# ID: svediakorp-gov386
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 75,738
# sentences: 2,246
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pr o t o c o 11,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
\
Fyrationdejörsta Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg, iSBa.
Tisdagen d. 8 September 1829.
Plenum kl. tre qvart till i Eftermiddagen.
Sedan de 2:ne Härolder, hvilka borde gå
framför Ridderskapet och Adeln, ankommit,
afgick Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken med Ridderskapet och
Adeln, kl. ett qvart till 2 e. m. till RiksSalen
å Kongl. Slottet, hvarest Hans Excellence
StatsMinistern för Utrikes Ärenderne,
m. m., Herr Grefve G. af Wetterstedt, å
Kongl. Majrts höga vägnar, aflemnade Dess
Nådiga Svar uppå Rikets Ständers underdåniga
förslag rörande åtskiliige Lagförändringar.
Sedan Ridderskapet och Adeln återkommit
till Riddarhuset, hemställde Hans
Excellence, att Kongl. Majrts högstberörde
Nådiga Svar måtte i dagens Protocoll intagas,
hvilket bifölls.
I anledning häraf upplästes Högstberörde
Svar, så lydande:
Välborne, Ädle o c h V ä 1 v ö r d i g e, Ärevördige,
Vördige, Vällärde, Är eboine,
Förståndige, Välaktade, Hedervärde
och Redlige
Gode Herrar och Svenske Män!
Uti underdånig Skrifvelse af den 21
sistlidne Februarii håfven J, Gode Herrar
41 It. 1 +
4
Den 8 September.
och Svenske Män, uppå anförde grunder, i
underdånighet föreslagit åtskilliga förändringar
i Lagens stadgande, angående lottning
af måi i Idof- och RådstufvuRätter, samt
uti JnstitiaeRevisionsExpeditionen, nemligen
följande tillägg:
1:0 I slutet af 27 Cap. g §. Rättegångs
Balken: ”Inlagor och besvär i andra
tvistemål, så ock de brottmål, som ej äro
HofRätten till skärskådande underställde,
skola ock, om de till förklaring utställas,
emellan Ledamöterne till föredragning lottas,
sedan förklaringen inkommit. Då lottning
ske skall, late HofRätten det kungöra
genom anslag å dess dörr, dagen förut,
och varder lottningen offentligen förrättad”;
och ,
2:0 i slutet af 3o Cap. i3 RättegängsBalken:
”De saker, som nu nämnde
äro, så ock andre mål, i hvilka Konungen
Sökes, skola emellan dem, som till föredragning
satte äro, genom lott utdelas och
till föredragning beredas”, samt
3:o att usta punkten i 1 §. af 22 Cap.
samma Balk måtte ändras till följande lydelse:
”1 HofRätt och RådstufvuRätt i de
städer, der KämnärsRätt är, skall någon af
Kattens Ledamöter,^? sätt i 27 Cap. g
om HofRätt sägesj genom lott utses, att i
lagvadd» och till Rätten instämda saker
De* 8 September. 5
skriftlig berättelse om deras sammanhang
uppsätta, innan de till Doms företagas.
Detta ämne har Jag, efter Högsta Domstolens
och StatsRådets hörande, tagit i Nådigt
öfvervägande, och, hvad först beträffar
det föreslagna tillägget till 27 Cap. 9
§. RättegångsBalken, funnit, att föreskrift
om hvilka mål, som böra emellan HofRätts
Ledamöter lottas, redan finnes meddelad,
dels genom Kongl. Brefvet till Svea HofRätt
af den 6 Februarii 1799, och dels genom
den för hvarje HofRätt antagna arhets-ordning,
samt att det af Eder begärda
Lagstadgande, angående offentlighet vid sakers
lottning vid HofRätt, är hvarken påkalladt
af något genom erfarenheten vitsordadt
behof, eller till någon väsendtlig nytta
ledande.
I afseende på Edert förslag örn tillägg
i 30 Capitlet i3 §. RättegångsBalken, rörande
lottning af Mål i JustitiseRevisionsExpeditionen,
förekommer, att, redan genom
den för Nedra Revisionen den 3 Augusti
1809 utfärdade Instruction, det är bestämdt
föreskrifvet, att, utom sådana brottmål,
som angå häktade personer, de egentligen
så kallade Cabinetls-ärenden och dem,
sorn, utom Konungens Egen tillåtelse, ej få
upptagas, alla till nämnde Expedition inkommande
Mål skola emellan samtlige RevisionsSecreterare
lottas. Edert ifrågava
-
6
Den 8 September.
rande förslag, hvilket således icke synes
vara af behofvet påkalladt, skulle dessutom,
genom de derutinnan nyttjade allmänna
ordalag, kunna föranleda dertill, att äfven
den tid af året, då, enligt Instruction
och stadgad arbets-ordning, en RevisionsSecreterare
i sender föredrager, flera veckor
å rad, sådana Mål, hvilka fordra skyndsam
handläggning, ofta kommo att, i följd
af lottningen, blifva hvilande längre tiel,
eller intilldess Referentens föredragningstour
inträffar, hvaremot det synes lämpligast,
att, på sätt hittills skett, dylika Mål
utan lottning öfverlemnas till föredragning
af den RevisionsSecreterare, hvilken, den
tid dessa Mål inkomma, har i sin tour den
ordinarie föredragningen sig ålagd.
Slutligen, vidkommande Eder hemställan
om ändring i i Mom. af 22 Cap. 1 §.
RättegångsBalken, har Jag insett denna ändring
blifva mindre lämplig för RådstufvuRätterne
uti de af Rikets mindre städer, der
vanligen ej någon af Ledamöterne, utom
Ordföranden, är lagfaren, helst det med
Berättelsers författande i lagvadde och instämde
Mål åsyftade ändamål icke synes
kunna vinnas, om ett sådant göromål, hvarmed
jemväl är förenad skyldigheten att efter
föredragningen sig först i Målet yttra,
skulle, i följd af den föreslagna ovilkorliga
lottningen, uppdragas åt en Ledamot, hvilken,
såsom icke studerad man, dertill kan
sakna skicklighet och förmåga.
Den 8 September.
7
Uppå dessa grunder har jag funnit mig
föranlåten att vägra bifall åt Edert i detta
ämne i underdånighet framställde förslag.
J håfven äfven, Gode Herrar och Svenske
Män, uti underdånig Skrifvelse af den
16 sislidne Martii, anfört, hurusom skiljaktiga
meningar om gränsen för HofRätts
skärskådande och pröfning af UnderRätts
ransakning och Utslag i så kallade Underställningsmål,
icke blott hos serskilde HofRätter,
utan ock hos serskilda afdelningar
af en och samma IIofRätt, skola äga rum, i
följd hvaraf olikhet i dylika Måls behandling
jemväl uppstått, samt att J icke tvekat
att gifva företrädet åt deras tanke, som
anse ÖfverDomarens pröfning af Underställningsmål
ej böra inskränkas lill endast den
del af Underrättens Utslag, hvilken angår
det eller de brott, hvaraf underställningsegenskapen
bestämmes, utan sträckas till
alla de delar af Målet, som i större eller
mindre mån verka på den tilltalades sammanlagda
bestraffning; på hvilken grund J
hos Mig i underdånighet föreslagit, att, uti
25 Capillet 5 §. RätlegångsBalken, näst
före sisla punkten och efter orden: ”så
ock delaktighet i thesse missgerningar,”
må införas följande mening:
”Är den, som för sådant brott eller
”delaktighet deruti tilltalas, jemväl för annian
förbrytelse till ansvar fäld, varde Ut
-
8
Den 8 September,
''slaget i liela dess vidd HofRätten under"stäldt,
”
Efter det Högsta Domstolen och StatsRådet
blifvit i ämnet hörde, har jag tagit
Edert berörde förslag i öfvervägande, och
dervid gillat de grunder, som detsamma
föranledt, men ansett följande betänklighe- '
ter möta emot antagande af den redaetion
till Lagstadgande, sora af Eder blifvit i
underdånighet aflemnad.
Förslaget förutsätter den händelse, att
den, som för det gröfre brottet tilllalas,
derjemte är för annan förbrytelse ej allenast
anklagad, utan jemväl till ansvar fäld.
Deraf skulle följa, att HofRätten väl, om
den tilltalte blifvit af UnderRätt fälld till
för högt eller för lågt ansvar, kunde sådant
ändra, men ej, derest han olagligen
vore från ansvar befriad, egde deruti göra
den rättelse, som med Lagens kraft funnes
vara förenlig.
Vidare skulle af det uti Förslaget förekommande
stadgande, att Utslaget i hela
dess vidd bör HofRätten underställas, följa,
att, i händelse en person vore tilltalad
för flera brott, af hvilka ett eller flera icke
voro af underställnings-egenskap, samt under
ransakningen skulle hända, att jemväl
andra personer blifvit inblandade såsom delaktiga
i de mindre brotten, ulan att vara
Den 8 September.
9
det i det gröfre, UnderRätts Utslag icke
Lomme att, hvad sådana personer beträffar,
gå i verkställighet förr, än ÖfverRätt,
efter föregången underställning, sig i saken
utlåtit, ehuru en person, tilltalad för ett
mindre brott, icke lagligen hör tillerkännas
eller betagas större eller mindre rättegångs-förmåner
derföre, att en med honom
uti samma brott delaktig person är
anklagad jemväl för ett brott, sora till underställning
föranleder.
På dessa skäl, har jag funnit mig icke
kunna oförändradt antaga Edert ifrågavarande
Förslag; men vill uti serskild Nådig
Proposition till Eder framställa förslag till
en förändrad Redaction af det tillägg uti
s5 Gapitlet 5 §. RättegångsBalken, J ansett
nödigt, så att det af Eder åsyftade
ändamål må vinnas, utan att deraf må uppkomma
de följder, hvarå Jag nu fästat
Eder uppmärksamhet.
Jemväl håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, uti underdånig Skrifvelse af
den ^4 sistlidne April, föreslagit, att, med
ändring af Kongl. Brefvet den 3 December
1799, må stadgas, att ej någon hädanefter
får DoraareEmbetet utöfva, innan han fyllt
s5 år.
Sedan Högsta Domstolen och StatsRådet
häröfver blifvit hörde, har Jag företagit
delta ämne till Nådig pröfning; och
IO
Den 8 September,
ehuru jag till alla delar gillar de grunder,
hvarpå ifrågavarande förslag sig stödjer,
finner Jag likväl, att det stadgande, J begärt,
skulle, genom sin ordalydelse, leda
till den emot 36 §. RegeringsFormen stridande
följd, att personer, hvilka, utan att
hafva uppnått 25 års ålder, redan blifvit
till Domare utnämnde eller förordnade, och
DomareEmbetet med redlighet och skicklighet
uppfyllt, komme att från utöfningen
deraf skiljas, endast på den grund, att en
kanhända ganska korrt tid återstode af den
stadgade åldern; äfvensom alt, med afseende
derå, att, enligt i4 Capitlet 2 §. Krigsartiklarna,
bland Ledamöterne i KrigsRätt
böra vara tvänne Lieutenanter och en Officer
af första graden, men möjligen kan
inträffa, att inom nyssnämnda grader tillgång
saknas å Officerare, hvilka uppnått 25
års ålder, ett allmänt stadgande om en sådan
ålder för Domare icke kan å KrigsDomstolarne
ovilkorligen lämpas.
Af dessa anledningar finner Jag Mig
föranlåten att vägra bifall till Edert berörde
Förslag, sådant det nu blifvit framstäldt;
hvaremot Jag vill, genom serskild
Nådig Proposition, föreslå Eder ett stadgande,
innehållande föreskrift för samtlige
HofRätterne, att hädanefter icke lill DomareEmbetets
utöfvande förordna någon,
som icke fyllt 25 år, så framt lian icke
redan tillförene blifvit af HofRätterne i
Domare-värf nyttjad.
Den 8 September.
Uti Skrifvelse af den 24 sistlidne April
håfven J vidare, Gode Herrar och Svenske
Män, i underdånighet föreslagit att, med ändring
af Kongl. Förordningen den 10 April
1810, angående lagfart med förpantad fast
egendom, när Pantegare ej är till namn
och vistelseort känd, och) viss tid till egendomens
inlösen ej är i Pantebrefvet bestämd,
till allmän efterrättelse må stadgas, att den
i berörde Förordning föreskrifna Kungörelse,
om tillämnad lagfart med dylik egendom,
hädanefter ej behöfver i Hamburgertidningen
införas.
Efter det jag häröfver hört Högsta Domstolen
och StatsRådet, har Jag funnit godt
att till Edert berörde förslag lemna bifall,
hvarom allmän Kungörelse kommer att utfärdas.
Likaledes har Jag, efter Högsta Domstolens
och StatsRådets börande, bifallit
Eder, uti underdånig Skrifvelse af den 11
sistlidne Maji, framställda begäran att, med
upphäfvande af 37 punkten i Kongl. Förklaringen
den 23 Martii 1807, må stadgas,
att UnderRätts Ransakning och Utslag i Mål,
angående sådana Edsöresbrott, å hvilka penningeböter,
jemte fängelse med eller utan
arbete, äro i Kongl. Förordningen den 20
Januarii 1779 utsatte, hädanefter skola, innan
Utslaget går i fullbordan, till HofRätls
skärskådande och pröfning insändas, hvil
-
i2 Den 8 September.
ken ändring kommer att till allmän efterrättelse
kungöras.
Med bifall till hvad J, Gode Herrar
och Svenske Män, uti underdånig Skrifvelse
af den ii sisllidne Maji, äfvenledes föreslagit,
angående upphörande af den, genom
flera äldre Författningar, och senast
Kongl. Brefvet af den 22 Martii i8o3, HofRätterne
tillagda Jeuleralions-rätt, har Jag,
efter Högsta Domstolens och StatsRådets hörande,
funnit godt att, genom Bref till vederbörande
Hof- och ÖfverRätter, förklara,
det 2:dia punkten af nämnde Kongl. Bref
till all verkan upphörer, samt att hvad, angående
leuteration, uti 1 och 6 samt 7 punkterna
af samma Bref förekommer, i följd
deraf förfaller.
Genom Skrifvelse af den 11 sistlidne
Maji håfven J, Gode Herrar och Svenske
Män, ytterligare i underdånighet föreslagit
utfärdande af en Förklaring, med tillkännagifvande,
att, genom Kongl. Brefvet till
samtlige HofRätterne i Riket af den 27 Maji
180!, någon ändring af i5 Cap. 2 §. RättegångsBalken,
eller någon inskränkning i
de stadganden, som deri finnas, angående
rättigheten att föra andras talan, icke blifvit
meddelad.
Efter det Högsta Domstolen och StatsRådet
blifvit i ämnet hörde, har Jag funnit
godt bifalla Edert berörda underdåniga
Den 8 September. 13
Förslag; i enlighet hvarmed Förklaring kommer
att till allmän efterrättelse utfärdas.
Slutligen håfven J, Gode Herrar och
Svenske Män, uti underdånig Skrifvelse af
den ii sisth Maji, uppå anförda grunder,
föreslagit, att 2 Cap. 3 §. GiftermålsBalken,
om förbud för Syskonbarn alt taga hvarandra
till äkta, utan att Konungen gifver der
lof till, må upphöra alt vara gällande.
Då Jag, efter Högsta Domstolens och
StatsRådets hörande, tagit detta ämne i öfvervägande,
har Jag funnit de skäl, hvarpå
min Högstsalige Herr Fader, Hans Maj:t
Konung Carl XIII, Glorvördigst i åminnelse,
grundat Dess afslag å Rikets Ständer»,
vid 1809 och 1810 årens Riksdag, gjorda
anhållan om upphäfvande af ifrågavarande
Giftermåls-förbud, och hvilka skäl blifvit
den 3 Febr. 1810 Rikets Ständer å RiksSalen
meddelade, vara af den styrka och den
vigt, att de äfven nu böra föranleda till
enahanda svar å Eder förnyade begäran,
hvilken Jag således icke kan i Nåder bifalla;
men då J, bland skälen för Eder underdåniga
anhållan i detta ämne, anfört den
omgång och kostnad, hvarmed skyldigheten
för Syskonbarn att söka Konungens tillstånd
är förenad; så har Jag, för att gå Eder önskan
till mötes, fattat det beslut, att, i likhet
med hvad, genom Kongl. Brefvet den
20 Junii i8o5, är för ett serskildt fall före
-
Den 8 September.
skrifvit, Syskonbarn, hvilka vilja söka Konungens
tillstånd att med hvarandra träda
i ägtenskap, böra gifva sin åstundan tillkänna
hos Kyrkoherden i den församling, der
Qvinnan vistas, hvarefter Kyrkoherden bör,
med insändande af betyg om Contrahenternas
uppförande, derom göra anmälan i
Consistorium, som har alt Målet till Konungen
inberätta, då Konungen vill, genom
svar till Consistorium, meddela Dess Nådiga
Beslut, hvarom Consistorium bör Kyrkoherden
och denne åter Contrahenterne
oförtöfvadt förständiga, utan att någon afgift
hvarken hos Kyrkoherden , eller i Consistorium,
eller i Konungens Cancellie derföre
må äga runi; och kommer, angående
den sålunda beslutade förändringen af sättet
för Syskonbarn att söka och erhålla Gif- *
termåls-tillstånd, allmän Kungörelse att utfärdas.
Jag förblifver Eder, Gode Herrar och
Svenske Män, med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
CARL JOHAN.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 10 September f. m. i5
Thorsdagen den i o Sept. 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Herr Rosenbladj Bernhardanförde
skriftligen:
Sedan Rikets Ständers vid förra Riksdagen
inför Thronen framburna önskan, om
Hennes Kongl. Majit Drottningens Kröning,
vunnit sin fullbordan, och derigenom bandet
emellan Konungahus och Folk fått en
ny helgd, återstår endast att, i likhet med
hvad hos de öfrige Stånden blifvit väckt,
anmoda StatsUlskottet, att med förslag till
betäckande ^af de vid delta glada tillfälle
uppkomne kostnader till Rikets Ständer inkomma.
Lades på bordet.
Remitterades till:
Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Friherre Wrangels, Henning, den 29
sistlidne Augusti f. m. på hordet lagde
Motion, ått 1827 års SkiftesStadga icke
mätte tillämpas pål de enskiftes-förrättningar,
hvilka före Stadgans utgifvande blifvit
påbörjade, men ännu icke hunnit fulländas.
Den io September f. m.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonom iUtskotten:
Friherre Wrangels, Henning, den 29
sistlidne Augusti f. m. på bordet lagde Motion,
angående flygsandens ytterligare dämpande
i Halland.
BevillningsUtskottet :
Friherre Wrangels, Henning, den 29
sistlidne Augusti f. m. på bordet lagde Motion,
alt de personer, hvilka användas såsom
vaktare vid flygsandsfälten, må befrias
från Bevillning.
BancoUtskottet:
Friherre Ridderstolpes, Fredrik, den 7
dennes f. m. på bordet lagde Motion, att
Länsmän och Underofficerare må, under
iakttagande af enahanda säkerhetsmått och
förbindelser, som öfrige lånsökande, erhålla
lån i BancoDisconten.
StatsUtskottet:
Friherre Ridderstolpes, Fredrik, den 7
dennes f. m. på bordet lagde Anförande,
angående vissa föreslagne vilkor för verkställigheten
af en Brobyggnads uppförande
vid Borgås sund.
Föredrogs å nyo och bifölls BnncoUtskottets
den 2 dennes under N:o 76 aflåtne,
och den 7 derpå följde f. m. på bordet
lag
-
Den 10 September f. ra.
>7
lagde, Memoria], innefattande hemställan,
att Rikets Ständers besjut, om silfvers uppköp
och in vexling till Banken, må till årets
slut förlängas.
Å nyo föredrogs Stats- Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottens den
22 sisllidne Julii under N:o 56 afgifne, och
den 7 derpå följde Augusti e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckt fråga
om förklaring öfver Kongl. Brefvet af den 22
Maji 1819, rörande Åbo- och Besittningsrätten
till Kyrkohemmanet! i Halland.
Herr Ugglcij Carl Willielm> anförde
skriftligen:
Den oro och det bekymmer, som frågan
om åbo- och besittningsrätten till några
så kallade kyrkohemman i Halland väckt hos
åtskillige så utom sorn inom representationen,
har uti de förenade Utskottens Utlåtande
åtminstone fått en pol att svänga sig
omkring genom förslaget, att denna angelägenhet
må afsöndrad, eller rättare oberoende
af de administrativa formerne, i domstolsväg
för speciela fall kunna afgöras.
Knuten var väl icke gordisk, men han
var väl upplöst; ty kan man önska sig ett
bättre tillstånd än under Lagen; och mig
synes, som alla partierna härutinnan gerna
4i H. 2
/
1,8
Dm io .September f. m.
kunde förena sig. Men oaktadt detta Utskottens
verkligen klokt medlande förslag,
har man hort åtskilliges förkastande af detsamma
serdeles inom PresteStåndet. Jag
respecterar andras åsigter, och skall bättre
öfvertygad icke blifva envis att förfäkta
mina. Dock likväl har jag skäl att frukta
det mången, snärjd uti fördomarnes nät,
eller upphållen genom drömbilderne af förlorad
magt och rikedom, eller i lankan på
reactioner från det enkla, på sunda förnuftet
sig stödjande, som nu brukas, till det
mångfalldiga och pompösa på icke förnuft
sig stödjande, som fordom hos oss existerade
inom Kyrkans område; det mången,
säger jag, låter förvilla sig häraf, och följaktligen
ser skeft, der han kunde se rätt
uti den nu omförmälta frågan. Några bevis
härföre torde ligga uti det ända till en
slags fanatisk ifver af några Prestmän drifna
försvaret af denna Kyrkans förmenta tillhörighet;
der man icke en gång kan tillåta
undersökning, huru förhållandet efter lagliga
acter och urkunder rätteligen är — och
der man förbiser flere tusende personers
väl, emot bibehållandet ad mensam pasloris,
icke allenast af smörräntorne — hvilket
kan vara i sin ordning — men äfven
af en städselrätt, hvartill orden i urkunderna
gifva en så tvetydig rättj att det
ännu ligger i ett dunkel, eller är högst
problematiskt, hvad utslag kan fällas af den
lugna forskningen.
Den 10 September f. m.
•9
I sanning påminner icke delta allt för
mycket om de tider, då några ifrån klostren
och kyrkorna reclamerade egendomar
bragte vårt Katolska Presterskap i harnesk
emot rättvisans handlingar; men vi vänta
af vår upplysta tid — af vårt lika upplysta,
och för den enkla sanningen ifrande
Presterskap, att dessa icke nu vilja träda
emellan Lagen och dem, som söka dess
skydd. Man har sagt, att åboerne på dessa
Kyrkohemman äro paternelt behandlade.
Jag ville icke tvifla derpå, emedan det vore
illa om Kyrkan annorlunda skulle förfara
med dem; men då man framdragit och
för allmänheten framlagt *}, såsom bevis på
goda vilkor för dem, ett contract; så tvekar
jag icke, att påstå motsatsen — ty när
jag företager mig analysen af detta bevis
på Kyrkans faderlighet, och finner, alt på
hälften af N:o i Stråvalla, tre åttondedels
hemman med 6 geometriska tunnlands areal,
af åboen icke allenast skall underhållas trenne
vanföre personer, af hvilka den yngsta
är 23 år gammal, utan äfven derföre betalas
i afgäld 3 tunnor och i spann, hälften
korn och hälften råg, kan jag blott falla i
förundran öfver, huru det arma folket förmår
berga sig; och då jag finner besittningsrätten
så osäker, att den möjligen, om
*) Se Allmänna Journalen ‘ N:o 198 innevarande
år,
4i H. a*
70
D f 4i i o S e p t. e in !> f r f. tn.
jag ratt minnes hvart 3:dje eller 5:te år,
genom nya contracters uppgörande kan rubbas,
tänker jag mig äfven en vanhäfd af
dessa hemman, emedan med osäkerheten
att äga och besitta icke förenar sig lusten
att odla och förbättra. Mycket mera vore
här att orda; men då Utskotten nu föreslagit
ett, efter min tanka, lämpligt sätt
att sluta tvisten, förenar jag mig dermed,
och för min del äskar bifall till Betänkandet.
Herr Rosenblad, Bernhard, uppläste
följande:
Då jag gåt att begära afslag å ett Betänkande
af så mycken juridisk natur, godkändt
och antagit af män, hvilkas insigter
i denna väg, jag högaktar, samt på visst
sätt framkalladt af just den man, Rikets
Ständer uppdragit att å sina vägnar vaka
öfver Lagarnes efterlefnad inom fäderneslandet,
skulle detta kunna synas förmälit
af mig; men det misstroende, jag eljest så
rättvist borde hysa till egna åsigter, försvinner,
och till den allmänna, mig såsom
medlem af Svenska samhället åliggande plig—
ten, att bestrida ett förslag, som synes mig
skaka en af grundpelarne för vårt constitutionella
samhällsskick, orubbligheten af
högsta magtens i laglig ordning fattade beslut
i frågor rörande enskild rätt, fogar sig
en enskilt föga mindre dyr pligt, då jag
med visshet känner, att de Konungens beslut,
som man nu vill undanrödja, blifvit,
Den io Sep leni ber f. ra.
21
efter noggrannaste pröfning, tillstyrkte af
den raan, Konungen nyss kallat till Rikets
högsta Domare-erahete, äfvensom af hans
för sin rättvisa och grundliga lagfarenhet
allmänt aktade företrädare.
Utskotten hafva tillstyrkt Rikets Ständer,
att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, attj före pröfningen af sig yppande
frågor om skatteköp å kyrkohemmanen i
Hallandvid vederbörlig Domstol i laga
ordning må varda i närvaro af behörige
Krono- och ConsistoriiOrnbud undersökt och
pröfvadt huruvida Kongl. Maj:t och Kronan
eller Kyrkan har jord äga ti de-r ätt, och
att såsom följd häraf jemväl förklaras måtte>
att de i administratif väg redan vidtagna
beslut icke äro af den beskaffenhet,
att de kunna vara hinder lige för äganderätts-frågors
upplagande och afgörande i
tvisteväg.
Den första fråga, som TJskottens tillstyrkan
framkallar, är den, huruvida dess
form är i öfverensstämmelse med de stadgaudenj
våra Grundlagar och vår allmänna
Lag innehålla till säkerhet för beståndande
rätt. Denna fråga måste jag besvara
med ne/ö emedan Utskotten tillåtit sig arne
afvikelser, hvilka, godkända, skulle innebära
de vådligaste prejudicater; den ena,
afseende sättet för äganderätts-frågans upptagande
och den andra beståndandet af
22
Den 10 September f. m.
Kongl. Maj:ts i administratif väg redan vidtagne
beslut. Hvad hafva Utskotten här
förstått med den af dem föreslagne undersökning
och pröfning af jordäganderätten?
Är det väl med Sveriges Lag och dess Rättegångsordning
förenligt, alt vid Domstol till
undersökning och pröfning upptaga frågor
om äganderätt, annorlunda än då tvist derom
väckes af rätter sakägare; och månne, efter
Utskottens eget medgifvande, att åboerne
icke äro behöriga att uppträda såsom
egentliga parter annan sakägare emot
kyrkorna kan uppsökas, än Kronan ?
Enligt hvad aldrig blifvit bestridt, hafva
alla närvarande åboer å samtlige ifrågavarande
hemman tillträd t dem i kraft af stad jo—
bref, utfärdade å kyrkornas vägnar af deras
målsmän och, enligt hvad jag
*) Hvad månne förstås med oegentliga parter?
**) För de kyrkohemman, hvilkas räntor ingått i
Kronans köp eller byten, kunde frälsemannen
anses såsom sakägare.
***) Under den allmänna benämningen Kyrkan innefattas
öfverallt i detta anförande äfven Prester
oc.h Skolor, som till någon af dessa hemman
äga städjorätt, dels ensamt, dels gemensamt
med vissa kyrkor. De få hemman, som
i detta af LandsContoiret i Halmstad afgifne
Utdrag af Hallands LandsBeskrifning, upptagas
bland kyrkohemman, ehuru de då varit
af Kronan bortstadde, hafva aldrig i gamla
jordeböckerne upptagits bland kyrkohemman
fKirckegaerderJoch ej eller hafva kyrkorna
gjort anspråk å städjorätt till dem.
Den io September f. m.
23
serskildt längre fram skall visa, har denna
städselrätt af dem utöfvats så långt tillbaka,
som handlingar derom äro att tillgå.
Då nu, enligt 16 Cap. JordaBalken, städselrätten
är en jordägarens tillhörighet, och
dess utöfning sålunda utmärker jordäganderätt,
månne Kyrkorna kunna lagligen af
Kronan utträngas annorlunda, än genom
laga käromål och dom? Månne ej Utskotten,
om de ansett ett sådant käromål rättvist
och billigt, bordt föreslå, att Kongl.
Maj:t och Kronan ju förr dess heldre måtte
instämma Kyrkorna till laga Domstol, på
det saken snart måtte blifva afgjord, utan
att göra käromålet beroende af sig yppande
frågorj huru hemmanen skulle användas
(till 3:dje mans förmån genom skatteförsäljning'),
i händelse de tillvunnos Kronan?
Hvad är val skatteköps-ansökan å Kronohemman
för en handling af så ingripande
vigt i våra samhällsförhållanden, att blotta
möjligheten af dess framtida inträffande skulle,
i händelse af bifall till Utskottens tillstyrkan
, göra allt förordnande om dessa
hemman osäkert, intill dess tillfälligtvis någon
sådan ansökning föranledt den yrkade
äganderätts-undersökningen? Jo, skatteköp
är en administratif akt, genom hvilken Kronan,
i enlighet med i administratif väg tillkomna
förordnanden, emot en bestämd löseskilling,
beviljar åboen eller någon annan
skatterätt å något visst Kronan tillhörigt
hemman, det vill säga till köparen öfver
-
Den 10 September i’, m.
låter sin äganderätt till hemmanet, emot
vissa förbehåll. Men naturligtvis kan Kronan
icke sälja, hvad henne icke tillhörer *).
Skulle nu den grundsats antagas, att endast
en ansökan om skatteköp, utan föregående
pröfning om behörigheten, skulle
icke blott berättiga utan ålägga Kronan att
anställa äganderätts tvister emot hemmanens
rätta innehafvare, så hemställer jag,
om ej följden sknlle blifva Kronans invecklande
i en mängd onödiga rättegångar,
och om icke den säkerhet mot rättegångs-missbruk,
Lagen stadgar, ginge förlorad,
då det blefve beroende af personers
godtycke, hvilka enligt Lagen ej en
gång kunde uppträda såsom parter **),
att ansvarslöst tvinga en Svensk medborgare,
att från Domstol till Domstol emot alla
chicanens och advocaturens invändningar
försvara en äganderätt, som gällande
*) Äfven den tid då Kongl. Maj:t, såsom högsta
Målsman öfver alla fromma stiftelser, tillät
skatteköp å hospitals-, kyrko- med flere sådane
hemman , tillföll skatteskillingen dessa
fromma stiftelser, såsom ägare, och voro de
till iakttagande anbefallda former vida strängare,
än vid försäljning af Kronan tillhöriga
hemman. (Se 1723 års Skatteköps-förordning,
6 SO
**) Här torde vi igenfinna Utskottens oegentliga
parter, en institution, som dock Sveriges Lag
lärer finnas jäfva.
Den 10 September f. m.
25
Lag berättigat honom att anse för oklan
d erli g *)?
*) Man torde härvid invända, att tillämpning
endast kunde ifrågakomma mot kyrkor, oell
sådane stiftelser, hvilkas på lag grundade rätt
föga ligger egoismen om hjertat, men grundsatsen
en gång antagen, blifver dess tillämpning
äfven mot enskilte en consequent följd.
Skulle man väl då kunna neka en frälseåbo,
sorn under påstående, att dess hemman rätteligen
vore Krono, derå sökte, genom skatteköp,
åtkomma äganderätten, att vid vederbörlig
Domstol — densamma pröfva och undersökay —
och månne efter en långvarig rättegång, åboen,
som föranlcdt den, men ej ens såsom egentlig
part kunnat uppträda, kunde åläggas annat ansvar
än afslag å dess skatteköps-ansökan ? Det
vill säga, till denna skulle alltid mana honom
möjligheten att kunna vinna något med säkerhet
alt aldrig kunna förlora. Såsom ett bevis,
huru åtminstone lika skengoda grunder
för en sådan ansökning kunde uppsökas, som
för skatteköp å Halländska kyrkohemman, vill
jag anföra ett exempel, hämtadt från samma
provins. Under den tid Svenska Kronan endast
ägde besittningsrätt af Halland på viss tid,
och således var skyldig att hålla Jura majestetica
oförminskade Danska Regeringen tillhanda,
för det fall, att denna ville begagna sin
inlösningsrätt, fästades vid försäljning af Kronohemman
till frälse vilkoret af återlösningsrätt
å Kronans sida. Bland annat såldes, med
dessa vilkor, många hemman till KammarRådet
Schlegel, och blefvo dessa hemman vid
Jordeboks-förändringen införda i Frälse-columnen.
(Först 1823 tillstyrkte Rikets StänderKongl.
Majit, att låta denna inlösningsrätt falla.) Månne
ej nu ett svepskäl för en skatteköps-ansö
-
26 Den to September f. m.
Senare delen af Utskottens tillstyrkan
innehåller: att jemväl förklaras mätte, att
de uti administratif väg redan vidtagna beslut
icke ä r o af den besk af fe nhet,
att de kunna vara hinderlige för äganderätts-frågans
upptagande och afgörande i
tvisteväg. Utskottens tillstyrkan äger här
en grad af mörkhet och otydlighet, som
tyckes förråda en viss skygghet, att rent
kan å dessa hemman (af närvarande åboer eller
af fordna åboers arfvingar), skulle kunna
grundas på det påstående, att såsom Kronan
vid Jordeboksförändringen ägt rätt, att dem
inlösa, de bordt anses såsom pante.gods, och
ej köpegods, samt således qvarstå bland Kronohemman,
med den åboer å Kronans hemman
tillkommande rättighet, att köpa dem till
skatte. Manne ej för ett sådant påstående ett
nytt skäl kunde sökas i den laga kraftvunna dora,
som tillägger åboerne å de under alldeles lika
vilkor till frälse sålda så kallade Trippiska godsen,
lika besittningsrätt, som vanliga Kronoåboer;
och manne ej för detsamma kunde väckas
allmänhetens deltagande genom framställande af
obilligheten, att å 2:ne gamla Kronohemman,
ena grannen skulle underkastas att, efter en
fräl seäga res godtycke, lemna den jord, hans
fäder kanske i sekler brukat, under det att
den andra, mot en ringa löseskilling, fick derå
förvärfva sig full äganderätt, blott för det att
den förres hemman tillfälligtvis kommit att inflyta
i ett köpebref? Jag behöfver väl ej tillägga,
alt, i min tanka, skulle en sådan rättegång
sakna all rättvis grund; jag har endast
velat visa, hvarthän det kan föra om man en
gång börjar att vidröra äganderättens heliga
palladium.
Den 10 September f. m.
17
och klart uttala hvad man åsyftat. Ilar
Utskottens mening endast varit, att utan
afseende, huru i administratif väg rörande
hemmanens närvarande användande vore
besluladt, tvisten örn äganderätten skulle
kunna göras anhängig, utan ingrepp likväl
i kraften af de redan i högsta administrativa
instancen fattade beslut; så vore denna
senare hälft af Utskottens tillstyrkan af
den aldra öfverflöd igaste art, emedan sättet,
huru hemman är användt (Vare sig genom
bortstädjande arrende eller annat bruk),
icke lärer äga ringaste gemenskap med väckta
tvistefrågor om äganderätten. Hafva Utskotten
deremot åsyftat, att tillintetgöra
livad Kongl. Majit i afseende på bortstädjande
eller bortarrendering rörande vissa
af dessa hemman beslutit, så står deras tillstyrkan
i rak strid med 90 §. RegeringsFormen.
Tidehvarfvet från 1719 till 1772, framvisar
exempel, huru Ständerne, 3lne Riksdagar
efter hvarandra, tilldömde, fråndömde
och åter tilldömde parter samma äganderätt,
med lika ombytlighet i administrativa
beslut. Häraf varnade insågo Stiftarne
af 1809 års Grundlag vigten, att skilja
emellan Lagars stiftande och Lagars tillämpning,
och att för denna tillämpning en högsta
instance måste finnas, hvars beslut voro
orubbliga, och mot hvars misstag controlleu
endast skulle sökas i de fria institutioner,
28
Den 10 Sep le ml) er f. m.
sorn på Statens vigtigaste platser framkalla
nitiske och skicklige män, och ställa ilein
under allmänna granskningen af fritt sig
yttrande omdömen. Allmänna Civila och
Criminela samt KyrkoLagstiftningen förbehölls
Konung och Ständer gemensamt; Lagskipningen
i dessa frågor öfverlemnades åt
oberoende Domstolar, med skyldighet att
efter Lag och laga stadgar döma. ‘ Lagstiftningen
i frågor rörande Rikets Allmänna
Hushållning, eller grunderne för allmänna
Inrättningar af alla slag öfverlemnades åt
Konungen ensam, (dock med rätt för Ständerne
att anmäla föreställningar och önskningar')',
tillämpningen i dessa ämnen tillädes
Rikets Collegier, Landtregeringen med
flere Verk och Embetsman, under åliggande
att förvalta deras sysslor och värf, enligt
de instruetioner, reglementen och föreskrifter,
som redan gifne äro eller framdeles
kunna gifvas. Högsta instancen i de
förstnämnda frågorne blef Konungens Högsta
Domstol, i de senare Konungen i Dess
StatsRåd. För de oförmodade fall, att Konungens
Högsta Domstol af egennytta, vråingvisa
eller försumlighet så orätt dömt, att
derigenom någon emot tydlig Lag och sakens
utredda och behörigen styrkta förhållande,
mistat eller kunnat mista lif, personlig
frihet, ära och egendom, eller om
någon af Konungens Rådgifvare uppenbarligen
handlat emot RegeringsFormen, eller
tillstyrkt någon öfverträdelse deraf och af
Den io September f. m. 29
andra Rikets gällande Lagarp eller underlåtit
att göra föreställningar emot sådane
öfverträdelser, eller dem vållat och befrämjat
genom uppsåtligt fördöljande af någon
upplysning, stadgades tilltal inför en RiksRätt,
men rättigheten att anställa ett sådant
tilltal, samt formen och vilkoren för dess
begagnande, inskränktes inom strängt bestämda
g rans or Deremot infördes i 90
§.: att under Rikets Ständers eller deras
Utskotts öfverläggningar och pröfning må
icke i något annat jall, eller på något
annat sätt, än denna Grundlag bokstafligen
föreskrifva-, komma frågor om Regerings-
och Domare-magternes Beslut,
Resolutioner och Utslag, enskilta
Medborgares och Corpor ationers
förhållanden, eller verkställigheten
af någon Lag, Författning
eller Inrättning, och i 29 §. Riksdags-Ordningen
tillägges, att under Riksens
Ständers öfverläggningar om (anmärknings-)
frågor, äfvensom i ConstitutionsUtskottets
yttranden, skola icke Konungens
beslut i mål, som röra enskilta personers
eller Corporationers rättigheter och angelägenheter,
kunna ens nämnas, ännu
mindre någon Rikets Ständers pröfning underställas.
*) Se RegeringsFormens 87, 89, 17, 7, rot,
106 och 107, samt RiksdagsÖrdningens 29 med
flere §§.
3o
Den 10 September f. m.
Enligt Krigs- och KamrnarCollegiernes
på Kongl. Brefvet af den 26 April 1773
grundade Kungörelse af den 5 Julii samma
år och Kongl. Brefvet af den 25 Augusti
1795, äfvensom 1734 års Kongl. Instructioner
för KammarCollegium och Landshöfdingarne
med flere förordningar upptagas
frågor om åho- och besittningsrätt å
Kronohemman i administralif väg af Ko
-
*) Se 1807 års Lagsamling p. 6i3 och 61g m.
fl. ställen. Kronans äganderätt till dess hemman,
så länge densamma ej genom skatteköp
eller annan laga actus blifvit afhänd, anses af
Lagen i dess fulla vidd qvarstå, ehvad förmåner
af värdshapets öfvergående på barn o. s. v.,
som kunna vara beviljade. Också anser Lagen
ägotvister emellan Kronohemman såsom
ett enskilt Kronans economicmn, som i administratif
väg upptages och afgöres, under det
att sa snart fråga äfven är om något under
sjelfägande rätt innehaft hemman, den hänvises
till Dorustolarne (se Rättegångsbalkens
10 Cap. 16 §. och Landsböfdingelnstructionens
4o §. m. fl. ställen), och får ej åborätt eller
så kalladt värdskap å Kronohemman gå i
mät för åboens enskildta gäld, el ler ärfvas efter
Lag, och om det af honom köpes till skatte,
anses den då först af honom vunna äganderätten
såsom förvärfvad, ehvad han tillträdt
hemmanet efter någon anhörig eller ej. Se vidare
Bräntings Svenska Författningar, 1 Delen,
p. tio, hvarest upplyses, huru skatteköp,
hemmansklyfning, åboers af- och tillsättande
å Kronohemman , såsom ekonomi-mål, behandlas
af LandshöfdingeEmbetena och vederbörande
Myndigheter.
Den i o September f. m.
3i
nungens Befallningshafvande, samt, i händelse
af besvär, utaf Kammar-Collegium.
Enligt Kongl. Skatteköps-förordningen af
den iq September 1823 jemförd med Kongl.
Brefvet af den 10 Oclober 1793 är förhållandet
detsamma i afseende på skatteköpsansökningar,
och, enligt 1809 års CanzliOrdning,
tillhör afgörandet af alla dessa
frågor i sista instancen Konungen i Dess
StatsRåd *). När nu Konnn gen, i af Lagarne
stadgad ordning, fattat beslut öfver
de i Betänkandet omnämnde hemn^msåboers
ansökning, alt af Konungens Befallningshafvande
antagas lill åboer å hemmanen,
på det de i en framtid kunde få lösa dem
lill skatte; så kan, emot 90 §:s i RegeringsFormen
bokstafliga lydelse, detta Konungens
beslut icke annorlunda komma under
Rikets Ständers eller deras Utskotts pröfning,
än genom anmärkning mot Rådgifvare-åtgärden,
framstäld under den form
och de vilkor 29 §. Riksdagsordningen föreskrifter.
Kongl. Maj:t har också sjelf ådagalagt
sin aktning för grundsatsen af orubbligheten
utaf fattade beslut rörande tillämpning
på enskilt rätt af gällande Lagar oell
Författningar, då, ehuru Dess beslut år 1823
rörande första hälften af Lyngåckra-hemmanet
tillkommit under saknad af sedermera
erhållna handlingar och upplysningar,
*) 1 detta fall är närvarande CanzliOrdning alldeles
öfverensstämmande med de äldre.
32
Den 10 September f. m.
Kongl. Maj:t dock ej tillåtit dessa verka någon
ändring i nämnde redan laltade beslut.
Jag öfvergår nn till den andra frågan,
huruvida jordäganderätten till Halländska
Kyrkohemmanen kan anses sä tvistig, att
Rikets Ständer böra hos Kongl. Maj:t anhålla,
att Kronans förmenta rätt i laga
ordning mätte göras gällande ’\).
Vid den tid, då Reformationen inträffade
i Norden, tillhörde, såsom man vet,
Halland Danmarks Krona. De andliga godsens
reduction verkställdes icke bär med
samma vidsträckthet som i Sverige. Då på
Herredagen i Köpenhamn i536 Catholska
Hierarkien afskaffades, och Biskopsgodsen
in-'
*) I afseende på Kronohemman i allmänhet, lärer
så mycket mindre någon tillämpning kunna
ske af 77 §. RegeringsFormen, som i nämnde
5- ej andra hemman omnämnas än Kungsgårdar
och Kungsladugårdar med dertill lydande
hemmans och skulie efter annan tolkning
hvarje skatteköps-fråga, för att kunna
afgöras, fordra Ständernes bifall. Men om man
äfven vill utsträcka denna §. till alla Kronans
hemman; så då frågan här ej är att afhända,
utan att tillvinna Kronan en äganderätt,
som nu innehafves af annor man, lärer
för rättegångs anställande å Kronans vägnar
(en obestridlig regeringsåtgärd) Konungens bifall
erfordras, hälst samma §. icke medgifver
Ständerne rätt att afhända Kronan någon af
dess tillhörigheter utan Konungens bifall.
Den i o September f. m.
33
indrogos till Kronan, undantogos så viii
Kapitelgodsen, som allt hvad som varit anslagit
Kyrkor, Skolor, Hospitaler och Prester
uttryckligen från all reduction. I hvarje
Stift tillsattes en StiftsLänsman, sorn i
Biskopparnes stalie skulle hafva vården och
försvaret af dessa andliga och fromma stiftelser
Sålunda och på sätt ytterligare
den första Danska Protestantiska KyrkoOrdinantzen
(yilgifven i Odense i538) stadgar,
förblefvo Danska Kyrkorne, och deribland
de Halländska, under Kronans beskydd,
i orubbad besittning af all elem från
*) Danste Cantzleren Arild Hvitfeld i sin Historiska
Beskrivelse paa hvas mer heligt, sorn sig
under K. Christian III ti/dragit, yttrar sig,
eller att förut hafva omnämnt bibehållandet
af Collegia Canonicorum, härom på sätt sorn
följer: (OriginalUpplagan 4:o af i5g5, folio
Ff.) "Kongl. Maj.-t lod nu i lige maade rigelig
för sorge Kircker, Skolår, Ilospitaler oc Prester
med tilbörlig underholdning. Der Liefve
tilskickede 7 Slictis hends mend, udi de 7 Bispers
sted, sorn dc Geist/ige derus gods skuldc håfve
i försvar. Disse finge befahling paa, at
oplegne Ki reher Sj Sköter s, Hospitalers oc Pr resters
inkomst ofuer alt Rigit. Oc nöde de icke
alleniste lillis de hafde haft udi Bispernes tid,
men de sorn icke tilbörligen för vaare besörgede
, blejfve. nu niet vidare reute oc underholdning
forseet. Oc Kongen oc Kronen icke
succederadc udi nogit vidare uden i bues reute
oc herlighed, Bispernc hafde haft, liv or af Kongen
mijsle en licel hob till denne reformerings
behof."
4t H. 3
34
Den 10 September f. m.
Catholska liden tillhörande egendom. Då
Konung Christian IV, känd för sina visa
bemödanden, att befrämja ordning och rätt
i sitt Rike, år 1643 den 27 Februarii, utgaf
sin ryktbara Recess, som, sammanfat-^
tande alla serskildta förordningar i allmänna
ämnen, skulle för hela Danmark fylla
de luckor af laga stadganden, hvilka funnos
i de gamla, ännu hvar och en för sin
del af Riket gällande, LandskapsLagarne,
blef Geistligheden oc liuis dertil hörer, föremålet
för irsta Boken, hvars 4-'de Capitel,
otti Kirckernes försvar er oc deres tilsjun, —•
i 86 paragrafer innefattar de noggrannaste
föreskrifter om vården af alla Kyrkans inkomster
och tillhörigbeter, samt deras fruktbargörande.
Bland annat stadga ■-**■ 5 §.,
att Kyrkorna och deras försvarare (Konungens
Länsmän eller innehafvare af Jura Patronatus)
skulle liandhafve oc svare för
Kirckernes Jorder oc Indkomme, — 38 §.,
att i Kyrko-räkenskaperne skulle införas
Stedsmaale af Kirckens gaarde, enge, jorde,
boel huse oc lader, — 3g§., att alle Stedsmaale
oc andet uvisse saa vel af Capitelsoc
Provst i ekircke-1 ien der, gaarde, boel, j order
oc huuse, som af andre Kircker förblifver
Kirckerne efter Re ees sen, — samt
81, 82, 83, 84 med flere §§. huru all Kyrkans
behållning skulle till hennes fördel
fruktbargöras ®). Denna Recess bekräftade
*) Se Konung Christian IY:s Recess, Köpenhamn
1643, p. 70—111.
Den io September f. in.
35
sålunda Kyrkornas rätt, att bortstädsla sina
hemman; en rätt, som efter Skånska Lagen,
då gällande i Halland, äfvensom efter
alla den tidens Lagar i Norden, var oskiljaktig
från jordäganderätten. Med allt det
skydd, Lag och laga Stadgar kunde gifva,
var sålunda Halländska Kyrkornas äganderätt
till deras hemman befästad, då Torstensons
segrar och Axel Oxenstjernas statsklokhet,
genom freden i Brömsebro i645,
med Sverige förenade Halland, till en början
på 26 år. Också i den första Jordebok
j som på Svenska Regeringens befallning
år 1646 upprättades öfver Halland,
och som äger allt det Kronans Jordeböcker
tillerkända vitsord, finnes denna rätt tydligen
uttryckt *).
Genom frederne i Roskild i658 och i
Köpenhamn 1660 blef Hallands afträdande
*) I denna äfvensom i alla senare Jordeböcker
ända till 1725, då öfver hela Riket en allmän
förändring med Jordböckerne ägde rum, upptagas
Kyrkohemmanen serskilt såsom Kyrkohemman,
och i 1646 års Jordebok finnes dem
ej annan ränta påförd, än Landtgille till Pastor
eller Kyrkan, med undantag af en ringa
afgift kallad giesleri (motsvarande foringen i
gamla Sverige, som ursprungligen utgjorts äfven
af frälsebönder), och hvarom mera nedanföre.
Detta gjesteri utgjordes till större belopp
af Skatte-och verkliga Kronohemman, än
af Frälse- och Kyrkohemman.
V- 3*
36
Den io September f. m.
till Sverige fullkomnadt. Men likasom i
senare tider Sveriges Konung och Folk, endast
med band at' ömsesidig aktning för
ömsesidig rätt, velat knyta föreningen med
ett annat Folk af gemensamt ursprung oell
gemensam frihetskänsla, så började äfven
då Svenska Regeringen sin styrelse öfver
de landskap, Carl Gustafs segrar med Riket
införlifvat, med en handling af aktning
för borgerlig rätt, sällsynt i det tidehvarfvet.
Skånes, Hallands och Blekinges Ständer sammankallades
i Malmö, och undertecknade
med Regeringens Commissarie!' den 16 September
1662 en Recess, i hvilken dessa
Ständer utbytte deras försäkran om orubblig
trohet mot Sveriges Konung och Rike,
mot så väl tilldelandet af alla Svenskmannarättigheter,
som stadfästelsen (i 2 §) af all
beståndande justitielag och rätt*'). Denna
föreningsakt emellan det gamla Sverige
och de då nyförvärfvade landskapen gifver
lielgden af Svensk tro och säkerhet ål Halländska
Kyrkornas vid afträdandet från Danmark
äganderätt till sina hemman och lägenheter.
Här torde vara stället att upptaga de
skäl, hvarpå man sökt bestrida Kyrkorna, att
då hafva varit i besittning af denna äganderätt.
Såsom sådane hafva anförts:
*) Se Malmö Recess i
och Mötens Beslut, 2:dra Delen p. i/{io.
Den 10 September f. m.
37
1:0 Att den så kallade Lunda-Landebok
af år i56g i afseende på vissa Kyrkors^
såsom t. ex. Harplinges hemman anförer:
”Dominium offuér alle foreskriffne thesse
”Kierke gaarder haffner Kongl. Maj:t.” —-  För att bedöma vigten af detta skäl, måste
man först afse beskaffenheten af denna Landebok.
Den innehåller uppgifter öfver Kyrko-
och Prestehemmans-inkomster m. m. i
en del af Skåne, Bornholm och Halland,
men saknar all underskrift eller annat tecken
af officiel egenskap. Den har alltså från
längre tid tillbaka förklarats icke kunna tillerkännas
trovärdighet, der den afviker från
senare trovärdiga handlingar Men om
man äfven antager, att denna Landabok äger
full tillförlitlighet, så beror dock hela beviset,
den 'skulle innehålla, på den betydelse
ordet dominium bär äger. I äldre
eller samtida Latinska öfversättningar afvara
Nordiska Lagar har man försäkrat mig,
att ordet dominium icke förekommer. Enligt
Dalange nyttjades det i Medeltidens
KammarVerk för att beteckna vissa avgifter.
Sjelfva Landeboken uppräknar specielt
såsom Kirckegaarder hvarje af de hemman,
för hvilka den sätter den allmänna
anteckningen, att Kronan häfver dorai
-
*) Sålunda t. ex. förklarar Kongl. Brefvet af den
7 Augusti 1801, att den ej bör ovilkorligen
tjena till grund för Helgonskyldens bestämmande
i Lunds Stift.
I
38
Den 10 September f. m.
nium *), och enligt hvad jag redan haft
äran anföra, voro då i Danmark inga Kyrkohemman
reducerade under Kronan. Rådfråge
vi samtida Kameralistiska Verk af
klassisk autoritet, torde ännu närmare betydelsen
af ordet dominium blifva upplyst.
Enligt Arendt Berndtsen Bergens Danmar
ekis j Norriges fructbar Herlighed, en
theoretisk praktisk handbok i den tidens
Danska KammarVerk af det anseende, att
den blifvit åberopad i Konung Carl XI:s
Reglemente för Cavallerilndelningen i Skåne
af den 2 Maji 1682®®), uppräknas bland
de flere slags Höjhed oc Herlighed> som
tillkommo både Konungen och Adeln, vissa
utaf Preste- och Kyrkohemman utgående
afgifter såsom Gjesteri med flere (såsom nedanföre
skall visas, voro Gjesteri-penningar
den enda afgift, ifrågavarande hemman erlade
till Kronan, när landet blef Svenskt),
och beräknades dessa afgifter i byten emellan
Kronan och Adeln lika med halft landtgille,
på samma sätt som den gjesteri, sjelfägande
skattehemman på vissa ställen såsom
en kiendelse (erkännande af öfverherrskap)
erlade till Kronan ***). Men skulle
*) Af 169 Halländska Kyrkohemman, som Lunds
Landebok upptager, finnes endast för 19 antecknadt,
att Kronan häfver dominium.
**) Se Bräntings Handbok inneliallande Svenska
Författningarj 1 Delen p. 337.
***) Se 3:dje Bokens 2:dra Part i upplagan af
i656. Der omtalas likaledes, huru vid byten
Den 10 September f. m. 3g
man, allt detta oaktadt, gifva ordet dominium
i Landaboken betydelsen af äganderätt
j så då, för hela tiden emellan 1569
och i6zj.6, alla handlingar rörande derunder
inträffande förändringar saknas, kan i
intet fall härigenom vitsordet af 16^6 års
Jordebok och 184 års oqvald besittning försvagas,
3:0 Att en större del af hemmanens
i Jordeböckerne införda ränta tillkommer
Kronan än Kyrkorna. Genom bifogade KammarArkivets
Extract ®), är jag i tilfålle att
på det bestämdaste sätt vederlägga det skäl
emot Kyrkorna, som man velat hämta af
detta förhållande. Det i nämnde Extract
införda utdrag af 1646 års Jordebok rörande
ett af de Kyrkohemman, i afseende på
hvilka Lunds-Landabok gifver Kronan dominium,
intygar, att af detta hemman (Ranagra,
detsamma som Lyngäckra') då icke
utgick annan ränta fin 2 Lispund smör till
Harplinge Kyrka, lika mycket till Pastor,
samt 12 Öre GjesterLpenningar, som på
sätt, jag redan haft äran upplysa, tillkommo
Kronan. Enligt den så kallade Undervisningen
för Halland (se nämnde Extract)
af Kronans eller Adelns lierlighed öfver Kyrkooch
Prestehemman skall iakttagas, att Kyrkan
eller Presten fö‘r deras landgille får full ersättning
i hardt korndet vill säga fast egendom.
*) Se Bilagan Litt. A.
4o
Den io September f. m.
Lief 1648 den 6 Martil af vissa Härader
i Halland beviljad en sedermera i Jordeböckerqa,
under namn af terminsskatt, införd
afgift af 20 Daler S:mt, att betalas af
livart hemman förutan gamla Frälset (Tor
hvilket beviljades en så kallad Kongsskatt
af 4| Daler); dessutom innehåller denna
undervisning, att för hvar gård skulle lill
Kongsgårdarnes underhållande utgöras 3:ne
dagsverken, och vissa lass ved eller torf *).
Ehuru denna bevillning, likasom Landtågsgärden
i gamla Sverige, blifvit en ständig
hemmansränta, och den jemte nyssnämnde
servitut till Kongsgårdarne, efter Kronovärdi
för ifrågavarande Kyrkohemman, öfverstiger
den uppförda hemmantalsräntan,
så har lika litet härigenom beståndande äganderälts-förhållanden
kunnat rubbas, som det
varit förhållandet med skattehemman genom
deras underkastande denna ränta, eller
*) Termins-skatten utgöres i vissa härader med
endast 18 och i andra med i5 Daler S:mt per
mantal. Då genom byte eller köp tillkomna
nya frälsehemman äro fria från Kongsskatten ,
men betala en viss del af termins-skatten, har
härigenom en olikhet i hemmantalsränta uppkommit
emellan gammalt och nytt frälse. —
Dagsverken till Kongsgårdarnes och Slottens
underhåll ålågo i äldre tider, i gamla Sverige,
afven frälset, till hälften emot skatte och
krono, till dess de först (om jag ej mins orätt)
af Konung Carl IX derifrån befriades, en befrielse
sedermera stadfästad af Konung Carl XI
den 29 Nov. 1680, (Se Branting, 1 Delen p. 333.)
Den to September f. m.
roed frälsehemman genom tillkomsten af
Kongsskalten, som äfven i dem ofta kan
vara större än den gamla Landskylden eller
Landtgillet, beräknadt efter Kronovärdi.
3:o Att enligt i655 och 1668 årens
Jordeböcker flere af dessa hemman blifvit
dels donerade till Grefve Axel Lilje såsom
Grefskap j dels sålda till Adrian Tripp.
Den, som äger någon bekantskap med den
tidens Krono-donationer och försäljningar,
känner, att dervid ingen inskränkning skedde
till sädane hemman, hvartill Kronan innehade
äganderätten, utan alt äfven sådane
försåldes eller bortgåfvos, hvaraf Kronan
endast agde vissa räntor (såsom t. ex. skattehemman).
Att så äfven varit förhållandet
med donationen lill Grefve Lilje, visar
det förut åberopade och här bilagde KammarArkiv-Extract,
enligt hvilket (utom många
andra) skattehemmanet Weinget i Weinge
socken och Hocks Härad i 1658 års Jordebok
finnes upptagit bland de till nämnde
Grefve donerade hemman, och Drottning
Christinas köpebref till Adrian Tripp af deri
26 April i653, infördt i Ridderskapets och
Adelns Protocoller för Februarii månad 1810
p. 1473, visar, att en mängd skattehemman
under detta köp voro inbegripna. Men liksom
Högstbemälta Drottning lemnade skatteallmogen
en allmän försäkran , att försäljning
eller donerande af skattehemman till
frälseman ingalunda skulle förnärma skatte
-
4a
Den io September f. m.
mannens lagliga rätt till dess hemman (hvilket
ej eller kunnat ske, utan att förnärma
Sveriges Lag, sotn ej tillät Kronan att sälja
mer än hon ägde), så finnes specielt i Kronans
upplåtelsebref till Grefve Lilje och
Adrian Tripp af vissa Kyrkohemman, uttryckligt
undantag gjordt för Kyrkans och
Pastors-friheter; och en af Kongl. Commissarierne
vid Landtdagen i Malmö 1662
afgifven Resolution, åberopad i g och i3 Artiklarne
af sjelfva Recessen, innehåller: att
de beneficierj som äro lagde till Kyrkors
Skolor och deras Betjenters underhåll, men
befunnos nara införda i ens eller annans
donations- eller köpebrefskulle förblifva
vid deras fundation
Sedan jag sålunda bevisat tillvarelsen
af Halländska Kyrkornas äganderätt till ifrågavarande
hemman, då Malmö Recess satte
den under egiden af föreningsbandet emellan
Sverige och dess nya provincer, skall jag
likaledes visa, att den icke undergått någon
*) Också, ehuru de till Adrian Tripp försålda
Kyrkohemman, vid Jordboksförändringen 1725,
blefvo införda i Frälse-columnen, såsom hans
arfvingar tillhöriga, hafva Kyrkorna oajbrutit
ofver deni utöfvat städselrätt. En i afseende
härå nyligen af Trippiska Arfvingarnes Ombud
anställd rättegång har å deras sida blifvit
förlorad i Lagmans-och Hof-Rätterne (vid HäradsRätten
vunno de), men vädjad under Högsta
Domstolen, är den ej ännu der afgjord.
Den 10 September f. m.
43
förändring under den följd af år, som sedermera
förflutit.
KyrkoLagen (af 1686) stadgar i dess
26 Cap. 5 och 6 §§., att Kyrkornas gods
och hemman skola till deras gagn förvaltas,
och dem icke i någor måtto afhändas ;
Kongl. Resolutionerne på Presterskapets besvär
af den 27 Augusti 1668 §. 5, och af
den 3 Martii 1678 §. 9, äfvensom Kongl.
Brefvet af den 25 Martii 1684 försäkra Kyrkorna
om orubbadt bibehållande af deras
då ägande hemman och lägenheter. Kongl.
