# ID: svediakorp-gov388
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,921
# sentences: 2,315
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1823 oell 1829.
Pyrationdetredje Häfteté
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan llörberg> 1833-
Måndagen den 28 Sept. 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Jborlsaltes pröfnirigen af StatsUtskottets, ej
mindre den io sisllidne April under N:o
128 afgifne, och den 7 derpåföljde Maji e.
m. på bordet lagde, Betänkande, angående
regleringen af utgifterne under RiksStatens
Andra HufvudTite.l; än ock under N:o 287
meddelte, och den 29 sisllidne Augusti f. m.
på bordet lagde, Utlåtande, öfver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
6:te Punkten. StatsContoirets Stat.
Uppå derom af Hans ExceUence Iletr
Grefven och Landt Marskal ken gjord proposition,
biföll Ridderskapet och Adeln Utskottets
tillstyrkanden i denna punkt.
jule Punkten. Taffelpenningar för Presidenten
i KammarRcitten.
Friherre Jnekar sivär d, Carl Henrik:
Eh uru den allmänna meningen inom Riddarhuset
yttrat sig för löneförhöjningar af
alla slag, utbeder jag mig dock att få bista
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
/,3 H. 1*
4 Den 28 September f. m.
ä de t förhållande, att då Presidenten i KammarRällen
icke tillförene haft taffelpenningar,
det ej eller nu synes af nödvändigheten
påkalladt, att tilldela honom dem.
Utskottet har yttrat, att en sådan lönereglering
ej borde bero på en Tjenstemans
personliga förhållanden, men jag tycker,
att vid denna Riksdag man väl kunde taga
i betraktande, huruvida personer äro i behof
af sådana löneförhöjningar. Den ifrågavarande
Embetsmannen bar, såsom Riksmarskalk,
så betydlig lön, att den fyller
den summa, som kan anses nödvändig för
KammarRättens President; och då varupriserne
icke blifvit förhöjde, utan tvärtom
lägre, kan jag ej biträda den meningen,
att taffelpenningar skola åt honom anslås,
enär de förut icke ägt rum. Jag tror, att
vid ombytte förhållanden utvägar kunna
finnas, att förhjelpa Presidenten till högre
inkomster, om han skulle råka vara i behof
deraf. Jag anhåller om afslag å Utskottets
tillstyrkande.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Med
det begrepp jag gör mig om den. i detta Hus
rådande upplysning och rättskänsla, skulle
jag anse öfverflödigt, att öka motiverne för
tillstyrkande af StatsUtskottets Betänkande;
men då anmärkningar dervid blifvit gjorde,
hvilka åsyfta motsatsen, anhåller jag
alt få yttra några ord. Friherre Anckarsvärd
har trott, att Presidenterne icke till
-
Den 28 September f, ni.
5
förene haft taffelpenningar. Jag får upplysa,
att den nuvarande Presidentens företrädare
hade sådane, äfvensom denne haft dem, men
genom särskilta årliga anslag, och icke på
stat. Orsaken, hvarföre de icke varit på
Stat uppförde, känner jag icke; men jag
hemställer om det är rättvist mot det Verk,
hvilket visserligen icke i andra afseenden
är väl lottadt, att dess President skall vara
i saknad af en förmån, som alla andra vederlikar
hafva, och om, med det ringa löneanslag
af 2800 R:dr, han bör vara den enda,
som ej skall få tillgodonjuta hvad han
hittills haft, och hvad hans vederlikar hafva.
Man har sagt, att man borde taga i betraktande
de personliga förhållanderne; men,
om så skulle vara, bör man äfven taga i
betraktande, att den nuvarande Presidenten
ej har det ringaste på Kronans Stat,
utöfver ofvannämnde 2800 R:dr. Hvad han
möjligen kan uppbära af Konungens enskilta
anslag, förmodar jag ej höra till vår
forskning, än mindre lill vår beräkning.
Vill man åter fästa sig vid det personliga
förhållandet, så hemställer jag, om Ridderskapet
och Adeln saknar ali anledning,
att lemna en gärd af aktning åt sin fordna
LandtMarskalk. Fäster man sig åter vid
Embetet, som torde vara det enda rätta,
så kan Presidenten i Kongl. KammarRätten
icke undgå att i främsta rummet dela Verkets
tunga omsorger, hvilka, olika med förhållandet
inom alla andra Verk, icke afbry
-
6.
Den 28 September, f, m.
tas med nägra förnöjande sysselsättningar.
Jag tillstyrker bifall å Utskottets förslag.
Friherre Anckarsvärd: Till svar å Herr
af Billbergh» anförande, nödgas jag i största
korthet först uttrycka min mening, alt
KammarRätten kunde vara utan President;
och hvad LandtMarskalks-pensioner beträffar,
bar jag ännu ej hört sådana komma i
fråga; och tror ej eller, att de nu äro det.
För öfrigt vill jag ej förlänga discussionen
med skäl, som kunde tala för min mening,
utan, i händelse den ej kan bifallas, begära
votering.
Herr Tham, Wolrath: Till hvad Herr
af Billbergh anfort, önskar jag blott få tillägga
Utskottets enkla anförande, att- det
marit beskaffenheten af embetet och tjensten,
hvarpå Utskottets förslag till lönevilkors
bestämmande i hvarje fall alltid haft afseende,
icke på personliga ställningen i samhället
af den, som för närvarande deraf
marit innehafvare. Jag tror ej, att Rikets
Ständer bevilja för vissa personer, utan för
embetet, i hvars mans hand det må komma.
På denna enkla grund tillstyrker jag
bifall å Utskottets förslag.
Herr mon Hartmansdorff, August: Det
förhåller sig med KammarRätten i det mindre,
som med Rikets Ständers Revisorer i
det större. Ju strängare de uppfylla sina
skyldigheter, ju mera tadlas de. Det är
Den 28 September f. m. 7
ej 110g, att den klandras af alla penningeförvaltande
Verk, utan äfven af alla slags
skattskyldige, hvilkas uppgifter till taxeringarne
varit för ringa. Under den tid jag
följt de allmänna ärenderne, har man aldrig
klagat så mycket öfver KammarRätten,
som nu, och detta föranleder mig tro,
att han aldrig varit så förtjent af Rikets
Ständers välvilja. Anmärkningen, att den
nuvarande Presidenten har två befattningar,
behöfver ej af mig upptagas, emedan en annan
det redan gjort. Men hvad behofvet
af President angår, så torde få Verk hafva
det så mycket som detta, emedan dess befattningar
äro af så obehaglig beskaffenhet,
att en Chefs uppmuntringar, att icke tröttas
och vårdslösa dem, väl behöfvas. Skulle
man fordra historiska bevis för detta behof,
så får jag erindra att RegeringsFormerna
både af 1720 och 1772 uttryckligen
förklara, att KammarRätten, som då hette
KammarRevisionen, behof de ock en President.
Jag tillstyrker bifall å Utskottets hemställan
i denna del.
Herr Anckarswärd, August: Af hvad
Herr von Hartmansdorff sednast anfört ,
skulle det synas mig, som det vore Revisor
Alm, hvilken gjort sig mest förtjent af löneförhöjningen
inom KammarRätten; då det
är han, som gjort de fleste anmärkningarne,
fastän de mesta varit otillbörliga, och
således onödigtvis endast oroade och besvä
-
8
Den 28 September f. m.
jade allmänhejtep. Jag kan ej finna, att de
inånga klagomål, som försports öfver anjnärkningarne
från KammarRätten, borde
föranleda någon lönetillökning för Presidenten,
utan afstyrker bifall å Utskottets
hemställan i denna del.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonard: Jag
anser denna punkt innefatta tvenne delar;
den första, huruvida taffelpenningar böra
anslås åt Presidenten i KammarRätten; och
den andra, huruvida den hemställan Riksdagsmannen
Anders Danielsson gjort, bör
bifallas. Hvad den första beträffar, så bar
Utskottet ej undanröjt de skäl, hvarpå jag
bestrid t taffelpenningarne, och jag finner
då ej, att de böra bifallas, utan anhåller
om afslag derå. Hvad åter den andra dejen
angår, så anhåller jag om bifall till
den af Anders Danielsson föreslagne hemställan,
med förklaring att jag yrkar votering
i båda frågorne.
Herr Tham: Då Herr von Hartmansdorff
afgaf sitt sista anförande, befarade
jag den vändning deraf, som HerrAnckarswärd
gjort; men jag delar ingen af de
båda Herrarnes tänkesätt. Jag tror ej, att
Presidenten i KammarRätten derföre bör
tadlas såsom Ordförande, att författningarne
gifva Contoiren rätt att göra obehöriga
anmärkningar. Man får ej tillskrifva sådant
Presidenten, då lian ej äger rätt alt
Den 28 September f. m.
9
befalla öfver eller ändra författningarna. Jag
liar förut i den frågan yttrat, att jag tror,
det författningarne äro felaktiga, då de ej
ålagt Ledamöterne att fullständigt granska
anmärkningarne, innan de blifva comniunicerade.
Ora detta skett, är jag öfvertygad,
att landet ej blifvit besväradt med en
del af dessa anmärkningar, och att således
den tydning, som af Herr von Hartmansdorff
blifvit gjord, ej är riktig eller förtjent.
Jag tillstyrker bifall å Betänkandet
helt enkelt. Må det sedan tillkomma de
Herrar, hvilka yrka afslag, att bestämma
contrapropositionen; vi kunna i denna enkla
fråga icke behöfva mera än en votering.
Herr af Billbergh: Utom det att Herr
Tham fullkomligen vederlagt hvad Friherre
Anckarswärd anfört, tror jag det ej vara
lämpligt att begagna denna anledning, för
att ingå i något försvar för KammarRättens
embetsåtgärder. Jag har egentligen begärt
ordet, i anledning af Herr Rosenqvists anförande,
att han ej fått svar å sina anmärkningar.
Jag förmodar, att Talaren ej varit
inne, när jag först yttrade mig i ämnet.
Hvad angår hans yrkande, att Ridderskapet
och Adeln skulle till särskilt pröfning upptaga
Riksdagsmannen Anders Danielssons
hemställan; så får jag upplysa, att, tyvärr,
ingen löneförhöjning är föreslagen för KammarRätten
eller Presidenten, utan blott att
öfverflytta på stat, hvad sorn hittills utgått
io Den 28 September f. m.
utom stat. Det vore olämpligt att föreskrifva
ett vilkor, som nu ej kan komma i fråga,
och som det torde draga länge ut, innan
det kan komma i betraktande. Konungen liar
visserligen förklarat, att Han vill särskilt
ombesörja lönförhöjning för KammarRätten,
men då detta icke kan ske utan på
grund af indragningar af löner inom andra
Verk, och KammarRätten i sådant fall skulle
öfvertaga göromål ifrån de andra, hvilket
äfven till en del redan skett, så täcktes
Ridderskapet och Adeln finna, att utsigten
till förhöjning är aflägsen, helst under sådana
förhållanden någon indragning inom
KammarRätten icke kan äga rum; och ännu
osäkert är, hvilka besparingar, kunna
uppkomma genom reorganisationen af
de Förvaltande Verken. Jag tror således
att det nu är mindre anledning till vilkoret,
utan tillstyrker helt enkelt bifall å Utskottets
förslag.
Herr Munck af Rosensköld> Eberhard:
Om jag ej orätt fattat Herr Thams
mening, har han framställt det förslag, att
KammarRätten borde först pröfva anmärkningarne,
innan de communiceras. Detta
anser jag så nyttigt, att jag derföre yrkar,
att den föreslagna lönförhöjningen icke måtte
beviljas, utan med det vilkor, att KammarRätten
företager den af Herr Tham föreslagne
granskning, och jag uppmanar Herr
Tham att sjelf yrka detsamma.
Den 28 September f. m.
Friherre Anckar swärd: Jag finner Herr
Rosenqvists anmärkning så riklig, att jag ej
kan annat än deruti instämma. Jag tror
att med en ordentlig Statsförvaltning dylika
taffelpenningar ej kunna komma i fråga,
utan att en proposition till Rikets Ständer
derom är afgifven. Jag förenar mig
således deruti, att förslaget till en underdånig
framställning härom måtte ingå uti
contrapropositionen.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag her, att få
fästa den sista Talarens uppmärksamhet derpå,
att en helt annan ordställning måste
nyttjas än den, som finnes i anmärkningarne
från BondeStåndet. Der står att Rikets
Ständer skulle hos Kongl. Maj.t i underdånighet
anhålla, det sådane af mindre
nödvändighet påkallade löneförbättringar
hädanejter icke måtte anvisas å någon Titels
besparingar, särdeles innan Rikets Ständer
fått tillfälle alt sig deröfver yttra.
Denna mening innebär något, som icke är
faltligt, ty anvisningar på besparingarne göras
naturligtvis icke å annan tid än emellan
Riksdagarne; således kunna Ständerne
derom ej frågas. Huruvida Rikets Ständer
skulle behöfva ingå till Kongl. Maj:t med
någon särskild skrifvelse om anvisningar på
besparingarne af denna art emellan Riksdagarne,
är ett särskilt ämne, som nu ej
kan behandlas annorlunda och bättre, än
derigenom att man säger, att man ej vill
12
Den 28 September f. m.
uppföra sådana anslag på Stat. Då måste
de tagas af besparingarne, och Konungens
rätt till besparingarne kan och bör aldrig
sättas i fråga. Jag skulle derföre önska,
att den siste Talaren ville afstå ifrån att
yrka den ifrågasatte skrifvelsen. Den är ej
rätt uppställd, oförenlig med möjligheten,
och stridande mot hvad Rikets Ständer böra
åsyfta vid Statens uppgörande. Hvad åter
angår det tillägg, som Herr Munck af Rosensköld
yrkat, så tror jag ej, att det kan
bestämmas. Det vore, att, vid bestämmandet
af en lön inom ett Verk, sätta en viss
behandling af ärenderne i fråga. Det kan
väl icke lämpeligen ske, utan önskar man
en sådan sali, bör den väl åstadkommas
genom en särskild skrifvelse. Jag vågar
deremot, oaktadt hvad jag yttrat, helt och
hållet bestrida att uppföra på Stat de taffelpenningar
som äro i fråga för Presidenten,
emedan jag trott mig hafva till skjddighet
såsom representant att besinna det
förhållande, i hvilket de civila Verken sig
nu befinna, att nemligen vara ställde under
en oinreglering, då anslaget kan blifva öfverflödigt.
Sedan den nya organisationen
är gjord, må Rikets Ständer säga, huru
mycket de vilja gifva de en gång färdiga
Verken. Jag förenar mig alltså med de ledamöter,
hvilka icke vilja på Rikets Stat
uppföra taffelpenningarne, men yrkar, att
inga vilkor måtte bestämmas.
Den 28 September f. m. i ’»
Herr Tham: Jag förmodar, att ett missförstånd
är orsaken till hvad Herr Munck
af Rosensköld framställt. Han torde hafva
uttydt mina ord så, att jag skulle hafva
gjort en motion om en sådan förändring,
som han omtalat. Det har jag ej gjort;
min utlåtelse var, att om KammarRätten
genom Författningarne vore ålagd att först
granska anmärkningarne, skulle missnöje icke
uppkomma. Det var Blott det jag anförde,
i anledning af Herr Anckarswärds och Herr
von Hartmansdorffs yttranden. Jag tror
således ej, att ett sådant tillägg är lämpligt,
eller kan vara en fråga, sorn kan inblandas
i denna. Jag tillstyrker Bifall till
Utskottets förslag utan tillägg.
Friherre Anckar swärd: Herr Hjelta
har öfvertygat mig derom, att jag oriktigt
uppfattat ord- och tankeställningen i Riksdagsmannen
Anders Danielssons framställning.
Jag afstår således från min Begäran
att få in den i contrapropositionen, och förenar
mig med Herr Hjerta.
Herr Munck af Rosensköld: Sedan jag
sist yttrade mig, har jag Blifvit upplyst af
en Ledamot, som Bör känna förhållandet,
att hvad Herr Tham yrkat, redan är stadgadt
i Instructionen för KammarRätten. Likväl
måtte detta icke vid alla tillfällen följas,
ty då hade Herr Tham ej haft anledning
lill sin framställning.
Den 28 September f. m.
Herr Rosenqvist: Sedan Herr Hjerta
och Friherre Anckarswärd afstått, och upplyst
förhållandet, vill äfven jag afstå från
min anmärkning; likväl anser jag Riksdagsmannen
Anders Danielsson hafva haft full
anledning till sin anmärkning, i följd af
Utskottets första Betänkande.
»
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att StatsUtskottet
i dess senare Utlåtande dels tillstyrkt uppförande
på Stat af 1000 R:dr, såsom Taffelpenningar
för Presidenten i KammarRätten,
dels afstyrkt den af Riksdagsmannen
Anders Danielsson föreslagna underdåniga
hemställan till Kongl. Majrt. Om punkten
i sin helhet af Ridderskapet och Adeln bifölls,
uppkomme visserligen ett resultat,
ty då vore Taffelpenningarnes uppförande
på Stat bifallit, och Utskottets afstyrkande
af Anders Danielssons förslag gilladt; men
om Ridderskapet och Adeln afslog punkten
i dess helhet, hade Ståndet väl förklarat,
att de iooo:de Riksdalerne ej skulle på Stat
uppföras, och ogillat Utskottets afstyrkande
af Anders Danielssons hemställan; men i
sådant fall syntes Ståndet jemväl böra bestämma,
huru i afseende åberörde hemställan
borde tillgå.
Hans Excellence ansåg derföre de i
denna punkt af Utskottet framställde tvenne
frågor böra, vid afgörandet, från hvar
-
Den a8 September f. m. i5
annan skiljas; samt Anders Danielssons förslag
tilläfventyrs kunna betragtas, såsom en
ny motion, och på sådan grund till Utskottet
återremitteras.
Herr Hjerta: Som jag tyckt mig finna,
att dc Ledamöter, hvilka först fästat
uppmärksamhet å Anders Danielssons föreslagne
underd. hemställan, sedermera yttr&t,
att de ej ansågo densamma behöflig,
får jag anhålla, att Herr Grefven och LandtMarskalken
först täcktes inhämta Ridderskapets
och Adelns tanka, huruvida Ståndet anser
någon underd. framställning, i afseende
å anvisning på besparingarne, höra äga rum,
och att vi sedan få skrida till anslagsbe1
öppet.
I
Herr Rosenqvist förenade sig med Herr
Hjerta.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg nödigt bifalla den
af Riksdagsmannen Anders Danielsson föreslagne
underdåniga hemställan till Kongl.
Ma j:t.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å StatsUtskoltets förslag,
rörande uppförande å Stat af iooo R:dr såsom
Taffelpenningar för Presidenten i KammarRätten.
Ropades Ja, och Nej, samt Votering.
Den 28 September f. m.
I anledning hvaraf Hans Excellence föreslog
följande Yoterings-proposition:
Den, som bifaller, att, pä sätt StatsUtskottet
i 7 punkten af Dess Betänkande
föreslagit, Ett Tusende R:dr må å Stat uppföras
såsom Taffelpenningar för Presidenten
i Kongl. KammarRätten, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
"Vinner Nej, anses StatsUtskottets berörde
förslag hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagit.
Hvilken voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
xi, och slöts klockan tre qvart till 12 f.
m., hvarvid, sedan en Voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
Voteringssedlarne öppnade, rösterne
befunnos hafva utfallit, som föijer:
Ja — 118.
Nej — 63.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
-
Den 28 September f. m.
J7
pet oell Adelil bifallit StatsUlskotlels hemställan
om uppförande å Slat af 1000 H:dr
B:co såsom Taffelpenningar för Presidenten
i KammarRätten.
8:cle Punkten. Bergsskolan i Fahlun.
Bifölls.
g:de Punkten. Minister Staten.
Grefve Horn_, Claes Fredrik: Det synes
som StatsUtskottet åsidosatt det åliggande
3o §. Riksdagsordningen bestämdt
föreskrifter, att noga granska, pröfva och
föreslå de indragningar, hvilka på RiksStaten
kunna äga rum. Utskottet har vid detta
tillfälle icke funnit, alt någon sådan nedsättning
vore möjlig, men icke uppgifvit
något annat skäl, än att angelägenheten af
de år 1823 nödige befundne diplomatiska
kostnader synas oförändradt vara för handen.
Om Utskottet icke genom en sjelfvillig
pröfning af ämnet kommit till något
annat resultat, tror jag dock, att Utskottet
af de vid första Betänkandet gjorda anmärkningar
ägt någon anledning att taga
ämnet i nogare skärskådande, och besvara
den fråga, huruvida Sverige numera, med
sitt insulära läge och naturliga grä,lisor emot
Ryssland,. samt under en tid, då de Stora
Makternes sträfvande synes vara för en allmän
fred, kan behöfva samma kostnader för
sin MinislerStat, som då Sverige ännu ägde
43 H. 2
i8 Den 28 September f. ni.
ultra-marinska besittningar, då vi icke hade
någon gräns emot Ryssland, och då brytningen
inom de stora verldshändelserna gaf
anledning till underhållandet af en större
diplomatisk verksamhet. Jag för min del
känner icke, hvartill de stora kostnader,
som i sednare tider i denna väg blifvit
gjorda, gagnat; men Utskottet har deremot
baft fullkomligt tillfälle att profva nyttan
af dessa Ambassader till Franska, Ryska
och Engelska hofven, hvilka jag till och
med vågar anse såsom en för Svenska nationaläran
kränkande hyllning åt de Stora
Makterna, då Sverige vid enahanda förhållanden
icke af dem ägt samma höflighet
tillbaka. Jag anser 75,000 R:dr Hamburger
Banco för Utrikes MinisterStaten fullt tillräckligt,
allrahelst sedan Norrige äfven bidrager
dertill. De egentliga relationer, som
för närvarande äga rum med främmande
Hof, torde bestå i handelsaffärer, och mig
synes derföre, att GeneralConsuler och Agenter
vid de flesta tillfällen kunna vara till—
räcklige för ärendernas besörjande. Vid traktaters
afslutande kunde man skicka en för
tillfället accrediterad person, hvilken utväg
skulle medföra en stor besparing. Jag tror,
att på en tid, då besparingar så väl behöfvas
i den inre Styrelsen, Utskottet hade
haft full anledning, att söka tillvägabringa
några sådana äfven uti denna statslyx. Dessutom
ligger för mig ganska påtaglig den
ringa nytta eller måhända snarare skada,
Den 28 September f. m.
>9
sorn Sverige skördat genom sin Diplomatie
i sednare tider. Man behöfver icke gå långt
tillbaka, för att inse, huru pass förmånliga
de traktater varit, som blifvit afslutade med
främmande Makter; huru till exempel stora
förluster för Postverket blifvit Riket tillskyndade
genom tractaten i Kiel; och jag
vågar tro, att tractaterna 1812 och i8i5
på intet vis gagnat Svenska Kronan, som
dervid fått sig frånbända betydliga subsidier,
domäner och colonier. Jag anhåller
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition på högst 75,000 R:dr Hamb.
Banco för MinisterStalen.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Utskottet
har visserligen utgått från andra synpunkter,
än Grefve Horn. Utskottet har först
och främst funnit, att det var efter en noga
pröfning af behofvet, som MinisterStatens
anslag år 1828 fastställdes till det belopp,
hvartill det nu finnes uppfördt. Ingen mo*
tion eller Kongl. Proposition har vid denna
Riksdag ankommit till Utskottet angående
förändring deruti. Utskottet har trott sig
finna, att Sverige, lika med andra Makter,
icke bör isolera sig ifrån de öfrige Staterna
i Europa. Utskottet fann icke eller några
omständigheter hafva förändrat sig i politiskt
afseende sedan 1823, och ansåg sig
derföre icke hafva något skäl, att föreslå
förändring i MinisterStaten. Jag smickrar
43 H. a*
20
Den 28 September f. m.
mig likväl icke, att genom detta yttrande
hafva förändrat Grefve Horns tänkesätt, i
synnerhet när vi äro af så olika omdöme
angående tractaten i Kiel, den jag aldrig
funnit för Sverige ofördelaktig.
Hans Excellence Herr Grejven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum,
komme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Herr Rosenqvist: Utskottets åsigter ådagaläggas
temligen tydligt af följande. Utskottet
har ansett angelägenheten af de år 1823
nödige befundne diplomatiskekostnaderoförändradt
vara för handen, och har således
icke trott sig böra deruti föreslå någon minskning;
ej eller uti detta ämne förelägga Rikets
Ständer någon slags utförlig beräkning,
enär fråga om ändring uti närvarande verkliga
anslag icke varit väckt hvarken inom
något RiksStånd eller af Kongl. Maj:t. Jag
tror mig icke behöfva anföra något vidare,
utan förenar mig med Grefve Horn i anhållan
om propositimi å 75,000 R:dr Hamburger
Banco.
Herr von Schulzenheim} Daviel: De
åsigter, som här blifvit framställda, icke
alldeles utan inblandning af främmande ämnen,
synas hafva till hufvudsakligt föremål
alt tillvägabringa en nedsättning af icke mindre
än en fjerdedel uti beloppet af det Anslag,
stort 100,000 R:dr Hamburger B:co,
Den 28 September f. m.
sora Rikets Ständer år 1823 beviljade till
MinisterStatens aflöning. Från 266,666 R:dr
32 sk., Sv. B:co, motsvarande, efter. 128
skillings Medelcours, ofvanberörde Summa
af 100,000 R:dr Hamb. B:co, bar man nemligen
föreslagit, att reducera Anslaget till
200,000 R:dr Svenska BancoSedlar.
Jag börjar med att bestämdt förklara,
det jag anser den sålunda föreslagna minskningen
vara, under närvarande förhållanden,
lika overkställbar och för Rikets tjenst
skadligj som jag anser de lill stöd derföre
anförda motiverne vara mindre grundade.
Af föresats skall jag, så mycket som möjligt,
söka undvika, att under min framställning
vidröra politiska considerationer af en.
mera speciel natur, ty jag tror, att en discussion
deröfver endast skulle tjena att afleda
uppmärksamheten från ämnet; och jag skall
således söka att, så litet som möjligt, aflägsna
mig från den nu öppnade öfverläggningens
egentliga föremål.
Småningom beröfvadt sina besittningar
på andra sidan Östersjön och den Bottniska
Viken, står Sverige visserligen icke mera
på samma politiska ståndpunkt, reia Lift till
andra Makter, sorn under de sex sista tiotalen
af det iy:de Århundradet, då våra
segrande vapen, understödda af gynnande
omständigheter och en i allmänhet väl beräknad
Statskonst, hade upphöjt detta Rike
22
Den 28 September f. in.
till rangen af en bland de herrskande Makterne
i Europa. Stora minnen omgifva likväl
ännu det Svenska Namnet. Dessa Minnen,
— vårt geografiska läge, lika gynnande
för handel, som för försvar — detta allvar,
som åtminstone ännu utmärker det
Svenska National-lynnet framför de flesta
af Söderns Folk, — jag förbigår här dessa
personliga förhållanden, som af oss alla,
Mine Herrar, äro för väl kända och för
högt värderade, för att ens af mig behöfva
antydas, — dessa sammanlagda omständigheter
gifva ännu åt Sverige ett aktadt rum
bland Makter af den andra ordningen, och
fästa det med flerfaldiga band vid det Europeiska
Statssystemet. Lika 1 i Let som andra
Länder, kan således Sverige, sjelf en
länk i den stora kedjan, umbära alla relationer
med andra; lika litet som de, kan
eller bör Sverige, till följe af sakernas natur,
isolera sig från den politiska gemenskapen
med andra Regeringar. Denna gemenskap
åter måste beredas och underhållas
förnämligast genom Beskickningar, så organiserade,
att de, med afseende å redan
förevarande tids- och local-förhållanden,
kunna motsvara det åsyftade ändamålet.
Detta är icke eller af någon nekadt;
men man har dock yrkat stora indragningar
i Anslaget för våra diplomatiska utgifter.
— Huru skola dessa åstadkommas? —
Man har redan svarat, och man torde än
Den 28 September f. m.
23
ytterligare svara: genom nedsättning i de
Diplomatiska Sändebudens både antal och
rang.
Hvad först beträffar frågan om minskning
i antalet af våra Beskickningar, s&
upplöser den sig genast i en annan: Vid
hvilka Hof behof ver Svenska Regeringen
att genom Sändebud vara representerad?
Och denna fråga åter innefattar specialiteter,
som så nära röra Konungamaktens i
Grundlagen klart uttryckta prerogativer, att
den icke på detta rum annorlunda kan afliandlas,
än genom erkännandet, att ledningen
af de Ministeriella angelägenheterne
tillhörer Konungen ensam; och att denna
ledning icke vore möjlig, eller ens tänkbar,
så vida det icke mera skulle bero af
Konungen, att besluta, hvarest och när fäderneslandets
politiska värf behöfva utföras.
Det är icke alltid med den synbart
mäktigaste, som de vigligaste angelägenheterne
måste afgöras; och ögonblickets betydenhet
kan blott af den bedömmas, sorn
är i tillfälle, att med full kännedom följa,
och till en viss grad förutse, händelserna.
Samma anmärkning kan äfven till en
del lämpas å frågan om nedsättning i Sändebudens
rang; ty svårligen skulle jag kunna
inse möjligheten af de ministeriella ärendernes
obehindrade ledning, om Konungen,
genom förut bestämda föreskrifter,
24 Den 28 September f. ra.
skulle vara inskränkt i valet af de personer,
som vid Beskickningarne borde användas.
Denna del af frågan har likväl en
allmännare sida, och det är denna, vid hvilken
jag för ett ögonblick vill uppehålla mig.
Det har blifvit sagdt, att våra Ministrar
vid de flesta Hofven kunde ersättas
af Charges d’affaires, och till och med af
GeneralConsuler, utan att ärenderne derigenom
skulle lida. — Vädjande till alla sakkunniges
omdöme och erfarenhet, vågar jag
alldeles bestrida denna mening. Hvad C011-  suler beträffar, äro de endast tillsatta, för
att besörja handels-ärenden; de äro icke
af Regeringarne hos hvarandra accrediterade,
och de hafva således ingen diplomatisk
caracter. Att åt dem anförtro de diplomatiska
affairerne, vore således åtminstone
en nyhet, rakt stridande mot alla
antagna bruk. Hvad åter beträffar anställandet
af Charge's d’affaires i stället för Ministrar,
torde jag knappt behöfva nämna,
att conventionella förhållanden, som stödja
sig på småningom öfverallt införda bruk,
och som af ingen Regering ensam kunna
förändras, nu för tiden göra Ministrars anställande
nödvändigare än fordom i alla de
fall, der bibehållandet af närmare politiske
relationer Stater emellan varit ansedt för
vigtigt, eller af inträffade omständigheter
särskildt påkalladt. En af våra utmärktaste
Statsmän har redan vid sista Riksdagen
Den 28 September f. ro. 25
så viii behandlat denna del af frågan, att
jag, misströstande, icke utan skäl, om min
förmåga att, i så träffande ordalag som han,
uttrycka mina tankar, utber mig att få tillegna
mig bans ord. I Ridderskapels och
Adelns Plenum den 1 Mars i8a3 yttrade
sig Hans Excellence Herr Grefve Lagerbjelke,
på sätt sorn följer:
”Det gifves flera Makter af första randen;
och vid åtskilliga Hof finnas införda
”ordningar,. seder och bruk, hvilka dervarande
Svenskar måste underkasta sig, af
”samma skäl som vi kräfva Utlänningars
”aktning för hvad hos oss i enahanda väg
”är öflig t. Detta har en stor och ofta skiljaktig
inflytelse på.en Ministers eller en
”Chargé d’Affaires verkningsförmåga. Visserligen
utgör den personliga skickligheten
”ett hufvudvilkor; och frågan finge säkert
”en annan riktning, om hvarje Minister an”såges
vara oskicklig, samt deremot hvarje
”Chargé d’Affaires förmodades, utrustad med
”stora*egenskaper. Men billigheten fordrar,
”alt åtminstone utgå ifrån förutsättningen
”af lika förmåga, helst om någon skilnad
”vöre att förmoda, troligheten snarare skul”le
synas vara till fördel af en längre erfarenhet,
förvärfvad i flera grader af sam”ma
yrke. Men med denna förutsatta likfet
i kunskaper och talangfer, kan förenas
”mycken olikhet i tillfällen och möjlighet
”att göra dem gällande. Länder finnas, der
”politiska verksamheten icke ensamt är in
-
D e n 28 September f. m.
"sk ränk t inom murarna af ett conferensrum;
”der mycket ses, läres, uträttas i sällskaps”iifvets
mångfalldigt sammansatta kretsar;
”och samma skicklighet i Cabinettet åtföljes
■”icke alltid af samma inflytelse i Salongen»
”en inflytelse, till hvilhen högre Samhälls”värdighet
och längre vana nödvändigt må”ste
bidraga.
”Jag säger ingalunda, att sådant är rätt;
”jag vågar blott tro, att så är, helst när
”detta lampas till några stora Hof på län”gre
afstånd ifrån Sverige. Betraktar man.
”åter Sådana Makter, som med vårt Fädernesland
äro i grannskaps-förhållanden, gäl—
”la dessa skäl kanhända mindre, men er”sättas
af andra. Man skulle tro, att den
”mängd af vanliga eller så kallade kuranta
”ärender, som vid dessa beskickningar förefalla,
lika väl kunna uträttas af en Tjensteman
med underordnad värdighet, som
”af en med högre. Men detta är icke all"tid
fallet. När olikheten i afseende på
”det conventionella förhållande, som kallas
”rang, är alltför stor emellan den diplomatiska
Agenten och den Embetsman, med
”hvilken han har att underhandla, uppstår
”ofta nog för den förra nödvändigheten att
”med mera omgång och skriftligen bedrifva
"ärender, som af en Minister lättare och
”muntligen kunna afgöras,ej sällan med undvikande
af många små missförstånd, som
”den idkeliga skriftvexlingen kan alstra, utur
”det goda skäl, att Verba volatil, scripta
Den 28 September f. m.
27
”manent. Det vore icke svårt, men icke
”heller tillbörligt, att i detta afseende an”föra
exempel. — Om hvad jag här äfven
”andragit, icke anses sakna all grund, och
”om följaktligen beskickningar af andra ran”gen
befunnos tjenligust i de Länder, hvar”lill
mina anmärkningar kunna hänföras,
”vågar jag fråga: hvarest man då kunde
”utan olägenhet tillämpa principen att endast
hålla, en ej mindre aktningsvärd,
”men till vissa anspråk mindre berättigad
”dass af Ministeriella Agenter? Just der,
”om jag icke bedrager mig, hvarest Kongl.
”Maj:t för det närvarande blott underhåller
”Tjenstemän af mindre värdighet än Ple”nipotentiaire
Ministrar, utan att af någon
”yttrad önskan dertill vara föranledd.
Så yttrade sig, för 5 år tillbaka, en
man, hvars grundliga och mångsidiga erfarenhet
i allt hvad till diplomatiska förhållanden
hörer, af ingen lärer belviflas;
den sedermera förflutna tiden har visst icke
medfört någon förändring i det uppgifna
förhållandet. Jag vill blott ytterligare tillägga,
att det icke ens alltid beror af en
.Regerings pröfning och godtycko, örn en
Miniteter-post kan indragas eller icke, emedan
omständigheter kunna inträda, då en
sådan indragning kunde synas innebära ett
bevis af någon mindre uppmärksamhet af
den ena Regeringen mot den andra. Om
t. ex. en främmande Makt sänder en Minister
af andra rangen, fordrar bruket, att
28
Den 28 September f. m.
man förr eller sednare, helst genast, svarar
med en Beskickning af samma rang.
Af allt hvad jag nu haft äran anföra,
torde lätteligen inses, att det är omöjeligt
att på förhand uppgöra några bestämda reglor
för de Diplomatiska Sändebudens antal
och rang, ty båda bero naturligen af förhållanden,
hvilka vida mera, än alla andra,
äro föränderlighet underkastade. Rikets
Ständer hafva också alltid anvisat anslagen
till MinisterStaten i runda summor
till Konungens disposition; och de hafva
derigenom vid hvarje Riksdag gifvit en
fortsatt hyllning åt Grundlagens både ord
och anda. Det kan således icke eller vara
min afsigt, att här ingå i egentliga specialiteter;
men då man så högligen yrkar på
indragningar, torde mot-bevisningens fullständighet
måhända fordra, att jag, ingalunda
som ett öfverläggnings-ämne, men
blott såsom en comparatif beräknings-grund,
såsom en ledning för omdömet i allmänhet,
i största korrthet framlägger några uppgifter
så väl 0111 andra samtida Regeringars
diplomatiska utgifter, som äfven om beloppet
af Svenska MinisterStalens Anslag före
år 180g.
Jag skall börja med en Republik, som,
genom siLt läge på andra sidan Oceanen,
torde vara mera främmande än Sverige för
de politiska tilidragelserne i vår verldsdel.
De förenta Staterne i Norra America hade
år 1827 en diplomatisk UlgiftsStat af ig4»ooo
Den 28 September f. ni.
Piastres fortes, motsvarande ungefär samma
summa i Hamb. B:co. Jag öfvergår till några
af Europas Stater, med hvilka Sverige
visserligen torde bunna jemföras i vigt och
inflytelse. I Portugal utgjorde Ordinarie
AflöningsStaten samma år omkring q5o,ooo
Francs, eller circa 160,000 R:dr Hamb. B:co,
och Extra utgifterrie 117,000 Francs, eller
nära 20,000 R:dr Hamb. B:co. I Spanien
uppgick den Ordinarie och Extraordinarie
MinisterSlateu år 1828 till 7,552,000 Renier,
eller omkring 260,000 R:dr Hamb. R:co.
Danska MinisterStaten, hvaruti likväl rappellerade
Minister- och PensionsStaten icke
är inbegripen, uppgår till circa 3oo,ooo
Riksbanksdaler, eller i5o,ooo R:dr Hamb.
B:co. Nederländska Staten upptager omkring
55o,ooo Floriner, eller ungefär 218,000
R:dr Hamb. B:co. Bayerska Anslaget utgjorde,
sistlidet år, 620,000 Floriner; det
Badiska 123,000; det Wiirtembergska nära
13o,000Floriner;detSaxiska omkring 110,000
R:dr Sachsiskt, o. s. v.
Blott i förbigående vill jag nämna några
ord om de- största Maklerne i Europa.
Ryska MinisterStaten uppgår till emellan 8
och 900,000 R:dr Hamb. B:co; den Franska
lill omkring 5 millioner Francs, oberäknad!
Consular-afgifter och särskilta Beskickningar.
Jag påminner mig icke bestämdt
Englands Ordinarie UtgiftsStat, men
får likväl nämna, att endast extra utgifterne
för år 1826 uppstego till 124,376 £ Stei
-
3o
Den 28 September f. m.
ling. Preussens diplomatiska utgifter uppgå
till omkring 600,000 R:dr Preussiskt Courant,
eller 400,000 R:dr Hamia. B:co.
Yill man åter jemföra den närvarande
MinisterStaten med den af åren 1807 och
1808, visar sig följande förhållande: år 1807
uppgick Ordinarie- och ExtraOrdinarie-Staten
lill ett sammanräknadt belopp af R:dr
Hamb. B:co 97,440. Då dertill lägges rappellerade
MinisterStaten 3459 R:dr Svenskt
B:co, beräknade å 52 sk. Cours, uppkommer
ett total-belopp af nära 101,000 R:dr
Hamb. B:co. År 1808 utgjorde Ordinarieoch
ExtraOrdinarieStaten 90,335 R:dr Hamb.
B:co, samt rappellerade MinisterStaten 3863
R:dr Svenskt B:co. De på dessa Stater uppförda
löntagare voro följande: 1 Ambassader,
7 Envoyés ExtraOrdinaires, 2 Ministres
Residents, 3 Charges d’affaires, 10 Legationssecreterare,
4 LegationsPredikanter,
3 Drogman. — År 1828 uppgick AflöningsStaten
för Beskickningarne till ir 1,100 R:dr
Hamb. B:co och rappellerade MinisterStaten
till omkring 5900 R:dr samma mynt,
eller tillsammans 117,000 R:dr llamb. B:co.
Derpå voro uppförda: 7 Envoyés ExtraOrdinaires,
2 Ministres Residents, 5 Charges
d’affaires, 7 Legationssecreterare, 1 Legationspredikant
och 2 Drogmän. Om de på
Reglementet grundade Equiperings-penningarne
för de då nyligen utnämnde Ministrarne
i London och Wien tilläggas, upp
-
Den 28 September f. m. 3i
gingo utgifterne på stat för nyssnämnde
år till 126,000 R:dr Hamb. B:co. Hvad
sålunda öfverskjuter de å Svensk Stat anslagne
100,000 R:dr Hamb. B:co, bar blifvit
betäckt af Norrska bidraget, hvilket nu
utgår med 4°>000 Species, men som förut
utgjovt endast a5,ooo Sp. MinisterStatens
utgifter för ordinarie aflöningar och pensioner
öfverstiga således, blott med 16 a
17,000 R:dr Hamb. B:co, den summa, som
år 1807 dertill var anslagen; och med afseende
å den stegring i alla varupriser,
som onekligen sedan den tiden ägt rum i
alla Europas hufvudstäder, torde denna förhöjning
ingalunda kunna kallas öfverflödig.
Jag tror mig sålunda hafva ådagalagt, att
ingen besparing genom löne-nedsättningar
är möjlig eller förenlig med tjenstens behöriga
gång. Alt, sådant oaktadt, besluta
den, vore väl den sämsta af alla hushållsspeculationer,
och som troligen förr eller
sednare skulle kunna leda lill vida kostsammare
förhållanden.
Det torde slutligen icke vara alldeles
öfverflödigt, att ytterligare fasta Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå, att
den förökning af 16,666 R:dr 3a sk. Svenskt
Banco, som StatsUtskottet föreslagit att på
stat uppföras, ingalunda är att anse som
ett förökadt Anslag, utan att den endast är
ett resultat af en förändrad Förslagsberäkning,
beroende af olika Cours. Jag åbero
-
32
Den 28 September f. m.
pai- i detta afseende hvad Utskottet yttrat
l dess första Betänkande pag. 81.
Sist får"jag på det högsta beklaga, att
Ha ns Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
varit af illamående hindrad att bevista den
närvarande öfverläggningen. Ingen hade
kunnat med så mycken sakkännedom, så
mycken fullständighet, som han, besvara
de framställningar, som här blifvit gjorda,
och måhända komma att ytterligare göras.
Utan allt anspråk att på minsta sätt kunna
ersätta hvad som, i afseende på ämnets
fullständigare utredning, genom hans frånvaro
är förloradt, har jag dock trott mig
pligtig att framlägga de få upplysningar
jag kunnat åstadkomma, och det återstår
nu endast för mig, att utbedja mig Ridderskapets
och Adelns benägna undseende
med det mindre fullständiga, och det möjligtvis
mindre väl ordnade i en vederläggning,
hvartill jag saknat tid att bereda mig
så, som jag skulle hafva önskat.
Jag anhåller om Herr Grefvens och
LandtMarskalkens Proposition till bifall å
gide Punkten af StatsUtskottets Betänkande.
Herr Tham: Såsom skäl för klander af
Utskottets Betänkande i denna del, och för
sitt förslag att nedsätta MinisterStaten till
76,000 R:dr Hamb. B:co, har Grefve Horn
åberopat flere af de i sednare lider afslutade
tractaters skadlighet för landet. För
att
Den 28 September f. m;
33
att bedöma dessa tractater, tror jag;, att
man behöft icke allenast egen skicklighet i
diplomatisk väg, utan ock kunskap om alla
de omständigheter, som inträffade, då tractaterne
blefvo afslutade. Jag tilltror mig
icke dessa egenskaper; men alt jag icke kan
dela Grefve Horns tanka, att de varit skads
liga för fäderneslandet, dertill har jag det
skäl, att de blifvit af Konungen ratificerade,
hvilket jag är öfvértygåd icke ägt rum,
om Konungen funnit dem skadliga. Till
denna tanka föres jag afven af ett annat
skäl. Jag bar vid denna Riksdag Varit i
'tillfälle, alt taga närmare kännedom af 2
tractater; den ena oni ersättningarna för
Sveriges fordringar i Finland, och jag tror
det vara bevisadt, att den bär tillskyndat
Svenska Kronan all den förmån man deraf
kan vänta sig. Den andra bar det blifvit
en pligt för mig att taga i närmare skärskådande,
då den verkat på Tullbevillningen.
Jag menar Handelstractaten med Ryssland.
Jag är öfvertygad, att Sverige af denna
tractat vunnit all den skäliga förmån man
kan vänta sig. Jag kan således icke förena
mig med Grefve Hörn. Ett annat skäl
har af samma Talare blifvit anfördt, nemligen
att Sverige icke är i ställning och
behof af så stor MinisterStat. Jag bär Vedan
nämnt orsaken, hvarföre jag icke tilltror
mig kunna bedöma denna sak i sint
helhet. Det enda jag vågar fälla omdöme
43 II. 3
34 Den a8 September f. m.
om, är att hvarken Consuler eller GeneralConsuler
äro passande personer för de diplomatiska
ärenderna. De inskränka sig till
enskildta handelsafFärer. Huruvida Regeringen
kan lita på dem, hemställer jag till
dem, som komma ihåg, att Svenska Consuler
på utrikes ort sällan eller aldrig äro
Svenska undersåtare, och troligen skulle mera
besörja sitt eget fäderneslands, än Sveriges,
intresse. Det måste derföre ursägtas
mig, att jag, i afseende på det behofliga
antalet af Diplomater, mera mäste tro Konungen,
än Grefve Horn.
Grefve Horn: Jag nödgas bestrida den
tanka, som af Herr von Schulzenheim blifvit
yttrad, att tnan fullkomligt utredt frågan
och ådagalagt behofvet af det begärda
anslaget. Om det måste medgifvas, att det
ensamt beror af Konungen att besluta angående
de diplomatiska beskickningarna, så
är det lika obestridligt, att Rikets Ständer
äga pröfva, om de hafva medel att betala
dessa beskickningar. Icke eller lärer vår
tids upplysning nu mera medgifva det påstående,
att Cabinets-politiken är en hemlighet
för de bildade folkklasserna. Jag är
Öfvertygadj att man från hvarje större HandelsContoir
skulle få lika säkra underrättelser,
som oftast erhålles genom Legationerne.
Om det således beror på Kongl.
Maj:t, att tillsätta personerna, så måste det
vara Rådgifvarens pligt, att ådagalägga nöd
-
I) e b a8 S e p t c m b e r f. tn. 35
Vandiglieten af besparingar ifrån behofvet
äf minskning i folkets bördor. Jag tror,
att om Sverige för sin del lemnar 200,000
R:dr till detta ändamål, så kan, med det
bidrag Norrige dertill gifver, åstadkommas
många saker, både i Cabinettet och Salongerna;
och om frågan endast är, att erhålla
kännedom om andra länders inrättningar■,
och hvad som der passerar, så kan detta
utan tvifvel erhållas för mycket bättre köp,
än hvad dessa förnäma kunskapare, nu kosta.
Man har Velat erindra, att här en
Makt skickar en Minister af viss rang, måste
man skicka eli af lika rang tillbaka, men
jag tror likväl, att just Sverige i detta fall
gått längre än etiketten fordrar. Vi äga
hemligen en Minister i Wien, under det
Österrikiska Hofvet endast har en Chargé
d’affaires härstädes; äfvenså finnes i Hamburg
en person af högre diplomatisk karakter,
än behofvet fordrar. Jag tror, att förbållandet
uti Italien och de Förenta Staterna
är nära nog detsamma. De makter,
hvilka kunna sätta något värde på Sveriges
inflytande, tror jag skulle stegra deras aktning
för Svenska Kronan i samma mån,
sorn vi söka göra oss respecterade genom
en klok inre hushållning, och icke ställa
oss så, att vi i behofvets stund nödgas tigga
oss till Guinéer eller Rublar.
Friherre Anckar swärd: För min del
tror jag, att StatsUtskottet icke har full
43
H. 3*
36
Den 28 September f. in.
ständigt utredt förbållandet med MinisterStaten.
Jag ber att få fästa uppmärksamheten
derpå, att vid återremissen begärdes
af Utskottet en uppställning å förhållandet
med MinisterStaten före 1809 och efter denna
tid. Då Utsk-otlet ej uppfyllt denna begäran,
såsom enda utvägen för Representanten,
att erhålla någon möjlighet att bedöma
ämnet; så tror jag den mening icke vara
förhastad, att Utskottet kunnat lemna
någon större uppmärksamhet åt ämnet, än
det gjort. Statsregleringens föremål inom
hvarje constitutionelt samhälle innebär en
naturlig strid emellan ökade behof af skatter
å ena sidan, och fordringar af deras
nedsättande å den andra. Geno- • formernas
bristfällighet inom vårt land, inträder
sällan det förhållande, alt Representanten
direct kan vända sig till den Minister, som
föreslagit Budgeten och hvars åliggande är,
att nöjaktigt försvara behofvet, genom tillfredsställande
redovisning för utgifter. —-  Vid detta tillfälle inträffar ett annat förhållande,
och discussionen öfver ämnet antager
en fördelaktigare ställning, då Representanten
här häfver att direct vända sig
till StatsMinistern för Utrikes Ärenderna
eller till den hans ställe företräder. Vårt
Statsskick är lyckligt nog, att sällan lemna
anledning för Representanten, att beklaga
sig öfver egennytta vid medlens förvaltning.
Men deremot synes det snart sagt
omöjligt, att inom oss framtvinga den ad
-
Den 28 S c p t e 111 b e r f. m.
37
ministrativa kraftyttring, sorn uttrycker sig
i förmågan, att, genom skattemedlens väl
beräknade användande, nedsätta skattebördan,
under tillvägabringande af de stora resultater,
som ensamt genom verkliga Statsmanna-åsigter
kunna åstadkommas. —r 7 och
11 §§. af vår Statsförfattning omgjorda visserligen
de Ministeriella Ärendernas behand-r
ling med hemlighetens slöja. Anslagen tillhöra
dock Sländerna att bevilja, och det
tillhör derföre äfven dem alt undersöka riktigheten
af dessa anslags beräknande, och
deras mer eller mindre ändamålsenliga an-r
vändande. I alla Representant-församlingar,
lemnar förhållandet med fremmande Stater
ett vidsträckt fält för undersökningar och
olika åsigter. Jag vill likväl vid detta till-:
fälle, likasom Herr HofCancelleren, aflägsna
mig i hvad möjligt är från att ingå inom
politikens vidsträcktare område; jag skall
söka att endast sysselsätta mig med principutvecklingar,
så vidt det ligger inom
min måhända alltför inskränkta förmåga att
tillvägabringa.
I en Stat, hvilken, som vår, tillföljd
af sitt afskilda och kringflutna läge, sin bristande
rikedom, och sina naturförhållanden
i allmänhet, måste iakttaga en i yttersta
måtto passif politik, bör man åtminstone
äga den fördelen, att icke behöfva se Styrelsens
politik rigtas Lill actift motstånd
mot Folkens framgång på upplysningens
38 Den 28 September f. rn.
och frihetens stråt, eller passift medverka
till ett sådant mål.— Den mera inskränkta,
politik, som genom verldshändelserne synes
oss föreskrifven, visar sig äfven bestäm-,
ma den rang vi inom de Europeiska Staterrie
förnuftigtvis böra eftersträfva, och
hvilken af Herr von Schulzenheim visserligen
blifvit uppgifven, att vara den andra.
Jag vill icke ingå i någon tvist i anseende
till hans rangordning, men jag fruktår, att
den hvilar på andra grunder, än Nationernas
individuella personlighet eller företräde
framför Söderns Folk, eller å de historiska,
minnen den värde Talaren omnämnt. De
mer eller mindre inskränkta åsigterna här-,
om grundlägga icke desto mindre anslagets
mera eller mindre nödvändighet i afseende
å beloppets storlek. Svårigheten, att bedöma
denna nödvändighet, visar sig genast
uti första rummet, i brist på räkenskaper,
hvaraf åter uppstår den okunnighet, hvari
Representanten befinner sig i afseende på
möjligheten att bedöma medlens användande.
Oaktadt man vid sista Riksdagen an-,
märkte detta, och oansedt motion gjordes
äfven af dem, som förut varit Diplomater,
att MinisterStatens löner skulle såsom för-,
ut qvitteras i StatsContoiret; har lik vist in-,
gen ändring inträffat i det förhållande, som
under en mellantid, från 180g till nu, ägt
rum, eller alt StatsMinistern för Utrikes
Arenderna i StatsContoiret ensam qvitterat
hela Minister-anslaget. Hvad sjelfva Diplom
Den 28 September f. m. 39
martien angår, måste jag yttra den öfvertygelse,
alt jag tror dess mysterier till den
grad hafva blifvit inskränkta, att den under
intet vilkor kan ses från samma synpunkter,
eller skådas under samma förhållanden
nu, som under fordna mindre allmänt
upplysta tider. — Jag tror, att sedan
handeln blifvit så utvidgad, sedan relationerna
Staterna emellan blifvit så intima
och så regelbundna, sedan Tidningspubliciteten
blifvit så verksamt ingripande i alla
offentliga förhållanden och värf, är Diplomatiken
af vida mindre intresse för alla
Stater, och särdeles för de mindre. Jag
fruktar, att, oaktadt allt hvad man säger
om de höga Ministervärdigheternas inverkningar
i Sallongerna, Tidningarne dock i
de flesta fall fortare berätta de tilldragelser,
hvilka annars utgöra föremålet för Ministrarnes
depecher.
