# ID: svediakorp-gov383
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 64,287
# sentences: 2,277
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Riddcrskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Trettiondenionde Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörbergj 1831.
. j'--. ; H »r_»
U
-'><>*> i- t, - - Ortö
.tiifli ««tHi «..,0
vS \> \ Va» ■
Onsdagen den 19 Augusti 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
P . .
J- riherre Åkerhjelm, Guslaf Fredrik: Vid
det tillfälle Bevillnings- och Ekonomi-Utskottens
under N:o i3 afgifne Betänkande,
angående yrkadt förbud emot införsel af utländska
fabriksvaror m. m., uti sista Plenum
den 17 dennes e. m. till pröfning förehades,
vidrörde man äfven de omständigheter,
att bräder skola blifvit uti fen ganska
betydlig mängd utförde från Halmstad
till Da nnernark, samt att säd från sislnämde
ställe blifvit återförd till Sverige utan
att någon tull hvarken för det ena eller
andra skall blifvit -fetlagd. Jag torde, i anledning
deraf, nu få äran nämna, hvad jag
då förglömde anmäla, att aktningsvärda personer
i Halland uppgifvit, att spannmål vanligen
ankommer dit ifrån Skåne, och att
derifrån utföras bräder till Dannemark , hvilket
också af TullJournalerne bestyrkes. Hvad
som emellertid ytterligare kan lända lill
upplysning i ämnet, skall jag noga låta efterforska,
och om jag skulle finna, alt ifrå3g
II. 1*
4
Den 19 Augusti.
gavarande brädpartier verkeligen afgått
från Halmstad, utan alt tull blifvit erlagd,
skall Tullkammaren derföre ej undgå
det ansvar, som förfatlningarne för dylika
förbrytelser stadga. Skulle åter dessa
partier finnas behörigen journaliserade, samt
tull derföre erlagd, torde Ridderskapet och
Adelli finna, att allt riktigt tillgått, och att
utförseln deraf tillskyndat nytta åt det allmänna.
Ånyo föredrogs Herr Rosenqvists, Fredrik
Leonhard, den 17 dennes f. m. på bofdet
lagde Motion, att Rikets Ständer måtte
genom en stor Deputation till Haus Majit
Konungen och Hennes Majit Drottningen
framföra den underdåniga önskan, att Hennes
Majit Drottningen täcktes antaga elen
Evangelisk Lutherska Läran.
Friherre Cederström, Jacob: Jag förmodar,
att det icke finnes någon enda upplyst
Svensk man, hvilken icke anser, såsom
vilkor för Svenska Folkets lugn, att den religionsfrihet,
som är anbefald i 16 §. RegeringsFormen
, strängt handhafves. Jag finner
på sådan grund den af Herr Rosenqvist
väckte motion vara stridande emot berörde
16 §. Orden lyda der sålunda: Konungen
bör ingens samvete tvinga elier tvinga täta
, utan skydda hvar och en vid en fri
utöfning af sin Religion. I RegeringsFormens
2, 4 och §§• finnas bestämmelser,
Den 19 Augusti.
5
hvilka personer skola vara af elen Lutherska
läran. I följd häraf föreställer jag mig,
att Herr Grefven och LandtMarskalken icke
kali grundlagsenlig! meddela någon handläggning
till Herr Rosenqvists motion, såsom
olaglig, och jag öfverlemnar lill Herr
Grefven och LandtMarskalken sjelf, om icke
det stadgande i 3i §. RiddarhusOrdningen,
som gifver LandtMarskalken rättighet
att varna dem, hvilka sig otillbörligen förhålla,
här må tillämpas,
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Jag delar fullkomligen allfdet missbilligande,
som kan uppstå i anseende till den ifrågavarande
motionen. Jag tillåter mig ingalunda
ingå i granskning af motiverne dertill,
då jag ej bör kunna förutsätta, att något
annat än ett religieust nit kan vara orsaken
dertill. Lika med den förra Talaren
är jag öfvertygad, att 16 §, RegeringsFormen
är så bestämd, att, utan förändring af
densamma, en så beskaffad motion, som denna,
aldrig bort kunna göras. Jag bade således
trott, att, med den Grundlagskännedom
man bör förmoda hos en Represen--  tant, en i behörig väg gjord framställning
till ConstitulionsUtskottet bordt föregå, innan
motionen kunnat å bane bringas. Att
motionen icke kunnat bli i va af verksam beskaffenhet
synes klart af den epok, då den
blifvit framstäld, hvilken i alla fall gör
det till cn omöjlig sak, alt innan den före
-
6
Den 19 Augusti.
slående kröningen tillvägabringa en sådan
önskan. Men jag finnér dessutom, att alla
möjliga skäl tala emot motionen, i anseende
till det sätt, hvarpå den ifrågavarande
religion,sskillnaden utöfvas. Jag tror, att
hvarken molionaireu, eller någon annan, kan
framte någon gillig anledning till motionen.
Jag tror dessutom, att genom det GiftermålsContract
för Hennes Kongl. Höghet Kronprinsessan,
som af Konungen blifvit gilladt,
och vi alla känna, motionairen hort
påminnas att icke framkomma med en sådan
motion, som aldrig kunnat vinna tillämplighet
för Hennes Kongl. Höghet KronPrinsessans
en gång inträffande kröning. Jag
föreställer mig, att Reformert eller Luthersk
intolerance ej äger företräde, framför Catholsk.
Vi åga endast anledning till den
mest uppriktiga kärlek, tillgifvenhet och
vördnad för Hennes Maj:t Drottningen, och
för det sätt, hvarpå Hon öfvar sin trosbekännelse.
16 §. Regel ingsFormen innehåller,
att Konungen bör ingens samvete tvinga
eller tvinga låta, utan skydda hvar och
en vid en fri utöfning af sin Religion, så
vidt han derigenom icke störer samhällets
lugn eller allmän förargelse åstadkommer.
Jag tycker, att denna mening borde tillräckligen
hafva hänvist motionairen till olämpligheten
att framkomma med en sådan motion,
då han säkerligen vid detta tillfälle
ej kan stödja sig vid exeptionsvilkoren i §:n.
Jag känner ett stort obehag i föreställnin
-
Dea 19 Augusti.
7
gen, att Hennes Maj:t skulle finna häraf
någon anledning till oro. Jag önskar, att
alla sådana farhågor måtte i sin födsel kunna
förskingras, och jag tror, att, utom den
utväg, som 16 §. lemnar LandtMarskalken,
att vägra upptagande af motionen, Ridderskapet
och Adeln äfven äger en obestridlig
rättighet att vägra all remiss af en sådan
motion. Jag t villar således ingalunda,
att ju saken vinner ett hastigt slut, genom
vägran af proposition, hvilken jag är öfvertygad,
alt Herr Grefven och LandtMarskalken,
på grund af lagens klara stadgande,
kan åstadkomma. Det är för min känsla
ett verkligt obehag, att detta discussionsämne
är utgånget från ett Stånd, sorn äger
en högre grad af upplysning, än denna motion,
efter mitt sätt alt se, bevisar. Jag
öfverlemnar åt Herr Grefven och LandtMarskalken
att i detta afseende handla efter
hvad Grundlagen föreskrifver. Men hvad
Friherre Cederströms framställning vidkommer,
att använda en varnings-§, så tror jag
det ej lämpligen böra ske; och så mycket
jag ogillar motionen, så mycket jag hade
önskat att den aldrig ägt rum, så mycket
motsätter jag mig användandet af en §,
som vid detta, likasom vid de liesta tillfällen,
då Friherre Cederström velat göra
den gällande, saknar all tillämplighet.
Herr Fiosenqvistj Fredrik Leonhard:
Herr Friherre Anckarswärd synes föimoda,
8
Den 19 Augusti.
att elen af mig väckte motion skall afse ett
försök, att hindra Hennes Maj:t Drottningens
kröning. Detta är likväl tvärtemot
sanna förhållandet. Min motion har icke
haft något sådant till föremål. Jag trotsar
Herr Friherren så val som hvar och en annan
i Svenska språket bevandrad medborgare,
att, efter sönderdelandet af min motion,
finna det ringaste deruti, som ger anledning
till hinder för Kröningen. Neji
min motion innefattar endast den varmaste
önskan, att Hennes Maj:t Drottningen, såsom
Landets Moder, läcktes antaga samma
Religion, som Landets Fader och Landets
Barn bekänna,
Må det vara Herr Friherren och hvilken
annan som hälst, den der bekänner sig
till den rena Evangelisk-Lutherska Läran,
förbehållit, att uti denna min uppriktiga
önskan finna något oriktigt, anstötligt, klander
värd t eller Conslitutions-stridigt. Jag vill
icke göra hvarken Friherre Anckarswärd,
eller någon medlem af detta Stånd — Ja!
*— jag vill icke ens göra tiggaren på sin
halmbädd den orättvisa, ptt icke hans hjertås
innersta delar samma känslor — samma
önskning, som jag, ehuru munnen kanske
måste föra ett annat språk,
Herr Friherre Anckarswärd har, såsom
jag tyckt mig fatta, yttrat: att liberala
principer fordra att lemna hvar och en
Den 19 Augusti.
9
fri Religionsöfning. Jag är långtifrån att
bestrida detta; tvärtom delar jag samma
tanka; men jag tror, att, med bibehållande
af denna princip, kan och måste hvar och
en uppriktig bekännare af vår StatsReligion
önska, att Landets Drottning bekände samma
Lära; och jag förklarar högtidligt, alt
jag fullkomligt tror, det Hennes Maj:t Drottningen,
i händelse den af mig föreslagne
underdåniga önskan blefve framstäld, skulle,
äfven om densamma icke antoges, ändock
icke med missnöje anse en så beskaffad
religieus önskan, emedan Hennes Maj:t
skall deruti igenkänna den innerliga och sanna
känsla, som redan i secler gjort Svenska
Nationen lycklig i ägandet af den Evan»
geliskLutherska Trosbekännelsen.
Min motion liar äfven velat anses som
grundlagsstridig. Jag kan icke finna det.
Jag påminner mig, i anledning deraf, hvad
ett visst Utskott under denna Riksdag yttrat,
nemi. att Religionen vore den bästa
Riddarhusordning. Jag lånar en del af detta
yttrande, och säger, att Religionen är
den bästa GrundLag. Om likväl Ridderskapet
och Adeln ogillar min motion, och
finnér det vara onödigt, att ens önska, det
Hennes Maj:t Drottningen ville antaga vår
EvangeliskLutherska Lära; så skall jag, för
min enskildta del, ändock aldrig ångra, långt
mindre skämmas, för det jag offenteligt hemburit
min skyldiga gärd af vördnad,. kär
-
Den 19 Augusti.
lek och tillgifvenhet för en Religion, den
Jag anser sorn mitt högsta goda, och den
jag önskat mätte på samma sätt anses af
hvar och en, som kallar sig Svensk.
Emedlertid, och för att komma till det
önskade målet, vill jag ännu göra ett försök,
det nemligen att hemställa, om icke
frågan kunde öfverlemnas till Högvördiga
PrästeStåndet, med vänlig anmodan, att deröfver
enskildt meddela sina tankar. Denna
utväg har af Ridderskapet och Adeln under
1815 års Riksdag blifvit uti en religionsfråga
begagnad, då Högvördige PrästeStåndet
inbjöd sine MedStänder, att till laga
åtal anmäla Författaren till en under Riksdagen
utkommen tryckt handling, å hvars
titelblad voro i parodierad styl använde
vissa ord utur Christi Pinos-Historia. Vinner
denna min hemställan bifall, hvarom
jag icke hör tvifla, emedan Prästerskapets
rättighet att bevista Riksmötet egenteligen
lärer hafva för ändamål, att vårda Religionens
angelägenheter, så heredes härigenom
tillfälle för Högvördiga Ståndet, att låta
Svenska Folket erfara, hvad begrepp dess
Prästerskap gör sig om det ämne, jag framställt.
Och i händelse det då visar sig, att
jemväl Högvördiga PresteStåndet anser samma
ämne vara en bagatelle och af intet värde,
så må min motion allt för gärna förfalla
och förkastas.
Friherre Anckarsvärd: Ämnet är för
allvarsamt, och föremålet för högt, att det
Den 19 Augusti.
löjliga bör få inkomma i discussionen. Det
blir ock för den, som vid ämnets behandling
sökt grannlagenheten en obeskriflig svårighet,
att upptaga sådane jemförelse!’, som
dem Motionairen framställt. Jag hoppades
kunna undvika upptagandet af det olämpliga
och osannfärdiga i den historiska citationen,
som innefattas i motionen; men då
det ökas genom det yttrande den siste Talaren
nu afgifvit, kan jag ej underlåta att
åtminstone i någon måtto anmärka det, på
det icke tystnaden skall antagas såsom ett
medgifvande af dess riktighet. Det är ytterligare
påstådt, att motionen skulle innefatta
Svenska Folkets önskan, och att det
allmänna intresset förenade sig deruti. Detta
anser jag mig, i egenskap af Representant,
skyldig att förklara aldeles stridande
emot min öfvertygelse om sanna och verkliga
förhållandet; och att Svenska Folket i
min tanka åtminstone är så upplyst, att det
pj befattar sig med ett ämne, som ej gifyit
det någon anledning till bekymmer. Jag
är äfven öfvertygad, att Svenska Folket har
så mycket religieust begrepp och religieus
känsla, att det ej tror, att religions förändring
är så lätt, att den blott på en önskan
kan eller bör ske. Jag tror, att den
största af alla orättvisor är att tro Svenska
Folket så lättsinnigt, att det skulle bos en
så högt uppsatt person förutsätta en sådan
grad af lättsinne, att en så beskaffad, och
på så klena skäl motiverad önskan, skulle
•12
Den 19 Augusti.
kunna villfaras. Det är med stort obehag
jag uppträder i denna sak, men jag anser
min pligt fordra, att icke lemna sådane yttrande
obestridde. Jag önskar nu blott, att
saken måtte vinna ett snart slut.
Ganska många hördes härtill yttra deras
bifall.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att enär iG§.
RegeringsFormen uttryckeligen stadgade, att
Konungen bör skydda hvar och en vid en
fri utöfning af sin religion, så vidt han derigenom
icke störer samhällets lugn, eller allmän
förargelse åstadkommer, samt Herr Rosenqvists
ifrågavarande motion, att Rikets
Ständer skulle hos Hans Majit Konungen
och Hennes Majit Drottningen anmäla deras
underdåniga önskan, att Hennes Majit
Drottningen tacktes antaga den EvangeliskLutherska
Läran, innefattade en framställning,
stridande emot den enligt 16 §. RegeringsFormen
Konungen tillkommande rättighet
och pligt, att skydda hvar och en
vid en fri utöfning af sin Religion; alltså
och då Herr Rosenqvists berörde motion,
efter Hans Excellences omdöme, vore stridande
emot ordalydelsen i den åberopade
16 §. RegeringsFormen, ansåg Hans Excelleuce
sig icke kunna samma motion till någon
åtgärd eller handläggning upptaga.
Ridderskapet och Adeln hördes häruti
allmänt instämma.
Den 19 Augusti.
Herr Rosenqvist anmälte till Protocollet
sin reservation emot Ridderskapets och
Adelns beslut.
Friherre Wrangel, Henning: Jag hemställer,
om icke hela motionen kunde försvinna
utur Protocollerne, sa att den ej
syntes. Den är af sådan halt, att den gör
Ståndet skam. Jag anhåller om Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition i detta
afseende.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Jag skulle visserligen högeligen
önskat, att aldrig en motion, så stridande
emot min öfvertygelse samt Ridderskapets
och Adelns tänkesätt, framkommit,
men då den blifvit gjord, och Motionairen
oaktadt allt hvad en lika ädel som lycklig
och aktad Talare deremot anfört, ytterligare
yrkat dess fortfarande, anser jag såsom
en pligt att lemna åt kommande tider
ett ojäfaktig! bevis, att Ridderskapet och
Adeln ej kunnat, ej velat gå in i en sådan
sak. Jag önskar således, alt motionen måtte
slå qvar, så väl för den person, som gjort
den, som för Ridderskapets och Adelns skull.
Samtid och efterverld är jag säker skola, lika
med hvad Ridderskapet och Adeln nu
gjort, bedöma så den ena som den andra
handlingen.
Herr Tham, Wolrath: Fullkomligen instämmande
i hvad Hans Excellence Herr
Den 19 Augusti.
Grefve De la Gardie yttrat, tror jag, att
dm motionen orsakar någon skam, är den
för motionairens, och ej för Ridderskapets
och Adelns räkning.
Friherre Wrangel: Efter hvad jag nu
liört, ofstår jag från min begäran, att hela
saken måtte utur Prolocollet utgå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, sedan Friherre
Wrangel afstått från dess begäran,
att Herr Rosenqvists ifrågavarande motion
måtte utur Protocollet utgå, torde Ridderskapet
och Adeln finna, det någon åtgärd
i anledning af Friherre Wrangels berörde
framställning, icke erfordrades.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning af LagUtskottets
den 23 sistlidne Jul ii under NroSoafgifne,
och den 3 dennes e. m. på bordet
lagde, Betänkande, öfver väckt motion om
förklaring öfver 5 och 6 §§. i 23 Cap. RättegångsBalken;
blef berörde Betänkande af
Ridderskapet och Adeln bifallit.
A nyo föredrogs LagUtskottets den 23
sistlidne Julii under N:o 81 afgifne, och
den 3 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande
öfver gjorde förslag till ändring
af 1 Cap. 12 §. RättegångsBalken.
Den 19 Augusti.
i5
Ilerr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Dagliga erfarenheten vitsordar, att de^ visserligen
vöre mycket att anmärka emot de
äsigtei’, hvarifrån Lagutskottet utgått, då
Utskottet ansett 12 §. i i:sta CapitlelRätlegångsBalken
redan innefatta ett tillräckeligt
correctif mot Domares benägenhet för
orätta' domslut; men sorn den i manga Herrans
år förväntade nya Lagen väl någon
gång i tidens längd måste hinna blifva färdig,
och det bör förmodas, att i samma
nya Lag sättes en säkrare horn mot hvarje
försök, att i stället för Lag och påtagliga
skäl taga sjelfgjord^ satser och hopvridna
långa bakvända meningar till grund för domsluten,
hvilka, äfven då de nödvändigt mäste
äpdras och undanrödjas, ändock sällan
eller aldrig medföra det ringaste ansvar för
den påtagligt vrångvise Domaren, så får
man väl vara nöjd och hoppas på bättre
tider.
Utskottet har likväl icke i allt besvarat
min motion; ty den innefattade äfven
en framställning om nödvändigheten deraf,
att en Lag måtte utfärdas, som bestämmer
ersättningsskyldighet för den Domare, hvilken
meddelar Parten oriktig hänvisning lill
ändrings sökande; och såmedelst ganska ofta
blottställer en Part för högst kännbara
kostnader, då han måste vandra från den
ena ÖfverRätten till den andra, innan han
slutligen hittar på den, som vill upptaga
hans besvärsskrift eller libell.
Den 19 Augusti.
Denna punkt i min motion har Utskottet
alldeles gått förbi, hvilket är så mycket
mer oväntadt, sorn en besvärshänvisning,
sedan utslaget redan är gifvit, ingalunda är
detsamma, som sjelfva Utslaget eller Domen,
hvilken vill Öfverklagas; ty den oriktiga
besvärshänvisningen är icke någon orätt
dom, och kan således aldeles icke hänföras
lill samma Categorie, hvilken uttrycker
begreppet om Lagens mening i den åberopade
.12 §. af 1 Capitlet Rättegångsbalken.
Jag anhåller alltså om återremiss af Betänkandet,
på det äfven denna delaf min motion
må få någon handläggning.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
å LagUtskottets ifrågavarande Betänkande
i hvilken proposition med Ja besvarades.
Herr Rosenqvist: Lagutskottet har alldeles
gått förbi jemt hälften af den utaf
mig vid Riksdagens början väckte motion,
dels om skärpning uti det i t Cap. 12 §.
RättegångsBalken stadgade ansvar för Domare,
som fälla orätt dom, dels ock, att
en Lag måtte bestämmas, som ålägger ersättningsskyldighet
för den Domare, som
meddelar oriktig hänvisning till ändrings
sökande, och såmedelst tillskyndar en Part
onödige kostnader.
Den
Den 19 Augusti.
»7
Den förra delen af motionen liar Utskottet
uti det nyss afgjorda Betänkandet besvarat,
men icke den senare. Af sådan anledning
och enligt medgifvande uti 56 §.
Riksdagsordningen får jag alltså vördsamligen
föreslå, alt en så lydande Lag måtte
varda utfärdad: ”Domare, sorn meddelar
”Part oriktig hänvisning lill ändrings sökan”de
uti Dom , Utslag eller Beslut, hvarmed
”Partén icke nöjes, vare skyldig, att ersät”ta
all den kostnad, som Parten genom den
”oriktiga hänvisningen blifvit tillskyndad,
”och skall den Domstol, dit saken rätteligen
hörer, och der den upptages, oviikor”ligt
tilldöma Parten ersättning för all så
"beskaffad kostnad, utan allt afseende på
”den utgång, som sjelfva saken kan taga.”
Jag har ansett mig så mycket mera befogad
till denna motion, som oriktig hänvisning
till ändrings sökande icke är detsamma,
som orätt dom, hvarom det ofvan
åberopade Lagrummet handlar, och erfarenheten
har dessutom visat, att ganska känbara
kostnader blifvit Parter tillskyndade
just genom det fel, jag till rättelse anmält.
Jag anhåller vördsamt om remiss lill Lagutskottet,
Lades på bordet.
Föredrogs å nyo StatsUtskottets den 6
sistlidne Junii under N:o iG5 afgifne, och
39 H. 2
iS
Den 19 Augusti.
den 3 derpåföjjde Julii på bordet lögde,
Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ls Nådiga
Skrifvelse, angående fördelningen af
de, genom en med Kejserliga Ryska Regeringen
afslutad LiquidationsConvention, influtne
medel.
Friherre af Nordin, Carl Johan: Enligt
en emellan Svenska och Ryska Regeringen
afslutad Tract.at har en Summa af
i5o,ooo R:dr B:co tillkommit Sverige, såsom
ersättning för de af Sverige hos Storfurstendömet
Finland.ägande fordringar. Limiiden
stöder sig ensamt på i3 §. af FredricshamnsTractalen
år iSio, och sedan
nödige' omkostnader för denna liquid blifvit
afdragne, återstår en behållen Summa
af 138,ooo R:dr. Kongl. Maj:t har i Nåder
föreslagit, alt af desse medel en Summa
stor 54,000 R:dr Banco bör tillfalla Stora
Barnhuset, såsom ersättning för de förluster
af Tiondespannemål, hvilka Barnhuset
fått vidkännas genom Finlands afträdande.
Stora Barnhusets rätt till denna spannemål
grundar sig på Drottning Christinas
Bref år i63y, i hvilket denna spannemål
för evärdeliga tider tillerkännes Barnhuset
för att derigenom kunna uppfostra fattiga
Barn inom llufvudstaden.
Utskottet har ansett, alt icke mera än
det, som tillkom Barnhuset före Traclaten,
horde ersättas med en Summa af 5870 R:dr
Den r 9 A u g u s t i.
r9
B:co, i stället för den Summa af 54,000 R:dr
Kongl. Maj:t föreslagit. Utskottets skäl för
ett sådant tillstyrkande äro, först att Barnhuset
genom Ständernas Beslut år 1815 uti
spelkortsstämpling erhållit en ersättning. Jag
vill härvid anmärka, att denna ersättning
icke var ensamt för Tiondespannemål, utan
äfven för den andel i Convoy- och Tullafgifter,
som Barnhuset tillförene haft sig
auvist. Beloppet af denna ersättning utgjorde
första året 798 R:dr, men har sedan
successift nedgått, så alt den år 1828
endast uppgick lill 166 R:dr sk. Denna
Summa af 166 R:dr 24 sk. skall således
betacka ej allenast den förlorade andelen
af Tull- och Convoy-afgift, utan äfven
de 298 Tunnor Spannemål, hvartill Barnhuset
äger ostridig rätt. Jag hemställer,
huruvida detta kan äga något Sken af rimlighet.
Det andra skäl Utskottet anför, är
att ersättning för den spanmål, som inflöt
från Finland, icke vidare tillkommer Staten,
och att den således ej har någon ting
att betala. Den summa af i5o,ooo R:dr,
som erhållits, var en ersättning för förlorade
inkomster till vissa allmänna Inrättningar.
När nu Rikets Ständer erhållit denna
Summa, måste det väl ovilkorligen pröfvas,
hvilkas rätt det är att erhålla ersättning;
och ingens pretention är då så klar,
som Stora Barnhusets. I 10 §. af FredsTractatcu
år 1809 slår, att älla räfflor lill
3g H. a'*
ao
Den 19 Angnst i.
allmänna Inrättningar skola godtgöras; Inlin
vill man då med bibehållande af rättvisa
borttaga denna ersättning? Under dea
Note-vexling, som i iletta ämne ägt rum,
har Friherre Palmstjerna till Ryska Regeringen
förklarat, att han icke ansåg någon
äga en så obestridlig rätt till ersättning,
sorn Stora Barnhuset, och likvisst är det endast
denna Inrättning, från hvilken Utskottet
velat borttaga nästan all ersättning.
Huru Stora Barnhuset använder sina
medel, hör egenteligen ej till saken, men
Höglofligc Ridderskapet och Adeln torde,
sedan jag nu fått ordet, tillåta mig att göra
redo derföre. År 1815 hade Barnhuset
i/{oo Barn, och betalte då för de Barn,
som utsattes, 8 å ro R:dr B:co; sedan har
genom den ordning,som blifvit införd i Barnhusets
financiella ställning, man kommit ända
derhän, att man nu underhåller a4°o
Barn. Af dessa äro 45° utsatte i de Norra
Provinserna, der man ansett folkökningen
nyttig såsom af behofvet påkallad; men
för att kunna vinna detta ändamål, harman
varit tvungen att öka betalningen från 8 a
10 till 20 å 24 R:dr B:co; och i denna stund
äger Barnhuset requisitioner på 80 Barn
till dessa Norra Provinser.
Genom denna ökning af Barn, som der
kunna (tyno t lagas, har Barnhuset äfven kunnat
sträckt sin verksamhet utom Stockholm.
Den 19 Augusti. 21
Så snart någon fånge, sorn nmlliaft barn,
ankommit, hafva dessa barit blifvit mottagna
på Barnhuset, Ifrån Socknarne omkring
Stockholm hafva äfven barn intagits, då
serdeles ömmande omständigheter dertill
föranledt. Just i dessa dagar har från Svartsjö
församling blifvit intagne 3:ne Barn,
hvilkas föräldrar dött, och som annars skulle
förgåtts af elände. Jag tror, att vården
af denna Inrättning förtjenar något afseende,
och att man ej bör borttaga de inkomster,
hvartill densamma äger ostridig rätt.
För öfrigt anhåller jag, alt Utskottet behagade,
i händelse återremiss beviljas, hvarom
jag anhåller, granska ordalydelsen i i3
af Fredi icshamnska FredsTractalen, äfvensom
det af Drottning Ghristina år 1637
utfärdade DonationsBref; af hvilka handlingar
jag tror ägande-rätten skall befinna^
ostridig. Då administrativa Magten gjort
framställning, att denna ersättning skulle
utgå, har den administrativa Magten erkänt
Barnhusets ägande rätt vara tydlig och klar.
För min del anser jag icke rättvist att afskära
en Barmherlighetslnrättnings oslridiga
rätt utan laglig undersökning. Jag anhåller
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition till återremiss af StåtsUtskottets
Utlåtande.
Friherre Anckarswärdj Carl Henrik:
Jag har från första delfåendet af Utlåtandet
funnit, alt åtskilliga omständigheter på
-
22
Den 19 Augusti.
kallade återremiss deraf, och jag har ytterligare
blifvit styrkt i denna mening, genom
den siste värde Talarens anförande.
Jag har genom Friherre af Nordins citation
af i3 §. i FredricshamnsTractaten funnit ett
bestämdt bebof för Ständerna, att inhemta
närmare kännedom af denna §. Såsom
jag fattat Friherre af Nordins yttrande, är
hans mening den, att §:s innehåll försäkrar
Stora Barnhuset om ersättning för sina
förlorade räntor, men det visar sig otydligt,
huruvida Tractaten blott haft afseende
på sådane räntor, som i anseende till
kriget ej kunnat inflyta, innan Finland afträddes,
eller om den afselt ersättning för
sjelfva räntefonderna, och således åsjTtat
dessa räntors capitalisering. I detta sednare
fall är Barnhusets rätt ostridig, att komma
i åtnjutande af ett sådant capital, som
motsvarade de förlorade räntorna. Men om,
såsom jag fruktar, och jag säger fruktar,
ty jag känner icke Traotatens innehåll, eller
bar icke haft tillfälle bestämdt göra
mig underrättad om dess rätta förstånd,
oin den blott afser sådane räntor, som bort
till StatsVerket ingå före afuädandet, finner
jag ej, att Barnhuset kan ega några
rättmätiga anspråk på ersättning för sina
förlorade räntefonder, och jag finner ej eller,
i hvad målin 1637 års Donationsbref kan
verka på frågan. Jag inser ej Svenska Folkets
förbindelse att ersätta de förluster,
som, till följd af ett olyckligt krig och af
-
Den ig Augusti.
23
trädandet af någon Provins, kan tillskyndas
Staten eller en och annan allmän inrättning.
En noggran undersökning örn FredricshamnsTractatens
innehåll blir således
af nöden, och påkallar återremiss. Men jag
tar mig äfven friheten, att ytterligare fästa
uppmärksamheten på behofvet, alt af
Utskottet begära en mera utvecklad framställning
af sjelfva liqviden med Ryska Regeringen.
Här är fråga om fordringsanspråk,
sorn blifvit anmälde lill ett belopp
af omkring en Million, eller något derutöfver,
och jag tror icke, att Rikets Ständer
fullgöra deras åliggande, att hålla hand öfver
iakttagandet af Rikets sannskyldiga nytta,
med mindre de infordra fullständig upplysning,
huru dessa fordringsanspråk kunnat
nedsjunka till i5o,ooo R:dr. Såsom saken
nu visar sig, kan ett sådant resultat
ej uppkomma annorlunda, än i qvittningsväg,
ehuru jag här svårt att finna, huru
motfordringar på Finska sidan till ett sådant
belopp kunnat ega rum, ty jag kan
väl inse, huru Sverige kunde ega så betydliga
fordringar i Finland, men 'jag kan
ej inse grunden för ett omvändt förhållande.
Det blir således nödvändigt, att StatsUtskottet
noga utvecklar grunderna för den
qvittning, som egt rum, och skälen för
fordringarnas så betydliga nedsättning. På
denna grund anhåller jag likaledes om återremiss.
Hvad åter angår anticipaliouen på
räntan af de erhållne i5o,ooo R:dr, samt
24
Den 19 Augusti.
medlens ställande under annan förvaltning*
än Statens vanliga penningeförvaltandeVerk,
sä skulle jag tro, att, då denna åtgärd io.
ke ansetts föranleda till anmärkning emot
Konungens Rådgifvare, den åtminstone bort
föranleda Utskottet, att föreslå en underdånig
skrifvelse med anhållan bos Konungen,
att framdeles, vid liändelser af samma
art, eller då någon opåräknad inkomst
tillflyter Slaten, medlen må i vanlig väg
förvaltas, och inga anticipationer derå ega
rum; och jag tror så mycket heldre, att
full anledning till en sådan skrifvelse gifvits,
som jag i åtskillige af nu varande Statsutskott
Betänkanden funnit dylika skrifvelser
föreslagne vid mindre vigliga anledningar.
Jag anhåller äfven på denna grund
om återremiss af Utlåtandet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
I anledning af StatsUtskotlets förevarande
Utlåtande, anser jag för min del de påräknade
81,664 R:dr Brco öfverskottsmedel böra
uti något af Rikets penningeförvaltande
Verk insättas, helst det under denna Riksdag
så tydligt visat sig, att de på RiksStatens
HufvudTitlar blifne öfverskott, hvilka
till Kongl, Maj.Us Nådiga disposition äro öfverlemnade,
varit så tillräcklige och betydlige,
att någon tillökning deruti genom de
ifrågavarande 8x,664 R:dr ingalunda är af
behofvet påkallad.
För öfrigt får jag blott förena mig uti
Deri 19 Augusti.
35
den framställning Friherre Anckarswärd
gjort, och lika med honom begära återremiss
af Utlåtandet,
Herr Cederschjöld_, Pehr Gustaf: En
värd Talare har, såsom bevis, huru Stora
Barnhuset uppfyller sina åligganden och sin
bestämmelse, anfört ett exempel af barn,
som helt nyligen från Svartsjölandet blifvit
emottagne på Barnhuset. Jag tager mig
i anledning häraf endast friheten förklara,
att, så vidt jag vet, måste denna praxis vara
ganska ny; ty hittills har det varit brukligt,
att när ogifta qvinnor från landet i barnsäng
dödt härstädes, hafva barnen icke blifvit
emottagne på Barnhuset för längre tid,
än lill dess de kunnat återskickas till modrens
hemort. Det är med verklig fägnad
jag hör den i öfrigt förändrade ordningen,
och önskar blott, att den må ega bestånd.
Men jag fruktar, alt Barnhusets verkningskrets
siräckes utöfver Inrättningens bestämmelse,
i händelse barn äfven från Landet
ernoltagas; ty då skulle måhända andra orter
gora anspråk på samma välvilja, som visas
granskapet af Stockholm. Hvad för
öfrigt sjelfva saken beträffar, instämmer
jag i den värde Talarens önskan, att Barnhuset
må tillgodonjuta vederlag för sin förlorade
Kronotionde; och jag hoppas, alt,
om detta bifalles, vederbörande skola af
denna Ständernas välvilja taga eli godt exempel,
alt lill Barnhuset anslå något af de
Ben 19 Augusti.
från Stockholms Stad inflytande fattigmedel,
hvaraf ingenting för närvarande tillflyter
denna barmhertighets-inrättning.
Friherre af Nordin: Jag skulle visserligen
haft FredricshamnsTractaten lill
Lands, om jag vetat, att StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtande nu skolat förekomma.
Jag får emedlertid, i anledning af Friherre
Anckarswärds anmärkning, yttra min
enskilda öfvertygelse, att i3 §. i Tractaten
gifver full anledning till den tolkning,
att Ryska Regeringen förhundit sig till ersättning
af de förlorade räntorna, genom
deras capitalisering, och i de afgifne Noterne
har ersättningen ock blifvit till Capital
utförd efter en beräkning af 5 procent,
samt detta beräkningssätt af Ryska
Regeringen godkändt och medgifvet. Friherre
Anckarsvärd har vidare anmärkt, att
de på grund af i3 §. i FredricshamnsTractaten
från Svenska sidan anmälde fordringsanspråk
öfverslego en Million; och jag vill
tro, att de uppgingo ända till närmare två
Millioner. Men de contrafordringar, som
med stöd af samma §. å andra sidan uppgjordes,
drefvos så högt, alt enligt första
resultatet Svenska Staten skulle hafva slädnät
i skuld, och det var endast, genom fortsatta
Notvexlingar, samt på grund af den
framställning, att bland Svenska fordringarne
afseende förnämligast borde göras
på dem, som tillhörde barmhertig lie ts-iu
-
Den 19 Augusti.