Majit har också, såsom Kyrkans högsta Målsman,
efter tidernas förändrade skick, till
Kyrkornas förmån förordnat om förvaltningen
af de Halländska Kyrkohemmanen,
utan någon sammanblandning med förvaltningen
af Kronans hemman. Sålunda stadgar
1 §. af Instructionen för Kyrkolnspectorerne
i Halland af den 3o Augusti 1697, att
vid åboledighet ägde Kyrkolnspectoren å
Kyrkans (ej Kronans) vägnar till åbo antaga
den, som dugelig prof vade s och förmådde
att utskylderne riktigt utgöra. I Skatteköps-förordningen
af den 19 September 1723
sättes Kyrkohemman i samma cathegori med
Academie-, Gymnasie-, Skole-, Krigsmanshus-
och Hospitals-hemman, om hvilka väl
i 6 §. stadgas, att när de ej så närintill
belägne är o, att de publike husen någon
understöd deraf hafva kunna, de efter
■ln ■■ Godtfinnande som disposition
44
Den 10 September f. m.
deröfver hafva, till skatte försäljas, dock
med KammarCollegii samtycke, och under
vilkor, att köpeskillingen tillfaller det huset,
till hvilket hemmanet anslagit är; att
dessa hemman säljes efter deras natur och
beskaffenhet pä auction, nied optionsrätt
för åboen, om haji vill gifva hvad en annan
högst budit; samt med ansvarsskyldighet
för vederbörande, om försäljningen sker
Verket till skada, eller köpeskillingen icke
riktigt användes. I Halland lära dock vederbörande
aldrig begagnat den medgifna
tillåtelsen, att till Kyrkornes förmån sälja
skatterättigbet å deras hemman. —- I Kongl.
Resolutionen på Allmogens Besvär af den
2() November 1^56, förklarades i 79 §.:
att de enkor och barn, hvilkas män och
föräldrar väl häfdat och brukat Kyrkohemmanen
samt prestanda prcnsterat, skulle
dervid emot en efter hemmanets godhet
proportiojierad städja bibehållas framför någon
annan, såvida icke hemmanet till något
allmänt Församlingens eller Kyrkans
behof befanns oundgängligt. Men hvad således
1^56 stadgades, upphäfdes sedermera
genom Kongl. Brefvet af den 8 Mars 177b,
som utsträckte till fromma stiftelsers hemman
i allmänhet föreskrifterne i Kongl. Brefvet
af den 11 December 1766 och Kongl.
Förklaringen deröfver af den 5 April 1770,
om Hospitalshemmans upplåtande på auction
till den, som bjöd högsta städjan.
Kongl. Brefvet af elen 24 Februarii 1784
r
Den 10 September f. m. 45
förklarar detta stadgande sålunda, att taxa
skulle sättas å städjan till de små Kyrkohemman,
som Prester eller Klockare till
löneförbättring innehade, äfvensom å sådane
små jordar, vid hvilkas besittning hernmansåboerne,
enligt Kongl. Resolutionen på
Allmogens Besvär af den 28 Junii :n3i ägde
rätt att bibehållas®), men att de öfrige
Kyrkohemmanet! skulle, enligt 1775 års bref
genom auction bortslädjas. Kongl. Brefvet
af den 20 Julii i8o5 (^med tillämpning af
Kongl. Brefvet af den 7 December 1796,
som afser alla ad pios usus anslagna hemman),
förnyar förbudet emot Halländska
Kyrkobemmans försäljande lill skatte, ett
förbud å nyo upptagit i Kongl. Brefvet af
den 22 Maj 181g, som tillika förbjuder,
att skilja Kyrkorna vid deras städselsrätt,
sä framt icke visas fcarij att Kjrkorne en
sådan dispositionsrätt sedan Danska tiden
sig obehörigen tillägnat. I afseende på hemmanens
användande, hafva nya föreskrifter
*) Enligt 34 §■ i 4-Cap. af Konung Christian IV:s
Recess, ägde bönderne å de gårdar, hvarifrån
jordar varit gifne till Kyrkan, att bibehålla
samma jordar mot vanligt landtgille, och skyldighet
at fcste samme jorder af Kirckms forsvar
på Kirckens vegne for en skellig til en
kiendelse j naar den dörj jorden fest haffner.
Denna rättighet blef ägarne af sådane hemman
i Skåne, Blekinge och Halland bekräftad,
genom den åberopade Kongl. Resolutionen af
den 28 Junii 1731.
46
Den io September f. m.
blifvit utfärdade under den 26 Julii 1809,
den i5 Mars 1820 och den 26 April 1826,
stadgande hemmanens bortarrendering, under
iakttagande af vissa förbehåll och med
optionsrätt för åboerne.
Mine Herrar! Jag har genom denna
länga uppräkning af Kongl. Förordningar
rörande förvaltningen af Kyrkohemman i
allmänhet, och serskildt af de Halländska,
visat, huru Regeringen, under de 167 år,
som sedan Malmö Recess under 6 olika styrelseformer
förflutit, aldrig åsidosatt det
skydd för Kyrkornas, på Lag och Konungaförsäkringar
grundade, rätt, eller den ömma
omsorg för deras bästa, hvilka en Svensk
Konung räknar bland antalet af sina pligter,
i dess dubbla egenskap af Lagarnes
högste Vårdare, och af Svenska Kyrkans
Öfverhufvud. Jag skall nu undersöka de
skäl, hämtade från denna tiderymd, man
velat finna emot Kyrkorna. De äro följande:
1:0 Att ränta utgående af ett utaf de
ifrågavarande hemmanen blifvit tilldeldt en
Corporal vid Adelsfanan. Det förut åberopade
och här bifogade KammarArchivExtractet
upplyser icke endast, att den
ränta, som hemmanet Lyngåckra utgör till
en Corporal vid Adelsfanan, består af terminskatten,
hvars tillkomst, såsom en bevillning
af Hallands invånare, efter Svenska
besittningstagandet, jag redan visat, utan
äfven, att exempel gifvas, att terminskatt
Den 10 September F. m. 4 g
oell prestekalls-penningar, utgående afPrestgårdar,
sorn af Kyrkoherdarne bebos, blifvit
ti 11 deld te dels Rusthåll, dels löntagare
vid Skånska Cavallerierne, utan att någon
lärer vilja deraf draga den slutsats, att dessa
Prestgårdar borde såsom Kronohemman
bortstädjas, eller skulle kunna köpas till
skatte.
2:0 Att dessa hemman uppföras i Jordeböckerna
såsom Krono. Detta har först
iakttagits från och med år 1725, sedan Kongl.
KammarCollegium i bref af den 10 December
1724 förordnat, att i stället för de förra
många titlarne, endast 3:ne slags hemmansnaturer
skulle i Jordeboken införas, nemligen:
Skatte, Krono och Frälse. Då blefvo
alla Prestegårdar, Kyrkohemman m. fl.
införda i Krono-columnen, endast med undantag
af dem, som i senare lider frän
frälset blifvit donerade; men Kongl. Majtt
bär flere gångor lemnat Presterskapct den
försäkran, att, genom denna Jordebokens
inrättning, ifrågavarande hemman icke skulle
ombyta den natur, som dem efter privilegierne
tillkommer
3:o Att hemmanen deltaga i båtsmans«*
roteringj och utgöra dagsverken till Kungs
-
*) Se Kongl. Maj:ts Resolutioner på PresteSlåndets
Besvär af den 7 Julii 1752 §. 10, och af
den 8 October 1820.
48 Den 10 September f. m.
vårdar och Kungsladugårdaräfvensom att
åboerne deltaga i II i k s dags man n a-val och betala
Riksdagsmanna-arfvode. Enligt Kongl.
Brefvet af den 20 Februarii i6yo, böra väl
Frälsehemman taga lika del med Kronooch
Skattehemman i båtsmanshåll, hvilket
stadgande i större delen af Riket blifvit iakttagit,
men genom Contractet om Båtsmanshållet
i Hallands Län af den g Maj 1726,
stad fästad t af Kongl. Maj:t under den 16
Januarii I73p, har i delta Län Båtsmansroteringen
blifvit inskränkt till Krono- och
Skattehemman; och som då redan Kyrkohemmanet)
upptogos under Krono-coiumn,
blefvo de äfven inroterade, utan att härigenom
någon ändring skedde eller kunde
ske i beståndande äganderätt till dessa hemman.
—• I afseende på de dagsverken, sorn
af Kyrkohemman utgöras till Kungsgårdar,
har jag redan, utur Hallands Undervisning,
upplyst förhållandet. — Om vederbörande
val-förrättare och uppbördsman någon gång
låtit obehörige personer deltaga i Riksdagsmanna-val,
eller betala Riksdagsmanna-arfvode,
kan icke härigenom 3:dje mans rätt
förminskas, då ingalunda en sådan val-akt
eller uppbördslängd äger vitsord i afseende
på hemmansnatur eller äganderätt «).
4:o
*) Sådane Kyrkohemman, som för Kyrkornas
räkning, enligt Kongl. Skatteköps-förordningen
af den 19 September 1723 kunnat blifva
sålda till skatte, skola enligt Kongl. Brefvet
Den io September f. m.
49
4:o Att förut åberopade Kongl. Resolutionen
af den 2g November iy56 skulle
tillägga äboerne å dessa hemman och deras
arfvingar besittningsrätt. Detta är icke enligt
med sanna förhållandet. Enligt bokstafliga
ordalydelsen af den hithörande del
af 79 §. i samma Resolution *), och som
jag redan haft äran uppläsa, beviljades endast
åboernes enkor och barn, att framför
någon annan få emot en efter hemmanets godhet
proportionerad städja vid hemmanen bibehållas.
Denna förordning återkallad 1775
af samma magt, som den utfärdat, och således
skolande endast tjena till efterrättelse
under mellantiden, lemnade dock icke förre
åboernes arfvingar större förmån, än det
nu gällande Kongl. Dref af år 1826 tilläg
-
af den 22 Mars 1770 betala Herredogs-penningar,
och kunna således icke förmenas att
deltaga i Riksdagsmanna-val. För öfrigt kunde
möjligen det i i5§. Riksdagsordningen begagnade
uttryck ”Krono-hemniansägare” lemna
tvifvelsmål, huruvida det iinge tillämpas på
åboer å alla såsom Krono i Jordeböckerne
uppförda hemman, eller (såsom , sannolikt rättast,
vanligen sker) endast på sådane åboer,
hvilka innehafva så kallad åbo- eller besittningsrätt
för enka och arfvingar, \y bokstafligen
kan ingen tillämpning ske, emedan ingen
åbo å Kronohemman dertill är 'ägare.
*) Se Modces Verk, 6 Delen p.
41 H. 4
5o
Den io September f. m.
ger, under det nu antagna arrende-systemet,
det vil! säga optionsrätten, att, då mot en
billig städja, nu mot ett billigt arrende,
bibehållas vid hemmanen
Sedan jag nu vederlagt alla de skäl man
kunnat anföra emot Kyrkornas äganderätt
lill ifrågavarande hemman, får jag såsom
ytterligare bevis för dess oafbrutna utöfning,
åberopa Kyrkornas räkenskaper, innehållande
så långt tillbaka, som de kunna
återfinnas, uppgifter rörande hemmanens
bortstädjande för Kyrkornas räkning;
exempelvis får jag här bifoga ett viditneradt
Utdrag af Träslöfs Kyrkas räkenskaper,
gående ända lill år 1662 *'_); äfven
-
*) Kongl. Brefvet af den 26 April 1826 finnes
infördt i Svensk Författnings-Samling, a:dra
Årlången p. 558, och är aftryckt i Tidningen
Journalen N:o iig för den 25 Maji innevarande
år.
**) Se Bilagan Litt. B. I KammarArkivet finnas
inga Halländska Kyrkoräkenskaper för längre
tid tillbaka än år 1697, då Kyrkolnspectorstjensterne
inrättades. Märkvärdigt är att se,
huru i följd af det ordnande af hela Statsförvaltningen,
som Konung Carl XI grundläde,
oell som slutades i början af dess sons regering,
serskildte embetsman tillsattes, att i de
från Danmark vundna provincer fördela Kyrkornas
inkomster oell hemman , i stället för
StiftsLändsmänoerne under Danska tiden. Hade
man då ansett Kyrkornas hemman, såsom
Den io September f. m.
5,
som den så kallade Hallands Lands Beskrifning
-
Kronans, bade den store Riksbusbållaren visserligen
icke underlåtit, att i 1688 års Häradsfogdelnstruction
till Kronobetjeningen öfverlåta
tillsynen äfven öfver detta slags egendom.
Om man ända ifrån denna tid, då först bestämda
föreskrifter i denna gren af administrativa
ordningen infördes, ända tills nu vill upprätta
scheraata öfver de författningar, som utkommit
rörande förvaltningen af Kyrkohemman
och af vanliga Kronohemman, skall man
finna, att under hela tiden, alldeles olikaf'ore~
skrifter varit fallande i afseende på dessa begge
slagen hemman. Sjelfva slutet af den till
förmån för åboernes påstående åberopade 79 §.
af Kongl. Resolutionen på Allmogens Besvär
af den 29 November 1756, innehåller ett uttryckligt
förbud för Kronobetjeningen att befatta
sig med Kyrkohemmans bortstädjande, då
likväl en sådan befattning alltid tillkommit dem
i afseende på de egentliga Kronohemmanen.
*) Denna Beskrifning utgör ett i kameralistiskt
och historiskt hänseende vigtigt docuinent. Originalet
är för hvarje fögderi underskrifvit af
Kronofogden och Häradsskrifvare» , och äga
anteckningarne för olika fögderier olika fullständighet.
Ett af LandsContoiret i Halmstad
vidimeradt Utdrag, innefattande de hemman,
hvilka ansetts såsom Kyrkohemman, finnes bifogadt
Akten rörande dessa hemman i Ecclesiastik
Expeditionen. Dessa hemmans antal, med
större eller mindre mantal, utgör 210, utom
utjordar (till en del fordom upptagna i man4i
H. 4*
5?.
Den io September f. m.
Mine Herrar! Hvad jag baft den äran
anföra lärer —■ jag vågar derom vara för
-
tal), qvarnar m. m. Af dessa hemman finnas
?.:ne upptagna såsom skattehemmanj nemligen
Eskilstorp i Getinge socken , som i alla gamla
Jordeböcker antecknas för krono, men 1723
köptes till skatte, och af hvars Jordeboksränta
Kyrkan endast åtnjöt ett halft Lisp. smör,
upptagit till 28 Öre S:mt, men Kronan 5 Daler
2 Öre efter Kronovärdi, hvaribland 2 Lisp.
smör, — och Kulla i Frillesås' socken, gammalt
skattej för hvilket i Jordeböckerne alldeles
ingen ränta till Kyrkan antecknas, men
1 de äldre anmärkes: Kyrckan fritt en Diegne
lycka.— I Krono-columnen uppföras 155 hemman,
af hvilka 1 brukades under Örmevalla
Prestegård; 3 af Klockare; 1 var obefintligt;
2 öde; för 5 var städja erlagd till Kronan;
för 5 till både Kronan och Kyrkan; för 1 var
ingen städja erlagd; för 9 saknas anteckning,
till hvem städjan var betald; och för alla de
öfriga 128 finnes utsatt, antingen att den var
erlagd till Kyrkan, eller att städjerätten tillhörde
henne. (Under den allmänna benämningen
Kyrkan inbegripes äfven Prester och
Skolor, som till vissa hemman dels ensamt,
dels gemensamt med Kyrkor, ägde städseli ätten
; för Carl Eriksons gård i Myrn i Fjärås
socken bar genom misskrifning blifvit antecknadt,
att smörräntan och städjerätten njuter
Kronanhvilket skall vara Kyrkarij enligt
så väl ordställningen i anteckningens fullföljande:
Mantals- njuter Kronan så ock Rotepenningar,
som alla Jordeböckernas intyg, att
smörräntan tillhör Kyrkan.) Undersöker man
nu Jordeböckerne, så finner man, att för de
Den io September f. ru.
53
vissad — Lafva fullständigt ådagalagt, alt
otu Halländska Kyrkornas, sedan århundra
-
hemraan, hvarå både Kronan och Kyrkan erhållit
städja, landgillet varit någorlunda jemnt
deladt emellan Kronan och Kyrkan, men att
för de hemman, som endast till Kronan erlagt
städja, Kyrkan endast njutit en ringa del
af landgillet; — att samtlige de 9 hemman hvarå
Kronan dels ensam, dels jemte Kyrkan, uppburit
städjan, äfvensom det lilla (£) hemman,
för hvilket ingen städja var erlagd, i alla äldre
Jordböcker upptagas såsom Kronohemman,
under det att alla de öfrige 144 derstädes upptagas
såsom Kyrko- CPreste- och Skole-hemmanJ.
I Beskrifningcn antecknas/or Laholms
och Halmstads Fögderier, när och af hvem
hemmanen blifvit stadda. För det i sistnämnde
fögderi belägna hemmanet Rijsai-p (ett af
dem, som varit föremål för den klandrade
Kongl. Resolutionen) antecknas: Efter hela
landtgillet är Kyrkfan och Pastoris anslagit,
har åboerne till dem betalt städs mål, samt för
hemmanet Gunnakull i samma fögderi: Kyrkan
in loco ager smörräntan, bestående af 1
Lisp. och således åboen, som är behållen, in
anno 1688 stadt af Kyrkan. För samtlige hemmanen
i Warbergs fögderi, utom ett, och i
Fjäre fögderi, med undantag för dem i 3:ne
socknar, finnes bestämdt antecknadt: att städjorätten
tillhör Kyrkan, (härunder dock ej inberäknadt
1 ostadt, 1 obefintligt och 1 till
Prestegård brukadt hemman). Utom 1 Skattefrälsehemman
(i Harplinge socken Gullbrandstorp,
gammalt skatte, hvaraf endast en ringa
del af landtgillet med ett halft Lisp. smör erlägges
till Kyrkan), äro 5i Hemman införda
54
Den io September f. in.
den oklandrade rätt till ifrågavarande hemman
skulle inför Domstol ifrågasättas, och
tvertemot. Sveriges Lag i i^Cap. 33 §. RättegångsBalken,
bevisningsskyldigheten kunde
från käranden öfverfivttas på svaranden,
en sådan bevisning med lätthet kunde
åstadkommas. Under sådane förhållanden
finnes ingen anledning att tillstyrka
Kongl. Maj:t, att å Kronans vägnar låta
i frälse-columnen, bland hvilka 5 (4 gamla
och i köpefrälse) genom misstag tyckas hafva
kommit att räknas bland Kyrkohemman, (kanske
de af ålder utgjort någon liten afgift för
någon donerad jord, som ej från hemmanen
fått skiljas, ehuru hvarken Jordeböcker eller
beskrifningen derom förmäla det ringaste);
i brukas såsom Prestegård till Falkenbergs
och Skrea Pastorat, 5 uppföras i gamla Jordeböckerne
såsom Krono, med utgörande till
Kyrkan af en ringa del af landtgillet, men de
öfriga 4° derstädes upptagas såsom Kyrkohemman,
för de flesta af hvilka, bland dem,
som äro belägna i Warbergs och Fjarefögderier
, i beskrifningen antecknas, att städjorätten
tillhör Kyrkan. — Af allt detta kan den
slutsats dragas, att städjorälten åtföljt landgillet
(i Halland vanligen bestående af smör),—
att intet hemman, hvartill Kronan ensamt eller
gemensamt med Kyrkan utöfvat städjorätt, i de
äldre Jordeböckerne upptagits såsom Kyrkohemman,
samt att således Kyrkor fPrester och
Skolor J utöfvat städjorätt till alla de hemman,
som före rjlfi års Jofdeboks-förändring, i Jordeböckerne
antecknas såsom Kyrko- fPresteoch
Skole-Jliemman.
Den io September f. ru. 55
mot Kyrkorna göra några äganderälts-ansprålt
gällande.
Jag kommer nu till den tredje frågan,
som Utskottens Betänkande framkallar,
nemligen, huruvida Rikets Ständer böra i
önsknings väg hos Kongl. Majit anhålla
om någon. till förmån för åhoerne verkande,
förändring i de nu gällande författningar,
Kongl. Majit, såsom Halländska Kyrkornas
högste Målsman, utfärdat, rörande
förvaltningen af dessa Kyrkors ägande
hemman.
Den tid är icke mer, då Kyrkan bildade
inom vårt samhälle en stat i Staten,
på stora rikedomar och en blind tros välde
öfver samvetena grundande en politisk
magt, så mycket farligare för Konungens,
och för Folkfriheten, som Kyrkans organisation
satte dess medlemmar utom samband
med det öfriga samhället, och gaf dem till
Lagstiftare och Chef en främmande Furste,
o y
kring hvilken folktron fästat helighetens
gloria. Rikedomarne hafva försvunnit med
Påfvedömet; Reformationen och vära Grundlagar
hafva återgifvit åt hjerlat och den religiösa
öfvertygelsen den fria prÖfningens
rätt; Svenska Kyrkans Öfverhufvud är Sveriges
Konung; dess Lagstiftare äro Konung
och Ständer; dess Prester äro Svenske husfäder,
makar och medborgare; Kyrkornas
56
Den io September f. m.
inkomster användas lill gudstjenstens nödiga
underhåll, och de sällsynta öfverskotten
tilda en tillgång för församlingarnes ömmaste
kommunalbehof —fattigvård, och barJiaundervisning.
Under dessa förhållanden
finnes ingen anledning, som kunde rättfärdiga
en inskränkning i det skydd, Lagar och
trehundrade års Konunga-försäkringar gifva
Kyrkornas äganderätt till deras återstående
egendomar.
Hvarefter Herr Rosenblad till Protocollet
aflemnade följande handlingar:
Bil. Litt. A.
Utdrag af efter skr efie vid Kongl. Kammar Hrchivi-Contoirct .befint elige
Handlingar.
1689 års Jordebok för Hallands Län.
Halmstads Härad, Harplinge Sockn, Kiörkio Hemm
S i 1 fv.01: t.
Hekla fol. 613.
Lyngåckra Lars Bengts. 1
Gestery •— 12.
4 l:ffi Smör 7: —
HemmantalsR:ta 20: —
3 Dagsverke
. .,— 24.^.^
28
4
♦
—
f Bebos af
Jöns Lasson
Oluf Andersson
Anders Anderss,
Kronan Lespard
Kyrkan fritt 2 l:ffi S.
och Prästen 2!:$ Smör.
«
l
1725 års Dito.
Halmstads Härad, Harplinge
Sockn, fol. 353.
Lyngåckra, Lars Bengts:
Tordeböks-Ränta:
Giestery . . . — 12.
4 L:t Smör . . 7: — 12
Hemmantals-Ränta:
TerininSkatt. 20: —
Dagsverksp:gr — 24.
Vedepeng:r 6
Lass 1: 16.
_22:
8.
28
16
29
20
'Corporalen underSkånska
Gompagn. t»f Adeis-Fahnan
pa lönen
20: 12.
LaholmsLadug. -— 24.
Harpl, Kiörkia . 3: 16.
Pastor i dito . 3: 16.
28 D:r 4-  Behållningen är vedepengarne.
4i Ii. p. 56.
(«)
Undervisningen anförer
Halland.
Laholms Län.
Hooks och Foudersiöö Härader, fol. 179.
Kiöpes och Adeln för—J
svarar hela Ränlorne. ]
Adelen njuter helften l
efter Privilegierne,men)
af Säteri
Termin-Skatten eller Ovisse Räntan är af desse Härader
A:o 1648 d. 6 Martij beviljat att betalas af hvart
Hemman förutan af G. Frälset 20 D:r SM. och det i
3 terminer att betala forst om Philippi dag, 2:0 om
Bartolomaei dag och 3:o S:t Martini, men är fördeelt
i följande Ränthor, nembl.
Kongs och Maal.skatt
.
Arbete och Dagsverks-penningar
Weed och Timber Kiörszell ........
Utskrifnings Penningar
(fol. 180.)
och In .oek-1 Skiuts och Giästning
ne-Gods hela.
Af Insockne och Satery
njuter Adelen den
na Rantta!).
•{
lelen j
Kidpes och Adele
njuter alla Räntor
Försvaras hälften ef-^
ter Privilegierna. Vide]
fol. 180.
KongsSkatten betalas af gamhla Frälset nembl. af var
gård wijd midsommars tijdh
Halmstads Län.
HalmstadsÅlirslads och Fauråhs Härader, fol. 182.
TerminSkatten eller Ovisse Ränttan betalas i Halmstads
och Åhrstads Härader lijka som fol. 179 förmäldes,
meu i Fauråhs Härad är bevilliat 18 D:r Silfver-M:t
och tliet desse Terminer att betala nembl. 1:1110 S:te
Hans 2:0 S:te Martens 3:io Juhl, och fördelt i föl
jande Räntor nembl.
och Maat-Skatten
Arbets- och Dagsverks-penningar
Utskrifnings-Penningar
Skiuts och Giästning
Kongs-Skatlcn af FrälseHemmanen som tillförenne .
Kongs
4
5
4
4
16
Wardbergs Lahn..
Hitnbla och Wiste Härader.
Kiöpes och Adelen r
åtnjuter allt.
Adelen niuter helften
efter Privilegier,
Vide fol. 180.
fol. 185.
Ovissa Ränttan utgår och betales, lyka som i Faurålis
Härad, och fol. 182.
Item
3 Dagsverken
3 Las Weed, hvilka fuller intet nembnas i Cont. dock
nembnes halfva weden, ty kan ej annat aftagas,, än
det måtte vara 3 las, efter i Laholms Lalin utgiöras
6 las. 2 lass Torf till Slåttet.
Fierå Härad.
fol. 186.
Termin-Skatten af detta Häradet, är. allena blifvit i5
D:r SilfverMrt och på samma terminer som Fauråhs
Härad, men fördelt i följande, nembl.
Kongs- och Maatskatt
För Arbete och Dagswercke till Slått och Gård.
Ulskrifnings-Penningar
Giästning och Skiuts
Kongs-Skatten af Gammal Frälsset
Förutan ofvanbemälte Dagsverks-penningar betales af
hvar Gård till Konungsgårdarnes vidmakthållande
3 Dagswercken — 24
I tern
Skrifvare-Penningar: af Skatte ........ — 3
men af Crono-Closter och Kiorchjo-Hemman . . . — 112
Hvar Pastor i bela Halland betalar i Kongsskatt
Manlals-Penningarne beräknas af livar person å 3 m:k
ifrån i5 till 60 åhr — 24
Lagmans- och Häradshöfdings-penningarne af hvart
maelitlag ............... —— iSj——
Utdragit först af Landsböckerne och sedan iämbförd med Landsbokhållaren Lars Gilliusson
Tolletz inkombne underrättelse af den i3 Febi uary 1684.
1795 års Christianstads Läns Jordebok.
2-
s
CT
p
E?
6
d
0
i—i
0
*"
0
p
p
c
0
0
ta:
(S
Östra Göinge Härads Färlöf
Socknfol. 5io.
Präste- och Klockare-JBohl:
Färlöf, Härads-Prosten Malmström
i
Jordeboks-Ränta .... 3: a5. 6.
TerminSkatt 6: io. -  Saltpeterskatt — ag. 6
Prästekalls-penningar
6: 3g. 6.
9:29- “
Willands Härad, Åhus Sockn ^
fol. 696.
Präste-Stombn:
Åhus, Prosten Aulin, Jordeboks
Ränta
— 35. -
Prästekalls-penning . 10:21. —
8T:r Altarhafraå i8sk. 3:— —
2 T:r Formars-hafra
å 18 sk — 36. -
Te rminskatt 1:26. 6.
Salpeterskatt — 7. 6.
i4:44.
1: 34.
19 46
I Pastor loci innehafver . . .10: 17.
I RegementsPrästen vid Södra
1 Regementet på fördel Prä
J
stekalls-penningar  7: 1.
I Cronan behållit  2: 28.
S:a 19: 46.
Past. innehafver under PriisteStombnet
Jordeb.-Ränta- — 35.
Term & SaltpeterSkatt . . 1: 34*
Efter Kongl. Maj:ts Bref d.
3i Aug. 1687 njuter Pastorn
frihet på 5 Tunnor Altarhafra,
gör
j: (\i.
S:r 4: i5.
Under Södra Skånska CavalleriRegem:tct
augmenterat
till följ:de Rusthåll vid Maj.
Comp. N:o 11
„ 16
» ‘7
» 18
19
51 20
„ 21
Cronan behållit
i: 3ä. —
— 32. -
— 3a. -
— 32. -  3: 32. -  T. 16. -  1: 32. —
16.
47-
S:a 16: 3o. -
Rätteligen utdragit betygar Slockholm af Kongl. KararaarArchiviContoiret d. 3 Sept. 182g.
C. F. Holmberg,
Kongl. Kammar-Archivi Inspector.
1668 års Jordebok för Hallands Län.
Till Harplinge
Kiörka.
Till Prästen
Harplinge.
'i
Höeks Härad Weinge Sockn SkatteHentman
(fol. 423).
Räntar:
Päder Knutsson i Weinget i
Ledings-penningar . . .
3. 12.
4 Skäpp. Rogh
16. —
3 Skäpp. Bjugh .....
. 1:
4- -
6 Skäpp. Hafra
. 1:
4- -
1 st. Fååhr med lådh .
. 1.
__  '
1 st. Lamb med ull . .
. —
12. —
4 Lass Ilöö
. 4:
1 Famb Sommarved . .
1 D:to Vinterved . . .
—— - -
1 st. Gaas
I 2.
3 st. Höns
6.
3 Skäpp. Mjöl
. 1:
4- -
3 Skäpp. Bjug
. 1:
4- -
8 Hestl. Herregiestery .
. 1:
6- 9t
2 Hestl. Fougdegiestery
. —
9• T4f
9 sk. i Giestery-Hafra .
. 1:
22.
1 teen Ljusgarn
—■ 12.
För detta m. fl. Hemman
annoteras Grefve
Axel Lillia alla nährskrefne
Hemman till
Grefskapet donerade
undantagandes Kyrkians
och Kyrkioherdens
fryheter.
1646 års Jordebok för Hallands Län.
Halmstads Härad Harplinge Sochnj
Kiörke-Hemman (fol. 202).
Lars Bängtsson i Ranagra
Gestery-peng — 12. —
2 L® Smör 3: 16. —
2 L® Smör 3: 16. —
12
Rätteligen utdragit betygar Stockholm af Kongl. KammarArchivi-Contoret d. 3 Sept. 182g.
C. F. Holmberg,
Kongl. Kammar-Archivi Inspector.
Alt föreskrifne i 1646 års Jordebok anförde Kiörke-IIemman Lars Bängtsson i Ranagra vid jemförelse
mellan 1647, 1648 och 1725 årens Jordeböcker synes vara det samma som i 1647 års
Jordebok benämnes Lars Bängtsson i Rynnagra, i 1648 års Dito Lars Bängdtsson i Lyngagra
och i 1725 års Dito Lyngåckra Lars Bengts, det varder på begäran härmed intygadt. Stockholm
af Kongl. Kammar-Archivi-Contoret d. i April i83o. l. s.
4i H. p. 56. (b)
B. A. Hägg.
Den 10 September f. m. 5y
Afskrift.
Bil. Litt. B.
Utdrag af Träslöfs Kyrkas RäkenskapsBöcker
för följande är:
Silfverm:t.
1662 års Räkenskap:
Städsmål af Olof Tästenss. i Clas-  torp för 1 l pund Smör
D:r
I 2
öre
PSr
1664 års Räkenskap:
Städsmål af Anders Jönsson i Träs-  löf erlagdt för sin ringa Egendom
och fattiga vilkors skulld för 1
Pund Smör allena
5
16 y 3 års Räkenskap:
Städsmål af Olof Petersson i Träs-  löf för i| Lfg Smör
12
16y6 års Räkenskap:
Städsmål af Jöns Nilsson i Clastorp
för 11 Lfg Smör
12
16yg års Räkenskap:
Städsmål af Börje Jönsson i Lunden
och Börje i Nygård 60.
Nog Städsmål af Olof Torstensson 10.
70
1684 års Piäkenskap:
Städsmål af Tionden, som lägges
hvart sjunde Ar
1685 års Räkenskap:
Städsmål. Håkan Jonsson Stadt i
Träslöf 1 t Smör
J
*4
10
i6g8 års Räkenskap:
Städsmål är i år denna kyrkan tillfal-i
58 Den io September f. m.
let af Kyrkohemanet Hans Matts-
D:r
öre
pgr
gård i Träslöf
7
iy3o års Räkenskap:
Städjepenningar af Olof Christens-  son i Klastorp •
12
Tåitn af Tåsten Hansson
J7
24
ij3i års Räkenskap:
Städjepenningar af Olof Pehrsson i
Klastoip
iy42 ^rs Räkenskap:
Nog Städjepenningar af Jöns Hans-  son från Tofta för halfva hemanet
Träslöf Håns Mattsgård • . . . ,
i5
iy5o års Räkenskap:
Städjepenningar af Gunne Anders-  son i Träslöf
'20
1^5g års Räkenskap :
Städjepenningar af Bengt Pehrsson,
för J Lffi SmörRänta .......
i5
ij63 års Räkenskap:
Städjepenningar af Nils Olofsson för
i | Lfg SmörRänta i Kyrkohema-  net N:o 11 Klastorp, Per Nilsgård
i5
ij6j års Räkenskap :
Städsmålspenningar för halfva hema-  net Hans Mattsgård i Träslöf . .
20
1JJ2 års Räkenskap:
Städsmålspenningar för 3 Lffi Smör-  Ränta i Kyrkohemanet Klastorp
Per Nilsgård
O
JO
Dun 10 September f. in. 5g
1784 års Räkenskap:
Städsmåls-penningar af Anders
Gunnesson för Kyrköhemanel
]Nr:o 4 Träslöf Niis Olsgård. .
ij86 års Räkenskap:
Slädsmålspenningar af Lars Olsson
för i mania) med 2 L@
SmörRnnta uli Kyrkohem-anet
N:o 10 Träslöf, Hans Mattsgård
1802 års Räkenskap:
Städsmålspenningar af Lars Andersson
för i mantal uti Kyrbohemanet
N:o 11 Klastorp,
Pehr Nilsgård
Dito af Olof Nilsson för |:del
uti bemälte heman
1806 års Räkenskap:
Städja af Nils Andersson för hälften
af Kyrkohemmanet N:o 10
lians Mattsgård
Specie.
R:dr
sk.
r.
7
40
'
6
36
9
20
9
20
3o
Utdragets riktighet efter nuvarande Svenska,
intygar
Ex oflicio
Träslöf den 25 Oct. 1825. P. A. IVallenblad,
K. HofPredik. och Kyrkoh.
Alt förestående Afskrift är lika lydande med
afgifne OriginalUldraget, intygar
Ex ofiicio
Pehr H.no a Ström.
6o
Den io September f. m.
Bil. Litt. C.
JY:o /.
Afskrift.
Upvist vid Mantalsskrifningen uti Harplinge
d. 27 November 1766.
Upvist vid Debiteringsmötet d. 22 Oet. 1767
uti Harplinge.
— vid Räkenskapsmötet uti Harplinge d.
18 Maji 1769.
— — d. 5 Mars 1778.
I stället för Åboen Ingemar Jönsson
uppå KronoKyrkohemmanet N:o 2 i Skie
Jöns Arfvidssons gård, hvaraf Harplinge
Kyrka äger 1 Lä Smörränta, men nu medelst,
ålderdom sig detsamma afsagt, anmäler
sig dess Son drängen Jöns Ingemarsson
att få samma bruk tillträda; och som
han är af god fräjd, samt för Hemmanets
cultiverande och räntornas tidiga betalande
ställt nöjaktig borgen; så har jag å Harplinge
Kyrkas vägnar härmedelst skolat updraga
och till Jöns Ingemarsson bortstädja
ofvannämnde bruk med 1 Lä Smörränta,
att tillträda och uti sin lifstid nyttja, bruka
och åbo, så länge hail alla deraf gående
skatter och utlagor så till Kongl. Maj:t och
Kronan soni Kyrkan och Herr Kyrkoherden,
i råttan tid erlägger, samt hus, egendom
och gärdesgårdar i lagbehörigt stånd
byrger, cultiverar och vidmakthåller, och
det emot städja till Kjukan enligt Kongl.
Maj:ls Allernådigste Resolution af år 1756
Tre D:r 16 öre S:mt, som emot quitteuce
Den io September f. m.
6t
till Kyrkovärdarne lefvereras bör. Börande
Jöns Ingemarsson anmäla sig bos Kyrkoherden
och om städjan för dess ena Lä
Smör accordera, hvarom bevis härå betecknas
bör. Harplinge den 27 Maji 1766.
Städjan Hans F. Stare.
3 D:r 16 öre S:mt. (L. S.)
Upvist d. i5 Junii 1795 vid Räkenskapsmötet.
^Vallberg.
å tergo.
Städjan för min ägande andel häfver Jöns Ingemarsson
mig riktigt betalt, sorn quitteras,
Harplinge Prestgård d. 3 October 1766.
Hans Ring.
G. Götherström.
Att förestående Afskrift är lika lydande med
Originalet, intygar
Ex oflicio
Pehr Hson Ström.
N:o 2.
Afskrift.
Upvist vid Mantalsskrifningen uti Storegården
den 23 October 1793, betygar
Carlson.
Alldenstund Kyrkohemmansåboen Pehr
Andersson i Skintaby N:o 6 Jöns Jönssons
gard, ett halft mantal, med 2 Lispund Smörränta
till Harplinge SockneKyrka, förmedelst
kroppssjuklighet, icke mägtar gårdsbruket
längre förestå, utan anmäler sin innehafvande
lifstids besittningsrätlighet få
Den 10 September f. m.
öfverlåta till sin tillämnade Måg Drängen
Bengt Mattisson, hvilken af Socknemännen
så väl som Församlingens Kyrkoherde Högärevördige
Herr Hans Ring, till Städje brefs
erhållande föreslås; alltså, och i kraft af
thetta öppna Städjebref, varder å Harplinge
Kyrkas vägnar, bemälte Bengt Mattisson antagen
till åbo på förenämnde N:o 6 Skertaby,
ett halft hemman, att thetsamma uti
Tjugu års tid, såsom Landtbo, få nyttja,
bruka och besittia, emot thel, alt han ej allenast
årligen och i rättan tid utgjör afrad
eller olla utlagor lill Kongl. Maj:t och Kronan
samt Harplinge Kyrka oell all annan
skatt och tunga af hvad namn thet vara
må, som af themia Hemmansdel utgå bör,
utan ock vårdar, vidmakthåller och bygger
lius och gärdesgårdar, samt väl brukar och
upodlar åker och äng tillika med alla andra
ägor och tillhörigheter, efter lag och
ByggningaBalken, så att intet varder eftersatt,
som upodlas och förbättras kan och
bör, såsom ock vidmakthåller the gamla och
anlägger nya diken och Stengärdesgårdar,
planterar Ek-, Bok- och andra nyttiga Trä,
och them undan Boskapsbet vårdar och vidmakthåller,
ej något foder eller gjödsel från
hemmanet bortförer, utan till ägornes förbättring
använder, ej något hygge af bärande
Trä eller annan Skog till afsalu föröfvar,
Kyrkans Syssloman lydno och hörsamhet
visar, och med grannar, så väl som
andra, god sämja och enighet håller; väl
Den 10 September f. m.
63
vetande, att, om han gårdsbruket försvarligen
sköter, han sig berättigad gjör till en
orubbad besittning: Skolandes Bengt Mattisson
uti Städjepengar till KyrkoCassan afleverera
Sex Riksdaler Trettio Två skillin—
gar, emot vederbörande Kyrkovärdars quittence
å detta Städjobref; emedan Städsmålet
för gällande thessförinnan icke anses.
Halmstad den 5:te Januarii I7g3.
På Embetes vägnar
Jöran Thomée.
(L. S.)
ä tergo.
Åboen Bengt Mattisson ifrån Skintaby N:o 6.
Jöns Jöns gård häfver i dag inbetalt sitt
Städjemål till Harplinge Kyrka med Sex (6)
R:dr 32 sk:r Specie, som härmed på Kyrkans
vägnar qviteras, af Harplinge den 26
Maji 1793.
Anders Nilsson Ifvar Svensson
i Säfdal. i Kisarp.
Att förestående Afskrift är lika lydande med
Originalet, intygar
Ex officio
Pehr H.son Ström.
N:o 3.
Afskrift.
Upvist vid Mantalsskrifningen med Harplinge
Socken uti N:o i5. Skintaby den i5 Oelober
i8oi.
J. II. Hofling.
Såsom halfva Kyrkohemmanet Lyngåkra
N:o 1 Måssagården i Harplinge Socken,
64
Den io September f. m.
hvaraf Pastor i Harplinge är förlänt ett Lispund
Smörränta, blifvit städ jo-fallen dermedelst,
att förra Åboen Pehr Jönsson och
dess Hustru Ingeborg Jonsdotter uppdragit
Hemmanet åt Jacob Andersson uti Lyngåkra
Börjesgården mot det vilkor, att Pehr
Jönsson och dess Hustru Ingeborg Jonsdotter
bekomma uti undantag: Hägarens Aker,
3 Skeppeland, Hafra-1 vekan 5 dito, samt
lilla Lunds åker och lilla Spjälet \ dito,
tillsammans i Tunneland, samt 3 Lass Ilo
af stora Espe-hagen, fördenskull updrages
och städjes härmed honom Jacob Andersson
den af detta halfva Hemman Pastor i
Harplinge anslagna Ett Lispund Smörränta
att tillträda, nyttja, bruka och bebo i 20 års
tid, så framt lian alla deraf gående skatter
och utlagor i rättan tid betalar, samt Hus,
ägor och gärdesgårdar efter lag försvarlru
bygger, häfdar och vidmakthåller: Kommandes
han efter öfverenskommelse för ofvannämnda
Smörränta städja betala. Och hvad
Enkan Karin Jönsdotter vidkommer, så bibehålies
hon vid sitt undantag uti dess lifstid.
Till yttermera visso varder denna städjesedel
med mitt namn å PastorsEmbetets
vägnar underskrifva. Harplinge Prästegård
d. 20 Junii 1801.
Carl Henr. Daling
Vice Pastor och Nådårspredikant.
I stöd med Kongl. Maj:ts för KyrkoInspectorerne
i Halland allernådigst utfär
-
Den 10 September f. m. 65
dadé Instruction uplåtes och städjes härmed
then af vice Pastorn Herr C. H. Dalin
antagne Hemmansbrukaren, Drängen Jacob
Andersson, halfva delen uti Kyrkohemmanet
Lyngåkra N:o i Lars Bengtssons gård,
med Ett Lispund Smörränta tilt Harplinge
Kyrka, att nästa fardag tillträda, och samma
uti Tjugu års tid bruka och bebo, likmätigt
Kongl. Brefvet af den 8 Martii 1775,
hvarföre bemälte dräng uti Städjo till Harplinge
Kyrka kommer att erlägga Atta Riksdaler
och Sexton Schihr Spte, hvilka aflemnas
och härå quitteras förr än detta Städjohref
för gällande ansedt varder. Harplinge
den 21 Junii 1801.
På Embetes vägnar
J. B. Wallberg.
Städjan till Pastor i Harplinge är betalt, sorn
härmed quitteras. Harplinge Prästg. d. 25
Junii i 801.
Ingeborg C. Kallerin.
Städjan till Harplinge Kyrka dr betalt med 8
Ä:dr 16 sk., som härmed quitteras af Harplinge
Prästeg. d. 25 Junii 1801,
C. H. DalinJ
v. P. L.
Att Förestående Askrift är lika lydande med
Originalet, intygar
Ex officio
Pehr Hison Ström.
41 H. 5
66
Den io September f. m.
N:o 4-
Afskrift.
Upvist vid i8o3 ars Mantalsskrifning i Särdahl
den i5 December 1802, betygar
A. Halldin.
Såsom Fjerdedels Krono- och Kyrkohemmanet
N:o 2 i Skie Jöns Arfvidssons
gård uti Harplinge Socken, hvaraf Pastor i
Harplinge är förlänt ett Lispund Smörränta,
dymedelst blifvit Städjefallen, att förre
Åboen Jöns Ingemarsson, som haft lifstidsstädja,
uppdragit Hemmanet åt dess Son
Drängen Jöns Jönsson emot vissa förmåner,
dem han sig förbehållit; fördenskull
updrages och städjes härmed honom Drängen
Jöns Jönsson den af detta Ett Fjerdedels
Hemman, Pastor i Harplinge anslagna
ett Lispund Smörränta, att tillträda, nyttja,
bruka och bebo i 20 års tid, så framt han
alla deraf gående skatter och utlagor i rättan
tid betalar samt Hus, Ägor och Gärdesgårdar
efter lag vidmakthåller; Kommandes
lian efter öfverenskommelse för ofvannämnda
Smörränta städja betala.
Till yttermera visso varder denna städjesedel
med mitt namn å PastorsEmbetets vägnar
underskrifvit och med mitt Sigill hekräftadt.
Harplinge Prestegård d. 8 Julii 1802.
Carl Henr. Dalin,
Vice Pastor och Nådårspredikant.
(L. S.)
Städjan till Pastor är betalt, sorn quitteras.
Harplinge Prästeg. d. 8 Julii 1802.
Ingeborg Christina Kallerin.
Den io September f. ra.
67
Sedan förre Åboen Jöns Ingemarsson
på Fjerdedels Kyrkohemmanet N:o 2 Skie
Jöns Arfvidsgård, afstått gårdsbruket till
Sonen Jöns Jönsson, och Pastor i församlingen,
såsom Indelningshafvare, redan försett
benämnde Dräng med Städjobref; altså
antages äfven härmed honom Jöns Jönsson
å Harplinge Kyrkas vägnar till rätter
åbo på berörde Hemmansdel att uti Tjugu
år nyttja, bruka och bebo, så vida han årligen
och i rätter tid afbördar sig alla utskylder,
som Hemmansdelen rörer, så till
Kongl. Maj:t och Kronan som Ett Lispund
Smörränta till Kyrkan samt Hus, Åker, Äng,
Diken och Gärdesgårdar laglikmätigt vårdar
och sköter: Kommandes äfven Jöns Jönsson,
att efter Sockenstämmo-Protocollet af
den 11 Julii 1802 till Kyrkan uti städja erlägga
Fem R:dr, som härå quitterandes varder
förr än det, som giltigt anses. Harplinge
den 6 Julii i8o3.
J. B. Wallberg.
Ofvanutsatte StädjeSumma Fem R:dr i R:g:smynt
har Jöns Jönsson riktigt betalt och till
KyrkoCassan i dag inlemnat, som quitteras.
Harplinge den 8 Julii i8o3.
A. Wallmark.
Att förestående Afskrift är lika lydande med
Originalet, intygar
Ex officio
Pehr Heson Ström.
4i H. B*
68
Den 10 September f. m.
N:o 5.
Afskrift af Afskrift.
Upvist vid 1806 års Mantalsskrifning d. Oct.
i8o5 oell behörigen annoterat, betygar
A. Halldin.
Såsom KjTkohemmansåboen Pehr Olsson
på Fjerdedels Hemmanet Lindesgård
N:o i uti Steninge Socken anmält sin åstundan
vara, att, emot vissa sig betingade undantagsvilkor,
på sin höga ålderdom från
gårdsbruket blif va endtledigadt, så bar likmätigt
Författningarne berörde Hemmansdel
genom utlyst offentelig auction till städjande
på Tjugu års tid utropad blifven, då
städjesumman utsattes till Tolf Riksdaler,
hvarpå efter flere skedde bud och öfverbud,
stadnade omsider förbemälte Pehr Olssons
Brorson Drängen Christen Påhlsson för högsta
budet Sjutton R:dr Riksgäldsmynt elier
Ellofva R:dr 16 sk. Banco. Och varder altså,
i förmågo af Kongl. Majrts för KyrkoInspectorerne
i Halland nådigst utfärdade
Instruction, å Steninge Kyrkas vägnar genom
tiletta Städ jobref bemälte Christen Påhlsson
antagen till åbo efter dess Farbroder på
Kyrkohemmanet Linnesgård N:o i. Ett Fjerdedels
Mantal, sorn till Steninge Kyrka årligen
räntar Ett och Ett halft Lispund smör
uti Landgille, att tillträda och uti Tjugu
års tid från nästa Fardag bruka och helio,
emot thel, att han ej allenast årligen och
i rättan tid utgör det vanliga Landtgillet,
tillika med all annan skatt och tunga af
I)en to September f. m.
69
hvad namn det vara må, som af denna Hemmansdel
utgå bör, utan äfven vidmakthåller
och bygger hus och gärdesgårdar, samt
väl brukar och odlar åker och äng tillika
med alla andra ägor och tillhörigheter efter
lag, så att intet varder åsidosatt, som
förbättras kan, då Christen Påhlsson efter
sådane Tjugu års förlopp, äfven ock bans
barnarfvingar, om de det åstunda, skola
utom ny auction vara berättigade, att vid
besittningen bibehållas på sätt Kongl, Författningarne
vidare stadgar. Kommandes
äfven Christen Pålsson nämnde städja ii
R:dr 16 sk. Banco till KyrkoCassan emot
Herr Prostens quitto å detta Städjobref,
att inbetala, förr än det som gällande ansedt
varder. Harplinge den 20 Julii i8o5.
På Embetets vägnar
J. B. Wallberg.
Att Christen Påhlsson till Steninge KyrkoCassa
i dag betalt ofvannämnde Hemmansstädja med
ii R:dr 16 sk. Banco, det intygas och qvitteras.
Steninge den 8 Junii 1806.
A. Wallmark.
Enligt med Originalet bestyrker
M. Rodhe j N. Christenson
Pastor. Schöl I.arare i Harplinge.
Bengt Christensson
i Yxhult.
Att förestående Afskrift är lika lydande med
vidimerade Afskriften, intygar
Ex oflicio
Pehr Ipson Ström.
70
Den 10 September f. m.
Bil. Litt. D.
Protocoll, hållit vid ArrendeAuctionen
å Kyrkohemmanet N:o i
Stråvalla, Anders Svens gård,
^mantal, belägit i Strå valla Socken,
Wiske Härad,HallandsLän,
den 18 Mars 1828.
Sedan Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse
till Dess Befallningshafvande uti Hallands
Län af den 26 Augusti 1826, samt Konungens
Höga Befallningshafvandes derpå grundade
Kungörelse af den 18 sisth Februarii
blifvit uppläste, tillkännagaf undertecknad
innan sjelfva auctionen börjades, för de närvarande
följande:
1:0 Att det arrende, som förut blifvit
erlagdt för en till Hemmanet hörande Quarnström,
kommer nu, äfvensom Landtgillet eller
Smörräntan, att inbegripas under spannemåls-arrendet.
2:0 Att, då hela Hemmanet ^ mantal
hittills varit brukadt af Tvenne åboer, som
hvardera både uti In- och Utägor varit lika
lottade så till storlek som godhet; så kommer
hvardera delen, nemligen i mantal att
nu bortarrenderas särskildt, men årliga arrendet
bör dock blifva lika.
3:o Att, då detta Hemman, vid sista
år 1825 af Herr Ingenieur J. A. Delin förrättade
och sedermera sladfästade Storskifte
Den io September f. tn.
71
5 Stråvalla Sockens Inägor, enligt CharlaeBeskrifningen,
bekommit 12 Geometriska
Tunneland, 28 Kappland öppen åkerjord;
så komma 6 Geometriska Tunnland, i4i%
Kappland att beräknas på hvardera Hemmans-delen,
hvarefter blifvande arrendet
skall bestämmas, minst £ Tunna högst £
Tunna hälften Råg och hälften Korn, strid
säd, för hvarje Geometriskt tunneland.
4:o Att blifvande Arrendatorn på hvardera
Hemmansdelen skall försörja de gamle
orkeslöse Personerne till döde-dag med
hvad de nödvändigt behöfva, nemligen på
den ena delen, förre Arrendatorn Johannes
Simonsson, 70 år gammal, samt hans
hustru Johanna, 71 år gammal, enligt skriftligt
undantag som härhos följer; och på den
andra Hemmansdelen Modren Anna, 76 år
gammal, samt Mostren Stina, 66 år gammal,
samt svagsinte Sonen Johan Berndt, 23 år
gammal, de förre enligt muntligt i vittnens
närvaro gjordt undantag, och den sednare
med vilkor att årligen få åtnjuta räntan
af hans fäderne-arf.
5:o Att hvad så väl Arrende-tiden som
Borgen samt öfrige blifvande Arrendatorns
skyldigheter angår, kommer förutnämnde
Konungens Höga Befallningshafvandes Kungörelse
af den 18 sisth Februarii att tjena
lill noggrann efterrättelse, så väl nu vid
Auctionen som vid blifvande ArrendeContractets
upprättande.
► 72
Den io September f. m.
Sedan förestående var anmäldt, och de
närvarande förre Åboerne å Hemmanet förklarat
sig nöjde med allt, företogs sjelfva
Auctionen och först om den delen som hittills
brukats af Johannes Simonsson, hvilken
Hemmansdel uppböds för 3 Tunnor och
en spann hälften Råg och hälften Korn;
och stadnade förre Åboens son, Samuel Johannsson
för detta anbud, hvaröfver ingen
ville gå.
Derefter uppropades den andra delen
af detta Hemman, som förut varit brukad
af Henric Jonssons Enka, Olena Börjesdotter
och med åberopande af allt hvad
före Auctionen blifvit nämnt om blifvande
Arrendatorns skyldigheter och om undantags-vilkoren,
uppböds denna Hemmansdelen
till samma quantum strid spannemål,
3 Tunnor och En spann hälften Råg och
hälften Korn, hvilket antogs af förre brukaren
Olena Börjes-dotter.
Åboen å Östra Hed, Thore Johansson
bjöd å denne senare delen Sju Tunnor,
hälften Råg och hälften Korn, hvilket anbud
dock icke kunde antagas såsom vida
öfverstigande Maximi-beloppet och Borgens
skriften dessutom icke var af Domhafvanden
bestyrkt, utan blott af Pastor i Weddinge;
Hvarföre de förstnämnde Samuel Johannesson
och Olena Börjes-dotter, antogos
till blifvande Arrendatorer å detta Hem
-
Den io September f. in.
nian, så mycket mer, som deras Borgensskrifter
tillbörligen före Auctionen blifvit
af Domhafvandeu bestyrkte oell redan A
Kongl. LandsContoirel inlemnade. Datum
ut supra
In fidem
J. F. Ladau j
Pr. et Pastor.
Att så hafva tillgått och sig förhållit intyga
å KyrkoRådets vägnar
Bengt Simonssonj Johannes Andersson,
Kyrkovärd. Kyrkovärd.
Samuel Johannesson. Olena Börjesdotter.
Sjclfve liållit i pennan.
Vidimeras
J. F. Ladau.
Likheten med den Biskopen af Wingårds anförande
till PresteStåndets Protocoll åtföljande
Bilaga, bestyrker
Ex officio
O. Rogberg,
H. PresteSt. Sccrct.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Utskotten
hafva på ett så riktigt och grannlaga
sätt behandlat frågan, att jag ej har
något att tillägga. Jag vill blott lugna dem,
som afse Kyrkornes fördel, med den anmärkning,
att om den siste Talaren kunde
blifva ecclesiastik-ombud i dylika mål, Kyrkorne
ej skulle hafva något att risquera.
Betänkandet torde således kunna bifallas.
74
Den io September f. m.
Friherre TVrangel j flenning: Då jag
nu uppträder, för att söka försvara en del
åboers rätt till sina hemman i Halland,
skall åtminstone den frågan blifva upplyst,
om Auctoriteters misstag skola blifva gällande
på medborgares bekostnad. Jag kan
icke afhålla mig från att beundra den omsorg
och det nit, hvarmed Herr Rosenblad
bär sökt visa Kyrkornas anspråk, och jag
skulle till och med tveka att strida med
honom, om jag icke kände, att åboernes
rätt är osvikelig. Jag erkänner visserligen
den värde Talarens välvilja, och måhända
lians öfvertygelse, alt Kyrkorna ensamt äro
ägare till dessa hemman, helst uti de uppgifter
han lemnat, vissa handlingar icke äro
åberopade. Således ser jag mig tvungen,
att med motskäl söka bevisa min sats. Det
finnes tyvärr handlingar i denna sak, hvilka
icke till JustitiaeOmbudsmannen blifvit
afgifne, till exempel Kongl. Majrts Nådiga
förklaring af den 8 October 1823. Man
kan derföre hysa en billig farhåga, att flere
dylika handlingar finnas, som icke blifvit
afgifne. I slutet af den så kallade Lunds
Landabok, som författades på Fredrik II:s
befallning, står det tydligen, att dominum
tillhörer Kronan, och likväl är det öfver
800 Åboer, hvilkas öde genom ett förbiseende
deraf nu är i fråga. Denna Landabok
är uppgjord af Presterskapet sjelf, hvilket
kan visas genom handlingar från Danmark,
conlrasigucrade af Danska Canzliet.
Den io September f. m.
Man liar med vilja begagnat ordet dominium,
såsom tydeligare än härlighet, emedan
det mera besämdt uttrycker äganderätten,
och då fråga är om servituter, bör
man icke göra större utsträckning deraf,
än som verkligen behöfves.
Det torde nu tillåtas mig att ur JustitiaeOmbudsmannens
EmbetsBerältelse för
åren 1826 och 1827 få uppläsa de skäl,
som bevisa motsatsen af hvad Herr Rosenblad
anfört.
Friherre Wrangel uppläste derefter följande:
”Jag
har funnit af Kongl. Brefvet un”der
den 22 Maji 1819, föranledt af Full”mägtiges
för BondeStåndet vid 1815 års
”Riksdag underdåniga anhållan, att, i följd
”af stadgandet uti Kongl. Brefvet den 2g
"Mars 1810, att Rusthåll och Hemman i
"Bohus Län y som äro indeldte, höra j om
"ock en del af räntan tillfaller Presterska"pet
j af landshöfdingen bortstädjas och
"med åbo förses, samt af åboer ne under
"förbehåll af räntans utgörande till Pre"sterskapet
få till Skatte lösaSj en lika
”förmon äfven måtte tillkomma åboer på
”Annex- och Mensal-Hemman i Malmöhus,
”Christianstads och Hallands Län: att Högst”berörde
Kongl. Bref innehåller ej allenast
”beslut öfver berörde ansökan, som blifvit
”afslagen på den grund, att det åberopade
Den 10 September f. m.
”18 ro års KonungaBref, hvaröfver, på Pre”steSlåndets
underdåniga begäran, Nådig
”Förklaring den 22 April 181g blifvit uthärdad,
ej bade tillämpning på Skånska
”och Halländska Annexe- och Mensal-Hem”man,
med hvilka ett annat förhållande
”egde rum; utan ock Nådigt svar å Preste”Ståndets
vid i8i5 års Riksdag likaledes
”gjorde underdåniga hemställan, rörande
”skatte-köp å Kyrko-Hemman i Halland och
”deras bortstädjande; varande i förra fallet
”stadgadt, att skatte-köp ej kunde medgif”vas
å sådane hemman, hvartill Kyrkorne
”då innehade städsel-rätt, och i det sedna”re,
att sådan rätt yj borde från Kyrkorne
”skiljas, så framt icke visas kunde_, att Kyr”korne
sedan Danska tiden obehörigen till”egnat
sig en sådan dispositions-rätt, hvar”om
Konungens Befallningshafvande i Halland,
på Nådig befallning upplyst, att Kyr”korne
i besagde Pro vins af åtskilliga Kronohemman
uppbära, under namn af .Landt”gille,
dels hela, dels viss del af Jordeboks”räntan,
hvilket gifvit dem, som bevaka Kyr”kornes
rätt, anledning att öfver Hemmanen
”disponera, hvarföre denna disposition ock”så
berott af deras större eller mindre omhanka
och Krono-betjeningens efterlåtenhet
”att tillse Kronans rätt: att åtskillige Lägen”heter
hade såsom åboledige blifvit, enligt
”Kongl. Brefven af den y December >yg6
”och 20 Julii 180g, genom Auction borlarhenderade,
hvaremot åboerno å andre Hem
-
Den io September f. rn.
77
”man, vid förra städjetidens slut, anmält sig
”om skatle-köp: alt då detta likväl blifvit af
”Kyrko-föreståndarne beslridt med åberopande
af Kyrkornes dispositions- och slä”dje-rätt,
hade Konungens Befallningshafvande
om beskaffenheten af nämnde Hem”man
närmare undersökt, hvarvid befunnits,
”att för desse i Krono-columnen upptagne
”Hemman väl i Jordeboken är antecknad
”den del af räntan, som till Kyrkan är för”länl,
men ingalunda någon Kyrkans dispositions-
eller slädje-rätt» samt att bland de
”under frälse-litel upptagne, finnas sådane,
”sorn lill Trippi.ske Arfvingarne äro förpan”tade,
hvilka, utom den ränte-andel Kyrkan
'”uppbär, njuta en annan del af räntan och
”en annan del åter är Kronan förbehållen,
”af hvilken anledningKonungens Befallningshafvande
ansett sig böra för Kongl. Maj:ts
”och Kronans räkning bortstädja sådane, enhast
med en del af räntan, till Kyrkorne
”anslagne och i Krono-columnen upptagne
”Hemman: att, enligt bifogadt Jordeboks”extract
för är i8o5j utgöra de Hemman
”i Halland, hvilka Kyrkorne antingen ega,
”eller af hvilka d,c njuta någon ränta, två”hundradetolf
stycken bestående af nittiohyra
och etthundrade tjugusju tvåhundrade
”fyratiodelar Krono- och trettioen och sju
”tjugufjerdedelar Frälse, förmedlade Mantal,
”flere smärre Lägenheter, utan åsatt lie nihl
a nial oberäknade, och utvisade ett likaledes
bifogadt utdrag af 172g urs Lands
-
78 Den 10 September f. m.
”beskrifning, att de Hemman, af hvilka
”både Pastor och Kyrkan haft någon rän”ta,
blifvit af båda bortstadde och städja
”efter hvarderas andel tagen, samt att ett
”lika förhållande egt rum, der Kronan och
”Kyrkan haft räntan, i föl jd hvaraf ock Konungens
Befallningshafvande ansett Kyrkor”nes
dominium sjelftaget; hvilket åter icke
”genom den af Consistorium åberopade ur”minneshäfden
kunde för lagligt anses; och
”hade, i grund af allt detta, Konungens Befallningshafvande
ansett ifrågavarande Kyr”ko-Hemman,
som under Krono-lilel i Jor”deboken
finnas uppförde och i afseende på
”rotering, inqvartering, skjutsning med fle”re
allmänna skyldigheter, draga alldeles
”enahanda besvär, som Kronans immediate
”behållna, eller till Militair- och CivilSta”terne
indelte Hemman, böra lika med des”sa,
i anseende till dispositions-rätten be”tragtas,
så att åboerne icke allenast få till
”Kronan erlägga städja, utan ock å hemmanen
vinna skatte rätt, derigenom Kyr”korne
och Presterskapet uti deras årli”ga
räntors tillgodonjutande ingalunda för”närmas.
