# ID: svediakorp-gov384
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,656
# sentences: 1,865
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Fyrationde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg j i83r.
Tisdagen den i Sept. 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Justerades i3 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 29 sistlidne Augusti f. m. fattade
heslut.
Öppnades Herrar Electorers Lista till
val af Ledamöter uti nedannämnde Utskott;
och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
I StatsUtskottet:
Efter N:o 47^* Herr Coijet, Carl Fredrik;
]N:o 2189. Herr af Melin> Henrik Georg.
I Riddar husUtskottet:
Efter N:o 566. Herr Lilljesköld; Fullniägtig
Herr Kuylenstjerna , Johan Wilhelm;
N:o 1992. Herr Lagerstråles Carl Erik.
Herr DalmanLars Jolianj uppläste
följande:
Sedan jag nu fått nöjet läsa Herr Grefve
Spens förträffliga anförande i Thorsdags40
H. 1*
Den i September f. m.
Plenum, hvilket jag vid afhörandet ej rätt
kunde fatta, angående 1827 års Skiftesstadga,
den lian särdeles i det afseende fann
förkastlig, alt den hyllade den grundsats,
och vore ett prejudicat, att frågor om rubbning
i ägande rätt till jord kunna behandlas
efter 89 i stället för 87 §. RegeringsFormen;
anser jag för en pligt, att inför
Protocollet härmedelst vördsamt förklara,
att jag till alla delar instämmer i den ädle
Grefvens åsigter i detta ämne; äfvensom
jag ogillar Utskottens Utlåtande i afseende
på Skrifvelsen till Kongl. Majit och förenar
mig med minoritetens opinion i den företagna
voteringen derom.
FÖredrogos å nyo och bi föll os följande
StatsUtskottets den i5 sistlidne Julii afgifne,
och den 27 derpåföljde Augusti e. m.
på bordet lögde, Utlåtanden:
N:o 210. Angående förvaltningen af
det till Kasernbyggnaden för Kongl. Andra
LifGardet anvisade anslag.
N:o 211. I väckte frågor om anslag
af medel för uppbyggande, iståndsättande
och underhållande af åtskillige Länshäkten,
samt angående aflöning för vaktbetjening
dervid.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den
i5 sistlidne Julii under N:o 212 afgifne,
och den 27 derpåföljde Augusti e. m. på
Den i September f. ra;
5
hordet lagde, Utlåtande angående Lands?-  höfdingeResidencehuset i Hernösand.
Herr Cederschjöld Pehr Gustaf: För
min del finnér jag den mening, som i reservationen
är uttryckt, så billig, att jag
anhåller om återremiss, på det denna mening
må af Utskottet tagas i närmare öfvervägande.
Så vida nemligen Contractet
var slutadt i godt mynt, eller 200 R:dr i
då gällande mynt, årligen betingade i hyresmedel,
emot det Staden Hernösand åtog
sig uppförandetochunderhållandet af LandsliöfdingeResidencehuset,
så synes det vara
högsta skäl, att dessa 200 R:dr utgå i förhållande
till nu varande myntvärde. LTtskottet
synes ock hafva erkänt detta, då
det föreslagit en förhöjning till 4oo R:dr;
men jag anser, att man hör utöfva rättvisan
till fullo, och derföre gifva 533 R:dr
r6 sk., på sätt reservanten föreslagit.
Herr HjertaGustaf: Jag fårerindra,
att i Contractet alldrig blifvit utfäst 200
R;dr i silfver, och att det endast är motionairen,
som räknar på detta sätt. Kongl.
Brefvet af år 1782 utvisar, att Staden Hernösand
erbjudit och tillförhundit sig att uppbygga
och underhålla LandshöfdingeResidencet
med nödiga Embetsrum, emot uppbärandet
af de anslagne 200 R:dr hushyremedel.
Dessa voro då visserligen i specie;
men om vi skulle börja att förvandla
6
Dop i September f. tn.
alla anslag i förhållande till nu varande
myntvärde, borde hela Riksstaten upptagas
i silfver.
Herr Cederschjöld: Det synes mig vara
en billig och rättvis fordran, att då ett
med Staten ingånget Contract blifvit afslutadt
i godt mynt, Contractet antingen bör
utgå med förvandling efter förändradt myntvärde,
eller ock Contrahenten berättigas
uppsäga Contractet. När nu detta senare
icke kan ske, synes mig billigheten fordra,
att Hernösands Stad får, såsom en ringa
ersättning för det onerösa Contractet,
beräkna hyresmedlen efter det mynlförhållande,
som ägde rum, då Contractet ingicks.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik :
Jag delar fullkomligt Herr Hjertås mening,
och tror, att det skulle blifva ett vådligt
prejudicat, om Rikets Ständer nu fattade
ett beslut, alt en retroactif silfverberäkning,
i afseende på ett eller annat Statsanslag,
skulle äga rum. Jag kan således
ej finna någon återremiss vara af nöden,
utan anser Utlåtandet böra bifallas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
förevarande Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda tili detsammas återremitterande.
u
Ropades Nej.
Den i September f. m.
7
Uppå derefter af Hans Excellence]framställd
proposition, blef berörde Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Föredrogs å nyo Välloflige BorgareStåndets
den 3 sistlidne Julii afgifne, och den
27 i samma månad e. m. på bordet lagde,
ProtocollsUtdrag, hvaraf inhemtades, att,
vid pröfning af Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets
under N:o 137 afgifne Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 57 förut meddeldte Betänkande,
angående väckt fråga om förnyandet
af Rikets Ständers underdåniga anhållan,
att de Ekonomiska författningar,
som blifva utfärdade, först efter en viss tid
måtte sättas i verkställighet, BorgareStåndet
afslagit Betänkandet N:o 57 och Utlåtandet
N:o 137, samt beslutat, att i underdånighet
förnya den i Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse af den 12 Julii 1823
hos Kongl. Majit gjorde anhållan, att de
Ekonomiska författningar, som blifva utfärdade,
först efter en viss tid måtte sättas i
verkställighet; uti hvilket beslut de öfrige
RiksStånden blifvit inhjudne, att sig med
BorgareStåndet förena.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till instämmande
uti BorgareStåndets beslut.
Ropades Ja och Nej.
8
Den i September f. m.
Hvarefter Hans Excellence hemstälde,
om Ridderskapet och Adeln, som redan den
26 sistlidne Junii f. m. bifallit EkonomiUtskottets
ofvanberörde Utlåtande N:o 187,
ansåg sig böra förblifva vid dess i afseende
å detta ämne redan fattade beslut.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta^ Gustaf: Det var jag, som
vid denna Riksdag först väckte fråga om
behofvet af en förnyad anmälan om Ekonomiska
Författningars utfärdande på sådant
sätt, att ägande rätten ej komme att
lida genom en alltför hastig verkställighet
af förändringarne med de förut gällande.
Det besynnerliga behandlingssätt denna fråga
rönte inom Utskottet, afstängde all väg
att få motionen inom RiksStånden bifallen,
och ehuru återremiss å Utskottets första Betänkande
från flere RiksStånd ägde rum,
liar likväl Utskottets sednare Utlåtande af
3 Stånd blifvit bifallet. Men BorgareStåndet,
som mäst varit i tillfälle att känna det
lidande, som sättet för åtskilliga Ekonomiska
Författningars utfärdande medfört, bar
ansett en förnyad Skrifvelse i ämnet vara
behöflig; och ehuru jag hoppas, att nya
tänkesätt och åsigter redan derom bildat sig
inom Konungens Conseille, skulle jag likväl
tro det icke vara opassande, att förnya
en underdånig begäran, som är af ett så
stort inflytande, ej blott för Handel och
Näringar, utan äfven för Jordbruket. Det
Den i September f. rn.
9
synes vara för Ridderskapet och Adeln och
BondeStåndet högst maktpåliggande, att söka
förekomma Författningars utfärdande på
sådant sätt, att de träda i verksamhet, innan
de ens från Predikstolarne blifvit kungjorde.
Äfven i denna Sommar hafva vi
blifvit påminte om behofvet häraf, enär det
är obestridligt att Bränvinsbränningsförbudet
på många ställen blifvit uppläst först
efter Julii månads ingång, och nödgat Bönderna
under sjelfva bergningsliden att sysselsätta
sig med sina brån vinspannors kringförande,
för att få dem förseglade. Jag
tror det derföre vara största skäl för Ridderskapet
och Adeln att förena sig med
BorgareSlåndet, hvilket visserligen icke beslutat
den ifrågavarande Skrifvelsens förnyande,
om det icke nogsamt känt behofvet
deraf.
Herr von Schulzenheim, David: Nyttan
deraf, att Ekonomiska Författningar vid
alla de tillfällen, då serskildte omständigheter
icke påkalla ett motsatt förhållande,
blifva tillräckligt kände, någon längre lid
förr än de sättas i verkställighet, lärer vara
så obestridlig, att meningarna derom ej
kunna vara delade; men deraf följer icke,
att en så beskaffad framställning, som BorgareStåndet
föreslagit, skulle vara af behofvet
för det närvarande påkallad. Jag
är öfvertygad, att Konungen utan någon
påminnelse cj underlåter, att, då så ske
IO
Den i September f. ro.
kan, lata allmängöra utkommande Ekonomiska
Författningar, så långt före deras inträdande
till efterlefnad, att Allmänheten
får tillfälle att deraf taga tillräckelig kännedom,
samt att inga lofliga beräkningar
derigenom må störas; och till följd af denna
öfvertygelse, kan jag ej finna någon framställning
i detta ämne å Rikets Ständers
sida vara behöflig. Jag tror fast mer, att
man derigenom skulle onödigtvis och ändamålslöst
gå i förväg för Konungens Faderliga
omsorg för Folkets hästa och trefnad.
Den Statsmagt, åt hvilken Grundlagen
gifvit rättighet att ensamt stifta, förändra
och förklara Ekonomiska Författningar,
måste väl äfven förutsättas stå på en
nog hög ståndpunkt, för att kunna bedöma
den rätta, och med omsorgen för Landets
väl mest förenliga, tidpunkten för deras
verkställighet. Att ytterligare vilja hinda
Regeringen vid andra föreskrifter i delta
afseende, än dem den sjelf efler omständigheterna
finner lämpligast, tror jag icke
blott vara onödigt, utan äfven innebära ett
slags tvifvel om Regeringens goda afsigter,
en slags tyst förebråelse, hvartill ingen anledning
å Regeringens sida blifvit gifven.
Jag afstyrker på dessa skäl bifall till BorgareStåndets
inbjudning.
Herr von Hartmansdorff’ August: BorgareStåndet
har, såsom det upplästa Protocollsutdraget
utvisar, begärt, att Stånden
Den i September f. m.
måtte förena sig om förnyandet af samma
underdåniga skrifvelse, som, vid sista Riksdag,
aflemnades; och på det man närmare
må inhämta, hvarom fråga är, anhåller jag
att få uppläsa denna skrifvelse, som icke
är lång, och sålunda lyder: ”Senare liders
"erfarenhet har, genom flere exempel inom
”Fäderneslandet., ådagalagt, huruledes täta
"ombyten af systéme i Nationalhushållnin"gen
yttrat på handel och näringar ett skadligt
inflytande, hvaraf ytterligare förstörande
följder uppkommit, då verkställig"heten
af sådane ombyten varit hastig och
"oförutsedd.”
”Vid öfvervägande af åtskilliga framställningar
i detta ämne, hafva Rikets Stänner
antagit såsom grundsats, att den ekonomiska
lagstiftningens förnämsta syftemål
”borde vara, att för Näringsidkaren berena
lämpliga utvägar till utöfvande af dess
”Industrie, på det för Staten och honom
”sjelf mest fördelaktiga sätt; och Rikets Stänner
hafva således funnit nödvändigt, att
”allt, som i något afseende kunde blifva
”hinderligt för näringsflitens fria utveckling,
”uti möjligaste måtto undanrödjes.”
”En ihärdig föresats att bibehålla ett
”lands Ekonomiska författningar oförändra”de,
är jemväl, i Rikets Ständers tanka,
”helt och hållet oförenlig med det sträfvande
till utbildning och fullkomlighet uti
Den t September f. m.
"industriella yrken, hvilket utmärker livar”je
hyfsad Nation; men då, i följd häraf,
"förändringar uti nämnde författningar ingalunda
kunna alldeles uteblifva, synes
"det likväl utgöra ett vigtigt föremål för
”Styrelsens omsorg, att sådane förändrin"gar
alldrig böra vidtagas, utan att vara på"kallade
af ett verkligt behof. För öfrigt,
"och enär omständigheterna oundgängligen
"fordra återkallelse eller förändring af nå"got
ekonomiskt stadgande, anse Rikets Stän"der
isynnerhet angeläget, att verkställig”heten
af en sådan åtgärd må fördröjas
”intill en viss tid, efter det den nya för”fattningen
blifvit till allmän efterlefnad
"kungjord; ty de, sorn på beståndet af den
"upphäfna eller ändrade förordningen grun"dat
deras handelsspeculation, skola eljest,
"utan eget förvållande, blottställas för oberäkneliga
förluster, samt afskräckas från
"alla företag af mera vidsträckt omfattning,
"och för hvilkas utförande längre tid erfordras.
Ett skadligt aftynande uti lianne!
och rörelse samt i öfrige näringsgrenar,
sorn med hvarandra äga ett afgjordt,
"ehuru mer eller mindre direct, samband,
"måste följaktligen ofelbart inträffa.”
"Hos Eders Kongl. Maj:t, som lättast
"är i tillfälle, att fästa en Nådig uppmärksamhet
på alla de serskildta omständighe"ter,
som vid afgörandet af ofvanberörde
"fråga böra komma i beräkning, få alltså
Deri i Sep t leri) ber f. m.
”Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att
”då ekonomiska författningar i allmänhet
”hädanefter utfärdas, Eders Kongl. Maj:t
”täcktes i Nåder bestämma tiden till verk’’ståtlighet
af hvarje sådan författning, sä.
J’långt efter utfärdandet, att den handlan”de
eller näringsidkaren uti möjligaste måit”to
undgår de förluster, som genom en allt”för
hastigt vidtagande verkan deraf kurtina
honom drabba
Emot sjelfva grundsatsen, som här är
uttryckt, lärer intet vara att invända. Det
enda, som kan sägas, och redan blifvit anfördt,
är, att det ofta torde vara svårt, och
kanske omöjligt, att strängt efterlefva denna
grundsats, så vida ej ändamålet medförfattningen
skall förfelas. Jag medgifver detta,
men icke att man derföre bör sätta grundsatsen
å sido. Jag tror icke heller, alt Styrelsen
gjort det; men befarar, att tillämpningen
vid vissa tillfällen kanske kunnat
sträckas längre, än som skett. Jag finnér
således intet opassande i den underdåniga
Skrifvelsens förnyande. Man kunde invända,
att Styrelsen visat sig mindre böjd för
hastiga förändringar i den ekonomiska lagstiftningen,
än Ständerna sjelfva, och att
framställningen således med större skäl kunde
vändas lill dem. Men otn man också
måste medgifva riktigheten af denna in vändning,
så följer likväl af Riksdagsärendernes
långsamma behandling, och deraf alt Ri
-
Den i September f. m.
kets Ständers Beslut, med undantag af BevillningsFörordtiingen,
bero till deras verkställighet
på Konungens samtycke, att de
icke så hastigt kunna träda i verksamhet
och således ej heller medföra så skadligt
inflytande på näringarna, som de författningar,
hvarpå allmänheten icke varit förberedd.
Jag bekänner dock, att en förnyad
framställning af den ifrågavarande grundsatsen
äfven kunde vara nyttig, för att hejda
de förändringar i Rikets hushållning, hvilka
Ständerna nu beslntit, och hvilka jag haft
den olyckan att i(^ie kunna hindra. Jag
tillstyrker således Ridderskapet och Adeln
alt instämma i BorgareStåndets Beslut.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Jag får äfven instämma i den tillstyrkan,
att Ridderskapet och Adeln malte förena
sig med BorgareStåndet, och ingå på dess
förslag om en underdånig anhållan i förevarande
ämne. De skäl deremot, som af
Herr vonschulzenheim blifvit anförde, finner
jag icke öfvertygande, emedan jag ej
kan tro, att Konungen blir bunden af några
föreskrifter genom en från Ständernes
sida yttrad underdånig önskan i petitionsform.
Jag finner ej eller i en sådan petition
någon tyst förebråelse, emedan det är
naturligt, att i vissa saker Nationen måste
bättre känna behofvet af åtskilliga åtgärder,
än Regeringen, och Nationen uttrycker
sig då med skäl genom sina Representanter.
Om man ej har orsak, att tvifla
Den i September f. m.
i5
på en Regerings goda vilja, så måste man
likväl i alla Länder tvifla på dess förmåga,
att känna och inse Nationens alla behof
och önskningar. Här är icke eller i fråga
att, såsom HofCancelleren uttryckt sig,
gå Kongl. Majrts Faderliga omvårdnad i
förväg, då man anhåller om en för handelns
och näringarnes trefnad nyttig åtgärd;
det är snarare att gå dessa Faderliga omsorger
till mötes. Jag medgifver, alt fall
kunna inträffa, såsom vid en hotande missväxt,
då omständigheterna fordra, att en
författning genast sättes i verkställighet; men
just derför» blir det så mycket vigtigare,
att icke låta detta ofta ske, utan blott i
högst trängande fall. Såsom exempel på
skadligheten häraf får jag anföra, att orsaken
till den förlidet år försummade exporten
af spanmål till England, har i Tidningarne
uppgifvits vara osäkerheten, huruvida
icke Regeringen hastigt skulle förbjuda
en slik export. Sådane farhågor grunda
sig alltid på en föregående erfarenhet,
och Ständernas skrifvelse vid sista Riksdag
intygar jemväl, att skäl dertill varit förhanden.
Jag vill likväl icke för täta omby
teli af system beskylla hvarken Regeringen
eller Ständerna, ty hittils har man,
(sorn jag redan vid 1815 års Riksdag visade
dittils hafva varit fallet) icke sett något
sammanhängande och conseqvent system
å någondera sidan. Jag tillstyrker bifall
å BorgareStåndets inbjudning.
i6
Den i September f. ra.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Den, hvilken såsom Näringsidkare äger minsta
erfarenhet af de ekonomiska författningarnes
verkningar, kan ej annat än instämma
med BorgareStåndet. Här har blifvit yttradt
af Herr von Schulzenheim, att den
Statsmagt, som fått sig uppdragit att stifta
de Ekonomiska Lagarne, bör anses stå på
den höga ståndpunkt, att äfven kunna bedöma
tiden för deras utfärdande. Jag önskar,
att så vöre, men motsatsen har så
ofta visat sig, att då Herr von Schulzenheim
förutsätter, att den ifrågavarande underdåniga
Skrifvelsen skulle innebära en
tyst förebråelse, vill jag, långt ifrån att
bestrida detta, tvertom öka anledningarne
till en sådan supposition medelst yrkande
på Skrifvelsen. Jag vill, till stöd för detta
yrkande, endast åberopa den nya TullTaxa,
som utfärdades i slutet af December
år 1824, för att träda i verkställighet den
1 Januarii 1825. Samma förhållande har
äfven ett sednare år ägt rum i afseende på
Tullen, ehuru det måste vara klart, att de
trafikerande, för att icke lida en uppenbar
orättvisa, böra äga så lång tid emellan en
författnings kungörande och verkställighet,
att de kunna contramandera sådane negociationer,
hvilka förändrade förhållanden
göra olämplige. Äfven den sist utfärdade
författningen om inställelse af Bran vinsbränningen
har i sättet för verkställigheten före
-
Den i September f. nr.
*7
retedt en märkvärdig brist på praktisk erfarenhet
om de författningar, som utfärdas.
Jag hade i sanning föreställt mig, att sedan
man låtit Brällvinsbräuningen i 17 år
oafbrutet fortfara, man icke bort så brådstörtande
inställa densamma, att man icke
ens afsåg den händelse, som inträffat, att
då förbudet ej hann uppläsas, förr än sista
Söndagen af Junii månad, flere redan förut
gjorde tillsättningar till Bränvinsbränning,
som icke kunde afverkas före den för
förbudets verkställighet stadgade tiden, måste
oanvändbara bortskämmas, i brist på
tillåtelse till deras afverkande. Då sådant
kunnat hända ännu denna sommar, och ådagalägger
behofvet af den underdåniga Skrifvelse
n , finner jag alla skäl tala för ett instämmande
med BorgareStåndet, och anhåller
om proposition lill bifall å dess inbjudning.
Herr Rosenblad, Bernhard: För min
del kan jag ej annat finna, än att erfarenheten
visar öfverflödet af den underdåniga
Skrifvelsens förnyande. Den största förändring
i ekonomiskt afseende, som skett sedan
1823, är den förändring i Tullsystemet,
sorn blifvit vidtagen i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers önskan, och det
sätt, hvarpå denna förändring blifvit utförd,
visar, att Konungen dervid ej uraktlåtit den
nödiga varsamheten, ehuru jag vill påminna
4o H. 2
18 Dtn i September f. m.
mig, att jag just frän den sidan, sorn nu
föranledt frågan om den underdåniga Skrif—
velsen, hört Regeringen klandras för det
den icke gått tillväga med tillräcklig skyndsamhet.
Då 1823 års Ständer heslöto en
förändrad Tulltaxa, med leranad rätt åt
Konungen väl att nedsätta men ej alt höja
afgifterne, utsatte de sjelfva tiden för dess
trädande i verksamhet till den 1 Januarii
1825, och de trafikerande hade således ij
års besinningstid. Sedermera har Konungen
efter hand nedsatt tullen på flere artiklar,
och till införsel frigifvit andra, det
vill säga, efter hand vidtagit åtgärder till
fortsättning af det antagna nya systemet.
Jag tror således, att den största varsamhet
i detta afseende blifvit iakttagen i afseende
på denna, den vigtigaste förändring i Rikets
ekonomiska system sedan 1823. Hvad
den speciela anmärkningen beträffar, att
1824 års Tulltaxa utfärdades först i September
månad, så får jag erindra derom,
att då Ständernas Beslut bestämde maximum
af Tullbevillningen, och betog Konungen
den rättighet han förut ägt att efter
godtfinnande höja Tullafgifterna, så erhollo
de handlande säkerhet redan ii år förut
om den högsta tull, deras införskrifvande
varor kunde blifva underkastade. I alla
fall bör icke finnas underligt, att pröfningen
och slutliga redaktionen af en Tulltaxa,
bygd på så olika grunder som dea
förutgående, medtogo 9 månader; och var
Den i September f. ra.
tiden, hvarifrån den skulle gälla, på förhand
af Ständerne bestämd. Jag instämmer derföre
med Herr von Schulzenheim, att Ridderskapet
och Adeln, med afslag å BorgareStåndets
inbjudning, må förblifva vid sitt
förut fattade beslut.
Herr Hjerta: Jag anser mig skyldig
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå, att, då jag gjorde motionen,
fanns deri intet specielt fall åberopadt, och
intet klander af någon viss åtgärd. Motionen
åsyftade endast att bereda ett tillfälle
för Ständerna att uttrycka deras öfvertygelse
om behofvet af större varsamhet vid
Ekonomiska författningars utfärdande, än
som ägt rum under de sednare fem åren.
Jag var skyldig att göra denna framställning,
då jag medverkat till i8a3 års beslut,
men funnit att detta förblifvit utan
verkan. Jag tror ej eller nu, att några speciela
fall behöfva inblandas. Vi böra endast
fråga oss, om det är af vigt, att Ständerna
uttrycka sin mening om behofvet af
en sådan varsamhet. Och för min del tror
jag detta vara så mycket vigtignre, som
Ekonomiska Lagstiftningen, på det sätt vår
Grundlag tolkas, (^märken väl, mina Herrar,
på det sätt Grundlagen tolkas, icke sådan
den är) beror af Konungen ensamt;
qcIi det således mäste vara så mycket nödvändigare
för Ständerna att begagna sin
. 40 H- 4*
20
Den i September f. m.
önskningsrätt, för att gora den principen
gällande, att Ekonomiska Lagstiftningen i
utöfningen ej må påskyndas tili den grad,
att näringarne icke hinna följa med i sina
beräkningar. Jag kan försäkra, att hvarje
specielt bevis, som här blifvit framdragit
till stöd för påståendet om onödigheten af
en skrifvelse, skulle vid närmare granskning
komma att bevisa motsatsen, och sådant
är äfven förhållandet med 1824 års
Tulltaxa, ehvad ett maximum eller minimum
antages vara förut bestämdt; tyden,
som ej visste annat, än att maximum var i
fråga, kunde naturligtvis ej våga att speculera
i täflan med den, som rycktesvis eller
genom serskildta källor visste alt. nedsättning
skulle äga rum. De enskildla fallen
böra således aldrig framdragas. — Man
har yttrat, alt den ifrågavarande skrifvelsen
skulle utmärka ett misstroende. Jag
kan ej finna, att den skulle bevisa annat,
än folkets känsla, alt det finnér sig besväradt
af hastiga ombyten uti den Ekonomiska
Lagstiftningen; och jag frågar, om det
icke i allt är Rikets Ständers skyldighet,
alt så tidigt som möjligt väcka Styrelsens
uppmärksamhet på folkets önskningar. Det
är bättre, att Representationen i tid öppet
uttalar sin mening, än att missnöjet blir
allmänt. Jag vet således icke något skäl,
att motsätta sig den underdåniga Skrifvel-'
sen. Syftemålet med densamma kan vara
ett aftvå: 1:0 att fästa Konungens per
-
Den i September f. m.
21
sonliga uppmärksamhet på dess Rådgifvares
uraktlåtenhet alt göra afseende på Nationens
förut yttrade önskan; 2:0 att påminna
Konungens Rådgifvare om nödvändigheten
att iakttaga den ifrågavarande varsamheten;
och hvilketdera syftet man antager,
blir en underdånig Skrifvelse det enda
rätta sättet att vinna ändamålet, och mera
passande, än att göra frågan till en ConstilutionsUlskottets
sak. Vi hafva sett Lagstiftande
församlingar, som genom 6 å 7
gångor förnyade petitioner tillkämpat sig
till och med rättigheter; och hvad ondt
skulle det således vara deri, att vi tvenne
gångor förnya en underdånig anhållan, för
att tillvägabringa en nödig rättelse. Jag
kan ej Hnna annat, än att motståndet skulle
härleda sig från Konungens Rådgifvares
bemödande på detta rum, att söka öfverskyla
sina åtgärder, för att icke ens inför
Konungen behöfva redovisa för de råd de
redan gifvit. Men som jag icke kan misstro
Konungens Rådgifvare om ett sådant
syftemål, anhåller jag om proposition till
instämmande i BorgareStåndets inbjudning;
en ganska vanlig method, då frågor förekommit,
som angått saker af särdeles vigt
för ett eller annat RiksStånd; och jag yrkar
så mycket häldre nu proposition till
bifall, som frågan ej blott rörer handelns
utan äfven jordbrukets intresse.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran: Jag skulle icke göra någon
22
Den i September f. rn.
invändning emot den af BorgareStålldet föreslagne
Skrifvelse!!, om jag trodde att den
vore behöflig och nyttig, och om jag ej
hört inom detta Stånd åtskilliga gångor anmärkas,
att Rikets Ständer höra vara varsamme
med sina Skrifvelse!’, för all ej erfara,
att de blifva utanverkan. Den Skrifvelse,
som nu är i fråga, har afseende på
två föremål: 1:0 sådane författningar, som
åsyfta ändring af systemer eller äro beräknade
alt verka en längre tid; 2:0 sådane,
hvilka härleda sig från ögonblickets behof
och derföre påkalla ögonblicklig verkställighet.
Hvad det förra slaget beträffar, tror
jag, att om Ständerna närmare undersöka
förhållandet, skola de finna, att nödig varsamhet
vid utfärdandet af detta slags författningar
alltid blifvit iakttagen, så att ett
lämpligt mellanståndgblifvit lemnadt emellan
tiden för författningens kungörande och
dess verkställighet, på det allmänheten skulle
äga tillräckligt tillfälle alt inhämta kännedom
derom och inrätta sina företag derefter.
Då 1824 års Tulltaxa blifvit af föregående
årets Ständer till sina hufvudgrunder
reglerad, borde den icke vid tidpunkten
för dess trädande i verksamhet hafva
varit okänd, och när dessutom vederbörande
EmbetsYerk hördes, och uppgifter infordrades
från Näringsidkarne och HandelsSocieteterne,
innan Taxan utfärdades, borde
de Handlande hafva varit beredde på
dess utfärdande. När härtill jemväl lägges,
Den i Sep leni ber f. ro.
att Svenska Skeppsfarten Sr i följe af climatet
så inrättad, att i Januarii månad ingen
seglation kan äga rum, utan först tre
månader derefter, samt i allmänhet alla
handelslransactiouer beredas om vintern,
tror jag icke, att den omnämnde Tulltaxan
förtidigt sattes i verket, då tidpunkten derföre
bestämdes till den i Januarii 1825,
hvartill orsaken var, att sådant medförde
en jemnare och enklare beräkningsgrund för
Statens inkomster. Hvad åter beträffar en
annan författning, som äfven innefattar väsentliga
förändringar af förut gällande principer,
nemligen Skiflesstadgan, så utfärdades
den nära ett helt år, innan dess verkställighet
tog sin början. Till det sednare
slaget af författningar hör åter det sist utfärdade
Bränvinsbränningsförbudet, hvilket
tillkom genom ett ögonblickligt behof, till
följd af en befarad missväxt. Att vid dess
utfärdande uppskjuta verkställigheten under
någon viss tid, till exempel af en månad,
hade varit en uppmaning åt alla större Bränvinslnännare,
de enda som vid tidpunkten
af förbudets utfärdande drefvo näringen,
alt under tiden tillverka så mycket bränvin
som möjligt, eller alt afverka så mycket
som möjligt af de befintliga spanmålsförråden,
hvilkas besparande man med förbudet
åsyftat; och ändamålet med författningen
hade således genom ett uppskof blifvit
förfeladt. Samma förhållande är äfven
vid andra tillfällen, då till följd af enahan
-
24
Den i September f. m.
da orsaker, förbud mot spanmålsexport eller
tillåtelse till införsel af spanmål måste
meddelas. Att uppskjuta med verkställigheten
af dylika författningar, vore alt gifva
en obillig vinst åt någre enskildte personer
på det allmännas bekostnad. Man måste
till följd häraf skilja emellan författningar,
som afse mera stadigvarande förhållanden
och dem, som härleda sig från tillfälliga
omständigheter. Men om nu Ständerna
skulle ingå med en generel Skrifvelse,
kunna de likväl icke förändra det naturliga
förhållandet af saken; och lika gerna
som Konungen alltid fäster afseende på Näringarnes
behof i fråga om författningars
utfärdande af förraslaget, lika omöjligt skall
det blifva för Konungen att medgifva uppskof
med verkställigheten af sådane författningar,
som äro af ögonblickets behof påkallade.
Jag finner på dessa skäl den ifrågavarande
Skrifvelsen helt och hållet onyttig,
enär det ej kan supponeras, att icke
Konungen opåmint, så ofta omständigheterne
sådant tillåta, iakttager den önskade
varsamheten vid författningars utfärdande.
Herr SkogmanCarl David: Ekonomiska
författningar synas mig böra fördelas
i tre classer; först sådane, hvilka innefatta
någon allmän och större förändring i
förut existerande förhållanden, som förhöja
förut påbjudna afgifter och skärpa gifna
straffbestämmelser, eller fastställa uya con
-
Den i September f. ni.
s5
trollér. Nyttan och nödvändigheten deraf,
att sådane författningar kungöras någon tid,
innan de skola träda i verksamhet, är så
gifven, att den icke synes inig kunna blifva
föremål för olika meningar; det gifves
till och med författningar, som kunde erfordra,
flere års kungörande före verkställigheten.
Den andra classen utgöres af sådane
författningar, som nedsätta förut stadgade
afgifter, som borttaga eller minska ansvaret
och upphäfva gällande controller,
samt sålunda i allmänhet 1 "da till lättnad
i handel och näringar. Den tredje classen
består slutligen af sådane författningar, hvilkas
utfärdande påkallas af inträffade tillfällige
omständigheter, och hvilkas ändamål
skulle förfelas, om de icke genast trädde i
verksamhet. Alt fordra en viss förut bestämd
tid för verkställighelen af detta sista
slag af författningar, hör således icke
ens kunna komma i fia ga, och äfven i afseende
på det andra slaget af författningar,
synes mig en dylik fordran utan ändamål,
enär en snar verkställighet af dessa
författningar, som leda till näringarnes lättnad,
måste bereda en allmän förmon, samt
detta slag af författningar dessutom vanligen
utfärdas på de corporationers begäran,
som deraf äro intresserade. En förnyad
Skrifvelse om iakttagande af en viss tid mellan
författningars utfärdande och verkställighet,
finnér jag således icke vara af omständigheterne
påkallad, enär sådant, hvad
Den i S e p l e tu b e r f. ni.
irsta classen af Ekonomiska författningar
beträffar redan blifvit iakttagit, och troligen
äfven hädanefter kommer att iakttagas,
samt i afseende på cle (vänne sednare slagen,
är dels skadligt dels onyttigt. Hvad
1824 års Tulltaxa serskildt angår, får jag
erindra, att dess sena utfärdande härrörde
från den grund Ständerne sjelfve lagt för
densamma, att nemligen tull värdet skulle
bestämmas genom varornas medelvärde, enligt
uppgifter af Consulerne och HandelsSocieteterne
i Riket under 4:>a nästföregående
qvartal; ty då detsista af dessa qvartal
slutades med den sista September 1824,
isamt det fordrades flere veckor för att göra
sammandrag af uppgifterne, blef det en
physisk omöjlighet att taxan kunde utfärdas
förr, än som skedde. Man har äfven
anmärkt, att denna Tulltaxa alltför hastigt
sattes i verkställighet, men sådant var öfverensstämmande
med Rikets Ständers beslut,
och på sätt jag förutnämnt, voro olägenheterne
deraf ganska obetydliga, enär
de förändringar taxan innehöll, till största
delen bestodo i nedsatta afgifter och tillåtelse
till flera varors införande. Hvad Bränvinsbränningsförbudet
vidkommer, så har
det vid alla föregående dylika förbud varit
vanligt, att de genast blifvit satta i verkställighet;
ty ändamålet skulle i annat fall
förfelas. Men om någon före förbudets kungörande
berett en tillmäskning, som icke
bann att afverkas inora tiden för förbudets
Den i September f. m, 27
verkställighet, så synes billigheten fordra,
alt han borde ha fått afverka det tillredda.
Den sena promulgationen af förbudet
härledde sig föröfrigt från de långsamma
communicalionerna inom vårt Land , hvarigenom
hände, att författningen, ehuru afsänd
ifrån Stockholm med posterne den ip
och 2a Julii, ej kunde så hastigt framkomma
till en del aflägsnare orter. I anledning
af hvad jag nu haft äran anföra, anser
jag, för min del, den ifrågavarande Skrifvelsen
öfverflödig, eller åtminstone att den
bör inskränkas med afseende endast på sådane
Ekonomiska författningar som tillhöra
första classen.
Friherre Anckar swärd: Vid systemers
uppgörande är fältet obegränsndt; och utan
att bestrida Herr Skogmans fördelning af
de Ekonomiska förfaltuingarne, tager jag
mig derföre friheten uppgöra en annan delning,
nemligen mellan sådane författningar,
som direct inverka på den enskilda
industrien, och dem, som icke hafva ett
sådant inflytande. För min del är jag öfvertygad,
att afseende alltid bör göras på
en lämplig mellantid mellan kungörande
och verkställighet, särdeles vid de tillfällen,
då fråga är om rubbning uti en existerande
industrigren. Hela frågan är således
nu, om ett sådant afseende blifvit iakttaget.
Jag tror det icke, och får härvid
erindra den värde Talaren, som under för
-
Den i September H m.
svaret af 1824 års Tulltariff, sagt att den
utkom om hösten, att den verkligen utfärdades
så sent, att den är daterad långt in
i December, ehuru den skulle träda i verksamhet
med den 1 påföljande Januarii. Om,
såsom man här påstått, det icke varit möjligt
att förr utfärda denna Tulltaxa, anser
jag det hafva varit ändamålsenligare, att
utsätta dess verkställighet till påföljande Junii
eller Julii månad, på det just de transactioner,
som en värd Talare sagt beredas
om vintern, med mera fördel skulle kunna
uppgöras, än nu, då de stördes genom
en hastigt inträffad förändring. För öfrigt
förundrar det mig, alt den Talare, som
åberopat Sveriges cliinat och om vintern
hämmade sjöfart, till stöd för lämpligheten
af den första Tulltaxans utfärdande i December,
med utfästad tid för verkställigheten
till den 1 påföljande Januarii, — att,
säger jag, samme värde Talare alldeles icke
upptagit skälen, hvarföre en senare Tullförfattning
af år 1827 utkom midt i sommaren,
och likaledes genast sattes i verkställighet.
Jag hade icke trott, att denna
fråga nu skulle förekomma, och är derföre
icke för närvarande beredd att närmare
uppgifva förhållandet med denna senare
författning; men om jag icke misstager
mig allt förmycket, utfärdades den 1827
eller 1828, midt under sommaren, och beredde
en ny ändring i TullLagarne, under
påstående seglation. Anmärkningen emot
Den i September f. nu
>9
en sädan åtgärd torde äfven fordra någon
vederläggning. Hvad den sednare författningen
om Bränvinsbränningen beträffar,
så vill jag icke ingå i någon afhandling om
behofvet eller nyttan deraf; men jag tror,
att hos dem, sorn fult sig uppdragit att utfärda
Ekonomiska författningar, den practiska
kännedom om författningarnas verkningar
borde äga rum, att man icke säger det
falla af sig sjelf, att de, som före Bränvinsförbudets
kungörande, gjorde tillsättningar,
ägde rättighet att afverka dem äfven
efter förbudets trädande i verksamhet,
då författningens ord äro klare, att de blifvit
Lagbrytare, om de efter den bestämda
dagen tillverkat en enda droppa bränvin.
Jag tror, att de få orden, som erfordrats
för bevarandet af sådane personers rätt,'
bordt inflyta i Författningen, och att man
bordt förese, det dylika händelser skulle
inträffa, till följd af långsarnheten vid Författningars
kungörande i allmänhet, i förening
med den korta tid, som var bestämd
för förbudets trädande i verksamhet. Då
jag således är af den öfvertygelse, att den
för Näringsidkares säkerhet nödiga varsamheten
vid Ekonomiska Författningars utfärdande
vid åtskilliga tillfällen icke blifvit
iakttagen, är det naturligt, att jag för min
del finner behofvet af en itererad Skrifvelse.
En värd Talare har anmärkt, att sparsamhet
med Skrifvelser här blifvit yrkad,
och jag tar denna anmärkning åt mig, erne
-
3o
Den i September f. m.
dan jag icke allenast yrkat en sädan sparsamhet,
utan ock tror mig hafva iakttagit
densamma; men det torde således lända lill
ytterligare bevis å min öfvertygelse om beliofvet
af den nu ifrågavarande Skrifvelsen,
då äfven jag tillstyrker bifall till BorgareStåndets
inbjudning.
Herr Rosenblad: Då BorgareStåndet inbjudit
Ridderskapet och Adeln att förena
sig med detsamma i ettämne, der Ridderskapet
och Adeln redan fattat sitt beslut,
och saken är af beskaffenhet alt förfalla,
när två Stånd stadna mot två, vågar jag
vördsamt underställa, om Ridderskapet och
Adeln, i strid mot 53 och 58 §§. Riksdagsordningen,
kan frånträda sitt en gång fattade
beslut, för att taga ett annat rakt motsatt.
Herr Hjerta: I anledning af den sista
Talarens yttrande, får jag nämna, att jag visserligen
lugnt underkastar mig Herr Grefvens
och LandtMarskalkens tolkning af GrundJagarne,
men att, hvad de nämnde §§. beträffa,
de endast afse förbud emot den enskildte
Riksdagsmannen, att söka upprifva
ett redan faltadt beslut. Ett Stånds rättighet,
att inbjuda de andra Stånden, att frångå
deras beslut, är en åtgärd, hvars laglighet
ej sedan 1809 blifvit ifrågasatt, och
utan hvilken rättelse alldrigfskulle kunna
erhållas, då 3 Stånd förbisett en sak, som
verkligen kunnat vara af mycket intresse
Den i September f. m. 3i
för det fjerde. Enär sådant alltid blifvit
practiseradt, samt Riddefskapet oell Adeln
2:ne gånger år 1823 lyckades uti en dylik
åtgärd, tror jag fråga icke nu kunna uppslå
om lagligheten af densamma.
Friherre Åkerhjelm, Gustaf Fredrik:
Det lärer visserligen ej vara någon tvekan
underkastadt, att Författningar, som hafva
ett större inflytande på allmänna rörelsen,
böra så tidigt utkomma före deras gällande,
att speculauterna kunna beräkna följderna,
och den större eller mindre vinsten
af deras af dessa Författningar beroende företag.
'Med erkännande af denna grundsats,
instämmer jag i den fördelning, som
Herr Skogman så fullkomligt riktigt framställt,
utaf Författningar af en mera allmän
och i rörelsen ingripande beskaffenhet, och
Författningar, som endast angå delailler,
och blott leda till förminskning af de speculerandes
utgifter, eller lättnad i controllerne
å deras handelsrörelse. Det förekommer
visserligen äfven, i afseende på Författningar
af den första classen, omständigheter,
då man icke alltid kan följa den här
discuterade riktiga principen. Man har sagt
att 1824 års Tulltaxa bordt förr utkomma,
än i December månad år 1824, då den skulle
blifva gällande den 1 Januarii i825; men
svårligen torde det varit möjligt, alt den
förr kunnat blifva synlig, enär man bör
besinna, att Riksdagen slutades i Decein
-
32 Den i September f. m.
ber månads slut 1823, och att de af St"nderne
uppgjorde förslag till ny3 Tullförfattningar
först skulle meddelas Näringsidkare
och EmbetsYerk, att tid skulle lemnäs
dem till förslagens pröfning och till
uppsältningen af deras yttranden deröfver,
och att derefter StatsSecreteraren vid Handels-
och FinanceÄrerdexna skulle uppgöra
ett helt af alla dessa säkerligen mycket heterogena
delar. Anmärkningsvärdt synes det
mig derföre ej, att förenämnde Tulltaxa ej
utkom förr än i December månad 1824.
Beträffande den Tulltaxa, som nu är i fråga,
komma väl ej så stora förändringar med
densamma att äga rum , emedan jag vill hoppas
, att hon blifver uppställd på nära samma
grunder, sorn den af 1824; men ehuru
beslutet om densamma icke af Rikets Ständer
torde kunna fattas, förr än om 6 å 8
veckor, eller möjligen ännu sednare, och
förslagen derefter öfverlemnas till den verkställande
magten, är det likväl af högsta
vigt, att verkan af denna författning börjar
med nästkommande år, sedan man beslutit,
att Bruttoinkomsten af Tullmedlen
skall beräknas, från och med år 1836 till
2,200,000 R:dr, enär Stalsregleringen för
nästkommande år derpå är beräknad, och
denna måste gälla från och med nämnde
år. Detta förhållande bevisar således, att
fall kunna ges, der äfven författningar af
den allmännaste inflytelse icke kunna utgif
vas
-
Den i September f. ni.
33
vas, förr än de skola gälla. I afseende på
hvad Friherre Anckarswärd anmärkt om de
förändringar, som 1826 och 1827 infördes,
får jag upplysa, att dessa tillhörde den af
Herr Skogman uppräknade sednare dass,
som blott medförer lindring i afgifter och
lättnad för speculanter genom upphäfvande
af det förbud mot införsel af vissa artiklar,
hvilket förut ägt rum, och nedsättning
i tullafgifterne. Dessa förändringar utkommo
dock så tidigt, att frukterna deraf visade
sig samma år på uppbörden, hvilket
synes bevisa, alt speculationen i tillräckligt
god tid upplystes derom. Af de framställningar,
som här äro gjorde, har jag, således
för min del, ej kunnat finna skäl, att
Ridderskapet och Adeln förändrar sitt en
gång i ämnet fattade beslut, utan tror, att
å Regeringens sida all möjlig skyndsamhet
blir iakttagen med slike författningars utgifva
nde, utan alt någon serskild underdånig
anmälan derom göres. Herr Munck af Rosensköld
har trott sädesexporten 1828 hafva
uteblifvit derföre, alt speculanterne ej
voro säkra, huru länge samma utförsel skulle
tillåtas. Utförseltullen å spannemål har
alltid varit ganska låg, och den undergeck
då ej annan förändring, än att den på bestämd
tid alldeles borttogs. Följderna häraf
visade sig också sådune, att 210,000 tunnor
af åtskilliga sädesslag utskeppades förenämnde
år och omkring en och en half
4o H. 3
34
Den i September f. m.
million Riksdaler Svenskt Banco inflöt derigenom
till Riket. Detta torde bevisa, att
man då ansåg sig i allmänhet äga tillräcklig
säkerhet för denna handelsspeculations
bedrifvande.
Herr Hjerta: Slutet af denna discussion
har öfvertygat mig om riktigheten af
den anmärkning jag vid början gjorde, att,
så snart speciella fall börja granskas, bevisa
de lika mycket på ena sidan, sorn på
den andra. Får man här beskrifva de vedermödor,
som blifvit förorsakade genom
utarbetandet af en författning, eller de vinster,
som af densamma uppkommit, så ser
saken ungefär ut lika på den sidan, som
om det å den andra påstås: att kostar det
än alldrig så mycket besvär, För fa t tångarne
dock så snart böra utarbetas, att deras
utfärdande ej åstadkommer någon rubbning
i de enskildta förhållanderne. Ingen rubbning
lärer ej eller i afseende på Författningar
kunna äga rum, utan att derigenom
tillskyndas så väl fördelar åt någre, som
olägenheter åt andra individer. Regeringens
största konst blir då alltid, att söka
göra fördelarne öfvervägande olägenheterna.
Jag anser mig böra bestrida den fördelning,
som en Ledamot gjort af de Ekonomiska
författningarne, emedan den värde
Ledamoten yttrat en sats, som ej kan bevisas
vara riktig, den nemligen att alla Ekonomiska
författningar, som tillskynda den
Den i September f. ra.
35
trafikerande lättnad, icke skulle behöfva någon
lid mellan deras kungörande och verkställande.
Äfven i detta fall är en viss tid
nödig, innan Författningens efterlefnad tager
sin början; ty om man blott tänker sig
handeln, så finnér man, att den bästa handel
grundar sig på varu-upplag, och så snart
man åter tänker sig varu-upplag, finnér man,
att man icke bör helt hastigt lätta afgifter--  na, och derigenom framkalla speculanter,
hvilka införskrifva dessa varor på bekostnad
af dem, som redan under den svårare
författningen speculerat på desamma. Sedan
sista Riksdag har det ej blott varit fråga
om sådane författningar, hvilka haft afseende
på de trnfikerandes lindring, utan
äfven om dem, hvilka beredt deras betungande.
Sålunda hafva t. ex. Convoy- och
Tolagsafgifterne blifvit höjde, och så hastigt,
att en last Bomull, som var destinerad
till en större Stapelstad, mäste föras
till en liten Stapelstad i granskapet, hvilken
ej hade Tolag, och derifrån på pråmar
inomskärs till den förra Staden. Oaktadt
alla dermed åtföljande kostnader, var
det likväl enda medlet, att rädda ägaren
från stor förlust. Jag är visserligen öfvertygad
, att några förändrade tänkesätt i detta
fall äro att förvänta inom Konungens
Conseil, men jag kan dock ej frångå min
begäran, att den underdåniga Skrifvelsen
måtte afgå, emedan det för de aflägsnare
4o H. 3*
36
Dea i September f. m.
provincerne är af vigt, att fästa någon större
uppmärksamhet vid denna sak. Hufvudstaden
hjelper sig nog i detta afseende, ty
här märker man de ungefärliga grundsattserne,
som följas, och man får här under
Författningarnes utarbetande nog underrättelse
derom; men i Landsorterna åter komma
Författningarne öfver dem såsom en
åskvigge.
Herr Munck af Rosensköld: Friherre
Åkerhjelm har visserligen med skäl visat,
att 1823 års Tullförfattning ej kunnat fortvara
färdig. Men detta visar ej, att den
ju icke kungjordes vid samma tid, som den
skulle verkställas. Den sistlidne höst försummade
sädesexporten härledde sig, en
ligt
hvad en af de förnämsta Handlanderne
i Malmö uppgifvit i allmän Tidning, derifrån,
att de Handlande i Skåne ansågo varaktigheten
af Författningen 0111 exporten så
osäker, att de icke tordes företaga den långväga
expeditionen till England, utan häldre
sållde till Köpenhamn och Kiel oaktadt dessa
Städer af nästan alla Östersjöhamnar hade
de lägsta prisen. Också blef den i Augusti
1828 upphäfna exporttullen åter påbuden
vid nyår, ehuru högst obetydlig.
Att denna farhåga, hvilken jag dock den
gången icke anser hafva varit det hufvudsakligaste
hindret, utan fast mer brist på
spekulation och capitaler; att den säger jag
ej saknar all grund, det kan äfven inhämtas
Den i Sept e m ber f. m.
h
af erfarenheten nu nyligen med sädesexporten
äfven till Norrige, som börjat vända
sig till oss om säd. Exporten äfven dit
har nu blifvit förbuden, hvaraf följden varit,
att skepp kommit från Norrige till Malmö,
för att hämta spannemål, men fått återgå
med oförrättadt ärende. Jag itererar
min anhållan om bifall till den underdåniga
Skrifvelsen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade hvar efter annan
de af honom förut framstälde propositioner,
men de blefvo båda af Ridderskapet
och Adeln åter med Ja och Nej besvarade.
Herr Hjerta yttrade, alt då tankarne
voro så delade, ansåg han sig böra begära
votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
föreslog följande voteringsproposition:
Den, som instämmer uti Välloflige BorgareStåndets
inbjudning, att i underdånighet
förila den i Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse af den 12 Julii 1823 hos
Kongl. Mnj:t gjorde anhållan, att de Ekonomiska
FörfaLtningar, som blifva utfärdade,
först efter en viss tid måtte sättas i
verkställighet, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
33
Den t September f. m.
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln, med afslag å BorgareStåndets berörde
inbjudning, förblifva vid dess, i afseende
å detta ämne, redan fattade beslut.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 4i> 42> 4^ och 44 §§• i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan half till la f. m.; och befunnos
vid voteringens slut, klockan half
till i e. m., sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
Voteringssedlarne öppnade, rösterna hafva
utfallit, som följer:
Ja — 56.
Nej —■ j3.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln, med afslag å BorgareStåndets
ofvanberörde inbjudning, förblifvit vid
dess, i afseende å detta ämne, redan fattade
beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Vid förnyad föredragning bifölls StatsUtskottels
den i5 sistlidne Julii under N:o
Den i September f. m.
39
2i3 afgifne, och den 27 derpåfoljde Augusti
e. m. på hordet lagde, Utlåtande, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 36 förut meddeldte Betänkande,
angående utskylder till Staden Nyköping
af LandshöfdingeResidencehuset derstädes;
äfvensom afgifter till Städerne i
allmänhet för Kronans deri varande egendomar.
Å nyo föredrogs StatsUtskottets den
28 sistlidne Julii under N:o 214 afgifne,
samt den 27 derpåfoljde Augusti e. m. på
hordet legde, Utlåtande, i anledning af verkstäld
granskning utaf de till Allmänna GarnizonsSjukhusbyggnaden
anslagne medels
förvaltning.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard: I
förevarande Utlåtande har StatsUtskottet för
Ständerne framlagt sådane beskyllningar, så
väl emot Gominitterade som Arcliitecten vid
Allmänna GarnizonsSjukhusbyggnaden, alt
jag anser nödigt, det Utskottet infordrar
förklaring öfver desse med byggnaden befattning
hafvande personer, på det de måtte
förunnas samma rätt, sorn andra medborgare
att försvara sig, då de blifvit anklagade.
När Utskottet kan säga, att det
”trott sig finna en väsendtlig orsak till byggnadsarbetets
både långsamhet och dyrhet
”deruti, att Committerade låtit verkställa
”arbetena genom under hand afslutade öf
-
4o
Den i September f. m.
"verenskommelser, någon gång utan auction,
"och när auction blifvit hållen, hvarvid an"bud
icke blifvit gjorde, utan att försöka
"den andra auctionen, samt att de utaf den
"Committerade biträdande Architecten upprättade
åtskilliga byggnadsförslag ej undergått
ÖfverlntendentsEmbetels granskning,
"utan endast uppvisats för Committerade.”
Och då fråga är om användande af icke
mindre summa än öfver 3^5,000 R:dr för
ett GarnizonsSjukhus till en Garnizon, som
icke består af mera än 3ooo man, tyckes
det, som Utskottet bordt fästa något mera
uppmärksamhet vid detta förhållande, och
innan det för Ständerne framstälde en så
mörk tafla af förvaltningsåtgärderne med
ifrågavarande byggnad, hafva lemnat vederbörande
tillfälle, att genom förklaringars
afgifvande åtminstone försöka, att mildra den
stränga dom, som allmänna opinionen redan
fällt öfver dessa åtgärder. Jag yrkar
derföre, att Utlåtandet må återremitteras,
på det vederbörande må få förklara sig öfver
hvad Utskottet lagt dem till last; och
i sådant afseende tyckes, utom hvad Utskottet
anmärkt, behöfva förklaras, huru
Committerade, under åberopande af Kongl.