Hvarföre räkenskaperna för MinisterStaten
skola utgöra en hemlighet, kan jag
ej inse. De angå ju endast fulländade handlingar,
hvilkas granskning ej mer inverkar
på ett redan passeradt förhållande. Jag
äger möjligtvis alltför inskränkt insigt i Diplomatien,
men det är naturligt att Folkombudet,
som har till åliggande att åtminstone
arbeta uppå att nedsätta skatterna,
skall företrädesvis fästa sig vid sådana utgifter,
der räkenskaperna ej utvisa behofvet,
och misstänka, att inskränkningar kunna
göras. Tractaterna känna vi; det är så
-
4o
Den 28 September f. ni.
lecles blott dosornas antal och kostnad, sorn
vi af räkenskaperna ytterligare kunde inhämta.
Det är möjligt, att vi derifrån fördes
till uppmärksamhet på sjelfva Tractaterna
i allmänhet, och å deras ömsesidiga
inflytande på de svagare och starkare Makterna.
Jag nödgas ur en philosophie åsigt
betrakta ämnet, och jag tvekar icke då, att
yttra miu fruktan, att ingen af de mäktiga
Staterna är så klen i politiken, i kännedom
af sitt lands fördelar, att den uppoffrar nå-,
got af sitt intresse eller sin politik, för att
gifva en förmån åt en annan, särdeles åt
den mindre mäktiga Staten, hvilken sällan
torde kunna erbjuda något motsvarande utbyte
af fördel, sorn ej tillika innebure en
Uppoffring. •— Jag tror, att Handelstractaterna
till det mesta äro oting, hvilka qvarstå
från fordna tider, då man handlade efter
helt andra grundsatser, än det nu vakande
Statsskicket föieskiifver. Jag tror,
att de maktägande Staterna vid sådana tractater
icke lemna andra fördelar, än sorn
äro förenliga med deras egna intressen; ocb
om detta alltid iakttages, så uppkommer
det naturliga handelsförhållande, hvartill ej
fordras några Handelstractat.er, hvilka då
icke medföra några andra egentliga resultater,
än dq ömsesidiga dosorna.
När man, utan tillgång till räkenskaper,
säger, att MinisterStaten är dyr, så
uppstår naturligtvis den frågan, hvad är
def, som är dyrt? Jag svarar då, att den
Den 28 September f. m, 4?
Ordinarie Staten utgör 266,666 R:dr 3a sk.
De af extra utgiftsmedlen disponerade summor
stiga till 5o,ooo R:dr; båda anslagen
tillsammans utgöra således 3i6,666 R:dr 3a
sk. Norriges bidrag hade jag endast upptagit
till 60,000 R:dr Svenskt B:co, mea anser mig
nu, enligt Herr HofCancellerens yttrande',
böra upptaga till närmare 100,000 R:dr Sv,
B:co. Totalsumman för MinisterStaten uppgår
således till mera än 400,000 RrdrSv. B:co,
eller till lika med hvad Kongl. Maj:t äger i
anslag på i:a HufvudTiteln. Jag kan således
icke undertrycka min öfvertygelse, att denna
MinisterStat är mycket för dyr för det land,
hvars ekonomiska ställning icke medgifver
en så kostsam utrikes representation, och
som, ifrån ingen synpunkt, kan ställas i jemförelse
med de länder, ifrån hvilkas diplomatiska
utgifter Herr von Schulzenheim velat
leda sig till bevisningen, att det nu
omtvistade anslaget hos oss är knappare
Leräknadt, än uti andra Stater.— Herr von
Schulzenheim har upplyst hvad MinisterStaten
kostade före år 1809, men han har
icke upplyst, hvarföre den nu är dyrare.
Att prisförhållanderne äro ofördelaktigare
liu, än då, betviflar jag, emedan ett allmänt
20-årigt krig nödvändigt då skulle
verka prisernas stegring. Yid jemföreisen
häraf, ber jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att ensamt beskickningen i Petersburg
löre 1809 kostade 3o,000 R:dr B:ca
af de 100,000, sorn voro anslagna för hela
42
Den 28 September f. m.
MinisterStaten. När man dertill beräknar,
att denna beskickning nu endast kostar half*,
ten emot då, samt att således en stor besparing
uppkommer på det bela; så synes
kostnaderne på andra ställen vara alltför
höga, synnerligen då de använda extra utgiftsmedlen
samt Norriges bidrag äfvfen tagas
i beräkning. I saknad af allt granskningstillfälle
öfver convojmedlen, känner
man icke, huru mycket af dessa medel går
till MinisterStaten. Jag tror, att betydligt
användes dertill, men detta påkallar blott
upplysning, och är icke uppgifvit såsom
ett bestämdt factum, men som den bristande
granskningen lämnar rättighet att
förmoda. Jag anser derföre granskningen
af dessa utgifter vara i högsta måtto nödvändig.
Måhända skulle man genom ett sådant
medgifvande förebygga det tvifvel, som
nu förefinnes, och de obehagliga discussioner,
som deraf blifva en följd. Jag hoppas
derföre, att detta motstånd att medgifva en
sådan granskning, också snart måtte upphöra,
såsom aldrig ledande till andra resultater än
misstroende, och ofta ogrundade omdömen.
Den andra frågan är huruvida nyttan
af MinisterStaten motsvarar dyrheten. I
detta fall är det naturligt, att åsigterna äro
mera än annars delade. De, som tro, att
Statens väl beror af diplomatiska underhandlingar,
anse dessa af vigt. Den, som
tror, att den diplomatiska skickligheten knappast
kan finna tillfälle att göra sig gällande
Den a8 September f. m.
43
Jfrån de mindre staterna, och än mindre,
att den kan förmå att dåra de större staternas
cabinetter, och, så lillsägandes, tillnarra
sig fördelar af dem, anser nyttan
Vara ringa. Må det förlåtas mig, örn jag vid
detta tillfälle icke kan undgå att påminna
mig Skeppshandeln, då diplomatikens behof
för landet är under öfverläggning.
Skeppshandeln och diplomatikens inverkande
på den, bevisar antingen, att man å utrikes
ort ej var vederbörligt underrättad
om våra förhållanden till andra magter,
eller ock att man ej fästat vederbörlig
uppmärksamhet å de underrättelser man på
den ministeriella vägen bordt inhämta. Jag
är således af den öfvertygelse, att de högre
lunctionärerne inom diplomatiken ingalunda
ensamt äro i stånd att afböja misshälligheter,
för ett Cabinett, som hemma i landet
oförståndigt går till väga. Jag tror, att
den högre MinisterStaten, särdeles ifrån de
mindre magterna, nu mera blott är en lemning
af den fordna statslyxen, och att den
nu mera icke inbringar någon mot dess
kostnad svarande nytta. Då jag påminner
mig det motstånd, som min mening vid sista
Riksdagen vederfors, måste det fägna
mig, att Herr yon Schulzenheim begagnat
en Talares åsigter, hvilka jag efter närmare
begrundande af saken, anser mig kunna
åberopa såsom stöd för mina emot dess stridiga
åsigter. Jag utbeder mig att få fästa
uppmärksamheten på, huru den store di
-
44 Den 2§ September f. m.
plomaten då yttrade sig: ”1 ett allmänt till”stånd
af oro och ovissliet om dels anade,
”dels förborgade, öden; under ständigt växlande
farhågor och förhoppningar, sprit”tande
rörelse och skenbar hvila; med brytning
af tänkesätt bos Folken och skil ja k—
”tiga inleressen emellan Staterna, är det
”omöjligt att bestämma, hvarest bedrifvan”det
af vårt fäderneslands angelägenheter
”är, eller blifver vigtigast.” Här är det således
förutsatt en ren omöjlighet, att veta
stället för detta hvarest, der fäderneslandets
angelägenheter bedrifva®, och deraf
följer alt man öfverallt, på alla punkter,
mäste hafva en Arnbassadeur, då tillträdet
i sallongerna är af så stor verkan, och när
Ministrarne hafva så stort företräde framför
Charges-d’affairerna, att i samma rum dessa
sednare med den största diplomatiska skicklighet,
och det angenämaste sätt att vara
inom societeten, ej vinna samma tillträde
som Ministrarne, om dessa ock äro i saknad
af alla dessa de förras egenskaper. Den
store diplomaten yttrar sig derefter: ”Konungen
kan det ensamt.” Det gifves troligen
ej så manga punkter, der detta behof
af Ministrar beständigt är för handen; oell
då detta hvarest således ej inträffar på så
många punkter på en gång, är det ock troligt,
att Konungen kunde för sådana fall
affärda extraordinarie beskickningar lill detta
hvarest, hvarigenom jag tror en stor lindring
i Ministerkostnaden skulle uppkom
-
Dea 28 September f. nii 4^
ma. Jag bekänner, alt om diplomatiker! för
mig skall äga något värde, är det endast
nr synpunkten af den högsta undervisningsanstalt
inom samhället. Den kunde vara
nyttig, om de högre functionärerna vid beskickningarne
ägde tillfälle att laga k än ne*
dom af främmande länders framsteg i de
vigtigare samhällsförhållanderne, och om
dessa functionärer vid sin återkomst vunno
tillfälle att inom det högre Statsbestyret
göra dessa sina inhämtade insigter gällande;
men i egenskap af ett uteslutande yrke anser
jag diplomatiken såsom en olycka för
samhället, äfven derföre att dessa diploma*
ter, som tillbringa hela deras lefnad utom
fäderneslandet, och sorn under sådaneförhål*
landen snart sagt endast återkomma för att
utkräfva stora pensioner, derigenom onödigt
belasta StatsVerket. En diplomat, sorn
endast tillbringar sin tid utom fäderneslandet,
som endast redigerar tidningsartiklar
och rectilierar dem; hvilket påminner om
den historien jag i min ungdom hört, om
en diplomat, som ena postdagen skref en
politisk fabel endast för att nästa postdag
hafva något att återtaga, hvilket jag dock
ej nu påstår vara fallet; en sådan diplomat,
säger jag, föreställer vid sin återkomst
bilden af en fabriksarbetare, som i hela sin
lifstid endast sysselsatt sig med tillverkandet
af en viss liten del af fabrikstillverkningen,
men som derigenom blifvit uturslåndsatt
att tänka sig eller tillverka något
46 Den 28 September f. m.
helt. Hvad Herr von Schulzenheim ytter*
ligare åberopat mot mig, utur den store diplomatens
anförande, torde jag icke vidare
behöfva uppehålla mig vid. Jag vill endast
tillägga, att mig har lian icke öfvertygat,
att vi behöfva bevaka våra angelägenheter
och försvara våra gränsor vid utrikes
liof genom förnäma diplomater. Jag är öfvertygäd,
att en yngre, och med sin tid
mera initierad diplomat af lägre rang med
samma skicklighet, som en högre functiouär,
uträttar allt detsamma som en sådan.
Jag tror, att man mindre allmänt borde
tillsätta beständiga functionärer vid missionerna,
utan att allt detsamma kunde verkställas
genom accrediterade resande personer.
Jag minnes från min ungdom, att vi
i Paris hade Minister, och att Styrelsen ändå
fann sig nödsakad att utskicka en voyagéur
accredite, för att verkställa åtskilliga
underhandlingar. Om Generalitetet användes
vid missionerna, för att tillika inhämta
för metiern dyrbara kunskaper, och
öfva sig i ett yrke, som mera tillhörer dem*
och vid de fredsslut, der de möjligtvis skulle
kunna komma att dictera lagar, vore för
dem nödigt att känna, så vore åtminstone
én flerfaldig nytta vunnen. Det är visserligen
möjligt, och jag bestrider det ej, att
diplomater neka dem, som ej äro det, allt
slags begrepp i detta afseende; men jag
tror, att den diplomatik, sorn ej åtföljes af
några 100,000 bajonetter och 100 linieskepp*
Den 28 September f. m.
ej stort uträttar. Herr HofCancelleren har
sagt, att Amerika säkerligen har mindre angelägenheter
alt bevaka inom Europa, än
Sverige. Jag tror detta ej vara fallet, ty
Amerikas intresse täger dagligen en sådan
vändning, att Amerikanska Charge'-d'affairen
snart torde anses af större vigt, an sjelfva
Svenska Ministern. Min öfvertygelse är, att
diplomatiker! häst i Konungens Conseille
bevakas. Vi hafva sjelfva sett en tid år
i8o3, då genom mindre klokhet hos Svenska
Cabinettet en allvarsam brytning med
Vår Östra granne förevar. Ambassadeuren
var då frånvarande, men det lyckades det
oaktadt en diplomatisk person af en vida
lägre rang att återställa lugnet. När Cabinettet
är oklokt, tjenar Ambassadeurens
skicklighet troligen till föga, och då Cabinettet
handlar klokt, kati gerna Ambassadeuren
lemna rum för Ministern, och denne
till och med för Charge-d’affairen.
Om vi hade Tålt granska Ministercassans
räkenskaper, hade vi troligen äfven
funnit anledning till anmärkningar mot de
i förhållande till Sveriges ställning öfverdrifna
kostnaderna för Ambassaderna till
kröningarne i Rheims och Moskou. Vid
kröningen i Moskou år 1802 bestego kostnaderna
sig icke till mera än 4000 R:dr
Hamb. J3:co. Hvad den sista kröningen derstädes
kostade oss, vet jag ej, men det ligger
klart för hvarje förstånd, att den mån g
-
48 Den ä8 September f. rh.
falldiat öfverstigit denna summa. Och må
det förlåtas mig om jag tror, att denna
Ambassad ej varit påkallad af diplomatiker
fordringar. Jag dom trier dertill endast
efter den så mycket åberopade reciprociteten,
emedan vid vår senare kröning härstädes
år 1818 ej sågs någon Extraordinarie
Ambassadeur. MinisterStaten upptog före år
1809 såsom Ministerlön 7000 R:dr Ilamb.
B:co, correspondance-penningar 1000 R:dr
deruti inberäknade, deraf merendels 1000
R:dr besparades. Jag vet ej, hvarföre dessa
lönebelopp nu skola vara så ansenligt högre;
vi äro ej rikare nu, än då, och icke
måtte det vara för att inbilla andra stater,
att vi äro rikare, eller att vår ekonomiska
ställning är förbättrad nu mot förr, i hopp
alt vår förmåga och politiska styrka måtte
mätas efter den lyx våra Ministrar vid utrikes
hof kunna ådagalägga. Då jag ej kan
föreställa mig något sådant resultat, så måste
jag yrka nedsättning i anslaget till MinisterSlaten.
Jag kommer äfven till en besynnerlig
uppställning, då jag besinnar, hvad
som icke eller blifvit bestridt, att MinisterStaten
kostar 4°o,ooo R:dr Svenskt Banco,
och derjemte tager i betraktande att allt
hvad 10 PIufvudTiteln årligen haft i anslag
till nybyggnad af Flottan, som i så väsendtlig
mån ingår i vår antagne försvars-'
plan, är 171,000 R:dr B:co. Jag frågar då,
om det är ett rimligt förhållande, att Mini
-
Den 28 September f. m.
nisterStaten har mera än 400,000 R:dr B:co
inom ett land, som ej kari lemna lill sin
Flotta mera än 171,000 R:dr, eller vida
mindre än hälften af hvad MinisterStaten
kostar. Af alla dessa skäl yrkar jag en nedsättning
i anslaget till MinisterStaten, af
66,000 R:dr E:co, då det för samma stat
återstår 333,000 R:dr B:co, hvilken summa
för mig synes vara så rundlig, att jag icke
skulle kunna ursäkta, det jag hegart en så
ringa nedsättning, om jag icke vore i okunnighet
om räkenskaperna, ty jag tviflar icke,
alt ju ytterligare nedsättning kunde
äga rum.
Här har blifvit af en värd Talare Herr
Tham yttradt, utan att hafva blifvit besvaradt,
att han tror mera på Konungen, än
på Grefve Horn. Detta yttrande kan möjligtvis
låta ganska naift, synnerligen då det
är sagdt i afsigt, att försöka nedsätta representantens
yttranden. Jag mäste dock påminna
derom, att det är oformligt, att draga
fram en sådan jemförelse, och otillämpligt,
emedan ingen discussion mig veterligen i
ämnet varit emellan Kongl. Majr^ocb Grefve
Horn, ty endast i detta fall hade en
jemförelse kunnat göras, derest icke Herr
Tham haft behof af denna så ofta af honom
brukade egid, hvilken annars är för mycket
utom jemförelsen, att i jemförelseväg
kunna begagnas. Jag anhåller slutligen att
43 H. 4
5o Den 28 September f. m.
få fästa uppmärksamheten derpå, att den
utväg jag föreslagit lill en minskning i utgifterna
af 66,000 R:dr B:co kan blifva en
ersättning till nära samma summa för den
frikostighet i löneförhöjningar, hvarmed Ridderskapet
och Adeln utmärkt sina beslut.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm,
Carl Axel: Ej närvarande, då discnssionen
öppnades, har jag ej haft tillfälle
att afhöra de anmärkningar, som blifvit
gjorda, innan Herr von Schulzenheim uppstod.
Jag skall således endast svara på de
yttranden, som sedermera blifvit af Friherre
Anckarswärd och Grefve Horn afgifne.
Det är verkligen en svår lott, att uppstiga
efter en talare, sorn så ofta ådagalagt
sin stora talang, och som så nyss uppträdt
och roat Ridderskapet och Adeln med en
epigrammatisk deduction öfver diplomatikens
många små konster och föga nytta.
Friherre Anckarswärd har uppfunnit och
afhandlat en art philosophie öfver diplomatiker),
hvilken nya vetenskap säkerligen
blifver af ett sannt Europeiskt intresse, och
jag lyckönskar honom att vara den första,
som afhandlat detta ämne. Friherren tror
diplomatens skicklighet och personliga egenskaper
af föga värde. Jag måste dock i detta
afseende motsäga honom, ty jag känner intet
förhållande, der ej det personliga värdet
dels såsom medel, dels såsom kraft,
Den ?.8 September f. in. 5i
ingär, och hvarföre skulle man då beröfva
diplomaten äran deraf? Herr Friherren vill
bannlysa Ministrar utur Svenska diplomatiens
Rang-rulla, och ersätta dem med Qhai ges
d’affaires. Denna sats är dock icke ny, emedan
den framställdes i Franska Republikens
yngre och menlösa tider, att nemligen åtnöja
sig med dessa Charges d’Affaires eller
Agenter på Romerska sättet. Jag har äfven
sett samma satts drifvas i sednare lider,
nemligen af Don Miguel; så att jag verkligen
är osäker, till hvilket system man skall
classificera denna lära. Jag tror likväl, att
intilldess detta project blir pröfvadt, Sverige
skulle göra bäst att följa Europas exempel,
och ej att söka gifva exempel åt Europa.
Så länge Europa behandlar nationernas
angelägenheter genom Ordinarie Ministrar,
skall jag, såsom en Konungens trogne
rådgifvare och mitt fäderneslands trogne
representant, tillstyrka, att Sverige handlar
på samma sätt.
Det har blifvit sagdt, att Sveriges röle
är af en passif natur. Det gifves tidpunkter
för hvarje land, då det spelar en passif
röle; men det finnes äfven andra, då samma
land kan utöfva ett högt inflytande; och
det är säkert icke utur någons minne, huru
Sverige åren 1812 och 1814 hade hela Europas
blickar fästade på sig, och huru det
parti Sverige tog, och den Furste, som styrde
Sveriges angelägenheter, till en betydlig
43 H. 4*
0 2 Den 28 S e p l e m b e r f. m.
del då afgjorde Europas Statsskick. Men
det behöfves ej något utredande af facta,
som aldrig kunna glöminas. Man har anmärkt,
att före 1809 kostade MinisterStaten
endast 100,000 R:dr, men att den nu kostar
mera. Det är emellertid icke nutidens
fel, om coursförhållanderne, sorn då stodo
på 64 sk., nu stå på 128 sk., hvarigenom
StatsCassan får vidkännas större utgiftssumma
i Svenskt Banco. Anslaget tyckes således
vara ungefärligen lika nu, som då, och
Herr Friherrens uppställning i denna del
synes icke vara af någon bindande kraft.
Man har sagt, att de ingångne handelstractaterne
varit rakt af skadlige. Härvid får jag
endast påminna, att denna anklagelse ej
kommer på den rätta vägen. Hade Regeringen
till den grad vanvårdat rikets bästa,
att den under flera år ingått för detsamma
skadliga tractater, så kan jag ej annat föreställa
mig, än att sådane utmärkte patrioter,
som de Herrar, hvilka påstått detta,
icke skulle hafva försummat, alt i laglig
väg anklaga Regeringen. Detta vare nog
sagt om denne och alla dylika obevista anklagelser.
Man har föreställt sig diplomatiker
såsom en högst hvardaglig sak, hvars
alla hemligheter man läste i alla avisor.
Visserligen veta avisorna mycket,, men jag
tror de ändock ej alltid med säkerhet afslöja
Cabinetternas afsigler, och att det äfven,
sedan diplomaten läst avisorna, återstår mycket
för honom att utforska. Man har trott
De n a8 Se p te m b er f. ni. 53
alt liartcjelsrelationerne vore det enda viktiga
för landet, och att diplomaliken vöre
af art, alt kunna bestridas genom handelsrelation.
Det vore visserligen beqvämt,
alt på Skeppsbron, eller första HandelsContoir,
med först afgående lägenhet kunna
beställa en tractat, eller annan diplomatisk
afhandling. —• Må det tillåtas mig,
att rätta ett af Friherre Anckarswärd begånget
misstag. Friherren har trott sig sakna
exempel, att vid vår sednaste Kröning år
1818 några Ambassadeurer hitskickades. Jag
får då påminna derom, att General Tschernicheff
af Kejsaren af Ryssland var skickad
till Hans Majrts Kröning.
Jag kan för öfrigt ej ingå i redogörelse
för diplomatiska Cassans tillstånd, emedan
min ställning inom Stats åcket ej ålägger
mig någon kännedom i detta afseende. Jag
måste beklaga, att Utrikes Ministern är hindrad
att deltaga i denna öfverläggning, och
att vi sålunda äro i saknad af de upplysningar
han kunnat lemna; men jag är öfvertygad
derom, att Regeringen ej misshushållat
med anslagen, och alt Ridderskapet
och Adelli ej har skäl, att i delta anslag
göra några ändringar. Jag anhåller om proposition
till bifall å Utskottets Betänkande
i denna del.
Friherre Anckarswärd: Sedan jag i
detta ämne yttrat allt hvad jag haft att1 an
-
54
Den 28 September f. in.
t
föra, är det kanske origtigt af mig, att upptaga
tiden med att besvara några mot mig
gjorde anmärkningar; men det finnes en ursäkt
deruti, alt den siste talaren mot mig
användt ett bevisningssätt, som visserligen
bar sina fördelar, men som jag ej kan godkänna.
Han bar nemligen mot mig velat
bevisa med motsattsen af livad jag sagt. Talaren
har förebrått wiig, att jag nedsatt diplomaternas
personliga värde, och icke tilltrott
det mägligt af något inflytande. Tvertom,
jag bar derpå fästat så mycket afseende,
att jag tilltrott en Chargé d’affaires
som är uppväxt i andan af nutiden, kunna
uträtta mera, än en möjligtvis gammal
Minister, beklädd med än aldrig så
hög rang, men besvärad af okunnighet om
tidens fordringar och folkens tänkesätt. —
Hvad talaren anfört om coursförhållanden,
tror jag alldeles förfaller, då man ihogkommer,
att en SilfverRiksdaler år 1809 och
en SilfverRiksdaler nu, äro af lika värde,
och att det mynt, hvarom varit fråga, är
Hamburger Banco så väl 1809 som nu. Det
torde äfven medgifvas, att jag ej yrkat någon
nedsättning i hvad MinisterStaten ägde
år 1809. Jag har blott velat bereda oss
en fördel af hvad Norrige lemnar till MinisterStaten,
enär vi genom Finlands förlust
gått i mistning af de derifrån för oss
förlorade betydliga skattebidragen. Jag har
således ej önskat summans nedsättande,
utan endast att Sverige skulle få tillgodo
-
Den 2A Sep tern b er f. m.
55
njuta någon nedsättning genom de bidrag
Norrige till samma MinisterStat lemnar. —-  Hvad talaren anfört rörande General TschernichelTs
Ambassad, så tror jag mig hafva
varit mera diplomat, då jag ej omnämnde
denna Ambassad, än talaren, då lian omtalade
den; ty jag såg då åtminstone inga
stats vagnar, icke några statslivré^’ m. m.,
som jag förmodar vederbörligen varit observeradt
ej mindre vid kröningen i Rheims,
än vid den i Moskou; och jag trodde sålunda,
att denna af den värde talaren omnämnde
modestare beskickning ej påkallade
någon sådan, som den vi affärdade till
Moskou och till Rheims. I afseende åter
å hvad den värde talaren på grund af bättre
diplomatisk kännedom yttrat derom,
att diplomalikens lägre functionärer ej förmå
afslöja statshemligheterna, eller att tidningarne
ej behörigen kunna utreda dem,
får jag, med all respect för den clairvoijance,
som kan vara de högre diplomaterna
beskärd, säga, att jag fruktar, det många
tidningsskrifvare äro fortare underrättade,
och afslöja hemligheterna lika väl, som de
högsta diplomatiska agenter.
Grefve Horn: Hvad Grefve Löwenhjelm
yttrat om obevista anklagelser, var förmodligen
riktadt mot mig, som yttrade, att de
ingångna tractaterna ej voro förmånliga. Jag
skall då bedja Grefve Löwenhjelm, och alla
dem, som fordra juridiska bevis, komma
ihog, att de juridiska bevisen äro oss på
56
Den 28 September f. m.
detta rum betagna; men deremot återstå de
moraliska i deras fulla kraft. Jag skall då
påminna om traclaten i Åbo år 1812, hvarvid
liela Europa var uppmärksamt på Sverige.
Jag har sedan denna tractat väl hört
omtalas en rubelfond, men ej för Statens
räkning. Derefter försåldes Guadeloupe för
som jag vill minnas 24 millioner francs,
men dessa penningar kommo icke eller Statsverket
till godo. Jag frågar, huru vid freden
i Kiel, der vi voro lagstiftare, Sveriges
angelägenheter sköttes, der postföringen
öfver Danmark, som varit vår urgamla
rätt, gick för oss förlorad, och har sedan
kostat oss så stora summor. Vid afslutandet
af den sednaste handelstractaten med
Ryssland, tror jag mig äfven veta, att man
icke bevakade Sveriges fördel med den framgång,
som våra underlägsna krafter likväl
medgåfvo.
Herr von Schulzenheim: Ehuru jag i
vissa delar är af andra värda Ledamöter
förekommen, tror jag mig dock böra till besvarande
upptaga åtskilligt af hvad här blifvit
ytterligare anfördt.
Likasom då jag förra gången hade äran
yttra mig, skall jag äfven nu, så vidt möjligt
är, söka undvika, att inlåta mig i sådana
politiska betraktelser, som icke lämpligen
kunna på detta rum blifva ett öfverläggningsämne.
Den 28 Sept.ernber f. m. 57
Herr Grefve Horn har sagt, att Cabinettshemligheternes
tid vore försvunnen, och
att man nu mera genom Handels-correspondancer
och Allmänna Tidningar kunde få
lika säkra och hastiga underrättelser, som
genom Missionerne, hvilka således förmodligen
af de förstnämnde skulle suppleeras.
Ehuru nyheter äfven nu för tiden finnas,
hvilka icke äro så lätt tillgänglige, som Herr
Grefven synes tro, skulle jag likväl nästan
vara färdig att med Ja besvara hans inkast,
så vida anskaffande af dagens nouveller
vore Missionernes enda ändamål; men
de böra äfven besörja de underhandlingar,
som åt dem uppdragas, och detta torde icke
så lätt af Handelsexpeditör och Tidningsskrifvare
kunna utföras; de hafva derjemte
ett annat ej mindre vigtigt föremål, det
nemligen att bibehålla det slags politiska
umgänget emellan Regeringarne, om jag så
får uttrycka mig, hvilket för dem är af lika
vigt, som i privat-lifvet sammanlefnad med
andra är nödvändig för individen. Förutan
detta umgänge, löpa Regeringarne samma
fara, som den enskildta menniskan, att i
behofvels stund sakna allt stöd och biträde
af andra. Hvad Herr Grefven vidare yttrat
angående Svenska Beskickningarne i Hamburg
och Wien, innefattar så beskaffade
specialiteter, att jag måhända borde anse
mig frikänd från ali slags pligt att dem besvara.
Hvad likväl först Konungens Minister
i Hamburg beträffar, får jag äran upp
-
58 Den 28 September f. m.
lysa att han blott har titel af Envoyé-Extraordinaire,
men icke den åtföljande lönen;
och hvad Beskickningen i Wien vidkommer,
torde utnämnandet af en Kejserlig
Österrikisk Envoyé möjligen vara ganska
snart att förvänta. I alla fall är ingen regel
så bestämd, att tillfälliga kortare undantag
icke kunna äga rum, och tider hafva
äfven funnits, då Österrike hållit en Minister
i Stockholm, utan att Svenska Missionen
i Wien derföre genast blifvit tillsatt.
Samma värda Talare har i sitt sista
anförande yttrat, att Sveriges fördelar icke
varit uti flere under den senare tiden afslutade
Tractater vederbörligen bevakade,
och han har bland annat, som ett exempel
derpå, åberopat Tractaten i Kiel. Förbigående
det stora, i alla tider minnesvärda
resultatet, har han fästat sig vid en artikel
af ganska underordnad vigt, nemi. upphörandet
af den rättighet Sverige förut ägt
att med egna postilloner förskaffa den så
kallade Tyska Posten genom Danska Staterne
till Hamburg. Härvid torde jag få
upplysa, att den ifrågavarande rättigheten
grundade sig på reciprocitet tv Dannemark
hade en motsvarande rättighet, ått genom
Sverige föra sin Post till Norrige. Då naturligtvis
en dylik rättighet skulle upphöra
efter föreningen, låg deruti enda orsaken,
hvarföre man icke eller kunde Ei 11 i g t vis
förbehålla åt Sverige en fortfarande rätt,
Ben sö September f. m.
%
att genom Dannemark, på samma sätt som
förut, fortskaffa sina Poster. Då Herr Grefven
med så stor stränghet bedömer alla våra
Tractater, ti’or jag mig derjemte böra gå
honom tillhanda med den upplysning, att
när Svenska Regeringen fann, alt Postgången
genom Dannemark till Tyskland blif-vit
betydligen dyrare och mera betungande,
än fordom, öppnades snart underhandlingar
med Kongl. Preussiska Regeringen,
och Conventioner blefvo med densamma
tid efter annan afslutade, till följd hvaraf
Posterne nu både hastigt, och för en jemförelsevis
mindre afgift, befordras öfver
Ystad och Greifswald till Continenten. Dessa
Conventioner måste väl åtminstone icke
ligga Regeringen till last. Hvad citationen
af Tractaten om Guadeloupe vidkommer,
får jag endast i paralcle dermed uppställa
betalningen af Sveriges utländska skuld, förvissad,
att derigenom hafva lillräckeligen
besvarat Anmärkningen.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm
har redan besvarat den af Herr Friherre
Anckarswärd uppställda satts, att Sveriges
röle i Europas politiska transactioner
nu mera alltid borde vara passiv; och jag
behöfver således icke än ytterligare i minnet
återkalla Sveriges verksamma, och af
dess sanna intresse otvifvelaktigt påkallade,
deltagande i de stora verldshändelser, sorn
för halftannat decennium tillbaka grundla
-
6o
Den 28 September f. m.
de oell .jefiistade det närvarande Statsskicket
i vår verldsdel, och som för Sverige
enskildt hade föreningen med Brödrafolket
till påföljd. Samma värda Talare synes vidare
hafva särdeles fästat sig vid mitt uttryck
, att Sverige vore en Makt af andra
rangen. Att här icke kan vara fråga om
den slags rang, som bestämmes af Etiketten
eller af Ceremonielet, torde väl förstås
af sig sjelf; någon sådan rangskilnad har
Sverige aldrig erkänt; men Staternes fördelning
i Makter af Första, Andra och Tredje
Rangen, är ett vanligt Diplomatiskt uttryck.
Denna slags politiska rang bestämmes
dock icke ensamt af folkmängd och materiell
styrka, den beror äfven af läge, af
national-lynne, af historiska minnen; och
det var i denna allmännare mening som
jag sade, att Sverige innehade ett agtadt
rum bland Makter af andra rangen.
Det har vidare blifvit taladt om bristande
räkenskaper, och om uteblifven granskning.
Må det derföre tillåtas mig upplysa,
att den till MinisterStaten anslagna Sutnman,
qvartalsvis fördelad, anordnas afSlatsContoiret
till CabinettsSecreteraren; att qvartals-förslagen,
sorn ligga till grund för alla
utbetalningar, upprättas i Cancelli-Slyrelsen;
att, vid hvarje års slut, Räkenskaperne,
åtföljde af behöriga verificationer, aflemnas
till Kongl. KammarRätten; och att
Den 28 September f. m. 6t
de derstädes undergå enahanda granskning,
sorn SlatsContoirets Böcker. Detta torde
väl icke kunna kallas brist på räkenskap
och granskning. Hvad särskildt angår Rikets
Ständers vid sista Riksdag yttrade och
nu åberopade underdåniga önskan, aLt förvaltningen
af de till MinisterStaten anslagna
medel må till StatsContoiret återgå,
tror jag mig böra nämna, det jag icke saknar
anledning att förmoda, det en underdånig
hemställan till Kongl. Maj:t om en
dylik återflyttning snart kommer att göras,
hvarigenom allt vidrörande af detta ämne
torde blifva öfverflödigt.
Då Herr Friherren så mycket synes
hafva fästat sig vid det Norrska Anslaget,
och åberopat detsammas tillkomst, som ett
skäl för minskning i det Svenska; torde
jag höra ingå i någon ytterligare utredning
af Cassans tillstånd i det hela. Jag har
redan haft äran upplysa, att de vid Beskickningarne
anställde Embets- och Tjenstemäns
aflöningar uppgå för det närvarande,
tillika med Rappellerade MinisterStaten,
till ett Sammanräknadt belopp af
117,000 R:dr Hamb. B:co. Denna summa
åtgår sålunda blott till löner och pensioner;
men andra utgifter finnas äfven, hvilka,
ehuru eventuella, dock äro lika grundade
på MinisterReglementet. Sådane äro
Ministrars equiperings-penningar, samt LegationsSecreterarnes
resepenningar. Vidare
62
Den ab September f. m.
tillkomma afskedspresenter till härifrån rappellerade
fremmande Sändebud. Jag upplager
förslagsvis till allt detta 12,000 R:dr
Harnb. B:co om året, och vågar åberopa så
väl min egen erfarenhet, som min efterträdares
i Cabinetts-Secreterare-Embetet, att
denna summa ingalunda är för högt tilltagen.
Dessa 12,000 R:dr, lagde till de nyss omtalde
117,000, utgöra en summa af 129,000 R:dr
Hamb. B:co. Om några af högsta nöd vändigheten
påkallade löneförhöjningar tilläggas,
visar det sig således, att återstoden af de
från Norrige inflytande 4°>°oo Species, ej
blir särdeles betydlig. Denna återstod ingår
i den egentligen så kallade CabinettsCassan,
ämnad alt bestrida Courierresor,
och alla öfriga Extra utgifter, i Cabinettet
och vid Beskickningarne, och minskar i sin
mån densammas behof att anlita de på 8:de
IIufvudTiteln uppförda Extra UtgiftsMedlen.
Herr Friherren har sagt sig tro, att
medel äfven varit disponerade af ConvoyCommissariatets
fonder till MinisterStaten.
Jag anser mig i anledning deraf böra öppet
medgifva, att medel verkligen blifvit
från ConvoijCommissariatet aflemnade till
Hans Excellence Herr StatsMinisterns för Utrikes
Ärenderne disposition; men tillägger,
att detta likväl ägt rum i och för sådana
föremål, som haft Svenska Handelns nytta
och utvidgande till syfte, t. ex. de icke"
obetydlige ulgifterne för Tractaten med
Oltomanniska Porten, om fri sjöfart på
Den 28 Sep te ml) er f. m.
63
Svarta hafvet m. m. ConstitutionsUtskottet,
sorn vid StatsRådsProtocollernes genomläsning,
haft tillfälle, att taga kännedom
om skälen för dessa anordningar, har dessutom,
mig veterligen, ej haft något att dervid
anmärka. Nödvändigheten, att behöfva
anlita dylika extra tillgångar, synes mig
derjemte snarare innefatta ett bevis för det
ordinarie anslagets otillräcklighet, än erbjuda
något grundadt skäl för den yrkade
nedsättningen.
Utom Missionerne i Paris, Pettersburg
och London, der en större dyrhet gör ett
större anslag nödvändigt, åtnjuta Svenska
Ministrarne nu i allmänhet 8000 R:dr Hamb.
B:co. Detta belopp är icke så ansenligt
högre än de 7000 R:dr, som på 1807 års
Stat voro uppförde.
Densamma värde Talaren har vidare
sökt visa, att Sverige ej dragit någon verklig
nytta af sina diplomatiska relationer;
och det var mig ingalunda oväntadt, alt
Skeppshandeln, detta ämne, hvarom så mycket
varit både ordadt och skrifvit, bär skulle
framdragas, såsom en påräknad länk i
den subsidiaira bevisningen. Om, vid denna
handel, några politiska misstag eller förbiseenden
skulle hafva ägt rum, borde de
väl, i alla händelser, ensamt falla Konungens
Rådgifvare i Ministerielle Ärenden till
last; och den rätt 29 §. RiksdagsOrdnin
-
64 Den 28 September f. m.
gen lem nar att emot dem rigta anmärkningar
derföre, har äfven ända till öfvermått
varit begagnad; men det vore höjden afall
orättvisa, alt utsträcka denna ansvarighet
till beskickningarne, och att vilja sätta dern
på förknappning, för tilldragelser, hvari de
icke haft den minsta del.
Herr Friherren har sagt, att den diplomatik
icke kunde mycket uträtta, som
éj vore åtföljd af några 100,000 bajonetter,
och, såsom jag trott mig höra, några 100
linieskepp. Det lärer i sanning svårligen
kunna bestridas, att den diplomatik, som
understödes af så betydliga stridskrafter,
är vida verksammare, än den, som deraf
befinner sig i saknad; men det lärer vara
lika ovedersägligt, att det just är i diplomatiker),
och ensamt i den, som den mindre
mäktige stundom kan finna någon ersättning
för hvad honom felas i materiella
krafter. — Herr Friherren har sagt, att
våra diplomatiska angelägenheter förnemligast
i Conseillen och i Cabinettet böra bevakas.
— Ja! detta nekas icke; men Cabinetlerne
stå sällan med hvarannan i omedelbar
beröring, de behöfva intei mediairer,
och dessa intermediairer äro Missionerne.
I afseende på de extra beskickningar,
som till tvenne fremmande Regenters kröningar
blifvit afsände från Sverige, bardet
blif
-
Den 28 September f. rn.
65
blifvit sagdt, att de icke varit påkallade af
den åberopade reciprocilelen. Jag svarar
dertill, att reciprocite, icke vid sådana tillfällen
är det enda rättesnöret; ett annat
gifves derjemte, nemligen nödvändigheten
att iakttaga någon likhet med hvad andra
Makter finna sig böra göra eller underlåta*
Hvad reciprociteten dessutom angår, får jag
endast åberopa hvad Hans Excellence Herr
Grefve Löwenhjelm redan derom anfört.
En jemförelse har äfven blifvit anställd
emellan anslaget till MinisterStaten och anslaget
till Flottans materiel. Denna jemförelse
kan endast befästa mig i den tanka,
att det sistnämnda anslaget är för ringa.
Den värde Talaren har slutligen sökt
vända emot mig, och de satser jag försvarat,
åtskilliga uttryck, hemtade fråti Hans
Excellence Herr Grefve Lagerbjelkes Tal.
Jag nödgas bekänna, det jag ej förmår fatta
deras tillämplighet i sådan mening; och
jag tror, att den del af Talet, sorn jag citerat,
fullkomligen bevisat, hvad jag derigenom
velat ådagalägga, nemligen att Ministrar
icke alltid kunna af Chafges d’Affaires
ersättas.
Mycket kunde visserligen ännu återstå
att vederlägga, men jag vill icke vidare upptaga
Ridderskapets och Adelns tid, utan får
hos Herr Grefven och LandtMarskalken flor4:1
H. 5
66 Den 28 September f. m.
nya min vördsamma anhållan om proposition
till bifall å Utskottets förslag.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm:
Jag skall icke blifva mångordig. Friherre
Anckarswärd har förebrått mig, att
jag använt hans principer i bakvänd ordning.
Om så vore, har Friherren sjelf begått
samma fel, vid åberopandet af Hans
Excellence Friherre Lagerbjelkes vid sista
Riksdag hällne Tal i samma fråga, som nu
är under öfverläggning; men jag vill icke
längre uppehålla Ridderskapet och Adeln,
utan förnyar endast min förut gjorde anhållan.
Herr Rosenblad, Bernhard'. Sjelf stående
på lägsta graden af den diplomatiska
hierarkien, och några gångor hedrad med
förtroendet att i egenskap af Charge d’Affaires
förestå den beskickning, hvarvid jag
bar äran att vara anställd, skulle jag måhända
kunna vänta enskilt fördel af de föreslagna
indragningar af nästan alla Ministerplatser,
men jag vågar dock icke tillstyrka
dem. Det är särdeles vid Staternas
rangordning man fästat sig. Mig är det likgiltigt,
hvad rang man för oss vill bestämma,
men jag bestrider, att Nationernes kraft
och således anspråk på verklig rang beräknas
endast efter landets folkmängd, ty jag
tror att vi till ex. inom oss äga elementer
och från fadren ärfda känslor, som höja
Den 28 September f. m. 67
"oss öfver flera andra vida folkrikare Nationer.
Frågan är dock egentligen, hvad vi
uti denna del behöfva att iakttaga, och jag
får dervid erindra dem, som sätta så mycket
förtroende till Tidnings-redacteurers och
Handels-expediters diplomatiska förmåga,
att nu för tiden beskickningärne hafva många
andra föremål för deras verksamhet, än
rent diplomatiska. Nationerne, hafva genom
en 1 ifligare beröring med hvarandra, fått
mångdubblade behof att ömsesidigt hos hvarandra
göra gällande, enskiltas reklamationer,
ansökningar o. s. v. af alla slag. Af
erfarenhet kan jag upplysa, att den Svenska
Mission hos utländskt Hof, vid hvilken
jag är anställd, under loppet af ett år, i och
för enskilta personers i begge landen civila
angelägenheter, reclamationer och dylikt
haft mera göromål än hvad som vanligen under
lika tid åliggat det inrikes EmbetsVerk,
hvarvid jag förut varit anställd, ehuru detta
sistnämnda är försedt med ett talrikt antal
Ledamöter, och en icke obetydlig Expedition.
Här har äfven mycket talats om HandelsTractater;
och Friherre Ånckarswärd
har kallat dem för oting. Ingen skulle högre,
äri jag, önska, att den afundsjuka i
handelsfördelar och handel Nationerne emellan
upphörde, hvarförutan handelstractater
icke voro behöfliga, men innan detta inträffat,
och dertill visar sig ännu knappast
i något land någon liknelse, tror jag det
43 H. 5*
68
Den 28 September f. m.
vara Regeringarnes pligt, att genom kloka
handelstractater söka bereda sina folk alla
möjliga ömsesidiga handelsförmåner; och att
ställa dessa förmåner, en gångvundna, pä
detta sätt under folkrättens skydd mot godtyckets
lagstiftningsrätt. Att vår Regering
genom de sedan sista Riksdag afslutade tractater
beredt Svenska handeln förut saknade
fördelar, torde ingen oväldig granskare kunna
neka..
Grefve Björnstjerna, Magnus: Som skälen
för bifall till den Kongl. Propositionen
blifvit af StatsUtskottet framlagde, och af
arne Regeringens Ledamöter härstädes ytterligare
utvecklade, anhåller jag att blott
få besvara ett par från andra sidan gjorde
anmärkningar, och upptaga de trenne alternativer,
sorn lill ifrågavarande anslags
nedsättande blifvit framstälde Man har nemligen
trott, alt detta kunde vinnas på 3:ne
sätt, såsom: 1:0 minskning i Missionernes
antal; 2:0 nedsättning af den diplomatiska
rangen; och 3:o aflöningens förminskande.
Jag ber, att i korthet få genomgå hvarje af
dessa särskilta omständigheter. Hvad först
angår minskning i Missionernes antal, så har
detta redan till en del blifvit tillvägabragt.
Ifrån att hafva Ambassadeurer i Petersburg
och Paris, stundom äfven i Köpenhamn,
hafva vi nu endast Ministrar af andra rangen
på dessa ställen. I Sachsen, Pohlen,
Spanien, Portugal och flere smärre Stater
Den 28 September f. m.
69
i Tyskland hafva vi nu, i stället för fordom
Ministrar, endast Chargés d’Affaires
eller ock inga diplomatiska Agenter. Vi hafva
således redan minskat Missionernas antal,
så mycket sorn möjligt. Att alldeles
afskaffa Ministrar och inskränka oss blott
till Chargés d’Affaires vid aila utländska Hof,
skulle icke gå an. Dessa äro icke acci’editerade
hos Regenten, utan endast hos Ministern
för Utrikes Ärenderna, och hafva
sällan tillträde i de högre diplomatiska kretsarne
vid de större Hofven. Må det i förbigående
tillåtas mig citera en specialitet
om England. Jag har der aldrig sett någon
Chargé d’Affaives vara bjuden lill Chefen
för Ministéren, Hertigen af Wellington,
eller i de hus, der denne umgås, icke ens
hos Ministern för Utrikes Ärenderne. För
att kunna nalkas eller communicera s.ig med
denne sistnämnde, måste en Chargé d’Affaires
alltid begära conference; och denna
form ger mindre förtrolighet åt öfverläggningarne.
Ärenderna afgöras bäst i Salongerne,
under njutandet af Societets-lifvet.
Principen att afskaffa Ministrar och nyttja
Chargés d'Affaires i stället, är dessutom icke
ny. Den har redan blifvit försökt och casserad.
En bland Södra Tysklands Konungar
hade stra^ efter sitt tillträde till Regeringen
omfattat denna ide, men har af en
känd erfarenhet blifvit öfvertygad om olämpligheten
af mesuren, och har nn flera Ministrar
vid fremmande Hof, än hans före
-
7°
Den 28 September f. m.
trädare, Då man kastar en blick på Euro-a
peiska chartan, och ser den stora rymd,,
som Sverige och Norrige der intaga, får
denna Makt en anstrykning afstyrka, som
det icke är politiskt att borttaga derigenom,
att man visar sig icke nu hafva råd att hålla
Ministrar. Det förhåller sig med Stater,
som Individer, att det är bättre hushålla
inom bus, än bära fattigdomens livré hos
fremmande. Angående MinisterStatens aflöning,
får jag äran förklara, att Svenska
Ministerns i London appointement är, långt
ifrån alt vara öfverflödigt, så knappt tillräckligt,
att jag skulle nödgas afsäga mig
det Nådiga förtroendet att vara Svensk och
Norrsk Minister vid StorBrittanniska Hofvet,
om icke lönevilkoien så arrangeras, att jag
ser dem någorlunda svara emot behofvet,
för att icke fela emot, antingen hvad jag
anser Representationen för Rikenas värdighet
fordra, eller omtankan för min egen
familj kräfver. Det oaktadt är Representations-skyldigheten
i England mindre än i
något annat land, men lefnadskostnaden så
ojemförligt mycket större. I andra länder
deremot är dyrheten mindre, men representationssättet
större; så att det ena jemnar
det andra. Ministerns gäster fästa sig
icke vid, om det land Ministern representerar,
tillhör första, andra eller tredje ran-.
gen, utan endast vid rätternas och vinernas
mängd och godhet.
Dessutom må det tillåtas mig erindra.
Den 28 September f. m.
7i
ptt Sverige efter förlusten af Finland och
afträdandetaf Pomern, samt föreningen med
Norrige, erhållit väl ett lika mycket om
icke mera sjelfständigt, men derjemte meia
isoleradt, läge, än förut, hvilket påkallar ett
närmare samband med den civiliserade vei Iden,
på det Sverige icke må anses ligga
utom den. Man torde jemväl bora besinna,
att om ock Sverige uppoffrar 2 å 3oo,ooo
R:dr på sin MinisterStat, Sverige äfven vinner
på den vida större summa, som den
bär residerande Utländska MinisterStaten
depenserar inom Riket. Inskränkte man sig
å ömse sidor blott till Charges d'Affaires,
skulle de utländska Missionskostnaderna, som
bär åtgå, blifva betydligt mindre.
Motsatsen af hvad en värd Ledamot
yttrat, att våra Handelstractaters vigt endast
röntes genom vigten af de vid dylika
tillfällen vanliga presentdosor, har ty värr
jag erfarit. Jag har nemligen helt nyligen
underhandlat om sådana fördrag med
Mexikanska och Columbiska Staterne, men
ingendera af dem följde det så strängt fördömda
bruket, att gifva dosor åt Underhandlarne.
Nyttan af Handelstractater måtte
i alla fall icke kunna bestå i annat, än det
reciprocitets förhållande, som bildas Staterne
emellan. Vid den af samma Ledamot gjorde
jemförelse emellan kostnaderne vid Ambassaden
till Petersburg år 1802 och den
sednast dit afsände Ambassad, får jag erindra,
att någon sådan, som den förstnämde,
72 Den 28 September f. m.
aldrig existerat, men måhända förblandas
den med Ambassaden vid Kejsar Pauls kröning;
och orsaken hvarföre den åter kostade
mindre, än Ambassaden till Kejsar Nicolai
kröning, var, att vid den förra begagnades
samma Ambassadeur, som redan
var residerande i St. Petersburg. Slutligen
måste jag medgifva riktigheten af det påstående,
att de diplomatiska förhandlingar
bedrifvas bäst, som stödja sig på 100,000
bajonetter. Ett sådant antal diplomater,
som förde sabeln eller bajonetten, underhandlar
visserligen med mer framgång, än
ett motsvarande med endast pennan i hand;
men då man ej kan åstadkomma det förra,
torde det vara rådligast, att af de sednare
bibehålla hvad man redan har.
Hans Excellence Herr Grefven och
JaridtMar skalken gjorde proposition lill bifall
å Nionde Punkten i StatsUtskottets Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
Nionde Punkten, med förklarande, att anslaget
för MinisterStaten borde bestämmas till
endast 200,000 R:dr i Svenskt Banco årligen.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Cederström , Jacob, begärde
Votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Den 28 September f. m.
73
Herr Grefven och Landt Marskalken före*
slog följande Yoterings-proposition:
Den, som bifaller hvad StatsUtskottet
i Nionde Punkten af dess Betänkande, rörande
anslaget för MinisterStaten, tillstyrkt,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Yinner Nej, anses Ridderskapet och
Ådeln bestämma Anslaget för MinisterSta-,
ten till endast Tvåhundrade Tusende Riksdaler
Svenskt Bapco årligen.
Hvilken Voterings-proposition af Rid-r
derskapet och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades kl. ett qvart till 3 e.
jn.; och befunnos, vid voteringens slut, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit, sorn föijer:
Ja — 134.
Nej — 67.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vote*
ringen särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att Ridderskapet och
Adeln bifallit Nionde Punkten af StatsUti
skottets Betänkande.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan half till 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
74 Den 28 September e. m.
Måndagen den 28 Sept. 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen,
Föredrogs å nyo och bifölls RiddarliusUtskottets
den 23 dennes aflåtne, och
samma dag e. m. på hordet lagde, Memorial,
angående Organisten N. Möllers anhållan,
att få uppföra en Concert i Rid-_
darhusSalen,
Fortsattes pröfningen af StatsUtskot».
tels ej mindre den io sistlidne April under
N:o 128 afgifne, och den 7 derpå följde
Maji e. m. på bordet lagde, Betänkande,
angående Regleringen af utgifterne under
RiksStatens Andra HufvudTitel; än ock under
N:o 23^ meddeldle, och den 29 sistlidne
Augusti f. m. på bordet lagde, Utlåtande
öfver de vid berörde Betänkande gjorn
de anmärkningar.
io:Je Punkten. TullVerkets Stat.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag vill icke upptaga
den besynnerliga del af Utskottets Utlåtande,
hvari det säges, att öfverskridna
anslag icke föranleda till anmärkning hos
ConstitutionsUtskottet. Jag öfverlemnar denna
fråga åt sitt öde, men hoppas, att ett
kommande Statsutskott visar större omtanka
för hushållningen med Statens medel.
Den 28 September e. m.
