# ID: svediakorp-gov387
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 50,325
# sentences: 1,733
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
H ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Fyrationdeanåra Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hes Johan Hörberg, r 833.
Måndagen den 2 1 Sept. 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.'
• •
Öppnades Herrar Electorers Lista till val
af en Ledamot uti Stats-Utskottet efter N:o
220. Friherre Palmstjerna, Carl Otto, och
en Ledamot uti Banco-Utskottet efter N:o
i543j Herr Hederstjerna, Erland; och befunnos
hafva blifvit utsedde:
till Ledamot i Stats-Utskottet’.
N:o 1313. Herr Ehrenpreus; Fullmägtig
Herr Riben., Carl Wilhelm;
och
till Ledamot i Banko-Utskottet:
N:o 2181. Herr af Segerström; Fullmägtig
Herr Lagerheim, Eric Julius.
Å nyo foredrogs Kongl. Majrts, den 11
dennes aflåtne, och den 17 derpåföljde på
bordet lagde, Nådiga proposition till Rikets
Ständer, angående ålder för dem, som af
HofRätterne till DomareEmbetels ulöfvande
förordnas.
42 H. 1 *
4
Den 21 September f. ra.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
Isan ej annat än instämma i framställningen
af den betänklighet, som Högsta Domstolen
och Konungens Rådgifvare yttrat, den nemligen,
att HofRätlerne ej blifvit hörde, huruvida
tillräcklig tillgång finnes på skicklige
ämnen vid den föreslagne åldern, att
förordna till Domare-förrättningar. Jag anhåller,
att Lag-Utskottet måtte vara betänkt
på någon utväg, hvarigenom IIofRätterues
utlåtande i ämnet kunde infordras. Likväl
får jag fästa nppmärksamlieten på den omständighet,
att StatsRådet alternatift endast
begärt, att Presidenterna skola höras; rpen
så länge HofRätterne äro Collegiala Verk,
oell ej endast Bureauer, tror jag att hela
corporationen bör höras, och ej blott Presidenterne.
Denna anmärkning anhåller jag
måtte få åtfölja remissen.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framstäld proposition,
fann Ridderskapet och Adelil för
godt remittera såväl Kongl. Maj:ts ofvannämnde
Nådiga Proposition, som Herr Crusenstolpes
i anledning deraf afgifne yttrande,
till Lag-Utskottet.
Föredrogos å nyo och remitterades till
Lag-Utskottet:
Kongl. Maj:ts den 11 dennes aflåtne,
och den 17 derpåföljde på bordet lagcle,
Den 21 September f. m.
5
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående
tillägg uti a5 Cap. 5 §. RältegångsBalken;
Stats-
och Bevillnings- U(skotten :
Kongl. Maj:ts, den ii dennes allåtne,
och den 17 derpå följde, på bordet lagde,
Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående
vilkoren för Saltpettergärdeus upphörande.
Herr Hjerta, Gustaf: Då, enligt föredragnings-ordningen,
nu kommer i fråga att
nfgöras den StatsReglering, som intill nästa
Riksdag skall blifva gällande, bar jag trott
mig böra fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på, i hvad belägenhet Ridderskapet
och Adeln går att fatta detta beslut.
Ridderskapet och Adeln bar för sin
del beslutit myntbestämningen; men ännu
är icke afgjordt sättet, huru den skall verkställas,
och det kan icke nekas, att äfven
sättet ansenligen verkar på det beslut vi nu
gå att fatta; i alla fall, enär 2 Stånd stannat
emot 2 i sjelfva saken, så att 2:ne återremitterat,
och arne bifallit frågan, vet
Ridderskapet och Adeln icke, hvad beslut
i detta afseende af Rikets Ständer kan komma
att fattas. Jag föreslog förra gången, att
Ridderskapet och Adelil mätte besluta, att
icke företaga StatsRegleringen, förrän Myntbestämningen
blifvit afgjord. Detta förslag
biel’ förkastadt, och jag skall ej nu söka att
6
Den 21 September f. m.
upprifva Ridderkapets och Adelns heslut.
Men jag vågar underställa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet, om icke för consequensens
skull af heslutet, såsom en billig
omvårdnad, att icke skatterne måtte ökas
genom omständigheter, hvilka vi ej kunna
förutse, och hvarigenom de kunde blifva
odrägliga, om, säger jag, för dessa orsakers
skull, det icke vore nödigt, att vid StatsRegleringens
uppgörande foga det tillägg,
att de anslag Ridderskapet och Adeln för
närvarande går att besluta, äro grundade
på Ridderskapets och Adelns förut fattade
beslut om Myntbestämningen, samt att, om
detta beslut icke skulle blifva Rikets Ständers,
i8a3 års StatsReglering, med de förändringar,
som äro följder af redan fattade
beslut, då kommer att intill nästa Riksdag
fortfara. Jag bör förklara, hvarföre jag föreslår
i8a3 års StatsReglering såsom det
beslut, vid hvilket man bör hålla sig. Jag
hade trott, att, då man bör förekomma
brådskande förändringar, bade man tillräckligen
afsett det allmännas bästa, och tjenstemännens
löner, när man tryggade dem,
att uti det beståndande ingen förändring
skulle komma att äga rum, men att det var
min billiga pligt såsom representant, att
motsätta mig alla förhöjningar, tills man
vet, att man ej underkastas den förändring,
att det kan blifva en försämring till olycka
antingen för dem, som uppbära lönerne, eller
för de skattdragande. Utur denna åsigt an
-
Den ai September f. m.
7
håller jag om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till Ståndet i detta
afseende, icke för att söka upprifva ett beslut
som är fattadt, ty detta är ej samma
sak, ej eller i tro, att min mening blir
den gällande, men derföre att jag anser
Ridderskapet och Adeln vara det Stånd,
som har högsta pligterne i detta afseende,
i följd af sitt fattade beslut, och sin sammansättning,
enär Ståndet består af de klasser,
hvilka skola draga nytta af löneförhöjningen,
och Ståndet derföre bör inhämta
de öfriga Ståndens afgörande om Myntregleringen,
innan det påtvingar en förhöjning.
Den proposition jag föreslår, är: att denna
StatsReglering må varda gällande endast i
det fall, att Ridderskapets och Adelns i afseende
å Myntregleringen redan fattade beslut
af Rikets Ständer antages; men att i
annor händelse i8a3 års StatsReglering kommer
att uti allt, hvad som icke annorlunda
blifvit af Rikets Ständer förordnadt, intill
nästa Riksdag förblifva gällande.
Friherre Cederströnij Jacob: Jag bestrider
Herr Hjertås förslag, som jag anser orättvist
i uppställningen, och skadligt till sina
följder. Embetsmännen hafva sedan 1809
åtnjutit sina löner efter en Stat, som uppgjordes,
då cursen ej steg öfver 60 sk., och
då man ansåg äfven en sådan cursens höjd
endast temporair; nu är cursen deremot
*22 sk.; och jag frågar om icke, enär Em
-
8
Den 21 September f. m.
betsmännen derigenom förlorat så betydligt,
en löneförhöjning nu måste anses behöflig,
ehvad Mynthestämning kommer att ega rum
eller icke. Under bestridande af förslaget,
begär jag votering, i händelse min mening
icke derförutan befinnes vara pluralitetens,
och anhåller, att contra-propositionen må
innefatta, att Herr Hjertås förslag anses böra
förfalla.
Herr Skogman, Carl David: Då jag
för min del anser SlatsRegleringen kunna
företagas till afgörande, oberoende af beslutet
rörande Myntbestämningen, anhåller
jag att i korthet få anföra mina skäl för
denna mening. Om, emot hvad man bör
önska och hoppas, en Myntbestämning vid
denna Riksdag ej kommer att beslutas, uppstår,
såsom följd deraf, ett af följande 3:ne
alternativer: antingen skall Bancosedlarnes
värde fortfarande försämras, eller någorlunda
bibehållas vid den punkt, der det för
närvarande är, eller ock ändteligen betydligen
förbättras. I första fallet, eller i händelse
Sedelmyntet ytterligare försämras, blifver
förhållandet det samma som vid alla föregående
StatsRegleringar, dervid Ständerna
beviljat anslag i ett obestämdt mynt, att
nemligen anslagen blifva mera otillräckliga,
än vid beviljandet varit påräknadt, och härutinnan
kan ej finnas något skäl för vägran
af de anslag, som anses nödvändiga. I andra
händelsen, eller för det fall, att Banco
-
Den 21 September f. m.
9
Sedeln skulle bibehållas vid sitt nu varande
värde, finnes ej heller något skäl emot
beviljandet af de nya anslag, som i och för
sig sjelfva nu befinnas behöfliga; Och det
är således endast i den sista händelsen, eller
om BancoSedeln undergår någon större
och hastig förbättring, som invändning med
skäl kunde göras emot de nya anslagen,
enär de derigenom skulle vinna en obillig
och opåräknad tillökning. Men förhållandet
blir i sådant fall detsamma äfven i afseende
på de förut beviljade anslagen, hvari någon
ändring nu icke är i fråga , och olägenheterna
för de skattdragande skola då, efter
min öfvertygelse, blifva så stora, att Ständerna
inom kort mäste sammankallas, för
att omreglera så väl de äldre som de nyare
anslagen. På grund häraf finner jag ingen
betänklighet, att, utan det vilkor Herr
Hjerta framställt, företaga pröfningen af
hvad till Statens reglerande kan finnas nödigt
och nyttigt.
Grefve von Schwerin Fredrik Bogislaus:
Jag underställer Herr Grefven och
LandtMarskalken samt Ridderskapet och
Adeln, om icke det vöre lämpligare, att,
innan de numererade hufvudtitlarne företagas
till afgörande, StatsUtskottets svar på
de anmärkningar, som blifvit gjorde vid
Utskottets Betänkande N:o 124, i anledning
af någre i Kongl. Maj:ls Nådiga proposition
om StatsVerkets tillstånd och behof före
-
IO
Den 2i September f. m.
komne allmänna frågor, eller det så kallade
princip-betänkandet må komma under
pröfning. Om jag ej bedrager mig, skedde
äfven föredragningen förra gången i denna
ordning. I detta Betänkande förekommer
Utskottets besvarande af min motion, som
första gången reservationsvis åtföljde Betänkandet;
att nemligen Utskottets förslag till
ökade Statsutgifter icke måtte företagas till
slutligt afgörande, förjf än den väckta frågan
om värdet af det gångbara myntet blifvit
afgjord. Denna motion understöddes här
af Herrarne von Hartmansdorff och Tham,
Wolrath; likaledes har en stor del af BorgareStåndet
och en Ledamot af BondeStåndet
yrkat detsamma, i afseende på de föreslagne
Löneförhöjningarne. Häröfver yttrar
sig Utskottet sålunda:
”Enär, till grund för den Myntbestäm”ning,
som redan blifvit Rikets Ständers
”pröfning underställd, man antagit, hvad
”icke synts vara ogilladt, att i R:dr Silfver
”skall beräknas efter 128 sk. Bancosedlar,
”och genom .samma bestämning således endast
sökt vinna en stadga i det förhållande
emellan Silfver och Sedlar, som nu
”eger rum; anser Utskottet verkställigheten
”af en sådan bestämning icke förändra he”hofvet
af de vid Statsregleringen föreslag”ne
nya anslag, desto mindre, som just be”rörde
Myntförhållande, i förening med andre
vid hvarje serskildt fall uppgifne anledningar,
påkallat deras tillstyrkande; liva
-
Den 21 September f. ra.
ii
”dan Utskottet skolat tillkännagifva den öfvertygelse:
att, de nya StatsUtgifter, Utskottet
tillstyrkt, äro nödvändigeSom
jag reserverat mig emot denna Utskottets
åsigt, öfverlenmar jag åt andra att pröfva,
huruvida Utskottets slutsatts, att de nya
Statsutgifter Utskottet tillstyrkt äro nöd'vändige,
står tillsammans med Utskottets
premisser, att den antagne Myntbestämningsgruuden
af 128 sk. BancoSedlar mot 1 R:dr
Silfver icke synes vara ogillad. Mig synes,
att denna fråga först bör afgöras, och att
Ridderskapet och Adeln, genom ett beslut
öfver detta Utskottets yttrande, må bestämma,
om de nya Statsutgifter, som Utskottet
föreslagit, böra utgå, utan afseende derpå,
att Myntbestämningsfrågan ej hunnit
längre, än att icke synas vara ogillad. Mig
synes, att beslutet borde så fattas, att sedan
Ridderskapet och Adeln för sin del ansett
128 sk. BancoSedlar böra motsvara 48
sk. Silfver, går Ridderskapet och Adeln nu
att besluta öfver Statsutgifterna under förbehåll,
att det föregående beslutet af de
andra Stånden bifalles; ty om så icke sker,
tror jag det vara Ridderskapets och Adelns
rätt att säga, det dess villkorliga beslut skall
förfalla.
Jag tror, att den åsigt jag nu yttrat,
tämligen öfverensstämmer med syftemålet af
Herr Hjertås förslag, och jag hemställer således,
örn icke den åtgärd jag föreslagit torde
finnas lämpligast.
12
Den 21 September f. m.
Friherre Cederström: Det så lia 11 a de
princip-betänkandet, sorn Grefve von Schwerin
begärt till föredragning före Tlufvudtitlarne,
skulle, i händelse det bifalles, göra
ali öfverläggning om hufvudtitlarne öfverflödig,
just till följd af den upplästa meningen
deri, som slutar med den förklaring
af Utskottet, att de nja Statsutgifter Utskottet
tillstyrkt liro nödvändige. Ty har
Ridderskapet och Adeln en gång beslutat,
att dessa StatsUtgifter äro nödvändiga, återstår
helt enkelt, att de skola på Stat uppföras,
och, i den mån Statens ordinarie inkomster
dertill äro otillräcklige, genom bevillning
utgå. Sådan är Grundlagens ordalydelse,
och sådan skulle följden blifva af
den ordning för föredragningen, som Grefve
von Schwerin föreslagit. Det ifrågavarande
princip-betänkandet innehåller för öfrigt
endast generela reflexioner af Utskottets
pluralitet, med åtskilliga reservationer
i behörig form, och det står således hvar
och en öppet, att vid hvarje serskild punkt
af Statsregleringen följa den ena eller andra
i detta Betänkande yttrade åsigten, och
taga den tilt grund för ett yrkande af bifall,
afslag eller förändring af Utskottets
förslag uti de tio hufvudtitlarne. Men att
företaga detta Betänkande till direct pröfning,
finner jag oformligt; ty del kan hvarken
bifallas eller afslås, enär man genom
ett afslag skulle säga motsatsen af hvad Utskottet
yttrat, eller att de nya föresiagne
Den 21 September f. in.
Statsutgifterna icke voro nödvändige, och
således råka i samma olägenhet, soia genom
bifall, det vill säga, att utan pröfning
af hvarje serskild utgift hafva fält ett omdöme
öfver samteliga, hvilket ingen lärer
kunna påstå vara lika tillämpligt på alla.
.Tåg hemställer derföre, att princip-betänkandet
må läggas till handlingarne, och endast
tjena till ledning vid bedömandet af hvarje
serskild uti Statsregleringen förekommande
punkt för dem, som vilja antaga de åsig-*
ter, hvilka här blifvit yttrade antingen af
Utskottets pluralitet eller bland någon af
Reservanterne; ty endast på detta sätt förekommer
man det hinder, som detta Betänkande
i annat fall lagger för den fria
pröfningen af hvarje punkt för sig.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Jag har redan tillförene
på detta rum gifvit tillkänna min öfvertygelse
om vigten af en myntbestämning, såsom
det enda medlet att efter en långvarig
oreda återföra stadga och förtroende i alla
penningförhållanden så väl till Staten, som
emellan enskilde, och jag har äfven vid
samma tillfälle yttrat det hopp, jag hyser,
att genom en allmänt bibringad rigtigare
åsigt öfver detta ämne ett beslut vid denna
Riksdag skall fattas, som, då det å ena sidan
gifver ett bevis på förtroende mellan
Konungen och folkets ombud, åden andra,
skall lugna väckta farhågor, för det närvä
-
Den ai September f. m.
rande, oell betrygga emot framtidens. Då
jag således instämmer med Herr Hjerta om
vigten af ett beslut i myntbestämningsfrågan,
kan jag likväl icke förena mig med honom
om det vilkor eller den slutföljd i afseende
på Statsregleringen, som han derifrån
velat draga. Jag tror, att detta villkor,
om del icke bokstafligen strider mot
Grundlagens ord, åtminstone strider mot
dess utsagda mening och det bruk, som hit—
tils blifvit följdt. Grundlagen ålägger StatsUtskottet,
att vid hvarje Riksdag inkomma
med förslag till Statsregleringen, och denna
pligt har Utskottet äfven uppfyllt. Men då
Utskottets förslag för andra gången förekommer,
bjuder så väl 56 §. RegeringsFormen,
som 49 §• Riksdagsordningen, att det skall
till afgörande företagas, och i 53 och 54 §§.
Riksdagsordningen finnes vidare föreskrifvet,
huru det bör tillgå, när ett ämne slutligen
skall afgöras och ett definitift beslut
fattas; men ingenstädes står här nämdt om
vilkorliga eller alternativa beslut, hvilket
utvisar, att fattandet af sådana beslut ej
kan vara förenligt med Grundlagens mening.
Utom det oformliga, som jag på denna
grund finner uti Herr Hjertås förslag, skulle
det ock medföra en tidsutdrägt, som i
sanning nyttigare kunde användas för andra
Riksdagsärender Ty om, vid det beslut
Ridderskapet och Adeln går att fatta öfver
den Statsreglering, som af StatsUtskottet
blifvit föreslagen, skulle fästas det villkor,
Den 21 September f. m. i5
att, i händelse ingen myntbestämning kommer
att äga rum, i8a3 års Statsreglering
skall anses gällande, med undantag af de
särskilda beslut, som vid denna Riksdag
redan äro fattade eller kunna fattas, så
skulle i sjelfva verket bela öfverläggningen
om Statsregleringen förlora en stor del af
sitt intresse, genom beslutets tvifvelagtiga
tillämpning, och osäkerheten om dess verkställighet
skulle må hända lägga band på
den fria pröfningen; hvarjemte ett sådant
villkor skulle kunna förebäras vara ett försök
att inverka på de Stånd, som ännu icke
yttrat sig i myntbestämningsfrågan. Jag får
härtill ytterligare lägga att 56 §. Regeringsformen
väl tillåter förändringar af ett Utskotts
förslag, som andra gången återkommit,
men icke att hela förslaget utbytes mot
ett förslag från annan Riksdag, åtminstone
icke utan en alltför vidsträckt tolkning af
ordet förändringar; och då Herr Hjerta velat
att i8a3 års Statsreglering skulle förklaras
gällande, med undantag af de redan
tagne beslut, lärer väl, oagtadt denna slumpande
proposition, meningen vara att i8a3
års Statsreglering skulle å nyopröfvas, och
vi således vid samma Riksdag erhålla tvänne
Statsregleringar, ehuru Grundlagen ej
förutser mer än en. Då en mängd olikheter
och invecklade förhållanden, som härigenom
skulle uppstå, och hvilka först borde
af StatsUtskottet utredas, otvifvelagtigt skulle
medföra stora olägenheter, och då jag
16 Den 21 September f. m.
derjemte hyser det hopp, att myntbestämningsfrågan
skall blifva på ett tillfredsställande
sätt afgjord, utan de vilkor man derföre
sökt utfästa, kan jag ej annat än tillstyrka
afslag å Herr Hjertås framställning.
Herr Rosenblad, Bernhard: Med Friherre
Cederström kan jag ej instämma deruti,
att det så kallade principbetänkandet
endast bör läggas till handlingarne; ty jag
tror, att detta Betänkande icke innehåller
blott grundsatser och reflexioner, utan äfven
vissa slutsatser innefattande preliminära
beslut, sorn icke kunna förbigås, såsom Utskottets
yttrande öfver de indelta Lönernas
indragning och förvandling till contanta penningelöner
i silfver, öfver beräkningsgrunden
för den under penningelöner inbegripne
Spannemålen m. m. Hvad åter Herr
Hjertås förslag beträffar, så hade jag för
min del visserligen önskat, att myntbestämningsfrågan
varit afgjord, ej allenast innan
regleringen af Statens utgifter företogs till
afgörande, utan ock innan beräkningen af
Statens Inkomsttitlar bestämdes; ty äfven
på dessa har myntvärdet inflytande. Men
då detta icke inträffat, då Utskottet sagt,
att de föreslagne utgifterne äro nödvändige,
och vid deras utförande antagit en Myntbestämningsgrund
af 128 sk., återstår det
endast, i händelse Ridderskapets och Adelns
redan i likhet härmed fattade beslut icke
af
Den 21 September f. m.
• 7
af de öfrige Stånden bifalles, att vi tillse,
det beräkningsgrunden ej blifver högre, än
vid förslagens uppgörande blifvit antaget,
och att de löner, som blifvit föreslagne,
och beviljas efter i 28 sk., ej må komma att
utgå efter <56 sk. Jag skulle derföre tro,
att man vid Utskottets princip-betänkande
bör antaga följande tillägg, hvilket jag hoppas
skall lugna hvar och en i afseende på
de föreslagne Lönförhöjningarne: nemligen
att de nya anslag Rikets Ständer kunna bevilja,
beviljas under förutsättning af en
myntbestämning vid innevarande Riksdag af
128 sk. bankosedlar för 1 R:dr Silfver, sålunda,
att om en högre bestämningsgrund
antages, ifrågavarande anslag i samma förhållande
nedsättas, äfvensom att om ingen
myntbestämning vid innevarande Riksdag
skulle komma att äga rum, de anses bestämda
i silfver till \ af ålydande belopp, men
komma att intill nästa Riksdag utgå i bankosedlar
efter en antagen kurs af 128 sk.
Då detta förslag öfvei’ensstämmer, så väl
med den grund, som blifvit Jagd för Utskottets
Betänkande, som med Konungens
proposition, och då det är baserad t på det
beslut Ridderskapet och Adeln tagit angående
myntbestämningen, samt ger en borgen,
att de beviljade anslagen icke skola beräknas
i bättre mynt, än man åsyftat vid
beviljandet, tror jag, att alla farhågor böra
försvinna, och att pröfningen af Hufvudtit42
II* 2
18 Den 21 September f. ra.
larne utan andra vilkor kunna företagais.
Jag anhåller derföre om proposition på detta
mitt förslag.
Herr Hjerta: Det inkast, som mot mig
blifvit gjordt, att Rikets Ständer allt sedan
1809 beständigt faststält Statsregleringen i
ett representativ mynt, som till sitt värde
icke varit bestämdt, anhåller jag att först
få besvara, och jag gör det gerna, då jag
med det samma tror mig finna ett skäl till
undskyllan för Ständernas handlingssätt i
allmänhet. Att 1809 års Statsskick grundades
på ett stadigt mynt, synes af 79 §. RegeringsFormen,
som bjuder, att ingen förändring
i Rikets mynt till skrot och korn
kan ske, utan Konungs och Ständers gemensamma
bifall; 1809 års Statsreglering
var ock grundad på ett verkligt mynt. Vid
1812 års Riksdag hade väl redan verkningarne
af 1809 års beslut med Banken visat
sig; men i en tidpunkt, då alla utsigter för
Sverige voro gynnande, var det förlåtligt,
om man ej uppfattade följderna af det obestämda
myntet. 1815 års Statsreglering uppgjordes
under de besynnerliga omständigheter,
att man efter ett lyckligt utfördt krig
kände en allmän förlägenhet; men om man
erindrar sig det beslut, som vid den Riksdagen
fattades angående den dittils befintliga
amortissementsfonden, bör man ursägta,
att icke samma Ständer påtänkte det nödvändiga
sambandet emellan Statsregleringen
Den ai September f. m.
19
oell ett ordnadt mynt. År 1818 möttes
Ständerna af en Kongl. Proposition, som
beklagligen ej understöddes, utan lemnades
Såsom ett hors doeuvre. Fråga väcktes då,
för första gången sedan 1809, om myntreglering;
men när man så omoget försummade
att understödja förslaget, blef verkan
deraf ingen, och Ständerna ansågo sig icke
kunna reglera myntet. Vid 1823 års Riksdag
uppstod åter fråga om afhjelpande af
mynt-oredan, och om de opinioner, som nu
visat sig mera kraftiga, då kunnat göra sig
gällande, hade samma fråga om Statsregleringens
samband med Myntregleringen äfven
vid den Riksdagen blifvit väckt. Mert
öm det genom en kedja af omständigheter
hittills icke lyckats oss att framgå på det
rätta sättet, skall det derföre blifva gammal
häfd, att fortfarande handla lika omoget?
Då Utskottet sjelf grundat sin Statsreglering
på ert myntbestämning, och denna sednare
redan af 2 Stånd blifvit bifallen, frågar jag,
om man icke har största skäl, att vid antagandet
af den föreslagne Statsregleringert
fästa det villkor, att myntbestämningen bör
gå i verkställighet, och atti annat fall 1823
års Stat må förblifva gällande, der dert icke
genom serskilde beslut blifvit ändrad. Herr
Skogmart har invänt, att följden af Statsregleringens
antagande utan myntbestämning
skall blifva en af de tre: BanCosedelns förbättring,
försämring eller bibehållande vid
4a Hi a*
20
Den 21 September f. m.
dess nu varande värde; och det är just af
detta skäl, som jag anser nödvändigt att
handla på sätt jag föreslagit, och så inycket
nödvändigare; för opinionen skull inom
Ridderskapet och Adeln, som här i synnerhet
finnas representanter, hvilka draga en
direct och enskild nytta af den nya Statsregleringen;
ty ehuru jag medgifver, att
inom detta Hus åtskillige representanter linnas,
som äro ensamt Skattdragande, mäste
det dock medgifvas, att pluraliteten utgöres
af dem, som sjelfva äro löntagande. Jag
tror ock; att ett sådant handlingssätt vore
så mycket mera passande, som Ridderskapet
och Adeln, då tvenne andra RiksStånd
ännu icke fattat något heslut i afseende på
myntregleringen, är nästan ensam i tillfälle
att vid Statsregleringens antagande fästa ett
villkor, sorn skulle styrka opinionen om
nödvändigheten att göra ett slut på det nog
långvariga kifvet om hvad hvar och en äger,
skattar eller uppbär i lön. Jag får äfven
härvid nämna, att jag ej kan tro det vara
rätt att fastställa en beräkningsgrund af 128
sk. för Löntagarne, under det Skattebidragen
skulle förblifva lika obestämda; det vore
att endast trygga den Löntagande Embetsmannen,
men icke den Skattdragande;
för faran af en myntförsämring. Jag vet ej
eller, hvartill det skulle tjena; ty redan vid
1823 årS Riksdag har man tillräckligt sökt
hindra myntförbätlring, men icke mynt
-
Den 21 September f. m.
21
försämring; och hela risquen för folket skulle
således qvarstå lika öppen.
På dessa skäl tror jag, att man hör behandla
sakerna sådana de i sjelfva verket
äro; och jag får härvid förklara, att jag
hembär Grundlagen all vördnad, och är
alltid villig att lyda dess föreskrifter, der
de äro bindande. Men jag kan aldrig tro,
att alla omständigheter äro i Grundlagen föresedda,
eller att det varit Lagstiftarens mening
att öfverlemna åt en ministeriel tactik
att bestämma , i hvad ordning Riksdagsärenderna
skola företagas, utan att detta tillhör
Stånden sjelfva att bestämma efter sig, företeende
omständigheter. Jag kan ej tro, att
den slutsatts bör kunna dragas af 56 §'. att
vi skulle tvingas afgöra Statsregleringen utan
mynt, endast derföre alt Utskottet behagat
skicka till oss sitt Betänkande om Statsregleringen
före Betänkandet om Myntregleringen;
likasom jag ej heller kan tro, att om
ett Stånd beslutat att först företaga Statsregleringen,
något lagligt hinder möter för
ett senare beslut, hvari säges, att, som
Statsreglering och Myntbestämning slå i närmaste
samband med hvarandra, och vi redan
bifallit den sednare, så antages den förra
under förutsättning, att vårt föregående
beslut går i verkställighet, men att om det
gamla förhållandet skall fortfara i ena fallet,
det äfven må ske uti det andra. Mig
synes ett sådant bchandligssält, då man vili
aa Den 21 September f. m.
handla skild från alla enskilda åsigter, va^
ra det naturligaste, och ju mera man handlar
i öfverensstämmelse med naturen, ju
större hopp eger man att lyckas. Jag är
öfvertygad, ehuru jag kan misstaga mig, att
i händelse Myntbestämning nu icke kommer
att ega rum, skall dock inom 6 månader
den vigtiga frågan om en hvälfning
till myntförbättring eller försämring vara
afgjord, och att all eganderätt kommer till
betydlig del att bestämmas genom nästa
Vars skeppning. Äfven ur denna synpunkt
anhåller jag, att få fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på den ställning,
hvari Ständerne äro på väg att lenina landet.
Pluraliteten må afgöra mitt förslag huru
som häldst, jag underkastar mig dess
dom, men jag skulle icke tro mig hafva
uppfyllt min pligt, om jag icke vid detta
tillfälle erindrat om det missförhållande,
sorn skall uppstå, i händelse vi nu bevilja
ökade skatter till ett belopp af nära 6 millioner
(och dertill går det, om Utskottets
förslag i allo antages), men en myntförbättring
sedermera nästa år kommer att ega rum.
Huru skall det väl då se ut i landet efter
detta svaga år, och huru skola väl skatterna
då kunna uttagas? Huru obetänkt är det
icke alltså, att släppa ur händerna möjligheten,
att, innan någon förhöjning i skatterna
beviljas, få en garantie för deras utgående
uti bestämdt mynt.
Den 21 September f. m.
Jag fortfar alltså i min begäran om
framställning af den proposition jag föreslagit,
och då meningarna synas delade, så
alt saken såsom vanligt icke lärer kunna afgöras
utan votering, får jag på förhand anhålla
derom.
Herr Lefren, Johan Pehr: Äfven jag
pnser af vigt, att frågan om myntbestämningen
redan varit afgjord, bland andra af
det skäl, att vi i sådan händelse nu icke
behöft tvista om Grundlagen skulle följas
eller icke. Hvad jag i hufvudsaken ämnade
säga, har Herr Grefve af Wetterstedt redan
yttrat, och jag får blott tillägga, att jag
är realisationens vän, att jag sökt och ännu
söker bidraga till densamma, så mycket i
jnin förmåga står; men just derföre att jag
är realisationens upprigtiga vän, anser jag
det icke vara rätta sättet att söka framtvinga
den, i trots af opinioner, som ännu fordra
att på öfvertygelsens väg afnötas. Jag
tror icke, att detta sätt verkar till fördel
för den sak man förfäktar; dan får derigenom
blott sinnena emot sig, och framstår
såsom en fana, kring hvilken personer af
ett visst tänkesätt samlas. Ridderskapet och
Adeln har dessutom för få dagar sedan beslutat,
att Myntbestämningen icke skulle föregå
Statsregleringen, och detta sätt att nu
inskjuta den förra såsom ett villkor för den
senare, synes mig vara ett direct försök att
på indirect väg tillintetgöra ett föregående
24
Den 21 September f. m.
beslut. Jag anhåller att Herr Grefven och
LandtMarskalken måtte gifva tillkänna, om
Herr Hjertås förslag, eller StatsUtskottets
Betänkande rörande första Hufvudtiteln, utgör
föremålet för öfverläggningen.
Herr Cederschjöld\ Pehr Gustaf’. Hvad
den frågan beträffar, som af Herr Grefve
von Schwerin blifvit väckt, att det sä kallade
princip-betänkandet skulle först till afgörande
företagas, kan jag ej annat än instämma
med Friherre Cederström, att man
genom ett bifall till detta Betänkande, gjorde
all öfverläggning om de särskilda af Utskottet
föreslagne förhöjningarne i Statsanslagen
öfverflödig; ty Ridderskapet och Adeln
skulle derigenom blifva urståndsatt att göra
någon inskränkning i Utskottets förslag, hälst
orden i Betänkandet äro, att Utskottet funnit,
”att de nya StatsUtgifler Utskottet
*’tillstyrkt, äro nödvändigaDetta är
det enda beslut, som jag funnit Betänkandet
innehålla, och, genom bifall dertill, vore
saken afgjord. För att bibehålla Ståndets
rätt öppen, att granska Hufvudtitlarne i sina
detaljer, anser jag således det vara nödvändigt,
att princip-betänkandet lemnäs till
sist; och jag hemställer, om någon pröfning
deraf då behöfves. Jag skulle i sjelfva verket
tro, att det bör läggas till handlingarna.
Hvad deremot Herr Hjertås förslag angår,
att Ridderskapets och Adelns besluti
afseende pä de föreslagne tillökningarne i
Den 21 September f. m.
25
Hufvudtitlårne, skall ega bestånd, endast i
den händelse att Mjntbestämningen af RiksStån
dens pluralitet bif alles, men att i annat
fall 189,3 års Statsreglering skall blifva
gällande, endast med de modificationer,
som af Rikets Ständer serskildt vid denna
Riksdag kunna beslutas; så får jag fästa Motionairens
och Ståndets uppmärksamhet på
den verkan ett sådant beslut skulle inom de
öfrige RiksStånden medföra. Inom detta Hus
der pluraliteten sjelf är löntagande, och således
hade fördel af den nya Statsregleringen, skulle
det visserligen, om såbeliöfdes, bidraga till
framgången af Myntbestämningsfrågan; men
belt annat är förhållandet i Borgare- och
BondeStånden. Det vöre att säga till dem:
viljen J låta bli att bestämma myntet, skall
det få förblifva vid de förra skatterna; men
viljen J realisera, måsten J utgöra alla
de nya tillskott, som äro i fråga; och jag
hemställer, om detta vore ett sätt altstämma
sinnena inom dessa begge Stånd för
realisationen? Dennas vänner skulle aldrig,
efter min tanka, kunna företaga sig ett större
oråd, än att bifalla Herr Hjertås förslag;
och det är således af nitälskan för realisationens
framgång, icke inom detta Stånd,
ty bär behöfves icke vidare något misstroende
i detta afseende, utan
ge Kamrarne, som jag afstyrker Herr Hjer-?
tas förslag.
Friherre Cederström: Jag har endast
begärt ordet i anledning af hvad Herr Ro
-
20
Den 21 September f. m.
senblad yttrat. Han liar ansett nödvändigt,
att först till öfverläggning upptaga PrincipBetänkandet,
derföre att beräkningen af anslagen
, äfvensom Spanjiemålens beräknade
värde, der förekommer. Hvad det förra
beträffar, gå faller det af sig sjelf; och
hvad Spannemålen angår, förekommer den
vid Hufvudtitlarne, oell kan der afgöras.
Het såkallade PrincipBetänkandet innehåller
blott generella sattser i allmänna termer
alfattade. Jag får ytterligare anhålla om
votering, emedan saken ändock icke lärer
annorlunda kunna afgöras.
Grefve von Schwerin: Till undan röd-:
jande af det inkast Herr Cederschjöld gjort
mot företagande af PrincipBetänkandet, att
nemligen Ridderskapet och Adeln, om Betänkandet
bifölls, skulle hafva lågt hinder
för sig att förändra de partiella anslagen
under Hufvudtitlarne, derföre att StatsUtskottet
i detta PrincipBetänkande sagt: Alet
alla dessa anslag äro nödvändiga ” får jag
endast erinra, att Betänkandet nu är för
andra gången inne, att det således kan med
förändringar antagas, och att det således
står i Ridderskapets och Adelns skön, att
förändra orden: anslagen äro nödvändiga,
till: såvida den af Ridderskapet och Adeln
beslutade Myntbestämningen går i verkställighet.
I anledning af hvad Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedt yttrat emot
Herr Hjertås förslag, att det icke är bruk
-
Den 21 September f, m.
27
ligt hos Rikets Ständer, att vilkorligt besluta,
får jag anmärka, att så ofta Statsmagterna
skolat gemensamt fatta något beslut,
hafva vilkor ej varit ovanliga från Rikets
Ständers sida. Så liar t. ex. vid innevarande
Riksdag Ridderskapet och Adeln
beslutat, att Salpeterskatten skulle förändrad
utgå, men funnit för sin del nödvändigt
att deröfver inhemta Kongl. Maj:ts tanka.
Jemväl hafva alla Löneanslag sedan år 1809
varit vilkorliga. Om jag minnes rätt, var
det vid 1815 års Riksdag, som Spannemålen
sattes till en moderator för lönerne, så att,
då den i pris öfversteg 6 R:dr, öfverskotta
skulle Lönt.agarne godtgöras. DeLta var
äfven ett vilkor. I Kongl. Maj:ts Stora Proposition,
af den i3 November förlidet år,
liar Kongl. Maj:t sjelf föreslagit vilkor, då
Kongl. Majit proponerat en definitif Lönereglering,
under vilkor, att ett bestämdt
silfvervärde skulle åsättas papperssedeln,
eller, hvad sorn är detsamma, Kongl. Maj:t
fastställt såsom vilkor en femårig Markegång
på Sedel värdet. Hvad är det då, som hindrar
Ridderskapet och Adeln, att vilkorligt
säga: vi ingå på dessa anslag, med vilkor,
att hvad vi redan beslutat 0111 Myntbestämningen,
må af de andra Stånden beslutas.
En anaan Ledamot har talat om den
verkan, som ett sådant af Ridderskapet och
Adeln fattadt beslut kunde hafva på sinnena
inom de andra Stånden. Jag kan ej fö
-
28
Den 21 September f. m.
vestalia mig, att Lagstiftaren kan låta dylika
afseenden komma i beräkning, då han
skall fatta sitt beslut, och jag tror Svenska
Representationen hafva för mycken loyauté
att låta sitt sinne förargas, eller att fatta
misstro till dem, som tala för folkets interesse.
Jag har ett skäl till, hvarföre jag
högeligen önskar, att Ridderskapet och Adeln
måtte ställa sina beslut om anslag till Hufvudtitlarne
i närmaste förening med det redan
fattade beslutet om Myntbestäinning.
Kongl. Maj:t bar tagit initiativet i denna
fråga. Kongl. Majit har icke nu, såsom tillförene,
låtit Ständerna meddelas, mer eller
mindre fullständigt utarbetade förslag, hvilka
blifvit mer eller mindre af Rikets Ständer
afsedda. Det var i full öfverensstäm-:
melse med Kongl. Majits värdighet, med
krafvet af hans höga kall, och om jag så
får säga, i kraft af 16 §. Regeringsformen,
som Kongl. Ma:jt uppmanade BancoBolaget,
att göra slut på Myntförvillelsen. I Kongl.
Maj:ts Skrifvelse äro skälen uppgifna. Kongl.
Majit bar sagt, att Rikets Ständer hittills
handlat utan ljus i saken. Kongl. Majit har
sagt, det han förväntat, att Rikets Ständer
skola låta sig upplysas åf fordna misstag.
Kongl. Majit har sagt sig förmoda, att en
säker grund af Rikets Ständer skulle fastställas
för äganderätten; men Kongl. Majit
har begärt, att de förhållanden, som nu
finnas, skulle genom ordentlig lag betryggas.
Jag har den öfvertygelse, att det står
Den 21 September f. m.
29
i Kongl. Maj:ts magt, att, om ett Riks Stå lid
skulle vilja låta sig af så kalladt simie förledas
att ställa sig i opposition mot ordningens
återförande, säga: det skall varda slut
på dessa oredor. Så handlade Gustaf III>
ilå han efter 3o års oredor i myntväsendet,
Oredor, som pressade landet mera än det
mest blodiga krig, gjorde slut derpå; så må
ock Konung Carl Johan handla. Men ehuru
mycket jag nitälskar för ordning och återställandet
i myntväsendet, vill jag dock icke
se min Konung blottsälld för den fanatism,
som falska begrepp i dessa delar och oredorna,
samt orättvisorna, hvilka gå i deras
sporr, uppväcka. Vill Ridderskapet
och Adeln icke instämma i det yrkande jag
gjort, åtnöjer jag mig med att i protoeollet
hafva förvarat min tanka.