Maj:ts Nådiga tillstånd i Skrifvelse deri 21
November 1824, sorn dock innehöll, att behörige
Entreprenadauctioner först skulle hållas,
kunnat utan ali vidare auction antaga
Byggmästaren Arsells anbud, hvilket, såsom
orden i Prötocollet lyda, "något skulle un
-
Den i September f. m.
"derstiga” Architectens, till beloppet ej åberopade,
förslag. Äfven tyckes närmare böra
förklaras, huru det är möjligt, att Committerade,
på sätt vederbörande RevisionsContoir
vid granskning af i8a3 oell 1824 årens räkenskaper
öfver GarnizonsSjukhusbyggnadsmedlen
anmärkt, uraktlåtit, alt bos ÖfverIntendentsEmbetet
göra anmälan om på entreprenad
upplåtna arbetens besigtigande genom
bemälda EmbetsVerks försorg, och att
låta dessa besigtningar alltid föregå utbetalningen
af entreprenadssummans sista fjerdedel,
samt att vid räkenskaperna såsom
verificationer bilägga kostnadsförslag och
specificationer öfver verkställda reparationer
å GarnizonsSjukhusets byggnader och
tillhörigheter; hvilket allt Kongl. Maj:t i
Nådigt Bref af den 7 September 1825 befallt
skola hädanefter iakttagas; och hvaraf,
säger Utskottet, "synes, att den fullständighet
i redovisningen, som vid förvaltningen
af Statsmedel bör äga rum, icke all"tid
blifvit iakttagen."
Äfven i afseende på sjelfva förvaltningen
har Utskottet trott sig äga fog att anmärka,
dels "att de förslag, hvarpå verk"slällighetsåtgärder
blifvit grundade, samt
"byggnadsarbeten åt enskildle upplåtits, i
"allmänhet saknat den fullständighet, som
"i dylika fall är både föreskrifven och af
"klok hushållning påkallad”; dels ock: ”att
”ÖfverlnteudentsEmbetet, till hvars gransk
-
42
Den t September f. in.
”ning- nybyggnads och reparationsforslag för
”Kronans hus i allmänhet inlemnas, blifvit
”förbigånget, utom vid det ofvan anförda
”ena tillfället i8a3, då anmärkning ock emot
”förslaget af ÖfverlntendentgEmbetet gjor”des.
” Häraf vill det verkligen synas, sorn
orsaken, ”hvarföre förslagen till Öfverlnten”dentsEmbetet
icke inlemnades, var att anmärkning
deremot en gång blifvit gjord.
Hvartill ännu kommer Utskottets 3:dje anmärkning:
”Att de af Committerade uppgjorda
och Kongl. Majrts Nådiga Proposi”tion,
om ytterligare anslag af 120,000 R:dr
”till GarnizonsSjukhusbyggnadens fullbordande,
åtföljande så kallade ungefärliga förslag,
uppgående till 116,815 R;dr 21 sk.
”4 r:st., befunnits så summariskt affatta”de,
att Utskottet, till följd af ofvan åberopade
Riksens Ständers underdåniga Skrif”Veise
den 29 November 1828, funnit sig i
”nödvändighet att genomredan den 18 Maji
”detta år aflåten Skrifvelse till Herr Hof”Cancelleren
anmäla detta förhållande.” —
Då Utskottet derefter förklarar: ”och är Ut”skoltet
innan fullständiga och af Öfverln”tendentsEmbetet
granskade förslag blifvit
”detsamma meddelade, icke i tillfälle att
”till Riksens Ständer afgifva utlåtande öf”ver
berörde äskade ytterligare anslag;”
så blir äfven i anledning häraf återreraiss
nödig; hvarom jag alltså förnyar min anhållan,
på det såi väl Utskottet må blifva
i tillfälle alt afgifva ofvanberörde utlåtande,
Den i September f. in.
43
som vederbörande få tillgodonjuta rättigheten
att förklara sig öfver de emot dem gjorda
och af särdeles svår beskaffenhet varande
anmärkningar.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: För
min del kan jag ej finna, att de anmärkningar,
som Herr Munck af Rosensköld anfört
till vinnande af ålerremiss, leda till något
ändamål; ty Utskottet kan icke directe
infordra vederbörandes förklaringar, och
har redan förskaffat sig alla befinteliga upplysningar,
och tror jag, att dess nu föredragne
Utlåtande innefattar en fullständig berättelse
öfver hvad sig i denna fråga tilldragit.
Angående sednare delen af Herr
Munck af Rosenskölds anmärkning, eller att
saknaden nf fullständiga kostnadsförslag, som
hindrat Utskottet att afgifva utlåtande öfver
ytterligare äskadt anslag för denna byggnad,
borde genom ålerremiss afhjelpas, får
jag hemställa, om icke denna fråga tillhör
ett helt annat ämne än delta, sorn endast
innefattar granskning utaf de till allmänna
GarnizonsSjukhusbyggnaderi redan anslagne
medels hittils varande förvaltning. Tillika
får jag anföra, att orsaken hvarföre kostnadsförslag
till byggnadens fortsättande här
omnämndes, endast var att förklara skälet
till att denna fråga icke behandlades i sammanhang
med revisionsärendet. Jag tror följaktligen,
att återremiss icke gagnar lill det
af Herr Munck af Rosensköld åsyftade än
-
44
Den i September f, m.
damål, utan att Utlåtandet bör bifallas eller
afslås.
Herr Munck af Rosensköld: Hvadden
förste af mig framställde och af Friherre
Palmstjerna bestridde anledning till återremiss
angår, synes det mig vara klart,
att, när fråga är om så grofva beskyllningar,
som dem Utskottet här framdragit emot
vederbörande, hvilka haft befattning med
allmänna GarnizonsSjukhusbyggnaden, i afsigt
att påkalla Sländernes beslut till en
anmälan, hvilken för vederbörande kan komma
att medföra mycken tort och drygt ansvar,
billigheten äfven fordrar, att man först
förunnat vederbörande läglighet att andraga
sina försvarsskal, och hvilket efter mitt
omdöme lämpligast kunnat och bort ske genom
StatsUtskottet. Beträffande åter min
andra anledning till återremiss, den Friherre
Palmstjerna förklarat icke vara giltig
derföre, att anslagsfrågan skulle höra till
ett annat ämne, så förundrar det mig verkeligen,
att en Ledamot af StatsUtskottet,
som ej reserverat sig emot Utskottets Utlåtande,
kan anföra dylikt, då det i 3:dje
punkten deraf heter: ”Att de af Committe”rade
uppgjorda och Kongl. Maj:ts Nådiga
”Proposition, om ytterligare anslag af 120,000
”R:dr till GarnizonsSjukhusbyggnadens fullbordande,
åtföljande så kallade ungefärli”ga
anslag, uppgående till 116,815 R:dr 21
”sk. 4 r:st- befunnits så summariskt affatlade,
Den i September f. m.
45
”att Utskottet, till följd af ofvan åberopa”de
Riksens Ständers underdåniga Skrifvel”se
den 2g November i8a3 funnit sig i nöd”vändighet
att genom redan den 18 Maji
”detta år aflåten Skrifvelse till Herr Hof”Cancelleren
anmäla detta förhållande; oell
”är Utskottet, innan fullständiga och aföfver”IntendentsEmbetet
granskade förslag blifvit
”detsamma meddelade, icke i tillfälle, att
”till Rikets Ständer afgifva utlåtande öfver
”berörde äskade ytterligare anslag.” Förnyande
min anhållan om återremiss, får
jag, i fall den bestrides, begära votering.
Friherre Anckar swärdh Carl Henrik: Allmänna
GarnizonsSjukhusbyggnaden företer
en så bedröflig tafla öfver de administrativa
åtgärderne i afseende på allmänna medels användande,
att frågan derom högeligen påkallar
Ständernes alfvarliga uppmärksamhet;
men jag bekänner att jag icke vet, hvar
jag skall stanna med resultatet af mina anmärkningar;
om de skola rigtas emot de Cominitterades
personer eller emot former, hvilka
tillstädja, alt personer, till hvilkas tjensteåliggande
det icke hörer, taga befattning
med allmänna arbeten särdeles af det omfång,
som ifrågavarande. Vidkommande de
hårda beskyllningar StatsUtskottet framställt
emot Committerade, så inser jag sannerligen
icke, hvad vidare åtgärd dermed å Utskottets
sida är alt vidtaga, och huru något
deraf skulle af Committerade kunna för
-
46 Den i September f. m
klaras, ty, såsom jag fattat Utskottets anmärkningar,
stödja de sig på bestämdt uppgifna
fact», hvilka icke kunna förklaras,
med mindre man skulle antaga, att ett helt
Statsutskott gått inpå diktens område. Jag
ser således ej, att en återremiss i delta afseende
skulle tjena till annat än tidsutdrägt.
Då slutsatsen i Utskottets Utlåtande innefattar
det tillstyrkande, att Rikets Ständer
ville anse lämpligt, ”att uti underdånig Skrifvelse
för Kongl. Majit anmäla de anmärk”ta
förhållanderne vid förvaltningen af de
”till GarnizonsSjukhusbyggnnden an viste me”del,
till den påföljd, Kongl. Majit pröfvar
”nödig;” så anser jag äfven, att en sådan underdånig
Skrifvelse bör afgå, deri Kongl.
Majits uppmärksamhet fästes derpå, att primitiva
kostnadsbeloppet uppgjorts till 160,000
R:dr, men uppgått till 3^5,218 Rldr 2 sk. 7
rist. i fall de nu ytterligare begärde 120,000
Rldr förslå, hvarå någon slags säkerhet likväl
icke gifves. Vidkommande Herr Munck
af Rosenskölds andra anledning till återremiss,
så tror jag, att Utskottet gerna kunnat
spara sig alt omnämna de bristande
upplysnirigarne för yttrande om ytterligt
anslag, enär det onekeligen hörer till ett
belt annat ämne, och således blott kan anses
såsom stående här ad nolitiam. För
min del anhåller jag alltså om proposition
till bifall å Utlåtandet.
Herr Bråkenhjelm> Pehr Reinhold: Min
afsigt är endast att fästa den värde Leda
-
Den i September f. m.
4 7
fnotens uppmärksamhet, som hotar oss med
votering, derpå, att om frågan vore att döma
Committerade öfver Allmänna GarnizonsSju
k husbyggnaden, fordrade visserligen
rättvisan, alt deras förklaringar först skulla
inhämtas, men då sådant ej kan ske af
Ständerne eller deras Utskott, utan måste
öfverlemnas till vederbörlig Authoritet, sedan
Kongl. Maj:t förut deröfver sig yltrat,
torde det först vara då, som förklaringarne
böra komma att afgifvas, hvilka dessutom
svårligen kunna af StatsUtskottet affordra^
Byggmästare och andra vederbörande,
som rned byggnaden haft befattning.
Herr Munck af Rosensköld: Jag trodde
ej, att det var den siste Talaren obekant,
alt då ett Utskott äskar några upplysningar
af Embetsman eller Publiqua Verk,
sådant skall ske genom HofCanzleren, och
kunna de då icke vägras af någon. Här är
icke fråga om alt döma eller fälla vederbörande,
utan huruvida Ständerne vilja gilla
eller ogilla de synpunkter, från hvilka
StatsUtskottet utgått vid granskning af vederbörandes
förvaltningsåtgärder, samt om
Ständerne tilltro sig, att, lika med Utskottet,
framställa dessa vederbörande i den
mörka skugga Utskottet försatt dem, innan
de ännu fått förklara sig öfver det anmärkningsvärda,
som emot dem förekommit. Friherre
Anckarswärd har åtnöjt sig med den
af Utskottet föreslagne underdåniga Skrif
-
48
Den i September f. ta.
Veise, som skulle ”anmäla de anmärkte för
”hållanderne
vid förvaltningen af de till
”Garnizons-Sjukhusbyggnaden anviste me”del
till den påföljd, Kongl. Maj:t pröfvar
”nödig.” Man ser af Utlåtandet, att Kongl.
Maj:t vid flera tillfällen ogillat Committerades
åtgärder, och äfven sökt förebygga
förnyandet af dylika, men att ringa eller
intet afseende derå blifvit fästadt. Det vore
i sanning märkvärdigt, om Ständerne,
vid fråga om redovisning för så betydliga
medel i förhållande till den jemförelsevis
dermed obetydliga byggnad, skulle låta den
förfalla, utan att vilja först inhämta vederbörandes
förklaringar.
Herr Bråkenhjelm: Då Rikets Ständer
eller deras Utskott icke kunna döma någon
Authoritet, borde de icke eller kunna framställa
förklenliga eller hedrande omdömen
öfver Authoriteternes åtgärder. Den 42 §•
i Riksdagsordningen, som Herr Munck af
Rosensköld åberopat, innehåller: ”Finnér
”Utskott sig behöfva af någon Konungens
”Embetsman, eller af något publikt Verk,
”inhemta munteliga eller skrifteliga upplysningar,
begäre genom sin Ordförande &c.
"&c.” Och jag hemställer till den värde
Talaren, om Byggmästare eller Entrepreneurer
kunna komma under cathegorie af
att anses för Konungens Embetsman, eller
tillhörande något publikt Verk.
Fri
-
Den t September f. m.
49
Friherre Tollj Gustaf Philip: Innan
discussionen rörande sakens behandling går
nog långt, torde jag få hemställa, om ej
ett inlemnadt anförande af Herr von Weigel
linge uppläsas.
Friherre Anckarswärd: Herr Munck
af Rosensköld har insinuerat, att jag velat
efterskänka Ständernes rätt, att i ansvarsväg
utkräfva påföljd å de felaktige åtgärderne
med GarnizonsSjukhuset. Så är likväl
icke fallet. Jag känner icke, alt Ständerne
i så beskaffade frågor, som denna, kunna
mera än anmäla hos Kongl. Majit hvad
de funnit anmärkningsvärd^ Det har ofta
handt, att slika anmälanden blifvit letnnade
utan påföljd, hvilket då, men ej förr än
det inträffat, blifvit föremål för klander.
När Ständerne framställa någon anmärkningsanledning
för Thronell, bör man förutsätta,
alt Konungen och Ministrårne derå
fästa nödig uppmärksamhet. Jag måstejförutsätta,
att om i närvarande fall någon felaktighet
blifvit begången, ansvar derföre,
i följd af Ständernes Skrifvelse, icke kan
åsidosättas. Äfven är jag Öfvertygad, alt
Utskottet icke kan vidtaga annan, än denna
anmälningsåtgärd. Jag känner icke, huru
beskaffad Instruction Committerade för
GarnizonsSjukhusbyggnaden erhållit,och kan
således icke bedöma, i hvad mer eller mindre
mån anmärkningarne äro grundade, men
4 o II. 4
5o
Den i September f. m.
jng fl’r säker att all rättvisa kommer att vederfaras
de Committerade, om Kongl. Maj:t
får öfverlåtit till sitt Nådiga godtfinnande
att befordra den undersökning och bestraffning,
som kan erfordras. Det ar först vid.
Domstol, som vederbörandes förklaringsskyldighet
vidtager. Här skulle den icke
ens blifva möjlig att åstadkomma. Helt annat
är Ständernes pröfningsrätt, om Utskottets
uppgifter äro af den beskaffenhet, att de
påkalla en underdånig Skrifvelse till Kongl.
Maj:t. Jag bar redan förklarat, att jag anser
sådana omständigheter hafva förelupit,
att den af Utskottet föreslagna underdåniga
anmälan är af behofvet högeligen föranledd;
men bestrider all återremiss af Utlåtandet,
såsom endast orsakande onödig
tidsutdrägt.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag instämmer
visserligen med Friherre Anckarswärd deri,
att Utskottets anmärkningar sjönas hämtade
utur så authentika handlingar, att någon vederläggning
deraf icke tyckes vara möjlig,
men jag kan ej förena mig med Friherren,
att de obestämda ordalag Utskottet nyttjat,
innefatta hvad man har rätt att fordra. Uti
desse ordalag ligger fröet till en sådan
granskningsrätt, som Ständerne icke äga.
Endast vid verkliga förbrytelser och lagöfverträdelser
bör denna rätt begagnas, och
då är det som 3o §. i Riksdagsordningen
skall tillämpas. De smärre afvikelser eller
Den t September f. m.
5i
misshushållningar, som kunna upptäckas,
höra blott tjena som grunder för bestämmandet
af anslagen och för det förtroende
man vill visa sig hysa för Styrelsen. Jag
är öfvertygad, att om alla de Verk, som
skola undergå granskning, underkastades äfventyret
af Ständernes anmälan hos Konungen
för hvarje afvikelse från de administrativa
grunder Ständerne etablerat, skulle
blott en skugga kastas å det förvaltande
Verket, utan nytta för det allmänna, eller
någon särdeles rättelse för vederbörande.
I öfrigt anhåller jag, att om, såsom Friherre
Toll anmält, något anförande af Herr
von Weigel blifvit till Protocollet inlemnadt,
det måtte uppläsas; och jag eljest få
tillägga några ord.
Herr Munck af Rosensköld: I afseende
på Herr Bråkenhjelms förmenande, att
det skulle vara under StatsUtskottets och
HofCanzlerens värdighet, att inhämta upplysningar
af Architecter och Entrepreneurer,
får jag erindra, att jag icke har denna
grannlagenhet, serdeles då här äfven äro i
fråga Committerade, från hvilka upplysningarne
kunna infordras. Det står i 42 §•
Riksdagsordningen: ”Finnér Utskott sig be”höfva
af någon Konungens Embetsman,
”eller af något publiktVerk. inhämta ninn”teliga,
eller skrifteliga upplysningar, betare
genom sin Ordförande hos HofCan40
H. 4*
fri Den i September f. m.
”celleren Konungens Nådiga befallning till
”vederbörande, om de äskade underrättel”sernes
meddelande.” Således kunna Utskotten
äfven munteligen inhämta upplysningar,
och jag hade derföre önskat, att
Utskottet åtminstone munteligen förskaffat
sig någon närmare kännedom af vederbörandes
förhållande med Sjukhusbyggnaden,
hvarvid man torde kommit i erfarenhet af,
att Skråförfattningarne, arbetsclassens lättja
oeh böjelse för dryckenskap, i sin mån bidragit
till arbetets långsamhet och fördyrande.
Önskligt vore derföre, att Rikets
Ständer en gång ville gå till grunden, och
upphäfva största grundorsaken till allmänna
byggnaders både dyrhet och felaktiga
byggnadssätt, nemi. våra Skråförfatlningar,
eller ock yrka Taxa bredvid dem, t. ex.
den af 1774* Sedan jag hört, att ett Utlåtande
skall vara ingifvit af en utaf de
Committerade för Allmänna GarnizonsSjukliusbyggnaden,
som tillika är Ledamot af
delta Stånd, får jag anhålla om uppläsning
deraf.
Herr von Hartmansdorffs August: Det
är redan af flere värde Ledamöter upplyst,
alt Utskotten icke äga att infordra förklaringar
eller utlåtanden öfver gifna facta,
utan endast, såsom 42 §. i Riksdagsordningen
innehåller, munteliga eller skrifteliga
upplysningar. Om jag icke bedrager mig,
har Friherre Palmstjerna redan tillkänna
-
Den i September f. in.
gifvit, att Utskottet begärt och fVilt upplysningar
i ämnet. Mig synes ock Utlåtandet
innehålla så fullständiga underrättelser, som
för målets behandling hos Rikets Ständer
kunna erfordras. Den begärta åter re missen
skulle ej tjena till annat, än att påminna
Utskottet om hvud redan blifvit f ul Ig Jordt.
Om således intet annat ändamål åsyftas än
det uppgifna, förklaringars erhållande från
vederbörande; så yrkar jag, att vi måtte
komma till sakens afgörande utan att längre
uppehålla oss vid en formfråga.
Herr von Schulzenheim, David: I anledning
af hvad flere värde Ledamöter yttrat
om upplysningars infordrande genom
IlofCancelleren, får jag äran upplysa, att
StatsUtskottet redan erhållit en del af de
begärdte upplysningarne, innan Utlåtandet
afgafs; men alL de senast af Gommilterade
afgifne icke kommit Utskottet tillhanda , förr
än sedan Utlåtandet blifvit beslutadt.
Friherre Palmstjerna: Jag får blott, i
anledning af Herr von Schulzenheims anförande,
tillkännagifva, att de upplysningar,
som StatsUlskoltet rörande GarnizonsSjukhusbyggnaden
nu erhåller från Herr
IlofCancelleren icke hafva afseende på det,
som vid byggnaden redan är tillgjordt,
utan på koslnadsförslaget för dess fortsättande.
Herr Hjerta: Jag får anhålla om upp
-
54
Den i Sep te ml) er f. m.
läsning af Herr von Weigels ingifna anförande.
Herr von Weidel, Christian Ehrenfried,
liade inlemnat elt anförande, sorn upplästes,
sa lydande:
Då jag, såsom Ledamot af Committeen
för Garnizons-SjukhusByggnaden,' nu anhåller,
att, i anledning af StatsUtskottets
Utlåtande N:o 214, mig yttra, är min afsigt
ingalunda, att genom mitt anförande,
söka bestrida, det de af Utskottet anmärkte
förhållanden vid förvaltningen af de till
GarnizonsSjukhusByggnaden anviste medel
må, på sätt Utskottet tillstyrkt, blifva anmälde
hos Kongl. Maj:t till den påföljd
Kongl. Majrt pröfvar nödig. Det är tvertorn
min uppriktiga önskan, att en sådan
skrifvelse måtte få afgå, emedan Cornmitlerade
endast dymedelst kunna komma i tillfälle,
att ådagalägga det de, så långt de
förmått, under den långvariga, ansvarsfulla
och ofta rätt obehagliga befattning med
tillsynen öfver ifrågavarande Byggnadsarbeten,
icke uraktlåtit, att till ett ändamålsenligt
verkställande af dem, använda den
omtanka och del nit, som Kongl. Maj:t uti
Dess Nådiga Skrifvelse den 19 November
1816, då Byggnadsarbetet beslöts, yttrade
sig af Committerade förvänta, men Utskottet
ansett icke blifvit motsvarade; och får
jag således, i afseende på de anmärkningar,
hvilka jag täger mig friheten att i an
-
Den i September f. m.
55
ledning af nämnde Utlåtande, mj anföra,
endast nämna, att min afsigt dermed icke
är någon annan, än den, att i förväg lemna
Högloft. Ridderskapet och Adeln del af
hvad jag, i händelse Kongl. Maj:t så anbefaller,
kommer att såsom mini underdåniga
förklaring i ämnet afgifva, för alt, om
möjligt, förmå Höglofl. Ridderskapet och Adeln
att uppskjuta med sitt omdöme öfver
Committerades åtgärder, intilldess Kongl.
Ma'j:t desamma till Nådig pröfning förehaft;
med vördsam anhållan tillika, det täcktes
Häglof!. Ridderskapet och Adeln, så väl med
afseende på ämnets vigt i allmänhet, som
i synnerhet på min relativa ställning till
detsamma, benäget ursäkta, om jag kanske
nog länge kommer att upptaga Höglofl. Ridderskapets
och Adelns dyrbara tid.
"Vid i §. af Utskottets Utlåtande, uti
hvilken Utskottet ansett nödigt, att i en
kort uppsatts i minnet återföra, hvad vid
föregående Riksdagar rörande inrättande af
ett Medico-Chirufgiskt Institut och dermed
förenadt GarnizonsSjukhus i Hufvudstaden
blifvit beslutadt, har jag visserligen icke
något att erinia, men tror mig, för att gifva
åt detta Utdrag en större fullständighet,
i afseende på de af Kongl. Majrt före
verkställandet af nämnde Inrättningar nödige
ansedde förberedande åtgärder, samt
den för Institutet inköpta egendomens inredning,
böra tillägga att, innan Högstsalig
56
Den i September f. m.
Hans Maj:t Konung Carl XIII i Nåder tillät
inledande af LifGardets till Häst gamla
Cassernhyggnad till ett provisionelt GarnizonsSjukhus,
och till Rikets år 1812 församlade
Ständer öfverlemnade Dess Nådiga
Proposition om anslag till verkställande
af de af Rikets Ständer år 1810 föresfagne,
nn ifrågavarande, Inrättningar, Kongl.
Maj:t vidkommande dem, emottagit underdåniga
förslag och utlåtanden från en Commiltee,
hvilken, i ändamål, att med underdånigt
Utlåtande inkomma öfv^r alla de,
beträffande Läkarevården af Rikets Ständer
framställde ämnen, blifvit d. i4 Mars 1810
j Nåder tillförordnad, samt att, äfven sedan
Rikets Ständer vid 1812 års Riksdag
anslagit medel till verkställande af ifrågavarande
Byggnadsarbeten, Kongl. Majrt angående.
desamma likväl ej fattade Dess Nådiga
beslut , förr än en förnyad pröfning
deraf blifvit verkställd; att Kongl. Maj:t i
sådant afseende den 20 Junii 1815 i Nåder
täckts förklara, att Kongl. Maj:t, som
funnit, hurusom det vore af yttersta vigt,
alt ett mot ändamålet svarande resultat af
anläggningen af ett nytt GarnizonsSjukhus
och dermed förenadt Läkareinstitut måtte
vinnas, velat i Nåder uppdraga åt dess Öfverståthållare
Hans Excellence Herr Grefve
Mörner, att med Konungens GéneralAdjutant
för Armeen Friherre Björnstjerna
och mig sammanträda, för alt, under dåvarande
Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
Den i September f. m.
*7
ledning bringa denna fråga till fullständig
utredning i bela sin'vidd, nödig local för
nybyggnaden föreslå m. m.; alt, sedan desse
Committerade, lill underdånig åtlydnad
af denna Nådiga befallning, med ledning
af hvad den förut nämnde Committeen i
underdånighet framställt, sökt att förskaffa
sig ytterligare erforderlige upplysningar,
och anställt förnyade undersökningar,
Committerade underställt Hans Kongl. Höghet
Kronprinsens höga pröfning, såsom resultater
af de sålunda vidtagne åtgärder,
att det i synnerhet vore af vigt, att, så
fort som möjligt, för Institutet passande
local mätte anskaffas; att detsamma ej eller
behöfde inrättas på samma local med GarjiizonsSjukhiiset,
likväl helst i dess grannskap;
att det skulle påskynda en sådan Ideals
erhållande och inredning och kosta mindre,
om en redan bebygd egendom dertill
kunde inköpas och inredas, än om local
för Institutet skulle genom nybyggnad anskaffas;
alt det. på Kungsholmen belägne
så kallade Glasbruket dertill ansetts fullkomligt
passande; men att till anskaffande
af ett GarnizonsSjukhus, då ingen byggnad
funnits, som dertill kunnat föreslås, detsamma
genom nybyggnad borde uppföras;
a,11 då, fastän endast beräknadt för 3oo sjuke,
GarnizonsSjukhuset borde vara så beläget,
att det medelst utrymme i dess granskap
till mottagande af långt flere sjuke,
dels uti redan för handen varande hus, dels
58-
Den i September f. m.
tili på samma tomt för tillfället uppförde
Båraquer, vid sådana tillfällen, då det kunde
blifva nödvändigt, att en större styrka,
än den vanliga Garnizonen, i och omkring
Hufvudstaden, blefve sammandragen, kunde
uppfylla ändamålet af ett Armeens Sjukhus,
och dymydelst förekommas, att, för
sådane sjuke då ej skulle behöfvas inrättande
af flere i och utom Hufvudstaden
spridde Sjukhus, på sätt år 1808 och 1809,
då ett sadant Armeens Sjukhus saknades,
måst tillgå; samt att, dåden tomt på Kungsholmen,
der det provisionella GarnizonsSjukhuset
redan var inrättadt, befunnits vara
mycket sundt belägen, i närheten af
sött och rinnande vatten, afskild ifrån Hufvudstadens
näst bebodde delar, men nära
till Medico-Chirurgiska Institutet, om nemligen
Glasbruket till local för detsamma
blefve inköpt och inredt, och Kongl. SerafimerOrdensLazarettet
i öfrigt ej saknade
byggnader och utrymme för uppförande af
Baraquer, till emottagande af ett ganska
stort antal sjuke, nämnde local vore den,
på hvilken uppförande af ett nytt GarnizonsSjukhus
lämpligen i underdånighet
kunde föreslås; att, sedan Hans Kongl.
Höghet KronPrinsen allt detta i Nådigt öfvervägande
tagit och i Nåder täckts gilla
hvad Committede sålunda i underdånighet
framställt, äfvensom en af Professor Gjörwell
inlem nåd planritning och modell till
GarnizonsSjukhuset, samt således, hvad Corn
-
Den i September f. m. 59
imiterade ansett nödigt tillstyrka, blifvit
bos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäldt,
Kongl. Maj:t först, efter att hafva tagit allt
detta i Nådigt öfvervägande, befallt Dess
och Rikets StatsContoir, att om inköpet af
Glasbruket gå i författning, och sedermera
den 19 Nov. 1816 gifvit Commilterade tillkänna,
att Kongl. Majrt behagat fastställa
planritningen till GarnizonsSjukhuset, och
uppdraga åt Commilterade, att låta verkställa
de till Glasbrukets inredning erforderlige
arbeten, äfvensom sedermera GarnizonsSjukhus-Byggnadens
uppförande, de
förre på Entreprenad, men det sednare,
hvartill ingen Entrepreneur ansetts kunna
erhållas, efter räkning, med Nådig föreskrift,
att med denna byggnad borde förhållas på
lika sätt, sorn det tillgått vid Cassernbyggnaden
för LifGardet till Häst.
Vidkommande den för Institutet inköpte
egendomen, anhåller jag dessutom få
anföra, alt då, i följd af de af Rikets Ständer
ifrån och med år 1813 anvisade anslag,
utom den förut utbetalte Köpeskillingen,
medel voro att tillgå för egendodomens
inredning till sitt ändamål, nämnde
egendom redan vid 1817 års slut blifvit
försatt uti det skick, att undervisningen
derstädes kunde meddelas; att, utom
det de af Institutets Lärare, hvilka der borde
erhålla boningsrum, och då kunde ditflytta,
äfven provisoriska rum kunde upplåtas
åt Medicin® Practic® Professoren och
6o Den t Seplember f, m.
lians Adjunct, intilldess runi för dem vid
GarnizonsSjukhuset kunde hinna beredas,
hvarigenom 200 R:dr, som desamma förut,
såsom hushyra, uppburit, kunde indragas J
att, genom utrymmande af Ivongl. SundhetsCollegii
Embetshus, der Institutets undervisningsrum
förut voro, och der dess
samlingar förvarades, Arméens Medicinaloch
Instrumental-Attirail och Collegii FältLäkare
UtredningsContoir, för hvilkas inrymmande
förut hyra måst betalas, till Collegii
Embetshus kunde flyttas, samt att,
hvilket äfven af den Utskottets Utlåtande
bifogade, Tableau utförligen kan inhemtas,
genom uthyrande af en Institutets egendom
tillhörig Byggnad, en årlig inkomst
kunnat beredas, hvilken ifrån och med år
1817 till och med år 1828 sammanräknad
uppgått till 9,691 R:dr 3a sk., och till Institutets
vidmakthållande kunnat användas,
1 följd hvaraf, då Glasbrukets inköp och
inredning för Institutet, jemte dess vidmakthållande
vid 1828 års slut, sammanräknade
medfört en kostnad af 104,226 R:dr
^3 sk. 3 r:st., dertill af det gemensamt för
Institutet och GarnizonsSjukhus-Byggnaden
gjorde anslag ej utgått mera än 94,535
B:dr 1 sk. 3 r:st.
Uti 2 §. af Utlåtandet har Utskottet
berättelsevis upptagit, hvad som i afseende
på GarnizonsSjukhusByggnaden-, sedan
1823 års Riksdag, sig tilldragit, och 3'ttrar,
Den i September f. m.
6,1
efter att uti 3 §. hafva anfört, att den kostnad,
som hittills utgått för denna byggnad,
sammanlagd med den, hvilken ännu erfordras
till densammas fullbordande, uppgår
till 375,218 R:dr 2 sk. 7 r:st., i stället för
i5o,ooo å 160,000 R:dr, för hvilken summa,
enligt samma Architects yttrande, sorn
år 1816 upprättade den under dess ledning
sedermera äfven följde planen, byggnaden
skulle kunna uppföras; uti 4 .§•». :itt utom
den vidsträckte arbetsplanen , Utskottet trott
sig finna en väsendtlig orsak till Byggnadsarbetets
långsamhet och dyrhet deruti, att
Committerade låtit verkställa arbetena genom
underhand afslutade öfverenskommelser,
någpfi gång utan auction, och när auction
blifvit hållen, hvarvid anbud icke
Blifvit gjorde, utan att försöka den andra
auctionen, samt att de utaf den Gommilterade
biträdande Architeqten upprättade åtsk
il lige Byggnadsförslag ej undergått ÖfverIntendentsEmbetets
granskning, utan endast
uppvisats för Committerade, till upplysande
af hvilka anmärkningar Utskottet meddelat
några uppgifter, hemtade ur handlingarne.
Vidkommande hvad Utskottet sålunda
uti 3 §. anfort, kan jag icke neka, att
kostnaden för GarnizonsSjukhusByggnaden,
enär den blifver fullbordad, kommer att, på
sätt uppgifvit är, öfverstiga den, hvilken
Committerades Architect i förhand ansett
62
Den i September f. m.
sig för densamma böra beräkna, och det
tan ej heller vara min afsigt , att denna
missräkning försvara; men jag anser likväl
min skyldighet vara, att i detta afseende
nämna, att Committerades underdåniga
skrifvelse den 12 September 1816 härom
väl innehåller, att, hvad kostnadsförslaget
för det blifvande GarnizonsSjukhuset beträffade,
Committerade af Professor Gjönvell
blifvit öfvertygade om svårigheten, att ett
sådant med säkerhet i förhand kunna uppgifva;
men att Professoren dock trott, enligt
de calculer han gjort, att då grunden,
på hvilken Sjukhuset skulle anläggas,
vore en säker hergsklippa, hvarigenom den
vid större byggnader på andra ställen så
kostsamma grundläggningen till största delen
inskränktes, och arbetet af Kongl. Maj:ts
och Kronans Manskap torde kunna verkställas,
i5o,ooo a t6’o,ooo R:dr till hela planens
fullbordande skulle räcka till; men
att sedermera erfarenheten visat, att af det
påräknade begagnande af Kongl. Maj:ts och
Kronans Manskap ej någon fördel uppkommit,
och att den bergsklippa, på hvilken
Sjukhuset blifvit anlagdt, långt ifrån att
minska kostnaden för grundläggningen, betydligen
förökat densamma, hvilket äfven
kan inhemtas af den berättelse Rikets Ständers
Herrar Revisorer år 1827 afgifvit, der
det heter: att Herrar Revisorer, vid skedd
besigtning på stället, funnit, att inträffade
oförutsedde naturhinder vid Byggnadens
Den i September f. m. 63
grundläggande i betydlig nion ökat arbetets
svårighet och kostnad, samt alt pri—
seme för Byggnadsmaterialier, och i synnerhet
å dagsverken, skola betydligen hafva
stigit, sedan den tid, då kostnaden för
det blifvande GarnizonsSjukhusets uppförande
så lågt beräknades.
Hvad åter angår de öfrige uti förenämnde
§§. af Utskottets Utlåtande upptagne
yttranden, angående de af Comrnitterade
till Byggnadsarbetets fullföljande vidtagne
åtgärder, och de slutsatser Utskottet
ansett sig deraf kunna draga, kan jag desamma
ingalunda godkänna, såsom enligt min
öfvertygelse grundade på en mindre fullständig
granskning af de officielle handlingar,
hvilka Utskottet haft att tillgå, och
nödgas, i anledning deraf, med förbigående
likväl af hvad Utskottet endast berättelsevis
och utan att dervid hafva funnit
något skäl till anmärkning anfört, angående
Committerades underdåniga framställningar
emot verkställande af den i anledning
af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse
d. 29 November 1828 ifrågasatte inskränkningen
af Byggnadsplanen utförligen
upptaga, hvad förenämnde handlingar innehålla,
vidkommande de uti 4 §• af Utskottets
Utlåtande, under fyra Momenter,
intagne uppgifter.
Jag har redan förut haft äran nämna,
att GarnizonsSjukhusByggnaden, tillföljd af
64
Den i September f. m.
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref d. i g Nov. 1816,
ansetts ej kunna på Entreprenade upplåtas,
utan efter räkning böra verkställas, och får
nu endast tillägga, att, då så väl vid ändock
anställd Entreprenadeauction före arbetets
början, sorn, efter år 1822 uti Tidni
ngarne införde annoncer, inga anbud blifvit
inlemnade, arbetet blifvit fortsatt efter
räkning till och med år 1828; men att i
October månad sistnämnde år, då Committerade
åter låtit på Entreprenade utbjuda
uppförande af östra delen af Sjukhusets
Corps de Logis, a:ne anbud inkommit, af
hvilka det ena såsom endast stäldt på utförande
af de erforderlige Timmermansarbeten
ej kunde komma i fråga; men att i
anledning af det andra utaf Byggmästaren
Årsell, som ifrån Byggnadsarbetets början
emot ett årligt arfvode af 800 R:dr såsom.
Byggmästare af Committerade varit antagen,
Committerade den 24 November samma
år i underdånighet anmält, att, som
uppförandet af Östra delen af Corps de
Logisbyggnaden under brädtak, enligt Architectens
kostnadsförslag skulle komma att
kosta 26,751 R:dr 32 sk., oberäknade ett
års arfvode för Architecten å 720 R:dr, för
Secreteraren och Kamereraren å 600 R:dr,
och för Vaktmästaren å 33 R:dr 16 sk.,
hvilka de ifrån Byggnadsarbetets början, i
följd af Kongl. Maj:ts oftanärnnde Nådiga
Bref d. 19 November 1816 oafbrutet upp
bu
-
Den i September f. m.
65
burit, eller inalles 28,io5 R:dr; men Byggmästaren
Årsell sig erbjudit, alt detsamma
på Entreprenade verkställa, lör en summa
af 27,000 R:dr, så och då, i händelse detta
anbud skulle antagas, samt i afseende
på de minskade göromål, som så väl Architecten
som ock Secreteraren skulle åligga,
om arbetet ej mera efter räkning behöfde
verkställas, den förres arfvode blefve
nedsatt till 5oo R:dr oell den sednares
till 25o R:di , resultatet deraf skulle blifva,
att uppförandet af ifrågavarande Byggnadsarbete
endast skulle komma alt kosta
27,788 R:dr 1(1 sk. och således blifva mindre,
än Arehitecten ansett dertill erfordras,
0111 den efter räkning verkställdes, Coniin
i tterade ansett sig i underdånighet böra
tillstyrka antagande af Byggmästaren Årsells
gjorda anbud.
Kongl. Maj;i: täcktes häröfver höra dess
ÖfverlntendentsEmbete, som i afseende på
Professor Gjörwells kostnadsförslag gjort anmärkning
mot beräkning af för stora qvantiteter
murtegel, sand och kalk, samt murare-
och handtlangare-arbeten och af högre
pris å kalken, än det då gångbara, hvadan
förslagets slutsumma borde med 3,43q
R:dr 44 sk- kunna minskas, och i anledning
deraf den r4 Januarii 1824 anbefalla
Committerade, att fortsätta Byggnadsarbetet
efter räkning, såsom det för Staten min40
H. 5
66
Den i September f. m.
dre kostsamma sätt, så framt byggnaden
icke blefve af en Entrepreneur, under behörig
uppsigt, lill uppförande utlofvad för
den af Öfverlntendenls-Embetet nedsatta
summa af 23,3ii R:dr 16 sk.
Committerade ansågo likväl för sin
skyldighet, att, i anledning af den sålunda
erhållne Nådiga befallning, uti underdånig
skrifvelse den 16 Januarii samma år framställa,
att Committerade, angående det af
Kongl. Öfverlntendents-Embetet nedsatte
kostnadsförslag, infordrat Professor Gjorwels
förklaring, och att han, på anförde
skäl, ej ansett sig kunna ändra sin tanka
om rigtigheten af sitt kostnadsförslag; alt
Committerade äfven å nyo hört Byggmästaren
Årsell, för att förmå honom att nedsätta
sitt anbud; att Årsell, i anledning
deraf, förklarat sig vilja nedsätta sitt anbud
i likhet med kostnadsförslaget, under
vilkor likväl, att snart om antagandet af
detsamma blifva underrättad, emedan annars
tiden skulle gå förlorad, inom hvilken
det för honom vore möjligt, att upphandla
och anskaffa materialier, emot för
honom förmonliga vilkor, samt att Committerade,
saknande egen upplysning till
bedömande af hufvudfrågan, likväl af erfarenhet
under den tid, de haft sig tillsynen
öfver GarnizonsSjukhusByggnaden ombetrodd,
snarare ansett sig böra tveka, att
tillstyrka byggnadens fortsättning efter räk
-
Den i September f. m. 67
ning, emedan kostnaden då kunde komma
att öfverstiga Årsells anbud; att Committerade
således i underdånighet ansett sig
böra tillstyrka antagande af Årsells nu mera
till 26,751 R:dr 32 sk:r nedsatte Enlreprenade-anbud,
så mycket heldre, som Rikets
Ständer uti underdånig skrifvelse den
29 November 1823 ibland orsakerne, sorn
enligt deras tanka, bidragit till kostnadens
förökande vid GarnizonsSjukhusByggnaden,
äfven uppräknat den, att arbetet icke på
Entreprenade blifvit verkstäldt; och såsom
Årsells bepröfvade pålitlighet lofvade, att
arbetet till fullkomlig godhet af honom skulle
blifva fullbordadt; men att, i händelse
Kongl. Maj:t likväl skulle finna, alt arbetet
efter räkning borde fortsättas, Committerade
i underdånighet anhöllo, att det måtte
ske under tillsyn af ÖfverlutendentsEmbetet,
emedan Committerade ej kunde vara
ansvarige, att byggnaden skulle kunna
fullbordas för den summa, ÖfverlntendentsEmbetet
beräknat, hvarefter Kongl. Maj:t
uli Nådig Skrifvelse den 3 Februarii samma
år läcktes förklara, att Kongl. Maj:t,
enär liden numera ej tillät anställandet af
någon ytterligare formlig Auction för Entreprenaden
af ifrågavarande byggnad, hvilken
samma år borde vara fullbordad, i Nåderfunnit
godt bifalla, att uppförandet deraf
mätte åt Byggmästaren Årsell upplåtas,
emot den nedsalta Entreprenadesumma af
4o H. 5*
68
Den i September f. m.
2(!,75i R:dr 3a sfe., i följd hvaraf icke allenast
Contract med Årsell Lief uppgjordt,
ulan äfven Architectens och Sec?eterarens
arfvoden blefvo, på sätt förut nämnut är,
nedsatte.
Uti underdånig skrifvelse den i5 Noven)ber
samma år, anmälte Commilterade,
att Östra delen af Sjukhusets Corps de Logis,
hvilken, enligt Kongl. Muj:ts sistnämnde
Nådiga beslut den 3 Februarii, samma
år, bordt uppföras under tak, då var fullbordad,
besigtigad och godkänd, med ti11-  kännagifvande, att Commilterade i afseende
på återstoden af det utvändig.) af byggnaden,
i händelse Kongl. Maj:l på de af Committerade
underdånigst andragne skäl, i Nåder
skulle bifalla delsammas fullbordande,
innan Corps de Logisbyggnadens inredning
borde laga sin början, låtit uppgöra kostnadsförslag,
uppgående inalles till rjr),?.5g
R:dr 4° sk-> och på EntreprenadcAuction
låtit utbjuda uppförande under brädtak af
Sjukhusets redan till betydlig höjd uppbyggda
svdvesta flygel, att utom ett munteligt
anbud på i5,ooo R:dr, som gjordes
vid Auctionen, endast ett skriftligt anbud
före Auctionen varit inlemnadt af Byggmästaren
Årsell på 7,600 R:dr, hvilket han
dock sedermera förklarat sig vilja nedsätta
till 7,400 R:dr, i följd hvaraf det vore understigande
Professor Gjörwells kostnadsförslag,
uppgående till 7,836 R:dr; att tili
Den i September f. in.
*>9
uppförande af de öfrige 3:ne flyglnrne under
brädtak Kostnaden blifvit beräknad uppgå
lill 32,962 R:dr 24 sk. eller till 10,987
R:dr 24 sk. för liva: dera af dem, samt att
de af förstnämnde kostnadssumma 79,259
R:dr 4° sk-, efter afdrag af kostnaden för
flyglarnes uppförande under tak, återstående
38,897 R:dr 16 sk. erfordrades, så väl
till koppa: täckning på Östra delen af Corps
de Logisbyggnaden och flyglnrne, sorn till
verkställande af de öfrige återstående utVändiga
arbeten.
Efter Nådigt öfvervägande af hvad sålunda
blifvit i underdånighet framställt,
och då Kongl. Maj:t funnit det afCommittarade
gjorde förslag om alla fyra flyglarnes
uppbyggande, likasom Corps de Logisbyggnaden,
till murar och tak, innan början
gjordes till rummens inredande och apterande
till ändamålet, leda till betydlig
besparing i slutliga kostnaden för Sjukhusets
fullbordande, täcktes Kongl. Maj:t d.
21 December samma år gifva Committerade
tillkänna, att Kongl. Maj:t, med tillika
fästadt afseende å vigten deraf i flerfaldig
ju ål Lo, att bela byggnaden påskyndades,
helst denna inrättning, fullbordad efter hela
planen, ehuru ämnad till emottagande
af sjuke från Garnizonen och vid Hufvudstaden
camperande trupper, under olyckliga
förhållanden, då Staden hemsöktes af
smittosamma sjukdomar, kunde äfven blif
-
70
Don i September f. m.
va en tillftygtsort för den fattigare medborgareklassen
, alltså funnit godt, att hvad
Commitlerade nu uti förberörde afseenden
föreslagit, i Nåder gilla och bifalla; samt
att Kongl. Majit jemväl velat tillåta Committerade,
att det af Byggmästaren Årsell
gjorde anbud, att för en summa af 7,400
R:dr uppföra den återstående delen af sydvestra
flygeln, antaga och contract om denna
Entreprenade upprätta, så att berörde
flygel nästa Ar mätte komma under brädtak,
samt att sedan behörige EnlreprenadeAuctioner
blifvit hällne, sedermera och så
fort ske kunde, för de lägste anbud, så vida
dessa ej betydligen öfverstego de af Committerade
förslagsvis uppgifne kostnadssunilnor,
låta fullborda de återstående delarne
af byggnaden och först, sedan inga ytterligare
medel af Byggnadsfonden dertill erfordrades,
inkomma med underdåniga förslag
till byggnadens inredning.
Sedan, lill underdånig åtlydnad af denna
Nådiga befallning, Commilterade låtit
upprätta EntreprenadeContract med Byggmästaren
Årsell, om uppförande af Sydvestra
flygeln, ooh i afseende på uppförande
af de återstående 3:ne flyglarne, genom
Kungörelse i allmänna Tidningarne utsatt
EntreprenadeAuction till den 2 Julii 182b,
hade endast en speculant sig infunnit, utan
alt likväl göra något anbud, hvaremot ett
försegladt anbud iukommit, hvilket, då Au
-
Den i September f. m.
7i
elionsförrättningen var slutad, uppbröts och
befanns vara Byggmästaren Årsells, som ville
för en summa af 11,000 R:dr för hvarje
flygel, eller inalles 33,000 R:dr för alla
tre flyglarne, åtaga sig deras uppförande
under det blifvande brädtaket, och då
vid Committeens nästa sammanträde den
5 Julii, Årsell, tillfrågad, huruvida lian icke
skulle kunna nedsätta sitt anbud, förklarat
sig efter nogaste beräkning vilja nedsätta
den förut gjorde Enlreprenadesumman,
för hvardera flygeln, lill io,48o, eller
inalles för alla tre flyglarne till 3i,44°
R:dr, ansågo Commilterade sig böra antaga
detta anbud så mycket heldre, som
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref d. 21 December
1824 stadgat, att dessa flyglar, sedan behörige
EntreprenadeAuclioner blifvit hällne,
så fort ske kunde, för de lägsta anbud,
så vida dessa ej betydligen öfverstego de
förslagsvis uppgjorde kostnadssummor, borde
fullbordas; och förhållandet nu blifvit
sådant, att Årsells förberörde nedsatte anbud
icke öfversligit den i underdånighet
anmälte förslagssumman 32,962 R:dr 24 sk.,
utan understigit densamma.
Efter att, till följd nf Byggmästaren
Årsells sistnämnde anbud, Contract blifvit
uppgjordt, och arbetet genast kommit i gång,
blef detsamma den 4 Oclober 1827 fullLordadt,
, då efter föregångne besigtningar
genom Kongl. öfverlntendentsEmbetet, ar
-
72 Den i September f. tn.
betet blef godkändt och liqvideradt, under
hvilken tid, sedan kopparplåtar genom EntreprenadeAuctioner
blifvit upphandlade,
och om taktäckningen på så väl östra delen
af Corps de Logisbyggnaden, som alla
fyra flyglarne, Contracter uppgjorde, nämnde
delar af Garnisonssjukhuset äfven kommit
under koppartak. Tidpunkten hade således
då skolat vara inne, då Committerade,
i följd af Kongl. Maj:t;s Nådiga Bref
den 21 December 1824, bort vara betänkte
på, alt låta verkställa de öfrige arbeten,
som ålerstodo till fullbordande af det utvändiga
af byggnaden, om icke en sednare
Nådig föreskrift häruti gjort någon ändring.
Kongl. Mai:!, behagade, nemligen den
p Februarii 1827 i Nåder anbefalla Corrimitterade,
att med underdånigt utlåtande
inkomma öfver Kongl. Direclionens för Garli
izonsSjukhuset underdåniga hemställan, om
Kongl. Majit icke skulle Nådigst täckas anbefalla
Commitlerade, att så fort sig göra
låt, och innan nya Sjukhuset blef fullbordadt,
deruti inreda några salar och rum,
till begagnande för convalescenter; lill underdånig
åtlydnad af hvilken Nådiga befallning,
Committerade väl först den 3 Mars
samma år i underdånighet anmälte, under
åberopande af den af Kongl. Majit den 21
December 1824 Nådigst fastställde arbetsplan,
att det årliga anslaget för byggnadens
fortsättande till och med för år 1828 vore
Den I September f. rn,
disponeradt, och att då nu, till följd deraf,
Committerade ej ägde några tillgångar
utöfver detta anslag, till inredande af de
salar och rum, hvilka Directionen öfver GarnizonsSjukhuset
föreslagit, och samma olägenheter
äfven nu skulle uppkomma, som
de, hvilka Committerade förut anmält blifva
en följd af en sådan inredning under
fortsatt byggnadsarbete; Committerade ej
kunde tillstyrka Nådigt bifall till hvad Directionen
öfver Garnisonssjukhuset i underdånighet
hemställt; men sedermera den
i5 Junii samma år, då Committerade öfvertygat
sig, att äfven ulan afseende på rum
för convalescenler, det voie högst nödvändigt,
att för de sjuke af Stockholms Garnison,
i synnerhet vid sådane tider, då
febersjukdomar i större antal förekomma,
och det provisoriska Sjukhuset ej svarade
emot behofvet, större utrymme blefve beredt;
och med GarnizonsSjukhusets Öfverläkare
företagit en besigtning på stället, i
ändamål att utröna, på hvad salt detta lämpligast
skulle kunna åstadkommas; i underdånighet
yttrat, alt i händelse Kongl. Majrt
skulle i Nåder behaga bifalla GarriizonsSjukhusDirectionens
underdåniga anhållan om
inredande af sjuksalar och rum uti nya GarnizonsSjukhuset,
byggnadens vestra flyglar
dertill mätte blifva utsedde; men att då,
enligt de uppgjorde kostnadsförslag, skulle
erfordras, till det utväiuliga arbetet för
nämnde flyglar 9,892 R:dr 20 sk. och till
74
Den i September f. m.
inredningens verkställande 19,876 R:dr 3a
sk., men Commilterade endast ägde 20,000
af 1828 års anslag att disponera, af hvilka
likväl minst 10,000 det kommande året borde
användas lill den utvändiga afrappningen
af byggnadens a vantcorps och dess östra
flyglar; inredningen af ifrågavarande vestra
flyglar ej skulle kunna verkställas, utan att
byggnadsplanen i det hela dymedelst på ett
för byggnadens fullbordande menligt sätt
rubbades, om icke Committerade kunde till
deras disposition erhålla, utöfver 1828 års
anslag, ytterligare minst 20,000 R:dr, för
att efter behof användas, så väl det löpande,
som det kommande, året.
Efter Nådigt öfvervägande häraf, och
då på GarnizonsSjukhuset tillräckligt utrymme
saknades, dels för smittosamma feberpatienters
frånskiljande från de öfriga
sjuka, dels för convalescenters beqvämligare
inrymmande, samt de till Sjukhus för
närvarande provisionel inredde byggnader
genom rummens låghet i och för ändamålet
voro aldeles olämplige, täcktes Kongl.
Maj:t den 27 Junii samma år i Nåder förklara,
att Kongl. Maj:t funnit dessa olägenheters
afhjelpande vara högt af behofvet
påkalladt, hvarföre, enär någon lämpligare
local i granskapet af GarnizonsSjukhuset
icke stått alt få hyra, och den af Kongl.
Maj:t förut tillåtne provisionelle inredning
af ett couvalescentrum i ett af de å Gar
-
Den i September f. m.
75
nizonens Sjukhus förut belintelige gamla husen
icke kunnat uppfylla ändamålet, Kongl.
