror
ej, att någon ungdom i Riket kan uppvisas,
som ser mera sund och frisk ut.
Åtminstone har ännu ingen utlänning, som
besökt Carlberg, underlåtit att till min
stora fägnad och tillfredsställelse försäkra
mig, att han aldrig sett någon mera allmänt
utbildad ungdom, än Cadetterne på
Carlberg. Med hvad jag nu haft äran anföra,
har jag likväl icke något emot motionens
syftning, utan anser den blott öfverflödig,
särdeles som jag kan upplysa, att man redan
är betänkt, att göra localen sundare
genom nödiga arbeten, lill erhållande af
friskare valten i Carlbergsviken m. m.
Herr Munck af Rosensköld’■ Det factum,
alt en allmän sjuklighet råder bland
Cadetterne på Carlberg, kan icke förnekas.
Hvart och ett factum har sin orsak; och
orsaken till delta sökes troligast i en osund
local, med närbelägna träsk, som ej hafva
utlopp, en sedan urminnes tider ouppmuddrad
canal, o. s. v. Om de Cadetter,
som icke äro sjuka, se friska och starka
ut, är det en följd af omsorgsfull fysisk
vård, som jag icke bestrider vid della lä
-
72 Den a October e, m.
rovert äga rum, och den jag derjemte vill
underlätta genom undanrödjande af locala
hinder, hvilka Styrelsen på stället icke utan
anslag af allmänna medel kan besegra. Att
dödligheten är ringa bland Cadetterne är
en naturlig följd af deras ålder och af de
mest där gångbara febersjukdomars natur,
som icke är mycket dödande, men dess
mer för en längre tid försvagande. Jag förmodar,
att den siste värde Talaren icke
bestrider, att, genom uppränsande af osunda
träskagtiga vattendrag, luften kan betydligen
förbättras, särdeles som i och omkring
Stockholm är så mycket att göra i
detta afseende. Då Ständerne bevilja ökade
anslag till KrigsAcademien, synes det
mig både nyttigt och nödvändigt, att en
del deraf användes lill localens förbättrande
och försättande i helsosammare skick;
hvarigenom stor besparing af medicamenter
och sjukvård, samt af tid för Cadetternes
studier vinnes. Detta är orsaken, hvarföre
jag ej kunnat underlåta väcka den af mig
nu gjorda motion.
Grefve Cronhjelm, Otto Angust'. Det
är blott för att med mitt exempel bestyrka
Herr Rosenskölds uppgift, som jag begärt
ordet. Under de fyra år jag såsom
Cadett vistades vid KrigsAkademien, hade
jag, jemte flere andra kamrater, nästan beständigt
frossan. Jag vill dock icke derföre
påstå, att lokalen vid Carlberg är osun
-
dare, än Stockholms öfriga omgifningar.
Hvad beträffar de oupprensade ställen Herr
Rosensköld omnämnt, så förmodar jag, talaren
menat Drottning Christinas kanal,
hvilken på många år icke blifvit upprensad.
Herr Munck af Rosenskölds motion
lades på bordet.
Upplästes följande från nedannämde
Utskott inkomne Betänkanden:
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten'.
Af den 18 sistlidne September:
N:o 72. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition om den så kallade MötesPassevolancen
för de indeldte .Rcgementerne,
samt flere i delta ämne väckta enskilda
Motioner.
'ån Lagutskottet:
Af den sistlidne September:
N:o tor. Öfver väckt motion om ändring
eller förtydligande af 6 Cap. 2 och följande
§§. i ConcursLagen.
N:o 102. Öfver väckt motion om ändring
eller förtydligande af 17 och 20 §§.
i 5 Cap.' af ConcursLagen.
N:o io3. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
58, om ändring eller förklaring af 18 och
74
Den 2 October e. m.
19 §§. 1 Kongl. Förordningen den i3 Julii
1818, angående inteckning i fast egendom.
N:o 104. I anledning af gjorde anmärkningar
vid åtskillige till Utskottet återremitterade
Betänkanden,
N:o io5. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
5, öfver väckt förslag till ändring af 1 §.
i 26 Cap. ByggningaBalken.
N;o 106. Öfver väckt motion, om bestämmande
af viss tid, inom hvilken dom
i utförd sak skall fällas och utgifvas.
Lades på bordet.
Högloftige Bidderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 5 Oct. 1829»
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Herr von Hartmansdorff} August: Hindrad
af sjuklighet, att sedan sista Tisdag
vara här tillstädes, begagnar jag detta lill
-
Den 5 Qctober f, m.
75
fälle, att både i hänseende till innehållet
och sättet reservera mig emot det beslut
Ridderskapet och Adeln då fattade örn.
LandsStaterne. I afseende på innehållet,
så är ändamålet, som var att få in LänsJYotarierne
på Stat, redan förfeladt, emedan
saken är afslagen af de öfriga 3 Stånden,
X afseende på formen får jag erkänna
mitt fel, att ej hafva ogillat Ilerr Hjertås
contra-proposition, emedan den var liba
oriktig, som Friherre Cederströms, Den
ena innehöll, att man utan skäl skulle neka
allt, den andra, att man utan skäl skulle
bifalla allt. Pluralitetens mening må
Uttrycka sig huru som helst; men att hindra
någon att särskilt yttra sina skäl för hvarje
särskild punkt, som afgöres, är ett sätt,
som i alla grundlagliga samhällen ej allenast
hör bestridas, utan afskys; ty en vilja,
som uttrycker sig utan skäl, är ej bättre
å Rikets Ständers sida, än å en enväldig
Monarks. Jag yttrar detta, på det man
måtte taga sig till vara för sådana propositioner,
hvilkas möjlighet man skulle betvifla,
om man ej sett dem i verkligheten
äga rum.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 16 sistlidne April under
N:o i32 afgifne, och den 7 derpåfoljde
Maji e. ra. på bordet lagde, Betänkande,
angående regleringen af utgifterne under
RiksStatens Tredje Hufvudtitel, än ock
76
Den 5 October f. n>.
under N:o 28g, meddeldte, och deri 2g
sistlidne Augusti f. m. på bordet lagde, Utlåtande,
öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar.
8 Punkten. Krigs Akademien.
z:dra Momentet. Angående Statsutskott
ets hemställan , att hvad genom framdeles
skeende indragningar å KrigsAcademiens
Stat kan besparas, må blifva en tillökning
i anslagen för Under visningsVerken
i allmänhet, men att först vid en blifvande
Statsreglering öfverflrttning från Tredje
till Fjerde TIufvudtiteln må verkställas,
och att hvad då af anslaget för KrigsAkademien
befinnes öfverflödigt, må komma
Undervisningsverken i allmänhet, och ej
Tredje Hufvudtiteln , till godo.
Herr Tham , Wolrath'. I förra plenum ,
då denna fråga förevar, gjordes en ganska
riktig anmärkning empt detta moment. Det
skall innehålla en föreskrift, hvad kommande
Ständer skola göra. Då en sådan ej
ian förbinda dem, anhåller jag om proposition
till afslag derå.
Herr Hjerta, Gustaf: Det var jag, som
i sista plenum yttrade, att detta Moment
ej behöfde bifallas; men jag underställer,
om icke propositionen kunde blifva, att någon
åtgärd i anledning af detta moment
icke torde erfordras.
Den 5 October f. m.
77
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, ;itt Ridderskapet
och Adelil måtte anse detta moment
icke erfordra någon åtgärd; hvilken proposition
med Ja besvarades.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erindrade, att vid slutet
af förra Plenum en motion blifvit af Herr
Munck af Rosensköld väckt, innefattande
förslag, att Rikets Ständer borde hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, att nödige
medel af tillökningen i anslaget förKrigsAkademien
måtte användas till beredande
af sundare lokal vid Carlberg; denna motion,
som då blifvit lagd på bordet, hade
Hans Excellence ämnat nu föredraga, i sammanhang
med det nyss afgjorda a:dra Momentet
af 8 punkten, men motionen hade
ännu icke blifvit till RiddarhusCancelliet
aflemnad, och kunde derföre nu icke eller
för Ridderskapet och Adeln föredragas.
Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard’.
Jag skall hafva äran i eftermiddag till RiddarhusCancelliet
skrifteligen aflemna den
ifrågavarande Motionen.
Friherre Cederström, Jacob: Då andra
Momentet i 8 punkten innehåller ett raisonnement
öfver användandet af de å KrigsAkademiens
Stat framdeles blifvande besparingar,
och Herr Munck af Rosenschöld
föreslagit ett annat dispositionssätt, skulle
Den 5 October f. ni.
jag anse, att man ej Ian kalla det en ny
motion, utan ett förslag till ändring 1 StatsUtskottets
Utlåtande, och att det således
nu kan antagas eller förkastas. Jag finnér
ej, att Herr Munck af Rosenskölds kerörde
förslag, för att kunna nu afgöras, behöfver
vara skrifteligen till RiddarhusCanceliiet in»
lemnadt, eller särskilt remitteras.
Herr Munck af Rosensköld: Jag är
för min del fullkomligen tillfredsstäld med
hvad Friherre Cederström yttrat, och skall
gerna medgifva, att mitt förslag nu blir afgjordt.
Må det blott tillåtas mig, såsom
skäl för detsamma, anföra, att, då det är
allmänt kändt, att Cadettcorpsen i afseende
på hälsovården och moralisk bildning vårdas
i större mån, än vid de fleste andre
undervisningsverk i Sverige; då man således
i hvad som angår physisk uppfostran
och lefnadsordning iakttager allt till hälsans
vårdande, men det doök är ett factum att
de fleste, ja nästan alla, cadetter äro underkastade
åtminstone en gå 11 g, och mångå,
flere gånger, ja till och med halfva år, sådana
sjukdomar, som i synnerhet uppkomma
genom osunda ångor, eller så kallade
Miasmer, utur träskaktiga vatten och polar
samt ouppmuddrade kanaler, man icke kan
använda öfverskottet eller besparingarne af
detta anslag till något nyttigare ändamål,
än för vidtagande af sådana åtgärder, hvarigenom
de localförhållanden, som verka så
Den 5 October f. ni.
79
skadligt på Cadetternas hälsa, må blifva förbättrade.
Detta har varit anledningen till
mitt förslag, och jag bar åtminstone sökt
till att genom detsamma väcka uppmärksamheten
på detta förhållande, och anhåller
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till bifall derå.
Friherre Anckar swärdh Carl Henrik:
Jag vill endast fästa Herr Munck af Rosenskölds
uppmärksamhet derå, i händelse
han ämnar fortfara med sin motion, huruvida
den icke borde förändras till ett bestämdt
anslag för det af honom afseclde föremål,
ty jag fruktar, att Ridderskapet och
Adeln näppeligen skulle kunna ingå på en
så stor oformlighet, som att bifoga eli föreskrift
i afseende på besparingarne. Detta
angår en del af Tredje Hufvudtiteln. Om
besparing derå uppkommer, är det Konungens
rätt att disponera den. I händelse
något beslut i saken fattas, bör det ej ske
genom anvisning å Rikets Ständers sida på
besparingarna, utan det bör vara ett nytt
anslag dertill. Hvad i Öfrigt beträffar besparingar
på KrigsAkademiens stat, tror jag
ej att de kunna uppkomma på annat vis,
an att, om någon besparing ett år uppstår,
den bör vara att tillgå nästa år, i fall genom
stegrade varupriser någon brist då skulle
uppkomma. Men att här föreskrifva, huru
besparingarne böra användas till ett nytt
och främmande ändamål, tror jag ej går
8o
Den 5 O c t o b e r f. m.
an, och fruktar, att Ridderskapet och Adeln
ej kan det bifalla.
Herr Munck af Rosensköld: Jag tillstår,
att det är mig nu mera icke oväntadt
att höra af den föregående talaren, att en
underdånig anhållan är detsamma, som en
föreskrift. Deremot håde jag ej förmodat,
att han skulle yttrat sig emot, att besparingar
borde användas till hälsotillståndets
Och localförhållandens förbättrande, helst ett
sådant användande skulle i framtiden, genom
minskning af de sjukas antal, åstadkomma
minskning i utgifter för sjukvården
i alla sina delar och besparing i tid för
Cadetternes studier.
Herr Hjerta: För min del finnér jag
det ganska lämpligt, att, vid ett anslag, sorn
Piikets Ständer grunda på de premisserr hvilka
af Utskottet blifvit framstälde, att nemligen
utgifterne för Carlbergs slott äro af
den natur, att de ej kunna på förhand bestämmas,
fästa ett sådant vilkor, som Herr
Munck af Rosensköld föreslagit, att Konungen
af dessa medel mätte använda nå
O
got
till förbättring af den osunda lokalen.
Jag skulle tro, att de stora kostnader, StatsUtskottet,
omtalar, till en betydlig del bestå
i ändringar af flyglarne vid Carlberg.
Jag tror ej, att dessa kostnader böra för
all tid kunna fortfara. Stället bör en gång
kom
-
Hen 5 O c to lier f. ra.
8*
lomma i den ordning, att Styrelsen är
nöjd, oell att tillräckliga lieaväm ligh eter
finnas för Cadetterna. Då torde medel
blifva öfver. Jag får derföre anhålla, att
Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
föreslå, ätt, såsom ett vilkor till det sista
beslutet öm Carlberg, det måtte bestämmas,
att Konungen af dessa medel mätte använda
hvad som beliöfves till lokalens förbättrande.
Friherre Anckar swärd: Jag kan omöjligen
förena med mitt begrepp om Styrelsen,
att Rikets Ständer skulle behöfva ingå
i rletaljerne, och föreskrifva Konungen, hvilka
kärr och polar behöfva utdikas. Jagkan
ej begripa annat, an att en Styrelse
för Carlbergs KrigsAkademie skulle kunna
göra det gällande hos Regeringen, som har
medel dertill, utan att Rikets Ständer, på
en särskild hemställan om behofvet äf denna
sak, skulle ingå med anhållan derom
lill Kongl. Maj:t. Jäg skall likväl ej motsätta
mig saken på minsta vis; för min del
må den gerna gå; men den kommer att öka
den mängd af löjligheter, hvaraf representationen
i alla fall är besvärad.
Friherre Sprengtporten Jacob TVib
helm: Lika med Friherre Anckarsvärd tror
jag det vara orätt, att lemna någon föreskrift
i detta afseende; men innan jag skul
44
H. ' 6
82
Den 5 October f. m.
le vilja bidraga till ett sådant anslag, önskar
jag i alla fall äga visshet, att något
ändamål dermed vinnes, och att derföre en
undersökning hade utredt, örn klimatet vid
Carlberg verkeligen förbättrades genom uttappningen
af dessa dammar, ty, om ej
något vinnes, ser jag ej, hvarföre Rikets
Ständer skulle anslå medel, för att få denna
vackra anläggning mindre behaglig. Skulle
åter förslaget åsyfta att bilda en fond
till fullbordande af den canal, som ÖfversteLieutenant
Ljungberg föreslagit, och hvartill
kostnadsförsläget upppgår till 3oo,ooo
R:dr, nemligen genom Rörstrands viken, och
strändernes förseende med mur, då är ändamålet
af större vigt, och då har jag ej
något deremot; men så länge Clara sjö och
denna vik finnas i deras nuvarande skick,
tror jag ej, att ändamålet vinnes genom
Herr Munck af Rosenskölds förslag.
Friherre Cederström’. Då jag för några
ögonblick sedan framställde min öfvertygelse,
att denna fråga borde genast upptagas,
såsom innehållande en förändring i StatsUtskottets
Utlåtande, förutsatte jag, att Ridderskapet
och Adeln ej hade förgätit innehållet
af Utlåtandet, och att således frågan
endast borde vara om bifall eller afslag å
den begärda förändringen. Utskottet bar
föreslagit, att hvad som kan besparas, skall
blifva en tillökning för Undervisningsverken
i allmänhet. Det skulle medföra den oform
-
Den 5 O c tobe r f. tn.
83
ligliet, att en besparing på 3 Hufvudtitteln
skulle användas lill den /f.de. Detta är alldeles
i strid mot Grundlagen. Jag anser
således, att den delen bör afslås. Sedan
blir det frågan, huruvida Ridderskapet och
Adeln vill instämma i hvad Herr Munck
af Rosenschöld yrkat, eller helt enkelt, såsom
Friherre Anckarswärd påstått, öfverlemna
besparingarne till Kongl. Majrts disposition,
hvilket jag tror vara det rättaste.
På Ridderskapet och Adeln ankommer visserligen,
att vid beviljandet af anslaget till
KrigsAkademien fästa det vilkor, att besparingarne
skola användas till förbättring af
Sundhetstillståndet derstädes, och i den saken
öfverlcmnar jag lill Ridderskapet och
Adeln alt pröfva, hvad som är bäst; men
att Utskottets yttrande ej är af den natur,
alt det kan antagas, tror jag vara klart, ty
besparingar på en Titel kunna ej användas
på en annan.
Herr von Hartmansdorff\ August'. Den
väsendtligaste anmärkning, som blifvit gjord
emot Utskottets Utlåtande, innehåller, att
en oformlighet innefattades i tillstyrkandet,
att möjligen uppkommande besparingar å
anslaget till KrigsAkademiens Stat, hörande
under 3:dje Hufvudtiteln, skulle blifva
en tillökning i anslagen åt Undervisningsverken
i allmänhet, hörande under en annan
titel, nemligen den 4-'de. Likväl erin
44
H. 6*
84
D e n 5 O c l o b o r f. m.
rar jag mig att, ela fråga var om anslag åt
Läroverken i allmänhet, yrkades af flere Ledamöter
att man borde bestämdt utsätta,
att en del deraf skulle komma KrigsAkademien
till godo, följakteligen att medel skulle
gå från 4;de till 3:dje Hufvudtiteln. Kunna
således medel, utan oformlighet, utgå från
4:de lill 3:dje Hufvudtiteln, så böra de lika
väl kunna gå från den 3:dje till den 4-'de. Att
det förra förslaget icke antogs af Ridderskapet
och Adeln, härrörde ej från någon formfråga,
utan deraf, att Ståndet ansåg olämpligt,
att fördelningen af en summa, som
blifvit nedprutad till en tredjedel af behofvet,
skulle göras af någon annan än Konungen.
LäroverksComiteen, som uppgaf den
större summan, tog dervid ej allenast de
allmänna Läroverken, utan äfven Tillämpningsskolorna,
hvaribland de militaira, i
beräkning, hvilket StatsUtskottet rätteligen
ihågkommit. Då KrigsAkademien består af
två afdelningar, bland hvilka den lägre endast
är en Elementarskola, så borde lion
kunna indragas, om hon genom de allmänna
Läroverkens rigtigare inrättning blefve
öfverflödig. Den besparing, som derigenom
uppkom för KrigsAkademien, härrörde följagteligen
från de allmänna skolornas förbättring.
Ingen ting synes då vara lämpligare,
än att fördelen deraf också komme
de allmänna läroverken till godo. Jag tror
således, att Ridd erska pet och Adeln borde
rättvisligen bifalla Utskottets Utlåtande. En
Den 5 Oc lober f. rn.
85
hvar, som nitälskar för KrigsAkademien,
trotsar jag att göra det mera, än hennes
nuvarande Guvernör, och då han, som är
ledamot af StatsUtskottet, ej funnit skäl
att reservera sig mot Utskottets förslag i
detta hänseende; så tror jag, att vi öfriga
kunna med trygghet deruti instämma.
Herr Rosenblad, Bernhard: Sedan icke
allenast Utskottet sjelf, efter hvad jag tyckt
mig fatta, frångått sitt förslag, att under
en titel använda besparingar, uppkomne under
en annan, hvilket jag lika med Friherre
Anckarswärd anser ej vara riktigt, utan
äfven den af lians Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken, i afseende å denna
omständighet, för en stund sedan framställ--  de proposition blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallen, och Herr Munck af Rosenschölds
motion ej eller står i sammanhang
dermed, hemställer jag, om vi ej kunde
komma från denna reminiscence af redan
afgjorda saker.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att Ridderskapet
och Adeln redan beslutit, att ingen åtgärd
i anledning af 2:dra momentet i 8:de
punkten erfordrades. Derom kunde således
nu mera ingen fråga uppstå. Det vore endast
Herr Munck af Rosenschölds i sista Plenum
gjorde förslag, hvilket nu kunde komina
under öfverläggning, i händelse Ridderskapet
och Adeln så åstundade.
86
Den 5 O c t o b e r f. m.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
hemställer, om det är något ändamål uti
att yttra sig öfver Herr Munck af Rosenschölds
motion, förr än Ridderskapet och
Adeln bestämt, att frågan nu skall afgöras,
Friherre Cederström: Det är i anledning
af Herr von Hartmansdorffs yttrande
jag begärt ordet. Det anslag, som Rikets
Ständer beviljat för Undervisningsverken,
eller löneförbättringen för Lärarne, är
ej något anslag för 4;de Hufvudtiteln, utan
ett särskildt beviljadt anslag för samtliga,
och således äfven tillämpings, Skolorne. Det
kan derföre ej fattas så, som tillhörde det
4:de Hufvudtiteln. Hvad sjelfva frågans afgörande
nu, eller uppskjutande, angår, skulle
jag tro, att man nu genast kan fatta be->
slut, i anledning af Herr Munck af Rosenschölds
framställning. Derigenom hindras
ej Utskottet att, allt efter som Titlarne hinna
afgöras, sysselsätta sig med jemkningsförslagen,
Tid vinnes härigenom, utan att
något bättre resultat skulle vinnas genom
uppskof. Jag anhåller således om proposition,
huruvida Ridderskapet och Acleln instämmer
i det tillägg han begärt.
Herr Munck af Rosensköld: För att
ej förlänga denna discussion, samt borttaga
vår tid, och då jag tror mig hafva vunnit
ändamålet med mitt förslag, just genom den
uppmärksamhet sorn dervid blifvit fästad,
Den 5 Octo ber f. m.
87
och särskilt genom denna discussion, afstår
jag från något vidare yrkande om proposition
derå, öfvertygad att nuvarande Styrelse
i alla fall derå fäster afseende. Att jag
icke, såsom Friherre Anckarswärd ansett böra
ske, trott det vara nödigt, att föreslå
någon bestämd summa, har härledt sig
deraf, att KrigsAkademiens Styrelse, bättre
än Rikets Ständer, i denna fråga lär
veta, hvad som behöfves. Friherre Anckarsvärd
har icke kunnat frångå sin tanka
, att en underdånig anhållan af Rikets
Ständer bör anses som en föreskrift
för Konungen, och jag vill ej nu derom
disputera, men jag kan ej medgifva, att
mitt förslag skulle kunna räknas till löjligheter.
Bland löjligheter anser jag inconsequenser
vara af de största, och ingen politisk
löjlighet större, än att tro liberalitet
blott bestå uti opposition emot allt hvad
Regeringen föreslår, och ej i liberala grundsatser.
Friherre af Nordin'. Jag har med särdeles
tillfredsställelse hört, att Herr Munck
af Rosensköld afstått från yrkande af proposition
på sitt förslag, och att vi således
få återkomma till profningen af Utskottets
Utlåtande. Jag anhåller dock få
upplysa, att af Konungen undersökning är
anbefalld om så väl Canalen, hvilken går
förbi Carlberg, som Rörstrandsviken vid
Mälaren. Denna undersökning har fordrat
88
Ben 5 October f. m.
mycken tid, och liusägarne hafva Blifvit
hörde, huruvida de vilja påkosta pålning
eller ej. De fleste hafva svarat, att de vilja
bekosta densamma „ och skall nästa Onsdag
afgöras, med huru mycket sjelfva Staden
vill dertill bidraga. Derefter kommer
saken först till pröfning hos Konungen, och
således lär den önskan Herr Munck af Rosenschöld
yttrat, visserligen vinna påföljd,
utan att något derom nu bchofver ordas
eller beslutas.
Hans ExceTlence Herr Grefven och
landtMar skal ken hemställde, att, då Herr
Munck af Rosenschöld afstått från sin motion,
densamma alltså måtte få förfalla.
Ropades Ja.
9 Punkten. Allmänna Garnisons Sjuk--  Huset.
Herr Munck af Rosenschöld uppläste
följande:
Jag har tvekat, i anseende till ännu
rådände fördomar, om jag vid detta tillfälle
skulle uttala mili öfvertygelse,. Men fast
detkej åligger min Embetsmannabefattning,
tillhör det dock min pligt, sorn FolkRepre-.
sentant, att sätta alla andra considerationer
å sido, än den för det allmännas väl, för
att kunna bidraga till afhjelpande af ett
©ndt, sorn årligen bortrycker hundradetals
af fäderneslandets kraftfullaste söner, inom,
Den 5 Oe löher f. in.
en Corps af blott Tre Tusen man, oell som
för många synes vara både elt oundvikligt
ondt, och bota, att blifva ett permanent.
Mine Herrar! Frågan rörer den stora sjukligheten
och dödligheten bland Stockholms
Garnison. Förödelsen kan sättas i bredd
med den på Batavia, Surinam, och sådane
orter, dit man nödsakas skicka trupper, med
visshet, att inom fa år de fleste äro genom
sjukdom bortryckte. Hvad Naturen genom
climat och jordmon gör der_, det gör här
mest menniskoåtgärd, isynnerhet genom förvandling
af sjöar och vikar till träsk, och
bildning derigenom af osunda ångor eller
miasmer, som vid kasernerne, särdeles vid
Fredricshof och der bredevid, åstadkomma
isynnerhet intermittenta och remittenla febrar,
hvilka i sjukrum, med sammanpackning
utan motsvarande luftomväxling, lätt
förvandlas till så kallade nerv- och rötfebrar,
(som för sitt botande framför allt behöfva
ren och äfven kylig luft samt renlighet
i all sin vidd,) eller ock öfvergå i långvariga,
men ofta dödliga chroniska sjukdomar,
såsom vattusot m. m. Att äfven andra
sjukdomsorsaker hos en del individer
verka, såsom ett omättligt njutande af bränvin,
isynnerhet i ett allt för stort missförhållande
till den portion af föda, som nju^
tes, ett och annat rums flygtighet, äfven förkylning,
kanske nu mera äfven så väl ibland
af för varm beklädnad, som af för tunn,
m* m.j nekar jag icke. Men jag tror icke,
90 Den 5 O c t ober f. m.
att dessa omständigheter åstadkomma en så
allmän sjuklighet, isynnerhet af nämnda
miasmatiska febrar, hvilkas natur ge anvisning
på den allmännast verkande orsaken
till dem; och när man considererar den
omvårdnad, som soldalen nu mera här njuter
framför i de fleste andre länder, måste
mer allmänt verkande orsaker sökas. Men
dessa finnér jag, åtminstone till betydligaste
delen, i dessa träskagtiga vikar och platser
framför nämnda kaserner, denna bergshöjd
bakom en del af dem, hvilken, jeni te
byggnadernes egen höjd och hopträngdhet,
hindra de uppstigna ångor att fördela sig,
hvilka derföre vid lugnt väder eller vissa
vindar slå sig ned och qvarstadna öfver dessa
byggnader. Sjukligheten var derföre vida
mindre, ehuru vården om soldatens hälsa
var i öfrigt mindre, den tiden, då Garnisonen
låg mera spridd, dels inqvarterad,
dels uti från hvarannan aflägse kaserner.
Yisserligen verka på Garnisonsmanskapet
äfven de allmänna sjukdomsorsaker, som
sprida sjuklighet och dödlighet i så rysvärd
mon öfver hela Stockholm, mera än i någon
annan stad i Sverige eller hufvudstad
i Europa, oaktadt dess, åtminstone i vissa
afseenden, sunda läge. Men sjukdom och
död härja i en betydligt större proportion
bland Garnisonsmanskapet, än bland Stockholms
öfrige Invånare, isynnerhet i förhållande
till manskapets ålder, inom hvilken
annars den minsta dödlighet af sjukdom
D c ii 5 O c t o b e r f. ta.
dre, både för att bibehålla krafter, och
isynnerhet, för att efter sjukdomar återhämta
dem.
Då jag i Maji 1827 fick anledning undersöka
dessa förhållanden i Stockholm, uppdagade
jag, att från början af detta för
sjukdomar och död här utmärkta året varit
af ett lika antal personer icke så många in-*
värtes sjuke bland de inspärrade på Södra
Correctionshuset, som döde af Garnisonen.
När jag besökte det, voro af 47.S endast 2
invärtes sjuke, och nära samma förhållande;
hade varit från början af året. Detta var
väl det mest afgörande bevis, att den stora
sjukligheten bland Stockholms öfrige invånare
ej var en nödvändig följd af en oundviklig
epidemisk beskaffenhet i luften eller
af någon allmän epidemisk orsak, hvarpå
man ofta skyller, för att ursäkta uraktlåtenheten
af nödiga åtgärder till sjukdomars
förekommande. Nej, Mine Herrar! Den stora
sjukligheten och dödligheten hafva sin
grund hufyudsakligast i omständigheter, hvilkas
undanrödjande knapt behöft konstens,
utan blott sunda förnuftets biträde. De i syn-,
nerhet bidragande omständigheter till nämnde
Correctionisters allmänt goda hälsotillstånd
voro rummens nyss verkställda ombyggnad
och nya inredning, hvilka derföre, jemte
Sängkläderne, voro väl genomvädrade, och
än ej kunnat hinna att blifva impregnerade
af instängd luft (samma orsak som tor-*
de vålla, att dödligheten nu en tid varit
Den 5 October f. rn.
91
plägar inträffa, så att en dödlighet inom
flen åldern af hvar 2o:de man om året är
rysvärdare, än en af hvar io:de, ja hvar
8:de, af alla åldrar tillsammanstagne. När
derföre i hufvudstäder minst hälften af barn
dött inom 7;de året, har af ifrågavarande
manskap mest emellan 20 och 45 år dött
likså mångå inom lika många eller 7 år.
Hade samma corps lika länge vistats i krig,
med ständig rörelse i fria luften, och den
Vård i öfrigt, som blifvit väre soldater tilldeld
sedan vår Allernådjgste Konungs ankomst
till Sverige, så hade troligen dödligheten
inom en tidrymd af 7 år icke varit
större, eller åtminstone sjukdom föga fått
hafva någon del i den.
För öfrigt kan jag icke godkänna såsom
hufvudsakligast, en ibland åberopad
orsak, nemligen en stor del af manskapets
klena och af liderlighet försvagade kroppsbyggnad,
ty den eger ej rum hos mängden,
och utomdess är det ty värr! just de starkaste,
vanligen med de största lungor begåfvade
menniskqr, som minst uthärda dålig
luft, så väl uti, som utom Sjukhus,
hvarföre de starkare soldater ej lära vara
mer förskonade för febersjukdomarna och
döden deraf, än de svagare, om de ock mindre
ligga under för de chroniska. Deremot
skulle jag snarare antaga den mening, att
storväxta menniskor, hvaraf Garnisonen till
en så betydlig del hester, i allmänhet behöfva
en större portion föda, än de min
-
Den 5 Octo ber f. m.
03
något mindre bland Garnisonens sjuke), men
visserligen till någon del äfven ett sundare
läge, än åtminstone ofvannämnde kaserners,
äfvensom en ordentligare matordning och
lefnadssätt. Att dock förstnämnde orsak varit
den hufvudsakligaste, visar sig deraf, att
sjukligheten och dödligheten nu mera är
större, med lika läge och lefnadsordning.
Men Correctionisterne voro utan tvifvel i
allmänhet mycket svagare både till ursprunglig-
constitution och till dess utbildning, än
Garnisonsma nskapet.
Må denna digression ursäktas mig. Föremålet
för vår öfverläggning är nu, om
den af Konungen föreslagna, men af StatsUtskottet
afstyrkta tillökning uti anslaget
till Garnisonsmanskapets sjukvård, må beviljas.
Jag tillstyrker, att den må beviljas,
men endast mot vilkor, att besparingarne
af hela anslaget användes till anstalter för
förekommande af den stora sjukligheten, t.
ex. till en kanals gräfning emellan Brunnsviken,
vid hvilka ofvannämnde kaserner ligga,
och hafvet, samt andra åtgärders förberedande
af de kärrlika vattnens och platsars
framför kasernerne oskadlighet, bergshöjders
bakom kasernerne sprängning till en
del, kruts afbränning, när de osunda ångor
uppstiga' och stadna öfver kasernerne m. m.,
som jag redan 1827 föreslagit. Ju mer af
anslaget härtill användes, dess mindre behöfs
deraf för de sjuke, emedan deras antal
derigenom minskas.
94 Den 5 Octo ber f. m.
Grefve Brahe har vid ett föregående!
tillfälle med ovedersägeliga Calculer ådagalagt,
att om det hittills de sista år visade
behof tages till grund, är den i nåder
föreslagna tillökningen erforderlig. Men jag
hyser på goda skäl det hopp, att behofvet
af denna tillökning snart skall upphöra. Ty
1:0 det nya Garnisonssjukhuset (som i yttre
prakt öfverträffa!' de rikaste länders, till
och med i rummens höjd, och äfven derföre
för väre tillgångar blifvit så kostbart,
då man ej besinnat, att höga rum utan tillräcklig
luftomväxling kunna vara mindre
tjerilige, än mindre höga med en sådan) är
under byggnadstiden så genomvädradt, att
sjukdomarne der skola till en början bli
mindre elakartade, och det lemnäs tillfälle
till särskilta Convalescentrum, samt derigenom
till förkortande af Convalescenttiden;
2:0 tilltagande upplysning bland Läkare skall
för framtiden förmå dem, att, isynnerhet i
typhösa febrar, använda mer frisk luft,
som blott kostar mer ventiler, (ej blott ofvantill,
utan isynnerhet närmare golfvet,
der den osundare luften mest håller sig, och
med motsatta drag) samt besväret att öppna
fenster, äfven mer kallt vatten, och
mindre medicamenter, samt alls icke granris,
hvarå man ännu 1827 lät hålla entreprenadauetion
för lefverering till Garnisonssjukhuset,
hvars då varande låga rum än
mindre borde medgifva denna tillökning i
osunda dunster, döljande blott för näsan de
Den 5 O C t o b e r f. m.
95
'obehagliga, och chemien vedan för öfver /\o
år sedan lärt oss, samt jag sjelf i en för 26
år sedan tryckt skrift om förvaringsmedel mot
gångbara smittsamma febrar tillkännagaf, att
sådane medel blott döljde men ej förbättrade
den elaka luften, och äfven döljde orenligheten
på golfvet. Man kan väl invända,
att det nya sjukhuset är förlagdt på en
mindre sund lokal, vid Mälaren, än närmare
saltsjön, för långt från kasernerne, samt
hade bort delas i minst 3:nc afskiljda byggnader,
på det Cönvalescenterne mätte vara
väl afsöndrade från de sjuke, och smittsamme
sjuke från andre, äfvensom luftomvexlingen
derigenom kunnat bli fullkomligare
(då derjemte den fördel vunnits, att åtminstone
en byggnad redan för flere år sen
kunnat vara fullfärdig). Men det lofvar det
oaktadt blifva så mycket förmonligare än det
gamla, nemligen för de sjukes vård och hotande,
att man med säkerhet kan påräkna
mindre kostnad för detta hufvudändamål,
än hittills. Det klandrade långa afståndet
från kasernerne har hittils i visst afseende
ofta varit en förmon, men blir det mindre
härefter, ehuru vi lära ej så snart böra anse
för en olycka, att vägen till mycket stora
sjukhus i allmänhet är något försvårad
för febersjuke. 3:o Sedan ofvannämnda, m.
fl., mer och mindre allmänt och kraftigt
verkande åtgärder till sjukdomarnes förekommande
blifvit vidtagna, skall naturligtvis
dess mindre kostnader behöfva användas på
9fi
Den 5 O c to b er f. rw.
de sjukes vård och hotande, emedan deras
antal derigenom betydligen skall minskas,
och jag vågar förutsäga det, till den grad,
att ej halfva delen af nya sjukhuset och af
hela ifrågavarande anslag skall erfordras;
4:o En förbättrad medicinsk police i allmänhet
i afseende på sjöar och vikar, födooch
dryckesvaror, förströelser m. m. skall
ej mycket länge kunna uteblifva, och äfven
fördelagtigt verka på Garnisonsmanskapets
hälsotillstånd.
På dessa m. fl. skäl tillstyrker jag ifrågavarande
tillökning blott med förbehåll,
att öfverskottet af hela anslaget till Garnisonsmanskapets
sjukvård användes till kraftiga
åtgärders vidtagande för dess hälsovård.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskacken gjorde proposition till bifall
å cpde Punkten.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Munck af Rosensköld: Sorn jag
bort åtminstone ett och annat Nej, skall jag
anhålla om proposition å min tillstyrkan,
att den ifrågavarande tillökningen må beviljas,
med vilkor, att besparingarne blifva
använde för Garnisonens hälsovård.
Friherre Anckarswärd: För att kunua
votera om ett tillökadt anslag, fordras, att
en summa skall vara uppgifven, såsom före
-
Den 5 October f. ra.
97
remål för denna tillökning. Som jag fattat
Herr Munk af Rosenschölds förslag, var det
endast hans mening, att hans tillägg skulle
antagas, i händelse någon förökning beviljades.
Då nu likväl ingen ökning blifvit
begärd, då ingen opinion yttrat sig för behofvet
af en ökad summa, så tror jag, att
det fordras en vidsträcktare öfverläggning,
huruvida ett tillskott må fordras, i den mening
Herr Munck af Rosenschöld yrkat, och
om Utskottets förslag om sjukvården skall
förkastas, för att ensamt, på Herr Munck
af Rosenschölds yrkande, få summan förhöjd.
Grefve Brahe, Magnus: Vid återremissen
af Utskottets första Betänkande yrkade
jag, att ett ökadt anslag på Stat måtte bestämmas
för sjukvården vid Garnisonssjukhuset.
Utskottet har sedermera medgifvit,
alt en sjuksäng på Garnisonssjukhuset måste
stiga till högre belopp, än på SerafimerLazarettet,
men likväl icke tillstyrkt det
begärda anslaget, i den förhoppning, att
sjukdomarne torde minskas. Jag delar visserligen
en sådan önskan äfvensom ett sådant
hopp, men då dess uppfyllande heror
af försynen allena, kan jag icke antaga det
såsom stöd för ett anslags beräkning. Jag
vill emedlertid nu icke vidare yrka en ökad
anslagssummas uppförande på Stat, emedan
jag anser gifvet, att den i alla fall får lof
alt utgå hädanefter som hittils, i fall sjuk
44
H. 7
98
Den o October f. m.
doms-tillfällena icke minska sig. Jag förenar
mig derföre, för det närvarande och
endast i stöd af den öfvertygelse jag här
ofvan anfört, med dem, hvilka yrkat bifall
å Utskottets Utlåtande.
Herr Munck af Rosensköld: Om jag
icke bedragit mig rörande förhållandet i detta
ämne, så understödde Grefve Brahe den
af Kongl. Maj:t föreslagne tillökningen, första
gången Utskottets Betänkande förevar.
Jag motsatte mig då denna tillökning på
hvarje annat vilkor, än att de af mig förutsatta
besparingar skulle blifva använde på
Garnisonens hälsovård. Då Grefve Brahe
nu sjelf afstår från yrkande af den i Konungens
Proposition föreslagna tillökning,
kan jag, å min sida, icke eller vidare yrka
afslag å den samma.
Grefve von Schwerin , Fredrik Bogislaus:
Redan i sitt första Betänkande afstyrkte
Utskottet all tillökning i det år i8a3 beviljade
anslag för detta ändamål, och bland
andra skäl anförde Utskottet jemväl den förmodan,
uppkommen genom en noggrann undersökning
af förhållanderna, att en sparsammare
hushållning vid Garnisonssjukhuset
skulle kunna införas. I sitt senare Utlåtande
har Utskottet qvarblifvit vid denna åsigt,
och anmält att BondeStåndet bifallit det första
Betänkandet. Någon förändring i hvad
vid sista Riksdag tillgjordes, har ej ägt ruin,
Den 5 O c t o b e r f. m,
99
och förenar jag mig alltså med elem, hvillia
yrka bifall å Utlåtandet.
Grefve Cronhjelm, Otto August: I anledning
af Herr Munck af Rosenschölds yttrande
om Cassernernes dåliga läge, och deraf
följande större sjuklighet inom Garnizonen,
än hland Stockholms öfriga inbyggare,
anhåller jag få lemna en upplysning i afseende
på förhållandet emellan mortaliteten
vid Garnisonssjukhuset, SeraphimerLazarettet
och Flottans Sjukhus. Detta förhållande
är sådant, att mortaliteten vid Garnisonssjukhuset
är i medeltal, årligen räknadt, 2
procent mindre än vid SeraphimerLazarettet,
och vid Lazarettet 3 procent mindre
än vid Flottans Sjukhus, oaktadt Flottans
Cassern ligger vid saltsjön, på ett, efter
Herr Munck af Rosenschölds utsago, vida
sundare ställe.