”
Friherre Wrangel fortfor derefter:
JustitiaeOmbudsmannen har uti dess sistlidet
år afgifne BiksdagsBerättelse äfven yttrat
följande:
”Sådant är förhållandet annu, enligt
”Dansk lagstiftning, att Städselrätten allde
-
Den io September f. m.
79
”les icke åtföljer blotta Landgillet, eller ens
”kan åtfölja detsamma, emedan bondeskyld,
”hvarunder Landgillet begripes, gifves till
”herligheds-ägaren, änskönt bonden i Danemark
sjelf tiger sin jord: att dominium
”visserligen är detsamma, som herligheden,
”men att just dermed förstås, ej allenast
”de regal a rättigheterne, nemligen Patro”nats-,
Birke-, Jagt-, Fiske-, Sigt- och Sa”gefalds-rätt,
utan ock de mindre rättighe”terne
öfver fasta godset, hvilka bestå uti
”rätt lill fäste, husbondsholds kjendelse m.
”fl. — Detta inb em tas af Brossons Föi tolkning
öfver Danska Lagens Stadgande i 5
”Bok., 3 Gap. 24, 20 Art. och Kongl. Re”scripterne
af den 3o Maji l6g3 och den
”12 Martii l6g5, hvilka Lagar tydligen förutsätta,
att herligheden till Kyrkogods,
”Annex- och Mensalgårdar, äges af serskilda
”Proprietairer, så att blotta Landgillet innehafves
af Kyrka eller Prest; och desse
”Lagar, fastän af senare data än Fredstrac”taterne
i Brömsebro och Roschild, hafva
”sin grund i äldre Lagbestämmelser, ibland
”hvilka i synnerhet må anföras Konung Chritstian
III:s Koldinghusiske Recess af år
" 1558, hvars 41 Art. innehåller, att det
”var Konungens Lendsmand, som bortfäste
”de Kyrkojordarne, af hvilka Kyrkorne agne
Landgillet: och Konung Christian lV:s
”Recess af den 27 Februarii i643, 1 Bok.
”4 Cap. 3p Art., enligt hvilken Presterne
”icke malte tillvälla sig någon fördel af
8o
Den io September f. ra.
”Kyrkogodsens bortfästning, mecl mindre
”dertill fanns åtkomst uti Capitlets, eller
”andre vederbörandes egendoms-bref oell
”gamle jordeböcker som sådant utvisade.
”Det torde ock förtjena afseende, att en
”Dansk författare Arendt Berntsson , hvil”ken
af Lagfarne män kallas en ”i hin tids
”Land Oeconomie och Cameral vasgen kyn”dig
scribent” uti en år i65o utgifven bok,
”kallad: Danemarks och Norr i ges frukt”bäre
herlighed, hvilken skrift varit i Hal”land
allt sedan den tiden följd såsom sä”ker
vägledning vid sådane frågors behandling,
med klara ord antager: ”att städsmål
”eller fäste, förstås under herligheden: att
”den som häfver Landgillet, icke derföre
”tillkommer intägten af fästerättighet: och
”att, Prestegårdars och KyrkohemmansLand”gilie
väl åtföljer Kyrkan eller Presten , hvaremot
egendomen dertill gemenligen tillhö—
”rer Kongl. Maj:t och Kronan,, som under
”tiden också har gästerihvilket sistnämn
o
7
”de med Kyrkohemman i Halland inträffar.”
Hvarefter Friherre Wrangel fortfor sålunda
:
I Norrige, der landgillet tillfaller Kyrkan,
tar Presten blott emot den ränta Kyrkan
skall hafva, men städseln tillfaller Kronan.
Man gör noga skillnad emellan dessa
båda rättigheter, hvarföre denna Preslens
eller Kyrkans rättighet kallas Lös-landskyld_,
för
Den 10 September f. m. 81
för att skiljas från den, sorn kallas Bygsel
eller StädjeRätt. Enär nu Halland och
Norrige förr varit under en spira, måtte
de Kyrkohemman i Halland, hvilka hafva
samma åliggande som de i Norrige, icke
eller kunna vara af annan egenskap till eganderätten,
för det,de kommit under Svenska
Spiran. Ett ytterligare bevis, att Lunds
Landsbok år att anse såsom ett autentikt
och lagligt Document, igenfinnes deri, att
år 1801 den 7 Augusti, då fråga uppstod,
att Presterskapet i Skåne skulle bevisa sin
rätt till Smör-räntan som dem tillkom, ansåg
man behandlingen efter krononatur såsom
ganska laglig; men nu synes förhållandet
annorlunda, det vill säga, att saken behandlas
helt och hållet godtyckligt. Man
kan igenfinna detta uti JustitiaeOmbudsmannens
EmbetsBerättelse för åren 1826—1827,
pag. 17, 3 morn., som jag nu ej vill trötta
med att uppläsa. Vidare finnas många skäl,
som ge visshet derom, att Kronan har Städsel
rätt, ibland hvilka kan räknas, att år 1648
beslutades, att Krono- och Skattehemman
skulle gifva i skatt full hemmantalsränta,
påförd alla Krono- och Skattehemman i Halland,
som förut under Danska tiden voro
derifrån befriade; detta bevisar i denna fråga,
att alla KyrkoHemman voro purt Krono,
emedan de annars icke kunnat få full
Hemmantals-ränta sig ålagd. Ett annat skäl
är den förläning, som af Drottning Chri41
II. 6
8*
Den 10 September f. m.
stina gjordes till Adrian Tripp genom 2:ne
Köpebref af år i653 å 35o hemman, hvaraf
56^:del voro bland de så kallade Kyrkohemmanen.
Han fick dessa hemman under
full äganderätt, blott med vilkor att gifva
Presterskapet den smörränta, som förut
tillhört detsamma. Jag hemställer, om hemmanen
kunnat på det viset öfverlåtas, i fall
de icke varit Kronans. Under reduetionen
1680 indrogos till Staten i5g Mantal af dem,
bland hvilka 31 Kyrkohemman. Af dessa
bortgingo åter 4o derigenom, attén DeGeer
kora i slägtskap med Trippiska arfvingarna.
Allt detta visar, alt kyrkan då icke ansetts
äga städselrätten. 1646 års jordebok, hvilken
blifvit af Herr Rosenblad åberopad,
är den äldsta, som är känd i Halland. Om
man nu undantar de hemman, som blefvo
skänkta till Adr.Tripp,igenfinner mani denna
Jordebok samma 86 hemman och deras åboer,
hvilka sutto derpå, då förläningen skedde.
Det återstår således i5 hemman, hvilka
ännu erlägga siri skatt till denna familj
i Holland, och för hvilka, vid yppad åboledighet,
städseln af familjens Ombud emottages.
Det är besynnerligt, om Kyrkans
fulla äganderätt till hemmanen skulle vara
så begränsad, till blotta arrendet, att härvid
ett maximum och minimum skulle existera;
åtminstone tyckes deruti ligga en
contrad iction.
Jag har hört, alt man ansett en half
tunna per tunneland för ett lindrigt arrén
-
\
Den io September f. m.
83
de; men deremot bekänner jag, att jag icke
vet någon enskild i Halland, som bar ett så
starkt arrende af sin jord, när man inberäknar
det arbete, arrendatorn skall göra
åt Egaren. Det skäl Motionärerne anfört,
att de äro skyldige betala sin Riksdagsman,
tyckes äfven kunna bevisa något, att hemmanen
icke tillhöra Kyrkorna. Det synes
också högst besynnerligt, att det skall finnas
Kyrkohemman, hvilkas hela afgift till
Kyrkan utgör 16 sk., i fall denna skulle
inneha äganderätten. Allt hvad man kan
säga är, att missbruk blifvit begångna i
detta, som andra fall; ty man har också
exempel på indelte Löntagare, hvilka, när
hemmanen blifvit lediga, trott sig äga städselrätt
dertill. Hvad Utskotten beslutat,
tror jag innefatta enda sättet, att gå en
medelväg. Jag bade visserligen önskat, att
de skulle hafva sagt, att slädselrätten borde
alldeles borttagas från Kyrkorna; men då
man genom laglig undersökning kan tillvägabringa
detsamma, torde den utvägen
vara tillräckeligen lugnande för nuvarande
åboer. Man har anfört, att go §. RegeringsFormen
icke skulle tillåta att vidröra Kongl.
Brefven den 19 Mars 1823 och den 29 Mars
1825, såsom allenast upptagande partiella
saker; men deremot är 1819 års KonungaBref
den allmänna grunden för städselrätten
å Kyrkohemmanen. Jag har likväl trott
JustitiasOmbudsmannens EmbetsBerättelse i
4t H. 6*
84
Den io September f. m.
detta fall vara så upplysande, alt man, med
kännedom deraf, kunde mer bestämdt yttra
sig i saken. Jag hoppas, ott flere hundrade
familjer icke måtte hringas i olycka genom
elt penndrag. Jag bekänner, att de
administrativa åtgärderne i detta ämne icke
varit tillfredsställande, hvilket bäst synes
af den oro, de väckt i hela Halland. Det
finnes personer, som ifrån Far till Son sutit
på dessa hemman i i5o år, och nu sväfva
i fruktan att bli skilda derifrån. Jag
hemställer, om icke ett beslut kan kallas
betänkligt, som har sådana följder. Jag
hemställer för öfrigt, om det icke är mera
skäl till bifall än afslag å Betänkandet, då
man derigenom åtminstone förekommer, att
åboerne blifva utvräkte; och om Kyrkorne
hafva någon rätt till hemmanen, så är ju
den i alla fall icke förlorad, när det kommer
att dömas i laglig väg. Jag anhåller
således om proposition till bifall; men i
fall den värde Talaren, som stridt för Kyrkornas
rätt, skulle göra ytterligare anmärkningar,
anhåller jag att äfven få besvara
dem. Min möda skall dervid blifva ringa
emot det besvär, som jag af den mängd
papper, den värde Talaren fört med sig,
finnér att han gjort sig för att försvara
Kyrkans anspråk. Jag känner mer än väl
att mig förutan Ridderskapet och Adeln
behjertar allt hvad som påkallar Medborgares
väl; och om jag varit nog lycklig
att till cn liten del kunnat bidraga till ett
Den i o September f. m.
85
framtida lyckligare öde för dessa ifrågavarande
åboer, så är jag idkeligen belönt, för
de upprigtiga bemödanden jag vågat göra,
till vinnande af ett önskeligt slut på detta
tvisteämne.
Herr Cederskjöld, Pehr Gustaf: Som
ännu icke mer än en Ledamot talat emot
Utskottens Betänkande, är det allenast vid
bans yttrande jag kan fästa mig; men, innan
jag öfvergår till sjelfva hufvudsaken,
ber jag att få upptaga några preliminärfrågor.
Herr Rosenblad har börjat sitt yttrande
med att tillkännagifva, att så 'veil
den afgångne, som den nyligen utnämnde_,
Justities-StatsMinistern tillstyrkt det Beslut,
som gifvit anledning till ämnets upptagande
hos Rikets Ständer. Jag får i anledning
deraf påminna den värde Talaren
att det är något ovanligt, att vilja imponera
på Ståndet med åberopande af hvilka
Konungens Rådgifvare till- eller afstyrkt
ett Beslut. Jag hemställer härvid till honom
sjelf, huru han ens kunnat derom erhålla
någon säker kännedom? ConstitutionsUtskottet
ensamt har läsningen af StatsRådets
Protocoll sig förbehållen; och jag har,
såsom Ledamot af detta Utskott, hittills
aldrig tilltrott mig att på detta rum kungöra
sådane till- eller afslyrkanden. Jag
får tillika erinra den värde Talaren, att
om än bemälte Rådgifvare senast yttrat sig
såsom han uppgifvit, så hafva de åtminsto
-
86
Den io September f. m.
ne vid ett föregående tillfälle tillstyrkt ett
alldeles motsatt beslut; och derföre kan
Ridderskapet och Adeln, utan att komma i
strid med bemälte Rådgifvare, nu omfatta
hvilkendera som helst af de motsatta meningarna.
Det är val sant, att i det sednare
Kongl. Brefvet äro Handlingar åberopade,
som icke voro kända 1823; men
hvilka äro dessa Handlingar? Månne den
gamla Lunds Landabok af år i56p? Nej,
alldeles icke; ty den åberopas i förrbemälle
Resolution. Månne 1646 års Jordebok?
Nej icke heller; ty äfven den omnamnes
i bemälte Resolution. Nej, det var
Hallands Beskrifning af år ty2g. Jag tycker
likväl det är underligt att ett så vigtigt
beslut kunde fattas och Regeringen erkänna
sig hafva haft orätt, blott till följd
af upplysningar, hemtade ur en beskrifning
öfver Halland, utkommen 80 år efter det
Halland kommit under Svenska Spiran, och
utan att denna beskrifning eger i ringaste
måtto annan eller större auctoritet, än hvarje
annan enskild mans arbete. Dernäst har
den värde Talaren citerat go i§‘. Regeringsformen,
såsom ett hinder emot all öfverläggning
öfver ämnet. Jag hade trott, att
den tid redan vore förbi, då denna §. kunde
åberopas såsom ett hinder för öfverläggningar
i dylika mål; men skall nu utbe
mig få fästa en närmare uppmärksamhet på
denna vidtberömda §:s ordalydelse. Der
stadgas nemligen: att Konungens Beslut icke
Den 10 September f. m.
87
få blifva föremål för öfverläggningar bos
Rikets Ständer i något annat fall eller pä
något annat sätt j än denna RegeringsForm
bokstafligen föreskrifver. Således får likväl
en sådan öfverläggning äga rum, när
det sker i de fall och på det sätt Grundlagen
föreskrifver; och jag hemställer om det
icke finnes en 87 och en 89 §., som säga,
huru Lagar och Författningar kunna stiftas,
ändras, förklaras och upphäfvas. När nu
denna öfverläggning åsyftar, att vinna förklaring
öfver en utfärdad Författning, hemställer
jag, om 90 §. bör lägga något hinder
i vägen för en sådan målets behandling.
Slutligen har samme Talare anfört
såsom bevis, huru litet skadligt det vore,
att dessa hemman kommo under Kyrkan,
att en man budit nära dubbelt i arrende
emot hvad som blifvit antaget_, och vida
öfver det stadgade maximi-beloppet. Jag
får likväl erinra, att härvid var äfven en
annan hake, nemligen bristande caution;
och det är icke otänkbart, i synnerhet på
en tid, då denna sak varit så mycket omtvistad,
att man kunnat öfvertala en man,
att bjuda hvad som helst, öfvertygad, att,
när praestanda fattades, anbudet i alla fall
icke kunde gälla.
Efter dessa prasliminär-frågor skall jag
utbedja mig att få öfvergå till sjelfva hufvudsaken;
men jag vill dervid blifva korrt,
emedan saken redan är så utredd, att jag
88
Den 10 September f. m.
förmodar något livar stadgat sin öfvertygelse
derom. Jag vill då blott erinra, att
Lunds Landabok bestämdt upptar, alt Kronan
äger städselrätt till dessa hemman.
Men detta document, hvars trovärdighet
man i allmänhet nu velat jäfva, på i mitt tycke
ganska svaga skäl, har man i detta fall velat
vederlägga med 1646 års Jordebok, hvarest
hemmanen upptagas iden såkallade Geistliche
Linie. Att de der kallats Kyrkohemman
j bevisar likväl ingenting, helst en af
Justitias-Ombudsmannen åberopad Kongl,
Resolution nemi. Christian IV:s recess af
den 27 Februarii i643, i 1 Bok., 4 Gap.,
3g Art. stadgar: att Presterne icke må tillvälla
sig någon fördel af Kyrkogodsens
horrtfästning, med mindre dertill fanns
särskilda åtkomsthandlingar. I 1727 års
Jordebok äro dessa bettman återställda i
Krono-Colurnnen. Men kraften häraf har
man åter velat neka, i följd af särskilda
försäkringar, till förmån för Presterskapet,
som blifvit bibehålina vid sina rättigheter.
Om det icke bevisar något på ena sidan,
att bemälte hemman år 1727 blifvit införda
i 'Krono-Coluttnen; så bör det på andra
sidan icke eller bevisa något, att de år
1646 blifvit införde i Geistliche Linien.
Således kan jag icke annat än instämma i
hvad Justitiac-Ombudsmannen så förtjenstfullt
anfört. Saken måste åtminstone, lindrigast
sagdt, förekomma högst tvifvelaktig,
i synnerhet som i Konungens Råd opi
-
Den ro September f. m.
nionerna varit delade och 2 särskilta gånger
blifvit på ett motsatt sätt uttalade. Och
då är det väl största billighet, att återgå
till den medelväg, att hänskjuta till Domstol
hvarje särskildt mål; hvarföre jag icke
kan annat än tillstyrka bifall å Utskottens
Betänkande.
Herr af Billbergh, JohanPetter: Discussionen,
hvarunder man å ena sidan ansett
sig böra försvara Regeringens beslut, och
å den andra åboers rätt, bevisar för mig,
att Utskotten, emot bestämda stadgandet i
90 §. RegeringsFormen, icke bordt upptaga
detta mål. Jag ämnar således icke yttra
mig om giltigheten eller ogiltigheten af det
Kongl. Beslutet. Jag hade blott önskat, att
H:rr Bexells och Landegrens reservationer
blifvit upplästa, emedan de tyckas innefatta
fullkomligt svar på hvad här blifvit
anmärkt emot beslutet. Jag ämnar icke eller
yttra mig deröfver, att Konungens beslut
icke skall vara liinderligt för äganderätts-frågans
upptagande och afgörande i
tvisteväg, såsom beroende deraf orri behörig
person sätter denna ägande-rätt i fråga.
Jag ber blott få fästa uppmärksamheten
på det Utskottens tillstyrkande, att, före
pröfningen af sig yppande frågor om Skatteköp
å Kyrkohemman i Halland, vid vederbörlig
Domstol skal! undersökas och pröfvas,
huruvida Kongl. Majrt och Kronan, eller
Kyrkan, har Jordägande-rätt.
9°
Den io September f. m.
Härvid förekommer, såsom mig synes,
det besynnerliga, att samma autoritet, som
skall pröfva skatteköpsfrågan, skulle åläggas
hänvisa målet till Domstol, oaktadt den sjelf
finner äganderätten obestridelig, samt således
nödgas behandla saken emot sin egen
öfvertygelse. Efter Rättegångs-Ordningen
skall behörig man kära. Hvilken är då
här behörig Kärande? Det måtte vara antingen
Kyrkorna eller Kronan. Nu vill
man deromot göra åboen till kärande; men
detta tror jag både vara oformligt och ett
farligt prEejuclicat, då deraf skulle följa, att
alla Landtbönder, som besitta Kyrko- Krono-
eller Frälsehemman, genom anspråk af
Skatteköp, kunde sätta äganderätten ifråga,
i hvilket fall bevisningen komme att åligga
Hemmansägaren, som icke alltid torde hafva
lika fullkomliga åtkomsthandlingar, som Kyrkorna
i Halland.
Herr Rosenblad: Emot så sakrika och
snillrika skäl, som Herr Crusenstolpe anfört,
äger jag intet att anföra. I anledning
af Friherre Wrangels yttrande, att jag gjort
mig mycket besvär med saken, får jag bekänna,
att detta verkligen varit förhållandet,
emedan jag trodde mig böra i grund
känna de saker, vid hvilkas afgörande jag
vågade tillåta mig att fordra afseende å mina
tankar — mina anföranden. I afseende
på de Trippiske godsen, om hvilka man
sagt det hafva varit uttryckligen stadgadt,
Den 10 September f. m.
9‘
att Kronan dertill hade städselrätt, får jag
uppläsa ur Ridderskapet och Adelns Protocoll
vid Riksdagen 1809 och 1810 följande
af Drottning Christinas eget Köpebref:
”Altså håfve Nij —  vehlat i
”nåder tillslå och försälja; — — — Eftersom
och i kraft af detta Vårt öpna Bref
”Nådigst sälje och till Kjöpe uplåte be”mälte
Adrian Tripp, hans Hustru och Arfvingar,
desse efterskrefne Väre och Kro”nans
Gods uti bemälte Provincie Hallands
”och Warberg Lähn, dy afhände
”Vij Oss Väre efterkommande Konungar
”och Sveriges Krona mehr ofvanberörde
”Godts och Lägenheter och tillägne dera
”mehr förberörde Adrian Tripp, hans Hustru
och Arfvingar med Haus, Åker.Ängt,
”Skogsmark, Fiske och Fiskvatten, Ström”mar,
Quarnar och Quarnställen, Torp och
”Torpställen, samt alla andra pentinentier
Sch till ägor i våto och torro, närby och
”fjerran, intet undantagande af allt det,
Som därtill lyder medh rätta af ålder le”gat
häfver och lagligen tillvinnas kan, att
”nyttja bruka och behålla till evärdeligt
”ägo, samt alodialt och oconditionerat Fräl”se,
alldeles såsom vorå trogne Mann och
”undersåtare af Ridderskapet och Adellen,
”uti mehr bernalt Provincie Hallands de”ras
vällfånge ägendom och frälse Godts
”efter privillegiernes lydelse och innehåldt
”innehafva och besitt ja”
—
9 2
Den 10 September f. m.
I afseende på Friherre Wrangels yttrande
om Mantalsränta», såsom bevis att
Hemmanen tillhörde Kronan, får jag åter
åberopa ett KammarCollegii Extract af den
så kallade Undervisningen för Halland, sorn
jag erhållit, officielt undertecknadt, och under
Bilagan Litt. A. bilagdt mitt förra yttrande.
Det innehåller om tillkomsten af
denna Mantalsränta, eller den så kallade
Terminskatten följande:
”Hooks och Tondersjöö Härader Fol.
”179. Terminskatten eller ovissa räntan är
”af desse Härader A:o 1648 d. 6 Martu
”beviljat att betala af hvart hemman förlitan
af Gl. Frälset” (sorn beviljade en särskild
så kallad Kongsskatt) ”20 Dal. 0. s. v.”
Detta var således, som jag redan förut visat,
en gärd beviljad utan afseende på
äganderätten till hemmanen.
I afseende på hvad Herr Cederskjöld
yttrat om ingressen till mitt anförande, bör
jag nämna, att jag hvarken kunnat eller velat
imponera, men att jag likväl ansett mig
böra begagna den enskilta kännedom jag.
ägde om saken, och hvarigenom jag erhållit
rätt att förklara, hvilka tillstyrkanden
voro gifne. Den man, som gifvit dessa tillstyrkanden,
har under sin långa offentliga
bana alldeles icke skytt eller skyr det ansvar,
vare sig moraliskt eller juridiskt, sora
bans handlingar kunna påkalla. Mitt yttrande
■ var för öfrigt icke, att denna fråga
här ej kunde blifva öfverlägguingsämne; men
-
Den io September f. m.
hvad jag ansåg stridande mot go §., var
det tillägg i Betänkandet, att de i Adrninistratif
väg vidtagna beslut icke skulle lägga
något hinder i vägen för annan behandling.
I afseende på förekommande af Presternas
obehöriga disposition af dessa hemman,
får jag nämna, att frågan är om Kyrkornas,
icke om Presternas, rättighet, hvarom
ingenting talas i Carl XII:s instruction.
Det är i alla fall öppet lemnadt, om någon
tilltror sig kunna bestrida Kyrkornas
äganderätt, att göra det i laglig ordning.
Då jag med handlingar visat, huru Kyrkorna
allt ifrån reformationens lid obehindradt
af Lagstiftningen utöfvat denna slädselrätt;
då man icke ens varit i stånd att
framlägga ett enda document, att dessa hemman
någonsin varitbortstadda af Kronan , och
då sjelfva den act, som utgör föreningsbandet
mellan denna provins och Sverige, stadgar,
att städselrätten tillhör Kyrkorna; så tror
jag mig kunna förblifva vid min anhållan
om afslag å Utskottens Betänkande.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag
kan ej återhålla min förundran öfver det
lifliga deltagande denna fråga väckt inom
Högv. PresteStåndet, enligt hvad reservationerne
utvisa, och öfver det nit, hvarmed
den här af en värd Ledamot blifvit
förfäktad. Kan orsaken dertill sökas uti
ett oegennyttigt intresse för Kyrkans, för
Religionens bestånd? Denna fråga, hvars
94
Den 10 September f. m.
besvarande vore afgörande, kan besvaras
med en annan fråga: Är Christendomen öfverallt
i fara, hvarest inga Kyrkohemman
finnas? Fruktar man alt Herrans tempel uti
Halland skola nedramla, om de derstädes
ej äga något mägtigare yttre stöd, än uti
de öfriga delarne af fäderneslandet? Kan
det upplysta Ståndet bygga sin egen och
sin saks ära och bestånd på, uti ordets
egentliga bemärkelse, jordiska grundvalar?
Jag kan ej antaga, att Hallands Presterskap
hyser ett så ringa förtroende till sin egen
andeliga kraft och styrka. Uti Folkets moraliska
karakter ligger den säkraste borgen
för Kyrkans bestånd, och Presterskapet saknar
ej medel, att i detta afseende befrämja
sin goda sak. Men den tid är förbi, då
fördom och vidskepelse kunde tagas i beräkning
såsom mägtiga bevekelsegrunder,
för att förmå den enfalldiga att offra på
en inbillad eller förfalskad helighets altare.
En bland Reformationens största välgerningar
var, att de naturens rika skatter, hvilka
voro ämnade till oräkneliga menniskors
uppehälle, förädling och lycksalighet, men
hvilka en missförstådd fromhet öfverlåtit
åt sysslolösheten, åt vanhäfd, ja, mången
gång åt vekligheten och lasten, att dessa
naturens rikedomar blefvo återförde till deras
naturliga ändamål.
Man läser, uti Utskottens Betänkande
bland resevationerna, följande:
Den jo September f. m.
9$
”Under loppet af alla förändrade tid—
”skiften hafva Halländska Kyrkorne både
"af Danska och af Svenska Regeringar blif”vit
orubbligt tryggade vid äganderätten,
”till sina Kyrkohemman. Om någon gång
”senare tiders lättsinnighet velat fråntaga
”Kyrkan hvad forntidens fromhet gaf hen”ne,
då har den värnlöse öfverlåtande och
”förtröstansfullt slutat sig intill Styrelsen,
”och har aldrig blifvit ställd utom det ägan”derätts
skydd, som samhällsfördragen garanterat.
Genom flera Beslut, Resolutio”ner
och Utslag, äro Halländske Kyrkorne
”tryggade vid deras ifrån urminnes tider
”utöfvade städselrätt.”
Såsom motstycke till denna sentimen»
tala målning af forntidens fromhet, och af
sednare tiders lättsinnighet, som med den
förra någon gång vågat sig i strid; torde
man få erindra om den vigtigaste epoken
uti fosterlandets häfder. Det gifves, mine
Herrar, ingen Prest i Sverige, ingen Lärare,
ingen så obetydlig Skolmästare eller
Barnalärare, att det icke är hans ovilkorliga
åliggande, att meddela sina lärjungar
hufvuddragen af Gustaf I:s förtjenster örn
fäderneslandet, i synnerhet hvad religionen
beträffar. Uti sjelfva läroboken för Folkets
religionsbildning, uti vår Cateches,
finnes denne store Konungs namn bland
dem, åt hvilka historien invigt vördnadens
och tacksamhetens offer; emedan de väl
-
90
Den io September f. m.
görande inverkat på religionens öden. Men
den mest lysande punkten uti denna Konungs
historia, den, från hvilken liela hans
politiska lefnad hämtar sin högsta glans
och ära, är Riksdagen uti Westerås 1527.
Hvad der tilldrog sig, lefver, sorn jag hoppas,
äfven hos Presterskapet, uti ett för
tacksamt minne, för att här behöfva upprepas.
Men Bönderna förde der ett annat
språk, än man nu varseblifver uti återhållsamma
anspråk och beslut. Sedan Rådet
och Biskoparne tillkännagifva, att de ej
kunde medgifva de reductioner af Kyrkogods
och Presterliga rättigheter, hvilka Konungen
fordrade, men hvilka Presterna
påstodo endast berodde på Påfvens begifvande;
sedan Konungen derefter högtidligen
förklarat: ”då vilja vi icke längre vara
"eder Konung;” sedan han under de 3:ne
derpå följande Hagarne varit förgäfves bestormad
af det förlägna Folkets böner, att
han åter måtte infinna sig på Rikssalen; —
förklarade Bönderna, att örn de höge Herrarne
och Biskoparne ej ville foga sig efter
Folkets önskan, så visste Bönderne andra
medel att bringa dem lill raison; hvarefter
Svea Rikes Ständer, på knä, åter emottogo
sin Konung.
Hvad som i Hög grad måste förundra
mig oeh alla deni, sorn lemnat någon uppmärksamhet
åL den historiska forskning och
för
-
Den 10 September f. m.
97
förfarenhet, hvaraf så väl reservalionerne,
sorn en värd Ledamots yttrande härstädes
bära tydliga spår, är att den enkla och
naturliga reflexion kunnat undfalla dessa
Herrar: hade Skåne, Halland och Blekinge
varit Svenska provinser uti Gustaf I:s
tid; så hade nog denne Konung besparat
oss tvisten om de Halländske Kyrkohemmanen.
Man har sagt, för att ådagalägga, det
dessa hemman ej äro Krono, att då någon
gång Kronan disponerat dessa hemman, har
hon endast åt andra öfverlålit Jordeboksräntan;
att hvad Kronan sålunda ej kunnat
öfverlåta, har Kronan ej ägt. Härvid
borde man märka, att deraf, att Kronan
icke har öfverlåtit full äganderätt till dessa
hemman, följer alldeles icke, att Kronan
ej kunnat göra en sådan öfverlåtelse.
Sådan klyfning af äganderätt till jordegendom,
hvarigenom Kronan bibehåller den
egentliga äganderätten, men åt annan man
öfverlåter räntan, framvisar vårt Kameralverk
uti, snart sagdt, oräkneliga exempel.
Men denna distinction är bär öfverflödig;
så vida än i denna dag Trippiska arfvingarne
innehafva 20 mantal af dessa hemman
med full äganderätt; i stöd af Kronans
öfverlåtande af denna äganderätt på
Adr. Tripp under Drottning Christinas regering.
4i H. 7
93
Den 10 September f. m.
Man har sagt: hvad kan allmogen bättre
önska, än att blifva Kyrkans och Pastorernas
bönder? Hvad bättre allmogen önskar,
vet elen väl bäst sjelf, och har tydligen
låtit förstå det. Hurudana husbönder
Kyrkorna och Presterna ämna blifva, det
veta de väl också bästsjelfve, och hafva äfven
tydligen låtit förstå det. Ty en half
tunna hälften råg och hälften korn, utom
alla andra vanliga onera, i årligt arrende för
hvarje geometriskt tunneland, uti en af Sveriges
ofrugtbaraste provincer, är väl något
högt tilltaget, om också dessa spannemålssorter
voro de, hvilka orten allmännast producerar;
men då ortens förnämsta säd lärer
vara hafra, så förefaller den misskundsamhet,
hvaraf man berömmer sig, ännu
mera tvåtydig.
Det är hufvudsakligen arne principer,
jag här skulle vilja göra gällande; sedan
skulle man, så mycket man ville, få orda
om gammal häfd och gammal fromhet. Halländske
allmogen skulle väl ändå, såsom
fria män, få sitta qvar på sina fäders jord.
Den första af dessa grundsatser hämtas ur
57 §. RegeringsFormen , der det heter t
”Svenska Folkets urgamla rätt, att sig beskatta,
utöfvas af Rikets Ständer vid all”män
Riksdag.” Om nu ett Kronohemman,
genom odlingar och omsorgsfull skötsel,
förbättras, så höjas ej derföre de en gång
för alla genom skattläggningen bestämda
Den io September f. m.
afgifterna för brukande-rätten. Denna rätt
går i handel och vandel man och man emellan,
köpes och säljes; och den idoge innehafvaren
ser derigenom sig försäkrad om
ersättning för den kostnad och det arbete,
lian på hemmanet nedlagt; utan att befara
några andra ökade bördor i och för sin förkofran,
än deni, hvilka Rikets Ständer såsom
bevillning sig frivilligt åtaga. Men huru
går det med denna fria beskattningsrätt,
om hemmanets innehafvare uti dess förbättrande
endast ser ett medel för Kyrkorna,
alt ur hemmanet utpressa högre afgifter?
Förgäfves skall man invända, att sådant
är äfven fallet med enskildtes landtbonde!’
i allmänhet. De hemman de innehafva
gå dock, genom köp, i handel och
vandel; Kyrkohemman skulle aldrig kunna
säljas.
Den andra principen ligger uti reformationens
idé, som består uti en evigt fortgående
utveckling och förädling af alla religiösa
och medborgerliga förhållanden. Reformationen
var ej en isolerad historisk
handling. Den fortlefver, utgörande sjelfva
väsendet af den nyare historien, äfven
uti sådana Stater, der den till namnet och
de yttre formerna ej vunnit insteg. Den
fortgår genom sekler och • öfver verlden, så
länge mensklig kultur går framåt och i denna
mening måste vi hoppas, att ännu sit
4iH.
7*
ioo Den io September f. m.
ter Gustaf Wasa på sin thron. Meri hvad
är väl mindre protestantiskt, hvad är väl
mindre uti Reformationens anda, för att ej
säga, mera rakt stridande deremot, än alt
vilja lägga en hel menighet, af flere iooo
medborgare, under Kyrkornas herravälde?
Ett sådant företag skulle väl knappast den
djerfvaste congregation uti något Catholskt
land hafva vågat, och likväl sker det uti
Gustaf Wasas fädernesland, 3oa år efter
Westerås Riksdag!
Slutligen måste jag erkänna, att jag ej
inser den ringaste förmån för Presterskapet
eller Kyrkorna, uti att på detta sätt
bringa nöd och elände öfver flera iooo
oskyldiga menniskor. Presternas smörräntor
och öfrige inkomster af hemman lärer
väl ingen vilja fråntaga dem; och blifver
det icke alltid försatnlingarnes skyldighet
att bygga och underhålla sin kyrka? Vi
hafva under denna Riksdag sett Ständerna
besluta, att hos Konungen anhålla, det
hvarje inom församlingen boende arbetsför
mansperson skall åläggas att i sådant arbete
deltaga. Öfverallt ser raan det ena
templet herr liga re än det andra resa sig
genom allmogens villiga händer, öfverallt
utgöra dessa tempel bondens ära och stolthet.
lian älskar sin kyrka, såsom sin egen
hydda; han vördar henne såsom Iierrans
hus. En passande förmaning påtvingar sig
här ovilkorligen mitt minne: ”Görer ej milis
Den io September f. tn.
101
”Fajers lius tili ett marknadshus!” Skall
bonden ej hädanefter se sin kyrka, utan
alt blifva påmind om sin och sin familjs
framtida undergång?
Mine Herrar! min stämma är för svag,
mitt anseende för ringa, för att jag skulle
kunna fordra efterföljd af milt exempel; men
mitt votum är gifvet, då det gäller, att
genom RiksStåndens pluralitet upplysa en
Regering, som vill göra rätt åt alla, i en
fråga, som skall afgöra en hel menighets
välfärd. Jag vplerar bifall å Utskottens
Betänkande,
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Efter
en så långvarig discussion uti ett ämne,
som redan förut varit så nfvcket omtvistadt,
skulle man tro att förhållandet
hunnit blifva fullkomligen utredt; men jag
tillstår, att jag icke finner det vara så. Vi
hafva sett, att före Riksdagen ämnet blifvit
behandladt först i en StatsExpedition,
och sedan i en annan, och vi hafva under
Riksdagen sett begge åtgärderne underkastade
anmärkning inför ConstitutionsUlskottet;
vi hafva sett Konungens Befallningshafvande
den ena gången gifva ett Utslag,
som är tvärtemot ett föregående i samma
sak; vi hafva sett KammarCollegium finna
skäl att ändra della Konungens Befallningshafvandes
Utslag, men Konungen deremot
finna skäl att gilla detsamma, och att gifva
102
Den 10 September f. m.
en resolution ratt stridande emot en 2 år
förut gifven, i samma ämne, och på grund
af samma handlingar. Kongl. Brefvet 1819
föres k lifver, att sådana hemman, till hvilka
Kyrkorna na hafva Städselrätt, icke
kunna till Skatte försäljas, eller Kyrkorna
från Städselrätten skiljas, så framt icke
visas kan, att Kyrkorna en sådan dispositionsrätt,
sedan Danska tiden, obehörigen
sig tillegnat; och bevisningen är således
gjord beroende af förhållanden, som genom
tidernas längd och sakens natur måste
vara ganska invecklade. Men då flere
tusende personers välstånd beror häraf,
och Ständerna fått tillfälle att inhämta ett
sådant förhållande, skulle jag för min del
tro det vara Representationens skyldighet
att begära den mest grannlaga och försigtiga
procedure för framliden; och då lärer
ingen kunna bestrida, att det säkraste sättet
i sådant fall är, att anlita Domaremagten,
som har sig ålagdt att pröfva och afgöra
alla frågor, hvilka erfordra det noggrannaste
bedömandet af äganderätten. Att
antagandet af Utskottens förslag derjemte
är en Rikets Ständers rättighet, vore alldeles
öfverflödigt att nämna, såvida man
icke sökt taga 90 §. till hjelp, för att bevisa
motsatsen. Jag kan för min del ej
finna denna §. bär vara tillämplig, enär
senare delen af Utskottens tillstyrkande
blott har för afsigt att uttryckligen bestämma,
det de redan i administrativ väg
Den io September f. m. io3
vidtagne beslut icke må åberopas såsom
hinderliga för en deraf oberoende pröfning
i tvisteväg af äganderätts frågan, det vill
säga de ägandcrättsfrågor, hvilka Utskotten
näst ofvanför nämnt , eller sådane, som
framdeles kunna yppa sig. Jag tror ock,
‘ att Ständerna hafva en otvifvelaktig rätt
att blanda sig i saken, då frågan är om
Kronojord, för hvilken åboerne ej äga någon
talan; och jag kan ej finna, att Utskottens
förslag lemnar åboerne en sådan
talan, ehuru en värd Talare trott, att de
derigenom skulle berättigas, alt i orätt ordning
uppträda mot Presterskapet och Kyrkorna.
Jag hemställer om åboerna uti Betänkandet
eus iiro nämnda, och huru åboen
skall kunna blifva part uti ensak, som endast
angår Statens rätt. Deremot måste
man erkänna det vara Ständernes både rättighet
och skyldighet, att i afseende på
försvaret af Statens egendom och flere tusende
medborgares välfärd söka garantier,
de största vårt Statsskick erbjuder, för en
rättsenlig behandling af saken; och dessa
ligga bos Domaremagten. Utskottens förslag
innehåller blott, att då fråga yppas
om skatteköp å Kyrkohemman i Halland,
bör, innan denna fråga af de administrativa
myndigheterna afgöres, i Domstolsväg
pröfvas, om Kyrkan eller Kronan har äganderätt
till del ifrågakomne hemmanet, och
denna sak synes mig så enkel och så öfverensstämmande
med det enda för mig
Den io September f. m.
fattliga begrepp om rätt och orätt, att jag,
till följd af samma opinion, som legat till
grund för min röst inom Utskotten, i
förening med de mest giltiga Statsekonomiska
skäl, ej kan annat, än tillstyrka bifall
lill Utskottens Betänkande.
Herr Rosenblad: Bästa beviset för svagheten
af de skäl mina motståndare anfört,
är just, att för tillvägabringande af Åboernes
rätt till Skatteköp måste man tvärtemot
all Lagprincip på förhand förordna
om ovilkorlig! anställande af Rättegång,
dervid man insmyger en helt egen Rättegångsordning,
i det man ålägger Kyrkorne
alt, ehuru Svarande Parter, bevisa sin rätt,
och Kronan ett Ombudsmanskap för Aboerne.
Äfven med äfventyr att få se Jan
Bengtsson och Ola Hansson, med deras
fruktansvärda anhang på Riksdagen i Westerås,
vara i antågande, hvarför en värd
Talare yttrat någon farhåga, kan jag icke
underlåta att försvara Kyrkornes rätt, samt
förnya min begäran om proposition' till afslag
af Betänkandet; och jag anhåller derjemte
på förhand om Votering, i händelse
pluralitetens mening, i enlighet med min,
derförutan ej kan utrönas.
Friherre Wrangel: Då endast 2:ne Talare
yttrat sig till Kyrkornas fördel, men
flere till Åboernas, anser jag öfverflödigt
upptaga Ridderskapet och Adelns tid med
Den io September f. m. io5
vidare yttrande i sjelfva hufvudsaken, hälst
jag förmodar, att något hvar redan stadgat
sin öfvertygelse i ämnet; och jag vill derföre
blott tillägga några ord, i anledning af
Herrarne af Billberghs och Rosenblads senare
anmärkningar. Den förstnämde har
trott, att Frälsehemmans Åboer med samma
skäl kunde göra anspråk på Skatteköp, som
man nu vill lemna Kyrkohemmans Åboer
en sådan rätt. Jag bekänner upprigtigt,
att om Frälsehemmansägaren i sådant fall
icke kunde styrka sin äganderätt med behörige
Handlingar, anser jag största skäl
vara förhanden, att låta rättvisan-hafva sin
gång, och att äganderätten underkastades
en laglig undersökning; och jag tvekar icke
alt uttala denna min öfvertygelse, ehuru
mången ägare af Frälsehemman deraf möjligen
kunde uppskrämmas att icke biträda
min mening i förevarande ämne; men uti
ett så upplyst Stånd, som detta, hoppas
jag, att ingen skall låta annat än billighetens
och rättvisans fordringar inverka på
* dess beslut.
Herr Rosenblad har, såsom det synes,
funnit sig träffad af min yttrade beundran
öfver hans visade arbetsförmåga och nit i
denna sak. Men han har häruti haft orätt,
ty mitt yttrande innefattade mera ett beröm,
än ett klander. Jag erkänner uppriktigt,
alt jag icke gjort mig den mödan, som
Herr Rosenblad, i afseende på samlandet
af documenter, och det äfven af orsak att
io6 Den 10 September f. m.
jag icke haft så många Handlingar att tillgå;
men emellertid tror jag, att de documenter,
jag förskaffat mig, skola befinnas
lika kraftiga, om icke kraftigare än de, som
å motsatta sidan blifvit framdragne. De äro
Danska, och jag har velat bespara Ridderskapet
och Adeln afhörandet af deras uppläsning;
men om det erfordras, anhåller
jag, att någon mera skicklig än jag uti Danska
språkets läsning mätte åtaga sig det;
ty sjelf är jag härutinnan mindre bevandrad
och skulle säkerligen ofta stappla,
hvarigenom uppläsningen troligen skulle
blifva på en gång mindre behaglig och utan
ändamål. Att dessa Handlingar äro fullkomligt
autentika, är likväl säkert, oell de
äro äfven efter min tanka s§ grundliga, att
de ensamt äro ‘ tillräcklige att bevisa den
satts jag här drifvit. Den ena innehåller
svar på en i Norrige framstäld fråga i enahanda'
ämne, och resultatet deraf utvisar,
att Kronan ensamt haft städselrätt till de
ifrågavarande Kyrkohemmanet!; den andra
Handlingen är ifrån Dannemark och
något vidlyftigare, samt den tredje, ett bevis
på autenticiteten af Lunds Landabok.
För öfrigt anser jag mig böra förklara,
att då jag talar i denna sak för Åboerne,
sker det emot min egen fördel; ty i samma
stund Utskottens Betänkande b ifa lies,
och min önskan i delta afseende blifver
uppfylld, komma följderna alt drabba mig
hårdt, genom ökade bidrag från mina hem
-
Den 10 September f. m.
nian i Halland till Kyrkobyggnader och flera
andra onera. Det är således blott rättskänslan,
som uppmanat mig att här tala för
Åboeruas rätt; och jag skulle verkligen anse
mig hafva varit ganska olycklig i min framställning,
om det icke lyckas mig att öfvertyga
Ridderskapet och Adeln om billigheten
af bifall till Utskottens Betänkande.
I anledning af Herr Rosenblads yttrande,
att alla de skäl, som å min sida blifvit anförde,
varit svaga, får jag blott förklara,
att jag i sådant fall finner förhållandet oss
emellan fullkomligt reeiprokt; i samma mån
som jag är öfvertygad, att Åboernes rätt
är bättre än Kyrkornas, och att autentika
Handlingar gälla framför ombytliga åtgärder
af en godtycklig Regering. Jag anhåller
derföre ännu en gång om bifall till Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff\ August: För
alt yttra sig i denna fråga, fordrades det
rätteligen att hafva genomgått densamma
med en sådan noggrannhet och omständlighet,
som Herr Rosenblad. Jag kar ej haft
tid dertill, och jag hade således ämnat iakttaga
tystnad. Men då en Ledamot här tyckes
yrka, att bevisningens grundlighet berodde
icke på de skäl en eller två Ledamöter
anfört, utan på Talarnes antal, bar
jag ansett mig böra öka det, på ena sidan,
åtminstone till tre. Hvarje ämne, som underkastas
rådslående Folkförsamlingars öf
-
io8 Den io September f. m.
verläggning, bör efter rein tanka förut vara
så utredt, att man bar säkra facta att stödja
sig på, och att den enda fråga, sorn återstår
att afgöra, är, huruvida man anser
den ena eller andra grundsatisen bättre eller
sämre. Skulle man här ingå i pröfning
af Handlingars giltighet och bevisningens
fullständighet, så inträdde vi på domaremagtens
område. Jag hemställer således,
om denna sak kan anses klar och vara af
beskaffenhet att i RiksStånd, afgÖras, då
vi här bort å ena sidan Recesser, Jordeböcker,
Landaböcker med flere Handlingar
åberopas såsom fullgiltige, och å den andra
till deras trovärdighet bestridas. Hvilkendera
skall man förlita sig på, då sjelfva
Handlingarne icke kunna här framläggas
till granskning af en hvar? Vi befinna oss
i samma ställning, som åhörare vid en Domstol,
där muntlig Rättegång äger rum. De
afhöra sakförarnes skäl å ömse sidor, men
de kunna icke fatta något domslut, emedan
de icke se handlingar och bevis, hvilka Domstolen
allena till pröfning föreläggas. Just
till följe af delina bristande pröfning af
Handlingarne, blir det oss omöjligt att här
fatta ett beslut, grundadt ej blott på tro,
utan på sakkännedom. Skulle man här få
afgöra saken efter blotta tron på den ena
eller andra parten, så ville jag häldre sätta
tro till den, som tagit fram sina documenter,
än till den, som endast sagt, att han
har deni. Men hvartill skulle för öfrigt en
Den io September f. m.
uppläsning af alla dessa documenter tjena,
då, såsom vi hört, man bland annat åberopat
23 särskilda Arrendecontract; t3^ hvarken
Ridderskapet och Adeln särskildt, eller
RiksStånden gemensamt, få upphäfva sig
till domare öfver enskildtas afhandlingar?
Jag finner således olämpligt, ej blott att
här ingå i sakens pröfning, utan ock att
till Kongl. Maj:t ingifva den framställning
Utskotten föreslagit; ty den innebär jn en
anhållan, att Kongl, Maj:t måtte ålägga vissa
egendomshafvare att bevisa sin eganderätt?
Det är ju att inqvisitorisk omvända den
vanliga och rätta ordningen, sorn bjuder,
att hvarje innehafvare bör orubbad förblifva
i sin besittning, intilldess någon annan
styrker sig äga bättre rätt? Med samma skäl
som Riksens Ständer skulle anhålla om en
sådan Författning, angående Kyrkohemmanet!
i Halland, skulle de äfven kunna begära,
att ingen Adelsman i Halland finge
bortarrendera sina innehafvande hemman
förr, än han styrkt sig vara ägare dertill?
Då en hvar inser olämpligheten häraf, så
lärer man äfven finna, alt saken är af beskaffenhet,
att endast höra till vederbörande
Embelsmyndigbeters handläggning. Antingen
den då slutligen afgöres i Högste Domstolen
eller i StatsRådet; så finnes en OpinionsNämnd
för att bortvotera det JustitieeRåd,
eller RiksRätt lör att sakfälla den Konungens
Rådgifvare, som icke fullgjort sin
skyldighet. Att behandla denna egande
-
Ilo
Den io September f. m.
rätts-fråga på annat sätt, än alla andra frågor
af enahanda beskaffenhet, är ett bestämdt
ingripande i eganderätten, den må
tillhöra Kronan eller Presterskapet. Jag
tillstyrker derföre afslag å Betänkandet.
Herr Cederschöld: Jag instämmer fullkomligt
med min värde vän, som näst före
mig yttrat sig, att det tillkommer Domstolarne,
och icke Rikets Ständer, att pröfva
denna fråga. Men så vidt jag kunnat fatta,
åsyftar just Utskottens Förslag, att eganderätts-frågan
bör pröfvas i den ordning
Lag stadgar. Det är således af de premisser
Herr von Hartmansdorff anfört, som jag
drager den slutsats, att Betänkandet bör
bifallas.
Friherre Palmstjerna: Jag skulle instämma
med Herr von Hartmansdorff, om
jag kunde medgifva, att den grund han antagit
vore vigtig, nemligen att följden af
Utskottens tillstyrkande skulle blifva, i fall
Betänkandet bifalles, att nuvarande innehafvare
af Städselrätten ovilkorligen blefvo
skyldige att bevisa sin eganderätt. Men jag
kan ej finna denna följd af Utskottens förslag.
Der står ej ett ord om förhållandet
med städselrätten; det angår endast hvad
som bör föregå vid yppade frågor om Skatteköp,
och det är såledés först sedan fråga
om Skatteköp uppstått, det vill säga, sedan
Kyrkornas eganderätt blifvit bestridd och
Den io September f. ni.
111
gjord tvistig, som denna egnnderätt kominer
under pröfning. Åboen, sorn icke är
egare, kan härvid ej vara Part, utan är det
å ena sidan Kronan, enär Frågan angår förmente
Kronohemman, och å andra sidan
Kyrkorne; och det faller således af sig sjelf,
att Kronan här måste blifva Kärande. Men
der, hvarest ingen fråga om Skatteköp uppstår,
kari jag ej finna, att det Beslut Utskotten
tillstyrkt, lägger något hinder för
Kyrkornas fortfarande utöfning af städselrätten.
Det är denna upplysning om syftningen
af ULskottens Förslag, som jag ansett
mig böra afgifva, i anledning af Herr
von Hartmansdorffs yttrande.
Friherre Wrangel: Jag är af samma
tanka, som Herr Cederschöld, att Herr von
Hartmansdorffs önskan om frågans dragande
under Donistolarne uppfylles genom Utskottens
förslag; och det är just derföre,
att ingen pröfning af sjelfva saken här bör
komma i fråga, som jag ansett öfverflödigt
att här uppläsa mina Danska Documenter.
Men om Herr von Hartmansdorff önskar se
dem, skall jag med nöje öfverlemna deni
till honom sjelf, särdeles om jag derigenom
kan vinna honom på min sida; hittills synes
han likväl hafva gjort mera afseende
på documenternas mängd, än på deras halt,
då han förklarat sig penchera för Herr Rosenblads.
Kongl. Brefvet, af 1819 synes vara
gifvet med afseende på åboernes rätt, enär
112
Den io September f. m.
deruti stadgades bevisnings-skyldighet för
Kyrkorna, att de allt ifrån Danska tiden
varit innehafvare af Städselrätten; mea behandlingen
af hela denna fråga utvisar detsamma,
som jag erfarit allt ifrån den tid
jag började bevista våra Riksdagar, nemligen
att man alltid sökt åtkomma de conqueterade
Provinserna, Önskligt vore, att
detta en gång upphörde. Frågor, i afseende
på det fattiga Halland, hafva efter
hvarandra uppstått, dels om Schlegelska,
dels om Trippiska hemmanen, och nu slutligen
om Kyrkohemmanen; men skall denna
provins, som behöfver lugn för att vinna
ordning och trefnad, beständigt oroas
på sådant sätt, lärer den otvifvelaktigt blifva
utfattig. Jag får derjemte erinra, att
Halland utgifver i Skatter öfver 200,000
R:dr, deraf kanske i5o,ooo gå ur landet;
och man borde således snarare behjerta
Provinsens ställning, än söka att förkrossa
den.
Herr Rosenblad: Det är i sanning svårt
att bedöma halten af Friherre Wrangels
documenter, då vi ej fått höra dem; de
jag framdragit, äro alla tryckta Handlingar,
med kraft af gällande Lagar. Jag upprepar
föröfrigt, att Utskottens fel består
deri, att förslaget kullkastar ali vanlig Rättegångsordning,
enär pröfning af Skatteköpsfrågor
tillhöra Konungens Befallningshafvan
-
de och KatnmarCollegium; och då dessutom
hvar och en, som tilltror sig att emot Kyrkorne
bevisa en bättre rätt till de ifrågavarande
hemmanen, kan, enligt 17 Cap.
33 §. RättegångsBalken, göra sina anspråk
gällande, utan den hemställan Utskotten
gjort, finner jag ej minsta skäl till bifall å
Betänkandet, utan fortfar i min begäran
om proposition på afslag.
Herr Bråkenhjelm: Jag har tyckt mig
finna, att alla de, som talat emot Utskottens
Betänkande, sjelfve så fullständigt visat
sakens t vistiga beskaffenhet, att intet
tvifvel bör äga rum om rigtigheten af Utskottens
Förslag att hänvisa den till Domstol,
och jag kan således ej annat än förundra
mig öfver dessa Talares ihärdighet,
att ännu bestrida en undersökning i ämnet.
Hvad föröfrigt beträffar Herr Rosenblads
yttrande om min farhåga för Jöns
Bengtsson och bans anhang, får jag blott
förklara, att man läser tryckt sådan galimathias,
som liknar dystra genljud från
Jöns Bengtssons graf.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag bekänner,
att jag i fråga om ett Betänkande, som så
nära rörer personlig rätt, icke väntat att
höra bifall eller afslag ensamt yrkas, då
Betänkandet är före första gången. Jag har
trott, då meningarna finnas delade, att man
4i H. 8
u4 Den io September f. m.
borde afbida ytterligare upplysningar af Utskotten,
och att det ej vore för mycket, om
man lemnade Utskotten tillfälle, att under
pröfningen af de gjorde anmärkningarna ännu
en gång öfverväga ämnet, äfvensom jag
kunde, till stöd för denna mening om lämpligheten
af en återremiss, åberopa 56 §. RegeringsFormen,
som säger, att ett Utskott
bör erhålla del af de Anmärkningar, hvilka
hindra antagandet af dess Förslag första
gången. Men då våra Former tillåta
proposition till förkastande af ett Utskotts
Betänkande, sådant det först blifvit afgifvet,
skulle det kanhända synas obehörigt
att fordra af de Talare, hvilka yrkat afslag,
att de derifrån skulle afstå. För min
del tvekar jag ej eller, huru denna fråga
bör afgöras, och min öfvertygelse derom
bar blifvit stadgad genom Presterskapets
tystnad allt sedan ir]23; ty det är gifvet,
att med den uppmärksamhet PresteStåndet
alltid lemnat till sådane ämnen, som röra
deras Privilegier och Rättigheter, hade klagan
icke uteblifvit under ett helt sekel, om
Ståndet sjelf ansett sig dertill ega fog. För
att ytterligare visa de skäl, som tala för
åboernes besittningsrätt utan att afPresterskapet
kunna uppsägas, torde det göra tillfyllest,
att åberopa det svar, som lemnades
iy56 på PresteStåndets då ingifne besvär
angående Kyrkohemmanen samt de
*) Se Lundequists KameralVerk, pag. 297.
J
Den 10 September f. m. 115
motbesvär BondeStåndet likaledes afgaf. Jag
frågar, om icke Presterskapet, efter nämde
Resolution, borde genast hafva gjort sin rätt
gällande, i fall någon rätt funnits; ty om
de icke visade någon bättre rätt, skulle
stadgandet af 1718 äga bestånd, alt Hemmanen,
som fordom varit uppförde inom
Geistliche-linien, öfverfördes till Krono»
columnen.
I händelse återremiss beviljas, anhåller
jag derföre, att Utskotten i synnerhet
måtte fästa uppmärksamhet vid in56 års
Resolution, emedan den gäller öfver hela
Riket, de eröfrade Provinserna ej undantagna,
och deraf är ty d I i g t, att, oansedt
1719 och 1723 års Sladganden, 1718 års
Beslut, hvarigenom de ifrågavarande hemmanen
inregistrerades till Krono, nu mera
är gällande.
Då jag likväl förenar mig med dem*
som anse rättast, att äganderätt må underkastas
en laglig undersökning, instämmer
jag för min del uti bifall till Utskottens
Betänkande, men anhåller, i händelse af
återremiss, att dessa anmärkningar få åtfölja
till Utskotten.
Friherre Wrangel: För min del skulle
jag icke vara emot en återremiss, om ej
två Stånd redan bifallit Betänkandet; men
då en sådan åtgärd nu mera endast skulle
4i H. 8*
n6 Den 10 September f. m.
lända till tidsutdrägt, fortfar jag i min anhållan
om proposition till bifall af Betänkandet.
Herr Bråkenhielm: Till hvad Friherre
Wrangel senast yttrat, anhåller jag få bifoga,
att, enligt de underrättelser jag erhållit,
har PresteStåndet afslagit Betänkandet,
och Ridderskapets och Adelns Beslut
är således af vigt i denna fråga af ekonomisk
beskaffenhet; ty derpå beror, antingen
saken belt och hållet skall förfalla, i
fall två Stånd stadna emot två, eller om
3 Stånds sammanstämmande Beslut skall
verka till den framställning Utskotten föreslagit.
Herr Rosenblad: I afseende på sjelfva
saken, är det visserligen öfverflödigt att
yttra något vidare; men jag vill blott, i
anledning af Herr Hjertås påstående, erinra
om hvad jag redan haft äran anföra,
att det gifves en mängd Kongl. Resolutioner
sedan 1756, som visa, att Herr Hjerta
har orätt; äfvensom hela massan af befintliga
StädselBref utvisar, att Kyrkorna äfven
efter den tiden varit i oafbruten besittning
af städselrätten. I afseende åter
på sättet för frågans behandling, får jag
förklara, att jag förblifver vid min begäran
om afslag å Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Zandt Marskalken gjorde proposition till bi
-
Den 10 September f. m.
”7
fall å Stats-, Lag- och EkonomiUtskottens
förevarande Betänkande:
Ropades starka Ja, blandade nied Nej.
Herr Rosenblad begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde följande voterings-proposition:
Den,
som bifaller Stats-, Lag-och EkonomiUtskottens
Betänkande, rörande förklaring
öfver Kongl. Brefvet af den 22
Maji i8i(), om Åbo- och Bisittnings-rätten
till Kyrkchemmanen i Halland, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Stats-, Lag- och EkonomiUtskottens
berörde Betänkande hafva
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslaget.
Hvilken Voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan l\2, A3 och 44 §§• i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan tre qvart till r eftermiddagen;
och befunnos efter voteringens
slut, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, sami de öfrige vo
-
Den io September f. m.
teringssedlarne öppnade, rösterna hafva utfallit
sorn följer:
Ja — 120.
Nej — 37.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, det. Stats-,
Lag- och EkonomiUtskottens ofvanberörde
Betänkande således blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskildes
klo an tre qvart till 2 eftermiddagen,
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den io Sept. 1829,
Plenum kl. half till 6 Eftermiddagen,
Upplästes till Justering och godkändes,
följande från ExpeditionsUtskottet inkomne
Förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Majit:
N:o 158. Angående CancellieStyrelsens
Handcassas förflyttning till RiksgäldsCon
-
Den io September e. m.
toret, i händelse af förenämnde Embetsverks
upplösning.
N:o i5p. Om förändring af Stadgandet
i Kongl. Placatet den 27 Augusti 1728, angående
vilkoren för Bergsbruks anläggande.
N:o 160. Angående behofvet af nya
Provincial-Läkares tillsättande i åtskilliga
delar af Riket.
N:o 161. Angående angelägenheten af en
Allmän Reglering om Krono-Brefbäringsskyldigheten.
N:o 162. Om upphörande af den Kronan
hittills förbehållne Options-rätt till de
uppå Krono-Skattejord växande Mast- och
Storverksträd.
N:o i63. I fråga om anslående af ett
Kronan tillfallit Dana-arf till en Skolefond
i Wahlö Församling af Upsala Stift.
Föredrogs å nyo RiddarliusUtskottets
den 20 sistlidne Augusti aflåtne, och den
7 dennes e. m. på bordet lagde, Memorial
innefattande dels förslag till Ridderskapets
och Adelns underdåniga skrifvelse till Kongl.
Maj:t, med anhållan om sanction å en ny
Riddarhusordning, dels ock en fullständig
redaction af berörde Riddarhusordning.
Friherre Wrangel > Henning och Herr
Crusenstolpej Magnus Jacob„ begärde, alt
120
Den 10 September e. rn.
RiddarhusUtskottets Memorial måtte ytterligare
få hvila på bordet.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LaniltMarskalken förklarade,
att RiddarhusUtskottets Memorial
horn me att, enligt 4p §• Riksdags-Ordningen,
ytterligare förblifva hvilande.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
s3 sistlidne Julii under N:o 4p afgifne, samt
den 7 och 2g Augusti på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 22 förut meddeldte
Betänkande angående åtskillige för-!-  ändringar i de med Skogshushållningen gemenskap
ägande Lagar och Författningar.
Friherre Wrangel j Henning: ÖfversteLieutenant
Rappe har anmodat mig att inför
Ridderskapet och Adeln uppläsa ett af
honom författadt Utlåtande rörande skogshushållning.