Maj:t i Kader ansett, alt, om äfven den föreslagne
inredningen af GarnizonsSjukhusets
vestra flyglar komme att medföra rubbning
i den tillförene stadgade byggnadsplanen,
sådant af behofvet oundgängligen påfordrades,
samt att Kongl. Maj:t fördenskull ville
anbefalla Committerade, att, antingen
genom afslutade EntreprenadeContract, eller
medelst beling, allt som i afseende på de
olika erforderlige effecterne lämpligast kunde
pröfvas, genast gå i författning om inredning
och afrappning af förenämnde 2:ne
flyglar, äfvensom deras afstängande från öfriga
delen af byggnaden; och som, enligt
de ingifne förslagen, kostnaden derföre uppgick
inalles lill 29,769 R:dr 4 sk. bade Kongl.
Maj:t befallt Dess och Rikets SlatsConloir,
att, uppå Committerades reqvisition, förskottsvis
utbetala de på 1828 års stat uppförde
20,000 R:dr, viljande Kongl. Maj:t i
början af kommande året till Committerades
disposition anvisa de återstående 9,769
R:dr 4 s'k. Committen öfver Sjukhusbyggnaden
bade hittills varit sammansatt af samma
Ledamöter, hvilka ifrån början varit
förordnade, med undantag af Commilleens
Ordförande, hvartill, efter Hans Excelleuce
Herr Grefve Mörners bortresa, utnämndes
tillförordnade ÖfverStåthållaren Hans Excellcnce
Herr Grefve Cederström, och under
lians Excellences frånvaro tillförord
-
76 Deni September f. m.
nade Öfverståthållare» Herr Friherre Edelcreutz;
men som Kong!. Mij:t den 20 J1.1-  nii samma år, på underdånig anhållan af
Commitlerade, täckts i Wäder till Ledamot
af Coromitteen utse och förordna Ståthållaren
på Stockholms Slott IIofMarskalken m.
m. Herr Friherre Klingspor, hvars utmärkta
förmåga att grundligen bedöma byggnadsarbeten
af ingen torde bestridas, och Herr
Friherren företagit sig granskningen af sistnämnde
kostnadsförslag, jern förde med de
priser, till hvilka Byggmästaren Arsell förklarade
sig hugad, aLt åtaga sig de ifrågavarande
arbeten, och funnit de sednare billiga
och antagliga; så och då Årsells anbud
att verkställa nämnde arbeten endast
uppgick till 29,233 R:dr 16 sk. och således
understeg kostnadsförslaget, med 535 R:dr
36 sk. blef detsamma af Committeen antaget,
så mycket häldre, som tiden icke medgaf
dessa arbetens utbjudande på Entreprenade;
som Årsell, hvilken, sedan början
af GarnizonsSjukhusbyggnaden, varit nyttjad
såsom Byggmästare, och, sedan år 1824,
på Entreprenade verkställt alla de byggnadsarbeten,
hvilka vid sjukhuset blifvit
fullbordade, alltid med noggranhet uppfyllt
sine åligganden; samt hufvudsakligen, som
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref, angående verkställande
af ifrågavarande arbeten, lemnade
Committerade fullkomlig frihet, att efter
bästa öfvertygelse i detta afseende förfara,
äfvensom Committerade sedermera, i
Den i September f. m. 77
anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
den 27 Julii 1828, med befallning, att
till emottagande af sjuke från Stockholms.
Garnizon, låta inreda ännu flere rum, än
de förut fastställde, hvartill kostnaden var
beräknad uppgå till 2,287 R:dr 42 sk., af
samma skäl, sorn de nyss anförde, uppläto
verkställande af detta arbete åt Årsell
för en summa af s,23o R:dr såsom den lägsta,
för hvilken lian åtog sig, att arbetet
fullborda; i anledning af hvilket allt de
uti nya Sjukhuset inredde, af Directionen
öfver GarnizonsSjukhuset äskade, salar och
rum af densamma vid årets slut blefvo emottag
ne.
Af hvad jag sålunda haft äran anföra,
angående de uppgifter, hvilka StatsUtskottet
meddelat uti momenterne af 4 §• af dess
nu under öfverläggning varande Utlåtande,
loide det synas, att dessa uppgifter sakna
vederbörlig fullständighet; att i synnerhet
nästan alla hufvudskål, på hvilka Gommitterade,
vid de deruti omförrnälte tillfällen,
grundat sitt handlingssätt, derifrån finnas
uteslutna; och alt, då Committerades, af
Utskottet klandrade, åtgärder varit enliga
med Kongl. Maj:ts Nådiga befallningar; då
Committerade på Entreprenadeauctioner låtit
utbjuda byggnadsarbeten, så ofta tillfälle
dertill sig yppat, och, med undantag
af smärre reparationer, endast afvikit ifrån
denna grundsats, vid öfverlåtande åt Entrepreneuren
af de enligt Kongl. Maj:ts Nå
-
73
De n i September f. m.
diga Bref den 27 Junii 1827 och 1828 anbeiallte
byggnadsarbeten, hvartill skälen
blifvit anförde; då Kongl. Majrts Nådiga Reglemente
den 20 December 1825, hvarefter
vederbörande vid Kronans Auctioner
hafva sig att rätta, ej föreskrifver anställande
af förnyade Entreprenadeauctioner,
enär något antagligt anbud vid den först
hållna blifvit inlemnadt,. och Kongl. Maj:ts
den 21 December 1824 åt Committerade
gifne och af StalsUtskottet genom misskrifning
såsom den 23 November samma år
utfärdade, åberopade befallning, att sedan
behöriga Entreprenadeauctioner föregått, låta
fullborda de flere, uti Commitlerades underdåniga
Skrifvelse den 15 November samma
år anmäldte, återstående arbeten, påtagligen
afsedt, att innan hvardera af dessa
arbeten åt någon Entrepreneur borde
öfverlåtas, Entreprenadeauclion borde hafva
föregått, men ej att förnyade Entreprenadeauctioner
borde anställas, för ett och
samma arbete, enär antagligt anbud vid den
först hällne blifvit inlemnadt; samt slutligen,
då Kongl. Maj:t endast en gång till
ÖfverlntendentsEmbetets granskning täckts
öfverlemna ett afCommitterade insändt kostnadsförslag,
och sedermera ej funnit nödigt
att åter höra nämnde Embete; ej heller
anbefallt Committerade, att till detta
Embetes granskning insända Architectens
förslag; och Kongl. Majrts Nådiga Bref till
ÖfverlutendentsEmbetet den 29 December
Den i September f. m.
79
1837*) icke här kan tillämpas, StatsUtskottet
alltså saknat grund, att öfver Committerades
förvaltning afgifva det yttrande,
som förekommer i början af 4 §• nu
under öfverläggning varande Utlåtande.
Äfvenledes får jag nämna, att af hvad
jag haft äran meddela upplyses, att det uti
a:dra Momentet af samma \ §. omnämnde
Architectens i Protocollet till beloppet ej
åberopade förslag, enligt Committerades underdåniga
skrifvelse den i5 November 1824,
uppgick till 32,962 R:dr 24 sk., samt alt
uti 3:dje momentet af samma §. ett skriffel
influtit, i det Architechtens kostnadsförslag
till rummens inredning endast är
upptaget till 19,543 R:dr 16 sk., då det,
enligt Committerades underdåniga Skrifvelse
den i5 Junii 1827, uppgick till 19,876
R:dr 3a sk.
Vidkommande slutligen den väsendtliga
orsaken till byggnadsarbetets både lång
*)
Kongl. Majrts Kådiga Bref till ÖfverTntendentsEmbetet
af den 29 Dec. 1827 lyder sålunda:;
”Af förekomne anledningar bafva Vi härmed
”i Nåder velat anbefalla eder, att låta de rit—
”ningar till allmänna Byggnader, som af eder föreslås,
åtföljas af behöriga kostnadsförslag, så
”att de med Byggnaden förenade utgifter deraf
”må kunna ses och bedömas, äfvensom J börén
”i enahanda afseende granska kostnadsförslagen
”till sådane ritningar, hvilka från vederbörande
”insändas och utan förändring af eder till Vår
”Nådiga fastställelse anmälas.”
8o Den i Septembsr f. m.
samhet och dyrhet, hvilken Utskottet i början
af samma §. trott sig finna uti CommitteradeS
vidtagne förvaitniugsåtgärder, nödgas
jag Afven således vara af aldeles olika tanka,
och tror, att densamma lutt förklaras af
följande omständigheter: 1:0 Att det i och
för detta byggnadsarbete anvista årliga anslag
varit otillräckligt, hvaraf en nödvändig
följd blifvit, att arbetets fullbordande
ej kunnat påskyndas, och att till aflönande
af Committerades tjenstemän, verkställande
af flere arbeten, såsom provisionelle täckningar
öfver lia Hfärd ige arbeten vid slutet
af hvarje års arbetstid m. m. större kostnad
åtgått, än sorn skulle erfordrats, om
tiilräckiige medel varit att tillgå och arbetet
således med vederbörlig drift kunnat
fullföljas,
2:0 Att byggnadens omfång och dess
construction är sådan, att den utan stor
kostnad icke kunnat uppföras; hvartill kommer
alt, för att gifva denna byggnad behörig
varaktighet, och för att för framtiden,
så mycket möjligt, förekomma täta
reparationer, betyd lige kostnader blifvit nedlagde
uti stenmurar af så väl huggen sorn
ohuggen gråsten, och uti det inre af byggnaden
tili förseende af morarne, der det
behöfdes, med huggna hörnstenar; och endast
till byggnadens förseende med koppartak
171 Sk:pd kopparplåtar blifvit upphand
-
Den i September f. m.
81
handlade å ungefär i5i R:dra3sk. för Skeppundet
i medelpris, hvilket, efter afdrag af
värdet af försålde kopparplåtar och splint,
medfört en kostnad af 25,i77R:dr 4* sk.anst.
3:o Att, såsom redan anfördt blifvit,
vid grundläggningen af byggnaden betydliga
och oväntade svårigheter förekommit,
som måst öfvervionas och således öka kostnaden;
samt
4:o Att Co ram i It er a de ansett sin skyldighet
vara, alt, utan förbiseende af alla
möjliga besparingar, tillse, såsom en hufvudsak,
att byggnadsarbetet till behörig godhet
blefve utfördi, hvilket naturligtvis föranledt
större kostnader, än om arbetets fullgoda
beskaffenhet skulle snarare ansetts såsom
bisak; och får jag till bevis derpå,
att detta ändamål blifvit vunnit, utom hvad
genom ett besök på stället af hvar och en
kan utrönas, anföra, hvad Rikets Högloft.
Ständers Revisorers år 1827 afgifne Berättelse
innehåller, ”att någre Ledamöter af
”Herrar Revisorer, som på stället besett
”byggnaden, funnit densamma i-sitt dåvarande
skick för ändamålet rymlig och ut”märkt
väl indeld, samt dermed förenadt
”ett yttre prydligt utseende,” samt hvad
de af Kongl. ÖfverlntendentsEmbetet utsedda
besigtningsman, hvilka ifrån och med
Ar i8a3 varit förordnade, att granska alla
4o H. 6
02
De n i September f. m.
fullbordade byggnadsarbeten, innan sista
betalningssumman blifvit åt Entrepreneuren
anordnad, och funnit desamma af fullgod
beskaffenhet verkställde, den 22 November
1828, då en sådan besigtning sednast
blef anställd, vid detta tillfälle yttrat,
nemligen: ”att de, enligt Contract föreskrif”ne
arbeten och inredningar blifvit ganska
”väl fullbordade, samt utförde med en fullständighet,
som på en gång utvisade bå”de
Arcbilectens noggrannhet, att hafva ined”delat
alla erforderlige föreskrifter vid hvar”je
serskildt arbete, samt dess omsorg, att
”efterse verkställigheten deraf, äfvensom En”trepreneurens
beredvillighet, att på bästa
”sätt dem utföra, och dess omtanka att dertill
hafva endast begagnat malerialier af
”god beskaffenhet.”
I ändamål att ådagalägga, att den fullständighet
i redovisningen, som vid förvaltningen
af Statens medel bör äga rum,
icke alltid af Committerade blifvit iakttagen,
anför StatsUtskottet sedan uti 5 §. af
Utlåtandet, att, i anledning af vederbörande
RevisionsContoirs anmärkningar vid 1823
och 1824 årens räkenskaper öfver GarnizonsSjuk
husbyggnad smed len, Committerade
den 7 September 1825 erhållit Kongl. Maj:ts
Nådiga befallning alt dädanefter hos ÖfverIntendentsEmbetet
göra anmälan om på Entreprenade
upplåtne arbetens besigtigande,
och att för framtiden vid räkenskaperne så
-
Den i September f. m.
83
som verificalioner bilägga kostnadsförslag
och specificaliorier öfver verkställda reparationer
å GarnizonsSjukhusets byggnader
och tillhörigheter; äfvensom, att hufvud»
böckernas afslutande blifvit föi dröjt, mer
eller mindre, utöfver den tid af Februarii
månads utgång det påföljande året, som Rikets
Ständer föreslagit för förvaltningen af
den natur, som den nu ifrågavarande.
Jag får i anledning häraf äran meddela,
att ifrån och med byggnadsarbetets början,
till och med år 1822, Kongl. Majit, på
underdånig anhållan af Committerade om
en snar revision af deras för hvarje år afslutade
räkenskaper, årligen i Nåder uppdragit
åt serskildt dertill utsedde Revisorer,
att en sådan granskning verkställa, men
alt fastän r8a3 års Rikets Ständers Statsutskott
äfven funnit dessa räkenskaper förde
med ordning och redighet, Rikets Ständer
uti underdånig Skrifvelse den 27 November
i8a3 anhöllo, alt dessa räkenskaper,
i likhet med redogörelserne förandra
Statsmedel, måtte öfverlemnas till revision
uti Kongl. Maj:ts och Rikets KammarRä,tt;
och alt i följd deraf, och sedan Committerade
på Nådig befallning den 16 Januarii
1824 deröfver afgifvit underdånigt utlåtande,
innehållande, att Committerade ej hade
något deremot att anföra, så vida KammarRätten
erhölle Nådig befallning alt gransk40
H. 6 +
84 Den i September f. ra.
ningen, så fort ske kunde, företaga, emedan
i motsatt fall Commilterade skulle komma
att förlora den enda belöning de eftersträfvat,
att nemligen, efter förloppet af
hvarje byggnadsår, snart inför Kongl. Maj:t
få ådagalägga, att de baft all mödajospard,
för att på vederbörligt sätt bedrifva det deni
ombelrodda arbetet; Kongl. Maj:t uti Nådig
Skrifvelse den 3 Februarii samma år
täckts förklara, att Kongl. Maj:t, som velat
tillåta, att räkenskaperne i och för dispositionen
af ifrågavarande anslag dädanefter
årligen till KnmmarRätlens granskning
öfverlemnades, tillika velat hafva anbefallt
densamma, att granskningen genast företaga,
och sedan den blifvit verkstäld, med
underdånig berättelse derom inkomma.
Till underdånig åtlydnad af denna Nådiga
befallning, hafva således alla de följande
årens redogörelser till Kongl. KammarRättens
granskning blifvit öfverlemnade;
hvilken, i anledning deraf, lill Kongl.
Maj:t öfverlemnade KammarRättens 4:de RevisionsContoirs
berättelse om i8a3 och 1824
årens redogörelser, hvaruti de omständigheter
blifvit anmärkte, som Utskottet meddelat;
hvilken berättelse lill Commilterades
underdåniga förklaring blef remitterad,
och i anledning af hvilken förklaring, innehållande
hufvudsakligen, att Kongl. Maj:t
ej anbefallt Commilterade, att hos Kongl.
ÖfverlntendentsEmbetet anhålla om såda
-
Den i September f. m. 85
ne besigtningar; att, fastän de af Contoiret
ifrågasatte kostnadsförslag och specificationer
öfver verkställde reparationer altid
varit föremål för Committerades granskning,
innan sådane reparationer blifvit antagne,
det ej alltid ansetts nödigt, att dem räkenskaperne
bilägga, så mycket mindre, sorn
vid de förre årens redogörelser några anmärkningar
i delta afseende ej blifvit gjorde;
men alt, i händelse Kongl. Majit skulle
i Nåder bifalla hvad Contoiret i dessa afseenden
anfört, Committerade anhöllo att
derom erhålla Nådig befallning; Kongl. Maj:t
den 7 September i8a5 behagade i Nåder
förklara, att Kongl. Majit funnit den af nämnde
Contoir gjorda anmärkning så mjmket
mindre kunna föranleda till något ansvar,
som någre sådane besigtningar, hvilka RevisionsContoiret
ansett vara erforderlige, icke
varit Committerade till iakttagande anbefallde,
men alt, då Kongl. Majit likväl
ansett Revisionens erindran i denna del,
såsom åsyftande en säkrare controlls vinnande,
förtjena uppmärksamhet, Kongl. Majit
af sådan anledning velat förordna, att vid
framdeles inträffande byggnadsarbeten, sorn
på Entreprenade genom Committerades föranstaltande
verkställdes, besigtningar, efter
af Committerade hos ÖfverlntendentsEmbetet
tillgörande anmälan, borde förrättas,
genom nämnde Emheles försorg, och desse
besigtningar alltid föregå utbetalningen af
Entreprenadsummans sista fjerdedel; samt
86 Den i September f. m.
att Kongl. Maj:t velat anbefalla Commilterade,
att för framtiden bilägga kostnadsförslag
och speci (icalion , såsom veriticalioner,
de redovisningar, som till Kammar*
Rätten skulle ingå; af hvilket, allt det synes
mig, att, sedan Kongl. Maj:t redan i
Nåder i detta ämne beslutat, utan alt förebrå
Commitlerade någon begången uraktlåtenhet,
SlatsUtskotlet saknat anledning,
att upptaga berättelsen om livad sålunda
sig tilldragit, i ändamål alt dermed visa,
att den fullständighet i redovisningen, som
vid förvaltningen af Statens medel bör äga
rum, icke alltid blifvit iakttagen; och får
jag, i afseende på Committerades redogörelser
tillägga, hvad jag förut baft äran anföra,
alt Kongl. Kammar-Rättens RevisionsContoir,
med undantag af mindre anmärkningar,
som blifvit förklarade, äfvensom Rikets
Ständers Herrar Revisorer, ej funnit
något att anmärka vid redogörelserne efter
år :Ö24> äfvensom jag ej upptäckt någon
anmärkning, uti Utskottets nu under öfverläggning
varande Utlåtande, vid den lill
Utskottets granskning inlemnade redogörelsen
för år 1828.
Vidkommande slutanmärkningen, att
hufvudböckernes afslutande blifvit fördröjdt,
mer eller mindre, utöfver den lid, af Februarii
månads utgång det påföljande året,
som Rikets Ständer föreslagit, får jag endast
nämna, att Kongl. Maj:t i detta afse
-
Den i September f. «i. 87
ende ej täckts Committerade något föreskrifva,
men att hufvudböckerne alltid varit afslutade
i så god lid, att revisionen deraf
kunnat i rättan tid för sig gå, hvilket också
deraf torde kunna inhämtas, att nuvarande
StalsUlskott redan länge sedan haft
1828 års hufvudbok för sin granskning alt
tillgå.
I afseende på hvad Utskottet sedermera
uti 6 §. af Utlåtandet anfört, får jag med
förbigående af hvad i början af denna §.
är upptaget, oell hvaröfver det ej tillhör
mig att mig yttra, endast nämna, vidkommande
anmärkningen N:o 1. att som Gommittcrade
ej haft sig bekant någon bestämd
föreskrift 0111 den fullständighet, som sådane
förslag höra äga, hvarpå byggnadsarbeten
åt enskilde höra upplåtas; de af sin
Architect emoltagit dem sådane, som han
dem inlemnat, och hvilka han uppgifvit hafva
varit författade lika med dem, som han,
i egenskap af Architect, inlemnat till alla
öfrige publike Verk; det tillhör alltså endast
Architecten, i händelse dervid likväl någon
ofullkomlighet skulle finnas anmärkningsvärd,
att deröfver sin förklaring afgifva.
Jag får likväl påminna, att de i detta moment
uppräknade specificerade summor för
diverse höra lill det byggnadsarbete, om
hvilket jag redan förut gifvit en fullständig
berättelse, då Herr Friherre Klingspor
granskat koslnadsförslagcn, och åstadkom
-
88 Den i September f. m.
mit nedsättning af Entreprenad-summan;
samt att äfven här samma skriffel influtit
i afseende på förslagssumma!! , sorn förut
blifvit anmärkt.
Hvad anmärkningen N.*o 2 angar, att
ÖfverlntendenlsEmbetet endast en enda gång
blifvit hördt öfver Årchilectens kostnadsförslag,
så har jag redan förut uppgifvit skälen
dertill, hvilka jag således nu endast åberopar;
och får, i afseende på anmärkningen
]N:o 3 endast anföra, hvad jag angående
Architeetens förslag vid anmärkningen Nro
j yttrat, och skulle i alla fall tro det vara
för tidigt, att, vidkommande det kostnadsförslag,
som åtföljt Kongl. Majrts Nådiga
Proposition om ytterligare anslag till
G a r n i z 0 n s S j u k h u s b y g g n a d e n s fu 11 b o r d a n d e,
ingå uti någon pröfning, innan Utskottet
fått del af de infordrade, och specificerade
kostnadsförslag; hälst Utskottet sjelf förklarat
sig, innan dessa inkommit, icke vara
i tillfälle alt utlåtande deröfver afgifva.
Sedan jag nu sålunda haft äran yttra
mina åsigter öfver StatsUtskottels Utlåtande
N:o 214, följer deraf, att jag måste bestrida,
att Utskottet ägt anledning, att emot
Committerade för GarnizonsSjukhusbyggnaden
framträda med ett sådant påstående,
som det, hvilket uti sista momentet af Utlåtandet
blifvit uttryckt; men att jag likväl
såsom Ledamot af Committeen önskat, i
Den i September f. m.
%
händelse Höglofl. Ridderskapet och Adelil
så för godt finner, att den föreslagne underdåniga
Skrifvelsen måtte få afgå, emedan
jag icke tror, att någon annan utväg
finnes, hvarigenom den nu på Committerade
framkastade skugga kan undanrödjas;
och slutar jag med den uppriktiga önskan,
att Utskottet måtte lyckas, att, på sätt 1
mom. af 7 §. innehåller, framlägga ett antagligt
förslag, som ibland annat skulle hafva
för ändamål att inom ett Verk förena
pröfningen af förslagen, samt, inom Hufvudstaden,
äfven ledningen af erforderlige
nybyggnader och reparationer, äfvensom den
generella redovisningen för dertill anviste
ordinarie och extraordinarie anslag, på det
att det måtte förekommas, att Embetsmän,
hvilka, utan att äga någon sakkännedom,
i och för en tillämnad byggnads serskilda
bestämmelse, kunna blifva i Nåder utsedde,
att vara Ledamöter af ByggnadsCommittéen,
utan annan förmån, än tillfredsställelsen
att svara emot det Nådiga förtroende
de erhållit, framdeles måtte kunna,
af blifvande Rikets Ständers Statsutskott,
inför Rikets Höglofl. Ständer framställas med
så förklenande tillmålen, som det nu händt
Committerade för Garnizons-Sjukbusbyggnaden.
Herr Munck af Rosensköld: Som första
ändamålet med min anhållan om återremiss
var, att SlatsUlskoltet skulle för
-
go Den i September f. rn.
skaffa sig och meddela Ständerna de upplysningar,
hvilka innefattas i det nu uppläste
Memorial, så förfaller denna anledning
till ålerrenxissen. Jag skulle kunna
säga, att det upplästa Memorialet deremot
gifver en ny anledning lill återremiss, nemligen
genom behofvet att erhålla Utskottets
förklaring öfver hvad mot Utskottet blifvit
anmärkt. Men då den värde Ledamoten,
som gjort anmärkningarne och sjelf är en
bland Committerade, för sin del ej yrkat
återremiss, utan förklarat sig tillfredsstäld
med den föreslagne underdåniga Skrifvelsen,
och Önskat bifall till Utlåtandet, kan
jag ef eller hafva något deremot, och bör
ej vara mera nitisk för Committerades rätt,
att förklara sig, än den värde Ledamoten
sjelf; lill följd hvaraf jag afstår från min
begäran om återremiss. Jag får likväl erindra
den välde Ledamoten, att, i händelse
återremiss, till följd af hans yttrade önskan,
icke sker, kan UJlåtandet icke styckevis
antagas eller förkastas, utan måste i
sin helhet med alla sina stränga tillmålen
mot Committerade sjelfva bifallas, enär det
nu första gången är före.
Friherre Cederström, Jacob: Herr von
Weigel har i sitt sk i i Itc liga anförande förklarat,
att han önskade, det den föreslagne
Skrifvelsen mätte älgå, Öfvertygad att
detta ofelbart skulle bidraga, att ställa Committerades
oskuld i en fullkomlig dager;
DeniSepteinherf. m. g i
men han har tillika öfverlemnat åt Sländerna
alt pröfva, örn Utlåtandet bör bifallas
i sitt närvarande skick. För min del
anser jag Ridderskapet och Adeln ej kunna
bifalla den Skrifvelse Utskottet föreslagit,
innan Utskottet vederlagt de anmärkningar,
som nu blifvit framställde. Jag finner
det otänkbart, alt Ständerna dessförinnan
skulle besluta en Skrifvelse i ämnet, och
jag anhåller derföre om återremiss af Utlåtandet.
Friherre Palmstjerna: I anledning af
Friherre Cederströms yttrande, får jag upplysa,
att allt hvad Herr von Weigel nu anfört,
hufvudsakligen innefattas uti de Protocoll
och Handlingar, sorn af StatsUtskottet
redan varit granskade.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Som
det vill synas, alt flere Ledamöter ännu
hafva åtskilligt att ytterligare anföra i ämnet,
och måhända en votering föreslår,
men tiden redan är långt liden, hemställer
jag vördsamt, om icke discussionen nu
kunde afbrytas och fortsättas i eftermiddagens
Plenum.
Hans Eaccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Friherre
Klingspor, Fredrik Philip, inlcmnat ett anförande
i ämnet, hvilket ännu icke blifvit
uppläst, samt hemslälde, om llidderska
-
Den i September f. m.
pet och Adela Behagade bifalla Herr C rusenstolpes
framställning.
Ropades Ja.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 eftermiddagen.
In fidem Protocoffi,
O. J. Lagerheim.
Tisdagen den i Sept. 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes den i Förmiddagens Plenum
började pröfning af StatsUtskottets den 28
sistlidne Julii under N:o 214 afgifne, samt
den 27 derpåföljde Augusti e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af verkstäld
granskning utaf de till allmänna GarnizonsSjukhusbyggnaden
anslagne medels förvaltning.
Friherre Klingspor, Fredrik Philiphade
inlemnat ett så lydande anförande:
Af samma skäl, som Herr von Weigel
anfört, tillstyrker äfven jag, att den underdåniga
Skrifvelse, hvilken StatsUtskottet
föreslagit, innefattande en anmälan af
D e n i September e. m.
93
de utaf Utskottet anmärkte förhållanden vid
förvaltningen af de till GarnizonsSjukhusbyggnade.
n an viste medel, till den påföljd
Kongl. Maj:t pröfvar nödig, måtte få afgå;
oell anhåller för min del endast få anföra,
vidkommande de under 4 §• 3 och 4 mom.
och 6 §, i , a och 3 mom. af Utskottets
under pröfning varande utlåtande, gjorde
anmärkningar, hvilka angå den tid, då jag
erhållit Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande,
att uti förvaltningen af de till GarnizonsSjukhusbyggnaden
anviste medel deltaga,
att jag efter företagen granskning af de kostnadsförslag,
hvilka Professor Gjörwell den
i5 Junii 1827 inlemnat, hvaraf det ena upptagande
kostnaden för den utvändiga afrappningen
m. m. af Sjukhusets västra flyglar
till 9,892 R:dr 20 sk.; samt för inredningen
af samma flyglar lill 19,876 R:dr 32
sk. i stället för ig,543 R:dr 16 sk. såsom
Utskottet anfört, eller inalles lill 29,769
R:dr 4 sk- oc^ v’d jemnförelse deraf med
gångbara priser, funnit Byggmästaren Arsells
anbud, att verkställa det förra af dessa
arbeten för 9.733 R:dr 16 sk., och det
sednare för ig,5oo R:dr, eller inalles för
29,233 R:dr 16 sk. billigt och antageligt,
äfvensom jag ej kunnat annat än tillstyrka
upplåtande af den ytterligare inredningen
af rum och salar åt samma Byggmästare
för en summa af 2,a3o R:dr, och att jag
således hyser den öfvertygelse, att om äfven
omständigheterne skulle medgifvit, att
9 t
Den i September e. m.
dessa arbeten på Entreprenadauction kunnat
utbjudas, ingen Entrepreneur skulle kunnat
hafva gatt under dessa summor, så vida
lian åsyftat lemna så fullgodt arbete,
som det, hvilket Årsell verkställt.
Angående det ungefärliga förslag uppgående
till i 16,81 5 R:dr 21 sk. 4r:st, som
åtföljt Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition orri
ytterligare anslag lill GarnizonsSjukhusbyggnadens
fullbordande, har tiden visserligen
ej medgifvit mig att underkasta detsamma
en mycket vidsträckt granskning; men jag
har för min del ej något deremot, om det
öfverstiger den kostnadssumma, som ännu
erfordras till fullbordande af det återstående
arbetet, emedan kostnaden då naturligtvis
skulle komma, att understiga förslaget,
då i motsatt fall följden skulle blifva den,
att denna kostnad komnre att öfverstiga förslaget,
och att således bristen uti de till
dessa arbetens fullbordande anviste medel,
som deraf borde uppkomma, genom nya anslag
måste fyllas.
Med ytterligare anledning af hvad Herr
von Weigel så ganska fullständigt och riktigt
anfört, får jag för min del tillägga, att
med den uppmärksamhet jag tror mig hafva
lemnat åt alla med mer eller mindre
framgång under min tid inom Hufvudstaden
uppförde byggnader, intager efter min öfvertygelse
GarnizonsSjukhusbyggnaden ostri
-
Don i September e. m. q5
digt första rummet i afseende å så val det
yttre sorn det inväridiga; att förbigå byggnadens
för Hufvudstadens värdighet passande
anseende; hvadan ock jag för min del
anser StadsArchitecten Herr Professoren och
Riddaren Gjörwell dervid hafva inlagt utmärkt
heder. Vidkommande Byggmästaren
Årsell, så skulle jag för mili del göra honom
mycket orätt, om jag trodde det uppdrag
han dervid haft, kunnat i något afseende
varit i redbarare händer, än i hans,
till hvilket omdöme jag har så mycket större
skäl, som jag för Årsells skicklighet och
oegennytta ej behöfver mer än laga mig
friheten åberopa Högloflige Ridderskapets
och Adelns vördade bifall till den å Riddarhuset
1817 af samme Årsell verkställde
reparation; hvarvid ä den föregående Entreprenadauctionen
anbuden af en mängd
speculanter uppgingo till 12, i3 å 14,000
R:dr, då genom min försorg den okände
Årsells förseglade anbud af 8,5oo R:dr blef
antagit. Framgången af företaget täcktes
Högloft. Ridderskapet och Adeln på det för
min ganska ringa förtjenst mäst smickrande
sätt höggunstigt gilla, genom det dyrbara
vedermäle af en medaille, hvarmed
jag blef hedrad.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
96
Den i September c. m.
Utlåtande gjorde anmärkningar böra föranleda
till återremiss deraf.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Haris Excellence gjorde proposition
till bifall å berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff', August: På
det att detta inål ej måtte borttaga tiden
under liela eftermiddagen, anhåller jag, att
Ridderskapet och Adeln ville förena sig om
återremiss. Det torde gå fortare för StatsUtskottet,
att besvara ahmärkningarne, än
att här ytterligare tvista.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
kan så mycket mindre förena mig med Ilerr
von Hartmansdorff, som jag förutser, alt
då Riksdagen måste någon gång taga sitt
slut, sedan den räckt i io månader, skola,
såsom förr, de små mulen, mot slutet, vika
för de större och blifva oafgjorde. Om
således återremiss nu skulle äga rum, kunde
det hända, att Utskottet ej medhann att
besvara densamma, och man skulle stadna
vid intet beslut i ämnet. Jag yrkar derföre
bifall till Utlåtandet.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Jag har icke hört, att återremiss blifvit så
enstämmigt yrkad, att den nu kan komma i
frå
-
Den i September e. m. 97
fråga. Vid den framställda propositionen
derom, tyckte jag Nej vara det öfvervägande
svaret; och det återstår således blott
att bifalla eller afslå Utlåtandet. Hvad äfventyret
af en votering beträffar, så lärer
det, äfven i händelse af återremiss, förestå,
då Utlåtandet återkommer; men då sjelfva
Ledamöterna i Committeen yrkat bifall
till Utlåtandet, och förklarat sig nöjde med
den föreslagna Skrifvelsen, ser jag ej, hvarföre
man genom en återremiss skulle upptaga
längre tid med behandling af denna
fråga.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Det var jag, som började begära återremiss,
i synnerhet på den grund, att Committerade,
hvilka af Utskottet fått uppbära så stränga
beskyllningar, borde äga tillfälle att försvara
sig. Men då en Ledamot afdeCommitteracle,
Herr von Weigel, nu här meddelat
nog upplysningar för detta Stånd i nämnde
afseende, samt Friherre Klingspor jemväl
vitsordat den förstnämnde Ledamotens
uppgifter, och bägge begärt bifall till Utlåtandet,
afstår jag från min begäran om
återremiss, såsom jag redan förut nämnt,
och förenar mig med dem, hvilka önska
att Utlåtandet må bifallas.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Oansedt
2 Ledamöter af de Committerade yr4o
H. 7
Den i September e. m.
tat bifall till Utlåtandet, samt åtskilliga andra
begärt återremiss, alla under erkännande
af Utskottets behörighet att meddela det
Utlåtande, som blifvit afgifvit, vågar jag
likväl vördsamt anhålla om afslag deraf,
och anföra mina skäl dertill. Af ingressen
till Utlåtandet inhämtas, att Utskottet säger:
Innan Utskottet framlägger resultaterna
af den granskning Utskottet verkställt
öfver förvaltningen af de sedan sednaste
Riksdagen till GarnizonsSjukliusbyggnadens
fullbordande utbetalte medelj har Utskottet
ansett nödigtj att i en kort uppsatts i minnet
återföra hvad vid föregående Riks dagar
j rörande denna nybyggnadj blifvit beslut
adt. Utskottets hela framställning åfser
således perioden från byggnadens början
till sista Riksdagen, ehuru StatsUtskottets
granskningsrätt måste inskränka sig till åren
1826 och 1827. Jag hemställer , om det kan
instämma med ordningen och aktningen för
vederbörande Autoriteters åtgärder, att samma
saker, som redan förut blifvit granskade
och pröfvade, så väl af serskildt tillförordnade
Revisorer och KammarRätten,
som af Rikets Ständers egna Revisorer, nu
åter af StatsUtskottet skola kunna upprifvas.
Jag tror icke eller, att dessa nya anmärkningar
kunna leda till något resultat;
ty vi hafva en författning, som säger, alt
extra redogörare njuta decharge för allt,
som icke blifvit anmärkt inom tre år efter
räkningens inlemnande till vederbörligt Em
-
Den i September e. m.
99
betsVerk. Häraf följer, att om Ständerna
ingå med den föreslagna Skrifvelsen, skulle
Konungen ej kunna lemna annat svar,
än att Hans Maj:t icke kan tillgöra något
vid saken, då decharge redan enligt gällande
författningar är gifven. Jag kan således
ej finna lämpligt, att Ständerna skulle
ingå med en Skrifvelse, som icke kunde
medföra någon påföljd. Men oberäknadt
det oformliga uti StatsUtskottets anmärkningar,
tror jag mig äfven i det hufvudsakliga
kunna yttra mig med någon sakkännedom,
då jag någon tid haft mig uppdragit,
att serskildt granska räkenskaperna
för GarnizonsSjukhusbyggnaden; och hvad
det formela af redovisningen angår, så bar
jag funnit den så fullständig och verificerad
, att intet dervid varit att erindra. Åtskilliga
smärre anmärkningar hafva väl blifvit
gjorde, men äro redan i vanlig väg pröfvade.
Det som förmodligen väckt uppseende,
och icke utan skäl, är byggnadens
kostbarhet, hvilken äfven jag finner för vårt
Land öfverdrifven; men detta får ej tillskrifvas
förvaltningen, utan den vidsträckta
och praktfulla byggnadsplanen, samt de
små årliga anslagen, hvarigenom arbetet för
hvarje år ej kunnat fortskyndas öfver en
viss gräns, och såmedelst blifvit kostsammare,
till följd deraf att åtskilliga utgifter
och kostnader för förvaltning, uppbörd och
tillsyn varit lika stora, utan afseende på
/|0 H. 7 *
IOO
Den i September e. m.
byggnadsarbetets större eller mindre fortgång.
Jag tillstyrker derföre afslag å Utlåtandet,
men örn återremiss skall äga rum,
yrkar jag, att SlatsUtskottet måtte inskränka
sina anmärkningar till de år, sora tillhöra
Utskottets granskningsrätt.
Friherre Cederström, Jacob: Val hafva
Herr von Weigel och Friherre Klingspor
begärt, att den af Utskottet föreslagne
Skrifvelse skulle afgå; men då begge
derjemte gjort anmärkningar mot Utskottets
uppgifter, samt den ene dermed sökt
visa Utskottets obefogenhet till den gjorda
framställningen, skulle jag icke tro det vara
Ständerna värdigt, att bifalla Utskottets
förslag förr, än Utskottet vederlagt anmärkningarna,
och visat, att de Ledamöter, som
gjort dem, haft orätt. Då först kunna Rikets
Ständer affärda den ifrågavarande Skrifvelsen,
utan att begå ett oförlåtligt misstag;
ty då så stränga anmärkningar blifvit
gjorde, att man sagt, det Utskottet varit
obefogadt till sin framställning, kunna Rikets
Ständer icke, utan att böra Utskottets
vederläggning häraf, vinna öfvertygelse om
det rälta, och blifva säkre att icke misstaga
sig i sitt beslut. Jag tror derföre återremiss
vara den enda rätta utvägen; ty hvad
afslag beträffar, kan jag ej finna skäl dertill,
enär, i händelse Utskottet i ett eller
annat afseende har rätt, äfven jag finner,
alt en framställning i dessa delar bör gö
-
Den i September e. m. 101
ras. Jag yrkar således återremiss, och kan
ej afstå derifrån, på den grund, att de tvänne
Ledamöterna hland de Committerade
som yttrat sig önska bifall till Utlåtandet,
tillika gjort sådane anmärkningar dervid,
som i min tanka hindra antagandet. Skulle
ej Ridderskapets och Adelns bifall till
återremissen annorlunda kunna utrönas, begär
jag votering.
Friherre Anckarsvärd: Det var i den
öfvertygelse, att Utskottet ej skulle kunna
ändra sitt beslut, då det icke i anmärkningarna
fann någon vederläggning af de facta
Utskottet uppgifvit, som jag ansett att ingen
återremiss borde komma i fråga, ehuru
jag väl funnit, att tankarna kunna vara
delade, om de af Utskottet uppgifna förhållanden
kräfva en underdånig Skrifvelse
eller icke, och om Utlåtandet således borde
bifallas eller afslås. Men då vi nu hotas
med en votering om återremiss, vill jag
för min del gerna medgifva densamma. Hvad
åter angår den satts Herr af Billbergh yrkat,
att StatsUtskottet icke skulle äga att
göra anmälan om något, som passerat revision,
får jag fästa uppmärksamheten derpå,
att Revisorernas berättelser ej äro af
den natur, att omedelbart kunna tillvägabringa
några anmälanden från Rikets Ständer
till Konungen, utan att Revisorernas
anmärkningar alltid hänskjulas till ytterligare
granskning af StatsUtskottet, som äger
102
Den i September e. m.
att föreslå de åtgärder, hvartill anmärkningarna
böra föranleda.
Herr Crusenstolpe: Om min fattning
icke är allt för slö, vill jag påminna mig,
att det redan under discussionen på förmiddagen
blifvit erindradt, att Konungen
alldeles icke är bunden af den Skrifvelse,
som här är i fråga, utan att denna Skrifvelse
endast åsyftar, att fästa Konungens
uppmärksamhet på de förhållanden Utskottet
uppgifvit. Jag kan ej eller finna, att
Kammarltätten, eller den enskilda Ledamot
deraf, som här uppträdt, skulle blifva comprometterad
genom en ytterligare undersökning.
Jag tror tvärtom, att det borde
vara tillfredsställande för honom, liksom
för Ledamöterna af Committeen, om saken
blef fullt utredd, och så väl de Committerades,
som KammarRättens, oskuld derigenom
stäld i klar dag. Jag kan derföre
ej frångå min anhållan om bifall till Utlåtandet.
Herr Riben, Carl Willielm: Det är ej
min afsigt, att yttra något enskildt omdöme
om förvaltningen af GarnizonsSjukhusbyggnaden.
Jag vill endast fästa uppmärksamheten
derpå, alt StatsUtskottets Utlåtande
blott innefattar ett uppräknande af
factiska förhållanden, som icke rimligen kunna
bestridas, men hvilka Utskottet funnit
af den betänkliga art, att Utskottet ansett
Den i September e. m.
io3
sig böra föreslå Rikets Ständer, att i en
underdånig Skrifvelse hos Kongl. Maj:t anmäla
de anmärkte förhållanderna till den
påföljd Kongl. Maj:t pröfvar nödig. Jag
underställer nu de värde Ledamöter, sorn
ej ansett detta nog, huru långt de vilja komma.
Ständerna tillsätta icke nu mera några
Commissioner, för att sjelfva företaga
några undersökningar i ett eller annat afseende;
när de hos Konungen hegärt, att
han täcktes anbefalla en undersökning, så
är detta det högsta de kunna göra. Jag
måste derföre förena mig med dem, som
yrka bifall till Utlåtandet; och hvad Herr
af Billberghs påstående om afslag beträffar,
så hoppas jag, att den värde Ledamoten
sjelf icke väntar, att något afseende derå
skall göras. Jag tror, att Friherre Cederström
och Herr Crusenstolpe tillräckligt visat
oriktigheten af detta påstående.
Herr af Billbergh: Friherre Cederström
bar trott återremiss vara nödvändig, för att
Utskottet må yttra sig öfver den förklaring,
som a:ne Ledamöter bland de Committerade
här afgifvit. Jag medgifver behofvet
häraf, så vida man får antaga, att anmärkningar
kunna äga rum för den tid, som här
är i fråga; men det är detta jag bestrider.
Friherre Anckarswärd har sagt, att Utskottet
äger rätt att bedöma Revisorernes åtgärder;
men 1827 års Revisorer hafva icke
gjort några anmärkningar, åtminstone al
-
Den i September e. m.
deles icke de, som äro upptagne i Utskottets
Utlåtande. Revisorerne hafva endast
sagt, att de funnit åtskilliga naturhinder,
såsom bidragande orsaker till den stora kostnaden,
och att de för öfrigt önskade en inskränkning
i byggnadsplats. Här åter äro
anmärkningar gjorde emot Förvaltningen.
— Till svar på Herr Crusenstolpes yttrande
får jag meddela, att KammarRätten ingalunda
kan blifva comprometterad i denna
fråga, ty granskningen af ifrågavarande
räkenskaper har icke tillhört KammarRättens
DomsRätt, och de anmärkningar, hvilka
under granskningen förekommit, hafva
varit ibland dem, som efter KammarRättens
instruetion skolatöfverlemnas till Kongl.
Majrts omedelbara afgörande. Jag får föröfrigt
å nyo fästa uppmärksamheten derpå,
att gällande författningar bestämdt stadga,
att intet åtal får äga rum å en räkning, af
lika tillfällig egenskap sorn denna, då den
i tre år varit lill granskning inlemnad på
vederbörligt ställe; och jag hemställer, om
det skulle vara Ständerna värdigt att ingå
till Konungen med begäran om en ny undersökning
af ett redan granskadt förhållande,
tvärt emot bestämd Lag.
Friherre Anckar swärd: Jag är icke öfvertygad
om riktigheten utaf Herr af Bi II.-  berghs tillämpning af den Lag han åberopat.
Om Rikets Ständers Revisorer förbise
något förhållande, som bör anmärkas, tror
Den i September e. m.
io5
jag det vara StatsUtskottets pligt att rätta
misstaget, och upptaga de förbisedda anmärkningarne.
Jag tror icke heller, att den
åberopade författningen om viss praescriptionstid
för anmärkningar är tillämplig på
sådane förhållanden, som de ifrågavarande.
Jag vill icke bestrida, att den gäller för
den föregående revisionen angående ziffran,
som verkställes i KammarRätten, men jag
tror icke, att den kan tillämpas på Rikets
Ständers granskning af förvaltningen, som
måste behandlas efter helt olika grunder.
Hvad föröfrigt 1827 års Revisorers åtgärder
beträffar, i afseende på förevarande amlie,
så måste jag frånkänna mig ali delaktighet
deruti, ty jag var icke med bland
dem, som togo de omtalta naturhindren i
ögnasigte; jag har blott tagit dem till godo,
sådana de af andra blifvit anförde.
Herr Munck af Rosensköld: Jag får
vid detta tillfälle, såsom vid hvarje annat,
då fråga blifvit väckt om afslag utan återremiss
på ett Utskotts Betänkande första
gången det förekommer, och anmärkningar
vid det blifvit gjorda, förklara, att jag icke
kan ingå på en sådan åsigt. Jag tror,
att Betänkandet i hvarje sådant fall antingen
bör bifallas eller återremitteras, så vida
vi icke skola handla emot Grundlagens
föreskrift, som bjuder, att om vid ett Betänkande,
som första gången förehafves, sådane
anmärkningar göras, som hindra an
-
io6 Den i September e. m.
tagandet, skall det till Utskottet återremitteras.
Jag anhåller således, i händelse af
votering, att contra-propositionen blifver
återremiss, det vill säga: Utlåtandets förkastande
genom återremiss.
Herr von Hartmansdorff: Jag har anhållit
om återremiss, endast för att undvika
tidsutdrägt; men då fråga nu uppstått
om Utlåtandets afslående, och en votering
dessutom i alla fall förestår, ämnar jag bifalla
Utlåtandet af 2:ne skäl. Det ena, att
räkenskaperna öfver förvaltningen af GarnizonsSjukhusbyggnaden
icke blifvit granskade
i KammarRätten, utan höra till dem
som gå KammarRätten förbi, en oordning,
som jag ofta anmärkt utan påföljd; men
hvaraf man nu till någon del torde få erfara
skadan. Det andra skälet är, att om
en Skrifvelse i detta ämne kommer att afgå
till Kongl. Maj:t, skall den blifva en
anledning för Styrelsen att rätta det hittils
vanliga bruket, att uppdraga tillsynen öfver
hvarjehanda byggnader åt Embetsmän,
hvilka, ehuru skickliga de uti sina yrken
må vara, likväl icke äro Byggmästare, men
för hvilkas tillvaro Staten underhåller ett
ÖfverlntendentsEmbete. Antingen måtte det
vara något fel i dess organisation, eller ock
måtte det icke fullgöra sina åligganden; ty
aldrig byggas numera några hus för allmän
räkning, utan att man klagar öfver dåligt
arbete och oerhörda kostnader. Om Ri
-
Den i September e. m.
kets Ständer afgifva den underdåniga Skrifvelsen,
så hafva de åtminstone gjort hvad
på dem heror, för att vinna rättelse i framtiden.
Vidtages den icke, så skall slutföljden
ofelbart blifva, att Ständerna vägra
medel, som de se förspillas på alltför kostsamma
och illa utförda arbeten.
Herr af Billbergh: I anledning af den
siste värde Talarens anförande, får jag upplysa,
att räkenskaperna öfver förvaltningen
af GarnizonsSjukhusbyggnaden sedan i8a3
undergått granskning i KammarRätten; äfvensom
jag i anledning af Friherre Anckarswärds
yttrande får erindra, att KammarRättens
granskning ej blott sträcker sig till
ziffran, utan äfven till förvaltningsåtgärderna.
Hvad åter den af mig omtalte praescriptionstiden
angår, så har den icke afseende
på tiden, då räkningarna blifva granskade,
utan på den tid, då c!e till granskning inlemnas.
1811 års Författning säger uttryckligen,
att då en räkning blifvit inlemmad
till vederbörligt Verk, som då var KammarGollegium,
nu mera KammarRätten, får
icke efter 3:ne år någon anmärkning deremot
äga rum; och jag kan ej finna annat,
än att denna författning här har tillämplighet.
Herr Munck af Rosensköld: Här är så
mycket mindre fråga om granskning af räkenskaperna,
som den är föremål för ett
io8 Den i September e. m.
serskildt Utlåtande, hvilket under N:o 215
kommer näst efter detta, och hvars Titel
lyder sålunda: Utlåtande i anledning af
'verkstäld granskning af räkenskaperne och
förvaltningen utaf de till Allmänna GarnizonsSjukhusets
i Stockholm underhåll ansia
gne medel.
Jag för min del förnyar min anhållan
om bifall å Utskottets nu ifrågavarande Utlåtande,
och om denna proposition icke skulle
bifallas af pluraliteten utan votering, anhåller
jag, alt contra-proposition måtte blifva
på återremiss.
Ilans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förnyade sin förutgjorde
proposition till bifall å StatsUtskottets förevarande
Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Friherre Cederström begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefve af TVetterstedtj
Gustaf: Jag vågar hemställa till
Ridderskapet och Adeln, om ej votering skulle
kunna undvikas. Tvänne Talare hafva
anfört, att två af Committéens Ledamöter
sjelfva yrkat, att den underdåniga Skrifvelsen
måtte afgå, och på detta skäl, och detta
enda skäl skall jag ej sätta mig emot, att
denna åtgärd vidtages, i hvilken händelse
jag är viss, alt så väl Committerades infordrade
försvarsskrif som det skäl Herr
Den i September e. m. 109
af Billbergh anfört, komma att af Kongl.
Majit tagas i nöjaktigt och tillräckligt öfvervägande.
Jag hemställer derföre till Ridderskapet
och Adeln, om icke, då Committerade
sjelfve, som närmast äro interesse»
rade i denna sak, begärt att Skrifvelsen skulle
afgå, vi kunde bifalla Utlåtandet och
derigenom bespara tiden.
Herr Hjerta: Jag framhärdar uti att
tro, det Ridderskapet och Adeln handlar
försigtigare uti att återremittera än att bifalla
Utlåtandet. Jag styrkes deruti af den
sista värda Talarens anförande. Jag påminner
mig det öde, sorn förut vederfar ils dylika
från Rikets Ständer eller deras Ombud
afgifne anmärkningar, om den ringaste ofullständighet
funnits, och jag minnes det sätt,
hvarpå de administrativa Verken afgifvit sina
svar; och allt detta tyckes vara nog för
alt önska, det en till Kongl. Majit afgifven
anmärkning blir så fullständig, som möjlig.
Det har endast fordrats den ringaste ofullständighet
för att begagna denna brist i
Ständernas anmälan, att fria de skyldige.
Jag vet dessutom ej, hvarföre icke Ständerna
skulle begagna sin rätt att låta sina beredande
Auctoriteter ännu en gång granska
saken. En sådan åtgärd kan ej äga rum,
då Revisorernes åtgärder uppsättas, derföre
få de också i de administrativa Verkens
underdåniga förklaringar veta af saker, hvar
-
i ro
Den i September e. m.
om de förut icke hade dea ringaste kännedom;
ett sådant förhållande bör här ej
äga rum; dessutom är det en hillig gärd
åt Committéen, att afseende göres på de
skäl Ledamöterne deraf framställt. Jag anhåller
således om proposition på återremiss
af Utlåtandet.
Friherre Cederström: I händelse Directionens
Ledamöter helt enkelt begärt
bifall å Utlåtandet, och icke tillika hade
vederlagt de deruti gjorde tillmälen, hade
jag ej begärt återremiss; men då detta ej
skett, och StatsUtskottets här närvarande
Ledamöter ej vederlagt de af Committerade
anförde motskäl, anser jag mig ej kunna
tillstyrka bifall å Utlåtandet, utan måste
yrka votering, i hopp att derigenom
erhålla återremiss.
Herr Crusenstolpe: Sedan Friherre Cederström
så bestämt yrkat votering, kan det
måhända synas öfverflödigt att vidare yttra
sig. Jag vill blott anmärka, att jag icke
kan inse något företräde i den form Herr
Hjerta föreslagit, enär Kongl. Maj:t är lika
litet eller lika mycket bunden, enligt 3o
§. Riksdags-Ordningen, att på Ständernes
anmälan fästa hvad afseende han behagar.
Jag har ingen ting vidare att tillägga, då
vi, huru hälst vi bete oss i saken, likväl
hafva en votering på halsen.