27
rättningar, bland hvilka Barnhusets fordran
stod i främsta rummet, som Ryska Regeringen
slutligen medgaf alt betala en rund
summa af i5o,ooo R:dr. Detta allt lärer
af Utskottet redan vara kändt, och kan ytterligare
af handlingarne inhemtas; men jag
utbeder mig att framdeles få till Utskottet
öfverlemna den tryckta Tractaten, tillika
med 1637 års Gåfvobref, hvilket visar, att
den ifrågavarande Kronotionden blifvit under
eganderätt till Barnhuset anslagen, så
att det, vid alla sedermera företagne indragningar,
äfven i Carl den XI:s tid, aldrig
blifvit satt i fråga, alt skilja den från
Barnhuset. I anledning af Herr Cederschjölds
yttrande, får jag blott upplysa,
att BarnhusDirectionen alltid ansett det vara
sin pligt att emottaga sådane barn från
Landet, hvilkas underhållande varit tvist
underkastad; men der, enligt gällande Författningar,
Församlingarnes underhållsskyldighet
varit klar, har Directionen icke trott
sig böra emottaga barnen, t.y med en så
långt utsträckt bestämmelse skulle ingen Inrättning
blifva tillräcklig. Jag anhåller, att
dessa mina ytterligare anmärkningar må åtfölja
till Utskottet, i händelse återremiss
beviljas.
Hans Excellence Herr Grefve Löxvenhjelrrij
Carl Axel: Jag är till det mästa
förekommen utaf Friherre af Nordin, isynnerhet
hvad beloppet af de ömsesidiga lör
-
28
Den 19 Augusti.
dfigsanspråken beträffar. Jag bar haft tillfälle
att gora mig närmare bekant nied
delta ämne, under den tid jag hade den
äran vara Sveriges Minister vid Ryska Hofvet.
Fordringarne voro å ömse sidor uppdrifne
så högt som möjligt, och de långvariga
negociationerna mötte stora hinder,
samt hotade att lemna föga förmonligt resultat;
så att jag icke kan annat än tillskrifva
den nu varande Svenska Ministerns förhållande
och talanger den lyckligare utgång
saken fått. För öfrigt torde jag få upplysa
en omständighet, att det förnämligast
var Barnhusinrättningens fordran, och den
argumentation, att medlen tillhörde en barmliertighqts-inrättning,
sorn verkade till en
lyckligare vändning åt saken, så att jag redan
af Kejsar Alexander erhöll löfte örn betalning
af Barnhusets fordran, och jag betviflar,
att man under annan rubrik kunnat
erhålla några medel. Att här juridiskt bedörnrna
halten af de ömsesidiga fordringsanspråken,
lärer vara alldeles ändamålslöst,
men jag vill ej sätta mig emot ålerremiss;
jag har endast velat förklara min
öfvertygelse om Barnhusets rätt.
Grefve von Schwerinj Fredrik Fogis/ans:
Äfven jag anhåller om återremiss, på
det Utskottet dels må taga närmare kännedom
af FredricshamnsTractatens i3 §.,
hvilken undfallit Utskottets uppmärksamhet,
och dels pröfva, 0111 Barnhusets rätt
D<‘ n rg Augusti»
tili /{ordcdelen af Kronans TiondeSpanmAI»
hvilken Utskottet ansett såsom ett Statsanslag,
är af (Jen natur, Friherre af Nordin
nämnt» Utskottet får då äfven tillfälle att
motsvara den anmärkning, som synes mig
grundad, att Utlåtandet icke innehåller specification
af de anmäld te fordringsanspråken.
Dessa hafva visserligen till största delen
hestålt i fordringar, hvilka ej kunnat
göras gällande, såsom Chart&SigillatasContoirets
för obetalto Chartor, KammärRättens
för Observationsmedel och Magazinslnrättningens
för Hus och Byggnader, hvilken
sistnämnde fordran ensamt uppgick til! metan
5oo,ooo R:dr; men det hade i alla fall
varit bättre, om Utskottet lemnat en specilication
på dessa fordringar.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Marskalken hemställde, om Ridderskåpet
och Adeln ansåg de vid Stats U.tskottets
förevarande Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till dctsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Herr Crusenstolpe^ Magnus Jacob: Jag
anhåller vördsamt om upplysning, huru
detta Utlåtande blifvit afgjordt hos de öfrige
RiksStånden.
Undertecknad Riddarhus Secreterare:
Ehuru ProtocollsUldrag om de öfrige RiksStåudens
beslut i förevarande ämne till
3o
Den ig Augusti.
Ridderskapet och Adeln ankommit, är jag
likväl nu icke i tillfälle att kunna meddela
den äskade upplysningen, men skall genast
låta i RiddarhusCanzliet efterse förhållandet,
och detsamma derefter inför Ridderskapet
och Adelil anmäla.
Herr Crusenstolpe: Grunden för min
vördsamma anhållan var den, att i fall de
öfrige Stånden bifallit Utlåtandet, trodde
jag det blifva nödvändigt, inbjuda deni att
förändra sitt beslut och förena sig med
Ridderskapet och Adeln om återremiss, sedan
StätsUtskottets Ordförande sjelf förklarat,
alt Utskottet icke tagit kännedom
af den §. i FredricsbamnsTractaten, som
legat till grund för liqviden med Ryska
Regeringen, ocb således äfven bordt ligga
till grund för Utskottets Utlåtande.
Friherre af Nordin: I anledning af
Herr Crusenstolpes förfrågan, torde det tillåtas
mig, meddela den kännedom jag eger
om det sätt, hvarpå de öfrige Stånden afgjort
ifrågavarande Utlåtande. BorgareStåndet
bar bifallit, men PresteStåndet återremitterat
detsamma, och sedan Ridderskapet
och Adeln nu äfven beviljat återremiss,
står frågan öppen för ny pröfning. Hvad
beslut BondeStåndet deremot tagit, har jag
mig icke bekant.
Herr Rosenblad, Bernhard: För alt
icke onödigtvis förlänga discussionen, bar
Den 19 Augusti»
3i
jag hittills afbållit mig att deltaga deruti,
men då man nu såsom skäl ej blott för
återremiss, utan oek för en inbjudning till
de Stånd, som bifallit Utlåtandet, alt förändra
deras beslut, åberopat, att Utskottet
ej baft tillfälle taga kännedom af i3 §.
i FredricsbamnsTractaten; äfvensom om beskaffenheten
af de af Svenska Regeringen
gjorde fordringsanspråk, så anser jag för
en pligt atl erindra derom, att första samlingen
af Bihanget till RiksStåndens Protoroll,
eller den Kongl. Propositionen rörande
detta ämne, innehåller så väl en fullkomlig
specification af fordringsanspråken,
som ock en hänvisning till ordalydelsen af
i3 §. i .FredricsbamnsTractaten. Jag beklagar,
att hvarken jag eller någon annan nu
här den Kongl. Propositionen lill hands,
men jag är viss, alt mitt minne i detta afseende
icke bedrager mig, och jag kail således
försäkra, att hvad jag anfört finnes
der. i3 §., som beklagligen aftvingades oss
utan förbehåll om deltagande i Rikets skuld
för den afträdde betydliga delen af Riket,
har endast afseende på enskiltas fordringar
hos begge StatsVerken. Det är ej längre
än 2 dagar sedan jag läste den, och ehuru
den nu icke finnes till hands, och jag
på efterfrågan fått höra, att årslrycket, der
Tractaten är intagen, ej finnes bland Riddarhusets
Handlingar, är jag fullkomligt säker,
att icke hafva misstagit mig om §:s
innehåll. Man har undrat öfver de anmäld
-
3i
1 Ben 19 Augusti.
te fordringarnas betydliga nedsättning. Men
fordringarna från Svenska sidan voro till
större delen Statsmedel, och sålunda med
Landets afträdande lill en ny Regering
svårligen af den art, att kunna reklameras;
hvaremot en del af de från Finska sidan
bestodo af enskildas fordringar för lefverancer
till Svenska Armeen under kriget.
Efter min tanka hade, enligt §:ns ordalydelse,
de Finska anspråken således blifvit
öfvervägande, om icke genom en serskild
diplomatisk skicklighet, och genom
den vändning åt saken, att hufvudsakligaste
afseendet fastades på barmhertighelsverkens
fordringar, det lyckats, att ej blott
få alla Finska fordringsanspråken afqvittnde,
utan ock ett icke obetydligt Öfverskott
derutöfver. Dessa upplysningar har jag ansett
mig böra meddela, i anledning af det
efterspel vid discussionen, som bär uppstått.
Herr Crusenstolpe: Tåg beklagar, alt
jag gifvit anledning lill Herr Rosenblads
långa och föga upplysande anförande; men
efter den underrättelse om de öfrige RiksStåndens
beslut Friherre af Nordin meddelat,
finner jag inga ytterligare upplysningar
af nöden, och afstår således från
min begäran derom.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, att Herr Rosenblads
nyss afgifne yttrande äfven måtte
-
Den 19 Augusti,
33
te få åtfölja den redan beslutade återremissen.
Bifölls.
Föredrogs å nyo StatsTJtskottets den
i5 sistlidne Julii under N:o 208 afgifne,
samt den 7 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, angående Allmänna MagazinsInrättningens
förvaltning, samt fortgången
af detta Verks utredning.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Vid ifrågavarande Utlåtande anhåller jag
få framställa några anmärkningar. Beträffande
en afskrifningsfråga, har Utskottet pag.
3o3 yttrat: ”hvad nu den förra afskrifnings”frågan
angår, så ehuru Utskottet icke be”tviflar,
att den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
verkstälda utdelning af of”vanberörde
partie hafva varit af verkligt
”behof påkallad, likväl och då sådant skett
”utan föregången anmälan och erhållet tillstånd
samt utan villkor af återbetalning,
”anser Utskottet denna afskrifnings-fråga,
”hvilken tillskyndat Allmänna Magazius”Inrättningens
fond en opåräknad förlust,
”desto helldre bordt öfverlämnäs lill Rikets
”Ständers pröfning, som Kongl. Maj:t, jemlikt
Dess Nådiga förklarande uti skrifvelse
”till UlredningsStyrelsen af den 6 Julii
”1825, ansett en sådan åtgärd böra vidta39
II. 3
34
Den 19 Augusti.
”gas med en balance från åren 1813 och
”1814 å resterande undsättnings-spanmåls”medel
uti samma eller Elfsborgslän, utgörande
423i R:dr 9 sk. 3 r. för hvilkas
”‘betalning all tillgång funnits brista bos
”de skuldsatte.” För mig framställer det
sig klart, att ett sådant exempel af godtyckligt
användande af Statens medel icke
bordt ansvarslöst aflöpa, hvarföre jag är af
den tanka, att detta förhållande föranleder
till en underdånig hemställan, att Kongl.
Maj:t icke måtte meddela så beskaffade afskrifningar,
utan Ständernes medverkan. Då
Utskottet ett pär sidor derefter eller pag.
3o5 tillstyrker: ”det Rikets Ständer må i
”underdånighet anhålla, att, i alla frågor,
”rörande Kronans tillständiga rätt i ett eller
”annat afseende, verkan af derom meddelade
beslut icke må förringas genom inblandning
af ämnen, som dermed icke
”äga oskiljagtigt sammanhang; samt att då
”serskilta gratificationers beviljande i fråga
”kommer, sådane må anvisas å behörig Ti”telhade
jag trott förenämnde fall böra inbegripas
under cathegorien af en sådan underdånig
skrifvelse. Pag. 3o6 och 3oy, yttrar
Utskottet, i anledning af saknad verkställighet
å 1823 års Ständers beslut om undersökning
och pröfning af tio serskilta anmärkningar
emot f. d. Allmänna MagazinsDirectionen: ”Då
”likväl, i Utskottets tanka, en hos Kongl. Majit
”i stöd af RiksdagsOrdningens 3o §. 2 mom.
”af Rikets Ständer gjord underdånig an
-
Den 19 Augusti.
35
"malan, om förefunnen anledning, att mot
"redovisande Embetsman, i laga ordning,
"ansvar yrka, fordrar Domaremakts handläggning,
har Utskottet funnit sig böra
"fästa ConstitutionsUtskottets uppmärksamhet
på det vid denna frågas behandling
"i StatsRådet förde Protocoll." Utskottet
har här antagit, att en så beskaffad framställning
af Ständerne fordrar Domaremagtens
åtgärd. Äfven jag delar visserligen
denna öfvertygelse, men tror att, jemte det
Utskottet i anmärkningsväg gått till ConstitutionsUtskottet,
Utskottet äfven bordt
föreslå, att förhållandet hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anmältes, på det dylik uraktlåtenhet
i framtiden måtte förekommas,
emedan, då det beror på ConstitutionsUtskottet
att låta anmärkningen förfalla eller
icke, ändamålets vinnande hade fordrat
att Kongl. Majrts uppmärksamhet härå
fästades. Jag anhåller derföre, att StatsUtskottet
täcktes å denna omständighet fästa
litet mera vigt, än som hittills skett.
StatsUtskottet säger vidare pag. 3o8: "Ehuruväl
det är att förmoda, att en del af
"de förluster, som äro en följd af allt för
"stora Magazins-behållningar, och hvilka
”äfven till icke obetydlig grad drabbat Ma"gazins-fonden,
icke inträffat, om utred"ningen
af denna inrättning, sedan dess
"upplösning var beslutad, med mera skyndsamhet
fått verkställas, anser Utskottet
3g H. 3*
36
Den 19 Augusti.
”hvad Revlsorerne i detta hänseende an"fört,
ej föranleda till någon framställning
”enär Rikets Ständer sjelfve yttrat sig om
”nödvändigheten af en varsam öfvergång
”ifrån del förut följda systemet vid Maga”zinsförvaltningen,
samt förhållandet nu”mera
i öfrigt är helt olika.” Härvid tror
jag äfven, att Utskottet, då det stannat i
den öfvertygelse, att utredningen skolat ske
i enlighet med Ständernes beslut, bordt tillstyrka
underdånig anmälan om huru härmed
tillgått, emedan troligen ett helt annat
resultat vunnits, derest de indrifne
medlen genast deponerats i StatsContoiret.
Upptagande på Bil sidan, att Revisorerne
fästat Ständernes uppmärksamhet bland annat
äfven derpå: ”Att Mägazinslnrättnin”gens
fordringar i Finland, icke blifvit
”godtgjorde, och alt Revisorerne saknade
”upplysning, hvad ersättning kunde påräk”nas
för Mngazinsfonden af den summa
”i5o,ooo R:dr, som af Ryska Regeringen i
”ett för allt blifvit till Svenska Regeringen
öfveidemnad,” förklarar Utskottet för
egen del: ”Angående denna punkt har Utskottet
i Memorial N:o i65 meddelt yt”trande;
och kommer om detsamma afRi”kets
Ständer gillas, Magazinslnrättningens
”såsom ersättningsgild hittills balancerade
”fordran 139,07g R:dr 23 sk. 2 r:st. alt
”inskränkas till 48,710 R:dr.” Härvid har
jag samma anmärkning, som jag framställde
vid ofvannämnde Memorial, hvilket af
-
Den 19 Augusti
37
handlade sjelfva saken, eller alt det bordt
utredas, huru denna fordran af 13g,onq R:dr
23 sk. 2 r:st. bordt utgå enligt stadgandet
i Fredrikshamns-Tractaten, och om den
betraktas såsom StatsVerkets, eller en enskild
Inrättningsfordran ; och huru den
kunnat komma i qvittning mot en annan
skuld. Sidan 3a3 förekommer: ”Vid bör”jan
af år 1826 hlef, i följd af de gängse
”nedsatte spannmålsprisen, afsältningen på
”några orter i betydligare mån befordrad;
”och i öfverensstämmelse med Utrednings"Styrelsens
bufvudåliggande att förminska
”de stora Spannmålslagerne, hvaraf Revi”sorerne
äfven intygat vigten, fortsattes
”försäljningarne emot småningom förhöjda
”pris, i det Styrelsen sjelf, dels genom
”Auction och dels under hand, efter gjor”da
anbud försålde betydliga Spannmåls”poster,
samt, sedan priset på denna vara
”äfven i Landsorterne något stigit, upp”drog
åt vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
att, på föreskrifne vil”kor,
verkställa Spannmålslagrens försälj”ning.
” Jag finnér visserligen af sidan 3ao,
att först stadgats, det Magazinsbehållningarne
borde försäljas genom öppen Auction,
men att de sedermera fått afyttras
under hand. Det är ej denna sednare tillåtelse
jag klandrar, men i anledning af
Utskottets efter detaljgranskning af försäljningarne
afgifne omdöme: ”att försäljnin”garne
i allmänhet blifvit verkställda till
38
Den ig Augusti.
”de å försäljningsstället, enligt inkomne
”officiela rapporter, för fullgod vara gäldande
pris; att, i intet fall för oskadad
”vara, försäljningspriset understigit det ge”nora
Kongl. Brefvet den 27 April 1825
”stadgade minimum, eller 16 sk. under
”markegångspriset;” nödgas jag erindra, att
just genom denna försäljning under hand
inträffat, att i Westmanland och Skåne försäljningspriset
för Magazinslnrättningens
spannmål, betydligen understigit det pris,
sorn inom korta tidepunkter vid dessa försäljningar
yarit det i orten allmänt gällande.
Jag hade trott, att detta skulle närmare
fästat Utskottets uppmärksamhet, och
anser det så mycket angelägnare att få förhållandet
utredt, som allmänna begreppet
härom möjligtvis kan vara vilsefördt; och
det är denna fullständiga utredning jag
hoppas Utskottet inser vara nyttig, och derföre
meddelar. Ifrån sidan 333 till sidan
33g afhandlar väsendtligen redovisning för
det år 1826 lyftade SpannmålsCreditivet.
Dervid har jag åtskilliga anmärkningar att
göra, och hvaribland hufvudsakligen förekommer
den, att redovisning efter 3:ne
års förlopp ej fullständigt kunnat åstadkommas.
Att från åtskilliga Län redogörelser
efter meddelade föreskrifter ännu icke
inkommit, hade bordt föranleda till undersökning
om orsakerna dertill. Jag kan
icke tro, att sådane redogörelser kunna
saknas, utan att anledningarne dertill blifvit
Den 19 Augusti.
39
anmäldte och jag är för min del ur stånd
alt fatta, hvilka skäl lagligen kunnat hindra
dessa redovisningars afgifvande inom
3:ne år. Utskottet hade väl åtminstone
hordt föreslå en underdånig skrifvelse härom
lill Kongl. Majit. Detta anmärkningsvärda
förfarande anser jag högeligen påkalla
förklaring. Sidan 353 yttrar StatsUtskottet:
”Vidare har Utskottet inhem”tat,
att ibland hindren för Allmänna Ma”gazinsfondens
reglering jämväl förekommer,
att åtskilliga af de äldre orcdovista
”poster, som voro balancerade uti 1821
”års Hufvudbok för f. d. Allmänna Maga”zinsDirectionen,
ännu icke hunnit utre”das.
Dessa återstående halancer utgjorde
”den 1 November sistlidet år ett antal af
”4o, och innefattade en summa af 81,452
”Ridr 3i sk. 3 rist., och hvaraf utredningen
berodde dels på förklaringars afgif”vande
från Landsorterna, dels på handläggning
vid Domstolar med flera åtgärder.
Och som StatsContoret i underdånighet
yttrat den förmodan, att i flera fall
”mera tid och kostnad till äfventyrs skul”le
erfordras för alt i vanlig ordning brin”ga
dessa balance-frflgor till behörigt slut,
”än som motsvarade hvad derigenom kunde
vinnas, så tillstyrker Utskotleti alt på
”på Kongl. Majits Nådiga pröfning, efter
”inhämtad fullständig kännedom af förhållandet
i hvarje fall, må bero, huruvida
”ytterligare åtgärder med de balancerade
4o
Den 19 Augusti.
”posterne böra äga rum, eller desamma
”få afskrifvas.” Jag kan icke finna, hvarföre
man frångått principen att underställa
afskrifningarne Sländernes pröfning, på
det de må bibehålla sin medverkan deri.
Icke heller kan jag inse, hvarföre Räkningarnes
afslutande skall hindras af oafgjorde
halancer. De blifva ju serskilta räkningar.
Ända sedan 1827 års Revision är det
för mig ofattligt, hvarföre dessa räkenskaper
icke bringats till slut. Angående den
vägran, som 1827 års Revisorer fingo erfara
å begärd del af redovisning för de lyftade
Credilivmedlen, yttrar Utskottet sidan
345: ”På sätt förut är nämndt, har
”Kongl. Maj:t icke bestämdt gillat de af
”Rikets Ständer, i sammanhang med deras
”anmälan om Creditivets anvisande, under
”benämning af vilkor för detsammas åli”tande
gjorda hemställanden. Att Reviso”rerne
begärt del af redovisningen för Cre”diLivmedlen
och, då sådant förnekades dem,
”anmärkt förhållandet, dertill anser Utskottet
Revisorerne haft giltiga skäl afRi”kets
senast församlade Ständers i ämnet
”fattade beslut. Att Kongl. Majrt åter för”vägrat
meddelandet af redogörelsen för
”oftaberörde medel, dertill har Utskottet
”af den utaf Revisorerne anförda skrifvelse
funnit orsaken vara, att Kongl. Majrt
”ansett äfven dessa räkenskaper böra en”dast
i den för Statsmedcls-redovisningcn i
”allmänhet stadgade ordning komma till
Den rg Augusti.
”granskning samt Ständers och Revisorers
”kännedom. Denna speciela casus har derigenom
blifvit dragen in i den allmänna
”principfrågan om vidsti äcklheten af Revi”sorernes
granskningsrätt; och då något
”gällande stadgande icke finnes, som bju”der,
att redogörelsen för Creditivrnedel
”skall tidigare eller i annan ordning af”gifvas,
finner Utskottet för sin del Revi”sorernes
anmälan i detta hänseende, icke,
”så länge hufvudfrågan är oafgjord, foran”leda
till någon serskild framställning.”
Härvid tar jag mig fribeten fästa Utskottets
uppmärksamhet på origtigheten af dess
resonnement, alt icke serskildt stadgande
finnes för redovisningen af Creditivrnedel.
Jag anser oförenligt med min egenskap
som Representant, att medgifva, det Ständerne
icke skulle äga rättighet föreskrifva
vilkor för redovisning af medel, då de beviljas
dem. Enär nu Ständerne föreskrifvit,
att för ett serskildt fall beviljade medel
skulle årligen redovisas, kan jag icke
godkänna Utskottets slutsats, att något gällande
stadgande icke finnes, som bjuder,
alt redogörelsen för Creditivmedlen skall
tidigare eller i annan än vanlig ordning
afgifvas. Fastän icke något Grundlagsbud,
som det i ett specielt fall ej kan vara,
måtte dock det vilkor, hvarunder medlen
blifvit af Ständerne beviljade, bora fullgöras.
Jag ber, att Utskottet ville taga detta
i närmare öfvervägande; och anhåller
Den 19 Avi gu ät i.
att Utlåtandet, jemte dessa anmärkningar,
måtte till Utskottet återremitteras.
Friherre af Nordin, Carl Johan: De
anmärkningar, Friherre Anekarswärd framställt
emot StatsUtskottets Utlåtande, sidorne
3o3 och 3o5, röra tiden före min befattning
med Magazinsärenderne, eller den
då de handlades af f. d. Allmänna MagazinsDirectionen.
Jag tänker derföre icke
upptaga dem till besvarande, enär jag ej
känner förhållandet, och dessutom är öfvertygad,
att det blifvit tillförlitligen ututveckladt
af StatsUtskottet; men Friherren
har derjemte framställt en anmärkning,
som angår Utredningen af MagazinsÄrenderne,
den tid jag dermed baft befattning.
Dervid anser jag mig skyldig förklara
Friherren min tacksamhet för det
lian öppet uttalat, att det varit i Skåne
och Westmanland som försäljningsåtgärderne
icke rätteligen tillämpats. I anledning
häraf får jag upplysa, alt UtredningsStyrelsen
som en allmän grundsats antagit vid
försäljningen af Magazinsbehållningar, att
noga borde tillses, det dessa försäljningar
icke menligt inverkade på spannemålspriserne.
Detta öfverensstämde ock med de
Nådiga föreskrifter, som Styrelsen af Kongl.
Maj:t fått emottaga, hvarvid det äfven lill
en början stadgades, att försäljningarne borde
ske å offentelig auction, men tlå en allt
för stor nedsättning uti prisen deraf syn
-
Den 19 Augusti.
43
tes vara att befrukta, tilläts försäljning under
hand, dock icke under 16 sk. lägre än
Länets Markegångspris. Jag kan väl icke
bestämdt finna, hvilken tilldragelse i Westmanland,
den ädle Talaren åsyftar, men
förmodar, att han dermed menar den år
1826 inträffade, då Konungens Befallningshafvande
underrättade, att man fruktade prisernas
betydliga fallande vid den för året
tillstundande marknad i Sala; och vid hvilket
förhållande Styrelsen ansåg det vara
lämpligt, att till förekommande af denna
menliga inverkan sälja en del af Magazinshehållningarne
i Westerås, under hand, dock
icke under det här ofvan omnämnde minimum,
hvarefter den öfriga qvantiteten afyttrades
på offentelig auction. Lika med Friherre
Anckarswärd önskar jag, att StatsUtskottet
ville med all uppmärksamhet granska
de af mig i detta afseende vidtagne
åtgärder, emedan det är enda och säkraste
sättet att vinna rättvisa, och hvarigenom
alla oblida ryckten Herr Friherren omtalar,
kunna försvinna. Beträffande det anmärkta
förhållandet i Skåne, så har äfven
det af Friherren blifvit så lösligen vidrört,
att jag icke vet, hvad han egentligen
dermed menar. Jag förmodar dock,
att Friherren afser en i åtskilliga Skånska
Städer under hand skedd försäljning af
hafre och korn, föranledd deraf, att flera
å dessa Sädesslag anställde Auctioner misslyckats,
och att hafran låg spridd i flera
44
Den 19 Augusti.
Magaziner, så att ej full last från någotdera
kunde utskeppas. När jag vid sådant
förhållande erhöll ett anbud, som jag kunde
antaga, och hafra ej för Statens räkning
var användbar till annat behof än
HofStallets, hvilket redan blifvit fylldt på
öppen Auction i Kongl. StatsContoiret, trodde
jag mig handla rätt uti den försäljningsåtgärd
jag vidtog; men är dock Friherre
Anckarsvärd förbunden för det tillfälle han
lemnat mig att redovisa för åtgärder, vidtagne
under den tid jag var Chef för Utredningen
af Allmänna Magazins-ärenderne.
Herr Rosenblad j Bernhard: Det är
visserligen icke utan farhåga som jag i anledning
af Friherre Anckarswärds anmärkningar
angående f. d. Allmänna MagazinsDirectionens
fordringar i Finland ytterligare
vågar vidröra ett ämne, hvaruti Herr
Crusenstolpe i sitt så upplysande anförande
förklarat, att jag i mitt förra yttrande
öfver saken icke åstadkommit någon upplysning,
men då jag nu äger till hands
den Kongl. Skrifvelse, hvilken gifvit anledning
till ifrågavarande Utlåtande, och
som blifvit serskilt tryckt och utdelad,
förmodligen bland annat för att tjena till
ledning för dem, som vilja göra anmärkningar,
och således äro skyldige att om
sakförhållanderne göra sig underrättade,
torde det tillåtas mig erinra, att grunden
för de, genom LiquidationsConvmtionen
Den 19 Augusti.
45
jnflutne medel igenfinnes uti den i i3 Artikela
af Fredricshamnska fredstractaten
stadgade ömsesidiga förbindelse för Svenska
och Ryska Regeringarne, ”att betala
”allt h vad de kunde vara skyldiga för pendlingar,
till dem lånade af enskilda personer
och Allmänna Inrättningar i det
”andra Landet, och att godtgöra eller ersätta
alla till deras förmån ställda räntor,
■”på någon af de Höga Contrahenterna.”
Utaf de å Svenska sidan framställda fordringsanspråk
utgjorde Allmänna MagazinsInrättningens
bokförde fordringar 507,294
R:dr 7 sk. 10 r:st. hvaribland 48.710 R:dr
jo sk. 4 rist., härrörande af till enskilte
personer utborgad spannmål, godkände till
betalning af Ryska Regeringen. Dessa medel,
hvilka utan denna convention måst i
Domstolsväg utsökas, hafva nu, hvilket troligen
eljest icke inträffat, till fullo ingått,
i motsatts af hvad som sker med dylika
gamla fordringsposter från längre tider tillbaka
i Sverige; men de vid Finlands occupation
i Magazinerne qvarvarande spannmålslager
kunde, lika litet som värdet af
Inrättningens byggningar och dertill hörande
inventarier, på grund af fredstractaten
ersättas. All den ersättning, som
Tractatsmässigt stod alt erhålla, har således
blifvit Staten beredd, och då jag bekänner,
att jag finnér Utskottets Utlåtande
vara med fullständig ordning och redighet
uppstäldt, vore enda skälet, hvarföre jag
46
Deri jq Augusti.
yrkar dess återremiss, att man, innan den
föreslagne Myntbestämningen blifvit afgjord,
beslutat disposition af medel, med hvilka
man derefter borde hafva fria händer.
Herr Cederschjöld , Pehr Gustaf: När
man besinnar, att, vid 1826 års början,
Folket ännu fortfor att klaga öfver alltför
stor Sädesproduction och låga spannmålspris
under flere år, inser man, att försäljningen
af Magazinslnrättningens spannmålslager då
icke kunde utan olägenhet hastigt verkställas.
Förmodeligen var det derföre, och
för att förekomma en ytterligare nedsättning
i priset å säden, som Kongl. Maj:t
förordnade, att desse lager af spannmål ej
fingo försäljas till lägre pris än 16 sk. under
markegången. Men till följe af denna
princip, hade man väl bordt söka förskaffa
sig den högsta möjliga betalning för säden,
och icke utsätta minimipriset, såsom
det, hvartill den ovilkorligen skulle säljas.
Det är föröfrigt icke utan förundran, jag
finner Utskottet i detta afseende yttra sig
sålunda: ”Utskottet har i detalj granskat de
”verkställda försäljningarne , och anser sig
”förbundet att deröfver afgifva det om”döme_,
att försäljningarne i allmänhet
"blifvit verkställda till de å försäljnings”stället,
enligt inkomne officiella rappor”ter,
för fullgod vara gällande pris”
då förhållandet verkligen är helt annorlunda.
En värd Talare har redan erin
-
Den 19 Augusti.
47
drat, att spannmålen i Westmanland och
Skåne såldes för vida lägre pris, än det
gångbara; men ännu märkligare är förhållandet
med försäljningen, i Skaraborgs Län
der spannmålen i allmänhet betaltes vi"
da högre, än det för Magazins-spannmåleu
utsatta minimipris; och likväl såldes den
derstädes lill detta lägre pris, med största
skyndsamhet. Inom 3 veckor voro ej mindre
än 4,470 tunnor säd sålde, nemligen
den 6 Junit i Mariestad, den 17 i Lidköping
och den 25 i Hjo, allt för minimi»
priset, eller 4 R'dr 32 sk. för tunnan.
När anmärkning dervid slutligen gjordes
af StatsContoiret, uppgaf Landshöfdingen
Embetet såsom skäl till försäljningens hastighet,
att tilloppet af köpare var sä stort.
Men ju större tilloppet var, desto bättre
hade man bordt kunna få spannmålen betald.
I denna förklaring yttrar sig LandsliöfdingeEmbetet
äfven; ”att det icke va”rit
lämpligt att genast begära inställelse
”af försäljningen, emedan missvexten af
”vårsäd utom för en mindre del af Länet,
”nemligen Kållands Härads icke varit gif”ven,
förrän efter Midsommarn.” För Kållands
Härad var missyexten således redan
gifven innan försäljningen skedde; och
likväl lät man den fortgå. Vidare anför
LandshÖfdingeEmbetet, att anledning till
försäljningens inställande saknades, ”isynnerhet
som, i fall regn vid den tiden fallit,
grödan ock blifvit fullt motsvarande
43
Den 19 Augusti.
”Länets behof, helst höstsäden lnfvat en
”utmärkt vacker skörd, hvaraf följde, att,
”med en förändring i väderleken, spann”målsprisen,
som då varit högre än det
”af UtredningsStjrelsen bestämda, troligen
återfallit.” De gångbara prisen voro
sålunda redan då högre, än det, hvartill
Magazins - spannmålen såldes. ”Dessutom
”härrörde försäljningens hastighet,” säger
LandshöfdingeEmbetet sluteligen, ”äfven
”från det lindriga priset af endast 4 R:dr
”3a sk. B:co för tunnan, hvilket Utred”ningsStyrelsen
utsatt äfven för Lidköpings
”Magazin, ehuru Kronans korn der blifvit
y såldt, den 28 Mars, för till och med 5
”R:dr i5 sk. B:co tunnan.” Mig synes
det vara ganska underligt, alt, då priset
den tiden var så betydligt högre, UtredningsStyrelsen
kunde gifva befallning till
LandshöfdingeEmbetet, att icke taga mer
än 4 R:dr 32 sk. Jag fruktar, alt StatsXJtskoltet
varit för litet noggrant vid granskningen
af detaillerne i denna sak, och jag
nödsakas följakteligen anhålla om återrerniss
af Utlåtandet till Utskottet, med anmodan
att närmare utreda förhållandet.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
I ett mål af den omfattning, att
Utskottets Utlålande deröfver, ehuru Utskottet
sökt göra det så kort sorn möjligt,
utan förfång för klarheten, fyller öfver 80
tryckta
Den rc) Augusti.
49
tryckta sidor, är det lätt att finna, det
icke alla skola kunna finna uppkommande
tvifvelsmål på ett tillfredsställande sätt
besvarade. Det skall för Utskottet blifva
ett nöje, att, i följd af Utlåtandets återremitterande,
besvara och meddela upplysningar
i anledning af bestämdt gjorda
anmärkningar. Handlingarne i ämnet äro af
den vidlyftighet, att Utlåtandet likaväl kunnat
skrifvas på 3 å 400 sidor, som på några
och 80. Den afdelning af Utskottet,
som handlagt ärendet, har dermed gått
till väga med största sorgfällighet. Hvarje
försåld spannmålspost har blifvit uppförd
i en tableau, och i afseende på deri derföre
erhållne betalning jemförd med Mäklares,
jemte Heres attester om på den tiden
i orten gällande spannmålspris, hvarom
betyg finnas bland handlingarne. Jag
känner äfven det anmärkte förhållandet i
Westerås Län. Åtskillige upplysande skrifter
derom hafva blifvit Utskottet meddelade,
i förmodan, att desse icke förut funnos
hos Utskottet, men Utskottet ägde
dera i de redovisande Verkets handlingar.
Desse intyga, att mot spannmålsförsäljningen
i Westmanland ingen grundad anmärkning
kan göras. Någon sammanblandning
af Fonderne har ägt rum, och Utskottet
har också sagt det, men tillika uppgifvit
orsakerne dertill. Hvad var väl na!ulligare,
än att, när spannmåls upplag 1'nnnos,
09 H. 4
5o
Den 19 Augusti.
man använde desse vid förefallande behof,
i följd af inträffad missväxt. — Orsaken
till dröjsmålet med utredningen har Utskottet
äfvenledes redan uppgifvit, nemligen
att priserne blifvit nedsatte, och att Landsliöfdingarnes
redovisningar och räkningar
måste omgöras. — För öfrigt anhåller äfven
jag, att de vid Utskottets Utlåtande
här gjorde anmärkningar måtte Utskottet,
till besvarande, meddelas.
Herr Crusenstolpe s Magnus Jacob: I
anledning af den blygsamma dedication
Herr Rosenblad behagat till mig göra af
sitt sista yttrande, får jag erindra, att då
min anmärkning gick ut derpå, att Utskottet
icke tagit kännedom om förhållandet
med den anmärkta omständigheten, så torde
Herr Rosenblad, ehuru han numera har
den äran att vara vald till Ledamot i Förstärkta
StatsUtskottet, icke kunna i denna
sak å StatsUlskottets vägnar meddela någon
nöjaktig upplysning i den fråga, hvarpå
jag sökt fästa uppmärksamheten rörande
ifrågavarande ärende.