Jag anhåller derföre att få
uppläsa följande:
Ibland Fäderneslandets till förbättring
påkallade Ekonomiska ärender äro få så vigtige,
som Skogshushållningen. Man ser af
Tabellverket, huru märkbart Sveriges folkmängd
de sednare åren ökat sig; och under
ett luftstrek, sådant som vårt, ökar sig
i samma proportion behofvet af hvarjehan
-
Den io September e. m. 121
da skogseffecter, i synnerhet, i de couperade
eller så kallade Skogsorterne.
I desse finnas sällan några andra tjenliga
byggnads-ämnen än skog; till stängsel
fordras skog; till eldning skog. Lera finnes
ofta på flere mils afstånd icke i sådana
Orter, och der den förekommer är den
merendels af en så grusig och mager beskaffenhet,
att den ej kan användas, hvarken
directe till husbyggnad eller till brändt
eller soltorkadt tegel; hvarföre också husen
nästan uteslutande måst täckas med ämnen
ur skogen,
Fortfar Skogsförödelsen i sådane orter
med samma storsteg, hvarmed den fortgått
alltsedan 1^83, så skola de snart förete rysliga
med kullersten likasom öfversådde ödemarker,
å hvilka väl småningom skog till
vedbrand och stängsel åter växer; men lill
tjenliga Byggnadsämnen ej på sekler; största
vådan för blifvande skogsbrist är derföre
störst i dessa så kallade skogsorter.
Med de nu eller från äldre tider varande
skoglöse Landskaperna förhåller det sig helt
annorlunda. För en tillämnad Boningsplats,
der finnes Byggnadsämnet till det mesta
på tomten — leran. På fältet omkring uppväxer
efter första plöjningen täckningsärnnet
halmen, hvarmed äfven brödet bakas,
i torfmossen tages bränslet. Den så högst
välgörande EnskiftesFörfattningen för Skåne
Den io September e. m.
af i8o3, föreskref lorfmossarnes förvarande
för alla delägare i bylaget, och åtkomstvägar
dit för dem. Den af fäderneslandet
så högt förtjente författaren till nämde Förordning
må aldrig glömmas, då man nämner
Skåne. Den nitiskt Patriotiske Hofdinge,
som med hård ansträngning och uppoffring,
påskyndade dess verkställande, och
de nya Bostädernas omplanteringar i södra
trakten, lefva äfven i tacksamt minne, fastän
kanske stundom misskände den tiden. Provinsen,
återtagen för 170 år sedan, förvärfvades
egenteligen först nu. Den ökar Svea
Land, som odlar Svea jord, Jag ämnade
blott visa, att de från äldre tider skogrika
provinserna hafva mångfaldigt större behof
af skog, än de alldeles skoglöse, hvilket
utan utveckling kanske synts origtigt. Jag
korn. ifrån mitt egentliga ämne, hvilket likväl
säkerligen förlätes mig af hvar och en,
som sett Skåne i8o3 och 182c).
1783 års Förordning om Landtmäteriet
i Riket hade visserligen sina förtjenster,
men jag vågar anmärka såsom hufvudorsaken
till ali skogs förstöring i de skogrika
provinserna, att den medgaf delning af den
så kallade ståndskogen. Den medgaf stubbebygge
till de lotter i Byen, å hvilkas skiften
ingen skog fanns, att på vissa år fällas
i de skogrika lotterna. Dessa skogar föllo
såsom säden för lian, men skörden medhann
man ej bärga. De inskärningar, som gjor
-
Den 10 September e. m.
i ij
des i skogarne, insläppte stormväder; stora
fält folio för blåsten; svedjandet fick fritt
utrymme, och lösare sidländt jord, hvarå
oftast de största skogar växa, förtärdes allt
ner till stengrunden; de högländtare magrare
ställen förtärdes allt ner till alfven.
De större trädstammarne ligga ännu qvar
ej fullt förruttnade sedan 4o år. Man trodde
då, och beklageligen kanske många ännu,
att, genom skogens fördelande till hvarje
enskilt ägare, skulle den bättre vårdas, än
om den förblef i byns samfäldta ägo. Denna
tanka, sorn låter så väl i theoriens slutkonster,
är och förblifver origtig. Jag vet,
att jag skall stöta många med detta yttrande;
men de må std med stora bokstaf -  ver för min räkning. Mångfaldiga byar i
Småland, och i andra så kallade Skogsprovinser,
hvilka för 4° 5o år sedan hade
sköna skogar merendels å de magraste delar
af byns område, och så stenbundne att
de af naturen äro fråntagne all annan odling
än begagnande till skogväxt, äga nu
ingen skog, knappast tecken till skog, hvarken
till gärdsle eller vedbrand, icke en
enda stock, hvaraf kan skäras bräde lill en
likkista.
Den, som tviflar på rigtiglieten af denna
sats, kan besöka Öland 12 å i5 år härefter,
eller snarare, om han behagar.
I äldre tider voro Lagstiftarne kanske
för stränga i författningar om skogarnes vård
124
Dea 10 September e. m.
matte de ej sedan hafva blifvit för
mycket liberala.
Man har ej velat sätta annat värde på
skogarne, än det, som uppkommer genom
afsalu. Man bar kommit ifrån den gamla
ärliga tankan att högt uppskatta det, sorn
knn hafva värde för efterkommande. Delta
är dock den skönaste sidan af Regenters
och Lagstiftares åtgärder till menniskoslägtets
förbättring i moraliskt och ekonomiskt
afseende. Delta kall utgör deras rätta förordnande
till förmyndare för individuerna,
som dö, då deras anda lefver och verkar för
framtiden.
Jag vill i få ord våga framställa några
enkla grunder för en blifvande författning
om skogarnes vård, hvilka, om de förtjena
något afseende, af sakkunnige personer kunna
utvecklas.
1:0 Å alla oskiftade Byar och Hemman afsättes
vid blifvande skiften för byens gemensamma
behof en viss rymd, olika efter
localen, efter ifrågavarande ägo vidd,
och jordmånens natur, som under byens
gemensamma vård nyttjas i skiften. Ingen
fällning sker förrän efter i Bystämma
fattadt beslut. Hvarje jordägare gore
arbete och erhålle virke i förhållande till
sin lott.
2:0 All öfrig Bjrn eller Hemmanet tillhörande
Mark och Skog nyttjas efter hvarje
Den 10 September e. m. n5
jordägares eget behag, till syrfällning eller
uppdragelse af sur skog, eller stundom
till berömligen afsatte enskilte uppväxande
ståndskogsparker, hvilka väl kunna
delas inom jordlotten emellan barn
eller köpare, men evärdligen aldrig få
ingå i någon ny delning i byn.
Den i denna punkt omnämnde afsättning
vid skiften af ståndskog eller tjenlige
rymders afsättande till blifvande ståndskog,
kan, i redan skiftade byelag eller jordrymder,
ännu med ringa möda och kostnad
ske.
Der sådan skog redan skulle vara förstörd,
(hvilket kanske stundom ej inträffar,
då skiften nyligen för sig gått) finnes ändå
oftast redan i god växt varande skog, som
visar, om den i framtiden kan blifva tjenlig
till byggnadsämnen. Den kan, med obetydelig
förändring i skiftet, afsättas, och
på den varande Chartan noga utmärkas och
beskrifvas.
'W
Man kan ej föreställa sig, med hvilken
benägenhet Allmogen skulle ingå uti sådana
ting, eller ärligt hålla de förbindelser den
åtoge sig, mot vilkor att blifva befriad från
all vexation, som den fordom undergått af
Skogs- och mindre Kronobetjening.
3:o Då desse Krono- och Kronoskatteägare
tilldelas fri disposition af all deras öfriga
12Ö
Den 10 September e. m.
mark, skola de med största välvilja förbinda
sig, alt vid hvarje by eller hemman
inrätta trädskolor för de ädlare trädslagen
; att för dessas utplanterande vid
ofvannämde skiften utse och afsätta tjenlig
rymd, heklst närmare byn, i fall jordens
natur är sådan, att Ek och Bok
derå möjligen hafva trefnad. Desse planteringar
böra dock i början ej tilltagas i
för stor skala.
4:o Detta uppfyldt — voro dessa jordägare,
i hvad som rörer de till deras fria disposition
öfverlemnade jordrymder, fria
från allt klander af Jägeri- och KronoBetjente,
utom hvad angar eldens vård
vid svedjande, hvaruti Författningarne
torde böra skärpas och förtydligas. Svedjandet
är väl oftast skadligt, men å vissa
lokaler nödvändigt till erhållande af mulbete
och ny uppväxande syrskog.
5:o Alla Skattefrälseägare skulle säkerligen
med fägnad till jordägare öfverlemna de*
ras dispositionsrätt öfver skogen, på samma
vilkor, som Staten gjort det.
6:0 Vid sädane skiften borde utmärkas och
beskrifvaS alla möjligt befintligestorverksträd
eller dyrbarare Ekar — deras värde
efter apterad kubikfot, i vissa kappar eller
kappe torr Råg efter Markegångspris;
den tid Slaten behöfde och låte fälla sådane
träd, blefve byns gemensamma in
-
Den 10 September e. m.
127
komsfc efter lott. Så förliålles äfven med
tillväxande stor verks träd.
7:0 För vård och tillkomst af varande och
blifvande dyrbarare trädslag, hvartill jag
vill räkna Ek och Bok, som gerna växa
tillsammans, må man med skäl hoppas
välgörande och verkställbara Författningar
genom Kongl. Majrts redan vidtagne
åtgärder till uppöfvande af kunskapsfull
underbetjening för Jägeristaten.
De kraftigaste medel till Fäderneslandets
förseende i framtiden med dessa så
högst nödige behof äro visserligen inga andra,
än planteringar å af en klok och verksam
Öfverstyrelse utsedde tjenlige jordrymder:
a)
Å delar af alla sorter Allmänningar, der
jordartens beskaffenhet gör sådan plantering
tjenlig och förmånlig.
b) Å alla Kungsgårdar. Vid deras bortarrenderande
kunna lätt vissa afdrag beviljas
Arrendator, i fall han har synnerlig olägenhet
af planteringar.
c) Å vissa af Staten inköpta tjenliga lägenheter.
Å alla större Allmänningar, hvarå inga
växande goda skogsrymder borde fördelas
eller säljas, torde jordrymder, hvilka ej till
skogsväxt äro tjenlige, kunna till Boställen
i2Ö Den io September e. m.
teredas för en kunnig och redlig Skogsbetjening,
samt dessas löneförmåner göras
goda, med vilkor alt Skogs-ÖfverStyrelsen
för bevisad otrohet eller uppenbar vårdslöshet,
agde sådane förafskeda; möjlighet
för Staten, att nu väl löna Skogsbetjeningen,
är mycket försvårad derigenom, att
vissa Höfdingar sedan 4o å 5o år med nit
besörjt försäljning af Jägeristatens fleste Boställen
till Skatte för en högst ringa penning.
Månne ej dessa Boställen, mot en
kanske något förhöjd lösen, af Staten kunde
återtagas? Detta onda gick alfvarsammast
i början af 1790-talet efter 1789 års
SkatteköpsFörordning, men upphörde snart,
jag vet ej af hvad orsak.
Alt efter en klok början med ädel skogsplantering
flere Possessionater skulle vidtaga
sådane å de egendomar, som dertill
äga tjenlig jord, är otvifvelagligt, heldst
då de af Skogs-Öfverstyrelsen säkerligen på
begäran erhöllo FöYordnanden till Underbetjening,
alt temporärt mot ersättning härvid
biträda och undervisa.
Att vidare ingå i ämnets utveckling,
skulle blott upptaga Ridderskapets och Adelns
dyrbara tid.
Carl Rappe.
i.sta Punkten. Alt skogsåverkan må
såsom tjufnad, eller inbrottsstöld, anses och
bestraffas.
2 :dra
Den io September e. m. 129
a:dra Punkten. Om rätta förståndet
af Kongl. Förordningen den i8 December
1823.
3:dje Punkten. Om förtydligande af
Stadgandet i i5 Cap. 1 §. ByggningaBalken.
4-'de Punkten. Om förändrad Redaction
af sista Momentet uti 62 §. af i8o5
års SkogsOrdning.
S:te Punkten. Om upphäfvande af förbudet
i 53 §. af i8o5 års SkogsOrdning.
6:te Punkten. Om förbud mot ett i
nordligaste delarne af Riket brukligt taktäckningssätt,
medelst användande af unga
träd och näfver.
y:de Punkten» Om befordrande af
Skogsplantering genom Premier.
8:de Punkten. Om Förslag att Konungens
Befallningshafvande måtte meddelas
rättighet, att, efter hvarje Orts bruk
och behof, tillämpa de i i8o5 års Skogsordning
för skogshushållningen gifue föreskrifter.
Hvad Utskotten i afseende å förestående
åtta Punkter hemställt, blef af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
g:de Punkten. Om förslag, att Ållmanningarne
borde fördelas på de skoglöse
hemmanen.
4i H.
9
Den 10 September e. lii.
Herr Danckvardt Magnus Georg j an»
förde skriftligen:
Utskotten hafva uti deras nu afgifne
Utlåtande sökt genom vidlyftiga deductioner
försvara origtigheten af deras antagne
satts, att, vid delning af en Härads-Allrnänning,
alla hemman i Häradet efter oförmedlade
hemmantalet deri höra få del, och
deremot kullkasta den tanka jag med flere
andre värda Ledamöter inom RiksStånden,
lika med KammarCollegium, yttrat, att delegarne
voro de skoglösa, som af Allmänningen
endast fått sig begagna. Jag skall nu
gå, att undersöka halten af Utskottens skäl.
1:0 Uti mitt yttrande hade jag fäst Utskottens
uppmärksamhet derå, att Allmänningar
finnas, derifrån visse Socknar äro
genom Domar och Resolutioner uteslutne
såsom delägare.
Denna omständighet, hvilken Utskotten
icke kännt eller betänkt, har nu gifvit
dem anledning yttra: ”att der genom laga
”kraftvunne Domar eller Resolutioner är vor”det
bestämdt, att blott några Socknar häfta
del i vissa Allmänningar, måste vid
”delningen deraf dessa Domar och Resolutioner
tjena till ofelbar efterrättelse, och
”att följaktligen någon ny rätt, genom antagandet
af Utskottens förslag, ingalunda
”kan utan uppenbar misstydning af detsam”rna,
uppkomma för sådane Socknar, sora.
Den jo September e. m. t3t
”lagligen varit uteslutne.” Jag hemställer
likväl, huruvida dessa Domar och Resolutioner
rätteligen härvid kunnat efterlefvas,
om det föreslagne stadgandet i Utskottens
förra Betänkande meddelats, der det heter,
att med Interessenter i Lands- eller Härads-allmänning
vid uppkommande frågor
om delning skall förstås samtlige hemmansegare
i Länet eller Häradet, hvarvid oförmedlade
mantalet bör tagas till grund. Jag
styrkes häri genom det tillägg till samm»
stadgande, Utskotten nu i förevarande afseende
föreslagit. Detta tillägg synes mig
Utskotten icke hafva bordt föreslå, om blott
en uppenbar misstydning kunnat gjort det
behöfligt; jag skulle således icke tro mig
hafva gjordt mig skyldig till denna uppenbara
misstydning; snarare Utskotten till ett
förbiseende, härrörande från bristande kännedom
om de flera olika förhållanderne i
frågan.
2:0 Utskotten säga vidare: ”att de al—
”drig bestridt de skoglösa Hemmansegar”nes
företrädesrätt_, att njuta utsyning från
”Allmänningarne, hvilket skulle egentligen
”grunda sig derpå, att Allmänningarne voro
"otillräckliga att uppfylla alla behof, och
”derföre borde endast anlitas för att af"hjelpa
de nödvändigaste. Så skulle den
"klara och obestridliga meningen vara af
"16 Caj), 1 ByggningaBalken och Skogse
4* 9*
i3a Den 10 September e. m.
”OrdningenDenna Utskottens tolkning är
icke enlig med desse Författningar. Äfven
om en Allmänning medgåfve utsyning åt
den, som egen skog egde, tillåta de alldeles
icke, att den får honom tilldelas. Det
står bestämdt i Lagen: ther måga de, som
ej hafva sådant pä egne egor, njuta mulbete,
timmer, ved, gärdsel, &c.; Och i
SkogsOrdningen: så ock att den ej må understöd
af Allmänningen njuta, sorn finnes
hafva egen skog, eller ock med egen skog
illa farit. De skoglösas rätt är således ingen
företrädesrätt, utan ensam och uteslutande
rätt till Allmännings begagnande.
3:o Utskotten anföra derefter, att jag
försökt en tolkning af 1647 års Skogsordning
till de skoglösas förmon, och till inskränkning
i Häradets gemensamma rätt
till Allmänning, till hvilken tolkning Utskotten
icke kunnat Upptäcka något spår.
Jag har citerat denna och 1664 års lika
lydande Skogsordning, sådane de verkeligen
äro, nemligen: "LänderneS Allmännin”gar,
såsom de till Landsens inbyggares
”tarf och godz äro fordom af vittrade och
”förordnade, altsä stände de till Landsens
”inbyggares af högre och lägre ständ hus”tarf,
till att nyttja med fäbete, fiskande,
”timmer och vedbrand; men icke till att
”förderfva och utöda; med samma rätt till”stå
Hära ds ■ allin änn in garn e sina Härads”boer,
och Sockne-allmänningarne sitta in
-
Den io September e. m.
i33
”teresserade Sockne-inbyggare att nyttja
”och njuta till Juistarfven j men icke att
”föröda och förderfva för androm eller
”efterkommandeLikaså 16 §. i Ad eliga
Privilegierne, der det heter: "att Adeln
"må nyttja Allmänningarne till deras nöd”torft
efter 1664 års Skogsordning Och
i anledning häraf har jag sagt, att det vore
Innebyggarnes hustarfj som efter desse Förordningar
bestämde nyttjanderätten af Allmänningarne.
Jag hemställer till en hvars
bedömande denna tolkning; ingen lärer åtminstone
deri upptäcka något spår till en
Häradets gemensamma rätt till Allmänningarnas
begagnande, icke ens deraf att, såsom
Utskotten säga, en del af Räntan å
Uppodlingar ingick till Häradets Gassa, då
derom icke lämpligen kunde på annat sätt
stadgas.
Utskotten vttra vidare, ”att 'det skulle
«/ . • 1
”vara i högsta måtto felaktigt, att ifrån de
”skoglösas obestämda nyttjorätt till Allmän”ningarne
vilja leda sig till en deras ute”slutande
äganderätt." Till svar härå framställer
jag blott den motsatta fråga: vore
det rättare att, då en äganderätt nu skall
bestämmas, tillskapa den, der icke ens nyttjanderätten
under sekler existerat, och i de
fleste fall aldrig kommer att existera? Är
det icke rättare och billigare, att tillerkänna
denna äganderätt åt dem, som njutit
en bestämd nyttjanderätt, och sorn haft
134 Den 10 September e. m.
utgifter för Alltnänningens värd och afmätning;
är det icke derjemte ledande till allmän
nytta, då det försäkrar de verklige beliöfvandes
framtida bestånd. Jag bekänner,
att jag icke kan inse, huru svaren på dessa
frågor kunna vara underkastade så mycken
tvetydighet. Jag kan icke annat än
finna den största obillighet deri, alt de med
tillräcklig, ja äfven öfverflödig, skogs- och
betestillgång försedde hemman, ofta belägne
i en skogrikare trakt af Länet eller Häradet,
der hemmanen vanligen lia större
utrymmen, nu skulle få del i en Laudseller
HäradsAUmänning, deraf de aldrig
hemtat, aldrig behöft hemta, och aldrig
väntat sig få hemta förmån, och sådant på
deras bekostnad, som äro skoglöse, ha inskränktare
utrymmen, haft sitt ofta enda
.skogsfång och bete å Allmänningen, och detsamma
ensamt efter författningar åtnjutit.
Ett allmänt missnöje skulle ovilkorligen deraf
uppkomma. Också vore det, i afseende
på skogsvården, skadligt, emedan de skogägande
icke skulle sätta värde på bibehållandet
af en skogs-lott så ringa och äfven
oftast aflägse belägen.
4:o Det starkaste stödet för Utskottens
tanka hemta Utskotten deraf, att författningarne,
såsotn Utskotten ansebestämdt
förklara, att Sockne-allmänningar tillhöra
alla hemman i socknen. Detta stödja Utskotten
egentligen 1:0 på 10 §. i i8o5 års
Den 10 September e. m. 135
Skogsordning, som innehåller, att, intilldess
Sockne-allmänningar blifva skiftade,
skola alla des som Socknehemman äga och
bebo, sammanträda och besluta om bästa
sättet för Allmänningens vård och tillsyn;
och 2:0 derpå att, enligt 1647 års Skogsordning,
Härads-allmänningar innehafts med
samma rätt som Sockne-allmänningar.
Hvad det första beträffar, så, enär i
sjelfva stadgandet i 1 §. om delningen af
Sockne-allmänningar ingen bestämd delningsgrund
utstakas, eller att alla hemman
dervid böra vara med, synes föreskriften
att, vid fråga om Allmänningens vård och
bevakning, innan den är delad, alla böra
derom öfverlägga, intet bevisa. Dessutom
hafva, såsom jag förut uppgifvit, vanligen
alla hemman i socknen begagnat Sockneallmänningen,
såsom närbelägne densamma,
och med någorlunda lika skogstillgångar,
och böra derföre utfå sin nyttjorätt vid delningen;
men flere exempel äro ock, alt
hemman dervid blifvit uteslutne. När således
detta skäl förfaller, förfaller ock det
andra, att Socken-allmänning innehafts med
samma rätt som Härads-allmänuing.
5:o Utskotten åberopa såsom stöd för
sin tanka, Rikets Ständers skrifvelse vid sista
Riksdag i Skogsfrågan, deri Rikets Ständer
yttra, alt då Härads allmänningar delas,
"det borda ske emellan de socknar, som
136
Den io September e. m.
deri anses äga del, och att frågan, om de
sålunda uppkomne Socken-allmänningar fingo
delas, borde bestämmas efter samma
grunder, som i8o5 års Skogsordning innehåller
i afseende å Socken-allmänningar.
Hvad bevisar detta, äfven om det vore af
Kongl. Maj:t gillad t ? Icke står bär, attalia
socknar i Häradet skola få sin lott, och,
såsom jag förut visat, innehåller ej SkogsOrdningen,
att alla hemman skola ha del i
en Socken-allmännings delning. Men nu ansåg
Kongl. Maj:t icke lämpligt och rätt, att
af Lands- och Härads-alimänningar tillskapa
Socken-allmänningar, utan förklarade,
att delningen skulle ske emellan elem, sorn
deri anses äga del, under förutsättning, att
sådant på särskild pröfning i hvarje fall,
hvilka och huru många de voro, borde
äga rum.
6:0 Utskotten anföra vidare orättvisan
deraf, att hemman, sorn i en framtid
af hvarjehanda orsaker kunna bli i mistning
af nödig skog, skulle mista den rätt,
de nu ha att fä understöd af Allmänningen.
Af de uppgifne skälen kan jag ej godkänna
andra än eld och storm; jorden är
dock qvar, och det är oftast den do skoglösa
sakna, att till skogväxt använda. Deremot
äger det visserligen grund, som Utskotten
anföra, att SkogsOrdningen på ett
ställe säger att hemmansägare för aflägsenheten
kunde anses berättigade till utsyning för
Den io September e. m. r37
livad som åtgår till allmänna broar eller
byggnader. Der sådant ägt rum, bör det
ock ersättas, och de af KammarCollegium
uppgifne grunder strida icke deremot; ty
de berättiga alla dem, som fått utsyning,
till lott vid delningen,
7:0 Utskotten yttra vidare: ”Om der"emot
Utskottens förslag antages, uppkom”rner
ingen obillighet. Deraf kan, på sin
”höjd, det förhållande inträffa, att, der delning
bestrides af de skoglösa hemmansegarne,
der uteblifver den, och det urgamla
förhållandet fortfar, men Utskotten
”kunna ingalunda medgifva, att, med antagande
af deras förslag, ingen delning
”kommer alt äga rum. Förutsatt, att All”männingarne
under enskild äganderätt blif”va
bättre vårdade, än de hittills varit un”der
Statens, böra de ock komma att gifva
”en långt högre afkastning, och denna på”räknade
högre afkomst bör ej allenast trygga
”de skoglösa hemmansägarne mot ali minsk”ning
i deras beräknade utsyningsbelopp,
”utan äfven förmå dem att medgifva delningen.
” Jag frågar: är det ingen obillighet,
att delningen ej kan ske, derföre att
grunderne äro så oriktige och orättvisa, att
ingen delning kan af de egentlige Interessenter
medges? Icke kan en högre afkomst
af skogen ersätta deras förlust i denna del
och derföre förmå den till delningen.
138
Den 10 September e. 111.
I följd af hvad jag nu anfört, yrkar jag
afslag å Utskottens Utlåtande, och gillande
af KammarCollegii grunder för delningen
med den tilläggning jag föreslagit, att det
må bero på Kongl. Maj:ts pröfning att,
i följd af särskildte förhållanden, deri göra
jemkning.
Grefve Posse, Arvid: Jag har deltagit
i det beslut, sorn Utlåtandet innehåller,
tror det vara riktigt, och kan således ej
förena mig med Herr Danckwardt. Utlåtandet
upptager de skäl, hvarpå det grundar
sig, och det torde då göra tillfyllest,
om jag i korthet besvarar hvad Herr Danckwardt
anfört. Först har han fästat sig dervid,
att genom särskilta domar och resolutioner
särskilta förhållanden kunde vara
föreskrifne, samt att Utskotten ej trott, att
något hinder mot dessas gilltighet genom
Utskottens förslag uppkommit; och Herr
Danckwardt har ansett såsom sannolikt, att
Utskotten varit okunnige om tillvaron af
dessa resolutioner. Jag, såsom Landshöfding
i ett Län, hvarest flere SkogSregleringar
de sednare åren blifvit verkställde, kunde
åtminstone ej vara i okunnighet derom;
och jag är ännu qvar vid den öfvertygelse,
att Utskottens första yttrande ej lade något
hinder i vägen för inneliafvarne af sådana
domar eller resolutioner att få dem
gällande. För min del tror jag, att Herr
Dauckwardts anmärkning denna gång varit
Den jo September e. m.
mindre behöflig, emedan han bordt vara
nöjd, sedan Utskotten gifvit en förklaring,
som är öfverensstämmande med hans mening.
I sjelfva saken har Herr Danckwardt
först gjort anmärkning vid Utskottens yttrande,
att de skoglösa hemmanen endast
ägde företrädesrätt, men ej uteslutande rätt,
till Allmänningarne. Jag kan ej kalla deras
rätt uteslutande, då det är obestridligt,
att de hemman, på hvilkas ägor nu
finnes skog, inträda, så snart denna egna
skogstillgång af en eller annan orsak upphör,
i lika rätt till Allmänningarnes begagnande,
som den de nu varande skoglöse
hemmanen äga. Dernäst har han frågat,
om det Amre rätt att tillskapa en äganderätt,
der den ej finnes. De skogsägande
hemmanen hafva likväl haft rätt, att begagna
Allmänningarne; de hafva haft rätt
att få utsyning lill allmänna broar och byggnader.
Deras nyttjanderätt har således funnits,
ehuru i mindre grad än för de andre
hemmanen. Man kan ej säga, att de
icke haft någon äganderätt. Herr Danckwardt
har trott, att denna äganderätt skulle
tillkomma på bekostnad af de skoglöse hemmanen,
och förorsaka missnöje. Efter hans
åsigt åter skulle de skoglöse tilläggas en
uteslutande äganderätt på de andras bekostnad,
och missnöjet dermed skulle ej blifva
mindre, om man ej kan antaga att de
skoglöse hemmansägarnas antal är mindre,
i4o Den 10 September e. ra.
än deras, som äga skog. Herr Danckwardt
liar ej kunnat erkänna andra sätt att mista
skog, än eld och storm; men han har ansett
dem af mindre betydenhet, då jorden
j alla fall är qvar. Dervid bör anmärkas,
att en stor del nu skoglöse hemman haft
skog; de hafva jorden qvar; de borde då
äfven uteslutas. Hvad utsyningsrätten till
broar och allmänna byggnader angår, har
han yttrat, alt ingen obillighet vore deruti,
att den förlorades, då, enligt RamraarCollegii
förslag, ersättning för den skulle
lemnäs. Men hurudan skulle denna ersättning
blifva. Nu är berörde utsyningsrätt
ofta ej mera än 3 å t\ stockar. Huru skulle
man kunna verkställa ett sådant Förslag?
Sluteligen fäster sig Herr Danckwardt vid
Utskoltens yttrande om obilligheten af KamrnarCollegii
Förslag, och frågar om det ej
är obilligt, att föreskrifva så obilliga grunder,
som Utskotten framställt. Jag tror,
att Utskottens grunder ej äro obilliga, men
om också de voro det, synes det mig värre
att antaga grunder, som äro orättvisa,
och det måste sådana grunder vara, som
bestämma, att man skall mista en förut
innehafd eganderätt. I det hela medföra
visserligen båda förslagen sina olägenheter,
men skillnaden är den, att det af Herr
Danckwardt och KammarCollegium föreslagne
är orättvist, då Utskottens på sin höjd
kan medföra den händelse, alt Allmänningarue
ej blifva delade. Om vi böra antaga,
Den 10 Sep tern lier e. m. r 4 f
att en allmän bättre skogsvård på dem blir
använd, sådan som Kongl. Maj:t låtit införa
å Kronans parker, tror jag dock, att
den uteblifvande delningen blir mindre farlig.
Jag tillstyrker bifall å Utskottens förslag.
Friherre Sprengtporten Jacob Wilhelin
: Grefve Posse liar så fullständigt vederlagt
de inkast» sorn af Herr Danckwardt
blifvit gjorda, att jag måhända bade bordt
afhålla mig ifrån allt yttrande; likväl, som
jag är lifligt öfvertygad om rättsenligheten
af Utskottens satts, vill jag för egen tillfredsställelse
tillägga några ord. Herr Danckwardt
synes vilja fortsätta sin strid med Utskotten
om andan af äldre Författningar.
Jag inser visserligen, huru ändamålslös denna
tvist numera är, sedan Utskotten i sitt
nu afgifna Utlåtande hämtat sin bevisning
från närvarande förhållanden, men för alt
gå Herr Danckwardt till mötes, anhåller jag
att få citera en af Utskotten förut ej åberopad
Författning, hvilken kanske af detta
skäl undfallit uppmärksamheten. Jag menar
1681 års Husesyns-Ordning, sorn slutar med
de orden: Derföre skola alla Häradsrätter
veta sina Jllmänningars rå och rör, dem
förvara såsom byamark till hela Häradets
egen nytta. Vi äga således i denna Författning
en ganska bestämd definition på
beskaffenheten af Häradets rätt till Allmänningen;
den skall nemligen anses såsom byamark
till hela Häradet, hvaraf ock jag en
-
Den io September e. m.
keit drar den slutsatts, att då byamarkera
skiftas, måste den delas på alla hemman i
häradet, eller på hela häradet, som är det
samma. Herr Danckwardt har sagt, att,
då ingen äganderätt finnes, och den nu skall
hestämmas, vore det billigt, att de skoglösa
hemmanen som innehaft nyttjanderätten,
företrädesvis borde komma i åtanka. Grefve
Posse och Utskotten hafva visat, att denna
mildhet reducerar sig till en orättvisa; i
öfrigt skulle jag tro, att om ock ingen äganderätt
till Allmänningar förr varit stadgad,
finnes likväl en sådan nu, sedan genom
1824 års Circulairbref det förklarats, att
Allmanningarne äro Länets och Häradets
tillhörighet. Herr Danckwardt har äfven
sökt tolka 8 och 10 §§. af i8o5 års Skogsordning
på ett sätt, som jag lemnar åt
hvar och en att bedömma. Jag medgifver,
att 8 §. ej så fullständigt bestämmer hvilka
äro intressenter; men, då en otydlighet
äger rum i en §., äger man rättighet att
jemföra den med en annan § ; och om man
jemförer den 8:de med den io:de, så lärer
intet tvifvel kunna uppstå, att ju Allmänningarne
böra delas på alla. Det är ej eller
någon billighet deruti, att Allmänningarne
delas endast på de skoglöse. Det är
väl sannt, att de, sorn ej hafva skog, bäst
äro i behof deraf, men om man vill göra
jemförelse emellan värden på olika hemman,
tror jag ej, att skogshemman äro de,
som äro mest värde. De skoglösa hafva in
-
Den io September e. m. 143
skränktare utmark, det är sannt, men större
och bättre åkerjord, och jag inser ej, att
det är billigt att tilldela dessa en förmån
på de andras bekostnad. Yi böra äfven erinra
oss, att vi nyligen godkänt en författning,
Skiftesstadgan, som ej allenast utgår
från principen af utmarkens uppodling, utan
äfven nödgar en hemmansägare att på sin
lott emottaga sin granöes förstörda skog i
stället för sin egen sparade. Yore det då
billigt, sedan man utgått från Lagstiftningsprinciper,
som gynna misshushållning med
skogen och straffa den omtänksammare vården,
att äfven fråntaga denne hemmansbrukare
den rätt han haft, att från Allmänningen
blifva hulpen, då lian i följd
af denna författning ser sig skoglös. Sluteligen
får jag fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att frågan, så vida
man icke kan tolka i8o5 års Författning
annorlunda, än att alla skola ingå i delningen,
kan sägas vara afgjord genom Rikets
Ständers Beslut vid i8a3 års'Riksdag,
enär de äskat, att samma delningsgrund,
hvilken i i8o5 års Författning för Sockneallmänningarne
är antagen, skulle följas.
Jag öfverlemnar för öfrigt åt hvar och en
af Ridderskapet och Adeln att finna sig öfvertygad
af Utskottens skäl, eller af de
Herr Danckwardt anfört, och anser mig
hafva sagt tillräckligt för att motivera min
begäran om proposition till bifall å Utskottens
utlåtande.
.44
Den io September e. m.
Herr Danckwardt: Det var icke underligt,
att jag fästat mig vid hvadUtskotskotten
anfört om dea uppenbara misstydning
af Utskottens beslut, sorn de ansett
vara en följd af den tydning, jag gifvit
detsamma. Det var endast i det afseendet
jag yttrade, alt jag ej trodde en misstydning
kunna med skäl mig påbördas, då Utskotten
sjelfve funnit ett tillägg till samma
beslut, i likhet med hvad jag uppgifvit,
vara behöfligt. Hvad Grefve Posse yttrat
om sin erfarenhet i förevarande afseende
inom Skaraborgs Län, vill jag ej bestrida;
men jag bör dock fästa bans uppmärksamhet
derpå, att här icke är fråga om Kronopnrker,
utan om Allmänningar, och någon
reglering med dem liar inom nämde
Län ännu ej ägt rum, så att Herr Grefven
ej varit i tillfälle, att i anledning deraf
vinna någon erfarenhet om förhållandet med
dessa skogar. — Man har klandrat, att jag
påstått, det den rättighet till Allmänningarne,
som de skoglösa hemmanen äga, ej
vore, såsom Utskotten säga, en företrädesrätt,
utan en uteslutanderätt. Jag håller
mig emellertid vid hvad Förfaltningarne
innehålla om Allmännings begagnande. Jag
har ej sett någon, som bestämmer, att, om
Allmänningens årliga skogstillgång öfverskjuter
behofvet, utsyning derifrån kan tilldelas
de skogsägande hemmanen, och det är
på denna grund jag anser, att de skoglösa
hem
-
Den 10 September e. m.
i45
hemmanen hafva till skogarne en uteslutanderätt.
— Man har frågat, huru det
skulle tillgå, att vid delningen lemna ersättning
åt de hemman, sorn hittills fått
utsyning till allmänna Broar och Byggnader.
Jag för min del ser icke någon svårighet
dervid; deras ersättning kan sammanslås,
och en särskild lott åt dem derför
afskiljas. Man har anmärkt, att jag sagt,
att ingen Häradernes äganderätt finnes till
Allmänningarne; och man har velat citera
1824 års Kongl. Bref om Kronoskogarne, som
skulle derigenom en sådan äganderätt vara
Bestämd. Detta Kongl. Bref uppräknar de
särskilta allmänna skogarne, och definierar
förhållandet med hvardera af dem. Om
Härads- och Landsallmänningar, heter det
att nyttjanderätten deraf tillhört intressenterna
deri, med förbehåll för Kronan af
Bärande träd ochmasteträd, af ränta för derå
gjorda uppodlingar och intagor, äfvensom
af dessa Allmänningars begagnande till vissa
allmänna Behof, och hvilka Allmänningar
således böra såsom Landets och Häradetstillliörighet
anses. Det bevisar dock ingen äganderätt
för alla Lands- eller Häradsinnevånare,
minst då dermed jemföres hvad i
det Kongl. Brefvet vidare förekommer rörande
grunden för delningen af dylika Allmänningar
eller att det skall ske emellan
dem, som deri anses äga del. Nyssnämde
definition på Lands- och Härads-allmän4i
H. 10
i4<3 Den 10 September e. m.
ningar förekommer här derföre, att Rikets
Ständer vid 1818 års Riksdag beslöto försäljning
af dessa Allmänningar, såsom ansedde
tillhöra Kronan; hvilket genom denna
definition blifvit vederlagdt. Någon äganderätt
till Allmänningar är ej derigenom
tillagd, hvarken alla, eller visse hemman,
blott att de ej tillhöra Kronan, utan Länet
eller Häradet. När fråga om delning uppstår,
skall äganderätten bestämmas. Då är
det billigare i min tanka, att den lemnäs
dem, som begagnat skogarne, än dem, hvilka
ej begagnat, och ej få begagna dem.
Häruti kan jag ej finna någon orättvisa;
hvilket här ungefär är detsamma som obillighet.
—• Ytterligare har såsom stöd för
den motsatta tankan blifvit anfördt, hvad
jag i mitt skriftliga yttrande redan vederlagt,
att nemligen Ständerne i deras svar till
Konungen på dess Proposition rörande de
Allmänna Skogarne, vid sista Riksdagen
skulle hafva bestämt grunden för Allmänningarnes
delning. Rikets Ständer föreslogo,
att Allmänningarne skulle delas mellan
de Socknar, som anses deruti hafva del.
Jag hemställer, om detta innefattar alla
Socknar, hvilket vore o vilkorligt, derest
alla hemman i Häradet skulle få del deri.
Yidare föreslogo Rikets Ständer att, sedan
Allmänningarne blifvit emellan Socknarne
så delade, skulle delningen inom
Socknen rättas efter .samma grund, som för
Sockne-allmänningarne i Skogs-Ordningen
Ben io September e. ni.
»47
är stadgadt. Friherre Sprengtporten har
sjelf medgifvit, att i den SkogsOrdningens
§., som omtalar Sockenallmänningars delning,
finnes ej någon grund derföre bestämd; men
lian har velat draga slutsålts till en sådan
grund af en annan §., och denna rörer blott
huru förhållas skall, då Allmänningarne ej
äro delade. Jag kan för min del ej tillåta mig
en sådan conclusion, då det är fråga om
bestämmelse af äganderätt lill jord; och.
jag anser den således bevisa intet i saken.
Friherre Ridderstolpe j Fredrik: Vid
i8a3 års Riksdag hörde jag till den Minoritet,
som ifrade emot delning. Med mycken
tillfredsställelse har jag funnit opinionen
inom Westmanlands Län vara densamma,
nemligen emot delning. Jag säger med
tillfredsställelse, derföre att detta är ett
Län, hvars betydenhet grundal'sig på jerntillverkningen;
hvars förnämsta grund åter
är skogarnes vård. När man önskade, att
se dem vårdade bättre än hittills, men likväl
under Konungens Befallningshafvandeä
inseende, så var det derföre att man ville,
att alla skulle deraf blifva delaktige, och
man trodde sig firma orättvisa deruti, att
den, som vårdat sin skog väl, skulle förlora
sin andel. När nu en ny ordning kommer
att inträda, hoppas man, att en dubbel
afkastning skall vara följden, och att
således ingen bör blifva förnärmad, i en
4t
H. 10*
i4S
Ben io September e. m.
ligh et med hvad Herr Falkman uti dess af
Utskotten omförmäldte yttrande anfört, att
dessa skogars framtida gagnelighet bäst befrämjades
, om de förblefvo under allmän
mårdj och förvaltades efter vetenskapliga
grunderj hvartill kostnaden borde ersättas
genom en billig afgift å utsyningen. Denna
afgift borde således äga rum för så väl
skogsägare, som de, hvilka ej äga skog. I
afseende på hvad Herr Danckwardt anfört
om skogsägarnes omkostnader, vet jag ej,
att några sådana ägt rum. I stöd af dessa
skäl hoppas jag, alt Utskottens Utlåtande
måtte bifallas.
* '
Grefve Posse: Jag är skyldig att börja
med vitsordande af hvad Herr Danckwardt
sagt, alt icke Häradsallmänningar, utan endast
Kronoparker i Skaraborgs Län, varit
under reglering, men det måste vara honom
bekant, att vid dessa regleringar frågor förekommit,
hvilka äro fullkomligt likartade
med dem, som kunna uppstå i följd af serskilta
Domar och Resolutioner angående Allmänningarne,
hvarom här blifvit taladt.
För att styrka sin uppgift, att de skoglöse
hemmanen skulle äga uteslutande- och icke
företrädesrätt, har Herr Dankwardt fästat
uppmärksamheten derpå, att deskogsägande
hittills ej ägt rätt till utsyning af den skog,
som icke behöfdes för de skoglöse hemmanen.
— Jag kan ej instämma deruti, men
medgifver, att de skogsägande ej fått utsy
-
Den 10 September e. m.
»49
liing, hvilket ej härrört deraf, att de varit
uteslutne, utan deraf att man ej fått utsyna
mera, än hvad för året nödvändigt erfordrades.
Också får jag förena mig derom,
att uti 1824 års Författning ej står, att alla
Socknar skola hafva del i AUmänningarue,
men der står, ”till delning mellan de Sock”nar,
som deruti anses hafva del.”— Om
nu endast halfva Socknen vore skoglös, ägde
Socken likväl del uti Allmänningen, och
Socknarne emellan skulle delningen ske efter
Socknarnes hela hemmantal, och ej blott
efter de skoglösa hemmanens. Om man sedan
tänker sig, huru det skall gå, då den
Socknen tillfallne del af Allmänningen hör
delas, skall man finna, att de skogsägande
äfven skola få sin del, ty icke kan jag annorlunda,
än Friherre Sprengtporten, förklara
stadganderne i 8 och 10 §§. af i8o5
års Skogsordning, enär i den förra står
Sockenboernej och i den sednare alla dem j
som i Socken hemman äga och bebo. Jag
anser ostridigt, att io:de §. här ger en förklaring
åt den 8:de. Det är för mig obegripligt,
att Sockenboerne skulle hafva rätt
yttra sig öfver skogens vård, men ej äga
någon rätt till den. Jag får till följd af
detta förnya mitt yttrande om bifall till
Utskottens Utlåtrnde.
Herr von Hartmansdorff, August: Vid
förliden Riksdag, då frågan om Ailmänningarne
förevar, talade jag för det beslut
Den io September e. m.
som först fattades. De, som då voro bär,
toide erinra sig, alt det skedde blott genom
en eller 2 rösters pluralitet, ocb att
det sedan gjordes om genom Nämnd. Milt
skäl var då, att, som Allmähningarne utgöra
en reservefond för dem, hvilka ej hafva
skog, eller tillfälligtvis förlora sin tillgång
derå; kunde de ej delas emellan hemmanens
ögonblickliga innehafvare, utan alt
tillintetgöra denna reservefond för framtiden,
Jag bestridde således deras delning.
Jag utgick från samma välvilja för framtiden,
som Herr Danckwardt, men kom till
andra slutsatser än han, rörande medlen
att vinna ändamålet. — Nu synes man hafva
ångrat det beslut man 1823 fattade; hvadan
Utskotten föreslå en sådan delning, att
ingen delning troligen kan äga rum. Utan
att vilja uppenbart motsäga sitt förra beslut,
kommer man på en omväg derhän,
som icke lyckats mig att komma på den
raka vägen. I början ämnade jag instämma
i Utskottens förslag, ty då skogselden
t»r lös, begagnar man hvilken utväg som
helst, att frälsa hvad som frälsas kan; men
jag bör dock icke tillåta mig begagna så
origtiga medel, då jag har med män att göra,
som taga skäl. Enär jag anser Herr Danckwardt
nu hafva rätt i sina anmärkningar,
tror jag mig desto häldre böra erkänna
det, som jag vid flere föregående tillfällen
funnit mig böra rösta emot honom. Denna
gång deremot ämnar jag rösta med honom.
Den 10 September e. m. i5i
Grefve Mörner, Carl: Då man nu talar
om delning af Allmänningar, och hvilka
som anses deruti hafva del, får jag tillkännagifva,
att i Kronobergs Län finnas 5
Häradsallmänningar, å hvilka jag föriidet
år hållit undersökning, så väl i afseende
på beskaffenheten af skogsväxten derå, som
i afsigt att inhämta vederbörandes önskan
rörande delningen af dessa Allmänningar,
så vida de ej kunde förblifva i det skick
de voro. Härvid utröntes att på de tre är
dels tunnlandstalet obetydligt, dels skogen
så litet växtlig, att någon utsyning derå
icke kan äga rum, hvarföre äfven de Sockne-ombud,
som voro tillstädes, önskade
delning egentligen af det skäl, alt marken
befanns vara högst tjenlig till uppodling,
och att, då skogen icke vore af värde, det
vore för Häradets innevånare gagneligare,
att under egen disposition öfvertaga dessa
Allmänningar. Jag håller således före, att
delning bör ske af så beskaffade Allmänningar,
som ulan särdeles kostnad kunna
odlas, och hvilkas delägare i anseende till
dålig skogsväxt ej finna sig belåtne att såsom
Allmänningar bibehålla dem, på grund
hvaraf jag icke kan vara af Herr von Hartmansdorffs
tanka, att delning ej bör ske,
der den lämpligen kan för sig gå, hvaremot
jag af ofvanomförmälte förhållande
hämtar ytterligare stöd för den af Utskotten
yttrade mening, alt icke endast skoglösa
hemman böra i Allmänningurne få del,
102
Den 10 September e. m.
emedan dessa i händelse af skedd uppodling
skulle komma att draga en fördel af
delningen, hvilken vore mot öfrige Häradets
innevånare lika orättvis, som obillig.
Jag tillstyrker derföre bifall till Utlåtandet.
Grefve Posse: Då man nu klandrat
Dikets Ständers beslut af år 1823, kan jag
ej underlåta att tillkännagifva, det jag talat
för det, Jag har äfven deltagit i Utskottens
Utlåtande, just för det jag anser nämde
Utlåtande innefatta ingalunda upphäfvande,
utan endast en förklaring deraf,
som uttrycker den mening jag då hade;
jag ansåg då, att de Allmänningar, hvilka
till det allmännas förmån kunna delas, må
delas, men att de, som ej utan skada kunna
delas, borde blifva oskiftade. Det är just detta
jag tror vinnes, ty om jag ej bedrager mig,
komma, bland Allmänniugarne i Skaraborgs
Dan, 3 att blifva delade och a odelade.
Herr Danckwardt: Jag ber om ursäkt,
alt jag återkommer på åtskilliga af de frågor,
om hvilka Grefve Posse och jag äro
af olika tankar, och dervid först om de
skogsägandes rätt till utsyning, i händelse
skogstillgången på en Allmänning skulle sådant
medgifva. Jag håller mig härom till
bokstnfven i Författningarne. Allmänna Lagen
och SkogsOrdningen säga: ”Lands- och
”Härads-allmänningar måga de nyttja, som
”i Länet och Häradet bo. Ther måga de
”sorn ej hafva sådant på egne Ägor njuta
Den io September e. m. i53
”mulbete, timmer, ved, gärdsel, löf, näf”ver,
torf, bast och annat som der finnes
”till egen nödtorft, men ej något deraf lill
”annan upplåta eller sälja;” och SkogsOrdningen
tillägger, att den må ej njuta understöd,
som med egen skog illa farit. Hvad
åter angår delningsgrunden för Socken-allmänningar
efter 8 §. i SkogsOrdningen, får
jag gifva tillkänna, att mig är bekant, att
vid ganska många Allmänningars delning ej
alla hemman deraf erhållit dél. Jag vet bestämdt,
att i Skaraborgs Län, vid Allmänningars
delning, icke alla hemman i detta
Län fått det, utan att afseende fästats på
de utmarker, som hemman förut ägt. En
värd Ledamot har sagt, att jag önskar delning
af Härads-allmänningarne, och att jag derföre
bestrider Utskottens förslag. Jag är derom
af samma tanka som Grefve Posse, alt jag
hvarken uteslutande önskar eller uteslutande
är emot dessa skogars delning. — Jag känner
temligen väl förhållandet med Allmänningar,
och vet att många icke kunna bibehållas
till intressenternas bästa, såsom varande
dels af inskränkt rymd, dels sönderskurne
af intäckter, så att de icke löna mödan
att vårda och bevaka. Det är sådana
Allmänningar, som jag tror böra delas, men
jag tror också att, då man vill det, böra
sådana grunder för delningen fastställas, som
leda dertill. Om Utskottens delningsgrunder
antagas, kan efter min öfvertygelse ingen
delning medgifvas af de skoglöse. De
154 Den io Sep tern ber e. m.
äga redan nog inskränkta skogstillgångar;
skola nu de skogsägande vara med och dela,
blifva deras tillgångar ytterligare förminskade.
Hvarje hemmanslott blir också så obetydlig,
att liela delningen deraf förfelas.
Friherre Sprengtporten: Jag hade trott
det vara tillräckligt att visa Ridderskapet
och Adeln, att den delningsgrund, som
KammarCollegium föreslagit, ej kan äga
rum utan orättvisa, och utan att man fråntager
personer hvad de från Landets första
odling haft rättighet till. Men då jag hör,
huru beqvämt det är att låta lagliga rättigheter
försvinna, då de äro till hinders,
emedan man anser dem obetydliga, nödgas
jag ett ögonblick uppehålla mig vid
att ådagalägga, huru overkställbar åtgärden
är, emedan den skulle föranleda till uppmätning
och uppskattning, icke allenast af
den skogsmark, som skall delas, utan äfven
af en stor del ägares skogsmark i Häradet,
en åtgärd, som i kostnad öfvergår
den förmon, hvilken interessenterne kunna
vinna. Vill man åter ej anse detta såsom
nödvändigt, erkänner man, att man är lika
nöjd, om Allmänningarne delas rättvist, eller
ej, blott man blir af med deni. Jag
tillstyrker fortfarande bifall å Utskottens
förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om Ridder
-
Den 10 September e. m. i55
skåpet och Adeln biföll hvad Utskotten,
i afseende å prde punkten, uti förevarande
Utlåtande tillstyrkt.
Ropades Ja.
io:cle Punkten. Alt en prescriptionslid
af 2 år måtte bestämmas, efter hvilken
ingen Ansökning om Allmännings delning
borde få äga rum.
Utskottens yttrande i afseende å denna
punkt bifölls af Ridderskapet och Adeln.
Å nyo föredrogs Bevillnings- Lag- och
EkonomiUtskottens den i3 sistlidne Augusti
under N:o 16 afgifne, samt den 7 dennes
e. m. på hordet lagde, ytterligare Utlåtande,
angående Bran vinsbränningen och
dermed gemenskap ägande ämnen.
Friherrarne Wrangel, Henning, och
Sprengtporten 3 Jacob Wilhelm j a »höllö, att
detta Utlåtande måtte ytterligare få hvila
på bordet.
I anledning hvaraf Haris Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att, då flere Ledamöter om en sådan
begäran sig förenat, korinne berörde
Utlåtande att, enligt 4p §• Riksdagsordningen,
ytterligare förblifva hvilande.
156
Den 10 September e. m.
Företogs till pröfning Lag-, samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
4 sistiidne Augusti under N:o 55 afgifne,
och den 2Q i samma månad f. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens under N:o
31 , förut meddelte Betänkande angående
väckt fråga om utfärdande af de vid sistförflutne
Riksdag af Rikets Ständer föreslagne
Handels- och HandtverksOrdningar.
Herr von Hartmansdorff} August: Tillstyrkandet
i detta Utlåtande lyder sålunda:
”att i underdånig skrifvelse hos Kongl.
”Majit anhålla, att de vid j823 års Riks”dag
i underdånighet aflemnade Förslag tili
”Förordniug om Handtverkerierna, till författning
om Gerningsmäns antagande på
”Landet, och till HundelsOrdning måtte,
”efter föregången Nådig pröfning, varda
”såsom allmän Lag, till efterrättelse utfärdade,
endast med de förändringar i vissa
’deruti^ som uti den i i denna månad
”afgifvet Utlåtande j rörande ändringar,
”rättelser eller tillägg i 1800 års Lego”Stadga,
Utskotten föreslagit." Sora nu
Ridderskapet och Adeln i Plenum den 7
dennes e. m. återremitterade förslaget till
LegoStadgan, och det kunde hända att, vid
sluteliga afgörandet, förändringar i Utskottens
Förslag vidtogos; så skulle ordalagen i
detta Utlåtande ingalunda passa till verkliga
förhållandet. Jag anhåller således, alt
Den io September e. ra.
ifrågavarande Utlåtande måtte få hvila, tills
den förra frågan från Utskotten återkommit.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln instämde i den af Herr von
Hartmansdorff sålunda yttrade mening.
Ropades Ja.
Å nyo föredrogs ConstitutionsUtskottets
den 26 sistlidne Maji under N:o 3o
afgifne, samt den 4 derpå följde Junii e.
m. på bordet lagde, Memorial, med tillstyrkan
af underdånig framställning, rörande
Allmänna Beredningens Grundlagsenliga
befattning med Regerings-ärender.
Grefve Mörner, Carl, och Friherre
Ridderstolpej Fredrik> anhöllo, att delta
Memorial måtte ytterligare få hvila på
bordet.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Mar skalken förklarade,
att, då flere Ledamöter förenat
sig om denna begäran, kunde sådant, enligt
49 §• Riksdagsordningen, icke förvägras.
Friherre Toll, Gustaf Philip: Då från
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtsdotlet
snart torde vara att förvänta ett Utlåtan
-
158 Den io September e. m.
de om Hästafveln, får ja g, i anledning af
de Motioner i ämnet, som under min frånvaro
blifvit afgifne, och i anseende till min
förestående afresa i tjenste-angelägenheter,
anhålla att nu få uppläsa några anmärkningar,
hvilka sedermera, i sammanhang med
det från Utskottet inkommande Utlåtande,
torde för Ridderskapet och Adeln föredragas.
Hvarefter Friherre Toll uppläste följande
:
Att Hästafvelns förbättring i denna stora
angelägenhet är af vigt, så väl i ekonomiskt,
som politiskt och industrielt afseende, synes
mig vara temligen allmänt begrundadt
och i opinionen stadgadt. Det är, som mig
synes, medlen härtill, hvilka icke bestå ensamt
i contanta beräkningen, och hvarom
olika meningar kunna uppstå, hvaröfver jag
anhåller få afgifva detta yttrande till Protocollet
i anledning af hvad jag förut uti
frågan anfört, och de under mili frånvaro
deremot gjorda erinringar samt uppställde
theoretiska sattser, hvaraf jag ti 11 föi-ser mig
den på erfarenhet och kunskap så väl som
billiga nitälskan för saken och dess vigt
grundade behandling genom Regeringens
försorg i sin helhet, den jag visserligen icke
tror, att Rikets Ständer, vid beviljandet af
erforderliga Anslag, ens behöfva till Konungen
i underdånighet såsom önskan frambära.
Hästafvelsförbättringen i Sverige hade
oansedt flere vidtagne nyttiga författningar
Den io September e. m. i5g
till uppmuntran af allmännare industri i
detta afseende betydligt aftagit, och såsom
en olönande gren i allmänna hushållningen
varit stämplad under en lång följd af år;
kunskapen om hästen, dess vård, uppfödande
och behandling, ingenstädes inom
landet vunnit burskap; man hade äfven genom
tillfällig flygtig läsning af hvad i an*
dra länder blifvit gjordt för denna vigtiga
hushållsgren, velat bedömma nödvändigheten,
att såsom der skedt uti Croiseringar
af Hästracer söka hästförädlingens högsta
mål, under det man vilseförd af okunnigheten
om sakens naturenliga behandling,
åsidosatt att uti främsta rummet afse behofvet
att, från sin urgamla constanta inhemska
stam, afränsa all den högst odugliga
uppblandning, som uppkommer genom
de sämre hästslagens fria införande; och
oansedt man funnit att saken hör befrämjas
på nyttig väg, har man genom det skäl att
Sverige behöfver hästar, sökt visa nödvändigheten
att bibehålla en oinskränkt tillåtelse
till fri införsel af allt hvad utländningen
vill undvika att behålla. Det är således
verklig okunnighet om hvad till hästafvel
förbättring först erfordras, huru mycken
tid som måste gå förlorad, och den
oersättliga skada man häruti tillfogar sin
starka inhemska race, hvilken nu i stället
för constant, antagit en oerhörd mangd degenerations-egenskaper,
och då man efter
uppgifna theoder uti skrifna afhandlingar
16o Den 10 September e. rm
allmänt synes ifra för häst-förädlingen här
i landet, innan man gått första steget att
återföra en inhemsk race till constante egenskaper,
huru skall väl något resultat deraf
Lii möjligt. Det är denna förstörande theori,
som redan i flere decennier föredragit
hästens yttre formförädling, emot nyttan
att bibehålla dess constanta egenskaper, som
nästan öfver hela verlden hyllat de vidunderligaste
Croisserings-försök; och hvaraf resultatet
nu för den sakkunnige visar sig i
nästan alla constante hästracers hufvudegenskapers
totala upplösande, i det att dessa
numera med ingen tillbörlig visshet kunna
ä racen fortplanta deras egne för ögonen
synlige förträffelige arfsfördelar. Jag måste
erkänna, det jag med all uppmärksamhet
undersökt, och velat genom forskning
samt flere försök vinna nödig erfarenhet för
att kunna försäkra min öfvertygelses rigtighet
i denna sak. Man vet icke allmänt, att
Sverige är i anseende till sitt härdande clinjat,
så väl som tili flere ojemförlige localförhållanden,
framför de fleste länder i Europa
rikligen begåfvadt för att ernå hästförbättringens
största fullkomlighet, det borde
i min öfvertygelse äga den kraftfullaste
af alla förädlade hästracer, då man genom
antagande af en hel annan grund än passionen
för häslförädling, ville börja med
återförandet af den inhemska racens constanta
natur, och aflemna all obehörig blandning,
Den ro September e. in.
ning, med ett ord, upphäfva möjligheten
för alla och en hvar alt utan kännedom
och kunskap utifrån införa hästar, samt såsom
systeme antaga nödige urval af ston och hingstar,
samt fri uppfödnings-method, å håidian
d te localer enligt min afhandling 1826.
Må derföre icke vara sagdt, alt ju Licencer
borde meddelas för införandet af väl valde
ston och hingstar, som kunna å våra bästa
localer anses bibehålla sig; men det vöre
kännedomen om den allmänna införselns
obehörighet, då inrikes industrien bör uppmuntras,
jag önskade man redoviste för sig
sjelf, innan man till så stor skada för saken
vill oafbrutet fortfara att tillstyrka denna
fria och allmänna införsel af hästar. Derefter
visar sig för mig den ganska tänkvärda
omständighet af nästan allmän likgiltighet,
som råder deruti, att alla localer bestämt
icke äro lämpliga för hästars uppfödande;
de, hvaruti finnas hagar med dystränder,
sidländta ängar och träsk, hvarigenom
hästens hela naturorganism, genom
fotens och benens försvagande uti träsk och
väta, så till sägaodes upplöser sina kraftegenskaper
och förlorar den constanta racens
medfödda arf att meddela från sig
åter, är en så utmärkande hinderlighet för
hästförbältringen, alt jag omöjligen kunnat
undvika begära all uppmärksamhet deråt,
hvad våra inhemska stamstuterier vidkommer.
Dessa äro onekligen väl disponerade
41 H. ii
Den io September e. m.
och behandlingen af saken med all kännedom
och kunskap der bedrifven, men jag
upprepar det å nyo, beteslägenheterne för
fölen till tredje året äro derifrån af skilj de 3
och då jag visserligen erkänner alt genom
omsorgsfull behandling man likvisst vinner
hästens yttre utseende fullkomligt, vidlåder
oupphörligt den svaga bensubstansen,
som vid andra och tredje året redan efter
sådane beten visar sig uti svulnade ben,
mugg, &c., hvarföre jag aldrig vill upphöra
yrka, för Strömsholm, återfåendet af
Kongsöhr, och för Flyinge återfåendet af
Dahlby, ty härmed endast kunna constanta
egenskaper i racen bibehållas. Vidare
skulle jag äfven tro nyttigt för saken vara,
att, då tid dertill blefve, KongsLadugårdarne
förseddes med eget jordbruk, med
afseende å kreaturs-förädlingen såsom af
högsta vigt för Landet, och hvarigenom
äfven trädesbetet för elt-års-fölen finge begagnas.
Det är genom hårdländta beten under
härdning mot climat och ett flitt utegående
från spädare aldren, som hästens
rätta kraftutveckling såsom en gifven gymnastik
lämpligast fortgår; erfarenheten har
visat mig härvid de besynnerligaste följder
till hästens förbättring, ty gifna lyten och
disproportioner hafva derigenom utgått, och
en ren naturbildning Ater inträdt, bestämdt
arf från äldre slägtledningar uti blodet bibehållit.
Äfven skulle jag tro den omsorg man
ville lemna deråt, att Landlhingst-Stationer
Den io September e. m, i63
voro egenteligen utvisade 3 de trakter, der
liästuppfödandet i hänseende till goda beteslägenheter
anses lämpligast, vara för saken,
Hästafvels-förbättringen, mycket befrämjande.