Den r September e. m. m
Friherre Palmstjerna s Carl Otto: Såsom
Ledamot af StatsUtskottet får jag, i
anledning afden skedde uppmaningen, blott
svara, att jag ej skulle hafva underlåtit att
bjuda till vederlägga de anförde motskälen,
så vida icke Utskottets Utlåtande redan tillräckligt
upplyst förhållandet. Jag har i
Herr von Weigels och Friherre Klingspors
anföranden ej funnit något, som stridt mot
de facta Utskottet uppgifvit. Annat är att
se dessa facta från den ena eller den andra
sidan; och det beror på Ridderskapet
och Adeln, att bedömma dessa obestridda
facta från hvilken sida som hälst. Utskottet
har sett och framställt dem från den
ena, Friherre Klingspor och Herr von Weigel
från en annan, sorn måhända af många
blir ansedd vara den rättaste. Jag tror
således icke, att här behöfves eller kan
komma i fråga någon vederläggning af hvad
desse Herrar anfört, utan endast den fråga:
om dessa facta böra hafva till påföljd en
sådan skrifvelse Utskottet föreslagit, eller
icke? Saken inskränker sig alltså till bifall
eller afslag å Utskottets Utlåtande, och det
är derpå jag skulle anhålla om proposition,
särdeles som jag trott mig höra, alt den
proposition till återremiss, hvilken af Herr
Grefven och LandtMarskalken framställdes,
blef med Nej besvarad.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt:
Jag borde visserligen ej upptaga
112
Den i September e. m.
tiden, då votering blifvit begärd, men jag
får, i anledning af Herr Hjertås på mitt
yttrande stödda skiljaktiga mening, blott
förklara, att jag vid detta yttrandes afgifvande,
icke hade någon så klyftig afsigt,
som den lian sedermera så skickligt utvecklat.
Jag bade verkeligen ingen annan afsigt
än den i sanning högst materiella, att
spara tiden, och då jag i detta bemödande
ej lyckats, bör jag åtminstone icke derföre
tilläggas en högre ära, än den jag förtjena
r.
Tians Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att han väl af
Ridderskapets och Adelns svar å den af Hans
Excellence sist gjorde proposition tyckt sig
finna, att StatsUtskottets Utlåtande blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallit, men då
en Ledamot begärt votering, trodde Hans
Excellence densamma icke kunna undvikas.
Herr Crusenstolpe: Då den värde Ledamoten,
som yrkat votering, gjorde det,
innan Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarat, huru Eders Excellence uppfattat
Ridderskapets och Adelns svar på den gjorde
propositionen, får jag hemställa, om ej
Herr Grefven och LandtMarskalken först
skulle täckas fråga, huruvida icke den värda
Ledamoten afstår från votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, huruvida Friherre
-
Den i September e. m. n3
herre Cederström fortfor i sia begäran om
votering.
Friherre Cederström.* Jag har motiverat
anledningarne, hvarföre jag begärt votering,
och då Friherre Palmstjerna icke
kunnat vederlägga de beskyllningar om oriktiga
uppgifter och skefva framställningar,
hvilka blifvit StatsUtskottet gjorde, kan jag
ej afstå från min anhållan om votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
voteringsproposition:
Den som bifaller StatsUtskottets Utlåtande
i anledning af verkställd granskning
utaf de till allmänna GarnizonsSjukhusbyggnaden
anslagne medels förvaltning, voterar
Ja j
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses StatsUtskottets be»
rörde Utlåtande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Hvilken voteringsproposition af Rid-*
derskapet oell Adeln godkändes samt anslogs.
Sedan 4*> 42> 4^ o^h 44 §§ i Riddar
husOrdningen
blifvit uppläste, börjades vo
40
H. 8
n4 Den i September e. m.
teringen klockan 7 eftermiddagen och befunnos
vid voteringens slut klockan 8 eftermiddagen,
sedan en voteringssedel blif
vit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 63.
Nej — 22.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskilt förde Prolocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Mar skalken förklarade, att
StatsUtskoltets ifrågavarande Utlåtande således
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskoltets
den 8 sistlidne Augusti under N:o
2i5 afgifne, och den 27 i samma månad
eftermiddagen på bordet lagde Utlåtande
i anledning af verkställd granskning af Räkenskaperne
och Förvaltningen utaf de till
Allmänna GarnizonsSjukbusets i Stockholm
underhåll anslagne medel; blef samma Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Å nyo föredrogs StatsUtskoltets under
N:o 216 afgifne, och den 27 sistlidne Augusti
eftermiddagen på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af verkställd granskning
Den i September e. m.
af redogörelsen öfver tvenne till Amerika
och Medelhafvet företague KrutförsäljningsExpeditioner.
Detta Utlåtande skulle, uppå begäran,
af Grefve Gyldenstolpe , Anton Gabriel,
och Friherre Anckarswärd_, Carl Henrik,
jemlikt 49 §• Riksdagsordningen, ytterligare
hvila på hordet.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
Under N:o 217 afgifne, och den 27 sistlid*
ne Augusti eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, öfver väckt motion, angående
föreslagen afskrifning af Bruksidkare!! S.
Owens skuld till ManufacturDiseontFonden,
samt om ett ytterligare låneunderstöd för ho*
liom af allmänna ttiedel å 5o,ööo R:dr B:co*
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik?
jag tror mig finna i Utskottets Utlåtande
ett rakt öfverskridande af 37 §. Riksdags*
Ordningen, sorn ej medgifver Utskottet att
väcka nya motioner; emedan detta förslag
till pension för Herr Owen är en alldeles
ny motion, hvarföre Utskottets Utlåtande
således kominer att kräfva en återremiss.
Hvad sjelfva hufvudfrågan beträffar, eller
Herr Zethelii motion, så är jag af olika
tanka med Utskottet, jag finnér, att Herr
Owen i högsta grad gjort sig förtjent af
den gratification utaf 32,ooo R;dr Banco,
4o II. 8*
n6 Den i September e. m.
hvilken Herr Zethelius föreslagit. Jag tvekar
således icke att tillstyrka bifall derå.
Om sådana hinder genom författningarne
äro för handen, att afskrifning ej kan ske,
hemställer jag, det Utskottet måtte antydas
att utfinna medel, hvarigenom ersättning
lemnäs ManufacturDisconten för dessa
32,ooo R:dr, men att dessa må utgöra
en väl förtjent belöning för Herr Owens
stora förtjenster såsom Näringsidkare inom
vårt land. Jag är i allmänhet af den tanka,
att nya anläggningar böra så litet som
möjligt genom förskotter uppmuntras; men
då enskilta bemödanden lyckats att tillvägabringa
sådana anläggningar, och synnerligen
då det skelt af Utländningar, anser
jag det vara med NationalRepresentationens
värdighet öfverensstämmande, att gifva belöningar;
oell torde det ej möta något motstånd,
då Herr Owen är så högst förtjent
af en sådan belöning, att man yrkar densamma,
och i anledning deraf anhåller om
återremiss å Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff_, August: Jag
vill först anmärka, att blott senare hälften
af Utskottets förslag upplästes, men icke
den första, som innehåller, att Rikets Ständer
borde i underdånighet anhålla, alt Kongl.
Maj:t ville medgifva Herr Owen för lians
gäld så lindriga återbetalnings-vilkor, som
omständigheterna kunde tillåta. Huruvida
motionen är så inskränkt, alt den ej lör
-
Den i September e. rn.
anleder el t sådant tillstyrkande, som Utskotten
afgifvit, känner jag icke; men i saken
anser jag det vida rikligare, att Rikets
Ständer, om de vilja gifva en belöning,
häldre göra det genom en skänk, än genom
afskrifning. Afskrifningarne höra nu
snart sagt till missbruken för dagen, och
hafva gått så långt, att man nästan är urståndsatt
att för någon fond beräkna dess
tillgångar. Jag kan derföre lika så litet, som
Utskottet, tillstyrka afskrifning; men hvad
pensionen beträffar, så, i händelse intet hinder
möter i formen, skulle jag anse det
vara Rikets Ständer värdigt, att på detta
sätt belöna en så förtjent man som Herr
Owen, utan hvilken Sverige kanske ännu
saknat Ångfartyg, och det stora gagn de
åstadkommit. Jag har nyligen läst, alt Americas
Congress anslagit 5,ooo Dollars petition
åt den berömde Fulton, hvilken i anseende
till Norra America hq.r samma förtjenster,
som Herr Owen hvad Sverige beträffar.
America är också ett större och
rikare samhälle, än vårt; men om vi anslå
2,000 R:dr åt Herr Owen, vore det val*
icke för myckel.
Friherre Anckar swärd: Jag har trott
mig i premisserna af Herr von Hartmansdorffs
yttrande finna, att han ansett värdigt
att belöna Herr Owen med en gåfva
af 32,ooo R:dr. B:co. Jag är af enahanda
tanka med honom, att afskrifning ej är
n8 Den i September e. m.
det rätta, och har jag derföre uppmanat
Utskottet att påfinna utvägar till ersättning
för ManufacturDisconten. Det blir detsamma,
om StatsVerket uppgör liqviden, endast
Herr Owen fått gåfvan. Hvad pension
beträffar, finner jag den i högsta grad
olämplig. Jag anser Herr Owen ej vara i
belägenhet att behöfva en sådan; resultatet
blir i alla fall detsamma, om Herr
Owen, hvilket är ganska troligt, lefver ännu
i 16 år; roen det är ett bättre passande
sätt att gifva, och Herr Owen är vida
bättre betjent, om summan på en gång
anvisas,
Herr CrusenstolpeMagnus Jacob: Liba
med Friherre Anckarswärd anser jag
Utskottet hafva saknat laglig anledning, att
väcka fråga om pension — och det är icke första
gången i dag. Utskottet gifvit rum åt en
dylik anmärkning; men i motsatts af Friherren
synes mig en skänk af Statens me-*
del vid detta tillfälle alldeles icke vara
passande. Jag är öfvertygad, att Utlänningen
Owen ansträngt sin förmåga, icke af
kärlek till Sverige, eller af nit för Staten,
utan helt enkelt under förutsättning eller
förhoppning om vinst. Hade bans bemödanden
lyckats, skulle han säkerligen ej hafya
lemnat StatsVerket något tillskott af sin
förtjenst; hafva de åter misslyckats, är det
ett bevis, att Herr Owen speculerat orig*
tigt, Allt hvad en Näringsidkare hellöf*
Den i September e. m. ng
ver, och bör kunna påräkna, är förlag öcli
lättade hetalningsvijkor. Det förra har Herr
Owen redan fått genom lån; och i hvad
Utskottet i sednare afseendet tillstyrkt, instämmer
äfven jag.
I anledning af hvad Herr von Hartmansdorff
nämnt om våra Ångbåtar, vill
jag blott yttra, att de snart sagdt äro i
den bedröfliga belägenhet, att få Svenskar
mera våga beträda dem. Ehuru af alldeles
motsatta motiver med de Herrar, hvilka
redan yttrat sig, förenar jag mig således
i deras anhållan om återremiss.
Herr von Hartmansdorff: Om Herr
Owens företag varit så indrägtigt för honom,
som för de Corporationer och Bolag,
hvilka begagnat hans skicklighet; så hade
han väl icke behöft någon belöning. Men
det bar gått honom såsom det i Sverige
vanligen går Män, hvilka ägna sina kunskaper
och sin förmögenhet åt. införandet
af någon ny Industrie, att nemligen om de
ej alldeles ruinera sig, så vinna de åtminstone
sällan något derpå. Af dessa skäl
och då Herr Owen, som rastlöst gör nya
försök och förbättringar, skulle, om Sländerna
afskrifva hans nuvarande skuld, ändock
möjligen befinna sig nödställd på ålderdomen,
tror jag, att han vore bättre
tjent med en pension. Jag anser således
Utskottets förslag i denna del väl betänkt,
qch anhåller om bifall derå.
(2o Den i September e. m.
Herr Munk af Rosensköld, Eberhard:
Jag tillstår, att jag ej känner, om Herr
Owen hos oss infört det fullkomligaste sättet
att bygga Ångfartyg, eller om han är
en åtminstone indirect orsak till, att vi
ännu icke fått tillgodonjuta det hästa sättet.
Men om han gjort sig så förtjent af
understöd, som jag här hört, är det för
det allmänna, äfvensom för honom sjelf, af
mera nytta, att han erhåller en större summa
på en gång, och derigenom sättes i tillfälle
till större förlag, än genom en pension,
hvilken blott betryggar' hans ålderdom,
äfvensom hans famille mot brist, men
hvilken obetydligt kan sätta honom i stånd
att verkställa förbättringar och utvidgade
företag inom sitt yrke. Jag anhåller på
dessa skäl om återremiss.
Friherre Anckarswärd: Jag har illa
uttryckt min mening, om man trott mig
hafva velat draga under öfverläggning Herr
Owens enskilta ställning. Yi sakna så väl
anledning, som rätt, att i sakens närvarande
skick se den från den ekonomiska
synpunkten. Jag har ej tagit i beräkning,
hvad vinst eller förlust Herr Owen skördat;
men jag är öfvertygad, att utan Herr
Owen hade vi ännu stått långt efter, och
att vi knappt nog före Herr Owens hitkomst
en gång kunde göra en skruf. Då
han är den forsla, som öppnat denna bana,
är min öfvertygelse, att vi böra belöna
honom, och bästa sättet för både ho
-
Den i September e. m.
norn och oss är att vi göra afskrifning på
den större summan; huru liqviden för afskrifningen
sedan skall ske, är en annan
fråga. Jag är öfvertygad, alt det rättaste
är afskrifning; om det strider emot Författningarne,
eller är ett farligt prejudicat,
är jag ej emot, att det sker så, alt Owen
slipper betala, men att ManufacturDisconten
får ersättning, hvartill jag anhåller, att
Utskottet ville utfinna medel. Jag respecterar
hvars och ens öfvertygelse, och således
äfven den, som anser våra Ångbåtar
i det skick, att snart sagt ingen Svensk
mera vågar beträda dem; men såsom en
gärd åt sanningen, och min egen öfvertygelse,
anser jag mig böra förklara, att jemförelsen
emellan olyckshändelser med Ångbåtar
här och i andra Länder utfaller till
en så obeskrifligt större fördel för våra
Ångbåtar, att jag tror den värde Ledamoten
saknat verklig anledning till ett sådant
yttrande. Inga Ångkittlar hafva här sprungit,
inga menniskolif förgåtts, och om jag
undantager den olyckliga branden på Josephine,
hvilken brand jag icke tilltror mig
sätta på Ångbåtarnes räkning, emedan den
med mera rådighet hade kunnat förekommas;
så har inga olyckor att tala om här
händt. Jag finner det således vara mindre
riktigt, att kasta skugga på en så nyttig
inrättning, då man ej kan stjwka sina
tillvitelser. Jag anhåller om återremiss af
Utlåtandet.
132
Den i September e. m.
Herr Crusenstolpe: Jag har haft en mors
morfar, som i en ödemark anlaggt åtskilliga
stora Jernverk, hvarest nu årligen tillverkas
6000 Skepp, smide. Äfven han behöfde
och fick förlagslån, så betydliga, att
han blifvit ruinerad, om han skolat återgälda
dem snart och på en gång. Men af
den bekante Brukspatron Grill utverkade
den förre sig på dödssängen anstånd och
tillåtelse för sina barn, att successivt afbetala
skulden. Detta skedde ock med den
framgång, att de blefvo förmöget folk. Om
nu Herr Owen, som redan fått ett lån af
StatsYerket, dertill får den lindring i återbetalningsvilkoren,
Utskottet föreslagit, sjrnes
mig detta vara all den fördel, han skäligen
bör kunna påräkna. ■— Då frågan här
förevar om gratification åt Ekenmarkska släkten
, visade sig ej en sådan frikostighet med
Statsmedein som nu. Desse personer hade
dock äfven bidragit till förbättrande af en
inhemsk näring.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
R.opades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven oell
LandtMarskalken utbad sig få i Ridderska-i
pets och Adelns minne återföra, att då Ali-.
Den i September e, m.
manna Besvärs- och EkonomiUtskottets den
19 sisth Januarii under N:o 32 afgifne, och
den 3 derpåföljde Februarii e. m. på bordet
lagde, Betänkande, rörande väckt motion
om undersökning i afseende på möjlig
nedsättning af Skeppsumgälder å Svenska
Fartyg, den 8 sisth Maji, till afgörande hos
Bidderskapet och Adeln föredrogs, hade
Ståndet beslutat, att samma Betänkande
skulle ytterligare hvila på bordet för att
företagas i sammanhang med ett Betänkande
öfver samma ämne, hvilket förmältes
vara att förvänta från BevillningsUtskoltet.
Nu hade sedermera inträffat, att EkonomiUtskottets
ifrågavarande Betänkande blifvit
af de öfrige Irenne RiksStånden bifallit,
samt att förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse i ämnet blifvit från ExpeditionsUtskottet
till justering insändt. Hans
Excellence hemställde derföre, om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, . att EkonomiUtskottets
ofvannämnde Betänkande nu
finge till pröfning företagas.
Ropades Jq.
Hvarefter berörde Betänkande af Hans
Excellence inför Ridderskapet och Adeln
föredrogs, samt, uppå gjord proposition, af
Ridderskapet och Adelli bifölls.
Föredrogos å nyo och bi föllos följande
Stats- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-.
ia4 Den i Sep t ernber e. ni.
Utskottens den i3 sistlidne Augusti afgifne,
och den 27 i samina månad e. m. på bordet
lagde, Utlåtanden:
N:o 61. I anledning af väckte frågor
om ett förändradt användande af den i procent,
som af Sterbhus, inom Carlstads Stift,
nu erlägges till Carlstads Hospital.
N:o 63. I anledning af åtskillige hemställanden
om lindring i Roteringsbördorne
inom de Småländska Länen.
Å nyo föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den j3 sistlidne
Augusti under N:o 62 afgifne, och den
27 i samma månad e. m. på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af yrkad försäljning
af en hemmanet Tofta förut tillhörig skog
m. m.; och skulle berörde Utlåtande, uppå
begäran af Herr Danckwardt, Magnus Georg,
och Friherre Cederström, Jacob, jemlikt
4g §. Riksdagsordningen , ytterligare
hvila på bordet.
"Vid förnyad föredragning af Stats-samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den i3 sistlidne Augusti under N:o 64 afgifne,
och den 27 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 42 förut
meddeldte Betänkande, om upphörandet
af Kronans optionsrätt till de uppå Krono
-
Den i September e. m.
125
Skattejord växande Mäste- och Storverksträd;
beslöt Ridderskapet oell Adeln, som
den 16 sistlidne Julii f. m. redan bifallit
sistnämnde Betänkande, att Utskottens ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingar
ne.
Herr Hjerta, Gustaf, uppläste följande:
Sedan Stats- och BancoUtskotten slutat
öfverläggningarne angående Myntväsendets
reglerande, och vi hafva att förvänta
det vigtiga Betänkande deröfver, sorn skall
föranleda till besvarande af Kongl. Maj:ts
Nådiga I roposition i ämnet, lärer det vara
nödigt, att afvakta så väl Rikets Ständers
beslut i denna angelägenhet, sorn Kongl.
Maj:ts Nådiga sanclion, hvad rörer den del
deraf, sorn angår myntfoten, och Bankens
samt enskiltes liqvidationsgrund, innan Rikets
Ständer anslå medel till Statsutgifternas
bestridande.
Såsom skäl torde jag blott behöfva anföra
följande:
1:0 Rikets Ständer böra veta värdet
af hvad de till Statsverket anslå, innan sådant
sker; helst vid ett tillfälle, då Utskottet
föreslagit 600,000 R:dr årlig ökning i
anslagen, och Regeringen begärt nära 4 millioner
på en gång till extraordinaira behof,
samt hela Europas ställning synes vara så
betänklig, att en plötslig myntförbältring,
ia6
Den i September e. m.
vållad af de tillfälliga behof, som bunde
uppstå af våra exportartiklar och våra fartyg,
lika lätt kan inträffa, som en förstörande
myntförsämring skulle kunna blifva
en följd af olyckligt beräknade och illa utförde
politiska handlingar.
2:0 Det är en pligt såväl emot de skattdragande,
som de löntagande, att Rikets
Ständer söka medla emellan de stora behof,
hvilka å begge sidor äro förhanden,
till följd af mindre väl betänkta, ehuru visserligen
sedan längre tid antagne styrelsegrundsatser;
en medling, som icke kan rättvist
ske, förrän man, genom ett mynts återinförande
i landet, kan uppställa en säker
jemförelse emellan behof och tillgångar, värden
och priser.
3:o Det skulle vara ej blott en orättvisa,
utan ett våld, att, utan afseende på
sältet, huru all enskilt eganderäJtt tryggas
medelst myntets reglerande, fatta beslut om
Statsanslagen, och bevilja skattemedel, hvilka
sedan icke af Folket kunde utpressas,
utan att begagna det hemliga beskattningssättet
på ali Capital-förmögenhet, som man
genom BancoSedlars utgifvande vetat en lång
tid begagna.
Jag vågar alltså föreslå Ridderskapet oell
Adeln, att Ridderskapet och Adeln måtte fatta
det beslut, att med af görandet af UtgiftsTitlarne
skall fördröjas j intill dess Rikets
Den i September e. m.
127
Ständer hunnit afgöra Stats- och BancoUtskottens
Betänkande om Myntväsendets
reglerandej samt , i händelse myntbestämningj
nied eller utan realisation, besluteSj
Hans Maj.t Konungens Nådiga Sanction å
beslutet blifvit Rikets Ständer meddelad.
Hvarefter Herr Hjerta raundtligen tilläde:
Jag
anhåller, att om Ridderskapet och
Adeln täckes gilla detta förslag, och derom
i nästa Plenum fatta beslut, de öfriga RiksStånden
måtte inbjndas, att i samma beslut
med Ridderskapet och Adeln sig förena.
Lades på bordet.
Å. njo föredrogs och gillades Stats-,
Banco- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
den 11 sistlidne Augusti
under N:o 65 afgifne, och den 27 i samma
månad e. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckt motion om inrättande
af ett JordbruksContoir.
Föredrogs å nyo Stats-, Banco- samt
Allmänna Bsvärs- och Ekonomi-Utskotlens
den 11 sistlidne Augusti under N:o 66 afgifne,
och den 27 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Betänkande, i anledning
af väckt fråga angående låns meddelande å
spannmål.
128 Den i September e. ra.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag har visserligen
ingen ting emot, alt det föredragne
Betänkandet nu afgöres, men jag underställer,
om icke 2:ne andra Betänkanden, rörande
samma ämne, från BancoUlskottet samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
hvilka nu hvila på Ridderskapets och Adelns
hord, då äfven böra företagas till afgörande
i sammanhang härmed. I annat fall hemställer
jag vördsamt, att detta Betänkande
må ytterligare hvila på hordet, till dess
hela frågan på en gång företages.
Friherre Palmstjernaj Carl Otto: För
min del kan jag ej finna, att detta Betänkande
nödvändigt' bör afgöras på samma
gång med de tvenne andra Betänkanden,
rörande lån på spannmål, som Herr Hjerta
omnämnt; ty delta som nu är i fråga, innehåller
endast svar på en väckt motion
om lånerätt mot pant af spannmål, hvilken
skulle förblifva i jordbrukarens eget förvar;
och som jag icke finner något skäl för beviljandet
af en sådan lånerätt, tillstyrker
jag bifall å Utskottens Betänkande.
Friherre Cederström} Jacobf förenade
sig med Friherre Palmstjerna.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, hlef Stais-, Banco- och Ekonomi
-
Den i September e. m.
129
nomi-Utskottens förevarande Betänkande af
Bidderskapet och Adeln bifallit.
Upplästes till justering och godkändes
nedannämnde från ExpeditionsUtskottet inkomne
förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Majit:
N:o 141 • Angående åtskiliige Svenska
Medborgares reclamationer, i afseende på
ersättning för lidna förluster genom Skeppsuppbringningar.
N:o 142. Med förslag till ändrad redaction
af 8 §. i 17 Cap. RättegångsBalken.
N:o i43. Med förslag till ändring af
16 Cap. GiftermålsBalken, angående nvetfgift
och hemföljd.
N:o 144* Angående ändring af 1
i 16 Cap. ÄrfdaBalken, sådan den, enligt
Kongl. Förordningen den 27 April 1810,
nu lyder.
N:o i45. Angående författande af en
allmän öfversigt utaf LagCommitte’ens Förslag
till CivilLag, samt af detta Förslags
grunder och skiljaktigheter från nu gällande
Lag.
N:o 146. Angående dels Professoren
Doctor N. Åkerman tillagd gratification, och
dels beviljadt understöd för Ortopediska Institutet
i Stockholm.
4o H. 9
i3o Den i September e, m.
N:o 147. Om undersökning i afseende
på möjlig nedsättning af Skeppsumgälder
å Svenska Fartyg.
N:o 148. Angående inrättande af en
låneanstalt, till förmån för Tackjerns-tillverkare
i Riket.
N:o i/\g. Med anhållan, att den nu
gällande Taxa för Expeditions-lösen måtte
varda i allmänhet öfversedd m. m.
N:o i5o. Angående Kamereraren G.
A. af Sillens underdåniga ansökning om åtnjutande
af full Revisors-lön, ifrån den tid
hans vid f. d. Allmänna MagazinsDirectionen
innehafde Revisorsbeslällning indrogs.
N:o 15t. Angående af KronoFogden
C. J. Lagercrantz i underdånighet sökt nedsättning
af arrendet för Kronohemmanet
Berga.
N:o 152. Angående af Capitainen O.
Hammardahl i underdånighet sökt nedsättning
i arrendet för Kronohemmanet Edeby.
N:o 153. Angående O. A. Karlbergs
underdåniga ansökning, dels om fortfaran
de
af beviljad nedsättning i arrendet för
Kronohemmanen Hogsta och Lambarudd,
dels ock om minskning i arrendeafgiften för
hemmanet Norrby.
N:o 154* Angående begärd upplåtelse
af en byggnadsplats å Eskilstuna KungsLadugårds
ägor, för Öster- och WesterRekarnes
Lazaretts- och Curhuslnrättning.
Den i September e. m. j3i
N:o 155. Angående tvenne Låns öfverflyttande
på den af ManufacturDisconten
till förlagslån anslagna fond.
N:o 156. I anledning af åtskilliga framställda
omständigheter vid granskningen utaf
Postverkets förvaltning.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till io om aftonen.,
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen d. 7 September 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Herr Uggla_, Carl Wilhelm, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Då uti förra Plenum hos Ridderskapet
och Adeln StatsUtskoltets Utlåtande N:o 217
rörande afskrifning och låneunderstöd för
Bruksidkaren Owen föredrogs och återremitterades,
var jag hindrad, att detta mål
öfvervara, och får fördenskull vördsamt anhålla,
att nu få yttra mina tankar i ämnet.
StalsUtskottet har tillräckligen uti sitt
Utlåtande utmärkt Herr Owens skicklighet,
40 H. 9*
i32 Den 7 September f. m.
och huru han, inora sitt yrke, med oafbruten
flit under sitt tjugoåriga vistande i
Sverige åstadkommit konstflitens utbredande
till största gagn för landet. Detta, såsom
i alla fall constateradt, behöfver icke
af mig å nyo upprepas. Jag vill blott nämna,
att Sverige, utom honom, troligen icke
nu stått på den punkt, hvad ångmachiners
fullkomnande vidkommer, serdeles i application
till skeppsfart, hvaruti vi för närvarande,
till hållighet och beqvämlighet,
kunna täfla med hvilket land som helst;
och hvarvid man ej får lemna obemärkt,
att ehuru redan i så många år mönster af
Herr Owens machinerier kunnat tagas, och
fastän han icke ägt uteslutande privilegium
till sådanes förfärdigande, likvist ingen ännu
tilltrott sig, eller lyckats att täfla med
honom uti slika arbeten. Jag anser derjemte
så mycket mera nödvändigt, att en
sådan man uppmuntras, som han öfvergifvit
sitt eget land för ett främmande, och
här låtit naturalisera sig och sin konst, samt
under sina mångåriga mödor lärer haft sig
ganska ringa inkomster besparda, men väl
lidit motgångar och större förluster.
I betraktande häraf, äfvensom att den
Stat, som är njugg i beräkningen, då en
ovanlig konstflit bör uppmuntras, samt derigenom
afskräcker skickligheten att bosätta
sig inom dess landamären, alltid skall bli
stående på en lägre punkt af den allmänna
Den 7 September f. m.
133
bildningen, än andra mera frisinnade, får
jag härmed tillstyrka: att Fabriksidkaren
Owen må, såsom en skyldig gärd af Staten
åt hans flit, uppoffringar och förluster,
erhålla den projecterade afskrifningen
å 32,ooo R:dr B:co af sin skuld till ManufacturDisconten.
Och som det är af stor angelägenhet,
att en man, med den verksamhet honom
både är tillerkänd och skall tillerkännas,
äfven blir iståndsatt med sina nyttiga arbeten
fortfara, får jag likaledes tillstyrka,
att det af honom begärda lånet å 5o,ooo
R:dr må, genom serskildt anslag, emot de
erbjudne säkerhelerne beviljas.
Hvad sist vidkommer den föreslagne
pensionen, tror jag den vara för honom
mindre väsendtlig, att nu, under sin verksamhets-period
tillerkännas. Förslaget deröfver
vittnar om den sanna liberalitet, som
styrt StatsUtskottets Ledamöter, då frågan
varit att belöna förtjensten; men för min
del tror jag detta beneficium ännu icke vara
så af behofvet påkalladt, om det nemligen
vinnes, som i Herr Zethelii motion
blifvit föreslagit, och jag här ofvan tillstyrkt.
Det har i discussionen hos oss öfver
ämnet blifvit omnämnt, såsom icke ovanligt,
en sådan pensionering, och att Fulltons
enka och barn erhållit en dylik af
i34 Den 7 September f. m.
Amerikanska Staterne. Det är sannt, och
jag får blott härvid tillägga, att utom denna
faveur, har Fullton sjelf i lifstiden njutit
stora bidrag af Staterne, hvilka, alt beräkna
efter vårt mynt, skulle låta nästan
otroligt. Herr Baird, som i Petersburg bar
Ångmachinsfabriken, erhöll 10 års privilegium
derå, samt dessutom 100,000 Rubel
af Kejsaren uti ren skänk, då första ångfartyget
utlöpte. Dessutom bar till honom
blifvit doneradt betydligt med jord för sina
fabriksanläggningar. — Efter de underrättelser
jag bar, skall Herr Baird anses
äga millioner. Jag anhåller vördsamt om
remiss af detta mitt anförande.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, om icke Herr
Ugglas berörde anförande, som innefattade
anmärkningar vid StatsUtskottets under N:o
217 afgifne, och den 1 dennes e. m. till
Utskottet återremitterade Utlåtande öfver
väckt motion, angående föreslagen afskrifning
af Bruksidkaren S. Owens skuld till
ManufacturDiscontFonden, samt om ett ytterligare
låneunderstöd för honom af allmänna
medel å 5o,ooo R:dr B:co, finge till
StatsUtskottet remitteras.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo och remitterades till
StatsUtskottet Herr Boijs, Joban Fredrik,
Den 7 September f. m.
i35
den 27 sistlidne Augusti e. m. på bordet
lagde motion, att den i Lag-och EkonomiUtskottens
Utlåtande N:o 41> i afseende å
16 Cap. 2 §. uti SkiftesSladgan, omförmäldte
fråga, rörande ersättning af allmänna medel
åt Boställsinnehafvare för Skifteskostnader,
måtte remitteras till SlatsUtskottet.
Å nyo föredrogs och remitterades till
Lagutskottet Herr af Grubbens, INils Willielm,
den 29 sistlidne Augusti f. m. på bordet
lagde Memorial, innefattande hemställan,
att Lagutskottet måtte erinras om skyndsam
behandling af de flere till Utskottet remitterade
motioner, rörande dels upphäfvande,
dels mildring och förändringar i Bysättningstvånget.
Företogs till pröfning Herr Hjertås,
Gustaf, den 1 dennes e. m. på bordet lagde
hemställan, att med afgörandet af StatsUtskottets
Utlåtanden, rörande regleringen
af Utgifts-Titlarne, mätte fördröjas, intill
dess Rikets Ständer hunnit afgöra Stats-och
BancoUlskottens Betänkande om Myntväsendets
reglerande, samt, i händelse myntbestämning,
med eller utan realisation, beslutas,
Kongl. Maj:ts Kådiga Sanction å beslutet
blifvit Rikets Ständer meddelad.
Herr Ugglaj Carl Wilhelm_, hade inlemnat
ett så lydande anförande:
Herr Hjerta, Gustaf, har föreslagit, att
136
Den 7 September f. m.
Utgiftsbetänkandet eller Statsregleringen må
hvila, intill dess den föreslagna myntrealisationens
öde blifvit afgjordt. Jag kan
med min röst icke biträda denna bans önskan,
af följande skäl, nemligen: 1:0 Då för
Statens ordinaira underhåll, äfvensom för
det fordrade extra-ordinaira, en skyndsam
reglering och bestämning är af högsta nödvändighet,
i synnerhet sorn vi allt fort nalkas
den tidpunkt af nästa år, då medlens
disposition oundgängligen påkallas; så tyckes
deraf klart följa, att detta ärende i främsta
rummet bör behandlas; och 2:0 då myntbestämningen,
efter nu föreslagna grunder,
till sin verkställighet och deraf följande
gagn, är högst problematisk, samt icke heller
af någon nödvändighet påkallad, således
möjligen, efter tidsutdrägt och långa
discussioner, omsider blir förkastad, så upptages,
i händelse deliberationen häröfver
skulle förutgå, dermed onödigt en tid på
den vigtigare angelägenhetens bekostnad.
För öfrigt kan jag icke, lika med Herr
Hjerta, upptäcka någon fara af en möjligen
brådstörtad myntförbättring, föranledd af
yttre eller inre conjuncturer under närvärande
ställning i Europa. En sådan lerrör
hörer mera till en af politiska dunster uppjagad
fantasi, än till det sunda förnuftets
forskningar, och, efter mitt omdöme, är
denna förmodade hastiga, likasom omedelbara,
förbättringen alt räkna ibland mängden
af de inpracticabla mynt-theorierne,
Den 7 September f. m. 137
man här sä ymnigt hört föreläsas. •—• Äfven
med äfventyr, att beskyllas för kortsynthet,
vågar jag derjemte påstå, att i fall
någon utomordentlig oförutsedd skickelse
skulle öfver det, af några såsom fattigt och
— i politiskt hänseende — olyckligt utbasunade
Sverigej låta regna så mycket guld
och silfver, att det gamla papperet förvandlades
till lika gällande med sina contexter,
sådant vore mera för oss alla något godt
än ondt. *— Hvad en plötslig myntförsämring
åter vidkommer, kan jag icke heller
befara något dylikt; ty om Rikets Ständer
blott stifta en Lag, att icke •— som hittills,
besynnerligt nog, skett — i påkommande
trångmål, tillgripa Banken, och om
det får bero vid de anstalter, som förr blifvit
vidtagna, att af behållna Bancovinsten
eller andra anslag, medelst silfveruppköp,
förstärka Bankens reella fond, blifva vi nog
försäkrade emot all försämring; hvarjemte
en liten årlig förbättring af myntet alltid,
hädanefter likasom hittills, vore att påräkna.
Vi gå härutinnan äfven den Kongliga
propositionen till möte, som endast önskar
den stadga i myntet, att det icke må försämras.
Det är jemväl så mycket angelägnare
att fördröja realisationen, samt att låta
den bero af framtida omständigheter, som
vi nu tillräckligen hunnit inhemta den allmänna
sinnesstämningen i detta fall, hvilken
tyckes helt och hållet ogilla både realisations-ideen
och det öfverdrifna nitet för
i38 Den 7 September f. m.
densamma. Jag anser fördenskull denna
Riksdagshandling underordnad regleringen
af Statsbehofven, samt, vid en närmare
contemplalion, af intet inflytande på densamma;
och anhåller, att detta mitt anförande
får åtfölja Herr Hjertås motion, dit
den möjligen kan blifva communicerad eller
remitterad.
Herr Munck af Rosenskjöld s Eberhard:
Vid Herr Hjertås motion får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att Herr Hjerta förklarat
Konungens sanction nödig, ehvad
Mynlbestämningen sker med eller utan realisation.
Jag har förut yttrat min tanka,
att Konungens sanction icke är nödvändig
i afseende på FinanceRegleringen, och jag
tror åtminstone icke, att denna sanction af
någon ens kan sättas i fråga, i händelse
Myntbestämning skulle kunna ske utan realisation.
Den § i RegeringsFormen, nemligen
den 79:de, på hvilken man stöder
den motsatta meningen, lyder så här: Ingen
förändring i Rikets mynt till skrot eller
korn, det vare sig till förhöjning eller
afslag j må äga rum utan Rikets Ständers
bifall; Konungens rättighet att låta slå
mynt dock oförkränkt. Här är tydligt endast
fråga om de fall, då Rikets mynt skall
förändras till skrot eller korn, genom förhöjning
eller minskning; och Konungens
sanction kommer således ej i fråga utan
Realisation. Jag hemställer derföre lill Herr
Den 7 September f. m. i3g
Hjerta, om lian ej vill medgifva den Förändring
af motionen, att orden: med eller
utan Realisation, må utgå, emedan jag annars
förmodar, att ingen, sorn är angelägen
om Grundlagens helgd, skall kunna lemna
gitt bifall till densamma.
Friherre Cederström, Jacob: Då Herr
Hjertås motion, i händelse den bifallest,
ovilkorligen skulle medföra åtskilliga månaders
förlängning af Riksdagen, men jag
är öfvertygad, att de bland Svenska Folket,
som intressera sig derföre, äro ganska
få, emot dem, hvilka önska, att Riksdagen,
så skyndsamt som möjligt må slutas, tillstyrker
jag afslag å motionen, och anhåller
om proposition derå. Hvad angår Herr Munck
af Rosenskjölds Förslag om ändring af motionen,
så bestrider jag all sådan. Motionen
måste framställas till bifall eller afslag,
sådan den är afgifven och nu föredragen;
Herr Hjerta eller Herr Munck af
Rosenskjöld dock obetaget, att göra nya
lagliga motioner, bäst de behaga, blott de
i laglig ordning blifva behandlade.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag får först
försäkra, att mitt ändamål med motionen
icke varit att söka förlänga Riksdagen, ty
ingen kan mera än jag önska dess upphörande,
NB. sedan ärenderne blifvit afslutade.
Anledningen lill min motion vardén,
att sedan StatsUtskoLlets UtgiftsBetänkanden
i4<> Den 7 September f. m.
na äro färdige, samt Stats- och BancoUtskotten
redan tagit deras beslut, i anledning
af återremissen utaf alla de fem
Betänkanderne rörande Myntregleringen,
och Utskottens svar således var att införvänta,
så snart tryckningen blifvit medliunnen,
samt man äfven sagt mig, att detta
svar icke är så voluminöst, att det ju ej
borde kunna tryckas på några dagar, ansåg
jag mig, i sista Plenum eller för åtta dagar
sedan, böra göra den framställning jag
gjort, emedan jag var öfvertygad, att under
våra öfverläggningar på \ Stånd frågan
i alla fall hos något RiksStånd skulle väckas,
och jag trodde det vara bättre att få
den i tid afgjord, än att den skulle framställas
under öfverläggningen om UtgiftsTitlarne.
Derföre skyndade jag med min
framställning, och jag bestrider, att någon
förlängning af Riksdagen derigenom åstadkommes,
så vida man ej menar de 8 dagar,
hvilka erfordras för tryckning af Betänkandet
om Myntregleringen. Sju Hufvudtitlar
återstå ännu otryckte, och dessförinnan
kunna icke eller de redan tryckte
till afgörande företagas, så att ingen stor
skillnad i tiden, då den ena eller andra
frågan kan företagas, uppkommer.
Det tillhör mig nu att förklara, hvarföre
jag äfven i ett annat vigtigt afseende
väckt denna motion, nemligen för att derigenom
fästa uppmärksamheten på samman
-
Den 7 September f. m. >4*
Jianget emellan Statsutgiflerne och Myntregleringen,
samt pä nödvändigheten att
opinionen i detta afseende stadgar sig, och
reder för sig en tanka, som under flera
Riksdagar aldrig inom vår Representation
uppstått, ehuru man nu åtminstone börjar
hnna, att ett samband äger rum emellan
myntväsendet och Statsbidragen, och att
det är farligt för Riksens Ständer att fastställa
en femårig budget i ett mynt, som
är utan stadigt värde. Af denna vinter
och nästkommande vår beror, huruvida
vårt myntvärde skall fördubblas eller nedfalla
till intet, så vida icke något beslut
fattas, för att upprätthålla och bestämma
det; och myntbestämningen utgör således
en välgerning mot folket, som blir alldeles
nödvändig, om vi icke nästa år åter skola
se oss nödsakade att sammankomma till
Riksdag.
Hvad Herr Munck af Rosenskjölds förslag
beträffar, så vill jag gerna i afseende
på Konungens sanction afstå från de orden:
med eller utan realisation; men jag bekänner,
att jag icke kan fatta, det så mycken
vigt ligger på dessa ord, som Herr Munck
af Rosenskjöld förmodat. Behöfves ej Konungens
sanction till myntbestämningen,
den må verkställas huru som heldst, så
äro dessa ord ej farliga; ty om motionen
bifalles, blifver följden, att öfverläggningen
om Statsregleringen hvilar, till dess Stan
-
Den 7 September f. m.
derna fattat deras beslut om Financeregleringen.
Om åter Konungens sanction kommer
att anses erforderlig, skadar det ej,
att orden stå der. Min motion skall i alla
fall icke gå till Konungen, utan åsyftar
blott en öfverenskommelse RiksStånden
sinsemellan om ordningen för Statsregleringens
afgörande, och motionen kan således
icke blifva ett erkännande å Rikets
Ständers sida af Konungens sanctionsrätt.
Jag får för öfrigt förklara, att jag icke delar
tänkesätt med dem, hvilka ej anse Konungens
sanction nödvändig; men detta
hör icke till ämnet, och jag tror, att motionen
således kan bifallas, utan förändring,
äfven af dem, som härutinnan hysa en annan
mening.
Herr Crusenstolpe j Magn. Jacob: Ehvad
beslut Ridderskapet och Adeln fattar, i afseende
på Herr Hjertås motion, anhåller
jag att få fästa uppmärksamheten derpå,
att StatsUtskottet dragit försorg, det den
hufvudsakligaste delen af motionen i alla
fall går i fullbordan. Jag säger med flit
den hufvudsakiigare delen, ty äfven jag
tror, alt vissa ord ur motionen böra utgå,
ej blott af det skäl, som Herr Munck af
Rosenskjöld anfört, utan äfven derföre, att
det ovilkorligen skulle bidraga till Riksdagens
förlängande, örn Rikets Ständer skulle
uppskjuta Statsregleringen, intilldess Konungen
meddelat sitt beslut i myntbestäm
-
Den 7 September f. ra. i43
ningsfrågan. Men då UtgiftsBetänkanderna
förra gången förevoro, tog jag mig friheten
vid tredje IIufvudTiteln anmärka oformligheten
deraf, att StatsUtskottet icke hade
afgifvit något yttrande om det extra-ordinaira
anslag af tre och en half millioner
för försvarsverket, som i den Kongl.
Propositionen blifvit äskadt, och att det
skulle blifva nästan omöjligt för Rikets
Ständer att besluta om de vanliga anslagen,
så länge de ej visste, huru långt de extraordinaire
kunna komma att sträcka sig. Öfver
denna anmärkning utlåter sig Utskottet
i sitt sednare Betänkande rörande 3:dje
HufvudTiteln sålunda, att angående det anslag
för en gång j som till Förrädernes
completterande kan pröfvas nödigt ^ mäste
Utskottet uppskjuta sitt yttrande> intilldess
Financeregleringen blifvit uppgjord_, och
förhållanderne med Bankens och RiksgäldsContorets
tillgångar närmare bestämde. Jag
hemställer nu, huru det väl blifver möjligt
för Ridderskapet och Adeln alt besluta om
Statsregleringen i det bela, innan Utskottet
gifvit något slags utlåtande öfver den vigtigaste
delen deraf, om man så får kalla
den del, som åtminstone är den drygaste;
så vida ej Rikets Ständer skola blindt ingå
på hvad Utskottet i sinom tid behagar föreslå.
Då StatsUtskottet bär fullkomligt förfarit,
såsom Secreta Utskottet i fordna tider,
hemställer jag, om icke nödvändigheten
fordrar, att Rikets Ständer förbehålla sig
i44 Den 7 September f. m;
rättigheten att fritt besluta, hvilket Ster,
under sådana förhållanden, endast kan ske
genom uppskof med HufvudTitlarne, intilldess,
efter finansregleringen, man äfven
blifvit så lycklig att erfara, huru det går
med anslaget till FörsvarsVerket.
Grefve Posse, Arvid: Herr Hjerta har
nu ytterligare styrkt mig i den öfvertygelse
jag förut ägt, att syftemålet med dess motion
egentligen varit att vinna en garantie
för myntbestämningen. Jag gör rättvisa åt
denna afsigt, och skulle gerna instämma
med Herr Hjerta, om jag ej trodde, att
förslaget medförde stora olägenheter, bland
hvilka den hufvudsakligaste är tidsutdrägt,
enär man icke får åsidosätta de dryga kostnader
för enskilda och det allmänna, som
Riksdagen medförer. Häldre således än att
använda ett sådant bitvång, vill jag i myntbestämningsfrågan
förlita mig på pluralitetens
rättskänsla, att genom ett beslut härom
gifva åt denna Riksdag ett värde, som
den måhända annars saknar. Herr Hjerta
bär väl låtit förstå, att hans förslag ej
skulle förlänga Riksdagen utöfver de åtta
dagar, som erfordras för tryckningen af
Utskottens Betänkande, men jag tviflar att
saken så lätt aflöper; ty om motionen skall
medföra någon verkan, måste man afbida
myntregleringsfrågans definitiva afgörande,
och sådant kan ej ske förr, än de olika
Den 7 September f. m.
beslut, hvaruti RiksStånden förmodligen
bomma att stadna, blifvit af Utskotten å
nyo jemkade, och detta jemknings-BetänJkande
uppsatt och afgjordt, samt derefter
en skrifvelse tili Konungen afgått och dess
sanetion erhållits. Men härtill åtgå flere
veckor, om icke månader, och jag tror derföre,
i förlitande på Representanternas rättskänsla,
att HufvudTitlarne kunna företagas,
utan afbidan på utgången af myntbestämningsfrågan,
samt afstyrker alltså bifall till
motionen.
Herr Munck af Rosenskjöld: Herr
Hjerta har ansett frågan om Konungens
sanetion icke tillhöra ämnet, men den hör
åtminstone till motionen, och om denna
bifa 1 les, har Ridderskapet och Adeln uttryckt
sin mening, att Konungens sanetion
behöfvés, ehvad myntbestämningen sker
med eller utan realisation. Så mycket jag
i öfrigt biträder Herr Hjertås åsigt, tror
jag derföre, att, om motionen bifalles, sådan
den nu är, uppoffras en grundlags-*-  princip för en åsyftad tillfällig fördel. Men
jag medgifver tillika gerna Friherre Cederström,
att motionen måste framställas, sådan
den blifvit afgifven, och att en förändring
deraf utgör, enligt Grundlagens
föreskrift, en ny motion.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Herr Hjerta har i sin motion efter min
4o IL io
146 Den 7 September f. m.
tanka så fullständigt utvecklat grunderna
för densamma, att något ytterligare biträde,
för beviset om rigtigheten deraf, icke erfordras,
och bela frågan inskränker sig således
dertill, om man bör välja den formligaste
och principenligaste utvägen att komma
till en Statsreglering. Härvid bör markas,
att då Statsregleringen belt och hållet
afser anslag af nödiga medel, måste väl första
vilkoret vara att veta värdet af det mynt,
hvari anslagen skola utgå, särdeles då myntreglering
är i fråga. Jag inskränker mig således
till alt betrakta frågan från denna
synpunkt, hvars vigtighet jag anser 00mkullkastelig,
och biträder till följd deraf
Herr Hjertås motion i alla delar. Hvad
angår de hinder och den tidsutdrägt, man
här omnämt, så bekänner jag, att jag icke
kan inse vigten af hela detta inkast, enär
jag icke vet, hvarföre det skulle fordras
längre tid, att afgöra Statsregleringen efter
än före Myntregleringen. Meri om man
hyser den mening, att blott Statsregleringen
blifvit uppgjord, får allt det öfriga
gå huru det kan, då medgifver jag, att
förslaget innefattar ett hinder för Riksdagens
slut. Hvad åter Herr Munck af Rosenskjölds
inkast beträffar, anser jag det
vara min pligt att förklara, det jag tror
Konungens sanction erfordras å ali myntreglering,
som från Rikets Ständers sida
kan komma i fråga; och denna öfvertygelse
är så grundad på 72:dra §. RegeringsFor
-
Den 7 September f. m.
147
men, att jag blott beklagar, att så väl Styrelse
som Ständer hiltils förbisett meningen
af denna §. — I afseende åter på hvad
en annan Talare anfört, om origtigheten att
företaga Statsregleringen på de ordinarie
Hufvudtitlarne förr, än man erfarit, hvilka
extra-ordinarie anslag kunna komma i fråga,
får jag påminna, att från Herr Hjertås
och mill sida redan i början af Riksdagen
blifvit yrkadt, att Statsregleringen bordt
uppgöras och framläggas icke i det åtskiljda
skick, som nu skett, och jag beklagar, att
den motion, som då väcktes för att påskynda
Riksdagens gång, vann så litet bifall,
att man till och med ansåg det inconstitutionelt
att begära af Utskottet Statens
uppgörande på ett sätt, som nu mera
visat sig vara det enda rätta. Jag tror
för öfrigt, att meningarne i detta ämne redan
äro så stadgade, att en längre discussion
tjenar till intet, och jag anhåller derföre
om proposition till bifall å motionen.
Herr Cederschjöld> Pehr Gustaf: Motionen,
att Statsregleringen bör uppskjutas,
till dess myntbestämningsfrågan blifvit afgjord,
later visserligen rigtig; och jag medgifver
äfven, att den i vissa fall verkeligen
är det. Ty om för Statens reglerande andra
utvägar erfordras, än dem, som förefinnas,
det vill säga: om lån måste göras;
så är det nödvändigt att veta, hvad mynt
man har, emedan man i ena fallet kan få
4° H. io*
1^8 Den 7 September f. m.
låna emot bättre vilkor än i det andra;
emedan i ena fallet ytterligare anvisningar
kunna göras på Banken; i det andra icke.
Men om Staten kan regleras utan anticipationer
på kommande tider, kan jag ej inse
nyttan af den ena frågans afgörande före
den andra; ty om en myntbestämning sedermera
äger rum, blir det blott nödvändigt,
att hvad som i Statsregleringen blifvit
upptaget t. ex. till 2 f:dels R:dr, utföres
med i R:dr i Silfver. Deremot finnes en
annan omständighet, som jag anser fordra
ett uppskof tills vidare med Statsregleringens
afgörande, nemligen att ingen Hufvudlitel
bör företagas förr, än man sett
summan af dem alla, tillika med de extraordinarie
anslagen. Ty om man beviljar
stora tillökningar i 2:dra, 3:dje och io:de
Hufvudtitlarne, och man sedermera ser sig
i nödvändighet att besluta extra-ordinaira
tillskott, som äro vida oUmbärligare, än
löneförhöjningen åt Embetsmännen, skulle
det kunna hända , att man ej fick tillgång
till hvad Staten nödvändigast beböfde, och
att man blef försatt i en absolut nödvändighet
att kasta sig in i lånsystemet. Om
flere millioner oumbärligen erfordras för
försvarsverkets materiel; ser jag ingen annan
utväg, än att Löntagarne tills vidare
måste berga sig såsom hittils, och att man
underlåter de föreslagna lönföi höjningarne.
För min del hemställer jag derföre, om icke
motionen borde sålunda förändras, att de
Den 7 September f. m.
•49
särskilda Hufvudtitlarnes afgörande må hvila,
intill dess alla inkommit tillika med Utskottets
Förslag angående det särskildta tillskottet
för FörsvarsVerkets Materiel. Dessutom
får jag fästa nppmärksamheten på en
annan omständighet i afseende på motionen,
nemligen att oin Ridderskapet och
Adeln bifaller densamma, kunde det hända,
att den icke biträddes af 2 bland de andra
Stånden, och att den således blifver ulan
verkan; men Ridderskapet och Adeln skulle
då hafva bundit händerna på sig, och satt sig
ur stånd, att deltaga i afgörandet af den
vigtiga frågan om Statsregleringen, eller att
genom sina beslut kunna inverka på opinionerna
inom de andra Stånden, samt Ridderskapet
och Adeln blifva sysslolöse åskådare
af de andra Ståndens sätt att reglera
Staten. Jag hemställer derföre, i händelse
motionen skulle bifallas, att det vilkor åtminstone
dervid borde fästas, att Ridderskapet
och Adeln icke voro bundne af beslutet,
så vida det ej biträddes af tvenne
bland de öfrige Stånden.
Friherre Wrangel, Henning: Utan att
nu ingå i någon pröfning, huruvida myntbestämning
är nyttig, eller icke, hvilket ej
bör till saken, linner jag det vara högst
nödigt att veta värdet af det mynt, hvari
anslagen beviljas, och jag biträder således
Herr Hjertås förslag, så mycket heldre, som
jag vid sista Riksdagen väckte enahanda nio
-
i5i Ben 7 September f. m.
Sommaren, men myntregleringsfrågan i Sep-,
lember. Om så är, instämmer äfven jag
deri, att Ridderskapet och Adeln må vara
desamma år 1829, som år 1823,
Grefve von Schwerin, Fredric Bogislaus:
Jag anhåller att få återkalla i Ridderskapets
och Adelns minne, att då StatsUtskottet
afgaf sitt irsta såkallade principBetänkande
N:o 124, åtföljdes det af en
min Reservation, deri jag försökte uppställa
alla Statsutgifter, som vid denna Riksdag
kommit i fråga, till följd så väl af Kongliga
propositioner, som enskilta motioner,
hvilka blifvit remitterade dels till StatsUtskottet
ensamt, och dels lill StalsUlskottefc
gemensamt med Ekonomi- eller BancoUtskotten.