Friherre Ridderstolpe_, Fredrik: Jag
hade ej ernat yttra mig uti ifrågavarande
ämne; men då här blifvit så mycket taladt
om förhållandet med spannmålsförsäljningen
i Westmanland, är det min
skyldighet att derom yttra några ord. Kongl
Maj :ts befallning till Styrelsen för Maga
-
Den 19 Augusti.
Si
zinslnrättningens Utredning, att spannmålslagren
skulle så försäljas, att deraf icke
uppkom någon menlig verkan till nedsättning
i allmänna spannmålsprisen, var, i
min tanka, ett nytt bevis på Konungens
vishet och omtanka för det allmänna
bästa. Men härmed öfverensstämde icke
UtredningsStyrelsens mig gifna föreskrift
om försäljningen. Då jag erhöll densamma
den 5 December, var knappt en månad
förfluten efter Markegångssältningen,
hvilken borde vara enlig med de i orten
gångbara pris; och likväl föreskref Styrelsen,
att spannmålen skulle försäljas, utan
dröjsmål, och förbjöd uppbud i små poster.
Jag ansåg det vara min pligt att till
Styrelsen hemställa, om ett sådant förfarande
öfverensstämde med allmänt väl;
och jag fick derigenom Styrelsens tillstånd
att uppskjuta försäljningen till den 16 eller
18 Februarii, jag minnes ej säkert dagen.
Då jag sedermera utlyste Auction å
spannmålen, erhöll jag från UtredningsStyrelsen
förebråelse, dels för det jag i
Kungörelsen omnämnt, att Spannmålen var
maskstungen, hvilket var förhållandet, och
Styrelsen äfven sjelf i sin skrifvelse omtält,
dels ock för det jag utsatte försäljningen
sex dagar sednare än Styrelsen
bestämt; jag svarade härpå, att i annat
fall skulle endast Bruksägare och SpannIl.
3g 4*
5a
Den 19 Augusti.
målshandlande slagit under sig säden för
vanpris. Hvad man nu hufvudsakligen fäster
sig vid i afseende på Spannmålsförsäljningen
ur Westmanlands Magaziner, är
förmodeligen, att Styrelsen sålde en tredjedel
af lagret utom Auction till Grosshandlaren
Johansson för 36 sk. mindre per
tunna, än jag vid Auctionen förskaffade.
Men detta vann jag derigenom, att jag vågade
öfverträda förbudet att sälja i mindre
poster. Jag förde sjelf klubban och
uppbjöd 3, 4 a 5 tunnor i slaget. Sålunda
tror jag mig hafva uppfyllt min pligt i
allt hvad rörer denna Spannmålsförsäljning.
Grefve Adelswärd> Eric Remhold: Äfven
jag har icke begärt ordet för att bestrida
återremiss af detta Utlåtande, ehuru
jag anser StatsUtskottet hafva vid ärendets
behandling gått så grundligt tillväga,
att Utlåtandet kunde bifallas. Men då en
värd Ledamot härstädes gjort anmärkning
i afseende på f. d. Magazinslnrättningens
utredning äfven för den tid StatsContoret
dermed haft befattning, så anser jag mig
i anledning deraf böra meddela några upplysningar.
Den senfärdighet i liquiden för
1826 års undsättnings-anstalt, som blifvit
tadlad, härrörer icke från StatsContoret,
som ej med Creditivmedlen haft annan befattning,
än att från RiksgäldsContoret emottaga
och sedan remittera dem till Landshöfdingarne.
Föreskriften om redovisnin
-
Den 19 Augusti.
53
gen gick directe till dem från Kofigl. Majit,
ocli till Kongl. Majit ingåfvo de Redovisningarne,
som derefter meddelades StatsContoret
till granskning. RevisionsContoret
förklarade genast, att dessa Redovisningar
voro i så felaktig form uppgjorde»
att revision deraf ej kunde förrättas. Genom
ett Circulaire anbefaltes då Ländshöfdingarne
att efter uppgifne formulairer inkomma
med nya redovisnihgar; och desse
hafva också blifvit, insände; men till en
del hafva de befunnits behäftade med sådane
fel, att de till ytterligare omarbetning
blifvit återsände. Desse redogörelser
hafva väl nu återkommit från de fleste Län;
men ännu saknas några, och i afbidan derpå
bar liquiden ej kunnat granskas och
afslutas.
Den förmenta sammanblandningen af
Fonderne är ingalunda vållad af StatsContoret,
som tvertom alltid i sine skrifvelser
till Konungens Befallningshafvande yrkat,
att de måtte hållas åtskiljde. Men
StatsContoret ansåg, att, vid 1826 års missväxt,
kunde och borde Allmänna Magazinslnrättningens
ännu odisponerade Spannmålslager
i första rummet användas, emot
uppgörande af serskild liquid, så att den
ena Fonden blef försträckande och den andra
köpande. På sådant sätt kunde icke
någon sammanblandning af dessa Fonder
äga rum. För öfrigt instämmer jag i an
-
54
De 11 19 Augusti.
hållan om Utlåtandets återremitterande, på
det Utskottet måtte upplysa förhållandet i
de här anmärkte omständigheterne.
Herr Tharrij Wolrath: Då jag var
bland de första, som gjorde anmärkning i
afseende å blandningeu af fonderna , är jag
pligtig yttra, att den utredning, som StatsUtskottet
gjort, är tillfredsställande, och att
jag ser, att reda blir på hvad som tillhör
den ena och den andra fonden. Jag finner
nog, att creditiffonden kommer att förlora
på det sätt blandningen skett, men då
det är Rikets Ständer, hvilka komma att
disponera hvad som blir öfver af fonderne,
kan det vara mera likgiltigt, om den
ena kommer att förlora på den andra, och
det kan blifva en vägledning för Rikets
Ständer att förekomma sådana sammanblandningar
för framtiden. Anmärkning är
gjord af Herr Cederschjöld rörande sättet
att sälja Spannmålen i Skaraborgs Län.
Dess Hofdinge är nu ej närvarande; jag har
sjelf hvarken köpt eller borgat af den ifrågavarande
Spannemålen; det torde då tillåtas
mig att helt kort yttra mig derom.
Enär jag finner, att Konungen godkänt Grefve
Posses åtgärd, lärer han vara frikallad
från ansvar, och då ej eller StatsUtskottet
funnit anledning att, i den ordning
Grundlagen föreskrifver, göra anmärkning
vid detta förhållande, lärer StatsUtskottets
svar blifva helt kort, alt Ridderskapels och
Den 19 Augusti.
55
Adelns anmärkning ej kan upptagas till
pröfning, då saken är i allo afgjord. Dessa
ord anhåller jag måtte få åtfölja återremissen
till Utskottet.
Herr Rosenblad: Som jag hört anmärkning,
både före discussionen, och nu, fästas
dervid, att i Junii månad 1826 Spannemål
försåldes, ehuru missväxt hotade,
och jag erindraf mig, att likasom i Junii
månad 1826 det hotade med en missväxt,
som blef af, det i Junii månad 1829 hotat
med en missväxt, som lyckligtvis ej
blifvit af, så får jag fästa Utskottets uppmärksamhet
derpå, att i händelse, emot
min förmodan och önskan, Utskottet skulle
bifalla den väckta Motionen om återuppväckande
af Magazinslnrättningen, första §.
i den nya Instructionen måtte lyda, som
följer: Den Allmänna MagazinsDirectionen
åligger att hvarje år från Januarii månads
början vid ansvar förutse, huru årsväxten
skall blifva, och derefter rätta
sina för försäljning och uppköp af Spanrnåil
fastställande priser.
Herr von Qvanten, Carl: Jag är öfverlygad,
att Utredningen handlat i ändamål,
så väl att tillvägabringa Konungens
åsigt alt icke nedsätta prisen, som att producenterne
ej skulle lida mehn af försäljningen;
men ganska besynnerliga hafva resultaten
visat sig. Jag handlade Spannmål i
56
Dt- ii 19 Augusti.
Lidköping efter 5 R:dr ocli några skillingar
tunnan i Mais månad, och några månader
derefter, då aila Jordbrukare trodde,
att missväxt ej skulle uteblifva, såldes
den för 4 R'dr 3a sk., som var under de
då gångbara prisen. Det såg besynnerligt
ut. Ändå besynnerligare var, att Kornet
i Carlstad då gälde 8 R:dr, och var begärligt.
Om alla innevånare, som kunde
tänka, deröfver voro förundrade, var det
ej besynnerligt; och ehvad Herr Tham nyligen
nämnt om handeln i Skaraborgs Län,
må det väl ursäktas, om man skulle finna
den något besynnerlig. Likaså var det med
en handel i Skåne. Der talades om en handel
på 15 å ao tusende tunnor för lågt pris.
Då sådana rycktengå, förenar jag mig med
dem, som begärt återremiss, på det Utskottet
måtte undersöka sakerna, och huru
dermed tillgått. Det vore rätt väl, om allmänheten
derigenom blefve öfvertygad, att
annorlunda ej kunnat tillgå. Det skulle blifva
tillfredsställande för en hvar. Slutligen
är det en anmärkning, hvaruppå jag
ber alt få fästa Utskottets uppmärksamhet,
alt nemligen Utskottet ej kunnat bestämdt
afgöra, huruvida den Million, som nu utgått,
kan användas till det bestämda ändamålet,
till uppköp af silfver. Om Utskottet
ej kan få denna summa, men skall
använda den, vet jag ej, huru det kan stå
tillsammans. Först bör man vara säker,
alt få in den. Jag anhåller, att dessa an
-
Den 19 Augusti.
*7
märkningar måtte få åtfölja återremissen,
hvilken jag förmodar icke kunna nekas.
Herr Cederschiöld: I anledning af det
förslag till 1 §. af Instruction för en tilläfventyrs
blifvande Magazinslnrättning, som
blifvit framställdt, får jag lyckönska Talaren
lill den lyckliga förlossningen från
delta snillefoster, och blott förklara, att
jag anmärkte, det missväxten redan var gifven
i en del af Länet, innan försäljningen
skedde, och att prisen redan voro högre
än de, hvartill Spannemålen försåldes. Således
hade Spannemålen bort få gälla hvad
den kunde, äfven utan afseende på, hurudan
årsväxten kunnat blifva.
Hans E.rcellence Herr Grefven och
Landt.Marskalken frågade, om Ridderskapet
ansåg de mot StätsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande, gjorde anmärkningar böra föranleda
till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Anmäl tes och emottogos tvenne Konungens
ÖfversteKammarJunkareFriherrarne
A. Stjerneld och F. v. Friesendorff, hvilka,
å Kongl. Maj:ts Höga vägnar, bjodo Ridderskapet
och Adeln, att, klockan half till
ii förmiddagen d. 21 dennes, sig på Kongl.
Slottet infinna, för att vara Hans Maj:t till
Storkyrkan föl jäktige, och bivista Hermes
Maj:t Drottningens Höga Kröning.
58
Dea 19 Augusti.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken, anmodade Herrar ÖfversteKammarJunkare,
att till Kongl. Maj:t
framföra Ridderskapets och Adelns underdåniga
vördnad, jemte försäkran, att Ridderskapct
och Adeln skulle efterkomma
Kongl. Maj:ts Nådiga kallelse.
Sedan Herrar ÖfversteKammarJunkare
blifvit på vanligt sätt utbeledsagade, föredrogs
å nyo StatsUtskottets d. i5 sistlidne
Julii under N:o 209 afgifne, och d. 7 dennes
e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i
anledning af Kongl. Maj:t Nådiga Proposition
om afskrifning af förra MagazinsFondens
äldre fordringar för undsättningsspannemål,
m, m.
Herr Hjerta} Gustaf: Det är i anledning
af det förslag Utskottet framställt till
liqvid ullonen af de återstående fordringarna
i flere Län, som jag utbeder mig att få
framställa ett förändradt förslag till grunder
för densamma. Utskottet föreslår: Att till
bevarande af det allmännas fördel i möjligaste
förening med Låntagarnes, det må
af Kongl. Maj:t bero att, uppå Konungens
Befallningshafvandes anmälan, att Spanmålslånen
i vissa Socknar eller Orter icke
kunnaj utan Låntagarnes obeståndj på redan
bestämda tider gäldas , samt ef ter pröfning
af de i hvarje fall förekommande
omständigheterj bevilja räntefritt anstånd
Den ig Augusti.
59
med återbetalningen på lämpliga terminer
under vilkor af fortfarande säkerhet för
lånebeloppet. Utskottet utgår sålunda från
en grundsats, hvilken, såsom mig synes,
ej är riktig i tillämpningen; den nemligen
att för det Konungens Embetsman skulle
uppgifva någon mindre förmåga hos Låntagarne
att verkställa liqvidationer för skulder,
förändrade förhållanden, i anledning
af dessa uppgifter, skulle kunna ega rum
för liqvidationerne. Om man till en viss
grad bör medgifva, att afseende hör fästas
på den olika ställningen i Länen, bör man
likväl i allmänhet utgå från en allmän
grundsats, och den måste vara, att ej vissa
Orter gynnas med medel ifrån de Öfriga;
att sålunda alla Orter böra hafva så
mycket möjligt är lika liqvidationssätt, och
att vid detta tillfälle, då man så påtagligt
ser det skadliga af Statens inblandning i
dessa ämnen, man bör erinra sig nödvändigheten
att låta Staten lida de förluster,
som blifva en nödvändig följd af Rikets Ständers
år iÖ23 vidtagne åtgärder. Man bör
således icke tänka på, att taga ut den sista
skarfven, med undantag af de i a §. uppräknade
saker. På denna grund, då man
redan varit nödsakad bevilja Skaraborgs
Län en sådan lättnad, och när man ej kan
dölja för sig, att, om nöden der år 1826
var större än i andra Län, förhållandet likväl
ej varit stort bättre på flera andra Orter,
synas mig Ständerne handla orätt, om
6 o
Den 19 Augusti.
de utfordrade af desse provincer en så härd.
liqvidation, sorn alt betala efter 1826 års
priser. Eli förlust för Staten blir gifven,
men det uppstår en billighet i liqvidationssättet,
sorn jag sätter mera värde på, emedan
förluster i alla fall uppkomma. Jag
vågar derföre anhålla, att, i likhet med
hvad för Skaraborgs Län blifvit faststäldt,
Utskottet måtte bestämma sådane grunder,
att årets Markegång blir den norm, hvarefter
liqvidationen skall ske, men att 2 år
utsättas för betalningen med hälften hvardera
året, och att man sålunda kommer,
så fort ske kan, till ordning.' Om denna
princip stadgas, i stället för den af Utskottet
föreslagne, försvinner den besynnerligheten
alt göra en serskild UtsökningsLagstiftning
för dessa mål, på sätt Utskottet
föreslår, och på hvilket jag ber alt få fästa
uppmärksamheten. I andra punkten ti 11-  styrkes: att, vid indrifningen aj .Statens
jordringar för undsättnings spannemål, må
iakttagas, att Ldntagarnes dragare och åkerredskap,
hvilka för gårdsbrukets behöriga
skötsel oundgängligen erfordras, äfvensom
deras nödvändigaste husgeråds- och klädespersedlar
icke må utmätningsvis försäljas,
samt att försäljning af fastighet, till gäldande
af sådana skulder, ej må ega rum.
Nu frågar jag, hvad en sådan föreskrift skall
vålla, om icke det, att det blir intet, som.
kommer att betalas; ty om man i allmänhet
tänker sig, hvad Utsökningsmanuen
Den 19 Augusti.
61
liar att taga hos den allmoge, som ej har
tillfälle att liqvidera, då man tager bort
fastigheten, dragare och åkerredskap samt
husgeråds- och klädespersedlar, så lärer
allt det andra äfven försvinna, emedan intet
annat äges af den klass menniskor, hvarom
här är fråga, och, om det äges, sättes
det lätt i annan mans vård. Det vore detsamma
som att säga, att intet skulle finnas,
som finge utmätas. Hvad åter tredje
punkten angår, har Utskottet föreslagit:
att löftesmän för un dsättnings skulder , sä
midt de ikläda sig fortfarande ansvarighet,
till dess full betalning för hela lånet
blifvit erlagdj icke må sökas, förrän sjelfva
Låntagarnes oförmögenhet att betala
blifvit utröndt. Då nu den oförmögenhet
att betala, som jag förut visat, blifver utröndt
i följd af så begränsade utsökningsåtgärder;
frågar jag, hvad annat detta är
än utväg att komma ifrån all betalning.
Då är det nyttigare, att Rikets Ständer i
detta ögonblick besluta en på billighet
grundad norm, hvilken man kan utkräfva,
än alt ålägga en liqvidation, som man ej
kan fullgöra. I fjerde punkten stadgar Utskottet
en ny grundsats, som är af ganska
besynnerlig art. Utskottet föreslår: att,
der gemensam ansvarighet af Socknarnes
invånare ej blifvit tillvägabragt, afkortning
må, efter föregången undersökning
vid Sockenstämma och pröfning af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, medgifvas af
6i
Den 19 Augusti.
fordringar för undsättnings-spanmål, som
dels måst i små q v antite ter till lifsuppehälle
utan borgen lemnäs fattige arbetarej
dels blifvit utborgad ät mindre Hemmansbrukare
j hvilka j jemte deras löftesmän j
sluteligen kunna finnas alldeles oförmögne
till skuldernas betalande. Här förekommer
det besynnerliga förhållande, att man i lagstiftningsväg
så till sägandes framkallar afkortningar.
Man gifver på förhand tillkänna,
att afkortningar skola ega rum, under
vilkor, som äro olika med de vilkor, hvilka
i öfrigt äro föreskrifne för afkortningar
af skatter. Jag kan ej finna annat än, att
om man jemför, hvilka klasser mest äro i
stånd alt återbetala, skall det blifva daglönaren,
som lättare kan successift betala,
än mindre Hemmansbrukare, ty det bör ej
kunna vara doldt för Rikets Ständer, att de
mindre Hemmansbrukarne hafva svårast att
komma ut med skatterne, och ej den för
daglön arbetande personen. Jag finner således
en obillighet deruti, att dessa stå uti
enahanda cathegori, och anser i alla fall
att den föreskrift om afkortning, hvilken
blir en följd, när saken är utredd, ej må
stadgas, förr än det skett. Jag anhåller
alltså om återremiss, med begäran att Utskottet
måtte utgå från den grundsats, att
undsältnings-spanmålens liqviderande skall
ske efter Markegången, och ej efter de hårda
vilkoren af 1826 års priser, enär de ej
af mängden kunna fullgöras.
Den 19 Augusti.
63
Herr Tham_, Wolrath: I händelse Rikets
Ständer skulle bifalla de af Utskottet
föreslagne fyra puncter, kunde de så gerna
afskrifva hela fordran; ty då lärer ingen
betalning följa. Jag förenar mig derföre
mycket heldre i Herr Hjertås framställning,
att Utskottet må föreslå en billigare grund,
men att liqviden måtte blifva allvarsamt
verkställd, ty på det nu föreslagne sätt lärer
ingen utmätning blifva af, och då lärer
äfven mängden finna sig föranlåten, att
ej betala. Till de anmärkningar Herr Hjerta
gjort, vill jag endast lägga, att andra
och tredje punkterne äro i fullkomlig contradiction
emot hvarandra. I andra punkten
säges, att utmätning ej får ske af fast
egendom, dragare och åkerredskap, samt
de nödvändigaste husgeråds- och klädespersedlar.
Derefter stadgas i den 3:dje, att
löftesmannen ej skall åläggas att betala, förr
än det är bevisadt, alt den skuldsatte är
oförmögen att betala. Men hvaruti består
denna oförmögenhet? Kan han väl anses
oförmögen, då han eger dessa tillgångar;
eller är det först, när han ej eger sådant,
som löftesmannens betalningsskyldighet
inträder? I ena fallet, om han ej anses
oförmögen, förr än det är utredt, att
han ej eger något dylikt, lärer ej någon
löftesman komma att betala, ty ingen är
fastighetsegare, sorn ej eger fastighet, och
är man ej oförmögen, så länge man eger
sådan, kan ej eller löftesmannen komma
64
Den 19 Augusti.
att betala. Skall han åter betala, då den
andra eger något att gälda sin skuld med,
blir det en ny rättvisan kränkande lagstiftning.
Jag tror således dessa båda punkter
vara i rak contradiction med hvarandra,
och anhåller om återremiss, på det Utskottet
antingen må antaga ddt förslag Herr
Hjerta framställt, eller ock, i händelse återbetalningen
skall till fullo ske, uppgöra ett
sådant förslag, som kan verkställas.
Herr von Qvantetij Carl: Herrarne
Tham och Hjerta hafva gjort anmärkningar
vid andra och tredje puncterna af Utskottets
Utlåtande, och dessa anmärkningar
synas verkligen rättvisa; men jag skall
lemna en upplysning, som rättfärdigar Utskottets
förhållande. Det gifves nemligen
två slags utborgningar af Spannmål. Andra
puncten handlar om dem, som erhållit
Spannmål mot borgen. Tredje puncten
åter om en annan slags utlåning, som
skedde på det sätt, att hvarje Socken erhöll
några tunnor utan borgen nästan såsom
ett understöd för de fattiga, hvilka
också icke ålades att ansvara för återbetalningen.
Denna Spannmål var att anse
såsom en skänk af dem, hvilka hade Spannmulen
om händer. Detta är orsaken, hvarföre
Utskottet åtskiljt andra och tredje
puncterne. För öfrigt förenar jag mig med
Herr Hjerta, och önskar antagande af enahanda
-
Den 19 Augusti.
65
lianela liquidations-grunder förde Län, som
varit nog olyckliga att behöfva Undsättnings-spannmål,
samt att dessa grunder
måtte bestämmas, såsom Herr Hjerta föreslagit,
ty om en nedsättning i priset får
äga rum, och en bestämd summa utsattes,
är betalning möjlig; hvaremot, om Utskottets
många undantag blifva gällande, litet
eller intet torde till StatsVerket inflyta.
Jag bör likvist, i afseende pä Elfsborgs
Län, upplysa, att i denna stund andra
tredjedelen ingått, och att man icke dervid
varit så foglig, då man till och med
utmätt och försållt husen, der låntagare
bott. Jag anhåller om återremiss af Utlåtandet.
Grefve Mörner j, Carl: Herr Hjerta haf
ansett, att gällande årets Markegång borde
tagas till grund för återbetalningen af Undsättnings-spannmålen.
Jag finnér ej detta
vara rättvist. I det Län mig nädigst är
anförtrodt, bar hela beloppet blifvit inom
tvänne år erlagdt med undantag af circa
7,000 R:dr, hvilka blifva inom den i nästkommande
Januarii betaldte. Jag medger,
att vilkoren varit stränga, men då flere
godä år följt på hvarandra, ansåg jag mig
af flere skäl böra i underdånighet föreslå
så beskaffade vilkor, hvarigenom dels undsättningstagare
icke skulle genom en alltför
lång credit lockas att göra requisitio3g
H. 5
6f,
Den ig Augusti.
ner utöfver verkliga behofvet, dels Staten
icke vore öfver höfvan länge i saknad af
sitt förskott. Om nu en sädan lindring skulle
blifva antagen, som Herr Hjerta föreslagit,
skulle derigenom begås en orättvisa
mot dem, som dels redan till fullo betalt,
dels äfven godtgjort en betydlig del af sin
skuld; ty om Markegångspriset blefve gällande
såsom grund, och detta till följd af
goda år blef lågt, skulle de ännu resterande
hafva den dubbla fördelen af ett långt
belalningsanstånd och ett lågt pris. Jag
tror derföre, att, på sätt Utskottet föreslagit,
bäst är att det må få bero på Kongl.
Maj:t att tillåta längre eller kortare anslåndstid,
blott undsättningsbeloppet erlägges
efter det bestämda pris, hvarföre
Spannmålen köptes. Då betalningen icke
lärer kunna ske af alla vid lika tid, så är
det en stor vinst att få anslånd dermed.
Jag anhåller derföre om proposition till bifall
å första puncten af Utskottets Utlåtande.
Herr Munk af Rosensköld_, Eberhard’.
Då jag i det hufvudsakliga instämmer med
Herr Hjerta, kan jag dock icke instämma
med honom uti dess premisser. Jag tror
ej, att förlusten på Undsättnings-spannmålen
varit en nödvändig följd deraf, att
Ständerna inblandat sig deri. Ilufvudsakligaste
orsaken till förlusten är, att Staten
på ett oriktigt sätt inblandat sig i denna
Den 19 Augusti.
67
undsättning. Hade helt enkelt den prin.
cip blifvit följd, att Staten uppköpt Spannmål
i goda år, för att dermed lemna undsättning
i de svåra, så är lätt att bevisa,
det ingen förlust drabbat Staten. Då Rikets
Ständer Ar i8i5 beviljade Creditivet
af 2 millioner, skedde dock obetydligt uppköp
af det årets ovanligt ymniga gröda,
oaktadt de då gällande låga priser. Men
under de följande 4 årens klena skördar
uppköptes mest, oaktadt de då gällande boga
priser. Är det då underligt, om den
Spannmål, som är uppköpt för höga priser,
skall ådraga Staten förlust, när man
slutligen nödgas sälja den för underpris,
de goda åren och en del redan hunnit
blifva alldeles förderfvad. Det är af vigt
för en framtid, alt inse och erkänna den
bufvudsakligaste orsaken till dessa förluster.
Yi böra ej heller glömma en hufvudorsak,
nemligen Rikets Ständers Beslut vid 1828
års Riksdag att för det då beviljade CreditivSpannmål
icke i bördiga år fick uppköpas
utan blott i missväxtår; härigenom
blef Undsättnings-spannmålen dyr och
måste tillhandahållas Undsättnings-tagarne
mot allt för höga pris. Desse hade nu varit
bättre istånd alt betala, om man uppköpt
Spannmålen inom landet i goda år,
såsom jag vid sista Riksdag nästan ensam
yrkade, och Skaraborgs Län hade då blifvit
på dubbelt sätt understödt, nemligen deri39
H. 5*
68
Den 19 Augusti.
genom ätt det i goda år fått afsättning på
sin säd mot ej för låga priser och i de
svåra åren fått återköpt säd för icke allt
för höga. Man måste ej heller glömma
den dryga införseltull, som bibehölls under
missväxtåret, hvarigenom visserligen
Statens inkomster, men utan behof, ökades,
och hvilken icke såsom skyddstull
gagnade Inrikes producenter, emedan någon
concdrrence eller täflan med Utländningen
icke kdnde komma i fråga, när de
fleste Jordbrukare i Sverige då sjelfve voro
i behof att köpa säd, och nästan ingen
hade att sälja. I anledning af hvad flere
Värde talare, äfvensom jag sjelf, haft äran
anföra, anhåller jag om återretaiss af Utlåtandet.
Herr Hjerta: Det är i anledning af
Grefve Mörners yttrande jag utber mig få
anföra några ord. Jag har nemligen föreställt
mig, att här endast vore fråga om
alt lindra de orters lidande, hvilka ej kunnat
betala den Undsättnings-spannmål de
år 1826 erhöllo. Att ändra grunderna för
dem, som redan betalt, har visserligen aldrig
fallit mig in; blott föt de återstående
har jag sökt uppgifva ett förslag, som
skulle förbinda Stålens fördel med enskiltas
möjlighet att kunna betala, och med
den executiva magiens möjlighet att kunna
indrifva dessa betalningar. Jag tror
mig tillräckligen hafva visat, att hvad Ut
-
Den 19 Augusti.
69
skottet föreslagit, länder derhän, att liqvid
aldrig kan erhållas. På det sätt jag
tillstyrkt, och hvilket måhända är ofullständigt,
men hvarigenom man åtminstone
går rättvist tillväga, är dock möjligt att
få ett slut på saken. Jag tillstår uppriktigt,
att det är isynnerhet slut på saken
jag önskar; likväl ett sådant slut, att vissa
orter icke alldeles förstöras. I Elfsborgs
Eän, der en tredjedel ännu återstår, är
det just den tredjedelen, som svårast kan
utgå. Om Utskottet vill föreslå, att sista
tredjedelen alldeles försvinner, så anser
jag det vara bättre, än det förslag Utskottet
nu afgifvit; förlust får Staten i alla fall
vidkännas. Jag förnyar min anhållan om
återremiss.
Herr von Qvanten: Jag yttrade nyligen,
att till och med tvåtredjedelar blifvit
liqviderade, men jag vet ej, örn betalning
på alla ställen utfallit. Om Utskottet bestämmer
en lika betalningsgrund för alla
Län, så är billighet och rättvisa iakttagen;
emedan annars den, sorn betalt, får straff,
i stället för det han bordt hafva premium.
De, som hafva betalt för mycket, böra få
tillgodonjuta detta, då sista tredjedelen betalas.
Denna anmärkning anhåller jag må
få åtfölja ålerremissen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridder
-
7o
Den 19 Augusti.
skåpet och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets
förevarande Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogs BevillningsIJtskottets
den 1 dennes under N:o 38 aflåtne, och
den 12 derpå följde e. m. på bordet lögde,
Memorial, i anledning af RiksStåndens
skiljaktiga beslut i fråga om Bevillnings
erläggande för Prosletunnor.
Herr von Hartmansdorff\ August: Då
jag i förra plenum begärde delta Memorial
ytterligare på bordet, var det för att
efterse, huruvida något om Prostetunnors
Skattefrihet vore stadgadt i Presterskapets
privilegier. Jag har nu funnit, att i Kongl.
Majlts resolution på Presterskapets Besvär
gifven den 10 Martii 1719 förordnas i 24
punkten: Kongl. Maj:t finner jemväl i Nåder
för skäligt, det Probsternej i anseende
till deras myckna besvär med resor j
correspondancer och hvarjehanda det Embetet
vidhängande sysslor, måge oförryckt
och fri från all Contribution njuta den dem
derföre bestådda ringa j och ingalunda mot
deras omkostnad och besvär svarande Lön
och vedergällning som är allenast en tunna
Spannmål j af hvarje tillydande För
-
Den 19 Augusti.
71
samlings Kyrkoherberge. I Presterskapets
Privilegier af den 16 October 1723 stadgas
i 3 punkten: Skola alla personer af
PredikoEmbetet och Lciroståndetj hvarefter
sin gradj heder och värde s oförryckt
behålla alla sina välfängna friheter, donationer
och förläningar, etc. alldeles efter
brefvens innehåll. När nu alla deras
friheter skulle, enligt deras privilegier, dera
bibehållas, så är det klart, att ifrågavarande
frihet äfven hörer dertill. Det skulle
vara olagligt, alt draga frågor under
en Nämnds omröstning. Jag förnyar således
min protest emot framställandet af någon
proposition derå,
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anser den
princip Herr von Hartmansdorff yttrat vara
af den vådligaste beskaffenhet för Rikets
Ständers beskattningsrätt. Om något
privilegium kunde undandraga en folkklass
från beskattning, och på andra Stånd öfverflytta
densamma, skulle vårt samhällsskick
erhålla ett besynnerligt utseende. Om
PresteStåndet, till följd afsina privilegier,
skulle kunna undandraga sig all beskattning,
vet jag ej, hvar det skulle stadna.
På samma sätt skulle BorgareStåndet kunna
säga, att Städerna icke åtogo sig vissa
afgifter, hvarifrån de genom gamla Konungabref
blifvit befriade. Jag kan icke annat
än tillstyrka bifall å den föreslagna
yoteringspropositionen, hvilken är en na
-
72
Den 19 Augusti.
turlig följd deraf, att två Stånd i denna
fråga slädnät emot två.
Herr af Billbergh _, Johan Petter: Då
frågan förut förevarit, har jag yttrat rnin
öfvertygelse att Prostetunnan borde befrias
från Bevillning, dels till följd af Kongl,
Maj:ts Resolution uppå Presterskapets ber
svar af år 1719, dels på grund deraf, att
den i alla Bevillningsförordningar utom den
af år i8a3 stått specielt undantagen, och
dels på grund af ett lika förhållande med
alla inkomster, hvilka Tjenstemän äga såsom
ersättning för vissa bestridda utgifter; men
då nu fråga här blifvit väckt, att saken skulle
vara en privilegii-fråga, kan jag ej annat
än helt och hållit motsätta mig Herr von
Hartmansdorff^ mening i detta fall. Prer
sterskapets privilegier kunna icke hänföras
till alla särskilta Kongliga Resolutioner, meddelade
före år 1823, emedan dessa privilegier
bestämdt upptaga alla förunnade fribeter,
och derom kan hvar och en, sorn vill
läsa berörde privilegier, öfvertyga sig. Jag
bämtar ytterligare stöd för min öfvertygelse,
att denna fråga icke vidröres uti
Presterskapets privilegier, deraf att Wilskman
uti sitt EcclesiastikVerk icke derom
nämner ett ord, då han citerar de Författningar,
som befria Prostetunnorne ifrån contributioners
erläggande, och jag tror, att
denne Författare kan antagas såsom ep tillförlitelig
Auctoritet. Jag afstyrker således
Den ig Augusti.
73
Herr von Hartmansdorffs förslag, och tillstyrker
bifall å den föreslagen Voteringspropositionen.
Friherre Cederströmj Jacob: Det lär
icke mera vara möjligt, att, såsom Herr
von Hartmansdorff synes vilja, kunna fritaga
PresteStåndet på grund af privilegier
från erläggande af Bevillning för någon del
af deras inkomster såsom Tjenstemän; då
de lika med andra Embets- och Tjenstemän
skola beskattas för deras sammanräknade
inkomster, ty efter Rikets Ständers
Beslut från och med år 180g är Bevillning
utsatt för Embetsman i allmänhet, och således
äfven för PrestEmbetet, i mon af den
inkomst, som kan åtfölja detsamma. Jag
hade icke tänkt att nu få höra, det Prostetunnan
skall fritagas från Bevillning, ty
om den varit uteglömd i några BevillningsFörordningar,
så är derföre icke sagt, att
den för evigt skall vara undantagen, så
mycket mindre som BevillningsFörordningen
tydligen stadgar, att Bevillning skall
erläggas efter alla sammanräknade inkomster.
Jag tillstyrker bifall å Utskottets Meinorial.
Herr Munck af Rosensköld _, Eberhard:
Ffågan, huruvida Prostetunnorne skola vara
befriade från Bevillning, eller icke, är
i sig sjelf obetydlig, men frågan om detta
rörer Presterskapets privilegier, är af mera
74
Den 19 Augusti.
vigt, och redan sä väl besvarad af Herrarna
Hjerta och af Billbergh samt Friherre
Cederström, att jag dervid ej har något att
tilläggas. Men jag hoppas, att Ständerne
genom Beslutet, att pålägga Prostetunnorne
Bevillning, skola vederlägga det endast
hos Ridderskapet och Adeln, men icke en
gång i PresteStåndet, framställda påstående,
att frågan rörer PresteStåndets privilegier.
Jag får föröfrigt bifoga den historiska
upplysning, att inkomsten af Prostetunnorne
ej är så obetydlig. Det gifves
HäradsProstar, som af Prostetunnorne hafva
en årlig inkomst af nära 3o tunnor
Spannmål, hvaremot det gifves Lärare vid
sjelfva Trivialskolorne som icke på långt
när hafva så mycket för hela sin befattning.
Herr von Hartmansdorff': Emot mina
värde motståndare får jag anmärka, att ingen
af dem ingått i vederläggning af de
författningar, jag åberopat såsom ännu gällande.
Man har endast till stöd för sina
satser anfört sådane sedermera vidtagne författningar,
som, utan de förres upphäfvande,
utkommit dem till trotts, likasom händelsen
blifver, om mina motståndares mening
vid detta tillfälle segrar; föröfrigt har
man velat stödja sig på Wilskman, hvilken
är en enskild samlare, men ingalunda
en författare af KungaBref, som skola lända
till vederbörandes efterrättelse.
Friherre Cederström: Det lärer vara
Den 19 Augusti.