Eli stor del af de opinioner, sorn bildade
sig mot GustAF Hirs Styrelse, härledde
sig derifrån, att lian gjorde slut på myntoredan
och på de egennyttiga speculationer,
som på denna oreda voro byggde, och som
han stötte för lmfvudet. Jag har, lika med
Hans Excellence Grefve af Wetterstedt, godt
hopp. Men det är ej på hoppet allena Folkrepresentanten
och Lagstiftaren får hygga;
han har sitt samvete att rådfråga, oell skulle
han än kunna afhandla med sitt samvete
efter omständigheterna, så åligger honom
dock att gifva efterdöme, ämnadt att öfvergå
lill kommande tider.
3o
Den i\ September f. m.
Jag vill hafva mitt namn i Protocollet
antecknadt bland dem, som sagt och yrkat,
att jörst skall myntvärdet vara bestämdt,
innan ett runstycke i änslagsväg
beviljas.
Herr Rosenblad: Oberoende af hvad
redan är sagt om PrincipBetäilkandet, vill
jag blott hafva äran yttra, att Utskottet
icke gjort sin framställning sä definitiv i
detta Betänkande, som Herr Cederschjöld
påstått, utan blott resonnementsvis sagt, att
Utskottet ansåg utgifterne nödvändiga. Utskottet
tillstyrker icke* att antaga resönnemeiiternä,
utan blott de i Betänkandet förekommande
satser, och genom deras antagande
inser jag för Rikets Ständer intet
hinder mota Titlarnes sedermera följande
profning. PrincipBetäilkandet. bör först afgöras
* och till detsamma hör Herr Hjertås
motion. I afseende på beräkningen i Silfver
och Spannemål, är det Ständernes rätt
att dervid göra såsom de för godt finna *
men örn man återgifver lönerne deras gamla
silfvervärde, har all anledning till spanmulsberäkningen
upphört* och då må dert
upphöra.
Herr Hjerta: Jag tror mig endast skyldig
att rätta ett misstag, som Herr Cederschjöld
begått, då lian uppställt de vådliga
följderna af att förena Myntbestämningeii
och StatsRegleringeii sålunda* att man, i
D e n 21 September f. m.
3i
händelse myntbestämningen icke går igenom,
förklarar sig qvarblifva vid 1823 års
StatsReglering. Den värde Ledamoten bar
gjort eri konstig och besynnerlig uträkning,
att Borgare- och BondeStånden skulle* för
att slippa högre skatter* interessera sig* att
Myntbestämningen ej gick för sig. Jag underställer,
huru det är möjligt, att antaga
en sådan uträkning hos dessa Stånd, då de,
på samma gång som vi, afgöra Statsregleringen.
Mera äii 3:ne, eller* rättare sagt
2:ne fall, kunna ej inträffa, antingen att
Statsutgifterne varda förböjda, eller ock förblifva
vid hvad de nu arö* ty under detta
belopp kan man ej antaga, att de blifva
fastställde. Genom vårt beslut kan ej annat
fall inträffa, äii att möjligen 2 Stånd
qvarblifva vid 1823 års Stat* och vi äga
då åtminstone någon säkerhet i afseende på
Skattebeloppet. Jag kan i verkligheten icke
tänka mig Herr Cederschölds farhågor* och
jag kan icke förklara, huru man kart tveka i
Valet mellan det säkra och det osäkra.
Friherre Anckar swärd > Carl Henrik:
Jag bör först förklara, att Herr Hjertås motion
om ett vilkors fästande vid Statsregleringens
afgörande alldeles icke inverkar på
mina åsigter öfver Statsutgifterna, Min öfvertygelse
är* att närvarande omständigheter
ej medgifva de löneförhöjningar* som
äro föreslagne. Jag anser således, att vi
ej kunna öfverskrida 1823 års Statsreglering;
3a Den ai September f. m.
men jag tror, att Her Hjertås motion,] anseende
till den stora majoritet af löntagare,
hvaraf detta Stånd består, är ändamålsenlig
och riktig. Jag föreställer mig, då jag öfverskådar,
huru få vi äro, som icke äro löntagare,
att detta tillfälle icke lärer försummas
af löntagarne att förklara, det de icke vilja
mottaga några löneförhöjningar, när folket
icke äger någon säkerhet, att dessa förhöjningar
genom ett stegradt värde af myntet
blifva ännu större. Jag tror, att Herr
Hjertås förslag sålunda innebär en utväg till
generositet för majoriteten, att ej afse egna
fördelar, utan äfven folkets, emedan folket
annars möjligen skulle kunna blifva vida
mera betryckt, än som af Utskottet är föreslagit.
Att ett sådant vilkors fästande vid
beslutet, som Herr Hjerta föreslagit, skulle
vara stridande mot andemeningen af grundlagen,
kan jag ej medge, ty i händelse 2
Stånd skulle i detta afseende stadna emot
2, blir det StatsUtskottets åliggande, att
uppställa förslag till Voterings-proposition
åt förstärkta StatsUtskottet, och tidsutdrägten
blir icke säj fasligt stor i jemförelse
med den långa tidrymd, som åtgått att uppgöra
detta Betänkande. Hvad PrincipBetänkandet
angår, utgör det ett resultat af
Utskottets arbeten, och Utskottet har derföre
i sista rummet kommit till detsamma.
Att nu göra det till premisser för oss, vore
högst origtigt, och jag förenar mig i denna
-
Den ai September f. m.
33
na del med Friherre Cederström, att, om
detta Betänkande först vore afgjordt och bifallet,
hade vi visserligen ingenting mer
med Statsregleringen att göra; när vi förklarat
alla de föreslagne utgifterna vara nödvändiga,
hade vi visserligen besparat oss
tid, men jag tviflar dock på, att minoriteten
kunde ingå på ett så oformligt beslut,
ehvad resultat deraf kunde blifva.
Hvad en värd Ledamot yttrat om Gustaf
III, måste jag förklara, att jag icke riktigt
uppfattat. Jag vågar ej upptaga dessa
yttranden så, sorn jag tyckte mig höra dem,
emedan jag mäste misstänka min egen uppfattning
i denna del. Jag måste lik viii förklara,
att jag saknar ali möjlig tillämpning
af Gustaf IIl:s förhållanden på närvarande
tid, ty efterföljandet af hans exempel skulle
ovilkorligen verka till upplösning af hela
statsskicket. Här är blott fråga om att
Rikets Ständer skola besluta, och sedermera
begära Kongl. Maj:ts sanction. Ehuru
jag redan förklarat, att afgörandet är alldeles
likgiltigt i anseende tili mina åsigter,
enär det ej kommer att ändra min öfvertygelse
derom, röstar jag dock för förslaget,
såsom den enda utväg för majoriteten, alt
fästa någon generositet vid sitt handlingssätt.
Herr von Hartmansdorff', August: Den
mening, att Myntbestämniiig bör föregå Stats
4a
H. ‘ 3
34
Den 21 September f. m.
Regleringen, är i sig sjelf alldeles riklig,
och jag instämde derföre med Grefve von
Schwerin, då han väckte fråga derom. Men
när saken sedermera förekom i StalsUtskotset,
der jag under tiden blifvit ledamot,
voro redan 3 månader af Riksdagen ytterligare
förflutna, och jag fruktade att realisationens
vänner skulle genom en längre
tidsutdrägt med Statsregleringen blifva ännu
glesare än förut, och afstod derföre i
StatsUtskottet från denna menings fullföl
5‘ande.
Här har denna fråga dessutom redan
difvit genom votering afslagen. Nu deremot
har Herr Hjerta föreslagit, att realisationens
antagande skulle fästas såsom vilkor vid
RiksStåndens beslut om Statsregleringensuppgörande.
Jag får i detta hänseende yttra
samma mening, som Herr Cederschjöld. Vi
veta, att dylika hand icke behöfvas för att
förmå Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
att vidblifva deras redan lemnade
bifall till realisationen. Men deremot befarar
jag, att Borgare- och BondeStånden,
som varit deremot, skulle genom ett sådant
förknippande af begge ämnena, anse sig
slippa två onda ting på en gång, nemligen
både Skatternas ökning och silfvers utvexling,
samt derföre kasta sig på motsatta
sidan. Herr Hjerta har antagit, att så
ej skall ske ; men då jag här hört både honom
och Friherre Anckarswärd förutsätta,
att Ridderskapet och Adelli, såsom beslående
mest af löntagare, skulle vara, enligt
Den ii Sept em be r f. m.
35
deras egen fördel, böjda för löneförhöjningen,
så böra de äfven antaga, att Borgareoch
BondeStånden, hvaraf det ena, till större
delen, och det andra, helt och hållit,
består af medlemmar, som icke äro löntagare,
men bara skattdragare, skola euligt deras
närmaste fördel vara emot alla ökade
Skattebidrag till högre löner. För min egen
del får jag förklara, att jag befinner mig i
samma belägenhet med ledamöterna af BondeStåndet,
att nemi. icke innehafva någon
lön på Rikets Stat, men väl betala skatt till
dess underhåll. Icke destomindre skall jag
nu såsom alltid lala för dem jag anser vara
mindre lönta än vederborde; och så förmodar
jag att Ståndets Ledamöter i allmänhet
göra, utan det olämpliga förbehåll Herr
Hjerta föreslagit. Man har anfört, att det
så kallade PrincipBetänkandet ej borde nu
förekomma, utan antingen läggas till liandlingarne
eller ock sist företagas, emedan
XJtskottet skall i detta Betänkande hafva
yttrat, att de uti följande Betänkanden om
Statsregleringen föreslagna utgifter voro nödvändiga.
Biföll man således detta Betänkande,
skulle man äfven hafva på förhand
samtyckt till alla efterföljande anslag. Men
jag anhåller, all Ridderskapet och Adeln ville
fästa sin uppmärksamhet derpå, att det
är Betänkandet N:o 124» och ej det sednare
N:o 235, som bär egenteligen är i fråga.
Het sednare innehåller blott en när42
H. 3*
36 Den i\ September f. m.
mare utredning af skälen, hvarföre Utskottet
ej frångått det förra. I N:o 124 framställas
hufvudsakligen 4 punkter till RiksStåndens
Rifall, nemi.: 1:0 att myntvärdet skall
från försämring bevaras; 2:0 att Indelningsverket
icke må rubbas; 3:o att ej mindre
samma pris, som minimivärdet å den under
lönerne inbegripne Spannemål, än ock
enahanda beräkningssätt af RiksMarkegången,
som nu iakttages, äfven hädanefter bör äga
rum; 4:o att åtskilliga besparingar och innehållningar
af löner lills vidare äfven måtte
fortfara. Ytterligare borde förekomma
en fråga, när nemligen den nya Statsregleringen
skall börja; denna hade Utskottet
undvikit att yttra sig öfver i betänkandet
af den 10 April; men nu tyckes ögonblicket
vara att icke längre uppskjuta dermed.
I min Reservation vid sednare Betänkandet
har jag tillstyrkt, att i83o års början äfven
skulle blifva den nya Statsregleringens.
Att Utskottet i detta Betänkande yttrat,
det de föreslagne förhöjningarne voro
nödige, måtte icke vara något fel, alldenstund
3o §. Riksdagsordningen lyder: vidare
åligger detta Utskott att utröna, pröfva
och föreslå det, som till Stats- och RiksgäldsVerkens
behof er jordras &c. StatsUtskotlct
borde väl således icke förbigå hufvudskälet,
som Grundlagen sjelf omförmäler,
eller att det ansett de tillstyrkta utgifterna
erforderliga. Om Contra-propositionen skall
Den 21 September f. m.
37
blifva sådan Herr Hjerta föreslagit, anhåller
jag, att Ja-propositionen måtte blifva
företagandet af Betänkanderne N:o 134
och 235.
Herr Cederschjöld: Den värde Ledamot
som gjort det förslag, att Ridderskapet
och Adeln blott vilkorligt skulle företaga
Statsregleringen, bar till vederläggande
upptagit, hvad jag deremot anfört; men
som jag icke kunnat uppfatta och i min
tanka ordna hans skäl, vill jag endast till
protocollct anföra detta. En annan värd
Talare har påkallat Löntagarnes generosité
att bifalla detta förslag. Jag anser mig,
såsom Löntagare, pligtig att här tillkännagifva,
det jag ej skulle kunna erhålla någon
Löneförhöjning, hvad resultat som ock skulle
kunna erhållas af de här under öfverläggning
blifvande Löneförhöjningar; och jag
förklarar hvad jag hoppas tillräckligt hafva
ådagalagt, att jag i mina rådslag alltid följt
min öfvertygelse, utan ringaste afseende på
min enskilta fördel, och ofta tvärtemot
densamma. De andra Löntagarnes generositet
hchöfver väl ej heller uppmanas; ty
jag är säker, att de äfven följa endast sin
öfvertygelse om det rälla. För öfrigt vill
jag blott fästa de värda Talarnes uppmärksamhet
på de följder, som detta deras förslag
skulle hafva inom detta Hus, NB. om
alla Löntagare handlade efter sin enskilta
fördel. Alla Löntagare skulle nemligen för
-
I
38
Den 21 September f. m.
ena sig att afslå en proposition, som vore
så högst äfventyrlig för dem alla. Motionärens
afsigt skulle derigenom nödvändigt
förfelas. Men lättare skulle han kunna få
lönerna nedsatte, om han ginge partielt lill
väga. Då skulle han kunna hoppas att vinna
understöd af 3:dje och io:de Hufvudtitelns
Löntagare emot den ard res; af den
ardres och io:des emot den 3:djes; samt
slutligen af den 2:dres och 3:djes emot den
io:des. Det skulle då vara mycket lättare,
alt i detaille vinna seger, än när man angriper
hela massan på en gång.
Herr Hjerta: Då jag ej tänker handla
efter så djupa beräkningar, som dem Herr
Cederschjöld gjort sig mödan att uträkna, får
jag förklara, att jag heldre vågar angripa hela
massan. Men då den värde talaren förklarat,
att han ej uppfattat min förmodligen orediga
framställning, skall jag söka i en redigare form
på nytt framställa den. Jag hade trott, att
om Bonde- och BorgareStånden ville vara
ifrån en högre Statsreglering, och bibehålla
den nu varande, skulle de helt simpelt afslå
förhöjningarne, ty jag kan ej inse, hvarföre
de skulle handla efter en sådan courtoisie,
att de först skulle bevilja anslagen,
men sedan begagna ett tillfälle för att få
kullkasta sitt förra beslut. Jag skulle tro,
att de såsom Representanter heldre vilja
handla rätt fram.
Den 21 September f. in.
39
Friherre Cederström: Jag nödgas åter
upplaga Ridderskapets och Adelns tid, i
anledning af hvad Ilerr von Hartmansdorff
yttrat om PrincipBelänkamlet, att del nemligen
skulle vara af beskaffenhet att innefatta
yttranden om Indelningsräntor, om den
under lönen anslagne Spannemål och om
tiden för Statsregleringen. Första och andra
punkterna innehålla ej ändringar i hvad
som förut existerar, och bifallet dertill förfaller
sålunda. Hvad åter angår tiden, äro
Grundlagarne i detta afseende så tydlige,
att något ytterligare stadgande eller beslut
derom icke fordras.
Grefve Posse, Arvid: Sedan Herr Cederschjöld
och Herr von Hartmansdorff upptagit
cardinalskälen emot Herr Hjertås motion,
hade jag icke ämnat yttra mig i deta
afseende, men då Friherre Anckarswärd
förklarat sig, ehuru likgiltig för sjelfva motionen,
dock böra understödja densamma,
för att gifva den löntagande majoriteten tillfälle
att visa sin generosité, så anser jag mig
såsom löntagande Embetsman, ehuru icke
bland dem, för hvilka Löneförhöjning kail
komma i fråga, böra visa, att Herr Friherrens
slutsatser stå på oriktiga grunder. Då så
väl Friherren sjelf påstått, som Ridderskapets
och Adelns beslut bevisa, att Myntbestämningen
är för Riket nyttig, och då Herr
Hjertås förslag påtagligen vore högst hinder
ligt för Myntbestämningen, så lärer in
-
4o
Den 3i September f, ra.
gen Löntagare vilja visa sin generosite*, medelst
instämmande i Herr Hjertås förslag,
eller med andra ord, på bekostnad af det
allmänna bästa. Friherre Anckarswärd kan
således gerna rösta mot Herr Hjerta, och
för det allmänna bästa, utan att derigenom
hafva gifvit anledning till tvifvelsmål om
sin välvilja för de Löntagande Embelsmännen.
Grefve von Schwerin: Då Utskottet
yttrat, det anslag voro nödvändige, måtte
det hafva tänkt sig sedeln till ett visst förhållande
i penningvärde. Hade det trott,
att en Riksdaler i sedlar skulle komma att
svara mot en Riksdaler i Silfver, hade någon
sådan fråga icke kunnat uppstå. Jag
måste antaga att Utskottet haft den åsigt,
alt sedel värdet skulle förblifva sjjdant det
under de förflutna åren varit, och då Ridderskapet
och Adeln för sin del heslutit,
att det skall förblifva sådant det under de
sednaste ro åren varit, synes mig consequent,
att Ridderskapet och Adeln skulle
säga, såsom Herr Rosenblad föreslagit: vi
bevilja de äskade Lönetillökningarne, under
förutsättning, att de andra Stånden bifalla
vårt beslut om Myntbestämning.
Friherre Anckarswärd'. Då en Ledamot
Grefve Posse yttrat, att min förutsättning
hvilade på oriktiga grunder, utbeder jag mig
att få anmärka huru hans egen verkeligen
9
Den 21 September f. m. 41
icke stöder sig på mera riktiga, enär han
sagt, alt han såsom Landshöfding icke kunde
få någon fördel af de föreslagne Lönförhöjningarne.
Då Statsministrarne och StatsRåden
innefattas uti detta förslag, hemställer
jag, huru troligt det är, att icke någon
Landshöfding har interesse i afgörandet af
Lönetillökningsfrågan. Herr Grefvens och
mina förutsättningar kunna således, i så vidt
mina varit oriktiga, qvitta med hvarandra.
Men om oriktigheten af mina är jag icke
ännu så öfvertygad. Om jag skulle ställa
mig sjelf i belägenhet af att vara Embetsman,
skulle jag icke vilja mottaga en Löneförhöjning,
som genom en myntförbättring
kunde blifva tryckande för mina medborgare.
Jag erkänner, att Herr Cederschjölds
invändning i början äfven på mig gjorde
någon verkan, men icke sedan jag undersökt
dess grunde’; ty om de öfrige Stånden
finna sig kunna ingå på en löneförhöjning,
vore det visserligen deras eget interesse,
att Löneförbättringen ej blef drygare
genom Myntförbättring. Kunna de åter icke
bevilja förhöjningen, så står saken i sitt
skick, och ingen annan anledning finnes till
hela åtgärden, än ett uttryck af en ädelmodig
omtanka för de Skattdragande.
Herr Skogman: Ehuru jag, på sätt jag
förut haft äran yttra, är öfvertygad, att, i
händelse af en större och hastig myntförbättring,
äfven 1823 års Statsreglering icke
42
Den 21 September f. n>.
skulle kunna äga bestånd, anhåller jag likväl,
för att undanrödja all betänklighet i afseende
på de tillökta lån-anslagen, att få instämma
i det förbehåll, som Herr Rosenblad
dervid föreslagit.
Herr Rosenblad: Jag tar mig friheten
å nyo vördsamt anhålla om Hans Excellence
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
å mitt förslag: att de nja anslag
Rikets Ständer kunna bevilja, må beviljas
under förutsättning af en myntbestämning
vid innevarande Riksdag af 12,8 sk. bankosedlar
för 1 R:dr Silfver, sålunda att om
en lägre bestämningsgrund antages, ifrågavarande
anslag i samma förhållande nedsättes,
äfvensom att om ingen myntbestämning
vid innevarande Riksdag skulle komma
ast äga rum, de anses bestämda i silfver
till -§■ af edy dande belopp, men komma
att intill nästa Riksdag utgå i bankosedlar.
, efter en antagen kurs af 12,8 sk.
Friherre Cederström: Jag anhåller att
få fästa Herrarne Skogmans och Rosenblads
uppmärksamhet derpå, att, om ett sådant
villkor skulle fastställas, kunde derigenom,
vid en inträffande Myntförsämring, då cursen
.uppgick ända till 144 s^’’ Statsverket
erhålla ett stort deficit, och huru skulle Staten
blifva i tillfälle, att fylla detta anslag,
utan att en betydlig förlust uppkom, hvarigenom
Ständernas sammankomst må hända
Den 21 September f. m.
43
Lief nödvändig. Herr Rosenblads förslag
kan således icke antagas. Jag begär votering
på Herr Hjertås förslag, hvarom fråga
nu egenteligen lärer vara.
Herr Cederschjöld: I anledning af hvad
man anmärkt mot min framställning om
det föreslagna villkorets inflytande på de
andra Stånden, vill jag endast tillägga, att,
om de ökade Statsanslagen skulle af 3 Stånd
beviljas, borde de Skattdragande så mycket
snarare omfatta myntbestämningen, såsom
skydd mot möjlig myntförbättring. Hvad
Herr Rosenblads förslag beträffar, så låter
det bra i början, men slutmeningen gör det
alldeles onyttigt; ty om jag säger, att billerne
äro bestämda i Silfver, eller i Sedlar
efter 128 sk. curs, så är det endast olika
talesätt, och saken är i alla fall densamma.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Den
siste värde talaren har förekommit mig i
hvad som angår Herr Rosenblads anförande.
Denne sednare har ingått uti så konstiga
evalvationer i financeläran, att jag nödgas
begära hans förslag på bordet, såsom
innefattande en ny motion.
Herr Rosenblad: Jag vill visserligen
icke ingå i någon föreläsning för Herr Crusenstolpe
rörande qvatuor species. Milt förslag
in nehåller blott, att om cursen faller
nedom 128 sk.; skulle löner ne nedsättas, och
inträffar ingen myntbestämning, skulle de
44
Den ar September f. 111.
utgå, såsom af StatsUtskottet är föreslagit,
hvarigenom Friherre Cederströms anmärkning
förfaller; ty då blir det en bestämd
curs till nästa Riksdag, hvarigenom åter
den fördel vinnes, att lönerne väl till nästa
Riksdag utgå i bestämda summor i sedlar,
men som de äro faststälda i silfver, så, om
vid denna Riksdag ingen myntbestämning
skulle ske, och cursen vore låg vid den nästa,
förefunno icke Ständerne lönestater uppgjorda
i ett mynt, som blifvit förbättradt, en
väsendtlig fördel i ett land, der man såsom
grundsats antagit, att en innehafvares
lön ej under hans tjenstetid kan nedsättas
under hvad en gång honom genom formelig
stat blifvit beviljadt.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste värde Talarens anförande till upplysande
af sin framställning, får jag i så måtto
förena mig med honom, att, om realisationen
skulle beslutas vid denna Riksdag
till en lägre curs än 128 sk., de nu förhöjde
Lönerne äfven derefter borde beräknas
så.att icke mer erhölles i Silfver, än Utskottet
nu efter 128 sk. curs beräknat. Men
att utsträcka detta förbi nästa Riksdag, derom
kan jag ej förena mig; i synnerhet som
jag anser hvarje försök att bestämma myntet
på papperet, utan utvexling af Silfver
vid Bancoluckan, vara alldeles orimligt och
föga bättre än en fysisk omöjlighet.
/
Den 21 September f. m.
45
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då ännu icke
något af de Betänkande», som röra StatsRegleringen,
blifvit af Hans Excellence föredragit,
ansåg Hans Excellence den af Herr
Hjerta gjorde framställning, hvilken innehöll
en praeliminairfråga, först böra särskilt afgöras;
i följd hvaraf Hans Excellence frågade,
om Ridderskapet och Adeln instämde
i Herr Hjertås förslag.
Ropades starka Ja och Nej, samt Votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken föreslog följande voteringsproposition:
Den,
sorn anser, att Ridderskapet och
Adeln vid dess nu fattande beslut om StatsRegleringen,
hör göra det tillägg:
”Att denna StatsReglering må varda
”gällande endast i det fall, att,Ridderska”pets
och Adelns i afseende å Myntreglerin”gen
redan fattade beslut af Rikets Ständer
’’antages; men att i annor händelse i8a3 års
"'StatsReglering kommer att uti allt, hvad
’’som icke annorlunda blifvit af Rikets Stalinder
förordnadt, intill nästa Riksdag för’’blifva
gällande;”
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej; '
V
46
Den 21 September f. m.
Vinner Nej, anses ofvannämnde tillägg,
så vidt det icke innefattar upphäfvande af
någre i behörig ordning redan fattade beslut,
hafva blifvit af Ridderskapet och Adeln
afslagit.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41» 42> 43 och 44 §§• i Ridt
clarhusOrdningen blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan half till 13 f. m.; och
befunnos vid voteringens slut klockan tre
qvart till i, e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 57.
Nej — 168.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att det i Japropositionen
föreslagne ofvanberörde tillägg
så vidt det icke innefattade upphäfvande af
någre i behörig ordning redan fattade beslut,
således blifvit af Ridderskapet och
Adeln afslagit.
Upplästes till justering nedannämnde
från Expeditions-Utskottet inkomne förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser
lill Iiongl. Maj:t:
Den 21 September f. m. 47
N:o i <34- Angående hegardt anslag af
allmänna medel till hemmanet Mellbys inköpande
för Staden Strömstads räkning.
N:o i65. Angående af Inspectoren H.
Håkansson i underdånighet sökt eftergift af
obetaldt arrende för Gripsholms Kungsladugård.
N:o 166. Angående ÖfverDirecteuren
P. A. Norstedts underdåniga ansökning att
få till skatte lösa den under Carlbergs Kungsgård
lydande Kronolägenheten Pihludden.
N:o 167. Angående inställande af all
indelning till ordinarie rotering af hittills
oroterad jord.
N:o 168. Angående ett förändradt användande
af den f procent, som af Sterbhus
inom Carlstads Stift nu erlägges till Hospitalet
derstädes.
N:o 16g1. Angående förklaring Öfver 5
och 6 §§. i 23 Cap. RättegångsBalken.
N:o 170. Angående rättighet för fordringsägare,
att hos Konungens Befallningshafvande
erhålla så kalladt promotorial i
lagsökningsmål.
N:o 171. Angående föreslagne ändringar
i Kongl. Förordningen den 19 December
1827 om hemmansklyfning och jordafsöndring.
N:o 172. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, att Kongl. Förordnin
-
48
Den 21 September f. m.
gen den 19 December 1837 om hemmansklyfning
och jordafsöndring må gälla äfven
i afseende å Säteri- Rå- och Rörs- samt Frälse-hemmän;
m. m.
Alla dessa skrifvelser blefvo af Ridderskapet
och Adeln godkände, med undantag
af N:o 167, hvilken, på begäran af Friherre
Cederströnij Jacobj lades på bordet.
Upplästes till justering och godkändes
ett från ExpeditionsUtskottet inkommit förslag
till början af Rikets Ständers Beslut
vid innevarande Riksdag.
Justerades pleni-protocollen för den 19
Februarii f. m. och e. m., för den 21 Februarii,
samt för den 23 Februarii f. m.
och e. m.
Upplästes följande från Stats- och BancoUtskotlen
inkomne Betänkanden:
Af den i5 sistlidne Julii:
N:o 6. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition, om rättighet för SparBankerne
i Riket, att, emot Ränta, i BancoDisconten
insätta en del af deras fond, för
att i mån af behofvet kunna åter derifrån
uttagas och disponeras m. m. jemte enskilte
motioner i sammanhang dermed.
Den 21 September f. m.
49
N:o rj. Öfver väckt fråga om utvägar
till ömsesidig förvexling af Svenska och
Norska myntsorter, samt de sednares emottagande
uti uppbörd i GränseProvincerne.
Af den 29 sistlidne Julii:
N:o 8. Öfver väckt motion om anslag
af ett Creditiv i Banken eller StatsVerket
för Städernas Allmänna BrandstodsBolag.
N:o g. I anledning af väckt fråga om
inrättande af en tillräcklig LåneFond för
Landtman.
N:o 10. I anledning af Väckt motion
om inrättande af ett LåneContoir till understödjande
af utflyttningar efter skeende
ägoskiften.
N:o 11. I anledning af väckt motion,
angående förbättrade anstalter uti Landsorterne
för invexling af förslitne Banco- och
Riksgäldssedlar.
N:o 1 2. I anledning af väckt fråga om
allmänt understöd till reparation å Calmare
Domkyrka.
N:o i3. I anledning af väckt fråga om
ökade årliga arfvode» så väl för Herrar Fullmäktige
i Banken och RiksgäldsContoret,
som ock för Directeurerne vid LåneContoiren
i Götheborg och Malmö, samt För BancoOmbuden
och Öfrige Tjenstemän vid dessa
LåneContoir.
4
5o
Den 21 September f. rn.
Af den ia dennes:
N:o i/p I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens den 2 och 10 sistlidne
Junii under N:ris 1, 2, 3, 4 oc^ 5
allåtnc Betänkanden, angående: N:o 1 Bestämmande
af BancoSedelns silfvervärde;
N:o 2 Nödige ansedde provisoriska åtgärder,
innan Silfverutvexlingen kan företagas;
NT:o 3 Bankens förhållande till Staten, jemte
hufvudgrunden för dess Lånerörelse; Nro
4 Nödvändigheten af en förbättrad Lagstiftning
för Banken; och N:o 5 Några lämpliga
ansedda stadganden för framtiden, i afseende
på så väl första Enheten som underafdelningar
af det metalliska myntet i silfver;
af hvilka Betänkanden N:o 1 allenast
från Borgare och BondeStånden, men alla
de öfrige från samtelige RiksSlånden, återremitterats.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 11 September e. m.
5t
Måndagen den 2 i Sept. 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Grefve Posse> Arvid: Då det af StatsUtskottet
afgifne så kallade princip-hetänkandet
eller företalet till de följande Betänkanderne
angående Statsregleringen innehåller
sådana resonnementer, att Ridderskapet
och Adeln, om Ståndet dertill lemnade Bifall,
skulle hinda händ erne på sig vid afgörarjdet
af sjelfva specialiteterne, vågar jag
Bos Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken vördsammast anhålla, att
de öfver hvarje serskild Hufvudtitel afgifne
Betänkanden först måtte föredragas och afgöras,
innan princip-hetänkandet förekommer.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln instämde uti Grefve Posses berörde
hemställan.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning StatsUtskottets ej
mindre den io sistlidne April under N:o
ia5 afgifne, och den 7 derpåföljde Maj e.
m. på hordet lagde Betänkande, angående
regleringen af utgifterne under RiksStatens
första HufvudTitelj än ock den 15 sistlidne
42 H. 4*
5%
Den 2i September e, m.
Julii under N:o 236 meddeldte, och den 29
derpå följde Augusti f. ra. på hordet lagde,
Utlåtande, i anledning af de vid berörde
Betänkande gjorde anmärkningar.
1 Punkten. Kongl. Maj:ts Hojhullningssumma.
2 Punkten. H. K. H. Kronprinsens
Hof hålin ingssumma.
3 Punkten. H. K. II. Kronprinsess
sans Handpenningar; samt tillökning i II.
K. II Kronprinsens Ilof hållnings summa, i
anseende lill ökade utgifter för D.D. K.K.
H.II. Arjfurstärne.
Dessa Irenne punkter Liföllos -af Pvidderskapet
och Adeln.
4 Punkten. Angående den Summa j
som för Ilögsalig II. K. II. Prinsessan
Sophia Albertinas Hofhållning marit anslagen.
Denna punkt ansågs icke fordra någon
åtgärd.
5 Punkten. Meublers underhållande i
Kongl. Slotten.
Bifölls.
6 Punkten. Kongl, IlofStallets utfo
dring.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Vid
beviljandet af ifrågavarande anslag till Jvongl.
Den 21 Sep tém b er e. ra.
53
Hofstallets utfodring år iSaö yttrade Rikets
'Ständer:
”Ehuru med detta Statsanslag, efter Rikets
Ständers tanka, Eders Kongl. Maj:ts
”Ilofstalls utfodring lärer kunna besörjas,
"hafva likväl Rikets Ständer velat förordna,
''att hvad derutöfver möjligen kan erfordras,
må till nästa Riksdag bestridas af öf”verskottsmedlen,
dit den blifvande forsel”lönen
deremot kommer att ingå, äfvensom
att, då prisen på hö, halm och hafra
”äro föränderliga, hvarigenom besparing det
”ena året och brist ett annat uti anslaget
”troligen skall uppkomma, de ett år ske”endé
besparingar på detta förslags-anslag
”måga till ett annat år reserveras, lill betäckande
af den brist, som deruti kan äga
?y f»
ruin.
Detta tillägg har StatsUtskottet nu uraktlåtit.
Jag yrkar derföre, att det måtte
intagas uti beslutet, med den förändring likväl,
att medlen må anvisas icke på de förmodade
öfverskotten på Stätsinkömsterne,
utan på RiksgäldsContoret; enär Utskottet
redan etablerat den princip, hvilken af Rikets
Ständer tyckes vara godkänd, att några
utgifter icke böra anvisas på öfverskotten,
hvilka förmodligen blifva ganska ringa
i anseende dertill, att man beräknat Inkomsterne
så noggrannt, och lill det högsta
belopp, som man förmodar de komma att
utgöra.
54
Den 2i September e. m.
Grefve Brahe, Magnus: Jag får till alla
delar förena mig med Friherre Palmstjerna,
och endast tillägga, att, då Ständerne
anslå en summa för Kongl. Hofstallets
utfodring, hör den icke vara så begränsad,
att underhållet af det antal hästar
Kongl. Maj:t i Nåder derefter fasställer, blir
beroende af fouragepriset för året.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
uppläste följande:
Ehuru jag redan förut yttrat mina tankar
öfver åtskilliga gjorde framställningar
om ökade anslag till vissa uppgifne behof,
förutser jag nogsamt af denna .Riksdags hittills
lemnade resultaler, att jag och några
få andra röster icke förmå hejda det generositets-system,
som med tidens längd skall
göra den idoge Borgersmannen och den under
mödor och bekymmer dignande Jordbrukaren
till tiggare. Men då Bondens sista
tillgång utpantas, för att under Auctionsklubban
försäljas till gäldande af nya Statsbidrag,
och då allmänna nöden nått sin
höjd, och förtviflan i kojorna börjar att spela
en lika så allmän rol, som vällust, öfverflöd
och liknöjdhet för uslingens nöd på
andra ställen låter visa sig, då skall åtminstone
icke jag kunna förebrås, att hafva varit
en bidragande orsak till den allmänna
nödens befordrande.
Detta är det enda skäl, som förmår mig
att ännu en gång uttala min mening mot
Den 21 September e. ni.
55
dc af StatsUtskottet, uti dess förevarande
Utlåtanden angående regler ingen af utgifterna
under RiksStalens Första Hufvudtitel fortsatte
förslag till ökade anslag på berörde
Hufvudtitel. Jag åberopar hufvudsakligen,
hvad jag i mina anmärkningar förut anfört,
hvilket jag icke anser vara vederlagt.
Vid Kongl. Hofstallets utfodringsstall
har Utskottet troget vidhållit sin föresatts,
att öka anslaget. Jag tinner mig af Utskottets
stabilite icke rubbad i min öfvertygelse,
att den vid 1823 års Statsreglering .beräknade
summa af 28,848 lt:dr 4° sk- 5
r:st. för ifrågavarande Stat är tillräcklig;
hvarföre jag anhåller om Proposition till
afslag å anslagssummans Ökande lill 3o,o36
R:dr 29 sk. 9 r:st.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMars kalken framstäld proposition,
blef öde punkten af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Herr Rosenqvist reserverade sig mot
Ridderskapets och Adelns beslut.
Friherrc: Palmstjerna anhöll om proposition
på det af honom föreslagne tillägg.
I anledning hvaraf Halis Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken gjorde
proposition till antagande af det utaf Friherre
Palmstjerna föreslagne tillägg: att ehuru
Hofstallets utfodring torde kunna med
56 Den 21 September e. m.
det i sådant afseende testämde Statsanslag .
tesörjas, dock hvad derutöfver möjligen kunde
erfordras, skulle utbetalas af RiksgäldsContoiret,
dit den blifvande forsellönen deremot
komme att ingå; äfvensom att då prisen
på hö, halm och hafra voro föränderlige,
hvarigenom besparing det ena året,
och brist ett annat, uti anslaget troligen
skulle uppkomma, de ett år skeende besparingar
på ifrågavarande förslagsanslag borde
till ett annat år reserveras, till betäckande
af den brist, som deruti kunde äga
rum.
Bifölls.
7 Punkten. Kongl. Slottets Police- Lysoch
Renhållning.
Friherre Anckarswcird, Carl Henrikz
Den ifrågavarande summan är visserligen
för obetydlig att böra föranleda till någon
diseussion, men principen för anslagets beviljande
påkallar så mycket mera vederläggning.
Jag kan ej förstå, att några nya sprutor
eller tillökning i brandredskapen böra
föranleda 4 nya slottsknektars uppförande å
stat. Då den för Kongl. Slottet erforderliga
brandredskap hittills blifvit vårdad af
det befinteliga antalet slottsknecktar, tror
jag så afven kunna ske framdeles. I öfrigt
;ir jag af den öfvertygelse, att man så i smått
som stort tillvägabringar mera genom göromålens
ändamålsenliga fördelning, än genom
Den 21 September e. m.
ständigt ökad personal. Jag finnér således,
att detta anslag bör*afslås, och kan ej med
StatsUtskottet dela öfvertygelse om nödvändigheten
deraf, aldrahelst när extra medel
finnas till bestridande af extra utgifter.
Under en tid, då en Vaktmästare ej är belåten,
att betraktas såsom en enskildt betjent,
utan skall såsom tjensteman uppföras på
Stat, är det en pligt för dem, hvilka bevaka
folkets beskattningsrätt, att motsätta
sig så beskaffade utgifter som denna, och
jag yrkar alltså afslag på StatsUlskottets
förslag.
Herr Rosenqvist: Då Utslcottet icke
vederlagt eller ens bestridt min anmärkning,
att Brandredskapen i många år varit
vårdad af nuvarande Slottsbetjening, och att
tillökning deri således icke nu erfordras,
qvarblifver jag vid mitt bestridande af ifrågaställde
anslag. Några nybyggnader vid
Kongl. Slottet äro icke kända, så vida man
icke vill hänföra Lejonbackens reparationer
till en nybyggnad, men äfven i ett sådant
orimligt fall fordras ingen Brandredskaps
förökning dertill, emedan den grusbacken
icke innefattar något bränbart, sedan de nu
deromkring varande ställningar och brädskjul
en gång blifva borttagne; och då brandredskapen
således icke behofver okas, bör
ej eller mera betjening för densammas vårdande
tillsättas.
58
Den 2i September e. m.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Då Utskottet
sagt, att aflönmgen affyra nya Slottsknecktar
vore af nödvändigheten påkallad,
torde det hafva varit i okunnighet derom,
att inom Kongl. Slottet tjenstgör en större
del af Stockholms Stads Båtsmän, och hade
måhända med kännedom deraf ej funnit fyra
nya Slottsknektar nödiga för Brandredskapens
vård vid Kongl. Slottet.