75
På Kongl. Majit föreslagit en viss aflöningsoch
omkostnads-summa för Tullverket, mea
Utskottet likväl förhöjt densamma, kan jag
icke undgå att finna denna åtgärd så mycket
olämpligare, som jag är öfvertygad, att
Kongl. Majit icke föreslagit det uppgifna
beloppet, om icke vederbörande tilltrott
sig att dermed kunna administrera. Jag vet
ganska väl, att en del utgifter vid Tullverket
äro af ombytlig natur, men tror derjemte,
att de bero af handeln och alltid
böra medföra ökad inkomst. Jag hade äfven
trott, alt det bort vara af vigt för den
majoritet, som bär pålägger oss ökade skattebidrag,
alt åtminstone få förslags-räkningarne
att se måttliga ut. Jag vidhåller derföre
mitt vid återremissen gjorda yrkande,
att Kongl, Majits Nådiga Proposition måtte
antagas till ledning för hvad sorn skall å
Slät för Tullverket uppföras, ehuruväl jag
ganska väl vet, att någon besparing derigenom
icke vinnes.
GrefveP osse, Arvid: Förevarande punkt
innefattar visserligen tillstyrkande af en betydlig
summa, dock endast förslagsvis, ly
hvad som erfordras till bestridande af aflöning
och omkostnader vid Tullverket måste
utgå. Mig förefaller det alltså likgiltigt,
om man föreslår detta anslag till 45°>ooo
Ridr eller blott till 4°°>000 fbdr; men då
det visat sig, att det förstnämnde beloppet
Verkligen åtgått, finner jag ock rättast, att
Ben 28 September e. rn.
det beräknas» ty det är med Statens utgifter,
sorn med enskildes, att om man calcnlerar
dem till för lågt belopp, får man,
alltid skäl alt ångra sig. Jag tillstyrker alltså
bifall lill Utskottets förslag i denna punkt,
och får endast erinra Herr Hjerta, att jag för
min del alltid, då jag tillstyrker ökade anslag,
gör det på grund af öfvertygelse om
verkligt behof deraf.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
I afseende på beräkningen af anslaget tilt
Tullverket, får jag förnya de anmärkningar
jag i detta ämne afgifvit vid iSi5 års
Riksdag, då jag föreslog, att TullVerkets
Embets- och Tjenstemän måtte, till besparande
och förvarande af Kronans inkomster,
erhålla en betydlig förhöjning i sina
löner. Då dessa utgifter hafva för ändamål,
att förekomma lurendrägeri och tullförsnillning,
blir det nödigt så reglera Tulltjenstemännens
aflöning, att de för sitt uppehälle
ej tvingas, att vara i connivence
med Lurendrägare och Tullförsnillare.
Herr Tham, Wolrath: Det har blifvit
anmärkt, att Ständerne, eller åtminstone Ridderskapet
och Adeln, äro alltför mycket fallne
för stora anslag. Om så förhåller sig, bör
det förlåtas, att man äfven är beredd på förskaffandet
af stora inkomster. Man bör noga
besinna, att, om man vill påräkna betydliga
inkomster af Tull-medel, bör man äfven
anslå tillräckliga löner åt Tull-ljensternän
-
Den 28 September e. m.
77
nen. Om utgifterne till Tullverket före 1823
års Riksdag voro små, voro äfven Tull-intraclerne
obetydliga. Då Tull-räkenskaperne
äro kända genom undergången granskning
af Revisorerne och StatsUtskottet, samt
det visat sig, att ökade utgifter till TullVerket
bidragit till betydligt ökade Tullinkomster,
samt att 4^0,000 R:dr i förenämnde
afseende för ett år åtgått, anser
jag nödvändigt, att till aflöning och omkostnader
vid Tullverket beräkna, hvad erfarenheten
visat vara erforderligt. Hvaraf
misstaget i den Kongl. Propositionen, att
endast föreslå 4°0>000 R:<h’ ti 11 Tullverket,
härflutit, känner jag ej; men då det
blifvit ådagalagdt, att detta belopp icke är
tillräckligt, inser jag ej, hvarföre man icke
skall bevilja hvad som verkligen behöfves,
om icke för alt, såsom Herr Hjerta synes
åsyfta, bereda sig tillfälle, att klandra otillräckliga
anslags öfverskridande. Anslaget är
så mycket mindre farligt att bevilja, i enlighet
med hvad StatsUtskottet föreslagit,
som öfverskottet, i fall något sådant blir,
kommer att qvarstå. Jag tillstyrker alltså
bifall till Utskottets förslag i denna punkt,
så mycket häldre, som erfarenheten visat*
att ändamålsenligt ökade Tull-utgifter öka
Tull-inkomsterne, och det synes mig angeläget,
alt försätta Tullverket i det skick,
att man derigenom kan påräkna betydliga
Stats-inkomster, så att det i en framtid blir
möjligt lätta Stats-bidragen från annat håll.
78
Den 28 September e. m.
Herr Skogman j Carl David: Den ut-»
giftssumma, som anslås till Tullverket, har
tvenne föremål, det ena att aflöna tjenste-*
männen dervid, och det andra att bestrida
öfrige förvaltningens omkostnader. Becjge
delarne äro underkastade förändringar. Till
år i8a3 års Riksdag uppfördes på RiksStaten
bland inkomsterne endast netto-behållningen
af Tull-uppbörden, och utgifterne
' bestriddes af inkomsterne, utan att vara på
RiksStaten upptagne. Vid 1823 års Statsreglering
uppfördes utgifterne för Tullverket
calculationsvis på Stat, hvaremot äfven
brutto - inkomsten förslagsvis beräknades.
Det är således likgiltigt, om 4°°>ooo eller
450.000 R:dr, ja äfven om mindre än förstnämnde
belopp, på Stat uppföras; emedan
de nödiga utgifterne i alla fall måste i främsta
rummet af brutto-uppbörden utgå. Att
450.000 R:dr nu mera erfordras, i stället
för de i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
förslagsvis upptagne 4°o,ooo R-'dr, härrörer
af fortfarande förändringar med Tullverkets
personal och afgående tjenstemäns uppförande
på IndragningsStati ett förhållande
som måste fortfara, intilldess Tullverket
blir fullkomligt organiseradt, men hvilket
äfven minskar utgifterne i samma mån, som
de på IndragningsStaten uppförde personer
derifrån afgå. Det förefaller mig utan allt
ändamål, att vidare tvista i denna fråga,
då det endast är en förslagssumma, hvarom
Den 28 September e. m.
79
Utskottets Utlåtande i denna punkt handlar.
Jag tillstyrker bifall till Utskottets förslag.
Friherre Anckarswärdj Carl Henrik:
Herr Tharas anmärkningar emot den minoritet,
som här försvarar Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, hade verkligen iklädt sig
en besynnerlig natur, innan Herr Skogman
yttrat sig. Jag hade verkligen äfven önskat,
att höja min röst i förening med dem, som
talat för Kongl. Maj:ts Proposition, innan
Herr Skogman uppträdde. Jag hoppades,
att då få höra talande skäl för bifall lill
den Kongl. Propositionen, och att den stridighet,
som deremellan och Utskottets förslag
inträffat, härledde sig deraf, att Styrelsen
ändteligen en gång insett, att indragning
i förvaltnings-kostnader kunde äga rum
till lindring af folkets skattebördor; hvaremot
jag nu finner, att äfven den StatsSecreterare,
som föredragit detta mål inför
Konungen, försvarar Utskottets förslag emot
innehållet af den Kongl. Proposition han
sjelf contrasignerat. Jag kan icke inse, på
hvilka grunder Utskottet fotat den föreslagne
ökningen utöfver hvad Kongl. Maj:t begärt,
om icke Utskottet ingått till Kongl. Maj:t
med underdånig förfrågan, om något misstag
uti Propositionen inträffat, ty då det
ej tillhör StatsUlskottet alt bestämma Staten
för TullYerket, hade man verkligen skäl
att hoppas, det Kongl. Majit funnit någon
utväg att minska den till besparing af ut
-
8o
Den 28 September e. m.
gifterne. DS nu den för dessa ärenden fö'->
iedragaude StatsSecreteraren frångått sin
förra mening, att de i deri Kongl. Propositionen
upptagne 400>000 R*dr voro ti 11-  räcklige för bestridande af utgifterne till
Tullverket, blir det verkligen svårt för oss,
Som önska nedsättning i utgifterne, att motsäga
dem, som yrka bifall till Utskottets
förhöjningsproject, enär vi sakna all grund
för bedömandet af utgifternas nödvändighet.
Jag ämnar således icke begära votering i
denna punkt, för att åter få se mig tillböra
en Minoritet, sorn det blifvit min lott
att tillhöra, alltsedan Statsregleringen börjat;
men jag kan icke tillbakahålla min förundran,
att böra en Konungens Minister
försvara ett Utskotts förslag, som innehåller
tillökning i anslag utöfver hvad lian sjelf
framställt såsom erforderligt.
Herr Rosenbladj Bernhard: Sältet, huru
StatsUtskottet kommit till ifrågavarande anslagssumma
för TullVerket, visar sig bäst
uti Inkomst-Betänkandet, hvarest TullVerkets
Stat blifvit afskrifven med 45o,ooo R:dr
årligen, såsom ett ungefärligt medeltal af
livad den under sex år eller från 1821 till
1828 utgjort. För min del anser jag det
så vida likgiltigt, till hvad belopp denna
summa uppföres, som det blott är förslagsvis,
och jag är öfvertygad, att tull-inkomsterna
skola gifva stora öfverskott, om det
nu
Den 28 September e. m.
81
nu gällande systemet, såsom jag hoppas,
kommer att fortfara; så att om netto-inkomsten
af tullmedlen äfven beräknades till
1,800,000 R:dr, denna summa skall gå fullt
ut, om man fortfar att nedsätta tullafgifterna
och frigifva importen; men då summan
är uppsatt till ledning för Tullstyrelsen,
och det är angeläget att, såsom Herr
Munck af Rosensköld så förtjenstfullt yttrat,
Tulltjenstemännen väl aflönas, och till
vinnande af detta ändamål snarare tillskott
än minskning i anslagssumman erfordras,
tillstyrker jag, att Utskottets Utlåtande i
denna punkt måtte bifallas.
Herr Hjerta: Denna diskussion har ännu
mera öfvertygat mig om Tullbeskattningens
olämplighet. Om man jemfördenmed
kostnaden för uppbörden, finner man denna
sednare vara i högsta måtto oformlig så
väl som hela anstalten. Alla öfriga upp>-  börders förvaltnings- och indrifningskostnader
gå endast till 3 procent, men denna
uppbörd kostar 25 procent eller 4°o,ooo
R:dr, för alt erhålla en eländig inkomst af
1,800,000. Jag frågar, om en större misshushållning
kan äga rum, och om man icke
bör söka afhjelpa detta förhållande. Ehuru
denna allmänna satts ej förmår göra sig
gällande, då Näringarne äro så dåliga, hoppas
jag dock i anledning af Kongl. Maj:ts
Proposition, alt förhållandet snarare torde
43 H. 6
82
Den 28 September e. m.
blifva förmånligare genom förbätlrade författningar,
än genom en ökad personal, synnerligen
som jag tror, att elen redan befintelige
personalen kan minskas, hvarigenom
äfven besparingar torde uppkomma,
sä att 400,000 R:dr i administrationskostnad
kan anses tillräckligt. Men då jag nu hör,
att meningarne i detta afseende äro emot
mig, tillstår jag det vara likgiltigt, huru
pass högt man beräknar det ena eller det
andra, hvarföre jag visserligen icke eller
skall begära Votering, utan gerna öfverlemna
åt den majoritet, som beräknat ali
ting så högt, att äfven nu beräkna Administrationskostnaden
för Tullverket högre,
ehuru den förut börjat med att beräkna
denna kostnad lägre, för att då kunna få
beräkna så mycket större Statsinkomster.
Friherre Åkerhjelm_, Gustaf Fredrik:
Så väl Utskottet, sorn flere talare hafva
framställt det verkliga förhållandet, att den
summa, som här blifvit beräknad att åtgå
till omkostnader i och för Tullverket, blott
är en calculationsvis upptagen summa, lika
underkastad minskning som ökning; men
angeläget är likväl i alla fall, att gränslinier
uppdragas för beloppen af en så betydlig
Administrations-kostnad, som Svenska
TullVäsendets är, och det är både
vägledande och tillfredsställande för delta
Verks styrelse, att, vid uppgörandet af
caleulerne för hela TullStatens aflöning,
Den 28 September e. ni.
83
hafva en viss förslagssumma, som så vidt
sig göra låter ej får öfverskridas. Jag vill
bevisa, af de sednare årens erfarenhet, att
aflöningarne, Indragnings- och PensionsStaterne,
fixerade och ombytliga omkostnaderna
vid TullYerket, öfverstigit 4°°>ooo
R:dr; men att deremot Tull-intraderna i
samma proposition ökats.
År i8a3 utgjorde väl Omkostnadsslaten
för Tullverket, såsom Utskottet upplyst,
blott 388,ooo R:dr; men intraderna
uppgingo också då icke mera än till 1,981,082
R:dr. År 1826 utgjorde Omkostnadsstaten
för TullVerket calculationsvis 47o,2i6R:dr,
men blott 454>3i6 R:dr åtgingo. Inkomsterna
voro deremot samma år 2,684,690
R:dr. Delta tyckes ovilkorligen bevisa, alt
ökade utgifter i och för aflöningen åsyfta
tillökning i inkomsterna, hvilket äfven hitintills
lyckats. Emellertid har det blifvit
åberopadt, att Utskottet grundat sina calculer
endast på 1826 års inkomster och utgifter,
hvilka man förmenat icke bordt hafva
tagils lill norm, emedan den starka importen
af säd under detta missväxtår gaf
TullVerkets intrader en tillfällig förhöjning.
Jag får då upplysa, att 1827 års Omkostnadsstat
för TullVerket calculationsvis var
beräknad till 469,566 R:dr, men alt det året
endast utgick 44^,531 R:dr. Äfvenså var
år 1828 OmkostnadsStaten beräknad till
G *
Den 28 September e. m.
469.743 R-‘1 r, då utgifterna, provisionel!;
beräknade, så noga som möjligt, endast utgjorde
434>p54 R:dr. Af detta förhållande
torde Ridderskapetoch Adeln inse, att 45o,000
R:dr är en summa närmare det rätta förhållandet,
och att det vore oklokt, att nedsätta
summan till 400>00C) Rtdr, enär AD
löflings-, Indragnings- och PensionsStaterna
då icke kunna med säkerhet utgöras; ty om
från dessa Stater ingen afgång innan nästa
år inträffar, måste anslaget ovilkorlig! öfverskridas.
Dessutom finnas många vigtiga
omkoslningar för Bevakningsombud, för underhåll
af Hus och Jagter samt för båtars
inköp m. m., och om intet vore öfrigt till
allt detta, skulle det förhållande inträffa,
att Tullstyrelsen tvangs hos Kongl. Maj:t
anmäla behofvet af högre anslag. Herr Hjerta
bar trott, att omkostnaderna i och för TullVerket
uppgingo till a5 procent af TullVerkets
inkomster; men förhållandet är icke
så, utan har det visat sig, att enligt bruttoberäkning,
på alla intrader, som för Statens
räkning af Tullverket uppbäras, kostnaderna
uppgått till i6 och 17 procent af
inkomsterna. Då jag jern för detta förhållande
med förhållandet vid TullVerken inom
andra länder, som med oss närmast kunna
jemföras, såsom Dannemark och Norrige,
så utfaller denna jemförelse till vår fördel.
År 1820 gingo omkostnaderna i och för
Tullverket i Dannemark tili 750,000 R:dr
Svenskt Banco. Dannemarks Tullinkomster
*
Den 28 September e. m. 85
i allmänhet äro väl icke kända, med undantag
af Sundska Tullen; men hvad jag
nied säkerhet tror mig veta är, att Administrationskostnaden
går i Dannemark till
högre belopp, i proportion mot inkomsterna,
än i Sverige, hvilket äfven är förhållandet
i Norrige. — Om således inkomsterna
stiga, och utgifterna för deras erhållande
icke öfvergå sjundedelen af dessa inkomster,
så är detta ett fall, som kanske
ingen Stats TullVerk utom Sveriges företer.
Då Kongl. Maj:t redan gillat GeueralTullStyrelsens
Förslag till ändring i bevakningen,
och denna förändring hinner träda i
full verksamhet, hoppas jag, alt den skall
visa sin stora nytta på tullintraderna; men
visserligen ökas omkostnaderna derigenom
för ögonblicket. — Kongl. Maj:t har dock,
då Han biföll detta förslag, befallt GeneralTullStyrelsen,
att tillse, det de tjenstbara
personer, som enligt nya förslaget blifva
öfverflödige inuti Landet, skola användas
vid kusterna. Detta har äfven skett, och
följderna deraf hafva visat sig vara, att den
för år 1829 calculationsvis beräknade OmkostnadsStaten
redan med en summa af mellan
3o och 40,000 R:dr blifvit nedsatt. Jag
tillstyrker derföre på alla ofvan anförde skäl,
bifall å Utskottets förslag, såsom grundadt
på erfarenheten; och anser jag det vara vådligt,
om man i dessa calculer aflägsnar sig
från verkligheten.
8G
Den 28 September e. ra.
Herr Tham: Den efter Herr Hjertås
uppgift eländig;! inkomst, som StatsVerket
njuter af Tullverket, har likväl uppgått till
högre belopp, än den så mycket öfverklagade
Allmänna Bevillningen. Vidare har
Herr Hjerta sagt, att Administrationskostnaden
vid TullVerket uppgår till 25 procent
af inkomsterna. Det förundrar mig
verkligen, att höra detta från en Talare,
som så inträngt i TullVerkets organisation,
att han trott, det alla tjensterne derstädes
blott voro inrättade för inkomsterne. Jag
frågar dock, om man skall borttaga dessa
eländiga oformligheter, som Herr Hjerta omtält,
eller om icke detr behöfves en bevakningspersonal,
så vida icke våra näringar
skola lemnäs till pris för utländningen, och
af honom undergräfvas. Förbud för utländningen,
alt påföra oss alla sina fabrikater,
blefvo, om än aldrig så kraftiga,
dock icke gällande utan bevaknings-personal;
och utan denna tror jag, att den förda
klagan öfver införda utländska luxartiklar
först skulle blifva väl grundad. I TullVerkets
närvarande skick uppkomma tvenne
väsendtliga fördelar för landet, nemligen:
1:0 de inkomster, som StatsVerket deraf
njuter; och 2:0 det skydd, som derigenom
lemnäs åt näringarne, och hvarigenom våra
fabriker kunna uppnå samma höjd, som utlänningens.
När härtill kommer, att det
icke är möjligt upphäfva TullVerket, så länge
alla andra, så väl Europeiska, som Arne
-
Den 28 September e. m.
87
rikanska, Stater gå samma bana som vi,
och på samma oformliga sätt skaffa sig lika
eländiga inkomster, så måste jag förena mig
med Friherre Åkerhjelm i anhållan 0111 proposition
till bifall på Utskottets Utlåtande.
Herr Lefren, Johan Pehr: Om BevillliingsUtskottet
calculerat utgifterna för TullVerket
till 5o,ooo R:dr mindre, i stället för
5o,ooo R:dr mera, än i Kongl. Majus proposition
skett, så är jag öfvertygad att samma
Ledamot, Herr Hjerta, för att döma af
bans conseqvence och bans blidhet emot
Utskottet, äfven hade, lika mycket som nu ,
klandrat ULskoltet. Det fägnar mig, att
Herr Tham, som varit min motståndare i
alla frågor om våra näringar, nu dock erkänner,
att en här af bevakare vid TullVerket
ändå är otillräcklig för alt hjelpa
näringarne. Jag tillstyrker bifall å Utlåtandet,
emedan man måste hafva löner för
personalen, om man vill hafva sjelfva systemet.
Herr Munck af Rosenschöld: Då jag
framställt den sals, att man genom tillökning
i lönorne för personalen säkrast kunde
höja tullinkomsterna, har jag deremot
icke sagt, ali den föreslagne summan lill
Administrationskostnad för TullVerket alden
rätta. Jag anser angelägit, att så löna
dessa Embets- och Tjenstemän, att de
ej behöfva söka sin utkomst genom tullföl'-.
S8
Den 28 September e. m.
snillning, och till detta ändamåls vinnande
torde det vara nödigt, att genom minskning
i personalen bereda tilIräcklige löner
för de öfrige. Om t. ex. DistrictsChefer
icke äro nödvändige, och deras löner i stället
användas till förbättrade löner för Tullförvaltare
och Controlleurer, så borde ändamålet
desto säkrare vinnas, och likaledes,
om anslaget tili administrationskostnad för
Tullverket icke användes till pensioner, eller
aflöning åt dem, som ej göra Verket
särdeles nytta. I öfrigt tror jag ej, att
den betydliga tillökning, som i sednare tider
visat sig i tullinkomsterna, endast har
sin orsak i de åt TullEmbetsmännen beviljade
löneförhöjningar. Det är tydligt, att
då hundradetals artiklar nu få införas, sorn
förut voro förbjudna, skola tullinkomsterna
derigenom betydligen ökas. Med Friherre
Anckarswärd kan jag icke dela förundran
deröfver, att en Konungens Minister ej ät
emot högre anslag till Tullverket; snarare
skulle motsatsen förundra mig.
Friherre Anckarswärd: Den ofördelaktiga
tanka, som Herr Lefren hyser om
den opinion, hvilken måhända någon gång,
ja kanske ofta, gjort anmärkningar mot StatsUtskottets
Betänkanden, beklagar jag; men
jag skall dock utbedja mig att han erkänner
den besynnerliga ställning, hvaruti denna
opinion nu sig befinner. Då Utskottet
på ena sidan tillstyrkt, hvad Ministrarne
Den 28 September e. m.
%
föreslagit, har man ändock,dem emotsig; och
då man vid detta tillfälle i Ministerens framställning
om en mindre summa tror sig hafva
något hopp, mötes man åter af samma
Minis lere. Jag kan således icke annat äu
förblifva vid min yttrade förundran. Jag
vet ej, hvad förbindelse StatsUtskottet har
att förmoda, det nya anslag behöfvas för
nya organisationer, ty vill Styrelsen omorganisera,
bör den under närvarande förhållanden
tillvägabringa minskningar; och
Utskottet har alltså haft anledning att föreslå
nedsättning, så vida icke Utskottet
har den vackra plan, alt hindra nedsättning
i skattebördorne. Friherre Åkerhjelm
har yttrat, att, såsom en följd af ökade
löneanslag, skulle större tullinkomster uppstå.
Jag hyser för hög tanka om den värde
Talarens tänkesätt, än att jag skulle förmoda,
att de förökade inkomsterna blott
böra tillskrifvas löneförhöjningarne; ty för
min del är jag böjd att tro, att det system,
som vid TullVerkets organisation blifvit begagnadt,
har väsendtligaste delen deruti, och
det bör således äfven få behålla sin andel af
förtjensten. Hvad sjelfva beloppet af omkostnadsstaten
för Tullverket beträffar, kan jag
ej neka, att härvid förekommer en obehaglig
omständighet, den nemligen att en indragnings-stat
så väl här, som vid alla andra
Organisationer, skall belasta Staten. Om
1809 års Lagstiftare kunnat förutse den
mängd af organisationer, och deraf följan
-
Den 28 September e. ni.
de kostnader för Staten, harle de säkerligen
föreslagit en särskild litel under namn
af Organisations-titel, för att på ett bräde
kunna få se hela den rysliga kostnad deraf
blifvit föranledd. Huru många organisationer
Tullverket undergått, kan jag icke
påminna mig; men det vet jag, alt till
och med inom StatsRådet bibehålies Tullanslag
såsom Pension, just till följd af dessa
nya organisationer. Detta skall göra skattebördan
för de skattdragande så oändeligen
tung. Belägenheten torde måhända blifva
svårare, då några tillgångar icke mera
finnas. Hvad nu sjelfva hufvudfrågan angår,
eller om vi skola bifalla beräkningen af
TullVerkets omkostnads-stat till 4o°>00O>
eller 45o,ooo R:dr årligen, så inser jag visserligen,
alt detta kan vara likgiltigt i sakens
närvarande skick, då Ministeren förklarat sig
icke hafva något hopp att kunna minska summan,
och vi i Konungens Proposition blott
se ett förlitande på Utskottets frikostighet.
Jag anser sålunda all vidare strid härom
endast orsaka en öfverflödig tidsutdrägt.
Friherre Åkerhjelm: Jag tror mig icke
hafva sagt, att lönernas förhöjning är orsaken
till utgifternas ökning. Jag tror mig
hafva sagt, och detta var min mening, att
personalen blifvit ökad, och derigenom aflönings-staten
större. Jag påslår ej eller,
att stora löner åt Tjenstemännen ensamt
utgöra skälet lill de förhöjde inkomsterna,
Den 28 Sep tetn ber e. m.
9l
utan en förökad uppmärksamhet och nit vid
tjenstens utöfvande, samt uppmärksamhetens
riktande på sådane punkter, der varorna
inkomma i landet, hvilket allt blir möjligt,
när tjenstemannen är så lönad, att lian icke
behöfver taga sin uppmärksamhet från tjenstepligterna,
för att fästa den vid besörjandet
om sin utkomst. Hvad dessa löner emedlertid
beträffar, så äro de visserligen icke
så stora, som man för några dagar sedan
bär yttrade; men de äro, i afseende på sina
belopp, skäligen jemnt fördelade på tjenstegraderne
i allmänhet, GeneralTullDirectörslönen
undantagen, hvilken utgörande 6000
R:dr, och icke 7000 som här blifvit sagt,
är betydligen större än hvars och ens af
de öfriges löner. Att för tjenstemannen
undanrödja fattigdomen och de frestelser,
som deraf annars kunna blifva en följd,
synes väl vara en riktig grundsatis för bestämmandet
af deras löne-villkor; men derföre
må man icke bestämma dessa lönevillkor
så, att de bilda öfverflöd, eller
sträcka sig utöfver behofvet för en anständig
bergning. Emedlertid torde jag få upplysa
Herr Munck af Rosensköld, som troligen
icke medlöljt de sednare tidernas förändringar,
att i från 8 DistrictChefer, antalet
blifvit nedsatt till 3, hvilka hafva sina
Districter, der största rörelsen är, med
undantag af Hufvudstaden, d. v. s. Rikets
Vestra, Södra och Sydöstra kuster. Af dessa
3:ne DistrictChefer har en 2000 R:dr B:co
Den 28 September e. m.
och de andra begge i5oo hvardera; och de
hafva ådagalagt, att de uppfyllt det ändamål,
hvarföre de blifvit tillsatte och bibehåilne,
eller Tullförfattningarnes närmare
tillsyn, till ordning och lättnad för handeln
och näringarne, samt nytta för Staten
och Nationen. Genom ett lyckligt val af
desse Embetsman, har det visat sig, huru
nyttigt det således varit att äga personer,
som, opartiskt och utan eget intresse, bevaka
TullVerkets gång på de punkter, sorn
från ÖfverStyrelsen äro långt afskiljde. TullkammareFöreståndarnes
löner variera, från
600 till i5oo R:dr. De öfrige Tjenstemännen
hafva från 3oo till 5oo R:drs lön, och
Betjeningen från 200 till 3oo R:dr. Dessa
löners belopp synas ej öfverdrifna, utan
lära med skäl kunna anses behöfliga för
en skälig utkomst. Jag anhåller om proposition
till bifall å Utskottets Utlåtande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till antagande
af Tionde Punkten,
Bifölls.
n:te Punkten. Postverkets Stat.
Bifölls.
i2:te Punkten. SundhetsCollegii Stat.
Första Momentet. Lönetillökning för
Collegii Kamererare.
Friherre Anckar swärd: Man kan otvif
-
Den 28 September e. im
93
vélaktigt förutse, att då man vant sig att
behandla stora summor med den frikostighet,
som Ridderskapet och Adeln, skall
man icke fästa sig vid så små summor,
sorn den, hvilken nu är i fråga. Men jag
påkallar Herrarnes uppmärksamhet, huruvida
det är rätt eller öfverensstämmande
med en sund Lagstiftnings-princip* att bevilja
partielt ett anslag för en enda isolerad
Kamererare, när man icke är i tillfälle
att lika hugna aila Kamererare. Ett
sådant förfarande skulle blott blifva en
glad anledning för alla öfrige Kamererare,
att vid nästa Riksdag åberopa Rikets Ständers
särskilta frikostighet för SundhetsCollegii
Kamererare. På denna grund kan jag
icke lemna min röst till bifall å della
moment.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å första Momentet af i2:te Punkten.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellencé
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
propositionen blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Herr .Rosengvist , Fredrik Leonhardj
begärde Votering.
Herr Hjerta: När discussionen öf
ver
Statsregleringen börjades, anhöll jag,
94 Den 28 September e. m.
ali vi mätte få följa den ordning, som finnes
utstakad i den af Utskottet uppgjorde
Tabell. Om vi följt den, hade vi sluppit
dessa flera voteringar, ty vi hade då discuterat
öfver en rund summa för hvarje
Embetsverk; nu deremot synes det vara
oformligt att votera öfver ett särskildt Moment,
då flere Momenter återstå, hvarföre
jag underställer Herr Rosenqvist, om det
är skäl att votera öfver detta särskildta Moment,
och om det icke vore bättre att votera
om hela SundhetsCollegii Stat på en
gäng
Friherre
Cederström > Jacob: Då den
Tabell Herr Hjerta omnämt, redan varit
föremål för vår öfverläggning, och votering
öfver det nu förevarande Momentet blifvit
begärd, måste den ock ovilkorligen för sig
gå utan någon vidare tidsutdrägt. Skulle
likväl Herr Rosenqvist medgifva, att vi på
en gång få votera om allt hvad som hörer
till SundhetsCollegium, har jag visserligen
ingenting deremot.
Herr Rosenqvist: Jag kan ej återtaga
min anhållan om votering, eller medgifva,
att vi votera örn alla Momenterne på en
gång, ty möjligen kan den, sorn vill bifalla
första Momentet om Löneförhöjning
för SundhetsCollegii Kamererare, icke vilja
bifalla anslaget till Electricitets-machinen,
o. s. v.
Den 28 September e. m.
95
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken framställde följande Voteringsproposition
:
Den, som bifaller, att, på sätt StatsTJtskottet
i irsta Momentet af 12 Punkten
föreslagit, Trehundrade Tre Rrdr 24 sk.,
med derunder begripne Tjugunio Tunnor
Spannemål måga, såsom lönefyllnad åt SundhetsCollegii
Kamererare, beviljas att på Stat
uppföras, voterar
Ja ;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses StatsUtskottets berörde
förslag hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagit.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
8, och slöts klockan half till 9 e. m.; hvarvid,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne befunnos
hafva utfallit, som följer:
Ja — 86.
Nej — 38.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde Protocoll blifvit upp
-
96
Den 28 September e. m.
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklatade, att irsta Momentet
af 12:Le Punkten således blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallit.
Andra Momentet. Om ifrågastäldt uppförande
å MedicinalStaten af ett ärligt arfvode
af i5o Rxlr till ProvincialChirurgen
i Stockholms Lein.
Hvad Utskottet i denna del föreslagit*
blef af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Tredje Momentet. Om uppförande pä
Stat af 600 R:dr Banco i och för en Electricitetsmacliin.
Herr Rosenqvist: Utskottet har. oaktadt
mina och flera andra Ledamöters anmärkningar,
i afseende å förevarande anslag
för blifvit vid dess första Betänkande, hufvudsakligen
på den grund att anslaget blifvit
tillstyrkt att utgå endast intill nästkommande
Riksdag. Af samma skäl skulle hvilket
anslag som heldst, om än aldrig så orimligt,
böra, så vida det blott blifvit bestämdt
intill nästkommande Riksdag, bifallas, Denna
grundsatts finnér jag desto mera oriktig
och vådlig, som erfarenheten just visat, att
sedan ett anslag en gång, äfven endast för
en korrt bestämd tid, blifvit gjordt, det sedermera
vanligen kommit att för evärldeliga
tider fortfara. Då Utskottets första Betänkande
härstädes förevar, yrkade jag väl,
att
Den 28 September e. m.
97
alt ifrågavarande anslag borde nedsättas till
200 R:drB:co; men sedan Herr Cederschjöld,
hvilken är en i vetenskaperne ganska upplyst
och bevandrad man, vid samma tillfälle
ansåg sig icke böra för ifrågastäldte
ändamål tillstyrk a något anslag, så frångår
jag nu min förra mening, och yrkar istället
rakt afslag å Utskottets förslag, under ti 11-  kännagifvande för öfrigt, att, om afslag icke
af Ridderskapet och Adeln accorderas, måste
jag derom begära votering.
Herr Munck af Rosensköld: Då jag,
när första Betänkandet förevar, tillstyrkte
anslaget, skedde det med vilkor, att inrättningen
skulle utvidgas till användande af
Galvanisme, som ofta är verksammare än
Electricilet, äfvensom Magnetisme, med flere
så kallade dynamiska krafter. Deruppå
bar Utskottet ej fästat afseende, utan tillstyrkt
summan i bela sin vidd blott för
Electricitetsmachinen. Vid närmare granskning,
kan jag ej annat, än förvånas, att man
vill begära anslag för en arbetskarl, som
skall draga ikring machinen, efter 36 sk.
om dagen, oaktadt han genom drickspenningar
har ganska betydligt och ej arbete
halfva dagen; vidare är det öfverdrifvit, att
beräkna i32 R:dr för underhållet af maschinen.
I följd häraf föreslår jag att, i händelse
anslaget blott skall användas till Electricitet,
det måtte nedsättas till 5oo R:dr,
43 H. 7
98
Den 28 September e. m.
men i fall det skall förblifva vid 600 R:dr,
att det mätte beviljas med vilkor, att det
tillika användes till inköp, begagnande och
underhåll af ett galvanisk! apparat. Härå
anhåller jag om proposition.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
landtMarskalken gjorde proposition lill godkännande
af 3:dje Momentet i i2:te punkten»
Ropades starka ja, jemte några Nej.
Herr von Hartmansdorff, August: Då
en så kunnig man sorn Herr Munck af Rosenskjöld
tillstyrkt en förändring, hvarigenom
inrättningen skulle kunna utvidgas
och blifva än mera gagnelig, utan kostnadernes
förökning, hemställer jag till Ridderskapet
och Adeln, om icke vi öfriga,
hvaraf ganska få, och kanske ingen kart
mäta sig i kunskaper med honom, i denna
del, borde bifalla hans förslag.
Friherre Anckarsvärd: Vid detta tillfälle
kommer jag i en brydsam belägenhet
emellan två kunniga män, hvilka båda jag
lika högt skattar; den ena, som an*
ser anslaget öfverflödigt, den andra, som
anser det antagligt med någon modification.
Jag stannar, nästan som i fabeln, midtemellan
dem båda, och kan ej besluta någondera
delen, samt hemställer, om man
icke på ett försök utan votering kunde afslå
Reia Utskottets förslag.
Den 28 September e. m.
Herr Rosengvist: Jag befinner mig i
lika ovisshet, som Friherre Anckarsvärd;
hvadan jag förenar inig med honom i anhållan
om proposition till afslag å Utskottets
förslag, eller, om det ej bifalles, votering.
Herr Munck af Rosensköld: Jag, som
först begärt proposition, skall anhålla, att
få den på bifall till det föreslagne anslaget,
med vilkor, att inrättningen äfven utvidgas
till inköp, begagnande och underhållande
af ett galvaniskt apparat. Skulle
denna proposition ej bifallas, anhåller jag
om den, jag såsom alternatif yrkat, eller
att ifrågavarande anslag måtte nedsättas från
600 till 5oo R:dr.
Herr Tham: Då Ridderskapet och Adeln
icke allenast bifallit alla de framställningar
af lönebelopp, som StatsUtskottet föreslagit,
utan äfven i några fall gjort tillökning deruti,
så skulle det förefalla något besynnerligt,
att afslå ett måttligt anslag, som bade
till ändamål att hjelpa den nödställda och
fattiga. Jag kan således ej instämma med
Friherre Anckarsvärd uti afslag, men kan
gerna instämma särdeles i den första af
Herr Rosenskölds framställningar, som jag
bäst kan bedöma.
Huns Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att sedan en
43 H.
joo Den 28 September e. m.
Ledamot begärt votering, i händelse det
för ifrågavarande ändamål tillstyrkte anslag
icke af Ridderskapet och Adelil förkastades,
syntes man icke kunna undvika votering,
vid hvilken afslag borde i contrapropositionen
intagas; och hemställde Hans Excellence,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
förena sig derom, att det af Herr
Munck af Rosensköld föreslagne tillägg finge
jemte Utskottets förslag i Ja-propositionen
införas.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence framställde
följande Voterings-proposition;
Den, som bifaller StatsUtskottets förslag,
att på Stat inå uppföras en summa
af 600 R:dr B:co årligen intill nästa Riksdag
till SundhetsCollegii disposition, för
underhållet och begagnandet af en Electricitets-machin,
samt arfvode för den dervid
anställde Läkare och tjenlige rums anskaffande
för Appareillens placerande; äfvensom
för inköp, användande och underhåll
af ett Galvaniskt Apparat, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde förslag hafva
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Den 28 September e. m. ioi
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan ett qvart
till 10, och slutades klockan ett qvart till
11 e. m.; hvarvid, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
befunnos hafva utfallit, sorn följer:
Ja — 62.
Nej— 19.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att 3:dje Momentet
i 12 Punkten således blifvit, med
det af Herr Munck af Rosensköld dervid
föreslagne ofvanberÖrde tillägg, af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 26 dennes:
N:o 49- Med Voterings-proposition i
en lill förstärkt ConstitulionsUtskotts afgörande
öfverlemnad fråga.
Från StatsUtskottet:
N:o 220. I anledning af Majoren C.
P. Backmans underdåniga ansökning bni ef
-
102 Den 28 September e. m.
tergift af en honom ådömd bytes- och efterräknings-skuld
hos Kronan.
N:o 221, I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets i åtskilliga ämnen
förut afgifne, samt af 3:ne RiksStånd
godkände, Betänkanden.
Nio 223. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss å handlingarne rörande Herr
Landshöfdingen A. Adlersparres besvär i
frågan om afträdandet från arrendet af Ottenby
KungsLadugård på Öland.
N:o 223. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss å N. H. Fribergs underdåniga
anhållan om fortfarande af den nedsatte
arrendeafgiften för Lunda Kronohemman
på Lofön.
N.'o 224. I anledning af föreslagen förändring
i författningarne angående leverering
af Kronans TiondeTackjern i Bergslagen.
N:o 325. I väckt fråga om rättighet
för invånare i visse orter att med spannmål
afbörda sig Kronoutskylder.
N:o 226. I anledning af väckt motion
om förändring i tiden, då Kronofogdarne
skola afgifva summariska Redogörelserne för
Kronouppbörden.
N:o 227. I anledning af begärd upplysning
om hvad som blifvit åtgjordt i afseende
på den af Kongl. Majit anbefallde
Ben 28 September e, m.
io3
undersökning i Rikets tild re handlingar, angående
upprinnelsen den så kallade PresteTaxan.
N:o 228. Angående utgörandet in natura
af de visse Räntetagare aoslagne Kohlräntor
inom Stockholms Län af hemman
under Ortala bruk och Norrtelje Gevärsfactori,
eller samma räntekohls godtgörande
till löningstagarne efter Markegängspris.
N:o 22Q. I anledning af Arrendatorns
utaf en fjerdedel af Kungsöhrs KungsLadugårds
södra del C. H. Ahlborns underdåniga
anhållan om nedsättning af arrendeafgiften
för samma Kronolägenhet.
N:o 23o. I anledning af väckt motion
om Curhus-afgiftens användande till understöd
för hälsobrunnar.
Pf:o 2ÖI. I anledning af väckt motion ,
att Manufactur-Discontfondens räkenskaper
må undergå granskning i Kongl. KammarRätten.
N:o 232. I anledning af väckt motion
rörande GarnizonsSjukhusbyggnaden i
Stockholm.
N:o a33. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss uppå Handlanden G. Billqvists
underdåniga ansökning om befrielse
från honom ådömd bränvinsbrännings-afgift.
N:o 234. Angående de så kallade Trippiska
köpegodsen i Halland.
io4 Den 28 September e. m.
Från Förstärkta StatsUtskottet:
Af den 24 dennes:
N:o 266. Angående verkställd vote
ring
i fråga om Bevillnings erläggande för
ProsteTunnor.
N:o 267. I anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beshit angående stämplade pappers-afgiften.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 11 om aftonen.
In fidem ProtocoIIi,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den 29 Sept. 182g.
Plenum kl. half till 6 Eftermiddagen.
Justerades följande:
Utdrag af Protoeollet, hållet hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
e. m. den 28 September
1829.
S. D. Föredrogs å nyo och bifölls RiddarlrusUtskottets
den 23 dennes aflålne, och
Den 29 September,
io5
samma dag eftermiddagen på bordet lagde,
Memorial, angående Organisten N. Möllers
anhållan, att få uppföra en Concert i RiddarhusSalen.
Ut Supra.
Fortsattes profningen af StatsUtskottets
ej mindre den 10 sistlidne April under N:o
128 afgifue, och den 7 derpåföljde Maji e.
yn. på bordet lagde, Betänkande, angående
regleringen af utgiflerne under RiksStatens
Andra HufvudTitel; än ock under N:o 237
meddeldte, och den 29 sistlidne Augusti f.
m. på bordet lagde, Utlåtande, öfver de
vid berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
I2:te Punkten. SundhetsCollegii Stat.
4 Momentet. Angående förhöjning af
3ooo R:dr i anslaget till farsoters och smittosamma
sjukdomars botande.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Utskottet föreslår, det Rikets Ständer måtte
bevilja det af Kongl. Maj:t föreslagne,
således icke för högt beräknade, belopp af
3ooo R:dr _, såsom tillökning i anslaget för
farsoters och smittosamma sjukdomars botande,
så att samma anslag å Stat må intill
nästa Riksdag blifva gooo R:dr. Härvid
får jag blott anmärka vigten af att förekomma
farsoter och smittosamma sjukdomar,
framför att bota dem. Vi söka till
ioG Den 29 September.
på bilt sätt, att bota sjukdomar, men allt-,
för litet att dem förekomma. Det är liitt,
att förekomma farsoter, i jemförelse med för-,
mågan att dem bota. Man kan genom att
afstänga de första sjuka från gemenskap med
sådana personer, hvilka aro underkastade
smitta, om t. ex. det är fråga om koppor,
förekomma hela farsoten. Sjukdomen atta»
kerar vanligen i första början blott en eller
två personer. Om dessa med nödig
stränghet afstängas från gemenskap med
andra, så stannar sjukdomen vid de första
subjecternes attakerande. Det förhåller sig
bär på samma sätt, sorn med frågan om.
tillökning af Domarepersonalen och Cor-,
rectionshus. Jag har vid flera tillfällen
yttrat, att vi borde mera söka förekomma
ett ökadt behof af rättvisans skipande,
och derigenom förekomma behofvet af en
ökad Domarepersonal, samt att vi bordq
minska anledningarne till brott, heldre än
att skärpa straffen för desamma. Vi hade
då mindre bestyr och kostnad med att inrätta
Correctionshus och utvidga fängelser..
Det är i samma anda jag nu yrkar, alt det
tillstyrkta anslaget af gooo R:dr måtte be-,
stämmas, icke blott för farsoters och smittosamma
sjukdomars botande, utan äfven
för deras förekommande; hvarföre jag vågar
föreslå, att Ridderskapet och Adeln måtte
bifalla den tillökta anslagssumman för
farsoters och smittosamma sjukdomars fö~1
rekonimande och botande.
Ben 29 September.
Herr Cederschjöld , Pehr Gustaf: I anledrting
af den siste Talarens anmärkning,
skall jag utbedja mig att få erinra, det farsoter
väl också förekommas derigenom , att
de först angripne personerna botas; och för
öfrigt, att det vore betänkligt att anvisa
detta anslag till farsoters förekommande,
emedan detta egenteligen sker genom redan
gällande Författningar, hvilka ålägga
menigheterna, att vidtaga dertill erforderliga
åtgärder, utan något bidrag af Staten.
Så har i Stockholm, genom Polisen, anstalter
blifvit vidtagne till förekommande
af koppsmitta, hvilka kostat staden ganska
myckel; och dylika föreskrifter finnas äfven
för landsorterna. Om man nu anviste
detta anslag äfven till farsoters förekommande,
så fruktar jag, att orterne ej skulle
sjelfve dertill vilja bidraga. Jag anser derföre
ett enkelt bifall till Utskottets framställning
vara det bästa.
Friherre Cederström, Jacob: Med den
första Talaren instämmer jag i det af honom
begärde tillägg till bifall å Utskottets
förslag; och i afseende på hvad den sednare
yttrat, att man genom särskilta localanstalter
förhindrat i Stockholm sjukdomars
utspridande, är det väl säkert, att MedicinalFörfattningarne
äro tydliga i det fallet,
att man skall skilja de smittade från andra,
och hindra communication, meri dervid
förekommer städse, att de personer,
10B Den 29 September.
som hafva bevakning öfver att detta sker,
icke äro betalte, och dock måste betalas.
Cornmunerne äro skyldige, att efter tour
bestrida vakthållning, men de, som hafva
uppsigt öfver denna vakthållning, måste betalas.
Således är det nödvändigt, att medel
finnas till arfvoden för dem, som i detta
afseende sig utmärkt genom drift och
ordning. Det är på grund af erfarenhet
jag gör mitt tillstyrkande. Jag har varit
tvungen att särskilt söka anslag för personer,
hvilka haft uppsigt öfver dem, som
hållit vakt omkring byar, der farsoter utbrustit.
Detta har blifvit beviljadt af extra
medel. Så mycket lämpligare vore det,
om Ständerne uttryckte, att delta anslag
kunde användas äfven dertill. Jag anhåller
om bifall å Utskottets Förslag med det
tillägg Herr Munck af Rosensköld yrkat.
Friherre Palmstjerna_, Carl Otto: Ulan
att vilja ingå i detaljerne öfver nödvändigheten
af dessa medel, hvartill jag ej tror
stället vara här, får jag yttra den tanka,
att ett annat ord, än det som finnes i Utlåtandet,
torde kunna uppfylla Herr Munck
af Rosenskölds mening; om t. ex. vid detta
anslags beviljande Rikets Ständer yttrade
sig, att det blef en tillökning i anslaget
för smittosamma sjukdomars och farsoters
hämmande. Det skulle uttrycka både
förekommande och botande. Jag hemställer,
om icke införande af ordet hämmande
Den 29 September. 109
torde göra tillfyllest. Det skulle göra sä
mycket, att meningen kunde extenderas.
Herr Munck af Rosensköld: Farsoters
hämmande är alldeles icke detsamma, som
deras förekommande. Man förekommer en
farsot derigenom, att man hindrar den att
uppkomma. Sjukdomen är ej farsot, förr
än den hunnit angripa en mängd af menniskor.
Jag vill taga menniskökopporna till
exempel. När sjukdomen uppkommit blott
på 2 å 3 personer, är den ej farsot, men
då den attakerar många personer, är den
det, och då kan man väl möjligtvis hämma
den; men af mera vigt och lättare är det
att förekomma farsoten derigenom, att den
ene, de två eller tre först angripne subjecter
hindras ifrån att sprida smittan. Hvad Herr
Cederschjölds anförande angår, så, utom det
att jag instämmer i hvad Friherre Cederström
af sin erfarenhet anfört, får jag tillägga
i afseende på menniskokoppor, såsom
exempel, att då den sjukdomen börjar med
alt attakera blott en eller ett par personer,
har den merendels spridt sig derigenom,
att icke tillgång varit på särskilte hus,
ja till och med icke på särskilte rum, att förvara
deu sjuke, och hindra hans gemenskap
med andra personer. Derföre har jag redan
1802 i tryck tillstyrkt, att åtminstone ett
kopphus måtte finnas i hvarje Län, för alt
ditföra de först attakerade. Nu är fallet
det, att i följd af de åberopade PoliceFör
-
I 10
Den 29 September.
fattningarne, när ett toppbarn upptäckes i
en socken, så skiljer den ifrån sig barnet,
hvilket, vanligen åtföljd t af sin mor, föres
från den ena socken till den andra, och sålunda
utbreder smittan. De flesta koppfarsoter
i senare tider i Sverige hafva uppkommit
genom sådana Vandrande barn. Derföre
skulle jag anse af vigt, att en del af
anslaget blefve användt till anstalter, att
förekomma, det en smittsam sjukdom ej
fick attakera så många subjecter, att den
blefve en farsot, till hvilkens hämmande
stora kostnader erfordras, hvilka böra tagas
i beräkning, äfven om de komma att
utgå af enskiltas fickor. Jag kan således icke
frångå mitt yrkande, att anslaget måtte beviljas
för farsoters och smittosamma sjukdomars
både förekommande och botande.
Herr af Grubbens , Nils Wilhelm: Herr
Munck af Rosensköld har sagt, att farsot
ej är annat, än då flere personer atlakeras
af samma sjukdom; jag har äfven sagt
detsamma, och då, men aldrig förr händer
det, att rapport kommer till Landshöfdingen,
således ej förr än det är farsot, eller
när flere personer blifvit angripne. Då först
kommer det i fråga, att skicka läkare till
stället. När en eller två personer blott äro
sjuke, finnes ännu ingen farsot, och då kan
ej Landshöfdingen ditskicka läkaren. Han
kan väl anmoda honom, att resa dit, men
ej för Statens medel. Det kan ej ske förr
Den 29 September.
11 r
än flere sjuknat i en eliev flere socknar.
För att nu förekomma farsot, är det, sorn
Herr Munck af Rosensköld vill använda
afven af dessa 9000 R:dr. Huru vill Herr
Munck af Rosenskjöld då göra? Skall eli
Läkare på Statens bekostnad resa, så fort
en eller två personer insjuknat? Det är
omöjligt, alt medlen på sådant sätt kunna
räcka till; allt skulle åtgå till resekostnader
åt Läkarne, och intet återstå till medicamenler;
och hvarmed skola då farsoter hotas,
sedan sådane verkligen yppat sig? När
ProvincialMedicus i Stockholms Län erhåller
för resor 2000 R:dr årligen, så vet jag
ej, huru det kan räcka till för de öfrige
Länen; om man sktdle lägga dertill kostnaden
att utestänga farsoters uppkommande
genom militaircordoner, så skulle det ej
Lunna af Staten bestridas. Således tillstyrber
jag bifall å det af Utskottet endast till
smittosamma sjukdomars och farsoters botande
föreslagne anslag.
Friherre Cederström: Det är i anledning
af den siste Talarens yttrande, jag
begärt ordet. Jag hade ej förmodat, att
en man, som sjelf är Medicus, skulle hafva
trott, att detta anslag är ämnadt till
aflönande af cordoner emot smittors spridande.
Endast en hänvisning till MedicinalFörfattningarne
utvisar, att sådant är
communernes skyldighet. Frågan är här
endast, att den eller de, som öfver All
-
Den 29 September.
mogen hafva uppsigt, skola kunna få ett
arfvode, och en ersättning, emedan de ej
dertill äro skyldige; och derest uppsigt ej
finnes, svara cordonerne ej emot ändamålet.
Jag anser derföre hvad Herr Munck
af Rosensköld föreslagit vara nyttigt, på
det om något öfverskott uppkommer, det
må kunna användas till ifrågavarande ändamål.
I annat fall får man ju för hvar
gång göra anmälan hos Konungen, för att,
om tillgång finnes, erhålla något af extra
medel, för ett förutsedt ändamål, och sådant
är orätt, ty tillgång hör finnas anslagen
till ifrågavarande föremål, så mycket
mera, som icke obetydliga besparingar derigenom
kunna beredas, då farsoten uppkommit,
hvilken, i brist deraf, får tillfälle sprida
sig, fordrande sedan stora uppoffringar
och kostnader för att hämmas. Jag tillstyrker
bifall å Herr Munck af Rosepskölds
förslag.
Herr Munck af Rosensköld: Jag får,
i anledning af hvad en Talare yttrat, erinra,
att här ej blott är fråga om farsoter,
utan äfven om smittosamma sjukdomar i
allmänhet, så att den anmärkning han gjort
emot mitt förslag, äfven kunde göras emot
Utskottets. Anslaget är äfven för sådana
smittosamma sjukdomar, som ej äro farsoter.
Jag anhåller om proposition till bifall
å det tillstyrkta anslaget för farsoters
D e n 29 S e p t e rn b e r. 113
och smittosamma sjukdomars förekommande
och botande.
Herr Cederschjöld: Den sista varde talaren
har ganska rätt deruti, att det är
högst vigtigt, alt förekomma farsoter, och
att man kan med litet förekomma en sådan,
likasom man med några droppar vatten
kan hindra en vådeld, genom första
gnistans släckande. Men jag vill blott erindra,
att koppor nästan äro den enda sjukdom,
hvari man alltid genast kan igenkänna
början till en möjlig farsot. Deremot liander
det kanhända icke en gång ibland flera
hundrade, att en menniskas insjuknande i
t. ex. Rödsot eller Rötfeber är en början
till en blifvande farsot. Oell hvem kan föröfrigt,
vid början af en feber, veta, huruvida
den kan antaga karakter af Nervfeber
eller Rötfeber, ocb blifva smittsam? För
att förekomma farsoter, skulle således blifva
nödvändigt, att nästan vid hvarje särskilt
sjukdomsfall vidtaga kostsamma försigtighetsmått.