7^
hvar och en och äfven Herr von Hartmansdorff
bekant, att ett nytt samhällsförhållande
Iros oss år 1809 infördes. Då 114 §.
af den då antagne Regeringsformen försäkrade
hvarje RiksStånd om bibehållande af
dess Ståndsprivilegier, erhöll likväl första
artikeln af den vid samma Riksdag utfärdade
Bevillningsförordningen följande lydelse:
Hvar och en Sveriges Innevånare ,
endast med de undantag efter serskildta
förordnanden , sorn 3 och 4 utvisa,
skall, antingen genom progressiv afgift för
behållen inkomst, eller såsom Skydds- eller
Minimiafgift, utgöra den Bevillning, som
å honom, efter ettdera af dessa Taxerings
sätt, sig högst belöper; och 3 §, sora
angår Taxering för Embets- och Tjenstemän,
innehåller i 1 morn.: Hila Embetsoch
Tjenstemän samt publique Betjenter
(och således måtte ej Presterskapet vara
undantaget) skola betala i Bevillning för
sammanräknad inkomst af Lön, Boställe,
Löningsjord, eller hvad föröfrigt i och
för tjensten förvärf vas, samt Gratialer
och Pensioner. När nu Presterskapet sjelf,
efter det nya Statsskickets införande, icke
ansett sig kunna göra anspråk på undantag
från Bevillning för Prostetunnan eller
någon annan inkomst, så frågar jag, om särskildte
Kongl. Resolutioner kunna blifva någon
billig grund att befria Presterna från
den ifrågavarande afgiften. Jag bestrider
helt och hållet en sådan tolkning; den
76
Den 19 A 11 gusti.
kan ej stå tillsammans med det nya Statsskicket.
Herr af Billbergh: Jag anser mig uppmanad
att ånyo redogöra för min åsigt af
ämnet, sedan Herr von Hartmansdorff an-<
märkt, att intet Stadgande blifvit åberopadt
till vederläggning af hans mening. Jag
får härvid fästa hans uppmärksamhet derpå,
att jag för min del ej anser 3 §. af
Presterskapets privilegier innefatta den me-*
ning han deraf velat draga, eller att särskildta
Kongl. Resolutioner kunna inbegripas
under Stadgandet i denna §. Att Presterskapet
sjelf icke heller ansett frågan
röra dess privilegier, bevisas af den omständighet,
att i alla Bevillningsförordningar
från 1733 till 1823 stå Prostetunnorne
expresse undantagne från Bevillning,
hvilket ej varit af nöden, om de ansetts,
till följd af privilegierne, vara fritagne. Jag
får föröfrigt erindra, att nu icke är fråga,
om Prostetunnorna böra fritagas från Bevillning,
eller ej, ty detta måste afgöras af
förstärkta StatsUtskotteti här är endast fråga,
om det är en privilegii-sak.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln godkände den af BevillningsTJtskottet,
i afseende å frågan om Bevillnings
erläggande för Prostetunnor, föreslagne
Voteringsproposition.
Ropades Ja.
lien 19 Augusti.
77
Ånyo föredrogs BdncoUtskottets den
25 sistlidne Julii under N:o 68 afgifne, oell
den 10 dennes e. in. på bordet lagde, Utlåtande
i anledning af väckt Motion om belåningsrätt
vid BancoDisconten oen dess
LåneContoir å Ritorr Säd i Magazin.
Herr Hjerta, Gustaf: Af samma skäl,
som legat till grund för Ridderskapets och
Adelns beslut, att låta BancoUtskottels Betänkande,
angående Lånerätt på Tackjern *
hvila, intill dess frågan om Bankens Lånerörelse
i allmänhet ånyo förekommer,
vågar jag anhålla, att äfven detta Utlåtande
angående Lån på Ritorr Spannmål får
tills vidare hvila på bordet, för att, på
samma gång sorn det förstnämnda, företagas
till afgörande.
Friherre Wrangel, Henning, förenade
sig med Herr Hjerta.
Och skulle i anledning häraf BancoUtskottefs
förevarande Utlåtande, jemlikt
§. Riksdagsordningen, ytterligare hvila
på bordet.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottens
den 29 sistlidne Julii under Nio 53 afgifne,
och den 10 dennes e. m. på bordet
lagde, ytterligare Utlåtande, rörande den
så kallade Gårdfarihandel^
Friherre Cederström_, Jacob: Jemte det
jag får tillstyrka bifall å Utskottens Ulla
-
78
Den 19 Augusti.
tande, anser jag mig böra till Protocollet förklara
i anledning af Olof Carlssons Reservation,
att det förhållande Reservanten uppgifvit,
i intet afseende är med sanningen
öfverensstämmande. Grefve Posse, som vid
tillfället af Utlåtandets föredragning inom
de förenade Utskotten, var Ordförande, är
nu icke närvarande; men jag kan intyga,
att intet Utlåtande under hans Ordförandeskap
blifvit till afgörande framstäldt förr,
än förslaget dertill blifvit uppläst, och Ordföranden
afvaktat, att någon skulle vilja
anmäla sig till ordet. Så tillgick äfven vid
det nu ifrågavarande tillfället; och jag har
derföre ansett mig pligtig, att här vederlägga
Reservantens origtiga uppgifter, på
det icke det må läggas Utskotten till last,
att Secreteraren tillåtit sig till tryckning
befordra Reservationen, utan att förut cotnmunicera
den med Utskotten, i hvilken
händelse Utskotten visserligen icke tillåtit,
att dessa origtiga uppgifter fått åtfölja Utlåtandet.
Friherre J nekar swärd, Carl Henrik:
Jag skulle gerna vilja biträda Friherre Ce
derströms
tillstyrkande af bifall å Utlåtan«/
det,
emedan jag gillar de afUtskolten denna
senare gången yttrade åsigter; men jag
kan icke neka, att samma betänklighet hos
mig här uppstått, som alltid, då fråga är
om underdåniga skrifvelser i önskningsmål.
Jag har vid flere föregående tillfällen an
-
Den 19 Augusti.
79
märkt, att jag tror behofvet af en sådan
skrifvelse först böra vara tillräckligen ådagalagdt,
innan Rikets Ständer besluta att
dermed ingå till Konungen; och jag bekänner,
att jag icke blifvit öfvertygad om detta
behof, genom hvad jag hört sägas mot
Gårdfarihandeln och dess missbruk. Min
■ öfvertygelse är, att, om missbruk äga rum,
har Konungen tillräcklig magt att förebygga
dem; men att till följd af en strid emellan
intressen, hvaruti jag ej finnér ådagalagdt,
att det allmänna har någon del, till
thronen frambära önskningar, att Regeringen
ville förnya förut vidtagna åtgärder,
eller fortfara alt framgå på den bana, som
blifvit beträdd, anser jag origtigt. Jag skulle
derföre för min del önska afslag å Utlåtandet;
men om pluraliteten heldre vill
bifalla detsamma, skall jag icke lägga mig
deremot.
Friherre Cederström: Om fråga här endast
vore om Gårdfarihandel^ bibehållande,
skulle jag äfven anse öfverflödigt att aflåta
någon underdånig skrifvelse; men med tillräcklig
uppmärksamhet på Utskottens förslag
skall man finna, att afsigten dermed
sträcker sig längre, enär det innehåller, att
Rikets Ständerj med erkännande af Westgöthens
liksom hvarje annan medborgares
rätt j att j huru och på hvad sätt han för
sig förmånligast finnér _, afjttra egna producter
och tillverkningar mä frambära
8o Den ig Augusti.
underdånig anhållan derom, att sådane åtgärder
ytterligare måtte vidtagas, som kunna
finnas nödige till förekommande af de
missbruk vid Gårdfarihandelns ut öfvande ,
som ännu kunna äga rum, så att endast
det lojliga deraf må qvarstå. Ty häraf är
klart, att meningen med den underdåniga
skrifvelsen blifver den, att samma frihet,
som hittills varit förunnad 12 Härader i
Westergöthland, må blifva förunnad hela
Svenska allmänheten, nemligen att afyttra
egna producter och slöjdalster hvarest och
på hvad sätt hvar och en Finnér föf sig
förmånligast.
Herr Hjerta, Gustaf: I anledning af
hvad Friherre Cederström anfört, får jag
hemställa, om man icke erhöll en vackrare
och ändamålsenligare redaction af Utskottens
tillstyrkande, i fall man derifrån
uteslöt serskildt omnämnande af kVestgöthens,
och endast saale: med erkännande af
hvarje Medborgares rätt etc. På detta sätt
skulle jag tro, att Ridderskapet och Adeln
banade sig vägen till godtgörande utaf ett
af 1823 års Ständer begånget misstag, och
Vågar på denna grund, samt då delta Stånd
aldrig fattat något beslut emot ifrågavarande
handelsfrihet, anhålla om proposition till
bifall å Utlåtandet endast med den förändring
att i stället för orden.’ ”med erkän-*
”nande af Westgöthens, liksom hvarje annan
-
Den ig Augusti.
8i
"nan medborgares rätt, att etc.” helt enkelt
sättes: med erkännande af hvarje Medborgares
rätt att, etc.
Friherre Anckarswärd: Jag erkänner
mig vara vederlagd af Friherre Cederström,
och att jag misstagit mig; hvadan jag yrkar
bifall å ifrågavarande Utlåtande under
iakttagande af den utaf Herr Hjerta föreslagne
ändring.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Förekommen
af Friherre Cederström Finnér
jag mig icke behöfva vidare ingå i bevisning
för den foreslagne skrifyelsens nödvändighet;
men, i afseende på den af Herr
Hjerta åsyftade förändring, tror jag att
med antagande deraf skrifvelsen icke skulle
komma alt nog klart uttrycka ändamålet
för densamma, örn man ej vill nyttja ordet
TPestgöthar i premissen till den underdåniga
skrifvelsen, så bör man dock i
conclusionen bestämdt yttra, att det är
TVestgöthar nes Gårdfarihandel, hvarom den
underdåniga framställningen handlar.
Herr von Qvanten, Carl‘ Utskotten
hafva i deras Utlåtande utvecklat mycken
liberalitet, ty de hafva nu icke allenast
tillstyrkt, att Westgöthnrne skola få drifva
Gårdfarihandel, utan att hvem som vill
får idka den, det vill säga blifva Westgöthe,
och som sudan vandra omkring gård
39 H. 6
82
Den 19 Augusti.
ifrån gård. Jag talar ej emot denna handelsfrihet,
ty den hör till tidens kraf, men
finner mig uppmanad, att i anledning af
dess utsträckning till alla medborgare, såsom
ny Motion föreslå, att samma Utskott,
hvilka afgifvit ifrågavarande Utlåtande, måtte
uppställa ett nytt reglemente för alla
utvandrande handlande, ty så länge det
gälde blott för en viss orts invånare, kunde
det gå an, och föreskrifterne härom endast
emanerade från administrativa Makten
och voro underkastade årliga förändringar,
men då de nu skola eflerlefvas af alla Rikets
Medborgare, böra de väl sammanfattas
under formen af allmän Lag.
Herr Tham, Wolrath: Då jag fullkomligt
instämmer uti de förenade Utskottens
princip af hvarje Medborgares rätt, att huru
och på hvad sätt han för sig förmånligast
finner, afyttra egna producter, så godkänner
jag äfven deras förslag till underdånig
skrifvelse i ämnet, men med den
förändring Herr Hjerta föreslagit, och hemställer,
äfven om icke ordet Gårdfarihandel
i slutet kunde utgå, då redactionen
skulle lyda: att Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse till Kongl. Majit med erkännande
af hvarje Medborgares rätt att ,
huru och på hvad sätt han för sig förmånligast
finnérj afyttra egna producter och
tillverkningarj må frambära underdånig anhållan
derom, j att sådane åtgärder ytterit
-
Den 19 Augusti.
83
gare måtte vidtagas som kanna finnas nödige
till förekommande af de missbruk vid
handels utöfvande3 som ännu kunna, ega
rum j sä att endast det lofliga deraf må
komma att cjvarstå. Om Gårdf ar ihandeln
nämnes i slutet, men ordet Westgöthe borttages,
så vet ingen, hvartill det förra ordet
hörer; och i sådant afseende torde mitt
redactionsförslag vara ändamålsenligare.
Grefve Spens3 Carl Gustaf; Ehuru så
många yttrat sig olika med min öfvertygelse
i saken och fastän Herr Hjerta underrättat
mig, att Ridderskapet och Adeln aldrig
fattat beslut om Gårdfarihandelns upphörande,
kan jag dock icke underlåta att
till Protocollet anföra min tanka i ämnet.
Jag tror det icke vara nog, alt, såsom Herr
Hjerta vill, borttaga ordet Westgöthe utur
den föreslagne underdåniga skrifvelsen;
det vore bättre borttaga så mycket af sjelfva
Gårdfarihandel!!, alt de menliga följderna
kunde försvinna. Då likväl jag bar mig
bekant, att BondeStåndet bifallit Utskottens
första Betänkande, och PresteStåndet
likaledes godkänt detta sednare, hemställer
jag, om det är så alldeles rätt att här discutera
om en redactionsförändring, som
till ingenting tjenar. Min önskan vore visserligen,
att hvarken förra eller sednare Betänkandet
af Ridderskapet och Adeln antages.
Jag tror, att Gårdfarihandeln utsträckt
£9 H. c*
84
Den 19 Aug usti.
med vissa correcliver till alla Medborgares
utöfvande skulle vara mindre skadlig, men
sådan, som den nu är, anser jag den hafva
högst menliga verkningar, och finnér
mig icke ens behöfva uppgifva skälen dertill.
Då det nu genom a:ne Stånds redan
fattade beslut är för sent att tillvägabringa
. något sådant correctiv, anser jag
den af Utskotten sist föreslagne underdåniga
skrifvelsen mest olämplig, och vill ur
sådan synpunkt heldre bifalla det förra äu
det sednare af Utskottens Betänkanden.
Friherre Cederström: Emot den redactionsförändring
Herr Hjerta framställt skulle
jag icke hafva något alt erinra, om den
egde annat ändamål än, att få bort ordet
Westgöthe, och om i någon mån derigenom
bereddes mera tydlighet; men tvertom
torde möjligen missförstånd deraf uppkomma.
Då man erkäner riktigheten af Utskottens
förslag, synes det mig vara bättre,
att bifalla Utlåtandet sådant det är,
än att, genom redactionsförandringar, möjligen
bereda misstydningar, hvilket icke
kan inträffa med ordet Westgöthe y hvarmed
af en hvar, i den accéption det blifvit
framstaldt, förstås en Gårdfari-handlande
Westgöthe. Hvad åter angår Herr von
Qvantens påstående, att Utskotten skulle
anmodas uppgifva förslag till Beglemente
för den ifrågavarande handelsfriheten, får
jag gifva den värde Ledamoten tillkänna,
Den 19 Augusti.
85
att ett sådant Reglemente, redan vid sisllidne
Riksdag blifvit utarbetndt, och af Rikets
Ständer godkändt. Grefve Spens bar
förklarat, att han heldre vill godkänna det
första, än det sista, af Utskottens Utlåtanden;
men om jag ej orätt fattat hans yttrande
har han derjemte sagt, att Gårdfarihandeln
blefve oskadlig, om den vöre tillåten
för alla medborgare, men menlig i
sitt nuvarande skick. "Vid detta förhållande
synes mig likväl, som hade Herr Grefven
egt mera skäl att godkänna det nu
ifrågavarande Utlåtandet, emedan det först
afgifna rent af förbjuder Gårdfarihandel!!,
då deremot det sednare tillstyrker en allmän
frihet i detta afseende, derigenom en
hvar, i händelse af bifall dertill, äger frihet,
att afsätta sina productcr och tillverkningar,
hvar han för sig tjenligast finnér.
Herr Munch af Rosensköld,, Eberhard:
Det torde vara så mycket mera nödvändigt,
att benämningen Westgöthe utgår, som
på detta ställe icke menas Westgöthen i
allmänhet, ulan endast innevånare i sju Härader
och två Städer af detta Landskap.
Herr Hjerta: Om jag befarade den
följd som Friherre Cederström af mitt redactionsförslag,
skulle jag visst snart frångå
detsamma; men då jag förmodar, att de
öfriga Stånden äfvenledes skola inse, att
jag endast åsyftar en liten redactionsför
-
86
Den 19 Augusti.
ändring, fruktar jag icke, att de deraf skola
hemta anledning att ändra deras meningar
i hufvudsaken, och kan således icke afstå
från att begära handelsfriheten i så allmänna
termer som möjligt, hvarvid jag torde
få fästa uppmärksamhet på, att benämningen
Gårdfarihandel gerna kan nyttjas, emedan
den icke är någon tecknisk bemärkelse
å Westgötharnes handel, utan lika så
väl kan användas på Helsingarnes och andras
handel med egna tillverkningar. Jag
jnedgifver gernaj att jag nu icke är beredd
uppgifva något fullkomligt redactionsförslag
till ifrågaställde underdåniga skrifvelse,
emedan jag icke kände, att ärendet i
dag skulle förekomma, men jag vågar dock
tro, att proposition kan göras till bifall å
Utlåtandet, endast med den förändring, att
ordet Westgöthe uteslutes från Utskottens
tillstyrkande mening.
Herr Cederschjöld: Med anledning af
den siste värde Talarens yttrande, får jag
erinra, att det är nödvändigt uti den underdåniga
skrifvelsen omnämna Westgötharnes
Gårdfarihandel, emedan det var
just derom, som fråga var vid sista Riksdag,
hvilken då föranledde till en underdånig
hemställan. Vill man nu nalkas Konungen
i samma ämne, så mäste man väl
äfven tala örn samma sak. Jag hade egentligen
begärt ordet för att söka uppgifva ett
redactionsförslag till beslutet, af följande
Den ig Augusti.
87
lydelse: Att Rikets Ständer med erkännande
af hvar Medborgares rätt att, hura
och på hvad sätt han för sig förmånligast
finnér, afyttra egna producter och tillverkningar
, må frambära underdånig anhållan
derom, att sådana åtgärder ytterligare måtte
vidtagas till förekommande af de missbruk,
som, vid utöfvande af Westgötharnes
Gårdfarihandel, ännu kunna ega rum,
så att endast det lojliga deraf må komma
att qvarstå. Men sorn denna redaction är
j sjelfva saken lika med den Utskotten föreslagit,
’ vill jag ej insistera på dess antagande,
helst en olikhet i Ståndens heslut
lunde, såsom Friherre Cederström anmärkt,
föranleda till en för utgången osäker jemkning
i förstärkt Utskott. Det torde derföre
vara bäst antaga Utlåtandet, sådant
det är.
Herr Tham: Jag kan för ingen del
förena mig med Grefve Spens uti hans
påslående, att det vore häst antaga Utskottens
första Betänkande i delta ämne. Jag
har, då det återremitterades, så uttryckligen
förklarat mig deremot, att jag ej nu
behöfver upprepa mina skäl för att ogilla
det såsom i högsta målto obilligt och skadligt.
Herr Cederschjöld vill, att Westgötharnes
Gårdfarihandel skall omnämnas, om
icke i premissen, åtminstone i slutet af
tillstyrkandet. För min del antager jag likväl
heldre Utskottens, än Herr Ceder
-
88
Den 19 Augusti.
sclijölds redactionsförslag, emedan det förra
sammanbinder conclusionen med premissen,
då det sednare endast i conclusionen
omtalar, hvarom frågan är. Jag
skulle likväl vilja föreslå en sådan redaction:
att Rikets Ständer i underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t , med erkännande
af hvarje Medborgares rätt, att„
huru och på hvad sätt han för sig förmånligast
finner, afyttra egna producter
och tillverkningar, må frambära underdånig
anhållan derom, att sådana åtgärder
ytterligare måtte vidtagas, som kunna finnas
nödige till förekommande af missbruk
vid denna sålunda föreslagna allmänna
Gårdfarihandel. Dock skall det vara mig
lika kärt, om Utskottens förslag anlages.
Saken blir i alla fall densamma.
Herr Uggla, Carl Wilhelm: Jag bar
förut tagit mig friheten orda emot Gårdfarihandelns
upphäfvande, och anser mig
således för närvarande endast böra gifva
tillkänna, att jag förblifver vid samma tanka.
Deremot kan jag icke inse något binder
för etablerande af nödiga controller
mot missbruk af denna handel. Derföre yrkar
jag, med all möjlig känsla för pri vi legiér
nes bibehållande, att missbruken deremot
mä. afskaffas. Angående de olika föreslagne
redactionerne, vill jag ej yttra
mig, utan öfverlemnar till Herr Grefven
och LandtMarskalken, sorn med en ovan
-
Den 19 Augusti.
89
lig lätthet och redighet uppfattar och framställer
propositioner, alt af de uppgifne
redactionsförslagen sammanfatta ett, som,
nied lillärkännande af handelsfrihet för hvarje
Medborgare, tillika bibehåller Grådfarihandlande
Westgölharne vid sina privilegier.
Herr Löwenström, Johan Jacob: Det
torde tillåtas mig att yttra några ord i ett
ämne, som jag kanske känner bättre än mångå
andra, efter som jag är hemma på den
ort, hvarest de Gårdfarihandlande Westgötharne
hafva deras stamhåll. Hufvudsakligen
bedrifves hela denna handel med lurendräjerigods,
till hvars införande de hafva
sina serskilt utsedda ställen, än Köpenhamn,
än kusten af Helsingborg, Warberg
och kusten deromkring 111. fl. Beträffande
tillkomsten af Utskottens Utlåtande, så visar
RiksdagsFullmägtigen Olof Carlssons reservation,
att det skett genom surprise,
hvilket, ehuru Friherre Cederström tagit
det parti att gifva det benämning af osanning,
likväl måtte stå fast, då flera Ledamöter
inom Utskotten instämt med Olof
Carlsson. Äfven af Herr Hiesleiters anförande
syns, att Utlåtandet nog knapphändigt
tillkommit. Att höra , det ifrågavarande
Gårdfarihandel icke skadar, förefaller
verkligen besynnerligt, då man känner
den deraf föranledda utprångling af utländska
öfverflodsvaror, som äro till det mesta
lurendrägade, huru Westgötharne genom
Den 19 Augusti.
afslag ofta till A;del af hvad de först begärt,
samt utlofvande af A års credit, locka
de enfaldige till onödig och skadlig
luxe. Tili hvarje landtbo hemställer jag,
om ruan ej vid åsyn af en kringvandrande
Westgöthes annalkande till sitt hus önskar,
att ej några sådane funnos. På alla dessa
skäl får jag anhålla om proposition till afslag
å Utlåtandet, och, i fall det icke beviljas,
votering.
Herr Tham: Jag arnar icke ingå i någon
discussion om den skada eller nytta
Gårdfarihandel medförer, och förmodar
att hvar och en derom redan stadgat sin
opinion, så att den icke kan ändras. Jag
förenar mig med Friherre Cederström i
yttrande af bifall å Utlåtandet, sådant det
är, på det vi måtte slippa alla jemnkningsförslag.
Grefve Spens: Jag har begärt ordet,
endast för att besvara Friherre Cederströms
yttrande om inconsequence i hvad jag nyss
hade äran anföra. Min tanka var icke, att
Gårdfarihandeln är alldeles oskadlig, tvertom
tror jag densamma vara skadlig, utan
correctiver mot nuvarande missbruk, ehuru
jag hyser den åsigt, alt sådane correctiver
kunde åstadkommas, att det skadliga i denna
handel upphörde. För öfrigt är jag
med Herr Tham ense derom, att en hvars
opinion i detta ämne är så bestämd, och
Deli 19 Augusti.
9l
saken så väl känd och utvecklad, att dpfc
icke är värdt att mera tala om densamn .
Vi äro alla uppväxte nied stridigheterne
om Gårdfarihandeln; och känna derföre så
väl de olägenheter, sorn dermed kunna vara
förenade, att det icke tjenar till något
att vidare upprepa dem. Jag önskar således,
att vi måtte genast skrida till beslut
i saken.
Herr Hjerta: Då, i följd af en annan
värd Ledamots yrkande om votering i denna
sak, vi skulle få 2:ne voteringar, i fall
jag fullföljde mitt förslag till redactionsfötändring,
vill jag icke vidare påyrka detsamma.
Men jag erkänner uppriktigt, att
jag med förundran hört den arme Westgöthens
uteslutande från Gårdfarihandeln yrkas
af en incjeldt Officer ifrån samma ort,
som känner, att Elfsborgs Län , just för dess
motsträfvighet att åtaga sig Roteringsbördan,
blifvit så hårdt roteradt, att det, i
anseende till sin svaga jordmån, ej kan underhålla
sitt Regemente, om invånarne beröfvas
Gårdfarihandels-rättigheten. Jag anhåller
om bifall till Utskottens förevarande
Utlåtande.
Herr Uggla: Jag förenar mig med
dem, som yrka bifall å ifrågavarande Ut-,
låtande, och afstår således ifrån jemnkningen
af de föreslagne olika redactionerne.
Herr Löwenström: På Herr Hjertås
92
Den 19 Augusti;
yttrande får jag endast svara, det jag alldeles
icke är emot Gårdfarihandelns fort-*
farande, örn blott lurendräjeri dervid kan
förekommasj och om dess bibehållande behöfves
för underhållet af Elfsborgs Regemente,
så vore det lämpligare alt Staten
på annat sätt lemnade det erforderliga understödet
för detta ändamål, än genom en
handelsfrihet, som har ett omoraliskt inflytande
på hela Riket..
Herr Munck af Rosensköld: Jag vet
väl, att Gårdfarihandlande äro och kallas
Westgöthar, men derföre äro icke alla Westgöthar
Gårdfarihandlande. Jag hemställer
om det väl är lämpligt, att nyttja detta
för litet bestämda uttryck i en underdånig
hemställan till Kongl. Maj:t, och om man
icke i stället bör sätta: En del invånare
i /Vester göhtland.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
ä Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottens ifrågavarande Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några få Nej.
Herr Löwenström begärde votering.
Friherre Anckar swärd: Jag hemställer
lill Herr Löwenström, hvarom vi väl skola
votera, och om något .resultat kan enligt
hans önskan vinnas genom en votering
om bifall eller afslag å Utlåtandet.
g| Den ig Augusti. g3
Såsom jag fattat Herr Löwenströms yrkancle
om votering, vill han hafva afslag å Utlåtandet;
men då är ju resultatet äfven, att
'Gårdfarihandeln kommer alt fortfara i dess
närvarande skick. Hvad det öfverklagade
lurendräjeriet vid denna handels idkande
angår, så ligger det i Regeringens makt att
förekomma det, och genom bifall till detta
Utlåtande vinnes en underdånig framställning
af Ständernes önskan i detta afseende.
Då dessutom pluraliteten här tyckes
vara så bestämdt för bifall lill Utlåtandet,
torde Herr Löwenström finna, att
det icke är skäl att borttaga tiden med en
ändamålslös votering.
Herr löwenström: I anledning af hvad
Friherre Anckarswärd nu behagat erindra,
får jag äran förklara, det jag, då jag sist
hade ordet, glömde nämna, att jag önskade,
det contrapropositionen vid voteringen
måtte blifva ett beslut, att Gårdfarihandlande
skulle förblifva vid de förmåner de
innehade, med det undantag, att de ej fingo
försälja varor annorledes, än på Torg
i Städerne och å öppna Marknader; men
då jag förutser, att jag skulle förlora vid
en votering härom, vill jag afstå derifrån;
dock Under anmälan af min reservation
mot det beslut Ståndet fattar.
Hans E.rcellence Herr Grefven och
LalicltMarskalken förklarade, alt, sedan Herr
94
Den 21 Augusti.
Löwenström afstått från sin begäran om
votering, ansåg Hans Excellence sig böra
tillkännagifva, alt Ridderskapet och Adelil
med stor pluralitet bifallit den af Hans
Excellence framställde proposition, till följd
hvaraf Lag- och Ekonomi-Utskottens ifrågavarande
Utlåtande blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Justerades 8 Pro tocol IsUtdrag, innehållande
Ridderskapels och Adelns i Plena
den 17 dennes f. och e. rn. fattade beslut.
Högloft ige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 21 Äng. 182c).
Plenum kl. tre qvart till io Förmiddagen.
Sedan Ridderskapels och Adelns Herrar
Ledamöter blifvit samlade, och de 2:ne
Härolder, hvilka uti Processionen i dag
borde gå framför Ridderskapet och Adeln,
ankommit, samt Ridderskapet och Adeln,
uppå derom af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken gjord proposition,
beslutat, att efter Ceremoniens slut
vid Kongl. Slottet åtskiljas, afgick Hans
Deri ii Augusti.
95
Excellence med Ridderskapet och Adela
klockan en qvart till n f. m. till Kongl.
Slottet, hvarifrån Ridderskapet och Adeln
var Kongl. Maj:t uti processionen följaktig
till Storkyrkan, hvarest Ridderskapet och
Adeln bivistade Hennes Maj:t Drottningens
höga kröning.
Efter Ceremoniens slut återgick Ridderskapet
och Adeln med processionen till
Kongl. Slottet, samt åtskildes sedermera
vid nedgången derifrån klockan 3 eftermiddagen.
In fidem protocolli,
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 22 Aug. 1829.
Plenum kl. en qvart till 12 Förmiddagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken tillkännagaf, att Hennes
Maj:t Drottningen utsatt klockan 12 i dag
till emottagande aF Rikets Ständers underdåniga
lyckönskningar i anledning af Hennes
Mnj:ts höga kröning, och hemstälde
Hans Excellence, om icke Ridderskapet och
Adeln behagade, efter Ceremoniens slut,
vid nedgången från Kongl. Slottet åtskiljas.
Bifölls.
Sedan de Tvenne Härolder, hvilka borde
gå framför Ridderskapet och Adeln an
-
Den 27 Augusti f. in.
kommit, afgick Hans Excellence Herr Grefven
oell LandtMarskalken med llidderskapet
och Adeln klockan tre qvart till 12 f.
m. till Kongl. Slottet, hvarest Ridderskap
pet och Adeln i underdånighet uppvaktade
Hennes Majrt. Drottningen.
Efter Ceremoniens slut åtskildes Högloft
lige Ridderskapet och Adeln vid nedgången
från Kongl. SloLtet klockan 1 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagén den 27 Aug. 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarne
följande Constitudons-Utskottets
den 8, 22, 28, 29 och 3i sistlidne Julii
allåtne, samt den 19 i samma månad f. m.,
den 7, 10 och 12 dennes eftermiddaganle
på hordet lagde Memorial:
N:o 40. Rörande StatsUtskottets anmärknings-anlcdning
i afseende på beviljade
förlagslån åt Mekaniska Verkstaden vid
Motala.
N:o 4r• Angående StatsUtskottets anmärknings-anledning,
i fråga om ett Fabrikanten
Pochet beviljadt Lån ur ManufacturDiscont-Fonden.
N:o 42.
\
Den 27 Augusti f. m. gy
N:o 42. Angående BorgareStåndets återremiss
på en anmärkningspunkt i Utskottets,
under N:o 36 förut meddeldte, Betänkande
om StatsRådsProtocollens fulländade granskning.
N:o 43. I anledning af BondeStåndets
återremiss på Utskottets under N:o 36 förut
meddelte, Betänkande om StatsRådsProtocollens
fulländade granskning.
N:o 44. Rörande Casper Wiikmans anmärknings-anledning,
i afseende på 1826 års
Förordning om Rusthållsafgifterne till Wadstena
Krigsmanshus.
N:o 45. Rörande Friherre Anckarswärds,
Carl Henrik, anledningar till anmärkning
mot Konungens Rådgifvare, samt Föredragande
af Krigs- och Kammarärender.
N:o 46. Rörande Prosten J. Dedekinds
anmärknings-anledning mot Föredragningen
i KammarExpedilionen af målet angående
Kyrkohemmanet Lyngåkra.
N:o 47* Rörande en af Herr Rosenquist
af Åkershult, Fredrik Leonard, uppgifven
anledning till anmärkning mot StatsRådet
och Föredragande.
Å nyo föredrogs och bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottefs den 28 sistlidne
Mars under N:o 83 afgifne, och den
11 derpå följde April e. m. på bordet lag
3g
II. . 7
de, Utlåtande, i anledning af gjord hemställan,
att Directionen öfver Danviks Hospital
måtte förklaras oberättigad att uppbära recognitionsafgift
till Hospitalet, vid upplåtelsebrefs
utfärdande på besittningsrätten af
dess Hemman.
Å nyo föredrogs RiddarhusUtskottets den
i/f sistlidne Mais aflåtne, och den 3 derpå
följde April på bordet lagde, Memorial, i
anledning af väckt fråga om upplåtande af
Riddarhusets obebyggda Tomt till uppförande
af SessionsSalar för de tre ofrälse Stånden
m. m.; och fann Ridderskapet och Adeln,
att sedan Ridderskapet och Adeln den i4
dennes e. m. bifallit StatsUtskottets under
N:o 204 meddeldte Utlåtande, till följd hvaraf
RiksgäldsContorets hus komme att inredas
till Sessionsrum för de tre ofrälse Stånden,
samt för Rikets Ständers Utskott, RiddarhusUtskottets
ifrågavarande Memorial nu
mera icke erfordrade annan åtgärd, än att
läggas till Handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Herr von
Hejnne, Georg, och Herr Kuylenstjerna, Gustaf
Wilhelm, i anseende till förestående afresa
från Riksdagen, afsagt sig deras platser
såsom Ledamöter, den förre i StatsUtskottet,
och den sednare i RiddarhusUtskottet;
hvarföre Hans Excellence anmodade
Den 27 Augusti f. m.
99
Ridderskapets och Adelns Herrar Electorer,
att i morgon sammanträda för att utse nya
Ledamöter i de afgångnes ställe,
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens ej
mindre den 18 sistlidne Mars under N:o 8
afgifne, och den 26 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Betänkande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Kongl. Maj:ts Nådiga
Stadga om Skiftesvérket i Riket den 4
Maji 1827; än ock den 25 sistlidne Junii under
N:o 41 meddeldte, och den 16 derpåföljde
Julii f. m. på bordat lagde, Utlåtande,
öfver de vid berörde Betänkande gjorde
anmärkningar.
singående de anmärkningar af allmän
beskaffenhet, som i detta ämne blifvit gjorde.
Alt Skif tes Stadgan blifvit för tidigt promill
ge rad.
Grefve Spensj Carl Gustafj uppläste
följande:
Jag var ej närvarande, när Grefve Horn
oell Herr von Hartmansdorff gjorde deras
nu ifrågavarande anmärkning, och vet således
ej, 0111 de anfört det efter min tanka
rätta skälet till deras påstående, som derigenom
hade fått en mycket vidsträcktare
syftning, än blott det, att SkiftesStadgan
39 H. 7*
100
Den 27 Augusti f. m.
Blifvit för tidigt promtilgerad. Om deras
tanka endast, varit sådan som Utskotten den
framställt, kan jag alldeles ej dela den, ty
litet eller intet hade varit efter min åsigt
hjelpt med det, att SkiftesStadgan med bibehållen
form af ekonomisk förordning blifvit
hänskjuten till Ständerna för att enligt
89 §. af denna Riksdags Ständer behandlas,
innan den promulgerades. Förhållandet hade
i lmfvudsaken blifvit detsamma, som det
nu kan blifva. Jag kan således ej annat än
tillstyrka bifall till denna del afUtskottens
Betänkande, men då min åsigt af saken är
en helt annan, som likväl närmast med det
nu förevarande ämnet sammanhänger, begagnar
jag Riksdagsmannens i våra Grundlagar
förbehållne rätt att yttra sig öfver lagligheten
af hvad inom Ståndet sig tilldrager,
och anhåller att lill prolocollet få aflemna
min reservation emot det öfverdrifna
hyllande af enskiftesprincipen, som i mansåldrar
alstrat flera särskilta Skiftesförordningar,
med efter min tanka ganska tydliga afsteg
från Grundlagarne.