Det måste äfven såsom grund
för yrkandet emot utländska hästars fria
införande anföras, att de således å goda
localer väl uppfödde hästar böra inom landet
företrädesvis vinna afsättning, och utan
jemförelse bedömas efter sin kraft-egenskap
mera användbare såsom remonter för det
Svenska Cavalleriet, då de uti målet uppgå
till q qvarter \ tum. som är det ordinära
och allmännast antagna.
Att vinna nödige insigter uti allt hvad
till hästens rätta vård, skötsel och behandling
hörer, är ett så stort behof för landet,
alt jag skulle befara, det någon rätt
nytta och fördel af vår inhemska hästrace
aldrig kan ernås, förrän detta befordringsmedel
mera synbart verkställes och visar
sig. Förlusten att utlemna penningar ur
allmänna rörelsen lill utlänningen, beräknas
aldrig emot den stora fördel att få tama,
sediga och lättförda hästar, vare sig
att deras uthållighet blott i 2 eller 3 år äfven
gör nödigt köpa många andra, och den
vinst man skulle i sanning erhålla, sedan
man vunnit de infödda hästarnes dressering,
att dessa en tiodubbel tid förblifva
nyttiga för ägaren, samt fordra hälften i
41 H. 11 *
164 Den io September e. m.
utfordringskostnad, aldrig derföi innan får
erfaras. Min egen erfarenhet liar i detta
fall lärt och öfvertygat mig, huru mycket
en ändamålsenlig friare uppfödnings-method
verkat hästens sedighet och läraktighet,
då den beständigt från fölåldren kan
handteras utan att plågas, samt till och
med 6:te året undvika att strapseras, och
härigenom blott uppstår möjligheten för
vårt Cavallerie att göra sig öfverlägset allt
annat, då dessa sorts väl uppfödde hästar
kunna dödas, men aldrig fatigueras, eller
genom ombyten af beten och fourage försvagas,
hvilket dock gäller för alla länders
inom och utom fullblod croisserade hästracer.
Det är af desse anförde orsaker, jag
ifrigt önskar hästkunskapens befordringsmedel
för saken, kraftigt understödda af det
allmänna. Om ett Centralinstitut bildades,
der icke allenast DjurLäkare-vetenskapen
fullständigt kunde föredragas och practice
befrämjas, än äfven en i sammanhang dermed
högst vigtig inrättning, den jag föreställer
mig i enskildt väg må kunna och
böra inträda, hvarest all nödig vård och
skötsel, tämning och dressering af hästar
må vinnas, och öppet lemnäs åt hvar och
en att emot lindrige afgifter få kunnige kuskar
och beridare inöfvade. Om denna institution
vid alla varande och blifvande
Stuterier icke i enskild väg stöde att erhålla,
må det vara nödigt att begära Konungens
Nådiga bekräftelse på tillstånd för
Den 10 September e. m. 165
cle ynglingar, hvilka såsom CavallerieRecruter
ville anmäla sig inom conscriptionsåren,
att under en viss öfningstid årligen
varda lill hästskötseln incommenderade vid.
dessa Stuterier, för att der kunna erhålla,
utom någon Elementnr-kännedom uti den
enskildla Tidningen, äfven bestämde begrepp
om hästens rätta vård och skötsel. Allt hvad
häruti nu befinnes anfördt, har verkat min
öfvertygelse om ofelbar nytta för det allmänna,
äfven derest det skedde med synbara
uppoffringar, då man likvist, för att
vilja se snarare nytta af hästafvels-förbättringen,
icke borde underlåta att söka häfva
dessa svåra hinder, som arbeta mot hufvudsaken,
och ingalunda påslå, att Sverige,
förrän häri märkes ändringar, kan njuta
frugterne som sig bör, af de inrättningar,
hvilka dels för närvarande befinnas, dels
ock möjligen kunna föreslås. Jag ber äfven
vördsamt få bestämt förklara vådan af
sådana meningars inblandning uti denna vigtiga
detalj-angelägenhet, hvilka blott efter
theorier kunna framställa vackra ideer om
förädling af race &c. och med. ordrikhet
framställda satser uti en flygtig inbillning
bevisade; ty hvad hästar angår, anser sig
mängden kunnig, ingen medgifver grunden
för sin yttrade mening vara falsk, och mot
en sådan kapplöpare-luist_, finnas inga att
jemföra. Min rena öfvertygelse är, att Sverige
kan äga en egen constant hästrace af
yppersta värde, och som, då den återfö
-
*66
Den io September e. m.
res till sina primitiva egenskaper, bör med
Österländskt blod förädlas. Härmed fördröjer
man villigt tiden, så länge alla hinder
till häslafvelns förbättring icke undanrödjas,
och den allmänna kraften härtill på
riktigt sätt användes. Då ett nytt Stamstuteri
å den dertill varande fördelaktigaste
local, sorn någonstädes finnes (jag menar
Ottenby på Öland), skulle uppsättas, ville
jag tro det Svenska hästracens constanta
egenskap så väl som en ädel formförbättring
lättast, måhända äfven på en gång, kunde
ernås, om stammen utgjordes af hingstar
från något utmärkt Stuteri af Orientaliskt
blod Refter 2 å 3 generationer constant der
den uppdragits), och inhemska väl valda
Ston, Öm Landthingstar derifrån i en framtid
kunna uttagas efter fyllda 5 år till remonterande
af de möjligen mera förmånligt
blifvande ständiga stationer, och genom
ändamålsenlig uppfödning inom provinserne
denna stam uti 3:dje generation framvisas
såsom constant (derest ingen ny croissering
hindrar dessa blodegenskapers framgåeude),
skulle jag enskildt finna saken vara tilländamålets
vinnande i god ordning bragt. —
Det är ingalunda min mening härmed, att
afsäga nyttan af de ädla hästars och stons
införande äfven till raceförädling, som af
sakkunniga väljas; del hör till Stamstuteriernas
egentliga åliggande, men jag afser
härmed det vigliga behof landet och försvaret
uteslutande fordra att få afhjelpt,
Den io September e. m. 167
såsom hufvudändamål och största fördelen
utaf hästförbättringen i landet.
Lades på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken tillkännagaf, att Grefve
Piper , Carl, Grefve Spens , Carl Gustaf',
och Herr af Malmborg, Abraham, från Riksdagen
afrest; att Friherre Fock, Berndt
Wilhelm, afsagt sig att vara Elector; och
att Herr von Post, Adolph Ludvig, som
blifvit invald i StatsUtskottet, derigenom
upphört att vara Elector; i följd hvaraf
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
anmodade Ridderskapets och
Adelns Herrar Bänkman, att innan nästa
Plenum sammanträda, för att efter njssbernälte
Herrar utse 5 nja Electorer.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Herr Odencrantz,
Carl, afsagt sig sin plats iBancoUtskottet.
Justerades 6 Protocollslltdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 7 dennes f. och e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Betänkanden:
i68
Den 10 September e, m.
Frän StatsUtskottet:
N:o 218. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Ulskottels under N;o 101 förut
meddeldte Betänkande, angående försäljningen
af 5 stycken Kronan tillhörige Krigsskepp
och redogörelse för derföre influtne
medel.
Från BancoUt,skottet:
Af den 5 sistlidne Augusti:
N:o 7 r. I anledning af väckt Motion
örn ersättning åt ÖfversteLieutenanten G.
U. Adlerstam för dess, genom en Rättegång
med Rikets Ständers Bank, orsakade lidande.
Af den 28 sistlidne Augusti:
N:o 72. I anledning af den utaf Utskottet
förrättade revision öfver BancoDiscontVerkels
räkenskaper och förvaltning,
samt förra RiksDiscontVerkets fortsatta utredning
för år 1828.
N:o 73. I anledning af väckt Motion,
rörande eftergift af Bankens inteckningsrält,
i afseende på den å Uddewalla Stads utmark
varande Ståndskog.
N:o 74, I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 36 förut
afgifne Betänkande i fråga om bibehållande
af de från Banken meddeldte lån på hus,
brandförsäkrade i den upplösta f, d. Stadsfonden
af Allmänna Brandförsäkringsverket,
Den 10 September e. m. i6y
Af den i dennes:
N:o ^5. I anledning af väckt fråga 0111
nödvändigheten af någon jemkning uti gällande
stadgar för Rikets DiseontVerk, i anseende
till den för ön Gottland tidtals hämmade
postgång.
Frän Lagutskottet:
Af den 3i sistlidne Julii:
N:o 86. Öfver väckte Motioner, om
fastställande af vissa grunder för en ny
BrottmålsLag.
N:o 87. Öfver väckt Motion om införande
af edsvuren Nämnd eller Jury i
Brottmål.
N:o 88. I anledning dels af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, rörande förmånsrätt
för Upsala Academie hos dess Uppbördsman,
i afseende å medel, souaafdein
för Acaderniens räkning blifvit uppburne
eller förvaltade, dels af väckt Motion om
enahanda förmånsrätt för Lunds Academie.
Af den i5 sistlidne Augusti:
N:o 8g. I anledning af väckte Motioner
om indragning af Lagmans- och KärnnersRätter,
samt särskilda Domstolar, så
ock om förändring i vissa Domstolars organisation
och i RältegångsOrdningen m. m.
N:o go. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition angående ändring uti
25 Gap. x §. RätlegångsBalken, och i sam
-
Den io September e. m.
manhang dermed äfven i 12 Cap. 2 §. 2
morn. samma Balk, sådant det lyder uti
Kongl. Förklaringen den 10 Sept. 1823.
N:o 91. I anledning af väckt Motion
om BergsTingsRätternas bibehållande i deras
nuvarande skick ni. m.
Af den 28 sistlidne Augusti:
N:o 92. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående ordningen och
sättet för överklagande af UnderRätts beslut
i Lvister om husesyn och fardag å Kronohemman.
Från ExpeditionsZJIskotlet:
Af den 4 dennes:
N:o 157. Med hemställan om Tractamenten
för Extraordinarie Cancellisterm.m.
I anledning af återremiss å Utskottets
under N:o 121 afgifne förslag till Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse till Kongl.
Maj:t, angående ändring af 10 Cap. 21 §.
2 mom. RättegångsBalken, samt upphäfvande
af dermed sammanhang ägande Kongl.
Brefvet den 29 Julii 1812 och Kongl. Kungörelsen
den 18 December 1823.
La des på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 9 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 14 September f. in.
Måndagen den 14 Sept. 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Öppnades Herrar Bänkmäns Lista till
val af 5 Electorer efter:
N:o 46* Grefve Piper, Carl Claes;
N:o 54- Grefve Spens, Carl Gustaf;
N:o 354. Friherre Fock, Berndt Wilhelm;
N:o 6S7. Herr von Post, Adolf Ludvig;
N:o 2254* Herr af Malmborg, Abraham;
Och befunnos följande Herrar dertill hafva
blifvit utsedde:
N:o 200. Friherre von Friesendorff, Fredrik
;
N:o 17. Herr Hård af Segerstad, Carl;
N:o 2071. Herr af Pettersens, Herrman;
N:o 2202. Herr Möllerhjelm, Axel Johan
Adam;
N:o 2218. Herr von Weigel, Christian
Ehrenfried.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
La.nd.tMar
lorer, att innan nästa Plenum sammanträda
för att utse en Ledamot i BancoUtskottet
efter Herr Odencrantz, Carl.
172
Den 14 September f. m.
Herr Sparre, Gustaf Mauritz, uppläste
följande:
Med kännedom af, att Kongl. Majrts
lill Rikets Ständer aflåtne, samt till Statsoch
Banco-Utskottep remitterade, Nådiga
Proposition, om anställande af ytterligare
bidrag till fullbordande af Götha Canal, ännu
icke tili öfverläggning hos Utskotten
förekommit, utöfver den del deraf, som angår
det begärda och äfvenväl beviljade förskottet
af 100,000 R:dr, tar jag mig den
friheten föreslå, såsom vilkor för beviljandet
af ifrågavarande i Nåder föreslagne penningebiträden:
Att Götha CanalBolag medgifver
Staten delaktighet uti Bolaget, icke
allenast för till beviljande under innevarande
Riksdag i nåder föreslagne summa,
utan äfven för hvad derförinnan blifvit från
Statens sida till Bolaget förskjutit, med deltagande
proportionaliter, i förhållande till
bela den sålunda förskjutne summan, uti
alla de rättigheter och skyldigheter, sora
delägarne uti Götha CanalBolag, enligt BolagsReglorna,
tillkomma. — Jag anhåller,
att denna Motion må blifva till Stats- och
BancoUtskotten remitterad, samt de respective
MedStånden communicerad.
Lades på bordet.
Herr Rothlieb, Axel, anförde skriftligen:
Då
Stats-, Banco- samt Allmänna Be
-
Den 14 September f. m.
svärs- och Ekonomi-Utskotten afstyrkt mia
Motion, om beläning :if spannemål mot särskild
borgen, och det troligen ej förändrat
Utskottens i Betänkandet gifna resultat, om
ock flere skäl å min sida blifvit beledsagade,
och återremiss beviljats, i synnerhet
som berörde Motion ägt den olyckan åsyfta
någon bjelp för jordbruksnäringen, hvars
fördelar jag ej sällan funnit vara förbisedda,
anhåller jag blott få reservera mig mot
Utskottens tagna och gillade beslut.
Föredrogs å nyo och remitterades till
StatsUtskottet Herr Rosenblads, Bernhard,
den io dennes f. m. på bordet lagde Motion,
att StatsUtskottet måtte anmodas inkomma
till Rikets Ständer med förslag till
bestridande af de vid hennes Maj:t Drottningens
Kröning uppkomne kostnader.
Herr Rosenblad} Bernhard: Emot Ridderskapets
och Adelns i sista Plenum fattade
beslut rörande de Halländska Kyrkoliemmanen,
får jag härmedelst reservera
mig. Ehuru den stora majoritet, som afgjorde
bifall till Utskottens Betänkande, visade,
att mina åsigter af saken icke godkändes,
kan jag dock ej förändra tänkesätt
i detta afseende; ty ehuru dyrbar mitt Stånds
bifall för mig än må vara, finnes dock för
mig ett bifall af ännu högre värde nemligen
174
Den 14 September f. m.
det af öfvertygelsen inom mitt eget bröst;
denna öfvertygelse, som med samma magt
den bjud it mig att bestrida, oförändrad bjuder
mig att ogilla ett beslut, som synes mig
kränka den rätt, det åligger hvarje Statsmakt
att skydda och bevara, samt bryta
de former, våra Grundlagar för allmän säkerhet
och ordning stadgat.
Företogs till pröfning BankoUtskottets
den 5 sistlidne Augusti under N:o 71 afgifne,
och den 10 dennes e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckt
Motion om ersättning åt ÖfversteLieutenanten
G. U. Adlerstam, för dess, genom en
Rättegång med Rikets Ständers Bank, orsakade
lidande.
Herr Adlerstam _, Gustaf Ulrik j anförde
skrifteligen:
Den olycka mig öfvergått, är så allmänt
känd, och så mycket ingripande i
äganderätten, att jag vågar hoppas Herr
Grefvens och LandtMarskalkens, samt Ridderskapels
och Adelns benägna öfverseende,
om jag vid ett tillfälle, då min egen och
en stor familjs störda välfärd framställes
såsom föremål för Ridderskapets och Adelns
fördomsfria och rättvisa pröfning, bryter en
tystnad, som eljest skolat vara för mig helig.
Må det alltså vara mig tillåtit, att i
största korthet först omtala det factum, som
Den i4 September f. m.
gifvit anledning till de flera inom representationen
gjorda Motioner, hvarå BancoUtskottets
afgifne Betänkande kommer att
utgöra ämnet för denna discussion; och det
är på grundade anledningar jag vågar hoppas,
att de skäl jag ämnar förebringa'; skola
bestå inför en upplyst och rättvis Representation,
om än de icke, under felaktige
och oformliga lagar uthärdat profvet inför
Rikets Högsta Domstol.
Jag kallar dessa lagar felaktige och
oformlige; ty Rikets Ständer hafva sjelfva
nyligen, på Banco- och LagUtskottens tillstyrkande
beslutat, att de såsom sådane
voro att anses, och derföre böra försvinna
ur lagstiftningen, då man insedt, huruledes
de, i stället att trygga och befästa äganderätten,
tvärtom på det grymmaste sätt våldfört
den, hvilket jag nu går att visa.
När Sysslomannen i C. Nordbergs Concursmassa
den i5 December 1821 låto genom
offentlig Auction försälja Norrkjärrs
och Strömsviks Landtegendom i Götheborgs
och Bohus-Län, deri då endast funnos 2:ne
Inteckningar, nemligen till Riksens Ständers
Bank för med inberäknade räntor circa 4,61 1
R:dr, och lill Enkefru Sandström omkring
4,672 R:dr, hvilken sistnämde fordran genom
Testamente tillfallit min hustru, så,
för att sauvera denna hennes fordran, inropade
jag berörde Egendom, hvarvid jag
iy6 Dea i'4 September f. m.
iklädde mig och fullgjorde Massans betalningsskyldighet
till Banken, och liqviderade
resterande Köpeskilling med min hustrus
egen fordran.
När sedermera nägra år derefter en
obetydlig räntebetalning till Banken öfver
tiden uteblifvit, anslogs Egendomen att säljas
på Banko-Auction den 18 Mars iSa/j;
men kort före denna Auction lyckades mig
att af Postmästaren L. H. Klase i Strömstad
till låns erhålla 700 R:dr B:co, för
att dermed godtgöra Banken, och således
förekomma försäljningen, hvarom anhållan
gjordes i Banken, men hvarå likväl lemnades
min Kommissionär ett nekande svar,
så att han, på det Egendomen icke måtte
från oss bortgå, blef nödsakad efter fullmakt
inropa den för oss, och erlade derefter,
inom föreskrifven tid, ej allenast allt
hvad Banken uppgaf icke såsom lån fick
qvarstå, utan äfven den honom alfordrade
lösen för nya Köpebrefvet, och företeddes
jemväl Domhafvandens gravationsbevis, som
upplyste, att vid liqvidationstillfället existerade
endast Bankens inteckning; ty den
min hustru innehaft, dödades den i(j Mars
eller dagen efter Banko-Auctionen; och Herr
Kl ase, i öfverensstämmelse med den afsigt,
i hvilken han gjort försträckningen, att spara
Banken allt bekymmer och inblandning i
liqviden af hans fordran, träffade med mig
den
Den r4 September f. m. 177
den öfverenskommelse, 1:0 att Reversen j
som hä»rföre utgafs den 4 Mars 1824, blef
ställd att ej inlösas förr än efter sex Månaders
föregången uppsägning j hvaraf med
ledning af allmänna lagens esprit jag ansåg
solklart följa, att om än denna Revers blifvit
uppsagd dagen efter, då han utgafs eller
den 5:te Mars, han dock ej varit betalbar
förr än den 5:le September, ehvad
han varit försedd eller icke med Herr Klases
påtecknade medgifvande, hvilket här var
alldeles öfverflödigt, ty jag trodde mig efter
lag berättigad, att njuta uppsägningen
till godo, innan betalning kunde komma i
fråga; 2:0 att ej till inteckning anmäla densamma,
förr än Banko-Anctionen den 18
Mars för sig gått, hvilket äfven iakttogs;
hvarförutan Herr Klase, att än mera aflägsna
Bankens omsorg i denna omstän*
dighet, förklarade inför Notarius Publicus
på stället, alt han ej äskade liqvid för sin
fordran, den han tillkännagaf skulle, såsom
hans afsigt varit, i egendomen få innestå.
Delta lillkännagifvande fortsatte Herr Klase
än ytterligare, då han, i egenskap af mellankommande
part under rättegången, uppträdde
inför Svea HofRätt med företeende
af Original-reversen. Härförutan inlemnades
i Banken inom föreskrifven tid så väl
ätkomsthandlingar, de der styrkte vår egon*
deräit till Egendomen före Banko-Auctionen
_, sorn ock behörigt qvitto för erlagd
4l H. 12
Den i/\ September f. m.
full betalning till Nordbergska Concursmassans
syssloman.
Efter att således hafva fullgjort alla
dessa prestanda, ansåg jag mig fullt berättigad
erhålla det Köpebref jag redan betalt,
oell att återfå mina till Herrar Banko-Cominissarier
inlemnade Originalband lingar, då,
till min högsta förvåning, Herrar Commissarier
åtta månader derefter genom Resolution
af den 3o November förklarade
köpet ogildlj samt pliktfälde mig till 3
procents böter af köpesummanj och anslog
Egendomen till ny Auction med stadgadt
förbud för oss att dervid få göra anbud_,
och delta allt, emedan jag 1:0 ej anställt
liqvid hos Konungens Befallningshafvande
i Länet, och företedt dess laga kraftvunna
Utslag_, som visade för huru stor del jag
kunde få njuta minskning i köpeskillingens
erläggande; och 2:0 enär Herr Klases medgifvande
att icke äska liqvid ej vore teknadt
å Skuldsedeln, icke i Banken nedsatt det
reverserade beloppet inom ^5 dagar efter
Auctionen. Hvad det förra beträffar, ansåg
jag mig hvarken böra eller kunna producera
ett så beskaffadt Utslag af ett mycket
naturligt och ganska giltigt skäl, det nemligen
att jag hvarken ägde tvist eller lagsökning
hos Konungens Befallningshafvande;
hvilket dock både jag och de flera i
orten boende kunnige personer, med hvilka
jag rådförde mig, ansågo vpra ett oefter
-
4
Den 14 S e p t e m b c r f. m. 17g
gifveligt villkor för att fordra och erhålla
ett Utslag, hvilket dertill efter Förfaltningarnes
ordalydelse borde vara laga kraftvunnit
j sorn åter förutsätter, att det roåsle
existera en part, mot hvilken det kan vinna
egenskap af laga kraft.
Någon ytterligare liqvid inför Konungens
Befallningshafvande fann jag icke åligga
mig, enär jag redan i Banken betalt allt
livad mig blifvit affordradt. Den sednare
anmärkte underlåtenhet rörande Hr Klases
fordran är redan, såsom jag tror, nöjaktigt
besvarad.
Att Lagstiftaren med dessa dunkla och
förvillande allmänna stadganden velat antyda
en hel annan händelse, än den då ifrågavarande,
nemligen när någon privat Inteckningshafvare,
som inropar Egendomen,
efter hos Konungens Befallningshafvande
förut anstäldt utmätnings-anspråk, fått sin
fordran genom utslag domfäst, i hvilket fall
det är mot sjelfva pantägaren ett sådant
utslag kan vinna laga kraft, ansåg jag vara
mer än påtagligt.
Kongl. Svea HofRätt, dit jag instämt
Banko-Styrelsen, förklarade äfven genom
Dom den 2 Julii 1(327 mig och min hustru
berättigade, alt tillgodonjuta det köp vi
ingått den i&Mars 1824, med åliggande för
Banken, att för oss utfärda Köpebref, hvar4l
H. 12*
i8o Den i.f September f. m.
jemte vi befriades från de oss ådÖmde 3
procents böter.
Mot denna dom vädjade BankoStyrelscn
under Kongl. Maj:ts pröfning, och både
Föredraganden i Konungens Högste Domstol
samt Nedre Justitiae-Revisionen tillstyrkte
enhälligt fastställelse å IlofRättens Dom,
men Herrar Justitiaä-Rådér, som ansågo sig
endast böra följa Författningens ordalydelse,
upphäfde HofRättens Dom, under förklarande
likväl, ”att som ingen sådan tir*’aktlåtenhet
af oss vore begången, att bö~
”ter ägde rum, blefvo vi derifrån befria”de.
” Den qvarstående, oss till last förde,
försummelse lärer vara högst problematisk.
Vi föllo emellertid oskyldiga offer för denna
Författnings nu ådagalagde tvetydighet, och
den derpå grundade Dom, och måste med
io barn, genom executiva maktens åtgärd
vräkas från eget hus och hem, och blottställas
för det rysligaste lidande. Under
de sedermera förflutne 5 år, som jag varit
i mistning af min genom lagligt köp förvärfvade
och betalte faslighet, har jag måst
realisera hela min icke obetydliga lösegendom,
för att kunna bereda denna stora familjs
subsistens.
Genom det redan omtalte Riksens Ständers
nyligen fattade beslut är det vordet bekräftadt,
att orsaken härtill måste tillskrifvas
de Författningar och den Auctionsproceuure
Oen i4 September f. m. 181
man nu afskaffat, i följd af hvilket beslut,sorn.
tillfyllest torde rättvisa billigheten af mitt
ersättnings-anspråk, jag icke har anledning
att misströsta. Efter att nu hafva redogjort
för denna i Sveriges juridiska annaler visserligen
egna händelse, och då måhända
många af Representationen icke läst de 2:ne
Bancoförfattningar, som blifvit tillämpade,
anser jag min pligt vara att tillkännagifva,
det jag med dessa Författningar nu är försedd,
i händelse någon skulle önska deraf
taga närmare kännedom.
Med dessa tvetydiga Författningar, samt
Rikets Ständers beslut, som upphäfver dem,
i ena handen, och 2:ne rakt mot hvarandra
stridande Domar, deri de blifvit tillämpade,
i den andra, framträder jag alltså
nu inför Rikets Lagstiftare, och reklamerar
i eget och mensklighetens namn, hvad jag
mot all naturlig och billig lag förlorat.
Jag skulle verkligen yttra känslor, lika
främmande för mitt bjerta som för hvarje
ädel man, om jag ej med djup och innerlig
tacksamhet erkände BaucoUtskottets välvilja;
men jag skulle äfven alltför mycket
misstaga mig om BankoUtskottets Herrar
Ledamöters rättskänsla och varma nit för
den oförskylt lidande, om jag ett enda ögonblick
befarade, att de skulle med misshag
upptaga de framställningar jag nu vågar
göra.
Den i4 September f. m.
Till Eder, raine Ilerrar, talar en tillförene
visserligen icke rik man, men som
var i besittning af en tarflig utkomst å den
jord lian sjelf ägde och odlade. Jag är nu
genom grymma och tvetydiga lagar blifven
husvill; mitt framtida hopp hvilar på Rikets
Ständers rätts- och billighetskänsla.
Till Eder, mine Herrar, talar en make,
en far för io oförsörjda barn, hvilkas uppfostran
och ledning till dygd och seder
hvila tungt på mitt hjerta.
Till Eder, mine Ilerrar, talar en Svensk
medborgare, som genom lagarnas ofullkomlighet
och tvetydighet blifvit beröfvad sin
tiinmeliga välfärd. Ja! till Eder, mine Herrar,
talar en förr besutten jordägare, som
flera dagar och nätter, efter af Kronobetjeringen
verkställd utvräkning, med sine husvilla
barn måst söka ett skydd och en hvilostad
i förstugan till det bus som var hans,
och ännu borde vara hans, derest lagarne
varit tydlige och rättvisa.
BankoUtskoltet har trott, att som jag
förlorat i Högsta Domstolen, ägde jag ej
rätt till ersättning; men om jag förlorat,
så är det ju endast derföre, att lagen varit
tvetydig och obestämd.
Tillhör det ej Domaren alt godtgöra
följderna af dylika domslut, så mäste det
tillhöra lagsliftarne, och dessa lagstiftare
8ro Svea Rikes Ständer. Hade Förordningarne
varit tydliga och klara, så hade denna
för mig olyckliga händelse icke inträf
-
Den 14 S e p t c m b e r f. m.
183
fat. Någon tredska eller försummelse å min
sida kan ieke tillräknas mig. Felet ligger
i lagen, och derföre hör icke jag plikta
med liela ruin timmeliga välfärd.
Det är ju endast i anledning af denna
händelse, man i flera RiksStånd yrkat att
Bankoförfattningarna måtte bringas i öfverensstämmelse
med allmänna lagen, tidens
och sunda förnuftets fordringar, hvarföre
ock Banko- och LagUtskotten tillstyrkt, samt
Rikets Ständer beslutat, att desamma, såsom
olämplige, böra ur lagstiftningen försvinna.
Det är denna händelse, som varit
den pröfvosten, hvarpå man vunnit en sådan
erfarenhet, dock på bekostnad af min
hela timliga välfärd; och då nu hädanefter
andre medborgare undgå ett lika olyckligt
öde, är sådant en följd deraf, att jag blifvit
störtad. Något farligt prejudicat kan icke
uppkomma, ty när orsaken upphört, upphöra
äfven verkningarne.
En ädel man, som gjort ett misstag,
rättar sig icke blott för framliden, han godtgör
äfven den skada han vållat; och hvar
hör man söka och finna ädlare tänkesätt,
än hos Svea Rikes församlade fäder och vise.
BankoUtskotlet har föreslagit, i stället
för ersättning åt mig, en gåfva af 4,65o
R:dr åt mina barn, såsom utgörande skillnaden
emellan hvad Egendomen kostade i
inköp d. iS Mars 1824 och de 4.000 R:dr,
hvartill den sedermera blef horlslagen på
Auction; jag anhåller likväl härvid void
-
184 Den 14 September f. m.
samt få erinra, att jag redan långt förut,
och alltsedan år 1821, varit ägare till denna
Egendom, och derpå nedlagt ej obetydlige
summor i odlingsväg och många flera nyttiga
påkostnader, så att den i min hand ägde
ett vida högre värde, än den summa, hvartill
jag inropade den å BankoAuctionen den
18 Mars 1824, hvadan alltså uppskattningsvärdet
efter Banko-method 10,546 R:dr 18 sk.
torde blifva den enda rätta måttstock, hvarmed
min förlust i denna omständighet bör
mätas. Den, som vill handla stort och ädelt,
måste handla fullständigt, och Högloflige
Bidderskapet och Adeln kan ej misstycka,
alt jag i denna del blott vågar åberopa den
uppsats å mina förluster, som finnes bifogad
Herr Gripenstedt^ i ämnet väckte motion.
De utgjorde då, enligt verificerad uppgift,
27,471 R-dr 89 sk. 4 J';st, och hafva
sedermera ökats genom ett års saknad revenue,
så alt totala förlusten nu utgör 30,471
R:dr 89 sk. 4 v:st; (utgörande icke fyllest
1 skill i ngs uppoffring för hvarje delägare i
Bankens behållna vinstmedel.)
Det torde härvid tillåtas mig erinra,
att det är jag sjelf, men icke mina barn,
sorn fått vidkännas denna svåra förlust.
Anse således Rikets Stander sig i anledning
af de nu anförde, (såsom jag vågar
hoppas) talande omständigheter af rätts- och
billighetskänsla uppmanade, att af Bankens
Den i4 September f. m.
i85
behållna vinst anslå medel lill godtgörande
af mina oförskylt tillfogade lidanden, så
vågar jag Sfven tro, alt sådant bör principenligt
komma den verkligt lidande till
godo; ty säkerligen skola Rikets Ständer,
då de gå att utöfva en rättvis och ädel
handling, icke finna förenligt med sin värdighet
alt intränga i det husliga lifvets förhållanden,
och derigenom lägga sten påbörda.
Jag vågar äfven tro, alt håde min och
hela familjens bärgning mera tryggades, om
mig tilläts, att använda hvad mig anvises,
till inköp af annan faslighet eller annat nyttigt
förelag.
Detta är allt hvad jag trodt mig höra
säga om en händelse, som kunnat drabba
många tusende Svenske medborgare, hvilka
innehafva Banco-lån, eller kunnat köpt egendomar
med dylika lån behäftade. Må man
dock icke glömma, att så olycklig än min
Ställning är, jag dock alltid äger det lugna
medvetandet, hvilket äfven skall medgifvas
af hvarje upplyst och ädelsinnad Representant,
att det är Lagstiftaren — icke jag sjelf
— som försatt mig deruti.
Efter denna anmärkning, må det tillåtas
mig, att under några ögonblick lemna
detta upplysta och aktningsvärda Hus. Jag
hvarken bör eiler vill öfvervara den öfverläggning,
som skall bestämma min framtids
öde.
i86 Den 14 September f, m.
Jag är fullkomligen öfvertygad, att jag,
på de af mig anförde skäl, genom Rikets
Ständers allmänt kända vårdnad om medborgares
bästa, skall blifva godtgjord för
mina oskyldigt åbragte förluster, och jag
vågar så mycket säkrare hoppas beviljandet
af denna ersättning, som densamma af
livar och en, hvars omdöme ej villas af egna
intresset och fördomar, måste betraktas såsom
en handling af medborgerlig rättvisa.
Jag anhåller vördsamt om återremiss
af BancoUtskottets Betänkande, samt communicalion
af detta anförande med de öfrige
respective Medstånden.
Herr Toll} Florus uppläste följande:
Vid granskningen af BancoUtskottets
Betänkande rörande ersättnings-anspråk af
Herr ÖfversteLieutenanten Adlerstam, anser
jag Utskottets utlåtande i resultatet felaktigt,
då det yttrar, att som sjelfva rättsfrågan
icke kan utgöra ämne för Utskottets
granskning, något slags anspråk till ersättning
af Banken icke kan, eller bör under
en sådan synpunkt af Rikets Ständer medgifvas;
ty när frågan är om felaktiga lagar
i Bankens Författningar, som icke kunnat
vederläggas, hade Utskottet efter min tanka
haft anledning, att af laglig orsak, och
icke, såsom sedan följer, af medlidande
tillstyrka en ersättning, hvilken också ingalunda
motsvarar, hvad ersättningen bordt
Den 14 September f. in. 187
utgöra, såsom full skade-ersättning, för hvad
genom Lagarnas felaktighet förlorats; jag
yrkar derföre återremiss, och hemställer
äfven till BancoUtskottets bedömande, om
icke med BancoFörfattningarne varit öfverensstämmande,
att Banken, enär handlingarne
i laglig tid inkommo, och icke
Fatalier förlorats, i stället att anslå ny
Auction, först bordt ålägga Herr ÖfversteLieutenanten
Adlerstam, att rätta det felaktiga,
och om det ej skedt, då först vidtaga
Auclions-åtgärden.
Herr Rothlieb , Axel, anförde skrifteligen:
Jag betviflar ingalunda, att Bidderskapet
och Adeln hyser deltagande för den
olycka, som öfvergått ÖfversteLieutenanten
Adlerstam. Mitt eget vill jag icke dölja,
och BancoUtskottet har uti dess afgifne
Betänkande ådagalagt, att äfven der känslan
för den olycklige ej varit frånvarande.
Att Lagens Bokstaf, ej Domarnes öfvertygelse,
varit ÖfversteLieutenanten Adlerstam
emot, hemtar jag anledning tro, då Rikets
Ständer sjelfve vid denna Riksdag funnit
giltiga anledningar ändra de föreskrifter,
som inom Bancoverket hittills iakttagits;
och således uppkommer ett ömmande skäl
mera för den, hvars öde så mycket beror
af det beslut, som nu skall fattas. Jag
för min del gillar visserligen Utskottets
benägenhet alt föreslå någon hjelp för den
familj, sorn olyckan träffat, men det före
-
i88
Den 14 September f. m.
slagna understödet torde utan känbar uppoffring
å Bankens sida kunna något förhöjas.
Dessutom inser jag icke, då far och
inor lefva, hvarföre ej gåfvan skall af dem
få disponeras; och då Utskottet i dess Betänkande
icke föreskrifvit något om räntans
användande, eller sagt af hvilken den
får lyftas, liemtar jag äfven detaf anledning
önska ålerrerniss, dervid, dessa anmärkningar
torde få åtfölja.
Herr Uggla, Carl Willielm: Förenande
mig uti hvad Herr Adlerstam yttrat,
anhåller jag, att nästa Plenum få inlemna
ett skriftligt anförande i ämnet.
Herr af Schmidt, Georg Lars: Då det
Utslag, som bragt Herr Adlerstam i olycka,
varit grundadt på Författningar, hvilka
anses icke allenast olämpliga, utan äfven
otydliga, finnér jag för min del fullkomligt
skäl att gifva ersättning för det
lidande, som tillfogats genom dessa Författningar,
och det så mycket häldre, som
Herr Adlerstam i annat fall blifver offer
för deras olämplighet. Jag anhåller om
återremiss, på det Utskottet må blifva i
tillfälle, att, så mycket möjligt är, tillfredsställa
Herr Adlerstams rättvisa anspråk.
Herr von Hartmansdorffj Augast: En
livar, som uppmärksamt granskar denna
sak, eller blolt läser Betänkandet, skall fin
-
Den September f. m.
na, att (len nian, som blifvit lidande, ej
uppfyllt Förfaltningarnes föreskrifter, och
salunda rättvisligen blifvit skiljd från sin
egendom. Men»Författningarne hafva både
inom BancoUtskottet och RiksStånden funnits
sådane, att de borde upphäfvas, och
att Banken hädanefter borde lika med andra
fordringsägare utsöka sina fordringar,
och de så kallade BancoAuctionerne upphöra.
För bifall till detta Utskottets Betänkande
finnes ej annat att anföra, än medlidande
med en familj, som blifvit lidande,
genom underlåtenhet att iakttaga författningar,
hvilka man ansett sig böra ändra. Men
medlidande är ej detsamma som rättvisa,
och det är i alla fall betänkligt, att tillstyrka,
det Banken skall lill sina vederparter
göra utbetalningar, hvilka ej efter
Lag kunna den åläggas. Det är ock derföre
Utskottet tillstyrkt, att gratificationen
skulle gifvas åt Herr Adlerstams barn; ty
det skulle eljest kunna hända, att alla andra
, som förlorade Rättegångar emot Banken,
togo sig af denna händelse anledning
att likaledes inkomma och begära afskrifning,
eller återbetalning. För min del lemnar
jag derhän, om Ständerna skulle finna
Banken rik nog, för att kunna gifva större
summa till skänks, än den Utskottet föreslagit;
jag anser den föreslagna vara stor
nog. Jag skall dock icke motsätta mig återremissen,
om Herr Adlerstams vänner förmena
sig kunna dermed något uträtta, men
igo Den i4 September f. m.
jng tror alt de för lians eget bästa skull,
gjorde klokast, om de biföllo Betänkandet,
ly jag kan vitsorda, att pluraliteten inom
Utskottet var i denna sak ganska knapp,
och att alla Herr Adlerstams förespråkare
behöfdes, för att saken skulle gå igenom.
Åtskilliga af dessa äro nu borta, åtminstone
vet jag ganska bestämdt en. Det skulle
således kunna bända, att Utskottet i ett
nytt Betänkande afstyrkte, hvad i detta Betänkande
blifvit föreslaget, och jag hemställer
derföre till Herr Adlerstams vänner,
om icke det vore tjenligast att bifalla Betänkandet.
Herr Uggla: Just precist samma skäl
Herr von Hartmansdorff anfört emot, anser
jag såsom skäl för återremissen. Herr
von Hartmansdorff har nemligen sagt, att
Författningarne rörande BancoStyrelsen och
förvaltningen varit så otydlige och fel a k tige,
att Utskottet anmält dem lill förändring.
Detta är just ett skäl för Herr Adlerstam,
att erhålla full ersättning. Jag förbehåller
mig ännu en gång, alt i nästa Plenum
få, så grundligt jag kan, vederlägga
mina motståndare, och förenar mig nu med
de Ledamöter, som önska återremiss af Betänkandet.
Herr Rosenbladj Bernhard: Hvar och
en lugn granskare skall otvifvelaktig! anse
den säkerhet Lagarnes hud fordra, kränkt,
Den 14 September f. m.
’9l
om, sedan Högsta Domstolen genom laga
kraftvunnen dom afgjort ett mål, några anspråk
på ersättning, stridande mot denna
dom, väckas, ännu mera, om de upptagas
och bifallas. Rättvisan af Högsta Domstolens
dom ligger utom BancoUtskottets och
Rikets Ständers bedömmande; men då Utskottet
funnit Författningen, i sin strängbet
tillämpad, vara olämplig, och i dessa
dagar ytterligare blifvit styrkt deruti, då
en inteckningsägare, som inropat en egendom
på BancoAuction, för dess verkställighet
blifvit nödsakad att insätta sina egna
46,000 R:dr Banco, så har Utskottet tillstyrkt
förändring af författningen, och hvad
nu förevarande fall beträffar, ehuru det icke
kunnat medgifva någon rätt till anspråk,
trott sig af medlidande med den talrika familj,
hvars välfärd blifvit ett offer för författningen
, böra tillstyrka såsom gåfva, skillnaden
mellan de summor, hvartill egendomen
på de båda BancoAuctionerna försåldes.
Skulle man deremot såsom grundsats
antaga, att alla, som förlorat på de författningar,
hvilka man icke anser böra bibehållas,
ägde rätt till ersättning, så torde
man blott i afseende på de numera afskaffade
BancoAuctionerne från 1668 få nog
anspråk att af Staten betäckas. Skulle Ståndet
vilja tillstyrka en större summa , änden
nu föreslagna, är jag visserligen icke deremot;
men med Herr von Hartmansdorff,
utom hvars nit och välvilja för familjen
191 Den i4 September f. m.
Utskottet visserligen icke kommit att tillstyrka
en utgift för Banken, så motstridande
alla Bancobruk, instämmer jag deri, att
jag fruktar, att en högre summa skulle snarare
väcka motståndarne af denna gåfva till
afslag inom de andra Stånden; och jag underställer
derföre Herr Adlerstams närmare
vänner, om de vilja våga vådan afenåterremiss.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Efter
min åsigt, lärer här ej vara fråga om
rättvisan af de domar, som äro fällde i Adlerstamska
målet. Att Högsta Domstolens
utslag varit rättvist, lära vi få antaga, synnerligen
som Rikets Ständer icke få befatta
sig med rättegångs-frågan. Men detta förhindrar
ej Ständerna, att anse författningen
orimlig, samt efterlefnaden deraf omöjlig,
eller åtminstone ett uraktlåtande af denna
efterlefnad ej böra inverka på menniskors
hela välfärd. Här torde således kunna
blifva fråga om något mer, än medlidande
och förespråkareett uttryck, vid
hvars olämplighet jag dock ej vidare vill
uppehålla mig. Det lärer dessutom vara
Rikets Ständer, och ej BancoUtskottet, som
slutligen skola afgöra denna fråga.— Hvad
jag egentligen hade ämnat yttra, såsom skäl
till en högre ersättning för Herr Adlerstam,
är, att då någon, på sätt som Herr Adlerstam,
bortmistar hela sin förmögenhet emot
I :del
D e n 14 S eji t c ni b er f. m. iq>
|:del af dess rätta värde; så är lian litet eller
intet belåten med alt, 5 år derefter, återfå
de öfriga båda tredjedelarne; om elt sådant
öde träffar en så ringa förmögenhet, attén
talrik familj på j- deraf ej kan lifnära sig,
Ty då torde inom dessa 5 årens förlopp
icke allenast den återstående tredjedelen
vara åtgången; utan måhända på den möjliga
ersättningen anliciperadt, Hvar och
en inser det förstörande, som ligger uti att
sålunda styckevis bortmista, och styckevis
återfå, sin lilla förmögenhet. Oni således
Rikets Ständer, med anledning af de särskildte
ömmande omständigheter, hvilka i
detta mål förekomma, och med billigt afseende
på orsaken till Herr AdJerstams lidande,
som synes ligga uti en af dem sjelfve
stiftad olämplig lag, finna skäligt alt
tilldela Herr Adlerstam någon ersättning,
tror jag Rikets Ständers värdighet fordra,
alt lemna fullt skadestånd, ochanser, i stöd
af hvad jag förut yttrat, det af BancoUtskottet
föreslagna ersättningsbelopp kunna
förhöjas till 12,000 R:dr B:co; hvarföre jag
anhåller, att Betänkandet måtte blifva återremitteradt.
Herr Munck af Rosertsköldj Eberhard:
Jag skulle afstyrka återremiss för Motionairens
egen fördel skull, om jag icke kände,
att det ej är BancoUlskottet, utan Rikets
Ständer, sorn afgöra frågan och att ett Ut4i
H. i3
Den 14 September f. m.
skotts första Betänkande i ett mai ej får
med förändring antagas eller förkastas. Mall
kari ej undra öfver, att detta Utskott mera,
än Rikets Ständer, finner sig förpligtadt alt
förvara Banken mot utgifter, sorn ej äro
alldeles oundgänglige, Jag vill ej försvara
Motionairens anspråk på den grund, att författningen
varit olämplig} äfven en sådan
får Domaren, så länge den än ej är uppliäfven,
iakttaga. Jag anser dess anspråk
grunda sig derpå, alt författningen, livars
strängaste sida blifvit på lionom tillämpad,
varit tvåtydig, hvilket bäst bevisas deraf,
alt Svea HofRätt och JustiliaeRevisionen ej
ansett Motionairen skyldig till den försummelse
uti löreskrifters iakttagande, som Högsta
Domstolen trott honom hafva begått.
Herr von Hartmansdorff har invänt, att
om man bifölle Motionairens anspråk, skulle
möjligen alla gäldenärer, som haft rättegång
med Banken, komma in och begära
ersättning. Jag tror ej‘, att en sådan casus
som denna förr inträffat, icke heller att
den hädanefter skall vara att befara, dåden
orimliga författningen blifvit ändrad. Skulle
det hända, att någon, som hade för sig
Svea HofRätt och JustitiaeRevisionen, råkade
att genom författningars strängare tillämpning
i högsta instaricen, undergå ett
lika stort lidande, och i följd deraf framkom
lill Rikets Ständer med ett sådant anspråk,
så vore det Rikets Ständer och Banken
sjelf värdigt, att —• visserligen icke
Den >4 September f. ni; 19*
genom domslut* —• men genom gåfva eller
ersättning hålla en sådan person skadeslös
för dess oerhörda lidande genom tvälydigheten
af författnitlgarne och deraf följande
olika meningar hos Domare. Sorn Betänkandet
nu ej får forändradfc antagas, tillstyrker
jag återremiss äfven om det vörö
att förmoda, alt Utskottet ej skulle blifva
mera gynnsamt* än i första Betänkandet.
Herr Rothlieb’ Jag har intet att tillägga,
utan förenar mig i hvad Herr Brå-*
kenhjelm yttrat, och får blott vördsamt
förnya min anhållan om återremiss*
Herr Cederschjöldf* Pehr Custaf'. Jag
instämmer med Herrarne von Hartmans-'
dorff och Rosenblad* och skall visserliga!
ej bjuda till att motsätta mig* utan tvärt-»
om önskar* all möjlig ersättning åt Motioiiairen;
men jag tror lika med deni, att
det för hans eget bästa vöre så godt att
bifalla Betänkandet* Jag vill fästa den sista
Talarens uppmärksamhet derpå* att ut-»
gången af en återremiss kan vara tvetydig,
emedan man vanligtvis ser, att Stånden bifalla
hvad Utskotten särdeles i så eUskilta
mål tillstyrka. Jag har för öfrigt begärt
ordet för att försöka motsätta mig den princip,
att alla de, som lidit genom en obillig
Lag i och genom försummelse att orda-'
grant följa den i borde erhålla ersättning,
4t H. ,3«
iqG Den i4 September f. m.
när bemulte Lag af skaffas. Jag hemställer
hvad följderna skulle blifva, om när ekonomiska
författningar ändras, såsom t. ex.
SeglationsÖrdningen, LurendrägeriFörordtiingen
o. d. alla de, som blifvit dömde lill
stora böter efter de förra författningarne,
skulle till Kongl. Maj:t inkomma, och begära
ersättning derföre, att Kongl. Maj:t genom
ändringen erkänt, att de förra författningarne
voro oriktiga? Denna princip vore
i högsta grad vådlig, och jag måste derföre
på det högsta protestera mot dess antagande.
Hvad denna särskildta sak angår,
tillkommer det ej mig att bedömma,
på hvilken sida rättvisan är. Men jag vill
blott påminna, att en Lag icke bör anses
så alldeles urbota felaktig, derföre att Domstolarne
tillämpa den olika; ty hvilken §.
i Lagen skulle väl då kunna anses oklanderlig?
Dessutom har Motionairen, då han
sagt, att Högsta Domstolen följt ordalydelsen
af författa in gen, och de andra Domstolarne
billigheten, erkänt sin egen försummelse.
Jag vill derföre ej medgifva ersättningen
såsom rältsfordran, utan såsom
en personel välvilja; och jag upprepar ännu
en gång, att jag icke vill sälta mig emot,
om denna välvilja kunde sträckas ännu längre.
Jag öfverlemna!' följaktligen till Herr
Adlerstams närmare vänner, om de vilja
blottställa sig och honom för äfventyret af
en ålerremiss.
Den 14 September f. m.
>97
Friherre Boye., Fredrik'. Mig tyckes,
att saken är ganska enkel. Herr Adlerstam
har lagligen orätt, och fråga är nu om Ständerna
af godhet, af välvilja, af ädelmod,
vilja gifva honom en ersättning någorlunda
svarande mot hans lidande. Jag skulle önskat,
att Utskottet tillstyrkt en större summa;
men då Betänkandet första gången är
före, anhåller jag om återremiss, på det Herr
Adlerstam må erhålla en ersättning, svarande
emot hans och hans familjs lidande.
Herr Munck af Rosensköld: I anledning
af Herr Cederschjöids yttrande, vill jag
endast nämna, att jag ej hört någon understödja
Herr Adlerstams ersättnings-anspråk
såsom en rättsfordran. Jag anser således
öfverflödigt, alt ytterligare ingå i en
Bevisning i denna fråga, utan förnyar min
anhållan om återremiss.
Uppå derefter framställd proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för godt, att
Banco-Utskottets ifrågavarande Betänkande,
i anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återförvisa.
Å nyo föredrogs Bevillnings-, Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den i3 sistlidne Augusti under N:o 16 afgifne,
och den 7 dennes e. m. på hordet
lagde, ytterligare Utlåtande, angående bran
-
igS Pen «4 September f, ni.
vinsbrijnningen och dermed gemenskap ägande
ämnen.
Friherre Wrangel, Henning: Jag erkänner
att den allmänna tystnad, som förmärkts
öfver ifrågavarande Utlåtande, varit
mig högst obehaglig. Jag trodde, att
flera än jag skulle finna Utskottens Förslag
vara oanvänbart. För egen del fattas
mig ord att uttrycka, huru mindre lyckligt
jag anser frågan vara uppfattad och
redigerad. Utskotten hafva nu, såsom tillförene,
tilltrott sig alt föreslå ändring af
gällande Författningar, utan att ihågkomma
det den långsamma gång industrien hos oss
har, och öfver hvars få och osäkra framsleg
så allmänt klagas, är ett intet i jemförelse
mot det onda, som förorsakas af
Sländernes vacklande principer i Ekonomisk
Lagstiftning. Uti förevarande Utlåtande
synes det, som Utskotten på bekostnad
af Brån vins-producenten endast velat
gynna kopparslagaren med tillfälle att förfärdiga
ny bränvins-redskap. För öfrigt förråder
Utlåtandet icke något tecken tili kännedom
om Bränvins-bränningen, så att de
bevis jag derom framlagt, säkerligen icke
kunde vederläggas. Dessutom hafva Utskotten
öfverflödigt yttrat sig så mycket
om sjelfva bräll vinsbränningen, hvilken sorn
ett önskningsniål beror af Regeringens godtfinnande;
och jag hoppas, att Regeringen
äldrig kan antaga Utskottens Förslag, äf
-
Den i4 September f. m.
*99
ven om Sländerne olyckligtvis godkände det.
Utskotten hafva icke en gång insett, att då
deras afsigt varit att minska bränvinsbränningen,
de äfven bordt påtänka någon ersättning
för de minskade intrader Staten
skall erhålla af den inskränkta och försvårade
bran vinsbrännings- rättigheten. Det
vore verkligen sällsamt, om Ständerne skulle
behöfva särskildt sammankallas, för att
fylla en saknad Statsinkomst af bränvinsbränningen.
Den enda fördel Utlåtandet
bar, är, att det är så pass ofullkomligt, att
hvar och en, som deraf tager ringaste kännedom,
bor genast finna, att det omöjligen
kan antagas; jag är öfvertygad, alt livar och
en Ledamot af Ridderskapet och Adeln serskildt
innehar mera sakkännedom, än de sammansatta
Utskotten. Sedan jag nu generelt
yttrat mig öfver hela Utlåtandet, borde jag
granska detaljerne deraf, men som hvarje
råd, ja hvarje bokstaf, deri är anmärkningsvärd,
måste jag inskränka mig till det hufvudsakligaste.
Jag instämmer uti de afgifne
Reservationerne, hvaruti saken blifvit klart
och tydligt uppfattad; och hvilkas författare
man bör önska hade utgjort majoriteten.
Utskotten hafva antagit, att man genom rör
eller lucka i hatten kunde fylla mäsken.
Jag har förut visat, huru orimligt det är,
och att ju mera man på detta sätt fyller
mäsken, ju mera förlorar man i productionen.
Dessutom kan mäsken äfven okas genom
bröstet. Man behöfver ingen erfaren
-
300 Den i4 September f. m.
het för att känna delta. Utskotten hafva
mycket ordat om Pistoriska Verk, och bland
annat äfven talat om sammansatta Pistoriska
Verk. För min del skulle jag önska få
veta, hvad som menas med enkelt Pistoriskt
Verk. Jag har trott, att sammansättningen
af tvänne pannor vore ett Pistoriskt Verk,
fastän denna sammansättning, såsom hvar
man vet, kan variera på mångfaldigt sätt.
Utskottens technologiska benämningar af
enkla och sammansatta Pistoriska Verk bevisa
följaktligen den fullkomligaste okunnighet.
Den Utlåtandet bifogade Tariff är ett
nytt bevis på bristfällighet, som man igenfinner
uti hvarje siffra. Utskotten hafva
beräknat efter gehör, och ingalunda efter
någon ändamålsenlig grund. Derjemte hafva
Utskotten funnit för godt, att åt Kongl.
Majrts Befallningshafvande öfverlemna makten
alt bestämma beskattningen för verk af
ny eonslruetion. Jag hemställer, om detta
kan vara lämpligt, enär sådana inrättningar
skulle bedömas olika i olika Län, allt efter
Herrar Landshöfdingars olika åsigtep. För
öfrigt vet jag ej, om det kan vara öfverensstämmande
med Conslitutionela former, att
uppdraga beskattningsrätt åt Landshöfdingarne.
Vi hafva på detta sätt sedan 1823
års Riksdag gått tillbaka, i stället för att
gå framåt; och hvem som älskar Constitutionen,
kan icke medgifva öfverlålandet af
beskattningsrätten från Sländerne. Äfven
uti Prosten Nordins reservation utropas
Den 14 September f. m. aot
nödvändigheten, att nedsätta bränvinsbränningen
så mycket som möjiigt, eller rättare
att det aldrig kan ske nog. Hvad blir
då följden deraf? Jo den närmaste, att hvad.
som felas i vår bränvinsjtillverkning, fylles
af utlänningen; och den andra följden, att
priset å spannemål ytterligare skall nedsättas,
ty man kan väl ej neka, att de stora
Bränvinsproducenterne ändock något upprätthålla
spanmålspriset. Utskotten hafva
derjemte anklagat de stora Brännerierne för
orsaken till det öfverdrifna bränvinssupandet,
men jag är öfvertygad, att det egenteligen
är de små flyttpannorne, som åstadkomma
detta onda, genom tillverkandet af
vida större qvantitet, än i de stora Brännerierne
kan medhinnas, och genom de öfverflödiga
trakteringar, som vid den mindre
bränvinspannans afverkande hållas för
producentens hela familj, och derigenom
smaken fortplantas på det uppväxande slägtet.
Att till verkningen af brän vin med små
pannor dessutom förorsakar större skada,
än den så kallade Fabriks-til!verkningen af
samma vara, är påtagligt för hvar och en,
som vet, att man genom okunnighet förslösar
mera både säd och ved vid den förra,
än vid den sistnämnda, tillverkningen.
Här vore visst mycket mera att tillägga,
men jag hoppas, att någon uppträder, som
bättre än jag, bevisar odugligheten af ifrågavarande
Utlåtande; hvarom jag således,
till dess discussionen det påkallar, uppskju
-
202 Den i4 September f. m.
ler alt vidare yttra mig. Jag yrkar emedlertid
afslag å Utlåtandet, och bibehållande
af 1824 års Bränvins-Författning, endast
med den modification, att, i stället för
tvänne po kannors pannor, blott ett Pistoriskt
Verk får nyttjas på en egendom.
Friherre Anckar sw är d , Carl Henrik: Jag
får först begära ursäkt, om jag i denna fråga
kommer att upptaga för mycken tid; men
ämnet är af en sådan Stats-ekonomisk vigt,
att jag ej kunnat sammantränga mina åsigter
deri korrtare, än som skett.
Hvarefter Friherre Anckarsvärd uppläste
följande:
Bränvinsbränningen liar, bland Statsekonomiska
föremål i lagstiftningsväg, troligen
uti intet land i verlden upptagit ett
så utmärkt rum som i Sverige.
Likasom all konstprodukt, har denna
långsamt utvecklat sig till näringsgren, och
som sådan, har bränvinsbränningen redan
en längre tid utgjort en ibland utvägarne,
att tillfredsställa behof, hvilkas beständiga
tillväxt, under omvexlande former, just utgör
sjelfva drifkraften till all civilisation.
Alt menniskans begär att rusa sig, är
äldre än bränvinsbränningen, bevittnas äfven
af våra forntida häfder, ej mindre än
genom de rusgifvande drycker, som nyttjas
af de vilda folkslagen, äfvensom af små
-
Den i4 September f. m, 2o3
ken för den döfvande förmåga, som opiatet
innebär.
Styrelsernas sträfvanden efter skattebidrag
hafva i alla tider varit synbarare, än
deras bemödanden, att rikta den allmänna
omtankan åt nya utvägar för vinningen af
enskild förkofran, och man får således från
eja snart sagt stadigvarande orsak hämta förklaringen,
hvarföre bran vinsbränningen i
Sverige, såsom en större tillverkning, först
visar sig, som ett Regale, som ett Kongligt
Statsmonopolium; och några linnas ännu
bland våra gamle, hvilka ägt uppdrag, alt
på Konungens Befallningshafvandes vägnar
uppmuntra menigheterna till flitig bränvinsförtäring.
Att en styrelse framdrifver och befrämjar
behof utaf sådan art, kan säkerligen aldrig
ursäktas, hvarken af Statsekonomen,
Philosofen eller Philantropen; och det kan
aldrig blifva min mening att i minsta moa
vilja berömma den tids maktägande,som först
hos oss begagnade bränvinsbräuningen, såsom
en ny skattekälla, på sätt som skedde,
utan afseende å det omoraliska åsidosättande
af de lätt beräkneliga följderne utaf dea
origtiga väg, hvarå man hos oss införde
denna nya industrigren.
Efter detta yttrande vågar jag likväl
påstå, att bränvinsbehofvel hos oss skulle
liu befunnit sig alldeles å dess närvarande
2o4 Den i4 September f. m.
punkt, om Kronobrännerier, och den derifrån
utgångna husbehofsbränningén, aldrig
blifvit nationen påtrugad ifrån Styrelsen.
Upptäckten af jordfrukters användbarhet
till bränvinsbränning, har mera än allt
annat uppdrifvit tillgången af denna vara;
och denna bränvinsfabrication, af ett för
ändamålet icke länge bekant jordalster, utvecklade
sig i Frankrike och annorstädes,
redan i början af 70-talet, utan att hinna
till Sverige, förr än under 90-talet, och är
det synnerligast härifrån, iden så mycket
öfverklagade öfverflödiga tillgång å bränvin
kan räkna sin tillvaro.
Hvarje nytt uppkommit eller ökadt behof
medför ansträngningar för dess fyllande,
och odlingen af jordfrukter, i och för
bränvinsbränningen uppmuntrad, har säkerligen
varit ett af de verksammaste medel,
att ifrån Sverige afböja den spannemålsbrist,
hvaraf Landet dessförinnan så ofta var blottsläldt
ända till hungersnöd.
Om bränvinets omåttliga bruk under
de sednaste åren verkligen tilltagit, i den
nion man beklagar sig deröfver, torde vara
svårt att med visshet afgöra, i följd af
blotta declamalioner för eller emot.
Klagan öfver ett för handen tilltagande
fylleri är emellertid allmän, och det vore
sålunda ett äfvcntyrligt förelag, alt häröf
-
Öen j4 September f; m. -jo5
ver yttra, en tanka, sora möjligen ieke Lief
öfverensstämmande med en allmänt rådande.
Utan att undersöka, huruvida den allmänna
klagan öfver fyllerilastens tilltagande
med rättvisa och billighet kan hänföras till
localförhållanden, samt särskilta förevarande
omständigheter och fall, eller om den verkligen
kan anses vara ett den arbetande folkklassens
allmänna lyte, utan undantag af
olika förhållande inom städerne och på
landsbygden, vill jag vid detta tillfälle foga
mig efter den allmänna rösten, och antaga
denna ytterliga åsigt såsom utgångspunkt.
Att ett samhällsondt, som åses ifrån
en sådan synpunkt, fäster lagstiftningens
uppmärksamhet, är tvifvelsutan både naturligt
och rätt; och när tillvaron af ett
sådant samhällsondt icke bestrides, återstår
endast frågan, först om utvägar till det ondas
afhjelpande verkeligen i Lagstiftningsväg
kunna utfinnas; och derefter hvilka utvägar
kunna blifva de ändamålsenligaste.
Jag fruktar, att af alla menskliga företag
intet hlifver svårare, än att häfva inrotade
vanor, hvilka redan öfvergått till behof.
Att hastigt och verksamt afbryta fyllerilastens
skadliga följder, anser jag icke
kunna ske, genom annat medel, än ett totalt
förbud å all brän vinstill verkning, äfvensom
å all import af utländska starka
drycker, och till och med af vin, i fall
ao6 Den i4 September f. m.
åtgärden i sin tillämpning skulle innefatta
någon fullkomlig consequence, såsom en
lagstiftningsprincip, hvilken afsåg, ej allenast
inverkningarne å den arbetande och fattige,
utan äfven å den rike, sitt lif i maklighet
fördrifvande, medborgarens böjelse
för, och behof af, njutning.