Grefve Brahe: Det är blott för att i
anledning af Grefve Horns yttrande om
SladsBåtsmännens tjenstgöring vid Kongl.
Slottet, meddela en upplysning, som jag begärt
ordet.' Desse Båtsmän tjenstgöra nemligen
aldrig i Kongl. Slottet oftare, än då
de vid större féter ditkommenderas, för att
användas till att bära stolar, bord m. m.
som hörer till Ekonomien. Med Slottets
Police och dess tjenstgöring hafva de intet
att göra. Den bestrides endast af den betjening,
som af Ståthållaren är antagen till
detta ändamål.
Friherre Palmstjerna: Att Friherre
Anckarswärd och Herr Rosenqvist icke kommit
till samma öfvertygelse i denna fråga,
som StatsUtskoltet, beklagar jag; men det
lärer härröra deraf, att dessa Herrar ej så
noga som Utskottet tagit kännedom om heliofvet.
Brandredskapen vid Kongl. Slottet,
som förut varit i ett ganska slätt tillstånd,
liar, som hvar och en lärer rättvisa, nu
Den 21 September e. m.
59
Blifvit iordningsatt. Dertill fordras äfven
en tillräcklig personal, som är inöfvad i
redskapens handterande; och denna bör åter
vara försedd med viss lön. Detta har gifvit
StatsUtskottet anledning att tillstyrka
uppförandet å Stat af ifrågavarande 4 Slottsknektar;
och jag yrkar, att Utskottets förslag
måtte bifallas.
Grefve Brahe: Anledningen, hvarföre
ifrågavarande fyra Slottsknektar tillökades,
härleder sig från den olyckshändelse, att
eld nattetid kom lös på en vind å Kongl.
Slottet; hvarefter Kongl. Maj:t i Nåder anbefallte
vidtagande af ytterligare försigtighetsmått
i bevakningsväg; detta förorsakade
förstärkning af vaktkarlar. Hvad den tillökade
Brandredskapen beträffar, tillkom den
vid samma tillfälle, ty handsprutor, yxor
m. m. placerades vid alla postställen inom
Slottet, för att vara att tillgå genast i händelse
af olycka; detta är orsaken till brandredskapens
ökande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMärskalken gjorde proposition till bifall
å denna punkt i allt öfrigt, utom hvad
angick de 4 nya å Stat uppförde Slottsknektar.
Ropades Ja.
Hans Excellence hemställde derefter,
att, på sätt StatsUtskottet föreslagit, å Stat
60 Den 21 September e. ra.
måtte uppföras 4 nya Slottsknektar för vården
af Brandredskapen vid Stockholms Slott
med tillhopa 538 R:dr 3a sk., samt 48 tunnor
spannemål, derunder inberäknade.
Ropades starka Ja, blandade med Ne],
Friherre Anckarswärd : Jag anhåller om
votering, och ämnar derförutan icke släppa
något ökadt Statsbidrag.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
följande voterings-proposition:
Den, som bifaller, att, på sätt StatsUtskottet
föreslagit, å Stat må uppföras 4
nya Slottsknektar för vården af Brandredskapen
vid Stockholms Slott, med tillhopa
538 R:dr 3a sk. samt 48 tunnor spannemål,
derunder inberäknade, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej1; anses StatsUtskottets berörde
förslag hafva blifvit af Ridderskapet
och Adeln afslagit.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adelil godkändes, samt anslogs.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag hemställer
vördsamt, om icke, då vi redan under
Riksdagen baft så mångå voteringar, och
flera nu alltjemt lära förestå, vi kunde
undvika det vanliga uppläsandet af vissa
Den 21 September e. m.
61
§§. i RiddarhusOrdningen. Denna uppläsning
är alldeles öfverflödig, och borttager
ändock någon tid, samt synes derföre, såsom
ingenstädes föreskrifven, lämpeligen
kunna upphöra. Jag torde få utbedja mig
proposition härå.
Hans E.vcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln önskade, att den hittils brukliga
uppläsningen af 41 > 42 > 4^ 0(;b 44 §§• i
RiddarhusOrdningen, hvilken hittills alltid
näst före hvarje votering ägt rum, hädanefter
måtte upphöra.
Ropades Ja.
Voteringen börjades klockan half till
7 e. m. och befunnos efter Voteringens slut
klockan tre qvart till 8 e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — i41*
Nej — 37.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit uppförande å
Stat af 4 nya Slottsknecktar, på sätt Stats.
TJtskottct föreslagit.
62 Den 21 September e. m.
S Punkten. Ved och Kol för Kongl.
Hofven.
Bifölls.
g Punkten. Drottningholms och Svartsjö
Slott.
Friherre Wrangel., Henning: Om man
dömmer efter de Kongl. LustSlottens utseende,
kan man icke neka, att anslagen till
deras underhållande synas otillräcklige, men
om man med sakkännedom undersöker förhållandet,
måste man finna, att Slottens
underhåll skulle kunna bära sig med mindre,
än de nu föreslagne summorna; dertill
fordras dock en annan organisation af förvaltningen,
och en förminskning af den dervid
anställde personal, så att densammas
aflöning ej såsom nu uppgår till hälften af
anslagsbeleppet. Jag talar nu om alla LustSlotten
tillhopa i allmänhet, och tror, vid
betraktande af de stora summor de kosta,
att ifrågavarande anslag kunde nedsättas till
en fjerdedel af hvad föreslagit blifvit.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm,
Carl Axel: Het synes som Talaren,
hvilken nyss slutade sina anmärkningar emot
Statsanslagen till de Kongl. LustSlotten, ej
ägt tillräcklig sakkännedom. Friherre Wrangel
har trott, att aflöningen till den vid
Slotten anställda tjenstemannapersonal medtog
hälften af anslagssummorna. Jag kan
Den ?.i September e. m.
63
viii ej med säkerhet uppgifva, i hvilken
proportion aflöningen är till hela anslagsbeloppet,
men minnes dock, att den ej utgör
en fjerdedel deraf. Den öfverflödiga
tjenstemannapersonalen har nyligen blifvit
indragen, och den nuvarande består af en
TrädgårdsDirecteur, en Kamererare för räkenskaperne,
en Husgeråds-förvaltare och
en Architect med 400 R'drs arfvode. Hvad
Drottningholm angår, kan jag ej tillstyrka
någon nedsättning af hvad dertill blifvit föreslagit.
Dess underhåll är kostsamt, och
hvar oell en, som sett, i hvad skick meubler
etc. i Kongl. Slottet derstädes befinna
sig, skall icke anse anslagssumman för stor.
Jag tillstyrker alltså bifall å hvad Utskottet
i denna punkt föreslagit.
Friherre Wrangel: Det är i synnerhet
Drottningholms Park, som jag sökt taga kännedom
af. Då jag yttrat, att hälften af anslagssumman
åtgår till aflöningen, vågar jag
med visshet försäkra, att den uppgår om ej
till hälften, åtminstone till mera än fjerdedelen
deraf. Der finnes en alltför stor och
öfverflödig personal af arbetsfolk. Drottningholms
park är visserligen stor, men ej
större, än att enskilta personer hafva lika
vidlyftiga parker, och om man jemförer
desse sednares underhållskostnad med den
förstnämndes, skall man finna en betydlig
skillnad. Jag vet ej, hvarföre det skall vara
Staten dyrare än enskilte, att underhålla
64
Den 21 September e. m.
dylika anläggningar. Jag fortfar alltså att
yrka den af mig nyss omnämnde minskning
af ifrågavarande anslag.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm’.
Till vidare upplysning får jag nämna,
att de egentliga tjenstemännen vid Drottningholms
Lustslott hafva i aflöning sammanräknadt
omkring 3ooo R:dr, hvilket, då
anslagssumman är 16,000 R:dr, således icke
utgör en fjerdedel, långt mindre hälften,
deraf. Hvad den omtalta mängden af arbetsfolk
angar, får jag erindra, att canalernes
uppgräfning fordrar stor arbetsstyrka,
och ensamt kostar öfver 3ooo R:dr. Då
Drottningholm är det enda vackra och dyrbara
Slott, som Sverige äger qvar i godt
stånd, befarar jag ej, att Ridderskapet och
Adeln, genom njugghet i anslag till detsaminas
underhållande, skall låta det råka i
förfall.
Herr Hjerta, Gustaf'. Det är i anledning
af de ordalag, hvarmed Utskottet besvarat
min anmärkning om Ståthållarelöner,
som jag får förklara, att jag aldrig åsyftat
några contanta löner, utan endast indragning
af de löneförmåner Ståthållarne äga,
och hvilka, rätt använda, skulle minska
Slottens underhållskostnad. Nu ser det ut,
som jag skulle hafva gjort anmärkning angående
indragning af Ståthållarelönerne, utan
att
Den 2( September e. m.
65
att veta, det de icke hafva några kontanta
löneanslag, hvilket likväl ingalunda var mig
obekant.
Herr Rosenqvist.* Rörande anslagen för
åtskillige Kongl. Lustslott, förenar jag mig
med hvad Herr Hjerta hos Ridderskapet
och Adeln, samt Anders Danielsson i BondeStåndet
anmärkt, och anser Utskottet icke
hafva nöjaktigt besvarat Herr Hjertås förslag
om indragning af en del Ståthållarelöner,
Utskottet yttrar: ”att som de af Utskottet
”nu fordrade Räkenskaper för samtelige
”Lustslotten ej upptaga några penningelö”ner
för Slåthållarne, borde anmärknin”garne
förfalla.” Skall då ej indragning
göras å annat, än penningelöner? Månne,
såsom Utskottet ansett, hushållningen med
Slottsanslagen nått sådan fullkomlighet, att
någon förändring icke kunde medföra besparing
i den summa af 3o,3t)7 R:dr 2 sk,
8 r:st, som nu årligen åtgår till Sex Kongl,
Lustslott? Vill Utskottet, att den, sorn har
något slags begrepp, huru reparationer böra
verkställas, skall kunna antaga, att en så
enorm summa aldrig skall tåla decortering,
utan jemn tillökning. Jag yrkar nedsättning
å anslagen.
\
Vidkommande serskilt Haga Lustslott,
så förblifver jag vid min ovederlagda anmärkning,
att, sorn den af i8a3 års Stän42
H. 5
66
Den 21 September e. rn.
der beviljade tillökning af 1000 R:dr årligen,
utom det vanliga anslaget, endast var
bestämd, att till denna Riksdag utgå, bör
samma tillökning ock nu upphöra, ty annars
kommer summan alt anses såsom beständigt
fastslåndande, hvilket väl icke måtte
vara meningen.
Rörande anslagen för Strömsholms och
Kungsörs Slott; så torde Utskottets anförde
skäl: att merantimde af hellof vet påkallade
utgifter grundas på behörigen uppgjorde
kostnadsförslag, bäst vederläggas af
tidserfarenheten, som vitsordar tillräckeligen
hvad halt såkallade behörigen uppgjorde
kostnadsförslag innebära. Götha Canal,
Lejonbacken m. fl. företag äro de ojäFaktigaste
bevis på hvad afseende dylika förslag
förtjena; och då Utskottet icke har något
annat att stödja,sig vid, finnér jag mig ovederlagd
böra förblifva vid min gjorda anmärkning:
att utom det sjelfva reparationerna
gerna kunna lill en lägligare tid uppskjutas,
3ooo R:dr för ett par icke särdeles
långa trädbroar, och 1,200 R:dr allt Banco
för jernledstänger, är i alla händelser alltför
högt tilltagit. Jag fortfar således att
ogilla hela förslaget, och anser ingen annan
reparation böra företagas, än endast att
broarne hållas i brukbart skick, hvartill
kostnaden mycket väl kan bestridas af öfverskotter
på de vid i8a3 års Riksdag anslagne
medel till reparation vid Strömsholms
Den 21 September e. m.
67
Slott. Jag anhåller derföre 0111 proposition
till af slag a de af Utskottet tillstyrkte anslag
af 5,4oo R:dr, äfvensom afslag å Utskottets
hemställan rörande den af förra anslagen
blifna behållning 4^3 R:dr 28 sk. 5
r:st., hvilken jag anser höra användas till
hroarnes och ledstängernas vidmaglhållande.
Herr Lefrénj Johan Pehr: StatsUtskottet
kan svårligen afsända deputationer till
landsorterne för att efterse, om inkomne
kostnadsförslag äro rigtigt uppgjorde; men
mig synes rättare vara, att Utskottet förtror
sig till vederbörandes uppgifter, och
inskränker sig till granskning af, att priserne
äro lika med de gångbara. Att Utskottet
ej bordt tillstyrka, det uppgifne anslaget
till reparationerne vid Strömsholms Slott,
derföre att kostnadsförslag i allmänhet understiga
verkliga kostnaden, hade jag icke
väntat såsom anmärkning. Uskottet borde
efter sådan grund hafva ökat kostnadsförslaget
med 2 å 3oo procent. Jag yrkar bifall
å Utskottets tillstyrkande.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm:
Då en Ledamot nyligen omtalt de
löneförmåner Ståthållarne vid de Kongl.
Lustslotten innehafva, anser jag mig böra
gifva tillkänna, hvad jag i egenskap af Ståthållare
vid Drottningholms och Svartsjö Slott
innehar, nemi. rationel’ för \ hästar med
42 H. 5*
t
68
Den 21 Sep le 111 b er e, m.
i44° L:pd hö och 48 tunnor liafra sami
nödig halm. Derutöfver njuter jag på Drottningholms
Slott inga andra löneförmoner
för denna befattning.
Friherre Anckarsvärd: Enär det genom
sista voteringen blifvit ådagalagdt, huru litet
det lyckats mig, att motverka nya anslag,
vore det förmätet, att hoppas kunna
tillvägabringa minskning i de varande anslagen.
Då de ifrågaställde lyckligen undgått
förslag till förhöjning, och jag saknar
detalj-kunskap för att kunna säga, om behofven
kunna fyllas med mindre summor,
än de begärta, önskar jag bifall å Utskottets
förslag i denna del. Likväl får jag yttra,
att jag med ledsnad erfarit, att Utskottet
icke ingått på beviljandet af den högre
summa, som fordrats för jernbroar vid
Strömsholm, hvilket jag af flera anledningar
ansett för nyttigt. Ur Statsmannaåsigt
torde jer ntill verk ningen förtjena all möjlig
uppmuntran, i synnerhet då Skogshushållning
derjemte beredes. Dessutom torde
trädbroar i längden blifva kostsammare, än
jernbroar, i och för den ständiga reparation
de förre fordra, fastän de sednare för
ögonblicket påkalla en större utgift. Hvad
Lustslotten i allmänhet angår, kan jag ej
eller dölja den öfvertygelse, att vi böra betrakta
icke allenast det närvarande utan
ock det kommande behofvet deraf; ocb då
detta sednare efter all anledning lärer okas,
Den 21 S e p t e m ber e. m.
69
tonle nödig omtanka erfordra, att man ej
genom Lustslottens totala förfall ådrager sig
en större kostnad vid deras iståndsättande,
än sorn behöfves, om de årligen underhöllos.
På dessa skäl tillstyrker jag bifall å
livad Utskottet i denna del föreslagit.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framstäld proposition,
blef p:de punkten af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
10 Punkten. Gripsholms Slott.
11 Punkten. Ulricsdalils Slolt.
Dessa tvenne punkter biföllos.
12 Punkten. Haga LustSlott och Park.
Herr Rosenqvist: Öfvertygad, att äfven
denna punkt blifver af Ridderskapet och
Adeln bifallen, vill jag ej besvära med votering
derom, utan endast på förhand reservera
mig root bifall å Utskottets förslag.
Uppå derefter framställd proposition,
blef 12 Punkten af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
13 Punkten. Strömsholms och Kungsöhrs
Slott.
Bifölls.
Herr Rosenqvist reserverade sig emot
Ridderskapets och Adels beslut.
7o
Den 2i September e. m.
14 Punkten. Rosersbergs Slott.
Bifölls.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den 10
sistlidne April under N:o 126 afgifne, och
den 7:de derpåföljde Maji e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, angående uppförande å
Stockholms SlottsStat af Löner för en Ståthållare
m. fl.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Beträffande Utskottets yttrande i fråga om
uppförande på allmänna IndragningsStaten
af 800 R:dr årligen för nuvarande Ståthållaren
å Stockholms Slott, Herr Friherre
Klingspor; så har Utskottet i slutet af dess
Utlåtande N:o 236, tagit liksom för afgjordt,
att då PresteStåndet och BorgareStåndet bifallit
Utskottets förra förslag derom, samt
ingen anmärkning dervid blifvit af Ridderskapet
och Adeln gjord, sistnämde Riksstånd
äfven borde anses hafva samtyckt.
Denna senare idé kan jag likväl icke
finna vara riktig, enär någon proposition
på bifall ännu icke blifvit framställd.
Tiden är således nu först inne att afgöra
denna, så väl som många andra punkter,
mot hvilka väl inga anmärkningar äro
gjorda, men som ändock kunna afslås.
Min representationspligt befaller mig,
att icke göra gracer på mina fattiga medborgares
bekostnad; och det skulle således
Den 21 September e. ni.
7>
illa anstå mig» alt bifalla denna generosité
mot Herr Friherre Klingspor, då jag vid
8:de Hufvudtitein anmärkt såsom någonting
oerhördt, att i Lejonbacken, öfver hvars
reparerande Friherre Klingspor har öfverinseendet,
redan äro nedgräfde 120,000 R:dr
Banco, och att ännu 80,000 R:dr ytterligare
påfordras. Jag nödgas alltså bestrida de af
Utskottet såsom bifallne ansedde 800 R:dr
Banco till Herr Friherre Klingspor, oaktadt
jag hyser all aktning för Herr Friherren,
och gerna skulle önska , att Stats Verket vore
i tillfälle anslå honom dubbelt större
summa än den, hvarom fråga är. Men der
ingen ting är att taga, der är ock ingenting
att gifva, och det är på den grund,
sorn jag för min del nödsakas säga nej.
Men i händelse Ja-rösterne ändock komma
alt ligga öfver, yrkar jag vördsamt, att
det vilkor vid Ja-propositionen må fästas:
att en sådan Ständernas välvilja mot Herr
Friherre Klingspor personelt icke må tydas
derhän, att StatsCassan äfven i en framtid
hör betungas med pension eller aflöning till
Ståthållaren på Stockholms Slolt»
Friherre Palmstjerna^ Carl Otto: I anledning
af den siste värde Talarens yttrande,
får jag äran tillkännagifva, att Utskottet
icke dragit den conclusion han behagar
finna i Utskottets tillkännagifvande, att ifrågavarande
förslag af Ridderskapet och Adeln
blifvit lenmadt utan anmärkning» Utskot
-
7*
Den 21 September e. m.
tet har endast trott det vara en skyldighet
att tillkännagifva, hvad öde Utlåtandet N:o
126 haft i Stånden före återremissen. Det
tillägg Herr Rosenqvist yrkat måtte göras,
är efter hvad jag tycker mig finna redan
innefattadt i Utskottets förslag, der Friherre
Klingspor såsom icke åtnjutande någon
ordinarie lön på Rikets Stat, föreslås till
personligt uppförande å allmänna IndragningsStaten.
Det är således icke Ståthållaren
på Stockholms Slott, utan Friherre
Klingspor personligen, för hvilken förslaget
är gjordt. Derefter följer i Utlåtandet: ”Så
”länge befattningen med inseendet af arbe”tet
vid Kongl. Slottet med tillhörande byggnader
af honom besörjes;” hvilket ännu
mera styrker, att meningen icke varit annan
än att belöna Friherre Klingspors personliga
förtienster; och icke kan detta rubriceras
så, att det kunde komma en annan
Ståthållare på Stockholms Slott till godo.
Likväl om något förslag i sådant afseende
vid en annan Riksdag skulle komma att
ske, står det icke i närvarande Representanters
makt, att förekomma beviljandet deraf.
Herr Rosenqvist: Det vore i sanning
högst beklagligt, om den värde Talaren,
såsom Ledamot af StatsUtskottet, icke kunde
lätt förklara Utskottets mening; men jag
kan icke göra någon annan tydning än den,
hvartill orden gifva anledning. Då Utskottet
anmält, att utlåtandet N:o 126 blifvit
Den 21 September e. m.
af Ridderskapet och Adela leranadt utan
anmärkning, samt af Preste- och BorgareStånden
bifallit; så drar jag deraf den conclusion,
att Utskottet ansett detta Utlåtande
hafva blifvit af 3 Stånd bifallit. När Friherren
nu förklarat, att icke så är, förfaller
denna anmärkning; men jag frångår icke
det yrkade villkoret vid propositionen, emedan
jag icke anser Herr Friherrens i den delen
afgifne förklaring antaglig.
Herr Hjerta, Gustaf: När Utskottet
med så tydliga ord uttryckt, att arfvodet
är för Friherre Klingspor personligen, kan
jag icke fatta, att något serskildt vilkor dervid
behöfves, utan förenar mig med Friherre
Palmstjerna om obehöflighetén deraf,
samt underställer den värde Ledamoten, om
han icke ville afstå från detta vilkor.
Uppå derefter af Hans Eoccellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framstäld proposition,
blef StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Herr Rosenquist anmälte till protocollet
sin reservation emot Ridderskapets och Adelns
beslut.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den io sistlidne April under N:o
127 afgifne, och den 7 derpå följde Maji e,
m. på bordet lagde, Utlåtande, angående
74
Den 21 September e. m.
anslag till reparationer å Strömsholms Kongl»
Slott, blef samma Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Herr Rosenqvist_, Fredrik Leonhard
anmälte till protocollet sin reservation emot
detta beslut.
Justerades pleni-protocollen för den 26
sistlidne Februarii f. m. och e. ni., den 2
Mars f. m. och e. m., den 5 Mars f. m.
och e. m., den 9 Mars f. m. och e. m. samt
den 11 Mars.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Betänkanden:
Från BevillningsUlskoltct :
Af den 11 dennes:
N:o45. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 26 förut
afgifne Betänkande,, om Tull å Spanmål»
Från Lagutskottet:
Af den 2 dennes:
N:o q5. I anledning af åtskilliga Motioner
om ändringar i Kongl. Förordningen
den 24 Augusti i8i3,, emot fylleri och dryckenskap.
Af den 9 dennes:
N:o 96. I anledning af väckt motion
Den 21 September e. m.
75
om ett tillägg till sista Momentet af 6 §. i
23 Cap. Rättegångsbalken.
N:o gj. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 38 förut
meddeldte Betänkande, om ändring af 3 §.
i 21 Cap. RättegångsBalkeu.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet'.
Af den 11 dennes:
N:o 144* I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o g3, förut
meddeldte Betänkande, angående väckte motioner
dels om Orgelbyggeriets befrämjande,
och dels om upprättande af ett Institut
egentligen för Kyrkosång.
N:o i45. .Med förslag till jemkning uti
RiksStåndens serskilde fattade beslut, i anledning
af Utskottets Betänkande N:o 72 i
hvad det angår vissa dagars undantagande
från auctionsförrättningar.
N:o 146. Med förslag till jemkning
uti RiksStåndens beslut i fråga om KronoHemmans-
och Nybygges-åboers i de Norra
provincerne rättighet, att till tjärbränning
använda stubbar, rötter m. m.
N:o 147* I anledning af anmärkningar
vid Utskottets under N:o i33 förut meddeldte
Betänkande, angående Sågarelönens
utgörande vid Sågqvarnar.
N:o 148. I anledning af gjorde an
-
76
i
Den 21 September e. in.
märkningar vid Utskottets under N:o ioq,
förut afgifne Betänkande, om en Låneanstalt
för Tackjerns-tillverkare.
N:o 149. I anledning af återremiss å
Betänkandet N:o 100, i fråga om rättighet
för Extra Rotehållare, att lega karlar inom
Beväringsåldern.
N:o i5o. Angående väckt motion om
controller i afseende på Tackjerns godhet
m. m.
N:o 15 r. Angående väckt fråga om utvidgad
smides-rättighet, samt om upphäfvande
af det nuvarande smidesförhud på vissa
ställen inom Bergslag.
N:o i52. I anledning af gjorde an
märkningar
vid Utskottets under N:o 101
förut afgifne Betänkande, rörande yrkadt
förbud mot införsel af Danska hästar.
N:o i53. I anledning af väckte mo
tioner
om ytterligare åtgärders vidtagande,
dels till befordrande af den inhemska Ilästculturen,
dels till lättnad vid Remonteringsskyldighetens
fullgörande.
Lades på bordet.
Justerades fem ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plenum
den 17 dennes fattade beslut.
Den ai September e. m.
77
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Högloft. Riddcrskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
den 17 September 1829.
S. D. Vid förnyad föredragning af RidilarliusUtskottets
den 20 sistlidne Augusti
aftåtne, och den 7 dennes e. m. på hordet
lagde, Memorial, innefattande dels förslag
till Ridderskapets och Adelns underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t, med anhållan
om Sanction å en ny Riddarhusordning,
dels ock en fullständig Redaclion af berörde
Riddarhusordning; fann Ridderskapet och
Adeln för godt, att nämnde Förslag till
Skrifvelse och Redaction godkänna, likväl
under iagttagande af den förändring, att i
stället för den uti skrifvelsen förekommande
period: ”får hos Eder Kongl. Maj:t Rid”
der skåpet och Adeln lika underdånigt anthalia,
det Eder Kongl. Maj:t täcktes derå
tmeddela Dess Nådiga stadfästelseborde
införas följande mening: får hos Eder
Kongl. Majit Ridderskapet och Adeln lika
underdånigt anhålla, det Eder Kongl. Majit
täcktes å förslaget i dess helhet meddela
Nådig stadfästelse» Ut Supra.
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den ao sistlidne Augusti afgifne,
och den 7 dennes e. m. på bordet
lagde, Memorial, angående föreskrift för RiddarhusSecreteraren,
att, inom viss tid, efter
i
78 Den 21 September e. m.
hvarje Riksdags slut afgifva de till Riksdagskostnads-Räkningen
för Ridderskapet och
Adeln hörande verificationer; fann Ridderskapet
och Adeln för godt bifalla nämnde
Memorial, endast med den förändring, att
den RiddarhusSecreteraren, uti ifrågavarande
afseende, åliggande skyldighet borde vara
fullgjord inom fjorton dagar före den
tid, som Rikets Ständer bestämde för afgifvandet
af de till Riksdagskostnads-Räkningen
hörande verificationer. Ut Supra.
S. D. Föredrogs ånyo och bifölls RiddarhusUtskottets
den 3 dennes afgifne, och
den 14 derpå följde f. m. på borde lagde
Memorial, angående med Ryttmastaren Silfverstolpe
och Notarien Hjerta anstäldt prof
i Snällskrifnings-methoden. Ut Supra.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 11 om aftonen.
T11 fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Onsdagen den 2 3 Sept. 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Upplästes Högvördige Preste-Ståndets
ProtocollsUtdrag af den 17 dennes, inne
-
Den 23 September f. m.
79
fattande inbjudning till de öfrige RiksSlånden,
att anmoda samtlige Utskotten , hädanefter,
så fort ske kan, till RiksStånden insända
sine Betänkanden och Utlåtanden
skriftligen, så vidt de icke med samma
skyndsamhet kunna tryckte meddelas, eller
så vida de, efter Utskottens egen pröfning,
finnas vara af den vigt, att de höra tryckte
öfverlemnas.
Lades på hordet.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Det
är mig okärt, att nödgas afbryta det ämne,
som lärer blifva föremål för denna dags
sammankomst, med en' praeliminair-fråga.
Det föga afseende, som fästats på min framställning
derom, att StalsUtskottet i ett sammanhang
med. Tredje Hufvudtiteln äfven
måtte yttra sig om de extraordinarie anslag
till materielen, hvilka Kongl. Maj:t begärt,
har föranlåtit mig att tro, det jag antingen
haft orätt i saken, eller att man ej förstått
min framställning. Vissa tilldragelser uti
Europas sydöstra hörn hafva hos mig stadgat
den öfvertygelse, att alla consiclerationer
måste vika, och att vi först af allt böra
tillse vårt försvars-tillstånd. Okunnig om
hvad SLatsUtskottet i denna del gjort, får
jag till Herr Grefven och LandtMarskalken
hemställa, att vi kunde få den proposition,
att frågorne om materielen må blifva de,
hvilka vi i första rummet skola afgöra.
8o
Den 23 September f. m.
hvarefter vi få tillse, hvad man sedermera
kati lemna lill löneanslagen.
Friherre Cederströitij Jacob: Jag får
först anhålla om upplysning huruvida det
Betänkande från StatsUtskottet är inkommit
och hvilande på bordet, hvarom Herr Crusenstolpe
ordat, och torde jag få fortsätta,
sedan jag erhållit denna upplysning.
Undertecknad Riddarhus - Secreterare :
Det ämne, hvarpå Herr Crusenstolpe lärer
syfta, eller frågan om de extraordinarie
anslagen till krigsmaterielen, har ännu icke
från StatsUtskottet inkommit.
Friherre Cederström: Efter den upplysning
RiddarhusSecreteraren meddelat, lärer
all fråga om bifall å Herr Crusenstolpes
framställning höra förfalla.
Herr Crusenstolpe: Frågan lär icke, såsom
Friherre Cederström tror, komma att
förfalla, ty jag ämnar drifva den till det
yttersta. Jag ville önska, att jag vore lika
tranquil i afseende på sjelfva saken. Ämnet
är i alla fall redan behandladt af StatsUtskottet
, och Betänkandet lärer vara under
pressen. I en så vigtig sak, som den
om rikets försvar, och då vi icke sakna andra
föredragningsämnen, ser jag ej, att ett
litet uppskof något betyder, och kan ingalunda
afstå från begäran 0111 proposition å
mitt förslag.
Fri
-
Ben a3 September f. m. 8t
Friherre An ekar swärd _, Carl Henrik'.
Om Sverige utgjorde en af dessa Sta Ler, på
hvilka det berodde, att hämma eller gifva
ledning åt verldshändelsernas gång, skulle
jag ej förundra mig öfver Herr Crusenstolpes
förslag; men då hvar och en af oss
borde känna, att förhållandet icke är sådant,
vet jag ej, hvartill Herr Crusenstolpes
förskottsvis yttrade farhågor skola tjena.
Jag anser mig ej böra ingå i någon
vidsträcktare politisk discussion, utan afhåller
mig bestämdt derifrån, emedan jag
icke finner den vara af hehofvet påkallad,
utan onyttig och till den grad opolitisk, att
jag icke i närvarande stund i Sverige, såsom
medlem af en rådslående församling,
vill å hane bringa en sådan öfverläggning.
Då för öfrigt det af Herr Crusenstolpe omfönnälte
Betänkande rörande de extraordinarie
anslagen ännu icke ens till Ridderskapet
och Adeln inkommit, lärer det vara
aldeles stridande mot formerne, att nu ingå
i pröfning af detta ämne.
Herr Crusenstolpe: Det förundrar mig,
att Friherre Anckarsvärd ej känner, att denna
fråga icke af mig är bragdtå bane, utan
förekommer dels i 3:dje Hufvudtileln, dels i
det Betänkande vi från StatsUtskottet hafva
att förvänta. Det är minst den politiska
delen, som här bör komma i betraktande,
utan egenteligen den financiella. I afseende
42 H. 6
82
Den 23 September f. m.
på denna senare, lära de ifrågastäldte anslagen
uppgå till emellan 3 och 4 millioner,
en icke ringa summa, och till hvars
belopp icke ens de å alla Tittlarne föreslaglie
förhöjningar uppgå. Afven efter Friherrens
system måtte det vara rätt, att behandla
den betydligaste delen först, och att
således först tänka på försvarsverket, innan
man bestämmer ökade löne-anslag; denna
method synes ock ganska värdig en rådslående
församling.
Friherre Anckarsvärd: Jag ber Herr
Crusenstolpe hafva den godheten erindra
sig, att åtminstone jag icke utan inconsequence
skulle kunna ingå på dess förslag,
enär jag sjelf, i början af Riksdagen, yrkat,
att Statsregleringen borde först och för sig
afgöras; utgående från den synpunkt, att
första behofvet för hvarje civiliseradt samhälle,
är, att förvaltningen eller administrationen,
och den vanliga jemna gången af
Statens rörelse ej måtte hindras, utan att
det är den, som framför allt annat erfordi
■as. Alla andra händelser komma alltid i
andra rummet. Med den kännedom man
bar om landets tillstånd, förmodar jag det
icke eller för någon vara omöjligt, att derefter
rätta sina beslut och röster om lönerna,
utan att i förväg hafva bestämt, hvilka
tillgångar må finnas att bestrida materielens
fullkomnande. Jag finnér det således
i alla afseenden vara utan ändamål, att
bifalla Herr Crusenstolpes förlag.
Den a3 Septem ber f. m. 83
Herr Crusenstolpe: Friherre Anckarsvärd
synes förgäta, att materielen utgör
en del af StatsRegleringen, och att hvad jag
yrkat, således ej strider emot dess egen åsigt.
Det är endast fråga, om hvilken del af StatsRegleringen
man först bör företaga. Jag
anser, att materielen är den hufvudsakliga,
och att örn man börjar med den, man börjar,
såsom man säger, i rätta ändan.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, om Ridderskapet
och Adeln instämde uti Herr Crusenstolpes
ifrågavarande förslag.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
Herr Crusenstolpe begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken föreslog
följande voteringsproposition:
Den, sorn anser, att pröfningen af StatsRegleringen
bör hvila, in Lill dess StatsUtskottets
Utlåtande öfver frågan om de begärde
Extra-Ordinarie anslag för Armeens
materiella behof till Ridderskapet och Adeln
inkommit, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer pröfningen af Stats42
H, 6*
84
Den 23 September f. m.
Regleringen att fortsättas, utan afbidan af
StatsUtskottets ofvanberörde Utlåtande.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen böljades klockan io, och
slöts klockan 11 f. m.; och befunnos vid
voteringens slut, sedan cn voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, sorn följer:
Ja — a5.
Nej — i56.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protokoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således beslutat, att pröfningen
af SlatsRegleringen borde, utan afbidan
af StatsUtskottets Utlåtande rörande
de begärde Extra-Ordinarie anslag för Arméens
materiella behof, fortsättas.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
under N:o 237 afgifne, och den 29 sistlidne
Augusti f. rn. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af' gjorde anmärkningar vid
Utskottets under N:o 128 förut meddeldte
Betänkande, angående Regleringen af Utgifterne
under RiksStatens Andra Hufvudtitel.
1 Punkten. Lvnerne för StatsRåden.
Den a3 September f. m.
35
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard_,
uppläste följande:
Utan afseende derpå, att Hedervärda
BondeStåndet helt och hållit afslägit den af
Utskottet tillstyrkta förhöjning för Herr Justitia-StatsMinistern
från 5849 ^dl 65oo
R:dr, för Herr Ministern för Utrikes ärenderne
från 6,849 *-dl 7,000 R:dr, samt för
hvardera af de Sex Herrar StatsRåden från
4,18a: a4- till 5,ooo R:dr; och utan att i
ringaste moa ens försöka vederlägga något
af mina skäl emot den föreslagna förhöjningen,
har Utskottet blifvit vid sitt förslag,
att förhöja bemäldte Embetsmäns löner. Jag
har vågat motsäga förhöjningen, emedan det
icke förmärkts, att någon klagat öfver för
ringa lone-auslag, eller bristande utkomst,
och det icke eller af lefnadssättet och trainen
kunnat förmärkas, att lönerne äro för
knappa; emedan Nationens tillgångar äro
högst inskränkta; emedan man hörer en allmän
klagan öfver allt för dryga och tryckande
kontributioner; emedan man ser fattigdomen,
nöden och penningbristen vara
i jemt stigande nästan inom alla fotkklasserne,
men synnerligast inom den jordbrukande;
och emedan, i korthet sagt, Rikskroppen
synes dragas med altynandc krafter.
Då dessa skäl icke blifvit af Utskottet
upptagne, torde de hafva funnits vara sanna
och oemotsägliga; likasom min öfvertygelse
är fust, att ingen förhöjning kan eller
86 Den 23 September f. m.
bör äga rum. Utskottet bär yttrat: ”att Rikets
högsta Embetsman måste vara så lön”te,
alt de, utan afseende på egen förmögenhet,
kunna använda tid och nit till Stadens
bästa.” Jag delar samma öfvertygelse.
Men om man tillika antager den princip,
att högsta Embetsmännen böra föregå
andra medborgare med lysande efterdömen,
äfven i sparsamhet och hushållning, helst
man vet och känner, huru gerna de lägre
folkklasserne söka imitera de högre och förnämare
i allt hvad dessa på luxens sida företaga,
och således genom ett lysande lefnadssätt
vilja liksom tilltruga sig en värdighet,
som icke bör och icke eller kan i
sjelfva verket äga rum, aldraminst i ett
fattigt land; så måste man taga för afgjordt,
att de hittills varande löuer äro ganska tillräckliga,
och att all förhöjning blott skulle
bidraga till ett ännu yppigare lefnadssätt.
Om man lefver på gammalt ärligt svenskt
sätt, och ej i det kalla Norden låter borden
dagligen prunka med söderns förvekligande
drycker och frukter, samt i allt annat
iakttager enfald och okonstlade bruk,
så kan hvilken Embetsman som helst rikligen
bärga sig med 4182 R:dr 24 sk. Banco,
hvilket nu åt StatsRåden är anslagit, och
som i så många år varit tillräckligt. Jag
anhåller alltså vördsamt om proposition till
afslag å första punkten af Utskottets Utlåtande;
och om denna proposition besvaras
med Nej, votering.
Den 23 Sep Le ruber f. in.
87
Friherre duck ar swärd, Carl Henrik:
Då jag bör förutsätta, alt allt hvad i detta
ämne kan yttras, redan af hvarje Ledamot
blifvit öfvertänkt, skall jag inskränka mig
till några få anmärkningar. Jag täger mig
friheten fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, huruvida det i närvarande
ögonblick vore lämpligt, att bifalla
en sådan löneförhöjning, som den för Ministeren
föreslagne. Jag föreställer mig, att
den organisation, som nu sammansätter StatsRådet,
ej kan länge blifva beståndande. Jag
är öfverlygad. att Rikets Ständgr snart komma
i öfvertygelse om det stora misstag de
gjort, då de afslogo förändringen i StatsRådets
organisation; och jag hemställer om
det vore lämpligt, att, genom partiella bidrag,
binda händerna på sig för en ändamålsenligare
sammansättning; jag hemställer
huruvida det icke skall på folkel göra ett
obehagligt intryck, att representationen hos
oss, långt mera än hvad som sker i andra
länder, sysselsätter sig, nästan vid hvarje
Riksdag, med löneförhöjningar. Jag tror,
att en sådan reglering aldrig bör företagas
utan i ett sammanhang, och alt i en så
gammal organisation som vår, der stora förändringar
behöfvas, man bör afvakta en sådan
ändamålsenlig reglering, för att en gång
för alla, eller åtminstone för en längre tid,
bestämma de förhöjningar, hvilka kunna erfordras.