Jag betraktar vid Enskiftesförordningarnes
bedömande långt mindre den ekonomiska
frågan, örn jorden producerar mer, dess
åbo trifves bättre, på enstaka hemman eller
i samfällighet, än de två cardinalfrågorna
om laga kraftvunnen äganderätt kan och bör
rubbas utan ägarens samtycke, för det att
sådant af en ekonomisk tlieori kan äskas —
Den 27 Augusti f. ru.
101
samt om, derest en sådan rubbning kan tillstyrkas,
förordningen derom bör äga samma
tillkomst, som Civillag, eller förblandas
med de ekonomiska förordningarne.
För min del kan jag ej annat än anse
följden högst förstörande för all samhällsordning,
om den åsigt skulle vinna burskap,
att man för en ekonomisk theori skull äger
rätt rubba fastighetsbesittning, och skilja
medborgaren vid sina fäders jord emot ålagd
såkallad ersättning. Möjligheten af denna
ersättning beror på den förutsättningen, att
allt kan med penningar mätas, och detta är
just grundmisstaget af närvarande tidehvarf.
Att statsändamål finnas, för hvilka den enskiltes
rätt måste stå tillbaka, nekar jag visst
ej; men hans minsta billiga fordran är i
sådant fall, att se denna rätt erkänd; har
detta skett, måste nödvändigt den ifrågavarande
rubbningen ske under noga iakttagande
af de former, som för öfrigt trygga
civila rättigheter. Att Enskiftesförfatillingarne
i8o3 och 1807 med deras föreskrifter
0111 eganderättens, och laga kraftvunna domars,
rubbning i administratif väg, kunde
emanera från ett mera despotiskt Regeringssätt,
kan ej förundra någon; men att äfven
sedan, inom Regering ocb Ständer, samma
åsigt varit bibehållen — att, sedan ett Constitutionelt
statsskick antagit, ehuru kanhända
ej 110g sorgfälligt uppdragit, skillnaden
emellan Civillag och ekonomisk författ
-
102
Den 27 Augusti f. m.
ning, man kunde glömma, att frågan om
fastighetsbesittning, och hvart modus acquirendi
deraf, ovillkorligen hör til! Civillagen—■
kunde glömma, alt hvarje ny Skiftesstadga
medför en fortsatt ändring i ByggningaBalken
— glömma, att slutligen ekonomiska
principen, consequent följd, sjelf fordrar skiftesmålens
behandling såsom rättsfrågor, emedan
det är för jordbrukaren långt vigtigare,
än något annat, att han har samma säkerhet
i denna del på äganderätts orubblighet,
som i hvar och en annan, och emedan den
minsta på fordna tiders erfarenhet grundade
farhåga, att hvart 2o:de år en ny Skiftesstadga
utkommer, nedslår honom långt mägtigare,
än det besvär, att äfven många gånger
om dagen begagna gångstigar öfver grannarnes
ägor — att säger jag allt detta kunde
glömmas, kan icke annat än bedröfva
livar och en, som med uppmärksamhet betragtar
Sveriges senare händelser.
Jag anklagar för denna glömska, hvars
sista och just 1111 pågående act, jag anser vara,
att 1827 års Skiftesstadga nu ej behandlas
efter 87 §. RegeringsFormen, ingen särskilt
individu, icke särskilt Regeringen eller
Ständerne, jag reserverar mig emot hela min
samtids åsigt, ty det är egentligen denna
som har skulden; det är icke första gången
det moderna Europas Statsmän, under nationernas
högljudda bifall, hafva åsidosatt
samhällenas heligaste ändamål, för det kära
Den 27 Augusti f. m. io3
yrket, alt öka varuproduktionen. Alt en
tidsåsigt bär varit verkande, kan icke undgå
att erkännas af mig; 1812 och 1821 års
Enskiftes-förordningars emanerande såsom
hushållsmål lemnades oanmärkta af Ständerna;
och alia frågor om förändringar i Skif—
teslagarne hlefvo, åtminstone så vidt jag vet,
vid alla Riksdagar handlagde enligt 89 §.
Jag har vid ett sådant förhållande icke kunnat
åtala det bristande användande af 87 §.
hvilket här förekommer mig, såsom det
största fel; jag vet dessutom ganska väl,
att till ett sådant åtal är icke här stället.
Men jag måste begära min tanka i ämnet
till Protocollet, just för att sedan kunna
deltaga i denna dags debatter; jag kommer
kanske att, mer än de flesta, försvara detaillerna
af stadgan, emedan jag med glädje
funnit det sista fenomenet af den ofvannämnda
tidsandan, att gifva ekonomiska theorier
en tillbörligt stor vigt, på flera ställen
just sjelf bebåda en återgång till det bättre.
Herr von Hartmansdorff\ August: Jag
anhåller, att hufvudsakligen få instämma i
Grefve Spens’s yttrande. Hvarken min tid
eller min ställning i samhället hafva tillåtit
mig att taga den kännedom om denna
författning, som skulle föranleda mig att
dervid göra annat än allmänna anmärkningar.
Den grundsats, att för ekonomiska åsigter
rubba äganderätten, anser jag olaglig,
oklok och fördcrllig. I hänseende lill for
-
io4 Den 27 Augusti f. m.
%
men, ilis lii mm er jag äfven med Grefve Spens
deruti, att jag anser det hafva varit orätt,
att behandla denna sak mera såsom ekonomisk,
än såsom lagfråga. Jag kan ej eller
underlåta, att anmärka den våda, hvaruti
vårt samhälle befinner sig, derigenom att,
om än en Föredragande ställes till ansvar,
och sakfälles för en olaglig åtgärd, är det
likväl obestämdt, huru förhållas skall med
den åtgärd, för hvilken han dömmes. Om
den i alla fall står qvar utan rättelse, så är
riket ej hulpet dermed, alt Embetsmannen
straffas, eller skiljes från Embetet för framtiden.
Jag föreser emedlertid, att tidsandan
till den grad strider emot min åsigt af
denna Stadga, att Jag förgäfves skulle strida
deremot, och begagnar derföre min rättighet
att genast reservera mig emot grunderna
för densamma i allmänhet.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
begagnar äfven detta tillfälle, att inför Ridderskapet
och Adelil vördsamt gifva tillkänna,
att jag för min del icke allenast vid förra
Riksdagen i ConstitntionsUtskottet, utan äfven
vid denna samtalsvis, fästat Utskottets
uppmärksamhet på angelägenheten, att gifva
klara bestämningar på hvad. i våra Grundlagar
menas med ekonomiska mål. Det är
nemligen i det afseendet ingen gräns bestämd,
och örn man med uppmärksamhet betraktar
de mål, som vid våra Riksdagar äro afgjorde,
skall man linna, att mål af samma art
Den 27 Augusti f. m. io5
ena gången blifvit behandlade såsom lagfrågor
efter 87 §., och en annan gång såsom
ekonomiska mål efter 89 §. RegeringsFonnen.
Men ända hittills, oaktadt jag efter min förmåga
mediterat öfver denna sak, har jag ej
kunnat finna någon gräns eller någon definition
på ekonomiska Författningar, och det
har gjort, att jag ej kunnat afgifva något
skriftligt förslag derom. Men jag vill fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på
angelägenheten att utstaka en sådan gräns,
för att vinna den säkerhet i lagstiftningen,
som den representativa Statsförfattningen erfordrar.
Hans Excel lence Herr Grefve De la Gardiej
Jacob: Hufvudsakligen instämmande med
Grefve Spens, får jag med honom förena mig
i hans yttrande. Det föga afseende Utskotten
gjort på de anmärkningar, som af Ridderskapets
och Adelns ledamöter blifvit gjorde
emot Skiftesstadgan, lemnar ringa hopp
att man skall lyckas i deras fullföljande.
Jag vet, att i tidens nuvarande anda finnes
ett kraftigt stöd för alla förändringar, allt
nytt, men jag kan ej undgå upprepa hvad
jag förut yttrat, att med den kännedom jag
äger om Skåne, hvilken är den provins jag
talar för, denna författning är icke allenast
ogagnelig, utan äfven skadlig. Långt ifrån
att uppmuntra nya enskiftens tagande, är
den gjord att hindra dem. Möjeligen kan
jag under loppet af denna discussion kom
-
Deri 27 Augusti f. m.
ma att anföra något uti detaljerne; detta
har jag blott velat nämna såsom generelt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMnrskalken hemställde om Ridderskapet
och Adeln ansåg ifrågavarande anmärkning
böra, på sätt Utskotten tillstyrkt, förfalla.
Bifölls.
Hans Excellence Herr Grefve Dela Gardie
reserverade sig emot Ridderskapets och
Adelns beslut.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
i Herr Grefve De la Gardies reservation,
med det tillägg, att jag förmodar, det klagomålen
öfver Skiftesstadgan skola innan nästa
Riksdag blifva talrika nog från alla landsorter,
för att då gifva anledning till de förändringar,
hvilka jag, såsom en i hufvudstaden
boende tjensteman, nu förgäfves yrkar.
Att Skiftes Stadman skall, för de fleste
Landsortervara otillämplig, m. m., och således
köra antingen helt och hållit upphäjfvas
eller tills vidare inställas.
Utskottens yttrande i denna del blef
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie
anmälte till protocollet sin reservation
emot Ridderskapets och Adelns beslut.
Angående de mot SkiftesStadgans särskilda
föreskrifter gjorde anmärkningar.
Den 27 Augusti f. rn.
Angående de emot 1 Capitlet 3 §. och
12 Capitlet 3 gjorde anmärkningar, samt
i sammanhang ‘dermed en förändrad redaction
af 12 Capitlet 12
Herr Danckwardt, Magnus Georg: Utskotten
hafva i deras sednare Utlåtande frångått
den tanka de förut yttrat, att, då en
delägare begär skifte, blott han, men icke
de andra, skulle erhålla det; de hafva således
medgifvit riktigheten af den princip, att
på en delägares begäran alla skola skifta, och
derföre bibehållit SkiftesStadgans föreskrift
i denna del. Men Utskotten hafva i stället
föredragit förändringar i en Stadgans §., som
har dermed sammanhang, och sorn innehåller
förbud emot rubbning af Storskifte, då
ej förmånligare skifte, än det redan varande
Storskiftet, kan ske. Det är 12 §. i 12
Capitlet, som lyder sålunda : Har Storskifte
förut öfver gått ett Skifteslag , der
ägorne är o af den beskaffenhet, att nytt
Skifte icke annorledes, än efter nästföregående
,§\ verkställas kan; och finna, på
grund af delägares gjorde yrkande , Skiftesmannen
och Gode Männen , att nytt Skifte
för Skifteslaget i allmänhet icke kan blifva
förmånligare , än det redan varande Storskiftet;
då bör, med inställelse i det sökte
Skiftet, utlåtande derom till ÅgodelningsRätlens
pröfning öfverlännäs, på sätt i
nästföregående sagdt är. Här är således
föreskrifvit, att när i redan storskiftadt
Skifteslag en delägare yrkar, att bättre skif
-
io8
Den 27 Augusti f. m.
te ej kan ske, så skall, om ej ägorne kunna
läggas uti ett, två eller högst tre Skiften,
samt i tle Norra Prpvincerne fyra, särskild
pröfning företagas, om Skiftet får äga rum.
Nu hafva Utskotten trott sig höra föreslå
först en sådan tilläggning i.§, att det nya
Skiftets medgifvande icke endast skulle hero
på, om det blefve förmånligare, utan äfven
att afseende borde fästas å de med Skiftet
förenade kostnader och delägarnes förmåga
att dem utgöra, och att någons skada eller
förlust derigenom icke bereddes. Att genom
ett Ägoskifte rätt verkstäldt någon skada eller
förlust skall uppkomma, kan ej i allmänhet
supponeras; det skulle då utesluta alla
Skiften; ty de kostnader, som deraf uppkomma,
få icke såsom skada eller förlust
beräknas. Att åter bedömma förmågan hos
jordägarne, att bestrida desse kostnader, ser
jag ej, huru det skulle kunna låta sig göra.
Huru kan Domaren rätt känna delägarnes
enskilta förmögenhetstillstånd, och huru skola
desse för honom sådant ådagalä gga? Stadgandet
är välvilligt, men jag tror ej att det
passar såsom stadgande, emedan det ej kan
användas. Man må ej' hafva så stor fruktan
för rubbning af Storskiften. Sådan rubbning
har i 20 år redan varit mcdgifven;
och man hav funnit sig dervid. Ehuru enligt
Enskiftsförfattningarne blott skiftessökanden
fick Enskifte, måste de andre delägarne
taga nytt Storskifte sig emellan, betala
Landtmätarne samt odlings- och utllytl
-
Den 27 Augusti f. m.
109
ningskostnad, och detta så ofta en ny enskiftssökande
sig framstälde. Således tror jag
ej att ett så beskaffadt stadgande, som det
ifrågavarande, bör äga rum. Följden skulle
deraf ock blifva, att en pröfning, om nytt
Skifte finge ske, i flere repriser kunde äga
rum, ty vid en annan tid kunde delägarne
hafva styrka, att bestrida kostnaderne. Jag
hemställer derföre, att de ofvananförde i §.
tillagde uttrycken måtte uteslutas, och att
vid frågan, om nytt Skifte får ske, endast
afseende fästes på den omständighet, om Skiftet
kan blifva förmånligare, än det redan
varande Storskiftet. — Den andra förändringen
uti ifrågavarande §. Utskotten framställt
är, att den i § stadgade pröfning, om det
nya skiftet skall tillåtas, bör i alla händelser,
när någon delägare det yrkar’, för sig gå.
Stadgan innehåller, att det blott får ske, om
cj ägorne finnas kunna läggas i högst 3 och i
Norra Länen i 4 skiften. Anledningen till
Stadgans föreskrift är den, att 1821 års Förklaring
öfver EnskiftsFörordningen föreskref,
att 3 Skiften skulle få fastställas såsom Enskifte;
och denna föreskrift, som i 7 år gällt
utan olägenhet, ansåg man sig icke böra
återtaga. Man kan invända, att blott skiftessökanden
då erhöll utbrytning; och att EnskiftsFörordningen
gällde icke för de Norra
Länen; men det är redan insedt, att det förra
icke ledt till förmån eller lättnad för delägare,
och kan tagas för gifvet, att der ägorne
kunna läggas i högst 3 eller i Norra Lä
-
I 10
Den 37 Augusti f. m.
nen 4 skiften, blir ock det nya skiftet förmånligare,
än det redan varande Storskiftet.
Om föreskriften således förändras i likhet med
Utskottens förslag, tror jag ingen skillnad i
dessa saker uppkommer; men väl leder det
lill flere processer -och deraf följande större
kostnader för jordägare; ty det är nästan säkert,
att vid hvart skifte någon delägare yrkar
den ifrågavarande pröfningen, för att om
icke motarbeta, åtminstone uppehålla det nya
skiftet. Emedlertid vili jag icke motsätta
mig denna jemkning i §, om Ridderskapet
och Adeln finnér den tjenlig; men hvad elen
första förändringen angår, anser jag den så-1
som lag vara olämplig.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Uti en del
af hvad Herr Danckwardt yttrat, nemligen
hans bestridande af Utskottets förslag, kan
jag ej annat än förena mig, men i den öfriga
delen måste jag vara af olika tanka. Herr
Danckwardt har ansedt orden: med afseende
å så väl belägenheten af jordens beskaffenhet,
som de med skiftet förenade kostnader,
och delägarnes förmåga att dem bestrida,
innefatta en farlig och mera principlös
redaction, än den, som finnes i den
föregående Stadgan. Ilan har vidare klandrat
orden: utan att bereda någons skada
och f örlust. Efter min tanka ville jag klandra
de sednare orden, men icke de förra.
Uttrycket: utan att bereda någons skada och
förlust, är för långt gångit; ty långt ifrån
Deri ij Augusti f. m.
11 r
att jag skulle lika med Herr Danckwardt
anse, att, om enskifte kan ske, ingen skada
skulle beredas en jordägare, efter som lian
får ersättning för hvad han lider; är det,
med den åsigt jag nyss framställt, omöjligt
för mig att erkänna annat, än att skada och
förlust alltid vid enskiften skola uppkomma.
Jag kan ej godkänna commensurabiliteten af
ersättningen, och den känslan att mista sina
fäders jord. Det är således på denna
grund jag anser orden: ”utan någons skada
eller förlust,” olämplige, emedan de göra
enskiften omöjliga, der storskifte ägt rum.
De föregående klandrade orden böra deremot
bibehållas; de äro tillräckliga att åstadkomma
ett utlåtande om kostnaden och delägarnes
förmåga alt bära den af Landtmätaren
och gode männen; dermed är ledtråden
lemnad åt Ägodelningsrätten att bedomina
saken. Jag anhåller om proposition å
den af Utskotten fö res lagné §. med uteslutande
af orden: utan alt bereda någons skada
och förlustj samt af orden: i allmänhet,
hvilka då blifva onödiga.
Herr Danckwardt: Jäg tror att Grefve
Spens och jag i frågan icke skilja oss i annat,
än i den omständighet, att han yrkar,
att orden: med afseende å de med skiftet
företräde kostnader, och delägarnes förmåga
att dem bestrida böra stå qvar; men deremot
lika med mig, att orden: utan att bereda
någons skada eller förlust, skola utgå.
112
Den 27 Augusti f. m.
Grefve Spens tror nemligen, att Skiftesmännen
oell Domstolen lämpeligen kunna bedomina,
örn delägarne äga förmåga att bära
skifteskostnaderne; men denna hans tanka
kan jag ej dela, och såsom Förrättningsman
eller medlem al Ägodelningsrätten skulle jag
åtminstone för min del sakna all grund för
pröfningen deraf, hälst jag ej kan inträda
i ägarnes enskilta förhållanden, samt undersöka
och bedömma deras förmögenhet, om
den vore sådan, att de kunde bära de med
skiftet förenade kostnader.
Friherre Wrangel, Henning: Ehuru jag
ej kan neka att, såsom princip betraktadt,
det af Utskotten föreslagne project är riktigt,
tror jag dock, att det ej vore olämpligt
vid detta tillfälle, att åberopa erfarenheten.
Det, som varit hufvudsakliga orsaken,
hvarföre Enskiftes verket fortgått i Skåne,
är alt de begränsningar, hvilka här ära
föreslagne, der icke ägt rum, och jag befarar
mycket att, om de skulle blifva gällande,
skulle enskiftena mycket minskas. Ett
stort bevis derpå är, att den ändring, som
genom 1812 års Författning gjordes i Författningen
af i8o3, har minskat enskiftena,
oansedt att ju mera som är enskiftadt, ju
mindre återstår att enskifta. Jag är förvissad,
att, om man jeinför de enskiften, hvilka
skett från 1803 till 1812, så äro de flere,
än de som skett från 1812 lills nu. Jag
tror
Den 27 Augusti f. ni. n3
tror äfven, att om de, som skola enskiftas,
få hjelp, hvilket redan är beslutadt, är det
ej att befara, att oförmågan skall blifva så
stor. -Jag förenar mig för öfrigt till alla
delar med Herr Danckwardt deruti, att orden
utan att bereda någons skada och förlust
måtte utgå. Äfvensom jag lika med
Grefve Spens anser orden i allmänhet böra
uteslutas. Jag har varit tvekande, om
jag skulle försvara den Författning, som utkom
i8o3, emedan det synes vara någon
rättvisa deruti, att uti andra provinser enskifte
ej är så lätt, som i Skåne. Deremot
är den verkställd äfven i Halland, der localen
ej är så förmånlig, som i Skåne, och
har det oaktadt der fortgått, derigenom att
den, som begär enskifte skall erhålla det,
men får flytta ut. Det medför visserligen
stor kostnad, och, då han underkastar sig
den, finnér jag ej något skäl, hvarföre han
ej skulle få den rättigheten. Det är alltid
en förmån att få sina ägor i ett skifte, men
såsom denna §. nu är sammanfattad, är det
min öfvertygelse, att enskiftena ej komma
att fortgå. Hvar och en skall finna, att det
är bäst som nu är; till och med gode männen
och ÄgodelningsRättens bepröfvanden
skola blifva inverkade af considerationer.
Det vore bäst, att behålla stadgandet sådant
det var uti i8o3 års Författning.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Ehuru jag för min del skulle ansett lämp39
II. 8
Den 27 Augusti f. m.
ligast, om correctivet emot skadliga skiften
hade legat uti 12 Cap. 8 §., på sätt Utskotten
Förra gången föreslog, finnér jag dock
något vara bättre än intet, och det är ur
detta skäl jag yrkar bifall å Utskottens förslag.
Caracleren af Skiftesstadgan är den
af ett fartyg, från hvilket man tagit barlasten
för att det må kunna segla snällare och
komma snarare till målet; men äfventyret
af ett skeppsbrott är alltså mycket större,
och lasten är dyrbar, ty det är Sveriges jordbruk,
hvilket utgör lasten. Herr Danckwardt
har trott, att ett Skiftes tjenlighet endast
berodde på localen, men man skulle kunna
visa Herr Danckwardt, att skadliga skiften
kunna finnas äfven der jorden kan delas i
3 skiften. Om till exempel en by blifvit
storskiftad, och fått räta gator, trädgårdsanläggningar
oell goda byggnader, och det
händer att en delägare, för enskild vinning,
eller för att få de andra att nedtysta hans
påstående, begärde skifte, så finnes intet correctif
deremot. Det är denna återhållände
kraft, som funnits i de upphäfda SkiftesförFattningarne,
hvilken saknas i denna, och
som Utskotten ansett nödvändigt att återföra,
och under denna synpunkt har jag till- .
styrkt bifall å Utskottens förslag.
Grefve Posse, Arvid: Jemte det jag
för min del tillstyrker, att den af Utskotten
föreslagne §. måtte i hufvudsaken blifva
antagen, kan jag ej neka, att Herr Danck
-
1
Den 27 Augusti f. m.
wardts anmärkningar mot redactionen förtjena
afseende. Stadgandet, att skiftet skulle
bero af förmågan att bestrida kostnaderne,
bör utgå, ty om det qvarstår, skulle i
Skaraborgs Län och troligen på de fleste
ställen skiften ej kunna äga rum, emedan
man svårligen finnér någon By, der ej åtminstone
en delägare är oförmögen att bestrida
kostnaderne. Dessutom vore det svårt
att bedömma, om de hafva tillgångar eller
ej; ty, om man skulle upptaga hemmansvärdet
deribland, vore det för långt gånget,
och om man endast vill beräkna det, som
äges derutöfver, så träffar man Bönder, som
icke hafva något sådant öfverskott. Det stadgandet
bör således utgå, äfvensom orden
utan att bereda någons skada och förlust,
ty den skall alltid tillfälligt uppkomma,
men ersättes genom den framtida vinsten.
Orden i allmänhet böra qvai’stå, ty det är
för Byelaget i allmänhet, och ej för den enskilte
delägaren, saken skall vara förmånlig.
Om den är nyttig för tio, och icke förmånlig
för en, bör det förra vara Öfvervägande.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik:
Den under öfverläggning varande frågan ingriper
djupt i sjelfva principen, huruvida
hinder för skiften böra undanrödjas, eller
bibehållas. I fråga om all princip är det
naturligt, att olika åsigter skola uppstå, och
39 H- S*
116 Den 27 Augusti f. m.
i liufvudfrågan, om skiftena böra underlättas,
erkänner jag mig höra till dem, som
anse, att hindren höra lnifvas. Det är på
denna grund jag tror, att det i Utskottens
Utlåtande nu föreslagne vilkor, hvarunder
skiften ej fingo äga rum, är så hinderligt,
att intet skifte i följd deraf skulle kunna
tillvägabringas. Jag vet ej, huru det är
möjligt, att bedomina förmågan att ingå i
ett skifte eller ej. Det kunde lika väl hända,
att det vore den rikaste, hvilken förklarade
sig icke äga denna förmåga, som
den fattigaste; och jag finner inga grunder
stadgade för undanrödjandet af ett sådant
hinder. Jag tror dessutom, att utflyttningslijelpen,
och öfrige ersättningar, äro de enda
medel, som kunna tillvägabringas, för
att jemna bristande förmåga. På denna grund
är jag af samma tanka som Herr Danckwardt,
att de omtalade orden böra utgå; äfvensom
jag förenar mig med Grefve Posse deruti,
att det vore allt, hvad som behöfves mot
missbruk, om det stadgades, att en allmän
förmån för skifteslaget skulle erkännas af
ÄgodelningsRätten, innan skiftet finge företagas.
Jag tillstyrker således bifall till stadgandet
med undantag af de anmärkta uttrycken.
Herr Danckwardt: Jag ämnar egenteligen
yttra mig i anledning af hvad Friherre
Wrangel anfört, att den nya Skiftesstadgan
skulle i visst afseende afvika från
Den 27 Augusti f. m.
117
1812 års Enskiftsförordning, och således till
en del aflägsna de goda ändamål, som dermed
varit åsyftade. Jag begagnar detta tillfälle,
att för Ridderskapet och Adeln visa,
huru olika meningarne om verkan af den
nya Skiftesstadgan äro, då en Ledamot, sorn
så väl Männer de välgörande följderna för
landet af Enskiftesförfattningarne, vill påstå,
att den nya Skiftesstadgan är mera inskränkt,
och mindre liberal i möjligheten att erhålla
bättre ägoskiften, än de förra voro. Friherre
Wrangel åsyftar, såsom jag fattat, den
händelse, att då, enligt Enskiftesförfattningen,
en person ville hafva enskifte, var det
honom öppet att få utbrytning på ett sådant
ställe, att de andra ej ledo något, änskönt
desse icke kunde Enskifte erhålla. Detta
vore nu förment, och utgjorde ett hinder
för jordbrukets uppkomst. Det är ostridigt,
att numera, då alla delägare skola vara med
i skiftet, om Ägodelningsrätten pröfvar att
bättre skifte ej kan ske i skifteslaget, är ock
en delägare hindrad att få för egen del ett
skifte, hvilket skiljde honom från de öfriga;
men jag tror, att man måste förbise denna
omständighet. Om det medgåfves, skedde
likväl rubbning för de andra delägarne, och
han lärer väl derföre böra åtnöja sig med
sin redan varande lott. Det enda stadgande
, som möjligen kunde vara lämpligt i denna
del, vore, att den, som det yrkar, skulle
få utbrytning med skyldighet att bestå
alla kostnaderne, utan något biträde dertill
Den 27 Augusti f. m.
af de öfriga; och da lärer likväl vid få tillfällen
någon följd af ett sådant stadgande
icke uppkomma. I afseende på hvad Friherre
Sprengtporten nyss yttrat, och hvilket
är ett upprepande af hvad lian förut anfört,
att nemligen ett correctif skulle behöfvas
emot förändring af redan skedde storskiften,
och att Utskottens ifrågavarande tillägg
till 12 §. i 12 Cap. innefattat ett sådant;
så tror jag ej att detta correctif vinnes genom
antagande af berörde tillägg, ty jag
har visat, och flere andra värde Ledamöter
hafva ock deruti instämt, att det är omöjligt
att pröfva, om de, hvilka skola undergå
skifte, äga förmåga att hära kostnaden
eller ej. Att correctivet skulle ligga uti orden:
utan att bereda någons skada eller Jörlust,
kan jag ej eller finna, ty om desse ord
åsyfta den rubbning i jordägarens förhållanden,
som ett nytt skifte alltid har med sig,
så skulle deraf följa att aldrig något skifte
komrae att äga rum. Att genom ett vederbörligen
verkstäldt skifte någon skada eller
förlust jordägare tillskyndas, får, såsom jag
förut anfört, icke antagas. Jag tror således
ej, att något genom desse stadganden skulle
i det åsyftade ändamålet vinnas. Jag har
deremot framställt ett annat correctif, som
mig synes tillfyllestgörande, det nemligen, att
de delägare, som ej önska det nya skiftet,
uppskjuta med sina lotters mottagning, tills
de dertill finna sig befogade.
Den 27 Augusti f. in.
"9
Grefve Speris: Jag liar hegart ordet andra
gången, för att åtminstone göra mitt
till, att icke Ridderskapets och Adelns meningar
i denna del måtte befinnas treskiftade,
när votering inträffar i denna fråga,
som jag‘anser så vigtig, att den ej utan en
sådan kan afgöras. Det är naturligt, att
med den åsigt, från hvilken Herr Danckwardt,
Friherre Wrangel, Grefve Posse och
Friherre Anckarswärd utvecklat sina skäl,
är borttagandet af både den meningen: de
med skiftet förenade kostnader och delägarnes
förmåga att dem bestrida, samt meningen:
utan att bereda någons skada och förlust,
men bibehållande af orden: i allmänhet,
det enda consequenta. Från den andra
synpunkten åter, sorn anser Landtmätare
och Gode Män äfven böra betrakta kostnadeu,
och alt de med den Jury befattning,
hvilken de såsom Gode Män äga, skola yttra
sig äfven öfver denna fråga, äro tvenne
meningar framställda, den ena af Friherre
Sprengtporten, sorn tillstyrkt Utskottens förslag
oförändradt, och den andra af mig,
sorn föreslagit borttagande af orden: utan
att bereda någons skada och förlust. Jag
vågar insistera på de sista ordens borttagande.
Gör man ej det, så gör man allt skifte
omöjligt. Det torde finnas åtskilliga provinser,
der intet skifte kan ske, utan att
bereda någons skada eller förlust, äfven oaktadt
ali ersättning, som kunde lemnäs. Det
torde lätt influera på ntensklige Gode Mäns
I
120 Den 27 Augusti f. ra.
känsla. Det torde hända, att erfarenheten
af familjer, bringade till tiggarstafven, skulle
bringa dem till en hel annan åsigt af
theorierne, än den man här anser gifven.
Då önskade jag, att den första clauseln måtte
stå qvar, såsom en anledning för dem att
lindra enskiltas olyckor, och att den andra
måtte utgå, efter som den innebär en möjlighet
för advokater att hindra allt enskifte.
Står det första qvar, är correctivet så lämpligt,
som det kan åstadkommas af dem, hvilka
hafva den synpunkt som jag. Går det
andra borrt, måste äfven orden i allmänhet
utgå, emedan de stå der i motsats mot det
föregående ordet nägons. Men jag medger
Herr Grefve Posse gerna, att om det första
skall gå hort, borde orden i allmänhet qvarstå.
Friherre Wrangel: Herr Danckwardt
har ganska riktigt uppfattat min mening om
ia §., och han har projeeterat ett sätt, som
ännu mera skulle motverka skiftena, nemligen
att den, hvilken skulle utflytta, borde
göra skiftet och flyttningen på egen bekostnad.
På det sättet skulle man afskräcka alla.
Redan sådan Författningen var i8o3, ansågs
det djerft att begära enskifte; man kände
sitt öae, att man skulle utflytta. Jag vill
ej vara envis, att yrka Herr Grefvens och
HandtMarskalkens proposition å denna sak,
utan blott till protocollet anmäla min tanka,
att stora hinder skola uppkomma genom
uteslutande af den föreskrift jag omtalat. Jag
*
Den 27 Augusti f. ra.
121
är förvissad, att Herr Grefve De la Gardie
äfven förenar sig med mig i denna del. Han
har, lika som jag, sett, hvad svårigheter
alltid möta, då enskifte är i fråga; huru
många klagomål uppkomma, och hvad tid
det erfordras, att få dem verkställde. Jag
känner enskiften, som gått ut i 20 år, innan
de blifvit fulländade. Jag hemställer
till Ridderskapets och Adelns bepröfvande,
om det är lämpligt att använda en § sådan
denna lyder. Vill man målet, måste man
vilja medlen. Jag anhåller, att i Protocollet
få förvara spådomen om hela Författningen.
Herr Hjerta, Gustaf: Nyss uppkommen
vet jag ej hvad som passerat i början af
discussionen, men jag anhåller att Ridderskapet
och Adeln ville fästa uppmärksamhet
vid redactionen af 12 § i 12 Gap. af
den nu gällande Stadgan. Jag skulle tro
det vara bäst, om denna 12 § blefve så förändrad,
att man endast uteslöt orden: der
ägorne ciro af den beskaffenhet, att nytt
skifte icke annor leds, än efter nästföregående
verkställas kan; och att §:n således
finge följande lydelse: Har Storskifte förut
öfver gått ett Skiftesslag, och finna, på grund
af delägares gjorda yrkande, Skiftesmannen
och Gode Männen, att nytt Skifte för
Skifteslaget i allmänhet icke kan blifva förmånligare,
än det redan varande Storskiftet;
dä bör, med inställelse i det sökte Skif
-
122
Den 27 Augusti f. in.
tetj utlåtande derom till ÅgodelningsRättens
pröfning öfverlännäs, på sätt i nästföregående
§ sagdt är. Jag tror, alt, det vore
bättre, att sålunda ändra den nuvarande 12
§, oell bibehålla den 11 oförändrad, än att
göra någon annan ändring, hvarken sådan
Utskotten, eller Grefve Spens, föreslagit.
Jag ber att få fästa Grefve Spenss uppmärksamhet
derpå, att i våra gamla Författningar
linnas alltid några ord mera, än som
behöfvas. Man har afsett att gifva råd åt
dem, som skola dem verkställa. Här böra
de omtalade orden ej betraktas såsom annat,
än såsom en erindran till dem, hvilka skola
verkställa Skiften , att de böra handla så samvetsgrant
som möjligt. Grefve Spens drifver
den sats, att ovilkorligen någon skall förlora
vid skiften. Jag tror det icke; det kan
visserligen hända, men jag är öfvertygad,
att der skiften böra ske, kunna de göras,
utan att någon förlorar; ty om Grefve Spens
vill fästa uppmärksamheten vid 12 §, skall
lian finna, att Landtmätaren och Gode Männen
böra iakttaga, att skiftena skola vara
förmånligare, än den förra delningen. Då
detta är förhållandet, inser jag ej, hvarföre
icke den gamla § skulle få stå qvar. Då
jorden uppskattas, kostnader ne för dess brukning
ersättas, samt slutligen medel äro anslagne
för att bestrida utflj^ttningen, kan
jag ej finna, hvarför icke skifte skall kunna
äga rum, der alla skola vinna. Jag anhåller,
på dessa anförda grunder, att Herr
Den 27 Augusti f. m.
123
Grefven och LandtMarskalken täcktes framställa
den proposition, att Utskottens föreslagne
nya Redaction af 12 § må afslås, och
att 12 § må bibehållas såsom hittills, endast
med uteslutande af orden: der ägorne
äro af den beskaff enhet, att nytt skifte icke
annorledes, än efter nästföregående verkställas
kan; hvaraf följden blir, att, om
Storskifte förut ägt rum, det blifver beståndande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å den af Utskotten föreslågne nya Redaction
af 12 § i 12 Cap. SkiftesStadgan.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade antaga
den redaction, som Herr Danckwardt,
Grefve Posse och Friherre Anckarswärd föreslagit.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Grefve Spens; Denna fråga är af så stor
vigt, alt jag icke kan.afslå från votering.
Utskottens redaction, i den form Utlåtandet
innehåller, är redan af Ridderskapet
och Adeln afslagen, och det är på denna
grund jag anhåller, att den af mig föreslagne
redaction, hvilken torde uttrycka den
mening, som är närmast Utskottens, må bli
Ja-proposition. Den innefattar nemligen endast
borttagande af orden utan att bereda
124
Den 27 Augusti f. m.
någons skada och förlust; men bibehållande
af orden de med skiftet förenade kostnader
och delägarnes förmåga att dem bestrida.
Contra-propositionen torde af motsidan
uppgöras.
Friherre Wrangel: Sedan votering blifvit
begärd, profiterar jag af tillfället, att föreslå
contra-proposition, hvilken jag önskar
måtte blifva på bibehållande af i8o3 års
Författning.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken erinrade, att då Utskottens
förslag syntes böra blifva Ja-proposition, och
flera meningar voro om Contra-propositionens
lydelse, torde Ridderskapet och Adeln först
böra bestämma innehållet af Contra-propositionen.