Herr Munck af Rose?ischöhl: Jag ber
om ursägt att jag återigen tagit till ordet,
för att yttra mig i ett egentligen medicinskt
ämne. Grefve Cronhjelms uppgift, att mortaliteten
är något större på SerafimerLazarettet,
än på Garnisonssjukhuset, bevisar ingenting,
derföre att på förra stället emottagas
patienter af alla åldrar, de fleste fattige,
födde och uppfödde i hufvudstadön,
samt således försvagade ifrån barndomen.
Deremot utgöras patienterne på Garnisons
44
7*
100
Den 5 O c to ber f. m.
sjukhuset för det mesta af personer med en
stark kroppsconstitution, och i den ålder,
då sjukligheten och dödligheten pläga vara
minst. Jag har sjelf 1812 besökt militaira
sjukhuset i Berlin, då knappt hvar 5o:de. af
de sjuke genom döden afgick. Något när
detsamma har jag för 20 år sedan sett på
militaira sjukhusen i England, och i det
största af dem, oaktadt fullt af från den
osunda öen Walcheren återkomne sjuke, dog
icke hvar 2o:de. Helt annat var likvällbrhållandet
äfven der på de sjukhus, der personer
af alla åldrar och af båda könen emottogos.
Hvad åter beträffar jemförelsen med
dödligheten på sjukhuset å Castellholmen,
så vill jag icke nu ingå i någon framställning
angående orsaken dertill, ehuruväl jag
tror mig känna den.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken erindrade, att discussionen
syntes hafva öfvergått till ett annat
ämne, än det, som blifvit för Ridderskapet
och Adeln föredragit. I öfrigt hade Ridderskapet
och Adeln, efter hvad Hans Excellence
fattat Ridderskapets och Adelns svar å den af
Hans Excellence nyss gjorde proposition,
redan bifallit den ifrågavarande 9 punkten.
Ridderskapet och Adeln hördes häruti
instämma.
Herr Cederschjöld„ Pehr Gustaf: I anledning
af de erindringar en värd Talare
gjort angående sjukligheten i Stockholm, och
Den 5 Octo ber f. in.
iot
siitten att minsta den, får jag upplysningsvis
nämna, att jag i delta ämne afgifvit ett
Memorial, hvilket genom Kongl. SundhetsColleginm
blifvit inlemnadt till Kongl. Maj:t,
som remitterat det till en Corn mittes handläggning.
Detta var för omkring i\ år sedan,
och jag vet icke, om Committeen ännu
lagt någon hand dervid; men om så
sker, torde Stockholms invånare omsider kunna
komma i åtnjutande af de sundhetsförmåner,
naturen dem så rikeligen beskärt,
och Stockholm då icke på mortalitetlistan
längre nödgas intaga första rummet bland
alla hufvudstäder i Europa. Hvad sjukligheten
i Garnisonen betäffar, så hoppas jag,
att den i alla fall skall blifva mindre, sedan
man börjat mera än hittills cassera svaga
hectiska och med gamla bensår behäftade
Soldater, hvilka egentligen äro sjukhusinventarier;
och när man får en bättre och
rymligare local, skall naturligtvis också convalescensen
blifva kortare, i stället för att
den nu synes merendels liafva utgjort två
tredjedelar af den tid patienten varit på
sjukhuset.
Friherre af Nordin: Då det ämne, som
Herr Cederschjöld afhandlat, synes mindre
tillhöra del, hvilket nu varit under ventilation,
får jag blott i allmänhet nämna, att
hvad jag nyss anförde om upprensning af
Clara sjö, står i sammanhang med den omnämnda
Gommitteens öfriga arbeten; och
IOl
Den 5 October f. m.
att ett så vidlyftigt arbete, hvilket fordrar
betydliga undersökningar och kostnader, icke
kan gå så fort, som man synes önska, torde
vara klart för hvar man.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
10 Punkten. Indeldta Arme’ens Befäl.
Herr Nordenfalk, Johan, anförde skrifteligen:
Det
ämne, hvarom vi nu gå att öfverlägga,
eller Löneregleringen för Indelta
Armeen, utgör ett bland de vigtigaste inom
Statsregleringen, vigtigt, emedan det
innefattar en personal af öfver 4000 Tjenstemän,
hvilkas ställning högt påkallar hjelp
och förbättrade vilkor, vigtigt emedan det
står i sammanhang med det till sina hufvudgrunder
fridlysta Indelningsverket; och
vigtigt, emedan det just derigenom företer
så många betänkliga svårigheter vid verkställigheten.
Kongl. Majtts Proposition angående
StatsVerkets tillstånd och behof, i hvad
den rörde Löneregleringen, utgeck fränden
grund, att de indeldte lönerne., inom aldra
och 3:dje Hufvudtiteln, skulle försvinna och
alla löntagare i stället uppbära penningar.
Den 5 Octo ber f. in.
StatsUtskottet har stadnat i den öfvertygelse,
som jemväl lärer delas af majorilelen
bland Rikets Ständer, att rätta tidpunkten
ännu icke är inne för antagandet
af denna grund, jemte de flere bestämmelser,
som dermed stodo i sammanhang. Jag
lemnar detta derhän.
Imedlertid och då nu alla beräkningar
och löneregleringar äro uppställde på
grund af den gamla ordningen, anser jag
mig icke numera, under närvarande omständigheter,
kunna påyrka införandet af
ett system, om hvars nytta så väl för skattdragande,
som löntagande jag eljest är lika
öfvertygad, som att densamma snart
nog skall å håda dessa sidor inses och erkännas.
Då jag sålunda går alt bedöma förevarande
Lönereglerings fråga efter de grunder,
som blifvit följde, torde jag få för
Ridderskapet och Adeln närmare utveckla
Utskottets icke så alldeles tydliga Betänkande,
och de resultat, hvartill det föranleder.
Jag erkänner visserligen med tacksamhet
det arbete Utskottet nedlagt, och besegrandet
af de svårigheter det haft att öfvervinna
derigenom, att Kongl. Majrts Proposition,
som utgick från en helt annan
grund, icke eller kunde följas, när denna
grund sattes å sido; men jag tror att Utskottets
båda Utlåtanden blifvit mindre falt
-
Den 5 Octo ber f. m.
liga derigenom, alt olika uppställning i calcul
blifvit följd i de serskildta Utlåtanderne,
oell att man icke i dem båda bar
motsvarande punkter till jemnförelse sinsemellan.
Enligt de Stater, Kongl. Maj:t låtit
uppgöra och till StatsUtskottet öfverlemna
för Indeldta Arméens Lönereglering, uppgingo
Indeldta
Cavalleriets löner till 25o,346: 3a.
Infanteriets 825,266: 32.
S:a i,075,6i3: 16.
De redan tillgänglige tillgångarne härtill
bestodo uti indeldta löner i hemmansräntor
och krono-tionde 382,109: 47* 7*
De uppskattade Boställenas
afkastning ..... 4^0,310: 20. 1.
samt det å i8a3 års Stat
redan varande penningeanslag
14^,459: 4^- 10.
Den sammanräknade tillgången
985,880: i5. 6.
StatsUtskottet anviste
i sitt första Betänkande
följande ökade tillgångar
nemligen:
1:0 I indeldta Corporalslöner,
hvilka i stället skulle
ersättas genom Rotelöner
.... 26,470: 22. —
Transport 26,470:
Den 5 October f. m. io5
Transport 26,470: 22.—
2/0 Nyttpenninge-anslag
24,i65: 42.6. 50}fåQ: jg. g.
Sålunda de gamla och nya
tillgångarna tillsammans i,o36,5i6: 32. —
hvilken sammanlagde tillgång
motsvarade summan
af de Stater, dem Utskottel
ansåg böra äga rum.
Bristen, jemförelsevis
till hvad Kongl. Maj:t för
Löneregleringen äskat, utgjorde
således, enligt Utskottets
förra Betänkande, 39,096: 32. —
S:a [,075,613: 16. —
eller en nedsättning, för Cavalleriet
af 12,870.
och för Infante
liel
af 26,226: 32.- 39)o96;32._
hvilka Summor igenfinnas uti de jemnförelse-tabeller,
som åtfölja Utskottets förra
Betänkande.
När man nu öfvergår till Utskottets
sednare Utlåtande, och betraktar de summor,
som der förekomma, så finner man
väl deraf, att Utskottet tillstyrkt
1:0 Ett ökadt penninge-anslag
af
23,834: 5. 6.
2:0 Har Utskottet upptagit
Corporalslönen, högre än
förra gången, med .... 2,263: 5. 8.
Transport 26,097:11. 2.
11 '
io6
Den 5 October f. m.
Transport 26,097:11. 2.
3:o Tillagt LifRegementets
Grenadiercorps till fyllnad
i dess Stat, behållningen
af vissa indragne
boställen, (hvilka jemte
de flere, som varit till
Statsverket indragne, ej
ingått i den förr påräknade
tillgången) hvilken behållning
upptagits till. . 3,oo6: 42. —
Dessa 3:ne tillökningar
utgöra tillhopa. ..... 29,104: 5. 2.*)
*) Dessa i sednare Utlåtandet gjorda tillökningar
39,104: 5. 2.
igenfinnas vid Tabellernes genoingående och
jemnförande vara fördelade på följande sätt:
1) Utskottet hade förra gängen nedsatt Cavalleriets
LöningsStater
med ...... 12,870: — —
hvilka det i sednare
Utlåtandet
återfått och
derutöfver . . 6,898: ^ a
2) Tillökning på Infanteriet,
nemligen;
Andra LifGrenadierRegemen
tet
669: 28. 8.
BohusLäns . . . 3,255: 11. 6.
Calmare .... 3,544- ,0k
De båda Skånska
Regemen
terne
400: ^g6g; ^ __
3) I förra Betänkandet voro Boställs-afkastningar
och räntor,
förmodeligen genom misstag,
upptagne högre, än vederborde 1,466: 32. —
S:a 29,104: 5. 2.
Den 5 October f. m.
När raan nu ifrån bristen eller nedsättningen,
som enligt det förra Batänkan
det
utgjorde 3g,096: 3a. —
Afdrager de i sednare Utlåtandet
tillökade 29,104: 5. 2.
Utgör den återstående skillnaden
9>9Ö2.‘ 26. 10.
Sådan skulle nu bristen vara, jemfö
relsevis
till Kongl. Maj:ls proposition, om
raan, likasom i Utskottets första Betänkande
gjort löneregleringen generel för hela
Indelta Armeen, så väl Cavalleriet som Infanteriet,
men då Utskottet i dess sednare
Utlåtande frångått denna princip, så blir
ock resultatet annorlunda.
Då Utskottet i dess första Betänkande
föreslog, att löneregleringen för Indelta Armeen
borde göras generel, så att de bättre
lottade Regementernes indelning minskades,
för att bereda någon tillgång till de sämre
lottades förbättring, samt att, der localen
sådant medgåfve, omflyttning af boställen
måtte ske, till viunande af öfverenssstämmelse
emellan deras godhet och motsvarande
grader; så anmärktes deremot, så väl
inom Ridderskapet och Adeln som de andra
Stånden, att sådant skulle leda till total
rubbning af Indelningsverket, och verkställigheten
deraf blifva högst svår, om icke
omöjlig, hvarföre yrkades, att hvarje Regemente
borde få behålla hvad detsamma enligt
Indelningsverket tillkommer.
io8
Den 5 October f. ni.
Denna mening liar .äfven Utskottet i
dess sednare Utlåtande antagit, och följden
deraf är, att calculen öfver förhållandet
emellan det begärdta och det beviljade icke
får, såsom förut skett, uppgöras generelt
för Indelta Armeen, utan måste särskildt
för Cnvalleriet och särskildt för Infanteriet
uppställas. Förhållandet blifver då med
Cavalleriet:
Kongl.Maj:t hade äskat såsom
förr är nämndt 200,346: 32. —
Utskottet har tillstyrkt:
I boställen och räntor
... . 246,604:45- 2.
och i contant,
hvilken sum■
ma utgår ensamt
till de
Norra Sqva
dronerue
. . 10,640. 257,244' 4^*
samt således 6898: i3. 2. *) mera än Kongl.
. \
*) De Cavalleriet utöfver Staterne til—
> lagde 6898: 13. 2.
Igenfinnas på följande Regementen:
LifRegementets Hussarer och Dragoner
3i5: 8. 5.
Skånsta CavalleriRege
menterne
2770: 3. 2.
Smålands Hussarer . 3827: 4- ^‘691r 5 10
Afgår härå minskning för Jämtlands
Hästjägare . . . 34- 8.
Westerbottens dito i3: 16. - r/. 2 0
R:dr68g8:t3. 2.
Den 5 October f. in. 109
Maj:t äskat, men delta belopp har uppkommit
ensamt deraf, alt de fleste Indelte CavalleriRegemeuterne
hafva mera i boställen
och räntor, än hvartill den föreslagne Staten
uppgår, men hvilket de böra enligt
nyssnämnde princip bibehålla.
Infanteriet:
Kongl. Maj:t hade äskat .... 825,266:32.
Utskottet har anvisat:
I boställen och räntor
. . 5gi,755:32.6.
I contant
0 215,153:23. 6.8o6<qoq; 8
brister således . . . i8,357:a4.8a5ia66;32j
Då jag sålunda utredt den verkliga bristen,
som företer sig för att få fond tillen
lönereglering, i enlighet med de af Kongl.
Maj:t föreslagne Stater, torde Ridderskapet
*) Den Infanteriet anviste tillgång
i contant af. . . 2i5,i53: 23. 6.
jgenfinnes i följande summor,
nemligen:
Adelsfanelndelningen  5,€00: — —
Corpornls-Iöner 28,733: 27. 8.
Det på förra Staten varande
contanta anslaget 143,4%: 43- 10.
samt återstoden af det nya anslaget,
4^,000 Pi:dr, sedan
Cavalleriet fått sine 10,640. . 37,36o. — —
2i5,t53: 23. 6.
I IO
Den 5 October f. in.'
och Adeln benäget finna, att jag nödgas yrka
på anvisandet af det härtill erforderliga
beloppet.
Jag känner visserligen hela obehaget
af att framställa detta behof utöfver hvad
Utskottet ansett sig böra tillstyrka, men
jag hemställer till dem af Ridderskapet och
Adeln, som tagit kännedom af de projec*
terade Staterne, om de kunna sägas vara
för drygt tilltagne; om 36oo R:dr för en
Öfverste, 1800 R:dr för en förste Major,
1600 R:dr för en andre Major, 1200 R:dr
för en tredje Major, hvilka äro de grader
som undergått den hufvudsakliga nedsättningen,
om dessa belopp för grader, hvarutöfver
få hinna, och der innehafvare!! har
skäliga anspråk att kunna lefva med familj,
kunna sägas vara för dryga, i synnerhet
när derjemte i betraktande lages, att Boställs-uppskattningarne
blifvit nog höga derigenom
att medelpriset å spannmål de 10
förutgångne åren, hvaribland ett missväxtår,
varit högre än vanligt. Och omdetmedgifves
mig, som jag hoppas, att dessa Stater
ingalunda äro mer än skäligt tilltagne, så
innefattar ock ett sådant medgifvande tillräckligt
rättfärdigande för den framställning,
som jag, med dubbel anledning af
öfvertygelse och tjenstebefattning, ansett mig
böra först hos Kongl. Maj:t och sedan nu
hos Rikets Ständer understödja till förmån
för en Tjenstemanna-personal, på hvars dug
-
Den 5 October f. in.
111
lighet Sveriges säkerhet lill stor del heror,
och som ännu aldrig svikit fäderneslandets
fordringar derpå.
Jag anhåller alltså vördsamligen om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
derå; att utom de anslag StatsUtskottet
tillstyrkt i och för löneregleringen,
ifrågavarande i8,35y R:dr 24 sk. måtte anvisas
, för att af Kongl. Majit till lönereglering
för Indelta Infanteriet användas
med de vilkor, sorn Rikets Ständer för löneregleringen
i allmänhet föreskrifva.
Hvarefter Herr Nordenfalk tilläde mundtligen:
Då
Herr Grefven och LandtMarskalken
föredragit io:de punkten i ett sammanhang,
anhåller jag, att ännu få tillägga några ord.
Utskottet hemställer i sitt första Betänkande,
”alt Subalterner och de till vissa stationer
ej inskränkte tjenstemän målte, der
”tillgången sådant medgifver, på lön få sig
”anviste vissa andelar af boställsarrenden,
”att i lika ordning med annan löneinkomst
”tillträdas.” Härvid ber jag få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
att detta förslag är omöjligt och overkställbar!,
emedan särskilta föreskrifter gälla
för tillträdet af penningelön, och särskilta
åter för boställen, med afseende på laga
fardag o. s. v., hvarigenom tillträdet i ena
fallet får ske förr än i det andra. Jag an
-
I 12
Dcmi 5 O c to ber f. lil.
ser således nödigt., ;itt detta uttryck uteslutes,
och alt man i stallet ditsätter, att
härmed kommer att förhållas efter hvad författningarna
om fardag i allmänhet föreskrifva.
Vid föredragning af Utskottets första
Betänkande gjordes dervid anmärkningar,
hvari jag icke kunde deltaga. De nngingo
hufvudsakligen, dels att Utskottet icke
nog tydligt bestämt, för hvilkens räkning
boställena skulle utarrenderas, dels att Utskottet
icke anvisat någon tillgång till ersättning
åt dem, som, genom arrendatorns
bristande ordning eller förmåga, kunde gå
förlustig en större eller mindre del af sin
lön. Utskottet har väl nu iemnat detta
obesvaradt; men då det likväl i sednare
Utlåtandet antvdt, att Stats- och EkonomiUtskotten
för närvarande hafva under utarbetning
frågan om utarrenderande af boställen,
så vill jag nu blott inskränka mig lill
att reservera min talan, tills samma Betänkande
förekommer. Jag får för öfrigt endast
tillägga, att då detta är en fråga, för
hvilken Ridderskapet och Adeln utan tvifvel
intresserar sig, så skola mina nyss upplästa
anteckningar vara tillgängliga för dem,
som åstunda deraf taga kännedom.
Grefve Brahe: Ehuru oangenämt det
är att höja sin röst för ökade anslag, måste
jag dock, i betraktande af detta ämnes
vigt, och då fråga är om 4000 medborgares
-
D u 11 5 O c t o b e r f. ra.
res välfärd, samt lifvad af så väl böjelse
som plikt, tala för ökade anslag. Jag tror
äfven, att sällan något ämne varit mera värdigt
Ridderskapets och Adelns behjertande
än det ifrågavarande, och jag får börja med
att förklara, det jag till alla delar instämmer
uti hvad Herr Nordenfalk yttrat.
Hvarefter Grefve Brahe, uppläste följande:
Från
Ridderskapets och Adelns upplysta
bedömande hämtar jag stöd för den
förhoppning, att de uti den Kongl. Propositionen
uppförde lönebelopp, vid närmare
skärskådande, ej skola anses öfverdrifna.—
De hafva ändock, enligt hvad Herr Nordenfalk
upplyst, blifvit uti Utskottets förslag
nedsatte.
Jag får begagna detta tillfälle för att
uttrycka min erkänsla (sorn säkert delas af
Armeen) till de Ledamöter af detta Riksstånd,
hvilka för några dagar sedan så öppet
uttalade den öfvertygelse, att de af Utskottet
föreslagne 3,4oo R:dr äro för ringa
vilkor för en InfanterieÖfverste. Då det tages
i betraktande, att i denna summa inbegripas
taffelpenningar och fourage- samt
resemedel, som väl ej kunna beräknas ringare
än till ett sammanräknadt belopp af
iooo R:dr, så skulle den egentliga lönen
för InfanterieÖfversten ej öfverstiga 2400
44 H. 8
Den 5 October f. m.
R:dr. När derifrån ytterligare afdragas Kro,
noUlskylder, ränta å accord och inventarier
m. ra. vågar jag betvifla, att netto-behållningen
lernnar nödig utkomst åt den
plats i samhället, som en Regementschef
innehar, hvars ansvarsfulla åligganden lika
sakkunnigt sora utförligt nyligen inom detta
rum framställts, och således ej nu fordra
ytterligare bevisning.
Ett lika förhållande företer sig med
ÖfversteLieutenanten, som utöfvar i:staMajorstjensten.
Han måste stundom vicariera
i befattning med Chefen; dess tjenst fordrar,
-alt han ofta måste se befälet hos sig,
och en hvar, som derom äger nogare kännedom,
skall säkerligen med mig instämma
deri, att å denna tjenstegrad hvila så många
ansvarsfulla åligganden, att man åt den bör
söka bereda någorlunda lugn i ekonomiskt
hänseende. Utskottet har föreslagit 1,700
R:dr, fouragemedlen inbegripne; men då
dessa sednare först afräknas, och derefter,
såsom nyss är nämndt, afdrages ränta å
accord, samt utskylder in. m., synes mig
den behållna lönen föga tillräcklig för de
vanligaste behofvens uppfyllande i en sådan
befattning, än mindre att dermed kunna
förskaffa uppväxande barn den uppfostran,
som troligen eller vanligast blifver deras
enda arf. Jag får vidare fästa uppmärksamheten
å en grad, på hvilken tjenstbarhelen
i ganska hufvudsaklig måtto också be
-
Den 5 October f. m. n5
ror; jag menar CompagniCheferne, oell hvilkas
löneinkomster äfven äro i lika mon otillräckliga;
öfver |:delar af Arméens Befäl kunna
ej avancera längre, än till denna grad,
och när då 600 R:dr för de yngre Capitainerne
och 85o R:dr för de äldre utgör all
den ersättning Staten dem erbjuder vid målet
af deras tjenstebana, torde äfven deras
lott, i förhållande till många andra Löntagares
af samma rang, icke vara så afundsvärd,
att ej en förbättring deri är både billig
och rättvis.
De upptagne Löningsbeloppen för SubalternOfficerarne
äro visserligen ringa, men
skulle säkert blifva alltför otillräckliga, om
ej Rikets Ständer finna för godt att försäkra
någorlunda tillräcklig bergning åt de grader,
till hvilka de äga hopp och sannolikhet
att kunna avancera.
Af UnderOfficerarne äro Fältväblarne
de, som hafva verksammaste befattningarne,
och som för Compagnie-tjenstgöringen äro
af mycken vigt. Representationen skulle säkerligen
göra sig Arméen förbunden, om,
vid bestämmandet af anslaget, denna personal,
som nästan allmänt äger familj, komme
i åtanka.
Hvad för Infanteriet är anförd t, bör,
i fråga om sagde grader, äfven lämpas till
Cavalleriet. Mig synes således, alt Befälets
44 II. 8*
Den 5 October f. m.
förhjelpande lill förbättrade lönevilkor icke
kan, genom hvad Utskottet sednast föreslagit,
nöjaktigt åstadkommas, hvilket jag förmodar
Ridderskapet och Adeln ädelt inser,
dels af hvad i denna fråga redan blifvit
yllradt, dels deraf, att de uppförde Boställs-afkastningarne
ingalunda lemna den
inkomst, som Tabellerne innehålla, enär
Spannemålen blifvit så högt beräknad, sora
till 7 R:dr eller derutöfver, och den påräknade
inkomsten af Corporalstunnorne
endast successive, måhända i en aflägsen
framtid, länder Löneregleringsfonden till
fördel.
Om jag ej missförstått de här tid efter
annan yttrade åsigter, skulle jag tro, att de
fleste af Ridderskapets och Adelns Ledamöter
anse Indelningsverkets grunder böra
för närvarande tagas till norm för besluten
i förevarande ämne. Jag får upprigtigt
medgifva, att jag i sakernas nuvarande
skick alldeles instämmer i denna öfvertygelse.
Jag skulle likväl förmoda, alt
hvarje opartisk och sakkunnig skall, i betraktande
af den höga Markegång, som vid
beräkningarne antagits, influtne skiljaktige
principer vid värderingar, samt olikheter
vid Boställenas uppskattande, med mig medgifva
omöjligheten, att nu under Riksmötet
till sine detailler verkställa en på rättvisa
och billighet grundad reglering. Det är af
sådan anledning, samt i hopp, att möta
Ben 5 O c t o 1-t e r f. m. i 17
den öfvertygelse, som inom dell;» RiksStånd
allmännast gjort sig gällande, och lill förekommande
af skiljaktigheler i åsigler och
framlida missförstånd Styrelsen samt Representationen
emellan, jag tager mig friheten
till Ridderskapets och Adelns upplysta
afgörande hemställa, alt Utskottets, i
sednaste Utlåtandet gjorda tillstyrkan: ”att
”Rikets Ständer må hos Kongl. Majit 1 underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit läc”kes
hufvudsakligen bifalla della förslag till
”Indeldta Armeens lönereglering, oell låta
”detsamma, på sätt Kongl. Majit i Nåder
”finnér lämpligast, gå uti verkställighet, i
”den rnon de påräknade tillgångarne för
”afsedde ändamål kunna disponeras,” måtte,
sedan anslaget blifvit afgjordt, erhålla
följande obetydligt förändrade, men till mera
bestämdhet och tydlighet lethin de redaction:
Att, jemte underdånig framställning
deraf, hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla,
det Kongl. Majit täckes med de sålunda
beviljade anslagen för Indeldta Armeens
Befäl låta, på sätt Kongl. Majit lämpligast
finnér, och i den 111011 anviste tillgångar
dertill blifva disponible, verkställa
en lönereglering med syftning till återförande
af Befälets löner i öfverensstämmelse
med Indelningsverket, och medförande
den möjligaste likhet uti lönevilkor
inom hvarje grad inom Regementen och
Corp ser
n8
Den 5 October f. m.
Jag tror, att medelst bifallande af detta
förslag ändamålet skall säkrast vinnas, och
möjligen, utan att förbise ämnets utredning,
öfveriäggningarne rörande Löneregleringens
tillvägabringande betjffiligen förkortas.
Friherre af Tibellj Gustaf Wilhelm _,
anförde skrifteligen:
Nödvändigheten af ökadt Löne-anslag
för Indeldta Armeens Befäl synes bero på
frågan, huruvida Indeldta Arme'ens styrka
behöfver ökas, ty någon klagan öfver Indeldta
lönernes otillräcklighet har aldrig
försports, förr än det ökade Befälet nödgade
att dela emellan 36 Officerare hvad
Indelningsverket hade anslagit för
Med undvikande af sådana politiska
och militäriska undersökningar, som grannlagenheten
fordrar att på detta ställe icke
behandla, skall jag endast genom sammanställande
af facta, hvilka redan äro af hvar
man kända, söka redovisa för den öfvertygelse
jag i ämnet fattat.
Då Finland aflräddes, förlorade Riket
14,6oo man af dess i fredstid stående styrka;
om härifrån drages 34oo man, som sedan
blifvit uppsatte, genom Norra och Södra
Skånska InfanterieRegementerne samt
LifbeväringsRegementet och Hallands Bataljon,
så är dock Armeen med 11,200 man
förminskad. Om man tillika öfverväger,
att utom denna directa minskning i vår
Den 5 Octobcr f. m.
Armee, GrannRiket äfven kan, genom de
tillgångar det erhållna landet lemnar, öka
sina troupper med en lika så stor styrka,
som vi der förut ägde, hvarigenom missförhållandet
fördubblas; så torde det kunna
antagas såsom en oneklig nödvändighet, att,
om Armeen skall befinna sig i samma förhållanden
till våra grannars, som före den
nämnde Trouppförminskningen, den directa
förlusten, eller de omförmälte 11,200 man,
åtminstone måste ersättas. Konung och Ständer
hafva äfven insett denna nödvändighet,
då de beslutat BeväringsManskapels inrättning,
ocb att första Classen deraf årligen
borde exercera; men om man ock antager
möjligheten, att den gamla Stammens Befäl
skulle kunna besörja denna exercice, uppstår
alltid den betänklighet, att vid ett hastigt
uppbrott, och i vådans stund, man
svårligen kan finna tillgång till omkring 3oo
Officerare, som erfordras till den första BeväringsClassens
anförande, hvilken bör kunna
påräknas, alt genast med den öfriga stående
styrkan vid första uppbrott utrycka.
Vid aderton af de Indeldte Regementerne
till fot, har således en tredje Bataljon
blifvit inrättad; härigenom har väl Armeen
blifvit ökad med 10,800 man, räknadt efter
600 man BeväringsManskap på hvarje
Bataljon, men då den här ofvan omförmäldte
minskning utgjorde 11,200 man, har genom
dessa Bataljoners upprättande likväl ej en
120
Den 5 O c t o b e r f. rn.
gårig denna förlust blifvit fullt ersatt; jag
anser således för min del bibehållandet af
den Tredje Bataljonen vid de Regementer,
der den är upprättad, nödvändig, och om
de i Indelningsverket anslagne indelningar
för de två Bataljonerne af gamla stammen
anses tillräcklige för dessa båda Bataljoners
Befäl, enär de för dem ensamt användas,
blifver det en oundviklig nödvändighet att
för den tredje Bataljonens Befäl anslå nödige
löner, hvilka jag anser böra uppföras
till det belopp Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
innehåller, men förvandlade i Tunnor
Spannemål, hvilka af StatsVerket till
Löntagarne utbetalas i penningar efter hvarje
års RiksMarkegång. Skulle åter Rikets Ständer
besluta en viss årlig Summa till detta
behof, så anser jag för min del den böra
ställas till Kongl. Maj:ts Nådiga disposition,
att efter Dess ompröfning emellan Graderne
fördelas, emedan en ny fördelning ej kari
med nödigt afseende å de olika förhållanden,
som inom hvarje Regemente äga rum,
här medhinnas, om den skall med behörig
sakkännedom och noggranhet uppgöras.
Herr Anckar sw är dj August: Då jag
ej var lycklig nog alt vid en föregående
discussion, som så nära rörde detta ämne,
göra mina åsigter gällande, hyser jag visserligen
nu icke något större hopp, utan
är det hufvudsakligen reservationsvis jag ber
att få först förklara, att man genom sär
-
Den 5 October f. m.
121
skilta Generalers uppförande på Stat åtminstone
efter min åsigt stängt utvägen att tillvägabringa
den sökta ordningen för Löneregleringen
inom Armeen. Jag yttrade, alt
dessa Generalslöner voro Öfverflödiga, och
jag tror nu, att de hindra framgången af
Armeens organisation, sådan den nu åses.
Jag har hört åberopas, och jag tar det åt
mig, att man sagt, det 3,4oo R:dr vore för
litet för en Regementschef. Jag yrkade det
då, men icke nu. Jag förutsatte då, att
Öfverstarne skulle blifva de högsta MilitairChefer
inom Armeen, det vill säga, att
de åter skulle beklädas med deras fordna
tjensteskyldighet, och under denna synpunkt
yrkade jag, att de skulle återfå sina
fordna Boställen och räntor. Då detta ej
blef bifallit, och då afslaget troligen blifvit
åstadkommit genom det talrika KrigsBefälets
härvaro och Öfverstarnas egen medverkan,
så hafva Öfverstarne sjelfve nedsatt
sig till underordnade platser inom Armeen.
På dessa grunder måste jag svara
Herr Grefve Brahe, att om Öfverstarnes
löner icke redan äro för stora, så äro de
säkerligen icke för små, med afseende derpå,
att Öfverste-platserna allt fortfarande
komma att vara lägre, och under ett så
kalladt Generalitet subordinerande. Hvad
löneförhöjningen angår, får jag förklara,
att jag önskade, alt Armeen vore olika på
fredsfot, och olika på krigsfot; alt jag visserligen
icke finner det för hvarje grad fö
-
122
Den 5 October f. ra.
reslagne lönebelopp för stort; alt det således
icke är lönerne, utan sysslorne, sorn
borde minskas. Jag tror ej, att Tredje
Bataillonens Befäl är nödvändigt. Jag är
öfverlygad, alt i farans och behofvets stund
skulle man ganska säkert erhålla Tredje Majorer
från CompagniChefs-graden, och dessa
kunna ersättas ur Lieutenants-graden;
och hvad den lägsta, eller Fändriks-graden
beträffar, tror jag det vore mera politiskt,
att hålla denna grad ledig och öppen, för
att då kunna besättas af de inom Beväringen,
som tillhörde de bildade klasserna.
Bevärings-skyldigheten skulle derigenom erfara
mindre motstånd, och få en bättre opinion
för sig, om de bildade klassernas barn
fingo inträda såsom Officerare och Underofficerare.
Skickligheten sätter jag alldeles
icke i fråga, ty jag tror en yngling, då Fäderneslandet
är i fara, hafva nog känsla
för detsamma; en känsla, som, förenad med
nyhetens behag af uniformen, måhända skall
göra honom skickligare, än de äldre personer,
hvilka tröttnat och ledsnat vid denna
ensidiga och tröttsamma tjenstgöring. Jag
finner, i full motsats af mina åsigter, Utskottets
förslag innehålla ökadt Befäl för
Armeen. Ty Utskottet har t. ex. föreslagit
en jemn fördelning af circa 37,000 R;dr
för hvarje Regemente, utan afseende på
Regementernas olika storlek. Nerikes Regemente
t. ex. med 600 man, skulle då
erhålla samma Stat, som de Regementet-,
Den 5 October f. m.
123
hvilka äga u å 1200 raan. Nerikes Regemente
har nu blott 2 Majors-beställningar,
men skulle enligt Utskoltets förslag erhålla
3, således en Majorspost ökad, utan något
annat molif, än att uppgöra Regementernas
Stater lika, utan afseende på numerairen
af manskapet. Jag tror, att bela organisation
förfelar sitt ändamål, då den företer
så påtagliga misstag, och jag anser det oriktigt,
att förse vissa tjenster med förhöjda
löner, utan afseende på Landets förmåga
att bära förhöjda skatter. Jag är öfvertygad,
att svårigheterna och missräkningarne
skola mångdubbla sig efter denna så kallade
löne-reglering och nya organisation,
och att reclamalioner skola inträffa så mycket
troligare, som StatsSecreteraren för krigsärenderna
redan här sjelf satt i fråga beståndet
af denna organisation, och önskat
uteslutande af Rikets Ständers yttrande,
att denna organisation skulle vara för
en längre tid gällande. Jag tror, det Landet
befinner sig ganska illa vid dessa experimenler
i organisationsväg. Det hade
utan tvifvel varit mycket bättre och enklare,
att återgå till IndelningsVerkets instiftelser,
att skaffa de gamla Öfverstelndelningarne
tillbaka till sitt primitiva ändamål,
och att organisera inom den cadre
man redan har, efter det ändå troligen blifver
det slutliga medlet att vidtaga, sedan
erfarenheten nogsamt visar, alt hvarje ny
organisation, då man frånträdt Indelnings
-
Den 5 OctobtM- f. ni.
verkets hufvudgrunder, genast liar en reorganisation
i följe med sig. Vid en återgång
till IndelningsYerkels första skick hade
de brister, som då }'ppat sig, varit ganska
lätt för Rikets Ständer att sedan afhjelpa;
men att nu organisera blott på papperet
med uppgifna ökade behof, fast utan bevisad
nytta, och utan afseende på de verkliga
tillgångarna, endast föranledande till
hö gre anslags bestämmande, dertill kan jag
icke lemna min röst. En reflection, som
vid detta tillfälle påtrugar sig mig, och som
jag ej kan undertrycka, är, att det illa quadrerar
med påståendet om Arméens dåliga
lönevilkor, och behof af hjelp, alt så många
af MilitairBefälet, så väl det högre, sora
det lägre, uti en så lång tid kunna uppehålla
sig vid Riksdagen, då deremot den
utan tjenst och lön varande LandtmannaAfleln
likvist befinner sig såsom skattdragande
i den belägenhet, att icke kunna uppehålla
sig här. Ty jag skulle helt och
hållet misströsta om all hjelp för Fäderneslandets
väl, om denna LandtAdelns borttovaro
härledde sig från liknöjdhet för deltagandet
och afgörandet af det allmännas
stora intressen. — Det måste derföre få antagas,
att LandtAdelns frånvaro från Riksdagen
ensamt bör tillskrifvas deras financiella
ställning, och af denna orsak nödgas jag
yrka, att afseende göres på Landels närvarande
belägenhet, och ej blott på Löntagarnes
intresse. Jag har nyss hört härupp
-
Den 5 O e t o 1) e r f. rn.
125
ställas en jemförelse emellan vår Arme' nu,
oell (15 vi ägde Finland, och resultatet deraf
var, att vi behöfde öka vårt Befäl. Jag
svarar derpå, att jag tror, att Norriges Armé
hade äfven bort tagas i beräkning vid en
sådan jemförelse, hvarigenom missförhållandet
ej skulle varit så stort, utan tvertom
den stående Arméen för närvarande blifvit
ökad. För öfrigt önskar jag, att icke
behöfva ingå i några detaille-frågor, ty jag
skulle då hafva otaliga anmärkningar att
göra. Jag anser första frågan böra blifva:
skall en ny organisation nu ske.'1 Sedan denna
fråga med Ja eller Nej blifvit besvarad,
troligen till bifall, då jag betraktar den stora
härvarande majoriteten af löntagande militairer,
så önskar jag, att Rikets Ständer
måtte, såsom Grefve Brahe föreslagit, öfverlemna
till Kongl. Majit att verkställa organisationen,
på det vi icke mätte blottställa
oss för de reclamationer, som troligen
blifva en följd af de felaktigheter i detailler,
hvilka representationen säkerligen
skulle begå, om den på sina 4 kamrar något
i detta afseende beslöt. Jag anhåller
vördsamt om proposition, huruvida en ny
organisation nu skall ske, eller icke.
Friherre Cederström: Med den siste
värde Talaren instämmer jag, till förekommande
af all onödig discussion, att proposition
först må göras derå, huruvida Lönereglering
nu skall äga rum, eller icke; men
då på beslutet naturligtvis inverkar, om lill
-
Den 5 O c t o b e r f. m.
gångar saknas, eller ej, anser jag mig böra
uppmana den Ledamot, Herr von Hartmansdorff,
som sist yttrade sig angående StatsVerkets
tillgångar, att upplysa, hvari de
odisponerade StatsVerkets tillgångar bestå.
Jag skulle tro, att 210,000 R:dr B:co återstå
af StatsVerkets tillgångar, och alt af
Bankens vinst, sedan 266,666f R:dr afgå
för silfveruppköp, återstå 160,000 R:dr. Frågan
är nu, om dessa 370,000 R:dr skola användas
till Canaler, eller andra ändamål.
För min del skulle jag tro, att dylika företag,
som egentligen åt framtiden lemna
fördel, äfven borde på framtiden beräkna
sina tillgångar, och således fortsättas medelst
låns upptagande. Jag anhåller, att
Herr von Hartmansdorff ville upplysa förhållandet
med tillgångarna; tilläfventyrs
skulle annars farhågor kunna uppstå, att
Bevillningen behöfde ökas. Då fråga härom
ej uppstått, utan Skatterne tvertom blifvit
nedsatta medelst Saltpetergärdcns upphörande,
tillstyrker jag, att Öfverstarne må
uppsättas till 4000 R:drs lön, emedan det
är af behofvet påkallad t, och StatsVerket
dertill äger tillräckliga tillgångar.
Herr Rosenblad: Den förklaring Utskottet
afgifvit, att den föreslagne Löneregleringen
kunde anses vara definitif, och
blifva utan ändring gällande för en mängd
af år, kan jag icke oinskränkt gilla. De
nya Öfverste-lönerna lära icke kunna be
-
Den 5 O c to ber f. ra.
127
nämnas såsom definitift reglerade. De gamla
24 Öfverste-lönerne afkastade omkring
io3,ooo R:dr; nu föreslås för 28 Öfverstelöner,
eller 4 mera än förut, 98,000 R:dr
eller 5ooo R:dr mindre. Vissa andra löner
kunna väl anses tillräckliga, men jag frågar,
om noö R:dr för en 3:dje Major, som
skall hålla häst, kan anses vara en definitif
löne-reglering för en längre tid af år.
Jag hemställer, om 2:dra och 3:dje Adjutanterne,
som äfven skola hålla hästar, kunna
anses tillräckligt lönta med iooRrdr mer
än en Fändrik? Deremot finner jag indragningar,
som äro möjliga att verkställa, såsom
t. ex. Mönsterskrifvarne, hvilka nu icke
mera behöfvas, då BataillonsÅdjutanter blifvit
inrättade, och hvar Underofficer bör kunna
skrifva. Vid större Regementer, som äro
1200 man, kunna äfven indragningar göras,
0111 vissa Hornblåsare och Fältmusikanter öfverflyttas
på nummer. Det är visserligen
ganska svårt, att ingå i några speciella anmärkningar.
Mot den difinitiva löne-regleringen
förekommer hufvudsakligen, att
Spannmålen är beräknad per medium för 10
år, inberäknade åren 1817, 1818 och 1819,
då prisen voro bland de högsta de någonsin
varit. Derföre har ock resultatet blifvit,
att man beräknat spannmålen till 7 a 8
R:dr tunnan. Verkan synes i synnerhet i
de Skånska Provincerna, der tilldelningar—
ne utgå i penningar efter kronovärdi, och
hvarest man bortarrenderat Boställen, och
ia8
Den 5 October f. m.
troligen icke får mera än omkring 5 R:dr
tunnan, ehuru eller förslaget man finge den
till godo beräknad efter 7 a 8 R:dr. En
Löntagare med stort boställe kunde der få
ge ifrån sig mer än allt hvad han får af
bostället. Det är derföre alldeles oundgängligt,
att gifva en rund summa, eller ytterligare
de 18,000 R:dr, som Kongl. Maj:ts
Proposition innehåller utöfver Utskottets
Utlåtande, och att till Kongl. Majit öfverlemna
regleringen, utan att ingå i specialiteter,
olämpliga för Ständer att bestämma.