Och till hvilka missbruk skulle
detta icke föranleda? Om man derföre nu
ville stadga, att detta anslag skulle vara
till farsoters förekommande; så blefve det
otillräckligt, om det än förhöjdes till lika
belopp med alla 10 Hufvudtitlarne. Men då
nödiga anstalter till ifrågavarande ändamål
redan finnas genom författningar föreskrifne;
så hemställer jag, huruvida det skulle
43 H. 8
Den 29 Septe m b e r.
vara lämpligt alt gifva sjelfva anslaget elt
så obestämdt ändamål. Åtminstone borde
då detta anslag, som till sitt inskränktare
ändamål redan varit otillräckligt, betydligen
förökas. I den gamla benämningen är
likväl en origtighet emot språkbruket; ty
man kan hämma en farsot, roen ej bota den.
Jag har derföre ej något emot, att man ändrar
ordet botande till hämmande.
Herr af Grubbens; Jag förenar mig med
Herr Cederschjöld, och ber blott att ytterligare
få fästa uppmärksamheten derpå, alt
åren 1827 och 1828 utgick en summa af
11,874 R:dr för smittosamma sjukdomars
bolande. Om man då härtill lagger kostnaden
för Militaire-cordoners hållande, och
kanske äfven ett särskildt arfvode åt Läkarne
för samma ändamål, så fordras en ännu större
summa. Yid sådant förhållande tror jag,
att SundhetsCollegium begärt för litet, och
anser Coliegium hafva bordt begära minst
12,000 R:dr. För öfrigt anser jag, att det
är hvars och ens egen sak att söka akta sig
för att blifva smittad, sedan han vet någon
smittosam sjukdom hafva yppat sig,
och att sjelf afhålla sig ifrån besök på sådane
ställen; kostsamma anstalter kunna då
undvikas.
Herr 'Lefrén: Vid delta moment tog
jag mig friheten reservera mig mot Utskottets
första Betänkande. Jag har visserligen
Den 2g Sep t ernber.
intet hopp, att någon uppmärksamhet nu
skall fästas på min reservation; men jag tror
dock, att den tid kommer, då man skall
inse orimligheten af att vilja utsträcka StatsCassans
skyldighet till Läkarevården i alla
provinser, dit likväl detta anslag urartar.
En Talare har uttryckt sin önskan, alt anslaget
måtte afses, icke hlott för att bota
redan yppade smiltosamma sjukdomar, utan
äfven för att förekomma farsoter. Vi skola
likväl göra skillnad emellan nödiga medel
i Regeringens hand, att förekomma dessa
farsoters större utspridande, eller att vilja
utsträcka denna omvårdnad ända till åstadkommande
af en ordentlig Läkarevård för
hvarje individ i Riket. Det sednare är orimligt,
då sådant bör besörjas af individerne
sjelfve, eller genom municipala anstalter inom
provinserna, utan att ålita StatsCassan;
i annat fall skall anslaget endast blifva en
fortfarande näring för en skamlig och skadlig
osjelfständighetskänsla, och benägenhet
att alltid nödgas lita på Statens mellankomst.
Friherre Cederström: Utan all fråga
tillhör det landsorterna sjelfva, att bekosta
de utgifter, som erfordras för MedicinalVerket
i och för vård, vakthållning och tillfälliga
sjukhus-anläggningar, vid uppkomna
farsoter, till deras hämmande och botande;
men lika otvifvelaktigt tillhör det samhällsinstitutionen,
alt skicklige Läkare, tillgäng43
H. 8*
ji6 Den 29 September.
liga der farsoter uppkomma, aldrig må saknas,
på det icke tusendetals medborgare, i
brist af upplysning om de medel, sorn böra
användas emot sjukdomen, må förgås. Af
sådan anledning är ock ifrågavarande författning
stadgad, som ålägger Konungens
Befallningshafvande, att skicka Läkare till
de ställen, der farsoter yppas. Om nu sjukdomar
finnas af den art, att Sundhetscordon
behöfves, så åligger det visserligen Communen
att besörja en sådan cordon; men
öfver en sådan behöfves åter uppsigt, som
icke får af Communen besörjas.
Herr Munck af Rosensköld: Jag hoppas
Ridderskapet och Adelli ursägtar, alt
jag fortfarande yttrar mig i detta egentliga
medicinska ämne; men jag skall blott göra
det i delar, som ligga närmast det allmänna
menniskoförståndet. Hvar och en sjukdom,
hvars väsendtligaste symptom är feber, eller
hvar allmän egentligen så kallad feber
kan blifva elakartad och smittsam, genom
blotta sammanpackningen af många sjuka i
ovädrade och osnygga rum. För öfrigt, ju
mera som användes till förekommande af
sjukdomar, destornindre behöfves till deras
botande; ty de sjukdomar, som icke uppkommit,
behöfva icke botas, icke eller hämmas.
I vissa delar är jag af lika tanka med
Herr Lefren. Man kan säga mycket för den
satisen, att Staten icke bör vidkännas några
kostnader för sjukdomars botande, utom då
Den ag September.
117
patienterna äro medellösa. Men deremot är
Statens ovillkorliga skyldighet, alt vidkännas
kostnader till sjukdomars förekommande,
dels emedan de kunde vara så betydliga,
att det öfversteg enskiltes förmåga,
dels emedan den enskilde icke alltid äger
rättighet att vidtaga de erforderlige anstalterne
dertill. Således om t. ex. ett barn,
behäftadt med smittkoppor, kom till ett
ställe, der andra barn äro, så äger den enskille
personen icke rätt att låta detta barn
inspärras, för att hindra det att kringsprida
smittan, utan för denna quaranlänsanstalt
behöfvas authorisation och medel af Staten.
På dessa grunder kan jag icke frångå mia
anhållan om proposition å tillstyrkan af delanslag,
som Utskotten föreslagit, med det
vilkor, att det må användas icke blott till
farsoters och smiltosamma sjukdomars botande,
utan äfven till deras förekommande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets i detta Moment framstaldta
förslag.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade godkänna
hvad Utskottet tillstyrkt, under iakttagande
af det utaf Herr Munck af Rosensköld
dervid föreslagne tillägg.
Ropades äfven Ja och Nej.
Den 29 September.
Herr af Grubbens: Om det beslut fattas,
att anslaget skall användas endast och
allenast lill det ändamål Herr Munck af
Rosensköld uppgifvit, så skulle äfven arfvodet
för ProvincialChirurgen i Stockholms
Län upphöra, och användas till farsoters
hämmande. Denne ProvincialLäkare har
likväl fullmakt sedan år 1816, och kan således
icke utan dom och ransakning afhändas
sin lön. Jag får derföre reservera mig
emot ett sådant beslut.
Friherre AnckarswärdCarl Henrik:
Jag har i det längsta afhållit mig att deltaga
i en discussion, som vetenskapsidkarne
hufvudsakligen synas slagit sig på att
behandla; men jag tar mig friheten fästa
uppmärksamheten derpå, huruvida skillnaden
emellan bota och mota kan vara så stor,
och väcka så många stridigheter, att den
icke kan slitas utan votering. För mig,
som hvarken äger theori eller praktik i förevarande
ämne, förefaller det likväl, som
om mota icke gerna skulle låta sig göra
utan att bota. Derföre, om blott anslaget
bifalles, skulle jag tro, att det kunde öfverlemnas
åt Autoriteterna, att i dessa fall
dermed efter omständigheterna förfara, och
jag tycker således, att man kunde förena sig
om bifall å Utskottets förslag.
Herr Munck af Rosensköld: Herr af
Grubbens har förmodat, att om min me
-
Den 29 September.
1 '9
ning bifalles, skulle ProvincialChirurgen i
Stockholms Län mista sin lön. Jag har
likväl icke föreslagit, att medlen skulle allenast
användas till farsoters förekommande,
oaktadt jag ännu heldre skulle se sjukdomar
förekommas, än botas, och derföre
ProvincialLäkare ännu mer sysslosatte med
det förra, än med det sednare. Således är
Herr af Grubbens farhåga i den delen Öfverflödig.
Om Friherre Anckarsvärd icke
ser någon skillnad emellan bota och mota,
så bevisar detta blott, att Friherren är af
en rakt motsatt åsigt emot det begrepp jag
och Svenskar i allmänhet fästa vid dessa ord.
Herr Cederschjöld: Jag har aldrig bestridt,
att ju farsoters förekommande vore
högst maktpåliggande. Men då de dertill
erforderliga kostnader hittills blifvit bestridde
af menigheterna sjelfva, så tror jag det
vara betänkligt gifva dem rättighet, alt dertill
fordra Statsbidrag. Och då detta anslag
hittills icke ens varit tillräckligt för
dess förra bestämmelse, hemställer jag, till
hvilka ofantligt kostsamma företag och stora
missbruk det skulle kunna leda, om hvar
och en feberpatient finge anspråk på kostnadsfri
skötsel, för att förekomma, att icke
dess sjukdom skulle gifva anledning till en
smittsam farsot.
Friherre Cederström: För elt par år
sedan hade jag tillfälle, att inom Gottlands
120
Den 29 September.
Län behöfva anlita Districtcrnas bevakning,
för alt hämma en hoppsmitta, som tvenne
gånger samma år ditkom. Då det sedermera
blef fråga om Kronobetjeningens ersättning,
som haft uppsigt dervid, hade
SundhetsCoiiegium ingenting att gifva ; men
yttrade inför Kongl. Maj:t, att genom de
anstalter, som blifvit vidtagna, vida större
utgifter för StalsVerket voro besparade. Nu
underställer jag Ridderskapet och Adeln,
om det är förnuftigt, att inskränka de Autoriteter,
hvilka hafva inseende öfver Läkarevården,
ända derhän, att icke kunna
anslå ett arfvode åt den, som haft controllen
öfver en besmittad ort och, genom den
dervid iakttagne ordning, för Statsverket besparat
betydliga utgifter. Dessa kostnader
kunna icke blifva betydligare, än att de
med några 100 R:dr årligen bestridas.
Herr von Hartmansdorffj August: I fråga
om anslag inom en mindre afdelning af
samma IIufvudTilel, synas Rikets Ständer
böra iakttaga enahanda regel, sorn i afseende
på hela Titeln, nemligen alt medlen
må kunna inom densamma användas efter
Styrelsens bästa bepröfvande. Derföre anser
jag ock bäst, alt de medel, som höra
till Läkarevården, gifvas under så rymliga
vilkor, som möjligt. De värde Talare, hvilka
yttra sig i en motsatt mening, hafva
trott, att om man .äfven ansloge något till
farsoters förekommande, så skulle anslaget
Den 29 S e p t e m b e r.
I2t
blifva otillräckligt; men enär Herr Munck af
Rosenskölds alfvarligaste motståndare Herr
af Grubbens förklarat, alt medel af SundlietsCollegium
icke varit använda till farsoters
hämmande, utan på reqvisition af
LandshöfdingeEmbetena, och att dessa icke
kunna göra d 3^ 1 i k a reqvfsitioner, blott derföre
att en eller två personer insjuknat, inser
jag icke något skäl, att vägra bifall till
Herr Munck af Rosenskölds förslag. Jag
instämmer visserligen i grundsatsen med
Herr Lefren; men tror för ögonblicket det
vara förgäfves, alt hoppas i allmänhet erhålla
någon riktig hälsovård genom menigheternas
egen åtgärd.
Friherre Ridderstolpe s Fredrik: Med
all tillförsigt till SundhetsCollegii rättrådighet,
kan jag icke instämma deruti, att
öfverlemna till SundhetsCollegii distribution
de ifrågavarande medlen, helst jag förklarar
mig helt och hållit emot, att deskola
användas att motaj utan blott att bota
sjukdomar. Om SundhetsCollegium skulle
till Landshöfdingarna lemna medel att mota
sjukdomar, så komme det väl att gå med
dessa, som med 3-skillingsafgiften, hvilken
före 1820 ingick från alla Län till SundhetsCollegium,
och derifrån utdeltes till Länen
tillbaka; men utdelningen blef så ojemn,
att man icke, åtminstone i Westmanland,
kunde igenkänna någon proportion af det
insända.
122
Den 29 September.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde å nyo proposition
till bifall å Utskottets förevarande förslag.
Ropades Ja och Nej.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken framstäld proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt bifalla Utskottets förslag, likväl med.
det tillägg, att ifrågavarande anslag borde
användas till farsoters och smittosamma sjukdomars
förekommande och botande.
Herr Lefren: Jag reserverar mig emot
denna utsträckning af anslagets föremål,
hvarigenom man, icke nöjd dermed, att det
redan varit så vidt utsträckt, vill öppna en
splitter ny bana för StatsCassans ålitande.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Jag åter
anser det vura vida vigtigare, att för ekornmaj
än att botaj farsoter och smittosamma
sjukdomar.
Friherre Ridderstolpe: För att icke hafva
någon actie med uti ett framdeles möjligen
blifvande missförstånd af Ridderskapets
och Adelns nu fattade beslut, conformerar
jag mig med Herr Lefre'n.
Herr Munck af Rosensköld: Jag får deremot
särskildt förklara min tillfredsställelse
öfver Ridderskapets och Adelns beslut.
Den 29 September.
I2j
Femte Momentet.
1:0 ingående fortfarande anslag 2210
R:dr B:co för Veterinär-Inrättningen i
Stockholm.
Hans Ejc c ellene e Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt då StatsUtskottet
förbehållit sig att med särskilt Utlåtande
rörande detta ämne till Rikets Ständer
framdeles inkomma; torde denna del af
femte momentet icke föranleda till någon
åtgärd.
Friherre Cederström: Som Riksdagen
är ganska långt framskriden, och göromålen
i Utskotten öfverhopande, kunde det
inträffa, att Utskottets svar å den till Utskottet
långt för detta från Ridderskapet
och Adeln i ämnet aflåtne återremiss uteblef,
när Riksdagen afblåstes. Jag får i
anseende dertill anhålla om proposition,
att Utskottet må föreläggas, att inom fjorton
dagar besvara berörde återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMär skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln instämde i den af Friherre
Cederström nu gjorde framställning, att
StatsUtskottet måtte anmodas, att inom i4
dagar härefter afgifva Utlåtande öfver de
bos Ridderskapet och Adeln gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o i3o
meddeldte, samt den 19 sistlidne Maji e.
Den 29 September.
m. lill Utskottet återremitterade Betänkande,
angående begärde anslag för VeterinairInrättningen
i Stockholm.
Ropades Ja.
2:0 Angående en tillstyrkt ny utgifts
uppförande på Stat med 1200 R:dr B:co
till årliga arfvoden, a 5o R:dr B:co, åt
en Djurläkare i hvarje Län. .
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan Ridderskapct
och Adeln redan den 3o sistlidlie
Julii e. m. bifallit Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens under
N:o 47 rörande detta ämne förut afgifne
Utlåtande, torde hvad StatsUtskottet i afseende
härå nu anfört, icke erfordra någon
åtgärd.
Bifölls.
3: o Angående Arfvoden för Nya ProvincialLäkare
1200 R:dr B:co.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att enahanda förhållande
med detta ämne ägde rum, som
vid det föregående, nemligen att Ridderskapet
och Adeln redan den 12 sistlidne
Augusti e. m. bifallit Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens under JNT:o
60 deröfver förut afgifne Utlåtande, i följd
hvaraf StatsUtskoltets i afseende härå nu
Den 29 September.
meddeldte yttrande icke eller torde föranleda
till någon åtgärd; hvaruti Ridderskapet
och Adeln äfven hördes instämma.
i3:de Punkten. Angående Uppförande
å Stat af 5oo R:dr till Löner för 1 jaktmästare
vid StatsRådet j och 2 jahLbetjente
vid Högsta Domstolen.
Grefve Horn > Claes Fredrik: Jag vågar
bestiida detta anslag på den grund,
att både StatsRådets och Högsta Domstolens
Ledamöter samlas i Konungens borg,
inom dess rum och under dess presidium.
Således anser jag naturligt, att Konungens
egen betjening får utgöra StatsRådets och
Högsta Domstolens vaktbetjening.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mär skalken gjorde proposition till bifall
å hvad Utskottet i denna punkt tillstyrkt,
hvilken proposition med Ja besvarades.
i4:de Punkten.
Första Momentet. Angående omkostnader
för ChartceSigillatceVerket.
Detta Moment blef, uppå derom af
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Andra Momentet. Angående Skrifmaterialier
och Expenser samt Ved och Ljus
för Collegierne m. fl. Publike Verk.
Den 29 September.
Herr Ribbing, härvid: Då fråga nu är
om förökade anslag för skrifmaterialier m.
m., tar jag mig frihet i Ridderskapets och
Adelns minne återkalla den motion jag vid
början af denna Riksdag väckte, angående
anskaffande af all Expeditions-lösen. I öfverensstämmelse
med de åsigter jag då framställde,
får jag nu föreslå, att Ridderskapet
och Adeln endast intill nästa Riksdag
beviljar den äskade och af Utskottet föreslagne
tillökningen af j0,000 R:dr för skrifmaterialier,
ved och ljus, m. m. för de publike
Verken; med underdånig anhållan derjemte,
att Kongl. Maj:t under tiden täckes
i nåder förbereda den vigtiga förändring i
Domares och andra Embetsmäns aflöning
medelst contant lön i stället för sportelinkomster,
som öfverensstämmer med hvad
Särskildta Utskottet vid sista Riksdag, angående
Expeditions-lösen, föreslagit och
Kongl. Maj:t i nåder kan fiuna nyttigt.
Herr Rosenblad: Jag erkänner, att då
jag först begärde ordet, var det min mening
att tala emot Herr Ribbing; men sedan
jag hört slutet af hans yttrande, får
jag förena mig dermed, emedan jag tror
det innefatta en vigtig förändring, att för
framtiden bereda upphörande af lösen, genom
fasta löners tillskapande. Då likväl
möjligheten häraf står i närmaste förbindelse
med en ny organisation af de Civila
Verk en och DomareEmbetena, skulle jag
Den 2g September.
127
önsta saten afgjord på det sätt, att Rikets
Ständer hos Konungen anhöllo, det Kongl.
Maj:t, vid fråga om så väl de Administrativa
Verkens sorn Domstolarnes organisation,
täcktes afse den vigtiga frågan om
upphäfvande af all expeditions-lösen och
alla sportler, emot ersättning på annat sätt.
Grefve Posse, Arvid: Jag vill endast
erinra, att Herr Ribbing väckt en motion
af alldeles samma innehåll, som det förslag
han nu framställt; att Lag- och EkonomiUtskotten
till hvilka motionen blef remitterad,
tillstyrkte Rikets Ständer att lemna
densamma utan afseende; och att delta
Betänkande blifvit af 3:ne Stånd bifallit.
Samma fråga kan således nu mot Grundlagens
föreskrift icke åter upptagas.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag vill visserligen
icke ingå i något yttrande rörande
Herr Ribbings förslag, utan skall endast
hålla mig vid ämnet, som är, huruvida anslaget
till skrifmaterialier m. m. bör bibehållas
vid den summa, hvartill det bestämdes
1823, eller om det skall förhöjas.
Jag tillstyrker det förra så mycket heldre,
som mig veterligen icke någon prisförhöjning
af elfecterna föranledt större utgifter.
Jag tror, att man kan ställa så till, att
i823 års Stat blir tillräcklig, och får derföre
hos Herr Grefven och LandtMarskalken
vördsamt anhålla om proposition der
-
Den 29 September.
på, alt Ridderskapet och Adeln i delta afseende
förblifver vid 1823 års Stat.
Herr Ribbing: Jag anhåller att i den
ordning man emot mig gjort anmärkningar,
få desamma besvara. Hvad först angår
Herr Rosenblads anmärkning, godkänner
jag den så mycket heldre, som han
åsyftar alldeles samma sak, men åt sitt förslag
gifvit en större utsträckning och bättre
redaction än den jag lyckats tillvägabringa.
Hvad åter beträffar Grefve Posses
anmärkning, är det sant, att-jag väckt en
motion i samma ämne; men som den blef
till Lagutskottet remitterad, torde Ridderskapet
och Adeln finna, alt den åsyftade
stiftande eller förändring af en Lag. Nu
deremot åsyftar jag endast ett förnyande
af Rikets Ständers år 1823 i anledning af
Särskilta Utskottets Förslag till Kongl. Maj:t
inlemnade underdåniga skrifvelse. Här är
således ej fråga om någon ny motion, eller
något återupprepande af hvad förut vid
denna Riksdag förevarit, utan blott om ett
tillägg i ett beslut, som kommer att fattas,
hvilket förfarande är ganska vanligt inom
hvarje Stånd. Det skulle visserligen kunna
anföras mycket derom, huruvida, sedan
3:ne Stånd bifallit Lag- och EkonomiUtskottens
omförmäldte Betänkande rörande
Statens anslag, detta beslut kan anses gällande.
Jag tror, lika med hvad flere Ledamöter
-
Den 29 September.
129
möter inom Ridderskapet och Adeln yttrade,
då Betänkandet här förevar, att Lagoch
EkonomiUtskötten icke ensamme ägt
rätt att yttra sig i ämnet, och man skulle
således med skäl kunna tillämpa den
gamla Domare-regeln: Lagligit stände olaglig/t
ätergånge. Ridderskapet och Adeln
torde erinra sig, alt Lag- och Ekonomiutskottet!
tillstyrkte afslag å min motion,
endast på den grund, att Statens tillgångar
ej medgåfvo den af mig föreslagne ändringen.
Jag finnér, att det nu förevarande
begärda anslaget väl för närvarande är
nödvändigt, men jag är lika öfvertygad,
att man genom vidtagne förändringar, med
mindre vidlöftighet och långsamhet i rättegångssätt
och expeditioner, icke skulle
behöfva en så ansenlig summa, som den nu
föreslagna, hvilken uppgår lill 60,000 R:dr
B:co årligen. Skulle Ridderskapet och Adeln
ej benäget bifalla, att den önskan, som Nationen
vid sista Riksdagen yttrade, och som
ännu utgör den allmänna önskan, åter finge
framtränga, så skall jag heldre förändra
mitt yttrande lill ett bestämdt afslag å den
begärda tillökningen af 10,000 R:dr; ty det
är hårdt, att anslag pa anslag skall beviljas,
utan att man vill fästa afseende på förbättring
— af det förhållande, som utgör
sjelfva orsaken till behofvet af de ökade
anslagen. Mitt minne ledes härvid ovilkorligen
på anekdoten oro den tiggare, som
43 Hi 9
D e ii 29 S r p t e m b c r.
ständigt begärde almosor, under det lian
pekade på ett sår på sitt ben. Det bände
alt en af de förbigående sade till lionom:
jag skall gifva dig en helande balsam, hvarigenom
du snart skall bota detta sår; hvartill
tiggaren åter svarade; jag har begärt
penningar och icke läkemedel.
Herr Rosenblad: Hvad Herr Hjerta anfört,
att det gamla anslaget skulle vara tillräckligt,
tror jag förfaller, då man erinrar
sig, att anslaget endast är ett förslags-anslag,
och att behofvet ovilkorligen måste
fyllas, till hvad summa det än uppgår.
Också har KammarRätten och Revisorerne
icke kunnat göra någon anmärkning dervid,
att det årliga anslaget varit öfverskridit,
och StatsUtskottet har sjelf uti sitt Utlåtande
sagt, att det förböjda anslaget är
föranledt af högre pris på dessa materialier.
Det vore verkligen bra hårdt, i händelse
det bestämda anslaget t. ex. den 3i
October vore slut, att då ålägga EmbetsYerken
att från den 1 November till den
sista December icke få elda eller utfärda
några expeditioner. I afseende på hvad
Grefve Posse anfört emot Herr Ribbing,
får jag svara, att jag alldeles icke kan finna
något sammanhang emellan Herr Ribbings
förut väckte motion och det förslag
han nu uppgifvit. Det tillägg han önskar,
och som skulle hos Kongl. Maj:t anmälas,
åsyftar icke verkställigheten nu genast, utan
Den 29 September. 131
endast, alt Kongl. Maj:t derpå för en framtid
ville fästa sin uppmärksamhet; och då
jag anser detta af vigt, kan jag icke frångå
min begäran, att, jemte bifall till Utskottets
förslag, det af Herr Ribbing dervid
gjorde tillägg måtte, tillika med den
af mig deri föreslagne modification, bifallas.
Grefve Posse: Herr Ribbing bar velat
finna en skillnad emellan den motion, sorn
redan af Rikets Ständer blifvit afslagen,
och den lian nu gjort, deruti att den förra
remitterades till Lagutskottet, och att
det således då skulle varit fråga örn en
Lag, hvaremot den af honom nu framställde
endast skulle åsyfta en underdånig önskan.
Den Motion, han då väckte, angick
förändring af Expeditions-taxan. Som denna
Förordning endast tillkommer Kongl.
Maj:t att utfärda, kunde Lagutskottet icke
befatta sig med motionen, utan att först
begära sammanträde med Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet. Hans motion var således
ett önskningsrnål, ty den åsyftade en
underdånig önskan angående Expeditionstaxan;
den framställning han nu gjort åsyftar
precist samma sak, hvårföre den, emot
Grundlagens föreskrift, icke kan åter upptagas.
Jag beklagar således, att Herr Ribbings
”helande balsam” vid delta tillfälle
ej kan användas.
Herr Hjerta har tillstyrkt, att i8a3 års
4 3 H. 9 +
Den 29 September.
anslag i delta afseende malte bibehållas*
Men da förhållandet visar sig vara, att år
1824 en brist uppstod af 10,000 R:dr, år
i825: 70,000, år 1826: 14,000, år 1827: i5,ooo
och år 1828: 14,000 R:dr, så är jag öfvertygad
att anslaget är otillräckligt, och att
behofvet verkligen förefinnes, alt årligen öka
det med 10,000 R:dr. Jag anser dessutom
detta ökande icke vara vådligt, enär Utskottet
slutat sitt tillstyrkande med det föreslagne
vilkor, att alla besparingar på detta
anslag skola lika med StatsVerkets öfverskotter
till RiksgäldsContoiret ingå.
Herr Hjerta: Här finnes alltid tvänné
bestämda opinioner, den ena, som vill, att
allt skall gifvas, hvad man möjligen kan begära,
och den andra, som vill, att Institutionerna
skola lämpas efter förmågan alt erlägga
anslagen. Hvad mig beträffar, kan jag
icke vid detta tillfälle ingå derpå, att anslaget
kan huru som helst öfverskridas. Jag
tror, att Regeringen är skyldig tillse, att
det anslag blir tillräckligt, som Ständerna
beviljat. Jag påstår derföre, att 5o,ooo R:dr
är nog till detta anslag, då priserna nu icke
äro högre, än de år 1822, efter hvilka priser
sista Riksdagen upphöjde samma anslag.
Rätta sättet att aldrig få ordning i denna
sak är, alt bevilja tillökningar, ty om vi
nu bevilja 60,000 R:dr, uppgå kostnaderna
nästa år ganska säkert ti 11 70,000 R:dr.
Förblifva vi åter vid 5o,ooo R:dr, så går
Den ag September.
133
det nästa Riksdag säkerligen icke ö(Ver6o,ooo
R:dr. Jag tillstyrker derföre, att vi må förblifva
vid 1823 års Stat, och att bristerne
må tagas af besparingarne. Med en sådan kur,
sorn Herr Ribbing föreslagit, eller någon
annan, anser jag Regeringen böra bota sjukdomen.
Friherre Sprengtportenj Jacob Wilhelm:
Till Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Ridderskapets och Adelns eget
bedömmande hemställer jag, huruvida vi
under någon form kunna åter upptaga och
bifalla en Motion, som redan af 3:ne Stånd
blifvit afslagen. Herr Ribbings Motion innefattade
förslag icke till någon Lag, utan
blott till förändring af ExpeditionsTaxan,
hvilket lätteligen kan uppjysas, om Lagoch
EkonomiUtskottens Betänkande N:o 21
linnes här till hands. Man skall deraf erfara,
att Herr Ribbings Motion och hans
1111 afgifne förslag äro alldeles af samma innehåll.
Herr Ribbing: Då så mycket i delta
afseende redan är laiadt, vill jag icke vara
vidlyftig, utan endast anföra några ord i
anledning af hvad Grefve Posse och Friherre
Sprengtporten yttrat. De hafva sagt,
att min Motion angick förändring af ExpeditionsTaxan.
Jag hemställer, om det af
mig nu gjorde förslag angår några förändringar
i denna Taxa. Är det så, öfvei
-
134
Den 29 September.
lemnar jag till Ridderskapet och Adeln att
afgöra, huruvida mig bör förnekas att få
till Thronen samma önskan framförd, som
år 1823 af då varande Ständer framfördes.
Herr Tham > Wollrath: Herr Ribbings
önskan delar jag fullkomligt, men tror det
icke vara öfverensstämmande med våra former,
att nu upptaga en sak, som redan af
3:ne Stånd blifvit afslagen. Hvad hufvudsaken
beträffar, hav Utskottet sagt, att det
förhöjda anslaget härleder sig från stegrade
priser. Herr Hjerta åter har påstått, att
priserna alldeles icke äro stegrade. .Tåg ber
derföre, att endast få fästa Herr Hjertås
uppmärksamhet derpå, att anslaget icke ensamt
är till Skrifmaterialier, utan äfven till
Ved och Ljus för EmbetsVerken. Hvad
Artikeln Ved beträffar, lärer Herr Hjerta
säkerligen vara underrättad derom, att denna
vara stigit i pris för hvarje år, och säkerligen
ännu ytterligare stiger. Det lärer,
således vara nödvändigt, att bevilja anslaget,
så vida man icke vill ålägga ErnbetsVerken
att frysa, hvilket jag icke tror låter
sig göra,
Grefve Posse: Jag ber om ursäkt, att
jag åter uppträder, men Herr Ribbing har,
uti sitt sednaste anförande, gjort mig uppmärksam
på en rättelse, som jag anhåller
att få göra i mitt förra yttrande. Herr Ribbing
har bestridt Friherre Sprengtportens
Den 2g September. i35
och min uppgift, att hans nu afgifne för
slag åsyftar ändring uti ExpeditionsTaxan,
och Herr Ribbing har deruti rätt; ty så
väl det förslag han nu framställt, som hans
af 3:ne Stånd redan afslagne förra Motion,
åsyfta icke ändring uti ExpeditionsTaxan,
utan helt och hållet upphäfvande af denna
Taxa. I sjelfva hufvudsakén skall jag utbe
mig få lämna en upplysning, hvarföre 1823
års anslag så betydligt blifvit öfverskrida.
Orsaken är nemligen, att 1823 års Ständer
beslöto, att LandtStaterna, det vill säga:
LandsContoir, LandsCanzli och LandtRänteri,
skulle af detta anslag erhålla medel
till ved och ljus; men detta blef vid anslagets
fastställande icke tagit i beräkning,
och derföre har en så betydlig brist uppkommit.
Hans Excellencé Herr Grefvert och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af StatsUtskottets i dess sednare Ullålande,
i afseende å delta Moment, gjorde
förslag.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
att Herr Ribbings ofvanberörde förslag, såsom
innefattande ett ämne, hvilket redan
blifvit af Rikets Ständer afgjordt, nu mera
icke måtte till pröfning upptagas.
Ropades Ja.
136
Den 29 September.
Herr Ribbing: Uti Herr Rosenblads
förslag, finnes icke det minsta nämndt om
ExpeditionsTaxans förändrande eller uppliäfvande.
Förslaget innefattar blott en ön-,
skan, alt Kongl. Maj;t, vid framdeles ske-,
ende förändring af StyrelseVerken, ville
taga i nådigt öfvervägande Dorostolarnes.
öfverdrifna Expeditions-lösen, och söka upphäfva
den genom anvisande af ersättning,
från andra håll åt dessa Embetsman. Med
öfvertygelse således, att min förra Motion
och Herr Rosenblads förslag äro två alldeles
bestämdt olika saker, och under instämmande
uti Herr Grgfvens och Landh
Marskalkens nyss yttrade mening, tror jag
mig ändock kunna yrka proposition å Herr
Rosenblads förslag.
Herr Hjerta: Jag instämmer fullkomligt
i Herr Rosenblads önskan, men ej i
det sätt, på hvilket han föreslagit den. Jag
tror deremot, att, om han ville begagna
den, utvägen att neka det förhöjda anslaget,
och förändra till Motion den önskan han
nu framställt, skulle den kunna särskilt
upptagas, men att nu inblanda en sådan
önskan vid afgörandet af vår Budget, anser
jag alldeles obehörigt. Det säkraste sättet
är, att nedsätta summan. Jag tillstyrker
derföre bibehållandet af 1828 års Stat i
denna del, och tror ändamålet härmed vara
vunnet.
Den 29 September.
Grefve Posse: Jag befinner mig verkligen
i en besynnerlig belägenhet, då jag
nödgas försvara en sak, som är emot min
egen yttrade mening. Jag har nemligen
inom Utskotten reserverat mig mot beslutet
om Herr Ribhings Motion, men å denna
min reservation gjordes inom RiksStånden
icke något afseende. Jag kan dock icke nu
biträda Herr Ribbings mening, utan öfverlemnar
till Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Ridderskapet och Adeln att
bedomina, huruvida, då Grundlagen stadgar,
att, när två Stånd stadna mot två, en fråga
förfaller, det skulle vara möjligt, att, när
3:ne Stånd afgjort en fråga, det skulle vara
mindre kraftigt. Herr Rosenblads förslag
innefattar visserligen någon olikhet, men är
i sjelfva saken dock detsamma. Det vore
besynnerligt, att, då 3:ne Stånd beslutat,
att Expeditionslösen ej kan upphöra, Rikets
Ständer ändock vid samma Riksdag
skulle kunna ingå till Kongl. Majrt med en
underd. Skrifvelse örn upphörande af densamma.
Min reservation innehåller för öfrigt
en sådan önskan, och jag har deruti
sagt, det jag tror, alt den tid skall inträffa,
då denna önskan vinnes.
Friherre Cederström: Då i en fråga,
som angår Rikets allmänna hushållning, två
Stånd stadna mot två, förfaller frågan. Nar
3:ne Slåncl afgjort en fråga, är Rikets Ständers
beslut i dea saken fattadt; och det är
Den 29 S e p l e 111 b e r.
omöjligt, att under samma Riksdag lagligen
fatta stridiga beslut i ett och samma ämne;
ty är det väl tänkbart, att i ett oell samma
Riksdagsbeslut öfver samma fråga alldeles
motstridiga §§. skulle kunna införas. Man
kan således icke å nyo väcka Motion i ett
redan afgjordt ämne.
Herr Rosenblad: Då jag ej kan finna
något sammanhang emellan att nu genast
begära en förändring, eller att önska, det
Kongl. Maj:t i en framtid ville derpå fästa
uppmärksamhet, ser jag visserligen icke något
hinder, att ju mitt förslag nu kunde
upptagas, och kan derföre icke instämma i
den tolkning af saken, som Herr Grefven
och LandtMarskalken gjort. Det är således
ej med afseende på 3:ne Stånds beslut, utan
endast för att ej hindra sakens snara afgörande,
som jag anhåller, att den af mig
föreslagne önskan måtte såsom en ny Motion
anses, och jag öfverlemnar åt Herr
Grefven och LandtMarskalken att bestämma,
huruvida denna Motion kan grundlagsenligt
remitteras, eller icke. 1 alla fall är
jag af den öfvertygelse, att detta vigtiga
ämne icke kommer att åsidosättas, utan
ganska säkert undergå en nådig pröfning.
Friherre Cederström anhöll, att Herr
Rosenblads nu väckte Motion måtte få hvila
på bordet.
Friherre Palmstjerna: Jag får äfven
till en början begära, alt Herr Rosenblads
Den 29 September.
»39
motion malte få hvila på hordet. I hufvudsaken
vill jag endast erindra, hvad Grefve
Posse redan upplyst, att tillökningen är
nödvändig i anseende till det beslut Rikets
Ständer vid sista Riksdag fattade, att LandsStaterna
skola af dessa medel erhålla ved
och ljus. Utskottet har derföre ansett denna
tillökning vara oundgänglig, och jag tillstyrker
bifall å Utskottets förslag.
Herr Oxehufvudj Olof Philip: I afseende
på Herr Hjertås yrkande om nedsättning
i den föreslagna summan, torde
jag få fästa uppmärksamheten derpå, att, sedan
åtskillige Civile Embeten nyligen blifvit
inrättade, och Ledamöters samt arbetande
Divisioners antal inom Svea och Christianstads
IlofRätter ökats, hvarigenom eldning
uti flera rum blifver nödvändig, skulle
det innefatta en stor inconsequence, att
nu vilja nedsätta anslaget till skrifmaterialier,
samt ved och ljus, då anslaget redan
förut varit otillräckligt. Jag tillstyrker derföre
bifall å Utskottets Utlåtande.
Herr Hjerta: Det är blott i anledning
af hvad Friherre Palmstjerna och Grefve
Posse yttrat, som jag anser mig böra upplysa,
att LandsCaucellierna, LandlRänterierne
och LandsConloiren visserligen vid
sista Riksdag fingo sig anviste ved och ljus
från denna Titel, men att detta ganska riktigt
inberäknades, du anslaget uppgjordes.
Den 2 g Sep tein ber.
Jag underställer dessutom, ora icke 24 sådane
ErabetsVerk kunna hafva nog af den
tillökning, som år i8a3 beviljades.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
förut gjorde proposition till bifall å Stats?
Utskottets i dess sednare Utlåtande i afseende
å detta Moment gjorde förslag; hvil?
ken proposition med Ja besvarades.
Herr Hjerta anmälte till Protocollet sin
reservation emot Ridderskapets och Adelns
beslut.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Som det
endast skulle onödigtvis upptaga liden, att
begära votering, åt nöjer jag mig med att
instämma uti Herr Hjertås reservation.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde derefter proposition
å StatsUtskottets tillstyrkande i denna
punkt, alt Rikets Ständer malte tillägga det
förbehåll vid ifrågavarande förslags-anslags
beviljande, att derpå blifvande besparingar
böra till RiksgäldsContoiret aflemnas.
Bifölls.
i5:de Punkten. Angående ansiag till
Rese- och Pr adam en ts-pen n ingar för Civile
Embets- och Tjenstemän.
Denna Punkt blef, uppå gjord proposition,
af Riclderskapet och Adeln bifallen»
Deri 29 September.
i6:de Punkten. Angående LandsStaternes
reglering.
Herr Hjerta: Jag vågar föreslå ett medel,
som kunde bereda skyndsamhet i denna
vidlyftiga frågas afgörande. För närvarande
finnas här tvenne meningar, den eria att
icke någon löneförhöjning bör äga rum i
den andra att så väl ökade löner, som ökad
personal, böra beviljas. Då vi nu skola utröna,
hvilken opinion i detta afseende må
göra sig gällande, vågar jag föreslå, att
Herr Grefvens och LandtMarskalkens första
proposition måtte blifva, huruvida icke Ridderskapet
och Adeln anser, att Landsstaterne
böra förblifva vid i8a3 års Stat. Om
denna proposition bifalles, kunna vi slippa
12 a 16 voteringar; annars uppslår den besynnerliga
omständighet, att vi nu komma
att votera öfver några hundrade R:dr, för
att sedermera vid nästa Riksdag få gifva
100,000 R:dr till löneförhöjning för Länsmännen.
Friherre Cederström: Jag har visserligen
ingenting emot, att Herr Hjerta får
sin mening i Contrapropositionen, att ingen
löneförhöjning bör ske för Landsstaterne.
Men å andra sidan yrkar jag bifall till Utskottets
Utlåtande, med tillägg, att lön må
anslås till en LänsNotarie i hvarje Län, ty
i annat fall kunna icke göromålen, såsom
sig bör, skötas. Jag instämmer derföre med
14?*
Den 29 September.
Herr Hjerta sålunda, att, om lian i ena
propositionen yrkar, att alldeles ingen ökning
i lönerna och personalen i afseende å
Landsstaterne bör ske, så yrkar jag i den
andra propositionen bifall lil-! Utskottets
Utlåtande, med tillägg, alt lön för en LänsNotarie
i hvarje Län bör anslås, på sätt
Utskottet i dess första Betänkande föreslog.
Herr Rosenblad: Herr Hjertås förslag
afser väl, att vi skulle kunna afgöra bela
denna punkt genom blott en enda votering,
men jag tror, att det blir svårt att med en
votering tillfredsställa alla meningar, ty en
opinion vill bevilja hvad StalsUtskottet föreslagit;
en annan vill afslå all tillökning,
och en 3:dje vill, utom hvad StatsUtskottet
föreslagit, äfven hafva löner för LänsINotarier.
Jag anser, att alla dessa meningar
bäst förenas, om Japropositionen blifver
bifall till Utskottets Utlåtande, med förbehåll
alt sedermera särskilt afgöra frågan om
lönen för LänsNotarierne, och Contrapropositionen
kommer att innefatta bibehållande
af 1823 års Statsreglering i denna del.
Herr Ribbing: Den första fråga, som
torde böra afgöras, är, om den allmänna
Löneregleringen för Landsstaterne skall, såsom
Utskottet föreslagit, uppskjutas, och
icke nu företagas. Hvad angår Herr Hjertås
anförande, skulle jag vara nära att förena
mig deruti, om jag ej bestämdt visste, att
Den 29 September.
i43
vissa Embetsman, nemligen LandsKnmererarne,
voro i så trängande behof af löneförhöjning,
att det vore obilligt begära, det
desse Embetsman skulle afvakta den allmänna
Löneregleringen. I följd af denna
betänklighet, anhåller jag att Utlåtandet
måtte punktvis företagas.
Friherre Palmstjerna; Innan man skrider
till pröfning af det nu förevarande förslaget,
torde först böra fattas beslut i afseende
på Utskottets tillstyrkande, att uppskjuta
med den allmänna Löneregleringen
för Landsstaterne. Sedan torde vi få besluta
öfver de af Utskottet tillstyrkta partiella
löneförhöjningar. Hvad dessa angår,
synes mig, alt Japropositionen må blifva
bifall till Utskottets senare Utlåtande, och
Contrapropositionen motsattsen, eller förblifvande
vid 1823 års Stat. Jag kan icke
gå in på det af Friherre Cederström begärda
tillägg till Japropositionen om löner
för LänsNotarier. Jag anser det böra bli
ett särskilt ämne för öfverläggning; och finner
i öfrigt LandsSecreterarrie vara så väl
lönte, att de böra sjelfve kunna underhålla
LänsNotarierne.
Herr Rosenblad: Jag skulle vänskapligen
och ödmjukligen till Herr Ribbing hemställa
om icke, i anseende till den stora
kostnad, som är en följd af hvarje votetering,
han skulle vilja tillåta, alt hela Ut
-
i44
Den 28 September.
låtandet om Landsstaterne finge på en gång
företagas. Jag anhåller äfven, alt af Herr
RiddarhusSecreteraren få veta, om det är
sannt, som man berättat mig, att 3:rie Stånd
redan afslagit frågan om LänsNotarierna, ty
i sådant fall är det, i afseende på resultatet
likgillligt, huru den här afgöres, och böra
således olika meningar derom icke kunna
hindra vidtagandet af den kortare melhoden
att afgöra afdelningen, Landsstaten*
Friherre Cederström: Jag känner visserligen
icke motivet lill Utskottets afstyrkande
af löner för LänsNotarierne. Man
bar väl sagt, att LandsSecreterarne kunna
sjelfva hålla dem, då de äro så väl lönte;
visserligen äro LandsSecreterarne väl lönte,
men då LänsNotarierne, för ätt möjligen
förekomma enskildtes förluster, behöfvas lill
controll på LandsSecreterarne, likasom LänsBokhållarne
på Landsliamererarne, så hemställer
jag, om man bör sätta LänsNotarierna
helt och hållet i beroende af LandsSecreterarne.
Jag anhåller derföra, att proposition
måtte blifva, såsom Herr Hjerta föreslagit,
med tillägg i Ja-propositionen af
100 R:drs lön för LänsNotarierne.
I afseende på den af Herr Rosenblad
begärda upplysning får jag nämna, att Preste-
och BorgareStånden gillat Utskottets
Utlåtande, samt att BondeStåndet ännu icke
af
-
Den 29 September. i^5
afgjort saken, hvarigenom frågan torde kunna
komma lill Nämnd.
Tians Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att StatsUtskottet
väl tillstyrkt, att för närvarande må uppskjutas
med en allmän Lönereglering för
Landsstaterne, men dock hemställt, att Rikets
Ständer måtte, utan afseende på uppskofvet
med regleringen af det hela, nu
taga i öfvervägande de särskilta tillstyrkanden
Utskottet, rörande Landsstaternes reglering,
framställt. Herr Hjerta hade yrkat
att Ridderskapet och Adeln först måtte afgöra,
huruvida någon slags tillökning i
Landsstaternes löneinkomster borde beviljas,
eller icke, och först derefter, i händelse
någon tillökning skulle medgifvas, bestämma,
huru och hvar den borde äga rum.
Friherre Ridderstolpe: Jag instämmer
med Friherre Cederström i den önskan, att
löner måtte bestämmas åt LänsNotarierne.
Jag kan dock icke förena mig med honom
deruti, att dessa tjenstemän behöfvas, för
att controllera LandsSecreterarne, ty sådant
skall Landshöfdingen sjelf göra. Mitt motif,
hvarföre jag önskar lön åt LänsNotarierne,
är, att jag vill uti dem hafva Statens, och
icke enskilte personers, tjenare.
Herr af Schmidt s Georg Lars: Friherre
Cederström har väl utvecklat ämnet, men
43 H. 10
146 Ds n 29 Sep t ernt er.
jag önskar dock få tillägga några ord. Då
Landshöfdingen är borta från Länet, och
LaudsSecreteraren är på Embetsresor inom
detsamma, behöfvas LänsNotarierne ganska
väl. Hvad åter angår förmenandet, att LandsSecreterarne
äro så väl lönte, vill jag endast
nämna, att i Norden äga de knappast
dagligt bröd. I 'Westerbottens Län tjenar
LandsSecreteraren för högst 2000 R:dr, alla
inkomster inberäknade; lian kan således icke
afstå något till LänsNotarien.
Grefve von Rosen } Axel'. Jag instämmer
till alla delar med Friherre Cederström
och Herr af Schmidt; men kan icke instämma
med Friherre Palmstjerna deruti, aLt
LandsSecreterarne äro så väl lönte. I Götheborg
har LandsSecreteraren icke större
lön, än ^5 tnnnor säd, men har deremot
en vidlyftig Correspondance, hvartill lian
är i högsta behof af biträde.
Herr Hjerta: öm Ridderskapet och
Adeln tillät, att discussionen fick hålla sig
vid sjelfva ämnet, skulle vi snart kunna nå
målet. Såsom Herr Grefven och LandtMarskalken
ganska riktigt yttrat, har Utskottet
föreslagit, att Rikets Ständer nu icke skola
befatta sig med någon allmän Lönereglering
för Landsstaterne; men Utskottet bar derjemte
tillstyrkt Rikets Ständer, att ingå i
speciel pröfning af vissa särskilta förhållanden.
Jag yrkar, att, jemte det Rikets
Den 29 Sept e iu b e r.
Ständer nu icke böra ingå i någon alimän
reglering af Landsstatens löner, det äfven
bör i Contraproposilionen tilläggas, att Rikets
Ständer i allo förblifva vid 1823 års
Stat. Om vi erhöllo propositionerna så framställda,
kunde man likväl se, hvilken opinion
rådde, och vi kunde då slippa detta
eviga lappandet, att stå och tvista om 100
Rtdr för det eller det Cancelliet. Friherre
Cederström har genast inblandat LänsNotarierne
i frågan. Detta innebär en oformlighet,
och strider äfven emot möjligheten,
att punktvis företaga saken. Jag anhåller,
att i Contrapropositionen mätte blifva infördt,
alt Rikets Ständer anse sig, i afseende
på Landsstaterne, böra i allo förblifva
vid 1823 års Stat.
Herr Ribbing: Jag anmälte mig endast,
för att anmärka, att vi ännu icke hunnit
till det Moment af förevarande punkt, som
handlar om LänsNotarierne, och alt del således
ännu är för tidigt, att derom yttra sig.
Grefve Horn: Jag instämmer med Herr
Hjerta, och tror, att det är för tidigt' att
inblanda frågan om LänsNotarierne. Nar
det Momentet förekommer, skall äfven jag
yttra mig derom.
Herr Rosenblad: Då frågan om LänsNotarierna
ännu ej ar af Irenne Stånd afgjord,
förenar jag mig med de Herrar Lands
43
H. I0*
i48
Den 29 September.
liöfdingar, som i saken yttrat sig. Jag gör
det på det skäl, att, då LandsSecreterareri,
under Landshöfdingens frånvaro, är stadd
på embetsresor i Länet, dömer LänsNotarien
i LandsSecreterarens ställe med full
beslutande-rätt, och det är sålunda af vigt
att LänsNotarierne äro Statens Embetsman.
Jag erinrar mig från JuslitiaeOmbudsmannens
Berättelse för år 1818 ett tillfälle, då
frågan angick beifrande af en då varande
LandsSecreteraresbedrägliga förfarande, och
att halfva LandshöfdingeEmbetet utgjordes
af LandsSecreterarens enskilte tjenare. Jag
hemställer till Herr Hjerta, som yrkat en.
så .vidsträckt contraproposition, eller afslag
å alla momenterne i denna punkt af Utskottets
Utlåtande, om han icke skulle vara
nöjd med att endast bestämma contrapropositionen,
och om icke vi äfven å vårsida,
lill tidens vinnande, kunde få taga bifall
till alla momenterne på en gång till
Ja-proposition.
Friherre Cederström: Jag är till en del
förekommen af Herr Rosenblad. Jag trodde
sannerligen, att Herr Hjerta ville påskynda
afgörandet af denna sak, och derföre
instämde jag med honom i hans Contraproposition,
samt begärde såsom Japroposilion
bifall å Utlåtandet med tillägg i afseende
å LänsNotarierne. Jag väntade ej
den vändning af saken, att han skulle vilja
bestämma båda propositionerne. Om Herr
Den 29 S e p t e m b e r.
Hjerta icke vill medgifva, att Japropositionen
får blifva sådan jag begärt den, få
vi anställa votering öfver hvarje Moment
särskilt.
Grefve Posse: Jag instämmer så till
vida med Herr Hjerta, att jag tror, att vi
först böra afgöra, om någon allmän Lönereglering
för Landsstaterne skall vid denna
Riksdag äga rum, eller icke; i hvilket afseende
Herr Grefven och LandtMarskalken
torde täckas meddela proposition till bifall
å hvad Utskottet i dess första Betänkande
hemställt, eller att en allmän förbättring i
LandsstatsTjenstemännens löner må för närvarande
uppskjutas. Ett sådant uppskof tror
jag, att vi ganska lätt kunna bifalla. Sedan
återstår att öfverväga de få speciella lönetillökningar
Utskottet föreslagit, och skulle
Herr Hjerta icke vilja medgifva desamma,
måste vi väl votera derom, och i sådant
fall kan Herr Hjertås Contraproposition ganska
väl passa. Det Vore visst väl, om, såsom
Friherre Cederström yrkat, vi kunde
slippa med en votering; men då somliga
Ledamöter vilja hafva löneförhöjning endast
åt LänsNotarierne, och andra endast åt
LandsKamererarne, lära vi icke kunna slippa
från saken, utan att punktvis företaga
densamma.
Herr Tham: Jag tror, att gåtan redan
är upplöst, genom Herr Grefvens och Landt
-
i5o Den 29 September.
Marskalkens sednaste framställning, hvilken
fullkomligt öfverensstämmer med min tanka;
men jag har icke eller något emot det af
Grefve Posse uppgifne förslag, att första
propositionen må blifva till bifall å hvad.
Utskottet i afseende å en allmän lönereglering,
pag. ro5, i dess första Betänkande hemställt,
Det möter säkerligen icke någon motsägelse,
Herr Hjerta har till Contrapropositionen
velat foga det tillägg, att Rikets
Ständer skulle anse sig i allo förblifva vid
1823 års Stat, men då detta hindrar pröfningen
af de sednare partiella lönetillökningarne,
måste jag hos Herr Grefven och
LandlMarskalken anhålla om proposition i
enlighet med hvad Utskottet, pag, 56, i dess
senare Utlåtande föreslagit, eller att vi utan
afseende på uppskofvet med regleringen af
det hela, må taga i öfvervägande de särskilta
ti listyrkanden Utskottet rörand e La ndsstaternes
reglering framställt. Jag öfverlemnar
till Herr Grefvens och LandtMarskalkens
eget bedömande, om jag misstagit mig,
eller icke,
Herr von Hartmansdorff': Ehvad Herr
Grefven och LandtMarskalken till Ridderskapet
och Adeln framställer proposition
enligt pag, io5 i Utskottets första Betänkande,
eller enligt pag. 56 i dess sednare
Utlåtande, så omfattar dock denna proposition
blott en preiiminair-fråga, Jag katr
lika så litet förvägra Herr Hjerta, som hvar
Den 29 Sep lemb er. i5i
och en annan, att då säga Nej, och få sin
mening uttryckt i Contrapropositionen; det
skulle då äfven kunna hända, att vi få votera
om Contraproposition. Likväl tror jag,
att om Herr Grefven och LandtMarskalken
behagade så snart som möjligt gifva oss proposition,
skulle man säkerligen komma förr
till slut, än om vi fortsätta att onödigtvis
tvista i ett ämne, som längesedan är uttömdt.