Grefve Spens: Om jag ej orätt fattade
Ridderskapets och Adelns svar på Herr Grefvens
och LandtMarskalkens näst före den
sista meddeldte proposition, hördes ej något
yttrande till bifall å Utskottens förslag. Den
votering, som af mig begärdes, var i anledning
af Herr Grefvens och LandtMarskalkens
sista proposition å den af Herr Danckwardt
gjorde framställning. Jag anhåller alltså,
att mitt förslag må blifva Ja-proposition, då
Herr Hjertås torde kunna blifva Contra-proposition.
Friherre Sprengtporten: Jag hemställer,
om det icke skulle låta sig göra, att få pro
-
1
Den 27 Augusti f. m. 125
position till bifall å Herr Hjertås förslag.
Svaret torde blifva så enhälligt, att ingen
begärde votering.
Friherre Anckarswärd: Min åsyftade
förändring af Utskottens förslag förlikar sig
aldrabäst med den nuvarande § i Stadgan,
hvilken jag tror vara bättre redigerad, och
hafva företräde i korthet och uttryck. Jag
förenar mig derföre uti Herr Hjertås förslag,
hvarigenom ock säkerhet emot obehörigt skifte
är iakttagen, hvilket jag tyckt vara flere
Ledamöters, och deribland äfven Grefve
Spenss syftemål.
Grefve Posse: Med den förändring i nuvarande
12 §, som Herr Hjerta föreslagit,
blir förhållandet alldeles detsamma, som jag
velat hafva uttryckt. Jag förenar mig således
med Friherre Anckarswärd och Herr
Hjerta.
Herr Danekwardt: Jag hade ämnat yttra,
hvad Grefve Posse nu anfört, och förenar
mig således deri, med hemställan, om
icke hvad han föreslagit, kunde blifva den
ena, och Grefve Spenss yrkande den andra
propositionen.
Friherre Sprengtporten: Jag har endast
åsyftat, att icke allt correctif skulle blifva
borttagit. För att icke orsaka tidsförlust,
instämmer äfven jag med Herr Hjerta, men
tror att ordet delägares, som står i plurali,
borde stå i singulari.
Den 27 Augusti f. m.
Herr Hjerta: Jag får upplysa, att ingen
ändring i afseende på ordet delägares
behöfves. Jag har föreslagit, att lydelsen
skulle blifva denna: och finna, på grund af
delägares gjorda yrkande, Skiftesmannen och
Gode Männen &c. Jag skulle tro, att om
Grefve Spens fästat tillbörligt afseende på
denna redaction, borde han medgifva, att
i densamma icke finnas de ord lian vill hafva
bort. Den torde således alldeles svara
emot hvad han önskar.
Grefve Spens: Det förslag till redacction
af 12 § som jag framställt, lyder sålunda
: Har Storskifte förut öfver gatt ett
skifteslag, dä bör, 0111 delägare det äska,
förr än nytt skifte verkställas må, Landtmätaren
och Gode Män undersöka, huruvida
detsamma, med afseende å så väl belägenheten
och jordens beskaffenhet, som de
med skiftet förenade kostnader och delägarn
es förmåga att dem bestrida, kan för skifteslaget
blifva förmånligare, än det redan
varande storskiftet; hvarom Landtmätarens
och Gode Männens utlåtande bör till ÅgodelningsRätten
öfverlännäs, pä sätt i nästföregående
§ sagdt är. Herr Hjerta torde
finna, att detta förslag ej skiljer sig obetydligt
ifrån hans. Jag önskar nemligen,
att det bestämdt skall upplåtas åt Gode Män
oell Landtmätaren att afse förmågan, att be?
strida kostnaderne, utan att hvarken göra
det så bestämdt, sorn i Utskottens förslag,
Deri 27 Augusti f. m.
127
att nemligen ingen individu derigenom skulle
förlora, ‘eller att, såsom i Herr Hjertås redaction,
alldeles öfverhalka saken.
Hans Excellence Herr Grefvert och
LandtMarskalken föreslog, att Ja-propositionen
måtte innefatta bifall å Utskottens
förslag, likväl med den förändring Grefve
Spens yrkat; samt att i Nej-propositionen
mätte intagas afslag å Utskottens förslag,
och bibehållande af den nuvarande 12 §. i
SkiftesStadgan, endast med undantag af de
ord, Herr Hjerta föreslagit böra uteslutas.
Ropades Ja.
Friherre Sprengtporten: Innan Ridderskapet
och Adeln skrider till votering, anhåller
jag, att 12 §, sådan den blifvit af
Herr Hjerta föreslagen-, mätte blifva uppläst.
Den skiljer sig så litet från hvad Grefve
Spens yrkat, att Ridderskapet och Adeln
kanske torde antaga den utan votering.
Grefve Spens: Som jag redan förklarat,
att jag ej kan afstå från votering, anhåller
jag, att vi utan vidare tidsutdrägt
må företaga densamma.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken framställde följande voterings-proposition:
Den,
som anser 12 §. i 12 Capitlet af
nuvarande Skiftesstadga böra erhålla följande
förändrade lydelse:
Den 27 Augusti f. in.
”Har Storskifte förut öfvergå 11 ett skif—
”teslag, då bör, om delägare det äska, förr
”än nytt skifte verkställas må, Landtmätaren
och Gode Män undersöka, huruvida detsamma,
med afseende å så väl belägenheten
”och jordens beskaffenhet, som de med skif”tet
förenade kostnader och delägarnes för”måga
att dem bestrida, kan för skiftesla”get
blifva förmånligare, än det redan varande
Storskiftet; hvarom Landtmätarens
”och Gode Männens utlåtande bör till Ägo”delningsrätten
öfverlemnas, på sätt i näst”föregående
§. sagdt är;” voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer 12 §. i i2Capitlet
af nuvarande Skiftesstadga att lyda sålunda:
”Har
Storskifte förut öfvergått ett skif”teslag,
och finna, på grund af delägares
”gjorde yrkande, skiftesmannen och Gode
”Männen, att nytt skifte iför skifteslaget i
”allmänhet icke kan blifva förmånligare, än
”det redan varande Storskiftet; då bör, med
”inställelse i det sökte skiftet, utlåtande der”om
till Ägodelningsrättens pröfning öfver”lemnas,
på sätt i näst föregående §. sagdt är.”
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Se
-
Den 27 Augusti f. m. 12g
Sedan 41* 42> 43 och 44 §§ i RiddarlmsOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan 3 quart till 1 2 f. m., och befunnos
vid voteringens slut klockan tre quart
till 1 e. rn., sedan en voterinssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit, som följer:
Ja — 28;
Nej — 67;
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således godkänt den i Nejpropositionen
upptagne redaction af 12 §. i
12 Capitlet SkiftesStädgan.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Mar skalken tillkännagaf, att Plenum
kornrne klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Upplästes Högvördige PresteStå 11 d els ProtocollsUtdrag
af denna dag, hvaraf inhämtades,
att Ståndet, till betygande af sin aktning
för aflidne Hans Excellence Jnstitias—
StatsMinistern m. m. Herr Grefve Fredrik
39 H. 9
i3o Den 27 Augusti (. m.
Gyllenborgs mot Konung och Fädernesland,
under en lång och ansvarsfull tjenstemannabana,
utmärkt bepröfvade nit och redlighet,
beslutat bevista hans jordafärd Lördagen
den 2g dennes; uti hvilket beslut de öfrige
RiksStånden blifvit inbjudne att sig med
PresteStåudet förena.
Uppå derom framställd proposition, fänri
Ridderskapet och Adeln för godt, att äfveri
för dess del uti PresteStåndets ofvanberördé
beslut instämma.
Pröfningen af Lag- och EkonomiUtskottens
ofvannämnde Utlåtanden rörande SkiftesStadgan
fortsattes.
Angående Kyrkoherden Ahl qvists anmärkningar
, dels i afseende på frågan om
'vitsord till erhållande af laga skifte, dels
ock i afseende på säkerhet för redan utbrutet
hemman, att icke behöfva undergå
nytt skifte.
\
Grefve Spens: Utskotten anmärka emot
Kyrkoherden Ahlqvist, att 3 § i 1 Cap. redan
bjuder, att verkställdt treskifte, då det efter
1821 års Författning har skedt, ej får rubbas,
men Ahlqvists förslag angår något annat;
hvarföre, så synes han mig fråga, har treskifte
före 1821 icke samma rätt, att mot
en senare SkiftesStadga åberopa; och när af*
Den 27 Augusti f. ra. 131
ven denna, enligt 12 Cap. to §, tillåter att
utan Ägodelningsrätteils hörande stanna vid
treskifte, hvarföre har då ej samma sak samma
följd , derföre att den existerat före 1821.
— Jag kan här icke tveka, och yrkar derföre
proposition derpå, att, med afslag på
Kyrkoherden Ahlqvists förslag till ny §,
ordet tvenne må sättas i 12 Gap. 8§ istället
för tvänné.
Herr Danckwardt: Såsom Grefve Spens
"uppgifvit, är det i SkiftesStadgans 8 Cap. 12
§, vid frågan om nytt skifte i storskiftadt
skifteslag, blott för den delägare, sorn redan
har sin lott i två skiften, medgifvit, att undgå
att deltaga uti den nya delningen vidare, än
hvad som erfordras för de öfrigas lämpliga
utbrytning. Den värde Ledamoten anser,
att en sådan tillåtelse borde utsträckas äfven
till den, som har sina ägor i 3:ne skiften,
enär SkiftesStadgan förklarar att de, enligt
1821 års Författning, med treskiften faststäldte
enskiften icke få rubbas. Skillnaden
emellan dessa begge fall ar dock den stora
och väsendtliga, alt i det sistnämnde det
förra storskiftet redan eli gång blifvit rubbadt,
och dervid efter ÉnskiftesFörfattningen
pröfvadt och Undersökt, att utbrytningen
i anseende till localen af ägorna icke
kunnat göras i färre, än 3:ne skiften, och
att detta skifte blifvit lagligen faststäldt, I
förra händelsen sker nu först rubbningen af
39 II. 9*
I
132 Den 27 Augusti f. m.
storskiftet; det skulle möjligen hända, att
alla delägarne kunde få hlott en enda skift
hvar, och man har derföre ansett, att den
delägare, sorn skulle vara fri från skyldigheten
att med de öfrige ingå i det nya skiftet,
icke borde få sine ägor i flere än arne
skiften.
Grefve Spens: Ettdera är Författningens
princip sådan, att den tillåter alla inconsequenser,
eller ock fordras för consequensens
skull, att man här sätter tre skiften i stället
för två. Treskiftet är tillåtet såsom resultat
af den laga skiftning Stadgan omtalar.
Antager man då den princip, att ett mindre
antal skiften fordras för en äldre delning,
innan den medför rättighet att neka
en ny; då borde det äfven vara möjligt, att
rubba det laga kraftvunna skiftet, när den
ena fått sin jord på två ställen, och den
andra på många flera. Mig synes, att då
lagstiftaren på ett ställe nöjer sig med tre
skiften , bör han fästa orubbligheten vid samma
ziffra; eller ock bör man ej fästa den
vid någon, och anse den enskiltes rätt nog
skyddad derigenom, att saken går till Ägodeiningsrätten.
Jag medger här såsom öfverallt
det skydd , sorn denna pröfning inför
Domstol medför, men der det redan fins
dom på, huru stort det minsta antal skiften,
som kan fås, är, der synes mig den
nya pröfningen alltid betänklig; och alla de
gamla stadgarne hafva ålagt Landtmätare
Den 27 Augusti f. fn.
och Gode Män att söka så få skiften som
möjligt.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och
position, godkände Ridderskapet och Adeln
Utskottens yttrande i denna del.
Angående hvad med Skifteslag förslås
hör.
Utskottens yttrande i denna del blef af
Ridderskapet och Adeln godkändt.
Angående den anmärkningsom blifvit
gjord vid första Capitlet 6
Friherre Wrangel: Jag kan icke finna
annat, än att Utskottet misstagit sig om det
yrkande, som jag vid återremissen gjorde,
angående Tångtägt, och behandlingen af denna
fråga vid enskifte. Mitt påstående var,
att der samfäld rättighet till Tångtägt äger
rum, denna rättighet icke må fråntagas ägarne,
när enskifte öfvergår by, utan rättigheten
härtill jemväl gå i delning vid skiftet
emellan alla delägarne. Jag anhåller således
om proposition på detta af mig yrkade
förbehåll. Jag anser visserligen icke Tången
vara af så ovanlig nytta för åkerbruket,
dock -tror jag den kan vara mycket nyttig,
om man repeterar gödningen dermed livart
enda år.
Herr Hjerta: 6 § i 1 Cap. SkiftesStadga
lyder så bär: ”Ägare af hemman, som
l34 Den 37 Augusti f, m.
”har rätt, att samfäldt med hemman i an”nat
skifteslag å dess mark skogsfång eller
”mulbete begagna, eller torf, sten, grus, hen
"eller dylikt taga, eller i dess vatten fiska,
”må ej fordra, det sådan rättighet genom
”laga skifte utbrytas skall, der ej jordägarne
”i andra skifteslaget sjelfve skifta vilja,” Jag
kan icke finna annat , än att i följd af den-,
na § man under orden: eller dylikt,, äfven
måste innefatta Hafstång, och att sålunda
alla må äga fortfarande begagna denna rättighet,
i fall man kommer öfverens om skifte.
Herr Danckwardt; Jag tror, att en annan
§ i SkiftesStadgan är tillämpligare för
det fall, Friherre Wrangels framställning afser,
än den Herr Hjerta citerat. Det är a
mom. 1 § i 9 Cap. och lyder sålunda: ”Lig”ga
inom skifteslagets område fiskelägen, kalk”eller
tälg-stensbrott, vattenställen, blekeplat”ser,
eller linsänken, qvarnar, vattenverk,
”eller andra lägenheter, som skifteslaget, gemensamt
tillhöra;, då må jemväl dertill
”nödige utrymmen, jemte tjenlige ställen till
”hämtning af sten, sand, ler, grus eller torf,
”der sådant tarfvas, af odeldt massa anord-.
”nas och serskildt afrösas, dock icke till större
”vidd än behofvet fordrar.” Häraf synes det
otvifvelaktig!, att, om Tångtägt utgör en gemensam
härlighet till skifteslaget, kan den
icke falla på en enskild delägares lott, utan
alla måste den begagna.
Den 27 Augusti f. m.
435
Friherre Wrangel: Jag anser frågan om
Tångtägt af den vigt, att detta ord bör bestämdt
uttryckas, och mera bestämdt än alla
de andra, som finnas omnämnda. Om
den nämnes, faller det af sig sjelf hvad Herr
Danckwardt nyss behagat yttra, och skall,
såsom jag tror, undanrödja många processer
och mycket gräl. Jag anhåller således om
proposition, att ordet Tångtägt äfven må
inflyta i den af Herr Danckwardt omförpiäldte
§,
Herr Hjerta: Friherre Wrangels ändamål
synes lätt kunna vinnas, om man i 1 §.
9 Cap. utsätter ordet Hafstång efter ordet:
vatten ställen. Jar har visserligen intet emot
ett sådant införande, ehuru jag trodde, att
orden: eller dylikt, sorn finnas i 6 §. 1 Cap.
skulle vara tillräckligt tydliga för att visa,
att enahanda stadgande borde äga rum, äfyen
i hänseende till Hafstång.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll Utskottens yttrande i
denna del,
Ropades Nej.
Uppå derefter framställd proposition,
beslöt Ridderskapet och Adeln att ordet
Hafstång borde intagas uti 9 Capitlet 1 §.
2 Momentet, i följd hvaraf momentet komlne
att lyda sålunda:
i36
Den 27 Augusti f, in,
Ligga inom skifteslagets område Fiskelägen
, Kalk- eller Tiil'gstensbrott, Vattenställen,
Hajstångs- och Blekeplatser, eller
Linsänkan, Qvarnar, Vattenverk, eller andra
lägenheter, som skifteslaget gemensamt
Angående de anmärkningar som blifvit
gjorde vid 2 Capitlet 6 §, samt 18 Capitlet
6 §. *
Hvad Utskotten yttrat, blef af Ridderskapet
och Adeln godkändt.
. Angående de anmärkningar, sorn blifvit
gjorde vid 2 Capitlet 7
Friherre Wrangel: Jag anser högst nödigt,
att val af Gode Män bör ske årligen,
ty annars kunde, med den säkerhet desse
hafva att få qvarstanna, det hända, att de
förvandlade sig till en .auloritet, som inverkade
på samhället. Jag anhåller således vördsamt
om proposition till afslag å Utskottens
yttrande i denna del, samt att Gode Män
må ombytas årligen, eller hvart annat år,
hvilket gör mig detsamma, blott man kommer
derhän, att de kunna skiljas från sin
befattning.
Herr Hjerta: Jag förenar mig i de åsigter
Friherre Wrangel framställt, att göra val
af Gode Män så ofta, a’tt orten må kunna
aflägsna dem, om den icke finner sig nöjd.
I annat fall blir deras plats, om jag så får
Den 27 Augusti f. m.
säga, på stat. Jag tillstyrker derföre den
ändring i 7 §. aCap., att ordet ärligen må
insättas, hvarigenom redactionen komme att
lyda sålunda : hvilka på allmän Sockenstämma
böra årligen väljas.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie:
Jag anser ganska nyttigt, att §. blir sådan
den är, ty jag har icke funnit någon
olägenhet af, att Gode Män qvarstannat en
längre tid på samma ställe; tvärtom hafva
de derigenom vunnit*en erfarenhet, och alltid
ett ökadt förtroende hos allmogen, elfer
de dem anlitat, en förmon af den största vigt
i dessa saker. Deremot skulle jag tro det
blifva ganska svårt att få erfarne Gode Män,
i händelse Friherre Wrangéls förslag antages.
Det är ej lätt att få Gode Män, sorn förena
skicklighet, håg och tid att åtaga sig
detta besvär, och förlidet är måste man, i
brist af tjenligare personer, tvinga så till
sägandes en Krögare uti Christianstads Län
att vid enEnskiftesförrättning blitiva GodMan.
Grefve Posse: Jag förenar mig med Herr
Hjerta derom, att man bör söka undvika,
att förvandla Gode Männen till ständige
tjenstemän; men då det är ostridigt, att ju
oftare de ombytas, desto mer ovane måste
de vara vid deras befattning, anser jag högst
nödigt, att, om den ifrågasatte ändringen
skall till vägabringas, det utsättes, att samma
personer må ånyo inväljas, emedan an
-
Den 27 Augusti f. m.
nars en stor förlägenhet inom Socknarnp
kunde i anseende till brist på personer, tjen-=
lige att vara Gode Män, komma att uppstå.
Herr Hjerta: Jag skulle tro ett ganska
godt correctif, emot de å andra sidan befarade
olägenheter, ligga deruti, att ingen af
Gode Männen bör, vid tillfälle af nytt val,
ovillkorligen uteslutas, hvarigenom de en
gång valde kunna, om förtroendet för dem
fortfar, få sitta qvar, huru länge som helst,
Jag trodde det vara gifvet, att de må kunna
omväljas, när sådant icke står uttryck--  ligen förbjudet.
Friherre Wrangel: Jag är alldeles af
samma tanka, som Grefve Posse, att Gode
Män böra kunna återväljas, och jag är tillika
öfvertygad, att hvar och en, som uppfört
sig, såsom sig bör, äfven får förtroen-:
det att fortfara i sin befattning. Sjelfva för-,
ordningen anser jag likväl böra Våra sådan,
att man icke kommer att blifva underkastad
en fortfarande dictatonsk myndighet. Jag
känner äfven så väl, som Hans Excellenee
Herr Grefve De la Gardie, att man ännu
icke erfarit några ledsamheler af, att Gode
Männens befattning varat i flere år; men
det är derföre icke säkert, att alltid så skall
förhålla sig, och jag får således yrka, att de
på bestämd tid måtte omväljas,
Friherre Anckar swärd: Jag är förekommen
af Herr Hjerta, och instämmer tillika
i' det af Grefve Posse gjorde tillägg.
Den 27 Augusti f. m.
Herr Danckwardt: Grunden till det
Stadgande i den nya SkiftesFörordningen,
att Gode Män icke årligen eller efter vissa
år borde omväljas, är den att, man ansett,
det de genom en längre erfarenhet skulle
vinna mera duglighet för sin befattning.
Då nu inom ett Härad minst 2 och högst 4
Gode Män skola väljas för hvarje Socken,
oell Landtmätare bör till förrättning kalla
dem sorn bo närmast, kan det ofta nog komma
att draga ut flere år, innan många blifva
i tillfälle att utöfva sin befattning, och
om de då skulle omväljas hvart år, komme
naturligtvis flere Gode Män att icke göra någon
tjenst, Skulle således en föreskrift ges,
Om deras omväljande, tror jag, att det bör
ske hvart femte, och aldraminst livart tredje
år. Att hvarje år anställa desse val och
vidtaga de öfrige åtgärder, som deraf blifva
en följd, medför onödigt besvär.
Friherre Anckarswcird: I anledning af
Herr Danckwardts yttrande, utber jag mig
få fästa uppmärksamheten derpå, att med
sådane Gode Män, sorn ännu icke inträdt i
sin befattning, synes det vara likgiltigt, antingen
de omväljas eller icke. Sådane åter,
hvilka redan utöfvat denna befattning, blifva,
om de gjort det till allmänhetens nöje,
ofelbart omvalde, I alla fall är det högst
angeläget bibehålla valrätten så, att, om en
oskicklig person möjligen en gång skulle
blifva vald, det måtte ges något sätt, att
åter skilja honom derifrån.
Den 27 Augusti f. m.
Hans För cell elice Herr Grefven och
LandtMarskalken g)brde| proposition tili godkännande
af Utskottens förslag.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence föreslog afslag
å Utskottens tillstyrkande, med det til—
lägg i 7 §. 2 Gap. som Friherre Wrangel yrkat,
i följd hvaraf §. skulle erhålla följande
lydelse:
För hvarje Socken skall, efter dess
storlek j alltid finnas ett antal af minst
s:ne och högst 4 > inom Häradet eller Tingslaget
boende, Gode Män, hvilka ä allmän
Sockenstämma böra årligen väljas; hvarvid
de, som föregående året varit Gode Män,
kunna bibehållas. En hvar, som i Socknen
hemman under ägande eller nyttjande rätt
innehafver, äge lika röst. Yppas om valet
tvist, domme deröfver HäradsRätten.
Bifölls.
Angående den anmärkning, som blifvit
gjord vid 3 Capitlet i3 $.
Utskottens yttrande i denna del godkändes.
Angående den anmärkning, som blifvit
gjord vid 4 Capitlet 2 4>-
Friherre Wrangel: Ehuru jag finner,
att Utskotten ansett denna anmärkning icke
hafva tillhört Skiftesförfattningen, tycker jag
likväl, att Utskotten kordt observera den
-
Den 37 Augusti f. m.
samma något mera, i synnerhet, som man
vet, huru under närvarande förhållanden
det slösas med dagsverken. Om deremot
desse stodo inbegripne i LandtmäteriTaxan,
bunde det icke ske. Den, sorn uteblef, tick
då betala omkostnaderne, och man fick lega
ftri- honom. Emedlertid anhåller jag, att åtminstone
få detta i Protocollet förvaradt för
min räkning.
Grefve Posse: Då Friherre Wrangel
sjelf medgifvit, att denna fråga egentligen
tillhör LandtmäteriTaxan, har jag blott ansett
mig skyldig, i anledning af den anmärkning,
att Utskotten, vid denna Taxas upprättande,
icke gjort nog afseende å motionen,
nämna, att Betänkandet om LandtmäteriTaxan
rédan var frän Utskotten afgifvit,
och af 3:ne RiksStåncl gillad t, innan Friherre
Wrangels anmärkning korn Utskotten
tillhanda.
Ridderskapet och Adeln ansåg anmärkningen
böra, på sätt Utskotten tillstyrkt,
förfalla. .
Angående de anmärkningar, som blifvit
gjorde vid 5 Cap. 2 J>\ sista Momentet.
Herr Danckwardt: Utskotten hafva vidhållit
sitt förra förslag, att ordet HäradsRätt
måtte här begagnas, i stället för orden i
SkiftesStadgan behörig Domstol. Vid återremissen
visade jag, alt någon tvetydighet
icke bör kunna uppsta af de ord Skiftes
-
%
i4a Den 27 Augusti f. m.
Stadgan innehåller, emedan frågor om rågångst.
vister icke i 18 Cap. 8 §. stå upptagna
Mand dem, som tillhöra ÄgoclelningsRätts
pröfning. Jag uppgaf då ock, att olde*
IläradsRätt icke var tillämpligt, emedan
en tvist örn rätter rågång emellan lotter å
enskiftad stadsjord går till StadsDomstol.
Detta vilja Utskotten icke godkänna, utan
påstå sådan tvist tillhöra SkiftesDömstol.
Härutinnan hafva Utskotten i min tanka
misstagit sig. Sedan ett skifteslag är skifta
cl t, och skiftet fastsläldt, är hvarje Hemman
ett skifteslag, hvarje skifteslinea en rågång
grannar emellan. Uppstår i framtiden
tvist, hvar rågången rätteligen går, är det
icke ett skifteSärende, som ÅgodelningsRätt
handlägger, utan en rågångstvist, på sätt 3,
4 och 8 §§. i 5 Cap. SkiftesStadgan äfven
antyda. Också upptar SkiftesStadgan icke
denna fråga såsom höfaude till ÄgodelningsRätts
pröfning. En dylik tvist å stadsjord
måste således gå till StadsRätt.
Men jag skall nu ytterligare ådagalägga ■,
att Utskottens förslag icke vid alla tillfällen
är fullt tillämpligt. En stad har håde donerad
och så kallad sjelfägailde jord; eli
rågångstvist uppstår emellan dessa till naturen
olika jordar. Denna tvist kan icke
behandlas vid HäradsRält, utan måste tillhöra
StadsDomstol. Åter ett annat exempel:
tvänne allmänningar ligga bredvid hvarannan
i serskildta Län och Härader, och
emellan dem yppas tvist om rätta irågången;
Den 27 Augusti f. nj.
i43
denna tvist innefattar tillika frågan om rätta
Länsskillnaden, Länen emellan; oell den
skall enligt Författningarne äf Länsskillnadsrätt
afgöras; dess dom afgör tillika rälta rågången
ällmänhingärne emellan. Derjemte
får jag anmärka, att enligt serskild författning
rågångstvister inom Norra och Södra
Åsbo samt Bjäre Härader i Skåne gå till
ÄgodelningsRält, och icke till HäradsRätt,
hvilket Stadgande skidle genom Utskottens
föreslagne ändring iipphäfvas. Jag tror på
desse skäl, att SkiftesStadgan bör i denna
omständighet bli oförändrad; den upptar
samma ord sorn 1783 års StorskiftesFörordning;
intet misstag förspordes, ehuru efter
då varande Författningar rågångstvister å
Kronojord gingo till Landshöfdingen; inen
skall ordet ‘vederbörlig Domstol förähdras,
så bör uttrycket bli så bär: Sedan stånde
livar och en af dem fritt, att målet instämma,
när det ensamt ror Stadsjord , lill StadsDomstol,
och eljest till HäradsRätt, der ej
annorlunda för något serskildt fall nimes förördnadt.
Uppå derefter gjord proposition förenade
sig Ridderskapet och Adeln om afslag
å Utskottens yttrande, samt antagande af
Herr Danckwardts förslag), sä lydande:
Sedan stånde hvar och en af elem
frittj att målet instämma_, när det ensamt
rör stadsjordtill Stadsdömstolj och eljest
i44
Den 27 Augusti f. m.
till Häradsrätt, der ej annorlunda för något
serskildt fall finnes förordnadt.
Angående den anmärkning, som i öfrigt
blifvit gjord vid 5 Capitlet 2 A
Hvad
Utskotten härom yttrat, blef af
Ridderskapet och Adeln bifallit.
Angående de anmärkningar, som blifvit
gjorde vid 5 Capitlet 6 A
Utskottens
yttrande blef af Ridderskapet
och Adeln godkändt.
Angående- de anmärkningar, som af
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie
blif vit gjorde vid 6 Cap. 1 och 2 A A
Utskottens
yttrande godkändes.
Angående de anmärkningar som blifvit
gjorde af Herr Törnebladh vid 6 Capitlet
1 och 2 A A
Ridderskapet
och Adeln ansåg, lika med
Utskotten, att hvad härom finnes stadgadt,
må oförändradt bibehållas.
Angående det förslag, sorn af vice Tal,
mannen Jon Jonsson blifvit framstäldt, till
förändrad redaction af 6 Capitlet 2 A
Herr
Danckwardt: Äfven i denna punkt
vidhålla Utskotten deras i första Betänkandet
afgifne mening. Utskotten föreslå nemligen
det tillägg till 6 Cap. a §. SkiftesStadgan,
att delägare, som är missnöjd med
Skif
-
Den 27 Augusti f. m.
i45
SkifteSmäunens utlåtande öfver eli stridighet
i de priliminaire frågor ne enligt berörde §,
och derföre ej vill underteckna sitt godkännande
derå, skall vid talans förlust hos Skiftesmannen
eller Ordföranden i Ägodelningsllätten
inom i4 dagar anmäla, om han vill
missnöjet fullfölja, vid påföljd, att det i annat
fall anses återkalladt. Anledningen till
detta tillägg uppgifves vara, att Delägare ofta,
ehuru ej just missnöjd, dock ej vill genast
underteckna sitt namn å Utlåtandet;
att han genom 14 dagars besinningstid sättes
i tillfälle, att närmare öfverväga, huruvida
hans missnöje finnes skäligt eller icke,
och då i de fleste fall skall detsamma frångå.
Häraf skulle följa, att de fleste på sådant
sätt yppade tvistefrågor, utan behof af
ÄgodelningsRättens åtgärd, kunde biläggas
eller förfalla, hvaraf vinsten vore bestämd
bade i tid och kostnad för delägarne. -— För
min del kan jag ej föreställa mig, att en
delägare, som under ledning af Gode Männen
och Landtmätaren med de öfrige 'delägare
öfver vägat frågan, deri med desse stadnat
i olika meningar, sedan af hör Skiftesmännens
skriftliga utlåtande derom, äger
tillfälle att granska det, men förklarar sig
missnöjd, och vägrar sin underskrift derå,
skall efter 14 dagars förlopp förändra sill
öfvert3rgelse och vara med samma utlåtande
nöjd; men 0111 äfven så skulle inträffa, är
det ju honom obetaget att anmäla sig hos
39 II. 10
Den 27 Augusti f. m.
Landtmätaren och skrifva under, hvilket
Landtmätaren icke kan honom förvägra. Deremot
anser jag det vara i allo oformligt, att
arne missnöjes-anmälanden skola erfordras
emot ett och samma beslut, och det vid den
stränga påföljd, att klandret eljest icke kommer
under pröfning; och jag förutser att
följden deraf skall vid de fleste tillfällen
blifva, att parten förlorar sina fatalier, serdeles
om icke ifrågavarande § vid tillfället
för honom uppläses. Huru skall han kunna
tro, att, sedan han en gång med utlåtandet
förklarat sig missnöjd, han åter skall inom
i4 dagar ytterligare anmäla missnöjet, så vida
det icke är förfallit, och pröfning af missnöjet
uteblifver. Jag hemställer således, att
Utskottets förslag, i denna punkt, såsom
hvarken lämpligt eller nödigt, må afslås.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å hvad Utskotten föreslagit.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
Uppå derefter framställd proposition,
beslöt Ridderskapet och Adeln ogilla Utskottens
förslag lill förändrad Redaction af 6:te
Capitlet 2 §.
Angående de vid 6 Capitlet 3 gjorde
anmärkningar.
Grefve Spens: Lika med Utskotten anser
jag det vara orätt, att Landtmätare icke
skall kunna öfverröstas af Gode Männen,
Dea 27 Augusti f. m. 147
men tror att Motionairens stal kunna gifva
anledning till ett annat corretif, nemligen
att, då denna händelse inträffar, frågan bör
hänskjutas till ÄgodelningsRätten, och skiftet
tills vidare afstanna, så vidt det af denna
fråga beror, om ock den för öfrigt är af
den natur, att skiftet kunde fortfara.
Jag anser det nemligen först för alldeles
gifvet, att hvar fråga, der en af åboerna
vet sig ha Landtmätaren på sin sida, i
allt fall skall bli dragen till Domstol; för
det andra att all den kostnad, som användes
till ett skiftes fortsättande på grund af
ännu ej stadfästade beslut, i hvilka Landtmätaren
är öfver röstad, är med få undantag
förlorad. Efter min tanka hör det icke
gerna kunna hända, att Landtmätaren blir
af Gode Männen öfverröstad, om icke antingen
han märker väld hos dem, eller de
hos honom; kunna de hägge hysa förtroende
för hvarannan, inser jag icke möjligheten,
att icke deras åsigter af principfrågorna
skola låta hopjemka sig utan omröstning.
Om nu Landtmätaren finnér Gode Männen
ledde af egennytliga afsigter, är han icke
då skyldig sitt samvete, att göra allt hvad
han kan för att motarbeta de Advokater,
som skulle kunna utverka samma besluts godkännande
i Rätten; huru lätt kan han icke
då förledas, att drifva till carricatur de
grunder, som han finnér orimliga, och stö
39
H. 10*
i48
Den 27 Augusti f. m.
tande för hans rättskänsla. Förtjenar åter
Landtmätaren Gode Männens misstankar, är
han, i stället för oväldig Skiftesman, den
ena partens cacherade Advokat, bör man
icke då äfven frukta, alt han vid det detaille-arbete,
som grundas på Gode Männens
beslut, drifves utaf samma interessen, och
hvartill tjenar då allt, hvad som vid skiftet
åtgöres, om icke just att förvilla ÄgodelningsRätten.
Man torde säga, att Landtmätaren
kan ställas till ansvar, men han
skulle vara bra oskicklig och okunnig om
sina stora resourser, såsom möjligen protocollist
vid Gode Männens beslut, och i allt
fall ensam vid förrättningen närvarande vetenskapsman,
om han ej kunde ställa så till,
att han icke kunde lagligen klandras, om
ock hans åtgärd casserades, och det oaktadt
allt hvad han åtgjort, på grund af del orntaldta
beslutet, aldrig kunde tjena till annat
än att sätta detsamma i en oriktig dager.
Herr Danckwardt: Grunden till det
stadgande i SkiftesFörfattningen, att vid fråga
om olika meningar emellan Landtmätare
och Gode Män, i de frågor, deröfver de äga
besluta, desse sednares tanka skall gälla, var
att af förrättningarne bilda en instance till
i Skiftesmål, emedan, då man i vanliga mål
anser tre instancer icke vara för mycket,
sådant äfven synes vara af nöden i de bögst
vigtiga skiftesärenderne. Grefve Spens har
trott, att då Landtmätaren blifver af Gode
Den 27 Augusti f. m. 149
Männen öfverröstad, det skulle lätt kunna
hända, att lian af ovilja deröfver skulle begagna
sig af deLta beslut till skada för delägarne
uLi fyrfaldiga detaljfrågor. Jag lemnar
denna tanka i sitt värde, men kan icke
föreställa mig, att en tjensteman, för det lian
i en fråga blir öfverröstad, skall i de öfrige
afvika från sitt samvete och sin öfvertygelse.
Man bör dessutom observera, att det ofta,
vid tillämpning af nuvarande stadgande i
ämnet, kan inträffa, att ingen delägare vore
missnöjd med Gode Männens beslut, och
hvarföre skulle då pröfning deraf komma att
äga rum?