Oaktadt allt hvad man ser och hör*
lärer man likväl troligen allmänt hafva hunnit
den höjd af begrepp i Statshushållningsläran,
att denna radikala utväg troligen lärer
erkännas såsom overkställbar och stridande
emot de mest inskränkta åsigter, i
anseende till styrelse-grundsatser eller lag*
stiftningsprinciper.
Alt uti en stigande upptysning hos de
lägre folkklasserne; att uti något deras förädlade
tillstånd; att ifrån ett hos dem stigande
begrepp om verkligt menniskovärde,
och om vilkoren för uppnåendet och bibehållandet
af ett sådant, hämta förhoppningarne
å denna, så väl som andra råare lasters
utrotande och öfvergång till måttlig
och oskadlig njutning; dertill synes visserligen
lagstiftningen ännu icke äga några
rättigheter, så länge man för en verksammare
Folkets bildning och för dess
själsförmögenheters lyftning, gör föga eller
intet, utan anser sig med MissgerningsBalken,
med skärpta Lösdrifveristagar, och
genom Correctionshus, hafva i det väsend!-
Den i4 September f. m. 207
ligasle tillvägabragt för nationen, eller för
det egentliga Folket, erforderliga uppfostringsanstalter.
När man sålunda icke uti intellectuell
förbättring synes vilja söka botemedlet mot
alla samhällslaster, så återstår endast utvägen,
att söka det ondas motande genom
materiella binder, för dess ytterligare fortfarande
eller vidsträcktare utbredande. Man
liar från det förhatliga uti ett omättligt
bränvinets bruk kommit till ett skenbart
liat emot sjelfva bränvinstillverkningen, hvilken
man ansett såsom orsak, och följaktligen
äfven såsom föremål för de correctiver
man vill söka emot missbruket af producten.
Falska opinioner uppkomma lätt, innan
någon undersökning af deras verkeliga
halt ägt rum, och man söker, att inom oss
stämpla den så kallade större bränvinstillverkningen,
såsom en oädel handtering, när
endast fem år äro förflutne, sedan Staten
ännu med den enskildte täflade i yrket, och
sedan Chefen för Statens Brännerirörelse,
med obegränsad pannerymd, ännu innehade
Fältmarskalks-rang.
Det torde således fordra en undersökning,
huruvida den opinionsstämning, hvilken
för närvarande, emot den i min tanka
löjligt kallade stora bränvinstillverkaren äger
rum, är grundad eller ej. — Till någon del
torde man få söka anledningen till det slags
t
?.o8 Den 14 September f. m.
förakt man bemödar sig att fästa vid den
större bran vinstill verkningen, ifrån det företräde,
såsom vinstgifvande, hvilket bruksliandteringen
för närvarande företer; äfvensom
ifrån de rikare Folkklassernes föga deltagande
i all slags praktisk handläggning, vid
hvilken slags industrigren som hälst; och
möjligtvis äfven ifrån våra vetenskapsidkares,
kanhända ifrån den goda tonen, hämtade
kallsinnighet för en industrigren, hvilken
i Ryssland utgjort föremål för en Grefve
SubofTs vettenskapliga forskningar, likasom
i andra länder för de ryktbaraste
lärdes undersökningar och slutsatser, under
det vi i Sverige för denna industrigren
icke äga den ringaste vettenskapliga handledning
af någon utmärktare förtjenst.
Jag anser det af nöden, att påkalla
denna allmänna uppmärksamhet å osvikligheten
af den grundsats, att något verkligt
företräde i rang näringsgrenarne emellan
, icke med skäl kan äga rum, då hvarje
förädling af ett naturalster äger ett gifvet
värde inom samhället, i den moa den lemtiar
någon utväg till enskild vinst och deraf
beroende förkofran.
Uti den opinionsstämning, hvilken för
närvarande synes vara rådande emot en
mera utsträckt bränvinstillverkning, synes
den mindre bränvinstillverkarens, ej så alldeles
-
Den i4 Sep t e mb e rf. m.
deles oegennyttiga intresse äfven äga en
betydlig del; och då menniskan så ogerna
frånträder intresset eller begreppet om den
egna individuella fördelen, för att offra åt
principer, af en allmännare omfattning; när
man som lagstiftare har att uppfatta samhällets
angelägenheter, ifrån högre och vidsträcktare
åsigter, så är det helt naturligt,
att pluraliteten inom Utskotten skulle stanna
i det resultat, att den omåttliga bränvinsförtäringen
borde hämmas, genom ett
försök att genom en inskränkning uti tillverkningen
åstadkomma föfhöjda bränvinspriser,
och deraf följande minskad consumtion.
Då Bränvinspannorne i Riket ifrån f»
till och med 25 kannors rymd utgöra ett
belopp af 2,353,5q4 kannerutn; då patinorne
från och med 26 kannor, till och med 49
kannor, upptaga en kannerymd af 1,029,160
kannerum; då 5o kannors pannor ensamt
upptaga en kannerymd af 82,900 kannor;
då pannorne från och med 5i kannor, tili
och med 79 kannor, upptaga en kannerymd
af 104,000 kannerum; och då pannorne från
och med 80, till och med 93 kannors rymd
icke upptaga fulla 5o,ooo kannerum, så är
det också temmeligen ögonskenligt, hvarföre
opinionerne företrädesvis kastat sig på
inskränkningen utaf den större kannerymdens
tillverknings-rättighet, utan allt afse4i
H. 14
210
Den 14 September f. m.
ende å den slags rättvisa och billighet,
som härvid kommit i betraktande.
Jag bekänner mig uppriktigt betvifla,
att Utskottens åsigter kunnat vara till den
grad inskränkte, att dess pluralitet verkeligen
trott sig åstadkomma någon minskad
tillverkning, genom den inskränkning, sorn
för den större pannerymdens, och de förbättrade
redskapernes användande blifvit
föreslagne. Om bränvinsbehofvet ifrån den
föreslagna inskränkningen i bränvinsbrännings-rättigheten
icke kan erfara någon minskning,
så återstår ju alltid den lätta utväg,
att ifrån de 3,56p,ooo kannerum, som genom
den föreslagna Författningen icke lida
någon inskränkning, kunna fylla den brist,
sorn i behofvet kunde uppkomma, genom
den inskränkning man föreslagit, och som
visserligen icke drabbar en sammanräknad
pannerymd af 10,000 kannor.
Jag hemställer till hvar och en fördomsfri,
huruvida någon rättvis grund, eller
för den moraliska förevändningen ändamålsenlig
afsigt, häruti är synbar.
För mig visar sig hela den föreslagna
åtgärden endast åsyfta en öfverflyltning af
den större bränvinsbrännarens förtjenst tili
de mindre, hvilka härigenom hoppas på
en större vinst, ehuru jag tilltror mig kunna
förespå dem blott möjligheten af en
ökad tillverkning, hvarigenom priset alltid
bibehålies vid sin låga ståndpunkt.
Den 14 September f. m.
21 r
Hade man vid frågans behandling haft
för verklig afsigt, alt i möjlig målto mota
den svåraste af vid bran vinsbränningen förenade
olägenheter, så hade raan helt säkert
sökt, och utan tvifvel funnit, en annan väg
till vinnande af målet. Man hade då utan
tvifvel, i egenskap af Lagstiftare, sökt att
frånskilja sig allt enskildt intresse, likasom
all passion, vare sig af hat till lasten, eller
förtrytelse mot missbruket, för att lugnt
och uteslutande sysselsätta sig med en noggran
tankevägning, i anseende till möjligheten
att stadga ^tt correctif emot ett ondt,
som inom samhället onekligen förefinnes.
Jag föreställer mig, att man som följd
häraf skulle kommit till en undersökning
af den egenteliga husbehofsbränningens natur
och egenskaper, och jag tviflar ej, alt
man snart inom den skulle funnit det mest
förderfliga af alla bränvins-tillverkningen
åtföljande olägenheter.
Man skulle härvid säkerligen icke förbisedd
huru den mindre Jordbrukarens
bränvinsbränning är en verklig, och ej obetydlig,
Statsförlust, genom det ringa utbyte
af produkt, som erhålles på det sätt,
och med den kunskap, hvarmed handteringen
uti bondstugan bedrifves. Man skulle
härvid icke kunnat undgå att upptäcka,
huru denna lägsta och egentligaste grad af
41 H.
111
Den i4 September f. ni.
husbehofsbränning å sjelfva Ladugårdsskötseln
öfvar föga eller intet inflytande, då
den drank, hvilken en 25 kannors lyftpanna
vid en afverkning af oftast mindre än
5o Lisp. säd för hela året lernnar, är högst
obetydlig; och man skulle som moralist icke
kunnat undgå, att finna bränvinsbränningen ,
såsom en det lilla hushållets industrigren,
vara den vådligaste och minst ändamålsenliga
af alla. Man skulle icke undgått att
finna, huru det lilla hushållets sysselsättning
vid den mindre illa eonstruerade, och
icke inmurade bränvinspannans skötsel borttager
en tid, som bättre kunde användas,
och oftast grundlägger den böjelse för starka
dryckers omåttliga njutning, hvaraf husbehofsbrännarens
bela familj, ej sällan tagit
en smitta, emot hvars menliga inflytande
å samhällets trefnad man förgäfves uppställer
botemedel, innan man för sig klart
och redligt uppgjort orsakerne till det onda,
hvilket man eljest kan komma att anses
blott hafva låtsat vilja bota.
Man hade som Statsekonom härifrån
säkerligen kommit till den slutsats, att Lagstiftare-åtgärden,
i ekonomiskt hänseende,
måtte visa sig uti förmågan att afleda en
näringsgren ifrån det verkningsfält, hvarå
den med enskild, och således med allmän,
förlust bedrifves, och att inleda den
inom sådane förhållanden, hvarunder den
blifver indrägtigast, och i moraliskt afseen
-
Den 14 September f. m.
de inom samhället minst, eller alls intet,
skadlig.
Vid tillämpningen af denna sats å bränvins-tillverkningen,
synes det åtminstone
för mig klart, att den enda utväg, att visa
någon syftning lill det mål, man åtminstone
förebär sig hafva velat vinna, hade varit,
att uli ett ändamålsenligt, å möjligast
rättvisa grunder, fotadlBeskattnings-systém,
hafva tillvägabragt allt det correctif emot
de moraliska olägenheterna af sjelfva bränvinsbränningen,
man troligen kunnat utfinna.
Min enskildta öfvertygelse är, alt, så
länge pannrymden utgör föremålet för beskattningen,
och jag tror, att man ännu
såsom en öfvergångs-utväg icke lämpligen
äger någon annan, denna bör utgöras till
lika belopp för hvarje kannrum, vare sig i
stor eller liten panna. Jag tror, att detta
skattebelopp bordt bestämmas, icke efter
hvad, med en panna, efter hvars och ens
beqvämlighet afverkas, utan efter den tillverkning,
som med det kända fullkomligaste
apparat, vid en riktig Fabriksskötsel, efter
grundade och noggranna undersökningar
kan tillverkas.
Då det är obestridligt, att man med
fyra 25 kannors pannor, af ändamålsenlig
construction, och med godkända biapparater,
samt fullständig inmurning, kan tillverka
lika mycket bränvin, som med en
Den 14 September f. m.
ioo kannors panna, så inser jag ingen rättvis
grund, hvarföre den större pannrymden
skall högre beskattas, i fall det verkeligen
vore tillverkningens inskränkning
man upriktigt åsyftade. Jag inser ganska
väl, alt ägare af de smärre pannorne skulle,
genom ett dylikt system, nödgas frånträda
sin rörelse, för att snart finna en
verklig vinst uti spanmålsförsäljning, i stället
för den nu för handen varande förlustgifvande
sädesförstöringen å en ändamålsvidrig
bränvins-tillverkning; oeh jag inser
äfvenväl, hvilken verkan i anseende till
bränvins-consumtionen inom det lilla hushållet
skulle åstadkommas, från nödvändigheten,
alt, till det nödiga behofvets fyllande,
köpa det erforderliga bränvinsqvantum,
i stället för att inom huset tillverka
denna vara, hvars tillfälliga begagnande
till öfvermått, just genom sjelfva tillverkningssättet,
hufvudsakligast befrämjas.
Jag är öfvertygad, att Landtmannarörelsen,
näst efter det höga skattebeloppet,
icke äger någon kraftigare motverkan,
än de orimliga skyddstullar å inkommande
spanmål Landtmanrien begär, under den
olycksaligt falska förutsättning, att dess fördel
derigenom åstadkommes, äfvensom ifrån
en så ändamålsvidrig Landtmanna-handtering,
som den egentliga busbehofs-bränniugen
är hos oss.
Deli i4 September f. m.
Någon liflig spanmålshandel kan omöjligt
äga rum, utan en stadgad och bestämd,
måttlig, för att ej förskräcka med det ordet
lindrig, tullafgift, och dermed förknippad
ostörd frihet, att in- och utföra spanmål,
efter sig företeende, af handelsberäkningarne
uppkommande, omvexlande förhållanden.
Under vilkoren för en liflig spanmålshandel,
visar sig äfven för mig den nuvarande
husbehofsbränvins-bränningens fullkomliga
öfvergång till en ordentlig fabriksrörelse;
hvadan jag äfven tror, att all inskränkning
uti pannerymd, för denna näringsgren,
utgör ett verkligt Statsekonomiskt
misstag, likasåväl som det i min tanka hvilar
på oriktiga grunder, att denna handtering
göres till ett Landtmanna-monopolium,
i stället för att i naturlig ordning få vara
en näringsgren för den, som vid tjenligaste
local, och med största förlags-capital,
förmånligast kan bedrifva den.
De sammansatte Utskotten hafva, troligen
såsom följd af andra utgångspunkter,
kommit till helt andra slutsatser.
Utskotten hafva föreslagit Rikets Ständer,
att, såsom utväg till fyllerilastens hämmande,
inskränka bränvins-tillverkningen,
dels genom förbud på förbättrade apparaters
begagnande, vid förut tillåtna pannerymder,
dels genom å dylika apparater så
aiö Den 14 September f. m.
förhöjda afgifter, att ali besparing utaf bränsle,
tid, arbetskraft, jemte erhållandet af
en renare och bättre product, måste frånträdas,
af ägare till de 10,000 kannerum,
hvilka på sin högsta höjd, såsom en följd
af rörelsens mera ändamålsenliga och vettenskapliga
bedrifvande, utgjort ett föremål
för den okunnige, med tidens uppfinningar
icke bekante, husbehofsbrännarens afundsro
Ila fördömelse; under det Utskotten icke
allenast ostört bibehållit ägare till 3,5oo,ooo
kannerum vid rättigheten, att för en löjligt
liten skatt fortfarande bedrifva denna rörelse,
på ett sätt, som jag'tror mig hafva
Levist, till betydlig del, innefatta den skadligaste
inverkan utaf hela bränvinsbränningsrörelsen;
utan äfven stadgat ett monopolium
för okunnigheten och råheten, emot all konstförbättring,
eller allt användande af uppfinningarnes
och vetlenskapernes biträde inom
denna näringsgren.
Om det, såsom jag vågar hoppas, icke
alldeles misslyckats mig, att ådagalägga,
det Utskottens förslag icke innebär någon
anledning att derifrån förvänta det aldraringaste
resultat i den väg, hvarå åtminstone
de oegennyttiga önskningarne träffas;
så torde det äfven tillåtas mig, att begära
den allmänna uppmärksamheten å de förluster
och oförtjenta lidanden, hvilka genom
Utskottens förslag tillfogas dem, hvilka
i stöd af gällande författningar grundat
t
Den i4 September f. m. 217
sina inrättningar å sådane apparater, sorn
nu blifva bannlyste, i fall förslaget blifver
af båda Slatsmagterne godkändt.
Det lärer troligen ej med särdeles framgång
kunna bestridas, att täta kastningar i
lagstiftning för alla näringsgrenar bilda en
osäkerhet, som utgör förnämsta hindret för
all industri-utveckling uti de Stater, der
man är olycklig nog, att aldrig vinna någon
stadga i system.
Det skall innerligen fägna mig, om den
återgång ifrån i min tanka sundare principer,
hvilken af 1823 års Ständer å bane
bragtes, men nu syubart frånträdes, kan
komma att verka det goda man dermed
tvifvelsutan åser, men som jag betviflar
blifva händelsen.
Jag bekänner uppriktigt, att jag icke
inser mera skäl, att inskränka ett pistoriskt
apparat till hälften af den kannerymd, som
för en simpel panna tillätes; än att ifrån
samma grundsats inskränka en förbättrad
spinnmachin till ett visst antal trådar, i hänseende
till tillverkningens förhållande med
en vanlig dålig, och af sämre coustruction.
Jag fruktar, att den lagstiftningsåtgärd,
som innefattas i Utskottens förslag, kommer
att bära stämpel af föga verklig Statsmanna-åsigt,
men möjligen af destomer beräknade
smärre, lätrre och det allmännas
7 o
fordringar så underordnade, intressen, alt
1
2l8
Den 14 September f. m.
den dag torde komma, då man ogerna medgifver
sig hafva ägt någon andel uti en dylik
tillställning.
Jag anser Lagstiftaren äga rättighet, att,
genom förändrade beskattningar, åt hvilken
industrigren som hälst söka gifva den rigtning,
han anser för det helas bästa vara
erforderlig; men jag anser honom handla
i strid mot rättsgrunder, och således i den
uppenbaraste motsägelse mot samhällets fordringar,
af det oeftergifliga vilkor för dess
trefnad, att äganderätten icke störes, med
mindre att intrånget uti den, är pröfvadt
och erkändt, såsom ett oeftergifligt behof
för det helas högre fördel.
Då man, i stöd af gällande författningar,
ifrån sednaste lagstiftning ägt rättighet
att bedrifva bränvinsbränningen med
hvad slags apparat som hälst, så handlar
lagstiftningen orättvist, då den till följd af
ändrade åsigter, förbjuder begagnandet af
hvad man förut tillåtit; och jag tillerkänner
icke lagstiftningen någon annan än styrkans
rätt, att tillvägabringa sådane beslut,
till enskildtes lidande, med mindre, än att
ersättning, eller full betalning, vid detta
tillfälle anslås för egare till de bran vinsapparater,
hvilka såsom följd af gällande
stadgar blifvit anskaffade, och genom nya
påbud nu varda afskaffade; ätt, till följe af ett
lagstiftnings-infall, bjuda, att den, som med
Den 14 September f. m.
dryg kostnad, i stöd af författningarnes
helgd, anskaffat ett dyrbart pistoriskt bränvinsapparat,
bör utan ersättning afyttra det
för kopparns värde, är och blir ett våld;
och då jag tror det constitutionella systemet
framför allt annat innebära noggrannhet
i rättvisa emot alla, såsom vilkor för
dess bestånd, så tror jag äfven, att detta
system ej verksammare kan undergräfvas,
än om lagstiftningen alltför synbart uti sina
stadgandeu åsidosätter denna rättvisa,
till den följd, att det allmännas förhoppningar
i denna del nödgas vända sig till
Verkställande Magtens för sådane händelser
önskansvärdt upplystare begrepp, och klarare
uppfattning af fordringarne för det allmännas
bästa, under möjligaste afseende å
enskild rätt.
All obetänksam uppoffring af i en rörelse
nedlagdt capital, är såsom lagstiftningsåtgärd
ganska betänklig öfverallt, men
uti ett fattigt land mera än annorstädes
vådligt.
Jag anser äfven denna omständighet i
Utskottens förslag vara förbisedd, hvadan
det äfven för mig i sjelfva principen visar
så oöfverstigliga hinder för dess antagande,
att jag åtminstone med min röst ej kommer
att bidraga dertill.
Då jag nu tagit mig friheten afgifva
mina anmärkningar, i afseende å de all
-
210
Den >4 September f. ra.
manna grundsatserne uti Utskottens förslag,
anser jag mig äfven böra framställa
de betänkligheter, hvilka för mig visa sig
uppkomma, i anseende till förslagets detaljer
och redaction.
Först och främst delar jag åsigt med
dem, sorn tro, att den af Utskotten föreslagne
inskränkning af bränvinsbränningsrättigheten,
till blott en g o kannors panna,
för hvilket egendomsvärde som hälst,
saknar all grund af billighet, så länge egendomsvärdet
ligger till grund för utöfvandet
af bränvinstillverkningen i allmänhet.
Det fordras icke någon särdeles skarpsinnighet
i blick, för att finna orimligheten
af ett stadgande att 15,ooo Rrdrs egendomsvärde
bör vara det maximum, hvaröfver
någon proportionerlig rättighet till
utvidgad bränvinsbränning icke bör medgifvas;
och jag finner icke något skäl, hvarföre
den större jordägaren bör så omildt
behandlas, så länge egendomsvärde ligger
till allmän grund för bränvinsbränningsrättighetens
utöfvande. — Jag anser således
2:ne Qo-kannors pannor hädanefter, lika
såsom hittills, böra utgöra maximum för
den Tariff till beskattning, hvilken Rikets
Ständer äga att bestämma.
Utskotten yttra uti det sednaste Utlåtandet,
huru de ”funnit nödigt att bereda
”en lika skälig, som billig, jemnvigt, vid
Den 14 September f. m.
”bränvinsbrännings - rättighetens utöfvande
"med enkel redskap, eller med konstbrän"nerier.
”
Den benämning af konstbränneri, hvarigenom
Utskotten sökt gifva en tecknisk anstrykning
åt sitt Utlåtande, är i min tanka
alldeles falsk och endast ledande till förvillelse,
då konsten uti Utskottens mening
ligger i bränvinsredskapen, och icke uti
bränneriet, hvilket kan innefatta mycken
konst, vid begagnandet af ett enkelt verk,
och vara alltför litet konstigt, oaktadt rörelsens
bedrifvande med det mest sammansatta
apparat; hvadan sjelfva bränneriet i
den mening, som härafses, aldrig får nämnas,
utan i del stället enkel, eller sammansatt,
bränneriredskap blifva föremål för
stadgandet.
I sammanhang med hvad jag här ofvan
yttrat em fortfarande rättigheten att begagna
a:ne go-kannors pannor, efter nu tillvarande
grunder, anser jag äfven ett pistoriskt
verk, hvars egentliga panna innehåller
go kannor, böra utgöra maximum, för
den Tariff till erläggande af skatt för bränvinsbränningens
utöfvande, hvilken Rikets
Ständer äger att utfärda, och åberopar jag
i detta hänseende Friherre Sprengtporten
Reservation.
Emot Utskottens förslag, att med särskild
afgift belägga Mäsk värmare och Recli
-
222
Den 14 September f. m.
ficatorer, protesterar jag, på den grund,
att dessa tid och ved besparande inrättningar
snarare böra befrämjas, än bruket af
dem, genom höga och orimliga afgifter, undertryckas.
Jag anmärker härvid ytterligare, att
Utskotten torde få svårt, att göra fatlligt,
livad som menas med enkel Rectificationsapparat,
då en dubbel uttryckes såsom Elglundsk,
och Kopparslagaren Elglund, i likhet
med andra Kopparslagare, förfärdigar
Rectifications-apparater af mångfaldigt slag;
den författning, som skulle upptaga Utskottens
ordalag, blefve säkerligen ganska svår
att tillämpa, då otydljglieterne och ofullständigheterne
deruti skulle visa sig ännu
klarare, i den nion förståndet af författningen
komme i fråga att rådfrågas.
Utskotten föreslå äfven den Redaction:
”Mäskvärmare, såsom emot afgift tillåtne,
”må utan föregången mätning begagnas; men
”alla andra bränvinsredskap, af hvad form
”och beskaffenhet som heldst, skola, såsom
”afgift efter pannerymden underkastade uppmätas
och stämplas,” —* — — —. _
Man stannar härvid uti en verklig villrådighet,
huruvida Utskotten öfverlräffat sig,
antingen i okunnighet om hvad de bordt
intrycka, eller i oförmåga att tydligtgöra
hvad de velat uttrycka.
Den 14 September f. m. a?,3
Man torde benäget tillåta mig erinra,
huru Hatt, Rectificator och Kylare, alla äro
bränvinsredskap, hvilka efter Utskottens ordställning
skulle blifva uppmätning underkastade,
hvilket likväl säkerligen icke varit
de värde Författarnes mening.
t
Uti Utskottens förslag till straffbestämmelse
för den, som bränner med större
panna, _än hvartill han är berättigad, förbises
den efter nu gällande författning medgifne
rättighet, att hafva pannan uppmätt,
intill och med g3 kannor.
I anseende till den föreslagne Tariffen
N:o i, instämmer jag uti Friherre Sprengtportens
reservation, i följd hvaraf 4o R:dr
skulle utgöra den åsätta skatten för 60 kannors-pannan,
under fördelning i successif
nedsättning, dock med hela Riksdalers och
skillingtal, sålunda utföre, att 3o kannorspannan
erhåller dess nu påförda belopp af
3 R:dr 36 sk., samt fortsätles i enahanda
proportion uppföre å de större pannorne,
så alt summan af go R:dr belöper å go
kannors-pannan; varandes min tanka i öfrigt,
alt med afgiften för 2:ne pannors begagnande,
inom ett och samma Verk, i
samma proportion efter hvad nu gällande
författning stadgar, förhållas bör, och att
samma författning, i anseende till sammansatta
Verk, bör intill nästa Riksdag blifva
gällande.
Den »4 September f. m.
Utskotten lemna tänkvärda resultater
nf sina försök, i anseende lill afverkningsförmågan
emellan enkelt och dubbelt eller
sammansatt Pistoriskt Verk. För mig faller
det besynnerligt, att Utskotten efter
sina rön icke kommit till andra slutsatser,
än att man med en dubbel Pistorisk panna
lärer afverka betydligt större qvantum bränvin,
än med all annan hittills känd Rectifications-i
urat tili ng.
Då omdömet stannar uti en så obestämd
slutsats, som den af en blott förmodan,
synes rönen varit föga grundligt anställde.
Det hade varit högst lärorikt, om
Utskotten angifvit, hvad som egentligen menas
med enkelt Pistoriskt apparat, ty med
något anspråk å Technisk kunskap uti detta
ämne, nödgas jag uppriktigt tillslå mig icke
känna, hvad som betecknar eller utmärker
ett enkelt Pistoriskt apparat. Utskottens
förslag stämplas härutinnan antingen med
en oförklarlig inconseqvens, eller en beklaglig
okunnighet.
Bränvins-apparater benämnas merendels
efter deras uppfinnare, såsom t. ex. Adams,
Berards, Deroms, Dorns m. fl., hvilka alla
säkerligen i anseende till productionsförmåga
kunna ställas i bredd med Herr Pistorii
apparat, som utgjort egentliga föremålet
för Utskottens lagstiftnings svårigheter
och bekymmer.
Den 14 September f. m.
225
Jag känner icke vilkoren för det apparat,
som skulle kunna bära namn utaf
Pistorii enkla, då panna och förpanna utgöra
hvad som egentligen, såsom egenhet,
tillhör Pistorii sammansättning.
Då Utskotten dessutom, i sitt förslag
medgifva begagnande af en 90 kannors
panna, med mäskvärmare, och af Utskotten
be nämd dubbel Elglundsk Rectifications-anstalt,
så blir det i sanning ännu svårare
att begripa, hvad Utskotten mena med en
enkel Pistorisk panna, hvilken ej till högre
rymdetal än 63 kannor efter förslaget skulle
•få begagnas.
För fattligheten härutaf, äfvensom för
controllens möjlighet i verkställigheten, hade
det i sanning fordrats, att Utskotten med
förslag till författning bifogat ritning å detta
säkerligen så sällsamma apparat, att det troligen
blefve mera berättigadt till benämningen
af 1829 års BevillningsUtskotts enkla
Konstapparat, då man åtminstone skulle
vunnit en klar och redig åsigt öfver ämnet.
Utskotten hafva uti sitt första Betänkande
erkänt sig veta, att pannors öfverfyllande
med mäsknings-massa, medelst pannehattar
af Conisk eller Cylindrisk form,
genom lucka å pannehatten, eller medelst
•anbragt rör, ingalunda påskyndade bränvinsafverkningen,
hvilket också är en er41
H. i5
32Ö • Den 14 September f. m.
Itänd sanning; men sådant oaktadt hafva
Utskotten föreslagit straffbestämmelse för
sådant sätt vid pannors fyllande med mäsk.
Härvid förekommer, att lagstadgandet
är öfverflödigt och onödigt, då det ingalunda
afser att bestraffa en förseelse, sorn
haft någon verklig skalte-försnillning till
verkning.
Stadgandet är i min tanka olämpligt
derföre, att de flesta inrättningar nu för tiden
innefatta denna påfyllningsanstalt, icke
för att derigenom vinna uti afverkningsliastighet,
utan för att vinna i beqvämlighet
och snygghet, och för att undvika den
obehagliga händelsen af panneskötarens skållande
af den hela mäskningen, då den på
det gamla mindre lämpliga sättet, genom
öppen lucka, skall nedsläppas uti pannan,
i stället för att, som nu vid väl inrättade
Brännerier äger rum, medelst ett emellan
mäskvärmare och pannehalt förenadt rör,
genom en kranöppning påtappas.
Efter allt hvad jag nu haft äran anföra,
finner jag Utskottens förslag icke uti
ringaste mon antagligt, och måste beklaga,
alt dess uppställning är sådan, att det icke
synes lemna stöd för någon opinion.
De talrika och oftast grundlige och
tänkvärde reservationer som åtfölja, utvisa
nogsamt, att Utskottens pluralitet varit ali
-
Den i4 September f. m.
227
deles ohjelplig till uppnående af något sammanhängande
resultat; som i högsta motto
anmärkningsvärd! rnåtte det härvid förefalla,
att inom BevillningsUtskottet i reservationsväg
blifvit yttradt, huru det ”icke
"vore väl betänkt, att antaga en beskatt"ningsgrund,
byggd icke stort bättre än
"pä måfå."
Om man inom vår Representation, likasom
i andra länder, rådfrågade Technici
och vettenskapsmän, vid behandlingen af
frågor, dem man gerna kunde medgifva sig
icke förstå, så skulle man inom kortare tid
än den, hvilken Utskotten använt på detta
säkert arbelsdrygt sammanfattade Utlåtande,
säkerligen kommit till mera tillfredsställande
resultater.
Då Utskotten beklagansvärd! icke ens
kunnat uppgifva någon bättre och ändamålsenligare
grund för Bränvinsbeskattningen,
hvilket jag gerna erkänner kunnat äga
rum, så finner jag ingen annan utväg öfrig,
än att såsom contra-proposition föreslå
Ridderskapet och Adeln bibehållande af den
nu gällande 1824 års Författning, rörande
Bränvmsskattens erläggande, med de modificationer,
att endast ett Pistoriskt Verk om
90 kannors pannerymd må inom samma
Bränneri-inrättning begagnas, såsom motsvarande
tvenne 90 kannors-pannor å hvar
41 H. 15 *
228
Den 14 Sep lera ber f. m.
sin eldstad; oell att skatten, efter Friherré
Sprengtporten förslag, måtte så förändras*
att 4o R:dr kommo att utgöra den åsätta
afgiften för 60 kannors panna, under fördelning
i successif nedsättning, dock med
liela Riksdalers och skillingtal, sålunda utföre,
att 3o kannors panna erhåller dess nu
påförda belopp af 3 R:dr 36 sk., samt fortsättes
i enahanda proportion uppföre å de
större pannorne, så att summan af go R:dr
belöper å go kannors-pannan; samt att beskattningen
å deh andra go kannors-pannan*
der den efter nu gällande författning får
begagnas, blifver i enlighet med hvad 1824
års författning derom stadgar; och att beskatt-»
ningen för Pistoriska, eller andra, medelst
arne pannors förening till gemensam afverkning
af uti dem båda innefattadt mäske,
sammansatta Verk, måtte blifva åsatt efter
samma grunder, som för begagnandet af
arne pannor i allmänhet är stadgadt.
Herr Nordenankarj Gustaf: Tourvis
få Utskotten uppbära skarpa förebråelser,
allt efter de olika intressena. Nu lärer tourén
vara hos BevillningsUtskottet. Friherre
Anckarswärds långa och väl skrifna afhandling,
om Bränvinsbränningen i Stats-ekonomiskt
afseende* har jag ej kunnat så fullständigt
fatta, att jag kan derå gifva något
svar. Endast å några frågor skall jag svara,
men ber att först få afgifva några anmärkningar
emot hvad^ Friherre Wrangel anfört.
Deri 14 September f. m. 229
Friherre Wrangel har förebrått Utskottet
okunnighet i hvad Bran vinsbränningen angår.
Jag kan ej medgifva det, helst Utskottet,
under det Författningen hufvudsakligen
utarbetades, hade den äran hafva
Herr Friherren till Ledamot. Hvad intraderne
beträffar, hvilka Friherre Wrangel
tror ej skola komma alt utgå, så ehuru okunnigt
Utskottet kan vara, lär det vara dess
åliggande att beräkna beskattningen så, att
intraderne någorlunda bära sig. Fri herren
har vidare yttrat, att hvad angår ny' redskaps
beskattning, så skulle, derigenom att
Konungens Befallningshafvande borde bestämma
afgiften, den blifva olika bestämd
i 24 olika trakter, och således lika pannor
blifva olika taxerade. Detta är ett misstag.
I Utskottens förslag står: I afseende åter
på nya , hittills i Landet okända apparater,
hvaraf någon kunde hädanefter vilja
sig begagna, få Utskotten tillstyrka, alt
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande böra hos
Kongl. Maj.-t i underdånighet föreslå den
storlek hvarmed, och den afgift hvaremot,
dylika apparater, i öfverensstämmelse med
de i Författningen i allmänhet gällande
grunder, må kunna beviljas. Således skola
Konungens Befallningshafvande blott föreslå,
ej bestämma afgifterna. Det är Konungen,
som skall bestämma så väl storleken,
som beskattningen; och om förslagen,
komma ifrån 24, eller 124 olika autoritefer,
kan dock ej förmodas, att Konungens
23o Den i4 September f’. m.
stadganden skola vara olika för olika Län,
utan lärer en viss norm blifva antagen.—
Friherre Anckarswärd har fästat uppmärksamheten
å origtigheten af att beskatta Förvärmare
och Mäskvärmare. Jag förenar mig
roed honom i afseende på beskattningen af
mäskvärmare, och har varit deremot uti
CJtskottet. Hvad angår det Elglundska Verket,
har Friherren ansett den benämningen
vara så obestämd, att man derom ej kunde
fälla något omdöme. Utskottet har ej trott
sig kunna gifva det något annat namn, än
det, hvarunder det är kändt. Elglundska
Verket innehåller en dubbel rectification.
Om det kallas så, eller så, kan vara detsamma,
men det innehåller en dubbel rectification.
Äfvenledes har Friherren funnit
obestämdt, att man nyttjat orden BränvinsBränningsredskapen;
men dermed kan likväl
icke förstås . annat, än det hvarmed
Bränvin afverkas. Enkelt Historiskt Verk
anser Friherren vara en besynnerlighet, som
är okänd. En Kopparslagare i Lund, som
lärt hos Pistorius, har infört en enkel Pistorisk
apparat, utan förpanna, hvilken finnes
vid de dubbla Pistoriska Verken; men
den afverkar i öfrigt med samma skyndsamhet,
som vid den sammansatta apparaten,
eller på i5 minuter. Om någon inskränkning
skall göras, ansåg Utskottet, att
afseende äfven derpå borde göras. Friherren
har varit mycket emot minskning och
Den i4 Sep le in ber f. m.
23 i
nedsättning af Pistoriska eller sammansatta
Verk. Jag är ej af samma tanka.
Jag har i förenade Utskotten varit af
jnajoritetens tanka angående Pistoriska Apparaten,
och jag frångår den ej. Jag kan
ej undgå att anse uppfinningen och begagnandet
af dessa så kallade sammansatte Verk
vara en eludering af hittills gällande BränvinsbränningsFörfatlningar.
Den af Konung
och Ständer år 1815 fastställda Förordning
utsätter ett maximum af tvenne 90 kannors
pannor. Detta har äfven under efterföljande
Riksdagar hittills blifvit bibehållit, och jag
frågar, hvarföre utsatte man ett sådant maximum?
Hvarföre medgaf man ej tillåtelse,
alt få bränna med huru stora pannor sora
helst, af 5oo och 1000 kannors rymd? Orsaken
dertill anser jag obestridligen vara
den, att man ej ville tillåta, utan tvertom
förbjuda, alla större Fabriks-inrättningar,
hvarigenom Landet skulle öfversvämmas af
bränvin, samt genom bestämda föreskrifter
förhindra sådane anläggningar, och fördela
den vinst eller fördel man ansåg den
tillåtna Bränvinsbränningen medföra så, att
både större och mindre Jordbrukare deruti
skulle få deltaga och deraf draga någon
nytta. Man kände ej då andra än simpla
och så kallade Skoltska pannor, och man
var så nogräknad i förutnämde åsigt, att
dessa sednare ej tillätos större rymd, än
hälften emot de förre. Det dröjde ej länge
232
Den i4 September f. in.
innan spekulationen riktades åt att uppfinna
konstinrättningar, hvarigenom författningens
ofvanämde syftning skulle förfela.
Man påfann först enkel Clarification, och
de så kallade Elglundske pannorne. Dessa
voro redan kände år Jag hade den
äran vid Riksdagen då, likasom nu, att vara
Ledamot af BevillnlngsUtskottet. Fråga om
dem förevar såväl i Utskottet, som hos Ständerne;
men raan ansåg ej den med desse
inrättningar, sådane de då voro, påskyndade
eller tillökade afverkning vara af så
stor betydenhet, att något synnerligt afseende
derå borde fästas. Pistoriska Apparaten
var då ej känd. Men spekulationen
stannade ej vid de gjorde uppfinninga ine
— man vilie komma längre, och man lyckades
— man uppfann den. Det är obestridligt,
att en 90 kannors Pistorisk Apparat
afverkar mer än en 5oo kannors vanlig
enkel panna; oeh jag frågar då, om ej
begagnandet af sådane är att eludera och
fullkomligt tillintetgöra författningens tydliga
och omisskännliga syftning? Vöre det
ej vida bättre, mera rent och upprigtigt,
att tillåta 5oo kannors simpla pannor. Det
är ganska säkert, att, om de blefvo tillåtne,
skulle alla konstpannor ganska snart försvinna,
heldst de alltid äro kinkiga och fordra
mycken uppmärksamhet; arbetskostnaden
med den simpla pannan vore onekligen
mycket lindrigare, och den tillverkade
varan vida bättre och fri från all koppar
-
Den 14 September f. m.
233
blandning, hvilket med Pistoriska Apparaten
ej kan undvikas. Är meningen att vilja
tillåta nämde 5oo kannors pannor, så har
jag för min del ingenting deremot; men
anser mig böra bestrida bibehållandet af så
stor tillkonstlad inrättning, hvarigenom samma
resultat och derutöfver frambringas.
Skulle man deremot måhända finna den utvidgningen
för stor, och anse en någorlunda
medelväg böra följas, i enlighet med
hvad förut gällande författningar antydt, så
tror jag den skäligen vara funnen och framställd
i Utskottens förslag. Pistoriska Apparaten
till den storlek Utskotten föreslå,
motsvarar i alla fall det förut fastställde
maximum för enkel redskap, och således
dubbelt emot det nu föreslagne; ty det kan
ej bestridas, att med en 4° & 4^ kannors
Pistorisk panna afverkas till fullo och mer
än med tvenne simpla 90 kannors pannor,
och hvad har man då att beklaga sig öfver?
Vill man nu klandra den af Utskotten
föreslagne åtgärd att inskränka Pistoriska
Apparaten, och yrka, att den fortfarande
skall få förblifva vid 90 kannor, hvarföre
kan man då ej lika gerna och heldre,
rent och öppet utsäga sin mening, att enkla
redskapen till förutnämde större kannerymd
borde tillåtas. Resultaterne voro ju desamme.
Då Friherre Wrangel gjort anmärkningar
vid hela Utlåtandet, och jag väntade
mig, att det skulle punktvis företagas,
Den i4 September f. m.
och afgöras, äro anmärkningarne så vidt
omfattande, alt jag icke kan besvara dem,
utan inskränker mig till alt yrka bifall å
Utskottens förslag.
Herr Skogman s Carl David: Tiden sy-,
nes ej ännu vara inne, att söka göra gällande
den efter min öfvertygelse riktiga mening,
att man bör låta den så kallade IIusbehofs-Bränvinsbränningen
öfvergå till fabrikation
efter veltenskapliga grunder. De
fördelar, som deraf skulle vinnas, hafva
redan af en talare fullständigt blifvit utvecklade.
Man skulle då kunna beskatta
bränvins-tillverkningen på ett ändamålsenligt
sätt, och deraf upphem ta en betydlig
inkomst, som borde användas till minskning
eller borttagande af de utskylder och
besvär, hvilka nu i ojemt förhållande drabba
jordbruket, Men, innan detta skett,
torde det vara bäst att behålla de nu gällande
föreskrifter, utan att deruti vidtaga
de skadliga förändringar, som Utskotten
föreslagit. Jag anhåller om proposition,
att de nu gällande Författningar, om pannerymden
och om frihet att få begagna
bränvinsredskap af hvad beskaffenhet som
helst, mätte oförändrade bibehållas, endast
med det tillägg att Pistoriska, eller andra
förbättrade, apparater beläggas med högre
afgifter, lämpade efter det qvantum bränvin,
som dermed kan tillverkas. Ilvad dea
ekonomiska delen af Författningen angår,
Den 14 September f. m.
235
instämmer jag uti hvad Friherre Sprengtporten
och Herr af Billbergh i deras reservationer
derom yttrat.
Friherre Sprengtporten j Jacob Wilhelm:
Lika med dem, som yttrat sig emot
Utskottens Utlåtande, finnér jag deras förslag
vara af den beskaffenhet, att det vore
ändamålslöst att genomgå det punkt för
punkt, äfvensom att i vederläggningsväg
genomgå försvaret för detsamma. Jag förenar
mig derföre uti den contraproposilion
Friherre Anckarsvärd framstält, blott med
det tillägg, att hvad angår tionde frågan i
Utskottens Utlåtande, hvaruti föreslås, att
Domsrälten må öfverflyttas från Konungens
Befallningshafvande till de vanliga Domstolarne,
Utlåtandet i denna del bifalles.
Friherre Wrangel; Friherre Anckarswärds
anförande, är så upplysande, och
med så mycken sakkännedom uppställdt,
att jag skulle anhålla hos Ridderskapet och
Adeln, att det måtte särskilt blifva till trycket
befordradt. Det är lika fullkomligt, som
Utskottens Utlåtande är ofullkomligt, och
jag tror att det högeligen skall intressera
Allmänheten att se, huru man behandlar
detta ämne, när man ledes af praktisk kännedom.
Då jag förra gången yttrade mig,
glömde jag att göra en anmärkning emot
Utlåtandet, nemligen att Utskotten bibehållit
Iletnmans-afgiften, sådan som den förr
Den 14 September f. m.
varit.' Jag tror det vara mera skäl, alt lägga
äfven denna skatt på pannerymden. Derigenom
skulle förekommas, att det icke gick.
med denna skatt, såsom det gått med många
andra, att den sluteligen blir ansedd som
grundskatt. Vi hafva nyligen haft ett stort
bevis derpå uti Saltpettergärden. De anmärkningar,
som blifvit gjorde emot Friherre
Anckarswärd och mig, äro af det innehåll,
att jag ej behöfver uppehålla Ridderskapet
och Adeln med någon vederläggning
deraf. Jag skall endast besvara några
få punkter af hvad Herr Nordenanckar
anfört. Först har han nämnt, att jag var
Ledamot af BevillningsUtskottet, då första
Betänkandet uppgjordes. Det är ganska riktigt;
men han torde också erinra sig, att
jag sökte motarbeta det beslut, som blifvit
fattadt; och jag erkänner öppet, att, då jag
ej såg mig kunna göra nytta, eller göra gällande
mina åsigter, afsade jag mig den anförtrodda
hedern att vara Ledamot i BevillningsUtskottet.
Jag har således, Gud vare
lof, ingen del i detta Utlåtande. Den värde
talaren har yttrat att det ej står i Utskottens
Förslag, att skatten af Konungens
Befallningshafvande skall bestämmas för nya
uppfinningar, utan att de blott skola framlägga
sina tankar derom för Konungen, hvilken
ej lärer olika beskatta enahanda apparater.
Det är riktigt; men jag hemställer,
huruvida Konungen har rätt att ålägga beskattning?
Om det mellan Riksdagarne biel'-
Den 14 September f. m. 237
■ve en följd, alt Konungen för hvarje ny händelse
skulle utöfva beskattnings-rätt, frånträdde
vi den rätt vi äga, att oss sjelfve beskatta,
Vidare har den värde talaren velat
upplysa, hvad som menas med enkla Pistoriska
apparater, och han har sagt, att det
är sådana, som nyttjas i Skåne. Då är det
en benämning, som Skåningarne sjelfve gifvit
dem. Jag vet, hvem som förfärdigar
dem; det är en, sorn heter Lundberg i Lund;
men han har ej lärt hos Pislorius, utan hos
en, som heter Miiller i Berlin. Således äro
de efter helt andra principer, än de Pistoriska,
ty dermed menas sådana Verk,
der två pannor äro tillsammans, och all
annan apparat upphör att ' vara Pistorisk.
Ja^ har ej något vidare att tillägga, utan
anhåller endast om afslag å Utlåtandet,
samt bifall till 1824 års Författning med
de modificationer, som af Friherre Anckarswärd
och mig blifvit gjorde.
Grefve Horrij Claes Fredrik: Lika med
flere Talare finnér jag öfverflödigt, att ingå
uti vederläggning af Utskottens Utlåtande,
emedan deras åtskilliga punkter förete sådane
orimligheter, och sådant osammanhang,
att man visserligen gör rättast, då
man i ett helt behandlar frågan; och jag
tror Friherre Anckarswärd hafva på ett så
fullkomligt upplysande sätt utredt den, att
man endast har att med honom förena sig
om afslag på Utlåtandet. Jag kan dock
238 Den i4 September f. ni.
icke neka, alt jag gerna liade funnit en utväg,
att på ett ändamålsenligt sätt kunna
föreslå en annan beskattningsgrund för bränvins-tillverkningen,
emedan det endast kan
anses såsom en nödhjelp, då man måste vidhålla
den gamla, hvilken utväg nu äfven
är den enda, hvarföre jag förenar mig uti
det förslag Friherre Anckarsw-ärd afgifvit till
Contraproposition. Likväl bör jag förklara
mia ledsnad deröfver, att Utskotten varit
i saknad af den ledning för sitt arbete,
som kunnat hämtats från en Kongl, proposition
rörande ifrågavarande ämne, om StatsSecreceraren
för financerne inom Konungens
Rådkammare gjort de åsigter gällande, dem.
han här yttrat, och hvilka synas mig vara
väl grundade. Jag beklagar, att de alltför
sent blifvit uttalade, för att kunna inverka
på Rikets Ständers beslut i ämnet.
Herr Rappe, Carl, uppläste följande:
Vid Utskottens både förra och nu meddelade
Utlåtande angående Bränvins-bränningen
och dermed gemenskap ägande ämnen,
vågar jag göra . följande oförgripliga
anmärkningar och erinringar.
Man trodde, att i följd af Regeringens
och hela Nationens så allmänt kända önskningar,
åtgärder skulle af Utskotten föreslås,
till hämmande af den så förfärligt högt
uppdrifna bränvins-produclionen, så alt deraf
följande mindre tillgång på varan skulle
Den i4 September f. m. 23g
blifva ett af medlen, vid försöken att äfven
hämma den så allmänt öfverklagade
tilltagande fylleri-lasten; men ty värr, Utskottens
framställningar gynna på det högsta
en ökad bränvins-production, och lättheten
för dem, som supa, att åtkomma
drycken, och ostraffad i fyllan begå hvad
excesser sorn helst; hvilket visas så här:
a~) Genom tillåtelse för städerne att inrätta
sammanslagne Brännerier. De flesta småstäder
i vårt Land, Södertelje, Skenninge,
Wimmerby m. fl., äga så stora
och oftast frugtbara jordrymder, att man
vid hvarje af dem inom ett år skall finna
io, 12 å i5 prägtiga Brännerier med
en go kannors panna i hvardera.
b) Genom föreslagen frihet för mindre Jordägare
å Landet att förena sig om större
Brännerier. Efter vanligt beskattningsvärde
å Landtjord, skulle fordras ungefär
4 Mantal att förena sig om en sådan
panna. Afgiften blef go R:dr, och tillverkningen
ungefär 5ooo kannor.
Dittills hafva i dessa hemman allmännast
varit bosatte 16 Bönder, som
hvardera med en 18 kannors panna afverkat
per år omkring ioo kannor och
efter sista Tariffen skattat i R:dr 24
sk.; tillverkningen sammanslagen vore
1,600 kannor, och Panneskatten 24 R:dr.
Utskottens förslag är således högst gynn
-
240 Den i4 September f. ra.
samt så väl för StatsVerket, som för de
supande.
c) Vid beräkning af stadsjords värde till
brännrättigbet är föreslagit, att |:del af
husens värde får ingå deruti. De större
städernes visade förmåga, att blott på
klippor eller obetydliga jordfläckar bedrifva
en högst betydlig Bränvinsbränning,
(med skäl öfyerklagad af den fattige
Landtmannen) skall nu tilltaga på
det högsta. Utskotten måtte icke hafva
besinnat, att all städernas jord är dels
skattfri, dels föga onererad. Huru är i
detta afseende förhållandet med Landet.
cf) Angående Lagskipningsåtgärder att hämma
fylleriet, hafva Utskotten föreslagit,
att dessa skola flyttas ifrån LandshöfdingeEmbeten
till den oberoende Domaremagten.
Mine Herrar! Bysen vid blotta tankan,
att ett sådant project kunde få framgång.
Föreställen Eder, att under en
resa på en Gästgifvaregård anträffa i5,
30 å 3o alldeles berusade menniskor,
som utan ringaste anledning å Er sida,
ofreda, kanske öfverfalla Eder. Hoten
dem, att vid nästa Ting komma till förhör
inför den oberoende Domaremagten,
(Tinget kan infalla 3, 4 å 5 månader
derefter) och säkerligen skola de, genom
denna hotelse ej synnerligen sansa sig;
men
Den i4 September f. ri). 241
men värnen dem och Gästgifvaren, att
de följande dagen kunna fä framträda till
Cancelliförhör inför en kraftig, dugelig
Landshöfding, hvars handlingar hero af
dess känsla för ordning och rätt, för samhällsfrid,
af dess nit att skydda hvarje
menniska till lif och lem, och resultaterna
skola blifva helt olika.
Jag vågar nu fråga: Hafva väl Utskotten
i något afseende lyssnat till Regeringens
och Nationens önskan, att den så
starkt tilltagande fylleri-lusten på alla möjliga
vägar må blifva hämmad och motarbetad?
Alt
frånkänna Landshöfdingarne deras
Embets-åtgärder i dessa afseenden, är ytterligare
i ett annat full af högst skadligt
inflytande. Landshöfdingarnes, enligt gällande
Författningar, hittills ägande makt
öfver Gästgifvare och ordningen vid Gästgifverierne,
öfver den skjutsskyldige allmogen,
samt öfver uppfyllandet af allmogens
och hvarje jordägares pligter, till vägars
och broars underhåll &c., är nästan
den enda directa väg, hvarigenom Landshöfdingen
kan inverka, till ordning, lydnad
och sedeförbättring hos allmänheten,
och således äfven nästan den enda väg,
att göra sig begripeligt aktad och vördad
hos de ringare folkklasserna, för ett med
4i H. iG
242 Den i4 September f. m.
urskiljning, kraft och rättskaffenhet utfördt
Embete. Hvar och en, som känner fäderneslandet,
dess Institutioner och folket,
skall medgifva detta.
Ännu några ord om Utskottens Bränvinsbrännings-projecter.
Yi hafva den stora
förmån att, enligt vår Regeringsform, få
anse dem såsom blott fromma önskningar.
En klok fader med en stor familj rättar
sig visserligen ej efter alla barnens ofta
Stridiga och för dem sjelfve skadliga önskningar.
Han öfversel- allt, och handlar rättvist
till allas förbättring, så i moraliskt, som
ekonomiskt afseende; och säkerligen skall
Regeringen i detta fall handla på samma sätt.
Men som äfven enskild ta Representanter
hafva den stora förmånen, alt få yttra
underdåniga önskningar uti ekonomiska ärender,
vill jag våga yttra min önskan, att
1824 års BränvinsFörfattning i det hufvudsakligaste
blifver orubbad, med tillägg likväl,
att alla så kallade konst-brännerier blifva
högt beskattade, så alt de kanske af
många nedlades; alt Städernas bränningsrällighet
ovilkorligen inskränkes till värdet
af deras jord, och att ej, hvarken å
land- eller sladsjord, ägare må få sammansätta
sig om större Bränneriers anläggande.
Genom dessa mesurer skulle de större
Brännerjerna vid sjöstäderna och hos Pos*
Den 14 September f. m. 243
sessionater vid kusterna, till en del försvinna,
då de ej funno förmånligt att bränna
af kanske utifrån på ett eller annat sätt
inkommen spannemål af hvete oell råg,
och således aftyna.
Landet kunde måttligt förädla sina egna
produeter, liufvudsakligast af potates.
Den arbetande, kanske i behof arbetande,
Bonden skulle åtminstone i sjöstäder
finna afsättning för en 4° & 5o kannor
bränvin per år; och ytterst är min önskan,
att aldrig bränning må vara tillåten ifrån
den i5 Junii till den 1 October.
Ingen redbar jordägare bar den tiden
tillfälle eller tid, att bränna; hans ladugård
har ej något behof af dranken; denna
tid begagnas blott af stora konstbränna re,
som dervid använda dyra sädesslag; de öka
bränvinsfioden.
Ingen förändring i skatterne skulle deraf
uppstå, och inga pannor förseglas, sorn
voro under 35 kannor. Säkert är, att ingen
oloflig bränning skulle ske på landet.
Hvad Kronobetjeningen ej medlninne, vaka
grannar nog på hvarandra i alla frågor,
som äro af nyttig och riktig natur.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Mat skalken tillkännagaf, alt Plenum
4t H. 16*
244 ^en *4 September f. m.
fomine kl. half till 6 i eftermiddag alt
fortsättas.
Herr Nordenankar: Friherre Wrangel
fruktar mycket alt öfverlemna en Beskattnings-fråga
emellan Riksdagarne åt Konungen.
Talaren erinrar sig då icke, att afgifterne
äro af Konungen bestämde efter
sista Riksdagen för Pistoriska apparater,
helst de vid förra Riksdagen ej voro kände.
För öfrigt får jag till Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställa, huruvida
detta Utlåtande lämpligen kan i ett helt
afgöras, eller om icke Herr Grefven och
LandtMarskalken skulle finna, att, då det
är punktevis författadt, det äfven bör punktevis
afgöras.
Herr af BillberghJohan Petter: I anledning
af det sista yttrandet får jag fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att följden af ett föredragande punktevis
skulle blifva, att man råkade i en större
collision emellan besluten, om möjligt
är, än sjelfva detta Utlåtande innefattar.
Jag begagnar detta tillfälle, då jag erhållit
ordet, för att gifva tillkänna, att jag lill
alla delar förenar mig uti Friherre Anckarswärds
djupsinniga och viktiga åsigt af
ämnet, och anhåller om proposition i enlighet
med hvad han föreslagit, med det
tillägg Friherre Sprengtporten yrkat.
Friherre Anckarswärd: Yid jemförelse
Den 14 September f. m.
24S
emellan Utskottens Utlåtande och förslaget
lill F örfattning, sorn legat på hordöt, mea
icke för mig varit tillgängligt, finner jag,
att detta Förslag, som icke varit Ridderskapet
orh Adeln i allmänhet bekant, innefattar
ett uttryck, hvarigenom en anmärkning
förfaller, som jag gjort, samt jag föranledes
att begära tillstånd alt i den af
mig föreslagna contra-proposition få göra
det tillägg, att i 4 Artikeln 1 §. den ändring
måtte införas, som i förslaget finnes
upptagen. Der står: befinnes någon nyttja
en eller flere bränvinspannor af sammanlagd
större rymd än go kannor utom kokrummet
j beräknas böterne för go kannor
till trefaldt af giften, på sätt förut stadgadt
ärj och till Tio Riksdaler för hvarje
kanna derutöfver.
Hans Excellence Herr Grefven och
LändtMär skalken yttrade, att det visserligen
ankom på. Ridderskapet och Adeln, att
företaga Bevillning^- Lag- och Ekonomi Utskottens
Utlåtande till afgörande punktvis;
roen då de fleste Ledamöter, hvilka gjort
anmärkningar, fästat sig vid saken i sin helhet,
utan att upptaga några vissa punkter,
och den Contra-proposition, sorn af Friherre
Anckarswärd blifvit yrkad, äfven innefattade
frågan i sin helhet, samt Friherre
Sprengtportens tillägg kunde fogas till nämde
Contra-proposition, hemställde Hans Excellence,
om Ridderskapet och Adeln behagade
246 D e n -r4 S e p t e ra b e r f. m.
tillåta honom att framställa proposition till
bifall eller afslag å Utlåtandet i sin helhet.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å Utskottens Utlåtande.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade instämma i
Friherre Anckarswärds förslag, med tillägg,
att de af Utskotten i afseende å Fjerde Artikeln
1 och io:de frågan föreslagne förändringar
af Ridderskapet och Adeln antagas.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr Nordenankar begärde Votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Land t Marskal ken föreslog
följande Yoterings-proposition:
Den, som bifaller Bevillnings-, Lagoch
EkonomiUtskottens ytterligare Utlåtande,
angående Bränvinsbränningen och
dermed gemenskap ägande ämnen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej; anses Ridderskapet och
Adeln, med afslag å Utskottens ofvanberörde
Utlåtande i allt öfrigt, utom hvad
angar io:de frågan samt den föreslagne för
-
Den 14 September f. m.
247
andt ingen af Fjerde Artikeln, 1 <5., i afseende
hvarå nämnde Utlåtande af Ridderskapet
och Adeln antages, för öfrigt besluta,
att den nu gällande 1824 års Författning,
rörande Bränvinsskattens erläggande, må bibehållas
med de modificationer: att endast
ett Pistoriskt Verk om po kannors pannerymd
må inom samma Brännerilnrättning
begagnas, såsom motsvarande tvenne po
kannors pannor å hvar sin eldstad; att
skatten må så förändras, att 4° R:dr komma
att utgöra den åsätta afgiften för 60
kannors panna, under fördelning i successif
nedsättning, dock med hela Riksdalers
och sk il li ng la 1, sålunda utföre, alt 3o kannors
panna erhåller dess nu påförda belopp
af 3 R:dr 36 sk., samt fortsattes i enahanda
proportion uppföre'å de större pannorne,
så att summan af po R:dr belöper
å po kannors panna; att beskattningen å
den andra po kannors pannan, der den efter
nu gällande Författning får begagnas,
bl ifver i enlighet med hvad 1824 års Författning
derom stadgar; och att beskattningen
för Pisloi iska eller andra, medelst arne
pannors förening till gemensam afverkning
af uti dem båda innefattadt mäske, sammansatte
Verk måtte blifva åsatt efter samma
grunder, som för begagnandet af 2:ne
pannor i allmänhet är stadgadt.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
248 Den 14 September f. m.
Sedan 41» 42» 4^ och 44 §§• i Rid
darliusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
Voteringen klockan tre qvart till 1 e. m.
Och befunnos vid Voteringens slut klockan
tre qvart till 3 e. m., sedan en Voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige Voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, sorn följer:
Ja — 34.
Nej — 91.
I följd hvaraf, och sedan det öfver Voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således vidtagit det beslut,
som i Contra-propositionen innefattas.
Upplästes följande från StatsUtskottet
inkomne Utlåtanden:
N:o 235. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 124 förut meddeldte
Betänkande, i anledning af någre i
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om StatsVerkets
tillstånd och behof förekomne Allmänna
frågor.
N:o 240. I anledning af återremiss af
Utskottets under N:o 133 förut afgifue Besänkande,
angående regleringen af utgifterne
under RiksStatens Fjerde HufvudTitel,
jemte dervid bilagde Utlåtanden N:is 134»
135 och i36.
Den i4 September f. m. 249
N:o 24r. Om hegardt fortfarande Löneanslag
åt Lärarne vid Stockholms Stads
Undervisningsverk.
N:o 242. I fråga om publikt understöd
åt Författaren af Svenska Folkets Historia
under Konungarne af Wasa-Ätten.
N:o 243. I fråga om anslag af Statsmedel
för författandet af en fullständig Historia
om Konung Carl XI:s Regering samt
den så kallade Frihetstiden.
N:o 244- I anledning af väckt Motion
om Statsanslag för utgifvandet af nyttiga
höcker åt de fattigare Folkklasserne.
N:o 245. Angående hegardt fortfarande
anslag för Elementar- eller Prof-Scholan i
Stockholm.
N:o 246. I anledning af väckta motioner
om förökade anslag för vissa LäroInrättningar.
N:o 247. Öfver gjorde anmärkningar
vid Betänkandet N:o 143 angående RiksStatens
Femte HufvudTitel.
N:o 248. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 144
förut afgifne Betänkande, angående regleringen
af Utgifterne under RiksStatens Sjette
HufvudTitel.
N:o 249. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:is 14ö och
146 förut afgifne Betänkanden, angående
I
230 Den 14 September f. ni.
RiksStatens Sjunde HufvudTitel, innehållande
Pensions-Staterne, och dermed gemenskap
ägande frågor.
N:o a5o. I anledning af återremiss å
Utskottets under N:o 147 förut afgilue Betänkande,
angående RiksStatens Åttonde
HufvudTitel för Allmänna och Extra Utgifter.
N:o a5i. Angående medel till ombyggandet
af den så kallade Lejonbacken vid
Stockholms Slott.