Jag skulle dock önska, alt vi nu
för aftonen stadnade vid den preliminaira
åtgärden, emedan Plenum i morgon hillida
åter vidtager kl. 9, och man tyckes efter
denna dagens mödosamma Plenum behöfva
någon hvila. Jag hoppas, att Herrar Landsliöfdingar
icke motsätta sig denna min proposition,
helst det icke kan vara fråga om
någon executif åtgärd, och controllen på
LandsSecreterarne blir lika stark, antingen
vi i afton eller i morgon bittida votera om
LänsNotarierna.
Friherre Cederström'. Jag har så mycket
mindre emot, att vi snart sluta denna
fråga, som jag just begärt, att Utlåtandet
icke måtte punktvis företagas, utan Ridderskapet
och Adeln bifalla detsamma i sin
helhet; men om vi, såsom Grefve Posse
föreslagit, skulle särskilt afgöra den preliminairfråga,
hvilken Utskottet i sitt första
Betänkande framställt, att nemligen Rikets
Ständer icke böra vid denna Riksdag ingå
i någon allmän reglering af Landsstaternes
i5a
Den 29 Sep tetnber.
löner, så kunde, i fall Riddersknpet och
Adeln biföll denna hemställan, eller Herr
Hjertås proposition vann, vi blifva förhindrade
att sedermera punktvis företaga Utlåtandet.
Ett sådant beslut skulle alldeles
icke vara förnuftigt. Om någon annan utväg
icke finnes, måste jag yrka, alt vi punktvis
företaga Betänkandet, och att, som vi
i afton icke medhinna mera än en votering,
vi må åtnöja oss med att afgöra en punkt;
men jag hemställer till Herr Hjerta, om
han icke skulle vilja ställa sin Contraproposition
så, synnerligen sedan Herr Ribbing
yrkat löneförhöjning för Länsmän, att
vi kunde slippa från saken med en votering.
Herr Rosenblad: Momenlerna i denna
punkt lära vara 35, och då äfven jag, lika
med Herr von Hartmansdorff, varit i verksamhet
sedan kl. 8 i förmiddags, och sålunda
äfven är i behof af någon hvila, får jag anhålla,
att vi måtte få votera öfver alla Momenterne
på en gång, hvarigenom vi lika
snart kunna få gå till hvila, sorn om vi
voterade endast öfver preliminairfrågan.
Herr Ribbing: Jag får blott, i anledning
af Friherre Cederslröms yttrande, förklara,
att jag aldrig yrkat någon löneförhöjning
för Länsmän.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi- •
fall af StatsUtskottets i dess första Betan
-
Den 29 September.
i53
tande gjorde tillstyrkande, att för närvarande
må uppskjutas med en så allmän och
vidsträckt förbättring i Landsstats-Tjenstemännens
löner, som Kongl. Maj:t i Nåder
föreslagit; hvilken proposition med Ja besvarades.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
att Ridderskapct och Adeln måtte, på sätt
StatsUtskollct i dess sednare Utlåtande tillstyrkt,
utan afseende på uppskofvet med regleringen
af det hela, taga i öfvervägande
de särskilta tillstyrkanden Utskottet rörande
Landsslaternes reglering framställt.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag anhåller om votering,
och att Contrapropositionen måtte blifva
sådan , som jag den redan föreslagit.
Friherre Cederström: Jag anhåller deremot,
alt i Ja-propositionen måtte, jemte
antagande af Utskottets Utlåtande i afseende
å hela denna punkt, tilläggas bifall å
den af Utskottet i dess första Betänkande
föreslagne hemställan rörande lön för LansNota
rieme.
Grefve 'Horn: Efter den proposition
Herr Grefven och LandtMarskalken sist framställt,
och i afseende å hvilken Herr Hjerta
begärt votering, skulle det vara i högsta
måtto oformligt, att göra det tillägg i
Ja-propositionen Friherre Cederström yr
-
i54
Den 29 September.
kat, och jag måste sålunda helt och hållit
bestrida detsamma.
Friherre Cederström: I händelse Grefve
Horn bestrider det af mig yrkade tillägg
i Ja-propositionen, måste vi, genom
särskild votering först afgöra, huruvida detta
tillägg må i Ja-propositionen inflyta eller
icke.
Herr Tham: Genom den preliminairproposition
Herr Grefven och LandtMarskalken
sistj framstält, får Friherre Cederström,
i händelse den bifalles, äfven sin
vilja fram, emedan vi då hafva vår pröfliings-rätt
öppen i afseende på LänsNotarierne;
och jag hemställer derföre till Friherre
Cederström, hvartill den af Herr
Friherren nu sist begärde votering, angående
det af honom föreslagne tillägg, då
skall tjena.
Herr Rosenblad: Till tidens vinnande
torde det vara nödvändigt, att votera om
hela förslaget i afseende på Landsstaterne
på en gång, ty i annat fall står det oss öppet
att votera särskilt om hvarje Moment,
hvarigenom möjligen 35 voteringar kunde
uppkomma; och skulle hvarje voteringsproposition
blifva lika svår att uppgöra, som
den nu förevarande, det vill säga, skulle
vi i hvarje fråga komma alt votera om Contra-proposition,
kunde 70 voteringar deraf
blifva en följd. Likväl får jag tili Friherre
Den 29 September. i55
Cederström hemställa, om han ickeskulle vilja
afstå från det yrkade tillägget i Japropositionen,
och vi särskilt sedermera få votera
om LänsNotarierna, då äfven jag med mili
röst vill understödja Herr Friherren.
Friherre Cederström: Lika med hvad
Herr Tham yttrat, finnér jag visserligen,
att om Ridderskapet och Adeln i Ja-propositionen
framställerpreliminair-frågan, och
i Contra-propositionen intager afslag å alla
Löne-tUlökningar för LandsStaterne, så vore,
i händelse Ja-propositionen vann, frågan sedermera
fullkomligen öppen så väl i afseende
på öfrige Löne-lillökningar för LandsStaterne,
som i afseende på LänsNotarier;
men förhållandet blir icke detsamma, om
Nej-propositionen vinner. Jag måste derföre
yrka en, att jag så må säga, preliminär-votering
angående voterings-propositionens
behöriga uppställning och innehåll,
och vi kunna då icke undgå arne voteringar.
Skulle Herr Hjerta åter vilja medgifva,
att vi genast få votera om bifall lill
hela Utlåtandet, jemte antagande af Löner
för LänsNotarierne, så skall jag visserligen
afstå från yrkande af nyssnämnde preliminär-voteriug.
Herr Hjerta: Jag underställer Ridderskapets
och Adelns eget bepröfvande det
sätt, hvarpå Friherre Cederström nu vill
gå till väga för att göra sina enskilla åsig
-
i56
Den 29 September.
ter gällande. Här är nu blott fråga, örn
man skall ingå i någon pröfning, eller icke_,
af förbättrade Lönevilkor för LandsStaterne.
Detta är den enkla frågan, som nu är under
öfverläggning. Om Ridderskapet och
Adeln beslutar att ingå i pröfning deraf,
Jtommer ju äfven frågan om Lä nsNo t a lierne
att förblifva öppen. Att nu insticka detta
senare ämne, såsom Friherre Cederström
yrkat, i den generella frågan, om vi skola
ingå i någon pröfning af Löne-tillökningsförslaget,
är i högsta måtto oformligt; och
då den af Herr Grefven och LandtMarskalken
sist framställde proposition är den enda
rätta, kan jag icke ingå på någon ändring
deruti. Skall pröfning af Löne-tillökningsförslaget
uppstå, så har Friherre Cederström
sin mening öppen, och minoriteten
skall då visserligen icke orsaka många voteringar.
Jag anhåller helt enkelt om den proposition
Herr Grefven och LandtMarskalken
sist framställt.
Grefve Posse: Om vi skola votera om
prelirninair-frågan, så är visserligen Herr
Hjertås förslag det rälta, men till Herr
Hjerta sjelf hemställer jag, hvad som kan
vinnas med en sådan votering, ty jag kan
åtminstone icke föreställa mig, att Nej dervid
kan vinna. Är meningen, att man skall
lägga Nej, för att slippa de många voteringarne
öfver de särskilta Momenterne,
tror jag ändock icke, alt målet vinnes, erne
-
Den 29 September.
Jan Mand så många momenter det säkerligen
för största antalet bland Ridderskapet
och Adeln åtminstone är något moment,
som man vill bifalla, och man nödgas då,
lör att hafva sin talan i afseende på Jefta
moment öppen, votera Ja vid denna föregående
votering. Då Ja sålunda vinner,
stå vi efter voteringen alldeles på samma
ställe som nu. Jag hemställer derföre till
Herr Hjerta, om han icke skulle vilja afstå
från den begärde voteringen.
Herr Hjerta: Jag kan alldeles icke afstå
derifrån.
Friherre Cederström: Då Herr Hjerta
ej vill afstå, kan jag icke eller afstå från
yrkandet af min proposition, och jag hoppas,
att pluraliteten i detta afseende skall
vara för mig.
Herr von Hartmansdorff'. Hvad Grefve
Posse i detta afseende yttrat, anser jag
varå så rätt, att jag visserligen icke har
någonting att tillägga, men då Friherre Cederström
icke vill afstå från den af honom
begärde votering, anhåller jag, att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes förklara,
det Herr Hjerta och Grefve Posse i deras
yrkanden hafva alldeles rätt, samt att
Hans Excellence derjemte, i händelse vi
icke kunna blifva ense om någon jemnknings-proposition,
behagade föreslå Ståndet
en annan utväg alt i afton snart komma
158 Den 29 Sep tern ber.
till slut med discussionen, den nemligen,
att vi genast åtskiljas, och i morgon åter
företaga ämnet.
Herr Hjerta: Jag vill fasta så väl Herr
Grefvens oell LandtMarskalkens som Ståndets
uppmärksamhet derpå, huruvida det
är passande, och hvartill det skall leda,
att göra en öfverläggning omöjlig, genom
yrkande af Contra-propositioner, som alldeles
icke höra till saken; och jag frågar,
om Friherre Cederström kan hafva rättighet
att begära Contra-propositioner öfver
ämnen, som alldeles icke blifvit för Ståndet
föredragne. Jag anhåller, att Herr Grefven
och LandtMarskalken ville varna Friherre
Cederström, att icke gå utöfver ämnet,
ty det har Friherren verkligen gjort,
då han här inblandat frågan om LänsNotarierne
i en öfverläggning, der frågan endast
är, om vi skola ingå i någon pröfning
af Lönereglering för LandsStaterne,
eller icke.
Herr Rosenblad: I den nya frågan, i
afseende på varning, vägar jag till Herr
Grefven och LandtMarskalken hemställa,
om det är mot Friherfe Cederström, som
någon varning kan äga rum.
Friherre Cederström: Herr Hjerta har
yttrat, att den af mig yrkade proposition
skulle angå ett alldeles främmande ämne.
Herr Hjerta har då glömt, alt hans egen
Den ag September.
i5g
proposition innehåller afslag å precist samma
ämne, och att den enda skillnad, som
finnes emellan Herr Hjertås och min proposition
är, att jag yrkar bifall lill det,
hvarå han yrkar afslag. Då jag anser Rikets
sannskyldiga nytta fordra bifall till
den proposition jag yrkat, är det lika så
väl min rätt ätt fortfara i detta yrkande,
som det är hans rätt, att yrka afslag derpå.
Om Herr Hjerta hade afstått från sin
proposition, och tillåtit företagandet af denna
punkt momentvis, hade jag visserligen
icke haft någonting deremot, ehuru jag helst
skulle se, att Utlåtandet bifölls i sin helhet
med det tillägg jag yrkat.
Friherre Anckarsvärd: Mig förefaller
det besynnerligt, att Friherre Cederström
yrkdr en proposition, som nu icke lior till
saken, och som blott afser att förvara honom
rätt, att få göra sin mening gällande
i afseende på LänsNotarierne, äfven om
Ridderskapet och Adelil skulle besluta, att
alldeles icke ingå i någon pröfning af Lönereglering
för LandsStaterne. Jag förenar mig
derföre helt och hållet med Herr Hjerta, och
önskar, att vi måtte skrida lill votering, så
fort som möjligt.
Tians Excellence Herr Grefven och
LandtMdr skalken yttrade, att enär Utskottets
hemställan om pröfning af de särskilte
tillstyrkanden Utskottet, rörande Landt
-
Den 29 September.
Staternes reglering, framställt, måste upptagas
i Ja-propositionen, syntes Nej-propositionen
böra innefatta, att någon pröfning
af nyssnämnde särskilte tillstyrkanden ej
borde äga rum, hvilket vore detsamma,
som att låta vid i8a3 års StatsReglering i
dessa omständigheter förblifva.
Friherre Cederström: I anledning af
Herr Grefvens och LandtMarskalkens nu
gjorde framställning, hemställer jag, huruvida
Ridderskapet och Adeln kan besluta,
att icke till pröfning upptaga Utskottets tillstyrkanden.
Det är visserligen Ståndets rätt
att afslå Utskottets förslag, men icke att vägra
dess upptagande till pröfning; och häri
tror jag en stor skillnad befinnes vara emellan
Herr Hjertås förslag, och den framställning,
som Herr Grefven och LandtMarskalken
nyss gjort; ty Herr Hjertås Contraproposition
innefattar ett rent afslag på Utskottets
tillstyrkanden, öch.det är just derföre
jag i motsats deremot yrkat proposition
å bestämdt bifall till Utskottets Betänkande,
hvarigenom man äfven kommer
ifrån Utskottets framställda preliminär-fråga,
som ej innebär något definitift beslut,
och således ej eller kan uppställas i motsats
mot Herr Hjertås Contra-proposition.
Friherre Sprengtporten: Just det Friherre
Cederström nyss yttrat ökar min för
Ull
-
Den ?.g September.
undran öfver Friherrens ihärdighet att insistera
pä dess föreslagne proposition; ty
det bevisar, alt den framställde preliminärfrågan
ej åsyftar fattandet af något definitift
beslut. Om resultatet blifver, att pröfning
af Utskottets tillstyrkanden skall företagas,
står det livar och en fritt, att afslå
elier bifalla hvarje moment. Jag hoppas
derföre, alt Friherren, med fästad uppmärksamhet
härpå, förskonar oss från en
votering, som ej kan leda till något resultat.
Friherre CederströmJag förmodar,
att, om Herr Hjertås förslag till Contraproposition
blir undanröjdt genom den votering
jag yrkat, resultatet icke skall Vara
obetydligt.
Hems Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att StatsUtskottet
just preliminariter hemställt, att de af
Utskottet föreslagne särskilte tillstyrkanden,
rörande LandsStaternes reglering, måtte af
Rikets Ständer tagas i öfvervägande; Och
ansåg Hans Excellence således Ridderskapet
och Adelil äga fullkomlig rätt, alt öfver
denna preliminär-fråga fatta sitt beslut,
dervid, sedan votering blifvit begärd, och
Utskottets nyssberörde hemställan borde
blifva Ja-proposition, det endast återstod,
att utfinna en lämplig Contra-proposition.
Herr Hjerta: Jag underställer Herr
43 Hi 11
IÖ2
Den 29 Sep tena b er.
Grefvens och LandtMarskalkens bedömande,
huru det kan låta sig göra att votera
öfver propositioner, som äro likartade. Dea
Contra-proposition Friherre Cederström föreslagit,
innefattar bifall till Utskottets Betänkande,
och lärer således ej kunna uppställas
i motsats mot Utskottets hemställan
att taga Utskottets särskildta tillstyrkanden
i Öfvervägande. Jag tager mig derföre friheten
hemställa, om icke Friherre Cederström
gått från ämnet, och bör dit återföras; ty
bifall på Utskottets Betänkande kan icke
uppställas i bredd med den proposition,
som blifvit framställd, och hvaröfver jag
begärt särskild votering. Vöre det tillåtet,
att på sådant sätt sammanblanda ämnena,
skulle det i sanning ej vara svårt, att vid
hvarje tillfälle uppställa tusentals Contrapropositioner,
för att genomdrifva hvad
man önskar.
Friherre Sprengtporten: Friherre Cederström
har sagt, att hans afsigt vore att
undanrödja Herr Hjertås Contraproposition;
men jag underställer Friherren sjelf, om
icke samma ändamål vinnes genom bifall
till den framställda Ja-propositioneq, och
om ej all anledning är alt förmoda, det
denna proposition bifalles. Jag får för öfrigt
förklara, att ehuru praxis här varit,
att först votera om Contra-propositionerna,
anser jag likväl detta högst oformligt. Man
kan på detta sätt blifva tvungen, att vote
-
Den 29 September.
i63
ra öfver feni och tjugu Contra-propositioner
innan man kommer till hufvudsaken.
Friherre Cederström: Mitt förslag åsyftar
ej blolt, att undanrödja Herr Hjertås
Contra-proposition; det åsyftar äfven att
undanrödja särskilta voteringar öfver hvarje
moment i förevarande punkt, och att få
hela punkten afgjord genom en votering.
Herr Rosenblad: Friherre Cederströms
Contra - proposition har den stora förtjensten,
att man, i händelse den bifalles, slipper
med en votering öfver den ifrågavarande
punkten rörande LandsStaterna, i stället
för den mängd voteringar, som skulle
blifva följden af punktens pröfning momentvis.
Ty de särskildta momenterna gå
från a till moch äro således 12, i fall
jag räknat alfabetet rätt; men dessutom förekomma
inom åtskilliga momenter flere
särskildta frågor, såsom om Länsmännen
inom olika Län, hvarigenom votelingarne
möjligen skulle kunna blifva 35. Allt detta
slippes genom Friherre Cederströms Contra-proposition,
och då Herr Hjerta ej har
den godheten afstå från den votering han
begärt, tillstyrker jag antagande af Friherre
Cederströms högst förtjenstfull Contraproposition,
så att vi må kunna komma från
saken med en votering. ’
Grefve Cronhjelm j Otto August'. Jag
43 H. n*
164
Den 29 September.
anim Iler vördsamt, att få föreslå en utväg,
hvarigenom mera ari en votering möjligen
icke kunde beliöfvas, nemligen den, att Japroposilionen
blifver den Herr Grefven och
LandtMarskalken redan antydt, men Nejpropositionen
lemnäs obestämd, och förklarås
komma att bero på serskild öfverläggning.
Vinner då Ja, komma naturligtvis
alla voteringar och Contrapropositioner
att förfalla; och jag hemställer derföre, om
icke detta vore lämpligaste sättet att komma
från Sakén.
Grefve Posse: Mitt redan gjorda försök,
alt förmå Herr Hjerta, att afstå från
sin föreslagne Contra-proposition, har misslyckats;
men jag tager mig likväl friheten
förnya min frariiställning till honom, och
lither mig att få fästa hans uppmärksamhet
derpå, att denna Contra-proposition är sådan,
att den icke lärer kunna bifallas af
Herr Hjerta sjelf. Utskottet har i den mening,
hvarå proposition blifvit framställd,
hemställt till Rikets Ständer alt taga i öfvervägande
Utskottets särskilda tillstyrkanden.
Den af II err Hjerta yrkade motsatsen
är således att icke taga i öfvervägande dessa
tillstyrkanden; men deribland äro åtskilige,
hvilka icke varit någon tvist underkastade,
och således låra af Herr Hjerta sjelf
godkännas, såsom beräkningen af Landshöfdingens
i Christianstad lön, förhöjningen i
Fångpredikantens vid Waxholm lönevilkor
Den 2g S e p t e m b e r.
in. fl., hvilka tillstyrkanden genom Herr
Hjertås förslag äfven skulle blifva förbigå
n
gne.
Herr BråkenhjelmPehr Reinhold: Om
jag icke bedrager lior jag mig hafva
utfunnit ett mede]' att slippa med en votering.
Utskottet har, pag. io5, i första
Betänkandet tillsfyr?kt, att för närvarande
må uppskjutas nied en så allmän och vidsträckt
jörbättring • i LandsStats - Tjenstemännens
Loner % soln Kongl. Majit i Nåder
föreslagit, hvilken , äfven utan antagande
af den ffrdgtflkomne beräkningen af
lönerna i Silfver, skulle erfordra ett öka dt
årligt anslag till ej rnindre belopp än 153,123
R.dr 3a sk. n r. Bibo. Om Herr Hjerta tillät,
att detta intogs i Contra-propositionen
med tillägg ;)f afsla!g å Utskottets alla särskilda
tillstyrkandet rörande LandsStaten,
samt med förklaring, att man ville förblifva
vid iSpti Srs StatsReglering i denna del,
sä skulle/ Ja-proposifjonpn kunna blifva bifall
till: Utskottets Utlåtande i hela i6:de
punkteÉi tillika med UänsNotarierna.
;
Herr Hjerta: Det; är just för alt undvika
pivad Grefve Posse ansett vådligt, sorn
jag yrkat, att i Contra-propositionen mätte
bestämdt sngas, att mart förblifver vid 1023
års iStatsPieglering. Dermed är allt sagdt,
son/ fordras, för att k linna hopsumera de
särskilda RiksStåndcns ijleslut, der de utgö
7
1
i66
Dcri 29 September.
ra gifven pluralitet, eller uppställa dem
emot hvarandra, der 2 Stånd stannat emot
2. Jag kan således ej ingå på någon förändring
af den Contra-proposition jag yrkat,
eller afstå derifrån, enär den är den
enda, som lagligen kan motsättas Utskottets
hemställan, hvarå proposition blifvit framställd,
Hans Excellence Herf Grefven och
LandtMar skalken ytlrai]e> att sedan Friherre
Cederström begäift vclei’ing angående
Contra-propositiones innehåll» torde en särskild
votering icke kuniha midvikas, för alt
utröna berörde Contra-p>roposition.
Herr Hjerta:. Jag vågar lemställa, om
Friherre Cederströms till Contra
proposition
kan upptagas, sedaP Herr Grefven
och LandtMarskalken framspHt proposition
på föredragning jounktvis \af Utskottets
Utlåtande, och detta genorh Ridder.
skåpets och Adelns beslut blifvit» bifallit.
I annat fall skulle hela 3:dje HufvufdTiteln
kunna framställas i er position, ofn blott
Frih erre Cederström yrkade det.
i
Friherre Cederström: Den ifr.
de punkten af TJtskpttets Utlåtand »innehåller
visserligen fle’re momenter, meni är
likväl icke mer än &n punkt, och milt fulslag
till proposition står således icke i sifrid
med beslutet att punktvis pröfva Utlåtancuet.
\
\
\
Den 2g S ep I e m lie r.
163»
w. fl., hvilka tillstyrkanden genom Herr
Hjertås förslag äfven skulle blifva förbigångne.
Herr Bråkenhjelm , Pehr Reinhold: Örn
jag icke bedrager jfig, tror jag mig hafva
utfunnit ett mede^ att slippa med en votering.
Utskottet har, pag. io5, i första
Betänkandet tillstyrkt, att för närvarande
må uppskjutas mcd en sä allmän och vidsträckt
förbättring • i LandsStats - Tjenstemännens
Löner y soln Kongl. Maj:t i Nåder
föreslagit, hvilken, äfven utan antagande
af den ifrågflkomne beräkningen af
lönerna i Silfver, skulle erfordra ett öka dt
årligt anslag till ej rnindre belopp än i53,1%3
R:dr 32 sk. 11 r, É:qo. Om Herr Hjerta tillät,
alt detta intogs i Contra-propositionen
med tillägg af afsla!g å Utskottets alla särskilda
tillstyikandeu rörande LandsStaten,
samt med förklaring, att man ville förblifva
vid r8ä3 års StatsReglering i denna del,
så skulle,''Ja-propositiongn kunna blifva bifall
till/ Utskottets Utlåtande i bela iG:de
punkteti tillika med BänsNotarierna.
j f
Herr Hjerta: Det* är just för alt undvika
j/ivad Grefve Poss\e ansett vådligt, som
jag yrkat, att i Contra-propositionen mätte
bestämdt sägas, alt mani förblifver vid 1023
" StatsReglering. Dermed är allt sagdt,
: fordras, för att k ninna hopsumera de
t kilda RiksStåndens Beslut, der de utgö
-
V
u
i66
D e n 29 September.
ra gifven pluralitet, eller uppställa dein
emot hvarandra, der 2 Stånd stannat emot
2. Jag kan således ej ingå på någon förändring
af den Contra-proposition jag yrkat,
eller afstå derifrån, enär den är den
enda, som lagligen kan motsättas Utskottets
hemställan, hvarå proposition blifvit framställd,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan Friherre
Cederström begäift votering angående
Conlra-propositiones iniiehåH» torde en särskild
votering icke kunitia uodvikas, för att
utröna berörde Contra-proposition.
Herr Hjerta: Jag vågar hemställa, otn
Friherre Cederströms förslag till Contraproposition
kan upptagas, sedan Herr Grefven
och LandtMarskalkeju framställt proposition
på föredragning punktvis \af Utskottets
Utlåtande, och detta genor/J Ridder.
skåpets och Adelns beslut blifvit bifallit.
I annat fall skulle hein 3:dje HufvtfdTiteln
kunna framställas i er proposition, örn blott
Friherre Cederström yrkade det.
Friherre Cederström: Den i fr.
de punkten af Utskottets Utlåtand innehåller
visserligen flere momenter, meth är
likväl icke mer än en punkt, och mitt ‘förslag
till proposition/står således icke i sVrid
med beslutet att punktvis pröfva Utlåt ludet.
\
\
y
f
Den 29 Sep te ta b er. 167
Hans Exccllence Herr Grefven och
fandtMarskalken yttrade, det han icke kunde
påminna $ig hafva framställt någon proposition
derom, att Utskottets förevarande
Utlåtande skrälle af Ridderskapet och Adeln
punktvis afgöras.
Herr Ilferta: Då pröfningen af StatsRegleringen
här började, log jag mig friheten
hemställa, om man icke borde följa
den tabell, slom var bifogad hvarje HufvudTitei,
oda hvilken kommer att tjena
till norm för; RiksStaten; men då invändes
emot mig, olch beslöts, att Utskottets Betänkanden
barde punktvis till pröfning företagas,
för /att undvika antagande slumpvis
af de å tabellen uppförde summor.
1
Herr Tham: Jag var icke närvarande,
när pröfningen af Statsregleringen började,
och kan således icke yttra mig öfver det
då fattade beslutet rörande sättet för föredragningen;
men jag får erindra, att i sista
Plenum afgjordes på en gång allt, som
angick HofRätterne, hvilket Utskottet under
särskilta momenter sammanfattat i en punkt,
liksom det här gjort i afseende på Landsstaterna.
Jag förmodar derföre, att det fattade
beslutet ej åsyftat, att hvarje punkt
skulle sönderdelas i sina momenter, och ser
intet hinder, att behandla punkten om Landsstaterne
på samma sätt, som den om HofRätterne.
168
Den 2g Sep lein ber.
Herr von Hartmansdorff: I afseende
på Herr Thams yttrande, får jag erindra,
att i ett föregående Plenum, vid punkten
rörande MedicinalStaten, hvarje moment företogs
till särskild pröfning, kimot deri af
Friherre Cederström föreslagnå Gontraproposition
får jag protestera, entiedan den icke
utgör någon motsats tili ' framställda
Ja-propositionen. Blefve Geder
ströms
förslag gällande; sä skmllc den ena
propositionen innefatta bifall '.till Utskottets
hemställan, att Rikets Ständer», nu böra, utan
afseende på uppskofvet med Regleringen af
det hela, taga i öfvervägande! de särskilda
tillstyrkanden Utskottet rörande Landsstaternas
reglering framställt; oqh den andra
propositionen innehålla bifall Kill dessa tillstyrkanden
med tillägg af LädsNotariernas,
uppförande .på Stat. Detta vöre icke att
Uppställa motsatser, utan att med ett tillägg
dubblera, samma sats. Här, om någonsin,
tror jag det vara LandlMarskalkens
pligt och rättighet, att vägra proposition;
ty vi böra. väl med vårt Ja eller Nej beteckna
motsatser, men icke samma sats.
Grefve Posse: Jag skulle önska, att
den siste värde talaren hade rätt i sitt påstående
om LandtMarskalkens rättighet, att
här vägra proposition. Yi skulle då slippa
all volering; ty samma fel, som jag gerna
erkänner Friherre Cederströms Contraproposition
äga, alt nemligen icke utgöra en
Den 29 September.
motsats till den framställda Ja-propositionen,
samma fel har äfven Herr Hjertås,
och i ännu högre grad, då den innebär ett
afslag å Utskottets hela Utlåtande, i motsats
mot en af Utskottet framställd formfråga,
innan ännu någon pröfning ägt rum.
Friherre Cederström: I händelse Herr
Hjerta, då han begärt proposition till afslag
å Utskottets Utlåtande, velat tillåta, alt Japropositionen
kunde få innehålla bifall till
Utskottets Utlåtande med tillägg af LänsNotarierna,
så hade jag visserligen icke behöft
begära votering angående Contrapropositionen.
Men då Herr Hjerta icke velat
detta, utan sökt, vid framställning af en
preliminairfråga, i Contrapropositionen få
in afslag på hufvudsaken, har jag funnit
mig föranlåten, att, genom yrkande af en
annan Contraprqposition, tvinga Herr Hjerta
att lemna utrymme för motsatsen af hans
påstående, ehuru det icke utgör någon motsats
mot den framställning Herr Grefvep
och LandtMarskalken gjort. Herr Hjertås
Contraproposition innefattar afslag å hufvudsaken,
min åter bifall derå, och de äro
hvarandra således motsatta; men ingendera
är motsatt den preliminairfråga, hvarå Herr
Grefven och LandtMarskalken gjort proposition.
Grefve Horn: Jag tror icke, att Ridderskapet
och Adeln kan tvingas att antaga
>7°'
Den 29 September.
den ena eliev andra Contrapropositionen*
men deremot tror jag, att vi samtlige äro,
tvungne alt följa Grundlagen, och jag ser
icke, huru Herr Grefven och LandtMarskalken
kan vägra alt låta en begärd votering
försiggå ofver den proposition, som
blifvit framställd, det vill säga öfver Utskottets
hemställan att till pröfning upptaga dess
särskilda tillstyrkanden, och motsatsen häraf,
eller att icke lill pröfning upptaga samma
tillstyrkanden.
Friherre Cederström: I anledning af
Grefve Horns yttrande, får jag fästa hans
uppmärksamhet derpå, att sjelfva detta yttrande
var olagligt. Ståndet äger ingen rätt
besluta, att icke till pröfning upptaga Utskottets
förslag, hvilket dessutom icke är
detsamma, som att ånyo besluta 1823 års
Statsreglering. Om vi ej upptaga Utskottets
förslag till pröfning, begå vi en olaglighet;
ty ett definitift beslut måste fattas
öfver hvarje Betänkande, som andra gången
kominer från Utskott.
Herr Hjerta: Sedan Friherre Cederström
öppet bekant, att enda afsigten rned dess
Contraproposition är, att landsförvisa den
Contraproposition jag yrkat i motsats med
den framställning Herr Grefven och LandtMarskalken
gjort, och hvaröfver jag begärt
votering; så är det ej underligt att Rid—
dcrskapet och Adeln nu nödgas åhöra de
Den 29 September.
171
ordvrängningar Friherre Cederström använder
för att vinna sitt syftemål. Jag har aldrig
yrkat, alt Utskottets Utlåtande ej skulle
pröjvas. Utskottet har i den mening,
hvarå proposition blifvit gjord, hemställt
till Rikets Ständer att taga i öfvervägande
Utskottets särskildta tillstyrkanden, och det
är detta jag bestridt, det vill säga, jag har
yrkat, att dessa tillstyrkanden ej må tagas
i öfvervägande, och att man således må
förblifva vid hvad som varit; och delta är
en så klar Conlraproposition, att jag trotsar
den värde Ledamoten att kunna uppställa
någon klarare. För öfrigt tror jag icke det
kan vara den värde Ledamoten tillåtet, att
på detta sätt drifva spectakel med Contrapropositioner,
som ej behaga honom; ty om
man, blott för att hindra andras meningar,
kan få uppställa hvilka orimliga Contrapropositioner
som helst, så får jag förklara,
alt jag utan svårighet skall uppställa ioo:detals
proposilioner vid hvarje sak.
Friherre Sprengtporten: Sedan Friherre
Cederström vänt sina anmärkningar från
Contrapropositionen till Ja-proposilionen,
hvilken äfven jag linner vara ett blott chartek,
förenar jag mig med honom så vida,
att jag tror det bästa vara, att genast skrida
till votering öfver hufvudsaken.
Herr von Hartmansdorff: Det torde
ursäktas mig, om jag ännu en gång erin
-
l72
Den 29 September.
tlrar om elen långt lidna tiden, samt hos
Herr Grefven och LandtMarskalken anhåller
om en hemställan lill Ståndet, att skiljas
åt. Eljest inser j.ag sannerligen icke,
huru vi skola i dag komma till något slut,
såvida icke Herr Hjerta vill lemna Friherre.
Cederström en föresyn af eftergifvenhet,
och låta påståendet, om bibehållandet af
1823 års Statsreglering i sin helhet, förfalla,
helst Herr Hjerta i alla händelser har sin
rätt till afslag öppen vid hvarje särskildt
moment. Att vilja tvinga oss bifalla hela
Utlåtandet på en gång, utan någon föregående
pröfning af de särskilda mqmenterne,
finner jag alltför olämpligt. För min del
hade jag önskat bifalla vissa, och jemka andra,
och jag förmodar, att detta är fallet
med flere andra Ledamöter. Men genom
sträfvandet att få en proposition på alltsammans,
förutser jag, att Friherre Cederström
skall förlora många röster, hvilka
eljest instämt med honom.
Herr Hjerta: Jag har redan från början
framställt mina skäl för en generel Contraproposition,
nemligen alt jag finner en
partiel pröfning af hvarje anslag olämplig;
ty så länge det blott är fråga om några
hundrade R:dr i sender, eftersinnas icke,
huru mycket skatterna i det hela ökas. Kan
jag icke göra denna åsigt gällande nu i den
votering jag begärt, skall jag visserligen icke
sedermera lugga mig emot de speciella ansia
-
Den 2g September.
gen, eller dervid besvära med voteringar.
Men att nu söka hindra den proposition jag
yrkat; att, sedan Herr Grefven och LandtMarskalken
gjort en framställning, och jag
deröfver begärt votering, komma med nya
projecter om saker, sorn nu icke äro i fråga,
hemställer jag, huruvida sådant kan vara
förenligt med rätt och former. Hvad föröfrigt
angår en talares längtan efter slut
klockan io på aftonen, så beklagar jag den
Värde Ledamotens trötthet; men jag har flere
gånger deltagit i öfverlägghingar, hvilka räckt
till klockan 2 eller 3 på morgonen, och kail
således ej tro, att den parlamentariska timmen
ännu blifvit öfverskriden.
Herr Rosenblad: Sedan Herr Hjerta fägnat
oss med den försäkran, att han, i händelse
hans proposition nu icke blifver den
segrande, sedermera icke arnar göra sin
mening gällande vid pröfning af de särskildta
momenterna af förevarande punkt,
hemställer jag, om man icke på försök kunde
villfara bans önskan, och gå in på Herr
Hjertås Contraproposilion. Jag underställer
derföre Friherre Cederström, 0111 han icke
äfven skulle vilja öfvergifva sitt förslag lill
Contraproposition. Vi kunde då hoppas,
att med en votering se slut på saken; ty sedan,
såsom jag förmodar, den votering Herr
Hjerta nu begärt, utfallit med bifall lill Utskottets
hemställan att taga i öfvervägande
dess särskilda tillstyrkanden, kunde vi i
>
174
Den 2g September.
sakta mak skrida til] pröfning af desamma,
utan farhåga att besväras af några voteringar
derom.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han visserligen
skulle med tillfredsställelse vägra att
framställa den af Friherre Cederström begärdte
Contraproposition, i händelse något
lagens rum funnes, hvarpå en slik vägran
kunde grundas; men Hans Excellence ansåg
det böra tillkomma Ståndet ensamt, att afgöra
Contrapropösitioners beskaffenhet, så
snart de icke uttryckeligen strida motGrundlagens
föreskrift. Den af Friherre Cederström
föreslagne Contraproposition qvadrerade
visst icke med Ja-propositionen, men
att endast på grund deraf vägra att framställa
deni fann Hans Excellence icke kunna
sig tillkomma, Hans Excellence trodde derföre
någon annan utväg icke återstå, änijatt
först särskilt votera om Contrapropositionens
innehåll,
Friherre Palmstjerna'. För att möjligtvis
förekomma den mängd af voteringar,
som jag förutser, i händelse Utskottets preliminaira
hemställan, som lärer blifva Japroposition,
bifulles, tager jag mig friheten
vördsamt föreslå, att Friherre Cederströms
Contraproposilion må antagas till Ja-proposition
i motsats mot Herr Hjertås, såsom
deri lämpligaste utvägen att slippa medlen
votering.
Den 9.9 September.
Friherre Cedarström: Jag har redan
från början föreslagit den utväg Friherre
Palmstjerna nu omnämt, nemligen att till
Ja-proposition antaga bifall till Utskottets
Utlåtande med tillägg af LänsNotarierna,
samt Herr Hjertås förslag till Contraproposition.
Men Herr Hjerta vill icke detta;
lian vill hafva afslag till Contraproposition
emot en Ja-proposition, som endast innefattar
en preliminair-fråga, förmodligen i
hopp att mången skall rösta för afslag, för
att undvika de manga voteringar, som förestå
vid pröfning af hvarje särskild fråga.
Grefve Horn: Jag vågar helt enkelt hos
Herr Grefven och LandtMarskalken framställa
den anhållan, att vi malte återföras
till ämnet, som nu är antagande eller förkastande
af den proposition, hvilken af Herr
Grefven och LandtMarskalken blifvit framställd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade , om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att Ja-propositionen
finge uppställas, på sätt Friherre
Palmstjerna föreslagit.
Ropades Ja och Nej.
Herr Hjerta: Jag hemställer vördsamt
till Herr Grefven och LandtMarskalken, huruvida
någon förändring kan ske i en redan
framställd proposition, hvaröfver jag
begärt votering.
176
Den 29 September.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande Voteringsproposition
:
Den, sorn anser Contra-propositionen
Böra innefatta det förslag, att utan afseende
å StatsUtskottets särskilta tillstyrkanden,
rörande LandsStaternes reglering, det
bör vid i8a3 års Statsreglering i dessa omständigheter
förblifva, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer Contra-propositionen
att upptaga den hémställan, dels att
16 Punkten i StatsUtskottets sednare Utlåtande,
öm LandsStaternes reglering, må till
alla delar bifallas; dels ock att i hvarje
Län må å Stat uppföras en LänsNotarie med
100 R:dr B:co lön årligen.
Herr Printzenshjöldj Carl: Lika med
Herr von Hartmansdorff protesterar jag emot
den föreslagne Voteringspropositionen , hvarigenom
en möjlighet beredes, att surprenera
Ståndet med ett beslut i en sak, sorn
icke varit discuterad. Bland de Momenter,
som förekomma i den förevarande Punkten
af Utskottets Utlåtande, äro flere, hvilka
jag för min del skulle vilja bifalla, men åtskilliga
i som jag anser böra afslås. Jag
yr
«/
-
Den 29 September.
177
yrkar derföre, att Contra-propositionen emot
Herr Hjertås förslag måtte blifva pröfning
af Utskottets Utlåtande i denna Punkt momentvis.
Grefve Posse: Jag instämmer såvida
med den sista värde Talaren, att jäg skulle
vilja protestera emot bada de föreslagne Contra-propositionerna.
Den ena afskär för Ståndet
all möjlighet att bevilja, och den andra
att afslå något af Utskottets tillstyrkanden,
och ehuru uppställningen af Utskottets
Utlåtande gifvit något sken af laglighet
åt Herr Hjertås Contra-proposition,
är den likväl i sjelfva verket lika oformlig,
som Friherre Cederströms,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken erinrade, att fråga nu blott
vore om hvad sorn skulle blifva Contra-proposition,
och att man följaktligen, vid den
derefter blifvande votering, ägde öppet, att,
om man så önskade, rösta för Punktens
pröfning momentvis.
Herr Printzenskjöld: Jagmedgifver visserligen,
att pröfningsrätten blifver öppen,
om Ja vinner i båda voteringarne. Men genom
Friherre Cederströms Contra-proposition,
i fall den i första voteringen skulle
segra, beredes möjlighet, att afskära Ståndet
sin pröfningsrätt, och det ar häremot
jag protesterar, såsom icke förenligt med
43 H. 12
178 Den 2g Sep t ernber.
Representantens rättighet, att fritt yttra sig
öfver hvarje sak, innan beslut derom fattas.
Grefve Posse: Då Ja-propositionen, vid
den sednare voteringen, förblifver densamma,
kan jag ej finna någon fara deraf, att
den ena eller andra Contra-propositionen
blifver segrande i den första voteringen;
ty det står i alla fall fritt för livar och en,
sorn önskar pröfning af Punkten momentvis,
alt lägga Ja vid den sednare voteringen.
Herr Printzenskjöld: Efter mittbegrepp
ligger det farliga just deri, att tillåta Friherre
Cederströms Contra-proposition komma
under omröstning vid den första voteringen;
ty det är att befara, att om den
vinner i första voteringen, skall den med
samma majoritet blifva segrande i den sednare.
Grefve Posse: För min del vågar jag
icke anticipera på Ridderskapets och Adelns
beslut, och vet icke, hvarföre man ej kan
tänka sig, att Herr Hjertås Contra-proposition
vinner likaså väl, som Friherre Cederströms,
så vida icke Herr Hjertås förslag
i sjelfva verket befinnes vara sådant,
att det aldrig kan antagas.
Herr Printzenskjöld: Till svar å Grefve
Posses sednasle yttrande får jag förklara,
att jag lika litet, som Herr Grefven,
tilltror mig kunna anticipera på Ridderska
-
Den 29 September,
*79 ■
pets och Adelns beslut; men då jag här
hort så många Talare nästan enhälligt yrha
bifall till Friherre Cederströms förslå»;
må det förlåtas mig, om jag deraf hämtat
anledning alt befara, det den afbemälte Friherre
yrkade Contra-proposition af Ståndets
pluralitet bifulles.
• *.
Herr Ribbing: Då det icke lärer vara
möjligt, att alla blifva nöjda med de tvenne
Contra-propositionerna, hemställer jag
vördsamt, i likhet med hvad Grefve Cronhjelm
för en stund sedan yttrade, om det
icke vore lämpligast, att genast företaga votering
öfver Utskottets preliminära hemställan,
som annars vid den sednare voteringen
skall blifva Ja-proposition, och att, i händelse
Nej vinner, låta beslutet bero på särskild
öfverläggning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss framställde Yoterings-proposition, hvilken
af Ridderskapet och Adeln godkändes,
samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
11 e. m. och befunnos vid voteringens slut,
klockan half till 12 e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad ,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
43 H. I9*
Den 29 September.
1 ' , } >
Ja — 47*
Nej — 76.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, att den i Nej-propositionen
upptagne hemställan således komme
att, vid den nu blifvande voteringen, utgöra
Contra-proposition.
Halis Excellence framställde derefter
följande Voterings-proposition:
Den , som bifaller StatsUtskottets hemställan,
att Rikets Ständer nu böra, utan
afseende på uppskofvet med regleringen af
det hela, taga i öfvervägande de särskilta
tillstyrkanden, Utskottet, rörande LandsStaternes
reglering, framställt, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln besluta, dels att 16 Punkten i StatsTJtskotlets
sednare Utlåtande om LandsStaternes
reglering må till alla delar bifallas,
dels ock att i hvarje Län må å Stat uppföras
en LänsNotarie med 100 R:dr B:co
lön årligen.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Den 29 September. 181
Sedan Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken öfverlemnat Idubban
till Grefve Brahe_, Magnusj samt bortgått,
börjades voteringen klockan tre qvart till
12 e. m.; och befunnos vid voteringens slut,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit sålunda
:
Ja *— 43*
Nej — 67.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Herr Grefven och Ordföranden förklarade,
att Ridderskapet och Adeln således
till alla delar bifallit 16 Punkten i StatsTJtskottets
sednare Utlåtande, med tillägg,
att i hvarje Län borde å Stat uppföras en
LänsNotarie med iooR:drB:co lön årligen.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 1 om morgonen
den 3o September.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
18a Den 3o September f. m.
Onsdagen den Bo Sept. 1829.
■ Plenum klockan g Förmiddagen.
Herr Printzensköld, Carl: Emot det
Leslut, angående LandsStaternes lönereglering,
som i går afton fattades, får jag anmäla
min reservation. Då fråga var om
Contra-propositionen, yttrade jag den farhåga,
som ty värr sedermera visat sig vara
allt för mycket grundad. Nu har, såsom
jag då förutsade, inträffat, att de, hvilka
velat yttra sig för en del, och emot en del,
af Utskottets tillstyrkanden i denna punkt,
blifvit helt och hållit betagne en sådan rättighet;
och till råga på allt har man bifallit
förslag af StatsUtskottet, hvilka aldrig
blifvit föredragna af Herr Grefven och LandtMarskalken.
Det återstår mig nu endast,
att beklaga, det Herr Grefven och LandtMarskalken
ej tolkat Grundlagen så, att han
funnit sig befogad vägra framställning af en
proposition, livårs grundlagsvidrighet derigenom
är bäst bevisad, att det beslut, som
genom denna proposition tillvägabragts, betagit
Representanten sin i Grundlagen uttryckligen
förvarade fria pröfningsrätt i allt,
hvad till ämnet hört, och af Utskottet blifvit
Ständernas afgörande understäfdt.
Friherre Wrangel, Henning: Frånvarande
i går afton, då beslutet fattades rö
-
Den 3o September f. m. i83
rande 16 punkten om LandsStaterne, nödgas
jag nu deremot reservera mig; mina
skäl dertill äro KronoBetjeningens mindre
gynsamma löningssält, och de skattdragandes
derigenom förorsakade cbicaner, emedan
resultatet merendels blifver att betacka
de brister, som bos KronoBetjeningen belt
naturligt yppa sig, då lönetillgångar äro
otillräckliga ibland den del af tjenstémännen,
som bar mesta beröring med de skattdragande;
äfven får jag reservera mig mot
det beslut, som vid samma tillfälle vidtogs
att ålägga Frälset utgöra Fjerdingsmannatjensten,
emedan denna åtgärd är högeligen
ingripande i äganderätten.
«
Grefve Cronhjelm,j Otto August: Äfven
jag får reservera mig så väl emot formen
af den öfverläggning, hvilken föranledde den
i går afton framställde proposition, som
sjelfva propositionen, och det beslut, hvilket
derpå följde. Den af Friherre Cederström
föreslagne Contra-proposition inner
fattade en oegentlighet, enär den icke innebar
motsats till Ja-propositionen; och jag
upprepar alltså å nyo min reservation emot
den största oformlighet jag ännu på Svenska
Riddarhuset sett blifva begången.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 10 sistlidne April under
N:o 128 afgifne, och den 7 derpåföljde
.84 Den 3o September f. m.
Maji e. m. på bordet lagde Betänkande, angående
regleringen af Utgifterne under RiksStatens
Andra HufvudTilel; än ock under
N:o 23^ meddelte, och den 2g sistlidne Augusti
f. m. på bordet lagde, Utlåtande öfver
de vid berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Utskottets yttrande i sednare Utlåtandet,
angående Olof Janssons från Calmar
Län motion rörande boställe åt Häradsskrifvaren
i Tunaläns, Aspelands och Säfvedes
Häraders Fögderi, biel' af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
iy:de Punkten. Landtmäteristaten.
i8:de Punkten. LandshöfdingeTjensterne.
ig:de Punkten. De Administrativa EmbetsVerken.
so:de Punkten. KrigsHof Rättens Stat.
Dessa fyra punkter biföllos.
Slutligen biföll Ridderskapet och Adeln
StatsUtskottets i Betänkandet N:o 128 gjorde
hemställan, att, enär under de nya löner,
som af Utskottet till uppförande å Stat blifvit
föreslagne, nemligen för en RevisionsSecreterare,
fem HofRättsAssessorer, fem
HofRättsFiscaler, samt en HofRättsPost,
borde beräknas spannemål till det qvantum
för hvar och en, som den förut gällande
Staten för dylika Embeten och Befattningar
Den 3o September f. m.
i85
upptager, sådant äfven måtte vid RiksStatens
uppgörande, i afseende på samma Löner,
iakttagas.
Föredrogs å nyo och bifölls StatsUtskottets
den io sistlidne April under N:o
129 afgifne, och den 7 derpåföljde Maji e.
m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning
af väckt motion om förhöjning i Lönerne
för Ledamöterne i Rikets Allmänna Ärenders
Beredning.
>
Yid förnyad föredragning af StatsUtskottets
ej mindre den 10 sistlidne April
under "N:o i3i afgifne, och den 7 derpåföljde
Maji e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckt motion, rörande
Löne-tillökning för Kyrkoherden i Waxholm;
än ock under N:o 238 meddeldte,
och den 29 sistlidne Augusti f. m. på bordet
lagde, Utlåtande öfver de vid berörde
Betänkande gjorde anmärkningar; blef sistnämnde
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln
gilladt.
Företogs lill pröfning StatsUtskottets
ej mindre den 16 sistlidne April under N:o
j32 afgifne, och den 7 derpåföljde Maji e.
m. på bordet lagde Betänkande, angående
regleringen nf Utgifterna under RiksStatens
3:dje HufvudTitel, än ock under N:o 23g
j 86
Den 3o September f. m.
meddeldte, och den 29 sistlidne Augusti f.
in. på bordet lagde, Utlåtande öfver de vid
berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
Herr Toll_, Florus: Fullkomligt öfvertygad,
att, hvarje Tjensteman, i hvad stånd
lian än är, gjort sig förtjent af en anständig
löneinkomst, går jag att yttra mig öfver
Tredje HufvudTiteln i dess helhet, för
att sedermera återkomma till några särskilta
punkter deraf.
Hvarefter Herr Toll uppläste följande:
Då ett folk vill äga den ovärderliga
lyckan, att vara sjelfständigt och oberoende
af andra Staters inflytande, så har det
från urminnes tider varit betänkt på sitt
försvar; och att detta försvar icke utan kostnad
kan existera, är lätt funnit; ty nu mera
går det icke an, att blott vapenföra män
utgå, utan annan mundering, än sina hvardagskläder,
utan annan beväpning, än sin
yxa, lia m. m., och utan annan kost, än
hvad han sjelf kan medföra; ett sådant försvar
skall snart upphöra, och en fiende
med bättre ordnade stridskrafter, skall snart
segra.
Den tid, då Nationcrne icke gjorde sina
fälttåg med dessa talrika massor, och krigskonsten
ännu icke var hunnen till den vetenskapliga
utbildning, som i vårt tidehvarf,
behöfde icke eller en granne anstränga sig.
Den 3o September f. m. 187
Konung Carl XI ansåg, vid stiftelsen af
Indelningsverket, indelta Armeen och några
värfvade Regementer tillräckliga] till
Sveriges försvar.
Men tiderna äro förändrade; en annan
anda hos andra Nationer nödgar oss att äfven
rätta oss efter dem; deras talrika härar
fordra att vi äfven öka våra, och, genom
Beväringens inrättande, hafva vi vunnit
detta ändamål.
Men om behofvet fordrar, att flere af
BeväringsClasserne skola utgå; så frågar jag,
hvarifrån tillräckeligt Befäl kan erhållas till
detta ökade antals inöfvande och anförande.
Man har redan funnit, att KrigsAkadetnien
vid Carlberg icke kan fournera den
nu varande Armeens behof med tillräckeligt
Befäl; huru vilja vi då, i händelse af
ett krig, anskaffa ett erforderligt antal Officerare,
då dessutom afgången i krig är
mycket större; ty icke allenast de, som falla
för fiendens jern och bly, men ett strängare
lefnadssätt, jemte uppoffringen af fredens
beqvämligheter, och deraf följande
sjukdomar, åstadkomma betydliga luckor uti
Befälets antal; och som det icke är nog att
endast vara utnämnd till Officer, nu för
tiden, utan kunskaper och erfarenhet måste
förenas, och under fredens lugn beredas,
så uppfordras jag af känsla för vårt
Fosterland, att tillstyrka de anslag, som
detta vigtiga verk fordrar.
i88
Den 3o September f. m.
i:sta Punkten. KrigsCollegium.