Grefve Posse: Grefve Spens vill, om jag
rätt fattat lians mening, att de i §:n omnämnde
frågor genast skola öfverlemnas till ÄgodelningsRättens
pröfning. Jag tar mig härvid friheten
anmärka, att så sker, om någon är missnöjd
med Gode Männens och Landtmätarens
beslut, men att det synes alldeles ändamålslöst,
då ingen deröfver klagar. Det förefaller
mig besynnerligt, att Landtmätaren skall
betraktas såsom ena partens Advokat, och
att han icke skall kunna utöfva sin befattning
lika opartiskt, för det han blifvit öfverröstad.
Dessutom tror jag, att dessa frågor
icke äro af vetenskaplig natur, utan snarare
af sådan beskaffenhet, att de bättre bedömas
af jordbrukare än Landtmätare.
Grefve Spens: Det är ej en felaktig ärligen
hyst öfvertygelse, som jag fruktår hos
i5o Den 27 Augusti f. rn.
Landtmätaren; mitt ändamål var att få ett
correctif mot den egennytta, hvarföre han
han misstänkas. Jag tror, att i de flesta
fall, då Landtmätarens öfverröstning kommer
i fråga, är händelsen den, att man anser
honom för ena partens cacherade Advodat.
Mitt förslag skulle således minska kostnaden.
Ty till domstol går saken i alla
fall, när Landtmätaren öfverröstas; icke försummar
den part klaga, som vet sig lia
Landtmätaren på sin sida; och det verkställande,
som sker genom en öfverröstad Landtmätare,
innan Domstolens stadfästande har
hetagit honom all utväg att få sitt fram,
hlifver väl aldrig beståndande, då det öfverklagas.
Domstolen kan just härigenom
förbryllas, och emot detta sätt att draga
domstolen bakom ljuset, fins ingen controll;
visserligen är det väl den vetenskapliga delen
af Landtmätarens befattning, som är
svårast att controllera, och här är frågan ej
egentligen vetenskaplig; men Landtmätaren
har likväl äfven här så många resourcer, att
drifva den emot honom stridande meningen
till carricatur, att mycket ondt häraf kan
Uppstå. Vill man betrakta saken från den
synpunkt, som Hr Danckwardt, och antaga,
att Landtmätaren och Gode Män utgöra en
instance i Domareväg, då erkänner jag, att
kanske mitt förslag ej är det hästa.
Herr Hjerta: Jag hade anmält mig, innan
Grefve Posse steg upp och talte, och
Den 27 Augusti f. m. i5t
finnér mig nu af honom så förekommen, att
jag fullkomligen förenar mig med hvad lian
yttrat. Jag inser alldeles ingen fara uti,
att Landtmätaren blir eller kan blifva af
Gode Män öfverröstad; ty det är blott då
alla delägarne dermed åtnöjas, som saken
stannar dervid, och icke skall slitas af ÄgodelningsRätten.
Ej eller tror jag, att man
bör supponera någon rancune hos Landtmätaren
, för det han såsom vetenskapsman blir
öfverröstad af Gode Män, hvilka icke äro,
eller åtminstone icke behöfva vara det. Jag
tycker derföre att stadgandet må förblifva
sådant det är.
Hvad Utskotten i denna omständighet
yttrat, godkändes af Ridderskapet och Adeln.
Angående den anmärkning, som blif vit
gjord vid 7 Capitlet 1
Grefve Spens: Äfven med fara att trötta
Ridderskapet och Adeln, vågar jag åter
uppstiga, emedan jag anser denna fråga vara
en bland-de vigtigaste principfrågor.
Hvarefter Grefve Spens uppläste följande:
SkiftesStadgan har här frånträdt sin egentliga
befattning, som är fördelning af jord,
hvilken i mer och mindre grad är eller anses
vara samfällig; här fastställes ett sätt att
ändra egofördelningen äfven emellan egendomar,
som hvarken hafva eller haft något
gemensamt med hvarandra. SkiftesStadgan
har hittills blott ingripit i ByggningaBalkens
Den 27 Augusti f, in.
gebiet, här inbryter elen i JordaBalkens.
Med fullkomligt instämmande uti den åsigt,
att mindre ägoulbyten böra vara tillåtna,
att man till och tued på allt sätt bör lätta
dem, då de begge parterna dermed åtnöjas,
kan jag ej inse rättsenligheten deraf, att en
Domstol tvingar den nekande parten. Det
synes mig som vore derigenom all eganderätt
till Svensk fastighet håfven, och så angeläget
måtte väl ej enskiftandet vara, att
något sådant kan vara rätt. Hittills har
man värderat enstaka hemman framför de
samskiftade, dels något för den lättare begagnelighet
de äga, dels aldramäst derföre,
att man der ansett sig, när rågångarne varit
fastställda, evärdligen och orubbligen säker
att kunna slippa alla egotvister, och att
blott på afstånd få betrakta alla skiftessladgar.
Nu skulle, i fall 7 Cap. 1 och 2 §§
oförändrade bibehållas, ingen annan vara
säker för egotvist, än den, som redan fått
sina egor inneslutne af räta linier. I alla
andra fall skulle man vara underkastad den
process, som grannar ville väcka, underkastad
Landtmätares och ÄgodelningsRätters
omdöme om något så obestämdt, som huruvida
man genom flyttning af läget märkligt
mehn lider; något så vanskeligt, som
huru stort skadestånd bör lemnäs ät den,
som bättre häfdad jord mister, än den han
i stället får. Grefve Horn försökte ersätta
orden märkligt mehngeuom andra, som
efter hans tanka voro mer bestämda; för min
]>en 27 Augusti f. m.
del anser jag dessa ord vara de bästa möjliga,
så snart man ej vill öfvergå till en
hel annan princip, den att det fordras båda
parternas öfverenskommelse för att rubba
en erkänd vigtig rågång. Jag skulle önska
följande redaction i 1 §. efter ordet beredas;
”då skall sådant utbyte ske, om beg”ge
parterna derom kunna sämjas.” Hela 7
Capitlet skulle derigenom blott stadga ägoutbytenas
tillåtlighet, men ingen ting mer;
och en sådan tillåtlighet kunde väl behöfva,
att bli här stadgad.
Denna tanka är icke ny, den var Riksdagsmannen
Hans Hanssons, enligt Betänkandet
N:o 8. Skulle den af Ridderskapet
och Adeln nu ogillas, hemställer jag, om
man ej bör framför ordet utbyta sätta ordet
mindre; della ord är visst obestämdt
lika som orden märkligt mehn lider; men
man hade åtminstone då ett återhåll mer
på de missbruk af Domare-arbitrage, som
skulle kunna befaras, när man i Stadgan ej
gör någon skillnad emellan en liten eller en
stor terrein.
Herr Danckwardt: Ändamålet af Skiftesverket
skulle betydligen förfelas, om ej
stadganderne i 7 Cap. SkiftesStadgan egde
rum. Man kan icke förutsätta godvillig
öfverenskommelse vid alla sådane händelser,
som här äro i fråga, och då måste
Lagen kunna slita tvisten; det måtte dessutom
ej vara mera orättvist för två skiftes
-
154
Den 27 Augusti f. in.
lag, än för ett, att sinsemellan utbyta ägor,
utan att det skall ovilkorligt bero af
den enes ofta ensidiga vägran; begges förmoner
äro genom de serskildte föreskrifterna
åsyftade. Dessa stadganden hafva väl icke förut
bestämdt funnits i SkiftesFörordmngen,
men Högsta Domstolen har under sednare
tider alltid derefter practiserat, då sådant
kunnat ske till förmon för begge parterna
utan någons olägenhet. All nödig varsamhet
synes i föreskrifterna vara iakttagen, då
deri tydeligen står de orden: då jorden är
sådan, att den, ejter ordentlig uppskattning
kan i vederlag tagas, och någon, genom
flyttning aflägse, ej märkligt mehn lider;
detta tyckes vara tillräckligt emot alla missbruk,
synnerligen då målet kan dragas under
ÄgodelningsRätts och Högsta Domstolens
pröfning. Jag tillstyrker således på det högsta
bibehållande af dessa stadganden, hvilka
ock Utskotten enhälligt funnit vara nyttige
och rigtige.
Herr von Hartmansdorff: Jag instämmer
äfven nu med Grefve Spens, och anhåller
om proposition å den redaction han
föreslagit. Om man antager stadgandet, sådant
det nu är föreslaget, så blir följden,
att personer, hvilka ej vilja byta ägor vid
rågångarne, likväl kunna tvingas dertill, och
att lika många rättegångar kunna uppkomma,
som det finnes krokiga rågångar, och
desse äro allt för många. Herr Danckwardt
Den 27 Augusti f. m.
i55
liar nämnt, att Högsta Domstolen dömt dertill,
Mott då båda parterne varit öfverens
om jemkningen. Om så förhåller sig, är ju
ifrågaavrande stadgande öfverflödigt?
Herr Danckwardt: Jag tror mig alldeles
icke hafva yttrat, att Högsta Domstolen
medgifvit rågångsjemkningar endast, då håda
parterne dermed varit nöjde, ty i sådant
fall har ingen rättegång uppstått, och Högsta
Domstolen har aldrig varit i tillfälle, att
pröfva frågan. Jag uppgaf, att Högsta Domstolen
dömt till rågångsjemkning i tvistefrågor
parter emellan i detta ämne, då naturligtvis
den ene yrkat och den andre bestritt
jemkningen.
Herr von Hartmansdorff: Jag kan möjligen
hafva misstagit mig; men hade just antecknat
dessa Herr Danckwardts ord, ”då
håda parterna varit öfverens.” För öfrigt
vidblifver jag mitt förra yttrande, och anhåller
om proposition å Grefve Spens’s redactionsförslag.
Friherre Anckar swärd: Krokiga rågångar
äro så ofördelagtiga, i synnerhet emedan
stängselskyldigheten derigenom blir håde
större och försvårad, att jag anser det
vara ganska förmonligt för håda parterna,
att få rågångarne räta. Då båda parterna
äro ense, faller det af sig sjelf, att ingen
tvist blir af; men det är just, då den ena
parten af motvilja nekar, som jag anser, att
Lagen hör komma emellan, och bestämma
156
Den 27 Augusti f. ra.
hvad den ömsesidiga fördelen kan fordra.
För min del skulle jag önska, att inga andra
svårigheter funnos för Enskiftenas fortgående;
de skulle då gå af sig sjelf. Jag
förenar mig således med Herr Danckwardt,
och anhåller om proposition till bifall å Utskottens
tillstyrkande,
Herr von Hartmansdorff': Jag hemställer
om icke man kan tänka sig den egennyttan
hos en jordägare, att hån, till åtkommande
af grannens bättre odlade mark,
begärde en rät rågång, hvarigenom den raka
linien skulle blifva raka vägen till grannens
egendom. Då all jord icke är lika fruktbärande,
och då den vanligen är tacksam,
i mon af det arbete, som på densamma nedlägges;
hemställer jag, om det icke vöre mera
skäl, att låta en hvar uppbära frukten af
sin arbetsamhet, än att tvinga någon mottaga
och uppodla grannens vanskötta, i stället
för sin egen väl brukade, jord?
Herr Hjerta: Jag skulle bedömma saken
lika med Grefve Spens, i fall det vore
fråga om smärre afvikelser på rågångarne,
men det står tydligen i Författningen, att
en sådan process icke kan väckas, om icke
flera bugter och krökningar finnas på rågången;
och vid sådane tillfällen blir jordutbytet
på båda sidor vanligtvis ungefärligen
lika. Jag tror således icke, att man
bör befara mycket af den enskilta omtau
-
Den 27 Augusti f. m.
kan att åtkomma odlad mark. Dessutom
erhålles ersättning för hvad man förlorar.
Det kommer aldrig i fråga på andra ställen,
än der rågångarne äro för vanskapliga,
och då man besinnar den kostnad, som i
och för stängseln tillskyndas genom en vanskaplig
rågång, anser jag behofvet verkligen
påkalla ett sådant stadgande. Jag hade väl
önskat, att i 1 §. icke finna orden märkligt
mefillj emedan det är en obestämd term;
men i allmänhet fäster man sig för mycket
vid tomma ord, och mera än som behöfdes;
jag är ganska säker, att deras bemärkelse
icke så ordagrant vid tillämpningen
kommer i fråga. Jag anhåller derföre om
proposition till bifall på Utskottens yttrande
i nu förevarande omständighet.
Grefve Spens: De åsigter, som blifvit
framstälde af mina motståndare, äro characteristika
bekräftelser på hvad jag yttrat i början
af detta plenum. Det är nemligen, säger
jag, charaeteristikt, att män, kända för
liberala tänkesätt, åberopa kostnad för stängsel
såsom ett skäl till ingrepp i ägande-rätten.
Jag skulle kunna fråga dem, huru
många famnar gärdesgård gå på en Svensk
mans ägande-rätt. Här är icke fråga om sådane
jordägare, som legat i samfällighet med
andra, utan här är fråga om sådana,hvilka
från urminnes tider, och med aldrig i något
afseende ifrågasatt ägande-rätt, innehaft
sin jord, och hvilka genom detta stadgande
i58
Den 27 Augusti f. m.
få deras odalmanna-rätt rubliad. Ehuru jag
redan från början i allo reserverat mig, måste
jag dock bär å nyo erindra derom, att
det ofta förefaller mig såsom om man mera
täfikte på, huru landet må producera mycket
varor, än huru det må äga många
odalmän.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottens yttrande, att det vid 7 Capitlet
1 §. föreslagne ifrågavarande tillägg må
anses mindre behöfligt.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr von Hartmansdorff begärde votering.
Herr Danckwardt: Då, efter hvad jag
tror, tre Stånd redan bifallit Utskottens Utlåtande
i denna omständighet, ser jag ej något
ändamål, att Ridderskapet och Adela
derom voterar.
Grefve Posse: Som jag trodde mig kunna
förutse, att votering i denna fråga skulle
blifva begärd, bar jag genomgått de till Ridderskapet
och Adeln ankomne ProtocollsUtdrag
från de andra Stånden, och är således
i tillfälle, att upplysa, det två Stånd bifallit
Utskottens Utlåtande. Jag får derföre
hemställa, om icke de värde Ledamöter, som
begärt votering, skulle vilja derifrån afstå,
samt i stället begagna sin reservations-rätt.
Den 17 Auguiti f. m. i5g
Herr von Hartmansdorff': Jag har icke
rätt fattat, örn Utskottens hela. Utlåtande
blifvit af tre Stånd bifallit; skulle det så vara,
torde Grefve Posse af samma skäl, som
lian nyss ville, att jag skulle afstå från votering,
äfven nu böra föreslå, att vi alls icke
befatta oss med hela detta Utlåtande. Skulle
åter trenne Stånd icke hafva bifallit Utlåtandet
, så torde vi böra votera om denna
punkt.
Grefve Posse: Heldre än vi skola ändamålslöst
votera, vill jag för min del iakttaga
tystnad, om proposition framställes å hvad
Grefve Spens föreslagit. För öfrigt får jag
lemna den upplysning, att Preste- och BorgareStånden
bifallit Utskottens yttrande i
denna omständighet.
Grefve Spens: Jag har ej begärt votering,
och skall icke eller yrka densamma.
Jag har endast begärt ordet, eftersom man
påminnes om hvad lie Stånd gjort, för att
fästa uppmärksamhet på den skillnad, som
är emellan detta mål och öfrige från Eko?
nomiUtskottet inkommande frågor. Det är
sant, att, om två Stånd stadna mot två, är
det ej gifvit, att någon underdånig skrifvelse
i afseende å förevarande §. kommer att
afgå; men i slutet af Utlåtandet föreslås att
anhålla, det Kongl. Maj:t ville infordra vederbörandes
yttranden och upplysningar rörande
SkiftesStadgan. Stadgan skulle säle
-
i6o
Den 27 Augusti f. in.
tles ännu en gång underkastas granskning.
Ett RiksStånds yttrande är då ej obetydligt;
det är ej obetydligt, såsom stående i
Protocollet, och det är under denna synpunkt
jag skulle önska, att Ridderskapet och
Adeln uttryckte sin opinion, I allmänhet
afstyrker jag på det högsta antagande af
Grefve Posses princip, alt bifalla en mening,
som man ej gillar, derföre att tre
Stånd redan antagit den man önskar, och
att således ingen underdånig skrifvelse i alla
fall blir af.
Grefve Posse: Jag vill fästa Grefve
Spens’s uppmärksamhet derpå, att en votering
af 18 å ao personer, som nu äro närvarande,
föga kan uttrycka Ståndets mening.
Herr von Hartmansdorff': Våra motståndare
anse för en pligt, att jag och de,
sorn tänka lika med mig, böra afstå från
votering. Jag hemställer, om det icke vore
lika billigt, att Grefve Posse och de,
som äro af samma mening med honom,
sjelfve började att gifva oss godt efterdöme,
hvarigenom vi finge utan votering antaga
Grefve Spens’s förslag. Jag finner så mycket
mera skäl dertill, som Grefve Posse sjelf
medgifvit, att detta ej skulle verka på sjelfva
saken, och Ståndet då ej äfventyrade förebråelsen,
att hafva godkänt något, hvarigenom
ägande-rätten rubbas.
Fri
-
Den 27 Augusti f. m.
Friherre Anckdrswärd: Oaktadt de förebråelser,
hvilka blifvit gjorde oss, som
tala för Utskottens Utlåtande, anser jag illiberalismen
finnas på den motsatta sidan,
som viii förklara ägande-rätten så, att de
största orimligheter skola bibehållas. Ingen
ting är så orimligt, som rågångarne inom
vårt land; och jag finner, att en Lag i detta
afseende behöfves, så att, om på ena sidan
begäres rättelse, särdeles i afseende å
Stängselskyldigheten, rättvisa i vanlig väg
må kunna erhållas. Jag hemställer till Grefve
Spens, huruvida all odalmanna-jord kan
sägas förstörd, och ali egande-rätt försvunnen,
om vi bifalla Utlåtandet, och om någon
votering i sjelfva verket behöfs, ty vi
skulle blott komma att votera om, huruvida
orimliga rågångar skola få ändras, eller
icke.
Herr von Hartmansdorff': Då tvist uppstått
om företräde melian den raka och den
krokiga linien; så hemställer jag, om ej raka
linien, hvilken mina motståndare förfäkta,
uttrycker sjelfva envisheten, och den
krokiga deremot rnedgörligheten, och böjligheten
efter omständigheterna.’
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framstälde följande voterings-proposition;
Den,
som bifaller Lag- och EkonomiUtskottens
yttrande i afseende å 7 Capit3g
H. 11
Dea 27 Augusti f. m.
let 1 §. af nu varande SkiftesStadga, voterar
Ja;
Den
det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer 7 Capitlet 1 §. i
nu varande SkiftesStadga att bibehållas, med
den förändring att i stället för orden: Då
skall sådant utbyte ske, om det å endera
sidan yrkasj borde införas följande: Då
skall sådant utbyte skes om Parterne ä båda
sidor derom åsämjas.
Herr Hjerta: Jag underställer, om det
icke vore bättre,, att hela 7 Capitlet kunde
utgå, då förra förhållandet orubbligt komme
att qvarstå. Om den i Nej-propositionen
föreslagne redactiön antages, tillintetgöras
de Stadganden, som i detta ämne redan
äro godkände; och någon ändring i rågångarne
skulle då ej äga rum, förr än båda
rågångsegarne voro ense derom; en omständighet,
hvilken ganska säkert sällan inträffade.
Jag tror det derföre vara bäst, att
utesluta hela 7 Capitlet.
Grefve Spens: Det är visst sant, att
genom den af mig föreslagne redactionsförändring
i denna §, blir 7 Capitlet mindre
vigtigt, och efter min tanka mindre farligt;
men jag kan alldeles icke medgifva, att det
blir utan vigt. Jag skulle önska höra den
Deri 27 Augusti f. m.
författning, enligt hvilken man nu kan få
en ömsesidigt antagen rågångs-ändring stadfästad,
och laga kraftvunnen att gälla äfven
efter parternas död. Genom den af mig föreslagne
ändring, blef en sådan öfverenskommen
rågångsrubbning stadfästad för framtiden;
sådant bar kanske hitintills varit praxis,
men det skulle löna mödan att se, om
någon författning derpå finnes. Herr Hjerta
liar sagt, att några rättelser i origtiga rågångar
på detta sätt icke skulle komma att
ske; men förhållandet är icke så; ty ofta
göras öfverenskommelse!’ i denna väg, ehuru
de, enligt min tanka, kunna blifva underkastade
tvist. Jag torde få anhålla om
upplysning, om någon känner en sådan författning,
som bestämdt tillåter öfverenskomrhelser
angående rågångsmätningar.
Herr Hjerta: Jag underställer Grefve
Spens, om vi icke heldre borde låta hela
7 Capitlet alldeles utgå; emedan det, med
någon utsträckning af hans princip, ej beliöfves;
det talar då om hvad som aldrig
kan inträffa.
Herr Danckwardt: I anledning af den
upplysning Grefve Spens begärt, huruvida
någon författning hittills funnits, som tillåter
sådane rågångsrättningar och ägo-utbyten,
hvilka här äro i fråga, får jag svara, alt
icke någon författning finnes, som förbjuder
dem, och att förmodligen detta varit ett af
39 H. i>*
164
Den 27 Augusti f. m.
skälen, hvarföre Högsta Domstolen ansett sig
kunna tillåta desamma, då de befrämjat delägares
gemensamma nytta och förmån.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LantltMarskcdken förnyade den af honom
nyss framställde Voteringsproposition, hvilken
af Ridderskapet och Adeln godkändes,
samt anslogs.
Sedan 41 > 42» 43 och 44 §§• i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan tre qvart till 3 e. m.; Och
befunnos vid voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 14.
Nej— 12.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskildt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således bifallit Lag- och Ekonomi!)tskottens
yttrande i afseende å 7 Capitlet
1 §. af nuvarande SkiftesStadga.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 4 eftermiddagen.
tn fidem Prolocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 27 Augusti e. ra.
»65
Thorsdagen den 27 Ang. 182q.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes den i förmiddagens plenum,
började pröfning af Lag-samt Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskottens ej mindre den
18 sistlidne Mars under N:o 8 afgifne, och
den 26 i samma månad eftermiddagen på
bordet lagde Betänkande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Kongl. Maj:ts Nådiga
Stadga om SkiftesVerket i Riket den 4
Maji 1827; än ock den 25 sistlidne Junii
under N:o 41 meddeldte, och den 16 derpå
följde Julii förmiddagen på bordet lagde,
Utlåtande öfver de vid berörde Betänkande
framstälde anmärkningar.
Angående de anmärkningar, som blifvit
gjorde vid 8 Capitlet 6 och 7 'SS'
Utskottens tillstyrkande blef afRidderskapet
och Adeln godkändt.
Angående de anmärkningar, som blifvit
gjorde vid 10 Capitlet 1 S
Herr
Danckwardt, Magnus Georg: Jag
hemställer, om icke det förtydligande i 10
Cap. 1 §. af SkiftesStadgan, sorn Utskotten
i deras första Betänkande föreslagit, men i
det sednare sjelfve tjockas finna vara öfverflödigt,
eller att i berörde §. borde införas,
att urskiljas och upptagas bör, hvad af inrösningsjorden
finnes tjenligt att odlas till
i66
Den 27 Augusti e. m.
åker, och hvad som endast till äng kan begagnas,
borcle afslås. I öfrigt torde Utskottens
yttrande vid 1 §. i 10 Capitlet böra
bifallas.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef det af Utskotten föreslagne
tillägg uti 10 Cap. 1 §. af Ridderskapet
och Adelil förkastadt, hvaremot Utskottens
yttrande i öfrigt af Ståndet godkändes.
ingående de anmärkningar, som blifvit
gjorde vid 10 Capitlet 3 f, samt 12, Capitlet
3 S- sista Momentet.
Herr Danckwardt: Den §. i Stadgans
10 Capitel, sorn Utskotten bär ansett böra
utgå, innehåller föreskrift, att, då Storskifte
blir orubbadt å skogen, skall likväl så beskaffad
derå belägen jord, som är af den godhet
att den bland inrösningsjorden kan skiftas,
deruti intagas. Grunden till detta stadgande
är, att fastän Storskifte blir orubbadt
i skog, bör man ej underlåta att till delning
bland den odlade jorden upptaga sådana
ägor, hvilka dertill kunna räknas.
Det gäller egentligen om sådana utmed de
gamla inägorne belägne ägostycken, som under
tidens lopp blifvit från utmarken intagne
och odlade. Det beror på Skiftesmännens
uppmärksamhet och urskiljning att bedöma,
då de äro af den godhet och af det
läge, att de kunna bland inrösningsjorden
Den 27 Augusti e. m.
intagas, och då böra de väl ock bland ägorne
skiftas. Utskotten hafva i sitt sednaste
Utlåtande upptagit de skäl jag vid återrexnissen
till försvar för Stadgan i denna del
anfört, men ej gifvit någon annan vederläggning
deraf, än att stadgandet skulle stå
i strid med den allmänna regeln om skogsskiftets
oföränderlighet. Detta skäl är icke
rigtigt; ty stadgandet är en exception derifrån,
ledande till stor nytta derigenom att
inrösningsjorden, som skall odlas, blir af
större omfång. Jag hemställer således, att
Stadgan måtte blifva orubbad i denna omständighet,
och Utskottens förslag afslås.
Grefve PosseArvid: Denna fråga är
beroende af, huruvida det är nyttigast att
mark, som är odlingsbar men med skog bevuxen,
blir odlad, eller förblifver skogbeväxt.
Vöre det för 5a år tillbaka, skulle
jag rösta för det förra, men nu, då man
talar om öfverproduetion af spanmål, och
tilltagande skogsbrist, är förhållandet annorlunda.
I de orter, som bestå af slättland
skulle de få skogstrakter, hvilka der äro,
försvinna, ty skogen der finnes oftast på
odlingsbar jord, som, intagen bland inrösningsjorden,
skulle genast blifva använd till
åker och äng.
Herr Danckwardt: Det förhåller sig alldeles
icke såsom Grefve Posse förmodat, att
med den jord, hvilken efter denna §. skulle
i68
Den 27 Augusti e. m.
i inägoskiftet ingå, menas sådan jord, som
skulle vara med skog be växt, utan är det
tverton» sådan, der skogen är nedhuggen,
och marken till större delen odlad; alldeles
icke den, hvilken bör bibehållas såsom ståndskog,
Jag anhåller om bifall å Stadgans föreskrift,
sådan den är i denna del, och styrkes
så mycket mera uti rigtigheten deraf,
sorn två Stånd redan afslagit denna punkt
i Utlåtandet.
Friherre Sprengtporten j Jacob Wilhelm:
Denna fråga är bland de vigtigaste i Stadgan.
I alla föregående Storskiftes- och EnskiftesFörfattningar,
som ägt rum, så vidt
minnet ej bedrager mig, har orubbligheten
af skogsdelning varit antagen, såsom princip.
Så vida Ridderskapet och Adeln skulle
gilla hvad Utskotten i detta afseende föreslagit,
bör äfven denna förändring antagas;
den står dermed i ett oskiljaktigt sammanhang.
Jag förenar mig derföre uti hvad
Grefve Posse anfört.
Herr von Hartmansdorff,August: Jag
vågar ej yttra mig öfver detta ämne med
anspråk på sakkännedom; men då jag hör
tre så höga och sakkunniga Embetsman, som
en StatsSecreterare, en Landshöfding och en
ÖfverHofJägmästare, vara oense om Stadgans
rätta förstånd, förmodar jag, att hon fordrar
förklaring, om hon icke skall blifva olika
tillämpad.
D e ii 27 Augusti e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
IcindtMarskalken gjorde proposition till Bifall
å Utskottens förslag i denna del.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde förslag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Danckwardt: Jag ber, att ytterligare
få göra Ridderskapet och Adeln uppmärksam
på de tillfällen, då det ifrågavarande
stadgandet kommer att tillämpas. Det
är nemligen, då i storskiftadt skifteslag skogsskiftet
blir orubbadt. Nu har det handt, att
en mängd odlingar blifvit gjorde på utmarken
egentligen intill de gamla inägorne, hvilka
sålunda blifvit derå utvidgade, att större
jordlägenheter blifvit å skogen upptagne och
odlade, somliga af den storlek, att de uppgå
i inägorymd till mantal. Vöre det
nu lämpligt, då nytt skifte skall ske, men
det gamla skogskiftet likväl dervid blir orubbadt,
att icke begagna och intaga dessa odlade
ägor, såsom inrösningsjord, och använda
de uppodlade torpen till stommar för
utflyttningar. Att i stället, efter Utskottens
förslag, låta desse ägor tillhöra skogsmarken,
vore i min tanka högst olämpligt, aflägsna
ändamålet med det nya skiftet, och
försvårande möjligheten, att på bästa sätt
detsamma uppgöra.
170
Den 27 Augusti e. m.
Grefve Posse: Om Stadgan i detta afseende
endast angick sådana platser, hvilka
uro uppodlade, skulle jag ej hafva något
emot saken; men då jag läser: ”att till inrösningsjord
beräknas: tomteplatser, trädgårdar,
åker och äng, jemte all den skogs”och
betesmark, samt de kärr, mossar eller
”myror, som till åker eller äng med fördel
”och nytta kunna odlas/* så lärer en sådan
tydning icke kunna deråt gifvas. I alla fall
anhåller jag, att få veta, huru de öfrige
Stånden härom beslutat, ty om 2 Stånd afslagit
förändringen, är allt bemödande, att
frälsa skogstrakterne från förstöring, förgäfves.
Herr Danckwardt: Det är icke 1 §. i
10 Cap. som bör läsas, utan den 3, hvari
det anmärkte stadgandet förekommer. Då
finnér man att den jord, hvarom är fråga,
”skall vara af den godhet och med det läge,
”att den bland inrösningsjorden, såsom i 1
”§. säges, lämpligen skiftas kan.” Det är således
icke all den inrösningsjord, hvilken i
1 §. är omnämnd, som här kommer i fråga,
ty läget af densamma bestämmer egentligen
härvid, om den kan bland inrösningsjorden
skiftas.
Friherre Sprengtporten: Till den siste
Talaren hemsäller jag, i fall han medgifver,
att ett Storskifte på skogen ej skall rubbas,
livar dgn lotten skall få sin ersättning i
skogsmark, som förlorar den uppodlade jor
-
Den 27 Augusti e. ra.
171
den. Det är gifvet, att sådant icke kan
verkställas utan rubbning af skiftet.
Herr Danckwardt: Vid de tillfällen då
den ifrågavarande föreskriften kommer att
tillämpas, skall en jemkning ske i storskiftet
å skogen, och sådant är alldeles icke omöjligt.
Delägarne bibehålla det oaktadt sina
hufvudlägen deri , och förlusten af ståndskog,
äfven om den kommer dervid i fråga, blifyer
obetydlig, och ersättes lätt genom värdering.
Friherre Sprengtporten: Sådant måtte
likväl strida emot principerne i Stadgan, sorn
säger, att utbyte emellan inrösnings- och afrösningsjord
ej kan äga rum.
Undertecknad RiddarhusSecreterare: Jag
får, i anledning af hvad Grefve Posse nyss
begärt, äran upplysa, att, enligt de till
Ridderskapet och Adeln i ämnet ankomne
ProtocollsUtdrag, PresteStåndet bifallit, men
Borgare- och BondeStånden afslagit Utskottens
tillstyrkande i förevarande fråga.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LändtMarskalken framställd proposition,
blef hvad Utskotten i denna omständighet
föreslagit, af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Angående Friherre TVrangels förslag,
att en 5 §. måtte i 10 Capitlet tilläggas.
Friherre Wrangel, Henning: Jag anser
verkeligen denna punkt af större vigt,
Den 27 Augusti e, m.
än vid första påseendet, då raan bar erfarenhet
af de olyckor, sora flygsandsfälten
medföra. De skäl, hvilka Utskotten anfört,
och deribland att de ej kunna gifva råd i
afseende å jordens skötsel, finner jag olämpliga.
Jag tror, att det alltid är nyttigt, att
i Författningar taga sådana mått och steg,
som förekomma ondt. Jag anser det vara
högst nödigt, att Landtmätare och Gode Män
fästa deras uppmärksamhet på flygsanden.
Jag skulle tro, att vid de tillfällen, då man
genom flere års erfarenhet sett, att den gör
skada åt kringliggande trakter, det stadgande
åtminstone hör vidtagas, att dämpa flygsanden
genom planteringar, hvilka man använt
i Halland till stor förmån. Jag hemställer
till Ridderskapet och Adeln, om icke,
åtminstone der olyckor äga rum, ett åläggande
bör ske, att planteringar skola verkställas.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Den, hvilken
har sett flygsand öfverhölja förut fruktbara
fält, och öfverlemna trefna åboars hemvist
till en ödslighet, som är påkostande äfven
för ett främmande öga, kan ej annat
än finna Friherre Wrangels anmärkning vara
af stor vigt. Jag delar dock Utskottens tanka,
att Författningen angående flygsands hämmande
icke här, vid debatten om SkiftesStadgan,
bör förekomma; men det är en
annan åtgärd rörande dessa localer, som förekommer
mig lämpligare att här intaga, x §.
Den 27 Augusti e. m.
i 10 Cap. af Stadgan talar om afskiljande
af livad för inrösningsjord liiir anses. Det
är klart, att, enligt den, skulle tillfällen
kunna inträffa , då en mark, som vore odlingsbar,
och således blef antagen såsom inrösningsjord,
vore så beskaffad, att den gåfve
anledning till flygsand, om den odlades. På
denna grund tror jag, att här borde upptagas
ett förbud för Landtmätare, att intaga
sådan jord bland inrösningsjord. Det ankommer
sedan på öfriga Författningar i ämnet,
hvilka mått och steg böra vidtagas för
att hindra odlingen, och bibehålla deri skog,
som derpå kan finnas. Landtmätare och
Gode Män synas mig bäst i tillfälle, att
bedöma, om marken kan efter uppodling ge
anledning till flygsands bildning; fruktar man
delta, så bör frågan härom af någon authoritet
pröfvas, och marken sedan ej blifva
intagen bland inrösningsjorden. Jag tror
derföre, att man kunde föreslå ett så lydande
tillägg till 1 §. 10 Cap.:
Pröfva Landtmätaren och Gode Männen
något odlingsbart fält äga den jordmån
och det läge, att dess odling kunde
gifva anledning till en för orten menlig
flygsandsbildning, bör berättelse derom insändas
till Konungens Befallningshafvande,
hvilken efter anställd pröfning meddelar
Skiftesmannen underrättelse, huruvida gällande
Författningar lemna honom anledning,
att förbjuda odling af större eller mindre
Den 27 Augusti e. m.
del af fältet, t hvilket fall en sådan förbuden
mark ej får bland inrösningsjorden
upptagas.
Detta vore ej främmande för SkiftesStadgan,
men det öfriga kunde höra till andra
Författningar.
Friherre Wrangel förenade sig med Grefve
Spens.
Grefve Posse: Lika med Grefve Spens
och Friherre Wrangel anser äfven jag den
jord, hvarå flygsand finnes, icke böra bland
inrösningsjorden upptagas; men då ett flygsandsfält
icke rimligen kan hänföras Lill sådan,
i 10 Cap. 1 §. omförmäld, mark, hvilken
bör såsom inrösningsjord beräknas, finner
jag för min del något särskildt stadgande
derom ingalunda erfordras.
Herr Hjerta, Gustaf: Grefve Spens har
föreslagit, att då anledning vore till någon
flygsands hildning, anmälan derom borde
göras hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Detta anser jag strida mot principen af den
juridiska gången, och skulle då häldre vilja,
att ärendet öfverlemnades till ÄgodelningsRättens
pröfning. I afseende åter å behofvet
af en föreskrift, finner jag, lika med
Grefve Posse, ett stadgande i ämnet mindre
nödigt.