Jag gjorde det derföre, att jag
ansåg mig böra göra mina medRiksdagsmän
uppmärksamme på totalbeloppet af ifrågavarande
Stats-anslag, då Hufvudlitlarna endast
utgjorde en ringa synlig del af hvad
som blifvit äskadt. Jag fästade äfven uppmärksamheten
derpå, att oberäknad t de löneförhöjningar
Utskottet föreslagit, återstodo
ännu enligt Styrelsens framlagda plan till
lönereglering alla Hufvudtitlarne igenom
3oo,ooo R:dr, hvilka vid en påföljande Riksdag
åter skulle komma under öfverläggning;
och jag kunde under sådane förhållanden
ej afhålla mig från det yttrande, att innan
myntets värde vore bestämdt, tilltrodde jag
mig icke att med godt samvete bevilja nå
-
Den 7 September f. m. i5i
ordningen för föredragningen af Statsregleringen
icke erfordras. På denna grund anhåller
jag ännu en gång om proposition till
bifall, och tror, att de skäl, som å motsatta
sidan blifvit anförde, skola, om de
rätt upplösas, befinnas utgå endast från
fruktan för Riksdagens förlängande. Jag tillstår,
att jag ej hyser denna farhåga, ty jag
hoppas, att Utskottens Ordförande och Ledamöter
skola så pådrifva tryckningen, att
FinanceBetänkanderne kunna inkomma på
samma tid, som de återstående Hufvudtitlarne,
då icke på långt när en sådan tidsutdrägt
kan komma i fråga, hvilken en värd
Ledamot här föreställt sig. Men som jag
icke bestämt kan utlåta mig härom, önskade
jag att få höra någon af UtskottsLedamöterna,
hvilka äro bättre i tillfälle att bedomina
förhållandet. Skulle mitt förslag
verkeligen medföra en tidsutdrägt af två
månader, vill jag gerna sjelf derifrån afstå;
men jag kan ej föreställa mig, att det verkar
en skilnad ens af \l\ dagar.
Grefve Posse: Jag vill endast, i anledning
af Friherre Wrangels yttrande, att
Ridderskapet och Adeln sista Riksdagen fattade
ett beslut, likartadt med det Herr
Hjerta nu föreslagit, taga mig friheten hemställa,
om icke den ädle Friherren från sista
Riksdagen erindrar sig samina förhållande,
som jag vill påminna mig, nemligen
att de fleste Ilufvudtitlarne afgjordes under
i5o Den 7 September f. rm
tion, i fråga om 3:dje Hufvudtiteln, hvil*
ken motion då äfven genast bifölls. Jag
vet ej, hvarföre icke samma åtgärd nu kan
vidtagas, heldst följderna deraf vid förra
Riksdagen visade sig ganska goda. Jag hoppas
också derföre så mycket mer bifall lill
Herr Hjertås motion, som jag erinrar 111ig,
alt en af Regeringens utmärktaste Ledamöter,
då fråga var om Närings-Stipendier för
Adliga Ynglingar, uppmanade Ridderskapet
och Adeln att vara de samma år 1829 som
år i823; och då frågan nu är af vida större
vigt, kan jag ej annat än på samma skäl
biträda motionen, och begära proposition
till bifall derå.
Herr Hjerta: Jag vill blott besvara en
anmärkning af Herr Cederschjöld, hvilken
är den enda af vigt, som blifvit framställd.
Det har nemligen aldrig ett ögonblick varit
min afsigt och kan ej heller slutas af motionen,
att, i händelse Ridderskapet och
Adeln ensamme eller i förening med blott
ett Stånd, fattade ett Beslut i enlighet med
mitt förslag, Talmännen derigenom skulle
vara bundne vid föredragningen af UtgiftsBetänkanderna.
Min mening har endast varit,
att, i händelse Ridderskapet och Adeln
biföll motionen, och de öfrige RiksStånden
inbjödos att deruti instämma, hvarom fråga
först efteråt kan uppstå; så skulle, om förslaget
blef bifallet, genom 3 Stånds beslut,
Talmännens öfverenskommelse om tiden och
Den 7 September f. m. i53
got, då den ena Statsmedlemmens anspråk
ej kunde fyllas utan ökad våda för den andra.
Men när jag förklarade min tanka
vara, att inga beslut om löneförhöjningar
måtte fattas förr, än myntet blifvit bestämdt,
ville jag blott uttrycka hvad mitt
samvete ålade mig, utan att lägga band på
andra, som kunna vara intresserade af lönförhöjningen;
och jag får äfven nu förklara,
att jag icke, utan att äga trygghet i afseende
på myntvärdet, kan, för min del,
understödja någon enda löntillökning.
Det må nu tillåtas mig att utreda förhållandet
med de ifrågavarande Betänkanderna.
Då StatsUtskottets UtgiftsBetänkanden
första gången aflemnades till Stånden,
afgåfvos de alla på en gäng, och ordningen
hade fordrat att så äfven nu skett. De
3:ne första HufvudTillarne öfverlemnades
derföre också utan remiss, hvilken Utskottet
ej tänkt lemna förr, än alla HufvudTitlarne
blifvit färdige till afsändning; och det
synes mig derföre oförklarligt, huru desse
3 första IIufvudTitlar, som blifvit öfverlemnade
endast i afsigt, att RiksStåndens Ledamöter
skulle äga tillfälle att på förhand
deraf taga kännedom, redan kommit på Ståndets
bord; ty ehuru jag visserligen icke har
skäl att betvifla riktigheten af de öfverlemnade
tryckta exemplaren, fordrar likväl ordningen,
att autenticiteten bestyrkes genom
UtskottsLedamöternas underskrift på den
154
Den 7 September f. m.
remiss, sora plär innehålla förteckning öfver
de Betänkanden, hvilka aflemnas. Emellertid
äro de öfrige HufvudTitlarne nu att
förvänta inom få dagar, och Betänkandet
rörande FörsvarsYerket kan icke dröja längre
än till veckans slut. Betänkandet om
myntregleringen är ock färdigt till föredragning
inom Utskotten nästkommande Onsdag;
huru länge tiden sedermera kan utdragas
genom tvister från minoritetens sida, kan
jag ej säga; ty det är desse disputer, och,
jag vill nästan säga, chicaner, hvilka vållat
tidsutdrägt och det mindre sammanhang,
som fanns i Utskottens första Betänkanden.
Men sedan pluraliteten blifvit mera bestämd,
hoppas jag att resultatet skall finnas mera
tillfredsställande. — Då jag således delar
Herr Hjertås åsigt, och icke vill taga på
mitt samvete, att befria den ena från beroendet
af ett vacklande myntvärde, utan
att veta den andra tryggad från ett än svårare
tillstånd om 2 elier 3 år, kan jag ej
annat än önska bifall till motionen, likväl
med någon modificalion. Jag tror nemligen,
att afbidandet af Konungens sanction
till myntbestämningen hvarken är lämpligt
eller nödigt. Konungen har sjelf haft initiativet
i frågan om myntbestämningen vid
denna Riksdag; och då Konungen uti sin
Skrifvelse till Ständerna sagt, att Han vill
veta ett slut på 1818 års moratorium; att
Han ansåg detta moratorium såsom en öfyergångsåtgärd,
hvarå Han förväntade ett
Den 7 September f, m.
i55
snart sint; att Han ansåg utvexling af silfver
mot sedlar till det pris, som kunde bestämmas,
absolut nödvändig för att bereda
och bibehålla ordning i PenningeVerket;
liar Ilan tydligen tillkännagifvit, att Han
icke förväntar ett uppskof, intill dess man
kunde återkomma till en myntbestämningsgrund
af l\8 skill. Dessutom har ingen
af Konungens Piådgifvare gjort anmärkning
emot den föreslagne bestämningsgrunden
till 128 sk.; och vi kunna således hoppas,
att om Ständerna komma sams om beslutet,
kan Konungens sanction derå med trygghet
förväntas. Men för att ytterligare undanrödja
den befarade tidsutdrägten, vill
jag, jemte uteslutande af Konungens sanction,
äfven föreslå en annan förändring af
motionen. De återstående HufvudTitlarne
inkomma oförtöfvadt, men innehålla icke
några betydliga förändringar. Dessa, tillika
med första IIufvudTiteln, skulle således
kunna afgöras i den ordning de inkomma;
men deremot skulle jag tro, att 2:dra, 3:dje
och /pde HufvudTitlarne icke böra företagas
till afgörande förr, än Ridderskapet och
Adeln hunnit taga kännedom om innehållet
af Betänkandet rörande Försvarsverkets behof,
och att vidare borde bestämmas, att
så väl detta Betänkande, som de nyssnämde
HufvudTitlarne, borde hvila, intilldess
Ständerne fattat ett definitift beslut rörande
myntregleringen. Jag hemställer således,
om ieke Herr Hjerta skulle vilja mi
-
156
Den 7 September f. m.
tigera sin motion i enlighet med detta förslag,
samt om icke de öfrige Stånden kunde
inbjudas, att deruti instämma.
Herr Cederschjöld: Då jag sist hade
ordet glömde jag, att, i anledning af Herr
Munck af Rosenskjölds erinran, blott åberopa
mitt yttrande i detta ämne uti ett föregående
Plenum vid innevarande Riksdag.
Herr Munck af Rosenskjöld: Så väl
Herr Hjerta som Friherre Anckarswärd fortfara
ännu att yrka nödvändigheten af Konungens
sanction å myntbestämningen, då
likväl, såsom jag förutvisat, ej blott Grundlagen,
utan äfven Kongl. Maj:t sjelf förklarat
denna vara Ständernas ensak. Nog har
man uti ett annat land hört NalionalRepresentanter,
som velat utvidga Konungamakten
utöfver Konungens egen önskan, men
sådane Representanter kallas också der U1-  traRoyalister, och eftersträfva icke ens sjelf—
ve att anses för Liberale eller Constitutionelle
Representanter.
Friherre TVrangel: Jag påminner mig
i likhet med Grefve Posse, att med undantag
af 3:dje HufvudTiteln, de öfrige Titlarna
afgjordes, innan uti financerna något beslut
fattades; och till vinnande af consequence
anhåller jag äfven nu, att 3:dje HufvudTiteln
må hvila, intill dess myntbestämningen
ägt rum, då tillika tillfälle yppar
Den 7 September f. m.
sig för mig alt förena mig uli Grefve Pos
ses
åsigter.
Herr Hjerta: Det synes som, under
det en deJ hyser farhåga för att bifalla min
motion* i anseende till deraf befarad förlängning
af Riksdagen, man å en annan sida
bemödar sig att afskräcka derifrån, på
grund af vådan, att Ständerne derigenom
skulle hafva tillerkänt Kongl. Maj:t en honom
icke tillkommande sanctionsrätt å Ständernes
beslut rörande myntväsendet. Jag
vill derföre icke yrka bibehållandet af det
i min motion omförmälte vilkor afKonungens
sanction; det må gerna utgå, Hufvudsaken
är, att Stälidernes beslut om myntbestämning
fattas, i det hopp att Konungens
sanction icke uteblifver. Jag anhåller,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes utesluta utur min motion de ord,
hvari talas om Konungens sanction, så framt
icke någon annan Ledamot önskar dem bibehållne.
Friherre Anckarswärd: Det tillhör utan
tvifvel de sällsamheter man stundom får erfara,
att jag af en så aktningsvärd Ledamot,
som Herr Munck af Rosenskjöld, stämplas
såsom UltraRoynlist, men jag kan dock ej
anse denna stämpling vara gifven i så elak
mening, som den verkligen synes hafva
framträdt. Jag fortfar likväl att anse Kongl.
Muj:-ts sanction vid ifrågavarande tillfälle
158 Den 7 September f. m.
nödvändig, för att förekomma kränkning af
enskilde personers rätt, oell skall i sådant
afseende gerna emottaga hvilken benämning
som helst.
Herr Munck af Rosenskjöld: Mitt sista
yttrande var, att den FolkRepresentant, sorn
vid flera tillfällen söker att utvidga Konungamakten
utöfver hvad Konungen sjelf önskar
och Grundlagen föreskrifver, kallas i
ett annat land för UltraRoyalist. Om Friherre
Anckarswärd finnér med sig, att han,
såsom FolkRepresentant, yrkat en mera utvidgad
magt för Konungen, än denne sjelf i
officiel skrifvelse förklarat sig tillhöra, eller
Grundlagen tillerkänner Konungen, så torde
Friherren ock sjelf medgifva, att detta
måste vara oväntadt af den, som vill anses
för en utmärkt liberal och constitutionel
FolkRepresentant.
Friherre Anckarswärd: Jag ber om
tillgift, för det jag upptager tiden i en helt
och hållet enskild sak, men då Herr Munck
af Rosenskjöld tillåtit sig att personelt angripa
mig, nödgas jag tillrättavisa det omdöme
han öfver mig fällt, på det icke flera
måtte dela det. Jag får dervid taga mig
friheten fästa uppmärksamheten derå, att
jag icke föreslagit någon ny Grundlags-paragraf
eller förändring uti någon gammal,
utan att Herr Munck af Rosenskjöld och
jag dragit olika mening utaf en och samma
Den 7 September f. m. i5g
§.; äfvensom, att det billigtvis icke bör anses
för försök att utvidga Konungamakten,
om man, såsom jag, då Styrelsen efter min
åsigt förbisett en den förvarad rättighet,
yrkar att Regeringen ville inträda i den
verksamhet Grundlagen utstakat, synnerligen
då fråga är att betrygga för ett återfall
till de våldsamma penningeskakningar,
hvilka redan förorsakat och ytterligare kunna
förorsaka den största skada inom landet.
Herr Munck af Rosenskjöld: I det sista
yttrandet har Friherre Anckarswärd medgifvit,
att han tillerkänt 72 §. RegeringsFormen
en lydelse till utvidgande af Konungens
makt utöfver hvad Konungen sjelf
trott sig i detta fall tillkomma; och då Friherren
medgifvit detta, behöfver jag ej tillägga
något vidare för rättfärdigande af mitt
första yttrande, som föranledt denna discussion.
Herr Hjerta: Jag anhåller vördsammast
att få föreslå en liten redactionsförändring,
för att ännu mera förminska risquen af tidsutdrägt.
Den väsendtliga förändring i Statsanslagen,
som enligt Grefve von Schwerins
påstående endast skall igenfinnas på 2, 3
och 4 HufvudTitlarne, är dock icke mindre
på io:de IlufvudTiteln, som äfven har till
föremål en personal att aflöna. Ali sönderdelning
af HufvudTillarne, då fråga är att
bestämma deras belopp, är visserligen, så
-
160 Den 7 September f. m.
sorn jag nyss baft äran visa, mindre form*
enlig, men om Herr Grefven och LandtMarskalken
finner, att det gåran, samt Rid*
derskapet och Adeln så beslutar, skall jag
för min del afvika från mitt yrkande om
uppskof med alla HufvudTitlarnes bestämmande,
intill dess myntregleringen blifvit
afgjord, och inskränka mig till ett slikt yrkande
endast hvad beträffar 2, 3, 4 och
io HufvudTitlarne»
Friherre Cederström: Jag bestrider
Herr Hjertås förslag, både sådant det af
honom sjelf blifvit framstäldt, och modifieradt
efter Grefve von Schwerins önskan;
samt anhåller, att Herr Grefven och Landt*
Marskalken täcktes framställa proposition,
först på Herr Hjertås skriftligen afgifne motion,
och derefter på den af Grefve von
Schwerin föreslagna modificationen, helst
båda förslagen lika lätt synas kunna afslås,
och bordläggning af det senare förslaget
derigenom undvikes.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då en Ledamot
begärt proposition å Herr Hjertås
först gjorde ofvanberörde hemställan, finge
Hans Excellence fråga, om Ridderskapet och
Adeln fann för godt bifalla ifrågavarande
hemställan.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
I an
-
Den 7 September f. tn. j6»
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Nej öfverröstat Ja, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln
afslagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde derefter proposition
å Herr Hjertås sednare förslag, att
StatsUtskottets Utlåtande, rörande reglerin'
gen af andra, tredje, fjerde och tionde UtgiftsTitlarne
icke måtte företagas till afgörande,
förrän frågan om myntväsendets reglerande
blifvit afgjord.
Ropades Ja och Nej.
Friherre Boje, Fredrik;• I händelse
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
skulle finna, att pluraliteten varit
för Nej, begär jag votering, men afstår
derifrån, om Ja kan anses hafva vunnit*
Friherre Cederström: I det af Friherre
Boye uppgifne sednare fall begär jag
votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde följande voterings-proposition:
Den,
som anser, att StatsUtskottets
Utlåtanden, rörande regleringen af andrat
4o H* il
Den 7 September f. m.
tredje, fjerde och tionde UtgiftsTitlarne ej
höra företagas till afgörande, förrän frågan
om myntväsendets reglerande blifvit afgjord,
voterar
Ja;
Den det ej vill, v.oterar
Nej;
Vinner Nej, kommer Statsregleringen,
rörande UtgiftsTitlarne, atti hela dess vidd
till afgörande företagas, utan afbidande af
Rikets Ständers beslut i afseende å myntväsendet.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Sedan 4T> 42> 4 3 och 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan ett qvart till 12 f. m.;
och befunnos, efter voteringens slut, klockan
ett qvart till i e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 75.
Nej — i3i.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således beslutat, att Stats
-
Den 7 September f. m. i63
regleringen, rörande UtgiftsTitlarne, borde
i hela dess vidd lill afgörande företagas,
utan afbidahde af Rikets Ständers beslut
i afseende å Myntväsendet;
Herr Crusenstolpe: I anledning af Grefve
von Schwerins framställning, alt SlatsTJtskotlets
svar på ålerremissen af de 3 första
HufvudTitlarne blifvit uppförde på Ridderskapets
och Adelns Bordlista, ehuru Betänkanderne
öro aflemnade utan åtföljande
inissif, och endast af serskild attention för
att lemna RiksSlåndens Ledamöter tillfälle
att på förhand laga kännedom deraf, hemställer
jag vördsamt, alt dessa Betänkanden
tnå utstrykas ur Bordlistan, och icke
anses till Ståndet inkomne förr, än Betänkanderne,
rörande alla HufvudTitlarne, aflemnas,
beledsagade af missif och behörige
underskrifter;
Friherre Cederström: I anledning af
den siste värde Talarens framställning, anhåller
jag om upplysning af Herr RiddarhusSecreteraren,
huruvida icke StatsUtskoltets
senare Betänkanden, rörande de 3 första HufvudTitlarne,
inkommit till Ståndet på samma
sätt, Sorn alla andra Betänkanden, det
vill säga, blifvit ahmäldte såsom från Utskottet
aflemnade* och bordlagde.
Grefve von Schwerin: Jag anhåller äfven,
att Herr RiddarhusSecretcraren Ville
4o H; i i *
,64 Den 7 September f. m.
upplysa, huruvida de ifrågavarande Betänkanderne
varit åtföljde af vanlig remiss,
som innehåller förteckning på de Betänkanden,
hvilka aflemnas, jemte behöriga Underskrifter
af UtskotlsLedamöterne.
Undertecknad Ri ddarhus-Secreter are :
Jag får vördsamt upplysa, att StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtanden ankommit såsom
vanligt i ett försegladt convolut med
utanskrift lill Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, och att sedan detta conVolut, på sätt
med alla till Ståndet inkommande handlingar
äga rum, af mig blifvit öppnadt, samt
Betänkanderne öfverlemnade till Hans Excellencd
Herr Grefven och LandtMarskalken,
Hans Excellence afven på vanligt satt
anmält, att dessa Betänkande,, ankommit,
hvarefter de, lill följd af Ridderskapets och
Adelns beslut, blifvit i behörig ordning
bordlagde. En sanning är, alt något missif
från Utskottet, innehållande förteckning
på Betänkanderne, icke var följakligt, ehuru
sådant förut vanligen skett för att bättre
hålla reda på inkomne Betänkanden och tiden
för deras aflemnande; men något beslut,
att ett sådant missif oundgängligen erfordras,
innan ett Betänkande må kunna
bordläggas, är mig alldeles obekant.
Friherre Cederström: Sedan RiddarhusSecreteraren
upplyst, att Betänkanderne
inkommit i vanlig form, och efter det de
Den 7 September f. m.
i65
af Herr Grefven och LandtMarskalken blifvit
anmäldte, samt för Ridderskapet och
Adeln uppläste, äro vordne lagde på bordet;
så är, genom den händelse, att StatsTJtskottets
Ordförande försummat ombesörja
det brukliga missi vet, följden ingen annan,
än att det visar frukten af denna StatsUtskottels
Ordförandes ohörsamhet mot Rikets
Ständers beslut, då han företagit sig att
sjelf ombesörja tryckningen af StatsUtskottets
Betänkanden, istället för att öfverlemna
denna omsorg enligt Rikets Ständers beslut
åt ExpeditionsUtskottet; ty om Betänkanderne
inkommit från Expeditions-Utskottet,
hade missivet säkerligen icke saknats.
Men denna StatsUtskottets Ordförandes
försummelse kan icke hindra Betänkandernes
föredragning i den ordning de
inkommit; helst missivet är en öfverflödig
i lag icke föreskrifven formalitet, och förteckning
öfver Betänkanderne finnes genom
Bordlistan.
Herr Crusenstolpe: Det är just motsatsen
af hvad Friherre Cederström anfört,
som här inträffat, att nemligen Belänkanderne
icke inkommit i vanlig ordning, enär
intet missif åtföljt. Att de legat i ett convolut,
och alt RiddarhusSecreteraren på ett
eget sätt öppnat detta, kan icke constatera
formens riktighet, ty missivet erfordras för
säkerheten, att Betänkanderne ej må in
-
i66
Den 7 September f. m.
kamma till Stånden från höger eller venster,
utan från Utskotten, hvarföre ock Ordföranden
undertecknar missivet. Jag fortfar
således att anhålla, det ifrågavarande
Betänkanden må anses såsom ännu icke lagda
på Ridderskapets och Adelns hord.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då en mängd
af StatsUtskottets Utlåtanden, rörande åtskillige
HufvudTitlar, i sista Plenum från
StatsUtskottet till Ridderskapet och Adeln
inkommit, hade Hans Excellence trott, att
de horde bland Ridderskapets och Adelns
Herrar Ledamöter utdelas; men som utdelning
deraf icke lämpligen kunde ske, förrän
terörde Utlåtanden äfven blifvit lagde
på bordet, och i följd deraf funnos i läsrummet
att tillgå, hade, af denna anledning,
ifrågavarande Utlåtanden blifvit i sista
Plenum lagde på bordet, samt till följd
af Hans Excellences föreskrift derefter bland
Ridderskapets och Adelns Herrar Ledamöter
utdelade. Haus Excellence hade dock
aldrig ämnat, att för Ridderskapet och Adeln
föredraga något af dessa Utlåtanden, förrän
StatsUtskottets Utlåtanden, rörande alla HufvudTitlarne,
till Ridderskapet och Adeln inkommit.
Herr Crusenstolpe:. Efter den förklaring
Herr Grefven och LandtMarskalken afgifvit,
och då följden således blir densamma,
Dea 7 September f. m. 167
antingen Betänkanderne ligga på bordet, el
ler icke, har jag intet vidare alt anföra.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den i3 sistlidne
Augusti under N:o 62 afgifne, och den
27 i samma månad e. m. på bordet lagde,
Utlåtande i anledning af yrkad försäljning af
en hemmanet Tofta förut tillhörig Skog m.m.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm,
Carl Axel, anförde skriftligen:
Herr af Akrells första och af Utskottet
afslagna motion hade för ändamål alt
med Tofta hemman återförena Adelsö Kronopark,
hvilken förmentes icke hade bordt
skiljas ifrån nämnde hemman. Denna fråga,
afgjord i administratif väg, hade redan
för flere är tillhakars blifvit af Konungen
afslagen, sedan KammarCollegium blifvit
bordt, samt Adelsö Kronopark, likasom
tillförene, ansedd såsom Drottningholms
Kungsgårds tillhörighet.
Uti sin förnyade motion har Herr af
Akrell föreslagit, och Utskotten tillstyrkt,
att Adelsö Kronopark skulle på auction för
-
i68
Den 7 Sep tein ber f. m.
säljas, till Statens större nytta. Denna vändning
i saken är endast ett försök att på
denna väg åtkomma hvad på laglig väg redan
blifvit afslaget; ty del är gifvit, attén
auction, der endast Tofta och Stenby hemman
kunna concurrera, och optionsrätten är
lempad åt Tofta, vore alt åt sistnämnde
hemmansägares godtfinnande öfverlåta köpesummans
fastställande, och således endast
en fictiv auction.
Deremot synes på intet ställe Utskott
ten hafva ihogkommät, att Adelsö Kronopark
är en Drottningholms Lustslotts tillhörighet,
hvarifrån dess behof af vedbrand,
stängsel m. m. bör upphämtas; och det förundrar
mig i sanning att Utskotten kunnat
företaga sig, att så fritt disponera öfvep
Kungsgårdens lägenheter, utan att åtminstone
anvisa densamma en motsvarande ersättning.
Jag kan ej heller föreställa mig,
att det är Ständers sak, att gå in i pröfning
om Kungsgårdarnes inre administrativa
angelägenheter, eller att mål af dylik
beskaffenhet kunna ens komma under Ständers
pröfning.
Hvad Utskotten yttrat örn den vanvård,
i hvilken Adelsö Kronopark befunnits,
och hvarom den hällne synen vittnar, får
jag vördsamt upplysa, att denna syneförrättning
an befall tes af mig, i anseende till
ett skogvaktare-boställe derstädes, hvilket
genom dödsfall var blifvet ledigt, hvarjemte
Den 7 September f. m.
169
jag anmodade Herr HofJägmästaren Ström
alt indela parken till trakthuggning, samt
lemna mig upplysning om dess möjliga afkastning
med iakttagande af skogens bestånd.
Nuvarande .ägaren af Tofta hemman Herr
Amiral af Klint syntes äfven kort före Riksdagens
början villig, att på arrende öfvei>
taga Adelsö Park, efter de af Herr HofJägmästaren
Ström uppgifne grunder; mendet
synes, som hade man gjort sig en förhoppning,
att af Rikets Ständer framlocka en åtgärd,
hvilken kunde på lindrigare vilkor försätta
i besittningen af oftanämnde Skogspark.
Så länge Adelsö Kronopark fortfarande
lyder under Drottningholms Lustslott och
dess Styrelse, kan jag ej föreställa mig, att
vården af Kungsgårdens lägenheter kan blifva
föremål för Rikets Ständers ornpröfning.
Slutligen får jag nämna, att enär ägaren af
Tofta hemman vill ingå i det föresjagne
billiga arrendet af Adelsö Park, hvilken
visserligen af honom kan bättre vårdas och
skötas, än af Kungsgårdens mera aflägsnade
Styrelse, skall sådant säkert beviljas. —-  Jag anhåller vördsamt om proposition till
afslag å Utskottens Utlåtande.
lians Excellence Herr Grefven och
EandtMar skalk en gjorde proposition till bifall
af Stats- och EkonomiUtskottens före<?
Varande Utlåtande.
Ropades Nej.
170
Den 7 September f. m.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
propositionen blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
under N:o 216 afgifne, och den 27 sistlidne
Augusti e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af verkställd granskning af
redogörelsen öfver 2:ne till Amerika och
Medelhafvet företagne Krutförsälinings-Expeditioner.
Hans Excellence Herr Grefve Löwenhjelm,
Carl Axel: Då Utskottet icke yttrat
något formligt ogillande af de tvenne expeditioner
för krutförsäljning, hvarmed jag
haft bestyr, är det ock för mig öfverflödigt
att nu ingå i något försvar deraf. Jag vill
blott nämna, att anledningen till desse företag
var, att Kronans förråder befunnos
fyllda med krut vida utöfver Rikets närvarande
behof, och då ingen afsättning inomlands
stod att vinna, gaf förvarandet af dessa
stora krutförråd bekymmer. Den första expeditionen
skedde, såsom Utskottet äfven
upplyst, på Westindien med 2000 Centner,
Den 7 September f. ro.
peli ilen sednare på Medelhafvet. Vid den
första saknades all ledning af någon föregående
erfarenhet, och jag inedgifver gerna,
att om jag, på hvars ansvarighet företaget
verkställdes, då haft den erfarenhet, sorn
härigenom inhämtades, hade vinsten kunnat
blifva större. Jag tror likväl, att detta
krut, som var gammalt och i fara att blifva
förlegadt, betaltes väl, serdeles om man
täger i betraktande de tullinkomster, som
genom denna expediton tillskyndades Staten,
och hvilka stego till 17,000 R;dr, samt
ökade det allmännas inkomst af det försålda
krutet med 8 R:dr på hvarje Centner,
så alt den med de 21 R:dr per Centner,
sora Utskottet beräknat, i sjelfva verket utgjorde
2g R:dr.
Hvad för öfrigt angår Utskottets slutliga
tillstyrkande, att krutförsäljningen utom
landet må helt och hållet öfverlemnas till
den enskildta speculationen, och deremot
priset å denna vara vid inrikes försäljning,
till uppmuntran för handeln och näringarne,
i den män Kongl. Maj:t finnér nödigt,
nedsättas; så innefattar detta förslag två
punkter. Den ena, att försäljningen utomlands
bör öfverlemnas åt den enskildte speculationen;
men delta har blott ett fel,
nemligen att icke vara verkställbar!. Ingen
handlande kan speculera på krutförsäljning
utomlands i mindre partier, ty assuruncen
för den öfriga lasten blir alltför dryg,
172 Den 7 September f. m.
så snart krut är om-bord, och det måste
således föras på egna fartyg, sorn fordra
att särskilt förbyggas. Skall försäljning utomlands
äga rum, måste den derföre ske
genom anstalter för det allmännas räkning,
och särskilda skepp sysselsättas dermedj
men jag tror, att intet behof af en sådan
försäljning nu mera kan äga rum, ty sedan
saltpetergärden blef nedsatt, får Kronan icke
mera krut, än som behöfves; och jag kan
således ej tillstyrka Utskottets förslag i
denna del. Den andra punkten angår prisets
nedsättning för det krut, som försäljes
inrikes. Det ankommer visserligen på Rikets
Ständer, till hvad grad de vilja utsträcka
sin uppmuntran åt Handel och Näringar
genom krutförsäljning till nedsatt
pris; men jag får blott erindra, att närvarande
pris utgör ej mer än knappt f:delar
af krutets tillverkningsvärde, och att det
egentligen är endast Bergshandteringen, som
är i behof af krut, tillika med några större
Possessionater, som behöfva det vid väganläggningar.
Bergskrutet säljes nu för 26
R:dr, men kostar i tillverkning 42 R:dr,
och jag tror således, att all möjlig nedsatt-?
ning redan är medgifven. Jag afstyrker derföre
äfven denna del af Utskottets förslag.
Grefve Gyldenstolpe Anton Gabriel:
I afseende på den skrifvelse StatsUtskottet
föreslagit i slutet af sitt Utlåtande, rörande
de 22ne KrutförsäljningsKxpeditionerne, ta
-
Ben 7 September f. fri.
ger jag mig friheten göra åtskillige anmärk-*
ringar. Denna Skrifvelse skiljer sig, såsom
nästföregående Talare redan anmärkt, i aine
delar i ito Alt Krut försäljningen utom Landet
må helt och hållet öfverlemnas till den
enskifte speculationen; 2:0 att priset å Krut
vid Inrikes försäljning > till uppmuntran
för Handeln och Näringarna, måtte i den
mon Kongl. Mai:t finnér nödigt nedsättas.
Jag instämmer med Utskottet i den första
delen, eller att Krutförsäljningen utom lan-<
det bör öfverlemnas ål enskildta speculationen,
hvilket ock öfverensstämmer med
den princip, som i sednare tider allt mer
gjort sig gällande, att Staten ej bör inblanda
sig i sådane handelsspeculationer, hvilka af
enskildta kunna verkställas. Hans Excellencö
Herr Grefve Löfvenhjelm bar väl anmärkt,
att detta förslag ej vore verkställbar^ till
följd af de dryga omkostnader som med
Kruthandeln äro förenade; och Hans Excel-*
lence har till stöd derför anfört, att det
för krutets transporterande fordras serskild
inredning af fartygen. Utskottets Utlåtande
Upplyser likväl, att inredningen af det fartyg,
som för Kronans räkning afgick tned
krut lill Madera, kostade blott ()55 R:dr;
och jag tror icke, att en sådan omkostnad
kan blifva afslu äckande för den enskilta
speculanten, särdeles då han får köpa krutet
till det pris det gäller här, hvilket för
närvarande är 26 högst 28 R:dr; mert deremot,
såsom Utskottets Utlåtande visar,
I
•174 Den 7 September f. m.
priset på det krut, som Contant försåldes,
uppgått ända till 47 § R-'dr. Jag tror således,
att en speculation på krut verkeligen
skulle löna sig, och att denna handel kan
bedrifvas af enskilta. Men dessutom måste
en annan omständighet här äfven komma
i beräkning, nemligen att Staten ej vidare
bör utsätta sig för nödvändigheten att sysselsätta
sig med kruthandel. Anledningen
till de 2:ne företagen af denna art har varit,
att, enligt det antagna systemet för
kruttillverkningen* Staten fick mera krut
än den behöfde, och såg sig derföre tvungen
att på något sätt skaffa sig af med det
öfverflödigt, samt derföre taga emot hvad
den kunde erhålla. Man kan således icke
klandra de företagna Expeditionerne, ty det
bar naturligtvis varit bättre, att för detta
krut få 20 R:dr, än att låta det skämmas
bort och få intet. Men det önskligaste är,
att Staten ej någonsin mera sättes uti ett
sådant predikament, hvilket jag för min del
tror säkrast undvikes derigenom, att det
nuvarande systemet för kruttillverkningen
ändras, och Staten ej belastas årligen med
större qvantum krut, än den för eget behof
förbrukar.
Hvad deremot den andra delen af Utskottets
tillstyrkande angår, eller frågan om
ytterligare nedsättning å krutpriset, så anser
jag en sådan origtig af följande skäl:
1:0 Alt Krutförsäljningsmedlen utgöraj
Den 7 September f. m.
•75
för att nyttja Utskottets egna orri, ”en till
”bestämdt belopp påräknad StatsUerkets in”konistTilel”j
hvilken , genom en sådan nedsättning,
”skulle kunna undergå betydlig
”förminskning” och således directe, åtminstone
till nästa .Riksdag, öka behof vet af
extra-ordinarie Skattebidrag. Man måste
härvid ihogkomma, att denna ordinarie inkomsttitel
nu blifvit beräknad, efter medium
af de 5 föregående årens afsättning,
till 'jo,ooo R:dr; och då inrikes behofvet
af krut är tämmeligen gifvet, ty Näringarna
kunna icke consumera mer, än ett visst
qvantum, måste priset bestämma inkomsten;
samt att således om priset nu nedsättes,
detta ofelbart skall förminska den redan
bestämda inkomsttiteln, och vid nästa Riksdag
visa ett deficit, som då skall leda till
ett förökande af de extra-ordinarie Skatterna.
Dessutom bör äfven märkas, att inkomsten
af allt exporteradt krut hittils
blifvit använd lill förstärkande af tredje
Hufvudtiteln, och följden af en tillåten nedsättning
i priset skulle således äfven i detta
afseende kunna blifva ett missbruk med allmänna
medel.
2:0 Att, då Statens omkostnader för
Krut- och Saltpeter-tillverkningen utgå genom
allmänna Skattebidrag, hvarje nedsättning
i försäljningspriset blir en fördel,
som endast tillfaller förbrukaren, på bekostnad
af öfrige skattskyldige medborgare.
Då kostnaderna för saltpeter-tillverkningen
176
Den 7 September f, m.
hädanefter skola utgå genom Bevillning, det
vill säga genom bidrag af hvarje skattskyldig
medborgare, är det naturligt, att en
nedsättning i priset skulle blifva en förmån
endast för det ringa antal af krutconsutnenter,
under det de öfrige fingo vidkännas
samma utgifter för kruttillverkningen,
men att deremot mindre inkomst af försäljningen
skulle tillflyta Staten, och således
minska den lindring, som för de skattskyldige
genom denna försäljning varit afsedd,
3:o Att, då nästan ingen Inrikes handel
drifves med krut j (emedan hvar och
en, som förbrukar minst en Centner, har
tillfälle att directe erhålla sitt behof från
Statens Förråd) en nedsättning, ”till upp”muntran
för handeln”, endast skulle komma
eocporteuren till godo, och bereda honom
pä andra medborgares bekostnad en
obillig och orättvis vinst. För närvarande
drifves i sjelfva verket ingen handel med
krut inrikes, ty det är naturligt* att då
hvar och en på förråden får köpa ända ned
till en Centner, samt priset derjemte är bestämdt,
så kan ingen finna sin räkning vid
att handla med krut annorlunda än i minut.
En ytterligare nedsättning under 26
R:dr, hvilket jag längre fram skall visa vara
vida under hvad krutet verkligen är värd t,
skulle således endast tjena att göra exporteurens
eller hans köpares vinst ännu större,
än den för närvarande är* då erfarenheten
vi
-
Den 7 September f. m.
177
visat, att man utomlands kunnat erhålla
ända till 4/i H;dr P:r Centner.
4:o Att, då Bergshan dteringen ensam
årligen förbrukar omkring 2000 Centner_,
men deremot alla öfriga Näringar tillsammans
blott 1000j deri inberäknade 400 Centner
Jagtkrutj en nedsättning i krutets pris
hufvudsakligen och nästan uteslutande klefve
förmånlig för Bruksägare och deras
yrke , hvilket visserligen ej är den af Sveriges
Näringar j som, behof ver det mästa
understöd. Det är tydligt, att när tillverkningskostnaderna
utgå genom bidrag från
alla skattdragande medborgare, men Bergshandteringen
förbrukar mest, skall en ytterligare
nedsättning i priset blifva en skänk
åt denna handtering, hvaraf orimligheten
synes så mycket klarare, om man erindrar
sig det förhållande, som hitlils existerat,
att saltpelergärden utgjorts ensamt af jordbruks-näringen,
som consumerar ganska litet
krut, och att jordbruket sålunda fått
skatta 111,000 R:dr, såsom förhållandet varit
från 1824 till 1826, för att förskaffa
Bruksägarne det pris på krut, som nu gäller.
Bergslagerna hafva dessutom genom
gamla Contracter och Kongl. Bref redan
större förmåner, i afseende på kruthandeln,
än billigheten fordrar; ty de flesta hafva
rättighet att erhålla 6 månaders credit, och
åtskillige få krutet kostnadsfritt transporte4o
H. 12
iy8 Den 7 September f. ra.
rädt och upplagdt i det för hvarje sådant
Bergslag inrättade Magazinet.
Slutligen förekommer 5:o det aritmetiska
skäl, att krutpriset i Sverige, oaktadt
den monopoliserade tillverkningen , ingalunda
uppgår till krutets verkliga värde,
då det för närvarande säljes för nästan
samma pris som den i krutet ingående saltpetern
skulle ensam kosta , orri den vore
till införsel mot måttlig Tull tillåten; men
att deremot detta pris med öfver j5 procent
understiger hvad krutet verkligen kostar
Staten, samt att således en ytterligare
nedsättning ej är för de consumerande af
billighet påkallad, utan skulle blott ytterligare
öka de förluster, som redan vid
denna handel drabba Staten. Till hvarje
Centner krut åtgår 5 L:pd oluttrad saltpeter,
hvilket med nuvarande pris hos oss
eller 7-J R:dr visar, att saltpelern ensam
till en Centner krut kostar 37 R:dr 24 sk.
Då nu Centnern säljes för 26 å 28 R:dr,
så har ju köparn fått krutet för 5o procent
mindre, än den ena ingredientien ensam
kostat, och har i sådant afseende ej skälig
anledning att klaga. Man kan väl invända,
att detta höga pris på saltpeter hos oss kommer
af förhudet mot införsel af utländsk,
hvilken är betydligt mindre dyr. Detta är
rigtigt, men äfven då man vill göra afseende
på saltpeterns absoluta värde i allmänna
handeln, finnér man, att köparen af krut
Den 7 September f. m, 17g
hos oss ej är vanlottad. Ty om än saltpetern
vore mot måttlig tull tillåten till införsel,
kunde den dock ej gerna säljas stort
under 5 R:dr Lispundet, och således skulle
saltpetern till en Centner krut, som såldes
för 26 R:dr, kosta 25 R:dr. Köparen hade
således alla öfriga beståndsdélarne och tillverkningen
för så godt som intet. Krutoch
saltpeter-tillverkningen stå hos oss i det
närmaste samband, enär dervid tillgår sålunda,
att Staten för visst pris uppköper
all inom landet tillverkad saltpeter, och iefvererar
densamma till Krutbruken, hvilka
sedermera förvandla den till krut, som säljes
eller användes för Kronans räkning. För
att bestämma krutets tillverkningskostnad,
måste man således taga i beräkning alla
Statens kostnader för saltpetern, tillika med
Krutbrukens underhålls- och tillverkningskostnader.
— Jag har i detta afseende genomgått
de 5 årens utgifter, som sist afslutats,
och gjort mig besväret att deröfver
upprätta Tabeller, roed hvilkas uppläsande
jag likväl nu icke vill besvära Ridderskapet
och Adeln, och ej eller anser nödigt att
remittera till Utskottet. Emellertid synes
deraf, att från och med 1823 till och med
1827 i medeltal årligen tillverkats 4,200
Centner krut, och att kostnaderne härtill
utgjort för saltpetern i runda tal 176,000
R:dr, deri inberäknadt 35,000 R:dr, som i
medeltal varit årliga Aflönings-, Uppbörds40
H. 12 *
180 Den 7 September f. m.
och Transportkostnaderna, samt för sjelfva
kruttillverkningen, inberäknadt Krutbrukens
underhåll, något öfver 27,000 R:dr eller tillsammans
i runda tal 204,000 R:dr, hvilka
fördelade på ^,200 Centner krut, gifva en
tillverkningskostnad af 48 \ R:dr p:r Centner,
hvilken, i fall man räknar noga, det
•vill säga tager i betraktande alla de särskildta
förmåner, som Krutbruken njuta af
det Allmänna genom Utsyningar och andra
friheter, gerna kan ökas till 5o R:dr B:co.
Men krutet säljes för närvarande till 26
R.-dr. Det är väl sannt, att man icke kan
antaga, det krutet borde betalas med den
summa det kostar Staten; ty Staten har hit—
tils löst all inhemsk saltpeter efter 7 \ R:dr
Lispundet, ehuru det i verldshandel ej är
värdt mer än 4 i eller högst 5 R:dr, inberäknadt
en måttlig Tull, och Staten har
således gifvit 2 | å 3 R:dr utöfver värdet,
till en uppmuntran för Näringen, hvilken
uppmuntran, i händelse den skall fortfara,
bör enligt min tanka utgå på annat sätt, eller
sålunda, att Staten betalar detta premium
för hvarje tillverkadt L:pd saltpeter, utan
att inlösa detsamma. Dessa prasmier måste
således afdragas å tillverkningskostnaderna,
då man vill bestämma krutets verkliga värde,
och för 20,700 L:pd saltpeter, som åtgått,
böra derföre, efter ett prasmium å 3
R:dr p:r Lispundet, afdragas 62,100 R:dr
från totala tillverkningskostnaderna, då endast
141,900 R:dr återstå, som visa krutets
Ben 7 September f. m. i8i
absoluta värde vara 33 § R:dr p:r Centner.
Men under dessa åren liar Staten sålt årligen
3,65o Centner krut för 93,000 R:dr,
deraf 70,000 R:dr influtit för krut, som inom
Landet blifvit försåldt till ett pris af
26 R:dr för bergskrut, och 28 R:dr för
liandgevärskrut, samt resten för krut, sorn
blifvit försåldt till export efter olika priser
af dels 20, 19, ända till 17 R:dr, och
dels ibland något mer än krutet gällt inom
Landet. De återstående 55o Centner krut
för Kronans eget årliga behof hafva således,
oberäknadt praemierna till saltpeterstillverkningens
uppmuntran, kostat Staten
48,900 R:dr, som gör nära 100 R:dr för
hvarje Centner; och på grund häraf tror
jag Statens förluster på krutet vid närvarande
pris redan vara så stora, att alla ytterligare
böra förekommas,
Jag afstyrker således den senare delen
af Utskottets föreslagne skrifvelse, men anser
den förra delen vara behöflig, med tillägg,
att ingen nedsättning i krutpriset må
äga rum, enär, på sätt jag visat, krutet för
närvarande säljes icke blott med förlust för
Staten, utan ock under dess verkliga värde.
Jag tror för öfrigt, att tillverkningen af
krut bör, med iakttagande af nödige controller,
vara lika fri, som hvarje annan
nyttig Industrigren, och att en sådan frihet
kan, om icke nu genast, åtminstone inom
en kort tid, ganska väl låta förena sig med
183 Den 7 September f. m.
Statens behof af krut till Landets försvar.
Jag tror, att sådant skulle låta sig göra,
om Kronan blott vid den fria kruttillverkningens
öfverlåtande åt enskilde förbehöll
sig lösningsrätt, eller skyldighet för ti 11-  verkarne att hembjuda allt krut till Kronan,
hvarigenom Staten alltid hade tillräcklig
säkerhet att äga tillgång på krut, allt efter
större eller mindre behof deraf. Men det
gifves äfven ett annat sätt att förena Statens
trygghet med kruttillverkningens frihet,
nemligen att Staten i fredstid underhåller
en mindre Krutbruks-anläggning, som i moa
af behofvet kunde utvidgas. Apparaterne
för kruttillverkningen äro icke vidlyftiga,
och kunna inom kort tid lätt uppbringas
till betydligt större production, blott Kronan
äger tillräckligt upplag af saltpeter. Härigenom
skulle äfven saltpeterhandteringen
kunna blifva fri, och sedan Kronan antingen
inom eller utom Landet anskaffat detta
upplag, skulle ej eller de nu varande dryga
praemierna till saltpeterhandteringens uppmuntran
behöfvas.
Till följd häraf, och då de gamla KrutbruksContracten
ulgingo med förra årets
slut och blifvit prolongerade endast på 2:ne
år, så att nya Contract innan kort måste
uppgöras och underställas Konungens pröfning,
anser jag en Skrifvelse i detta afseende
böra afgå, i sammanhang med den af
Utskottet föreslagne rörande kruthandeln i
i i
Den 7 September f. m.
i83
allmänhet; och jag skulle derföre, i händelse
Ridderskapet och Adeln beviljar återremiss,
hvarom jag anhåller, vilja föreslå
till Utskottets bedömmande och tillstyrkande
en underdånig Skrifvelse af innehåll: ”att
”krutförsäljningen utom Landet må helt och
"hållet öfverlemnas till den enskilta specu”lationen,
mot det pris, hvilket nu äger
”rum för det krut, som till inrikes behof
”försäljes, och i hvilket någon nedsättning
"intill nästa Riksdag ej anses böra komma
”i fråga, såsom hvarken billig eller lämplig;
men att deremot, för att möjligen i
”en framtid kunna genom en fri tillverkning,
och utan det allmännas bidrag eller
”förluster, frambringa ett bättre eller åtminstone
rättvisare pris, Kongl. Maj:t, vid
”de förnyade KrutbruksContracternes fastställande,
täcktes fästa afseende derå, att
”de vilkor, som dervid beviljas, ej måtte
”lägga binder i vägen för införandet af en
”sådan fri tillverkning, i händelse densam”ma
framdeles skulle kunna så ordnas, att
”Statens behof af krut till Rikets försvar
”äfven derigenom Liefve uppfyldt.”
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Sedan Grefve Gyldenstolpe så fullständigt
utvecklat de åsigter jag biträder, påkallas
jag att yttra mig i denna fråga hufvudsakligen
af den omständighet, att jag fruktar,
det 1827 års Revisorer lagt grunden till
den Skrifvelse, hvarom nu är fråga. Jag
184 Den 7 September f. m,
utbeder mig få förklara, att det undföll
Revisorerne, att se ämnet från den synpunkt
Grefve Gyldenstolpe framställt. Revisorerne
voro föranledde till sin önskan
om nedsättning i priset till näringsidkarnes
förmån, deraf att de sett, huru det bortsåldes
och utborgades till ett ringa pris af
omkring 20 R:dr till utländska personer,
då den inhemska näringsidkaren fick hetala
28 R:dr. Men ämnet är af för stor vigt,
för att man icke skulle noga betrakta de förhållanden
Grefve Gyldenstolpe framställt.
Då kruttillverkningen kostar landet 200,000
R:dr årligen, är det nödvändigt att göra
alla inskränkningar deruti, som äro möjliga.
Äfven jag finner onaturligt, att en
stor del af landet contribuerar, för att bibehålla
ett lågt pris på krutet. Det visar
sig ock, då några hundrade Centner, sorn
upplä ggas för Kronans räkning, uppgå till
nära 3oo R:dr för hvarje Centner. IDet har
redan från Bergslagerne försports önskningar,
att kruttillverkningen måtte blifva fri,
och jag anser det derföre vara lämpligt, att
i Skrifvelsen fästa Kongl. Majrts uppriiärksamhet
på de snart till ända löpande Contracten,
på det att näringen genom dem icke
måtte hindras att blifva fri och mindre belastande
för Staten. Hvad kostnaden för
saltpetern angår, så kan jag ej medgifva det
afdrag för densamma, som Grefve Gyldenstolpe
sednast gjort, ty jag tror, att den
första beräkningen är riktig, att nemligen
Den 7 September f. m.
i85
äfven kostnaderne för saltpetern böra hänföras
under omkostnaderne för kruttillverkningen.
Hvad angår Statens behof af saltpeter
inom Riket, fruktar jag att det icke
kan uppfyllas, såsom nu är inrättadt. Jag
tror, att sedan man kommit till den grad
af fullkomlighet i denna näring, och i saltpeterus
luttring, att man kan gjuta den i
kakor, hvilka kunna förvaras utan att äfventyra
att förlora något i sina egenskaper,
inträder ej FörsvarsVerkels oberoende i detta
afseende förr än det äger ett upplag af sådan
saltpeter, då den öfriga näringen får
drifvas fritt. Härvid får jag fästa allmänna
uppmärksamheten på den omständighet, att
i den mon man närmar sig norden, aftager
den naturliga saltpeter-alstringen, och att
saltpetern således måste blifva mycket dyrare
här, än i andra länder. För att ej gå
längre än till Frankrike och Paris, så känna
vi att, då rappningen der rifves af ett hus,
föres den till la Salpetriére för att utkoka
saltpetern derutur. Jag påstår derföre icke,
att ju saltpetertill verkningen under vissa förhållanden
äfven här kan lemna vinst, men
det blir till den grad localt, att just det
visar, till hvilken grad den förra saltpetergärden,
hvilken vi ändteligen vid denna
Riksdag lyckats att afskaffa, var onaturlig,
då den utsträcktes till natura prestation.
Det är på denna grund, och i anledning
af de intressanta beräkningar, som af Grefve
Gyldenstolpe blifvit framställde, hvilka visa,
186 Den 7 S e p t em b e r f. m.
att af en årlig tillverkning af 4,200 Centner
Kfbnans försäljning stigit till 3,600 Centner,
och således behållningen blott till 600
Centner,’ för hvilken 200,000 R:dr utgått
per medium af 10 år, som det är mer än
klart att en stor besparing är att vinna;
och jag erkänner gerna, att det omdöme,
hvaruti Revisorerne stannat, varit förhastadt;
men jag tror, att Revisorerne kunnat
lätt förbise denna sak, då de ansett
föremålet för deras yttrande endast vara
förvaltningen, och icke sjelfva institutionen.
Då nu likväl saken blifvit föredragen
från denna sida, tviflar jag att någon
lär neka återremiss, och jag förmodar,
att StatsUtskottet gifver den vigt åt ämnet,
som det, i följd af Grefve Gyldenslolpes
grundliga och sakrika anmärkningar, förtjenar.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Det
förhållande, som af Grefve Gyldenstolpe blifvit
omnämndt och tämligen fullständigt utveckladt,
samt af Friherre Anckarsvärd sedan
upptagit, har visserligen icke undgått
uppmärksamheten hos en del af Utskottets
ledamöter, men jag tror för min del, att
detta ämnes behandling från den sida, sorn
Grefve Gyldenstolpe och Friherre Anckarsvärd
framställt, varit på sitt rätta ställe,
när frågan afgjordes om saltpetertiII verkningen
i Riket, och om den inkomst, som beräknades
af krut- och saltpeter-försäljningen.
Den 7 September f. m. 187
Då tror jag, att en sådan utveckling bade
varit på sitt rätta ställe, och äfven af Utskottet
hade bordt tagas i öfvervägande.
Emellertid skedde det icke. Visserligen kan
detta ämne anses hafva sammanhang med
den under öfverläggning varande sak, men
att Utskottet uti detta Utlåtande ej inkommit
med någon framställning i förenämnde
afseende, kan ej ogillas, ty Betänkandet är
egenteligen blott ett utlåtande öfver resultatet
af de a:ne krut-expeditionerne, och
icke något om förhållandet med kruttillverkningen
i allmänhet. Likväl har Utskottet,
i anledning af dessa Expeditioner,
och de afgifne RevisionsBerättelserne för
åren 1825 och 1827, öfver hvilka det ålegat
Utskottet att yttra sig, bordt framställa till
Rikets Ständer det tillstyrkande, som Betänkandets
slutmening innehåller, af det
skäl, alt man velat förekomma sådana förluster,
som genom försäljningen utomlands
uppkommit, — lill exempel den i Medelhafvet,
— och hvilka ej hade skett, om
krutet blifvit försåldt inom landet. Grefve
Gyldenstolpe har sjelf sagt, att det är bättre
att få något för krutet, än intet, som
det blefve, om krutet skulle ligga och förskämmas.