Huruvida det nu bör ske, beror naturligtvis
på de tillgångar Staten äger. Jag
skall i detta afseende utbedja mig att få
upplysa förhållandet, äfven med fara att
blifva tillrättavist af en talare straxt bakom
mig. Stora brister hafva uppkommit i våra
tillgångar genom en 20-årig oordning i
myntväsendet. Jag hyser visserligen ingen
farhåga, om äfven för regleringen fordrades
tillökningar utöfver närvarande beskattning,
ty vi kunna t. ex. på Bränvinet oell
flera andra artiklar ulan känning lägga icke
obetydliga Consumtions-afgifter. Hvad som
brister för våra Canal-anläggningar, skulle
jag äga ingen betänklighet att fördela, ej
blott på 5 år, utan på 20; men Utskottet
har fattat den plan, att icke föreslå högre
skatter än nu, och att icke göra skuld. Att
nu improvisera en helt annan finance-plan,
än den, hvarefter allt är utarbetadt, kan
ias
Den 5 O c tober f. in.
129
jag ej godkänna. Utskottet har tillstyrkt*
alt en summa af 40,000 R:dr måtte afsältas
för att användas till ersättning under så*
dana år, då spannmålen uppgår till högre
belopp, än hvad här blifvit beräknadt. Detta
kan ej inträffa, om icke föregående året
haft högre Markegång, och då vinner Kronan
vida betydligare på sin ränte-spannmål,
än hon förlorar på löntagarnes spannmål;
hvilket bäst bevisar sig efter 1826 års missväxt,
då Kronans räntor uppstego till 200,000
R:dr Brcomera, än hvartill de voro beräknade.
Det behöfves således intet anslag i
och foa- denna eventuella- ersättning, och
de dertill anvista 4°>ooo R:dr kunna användas
för andra ändamål. Hvad våra disponibla
tillgångar beträffar, så hafva vi under
2:dra HufvudTiteln Ökat anslagen med
pooo R:dr till StatsRåden, och 1200 R:dr
till RevisionsSecreterarne; LänsNotarierne*
såsom afslagne i 3 stånd, upptagas icke i
beräkningen; Assessors-lön i Svea HofRätt
är deremot afslagen, det återstår således
proo R:dr, som vi hafva beviljat utöfver
Utskottets förslag. På 3:dje HufvudTiteln
hafva vi beviljat pooo R:dr till Generalerna
och 100 R:dr till Commendanten i Marstrand;
sedan i3,6oö R:dr afgått från 5o,6oo,
återstår således 37,000 R:dr, som vi ytterligare
kunna bevilja till årliga Anslag, utan
ali öfverträda den nu varande Bevillningen.
Men af dessa 37,000 R:dr böra i första rum*
44 II. 9
i3o
Den 5 October f. m.
mefc afsättas 5ooo R:dr till anslaget pä IndragningsStaten,
för afskedade Officerare, ett
af de mest ömma föremål, ty huru många
af Armeens Officerare år det icke, som af
hvarjehanda orsaker kunna, innan de blifva
pensionsmessiga, nödgas lemna tjenslen,
och, om de då icke passa till några andra
Embeten, äro alldeles utan lön och underhåll.
Efter detta afdrag återstår en Behållning
af 32,ooo R:dr. Om vi då bifalla
till Indelta Armeen 18,000 R:dr utöfver Utskottets
förslag, återstår ändock i/j.oooRrdr.
Jag erkänner visserligen, att de Ordinarie
anslagen för KrigsCollegii materiel äro knappa,
och att brister derigenom uppkomma
som vid nästa Riksdag erfordra ökade anslag;
men jag är öfvertygad, alt återförandet
af ordning i myntväsendet skall gifva
Näringar och Handel en ökad liflighet;
att de tillökningar i anslag, som då kunna
erfordras, med lätthet skola anskaffas genom
ökade Tullinkomster och andra af samma
art, och ändå tillfälle gifvas till jemkning
i Jordbrukarens bördor, hvilket visserligen
rättvisa och billighet fordrar. Jag
får sålunda tillstyrka, att en rund summa
af 66,000 R:dr måtte, med antagande af den
redaction, som Grefve Brahe föreslagit, blifva
till Kongl. Majrt öfverlemnad, med det
tillägg att Rikets Ständer nu anse organisationen
för Armeen för en längre tid reglerad.
Friherre Anckarsvärd: Af KrigsMini
i
D e n 5 O c to be r f. m. i3i
stern liar blifvit yttradt, att en personal
af /[ooo Tjenstemän kräfde Lagstiftarens uppmärksamhet,
i anseende till de Löneförbättringar,
hvaraf de äro i behof. Det förefaller
mig likväl, såsom nödvändigheten äfven
påkallade, att någon uppträder för de
3 millioner Skattdragande, som skola utgöra
och tillfredsställa dessa fordringar. Här
bar ej blifvit satt i fråga, att Styrelsen ingått
i en noga pröfning af Landets förmåga,
att utgöra dessa stegrade fordringar, och
jag får uppriktigt tillstå, att man ej på ett
tillfredsställande sätt motiverat den satts,
att Landet skulle vara i sådant stigande
välstånd, som påstås. Men saken utgöres
bär af arne hufvudfrågor; den ena, huruvida
folket ej utan , äfventyr kan åläggas
högre Skatter för högre Embetsmanna-löner;
den andra, att Löne-regleringen är ett
hufvudvilkor, hvarvid Landets förmåga icke
kan sättas i fråga. Sedan en talare framställt
nödvändigheten att först afgöra princip-frågan,
d. v. s. om Löne-reglering skall
äga rum, eller icke, har jag ej något att
tillägga, emedan jag helt och hållit deruti
förenar mig med honom. Men då af flera
Värda Talare området blifvit beträdt angående
planen för Löne-regleringen, så tror
jag mig kunna ingå i besvarandet af mina
motståndares skäl, dervid jag dock alldeles
icke skall yttra mig om summorne, emedan
jag skall uppskjuta att vidröra detailler,
44 H. 9*
Den 5 O c t o b e r f. fu.
tills prel i mi naii1-frågan blifvit afgjord. Hvad
planen beträffar, anser jag någon sådan allde-»
les icke existera. Sedan Utskottet ej kunnat
på ett tillfredsställande sätt besvara Kongl.
Majrts proposition om Indeldta Räntornes ingående
till StatsYerket, anser jag basen för
en sådan plan vara alldeles omkullkastad»
och omöjligt för Ridderskapet och Adeln,
att pröfva det öfriga af förslaget, eller bestämma,
till hvad lönebelopp hvarje grad
skall höjas. Jag tror, såsom äfven af tvenne
talare blifvit yttradt, att den summa vi
besluta, ändamålsenligast bör till Kongl.
Maj:t blifva öfverlemnad, och att Kongl.
Maj:t sedermera vid nästa Riksdag må inkomma
med förslag till lönebeloppens uppförande
på Stat, sådane Han funnit för
godt att dem fastställa. Behofvet har uppkommit
från IndelningsVerkets rubbning,
Och hufvudsakligen från det tillsatta 3:dje
BataillonsBefälet. Jag delar i detta afseende
öfvertygelse med den talare, som sagt,
ätt detta BataillonsBefäl vore umbärligt, och
jag vill ej öka de skäl han fullständigt utvecklat
för möjligheten att här, såsom i
andra Länder, etablera en fredsfot, då man
ej bibehåller fulla antalet af Befäl. Hvad
Utskottet föreslagit såsom en gifven princip»
att hvar och en skall bibehålla hvad
han redan har, bör icke inflyta i vår underdåniga
skrifvelse till Kongl. Majrt, emedan,
om t. ex. en Trumpetare, eller Profoss,
hade iooo R:dr B:co i lön, det vore
J} i ' N 5 O c t o b e r f. m.
orimligt, alt icke ändra detta förhållande.
Första frågan vid Löne-regleringen är, att
den syftar nit inom Regemente!' och grader
tillvägabringa likhet i löneförmoner, i
stället för den olikhet, som genom tidsförhållanden
och Boställenas olika odling
uppkommit; detta bör först föregå. Jag
tror äfven, att det vore högst oriktigt, att
stadna i det beslut, att Kongl. Maj:t ej
skulle få disponera helt och hållit alla tillgångar
vid Löne-regleringen. Att Kongl.
Maj:t t. ex. icke skulle få använda, hvad
som vore öfverflödigt vid Cavalleriet, till
Infanteriet, strider mot alla sunda grundsatser
i organisationsväg. Hvad en värd
talare yttrat om sin tillfredsställelse deröfver,
att jag yrkat förbättringar af Öfverste-lönerne,
kan jag ej mottaga såsom en
förtjenst, då jag visserligen, med erkännande
af 34oo R:dr B:co såsom för ringa lön
för en sådan post, dock önskade, att förbättringen
i dessa Öfverstarnes inkomster
endast måtte ske genom de gamla ÖfversteIndelningarne,
hvilka lika väl nu, som förr,
kunde innefatta Generals-aflöningen i och
med densamma; men jag upprepar det ännu
en gång, att jag ej ämnar ingå i några detaille-frågor,
ulan blott fästa mig vid den
högre eller lägre summan, som skall gifvas,
och att Kongl. Maj:t sjelf måtte få fördela
den efter behof och tillgångar. Hvad
beträffar elen bevisning, som bär blifvit
framstäld om medelmåttan af det föreslagne
134
Den 5 October f. m.
lönebeloppet, så är all ting relatift. Då
a:dra HufvudTiteln erhållit så runda summor,
kau visserligen 3:dje HufvudTitelns
anspråk synas lika grundade; men jag måste
bestrida all ökning för Armeen, ehuru
detta bestridande för min känsla utgör en
verklig uppoffring, emedan det är naturligt
att man har förkärlek för det yrke man
tillhört; men ju större uppoffringen är, ju
lifligare bör man finna sig uppmanad att
fylla sitt kall, såsom Representant. Jag har
redan vid flere tillfällen yttrat, huru jag
finner det betänkligt, att Embetsmanna-inlomsternas
tillfredsställande framställas såsom
förnämsta behofvet inom Samhället,
och jag är i den öfvertygelse att vi med
stora steg nalkas denna vådliga punkt. Jag
förenar mig med den talare, som före mig
uppkallat tankarne på det betänkliga deraf,
att RegementsCheferne så mangrant äga
förmåga att bevista årslånga Riksdagar, då
den skattdragande LandtAdeln, troligen af
brist på tillgångar, ej kan öfvervara beslutet,
utan måste öfverlemna allt till EmbetsmannaCorpsernas
afgörande. Jag hoppas,
att princip-frågan först blir afgjord,
huruvida en reglering nu skall afgöras eller
uppskjutas, och jag får, i det jag afgifver
min röst för uppskjutandet, göra allt
hvad på mig ankommer, för att bevaka de
skattdragandes bästa. Sedan få vi tvista om,
till hvilken grad vi skola bevilja Summan,
antingen enligt Utskottets förslag, eller ut
-
Den 5 O c tobe r f. in. i35
öfver Kongl. Majits proposition. Jag utber
mig dock att få yttra, att jag tror det vara
väl långt gånget, att öfverskrida hvad Kongl.
Majit begärt, och, äfven under nytt äfventyr,
att blifva beskylld för Ultra-rojalist,
måste jag yttra, att jag tror Konunga-magten
både kunna och böra mota Representationens
framrusande till folkets öfver ho.-  pande med skatter. Beskattnings-rätten tillhör
visserligen Folkets Ombud, men Konunga-makten
tillhör det att mota, om Representationen
pålägger högre skatter, än Kongl.
Majit begärt. I sådant afseende utber jag
mig få fråga, 0111 det är politiskt riktigt och
öfverensstämmande med Constitutionens anda,
att pålägga skatterna bögre, än hvad
Styrelsen fordrar. Hvad bevisningen angår
för måttligheten af Lönernas belopp, så erkänner
jag, att ingen känsla för mig skulle
vara behagligare, än om jag med min röst
kunde biträda ännu högre löner för Armeen,
i fall jag trodde sådant vara öfverensstämmande
med Folkets förmåga; men vi behöfva
icke mer än ett eller två missväxtår,
för att öfvertyga oss, huru liten ekonomisk
styrka Sverige äger, och huru nödvändigt
det för oss är, att gå sparsamt tillväga.
Här har blifvit yttradt, att beräkningen
af Boställenas afkastning blifvit för
högt tilltagen, då jag deremot på andra sidan
icke hört den anses vara för låg. Men
besynnerligt nog är det, att det första föremål
som framställer sig för mitt omdö
-
136
Hen 5 Oetober f. m.
ine, och om hvilket föremål jag äger eu
noga kännedom, tyckes bevisa motsatsen,
eller att uppskattningen skett för lågt. Jag
menar Åkersbergs Indelning, eller Nerikes
Regementes fordna Chefs-boställe. Detta är
beräknadt till i25o R:dr årlig afkastning.
Åkersberg är dock 3, eller, sorn jag tror,
4 mantal, oberäknadt Capitenskäpet Wia,
som är 3 mantal. Wia lemnade ensamt
för 16 eller 18 år sedan 120 Tunnor spannmål
i arrende till Öfversten och 60 eller
80 lass hö. Då jag beräknar detta, måtte
Åkersbergs Boställe vara för litet uppskattadt
till laSo R:dr. En Talare har här,
till följd af granlagenhetens föreskrifter, förbigått
den militairiska och politiska behandlingen
af vår Armées inrättning, Om det
varit fråga om organiserandet af Sveriges
försvar, skulle jag sökt följa talaren, utan
äfventyr att öfverträda granlagenhetens gränsor.
Men då här blott är fråga om Lönereglering,
förbigår jag att undersöka vårt
behof af ökad personal inom Arméen. Jag
har nu, såsom jag tror, redan öfverflödigt
utveklat mina grundsatser, enär pluralitet
ten inom detta Hus är så gifven, att jag skulle
hafva en billig förebråelse, om jag längre
upptog tiden, att hopplöst försöka bibringa
en annan åsigt. Jag anhåller derföre
om proposition, huruvida Löne-regleringen
skall äga rum, eller ej; hvarefter vi,
i afseende å anslagets belopp, få behandla
frågan om afslag eller bifall till Utlåtandet.
Den 5 O c t o b er f, m.
Friherre Palmstjerna > Carl Otto: Jag
hade visserligen åtskilige erinringar att göra
vid de calculer vi här hört framställas, men
då dessa gått så långt i detailler, att vi till
och med kommit Lill allmänna IndragningsStaten,
och jag icke vill bidraga, att förlänga
tiden, samt två Ledamöter redan begärt
proposition på hufvudfrågan, vill jag endast
anmärka, aLt Propositionen bör innehålla,
om Lönereglering skall ske med Nja
Anslagj tj att den bör ske, när i8a3 års
Ständer begärde den, sätter jag icke i fråga,
I afseende på behofvet af nya anslag, får
jag erinra, att Jemtlands Regemente för Officerare
och Underofficerare endast har
16.000 R:dr, Westerbottens Regemente
18.000 R:dr, Helsinge Regemente 24,000
R:dr, Kronobergs och Nerikes Regementen
hvardera 28,000 R:dr; om man derjemte erinrar
sig att Spannemålen för Nerikes och
Elfsborgs Regementen är beräknad efter
mera än 8 R:dr B:co Tunnan, så skall det
synas klart för hvar och en, som känner
personalen, att någon reglering utan Statsanslag
icke kan ske, om icke medel skola
tagas från de Regementen, som nu dro någorlunda
lönte; men detta skulle i alla fall
icke blifva tillräckligt. Jag tror således,
att Utskottet föreslagit den summa, som bör
komma i fråga. Att Utskottet för Cavalleriet
föreslagit mer än Kongl. Majrt begärt,
härrör deraf, att Kongl. Maj:ts beräkning i
detta afseende var mycket låg, och att vid
Den ö O c t o b e i- f. m.
Smålands HusarRegemente Boställs-afkastningen
var beräknad högre, än hvad den
borde, i jemförelse med de andra Regementernas
boställen. Deraf att Utskottet
grundat sitt förslag härpå, har den nomi-*
nela summan blifvit något öfverstigande
Kongl. Maj:ts proposition. Jag får inskränka
mig att begära Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, på sätt Herrarne
Anckarswärd begärt, samt för min del tillstyrka,
att regleringen efter Utskottets förslag
måtte ske.
Friherre Sprengtporten: Det har visserligen
blifvit anmärkt, att närvaron af ett
talrikt KrigsBefäl vid detta Riksmöte vittnade
mot behofvet af förbättrade löner;
men då jag ej kan inse billigheten att straffa
Armeen, för det en del af dess Befäl uppfyllt
sin medborgerliga pligt, såsom Representanter,
ej eller tror, att Öfverstarnes inkomster
böra förknappas, för det de insett
nyttan för sina Regementer alt blifva inspecterade
af äldre och mera erfarne militairbefälhafvare,
än de sjelfve, så kan jag
i dessa skäl ej finna tillräcklig anledning,
att vägra det af Kongl. Maj;t fordrade anslag
till reglering af Befälets Löner inom
armeen. Fastmer instämmer jag till alla
delar uti hvad Herr Nordenfalk yttrat. Siffrorna
säga mig, att beräkningarne icke äro
för höga, och eftertankan, att det måhända
vöre fördelaktigare, äfven för de Skattdra
-
Den 5 Oelo ber f. m.
i3g
gande, att på en gång verkställa regleringen,
än att låta obilligheter och missförhållanden
qvarstå, sorn förr eller senare
skola gifva anledningar till nya anspråk å
de löntagandes sida, och till partiella regleringar,
dem erfarenheten stundom visat blifva
kostsammare, än då ett fullständigt system
på en gång kunnat antagas. Man har äfven
föreslagit, att genom reductioner tillvägabringa
tillgångar, och denna utväg är onekligen
ganska enkel, om den inskränker sig
till att på papperet subtrahera vissa summor
från de tal, som i tabellen förekomma,
men i verkställigheten vore detta sätt
mera betänkligt. Armeen är sammansatt af
en förträfflig indeldt och värfvad stam, men
den egentliga effecten vid försvaret är beräknad
på Beväringen. Det är visserligen bra,
att möta fienden med massor, men det fordras
dock, att de äro anförde af ett vandt
och kunnigt Befäl. Jag måste således afstyrka
all indragning af 3:dje BataillonsBefälet.
Hvad särskilt Öfverstelönerna beträffar,
så skulle jag gerna sett att de i den
Kongl. Propositionen hade blifvit uppförde
till 4ooo R:dr. Billigheten och behofvet häraf
har redan i ett föregående plenum blifvit
så tillräckligt ådagalagdt af Herrarne Anckarswärd,
att det endast för mig återstår,
alt uttrycka den önskan, att den bevisning,
som då åstadkoms, måtte hafva fästat sig
lika mycket i öfrige Åhörares minne, som
i mitt egit, och ej så hastigt derutur hafva
Den 5 O e t o b e c f. in.
försvunnit, sorn den synes nu vara bort-?
glömd af dessa talare sjelfva, Man bär trott,
att de beviljade Generalslönerne skulle lägga
ett hinder i vägen för löneregleringen.; jag
kan dock ej fatta denna tankeledning, ty
då vi nu hafva några och tjugo Generaler,
vore det en omöjlighet, att på en tid af
kanske 25 år återfå de af dem innehafvande
GeneralsBoställen, örn man ej anslagit contanta
löner. För öfrigt får jag erinra, att
endast 6 nya Generalslöner blifvit anslagne,
ty de öfrige 3:rie voro förut å Stat uppförde.
Det lärer dessutom vara med denna organisation,
som med alla nya organisationer,
att de hafva sina stadier. Det är icke möjligt,
att genast Öfvergå från den ena ytterligheten
till den andra. Jag tilltror mig
ej eller att bedömma, hvad Kongl. Maj:ts
afsigt kan vara, att i mer eller mindre moa
återgå till Indelningsverkets grunder; men
skulle Dess höga afsigt vara sådan, tror jag
mig inse, alt denna väg förer oss dit.
Sluteligen har blifvit anmärkt, att man
ej bor gå öfver den Kongl. Propositionen;
jag vill förstå denna vink, och inskränker
mig således, att derå begära bifall.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
flere ledamöter uppmanat mig att yttra,
huruvida tillgångar finnas för att betacka
de, utöfver StatsUtskottets hemställan, ökade
anslag, hvilka dels redan blifvit bevil
-
Den 5 October f. m.
jade, dels ytterligare yrkas; anser jng mig
desto mera förbunden att deröfver lemna
en utredning, sorn jag i ett föregående Plenum
yttrat, att till de egenteliga statsbehofven
nog funnos medel, om man icke
iindanhölle dem till extra anslag åt Canaier
och Strömrensningar»
Den vanliga händelsen vid alla Riksdagar
är, att flera och större anslag begäras,
än tillgångarne medgifva; StatsUtskottet
har då, såsom utredningsmän i concoursen,
merändels nedpruta! mängdens, oph afstyrkt
åtskilligas anspråk, på det de fleste skulle
få något hvar, —- och somliga allt. Jag
har ingenting emot detta förfarande, om
icke Utskottet underlät, att derjemte för
RiksStånden uppgifva alla de tillgångar, sorn
Utskottet vetlerligen finnas. Rikets Ständer
kunde då sjelfva afgöra, hvilka skola få
allt, något, eller intet. Nu deremot, då
Ständerna sakna denna bestämda kännedom
om tillgångarne, är det StatsUtskottet förbehållet,
att vara bevåget moldén ene, förknappande
mot den andre, eller afslående
mot den tredje, under förklaring alt tillgångar
finnas, eller äro otillräckliga, eller
alldeles brista. Vid denna Riksdag har Utskottet
dessutom skiljt extra tillgångar från
de ordinarie, och sönderdelat i flera Betänkanden
frågorna om de extra anslagen, hvarigenom
öfversigten af det hela ännu mera
försvåras. Redan, vid början af denna Riks
-
14^
Den 5 Octo ber f. m.
dag, bemödade sig Grefve von Schwerin,
att åstadkomma enhet och fullständighet i
dessa framställningar öfverhufvud. Jag har,
efter mitt inträde i StatsUtskottet, sökt att
göra detsamma i hänseende till de extra
tillgångarne och anslagen. Men då det misslyckades,
har jag, i en reservation till Betänkandet
N:o 255, bifogat en Tabellarisk
utredning af alla de anmäldta extra behofven,
och de befinteliga extra tillgångarne.
RiksStånden äro derigenom i tillfälle, att
sjelfve bedömma, hvad de hunna bevilja,
eller icke, sedan de, enär alla anspråk icke
kunna tillfredsställas, afgjort, hvad de böra
och vilja framför annat, eller i irsta, 2:dra,
3:dje rummet bekosta, eller ock alldeles eftersätta.
Såsom ledamot af detta Stånd och af
Utskottet, har jag för mig sjelf äfven uppgjort
en classification af behofven efter deras
vigt, och har derefter velat bevilja anslagen.
Således har jag ansett Statens egenteliga
behof böra fyllas, förr än Canalers
och Strömrensningars, hvilka fingo åtnöjas
med hvad som möjligen blefve öfver de
förras. Bland dessa har jag ansett ordningen
böra, alldenstund ögonblickets fordringar
först måste tillfredsställas, vara följande:
i:o Tillräcklig aflöning åt Konungens
Rådgifvare, och de Embetsmän, som stå i
spetsen för de särskilta förvaltningsgrenar
-
Den 5 October f. m.
>45
ne, så att duglige män må kunna, oberoende
af egen förmögenhet, emottaga oell
bibehålla dem; samt derigenom både lifva
och stadga Statsförvaltningens gång.
2:0 Tillräcklig aflöning åt Högsta Domaremaklens
utöfvare, för samma orsaks
skull, och för att göra det lagliga skydd,
man påräknar i fred, godt och tillförlitligt.
Icke blott Konungens Rådgifvare, utan ännu
mera Högsta Domstolens Ledamöter, har
man sett nedstiga till embeten, af ringare
vigt, för att derigenom vinna bättre utkomst;
ett förhållande, omvändt mot hvad som vederborde.
3:o Erforderliga anslag till krigsförråds
anskaffande och krigsmaktens lämpliga aflöning,
utom hvilkens skydd mot yttre fiender,
alla våra inhemska fördelar snart
skulle gå förlorade.
Jag hade hoppats, att man, Tor ungdomens
bästa, skolat anslå mera åt undervisningsverken,
än en tredjedel af hvad de^ödtorftligen
behöfde. Men detta hopp rn- förloradt,
och flera nederlag har jag Ijdft i
mina bemödanden, att bättre, än som skett,
aflöna Rikets vigtigaste Embetsmän ordi Domare.
Dessa motgångar skola likväl iclöe
afskräcka mig, att för dem, som återstå, el-?
ler för närvarande Armeen, söka göra hvad V
sorn möjligen kan åstadkommas.
Man har mot ökade anslag inyänt, att,
/
i44
Den 5 Octo ber f. rn.
om Armeen bättre organiserades, skulle medlen
räcka till. Det är möjligt; jag iir icke
i stånd att bedöma det; men hvad jag kan
inse är, att en sådan förändring med en
till det mesta indeldt Arme skall fordra
längre tid, och att många af de tjenande
aro så illa aflönta, att de ej kunna afvakta
förändringen. Skulle denna egentligen bestå
deri, att, såsom man yrkat, indraga det
för Beväringsmanskapets skull tillsatta 3idje
BataillonsBefälet; så borde man tillika uppgifva,
hvem som i stället skulle öfva och
bevara detta manskap från det bedröfliga
Öde, hvilket åren 1808 och 1809 öfvergick
Landtvärnet. — Vili man icke gifva erforderliga
anslag till Armeen; så är det bättre
att inskränka dess antal, än att genom ett
tvärt nej, som tvifvelsutan är det minst fosterländska
af alla handlingssätt, bibehålla
en obelåten personal, och lemna förråden
lomma. Man har anmärkt orikligheten af
att bevilja mera än Kongl. Majit begärt.
rengtporten har redan upp- •
i är utöfver Kongl. Majits
pr'0| osition, utan öfver StatsUtskottets försl;^,
, som tillökningar sättas i fråga. Att
ri.ibböingar uppkommit derigenom, att Statsutskottet
utgått från andra grunder änKongl.
/Majit, är ock naturligt.
TiH upplysning om förbållandet mellan
extr*» behof och extra tillgångar, torde
Mei Friherre Sp
1 v Si att det icke
Den 5 Oetober f. m.
jag få uppläsa den tabellarisk.! framställning
deröfver, hvilken åtföljer mm reservation
vid StatsUtskoltets Betänkande N:o 255,
som väl är tryckt, men ännu icke utdelad;
hvarföre jag anhåller, att emellertid äfven
få nedlägga på LandtMarskalksbordet några
exemplar af denna Tabell.
Efter uppläsningen häraf, fortfor Herr
von Hartmansdorff'.'
Då så stora tillgångar, som jag nu visat,
verkligen finnas, är det förunderligt,
att man vill för Statens egna behof antaga
ett förknappnings-system, hvilket hellre må
drabba canaler och strömrensningar; ty om
de blifva något sednare fuiibordade, betyder
för Riket föga, jemförelsevis med bristande
försvarsanstalter i farans stund, hvaraf
skadan möjligen är ohjelplig. — Jag anser
öfverflödigt, att nu ingå i omständligare
utredning af tillgångarne. Möjligen torde
dock Stats- och BancoUtskotten kunna, vid
deras blifvande sammanträden, visa, atfc
35o,ooo R:dr skulle kunna af Banken ytterligare
påräknas. Vid pröfningen af militair-anslagen,
särdeles till materiellen, vore
det måhända bäst, att helt enkelt bifalla
Konungens proposition; ty hade vi gifvit
hvad Ilan begärt, så kunde vi ock vara desto
strängare i granskningen af medlens användning.
Men, för att icke begå samma
oformlighet, sorn vid beslutet om Landt
44
ii. t o
i^6 Den 5 Octo ber f. m.
Staternes aflöning, torde denna punkt böra
företagas momentvis, med Konungens förslag
till Contra-propositioner mot Utskottets,
der så nödigt förefinnes.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Ju
mera vi fortskrida på Statsregleringens bana,
ju mera får man skäl att beklaga det system
som följes, om eljest vårt handlingssätt förtjenar
delta namn. Sedan man en gång beträdt
denna bana, fordrar likväl klokheten
och rättvisan, att man ej öfvergifver den,
eller låter 3:dje HufvudTiteln plikta, för
det den ej var till hands, och tog hvad som
fanns, då 2:dra HufvudTiteln furnerades.
De underordnade intressena rå icke före,
att de så sent komma att göra sig gällande,
och böra icke mera ingå i förknappningssystemet,
än de, som först kommit under
öfverläggning. Med Friherre Anckarswärd
kan jag icke tillerkänna Styrelsen någon rätt,
att utöfva ett förmyndare-system öfver tjenstemanna-personalens
löneanslag, och stöder
min öfvertygelse i denna omständighet
på 1827 års Rikets Ständers Revisorers förfarande
i fråga om en af Ständerne beslutad,
men af Styrelsen vägrad pension. Deremot
medgifver jag hvad Friherren anmärkt
mot Friherre Cederströms försök att öfverskrida
de anslag, som begäras uti Kongl.
Majrls Nådiga Proposition. Om Friherre
Cederström fortgår på detta fält, får han
troligen ett nytt tillfälle, att såsom Lands
-
Den 5 O c to ber f. rn.
»47
höfding begära inställande af skatternas indrifvande.
Den Talare, som haft rlen godheten
åtaga sig vara min Informator i lärandet
af qvatuor species, torde ursäkta,
om jag tror, att, hvad jag än kan vinna
derpå, reda i framställningssättet blir
det icke.
Grefve Björnstjerna, Magnus: Då flere
värde Talare sökt stöd för deras yrkande
al afslag å den föreslagne löneregleringen
för Armeen uti påslåendet, att den bör vara
organiserad på en fredsfot och en krigsfot,
torde det tillåtas mig framställa några
upplysningar, som nogsamt skola ådagalägga,
att Svenska Armeens nuvarande organisation
visserligen icke är ställd på krigsfot,
utan på verklig fredsfot. Indelta Armeen
har nu, med 3:dje BataillonsBefälet,
Befäl för 60 Batailloner. Om vi antaga,
att Infanteriet i krigstid bör utgöra 60,000
man, hvilket med våra vidsträckta gränsor
visserligen icke är för mycket, och hvartill
det lätteligen kan uppbringas med blott
trenne Klasser af Beväringen, finnér man
alt vi med våra 60 Batailloners Befäl måste
sätta hvarje Bataillon på 1000 man för
att få tillräckligt antal Officerare till dessa
60,000 man, men den vanliga proportionen
har hittills alltid varit 3 Officerare på 100
man, hvilket också icke synes vara för mycket,
då man ihågkommer att Svenska Offi44
H. 10*
Den 5 öetober f. ra.
cerare alltid liaft vanan att vara främst i
elden, hvarigenom större afgång naturligtvis
uppkommer. Jag vill dock icke gå så
långt, utan blott räkna 2 Ollicerare på hvarje
100 man; då för 1000 man erfordras 20
Officerare. Tillgången är 12 på 1000; och
dä har jag icke raknat Generalitetet eller
Staberne, hvartill allt Officerare mäste tagas
ur Rcgementerna, och om dessa blott
räknas till 2 från hvar Bataillon af 1000
man, återslå 10 Officerare för hvarje Bataillon
af denna storlek, hvilket på 60 Batailloner
gör 600 Officerare, och följaktligen
en brist af lika antal. Angående UnderBefälet,
så lärer ingen neka behofvet al’4 Underofficerare
på 100 man, hvilket för 1000
man gör /\0 Underofficerare, och vi hafva
dertill nu endast 16; således en brist af
i4, hvilket för 60,000 man gör en brist af
84°- Jag har följaktligen visat, attlndeldta
Armeen utgörande under krig 60,000 man
Infanteri, fördeldta på 60 Batailloner, saknar,
för att gå i fält, 600 Officerare och 84o
Underofficerare. Vid sådant förhållande
hemställer jag, om man bör tala om indragning
af 3:dje BataillonsBefälet, hvarigenom
ytterligare oersättlig brist skulle
uppstå, enär den svårligen lärer kunna fyllas
från KrigsAkademien, Universiteten och
NationalBeväringen. Vår Aimée lärer följaktligen
icke kunna vara på mindre krigsoch
större fredsfot, än nu. Jag förenar
mig med Grefve Brahe och Herr Norden
-
Den 5 Oo t ober f. m.
falk, samt anhåller, att det af Grefve Brahe
till Contra-proposition uppgifna förslag
måtte antagas.
Herr Tham, Wolrath: Huruvida de beslut
Ridderskapet och Adeln fattat, eller
kommer att fatta i löneregleririgsfrågorna,
äro till nytta eller skada beroende af den
Embetsmanna-pluralitet, som man förmenar
finnes inom detta rum, derom har jag redan
fullständigt yttrat mig; och jag tror
att om äfven den så kallade LandtAdeln
ville något mer, än nu sker, uppoffra sina
tillgångar och sin tid för att ligga här under
Riksdagarne, sådant för ganska manga
vore möjligt, men osäkert vore, om icke
Friherre Anckarswärd det oaktadt komme
att finna sig lika isolerad i försvaret af de
satser han drifver, sorn han nu beklagar sig
att vara, •—• Angående löneregleringen, och
nödvändigheten af det så kallade 3:dje BataillonsBefälet,
delar jag fullkomligen lika
åsigter med Herr von Hartmansdorff, emedan
mitt minne alltför tydligen återkallar
Landtvärnets missöde, hvilket jag hufvudsakligen
tillskrifver saknad af dugligt Befäl,
ehuru jag vitsordar alt deribland funnos
män, hvilka rättvisade förtroendet att
leda oell vårda landets lill dess försvar uppbådade
ungdom. Till deni, som trott, att
ynglingar till krigsbefäl, i behofvets stund,
icke skola saknas, hemställer jag, om det
är en tillräcklig uppmuntran för dera au
i5o
Den 5 O c to b er f. in.
ingå i krigsyrket, att endast af förmäns Jod
kunna vänta lifsbergning. Att förbättrad lönereglering
för Indeldta Armeen således är
af behofvet högt påkallad, yttrar jag nu för
andra eller tredje resan. Hvad beträffar
tillgångarne till denna lönereglering, så är
jag mycket tillfredsställd af Herr von Hartmansdorffs
förklarande, att Bankens behållna
vinst icke behöfver alt derföre tillgripas,
utan att medel till behofven finnas uti
RiksgäldsContoiret, ty jag anser den förstnämnda
tillgången alltid böra sparas till
oförutsedda och temporaira behof. Men äfven
utan afseende å denna tillgång, och den
Herr von Hartmansdorff i öfrigt uppgifvit,
har jag ingen farhåga att bevilja 18,000 R:dr
utöfver hvad StatsUtskottet till detta vigtiga
ändamål föreslagit. Jag är ense med SlatsUtskottet
derom, att löneregleringen bör
ske inom hvardera Regementet för sig, men
jag anser beräkningsgrunden af 7 och 8 R:dr
för tunnan spannmål otillförlitlig; och är
öfvertygad, att flere sådane exempel, som
det af Friherre Anckarswärd åberopade Öfverst?-boslället
Åkersberg, kunna framdragas.
Med Herr Grefve Brahe tillstyrker jag,
alt då materialier för en fullständig lönereglering
inom hela Armeen ännu för Sländerne
saknas, det må öfverlåtas åt Kongl.
Majrt att uppgöra den efter Dess Nådiga
godtfinnande, så att en fullständig löneslat
vid nästa Riksdag kan Ständerne föreläggas.
Jag yrkar alltså bifall till Utskottets Utlå
-
D »: n 5 O c lo be r f. u).
i5i
tande under iakttagande af den utaf Herr
Grefve Brahe föreslagne ändamålsenligare
redaction.
Friherre Cederström: Herr von Hartmansdorff
har utredt, hvari de 210 000 R:drs
odisponerade årliga inkomster bestå, som
jag uppgifvit. Det har aldrig varit min
mening, att Bankens behållna vinst skulle
användas till löneregleringen. Jag har blott
yttrat, att utom dessa 210,000 R:dr, finnes
till disposition-årligen 160,000 R:dr af Bankens
vinst, sedan 266,666^ R:dr blifvit använde
till silfveruppköp; och jag skall derom
till LandtMarskalks-bordet aflemna en
af BancoSekreteraren underskrifven uppgift.
Någon tvifvel, att medel finnas, kan således
hos mig icke uppstå. Jag instämmer
med Herr von Hartmansdorff deruti, att
man först bör reglera Statens ordinarie utgifter,
och sedan disponera hvad som återstår
till canalarbeten, strömrensningar och
dylika företag, hvaraf man egentligen i en
framtid skall skörda nytta. Det har blifvit
anmärkt emot mig, att jag skolat förbisett
Rikets sannskyldiga nytta, då jag tillstyrkt
nödiga löneanslag, och att dertill använda
befintliga tillgångar af icke mindre
än 210,000 R:dr; äfvensom det blifvit yrkadt,
alt Kongl. Maj:t skulle äga en återhållande
makt att göra verksam emot Ständernes
försök att öka anslagen utöfver hvad
Kongl. Majtt begärt. Jag betviflar så väl
iä>2 Don 5 O c t ober f. m.
sannfärdigheten af den mig gjorde tillvitelse,
som den supponerade äterhållskraften.
Grundlagen innehåller, så vidt mig vetterligt
är, intet förbud för enskild representant
att likaså väl som Kongl. Maj:t väcka
frågor inom Stånden till åstadkommande af
nya Statsanslag; och när de kunna väckas,
måste de äfven kunna beviljas utan hinder
från annat håll. För öfrigt förenar jag mig
med Friherre Anckarsvärd i begäran om
proposition, fastän den blifvit bestridd af
Herr von Hartmansdorff, under förmenande
att den skulle medföra samma orimlighet,
som skall blifvit begången uti frågan
ora LandsStaterne. Dervid glömmer likväl
den värde Ledamoten, att det Betänkande,
som då af LandlMarskalken föredrogs , blott
innehöll en fras; och att då Herr Hjelta
yrkade proposition till afslag å allt hvad
StatsUtskottet tillstyrkt, någon annan utväg
till motverkande häraf icke gafs, än
genom drifvandet af min Contra-proposition,
fastän det medförde i andra eller sjelfva
sakvoteringen ett resultat, hvaremot äfven
jag röstade. Här finnas 2 rakt motsatta
fall, nemligen om lönereglering skall
ske, eller icke; och 0111 det sednare alternativet
segrar, står det ju öppet att votera
om hvilket belopp som skall bestämmas,
antingen hvad Kongl. Majit föreslagit,
StatsUtskottet tillstyrkt, eller ock möjligen
derutöfver. Jag anhåller, att Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMurskalken
Den 5 O c l o b e r f. m.
15.3
t-äektes ju förr dess hellre framställa proposition.
Friherre af Nordin: Det är blott i anledning
af ett här fäldt yttrande, som jag
her få lemna några upplysningar till förhindrande
af omdömets missledande. Man har
klandrat den skedda Boställsuppskattningen,
och såsom bevis på origtighelen deraf åberopat
Åkersbergs Öfverste-boställe, med tillhörande
Capitainslndelning. Jag kan väl
icke ingå i hvart och ett specie 11 fall, eller
uppgifva bestämdt, huru med det närvarande
sig förhåller; men jag känner dock,
att uti Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse Lill
Committerade föreskrefs, att det till Öfverste-lönen
hörande Capitains-boslälle skulle
särskilt vid hvarje Regemente uppskattas och
beräknas, utan afseende på Öfverste-boställels
värde. Om, såsom jag förmodar, denna
föreskrift blifvit rigtigt iakttagen, torde deri
finnas skälet, hvarföre Öfverste-lönen vid
Nerikes Regemente funnits vara för lågt uppskattad,
enär man icke sammanlagt uppskattningsvärdet
på bägge Boställsdelarne,
utan endast fästat sig vid sjelfva Öfverstebostället
Åkersberg. I öfrigt och angående
sjelfva hufvudsaken, eller behofvet och nödvändigheten
af Armeens lönereglering, är
jag förekommen af Grefve Brahe och Herr
Nordenfalk, hvilka så fullkomligt utredt ämnet,
att jag icke behöfver derom vidare yttra
mig; och Herr von Hartmansdorff har,
i34 Den 5 October f, tn.
jemte instämmande i de förstnämnde Herrarnes
bevisning, att vi böra verkställa den
af Kongl. Maj:t föreslagne Löneregleringen,
äfven visat, att vi kunna, det viii säga,
hafva tillgångar till att sätta den i verket.