På grund af dessa betänkligheter,
88 Den 23 September f. m.
anser jag mig ej kunna rösta för bifall å
förhöjninga rne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Herr Dalman > Lars Johan, uppläste
följande:
Innan Ridderskapet och Adeln nu slutligen
för sin del går att bestämma de nya
skattebördor, hvarmed våra Commitenter
och vi sjelfve under fredens lugn hotas; bördor,
de der skola blifva det oväntade resultatet
af vår rysligt kostsamma i x månaders
sammanvaro; anhåller jag vördsamt,
i egenskap af national-ombud, få generelt
öppet yttra min öfvertygelse, i afseende på de
vigtiga frågor, som i min tro äga ett absolut
oskiljagtigt sammanhang, Finance- och
iSlatsregleringen. Jag ser nämligen sorn ett
axiom, att om en omogen myntbestämning
nödvändigt vid denna Riksdag skulle, coute
qu’il coute, emot allmänna opinionen framtvingas,
borde detta Rikets Ständers beslut
åtminstone föregå bifall å den grofva lönförhöjning,
som StatsTJtskottet föreslagit. Värdet
på skatterne hvilar ju oemotsägligen på
Myntbestämningen, och denna åter på möjligheten
att genast företaga ut- och in-vexling
af silfver mot sedlar, samt andra säkra
garantier; men emot allt detta visa sig
Den 23 September f. m. 89
för mitt omdöme stora hinder ännu uppstå
samt deribland särdeles det, att ifall
man ej nu handlar, likasom 1812 års Ständer
i afseende på indragningsmagten handlade,
Kongl. Majit aldrig kan grundlagsenlig!,
förrän nästa Riksdag, lemna dess Nådiga
sanction, hvilken jag anser oundvikeligen
nödvändig, om förtroende till Cessions~
domen skall vinnas. Dessa med liera betänkligheter
afskräcka åtminstone mig, ehuru
alltid den mäst nitiske vän af en pålitlig
reda i vårt intrasslade penningeväsende,
och just derföre, att med min röst understödja
ett beslut, som så oändligen väl tåler
att mogna till nästa Riksdag, för att då
blifva mera populärt. Enär politiska ställningen
i Europa hunnit, åtminstone såsom
stillestånd, lugna sinnena, och Banken har
för sin räntevinst skaffat mera silfver i sina
hvalf, har ju Hans Majit full rätt, att
sammankalla Rikets Ständer å nyo, blott för
att afgöra de ämnen > Uans Maj:t i Nåder
täckes låta Rikets Ständer föredragas.
På grund af dessa praemisser, och då
jag hoppas, att under det Bancosedeln förbättrar
sitt värde, samt alla priser falla,
Embetsmännen ej ens sjelfve af sitt fattiga
fosterland tilltro sig fordra mer än det belopp,
med hvilket de sig försörjt årligen
sedan 1828, innan en säker myntbestämning
kan vara att grunda en ny Statsreglering
på; röstar jag med den afgjordaste opi~
9° D en 23 September f. m.
nion emot, att denna så högst bosynnerliga
1829 års Riksförsamling skall få lyckas
förändra 1823 års RiksStat, enligt StatsUtskoltets
förslag, äfvensom emot all myntbestämning
för det närvarande, hälst den
ej fått beslutas i förväg, eller såsom vilkor
för anslagen. Jag conformerar mig, under
ett tryggt samvetes vittnesbörd, med de
redlige patrioter, som i en tryckt, sista plenidag
utdelad, uppsats framlagt, efter hvad
jag tror, Nationens majoritets contra-proposition,
i afseende på Statsregleringen.
Jag smickrar mig ingalunda, att dessa
ideer kunna inverka på andra Ledamöters
förut fattade mening. Jag ber endast för
egen tillfredsställelse om plats i protocollet
för min protest, som skall rättfärdiga mig
inför nationen, och intyga för tid och efterverld,
att jag varit oskyldig i de mesurer,
som probablement i strid med min
åsigt komma alt antagas.
Herr CrusenstolpeMagnus Jacob: Ehuru
jag visserligen är öfvertygad, att de löneförhöjningar
StatsUtskollet föreslagit, ära
behöfliga, likväl och då jag blott finner
dem vara det relatift, men andra frågor
äro af större vigt, och deribland försvarsverkets
materiel, samt Ridderskapet och
Adeln förkastat det förslag jag nyss framställt,
att försvarsverket först borde tagas i
betraktande; så begagnar jag delta tillfälle
Den 23 September f. m. gr
att förklara, det jag under loppet af Statsregleringen
skall oafbrutit icke allenast tala,
utan ock rösta Nej, i afseende å alla ökade
personliga anslag; ty, ehuru jag med.
, glädje finner, att vi ega i56 hjeltar, hvilka
utan materiel våga försvara fäderneslandet,
vågar jag likväl icke medgifva några
löneförhöjningar, förrän man tillförliteligen
erfarit, att de för materiellens iståncfsättande
nödige medel finnas att tillgå.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: En
värd Talare har tillstyrkt afslag å Utskottets
förslag derföre, att han förmodat detta
afslag skola bereda en lättare möjlighet till
Minister styrelses införande i Sverige, och
emedan han tror, att tillökningen i StatsRådets
löner skulle motverka en sådan förändring
i vår Statsförfattning. Om så vore,
är det ett nytt skäl för mig alt tillstyrka
bifall å detta förslag, på det åtminstone
vårt kära fädernesland må slippa se sådana
brytningar och förändringar i Ministerstyrelsen,
som i andra länder, der blott partichefer,
och icke Konungen, styra landet.
Jag önskar derföre dels för det verkliga
behofvets kull, och särskildt på det Ministerstyrelse
derigenom må förekommas, bifalla
Utskoltets förslag.
Herr von Hartmansdorff, August: I fråga
om löneförhöjning åt StatsRådets Ledamöter,
har man anfört, att ingen sådan vo
-
ga D en 23 Sep tern I>e c f, m,
re af Konungen hegard, oell att ingen af
dem sjelfve klagat öfver löuernes otillräcklighet.
Det är måhända ett blygsamhetsfel
af dem att, då de föreslagit tillökning
för öfrige embets- och tjenstemän, de ej
gjort gällande sina egna anspråk. Mea är
det väl skäl för Ridderskapet och Adeln,
att bestraffa denna grannlagenhet, då en
livar kan finna, att deras löner behöfva förböjas.
Jag liar tillförene yttrat, att jag ansåg
dem företrädesvis böra få tillökning,
och bar sedermera ingen anledning haft att
förändra min mening. Man har sagt att ingen
af deras lefnad förmärkt, att de beliöfde
bättre lön; men jag hemställer, om
det i något samhälle är lämpligt, att Statens
Embetsman, i synnerhet de högsta,
skola igenkännas på deras torftighet? Om
de inskränkte deras umgänge endast till
fattigare medborgare, så ginge det an, men
i intet land kunna de undvika att lefva
med de förmögnare, hvilka enligt sakens
natur hafva det mesta med styrelsen alt
göra. Embetsmännen måste då rätta sitt
lefnadssätt efter de förmögnares, och en
livar, som här umgåtts både hos de högsta
Embetsmännen och de rikare Köpmännen,
kan anställa jemförelse, hvilka öfverträffa
hvarannan, och bedomina, att kostnaderne äfven
förden underlägsne äro betydliga. Men
de högsta Embetsmännen äro ej inskränkte,
att umgås med flerfaldigt klasser af landsmän.
Flere af dem och en isynnerhet nemi.
Den a3 September f. m.
93
Utrikes Ministern är förbunden att umgås
med de främmande sändebuden, måste således
rätta sitt lefnadssätt efter sina gästers,
och följakteligen efter det, som i andra rikare
länder är brukligt. Man har sagt, att all
löneförhöjning borde uppskjutas, intill dess
den väckta frågan om en förändrad organisation
af Styrelsen blifvit afgjord. Jag
har ock yttrat min önskan för en sådan
förändring, och kommer, om jag får lefva,
att flere gånger yrka derpå; men att intill
verkställigheten af denna organisation, hvilken
ej kan ske utan grundlagsförändring,
och all den tid, som dertill erfordras, uppskjuta
löneförhöjningen, det vore lika obilligt
mot Embetsmännen, som det vore obilligt
mot en skattdragande, hvilken önskade
sitt hemmans förmedling, att bedja honom
vänta, tills en förbättrad refning och skattläggning
öfver hela Riket hunnit företagas.
Här är äfven sagdt att, då man ej visste,
huruvida tillgångar funnos åt materiellen af
försvarsverket, borde man ej på förhand
borttaga medlen till personliga anslag. Dä
detta ämne åter företages, skall jag söka visa,
att personalens tillräckliga aflöning är
lika nödvändig, som materiellens anskaffande,
ty den sednare kan intet uträtta, om
det icke finnes dugliga personer att den begagna.
Men såsom Ledamot af StatsUtskottet,
bör jag upplysa, att extra tillgångar
till de begärd ta extra anslagen finnas fullt
ut, och ändock några 100,000 R:dr utöfver
94 D en 23 September f. m.
det behof Konungen uppgifvit. Vill man
ej undanhålla stora summor i reserv för kanaler
och strömrensningar, så kan försvarsverket
få allt hvad det, enligt Konungens
framställning, behöfver, oagtadt civile Embetsman
erhålla nödig löneförbättring. Vill
man åter sätta kanaler och strömrensningar
främst, så får hvarken Embetsmän eller
Officerare hvad de borde, och det vore detsamma,
som att låta civila och militaira
Embetsmän allena betala dessa arbeten.
Närmare till saken, får jag erhindra
att, då lönerne i8o9anslogos åt SlatsRådets
medlemmar, var coursen omkring 64 sk.
Nu är han omkring 128 sk. JustitasStatsMinisterns
lön bestämdes då till 3ooo R:dr,
och taffelpennningarne till 2000 R:dr, summa
5ooo R:dr. Efter cours borde han således
nu hafva dubbelt så mycket eller
10,000 R:dr, hvilket vore vida mera än
StatsUtskottet föreslagit. Förut har jag tillstyrkt,
att lön för JustitiasStatsMinislern
skulle blifva 8000 R:dr, och jag kan ej afstå
från detta yrkande. Hvad Utrikes StatsMinistern
angår, så fick han 1809 i lön
3ooo R:dr, och i taffelpenningar lika mycket,
tillsammans 6000 R:dr. De motsvara
nu 12,000 R:dr. Jag har föreslagit 9,000
R:dr, och fortfar att anse denna summa
nödig. Hvad StatsRåden angår, så lingö
de vid 1809 års Riksdag 2000 R:dr i lön
och i5oo R:dr i taffelpenningar, summa
Den a3 September f. m. g5
35oo R:dr; utgörande efter samma beräkningsgrund
7,000 R:dr. Jag har tillstyrkt
6000 R:dr, och hemställer ytterligare, att
Ridderskapet och Adeln ville anslå denna
summa.
Grefve Hornj Claes Fredrik: Jemte det
jag i allo instämmer i hvad Friherre Anckarswärd
anfört, och gillar de åsigter han
lagt till grund för sin mening, her jag, att
helt kort få hesvara de anmärkningar, hvilka
blifvit gjorda af Herrarne Cederschjöld
och von Hartmansdorff. Det är Herr Cederschjöld
egenteligen, som synes vilja motverka
en Minister-styrelse derigenom, att
ökade anslag skulle behålla dessa StatsRåder
vid sina platser. Om det skulle vara ett
skäl, så tror jag att han, redan, utan det
ökade anslaget, vunnit sitt ändamål, då
man ser, att StatsRådets Ledamöter nog
länge qvarblifva, och blott lemna sina platser
i anseende till ålderdom eller försvagad
häl sa. Hvad beträffar Herr von Hartmansdorff,
yttrande, att de löner, som 1809 bestämdes,
voro högre, i följd af myntets
förhållande, så torde äfven höra komma i
beräkning det stora hopp, sorn 1809 års
Ständer gjorde sig på denna inrättning. Jag
fruktar, att om 1809 års Ständer nu sago,
huru ringa frukter den burit, de skulle
sätta i fråga, om de ville lenina några löner
åt personer, hvilka synas hafva liten
eller ringa del i ärendernas gång. Det är
96 Den 23 September f. m.
egenteligen StatsSecreterarne, hvarpå sakerna
hero, och jag har äfven emot min öfvertygelse,
men på mina väners skäl, biträdt
ett förslag till ökning för dessa. Då
nu StatsRådet egenteligen är att anse, såsom
en öfverflödig personal, borde det ej komma
i fråga, att man ansåg dessa platser behöfliga,
derigenom att man ökade anslagen
för deras aflönande.
Herr Tham, Wolrath1: Jag kan icke
föreställa mig, att Svenska Nationen eller
Sveriges Represententanter på något sätt
skulle glömma skyldigheten att befästa sin
sjelfständighet. Jag föreställer mig, att,
då de lemna nödiga anslag till embetsmannapersonalen,
glömma de ej eller att
gifva hvad som är behöfligt till den oumbärliga
materiellen. Jag tror derföre icke,
att man behöfver hafva något hjeltemod
för alt bifalla det ena, och icke
glömma det andra, utan endast helt enkelt
använda det sunda förståndet, hvilket jag
hoppas vi ej skola afsäga oss. I afseende
på sjelfva frågan, skulle jag bestrida alla
tillökningar, om jag ansåg dem medföra
ökade utgifter för nationen, eller ökad bevillning.
Men jag har ej kunnat komma
till den öfvertygelse, att efter de förslag
StalsUtskottet uppgjort, några nya skatter
skola åläggas. Jag tror det så mycket mindre,
som jag icke kan instämma med den
ta
-
Den September f. m.
97
talare, hvilken sagt, att vår handel, våra
näringar och vårt jordbruk voro i ett aftynande
tillstånd, Handeln ger Staten ökade
inkomster, den matte då snarare vara i
till- än a frågande. Näringarne äro i tillväxt,
och skola då i naturlig väg gifva Staten
ökade inkomster utan deras betungande.
Att vårt åkerbruk är otacksamt, då det
skötes rätt, tror jag ej att erfarenheten har
bevisat. Huruvida jordbrukaren är i tillfälle
att alltid skörda lön för sin möda genom
afsättning, tror jag först framdeles kan
noga re bestämmas, när vi få ordning i myntväsendet.
Att uppskjuta hvad jag ej vill
kalla en löneförhöjning, utan en ersättning
för försämradt mynt, under hopp om en
förändrad organisation af den öfversta styrelsen,
eller att vi skulle dirigeras af Ministrar,
kan jag ej gå in på, ty jag önskar
ej upplefva den dag, då Sverige skulle styras
af Ministrar. Vi hafva en bättre organisation
af Styrelsen, än att vi skulle låna
den från främmande nationer, hvilka ej hafva
samma ställning, som vi. Den organisation
vi hafva är den bästa, och jag önskar,
att den ej måtte blifva förändrad. Derföre
kan jag ej eller förena mig med den
talare, hvilken ansett Konungens Rådgifvare
såsom öfver flöds personer. Jag skulle ej
vilja lemna angelägenheterne ensamt åt SlatsSecreterarne,
ehuru de äro ganska vigtiga
personer. De behöfva några, sorn control42
H. 7
Den September f. m.
Jerå sig; de kunde annars blifva för mycket
despoter. Jag bär visserligen vid något tillfälle
läst i en bok, att ett land skulle finnas,
der Embetsmännen hade ingen lön, och
alt inkomsterne användes för RiksopinionsRådet
alt dricka på saken, men uti sådant
kan jag ej instämma. Jag tillstyrker de förhöjningar
StatsUtskotlet föreslagit, med den
fullkomliga öfvertygelse, att de kunna ske,
utan någon ökad bevillning.
Friherre Anckar swärd: Jag bade hoppats,
att icke behöfva ingå i några ytterligare
anföranden, men nödgas, i anseende
till de framställningar, som af motsidan blifvit
gjorde, att mota dem, ej för att inverka
på någons opinion, men för att visa det
ingen inverkan skett på min egen. Jag måste
beklaga, om jag så otydligt uttryckt mig,
att ett nekadt bifall till löneförhöjning skulle
bidraga till införande af den nya organisation
af StatsRådet, hvilken jag önskar
och tror skola medföra fördel för fäderneslandet.
Min mening har likväl ej varit sådan,
äfven om uttrycken så fallit sig. Jag
bar blott sagt, att det vöre olämpligt att
nu bifalla en lönförhöjning, enär, efter mina
önskningar, en organisation skulle påkalla
en omreglering af det hela, och således
äfven af lönerna. Jag hemställer till en
annan ledamot, som sjelf sysselsatt sig med
Styrelseverkens organisation, och som både
i eirelar och qvadrater bevisat, huru en så
-
Den s3 September f. m.
99
dan ändamålsenligt kunde till vägabringas,
om han frånträdt sina högre organisationsplaner,
och om han tror organisationen häst
kunna ske genom ökade löner? Man har
framställt billighet och rättvisa, såsom en
grund att öka lönerna, emedan de först utgingo
efter en fördelaktigare cours af 64 sk.
Jag anser Embetsmanna-yrket icke annorlunda
än såsom ett näringsyrké. Det kan
ej vara annat, enär det heror på individens
fria val, att välja det för sin lefnadsbana.
Då jag föreställer mig att denna åsigt icke
kan kullkastas, frågar jag, till hvad större
skydd Embetsmännen äro berättigade, än
öfrige näringsidkare? Hvad skydd är väl
lemnadt dem, som äga penninge-egendom,
då deras förmögenhet sedan 1809 blifvit föga
bättre än röfvad och sköflad, samt förvandlad
till det nedsatta skick, hvaruti den
nu är? Hvem ersätter jordbrukaren de förluster,
som olyckliga skördar orsaka honom?
Då intet skydd kan lemnäs mot allt detta,
är det ej eller lämpligt, att coursförhållanden
skola ersättas Embetsmännen. Då Lagstiftaren
ej förmått, och ej kan förmå, sträcka
sitt skydd till Näringsidkaren, skulle det
blifva ett högst besynnerligt förhållande om
en representation af Embetsmän endast skulle
sträcka den skyddande förmågan lill förbättring
af löner. Det har blifvit sagdt af
en annan Ledamot, att om han ansåg, att
förhöjningen skulle äga rum på bekostnad
42 H. 7*
100
Den 23 September f. m.
af Ökade skattebidrag, skulle lian ej dertill
lenina sin röst. Det är ej första gången
denne talare nyttjat samma argument; men
det är grundfalsk!. Om man finnér utväg
taga dessa förhöjningar, på de öfverskott,
hvarmed den förra inkomsten öfverskjuta
det ådagalaggda behofvet, så frågar jag, om
dessa öfverskott kommit från luften? Om de
ej utgått från skatterna? Samma Ledamot
har sagt, att Näringarne äro i tilltagande,
äfvensom handeln. Jag önskar, att lian intill
årets slut må kunna underhålla samma
satts; att jernskeppningen, som så mycket
verkar på vår ställning, må vara i tilltagande,
och att man ej har något i den vägen
att befara. Men äfven förutsatt, att denna
mening är rigtig, och att Näringarne äro
i framskridande, frågar jag, om det icke är
någon anledning för hand, att genom öfverskotten
snarare nedsätta den arma jordbrukarens
skatter, hvilken framför andra bär
tyngden; och om det ej vore ett talande
skäl förRidderskapet och Adeln, att motsäga
lön förhöjningen, efter Ståndets Ledamöter
äro de njutande personerne, och att
häldre fästa sig vid hvad BondeStåndet, hvilket
är det hufvudsakligen betalande, trott
sig kunna medgifva. Jag nekar för ingen
del, att lönerne kunde vara större; men att
derföre säga, att de äro otillräckliga, kan
jag ej. Hvad värdighet i lefnadssätt angår,
så är det ett inkast, som fordrar mindre
afseende, än man skulle tro. Allt är reia
-
Den 23 September f. m.
101
tift. Om den en.skildte icke är någon redo
skyldig för sitt lefnadssätt, så eger Embetsmannen
likväl en moralisk förbindelse, att
föregå med sparsamhet. Jag tillhör dock
ej den mening, som vili framkasta beskyllningar,
ty jag saknar all kännedom om lefnadssättet
hos de högre Embetsmännen. Herr
Tham bar slutligen, säkert i någon intressant
bok, kommit öfver ett nytt Statsskick,
der Embetsmännen skulle nöja sig med intet,
men folket dricka och göra sig lustigt.
Detta skulle fägna mig, långt ifrån att förskräcka
mig. Jag skulle finna mig rätt belåten
dermed. Motsatsen, eller att folket
skulle svälta, och . Embetsmännen lefva i
öfverflöd, finnér jag ingalunda önskansvärd.
Af dessa skäl fortfar jag, att yrka afslag å
tillökningen.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag är först
skyldig, att gå en upprigtighet till mötes
med en annan upprigtighet. Grefve Horn
har öppet förklarat sin afsigt vara, att genom
ett uthungringssystem tillvägabringa en
förändring i närvarande Ministere. Jag får
likväl öppet förklara, att om jag någonsin
skulle befinna mig i den ställning till en
framtida Rådgifvare-personal, att jag icke
kunde gilla Styrelsens grundsatser, eller till
och med ansåg dess åtgärder leda till upplösning
af samliällsbandet och våra vigtigaste
institutioner, skulle jag likväl, då fråga
förekom om dessa rådgifvares personliga
102 Den 23 September f. m.
förhållanden såsom Embetsman, ej yttra mig
annorlunda än om deras platser innehades
af mina vänner. Jag skulle visserligen med
alla de skäl, -rlied allt det nit och den kraft,
som stod i min förmåga, förfäkta den sak
jag ansåg rigtig, och i grundlagsenlig väg tillvägabringa
en förändring i rådgifvare-personalen,
men utan alt försöka medlet af personlig
uthungring, viss, om jag misslyckades,
att dock äga rätt till aktning för mina afsigters
renhet äfven af mina motståndare.
Jag går nu att serskilt upptaga några
här yttrade grundsatser. Man har talat om
ökade skatter, man har sagt, att jordbruket
icke erhöll någon lindring, under det
löneförhöjningar för Embetsmännen beständigt
fordrades; men jag hemställer till den
värde talaren, om han ej finner det vara
en nödvändig följd af det beständigt försämrade
myntet, att låta lönerne åtminstone
någorlunda följa med. Jag tror, att jag
baft den tillfredsställelsen att se den värde
Talaren på min sida i detta afseende, då
fråga var om myntet. Jag hemställer, om
icke jordbruket, i fall vi nu stodo på samma
punkt som 1809, skulle finna detta mera
tryckande. Alla ordinarie skatter utgöras
till samma belopp, men de, som utgå
i penningar, betalas i ett vida försämradt
mynt. Ordinarie Räntan, utgörande i penningar
94,000 R-dr, Mantalspenningarne, Lagmans-
och Häradshöfdinge-Räntan, utgingo
den tiden nära nog i Silfver, och jag hem
-
Dea a3 September f. rn. io3
ställer, om icke det varit en lindring för
jordbruket, att de nu utgå i ett mynt, hvaraf
128 sk. svara mot i R:dr Silfver. Hvad
ökade bördor i Bevillningsväg beträffar, så
utgjorde Bevillningen år 1S09 2,5oo,ooo bättre
mynt, den gör nu 2,170,000 R:dr sämre,
oell samma förhållande eger rum med
alla andra Extra ordinarie anslag. Det är
en lycka, jag medger det, härrörande från
den omständighet att vi äro frie från ali
utrikes skuld, men man åberopar icke ett
rigtigt factiskt förhållande, då man säger,
att jordbruket icke vunnit någon lindring.
IN edsättningar hafva allt sedan 1817 egt rum,
oagtadt ett ständigt sig försämrande mynt;
och om Tullafgifterna gifvit större inkomster,
ehuru consumenterne fått sin vara tili
nedsatt pris, så hafva vi derföre att tacka
ett bättre handelssystem, och en noggrannare
controll; den vinst StatsCassan gjort
på Lurendrejarens bekostnad, kan icke kallas
ökade skattebördor. Hvad den vijrde
Talaren yttrat om Embetsmännen såsom
Näringsidkare, är till en viss grad sannt,
men slutsatsen är icke rigtig; ty har pennihgeegaren
förlorat sedan 1809, så hafva
Tjenstemännen ock gjort det, och i synnerhet
de, hvilkas löner blifvit bestämda i
penningar utan att de i proportion af siri
förlust blifvit ihogkomne vid föregående lönförhöjningar;
och mart bör erindra sig, att
1815 års lönförhöjning skedde klass- och
procentvis, ulan afseende på hvars och ens
io4 Den 23 September f. na.
olilia förluster. För öfrigt får jag, i afseende
på betragtandet af Statens tjenster såsom
ett Näringsfång, tillägga den reflexion ,
att om man vill se Staten såsom en näring
i stort, så, liksom den enskilde Näringsidkaren
anses illa sköta sin handtering, hvilken
spar på nödige utgifter och arbetslöner ,
samt derigenom får en sämre vara; månne
icke den Stat hushållar illa, som, då vissa
Embetsman finnas nödvändige, aflönar dem
så knappt, att de sättas ur stånd att uppfylla
ändamålet med sin bestämmelse? Huruvida
Ridderskapet och Adeln, då Konungens
Rådgifvare, Högsta Domstolens Ledamöter,
StatsSecreterarne och RevisionsSecreterarne
äro nästan de enda, som icke förut
kommit i åtnjutande af någon Löneförbättring,
sedan myntförsämringen inträffat, må
anse en rigtig hushållning med Staten fordra,
att desse Emhetsmäns Löner förblifva
såsom hittills, är en sak, hvaröfver jag icke
vill utlåta mig; jag vill blott uttrycka den
visshet, alt om Ridderskapet och Adeln afslår
dessa Löners försättande i det skick,
hvari de må hända borde vara, är jag, i
olikhet med Friherre Anckarswärd, öfvertygad,
att deras närvarande innehafvare
skola i en moralisk känsla, som icke kan
sättas i beroende af någon ekonomisk ställning,
finna den ersättning för sin möda
och sitt ansvarsfulla kall, sorn Staten icke
velat gifva.
Den c*3 September f. m.
to5
Herr Rosenqvist: Herr Tham har ansett
mitt yttrande, om allmän klagan öfver
liöga contributioner, och tilltagande fattigdom
i landet, origtigt; hvaremot samma talare
förklarat handeln m. m.- icke vara i aftynande;
conclnsionen deraf blifver således,
att den värde Talaren anser Handeln för närvarande
liflig, näringarne lönande, och jordbruket
florerande. Jag skulle i sanning gerna
se mig Vederlagd af dagliga erfarenheten,
men ty värr styrker den hvad jag yrkat,
och jag är således öfvertygad, att Herr
Thams ljusa målning af landets välstånd har
sin grund endast i den värde talarens lifliga
imagination, men icke uti verkligheten.
Det af Herr Tham omtalta och i hans
lilla bok beskrifna landet, der Embetsmännen
lefva af ingenting, emedan folket dricker
upp Contributionerna, tror jag icke finnes;
äfven detta måtte vara frukt af en
liflig inbillning, må hända syftande på en
här i Stockholm utaf en nu mera afliden
hög Embetsman stiftad Orden, der de styrande
drucko upp allt hvad OrdensBröderna
i introductionsafgift erlade.
En annan Talare har yttrat, att köpmanshusen
härstädes föra ett sådant lefnadssätt,
att en StatsRåds-lön af 4,000 R:dr
dertill ej skulle vara tillräcklig. Jag önskar
icke att på detta rum ingå i granskning af
privata personers lefnadssätt, löen jag skulle
likväl icke tro förhållandet vara sådant i
I
io6 Den 2j September f. in.
Borgerliga hus. Jag gör i anledning deraf
den värde Talaren den fråga: är det från
köpmanshusen, sorn de högste Embetsmännen
skola hämta exempel för deras lefnadssätt?
Eller är det de senare, som genom
sparsamhet och måttlighet skola lemna efterdöme
åt de förre? Min sats vinner yttermera
styrka af hvad samma talare anfört,
och jag fortfar alltså att yrka afslag å Utskottets
tillstyrkande i denna punkt»
Herr Anckar swärd, August: Jag förenar
mig med Friherre Anckarswärd i allo,
och får, i anledning af Herr Tharas yttrande,
att löneförhöjningen endast utgjorde en
ersättning för lönernas sänkning genom myntförsämring,
ärindra, att jag med säkerhet
vill minnas, det kursen innan 1809 — 10
årens Riksdags slut, varit uppe till i3osk.;
jag mins detta så mycket bättre, sorn jag
vid den tiden var utrikes, och måste betala
vexlar till detta pris» Spanmålsprisen
hafva sedan den tiden föga ändrat sig, om
de icke snarare fallit än ökats; och resultatet
skulle således blifva, att landtmannen
i allt fall vore den mäst lidande. Om Embetsmannen
nu får sin Spanmål betald efter
1809 års pris, kan Embetsmannen och
Landtmannen gerna qvitta med hvarannan»
Jag finnér derföre icke skäl, att bifalla löneförhöjningarne,
äfven under medgifvande,
att öfverskotten voro så stora, att de, utan
ökade skatter, kunde utgå; ty med den kän
-
Den 23 September f. m.
nedom jag äger om landets ställning, och
jag vistas ständigt på landet, samt känner
noga tillståndet i 2:ne provinser, hvilka icke
kunna räknas bland de svagaste, nemligen
Nerike och Södermanland, måste jag, enligt
öfvertygelse och samvete, förklara, att
jag anser dessa provinser vara i stort behof
af nedsättning i skatterna, och att de närvarande
redan äro för höga, för att med
de skattdragandes bestånd fortfarande kunna
utgå. Den af StatsUtskottet föreslagna
tillökning är dessutom så liten, att jag anser
för en löjlighet, att tro, det StatsMinisterns
för Utrikes ärenderne representationskostnad
skulle kunna underlijelpas med i
R:dr 4° sk- om dagen. Man har ock sagt,
att industrien vore i tilltagande. Till svar
härå vill jag endast nämna, att i den industrigren
jag sjelf idkar, nemligen i Bruksliandteringen,
har tillverkningen de 3 sista
åren blifvit nedsatt med i R:dr Banco årligen,
under det productionskostnaden blifvit
densamma.
Friherre Cederström, Jacob: Det. må
vara Friherre Anckarswärd och Grefve Horn
förbehållet, att, då fråga är om allmänna
Embeten och reglering af de dermed förenade
Löner, se på personer, och förgäta, att
nu icke talas för ögonblicket, utan för framtiden;
att begära uppskof med reglering af
Lönerna derföre, att en annan reglering af
sjelfva Embetenas organisation borde kom
-
io8 Den 23 September f. m.
ma i fråga; att tala om för höga Skattebidrag,
och påstå, alt ställningen nu mot
1809 skulle verka derhän, att 1S09 års Ständer,
om de åter kunde sammanträda, ej
skulle finnas benägna att gifva något. Om
man är behäftad med starrblindhet, må
det vara förlåtligt att icke se skillnaden
emellan nu och 1809, att icke se hvad som
blifvit gjordt, och ännu göres, vare sig i
Statshushållning eller andre Styrelsegrenar;
och om man lugnt betragtar hvad Skattebidragen
utgjorde 1809, och hvad de göra
nu, skall man finna, att ingen jemförelse
eger rum i anseende till det betydliga belopp,
hvarmed 1809 års skatter öfyerstego
de närvarande så väl i belopp, som ännu
mera genom penningens högre värde. Då
man å ena sidan önskar, att Styrelsepersonalen
med noggrannhet vårdar ärendernas
gång, och vakar, att de ej förlänge uppskjutas
eller lättsinnigt afgöras, och att alla
upplysningar fullständigt framläggas, bör
man å den andra sidan icke vara njugg i
afseende på lönerna; och då man å ena
sidan måste erkänna, att 1809 års fastställda
Stat af 3,5oo R:dr för ett StatsRåd icke
var för mycket efter då varande myntvärde
och en cours af 60 sk., till hvilken höjd
man i alla fall endast periodiskt ansåg ericsen
kunna stiga, enär man gifvit anslag till
årliga afbetalningar till Banken, hvilka först
af efterkommande Ständer inhiherades; så
måste man ock medgifva att 7,000 R:dr så
-
Den 23 September f. m.
sorn icke, under nu varande myntförhållanden,
fullt motsvarande det förra Löneanslaget,
nu ej eller är för mycket. En värd
Talare har yttrat, att, om de föreslagne
lönetillökningarne icke medförde ökade skatter,
skulle äfven han dertill lemna sin röst.
Jag får i anledning deraf fästa uppmärksamheten
derpå, att Utskottet i Statsregleringen
uppfört ett alldeles onyttigt anslag
af 40,000 R:dr för den händelse, att Riksmarkegången
skulle öfverstiga de 6 R:dr,
hvartill den under penningelöner beräknade
Spannemål af Utskottet blifvit upptagen,
och att detta anslag således kan användas
utan rubbning i regleringen af någon stat,
och derjemte lemna öfverskott; ty om, på
sätt jag antydt, så väl StatsMinistrarnes,
som StatsRådens, löner, skulle förhöjas till
dubbelt emot hvad de efter 1809 ars stat
utgjorde, skulle hela tillökningen ändock
icke uppstiga till 4°,°oo R:dr. Emedlertid
då ingen yrkat ett sådant förslag vill jag, i
händelse Ridderskapet och Adeln skulle bifalla
Herr von Hartmansdorffs föreslagna
proposition, icke envist yrka afseende på
min mening. Jag får blott tillägga rörande
den rättighet man velat lemna BondeStåndef,
att öfver detta ämne, och Löneregleringen
i allmänhet, besluta med större
rätt än de öfrige RiksStånden, att jag anser
hvarje Representant lika berättigad att
häröfver besluta; ty jag känner ingen hvarken
Bonde eller Embetsman, som icke bi
-
110
Den 23 September f. tn.
drager till Statsbördorna efter lön eller
egendom. Jag tror således, att fullkomlig
likhet bör ega rum i rättigheten att yttra
sig öfver hvilket anslag som häldst, ty om
den ene kan anses jäfvig i afseende på anslagen,
kan den andre med samma akäl anses
jäfvig i fråga om Bevillningen. Slutligen
har det af Herr Anckarswärd, August,
blifvit ytradt, att, om Spanmålsprisen förhöjdes
i förhållande till 1809 års curs, skulle
Löntagare och Jordbrukare kunna qvitta
med hvarandra, och de förre finna sig belåtne
med hvad de nu erhålla. Jag skulle
tro, att resultatet, om räkningen fullföljes,
skulle blifva motsatt, och jag får dessutom
erinra, att af Emhetsmännens lönebelopp
användes ganska litet tillSpanmål; ty raenniskan
lefver icke endast af bröd. Jag tillstyrker
bifall till Herr von Hartmansdorlfs
förslag så vida icke Ridderskapet och
Adeln skulle finna för godt bifalla min mening
om dubblering af 1809 års Stat.
Friherre Ridderstolpej Fredrik: Då jag,
i afseende på den föreslagne Löneförhöjningen
för StatsRåden och StatsMinistrarne, ej
är i tillfälle att kunna instämma med StatsUlskottet,
anhåller jag att få erkänna, det
jag delar den åsigt af Friherre Anckarswärd,
som Friherren yttrat i en nyss föregående
öfverläggning, nemligen att det tillhör Representanten
att icke neka, hvad som erfordras
för Statslijulens behöriga gång; och
Den September f. m.
111
dertill hörer efter min tanka ostridigt tillräckliga
löner för Statens högsta Embetsman,
bland hvilka jag anser StatsRådets
Ledamöter icke kunna vara belåtne med
mindre än 7000 R:drs Lön, enär det icke
lärer kunna fordras af dem, att de skola
söka sig boningsrum, invid Tullarne, och
i regnväder vandra upp i Conseillen under
paraplue. Jag conformerar mig äfven med
Herr Rosenqvist deri, att StatsRådets Ledamöter
icke höra erhålla större Löner, än
som erfordras till nödig bergning, men dertill
åtgå efter min tanka 7,000 R:dr, då
Statens värdighet fordrar, att StatsRåden
hafva passande boning och equipage, äfvensom
att då en medborgare hitkommer för
att tala med Statens högsta Embetsman i
allmänna ärender, deras portar för honom
icke böra vara stängde. Jag yrkar derföre
icke medel till någon yppig lefnad, utan
endast lill en sådan, som är förenlig med
embetsvärdighet, hvilken återverkar på nationen;
och jag tror det vara Ständerna värdigt,
att sätta Konungen i tillfälle, att i
StatsRådet inkalla och behålla sådane män,
hos hvilka han finner tillgifvenhet för sig
och Riket, utan att göra, vid deras utväljande,
tvunget afseende på deras enskilda
förmögenhet. Då jemkningar i Utskottets
förslag nu äro tillåtne, anhåller jag om
proposition på den ändring angående Lönerne
för JustitiasStatsMinistern och StatsMinistcrn
för Utrikes Ärenderna, som Herr
112
Den 23 September f. m.
von Hartmansdorff föreslagit, men att Lönerne
för StatsRåderne måtte bestämmas till
7000 R:dr.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag anser mig
vid frågan om i:sta punkten i Utskottets
Betänkande böra yttra min mening något
utförligare angående de vigtiga principfrågor,
som vid Löneförliöjningarne i allmänhet
förekomma, för att sedermera vid de
följande punkterna kunna så mycket mera
bespara tiden. Den första och vigtigaste
principfrågan är den så ofta omtvistade,
antingen den sidan har rätt, som påstår,
att inga ytterligare ökade Skatter kunna
utgå, eller den, som tror att allt, hvad
man behagar, kan fordras. Jag erkänner
öppet, att jag tillhör den förra meningen,
men jag får äfven förklara, att sedan jag
gjort hvad på mig ankommer för att varna,
ernar jag framdeles icke vidare yttra mig
härom, utan låta den, andra sidans förfäktare
praktiskt erfara de olyckliga följderna
af deras handlingssätt. Den andra principfrågan
är, om de personer hafva rätt,
som påstå att Lönerne kunna bestämmas,
utan afseende på stadga i myntvärdet. Jag
har redan yttrat min opinion härom, och
vill blott tillägga i anledning af Herr von
Hartmansdorffs beräkning, att Lönerne nu
borde dubbleras, derföre att cursen år 1809
stod vid 64 sk., att jag nödgas påstå, det
en
\
Dcji 23 September f. m.
113
en sådan beräkning är alldeles grundfalsk.
Jag vill härvid ej ingå i granskning af det
oiiktiga i sjelfva uppgiften, ehuru jag väl
vet, att cursen i Januarii månad 1810, och
således innan Statsregleringen var definitift
uppgjord, stod ända till i3o sk.; men detta
hörer icke hit. Deremot måste man taga
i betragtande, att det ligger i sakens natur,
att de mindre näringarne under ett vacklande
mjmtväsende skola nedtryckas, och att varuvärdet
ej stiger i förhållande till cursen, hvilket
ock visar sig vid jemnförelsen mellan
närvarande priset på en tunna råg och priset
år 1809, då den gällde 'ji R:dr Banco.
Jag bestrider således helt och hållet den
princip, att alla löner borde fördubblas.
Den 3:djc principfrågan är, om partiella
löneförhöjningar skola ega rum, innan Embetena
erhållit den nya organisation, hvarom
fråga länge redan varit väckt. Jag känner
visserligen svårigheterna att motsätta
sig de föreslagne förhöjningarne» i synnerhet
i förevarande punkt, då man ännu icke
sett någon af de båda StatsMinistrarne
uppträda för alt sjelf afstyrka en förhöjning,
som blifvit föreslagen utan deras begäran,
och utan anledning af den Kongl. Propositionen,
och hvilken uppgår blott till den
obetydliga summan af circa 1 R:dr 36 sk.
om dagen. Men jag tillstår, att jag vågar
bestrida dessa anslag på den grund, att jag
8
Den a3 September f. m.
icke tror Embetsmannapersonalen hafva gjort
sig förtjent af anspråk på högre löner, eller
att Staten eger någon pligt att bevilja
dem, förr än Embetsverken blifvit organiserade
på ett sätt, sorn skall blifva bestående;
vi skulle eljest kanske få hela Embetsverk
på halsen att pensionera och föda på
allmänna IndragningsStaten. .Tåg bestrider
på grund häraf alla partiella Lönförliöjningar
på andra Hufvudliteln med undantag
af den, sorn fordras för att i enlighet med
Grundlagens anda sätta StatsSecreterarne i
lika värdighet med StatsRåden; ty oagtadt
det hat jag här hört yttras emot en Minister-styrelse,
och oagtadt rangordningen
olyckligtvis ej kom att följa med Grundlagen,
hvarigenom StatsSecreterarne hlefvo underordnade
Konungens Rådgifvare, är det
likväl säkert, att en MinisterStyrelse, grundad
på StatsSecreterarnes parité med StalsRåden,
är det enda medlet att komma till
den lyckliga lott , att få höra Konungens Ministrar
sjelfve svara inför folket, och att slippa
höra deras sak utföras af sakförare och
betaldte talare, hvilket måste blifva följden
af en inrättning sådan, sorn Herr Tham i
ett land omnämnt, ty der Embetsmannen
äro ulan lön, der behöfva de ej svara
sjelfve.