Herr Hjerta, Gustaf: På sätt Utskottet
i sitt sednare Utlåtande anmält, beror
frågan om GeneralFältTygmäslare - lönens
öfverflyttning på det beslut, som fattas öfver
nästföljande punkt; och jag tager mig
derföre friheten bos Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken vördsammast
anhålla, om icke 2:dra Punkten i förevarande
Utlåtande kunde först föredragas; då
vi bäst blifva i tillfälle att på samma gång
yttra oss öfver GeneralFältTygmästare-lönen.
Grefve Brahe, Magnus: Jag förenar
mig med Herr Hjerta deruti, att a:dra
punkten först måtte företagas.
Uppå framställd Proposition, beslöt
Ridderskapet och Adeln, att a:dra Punkten
i Utskottets Utlåtande först skulle af Ridderskapet
och Adeln afgöras, och första
Punkten derefter till pröfning förekomma.
2:dra Punkten. GeneralitetsStaten.
Grefve Brahe, Magnus, uppläste följande
:
Vid reglerandet af Generalitetets löner,
har Utskottet yttrat den tanka ”att inom
militairen avancement i lön bör vara förknippad
med avancement i befäl.” Denna
sanning kan ej bestridas, och deraf drages
äfven den naturliga slutsats, att avancement
i Befäl bör vara förknippad med avancement
Den 3o September f. m.
i lön. Men mig synes, att Utskottets förslag
ej tillfyllest innefattar ett sådant avancement
i lön. — Kongl. Maj:t har i sin
proposition förminskat antalet af Generaler
ifrån 24 till 9, hvarigenom beredes en
minskning i desse Embetsmäns nu ägande
löningsstat af 60,000 R:dr, samt för GeneralFälttygmästaren,
Chefen för Fortificationen
och Ca vallerilnspecteuren föreslagit 5,5oo
R:dr åt hvardea utom resepenningar; och
Utskottet har nedsatt denna summa till
45oo R:dr, helst, efter Utskottets tanka,
någon af dessa Generaler ej synes vara i
behof af högre anslag till Fourage-medel,
än de af Kongl. Maj:t för en CavalleriÖfverste
föreslagne 600 R:dr, och taffefpenningarne
äfven borde förminskas lill
900, i stället för de projecterade i5oo
Riksdaler.
Jag nödgas, hvad nedsättningen i Fourage-medlen
beträffar, upprepa hvad jag redan
inom detta rum yttrat, men hvarå Utskottet
ej fästat afseende, nemligen det olika
förhållande, som framter sig emellan
dem, hvilka äro pligtige inspectera 3 å 4
Regemente!' och derutöfver, under alla deras
vapen-öfningar, och den, som det åligger,
att endast exercera ett nära sitt hern
stationeradt Regemente. Hvad taffel-penningarne
beträffar, skulle jag tro, att den
representations-skyldighet, som åtföljer Generals-graden,
och i hvilken ort som helst
igo Den 3o September f. m.
ej lian åsidosättas, gör de uppförde i5oo
R:dr fullt ut behöflige.
Hvad jag nu haft^äran anföra rörande
Cavalleri-, Artilleri- öfch Fortifications-Generalerne,
gäller fullkomligt och med vidsträcktare
tillämpning, i fråga om Lönerne
för Fördelnings-Generalerne.
Utskottet har i sitt första Betänkande,
på redan upprepade skäl, ansett dem böra
uppföras till 6000 R:dr, Skjuts- och Fourage-medlen
inberäknade, i stället för de
af Kongl. Maj:t föreslagne 7000 R:dr. Men
i det sednare Utlåtandet har Utskottet, med
fästadt afseende å den jemnförelse, som blifvit
gjord emellan Generals- och StatsRådslönerne,
(hvarvid Utskottet trott sig ej kunna
neka, att StatsRåds-Embetena dels äro
af högre vigt, och dels för deras innehafvare
medföra större lefnadskostnad), funnit
lämpligt nedsätta de förut nedsatte 6000
R:dr till 55oo, för att derigenom försätta
dessa Generaler i lika vilkor med Ca valleri-,
Artilleri- och Fortilications-Generalerne.
Fullkomligen instämmande deri, att
StatsRåds-Embetena såsom Råd åt Konungen,
äro af högsta vigt, må det dock tillåtas
mig den förmodan, att, vid inträffande
krig, och då man måste möta fienden
och söka afvärja dess anfall, samt förhindra
dess företag, Generalen äfven är' af
högsta vigt; och då jag till alla delar med
-
Den 3o September f. m. 191
gifver, att 5ooo R:dr äro ganska otillräckliga
för ett StatsRåd, följer icke deraf, att
45oo skola vara tillräckliga för en Fördelnings-General.
Att StatsRåds-Lönen alltid ansetts för
ringa, lärer hvar och en medgifva; och
när så är, hvarföre då vid ny Löne-reglering
taga till grund hvad som under 20
år varit allmänt erkändt otillräckligt?
Hvad vidare den sednaste nedsättningen
angår, så, om ändamålet dermed endast
åsyftade, att bringa alla Generals-löner
till lika storlek, eller rättare, göra dem
allesammans lika otillräckliga, hade sådant
lika lätt och med mera skäl kunnat vinnas
på det sätt, alt Fortifications-, Artillerioch
Cavalleri-Generalernes löner med 5oo
R:dr ökats till 5ooo, då samma paritet
uppkommit. Tre personer hade väl då fått
tillökning, men 6 deremot undgått, alt å
en redan nedprutad lön ytterligare vidkännas
betydlig förminskning.
Jag anser mig derföre pligtig bestrida
nedsältningen i de af Kongl. Maj:t för Generalitetet
föreslagne löner, och hemställer,
att den Kongl. Propositionen må antagas.
Herr Jnekar swärd, åugust: Vid de
flere fall, då frågor uppstått om ökade anslag,
och blifvit af Ridderskapet och Adeln
afgjorda, har det åtminstone hitintills alltid
varit sådane löner, hvilka ansetts för
icp Den 3o September f. m.
små. Viri detta tillfälle åter förekommer
formerandet af en alldeles ny Stat af icke
obetydligt belopp, och det torde då vara
en de skattdragandes allmänna fordran, att
nyttan och behofvet deraf först undersökas.
Jag anhåller derföre, att få upptaga de skäl
Utskottet framlagt för sitt förslag. Utskottet
har hufvudsakligen stödt sig vid, att 1696
års IndelningsVerk Upptar en GeneralitetsStat
sådan som den nu föreslagna, och söker
deraf leda sig till den slutsats, att alla
tiders erfarenhet visar en sådan stat behöflig.
Jag deremot skulle tro, att enär
Armeen i i34 år kunnat undvara ett sådant
Generalitet, utgör det just ett bevis, attalia
tiders erfarenhet icke fordrar ett sådant.
Jag skulle dessutom tro, att jemförelsen
emellan våra militära förhållanden år 1696
och nu, visar en alltför påtaglig olikhet,
för att af det förra kunna hemta något stöd
för de inrättningar, som nu böra vidtagas.
Yi hade då fästningar, garnisoner och General-Gouvernementer,
vidt skilda från centern
af Riket. Nu, tillbakaträngda inom måhända
lyckligare gränsor, måste vi helt och
hållet ställa oss på defensif fot, i stället att
vi då kunde handla lika olfensift, som någon
annan Makt i Europa. Det är derföre,
i min tanka, efter dessa förändrade förhållanden
vi måste lämpa oss.
Man har. vidare påstått nyttan af ett
Generalilets-befäl ligga deruti, att Mönstringar
-
Den 3o September f. m.
gar och Inspectioner nied Armeen må kunna
ordentligt förrättas. Jag för min del tror
att Armeen icke eller under den förflutna
tiden saknat dessa. I fordna dagar, när Öfverstarne
ännu voro bibehållna vid deras,
fulla verksamhet, saknades ingalunda Inspectioner
och Mönstringar vid Regementerne.
Man såg ofta nog, att en Landshöfdinge,
sorn förut varit Militär, af Konungen
utnämndes till Mönsterherre, utan att
deraf förspordes någon olägenhet. Således,
oaktadt behofvet af mönstringar, tror jag,
att man kunde få dem för mycket bättre
köp, än en särskild GeneralitelsStat. Alanhar
äfven påstått, att enbet i exercisen
skulle uppkomma genom denna inrättning.
Jag tror, alt denna enhet vinnes bäst, genom
ändamålsenligt skrifna reglementen, som
väl hapdhafvas. Här har äfven blifvit yttradt,
att Generalerne, utom deras vidsträckta
befattning med troupperne, skulle få sig
uppdragen tillsynen öfver fästningar och förråder.
Jag deremot anser, att detta lindrigast
sagdt, är en alltför tidig omtanka, då
vi för närvarande hvarken äga fästningar
eller förråder. — Det visar sig derjemte,
att alia andra Stater med ett långt lyckligare
läge och vida större rikedom än \i,
ordna deras Militär på en freds- och en
krigsfot. De reducera nästan utan undantag
sin MilitärStat, under det vi ständigt
blott tänka på att öka den; men hvaremot
43 H. i3
194 Ben 3o September f. ro.
jag, med kännedom om landets förmåga,
helt och hållet får protestera. Det är icke
rätt, livar som helst, att skapa flere Sinecurer
i ett samhälle, än de, som redan finnas;
och så, må det förlåtas mig, anser jag
vårt Generalitet under fredstid. Vår armé
utgör till sin natur egentligen en landlbrukande
milis, hvars tjenstskyldighet hör motsvara
dess aflöning; men här skulle uppkomma
en stor disproportion emellan Ge-»
neralens lön, och den tjenst han under fred
kunde göra åt Staten.
Jag tror mig sålunda hafva npptagit
alla de skäl StatsUlskotlet begagnat för sitt
förslag, och tror mig till och med hafva
vederlagt dem, hvarföre jag önskar proposition
till afslag å Utlåtandet.
Grefve Brahe har ansett äfven de af
Utskottet projeclerade löner för små, och
anfört såsom skal, att en General, då han
går ut i krig, är nödsakad göra större depenser,
än ett StatsRåd. Jag är ledsen, att
icke kunna dela denna åsigt; men jag begär
blott få fästa uppmärksamheten derpå,
att en General, då han commenderas ut i
krig, erhåller ett ganska betydligt fälttractamente
och då säkert har vida större inkomster,
än ett StatsRåd. Jag anhåller tillika,
sedan jag visat, att behof icke förefinnes af
något särskildt Generalitet, få med några
ord yttra min öfvertygelse, att det vore rent
Den 3o September f. m. jg5
af skadeligt, synnerligast då här är fråga om
regleringen af Arrnéens löner, och en så
betydlig stimma bortslösas, sorn kunde bättre
användas. Jag nödgas härvid vidröra
Öfverstarnes aflöning, ehuru den först förekommer
i io.*de Punkten; och då min
orubbeliga öfvertygelse är, att Öfverstarne
borde vara de högsta Mili tiir-Ch e fe t na inom
Armeen under fredstid, och jemte deras
gamla tjenstebefattning äfven återfå de gamla
Öfverste-lönerna till deras fulla odelade belopp,
så anser jag, att om aflöningen för
Generalsbefälet, sådan StatsUtskottet föreslagit
den, bifalles, det vara i Iiög grad
skadligt för Armeen. Utskottet föreslår för
en Öfverste 3,4oo R:dr Banco i lön, och
ehuru jag icke är ibland dem, som yrka
tillökning i lönerna i allmänhet, får jag öppet
förklara, att jag finner denna summa
alltför liten, med afseende å den tjenstebefattning
jag anser Öfversten böra äga.—
Jag tror således, att StatsUtskottet helt och
hållet uppoffrat Öfverstarnas billiga anspråk
blott för den högfärden eller fåfängan, ätt
på papperet äga ett Generalitet. Jag* tror,
att om ett sådant Generalitet inrättas i vårt
land, så skall, under betraktande af Armeens
spridda läge, någon annan följd deraf
icke kunna uppstå, än att alla expeditioner
derigenom skola komma att gå omvägar,
samt blifva försölade och fördröjda,
utan någon den ringaste nytta deraf, att
43 II. i3*
ig6 Den 3o September f. m.
Öfverstarna blifvit nedsatta under hvad de
varit och bordt vara, de förnämsta personerne
vid Corpsen. Då Öfversten förut kunde
directe communicera sig med StatsSecreterarne,
Collegier och Kongl. Maj:t sjelf,
tror jag, alt tjensten derpå vann, både i
enkelhet, hastighet och ordning. Nu deremot
är Öfversten i alla dessa fall beroende
af sin BrigadChef. Ehuru jag icke
kan citera någon händelse, då en BrigadGeneral
satt sig emot Öfverstens billiga fordringar,
kan likväl sådant, med kännedom
af menskliga lynnet, väl inträffa, och Öfversten
derigenom blifva underkastad chikanér.
Dessutom har genom denna inrättning
Öfversten blifvit satt i en absolut nödvändighet,
att i tjensten göra depenser, för
Generalens skull. Han är åtminstone tvungen,
att vid mönstringar ge en middag för
GeneralMönsterherrn. Detta kunde han förr
utan svårighet göra, då han Var väl lönt;
men nu får del måhända ofta ske på Ofli—
cersCorpsens bekostnad. Han får dessutom,
för att visa sin aktning för GeneralMönsterherrn,
sitta af sin egen häst, eller också
skall den resande Generalen nödgas emottaga
Regementet till fots. I fordna dagar,
dem jag så lifligt önskar kunna återkalla,
både hos de äldre, som känna förhållandet,
och hos de yngre, bodde Öfverstarne alltid
inom Regementets stånd, och hade ständigt
hos sig en mängd unga Officerare, hvilkas
uppfostran de gjorde. De gåfvo der
-
■i
Den 3o S e p te in b e r f. in.
>97
jemte icke sällan efterdöme af de största
agronomer i Provincen, hvilket verkade på
landtbrukets bättre skötsel. När Öfverstarne
sjelfve skötte sina Boställen, ansåg äfven
det öfriga Befälet för en heder'och en
skyldighet att fortgå i samma fotspår. Jag
tror också icke, att sjelfva arméen varit
sämre skött i fordna dagar, ari nu. Det är
visserligen sant, Natt genom det tillstånd,
hvari allt för närvarande befinner sig, att
så många Generaler innehafva Öfverste-indelningar,
är det svårt, om icke omöjligt,
åtminstone utan Högsta Maktens otvungna
medverkan, tillvägabringa på en gång den
återgång, som jag åtminstone för min del
skulle önska, men likväl tror jag, att en
början både bör och kan göras. Yi se i
delta afseende redan, att tvänne Öfversteindelningar
äro lediga, nemligen vid Westmanlands
ochJönköpingsRegementen. Hvarföre
då icke återlemna dem till Öfverstarna.
Jag vågar väl icke yttra denna satts,
för att få den framförd såsom en önskan
från Ständerna, ty jag tror det vore oformligt.
Men vi hafva likväl sett, att sådana
exempel finnas, då, om jag ej misstager
mig, General Stjerncrona nyligen återgått
lill RegementsBefälet öfver Skånska Husarerna.
För att i en resumé framställa hvad
jag här ofvan anfört, får jag således yttra
den önskan, att hela förslaget måtte förfal
-
Den 3q September f. ro.
la. Jag tror, att man sedermera skulle vida
lättare återkomma till ordning i det öfriga,
endast Öfverstarne, såsom sjelfva nyckeln
till Indelningsverket, fingo återgå till sina
fordna vilkor. Jag anser Indelningsverket
måhända mera passande för vårt land nu,
än den tiden det inrättades. Jag önskar
derföre, att man måtte kunna komma tillbaka
till dess ursprungliga skick, och såsom
första vilkoret derför, anhåller jag om
proposition till afslag å Utlåtandet, öfvertygad,
att om det bifalles, endast större
svårigheter skola uppstå vid Löne-regleringen
för hela Armeen.
Herr RosenquistFredrik Leonhard'.
Första gången denna fråga i Ståndet förevar,
bestred jag ett Generalitets upprättande
på Stat, hufvudsakligen på den grund, alt
jag icke fann några särskilda Generaler beböfliga,
utan ansåg RegementsCheferne böra
vara de högsta Befälhafvarne. Utskottet
har likväl, utan att på minsta sätt visa
nyttan och nödvändigheten deraf, uppfört
på Stat lönerne för ett Generalitet till icke
mindre belopp än i oi, r o3 R:dr årligen. Utskottet
har, såsom stöd härföre, åberopat
hvad det anfört i sitt förra Betänkande;’
men då Utskottet i det åberopade Betänkandet
inga skäl anfört, hade Utskottet gerna
kunnat spara en sådan kraftyttring. Aldrig
måtte det väl kunna vara Utskottets
mening, att dess blotta tanka skall blifva
Den 3o September f. rn. igg
upptagen, såsom ett skäl; ty om man kan
tänka det mest orimliga i verlden, utan
att någon mäktar förbjuda det, bör man
likväl icke göra anspråk pä, att andra skola
känna, mindre kunna antaga dessa tankar
såsom skäl. Jag bestrider en ny GeneralsStats
upprättande, heldst, utom alla andra
olägeubeter, man derigenom äfven skulle
komma i förlägenhet, att skaffa Armeer
åt en sådan General-skara.
Grefve Possej j4rvid\ Jag skall söka
undvika alt yttra mig öfver behofvet,- i
militäriskt afseende, af ett särskildt Generalitet,
ty jag saknar dertill erforderliga
insigter. Jag skall blott fästa mig vid de
omständigheter, dem jag kan åse, utan att
begå misstag. -
Om vi nu kunde återgå till Indelningsverket,
sådant det var vid sitt första upprättande,
och hvarje Regementschef, lika
med hvad då bestämdes, erhålla lön motsvarande
Landshöfdingens, eller 5oo R:dr
efter Kronovärdie, då skulle äfven jag tro,
alt RegementsChefs-platserne borde utgöra
gränsen för de högsta militära förhoppningar;
men dertill fordras icke blott upphäfvandet
af Armeens nya organisation, utan
äfven att Staten återger till Indelningsverket,
hvad den derifrån borttagit, och särskildt
aflönar allt det Befäl, som fordras
för Beväringens vapenöfningar. De summor,
soia härtill skulle erfordras, gå lik
-
200
Den 3o September f. tn.
väl längt utöfver de förhöjningar, hvilka
nu äro eller varit i fråga. Orri man skulle,
utan att Staten lemnar ett sådant bidrag,
säga, att RegementsCbeferne skola återfå
sina förra indelningar, så skulle man i och
med detsamma borttaga ali möjlighet att
förbättra det lägre Befälets löner. I Kongl.
Maj:ts Förslag, att reducera Generalernes
antal från 24 till 9, finner jag ett stort
steg redan gjordt till lönernes återförande
till livad de voro enligt Indelningsverket.
Hvad åter beloppet af Generals-lönerna angår,
så finner jag väl ganska naturligt, att
Grefve Brahe, sorn tillstyrkt Konungens
Proposition, äfven tillstyrker samma sak
bos Rikets Ständer, ty vid båda tillfällen
bar han följt sin öfvertygelse. Jag vill icke
eller bestrida Grefve Brahes yttrande, att
Generaiitetets befattningar blifva af helt annan
egenskap än de härvarande Generalernes,
samt att det förutsätter vida större
kostnader att bo inom distr!etet; jag vill,
säger jag, icke bestrida, att ju en summa
af 7000 R:dr icke Öfverstiger, hvad härtill
kan antagas åtgå; men det är icke nu det
första tillfället, då man icke får fästa sig
blott vid hvad som borde vara, utan hvad
som kan vara. StatsUtskottet har härutinnan
gått en billig medelväg, och jag önskar
bifall till dess första Betänkande i denna
punkt.
Utskottet har i dess sednare Utlåtande
yttrat, att en Generals-lön icke bör upp
-
Den 3o September f. m.
201
tygas lill samina belopp, som ett SlatsRåds
Ion, emedan den sednares befattning är vigtigare.
Detta tror äfven jag; men man bör
icke åsidosätta, att uti Generalslönen äro
inberäknade 1000 R:dr resemedel, och 600
R:dr Fourage-penningar. Dessa summor åtgå
äfven, hvilket förutsätter verkliga omkostnader
i oell för de uppgifna ändamålen.
Återstå således 4^00 R:dr, Taffel-penningarne
inbegripna. StatsRådets lön deremot
utgör fiooo R:dr med taffel-penningar, och
skillnaden blir ändock 1600 R:dr. För min
del skulle jag önska, då jag ser, att denria
sak ändock icke kan aflöpa utan votering,
att Ja-propositionen får blifva på StatsUlskottets
första Betänkande, och Nej-propositionen
på de emot mig talandes förslag.
Herr Boij_, Johan Fredrik: I anledning
af Herr Anckarsvärds förslag om afslag
å Utlåtandet, anhåller jag få anföra,
att man, för att inse den föreslagna nya
AflöningsStatens nytta eller tvärtom, äfven
måste beräkna hela den närvarande AflöningsStnten
till Generalerna. Troligen kommer
icke det af Utskottet projecterade anslag
alt tillfalla några Generaler i vår tid,
då fjorton eller femton år åtgå, innan det
kan sättas i verkställighet. Det har således
vid uppgörandet deraf mera varit fråga
om Armeens löne-förbättring, än om Generalernes
fördel. Man har mycket talat
om en krigs- och en freds-fot. Jag har i
202 Den 3o September f. m.
hast här uppgjort en calcyl, huru Iönerne
skola komma att utgå, sedan en gång den
föreslagna Lönings-Staten blifvit antagen,
och jag anhåller att här få genomgå densamma.
Efter delta förslag skulle en Capitain
erhålla 85o R:dr B:co i lön. Accorrlet
till denna tjenst utgör ungefär 3ooo
E:dr, och räntan derpå 200, hvarjemte dels
genom för hög uppskattning, och 'dels derigenom,
att anslagen ej utgå, tillkomma 200
R:dr. Vidare har en Capitain afgifter till
PeusionsStaten, lill Regementets MusikCassa,
och till vanliga onera, deni jag icke beräknar
för högt till 5o R:dr B:co. Sålunela
uppkommer ett afdrag af /[5o R:dr, och
verkliga behållningen blir 4°o- Jflg får äran
fråga, om icke delta må kallas fredsfot. Hvad
RegementsCbeferne beträffar, så har Utskottet
bestämt deras lön lill 3/}oo R:dr. Räntan
på deras accord utgör ungefärligen 600
R:dr. Genom andra vanliga utgifter, och
derigenom att det nya anslaget icke genast
kan taga sin början, måste man ytterligare
afräkna 400 R*dr. Arliga behållningen för
en Indeldt Regementschef utgör således 2400
R:dr, och det förmodar jag äfven kan kallas
fredsfot. Calculen på de allmänna utgifterna
för regleringen slår så ut, att Utskottet
beräknat dem till 114,000 R:dr. Det
är sant; men deraf mäste likväl beräknas
afgå det, som nu deraf användes inom Militären.
Jag nämner detta, för alt komma
till det resultat, att kunna visa, huru myc
-
Den 3o Sep tern b ex- f. in.
203
ket mera Staten kommer att betala, i fall
Betänkandet antages, än den gjort förut.
Då utgör det rena anslaget 48,000 R:dr.
Corporals-tunnan, som icke på ett pär år
kommer att utgå, belöper sig till 28,600
R:dr årligen, och anslaget till Generalerne
37,5oo, eller tillsammans 1 i/f.ooo, hvaraf
afgå a5,ooo R:dr, sorn nu ingå på beklädnadens
Conto, och 25,000 R:dr besparas,
som Rotehåliarne förut fått utgifva, och
28,5oo utgöra Corporals-tunnan. Då återstår
en summa af 35,000 R:dr B:co, hvilken
utgör måhända en tredjedel af räntan
på Riksdags-kostnaderne. Skulle nu den
ifrågavarande fonden för Generalerne indragas,
så blir intet tillskott från Staten i
fråga, utan allt tages inom Militärens eget
område. Derföre bör, enligt min tanka,
anslaget för Generalitelet tagas i beräkning.
Grefve Björnstjernaj Magnus: När jag
1111 vågar taga ordet, för att försvara Kongl.
Maj:ls Nådiga Proposition i denna punkt,
och bestrida de af Utskottet föreslagna nedsättningar,
samt ännu mera den af en och
annan föreslagna tbtala indragning af Generalilelets
löner, får jag bedja Ridderskapet
och Adeln benäget ihågkomma, att jag
icke talar hvarken i min enskilda eller de
nuvarande Gefteralernes sak; ty hvad oss
personligen beträffar, kan det vara oss likgiltigt,
huru många Generaler hädanefter
komma att blifva, och lika likgiltigt i af
-
Den 3o September f. m.
spende pä lönen, emedan vi redan åtnjuta
indelningar, soin fullkomligt motsvara de
föreslagna lönerna. Jag talar således, med
undantag af Generalernes, för liela den öfriga
Armeens intresse; först och främst för
Öfverstarnes, och sedan utföre hela vägen;
ty det är ett gammalt, men sannt ordspråk,
som säger, att det är ingen så dålig Corporal,
som icke önskar sig att en gång blifva
General. Genom den besynnerliga uppställning,
som 3:dje HufvudTiteln fått, skulle
män möjligen kunna tro, att fråga vore om
en ny Stats upprättande åt Generalitetet.
Förhållandet är likväl alldeles motsatt; ty
det Svenska Generalitetet, som nu har en
sammanräknad aflöning af 114,000 R:dr,
skulle, enligt Utskottets förslag blifva nedsatt
till sammanräknade 02,000 R:dr. Sålunda
uppstår en indragning af 62,000 R:dr;
hvilket är alldeles motsatsen af en ny Stat.
Jag nödgas här måhända gå något tillbaka,
och göra en historik, huru de nuvarande
FördelningsGeneraler tillkommit. Den förra
så kallade nya organisationen af Armeen
uppgjordes först år 1812, då jag, i förbigående
sagdt, var ÖfversteLieutenant vid
Calmare Regemente. Sedan jag fick förtroendet
afGeneralAdjutants-befattningen, sökte
jag likväl, öfyerlygad att den i militäriskt
afseende var vigtig, i det längsta upp-:
rätthål la den. BrigadGeneralerne skulle, efter
detta project, vara de egenteliga RegementsCheferne,
med befäl öfver tvänne Re
-
Den 3o September f. m.
ao5
gementei', och under sig hafva SecundChefer.
Denna ide" har likväl sedermera, måhända
genom foglighet å Generalernes, och
nit å Öfverstarnes, sida, så vida afvikit från
sin första bestämmelse, att SecundCheferne
förblefvo de verkliga Befälhafvarne, och
BrigadGeneralernes befattning bief just derigenom
såsom femte hjulet under vagnen.
På detta sätt har sjelfva systemet kommit
att urarta så, att jag nu är öfvertygad, det
en förändring är nödvändig. I den Committé,
som af Kongl. Maj:t n,edsattes i afseende
på FörsvarsVerkets organisation , och
der äfven jag var Ledamot, vill jag minnas,
att det var jag, som hade första ideen om
dessa FördelningsGeneraler. Syftemålet dermed
var, att i hvarje Provins kunna inrätta
hvad vi förut sett i Skåne, der FältMarskalken
Toll var en förenings- och sammanhålInings-punkt,
icke blott för Provinsens
Militär, utan äfven för andra offentliga
Auctoriteter. Jag hade sett nyttan af
en sådan Generalspersons .tillvaro. Jag hade
sett, huru den bidrog till den förträffliga
esprit, sorn lifvade de Skånska Regementerna,
då genom Hans Exeellence Tulls gästfrihet,
och de inkomster, soia gåfvo honom
tillfälle att utöfva den, Beckaskog utgjorde
en föreningspunkt för hela ortens Militärer,
och 10 till 20 Officerare dagligen voro gäster
vid hans bord. Det var denna idee,
som låg lill grund för projeclet om FördelningsGeneralerne,
och det var i detta
2o6
Den 3o September f. m.
syftemål, som lönen föreslogs till 7000 R:dr,
hvilket, med den lefnadskostnad här måste
förutsättas, icke kan anses för mycket. Ytterligare
uppstod i denna Committé fråga
om upprättandet af GeneralMajors-löner,
hvarigenom de RegementsChefer, som utnämndes
till GeneraMMajorer, skulle kunna
få en tillökning af i5oo R:dr, och Fullmakten
icke blott förvandlas till namn, heder
och värdighet. Jag har sedan funnit,
att Kongl, Maj:t, alltid mån att nedsätta
sina undersåtares beskattning, icke låtit detta
förslag förekomma i sin Nådiga Proposition,
och det ar således med en stor förundran
jag erfar, alt efter en sådan concession
å Kongl. Maj:ts sida, och när Genera
lernes Stat dessutom ned sä t tes med
62,000 R:dr, man, i stället för att tacka
härför, ytterligare vill stryka ut alltsammans.
Emedlertid om nu löner för dessa
*6 FördelningsGeneraler bifallas, tillika med
en Chef för IngenieurCorpsen, en Fälttygmästare
och en Inspektör för Cavalleriet,
så utgöra dessa g platser hela det perspectif,
hvartill 1700 Officerare hafva al' sträfva.
Man plägar icke gerna spela på Lotteriet,
för att vinna en Qvintern, och förhållandet
är här icke i någon mån mera gynnande.
Huru Svenska Arméen i detta afseende
finner sig vanlottad emot andra länders,
anhåller jag alt med några exempel få
visa. Jag skall härvid icke åberopa förhållandet
hos de stora Makterna, emedan
]^en 3o September f. m. 207
olikheten Liefve alltför påtaglig, då t. ex.
i Frankrike finnas 800 Generaler, oell i
England 53o, oberäknadt den Ostindiska .
Armeen, hvarest finnas 600, äfvensom de
Ryska Generalernes antal uppgår till 12 a
i5oo. Jag vill blott citera det land, som
för närvarande anses såsom ett efterdöme
af god reglering och hushållning i militäriskt
hänseende, nemligen Preussen. Dess
vapenstyrka är, gardet oberäknadt, indelad
i 8 ArméeCörpser, hvardera commenderad
v af en General en Chef. Hvarje ArmeeCorps
består af 2 Divisioner, commenderade
af en GeneralLieutenant eller GeneralMajor.
Hvarje Division består af en Brigad
Infanteri, en Brigad Cavallen och en
Brigad Landtstorm; summa 4^ Brigader,
commenderade atblels GeneralMajorer, dels
Öfversta!’. Vidare: en KrigsMinister, en
Krigs-Departementschef, 2 GeneralAdjutanter,
en Chef för Generalstaben, en GeneralQvartermästare,
en Cavallerilnspecteur,
en Fästningslnspecteur, en ArtilleriGeneralInspecteiir,
3:ne Secundlnspecteurer, en
Chef för Gardet, 2:ne Chefer för Gardets
Divisioner, 4 Gardes-BrigadChefer; Summa
tjenstgörande och på Stat befinteliga
Generaler: p3. Armeen består af 3o InfanteriRegementer,
3o Landtstorm och 32
Cavallen; summa 92 Regementen
Beräknade efter antalet Regemenler i
Sverige, Beväringen inbegripen, hvilka äro
2o8 Den 3o September f. m.
lika. starka, som i Preussen, borde således
Svenska Generalitetets personal vara 4o i
stallet för g. Jemför man åter de ömsesidiga
lönerna, så befinnes det, att en Fransysk
GeneralLieutenant har i lön 29,290 francs,
och en Preussisk vid pass 12,000 R:dr Svenskt
Banco. En Engelsk vill jag icke tala om,
ty de hafva 7 gånger så mycket.
Utskottet har stödt sin nedsättning på
en jemförelse med StatsPiådets inkomster;
men jag vet icke, hvad analogi kan vara
mellan ett StatsRåds- och en Generals-plats,
då den sednare utgör yttersta syftemålet för
1700 Officerare. StatsRåden äro väl de högste
Embetsmännen, men äro icke Chefer
för någon Corps, och således icke eller tjenande
till den stimulans, som jag skulle
anse af behofvet påkallad. Utomdess vill
jag gerna antaga den ifrågavarande jemförelsen.
Utskottet har föreslagit en tillökning
för StatsRådet, den Ridderskapet och Adeln
ytterligare förhöjt till 6000 R:dr, i stället
för /poo, och således 2.ö procent högre, än
de förut hade; då man deremot sätter i
fråga, att nedsätta Generalernas lönebelopp
under hvad de nu hafva. Är väl detta, att
ställa dem på samma fot med StatsRådet?
Som StatsRådels lön, hvilken af Utskottet
proponeiades till 5o00 R:dr, af Ridderskapet
och Adeln uppsattes lill 6000, och Utskottet
för Generalerna föreslagit 5öoo R:dr,
så
Den 3o September f. m. 20g
så får jag, efter samina förhållande, föreslå
för de sistnämnda en förhöjning till 65oo
R:dr, hvilket torde få antagas till Contraproposition.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Jag
borde måhända också, såsom här på sednare
tider blifvit mycket brukadt, börja
med bevis om min opartiskhet att tala i
denna sak, när jag icke tillhör Ammen.
Men må det tillåtas mig alt anföra, det jag,
då Finska Tullfrågan för någon tid sedan
bär förevar, och jag hörde en talare förklara
sig tala opartiskt för hög lull å Finska
Yictualier, emedan han sjelf köpte smör
m. 111. årligen, och en annan Ledamot, som
talle för låg tull, äfven förklara sig tala
opartiskt, emedan han såsom egendomsägare
årligen till Stockholm sålde smör och
andra Yictualier, att jag, säger jag, då tyckte
att Representantens benägenhet att bevisa
sin opartiskhet, gick något långt, och jag
föresatte mig, ali om min egen opartiskhet
såsom Representant aldrig orda, öfvertygad
att hvarje Representant, som uppfattat vigten
af sitt kall, alltid yttrar sig opartiskt.
Öfvergående till ämnet skall jag, innan jag
yttrar mig i afseende å den speciela punkt,
hvaromkring öfverläggningen för närvarande
hvälfver sig, först utbedja mig Ridderskapets
och Adelns tillstånd, att få redogöra
43 H. 14
2io Den 3o September f. m.
för de åsigter, efter hvilka jag uppfattat
ämnet,, och efter hvilka jag tänker i min
mohn verka i alla frågor, som röra Rikets
försvarsverk, frågor, som för mig alltid haft
det högsta intresse. Jag hade då nemligen
önskat, i likhet med hvad Herr Crusenstolpe,
ehuru kanske något för sent, yrkade,
att vi först hade fått disculerat de begärda,
så väl årliga, som extra-ordinarie anslagen
till materielen, och jag hade trott,
att Rikets tömda förråder, att mitt fäderneslands
sjelfständighet, beroende till stor
del deraf, att Arméen sättes i tillstånd att
kunna gå i fält; jag hade trott säger jag,
att dessa starka bevekelsegrunder fordrade,
att man i första rummet oafkortadt beviljade
dessa anslag.
I andra rummet bade jag velat bevilja
de obetydliga anslag Kongl. Maj:t begärt
till bidragandet af pensioner inom Arméen.
Mina skäl härtill äro följande. Under dea
korta tid jag tillhörde Arméen, äfvensom
efler denna tid, har jag haft tillräcklig erfarenhet,
för alt se, att inom den grad,
der möjligtvis den största tjenstbarhet och
vigilance fordras, jag menar Capitainsgraden,
finnas många, som, må det tillåtas
mig att rent ut säga det, äro otjenstbara.
Dessa Officerare äro lika ledsna, att behöfva
qvarstå inom Armeens leder, då de icke
der kunna fylla de rum de innehafva, som
de yngre Ollicerarne inom Arméen, att hafva
Den 3o September f. m. 211
i vägen för sig personer, hvilkas duglighet
de betvifla, och hvilkas tjensteförrättningar
de ofta få bestrida. Men pensioner finnas
icke, åtminstone till det belopp, att de försäkra
deras innehafvare om bergning, och
detta förhållande tvingar den otjenstbara
Militairen att mot sin vilja qvarstå. Jag
har hort, inom de yngre graderne, starka
förebråelser göras mot Chefer, som inom
Regementerna låta dessa otjenstbara Militairer
qvarstå, och jag har hort ett, med
afseende på tjenstens fullkomliga utöfning,
måhända billigt missnöje, mot Chefer, som
i detta afseende tillåta sig allehanda considerationer.
Jag har å den andra sidan
hört Cheferne sjelfva med största skäl beklaga
sig öfver det obehagliga, jag vill icke
säga förhatliga, i ett förhållande, som å ena
sidan skulle tvinga dem att, med strängt
afseende på Armccns tjenstbarhet, söka förmå
de ålderstigne, sjuklige och mindre duglige
Militairerna att afträda från sina platser,
alt snart sagt bortchicanera dessa personer,
och derigenom bringa, icke allenast
dem, utan deras familjer till tiggarstafven;
eller som å den andra sidan skulle nödsaka
dem att med mera afseende på mensklighet
och billighet, än på tjenstens utöfning, låta
en del af Arméens vigtigare, ehuru underordnade
platser, beklädas med en icke tjenstbar
personal, och att mot desse ålderstegne,
fördom Fäderneslandet måhända ganska
43 H. i4*
ai2 Den 3o September f. m.
nyttiga medborgare, inom tjensten begagna
alla möjliga slag af considerationer. Ett
sådant förhållande inom Armeen, bade jag
trott i hög grad påkallade Statsmakternas
uppmärksamhet, och jag hade derföre velat,
såsom jag redan haft äran säga, i andra
rummet sälta alla Pensions-anslag.
I tredje rummet hade jag velat, så
mycket i min förmåga stått, medverka dertill,
att Indelningsverket återbringas ur den
villervalla, hvari det sig nu befinner, och
jag hade velat till de ovedersägligen nödvandige
Löneförbättringarne inom Armeen
bevilja anslag i den mohn tillgångarne, sedan
de angelägnare anslagen först utgått,
tilläto, och IndelningsVerkets återställande
i ett bättre skick fordrade.
Men jag befinner mig nu i en ganska
brydsam belägenhet. Jag ser mig tvungen,
alt yttra mig öfver ett anslag i första rummet,
som jag velat sätta i det tredje. Jag
befinner mig i okunnighet om hvad man
kan gifva, sedan så runda anslag på 2:dra
HufvudTiteln redan äro beviljade, och jag
befinner mig i belägenhet att frukta , det jag,
genom beviljandet af några anslag nu, borttager
anslag för de, redan uppgifne, ändå
vigtigare föremålen. Å ena sidan känner
jag icke, hvad skattebördan ytterligare kan
tåla, men jag vet, att den redan är tung,
dock kanske mera genom sin ojemna för
-
D c n 3o September f. m.
?.i3
delning än sin storlek. Å den andra sidan,
har jag af en värd talare, Herr von Hartmansdorff,
Ledamot af StatsUtskotlet, höft
uppgifvas, att om Canaler och Strömrensningar
ej uppslukade de vanliga stora sömntörne,
skulle, sedvin det begärda stora Extraordinarie
Anslaget till materielen blifvit
beviljadt, ändock af StatsVerkets tillgångar
återstå närmare 3oo,ooo R:dr B:co. Jag
äger således ej någon bestämd öfvertygelse
om hvad som kan göras, emedan de angelägnaste
utgifterne blifvit ställda i sista rummet.
Det återstår för mig endast, att, efter
en noga pröfning af förhållandet, förklara,
hvad jag anser vara nödvändigt eller
icke. Jag kommer då först till frågan
om det af Kongl. Majit föreslagna Generalitetets
inrättande och uppförande på Stat.
Jag instämmer i denna fråga lill alla delar
uti det yttrande, sorn Herr Hjerta, då Kongl.
Majlis Nådiga proposition om StatsVerkets
tillstånd och behof remitterades, afgaf, och
hvilket jag anhåller att här få uppläsa: att
nemligen all tids erfarenhet har visat hos
oss behofvet af Ständige fnspecteur- eller
Mönsterherrar; att vår Armée, fördelad
på en vidsträckt yta, ej kan, utan stora
kostnader, för både det allmänna och det
enskilt a, årligen sammandragas till stora
läger; samt att enhet i manöver, tjenstgöring
och hushållning måste vinnas derigenom
, att särskilte dertill duglige och
nitiske män af hög rang „ af Konungen ut
-
2l4
Den 3o September f. m.
ses att deröfver vaka. Då jag således tror,
att Mönsterherrar äro nödvändiga, uppstår
naturligtvis hos mig fråga, om de skola tagas
från RegementsChefsgraden och för tillfället
tillförordnas, såsom Herr Anckarswärd
föreslagit, eller om de skola vara permanenta,
och så till sägandes ställda utom.
Armeen; från detta mitt bedömmande dock
alltid aflägsnadt, hvad Kongl. Maj:t ansett
nyttigt eller icke nyttigt, ehuruväl jag vet,
att Kongl. Maj:ts beslut, i detta afseende,
ensamt är det gällande. Jag har då trott
mig finna, att de Mönsterherrar, som från
RegementsChefsplatserna för tillfället commenderas,
stå till Regementerne i samma
förhållande, som Majorerne inom Armeen
stå till de StabsCompagnier, hvilka, att
nyttja detta uttryck, såsom prasbenden,
äro dem anslagna. Då jag, af hvad jag
inom Svenska Krigsmakten i detta afseende
sett, är fullkomligt öfvertygad om
olämpligheten och det skadliga inflytande
på tjensten deraf, att Majorer äga Compagnier,
så kan jag icke annat tro, än att
samma förhållande med Mönsterherrarne
bär skulle uppstå, och Mönsterherrarne icke
kunna fylla sina platser, såsom sådane, i
fall de sjelfve äro RegementsChefer. Kongl.
Majrt skulle naturligtvis icke låta samma
få RegementsChefer alltid vara tillförordnade
Mönsterherrar, utan Kongl. Maj:t skulle
säkerligen tourvis dertill commendera alla
Arméens RegementsChefer, och oansedt goda
Den 3o September f. i».
2l5
Reglementen, hvilka jag lika med Herr Anckarswärd
tror verka fördelaktigt på Arméens
disciplin och exercice, skulle dock Regementerne,
för hvarje år de undergingo mönstring,
af de olika Mönslerherrarne erhålla
olika principer i en mängd mindre detailler,
hvilka dock, såsom hvarje Militair känner,
kunna vara af högsta inflytande på
tjernsten. Jag har således kommit till det
resultat, alt Mönsterherrar på Stat äro nödvändiga.
Derifrån kommer jag till frågan
om deras antal och deras lönebelopp.
Kongl. Maj:t har i sin Proposition nedsatt
antalet från några och tjugo, att så säga,
med seigneurier pensionerade Generaler, till
g, med en någorlunda lämplig contant lön
på Stat. Då jag derifrån afdrager en ArtilleriGeneral,
en FortificationsGeneral och
en CavalleriGeneral, hvilka i alla tider och
under alla förhållanden funnits och måste
vara nödvändiga, så återstå för den öfriga
delen af Arméen, eller Infanteriet, sex Generaler.
Jag kan icke tilltro mig, att bestämdt
uppgifva det rätta antalet. Jag bör
öppet förklara, att jag i anseende till Arméens
numeraire skulle tro den kunde hafva
nog af fyra Generaler. Men då jag å
andra sidan considererar den stora yta, på
hvilken vår Arme är fördelad, fruktar jag,
alt den representation, den tillsyn och den
sammanhållning af det hela, som man af
dessa Generaler väntar, skulle förfelas, otn
deras antal endast vore fyra. Jag kan så
-
m
2lG
Den 3o S e p t e m b e r f. ro.
/edes i detta afseende icke bestämma min
öfvertygelse, ulan måste sluta mig till dem,
som, med bättre öfversigt af det hela, äga
större förmåga att bedöma förhållandet; och
jag skall således i detta afseende bålla mig
vid den i Kongl. Maj:ts proposition yttrade
mening. Grefve Björnstjerna har väl sagt,
att om samma förhållande emellan Generalernas
antal och Armeen skulle iakttagas
här som i Preussen, borde Svenska Armeen
äga 4° Generaler; men jag hemställer till
den värde Talaren sjelf, om icke disproportionen
blefve för stor, då hvarje General
i sådant fall skulle under fredstid endast
hafva under sitt befäl omkring 65o man,
eller något mera än b vad en BataillonsChef
i andra länders Armeer äger. Jag kan således
af alla dessa skäl icke anse annat, än att
de föreslagne.p Generalerne böra på Rikets
Stat uppföras. Men hvarest skall Kongl.
Maj:t taga de föreslagne lönerna? Skall
Kongl. Maj:t fortfara att bortskänka Regementernas
dyrbara boställen, och derigenom
försvåra hvarje återgång till vårt förträffliga
Indelningsverk? Då jag för min
del föresatt mig, att på det ifrigaste bidraga
till Indelningsverkets återställande
på en någorlunda god fot, så kan jag icke
lemna min röst för tillstyrkandet deraf, att
ett enda af Regementernas Chefsboställen
vidare skall till någon General såsom lifstids—
pension bortskänkas. Considererar jag åter
storleken af de löner Kongl. Maj:t äfven
-
Den 3o September f. m. 217
sorn StatsUtskoltel för de rj Generalerne i
contant föreslagit, och Lillika considererar
storleken af de revenuer Generalerna afsina
innehafvande Chefsboställen, riktigt skötta,
nu erhålla, så tinner jag det vara en
stor hushållning, så väl för Staten, som
dock förr eller sednare måste afhjelpa Armeens
dåliga löningsfot, som för Arméen
sjelf, att dessa höga Generalspersoner erhålla
en modik contant lön, och att Arméens
boställen återgå till ett mera ändamålsenligt
användande för Regementernas
egen personal. 1 afseende på dessa löners
storlek har jag alldeles bedömt saken så,
som Grefve Posse redan yttrat, och får derföre
förklara, att jag tior en nedsättning
mot hvad i den Nådiga Propositionen föreslogs,
kunde äga rum. Förhållandet för
det närvarande, så i afseende på Statens
tillgångar, som i afseende på de loner,
hvilka under 2:dra HufvudTileln äro anslagna
åt Statens högsta Embetsman, torde
icke tillåta, att uppsätta dessa Generalslöner
till 7000 R:dr. Jag tror således, att
hvad Utskottet i sitt första Betänkande föreslagit,
eller 6000 R:dr Banco är den summa,
som är fullt lämplig.
Sedan jag öppet förklarat mina åsigter
af saken, skall jag anhålla att få besvara
några anmärkningar, som af en värd Talare,
Herr Anckarsvärd, blifvit gjorde. Han har
sagt, alt omtankan vore något för tidig, alt
2lS
Den 3o September f. m.
tillsätta Generaler för fästningarnes oell föryådernas
efterseende, då vi icke äga några
sådana. Jag medgifver della, hvad fästningarne
beträffar, och jag mäste på det alldrahögsta
beklaga, att han i närvarande ögonblick
äfven har rätt uti sitt yttrande i afseende
på förråderna; men jag måste också
säga, alt jag hoppas af Representationens
fosterlandskänsla, att hvarje Representant
skall söka i sin mån verka dertill, att den
värde Talaren i detta afseende ganska snart
får orätt, det vill säga, att vi ganska snart
få förråder. Jag tror dessutom, alt dessa
åligganden icke utgöra egentliga föremålet
för dessa Generalspersoner, ehuru en tillsyn
i detta afseende alltid skulle vara nyttig.
Vidare har den värde Talaren sagt,
att lian skulle motsätta sig inrättandet af
alla Sinecur-beställningar, och af dennaorsak
har han tält mot anslaget af dessa
6 Generalslöner. Jag har utgått från samma
premiss som den värde Talaren, men
kommit till alldeles motsatt resultat. Jag
bar trott, att sedan två dussin Generaler
nu verkligen beklädde Sinecur-beställningar,
och innehade de största lönerna, utan
att äga någon hufvudsaklig nyttig sysselsättning
i och för tjenste», borde ett sådant
förhållande ändras, och jag kan icke
tro, att då Kongl. Maj:t vilt återgå lill en
så betydligt minskad GeneralsStab, Rikets
Ständer icke också med glädje skulle omfatta
tillfället att i sin mån verka tili en
Den 3o September f. m. 21g
sädan förändring; ty jag förutser, att om
Kongl. Maj:t ej af Rikets Ständer erhåller
löner till dessa g Generaler, och dock likväl
anser dem i och för Armeen alldeles
oundgänglige, återstår för Kongl. Maj:t intet
annat än att antingen icke befatta sig
med någon ny organisation, utan låta förhållandet
blifva vid hvad det nu är, d. v.
s. bibehålla 24 Generaler eller också, att
borttaga 9 af de stora Öfversteboställena till
dessa g Generaler, och derigenom åter göra
omöjligt för en längre tid. att återgå till
en bättre ordning. Jag har således just
trott, att, man genom beviljandet af de nio
lönerne, skulle bereda ett återgående till
Indelningsverket af de nu befintlige 24 Sinecurlönerna,
och det var af dessa skäl,
som jag begärde bifall till principen om
ett Generalitets uppförande på Stat, ehuru
jag i det af Kongl. Maj:t begärde lönebelopp
önskade någon nedsättning.
Herr Anckarswärd har vidare sagt, att
det skulle vara skadligt för Armeen, om Öfverste-indelningarne
till densamma återgingo,
och Öfverstarne erhöllo sina löner uti
en viss contant summa fastställde, samt att
det skulle vara bättre, om Öfverstarne återfingo
de stora Chefsboställena. Jag medgifver
äfven, att det vore bättre, om tillfälle
dertill kunde gifvas, utan att man derigenom
borttog det nödvändiga för de mindre
graderna inom Armeen; men när cn
220
Den 3o September f. m.
mängd Befäl tillkommit, sedan Indelningsverket
stiftades, och detta Befäl äfven måste
erhålla löner af Staten, så har det varit
och blir nödvändigt, att, till undvikande
af de skattdragandes för mycket känbara
betungande, taga der man kan, och
gifva der det behöfves. Öfverstarne, som
mottagit sine tjenster nied ÖfversteLieutenants-indelningar,
hafva dessutom den fördel
af den nya regleringen, att de erhålla
högre löner än de påräknat, och då tror
jag, att äfven de böra vara nöjda.
I afseende på tidsutdrägten af expeditionerna
genom inrättandet af Brigad- och
DivisionsChefer, delar jag fullkomligt Herr
Anckarswärds öfvertygelse, men jag tror,
att dessa BrigadChefer med sine Expeditioner
just försvinna genom den organisation
Kongl. Majrt nu synes vilja gifva Armeen,
med endast 6 Generaler; jag tror
således, att just den af Herr Anckarswärd
öfverklagade olägenhet, genom beviljandet
af det äskade anslaget, afhjelpes, och att
RegementsCheferna derigenom återvinna den
agrementen och genvägen, att directe kunna
correspondeia med General-Adjutant,
StatsSecreterare och Embetsverk.
Hvad åter det beträffar, att en Regementschef
vid mönstringen af sittRegemente
vore nödsakad att afsitta en bättre häst, och
uppsitta på en sämre, för att lemna Gene
-
Den 3o September f. in.
221
ralMönsterherren den förre, så matie detta
icke vara beroende deraf, om GeneralMönsterherren
har contant lön på Stat, eller
icke. Snarare skulle jag tro, att om Regenie
ntsC lie fe r beordrades lill GeueralMönsterherrar,
och fingo resa långt från sine
hemorter, skulle detta lånande af hästar
vara mera nödvändigt, än när den på Stat
lönade Mönsterherren mönstrar de omkring
sin station liggande Regementen, ej mera
aflägsna, än att hans hästar dit kunna afgå.
Herr Anckarswärd bar sagt, att ett afslag
på Generalitetets uppförande på Stat
skulle förr bringa oss i stånd, att reglera
Armeens löner. Jag kan icke dela denna
mening; tvärtom, jag är öfvertvgad att någon
reglering då icke kan företagas, emedan
dessa contanta löner äro beräknade,
att under det vår Herre ännu längre låter
våra nuvarande Generaler njuta af lifvet,
ingå till den allmänna lönerCglerings-fonden.
Jag kan icke, då jag märker, alt misstag
i detta afseende ägt rum, nog upprepa,
att de begärde Generalslönerna skola ingå
till förbättrande af Armeens löner, och att
meningen bestämt icke är, att tillsätta några
ytterligare Generaler.
Herr Rosenqvist har sagt, att om vi
beviljade de begärde lönerna, skulle vi få
en ny omsorg, att anskaffa Armeer åt dessa
Generaler, när de en gång blefvo tillsatta.
222 Dea 3o September f. m.
Jag hemställer till den värde Talaren, om,
i fall det nödvändigt skall vara ett constant
förhållande emellan Generaler och Armeer,
vi icke af detta skäl nu genast skulle få en
vida större omsorg att skaffa Arméer åt vårt
nuvarande vida större Generalitet.
Jag anhåller vördsamt om proposition
till bifall å StatsUtskottets första Betänkande
i detta ämne.
Herr Anckarsvärd: Grefve Posse har
börjat med att säga sig icke vilja ingå i
pröfningen om nyttan och behofvet af de
nu begärdte stora Generals-lönerne. Jag
medger visserligen, att detta sätt kan vara
beqvämt för den ena sidan, men af mig,
som anser det vara en pligt att granska
nyttan och behofvet af hvarje anslag, kan
ett sådant bevisningssätt icke godkännas,
synnerligen då jag tror mig hafva bevist,
att detta anslag icke är af behofvet påkalladt.