Jag inskränker mig alltså till att yrka bifall
till Kongl. Majrts Nådiga Proposition i ämnet;
och får endast såsom min reservation
tillägga, att jag beklagar, alt Rikets Ständer
icke antagit Kongl Maj:ts Nådiga förslag,
att de till Militairens löner indeldta räntor
måtte till SlatsVerket indragas och hela Befälet
förses med contante löner. Den dag
kommer, då Ständerne med bekymmer skola
erinra sig, att De sjelfva, genom afslag till
denna Kongl. Proposition, för en längre tid
försvårat, om ej alldeles tillintetgjort, möjligheten
af en verklig ordnings införande
vid Armeens Befäls löner, äfvensom tillbakasatt
tiden för ordnings vinnande i våra
Kamerala, nog betänkliga, förhållanden.—
Med detta förklarande, såsom min enskilta
reservation emot Ständernes berörde beslut,
anhåller jag om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till bifall på den
summa Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition föreslår.
Herr Hjerta: Den besynnerliga vändning
ämnet nu fått, visar bäst de svåra följderna
af Representationens misstag. Redan
vid i8a3 års Riksdag framställde jag behofvet
af en förändrad organisation af Armeen,
Den 5 October f. m.
155
som icke hade för afsigt att ådraga Staten
några ökade utgifter, utan inrättandet af en
fredsfot, och en krigsfot. Regeringens nu
framställda förslag till lönereglering för Armeen
visar bäst, huru olämpligt aflöningssättet
i sin tillämpning nu är både för Staten
och de löntagande. Rikets Ständer uttryckte
redan vid sista Riksdag uti deras
då aflåtne underdåniga Skrifvelse, att de
icke kunde anslå några Statsmedel till verkställande
af lönereglering inom Arméen. Jag
medgifver, att Friherre af Nordins förslag angående
indelta räntornas ingående lill Statsverket
skulle medföra väsendtliga fördelar
för uppbördssältet, men då jag ej kan godkänna
grunden för rubbningen uti Indelningsverket,
har jag icke eller kunnat med
min röst biträda Frilierrens förslag och kan
lika litet rösta för hela Utskottets tillstyrkande
i denna punkt. Jag vet ganska väl,
att jag ej nu kan göra min mening gällande,
och att nya anslag skola beviljas till
detta föremål; men jag vet också, att vid
första krigsti 11 fälle skall hela den nya organisationen
ramla, och Styrelsen vara vanmägtig
att återställa Indelningsverket. Jag
tror således, att löneregleringen, som nu
blifvit föreslagen, är ett det kraftigaste medel
alt förstöra Indelningsverket. Då jag
vid sista Riksdag väckte motion i samma
ämne, och Rikets Ständer beslöto den derom
• till Kongl. Majrt aflåtne underdåniga
hemställan, kunde jag icke föreställa mig
i56
D t- n 5 October f. ra
annat, än att genom indragning af 3:dje
Bataljonens Befäl en tillgäng skulle beredas
för löneförhöjning åt det återstående Befälet
inom hvarje Regemente. Delta syntes
mig rättare, än att genom nya anslag af alltid
otillräckliga löner inlocka ynglingar i
Krigstjensten, och gifva ökade anledningar
lill stegrade anspråk, hvilkas beviljande, genom
ökade skattebidrag, det slutligen blir
omöjligt att fullgöra. Grefve Björnstjerna
har framställt en salts, som synes riktig,
då man blott räknar i runda tal. Om jag
finge calculera lika enkelt, som den ädle
Grefven, skulle jag säga, alt i stället för
Befäl till en Aimee af 60,000 man, fördelade
i 60 Bataljoner med 1000 man i hvarje,
kunde man i fredstid nöja sig med att till de
vanliga 11 å 1200 man på Regementet, samt
på sin höjd 600 man Bevaring, årligen på
hvarje Regemente hafva vanligt Befäl för 2
Bataljoner, och endast bibehålla af 3:dje
Bataljonens Befäl 4 Capitainer och 4 Löjtnanter,
då 1 Majors- och 4 Fändriks-beställningar
på hvarje Regemente kunde indragas.
Jag skulle tro, att Grefve Björnstjerna
medgifver mig, det dessa 5 Officersplalser,
i händelse af krig, och Regementets uppstigande
till 2000 man, hvaröfver det, med
förutsättning, som jag äfven anser obestridlig,
eller att endast 2 Glassér af Beväringen
kunna på en gång beklädas och beväras,
svårligen lärer gå, utan särdeles bekymmer
kunna besättas. Äfven jag minnes och var
nied, då Landtvärnet uppsattes, och afsk backes
alldeles icke af det beklagliga öde, soin
träffade denna trupp, ty jag minnes äfven,
huru uppsättningen tillgick, och att elen dröjde,
till dess halfva Finland redan var öfversvämrxiadt,
och krigets utgång med de
eländiga anstalter, som då vidtogös, icke
tvifvelagtig, då det var klart att de bättre
Classerne icke skulle finna det lockande,
att inträda i denna trupp; hvaremot Beväringens
personal nu är gifven, när kriget
utbryter, och deribland säkert icke blir bekymmersamt
att utvälja erforderligt antal
Befäl till förstärkning af det redan befinteliga.
Jag kan således icke frångå min öfvertygelse,
att någon tillökning i löneanslag
för Indeldta Arméens Befäl icke erfordras,
men att en nödig lönejemkning af redan existerande
tillgångar kan beredas. Om Ständernes
vid sistlidne Riksdag aflåtne Skrifvelse
föranledt till den åtgärd från Kongl.
Majrts sida, att 4 Fändriks- och i Majorsbeställningar
vid hvarje Regemente indragits,
och lönerne derefter reglerats inom
hvart och ett Regemente för sig, hade man
fått se, hvilket hade tillräckliga tillgångar,
hvarest de saknades, och hvar de äro så
öfverflödiga, att fyllnad till bristerne kunde
erhållas, hvarvid man äfven bordt ihågkomma,
att icke lönerne öfverallt borde
vara lika, emedan lefnadskostnaden är olika
dyrbar på olika orter.
I öfrigt får jag hemställa, om det val nu
i “8 Den 5 O c to ber f. m.
är rätta tidpunkten, alt anslå förökade Statsutgifter,
då vi ännu icke hafva något bestämdt
myntvärde, och således icke veta,
hvad vi anslå, och dettas förhållande till
vacklande varuvärden. Redan då vid pröfningen
af 2:dra Hufvudtiteln fråga om LandtStaternes
aflöning förevar, fästade jag uppmärksamheten
derpå, att denna, eller 3:dje
Hufvudtiteln snarare än någon annan, erfordrade
hvad Statens tillgångar kunde medgifva;
men då jag af pluraliteten blifvit hindrad
rädda något åt Rikets försvar, kan jag
icke nu tillstyrka ökade anslag på 3:dje Hufvudliteln,
enär jag icke mäktar fatta, huru
de af våra aftynande näringar kunna utgå.
Ännu ett skäl styrker mig deri. Jag tror
nemligen, att vår handel skall ytterligare
stäckas i dess ringa verksamhet genom den
fred, som enligt med dagens post ankomne
underrättelser blifvit slutad samt undertecknad
den i4 i förra månaden emellan Ryssland
och Turkiet, och hvarigenom hoppet
att lill oss leda en del af Englands Exporthandel
på Spanien försvunnit. Med den innerliga
öfvertygelse jag har, att vår handel
ytterligare skall försämras, följer äfven den,
att de ytterligare skatter man nu vill pålägga,
icke kunna utgå. Då jag nu tror mig
hafva visat, att helt annat erfordras, än nya
anslag, för att reda vårt compliquerade IndelningsVerk,
och då ett fortfarande fredstilIstånd
i det Öfriga Europa synes hota handel
och näringar med ytterligare förfall, kan
Den 5 Octo ber f. rn.
jag icke tillstyrka beviljandet af ökade medel
till Arméens Befäl, utan hemställer,
att Ständernes åtgärd i detta afseende må
stanna vid förklarande, att ytterligare anslag,
än det redan till Generaliletet emot
min och fleres mening beviljade, icke kan
åt Armeens Befäl tilldelas, och att Ständerne
förnya deras år i8a3 aflåtne underd.
Skrifvelse angående organisationen af Arméens
Befäl. Det af Friherre Anckarswärd
uppgifne förslag torde alltså få inflyta uti
Contra-Propositionen.
Grefve Horn, Clas Fredrik: Den proposition,
Friherre Anckarswärd begärt, och
som blifvit understödd af Herr Hjerta, är
den jag önskar mätte vinna, emedan det
är min innerliga öfvertygelse, att Nationen
icke uthärdar några ytterligare skattebördor.
För den, hvilken, såsom jag, voterat
emot förökade anslag till a:dra Hufvudtiteln,
är det en gifven pligt, att äfven rösta
emot dylikt till den 3:dje, emedan den Civila
Administrationen måste vara vigtigare,
än den Militaira, och denna sednare dessutom
har mera än tillräckliga anslag förut,
och så stora, att ingen Magt, i proportion
till folkmängd, läge och tillgångar, på långt
när har dem så betydliga. Deri har Herr
von Hartmansdorff ovilkorligen rätt, alt Na»
tionalRepresentationen äger en moralisk förbindelse,
att neka de af Styrelsen begärdta
ökade anslag, om det beflnnes, att de redan
Den a O c t ober f. ii).
beviljade icke ändamålsenligt användas; och
det är just en sådan förebråelse, som jag
nu tror, ott man med myckel: skäl kan'göra
Styrelsen, då män aldrig bort talas om någon
nedsättning i de personela anslagen,
och besparing til! de materiela behofven.
En af våra KrigsMinislrar, Friherre af Tibell,
har yttrat, att Indelningsverket agde
tillräckliga anslag för sina funclioner, sådana
de åsyftats vid Verkets upprättande.
Delta ger mig förökad anledning alt yrka,
det Arméens i sednare tider inrättade 3:dje
Bataljons-Befäl helt och hållet måtte nedslås.
Friherre Anckarswärd har fullständigt
ådagalagt, att den sista Graden af Befälet
kan erhållas af Conscriptionen; och jag hemställer,
om det icke bör antagas för gifvet,
alt af den bildade Classen, som ingår i NationalBeväringen,
tillräckligt Befäl för den
tillökning, som Arméen sålunda vinner, står
att tillvägabringa. Jag kan icke eller dela
den farhåga för bristande dugligt Befäl, som
hämtas från Landtvärnstiden. Herr Hjerta
har visat, att hvad sora inträffade då, har
sin grund i ett helt annat förhållande, än
det som nu skulle inträffa vid Arméens tillökande
med NationalBeväringen. Grefve
Björnstjerna har visserligen uppställt en förledande
calcul öfver Arméens indelning uti
60 Bataljoner, uppgående till ett sammanräknadt
antal af 60,000 man, och det Befäl,
sorn då skulle erfordras, men utom det jag
tror,
De n 5 O c t o b e r f. m. 161
tror, alt Grefven beräknat Sveriges stridskrafter
till det möjeligen högsta, hvartill de i
yttersta behofvet kunna uppbringas, rubbar
det dock icke öfvertygelsen, att då en så
stor Armee kan anskaffas, man äfven med
det Befäl man redan bar, och får tillgång
på af Beväringen, skall erhålla ett tillräckligt
antal både till Linien och Staberne, i
synnerhet om man betraktar sista Officerseller
Fändriksgraden endast såsom en lärospån
för att bildas till ett dugligt Befäl.
En värd Ledamot har yttrat, att man, genom
afslag till det begärdta anslaget åt Indeldta
Armeen, skulle straffa dem af Befälet,
hvilka, såsom Medlemmar inom detta
Hus fullgjort deras pligt, att rösta för ökade
anslag åt andra förvaltningsgrenar, hvilka
nu med rätta anses hafva uppslukat alla
möjliga tillgångar. Jag lyckönskar den värde
Ledamoten, om han verkligen kan tro, att
han uppfyllt en medborgerlig pligt vid röstandet
för nya Statsanslag uti närvarande
förhållanden. Jag för min del skulle anse
mig handla ganska illa, om jag satte mitt
namn under ett Riksdagsbeslut, hvilket innehåller
så många ökade Statsutgifter, soia
det tillslundande, och har derföre gjort mig
till en helig pligt, alt hvarken underskrifva
det blifvande Riksdagsbeslutet, eller rösta
annorlunda, än emot alla ökade Statsanslag.
Jag anhåller om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition i enlighet med hvad
44 H. ii
Den 5 O e t o b e r f. m.
Friherre Aneliarswärd och Herr Hjerta begärt.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag har
alltid trott, och är ännu öfvertygad, att
man behöfver en tillräcklig personal af
KrigsBefäl äfven under fredstid, .emedan
skickliga Officerare icke bildas så lätt, och
kunna icke utan skada umbäras vid inträffande
krigstillfällen, men jag tror tillika,
att indragning af Manskap, särdeles Infanteri,
kan under fredstid göras, emedan en
Infanterist är snart och lätt danad, då deremot
Cavalleristen och Artilleristen behöfver
en längre tids öfning. Nationens förmåga,
att utgöra de ökade skatter, som förmodas
blifva en följd af den föreslagne Löneregleringen
för Armeen, tilltror jag mig
icke att bedöma, innan Ständerne afgjort
Myntbestämningen, och en del vigtiga Ekonomiska
frågor. Äfven jag vet, att Landtvärnets
missöden vållades icke allenast af
brist på dugligt Befäl, utan jemväl af då
varande Styrelses oförmåga att organisera
Arméen, och alltför stränga sparsamhet i
nödiga omkostnader för truppens hälsovård.
Det är likväl icke i sjelfva liufvudfrågan jag
nu egenteligen vill yttra mig, utan i synnerhet
angående ett yttrande af en värd
Ledamot, som förmodligen sjelf anser sig
vara en liberal NationalRepresentant, fastän
hans ord ibland stå i mycken opposition
deremot. Sedan denne värde Ledamot
D e 11 5 O c t o b e r f. m.
163
för en lid sedan påstålt, att Kongl. Majits
Nådiga Sanction fordras för verkställandet
af Ständernes beslut angående Realisationen,
liar han nu framkommit med det ännu
märkeligare påståendet, atl Kongl. Majit
ägde rätt hejda Rikets Ständer i deras framrusande
att bevilja ökade Statsutgifter, hvilka
medförde nya skattebördor för Folket,
och således, att Konungen ägde rätt hindra
Folkets Representanter ifrån att pålägga
det de skatter, som Konungen ansåge
för dryga. 57 §. i RegeringsFormen säger
dock: ”Svenska Folkets urgamla rätt att
”sig beskatta utöfvas af Rikets Ständer alle”11a
vid Allmän Riksdag.” Denna rätt, att
sig sjelf beskatta, måtte väl sträcka sig till
beloppet af skatterne; och om Kongl. Majit
skulle äga rätt att nedsätta, måste han ju
enligt consequencen äga makt att äfven
höja skatterne öfver hvad Ständerne beviljat,
och detta senare måtte väl åtminstone
icke af den ädle Friherren medgifvas. Den
satts Friherren sålunda drifvit, synes mig
desto farligare, som den i sin utsträckning
skulle gifva Regeringen makt alt hindra
de mest nyttiga anslag af Ständerne. Om
t. ex. Ständerne anslogo betydliga medel
lill Folkundervisningens befrämjande, och
det funnes en Regering, som icke älskade
folkupplysningen; skulle då Kongl. Majit
äga rätt, hindra Ständernas nyttiga afsigt?
Vi hafva nyligen sett ett för en sådan satts
44 H. 1. +
iö4
Den 5 0 c t o b e r f. m.
varnande exempel med LancaslerSkolorna i
Frankrike. Om det vidare hände, att Ständerne
anviste ökade arfvoden åt deras
Justitieombudsman och Revisorer, skulle
Kongl. Maj:t, om Regeringen icke vore liberalare
än Friherren, kunna neka verkställandet
af Ständernas beslut, allt under
.förebärande, att Folket ej tålte att bära
dylika utgifter. Det är detta, jag ansett
nödigt yttra, för att ej genom stillatigande
gilla en så farlig satts, yttrad af en så ansedd
Talare, som Friherre Anckarswärd.
Herr Anckarswärd: Herr von Hartmansdorff
har, biträdd af Herr Tham, sagt,
alt jag helt och hållet förbisett Landtvärnets
olycksöde, då jag yrkat indragning af
3:dje BataillonsBefälet. Någon jemförelse
emellan det fordna Landtvärnet och vår
nuvarande Beväring äger likväl icke rum,
enär den sednare införlifvas med Armeen,
och således kommer att med den dela lika
omvårdnad. Hvad Friherre Sprengtporten
anmärkt angående mitt yttrande om Öfverste-lönernes
förhöjning, har jag redan besvarat,
då jag förklarat, att denna förhöjning
vore villkorlig, och afsåg, att Öfverstarne
derjemte skulle erhålla sina gamla
functioner, vid reduction af Generalitetet.
Jag anhåller om proposition å sjelfva princip-frågan
i enlighet med Herr Hjertås förslag;
och hemställer dessutom, om icke, i
anseende till middagstimmans annalkande,
Den 5 O c to ber f. in.
i65
i fall mycket ännu i ämnet vöre odiscuteradt,
vi kunde stanna der vi äro, på det
vi malte erhålla någon hvila emellan Föroch
Eftermiddagens Plenum.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att då flere Ledamöter,
hvilka anmält sig att tala i ämnet,
dertill ännu icke haft tillfälle, ansåg
Hans Excellence, i anledning af Herr Anckarswärds
derom gjorde anhållan, sig böra
hemställa, om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att öfverläggningen finge afbrytas,
och i eftermiddagens Plenum vidare
fortsättas.
Ropades starka Ja, blandade med några
Nej.
Hvarefter Hans Excellence förklarade,
att, då några af Ridderskapels och Adelns
Ledamöter icke lemnat bifall till Hans
Excel lenses sista proposition, ansåg Hans
Excellence öfverläggningen i ämnet böra
fortgå.
Friherre Anckar siv är d : Middagstimmans
ofördelaktiga inverkan på förlängningen
af denna discussion skulle visserligen
förmå mig, att afstå från ytterligare yttrande
i saken, om jag icke vore personligt
anfallen. Friherre Cederström bar redan
besvarat Herr von HartmansdorlTs anmärkning
emot den af mig begärda propo
-
j 66
Den 5 O c to ber f. m.
sition. Herr Crusenstolpe har framkastat
en insinuation emot Revisorers försummelse
i afseende pä en vägrad pension. Jag
vet ganska väl, hvartåt han syftar, men
får äran upplysa, att det icke var 1827
utan i8a5 års Revisorer, som förbisett denna
omständighet. Den näst före den siste
Talaren har emot mig rigtat en anmärkning,
som innefattar så mänga ingredientier,
att jag ej nu hinner särskildt analysera dem,
utan utber mig att få göra det vid ett lägligare
tillfälle, under förbehåll att Ridderskapet
och Adeln icke med den värde Anmärkaren,
gör mig den orättvisan att tro,
det jag åsyftat någon inskränkning i vår
fria beskattningsrätt, för det jag ansett
Kongl. Majrt äga makt att återhålla Representationen,
om de ökade skattebördorna
utöfver Rikets förmåga att bära dem. Beträffande
den af Grefve Björnstjerna uppgjorde
calcul, så visar den factiskt, att
man vid Armeens organisation måste följa
ett annat system, grundadt på tillgångarne
att erhålla hvad som oundgängligen fordras.
Af hvad Herr Tham emot mig yttrat, har
jag ej rigtigt fattat slutsattsen. Om han
velat säga, att jag icke blifvit så isolerad
i försvarandet af Folkets skattebördor, som
jag nu är, om en större del af vår besuttna
LandtAdel bevistat Riksdagen, så bar
han förmodligen deri mycket rätt, men om
lian åter vill säga motsattsen, eller att jag
det oaktadt blifvit lika isolerad som nu,
Den 5 Oclohcr f. m, 167
mäste jaer erkänna, alt i en sak, hvilken
icke inträffat, ser jag ej, huru någon slags
bevisning kan äga rum. Herr Tham och
jag hafva livar sin öfvertygelse, och böra
respectera hvarandras; men jag kan icke
undertrycka den egenkärlek att tro, alt
fastän pluraliteten sällan befinner sig på
min sida, jag och de, som tänka lika med
mig, ej hafva alltid så orätt, som det ifrån
den andra sidan vill synas göras gällande.
Hvar gång slika framställningar göras, kan
jag icke undgå att känna obehaget af att
ej vara vald, utan sjelfskrifven representant,
emedan det då vid nästa Riksdagsmanna-val
skolat visa sig, om jag eller
Herr Tham talat i enlighet med Nationens
öfvertygelse. I afseende på Friherre af
Nordins reservation, instämmer jag med
Friherren deri, att det vore önskeligt, om
indelta räntorna kunde till StatsVerket indi-
agas, och motsvarande aflöning derifrån
utgå; men ända från Riksdagens början har
jag förklarat, att silfverberäkningen, som
härvid nyttjats, vore ett origtigt calculationssätt,
hvilket icke kunde annat än afskräcka
Representationen från att ingå i förslaget;
och ända ifrån den tiden har jag trott det
vara vådligt, att ingå deri, innan en förståndig
realisation för sig gått, och man
under tiden emellan aloe Riksdagar fått se,
om förbättrade credil-förhållanden i anledning
deraf inlrädt. Jag kan således icke
inse, att hvarken någon olycka för Sam
-
168
Den 5 Octo b er I'. ra.
hållet, eller någon förebråelse för Friherre
af Nordin bör inträffa af detta förslags icke
antagande nu, eller uppskjutande till fem
år härefter. Det vore visserligen mycket
att tillägga i hufvudsaken, men med skyldig
considerntion för den inträffade mattimman,
samt ej mindre Ridderskapets och
Adelns än min egen aptit, inskränker jag mig
till att begära proposition å principfrågan.
Herr Rosenblad: Endast med få ord
skall jag nu upptaga tiden. Med tacksamhet
har jag för min del af Herr Hjerta emottagit
den lemnade underrättelsen om fredsslutet,
hvaraf jag likväl tvärtemot Herr
Hjerta tar mig anledning hysa godt hopp
om nya fördelar för vår handel på Levanten,
hvilken hädanefter med mera säkerhet,
än under kriget, skall draga fördel af Svenska
flaggans kredit i dessa haf, till ny fromma
för våra tullinkomster. Jag ser således
i denna stora underrättelse om freden ett
stort hopp för ökning af våra Statsinkomster.
Emot Herr Hjertås insinuation om
afprutning å Kongl. Maj:ts höga rätt att använda
flera än 2 Klasser af NationalBeväringen
i sänder, nödgas jag protestera. För
öfrigt anhåller jag om proposition å principfrågan,
hvars lyckliga utgång jag så mycket
säkrare vågar hoppas, som den fått en
varm förespråkare uti min ecolier i Aritmetiken
med hans kända reda i framställningssättet.
Dea 5 Octo b er f. m.
Herr Nordenfalk: Jag skulle ej ytterligare
förlänga denna discussion, om jag
icke blifvit missförstådd, och derföre måste
anhålla att yttra några ord. Då jag tillstyrkt,
att Utskottets yttrande angående sättet
för Armeens organisation måtte utgå utur
Ridderskapets och Adelns beslut i denna del,
har Friherre Anckarswärd deraf tagit sig
anledning tro, att jag ansett den omnämnde
organisationen onyttig. Jag får likväl
vördsamt hemställa, om jag sagt något annat,
än att sådana förhållanden kunna inträffa,
som göra Rikets Ständers beslut i fråga
om Arméens organisation alldeles overkställbar
och således utan ali verkan. Man
har klandrat, att Regeringens organer med
sådana åsigter ingått i detaljer, öfverflöd i ge
för ämnets afgörande härstädes. Denna förebråelse
måste jag taga åt mig, enär jag
verkligen inlåtit mig i detaljer öfver Armeéns
organisation. Ingen kan likväl hellre
än jag önska, att alla detaljfrågor öfverlemnas
åt Kongl. Muj:t, emedan jag anser,
att enhet derigenom bäst vinnes; men då
jag yttrade mig vid början afdiscussionen,
kunde jag ej förutse den vändning, som
densamma sedermera tagit, eller den nu
yttrade önskan, att verkställigheten måtte
ensamt öfverlemnas lill Kongl. Maj:t. Uti
besvarandet af hvad flere Ledamöter yttrat
om 3:«1 jo BataillonsBefälet och dess indragande,
är jäg förekommen af Grefve Björnstjerna.
Jag kunde visserligen hafva mera
Dl-ii 5 O et o bni f. in.
alt tillägga, men vill ej uppehålla Siandet,
ulan förenar mig med Friherre Anckarsvärd
uti dess begäran om proposition.
Grefve Brahe: Ej vägrande en skyldig
uppmärksamhet pA Ridderskapets och
Adelns annalkande och förut omtaidle mattimma,
den jag visserligen icke eller vill
fördröja, ber jag blott att, i anledning af
hvad Herr Anckarsvärd yttrat angående
3:dje BataillonsBefälet och Armeen på fredsfot,
få erinra, att någon indragning ej lämpligen
kan sträcka sig till Befälet, hvilket
redan under freden bör vara att tillgå, samt
skickligt öfvadt, för att hastigt vid inträffande
behof, då Armeen mäste ökas, kunna
dana och organisera truppen. — Beträffande
anmärkningen, i afseende å RegementsChefernes
tillgångar, och deras närvaro
vid Riksdagen, hvaraf man velat draga
den slutsats, att deras vilkor äro tillräck
lige och all förhöjning deri öfverflödig,
får jag blott lill hvad Friherre Sprengtporten
härom yttrat, tillägga, att då man så
mycket talar om medborgerliga skyldigheter,
borde man icke glömma, att RegemenlsCheferne
hafva dem lika stora, som någon
annan, och i detta fall större, emedan de
hafva att bevaka så väl egne, som framför
allt kamraters och underhafvandes framtida
välfärd, och har ingen bättre än de kunnat
lemna behöflige upplysningar i dessa vigtiga
frågor. Dessutom förefaller denna an
-
Den 5 October f. m. 171
märkning, särdeles för mig, högst märkvärdig,
såsom föga öfverensstämmande med
den, hvilken, i grundlagsenlig form, vid
början af detta Riksmöte gjordes emot Föredraganden
i Commandornål. — I hopp
att Ridderskapet och Adeln inser billigheten
af Armeens pretentioner, vill jag icke
vara vidlyftigare, utan anhåller om proposition,
i enlighet med Friherre Anckarswärds
förslag.
Friherre Sprengtporten: En värd Ledamot
har till mig direct framställt den
fråga, om det är öfverensstämmande med
en Representants pligt alt idkeligen ålägga
Nationen nya skattebördor. Utan att inse
det närmare sammanhanget emellan denna
fråga och mitt anförande, får jag dock gå
den värde Ledamoten till mötes, och gifva
honom min öfvertygelse tillkänna, att sådant
beror på det ändamål, hvartill skattebidraget
skall användas. I öfrigt hoppas
jag, att denna värda Ledamot ej skall behöfva
utföra sin afsigt, att ej underteckna
Riksdagsbeslutet, enär det synes vara grundad
anledning till den förmodan, att vi på
dubbelt sätt skola kunna uppfylla Kongl.
Maj:ts önskan så väl genom beviljandet af
erforderliga anslag, som derigenom att sådant
kan ske, utan att bevillningen ökas.
Hans Exccllence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt ciå många
Ifl
Den 5 Or t o ber f. m.
Ledamöter begärt proposition först å principfrågan,
trodde Hans Excellence sig nu
först böra hemställa, om Bidderskapet och
Adelli ansåg, att en reglering af lönerne
för Indeldta Armeens Befäl borde vid denna
Riksdag med nytt anslag af Rikets Ständer
tillvägabringas.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence frågade, om
Ridderskapet och Adeln ansåg sig icke kunna
bifalla ytterligare anslag af Statsmedel
till Indeldta Armeens lönereglering, utöfver
hvad för GeneralitetsStaten redan är
beviljadt, utan förmodade, alt denna reglering,
på sätt Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse af år i8a3 innehåller, borde kunna
åstadkommas med de tillgångar nuvarande
Indelningsverk erbjuder.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Cederström begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Ma r sk alke n framställde
följande Voterings-proposition:
Den, som anser, att en reglering af lönerne
för Indeldta Armeens Befäl skall vid
denna Riksdag med nytt anslag af Rikets
Ständer tillvägabringas, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den 5 October f. m.
Vinner Nej, anser Ridderskapet ock
Adelil sig icke kunna bifalla ytterligare anslag
af Statsmedel till Indeldta Arnmens
lönereglering, utöfver hvad för GeneralitetsStaten
redan är beviljadt, utan förmodar,
att denna reglering, på sätt Rikets Sländers
underdåniga skrifvelse af år 1823 innehåller,
bör kunna åstadkommas med de tillgångar
nuvarande Indelningsverk erbjuder.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 3; och befunnos efter voteringens slut,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, sorn
följer:
Ja — 166.
Nej — 40.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således ansett en reglering
af lönerne för Indeldta Armeens Befäl höra
vid denna Riksdag med nytt anslag af
Rikets Ständer tillvägabringas.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart lill 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
•74
Den 5 October e. m.
Måndagen den 5 October 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att, i anseende
till dels afresa frän Riksdagen, dels
tjenstebefattningar, Grefve Posse, Arvid,
Friherre Lejonhufvud, Abraham, Herr Uggla,
Göran Gustaf, samt Herr af Geijerstam,
Olof, afsagt sig deras platser, den förste uti
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
samt de trenne sednare uti BevillningsUtskottet;
hvadan Hans Excellence anmodade
Ridderskapets och Adelns Herrar Electorer,
att i morgon sammanträda, för att i de afgångnes
ställe utvälja nja Ledamöter i ofvannämnde
Utskott.
Herr Rosenqvist, Fr edrik Leonhard, hade
inlemnat ett anförande, som upplästes,
så lydande:
Af sann kärlek till fäderneslandet befaller
mitt samvete mig, att bestrida allt
hvad som kan leda till den minsta rubbning
uti det till Sveriges sjelfständighet
verksammast bidragande Indelningsverket;
och anhåller jag alltså vördsamt att till Protocollet
få reservera mig mot hvarje beslut,
som i ett eller annat afseende kan
åstadkomma förändring uti detta af hela
Europa ansedda storverk.
Den 5 Octo b er e. in. iy5
Fortsattes pröfningen af StalsUtskotlels
ej mindre den 16 sistlidne April under N:o
i3a afgifne, oell den 7 derpåföljde Maji e.
in. på hordet lagde Betänkande, angående
regleringen af utgiflerne under RiksStatens
3:dje Hufvudlitei, än ook under N:o 23g
meddeldte, och den 2g sistlidne Augusti f.
in. på bordet lagde, Utlåtande öfver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
louie Punkten. Indeldta Arme’ens Befäl.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan Ridderskapet
och Adeln i förmiddagens Plenum
beslutat, att Löneregleringen för Indeldta
Armeens Befäl skulle vid denna Riksdag
med nytt anslag af Rikets Ständer tillvägabringas,
och anslagets belopp nu borde af
Ridderskapet och Adeln bestämmas, finge
Hans Excellence, innan proposition rörande
beloppet gjordes, först hemställa, om icke
Ridderskapet och Adeln, ehvad Utskottets
Utlåtande eller Kongl. Maj:ts Proposition
anloges, i alla händelser behagade bifalla
det af Grefve Brahe i förmiddagens plenum
föreslagne tillägg.
Herr A nekar swärd j August: Jag instämmer
fullkomligen i det generella af detta
tillägg, men föreslår, att orden: likhet uti
lönevillkor inom hvarje grad inom Regementer
och Corpser måtte uteslutas. Med
den utsträckning Armeen har från Calix till
176
Den 5 O c t o b e r e. m.
Ystad, tror jag, att det vore något mindre
väl betänkt, om alla inom samma grad skulle
hafva lika löner. Jag anhåller, att detta
måtte uteslutas, och att det blott bestämmes/
att Kongl. Majit måtte handla, huru
Honom godt synes.
Grefve Brahej Magnus: Jag vill endast
upplysa i anledning af den anmärkning,
som af den siste värde Talaren blifvit gjord,
att i mitt förslag står: inom Regementer
och Corpser. Det är ej meningen, att Befälet
vid håde de Regementer, som äro förlagde
närmast hufvdstaden, eller i de dyraste
orter, och de som ligga i Rikets nordligare
delar, skall tilldelas lika lön i samma
grad, men deremot, att inom samma Regemente
personer af lika grader i det närmaste
skola hafva lika lön; derföre har jag föreslagit
orden: inom Regementer ochCorpser.
Herr RosenbladBernhard: Måhända
skulle orden lämpliga lönevilkor kunna begagnas
i stället för likhet uti lönevilkor.
Grefve Brahe: Jag tror, att de ord jag
framställt, äro bäst passande, och gifva den
minsta anledning till tvist, emedan de lemna
åt Konungen, att göra den organisation Hans
Majit kan finna lämpligast. Det är just i
anledning af Herr Anckarswärds yttrande,
som jag tror de använde orden bäst uttrycka
meningen.
Hans
Den 5 October e. in.
177
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å hvad StatsUlskoltet i dess senare Utlåtande
rörande beloppet af anslaget lill
reglering af lonerne för Indeldta Arméens
Befäl tillstyrkt, tillika med det af Grefve
Brahe föreslagne tillägg.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence föreslog bifall
till b vad Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
i denna del innehöll, jemte det af
Grefve Brahe föreslagne tillägg.
Ropades äfven Ja och Nej.
Grefve Brahe anhöll om votering.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Jag
anser för min del, att det blir nödvändigt,
att i propositionen angående beloppet uttryckeligen
nämna den summa, som föreslås
utöfver hvad StatsUtskottet tillstyrkt.
I Konungens proposition är den icke uttryckt
på samma sätt, eller beräknad efter
samma grunder, som i Utskottets förslag.
Derföre finner jag nödvändigt att i sjelfva
propositionen intaga siffran, på det ingen
tvist om beloppet må uppkomma.
Grefve Brahe: Enligt min öfvertygelse
bör den ifrågavarande summan bestämmas
lill det belopp Herr Nordenfalk uppgifvit,
nemligen skilnaden emellan hvad Kongl.
44 12
178 Den 5 October e. ra.
Maj:ts Nådiga Proposition innehåller, och
hvad Utskottet föreslagit.
Herr Nordenfalk_, Johan: Då Konungens
proposition, såsom jag i förmiddags
nämnde, utgick från andra grunder än Statsutskottet,
ansåg jag mig böra göra en uträkning
efter samma grunder, som Utskottet
uppgjort, och enligt denna uträkning
inträffar, att 18,357 ^:c*r 24 sk* utgöra den
brist, som skall fyllas för att komma på
den punkt Konungens proposition innehåller.
Lägger man denna summa till den af
Utskottet föreslagna, eller 48000 R:dr, så
uppkommer en totalsumma af 66,357
24 sk*
Friherre Anckar swärd: Jag utbeder
mig få ställa en fråga till Nordenfalk, huruvida
dessa 18,357 R:dr 24 sk. äfven komma
att utgöra en brist, sedan den inskränkning
blifvit undanröjd, hvarigenom Konungen
skulle hindras att af Cavalleriets öfverskott
fylla Infanteriets brist? Jag skulle föreställa
mig, att bristen då ej blir 18,357 R:dr 24
sk., utan så mycket mindre, som Cavalleriets
öfverskott utgör. Detta tror jag Ridderskapet
och Adeln vara i behof af att
veta, innan summan uppgöres.
Friherre Palmstjerna: I anledning af
den anmärkning Friherre Anckarswärd gjort,
täger jag mig friheten erinra, att så väl
Utskottets afsigt i det tillstyrkande, hvilket
Den 5 October e. rn. 17g
Utskottet gjort, sora meningen afdon underdåniga
framställning, hvilken Grefve Brahe
föreslagit, och hvaremot ingen anmärkning
blifvit gjord, lära åsyfta återförande af Indelningsverket
till någon del, öch dess bibehållande
i hvad möjligt är. Det förutsätter
naturligtvis, att hvarje Regemente,
som har Boställen, ejskall lemna något ifrån
sig till ett annat Regemente. Derigenom
uppkommer vid åtskilliga något öfverskott.
Just det är förhållandet med CavalleriRegementerne.
De hafva indeldta räntor
och boställen något utöfver det belopp Konungen
funnit nödigt för Ca valleriRegementerne.
Jag tror* att det strider emot
den afsigt man har, att beräkna något af
CavalleriRegementernas i tabellen uppgifna
lönevilkor för Infanteriet, emedan man derigenom
skulle gå emot syftningen af den
framställning, som är föreslagen. Jag finnér
således, att detta förhållande icke kan medföra
någon verkan på den summa Herr Nordenfalk
uppgifvit för att fylla bristen. Orsaken,
hvarföre de -7000 R:dr, som annars
skulle finnas, icke kunna påräknas till fyllande
af Infanteriets behof; ehuru på tabellen
något är upptagit i contant, är, att
dessa contanta anslag äro föreslagne till de
Sqvad roner, hvilka komma att upprättas i
Jemtland och Westerbotten, hvarest ej finnes
tillräckligt räntor och boställen åt Befälet.
Således, om af Cavalleriets contanta
44 H. *
i8o Den 5 Octobér e. m.
anslag något användes till Infanteriet, skulle
det väl af tillgängarne vid de öfriga CavalleriRegementerne
i Skäne, och vid
nie litet, finnas något utöfver hvad lill deras
löning erfordras, men då går man från
den allmänt antagna principen, hvarföre jag
får afstyrka en sådan beräkning; utan torde
den summa. Herr Nordenfalk anser nödvändig,
blifva den, som kommer att antagas
på ena sidan, och Utskottets förslag
på den andra.
Herr Nordenfalk: Det var i anledning
af den fråga Friherre Anckarsvärd gjorde,
som jag anmälte mig. Jag är till det mesta
förekommen af Friherre Palmstjerna,
men får upplysa, att 18,357 R:dr 24 sk.
utgjorde bristen för Indeldta Infanteriet.
Från denna summa skulle gå 6,898 R:dr,
om man beräknade hvad Cavalleriet fått i
öfverskott, men då, såsom Friherre Palmstjerna
nämnt, Utskottet föreslagit, att intet
Regemente skall lemna något ifrån sig
af indeldta räntor och boställs»!'kastningar,
samt Ridderskapet och Adeln äfven tyckes
hylla denna princip, sorn åsyftar återförande
i möjligaste måtto till Indelningsverket, så
har jag trott, att det afdraget ej kunde
komma i fråga, utan anhåller om proposition,
att ofvannämde 18,357 R'dr 24. sk.
nvå tilläggas de af Utskottet föreslagne 48,000
R:dr, hvarigenom summan blir 66,35^ R:dr
24 sk. *
Den 5 O c t o b e r e. m.
181
Herr Rosenblad: Jag tror ej, att proposition
behöfyer göras på det anslag,
som i den ursprungliga Kongl, propositionen
finnes uppfördt, hvilket vackt missförstånd
öfver saken. Det är, såsom nu och
förut är upplyst, grundadt på öfverföringar
från det ena Regementet till det andra, och
derigenom skulle ett mindre resultat uppkomma;
men då Utskottet hyllat den idee,
att det vore att rubba Indelningsverket,
att taga från det ena Regementet och gifva
åt det andra, samt detta blifvit godkändt
af Regeringens organer i Krigsärender, så
tror jag-, att proposition ej bör göras på
Konungens förslag, utan på en rund summa
af 66,000 R:dr. Det be hofver då visserligen
knappas in här och der, men det
bör ock kunna verkställas. Derigenom undvika
älven Ständerne, att ingå uti den speciellare
plöjningen. Jag anhåller således,
att endast den runda summan af 66,000
R:dr må införas i contra-propositionen.
Friherre Anckarsvärd: Jag finner mig
hafva ägt fullt fog till den anmärkning jag
gjorde, och får erinra, det jag framställt,
att här verkeligen befinnes ett öfverskott,
och att jag yttrat mig för att få det upplyst;
men jag ingår äfven på hvad Herr
Rosenblad yrkat; ty här är ett stort behof
att undvika confusion, då jag får uppriktigt
bekänna, att jag ej känner planen för
löneregleringen, och således saknar all grund
IÖ2
Den 5 October e. rn.
för mitt omdöme och min röst, hvarföre
det ock gerna må blifva vid det förslag Herr
Rosenblad afgifvit, alt man må bestämma
en rund summa af 66,000 R:dr, samt detaillerna
öfverlemnas till.Kongl. Maj:ts bepröfvande.