Hessa äro de princip-frågor, som hela
Statsregleringen igenom måste framställas,
och då jag med tillämpning häraf, går till
Den 2 3 September f. m.
afgörande af hvarje detaljerad punkt, finnér
jag visserligen, att det nu ifråga varande anslaget
åt tvenne personer, af 65o R:dr årligen
åt hvardera, är ganska obetydligt;
men då jag icke kan skilja någon partiel
del ifrån det hela af Utskottets föreslagne
Lönförhöjningar, sorn gå till 654,000 R:dr,
måste jag redan vid första punkten säga
Nej. Här har mycket blifvit ordadt derom,
att man icke endast borde afse behofvet
för närvarande; men om en aflägsen
framtid lärer väl ej eller vara fråga, utan derom,
huruvida partiella förhöjningar nu behöfvas,
eller icke. Här har äfven blifvit
taladt om behofvet af equipager och vämjelsen
af parapluer. Jag vill icke tala härom,
ehuru jag skulle kunna föreslå demifortuner
för att slippa gå upp i StatsRådet
under paraplue; men jag är öfvertygad, att
de ifrågavarande Embetgmännen för sin representationskostnad
åtnjuta åtskilliga icke så
obetydliga förmoner. Åtminstone utvisade
1825 års Tullräkenskaper, om jag icke minnes
orätt, vissa icke obetydliga licencer för
Utrikes StatsMinisterns bord lill besparing
i kostnaderne för hans lefnadssätt med de
utrikes beskickningarne. Jag kan således
icke finna, att behofvet vid denna Riksdag
påkallar någon partiel förhöjning för de
2:ne StatsMinistrarne, utan att dermed kan
dröjas, till dess vi få se StatsRådet organiseradt
i full öfverensstämmelse med Grund
-
42 H.
8*
ii6 Den a3 September f. m.
lagen, och alla Stater uppställda på samma
fasta sätt, som under vära fordna Konungar,
hvilka sjelfve lade handen vid Regleringen
t. ex. Carl XI, hvars Stat orubbadt
varade i 80 år. På dessa skäl finner jag
mig föranlåten, att rösta emot den föreslagna
förhöjningen i denna punkt, likasom jag
kommer att rösta emot alla de partiella lönetiliökningarne.
Herr Anckar swärd: Min mening har
ingalunda varit, att, på sätt Friherre Cederström
yttrat, vilja gifva Embetsmännen
blott bröd att äta; i consequence hvarmed
de också skulle få endast vatten att dricka;
på en sådan regime af vatten och bröd vill
jag ej sätta dem. Men till svar på Friherre
Cederströms anmärkning, länder det lätt
bevisliga factum, att alla colonial-varor sedan
1809 fallit till den enorma grad, att
nedsättningen i priset utgör öfver 5o procent;
att priset på kläden, kött, ost och
victualier, äfven sedan den tiden fallit. Dessutom
torde jag få framställa en annan anmärkning,
till behjertande af landtmannens
ställning. Då i8a3 års Statsreglering uppgjordes,
hade 5 lyckliga år consecutift föregått;
men efter den tiden har ett svårt
missväxt-år inträffat, som ännu hänger så
svårt efter, att afskrifningar måst hos Rikets
Ständer anmälas för erhållen undsättningsSpanmål,
och äfven innevarande år är
mycket oroande. Vårsäden ligger ännu obär
-
Den 23 September f. m.
ny
gad på åkrarne, och liar skjulit upp nya
skölt;, så alt intet mera hopp är alt få något
gsgn deraf; och potatesskörden, som
skulle utgöra ett surrogat, är äfven i fara
att förstöras, der den ligger och flyter i lervällingen.
Landtmannen behöfver således
nedsättning; och jag förenar mig derföre i
allo med Herr Hjerta.
Herr von Hartmansdorff: Jag förbigår
hvad som blifvit yttradt emot mig personligen,
emedan del ingenting bevisar i saken;
öch vill således blott upptaga de anmärkningar,
som vid densamma blifvit gjorda.
Deribland förekommer först påståendet, att
min uppgift om cursen år 1809 icke vore
vigtig. Till bevis på motsatsen får jag åberopa
Grefve von Scliwerins år 1817 uppgifne
skrift till utredande af medborgerliga
kunskaper, der det sid. 45 säges, att cuusen
1809 var högst 65 och lägst 58 .sk., hvilket
i medelcurs gör 61 ± sk.; men jag har
för jemn räknings skull upptagit den sämre
än han var, eller till 64 sk. Hade jag
gjort beräkningarne efter rätta förhållandet
af 6i-j, så hade 5ooo R:dr den tiden motsvarat
mera än dubbelt, eller utöfver 10,000
R:dr 1111 för tiden. Hvad 1810 års curs
beträffar, har jag icke nämnt derom, emedan
de ifrågavarande lönerne bestämdes redan
1809, och följagteligen efter de förhållanden,
som då förefunnos och kändes. Att
lönerne verkligen bestämdes år 1809, in
-
Den a3 September f, m.
hemtas af Ridderskapets och Adelns protocoll
för den 8 Julii samma år, hvari omförmäles,
ntt till Ståndet då inkommit StalsUtskottets
Betänkande af den 5 i samma
månad, rörande dessa löner. Hvad 1810
års curs beträdar, så uppgifver Grefve von
Schwerins åberopade skrift, att lian lägst
var 65, och högst, g3 sk. Man har derefter
gjort en jemförelse emellan 1809 och 181 o
årens varupriser, samt de närvarande, för
att visa, det dessa icke stigit i samma förhållande,
som cursen. I afseende härå, får
jag åberopa de officiella Årstabellerna öfver
Statens inkomster och utgifter, utvisande
att Markegångspriset för en tunna Råg år
1809 utgjorde \ R:dr, att det flera gånger
varit uppe öfver 6, som det för närvarande
utgör; då detta, såsom försäljningspris
hetraktadt, anses vara lägre än vederborde,
i förhållande till andra varors värde; så
syjies äfven, att dessa i allmänhet stigit i
samma nion som cursen. Slutligen får jag,
i afseende på hvad man yttrat om behofvet
att öka skatterne för dessa löneförhöjningar,
instämma i Friherre Cederström»
anmärkning, att StatsUtskottet, för Spannemålsprisets
tillfälliga stigande öfver 6 R:dr,
afsatt 4o>ooo R:dr årligen, hvilka icke hvarje
år behöfvas, utan torde kunna till andra
ändamål begagnas. Den tillökning jag föreslagit
så väl för StatsMinistrarne, sora
för StatsRåden, utgör tillsammans blott 900a
F.:dr årligen utöfver StatsUtskottets förslag»
Den September f. m.
"9
Om man icke lager andra tillgångar, än
dessa 4°>ooo R:dr i beräkning, skulle man
ändock möjligen hafva mer än nog för detta
och andra behof.
Herr Tham: Såvida möjligt är, skall
jag undvika att tala om personer, och endast
hålla mig vid saken. Jag har blott
några få anmärkningar att göra vid hvad
här blifvit yttradt. Lika med Herr Hjerta
önskade jag, att Konungens Rådgifvare
alltid högt och kraftfullt yttrade sig öfver
hvad som fordras lill landets väl, men icke
kan jag derföre med honom instämma i önskan
om ny organisation af StatsRådet. Huruvida
för öfrigt vidtaldte eller betald te Talare
finnas, som förtjena namn af sakförare,
känner jag icke, och skall icke bemöta ett
anfall af denna art, som tycktes vara rigtadt
mot mig, med annat än den köld,
hvarmed hvarje redlig man besvarar oförtjenta
och obehöriga tillvitelser. Tranquil,
om jag misskännes, skola inga beskyllningar,
deni jag vet mig icke förtjena, kunna
rubba mitt sinnneslugn. Man bar undrat,
att Rågpriset icke stigit i samma
mon som cursen; och detta yttrande skulle
förundra mig, om det kommit från någon,
som sjelf är åkerbrukare, men då detta
icke lärer vara förhållandet, torde jag
få erindra, att den naturliga orsaken, förmodligen
ligger deri, att en ökad produktion
minskar priset, då afsättningen icke
120
Den 23 September f. m.
går i bredd med tillverkningen. Exempel
derpå äro äfven de af den värde Talaren
sjelf omnämnde colonial-varorne, hvilka äfven
i andra länder, der ingen myntoreda
egt rum, fallit till en fjerdedel mot hvad
de gällde 1809. Någon annan orsak mäste
således linnas till ett sådant fallande, och
det lärer förmodligen, i afseende på colonialvaror,
vara densamma, som jag nyss
angifvit i afseende på Spanmålspriset. Jag
tror derföre, att de slutsatser man häraf
velat draga, äro lika falska, som premisserna
origtige, och att detta bäst bevisar olämpligheten
att ställa Landtmannen och Embetsmannen
i samma categori. Jag är sjelf
Landtman,' men anser mig icke böra vara
orättvis emot Embetsmannen, som har sina
bestämda utgifter, och som i första rummet
måste uppoffra sin tid för uppfyllande
af bestämda skyldigheter mot Staten, samt
på grund häraf bör äga rätt att fordra en
mindre föränderlig lön för sin utkomst.
Landtmannen deremot måste underkasta sig
omständigheternas vexling, och derefter rätta
sin production, eller vända sig åt en annan
bog, som man säger. Så är förhållandet
i andra Länder, och så måste det äfven
vara här. Att utlagorna icke blifvit ökade
på ett för landtmannen tryckande sätt, är
redan tillräckligen upplyst; Herr Rosenblad
bar tvärtom visat, att pkatterne blifvit minskade,
och att de ökade inkomsterne varit
en naturlig följd af ett bättre handelssystem
Den 23 September f. m.
121
och bättre författningar rörande Näringarne;
och den, som tviflar härpå, hänvisar jag
tili de officiela handlingar, hvilka för närvarande
ligga på Ridderskapets och Adelns
hord. De, sorn ej vilja taga kännedom häraf,
lära ej kunna bibringas någon annan öfvertygelse,
och jag skall för min del ej
befatta mig med att söka öfvertyga dem,
som icke vilja lära sig att räkna qvatuor
species. Men jag vill icke vidare uppehålla
Piidderskapet och Adeln med denna sak;
jag har blott velat i korthet vederlägga de
origtiga satser, jag här hört framställas.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Alt vinna upplysning, så
länge man lefver, hör vara menniskans högsta
syftemål, och alltid välkommet ifrån
hvad håll som häldst. I anledning af Herr
Hjertås yttrande, önskade jag derföre, för
min enskilda tillfridsställelse, att han ville
något närmare bestämma de lättnader för
mitt hord, sorn jag år r825 skulle hafva
åtnjutit. Sjelf känner jag dem icke, och
det vore således för mig en dyrbar upplysning,
att genom Herr Hjerta komma i erfarenhet
derutaf.
Friherre jinckarswärd: Jag hemställer
om icke, då Herr von Hartmansdorff trott
sig kunna lagligen bevisa Embetsmännens
rätt, att fordra löneförhöjning, på grund af
cursförhållandet år 1809, det anfall, som af
122
Den 2 3 September f. rn.
1809 års Ständer verk stal des emot Banken,,
var åtminstone samtidigt med den lönereglering,
. som då fa sts tä Ides; om den ena
af dessa åtgärder endast var calculerad för
ögonblicket, eller för någon längre tid; och
om icke åtgärderna med Banken, utgåugne
från samma Lagstiftningsmagt, som bestämde
Lönerna, verkade derhän, att tillintetgöra
lagligbeten af alla anspråk på lönförhöjning,
enär det för mig visar sig bestämdt,
att cursen redan 1810 och 1811 var uppdrifven
till i36 sk.. Jag kan således icke
finna silfverberäkning och cursjemförelse innefatta
någon grund för löneförhöjning ända
till dubblering, såsom det blifvit yrkadt.
1 afseende på en Ledamots yttrande on\
representations-kostnader och värdighetens
fordringar, så vill jag minnas, att RiksRådet
Falkengren bott i Hornskroken; och likväl
tror jag, att mången åkande nu för tiden
skulle önska sig, att med hans hufvud
få gå under parapluie..
Herr LefrenJohan Pehrr I hufvud--  frågan förenar jag mig med Herr von Hartmansdorff,
hvars förslag instämmer med min
reservation, som åtföljde Utskottets första
Betänkande; men jag anhåller att få tillägga
något, i anledning af åtskilliga här yttrade
satser. Eli värd Talare, hvilken, såsom
van räkenskapsman och gammal StatsUtskotts
Ledamot, måste med lätthet kunna
klart inse verkliga förhållandet med Statens.
Den 23 September f. m. -»23
tillgångar, har yttrat, och jag förundrar mig
öfver ett sådant påstående, att de tillökade
utgifter Utskottet föreslagit stiga till 654,000
R:dr, då de i sjelfva verket utgöra omkring
280,000 R:dr mindre. Det är ej tänkbart,
att Talaren af misstag förbisett, att den
förstnämnde summan uppkommer endast genom
öfverföringar och calculationsberäkningar.
Om Talaren med sin uppgift åsyftat
att meddela Ståndet upplysningar om sanna
förhållanden, så har han deri icke lyckats,
serdeles då uppgifterne tåla afprutning af
minst f. I afseende på hvad samma Talare
yttrat om Civila Embetsmannacorpsen,
såsom oförtjent af löneförhöjning; så
förundrar det mig, att man under Riksdagsmannens
fria yttranderätt vill skydda sådana
tillvitelser. Jag anser mig pligtig, att
för min del yttra motsattsen. Hvad skatterna
beträffar, vore det visserligen önskligt,
att Riksstyrelsen, sådana förutan, kunde
besörjas; men då sådant icke lärer kunna
åstadkommas, lära vi ej kunna undandraga
oss, att erlägga hvad som erfordras
för Statens upprätthållande. För min del
tror jag väl icke, att våra Näringar äro i
det mäst blomstrande tillstånd, men icke
eller, att de äro i det förskräckliga förfall,
sorn man här utmålat. Svenska allmogen
är känd för noggrannhet i erläggandet af sina
skatter, och man har således ingen rätt,
atti allmänhet från restantiernas obetydlighet
bestämt sluta till Skattebördornes stör
-
i^4 Den 23 September f. in.
re eller mindre tyngd; men då Restantierna
utgöra endast \ procent, af hela upphörden
tror jag, att man med trygghet kan
säga, det ingen nöd är för handen, ehuru
äfven jag för min del medgifver, att svårigheter
kunna finnas till följd af en icke
alltid rättvis och jemn fördelning af Statsbidragen.
Herr Hjerta: I afseende å de Lieencer,
hvarom jag nyss talade, och dervid jag
nämnde Utrikes-Statsministern, får jag upplysa
att min mening icke var, att dessa Lieencer
blifvit gifna för Haus Excellcnce Herr
Grefve af Wetterstedts bord, utan blott att
hans namn fanns bland dem, sorn erhållit
Licencer, och att jag förmodade, det en sådan
förmon äfven kunde användas för hans
hord. I alla fall skall jag åtaga mig, alt
nästa plenum närmare upplysa saken, och
då visa, det dylika Licencer blifvit Hans
Excellence Herr Grefve af Wetterstedt beviljade
år 1824 ellei' 1825.
Herr von Hartmansdorff: Jag har ej
sagt, att Ministrame äga någon laglig rätt
till erhållande af högre löner; men att de
af billighet borde få förhöjning. År 1809
var jag ej Riksdagsmyndig, och hade således
ingen yttranderätt, hvars begagnande jag
här kunde underlåta. Men hade jag då varit
Riksdagsman; så skulle jag nu likväl
icke söka undvika att på mig taga min an
-
I
Den i3 September f. m. 125
del af de misstag Rikets Ständer då möjligtvis
begingo.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag får först nämna, med äfventyr
att tadlas för det jag ej instämmer med
StatsUtskottet, att löneanslagen blifvit framstälda
såsom utgörande löneforökningar. I
min reservation vid Betänkandet ]NT:o 124
har jag framstält min åsigt, att bär ej kunde
vara fråga 0111 annat, än om ersättning
för de förluster dessa löntagare lidit genom
myntförsämring. Myntförsämringen har nu
hunnit till sin culminationspunkt; om sakerna
få gå den gång de börjat taga, så gålman
på myntförbättringens bana. Det är
icke omöjligt under denna förutsättning, att
Baneosedeln 0111 10 år kan stå på den punkt,
som den år 1.809 befann sig. Näringsidkarn
vill ej vidkännas följderna deraf. Han yrkar,
att liqvid må göras på den punkt man
nu står. Detta har verkat ett villfarande
för hans interesse från både Regeringen och
Rikets Ständer. Men då den ena tjensten
är den andra värd, då från ena sidan man
gör hvad billigheten fordrar, borde man på
den andra sidan ock göra något; då Ständerna
sjelfva sätta en gräns för Mynt/orbättringen,
borde man afse hvad Embetsmännen
under Myn iförsämringen förlorat.
Herr Hjerta: Jag ber om ursäkt, att
jag nyss glömde besvara det vigtiga inkast
126 Den 23 September f. m.
sorn af Herr Lefren mot mig gjordes, att
jag uti min uppgift, huru StatsUlskottet be^
räknat 1829 års RiksStatsförhöjning utöfver
1823 års Stat, tilltagit 38o,ooo R:dr för
mycket. Utskottet har i tabellen uppgifvit
684,000 R:dr. Jag har ej kunnat nedsätta
denna summa till mera än 654,000, emedan
jag blott kunnat afse den indeldta delen,
som åter utgår. Nu räknar man mot
mig på det sätt, att för det på Tullverket,
Postverket, Saltpeterförbättringen, förut behöfts
så och så mycket, behöfves nu ej större
summa än 38o,ooo R:dr. Jag frågar, af
hvad hallt dessa bevis äro, eller skall man,
när Kongl. Maj:t i Dess proposition ej begär
någon ökning, icke räkna det såsom en
förhöjd skatt, för det t. ex. Postverket beliöfver
öfver Stat mera än förut. Jag kan
med all min räkneförmåga icke nedbringa
summan till mindre än 654,000 Ibdr.
Herr Rosenblad: För att besvara en Ledamot
af 1823 års Statsutskott, borde man
visserligen icke behöfva ingå i detailler örn
subtraction och addition, vid jemförelse!!
emellan de olika Statsregleringarne; och det
förundrar mig verkeligen, huru hail kunnat
glömma bort, alt man anviste på öfverskotten
vid i8a3 års Riksdag en bestämd
summa af 233,333f R:dr Banco, med skyldighet
för RiksgäldsContoret att ersätta den
brist, som på öfverskotten kunde uppkomma.
Derom afgick till Kongl. Maj:t en un
-
Den 23 September f. m.
127
derdånig skrifvelse just vid den Riksdag,
då SlatsUtskottet öfverflyttade på Hufvudtitlarne
allt hvad sorn förut utgått öfver
Stat, med förbehåll, alt sådant blott skedde
förslagsvis. Afser man nu det mindre
Spannemålspris, sorn ingår uti nuvarande
SlatsUtskotts beräkning, så skall man finna
att summan af verklig tillökning minskas
ända till 4°4>000 R:dr.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dtMar skalken yttrade, att då Irenne meningar
i afseende å förevarande ämne hufvudsakligen
förekommit, ansåg Hans Excellence
sig böra öfver hvardera af deni inhämta
Ridderskapets och Adelns tanka.
Hans Excellence framställde derefter
särskilta propositioner, först å StatsUtskottets
förslag, dernäst å Herr von IJartmansdorffs
förslag, och sluteiigen till afslag å
Utskottets framställning samt förblifvande
vid 1823 års Statsreglering i denna del.
Dessa Irenne propositioner blefvo, hvar
för sig, af Ridderskapet och Adeln med Ja
och Nej besvarade.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller,
att vid den förestående voteringen mitt förslag
måtte blifva Ja-proposition.
Herr Hjerta: Utskottets förslag måste
blifva Ja,-proposition, och vi få således först
votera om, antingen Herr von Hartmans
-
128 Den 23 September f. m.
dorffs, eller Friherre Anckarswärds förslag
skall blifva contra-proposition.
Friherre Cederström: Herr Hjerta har
visserligen rätt, ifall någon Ledamot yrkar
bifall å Utskottets förslag, men om Ridderskapet
och Adeln förenar sig uti Herr von
Hartmansdorff!? förslag till Ja-proposition,
hafva de Herrar som begärt afslag å Utskottets
förslag, med Ja-propositionen intet
att skaffa, emedan de få sitt förslag till
contra-proposition. Enär Ridderskapet och
Adeln med förändringar kan antaga Utskottets
förevarande Utlåtande, ser jag intet,
som hindrar en sådan Ja-proposition.
Friherre Ridderstolpe: Jag förenar mig
med Herr von Hartmansdorff uti den af
honom föreslagne Ja-proposition.
Herr Hjerta: Jag hemställer, om man
kan i den nu förestående voteringspropositionen
intaga något om StatsRåden, då ännu
egenteligen blott varit fråga om StatsMinistrarne.
Tvenne Ledamöter hafva i afseende
å sistnämnde Embetsman önskat bifall
å Utskottets Utlåtande. Herr von Hartmansdorff
bar derutöfver yrkat en tillökning,
och vi andra hafva tillstyrkt afslag å
Utlåtandet. Saken lärer sålunda få behandlas,
såsom jag nyss föreslagit.
Grefve Posse, Arvid: Det är ostridigt,
att Ja-propositionen skall blifva till bifall
af
Ilen rf Sept^ber f. »p 129
af Utskottets Utlåtande, om någon af Ridderskapet
och Adelli sådant yrkar, mep opi
detta med Nej besvaras, förfaller hela dep
Saken, och vi kunna då förena oss örn en
annan japroposition. I gnlednjpg af hvad
Herr Hjerta yttrat, att man icke bör ipfar
ga StatsRåden i samma voteringsproposition,
får jag blott fästa hans uppmärksamhet
derpå, att StatsRåden och StatsMinistrarne
i Utskottets båda Utlåtanden stå tillsammans
uti en punkt.
Friherre Ridderstolpe: Jag ar hufvudsakligen
förekommen af den sigte värde Talaren,
med hvilken jag såletfes i allo förenar
mig.
Herr Cederschjöld: Då här är fråga om
tvenne ytterligheter, tror jag det rättaste
vara, att gå en medelväg, och anhåller derföre,
att Japropositionen måtte blifva bifall
till Utskottets förslag, och att, i händelse
Nej skulle vinna, serskild votering kommer
att företagas för att utröna, huruvida lönerna
skola ytterligare ökas, eller ock förblifva
vid i8a3 års Stat.
Herr Hjerta: Jag tror, alt förhållandet
bär måste blifva .lika med hvad som
ägde rum vid irsta Hufvudtiteln. Här har
ännu ej blifvit framstäld någon proposition
angående StatsRåden, blott om StatsMinistrarne,
och Utskottet bär dessutom så v^l i
42 a O
i3o Den a3 September f. m.
sitt första Betänkande, som i Tabellen, satt
StatsMinistrarne under serskild rubrik, och
på lika sätt finnas de äfven i RiksStaten
upptagne; vi böra derföre bålla oss blott
vid detta ämne, och ej slå två flugor i en
smäll.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancLtMarskalken yttrade, det Hans Excellence
i de af honom nyss framställde särskilte
propositioner innefattat liela första
punkten, eller både StatsMinistrarne och
StatsRåden, emedan samma punkt, på sätt
Ridderskapet och Adeln vid uppläsningen
deraf erfarit, omfattade dem alla; dock ankomme
det helt och hållit på Ridderskapets
och Adelns godtfinnande, att vid afgörande!
dela dessa båda frågor.
Herr Rosenqvist: För mig är det alldeles
egalt, om StatsMinistrarne och StatsRåden
skiljas åt, eller sättas tillsammans
uti samma voteringsproposition, ty jag har,
i likhet med Hedervärda BondeStåndet, ansett
båda dessa Embetsgrader ej böra få någon
förhöjning i de löner, som de för närvarande
innehafva.
Herr Rosenblad: Herr Hjerta har alldeles
misstagit sig, då han uppgifvit, att
StatsMinistrarne och StatsRåden stå under
olika rubriker i Utskottets Betänkande; förhållandet
är icke sådant; men väl har jag
sett saken så framställas i en liten särskild
Den a3 September f. m.
13.i
uppmaning, som, undenlecknad af Herr Hjerta
och några andra ledamöter, blifvit inom
Ståndet utdelad.
Grefve Posse: Jag vill endast fästa Herr
Hjertås uppmärksamhet derpå, att första punkten
i StatsUtskottets båda Utlåtanden omfattar
både StatsMinistrarne och StatsRåden.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
har äfven låtit oss föreläsas bela
denna punkt. På Tabellen står visserligen
hvar och en af dessa grader serskilt,
men, om tabellen skall följas, skulle vi votera
om hvarje Hofrätt särskilt, oell äfven
kunna få 24 voteringar om 24 särskilta
Länsnotarien Jag anhåller sålunda, att vi
måtte följa Utskottets Utlåtanden.
Friherre Anckarswcird.: Ehuru, på sätt
Grefve Posse upplyst, StatsMinistrarne och
StatsRåden stå under särskilte rubriker å
den af Utskottet uppgjorde tabell, hår jag
för min del dock icke något emot, att man
innefattar alla dessa Embetsman uti en voteringsproposition.
Jag föreställer mig, att
man, i afseende å StatsRåden, har samma
öfvertygelse, sorn rörande StatsMinistrarne,
enär förhållandet är alldeles enahanda. Vi
kunde derigenom bespara oss en votering.
Enda svårigheten är, att utfinna en lämplig
voteringsproposition, i hvilket afseende
Hans Excellence Herr Grefven och Landt42
H. 9*
i32
Den 23 September f. tn.
Marskalken torde meddela oss, huru Hans
Excellence uppfattatRidderskapetsoch Adelns
svar å de af Hans Excellence nyss framstäldte
särskilte propositioner.
Herr Hjerta: Om frågan endast är, att
vinna tid, så kunna vi taga hela Hufvudtiteln
i en klump och votera deröfver. Men
sorn StatsMinistrarne verkligen i RiksStaten
stå för sig sjelfve, torde denna ordning också
vara den bästa att följa. Vi hafva vid
irsta Htifvudtilelns afgörande serskilt beslutat
för hvarje Lustslott, ehuru alla Lustslotten
stodo tillsammans under en rubrik.
Jag fordrar derföre, att öfverläggningen måtte
få ske, såsom öfverläggning om RiksStalen
i alla tider skett, och att vi sålunda
mätte erhålla proposition å Statsministrarne
ensamt. Delta torde vara så mycket
nödvändigare, som flera Ledamöter kanske
anse lönförhöjning för Ministrarne nödig,
mea icke för StatsRåden. Jag anhåller sålunda
först om proposition angående StatsMinistrarne.
Herr nion Hartmansdorff: I den förevarande
tvisten om texten eller tabellen
skall tagas till efterrättelse, bör jag förklara,
att tabellen endast kan anses för en recapi
Dilation, till lättnad för dem, som icke
“uppfattat texten. Mig synes rättast, att endast
företaga en punkt i sender, men hvardera
i sin helhet. Jag anhåller således att,
Den 2.1 September f. m.
sedan Herr Cederschjöld begärt proposition
till bifall å Utskottets förslag, vi mätte fä
öfverlägga om contra-propositionen, och derom
votera, i händelse de olika meningar ne
icke kunna sammanjemkas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förmälte sig af Ridderskapets
och Adelns svar å de af Hans Excellence
nyss framstäldte särskilte propositioner
icke hafva tillförliteligen kunnat utröna,
af hvilken mening Ridderskapets och
Adelns pluralitet vore. Då en ledamot begärt
bifall å Utskottets förslag till Ja-proposition,
kunde sådant icke vägras; men
sedan man äfven yrkat, att frågan om löner
för StatsMinistrarne borde skiljas från
den om löner för StatsRåden, hemstälde
Hans Excellence, om Ridderskapet och Adeln
vid afgörandet behagade skilja håda dessa
frågor.
Ropades Ja,
Huns Excellence yttrade derefter att,
då i frågan om löner för de båda StatsMinistrarne,
Ja-propositionen torde böra blifva
till bifall å Utskottets förslag, men
tvenne andra meningar äfven gjort sig gällande,
nemligen en för afslag, och en annan
för förhöjning å de af Utskottet föreslagne
lönings-summor, det icke torde finnas
annan utväg, än att först afgöra, hvad
som borde blifva contra-proposition.
134 Den a3 September f. m.
Grefve Posse: DA således två voteringar
lära föreslå oss, skulle jag önska, att
vi först afgjorde hvad som skall blifva contra-proposition.
Herr Lefrén: Herr Cederschjöld har
visserligen begärt bifall å Utskottets förslag,
men ej votering derom. Om derföre Herr
Cederschjöld, vid en ny propositions framställande,
skulle finna sig alldeles öfverröstad,
hoppas jag, att han icke yrkar votering,
pro Exercitio, emedan vi nog ändå
lära få tillräckligt öfva oss uti konsten.
Herr Cederschjöld: Jag vill visserligen
icke förhala Ridderskapets och Adelns tid
genom några öfverflödiga voteringar; och
jag skall derföre anhålla, att Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes ånyo framställa
proposition till bifall å Utskottets förslag,
då jag af de afgifvande svaren skall
söka inhämta, om votering är nödvändig,
eller icke.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken ånyo
gjorde proposition till bifall å Utskottets
förslag, i afseende på lönerne för dc båda
StatsMinislrarne.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Det kan visserligen
hända, att jag har de flesta rösterna emot
mig, men jag har likväl funnit dem så de
-
Den 23 September f. m. i35
lade, att jag måste anhålla om votering,
dervid Ja-propositionen torde få innefatta
bifall till Utskottets förslag, och Nej-propositionen,
att särskild votering kommer att
anställas om de öfriga meningarne.
Herr Hjerta: Jag ber, att det i alla
tider vanliga bruket måtte följas, och att
vi således först måtte afgöra, hvad som
skall blifva contra-proposition; ty i annat
fall är det klart,’att då massans tyngd ligger
emot dubbla voteringar, slår den liknöjda
opinionen sig på bifallspropositionen,
och den opinion som begärt afslag, har icke
direct tillfälle, alt göra sig gällande.
Herr Rosenqvist: Då Herr Cederschjöld
fått bestämma Ja-propositionen, skall jag
anhålla, att min mening, eller rakt afslag,
måtte blifva Nej-proposition.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, då Ja-propositionen
borde innefatta bifall å Utskottets förslag,
men de öfriga meningarne äfven borde
lämnas tillfälle att uttrycka sig, lämpligast
torde blifva att först votera om contra-propositionens
innehåll, då, vid denna
föregående votering , tillökning i lönerne utöfver
Utskottets förslag kunde blifva Japroposition,
och förblifvande vid i8a3 års
StalsReglering Nej-propösition.
i36 Den 23 September f. ni.
Herr von Hartmansdorff': I sådant fall
få vi kanske t rell lie voteringar, för att kunna
utröna, liuru stor den föreslagne tillökningen
skall blifvå.
Friherre Anckarsvärd: Jag har icke
funnit någon opinion så bestämd, som den
Friherre Cederström och Herr von Hartmansdorff
framställt, innefattande dubblering
af de båda StalsMinistrarnes nuvarande
löner. Om denna mening, i afseende
å den ifrågnstäldte tillökningen, antages såsom
föremål för voteringen, hoppas jag, att
vi lätt skola komma ifrån saken,
Herr von Hartmansdorff': Jag anhåller,
alt Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
behagade förklara, huru Hans
Excellence uppfattat mitt förslag, och om
jag begärt proposition på nuvarande löners
dubblering?
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, att, såsom Hans
Excellence fattat Herr von Har t man sd orffs
förslag, detsamma innehållit en förhöjning
af lönérne för JustitiaeStatsMinistern till 8000
R:dr, och för StatsMinistern för Utrikes
Ärenderne till 9000 R:dr,
Friherre Anckarsvärd: I sådant fall
återstår ändock Friherre Göderströms förslag
angående dubblering af dessa Embetsmäns
nuvarande löner,
D<n 23 September f. m. 137
Hans Excellence Herr Gref ven och
JandtMarskalken erinrade, att, efter hvad
Hans Excellence tyckt sig höra, Friherre
Cederström väl i början yrkat dubblering af
de båda StatsMinistrarnes löner, efter 1809
års Stat, men dock sedermera förklarat, att,
i händelse Ridderskapet och Adeln icke skulle
finna för godt bifalla denna mening, Friherren
instämde i Herr von Hartmansdorffs
förslag.
Friherre Cederström: Jag anhöll, såsom
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
ganska riktigt uppfattat, endast
om fördubbling af de löner Konungens Rådgifvare
innehade år 180g, och detta är något
helt annat, än hvad Friherre Anckarsvärd
trott sig höra.
Herr Lefren: Skulle vi icke kunna lättast
komma ifrån saken derigenom, att vi
först voterade om Contra-propositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att hvad Herr
Lefren önskat, komme att iakttagas uti den
voterings-proposition, som Hans Excellence
just nu finge för Ridderskapet ocli Adeln
föreslå, så lydande:
Den, som anser Contra-propositionen
böra innefatta det förslag, att lönen för JustitigeStatsMinistern
må bestämmas till 8000
R:dr Banco, och för Statsministern för Ulri
-
138 Den 23 September f. in.
kes Ärenderne lill 9000 R:dr Banco, voterar
Ja;
Den
det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, konnner Contrapropositionen
, att innefatta det beslut, att med afslag
å den af StatsUtskottet tillstyrkte löneförhöjning
för bemälte Embetsman, bör vid
1823 års Statsreglering, i afseende å ifrågavarande
t vän ne löner, förblifva.
Grefve Puke, Johan Carl: Jag hemställer,
om vi icke kunde få votera på samma
gång om StatsRåden, ty vi få annars
2:ne särskildta voteringar angående dem
också.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att Ridderskapet
och Adeln redan beslutit, att frågan om
lönerne för de båda StatsMinistrarne borde
särskilt afgöras.
Uppå derefter af Hans Excellence gjord
framställning, blef den nyss föreslagne voterings-propositionen
af Ridderskapet och
Adeln godkänd.
Sedan nämnde Voterings-proposition
blifvit anslagen, börjades voteringen klockan
tre qvart till 2 e. m. och befunnos vid
voteringens slut klockan tre qvart till 3 e.
m. efter det en voteringssedel blifvit un
-
Den a3 September f. m.
>39
dantagen och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja —< i43.
Nej — 71.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln beslutat, att det förslag,
som bestämmer lönen för JustitiaeStatsMinistern
till 8000 R:dr, och för StatsMinistern
för Utrikes Ärenderne till 9000 R:dr B:co,
borde vid voteringen rörande liufvudsaken
blifva contra-proposition.
Härefter framställde Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken, i afseende
å hufvudsaken, följande voteringsproposition
:
Den, som bifaller, att, på sätt StatsUtskoltet
föreslagit, lönen för JustitiaeStatsMinistern
må bestämmas till SexTusende
FemHundrade Riksdaler Banco, samt lönen
för StatsMinistern för Utrikes Ärenderne lill
SjuTusende Femhundrade Riksdaler Banco,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer lönen för JuslitiasStatsMinistern
att bestämmas till Åtta
i4o Den *3 September f, m.
Tusende Riksdaler Banco, samt lönen för
StatsMinistern för Utrikes Ärenderne till
Nio Tusende R:dr Banco,
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adela godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan 3 e. m.;
och befunnos vid voteringens slut, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och
förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit, som följer;
Ja — 58.
Nej — 107.
I följd hvaraf, och sedan det Öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Eoccellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således beslutit, att
Lönerne borde bestämmas, för JustitifeStatsMi
nis tern till 8000 R:dr, samt för StatsMinistern
för Utrikes Ärenderne till 9000
R:dr B:co,
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
Den i3 September e. m. 141
Onsdagen den 2 3 Sept. i8a9.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
' >
k——.
Fortsattes den i FörmiddagsPlenum
började pröfning af StatsUtskottets ej mindre
den i o sistlidne April under N:o 128
afgifne, och den 7 derpåföljde Maji e. m.
f)å bordet lagde, Betänkande, angående regeringen
af utgifterne under RiksStatens Andra
Hufvudtitel; än ock under N:o 287,
meddeldte, och den 29 sistlidne Augusti
f. m. på bordet lagde, Utlåtande öfver de
vid berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
1 Punkten. Lonerne för StatsRåden.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erinrade, att under discussionen
j förmiddags åtskillige olika meningar,
rörande beloppet af Lönerne för StatsRåden,
blifvit framställde; och ansåg Hans
Excellence sig böra å livar och en af dessa
meningar göra särskild proposition, till
utrönande af Ridderskapets och Adelns tanka
i ämnet.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition:
1:0 å bifall till Utskottets förslag;
2:0 å Lönernes bestämmande till 6000 R:dr;
3:o å Lönernes bestämmande till 7000 R:dr;
samt till afslag å Utskottets tillstyr
-
Den a3 September e. m.
kande, och förblifvande vid i8a3 års StatsReglering
i denna del.
Alla dessa Propositioner blefvo, hvar
för sig, af'Ridderskapet och Adeln med Ja
och Nej besvarade.
Herr Hjerta j Gustaf: Enär bär finnas
så delade opinioner, lärer det icke vara
möjligt att afgöra frågan utan votering; och
då erfarenheten i dag visat, att vi medhunnit
2 voteringar på timmar, samt vi nu
synas tillräckligt rangerade på arne leder,
anhåller jag, att vi mätte få skrida till votering
först öfver den af Herr LandtMarskalken
sist framställde proposition till afslag
å Utlåtandet i denna punkt; och att Contra-propositionen
måtte innehålla StatsRådslönens
bestämmande till 7 eller 6000 Rrdr.
Friherre Cederströmj Jacob: Det torde
vara nödigt, att ej afskära möjligheten
för en annan opinion att göra sig gällande;
och derföre nu först votera om contra-proposilionen.
De, som önska, att qvarblifva
vid 1823 års Stat, utgöra visserligen icke
mera än en fjerdedel af de voterande. Alla
de öfrige tre fjerdedelarne önska förhöjning,
men skilja sig möjligen uti frågan om
beloppet; och det blir följaktligen nödigt,
att först utröna, för hvilken summa plurali
teten är höjd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandiMarskalken yttrade, att, i händelse
Den 23 September e. m.
i43
Ridderskapet och Adeln icke skulle finna
lämpeligt frångå Utskottets förslag, återstod
ej annan utväg, än att troligen tvänne gånger
votera om contra-propositionens innehåll,
hvarvid komme att utrönas, genom
första voteringen, om Ridderskapet och Adeln
till contra-proposition åstundade någon tillökning
i StatsRådens löner utöfver Utskottets
förslag, eller afslag å samma förslag,
ined förblifvande vid i8a3 års StatsReglering
i denna del; samt i händelse deras
mening, som önska ökning, då segrade, genom
andra voteringen, till hvad belopp
denna ökning uti contra-propositionen borde
upptagas; hvarefter votering i hufvudsaken
öfver Utskottets förslag och den sålunda
bestämda contra-propositionen kunde
företagas.