Grefve Posse har yttrat, att för att
återgå till den gamla organisationen af Arméen,
skulle fordras, att Arméen återfick
allt hvad den förlorat. Jag vet alldeles icke,
hvad Arméen förlorat, ty om Styrelsen förordnar,
att några CavalleriRegementen skola
afsitta, och att hästhemmans-räntorna skola
till StatsYerket ingå, lärer den nuvarande
Arméen dock derigenom ingenting förlora,
och någon eganderätt att reclamera i
sådant fall, kan jag åtminstone ej medgifva
Den 3o September f. m. 223
finnes. — Grefve Posse har erkänt, att förhållandet
ej är sådant det borde vara. Jag
har ej åsidosatt detta, och har derifrån ledt
mig till hvad det borde vara. Grefve Posse
har yrkat förhöjning i hvad StatsUtskottets
sednare Utlåtande föreslagit, och han har
kommit till bevisen örn Lönernas otillräcklighet
derigenom, att han subdiviserat i fourage-
och resepenuingar. Jag hemställer,
om icke detta är ett skäl för återgång till
det fordna förhållandet, ty så länge GeneralMönsterherrarne
voro RegementsChefer,
hvilka bodde på sina boställen, hade de
aldrig behof af fourage- och resepenningar,
emedan Boställena fournerade dem tillräckligen
för deras resor inom Provincen, Jag
tror således icke, att hvad Grefve Posse
anfört, bör föranleda till bifall å Utskottets
sednare Utlåtande, långt mindre till den
förhöjning han yrkat, eller bifall å Utskottets
första Betänkande.
Herr Boij har anmärkt, att återgången
lill det gamla Indelningsverket skulle blifva
ganska långsam. Jag medger detta, om
Regeringen ej alfvarsamt vill det, men det
är i alla fall bättre, att det går långsamt,
än det går allsinlet eller illa, ty min öfvertygglse
är att efter det nu uppgjorde
förslaget skall det gå illa. Herr Boij har
upptagit mitt yttrande om olikheten af fredsoch
krigsfot, och har i detta afseende tält
om Arméens löner. Jag tror det vara för
224 Den 3o September f. m.
tidigt att derom ännu discutera. Jag liar
dessutom blott sagt, det jag ej ville, alt
man skulle organisera en ny Stat för Generalspersoner,
hvilka jag icke ansåg behöfliga.
Jag får till besvarande af Herr
Boijs jemförelse emellan Generalernas och
StatsRådernas lefnadskostnad, påminna derom,
att Generalerna under krigstid äga ganska
betydliga fälttractaménter, hvilka fullkomligt
jemna förhållandet. Man har påbördat
mig, att vilja göra indragningar från
Arméen derföre, att jag begärt afslag å detta
nya Generalitets uppförande på Stat. Jag
kan ej medgifva detta, emedan den nu föreslagne
Staten är ett alldeles nytt anslag,
som aldrig förr tillhört Arméen. Grefve
Björnstjerna har sagt, att det vöre likgiltigt
för Generalerna, huru denna fråga afgjordes.
Det fägnar mig verkligen, alt från
en sådan Auctoritet få höra denna bekännelse,
ty om det i alla andra afseendeu är
likgiltigt, så måtte väl Statens intresse, som
högt fordrar, att inga nya skatter beviljas,
få göra sig gällande. Grefve Björnstjerna
har åberopat, såsom skäl för den nya Institution,
FältMarskalken Tolls vackra uppförande
i Skåne. Jag gläder mig åt detta
yttrande, och fägnar mig deröfver, alt jag
till alla delar måste instämma i detta Herr
Grefvens loford; men detta exempel tillhör
den gamla organisationen, ej den nya. Jag
beklagar dessutom, att detta exempel visat
så
i
Den 3o September f. m. aa5
så liten efterföljd. 1 den landsort jag bor
bar jag sett ett gammalt Öfversle-boställe
förträffligt väl byggdt bebos af en bonde,
emedan DivisicmsGeneralen ej ägde förmåga
eller vilja att sjelf bebo detsamma. Vid
denna Generals afskedstagande, fanns efter
bouoin endast en häst, som på Auction
såldes för i5 R:dr; och hvad som oanmärkt
gått an hitintills, kan äfven hädanefter möjligen
hända. Detta exempel har jag blott
velat anföra såsom en motsatts till det Grefve
Björnstjerna anfört, och såsom ett bevis,
huru liten tjenst och depence det nuvarande
Generalitetet är underkastadt. Grefve
Björnstjerna har anmärkt, alt i stället
för det man bestridde Kongl. Majrts proposition,
borde man tacka för densamma.
Under erkännande deraf, att otacksambeten
är den största börda jorden bär, kan jag
dock ej inse, hvadan man här egenteligen
har något alt tacka för, synnerligen som
jag är öfvertygad, att, sedan man en gång
olyckligtvis inkommit på denna organisationsbana,
skola bekymren för densamma
aldrig upphöra. Jag har derföre önskat,
alt vi, med minsta möjliga rubbning skulle
återgå till det gamla systemet, och jag
tror, att den enda utväg, att kunna komma
lill något resultat i detta afseende, är,
att de gamla Öfverste-boställena återgå lill
deras primitiva bestämmelse, och alt Regementschef
erne blifva, hvad de fordom
43 II. 15
22Ö
Den 3o September f. m.
voro, de högsta Befälhafvarne hvar och en.
inom sin Landsort. Man har äfven yttrat,
att den högre rangen eller Generals-värdigheten
skulle vara nödvändig inom Armeen,
men det kan jag ej för min del medgifva,
ty ehuruväl jag ser, att afskedade
Lieutenanter nu för tiden hugnas med HofMarskalks
och ÖfversteKammarjunkare-titlar,
tror jag dock icke, att RegementsCheferne
behöfva beklädas med någon högre
rang, än deras Embete medförer, jag är
öfvertygad, att Öfverstarne skola alldeles
till räckligt genom sina personliga egenskaper
och genom vigten af deras platser veta
att uppehålla sin rang äfven i bredd med
dessa höga Hoftitlar. Grefve Björnstjerna
har hugnat oss med en jemförelse, huru det
går till i andra länder och här. Detta kunde
Herr Grefven gerna besparat oss, ty
det ojemförliga är ej jemförbart, och vår
organisation är helt och hållit olika alla
andra länders i militäriskt hänseende. Grefve
Björnstjerna har dessutom medgifvit, att
en Öfverste kan blifva lika god, som en General,
och jag tror, att detta förhållande
just talar till fördel för min satts. Grefve
Björnstjerna har äfven framställt en proportions-lära
emellan de löner, som nyligen
blifvit beviljade för StatsRåden och de, som
nu äro i fråga för Generalerne. Det var
mig alldeles icke 'oväntadt, att man skulle
åberopa de löner man redan så rikligen
anslagit till skäl för nya utgifter i samma
** . . .
Den 3o September /. m. 227
viig. Men jag beklagar blott, att de skattdragandes
förmåga icke öfverensstämmer
med dessa slags skäl till nja utgifter. Grefve
Cronhjelm har mot mig anmärkt, alt
Generalerne behöfvas för de stora lägren;
jag tror alt Regementerna, innan detta talrika
Generalitet uppkom, oftare bade enskilta
möten, och inhämtade der bättre undervisning
och öfning; de stora lägren äro
mera instruetiva för Generalerne, än för
truppmassorne, som der bortskämmas i det
minutieusa af sin exercice. Jag anser det
derföre vara vida bättre, att Generalerne
skaffa sig kunskaper genom resor i andra
länder och genom leclure. Grefve Cronhjelm
bar sagt, att lian hoppas, det vi i
en framtid skola erhålla förråder. Jag delar
i detta afseende Herr Grefvens förhoppningar,
men tror, att då vi äga ett KrigsCollegium,
behöfva vi ej befara, att icke
våra förråder äfven utan Generaler skola
blifva vårdade. Grefve Cronhjelm bar, såsom
skäl för bifall till de begärde Generals-lönerna,
anfört att, om de uteblefvo,
Kongl. Maj:t må bända icke skulle frångå
det närvarande förhållandet inom Armeen.
Jag kan icke dela denna Herr, Grefvens
tanka, emedan jag icke kan tro, att Regeringen
i ett ärende af denna vigt skulle
kunna handla par caprice.
Jag fortfar med anhållan om afslag å
hela detta Generalitets-förslag.
43 H. i5*
228 Den 3o September f. in.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Då
jag är öfvertygad, att Ridderskapet och Adela
redan stadgat sitt omdöme, skall jag ej uppehålla
med att yttra mig öfver Organisationen,
eller dess större eller mindre nytta;
jag skall endast instämma i Grefve Posses
begäran om proposition å Ulskottets första
Betänkande, blott med den skilnad, att jag
anser nödvändigt, att Cavallen-, Artilleri—
och FortificalionsGeneralerne i likhet med
FördelningsGeneralerne erhålla sina löner
bestämda. Jag skulle anse lönernas belopp
böra utgöra för hvardera 5ooo R:dr, fördeldte
på samma sätt, nemi.: uli 3ooo R:drs
lön, t4°o R:dr taffelpengar och 600 R:dr
fouragepengar. Jag hemställer, om ej Grefve
Posse skulle vilja förena sig med mig deruti.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Det skulle måhända snart kunna förklaras
såsom ett uttryck af förmätenhet å min sida,
om jag efter så många misslyckade försök
uppstod, för att hoppas tillvinna min
mening någon pluralitet. Men det torde ursäktas
mig, om jag i ett ämne, som fordom
utgjort föremålet för mitt yrke, yttrar mig,
för att öka anledningarne till de förebråelser,
hvilka framdeles drabba majoriteten,
derest erfarenheten öfvertygar, att misstag
ligga till grund för deras mening. Jag skall
bjuda till, att ej trötta med någon vidlyftighet.
Jag vill ej vidröra några summor
eller några ziffertal, ej yttra mig om lö
-
Den 3o September f. m. 229
Hernas höjning eller sänkning, utan endast,
så vidt i min förmåga står, blott vidröra
principen, om Generaler äro af behofvet
påkallade, och &m derus tillsättande lofvar
någon större nytta för tjenste». Vid all
mechanisk sammansättning är hjulens behöriga
ingripande i hvarandra del hulvudsakliga
vilkoret för kraftens erhållande. Att
våra organisationer icke bevisat, att denna
regel blifvit iakttagen, derom hafva vi nyss
från sakkunnig hand blifvit öfvertygade.
Jag var ännu i tjenst, då man förberedde
den förra organisationen, och jag motarbetade
den af alla mina krafter, emedan den
stridde emot min öfvertygelse, och jag tillstår,
att jag alltför snart blifvit öfveitygad,
att jag ej hade orätt. Det har afen talare,
som är berättigad alt hafva sakkännedom i
detta afseende, blifvit sagt, alt föremålet
för denna organisation var, att tu BrigadGeneral
skulle hafva befälet olver 2 Regementen
och företräda ÖfVerstarnes ställe.
Denna grundsalls är enlig med min öfvertygelse
om det rätta. Men att den så snart
kunde urarta lill den grad, att BrigadGeneralen
blef 5:le hjulet under vagnen, kan
jag ej förklara annorlunda, än alt den mechaniska
sammansättningen varit felaktig,
och att, vid placerandet af hjulen, man illa
beräknat den verkan de skulle åstadkomma.
Efter detta resultat af en så nära under våra
ögon förelupen organisation, som haft till
följd, alt ingen är nöjd, ej en gång de,
23o Den 3o September f. m.
Ii vilka kafva elen beqväma befattningen alt
vara 5:te hjulet under vagnen, frågar jag,
om man ej med betänklighet bör gå till
väga vid en ny organisation, sorn så föga
skiljer sig ifrån den förra. Efter min öfvertygelse
utgöra ÖfverstePosterne ett oeftergiliigt
vilkor för Arméens hållning, och
jag tror, att den betydligaste olägenheten
af den fordna organisationen härledde sig
från dessa posters nedsättande så till anseende
som inkomster. På den vidsträkta
yta våra Regementen intaga, är en person
med den lön, att han kan mottaga sina
kamrater, och tillbörligen representera, så
nödvändig, att den ej utan IndelningsVerkets
förfelande kan saknas. Den afUtskottet
föreslagne lön är så liten, att efter denna
organisations inträdande det är omöjligt annat,
än att snart behöfva öka dessa löner,
och dertill tror jag icke att StatsVerket äger
några tillgångar. Yi böra dessutom, då vi
betrakta Indelningsverket, ej lemna ur sigte
den ekonomiska delen deraf. Flere Militairer,
utmärkte för sina forskningar i vetenskapens
alla delar, hafva äfven varit utmärkte
såsom jordbrukare. Våra fordna Öfverstar
verkade betydligt genom sitt exempel,
att Officerarne den tiden sjelfve skötte
sina boställen, och jag tror att Arméens
boställen derigenom voro vida bättre skötta,
än nu. Om man påminner sig, huru
Saris boställe i Finland under FaltMarskalken
Grefve Ehrensvärd var skött, och till
Den 3o September f. m.
23r
Ii v i 1 k e n grad han tjenade sitt fädernesland
såsom jordbrukare och militaire, torde detta
exempel kunna bevisa nog. Man har omtalat,
hvad Armeen skulle förlora, örn man
ej biföll dessa Generalslöner. Om Armeen
agde sina gamla Öfverstelndelningar,
om de voro bebodde af Öfverstarne sjejfve,
hade Armeen en väl lönt Chef inom hvarje
Regementes station. Med fullt förtroende
till det sätt, hvarpå dessa 9 Generaler komma
att uppfylla deras åligganden, frågar
jag dock, om de kunna ersätta de 24 väl
lön ta Öfverstarne. Det är af en talare yttradt,
att hoppet att erhålla en af dessa
Arméens 9 Generalsbeställningar kunde, för
Arméens personal, liknas vid hoppet att
vinna en quintern. Men om de 24 Öfversteboställena
återföras till deras primitiva
bestämmelse, lemnades Arméens Befäl hoppet
om åtminstone ett enkelt utdrag. Min
öfvertygelse är, att alla behof af Generaler
kunna hädanefter såsom fordom bestridas
af Öfverstar, hvilka innehafva Öfverstelndelningar.
Hvad den betänklighet beträffar,
som uppkommit genom jemförelsen med
Majorer, hvilka ägde Compagnier, så tror
jag, att delta äger i sin grund ingen tillämpning,
emedan Öfverstarne icke komma
att mönstra sina egna Regementen, och någon
collision kan sålunda i detta afseende
icke äga rum. Den, som upphunnit Generalsgraden
inom Svenska Arméen, är dessutom
så mycket öfver alla småaktiga con
-
a32 Den 3o September f. m.
siderationer, att denna jemförelse icke torde
vara lämplig. Hvad jemförelsen emellan det
föreslagna antalet af Generaler för Sverige
och andra Arméer beträffar, så är den redan
besvarad, och torde ytterligare kunna
besvaras dermed, att jemförelse icke kan
äga rum emellan det ojemförliga. Man har
sagt, att Sverige i jemförelse med Preussen
borde äga \o Generaler. Men beräkningsgrunden
har jag ej hört, ty Preussiska Arrneens
styrka har icke blifvit omnämnd.
Hvad Englands iioo Geheraler beträffar,
så bör man, då man nämner dem, äfven
påminna sig Englands Statsskuld , som stiger
till En Milliard Pund Sterling. Dessutom
bör man söka att verkställa våra organisationer
med största hushållning, utan
sträfvande efter täflan med andia länders
prakt, och så att mau icke snart genom
nya kostnader för folket får organisera om
igen. Om Arméens Öfverstelndelningar blott
återfördes, behöfdes ej vidare frågor uppstå
om Generalslöner; och skulle behofvet af
större kostnader för de till Generaler utnämnde
Öfverstar verkligen uppstå, vore
ingenting lättare, än att för tillfället öka
dessa personers inkomster. Jag tror, alt
den omsorg, att kunna förena krafter, i
Sverige af behofvet påkallas, ty jag fruktar
den dag, då de skattdragande ej kunna
bära följderna af förhastade organisationer.
Jag yrkar afslag å denna utgift, emedan jag
tror den vara oafhängig af Arméens orga
-
Den 3o September f. m. 233
nisation. Den invändning man gjort, att
Arméen skulle sakna tillgångar, anser jag
alldeles origlig, ty jag finnér ej, att någon
tillgång genast genom detta bidrag för Arméen
blir tillgänglig. Generalerne skänka
ej efter något af hvad de redan hafva. Det
blir först lill följd af deras afgång, som något
deraf kommer Armeen till godo. Man
bär sagt, att organisationen först om i\ å
i5 år kunde äga runi. Jag ser då intet,
som hastar att besluta en sådan anstalt.
Jag fruktar, att den är förhastad, och tror,
alt man säkerligen kan finna bättre utvägar
att hjelpa de lägfe graderne. Jag hemställer
till de yngre Officerarne inom Arméen,
hvilka sysselsatt sig med ämnet, och bedömt
det mera vidsträckt, än blott efter
sitt enskilta interesse, hvilket Arméen anser
förmånligast, att få några Generaler väl
lönla, men Öfverstarne illa lönla. Jag (Vågar,
om cl et ej är bättre, att få Öfverstarne
med sina gamla löner, och i en mera oberoende
ställning, heldre än att i SubaJterngraderna
erhålla en obetydlig tillökning,
hvilken i alla fall icke kan äga rum, ulan
att andra skattdragande medborgares välstånd
uppoffras. Jag anhåller derföre, alt
afslag å hela delta projecl måtte blifva Contraproposition.
Herr Nordenfalk > Johan: Den fråga, som
nu är under öfverläggning, delar sig i tvenne
delar: den första, om ett Generalitet skall
234 Den 3o September f. m.
finnas, och den andra angående lönevilkoren
för detsamma. Hvad den första delen
angår, har en Ledamot anmärkt, att fråga
vore om ett nytt anslag. Sådant är likväl
icke förhållandet. Talar man om rubriken,
kan det väl vara riktigt, men betraktar man
saken, så har anslaget hittills funnits, öch
det i vida högre mån. Hvad angår bevisen
för nödvändigheten deraf i rn i 1 i ta i ri sk t
afseende, får jag åberopa Herr Hjertås yttrande
vid återremissen; men jag vill äfven
anföra några icke. mil itu i ris k a omständigheter,
hvilka ej äro fattliga för hvar och en.
Jag får åberopa sjelfva stiftaren af Indelningsverket,
en autorilet, hvilken hvar och
en med skäl kan åberopa. Efter hvad de
Stater utvisa, som sedan den tiden finnas
qvar, hade Stiftaren äfven afsett ett Generalitet.
Uti alla andra länder, under olika
former för Regeringarne, har man förenat
spridda Regementet' och Corpser under ett
Befäl; öfverallt har man funnit det nyttigt,
och ingenstädes har man sport någon återgång.
För Sverige särskilt synes tala Regementernes
spridda läge på en vidsträckt
areal, som kan uthärda profvet med hvilket
annat land som helst. Jag skulle bedra
mig mycket, om det icke i krig skulle
vara nyttigt för Generaler, att redan under
freden hafva lärt känna de trupper de skola
föra. I öfrigt vore det så många skäl
för saken att anföra, att jag endast vill
åberopa, hvad vid återremissen blifvit an
-
Den 3o September f. m. 235
földt. Jag vill blott fästa mig vid ett yttrande
af Herr Anckarsvärd, att mönstringarne
kunde förrättas af Landshöfdingarne.
Jag lemnar derhän, om en Landshöfding,
som varit militaire, sedan han flere år egnat
sin tid åt civila göromål, skulle äga
qvar de kunskaper, som erfordras för att
mönstra och inspectera; men de fleste Landsliöfdingar
hafva ej varit militairer, och i afseende
på dem förfaller frågan helt och hållet.
Man kan äfven hämta skäl för förändringen
af den besparing utaf 62,000 R:dr,
hvilken uppkommer, i jemförelse med det
förra förhållandet. Hvad lönebeloppet angår,
så är samma anmärkning, som nyss
gjordes, här gällande. Betraktar man verkningskretsen,
vigten af befattningen, och
kostnaderne, som dermed förenas, tror jag
ej alt beloppet är för drygt. Friherre Anckarsvärd
har anfört, alt denna organisation
vore föga skild från den föregående. I ett
afseende är delta svårt alt bedöma, men
hvad antalet angår, är skillnaden högst betydlig
emellan 24 och g. Det nya Generalitetets
befattning är ännu ej bestämd; i händelse
det bifalles, återstår, att Konungen
utfärdar en instruetion, som bäst uppfyller
ändamålet. Friherre Anckarsvärd har anmärkt,
alt ingen tillgång beredes, om man
antager förslaget, likasom ingen förlust uppkommer
genom ett afslag derå. Dervid får
jag anmärka, att några löner redan äro vacante,
och komma att hållas vacante, tills
2 36 Den 3o September f. n>.
denna fråga blifvit afgjord. Hvad antalet
beträffar, är ingen särdeles anmärkning dervid
gjord, och med afseende å Sveriges
areal tyckes det vara omöjligt, att bestämma
Fördelningarne till mindre än 6. I följd
af allt detta får jag tillstyrka bifall så väl
till principfrågan, som lönebeloppet.
Harts ExceUence Herr Grefven och
LandtMarskalken tiilkännagaf, alt Plenum
bomme klockan half 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Herr Munck af Rosensköldj Eberhard:
I detta ämne amadé jag ej yttra mig, men
discussionen har föranledt dertill. Det vore
föi mätit af mig, att vilja bedöma värdet
af nu varande organisation inom Armeen.
Det torde vara bäst och säkrast, att med
bela Europa erkänna, det vår Konung förstår
den saken bäst. Så mycket tror jag
mig dock kunna bedöma, att Inifvudändamålet
med ifrågavarande reglering är, att bereda
skicklige Befälhafvare för Armeen. Jag
tror derföre, att detta ändamål börsta framföre
det, att af Officerarne bilda skicklige
jordbrukare. Man har, såsom bevis på förträffligheten
af den gamla organisationen,
anfört det tillfälle Cheferne då ägde, alt
representera, och dervid nämnt framlidne
Hans ExceUence Grefve Tolls representation
inom Skåne. Om framlidne Idalis Excelience
Grefve Toll representerade mera,
Den 3o Sep t etli ber f. rn.
än någon Regementschef nu för tiden, så
torde dock hvar och en, som känner förhållandet,
med mig vitsorda, att hans Regemente
representerade mindre, än det nu
gör. Då man jemför antalet af Generaler
hos oss med hvad som finnes inom andra
länder, håfve vi ganska få, ehuru jag medgifver
att det stora antalet Generaler inom
Frankrike och England lill en stor del härleder
sig derifrån, att under de långvariga
krigen så många blifvit tillsatte. Oaktadt
man för närvarande i Frankrike har 600
Generaler, af hvilka eu stor del är på half
sold, har man dock derstädes en General
för hvarje 1000 man i actif tjenst. Jag
har ansett angeläget påminna Ridderskapet
och Adeln derom, att vid i8i5års Riksdag,
som jag fått anledning att nu citera, beslöto
Rikets Ständer, att MililairSlatcn skulle
erhålla samma löneförhöjning, sorn Civilstaten,
INB. de, som hade penningelöner;
men detta framställdes under form af underdånig
anhållan till Kongl. M»j:t, mot
hvilket jag då på det högsta motsatte mig.
Följden blef ocktå, att Civilstaten fick högre
löneförhöjning än Militairen , ty de
fingo beräkna den under lönerna anslagne
spannmålen efter ett vida förmånligare förhållande,
än Militairen, hvarigenom Militairen
fick vida mindre, än Ständerna beslutat.
Jag skulle tro, att Lagstiftande Magten
i synnerhet bör vara angelägen derom,
alt låta Armeen känna, att det är Repre
-
233 Den 3o September f. m.
sentationen den har att tacka för lönerna.
När ny 3 Stånd redan bifallit löneförhöjning
för Civilstaten vida öfver hvad Konungen
föreslagit, vore det icke allenast en
• orättvisa för andra gången, utan äfven oklokt
af Representationen, att vägra löneförhöjning
för Militairen. Således är det i synnerhet
på grund deraf, att pluraliteten af
Representationen redan beslutat löneförhöjning
för Civilstaten, och i synnerhet derföre,
att den redan i en mängd af år varit
orättvis mot Militairen, som jag yrkar
bifall till hvad Kongl, Maj:t i förevarande
ämne föreslagit. Jag nekar visserligen icke,
att vid detta tillfälle särdeles afseende bör
fästas å Nationens tillgångar och förmåga,
men innan myntbestämningen blifvit beslutad,
kan jag icke säga, om Nationen kan,
eller icke kan, uthärda dessa bidrag.
Herr Tham, Wolrath: Utan att önska
att bidraga till framtida förebråelser för
någon, som har olika tänkesätt med mig,
anser jag dock Representationen vara skyldig
att yttra sig i detta ämne. Om jag,
lika med Grefve Posse, ej ingår i de detailler
jag ej förstår, förtjena vi icke derföre
förebråelse. Jag tror, alt jag delar
öde med de flesta Representanter deruti,
att. det finnes någon del af Statsskicket, som
man ej förstår, och det måste då vara tillåtet,
att man följer de personer, för hvilka
man har förtroende, och jag för min
Den 3o September f. m.
239
tiel är i elie då villrådig i valet. Den egentliga
frågan, hvarvid jag faster mig, arden
ekonomiska, om Svenska Nationens ställning
fordrar en ökad Arme. Derom äro vi
alla ense, då vi alla medgifva, att Beväringen
är nödvändig. Beväringen måste
medföra ökad t Befäl, och ökadt Befäl fordrar
ökad aflöning. Genom brist derpå har
Befälets ekonomiska ställning blifvit ganska
dålig inom Armeen. Beklagligt är, att denna
brist blifvit ännu mera förstorad genom
nuvarande organisation med så många Generaler,
Jag finnér med tillfredsställelse,
att man har till en del återgått derifrån.
Derföre instämmer äfven jag uti Konungens
proposition om Generalernas antal och löner,
ty då blifva Armeens lönevilkor förbättrade,
och organisationen af Armeen lyckas.
Huruvida man dervid kan antaga Utskottets
förslag, är en annan fråga, hvari
jag sedan får tillfälle yttra mig. Sedan jag
således delar deras tanka, som yrka bifall
till Konungens och StatsUtskottets förslag
om g Generaler, återstår det för mig, att
yttra mig om Generalernas löner. Jag känner
visserligen behofvet för Folket af besparing
och minskning, men sedan Ridderskapet
och Adelil, lika med två andra Stånd,
redan beslutit att förhöja MilitairStatens löner,
kan jag ej annat än förena mig uti
hvad Grefvarne Cronhjelm och Posse anfört,
nemligen att StatsUtskottets första Betänkande
måtte blifva grunden för Ja-pro
-
i^o D e n 3o S e p t e m b e r f. m.
positionen. Till de skäl dessa Herrar för
deras mening andragit, har jag ej något alt
till ägga. Bland anmärkningarne, som äro
gjorde emot behofvet af Generaler, vill jag
blotl upptaga den, alt man sagt, det Mönstringar
förr kunde ske utan Generaler. Jag
frågar då först, om Generaler endast äro
till för Mönstringar. Om man dessutom
jemför Armeens tjenstbarhet på 1760-talet,
och nu, så tror jag det tillräckligen visar
sig, att Armeen är vida mera tjenstbar, och
bättre tryggar Landets försvar nu, än då.
Och detta måtte väl äfven bevisa, att GeneralsEmbeten
äro nyttiga och nödvändiga,
då de användas till andra ändamål, än blott
såsom sinecurer. Jag anhåller derföre lika
med Grefvarne Cronhjelm och Posse, att förra
Betänkandet måtte blifva Ja-proposition.
Grefve Posse: Jag hade hoppats, att
ej vidare behöfva yttra mig i detta ämne,
då jag förra gången tydligen förklarade, alt
jag i denna öfverläggning ansåg mig såsom
en främling, eller för att nyttja en annan
Talares uttryck, såsom femte hjulet under
vagnen. Men jag har sedermera funnit, att
Herr Anckarswärd ej blott missförstått ordalydelsen,
utan äfven afsigten hos mig,
och detta har gifvit mig anledning, att sjelf
söka rätta missförståndet. Jag har ej afsagt
mig förmågan att betrakta behofvet af de
högre militaira platser här nu äro i fråga,
ulan
Den 3o September f. ru
-
utan blott nyttan i militairiskt afseende.
.lag har betraktat frågan från andra synpunkter,
och alldeles icke förtjent beskyllningen
om afsigter att kasta en slöja öfver ämnet,
och jag har icke bestridt mera i ämnet
insigtsfuila Ledamöter, än jag kan vara,
alt yttra sig öfver frågan i militairiskt hänseende.
Jag har förut instämt i så väl Herr
Anckarswärds, som flere Ledamöters yttrade
önskan, att RegementsCheferne måtte
återfå de gamla RegementsChefs-lönerne;
men då sådant icke kan ske, utan att återgå
till IndelningsVerkets primitiva organisation,
hvarigenom conlanta löner måste
anslås till de nödvändiga Generalspersonerna,
har jag trott mig icke böra neka den
deraf följande förhöjning i anslag till Tredje
Hufvudtiteln. Man har framställt den
fråga, hvari de indragningar bestått, som
från Indelningsverket skett till StatsVerket.
Då jag yttrade mig om dessa indragningar,
uppgaf jag ej deras belopp, emedan jag trodde,
att en hvar af oss kände detta, hvilket
så mångå gånger på detta rum varit nämndt.
Jag vill nu upplysa, att endast från Armeen
indragna Boställen och räntor gå till mer
än 80,000 R:dr B:co om året. Friherre
Anckarswärd har hemställt till de lägre Militairernas
val, örn de icke skulle häldre
välja, alt RegementsCheferne återfingo de 24
stora Öfverstelndelningarne, än att de inneliafvas
af öfverflödiga Generalspersoner. Så43
H. 16
x
Den 3o September f. m.
dan är icke frågan nu, utan frågan är, hvilket
de unga Mjlitairerna hälst skulle vilja,
antingen att dessa Boställen återfås af RegementsCheferna,
eller, hvilket är detsamma,
antingen Generalerne må blifva RegementsChefer,
med bibehållande af de stora
Boställena, och således betaga de lägre graderne
all möjlighet att genom dessa boställen
få sina löner förbättrade; eller att dessa
boställen skulle komma de lägre graderna
till godo. Det har visserligen blifvit anmärkt,
att dessa boställen ej nu kunde användas
till Armeens löneförbättring, men
detta är ett misstag, ty om boställena skola
återgå till Armeen, och de Generaler,
som nu innehafva dem, icke vilja afstå desamma,
komma de för Generalerna anslagna
contanta löner att ingå till Armeen.
För öfrigt instämmer jag med Friherre
Palmstjerna i frågan om lönernas storlek.
Grefve Björnstjerna: Jag är till största
delen förekommen af den siste värde
Talaren i den upplysning, att det anslag,
som nu är i fråga till Generals-löner, till
en början kommer alt användas till Indelta
Armeens LöneReglering. För öfrigt vill
jag blott besvara de af några värde Talare
emot mig gjorde anmärkningar. En af dem
har trott, att, då jag åberopade frami. Hans
Excellence Grefve Toll, det var såsom Chef
för eli CavalleriRegemenle jag åberopade
honom. Det var icke i denna egenskap,
De» 3o September f. m.
5.43
ulan i egenskap af GeneralBefälhafvare i
en Provins, so?n han omkring sig samlade
Provincens OfficersCorpser, och det är denna
idee jag anser böra ligga till grund vid
organiserandet af de nu ifrågavarande Generals-platserne.
Oin jag gjort jemförelse
mellan vår Arme'e och andra Armeer, så
kommer det deraf, att all ting är relatift
och att andra ArmeWs exempel äfven kan
tjena till efterdöme för oss. Då jag nämnde,
huru många Generaler Preussen har,
och att vi efter samma förhållande borde
hafva 4ö Generaler, skedde sådant under
den beräkning, alt Svenska Armeen med
Extra Rotering och tvänne BeväringsClasser
var io3,ooo man, och icke, såsom
man här anfört, 26,000 man. Jag var dock
långt ifrån att vilja föreslå, att vi borde
äga 4o Generaler, tj annat är att föreslå,
och annat att säga, hvad som borde vara
i jemförelse med ett annat land. Då jag
hört flera Talare yrka IndelningsVerkets
återförande, har jag hört det med så mycket
mera nöje, sorn jag alltid varit dess
riddare. Den Löne-reglerings-plan jag uppgjorde,
utgick från samma grund; dess bas
var att återgifva Arme'en sina Boställen, och
dermed kunna verkställa en generel Lönereglering,
oberäknadt lönerna för det ökade
Befäl, som fordrades för Beväringen.
Det är genom detta för Försvars-Verket så
nyttiga beslut om Beväringens uppsättande
[\ 3 H, 16^
344
Den 3o September f. m.
sorn IndelningsYerkets grunder blifvit rubbade,
emedan, då CompagnieCheferne derigenom
blefvo 12 i stället för 8, fyra af dem
mäste tjena med Lieutenants-löner; och då
Subalternernes antal ökades ifrån 16 till 24,
blef deraf en följd att 8 Lieutenanter fingo
tjena med Fändriks-löner, och alla Fändrikar
med UnderOfficers-löner. Derigenom,
och icke genom något annat, hafva IndelningsVerkets
grunder blifvit rubbade. Detta
IndelningsVerk vill man nu återföra, men
sådant kan icke ske utan tillskott från Ständernas
sida. Äfven jag delar med Friherre
Anckarswärd den öfvertygelse, att det vore
bättre, om de 24 Öfverste-lönerna kuride återgå
till sin primitiva bestämmelse. För öfrigt
kan man icke anse organisationen under
Adolf Fredrik och Gustaf III såsom ett efterdöme,
ehuru man visserligen kan anse
organisationerna under Carl XI och Carl
XII vara det; men återgången till dessa organisationer
kan icke ske, utan anslag från
Ständernas sida.
Hans Excellence Herr Grefve Löwe?1-  hjelnij Carl Axel: Efter en så långvarig,
och så skickligt förd discussion, återstår
visserligen ganska litet att i detta ämne
tillägga. Också är det blott några hufvudsakliga
inkast jag skall söka möta. Ingen
bestrider, att icke Indelta Armeens löner
äro i behof af förhöjning, och hvar och en
erkänner gerna, att tillståndet inom Ar
-
Den 3o September f. m.
245
meen i detta afseende förtjenar behjertande;
men nu är endast fråga om Generals-lönerna.
Man har sökt tvänne utvägar, att hindra
beviljandet äf hvad Kongl. Maj:t uti
Dess Proposition i denna del begärt. Den
ena, som vill återföra en organisation, hvil,
ken fanns i Carl XI:s tid inom vår Arme,
så väl som inom andra Armeer, och denna
kan icke vara ny. Den andra utvägen
var, att väcka RegementsChefernes ambition,
och framställa dem, som de MililairEmbeten,
hvilka voro af högsta värde. Jag
gör dock den rättvisa åt Öfverstarne, att de
säkerligen icke sjelfva dela denna öfvertygelse,
ehvad agrement det också kail vara
få direct correspondera med SlalsSecrelerare,
Collegier och äfven Kongl. Majrt. Man
behöfver blott jemföra Armeens tillstånd nu,
och den tid, då GeneralMönstringaine förrättades
af RegementsCheferna tourvis, för
att finna, hvad inflytande väl eller illa utförde
Mönstringar hafva på Armeens tjenstbarhet.
Dessutom är det alldeles icke ensamt
för Mönstringarne Generalspersonerna
behöfvas. Den, som under ett fälttåg skall
föra en troupp, måste lika så väl som sjelfva
truppen bafva ett ganska stort behof,
och ganska stor nylla, af att känna hvarandra.
Äfven måste det vara gifvet, att en
Öfverste, som skickas att mönstra ett Regemente,
hvilket han kanske aldrig mera
kommer att se, skall vara mera likgiltig,
och mindre moa vid denna förrättning, än
•46
Den 3o September f. m.
den person, hvars lif och hvars ära möjligen
kommer att bero af delta Regementes
mer eller mindre tjenstbarhet. När nu
Kongl. Maj:t behagat nedsätta antalet af Generaler
till g, tror jag icke, alt man bör
anse detta antal för öfverdrifvit, eller att
de förblifva några sinecur-beställningar. Det
måste, såsom StatsSecreteraren för Krigsärenderna
ganska riktigt anmärkt, blifva Kongl.
Maj:ts högsta omsorg, att för dessa Generalspersoner
bestämma en verkningskrets, så
att deras platser icke blifva alt anse såsom
sinecurer. Allt, hvad som kan sägas, har
redan blifvit i denna sak så fullständigt anfördt
af Grefve Cronhjelm, Grefve Posse
och Herr Tham, att jag icke har någon
ting vidare att tillägga, utan instämmer
hufvudsakligen deruti, samt anhåller om
proposition lill bifall å Kongl. Majrts proposition;
men skulle Ridderskapet och Adeln
anse Statens tillgångar icke medgifva ett så
högt anslag, inskränker jag mig till det
alternatif Grefve Posse föreslagit.
Grefve Cronhjelm: Lika angelägen jag
är, alt man mot mig icke skall oriktigt citera,
och begagna, hvad jag sjelf anfört,
lika angelägen är jag sjelf, om jag begått
ett misstag, att rätta detsamma. Jag har
begått ett misstag, då jag vid beräkni ngen
af Svenska Armeen, i afseende på dess behof
af Generaler, ej upptog 60,000 man Beväring;
men delta var föranledt derutaf,
Den 3o September f. m. 247
att Grefve Björnstjerna, vid jemförelsen mellan
antalet af Generaler i förhållande mot
Armeens styrka inom Preussen, upplyste
att Preussens Beväringsmanskap äfven var
inberäknadt i den numerair, Herr Grefven
angaf för Preussiska Armeen. Det torde
äfven i förbigående tillåtas mig nämna, att,
enligt de ganska tillförlitliga underrättelser
jag helt nyligen förskaffat mig om Preussiska
Arméen, är denna, inberäknad dess
Beväring, större än Grefve Björnstjerna uppgifvit.
Herr Anckarswärd har misstagit sig,
då han sagt, att jag ansett Genéralerne nyttige
vid stora läger. Detta är destomera
orätt, som jag just instämde i det af Herr
Hjerta vid den Kongl, propositionens remiss
afgifne yttrande, hvari Herr Hjerta,
lika med mig, ansåg ständige Inspecteurer
för Arméen vara nödvändige, men äfven
lika med mig ogillade de kostsamma och,
enligt min tanka, för Arméens öfningar föga
nyttiga stora lägren. Jag har icke eller sagt,
alt Generalerne voro nödvändiga för att
mönstra de förråder vi framdeles kunna få.
Jag framställde blott den fromma önskan,
att om Generalerne skola få till sitt åliggande,
att mönstra förråderne, de äfven
måtte få några förråder att mönstra. Icke
eller har jag yttrat, att, om icke de af
Kongl. Maj:t nu begärde 9 Generals-löner
skulle beviljas, Regeringen par caprice skulle
qvarblifva vid den nu varande organisationen.
Jag tror det vara ganska natur
-
248 Den 3o September f. tn.
ligt och en gifven följd, att Regeringen måste
qvarblifva vid den närvarande organisationen,
om den icke får medel, hvarmed
den kan anställa en annan organisation;
ty, efter den plan, jag fattat, såsom grunden
för Kongl. Majus proposition, kan ingen
Löne-reglering ske för Indelta Arméen,
om icke dessa 9 Generals - löner beviljas,
emedan denna summa är oundgängligen nödvändig
för Indelta Arméen, intilldess,. i
mån af Generalernas afgång, Indelta Arméen
återfår sina gamla Öfverste-Indelningar. Jag
fortfar i anhållan om proposition till bifall
å Utskottets första Betänkande.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vill
blott närmare bestämma mitt förra yttrande
således, att jag förklarar min mening
vara att erhålla bifall till Utskottets första
Betänkande, emedan det närmare öfverensstämmer
med Kongl. Majus proposition.
Herr Anckar swärd: Jag är ganska lycklig,
att kunna åt Hans Excellence Herr Grefve
Löwenhjelm göra en concession, och jag
önskar, att det kunde bringa hans mening
i denna sak till mera öfverensstämmelse med
min. Han har anfört, att hvad jag yrkat i
afseende på Armeens organisation, icke vore
någonting nytt. Jag medgifver gerna detta,
och tror, att denna organisation fortfarit
sedan 1696, men på papperet och lagd
till handlingarne. Må Herr Grefven i denna
D c n 3o September f. m.
249
del nu vara nöjd. Herr Grefven har gjort
Littra förebråelser emot den sednare tidens
RegementsChefer. Jag tror, att man bordt
göra rättvisa åt sådana personer, somGeneralerne
Wrede och Mejerfeldt. Om Regementerne
äro grannare nu, tror jag, att det
härledt sig från Rolehållarnes frikostighet
och beredvillighet, samt orsakat deras betungande.
Jag är skyldig detta svar, då
jag med tacksamhet minnes dessa Generaler,
hvilka med synnerlig godhet omfattat
mig i min ungdom. Ehuru i detta ämne redan
är så mycket taladt, önskar jag dock,
att ännu få anföra ett skäl mot mina motståndare.
Man har sagt, att RegementsCheferne
skulle erhålla, genom den Lönejernkning
man arnar företaga, 34oo R:dr B:co.
Jag hemställer till hvar och en, om icke
detta är för litet? Och huru skola dessa
Chefer uppbära denna lön? Man har icke
tydligt uttryckt detta, men meningen mätte
väl vara, att de skola gifva ifrån sig en viss
summa, och då är deras inkomst ganska
osäker, emedan afkastningen af boställena
beror på årstidernes beskaffenhet. Skulle
Öfversten betala något ifrån sig, blir han
blott en Arrendator åt Generalen. Jag har
velat fästa uppmärksamheten derå, men skall
för öfrigt icke vidare uppehålla discussionen.
Grefve Brahe: Jag hade föreställt mig,
att discussionen blott skulle hålla sig till
bifall eller afslag å Utskottets Betänkande.
Den 3o September f. m.
Det kan nu icke blifva fråga om att borttaga
en Stat, sorn redan finnes. Generalerne
äro förut uppförde på Stat, och det
lärer icke bero på Rikets Ständers afgörande,
om Generaler skola finnas eller icke;
det kan således icke nu blifva fråga om
deras indragning, men väl om beloppet af
deras löner, ocb jag tänker sålunda icke
ingå i besvarande af hvad här blifvit anfördt,
men som icke hör till denna öfverläggning.
För öfrigt hafva, lika litet som
jag lyckats att öfvertyga mina motståndare,
de lyckats att öfvertyga mig, och jag måste
blott beklaga, att ju mera vi aflägsna oss
ifrån Kongl. Maj:ts Proposition, ju mera
aflägsna vi oss från det gemensamma mål,
hvartill vi alla tyckas sträfva, nemligen återförandet
af Indelningsverket. Ingen kan
nied mera glädje än jag höra, och göra
rättvisa åt det yttrande att 3/joo R:dr B:co
är för litet i lön åt en Regementschef. Men,
såsom jag redan haft äran yttra, ser jag ingen
möjlighet, att återkomma till Indelningsverket,
utan att bifalla Kongl. Majrts proposition,
ty Generalerna hafva nu ÖfversteIndelningarne,
och man kan icke borttaga
boställena ifrån deras nuvarande Innehafvare.
Man har till de lägre Officersgraderne
framställt den fråga, om de icke skulle heldre
önska, att,de 24 Öfverstelndelningarne
återlemnades till deras primitiva ändamål.
Hvad detta skulle verka på de lägre graderne
i pecuniärt afseende, kan jag icke
Den 3o Sept e m ber f. in. 251
inse, men deremot skulle det afskära den
utsigt lill avancement, som nu är möjlig.
Kongl. Maj:ts afsigt har visserligen varit,
att återföra lönerna, och derföre har Kongl.
Majrt icke eller tillsatt de lediga BrigadChefsplatserne,
hvilka Kongl. Maj:t icke vill
tillsätta förr än man vet, hvad till följd af
Rikets Ständers beslut kan blifva, att vid
den nya löneregleringen påräkna. Man har
sagt, alt Generalsplatserna skulle blifva Sinecur-beställningar.
I det förslag, som är
utarbetadt för dessa Generalers verkningskrets,
är visserligen äfven ämnadt, alt de
skola hafva en speciel tillsyn öfver de inom
deras district varande fästningar och
förråder; men då dessa för närvarande beklagligen
äro i ett så dåligt skick, medger
jag, att denna Generalernas, som jag förmodar,
blifvande sysselsättning icke mycket
bör tagas i beräkning; hvaremot deras egentliga
sysselsättning blir, att inom deras district
hafva en speciel tillsyn öfver allt,
som angår de under deras Befäl stående
Corpser, och synnerligen förhållandet mellan
Rotehållarne och Soldaten. Man har
vidare sagt, att det skulle anses såsom en
caprice af Regeringen, om den ej antog den
organisation, som under förflutna tider varit
rådande inom Arméen. Jag tror verkligen,
alt Regeringen skulle hafva svårt
att vidtaga en sådan organisation, då den
för en längre tid skulle stänga alla avancementer
inom Arméen, ty de personer, som
a5a
Den 3o September f. m.
nu innehafva amira Indelningar, än de enligt
sin grad borde äga, kunna enligt Grundlagen
icke beröfvas sina platser; och det är
således ingen nyck, utan en olycklig nödvändighet,
att söka på något annat sätt afhjelpa
det onda. Då Regeringen gjort ett
steg att efterkomma den allmänna önskan
om återgåendet Lill Indelningsverket, vore
det verkligen icke rätt af Representationen,
om den icke antog hvad Regeringen föreslagit.
Jag skall icke vidare uppehålla discussionen.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm:
Uti några personligheter vill jag visserligen
icke ingå, och icke eller upptaga
Ridderskapets och Adelns tid med besvarandet
af de mer eller mindre sarcasliska
qvickheter, hvarmed jag blifvit bemött. Jag
har icke af Herr Anckarswärd begärt några
concessioner, och ser icke eller, hvad det
verkar på denna discussion. Herr Anckarswärd
har ansett, att jag sårat minnet af
de Generaler, hvilka ägt deras samtids beundran.
Vare långt ifrån mig, att vilja fördunkla
dessa personers ära. Jag har icke,
såsom den värde talaren, varit nog lycklig
att hafva dem att tacka för min uppfostran;
men jag bar deremot fått min militäriska
bildning i de krig jag bevistat under FältMarskalkeu
Meijerfeldts befäl, och jag skall
aldrig upphöra alt vörda hans minne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då StalsUt
-
Den 3o September f. m.
a53
skottet föresl.igit dels uppförande på Rikets
Stat af ett visst antal Generalslöner, dels
ock dessa löners belopp; samt åtskilige Ledamöter
begärt, att berörde tvenne frågor
borde från hvarannan åtskiljas, ansåg Hans
Excellence sig böra å desamma framställa
särskilte propositioner.
Grefve Cronhjelm: Jag tager mig friheten
vördsamt påminna, att ingen, efter
hvad jag tror, önskat bifall till Utskottets
senare Utlåtande, och att proposition derå
således kan helt och hållet utgå. För öfrigt
hafva de, som talat för ett Generalitets
uppförande på Stat, yrkat, i afseende
på lönebeloppet, bifall antingen till Kongl.
Maj:ts proposition eller till Utskottets första
Betänkande; och då de, hvilka äro emot
sjelfva inrättningen af ett Generalitet, naturligtvis
rösta emot hvilken lön som helst,
vågar jag hemställa, om icke så väl Generalitetets
uppförande på särskild Stat, som
lönebeloppet, kunde sammanslås i en proposition,
hvarigenom man undslapp med
en votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken erinrade, att då flere Ledamöter
begärt dessa båda frågors åtskiljande,
ansåg Hans Excellence sig vara skyldig,
att å hvardera af dem framställa särskild
proposition; i följd hvaraf Hans Excellence
nu hemställde, om Ridderskapet och
254
Den 3o September f. m.
Adelli behagade bifalla, att en GeneralitetsSlat
till det antal af Generaler StatsUt.skottet
föreslagit, finge å Rikets Stat uppföras.
Ropades starka Ja och Nej.
Herr Anckarswärd begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslog
följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller, alt en GeneralitetsStat
må, till det antal af Generaler StatsUtskottet
föreslagit, å Rikets Stat uppföras,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses StatsUtskottets hemställan,
om uppförande å Rikets Stat af en
GeneralitetsStat, hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagen.
Herr Rosenblad, Bernhard: Då alla de
föreslagne nio Generalerne blifvit intagne i
Ja-propositionen, hemställer jag till de värde
Ledamöter, som ämna rösta för afslag, om
meningen är, att Generalerne för Artilleriet
och IngeniörCorpsen äfven skola borttagas.
Friherre Anckar swärd: Till besvarande
af Herr Rosenblads yttrande, får jag blott
erinra, att här endast är fråga om uppförande
af ett Generalitet på särskild stat,
Den 3o September f. m.
a55
och alt så väl GeneralFälttygmäslaren som
Chefen för IngeniÖrCorpsen redan förut äro
på behöriga ställen å Stat uppförde, så att
i händelse den särskilda GeneralitetsStaten
blifver afslagen, man kommer att öfverlägga
om de tvenne sistnämnda Generalerna vid
de punkter, dit de, enligt förra RiksStaten,
böra.
Uppå derefter förnyad framställning,
blef den nyss föreslagne voteringspropositionen
af Ridderskapet och Adeln godkänd.
Sedan berörde Voteringsproposition blifvit
anslagen, börjades Voteringen klockan
tre qvart lill 2 e. m. och befunnos vid voteringens
slut, efter det en Voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige Voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — i65.
Nej — 61.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och LancltMarskalken
förklarade, att Ridderskapet och
Adeln således bifallit, att en GeneralitetsStat
må, till det antal af Generaler StatsUtskottet
föreslagit, å Rikets Stat uppföras.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart lill 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
ö. J. Lagerheim.
a56
Den 3o September e. m.
Onsdagen den 3o Sept. 182c).
Plenum klockan half till G Eftermiddagen.
O
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den j6 sistlidne April under
N:o i32 afgifne,’oeh den 7 derpå följde
Maji e. in. på bordet lagde, Betänkande,
angående regleringen af utgifterna under
BiksStatens Tredje HufvudTitel, än ock under
N:o 239, meddeldte, och den 29 sistlidne
Augusti f. m. på bordet lagrie, Utlåtande,
öfver de vid berörde Betänkande gjorde
anmärkningar.
2 Punkten. GeneralitetsStaten.
2 Momentet. Generals-lönernes belopp,
\
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, att sedan Ridderskapet
och Adeln bifallit, att en GeneralitetsStat
må, till det antal af Generaler
StatsUtskottet föreslagit, å Rikets Stat uppföras,
Ridderskapet och Adeln nu måtte företaga
bestämmandet af Generals-lönernes
belopp. Vid discussionen på förmiddagen
hade 3:ne meningar i detta afseende blifvit
framställde, en för antagande af det belopp,
som uti Konungens Nådiga proposition
blifvit föreslagit, en för bifall å StåtsUtskottets
första Betänkande i denna del,
med
Den 3o September e, m.
257
meri den Förändring, all lönerne för GeneralFälttygmästaren,
Generalen för Fortificationen
och Cavallerilnspecteuren borde
bestämmas till 5ooo R:dr, och den tredje
för afslag å Utskottets Betänkande. Hans
Excellence ansåg sig först böra göra proposition
till bifall å det lönebelopp, som
för Generalitetet i StatsUtskottets första Betänkande
blifvit föreslagit, med den förändring,
att lönebeloppet för GeneralFälttygmästaren,
Generalen för Fortificationen och
Cavallerilnspecteuren måtte bestämmas till
5ooo R:dr B:co för hvardera; hvilken proposition
nu äfven af Hans Excellence framställdes,
samt af Ridderskapet och Adeln bifölls.
Grefve Cronhjelm, Otto åugust: Jag
anser mig böra till Protocollet förklara, att,
då jag talat för det af Ridderskapet och
Adeln nu beslutade Generalitetet, har det
varit under förutsättning, att denna organisation
och de beviljade lönerne aldrig
skulle föranleda till några accorder vid tjensternas
tillsättande.
3 Momentet. Adjutanternes Alf voden.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Hvad jag förut anfört om Generalerna sjelfva,
gäller äfven här om deras Adjutanter.
Jag skall likväl nu icke besvära med votering,
utan anhåller blott alt få reservera
mig emot det beslut, som troligen kommer
att tagas; liksom jag reserverar mig emot
43 H. 17
a58 Den 3o September e. ra.
det redan tagne beslutet angående Generalitetet.