När expeditionerne till Westindien
och Medelhafvet företogos, voro, såsom
upplyst är, krutförråden så fulla, att flere
hade måst uppsättas lill förvarande af det
krut, som af ny tillverkning införväntas,
så vida försäljning ej mellankom; och det
i88
Den 7 September f. m.
gamla krutet äfventyrade förskämning. När
dessa förhållanden då inträffade, så kunna
sådana ännu blifva för handen; och har Utskottet
då ansett för mera ändamålsenligt,
att försäljning sker inom landet, och alt
expeditioner utomlands öfverlemnas åt enskilta
speculationen; samt att priset på krutet
nedsättes för att göra sådana speculationer
möjliga. I Utskottets, och äfven min
tanka, kunna nu inga privata speculationer
med krut på utrikes ort äga rum, emedan
försäljningspriset ej skulle blifva motsvarande
kostnaderne för exporten. Jag tror,
för min del, att, ehuru det pris, som nu
finnes bestämdt för inrikes försäljning af
krut, understiger hvad krutet kostar Kronan,
är det bättre, att, enär omständigheterna
det påkalla, nedsätta detta pris ännu
ytterligare, än att hålla det så högt som
nu, och låta krutet skämmas i förråden.
När Utskottet tillstyrkt, att priset på denna
vara må nedsättas i den nion Konungen
finner nödigt, tror jag, att Utskottet ej gått
för långt i detta afseende. Utskottet har
ej ovilkorligen tillstyrkt nedsättning, utan
endast i den mon Konungen finner det nyttigt,
det vill säga, om sådana förhållanden
inträffa, som gjorde dessa expeditioner nödiga;
sådana förhållanden, att Kronans förråd
äga öfverflöd, så att man måste bygga
nya hus m. m. till krutets förvarande; och
tror jag, att det då vore rättare att nedsätta
priset, än att behålla det så högt,
Den 7 September f. m. 189
som det är, och behälla det odugliga krutet,
samt öka förrådens antal.
Grefve Gyldenstolpe! Jag erkänner visserligen
att en stor del af de beräkningar
1*ag anfört varit bättre applicable, då InomstTitlarnes
bestämmande förevar, men
jag får erkänna, att jag ej förr än just då
kom att riktigt länka på saken, och taga kännedom
om alla förhållanden dervid, hvarföre
jag ock då ej var i tillfälle, att inblanda
mig i discussionen. Jag tror deremot, att
hvad Friherre Palmstjerna nämnt, nemligen
att hvad jag begärt ej skulle höra till
saken, icke är på sitt rätta ställe, såvida
han riktigt fattat mitt anförande. Om jag
hade bestämt föreslagit, att saltpetter- och
kruttillverkningen skulle vara fri, då erkänner
jag, att detta förslag kunde sägas ej
tillhöra Utskottets Betänkande. Men då
Herr Friherren besinnar, att Utskottets förslag,
i hvilket Utskottet, såsom Friherre
Anckarswärd anmärkt, lärer hafva ringa del,
innehåller, att den utländska handeln med
krut skall lemnäs åt den enskilta speculationen,
men tillika att en nedsättning må
ske i priset på det krut, som säljes inrikes,
så måste väl Herr Friherren medgifva,
att det varit på sitt ställe att visa följderna
af en sådan nedsättning, och i arithmetisk
form de förluster, hvilka Staten redan gör
genom det existerande låga priset. Friherren
har nämnt, att Utskottet vid nedsatt
-
Den 7 September f. m.
ningen fästat det vilkor, att den skulle ske
”i den mån Konungen finnér nödigtmen
detta är ganska obestämdt. Konungen har
nedsatt priset understundom till 17, 18, 19
å 22 R:dr. Hvilket har varit det nödiga?
Om det var nödigt ett år, att nedsätta priset
till 17 R:dr, och ett par månader derefter
till 20, så måtte det vara ett obestämdt
uttryck, flvad det beträffar, som
Friherren tror, eller att man icke skulle
hafva vinst af att handla med krut på främmande
orter, kan jag ej så noga bedömma,
emedan jag ej känner alla härvid förekommande
handelsförhållanden; men det vågar
jag påstå, att ingenstädes gäller krutet så
litet som här, till och med icke i Norrige.
Der köper Kronan en del krut, och betalar
i Norrskt Specie, hvad här betalas i
Svenskt Banco. Detta är en omständighet,
som är till stöd för den skrifvelse jag föreslagit.
Just på det Staten icke skall behöfva,
för det att förråden ofverfyllas, göra
handelsexpeditioner, och så godt som
skänka bort krutet, har jag tagit mig friheten
fästa Konungens uppmärksamhet derpå,
att sådana contracter icke måtte uppgöras,
hvarigenom Kronan skaffar sig mera
krut, än den behöfver. Förhållandet är för
närvarande sådant, att Staten förbundit sig
att, ifall tillräcklig saltpeter kunde produceras,
emottaga 6100 Centner krut. Kronan
behöfver, efter de beräkningar jag gjort, ej
mera än 1000 å 1200 Centner. Hvad skall
Den 7 September f. m. 19c
den då göra med resten? Är det billigt,
att Staten skall ingå sådana contracter, att
den får så mycket mera än den behöfver?
Hvarföre då icke heldre öfverlemna näringen
åt enskildta personer? Hvad skall väl
Staten göra med det öfriga, annat an samla
det på sig och skicka ut det? Jag har ej
föreslagit någon ändring i tillverkningen,
blott att, vid de contracter, som uppgöras,
Staten ej må hinda händerna på sig. Jag
anser, att i politiskt afseende det kanske
är nödvändigt, att ej handlöst lemna näringen,
och att man måste försäkra sig att
äga krut, när man behöfver; men det ges
utvägar, hvarigenom man kan göra det.
Kronan kan ju för sitt behof hafva egen
kruttillverkning, likasom den har tillverkningar
af andra saker. Det finnes ju icke
monopolium på tillverkningen af t. ex. ammunitions
vagnar och annan materiel, som
Staten behöfver. Staten tillverkar af dessa
effecter hvad hon behöfverj men icke mera.
Hvarföre skulle det ej kunna tillgå efter
samma grunder med kruttillverkningen? Jag
tror således, att jag har goda skäl för det
tillägg jag föreslagit lill den underdåniga
skrifvelsen. Jag tror ej eller, att man kan
säga, att detta icke har sammanhang med
Utskottets Betänkande. Om Utskottet endast
hade sagt, att den utrikes handeln
med krut borde lemnäs åt enskildte, hade
jag ej haft grund till min framställning;
men då Utskottet föreslår nedsättning i pri
-
192 Den 7 September f. m.
set, och således en förlust, måste jag haft
skäl att visa den förlust Staten i alla fall
redan gör på krultransactionen. Derföre har
jag föreslagit* att ingen nedsättning i priset.
måtte äga ritm. Det är rakt i anledning
af hvad Utskottet framställt, och derigenom
har jag kommit till yttrande om den
nuvarande kruttillverkningen* Att väcka
den frågan, såsom en ny motion, ser jag ej
kan nekas mig, men för att undvika detta
liar jag sammanfört saken så: "Menför att
kunna i en framtid genom en fri tillverkningj
utan det allmännas bidrag eller förlusterj
frambringa ett bättre eller åtminstone
rättvisare pris > täckes Kongl. Maj:t
o. s. v. Jag tror ingalunda, att vid enfri
kruttillverkning, äfven med tillåten saltpeter-införsel,
priset på krut skulle kunna blifva
ringare än det nu är; motsatsen skulle
kanske snarare inträffa; men jag anser det
vara rättvisare att betala krutet hvad det
är värdt och kostar, än att man får det
så till sägandes för vanpris, på bekostnad
af andra medborgare. Derföre har jag föreslagit,
det Konungen täcktes göra det afseende
på saken, att icke sådana vilkor uppgöras,
hvilka binda händerna på kruttillverkningen,
och att icke Kronan tvingar
sig att emottaga mera krut än den behöfver.
Jag tror på alla dessa skäl, att jag
haft allt fog till min framställning, såsom
förslag till en underdånig skrifvelse.
Hans
Den 7 September f. ni.
Hans Ex cell enea Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridder*
skåpet och Adeln ansåg StatsUtskottets förevarande
Utlåtande böra, på grund af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja.
Friherre Ridderstolpe, Er edrik, uppläste
följande:
När Herr Grefve Gyllenborg, Johan
Henning, gjorde en motion om erhållande
af Statsbidrag till uppförande af en Rro öfver
Qvicksund £ett af de sund, som emellan
Galtens och Blackens fjärdar skiljer Södermanland
från Westmanland), hade jag
äran mundtligen till protocollet anföra mia
förmodan, att sådane förmåner kunde vin*
nas utan Statens directa betungande. Redan
då, och allt sedan, har jag sökt att
vid Borgås-sund, ett af de 3 förenämde
sunden, medelst ett Actie-bolags samfäldta
bemödande få se uppförd en bro till både
lättnad och säkerhet för vägfarande; och
jag går nu, att inför Ridderskapet och Adeln
redogöra för mitt bemödande, med anhållan
om benägen inbjudning till de öfriga
Stånden, att, efter StatsUtskottets hörande,
medgifva det enda medlet lill utförande af
efterföljande förslag.
Då Staten från Strömsholms Kungsgårds
ägor fritt lemnar nödigt ekevirke lill vasar,
4o II. 13
ig4 Den 7 September f. m.
hvilket utan all afsaknad kan ske, så anses
brobyggnaden vid Borgås-sund kunna verkställas
för 3ooo R:dr B:co, hvaraf jag tror
mig genom patriotiska bidrag kunna anskaffa
2000 R:dr, så framt följande tvenne
förmåner erhållas:
1:0 Att Staten på 20 års tid lemnar
ett räntefritt lån af 1,000 R:dr Banco, till
liqviderandet hvaraf StalsVerket årligen i
20 års tid innehåller de 5o R:dr B:co, som
nu af Staten årligen till färjans underhåll
utbetalas. Efter dessa 20 års förlopp försvinner
denna årliga utgift alldeles, och
Slaten tillskyndas derigenom en vinst af
5o R:dr B:co årligen.
2:0 Att tillstånd erhålles till upptagande
af bropenningar till dubbelt belopp emot
hvad nu gifves, för öfverfarten å en färja,
der tidsförlust är den dagliga olägenheten,
och lifsfara understundom den obehaglighet,
hvarifrån vägfarande gerna lösa sig medelst
förhöjd afgift.
Remiss till StatsUtskottet af denna min
vördsamma anhållan vågar jag utbedja mig.
Lades på bordet.
Friherre Ridderstolpe > Fredrikj anförde
skrifteligen:
I en constitutiouel Stat, der rättvisa
och liberalitet böra vara grunddragen till
Den 7 September f. m. tg5
de allmänna förhållanderne, kan det ej passa
sig, att en tjenstemanna-class, i huru låg
grad den än må befinna sig, förnekas delfåendet
af den hjelp, som Staten räcker åt
sina behöfvande innebyggare.
Om, antingen till åtlydnad af skrifven
instruction eller i följd af ostörd praxis,
Rikets Ständers Fullmäktige i Banken neka
Länsmän och Underofficerare att, oaktadt
deras intygade vederhäftighet, och oansedt
oklanderlige Cautionister, erhålla Discontlån,
täckes Ridderskapet och Adeln finna,
att den Instruction, som nu kommer att
uppgöras, ej bör lemna anledning till ett
förhållande så stridande emot medborgsmanna-rätt.
Bevis på det af mig öfverklagade förhållandet
har jag så mycket mera i händerne,
som jag hittils utan framgång sökt
alt åt en vederhäftig Länsman, försedd med
caution af en förmögen possessionat och en
välmående borgare, anskaffa ett lån till
iordningbringande af ett productift boställe,
som han nyligen emottagit.
Denna min vördsamma önskan om rättelse
i ett för Länsmän och Underofficerare
så menligt förhållande, anhåller jag mätte
till Rikets Ständers BancoUtskoll varda remi
terad.
Lades på bordet.
4o H. »3*
196 Den 7 September f. m.
Upplästes BancoUtskottets den 2 dennes
under N:o 76 aflåtne Memorial, med hemställan,
att till årets slut må förlängas Rikets
Ständers, i anledning af Utskottets
Betänkande N:o 42 fattade, beslut om silfvers
uppköp och invexling till Banken.
Lades på hordet.
Högh Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 7 Sept. 182g.
Plenum kl. half till 6 Eftermiddagen.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allmäntia
Besvärs- och EkonomiUtskottens, den i sistlidne
Augusti under N:o 54 afgifne, och
den 27 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckte
frågor om ändringar och rättelser eller tillägg,
så väl uti Kongl. Maj:ts Nådiga Legostadga
för Husbönder och Tjenstehjon den
i5 Maji i8o5, som uti Kongl. Majrts Nådiga
Kungörelse angående flyttningstiden
för Tjenstehjon den 22 April 1819.
Den 7 September e. ni. 197
Herr af Grubbensj, Nils Wilhelm, anförde
skriftligen:
Då Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten uti deras Betänkande N:o
54 så litet vidrört det egenteliga af Friherre
Åkerhjelms motion och min, hvilka
i det närmaste voro af enahanda syfte, vå-?
gar jag nu fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet på de väsendteligaste punkter,
som af Utskotten blifvit förbisedde.
När Friherre Åkerhjelm så tydligen
utvisade, att af de på fästningar och correctionshus
varande personer, tre fjerdedelar
förut varit bland handtverks- och fabriksklassen,
hade Utskotten, enligt min tanka,
bort uppgifva något förslag till hämmande
af detta tilltagande onda, efter de project
jag hade äran uti min motion framställa,
icke funnos antagligé. — Jag beklagar, att
de medel, till förekommande af handtverksoch
fabriksarbetares försämrande, jag vördsamt
uppgifvit, icke varit nog tydliga och
klara för att kunna bifallas; men jag trodde
mig hafva handlat efter den säkraste princip,
då jag uppgifvit: husbondens närmare
tillsyn öfver sine arbetare, och dessas hindrande
från kroglefnaden, såsom det, hvilket
säkrast bort verka förbättringar och förekomma
correctionshusens öfverfyllande;
jag vågade uppgöra en tafla, som utvisade
den nuvarande usla belägenheten hos fa
-
198 Den 7 September e. m.
briksarbetare; jag vågade begära gesällherbergenas
upphäfvande; jag önskade försvarssedlars
upphörande, men allt bar blifvit
förbised t. Hvad har då blifvit gjordt af
Utskotten till correctionshus- och fästningspersonalens
förminskande? Intet annat än
Gesällernas sättande under legohjonsstadgan.
— För öfrigt innehåller Utskottens
[Betänkande endast straff för liderlighet, m.
m., (hvilka tvertom fylla men aldrig minska
correctionsliusen), och efter Utskotten
anse dermed vara gjort allt hvad som behöfves,
vill jag till en början blott öfver
gesällherbergenas tillvaro yttra , hvilka menliga
följder de medföra, och hvaraf Gesällerna
skola försämras, om de ock komma
i lagstadd tjenst.
Från första stunden en Utlärling kommer
uti Gesällernas sällskap, skall han på
herberget med drycker öfverlastas; för hvarenda
Gesälls inskrifvande hålles dylika drickesgillen,
och en Mästare kan omöjligen hindra
sina Gesäller att besöka Qvartalen; (de
kalla dem så). Låt vara, att det endast
sker 4 gänger om året; men hvartill gagnar
det? Jo, att en hygglig lärling emot sin
vilja nödgas förtära mera än han tål; det
första steget på lastens bana är då gjordt,
och de öfriga följa tätt i spåren. Sedan
lian ändteligen druckit sig till Gesäll, kan
det hända att lian hos en Mästare, som hör
under IlallRätten, tager arbete; genast är
I
Den 7 September e. m
»99
Iian utstruken från Gesällernas gemenskap,
och kan icke utan ett dryckesgille, som
kostar honom 12 å t5 R:dr, åter blifva införlifvad
med dem, och sålunda blifva en
rättskaffens Gesäll. Hvad nytta medförer
herbergena, då endast att i dryckenskap
förslösa en hel dag, hvarefter de den följande
dagen äro oduglige till arbete, deraf
uppkommer. Afskaffa gesällherbergen; låt
ynglingar blifva gesäller utan detta, så blir
åtminstone icke deras sedermera suponerade
utsväfvande lefnad under lagens skydd dem
bibringad.
Den stora klassen af fabriksarbetare
bär icke blifvit omnämd, icke murare eller
timmermän nämde; Utskotten hafva kanske
ansett det icke vara möjligt att corrigera
dessa redan i så hög grad genom oordentlig
lefnad förstörde menniskor, men jag
anser det icke omöjligt, och vågar vördsamt
föreslå, att genom husbondens tillsyn öfver
dem, de äfven kunna blifva ordentlige, flitige
arbetare; ålägg endast deras Mästare,
att, för de som icke äro gifta, på närmaste
ställe intill deras arbetsstation, accordera
med någon om deras mathållning; flere
Handtverksmästare, som hafva så kalladt utarbete,
göra på detta vis nu; hvarföre kunna
icke Mur- och Byggmästare göra detsamma;
hvad de förtjena öfver hvad maten kostar,
kunna de ju erhålla contant, och för Fabrikörer
är det ingen svårighet att åstad
-
200 Den 7 September e. m.
komma dietta, då de för det mesta arbeta
inom hus; ogift fabriksfolk böra aldrig få
veckpenningar; de arbeta endast fyra dagar
i veckan och lefva oordentligt Söndagen,
Måndagen och Tisdagen; det är följden
af de penningar de utfå Lördagarne.
Att flere Handtverksmästare redan hålla
sitt folk med mat och nödige arbetskläder,
är bevislig!, oaktadt någre af dem drifva
rörelse med 3o å 4° arbetare; och så väl
de, som deras arbetare, finna det förmånligt;
hvarföre då ej ålägga de öfrige att göra
sammaledes.
Hvad sedermera vidkommer Gesällernas
städslande, så finnes, sid. 22, att städsel
endast skall ske på 3 månader; sid. 19, §.
3 åter, att uppsägning skall ske minst 2:ne
månader före flyttningen. Huru detta kan
bidraga till stadga hos en, kanske förut
sjelfsvåldig, Gesäll, karn jag icke förstå.
Han kan ej lära känna sin Mästare, och
Mästaren icke eller honom; sedan Gesällen
arbetat 29 dagar, säger han upp tjensten,
och under de följande 2 månaderne lärer
hågen icke vara den bästa för dess Mästares
arbete; en beständig flyttning hvar 3:dje
månad blir oftast en följd, och oordentligheten
upphör icke; ingen kan hafva reda
på en sådan person, ty då Orlofssedeln utgafs,
känner ännu icke Mästaren hans elaka
anlag, först efteråt får han märka dem, och
Orlofssedeln kan då mera icke ändras. Jag
Den 7 September e. m. aoi
anser alltså, alt minsta tiden Lör vara 6
månader, eller lika med annat lagstadt tjenstefolk.
Utskotten hafva icke det minsta yttrat
sig om gesällherbergens afskaffande, icke
eller nämt något derom uti Handtverksordningen,
ehuru jag vid slutet af min motion,
med dessa ord: ”1 sammanhang med
”mitt ofvanstående anförande j yrkar jag_,
J’att Gesällerna komma under Legohjons”stadgan,
samt att Gesällherbergena måtte
”upphöra emedan ali möjlig oordning der”igenom
uppkommer”s anhållit om något
yttrande häröfver, hvilket således Utskotten
hort på någotdera af dessa ställen afgifva.
Kanske jag uti en serskild motion hort
anföra detta ämne; men då Utskotten uti
detta Betänkande infört en hel hop, som
egenteligen hör till Handels- och Handtverks-ordningen,
hade ganska väl, enligt
min tanka, något om Gesällherbergena der
äfven kunnat omnämnas.
Slutligen får jag äran tillägga, att då
det icke vore möjligt, att för gifta arbetare
med stort hushåll kunna hålla dem alla
med mat och husrum, detta en Mästares
åliggande kan, hvad dem beträffar, förfalla;
men att denna skyldighet ovilkorligen
bör iakttagas med ogifta personer, hvilka i
ungdomen genom kroglefnaden blifva förstörde.
202 Den 7 September e. m.
Hvad Försvarssedlar beträffar, så är
det orimligt, att inga böter utaf husbönderna
årligen inflyta, då en så stor mängd
Försvarssedlar utgifvas hvarje Mantalsskrifning,
utan att de äro städslade och utan
att de äga husbondens kost eller lön. Felet
torde alltså ligga hos vederbörande Embetsman,
och i följd deraf torde det icke
eller vara orätt, att tjenstemännen böra vara
förfallne till böter, om de underlåta anmäla
dylikt oskick; och som jag icke vet,
huruvida några böter derföre äro bestämde
för dem, anhåller jag vördsammast, att detta
såsom en ny motion, i följd af hvad Utskottens
Betänkande föranledt, måtte till
Lagutskottet remitteras.
Hvarefter Herr af Grubbens tilläde
munteligen:
Jag får äfven anföra, att jag känner en
Fabrikör med 2 å 3 väfstolar, som utgifvit
Försvarssedlar åt 52 Kardsätterskor, ehuru
det påtagligen är en orimlighet, att så
många qvinspersoner kunna användas vid
en så liten fabrik. Vidare får jag nämna,
att en Snickare med 3o å 4° arbetare sjelf
håller mat åt dem alla; och att en annan
Snickare, ehuru boende långt på Norr, då
dess arbetare voro sysselsatta på Drottningberget
innevarande sommar, skickade mat
ända dit. När detta kan vara möjligt för
några Handtverksmästare, måste det alldeles
icke vara omöjligt för Fabrikörer, hvilka
Den 7 September e. m.
203
hafva sina arbetare mera samlade. Vid
Skeppsholms vedgård försvaras öfver 100
vedbärare, ehuru blott 6 a 8 dageligen beliöfvas.
Jag anhåller i anledning af mina
så väl skrifteliga som munleliga anmärkningar
om återremiss af Betänkandet.
Herr Dalman j Lars Johans uppläste
följande:
Det nu förevarande ärendet synes mig
vara af de vigtigare. Jag anhåller alltså,
att ehuru korrt och sumariskt få yttra min
mening i några omständigheter; jag bör
kunna göra det med sakkännedom, enär jag
öfver 3o år varit husbonde, och f:delar af
denna tid — landtbrukare.
i:o I afseende på uppsägningstiden anser
jag 1?34 ärs Lagbud i 1 och 10 14
Cap. HandelsBalken vara det rätta, hvilket
erfarenheten före i8o5, i bredd med den
allt sedermera vundna, uppenbart bevisar.
2:0 Sedan lagligen städslat är, borde
den af contrahenterne, som ville rygga aftalet,
erlägga i vite till vederbörande Församlings
FattigCassa minst Tre R:dr 16 sk.
B:co. Deremot synes nuvarande påföljd af
ett halft års lön, för den tjenare, som ej
inom /fde dagen i stad och y:de dagen å
landet i sin tjenst sig inställer, vara alltför
sträng; hvilket äfven torde gälla om en
mängd andra straffbestämmelser i i8o5 års
Tjenstehjonsstadga; men måhända tiden än
-
ao4 Den 7 September e. m.
nu ej är inne att kunna hafva den glädjen
mildra dem.
3:o Min opinion om ändamålsenlig beskaffenhet
af en Orlofssedel har jag nyligen
lagt för Allmänheten i arne Tidningsartiklar.
Jag är orubblig i den öfvertygelse, det håde
tjenstehjons och husbondes fördelar fordra,
att den sednare, genom underteknande af
namn och sigill, eller genom att i vittnens
närvaro ”på ära och tro” utgifva sitt betyg
om ett tjenstehjons moraliska frejd,
(NB. kan brott juridiskt bevisas, som så
sällan händer, åtminstone i afseende på
hustjufnad, förpassas tjenaren till Kronobetjenten)
befrias från att äfventyra rättegång
med sin tjenare. Jag har blifvit förvissad
om sanningeu af denna anmärkning
genom en, förliden höst af Svea HofRätt
fastställd Dom, hvarmedelst en allmänt för
hederlig man ansedd husbonde, sedan han
på det uppenbaraste af sin bodbetjent blifvit
bestulen och han honom derföre afskedat,
utan att likväl annorlunda än i allmänna
termer orsaken dertill omnämna,
ålagts rikta sin elaka lösdrifvande tjenare
med flere hundrade R:dr. Detta oskick gör
alla vanartiga tjenare (och hvem vet ej,
att deraf nu finnes, sedan 1819, legioner),
till husböndernas husbönder. —- Och jag
frågar Er, mine Herrar, hvilket anse Ni
sannolikast, antingen att en husbonde i
vittnens närvaro skulle utgifva en orättvist
Den 7 September e. m.
2o5
tadlande Orlofssedel, eller att ett tjenstehjon,
trottsande på den lagliga bevisningen, tvingar
sig till en oförtjent recommendation,
hvarmed så många husbönder, år från år,
blifvit bedragne? —• Må åtminstone allt yttrande
om en tvetydig frejd vara med gifve
t; men aktom oss, mine Herrar, decretera
förpligtelsen att emot våra samveten
aflemna våra vitsord, eller vanhedra våra
namn! Hafva vi väl rättighet, att göra de
nja husbönderne lika ångrande, som vi varit
det sjelfve?
4:o Den i alla afseenden för mängden
tjenligaste flyttningstid, har jag, såsom husbonde
öfver 3o år, boende i 5 Rikets Län,
funnit vara Junii månad. Det är möjligt,
att de emot Danmark gränsande orter kunna
hafva annat intresse; men skall då i en
Stat pluralitetens a/gjorda fördelar vika för
minoritetens? Så länge Sverige ej kan cantonisera
sig, såsom Schweitz och Norra America,
hvilket väl ej låter tänka sig under
nuvarande generation, måste, efter mitt omdöme,
de flestes intressen hafva öfvervigt.
Skulle likväl dessa åsigter, som väl öfver
5o år blifvit framställda, ej mer nu än förr
förmå göra sig gällande; måtte då åtminstone
Tjenstehjonens nuvarande flyttningstid
bibehållas! Boende för närvarande i
stad, och thyvärr utan hopp att någonsin
äga eget hus, anar jag alla olägenheterna
af, att i flyttningsdagarne med stort hus
-
d,o6 Den 7 September e. m.
håll sakna biträde af tjenstefolk. Ägare i i5
år af det vackra Loviseholm i Nerike, uti
lika polhöjd med Stockholm, kan jag trovärdigt
vitsorda, att till och med så långt
i norr, ej mer än ett enda af de i5 år jag
der vistades, för Ladugården, åtminstone
af höj behöfts utfodring i October månad.
Nattfodret, (det enda som gafs) utgjordes
af Vårhalm, efterslotter och potatoeskål,
som först i slutet af September bör aftagas,
om ej potatoesskörden skall skadas.
Deremot har man, sedan 1819, kunnat undvika
få sina jordfrukter förstörde. Man har
fått in sin Vårsäd oskadd med gammalt
tjenstefolk; man har utan uppehåll fått aftröska
sin säd, på smärre ställen nästan
slutat dermed; hvem vet ej huru fördelagtigt
det är, att säden genom värma i golfven
ej blir svårtröskad och af råttor tullad?
Jag delar ej eller den förmodan Utskotten
säga sig hysa, att man kan åsämjas med sitt
tjenstefolk om friveckans framflyttning. Den
nye husbondens rätt beror ju derunder?
Och af hela året finnes väl ingen tjenligare
tid för saknad af tjenstehjon, än sista veckan
af October eller den sista af Junii.
5:o Slutligen får jag med några ord erinra
om de åsigter jag förut i en Tidningsartikel
utvecklat, angående åliggandet, att
skaffa sig så kalladt försvar. Ingen kan
mer än jag ända till svärmeri hylla menniskovärdet
och allas likhet inför Lagen;
Den 7 September e. m. 207
men då vårt slägte gått i samhälle, har det
frånträdt den naturliga jemnlikheten. Samhällsmakten
lofvar skydd; men uppfyllandet
af detta löfte blir blott möjligt genom
alt garantier ställas, för samhällsmaktens
behållande af fadersväldet, så alt ej samhällsfriden
störes. Den bildade klassen lemnar
denna garantie genom sin uppfostran
och hederskänsla, så länge den ej sjunker
till den sämre klassen. Den råare massan
måste deremot tillvägabringa denna borgen
genom husbondens faderliga förmynderskap
för en person, som ej har egen bostad eller
uppgifven näring. Har han det, är han
husbonde sjelf. Under dessa vilkor är Staten
tryggad att ej få sjukhus, fattighus och fängelser
fyllda, och lösdrifvaren hindras, att
ej vanartas mer och mer på osedlighetens
och brottets stig. Lösdrifvaren bör alltså
liksom Staten vara belåten, att han får husbonde,
viss förtjenst och jemn sysselsättning
, som är motgiftet för all dålighet.
Deremot bör visst en underhafvande med
yttersta rättvisa och förstånd bemötas, samt
vårdas som eget barn af sin husbonde; ja!
han bör hållas till gudsfruktan och goda
seder o. s. v. Jag anhåller, att dessa anmärkningar
må få återremissen af Betänkandet
åtfölja.
Grefve Mörnerj Carl: Med skäl har
man hört missbruket af så kallade Försvarssedlar
öfverklagas, och de menliga följ
-
ao8 Den 7 September e. m.
derna af dessa sedlars utfärdande hafva ock
visat sig i landsorterna. Jag medger väl
att ett correctif mot detta missbruk ligger i
husböndernas ansvarighet; men jag tror äfven,
att husbönder hafva nog vidsträckt
rättighet att försvara tjenstehjon uti stadgandet
att den anses dertill behörig, som
tjenstehjonets arbete eller uppassning behofverj
och jag skulle derföre föreslå, att
1 §. i 2 Artikeln borde sålunda ändras:
Att den anses behörig tjenstehjon försvara
som det stcidslat s och till t hy lön utfästa
samt dess tjenst nyttjar _, och om dess kost
och bergning försorg drager. — Jag anser
nemligen ej andra, än dem, som sjelfva begagna
tjenstehjonet, vara berättigade att försvara
detsamma; ty det är just nuvarande
stadgande, hvarigenom man är behörig att
försvara en person, för det man behöfver
dess arbete eller uppassning, som föranleder
till det inrotade missbruket att tjenstefolk
under goda år sätta sig för sig sjelfve,
under förevändning af den, som låter dem
hos sig skattskrifves, att han är i behof af
dess arbete; hvarföre jag till förhindrande
af ett sjelfsvåld, som slutligen kan leda derhän,
att man på landet ej får tjenstefolk
Utan oerhörda lönevilkor, och för att bringa
1 och 2 §§. till likstämmighet sins emellan
velat föreslå ofvannämnde redaction i 1 §.
Äfven hafva Utskotten tillstyrkt, att flyttningstiden
skulle å nyo förblifva den 29
Sep
-
Den 7 September e. m.
September, och i detta afseende är jag af
samma tanka med Grefve Posse, som i sin
reservation önskat, att den må inträffa Midsommarstiden,
såsom den mest lämpliga för
de flesta landsorter. Jag anhåller, alt dessa
anmärkningar få åtfölja återremissen.
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: Då
jag nu går att yttra mig i detta efter min
tanka vigtiga ämne, anhåller jag vördsammast
om tillgift, i händelse jag kommer att
upprepa något af hvad jag under denna Riksdag
i detta afseende redan förut anfört. Utskotten
synas vilja tillintetgöra de steg, som
år 1819 togos för att sätta Legostadgan i
öfverensstämmelse med Grundlagen. Ända
till år 1819 stod denna Stadga i rak strid mot
16 §. RegeringsFormen, som försäkrar hvarje
Svensk man om besittningen af sin frihet,
lill dess Iian genom Domstols beslut
blifvit lill brott förvunnen. Det var således
först året efter vår nuvarande Konungs
uppstigande på Thronen, som dessa tjenande
medborgare fingo tillgodonjuta den 1 Grundlagen
dem utlåfvade frihet. Jag hemställer,
om 10 år sednare det är skäl att åter försätta
dem i samma tillstånd , som förut. i8o5
års Legostadga innefattade i 1 §. era sammanblandning
dels af definitionen på hvad
som menas med lösdrifvare, och dels bestämning
af straff derföre. I denna definition
på lösdrifvare förekomma åtskilliga
4o H. 1.4
2 10
Den 7 S e p t e in ber e. rn.
orimligheter, hvarpå jag skall be alt ta fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet.
Der står: ”De, som icke idka landt”eller
bergsbruk, borgerlig rörelse eller an”nät
löjligt yrke och tillåtet näringsfång, —
eller hafva späda barn, eller vanföre,
”eller af ålderdom bräckliga föräldrar att
”sköta —- — borde såsom lösdrifvare vara
"förfallne antingen till krigstjenst elller
till allmänt arbete” Således behöfva
icke de, sorn hafva späda barn eller
gamla föräldrar, sig ärligen försörja; och
jag hemställer, om det kan vara Rikets Ständers
mening att vilja upplifva en författning,
som äger en så felaktig redaction. Vidare
föreslås, att de, sorn äro till krigstjenst
användbare, ”måga till correctionshus för”sändas,
sä framt de antingen för brott
"blifvit dömde och straffade, eller gjort sig
"för vanartigt, liderligt och lätlje”fu
llt uppförande kände — — eller ehuru
"arbetsföre, likväl sysslolöst kringstrukit
”och besvärat allmänheten med tiggande.’’
Jag hemställer på hvad sätt de skola hafva
gjort sig kände för vanart och liderlighet,
om ej genom brott? Eller är vanart och
liderlighet nu för tiden icke brott, som kunna
åtalas? Och hvarmed bevisas, att de äro
lata och sysslolösa, om ej genom stöld eller
tiggeri? Denna redaction lemnar sålunda
alltför mycken godtycklighet i händerna
på vederbörande; och detta bör icke finnas
uti en Lag, sorn rör menniskors per
-
Den 7 September e. m.
au
sonliga frihet. Jag vågar derföre anhålla
att Utskottens förslag till i §. må alldeles
försvinna. I 1819 års författning äro, såsom
jag förut nämnt, definitionen på lösdrifvare
och bestraffningen åtskilde, men
finnas sammanblandade i 1 §. af i8o5 års
Legostadga. Om man sålunda, med återupplifvande
af 1 §. i i8o5 års Legostadga,
föröfrigt lemnade 1819 års författning qvarstående;
så skulle i alla fall den lag man
ville etablera blifva utan kraft; enär 1, 3
och 4 §§• i *819 års författning fritoge alla
från correctionshus, som icke genom brott
eller tiggeri förverkat sin frihet. Detta är
ock den rätta medelvägen, och de enda tillfällen
då Staten må vara beredd att lägga
hand på medborgares oberoende. Det är
klart, att folkökningen måste tilltaga i större
proportion bland de obesuttne än de besuttne,
emedan jordens utrymme icke tillväxer.
Del måste således år ifrån år blifva
allt flere och flere obesuttna, och en
gräns slutligen satt för möjligheten att få
årstjenst. Hvarje år skulle således nya correctionshus
erfordras. Om Staten fordrar
årstjenst såsom vilkor för dessa medborgares
frihet, så borde Staten också vara pligtig
att bereda dem tillfälle alt erhålla en
sådan årstjenst. När nu Staten hvarken vill
eller kan göra det, måste Staten enligt rättvisans
fordringar också låta dessa medborgare
njuta sin frihet, så länge de sig ärli
4°
*4*
212
Den 7 September e. m.
gen försörja; oell när det stadgas alt livar
och en skall vara mantalsskrifven på ett visst
ställe, så är all säkerhet vunnen för den
styrande magten att kunna befordra hvar
och en till straff, som öfverträder Lagarne;
men intill dess fordrar den högsta rättvisa,
att man ej tillgriper någons person. Rättvisan
bör vara i första rummet det, som
är föremålet för Lagstiftarens omsorg; och
man kan redan på förhand vara säker, att
hvad som är rätt äfven är nyttigt. Man
må icke tro, alt de olägenheter, som nu öfverklagas,
halva sin orsak i friheten att vara
ulan årstjenst. När man blott har uppgifvit,
hvarest hvar och en person bor och
finnes, så kan man hafva tillräcklig uppsigt
på honom, att han ej må öfverträda
Lagarne. — Hvad fljttningstiden beträffar,
bar vid hvarje Riksdag densamma varit så
ofantligt omtvistad, och i otaliga motioner
föreslagen till alla möjliga årstider, alt jag
får hemställa , om icke allas önskningar skulle
bäst blifva uppfyllda, om tolf flyttningstider
fastställdes, eller en hvarje månad; eller
åtminstone fyra flyltningstider, en hvarje
qvartal. Ett tjenstehjon skulle då slippa
dväljas hos en husbonde af hvilken det
misshandlades; och en husbonde slippa att
en längre tid se ett tjenstehjon, hvarmed
han ej vore nöjd. Jag anhåller om återremiss
af Betänkandet, och att dessa anmärkningar
må få åtfölja densamma.
Den 7 September e. m.
2l3
Herr af Grubbens: Jag vill endast med
få ord besvara Herr Cederscbjölds anmärkningar.
Uli i Art. i §. i i8o5 års Legostadga
står: — — — ”eller å landet äro
”gifte samt å visst ställe mantalsskrifne och
”boende, der de till arbete sig förbundit
”och ärliga sig försörja;” detta är ju en
liel punkt för sig sjelf, isolerad från de följande;
"eller hafva späda barn, eller van”före
eller of ålderdom bräcklige föräldrar
”att sköta” &c. Ordet eller binder icke
utan frånskiljer, alltså kan aldrig komma
i fråga, alt den, som bar späda barn, eller
sjukliga föräldrar, får oärliga försörja
sig. — Hvad åter beträffar'den sats Herr
Cederschjöld anfört: att sådane personer,
hvilka mantalsskrifvas utom husbondens eller
mästarens hus, bäst kunna fås reda på;
så får jag just yttra motsatsen, ty de, hvilka
mantalsskrifvas på försvarssedlar, får man
icke reda på. — Den, hos hvilken en dylik
person är skrifven, vet icke, hvar han
finnes; han reser bort, håller sig undan &c.
och tusende svårigheter möta, att hålla ordning
på dylika menniskor.
Friherre Wrangel, Henning: Ändamålet
med flyttningstiden är väl, att den skall
ske på en lid, då inga bufvudsakliga arbeten
äga rum; och i detta afseende kan jag
ej inse någon bättre tid, än midsommarstiden.
Vårbruket är då slutad t; torfskärningen
bör då för hvar och en klok hus
-
214 Den 7 September e. m.
hållare vara verkställd; slottern är ej börjad
och längsta dagarne inträffa då. Jag
tror, att denna tid skulle kunna appliceras
för alla orter i Riket, ehuru jag icke känner
de Norra Provincerna, men de utgöra
en så liten del af Riket, alt afseende väl
måste göras på hvad den största delen behöfver.
Utskotten hafva tillstyrkt, attflyttningstiden
borde återgå till hvad den förr
varit; men jag anser den vara olämpligare
än all annan lid, ty vi hafva då en af de
vigtigaste skördarne, kanske mera magtpåliggande
än andra, nemligen potatisskörden.
För min del tycker jag det stöta nära till
löjlighet, att Rikets Ständer vid en Riksdag
besluta en sak, och nästa Riksdag besluta
tvärtom; hvarigenom Regeringen alltid besväras
med nya skrifvelse!' från Ständerna,
då Regeringens tid kunde mycket bättre användas.
Ibland reservationer har det blifvit
yttradt af Nils Månsson, att flyttningstidens
förändrande till midsommaren skulle i Skåne
betydligt höja lönerne derigenom, att
flyttningstiden i Danmark just då inträffar.
Jag trodde "mig förut veta, att denna uppgift
icke var öfverensstämmande med rätta
förhållandet; men för säkerheten skull har
jag å nyo underrättat mig derom, och kan
nu bestämdt upplysa, att flyttningstiden i
Danmark inträffar i Maji månad. Det har
äfven blifvit sagt, att genom en sådan förändring
af flyttningstiden skulle dagspenningen
för arbetare blifva betydligt hög,
Den 7 September e. m. 215
emedan örängarne om sommaren icke skulle
antaga någon tjenst, utan heldre arbeta för
dagspenning, emedan hvar och en jordbrukare
då vore angelägen att erhålla arbetare.
Om också drängarne då heldre arbetade för
dagspenning, skulle dock i min tanka arbetsiönerne
icke blifva förböjde, emedan
arbetarnes antal derigenom ökades. För öfrigt
är brist på tjenstfolk icke alt befara,
sä vida Tjenst!)jonsslattgan noga efterlefves,
och lösa personer tillhållas att antaga årstjenst.
Jag kan således ej annat än tillstyrka,
att flyttningsliden må förändras till
den 2.4 eller i5 Junii, eller ock alt den
må bibehållas, såsom den nu är, ty att
återgå till den gamla flyttningstiden, vore
efter min tanka det mest ofördelaktiga.
Hvad Värfningsstadgan beträffar, anser jag
de nu existerande föreskrifterna vara mest
lämpliga; att nu åter göra vissa personer
förfallna till krigstjenst, vore att återgå till
ett förhållande, som caracteriserade en mindre
upplyst tid. I afseende på hvad Herr
Cederschjöld yttrat om 12 eller 4 flyttningstider
på året, får jag blott upplysa, att delta
vore vanskligt i ett folk fattigt land; det
skulle kunna 1 åLa verkställa sig i Stockholm
och Götheborg, men ej i öfriga delar afRiket.
Svårigheten skulle visserligen blifva
mindre i Skåne, emedan man der bar mera
folk att tillgå; men följden skulle dock allestädes
vara defavorabel både för husbönder
och tjenstehjon, Med anledning af dessa
$ i6
Den 7 Septembev e. ra.
anmärkningar anhåller jag vördsamt omåterremiss
af Betänkandet.
Herr Cederschjöld: I anledning af Herr
af Grubbens anmärkning om betydelsen af
ordet ellerfår jag endast erindra, att detta
ord har en dubbel bemärkelse: den ena,
att bereda en förklaring af det föregående;
den andra, alt antyda en motsats eller skiljaktighet.
Här står det just i den sednare
meningen, nemligen att man antingen skall
försörja sig ärligt, eller också hafva späda
barn. I afseende på den andra anmärkningen
om försvarssedlar, vill jag endast
påminna, att jag alldeles icke omnämnt
dem; men att just den oordning, som den
värde Talaren öfverklagat, skulle genom
mitt förslag säkrast förekommas; emedan
ingen kunde då skattskrifvas på annat ställe,
än der han verkligen bodde.
Friherre An efea rswärd, Carl Henrik?
Då jag tog kännedom af detta Betänkande,
fästades genast min uppmärksamhet på första
Artikeln, der Utskotten föreslå återinförandet
af den lösdrifveri-stadga, som gäI—
de före 1819. Jag finner först en stor inconsequence
möta vid verkställigheten af
denna förordning, emedan det är längden
och figuren, som skall bestämma, om individen
bör tvingas till krigstjenst, eller
icke; är han kort lill vexten, eller af en
mindre lämplig figur, så går hau fri från
Den 7 September e. m.
217
denna bestraffning. Jag hemställer, om en
sudan författning kan vara billig, och om
det ens kan vara Lagstiftaren tillåtit, att
biträda en sådan. För min del anser jag
1819 års författning, hvilken borttog Värfningsstadgan,
vara så rättvis och billig, och
framför allt värdig vår lid, alt jag skulle
finna det vara i högsta grad orätt, att nu
vilja borttaga denna författning, som äfven
är ett Styrelsens erkännande af menniskovärdet.
Jag känner visserligen, att på landet
genom Possessionats-interessets verkande
man i allmänhet skriker öfver stegrade
arbetslöner i goda år; men det är besynnerligt,
att då man från ena sidan yrkar
alla möjliga prohibitioner i tanka att vinna
högre betalning för landtmannavaror, och
ett högre värde å arbetsprodukter, man icke
vill fästa samma vigt vid den ädlaste delen
af allt värde, nemligen den medfödda
arbetskraftens. Fördelen att vara rik, är
tillräckligt stor förut, utan att den fattige
bör ytterligare tryckas af Lagar, hvilka
stadga, att den, som föder sig ärligt, och
skattar derför, dock skall vara beroende af
andra, för att få den lyckan vara skattskrifven.
Jag tror, att sådant folk med mera
nytta för det allmänna använder sin tid och
sin förmåga, om de, sedan de för sitt uppehälle
några dagar af veckan arbetat, få
i sin backstuga ostörde njuta lugnet inom
familjkretsen, och ombestyra dess angelägenheter.
Jag anser det alldeles olämpligt
2i8 Den 7 September e. m.
för Lagstiftaren, att återgå till så hårda Författningar.
Jag erkänner, att i min ort liar
jag alldeles icke blifvit varse, hvad Utskotten
sagt, att sysslolösheten och lättjan tilltagit;
tvärtom har jag sett rundtomkring
mig backslugorne blifva trefligare, och täppan
blifva bättre odlad; med denna min
erfarenhet skall jag således naturligtvis komma
till helt andra slutsatser än Utskotten.
Jag vet väl, att år 1827 var i följd af 1826
års missvext ett stort öfverflöd på arbetare
öfverallt, och att arbetarne således strömmade
till dem, som med större capitaler
kunde lemna en större arbetsförtjenst; i den
mån återgång frän detta förhållande ägde
rum, höjde sig ropen å nyo öfver brist på
arbetare, och man besinnade ej, att då den
enskildte icke ofredar det allmänna, då han
ej bryter emot Lagarne, han hör äga rättigheten
att försörja sig, huru han bäst finner.
Jag tror således, att då Styrelsen vidtagit
en Författning, måste den ock äga förmåga
att bibehålla densamma, och att en
sådan petition, som nu här är i fråga, vore
af en ganska vådlig beskaffenhet, hvarföre
jag icke eller kan godkänna Betänkandet,
utan yrkar afslag å detsamma. Hvad flyttningstiden
åter vidkommer, tror jag att denna
kastning af ekonomiska åtgärder, eller
flyttningstidens ändrande till September,
i stället för October, är alldeles ändamålslös,
och jag måste, såsom sjelf landtbrukare,
yrka, att tiden för flyttningen må för
-
Den 7 September e. m.
a,9
blifva vid hvad den nu är. Hvad beträffar
deras åsigter, sorn trott att Midsommaren
är en bättre passande tid för flyttningen,
erkänner jag alt jag äfven varit af samma
tanka, men att jag blifvit öfverbevisad att
dervid hafva förbisett vigtiga omständigheter,
såsom till exempel att om af en sådan
Lagstiftningsåtgärd skulle följa den händelse,
att allt arbete efter Midsommaren så stegrades,
att man derefter hade mycken svårighet
att få arbetare, skulle en stor förlägenhet
deraf uppkomma för Landtman nen,
enär tjenstehjonen om sommaren försörjde
sig huru som helst, och icke förr än till
vintern antogo tjenst. Jag måste således äfven
i denna del bestrida den motsatta meningen.
För öfrigt tror jag, att Lagstiftaren
bör vara högst varsam med Digifvande af
sådane Författningar, som fylla Correetionshusen.
Man skulle lätteligen kunna få dessa
öfverfyllda, hvarigenom skulle hända, att
det onda man velat förekomma, öfverlräffades
af det onda dessa stora kostnader medförde,
Jag tror derföre, att om en nödig polis
handhafves inom Socknarne, och nödig
stränghet iakttåges af Konungens Befallningshafvande,
behöfvas inga strängare Författningar
än de, som redan finnas. Jag
förnyar derföre min anhållan om afslag å
Betänkandet,
220
Den 7 September e. m.
Herr af Schmidt j Georg Lars: Som
jag varit hindrad att deltaga i Utskottens
öfverläggningar och beslut, rörande förevarande
ämne, har jag ej kunnat reservera
mig emot den inom Utskotten rådande tanka,
rörande flyttningstiden för tjenstehjon.
Jag anhåller derföre, att nu få förklara, det
jag anser Midsommaren vara lämpligast, och
den nu varande comparationsvis lämpligare,
än den gamla, till hvilken Utskotten föreslagit
en återgång. För öfrigt saknar jag i
Utskottens förslag ett Stadgande om ansvarsskyldighet
för Husbonde, som utfärdar
Orlofssedel, att lemna ett nytt bevis vid
flyttningen om tjenstehjonets uppförande under
tiden, från det Orlofssedel gafs, till
dess Husbondens tjenst lemnäs. Exempel
saknas icke, att tjenstehjon, för att tillvinna
sig en fördelagtig Orlofssedel, intilldess
den erhållits, iaktagit ett godt uppförande,
men sedermera ansvarslöst öfverlemnat sig
åt hvarjehanda vanarter. Jag tror således,
att ett stadgande i detta afseende är beliöfligt,
och anhåller, i händelse af återremiss,
att dessa anmärkningar må åtfölja
till Utskotten.
Herr Munck af Rosensköld, Eherhard:
Med Friherre Anckarswärd och Herr Cederschjöld
är jag ense om de grundsatser,
desse Herrar framställt, då frågan blott är
att betrakta den allmänna naturrätten; men
då man betraktar menniskan, inträdd i sam
-
Den 7 September e. m.
221
hällsordning, torde dessa grundsatser tåla
att något inskränkas, i synnerhet som samhället
sjelf utgör ett tvång och en inskränkning
i naturtillståndet. I äldre Fristater,
till och med i Romerska Republiken, var
hvarje medborgare förpliktad, att, om så
påfordrades, uppgifva genom hvad medel
han underhöll sig och sin familj. Om sådant
här infördes, och undantag ej gjordes
för Ståndspersoner, ser jag deruti ingen orättvisa
eller inskränkning af den civila friheten,
ehuru jag icke derföre påstår, att den,
som ej kunde uppgifva medlen för sitt underhåll,
skulle vara förfallen till inträde
på Correctionshus, utan t. ex. vara skyldig
att gå i tjenst; dock borde dervid iakttagas
hvad Herr Cederschjöld anmärkt, att Staten
borde kunna uppgifva tillfälle till arbete
för den, som sjelf icke kunde förskaffa
sig något. För öfrigt torde jag vid
detta tillfälle få göra en anmärkning, som
efter min tanka är af stor vigt. Vi klaga
med skäl öfver de dryga kostnaderna vid alla
publika byggnadsföretag, och jag medgifver,
att flere malversationer dertill kunna
bidraga, men hufvudsakligaste grunden ligger
uti en ensidig liberalitet å Lagstiftningens
sida, som gör Husbönder och Mästare
mera beroende af sina tjenare och Gesäller,
än tvertom, så att man kan säga, att tvånget
i senare tider blott skiftat sida. Det är
kändt, att om t. ex. en Murmästare med
skäl förebrår sin Gesäll en felaglighet, så
17.1 Den 7 September e. m.
risqueror lian genast vara utaf med honom;
och Mästarne nödgas derföre beständigt vara
efterlåtne och krusa för sina Gesäller, som
isynnerhet söka sin fördel uti, alt draga ut
med arbetet, hvilket derigenom blir i samma
mån mer kostsamt, utan mycken båtnad
för arbetarne sjelfve. I de fleste småstäder
ser man också, att Murmästarne äro mer
och mindre medellöse, oaktadt murarbetets
öfverdrifna kostnad. Jordbrukaren klagar,
att han icke får nog betalt för sina producter,
och han gör det icke utan skäl,
men han har likså mycket orsak, att klaga
öfver för dryga productionskostnader genom
öfverdrifna anspråk bos tjenstefolk och daglönare.
I Skåne ser man ock derföre ofta
mera välmåga hos Torpare och Drängar,
än hos sjelfegande Bönder. Jag kan likväl
ej bifalla Herr af Grubbens förslag att Gesäller
borde stedslas på minst 6 månader;
ty det händer ofta, att Mästarne ej kunna
bestämma, huru lång tid de behöfva ett visst
antal Gesäller. Den ena delen af året behöfva
de flere, än den andra, och kunna
icke calculera sitt behof lika säkert, som
Jordbrukare och Bruksägare. Deremot tror
jag tiden påkalla den reform, att en särskilt
reglementarisk Stadga gifves äfven för
Handtverksarbetare och Fabriksfolk, ehuru
jag får erindra, att om man dervid förmycket
inskränker Gesällernes nu varande
friheter, är det att befara, alt de isynnerhet
ifrån Skåne och de sydvestliga orter
Den 7 September e. m. 223
skola utvandra till närgränsande Stater,
der de äga mera frihet eller rättare sagdt
sjelfsvåld. Jag tror ock, alt om de sättas
under den vanliga tjenstehjonsstadgan, i
bredd med tjenstehjon, skulle det hindra
en del handtverkeriers förkofran och afhålla
bättre subjecter alt välja detta yrke. Hvad
flyttningstiden beträffar, är det naturligt,
att den måste vara olika tjenlig på olika
orter inom ett Land af så vidsträckt latitud
som vårt. Det blir derföre omöjligt, att
etablera en generel flyttningstid, så att den
icke skall vara mindre lämplig för vissa
orter, och jag skulle således vilja föreslå
olika flyttningstid för den nordligare och
sydligare delen af Riket, med uppdrag åt
Ekonomiutskottet, att föreslå gränsen emellan
dessa arne delar. Jag förenar mig på
grund häraf med dem, hvilka begärt återremiss;
men jag kan icke instämma i begäran
om afslag, enär sådant, då Betänkandet
första gången är före, och anmärkningar
dervid göras, efter min tanka är
grundlagsstridig!.