Herr Tham, Wolrath: Om jag endast
fick följa min böjelse, skulle jag blott tala
för bifall af Utskottets förslag, men då jag
af de tvenne i förmiddags inträffade voteringar
funnit pluraliteten böjd, att, utöfver
hvad StatsUtskottet föreslagit, öka de
ifrågavarande Embelsmännens löner, skulle
jag tro, att det rättaste vöre, att Herr von
Ilartmansdorffs förslag, eller StatsRåds-lönens
bestämmande till 6000 R:dr, blefve Ja-proposition,
då Nej-propositionen kunde innehålla
Friherre Ridderstolpes förslag, eller
lönens bestämmande till -7000 R:dr.
»44
Den a3 September e. ni.
Herr Cederschjöld> Pehr Gustaf: Jag
skulle vilja hemställa lill den minoritet,
som tappat i förmiddagsvoteringarne, om
det icke , till bevarande af consequeqcen i
Ständers beslut, vore lämpligt, att, angående
lönetillökningeil för StatsRåderne votera
emellan 6000 R:dr och intet; så att,
om Ja vann, StatsRåds-lönen blef 6poo R:dr,
och om Nej segrade, ingen förhöjning i i8a3
års Stat konnne alt äga rum. Derigenom kunde
man äfven slippa med en votering i
denna fråga.
Hans Excel len ce Herr Grefven och
Ean dt Mar skal ken yttrade, att det af Herr
Cederschjöld föreslagne sätt visserligen vore
det enklaste, men då en Ledamot yrkat
StalsRåds-lönens bestämmande till 7000 R:dr,
kunde detta belopp icke uti voterings-propositionen
förbigås, derest icke bemälte Ledamot
derifrån afstod, eller förenade sig
med Herr von Hartmansdorff; Hans Excellence
hemställde derföre till Friherre Ridderstolpe,
huruvida Friherren yrkade, att
dess mening hox-de uti yoterings-propositionen
upptagas.
Friherre RidderstolpeFredrik: De åsigter,
som grundade mitt påstående om StatsRåds-lönens
bestämmande till 7000 R:dr,
hafva icke undergått någon förändring sedan
i förmiddags. Jag önskade att kunga
gö
-
Den 23 September e. m. i45
göra Konungens val lill dessa vigtiga platser
oberoende af allt afseende, om en dertill
skicklig person äger den enskilda förmögenhet,
som, i saknad af tillräcklig lön, fordras,
för att kunna lefva enligt Embetets
värdighet. Kongl. Maj:t har visat benägenhet,
att vid dessa val endast göra afseende
på skicklighet, hvilket påminner mig om
skyldigheten, att gifva en tacksamhetsgärd
åt en bortgången landsman , jag menar StatsRådet
Schwan, hvilken troligen icke i denna
sin höga befattning gjorde lika förmånliga
bokslut, som då han blott kallades Directeur.
Jag anser alltså för en pligt, att
ej afstå från mitt yrkande, att StatsRådslönen
måtte blifva 7,000 R:dr. Man har
förebrått mig att härigenom öka voteringarnes
antal, men jag hemställer, om ej saken
är vigtigare, än förlusten af en timmas lid.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LancltMarskalken yttrade, att då Friherre
Ridderstolpe icke ville afstå från dess förslag,
blefvo .åtminstone tvenne voteringar,
den ena att i afseende å contra-propositionens
bestämmande, och den andra rörande
hufvudsaken, nödiga; och hemstälde Hans
Excellence, om Ridderskapet och Adeln behagade
tillåta, att ett lönebelopp för StatsRåden
af 6000 R:dr finge, vid voteringen i
hufvudsaken, i Ja-propositionen upptagas.
Ropades Ja.
42 H. lo
146 Den j3 September c, m,
Herr HjertaJag tar mig friheten fästa
Herr Grefvens och LandtMarskalkens
samt Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att den generela benämningen
lön visserligen kan vara god, för att
vinna tid, men att man måste skilja emellan
lön och taffelpenningar, om man icke
vill se sig tvungen att pensionera hvarje
StatsRåd vid 65 års ålder med 6000 R:dr
årligen.
Friherre Ridderstolpe: Min mening var,
att taffelpenningarne skulle beräknas till lika
belopp, som Utskottet föreslagit.
Herr von Hartmansdorff^ August: För
min del önskar jag, att StatsRådens taffelpennigar
måtte anslås till samma belopp de
hittills utgjort, eller i5oo R:dr för dem
hvardera.
Herr Hjerta: Första gången StatsRådslönerne
af Rikets Ständer bestämdes, eller
år 1809, uppgjordes icke proportionen emellan
lön och taffelpenningar så hög, som
nu; hvarigenom större pension uppkommer,
än man eljest behöfde gifva. Jag föreslår
derföre, att, om StatsRådens löneinkomster
skola bestämmas till 6000 R:dr, deraf måtte
beräknas såsom lön endast 3,5oo R:dr,
och såsom taffelpenningar 25oo R:dr.
Friherre Ridderstolpe: I anledning af
de sista värda talarnes yttranden, anhåller
Den 23 September e, in.
i.47
jag få föreslå, att taffelpenningarne för StatsRåden
må beräknas till 3ooo R:dr, och
den andra hälften såsom lön; och hoppas
jag derigenom hafva ådagalagt, att jag endast
afser StatsRådens ändamålsenliga aflöning,
under den tid de gagna fäderneslandet
med sina Rådslag.
Herr Rosenblad, Bernhard: Då jag instämmer
deruti, att förhållandet mellan lön
och taffelpenningar bör motsvara det, sorn
uppgjordes 1809, föreslår jag, att taffelpenningarne
beräknas till 2000 R:dr, om löninkomsten
blir 6000 R:dr, och till 3ooo R:dr,
om den bestämmes Lill 7000 R:dr.
Herr nori Hartmansdorff': Orsaken,
hvarföre jag föreslog, att StatsRådslönen endast
skulle bestämmas till 6000 R:dr, var,
att om den blifvit förhöjd till 7000 R:dr,
bade den blifvit fördubblad emot hvad den
utgjorde år 1809. Då någon fördubbling
icke skett af StatsMinisters lönerne, hvilka
i slikt fall bordt blifva 10,000 R:dr för den
ene och 9,000 R:dr för den andra, i stället
för 9,000 R:dr och 8,000 R;dr, som Ridderskapet
och Adeln beviljat; så kan jag ej tillstyrka
större fördel åt StatsRåden än ungefär
efter samma proportion, som för StatsMinistrarne
blifvit iakttagen. Hvad taffelpenningarne
särskildt angår; så tror jag att
de icke böra beräknas högre än till i,5oo
42 H. 1.*
i48 Den iZ September e. m.
Rulr, och att denna summa ändock är ett
nog betydligt afdrag på hvad ett StatsRåd
får behålla i pension, om lian vid 65 års
ålder täger afsked. Då alla civila Embetsman,
hvilka icke hafva taffelpenningar, kunna
vid den ålder få behålla hela deras lön
i Pension, inser jag icke, hvarföre Rikets
högste Embetsman skola vara så mycket
sämre lottade. Om icke StatsRåden kunna,
vid nämnde ålder, påräkna en sorgfri återgång
lill det enskilta lifvet, hlifver följden,
att Konungen, för att ej lemna dem utan
ett lämpligt underhåll, föranlåtes gifva dem
andra embeten, till hvilkas ordenteliga skötande
de ej heller torde äga nödiga krafter,
hvarpå samhället utan tvifvel förlorar mera,
än på något högre pensionsanslag.
Friherre jtnckarswärd, Carl Henrik:
Jag yrkar, att Taffelpenningarne måtte beräknas
-så lågt, som möjligt, eller till 5oo
R:dr, på det förhoppningen, att vid afskedstagande
få behålla lönen, måtte kunna åstadkomma
något exempel, att åtminstone någon
enda gång se en annan anledning, än
blott döden, förmå Konungens Rådgifvare,
att lemna sina platser.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, om icke, sedan
Ridderskapet och Adeln redan bestämt, att
ett belopp af 6000 R:dr skulle vid. voteringen
i liufvudsaken i Ja-propositionen upp
-
Den 23 September e. m. i4g
tagas, Ridderskapet och Adeln nu behagade,
i afseende på denna summas fördelning, bestämma,
att 4000 R:dr borde anses utgöra
lön, och 2000 R:dr taffelpenningar.
Bifölls.
Herr von Hartmansdorff: Jag kan ej
instämma i det jämnkningsförslag, att taffelpenningarne
för StatsRåden skola bestämmas
till 2000 R:dr; enär Justitiae-StatsMinistern,
efter hvad redan blifvit afgjordt,
icke har högre belopp, oaktadt 2000 R:dr
högre inkomst i det hela, än StatsRåden
skulle erhålla.
Herr Hjerta: Jag anser icke någon våda
uppkomma af den stadgade fördelningen,
hälst jag är öfvertygad, att besluten i
denna omständighet i de andra Stånden blifva
så olika, att ett jemkningsförslag ovillkorligen
blir nödigt, vid hvilket* tillfälle
man får anledning, att vidare öfverväga detta
ämne.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken framställde, i afseende å
contra-propositionens innehåll, följande voteringsproposition:
Den,
som anser contra-propositionen böra
innefatta det förslag, att hvardera af de
Sex StatsRåden böra i lön innehafva 4°o°
i5o Den 2} September e. tn.
R:dr Bnnco, samt i Taffelpenningar 3ooo
R:dr Banco, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer contra-propositionen
att innefatta det beslut, att, med afslag
å StatsUtskottets förslag i afseende å
lönerne för bemälte StatsRåd, må förblifva
vid hvad 1823 års StatsReglering derom föreskrifver.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till 7
e. m. och befunnos vid voteringens slut klockan
tre qvart till 8 e. m. sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öpnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 106.
Nej — 76.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således till contra-proposition
antagit det förslag, att hvardera af de Sex
StatsRåden borde i lön innehafva zjooo R:dr
Banco, samt i Taffelpenningar 3ooo R:dr
Banco.
Den a3 September e. m. »5i
Härefter framställde Hans Excellence
Herr Grefven och Land t Marskalken _, i afseende
å hufvudsaken, följande voteringsproposition
:
Den, som bifaller, att hvardera af de
Sex StatsRåden må erhålla i lön Fyra Tusende
R:dr Banco, samt i Taffelpenningar
Två Tusende R:dr Banco, eller tillsammans
Sex Tusende R:dr Banco årligen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, hommer hvardera af de
Sex StatsRåden att erhålla i lön Fyra Tusende
R:dr Banco, samt i Taffelpenningar
Tre Tusende R:dr Banco, eller tillsammans
Sju Tusende R:dr Banco årligen.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 8 och slöts klockan tre qvart till 9 e.
m.; hvarvid, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne befunnos
hafva utfallit, som följer:
Ja —■ r 15.
Nej — 88.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
Den a3 September e. m.
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således beslutit, det hvardera
af de Sex StatsRåden borde erhålla
i lön Fyra Tusende, saint i Taffelpenningar
Två Tusende R:dr Banco, eller tillsammans
Sex Tusende R:dr Banco årligen.
Friherre Anckar swärd: Då jag icke ur
någon synpunkt kunnat dela de åsigter, hvilka
legat till grund för tillvägabringandet af
de nu beslutade lönförhöjningar, som vida
öfverstiga hvad StatsUtskottet, efter en så
lång tids granskning af ämnet, föreslagit,
får jag protestera mot dessa beslut, äfvensom
mot den derigenom förnyade hyllning
åt en Ministere, hvilken aldrig visat sig hafva
gjort det minsta för att lindra folkets
bördor, eller åstadkomma någon förbättring
i vårt Statsskick; hälst jag förutser att, om
dessa beslut bereda tillfredsställelse för några
individer, de deremot skola åstadkomma
så mycket mera bekymmer hos de skattdragande.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Äfven
med fara, att se den slags förbindelse stegrad,
i hvilken jag står till Herr Rosenblad,
för dess uttalade välmenta eller menlösa
råd, får jag anhålla om tecknandet af min
reservation emot det nu fattade beslutet;
och derjemte förklara, att jag anser de nu
varande StatsRådslönernes tillräcklighet hufvudsakligen
vara bcvist genom StatsRådens
Den 23 September e. m. 153
ihärdiga bibehållande af sina platser, och att
de följagteligen sjönas vara belåtna med de
innehalVande lönerna.
Herr Anckar sw är d, August: Jag förenar
mig uti de reservationer Friherre Anckarswärd
och Grefve Horn afgifvit.
2. Punkten. Lönerne för JustiticeRåden
eller Ledamöterne i Konungens Hög
O
O
sta Domstol.
Herr Cederschjöld: Orsaken, hvarföre
jag yrkat löneförhöjning åt JustitiasRåden,
har jag redan utvecklat, och får derföre nu
blott påminna om de löneförhöjningar Ridderskapet
och Adeln beviljat åt Konungens
Rådgifvare, hvaraf jag har anledning förmoda,
att Ridderskapet och Adeln hämtar
ett förnyadt skäl, att, till bibehållande af
conseqvence, föröka JustitiasRådslönerne till
5ooo R:dr, eiler 3ooo R:dr i lön och 2000
R:dr i taffelpenningar.
Herr af Puke, Erikj hade inlemnat följande,
som upplästes:
Om StatsUtskottet öfverallt följt samma
hushållsprincip, som för den vanlottade
JustiticeStaten blifvit iakttagen, skulle
troligen anmärkningarne emot Utskottets Utlåtanden
angående StatsRegleringen icke stigit
till det stora antal, de nu utgöra. Jag
nödgas ännu en gång upprepa, att, om Staten
icke så lönar dess organer för rättvisan,
i54 Den a3 September e. m.
att behofvet icke föranleder till någon frestelse
att för lifsbergning afvika från den
strängaste oegennytta, måste Staten äfven
uppgifva allt anspråk på att finna den oväld,
hvarförutan Lagens skipande blir skadligare,
än oin den alldeles upphörde. Utskottet
har icke med någon vederläggning bevärdigat
anmärkningarne angående JustitiseRåds-lönerne,
utan endast förklarat, att Utskottet
funnit sig icke kunna tillita de knappa
tillgångarne utöfver hvad Kongl. Majit
föreslagit.
Öfvertygad, att Högloflige Ridderskapet
och Adeln mera fruktar en knapp tillgång
på rättvisa och mognad lagfarenhet, än
all annan slags brist, vågar jag anhålla, att
Contra-propositionen må blifva uppställd i
enlighet med Herrar von Schantzs, von
Heynnes och Norei Reservationer.
Herr Hjerta: Enär jag nu finner, att
löneförhöjningar så mycket komma i fråga,
tager jag mig friheten föreslå en utväg, att
lindra dem, som skola utbetala dessa förökade
löner. Jag föreställer mig, att de,
hvilka nu innehafva JuslitiasRåds-platserne,
äro belåtna med dervid varande löner, efter
de icke mot bättre vilkor emottagit dem,
och ej eller sökt någon lönetillökning; men då
Herr Cederschjöld likväl föreslagit en sådan,
föreslår jag, att den blott måtte beviljas
åt dem, hvilka hädanefter inträda i
högsta DomareEmbetet.
Den 23 September e. m.
i55
Herr Tham'. Jag delar fullkomligt de
Talares åsigter, som önska, att de, hvilka
skola skipa rättvisan, särdeles i högsta instancen,
äro väl och tillräckligen lön ta, men
å andra sidan fordras hofsamhet med Statsanslag,
och omsorg att lindra de skattebidragande.
Då Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit
en Löneförhöjning af goo R:dr för
hvarje JustitiaeRåd, synes mig desse Emhetsman
dermed äfven kunna Elifva någorlunda
belåtna; hvadan jag yrkar bifall å
den Kongl. Propositionen, så mycket heldre,
som, i fall man frångår den, och beviljar
löneförhöjning åt JustitiaeRåden utöfver
hvad Konungen föreslagit och StatsUtskottet
tillstyrkt, man sedan får hålla ut
gradatim hela vägen nedåt till Statssekreterare,
Revisionssekreterare &c. &c. Med
bifall till StatsUtskottets Utlåtande uti ifrågavarande
punkt bör något skäligt missnöje
å de Löntagandes sida icke äga rum; och
jag förnyar alltså, med särdeles afseende å
nationens behof af lindring i skattebördorna,
min anhållan om bifall till Utskottets
Utlåtande i denna del.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard'.
Jag har äfven rörande förhöjning af Löner
för Herrar JustitiasRåder delat lika tänkesätt
med Hedervärda BondeStåndet, ehuru
sådant undfallit Utskottets uppmärksamhet.
Mina skäl hafva härvid varit desamma, som
vid bestridandet af förhöjning å StatsRåds
-
156
Den 2'i September e. m.
lönerna, och jag vidhåller således hvad jag
förut yttrat. Med tankan fästad på Statens
små tillgångar, och på nödvändigheten att
iakttaga sparsamhet och ett tarfligt lefnadssätt,
anser jag ett JustitiaeRåd kunna lefva
af de nu anslagne och i mångå år för tillräcklige
ansedde 3,ioo R:dr B:co med derunder
inbegripne 200 Tunnor Spannemål,
ty jag tror alldeles tvärtemot Utskottet, att
den nuvarande lön, som Staten består ett
JustitiaeRåd, sätter Innehafvaren i ett sådant
oberoende, som utesluter behofvet, att
för nödig utkomst för sig och familje söka
annan för Embetets tillbörliga utöfning hinderlig
sysselsättning.
Befarad brist på Gandidater till hvad
ledigt Embete som hälst, beliöfver visserligen
icke tagas som skäl till löne-förhöjning
hvarken i de högre eller lägre Embetsmannagraderna;
ännu har man aldrig hört,
att något Embete eller Tjenst, undantagande
Kyrkoherde-beställningen i Waxholm,
blifvit obesatt i brist på sökande. Jag anhåller
alltså om proposition till afslag å
den föreslagne förhöjningen i JustitiasRådens
löner.
Herr Cederschiöld'. Jag vågar till det
Höglofl. Ståndet hemställa, om icke JustititeRåden,
såsom rättvisans högste Skipare, böra
erhålla löneförhöjning i samma proportion
, som Konungens Rådgifvare redan er
-
Den a3 September e. m.
hållit, i synnerhet som de sednare, åtminstone
de Militaira, kunna hafva andra löneinkomster
tillika, hvilket är JuslitiaaRåden
helt och hållit betaget. Då StatsUtskottets
förslag blifvit förhöjd t för Konungens Rådgifvare,
kan jag ej inse, hvarföre icke samma
välvilja skulle visas JustitiaeRåden. Hvad
en Ledamot yttrat, att löneförhöjningen
för JustiticeRäden borde bestämmas blott
för framtiden , kan icke vara framstäldt på
alfvar, och följagtligen icke nu upptagas till
besvarande. Jag yrkar derföre proposition
till bifall å JustitiaeRåds-lönernes bestämmande
till 5ooo R:dr, och tager inig friheten
ytterligare erindra om svårigheten, att
få skicklige personer till JuslitiaeRåd, då
knappast någon Häradshöfding finnes, som
vill emottaga en dylik plats, emedan den
medför uppoffring af lönefördelar, och det
väl icke alltid kan lyckas, att ur Rådstufvuoch
KämnärsRätterne fylla Justi tieeRådsplatserne.
Jag tror åtminstone icke, att
NatioualRepresentationen utan verklig ledsnad
bör kunna se JustitiasRåderne tvingas
att för sin utkomst emottaga binäringar, såsom
Sterbhus-utredningar etc. eller söka befordringar
till andra mer lönande beställningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bifall
å Utskottets Utlåtande i denna punkt.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
j58
Den 23 September e. m.
Herr von Hartmansdorff': Som jag, vid
återremissen af Utskottets första Betänkande,
var af samma tanka som Herr Cederschjöld,
och anförde samma skäl, som han
håde då och nu utvecklat, vill jag ej trötta
Ridderskapet och Adeln med upprepandet
deraf; utan endast erindra, att då det högsta
DomareEmbetet är det minst sökta, måste
åter följden deraf blifva, att det varder
sämst besatt. Detta kan ej annat än medföra
förderfliga följder för hela riket. Jag
tillstyrker alltså bifall till Herr Cederschjölds
förslag, att, i proportion af den åt Konungens
Rådgifvare beviljade förhöjning, JustitiaeRåds-lönen
måtte bestämmas lill 5ooo
R:dr B:co; och anhåller att detta måtte blifva
Contra-proposition.
Friherre Hackar swärd: Sedan Herr
von Hartmansdorff nu tillkännasifvit sin
O
tanka, inser jag visserligen, huru vanmägtigt
det är, alt yttra en motsatt mening;
men jag skall dock det oaktadt ännu en
gång försöka att begära proposition lill bifall
å Utskottets förslag.
Herr Rosenqvist: Som, efter hvad jag
tyckt mig finna, Ridderskapet och Adeln
redan bifallit Herr Grefvens och LandtMarskalkens
nyss framställde proposition;
vill jag ej besvära med votering, utan endast
reservera mig emot beslutet.
Den 23 September e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LcindtMarskalken förklarade, att, såsom lian
uppfattat Ridderskapets och Adelns svar å
den af Hans Excellence nyss meddeldte
proposition, densamma blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Friherre Cederström och Herr von Hartmansdorff
begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
framställde följande voterings-proposition:
Den, som bifaller, att lönen för Ledamöterne
i Konungens Högsta Domstol må,
på sätt StatsUtskottet föreslagit, bestämmas
till Tre Tusende R:dr, och Taffelpenningarne
till Ett Tusende R:dr, eller tillsammans
till Fyra Tusende R:dr B:co för hvardera,
årligen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Yinner Nej, kommer lönen för bemälte
Ledamöter att bestämmas till Tre Tusende
R:dr, och Taffelpenningar^® till 2000
R:dr, eller tillsammans till Fem Tusende
R:dr Banco för hvardera årligen.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
jo, och slöts klockan half till 11 eftermid
-
i6o
Den a3 September e. m.
dagen, hvarvid, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt de
öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
befunnos hafva utfallit, som följer:
Ja — 90.
Nej — 63.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således ansett lönen för Ledamöterne
i Konungens Högsta Domstol böra
bestämmas till Tre Tusende, och Taffelpenningarne
till Ett Tusende, eller tillsammans
till Fyra Tusende R:dr B:co för hvardera,
årligen.
Justerades 3 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 21 dennes för- och eftermiddagen fattade
beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Erån Stats- Banco- och LagUtskotten:
Af den 19 dennes:
N:o i5. Med förslag till Lag, angående
Mvntbestämningen.
N:o
Den a3 September e. tn.
N:o 16. Med förslag till Lag för Pakets
Ständers Bank.
Från BancoUtskotlet:
Af den 9 dennes:
N:o 77. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 65 förut
meddeldte Betänkande, i fråga om belåning
af Kobolt i Rikets Ständers Bank.
N:o 79. Om vilkoren ocb sättet för
beredande af nöjaktig säkerhet vid belåning
af Jern och Effecter på Götheborgs Våg efter
enahanda grunder, som gälla för belåning
af de å Stockholms Jernvåg förvarade
dylika elfe eler m. m.
Från Banco- och LagUtskotlen:
Åf den 9 dennes:
3Nf:o 78. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 70 förut
afgifne Betänkande, rörande förändring af
liittils gällande Författningar oxn föryttrande
af Bankens Fastighetspanter genom BancoAuction.
N:o 80. I anledning af gjorde anmärkningar
vid BancoUtskottets under N:o 3y
förut afgifne Memorial, angående en bestämd,
förklaring, alt Lagens föreskrifter om fordringars
bevakande 1 concurs och efter årsstämning,
icke må lämpas till sådane Bnn42
H, u j
IÖ2 Den 23 September e. ta.
kens Lån, för hvilka gäldenärerne ej aflemna
skuldförbindelse, utan deremot sjelfva
erhålla bevis eller så kallad pantsedel.
N:o 81. I anledning af vackt motion,
innefattande Förslag till ny Lag för privata
Banker.
Lades på bordet.
Upplästes ett från RiddarhusUtskottet
inkommit så lydande
Hörsamste Memorial!
Som hos RiddarhusUtskottet blifvit anmäld
en af Organisten N. Möller från Christianstad
gjord anhållan om tillstånd, att
å Lördagen den io nästkommande October
få uti Riddarhussalen uppföra en Concert,
till förmån för sin i3-åriga Dotter; alltså
har RiddarhusUtskottet, som för dess del
icke finnér något att emot en sådan tillåtelses
medgifvande erinra, i grund deraf
skolat hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln
vördsamt hemställa, om icke bifall till Organisten
Möllers ofvanberörde anhållan må
kunna lemnäs, emot iakttagande af de vilkor,
som för Concerters uppförande å Riddarhuset
emellan Riksdagarne blifvit stadgade,
samt med förbehåll, att Orchesterställningen
finnes borttagen, och Salen i
öfrigt uti behörig ordning, sednast klockan
Sex (6) påföljande Söndags afton efter C011-  certen. Hvilket dock till Höglofl. Ridder
-
Den 23 September f. m. i63
skåpets och Adelns eget ompröfvande vördsamt
öfVerlemnas. Stockholm den a3 September
1829.
iPå RiddarhusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
TV. F. Dalman.
Lades på hordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 25 Sept. 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den 10 sistlidne April under
W:o 128 afgifne och den 7 derpå följde Maji
e. m. på bordet lagde Betänkande, angående
regleringen af utgifterne under RiksStatens
Andra Hufvudtitel, än ock under N:o
237 meddeldte, och den 29 sistlidne Augusti
f. m. på bordet lagde, Utlåtande öfver
de vid berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
4^ H. ii*
164 Den a5 September f. m.
3 Punkten. Lönerne för StatsSecreterarne,
samt HofCancelleren och JustitiesCancelleren.
Herr Hjertas Gustaf: Enär Ridderskapet
och Adeln förhöjt lönerne för StatsRådet,
och de motioner, som åsyftat SlatsSecreterare-lönernes
förhöjning, förutsatt,
att de borde bestämmas lill samma belopp,
som StatsRådets, skall det kanske synas inconsequent,
att jag nu endast yrkar bifall
å Utskottets förslag i denna punkt; men
jag gör det af det skäl, alt jag ännu ej anser
det vara genom 3 Stånds beslut afgjordt,
att StatsRåds-dönerne komma att höjas, såsom
Ridderskapet och Adeln beslutat. Jag
tycker, att 400° R:dr är tillräcklig lön för
en StatsSecreterare. Jag bör likväl yttra
den mening, att om det skulle bända, att
6ooo R:dr blifva bestämde såsom StatsRåds-lön
för framtiden, vore det olyckligt,
om icke StatsSecreterare-lönerne äfven bestämdes
till enahanda belopp, ocb jag skulle
derföre med skäl önska, att denna fråga
kunde få hvila, till dess Rikets Ständers
Leslut i afseende å StatsRåds-Iönerne blifver
definitift fattadt. Jag ber Ridderskapet
ocb Adeln fästa uppmärksamhet derpå,
huru vigtigt det är, att StatsSecieterarne
få den värdighet de böra innehafva. Vår
Grundlag åsyftar, att de skola göras till
Ministrar, och det är ett rent missförstånd,
att de ej så uppträdt. De »ro utan all frå
-
Den 23 September f. in. i65
ga Ministrar, oell borde bär, likasom i
England, heta Minislrar-SlalsSecreterare.
Jag vet väl, att i utländska Almanachor,
till exempel Alrnanach de Gotha, de fått
den ringa titeln af Rapporteurer, men jag
anser det vara vigtigt, att de upplyftas tili
deri plats och den värdighet, de höra äga.
På dem ligga göromålen tyngst, de äro de
mest verksamma, och StatsRådets Ledamöter
äro blott att anse såsom en Nämnd. Jag
måste derföre beklaga, att StatsUtskottet
icke gjort mera afseende på de framställningar,
hvilka angående dem blifvit gjorde
af flere Ledamöter, och icke salt deras
löner åtminstone till lika belopp med StatsRådets.
Då jag likväl icke tror, att StatsRådets
löner af de andre Stånden blifva
uppsatte till den höjd, som Ridderskapet
och Adeln bestämt, anhåller jag nu endast
om proposition till bifall å Utskottets förslag.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
bar tillförene, då denna sak förevar, yrkat,
att de ifrågavarande Embetsmännen,
StatsSecreterarne, HofCanzleren och JuslitiaeCanzleren
måtte erhålla en till 5ooo
R:dr förhöjd lön. I Herr Hjertås anförande
om vigten af dessa Embeten instämmer
jag fullkomligt, men kommer derifrån till
en annan slutföljd, än han; och anhåller
att dertill få upgifva mina skäl. HofCanzleren
deltager i StatsRådets göromål, li
-
i66 Den 25 September f. m.
kasom dess öfriga Ledamöter; mea har, utöfver
de andras befattningar, den, att vaka
öfver Tryckfriheten, den, att vara Suppleant
åt StalsMinistern för Utrikes Ärenderjie;
och sluteligen den, att under Riksdagarne
meddela Rikets Ständer Konungens
propositioner, förskaffa Utskotten upplysningar,
vaka öfver Riksdagsbeslutets rigtighet
m. m. Hvarföre Rikets Ständer 180g
gåfvo honom ringare värdighet, och mindre
lön, än StatsRådets öfrige Ledamöter,
tan jag icke förstå. Tvertom borde han
för sina särskildta befattningar, liksom StatsMinistrarne
för deras, hafva fått högre lön,
om icke rangen här i landet gällde mera,
än det man uträttar. Jag vill ej heller nu
försöka, att bryta denna gamla orättvisa.
Men jag anser honom åtminstone böra få
en tillökning, så att dess lön må blifva
5ooo R:dr, då StatsRåden fått deras till 6000
R:dr. Att, såsom Herr Hjerta föreslagit, uppskjuta
med frågans afgörande, tills det visat
sig, om de öfrige Stånden instämma i
Ridderskapets och Adelns beslut, anser jag
destomera olämpligt, som hvarje Stånd efter
vår författning beslutar för sig. Skulle
man i frågor, som icke äro Ståndssaker,
vänta på hvarannan, så uppkommer frågan,
hvem som skulle begynna, hvarom Riksdagsordningen
icke stadgar. Det är således
nödigt, att hålla sig vid grundlagen, sådan
han är, och låta Nämnden afgöra de punkter,
hvarom man icke blifver ense. Hvad
Den 25 September f. ra. 167
JustitiaeCanzleren angår, så kail han val
icke jemföras med StatsRåden; men, såsom
Konungens Högsta Ombudsman, och deltagande
i StatsRådet, lika med JustiliteRåden,
hör han få dela lika löneförmoner
med dem. Hvad StatsSecreterarne beträffar,
har Herr Hjerta redan fästat uppmärksamheten
på vigten af deras befattningar,
framföre StatsRådens. Det är endast rangen,
som sätter dem under de förra, och
utan tvifvel af detta skäl allena hafva deras
löner varit lägre än StatsRådens. För
öfrigt är StalsSecreterareEmbetet utan motsägelse
det arbetsammaste af alla bland
Konungens Rådgifvares. Skall det kunna
skötas med drift, så är det nödvändigt,
att StatsSecreteraren åtminstpne är befriad
från bekymmer för sitt uppehälle. Yill
således Svenska Folket på dessa platser se
andra, än dem, som af egen förmögenhet
eller biförtjenster kunna uppehålla sig, måste
det gifva löner, som äro tillräcklige
för en man att med famille lefva i Hufvudstaden,
och i den ställning, hvari han
står till andra Embetsmän. Det kan i åtskilliga
år måhända lyckas alt finna förmögna
män, som åtaga sig så arbetsamma
sysslor, och tillika uppoffra deras enskilta
förmögenhet, för att lefva under tiden;
men dels äro dessa dubbla uppoffringar
sällsynta, och dels äro de förmögna icke
alltid de skickligaste. I ett så fattigt land
som Sverige, måste man dessutom grunda
i68 Den 25 September f. m,
sin styrka i Embetsväg, såsom i andra
liänseenden, på personliga egenskaper, och
ej på förmögenhet. Jag tillstyrker således
5ooo R:drs lön åt de ifrågavarande Embetsmännen.
Herr Hjerta: Jag ber endast, att få
tillägga till hvad jag nyss yttrat, att jag
anser propositionen böra delas så, att lönen
blir 25oo R:dr, och att taffelpenningar
bestämmas till i5oo R:dr. Jag anser
delta nödvändigt, på det pensioneringen
icke må blifva för stor.
Herr Munck af Rosensköldj Eberhard:
På samma grunder, som förmådde mig
1815 att göra motion, om den löneförhöjning,
(men i sammanhang med en motsvarande
indragning af öfverflödiga embeten
och tjenster) för penningelöntagande
tjenstemän, som blef af Rikets Ständer då
beslutad, och sedermera verkställd, får jag
nu förena mig med Herr von Hartmansdorff
i dess förslag till lönförhöjning för
så vigtiga embeten, som de ifrågavarande.
Jag drar ej i betänkande, att deruti instämma,
oaktadt sedelmyntets värde i silfver
ej gör stort mindre nu, än 1810, då
dessa löner blefvo bestämde, och det i förhållande
till isynnerhet jordbrukets produkter
är större, än då, samt oaktadt således
de produkter jordbrukaren, som mest
skattar, har att sälja, äro, äfven till nume
-
Den 25 September f. m. jf>()
rären, i lägre pris nu, än dien tiden, och
de år, då de äro högre, gemenligen åtföljas
af en misslyckad production, samt således
äfven ofta af behof för jordbrukaren
sjelf att köpa. Ingen skattebörda kan vara
så tung, som den af oskickliga och egenia
jttiga Domare i Högsta Instancen, och
oskickliga eller kraftlösa Ministrar. Denna
löneförhöjning bör ge oss hopp, att dessa
höga Embetsmän genom lättade bekymmer
för egen bergning blifva iståndsatte, att
dess mer fästa sin uppmärksamhet på fäderneslandets,
på undervisningsverkens reform,
och på jordbrukets, handelns och näringarnes
förkofran, hvarigenom nationen
sättes i stånd att uthärda sina skatter, ja
äfven drygare, än de närvarande, hvilka
utomdess äro mera tryckande genom deras
ojemna fördelning, än genom deras höga
belopp.
Grefve Posse j Jrvid'. I fråga om beloppet
af lönerna förde ifrågavarande Embetsmännen,
förenar jag mig med Herr
Hjerta, att vid detta tillfälle de ej må bestämmas
högre än till 4ooo R:dr; men, i afseende
på Herr Hjertås förslag, om fördelningen
af summan, får jag fästa uppmärksamheten
derå, att den förra lönen utgjorde
2736 R;dr 32 sk. Billigheten fordrar, att
ej bestämma den nu blifvande ordinarie
lönen till lägre belopp. Jag föreslår derföre,
att lönen bestämmes till 3ooo R:dr, och
taffelpenningarne till 1000 R:dr.
170 Den September f. m.
Herr Rothlieb Carl Fredrik: Utom
det att jag får förena mig i hvad Herr von
Hartmansdorff anfört rörande löne-tillök11
ing för HofCanzleren och JustitiasCanzleren,
samt i öfrigt i hvad Herr Hjerta anfört
om StatsSecreterare-lönerne, vill jag
endast i anledning af hvad Pierr von Hartmansdorff
yttrat om det underliga förhållandet
år 1809, då jag nara deltog i ärenderne,
att HofCanzleren, oaktadt dess vigtiga
befattningar att vara Ledamot i StatsRådet,
och tryckfrihetens vårdare, ej blef
satt i jemnlikhet med StatsRådets öfriga
ledamöter, nu upplysa, att man då var i
den belägenhet, att man sökte inskränka
alla möjliga utgifter, och i följd deraf inskränkte,
så mycket man kunde, både rang
och löner. Mycken fråga var annars, atfc
StatsRåden skulle blifva RiksRåder; men
enär HofCanzleren, hvilken redan fanns i
Carl XI:s tid, då ansågs såsom en underordnad
embetsman med mindre functioner,
och äfven så fortfor under frihetstiden, tog
man sig deraf anledning, att ej upphöja
honom mera än förut. Då hans befattning
likväl sedan blifvit så utsträckt, som Herr
von Hartmansdorff omtalat, bör han i följd
deraf hafva en lönförhöjning, och jag får
således i allo förena mig med Herr von
Hartmansdorff. Men hvad StatsSecreterarlie
angår, förenar jag mig uti den mening,
att det må förblifva vid hvad StatsUtskottet
föreslagit.
D e n a5 Sep tern be r f. m. 171
^ Herr Crusenstolpej Magnus Jacob: Jag
vill icke yttra mig om beloppet af lönerlie
för de ifrågavarande Embetsmännen,
utan endast yrka, att det villkor StatsUtskottet
fästat vid den föreslagne löneförbättringen
för StatsSecreterarne, ”att den
”icke må åtnjutas af andre, än dem, sorn
”enligt Kongl. Maj:ts Nådiga fullmagt på
”något af berörde Embeten, detsamma för”rätta,
och sålunda icke tillgodokomma dem,
”hvilka endast på obestämd längre eller
”kortare tid till föredragning inför Kongl.
”Majit constitueras,” att, säger jag, detta
villkor äfven må utsträckas till HofCanzleren
och Justitias-Canzleren. Jag anhåller
om proposition härå.
Herr Tham, Wollrath: Jag får lill alla
delar förena mig med hvad Grefve Posse
anfört, så väl i tillstyrkan af bifall å
Utskottets förslag i denna del, som i afseende
å fördelningen af lönen och laffelpenningarne,
desto häldre, som jag tror,
att det öfverensstämmer med den fördelning,
hvilken Ridderskapet och Adeln faststälde
för JustitiasRåden. För Öfrigt är frågan
så tillräckligt utredd, att jag anhåller
om proposition till bifall å Utskottets förslag,
då contra-propositionen, i händelse
votering begäres, lärer blifva Herr von
Hartmansdorffs förslag.
Herr Hjerta: Jag bör bekänna, att jag
ej skall söka motverka Grefve Posses för
-
I72
Den 25 September e. m.
slag, eller derom serskilt begära votering,
inen jag tror, alt Grefve Posse misstager
sig deruti, att lönen nu är 2786 R:dr 32 sk.
En del af denna summa har utgått, såsom
taffelpenningar. Då Utskottet ej åtskiljt
detta, blir en fördelning nödig. Jag föreslår
derföre, att 2000 R:dr må bestämmas
såsom lön, men skall visserligen icke yrka
särskild proposition, om Ståndet vill hafva
den till 3ooo Rtdr,
Herr Rosenblad > Bernhard: Först får
jag lemna upplysning rörande ett misstag
af den siste talaren, att StatsSecreterarne
skulle hafva taffelpenningar. De finnas ej
uppförde bland de högre Embelsmännen,
utan bland Canzliet, och hafva hela lönen
såsom lön, utan afdrag. Jag instämmer
med Herr von Hartmansdorff i afseende på
beloppet, men jag tillstyrker hans förslag,
med den förklaring, att 3ooo R:dr skola
vara lön och 2000 R:dr taffelpenningar. Med
Herr Crusenstolpe samt Utskottet, som yttrat
att löneförhöjningen endast skulle tillkomma
dem, som hafva fullmakt på sina
beställningar, kan jag icke instämmaj det
är nödvändigt, att lemna Öppet åt Konungen,
att tillförordna StatsSecreterare. Det
är vigtigt, att personer som hafva förtroende-platser,
aldramest sådane, som StatsSecreterare,
måtte äga öppet att kunna resignera,
och att deras enskilta ställning derföre
icke lägger något hinder. För en verk
-
Den 25 September f. ra. 173
lig StatsSecreterare finnes det ingen möjlighet
att återgå till den plats han förut
innehaft, men om en ExpedilionsSecreterare
eller ett KammarRåd blir förordnadt
till StatsSecreterare, så finnes för honom
ej något hinder, utan han har öppen rättighet
att återvända till den förra platsen
af ExpeditionsSecreterare eller KammarRåd.