Men jag vili tillika yttra den
mening, att jag, åtminstone för min del,
i det tillägg, sorn af Grefve Brahe blifvit
föreslagit, om återförande till Indelningsverket
så vidt möjligt är, icke fattat meningen
så, att Indelningsverket, sådant det
sig nu befinner, under särskilta benämningar,
skulle blifva bibehållit, ty jag tror,
att det i väsendtlig mohn skulle blifva misshushållning,
om en sådan mening skulle
fattas, men att egenteligen IndelningsVerkets
hufvudgrunder, särdeles ChefsBefälet,
skulle bibehållas, dock så att det visserligen
icke skulle lägga några hinder i vägen
för Konungen att disponera, om Konungen
finnér lönerne för Cavalleriet blifva öfverflödiga,
och använda dem på något annat
ställe, eller om Han funne sådana disproportioner,
som äga rum i löner till Profosser,
Trumpetare, Barberare, m. fl., böra
undergå förändring. I reservations väg vill
jag hafva anmärkt, att jag så uppfattat Ridderskapets
och Adelns mening, att fria händer
i delta afseende äro kemnade. För öfrigt,
då pluraliteten är så gifven, hvilken
mening skall blifva den gällande, skulla
det vara en onödig tidsutdrägt att tvista
om summan, hvarföre jag fogar mig efter
Den 5 O c t o b e r e. in.
iS3
Herr Rosenblads förslag, att den i Contrapropositionen
må upptagas till 66,000 R:dr.
Grefve Brahe: Jag har begärt ordet,
för alt lill alla delar förena mig i hvad
Friherre Anckarswärd nu yttrat. Jag tror,
att det blir det säkraste sättet att uppfylla
det ändamål Kongl. Maj:t åsyftar. Enligt
hvad jag fattat af Herr Friherrens framställning,
är det nödvändigt, att Konungen
lemnäs fria händer, hvad Indelningarnes
fördelning och Lönernes jemnkning inom
hvarje Corps, vidkommer. Min tanka har
varit, att lönebeloppet skall så mycket möjligt
är vara lika inom hvarje Corps, men
icke att Konungen på något vis skulle vara
hunden, hvad verkställigheten beträffar.
Herr Nordenfalk: Då två Ledamöter
önskat, att den summa, jag uppgifvit, måtte
förändras till 18,000 R:dr, och skilnaden
blott utgör 357 R:dr 24 sk., vill jag ej
vara skiljaktig, utah låter för min del gerna
dervid bero.
Herr Pubbingj Arvid: Friherre Anckarswärd
har nyss yttrat, att han saknar grunder
för sig att bestämma den summa, sorn
behöfves för att fylla behofvet. För min
del vet jag ej, hvarföre icke vid detta tillfälle,
likasom annars vanligen, Rikets Ständer
skulle begagna de utvägar de hafva,
och hafva haft, att höra sina Utskott. Då
184
Den 5 O c tobei- e. m.
StatsUtskottet, med beräkning att löneregleringen
skälle ske inom hvarje Regemente
och Corps, funnit, att den skulle kunna
verkställas med 48,000 R:dr, tror jag ej,
att det är oss tiilständigt att bevilja mera,
än nödvändigheten fordrar, särdeles som
vi hört StatsUlskoltets Ordförande yttra,
att StatsUtskottet ställt sig till efterrättelse
Konungens önskan, att icke öka Bevillningen,
och vi redan öfverskrida hvad Utskottet
föreslagit, som kanske redan några
ångrat. Jag får derföre yrka, alt man icke
så alldeles måtte förbigå StatsUtskottets förslag,
och anhåller om proposition endast å
48,000 R:dr.
Friherre Anckarswcird: Jag vill blott
göra en erindran till Herr Ribbing, att här
ej varit fråga om någon concession å min
sida. Jag har blott talat öfver ämnet, öfver
den motsatta meningens förslag i denna
del, och min mening har sitt uttryck
öppet i de 48,000 Rrdrne, sorn komma att
utgöra Ja-propositionen vid detta tillfälle;
men det är de 66,000 R:drne, som ingå i
Nej-propositionen, i afseende hvarå aldrig
något begifvande af mig finnes. Jag har
blott deltagit i öfverläggningen derom, förblifvande
vid summan af 48,000 R:dr, för
hvilken jag kommer att rösta.
Herr Rosenblad: Jag vill blott erinra
derom, att hitintills intet annat blifvit be
-
Den 5 Octo ber e. in.
i85
viljadt, än det, som är billigt, och att hela
summan af redan beviljade tillökningar
i anslagen, hvilka ej genom andra Stånds
beslut äro afslagne, icke går till mera än
i3,6‘oo R:dr, och då det finnes en post af
4ö,ooo R:dr sorn kan reduceras, måtte vi
kunna bevilja detta anslag, utan att på något
sätt rubba de grunder, som af StatsUtskottet
blifvit antagne. Jag får förnya
min anhållan om proposition å 66,000 R:dr.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken framställde derefter ett
förslag till Voterings-proposition, innehållande
i Ja-propositionen bifall till den i
Utskottets sednare Utlåtande tillstyrkte summa
af 48,000 R:dr, och i Nej-propositionen
bifall till Kongl. Maj:ts Proposition i denna
del, under antagande af summan 66,357
R:dr 24 sk. B:co, samt med tillägg i båda
propositionerne af Grefve Brahes fram*'
ställning.
Friherre af Tibell, Gustaf Willielm:
Enligt hvad Herr Grefve Brahe sjelf medgifvit,
synes mig att det borde stå: för
hvarje grad inom samma Regemente och
Corps, i stället för inom hvarje grad inom
Regementen och Corpser. Det går ej an att
flytta boställen och räntor från ett Regemente
till ett annat.
Herr Rosenblad: Jag ber om förlåtelse
, att jag anmärker vid Nej-propositionen
186 Den 5 October e. ni.
■* '
en ofullständighet. Den gifver hänvisning
till Konungens proposition, med hvilken
den ej slår i någon gemenskap. De 35^
R:dr sk. stå der äfven. Jag anser, att
endast jemna summan 66,000 R:dr bör stå,
i stället för 48,000 R:dr, och att den föröfrigt
bör vara alldeles lika med Ja-propositionen,
utan att hänvisa till Konungens
proposition. I följd häraf synes mig, att
Nej-propositionen bör erhålla denna korrta
lydelse: Vinner Nej, antages Ja-propositionen
med den förändring, alt summan, i stället
för 48,ooo R:dr, bestämmes till 66,000
R:dr,
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erindrade, att det vore
ovanligt, att i en Nej-proposition säga, det
man antager Ja-propositionen,
Friherre Palmstjerna: För att undvika
den besynnerliga omständighet, Herr Grefven
och LandtMarskalken omnämnt, får jag
föreslå, att Nej-propositionen må lyda sålunda:
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln, till verkställande af ifrågavarande
lönereglering, hafva beviljat 66,000 R:dr;
hvarefter skulle följa Grefve Brahes fram-,
ställning.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
Voterings-proposition;
Den, som bifaller det af SlatsUtskot
-
Den 5 Octo ber e. m.
187
tet tillstyrkte anslag af fyratioåtta tusende
Riksdaler Banco, till reglering af löuerne
för Indeldta Armeens Befäl, med förklarande
derjemte, att underdånig anhållan bör
göras hos Kongl. Majit, det Kongl. Maj:t
täcktes med de sålunda beviljade anslagen
för Indeldta Arméens Befäl låta, på sätt
Kongl. Majit lämpligast finnér, och i den
mån anviste tillgångar dertill blifva disponible,
verkställa en lönereglering med syftning
lill återförande af Befälets löner, i öfverensstämmelse
med Indelningsverket, och
medförande den möjligaste likhet uti lönevilkor
för hvarje grad inom samma Regemente
och Corps, hvilken reglering vid nästa
Riksdag må Rikets Ständer meddelas,
för alt derefter till sine detailler å Stat
uppföras, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln hafva, i och för löneregleringen för
Indeldta Armeens Befäl bifallit ett anslag
af Sextiosex tusende Riksdaler Banco, med
förklarande derjemte, att underdånig anhållan
bör göras hos Kongl. Majit, det Kongl.
Majit täcktes, med de sålunda beviljade anslagen
för Indeldta Arméens Befäl, låta, på
sätt Kongl. Majit lämpligast finnér, och i
den mån anviste tillgångar dertill - blifva
disponibla, verkställa en lönereglering med
i88
Den 5 Octo ber e. m.
syftning till återförande af Befälets löner
i öfverensstämmelse med Indelningsverket,
och medförande den möjligaste likhet uti
lönevilkor för hvarje Grad inom samma Regemente
och Corps, hvilken reglering vid
nästa Riksdag må Rikets Ständer meddelas,
för alt derefter till sine detailier å Stat
uppföras.
Hvilken Voterings-proposition af RidderskapetochAdeln
godkändes, samt anslogs.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Innan
jag går att nedlägga min voteringssedel till
bifall af en sak, för hvilken jag nitälskar,
anhåller jag få till protocollet anmäla, att
det sker i den förutsättning, att denna sak
ej kommer att bidraga till förökade accorder
inom Armeen.
"Voteringen börjades klockan 7 e. ni.,
och befunnos vid voteringens slut klockan
ett qvart till q e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 67.
Nej — u{g.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit hvad i
Den 5 Octo ber e. in.
ofvanberörde Nej-proposition blifvit upptagit.
ingående StatsUtskottets i dess sednare
Utlåtande gjorde hemställan, att Rikets
Ständer måtte uti underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående löneregleringen för
.Armeen uttrycka den öfvertygelse, att hvad
af Utskottet nu föreslagit blifvit, borde för
en längre följd af år fylla behofvet för
denna gren af Statsförvaltningen, samt att
ett större anslag för Armeens Befäl skulle
öfverstiga Nationens förmåga.
Friherre Cederström, Jacob: Jag anser
denna af Utskottet föreslagna anmälan
olämplig; ty mati kan icke säga, att ett
större anslag, än det af Utskottet tillstyrkta,
skulle öfverstiga Nationens förmåga. Jag
anhåller derföre, att något afseende icke måtte
göras på Utskottets ifrågavarande framställning,
hvilken torde kunna läggas till
handlingarne.
Herr Nordenfalk: Till följd af Ridderskapels
och Adelns redan fattade beslut
angående verkställigheten af den ifrågavarande
löneregleringen, finner jag, under
åberopande af hvad jag i förmiddags hade
äran i ämnet anföra, det af Utskottet föreslagna
yttrande, om anslagets tillräcklighet
för en längre tid af år, fullkomligt öfverflödigt,
och anhåller att det icke måtte föranleda
till någon åtgärd.
Den 5 October e. m.
Herr Bibbing: Jag forenar mig med
Herr Nordenfalk så mycket hellre, sorn, enligt
en rätt slutföljd af Utskottets Utlåtande,
innehållet deraf måste blifva, att hvad
nu är vordet beviljadt, öfverstiger hvad
som erfordras.
Tians Excellence Herr Grefven och
Lan iltMar skalken hemställde, att den af Utskottet
föreslägue ifrågavarande underdåniga
skrifvelse till Kongl. Majit kunde få förfalla.
Bifölls.
Angående StqtsUtskottets yttrande rörande
öfverjlödige Boställens utarrenderande.
Friherre af HördinCarl Johan: Då
jag mot Utskottets första Betänkande framställde
de anmärkningar, hvilka Utskottet
i dess sednare Utlåtande upptagit och sökt
vederlägga, var anledningen dertill den öfvertygelse
jag hyste, att Ridderskapet och
Adeln, samt de öfriga RiksStånden^ skulle
taga lill pröfning hvarje särskild fråga, som
blifvit framställd. Ridderskapet och Adeln
har nu beslutat att öfverlemna regleringen
till Kongl. Maj:t, för att först vid nästa
Riksdag hos Rikets Ständer framläggas. Jag
skulle vid sådant förhållande tro det icke
vara ändamålsenligt, att ingå i någon prasalabel
pröfning af dessa omständigheter, utan
Den 5 O c to ber e. in.
'9'
flit den framställning, sorn i afseende derå
blifvit gjord, kunde förbigås och läggas lill
handlingarne.
Uppå derefter framställd proposition,
beslöt Ridderskapet och Adelil, ali Utskottets
yttrande angående öfverflodige Boställens
utarrenderande borde läggas till handlingarne.
Angående StatsUtskottets hemställan
0111 anvisning å nödigt förskott till jemkning
af accorderne.
Hvad Utskottet i afseende härå tillstyrkt,
blef af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Angående StatsUtskottets hemställan
rörande Officerares vid Indeldta Armeen
uppmuntrande att idka Landtmäteri.
Hvad Utskottet hemställt, blef af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Elfte Punkten. ExercitieEsr/vadronernes
underhåll.
Denna punkt blef af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Tolfte Punkten. Lifgardet till Häst.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard, bade
inlemnat ett så lydande anförande:
StatsUtskottet har föiblifvit vid sin förra
tanka, att förhöjning i underhållssumman
192
Dun 5 O c to b er e. in.
bör äga rum, och ett nytt anslag af ej mindre
än 13,701 R:dr /jo sk. B:co på Stat uppföras.
Jag deremot fortfar att bestrida det
nya anslaget, och tror, att, om en Esqvadron
indrages, kan löneförbättring vinnas,
utan StalsVerkels betungande. För öfrigt
och hvad beträffar den af Utskottet gjorde
hemställan, huruvida det må vara Rikets
Ständer värdigt, att sätta i fråga någon besparing
för Svenska StatsVerket på Brödrafolkets
bekostnad; så tillstår jag uppriktigt,
att jag icke förstår hvad Utskottets mening
dermed kan vara, ty då Svenska StatsCassan
bekostar flera hundrade tusende Riksdaler
åt Konungens Lif- och Hus-troupper,
torde det väl icke anses obilligt, om Brödrafolket
bekostade 5o,ooo R:dr B:co; och
ia g hemställer, om det skulle vara värdigt
alt sätta i fråga, att Brödrafolket skulle vilja
undandraga sig en så ringa utgift, för
den äran, att bland Konungens Lif- och
Hus-troupper afven räkna ett litet antal
Norrmän.
Grefve Brahe uppläste följande:
Af 3:dje HufvudTitelns besparingar, har,
utom hvad 1823 års Stat upptager, till detta
Regemente utgått:
För Mathållningen B:co R:dr i,000: —•
Tillökning i anslaget för hästarnas
skoning 622: 24-
Transport 1,622: 24*
Den 5 October e. ra. ig3
Transport 1,622:
samt Lönelillökning för Öfver
Befälet
3,25o: —
hvilka 4>872: 24.
Kongl. Maj:t önskat få å Stat
uppförde, samt derjemte äskat
en tillökning af 7>82g: 16.
tillsammans 12,701: 4°.
Deraf har Utskottet antagit:
För Malhållningen 1,000: —
Till Stallpersedlar 1,000: •—
Hästarnes skoning 622: 24.
men såsom lönetillökning för
UnderBefälet 3,2i3: ir.
eller tillsammans 5,835: 35.
Hvaremot den för Befälet äskade löneförhöjning
icke kunnat beviljas. — Utskottet
har icke eller till uppförande å Stat kunnat
tillstyrka de 3,25o R:dr, som å 3:dje
HufvudTitelns besparingar hittills utgått,
af det skäl att Utskottet ej anser någon
lönetillökning för Befälet vid nämnde Regemente
oundgängeligen nödvändig.
Utskottet har bestämt uttalat sin öfvertygelse;
må det således tillåtas mig att,
ehuru deremot stridande, äfven säga min.
Lönetillökningen för ÖfverBefälet vid
LifGardet till Häst är verkeligen af behofvet
påkallad. — Kongl. Maj:t, som funnit
44 H- i3
>94
Den 5 October c. m.
Befälet vid delin Regemente böra Åtnjuta
samina löneförmåner, som Befälet vid de
öfrige GardesRegementerne, har, genom Nådigt
bref den ig Februarii 1833, å 3:dje
HufvudTitelns öfverskott an vist 3,200 R:dr,
och frågan är således blott, om nämnde
summa skal! å Stat uppföras, eller, såsom
hittills, från Titelns besparingar utgå. Detta
sednare lärer likväl svårligen kunna verkställas,
om, efter hvad Utskottet å flera ställen
i dess Utlåtanden låter påskina, besparingarne
skola användas lill andra af Utskottet
afsedde ändamål.
Att tillvägabringa löneförbättring för
Befälet, medelst minskning i dess personal,
låter påtagligen icke verkställa sig, i anseende
till Regementets trägna tjenstgöring;
och att förneka Befälet vid detta Regemente
en tillökning i lönen, i likhet med Officerarne
af Svea och aldra LifGardesRegementerne,
synes väl orättvist; jag hemställer
derföre, att Befälets lönetiilökning 3,a5o
R:dr må enligt den Kongl, propositionen å
Stat uppföras, samt det af Kongl. Maj:t äskade
tillskott för UnderBefälets löneförbättring
oafkortadt utgå.
Då Underbefälet vid de i Stockholm
förlagde Regementer äro till löneinkomster
bland de mest vanlottade inom hela Arméen,
och derjemte förlagde å den dyraste
ort i Riket, samt hafva högst trägen
I
Den 5 October e. m.
tjenstgöring, så innefattar den begärta summan
elt af behof och rättvisa påkalladt medel
till förbättrande af deras villkor; och
jag får tillägga, att inkomsterne för Underbefälet
vid de i Hufvudstaden stationerade
Regementer äro till den grad otillräcklige,
att en Underofficer ofta, med Hustru och
Barn, knappast kan lifnära sig, och således
begagnar första tillfälle som yppas, för att
söka inkomma på Linietrupperne, eller välja
annat näringsfång.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marsk alken gjorde proposition lill bifall
å i2:te Punkten.
Ropades Ja och Nej.
Herr Nordenfalk: Till hvad Grefve
Brahe anfört har jag obetydligt att tillägga.
Jag anser mig likväl skyldig nämna,
att om de 3a5o R:dr Kongl. Majrt 1823
beviljade Befälet vid LifGardet till Häst,
för alt komma till likhet i lönevilkor med
Befälet vid de öfriga GardesRegementerna,
icke skulle bifallas att blifva uppförde å
Stat, så blir följden endast, att de hädanefter
såsom hittills komma att utgå af Titelns
besparingar, enär de icke mera lära
kunna Befälet fråntagas. Som det likväl
bör till en ordentlig StatsReglering, att
icke låta ständiga anslag utgå af besparingar,
hvilka alltid äro ovissa till sitt be44
H. »3*
ig6
Den 5 October e. m.
lopp, får jag anhålla om proposition i likhet
med hvad Grefve Brahe hemställt.
Friherre A nekar swärd: Jag hade hoppats
alt i denna fråga icke behöfva yttra
mig, emedan det för oss, sorn önska nedsättning
i Statsanslagen, nu mera blifvit
ganska äfventyrligt att drifva denna satts,
som till följd endast haft stegrade fordringar
på andra sidan. Jag hade trott, att
man åtminstone vid något tillfälle skulle
kunnat stanna vid Utskottets förslag; men
jag finner alt detta är ogörligt, och att
samma mening äfven nu yrkar högre anslag,
än Utskottet, i följd af sina beräkningar
om tillgångarna, kunnat medgifva.
Jag tviflar således icke, att denna mening
äfven nu vinner, och ämnar icke upptaga
tiden med en onyttig votering. Om Befälet
vid Gardet tili Häst har mindre löner,
än det öfriga Befälet, så påkallar detta utan
tvifvel ett jemnande; men jag tar mig frihet
fästa uppmärksamheten på, hvilket förhållande
skall uppstå om, såsom Herr StatsSecreteraren
för Krigsärenderne yttrat sig,
det skulle blifva nödvändigt, alt uppföra
utgifter på Stat i alla de fall, der Styrelsen
anvisat sådana af besparingarna. Om
nu Rikets Ständer stannade i det beslut,
att låta uppföra dessa, utom den vanliga
vägen beviljade, förhöjningar på Stat, hvart
komma vi väl då? Jag framställer blott den
frågan; —• i händelse alla de besparingar,
Den 5 O c to ber e. in.
»97
som i följd af en god hushållning kunna
uppstå, i alla lider komma alt så användas,
alt intet deraf blir qvar, och detta
blott för alt sedan kunna åberopas såsom
ett maktspråk för nja Statsanslag.
Friherre af Nordin: Då Befälets Löner
vid LifGardet lill Häst understiga Befälets
vid de öfriga GarnisonsRegemen terna, tyckes
det vara billigt, att detta Befäl, tjenstgörande
vid ett CavalleriRegemenle, sättes
i parité med de öfriga, och att den lönetillökning
Regementet redan åtnjuter icke
vidare anvises å Titelns besparingar. Att
Kongl. Majrt hittills icke använt några besparingar
å materielen till löneförbättringar,
torde bäst kunna inhemlas deraf, att
af besparingarna på 3:dje HufvudTiteln betydliga
anslag blifvit gjorda för Materielen.
Sålunda har användts t. ex. 20,000 R:dr
B:co till en Stallbyggnad för Svea Arli11 eriRegemente;
27,000 R:dr lill Wanäs Fästningsbyggnad;
hvarigenom tillfälle lemnades
till arbete för en del af Westergölhlands
population, som behöfde förtjena till lifsuppehälle
efter missväxtåret 1826. Dessutom
hafva flere år från 9 till 10,000 R:dr
blifvit använde lill Kungsholms Fästningsbyggnad.
Jag tror således icke, att ett
klander är rättvist, som göres emot det
användande, som ägt rum af besparingarne.
Att desse hädanefter blifva mindre än
hittills, är en gifven sak, enär Kongl. Maj:t
iqS Qen 5 October t. m.
sjelf föreslagit, att anslaget till brödbaknings-
och durcmarche-kostnaderne m. m.
skall nedsättas ined a5,ooo Ridr; och örn
Kongl. Maj;ts Nådiga framställning, att begrafningshjelpen
för Officerarne hädanefter
får lemnäs till Armeens PensionsCassa. af
Rikets Ständer bifalles, så gör delta äfven
en afkortning af 16,000 R:dr, eller tillsammans
4i>ooo R;dr, som besparingarne komma
att utgöra mindre än hittills, och som
tydeligt visar det oriktiga, att på oftanämnde
besparingar göra några anvisningar.
Friherre Sprengtporten t Jacob Wilhelm.
' Den anmärkning Friherre Anckarswärd
gjort, att det kunde blifva ett farligt
prejudicat tillåta Regeringen, att först
anvisa lönetillökningar på besparingarne,
på det de sedermera skola uppföras på Stat,
liar sin fullkomliga rigtighet, om förhållandet
vore, att de båda GardesRegementerne
till fots, med hvilka LifGardet till Häst
blifvit af Kongl. Majit ansedt böra åtnjuta
lika löner, voro för högt aflönta; men då
man påminner sig, alt Befälet vid dessa
Regementen icke har särdeles större löner,
än inom Armeen, så tror jag icke, att Friherre
Anckarsvärds satts här har sin fulla
tillämplighet.
Friherre Anckarsvärd: Jag skall blott
be alt få tillägga, att jag tror, det Kongl.
Brefvet angående anvisningen på dessa be
-
Den 5 O c t o b e r e. m.
»99
sparingar är dateradt i Februari år 1823,
det vill säga midt under varande Riksdag,
då det var fullkomligt öppet för Styrelsen,
att aflemna proposition lill Rikets Ständer
oin denna löneförhöjning; och jag tycker,
att det sättet varit att föredraga framför,
att egenmäktigt påföra besparingarna
denna ulgift. Således kommer detta ändock
alltid att stå qvar, såsom ett prejudicat
af äfventyrlig natur. Men nu gör det
ingenting till saken, utan Ridderskapet och
Adeln fattar troligen sitt beslut till förmon
för den mening, som yrkar anslaget. Då
återstår för mig endast att reservera mig,
ty något annat hoppas jag ej kunna uträtta,
hvarken i denna eller någon annan fråga.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss gjorda proposition till bifall å I2:tq
Punkten,
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
hvad Kongl. Maj:t i denna del föreslagit.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Anckar swärd: Det förefaller mig
verkligen betänkligt, att i hvar enda punkt
öka Utskottets förslag. Jag förutser såsom
följd häraf, att vid slulregleringen en så
-
200
Den 5 October e. m.
dan villervalla skall uppstå, att man då
verkligen skulle önska sig kafva afslagit
eu eller annan punkt. Jag tyckte mig finna
svaren på den framställda propositionen
så delade, att jag nödgas anhålla om votering,
emedan jag tror detta anslag vara
af den natur, alt det åtminstone icke bör
medgifvas, annorlunda än genom Ståndets
uttryckta pluralitet.
I anledning hvaraf Hans ExceUence
Herr Grefven och LandtMar skalken framställde
följande volerings-proposition:
Den, som bifaller det af StatsUtskottet
för Kongl. LifGardet till Häst tillstyrkte
anslag af Fem Tusende Åtta Hundrade
TrettioFem Riksdaler 35 sk. Banko årligen,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln bifalla det af Kongl. Maj:t i Dess.
Nådiga proposition för nämnde Regemente
ifrågaställde anslag af Tolf Tusende Sju HundradeEn
Riksdaler \o sk. Banko årligen.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
10, och slöts klockan half till ii om af
-
Den 5 Octo b er e. m.
201
tonen; hvarvid, efter det en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
Lefunnos hafva utfallit, som följer:
Ja — 66.
Nej — 75.
I följd hvaraf, och sedan det Öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit det af Kongl.
Maj:t för LifGardet till Häst ifrågastäldte
anslag af 12,701 R:dr 4° sk- Banko årligen.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Betänkanden:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 3o sistlidne September:
N:o 5r. Med förslag till ändringar i
TryckfrihetsFörordningen, och till ny Redaction
af samma Grundlag.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af deri 4 sistlidne Augusti:
N:o 5t> I anledning af föreslagna iakttagelser,
vid utfärdande af pass.
Af den 18 sistlidne September:
N:o 60. I anledning af gjorde anmärk
-
2oa Den 7 O cto b er f. t«-
ningar vid Utskottens Betänkande N:o 35,
rörande förslag till ny PrestvalsFörordning,
Lades på bordet.
Häglof!, Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
0• /. Lagerheim.,
Onsdagen den 7 October 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen,
Öppnades Höglofl. Ridderskapets och
Adelns Herrar Electorers Lista till val af
Ledamöter i nedannämnde Utskott; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde;
I BevillningsUtskottet:
Efter N:o 88. Grefve von Seth; Fullm. Friherre
Lejonhufvud, Abraham;
— N:o 1870. Herr von Rappholt; Fullm,
Herr Uggla, Göran Gustaf, och
— N:o 2010, Herr af Geijerstam, Olof;
JY:o i58. Friherre von Essen^ Fredrik;
-
Den 7 October f. m. ao3
JY:o 491. Herr Kalmberg, Hampus *
och
N:a 182 4- Herr von Törne, Michael.
/ Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet:
Efter N:o iq. Grefve Douglas; Fullm. Grefve
Posse, Arvid;
N:o io55. Herr Bråkenhjelm, Pehr
Reinhold.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Friherre
von Essen afsagt sig den honom uppdragne
befattning att vara Ledamot i Bevillningsutskottet,
Fortsattes pröfningen af StatsUtskotlets
ej mindre den 16 sistlidne April under N:o
1Z2 afgifne, och den 7 derpåföljde Maji e.
ro. på bordet lagde, Betänkande, angående
regleringen af utgifterne under RiksStatens
Tredje HufvudTilel; än ock under N:o 23q
meddeldte, och den 2q sistlidne Augusti f.
m. på bordet lagde, Utlåtande, öfver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
i3:de Punkten. Kronprinsens HusarRegemente.
Grefve Cronhjelm, Otto August.' Såsom
en ny och ganska obetydlig gärd åt
den idé, att Majorer på Stat icke skola äga
Compagnie!’ eller Sqvadroner, vågar jag yrka
bifall till Kongl. Majus proposition i den
-
ao4 Ben 7 Octo ber f. m.
na del. Den begärda summan är så obetydlig,
att jag ganska väl föreser, att det
för Regementet troligtvis är likgiltigt, antingen
den af Ständerne beviljas, eller icke,
emedan i sednare fallet den troligen kommer
att utgå af besparingarne; men då jag
anser, att en oundviklig utgift icke bör af
besparingarne utgå, utan på en väl reglerad
Stat uppföras, kan jag icke annat än
yrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition.
Af Utskottets Utlåtande kan jag ej finna något
antagligt skäl för afslag å den begärda
summan, ty att LifGardet till bäst ännu
bar qvar den felaktiga organisationen, att
Majorerne, om jag så får yttra mig, såsom
prebenden äga Sqvndroner, blir väl icke
skäl att förhindra afskaffandet af denna felaktiga
organisation inom ett annat Regemente,
hälst när det kan ske med så liten
kostnad. För min del finner jag det ganska
tillfredsställande, att man ser vår högsta
Militair-administration frångå en förut
tillämpad oriktig princip, och jag anser derföre,
att Rikets Ständer å sin sida böra i
detta afseende göra hvad på dem ankommer.
Jag yrkar proposition till bifall å
Kongl. Maj:ts förslag.
Grefve Brahe} MagmiSj anförde skriftligen:
För
Kronprinsens HussarRegemente har
Utskottet vägrat det af Kongl. Majit föreslagne
tillskott af 974 Rtdr 23 sk., och 2
D e 11 7 Octo ber f. in.
ao5
tunnor spannmål. Utskottet, sorn i sitt första
Betänkande förmodat, att den begärdta
tillökningen egentligen innefattade en löneförbättring
för det högre Befälet, har sedermera
blifvit upplyst, att, dermed åsyftades
blott en ersättning åt de aine Majorer,
som åt StabsRyttmästare afstodo sine
Sqvadroner; men det oaktadt har Utskottet
i sitt sednare Utlåtande för bl i fvi t vid
sitt första vägrande, under förmodan alt
då vid LifGardet till häst 2ine Majorer äro
med Sqvadroner försedde, utan att någon,
förändring deruti blifvit ifrågasatt, kunde
enahanda inrättning vid Kronprinsens HussarRegemente
bära sig.
Att Regementsofficerare, hvilka hafva
egentliga tillsynen å ett Regementes disciplin,
ekonömi m. m. och följaktligen äro ej
allenast de controllerande, utan äfven de,
som inför Kongl. Majit ansvara för Regementets
användbarhet och duglighet, så i
militäriskt som ekonomiskt afseende, att
dessa, säger jag, äro försedde med Sqvadroner,
har ansetts vara både olämpligt,
och för tjensten menligt. Kongl. Majit har
derföre varit betänkt, att uti ett sådant förhållande
tillvägabringa en nödig ändring,
dervid början med minsta kostnaden ansågs
kunna företagas med Kronprinsens HussarRegemente.
Att stödja afslaget derpå,
att någon förändring vid LifGardet till bäst
icke blifvit föreslagen, vill med andra ord
ao6 Den 7 October f. m.
säga; att som den mindre lämpliga organisation
af ett Regemente ännu icke hunnit
förbättras, så må dermed icke göras början
vid ett annat, utan allt bör framdeles kunna
bära sig, om äfven på mindre ändamålsenligt
sätt, som hittills, skulle äfven
rättelse deruti med minsta kostnad vara
möjlig. Då jag i detta fall ej kan dela Utskottets
åsigter, utan gerna såg, att Statens
tillgångar medgåfvo möjligheten, att äfven
nu företaga en sådan förändring vid LifGardet
till bäst, alt RegementsOfficerarnes
löneinkomster voro tillräckliga ntan Sqvadroner,
får jag åtminstone, då detta ej lärer
kunna ske, i afseende å Kronprinsens
HussarRegemente den Kongl, propositionen
å nyo tillstyrka.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Det är
med ledsnad jag hör GeneralAdjutanten för
Armeen 3'ltra, alt Majorernes bibehållande
vid Sqvadronerne af detta Regemente skulle
vara menligt för tjensten, och gifva anledning
att tro, det den väl kända dugligheten
inom Kronprinsens HussarRegemente
vore i förfall. Jag tror det ej. Man har
icke påstått, att ett sådant förhållande vore
skadligt vid LifGardet till häst, och jag vet
sannerligen icke, hvarföre det skulle vara
menligare vid Kronprinsens IlussarRegemente.
Skall man frångå den ide, alt
Majorerna skola äga Sqvadroner, hvilket
frångående kan vara ganska riktigt, så bör
Den 7 October f. m.
207
det ste genom reduction af Sqvadronernas
antal, som i allt fall äro nog svaga. Jag
bestrider således allt anslag härtill, och anhåller
om bifall lill Utskottets Utlåtande.
Grefve Cronhjelm: För mig synes det
så mycket mera obilligt af Representanten,
att föreslå någon reduction af detta Regemente,
hvilket är en prydnad för Svenska
Armeen, som icke längesedan tvänne Squadroner
af samma Regemente reducerades,
och hvarigenom Regementet annu får, i afseende
på sina a vancementer, vidkännas betydliga
olägenheter. Jag har icke, såsom
Grefve Horn synes tro, yrkat bifall till
Kongl. Majtts proposition derföre, att den
felaktiga organisationen skulle för närvarande
verka menligt vid detta förtjenstfulla
Regemente. Men om individernas personliga
egenskaper för närvarande äro af den
Öfvervägande beskaffenhet, att icke tillåta
en felaktig organisation inverka menligt på
tjensten, så bör man icke derföre bibehålla
det felaktiga. Individerna ombytas och försvinna,
och möjligtvis kunde den tid komma,
då den felaktiga inrättningen verkade
mindre fördelaktigt på t jonsten, och måhända
stöde detta förhållande icke då att
afhjelpa med en så liten summa, som nu,
då Regementet sjelf, med erbjudande af egna
uppoffringar i löneväg, hos Kongl. Maj:t
sökt att erhålla den förbättrade organisationen.
För alt sålunda gifva ny hyllning
ao8 Den 7 October f. m.
åt en princip, som jag gerna skulle se tillämpad
inom hela Armeen, anhåller jag ytterligare
om proposition till bifall å Kongl.
Maj:ts förslag.
Grefve Brahe: Det är på intet vis för
att taga Regementets försvar, som jag begärt
ordet; Regementet är för väl kändt för
att något sådant skulle behöfvas. Om Grefve
Horn hade tagit kännedom af saken, skulle
han erfarit, att det är Regementet sjelf, som
inkommit med anhållan om den förändring
i dess organisation, hvilken nu är i fråga.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bifall
å i3:de Punkten af StalsUtskottets Utlåtande.
Ropades starka Nej, blandade med några
Ja.
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla det af Kongl. Maj:t i Dess
Nådiga Proposition för KronPrinsens HussarRegemente
föreslagne ytterligare anslag
af 974 2^ sk- och 2 Tunnor Spannmål.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I följd hvaraf Hans Excellence förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig höra, Ja öfverröstat Nej, Ridder
ska
-
Den 7 October f. m.
skåpet och Adeln hifallit den af Hans Excellence
sist framställde Proposition.
Grefve Horn reserverade sig emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
i4-de Punkten. Svea LifGardes-Regemente.
Grefve Brahe: Jag vågar hemställa bos
Eders Excellence Herr Grefven och LandlMarskalken,
om icke båda GardesRegeraenterne
kunde på en gång få förekomma,
emedan förhållandet är för dem alldeles lika.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln, i anledning af Grefve Brahes
framställning, behagade bifalla, att de tvänne
punkter i Utskottets Utlåtande, som angå
Första och Andra GardesRegementerua, lingö
i ett sammanhang till pröfning företagas.
Ropades Ja.
I följd häraf föredrogs i5:de Punkten,
Andra LifGardes-Regementet.
Grefve Brahe anförde skriftligen:
Kongl. Maj:t har för Svea och Andra
LifGardesRegementerna äskat en tillökning
af io,oa5 R:dr 4f B:co för hvardera,
hvaraf 8,17g R:dr 8 sk. till förbättrande af
Underbefälets löner. Utskottet har trott sig
44 H. .4
1 10
Den 7 October f. m.
finna en medelväg i sitt första förslag, sora
beviljar 4000 Kdr. men att någon sådan
förbättring aldrig kan tillvägabringas, eller
åtminstone högst ofullkomligt åstadkommas,
med de af Utskottet föreslagne 4°°o R:dr,
faller sig tämmeligen klart, och jag upprepar
derföre hvad jag, om Underbefälet vid
LifGardet till Häst, haft äran anföra, nemligen,
att då en Underofficerare vid de i
Stockholm förlagde Garnisons-Regementer
beklagligen är i saknad af sådane löneinkomster,
hvarförutan personer med skicklighet
i tjensten och värdighet i uppförande
icke kunna finna bergning, utan följaktligen
söka på annan väg tarflig utkomst, så lärer
äfven den af Utskottet upptäckte medelväg
4ooo R:dr, betraktad såsom medel till förbättrande
af Underbefälets löner, aldrig eller
föga leda till målet.
Utom hvad för Underbefälet blifvit föreslagit,
äskar den Kongl. Propositionen för
hvardera af nämnde Regementer en tillökning
af 1,846 R:dr 33 sk., utgörande rationsersättning
eller fouragerings-penningar för
de Officerare, som, i och för sine tjenstebefattningar,
böra vara försedde med hästar.
Då Cavallerie- och ArtillérieOfficerare
hafva fouragerings-penningar, samt de af
Indeldta Armeens Officerare, som med tjenstehästar
böra vara försedde, innehafva löner,
hvilka från början varit lämpade efter
DenyOctoberf. m. 211
#
denna, tjensten åtföljande, tillökade kostnad,
och det uppförda anslaget således grundar
sig på principer, hvilka för hela Armeens
lön-beräkning äro gällande, kan jag
ej underlåta, att anhålla om bifall till Kongl.
Majrts för Svea och Andra LifGardes-Regementerne
afgifna Nådiga Proposition.
Grefve Horn: Utskottet har vid besvarande
af de anmärkningar, som blifvit gjorde
mot Dess förslag, sagt, att Utskottet ej kan
ingå i pröfning af det förslag, att båda GardesRegementerne
skulle sammanslås till ett.
Jag finner deremot i denna enkla om-organisation
en för ögonen liggande och bevislig
anledning, att komma till det resultat man
söker, eller förbättrade löner för Underbefälet.
Jag vet att 1,600 man kunna cominenderas
af mindre än 2 Chefer och 6
Majorer. Äfven tror jag, att Garnisonens
tjenstgöring här kan ske nied ett mindre
antal Officerare. Det hade således icke varit
ur vägen af StatsUtskottet, att föreslå
Rikets Ständer en underdånig hemställan till
Kongl. Maj:t, att Kongl. Maj:t måtte vidtaga
en sådan organisation, som beredde fulla
tillgångar till Underbefälets bättre lönande.
På denna grund bestrider jag allt ökadt anslag,
och yrkar bibehållande af i8a3 års
Stat i denna del.
Herr Rosenblad> Bernhard: Då Utskottet
icke visat, att någon minskning i
44 H- »4*
212
Den 7 October f. m.
de föreslagne utgifterne rättvisligen lunde
äga rum, och tillika i sitt första Betänkande
erkänt nödvändigheten af anslaget till Underbefälet,
måste jag yrka, att GardesRegementerna
erhålla hela det belopp, Kongl.
Majit i sin proposition föreslagit. Jag anser
dessutom det vara obestridligt, att samma
grad vid Gardet bör innehafva någon högre
lön, än samma grad vid LandtRegementerne;
och då jag ej finner lämpligt, att
bär ingå i några speciella detailler, vågar
jag föreslå en rund summa af 79,000 Rldr till
hvardera GardesRegementet, hvilken summa
något understiger den ojemna summa Kongl.
Majit begärt.
Herr Munck af RosenschöldEberhard:
Jag ämnar yttra mig blott i afseende på
frågan om nyttan af att minska Befälet vid
GardesRegementerne. Då det vore önskligt,
att manskapets antal blefve något ökadt,
emedan den förmån derigenom vunnes, att
manskapet icke nödgades vaka hvar 3idje
natt, hvilket mycket bidrager till soldatens
sjuklighet, så kan jag ej tro, att det nu är
tid, att minska Befälet, ty naturligtvis måste,
då Manskapet ökas, det icke vara rätt,
att minska Befälet. Jag får äfven fästa uppmärksamheten
derpå, att, om man genom
tillökning i personalen bidrager till minsk-,
ning i sjukligheten, så besparar raan äfven
anslag lill de sjukas vård.
Herr Nordenfalk, Johan: Jag vill i
anledning af hvad Grefve Horn anfört om
Den 7 Octobcr f. m.
möjligheLen och nyttan af en förändring
nied bägge GardesRegementerne, inskränka
mig till att anmärka, att sådant ej torde
kunna blifva föremål för beslut vid detta
tillfälle. I öfrigt, hvad beloppet angår, får
jag upplysa alt, utom den utredning, som
finnes i Utskottets första Betänkande öfver
tillökningen, hvilken sätter Ridderskapet och
Adeln sjelf i tillfälle att bedömtna, om den
är af behofvet påkallad, eller ej, beslår
skilnaden emellan 8,17,0 R:dr 8 sk., hvilka
äro beräknade till löneförbättring för Underbefälet,
och 10,025 R:dr 4i sk., hvilket
är hela till löneförbättringen beräknade beloppet,
bufvudsakligen uti Fourageringsmedel
för den del af Befälet, som skall hafva
häslar.