N:o 252. Öfver gjorde anmärkningar
v i d Utskottets under N:o i5o förut afgifne
Betänkande, angående RiksStatens Nionde
HufvudTitel.
N:o 253. Angående gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o i5i förut meddeldte
Betänkande om regleringen af Anslagen
under RiksStatens Tionde HufvudTitel.
N:o 254. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 162 förut
afgifne Betänkande, angående reglering af
Allmänna IndragningsStaten.
Lades på bordet.
Upplästes följande från RidcIarhusUtskottet
inkomne Memorial:
Den 14 September f. m. 25i
Hörsam ste Memorial!
i
Sedan Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
vid sista Riksdag, under den i September
i823 beslutat, icke allenast att utsätta ett
praemium af 5oo R:dr B:co för den person
af Adlig börd, som vid derpå följande Riksdag
visade sig äga fullkomlig färdighet i
så'kallad Snällskrifning; i hvilket afseende,
enär Riksdagskallelsen vore utfärdad, prof
af de personer, som till erhållande af berörde
praemium, efter derom utfärdad Kungörelse,
hos RiddarhusDirectionen sig anmält,
borde inför Directionen afläggas, samt
yttrande öfver de täflandes skicklighet af
Directionen till Ridderskapet och Adelil afgifvas;
hvarjemte den person, hvilken visade
den fullkomligaste färdighet, skulle till
Extra RiddarhusCancellist under Riksdagen
antagas; utan ock att, derest sedermera Ridderskapet
och Adeln skulle finna S11 ällskrifva
rens skicklighet svara emot Ståndets väntan,
det utsatta praemium borde till honom
utbetalas en månad efter Riksdagens början,
samt derförutan det hopp Snällskrifvaren
lemnäs, att, derest han under Riksdagen
visade utmärkt flit och skicklighet,
samt i öfrigt kunde förete erforderlige Academiska
betyg, han framdeles vid yppad
ledighet skulle blifva såsom ordinarie Tjensteman
vid Riddarhuset anställd; så ock
efter det tvenne Sökander, nemligen Ryttmästaren
i Generalstaben F. O. Silfverstolpe
252 Den 14 September f. ni.
och Notarien i Kongl. Bergscollegium L.
J. Hjerta, till täfling om det utsatta Suällskrifningsprasrnium
sig anmält, har Directionen
hos Ridderskapet och Adeln tillkännagifvit,
att ehuru, vid med bemälte Sökander
anslälldt prof, de visat,sig hafva, till ernående
af ifrågavarande färdighet, använt
högst berömvärda bemödanden, samt jemväl
ådagalagt Utmärkt skicklighet alt med
så kalladt Stenographiskt Alphabet anteckna
hvad i berörde ändamål blifvit muudtiigen
anfördt, Directionen likväl icke funnit det
af Ridderskapet och Adeln med Snällskrifningen
åsyftade ändamål kunna vara fullkomligen
-vunnet genom de särskilta methoder,
Sökanderne vid profvets anställande
inför Directionen begagnat; dock bade Directionen,
i anseende till Ryttmästare!! Silfverstolpe
och Notarien Hjertås vid förande
af Memorial-protocoll i öfrigt ådagalagde
skicklighet, antagit dem till Extraordinarie
Cancelister vid Ridderskapets och Adelns
Cancellie för denna Riksdag; Hvarefter RiddarhusUtskottet,
i anledning af Direclionens
sålunda gjorde anmälan, uti 17 §. af Dess
öfver RiddarhusDirectionens Berättelse angående
RiddarhusÄrendernas förvaltning sedan
sista Riksdag afgifne utlåtande, på anförde
skäl, hemställt, om icke bemälte Sökander,
derest de sådant åstundade, fingo
inför Högloflige Ridderskapet och Adeln
aflägga prof i Snällskrifningsmethoden, efter
fullgörande hvaraf det skulle ankomma
fie n >4 September f. m. 253
på Ståndets pröfning, att, efter de för Dess
beslut vid sista Riksdag lagde grunder, bestämme,
om det utsatta prsemium må kunna
någondera af de täflande eller den ena
företrädesvis, eller ock tilläfventyrs dem
begge, gemensamt tillerkännas. Och har
Högloflige Ridderskapet och Adeln, genom
ProtocollsUtdrag af den 3o sistlidne Junii
f. m., behagat förordna, alt Ryttmästaren F.
O. Silfverstolpe och Notarien L. J. Hjerta
ägde alt inför RiddarhusUtskottet aflägga
prof i Snällskrifningsmethoden; hvarefter
Utskottet borde med utlåtande deröfver till
Ridderskapet och Adeln inkomma. Till följe
af Ridderskapels och Adelns sålunda fattade
beslut, har under förliden gårdag prof
i Snällskrifningsmethoden blifvit med bemälte
Sökander uti Stora RiddarhusSalen
anstäldt, på det sätt, att sedan åtskillige
anföranden, uti ett i sådant afseende uppgifvet
ämne, äro vordne, under loppet af
oafbrutet en timmas tid, utaf dels några
bland Utskottets Ledamöter, dels RiddarliusSecreteraren,
afgifnefoch af Sökänderna
med så kallad Snällskrifning uppfattade; så
hafva de, omedelbart derpå, hvar för sig, *
fått inför Talarne, jemte Utskottets öfrige
Ledamöter, uppläsa deras förda protocoll;
dervid Utskottet funnit, att de med högst
omärkliga afvikelser ordagrant och fullständigt
antecknat allt hvad för deni blifvit andraset,
samt alt sålunda ej mindre Ryttmästaren
Silfverstolpe än Notarien Hjerta
254
Den i4 September f. ra.
ernått den fullkomliga färdighet i användandet
af Snällskrifningsmethoden, hvilken
Ridderskapet och Adeln utfäst såsom vilkor
för erhållande af det ifrågavarande prsemium.
Vid slikt förhållande har Utskottet trott
sig böra hos Ridderskapet och Adeln vördsamt
föreslå, att berörde praemium af 5oo
R:dr B:co må varda emellan bemälte täflande,
med halfva beloppet åt hvardera, fördeladt,
hvarförutan, i enlighet med Ridderskapets
och Adelns här ofvan omförmälda,
vid sista Riksdag fattade, beslut, det
hopp torde dem lemnäs , att derest de visade
sig hafva jemväl under tjenslgöringen
vid Riksdag ådagalagt utmärkt flit och
skicklighet, framdeles vid yppad ledighet
blifva såsom ordinarie Tjenstemän vid Riddarhuset
anställda. Och får Utskottet derjemte
tillkännagifva, att Ryttmästaren Silfverstolpe
och Notarien Hjerta, inför Utskottet
hörda, förklarat sig icke äga något
att, vid den ofvan föreslagne fördelningen
af det utsatta pramium, erinra. Hvilket
dock allt till Högloflige Ridderskapets och
Adelns Egen pröfning öfverlemnas. Stockholm
den 3 September 182g.
På hiddarhusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
tV. F. Dalman.
V ö r d s a m t Memorial!
Sedan RiddarhusUtskotlet, genom Utdrag
af Ilöglofl. Ridderskapets och Adelns
Den i4 September f. ni. 255
Protocoll för den 3o sistlidne Juni!, falt
emottaga underrättelsen om Höglofl. Ståndets
beslut, angående en fortfarande Capitations-afgift
utaf i R:dr Banco årligen af
hvarje Adelsman, som betalar bevillning för
lön eller förmögenhet; så bar Utskottet härigenom
skolat öfverlemna ett förslag till den
underdåniga skrifvelse, hvarigenom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln torde finna för godt
att hos Kongl. Maj:t anhålla om allmänt
kungörande af samma beslut. Slockholm
den 3 September 1829.
På RiddarliusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
tV. F. Dalman.
Ridderskapels och Adelns underdåniga skrifvelse
till Kongl. Maj:t s angående fortfarande
af en årlig Capitations-afgift utaf
hvarje Adelsman , sorn erlägger Bevillning
af lön eller förmögenhet m. m.
Stormägtigste Al lern åd. Konung!
Som, i anssende till ej mindre bestridandet
af kostnaderne i och för Riddarhusets
brandförsäkrande, samt för några betydligare
reparationer å Riddarhuset, än äfven
för att, genom godtgörande af åtskilliga,
för oförutsedde utgifter och lidne förluster,
RiddarhusCassan tillkommande er
-
a56 Den 14 September f. m.
sättnings-belopp, befria Gassan från dess
skuldsatta tillstånd, Ridderskapet och Adelil
beslutit, att den Capitationsafgift, hvilken
Ståndet vid 1823 års Riksdag sig åtagit,
må intill slutet af det år, då nästa Riksdag
upphör, fortfarande utgöras nied 1 R:dr
Banco årligen af hvarje mantalsskrifven adlig
mansperson, sorn betalar Bevillning för
lön eller förmögenhet; alltså har Ridderskapet
och Adeln härmedelst skolat bos
Eder Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det Ridderskapets och Adelns sålunda
fattade beslut må varda genom Eder Kongl.
Maj:ts utfärdande Nådiga Kungörelse allmänligen
kungjordt; äfvensom att med uppbörden
och redovisningen af ifrågavarande
Capitations-afgift må förhållas, på sätt uti
de i detta ämne den 3o September 1812,
den 3i Augusti i8i5 samt den i4 Januari
1824 utfärdade Kongl. Kungörelser stadgadt
varit; dock med den förändring, att
sedan RegementsSkrifvarne numera blifvit
fritagne från all le verering af allmänna medel,
ChefsEmbetena vid vederbörande Regementer
och Corpser må, i anseende till
en närmare controll å de personer, hvilka
äro underkastade ifrågavarande afgift, föreläggas
att årligen insända, så väl till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, som ock till RiddarhusDirectionen,
af RegementsSkrifvarne
upprättade förteckningar å de Adelsmän vid
Regementet eller Corpsen, som det föregåen
-
Den i4 September e. in. 257
gående året njutit så stor lön, att Bevillning
deraf bordt utgå.
Ridderskapet och Adeln framhärdar &c.
Dessa tvenne Memorial lades på hordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocol/i,
O. J. Lagerheim„
—— - ■ ■——
Måndagen den 14 Sept. 1829.
Plenum kl. half till 6 Eftermiddagen.
Herr af Robsahm, Carl Reinhold, hade
inlemnat ett Anförande, som upplästes, så
lydande:
Vid återremissen af Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUlskotlens Betänkande
rörande TjenslehjonsStadgan anhåller
jag få tillägga några få anmärkningar,
angående Utskottens förslag om flyttningstidens
bestämning.
O
Flere förslag rörande denna punkt hafva
blifvit uppgifne, och säkerligen skulle
4i H. 17
*
253 Den i4 September e. m.
ännu flera lunna uppgifvas, livart och ett
utmärkta af någon fördel, likasom å andra
sidan också åtföljda af vissa olägenheter.
I allmänhet taladt, skulle man ock utgå från
en alldeles falsk synpunkt, om man trodde
att någon flyttningstid kunde bestämmas,
som vore åtföljd endast af fördelar,
men icke af olägenheter. Den rätta synpunkten
för denna frågas, likasom för andra
samhälls-angelägenheters, bedömande,
måste vara att finna en flyttningstid, som
relatijt är den bästa, hvilken är åtföljd af
de flesta fördelar och så få olägenheter som
möjligt. En sådan flyttningstid för tjenstehjon
på landet tror jag rättast fixeras i Juilia
månad, omkring medlet deraf, och hvarföre
icke till exempel den i4:de. Skälen
för valet just af denna dag skola här nedanföre
utvecklas.
För att ej trötta Utskotten med onödig
vidlyftighet, utbeder jag mig få åberopa,
hvad af flere Motionärer likasom af
flere Talare, under discussionerne, blifvit
i allmänhet anfördt för antagandet afMidsommarstiden,
eller senare hälften af Junii
månad såsom flyttningstid. Alla de för
delta förslag anförda skäl, som också tala
för mitt, och hvilka, såsom sagdt är, jag
nöjer mig att åberopa för att undvika mångordighet,
öfverväga vida de skäl, hvilka blifvit
anförda för den nuvarande flytlningstidens
bibehållande, eller för det förslag Ut
-
Den 14 September e. m. a5cj
skotten uppgifvit. De skiil åter, som blifvit
anförda emot förslaget, att ändra flytt—
ningstiden till Junii månad, äro dels lätt
vederlagde, dels ock, om de erkännas såsom
grundade, af den beskaffenhet, att de
blott röra dessa mindre olägenheter, hvilka'
med antagandet af hvilken flyttningstid sorn
hälst aldrig belt och hållit kunna undvikas,
men som man bör underkasta sig för att
kunna vinna de större fördelarne. Således
är t. ex. det motskäl lätt vederlagdt, sorn
blifvit hämtadt från farhågan, att tjenstehjon
skulle underlåta taga årstjenst, om flyttningstiden
fixerades i Junii månad. Vid
den ålder, som tjenstehjon vanligen äger,
hafva förmodligen alla af denna klass redan
gjort den erfarenhet, att en annan årstid
snart följer Junii och Julii månader,
då det är nödigt, att äga hvad man säger:
”tak öfver hufvndet,” och då det föregifva
huset i hvar buske hvarken skyddar för
regn, snö eller köld; om mari ock skulle
antaga, att en och annan verkligen vore
hugad göra försöket, att under sommarmånaderne
bo under bar himmel eller i uthus,
hvilket jag dock ej föreställer mig att
rätt många skulle vara fallna för, Utaf det
andra slaget af motskäl åter, är till ex, det,
som Nils Månsson i sin reservation anfört,
nemligen att flyllningstideu på Seland också
inträffar i Junii månad. Delta förhållande
kan väl — det erkännes —• medföra
41 H. i-*
aGo Den 14 September e. m.
en liten o, »enhet för några socknar i Skåne
och Hi land; men kan ej, och bör ej
verka emot antagandet af ett förslag, sorn
i öfrigt är åtföljdt af verkligen stora fördelar,
och af mindre olägenheter än någon
annan föreslagen flyttningstid. Jag tror
derföre, att, med antagandet af Junii månad
i allmänhet såsom lämpligaste perioden
för flyttningstiden, rätta dagen för
dennes bestämmande bör vara den i
samma månad, hälst denna dag inträffar på
jemnt månadstal efter laga fardag; en omständighet,
sorn, besynnerligt nog, tyckes
hittills, mer än som sig bordt, undgått
uppmärksamhet. Hvar och en känner, eller
kan åtminstone utaf andras erfarenhet
lätt få inhämta , hvilka olägenheter ofta
träffa afträdaren af en egendom, ett boställe
på landet o, s. v., då han sista året
af besittningstiden städjat tjenste- och arbetsfolk
för hela året, och således nödgas
7 månader efter sin egen aflyttning draga
försorg om dessa tjenares och arbetares underhåll,
husrum m. m., i fall, som ofta är
händelsen, tillträdaren ej behöfver dessa
personer, utan städjat annat tjenstefolk, och
afträdaren sjelf i sin nya belägenhet ej eller,
såsom äfven ofta är händelsen, kan
emplojera dem.
Sammanhanget med det anförda leder
mig ock att föreslå, att flyttningstiderna för
tjenstefolk i städerna måtte förändras tili
Den 14 September e. m. 261
trennej eller dea 14 Mars, i4 Junii och
i4 September. Derigenom skulle åtminstone
laga fardag på landat och flyttningsliden
i städerna komma att sammanträffa,
och det öfverllödiga tjenstefolket hos en afträdande
egendomsägare, boställs-innehafvare
eller arrendator pålandet, skulle straxt
lunna vara i tillfälle att erhålla ny tjenst.
För öfrigt hvad angår tjenstehjons städslande
och tiden för deras fridagars begagnande,
instämmer jag i alla delar med hvad
Utskotten föreslagit, med det tillägg likväl,
att, om flyttningstiderna för städerna blifva
bestämda till trenne, fridagarne för dem,
som antaga tjenst på 3 månader, måtte bestämmas
till fyra.
Ridderskapet och Adeln beslöt, att detta
anförande skulle åtfölja den i Plenum den
7 dennes e. m. beslutade återremiss af Lagoch
EkonomiUtskottens Betänkande N:o 54.
i anledning af väckte frågor om ändringar
och rättelser eller tillägg, så väl uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Legostadga för husbönder och
tjenstehjon den i5 Maji i8o5, som uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse angående flyttningstiden
för tjenstehjon den 22 April 1819.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
i5 sistlidne Augusti under N:o 67 afgifne,
och den 7 dennes e. m. på bordet lagde,
Den 14 September e. m.
Utlåtande, angående Städernes Inqvarteiings-besvär,
Herr af Billbergh ^ Johan Petter: Uti
detta Utlåtande, som är föranledt af framfarna
Stäqders uppmärksamhet å den olika
tunga inqvarteringsbesväret för vissa städer
medför, och Konungens härom aflåtne Nådiga
Skrifvelse, förekommer det egna, att
under det Utskotten anse så val sjelfva inqvarteringstungan
till sin verkliga och bestämda
gravation, som de städerne härföre
ti 11 agde förmåner, ännu vara i ett outredt
skick, och derföre tillstyrkt Rikets Ständer,
att uti underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:b
begära fyrfaldiga uppgifter och beräkningar,
som skulle upplysa ämnet i alla dess
detaljer, hafva Utskotten tillstyrkt Rikets
Ständer att bestämt förklara, att, såsom
grund för inqvarteringsskyldighetens framtida
reglerande, skulle uttryckeligen bestämmas
;
”Att städernas inqvarteringsskyldighet
”till de i ständige garnisoner förlagde trup”per
för framliden kommer att inskränkas
”till förbindelsen att förse befäl och man”skap
med så kallade service eller sängkläder,
ved och ljus;”
”Alt caserner och nödiga boställsrum,
”i de garnizonsorter, der sådane ej redan
”finnas Kronan tillhörige, alltså komma att
”för Kronans räkning inköpas eller uppfö
-
Den i4 September e. rn. 263
”ras, så fort SLatens tillgångar sådant med”gifva;”
”Alt
då inqvartering af Cavalleri-trupp
”jemväl medför behofvet af stall och ma”gazinsrum
för fouragepersedlar, men nå”gon
förbindelse för städerna att sådane
”lägenheter utan ersättning tillhandahålla,
”ej kunnat i äldre eller sednare författnin"gar
anträffas, städerna skola från en slik
”skyldighet genast, och så fort ske kan,
”varda befriade;”
”Att, intilldess en sådan, till lindring
”i de inqvarteringsgifvande städernas nuvarande
tunga ledande anstalt kan hinna vid”tagas
med inqvarteringens utgörande, kom”mer
alt såsom hittills förfaras;” samt
”Att, sedan alla de upplysningar, hvil”ka
för inqvarteringsbesvarets framgena och
”rättsenligare fördelning äro behöflige och
”här nedan skola uppgifvas, genom Kongl.
”Maj:ts Nådiga försorg blifvit från vederbörande
Autoriteter infordrade, ordnade och
”i sammanhang tillhopaställde, Rikets Stän”der,
vid nästinträffande Riksdag, sig för”heliålla
att slutligen pröfva och för sin del
”bestämma den ytterligare lindring i servi”cens
anskaffning och underhållande, som
”möjligen kan komma alt beviljas de städer,
”hvilka hafva garnizoner, antingen genom
”tillökade Tolagsmedel, genom andra städers
”bidrag, eller af allmänna Bcviilningen.”
264 Den i4 September e. m.
Genom denna eftergift af städernas inqvarleringsskyldighet
beredes StatsVerket
en bestämd årlig utgift af minst i22,43o
R:dr, och en byggnadskostnad utöfver en
half million R:dr, ensamt för manskapets
caserner, innan ännu utredt är, om och
hvilken ringa ersättning härföre kan vara
att förvänta.
Såsom premiss för detta tillstyrkande
hafva Utskotten anfört: ”Att inqvarterings”skyldigheten
visar sig vara tillkommen,
”mera som följd af försvarsverkets kraf
”och framfarna Regenters vilja, än af nå”got
frivilligt allmänt åtagande å städernas
sida.”
*
Alt detta anförande strider emot verkliga
förhållandet , utbeder jag mig få styrka
medelst uppläsande af 10 punkten uti RiksdngsBeslutet
af den 7 Julii 1720, så lydande:
”De under denna Riksdag författade, samt
”af Kongl. Maj:t stadfästade, Stadgar och
”Påbud blifva med ett allmänt samtycke
”och vedertagande gillade och godkände,
”så att de af allmän och stadig Lag äga
”kraft och verkan, nemligen: Inqvarterings”Ordning
för Städerna af den 6 Julii.” —
Detta Rikets Ständers allmänna erkännande
af städernas inqvarteringsskyldighet är väl
så kraftigt i ordalagen, att något tvifvel om
den lagliga tillkomsten af detta onus icke
kan uppstå.
Den i4 September e. m. a65
Vidare får jag fästa uppmärksamheten
derå: att detta är en ibland de få natura
praestationer, som åtfölja borgerliga rörelsen,
svarande emot grundskatten och de
mångfalldiga natura praestationer, som åtfölja
jorden; att inqvarteringstungan, genom
den i sednare tider betydligen ökade
Tolagen, blifvit indirecte öfverflyttad på
de öfrige medborgareklasserna, så att den
egentliga borgerliga rörelsen deraf är föga
betungad; och att de fördelar Borgerskapet
bar af en garnizons stationerande i enstad,
nemligen säkrare beskydd för personer och
egendom, lättare arbetsbiträde, då behofvet
det fordrar, och förtjenst af truppens
lefnadskostnad, böra uppvägas emot inqvarteringsbesväret.
-— För utvecklingen häraf
anhåller jag att få framlägga förhållandet
med inqvarteringstungan i Stockholm.
Uti den Nådiga Skrifvelsen är hela inqvarteringskostnaden
uppgifven till 63,ooo R:dr.
Då härifrån afdrages InqvarteringsTolagen,
hvilken, enligt
Utdrag af 1828 års Räkenskaper,
uppgått till 4°,425 „
Så återstå 22,575 R:dr;
hvilken summa, enligt i766års Författning,
skall fördelas lill ena hälften på samtlige
husägare, och till den andra på borgerliga
rörelsen. Husägarnes andel kan icke anses
tryckande, då husens värden äro uppskat
-
266 Deii 14 September c. m
tade till 24 millioner', oell exempelvis kan
anföras, att ett lius, sorn icke säljes för
5o,ooo R:dr, betalar inqvarterings-afgift med
8 R:dr 4 sk- 4 r:st> För den borgerliga rörelsen
är den andra hälften icke svarande
emot de fördelar hvar och en upphämtar
af en större garnizons lefnadskostnad, som
visar sig deraf, att i Stockholm finnas:
Handlande 1014 personer,
Fabrikörer  546 „
samt Handtverkare och Borgare
i allmänhet 1780 „
Summa 334o personer,
som vill säga, att hvarje person med rö
relse
skall komma att betala circa 3yR:dr,
men hvilken afgift, fördelad efter rörelsens
betydenhet, blir ännu mindre för dem,
hvilka hafva en ringa rörelse.
Fast jag sålunda sökt ådagalägga, att
städernas inqvarterings-skyldighet är lika
grundlagsenlig, som någon annan ordinarie
skatt och pålaga; att alla medborgare redan
bidraga till lättnad uti detta städernas
besvär; och att den på borgerliga rörelsen
ensamt fallande andelen af denna tunga,
åtminstone i Stockholm, icke kan anses obillig
eller tackande, vill jag dock icke bestrida
hvad som synes mer än sannolikt,
att inqvarteringsbesväret är mera betungande
för vissa städer, lill ex. Malmö, Christianstad,
Ystad och Helsingborg, än för
Den i4 September e. m. 367
de öfrige städerna. — Att jemkning i denna
del bör äga rum, anser jag billigt, men
icke på sådant sätt, att andra medborgare
få större andel af denna tunga, än de redan
hafva, och ännu mindre, alt städerna
skola befrias ifrån detta onus förr, än alla
landets onera jemväl blifva fördelade på städerna.
Den enda och rätta grunden förberedande
af jemlikhet i inqvarteringsbesväret
städerna emellan, tror. jag vara, att de städer,
hvilka uppbära Tolag (hvaraf en del
är beräknad till ersättning för inqvarteringsskyldigheten),
men icke hafva någon garnizon,
eller ock en ganska ringa i förhållande
till Tolags-uppbörden, afstå någon del
af denna Tolag till de städer, hvilka hafva
större inqvarteringstunga, än som svarar
emot Tolagen, och de öfrige förmåner samma
städer anses hafva af garnizonens vistelse
på stället.
Uti 11 Stapelstäder finnas för närvarande
garnizoner förlagde, af hvilka på sin
böjd 4 lä'’a kunna anses mer än billigt betungade
af inqvarteringen. Då likväl uti
Riket finnas 3a Stapelstäder, hvilka äga alt
uppbära Tolag, synes icke obilligt, att de
af dessa, hvilka hafva ingen eller en ringa
inqvarteringstunga, ensamt bidraga att lätta
della onus för de 4 städerna, hvilka i proportion
synas vara för mycket betungade.
På alla dessa anförda skäl och grunder
anhåller jag om ålerremiss å Utlåtandet,
a68 Don 14 September e. m.
och att Utskotten ville frångå allt definitift
tillstyrkande om inqvarteringsbesvärets upphörande,
såsom ett af städerna sjelfvilligt
åtagit, samt af Ständer och Konung stadfästadt,
onus, men deremot antaga såsom
grundsats för en jemkning i inqvarteringstungan,
der den befinnes i någon stad mer
betungande, än som svarar emot de directa
eller indirecta förmåner samma stad njuter
af garnizonens stationerande på stället,
att en sådan tunga fördelas på de stapelstäder,
hvilka uppbära Tolag, utan att hafva
motsvarande inqvarteringsskyldighet.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Om jag icke orätt hört den siste värde Talaren,
har han i synnerhet grundat sin
tanka, att Inqvarterings-besväret åligger städerne
i samma vidd, som de hittills fått
vidkännas den, på ett Riksdags-Beslut, vidtagit
så långt tillbaka som 1720. För min
del anser jag mig icke böra bestämma min
mening i denna fråga på grund af något
äldre Riksdagsbeslut, än det vid 1809 och
18 io årens Riksdag, då vi erhöllo ett nytt
Statsskick, och jag förmodar, att det kunnat
upphäfva sådane Beslut, som blifvit
vidtagne nära ett sekel förut. Vid sistnämnda
Riksdag blef nemligen stadgadt,
att invånarne i de städer, der Garnisoner
voro förlagde, ej ensamme skulle vidkännas
kostnaderne af en för hela Samhällets
säkerhet vidtagen anstalt, och alt derföre
Den 14 September e. m.
269
i dessa städer tillräcklige Kasern-byggnader
borde på Statens bekostnad, så vidt och så
fort dess tillgångar medgåfve, anläggas och
underhållas, samt att, på det någon lättnad
snart måtte vinnas i den mer besvärliga
inqvarteringen af Cavallen, Stall och
andra till Magasin och Förvaringsrum för
Fourage erforderliga hus borde genast på
Statens bekostnad anskaffas i de släder, der
Cavallen vore i garnison eller i ståndqvarter
förlagdt. I följd häraf kan väl icke
fråga uppstå, att Inqvarterings-besväret helt
och hållit skall upphöra, men väl, att Kaserner
och andre för inqvartering nödige
byggnader bort anskaffas och underhållas
på Statens bekostnad. Hittills har det nästan
endast varit Stockholm, som förstått
att begagna sig af detta Beslut. Jag skulle
förmoda, att Rikets Ständer böra tillse,
att ett Stadgande, som har för afsigt en
betydlig lindring i inqvarterings-besväret,
komme de släder, som här äro i fråga,
något när i lika molin tillgodo. Då under
senare Riksdagar Ständerne beviljat nya anslag
å flere hundrade tusende Riksdaler lill
Kaserner och Stallar, m. fl. byggnader för
inqvarteringen i Stockholm, har man sett
mindre städer nödgas på egen bekosinad
dem uppbygga, samt vid sistlidne Riksdag
Malmö, genom sin Fullmäktig, såsom en
grace supplicera om befrielse till följande
Riksdag från ränta och capital-afbetalning
å det lån, samma stad äfven af gunst er
-
270 Den 14 September e. m.
hållit lill byggnader åt sin Garnison, eluira
den med allt skäl bort begära afskrifning
af bela resterande lånet, å hvilket redan
en så betydlig del var afbetald. Dén
af sista Talaren åberopade fördel af en Garnison
genom ökad afsättning, och lättheten,
att få manskap till arbete, torde vara ganska
ringa, i synnerhet hvad Cavalleri angår,
hvars manskap är hela dagen sysselsatt
med sina hästars skötsel, och hvars hästar
vålla dyrare pris för staden å fourage.
Jag godkänner således den af Utskotten
antagna principen, men jag finner den
blott ofullkomligt vara af Utskotten föreslagen
till verkställighet, då icke några medel
blifvit anvista att åstadkomma lindringen,
utan Utskotten i stället hemställt om
vidlyftiga undersöknings-åtgärder, såsom nödige,
innan ett tjugoårigt PiiksdagsBeslut
skulle kunna verkställas. Jag finner det
ock besynnerligt, att Utskotten icke velat
bereda lindring i inqvarterings-besväret för
andra städer än Malmö och Ystad, samt
icke gjort afseende på den anhållan, sorn
blifvit framställd till fördel för Helsingborg,
den minst folkrika och minst förmögna
af de städer, som äro betungade
med CavalleriGarnison. I Helsingborg består
Garnisonen mest af Cavalleri och föga
Infanteri. Således är denna stad äfven så
mycket som Malmö och Ystad berättigad
till lindring i detta onus, utan att man
Den 14 September c. m.
först behöfver afvakta resultatet af den föreslagna
undersökningen i afseende på inqvarterings-besväret
för hela Riket, och Rikets
Ständers Beslut i följe deraf. Det är
derföre äfven af den orsak, att Utskotten,
såsom en Ledamot i sin Reservation yttrat
sig, af en oförklarlig ovilja vägrat framställa
hos Rikets Ständer dess å Helsingborgs
stads vägnar gjorda anhållan, som jag
begär återremiss, men på en helt annan
grund, än den siste värde Talaren.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats- och EkonomiUtskottens
Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till dess återremitterande.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
den 25 sistlidne Julii under N:o i5 afgifne,
och den 7 dennes e. m. på hordet lagde,
Betänkande, angående yrkad högre tull
å vissa från Ryssland och Finland inkommande
varor.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf: Jag
utbeder mig få påminna Ridderskapet och
Adeln, hvilka svårigheter, som vid det tillfälle,
då fråga var att bestämma Tullen på
272 Den t4 September e. m,
Spannemål, yppades i följd af den afslutade
IlandelsConventionen med Ryssland angående
handeln med Finland. Man fann
då nästan omöjligt, att bestämma någon
Tull, som kunde svara emot ändamålet; ty
om man lämpade Tullen efter handels-förhållandet
till Finland, så blefve den för
hög för andra länder; och lämpades tullen
efter förhållandet till andra länder, så blefve
den för låg för Finland. Jag skulle derföre
förmoda, att de Konungens Rådgifvare,
som öfvervarit bemälte discussion, icke
lära draga i betänkande, alt vid förnyande
af denna handels-convention tillstyrka likhet
i tullen, utan afseende på det land,
hvarifrån varan kommer. I sådant fall skulle
jag också nästan förmoda, att det vore öfverflödigt
till Kongl. Maj:t ingå med någon
underdånig skrifvelse. Men då conventio.-  nens förnyande icke är så nära för hand,
och saken emedlertid kan falla ur minnet,
tror jag det vara både nyttigt och angeläget,
att en underdånig skrifvelse afgingej
hvarföre jag vågar tillstyrka återremiss.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Jag instämmer i den siste värde Talarens
anhållan om återremiss, ehuru jag medgifver,
att den sist afslutade Tractaten med
Ryssland, rörande våra commerciella förhållanden
med Finland, icke är i den mån
skadlig för Sveriges intresse, som de tvän
ne
-
Den 14 September e. m. 27$
ne föregående. Jag anser likväl äfven den
vara det i betydlig moa, så väl i financiel!
som ekonomiskt afseende. Huruvida
den är det i politiskt, tillhör mig icke nu
att undersöka. Sedan de Finska varorna
blefvo belagda med mindre tull, än andra
länders, har följden blifvit icke blott den,
att vi från Finland öfversvämmas af varor,
som Sverige sjelf producerar, utan det påförer
oss äfven en mängd varor, producerade
i det öfriga Ryssland, eller förda dit
från andra länder. Detta tycker jag bör
synas klart för hvar och en, som icke ledes
af ett missförstådt hufvudstads-intresse.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Med
anledning af hvad Herr Cederschjöld anfört,
får jag äran upplysa, att ifrågavarande
ämne alldeles icke har någon gemenskap
med tullen å Spannemål; tvertom skulle
jag anse det hinderlig! för den frågans framtida
afgörande, om man nu i förhand skulle
fatta något beslut, som har inflytande på
tullbestämmelsen å Spannemål. Man bar
alltid framdeles öppet att besluta underdånig
Skrifvelse, om nödvändigheten skulle
fordra det.
Till svar å hvad Herr Munk af Rosensköld
andragit till stöd för Motionärerne,
att Ryska Tractaten endast afsåg Hufvudstadens
interesse, anhåller jag alt få åda
4i
H. 18
374 Den 14 September e, m.
galägga Ryska Tractatens fördelaktighet för
Sverige, helst upplysningen härom inom de
sammansatte Utskotten föranledt dertill, att
ingen af de tre första Stånden biträd t Reservanten.
Först bör jag upplysa, att Tullen
å Ryska talgljus icke är så ringa. För
talg skall betalas half Tull efter Taxan,
som gör nära 8 procent af värdet, och för
talgljus skall Tullen ökas med 5 procent.
Om man nu antager, att Convoij-afgift, Tolag,
Skeppsumgälder, Fragt och Handelsförtjenst
uppgår till minst lo procent, så
utgör det sammanlagdt a3 procent, hvarmed
Svenska ljusstÖparne destoheldre böra
anse sig belåtne, som hvar och en vet, att
de Ryska talgljusen äro af en sämre qualitet,
än de Svenska. Denna tullbestämmelse,
och att Caravan-The, hvaraf vi icke
hafva att förvänta någon synnerlig tillförsel,
får införas emot xo procents lindring
i tullen, äro de enda uteslutande fördelar
Ryska Riket blifvit tillerkända, då deremot
Sverige erhållit den förmån, att Alun, Rödfärg
och Sitt får till Ryska hamnar införas
emot half tull, samt Hvalfisktran mot §:del
af den i allmänhet bestämda tullen, hvarförutan
Svensk Alun är befriad ifrån vräkning
i S:t Petersburg och de derföre vanlige
afgifter. Månne icke dessa för Sverige
betingade förmoner äro vida större och betydligare,
än de nyss omtaldte för Ryssland?
Och jag frågar, om dessa fördelar
endast afse Stockholms Stads interesse? För
Den 14 September e. m.
öfrigt stadgar Tractatcn full reciprocitet mellan
Sverige och Ryssland, och då man öfvervägar
Sveriges större sjöfart i förhållande
till vår folkmängd* och att vår flagga njuter
förmoneti af lika behandling med Ryska
fartyg* icke endast i Östersjöhamnarne,
utan äfven titi Svarta och Azoffska håfven,
måste man erkänna* att vi hafva Största
fördelen af denna reciprocitet. Till styrka
härföre vill jag blott anföra förhållandet
med artikeln Salt. Hvar och en* som känner
vårt handelsförhållande, vét, att vårå
behof af Utländska plöducter icke lemna
möjlighet för full tetourlast åt våra handelsfartyg*
de måste derföre gemenligen
taga Salt till retoUrläSt, och då de icke
skulle hafva annan afsättning med detta Salt*
än alt fylla Landets egna behof, så nödgades
de oftast låta fartygen gå barlastade
hem, hvaremot de nu hafva den resourcen*
att öfverföra en stor del af denna vara tili
Ryska och Finska hamnar.
Ryska IlandelsTractaten har 2ine hufvudföremål:
det ena är handelsförhållandet
emellan Sverige och Norrige å ena sidan
Samt Ryska Riket å den andra; det andra
ar handelsförhållandet emelian Sverige och
Norrige å deli elia sidan samt Finland å
den andra* Jag vili derföre försöka* att
nu särskilt redogöra äfven för detta sednare
handelsförhållande*
Under full reciprocitet få alla Finska
Slöjdevaror,hvilka i allmänhet äroförbjudna
4i H. iS*
2?6 Ben 14 September c. m.
till införsel, ifrån Finland till Sverige införas
mot half lull, som vill säga minst
iöf:dels procent, och alla till införsel tillåtna,
emot io procent af värdet; alla andra
varor hafva sin fixa tullbestämmelse.
Då man nu besinnar, att Finnarne icke producera
andra varor, än vi, och att öfrige
afgifter, med omkostnader, minst uppgå lill
io procent, så frågar jag, om skäl kan finnas,
att anse denna tullbestämmelse vara
menlig för Näringarne? Allraminst borde
man vänta detta påslående af en Fabriksidkare,
då kändt är, att i Finland finnas
färre och sämre Fabriksinrättningar, än hos
oss, och då denna reciprocitet troligen tillkommit
för att bereda våra Fabriksidkare
tillfälle att vinna afsättning med sina producter
på Finland. — Utom det, att jag
skulle anse det både opolitiskt och otacksamt,
att man skulle sätta sig ur all handelsrelation
med en Provins, som i secler
tillhört. Sverige, och som visat de största
prof af trohet emot dess Moderland, hemställer
jag hvad Stockholms Näringsidkare
i allmänhet skulle säga, om den mängd Finska
fartyg, hvilkas besättningar nu dagligen,
under hela seglationstiden, nedlägga en
betydlig lefnadskostnad i Stockholm, genom
en illiberal HandelsTractat skulle utestängas
från våra hamnar.— Men, äfven utan
reprocitetj stadgar Tractaten, att VinSpecerier
och Colonial-varor få från Sverige
till Finland införas uti öppna båtar, med
Den 14 ■September e. m.
277
tillgodonjutande af helfrihet, hvaraf följden
är, alt mångå Finnar förse sig med sina
husbehof af dessa varor, här förtullade, och
andra hämta enahanda varor ifrån härvarande
Nederlag.
Att under sådane förhållanden misskänna
Regeringens kännedom af inhemska
Näringarnes kraf, och Dess omsorg för deras
förkofran, förlikar sig icke med min
rättskänsla, hvarföre jag tillstyrker bifall på
Betänkandet, och anhåller, att något afseende
å Herr Hiessleiters Reservation icke
må hafvas.
Herr Cederschjöld: Af hvad den siste
värde Talaren anfört, har jag i synnerhet
fästat mig vid några förmenta bevis på den
ifrågavarande Convenlionens stora förmånlighet
för Sverige, nemligen bland annat,
att vi hafva införselrätt till Ryssland emot
nedsatt tull, af
blef verkligen frapperad, att höra denna
förmån anföras, då jag icke kände, att vi
på våra kuster idka något särdeles hvalfiske;
och den dag dessutom torde vara långt
aflägsen, då sillfiskets ymnighet skulle ännu
en gång lemna oss tillfälle att utföra denna
vara till Ryssland, i stället att vi nu
sjelfve nödgas taga den från Norrige. Jag
har således icke funnit mig öfvertygad om
Tractatens förtjenst i denna del.
278 Den i4 September e. m.
Herr af Billbergh: I anledning af den
siste Talarens anmärkning, tar jag mig friheten
erinra derom, alt Tractaten med Ryssland
är gemensam för Sverige och Norrige;
att jag bland producter, som få dit införas
mot nedsatt tull, äfven nämnde Alun och
Rödfärg, och att de äro Svenska producter,
lärer icke den värde Talaren neka. För
öfrigt lär en tractat icke blott grunda sig på
närvarande, utan ock på möjligen blifvande
förhållanden; och då det icke är omöjligt,
att vi ännu en gång kunna få sill till öfverflöd
, kunna vi också en gång komma att
draga profit af denna del i Tractaten.
Herr Munck af Rosensköld: Jag medger
att motionären, nog besynnerligt, icke
omnämnt annat, än talgljus såsom exempel.
Herr af Billbergh har sökt öfvertyga Ridderskapet
och Adeln, att Betänkandet förtjena!’
bifall, dermed, att ingen af de tre
första Stånden förenat sig med reservanten.
Jag finner likväl bland reseryanterne, utom
Herr Hiesleiter, Riksdagsmannen Nils Månsson,
hvilken torde vara känd för sina kloka
och klara åsigter. Jag hade alldraminst trott,
att Herr af Billbergh skulle anföra ett sådant
skäl, då han sjelf var ensam reservant
emot ett mycket yigtigare Betänkande, rörande
KammarRättens anmärkningsrätt i Bevillningsmål.
Jag känner visst, att vid sista
Tractatens afslutande en slags reciprocitet
blef lagd lill grund för densamma;
Den 14 September e. ni. 379
men jag känner också, att med tillämpning
af denna princip vid Handelstractater, förlorar
alltid den Nation, som påför den andra
det minsta qvantum varor, och tvertom.
Så mycket detaljer Herr af Billbergh härvid
må anföra, vågar jag dock appellera
till den allmänna kännedomen, att Finnarne
påföra oss ett vida större qvantum varor,
än vi dem, och att reciprocileten derföre
måste vara till deras fördel. De till och
med föra med sig födo- och dryckesvaror
för sitt eget underhåll under vistandet i
Stockholm. Ja g erkänner visserligen, att
detta tillförene med oss förenade Land kan
förtjena vår tacksamhet; men jag tror icke,
att vi 1111 hafva tillfälle ådagalägga den med
några fortfarande betydliga uppoffringar,
i synnerhet då jag vågar påstå, att från
Finland hitkomma en mängd äfven sådana
varor, som icke äro Finska. Här är icke
meningen, att tillstänga tillförseln ifrån eller
att aflägsna handeln med Finland, utan
blott att ställa den under samma predicament,
som handeln med andra länder. Man
har väl sagt, att Finland tar mycket Colonialvaror
från Stockholm, och detta har
en tid verkligen varit fallet. Men denna
för Sverige förmonliga mellanhandel upphörde
i följd af Rikets Ständers beslut år
1815, sorn föranledde Regeringen att pålägga
en betydligt högre tull å en del utländska
och i sjmnerhet Colonialvaror; så
att Finnarne ej mer, som förr, kunde taga
280 Den 14 September e. m.
dem från Stockholm, hvarföre jag oek vid
Riksdagen 1817 föreslog nederlagsfrihet för
sådana varor. Detta milt förslag bl ef icke
af Rikets Ständer antagit; men tvenne år
efteråt påböd Regeringen en sådan nederlagsfrihet;
detta var nog sent, sedan Finnarne
af nämnda tullförhöjning utan nederlagsfrihet
blifvit tvungne att lära sig raka
vägen till de utländska handelsplatser; och
begagnandet af denna nederlagsfrihet inskränktes
ock genom föreskriften, som jag
i mitt Förslag ej förstod att tillstyrka, om
Ryskt Consulatbevis till hvad ort nederlagsgodset
var destineradt, hvarigenom väl
varans införande utan tull i Ryssland blef
förekommit, till fördel för detta Rike, men
till skada för vårt eget.
Herr von Hartmansdorff , August: Det
är ty värr icke ovanligt här, att då ettämne
af större vigt förehafves, upptar man blott
den ringaste delen deraf, som möjligen kunde
afvända uppmärksamheten från hufvudsoken,
eller möjligen kasta åtlöje på alltsammans.
Således då fråga var om Näringsfriheten
inom Riket, fäste man sig vid rättigheten
för vissa Handtverkare, att göra
kopparkärl med eller utan öron af jern.
Nu då fråga är om utrikes handeln på Finland,
som uppgår till millioner, talar man
om talgljus; och tror sig dermed kunna affärda
hela frågan. Men jag anhåller, att
Ridderskapet och Ädeln icke måtte lemna
D e 11 14 S e p l c rn b e r e. m. 1
luifvudsakqn ur sigte. Man har i allmänhet
tyckt sig finna, alt de tractater, som i
sednare tider blifvit afslutade om Finska
handeln, haft för afsigt att gynna Stockholms
stad, på bekostnad af våra egna landtman.
Nu synes det ändteligen vara tid, att
något litet afvika' från dessa åtgärder, för
att bringa landet i ett flor, som någorlunda
svarar emot det, hvari hufvudstaden sig
befinner. Deremot har man icke anfört
mera än en anmärkning af någon vigt, den
nemligen att Finnarne hemta härifrån en
mängd Colonial-varor, hvilkas belopp skulle
motsvara, om icke öfverskjuta, det varuvärde,
som hit införes. Men jag anhåller,
att Ridderskapet och Adeln ville öfverväga,
hvilketdera för Sverige är vigtigare,
antingen att hafva en transito-handel
med Finland, hvilken upphör i samma ögonblick
vi råka i krig med Ryssland eller England,
och att betala vårt smör med det
jern, $om utföres till America, och betalas
med Colonial-varor eller redbarheter,
eller att genom ökade svårigheter vid den
Finska handeln uppmuntra Boskapsskötseln
i Sveriges landsorter, så att de hade afsättning,
och hufvudstaden tillförsel, antingen
vi voro i krig med Ryssland eller
England, antingen vi kunde utskeppa jern
och inskeppa Colonial-varor, eller icke.
Mig synes så påtagligt, hvilketdera alternatif
bör väljas, att jag måste anhålla om
återremiss, i synnerhet som jag fästar mera
aSa Den 14 September e. m.
vigt vid innehållet af skälen emot ett Betänkande,
än vid antalet af reservanter,
sorn yttrat dem.
Herr af Billbergh: Herr Munck af Rosensköld
har trott mig hämta skäl till bifall
å Betänkandet af reservantens ensamhet.
Jag vill medgifva, att jag finnér någon
analogi emellan detta och mitt förhållande,
då frågan om Kongl. KammarRättens
Domsrätt afhandlades. Jag hade
då ensam inom Utskottet reserverat mig
mot Utskottets Betänkande, och vann ej
eller pluraliteten med mig, när frågan här
afgjordes. Denna erfarenhet ger mig sålunda
anledning att förmoda lika öde med
Herr Hiesleiters reservation. Herr Munck
af Rosenskölds grundsatts, att den Contrahent
förlorar mest, som får påföra den andra
minsta qvantiteten varor, kan jag ej
godkänna. Får jag mig påförd flera varor
än jag behöfver, tar jag ej emot dem, eller
kan jag från annat håll med större fördel
taga mina varor, så tar jag dem ej af
Finnarne. I vissa fall är det en ren vinst,
att äfven få varor sig påförda, som man
icke sjelf behöfver, såsom t. ex.: att erhålla
tjära och beck från Finland anser jag
vara en ren lycka för oss, ty vi komma
derigenom i tillfälle, att afsätta dessa effecter
på andra Orter, och erhålla på sådant sätt
förtjensten af en Transito-handel. Emot
Herr von Hartmansdorffs yttrande får jag
Den i4 Septewebr e. m.
a83
anmärka, att det är ej ensamt för Stockholmsboernes
behof, som Finska varor komma
tili Sverige, ty de gå äfven till andra
Landsorter. Om han tror, att Finnarne
äro gynnade efter sista Tractaten, då likvisst
Tullinkomsterna under alla åren stigit,
så bevisar detta bäst, att lian icke
liållit någon husbålls-räkning; han skulle
annars hafva funnit, att Finska varor, i
följd af ökad Tull- och Skepps-umgälder,
sedan sista Handels-Tractaten blef gällande,
betydligen stigit. Då jag anser Tractaten
med Finland vara ganska fördelaktig för
Landet, och jag lika litet i detta afseende,
som i alla andra, kan misskänna Regeringens
omtanka för Rikets väl, finner jag ej
skäl att tillstyrka den föreslagne underdåniga
skrifvelsen, utan anhåller om proposition
till bifall å Betänkandet,
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
I anledning af Herr Munck af Rosenskölds
farhåga, att åtskillige Ryska varor skulle införas
tili Sverige under rubrik af Finska,
tror jag mig böra besvara denna, åtminstone
på möjligheten grundade, förmodan.
Det finnes nemligen ett stadgande, hvarigenom
Finska varor icke få införas med annat
vilkor, än att deras Finska natur är constaterad
med närmaste Stads Magistrats-bevis,
fästadt med varuägarens edgång, och af
Svenska Consulers intygande beledsagadt.
Det är visserligen obestridligt, alt lurell
a84 Den, i4 September e. ni.
drägeri och tullförsnillning föröfvas, men
inom denna Iraficatiqnsgren äro dessa missbruk
svårare, emedan importen från Finland
alltid lossas i våra städer, och är således
underkastad behöriga controller, och
Finlands innevånare icke af okunnighet kunna
bryta emot de stadgade villkoren, emedan
desse äro, genom lämpligt föranstaltande
från Svenska Tullförvaltningens sida,
vederbörande i Finland i allmänhet meddelade.
Sällan ankomma derföre Finnarne
hit med ofullständiga last-documenter. Tractaten
om Svenska och Finska handeln utgår
från tvänne grunder, den politiska och
den Stats-ekonomiska. Till en viss graci
äro dessa grunder visserligen förenade, och
kunna sägas syftande till samma mål, begge
ländernas nytta. Den ensamt politiska
sidan af saken torde här emedlertid icke
vara fråga om att afhandla. Af högsta vigt
var det dock, att den betydliga relation,
som existerat emellan Sverige och Finland,
icke afbröts genom förlusten af Finland,
och att Finnarne icke vändes ifrån att hitföra
sina varor, enär de härifrån äfven afföra
ej obetydliga qvantileter af åtskilliga
varuslag. Denna åsigt af ämnet var förmodligen
också orsaken , hvarföre första HandelsTractaten
efter freden blef särdeles * lindrig
för Finnarne. Men, som jag nämnt,
blef påföljden af denna moderation icke heller
för Sverige utan gagn; ty oberäknadt
den ved och de viclualier, som årligen här
Den i4 September e. ra. a85
consumeras, och hvaraf Finland vanligen
fournerat något mera än hälften, en omständighet,
som, om den på en gång upphört,
hade försatt hufvudstadens Innevånare
i yttersta trångmål, och uppjagat prisen
på födo-ämnen och andra underhålls-artiklar
till måhända gränslösa belopp, så hade
Sverige, och i synnerhet hufvudstadens handel,
förlorat en ej obetydlig afsättning af
dels egne, dels Colonial-varor, som Finnarne
härifrån afföra till nästan motsvarande
värdet af hvad de hitföra. Genom
sednare Tractaten, har man emedlertid begagnat
tillfället, att öka tullen på Finska
varor, och derjemte ålagt Finska importen
andra afgifter, som den enligt förra Tractaten
ej vidkändes, utgörande icke mindre än
nio särskilda artiklar. De verkliga Tullintraderna
lia härigenom, oaktadt handeln
på Finland i år varit mindre än de föregående
åren, likväl stigit, och åstadkommit
fördelar, äfven på Svenska sidan, hvarest,
för tvänne år sedan, anstalter vidtogos till
ytterligare befrämjande af transito-handel på
Finland, dymedelst att Kongl. Maj:t tillät, på
General-TullStyrelsens underd. förslag, Nederlags
etablerande i Stockholm af alla utländska
varuslag utan undanlag. Följden häraf
har också redan börjat visa sig derigenom, att
Finnarne tagit sådane varor understundom
i retour härifrån. Fortfar delta förhållande
i tilltagande, så måste det ovilkorligen
bilda den fördel för Finland, alt på när
-
206 Den 14 September e. tn.
mare håll än Danska och Tyska Orter, få
sine behof af utländska varor, och för Svenska
handeln öppnar det ett tillfälle att bereda
en icke förut beräknad transito-handelsrörelse.
Att således genom höga pålagor
å Finska importen afvisa den Finska
handeln härifrån, skulle efter min tanka
icke allenast åstadkomma flere förluster för
Sverige, utan äfven tillstänga utsigten för
de ömsesidiga fördelar, som af en stadgad
och liflig byteshandel mellan Sverige och
Finland för dem begge måste uppkomma.
Man har fruktat, att genom Finska jordalsters
hitförande man skulle afskräma den
Svenska Industrien, och förminska möjligheten
lill afsättning å våra egna producter.
Men då man besinnar, att t. ex. i afseende
på ved, premier för all den Svenska
ved, som införes i Stocldiolm, sedan längesedan
ägt rum, och derjemte att få afgifter
drabba den Svenska skeppsfarten och
inga Varan, då deremot Finnarne både erlägga
tull- och skepps-umgälder, saknas åtminstone
icke uppmuntrande åtgärder för
den inhemska transporten af landets producter,
och deraf följande lätthet att täfla
med den Finska, Jag har eftersett och
jemfört, så mycket sakens natur medgifver,
förhållandet mellan Finska importen till
Sverige och exporten härifrån till Finland,
och jag har deraf trott mig kulina sluta,
att dessa i det närmaste uppväga hvarandra,
då man intager i beräkningen de för
-
Den t4 September e. aa.
287
delar, som träffa den sednare, men hvilka
icke äro synbara, emedan, med undantag
af koppar och jern, Finnarne icke betala
någon tull för utförseln af varor från Sverige,
hvaraf följer, att värdet af denna utförsel,
äfvensom dess qvantitet, icke roed
säkerhet kunna beräknas och controlleras.
Ländernas ömsesidiga fördelar tror jag således,
vid den sednare tractatens uppgörande,
hafva blifvit i möjligaste måtto beräknade,
jag säger i möjligaste måtto — ty
man är ej lagstiftare, då man är contraherande
part, och jag hyser för min del ingen
tvifvel, att goda resultater skola blifva
följden af oftanämnde tractat, hvadan ock
jag tillstyrker antagande af Utskottens Betänkande,
samt begär vördsamt proposition
till bifall derå.
Friherre Sprengtporten_, Jacob Willielm:
Då jag tillhör den klass af jordbrukare, hvilkas
afsättning är beräknad på Stockholm,
bör det visserligen synas de värda Talare,
hvilka yttrat sig mot den sista Finska handelstractaten,
såsom vore jag särdeles intresserad
att se denna handel inskränkt; det
oaktadt bör jag, i enlighet med rättvisan,
förklara, det jag anser denna Tractat hafva
beredt producenterne allt det skydd, som,
utom åsidosättande af andra fördelar, för
det närvarande stod att erhålla. Herr Cederschjöld
har aktat ringa den lättade afsättning,
som derigenom blifvit beredd för
288 Den i4 September c. m.
åtskillige Norrska exportartiklar; men huru
har den värde Talaren kunnat förbise, alt,
då en handelstractat afslutas mellan de förenade
Rikena och en fremmande Magt, Norriges
fördelar dervid hvarken kunna eller
höra åsidosättas, och att en beredd fördel
för Norrige äfven skall hafva inflytande på
Sverige. Hvad hvalfisktran beträffar, medger
jag, att den ej utgör någon synnerlig
exportvara för närvarande; men våra fiskerier
ligga neder; industrien bör rigtas åt
ett annat håll. Det är äfven föreslagit, att
utsträcka dem till (frönlands-fart, såsom
Frankrike, Holland och Danmark m. fl. Riken
göra; och det torde således ej böra anses
orätt af Styrelsen, att på förhand söka bereda
afsättning af en product, som den velat
framkalla. Jag tillstyrker bifall å Betänkandet.
Herr Hjerttij Gustaf: Jag vill ej inlåta
mig i något yttrande om nyttan eller skadan
af den sista Tractaten med Ryssland;
jag bör tro alt den varit nyttig, men jag
hade förmodat, att Rikets Ständer skulle
af Utskotten fordra närmare upplysningar.
Till bevis, huru Utskotten för sig behållit
de upplysningar Utskottet fått, skall jag anhålla
alt få uppläsa följande yttrande ur
Betänkandet: Och som Utskotten, hvilka
ansett sig böra taga kännedom af den med
Ryssland sednast af slutade handels conven
tion
j
Den i4 September e. rn>
289
tion , genom, Kongl. Maj:ts derom'den 10
April 1828 utfärdade Nådiga Kungörelse ,
funnit, Kongl. Maj:t, Vid förnyandet af
denna från äldre tider och äldre relationer
med Finland härledda convention , sökt bereda
sä väl Svenska näringarne, som Svenska
handeln, ökade förmåner, och äfven af
de ifrån G ener al-TullSty reisen och CornmerceCollegium
erhållne upplysningar och
handlingar erfarit, att denna convention
verkligen medfört goda resultater. Detta
är allt, hvad det tillätes Rikets Ständer att
få veta. Det synes hafva varit mera pas*
sande att få veta, hvilka dessa Upplysn^n*
gar varit, då vi sjelfva kunnat bedöma, om
allmänna tänkesättet, som nu är i strid mot
hvad Utskottet om denna Tractat yttrat,
har rätt eller icke. För öfrigt underställer
jag, huru dell uppgjorde handelsbalancen
är beräknad. Örn det är i HamburgerBanco,
eller i papper, eller i hvad slags mynt. För
mig är det alldeles oförklarligt, huru man
kan uppgöra en handelsbalance med ett sådant
mynt, som vårt. Uppgifterne om import
och export äro äfven ofullständiga,
i anledning hvaraf jag mäste framställa en
annan högst vigtig omständighet. Tullräkenskaperne
föras på det sätt, att Finska
handeln ensamt åtskiljes derifrån. Frank-*
rike, England och Nederländerna föra sina
räkenskaper så, att det är möjligt för dem,
att så noga, sorn en sådan sak kan uppgif41
H, 19
Den i4 September e. m.
vas, bestämma, luiru landet liandlat med
elt annat land. Hos oss uppföres endast
den directa Finska handeln, det vill säga
ensamt alla Finska varor, som hitkomma,
men icke all den indirecta handel, hvilken
äfven är af vigt, och som i andra länder
äfven kan bestämmas. Om Utskottet
tillstyrkt Rikets Ständer att begära, det våra
Tullräkenskaper måtte föras så, att vår handel
på hvarje särskildt land kunde bestämdt
uppgifvas, hade visserligen stora fördelar
deraf i en framtid skolat uppkomma. Jag
tror med skäl, att detta ämne bör utgöra
elt föremål för Utskottens åtgärd vid den
återremiss, hvarom jag anhåller. Yi lära
snart hafva att förvänta ett Betänkande angående
spannmålshandel», och som nära
nog lärer innehålla motsatsen af detta Betänkande,
ty der säges, att Tractaten med
Finland och Finska handeln helt och hållit
hindrar allt etablerande af en ändamålsenlig
tull på spannmål. Jag tror derföre,
alt vi ej höra afgöra det nu förevarande
Betänkandet, förrän SpannmålsBetänkandet
inkommit, ty i annat fall skulle sannolikt
ett sådant afgörande åberopas mot oss, såsom
hinder för en ändamålsenlig behandling
af SpannmålsBetänkandet. Jag vågar
derföre anhålla om återremiss, på det Ständerna
icke måtte stänga vägen för sig i en
annan ännu vigtigare fråga, och emedan de
upplysningar, som begäras, visserligen icke
medföra något vidlyftigt besvär för Utskot
-
Den 14 September e. m.
ten, men kunna vara af ganska mycken nytta
för Rikets Ständer»
Herr Munck af Rosensköld: Den Ledamot,
som talat för Betänkandet, har gjort
sig mödan att bevisa skadligheten af att
tillstyrka några afgifter på Finska handeln,
och att afvänja Finnarne härifrån» Derom
har, efter min tanka, alldeles icke varit fråga,
utan blott, att underkasta Finska, det
vill säga Ryska, varor, samma tull, som
andra nationers. Herr af Billbergh har påbordat
mig det yttrande, att det land skulle
hafva fördelen, som påförde ett annat land
de mesta varorne. Jag har sagt, attreciprociteten
af införselstullens nedsättning medför
mesta fördelen för den nation, som tillför
en annan mesta varorna, och tvärtom»
Således om Finland har mera varor att påföra
oss, än vi dem, så är reciprociteten
mera till fördel för Ryssland, än för oss.
Man har sagt, att den sista Tractaten är
mindre ofördelaktig, än den föregående;
detta måste åtminstone innefatta ett indirect
klander å den föregående. Jag vill
blott fästa uppmärksamheten derpå, att, om
vi verkställa en realisation, böra vi derjemte
söka förekomma en permanent undervigt
i handeln med Finland, emedan
silfvermyntet annars går i för stor mängd
dit, om vi nemligen icke lyckas att förbättra
våra egna handelsförhållanden. Der/,
! H. 19*
29a Den 14 September e. tn.
före böra tjenliga Statsekonomiska Författningar
gå i bredd med Financeregleringen,
om denna skall lyckas, eller förslaget till
den kunna rätt bedömas. Friherre Åkerhjelm
liar sagt, att ingen skada skett de
Svenska producenterna. Denna skada är
ganska svår att ögonskenligen framlägga ,
roen det måste väl vara mycket troligt, att
i samma mån som Finnarne här funnit mer
afsättning för sina landtmannavaror, i samma
mån hafva våra egna producenter af
samma varor haft mindre afsättning; och
jag anser det vara högst nödvändigt att
afse vår egen productions förkofran framför
utlänningens, om ock denna förr varit
Svensk. Det är sant, att Stockholm ännu
behÖfyer ved och victualier från Finland,
men hufvudstaden skulle.äfven erhålla dessa
behof, om tullen blef högre. Utan tvifvel
hade Stockholm behöft mindre ved från
Finland, om strömrensningen i de Norra
trakterne begagnats bättre. Svenske producenter
af ved och victualier behöfva visserligen
någon tid, för att vänjas till Stockholm,
och således får tillförseln från Finland
blott småningom försvåras. Hvad transitobandeln
beträffar, så har den ännu icke
återkommit till det flor, som förut, derigenom,
att Regeringen fästade för mycket afseende
på 1815 års Ständers, af Särskilta
Utskottets förslag föranledda, önskningar och
beslut i detta fall. Jag behjertar visst hufvudstadens
interesse, men tror, att om pro«
Den 14 September e. m. 2g3
vincerne florera, så florerar äfven hufvudstaden,
och då lemmarne aftyna, sträcker
sig detta aftynande snart äfven till hjertat
af Rikskroppen. Jag yrkar återremiss af
Betänkandet.