Friherre Wrangel: Utan att tro det
nödvändigt att vara alltför sträng mot dem,
som icke hafva årstjenst, finner jag likväl,,
att man bör gifva Författningarne den latitud,
att sådane personer icke få såsom lösdrifvare
kringstryka Landet, och med efterlefnad
deraf, ser jag ingen fara i flyttningstidens
ändrande till Midsommaren. En
Den 7 September e. ra.
värd Ledamot liar invänt, att följden skulle
blifva, att arbetsfolket ej antog årstjenst,
utan arbetade för dagspenning, och derigenom
bief dyrlegdare. Jag medger väl
möjligheten häraf, men jag ser icke något
ondt deri. I Halland äger verkeligen det
förhållande för närvarande rum, att örängarne
antagas för g månader eller kortare
tid, för att lemna dem tillfälle att om Hösten
gå lil! Skåne att förtjena större dagspenning
medelst tröskning. Drängarna erhållas
derföre i Halland för bättre pris,
men återkomma ofta med stor förtjenst,
som sätter demi tillfälle att antaga ett större
Åkerbruk. Den händelse man befarat, finnér
jag således snarare gagnelig, än skadlig,
och jag tror icke, att man med den
värde Talarens kända liberalitet borde neka
den arbetande klassen att vinna så stor förtjenst
som möjligt. — Jag glömde för öfrigt,
då jag förra gången hade ordet, att
anföra en annan omständighet, som talar
för lämpligheten af Midsommaren, såsom
flyttningstid, nemligen att alla de Landtbrukare,
hvilka hålla ordentliga böcker och
räkenskaper, nödvändigt måste finna nyttan
af att börja sitt Räkenskapsår med den i:sta
Julii; ty då är allt sådt och den nya skörden
tillstunda!', så att denna tiden just är
culminationspuncten emellan det gamla och
nya, ej blott i alla delar af Sverige, ulan
snart sagdt i hela verlden. Jag förnyar min
be
-
Den 7 September e. m. 2i5
begäran om återremiss, och anhåller, att
äfven dessa anmärkningar må åtfölja till Utskotten.
Herr von Hartmansdorff, August: För
min del kan jag ej instämma med dem, sorn
ifrat emot den återgång till strängare Författningar,
hvilken i Utskottens Förslag finnes
åsyftad. Hvad de värde Ledamöterna
yttrat om menniskans rätt att fritt begagna
sina krafter, eller det underlåta, kan vara
vackert i böcker och tal, och kanske äfven
lämpligt för de arbetare, som hemtat och
fullfölja sin bildning genom böcker; men
det är icke lämpligt för de lägre, obildade
samhällsklasserna, och knappt nog för de
högre, om dessa af omständigheterna tvingas
att nedstiga på en lägre stånd punct,
ty erfarenheten visar, att personer ur de
högre samhällsklasserna äro lika svåra, om
icke värre, att hålla i ordning, än personer
ur de lägsta, så snart de förra af omständigheterna
blifvit försatte i lika svår belägenhet
med de sednare. För min del tror
jag att man aldrig bör glömma, det den
obildade menniskan just utmärker sig genom
mindre omtanka eller snarare sagt en
tanklöshet, som gränsar nära till djurets.
Den är störst bos Vildén, och det är endast
med odlingen, som omtankan stiger.
Följden deraf, att den allmänna omvårdnaden
icke nödgar de tanklösaste klasserna
4o H. »5
22Ö Den 7 September e. m.
att förskaffa sig ett stadigt och ärligt näringsfång,
blifver fördenskull, att de råka
i samma nödställda belägenhet, som djuren,
hvilka söka sitt uppehälle för tillfället,
och taga det med våld, eller förgås af hunger.
Deri menniska, sorn således ej kan förskaffa
sig uppehälle på lofligt sätt, stjäl och
kommer i fängelse, eller tigger och kommer
på Correctionshus, eller sjuknar och
stadnar på Sjuk- eller- Fattighus. Denna
tanklösa folkmassa kan, under sådane förhållanden,
äfven jemföras med en förlorad
son, hvilken föräldrarne af oförstånd eller
flathet icke lärt eller hållit till något näringsfång;
han hlir en lätting, som förr eller
sednare bidrager att fylla ett af dessa
nyss omtalte olyckliga förvaringsställen. Jag
tror derföre, att det endast är genom stränghet
i Författningarne mot lösdrifveri och
lättja, som man kan vinna ordning och
trefnad. Tvertom är det åter genom den
otidiga flathet, hvilken alltmer gjort sig gällande,
som fängelserna, corrections- fattig—
och sjukhusen skola så öfverfyllas, att samhället
slutligen tvingas till en återgång; om
man ej på förhand godvilligt soker förekomma
det onda. Detta om ifrågavarande
Stadga i allmänhet. Jag tillstyrker fördenskull
så allvarsamma Författningar, som omständigheterna
fordra, för att hindra det
nu varande ofoget.
I afseende på den serskildta frågan om
Gesäller, har jag tillförne ofta yttrat en
Den 7 September e. m.
olika mening med den nu rådande; och
fastän jag väl vet, huru fåfängt det är att
nu söka göra min mening gällande, skulle
jag likväl anse det orätt, om jag, vid något
af de tillfällen, då jag äger höja min röst,
underlät att varna för grundsatser, oni
hvilkas skadlighet jag är öfvertygad. På
sådant sätt som Hundlverksordningarne fordom
voro inrättade, utgjorde Handtverkelierne
en utväg för de lägsta samhällsklasserna,
att, genom konstfärdighet, bringa sig;
upp till gemenskap med de mera bildade,
till deltagande i Statens angelägenheter, och
till en förmögenhet, hvarigenom de kunde
gifva en bättre uppfostran åt sina barn, och
såmedelst äfven bidraga till en vidsträcktare
odling i allmänhet. Dessa Inrättningar,
kända under namn af Skrän, voro förädlingsanstalter,
som sedermera blifvit vanvårdade,
dels genom uraktlåtenhet att förbättra
dem efter tiden, dels att afskaffa
inrotade missbruk. Nu, i stället alt upplifva
det goda, och rätta det felaktiga i dessa
stiftelser, vill man nedrifva och omstörta
alltsammans för en ny skapelse. Och hvad
innebär denna nyhet? Jo, förslag att nedsätta
Handtverkaren under Tjenstehjonsstadgan;
det vill säga, bemödandet att genom
en förnedring upphöja honom. Sådant kan
icke lyckas, och jag får härvid erinra att
den åtgärd, som inom detta Stånd blifvit
vidtagen för att uppmuntra Adliga Yngliu40
II. i5*
ai8
Den 7 September e. m.
gars inträde i Näringarna, måste motarbetas
genom Ilandtverksarbetarens nedsättning till
likhet med tjenstehjon. Anloge Ridderskapet
och Adeln delta förslag, sa skulle Ståndet
dermed tillintetgöra verkan af sitt förra
beslut. Följden af Handtverkarens förringande
måste i allmänhet blifva större svårighet
för den egentelige arbetaren alt varda
sin egen. Penningeegarne skola köpa verkstäderna,
och den konstfärdige arbetaren beständigt
qvarstå såsom daglönare. Jag kan
icke annat än på det högsta beklaga denna
följd; den skall göra våra Handtverksarbetare
lika olyckliga, som Fabriksarbetare redan
öfverhufvud äro. Likväl bestrider jag
icke, att missbruk inom Skråinrättningarna
väl kunna äga rum; men jag anser ingalunda
för omöjligt att rätta dem, om Styrelsen
med allvar ville taga sig den saken
an, och dervid begagna de upplysningar,
isom kloka och erfarne Ålderman kunra meddela.
Yid detaljen får jag anmärka en serskild
omständighet i den föreslagne HandtverksOrdningen.
Der står nemligen pag. i5
& 16: Då Lärling af Mästare antages,
bör med honom eller, om han är omyndig j
med hans laglige Målsman upprättas Contractj
som noggrant upptager lärotid och
öfrige vilkor. Nu är förhållandet nästan
alltid, alt Lärlingarne, då de inträda i
handtverket, äro omyndige, emedan de eljest
skulle vara för gamla, till att genomgå
läroåren. Och då man vet, att handtver
-
Den 7 September e. in. 2ag
kerierne vanligen besättas med den fattigare
klassens barn, så är det fara värdt.att
om contractet ensamt skulle ligga till grund
för lärotiden, kunde barn af föräldrar eller
målsmän, som vanvårda dem — och man
ser, i synnerhet i hufvudstaden, föräldrar
vårdslösa sina barn till den grad, att de,
om icke Polisen •mellankomme, skulle förgås
af elände — blifva bortaccorderade antingen
för slem vinning eller af tanklöshet,
för flere år, än SkråOrdningen föreskrifver
eller handtverkels inhemtande erfordrar.
Man skulle derigenom göra Lärlingarne en
stor otjenst. De skulle då, liksom arbetare
hvilka utflyttat till Norra America, och nödgats
för omkostnaderna under resan försälja
sin arbetskraft för flere år, finna träldom
i stället för frihet. Jag tror derföre, att
liksom Tjenstehjonsstadgan gäller såsom allmänt
Contract emellan Husbönder och Tjenare,
der något serskildt dem emellan ej
upprättas, så bör SkråOrdningen gälla emellan
Mästare och hans Arbetare, så vida icke
serskildta förord deri göra någon inskränkning.
Friherre Åkerhjelm > Gustaf Fredrik:
Med den motion jag gjort och Utskotten
till en del upptagit och godkänt, nemligen
att ställa arbetarne vid handlverkerierna och
fabrikerna under Tjenstehjonsstadgan, åsyftade
jag arne hufvudsakliga ändamål; det
ena att bevara arbetarne åt Näringarna, och
23o Den 7 September e. m.
det andra, att förminska tilloppet af dessa
till ej obetydlig del lättjefulla, lättsinniga
och äfven vårdslösade folkklasser, till Correctionshusen.
Genom den erfarenhet jag under
styrelsen af Fängelser och Correctionsinrältningar
i Riket inhemtat, hade jag funnit
hvad jag har nämnt, alt en betydlig del
af der varande brottslingar och lösdrifvare,
utgjordes af personer, som varit arbetare
vid handtverkerierna och fabrikerna. Detta,
tillika med min önskan, att bos dessa klasser
väcka mera sedlighet, och att ingifva
dem den tankan, att genom arbetsamhet förvärfva
utkomst och oberoende, föranledde
således min motion. Utskotten hafva väl
upptagit hvad jag yttrat om handtverkeriernes
arbetsfolk, samt föreslagit ändamålsenliga
Stadganden i afseende på Gesäller
och Lärlingar, ehuru jag, hvad Gesäller beträffar,
skiljer mig deruti från Utskotten,
att jag önskade, det liden för Gesällers
städslande måtte ifrån tre månader, såsom
Utskotten föreslagit, förlängas till halft år,
på det Gesällerna måtte komma i samma
ställning, som hvart och ett annat tjenstehjon
i Städerna. Men deremot hafva Utskotten
icke yttrat sig öfver min motion,
så vidt den rörer Fabriksarbetare. Då vi
likväl från Utskotten äga alt förvänta ett
annat Betänkande i samma ämne, angående
förnyadt beslut om de grunder och åsigter,
rörande Näringarne i allmänhet, som
i detta afseende vid i8a3 års Riksdag blefvo
De n 7 Sep tern b e r e. m. 2ji
föreslagne, och enligt hvilka, Fabriksarbetare
lära vara satte i samma categori,som
den för Gesäller nu tillstyrkte, så vill jag
icke nn göra någon anmärkning härvid,
utan afvakta tiden, då förenämnde Betänkande
förekommer. Herr af Grubbens bar
vidrört en annan fråga , som ingriper i handtverkeriernas
organisation, nemligen om nödvändigheten
af Gesällherbergens borttagande.
Den värde Ledamoten bar sjelf i dag
anmärkt, att Utskotten icke upptagit denna
fråga; och med den kännedom som jag härom
inhemtat af flera pålitliga och trovärdiga
Handtverksmästare, kan jag ej annat
än instämma med Motionären, samt önska
att Utskotten må framlägga något förslag,
åtminstone till modification af denna omnämnde
verkligen skadliga inrättning. Utskotten
hafva för öfrigt lill förminskande
af Correctionshusens för stränga tillitande
och i synnerhet det lösdrifveri och den
lättja Utskotten ansett vara i tilltagande,
föreslagit en återgång till det förra Stadgandet,
att ställa vissa grader af lösdrifvare,
eller sådane, som icke genom vanarter
och brott blifvit vanfrejdade, linder
Värfningsstadgan, ett förhållande sorn år
1822 upphörde. För min del kun jag ej
annat än instämma i detta Utskottens tillstyrkande.
Erfarenheten har ådagalagt ett
märkvärdigt förhållande mellan antalet af
fångar under den lid, då detta Stadgande
existerade, och under den, som sedermera
33® Den 7 September e. m.
förflutit. I Justitiaa-Ombudsmannens berättelser
upptages fångarnes antal, enligt de
förteckningar, som till honom insändas,
och vid anställd jemförelse af förhållandet
före och efter 1822, har jag funnit fångeantalet
under, till exempel, ett af åren efter
1822, öfverstiga elt af de föregående
årens med i5oo personer. Jag tror derföre,
alt man med-trygghet kan sluta, alt
en bland de större och mest verkande orsakerna
till fängelsernas och correctionshusens
ökade befolkning, härflyter från den
upphörda utvägen att anställa lösdrifvare
till krigstjenst. Jag tror derjemte, att, då
samhällets väl måste vara hufvudsakliga ändamålet
med hvarje allmänt stadgande, och
då det icke lärer kunna kallas en förnedrande
sysselsättning att placera syslolösa
samhällsmedlemmar i Rikets Arme, och der
utöfva det mest hedrande yrke Staten kan
erbjuda, Utskottens förslag icke bör möta
något hinder, men deremot betydligt bidraga
lill förminskning i Correctiooshusens
personal.
Man har här af ålskillige värde Talare
hört ogillas den återgång i allmänhet
till strängare Författningar emot lösdrifvande,
lättjefulla och syslolöst kringstrykande
personer, som Utskottens förslag åsyftar;
men det må tillåtas mig att med några ord
visa rigtigheten af de satser Herr von Hartmansdorff
nu i detta afseende framställt, och
Den 7 September e. m.
233
i hvilka jag på grund af egen erfarenhet
instämmer. Man har ansett 1819 års liberalare
Författning, i afseende på behofvet
alt skaffa sig försvar, bättre än en återgång
till 1804 års strängare Stadgande, och vi
hafva till och med hört åtskillige personer,
som vilja gå ännu längre i liberalitet mot
till nytta och gagn håglöse lättingar. Jag
bör dock nämna, att det är just under denna
liberalare Författning, som fängelserna blifvit
så utomordentligt uppfyllda. För närvarande
finnas omkring 4>5oo personer i
fängelser och correctionsbus, inberäknadt
Pionnier- och Arbetscompagnierna, och deribland
utgöres hälften om icke frdjedelar af
sådane, som ditkommit för syslolöst kring-
strykande, tiggeri och vanarter. Min tanka
är derföre, att man mera sörjer för den
enskildes väl, då man genom strängare Författningar
tillhåller den lägre Folkklassen
att söka ett anständigt och hederligt försörjande
genom arbete och sålunda lär den,
att genom ordning och arbetsamhet inse
nyttan af friheten, än om man genom en
öfverdrifven efterlåtenhet tillåter frihetens
fortsatta missbruk utan någon slags rättelse.
Men jag medgifver, att öfvergången till strängare
Författningar måste i början försigtigt
behandlas, ty om, i följd af dessa, vederbörande
Embelsmyndigheter, oinskränkt remittera
lill Correctionsinrältningarne, blifva
de alldeles öfverhopade, och varda då, ehuru
på en stor scala tilltagne, likväl ej till
-
234 Den 7 September e. m.
räcklige. Med iakttagen varsamhet således
under denna öfvergång, är jag öfvertygad,
att det goda oell stora ändamålet med Utskottens
förslag skall vinnas, att, genom
orsakernas förminskande tili sedeslöshet,
lättja och brott, verkan deraf, nemligen
Fängelseinrättningarnes fyllande med arbetsföra
menniskor, äfven skall förminskas.
Jag anhåller att, i händelse af återremiss,
dessa mina tankar äfven må få åtfölja till
Utskotten.
Friherre Cederström, Jacob: Jag är
skyldig förklara, att, då jag afgaf min reservation
mot ifrågavarande Betänkande, rörande
förändring af Flyttningstiden, skedde
det under förutsättning, att pluraliteten bland
Rikets Ständer icke skulle ingå på ombyte
af denna flyttningstid till Midsommaren. I
sjelfva hufvudfrågan eller sjelfva Legohjonsstadgan
tror jag det vara ett oeftergifligt
vilkor för rättigheten att sig sjelf försvara,
att äga känd tillgång till underhåll eller
sysselsättning, som bereder det; ty genom
brist i dessa fall skapas förbrjrtare, deraf
en stor del slutar sina dagar på fästningarne.
Farhågan för en Lag, derigenom
syslolöse skola kunna dömmas till krigstjenst,
är i flere afseenden icke ogrundad,
så framt den utsträckes till sådane lösdrifvare,
hvilka genom förbrytelser förlorat tillfälle
att få tjenst. Den skulle medföra högst
menliga verkningar på espriten inom ar
-
Den 7 S ep te m b e r e. m. 235
men; men om endast såcJane manspersoner,
hvilka, till ingen förbrytelse fällde, dock
saknade arbetstillfälle eller medel till sitt
uppehälle, så blef en sådan Lag nyttig, i
det den bereder sysselsättning åt dessa individer,
och således förekommer deras inträde
på förbrytarnes bana. Allt är derföre
i detta hänseende beroende af formen, hvarunder
det sker, och qvalificalionen af de
personer, som anses förfallne till krigstjenst.
Att man i allmänhet utsträckt friheten för
individer, att vara under eget skydd eller
försvar, utan att äga enskilt förmögenhet
eller tillfälle att försörja sig med arbete
eller ock konstfärdighet, medför menliga
verkningar för allmänna säkerheten. Förmågan
att i längden fortfara med detta så
kallade liberala system, synes mig vara t v i Fvelagtig,
enär medel att bygga Correctionshus
för den i följd häraf dagligen tilltagande
mängd af förbrytare, snart måste saknas.
Vid all öfvergång från ett system lill
ett annat är likväl den största försigtighet
nödig, på det icke genom missförstånd af
Embetsmvndighelerne enskiltes lidanden må
beredas. Lagstiftningen måste derföre i sådane
fall vara i möjligaste måtto fullständig
och uttrycken bestämda, om möjlighet af
misstydning skall förekommas.
Grefve von Schwerin , Fredrih Bogislaus:
När jag hör aktningsvärde Män, örn
hvilkas välvilja för sina likar jag är full
-
/
236 Den 7 September c. tn.
komligt öfvertygad, här lala om begränsad
frihet i försörjningsvägen, förekommer det
111ig, som desse Herrar glömde hvad Christendomen
utgör för ett element i Staten.
Christendomen förutsätter frihet för alla att
uppresa sig till det högsta moraliska värde,
och känner ingen rangskilnad. Sa upplyfter
och förer hon den, som aflägsnat sig
från henne, åter i Församlingens sköte. Derföre
bör Lagstiftaren aldrig glömma, alt
Christendomen är den första och förnämsta
Lag, som blifvit gifven åt menniskorna.
Den, som glömmer att menniskan är född
fri, och bör få vara det, tills hon genom
brott förverkat friheten, handlar icke i
Christendomens anda. Jag tycker äfven,
när jag här hör yrkas på återgång från närvarande
liberala, som man tror skadliga,
förhållande till forntidens strängare grundsatser,
hvarvid man dock medgifver, att
försigtighet är nödvändig, jag tycker då,
säger jag, att man är stadd på villoväg, och
att man icke behöfde försigtigheten, om
man lät hjertat tala. Jag har länge lefvat
på Landet, men vet ej, hvad för farligt
begrepp man derifrån kan hämta örn det
för så grufligt ansedda iösdrifveriet; och
huru man kan vilja tillåta sig att förfölja
den, som icke har råd att köpa sig mera
än ett tunnland jord, enär han bör vara
lika fri som den med capital, rang eller
littler begåfvade. Då jag ser dessa Jordtorpares
hyddor , finnér jag dem alla i snygg
-
Den 7 September e. m. a3j
het contraslera emot den rådande orenligheten
i de stora Byarne, hvarpå man ofta
igenkänner Jordbruks-aristocratien. — Jag
är alltså af lika tankar i denna fråga med
dem, som förklarat sig emot frihetens inskränkande,
och emot att man skall förföljas
för det man är fattig, och derigenom
nästan tvingas att sluta sina dagar i Correctionshus.
Herr Hjerta s Gustaf: En värd Ledamot
har yrkat afslag å Betänkandet; hvaremot
en annan erinrat, att med Grundlagens
ordaförstånd icke vore förenligt, att i
vidsträcktare mån förkasta ett Betänkande,
då det första gången förekommer, än att i
följd af dervid gjorde anmärkningar återremittera
detsamma. Instämmande i denna
sednare åsigt, hoppas jag således, att ifrågavarande
Betänkande vid delta tillfälle, icke
blir afslaget, utan att den ogillande åtgärd,
sorn dermed vidtages, kommer att inskränkas
till återremiss. Jag ber dock få yttra
den enskilta mening, att jag i och för Betänkandets
innehåll är af den öfvertygelse,
att det hör afslås. Det första jag härvid bör
nämna, är att Utskotten må, huru de heldst
behaga, betrakta frågan om tvångsskyldighet
för krigstjenst, och Ständerne äfven gå in
på nytt i denna föråldrade anstalt, så kan
aldrig Kongl. Maj:ls sanction derå förväntas.
Det låter nemligen icke tänka sig, att
Kongl. Maj:t, hvilken, då han var Kron
-
238
Den 7 September e. m.
prins, sjelf utverkade afskaffandet af delta
för Militären så menliga recruteringssält,
skulle tillstädja återinförandet deraf, enär
det måste vara stridande emot allt sundt
förnuft, att tvinga folk till krigstjenst, och
sätta den dyrbara skyldigheten att försvara
sitt fosterland i likhet med annat straff eller
vanligt tukthusarbete. Då jag hört denna
discussion, och de mörka taflor af sedeslöshet
man för återinförandet af ratti"-
ö
beten alt kunna döma till krigstjenst nu
anfört, kan jag ej afhålla mig från att anmärka,
huru vid närvarande förhållanden
bela Landet icke långt ifrån kan liknas vid
ett stort allmänt Arbetshus. En enda stor
förläggare af kapitaler finnes, och denne är
Banken, hvilken, till stor del beroende af
Styrelsen, icke kan tillskynda mängden de
fördelar, som af ett fritt penningesystem
härflyta. De privilegierade Klasserna äro
uppsyningsman och administratörer öfver
hopens arbete, och massan af folket i verkligheten
ofrie dagakarlar, som man efter behag
vill tvinga till arbete. Jag kan ej annat
än förena mig uti de tänkesätt Friherre
Anckarswärd och Grefve von Schwerin yttrat.
Jag tror det vara Lagstiftarens pligt,
alt medla emellan egennyttan och sjelfsvåldet,
samt, genom allmänna Arbetshus bereda
medel till förtjenst, men ingalunda
förenad med någon rättighet att våldföra
den oförverkade personliga friheten att använda
sin arbetskraft efter god Ifinnande.
Den 7 September e. m.
Men, mine Herrar, hvarföre behöfves hela
denna strid? Kunna vi viii dölja för oss
orsaken till det öfverklagade lösdrifveriet?
Yi äro sjelfve de, som motsatta oss hemmansklyfningen,
och hindra således en fri
utöfning af jordbruket. Huru är det val
med Handtverkerierne? Jo der hindra Skråförfattningarne
all frihet till arbete. Då
den arbetsföre, ynglingen från Landet inkommer'till
Staden att söka arbete, motas
han af eli visst antal Mästare i hvart och
ett handtverk; och behöfva icke desse hans
biträde, så måste han utan allt tillfälle tili
arbetsförtjenst återvända lill Landet, hvarest,
såsom jag nyss nämnt, han äfven är
utestängd från sjelfiigande jordbruk. Är det
väl med sådana hinder för näringsfriheten,
som man har rätt att klaga öfver tilltagande
syslolöshet. Då folkmängden årligen ökas
med 70,000 menniskor, synes det vara orimligt,
alt man skall åtnöja sig med lika många
Skräddare och Skomakare, som man förut
haft. Då behofvet af desse personers arbetsbiträde
fortgår i förhållande till folkökningen,
och denna äfven påkallar ökade
näringstillfäilien, måste skäl förefinnas att
tillåta ökandet af arbetarnes antal, så framt
man ej vill öka lösdrifvares antal, hvilket
blir en naturlig följd af inskränkt näringsfrihet.
Det har äfven blifvit ifrågasatt, att
Fabriksarbetare och Gesäller horde ställas
under Tjenstehjonsstadga!!. Dervid torde
jag få erindra, alt Gesäller och Fabriksar
-
i\o Den 7 September e. m.
betare vanligast aflönas ej med dagspenning,
utan genom sä kalladt beting, d. v.
s. viss betalning för visst arbete, dä tjenstehjonet
deremot skall hafva årlig lön och
kost. Här är således ett belt annat förhållande,
och fordrar serskilta ordningsanstalter,
hvilka icke böra inryckas i Tjenstehjonsstadgan,
utan uti Handels- och HandtverkeriReglementerne.
Här har äfven med svarta
färgor blifvit utmåladt den i Herbergena rådande
osedlighet, hvilken till en del jemväl
torde instämma med sanna förhållandet;
men man har dervid glömt, att det är
sjelfva’ Skrået, som vistas på Herbergena,
hvilket utöfvar osedligheten, och således
borde afskaffas i stället för Herbergena. Om
man tänker sig meningen med inrättandet
af Herbergen icke vara för att hafva ställen
alt supa och spela på, men der ankommande
Gesäller kunna anmäla sig för att erhålla
arbete, så torde man finna, att dessa anmälningsställen
förutan, skulle blott de uthängda
skyltar erbjuda sig för kringvandrande
Gesäller, och desse sednare skulle
kunna- få vandra och stryka omkring hela
Staden i flera dagar, innan de träffade något
arbete. Dessutom hafva Herbergen äfven
för ändamål att emottaga ankommande
sjuka Gesäller, som der erhålla vård och
skötsel, äfvensom fattiga Gesäller der underhållas,
om jag minnes rätt, i några dagar
på Embetets bekostnad. Helt annat är,
om
I
Den 7 September e. m. 241
om man ville afskaffa Skrå-inrättningarne
och införa eu naturlig Näringsfrihet; då
försvinna herbergena af. sig sjelfva, men
till dess torde de vara nödvändiga såsom
anmälnings- och nödhjelpsställen, och vida
mindre skadliga än sjelfva SkråEmbetena.
Hvad beträffar flyttningstiden för tjenstehjon,
finner jag obehöfligt att vidlyftigt jättra
mig, enär Herr Cederschjöld så tydligt
visat, att det naturligaste vore att hafva 12
flyttningstider, och icke stadga någon allmän
flyttningstid på en så vidsträckt local,
som från Torneå till Ystad. Då sådant
likväl nu icke lärer låta göra sig, förenar
jag mig med Friherre Anckarswärd uti att
bibehålla den nu gällande flyttningstiden.
Den förut varande, som inträffade i slutet
af September efter nya tideräkningen, inföll
efter gamla tideräkningen på den 11
October efter nya stylén; och nu hafva vi
den 24 i samma månad eller blott i3 dagar
sednare; och jag har med flit eftersett
i RiksdagsProtocollerna på 1730-talet, eller
innan nya stylén infördes, och ej funnit,
att under denna för ekonomisk omsorg
utmärkta period, någon anmärkning emot
flyttningstiden gjordes. Jag tror således ej,
att dessa i3 dagars skilnad emellan gamla
flyttningstiden, sådan den var efter gamla
stylén och den nu gällande, fordrar någon
rättelse. Utskottens förslag att fridagarne
skulle få beräknas håde efter och före flytt4o
H. 16
a4^ Den 7 September e. m.
ningen tror jag icke vara lämpeligl; den nu
varande friveckan är mest passande för dem,
som skola emottaga och lemna tjenstefolk.
Jag tillstyrker derföre, att Utskotten måtte
frångå detta förslag, och i öfrigt fästa uppmärksamhet
på dessa mina anmärkningar.
Friherre Ridderstolpe_, Fredrik: De
sammansatte Utskotten hafva icke med någon
uppmärksamhet bevärdigat mitt påstående
om klar och tydlig definition å hvad
som med tjenstehjon egenteligen bör förstås.
Jag stödde dock detta yrkande på citationen
af en i Westerås verkligen inträffad
händelse. LandshöfdingeEmbetet derstädes
anlitades om handräckning, att i tjenst inställa
en till Renskrifvare antagen person;
LandsSecreteraren var af den öfvertygelse,
att den ifrågavarande personen borde såsom
tjenstehjon anses, på grund deraf, att
densamme i husbondens hus åtnjöt kost, kläder
och lön; men jag kunde ej såsom sådan
döma honom, sedan jag under ransakningen,
på tillfrågan, funnit, att han ingen
städjepenning bekommit. Det oaktadt inser
jag nogsamt möjligheten, att en annan Landshöfding
annorlunda hedömmer ett slikt fall,
så länge i Legostadgan saknas bestämd och
fullkomlig definition: Tjenstehjon är den
som &c.
Beträffande frågan om att dämma till
Krigstjenst, är jag förekommen af Herr
Hjerta. Hvad åter vidkommer de så kal
-
Den 7 September e. m.
lade backstuguhjon, måste de med skäl anses
för en den värsta ohyra, som fräter
hemmansägaren; väl vore, om en utvidgad
hemmansklyfning kommer att lemna dem
begagnade tillfällen att blifva nyttiga medlemmar
i samhället. — Jag ber blott att
vid de vackra tal jag hört, örn rnenniskans
fri- och rättigheter_, få erinra, att inga rättigheter
gifvas utan motsvarande skyldigheter.
Vill man ej tillstädja Församlingarne,
att tillhålla den lättjefulle att förvärfva ett
stod för sin ålderdom medelst idoghet under
förmågans dagar, så hör man afstå från
att döma dessa församlingar att föda dem,
hvilkas lättja vållat deras nöd.
Herr af Grubbens: Egenteligen för att
besvara Herr Hjertås anmärkningar angående
nödvändigheten af Gesäilherbergenas
bibehållande, har jag begärt ordet. GarfvareSkrået
här i Staden liar inga Gesällherbergen,
utan då en resande Gesäll hit
ankommer, har han att anmäla sig hos Åldermannen,
som gifver honom anvisning på
den Mästare bos hvilken lian får qvarter;
denna Mästare åligger att hafva honom i
sitt lius i 8 dagar, så framt icke någon Mästare
genast behöfver honom, och sjuknar
lian under tiden, skall ock den Mästaren
låta vårda och skola honom. Derigenom
undvikes åtta dagars supande i herberget,
och då så kan tillgå i Garfvarehandlverket,
40 H. 16*
244 ®en 7 September e. m.
vet jag icke, hvarföre det ej skulle kunna
ske i hvilket annat Skrå som heldst.
Herr Munck af Rosenschöldj Eberhard:
Som jag ej genomläst Betänkandet, emedan
man i vårt Stånd i allmänhet ej ens kan
gissa, när ett sådant skall förekomma, kan
jag icke inlåta mig uti vidlyftig granskning
deraf, utan inskränker mig endast till att,
i anledning af hvad jag hört under denna
discussion, erinra om olämpligheten af att,
såsom Utskotten lära tillåtit sig, föreslå
återinförandet af det gamla tvångsmedlet
att döma så kallade lösdrifvare till krigstjenst,
och att således anse den för ett
straff. Om någon enskild anser krigstjenst
för ett straff, bör väl åtminstone icke Lagstiftaren
göra det. För öfrigt är det onekligt,
att den tid man ägde rätt att döma
folk till krigstjenst, voro de värfvade Regementerne
förvarings- och correctionsställen
för personer, hvilka nu måste inneslutas
i Correctionsinrättningar. Men oaktadt denna
fördel, anser jag det vara orätt antaga en
tvångsprincip stridande emot ideen af ett
Constitutionelt Samhälle, hvarest man tyckes
böra hålla i helgd pligten att försvara
fäderneslandet, och i stället för att anse
dén såsom neslig eller ett straff, hålla den
i heder och aktning.
Friherre von Stedingk, Carl Adam
Bogislaus Styrbjörn: Jag anhåller att få
Den 7 September e. m.
245
upptaga Herr Munck af Rosenschölds yttrande,
och att dervid erinra att krigstjensten
alldeles icke kan anses för ett straff,
äfven om, såsom Utskotten föreslagit, lösdrifvare,
hvilka ägde god fregd och voro
till krigstjenst duglige, skulle dertill användas,
emedan mången, som på detta sätt
kommit uti krigstjenst, kan vara rätt nöjd
dermed, fast han icke sjelf kommit att tänka
på denna utväg att försörja sig och gagna
Fosterlandet.
Herr Dalman, Wilhelm Fredrik: Då
jag anser detta ämne vara af sådan vigt,
att jag, såsom medlem af Representationen,
icke bör underlåta att deruti yttra
en tanka, får jag, med åberopande af den
reservation, jag den 16 sisth Mars afgaf
emot Ridderskapets och Adelns beslut,
i afseende å StatsUtskottets Utlåtande, rörande
anslag till Correctionsinrättningarne
i Riket, — och uti hvilket Betänkande Utskottet,
i form af supplement, föreslagit en
underdånig anhållan till Kongl. Maj:t om
vidtagande af en sådan författning, hvarigenom
alla de personer, som sakna bestämdt
uppgifvet och godkändt Näringsfång, måga
tillhållas att söka sig tjenst och iförsvar,
vid detta tillfälle endast förena mig uti hvad
Friherre Anckarswärd och Herr Cederschöld
så grundligen och upplyst i ämnet anfört.
Jag vill likväl tillåta mig den serskilda anmärkning,
att det af Lag- och Ekonomi
-
246 Den 7 S ep t em ber e. m,
Utskotten gjorda förslag, att lösdrifvare i
vissa fall må dömmas till krigstjenst, synes
mig, oberäknadt att det alltid innebär ett
obilligt tvång, föga uppfylla ändamålet att
försedliga, enär Casernlifvet torde vara mindre
att recommendera för moraliteten, och
sedeslösheten vanligen visat sig större i städer,
der garnisoner finnas, än der, hvarest
inga sådana äro förlagde.
Friherre Åkerhjelm: I anledning af de
anmärkningar, som blifvit gjorde emot Utskottens
förslag att lösdrifvare, hvilka äga
god fregd, och äro duglige till krigstjenst,
böra anses dertill förfallne, ber jag alt få yttra
några ord. Man har ansett detta förslag
såsom en tvångsanstalt, och innefattande
en straffbestämmelse. Jag kan icke anse
skyldigheten, för en till brott oförvunnen
person, som icke har annat näringsfång,
att uttjena 3 eller 4 års capitulation uti ett
Regemente, vara en de facto större tvångsanstalt,
än skyldigheten för nästan hvarje
Svensk mans person, att från och med 20
till 25 år tjena såsom Soldat, hvilket är
förhållandet med vår nuvarande Beväring,
Denna sednare skyldighet anses emellertid
icke inskränka personliga friheten, och lika
litet torde Utskottens förslag böra sålunda
betraktas.
Grefve Gyldenstolpe, Anton Gabriel:
Då jag första gången genomläste Utskottens
Den 7 September e. m.
247
ifrågavarande Betänkande, och der fann föreslaget,
alt personer skulle kunna emot
deras egen vilja användas till krigstjenst,
erkänner jag, att jag icke kunde förena mig
med detta sätt att bereda Fosterlandet försvarare;
och jag har blifvit ytterligare styrkt
i öfvertygelse om olämpligheten deraf, då
jag erinrat mig, att Kongl. Maj:t för ej så
länge sedan afskaffat alla de författningar,
hvarefter, vare sig tjenstehjon för försummelser
och otillåtet vistande på Näringsställen,
eller arbetsföre personer för bristande
laglig tjenst, eller soldater för vissa
förbrytelser, kunde dömas till krigstjenst.
Numera får ingen dömas till krigstjenst,
och sedan man således en gång frångått
denna principlösa anstalt, synes icke något
skäl för handen att återtaga densamma. Friherre
Anckarswärd har fullständigt utvecklat
skälen emot Utskottens förslag i denna del,
och jag förenar mig uti de af honom rörande
användandet till krigstjenst yttrade
åsigter. — Utskottens afsigt med förslaget
måtte väl vara att straffa och ej att hedra.
Derigenom uppväckes också räddsla för att
ingå i krigstjenst, och jag framställer, om
det kan vara rätt att försvåra ett frivilligt
ingående i krigsyrket. Friherre Åkerhjelm
har jemfört skyldigheten att tjena vid värfvad
Corps med skyldigheten att tjena såsom
Conscriberad. Det måtte likväl vara
en stor skilnad att tjena sex år vid ett GarxiisonsRegemente
emot att blott exercera L
248
Den 7 September e. m.
3 veckor en gång, samt sedermera endast
vara skyldig att ytterligare tjenstgöra, då
Rikets försvar kräfver, att alla Medborgare
för detsamma böra uppoffra lif och blod.
]Enär fråga således är om att straffa och
hämma Jösdrifveriet, bör man vidtaga sådana
åtgärder, hvilka ägande de fördelar af
stränghet och ordning, som med krigstjensten
lära afses, kunna befordra ändamålet,
hvilket måtte vara att till ordning och borgerlig
sysselsättning återföra dem, som genom
lösdrifveri derifrån afvikit. Alt detta
ändamål kan vinnas genom krigstjenst, bestrider
jag icke, och jag kan således icke instämma
med Herr Dalman i påståendet att
Garnisonslifvet medför sedeslöshet. Jag tror
icke, att militären framför andra utmärker
sig för immoralitet. Tvertom skulle jag nästan
tro, att Truppens moralitet bedömes
för strängt, då man för minsta fel, sorn
närmar sig till art af brottslighet, genast
kör bort karlen. På militärisk fot inrättade
Arbetscompagnier, der lösdrjfvaren ej
hehöfde qvarstanna längre, än tills han erhållit
laga försvar, tror jag skulle möjligen
uppfylla Utskottens åsyftade ändamål. Jag
kan således ej bestrida, att sådana böra finnas,
och yrkar blott, att Utskotten från deras
tillstyrkande i detta fall måtte utesluta
ordet krigstjenst. De värfvade Regementernes
missbelåtenhet med lösdrifvare torde
ock härvid böra betraktas. Jag anhåller,
att Utskotten ville taga dessa anmärkningar
Den 7 September e. ra. 249
i öfvervägande och lill lösdrifveriets utrotande
utfinna någon för krigarens yrke lämpligare
åtgärd, än lösdrifvares användande
till krigstjenst.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Förekommen
af den siste värde Talaren, får
jag blott, i anledning af Herr Dalmans yttrande
om Garnisonslifvets osedlighet, tillägga,
att det vore väl, om man förskaffade
sig litet närmare sakkännedom, innan man
på slump fällde omdöme öfver en hel Medborgareklass.
Det har blifvit klandradt af
flere, att Utskotten föreslagit, att lösdrifvare
skola kunna dömas till krigstjenst. Jag
lemnar derhän, om uttrycket är rigtigt,
men emot sjelfva saken ser jag ingenting
anmärkningsvärdt. Man har sagt, att krigsmannayrket
vore hederligare, än att folk
borde tvingas att der ingå, men man har
glömt, att då fråga är om att corrigera vilseförda,
den militäriska disciplinen utan
gensägelse är det användbaraste medlet; och
man har äfvenledes förbisett, att vi hafva
Pionniercorpsen i Wanås och Arbetscompagnierna
i Carlskrona. Jag hoppas, att
den dag ej är långt borta, då man från
dessa Corpser kan recrutera vår Arme, och
att den således skall åstadkomma den dubbla
nytta att i krigstid försvara Fosterlandet,
och under fredens lugn rätta vilseförda
Medborgare. För min del finner jag alltså
ej något ondt i de sammansatta Utskottens
förslag i denna del.
300
Den 7 S e p I e m b e r e. m.
Friherre von Stedingk: Herr Bråkenhjelm
har förekommit mig uti hvad jag tänkt
yttra angående Herr Dalmans omdöme öfver
Garnisonslifvets osedlighet. Det är likvisst
ej första gången man hört satser framkastas,
utan att vara byggde på facta; och
jag skulle blifva Herr Dalman mycket tacksam,
om han ville uppgifva något bevis till
stöd för sin sats. Erfarenheten visar emellertid,
att ifrån Garnisonen i hufvudstaden
öfverlemnas ofta folk för ringa felsteg till
Pionniercorpsen i Wanås eller någon Correctionsinrättning.
Och hvad osedlighet man
i allmänhet vill tillvita Garnisons-manskapet,
vet jag sannerligen icke, om man ej
dertill räknar böjelsen alt öfverlasta sig af
starka drycker, hvilken dock ej torde vara
mindre sällsynt i andra Medborgareklasser.
Herr Hjerta: Då jag, sista gången jag
bade ordet, yttrade, att Armeen vore föga
belåten med det tvungna recruteringssättet,
att ditdömma lösdrifvare, grundade det sig
på det förhållande, som ägde rum den tid
jag var i tjenst vid värfvade Armeen, och
jag är öfvertygad, att om dess röst häröfver
blef inhemtad, den i allmänhet skulle
instämma med mitt yttrande. Jag minnes
ganska väl, huru CompagniChefs-egennyttan,
härledd från gällande PassevolanceContracter,
den tid folk dömdes till krigstjenst,
vållade med stöd af Lag sådane personers
inställande i soldatlederne, som hade
Den 7 September e. m, a5i
ett menligt moraliskt inflytande på de öfriga,
och kostade ofta det yngre Befälet mycken
möda att hålla i ordning. Jag tror derföre,
att detta recruteringssätt med rätta försvunnit,
och att vi höra hålla oss vid det nu
varande; och jag upprepar ännu, att jag är
ganska lugn, hvad beslut Ständerne i denna
fråga må fatta, antingen de värfvade CompagniChefernes
eller Possessionaternes intresse
segrar, emedan Kongl. Maj:t likväl
aldrig kan meddela Dess sanction till återinförande
af denna onaturliga inrättning.
Äfven jag tror, att Herr Dalman nyttjat en
origtig term för att uttrycka sin tanka om
Garnisonstjenstens olämplighet såsom sedeförbättringsanstalt,
och att sedligheten inom
Garnisonerna, med undantag af bränvinssupandet,
icke utmärker sig ofördelagtigare,
än inom de öfrige mindre bildade
Samhällsklasserna, samt att detta nu rådande
förhållande hufvudsakligen härleder
sig från borttagandet af tvångstjensten, och
möjligheten att förthy kunna vidmakthålla
noggrannare ordning; äfvensom det torde
medgifvas, att upphörandet af denna tvångsanstalt,
redan på de 4 eller 5 år sådant
ägt rum, visat ett märkligt inflytande på
värfningen, hvars närvarande svårigheter
torde böra igenfinnas i den lätthet att försörja
sig, som flera på hvarannan följande
goda årsvexter förorsakat, och måhända äfven
i tilltagande strängare Garnisonstjenst.
Här har af en Talare blifvit yttradt, att
252 Den 7 September e. m.
hvad jag nämnt angående Gesällhei bergen,
vore mindre lämpligt, enär det blifvit visadt,
alt ett Skrå kunde vara en dylik Inrättning
förutan. Jag kan dock icke frångå
min öfvertygelse, att så länge de onaturliga
Skråanstalterne qvarstå, Gesällherbergen äro
nödvändiga för många syndare, som deraf
äro i behof. Beträffande det öfverklagade
oordentliga lefnadssätt, som skall föras på
dessa Herbergen, får iag blott erinra, att
detta icke lärer vara skadligare än vanligt
Värdshuslif, och att då man ej kan förbjuda
Gesällerna att samlas på Värdshus, det ej
leinar sig att förbjuda deras församlande i
Ilerbergen. Jag kap således ingalunda finna,
att frågan derom är af någon sådan vigt,
att den bör föregå afskaffandet af den långt
skadligare Skråinrättningen.
Herr Rothlieb , Aocel Fredrik: Då detta
Betänkande förmodligen blir återremitteradt,
får jag anhålla, att Utskotten ytterligare
ville fästa uppmärksamhet på de skäl,
som blifvit anförda för Flyttningstidens bestämmande
till i Juni månad; och förenar
jag mig i öfrigt uti hvad Herr af Schmidt
i ämnet yttrat.
Herr Munck af Rosenschöld: I anledning
af Friherre Åkerhjelms yttrande, får
jag förklara, att jag för min del tror det
vara en stor skilnad emellan att lika med
alla öfriga Medborgare vara förpliktad, att
Den 7 September e. m.
253
för Fäderneslandets försvar tjena såsom Conscriberad,
och att för brott eller lösdrifveri
vara dömd till krigstjenst. Att Militären nu
mera i Garnisonen utmärker sig för moralitet
och sedlighet, är en ganska naturlig
följd af att antagandet dertill beror på fritt
val å ömse sidor, samt att den genast skiljes
från tjensten, som icke uppför sig väl;
likasom det är icke mindre naturligt, att
det för en del år sedan måste förhållit sis:
O
tvertom, då Garnisonsregementerne voro
depoter för lösdrifvare och åtminstone mindre
brottslingar. Hvad angår förslaget, att
lösdrifvare skulle vara förfallne till krigstjenst,
men insättas i serskilta Arbetscompagnier,
så tror jag det sednare vara oundvikligt,
om det förra skall antagas, emedan
likasom man på Lazaretterna bör åtskilja
de smittosamt sjuka från andra sjuka, måste
man äfven skilja moraliskt förderfvade
personer från andra.
Herr Dalman: Jag har sagt, att i de
Städer, der Garnisoner finnas, herrskar i
allmänhet mera sedeslöshet, än i andra Städer.
Detta är icke alt säga detsamma, som
att Garnisonslrupper ovilkorligen skola utmärka
sig för osedlighet. Friherre von Stedingk
må i öfrigt fasta hvad afseende han
behagar å mitt yttrande. Det innefattar
blott min öfvertygelse om förhållandet —
och denna har jag rätt att yttra, utan att
derföre ställa mig i någon juridisk bevis
-
a54 Den 7 September e. m.
liingsskyldighet, hvartill jag, af sådan anledning,
ej eller torde behöfva vara beredd,
om det än icke skulle kosta mig någon
synnerlig moda, att anskaffa facta till
stöd för mitt yttrande. Om det likväl vore
så lyckligt — hvilket jag bör tro, då sakkunnigare
personer, än jag, derom försäkrat
—- atf nemligen sedligheten inom de
värfvade trupperna återkommit, sedan dessa
upphört att vara deboucheer för lösdrifvare,
så synes det just icke vara ett medel
att bibehålla detta förbättrade tillstånd, då
man vill återinföra systemet att recrutera
Regementerna med slikt folk. Man torde
i öfrigt, vid denna frågas bedömmande,
höra besinna, att aktningen för menniskovärde
är Lagstiftarens i ett fritt Land första
pligt — och jemlikhet inför Lagen Medborgarens
första rätt. Från denna enkla
grundsats utgår jag. Den är icke hämtad
ur någon bok, utan ur mitt eget hjerta,
min känsla för mensklighet och frihet. Jag
har här hört uppdragas mörka taflor öfver
bildningens tillstånd hos den så kallade råa
massan. Jag har hort, att den styrdes blott
af djurisk tanklöshet. I sanning— milt fädernesland
vore mycket att beklaga, om
denna teckning vore sann. Och det förundrar
mig destomer, att på detta rum
höra dylika härda yttranden, som inom
vår, ej sällan beprisade, Representation,
finnes ett stort antal medlemmar, hemtade
från en Allmoge, hvilken dock uti odling
Den 7 September e. m. a55
torde stä blott en alltför ringa grad högrej
än de Klasser, man bär velat jemföra med
vildar och djur.
Medan jag ännu är på Bänken, torde
jag slutligen få göra en anmärkning vid Betänkandet.
En väsendtligegenskap hos hvarje
Lag är den att vara bestämd. Sådant synes
likväl icke det af Utskotten föreslagne
stadgande vara, att nemligen personer, som
gjort sig kände för liderligt, lättjefullt och
vanartigt lefnadssätt, borde dömas till Correctionsinrättningar.
Denna definition på lösdrifvare
är, i min tanka, så obestämd, att
den lemnar ett alltför vidsträckt utrymme
för godtycket. Eller hur iakttager man väl
rättvisan, då den lättjefulle och liderlige
slösaren får fritt och ostördt fortsätta sina
utsväfningar; men den torftige, som kan af
autoriteterna, efter behag, ställas under rubriken
af lättjefull eller liderlig, genast kastas
i fängelse. Jag frågar, om dylika grundsatser
äro värdige ip:de Seklet, och den
punkt af odling, hvarpå mitt fädernesland
för närvarande sig befinner, och hvaraf man
någon gång vid andra tillfällen hört så mycket
skrytas.
Friherre Stedingh: Jag känner ganska
väl, att Herr Dalman icke är skyldig bevisa
rigtigheten af den öfvertygelse han här yttrat;
och jag förklarade också endast, alt
jag skulle blifva mycket tacksam, om uppgiften
möjligtvis hade kunnat styrkas.
a5 6
Den 7 September e. m.
Hans Exccllence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Lag- och EkonomiUtskottens
förevarande Betänkande höra, i
anledning af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Ropades Ja.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotlens
den \ sistlidne Augusti afgifne,
och den ag i samma månad f. m.
på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 56. I anledning af väckt fråga om
förbättrade Polisförfattningar för Städerne.
N:o 58. I anledning af väckte frågor,
rörande Fattigförsörjnings-anstalterna.
Företogs lill pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens, d.
4 sistlidne Augusti under Nio afgifne,
och d. 29 i samma månad f. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckte
frågor, dels om inrättande af Arbetshus i
Länen, och dels om nödvändigheten af åtskillige
uppgifne åtgärder och bestämmelser
i allmänhet, till förekommande af Lösdrifveri
m. m.
Grefve
Den 7 September e. m. 257
Grefve Gyldenstolpe, yl titon Gabriel:
Då Utskotten i detta Betänkande föreslagit
förändring uti Kongl. Förordningen af den
1 Augusti 1819, hvilken är den nu gällande
stadga rörande lösdrifveriet, samt Ridderskapet
och Adeln nyss behagat återremittera
Utlåtandet öfver Tjenstehjonsstadgan,
hvilken äfven innehöll förslag till ytterligare
inskränkningar af lösdrifveriet, får jag
hemställa, om det icke vore med ordning
öfverensstämmande, att äfven återremmit-'
tera ifrågavarande Betänkande, ty om detta
Betänkande nu bifölls, hade man redan
stadgat en princip för straffbestämmelser
mot lösdrifvare, hvilken man sedermera vid
, afgörandet af de föresiagne ändringarne i
tjenstehjonsstadgan, icke kunde frångå. Jag
tror derföre, att man ganska väl, under åberopande
af de vid Lag- och EkonomiUtskotlens
Utlåtande N:o 54 gjorde anmärkningar,
kan återremittera ifrågavarande af
samma Utskott afgifne Betänkande N:o 5^,
hvarom jag således anhåller.
Herr Manck af Rosenschöld, Eberhard:
Jag hemställer, om återremiss kan beviljas,
då ingen dertill föranledande anmärkning
emot Betänkandet blifvit gjord. Om.
den värde Ledamot, som föreslagit återremiss,
vill framställa någon anmärkning
emot Betänkandet, skall jag icke motsätta
mig detsammas återremitterande, men eljest
4o II. 11
258 Deli 7 September e. m.
vore det bättre att begära i fråga varande Betänkande
livilande, till dess det angående
Tjenstehjonsstadga!! blifvit afgjordt.
Grefve Gyldenstolpe: Då jag af Herr
Munck af Rosenschölds yttrande under sista
discussionen har anledning tro, att Herr
Munck af Rosenschöld icke eller läst ifrågavarande
Betänkande, tager jag mig friheten
derutur uppläsa det förslag till underdånig
skrifvelse, som Utskotten afgifvit.
Det lyder: ”att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om den ändring i usta
§. af Kongl. Förordningen den 3i Augusti
i8ip, att ÖfverStåthållare-Embelet och
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må äga
alt på obestämd tid till Corrections- eller
allmän Arbetsinrättning döma: 1:0 Lösdrifvare,
då de, ehuru arbetsföre, likväl sysslolöst
kringstrukit och besvärat allmänheten
med tiggande, men icke finnas till krigstjenst
duglige, samt då utrymme till deras
intagande saknas i serskildt arbetshus, sorn
i Länet kan vara inrättadt; 2:0 Lösdrifvare,
som gjort sig kände för vanartigt, liderligt
och lättjefullt uppförande, och således för
samhället äro vådlige; samt 3:o sådane personer,
som för brott blifvit dömde och straffade
och äro såsom lösdrifvare att anse.”
Här afhandlas således nästan samma fråga,
som i Utskottens förslag till 1 Art. af Tjenste!)
jonsstudgan. Jag anser mig derföre endast
behöfva åberopa de mot Utskottens
Den 7 September e. m.