Friherre Toll, Gustaf Philip, hadeinlemnat
följande, som upplästes:
StatsUtskottet har, i fråga om arfvodens
föreslående för de Adjutanter, hvilka
blifva anställde hos FördelningsGeneralerne,
ansett sig böra förblifva vid sitt första
förslag, såsom enligt den af Kongl. Maj:t i
Nåder afgifne Proposition i ämnet. Jag
vill visserligen ej onödigt upptaga tiden,
med anförande af min enskilta tanka uti
ett ärende, som möjligen äfven anses mindre
maktpåliggande, hälst det torde allmännast
bedömas rättvist, att TillfällighetsAdjutanter
förordnas, för att under fredstiden
kunna ganska väl förrätta nödige Registraturer,
MönstringsExpeditioner och Förslagers
uppgörande m. m. Vöre meningen,
alt uppföra arfvoden å Stat för sådane, och
icke för dem, som tillika härvid skulle i
Befäls-detailler bildas till högre fullkomlighet,
särdeles uti den del af yrket eller det
vapen, hvarvid de anställas, så borde jag
åtnöjas med det afgifna yttrandet, och låta
hela saken bero dervid. Men då Herr Grefve
Brahe med grundliga skäl vid återremissen
begärt ändring i hvad angår första Adjutantens
arfvode, och, som mig synts, med
lönen eller arfvodet å Stat velat utmärka
rättvis fördelning deraf i den mån tjenstgöringslid
det fordrar, samt jemväl deruti
Den 3o September e. rn. 25g
visat vigten deraf, att kunna med förmän
använda dem, som för att äfven kunna gagna
sitt fädernesland i krigen, med tillräcklig
utkomst försedde, kunna (ö dessa platser)
för yrket vinna tillfälle att fullkomna
sine insigter under freden; på grund häraf,
och då en eller tvenne CavalleriFördelningsGeneraler
skulle finnas, hvilkas resor
och göromål i tjensten 2.‘ne och flera gångor
om året medföra mer än dubbel tjenstgöringstid
för de hos dem anställde Adjutanter,
vågar jag tro det vara rättvist, om man
i underdånighet hos Konungen anhöll, det
Konungen ville i Nåder sjelf fördela dessa
tractamenten i mån af behofven och vidsträcktare
eller mindre tjenstf örrättningar;
hvaruti jag vördsamt anhåller, att Ridderskapet
och Adeln vid beslutets afgörande
behagade sig förena.
Hvad Utskottet i detta Moment föreslagit,
blef, uppå gjord proposition, afRidderskapet
och Adeln bifallit.
A Momentet. 6 FördelningsLäkares
Arfvoden.
Herr Rosenqvist: Utskottet har förde
så kallade FördelningsLäkarne föreslagit ett
arfvode af 100 R:dr; men då detta uppställes
i jemförelse med de 8000 R:dr, som
blifvit föreslagne för en FältMarskalk, så
hemställer jag, på hvilka rättsprinciper en
43 H. ' 17*
Den 3o September e. m.
sadan fördelning kan vara byggd. Dessa
Läkare hafva Capitens värdighet, samt mäste
vara Medicinas Doctorer och Chirurgise
Magistrar, och jag frågar, huru man väl
kan begära, alt sådane personer skola finnas
belåtne med en lumpen summa af 100
R:dr, som hvar och en af dem får gifva åt
sin dräng. Jag är visserligen icke böjd att
öka anslag; men här anser jag mig böra
yrka en förhöjning till 3oo R:dr.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag vill
blott erindra, att den summa Utskottet föreslagit,
utgör endast ett arfvode åt FördelningsLäkarne,
hvilka dessutom uppbära
annan Ion. Utskottets förslag står för öfrigt
i full öfverensstämmelse med Konungens
Proposition.
Friherre von Duben, Carl Jag: har
endast mot Herr Rosenqvist velat anmärka,
att de ifrågavarande 100 R:dr icke utgöra
Fördelnings-Läkarnes hela lön. De
hafva dessutom lön på Stat såsom RegementsLäkare,
och tillökningen utgör blott
ett arfvode för den högre tjenstebefattningen.
Herr Rosenc/vist: Jag får bekänna, att
de upplysningar, som af de tvenne siste värda
Talarne afgifvits, icke varit mig obekante;
men derföre kan jag ej frångå den
öfvertygelse!!, att det är sämre att bjuda
ioo R:dr, än intet, åt personer med den
vetenskapliga bildning, sorn fordras af Lä
-
/
Den 3o September e. m.
kare. Jag fortfar derföre, att yrka en förhöjning
lill 3oo R:dr.
Grefve Cronhjelm: Jag förmodar, att
Herr Rosenqvist ieke alldeles saknat tillfälle
alt inhämta hvad man kan bjuda en
Läkare, och alt 100 R:dr dervid icke är
så litet, att det kan anses sämre, än intet.
Men för öfrigt får jag erinra, att dessa FördelningsLäkare
hafva Majors rang, och således,
utom lönen, dagtractamente i förhållande
derefter i fält, eller under längre
commenderingar; och dessemellan hafva de
intet att göra. Jag tillstyrker derföre bifall
till Utskottets Utlåtande, och tror, att
Herr Rosenqvist , om lian kände förhållandet,
ej skulle anse 100 R:dr för litet
för det besvär desse FördelningsLäkare åtaga
sig.
Herr Rosenqvist: Under min egen tjenstetid
och dåvarande krig, har jag haft tillfälle
inhämta, hvad en Fältläkare har att
göra. Jag påminner mig ganska val, att
våra Läkare voro då illa lönte, men också
hade vi Läkare derefter; ingen man med
skicklighet lärer för så ringa ersättning som
den föreslagne åtaga sig besväret. J3g kan
derföre ej frångå den förhöjning jag föreslagit.
Uppå af Flans Excellence Flerr Grefven
och LandtMarskalken framställd proposition,
blef hvad Utskottet i delta Mo
-
262 Den 3o September e. m.
ment föreslagit, af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Herr Rosenqvist anmälte till Prolocollet
sin Reservation emot Ridderskapets och
Adelns beslut.
5 Momentet. a:ne FältMarskaIks-löner.
Utskottets tillstyrkande bifölls.
6 Momentet. Pensioner å Allmänna
IndragningsStaten för de å GeneralitetsStaten
uppförde Generaler.
Grefve Brahe, Magnus, anförde skriftligen:
Utskottets
i dess första Betänkande gjorde
tillstyrkande, att blifvande innehafvare
af de 9 nu till uppförande å Stat föreslagne
Generalslöner i penningar må erhålla
rättighet att, lika med Landshöfdingar, i
föreskrifven ordning till pensions åtnjutande
uppföras å allmänna IndragningsStaten;
dock att ej flere, än 2:ne sådana pensioner
bestås, hvilket tillstyr! iande Utskottet 1 dess
sednare Utlåtande ej ansett sig böra förändra,
under den förmodan att, då endast
3:ne pensionerade Landshöfdingar nu finnas,
ehuru antalet af Landshöfdinge-löner
på Stat äro 24, borde äfven proportionen
af 9 effective Generaler emot 2 pensionerade
kunna bära sig, kan jag för ingen del
finna med rättvisa och billighet öfverens
-
Den 3o September e. in.
263
stämmande, icke en gäng med tillhjelp af
den arithmetiska form, hvarigenom Utskottet
velat utfinna rälta proportionen. Ty att
endast 3:ne Landshöfdingar af 24 nu innehafva
Pensioner, ehuru alla äro dertill
berättigade, bevisar intet annat, än att
21 Landshöfdingar ännu icke blifvit pensionsmässige.
— Hvad som likväl är bevist,
är, att alla Landshöfdingar hafva
rättighet till pension vid föreskrifven Sider
och tjenstetid, och det är samma rättighet
jag åt alla 9 Generalerne söker förvara;
ty utom den orättvisa att, sedan
Generalernes antal förminskats från 24 till
9, förneka de sednare, som efter utståndne
mödor och fatiguer, vid upphunna 65
år, taga afsked, samma förmåner, som
Landshöfdingarne och hvarje annan Statens
tjenare beviijats, så framter sig äfven det
hinder i befordrings-väg, som för RegementsGhefer
och vidare i succession uppstår,
derigenom att Generaler, som, vid
den uppnådde pensions-åldern, voro hugade
att lemna tjensten, om pensions-rättighet
vore dem medgifven, nu, i stället, i
det längsta fortfara i deras tjensteutöfuing,
för att ej af brist på tarflig utkomst, vid
en redan framskriden ålder finna sig och
de sina i strid med de nödvändigaste behof.
Jag hoppas, att Representationen upplyst
inser billigheten häraf, samt får vördsamt
anhålla om bifall å Kongl. Majus Proposition.
264
D«n 3o September e. m.
Friherre Sprengtporten> Jacob Wilhelm:
Den fördel, som för Armeens tjenstbarhet
skulle uppstå genom bifall till Kongl.
Majrts Proposition rörande pensioner för
Generalerna, har Grefve Brahe redan så
fullständigt utvecklat, att jag i detta afseende
ej har något att tillägga. Jag anhåller
blott att få fästa uppmärksamheten derpå,
att billigheten synes fordra, att Generalerna
komma i åtnjutande af samma fördelar,
som deras vederlikar inom Civilstaten
redan äga. Att Armeen har en egen PensionsCassa,
och att Generalerne såsom delägare
deri kunna påräkna en obetydlig pension,
uppgående på sin höjd till en sjettedel
af det belopp, som nu är i fråga, synes
mig ej vara något skäl att afslå deras pensionering
af Staten. Men då Staten lemnar
bidrag till Armeens enskilda PensionsCassa,
och fråga vid denna Riksdag uppstått örn
detta bidrags förökande, hämtar jag härifrån
anledning till det förslag, .att från det
pensionsbelopp, som af Rikets Ständer anslås
att utgå af Allmänna IndragningsSlaten,
och hvilket jag önskar måtte utsträckas
till alla t) Generalerna, må afdragas
hvad de kunna komma alt uppbära från
Armeens PensionsCassa. Jag tror ock, att
detta innefattar blott ett förtydligande af
Utskottets förslag.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller att få
reservera mig emot det nyss fattade be
-
Den 3o September e. m.
a65
slutet, rörande FältMarskalks-lönerna, samt
till Protocollet förklara, alt jag icke eller
kan instämma i det beslut rörande Generals-pensioner,
som Ridderskapet och Adeln
synes vara på väg att fatta.
Grefve Cronhjelm: Trogen den grundsats
jag yttrat vid början af öfverläggningarne
om Tredje IIufvudTiteln, nemligen
att jag ansåg behörige pensionsanslag böra
sättas i andra rummet, och till och med
framför löneanslagen, emedan pensionerna
på del mest verksamma sätt bidraga att bålla
Armeen i ett ständigt tjenstbart skick, yrkar
jag nu oinskränkt bifall till den Kongl.
Propositionen i förevarande punkt; eller ock
att den må rakt afslås. Ty att endast uppföra
2 Generaler till pension, derföre att
endast 3 Landshöfdingar bland 2/\, sorn
alla hafva rättighet lill pension, nu åtnjuta
densamma, kan jag ej finna vara något skäl.
Tredje HufvudTitelns personal är i afseende
på pensioner ojemförligt mera vanlottad,
än Andra HufvudTitelns, der hvar och
en vid 65 års ålder bar rätt till sin lön i
pension; och det tyckes således ej vara för
mycket, om Armeens högsta värdigbeter
komma i åtnjutande af samma förmåner,
som tillkomma bela Andra HufvudTitelns
personal. Jag bekänner för öfrigt, alt då
jag lemnade min röst för Generalitetets uppförande
å Stat, önskade jag i synnerhet,
att afseende måtte fästas derå, att Gene
-
a66 Den 3o September e. m.
ralsplatserna ej skulle bilda Sinecurer. Men
om man nu afslår Konungens förslag, att
öfvei flytta Generalerna vid 65 års ålder på
Allmänna IndragningsStaten, skall det medföra
den följd, att Generalerna, med den
mindre sysselsättning de komma att äga under
fred, aldrig skola afgå, utan platserne
blifva Sinecure-beställningar. Då min afsigt
alltid varit att söka hindra detta, samt
jag finner billigheten fordra, att Tredje HufvudTitelns
högsta personal får njuta samma
förmån, som hela Andra HufvudTitelns redan
äger, kan jag ej annat än tillstyrka
bifall till den Kongl, Propositionen,
Fri herre Lagerbring, Gustaf Olof: Då
ej mindre Grefve Brahe, än Friherre Sprengtporten
så tydligt visat nödvändigheten af de
ifrågavarande pensionerna, äfvensom olämpJigheten
af deras inskränkande till ett visst
antal, återstår blott för mig alt i detta afseende
conformera mig med dessa Herrar.
Men jag anhåller, att derjemte få hemställa,
om icke farhågan att dessa pensioner,
i händelse de till oinskränkt antal beviljas,
skulle blifva alltför betungande för Staten,
bör lugnas vid besinning deraf, att dessa
pensioner skola utgå endast till dem, som
taga afsked efter fyllda 65 år, under det
Armeens PensionsCassa gifver Pension vid
5o års ålder. Med få undantag lärer väl
vid sistnämnde ålder krafternas aftagande
påminna om nödvändigheten att lemna en
t
Den 3o September e. m. 267
tjenst, hvars skötande icke får bedömas efter
förmågan att hålla Mönstringar och
göra Inspections-resor, utan efter förmågan
att gå Rikets fiender till mötes. Men
detta oaktadt lära få Generaler, utan egen
förmögenhet, vara i tillfälle att kunna taga
afsked vid hvilken ålder som helst, så vida
icke pensioner svarande emot behofvet anslås.
Jag har trott mig böra fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet härpå,
vid det beslut Ståndet nu går att fatta.
Grefve Cronhjelm: Till mitt förra yttrande
anhåller jag att få tillägga hvad jag
då glömde, nemligen att jag instämmer i
Friherre Sprengtportens förslag, att pensionerna
böra utgå med afdrag af det belopp,
sorn tillkommer Generalerna ur Armeens
PensionsCassa, och att jag vore färdig att
utsträcka vilkoret ännu längre. Ty då Andra
HufvudTitelns personal vid 65 års ålder
har rätt till pension motsvarande fulla
lönen, borde detsamma gälla om Generalerne,
men så väl fourage-medel, som taffel-penningar
afdragas. Då detta likväl skulle
innefatta ett särskildt vilkor, vill jag icke
genom yrkande derpå inveckla discussionen,
utan är ti 11 fredsstäld, att endast till Protocollet
förklara min tanka i detta ämne.
Grefve Brahe: Som jag vet, alt Konungens
Proposition i detta ämne utgår
från den åsigt, att bereda större tjenstbar
-
268 D c m 3o September e. in.
liet inom Armeen, och mera lätthet i avancement,
hvilket försvåras genom antagande
af ett inskränkt antal pensioner, helst antalet
af Generaler redan blifvit nedsatt från
a4 till p, anser jag mig i främsta rummet
höra söka befrämja det önskade ändamålet,
och instämmer derföre i Friherre Sprengtporten
förslag, i hopp att på sådant sätt
äfven hafva den tillfredsställelsen att stå
på Generalsgradens och Arméens hästa, enär
jag förmodar, att bifall till det i den Kongl.
Propositionen upptagne antal Pensioner lättare
vinnes, i händelse pensionsbeloppet
bestämmes med inberäkning af tillskottet
från Armeens PensionsCassa. Jag får således
anhålla hos Herr Grefven och LandtMarskalken
örn proposition till bifall å Konungens
Nådiga framställning, med iakttagande
af det utaf Friherre Sprengtporten
dervid föreslagne tillägg.
Grefve Björnstjerna, Magnus: Jag tager
mig friheten hemställa, om de pensioner,
som Generalerna erhålla från Arméens
PensionsCassa, här kunna komma i fråga.
Dessa pensioner härröra från egna inbetalningar
under 3o å 4° års tjenstetid, och
i beloppet ingå inga af Staten tillskjutne
medel. Förhållandet är här liksom med
insättningar i Sparbankar eller för lifs-assurance,
och jag skulle således tro, att intet
skäl finnes för afdrag af detta belopp
från den pension, som Staten bör gifva.
Den 3o September e. m. 2(><)
Herr af Billbergh^ Johan Petter: På
samma grund af billighet och rättvisa, som
Grefve Brahe med flere talare redan framställt,
instämmer jag i begäran om bifall
till den Kongl. Propositionen; men jag anhåller
att få fästa uppmärksamheten vid det
tillägg, som Friherre Sprengtporten föreslagit
och Grefve Brahe sedermera antagit.
Erkänner man, på sätt här blifvit anfördt,
den grund för de ifrågavarande pensionerna,
att Militairen bör njuta lika fördel som
Civilstaten, i afseende på rättighet till pension
af Staten vid 65 års ålder, så bör man
göra förhållandet i allo lika. Förhållandet
inom Civilstaten är sådant, alt då en dithörande
person uppföres till pension på
Allmänna IndragningsStaten , upphör han alt
kunna fordra pension från CivilStatens PensionsCassa,
oansedt han dertill lemnat bidrag.
Den åberopade jemlikbetsgrunden borde
således leda till enahanda resultat inom
Mi li ta iren, och jag tillstyrker derföre antingen
o vil korligt bifall till den Kongl, propositionen,
eller ock att vilkoret så förändras,
att de Generaler, som till pension
uppföras på Allmänna IndragningsStaten,
med detsamma upphöra att vara delägare
i Arméens PensionsCassa, hvilket kan antingen
såsom ett bestämdt vilkor förenas
med anslaget, eller öfverlemnas till Kongl.
Majrts förordnande. Arméens PensionsCassa
skulle, genom denna besparing af de högre
pensionerne, vinna en förmon till fördel åt
ijo Den 3o September e. m.
Delägarne af lägre tjenstegrader, hvilka icke
äga rättigheten att vid 65 års ålder blifva
förflyttade på IndragningsStaten. Grefve
Björnstjerna har anmärkt, att Staten ej ägde
rätt att taga någon befattning med den pension,
som tillkommer genom delägarnes egne
bidrag; men jag får erinra att förordnandet
härom för Civilstaten är intagit uti PensionsReglementet,
som utestänger från den
enskildta PensionsCassan hvar och en, hvilken
blir uppförd på IndragningsStaten, oansedt
Delägarnes egna bidrag, hvartill grunden
är hemtad derifrån, att jemväl Stalén
lemnar bidrag till CivilStatens, så väl som
till Armeens, PensionsCassa.
Grefve Cronhjelm: Jag är till en del
förekommen utaf Herr af Billbergh, och
får blott fästa Grefve Björnsljernas uppmärksamhet
derå, att meningen här icke
kan vara att utstaka några vilkor för användandet
af Armeens PensionsCassa. Men
deremot måste det vara Ständernas obestridliga
rätt att fästa det eller det vilkoret vid
beviljandet af de .pensioner}, som nu äro i
fråga. Då meningen ej kan vara att gifva
pension till högre belopp, än lönen varit
under tjenstetiden; då Slaten ej har någon
moralisk skyldighet, att gifva mer än som
verkeligen till lefnadskostnad åtgår, och då
det är allmänt kändt, att hvarje General,
som kommer -i fr åga lill pension, är delägare
i PensionsCassan, emedan detta är
Den 3o September e. m.
271
en skjddighet, hvarifrån ingen kan blifva
befriad, så kan jag ej finna annat än ganska
riktigt, att vid beviljandet af pension
till lönens fulla belopp, fästa det vilkor,
alt antingen afdrag skall ske för det belopp,
som erliålles ur PensionsCassan, eller
ock att ingen dividend derifrån får bekommas.
Jag har icke yrkat detta senare vilkor,
af fruktan att det skulle föranleda till
alltför vidlyftiga debatter; men då en värd
Ledamot nu upplyst, att förhållandet är
sådant inom Civilstaten, samt yrkat likhet
häruti, kan jag ej annat än instämma med
honom, och begära proposition derå. *
Friherre Anckarswcircl, Carl Henrik:
Det är för mig oändeligen obehagligt att
uppträda i ett ämne, der majoritetens tanka
redan är så gifven, att ingen utväg återstår
för alt vinna något afseende åt min
åsigt. StatsUtskotLet har enligt Grundlagen
uppdrag alt reglera Staten; och närvarande
Statsutskott har efter 7 å 8 månaders användande
på detta mödosamma arbete afgifvit
ett förslag, beraknadt° på de disponibla
tillgångarne. Jag hemställer nu, hvilket
resultat i längden skall uppkomma derigenom
, alt Stånden icke åtnöja sig med
antagande af Utskottets förslag, utan majoriteterna
efter hastiga öfverläggningar inom
Stånden öfverstiga de af Utskottet föreslagne
anslagen på ett sätt, att en betydlig brist
mot Utskottets beräkning nödvändigt måste
272 Den 3o September e. m.
uppstå. Ehuru clet är ögonskenligt, lill hvad
grad de skattdragande här hafva få jm
tala för deras intresse, i jemföre' med
antalet af dem, som tala för löi .agarne,
och jag således alltför väl inser, att utgången
redan är gifven, bjuder mig likväl öfverlygelsen
om min Riksdagsmanna-pligt att
hemställa, om icke någon jemkning i denna
fråga kunde tillvägabringas. Jag tror,
att steget från ingen pension, såsom förhållandet
hittills varit, till bibehållande af hela
lönen är nog starkt, och jag skulle derföre,
i händelse Utskottets Utlåtande icke bifalles
, utan antalet af Pensions-berättigade Generaler
anses böra vara obegränsadt, vilja
föreslå till Contra-proposition, att man åtminstone
i afseende på beloppet må etablera
en fredsfot, och fasställa det till halfva
lönen. Om landets tillgångar framdeles
medgifva någon förhöjning, må man då öka
detta belopp. Men för närvarande tror jag
icke folket kunna uthärda med alla dessa
ökade anslag; och jag tror dessutom det
vara mera förenligt med sunda Lagstiftnings-principer,
att öfverlemna något att
göra åt efterkommande, än att i det yttersta
medtaga folkets skatteförmåga för att
sjelfve göra allt. Jag delar för öfrigt Friherre
Sprengtportens åsigt så vida, att jag
finner det vara billigt, att då Generalerna
nu komma i åtnjutande af så betydliga pensioner
af Staten, de icke tillika må erhålla
-
Den 3o September e. in.
273
la något från Armeens PensionsCasSa. Detta
skalle blifva en vinst för de öfriga delägarne
i Cassan, sorn derigenom kunde påräkna
större pensioner, men ingen vinst för
de skattdragande. Hvad beträffar Grefve
Björnstjernas yttrande, att Staten icke leinnar
något bidrag till pensionerna från Arméens
PensionsCassa, så anser jag det blott
såsom en misssägelse, enär det är alltför allmänt
kändt, att Wadstena Krigsmanshusafgift
lemnar 4°>°oo R:dr till Arméens PensionsCassa,
för att vara okändt för den värde
Ledamoten.
Jag får sluteligen förnya min anhållan,
att, i händelse Utskottets Utlåtande ej
bifalles, i Contra-propositionen må inflyta,
jemte det obegränsade antalet af pensioner,
att beloppet bestämmes till halfva lönen,
hvilket jag anser redan vara ett betydligt
steg från det hittills existerande förhållandet,
då ingen pension ägt rum.
Grefvz Cronhjelm: Som jag är en bland
dem, hvilka talat för bifall till den Kongl.
Propositionen, anser jag, i anledning af Friherre
Anckarswärds yttrande, för en samvetspligt
att förklara, det min afsigt icke
varit att tala blott till förmån för löntagarne.
Jag har icke något eget intresse,
hvarken af de förhöjningar i anslag, som
redan äro beslutade, eller vidare kunna
komma i fråga, och jag är öfvertygad att
43 H. 18
274
Dea 3o September e. m.
de Riksdaler, som jag af mina knappa tillgångar
(jag tvekar icke att uttala det) måste
i bevillning erlägga, äro säkerligen vida
mera tryckande, än de Friherre Anckarswärd
betalar. Jag skulle derföre tro, att det icke
med skäl kan påbördas mig att tala för
det ena eller andra intresset, då jag här
yttrat mig om anslag, till hvilkas bifallande
jag endast kunnat föranledas af öfvertygelsen
om det allmännas bästa.
Grefve Posse j Arvid: Hvad antalet af
de ifrågavarande pensionerna beträffar, anser
jag det vara rättast, att det lemnäs
obegränsadt; ty det vore hardt, om någon
vid uppnådd ålder måste uteslutas från pension,
endast derföre att de tvänne bestämda
platserna redan voro upptagne. Hvad
åter beloppet af dessa pensioner angår, får
jag fästa Friherre Anckarswärds uppmärksamhet
derpå, att Utskottet ej tillstyrkt dem
till högre belopp, än Landshöfdingarnes,
hvilka uppgå till ungefär 3ooo R:dr, och
således just till det belopp Friherre Anckarswärd
önskat, eller hälften af den lön,
som, enligt Ridderskapets och Adelns redan
fattade beslut, blifvit Generalerna anslagen.
Hvad sluteligen vidkommer det förslag, att
de Generaler, sora komma i åtnjutande af
dessa pensioner, skulle förklaras oberättigade
att uppbära pension från Armeens PensionsCassa,
så finner jag icke detta förslag
antagligt, enär det måste vara hvars och
Den 3o September e. m. 2j5
ens obestridliga rättighet, att erhålla den
pension, hvartill han sjelf i sådant ändamål
bidragit. Men deremot anser jag icke
samma svårigheter möta för bifall till Friherre
Sprengtportens förslag, att ett motsvarande
belopp afdrages å den Pension Staten
består; ty det måste vara Statens rättighet
att tillse, huru mycket verkligen behöfves,
och bestämma pensionen derefter.
Då det nu är bekant, att Generaler åtnjuta
en pension af 5oo R:dr ur Armeens PensionsCassa,
och att detta belopp framdeles
kan komma att ytterligare Ökas, anser jag
Staten hafva full rättighet, att göra afseende
derpå, och afdraga denna summa på
den bestämda pensionen; men derigenom
kommer denna i samma mån att blifva
mindre än Landshöfdingarnes, och understiga
halfva lönen. Om derföre proposition
framställes till bifall å Utskottets Utlåtande
med den förändring, att antalet blifver
oinskränkt, i stället för de två pensioner
Utskottet föreslagit, kommer man till det
resultat Friherre AnckarsWärd yrkat, och
den jemkning i meningarne, som Friherren
önskat, torde på detta sätt lättast vinnas.
Grefve Björnstjerna: Då jag yttrade,
att Generaler, som vid afskedstagande! erhålla
Pension från Armeens PensionsCassa,
icke åtnjuta något af Staten, var jag icke
okunnig derom, att 4°>000 R;dr ingå till
43 H. 18*
2^6 Den. 3o September e. ra.
nämnde Cassa genom Wadstena Krigsmanslius-afgift;
men min calcyl var uppställd
eller helt andra grunder, hvilka jag haft
den äran att fullständigt framlägga infotsist
församlade KrigsBefäl. Generaler hafva
under den till pensions erhållande erforderliga
tjenstetid, genom ärliga afgifter
och afdrag af 4 månaders lön vid hvarje
befordran, inbetalat så 'mycket i Armeens
PensionsCassa, att det sammanlagdt utgör
ett Capital, hvars ränta, användt efter principen
af lif-ränta, öfverstiger den pension
man erhåller; det var af detta skäl, som
jag yttrat att Generalerna ej komma i åtnjutande
af Statens bidrag till PensionsCassan.
Jag kan således ej finna något skäl
att göra afdrag för den summa, som genom
egna tillskott blifvit samlad och besparad,
ehuru jag visserligen icke besrider
Ständernes rätt, att nedsätta den pension,
som beviljas af Staten, från 3ooo till 2000
R:dr, om så behagas, och i fall Ständerna
skulle vilja begå en sådan orättvisa emot
Militairen, i jemförelse med hvad redan är
beviljadt Civilstaten.
Herr Lefrén: Jag instämmer i den tanka
Grefve Brahe här först ytli-3t, att den
Kongl. Propositionen åsyftar, att befordra
Arméens tjenstbarhet genom beredd lätthet
att taga afsked i de högre graderna; och
jag erinrar, att utförandet af den grund
man sålunda velat lägga, beror af Stähder
-
Den 3q S e p t e in b e r e. m.
lias bifall till de anslag, sorn erfordras för
den projecterade Staten. I motsatt fall få
Generalerna ej högre pension än de 5oo
R:dr, som erhållas ur Armeens Pensions.
Cassa. Man liar sagt, att de i alla ' fall
skulle äga bull rätt att utbekomma denna
pension; men detta är icke fullt enligt med
gällande Författningar. De Landshöfdingar,
som varit Militairer, hafva både rättighet
och skyldighet att fortfarande erlägga afgifter
till Aromens PensionsCassa; men om
de vid afskedstagande få bibehålla lönen,
som pension, hafva de ingen rätt att uppbära
pension ur Cassan, hvaremot de erhålla
en sådan, i händelse de taga afsked
före 65 års ålder. Samma stadgande gäller
äfven för hela Civilstaten och dess
Pensionskassa. Om man således icke vill
gifva med elen ena handen, och taga med
den andra, skulle jag tro det rättaste vara,
att de, som erhålla pension på Allmänna
IndragningsStaten, ej få uppbära något ur
PensionsCassan, enär det icke synes lämpligt,
att de njuta pension på två ställen.
Hvad åter beträffar, att Staten skulle bidraga
så mycket till Armeens PensionsCassa,
är förhållandet sådant, alt de enskild
tas bidrag utgöra omkring 110,000 R:dr,
men Statens 45>ooo, hvilket utvisar den
ofördelaktiga ställning för Embetsmännen
hos oss, i det att individerne måste svälla
ihop sina pensioner, i stället att det egenteligen
är Statens skyldighet att dermed
378
Den 3o September e. m.
förse dero. Jag hemställer, om icke i andra
länder, då individen trädt i Statens
tjenst, det anses för Samhällets skyldighet
att försörja honom, och jag tror således
icke att man alltför mycket bör grunda
sitt beslut på den enskildta PensionsCassan.
Jag skulle derföre vilja vördsamt föreslå,
att de ifrågavarande pensionerna från
StatsCassan alltid böra oafkortadt utgå, men
att Generalerne deremot icke tillika få uppbära
någon pension ur PensionsCassan, hvarigenom
förhållandet blefve lika med det
som äger rum inom Civilstaten; och det
är att hoppas, att genom en sådan likstämmighet
i grundsats det icke skall finnas
obilligt, att tilldela några få, som innehafva
de högsta platserna inom Militai—
ren samma förmån, som o vilkorligt redan
tillkommer hela Civilstaten, utan afseende
på tjenstegrad.
Friherre Sprengtporten: Jag är till det
mesta förekommen af Grefve Posse, och får
blott tillägga, att om Friherre Anckarswärd
önskar en nedsättning i pensionsbeloppet
under 3ooo R:dr, kan jag så mycket mindre
förena mig med honom, som jag utgått
från den åsigt, att Generalerna borde tilldelas
samma fördelar, som redan blifvit beviljade
deras vederlikar inom Civilstaten,
det vill säga Landshöfdingarne, hvilka, enligt
hvad här blifvit upplyst, just hafva en
pension af 3ooo R:dr. Jag yrkar derföre
Den 3o September c. m. 279
bifall till det belopp Utskottet föreslagit,
med det tillägg jag förut gjort, och detta
så mycket heldre, som i fall det verkligen
genom Reglementet för Armeens Pensionskassa
redan vore afgjordt, att Generalerne
icke tillika få uppbära pension ur Cassan,
följden naturligtvis i alla fall blir den, alt
intet afdrag å den pension, som från Statsverket
utgår, kommer att äga rum.
Grefve Cronhjelm: Jag har blifvit rubbad
i min öfvertygelse, att jag kunde förstå
Svenska språket, genom Grefve Posses
förklarande, att för Generalerne icke voro
föreslagne högre pensioner, än för Landshöfdingarne,
då det i Utskottets Utlåtande
likväl beter, att Generalerne skulle erhålla
pensioner i likhet med Larnlshöjdingar , och
desse sednare vid fyllda 65 års ålder njuta
bela lönen i pension.
I anledning af hvad en Ledamot i Armeens
PensionsCassa, Herr Lefren, upplyst,
att Landshöfdingarne, då de uppföras på
Allmänna Indragningsstaten, förloraden pensionsrätt,
de såsom fordna Milltairer hafva
i Arméens PensionsCassa, får jag anhålla,
att samma vilkor måtte fästas vid Generalernes
uppförande på Allmänna XndragningsStaten
såsom pensionärer.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik: Änskönt
hvad Herr Lefren här dicterat, i Sverige
ej kan innefatta ett laga kraftvunnit
a8o Den 3o September e. m.
utslag, om än man stillatigande skulle detsamma
afhöra, anser jag mig dock böra erindra,
att det ej är tänkbart, att Landshöfdingar,
som under största delen af deras
lefnad tjenat i Armeens leder, skulle förskjutas
ur dess PensionsCassa, der delaktigheten
förvärfvats genom årligen gjorde
insatser, hvilka sarnvetsgrannt fullföljas, äfven
sedan, till samma fäderneslands gagn,
den civila banan af delägaren blifvit beträdd.
Så mycket mindre kan jag tro något
sådant beslut vara fattadt af Krigsbefälet,
som MililairLandshöfdingarne aldrig
varit kallade, alt genom Ombud deras rätt
vid nämnde Befäls sammankomster bevaka.
Då Landshöfdingarne erhålla pension,
svarande emot StatsSecreterare-lönen, hemställer
jag, om icke samma förmån bör tilläggas
Generalerne, utan någre afdrag af
hvad de slutligen böra erhålla såsom pension
ur Armgens egen Gassa.
Friherre Anckarswärd: Till följd af
Grefve Posses erindran, alt det af mig föreslagne
tillägg icke vore nödigt, att i Contra-propositionen
upptagas, får jag blott förklara,
att jag forblifver vid Friherre Sprengtportens
yrkande, att i de pensioner, sorn
bestämmas åt Generalerne att på Allmänna
IndragningsStalen uppföras, måtte inräknas
det pensionsbelopp de åtnjuta från Arméens
PensionsCassa. Jag tror, att den högsta
Den 3o September e. m.
billighet påkallar denna åtgärd; och att bevarandet
af yngre delägares rätt i Cassan
blir ett ytterligare oemotsägligt skäl dertill.
Jag öfverlemnar för öfrigt åt den vanliga
majoriteten, att besluta uti denna fråga,
och skall icke besvära med någon votering
härom, men ber att endast få svara Herr
Lefrén, att om Arméens PensionsCassas tillgångar
äro sammanskaffade genom delägarnes
svält, så är det fruktansvärdt, att större
delen af skattebidragen sammanskrapas genom
ännu rysligare svält af jordbrukaren.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm,
Carl Axel: I hufvudsaken har jag
föga alt säga; allas röst, allas mening tyckes
instämma i billigheten alt bevilja hvad
som blifvit föreslagit. Men jag önskar aflägsna
en skugga, sorn skulle hvila på detta
Stånd, om de anmärkningar voro grundade,
som här blifvit framställde, alt man talar
i egen sak. Sådan är ej, jag är viss derpå,
den värde Ledamotens tanka, men man
kunde draga den meningen af hans ord,
och äfven denna skugga har jag ansett, att
man omsorgsfullt bordt aflägsna. Sedan
jag nu afbördat mig denna ömtåliga pligt,
skall jag öfvergå till hufvudfrågan, nemligen
om Generalitetets pensionsrätt. Hittills
bär gränslinie!! emellan pensioneringen för
Civil- och MilitaireStaterne varit starkt uppdragen.
Militairen har hufvudsakligen dertill
sjelf bidragit, Staten endast med 45,ooo
282
Den 3o September e. m.
R:dr, för hvilka likväl Militairen alltid skall
vara tacksam. Då nu ett lyckligt tillfälle
uppstår, att till en del återställa jemvigten,
tviflar jag ej, att Ridderskapet och
Adeln omfattar det för att utöfva rättvisa.
Här begäras pensioner för Militairer endast
af högre grad, och hvilkas antal måste blifva
så ringa, att utgiften ej kan blifva besvärlig.
Generalsplatserne äro endast g.
Många på en gång kunna då ej komma i
fråga till pension, om man ej skulle göra
de båda orden General och Invalid till synonymer,
hvilket jag icke vill hoppas. Sedan
jag nu först grundlagt denna billighetsprincip,
återstår att bestämma, huruvida
den bör involvera den rätt de haft i Cassan.
I bestämmandet af en ny casus vet
jag ej bättre sätt, än att leda sig fram till
resultatet genom analogie. Då finna vi på
civilsidan en ny vacker inrättning; men jag
får anmärka, att den ej sträcker sig till alla
grader, blott lill vissa, hvilkas högsta pension
är 800 R:dr, med omsorgsfullt uteslutande
af de högre. Af samma skäl, som
man i denna Cassa utestängt de högre civile
Embetsmännen ifrån så väl delaktighet
som contribuerande till Cassan, då de kommit
till vissa högre platser, ehuru decontribuerat
i de lägre, med samma skäl kunde
man säga till innehafvare af visse militairegrader,
att så länge de äro i de mindre
graderna, skola de contribuera till Cassan,
och derutur erhålla pension, i fall de
Den 3o September e. tn. 203
under tiden taga afsked, men att när de
träda ur dessa grader till en högre, förlora
de alla anspråk på bistånd af Cassan,
hvaremot Statens pensioneringsskyldighet då
inträder. Det är denna utredning af billiglietsprincipen
jag ansett mig böra framställa.
Hvad antalet angår, fruktar jag ej, att det
kan blifva stort, likasom det ej eller kan
blifva tungt för Staten, alt belöna åldrige
tjenare.
Grefve Posse: Mitt sista yttrande har
bos Grefve Cronhjelm uppväckt tvifvel om
bans förmåga att läsa Svenska. Jag ber att
få upplysa honom, att uti Kongl. Majrts
Nådiga Proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof äro ordalagen angående
Generalernes pensionerande tydliga , dåder
föreslås bibehållande af lönen eller pension,
svarande emot hvad för Landshöfdingar nu
finnes stadgadt. Om icke meningen vore,
att Generalerne skulle pensioneras lika med
Landshöfdingarne, vet jag ej, hvarföre desse
sistnämnde skulle vara uttryckligen nämnde
på detta ställe. I alla fall blifva Generalspensionerna
ej större, än Landshöfdingarnes,
emedan då taffel-, fourage- och resepenningar
afdragas, återstår den verkliga
lönen 3ooo R:dr, hvilket är samma belopp,
som Landshöfdingarne åtnjuta i pension.
Grefve Cronhjelm: Jag ber att först få
förklara, det mitt missförstånd kom deraf,
2.84
Den 3o September e. m.
att jag ej läst Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
då jag sist yttrade mig. Sedan jag
nu deraf blifvit upplyst om förhållandet,
finnér jag mig sjelf hafva varit vållande till .
det misstag jag begått, och förenar mig nu
med Grefve Posse samt Friherrarne Sprengtporten
och Anckarswärd.
Friherre Anckarswärd: Sanning forblifver
sanning, ehvad den misshagar eller
ej; och rättigheten att uttala den är äfven
förbunden med skyldigheten att icke dölja
den. Af hvad jag yttrat om Ridderskapets
och Adelns sammansättning med afseende
å dess beslut i de nu afgjorde löneförhöjningsfrågorna,
kan jag icke återtaga ett
enda ord, emedan, då jag är öfvertygad,
att inom detta Hus på sin höjd finnas 25
personer, hvilka icke äro löntagare, jag icke
måtte hafva sagt för mycket, när jag påstått,
att de skattdragande här hafva få förespråkare.
Grefve Löwenhjelms välvilja,
att vara min förespråkare hos Ridderskapet
och Adeln, för att undandraga mig dess
misshag öfver den skugga Grefven förmenar
mig hafva kastat öfver det Höglofl, Ståndet,
är af natur, att den svårligen lärer
kunna uppfattas af någon. Om den skall
vara ett uttryck af gammal godhet emot min
person, är jag visserligen derföre skyldig
erkänsla, men jag nödgas dock för framtiden
undanbe mig alla ytterligare prof deraf,
och anhålla att ensam få svara för mig
Öcn 3o September e. m.
28 5
sjelf, i hopp att tunna göra det till Ridderskapets
och Adelns nöje, samt med undvikande
af alla förhastade uttryck, hvartill
jag hitintills ej vet mig hafva gjort
mig skyldig; hvadan jag äfven smickrar
mig med det höpp, alt ej behöfva så beskaffade
försvarare, sorn Herr Grefve Löwenhjelm.
Hvad sjelfva hufvudsaken beträffar,
har jag icke vidare att tillägga, utan
anhåller blott, att jag måtte undantagas från
dem, som vilja utsträcka Generalernes pensionsrätt
utöfver hvad sjelfva StatsUtskot.-  tet föreslagit. Jag har endast tiilkännagifvit,
att jag önskade, det pensionsbeloppet
kunde nedsättus till halfva lönen, men tillika
förklarat, att jag underkastar mig majoritetens
emot min öfvertygelse sannolikt
blifvande beslut, och finnér det otillbörligt,
att ens våga en votering deremot.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Jag
begärde ordet för att anhålla om proposition
alternatift på beviljandet af Generalslönerna
i pension vid 65 års*ålder, eller
ock att Generalerne målte tilläggas enahanda
pensionsbelopp, sorn redan blifvit förunnadt
åt Landshöfdingarne. Jag har nu
icke vidare att tillägga, utan instämmer
till alla delar med Friherre Sprengtporten.
Herr Ribbing, Arvid: Då Herr Grefven
och LandtMarskalken i ett nyligen förehafdt
ämne genast till afgörande fram
-
Den 3o September e. m.
ställde, icke bifall på Utskottets Betänkande,
sådant det sist blifvit afgifvit, utan i
dess ställe å det af Utskottet frånträdda,
högre anslag bestämmande, första Betänkandet;
och jag nu förmodar att proposition
i denna fråga är nära för handen; så,
ehuru jag uppgifvit allt hopp, att åstadkomma
någon nedsättning i de stora summor
majoriteten synes hågad att bevilja,
enär vi i går återföllo till de tider, sorn
jag trott mera tillhöra fabeln än verkligheten,
då LandtMarskalks-klubban till bifall
fälldes öfver massan af blad, hvilka icke
blifvit till afgörande föredragne, eller uppläste,
och från discussion hvarom vi afvisals,
vågar jag dock i djupaste ödmjukhet
hemställa, om det ej vore med gammal
och god ordning instämmande, att proposition
först framställdes till bifall å hvad
Utskottet i dess sednare Utlåtande föreslagit.
Jag fruktar eljest, att vi, i stället för
Utskottets förslag att endast pensionera 2:ne
Generaler, få till oss hemställdt, att pensionera
alla de 9 Generaler, åt hvilka vi beviljat
löneanslag. Man har förut uppdragit
jemförelse emellan de Militaira och de Civila.
Må man då nu godkänna den af StatsUtskottet
antagne sats, att, när endast 3:ne
pensionerade Landshöfdingar för närvarande
finnas, ehuru antalet af LandshöfdingeJöner
på Stat är it\, proportionen af 9 effective
Generaler emot alne pensionerade
skulle kunna bära sig.
Den 3o September e. m.
287
Friherre Bojej Fredrik: Sora bär tyckas
vara rådande 2:ne särskilta meningar,
och något missförstånd angående beloppet,
hvartill Generals-pensionerne böra bestämmas,
vill jag blott för dem, som derom äro
okunnige, upplysa, att det belopp, hvartill
en Landshöfdinge-pension å Allmänna IndragningsStaten
uppföres, utgör aöoo R:dr.
Hans Excellence Herr Grejven och
Landt Mar skalken yttrade, det han i anledning
af en värd Talares begäran, att proposition
måtte framställas å StatsTJtskoltets
sednare Utlåtande i denna del, ansåg sig böra
erinra, att StatsUtskottet i dess sednare
Utlåtande förblifvit vid sin i dess första
Betänkande uttryckta mening i detta ämne,
hvarföre Hans Excellence för dess del trodde
propositionen böra framställas till bifall
endast å StatsUtskottets i frågan afgifne tillstyrkande.
Dernäst, ocb i fall Ridderskapet
och Adeln ej förenade sig om bifall
till denna proposition, ansåg Hans Excellence,
i anledning af åtskillige Ledamöters
yrkanden, sig böra till Ridderskapets och
Adelns bifall hemställa Kongl. Majrts Nådiga
Proposition, innehållande att alla Nio
Generalerne borde blifva berättigade till
pensioners åtnjutande vid 65 års ålder, i
likhet med Landshöfdingar. En Ledamot
hade Väl yrkat, att så stort belopp, som
en General erhåller i pension från Armeens
PensionsCassa, borde afdragas å den pen
-
288
Den 3o September e. m.
sion Iian af Staten komme alt åtnjuta; men
detta vilkor trodde Hans Excellence kunna
förenas med den proposition, som innefattade
bifall till Kongl. Maj:ts förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde derefter proposition
till bifall å StatsUtskottets hemställan,
alt tvenne Generaler må, lika med Landshöfdingar,
och i enlighet med hvad Författningarne
om afskedstagande Civile Etnbetsmäns
pensionerande föreskrifva, vid 65
års ålder, efter erhållit afsked, till pensioners
åtnjutande uppföras å Allmänna IndragningsStaten.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition i denna del, med
det af Hans Excellence nyss omförmäldte
vilkor i afseende pä Pension från Armcens
PensionsCassa.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Rosenqvist: Jag yrkar afslag å
Utskottets Betänkande, och om sådant icke
bifalles, votering.
Grefve Posse1: Då Herr Rosenqvist yrkat
alsing å Betänkandet, torde bifall till
hvad Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i ämnet
innehåller få blifva Ja-proposition.
Hans
Den 3o September e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade sig hafva fattat
Herr Rosenqvists anförande i början af discussionen
sålunda, att han endast reserverade
sig emot det beslut han förutsåg i denna
fråga komma att fattas. Då likväl Herr
Rosenqvist nu yrkat alblag å Utskottets tillstyrkande,
voro meningarne trenne, i hvilket
fall man torde blifva nödsakad, att först
votera om Contra-propositionen, så vida icke
Ridderskapet och Adeln behagade tillåta,
att Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition finge
blifva Ja-proposition, och afslag Nej-proposition.
Herr Rosenqvist: Mina ord folio bestämdt
så bär: Jag reserverar mig emot
Ridderskapets och Adelns beslut angående
FältMarskalks-lönerne, men bestrider deremot
belt och hållet Utskottets förslag om
Generalernes pensioner.
Grefve Cronhjelm,: Jag vågar ödmjukast
anhålla, att Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes fråga Ståndet,
om ej till Ja-proposition kunde antagas
bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
med detlaf Friherre Sprengtporten
dervid gjorda tillägg, enär de Herrar, sorn
icke vilja bifalla Generalspensionernas uppförande
på Allmänna IndragningsStaten, äga
tillfälle att uttrycka sin mening uti Nejpropositionen.
43 H. * 19
Den 3o September e. ra.
Herr Bibbing: Då Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken Lill Ja-proposition
framställt bifall å hvad den Kongl.
Propositionen innehåller, men skillnaden
emellan den och Utskottets förslag är, att
den förra föreslår ett obegränsadt antal af
Generalspensioner, hvaremot Utskottet endast
tillstyrker, att två sådana må på en
gång uppbäras, kan jag ej afstå från mitt
yrkande, att Ja-propositionen måtte innefatta
bifall till Utskottets Utlåtande i denna
punkt.
Friherre af Nordin: Jag vill blott upplysa
ett misstag af den siste Värde Talaren,
då han sagt att Kongl. Majrts Nådiga
Prdposition åsyftade ett obegränsadt antal
Generalspensioner; den Kongl. Propositionen
åsyftar endast pensioner för de Generaler,
hvilka få löner å den nya GeneralitetsStaten,
och ingalunda för alla nu befinteliga
Generaler i Armeen.
Friherre Sprengtporten: Sedan en tredje
mening nu söker att göra sig gällande,
ser jag ej annat medel till tvistens slitande,
än att votera om Contra-propositionen, och
anhåller, att vi måtte få skrida dertill.
Herr Ribbing: I anledning af Friherre
af Nordins sist meddeldte upplysning, får
jag gifva tillkänna, att det var mig ganska
väl bekant, alt Generalspensionerne, enligt
den Nådiga Propositionen, endast tillkom
-
Den 3o September e. in.
ma innehafvare af löner å tinn nya GeneralitetsStaten,
men att jag dock måste förblifva
vid yrkandet af den gamla ordningens
bibehållande, eiler att undfå proposition
till bifall å det sista af Utskottens
Utlåtanden i denna punkt.
Grefve Posse: Så vidt jag fattat. Herr
Ribbings mening, liar lian icke bestämdt
yrkat, att voterings-propositionen skulle innehålla
bifall till Utskottets Utlåtande, utan
endast iakttagande af gammal vana i delta
afseende. Om Herr Ribbing derföre skulle
finna, att Ridderskapet och Adeln nästan
enhälligt bifaller den af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken nyss föreslagne
voterings-proposition, torde Herr
Ribbing benäget förskona oss ifrån att votera
om Contra-propositionen.
Herr Ribbing: Jag inskränker mig till
att yrka, det Utskottets Utlåtande bör upptagas
i Ja-propositionen, och öfverlemnar
åt andra alt tvista om Nej-propositionen.
Friherre Anckar swärd: Jag hemställer,
om någon anledning att kunna vinna afslag
å Utskottets Utlåtande i denna punkt
förefinnes; och om det således lönar mödan
att borttaga tiden med votering om Contia-propositionen.
Jag tror, att om bifall
till Utlåtandet innefattas i Ja-proposilionen,
och Nej-propositionen kommer att in
-
Den 3o September e. m.
nebålla den Kongl. Propositionen, meningarne
blifva så mycket förenade som möjligt.
Herr Rosenqvist: Sedan Friherre Anckarswärd
förklarat, med hvilken Contraproposition
han vill åtnöjas; skall jag äfven
gå in derpå, om Ridderskapet och Adeln
bifaller, hvad Friherren föreslagit.
Herr Bråkenhjelm} Pehr Reinhold: Sedan
den Ledamot, som begärt votering, åtnöjt
sig med den Nej-proposition, som af
bans motståndare bifalles, och således afslått
från den sats, öfver hvilken han yrkat
votering, hemställer jag, om han ej
skulle finna lämpligt afstå från sjelfva voteringen.
Herr Rosenqvist'. Då det är jag, som
begärt votering, måtte jag äfven äga rättighet
att foga mig efter hvilken Contra-proposition
jag finner tjenligast, utan att sådant
i det ringaste innefattar concession af
sjelfva yrkandet om votering, hvarifrån jag
icke afstår.
Herr Ribbing: Sedan Herr Rosenqvist
åtnöjt sig med den Nej-proposition, som å
motsidan önskats till Ja-proposition, får jag
hemställa om lian ej skulle vara nöjd, ifall
hans Ja-proposition mundtligen besvarades
af Ridderskapet och Adeln på ett sätt, att
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att den blifvit bifallen.
Den 3o September e. m. 2g3
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande Voterings-proposition:
Den,
som bifaller StatsUtskottets hemställan,
att tvenne Generaler må, lika med
Landshöfdingar, och i enlighet med hvad
Författningarne om afskedstagande civile
Embetsmäns pensionerande föreskrifva, vid
65 års ålder, efter erhållit afsked, till pensioners
åtnjutande uppföras å Allmänna IndragningsStaten,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses alla de å Stat uppförde
Nio Generaler berättigade lill pensioners
åtnjutande vid Sextiofem års ålder,
i likhet med Landshöfdingar, på sätt Kongl.
Mnj:ts Nådiga Proposition i detta ämne innefattar,
likväl under förbehåll, att så stort
belopp, som en General erhåller i pension
från Armeens PensionsCassa, bör afdragas
å den pension han af Staten kommer att
åtnjuta.
Friherre Sprengtporten: Jag hemställer,
om ej i Ja-propositionen äfven borde
inflyta, att det från Armeens PensionsCassa
utgående belopp, som en, General åtnjuter,
borde afdragas å hans pension å Allmänna
IndragningsStaten.
294
Den 3o September e. m.
Friherre af Nordin: Om jag fattat rätt,
hafva de, sorn önskat bifall till Utskottets
Utlåtande, gjort det, utan något tillägg,
och då i berörde Utlåtande något sådant
afdrag, som det Friherre Sprengtporten omnämnt,
icke är intagit, anser jag, att Japropositiorien
bör innehålla enkelt bifall till
Utskottets förslag i denna del.
Uppå derefter förnyad framställning,
blef den af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken nyss föreslagne Voterings-proposition
af Ridderskapet och Adeln
godkänd.
Sedan Yoterings-propositionen blifvit
anslagen, börjades voteringen klockan ett
qvart till q e. in. och bcfunnos vid voteringens
slut, efter det en voteringsssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteriugssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 5a.
Nej — i43.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit Kongl. Majus
Nådiga Proposition i detta ämne, med det
förbehåll, som, i afseende på beloppet af
pensionen utur Armeens PensionsCassa, blifvit
föreslagit.
Den 3o September e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade att, sedan andra
Punkten af SlalsUtskottets Utlåtande blifvit
af Ridderskapet och Adeln afgjord, finge
Hans Excellence, till följd af Ridderskapets
och Adelns i förmiddagsplenum fattade
beslut, nu för Ridderskapet och Adeln
föredraga första punkten.
i:sta Punkten. KrigsCollegium.
Bifölls.
Justerades ett ProlocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 2Q dennes fallade Beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till io om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