Grefve Cronhjelm: A ena sidan finner
jag visserligen, då jag betraktar de nödvändiga
anslagen, att Utskottet föreslagit för
litet; men, å den andra åter, erfar jag, att
ett anslag finnes uppförd t, som med större
skäl kunde utgå af bespariugarne, nemligen
de 5oo R:dr, hvilka för Andra LifGardet
äro föreslagne, utöfver anslaget för Svea
LifGarde, i och för mathållningen på flera
ställen. Då Andra LifGardets Caserner nu
äro till det mesta färdiga att begagna, eller
åtminstone icke många år kunna förflyta,
innan de blifva det, samt mathållningen
således kommer på ett ställe, tror jag, alt
dessa 5oo R:dr, som icke många år behof
-
Den 7 October f. ni.
-7
vas, kunde utgå af besparingarne. Det är
icke skäl, att löna Officerarne vid Gardet
lika med dera i andra garnizoner, der lefnadssätlet
och uniformerne ej äro så dyra;
och jag anser således, att den begärda löneförhöjningen
bör beviljas, synnerligen då
den summa, som skulle komma på ÖfverBefalet,
ej blir särdeles större, än 800 R:dr,
emedan det öfriga är för UnderBefälet och
Fouragepenningar. Jag skulle således helst
önska, att de ofvannämnde 5oo Riksdalerne
anvistes på besparingarne, men att i Öfrigt
Konungens Proposition i denna del bifölles.
Friherre Anckarsvärd_, Carl Henrik:
I hufvudsaken delar jag samma åsigt, som
Grefve Horn, desto häldre som jag vid remissen
yttrade den öfvertygelse, att, genom
en förändrad organisation, betydliga besparingar
kunde uppkomma, och så betydliga,
att delta anslag kunde undvaras. Men då
Ridderskapet och Adeln genom ett föregående
beslut bifallit Konungens proposition
i hvad rörer LifGardet till Häst, kan jag
ej föreställa mig, alt opinionerne skulle innehålla
en sådan obillighet, att hvad pluraliteten
beslutit för det ena Regementet,
skulle afslås för det andra, och af hazarderne
vill jag ej beräkna några fördelar. På
denna grund skall jag ej motsätta mig anslaget,
annorlunda än i reservationsväg. Jag
förblifver i alla fall dervid, att det icke bör
bifallas, och öfverlemnar åt Ridderskapet
Den 7 O c t o b e r f. m.
2l5
och Adeln alt afgöra emellan Utskottets förslag
och Konungens proposition. Dock vill
jag, för min enskilta del, hafva uttryckt min
ledsnad deröfver, att Rikets Ständer behöft
ii månader för alt bifalla Konungens proposition,
hvilken aldrig förr i så fullständigt
skick blifvit öfverlemnad, och att vårt arbete
gått ut på, icke att stanna vid StatsUtskottets
förslag, vid hvad det trott sig kunna föreslå,
utan att, oansedt Utskottets mening, i
nästan hvarje fall öfverskrida det förslag Utskottet
framställt.
Friherre Cederström_, Jacob: I anledning
af hvad Grefve Cronhjelm föreslagit,
att tillökningen för mathållningen vid Andra
LifGardet borde utgå på besparingarne,
hemställer jag, om det ej vore lämpligare,
att den uppfördes på Indragningsstaten, och
ej på besparingar eller öfverskott. Det vore
mest ordentligt, att de 5oo Riksdalerne uppfördes
på Indragningsstaten, och upphörde,
när Casernerne blifva färdiga.
Grefve Horn: Det hade varit önskeligt,
alt Herr Nordenfalk täckts upplysa Ridderskapet
och Adeln om sin mening, då han
yttrade, att det icke kunde komma under
Ridderskapets och Adelns öfverläggning, huruvida
någon om-organisation af GardesRegementerne
borde äga rum. Jag finner, att
StatsSecreteraren för KrigsÄrenderne vidrört
cn principfråga^ som är af vigt; eller liu
-
2i6 Den 7 October f. m.
ruvida det kan bero på Konungen att ensam
organisera Armeen, åliggandes det sedan
Rikets Ständer att anslå alla medel för
en organisation, som skett, utan att man
sett något system utgå ifrån KrigsMinistéren.
Jag tror mig äga fullt skäl att yrka,
det garnizonen kunde vara på ett Regemente,
och med mindre Compagniebefäl.
SubalternBefälet tror jag väl ej kan vara
mindre, men jag vet, att 12 CompagnieChefer
skulle kunna bestrida tjenstgöringen,
då garnizonen ej är större, och här ej är
någon fästning. Jag tror, att en sådan åsigt
bos Ridderskapet och Adeln och Rikets Ständer
borde blifva ett motif för det beslut,
som kunde fattas, då man tydligt finner
och inser, att med den minsta kloka organisation
både i den indeldta och värfvade
Armeen stora tillgångar finnas. Jag vågar
Blifva qvar vid mitt bestridande af allt anslag,
och tror ej, att GardesRegementerne
till fots skola anse såsom en proejudice, att
Gardet till Häst fått ett ökadt anslag genom
en verklig hazard.
Herr Rosenblad: Jag viii blott anhålla
om proposition å en rund summa af
79,000 R:dr för hvardera GardesRegementet.
Det gör en minskning af 141 R:dr i5
sk. 6 rist. för Svea LifGarde, och af %5i
R:dr i5 sk. 6 r. för Andra LifGardet; men
derigenom skulle Ridderskapet och Adeln
fullkomligen följa samma princip, som i afseende
på den Indeldta Armeen, att ej
Den 7 October f. m.
ingå i pröfning af alla dessa detailler, hvilka
ligga utom gränsen af en öfverläggning
inom Riddarhuset.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Den gång, som utöfningén af Sländers
rätt inom detta Hus tagit, gör det till
pligt för mig, att till Protocollet reservera
mig mot beslutade tillökningar i anslag,
utöfver hvad StatsIJtskottet föreslagit, och
att derjemte nämna några ord till redovisning
för mitt handlingssätt, såsom medlem
af StatsUtskottet. Jag har aldrig motsagt
någon proposition till nedsättning i de förslag
till utgifter, som af Utskottet blifvit
framlagde, i den tron, alt jag derigenom
skulle ha öfverträdt gränsen af min befattning.
StatsUtskoltets åliggande sträcker sig
icke längre än att föreslå utgifter, och att
föreslå dem på grund af gjorde beräkningar
öfver behof och tillgångar. RiksStånden,
såsom utöfvande Svenska Folkets urgamla
rätt att sig beskatta, är det tillåtet,
att dervid jemväl i beräkning taga andra
allmänna förhållanden, folkets förmåga och
folkets opinioner. Skulle ett Statsutskott
vilja sträcka sin pröfning så långt, som
RiksSlånden äro beräLtigade att göra det,
skulle det kunna hända att Utskottet kom
att missleda RiksSlånden, i stället för att
vägleda dem. StatsUtskottet bör utreda förhållanderne;
RiksStånden tillhör alt pröfva
och döma såsom Jurymän i heskattningsfrågor.
Den 7 O c to b er f. m.
Med lika rätt, som RiksStånden kunna
nedsätta StatsUtskottets Utgifts-förslag, kunna
de också höja dem; och har jag, såsom
medlem af ett föreslående Utskott, ansett
det icke tillkomma mig att derutinnan motsäga
dem.
Men då inom detta Hus ett serskildt
Statsutskott synes hafva uppträdt.som känner
och uppger andra tillgångar, till fyllande
af fordrade ökade anslag, än Rikets
Ständers Statsutskott tilltrott sig kunna beräkna,
och såsom tillgångar uppgifva, utber
jag mig att få erinra om de bestämda
villkor, under hvilka Rikets Ständers Statsutskott
utarbetat sina förslag.
Å Regeringens sida fordrades ökade ordinarie
anslag, betydliga extra anslag, fortsatta
anslag till ofulländade allmänna företag,
under villkor att Bevillningen icke skulle
få ökas, och sedelmyntet icke ytterligare
försämras. Å en annan sida fordrades
mera penningar, eller åtminstone undanrödjandet
af hindren för penningars fria
circulation. Derjemte yttrade opinionen sig
mot skatternas förökning, mot sedelmyntets
förbättring och mot införandet af StatsObligationsSystemet.
Stadga i myntet blef, under sådane
förhållanden, hvad man först och främst
borde söka att bereda; annan grundval,
än stadga i myntet, fanns ej för uppresandet
af den begärda femåriga byggnaden.
Den 7 O c tobe r f. m.
21g
Men vägen, som leder lill detta mål,
'ligger för närvarande beklagligen utom lagens;
ingen skiljoman finnes, ingen authoritet
befogad att säga åt den ena: du har
orätt; åt den andra: du har rätt. Ingen
annan väg stod öppen, än den frivilliga förlikningens.
De förenade Utskottens kall blef
i ordets sanna bemärkelse en medlares kall.
Billighet å ömse sidor blef förlikningens
villkor, och eftergifvenhet i mindre vigtiga
frågor blef nödvändig, för att komma lill
det mål, som borde synas alla det högsta
— försoning och större trefnad för framtiden.
Under sådane förhållanden äro de Förslag
utarbetade, som dels StatsUlskotlet,
hvad detaillerne beträffar, dels Stats- och
BancoUtskotten gemensamt, framlagt. De
tåla ej att sönderbrytas, om förlikningen
skall bli möjlig. Den ena parten bör ej
vilja tillgodonjuta hvad högst fordras kan,
hänvisande den andra till hoppet. — Visserligen
har delta hopp, att nemligen Sedelmyntets
värde skall vid denna Riksdag
bestämmas, blifvit åberopadt, såsom skäl
för beviljandet af de fordrade högre anslag;
men möjligen torde för den ena parten hoppet
aflägsna sig i den mohn, som den andra
parten fått sina anspråk fyllda.
Andra hafva nu öfverlagd för I i k n i ngsomsorgen;
dem tillhör också ansvaret inför
Nationen och efterkommande.
220
Den 7 Octo ber f. m.
Herr Nordenfalk: Grefve Horn har vid
mitt förra yttrande anmärkt, att jag hade
orätt i att säga, att frägan om organisation
af GardesRegeinenterne ej tillhörde närvarande
öfverläggning. Det kunde visserligen
icke vara min mening, och det kunde ej
eller af mitt uttryck härledas, att jag skul
le
bestrida Ridderskapet och Adeln rättigheten
att öfverlägga äfven i sådana frågor,
som ensamt tillhöra Konungens beslutanderätt,
endast beslut ej fattades; och jag tror
att hvarje Styrelse gjorde orätt, om den ej
uppfattade opinionerne. Jag tror ock, att
närvarande Styrelse ej försummat rätta sig
derefter, så vidt skäl dertill varit. Hvad
åter angår frågan om tillgångarne, så finner
man sig verkligen i en brydsam ställning,
när man af en StatsUtskottets Ledamot
hör, att tillgångar finnas, och af en
annan, att de ej finnas. Hvad man här
fordrat, har utgått från den öfvertygelse,
att Bevillningen ej borde derigenom behöfva
ökas, och att tillgångarne skulle vara
tillräcklige.
Grefve Cronhjelm: Hvad först vidkommer
Friherre Cederströms anmärkning, att
på IndragningsStaten uppföra ett matanslag,
så hemställer jag, om det varit brukligt, att
uppföra sådant på IndragningsStaten. Jag
vill ej bestrida, att de ifrågavarande 5oo
R:dr nu behöfvas, men då det är klart,
att denna utgift försvinner, så snart inflytt
-
Den 7 October f. nj.
221
ning sker i Casernerne, är detta just ett sådant
anslag, som kan utgå af besparingarlie,
men ej af IndragningsStaten, emedan
detta sednare vore besynnerligt. Hvad angår
Herr Rosenblads anmärkning, att runda
summor skulle anslås, är sådant visserligen
för räkenskaperna beqvämt; men jag
skulle tro det vara lika oegentligt handladt,
att underskrida, som att öka, förslaget,
när man bestämdt vet hvad som erfordras.
Hvad dernäst angår Grefve von
Schwerins anförande, får jag lika med honom
begagna tillfället att redogöra för mina
tänkesätt. Jag har trott, att samma vilkor
kunde bibehållas, som Kongl. Majit yrkat,
det att Bevillningen ej skulle öfverskridas.
Hvad åter angår Rikets Ständers
Statsutskott, och det inom Ridderskapet
och Adeln förevarande Statsutskott, så får
jag tillstå, att, om jag skulle antaga, att
något sådant här bildat sig, jag dock funnit
det handla efter samma vilkor, emedan
jag alltid hört dem, hvilka skulle tillböra
det, säga, att de ej vilja öfverskrida ti 11-  gångarne. När således de båda StatsUt
O
O
skotten handla efter samma åsigter, skulle
jag önska, att den ömma försoning och
bättre trefnad som Herr Grefven omtalat,
äfven måtte etablera sig mellan de båda
StatsUtskotten, till vinst af tid för öfverläggningarne
inom Ridderskapet och Adelil.
Friherre Cederström: I afseende på den
invändning, som blifvit gjord emot uppfö
-
212
Den 7 October f. m.
rande på IndragningsStaten af ett anslag till
mathållning, får jag gifva tillkänna, att IndragningsStaten
just är inrättad för temporaira
anslag, sorn utgå, men böra upphöra
efter en viss tid, såsom till exempel när en
person dör. Således bör den omtaldta summan
uppföras på IndragningsStaten, och icke
på besparingarne, enär man erkänt behöfligheten
deraf endast under en viss tid. I
afseende på hvad Grefve von Schwerin anfört,
anhåller jag få yttra några ord. Grefven
har sagt, att så väl Konungens Proposition,
hvilken yrkat, att inga ökade skatter
genom de af Konungen föreslagne anslag
borde uppkomma, som ock opinionen,
både i det fallet, och i afseende på SlatsObligationssystemet,
hade föranledt, att Utskottet
afgifvit det förslag, som det nu framställt.
I händelse man skulle erkänna, att StatsUtskottets
beräkning vore i alla fall riktig,
vore ingenting att in vända emot hvad Grefve
von Schwerin anfört. Men då det är bevisadt,
att do saknade tillgångarne finnas, och
det ej är detsamma att upplåna en summa
mot viss ränta, och ett StatsObligationssystem,
der obligationerne stiga och falla,
samt ofta säljas under deras rätta värde, så
mäste man vilja förvilla begreppen, då man
framställer dessa saker såsom likartade. De
äro alldeles skiljaktiga från hvarandra, och
hafva ingen gemenskap. Det har ytterligare
blifvit anfördt, att realisationen vore en anstalt
att anse lika med en förlikning, erne
-
Den 7 Octo ber f. m. 223
dan authoriteterne ej äga rätt att genom
dom tvinga till en sådan. Hvad den sednare
saken angår, instämmer jag deruti. Authorileterne
kunna ej dömma, utan Rikets
Ständer måste besluta; men jag hemställer
till den värde ledamoten sjelf, om han kan
med känsla af rigtiga uppgifter, säga, att
hvad Rikets Ständer beslutat, kan medföra
hinder för det förslag till realisation, som
kommer att af Rikets Ständer behandlas.
Ehvad dessa anslag utgå till det belopp
StatsUtskottet, eller lill det Konungen föreslagit,
förändrar det icke i någon mohn det
förlikningsförslag, som Grefven omförmält
emellan producenter och sedel-innehafvare,
tj föremålet är att myntet ej får förbättras;
och att tillgångar dertill finnas är befintligt
af Bankens tableauer. De hafva ej något
sammanhang med StatsVerket; dess tillgångar
behöfvas ej för det. Om man nu måste
erkänna, att det icke kan vara med en ordentlig
Statshushållning öfverensstämmande
att använda Statens ordinarie inkomster till
Canal-anläggningar, strömrensningar, fä st—
ningsbyggnader m. m., då efterverlden bör
deruti deltaga, och summorne således genom
lån böra upptagas, och då Statens Embetsman,
hvilkas behof af löneförbättringar
är allmänt erkändt, annars blefvo de, hvilka
påkostade dessa byggnader, vore det således
på några få individers bekostnad dessa Verk
skulle komma att uppföras. Grefven har
sluteligen framställt den tanka, att de som
Den 7 October f, m.
aflägsna sig från livad StatsUtskottet föreslagit,
skulle blifva ansvariga för nationen.
Representanterne föreställa nationen. Hvad
de besluta, är nationens beslut. De kunna
ej komma till någon ansvarighet inför
hvilken autboritet som helst. Jag hoppas,
att den tankan ej skall få insteg, att hvad
de besluta, kan af någon authöritet ogillas.
StatsSecretararen för KrigsÄrenderne har yttrat
betänklighet i afseende på beslutet, enär
Ledamöter af StatsUtskottet haft skiljaktiga
meningar om tillgångarne, så att den ena
visat, hvaruti tillgångarne bestå, och en
annan påstått, att de ej finnas. Men då de
uppgifter, som blifvit lemnade af den förre,
hvilken ingått i detaljerne, ej kunnat
bestridas, så måste den sednares förfalla,
till dess han visat, att den förres varit
oriktiga. Då blir frågan helt enkelt den,
om man skall använda medlen för canalgräfningar,
strömrensningar, m. m. Då
uppstår det besynnerliga förhållande att,
oaktadt man fyller alla behof, som blifvit
beräknade, och det rundeligen, icke allenast
skatterne ändock blifvit nedsatte med
de 120,000 R:dr, som saltpettergärden utgjorde,
utan äfven att man kunde nedsätta
Revillningen, ty behofven uppgå ej till tillgångarne.
Jag hemställer då, om man kan
påstå, att dessa utgifter skulle öka skatterne,
enär vi äro i tillfälle att nedsätta dem.
Jag påstår ej, alt det vore klokt, att nedså
t
-
Den 7 O c t o b e r f. m.
17.5
sätta Bevillningen, ty jag anser den icke
vara tryckande. Den erfarenhet jag äger,
säger mig, att den är föga tryckande emot
de öfriga skatterne. Emedlertid om Rikets
Ständer vilja nedsätta Bevillningen, blifva
de i tillfälle dertill, så vida de ej använda
tillgångarne lill Canalgräfningar, Strömrensningar,
Fäslningsbyggnader, m. m. Jag
anhåller, att Herr Grefven och LandtMarskalken,
i afseende på de nu ifrågavarande
5oo R:dr, täcktes göra proposition derpå,
att de må uppföras å IndragningsStat, samt
det öfriga å ordinarie Stat.
t - - ; r -
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att discussionen
syntes afvika från dess egentliga föremål,
och hemställde, att man måtte, hålla sig
vid de föredragne i/pde och i5:de punk-*
terne af Utskottets utlåtande.
Herr HjertaGustaf: Jag skall inskränka
mig till den del af ämnet, som
angår utredningen, huruvida på besparingarne
bör anslås 5oo R:dr till mathållningen,
eller huruvida det icke bör ske, eller
huruvida de skola uppföras å IndragningsStaten.
Denna sednare har hittills ansetts
såsom personel. Den materiella delen har
aldrig blifvit dit hänförd. Skulle Friherre
Cederström få ditföra en kokningsinrättning
vid Andra LifGardet, kunde man med
44 H. i5
226 Den 7 October f. ra.
mera skäl flytta hela RiksSlaten på IndragningsStat,
emedan den lika lätt kan undergå
förändringar. För min del kan jag icke
begripa, att Ridderskapet och Adeln en hel
timma kan sysselsätta sig med att sätta i
fråga, huruvida på en så stor titel, som
den 3:dje, 5oo R:drs besparingar skulle blifva
möjliga. Äfven får jag nämna att i allmänhet
Rikets Ständer handla orätt, då de
föreslå på besparingarne något hos Konungen,
emedan om saken är af den natur, att
den ej bör uppföras på Stat, men ändå är
vigtig, Konungen ändock lärer bifalla den,
och i det fallet bör Rikets Ständers enda
lämpliga svar vara, att Rikets. Ständer anse
saken af den egerlskap, att den ej bör på
Stat uppföras. Då är svar gifvit, men ej
bestämdt sagt, att summan bör tagas på
besparingarne.
Grefve von Schwerin: Man behöfver ej
här väga den ena Ledamotens yttrande mot
en annans; man har StatsUtskottets Betänkande
N:o i53 att fråga. Första Betänkandet
visade en ökning i Slatsbrist-summan
af 37,14° B:dr 28 sk. 2 r:st. Enligt sednare
Betankandet blir den än större, och
efter de beslut, som inom detta Stånd blifvit
fattade, kommer den att ansenligen öfverstiga
Statsbrist-summan vid sista Riksdag.
Här uppgifves såsom tillgång RiksgäldsContoirs-medel
till ett belopp af i5o,ooo
Den 7 Octo ber f. m.
117
R:dr. Desse medel bestå i StalsContoirets
afbetalning lill Banken på dess fordran hos
Staten; en afbetalning, som Banken icke
bär annat gagn utaf, än att den ingår den
ena dagen, men utgår den följande. I Statsoch
BancoUtskottens förslag är den för anständighetens
skull bibehållen. Den går en
omväg genom Banken till RiksgäldsContoiret,
såsom en Bankens räntebebållning.
Vilja Rikets Ständer använda denna
summa till fyllande af StatsVerkets ordinarie
behof, så rubbas derigenom den grund
för beräkningarne, som Stats- och Banco-*
Utskotten lagt.
Friherre Anckar swärd: Jag bar redan
en gång återkallat min begäran att yttra
mig, i förhoppning att ej behöfva återkomma
på en discussion, som redan i ett föregående
plenum erhöll den utsträckning
ämnet påkallade; men då från den andra
sidan discussionen blifvit fortsatt i en annan
åsigt, vill äfven jag yttra några ord.
Den enskilte representantens misstag äro af
så liten vigt, alt, om de upptagas till besvarande
eller ej, kan vara likgiltigt. På
denna grund, särdeles efter den anmaning
Herr Grefven och LandtMarskalken lemnat,
underlät jag att besvara hvad Friherre Cederström
väsendtligen i saken yttrat, öfvertygad
att saken återkommer, då vi komma
44 H. i5’,‘
Den 7 Oetober f. m.
att behandla canalerne, och att jag då får
tillfälle yttra de emot Friherrens motsatta
tankar jag hyser. Men inom en rådslående
församling är hvart enda omdöme och ord.
af en Ministérens Ledamot af högsta vigt,
och representantens pligt är att uppfatta
sådana tankeyttringar, hvilka annars kunde
anses såsom genom tystnaden gillade. I anledning
af Grefve Horns mening, att GardesRegementerne
kunde genom förändrad
organisation förete en besparing, har Herr
Nordenfalk yttrat, att som Konungen, i egenskap
af högste Befälhafvare för Armeen, ensamt
är förbehållit att vidtaga en sådan,
det vore utom representationens omfång, att
antaga en annan, än den Konungen kuude
medgifva. Jag delar den öfvertygelse, att
det innehåller den största af alla oformligheter,
när en rådslående församling ingår
i sådana saker, ty det tillhör verkställande-makten
att säga, huru sådant'skall göras;
men jag bestrider Herr Nordenfalk, och
de flere, som med honom dela mening, att
Konungens högsta Befäl öfver krigsmakten
medför en uteslutande rätt till organisations
verkställande efter behag, annorlunda än i
den mån Rikets Ständer kunna gifva medel.
Vid alla sådana stora och ingripande principfrågor
företer sig den olyckliga oformligheten
af vår representation, som gör det
till en omöjlighet för oss, alt utöfva den
makt oss tillhör. Jag tror, att det verksammaste
medlet att tvinga Styrelsen till
Den 7 October f. m.
den organisation man anser nödig, är att minska
anslagssummorne, utan att ingå i pröfning
af detaillerne. Men huru skall någonsin
en sådan åtgärd kunna åstadkommas,
då blott inom ett Stånd enskilte kunna väcka
en sådan fråga; då blott inom ett enda
Stånd sådana frågor med sakkännedom kunna
komma under öfverläggning, och då de
andra Stånden blifva i fullkomlig okunnighet
om den tankeyttring, som framställts. Då
kan ej,den väsendtliga makt-utöfningen äga
rum. Jag har trott mig böra anföra detta,
för att icke medgifva Herr Nordenfalks yttrande,
att organisationen af Armeen tillhör
Konungen, och jag medgifver ej, att den
gör det vidare, än såsom en följd af de
mera eller mindre betydliga medel Rikets
Ständer gifva.
Herr Rosenblad: Jag tror mig vara i
ämnet, då jag med några få ord undersöker,
om tillgångar finnas. Jag ber att få
upprepa, att jag, som är Ledamot af ett af
de Utskott, hvilka äga att undersöka ti 11-  gångarne, som, i afseende på grundsatser
i de stora financiella målen, gör mig en ära
af att sluta mig till den värde Ordföranden
i StatsUtskottet, likväl vågar tro på de grunder
jag med ziffror visat i förra Plenum,
när jag tillstyrkte anslagen. Jag vill äfven,
utan att frångå StatsUtskottets beräkning,
yttra, att tillgångar finnas, och då Utskottet
ej följt Ordförandens förslag, att i sin
Den 7 October f. ra.
helhet framställa de tillgångar vi äga, hafva
flere tillgångar blifvit tecknade ad memoriam,
såsom till exempel sådana, hvilka
kunna uppkomma genom DiscontVerkens
omedelbara förening, såsom departementer,
med Banken, då ett års innes tående räntevinst
blir användbar, Jag tror mig således,
ehuru jag helt och hållet motstrider
det system för beskattning Friherre Cederström
framställt, kunna föreslå bifall till
det begärda anslaget; och då jag ej kan
frångå, att det är Rikets Ständers rätt, att
bevilja eller ej bevilja, men de ej kunna
ingå i specialiteter, om gevärssmiden skall
hafva så eller så mycket, o. s. v., och vi
just nu haft ett färskt exempel derpå i discussionen,
om öfverskottet på mathållningen
bör uppföras på Indragningsstateti, eller
ej, får jag förnya min anhållan om proposition
å en rund summa af 79,000 R:dr
för hvardera GardesRegementet.
Herr Nordenfalk: Jag är af Friherre
Anckarswärds sista anförande uppmanad till
att svara, men mitt svar skall ej innehålla
något bestridande af hvad hon anfort. I hvad
jag förut yttrat ligger ej något, som skulle
på någtit sätt innehålla någon åsyftad inskränkning
i Rikets Ständers rätt att sig beskatta.
Det är naturligt, att Konungens rätt
att organisera ej kan utgå från någon annan
grund, än huruvida tillgångar finnas.
Det beror på Rikets Ständer att bevilja dessa
Den 7 Octo ber f. m.
tillgångar. Specielt, och hvad denna fråga
angår, åsyftade mitt svar till Grefve Horn
att, då två Regementer finnas, man måtte
beräkna de behof, som deraf uppkomma,
och ej de, som skulle vara, om blott ett
funnes.
Herr von Hartmansdorff,August: Om
jag ej orätt fattat Grefve von Schwerins sista
yttrande, tycktes han befara, att opi
någre anslag gjordes på de 210,000 Rtdrne,
skulle realisationen äfventyras. Som ingen
besvarat denna anmärkning, anser jag mig
böra upplysa, att icke det ringaste af ifrågavarande
medel är taget i beräkning för
realisationens verkställighet. Skulle man hafva
ställt realisationen på så osäker grund,
som på bevillnings-anslag, hvilka behöfvas
till Statens ordinarie utgifter, så hade den
visserligen ej gått igenom. Endast hvad
som blifver öfver af Bankens ränlevinst, sedan
realisationen fått sin bestämda andel,
tillfaller RiksgäldsContoiret. Det är således
intet skäl till farhåga för dem, sorn
med mig nitälska för realisationen. De tillgångar,
som här blifvit upptagna, äro sådane,
hvilka komma att finnas, antingen
silfverutvexling sker, eller icke.1
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhardt
hade inlemnat följande, som upplästes:
I afseende på förstoradt anslag åt desse
Regementer, åberopar jag hvad jag i mi
-
Den 7 October f. ua.
«- • •
ne anmärkningar redan yttrat: ”Att vid des”sa
Regementen synes en inskränkning af ett
”Compagni vid hvardera kunna gå för sig;
”och som derigenom beredes tillgång till de
”öfrigas bättre lönande utan något betungande
för StatsYerket, lärer Kongl. Maj:t,
”om underdånig anhållan derom af Rikets
”Ständer göres, i nåder dertill bifalla.” Då
jag icke är vederlagd af Utskottet, bör anmärkningen
anses som godkänd. Jag anhåller
alltså vördsamt om proposition till
afslag å Utskottets Utlåtande i hvad det
föreslagna anslaget beträffar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarsJtalken gjorde proposition till bifall
å 14 och i5 Punkterna i StatsUtskottets
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln fann för godt afslå berörde
tvenne Punkter.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
lill bifall å de af Kongl. Maj:t i
Dess Nådiga Proposition föreslagne tillökningar
i Staterne för Svea LifGardes- och
Andra LifGardes-Regementerne.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Den 7 Octoher f. tu.
233
I följd hvaraf Hans Excellence förklarade,
alt, som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet
och Adeln bifallit den sist framställde
propositionen.
Grefve Horn samt Friherre Anckarswärd
och Herr Anckarsvärd, August reserverade
sig mot Ridderskapets och Adelns
beslut.
16 Punkten. Wermelands FältjägareRegemente.
Friherre Anckar swärd: Här är åter
fråga om ett högre anslag för Wermelands
FältJägareRegemente. Det är visserligen
väl, att alla vilja hafva högre anslag, men
jag kan ej gilla Utskottets slutsats, att man
bör bevilja detta anslag derföre, att Regementet
ändock är mindre dyrt, än andra
Regementer. Jag kan ej frångå min öfvertygelse,
att man i detta afseende bör förblifva
vid 1823 års Stat. Dessutom tror
jag, att Regementets verksamhet är inskränkt
till så få dagar om året, att man äfven bör
taga det i betraktande. Jag anhåller om
afslag å Utskottets Utlåtande.
Friherre Fleetwood, Carl; Då Utskottets
första Betänkande förevar, gjordes anmärkning
vid den olikhet, som är emellan
lönerne vid Wermlands Jägare och Hallands
Beväring; men Utskottet har, stödjande sig
234
Den 7 Octo ber f, it).
på den förment höga passevolancen, icke
fästat något afseende derå. Jag kan för min
del hvarken dela Utskottets tanka vid principens
tillämpning, ej eller grunden, hvarpå
den är byggd} ty, efter nain förmening,
kunna passevolance-vilkor, sorn äro grundade
på minimipriser, ej vara för höga.
Hvarje år anställes entreprenad-auction så
väl i Stockholm som i Carlstad, då dessa
priser utrönas, och dermed få passevolanteurerne
åtnöja sig. Uppkommer sedan
någon vinst, måtte den hafva sin grund i
hvars och ens omtanka, och kan således
hvarken blifva obillig eller öfverdrifven.—
Vinsten är dessutom ganska prekär, ty passevolancen
kan när som helst uppsägas, hvilket
säkert skedde, om vilkoren voro ovanligt
höga. Den upphör alltid under krig,
och skulle äfven i fred medföra förlust, om
Regementet commenderades under hela den
tid passevolanteurerne förbundit sig att hål-r
la munderingen årligen. Vinsten på beklädnaden
minskas äfven af den förlust, som
uppstår på värfnings-passevolaneen, hvilken
endast utgör i5 R:dr på 6 år. Stegrade
fordringar på utseendet förorsaka äfven
minskning. I afseende på principens
tillämpande kan jag hvarken dela Utskottets
tanka, sorn endast lämpar den på StabsCaptenerne,
eller ännu mindre deras, som
Utsträcka den lill allt Befäl, På samma
grund kunde man påstå, att allenast några
få tjenstemän i Staten hafva goda lö
-
Den 7 October f. m.
235
ner, behöfver man ej göra afseende å de
öfriges.
Trouppen vid Wermlands Jägare är,
ända till otrolighet, mindre lönt, än den
öfriga Armeen. Det vora visserligen conseqvent,
att på samma sätt förfara med Befälet,
hvilket äfven skedde i8i5, då Befälet
vid Skånska InfanteriRegementerne fingo
från och med 3o till och med 100 procent
mera, än Befälet vid Wermlands Jägare.
Som exempel an föres, alt då en Capten
vid Skånska InfanteriRegementerne fick
700 R:dr och 5o tunnor spannmål, fick en
StabsCapten vid Wermlands Jägare 35o R:dr
och 3o tunnor spannmål. Då en Fändrik
fick 200 R:dr, fick en UnderLieutenant vid
Wermlands Jägare i5o,
Den år 1812 upprättade Bataillon måste
äfven till StatsContoiret inbetala apcorder
efter AccordsReglementet, sorn jag vill
minnas utgjorde 12,000 R:dr, hvilket förhållande
ej eller lärer inträffat med det nja
Befälet vid öfrige Regementer och Corpser.
Om räntan tillägges det nämnde capitalet,
uppgår summan till circa 20,000 R:dr, och
då denna afdrages å de 70,000 R:dr, som
Staten utgifvit för Befälet vid lija Bataillönen,
återstår 5o,ooo R:dr, som denna Bataillon
kostat Staten på 18 år. Den nu föreslagna
Staten upptager 5o R:dr tillökning
endast åt 9 af de på Stat varande 18 Subal
-
Den 7 O c I o b e r f. na.
terner; omkring samma summa åt hvardera
Adjutanten, samt 100 R:dr åt 3:ne StabsCaptener
och RegementsQvartennästaren o.
s. v. Lönerna i Subaltern-graderne äro derigenom
åtminstone lika med de minst lönta
Officerare i Armeen, men StabsCaptenerne
och RegementsQvartermästaren äro ännu
högst vanlottade. Vigten af Captensbefattningen
lärer af ingen kunna jmotsägas, och
då denna grad sällan upphinnes förr än efter
20 års tjenstetid, anser jag billigheten
fordra, att StabsCaptenerne vid Wermlands
Jägare åtminstone få tillgodonjuta samma
löneförmåner, sorn Captenerne vid Hallands
Beväring; hälst de förra betala accord, äfvensom
deras tjenstgöring i en dyr ort minst
är 4 månader om året, då de sednares inskränkes
till Bevärings-exercisen, hvilken
dessutom åligger Befälet vid Wermlands Jägare.
Under föregående discussioner har
jag hört flere yttra, det Chefslönerne äro
för små, och om deras antal minskat sig,
tror jag ändock, att flere återstå, sorn ej
förändrat opinion; med anledning häraf kallar
så väl rättskänslan som pligten, att bevaka
en frånvarande Chefs rättigheter, mig,
att fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på det ringa anslag af endast i488
R:dr, sorn är tilldeldt Chefen för Wermlands
Jägare, och som ej uppgår till stort
mer än hälften af hvad som är ansedt för
ringa åt öfrige Chefer.
Den 7 October f. m,
På grund af hvad jag nu anfört, och
med förhoppning att Ridderskapet och Adeln
icke lägger den orättvisa, som begicks 1815,
till grund för de beslut, man nu går att
fatta, anhåller jag om bifall å Utskottets
Utlåtande, med det tillägg, att Chefslönen
upptages till 2000 R:dr
Regements-Qvartermästarens dito
till
600. —-
samt alt hvardera af de 3 Stabs
Captenerne
äfven få 600. —
Friherre af Tihell, Gustaf TV ilhelm:
I hvad Friherre Fleetwood anfört om förhållandet
med den passevolance Wermlands
FältJägareRegemente nu äger, instämmer
jag, såsom alldeles enligt med sanna förhållandet.
Grefve Horn: Jag vill ej motsäga Friherre
Fleetwood, att Corpsen kan vara i behof
af högre löner, men jag finner, att jag,
så val vid denna som vid 'de fleste Corpser,
kan tillämpa samma skäl mot allt vidare
anslag, nemligen att det är brist på
organisation, som gör, att anslaget icke är
tillräckligt. Jag tror, att, om Regementet
organiserades på en Bataillon, skulle det
finnas tillräckligt öfverskott att förböja lönerna,
och jag måste på denna grund bestrida
allt vidare anslag, samt reservera
mig mot det beslut, som i detta afseende
säkerligen kommer att fattas.
238 Den 7 October f. in.
Grefve Ridderstolpej Carl: Då det är
andra gången under ett nästan årslångt Riksmöte
jag tar mig friheten yttra mig, äro
ursäkter för min ringa vana såsom talare,
både öfverflödiga och onyttiga. Så väl min
pligt, som mitt varma deltagande för kamraters
missöde, äro orsakerna, hvarföre jag
nu faller Ridderskapet och Adeln besvärlig.
Det hade kanske varit min pligt, att förut
eller då Betänkandet förra gången var före,
göra de anmärkningar jag nit ämnar framställa;
men min uraktlåtenhet i denna del
må tillskrifvas min ömtålighet, och min skyldiga
aktning för deli så mycket åberopade
Ridderskapets och Adelns dyrbara tid. Emellertid
äro redan af andra TaLare före mig
sådana anmärkningar gjorda, att jag, under
vitsordande af deras riktighet, har ganska
obetydligt att tillägga. Det har blifvit ganska
rigtigt anmärkt, att StabsCapitainerna
hafva alldeles för små löner, roen StatsUtskottet,
hvars mödor och bekymmer jag
med tacksamhet erkänner, har dock icke
på denna anmärkning fästat något afseende.
Jag kan icke dela den jemförelse, sorn blifvit
gjord emellan "Wermlands FältJägareRegemente
och Hallands InfanteriBataillon,
emedan Wermlands FältJägare-Regemente
verkeligen gör mera tjenst årligen, än Hallands
InfanterieBataillon, För öfrigt har
Wermlands FaltJägareRegemente uppfyllt
allt hvad man af det kan fordra, ja ganska
trägna och vidsträckta skyldigheter, så
Den 7 October f. m.
a3g
ait man om deras PasscvolanceContract kan
tillämpa, hvad StatsUtskottet sagt om ett
annat Regemente, att Regementet verkeligen
öfver sin skyldighet uppfyllt detsamma. Jag
vågar derföre anhålla om den ringa tillökning
utöfver Utskottets förslag af i5o R:dr
B:co för hvarje StabsCapitaine, och iooR:dr
för Regements-Qvartermästaren. Hela tillökningen
blir 55o R:dr B:co, som är en
ganska obetydlig summa* jemförelsevis med
det stora hela, och med hvad vi redan bifallit,
men som är af betydenhet för de
fyra kamrater, hvilka komma i åtnjutande
deraf. I förbigående torde jag äfven få nämna,
att i4-88 R:dr jemte inkomst af C.om*
pagniet icke är tillräckligt för RegernentsChefen.
Jag väntar mig visserligen den invändning,
att den Corps hail commenderar
blott beslår af 600 man, men deremot har
han en ganska talrik familj, ehuru Regementet
ej är talrikt. Öfverste-Fullmagten
är i alla fall lika för alla, och hans Representationskostnad
i följd deraf lika dyr som
andra Regements-Chefers. Jag vågar likväl
icke nu yrka någon förhöjning för RegementsChefen,
enär Staten är nära reglerad,
men för StabsCapitainerne och RegementsQvartermästaren
yrkar jag den på det
högsta.
Friherre Anckarswärd: Inom ett Stånd,
som så rikligen beviljat höga anslag till de
högsta platser inom Styrelsen, är det obe
-
J
24.0 Den 7 Octobcr f. m.
hagligt, att bestrida anslag af denna ringare
natur. Jag värderar visserligen de upplysningar
Friherre Fleetwood lemna t, men
jag nödgas af pligt mot de Skattdragande,
mot mig sjelf, såsom Representant, och mot
Eder mine Herrar, fästa uppmärksamheten
derpå, att om RegementsChefen ej kunnat
göra sina åsigter gällande hos Styrelsen, bör
ej Representationen på en blott framställning
af en enskild Riksdagsman gå längre,
än Styrelsen begärt. Utskottet har väl grundat
sitt sednare Utlåtande på en från GeneralAdjutanten
erhållen Promemoria, men
det vore vådligt, om man skulle följa den
grundsatts, att af känsla för kameratskap,
såsom här blifvit yttradt, frånträda en annan
grundsatts, den nemligen, att ej bevilja
högre löner, än dem Styrelsen profvat vara
tillräcklige. För öfrigt kan jag ej instämma
i hvad en Talare för någon stund sedan
yttrat, att Representationen ej vöre skyldig
redo för Svenska Folket, och att Svehska
Folket ej bunde beklaga sig öfver våra beslut.
Som jag icke kunnat dela denna åsigt,
har jag velat fästa uppmärksamheten på
oformligheten att utöfver hvad StatsUtskottet
föreslagit belasta StatsVerket med utgifter,
äfven utöfver Kongl. Maj:ts Proposition.
Jag är öfvertygad, att'Statens tillgångar
ej medgifva ett sådant förfarande, och
tror, att Statens förmåga måste i första rummet
betraktas.
Herr
Den 7 O c t o b e v f. m.