Utlåtande öfver nämnde stadga gjorde anmärkningar
af Friherre Anckarsvärd oell
Herr Hjerta, hvilka åtfölja ålerremissen af
Utlåtandet N:o 54 och fullkomligen väl kunna
begagnas emot Betänkandet N:o 5^.
Herr Munck af Rosenschöld: Jag vill
ej bestrida den nära likhet med Utlåtandet
öfver Tjenstehjonsstadga!!, som ifrågavarande
Betänkande kan äga, emedan jag icke
läst det; men jag har deremot läst Riksdagsordningen,
som bjuder, att ett Betänkande
endast skall återremitteras, då anmärkningar
deremot göras, hvilka hindra antagandet;
och jag hemställer till Herr Grefven
och LandtMarskalken, om för så beskaffade
anmärkningar kunna anses de, hvilka blifvit
gjorde emot ett föregående Betänkande,
och om icke samma ändamål, sorn genom
återremissen åsyftas, vinnes derigenom, att
det sednare Betänkandet får hvila, till dess
det förra återkommit.
Grefve Posse^ Arvid: På sätt Grefve
Gyldenstolpe anmärkt, innefattar detta Betänkande
flera frågor, hvilka äfven tillhöra
det redan återremitterade Utlåtandet öfver
Tjenstehjonsstadgan. Enär nu mot sistnämnde
Utlåtande åtskillige anmärkningar
gjordes, hvilka äro af natur att lämpeligen
kunna äfven vid förevarande Betänkande
åberopas; så anser jag detta Betänkande,
4<j H. 17*
i6o Den 7 September e. m.
pä grund deraf, jemväl böra till Utskotten
återförvisas.
Herr Munck af Rosenschöld: Äfven jag
skall anhålla om återremiss af detta Betänkande,
i fall de emot ett föregående gjorde
anmärkningar få verka emot ett sednare.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
Proposition, blef Lag-oell EkonomiUtskottens
förevarande Betänkande till Utskotten
återremitteradt.
Justerades 8 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den x dennes f. och e. m. fattade beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Frän Bevillnings- och EkonomiUtskotten:
Af den a5 sistlidne Julii:
N:o i5. Angående yrkad högre Tull
å vissa från Ryssland och Finland inkommande
varor.
Frän Bevillnings- Lag- och EkonomiUtskotten:
Af
den i3 sistlidne Augusti:
N:o 16. Angående Bran vinsbränningen
och dermed gemenskap ägande ämnen.
Den 7 Sep te mijer e. m. 261
Från Stats- och EkonomiUt skotten:
Af den i5 sistlidne Augusti:
N:o 67. Angående Städernes Ingvar
teringsbesvär.
Lades på bordet.
Uppläsles ett från RiddarhusUlskottet
inkommit så lydande:
Hörsamste Memorial!
Sedan RiddarhusUtskottet, medelst Utdrag
af Ridderskapets och Adelns Protocoll
för den jo dennes, fått emottaga Högloflige
Ståndets beslut, rörande Utskottets ingifne
förslag till en Ny Riddarhusordning, får
Utskottet lill Högloflige Ridderskapet och
Adeln vördsamt öfverlemna så väl en i öfverensstämmelse
med berörde beslut affattad
fullständig Redaction af RiddarhusOrdningen;
som ock ett förslag till den underdåniga
skrifvelse, hvarigenom Ridderskapet
och Adelil torde finna för godt hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla om Dess Nådiga
stadfästelse å samma Stadga. Och har
Utskottet dervid ansett hufvudgrunderna
för RiddarhusOrdningens omarbetning böra
hos Kongl. Maj:t uppgifvas, på det Kongl.
Maj:t må finna sig i tillfälle, att dels pröfva
hvad afseende dessa grunder må förtjena,
a6a Den 7 September e. m.
dels i enlighet dermed granska författningens
detailler. Stockholm den 20 Augusti
1829.
På RiddarhusUtskottets vägnar:
Carl Mörner.
TV. F. Dalman.
Ridderskapets och Adelns Underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Maj:t,
med anhållan om sanktion å en
ny Riddarhusordning.
Slormäktigste Allernådigste Konung!
Sedan Ridderskapet och Adeln, i den
ordning 5i §. RiddarhusOrdningen den 18
December 1823 föreskrifver, för sin del antagit
den förändrade Redaclion af samma
Författning, som härjemte i underdånighet
öfverlemnas, får hos Eder Kongl. Maj:t
Ridderskapet och Adeln lika underdånigt
anhålla, det Eder Kongl. Maj:t täcktes
derå meddela Dess Nådiga Stadfästelse; utbedjande
sig Piidderskapet och A(lehi jemväl
att inför Eder Kongl. Majrt få anmäla,
det de uti ifrågavarande Förslag till ny
Riddarhusordning förekommande förändringar
hufvudsakligen härleda sig från den Ridderskapels
och Adelns åsigt, dels att alla
de stadganden, hvilka röra Adliga värdigheten,
Ridderskapets och Adelns Representationsrätt,
samt vilkoren för dennas åtnju»
Dr t) 7 September e. m.
263
tande m. m., böra, genom eri mera systematisk
uppställning af Författningen, bestämdt
åtskiljas från de föreskrifter i afseende
å Riksdagsmanna-rättens utöfvande,
sättet för öfverläggningarnes förande m. m.,
deruti antingen Grundlagarne hänvisa till
RiddarhusOrdningen, eller hvilka eljest ansetts
vara af beskaffenhet alt böra i denna
Författning inflyta, dels ock att utur. Rid»
darhusOrdningen böra uteslutas, icke allenast
alla sådane stadganden, hvilka endast
innefatta upprepanden af hvad som förut
finnes i Grundlagarne förordnadt, utan ock
de mindre vigtiga reglementariska föreskrifter,
som lämpligen kunna hänföras antingen
till Ridderskapets och Adelns särskilda OrdningsStadga,
eller till de för RiddarhusDirectionen
och Ståndets Tjenstemän utfärdade
Instructioner.
Ridderskapet och Adeln framhärdar &c.
§. i
På
Riddarhuset äge hvarje Introducerad
Ätt, efter den vid 1809 Års Riksdag stadgade
nummerföljd, Säte och Stämma, på
sätt denna Riddarhusordning föreskrifter.
§. 2.
De personer, hvilka af Kongl. Maj:l
blifvit till Greflig, Friherrlig eller Adelig
Riddarhus-Ordn in g
a64 Den 7 September e. m.
värdighet upphöjde, böra, inom tvenne år
derefter, hafva sig till vinnande af introduclion
å Riddarhuset anmält, och de
derföre erforderlige prasstanda fullgjort, vid
äfventyr att, enligt Kongl. Förordningen
d. 8 Maji lyyS, jemförd med Kongl. Brefvet
den 11 Februarii 1800, förlora alla
med upphöjelse!! åtföljande förmåner och
rättigheter, så framt ej Kongl. Maj:t täckes,
genom särskild Nådig Resolution, den försuttna
tiden återställa. Då Introduction begäres,
åligger den Sökande ej allenast att
inför RiddarhusDireclionen uppvisa så väl
Konungens Nådiga Diplom i Original, sorn
vederbörlige qvittencer öfver de i Författningarne
påbudne Introductionsafgifter, utan
ock att till densamma ingifva Sköldebrefvet
i afskrift, jemte vapenplåt, och fullständigt
upprättad Biografisk Genealogie öfver alla
till Ätten hörande personer, hvarefter Introduction
honom meddelas.
§• 3.
Ej må någon upptaga annan Ätts nummer
, namn eller vapen.
§•4.
Ålla de CommendeursÄtter, hvilka tillkommit
före den 6 Junii 1809, bibehålla
det högre Säte å Riddarhuset, de nu innehafva,
dock må hädanefter icke någon ny
sådan Ätt bildas, ej heller någon Ätt ur
sin ordning flyttas.
Den 7 September e. m. a65
§. 5.
Stamfader för en Ätt är den, sorn till
samma Ätts värdighet först upphöjd blifvit,
och Ättemän hvar och en, som deraf
sedermera är lagligen delagtig vorden, och
som sjelf ej innehafver högre värdighet på
Riddarhuset.
Hufvudman är stamfadren, och efter
honom äldsta Ältemannen af den ättegren,
som i hvarje led varit äldre än någon af
de öfrige lefvande grenarne af Ätten.
Äldre Ättemän är den som förr, och
yngre Ättemän den som sednare kan ärfva
Hufvudmannarätten.
§. 6.
När Riksdag hållas skall, ege Hufvudman,
som sig vid den irsta eller 2:dra af
de i iorde och iirte §§-'ne omförmäldte anteckningar
anmäler, rätt att Säte för Ätten
intaga. Har Hufvudman vid andra anteckningen
sig icke infunnit, äge annan Ättemän
samma rätt, och bland flere, den, som
är Hufvudmannarätten. närmast. Har icke
eller någon Ättemän sig anmält, må Säte
för Ätten intagas af Fullmägtig, som Hufvudmannen
eller den hans rätt utöfvar, på
sätt här nedan föreskrifves, förordnat.
Under Riksdagens lopp vare Hufvudman,
Ättemati, eller Fullmägtig, som sig
först anmäler, berättigad att Säte för Ätten
266
Den 7 September e. m.
intaga. Af dem, sorn på en gång sig anmäla,
äge Hufvudman företräde framför Ättemän,
äldre Ättemän framför yngre, samt
Ättemän framför Fullmägtig.
§• 7*
Utom de personer, som enligt 18 §.
Riksdagsordningen icke såsom Riksdagsmän
i något Stånd kunna godkännas, vare från
rättighet till Säte och Stämma å Riddarhuset
uteslutne:
i:o Adelsman, som bysatt är.
2:0 Adelsman, som för nesligt brott,
genom behörigt, sedermera icke lagligen
upphäfdt Utslag, antingen blifvit till straff
fälld, eller med mer än halfva skäl besvärad,
så att Domaren funnit saken böra till
framtiden lemnäs.
3:o Adelsman, som utur Riket afvikit,
intilldess han, efter återkomsten, trenne år
bär i Riket skattskrifven varit.
/po Adelsman, som sig mot främmande
Öfverhet med Tro- och Huldhetsed förpligtat,
så framt han ej dertill förut erhållit
Konungens Nådiga tillstånd, och de trenne
sista åren före Riksdagen varit skattskrifven,
samt innehaft fast Egendom eller Embete
inom Riket. Men förekommer någon
sak till öfverläggning och beslut, som den
främmande Makt angår, hvilken lian Troocli
Huldhetsed svurit, bör lian ej öfver
-
Den 7 September e. m. 267
vara beslutets fattande, hvarken in Pleno,
Utskott eller Nämd.
5:o Adelsman, som flyttat sitt bo och
hemvist utrikes, på sätt §. 3a af" it23 års
Adelige Privilegier omförmäler, samt sådan
Adelsmans Son, intilldess han åter till Fäderneslandet
inflyttat, och lagligen styrkt,
att hans förbindelse med främmande Makt
upphört; att han sig mot Konungen med
Tro och Huldhetsed förpligtat, samt alt
han, de trenne sista åren, förr än han sig
till Säte och Stämma anmäler, här i Riket
skattskrifven varit.
6:0 Afkomling i fjärmare än irsta led
från en på ofvannämnde sätt utflyttad Adelsman,
intilldess han uppfyllt de i 5:te Punkten
föreskrifne vilkor, och dessutom erhållit
Konungens särskilda Nådiga tillstånd att
inträda i sina Förfäders rättigheter.
7:0 Adelsman, hvars Ätteledning från
Stamfadren ej af Riddarhusets Genealogiske
Tabeller tydeligen utvisas, eller, der desse
befinnas brislfällige, sådan Ätteledning ej
styrka gitter.
8:0 Adelsman, som är Landtmarskalk
eller Taleman eller Riksdagsman af annat
Stånd.
§. 8.
Hufvudman, som fyllt 21 år, och som,
utom hvad åldern beträffar, sjelf vore berättigad
alt representationsrätten utöfva, må
268 Den 7 September e. m.
kunna befullmägtiga annan introducerad
Adelsman alt intaga Säte och Stämma för
Ätten. Får Hufvudman, enligt denna Riddarhusordning,
ej utgifva fullmakt, då inträde
för tillfället närmaste Ättemän, för
hvilken något Lagligt hinder icke möter,
uti full Hufvudmannarätt. Fullmakt, som
af annan person är utgifven, kan i intet
fall såsom gällande anses.
För öfrigt bör fullmakten, som antingen
skall vara med Utgifvarens stil öfver
allt skrifven och underskrifven, eller ock
lagligen bestyrkt, ovilkorligen vara författad
efter följande Formulaire:
Till den Lagtima (Urtima) Riksdag,
som i N. skall hållas (hålles) och tager
(tagit) sin början den (dag och år), befullmägtigas
härmed (Titel och namn) att för
Grefliga
Friherrliga
Commendeurs
Adeliga
intaga Säte och Stämma på Riddarhuset,
hvarvid han ovilkorligen förpligtas alt ställa
sig till efterrättelse Rikets gällande GruudLagar.
Ort och dalum.
Namn.
Ätten N. N. N:o 00
Sigill.
Titel.
Den 7 September e. m.
a6g
§• 9-
Bänkarne i Pleniruinmet numereras så,
att första bänken blir deri främsta till höger
om LandtMarskalksbordet, andra dea
främsta till venster, tredje den andra till
höger o. s. v. Vid början af hvarje Riksdag
bestämmas alla lefvande Ätters Sätea
å Riddarhuset så, att de främsta intaga första
bänken, de derefter följande andra o. s. v.
§•
Så snart LandtMarskalk, enligt 5a §.
RegeringsFormen och 23 §. Riksdagsordningen,
blifvit af Konungen i Nåder utnämnd,
och af de tvenne äldste närvarande Grefvar,
till hvilka Kongl. Maj:t honom öfverlemnar,
till Riddarhuset beledsagad, emottages
han derstädes vid ingången af RiddarhusDirectionen,
Riddarhus-Secreteraren
och de öfrige till RiddarhusCancelliet hörande
personer. Derefter sammanträde följande
Söcknedag å utsatt timma, efter föregånget
anslag, RiddarbusDirectionen, för
alt förrätta anteckningen, under LandtMarskalkens
ordförande, hvarvid han likväl ej
deltager i öfverläggningarne och besluten
på annat sätt, än såsom i Ridderskapets och
Adelns Plena. Med anteckning förstås dea
åtgärd, hvarigenom en Adelsmans begäran
om inträde å Riddarhuset, såsom Riksdagsman,
varder, på salt denna Riddarhusordning
föreskrifver, behörigen pröfvad, samt
270
Den 7 S e p t e m b e r e. m.
derest något hinder icke möter, hans namn
och värdighet införd i en för sådant ändamål
på alla lefvande Ätter, efter stadgad
Nummerföljd, inrättad Uppropslista, och
honom tillställd en med Riddarhusets Sigill
påtryckt pollet, med påskrift af Ättens nummer
och namn, den antecknades förnamn
samt nummer på den bänk, der hans ställe
är honom afiordnadt. Skulle emellan de
personer, hvilka anteckningen sålunda förrätta,
olika meningar uppstå, afgöres frågan
efter de fleste rösterne. Uppkomma
paria vota, gälle den mening, för hvilken
den främsta Ledamoten i RiddarhusDirektionen
sig förklarat.
11 §.
Sådane anteckningar böra vara tvenne
och förrättas hvardera med tvenne upprop,
hörande första anteckningens båda upprop
ske på särskildte, näst efter hvarandra följande,
dagar, så framt ej Helgedag inträffar,
då det sednare uppropet hlifver nästa Söknedag.
Andra anteckningens båda upprop
ske på en dag, hvilken bör vara den närmast
helgfria före den, som Konungen i
Nåder bestämt till Ständernes sammanträde
på Rik ssalen.
Derefter må anteckning verkställas och
pollet meddelas, endast inför RiddarhusUtskottet,
hvilket i sådant ändamål sammanträder
en half timma före hvarje Plenum.
Ej må någon antecknas eller pollet
Den 7 September e. m.
a7i
erhålla, som icke personligen sig anmäler.
Vid anteckningen, och då intradespollet erhålies,
tilldelas hvarje Ledamot ett tryckt
exemplar af denna Riddarhusordning.
§• 12,
Häfver Ättemän i behörig ordning antecknad
blifvit, äge i sådant fall Hufvudman
rättighet, att, i grund af behörig fullmagt,
säte för annan Ätt intaga. Har Hufvudman
fullmagt utgifvit, vare han för den
Riksdagen skiljd från utöfningen af Riksdagsmannarätt,
utom i de fall, då Fullmägtig
afliilit, sin rätt förlorat, utrikes rest,
eller sin pol let till RiddarhusUtskottet äterlemnat.
Dör den, som fullmagt utgifvit, eller
blifver han sin Representationsrätt förlustig,
lemne Fullmägtig det Säte, han på grund
af samma fullmagt innehaft.
Blifver, under påstående Riksdag, Fullmägtig
Hufvudman för egen Ätt, och intager
Säte för densamma, vare han likväl bibehållen
vid innehafuande befattning såsom
Eleclor, Utskotts eller Nämnds Ledamot.
Lag samma vare med den, som under
påstående Riksdag blifver Hufvudman, och
intager Säte för en Ätt af högre värdighet.
§• *3.
Den, hvilken första gången såsom Riksdagsman
sig anmäler, åligge att om sin ål
-
Den 7 September e. m.
der, i fall sådant äskas, uppte bevis genom
utdrag af kyrkoboken ifrån den församling,
der lian född är. Finnes ej kyrkobok, galle
då bevis af någon Konungens Embetsman
i orten. Företer sig anledning, att
inlemnadt betyg är oriktigt, blifve inlemnaren
genast tilltalad i laga ordning, och
erhålle ej inträdespollet, innan lian sig inför
Domstol rättfärdigat. Innehålla de å
Riddarhuset befintlige Genealogiske Tabeller
fullständig underrättelse om den Sökandes
födelseår och dag, är ej annat bevis
af nöden; men påstår den Sökande, att
Genealogiens uppgifter äro oriktige, hvile
frågan om pollets erhållande, till dess han
anskaffar bevis. Anmäla sig på en gång
flere, som göra anspråk på Hufvudmannarätt
för samma Ätt, eller på närmare Ättem
a niia rätt, eller klagar någon deröfver, att
pollet blifvit utlemnad på grund af förment
oriktig Genealogie, då blifve eller fortfare
att vara antecknad den, som enligt Genealogien
är närmast berättigad, lill dess den
andre sin bättre rätt med antaglige bevis
vederbörligen styrkt.
§. 14.
Uppvisas vid en och samma antekning
tvenne eller flere fullmagter för en och samma
Ätt, varde alla, ehuru af behörig man
ulgifne, ogillade. Anmälas sådane fullmagter
vid olika anteckningar, galle den, som
först
Den 7 September e. m.
först uppvisad blifvit. Den, som med obehörigt
utgifvande af en eller flere fullmagter
beträdes, kommer för ett sädant förhållande,
hvilket uti RiddarbusUtskottet undersökas
bör, att anses Säte och Stämma
på Riddarhuset för längre eller kortare tid
förlustig, allt efter hvad Ridderskapet och
Adeln in Pleno derom kan rättvist pröfva.
§. i5.
Den, hvars anhållan om inträdespollet
icke blifvit beviljad, vare berättigad, om
lian det äskar, att få förhållandet genom
Ordföranden i RiddarhusDireclionen eller
RiddarbusUtskottet anmäldt i först inträffande
Plenum bos Ridderskapet och Adeln,
på hvars slutliga afgörande frågan kominer
att bero.
§• *6.
Ingen må på Riddarhuset inträda, innan
han för vakthafvande Underofficern uppvist
tien honom lemnade inträdespollet. Utlånar
Ledamot sin pollet åt någon till inträde
på Riddarhuset icke berättigad person,
för att honom såmedelst inträde förskaffa,
vare den, som polletten utlånt, Säte
och Stämma den Riksdagen förlustig. Frågan
härom bör i RiddarbusUtskottet undersökas,
för att sedermera af Ridderskapet
och Adeln in Pleno afgöras.
4o II. 18
Den 7 September e. m.
§• *7*
Innan andra anteckningen för sig gått,
må ej beslut fattas uti Ståndet rörande ämnen,
hvilka tåla uppskof.
§. 18.
Sedan Riksdagen blifvit af Konungen
å Rikssalen öppnad, böra nästa Söknedag
derefter, så vida Plenum Plenorum icke å
samma dag är anbefaldt, Bänkmans- och
Electors-valen verkställas. Med desse val
förhålles sålunda, att, enligt anteckningslistan,
samtelige Ridderskapets och Adelns
närvarande bela antal delas uti 5o serskildta,
men till beloppet lika, delar, hvarvid, om
något mindre antal skulle öfverblifva, detsamma
på de sista afdelningarne med en
person på hvardera fördelas bör. Sedan
detta blifvit verksläldt, uppropas hvarje afdelning
för sig, som begifver sig inom skranket
att förrätta Bänkmansval, hvarvid hvar
och en inlemnar en sluten sedel, tecknad
med en af de personers namn, som i afdelningen
finnas, då den, som de flesta rösterne
erhållit, är behörigen vald Bänkman.
Hafva tvenne eller flera undfått lika antal
röster, då skall dem emellan lottas, ehvad
de äro närvarande eller ej. Är någon borta,
då hans afdelning uppropas, håfve lian
sin rätt till deltagande i valet för den gången
förverkat.
De sålunda valde Bänkmän samman
-
Den 7 September e. m.
275
träde samma dag, och välje, innan de åtskiljas,
med slutna sedlar, tjugofem till Säte
och Stämma antecknade att vara Ridderskapets
och Adelns Electorer. Förrän detta
val är förrättadt, må ingen Bänkman kunna
denna befattning sig afsäga.
Afgår Bänkman under Riksdagen, välje
den afdelning, till hvilken han hört, en
annan i hans ställe, på sätt stadgadt är,
hvilket nya val, efter dagen förut derom
gjordt serskildt anslag, alltid in Pleno ske
bör. Blifver rum bland Electorerne ledigt,
återbesättes det genom val af Bänkmännen,
af hvilka, vid sådant tillfälle, minst 26 böra
vara tillstädes och i valet deltaga. Alla andra
Electorer och Nämnder, som till serskilda
befattningar, enligt RegeringsFormen
och Riksdagsordningen, erfordras, väljas efter
derom dagen förut skedt anslag af Ståndet
samfält in Pleno.
§• T9-
Electorerne åligge att, inom den tid
RiksdagsOrdningens 28 §. föreskrifver, välja
Ledamöter till samtelige der omnämde Utskott,
samt till Expeditions- och RiddarhusUtskotten.
Innan detta val skett, må ingen
Elector afsäga sig denna befattning.
Derefter må det vara tillåtit, under enahanda
vilkor, som för Utskotts-Ledamot
stadgade äro. Electorerne åligge äfven alt
40 H. 18*
a76 Don 7 September e. ro.
tillsätta Ledamöter af Ridderskapet oell
Adeln i alla de Utskott, hvilka Rikets
Ständer, med anledning af 36 §. Riksdagsordningen,
finna vara af nöden, samt att,
vid inträffande ledigheter, välja andra Ledamöter
i de afgångnes ställe. De kunna
ej till Ledamot i Utskott kalla annan person,
än den som till Säte och Stämma antecknad,
samt å Riksdagsorten närvarande,
är, och som af !\\ §. Riksdagsordningen,
icke hindras att förtroendet emottaga. De
förrätta deras val serskildt för hvarje Utskott
med slutna sedlar; hörandes hvarje
sedel innehålla namn på så många personer,
som antalet af de platser, hvilka för
tillfället skola besättas. Eiectorerne må ej
sammanträda till val utan föregången anmodan
derom af La 11 dtMarska 1 ken in Pleno,
samt derefter gjordt anslag; och böra minst
tretton närvarande i valet deltaga. Valprotocollet
bör genast, af minst samma antal
Electoret undertecknadt, till RiddarhusSecreteraren
försegladt aflemnas.
§. 20.
Ej må någon på en gång vara Bänkman
och Elector. Blifver Bänkman till
Elector vald, upphör hans förra befattning,
och utväljes en ny Bänkman, på sätt här
ofvanföre stadgadt är. Befaltningarne af
Bänkman och Utskotts-Ledamot må likväl
hos en person kunna förenas. Varder
Elector till UtskoltsLedamot vald, upphöre
Den 7 September e. m. 277
han alt vara Elector, så framt Iian ej, på
sätt a3 §. omförmäler, befattningen i Utskott
sig afsäger. Eiector, sorn kaijas till
Ledamot i Förstärkt Utskott eller Nämnd,
bibehålie sitt uppdrag såsom Eiector.
§■ 2r
Tillstånd
att på högst trenne veckors
tid från Riksdagen afresa, må LandlMarskalken
bevilja fyra eller fem af Bänkmännen
eller af Elcctorerne, i den ordning,
de sig dertill anmäla.
32.
I Utskott föres ordet af den Ridderskapcts
och Adelns Ledamot, som bland de
närvarande har främsta Sätet på Riddarhuset.
§. 23.
Pen, som blifvit vald lill Ledamot afUtskott,
äge rätt alt i samma Plenum, vallistan
blifvit öppnad, eller i det nästföljande,
denna befattning sig afsäga. Sedermera
må afsägelse icke äga rum, utan med
Ståndets samtycke, eller efter anmälan bos
LandtMarskalken och pollettens återlemnande,
hvarmed en på. sednare sättet afgången
Ledamots utöfning af Riksdagsmannarätt för
den Riksdagen upphör.
Ledighet ända till tre veckor må LandtMarskalken
kunna bevilja hög*;t en tredjedel
i sender af Ridderskapets och Adelns Le
-
4
378 Den 7 September e. m.
damöter i samma Utskott, i den ordning
de sig derom anmäla.
Ifrån befattning i Hemliga Utskottet
kan likväl, sedan detsamma blifvit i verksamhet
satt, Ledamot icke, utan Konungens
tillstånd, alldeles eller på bestämd
tid entledigas.
§. 24.
Bänkman, Elector eller UtskottsLedamot,
må utan laga förfall eller erhållen
ledighet, icke uteblifva från Bänkmännens,
Electorernas eller Utskotts sammanträde,
vid den påföljd, som i OrdningsStadgan
serskildt finnes föreskrifven. Sker det ändock
tre på hvarandra följande sammankomster,
vare han sin Riksdagsmannarätt
för den Riksdagen förlustig. Lag samma
vare, om Bänkman, Elector eller UtskottsLedamot,
utan styrkt laga förfall tvenne
veckor utöfver erhållen ledighet uteblifver;
börandes sådant af Bänkmännens, Electorernes
eller Utskotts Ordförande genast hos
Ridderskapet och Adeln tillkännagifvas.
§. 35.
Hvad med laga förfall förstås, bestämmes
uti Allmänna Lagen 12 Cap. i §. RättegångsBalken.
Skulle andra synnerliga, der
icke nämnda, orsaker till förfall anmälas,
må pröfningen deraf på Ridderskapet och
Adeln in Pleno ankomma.
Den 7 Sept ernber e. m. 37g
§. 26.
Med anslag till Plenum och Utskotts-sammanträden,
förfares på sätt 46 §. Riksdagsordningen
föreskrifver. Anslag till Bänkmäns
och Electorers sammanträden skola
ske sist klockan 8 om aftonen dagen förut.
Om under varande förmiddags-Plenum fortsättning
pröfvas nödig på eftermiddagen,
Lör anslag derom innan klockan 1 på dagen
vara gjordt.
§. 27.
Dör LandtMarskalk, företrädes lians
ställe af den främste närvarande Ledamoten,
intilldess Kongl. Majit en annan LandtMarskalk
förordnat.
§. 28.
Under hvarje Riksdag skall ett fullständigt
Diarium öfver alla i Ståndet förekommande
ärender föras, och i RiddarhusCanzliet
vara att tillgå. För hvarje Plenum
bör, sedan Talmans-öfverläggningen
för sig gått, genast uppgöras en serskild
föredragnings-Iista, hvaraf en afskrift under
påstående Plenum bör vara uppsatt i
RiddarhusSalen, derå alla förändringar i föredragnings-ordningen,
hvarom Ståndet i enlighet
med 47 §• Riksdagsordningen kan
öfverenskomma, skola genast anmärkas.
§• 39-
Väcker någon mundtligen en fråga, som
a8o
Den 7 September e. m.
på bordet lägges eller remitteras, eller med
de öfrige Riksstånden communiceras, bör anförandet
till Protocollet dicteras, och afskrift
deraf till bordet aflemnas, innan nästa Plenum.
Gör någon mundtligen sådane anmärkningar
vid ett Utskotts Betänkande,
att de till detsammas återremitterande föranleda,
böra de inomvåtta dagar vara skriftligen
uppsatte och inlemnade till RiddarhusCantzliet,
vid påföljd att anmärkningarne
i annor händelse, sådane de till Protocollet
blifvit uppfattade, till Utskottet afsändas.
Alla skriftliga anföranden skola genast
efter deras uppläsande afgifvas till Protocollet.
Ridderskapets och Adelns PleniProtocoll
böra, inom fjorton dagar, efter
det de blifvit hällne, inför Ståndet justeras,
så vida Ridderskapet och Adeln icke
för hvarje serskildt fall derom annorlunda
förordnar.
§. 3 o.
Uppstår fråga, om någon tillåtit sig
personligen förolämpande uttryck, pröfve
Ridderskapet och Adeln, om han derföre
• af LandtMarskalken varnas bör, eller saken
af ett Utskott skall närmare pröfvas, eller
ock alldeles förfalla. Förvises saken, lill
Utskott, skall ett sådant sättas af n Ledamöter,
hvilka till hälften utnämnas af LandtMarskalken,
och till hälften af den person,
hvarom fråga är. Detta Utskott pröfve genast
målet, och lemne deröfver till Ridder
-
Den 7 September e. m. 281
skåpet och Adeln sitt betänkande, innehållande
tillstyrkande, antingen till befrielse,
eller att med saken skall förfaras enligt irsta
Punkten af 110 §. RegeringsFdrmen, eller
ock att den ifrågavarande personen skall
uteslutas från Säte och Stämma på Riddarhuset
för den Riksdagen, till hvilket uteslutande
fordras ett lika antal röster, som
nyssnämde §. för sättande under laga tilltal
bestämmer.
§• 3i.
Vid alla val och voteringar, Bänkmansvalet
allena undantaget, skola tvenne upprop
ske efter antecknings-listan; och annio,
de LandtMarskalken, eller den hans ställe
företräder, sex Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln att jemte honom vid bordet sitta.
Af dessa föra trenne serskildte Prbtoeoll öfver
dem, hvilka rösta, och trenne öfver
dem, som vid första uppropet sig ej infinna.
De, som till en och samma bänk höra,
träde inom skrankei, när deras bänknummer
uppropas, och hvar och en framlägge,
vid upprop af dess namn, sin val- eller
voteringssedel på det pappersark, som hålles
af en Ledamot vid bordet.
§. 3 a.
Votering sker för öfrigt, med iakttagande
af hvad 53 §. Riksdagsordningen föreskrifver.
Under påstående votering, böra
tryckte voteringssedlar alltid finnas att till
-
Den 7 September e. m.
k
gå på serskildta ställen i RiddarhusSalen;
och får etnellan de med Ja och Nej tecknade,
någon skillnad i öfrigt icke finnas.
§. 33.
Alla val skola efter föregånget anslag
förrättas med skrifna listor, på sätt RiksdagsOrdningens
71 §. föreskrifver. -Vid de
tillfällen, då ett visst antal Suppleanter tillika
skola väljas, för att inträda i mån af
inträffad ledighet, skall valet, med undantag
af de fall, hvarom 35 §. sladgar, ske
på det sammanlagda antalet af Ordinarie
och Suppleanter, hvarvid de fleste rösterne
bestämma, hvilka personer blifva Ordinarier,
äfvensom den ordning, hvarefter Suppleanterne
böra tillkallas.
Mellan 2:ne eller flere personer, som
fått lika antal röster, skiljes genom lottning,
när så behöfves.
§• 3/p
Sedan voterings- eller val-uppropen äro
slutade, öppnas sedlarne af Ordföranden,
samt granskas af honom och af dem, som
vid bordet sitta, ibland hvilka fyra föra
hvardera serskildt Protocoll, som, efter
fulländad votering eller val, collationeras.
Derefter upprättas ett omröstnings- eller
val-protocoll, hvilket underskrifves af alla
dem, som vid bordet sitta, och genast uppläses.
Den 7 September e. m. a83
§. 35.
Med val af Fullmägtige i Rikets Sländers
Bank och RiksgäldsContoir, samt förordnande
af Revisorer till de i Riksdagsordningen
anbefaidte gransknings-förrättningar,
förfares på sätt §§. 66, 67, 68, 69
och 70 af Riksdagsordningen föreskrifva.
Fullmägtige och Revisorer taga sine Säten
efter de Ätters ordning på Riddarhuset, hvilka
de tillhöra.
§. 36.
RiddarhusUtskottet består af tolf Ledamöter.
Inför detta Utskott skola Ledamöter
af Ridderskapet och Adeln, hvilka
efter de tvenne första anteckningarne vid
Riksdagen sig infinna, styrka deras behörighet
till Säte och Stämma , samt utbekomma
polletter. Delta Utskott tillkommer att
öfverse Riddarhus- samt Adeliga JungfruStifts-ärendernas
förvaltning, sedan förra
Riksdagen, revidera RiddarhusCassan och
Adeliga Cadetl-Scholae-fonden, såsom ock
alla öfrige under Directionens styrelse ställde
Cassör, Donationer och Legater; botandes
öfver allt detta samt öfver RiddarhusDirectionens
afgifvande RiksdagsBerältelse
Utskottet lill Ridderskapet och Adeln aflemna
yttrande, med förslag till de förändringar,
hvilka Utskottet i något hänseende
kan finna nödige, så tidigt att Ridderskapet
och Adeln må kunna inom tre månader
från den dag, då Riksdag enligt 27 §.
9.84 Den 7 September e. m.
Riksdagsordningen tager sin början, pröfva,
huruvida Directionen må hafva dess åliggande
rätteligen fullgjort. I öfrigt äger Utskottet
att ställa sig till efterrättelse hvad
denna Riddarhusordning stadgar, äfvensom
de i Grundlagarne för Rikets Ständers Utskott
gifne föreskrifter; hvilka kunna på
RiddarhusUtskottet lämpas.
§. 37.
Genom val in Pleno utser Riddersknpet
och Adeln vid hvarje Riksdag en af
sju Ledamöter bestående Direction, hvilken,
enligt serskild utfärdad instruction,
sorn äfven innehåller föreskrifter för Riddarhusets
Tjenstemän, besörjer och förvaltar
Riddarhusets angelägenheter. Ej må
Ledamot af RiddarhusDirectionen derjemte
kunna vara Fullmägtig i Rikets Ständers
Bank eller RiksgäldsContoir, eller Revisor
öfver desse Verks samt. .StatsVerkets styrelse
och förvaltning, ej eller sådarr person,
som enligt 41 §. Riksdagsordningen icke
kan till Ledamot i Utskottet väljas.
§. 36.
Med Ridd arli usSecreterarens äfvensom
Riddarhusets öfrige Tjensteinäns tillsättande
vid inträffande ledighet, förhålles, på sätt
Ridderskapet och Adeln derom förordnar.
§• 3.9-
Främmande åhörare må, på sätt Rid
-
Den ] September e. in. 283
derskapet och Adeln derom serskildt beslutar,
kunna bevista Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar, sedan en Lag, iden
ordning 87 §. RegeringsFormen föreskrifver,
blifvit utfärdad, angående de förbrytelser
eller oordningar, som af åhörare kunna
begås.
§• 4°-
V
Till befrämjande af nödig ordning vid
Ridderskapets och Adelns sammankomster,
bör en serskild Stadga upprättas, och till
efterrättelse i RiddarhusSalen anslås.
§• 4'-
Yäckes fråga in Pleno om ändring uti
denna Riddarhusordning, bör en sådan alltid
remitteras till RiddarhusUtskottet, som
med sitt Betänkande deröfver till Ridderskapet
och Adeln inkommer. Beslutar Ridderskapet
och Adeln, i anledning deraf,
någon ändring eller tilläggning uti RiddarlinsOrdiiingen,
öfverlemnas samma beslut
till Konungens Nådiga stadfästelse, och b 1 ifver
, derest det oförändradt gillas, genast
efter slutad Riksdag gällande. Skulle Konungen
icke för godt finna, att förslaget i
dess helhet gilla, utan förändringar eller
tillägg i stället föreslå, äger Ridderskapet
och Adeln, derest Ståndet icke Konungens
Proposition antager, att; nytt förslag lill Konungen
ingifva. Sker intetdera eller antaeer
O O
Konungen icke Ridderskapets och Adelns
286
Den 7 September e. m.
sednare förslag, blifve den -förra RiddarhusOrdningen
oförändrad gällande.
Varder under påstående Riksdag, i den
ordning 82 §. RegeringsFormen föreskrifver,
någon sådan ändring uti Grundlagarne
antagen, sorn gör en derefter lämpad rättelse
af RiddarhusOrdningen nödvändig, bör
RiddarhusUtskottet sjelfmant till Ridderskapet
och Adeln inkomma med förslag till
dylik rättelse.
§• 42.
Sedan Kongl. Majit på Rikssalen åtskiljt
Rikets Ständer och dem hemförlofvat,
samt LandtMarskalken derefter på Riddarhuset
afslutat Ridderskapets och Adelns
sammankomster, aflemnar LandtMarskalken
Stafven till den efter Matrikeln äldste närvarande
Ledamoten, hvilken med Sex Deputerade
af Ridderskapet och Adeln genast
uppträder till Kongl. Majit, för att LandtMarskalksStafven
återlemna, och må sedermera
någon sammankomst för Ridderskapet
och Adeln den Riksdagen ej äga rum.
Den 7 Sep
Inn i
§. i. Om Ätternes Säte
å Riddarhuset.
§. 2. Om Introduction.
§. 3. Förbud emot
upptagande af annan
Ätts namn och
vapen.
§. 4- Om GommendeursÄtternes
Säte
5 Riddarhuset.
§. 5. Definition å
Stamfader, Hufvudman
och Ättemän.
§. 6. Om rättighet att
intaga Säte vid
Riksdag.
§. 7. Om hinder derför.
§. 8. Om rättighet att
utfärda fullmagt,
äfvensom formulaire
till fullmagter.
§. 9. Om numerering
af Bänkarnc i Riddarhussalen.
ernber e. m. 287
1 i Cili.
Motsvar. §§. i RiddarhusOrdningcn
af d. iSDec. i8a3.
I §.
5o §. 1 Mom.
53 §.
7 §•
3 och 8 §§.
3 §.
6 §. 1 Mom. 9, 10,
11, och 5a §§.
6 §. 2 Mom. i5 §.
*7 §•
288 Den 7 September e.
§§. 10 och 11. Om an- 13 och
teckning och hvad
dervid bör iaktta
•
gas
§.
12. I hvilket fall 5 §.
hufvudman må intaga
Säte för annan
Ätt, samt huru
förhåiles, då Hufvudman
, som ful 1-  magt utgifvit, dör,
eller om Fullmägtig
blifver Hufvudman
och intager
Säte för annan Ätt.
§. i3. Om de hän- i4 §•
delser, då origtige
betyg vid anteckningen
företes, eller
Inträdespollet
blifvit utlemnad på
grund aforigtigGenealogie.
§. 14 Om flere full- 16 §•
magter, utgifne af
samma person, på
en gång eller vid
särskild te anteckningar
företes.
§. i5. Angående for- Ny §.
men för klagan öfver
vägrad Pollet.
m.
»3 §§•
I
Den 7 September c. in.
§. 16. Om skyldig- 18 §.
heten att uppvisa
pollet, innan inträde
i Riddarhussalen
vinnes, samt
om ansvar för pollets
obehöriga utlånande.
§. 17. Om uppskof 29 §.
med hesluts fattande
till dess andra
anteckningen
för sig gått.
§. 18. Om Bänkmans 19 §.
och Electorsval.
§. 19. Om Electorer- 30 §.
nes åligganden.
§. 20. Huru förhålles 32 §.
om Bänkman varder
Elector, eller
Elector kallas till
Ledamot i Utskott.
§. 21. Om tillstånd 34 §.
för Elector att från
Riksdag afresa.
§. 22. Om Ordföran- 21
deskap i Utskott.
§. 23. Om Utkotts- a5 §.
Ledamots rätt att
befattningen sigaf
4o
H.
Mom.
290 Den 7 September e. m.
säga, samt att erhålla
ledighet.
§. 24. Om Bänkman, 26 §.
Elector eller UtskottsLedamots
uteblifvande
utan
laga förfall.
§. 25. Hvad med la- 20 §.
ga förfall förstås.
§. 26. Om anslag. 28 §.
§. 27. Huru förhålles, 3o §.
då LandlMarskalk
dör.
§. 28. Om förande af 32 §.
ett Diarium samt
en särskild FöredragningsLista.
§. 2g, Angående ti- 33 §.
den för aflemna lidet
till Protocollet
af muntliga och
skriftliga yttranden,
samt angående
justering af
Ridderskapets och
Adelns Protocoll.
§. 3o. Huru förfares, 37 §.
då någon tillåtit sig
personligen förolämpande
uttryck.
Mom.
Mom.
Den 7 September e. 111. agt
§§. 3i och 3a. Före- 41» 42 och 43 §§.
skrifter vid val eller
votering.
§. 33. Om val af Sup- Ny §.
pleanter.
§. 34. Om Omröst- 44 §•
liingsProtocoll. ■
§. 35. Angående val 4^ §•
af Riksens Ständers
Fullmägtige
och Revisorer.
§. 36. Om Riddar- 47 §•
liusUtskottets åligganden.
§. 37. OmvalafRid- 48 §•
darhusDirectionen.
§. 38. Om Riddarhus- 49 §*
Secreteraren och
Rid dar husets Tjenstemän.
§. 3g. Om tillåtelse Ny §.
för främmande åhörare
att bivista
Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar.
§. 4o. Om en särskild 4^ §•
Ordningsstadga.
§. 41- ^rn formen för 5i §
ändringar och til
4o
H. 19*
292
Den 7 September e. m.
lägg i Riddarhusordningen.
§. t\i. Om de Cere- 54 §•
monier, som vid
Ridd erska pets och
Adelns åtskiljande
efter slutad Riksdag
höra iakttagas.
Lades på bordet.
Upplästes ett från RiddarluisUlskoltet
inkommit så lydande:
Hörsa,mste Memorial!
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har,
medelst ProtocollsUtdrag för deri 3o sisth
Junii f. m., behagat till RiddarhusUtskottet
återremittera i5 §. uti Utskottets öfver
RiddarhusÄrendernas förvaltning sedan sista
Riksdag afgifne Betänkande, hvilken §. innefattar
hemställan, att det hädanefter må
åligga RiddarhusKamereraren, vid ersättningsansvar,
alt, inom 3:ne månader efter
hvarje Riksdags slut, så vida icke laga förfall
inträffar, hafva från vederbörande infordrat
och till RiddarhusDirectionen ingifvit
behöriga räkningar å sådant arbete,
som för Ridderskapets och Adelns behof
vid Riksdag verkställes, och sålunda bör
af Riksdags-kostnadsraedlen betalas.
)
Den 7 September e. m. 2g3
De emot ett slikt stadgande af Herr
August von Hartmansdorff gjorde anmärkningar
innefatta, dels alt då StåndsSecreterarne
voro förbundne att, hvar för sitt
Stånd, uppgöra och till Vederbörande aflemna
räkningar å de i och för Riksdagen
förefallne utgifter, som skola af Riksdagskostnadsmedlen
godtgöras, så torde ett slikt
åliggande i afseende å Ridderskapet och
Adeln jemväl tillhöra dess Secreterare,
i stället för RiddarhusKamereraren, hvilken
Tjensteman StatsUtskottet och Riksens
Ständer icke kände, och som således dertill
icke vore behörig, dels ock att någon
viss tid icke borde särskildt af Ridderskapet
och Adeln bestämmas för afgifvandet af ifrågavarande
räkningar, utan sådant ankomma
på den praescriptionstid, Riksens Ständer
i berörde afseende kunde finna för godt
att fastställa.
Utskottet, som inser rigtigheten af ofvannämnde
anmärkningar, får, med anledning
deraf, vördsamt föreslå, att den föreskrift
mätte i Instructionen för RiddarhusSecreteraren
införas, ”det lian, inom den
”tid, som Riksens Ständer bestämma för
”afgifvandet af de till Riksdags-kostnadsräk”ningen
hörande verificationer, skall till ve”derbörande
aflemna alla dit hörande räkenskaper;
börande, i händelse geno dr Rid”darhusSecreterarens
uraktlåtenhet i denna
”del, betalning för någon räkning skulle
”komma att väeras, han vara skvldie. att
394
Den 7 September e. m.
"den deraf härflytande förlust ersätta;” hvarförutan
och då tryckningen af Ridderskapets
och Adelns Protocoll tilläfventyrs icke
torde vara medhunnen inora den tid efter
Riksdagens slut, som Riksens Ständer i ofvanberörde
måtto bestämma, Utskottet anser
det tillägg nödigt, att ”RiddarhusSecretera"ren
bör, i behörig ordning och inom nämde
”tid, reservera betalning för sådane kostnader
i och för Riksdagen, hvilkas belopp
”icke å samma tid torde kunna vara tillförlitligen
kändt." Hvilket dock allt till
Högloft. Ridderskapets och Adelns pröfning
vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 20 Augusti 1829.
På RiddarbusUtskottets vägnar
Carl Mörner.
TV. F. Dalman,
Lades på bordet.
Upplästes följande från de öfrige Re6pective
RiksStånden tid efter annan ankomne
ProtocollsUtdrag:
Från Högvördige PresteStändet:
Af den 4< 7» 11 > T4» *5» 19. 21 och
s5 eistlidne Maji, innehållande;
1:0 Remisser till
ConstitutionsUtskottet:
Af StatsUtskottets anmälda anledning
till anmärkning emot SlalsRudet samt Fö
-
Den 7 September e. m. 295
redraganden för Handels- och FinanceÄrenderne.
StatsUtskottet:
Af Professoren Geijers anförande om
Academiens i Upsala berättigande till återfående
af en innehafd Tullfrihetsersättning,
tillika med hvad i anledning deraf blifvit
inom PresteStåndet anfördt.
3:0 Jterremisser af nedannämnde Utskotts
Memorial och Utlåtanden:
ConstitutionsUtskottets:
Med förslag till ändrad redaction af
i5 §. Riksdagsordningen, i afseende på bogsta
antalet af Härader, som kunna förena
sig om en Fullmägtig.
StatsUtskottets :
Angående regleringen af utgifterna under
RiksStatens Andra HufvudTitel, med
dertill hörande Bilagor; i anledning af Rikets
Ständers Revisorers år 1827 gjorda
anmälan, angående försäljningen af 5 stycken
Kronan tillhörige Krigsskepp och redogörelsen
för derföre influtne medel; angående
regleringen af utgifterne under RiksStatens
Tredje HufvudTitel; angående anslag
till löner för vissa Lärarebefattningar vid
Gymnasier och Universiteter, samt förökad t
anslag för det Gymnastiska Centralinstitutet
i hufvudstaden; och angående regleringen
af anslagen under RiksStatens Tionde HufvudTitel.
296 Den 7 September e. m.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens:
I
anledning af väckte Motioner om behofvet
af nya ProvincialLäkares tillsättande
i åtskilliga delar af Riket; om traktamente
för Städernes Magistrater och Borgersman,
då de till Besigtningar m. m. för Kronans
räkning varda kallade; och om uppmuntran
till J. E. Ekenmark, dess hustru och tvenne
Systrar, för af dem införda förbättringar i
Väfnadskonsten.
BevillningsUtskottets :
Öfver väckt Motion att ProsteTunnor
måtte från Bevillning befrias.
BancoUtskottets:
V
Angående bestämd förklaring, att Lagens
föreskrifter, om fordringars bevakande
i Concurs och efter Årsstämning, icke må
lämpas till sådane Bankens lån, för hvilka
Gäldenärerne ej aflemna skuldförbindelse,
utan deremot sjelfve erhålla bevis eller så
kallad Pantsedel, hvilket ärende borde gemensamt
behandlas af Banco- och LagUtskotten;
och i fråga om bibehållande af de
från Banken meddelade Lån på hus, brandförsäkrade
i den upplösta f. d. StadsFonden
af Allmänna Brandförsäkringsverket.
LagUtskottets:
Om utfärdande af en Författning, som
föreskrifver, huru Afhandlingar, om så kal
-
Den 7 September e. m.
lade undantag ellerj fördel, samt om upplåtelse
af nyttjande-rätt till jordadel, skola
lagföl jas; om ändring eller förklaring af 18
och 19 §§. i Kongl. Förordningen den i3 Julii
1818 , angående Inteckning i fast egendom.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
I anledning af väckte Motioner, dels
om Orgelbyggeriets befrämjande, och dels
om upprättande af ett Institut, egenteligen
för Kyrkosång; och om förbud emot införsel
af Danska hästar.
3:o Bifall till följande Utskotts Memorial
och Utlåtanden:
ConstitutionsUtskottets:
Om förändring i 26 §. af Justitias-Ombudsmanslnstructionen.
StatsUtskottets :
Angående regleringen af utgifterne under
RiksStatens Första HufvudTitel; angående
uppförande på Stockholms SlottsStat
af löner för en Ståthållare m. fl.; angående
anslag till reparationer å Strömsholms Kongl.
Slott; angående aflöningen för BankoUtskottets
Secreterare, Canzlie-samt Vak tbetjening;
i anledning af några i Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om StatsVerkels tillstånd
och behof förekomne allmänna frågor; angående
RiksStatens Femte HufvudTitel; angående
regleringen af utgifterne under Riks
-
398 Den 7 September e. m.
Statens Sjette HufvudTitel för Milda Stiftelser;
angående RibsStatens Sjunde HufvudTitel,
innehållande PensionsStaterne; angående
bidrag af Statsverket till Armeens
PensionsCassa och Amiralitets-KrigsmansCassan;
angående RiksStatens Åttonde HufvudTitel
för allmänna och extra utgifter
med dertill hörande Bilagor; rörande förändring
i nu varande fångföringssätt, samt
ersättning för brottslingars gripande, vårdande
och förseende med sängkläder; angående
medel till ombyggnad af den så
kallade Lejonbacken vid Stockholms Slott;
angående RiksStatens Nionde HufvudTitel,
och angående reglering af Allmänna IndragningsStaten.
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens:
Om
anslag af allmänna medel till utvidgande
och förbättrande af Warbergs
hamn; i fråga om yrkad indragning af RegernentsPastors-
och BataljonsPredikanlssysslorne
vid Regementerne; om Ombergs
Kronoparks försäljning under skatterätt till
de deromkring närmast belägna Socknar;
om ett förändradt sätt för Saltpeters transporterande;
om granskning af de rörande
Skogshushållningen i Riket gällande Författningar.
BevillningsUtskottets:
Angående väckt Motion om böter för
dem, som i Städerne försumma att vid an
-
Den 7 September e. m. ägg
dra Uppbördsstämma!* betala Kronoutskylder.
Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- ock
EkonomiUtskottens:
Angående beskattning å Caracterer utan
motsvarande Embete och Tjenst.
BancoUtskottets:
I anledning af erhållen Återremiss å
Utskottets Betänkande, om ytterligare åtgärder
för Silfverköp samt fortfarande Silfver-inväxling;
angående en serskild gratification
för den förflutna tiden till Bankens
Ombud i Directionen öfver Götheborgs LåneContor;
rörande eftergift för inteckningssäkerheten
för återstoden af det Bancolån,
som vid 1812 års Riksdag beviljades Uddewalla
Stad, för dess afbrända Publika
Byggnaders iståndsättande, till belopp af
25,ooo R:dr; angående afskrifning under
vissa vilkor af ett lill Direktören G. Steffens
år 1818 utgifvet Odiingslån; och angående
afskrifning af ett till Bonden Anders
Andersson Dahlin på Åttingsberg af
Elfsborgs Län utgifvet Odlingslån.
Banco- och LagUtskottens:
Om inställelse af BancoAuctioner, i de
fall, der efterlefnad af nu varande 18 och
19 §§. uti 1S18 års InteckningsLag kunde
för någondera ägaren bereda möjligt lida
nde.
3oo
Den 7 September e. ni
-
LagUtskottets :
Om vederbörande UnderDomares förständigande,
att, vid Intecknings dödande
ställa sig till efterrättelse hvad i 24 §• af
Kongl. Förordningen den i3 Julii 1818,
om Skuldebrefs företeende i liufvudskrift,
är stadgadt; om ändring i Kongl. Kungörelsen
den 18 December 1823, så vidt den
rörer ändring af 24 §. i Kongl. Förordningen
den x3 Julii 1818, om Inteckning
i fast egendom, och om stadgande, att i
de orter, der endast ett Lagtima Ting om
året hålles, Lagfart och Inteckning må kunna
å Urtima Ting sökas och meddelas.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens:
I
anledning af väckt fråga om åtgärders
vidtagande mot oloflig Landthandel i
Norrland; om öfverseende och granskning
af nu gällande Författningar angående Laxfisket
i Riket; om ändringar i 26 Capitlet
ByggningaBalken, angående skyldigheten att
deltaga i allmänna byggnaders uppförande
och underhållande; om upphörande i vissa
fall af den, genom Kongl. Reglementet den
12 Februarii 1817, bestämda Utsökningsprovision
och öfverränta för persedlar, som
pantsättas i ManufacturDisconten.
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottets:
I anledning af väckt fråga att KrigsAcademien
på Carlberg måtte såsom Ele
-