Jemte det jag anhåller om bifall till Herr
von Ilartmansdorffs förslag, att desse platser
niå erhålla 5ooo R:dr, tillstyrker jag,
att denna summa må fördelas så, att 3ooo
R:dr blifva lön, och 2000 R:dr taffelpenningar;
på det särskilta vilkoret anhåller
jag om afslag.
Friherre Anckar swärd:, Carl Henrik:
Då jag vid tvänne Riksdagar väckt motion
om förhöjning i StatsSecreterarnes löner,
lär jag ej behöfva upprepa grunderna för
denna framställning, och då Ridderskapets
och Adelns visade frikostighet, vidden lönereglering,
som redan är fastsläld, sätter
mig i den öfvertygelse, att Ståndet icke afslår
det belopp, StatsUlskottet nu framstält
i afseende på StatsSecreterarne, anser jag
mig ej böra söka att göra mina skäl för
förhöjningen gällande. Visserligen går detta
belopp ändå igenom. Men då jag ej
kunnat biträda beloppet af de löner, sorn
förut blifvit bestämde, kan jag ej eller frångå
denna mening i detta fall, och önska någon
förhöjning öfver f\ooo R:dr, hvilken
174 Den a5 September f. m.
jag trott vara den summa, vid hvilken man
bör stanna. I anseende till fördelningen
af summan, utber jag mig att få fästa uppmärksamheten
på en omständighet, hvarföre
jag tror, att, hädanefter lika som hittills,
ingen sådan fördelning hör äga rum,
utan att hela summan må utgöra lön. Till
grund för den resignationspligt, som vid
vissa tillfällen är ålagd StatsSecreteraren,
är den åsigt lagd, att han genom en sådan
åtgärd ej skall frånträda någon inkomst,
utan behålla den, sådan den är. Förhållandet
blefve förändradt, om fördelningen
gjordes. Jag hemställer, huruvida denna
anmärkning kan vara så grundad, att den
må föranleda till någon ändring i den mening,
. som yrkat fördelning af detta lönanslag.
Herr Rosenqvist_, Fredrik Leonhard:
Jag h ar, då ämnet förra gången förevar, yrhat.
, att StatsSecreterarne borde erhålla lika
stora löner, som StatsRåden. Jag finner
mig nu ej eller böra frångå denna mening.
Då den princip i våra Grundlagar är antagen,
att StatsSecreterarne hafva lika ansvar
med StatsRåden, och de derjemte hafva
en mera mödosam tjenstgöring, böra de
åtminstone hafva lika stor lön som StatsRåden.
Detsamma gäller äfven i afseende
på JuslitiasCanzleren; men hvad HofCanzleren
angår, kan jag ej dela Herr von Hartmansdorffs
mening, alt förhållandet med
Den 25 September f. m.
honom är enahanda. Han medför ingen
verkan på Riksärendernes gång; således bör
den lön han redan har vara tillräcklig, och
icke ökas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: En
värd talare har menat, att det villkor, som
Utskottet föreslagit, ej borde äga rum, nemligen
att löneförhöjningen för StatsSecreterare-
HofCanzlers- och Justitias-CanzlersEmbetena
ej borde tillfalla andra än dem,
som voro med ordentliga fullmakter försedde;
och har, såsom skäl för sitt bestridande,
anfört alt derigenom skulle möjligheten
betagas att gä tillbaka frän StatsSecreterare
till den tjenst man förut innehaft,
när man nödgades resignera, enligt
38 $. RegeringsFormen eller eljest
ledsnade vid platsen. Men jag får erinra
Ridderskapet och Adeln, att vid sistlidne
Riksdag ConstitutionsUtskottet tog sig friheten
fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
just på angelägenheten deraf, att ingen måtte
inför Konungen föredraga, sorn ej vore
med ordentlig fullmakt försedd, på det han
måtte hafva ett embete att kunna förlora
enligt 107 §., hvilken hotelse annars skulle
komma att sakna all betydelse. Ty om
en person, som innehade ett embete, från
hvilket han ej kan utan dom skiljas, kunde
inträda i StatsRådet och föredraga inför
Konungen; så skulle han vara säker för
allt ansvar enligt 107 §. och Rikets Stan
-
176 Den 25 September f. m.
ders garanti således vara af noll och intet
värde. Dessutom får jag erinra, att om en
StatsSecreterare vägrar contra-signation, och
resignerar på denna grund, behåller han
icke allenast lönen utan äfven öfriga fjellsten
åtföljande inkomster, det må vara hvilka
som helst, sportler^ eller taffelpenningar;
och för öfrigt tror jag det vara ganska
vigtigt, att möjligheten stänges, att
kunna från hvad embete som helst på försök
stiga in i Konungens Råd, på det hvar
och en må så mycket nogare pröfva sin
förmåga, innan han åtager sig ett sådant
embete. Jag tillstyrker alltså bifall till Utskottets
hemställan i denna del.
Grefve Posse: Då jag för en stund sedan
föreslog fördelningen af 3ooo R:dr i
lön och 1000 R:dr i taffelpenningar, förestälde
jag mig, alt Ridderskapet och Adeln
icke ville bestämma hela beloppet till lön
på Stat. Visserligen var min afsigt egentligen
att fästa uppmärksamheten på det
mindre riktiga i Herr Hjertås förslag, men
då nu af Friherre Anckarswärd blifvit yttradt,
att hela summan borde anses såsom
lön, kan jag ej annat än godkänna de skäl
han i det afseendet anfört. Derigenom blir
äfven lönen lika med StalsRådens, och det
är endast taffelpenningarne, som utgöra skilnaden.
Herr
t) e n 2a September f. m.
*7?
Herr Hjerta: Jag förenar mig i hvad
Grefve Posse nu yttrat, och frångår mitt
förra förslag.
Herr Lefren^ Johan Pehr: Om, såsom
Herr Cederschjöld yttrat, det skulle göras
till grundsatts, att ingen finge föredraga,
hvilken ej hade fullmakt som StatsSecreterare,
JustitiaeCanzler eller HofCanzIer,
så skulle man böra förbjuda dessa personer
att blifva sjuka, eller få förfall af annan
beskaffenhet. Jag är öfvertygad, att
Konungen, så vidt möjligt är, icke tillåter
andra att föredraga, än de, som dertill äro
genom fullmakt bestämde, men det mätte
val tillåtas Konungen, att åt personer, som
i allmänhet äro kände för duglighet, på
någon tid få på försök öfverlemna föredragning,
för att erfara, om de till platsen
äro skicklige. Att knyta händerna till oupphörligt
på Styrelsen, anser jag vara en
småaktig Statskonst.
Herr Crusenstolpe: För att icke Inveckla
frågorne, anser jag det blifva nödvändigt,
att först göra proposition å beloppet,
och sedan å vilkoret. Det kan visserligen
icke vara meningen, att knyta händerne på
Konungen, sä alt han icke skulle fortfarande
aga samma rätt, Sorn hittills, alt till
föredragande förordna hvem han behagar,
Frågan är icke om Vicarier för SlatsSeere42
H. i a
178
Den 23 September f. m.
terarne under deras personliga tjenstledighet,
utan om förordnande, när Embelet är
ledigt. Det kan ej annat än förundra mig
att höra en StatsUtskoltets Ledamot uppstiga
för att bestrida Utskottets förslag, och
ingen annan af Utskottets Ledamöter försvara
det. Det ser ut, som man ville lemna
hela StatsRegleringen till sköfling.
Herr Cederschjöld: I anledning af de
anmärkningar, som blifvit gjorde af en värd
talare, näst före den sista, får jag erindra,
alt det är en väsendtlig skillnad emellan
tillfälliga förordnanden vid StatsSecreterares
sjukdom eller andra förfall, och sådana
förordnanden, som vi före sista Riksdagen
sågo i flera år fortfara. Och dessutom
är här ej fråga om hinder för Kongl. Maj:t
att kunna tillförordna en föredragande; utan
blott för den förordnade, att uppbära lönen.
Då man, af det inom RiksSlånden
godkände förslag till skrifvelse, som C011-  stitutionsUtskoltet vid sista Riksdagen afgaf,
angående StatsSecreterares och andra
Rådgifvares utnämnande och förseende med
fullmagter, sett den lyck liga verkan, att
det, som förut var allmänt, nu alldeles
upphört; så hemställer jag, om det är skäl,
att nu förstöra den förmån man vunnit.
Grefve Posse: Jag kan ej inse behofvet
af tvenne propositioner på denna del
af Utskottets Utlåtande, eller särskilt på
Den 25 September f. in. I7<j
beloppet, och särskilt på villkoret, ty det
passar sig så, att de, hvilka önska bibehållande
af det utaf StatsUtskoltet föreslagne
belopp, äfven önska vilkoret, hvarigenom
de få deras vilja fram i sin helhet,
örn Utskottets förslag b i Ca lies. Hvaremot
de, hvilka önska lönens bestämmande till
5ooo R:dr, äro desamme som äfven önska
vilkorels uteslutande. Man kan således
undvika en ny votering.
Herr von Hartmansdorff': Det har icke
förundrat mig, att samma Ledamöter, sorn
förra gången bestridde löneförhöjning åt
StatsRåden, nu bestrida den åt StatsSecreterarne;
men det förundrar mig, att Grefve
Posse, som stillatigande låtit StatsRådens
löner ökas, nu yttrar sig emot samma
fördel för StatsSecreterarne. Men som
han ej uppgifvit sina skäl, har jag ej heller
några alt vederlägga. Mina värda motståndare
hafva alla talat i samma syftning,
som jag, ehuru de ansett löneförhöjningen
böra blifva ringare än jag yrkat. Ännu ett
skäl för min mening, får jag anföra. HofCa
nåderen och Justiliae-Canzleren hafva
rang, såsom GeneralLieutenanter, och deras
Embeten, framför allt StalsSecreterarnes,
äro visserligen deremot svarande i vigt.
Vi få likväl se, om Ridderskapet och Adeln
vid 3:dje Hufvudliteln linner 4°°° IRdr
tillräckliga för en GeueralLieutenant? Jag
4?. H. 12*
i8o Den i5 September f, m.
skall åtminstone erinra mig hvad som händer
nu och då. Min mening är ej, alt bereda
fördel åt dem allena, af hvilka man
kan vänta sig gunst, men äfven åt dem,
af hvilka man endast söker rättvisa, nemligen
JustitiaeRåden. Visar sig Svenska folket
liknöjdt om deras behöriga aflönande;
så bör det icke förundra oss, om de visa
sig liknöjda om sina Em betens behöriga
skötande. Hvad de speciella vilkoren beträffar,
så instämmer jag med Friherre
Anckarswärd, att hela beloppet bör anslås
såsom lön, och intet såsom taffelpenningar,
emedan Grundlagen ålägger StatsSecreterarne
en så svår pligt, som att i vissa fall
vägra contrasignation och med lönens bibehållande
nedlägga embetet. Så är ej förhållandet
med StatsRåden, som kunna åtnöja
sig med reservation allena. För HofCanzleren
särskildt har Herr Rosenqvist afstyrkt
förhöjningen, men sorn det skett
utan vederläggning af de skäl jag redan
åberopat, nemligen HofCanzlerens särskilta
befattning framför StatsRåden med Tryckfriheten
&c. så förmodar jag, att Ridderskapet
och Adeln icke gör mera afseende
på Herr Rosenqvists vilja, än på hvarje sådan,
som yttras utan skäl. Mot det särskilta
tillägg, StatsUtskottct gjort vid löneförbättringen
åt StatsSecreterarne, att den
ej får åtnjutas af några tillfälligtvis förordnade
personer, utan blott af dem, som hafva
fullmagter på Embetena, får jag an
-
Den a5 September f. m.
marka, att cn sådan föreskrift skulle lägga
ett skadligt band på de personer, åt hvilka
Konungen kunde vilja anförtro allmänna
ärenders föredragning, och äfven på Konungen
sjelf. Man bör väl föreställa sig,
att i detta land finnas personer, som, då
de inträda i en sådan befattning, vilja känna
sina medbroder, sin ställning, och sin
egen förmåga att fullgöra sina nya pligter,
innan de för alltid öfvergifva den syssla
och utkomst, de förut innehaft, och till
hvilken det i alla hänseenden vore mycket
bättre att draga sig tillbaka, äfven för
att undgå contrasignationer, än att göra
det, genom det stora uppträdet, att offenteligen
vägra dem. Herr Cederschjöld liar
ansett det vara ett nödvändigt band på
StatsSecreterarne, att de skulle hafva ett
embete att förlora, emedan Grundlagens
stadgande om Embetets möjliga förlust eljest
skulle blifva kraftlöst. Men då de genom
grundlagens tillämpning i alla händelser
skulle förlora StatsSecreterare-Embetets
befattning och inkomster; så vore ingenting,
som återstode, mera än titeln, och
denne kunde ersättas med namn heder och
värdighet. — Det band Rikets Ständer hafva
på en StatsSecreterare, genom möjligheten
att lagligen afsätta honom genom RiksRättens
dom, är utan jemvigt mindre frugtansvärdt
än Konungens rätt, att efter godtfinnande
entlediga honom. — Men om Konungen
misstagit sig i valet af StatsSecre
-
182
Den 25 September f. m.
terare, vore det då icke bättre äfven för
Konungen och riket, att Embetsmannen
endast varit anställd pä förordnande så alt
Konungen kunde genom dess afbrytande
genast återställa honom sin förra plats, och
ej af medlidande nied en för öfrigt aktningsvärd
man föranlåtas bibehålla honom
i ett Embete, hvartill han icke duger, men
hvarförutan han ingen bärgning ägde? Jag
tror således, att i vårt fattiga land det
vore bäst, att samma förhållande, som äger
rum med Justitiae-Ombudsmannen, äfven
vore med Konungens Rådgifvare, att nemligen.
de ej behöfde taga afsked från sina
förut innehafvande Embeten, hvilka emedlertid
af andra förrättades och således voro,
å deras sida, lika så fria alt draga sig
undan, som Konungen att dem entlediga,
när hail så för godt finner. Om, emot förmodan,
ingen af Constilutions-Utskottets
medlemmar, gör detta förslag till grundlagsförändring,
är jag villig att sjelf göra
det. Emedlertid och så länge förändringen
icke är tillvägabragt, tillstyrker jag att
Ridderskapet och Adeln bifaller lönens förhöjning
till 5ooo R:dr, utan att några taffelpenningar
deruti inberäknas, samt utan
någon inskränkning för Lillförordnade föredragande.
Herr Lefrén: Här har blifvit anmärkt,
alt SlatsTJlskottets Ledamöter tala i annan
mening, än innehållet af Utskottets XJllå
-
Den 25 September f. m.
iS3
tande. Detta kommer deraf, att Utskottets
Ledamöter kunna hafva den hofsamhet, att
icke alltid reservera sig, fastän de äro af
olika tankar, eller ock att de möjligen af
sjukdom varit hindrade, att öfvervara vissa
delar af Utskottets öfverläggningar.
Herr Rosenblad’. Jag förenar mig helt
och hållet med Herr von Hartmansdorff,
och för att icke åstadkomma någon olikhet
i afseende på fördelningen af taffelpenningarna,
afstår jag i den delen från mitt förra
förslag. I afseende på vilkoret, som af
StatsUtskottet blifvit föreslagit, anhåller
jag få tillägga några ord. Med all aktning
för 1823 års ConstitutionsUtskott, tror jag
likväl, att tillstyrkandet af den underdåniga
skrifvelsen i detta ämne afsåg mera
Grundlagens bokstafliga former, än dess
anda. Det hör vara nödvändigt, att bereda
StatsSecreterarne tillfälle att icke inskränka
sig till blott en contrasignationsvägran,
som jag förmodar icke bör kunna
komma i fråga. Man bör äfven afse det
tillfälle, då en sådan Embetsman icke skulle
dela de åsigler, hvilka leda Styrelsen i
öfrigt. Jag är öfvertygad, att den, som
bekläder StatsSecreterare-Embetet, äfven
utan ökade inkomster iagttager sin pligt.
Men Rikets Ständer böra likväl åtminstone
sätta honom i tillfälle, att kunna erhålla
sitt dagliga bröd. Derför tror jag ock, alt
Embetets vigt ingenting förlorar, antingen
184 Den a5 September f. na.
innehafvare]] kallas tillförordnad StatsSecreterare,
eller Herr StatsSecreterare. Hvilken
anomali skulle icke t. ex. uppstå, otn
en StatsSecreterare för Handels- och Finance-Ärenderna
ansåg prohibitif-systemet
höra iagttagas, under det Konungen och
den öfriga Regeringen hyllade näringsfriheten;
om denne då för hvarje mål skulle
vidtaga åtgärder i annan anda, än den,
hvaruti han sjelf instämde, och blott nöja
gig med en reservation, som utgör tillräcklig
befrielse från 107 §., men icke skyddar
honom från den vida vigtigare ansvarigheten
inför eget och medborgares omdömen.
Friherre Anckarswärd: Jag får uppriktigt
bekänna, att jag anser som en verklig
olycka, att StatsUtskottet någon gång
framställt denna mening, hvilken jag vid
detta tillfälle icke finner af ringaste nödvändighet
påkallad. Sedan Ständerna vid
sista Riksdag framställde deras underdåniga
önskningar i ämnet, har man icke haft
någon anledning att beklaga sig, att de
ju blifvit uppfyllda. Att åter framkasta
tvisteämnen, sådane som delta, skall nödvändigt
verka de strider, hvilka nu förspörjas.
Det skulle likväl bevisa en högst
besynnerlig reaetionsprincip mot hvad 1823
års Ständer gjorde, om man nu, sedan
detta vilkor blifvit framstäldt, skulle afslå
det, heldst det synes mig endast komma
Ben a5 September f. m. i85
att gälla, såsom Ridderslopels oell Adelns
mening. Hvad det slags tentamen beträffar,
som Herr von Hartmansdorff föreslagit
för dessa vigtiga platser, på det Kongl.
Maj:t skulle finna, till hvad grad den valde
personen vore duglig, och individen
kunna ingå i en slags sjelfpröfning, får jag
förklara, att detta ingalunda öfverensstämmer
med fordringarne för valen af dessa
platser. Jag föreställer mig, att inom Statsförvaltningens
talrika personal ändock finnas
många, som utmärkt sig för sådane egenskaper,
hvilka kunna göra dem berättigade
till anspråk på dessa platser; men att låta
vecka för vecka och månad för månad sådana
försök göras, och inrätta StatsExpeditioner
till Experimentalfält för personers
mer eller mindre talanger, tror jag icke
går an, eller låter verkställa sig. Jag är
öfvertjgad, att det icke lyckas taga hvilken
liten skrifvare sorn häldst till StatsSecreterare;
men det blir då också en varning
för framtiden, i samma mån man genom
förhastade val finner sig föranlåten
att göra nya. Hvad åter afsättligheten beträffar,
antingen Kongl. Majit skulle endtlediga
någon för bristande skicklighet, eller
ock lian sjelf finna sig föranlåten afträda
för bristande förmåga; så tror jag att
consequencen af principen åtminstone påkallar,
att aldrig något StatsSecreterareEmbete
innehafves annorlunda än på Stat.
Hvad en annan Talare framställt, att icke
186 Den a5 September f. m.
något beliof af olika proposition i ämnet
skulle uppslå, får jag äran besvara dermed,
alt det ännu alldeles icke är bestämdt gifvet,
att de olika meningarna kunna förena
sig. A.tt detta inträffade mellan Grefve
Posse och mig är sannt, då han yrkade
4ooo R:dr för StatsSecreterarne, hvilket
instämmer med min mening. Men deraf
följer icke, att de, som äro af samma tanka
i afseende på beloppet, äfven i öfrigt
instämma i StatsUtskottets förslag. Således
anser jag af behofyet bestämdt påkalladt,
att olika propositioner måste äga rum.
Herr Crusenstolpe: Grefve Posse har
i så måtto misstagit sig, att jag, som är
för vilkorets bestämmande, ej är för det
mindre lönebeloppet i afseende på StatsSecreterarne.
Han var väl ej emot ett högre
belopp, då fråga var om StatsRåden,
men är nu deremot, då det rör StatsSecreterarne.
I anledning af hvad Herr Lefren
senast yttrat, må det tillåtas mig anmärka,
att erfarenheten i dag tyckes visa, att
antingen blygsamheten, eller epidemien,
inom Utskottet måtte hafva varit exempellös.
Grefve Posse: Det yttrande jag nu går
att afgifva, rör icke saken, utan mig personligen;
men detta är icke mitt fel. Om
jag i det föregående plenum hade yttrat
mig för förhöjning af Stats Rådets löner,
Den 25 September f. rn.
187
bade Herr von Hartmansdorff icke saknat
all anledning till sin förundran; men Herr
von Hartmansdorff har så mycket mera
orätt citerat mig för ineonsequence, som
jag under öfverläggningen om StatsRåds-Iönerne
iakttog fullkomlig tystnad. Då jag
likväl icke tycker om, att andra äro ovissa
om mitt handlingssätt, får jag underrätta
Herr von Hartmansdorff nu, att jag
röstade för 6000 R:dr för StatsRåderne,
och då denna lön, utom laffelpenningarna,
utgjorde blott 4000 R'dr; anser jag sistnämnde
summa lämplig för StatsSecreterarne.
För öfrigt finnér jag så väl delta,
som det föreslagna högre beloppet, mindre
än behofvet påkallar; men då detta
behof står i bredd med många andra för
Riket oumbärligare, är jag nödsakad att se
på dem, och måste vara nöjd, om man
blott ett steg kunnat komma målet närmare.
Grefve Horrij Claes Fredrik: Förden,
som icke gjort sig reda för den loyauté,
eller hvad namn man vill ge åt den anda,
som uppenbarar sig inom de 4 RiksStånden,
synes det besynnerligt, att man allenast
vill kappas om att öka löneförhöjningarna.
Den majoritet, hvilken strider för
denna åsigt, har likväl vid ett annat tillfälle
inom sig haft en minoritet, till den
grad betydlig, att, såsom en Ledamot yttrat
sig, en Engelsk Ministére skulle med
188 Den a5 September f. m.
densamma anse sig hafva lidit ett fullkomligt
nederlag. Det var denna minoritet,
som yrkade samtlige StatsRådens ställande
under 107 §. och det är densamma minoritet,
som nu yrkar högre löner för samma
personal, och sålunda vidtager en åtgärd,
rakt stridande emot den förra. Besynnerligt
nog, finner jag mig dock mot
min öfvertygelse föranledd, att deltaga i
beslutet med dem, som yrka löneförhöjning
för SlatsSecreterarne, emedan det lärer
vara, som man påstår, omöjligt för
Konungen, att i annat fall få StatsSecreterareplatserna
besatta; men jag bestrider
den åsigt, Herr von Hartmansdorff sökt
göra gällande, om nödvändigheten af en
pröfvotid för de personer, hvilka skola intaga
dessa platser. Om de icke förut anställt
en sådan sjelfpröfning, tror jag icke
samhället vara belåtet med, att den skall
ske blott i följd af större lönevilkor. De,
som fästa större afseende på lönevilkoren,
än på sitt samvete och sin ära, äro icke
värda att användas till dessa höga embeten.
Föröfrigt förenar jag mig med Grefve
Posse, i afseende på propositionens uppställning,
på grund deraf, att jag tror man
derigenom närmast skulle förena de yttrade
skiljakligheterna, enär desamma, som
vilja hafva den största möjliga tillökning,
tillika synas böjde för den arbitrage man
genom vilkorets borttagande vill gifva åt
Konungamakten. De andra deremot synas
Den 25 September f. m.
189
tillika vilja hälla sig vid Grundlagens bokstaf
om StatsSecreterarnes uppförande pä
verklig Stat,
Herr Cederschjöld: Jag instämmer fullkomligt
deruti, alt det af StatsUtskottet
fästade vilkor vid löneförhöjningen varit
öfverflödigt; men sedan detta en gång skett,
skulle det i min öfvertygelse vara högst
betänkligt, att borttaga det. Det skulle se
ut, som ogillade Ståndet den princip, hvilken
blifvit af 1823 års ConstitutionsUtskott
uttalad, och på hvilken Regeringen fästade
ett billigt afseende. Hvad för öfrigt det
vilkor beträffar, att ingen må fÖrordnas
till föredragning inför Konungen, med rättighet
att gå tillbaka derifrån, när lian behagar,
så utber jag mig få visa, att de
skäl, på hvilka det blifvit bestridt, icke
äro så allmänt giltiga, som måhända i förstone
torde synas. Man har nemligen sagt,
att genom omöjligheten att gä tillbaka till
den tjenst man förut innehade , antingen
Kongl. Majit måste af medlidande behålla
en mindre skicklig person, hellre än att
alldeles störta honom, eller också den Föredragande
af fruktan att förlora Embe~
tet, säga ja till allt hvad Regeringen vill.
Detta är likväl icke så farligt, som det låter.
Vi ha nemligen ofta sett personer gå
från föredragande platser till Vice Presidents-
och dylika Embeten; och jag vet
icke någon sådan person, som länge blif
-
190 Den 25 September f, m.
vit leornad alldeles handlöst. Dessutom måste
antingen Svenskens hederskänsla hindra
honom, att af fruktan för Embetsförlust
säga ja till allt hvad som fordras, eller
ock mäste Styrelsen icke fordra något origtigt;
helst det utan någon förspord olägenhet
finnas Embetsman i landsorterna,
nästan vigtigare än föredragande, hvilka
skulle vid Konungens onåd kunna förlora
icke allenast Embetet, utan ock sina i accord
utlagda penningar, genom hvilka de
så till sågandes ställt borgen för iakttagande
af en blind lydnad. När man sålunda
icke funnit några farliga följder häraf, inser
jag icke skäl att frukta sådant inom
StatsRådet, hvarest accord ännu icke finnes.
I anledning af hvad en värd Talare
anfört att HofCanzleren behöfver särskild
tillökning i sin lön, emedan han har
så mycket besvär med Tidningsväsendet
och utöfningen af Indragningsmakten, får
jag förklara, att jag skulle vilja bevilja honom
desto mer, ju mindre besvär han gjorde sig
i denna del; och jag tror, att under de
10 månader Riksdagen räckt och vi icke
sett några bevis på denna verksamhet, har
han derföre icke gjort sig mindre förtjent
af en sådan förhöjning, än under den föregående
liden, då flere indragningar skedde
hvarje år.
Ileir Rosenqvist: Jag anhåller att få
yttra några ord i anledning af Herr von
Den a5 September f. in. 191
HartmansdorfFs anförande. Han har sagt
alt jag ej gifvit några skäl; jag får deremot
säga, att han ej vill emottaga några. Jag
har likväl yttrat, att HofCanzleren ej har
någon ståndpunkt såsom Embetsman. Han
är endast en Adjoint åt StatsMinistern lör
Utrikes Ärenderne, och har ingen inverkan
på Ärendernas gång. Hvad angår hans
omtalade befattning med tryckfriheten, anser
jag, att det vore bäst, det han icke
befattade sig dermed. Dessa äro mina skäl,
om ock de möjligen ej skulle vara så vigtiga,
som Herr von HartmansdorfFs; det är
en sak sorn jag öfverlemna!' till Ridderskapets
och Adelns bedömrnande. Jag förblifver
vid min öfvertygelse, men om ingen
delar den med mig, får jag naturligtvis
nöja mig med att reservera mig.
Herr Tham,’. De stridiga åsigterna i frågan,
huruvida en ordinarie lön bör åtnjutas
af en ordinarie Tjensteman, tror jag
vara så förlikta genom StatsUlskottets Utlåtande,
att jag utbeder mig ånyo få uppläsa
denna korta punkt. Den lyder sålunda
:
”Utskottet har funnit sig desto mindre
”böra frånträda dess i första Betänkandet
”gjorde tillstyrkande, att den föreslagne för”höjningen
för StatsSecreterarne bör få ti 11-  ”godonjutas blott af de ordinarie, men ej
”af de på kortare tid tillförordnade, som
”de, hvilka till desse Embetens förvaltan
-
\qi Den a5 September f. m.
”de på obestämd tid kunna constitueras,
”äga rättighet att bibehålla den lön de för”ut
innehafva, och det i öfrigt icke synes
”lämpligt, alt, om på kortare tid en ordinarie
StatsSecreterare skulle komma i be”hof
af tjenstledighet, han derföre skall
”sakna den lön, som för honom blifvit på
”Stat anvisad.”
För mitt begrepp står det tydligt, att
Kongl. Majit icke häraf är hindrad, att,
när han har behof deraf, tillförordna en
person att bestrida StntsSecreterare-tjensten;
men ]ag tror, att det i alla tjenstegrader
hör till en gifven regel, att den ordinarie
lönen tillkommer den ordinarie tjensten.
Den, som endast är på prof anställd, bör
åtnjuta den lön han haft förut; och i händelse
han finnes skicklig, lärer han snart
blifva befordrad till ordinarie. Jag kan således
icke undgå förnya min begäran, att
Ja-propositionen måtte blifva till bifall å
Utskottets Utlåtande i denna punkt in totum
et tantum. Hurudan contra-propositionen
skall blifva, tillhör dem att besvara,
som yrka ett annat förhållande. Jag
anhåller likväl, att härvid få nämna ännu
en omständighet, den nemligen, alt om
man skulle föreslå HofCanzleren till lika
lön med StatsRåden och intet deraf anses
för taffelpenningar, så skulle han vid afskedstagande
med pension, komma i bättre vilkor,
än StatsRådets Ledamöter.
Herr
Den a5 September f. ra. igj
Herr Roos, Jonas Emanuel: Jag bar
begärt ordet egenteligen i anledning af en
sats, som af flere här blifvit yttrad, att
StatsSecreteraretjenslerne icke borde få bestridas
af andra, än dem, som innehafva
dylik tjenst med verklig fullmakt. Jag
tror åter, för min del, att rättigheten
att förordna tjenstemän på viss tid medför
en väsendtlig nytta till vinnande af
kännedom om personens skicklighet, och
medför äfven för honom tillfälle, att om
han icke finner sig skicklig, återgå till
den tjenst han förut innehaft. Jag tror,
att en person, hvilken med en sådan åtanka
blir ihågkommen, men sjelf har den
ringa tillförsigt till sin förmåga, att han
befarar sig icke kunna svara emot förtroendet,
skall råka i stor förlägenhet, genom
tvånget att innehafva en sådan befattning
på lifstid. Jag medger visserligen, att här
finnas många tjenstemän, som äga den skicklighet,
hvilken fordras för en StatsSecreterarebeställning;
men jag hemställer, om
Kongl. Maj:t kan känna deras skicklighet
till elen ifrågavarande tjensten , utan att förut
hafva varit i tillfälle att pröfva densamma.
Hvad det beträffar, att, i händelse
af vägrad contrasignation, en person, som
blott bestrider tjensten, icke skulle komma
i något lidande genom en sådan vägran,
får jag erinra, att han, om äfven blott tillförordnad,
ändock åtnjuter hela lönen, och
42 H. i3
Den a5 September f. m.
då lian förlorar den, går i mistning om
allt hvad han i en sådan casus möjligen
kan förlora. För öfrigt tror jag, att den,
som känner dessa trägna befallningar, lärer
finna, alt lönen ingalunda motsvarar
deras mödor. Jag anser Herr von Hartmansdorffs
förslag ganska billigt, och tillstyrker
således bifall derå.
Herr Rosenblad: Hvad Herr Tham nyss
uppläst visar, att Utskottets svar egentligen
icke är svar på tal, och att Utskottet
måtte afsett något helt annat; ty det besvarar
blott den händelse, om, under en SlatsSecreterares
tjenstledighet, en annan person
är tillförordnad, och lönen fråntages
honom; men icke den händelse, om någon
StatsSecreterare icke finnes. För öfrigt får
jag endast tillägga, i afseende på de anmärkningar,
som af flere värde Talare blifvit
gjorda rörande 35 §. RegeringsFormen,
att uti denna 35 §. alldeles icke står nämndt,
att skiljsmässa ifrån platsen sker i följd af
befunnen oskicklighet, utan blott i följd af
bristande förtroende.
Herr von Hartmansdorff': Man har
emot mig anmärkt, att jag i fråga om det
förevarande tilläggets uteslutande, icke skall
erinrat mig, att StatsSecreterare, sorn afgå, till
följd af vägrad contrasignalion, få bibehålla
den lön de förut innehaft. Men jag har
ieke glömt det, utan blott anmärkt, att
Den September f. m.
detta vore en svår, mycket uppseendeväckande,
åtgärd, hvars utgång är för StatsSecreteraren
desto mera äfventyrlig, som
Rikets Ständer vid pröfningen af hans förhållande
skulle välja emellan att gifva honom
eller Konungen orätt. Om nu Rid—
derskapet och Adeln icke skulle vilja låta
tillägget utgå, så sätter det en fattig Embetsman
onödigtvis på det svåra profvet,
att genast våga allt, och att välja emellan
en fullkomlig medgörlighet, eller afsked och
armod för sig och de sina; men jag hoppas,
att tänkesätten skola mogna till en kommande
tid. Friherre Anckarswärd bör jag
svara, att ordningen i Statsskicket icke beror
på förordnandets namn af fullmakt eller
constitutorial. Om Kongl. Maj:t utnämnt
eller tillförordnat personen, så har
det på föredragningen icke den ringaste
verkan. Man har sagt, att det vore bäst,
om HofCanzleren icke befattade sig med
tryckfriheten. Denna anmärkning, yttrad
af en ansvarig TidningsRedactör, anser jag
ungefär så, som en köpmans yttrande, alt
GeneralTullDirecteursEmbetet vore högst
umbärligt. GeneralTullDirectören, som har
uppsigt öfver in- och utförsel endast af varor,
äger dock i lön 7000 R:dr; men HofCanzleren
deremot, hvilken har inseendet
öfver in- och utförsel af tankar, vill man
i detta, sig sjelf så kallande upplysningens,
tidehvarf icke gifva mer än 4000* Man
42 H.
Den 23 September f. m.
liar sagt, att jag uppträdt, icke för att försvara,
utan för att nedrifva Utskottets Utlåtande.
Jag har under Utskottets öfverläggningar
om dessa ämnen blott öfvervarit
IndragningsStaten och Betänkandet N:o
235, mot hvilka begge jag mig reserverat.
Mina tänkesätt härutinnan voro dessutom väl
kända, då Herrar Electorer invalde mig i
Utskottet; det är således icke mitt fel, om de
anse sig bedragna i sin förväntan; tj jag
har nu icke yrkat ett enda runstyckes tillökning
utöfver hvad jag gjorde i Juli månad.
Då jag emottog Electorernas hedrande
förtroende och ingick i StatsUtskottet,
skedde det ulan afsägelse af mina egna
tänkesätt, dem jag likaså litet vill uppoffra
i Rikets Ständers, som Kronans tjenst.
Men häldre må tillägget om StatsSecreterarne
bibehållas, än att Ridderskapet och
Adeln skulle afslå den löneförhöjning, jag
vördsamligen yrkar.
Friherre Anckarswärd: Den mening,
som i afseende å det ifrågavarande tillägget
förekommer i Utskottets första Betänkande,
lyder sålunda: ”Och anser Utskottet
tillika, att med beviljandet af den fö"reslagne
löneförbättring för StatsSecrete"rarnc,
bör förenas det vilkor, att den icke
”bör åtnjutas af andra än dem, som enligt
”Kongl. Majrts Nådiga Fullmakt på något
”af dessa Embeten, detsamma förrätta, och
”sålunda icke tillgodokomma dem, hvilka
Deu 25 Sej) t ernber f. rn.
>97
”endast på obestämd, längre eller kortare,
”tid till föredragning inför Kongl. Maj:t
”consli t ueras.”
Såsom jag haft äran förut anföra, tror
jag, att hela denna framställning är öfverflödig;
meri, sedan den nu skett, finner
jag mig för principens skull nödsakad
att yrka bifall derå. Jag hemlar grund
dertill från den §. i RegeringsFormen, som
säger, att StatsSecreterarne skola vara fyra,
emedan om den motsatta sidans mening anloges,
skulle vi derigenom uttrycka den tankan,
att StatsSecreterarne borde vara inga.
Jag är ock af deu öfvertygelse, att verlden
är en stor vexelundervisnings-anstalt;
men att sträcka monilörssystemet ända derhän,
att på försök tillställa en classflyttning
för StatsSecreterare, för att ömsom
ditsättas och ömsom flyttas tillbaka, allt
efter skicklighet och förhållande inom ringen,
tror jag icke låter göra sig.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt SlalsUlskoltet
för alla de i denna punkt uppräknade
Embetsmän i dess första Betänkande tillstyrkt
såsom lön 35oo R:dr B:co för hvardera,
hvilket belopp Utskottet i sednare
Utlåtandet ökat till 4000 R:dr, med bibehållande
af det i första Betänkandet föreslagne
vilkor, att löneförbättringen icke fick
åtnjutas af andra än dem, som, enligt Kongl.
Maj:ts fullmagi, innehade ifrågavarande Em
-
198 Den a5 September f. m.
beten. Ingen Ledamot bade nu begärt
proposition å Utskottets första, men några
Ledamöter å det sednare Utlåtandet, hvarjemte
man å andra sidan ansett lönen för
alla dessa Embetsman böra höjas lill 5ooo
R:dr B:co för hvardera. Hans Excellence
ansåg derföre, att endast 2:ne propositioner,
i afseende å denna punkt, torde erfordras.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller få fästa
Hans Excellences uppmärksamhet derpå,
att jag föreslagit lönen för StatsSecreterarne
och JustitiasCancelleren till ^182 R:dr
24 sk. eller hvad ett StatsRåds lön för närvarande
utgör. Denna mening torde äfven
böra blifva föremål för proposition.
Grefve Horn: Jag får hemställa, om
icke propositionen först borde ställas blott
på StatsSecreterarne. Herr Grefven och
LandtMarskalken tyckes ämna att i samma
proposition äfven intaga lönerne för Hofoch
JustitiaeCanzlererne.
Hans Esccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att StatsUlskottet
upptagit ej mindre de fyra StatsSecreterarne
än ock Hof- och JustitiaeCancellererne
uti denna punkt, hvilken Hans Excellence
jemväl uti dess helhet förRidderskapet
och Adeln föredragit. Hans Excellence
hemställde i öfrigt till Herr Rosenqvist,
om han icke lill undvikande deraf,
Pen i5 September f. m. 199
alt 3:nc meningar skulle uppkomma_, behagade
jemka sig till någon af de andra
meningarna, sorn blifvit framställde.
Herr Rosenqvist: Af aktning för Hans
EKcellence Herr Grefven och LandtMarskalken
samt Ridderskapet och Adeln, äfvensom
för alt gå deras önskan till mötes,
afstår jag från yrkande af proposition
på mitt förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Randi Marskalken gjorde proposition till bifall
af hela 3:dje punkten i StatsUtskoltets
sednare Utlåtande.
Ropades Ja och Nej; hvarjemte votering
begärdes.