Herr Uggla „ Carl Wilhelm: Jag Vet,
huru örntå 1 igL det ar, att tala, då fråga är
om att höja anslaget för en eller annan plats;
men ehuru jag hort, att det skulle vara
oformligt för representanten, att ingå uti
detaillerne af Statsbestyret, kan jag ej frångå,
att visa oformligheterne af Utskottets
förslag. Lönen för en StabsCapitaine är föreslagen
till 45o R:dr, och han gör tjenst
hela året. Jag vädjar till den siste värde
talaren, huru Jägarne exerceras. Då Capitainerne
vid Hallands InfanteriBataillon hafva
600 R:dr, anser jag att Capilainer vid
Wermlands Jägare böra hafva lika lön. I
annat fall beslutar man en oformlighet. Jag
tror, att fastän vi haft några års fred, då
för krigaren ej varit tillfälle att utmärka sig,
man likväl icke bör glömma bort militärren,
sorn erfarenheten visat hafva uppfyllt
sina pligter. I Kongl. Majrts Nådiga Proposition
står väl, att RegementsOflicerarne
skulle aflemna Passevolancen; men det är
tillika föreslagit, att Chefen skulle erhålla
2000 R:drs, irste Majoren 1200 Rrdrs och
2:dre Majoren 1000 R:drs lön. Detta har
StatsUtskottet nedprutat. Såsom. Contraproposition
anhåller jag, att det måtte bestämmas
, att StabsCapitainerne få lika lön med
Capitainerne vid Hallands InfanterieBataillon;
deröfver tror jag ej, alt någon i hela
landet skall klaga.
Grefve Ridderstolpe: Jag vill ej vidare
44 H. 16
Den 7 Ootobel’ f. rn.
förlänga discussionen. Ehuru jag instämmer
i mycket af hvad Friherre Anckarswärd anfört,
kan jag dock icke medgifva det vara
oformligt af mig och Friherre Fleetwood,
att yrka den ifrågaställa förhöjningen, enär
det är vår skyldighet såsom ledamöter af
detta Stånd att uppgifva Regementets ställning
och behof, och jag vågar enskildt appellera
till Ridderskapets och Adelns rättvisa,
om icke detta bör komma i beräkning,
lika så väl som 55o R:dr mer eller mindre
i Statsutgift.
Friherre Fleetwood: En värd Talare,
Friherre Anckarswärd, har yttrat, att det
vore obehagligt, att säga Nej till anslag af
denna natur, och jag måste dertill svara,
att det icke eller är behagligt, att begära
anslag; men- jag har gjort det af pligt, så
mycket heldre som det icke kunde hafva
något inflytande på den grad, i hvilken jag
är. Grefve Ridderstolpe har för öfrigt besvarat
hvad Friherren yttrat i afseende på
det oformliga i detta ämne; jag vågar visserligen
icke inlåta mig i någon disoussion
deröfver, men då man så ofta här åberopat
exempel från främmande Länder, vill jag
blott erinra, att Representationen i Frankrike
påtrugat Ministéren flere Millioner än
den begärt, och då måtte det icke vara
oformligt, om vi öka ett anslag med några
hundrade Riksdaler.
Friherre Anckarswärd: Jag vill blott,
i anledning af det utländska exempel Fri
-
Den 7 Öctober f. m. 24^
herre Fleetwod anfört, erinra, att, om jag
ej bedrager mig, skulle de Millioner, hvilka
Deputerade Kammaren erbjöd utöfver Ministérens
förslag, användas lill Hästafvelns
förbättrande; men som detta anslag blef
refuserad t af Regeringen, blef det icke eller
användt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bifall
å i6:de Punkten.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
berörde punkt, med det tillägg att RegementsChefens
lön borde ökas till 2000
R:dr, de frenne StabsCapitainernes till 600
R:dr för hvardera, samt RegementsQvartermästarens
till 5oo R:dr allt Banco årligen.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Anckarsvärd: Det ar obehagligt,
att med votering upptaga tiden,
men jag kan ej utan det aldrayttersta motstånd
tillåta ett sådant sätt att reglera Staten,
att man skulle förhöja Löner på en
enda Ledamots förslag. Det förundrar mig
dessutom, att ej StatsSecretgraren yttrat något
till stöd för Kongl. Maj:ts Proposition.
Grefve Ridderstolpe: Då votering blifvit
begärd, måste jag förklara, att jag icke
44
Den 7 October f. m.
ämnat forcera saken dertill; men på det
icke liela förmiddagen må upptagas, anhåller
jag, att man måtte stadna vid den obetydliga
förhöjning jag begärt eller 55o R:dr.
Jag repeterar ännu en gång, att lika sorn
jag anser det vara en orubblig pligt att betrakta
Statens tillgångar, måste man äfven
afse rättvisan af det anslag man begär, och
jag hemställer till de här närvarande, hvilka
jag har äran kalla Kamrater, lika som till
alla öfrige, om det är billigt, att en Capitaine
vid Wermlands Fältjägare skall hafva
i5o R;dr mindre i lön, än en Capitaine
vid Hallands InfanterieBataillon, som har
blott 12 dagars BevätingsExercice årligen.
Jag har börjat med att förklara, att det
kanske är mitt fel, som ej vid första Betänkandet
gjort dessa anmärkningar, och jag
vidhåller hvad jag förut begärt.
Herr Nordenfalk: Friherre A nekar swärd
har yttrat sin förundran, att jag icke försvarat
Kongl. Maj;ts Proposition äfven i detta
afseende. Jag får härpå endast svara, att
ehuru jag ej kan hafva något att anmärka,
om Kongl. Maj:ts Proposition äfven i detta
fall
låta enskilta Riksdagsmän att deruti föreslå
ändringar, icke kan bestrida dem rättigheten
att göra sina skäl gällande; öfverlemnande
åt Ridderskapet och Adeln, att
väga skälen och fatta beslutet.
Herr RibbingArvid: Jag vill blott
Dea 7 Octo ber f. m.
245
yttra, alt det förundrar mig, att en BrigadGeneral
kan adressera sig till Ridderskåpet
och Adeln i ändamål alt tala för en
Corps, som står under hans befäl, synnerligen
när fråga är om ett ämne, deruti BrigadGeneralen
haft tillfälle att vända sig till
Kongl. Maj:t, och säkerligen äfven gjort det.
Grefve Ridderstolpe: Jag är ledsen, att
nödgas för fjerde gången uppträda. Jag vill
blott svara Herr Ribbing, som förutsätter
alt jag gjort underdånig anmälan om
denna sak hos Kongl. Maj:t, att jag icke
gjort det, och alt, om detta är en försummelse
af mig, jag nu åtminstone åsyftar att
godtgöra densamma.
Friherre Fleetwood: Då Herr Grefven
och LandtMärskalken sist framställde proposition
i ämnet, tyckte jag mig höra, att
såsom lön blott var föreslagit 5oo R:dr för
RegementsQvartermästarn. Jag har dock begärt,
att han måtte erhålla lika nied de öfrige
Capitaiherne. Jag begagnar delta tillfälle
att upplysa, det 1000 R:dr afgå från
Befälets löner, till aflönande af Musiken.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att ehuru en Le-?
damot yrkat afslag å det af StatsUtskottet
tillstyrkte nya anslag, ansåg Hans Excellence
sig likväl böra hemställa om icke vid
den förestående voteringen Ja-propositionen
kunde, såsom vanligt, få innefatta bi
-
246
Den 7 Octoher f. m.
fall till StatsUtskottets tillstyrkande, och
den ytterligare tillökning i anslaget, som
blifvit ifrågasatt, intagas i Contra-propositionen.
Friherre Anckarswärd: Jag är fullkomligt
nöjd med Herr Grefvens och LandtMarskalkens
förslag, och vill göra concession
af mitt tycke för afslag. Friherre
Fleetwood och Grefve Ridderstolpe äro dock
af olika mening i afseende på Nej-propositionen;
hvadan de torde komma öfverens
om densamma.
Grefve Ridderstolpe: Jag gör fullkomlig
rättvisa åt Friherre Fleelwoods nit, men
hoppas att Friherre Fteetwood vill inskränka
sig till den lönetillökning jag föreslagit
för StabsCapitainerne och RegementsQvartermästarn.
Friherre Fleetwood: Jag ingår gerna
derpå, men hemställer, om icke Herr Grefven
och LandtMarskalken först täcktes föreslå
min mening till Contra-proposition;
besvaras denna framställning med Nej, torde
Grefve Ridderstolpes förslag blifva Contra-proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Rid-derskapet
och Adeln biföll, att Friherre Fleetwoods
förslag finge vid den förestående voteringen
utgöra Contra-proposition.
Ropades Nej.
Den 7 O c to ber f. ru. 2^7
I anledning hvaraf Hans Excellence
frågade, om Ridderskapet och Adeln behagade
antaga Grefve Ridderstolpes förslag
till Contra-proposition.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde derefter följande
Yoterings-proposition:
Den, som bifaller det af StatsUtskottet
i- i6:de Punkten tillstyrkte nya anslag
af Två Tusende Sju Hundrade Sjuttiofem
Riksdaler 4<> sk. Banco årligen för Wermalands
FältJägareRegemente, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet oell
Adeln gilla StatsUtskottets berörde Utlåtande
med det tillägg, att de Irenne StabsCaptenerne
derutöfver må i årlig lön hvardera
erhålla Ett Hundrade Femtio Riksdaler,
och RegementsQvartermästaren Ett Hundrade
Riksdaler Banco årligen; hvarigenom
en ytterligare tillökning i ofvannämnda anslag
af Femhundrade Femtio Riksdaler Banco
kommer att äga rum.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs»
Voteringen böljades klockan ett qvart
248 Den 7 October f. m.
till i e. m.; och befunnos efter dess slut,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
ocb förseglad, samt de öfrige voterings-,
sedlarne öppnade, rösterne hafva utfallit
sålunda:
Ja — no.
Nej — 72.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit i6:de Punkten
af StatsUtskottets Utlåtande.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half lill 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 7 October 1829,
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen,
Herr Franc Sparre, Bengt Erland.*
Sedan det blifvit bekant, att Kongl. Maj:t
skall befinna sig mycket illamående, vågar
jag vördsammast hemställa, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna lämpligt
att, genom en Deputation, i underdånighet
Den 7 Octo b er e. m.
^49
göra sig underrättad om Kongl. Maj:ts hälsotillstånd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll Herr Franc Sparres
berörde framställning.
Ropades Ja.
I anledning hvaraf Hans Excellence föreslog,
att Deputationen måtte utgöras af
8 Ledamöter, utom Ordföranden j hvilket
bifölls.
Hans Excellence anmodade derefter
Grefve Mörner, Carl, att anföra ifrågavarande
Deputation, äfvensom Hans Excellenee
tillkäunagaf, att de Herrar Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln, hvilka önskade
deltaga uti samma Deputation, ägde
att anmäla sig hos RiddarhnsFiscalen.
Efter någon stunds förlopp afgeck bemälte
Deputation.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken tillkännagaf, att Friherre
Stjerneld, Algernon, i och för enskildta
angelägenheter, afsagt sig sin plats i ExpeditionsUtskottet;
och anmodade Hans Excellence
Ridderskapets och Adelns Herrar
Electorer, att å nästkommande Fredag sammanträda,
för att utvälja så väl en Ledamot
i ExpeditionsUtskottet efter Friherre
Den 7 October e. m.
Stjerneld, som ock en Ledamot i Bevillningsutskottet
efter Friherre von Essen,
Fredrik.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 16 sistlidne April under N:o
132 afgifne, och den 7 derpåföljde Maji e.
ro. på bordet lagde, Betänkande, angående
regleringen af utgifterne under RiksStatens
Tredje HufvudTitel, än ock under N:o 289
meddeldte, och den 29 sisth Augusti f. ro.
på bordet lagde, Utlåtande öfver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
iy:de Punkten. Svea, Götha och Wendes
ArtilleriRegementer.
Friherre AnckarswärdCarl Henrik:
Mot Utskottets förslag i i^rde punkten får
jag göra den anmärkning att, då Konungens
Eget värfvade Regemente, som nu
blifvit reduceradt, lemnar tillräckliga tillgångar,
hade man bordt på ArtilleriStaten
öfverflytta hela anslaget för detta Regemente.
Man hade då undgått den partiela fördelning,
som nu ägt rum. Den spannmål
af 1900 tunnor, som här är omnämnd, hade
då äfven blifvit öfverflyttad, och vi sålunda
kommit från igrde punkten, alt med
nytt anslag Öka utgifterna för Artilleriets
hästar. Jag vågar derföre hemställa, om
det ej skulle vara bäst, för att erhålla en
ökad Artilleristyrka, att öfverlemna hela Sta
-
Den 7 October e. m.
ten för Konungens Eget värfvade Regemente
till Artilleriet, och jag får derpå anhålla
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
Friherre af Nordin } Carl Johan'. Jag
tillstyrker bifall till Konungens proposition,
såsom Utskottet föreslagit. Af den Nådiga
propositionen inhämtas,att ytterligare 27,000
R:dr erfordras för att uppsätta 3ooo man
Artilleri med nödigt Befäl. Genom detta
anslag besparas ej blott den omnämnde
spannmålen, utan äfven beklädnad för 200
man; emedan tillökningen af Artilleriet
blott är 600 man, men Konungens värfvade
Regemente deremot erfordrade beklädnad
för 800 man. Om ej oreda skall
uppstå i den uppgjorde planen, är det
nödvändigt att lemna bifall till Utskottets
Utlåtande, och jag vågar derföre tillstyrka
bifall derå.
Friherre Anckarswärd: Långt ifrån att
göra oreda, skulle reda vinnas derigenom,
att Staten för Konungens värfvade Regemente
helt och hållet öfverflyttades på ArtilleriStaten;
derigenom skulle till och med
uppkomma större tillgångar, än Kongl. Majrt
fordrat, och Kongl. Majit skulle då kunna
använda öfverskottet såsom tillgångar för
Artilleriets hästar. Kongl. Maj:t begär ett
nytt anslag af 2800 tunnor Säd för sistnämnde
behof. Jag tror, att man kunda
Den 7 O e t o b é t e. m.
stanna vid de 1900 tunnor, som inflyta från
Konungens Regemente, synnerligen som äfven
Beklädnaös-besparingen för 200 man
då blir tillgänglig. Jag kan ej se, att någon
oreda deraf kan uppkomma. ArtilleriStaten
blir då ökad, ehuru ej för ögonblicket
med alldeles så stor summa, som Konungen
begär.
Friherre af Nordin: Som Artillerivapnet
är det vigtigasle, och mest i behof af
att i fred beredas till krig, tror jag man
bör löna Befälet så, att det har en tarflig
utkomst. Hvad Kongl.. Maj:t begärt i detta
afseende, tål ej någon nedsättning; och då
Friherre Anekarswärd medgifvit, det hans
förslag åsyftar någon nedsättning, anser jag
mig böra bestrida detsamma och yrka bifall
till Kongl. Maj:ts proposition.
Friherre Silfverskjöld ^ Carl: Friherre
Anekarswärd j^rkar, att Artilleriet ej skall
Ökas i större förhållande, än upplösningen
af Konungens Regemente medgifver; detta
är dock alldeles otillräckligt. Herr Friherren
har ej utvecklat möjligheten, att organisera
Artilleriet, och jag är således i denna
del ej i stånd att vederlägga honom. Jag
fruktar likväl, alt en organisation under sådana
förhållanden snarare skulle blifva en
desorganisation.
Friherre Anekarswärd: Jag har ej ännu
lyckats att göra mig begriplig, och deraf
Den 7 October e. in. a53
liar säkerligen missförstånd uppkommit hos
mine motståndare. Jag har, så mycket möjligt
varit, sökt undvika alt ingå i någon
pröfning af detaljerna, hvilka ej ligga inom
Ständernas omdömesförmåga. Friherre af
Nordins senaste anförande måste jag möta
med det svar, att min mening ej varit att inskränka
Personalens löner. Jag har ej nämnt
någon afkortning af de 27,000 R:dr B:co som
erfordras. Jag har blott velat genom en totalsummas
anslående slippa att ingå i Specialiteter.
Mitt förslag innehåller endast en
nedprutning af några 100 tunnor spannemål,
som skulle verka på anslaget till liästarne.
Att afpruta på Konungens Proposition, är
dessutom ej något ovanligt. Här är endast
fråga om sättet, antingen vi skola ingå i
detalj-undersökningar, eller tvista om totalsumman.
I stället för att på ena hållet öka
med 27,000 R:dr B:co, och lemna 2800 tunnor
spannemål för Artilleriets hästar på ett
annat håll, önskade jag, att man helt och
hållet öfverlemnade behållningen af Konungens
Regemente till Kongl. Maj:t, hvarefter
man må organisera bäst man vill, och använda
anslaget antingen till löner, eller till
hästar. Vi tvista således, om någon minskning
kan ske; ty någon oreda af att öfverlemna
behållningen från Konungens Regemente
till ArtilleriStaten kan ej uppkomma.
Friherre af Nordin: Friherre Anckarswärd
har väckt fråga om 2 punkter; den
I
254
Den 7 October e. m.
ena om lonerne för Artilleriets Personal,
hvilken punkt na är af Herr Grefven och
LandtMarskalken föredragen; den andra, huruvida
3800 tunnor spannemå) skola anslås
till ersättning åt de Rusthållare, som vilja
hålla hästar för Artilleriet. Om Friherren
anser detta anslag kunna nedsättas, blir tillfälle
att derom öfverlägga, när denna fråga
förekommer, men nu hör den alldeles- ej till
närvarande öfverläggning* Att frågan om
span hemålen under denna öfverläggning blifvit
inblandad, härrör deraf, att Utskottet
onödigtvis sagt, att den spannemål, sora här
besparas, ernar Utskottet anvisa lill Artilleriets
hästar. Detta yttrande var öfverflödigt,
, och binder alldeles ej Ridderskapet
och Adeln i afseende å det beslut Ståndet
kan komma att fatta om Artilleriets hästar.
Jag, anhåller således att Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes framställa proposition
å den förevarande,Punkten.
Grefve Mörner > Carl ^ återkom med
Ridderskapets och Adelns ofvanömförmälte
Deputation och tillkännagaf, att Hans Maj:t
sofvit hela eftermiddagen; att Hans Majrt
vore mycket matt, och haft lindrig feber
både i går och i dag.
Herr Tham„ Wolrath: Friherre Anckarswärd
har föreslagit, att de 1900 tunnor
spannmål, som inflyta från Konungens
Regemente, skulle användas till Artilleri
-
I
Ben 7 Oc tober e. m.
255
Staten. Om jag ej misstager mig, liar Utskottet
redan fördelat dem till andra ändamål.
Att åter nedsätta anslaget för Artilleriet,
tror jag icke går an, och hemställer,
huruvida någon organisation af detta
vapen då skulle komma att verkställas. Jag
får således anhålla om bifall å Utskottets
Utlåtande i likhet med livad Friherre af
Nordin yrkat.
Herr Lefrenj Johan Pehr: Bland de
frågor Utskottet handlagt, är denna ensam
i sitt slag i så måtto, att remissen derom
ifrån alla fyra Stånden var beledsagad med
ett enhälligt bifall." Utskottet har således
vid öfvei läggningen härom icke allenast haft
nöjet af sin egen öfvertygelse om nyttan af
denna åtgärd, utan äfven motsett, att Utlåtandet
skulle inom Stånden vinna bifall.
Friherre Anckarswärd liar vid remissen af
den Kongl, propositionen behagat tillstyrka
den på ett sätt, som ej litet lättat Utskottets
arbete. Jag tillstyrker bifall till Utlåtandet
i denna punkt, öfvertygad att Artilleriet,
för att komma i det skick det bör
vara, liar behof af det tillstyrkta anslaget.
Grefve Horn, Claes Predrik: Jag biträder
Friherre Anckarswärds förslag, och
får i anledning af Friherre af Nordins och
Herr Thams yttranden nämna, att i Staten
för Konungens värfvade Regemente finnas
uppförde 2600 tunnor spannmål. Det är
a56 Den 7 Octo ber e. m.
således föga brist uti de 2800 tunnor, som
för Artilleriets hästar behöfvas. Om man
nu vid samma tillfälle ej får afgöra båda
punkterna, hemställer jag, att, med uteslutande
af spannmålen, man måtte inskränka
sig dertill, att åt ArtilleriStaten öfverlemna
Konungens Regementes contanta anslag,
som ensamt utgör 49>53o R:dr R:co.
Grefve Brahe* Magnus: Såsom redan
bär blifvit yttradt, är den i Kongl. Majrts
proposition begärdte summa oundgänglig
för att sätta Artilleriet i det skick det bör
vara, och jag vill sålunda blott förena mig
med Friherre af Nordin i anhållan om proposition
till bifall å Kongl. Maj:ts proposition,
såsom Utskottet föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm*
Carl Axel: I förhoppning att kunna
för en stund förlika de olika opinionerna,
bar jag begärt ordet. Jag tviflar ej,
att Friherre Anckarswärd delar öfvertygelsen
om nödvändigheten af att fullkomna
Artilleriet. Erfarenheten under de senaste
krigen vittnar om värdet af detta vapen.
Jag är öfvertygad att Friherre Anckarswärd
ej bestrider det. Men bär äro 2 olika begrepp
om kostnaden. Herr Friherren har
anmärkt olämpligheten af att här ingå i
några detaljer om högre löner &c. Jag
anser äfven, att detta ej tillhör en rådslående
-
Den 7 Octo ber e. rn.
ende Församling, oell är dessutom nu ej i
tillfälle att kunna utreda dessa d e ta il 1 er.
Herr Friherren har sägt det ej vara ovanligt,
alt Representationen söker afpruta på
Konungens propositioner. Jag medgifver
detta, och vill ej bestrida hvarken Representationens
rätt dertill, eller praxis. Mea
bär uppstår fråga, hvarföre vi nu skola omarbeta
Utskottets uträkningar; hvarföre vi
skola förvandla oss till ett Statsutskott? Om
man blott vill gifva en rund summa för att
afpruta, må man då säga, hvilken summa
man vill afpruta, i stället för att tvista om
spannmålen. Om någon tror, att Kongl.
Maj:t fordrar mera, än som behöfves, eller
Statens tillgångar medgifva, må man uttrycka
hvad minskning man önskar i penningar;
man behöfver ej evalvera på annat
sätt. Jag anhåller om proposition till
bifall å Utskottets Utlåtande.
Friherre af Nordin: Jag ber Ridderskapet
och Adeln om tillgift, alt jag ännu
en gång tar ordet; det har endast skett,
för att bemöta ett yttrande af Grefve Horn,
hvilket visar, att Herr Grefven ej granskat
förhållandet. Han har sagt, att 2600 tunnor
spannmål äro tillgänglige från Konungens
Regemente, och att således en ringa
difference uppstår, för att erhålla de erforderlige
2800 tunnor. Jag vill då fästa
uppmärksamheten derpå, att som Ar til le
44
H. ,7
Den 7 Octo ber e. m.
riet skall ökas med 600 man, och hvarje
man om året förtär 3 tunnor spannmål, afgå
derigenom genast 1800 tunnor, om de
skulle tjena hela året, hvilket dock ej är
afsedt. Detta är orsaken ■, hvarföre ytterligare
fordras 1900 tunnor.
Grefve Cronlijelrrij Otto August' Jag
hade tänkt upplysa de olika uppgifter om
spannmålen, hvilka finnas i Utskottets Utlåtande
och Grefve Horns anförande; men
detta har Friherre af Nordin redan fullständigt
utvecklat. Grefve Horn har förenat
sig med Friherre Anckarswärd i anhållan
att åtskilja punkterna om spannmålen
och det contanta anslaget, samt endast bestämma
detta -sednare till 49»000 R-dr, som
från Konungens Regemente inflyta. Jag får
då äran påminna, att en stor del af dessa
49,000 R:dr icke måhända på många år inflyter,
emedan de användas till Befäl och
Underbefäl vid det upplösta Konungens Regemente.
Den öfriga delen af summan måste
till största delen användas för underhållet
af de 600 man Artilleri, som skola
uppsättas, men hvilka ej äga Befäl, emedan
löner för detsamma ännu saknas. Om Grefve
Horns och Friherre Anckarswärds proposition
skulle segra, komme Artilleriet ej
att erhålla de 27,000 R:dr Utskottet föreslår;
d< t vill säga, Artilleriet skulle ej erhålla
det ringaste tillskott, utan tvärtom
sakna tillgångar till löner för det nya er
-
Den 7 O c t o h e r e. m.
forderlige Befälet, och en ny ändamålsenlig
organisation blifva omöjlig att verkställa.
På dessa grunder anhåller jag örn proposition
lill bifall å allt hvad Utskottet i förevarande
punkt af sitt Utlåtande åt Artilleriet
föreslagit.
Friherre Anckar swärd: Till bemötande
af Herr Lefrens inkast, får jag säga, att
jag ingalunda kan återkalla i milt minne,
det jag vid remissen af den Kongl. Propositionen
yttrade, att hvad för Artilleriet anslogs,
vore bäst användt. Men om jag äfven
skulle hafva yttrat detta, kan väl deraf
ej dragas den slutsats, att summan skulle
vara gränslös och öfverstiga Statens tillgångar.
Hvad frågorna beträffar, vill jag gerna
ingå derpå, att åtskilja punkterna, och
nu ej namna om spannmålen. Frågan blir
då blott, om vi kunna gå längre i det contanta
tillskottet, än att anslå hvad som inflyter
af Konungens Regemente, och hvilken
summa Utskottet uppgifver till 49,000
R:dr. Utskottet tillstyrker ytterligare en
utgift af 27,000 R:dr, men upplyser icke,
hvartill kostnaden för hela beklädnaden vid
Konungens Regemente är använd. Jag tror
det derföre hade varit redigast och bäst,
att då man ej på en gång kan tillvägabringa
allt för Artilleriet, man hade stannat vid
att helt enkelt öfverflytta hela Staten för
Konungens Regemente på ArtilleriStaten.
44 H. 17*
2Ö0
Deo 7 Octo b er e. m.
Mea jag vill nu frångå detta yrkande, oell
endast inskränka mig till att bestrida de
27,000 R:dr, sorn Utskottet ytterligare föreslagit.
Herr Nordenfalkj Johan: Till hvad
Friherre af Nordin om anslagets nödvändighet
yttrat, har jag intet att tillägga. Jag
vill blott fästa uppmärksamheten derpå, alt
Utskottet med 3a3o R:dr nedsatt hvad Kongl.
Maj:t i Dess proposition begärt. Det är visserligen
ej min mening, att nu fullfölja den
Kongl. Propositionen; jag har endast velat
anmärka detta. Friherre Anckarsvärd har
talat om beklädnaden för Konungens Regemente
och sagt sig ej veta, om den är
inbegripen i de här uppgifne 49>ooo R:dr.
Förhållandet dermed är sådant, att de 49.000
R:dr endast utgöra den personela aflöningen,
och att beklädnaden dessutom uppgår
till 40,000 R:dr eller tillhopa t)5,ooo R:dr.
Desse 46,000 R:dr hafva blifvit tagne af anslaget
för Arnmens materiel.
Grefve Cronhjelm: Friherre Anckarsvärd
har sagt, det Utskottet ej upptagit i
beräkningen hela beklädnaden för Konungens
Regemente. Dervid får jag äran anmärka,
att som Konungens Regemente endast
utgjordes af 800 man, och 600 man Artille
rister utöfver de nu befintlige skola uppsättas,
och naturligtvis äfven hafva beklädnad,
uppkommer å kostnaden för bekläd
-
Den 7 O c t o b c- r e. ni.
naden vid Konungens Regemente endast en
behållning af värdet utaf 200 mans beklädnad,
hvilket just är den behållning Utskottet
ganska riktigt i sin calcul upptagit och
beräknat. Jag har endast till förekommande
af misstag velat upplysa detta.
Uppå derefter gjord proposition, blef
i^rde Punkten af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
i8:de Punkten. liemonter ing, skoning
och medicamenter m. m. för värf vade Cava
Ileriets och Artilleriets hästar.
Denna punkt bifölls af Ridderskapet
och Adeln.
ig:de Punkten. Artilleri-hästars underhåll
af Rusthållare vid afsutna Cavalleriet.
Friherre Anckarswärd: I anseende till
det nu föreslagna belopp af 2865 tunnor
spannmål för Artillerihästars underhåll af
Rusthållare vid afsuttna Cavalleriet, kan jag
ej finna skäl att för närvarande bevilja mera,
än hvad som uppkommer genom reduetion
af Konungens Eget värf vade Regemente.
Friherre af Nordin: Det har ofta ordats
om nyttan af att hafva Armeen organiserad
på en fredsfot, olika med krigsfoten,
och det är, utgående från denna åsigt,
262 Den 7 Get ober e. m.
sorn Kongl. Maj:t föreslagit Artillerihästars
underhåll genom contracter med Rusthållare
vid afsuttna Cavålleriet, hvarmedelst
underhållskostnaden för det antal hästar,
som erfordras för hvar och en af manskapets
Öfning, är nedsatt till en fjerdedel af det
eljest vanliga och under krig nödiga antal
Artillerihästar för sjelfva pjecerne. Jag är
öfvertygad, att detta nödiga antal hästar
icke kunnat erhållas till lindrigare vilkor,
än 7J tunnor spannmål per häst. Som det
af Utskottet tillstyrkta förslag är i allt ändamålsenligt*
yrkar jag äfven bifall derå.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag har undvikit
att yttra mig angående Artilleriets organisation,
icke derföre att jag gillade den
nu föreslagna, men för det jag ansett omöjligt
uträtta något emot den pluralitet, som
inom Ridderskapet och Adeln beslutar i dessa
frågor. Den, som minnes, att 1816 års Artilleri-organisation
grundade sig på den sats,
att vi då hade för mycket Artilleri, och nu
ser, att man vill öka det vida derutöfver,
och icke är belåten med den tillökning i
anslag man fått genom indragning af ett
helt värfvadt Regemente, hvars anslag tillfaller
Artilleriet, måtte äga tillräckligt bevis
på, att så väl denna, som 1816 års,
organisation endast utmärker ett begär att
göra om och förändra. I afseende på deta
här föreslagna hushållsprincipen, tror jag,
att det blir den dyraste häst för försvaret
D«' ii 7 O c lo ber é. in.
20 t
man kan anskaffa, som blott i fredstid kostar
7^ tunnor spannmål, och således naf
tunnor, i fall man beräknar krig att inträffa
hvart i5:de år. Den rälta principen måtte
vara alt spara i fred, så alt man kan köpa
under krig hvad som för utförandet deraf
behöfves. Härvid förekommer derjemte en
annan besynnerlighet, som visar, huru föga
man öfvertänkt hela planen. Nu tar Staten
med ena handen 7i tunnor för alt slippa
häst, och ger med den andra 7^ tungor
för att få begagna den. Om man i stället
ökat Artilleriets hästantal med i5 å 20,
skulle desses begagnande hela året om kunna
gifva större öfning åt manskapet, än det
nu föreslagne större hästantalet, sorn endast
blir tillgängligt för 6 veckor, marchtiden
derunder inberäknad och således ej
stort öfver en månad, samt visserligen icke
medför någon besparing, då man äfven beräknar
kostnaden för det manskap, som
skall användas i och för hästarnes afhämtning
och nedsändning. Jag anhåller derföre,
att få reservera mig emot det beslut
Ridderskapet och Adeln nu går att fatta.
Friherre af Nordin1: Den calcul Herr
Hjerta uppgjort, kunde vara riktig, om man
fick glömma, att hästen äfven begagnas och
är nödvändig under fredstid, och att priset
på de hästar, som vid krigstillfället skulle
köpas, alltid blefve högre; jag betviflar högeligen,
att någon under krigstid åtager sig
264
Den 7 Oetober e. m.
att tillsläppa en Artillerihäst för yl tunnor
spannmål om året derest icke ett förut ingånget
contract, dertill förbinder. Det är
sannt, som Herr Hjerta åberopat, att Rustliållarne
vid det afsuttna Cavalleriet icke
betala mera än bvad de nu skulle erhålla
för presterandet af Artillerihästen, men denna
åtgärd ingår i andra förhållanden med
Indelningsverket, som icke nu höra till ämnet,
och dessutom är detta contract för hästlefverans
till Artilleriet icke ensamt förbehållet
Rusthållare att ingå uti, utan öppet
för hvem som kälst.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhielm:
Jag är förekommen af Friherre af
Nordin i afseende på grunderne för de contracter,
som om hästarne skola afslutas. Jag
tillstyrker bifall å anslaget, emedan jag anser
det nödvändigt för Artilleriets fullkomnande,
och den, som vill målet, måste äfven
vilja medlen.
Herr Lefrén: Jag instämmer med Herr
Hjerta deri, att ett mindre antal hästar,
hållna hela året om, skulle medföra större
öfning för manskapet, och måhända icke
större kostnad för Staten, än det nu föreslagna
större hästantalet under blott 6 veckors
exercistid; men till organisations-principen
hörer, att hafva det minsta möjliga antal
hästar i fredstid, och full tillgång derpå,
då krig inträffar. Hvad beträffar, att 7i
Den 7 Octobcr e. m.
a65
tunnor skall vara för dyrt för en häst, som
endast begagnas i 6 veckor, beror sådant
på subjecliva åsigler. För min del tror jag
det icke vara skadligt, när det kommer jordbruket
till godo. Jag tillstyrker bifall till
Utlåtandet i denna punkt.
Friherre Silfverskjöld: Friherre af Nordin
har redan vederlagt Herr Hjertås yttrande,
att det ifrågavarande sättet att anskaffa
hästar för Artilleriets behof skulle
vara det dyraste. Jag anhåller dock, att
med en ziffer-uppstälining få fortsätta denna
vederläggning.
"Vid Svea ArtilleriRegemente kostar nemligen
en bäst, enligt den beräkning StatsUtskottet
följt, i fouragering . . . no: —
remontering . . 20: —• —
skoning  6: —• —
medicamenter . 1:
lysning i stallen 3: 24.—
Summa R:dr 140:24.—■
En Rusthållarhäst kostar 7-! tunnor spannmål,
som, förvandlade i penningar efter 5•§■
R:dr tunnan, göra 4° R:dr; om härtill Rigges
underhållskostnaden för 6 veckor, hvilken
uppgår till omkring r3R:dr, blir Kronans
hela kostnad för en sådan häst 53 R:dr.
En besparing af 87 R:dr för hvarje bäst
uppstår således derigenom, att de på ifrågavarande
sätt anskaffas.
266
D cm) 7 O c I o b e r e. m.
Herr Hjerta: Den framställning Friherre
Silfverskjöld nu gjort, bevisar, att man
icke följer någon proportions-calcul, då man
organiserar vid Artilleriet, ty då Artillerihästen
under fredstid endast underhålles för
truppens öfning, måste väl en häst, som kan
begagnas i' 12 månader, skola kosta mera
än den, som blott begagnas i en månad.
Friherre Silfverskjöld: Skillnaden emellan
behofvet af hästar för Artilleriet, sommar-
och vintertid, består deri, alt de under
sednare tiden endast begagnas till enskilt
ridning, då de deremot om sommaren
äfven behöfvas till batteri-exercis.
Uppå derefter gjord proposition blef
ip:de Punkten af Ridderskapet och Adelli
bifallen.
Emot detta beslut reserverade sig Friherre
Anckar swärd Herr Hjerta och Grefve
Horn,
2o:de Punkten, Fourageringen för Färfva
de Cavalleriets och Artilleriets hästar.
Herr Nordenfalk: Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition i detta ämne innefattar 3:ne omständigheter;
den första angående det årliga
behofvet 142,692 R:dr, till fourage för värfvade
Cavalleriets hästar; den andra rörande
den brist, som i detta anslag uppstått under
de föregående åren; och den tredje att
för framliden kunna betacka sig för en så
-
Den 7 O c toli er e. in.
267
dan möjlig brist. Hvad först den uppkomna
bristen af 13a,000 R:dr angår, så, ehuru
denna summa utgått på bekostnad af Arnaeus
Materiel, vill jag icke fullfölja ju’-  kandet af dess ersättning, emedan, i anseende
till öfriga betydliga anslag, jag inser
nödvändigheten att hushålla så strängt som
möjligt. Det årliga anslaget vill jag icke eller
utsträcka utöfver Utskottets förslag; men
såsom vilkor för mitt begifvande dertill måste
jag yrka, att den reservation som blifvit
gjord af Herr Noreus och flere andra Ledamöter,
må läggas till grund för Ridderskapets och
Adelns beslut, hvarigenom det kan blifva
möjligt hålla sig skadeslös för uppkommande
brister, utan att tillgripa 3:dje Hufvudtitteln.
Jag hemtar till denna anhållan stöd
af min erfarenhet om ett Ridderskapets och
Adelns förutgående beslut angående utfordringen
vid Hofstallet. Utskottet har förmenat,
att någon hushållning skulle till vägabringas
genom PassevolanceContracters uppgörande.
Härvid får jag nämna, att Kongl.
Maj:t redan låtit infordra upplysningar, huruvida
en sådan Passevolance för fourageringen
kunde vinnas, samt på hvad vilkor,
och således behöfves i detta afseende ingen
underdånig skrifvelse.
Grefve Brahe anförde skriftligen:
Anslaget till fouragering för värfvade
Cavalleriets och Artilleriets hästar har Utskottet,
uti dess senare Utlåtande, ökat
a68 Den 7 October e. in.
med 7,670 R:dr. Men det af Kongl. Maj:t
i Dess Nådiga Proposition gjorda förslag,
att för den brist, sorn å denna stat möjligen,
genom stigande priser å fouragepersedlar,
något år kan uppkomma, fyllnad
må anvisas att utgå af öfverskotten å
StatsVerkets inkomster, emot det att den
genom lägre priser andra år uppkommande
besparing ingår i öfverskottsliqviden med
RiksgäldsContoret, bar Utskottet icke bifallit,
utan trott en sådan brist kunna förekommas
genom fourageringens upplåtande
på Passevolance. Denna senare utväg anser
jag likväl icke kunna undanrödja den
brist, som, oansedt det förhöjda anslaget,
någon gång skulle kunna inträffa, i fall fourageringspersedlarne
något år stegras i pris.
Denna åsigt finner jag äfven delad af en
värd ledamot inom StatsUtskottet, Herr Lagman
Noreus, och då dess reservation vid
Utskottets Utlåtande i detta ämne sakkunnigt
och omständligen ådagalägger nödvändigheten,
att den brist, som något år, af förändrade
priser, kan uppkomma, fylles genom
anvisning å öfverskotten, så kan jag
ej annat än till alla delar förena mig i dess
slutliga yttrande: ”att den summa Utskottet
”föreslagit, till fouragerings-kostnaden för
”värfvade Cavalleriets och Artilleriets hästar,
”bör å 3:dje Hufvudtiteln upptagas, men
”att den brist, som, genom förhöjning i pri”set
å fouragerings-persedlar, något år kan
”uppstå, bör fyllas och anvisas alt utgå af
Den 7 O c to ber e. m.
269
”öfverskotteti' på StatsVerkets inkomster,
”emot det att den besparing, sorn, genom
”låga pris ett annat år kan äga rum, skall
”ingå Lill RiksgäldsContoret vid liqviden om
”öfverskotten på StatsVerkets inkomster.”
Friherre Wrangel, Henning: Jag finner
val, att en foilragering på Passevolance
kostar mindre, än en sådan enligt räkning;
men det oaktadt förstår jag icke, att fourageringen
för Wendes Ai tilleriRegemente
kan vara så mycket större, än för Kronprinsens
Husarer. Priserne äro likväl ej så
olika, i synnerhet icke emellan Helsingborgs
och Christianstads trakten. Således skulle
jag tro, alt Wendes Artilleri icke behöfde
högre anslag, än KronPrinsens Husarer;
men om ett sådant behof visar sig, kan
likväl något bättre medel uppgifvas, för att
spara anslaget. Jag skulle tro, att i Skåne,
der det finnes en mängd possessionater, man
måtte kunna få hästarne födda på stället,
derigenom att utfodringen på Auction utlemnades
till den minstbjudande. Jag vet
väl, att man häremot invänder, att hästarne
då icke blifva så väl födda. Men enär saken
skulle verkställas med caution, och controlleras
genom ordentlig syn, vore dervid
ingen våda. Jag är öfvertygad, att skillnaden
i priset skulle bli så stor, att man under
sjelfva missväxläret 1826 hade kunnat
få en häst vinterfödd för 5o R:dr B:co, ja
kanske R:gs. Om dertill lades något för
270
Den 7 October e. m.
sommarbete, skulle kostnaden i alla fall blifva
mindre, än vid KronPrinsens HusarRegemente.
Derigenom vunnos också två ändamål,
nemligen, utom det goda priset, en
förtjenst för landtmannen. Jag hemställer,
om icke detta sätt kunde antagas.
Herr Hjerta: Om man såsom lagstiftare
vill behandla detta föremål rätt, tror
jag, att man helt enkelt frågar sig, huruvida
Staten kan gå in på att gifva ett visst
anslag till Cavallerihästars underhåll, eller
att underhålla ett visst antal hästar. Om
man antar den princip, att folkets Ombud
endast anslår en viss summa, blir saken
ganska enkel. Vill man . ter ingå på den
princip, att det skall vara så vigtigt, äfven
i missväxtår och under fredstid, bibehålla,
och fasställa ett visst antal hästar, så uppstår
den andra frågan: hvilket ar det förmånligaste
sättet att underhålla dem. Då
komma vi åter till tvänne åsigter, den ena
att söka tvinga Styrelsen till en Passevolance,
som onekligen medför den säkraste
controllen, och sätter folkets Ombud i tillfälle
att se, hurudan hushållningen varit.