Herr Cederschjöld: En värd Talare har
till stöd för sin mening anmärkt, att Tractaten
äfven varit förmånlig för Norrige
och att jag ej derpå gjort afseende. Norrige
är så väsendtligt olika med Sverige
i afseende på läge, spannmålsproduction och
andra ekonomiska förhållanden, att en särskild
Tractat för detta land skulle i min
tanka vara så mycket mera lämplig, som
Norrige har helt andra tullförfattningar än
vi, och det som tilläfventyrs är skadligt hos
oss, kan vara ganska nyttigt för Norrige.
Friherre Åkerhjelm'. Med anledning af
Herr Hjertås fråga, i hvilket mynt Tabellerne
om Finska handeln äro uppställde,
får jag svara, att hvad GeneralTullStyrelsen
beträffar, den ej kunnat beräkna annat
mynt, än det, hvaruti tullvärdena äro utsatte,
det vill säga, Svenskt Banco. För
de effecter, som der, till sina tullvärden,
icke äro utsatte, hafva säljarne sjelfve fått
uppgifva värdet, naturligtvis äfven i Svenskt
Banco. Beträffande CommerceCollegii myntberäkning,
så förmodar jag, att detta Verk
nyttjat samma beräkningsgrund, som GeneralTullStyrelsen,
emedan detsamma ej äger
394 Den 14 September e, m,
andra uppgifter i detta afseende än dem, det
ifrån GeneralTulIStyrelsen erhåller. Hvad
bokföringssätfet vid Tullverket beträffar, så
är det visserligen icke särskildt för hvarje
Stat; men icke destomindre kan man, när
man vill, genom utdrag ur GeneralTullStyrelsens
böcker, få veta värdeberäkningen
på importen och exporten till och från
hvilket land och för hvilket år, som helst,
och man kan derigenom utröna skillnaden
i handeln till fördel eller förlust för Sverige
och främmande länder, med hvilka vi
äro i handelsrelationer. I afseende på det
egentligen mechaniska af bokföringssättet,
så hafva åtskilliga rättelser af detaillerna
deruti fordrats, hvilka redan äro vidtagne.
Den upplysning Herr Hjerta önskat få, kan
således från GeneralTulIStyrelsen utan dröjs*
mål erhållas.
Hvad bestämmande af stadig tull på
spannmål beträffar, så är sådant ej hindradt
af Finska handeln, ty dess lägre tullafgifter
ligga ej i vägen för annan tull än den,
som är till sitt belopp varierande. Om således
en viss tull på spannmål skulle stadgas,
tror jag, att detta på ett ändamålsenligt
sätt kan utföras, utan hinder af tullen
för den Finska spannmålen. Herr Munck
af Rosenskölds anmärkning, alt det land,
som påför det andra mesta varorna, har
mesta fördelen, är visserligen vid första
påseende cn riktig sats; men verkningar
Den 14 September e. ni. 29?
häraf kunna uppkomma, som minska det
förras fördelar, och bereda det sednaresådane,
som icke genast falla i ögonen, men
hvilka icke desto mindre existera. Herr af
Billbergh bar till alla delar utvecklat detta
förhållande. Vinsten beror ej på de varor,
som föras ut från ett land, utan på dem,
som finna afsättning. Jemförelsen mellan
de synbara värden af export och import
från. Finland har jag redan omnämnt. Den
är omöjlig att bestämdt uppgifva, men väl
approximativ, och då har den från och med
i8a5 varit ungefärligen lika å båda sidor.
Den kan väl ha varit underlägsen för oss
ett år, men har deremot ett annat varit öfvervägande.
Då nu å Finska varor äro lagde
en mängd afgifter, som icke åtfölja de
Svenska, så bör man förmoda, att den täflan
emellan den inre produclionen skall
uppslå, som Herr Munck af Rosensköld lika
med mig önskar.
Det har blifvit nämndt af Herr Munck
af Rosensköld, att, örn strömrensningarne
norr ut bättre lyckats, skulle mindre ved
behöft hitföras från Finland. Dessa strömrensningar
äro visserligen ännu ej fulländade,
men mycket hafva de likväl framskridit
och derigenom öppnat tillfälle för
ved-hitförseln från Norra orterna; och för
att dessutom gynna denna hitförsel, har,
utom de premier, som blifvit bestämde,
man äfven sökt bilda bolag och gifva lån
396 Den i4 September e. m.
till förlag för byggande af fartyg, hvarup*
på dessa trakters innevånare egentligen ära
i saknad. Bolag kunde ej organiseras, men
lånen begagnades, dock dels illuderades deras
rätta ändamål, dels hade de endast till
påföljd, bristande återbetalningar, och der*
af följande obehagliga och kostsamma lagsökningar.
Till beredande af Svenska vedens
hithörande, behagade Kongl. Majrt emellertid
förlidet år tillåta, att Åländningar och
Finnar med sina fartyg fingo segla till våra
orter Norr ut, och derifrån hemta Svenska
naturalster samt föra dem till hufvudstaden.
Någon önskad tillräcklig påföljd har
detta likväl ännu icke haft; men måhända
visar sig bättre verkan deraf i tidens längd.
Från dessa Norra trakter hafva vanligen,
sedan flere år, 36 å 4o>000 famnar ved årligen
hitförts; och har man ännu, af upprensade
vattendrag, förmånliga låneförsträckningar
till fartygs byggande, och premier
för veds hithörande, icke erfarit några märkbara
effecter till denna imports förökning.
Men sådane verkningar komma successift,
och man bör således förvänta ett bättre
tillstånd i detta afseende. Jag anhåller om
bifall å Betänkandet,
Grefve Posse, Arvid: Herrarne Cederschjöld
och Munck af Rosensköld hafva yttrat
sig i sjelfva saken, men blifvit fullständigt
besvarade af Friherre Åkerhjelm och Herr
af Billbergh. Herr Hjerta åter har fästat
Den 1.4 September e. m,
sig viel det ofullständiga sätt, hvarpå frågan
inom Utskottens kall blifvit behandlad,
och klandrat Utskottens förmenta förbehå 11—
samhet, då de ej redogjort för sednaste Tractaten
med Ryssland, och de upplysningar,
som Utskotten erhållit från CommerceCollegium
och GeneralTullStyrelsen. Angående
Tractaten, så enär densamma varit tryckt
öfverlemnad åt allmänheten, hafvaUtskotten
ansett öfverflödigt att aftrycka den i sitt Betänkande;
och hvad den sednare ofullständigheten
beträffar, så, i händelse den verkligen
äger rum, har Friherre Åkerhjelm fyllt
bristen på ett sätt, som icke Iemnar någon
ting öfrigt att önska, och hvarmed jag förmodar,
att Herr Hjerta finner sig tillfredsställd.
Herr Hjerta har fästat sig vid räkenskapssättet
inom GeneralTullStyrelsen;
och yrkat, alt Utskotten skulle framställa
förslag till ändringar deruti. Jag känner
ej detta räkenskapssätt, men med visshet
tror jag mig kunna påstå, att Utskotten icke
med något skäl af rimlighet kunnat tillstyrka
Rikets Ständer att, i anledning af en
motion om tull å talgljus, ingå med en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, och
anhålla om ett förändradt räkenskapssätt
inom GeneralTullStyrelsen. Jag tillstyrker
så mycket helldre bifall å Betänkandet,
som jag tror, att Herr Hjertås anmärkningar,
i händelse af återremiss, icke
kunna föranleda lill något förändradt resultat,
2g3 Den i4 September e. rn,
Herr af Billbergh: Jag är förekommeu
af den sista värde Talaren, och vill endast
tillägga, att af rubriken på Betänkandet linnes,
att endast högre tull är yrkad på vissa
effecter, och att Motionen icke föranleder
till utredandet af förhållandet med handels-;
balancen. Utskotten hafva svarat på hvad
Motionärerna yrkat, och tyckas således hafva
fullgjort deras pligt. För öfrigt torde
BevillningsUtskottet minst böra tillvitas någon
förbehållsamhet eller obenägenhet, då
det fordras, att meddela statistiska upplysningar,
enär alla de Tabeller, hvilka åtfölja
Betänkandet angående Tullbevillningen,
framställa fullständigare Tableauer öfver
allt hvad som angår handel och näringar,
än Rikets Ständer någonsin tillförene
erhållit, och det är redigheten och fullständigheten
i TullVerkets räkenskaper, som
gjort det möjligt att meddela så tillfredsställande
upplysningar. — Jag tillstyrker
bifall å Betänkandet.
Herr Hjerta: Jag anser mig skyldig
förklara Grefve Posse, det jag aldrig lagt
Utskotten till last att de ej medskickat
en Copia af HandelsTractaten. Jag nämnde
väl HandelsTractaten, men beklagade
blott ofullständigheten af Betänkandet i den
mening, der Utskotten omtala resultaterna
af denna Tractat vara goda, utan alt
nämna ett ord, hvaruti dessa resultater bestå.
Jag trodde likväl detta vara förtjent
Den 14 September t*, in.
299
af elt rum i Riksens Ständers Protocoller.
Hvad Herr af Billberghs anmärkning angar,
finner jag visserligen rubriken af Betänkandet
vara sådan lian uppgifvit, naen jag
har alltid satt mindre värde på rubriken,
än på sjelfva Betänkandet och reservationerna,
och jag har af dessa funnit, att det
varit fråga om något mera. Jag ansåg derföre
min pligt såsom Ståndsledamot fordra,
att med återremissen förena en önskan,
att Utskotten ville föreslå Rikets Ständer,
att i en underdånig Skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Tullverkets räkenskaper
måtte föras så, att den directa
och indirecta handeln med hvarje olika Stat
kunde genast utrönas. Jag har ej klandrat
räkenskaperna, eller trott något vara försummadt
af Utskotten, utan endast önskat
en sådan förändring, hvilken jag ej ansåg
för en ny motion, men blott en önskan,
hvilken borde få åtfölja den återremiss,
hvilken jag trodde höra beviljas, på det
Rikets Ständer måtte blifva i tillfälle att
känna de goda rösultaterne af den ingångna
Tractateu. Man har lagt mycket mera vigt
på mitt yttrande om det mynt, hvari räkenskaperna
fördes, än jag sjelf ville gifva
deråt» Jag visste väl, att räkenskaperna
fördes i Svenskt Banco, men jag ville endast
bevisa, att det var omöjligt att på ett
sådant mynt grunda några tillförlitliga uppgifter
om handelsbalancen, och jag önskade
att Utskotten måtte derom yttra deras
3oo Den »4 September e. m.
tanka. Jag anhåller om återremiss af Betänkandet,
Herr Munck af Rosensköld: Friherre
Åkerhjelm har instämt med Herr af Billbergh
i tydningen af mitt yttrande om Finska
HandelsTractaten. Jag har sagt, att af
2:ne Makter, som sinsemellan antagit reciprocitets-systemet,
i afseende på nedsättning
af införseltullen, den hade största fördelen
deraf, som tillförde den andra den
största qvantiteten af varor. Friherre Åkerhjelm
har äfven sagt, att det kommer an
på, huru mycket af dessa varor säljes. Om
de ock icke säljas, så införas de dock, och
tullafgifter erläggas således derföre; har mar»
då för lindriga tullafgifter, så blir fördelen
mindre än den kunnat vara, så väl i anseende
till Kronans inkomster, som inrikes
producenters afsättning. De flesta Finska
varor intaga utomdess så stor volum, att
de mindre lätt insmygas, och tullen å dem
lättare controlleras.
Herr von Hartmansdorff: För de Ledamöter,
sorn ei hafva Betänkandet till hands,
torde det vara nödvändigt upplysa, att tvenne
Ledamöter yttrat sig i strid mot Betänkandets
innehåll. Grefve Posse har sagt,
att Motionerne endast handlade om ökad
tull å talgljus, och Herr af Billbergh, att
fråga endast vore om vissa varor, då det.
likväl tydligen står på första sidan af Be
-
Den 14 September e. tö. 3ot
tänkandet att läsa, det Nils Håkansson yrkat
föi liöjda tullafgifter på alla slags från Finland
inkommande jordalster, hvarmed utan
tvifvel menas landtmantiavafor. Eri anmärkning
har irigen till vederläggning upptagit,
den nemligen* att Sverige och Norrige skulle
hafva samma näringsintressen. Detta är så
mycket oriktigare, sora Norrige hörer till
de liberala länder, der man köper säd , och
hpr inga fabriker, då det prohibitiva Sverige
deremot säljer säd och har fabriker.
Bägge Rikena hafva således högst skiljaktiga
näringsintressen. Då en Talare har åberopat,
att enär han, såsom landtman, med
afsättning i Stockholm, talade för Finska
HandelsTractatens fortfarande, talade han
emot sitt eget intresse; torde jag, som ej
är säljare, utan endast köpare af landtmannavaror,
äfven böra förklara, att jag talat
emot mitt eget intresse, då jag velat förhöja
tullen å Finska varor. Jag anhåller
om återremiss.
Hans Excellence Hern Grefven och
Landt Marskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid BevillningSoch
EkonomiUtskottens Betänkande gjorde
anmärkningar böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja och Nej,
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
lill bifall å berörde Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
302 Den 14 September e. m.
Herr af Billbergh begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellencé
Herr Grefven och Landt Mar skalken föreslog
följande voteringsproposition:
Den, som bifaller Bevillnings- och Eko-*
nomiUtskottens Betänkande, angående yrkad
högre tull å vissa från Ryssland och
Finland inkommande varor, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Betänkande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskåpet
och Ådeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 43 och 44 §§• Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan 8 e. m., och befunnos
vid voteringens slut klockan g e. m. sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige Voteringssedlarne Öppnade,
rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 5a.
Nej — 3o.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen särskilt förde Protocoll blifvit
Den i4 September e. m. 3o3
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit Bevillningsoch
EkononiiUlskottens ifrågavarande Betänkande.
Justerades 4 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den io dennes f. och e. m, fattade beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Tliorsdagen den i 7 Sept. 1829.
Plenum kl. half till 6 Eftermiddagen.
Öppnades Herrar Electorers Lista till
val af en Ledamot i BancoUtskottet efter
N:o ip47 Herr Odencrantz, Carl; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2002. Herr Hisinger, Wilhelm.
Anmältes och emottogs Herr HofCancelleren
och Cornmendeuren af Kongl. Nord
-
3c>4 Den 17 September.
stjerneOrden D. Von Schulzenheim* hvilken*
å Kongl. Maj:ts höga Vägnar, afletnnade dels
trenne Kongl. Majrts den 11 dennes aflåtne
Kådiga Propositioner lill Rikets Ständer:
1:0 Om förändringar uti 19, 21 och 88
§§. i Regeringsformen, rörande sättet för
Förklaringars meddelande om Lagens rätta
mening;
2:0 Angående ålder för dem, som af
HofRätterne till DomareEmbetets utöfvande
förordnas;
3:o Angående ett tillägg uti 25 Cap,
5 §. RättegångsBalken;
dels ock Kongl. Maj:ts sistnämnde dag
aflåtne Nådiga Skrifvelse, angående vilko*
ren för Saltpetergärdens upphörande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCan*
celleren, att till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga void*
nåd, jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts Nådiga
Propositioner och Skrifvelse skulle med
första varda till handläggning företagrte.
Sedan Herr HofCancelleren blifvit på
vanligt vis utbeledsagad, upplästes Kongl,
Majrts Högstberörde Nådiga Propositioner
och Skrifvelse.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken hemställde, att
Kongl.
t
1
Den 17 September*
3o5
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om förändringar
uti 19, 21 ocli 88 §§. i Regeringsformen,
rörande sättet för förklaringars
meddelande om Lagens rätta mening,
mätte nu genast till ConstitutionsUtskottet
remitteras.
Bifölls.
De öfrige tvänne Kongl. Majrts Nådiga
Propositioner, äfvensom Kongl. Maj:ts Nådiga
Skrifvelse, lades på Bordet.
Herr Uggla, Carl TU ilhelm , hade inlemnat
följande, som upplästes:
Med anledning af min uti plenum hos
Högloft. Ridderskapet och Adeln, den 14
dennes f. m. gjorda reservation att ytterligare
med ett anförande få beledsaga det
återremilterade BancoUtskottets Betänkande
N:o yt rörande ersättning till Herr Adlerstam
för sina, genom BancoFörfattningarnes
tvetydighet, gjorda förluster, får jag nu äran
andraga, att om jag skulle tro hvad en Ledamot
af BancoUtskottet här hos oss yttrat,
nemligen, att Herr Adlerstarns vänner äfventyrade
den totala förlusten af hans sak ,
genom en yrkad och beviljad återremiss,
hade jag visserligen icke insisterat på en
sådan. Jag skulle då blott hafva klagat deröfver,
att, under våra ljusare tider, nog ofta
få erfara de mörka meningarnas öfvervigt,
4i H. 20
3o6 Den 17 September.
ocli huru dessa meningars förfäktare äfven
förstå, att oblygt skryta med vigten af sig,
såsom verkande och rådande Auctoriteter
inom de rum, dit de af någras förtroende
blifvit kallade. Men jag skulle allt för mycket
misskänna det redbara sinne, den redbara
kraft och den höga känsla af rätt, som
lifvar de fleste af representationens, för Riksdags-ärendernes
beredning, utvalde, om jag
ett ögonblick kunde tro denna majoritet i
stånd, att icke heldre lyssna lill de klara
och ojäfaktiga bevisen af oegennyttig uppriktighet,
än till lycksökeriets kappsvängning
och utsökta phraser. Jag vågar således
äfventyret, att framträda med mina tankar
i ämnet, i den förhoppning, att de, oaktadt
mitt måhända icke så vältaliga språk,
ändå skola väcka den uppmärksamhet, som
är af nöden för ett annat resultat, än det, som
nu bildat sig och för oss blifvit framlagdt.
Vare detta nog sagt i anledning af den
insinuation, som blifvit gjord emot Herr
Adlerstams sä kallade vänner. Jag förklarar
härmed högtidligen, att med ali den
aktning jag hyser för denna mannen, och
med all den känsla af medlidande jag äger
för bans oskyldigt iråkade olyckliga belägenhet,
har jag vid detta tillfälle endast
rådfrågat mitt obehag öfver det vrånga och
falska i åsigter, sorn, efter mitt sätt att
döma, innebålles uti BancoUtskottets Betänkande,
och hvilket offentligen att ogilla
Den 17 September.
307
jag ingalunda afstår ifrån, äfven nied risk
af den fara för saken, hvarmed man här
blifvit hotad.
Man utropar: Herr Adlerstam har genom
Högsta Domstolens beslut förlorat sin
sak! — Han har ingen rätt mera att åberopa!
— Han måste söka nåd, och låta sig
nöja med hvad han får! Med allt detta erkänner
man dock, att den Författning, som
fällt honom, varit så tvetydig — att icke
säga försåtlig —. att man för sådan orsak,
och just för denna speciella casus, blifvit
tvungen anmäla den till förändring, hvilken
ock blifvit bifallen. Men då ett samhälle
antager lagar af den usla halt, att,
öppet erkändt, en eller flere dess individer
på dem blifva lidande, månne det kan undandraga
sig ersättning till de lidande, med
undskyllan, att dessa blifvit offer för lagen?
Jag tror det icke; och delar fördenskull
icke Herr Cederschjölds yttrande i
ämnet, ehuru jag för hans redlighet i tänkesätt
och öfriga upplysning hyser all aktning.
Han har, om jag rätt minnes, yttrat,
- att han befarade för många ersättningar
ifrån Statens sida, om hvarje otydlig
lags tillämpning skulle föranleda dertill.
Härvid måste jag fästa uppmärksamheten på
den skillnad, sorn är emellan de olika åsigterne
uti bedömaudet af handlingar, som
tilldragit sig—deras motiver—deras ur4I
H. !iO *
3o8
Den 17 September.
sprung, m. ra., och de olika åsigter, som
uppkomma om lagens mening med straffeller
bötes-bestämningen, sedan ett factum
är gifvet och qvalificeradt. I häda fallen
måste den tilltalade visserligen underkasta
sig dessa åsigters inverkning på besluten;
men, om han efter dem möjligen kan dömas
skyldig i den förra händelsen, kan han
också möjligen i den sednare vara oskyldig.
Ja, lika oskyldig med dem, som haft de
motsatta åsigterne, och hafva lika rätt med
dessa uti tydningen för sig af lagen. När
han då sålunda förfarit, och naturligtvis
icke annorlunda kunnat göra, emedan han
handlat efter bästa förstånd, så måste nödvändigt
den, som utfärdat lagen, och ingen
annan, tfara vållande till det lidande
dennes vrånghet åstadkommit, följakteligen
ersätta det. En Stats väl eller ve beror
af de goda eller dåliga lagar den stiftar;
likasom den ,i förra fallet blifver beståndande
och förkofrar sig, skall den i sednare
fallet försämra sig och sluteligen sönderfalla.
Såsom ett bevis, att otydliga och
orimliga lagar tillskynda Samhällen förluster
och skadeersättningar, vill jag blott
nämna, att lagen, som under skräckregeringen
i Frankrike bjöd confiscationen af
emigranternes gods och tillhörigheter, visade
vid reactionen år 1815 sina förderfliga
verkningar; ty billigheten och rättvisan
bjöd äfven, att de familjer, som, uppskrämda
af de rysliga tilldragelserna, och
Den 17 September.
endast för att rädda sig undan fängelserna
och guillolinen, men icke för brottslighet
emot Staten, leni mide landet, vid den återställda
ordningen borde återfå sina förlorade
ägodelar, och Staten måste, i följd deraf,
utbetala i ersättningar öfver etthundrade
millioner, för sin förra orättvisa Lagstiftnings
skull. Med ett ord, exempel skola
aldrig saknas, att visa, huru Staten, lika
med hvarje enskild, blir skyldig och får
vidkännas ersättningar och skadestånd, för
sina mindre väl beräknade och förderflig»
handlingar.
Både med allmän och speciel tillämpning
häraf, följer således, att, fastän Herr
Adlerstam genom våra rättsanstalter, i följd
af den vrånga lagen, icke annorlunda kunnat
dömas, än som skedt, han icke dess
mindre af Staten, såsom rättsanstalternes
öfverhufvud, både kan fordra full upprättelse,
samt äfven bör erhålla deri, utan
att sådant någonsin kan anses såsom en
nåd ifrån dennes sida.
När detta nu är afgjordt, och af ingen,
som vill tänka i saken, lärer kunna
bestridas, så frågas: Med hvad rätt disponeras
den medgifna ersättningen till någon
annan, eho det vara må, än till honom
sjelf, som är den lidande? Denna slags godtyckliga
transaction af hans gods till andra,
är i hög grad orättvis, och kan nära liknas
3io
Den 17 September.
•vid Petter Skänks maximer: som tog der
det farnisj och gafj der det fattades; och
i sanning erkänner jag, att det måste vara
föga tillfredsställande för den, som försåtligt
eller våldsamt beröfvades sin egendom,
om plundraren omsider, rörd af den lidandes
klagan, tillkännagåfve, att han ädelmodigt
ville skänka en del deraf till hans efterkommande,
i stället för att hindra den
närvarande nöden hos den, som lidit i första
handen.
Jag får således på grund af allt detta
framställa en resumé’ af innehåll:
a) Att Herr Adlerstam har ovilkorlig
rätt att vänta ersättning för den förlust,
lian genom den allmänt erkända felaktiga
lagen fått vidkännas;
b) Att denna ersättning bör utgå till
fullo efter beräkning af skillnaden emellan
den förlorade egendomens värderingssumma
efter Banco-method, och hvartill den uppgick
vid sista BancoAuctionen, då egendomen
till annor man försåldes; och bör Herr
Adlerstam derjemte åtnjuta fem (5} procents
ränta å denna difference, under de år Iian
varit i mistning af capitalet, tillika med be•yisliga
rättegångs-omkostnader i målet; samt
c) Att den summa, som derefter bestämmes,
skall tillfalla honom, eller hans
rätts innehafvare, och ingen annan.
Den 17 September.
Hans Excellence Herr Grefven ock
Landt Marskalken hemställde, att H:r Ugglas
ofvanberörde anförande måtte till Bancc^Utskottet
åtfölja den af Ridderskapet och Adeln
den 14 dennes f. ni. beslutade återremiss
af bemälte Utskotts under N:o 71 afgifne
Betänkande i anledning af väckt Motion om
ersättning åt ÖfversteLieuteuanten G. U. Adlerstam
för dess genom en rättegång med
Rikets Ständers Bank orsakade lidande.
Bifölls.
Föredrogs till remitterande H:r Sparres,
Gustaf Mauritz, den 14 dennes f. m. på bordet
lagde Motion, att Staten måtte erhålla
delaktighet uti Götha CanalBolag, icke allenast
för den under innevarande Riksdag
beviljade Summa, utan äfven för hvad derförinnan
blifvit från Statens sida åt Bolaget
förskjutit.
Friherre Anckarswiird , Carl Henrik,
hade inlemnat ett så lydande Anförande:
Vid Herr Sparres Motion, ”att Götha
”CanalBolag, såsom vilkor för beviljandet
”af begärdt penninge-biträde, måtte med”gifvas
Staten delaktighet uti Bolaget, icke
”allenast för den till beviljande under innevarande
Riksdag föreslagne Summa, utan
”äfven för hvad derförinnan blifvit från
”Statens sida åt Bolaget förskjutit, med
”deltagande proportionaliter, i förhållande
3l2
Den 17 September.
”till hela den sålunda forskjutne summan,
”uti alla de rättigheter och skyldigheter,
”s»m delägarne uti Götha CanalBolag, enligt
BolagsReglorna, tillkomma;” anhåller
jag att få anmärka, det jag ingalunda inser,
hvarföre en sådan delaktighet i Bolaget af
Rikets Ständer skulle sökas.
Jag tror, att Svenska Folket länge befarat
verkställigheten af Götha CanalBolags
ej otydligt tillkännagifne anspråk, att en
gång af Staten vinna skadestånd för å det
stora företaget gjorda uppoffringar; och det
föreslagna Statens inträdande uti Bolaget synes
mig vara det mest afgörande steg till
detta mål. Jag inser ej, hvarföre i fall,
emot min åsigt, ytterligare bidrag komma
att CanalBolaget beviljas, RiksgäldsContoiret
icke skulle kunna förbehålla sig en sådan
förmånsrätt, i anseende till ej allenast
redan gifne, utan äfven ytterligare blifvande
förskotter, att Rikets Ständer derigenom
blifva försäkrade om den dispositionsrätt,
i anseende till Canalen, som hvarje Hypothek
lemnär den, till hvilken panten är förskrifven.
Jag kan således icke inse ringaste
nytta af ett sådant Rikets Ständers, i
min tanka, oformliga inträdande i ett Bolag;
men jag finnér deremot, huru första
följden deraf skulle blifva StatsVerkets permanenta
belastande med en Embetsmannapersonal,
till ej obetydligt belopp, då ända
till och med Slussbetjeningen utan tvifvel
Den 17 September.
313
derefter lomme att sträcka deras anspråk
till rum å indragnings-staten, vid minsta
sig företeende förändring. — Mig synes, att
Götha Canal redan, utan särdeles behof,
påfört Statsverket Förslag till ett nytt och
för oss förut okändt Departement, uti StorAmiralEmhelets
insjö-fördelning; hvadan
jag anser mig böra på det yttersta protestera
emot del gjorda förslaget, som på en
gång för alla tider skulle komma att skattlägga
Svenska Folket under Götha Canal,
till föga fromma för andra, än Actie-ägare,
af hvilka måhända någre, för en ringa
penning, bekommit sine fleste actier, under
deras lägsta vanvärde; samt för den
' Embetsmannacorps, hvilken, i egenskap af
Statens Embetsman, säkerligen finge större
anledningar att yrka förhöjda löne-anslag,
än så länge de betjena ett enskildt Bolag.
Sjelfva verkställigheten af förslaget synes
mig dessutom möta flera juridiska betänkligheter,
såsom det gamla Bolagets fullkomliga
utredande, till fordringar och skulder,
så framt ej Rikets Ständer äfven skulle
blottställa sig för, alt få deltaga uti betalningen
af all annan Bolagets skuld, än den
till Rikets Ständer.
Min öfvertygelse är, att ett sådant Rikets
Ständers inträdande i ett stadigvarande
Bolag skulle väcka Svenska Folkets allmänna
förtrytelse, i det man såg sig för
3i4 Den 17 September.
alltid stängd ifrån hoppet, att en gång slutligen
få blifva befriad ifrån anspråk å }'tterligare
bidrag tiil ett arbete, som redan
för detta landets krafter medtagit så omåttliga
summor.
I fall af remiss utaf den väckta motionen,
anhåller jag, att dessa anmärkningar
måtte blifva motionen följaklige.
Herr Sparre, Gustaf Mauritz., anförde
skriftligen:
Jag har föreställt mig, att den af mig
gjorde Motion, om föreslagne vilkor för beviljande
af ytterligare anslag till fullbordande
af Götha Canal, icke skulle blifva
lemnad utan anmärkningar vid dess föredragande
till remiss, och det har varit i
ändamål att lemna tillfälle till anmärkningars
angifvande mot den deri yttrade sats,
som jag falt att göra motionen inom det
Stånd jag har den äran tillhöra, emot alt
göra den inom det Utskott, der jag eraottagit
förtroendet att vara Ledamot, och hvarinom
pröfningen af satsens förkastande, eller
upptagande till framställning inför Rikets
Ständer, förekommer.
Passif deltagare uti de föregående Riksmöten
dem jag bevistat, och inskränkande
mig till att efter min öfvertygelse gifva min
röst i besluten, har jag ej kunnat undgå att
känna den förbindelse mig åligger, efter mitt
Den 17 September.
3i5
Stånds mig visade förtroende, att utse mig
till Ledamot af StatsUtskottet vid innevarande
Riksdag, att, efter mitt inträde der,
taga en actif del uti de till samma Utskotts
handläggning förekommande ärender.— När
jag härtill lägger, att efter de af Kongl.
Majrt vid innevarande Riksdag i nåder äskade,
och af StatsUtskottet såsom nödvändige
ansedde och föreslagne, såväl betydliga
tillökade anslag på RiksStatens HufvudTitlar,
som till stor summa uppgående extraordinarie
anslagtill försvarsverkets iståndsättande,
' det för min tanka framställt sig
såsom alldeles otvifvelaktigt, att hvarje till
Götha CanalBolag beviljadt anslag, helst
till betydlighet af den begärda summan af
öfver 800,000 R:dr, utan någon säkerhet,
mera än för hittills till samma ändamål anslagne
summors återfående, skulle, med undantag
af actieägarne och ett högst ringa
antal personer derutöfver, blifva med Nationens
rättvisa klander och missnöje emottagit,
så har jag redogjort för motiverna,
hvilka föranledt mig att göra en motion i
ämnet, och äfven ärligen uttalat den öfvertygelse
jag hyser om följderna af ett utan
framtida säkerhet beviljadt anslag till ett
föremål, hvarpå Nationen redan uppoffrat
så högst betydliga summor.
Om 1809 års Ständer kunnat ana, att
det företag, hvarom de hos Kongl. Majrt
gjorde en underdånig och, till erhållande
3i6 Den 17 September,
af Dess nådiga beskydd, tillstyrkande anmälan,
skulle-, i stället för dem då förelagdt
kostnadsförslag af 1,600,000 R:dr, medtaga
många millioner af Bankens tillgångar, så
hyser jag den fasta öfvertygelse!! både om
deras urskillning och deras rättvisa, att förslaget
lika unanimt blifvit förkastadt, som
det, på grund af uppå kostnadsförslaget uppgjorda
beräkningar för möjligheten af dess
utförande, då blef bifallit. — Misstag tillböra,
och komma alltid att tillhöra, de
menskliga bristerna; huruvida de vid hvarje
Riksdag återkommande, såsom visadt sig
uti calculerna för Götha Canalarbetets utförande,
kunna och böra rangeras bland de förlåtlige
och till undseende berättigade, Iemnar
jag till hvarje oväldigs och sakkunnigs
bedömande; allmänhetens tanka derom synes
sedan längre tid ej vara delad, och jag
skall för min del ej fälla något yttrande.
Det säkra är, att Nationen erhållit en dyrköpt
erfarenhet mot företag af likartad beskaffenhet
med Götha Canal, men icke mindre
sant lärer vara, att Nationens värdighet
väl fordrar, att detta företag till båda
håfvens sammanbindning, efter att vara så
långt som nu avanceradt, måste fullbordas,
om äfven till en oviss framtid blir lemnadt,
att skörda frugterna deraf. Jag vågar
tro, att ett beslut om Götha Canals
fullbordan skall mötas af Nationens bifall,
men jag vill icke tro, att Nationen är villig
att dertill göra vidare uppoffringar, och
Ben 17 September. 317
frågan Blir då, att finna sättet till uppfyllande
af Nationens fordringar i båda fallen.
Likaså litet som någon Götha Canals
ifrigaste motståndare skulle jag vilja medverka
till att göra Canalen till enStatsbörda
för framtiden, men jag har länge hyst
en förmodan, som, af åtskillige anledningar,
hos mig mer och mer öfvergår till
visshet, att Staten en gång, förr eller sednare,
måste öfvertaga Götha Canal, och det
är för att undgå att framdeles nödgas göra
det under mera ofördelaktiga vilkor, jag föreslagit
att Staten nu skulle ingå i Bolaget,
i förhållande tili sina förskjutne summorj
det nuvarande Bolaget naturligtvis fritt, att
sådant bevilja eller ej, men i sednare fallet,
och på grund af 1823 års Ständers beslut,
hafva att förvänta sig de närvarandes
bestämda förklarande, att, med fortfarande
äterbetalningsskyldighet till Slaten för redan
erhållne förskotter, Bolaget aldrig mera
äger, att af densamma emotse något vidare
direct eller indirect understöd.
Jag ber, att man icke föraktar milt
förutseende, jag ber, att man, med hugkomst
af allt det förflutna, vill göra sig den mödan,
att se något framför sig, innan man,
i afsigt att skydda Staten för framlida oupplösliga
förbindelser i afseende på Götha Canal,
förkastar mitt nu gjorda förslag; — innan
Rikets Ständer yttra: vi efterskänka
31S Den 17 September.
våra fordringar hos Götha CanalBolag, Blott
vi aldrig vidare höra talas derom. Detta
hjelper ej. — Götha Canal har visat sig vid
föregående Riksdagar, såsom en gengångare,
och han kommer troligen att ännn vidare
gå igen; —• men med antagande af det förslag
jag haft den äran afgifva, kommer Staten
att gå framför, eller åtminstone i bredd
med Canalen, i omvändt förhållande mot
hvad hittills -varit fallet — eller att Statens
disponibla tillgångar varit Canalens behof
underordnade; likasom Staten, genom
sig förbehållande rättighet, att öfverflytta
sin i Bolaget ägande andel uppå annan
hand, äger full frihet att skilja sig derifrån,
enär det densamma för godt synes.
Det återstår mig nu att yttra mig öfver
billigheten, mot actieägarne i Götha
Canal, af ett sådant förslag som det, hvilket
af mig blifvit framställdt. Jag skall ej
inlåta mig i några hvarken juridiska undersökningar,
eller siffer-calculer, hvilka båda
delar tillfället nu icke medgifver, och dessutom
till en viss grad äro öfver min förmåga;
jag skall hlott taga mig friheten yttra,
att, uti det enskildta lifvet, jag alltid
med förundran hört stundom inträffa, alt
den, som erhållit penningar till låns, icke
tror sig hafva några andra förbindelser till
Jångifvaren, än dem att fortfarande fordra
att låna mera, för alt, som det kallas,
icke falla — utan all tacksamhefcssk yl
-
Den 17 September.
3(9
dighet för biståndet. Så ungefärligen förefaller
mig äfvenväl förhållandet emellan Staten
och Götha CanalBolag. Frågan är dessutom,
som mig synes, allt för lätt redd.
Staten har förskjutit Götha CanalBolag penningar,
som Bolaget icke kan betala, men
nedlagt uti förvärfvad fast egendom, hvari
långifvaren söker sin ersättning i brist af
contant betalning. — Uti enskildta lifvet
är detta ganska vanligt, och jag kan icke
inse, hvarföre detsamma skulle blifva, hvarken
Staten mindre värdigt, då Staten verkligen
är i behof af sina penningar, eller
emot Götha CanalBolag mera orättvist än
emot hvarje enskild, helst om Staten har
den höfligbeten att göra gäldenären detta
till vilkor, endast i den händelse den består
vid sina anspråk på fortfarande penningebiträde.
Dessutom, och om några särskildte
ömmande omständigheter för Götha
CanalBolags actieägare verkligen ägde rnm,
tar jag mig friheten fråga: i hvad fall, med
antagande af mitt framställde förslag, Statens
värdighet vore mera comprometterad,
eller Götha CanalBolags actieägare sämre
färne, än att säga till hvarje innehafvare af
Bankens sedlar lydande på R:dr Specie: jag
liqviderar med af förskrifningens innehåll,
emedan förra misstag sätta mig i behof deraf,
och jag har magten att så kunna göra?
— Actieägaren och BancoSedelinnebafvaren
befinna sig i enahanda cathegorie — båda
förlora på en misslyckad speculation — hela
320
Den 17 September.
skillnaden ligger deruti, att den sednare»
förlust är genom 2:ne Stånds beslut redan
godkänd.
Slutligen anhåller jag om tillåtelse att
återföra uppmärksamheten på tvenne omständigheter,
hvilka utgöra thema för de
mångfalldiga variationerna till uppväckande
af pecuniairt deltagande för Götha Canal33olag:
att 1809 års Ständer inledt Bolaget i
företaget; och att Bolaget förlorat sin Discont.
Det är en sanning, att del första officiela
document jag känner för tillkomsten af Götha
Canal, är Rikets Ständers Skrifvelse till
Kongl. Majit af den 10 October 1809; men
det är icke mindre sant, att Rikets Ständer
uti denna deras underdåniga framställning
af ämnet, i afseende på understöd till företaget,
endast yttrat sig i allmänna termer,
såsom: ”att Kongl. Majit ville i nå”der
låta vidtaga anstalter till arbetets fö”tagande
på enskild entreprenade, på vil—
”kor, som lända Kongl. Majit och Kronan,
”samt entrepreneurerna och det allmänna
”till säkerhet och förmån;”— och vidare i
samma underdåniga skrifvelse: ”att alla möj”liga
och skäliga förmåner måtte Canal”Bolaget
förunnas.” — Jag frågar hvarje fördomsfri:
kan detta kallas att hafva inledt
Götha CanalBolag i ett företag utöfver deras
krafter, i pröfningen af hvilkas styrka 1809
års
Deri 17 September. 321
års Ständer sig aldrig inläto; och hafva icke
de skälige förmåner samma Ständer för Bolaget
tillstyrkte, öfver och icke under skäligheten,
längesedan blifvit Bolaget förunnade.
Discontlnrättningen var aldrig från Rikets
Ständers sida föreslagen, ehuruväl af
dem sedermera medgifven, hvilket inhemtas
af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse af den
10 Nov. i8oc) till Rikets Ständer, och deras
derpå afgifne underdåniga svar af den
22 Febr. i8io; liksom af den sednare skrift
velsen upplyses, att förrän någonting från
Banken fick lyftas af det då beviljade biträde
800,000 R:dr, Bolaget skulle hafva afgifvit
sin förbindelse, att CanalVerket förblifver
Bankens hyppthek, hvilket uttryck,
i de den ii April 1810 i nåder utfärdade
Bolagsreglor, är förändradt till: ”att både
”ActieCapitalet och Canal-Verket komme
”alt utgöra Bankens oryggliga säkerhet och
”hypothek.” Det är sannt, att uti 1 §. af
l^ongl. Maj:ts utfärdade nådiga Reglemente
för Götha CanalDiscont af den li April
181 o säges: ”alt denna Discont är en Ca”nalVerket
ensamt tillhörande, och derifrån
”oskiljaktig, inrättning;” men det är icke
mindre sannt, att 12 §. af samma Reglemente
föreskrifver: ”att Directeurerne ålig”ger
alt med redlighet och -yttersta nog”grannhet
styra och förvalta DiscontVerket,
4i 1R äi
32a Den 17 September.
”till det allmännas, Bankens, och Bolagets
”förmån och säkerhetäfvensom 2 §. i
de den 12 Junii 1816 till samma DiscontReglemente
gifue nådige tillägg innehåller:
”att utom den oafbrulna uppmärksamhet,
”vid utlåningars beviljande, Directionen all”tid
bör hafva på Discont Verkets fullkom”liga
säkerhet, skall den med den nogaste
”sorgfällighet tillse, det ej allenast de re”dan
gjorda utan äfven de lån, söm hädanefter
meddelas, varda i behörig ordning
återbetalta.” Med så bestämda Lagbud
— med ett vid i8i5 års Riksdag ti 11-  ökadt Creditif på Banken, tillsammans med
det äldre utgörande 1,600,000 R:dr, administrerades
likväl detta DiscontVerk på ett
sätt, att man mot slutet af år 1817 nödgades
inställa sina betalningar, och Staten,
med ännu icke godtgjorde stora förskotter,
åtaga sig dess utredning, sedan Kongl. Maj:t
Uti dess Lill Rikets Ständer den 10 December
1817 aflåtne Nådiga Proposition om
penningerörelsen förklarat: ”att de ofta for”nyade
skakningar denna, jemte Malmö och
”Götheborgs Disconter lidit, och de åtskilige
understöd Regeringen sett sig nödsa”kad
att lemna dem, i hopp att afböja de”ras
fall, äro ojäfaktige bevis, sorn tyvärr
''alltför tydligt ådagalägga felaktigheten äf
''deras inrättning.”-— Man synes hafva förgätit
allt detta, och jag har nödgats återföra
uppmärksamheten derpå, tillbesvarande
af de fordringsanspråk, som kunna göras
Den 17 September»
3a 3
på ersättning åt Götha CanalBolag för dess
förlorade Discont, hvars tillvaro efterlemiiat
så bedröfliga minnen, genom den syndaflod
af pappersmynt, den, tillika med dé
tvenne ofvannämnde, utgöt öfver landet,
och som ännu menligt inverkar på våra
närvarande credit- och mynt-föi hållanden»
Jag har nu sökt utveckla motiverna
för den motion jag afgifvit. Utan förkärlek
derföre, skall jag med nöje biträda hvarje
annat bättre förslag, till beredande af Säkerhet
för återfående af de till beviljande
foreslagne penningebiträden lill fullbordande
af Götha Canal; men förklarar derjemte
lika öppet, att, utan sådan säkerhets erhållande,
jag aldrig skall kunna tillåta mig
att gifva min röst för disponerandet af Statens
medel till ifrågavarande ändamål.
Hans Excellénce Herr Grefven och
LancltMarskalken hemställde, att Herr Sparres
ofvanberörde Motion, jemte dc af Friherre
Anckarswärd och Hörr Sparre, i anledning
deraf, nu afgifne anföranden, mätte
till Stats- och BancoUtskotten remitteras.
Bifölls»
Föredrogs å nyo och remitterades till
Lagutskottet Herr af Grubbens, Nils Wilhelm,
den 7 dennes e. m. på bordet lagde
Motion, att vederbörande Embetsman måtte
41 H. 21 *
3a4 Den 17 September.
åläggas vid bötesansvar efterse, det TjenstelijonsStadgan
behörigen efterlefves i hvad
som rörer utgifvandet af försvarssedlar.
Företogs till pröfning Riddarhusutskott
tets den 20 sistlidne Augusti aflåtne, och
den 7 dennes e. m. på bordet lagde, Memorial,
innefattande dels förslag lill Ridderskapets
och Adelns underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Maj:t med anhållan om
sanctioh ä en ny Riddarhusordning, dels
ock en fullständig redaction af berörde Riddarhusordning.
Herr Crusenstolpe s Magnus Jacob: För
att bringa i harmoni det beslut Ridderskapet
och Adeln fattat rörande Riddarhusordningen,
och redactionen af Ståndets underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t, får
jag hemställa, om icke i stället för den i
skrifvelsen förekommande period: tciclités
derå meddela Dess Nådiga stadfästelse s
följande mening vore. riktigare, nemligen:
täcktes åi förslaget i dess helhet meddela
Nådig stadfästelse. Denna redactionsförändring
torde finnas desto mera lämplig,
som man just anmärkt såsom en brist i
Ridderskapets och Adelns förra skrifvelse
rörande RiddarhusOrdningen vid sista Riksdagen,
att en sådan hemställan då ej blifvit
gjord. Det torde derföre vara nödigt, att
nu begagna berörde af mig föreslagne uttryck.
Den 17 September.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg ifrågavarande förslag till
skrifvelse och redaction af RiddarhusQrdningen,
höra, på grund af den dervid gjorde
anmärkning , till Utskottet återremitteras.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln behagade godkänna
nämnde förslag till skrifvelse och redaction,
likväl, på sätt Herr Crusenstolpe
föreslagit, under iakttagande af den förändring,
att i stället för den uti skrifvelsen
förekommande period: får hos Eder Kongl.
Maj:t Ridderskapet och Adeln lika underdånigt
anhålladet Eder Kongl. Maj:t täcktes
derå meddela Dess Nådiga stadfästelse;
borde införas följande mening: får hos Eder
Kongl. Maj:t Ridderskapet och Adeln lika
underdånigt anhålla, det Eder Kongl. Maj.t
täcktes å förslaget i dess helhet meddela
Nådig stadfästelse.
Bifölls.
Föredrogos å nyo och gillades följande
BancoUlskottets den 28 sisllidne Augusti
afgifne, och den 10 dennes e. m. på bordet
lagde, Betänkanden:
N:o 72. I anledning af förrättad revision
öfver BancoDiscontVericls räkenskaper
326
Ben iy September.
och förvaltning, sapit förra Riks-Discont*
Yerkets fortsatta utredning för år 1828.
N:o ^3. I anledning af väckt motion,
rörande eftergift af Bankens intecknings?
rätt, i afseende pö den å Uddevalla stads
utmark varande Ståndskog,
Företogs till pröfning BanGoUtskottets
den 28 sistlidne Augusti under N:o 74 af-,
gifne, och den 10 dennes e. m. på bordet
fagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 36,
förut meddeldte Betänkande, i fråga om.
bibehållande af de från Banken försträckte
lån på hus, brandförsäkrade i den upplösta
f. d. Stadsfonden af Allmänna Brandförsäkringsverket.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard,
och Herr Riben, Carl ^Vilhelm, anhöllo,
att detta Utlåtande måtte ytterligare få livi?
la på bordet. •
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Mar skalken förklarade,
att, då flere Ledamöter anhållit,
alt ifrågavarande Utlåtande måtte ytterligare
få hvila på bordet, sådant, enligt 49 §•
Riksdagsordningen, icke kunde förvägras.
Vid förnyad föredragning bifölls BancoUtskottets
den 2 dennes under N:o 75 af
-
Den 17 September. 327
gifne, och den 10 dennes e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af gjord framställning
om nödvändigheten af någon jemkning
uti gällande Stadga för Rikets DiscontY
er k, i anseende till den för ön Gottland
tidtals hämmade postgång.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
LagUtskottets den 3i sistlidne Jnlii afgifne,
och den 10 dennes e. m. på bordet
lagde, Betänkanden:
N:o 86. Öfver väckte motioner om fastställande
af vissa grunder för en ny BrottmålsLag.
N:o 87. Öfver väckt motion, om införande
af Edsvuren Nämnd eller Jury i
Brottmål.
N:o 88. I anledning af Kongl, Maj:ts
Nådiga Proposition, rörande förmånsrätt för
Upsala Academi hos dess Uppbördsman, i afseende
å medel, som af dem, för Academiens
räkning, blifvit uppburne eller förvaltade;
samt väckt motion om enahanda
förmånsrätt för Lunds Academi.
Företogs till pröfning LagUtskottefs den
i5 sistlidne Augusti under N:o 89 afgifne,
och den 10 dennes e. m. på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af åtskillige motioner,
om indragning af Lagmans- och
3a8
Den 17 September.
KämnersRätter samt särskilda Domstolar, sA
ock om förändring i vissa Domstolars organisation
och i RättegängsOrdningen m. m.
Herrarne Rothlieb, Aocel, och Bråkenhjelm,
Pehr Reinhold, anhöllo, att detta Betänkande
måtte ytterligare få hvila på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att den af be-r
mälte Herrar sålunda gjorde anhållan icke
kunde, enligt 49 §• Riksdagsordningen, förvägras.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den i5t
sisllidne Augusti under N:o 90 afgifne, och
den 10 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition till Rikets Ständer, angående
ändring uti 25 Cap. 1 §. RättegångsBalken,
och i sammanhang dermed äfven
i ta Cap. 2 §. 2 mom. samma Balk, sådant
det lyder uti Kongl. Förklaringen den 10
September i8a3.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
anhåller, att få fästa Ridderskapets och
Adelns uppmärksamhet på Utskottets tillstyrkande
i detta Betänkande. Det är af
följande lydelse: att, derest Rikets Ständer
ej skulle gilla, eller Kongl. Maj:t ej i Nåder
bifalla, Utskottets i dess denna dag af
gifne Betänkande N:o 8g, gjorde förslag
Den 17 September. 329
om LagmansRätternes indragning, utan desse
Domstolar kommo att tills 'vidare fortfara,
2.5 Cap. 1 <$\ samt 12 Cap. 2 2 mom.
Rättegångs Balken då må varda ändrade, på
sätt Kongl. Maj:t i Nåder föreslagit. Man
finnér häraf, alt Utskottet uppgjort ett alternatift
förslag, det ena i händelse Rikets
Ständer skulle gilla LagmansRätternes indragning,
och det andra i motsatt fall.
Detta Betänkande torde således böra ytterligare
hvila på bordet i sammanhang med
det näst föregående.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Jag kan ej finna något skäl, hvarföre detta
Betänkande bör ytterligare hvila på bordet.
Utskottet har väl i ett annat Betänkande
tillstyrkt, att LagmansRätterne må
borttagas, men det hindrar ej att pröfva
denna fråga. Konungen har nemligen gjort
proposition rörande några ytterligare bestämmelser
i afseende på uppropen vid LagmansRätterne.
Komma desse Rätter att försvinna,
försvinna naturligtvis äfven uppropen;
det finnes således ej något skäl, hvarföre
man icke skulle kunna bifalla Konungens
Förslag, utan att derföre binda händerne
på sig i afseende å LagmansRätternes
föreslagne afskaffa lide.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag
får endast förena mig med Herr von Hartmansdorff
i dess begäran, att detta Betänkande
mätte ytterligare få hvila på bordet.
33c.
Deu 17 September.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mår skalken förklarade, att då flere
Ledamöter anhållit, att ifrågavarande Betänkande
målte ytterligare få hvila på bordet,
komme detsamma ock, att enligt 49
§. Riksdagsordningen, derstädes förblifva
li vilande.
Företogs till profning LagUtskottets den
i5 sistlidne Augusti under N:o 91 afgifne,
och den 10 dennes e. m. på bordet lagde
Betänkande, i anledning af väckt Motion,
om BergsTingsRätternes bibehållande i deras
nuvarande skick, m. m.
Friherre Palmstjerna_, Carl OttOj samt
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm,
Carl Axel, anhöllo, att delta Betänkande,
såsom äfven ägande sammanhang med LagUtskottets
nyss omförmälte Betänkande N:o
89, jemväl måtte ytterligare få hvila på
bordet.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att LagUtskottets ifrågavarande
Betänkande således komme, att, enligt 49
§. Riksdagsordningen, ytterligare hvila på
bordet.
Föredrogs å nyo LagUtskottets, den 38
sistlidne Augusti under N;o 92 afgifne, och
den 10 dennes e. m. på bordet lagde, Be
-
Den 17 September.
33 r
tänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående ordningen och
sättet för överklagande af UnderRätts beslut
i tvister om husesyn och fardag å
Krono-hemman.
Herrarne von Hartmansdorff, August,
och Cederschjöld, Pehr Gustaf, yttrade, att
då äfven förevarande Betänkande hade sammanhang
med LagUtskottets ofvanberörde
Betänkande N:o 8g, ansågo de sig böra anhålla,
att det förra måtte, i sammanhang
med det senare, ytterligare få hvila på
bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan flere
Ledamöter begärt, att ifrågavarande Betänkande
måtte ytterligare få hvila på bordet,
komme detsamma ock, enligt 4f) §•
Riksdagsordningen, alt derstädes förblifva
livilande.
Då nu å nyo föredrogs ExpeditionsUtskottets
den 4 dennes aflåtne, och den
10 derpå följde e. m. på bordet lagde, Memorial,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 121 förut meddeldte
Förslag till underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t, angående ändring af 10 Cap.
21 §. 2 morn. RättegångsBalken, samt upphäfvande
af dermed sammanhang ägande
Kongl. Brefvet den 2g Julii 1812 och Kongl.
Kungörelsen den 18 December iS23; fann
Den 17 September.
Ridder$kapet och Adeln för godt, att det
af ExpeditionsUtskottet uppgjorde förnyade
Förslag till berörde underdåniga skrifvelse
godkänna.
Vid förnyad föredragning bifölls ExpeditionsTJtskottets,
den 4 dennes under N:o
i5y aflåtne, och den 10 derpå följde e. ra.
på bordet lagde, Memorial, med hemställan
om Tractamenten för Extraordinarie
Cancellister, m. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Herr Hederstjerna,
Erland, som varit Ledamot i
BancoUtskottet, samt Friherre Palmstjerna,
Carl Otto, hvilken varit Ledamot i SlatsIJtskoltet,
afsagt sig nämnde befattningar.
I anledning hvaraf Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken anmodade
Ridderskapets och Adelns Herrar Electorer,
att med första sammanträda, för att, efter
bemälte Herrar, utse en Ledamot i StatsUtskottet,
samt en Ledamot i BancoUtskottet.
Föredrogs å nyo StalsUtskottets under
N:o 235 afgifne och den i4 dennes f. m.
på bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottets Betänkande N:o
124 i anledning af någre i Kongl. Maj;ts Nådiga
Proposition om StatsVerkets tillstånd
och behof förekomne Allmänna frågor.
Den 17 September.
333
Friherrarne Rålamb, Claes, oell Baner,
Johan Gustaf, anhöllo, att detta Utlåtande
inåtte ytterligare f’å hvila på bordet.
Hahs Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att då flere
Ledamöter begärt att förevarande Utlåtande
måtte ytterligare få hvila på bordet, komine
detsamma ock, enligt 4p §• Riksdagsordningen,
att derstädes förblifva hvilande.
Föredrogos å nyo, men skulle, uppå derom
af Friherre Palmstjerna, Carl Otto, och
Grefve Posåe, Arvid, framställd begäran,
enligt 4.9 §. Riksdagsordningen, ytterligare
förblifva hvilande på bordet, följande från
StatsUtskottet inkomne, och den 29 Augusti
f. m. samt den 14 dennes f. m. på bordet
lagde, Utlåtanden:
N:o 236. I anledning af åtörremiss af
Utskottets Betänkande ISr:o 125, angående
Regleringen af utgifterne under RiksStatens
Första HufvudTitel, med dertill hörande
Utlåtanden N:ris 126 och 127.
N:o 23y. I anledning af återremiss af
Utskottets Betänkande Nio 128, angående
Regleringen af utgifterne under RiksStatens
Andra HufvudTitel, jemte dervid bilagde
Utlåtanden N:ris i3o och 13r.
N:o 238. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Betänkande
N:o 131, rörande tillökning i löwén
för Kyrkoherden i Waxholm.
334
Den 17 September»
N:o 23p. Öfver gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o i3a, angå^
ende regleringen af Utgifterne under RiksStalens
Tredje HufvudTitel.
N.o 340. I anledning af återremiss af
Utskottets Betänkande N:o 133, angående
regleringen af Utgifterne under RiksStatens
Fjerde HufvudTitel, jemte dervid bilagde
Utlåtanden Niris i34> 135 och i36.
N:o 241- Om hegardt fortfarande Löne-anslag
åt Lärarne vid Stockholms Stads
Undervisningsverk.
N:o 242. I fråga om publikt understöd
åt Författaren af Svenska Folkets Historia
under Konungarne af Wasa-Ätten.
N:o 243. I fråga om anslag af Statsmedel
för författandet af en fullständig Historia
om Konung Carl XI:s Regering, samt
den så kallade Frihetstiden.
N:o 244* I anledning af väckt Motion,
om Stats-anslag för utgifvandet af nyttiga
Böcker åt de fattigare Fölkklasserne.
N:o 245. Angående hegardt fortfarande
anslag för Elementar- eller ProfScholan
* i Stockholm.
N:o 246. I anledning af väckta Motioner
om förökade anslag för vissa LäroInrättningar,
m. nn
N:o 247- Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande Nio 143, angående
RiksStatens Femte HufvudTitel.
Den 17 September,
335
N:o 248. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
144» angående regleringen af Olgifterne under
RiksStatens Sjette HufvudTitel.
Ntb 249- I anledning af gjorde anmärkningar
vid de under N:ris 145 och
146 afgifne Betänkanden, angående RiksStatens
Sjunde HufvudTitel, innehållande
PenSionsStaterne och dermed gemenskap
ägande frågor.
N:o 25o. I anledning af återremiss af
Utskottets Betänkande N:o 147. angående
RiksStatens Åttonde HufvudTitel, för Allmänna
och Extra Utgifter.
N‘o 251. Angående medel till ombyggnad
af den så kallade Lejonbacken vid
Stockholms Slott.
N:o 2Ö2. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o i5o, angående
RiksStatens Nionde HufvudTitel.
N:o 253. Angående gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o i5r, om
Regleringen af Anslagen under RiksStatens
Tionde HufvudTitel,
N:o 254- I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
15a angående regleringen af allmänna IndragningsStaten.
Eöredrogs å nyo RiddarhusUtskottets
den 20 sistlidne Augusti afgifne, och elen 7
336
Den 17 September.
dennes e. tn. på bordet lagde Memorial,
angående föreskrift för RiddarhusSecreteraren,
att, inom viss tid, efter hvarje Riksdags
slut, afgifva de till Riksdagskostnadsräkningen
för Ridderskapet och Adeln hörande
verificationei’i
Herr von Hartmansdorff, August: Om
nian ej bestämmer någon kortare tid för
redogörelsens aflemnande, än den, som är
bestämd för RiksgäldsContoiret att uppgöra
sin redogörelse, så kan RiksgäldsContoirets,
hvilken äfven bör innefatta Riddarhusets,
icke blifva färdig, så fort sorn föreskrifvit
är. Jag föreslår derföre, att redogörelsen
frän Riddarhuset må inlemnas inom en tid
af 14 dagar kortare än den, som är bestämd
för RiksgäldsContoirets redogörelse!
Så vill jag minnas, att det äfven är stadgadt
i afseende på andra räkningar, som
skola till RiksgäldsContoiret inlemnas, för
att ingå uti dess gemensamma redogörelse
för dem alla.
Halis Excellence Herr Grefven och
Lan dtMar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg den vid förevarande
Memorial gjorde anmärkning böra föranleda
till detsammas återremitterande!
Ropades Neji
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
be
-
Den ty September.
337
behagade bifalla nämnde Memorial, endastnied
den af Herr von Hartmansdorff dervid
föreslagne förändring, att den RiddarliusSecreteraren
uti ifrågavarande afseende
åliggande skyldighet borde vara fullgjord
inom fjorton dagar före den tid, som Rikets
Ständer bestämde för afgifvandet af de
till Riksdags-kostnadsRäkningen hörande Verificationer.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning bifölls RiddarhusUtskottets
den 3 dennes afgifne, och
den 14 derpå följde f. m. på bordet lagde,
M emorial, angående med Ryttmästaren
Silfverstolpe och Notarien Hjerta anstäldt
prof i Snällskrifnings-methoden.
Företogs till pröfning RiddarhusUtskottets
den 3 dennes aflåtne, och den 14
derpå följde f. m. på bordet lagde, Memorial,
med öfverlemnande af Förslag till
Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående utfärdande
af Kungörelse om en fortfarande
Riddarhus-Capitations-afgift.
Herrarne Cederschjöld, Pehr Gustaf,
och Uggla, Carl Wilhelm, anhöllo, alt
della Memorial måtte ytterligare få hvila
på bordet.
41 H. 22
338
Den 17 September.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att den af bemälte
Herrar sålunda gjorde anhållan, om
Memorialets ytterligare hvilande på bordet,
icke kunde, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
förvägras.
Justerades PieniProtocollen för den 3o
sisllidne Januarii, den 2 sistlidne Februarii,
den 3, 6, 9 och 12 Februarii för- och eftermiddagarne,
den i4 Februarii, samt den
16 Februarii,för- och eftermiddagen.
Justerades 6 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 14 dennes för- och eftermiddagen fattade
beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frän ConstitutiönsUtskottet :
Af den 12 dennes:
N:o 48. Med anmälan af oförenliga
skiljaktigheler i fråga om ett föreslaget tillägg
vid i4 §. 5 mom. Riksdagsordningen.
Från BevillningsUtskoltet :
Af den 38 sistlidne Augusti:
N:o 44- I anledning af gjorda anmärkningar
vid Utskottets under N:o 27
Den 17 September. 33g
förut meddeldte Betänkande, angående Stora
SjöTullsBevillningen.
Från Lagutskottet:
Af den 28 sistlidne Augusti:
N:o g3. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer, om
Lagförklaring, angående rälta grunden för
förvandling till fängelse vid vatten och
bröd af böter, som ådömas för sådana
stölder, hvilka enligt allmän lag ligga i
tväböte mot annan tjufnad.
N:o g4- I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 2
öfver väckt Motion om anstalt till beredande
af noggran efterlefnad af Kongl. Förklaringen
den 14 Maj 1802 och öfrige Lagbud,
rörande lagfart å fast egendom.
Lades på bordet.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