Herr Hjerta: Jag vågar, oaktadt det
torde vara stridande mot ordningen, sedan
votering redan blifvit begärd, fästa uppmärksamheten
på det besynnerliga förhållande,
som kommer att uppstå, i fall 2
Stånd skulle vägra löneförhöjning för StatsRåden,
men StatsSecreterarne ändock få
5ooo R:dr, samt sålunda erhålla mera än
de förra.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller
få fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på omöjligheten, att nu förutse alla
de olikheter, som kunna komma att äga
rum emellan Ståndens beslut, samt får tillägga,
att det just är för sådana olikheters
200
Den 25 September/, m.
skull, som Grundlagen tillåtit att begagna
först jemkningsförslag, och sedan nämnd.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
Voterings-proposition:
Den, som till alla delar bifaller hvad
StatsUtskottet i 3:dje punkten af dess sednare
Utlåtande föreslagit, i afseende å lönerne
för StatsSecreterarne samt Hof- och
JustitiaeCanzlererne, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer, med bifall af
livad StatsUtskottet i ofvanberörde hänseenden
i allt öfrigt föreslagit, den tillökning
i hemälte Embetsmäns löner att äga rum,
att de fyra StatsSecreterarne samt Hof-och
Justitiae-Canzlererne hvardera erhålla i årlig
lön Femtusende Riksdaler Banco.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken lillkSnnagaf, att plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till 12 förmiddagen; och befunnos efter voteringens
slut, klockan ett qvart till i e.
Den 2d September f. m.
201
m., sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit,
som följer:
Ja — 126.
Nej — 107.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellcnce Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således lill alla delar
bifallit hvad SlatsUtskottet i 3:dje punkten
af dess sednare Utlåtande, i afseende å lölierne
för StatsSecreterarne samt Idof- och
Justilige-Canzlererne, föreslagit.
Herr Dalman, Lars Johan, hade inlemnat
följande, som upplästes:
På grund af de åsigter angående Statsregleringen
i allmänhet jag förut haft äran
yttra, har jag, för att vara conseqvent, ej
kunnat deltaga i de partiela voteringarne,
der dessa mina meningar ej kunnat ens i
de framstälde sakpropositionerne komma i
fråga. Jag anhåller likväl vördsamt i protocollet
få nedlägga min reservation mot
alla de Sex i Onsdags företagne voteringars
resultat; samt jemväl i afseende på
denna sista nu slutade angifva min öfvertygelse
vara den, att då, enligt RegeringsFormens
6 §. fyra verkliga SlatsSecreterare
böra tjenstgöra, och detta Embete aldrig
202
Den 20 September f. m.
hurde vara vacant, samt enär på deras nit,
drift och skicklighet egenteligen allt det
angelägnaste i Statsbestyret beror, dessa
eminente Embetsman böra under deras
tjenstetid, utan afseende derå, alt i grund
af laga förfall någon vicarierar, njuta lika
med StatsRåden oafkortadt Sextusende R:dr
i lön, mén hvaraf vid afskedstagande 2000
R:dr böra afgå; hvaremot jag icke i afseende
på IlofCanzleren, och ännu mindre
i afseende på JustitiaeCanzleren, i landets
närvarande belägenhet och under en så qvalificerad
administration som den nuvarande
kan tillstyrka någon den ringaste tillökning
på det, hvarmed desse sistnämde hittills synas
så hederligen kunnat berga sig, och vara
belåtne. För dem, likasom för pluraliteten
af åtminstone de högre Embetsmännen ,
gäller, att de böra vänta på ökade inkomster,
tills välmågan i landet blir större.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets insände förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse!*
till Kongl. Maj:t:
N:o 173. Angående inköp af ICronoSkattehemmanet
Holm i Norra Helsingland,
för att till boställe för Häradshöfdingen,
Kronofogden och Häradsskrifvare!:; i samma
ort användas.
N:o 174* Angående anslag af medel
Den i5 September f. m. ao3
till uppbyggande, iståndsältande och underhållande
af å tsk il lige Länshäkten m. m.
N:o 175. I anledning af verkstäld granskning
utaf de till Allmänna Garnizons-Sjuk- •
husbyggnaden anslagna medels förvaltning.
N:o 176. I anledning af verkstäld
granskning af Räkenskaperna och förvaltningen
utaf de till Allmänna GarnizonsSjukhusets
i Stockholm underhåll anslagne
medel.
N:o 177. Angående förklaring och
tillägg i Kongl. Kungörelsen af den 17 Mars
1824 om ekonomiska hesigtningar å KyrkoherdeBoställen
m. m.
N:o 178. Angående Åbo- och Besittningsrätten
till Kyrkohemmanen i Halland.
Upplästes till justering ExpeditionsUtskottets
under N:o 179 afgifne förslag
till Rikets Sländers underdåniga skrifvelse
till Kongl. Majrt, angående befrielse från
rotering för CapellansBoställen, samt örn
lindring deruti för vissa hemman i Jönköpings
Län.
Begärdes på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åt.
skiljdes klockan tre qvart till 2 efteimidd
In fidem Protoeolli,
O. J. Lagerheim.
204 Den a5 September e. m.
Fredagen den 2 5 Sept. 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskottets
ej mindre den i o sistlidne April under N:o
128 afgifne, och den 7 derpåföljde Maji e.
m. på hordet lagde, Betänkande, angående
regleringen af utgifterne under RiksStatens
Andra IiufvudTitel, än ock under N:o 287
meddeldte, och den 29 sistlidne Augusti
f. m. på bordet lagde, Utlåtande öfver de
vid berörde Betänkande gjorde anmärkningar.
4 Punkten. Lönerne för RevisionsSecreterarne.
Herr Rothliebj Carl Fredrik . anförde
skriftligen:
Jag kan icke gilla de skäl StalsUlskottet
anfört till nedsättning af lönen för
RevisionsSecreterarne under hvad Kongl.
Maj:t i nåder föreslagit. Utskottet erkänner
sjelf, att de inom 2:ne RiksSlånd vid
Utskottets första Betänkande gjorde anmärkningar,
hvilka åsyftade lönens bestämmande
till det belopp Kongl. Maj:t uppgifvit
eller 1800 R:dr Banco, varit grundade. Då
man eftersinnar, att RevisionsSecreterarne,
i afseende å juridiska måls handläggning
inför Högsta Domstolen och Kongl. Maj:t,
Den 7.5 September e. iw. io5
hafva nästan aldeles enahanda tjenstebefattning,
sora StatsSecreterarne, i afseende å
administrativa ärender, inför Rikets ärenders
Allmänna Beredning och Kongl. Majit,
samt desse sednare Embetsman blifvit af
Utskottet tillagdc /jooo Ridr i årlig lön,
kan man icke nog förundra sig, att Utskottet
prutat på det lönebelopp Kongl. Majit
för de förre Embetsmännen föreslagit. De
mål Revisions-Secreterarne föredraga och
handlägga, äro ofta ganska invecklade och
vidlyftiga , merendels högst vigtiga och
magtpåliggande. Det är derföre billigt, att
de förses med en lön, som någorlunda motsvarar
deras arbete, och vigten af deras
tjenstebefattning. I sådant afseende äro
1800 Ridr Bico det minsta, som skäligen
kan komma i fråga. Jag yrkar alltså, att
Kongl. Majlis nådiga proposition i denna
del må af Ridderskapet och Adeln bifallas.
Friherre Anckarsvärd j Carl Henrik:
Den punkt af Utskottets Utlåtande, som
nu är under öfverläggning, innefattar 2ine
föremål, nemligen dels om antalet af de
RevisionsSecrelerare, som böra på Stat uppföras,
skall Ökas, och dels Jönen för dessa
Embetsman. Jag anhåller derföre att få
fästa Herr Grefvens och LandtMarskalkens
uppmärksamhet på nödvändigheten att först
framställa proposition på det antal, som
hör "bestämmas, innan man skrider till öfverläggning
om lönebeloppet.
20Ö Den 25 September e. m.
Hans Esccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då denna
punkt innefattade 2:ne frågor, och en Ledamot
önskat särskild proposition å hvarje
fråga, ansåg flans Excellence sig böra gå ,
denna önskan tili mötes, och finge derföre
nu först hemställa, om Ridderskapet och
Adeln behagade, på sätt StatsUtskottet föreslagit,
bifalla uppförandet på Stat af'en
sjette RevisionsSecreterare-lön med de löneförmåner,
som för hvar och en af de
förut varande fem blifva beviljade. ’
Ropades Ja.
Herr von Hartmansdosjff, August: Jag
har förut yrkat, att RevisionsSecreterarnes
Löner måtte förhöjas till 3,000 R:dr, och
Kongl. Maj:t har föreslagit 1800, men Utskottet
har icke tillstyrkt mer än 1600
R:dr. En hvar vet, att RevisionsSecreterarne
äro föredragande ej blott i Högsta
Domstolen, utan äfven hos Konungen i
SlatsRådet, och att de således höra till de
vigtigaste Embetsmännen i den gren af vår
Statsförvaltning, som rörer JustititeVerket.
Man borde således förmoda, att då RevisionsSecreterarne
skola föredraga samt utlåta
sig öfver de domslut, sorn från alla
andra Rätter dragas under Högsta Domstolen,
så skulle RevisionsSecreterarnes Löner
äfven vara högre, än de UnderDomares,
hvilkas åtgärder de granska. Men så har
Utskottet icke sett saken, enär dejt icke
Den 25 September e. m. 207
föreslagit mera i Lön' för en RevisionsSecreternre
än för ett HofRättsRåd. Följden
skall blifva, att HofRättsRäden, hvilkas Embeten
äro vida beqvämligare, aldrig skola
söka det högre Embetet; att RevisicnsSecreterarne
således skola sakna den längre
erfarenhet ett HofRättsRåd förvärfvaty och
dessa tjenster vanligen förrättas af yngre
tillförordnade män, hvilka begagna deni
såsom trappsteg till snar befordran. Att
rättvisan dermed icke är väl betjenad, kan
man lätteligen sluta.
Hon plägar icke heller vinna dervid,
att hennes tjenare-ofta ombytas; och enär
nu RevisionsSecretérare-tjensterne äro icke
allenast bland de besvärligaste utan äfven
bland de ledsammaste, lill följd af åliggandet
att utreda alla de tracasserier och
chicaner, hvilka ofta åtfölja sådane mål,
som gått flere instantier igenom; bör man
löna RevisionsSecreterarne så, att de icke,
jemväl för bristande utkomst, nödgas söka
sig från Embetet, eller påtaga sig andra
förrättningar, hvarigenom detta eftersattes,
och den öfverklagade juridiska långsamheten
ökas. Om man besinnar, hvad ett tarfligt
hushåll i Hufvudstaden kostar, så skall
man lätteligen finna, att de 2000 R:dr jag
för dessa Embetsman yrkat, ingalunda äro
för mycket. Oagtadt Ridderskapet och Adeln
efter del beslut, som i förmiddags fattades,
synas böjde att endast ibogkomma de
högsta bland Konungens Rådgifvare, bör
»
20$ Den 25 September e. m.
jag ännu en gång söka visa vigten för riket
deraf, att alla föredragande hos Konungen
äro tillräckligen lönta, öfvertygad,
såsom jag är, om rigtigheten af den gamla
regeln, att der hulvudet är godt, der
befinner sig allt annat bättre.
Herr Tham, Wollrath’. Då jag å ena
sidan delar den siste värde Talarens åsigt
om nödvändigheten att aflöna RevisionsSecreterarne
på ett, mot Embetets vigt svarande,
sätt, men jag å andra sidan hyser
största högaktning för det afseende Utskottet
fästat vid möjligheten att fylla alla
behof, utan ny tunga för landet, skulle
jag vilja föreslå en sådan jemkning emellan
de, af Herr von Hartmansdorff och
StatsUtskottet, yttrade meningar, att Ridderskapet
och Adeln antog den i Kongl.
Maj :ts proposition föreslagne Summa af 1800
R:dr. Utom de skäl för en förhöjning,
som den föregående Talaren anfört, anhåller
jag få fästa uppmärksamheten derpå,
att, så länge Revisionsski!lingarne bibehållas,
äga HofRättsLedamöter deruti en inkomst
utöfver lönen, som icke hos RevisionsSecreterarne
af något motsvaras, och
att HofRättsRåden således, enligt Utskottets
förslag, i sjelfva verket få större lön,
än RevisionsSecreterarne. Jag hemställer
alltså, om icke RevisionsSecreterarnes löner
utan votering kunde bestämmas, på
sätt
Dea a5 September e. m.
sätt den Kongl. Propositionen innehåller,
till 1,800 R:dr.
Herr Hjertcij Gustaf: Jag vågar bestrida
de grunder, som här blifvit framställde
i ändamål att föranleda en löneförhöjning
för RevisionsSecreterarne, utöfver hvad Utskottet
föreslagit. Man har först sagt, att
ett missförhållande eger rum emellan lönerne
för desse Embetsman å ena sidan,
och för Häradsböfdingar eller LandtDomare
samt HofRättsRåd å den andra, och man
har deraf velat hemta stöd för billigheten
af den ytterligare förhöjning man yrkat.
Men jag bestrider den gjorda jemförelsen,
ty man måste ihågkomma, huru tillfällige
LandlDomares inkomster äro. Det gifves Häradshöfdingar,
som, till följd af närvarande
lagar för Bankens lånerörelse endast af
vederhäftighetsbetyg hafva en årlig inkomst
af ii å 1200 R:dr; men skulle man för
denna tillfälliga följd af Bankens förvaltning
sätta hela JuslitiaeVerket i ett billigt
förhållande lill dessa Häradshöfdingar, så
vet jag sannerligen icke, hvar man skulle
sluta. Jag bekänner uppriktigt, att jag icke
anser det missförhållande, som äger rum,
särdeles betydligt, då man besinnar, att
UnderDomares inkomster äro till största
delen tillfällige. Hvad beträffar den framställning
af Herr von Hartmansdorff, hvilken
lian ansett såsom ett nödvändigt, be
42
H. i4
2 IO
Den 25 September e. m.
fordringssystem, nemligen att man från HofRättsRåd
borde gå till RevisionsSecreterare,
så har han sjelf omnämnt de väldiga luntor,
hvilka inkomma till RevisionsSecreterarnes
behandling, och jag skulle vilja häraf
draga en motsatt slutsatts, eller att IlofRättsRåden,
som vanligen hinna till sin
plats vid en mera framskriden ålder, aldrig
borde blifva RevisionsSecreterare, utan dessa
tjenster alltid besättas med personer i
sin bästa ålder och högsta arbetsförmåga.
För öfrigt måste man vid afgörandet af denna
fråga nödvändigt afse, i hvad skick beslutet
tages. Här är nu fråga om en ny
lag och en ny rättegångsordning; och jag
hemställer om detta kan vara rätta tidpunkten,
att öka en personal och Löner,
hvilka efter 5 år kanske ej mera behöfvas,
till följd af en lag, som minskar rättegångarne.
Jag bestrider derföre all annan löneförhöjning
för närvarande åt RevisionsSecreterarne,
än på sin höjd den Utskottet
föreslagit, och jag skulle yrka en nedsättning
under Utskottets förslag, i likhet med
BondeStåndet, om jag ej fann det vara fåfängt
att inom detta lius göra en sådan
mening gällande. Jag anhåller alltså, att
man måtte stanna vid Utskottets förslag,
såsom ganska tillräckligt för dem , som sökt
och nu innehafva dessa platser, under
sämre vilkor. Då de sjelfve nu icke sökt
någon förhöjning eller klagat öfver för litet,
vet jag icke, hvarföre man onödigtvis
Den 25 September e. m.
skall hopa den ena löneförhöjningen på
den andra. Ridderskapet och Adeln beviljade
i förrgår opåkalladt en tillökning af
21,000 R:dr, och jag kan ej annat än på
det högsta afstyrka, att på sådant sätt öka
skattebördorna. Jag anhåller om proposition
till bifall af Utskottets Utlåtande i
, förevarande punkt.
Herr af PukeA Ericj anförde skrifteligen:
Det
är mig icke möjligt att dela den*1
sparsamhetsanda, hvarmed StatsUlskottet
velat utmärka sig i frågan om Löneförhöjning
åt de Embetsman, hvilka föredraga
och om händer hafva expeditionen af folkets
rättegångsärenden i sista och högsta
instancen.
I afseende å Föredraganderne afpTustitias-ärender
i Konungens Högsta Domstol
och i vissa fall äfven i StatsRådet, erfordras
blott en ytlig kännedom om mängden
och vigten af desse Embetsmäns göromål,
för att inse billigheten och nödvändigheten
af deras aflönande på ett sätt, att de vid
beredningen till och uppställningen af det
oåterkalleliga slut, hvarmed medborgares
rättsfrågor måste afhjelpas, kunna ostörde
från andra omsorger motsvara de sistnämndes
billiga fordringar. Det afseende, äfven
jag har å Statens af så många andra min42
H. 14*
212
Den a5 September e. m.
dre nödiga utgifter kringskurna och medtagna
tillgångar, nödgar mig dock att för
närvarande inskränka mitt påstående om
RevisionsSecreterare-lÖnens förhöjning till
det belopp, Kongl. Majrt i dess Nådiga
Proposition föreslagit.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Utskottet har vidhållit sitt första förslag,
att RevisionsSecreterarelönen borde bestämmas
till 1600 R:dr B:co. Ehuru Utskottet
ansett mina förra gången anförde skäl för
lönens ökning till 3ooo R:dr vara grundade,
har Utskottet dock funnit sig icke kunna
förändra dess i förevarande fall gjorde
tillstyrkande. Jag har redan vid ett föregående
tillfälle ådagalagt, att RevisionsSecreterarnes
tjenster äro vida mödosammare,
än JustiliasRådens, samt nära lika beskaffade
med StatsSecreterarnes; men med hänsigt
till den nu rådande opinionen, att de
högre Embetsmännen aldrig kunna få för
mycket, och de lägre deremot aldrig nog
litet, nödgas jag frångå mitt förra yrkande,
och nu förena mig med Herr von Hartmansdorff
deruti, att RevisionsSecreterarelönen
må bestämmas till 2000 R:dr, hvarå
jag således får utbedja mig Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition.
Grefve Posséj Arvid: Jag instämmer
med Herr von Hartmansdorff om viglen af
det Embete, hvars innehafvare skola före
-
Den 23 September c. m.
2l3
draga alla dc särdeles maktpåliggande mål,
som tillhöra Högsta Domstolens pröfning.
På deras förmåga att utarbeta oell utreda
målen samt med urskillning framdraga hufvudfrägorna
i hvarje sak, beror möjligheten
för Högsta Domstolens Ledamöter, alt
på föredragningen grunda sitt beslut om
medborgares lif och välfärd; och denna
möjlighet måste finnas, enär det icke står
att förena med den erforderliga skyndsamlieten
vid målens afgörande, att Ledamöterne
sjelfve genomläsa alla handlingar.
Jag anser således nödvändigt, att lagkunskap
och erfarenhet förenas hos innehafvarne
af ifrågavarande tjenster, och jag tror,
alt detta ändamål säkrast skulle vinnas, om
lönen kunde så bestämmas, att det blef
uträkning för en Häradshöfding eller HofRättsLedamot,
att söka RevisionsSecreterare-tjenst.
Men hvad Häradshöfdingar angår,
lärer sådant blifva omöjligt, enär deras extraordinaira
inkomster äro så stora, att det
aldrig kan blifva förmonligt för dem att
göra ett utbyte af tjenst. Ty oansedt jag
icke vill beräkna deras inkomst af vederhäftighetsbelyg
så högt, som Herr Hjerta,
och detta så mycket mindre, som jag önskade,
att sådane inkomster aldrig skulle
komma i fråga, finner jag likväl Häradshöfdingarnes
vanliga sportler vida öfverstigande
det högsta en RevisionsSecretcrare
kan påräkna att få på Stat anslaget. Hvad
deremot HofRättsLedamöterna beträffar, så
Den 25 September e. m.
tviflar jag icke, om en Assessors lön bestämmes,
på sätt Utskottet föreslagit, till
1,200 R:Jr, och RevisronsSecreterarelönen
till 1,800, alt ja de Assessorer åtminstone
i Svea HofRätt, hvilka icke för sin ålder
måste göra afseende på arbetets mängd,
skulle finna sin räkning att söka RevisionsSecreteraretjensterne.
Gerna skulle jag för
öfrigt för min del instämma med Herr von
Hartmansdorff, att öka lonerne till 2000
R:dr, men då jag tror, att man, så vidt
möjligt är, bör inskränka sig till hvad Kongl.
Maj:t ansett tillräckligt, finner jag mig böra
tillstyrka detta belopp, och önskar, om
saken icke kan afgöras utan votering, att
vi måtte förena oss så vida, att Ja-propositionen
blifver bifall till Utskottets Utlåtande
och Contra-propositionen 1800 R.dr.
Friherre j4rickar swärd: I denna fråga
synes mig allt, hvad som kan sägas, redan
vara yttradt, och Herr Hjerta har fullständigt
utvecklat den åsigt, som kommer att
ligga till grund för mitt beslut. Men jag
anhåller, att få fästa uppmärksamheten på
det besynnerliga deri, att man just nu påkallar
en så utomordentlig skicklighet, likasom
den icke skulle vara förhanden. Jag
bekänner , att denna framställning, såsom
stöd för löneförhöjningarne, förefaller mig
oväntad; om anledningen dertill är grundad,
om skickligheten nu verkeligen behöfver
påkallas mer än förr, lärer den icke kun
-
Den 25 September e. ni.
lia åstadkommas genom löner. Felet ligger
då i organisationen, som måste förbättras;
men penningen gör det icke. Jag delar
ej eller den åsigt, som ligger till grund
för Herr von IlartmansdorfFs tänkespråk,
att allt är godt, där liufvudet är godt; ty
om satsen omvändes eller något litet explicerades,
skulle man här komma till den
slutföljd, att der inkomsterne äro goda,
der är liufvudet godt. Men min verldserfarenhet
är icke stor nog, för att jag skulle
våga framställa en sådan satts. För öfrigt
får jag säga, att då min öfvertygelse
om folkets förmåga, att utgöra de nya anslagen,
ligger till grund för mitt motstånd,
och jag under de föregående voteringarne
funnit, huru litet denna förmåga inom detta
rum tagits i betragtande, skulle det vara
förmätet att tro, det jag nu kunde göra
min mening gällande; men då jag finner
öfverdriften å andra sidan slegras allt
för högt, uppstår pligten för mig alt öka
motståndet, så mycket i min förmåga står.
Jag får derföre förklara, att jag ej kon frångå,
det jag finner landets närvarande tillstånd
sådant, att jag icke kan bevilja RevisionsSecreterarne
någon förhöjning utöfver
i4oo R:dr, enär BondeStåndet stadnat
dervid, och jäg kan ej eller frånträda min
rätt alt få proposition på denna mening.
Ilerr von Hartmansdorff: Grefve Posse
hur redan till en del besvarat Herr Hjertås
2IÖ
Den 25 September e. m.
anmärkningar. Under instämmande i detta
svar, vill jag endast fästa mig vid några
inkast, som icke blifvit upptagne. Herr
Hjerta har sagt, att då RevisionsSecreterarne
icke sjelfve begärt någon löneförhöjning,
vore det onödigt att påtruga dem en sådan.
Jag tror icke det vore i sinordning,
att Embetsmännen sjelfve hos Rikets Ständer
framställde sina behof. Sådant bör
väl ske, såsom nu är förhållandet, genom
Konungen, hvilken i vårt samhälle står i
spetsen både för dömande och verkställande
magten, och under honom genom vederbörande
förmän, så i civilen som mililairen.
Herr Hjerta har äfven yttrat, att
löneförbättring åt JustitiasStaten icke borde
beviljas förr, än nya lagen blifvit antagen,
förmodligen i hopp, alt derigenom fortare
påtvinga den våra domare. Det vore detsamma
sorn en värd Ledamot i ett föregående
plenum anmärkt, att nämligen genom
behof eller svält tvinga vederbörande att
bekänna sig till åsigter, åt hvilka man icke
på annat sätt kan förskaffa bifall. Är
det på sådant sätt som den nya lagen skall
införas, så förmodar jag, att ovärdigheten i
sjelfva sättet skall uppväcka ännu flere
motståndare. Friherre Anckarsvärd har yttrat
sin förundran deröfver, att man nu
fordrade så stor skicklighet hos Embetsmännen,
och befarat, alt bemödandet för
bennes frambringande röjde någon brist hos
de nuvarande. Att sluta af Friherrens ytt
-
Den ?.5 September e. m.
2I7
randen under Riksdagen, borde han snarare
understödja än undra öfver ett sådant
bemödande. Om man nu trott sig mera
än tillförene märka någon brist i skicklighet;
så kommer det förmodligen deraf, att
man sett Oppositionen utveckla större egenskaper
än förut, och om man således till
jemnvigtens bibehållande velat framkalla
större egenskaper äfven å Embetsmännens
sida, så har ju oppositionen uträttat hvad
bon bör. Sluteligen får jag förklara, alt
sedan Grefve Posse och Herr Tham, hvilkas
meningar pläga vara de segrande, förklarat
sig för 1800 R:dr, anser jag fåfängt,
att påyrka 3000 R:dr, utan förenar jag mig
häldre ined dem, än att RevisionsSecreterarne
skulle gå miste om allt.
Herr Rosenblad> Bernhard: Jag anhåller
blott, att till alla delar få förena mig
med Herr von Hartmansdorff.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Mar skalken gjorde proposition till bi
fall å Utskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
J,an dt Marskalken yttrade, att då en Ledamot
yrkat, det RevisionsSecreterarelönen
borde förhöjas till i4oo R:dr Banco; flere
Ledamöter till 1800 R;dr Banco; en Ledamot
till 2000 R:dr Banco; och å Utskottets
Utlåtande, hvilket innefattade 1600 R:dr
2l8
Den 25 September e. m.
Banco äfven blifvit hegardt bifall, voro sålunda
fyra särskilta meningar ifråga.
Herr Rosenqvist: För att så mycket
möjligt är, sammanjemka de flere olika meningarne,
skall jag äfven instämma uli hvad
Herr von Hartmansdorff sist föreslagit, eller
att RevisionsSecreterarelönen må bestämmas
till 1800 R:dr Banco.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan Herr
Rosenqvist afstått ifrån sin förut yttrade
mening, återstodo blott trenne propositioner;
och ansåg Hans Excellence sig nu böra
hemställa, om Ridderskapet och Adeln biföll,
att RevisionsSecreterare-lönen finge
förhöjas till 1800 R:dr Banco.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg den ifrågavarande
lönen böra förhöjas endast till
i4oo R:dr Banco.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Anckarswärd begärde vote
ring.
Herr Tham: Sedan de Ledamöter, som
tyckas önska en tillökning utöfver Utskottets
förslag, nu förenat sig om en Proposition,
nemligen på t,800 R:dr, hemställer
jag lill de värda Ledamöterna af andra si
-
Den 25 September e. m. 219
dan, om de icke äfven skulle vilja förena
sig om en proposition på antingen i/joo eller
1600 R:dr, för att undvika 2:ne voteringar,
som annars blifva oundgängelige.
Herr Hjerta'. I händelse ingen annan
än jag, yrkar bifall till Utskottets Utlåtande,
vill jag gerna afstå derifrån, och förenar
mig med Friherre Anckarswärd om
propositionen å izjoo R:dr, derest Friherren
icke skulle finna lämpligare att öfvergå
på min sida, såsom innefattande en billig
medelväg mellan de särskilda meningarne.
Friherre Anckarswärd’. Jag kan icke
afstå från den proposition jag begärt, och
yrkar votering deröfver.
Herr Hjerta: Efter den förklaring Friherre
Anckarswärd gifvit, förenar jag mig
för min enskilda del med honom i begäran
om proposition å 1400 R:dr.
Herr Tham: Sedan nu mera endast a:ne
meningar lära återslå, nemligen för i4oo
och 1800 R:dr, anhåller jag, att vi få skrida
till voteringen; och skall det vara mig
likgiltigt, hvilkendera meningen införes i
Ja-propositionen.
Herr Hjerta: Enär så många Ledamöter
med mig besvarat den framställda propositionen
till bifall å Utskottets Utlåtande
med Ja, anser jag mig icke berättigad
220
Den 25 September e. m.
alt föra deras talan, då jag enskilt förenat
mig med Friherre Anckarswärd, och jag
kan således icke afstå från yrkandet, att
Ja-propositionen må blifva bifall till Utskottets
Utlåtande, hvilket jag också anser
alltid böra ega rum.
Grefve Posse: Om Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes framställa proposition
till bifall å Utskottets Utlåtande ännu
en gång, torde det kunna utrönas, om
den blir besvärad med så många Ja, att
den anses böra ingå uti voterings-propositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
förut gjorde proposition tili bifall å Utskottets
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence yttrade, att
då Hans Excellence af de å den sista propositionen
nyss afgifne svar icke kunnat
tillförlitligen inhemta Ridderskapets och
Adelns pluralitet, och votering redan blifvit
begärd , syntes det nödvändigt, alt först
afgöra, hvad contra-propositionen borde innefatta,
antingen i4oo eller 1800 Riksdaler
Råneo.
Herr Rosenblad: Då jag ännu icke hört
votering begäras öfver någon annan proposition,
än den på 1800 R:dr, hemställer
Den 9.5 September e. m.
22 l
jag, om icke Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa proposition å i/pro
B:dr, för att inhämta, huruvida elen besvaras
med en sådan Majoritet eller Minoritet,
att deraf kan slutas, om den summan
behofver ingå i voteringspropositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalk en framstälde derefter å nyo
proposition derpå, att RevisionsSecreterare
Lönen måtte förhöjas endast till i/joo Rrdr
Banco.
Ropades Ja och Nej.
Herr Rothlieb, Axel: Jag hemställer
vördsammast, om icke då frågan här hvälfver
sig omkring i4oo eller j8oo Rrdr, de
af Utskottet föreslagne 1600 kunde utgå,
och vi således genom ett afslag å Utskottets
Utlåtande, i fall proposition derå framställes,
kunna slippa med en votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Marskalken erinrade, det Hans Excellence
visserligen skulle hafva vidtagit
den utväg Herr Rothlieb föreslagit, om Herr
Hjerta förblifvit vid sitt afstående från den
mening han först yttrat; men . då Herr
Hjerta sedermera yrkat, att bifall å Utskottets
Utlåtande borde blifva Ja-proposition,
kunde arne votegingar icke undvikas.
Hans Excellence föreslog derföre, att
Ridderskapet och Adeln först mätte skrida
till afgörande af Contra-propositionen,
222 Den 25 September e. m.
samt framställde i sådant ändamål följande
voterings-proposition:
Den, som bifaller, alt Contra-propositionen
skall innefatta det förslag, alt Lönen
för hvarje af de Sex RevisionsSecreterarne
må bestämmas till Ett Tusende Åtta
Hundrade Riksdaler Banco årligen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej; |
Vinner Nej, kommer i Contra-propositionen
att innefattas det beslut, att Lönen
för hvardera af bemälte Embetsmän
må bestämmas endast till Ett Tusende Fyra
hundrade Riksdaler Banco årligen. .
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan tre qvart
till n eftermiddagen, och befunnos, efter
voteringens slut klockan 8 e. m., sedan en
voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — i2i.
Nej — 52.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit upp- 1
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Ridder
-
Den 25 September e. m.
223
skåpet och Adeln sålunda beslutat, att Contra-propositionen
borde innefatta det förslag,
alt Lönen för hvarje af de Sex RevisionsSecreterarne
må bestämmas till Ett
Tusende Åtta Hundrade Riksdaler Banco
årligen.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken, i afseende å
hufvudsaken, framstälde följande voteringsproposition:
Den,
som bifaller StatsUtskoltets förslag,
att lönen för hvardera af de Sex RevisionsSecreterarne
må bestämmas till Ett
Tusende Sex Hundrade Riksdaler Banko årligen,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
"Vinner Nej, anses lönen för hvardera
af bemälte Embetsman böra bestämmas till
Ett Tusende Åtta Hundrade Riksdaler Banko
årligen.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan 3 e. m.;
och befunnos efter voteringens slut, klockan
ett qvart till io e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseg
-
224 Den a5 September e. m.
Jad, samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 78.
Nej — 90.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoil blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln beslutat, att lönen för
hvardera af de Sex RevisionsSecreterarne
borde bestämmas till Ett Tusende Åtta
hundrade Riksdaler Banko årligen.
5:le Punkten. HofRcitternes löner.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
SlatsUtskottet har reglerat HofRätternes
löningsstat i öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtne proposition,
med undantag af Presidenternes lönebelopp,
som blifvit nedsatt med 5oo R:dr,
hvilket jag yrkar måtte rättas i likhet med
den Kongl. Propositionen, ej så mycket
för taffelpenningarnes skull, som icke mera
derföre, att en Chef med så vidsträckt
beröring, som en Hofrätts President, utom
lefnadsomkostnaderne, står i förhållande
till personer inom hela sin jurisdiction,
hvarigenom anspråk på välgörenhet ofta förekomma.
Herr Hjerta: Den nu började discussion
innehåller 2:ne serskilta föremål eller
Den u5 September e. in.
22.5
löneförhöjningsfrågan och personal-lillök5ii
(igen inora HofRätterne. Jag vågar elerÄre
vördsamt anhålla, att vi må få öfverlägga
och besluta serskildt öfver hvar oell en
af de serskildta frågorna, hvarigenom vi
kunde slippa med 2 och kanske med en
votering. Om vi deremot först skola afgöra
angående Svea HofRätt, sedan om Götha
IIofRätt, och slutligen rörande HofRätten
öfver Skåne och Blekinge, kunna vi få
2:ne voteringar för hvarje Hofrätt, eller
en om personalen och en om lönerne, samt
således tillsammans 6 voteringar. För min
del får jag fästa uppmärksamheten på olämpligheten,
att föröka llofRättspersonalen i en
tid, då man bör motse ett godt resultat
af ett under 20-årigt arbete varande nytt
lagförslag, som man bör hoppas medföra
förenklade former för rättvisans handhafvande.
Jag tror, att man, tills detta träder
i verksamhet, ganska väl kan åtnöja
sig med nu varande antal af Ledamöter,
utom hvad angår HofRätten i Christianstad,
som synes böra ökas med 2.*ne nya Ledamöter
med samma löner, som de nuvarande
innehafva. Om Herr Grefven och LandtjVlarskalken
icke skulle finna sig uti alt föredraga
i annan ordning, torde Contrapropositionen
få blifva afslag på all förökning
af HofRättspersonalen, utom 2:ne nya
Ledamöter i HofRätten öfver Skåne och Blekinge,
hvilka skulle komma att åtnjuta sam42
II, i5
3.2Ö Den 2.5 September e. m.
ma löneförmåner, som för de nu varande
Ledamöterne kunna bestämmas.
t
Grefve Posse: Jag skulle med nöje instämma
uti Grefve von Schwerins förslag,
att föröka HofRätts-Presidenternes löner
med 5oo R:dr utöfver hvad Utskottet föreslagit,
emedan jag af erfarenhet känner,
att detta belopp ej är för mycket, särdeles
i landsorterne, der en större representationsskyldighet
påkallar betydliga utgifter,
men då jag erinrar mig de stora löner vi
redan gifvit åt Rikets högsta Embetsman,
och som ännu förestå oss att utdela, fruktar
jag, att ett behörigt afseende å Statens
tillgångar fordrar denna inskränkning, och
hemställer till den värde Grefven, om lian
ej, till undvikande af serskild votering
derom, ville förena sig med mig att bifalla
StatsUtskottets förslag i denna del. Yi
kunde då slippa med en votering, dervid
Ja-propositionen blef bifall i alla delar till
Utskottets Utlåtande i denna punkt, och
Contra-propositionen den, som Herr Hjerta
uppgifvit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla 5:te punkten
af StatsUtskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Hjerta: Jag anhåller, att få veta
om Herr Grefven och LandtMarskalken an
-
Den 25 September e. m.
sell propositionen hafva blifvit med Ja besvarad.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att som, enligl
hvad Hans Excellence tyckt sig finna,
Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet och Adeln
således bifallit 5:te punkten af Utskottets
Utlåtande.
Herr Hjerta: Jag anhåller om Votering,
och att Contra-propositionen måtte blifva
afslag på all både löneförhöjning och personal-tillökning
i HofRätterne, utom i nya
Ledamöter i JIofRätten öfver Skåne och
Blekinge, hvilka böra erhålla samma aflöning
som de nuvarande; och jag medgifver
äfven Grefve Posses förslag, att i en och
samma voteringsproposition intaga jemväl
löneförliöjningsfrågan.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde derefter följande
Yoterings-proposition:
Den, som till alla delar bifaller Statsutskottets
i 5:te punkten gjorde hemställanden,
i afseende på ej mindre de i Svea,
Götha och Christianstads Idof Rätter föreslagna
nya tjenster, än ock de af Utskottet
för beraälte IlofRätter tillstyrkte löne tillökningar,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
. Neji
228 Den 25 September e. in.
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln af slå så väl alla de af Utskottet för
ofvannämnda HofRntter föreslagne lönetillökningar,
sorn ock de af Utskottet tillstyrkte
nya tjenste»’, endast med undantag af
tvenne Assessors-beställningar uti Christianstads
HofRätt, med dervid åtföljande enahanda
lönevilkor, som för dylika Tjenstemän,
enligt 1823 års StatsReglering, finnas
fastställde.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Voteringen börjades klockan half till
11 om aftonen; och befunnos, efter vote- *
ringens slut klockan tre qvart till 12 om
aftonen, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit,
som föijer:
Ja — Sy.
Nej — /p.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken förklarade, att 5:te
punkten af StatsUtskottets Utlåtande således
blifvit till alla delar af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Upplästes följande från nednnnärnnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskotten:
Af den 20 Augusti:
N:o 68. I anledning af gjord hemställan
om en förändrad indelning af Båtsmansliotarne
på Öland.
Af den 4 dennes:
N:o 6g. I anledning af väekta motioner,
angående Tågande Truppers inqvartering
och proviantering under fredstid.
Af den i5 dennes:
N:o 70. Med anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse, angående Directionens
för Dykeri- och Bergnings-Compagniet uppgifna
villkor för vidare fortsättning af dess
befattning med Dykeri- och Bergningsanstalterne
i Riket.
Af den 18 dennes:
N:o 71. I anledning af väckt motion
om upphörande af KrigsCollegii befattning
med Militiae-Boställens utarrenderande samt
Militiae-BoställsCassans framgeua förvalt
-
Den 2D September e. m.
Frän Bevillning^- Lag- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotten:
Af den 9 dennes:
N:o 17. I afseende på förehafd granskning
af Kongl. Majlis förnyade Seglationsordning
af den 21 Julii 1825.
N:o 18. Angående väckta motioner i
afseende å Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
emot oloflig införsel eller utförsel af
varor, af den 23 Junii 1825.
N:o 19. Angående väckta motioner om
Kongl. Stadgan för Inrikes Tullförpassning
och bevakning.
Från Bevillnings- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotten:
Af den 11 dennes:
N:o 20. I anledning af väckt motion
om åläggande af Bevillning till ersättning
för inqvarterings-kostnader.
Från Lag-Utskottet'.
Af den 9 dennes:
N:o 98. Öfver väckt motion om stadgande
att förskrifningar skola, för att vara
gällande,, ställas till viss man, m. m.
N:o 99. I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
3o, om straff å den, som falskeligen å sig
Den aS September e. m.
a3i
bekänner missgerning äfven af mindre svår
art, än att den dödsstraff förtjenar.
Af den 16 dennes:
N:o ioo. I anledning af gjorde anmärkningar
vid "Utskottets Betänkande N:o
62, om ändringar i Concurslagen den i3
Julii 181S och Kongl. Förordningen den
22 October samma år, om edsformulair i
Concursmål.
Från Ejcpeditions-Utskottet:
Af den 22 dennes:
N:o 180. Angående en af Rikets Ständer
till åtskilliga personer beviljad belöning
för införda förbättringar i väfnadskonsten.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 12 0111 natten.
In fidem Protocolli,
O. /. Lagerheim.
; ■■ t ■ ■' V .
■
-
' :■ ■
.