JAkväl ser jag detta icke så, att det skall öfverlemnas
åt Regements- eller CompagniChefen,
att yttra sig, huruvida lian behagar
åtaga sig en sådan Passevolance, utan att
man bör på Auction öfverlemna lefvereringen
af ett visst qvantum rationer, och om
en sådan åtgärd vidtages, anser jag gifvet,
Den 7 October e. m.
att hushållning kan uppkomma, Vill man
åter, såsom hittils, lemna saken åt sitt öde,
måste visserligen medel anvisas; men då
förefaller mig dock elen plan Herr Grefve
Brahe uppgifvit mycket öfverensstämmande
med liela vår nuvarande Statshushållning.
Den går nemligen derpå ut, att då brist
uppstår, skall en sådan ersättas af öfverskotten,
men då besparingar vinnas, gör
man ingenting, för att låta dem komma Statsverket
till godo. Jag kan icke annat, än
motsätta mig denna princip, att på detta
sätt alltid gå till väga med öfverskotten,
och ber ännu en gång att få erindra, att
de icke äro annat än Rikets Ständers missräkningspenningar.
Skall nu folket lida derföre,
att man upptager mer skatter deraf
än som beböfves, eller skall man anses hafva
lemnat allt detta till spillo. Dessa dispositioner
måste slutligen leda derhän, att folket
framtvingar ett Grundlagspåbud , det öfverskotten
i intet fall få vidröras. Således
kan jag icke tillstyrka det tillägg Herr Nordenfalk
och Grefve Brahe föreslagit.
Herr Lefren: Hvad fourageringen af
värfvade Cavalleriets hästar beträffar, så,
enär åtminstone en del af dem dagligen
tjenstgör, lära de icke kunna utsläppas till
allmänheten för att lifnäras. Men då man
satt i fråga, att Artilleriets hästar på det
viset skulle framfödas, får jag återkalla i
minnet hvad sorn nyligen blifvit afgjordt
1rj1
Den 7 October e. in.
i afseende på dessa hästar, nemligen att
antalet deraf skulle nedsättas till det minsta
möjliga som behöfves, för alt inöfva folket
och verkställa Batteri-exercice. Om man
beräknar antalet recruter i förhållande till
det lilla antal hästar, som finnas, lärer det
sednare icke blifva för stort, när man beräknar
nödvändigheten att dressera folket,
som måste kunna rida och sköta icke allenast
dessa hästar, utan äfven dem, som tagas
hos allmogen. Att åter, när ett bestämdt
antal hästar är nödvändigt, säga alt detta
antal ändock bör minskas, är en gifven orimlighet;
och att ej medgifva ökadt anslag i
dyra foderår, sedan hästantalet är bestämdt,
är lika orimligt, såvida dessa hästar icke
låta obligera sig att äta mindre i dyra än
i goda år. Jag finner ingen bättre utväg, än
innehållet af Konungens Proposition. Den
framställer icke hvad Herr Hjerta sagt, att
Konungen icke skulle vilja gifva tillbaka de
besparingar, som kunna uppkomma. Jag
bar vid Utskottets förra Betänkande anfört
en reservation, som vi kunde antaga till
Contra-proposition. Kongl. Maj:ts Proposition
innehåller bestämdt motsatsen af hvad
Herr Hjerta sagt den innehålla; den föreslår
intet annat, än att Staten skall lemna
hvad hästarne kostar. Jag tillstyrker bifall
lill Kongl. Majrts Proposition i denna principfråga,
såsom fullt öfverensstämmande med
dea bästa hushållning, och ingalunda ingri
-
I
Don 7 Octo ber e. m.
273
gripande i öfverskotten, enär dessa återfå
de möjligen blifvande bespariugarne.
Herr von Arbin 3 Axel: Herr Lefren
har förekommit mig i åtskilliga delar, men
jag har begärt ordet egentligen för att besvara
Friherre Wrangels yttrande. Han
nämnde Wendes ArlilleriRegemente, såsom
det der skulle kosta vida mer i utfodring,
än KronPrinsens Husarer. Också är tjenstgöringen
helt olika, och en längre tid åtgår
för exercicen vid Artilleriet. Men detta
bör icke egentligen hit, och dessutom har
KrigsCollegium alltid ganska noga granskat
räkenskaperna, så att man icke behöfver
tveka, att della är det enda och rätta projectet.
För öfrigt har det hvarje år varit
öppet för hvem som heldst, att göra anbud
på fouragerings-persedlar, utan att likväl
sådana anbud erhållits.
Friherre Palmstjerna: Då jag reserverat
mig emot Utskottets ifrågavarande sätt
att disponera anslag, tror jag mig äfven
böra uttrycka min tanka i detta afseende.
Jag anser Staten böra underhålla ett
visst antal hästar, som Utskottet föreslagit,
och icke böra inskränka anslaget till
en viss summa, af det skäl, att detta hästantal
är bestämdt till det minsta som bör
finnas efter fredsfot. Örn anslaget skulle
inskränkas till en viss summa> skulle denna
44 H. j8
374
Den 7 Octo ber e. m.
antingen upptagas till större belopp än behofvet
i goda år påkallar, eller ock brist
uppstå i händelse af missväxtår, hvilken,
när fodret stiger till dubbelt eller tredubbelt
belopp, lätt kunde uppgå till 100,000
R:dr. Huru skall väl denna summa kunna
fyllas af besparingarne, om icke andra behof
skola stå efter, hvilket väl icke kan vara
afsigten med Statsregleringen. Jag kan icke
tillstyrka, att något anvisas på Öfverskotten,
enär de, såsom Herr Hjerta sagt, onekligen
äro en folkets helgedom, och sedan
sista Riksdag blifvit ganska allvarsamt til 1 itade.
Med anledning häraf tager jag mig friheten
hos Herr Grefven och LandtMarskalken
anhålla om en proposition, i det närmaste
öfverensstämmande med hvad Grefve
Brahe och Herr Nordenfalk föreslagit, med
undantag af den omständighet, att det borde
uttryckas, det bristen skall ersättas af Riks»
gählsContoret, dit åter besparingarne i sin
ordning skola ingå, och jag får äfven hemställa
till Herr Lefren, om han icke ville
dermed förena sig. I afseende på sjelfva beloppet
af fouragerings-anslaget, tar jag mig
friheten nämna, att Friherre Wrangel visserligen
riktigt afsett, det tvänne ändamål
genom Herr Friherrens tanka kunna vinnas;
men hemställer, huruvida icke det egentliga
ändamålet med Artilleriet skall förfelas
derigenom, att hästarne icke kunna begagnas
till någon tjenstgöring, och den besparing
man derigenom gör, således i längden
Den 7 October e. rn.
a75
kommer att blifva ganska dyr. I anledning
af Herr Hjertås yttrande om LeveranceContracter,
tar jag mig friheten anmärka, att
efter hvad jag tror, sådane Contracter årligen
ske med det värfvade Cavalleriets hästar,
hvilka icke underhållas på passevoJance.
De ske väl icke rationsvis, men likväl
i vissa lispund tal bafra, hö o. s. v. För
min del är jag öfvert}rgad, att största hushållning
vinnes genom Passevolance, men
denna kan icke upprättas med mindre CompagnieCheferna
erhålla rätt till någon ersättning,
då fouragerings-persedlarne stiga
till ett öfverdrifvet pris.
Grefve von Rosen, Ascel: Då Herr Hjerta
uppgifvit ett förslag, såsom ett arcanum
för hushållningen med hästarnes utfodring,
tror deremot jag, att delta förslag skulle
verka jemt motsatsen af hvad man åsyftar.
Åtminstone äger jag härutinnan en grundad
erfarenhet af hvad som inträffat vid Götha
Artilleri, för hvilket Regemente jag sex år
å rad hållit sådana auclioner, utan att kunna
få något antagligt anbud. Hvad åter beträffar
den större dyrheten att framföda Artilleriets,
än Hussarernes, hästar, så är orsaken
den, att de förra hålla en tums högre
mål, och följaktligen äta mera, än de
mindre bäslarne.
Friherre Sprengtporten_, Jacob Willielm:
Herr Hierta har föreslagit en bestämd summa
44 H. 18*
37 6
Den 7 Octoher e. m.
för fourageringen, hvilken icke finge öfver»
skridas. Detta vill jag icke bestrida, likväl
under förutsättning, att denna summa blir
så väl tilltagen, att den äfven kan betacka
bristerna under missväxtår. Detta är likväl
icke nu fallet, då anslaget är beräknadt
efter hvad fourageringen kostar i goda år.
Att utbjuda utfodringen på leverance, önskar
äfven jag måtte vidtagas, om icke för
annat, åtminstone för att få erfara, attingen
enda lefverantör kommer att infinna
sig. Passevolance-contracter anser jag icke
omöjligt alt kunna tillvägabringa för framtiden;
men under förutsättning att Kongl.
Maj:t äger att disponera fullkomliga medel
dertill, och sätta lefverantörerae i tillfälle,
att uppfylla sina förbindelser. Vid förslaget
att utlemna hästar på landet, får jag
erindra, att omkring en åttondedel årligen
utgöres af remonter, som skola dresseras,
och det öfriga antalet är, åtminstone vid
det Regemente der jag tjenar, icke större
än hvad som behöfves, samt kan icke minskas,
utan att Regementets tjenstbarhet minskas.
Förslaget att minska hästarnes antal
i dyra år, leder till det resultat, att man
måhända kan nedsätta utfodringskostnaden
med 3o å 4° R-dr för hästen, och sedermera
får återköpa den för remontpriset,
200 R:dr. Jag ser således ingen annan utväg,
än att bifalla det förslag Herr Nordenfalk
framställt.
Den 7 October e. m.
Herr Hjerta: Man har upplyst, att ja»
missförslått Grefve Brahes yttrande derom,
att bristen skulle tagas af öfverskolten. Det
är möjligt, att jag fattat orätt; men jag
hörde icke annat sägas, än detta uttryck.
Jag må bekänna , att jag icke läst Herr Norei
reservation, emedan jag icke kommit
att få se någon sådan vid SlatsUtskottets
Betänkanden, der man icke yrkat ännu mera,
än Utskottet föreslagit. Jag finner väl
nu, alt i Konungens Proposition uttryckligt
innefattas hvad Herr Nordenfalk yttrat,
och att jag således gjort ett misstag.
Men detta misstag härledde sig, sorn sagt
var, af hvad jag hörde utaf Grefve Brahes
yttrande. Jag har för öfrigt icke framställt
något bestämdt förslag, helst jag vet, huru
oformligt det är alt göra sådana inom Ståndet,
då Utskottet icke gjort dem. Jag har
blott antydt det sätt jag trodde Ständerna
hafva att hålla sig till vid beslutet öfver
Statsregleringen. Jag har endast sagt, att
det icke finnes något annat sätt, än att antingen
sätta ut en rund summa, för att
tvinga Styrelsen att hushålla, eller ock, om
man vill lemna medel lill ett visst antal
hästar, äfven fylla alla uppkommande brister,
eller slutligen att säga, att alltsammans
skall gå på entreprenad-auclion. I sistnämnda
fall blefve åtminstone en möjlighet
för Rikets Ständer alt kunna vid en Riksdag
bedöma förhållandet. Jag förblifver i
alla fall vid den princip, som Utskottet bi
-
1
278 Den 7 Octo Ler e. m.
behållit, nemligen att Rikets Ständer skola
bestämma en viss rund summa. Här finnas
på 3:dje IIufvudTiteln betydliga besparingar;
dessutom anslag för oförutsedda militair—utgifter,
och dessutom extra medel.
Hvarföre icke kunna af dessa tillgångar begagna
sig för att fylla den möjliga bristen
under ett missväxtår, helst då man vanligen
till ett sådant har 2 till 3 goda år.
Jag tror också, att anslaget skall räcka till
hädanefter lika väl, som det gjort före år
1823.
Grefve af Ugglas, Gustaf: Om en passevolance
för fourageringen kan ingås inom det
belopp StatsUtskottet föreslagit för det årliga
underhållet, så är visserligen allt bekymmer
bäfvit. Men om en sådan passevolance
icke står att vinna, torde det vara
gifvet, att hästarne måste framfödas till det
antal, som nu finnes. Det har icke blifvit
påstådt, att detta antal är för stort, och jag
tror icke eller det kan göras mindre. Om det
således får tagas för gifvet, att det bestämda
antalet måste framfödas, ty att i missväxtår
bortsälja dem för en ringa penning och
sedan återköpa dem dyrt, skulle blifva en
ny uppoffring, så hemställer jag vördsamt,
om det är billigt, att icke dertill anslå erforderliga
medel. Jag tror visserligen, ehuru
anslaget icke är högt beräknadt, att dessa
fourage-arliklar kunna fås stundom för bättre
köp; men å en annan sida är det högst
Den 7 Octobe» e. m.
779
troligt, att kostnaden stundom kommer att
öfverstiga detta belopp, och då uppkommer
en brist, sorn billigheten fordrar att
ersätta, utfodringen må nu ske genom entreprenadrauction,
eller på något annat ordentligt
sätt. I anledning häraf skulle jag
derföre anse, att hvad Kongl. Majit i sin
Nådiga Proposition begärt, allenast är en
följd af rena billigheten, och får således
anhålla om proposition i enlighet med densamma.
Friherre Wrangel: Jag har föresatt mig,
att i frågor om nya anslag så litet som möjligt
yttra mig, emedan jag ser, att det icke
Jean verka något; men jag vill nu likväl nämna
några ord. Herr von Arbin har sagt,
att årliga auetioner ske vid Wendes ArtilleriRegemente.
Jag har icke eller satt något
annat i fråga; men blott önskat, alt
dessa auetioner måtte verkställas på det sätt
jag föreslog, nemligen att liästarne utsattes
hos landtmän. Här har blifvit anmärkt så
väl af Friherre Sprengtporten, som flere
Ledamöter, att liästarne dymedelst kunde
blifva mindre väl utfodrade; men deremot
ligger ett correclif, dels uti skyldigheten
att ersätta skadan, dels uti fråntagandet
af rättigheten att göra anbud en annan
gång. Hvad åter Friherre Sprengtporten?
farhågor beträffar, att ingen skulle vi 1 j»
åtaga sig lefverancen, så är detta visserligen
möjligt i Södermanland och uppe i
280 Den 7 October e. m.
landet; men i min ort skulle ganska många
göra det.
Friherre Anckarswärd: Denna öfverläggning
återkallar för mig en anledning
till klagan deröfver, att Rikets Ständer afslogo
Konungens Proposition angående förändring
i StatsRådets formerande. Jag är
innerligen öfvertygad, att om man ägt ett
riktigt RiksMinisterium, skulle vi nu icke behöft
öfverlägga om détta ämne. Om förvaltningsbestyret
låg hos en enda person,
hvilken finge uppbära äran af god hushållning,
likasom ansvaret för misshushållning,
skulle säkert sådana åtgärder hafva blifvit
•vidtagna, hvarigenom man varit i stånd att
tillvägabringa en fouragering genom passevolance.
Nu deremot vet jag sannerligen
icke, huru man skall komma ifrån saken,
då det icke af någon lärer motsägas, att
det dyraste sättet af alla blir, att saken besörjes
genom KrigsCollegii åtgärd. Jag är
öfvertygad, att en sådan passevolance slutligen
måste tillvägabringas, och att Artilleriets
hästar i Christianstad kosta mera än
de borde; ty att en tums högre mål skall
åstadkomma en stegring i utfodringspriset,
ifrån 77 till 110 R:dr, kan jag ingalunda
förstå. För att komma till sjelfva saken,
finner jag visserligen, att då hästarna skola
hafva sin föda, ingen annan utväg gifves,
än att gå till besparingarna, när anslaget
icke räcker till; men att tillgripa öf
-
Den 7 October e. m. 281
verskotten, leder icke till det resultat Rikets
Ständer önskat. Jag har sjelf varit så
mycket värfvad Officer, att jag väl vet, det
en sådan passevolance-beräkning icke får
tilltagas för knapp, eller efter de lägsta prisen.
Men jag tror i alla fall, att någon
hushållning derigenom skulle uppkomma för
Staten, blott man kom ifrån den grundsatsen,
att anordna på öfverskotten. Jag förenar
mig således i den af Herr Hjerta yrkade
proposition.
Grefve Brahe: Jag anhåller att till
Herr Hjertås betingande få uppläsa den
redaction, sorn jag föreslagit; den lyder
sålunda: ”att den summa Utskottet föreslagit,
till fourageringskostnaden för värf”vade
Cavalleriets och Artilleriets hästar,
”bör å 3:dje HufvudTileln upptagas; men
,Jatt den brist som, genom förhöjning i pri”set,
något år kan uppstå, bör fyllas och
”anvisas att utgå af öfverskotten på Stats”Verkets
inkomster, emot det att den besparing,
som genom lägre pris ett annat
”år kan äga rum, skall ingå till Riksgäldskontoret
vid liqviden om öfverskotten på
”StatsVerkets inkomster.”
Jag tror, att Herr Hjerta således icke
haft anledning förmoda, det öfverskotten på
dessa fouragemedel icke skulle komma Statsverket
till godo. — Hvad EntreprenadAuctioner
beträffar, hafva sådane för LifGar
-
282 Den 7 October e. m.
det till Häst alla år ägt rum, vid Regementet,
i StatsContoret och i KrigsCollegium,
Men följderna deraf hafva varit, att
priserna blifvit höjda, och att det pris, som
utom Auctionen erbjudits, måst antagas.
Skulle det stora behofvet af fouragepersedlar
för nämnde Corps uppköpas vid Stockholms
hamnar, skulle Stockholmsboerne finna
sig deraf mindre belåtne.— Hvad angår
att utsätta hästar på landet, anbefallte Kongl.
Maj:t denna åtgärd år 1826, och Kungörelse
derom utfärdades, men intet enda anbud
inlemnades. Det har blifvit föreslagit,
att i svåra år bortsälja hästarne, och i goda
år återköpa dem, men detta tror jag icke
skulle medföra någon besparing för Staten,
ty i förra fallet eller då hästarne försäljas,
bär erfarenheten visat, att man för dem
erhåller endast 3o å 4° R*dr, hvaremot,
då de behöft uppköpas, man fått betala
bela remontpriset 200 R:dr, — Passevolance
kan visserligen komma att ingås, men då
är oundvikligt, att, såsom Friherre Sprengtporten
nämnt, anslå medel, hvarigenom
Kongl. Maj;t kan, då priserne något år hastigt
uppstiga, hålla Passevolanteurerne skadeslösa.
Förhållandet har icke varit så de
förra åren, och följden har deraf varit, att
Regementet alla sådana år mäste ingå till
Kongl. Maj:t och begära ersättning. Priserne
i Stockholm äro icke allenast olika hvarje
år, utan snart sagt hvarje månad, emedan
de rätta sig efter den tillfälligt större
Deu 7 October e. m. a83
eller mindre tillgången af fourage. Det enda
möjliga sätt, att afhjelpa ofvannämnde olägenheter,
är just genom det medel Kongl.
Majrt föreslagit, hvarföre jag anhåller om
bifall derå.
Herr Nordenfalk: Kongl. Maj:t har i
Dess nådiga proposition föreslagit, att för
”den brist, som å denna Stat, genom stigande
pris å fouragepersedlar, något år
”kan uppkomma, fyllnad må anvisas att
”utgå af öfverskotten å StatsVerkets Inkomster,
emot det att den genom lägre
”pris andra år uppkommande besparing in”går
uti öfverskotts-liqviden med Riksgäldskontoret.
” Herr Norei reservation är äfven
af samma innehåll, blott med någon
mindre skillnad i ordalagen. Herr Hjerta
har trott, att denna brist kunde betäckas
af de till oförulsedde Militaire-behof afsatte
medel; men jag får påminna derom , att
desse medel ännu icke äro af Rikets Ständer
beviljade; denna fond är dessutom endast
5o,ooo R:dr B:co, som enligt föregående
årens erfarenhet helt och hållet åtgått
till andra nödvändiga behof. Jag instämmer
fullkomligt med Friherre Anckarswärd,
att det lämpligaste och mest hushållssamma
sätt är att tillvägabringa passevolance. Jag
har också redan haft äran upplysa, att Kongl.
Maj:t gått i författning derom; det är ali anledning
att sådana Contracter kunna ingås,
som icke öfverstiga Utskottets calcul, så vi
-
284
Den 7 O c t o b e r e. ro.
da icke flera inträffade missväxtår verka ett
annat förhållande. Jag inser således ingen
våda vid att anvisa på öfverskotten af SlatsYerkets
Inkomster, i händelse af brist, då
på den andra sidan de öfverskott, som å
anslaget kunna blifva, till RiksgäldsContoret
äfven ingå.
Herr Lefrén: Upplysningsvis får jag
nämna några ord för att visa, huru det
kommer till, att Kronprinsens IlussarRegemente
synes utfodra sina hästar för vida
bättre pris, än Wendes Artilleri, ehuru priserne
äro nära desamma på båda ställena.
HussarRegementet får för alla hästar utan
afseende på vacancen, då deremot rationen
genast indrages vid Artilleriet, så snart en
hästnummer blir vacant. Om en häst störtar,
eller annars dör i och för tjensten vid
Hussarerne, ersättes den genast af Kronan
till hela sitt värde, hvaremot Artilleriet vid
en sådan händelse endast får ersättning i
förhållande till det antal år, som återstår
af hästens passevolancetid.
Friherre Sprengtporten: Jag vill endast
lemna Friherre Anckarswärd en upplysning.
Herr Friherren har trott, att CompagnieCheferne
hade en betydlig vinst af
passevolancen; ehuru det väl icke är stället,
att här ingå i några sådana undersökningar,
vill jag blott nämna, att, då Artilleriet
uppsagt sin passevolance, torde det
Den 7 O c t o b e r e. m.
285
inom några få år visa sig genom erfarenhet
af hvad det kostar Kronan, huru förhållandet
härmed varit, och man vinner då
upplysning i en sak, hvilken nu anses såsom
ett Arcanum.
Hans E.rcellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att då StatsUtskotlet
i dess första Betänkande tillstyrkt
en förhöjning uti det ifrågavarande anslaget
af 13,780 R:dr, samt i det senare Utlåtandet
föreslagit en ytterligare förhöjning af
7670 R:dr, så att hela det å Stat uppförde
anslag till fourageringen för värfvade
Cavalleriets och Artilleriets hästar, hvilket,
enligt 1823 års Statsreglering utgjort io5,op3
R:dr, nu skulle komma att utgöra 126,543
R:dr, men under cliscussionen blifvit yrkadt,
dels bifall till Utskottets senare Utlåtande,
dels att dervid borde fästas det
vilkor, att, på sätt Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition innehåller, den brist, som genom
stigande pris å Fouragerings-persedlar
något år kunde uppkomma, borde fyllas och
anvisas att utgå af öfverskotten på StatsYerkets
inkomster, emot det att den genom
lägre pris andra år uppkommande besparing
skulle ingå uti öfverskotts-liqviden med
RiksgäldsContoiret; samt dels af en Ledamot,
att den möjligen inträffande bristen för
något år borde fyllas af Tredje HufvudTitelns
besparingar i allmänhet; så ansåg Hans
Excellence sig först böra fästa Ridderska
-
a86 Den 7 October e. ni.
pets och Adelns uppmärksamhet derpå, alt
Utskottet vid denna, likasom vid den redan
afgjorda femte, punkten inryckt i det
senare Utlåtandet ett yttrande om dispositionen
af Tredje HufvudTitelns besparingar
uti följande ordalag: Men dä Utskottet i
öfrigt ej anserj att efter hvad om dispositionen
af denna HufvudTitels besparingar
är hemstäldt j härefter något för Fourage
ringen kan ä besparingarne anvisas,
&c.; och som Ridderskapet och Adeln redan
vid femte punkten beslutat, att Utskottets
i samma punkt meddeldte yttrande
rörande dispositionen af Tredje HufvudTitelns
besparingar, skulle hvila, för att i
sammanhang med io:de HufvudTiteln till
pröfning förekomma, föreslog Hans Exceljence
nu, att, med iakttagande af enahanda
åtgärd Utskottets i förevarande punkt i
ofvanberörde måtto afgifne yttrande äfven
måtte hvila, till dess jorde HufvudTiteln
förekommer, och proposition nu endast framställas
å Utskottets senare Utlåtande i Öfrigt.
Bifölls.
• ; \ \
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde derefter proposition
till bifall å 2o:de punkten af StatsUtskottels
senare Utlåtande, med undantag af Utskottets
yttrande, rörande Tredje HufvudTitelns
besparingar.
Ropades Ja och Nej.
Den 7 Octo b er e. m.
287
Hans Excellence framställde vidare proposition
till bifall å ao:de punkten i StalsUtskottets
senare Utlåtande med ofvanberörde
undantag, men med det tillägg Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition innehåller, att något
års tillfälliga brist skulle fyllas af öfverskotlen,
emot det att ett annat års besparing
inginge i öfverskotts-liqviden med
RiksgäldsContoiret.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag anhåller om votering,
och att voterings-propositionen måtte uppställas
sålunda, att den, som bifaller det
anslag Utskottet tillstyrkt, voterar Ja, och
den, som beviljar detsamma med det tillägg
Kongl. Maj:ts Proposition innehåller, voterar
Nej.
Friherre Palmstjerna: Jag har föreslagit,
att den brist, som kunde uppkomma å
Fouragemedlen, skulle fyllas från RiksgäldsContoret,
och ej från öfverskotten, emedan
de äro osäkra, hvaremot RiksgäldsContoret
alltid har tillgångar. Jag hemställer derföre
till de Herrar, som önskat bifall å
Kongl. Majrts Proposition, om de icke skulle
vilja förena sig med mig deruti, hvarigenom
vi bibehålla den princip, som under
detta Riksmöte varit gällande, att nemi.
aldrig anvisa något på StatsVerkets öfverskott.
Jag förnyar min anhållan, att propositionen
målte blifva sålunda uppställd.
288 Den 7 October e. m.
Herr Nordenfalk: Jag finner ej något
skäl att bestrida den af Friherre Palmstjerna
föreslagne förändring, enär sjelfva saken
i alla fall blir densamma.
l
Grefve Brahe: Jag förenar mig äfven
till alia delar med Friherre Palmstjerna.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
voterings-proposition:
Den, som bifaller, att i och för Fourageringen
för värfvade Cavalleriets och Artilleriets
hästar, en summa af Ett Hundrade
Tjugusex Tusende Fem Hundrade Fyratiotre
Riksdaler må, på sätt StatsUtskottet
i 2o:de punkten föreslagit, å Stat uppföras,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln bifalla hvad StatsUtskottet i ofvanberörde
måtto hemställt, med tillägg, att,
i händelse brist uti ifrågavarande anslag
skulle något år uppkomma, densamma må
ersättas af RiksgäldsContoiret, dit de besparingar,
som tilläfventyrs ett annat år
skulle kunna å anslaget inträffa, böra ingå.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Vo
-
Den 7 October e. m.
289
Voteringen börjades klockan 9 e. m.
och befunnos vid dess slut klockan 10 e.
m., sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit
sålunda:
Ja — 43*
Nej — 92.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, IIans Eoccellence Herr Grefven
och LancltMarskalken förklarade, alt Ridderskapet
och Adeln således bifallit den
af StatsUtskottet i 2o:de punkten af Utskottets
senare Utlåtande i och för fourageringen
för värfvade Cavalleriets och Artilleriets
hästar tillstyrkta anslagssumma med
det tillägg, som i Contra-propositionen linnes
intagit.
Upplästes följande Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets den 1 dennes afgifne
Betänkanden:
N:o r 54. Angående yrkadt förbud emot
innehafvande af mer än en tjenst af en och
samma person.
N:o 155. I anledning af väckt fråga
om inrättande af en LandtbruksSchola.
N:o i56. I anledning af väckt motion,
rörande afskaffande af pliktstraff för
44 H- *9
29°
Den 7 October e. m.
uteblifvande från den offentliga Gudstjensten,
m. m.
N:o 157. Med ytterligare Utlåtande, i
anledning af erhållen återremiss af Utskottets
Betänkande N:o 46, angående HelsingeBuldans
stämplande.
Lades på bordet.
Höglofi, Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Torsdagen den 8 October 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 16 sistlidne April, under
N:o i3a afgifne, och den 7 derpå följde
Maji e. m. på bordet lagde, Betänkande,
angående regleringen af Utgifterne under
RiksStatens Tredje HufvudTitel, än ock
under N:o 289 meddeldte, och den 29 sistlidne
Augusti f. m. på bordet lagde, Utlåtande,
öfver de vid berörde Betänkande
gjorde anmärkningar.
Den 8 October f. m.
2i:sta Punkten. LifBevärings-Regementet.
Denna Punkt blef, uppå derom af Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
framstäld proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
22:dra Punkten. Gottlands NationalBeväring.
Hvilken Punkt, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifölls.
23:dje Punkten. Hallands BeväringsBatail/on.
Herr Anckarswärd, August: Att öka
Befälet vid Hallands Bataillon för 12 dagars
exercice med Beväringsmanskapet, linner
jag icke öfverensstämma med sunda
principer vid anslags beviljande, aldrahelst
sedan 3:dje BataillonsBefälet inom Arméen
Blifvit bibehållet. Jag anser ingen svårighet
uppkomma deraf, att Hallands Beväring,
om den något år är alltför talrik,
njuter biträde vid exercicen af omkring
liggande Regementers Officerare. Folkmängden
har icke så betydligt tilltagit inom
Halland, och dessutom är det allmänt bekant,
att inom denna Provins största delen
af Conscriptionen låter anteckna sig till
sjötjenst. Jag yrkar således, att Befälet vid
denna Bataillon icke må ökas utöfver hvad
det nu är.
19*
Den 8 O c t o b e r f. ra.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik>
och Grefve Horn„ Claés Fredrikförenade
sig med Herr Anckarsvärd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till
bifall å hvad Utskottet i denna 'Punkt föreslagit.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemstälde,
om Ridderskapet och Adeln fann för godt
att afslå Utskottets förslag i denna Punkt.
Ropades äfven Ja och Nej.
I anledning hvaraf, och sedan berörde
tvänne propositioner blifvit å nyo framstälde,
samt åter med Ja och Nej besvarade,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Han, af
de svar Ridderskapet och Adelil å förberörde
propositioner lemnät, icke med tillförlitlig
visshet kunnat utröna Ridderskapets
och Adelns pluralitet.
Herr Crusenstolpe s Magnus Jacob,
anhöll om votering.
Friherre Anckarsvärd: Jag hemställer,
att Nej-propositionen måtte få innehålla,
att vi i afseende å denna punkt, förblifva
vid 1823 års Statsreglering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Den 8 October f. in.
LandtM'arskalken framställde följande Voterings-proposition:
Den,
som loi fal ler det af StatsUtskottet
i a3:dje Punkten tillstyrkte nya anslag
af Två Tusende Fyra Hundrade Sextio R:dr
för Hallands Bevärings Bataillons Befäl, voterar
Ja;
Den
det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde af StatsUtskottet
tillstyrkte nya anslag hafva blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagit, i
följd hvaraf vid i8a3 års Statsreglering i
denna omständighet kommer att förblifva.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan io förmiddagen,
och befunnos, efter Voteringens
slut, klockan ii förmiddagen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, sorn följer:
Ja — 5i.
Nej — 7 6.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Haus Excellence Herr Grefven och
394
Den 8 O c t o I) e r f. m.
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således afslagit det af StatsUtskottet
i 23:dje Punkten för Hallands Bevärings
Bataillons Befäl tillstyrkte nya anslag,
hvadan vid i823 års Statsreglering i
denna omständighet kommer att förblifva.
s/fule Punkten. Beväringsmanskapets
Vapenöfning.
Denna Punkt blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln bifallen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att en Deputation,
bestående af 8 Ledamöter, utom
Ordföranden, finge från Ridderskapet och
Adeln afgå, för att å Ståndets vägnar inhemta
underrättelse om Hans Maj:ts Konungens
helsotillstånd.
Bifölls.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade
Hans Excellence Herr Grefve von
Platen, Balzar Bogislaus, alt anföra nämnde
Deputation.
Hvarefter bemälte Deputation afgick
under Hans Excellence Herr Grefve von
Plåtens anförande.
25:te Punkten, KrigsCollegii Departementer.
Den 8 Octo ber f. m.
Grefve Brahe, Magnus, anförde skriftligen
:
För KrigsCollegii Departementer har
Kongl. Maj:t föreslagit att uppföras 662,000
R:dr, hvaremot Utskottet tillstyrkt 626,000
R:dr, kostnaden för Krut-tillverkningen inbegripen.
Jag har vid återremissen af Utskottets
första Betänkande haft äran fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet på orsakerne,
hvarföre de materiela behofvens afhjelpande
nu fordrar den af Kongl. Maj:t
projecterade summa, utan afprutning.
Vid alla Riksmöten från och med år
t815 är kostnaden för Förrådens completterande
och underhåll uppgifven, utan att
anslag dertill blifvit till fullo beviljadt; och
jag är i tillfälle att med oemotsägliga bevis
styrka, att hvad sedan nämnde år å de afgifne
Stats-rerrvisitionsförslagen afkortats för
Artilleri, Fortifications- och UtredningsDepartementerne,
uppgår till icke mindre än
4,195,768 R:dr, emot hvad som reqvirerats.
Då krut-tillverkningen i Riket, efter Utskottets
yttrande, fortfarande skall besörjas af
KrigsCollegium, lärer den dertill uppgående
kostnaden, antagen till 34,000 R:dr,
icke, såsom Utskottet synes förmoda, kunna
påräknas såsom tillgång, utan tvärtom förvandlas
till brist. De af Utskottet tillstyrkte
626,000 R:dr utgöra således rätteligen blott
Den 8 October f. m.
592,000 R:dr, och skilnaden emellan hvad
Kongl. Maj:t i Nåder äskat samt Utskottet
tillstyrkt, uppgår följakteligen till icke mindre
än 70,000 R:dr, Krut-tillverkningen inbegripen.
Omöjligheten att med så betydliga nedsättningar
complettera och underhålla alla
rnaterielens särskilde delar, framställer sig
vid första påseendet, och fördomsfritt betraktad,
framställer sig lika klart nödvändigheten
att, genom beviljandet af tillräckliga
medel, i tid förekomma de högst vådliga
följder, som, i behofvets stund, ett
fortsatt vägrande eller förminskande af hvad
Konungen på redan uppgifne skäl tillkännagifva
nödvändigt erfordras, skulle kunna
medföra. På ofvan anförde skäl får jag vördsamt
anhålla om bifall å Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition med tillägg af de 34,000
R:dr, som af Utskottet blifvit uppförde för
Krut-tillverkningen, hvilket tillsammans gör
en summa af 70,000 Pi:dr.
Friherre af Tibell, Gustaf Wilhelm,
uppläste följande:
Då Kongl. KrigsCollegium åligger närmaste
ansvaret för tjenstburheten af Armeens
materiel, anser jag för en pligt upplysa, att
med de anslag StatsUtskoltet för Collegii
Departementer föreslagit till Materielens årliga
underhåll, detsamma omöjligen dermed
kan bestridas. Förråden måste då anlitas
Den S October f. rn.
för hvad i årliga Anslaget hrister, och sålunda
kommer man aldrig till någon bestämd
ordning uti denna administrations»
gren eller till ernående af det vigtiga ändamål,
att i behofvets stund äga förråden
behörigen försedda. Detta mitt vördsamma
försäkrande om Anslagets otillräcklighet
grundar sig på hvad erfarenheten alltifrån
år 1815 utvisat, i hvilket afseende jag får
åberopa. KrigsCollegii årliga StatsReqvisitionsförslager,
som innehålla uppgift å de
verkliga behofven, och Kongl. Maj:ts Nådi
ga Stater, som utvisa hvad tillgångarne
rnedgifvit att anslå. Enligt dessa Handlingar,
utgöra de afkortade Summorne under
nämnde i5 år, som följer:
För ArtilleriDepartementet i,oi5,3o4: 36. —
„ Fortilications D:o i,043,762: 46. 3.
„ Utrednings D:o 2,136.700: 14. 9.
Summa 4>t95,768: 1.—
Jag nödgas således vördsamt yrka och
tillstyrka den Kongliga Propositionens antagande.
Friherre Cederström j Jacob: Jag skulle
förmoda, det Ständerna måste erkänna, att
till en förnuftig hushållning med Statens
medel hörer, att ej på en gång uppköpa
förråderna till Armeens Materiel. Derigenom
skulle vid krig inträffa, att en del deraf
Lief oduglig, och genom ett så förvändt husliållssätt
skulle förråderna snart blifva in
-
298 Den 8 October f. m.
completta. Då de af Kongl. Maj:t begärde
70,000 R:dr äro nödvändige, och upplyst
blifvit, att Statens tillgångar tillåta denna
förökning af utgifterna, kan jag ej finna något
hinder för bifall å den Kongl. Propositionen,
hvars antagande jag sålunda tillstyrker.
Friherre Anckar swärd: Det är oändeligen
svårt för inig att ingå i någon detaljundersökning
om hehofvet af de summor,
som i den Kongl. Propositionen begäras,
och af Utskottet föreslås. Jag vill till och
med medgifva, att den nu ifrågastäldte summan
är nödig till fyllande af de brister,
som finnas och äro uppgifne. Men då jag
genomläser Utskottets Utlåtande, tror jag
mig finna, att bristen ej är 70,000 R:dr,
utan endast 36,000 R:dr. Utskottet säger
nemligen att 34,000 R:dr skulle fordras till
Krut-tillverkningen, men desse äro redan
förut inbegripne i den för detta ändamål
anslagna summa, ehuru den här uppföres
särskilt. Bristen skulle således endast blifva,
såsom jag förr anfört, 36,000 R:dr.
Vid denna fråga visar sig åter alla de
olägenheter af vår Styrelses organisation,
hvilka jag förut vid så många tillfällen upprepat.
Här uppgifvas bristerne, såsom nödvändige
att fylla, men af alla, som här yttra
sig, är dock ingen, hvilken med det ifrågavarande
ämnet har någon direct befattning,
Den är delad mellan så många, alt
Den 8 O c t o b e r f. m.
Representanten ej vet, hvem Iian skall tillskrifva
de felaktiga åtgärderna. Förvaltningen
har redan sådane omständigheter emot
sig, att man för densamma ej kan hafva
något förtroende. För icke längesedan förevar
här discussion om Krut-tillverkningen,
och man visade då, att den drifvits
med Statsförlust, och man trodde, att hvad
nu fordras, skulle kunna betäckas genom
en klok tillverkning af krut. Jag hemställer,
om ej representationen har billiga anledningar
att fordra, det man genom en mera
ändamålsenlig förvaltning till vägabringar besparingar,
och om vi hafva skäl att öka anslaget,
då man ser en sådan misshushållning,
som ej kommer någon till godo, om
ej Bruksförvaltaren, eller den, som köper
krutet till halfva värdet. Jag vill dessutom
fästa uppmärksamheten derpå, att då Utskottet,
som haft alla handlingar till granskning,
ej kommit till andra resultat, än att
utgifterna kunna bestridas med hvad Utskottet
föreslagit, det torde vara svårt, att
på blotta uppgiften af'andra personer att
anslagssumman bör höjas, gå längre än Utskottet
föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
her vördsamt att få visa, att de 70,000 R:dr,
3oo Den 8 October f. m,
hvarom nu är fråga, verkligen blifvit afprutade,
och att de omnämde 34,000 Rdr för
Krut-tillverkningen ej deruti äro inbegripne;
* » men Utskottet har så inblandat 1823 års
Statsreglering med hvad Kongl. Majrts Proposition
vid denna Riksdag innehåller, att
man verkligen, lika med Friherre Anckarsvärd,
i början kan vara tvehågsen om rätta
meningen. Kongl. Maj:t begär i Sin Proposition
tillsammans 662,000 R:dr, deri icke
något är inberäknadt för Krut-tillverkningen.
Nu deremot föreslår Utskottet endast
ett anslag af 626,000 R:dr, Krut-tillverkningen
inberäknad; hvadan och då derifrån afgår
34.000 R:dr för denna tillverkning, således
endast återstå 592,000 R:dr. Om denna
summa 592,000 R:dr subtraheras från 662,000
R:c!r, som Kongl. Majit begärt, uppkommer
ett deficit af 70,000 R:dr, med hvilken summa
Utskottet således nedsatt Kongl. Maj:ts
Proposition.
Hvad särskildt angår Krut-till verkningen,
så, emedan jag ej var närvarande, då
discussion derom förra gången hos Ridderskapet
och Adeln förevar, skall jag nu utbedja
mig att derom få yttra några ord. Det
är visserligen sant, att Krut-tillverkningen
kostar årligen 34,000 R:dr, men Friherre
Anckarswärd har glömt, att en inkomst af
Krutförsäljning ingått till Statsverket till
ungefärligen lika belopp. För öfrigt härleder
sig krutets dyrhet från dyrheten af
1