Grefve Spens: Jag tror det icke vara
utan exempel, hvilket Friherre Wrangel dessutom
kan bättre upplysa, att flygsandsfält
i
Den 27 Augusti e. m. 1 y5
finnas, som med ögonblicklig fördel för ägaren
kunna odlas. Vi bedraga oss mycket,
om vi tro att de landsträckor, som nu äro
öfverhöljda med flygsand, icke kunna odlas.
Annorstädes är händelsen, att flera och goda
skördar kunna erhållas, fastäfi läget är
så beskaffad^ att sedan matjorden genom
vindkast bortföres, uppkommer ett flygsandsfält,
som i mansåldrar blir skadligt för bela
nejden. Dessa faror böra förebyggas. Beträffande
den af Herr Hjerta yrkade ändring
i mitt förslag, bar jag ingenting deremot.
Orsaken, hvarföre jag nämnde Kongl. Majrts
Befallningshafvande, i stället för ÄgodelningsRätten,
var, att jag ansåg frågan vara
utaf ren administratif natur, men jag motsätter
mig visst icke förändringen af authoritet,
blott jag vinner mitt syftemål, att erhålla
correctif mot skadliga odlingar.
Friherre Wrangel: I anledning af Grefve
Spens’s uppmaning bör jag upplysa, att
på stränderne af Halland, hvarest mycken
flygsand finnes, många jordägare ofta äro
hågade att göra odlingar, och kunna äfven
understundom lyckas, att skapa goda ängar,
men icke sädesfält.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie,
Jacob: Jag instämmer med Friherre Wrangel
deruti, att ett stadgande, i afseende å
förevarande fråga, är nödigt. I Skåne hafva
flera byar blifvit förstörda genom några
tunnland flygsands oförsigtiga odling. Om
<
176
Den 27 Augusti e. m.
man genom odling förvandlar flygsand till
duglig äng, liar jag icke något deremot, men
i alla andra fall kan odlingen blifva ganska
äfventyrlig. Det är mig likgiltigt, antingen
Grefve' Spenss eller Herr Hjertås förslag af
Ridderskapet och Adeln antages; dock torde,
i följd af den redan stadgade allmänna
principen, ett dylikt ärende snarare böra
till ÄgodelningsRätten öfverlemnas.
Herr Hjerta: Ju mera jag begrundar förevarande
fråga, desto mera öfvertygas jag,
att det af Grefve Spens föreslagne stadgande
icke behöfves. Skulle Ridderskapet oell
Adelil nödvändigt vilja föreskrifva något,
bör man blott i allmänhet stadga, att flygsandsfält
icke må såsom inrösningsjord beräknas.
Friherre Sprengtporten: Jag tror, att
ett stadgande i den syftning Grefve Spens
och Friherre Wrangel föreslagit, väl kunde
vara nyttigt, men anser detsamma böra hafva
sin plats i en allmän Författning, som
föreskrifver, huru flygsandsfält böra behandlas.
Ämnet synes mig ingalunda höra till
SkiftesStadgan.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustuf: Det
är otvifvelagtigt, att flygsandsfält böra med
största varsamhet och försigtighet behandlas,
så att icke någon skada må tillskyndas
kringliggande nejder; men det torde vara
bäst-, att detta må blifva föremål för en
särskild författning. prj_
Den 27 Augusti e. ni.
177
Friherre Wrangel: I följd af hvad Friherre
Sprengtporten yttrat, frångår jag för
närvarande mitt förslag; men då det är af
högsta vigt, att flygsand sfält icke någonsin
må upprifvas, anhåller jag, att framdeles få,
i afseende å detta ämne, framställa en ny
motion.
Uppå derefter framställd proposition,
hlef hvad Utskotten i afseende å förevarande
omständighet yttrat, af Ridderskapet och
Adeln godkändt.
Angående de anmärkningar, sorn blifvit
gjorde vid 11 Capitlet 1 och 2
Grefve Spens: Jag gillar visserligen i
det hela Utskottens Utlåtande angående desse
§§, men anhåller, att få föreslå ett förtydligande
deraf. Författningen utsätter i
11 Cap. 1 §. bestämda ziffror för ägograder,
nemligen: ”1, i£, ij, if, i|, 2, 3, 4 och
så vidare.” Jag får härvid fästa uppmärksamheten
på, att 1807 års Författning, hvilken
bestämde taxeringen efter tunnetalet säd,
som kunde afkastas, innefattar ock ziffror,
men har derefter uti § 4: ”siler hvad proportioner
Landtmätaren och Gode Män i
”samråd med jordägaren finna med sanna
”beskaffenheten instämmande, så att ett rätt
”förhållande desse ägor emellan vinnas må.”
Det är denna sista mening, som berättigar
Landtmätare och Gode Män, att efter 1807
års Förordning bestämma andra proportio
39
H.
iy8 Den 27 Augusti e. m.
ner för graderingen, om det nödvändigt beliöfs;
och då en .slik tillåtelse saknas i nya
SkiftesStadgan, fruktar jag, att man deraf drager
den slutsats, alt sådant 1111 mera är förbudet.
.Tåg föreslår derföre, att efter orden
”0. s. v.” sätta: eller hvad proportion Landtmätare
och Gode Män finna lämplig. Detta
är så mycket nödvändigare, som, närde
förmåner blifva allmänt kända, hvilka gifvit
anledning till den skedda förändringen,
att taxera den bästa jorden till 1 , i stället
för till hogsta ziffr&n, blifva alldeles icke
ziffrorne i|, ij &c. utan i stället ziffrorne
irst irsi °ch så vidare, begagnade; ty Decimalsystemet
tar nog äfven bär ut sin rätt
en gång.
Herr Danckwardt: Alla proportioner
kunna naturligtsvis icke i SkiftesStadgan uppräknas;
men då Stadgan innehåller, ”att ägor”ne
böra indelas i sådane grader eller proportioner,
att ett till alla delar rigtigt förhållande
emellan den sämre och bättre jor”den
må uppkomma,” skulle jag tro, att
Landtmätare och Gode Män på grund häraf
äga fullkomlig rättighet, att bestämma hvilka
proportioner de kunna finna lämpliga.
Utskottens yttrande i denna del blef af
Ridderskapet oell Adeln godkändt.
Angående de anmärkningar3 som blifvit
gjorde vid 12 Capitlet 1
Herr Danckwardt: Utskotten hafva i
denna punkt vidhållit deras första förslag.
Den 27 Augusti e. m.
179
att rubbning af storskiftad skog ej må äga
ruin, om icke alla delägarne derom äro ense;
då deremot SkiftesStadgan föreskrifver, att
om delägarne härom äro af olika tanka, skola
skiftesmännen, och vidare ÄgodelningsRätlen
och Högsta Domstolen pröfva frågan;
och om det befinnes, alt skogen till gemensam
nytta för delägarne utan någons lidande
kan skiftas, skall det för sig gå. I allmänhet
är det af stor nytta vid ett ägokifte,
att alla ägor i skiftet ingå; deraf uppkomma
de bästa och redigaste skiften; men
man har likväl ansett ett undantag böra äga
rum vid dessa tillfällen för ståndskog; och
således icke ovilkorligt föreskrifvit, att den
bör i skiftet intagas. Då nu olika tankar i
denna del hos delägarne uppstå, synes det
ej rätt, att låta saken bero af en eller annan
ofta ensidig delägares vägran, att skogen
må intagas i skiftet; intet säkert resultat
skulle deraf uppkomma för det rigtiga och
rätta i frågan; man bör derföre härvid följa
samma princip, som ligger till grund för andra
beslut, hvilka delägarne enligt SkiftesStadgan
äga fatta, att nemligen, när delägarne
äro oense, o väldige män skola öfver saken
döma. Då en sådan föreskrift gäller
för frågan om storskiftet å inägorne får rubbas,
bör den väl äfven gälla för det å skogen.
.Tåg begär således afslag å Utskottens
Utlåtande, och att SkiftesStadgan i denna
elei må oförändrad bibehållas.
3q H. 11*
iSo
Den 27 Augusti e. ro.
Grefve Posse: Jag ifrar i högsta grad
för fortgången af Enskiflesverket, men önskar
den ej på bekostnad af Skogshushållningen,
så mycket mindre som begge dessa goda
ändamål lätteligen kunna på en gång vinnas.
Äldre Författningar om Enskiftesverket
hafva alltid stadgat, att storskifte å skog
är orubbeligt. Genom 1807 års EnskiftesStadga
gjordes häruti den ändring, att beståndet
af skifte å skog skulle bero af de
fleste delegarnes beslut derom. Detta hav
upphört i den nya Stadgan, och en ny princip
blifvit införd, af hvilken jag icke kan
inse behofvet, ty skiftet å skogen är oberoende
af skiftet å inägorna. Det har nyss
blifvit stadgadt, att in- och afrösningsjord
ej böra blandas; och det gör alldeles ingen
ting, om den storskiftade skogen ej ligger
tillsammans med inrösningsjorden. Olägenheterna
deremot äro stora; den , som förstört
och vanvårdat sin skog, behöfver blott yrka
enskiftning af densamma, för att åtkomma
grannens väl skötta skogsmark. Den ersättning,
som med några Riksdaler betalas,
motsvarar ej den förlust man får vidkännas.
För min del anser jag således Herr Danckvvardts
förslag innefatta en skogsödande” åtgärd,
som är skadlig för landet.
Herr Hjerta: Jag önskar bibehållande
af 1807 års Författning, der det står, att
de fleste delägare afgöra saken. Det synes
mig vara en medelväg. Jag anser det vara
Den 2,7 Augusti e. ra.
skadligt, att ingå på Utskottens princip, att
en enda delägare må kunna motsätta sig
skogens enskiftande; jag tror det deremot
vara nyttigt, om Enskifte af skogen åstadkommes,
och tillstyrker derföre, att man
hör medla emellan de olika meningarne.
Jag hemställer derföre, att i stället för orden
: yrkar någon, må införas: yrka de fleste
&c.
Friherre Sprengtporten: Då jag besinnar
den ringa del af Hemman, som äro enskiftade,
skulle af Stadgans bifallande följa,
att all jord, som kunde kallas inrösningsjord,
blef uppodlad. Jag vill ej bestrida,
att mycken skogsmark kunde odlas, om den
qvarblifvande tillräckligt vårdades; men jag
tror det ej vara rigligt, att Lagstiftaren leder
saken derhän. Om man bibehåller Stadgans
föreskrift, skola Enskiftningarne blifva
vida kostsammai’e, då de utsträckas äfven
lill skogsmark; och jag går så långt, att de
på flera ställen icke låta verkställa sig. Jag
får derföre anhålla om proposition till bifall
å Utskottens Utlåtande.
Herr Danckwardt: För att visa, huru
osäker Lagstiftaren förut varit om det rätta
i denna fråga, behöfver jag endast anföra,
att 1812 års EnskiftesFörordning stadgade,
det alta delägare skulle vara ense om skogens
skiftande, innan det fick ske. 1807
års EnskiftesFörordning åter, att det berod
-
*
Den 27 Augusti e. m.
de af de flestas tanka. Intetdera af dessa
Stadganden anser jag vara det rätta, ty i
Låda fallen Leror saken af en slump oell en
eller annan delägares ensidiga omdöme. Det
enda rätta mätte vara, att opartiska män
Ledömma förliållandet oell afgöra frågan;
oell när skogsskiftet ej får rubbas, om icke
det leder till gemensam nytta för delägarne
utan någons lidande, synes ingen våda häraf
uppkomma. Samma grund är stadgad för
pröfning af rubbning i Storskiften i allmänhet,
och samma princip Lör väl då följas i
denna omständighet. Vore fråga härvid blott
om ståndskog, så vore saken af mindre vigt,
men då i skogsorterne under ordet skog förslås
mycken mark utom inägorne, och angeläget
är, att de ingå i skiftet, för att läggas
i sammanhang med inägolotten, så är
Stadgandet af stor inflytelse.
Man hör icke fästa sig vid, att skogsöde
skulle af detta Stadgande Lii en följd.
Skulle någon härvid mista ståndskog, så innehåller
Stadgan, huru med ersättningen
förhållas skall; och det börhesinnas, att om
60 å 70 år är annan skog uppväxt; då deremot
ägodelningen om den väl verkställes,
gäller för sekler. Jag kan således ej frångå
min anhållan om proposition tili afslag å
Utlåtandet i denna punkt.
Friherre Sprengtporten: Ått 1812 års
Författning inskränkt rättigheten att enskifta
skog, bevisar att 1807 års Författning
Den 2^ Augusti e. m.
gick för långt, oell om vi nu åter anlaga
Herr Danckwardts förslag, får älven troligen
någon modification ske i vårt beslut.
Hvad åter angår betydelsen af ordet skogsmark,
så bör jag påminna, att Charlor och
Handlingar öfver de förra storskiftena finnas;
och att det dessutom finnes någonting,
som kallas profve Domaren. Jag kan omöjligt
ingå på Herr Danckwardts förslag, utan
anhåller om proposition till bifall å Utskottens
Utlåtande.
Grefve Frölich, David: Jag anhåller
få göra några anmärkningar mot de inkast,
som af tvänne Utskottens Ledamöter blifvit
anförde mot Herr Danckwardts förslag. Grefve
Posse har sagt, att det vore mindre vigtigt,
om skogen låg nära intill Hemmanet.
Jag hemställer, om detta ej beror på localen.
Om en By har all sin åkerjord på ena
sidan, och all skogen på en annan sida, då
är det likgiltigt, om skogen enskiftas eller
icke. I couperade trakter åter är det af största
vigt, alt skogen enskiftas; för att göra
detta klart, torde det tillåtas mig få nämna
ett exempel. Om en By ligger i vester om
en insjö, och derstädes har en sträcka jord
tillika med en del af sin skog, samt på
östra sidan om samma sjö en annan sträcka
jord tjenlig till åker, samt äfven der en
sträcka skog; frågas då, om det ej är nödvändigt,
att den delägare, som blir förlagd
på östra sidan af sjön, äfven får skog der
-
Den 27, Augusti e. in.
städes. Genom detta exempel tror jag mig
hafva visat vigten deraf, att äfven skogen
ingår i enskiftet; enär för öfrigt Författningens
anda är, att allt ting skall vara öfverlemnadt
åt Gode Männen och ÄgodelningsRätten,
så ligger efter min tanka mera säkerhet
i denna föreskrift, än i de föregående.
I afseende på hvad Friherre Sprengtporten
yttrat, att det skulle lända derhän,
att all jord varder uppodlad, får jag endast
invända, att det icke är sagdt, att all jord
skall blifva uppodlad, för det den kommer
att ligga i redigare skiften. Det är icke eller
sagdt, att man kommer att odla jorden
mera, för det den ligger nära. Den jord,
som bör odlas, odlas i alla fall förr eller
sednare. Jag instämmer med Herr Danckwardt
deruti, att Författningen i denna del
må blifva orubbad.
Herr Hjerta: Då jag hört Ledamöter
yrka, att Utskottens förslag borde bifallas,
är jag för min del heldre färdig att öfvergå
på hvad Stadgan nu innehåller, enär det
just är de skogbeväxta delarne af landet,
som mest lida af de hinder man lägger för
Enskiftesverket. Jag har sökt skaffa mig
underrättelse om, till hvad grad Riket är
enskiftadt, och enligt de uppgifter jag fått
uti Akrells Statistik, skulle £ eller | af
skogsbyggden, med undantag af de Nordligaste
Länen, och ~ af de Södra provincerna,
vara enskiftade. Om så är, kan jag ej
Den 27 Augusti e. m.
185
finna annat, än att, om ett enda hinder förefinnes
för de skogbeväxta trakterna, skola
dessa i långliga tider komma att stå tillbaka.
Om de, som vilja vårda skogen, besinna
, att genaste vägen att göra skogen mindre
värd, är att låta skogen hindra odling,
och att det just är odlingen, som skall ge
skogen värde, så borde de säkerligen ingå
på skogens enskiftande. Yi skola ej blott
tänka på slättbyggden, utan äfven på skogsbyggden,
och söka tillställa så, att skogen
får sitt rätta värde, hvarföre jag heldre ingår
på Stadgans nuvarande föreskrift, än på
Utskottens förslag, ehuru jag tillstår, att
1807 års Författning innehåller en medelväg,
som ej vore opassande att underställa
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning.
Friherre Sprengtporten: Jag anser SkiftesStadgan
i denna del vara så förstörande
för Skogshushållningen, att jag icke kan annat
än insistera till bifall å Utskottens Utlåtande.
Det faller af sig sjelf, att, der
skifte ej ägt rum, kan ej eller någon skogshushållning
äga rum. Detta stadgande kan
visserligen vara nyttigt för vissa orter såsom
Jemtland, der ofanteliga ouppodlade
skogstrakter finnas af odlingsbar beskaffenhet ,
men på det hela är det skadligt. Jag yrkar
således, att det generella stadgandet Utskotten
föreslagit måtte blifva gällande, då
det i alla fall är Konungens Befallningshafvande
-obetagit, att, der så nödigt finnes.
i
I
j86 Den 27 Augusti e. in.
lios Kongl. Maj:t göra anhållan 0111 undantag
för vissa delar af Riket.
Friherre Anckarswärd, Carl Henric:
Af dc skäl, som blifvit anförde för bifall å
Utskottens Utlåtande har jag ej blifvit öfvertygad
om detsammas företräde framför
Stadgan. Jag vet ej, hvarföre den princip,
som ligger till grund för hela Skiftesverket,
just skall rubbas i afseende på skogsmark,
då Stadgan uttryckligen föreskrifver, att, när
alla åtnöja sig med skogens storskifte, något
enskifte ej skall äga rum. Då deremot en
tvistefråga om nyttan af skogens skiftande
uppstår, vet jag ej, hvarföre den citerade
regeln prof ve Domaren ej skall få iakttagas.
Hvarföre skall man bär frångå den
generella princip, som öfverallt synes i Skif—
tesStadgan. Jag nödgas derföre äfven motsätta
mig Herr Hjertås förslag, att de fleste
skola afgöra saken, ty äfven der kan ofta
rättvisan ligga på minoritetens sida. Jag
anser saken böra afgöras af ÄgodelningsRätten,
eller oväldige män. Jag finnér ali möjlig
trygghet för ägande-rätten vara förvarad
uti denna §. då den stadgar, att skiftet ej
får för sig gå, om någon enskild deraf kan
lida. Jag finner i annat fall icke möjligt,
att något skifte kan äga rum, enär alltid
någon kommer att förebära hinder deremot;
derföre och då den nya redactionen således
i min tanka bereder allt möjligt hinder för
Skiftesverkets fortgång, kan jag ej annat än
Den 27 Augusti e. m.
187
yrka afslag ä densamma, och bibehållandet
af Stadgans nuvarande föreskrift.
Friherre Wrangel: Då, vid alla tillfällen
af skifte, all mark deri hör ingå, finner
jag icke, hvarföre undantag bör göras för
skogen. Författningens grund tyckes vara
så vigtig, att jag icke ser, det någon exception
derifrån kan medgifvas. Man har åberopat
såsom skäl dertill skogens vård. Jag
tror mig dela lika nit och omvårdnad för
skogen, som någon annan, men anser Utskottens
förslag snarare motverka än befrämja
det uppgifne ändamålet, och önskar derföre,
att Författningens stadgande mätte' i denna
del oförändradt bibehållas, med förkastande
af Utskottens deri projecterade förändring.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till godkännande
af Utskottens Utlåtande i förevarande
omständighet.
Ropades Ja och Nej.
Uppå derefter framställd proposition,
beslöt Ridderskapet och Adeln, att 12 Cap.
1 §. af nuvarande SkiftesStadga borde bibehållas
oförändrad.
Angående de an märlin ingar j som blifvit
gjorde vid 12 Cap. 2
Herr Hjerta: Här är en ganska besynnerlig
fråga, som förefaller vara af föga vigt,
då man ej ser på tillämpningen. Det åsyftas
nemligen, att naturlig äng skall gå i
188
Den 27 Augusti e. ,ni.
jemnt byte med åker, ja till och med högland
åker. Jag är visserligen icke åkerbrukare,
och kan således blott bedöma frågan
efter den erfarenhet, jag har af de skiften
jag sett verkställas. Vid de trenne tillfällen,
då jag varit vittne till skiftesförrättningar,
har jag förmärkt lidande uppkomma
genom förluster af naturlig äng emot
mark utan någon afsättning, emedan den
varit omöjlig att bestämma; Jag har derföre,
redan förra gången ärendet var under
öfverläggning, tagit mig friheten hemställa,
att det af Utskotten föreslagna tillägg måtte
sålunda förändras, att efter orden ”bättre
mark,” kunde tillsättas, ”så att han erhåller
”behörig andel så väl af äng, som af åker, elller
dertill odlingsbar mark.” Derigenom
skulle det åligga Skiftesmannen och Gode
Männen att tillse, det en delägare icke erhöll
blott åker, utan äfven naturlig äng, och
i allmänhet afse sådana förhållanden, hvarigenom
alla tillskyndades jemngoda lotter.
Nu är föreskriften härom hegränsad, då Utskotten
säga: ”Hvarje delägare skall, så i inlösnings-som
afrösningsjorden, tilläggas hvad
”i rymd och godhet mot hans egolott efter
”delningsgrund och uppskattning svarar, och
”det med någorlunda jemn blandning af
”sämre och bättre mark, så att han må er’’hålla
dess tillständiga andel så väl af åker
”och äng, eller dertill tjenlig och odlingsbar
jord, som af skog och betesmark.” Då
man läser detta, blir man verkligen villvå
-
Den 27 Augusti e. ra.
dig, om Utskotten antagit mitt förslag eller
ej, ty Utskotten ogilla tydeligen mitt förslag,
enär de säga sig anmärkningarne oaktadt
förblifva vid sitt förra Betänkande; hvaremot
i slutet af den nu föreslagne Redactionen
Utskotten tyckas åsyfta samma ändamål
som jag. Det vore önskligt, om upplysning,
hvilket Utskotten egentligen mena, kunde erhållas,
emedan frågan verkligen är vigtig.
Grefve Posse: På sätt Utskottens först afgifne
Betänkande innehåller, hade Utskotten
då icke uppgjort något redaclionsförslag, utan
blott antydt den allmänna åsigt: ”alt vid skif”te
iagttagas bör, att hvarje hemmanslott erhåller
dess tillständiga andel, så väl af åker
"och äng, eller dertill tjenlig och odlingsbar
' jord, som af skog och betesmark.” Uti det
sednare Utlåtandet deremot hafva Utskotten
uppgjort ett med Herr Hjertås mening, och
Utskottens nyssnämnde åsigt, öfverensstämmande
fullständigt Redactionsförslag; och således
torde Herr Hjerta vid närmare eftersinnande
finna, alt Utskotten icke äro skyldige
till någon motsägelse.
Hvad Utskotten föreslagit, blef af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Angående de anmärkningar, som blifvit
gjorde vid 12 Cap. 6 $; vid 12 Cap. ro och
11 §§ / samt vid 12 Cap. 14 •.$*•
Hvad Utskotten i dessa omständigheter
yttrat, blef af Ridderskapet och'Adeln bifallit.
Den 27 Augusti e. m.
Angående de anmärkningar , sorn blifvit
gjorde vid i3 Cap. 1 och 2
Grefve Spens: Uti Betänkandet N:o 8
hafva Utskotten såsom förslag till i3 Cap.
2 §. tillstyrkt Bibehållandet af hvad 1812
års Författning i 11 §. innehåller, hvilket
lyder: ”nu har icke hela Byalaget, utan en
”eller flere af grannarne enskifte begärt, och
”kan det ej utan utflyttning verkställas; då
”skola den eller de, som enskifte sökt, va”ra
till utflyttning förbundne, så framt icke
”annorlunda frivilligt åsämjes.” Uti hufvudsaken
delar jag Utskottens tanka, men till
Ridderskapet och Adeln, samt Utskottens
Ledamöter, hemställer jag, om icke detta
stadgande borde införas i 1 i stället för 2
§. 1 §. innehåller: ”är hy så sammanbyggd,
”och finnas egorne så kringspridde eller af”lägsne,
att utan utflyttning laga skifte, ef”ter
hvad i 12 Cap. 10 §. sägs, icke verkställas
kan; då skola en eller flera afbya”männen,
efter hvad omständigheterna, till
”vinnande af sådant skifte, fordra, från byn
”utflytta.” 2 §. åter lyder sålunda: ”Då frå”ga
delägarne emellan om utflyttningsskyl”digheten
uppstår, vare de delägare mest,
”berättigade, att i byn qvarbo, hvilkas hem”man
äro bäst bebyggde, och som å sine
”tomtplatser hafva betydligare trädgårdar
”eller andra nyttiga anläggningar. Äga åter
”flera delägare, än som i byn kunna bibehållas,
lika goda hus och lägenheter, varde
Den 27 Augusti e. m.
”utflyttningsskyldigheten dem emellan ge”110m
lottning bestämd; och thy skall Skiftesmannen
noga och redigt upptaga beskaffenheten
af hvarje delägares byggnader,
”både till mann- och uthus, samt af trädgårdar
eller andre nyttige anläggningar, så
”att de, för utflyttning eller lottning om
”utflyttningsskyldigheten antagne grunder,
”deraf må tydeligen sig visa.”
Vöre det möjligt att umbära detta sista
stadgande, skulle jag förena mig med
Utskotten; men äfven om det stadgades,
att blott. Enskiftessökander voro till utflyttning
förbundne, uppkomma ju möjligen flera
tvister angående utflyttning. Om antalet
af de utflyttande är större eller mindre än
Enskiftessökanderne, blir det nödvändigt,
att skilja dem emellan. Det vore derföre
bättre, att hänföra allt, hvad som hörer till
sakfrågan, till 1 §; hvilken då kunde få det
tillägg: Och vare Skiftes sökanden, samt de,
hvilka med honom sig förena, framför andra
skyldiga härtill. Örn detta af Ridderskapet
och Adeln bifalles, torde början af
3 §. böra förändras sålunda: Öfver- eller
understiger antalet af dessa framför andra
till ut flyttning skyldige delägare deras
antal, hvilkas utflyttning prof vas nödig,
vare i häda fallen alltid de delägare mest
berättigade, att i Byen qvarbo, hvilkas etc,
Friherre Wrangel: Jag anser stadgandet
uti nuvarande Skiftesförfattning mera
I92
Den 27 Augusti e. ni.
ändamålsenligt, än både Utskottens ocli Grefve
Spenss förslag, samt anhåller derföre örn
proposition till bibehållande af 1 och 2 §§.
i i3 Cap. af SkiftesStadgan.
Herr Danckwardt: Äfven i denna punkt
hafva Utskotten bibehållit deras förra förslag,
utan att vederlägga de skäl, som deremot
blifvit anförda. Så länge endast den
skiftessökande undfick utbrytning af sin ägolott,
var det skäl, att han i första rummet
kunde vara skyldig till utflyttning; men när
skiftet nu mera skall öfvergå hela skifteslaget,
synas alla delägare deri böra vara lika
underkastade utflyttning, i mohn som det
bästa skiftet deraf beredes. Dessa begge principer
stå med hvarandra tillsammans, och
kunna icke åtskiljas; livar och en delägare
måste finna sig uti, att taga sin skift,
der författningen med afseende å bästa skiftet
anvisar den. Dessutom vore det hardt,
att en, som har bästa husen, skulle vara
ovilkorligt tvungen till utflyttning blott för
det han begärt skiftet. Utflyttningsskyldiglieten
är ock icke så svår, som man föreställer
sig, då man är berättigad att af de
öfrige delägarne erhålla utflyttningshjelp; och
Rikets Ständer genom bifall till Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition anslagit bidrag till deras
utflyttningshjelp af Staten, eller åt alla
Rikets provincer, hvarigenom ett ytterligare
skäl häraf uppkommer att antaga Skiftes
för
-
Den 17 Augusti e. ra.
författningens stadgande i denna del. Utskotten
hafva till stöd för sitt qvarblifvande
vid deras förra förslag härutinnan åberopat
den regel: ”att hvar och en jordägare
”hör beredas utväg, att fritt och oberoende
”af andra, men utan annan rubbning i de”ras
läge, än oundvikeligen nödig är, bruka
”och begagna dess innehafvande jord.” Om
Utskotten följt denna princip i sin utsträckning,
hade Utskotten ovilkorligt också bordt
qvarblifva vid sin förra tanka, att blott
Skiftessökanden skolat fått utbrytning; då
hade consequencen Varit bibehållen; men
nu hafva Utskotten sjelfva frångått och Stånden
gillat den princip, att alla delägarne
böra vara med i skiftet; och då måste ock
den motsatta utflyttnings-skyldigheten godkännas.
På alla dessa skäl, yrkar jag bibehållande
af Skiftesförfattningens stadgande
i förevarande punkt; hvilket ock, såsom jag
tror, 2:ne Stånd redan godkänt.
Grefve Posse: Jag är förekommen af
Herr Danckwardt och Friherre Wrangel,
samt förenar mig således med dem i yrkande
att ifrågavarande stadgande i Skiftesförfattningen
måtte bibehållas, så mycket heldre,
som uti den af Utskotten föreslagne
redaction af 12 Cap. 12 §. af samma Författning
finnes tillräckligt correctif mot Skiftessökande
i oträngdt mål.
Friherre Sprengtporten: Förekommen
af Grefve Posse vidhåller jag samma åsigt
39 H. i3
'94
Den 27 A11 gus ti e. m.
jag liaft i Utskotten, hvarest jag lika med
Herr Danckwardt yrkade, att Författningens
stadgande i denna del matte bibehållas.
Med afslag af hvad Utskotten i denria
del yttrat, beslöt Ridderskapet och Adeln,
att 1 och 2 §§. i i3 Cap. borde förblifva
oförändrade.
Angående de anmärkningar, som blifvit
gjorde vid i3 Capitlet 3 och 7 S.Ä
Utskottens
hemställanden i desse delar
blefvo af Ridderskapet och Adeln bifallne.
Angående de anmärkningar, som blifvit
gjorde vid i/j Cap. 2 2 Momentet.
Herr Danckwardt: I fall Ridderskapet
och Adeln skulle finna det af Utskotten föreslagne
tillägg till 2 Momentet i 2 §. af
i4 Capitlet nödigt, får jag deri föreslå följande
r edac tions-för ä nd r ing:
Är o skogsskiftena af inskränkt område
och mänga, samt skillnadslinierne korria,
må desse linier genom utstening utmärkas,
dock så , att rålinierne derigenom tydligt utvisas.
Härigenom undvek man det i min tanka
icke lämpliga uttryck: ”derest ändamålsenliga
skiljolinier derigenom kunna uppgöras;”
äfvensom föreskriften om blekning för
råskillnadens utvisande, hvilket icke uppfyller
ändamålet.
I anledning häraf förenade sig Ridderskapet
och Adeln om följande redaction af
ifrågavarande Moment:
Den 27 Augusti e. m.
195
I skog skola derjemte skillnads!inierne
lill 2 eller 3 alnars bredd upphuggas, dock
icke förr, än skiftet fastställdt blifvit, så
vida icke delägarne enhälligt det begära.
Äro skogsskiftena af - inskränkt område och
många, samt skillnads!inierne korrta, må
desse linier genom ulstén ing utmärkas, dock
så, att rålinierne derigenom tydligt utvisas.
Angående de anmärkningar, sorn blifvit
gjorde vid i5 Capitlet 3 §.
Hvad Utskotten i denna del yttrat,
blef af Piidderskapet och Adeln godkändt.
Angående de anmärkningar, som blifvit
gjorde .vid 16 Capitlet 2
Herr Boij, Johan Fredrik: Jag anhåller,
att den i 16 Cap. 2 §. af Lag- och
ÉkonomiUtskottens Utlåtande N:o 4T omförmäld
te fråga, rörande ersättning af allmänna
medel åt Boställsinnehafvare för Skifteskostnader,
måtte remitteras till Stats Utskottet.
Lades på bordet.
Utskottens yttrande i denna del godkändes
af Piidderskapet och Adeln.
Angående de anmärkningar, sorn blifvit
gjorde vid 1J Capitlet 1 $; samt vid
18 Capitlet 1
Utskottens yttranden I desse delar godkändes
af Ridderskapet och Adeln.
3.9 H. «3*
Den 27 Augusti e. m.
Angående de anmärkningarblifvit
gjorde vid 18 Capitlet g och i3 $!§.
Herr Danckwardt: Uti denna vigtiga
principfråga hafva Utskotten förblifvit vid
deras förra tanka, att taxeringen borde anses
för en preliminär fråga, som skulle vara
orubbeligt fastställd, innan skifteSläg-gningeii
verkställes. Jag anhåller, att få utvecklade
skäl, som föranledt till ett motsatt stadgande
i SkiftesFörfattningen. De äro följande.
Sjelfva taxeringen är i sig sjelf en ganska
svår och granlaga åtgärd; och då flere hundrade
serskildta ägoskiften skola det ena efter
det andra graderas och sättas i ett rätt
och jemförlrgt förhållande till hvarandra,
är det svårt, om icke omöjligt, att med hästa
vilja och förmåga undvika misstag. Det
är icke för delägarne möjligt, efter hvad man
kan finna, och kloka Landtmätare också för
mig uppgifvit, att rätt bedomina, om ägograderingen
är i alla delar rättvis, eller skäl
finnas till missnöje dermed, innan skiftena
blifvit utlagde, och delägarne då äro i tillfälle
att jemnföra deras nja lott med dem,
de förut haft. Dittills sakna de således i allmänhet
skäl, att mot taxeringen göra anmärkningar.
Märka de efter planläggningen
sig vara lidande, har det tillkommit afgraderingen,
tj missräkningar, som kunna inträffa
vid Landtmätarens delning af ägorne,
förekomma sällan och äro snart rättade; hufvudfelet
måste sökas i taxerings-åtgärden.
Är då denna, såsom Utskotten -föreslå, för
Den 27 Augusti e. m.
*97
skiftesläggningen orubbligt fastställd, måste
lidande för delägarne uppkomma. Erfarenbeten
har ock visat, alt betydliga förluster
för delägarne deraf uppstått; jag bar det af
erfarne Domare och LandsSecreterare, sorn
för mig uppgifvit, att de funnit lidandet någon
gång vara så stort, att de nödgats, med
begagnande af förbudet mot skattskyldig jords
minskning, emot uppenbar lag upphäfva taxeringen,
för att kunna bereda rättelse och
afhjelpa delägarnes lidande. Det måste ock
medgifvas, att ingen fråga utgör mera hufvudsak,
vid ett ägoskifte, än ägograderingen,
ty der egentligen bestämmes äganderättens
bibehållande för jordägaren; intet är
svårare att rätt verkställa, att partielt bedomina;
och denna fråga villman göra till en preliminair-fråga,
oåterkalleligen fastställd före
delningen? Om således lidande för jordägare
skall förekommas, om deras säkerhet
häremot skall beredas, är det oundgängligt,
att en revision af taxeringsåtgärden kan ske,
sedan lotterne äro utlagde; och jordägaren
bör så mycket mera hafva denna rätt,
sedan beslutanderätten om taxeringen nu
mera tillhör Landtmätaren och Gode Männen,
och ej, såsom förut, jordegar ne; hvadan
en stark controll på de förre är nödig,
att de med yttersta noggrannhet denna taxering
verkställa. Vid storskiften tillgick dessutom
på enahanda sätt, som Skiftesförfattningen
nu stadgar, ty då klagomål anfördes
vid domstol öfver lidande vid skiftet, och
Den 27 Augusti e. m.
domstolen fann det äga grund, skedde jemkning
i lotterne, och denna jemkning var i
sjelfva verket en jemkning i taxeringen. Allmänna
Lagen, lika med äldre SkiftesFörfattningar,
öfverénsstämmer ock med denna princip.
Den förre säger i 1 Cap. 4 §• -ftygg"
ningaBalken att, om någon klagade, att liad
fått mindre eller sämre lott, än lian hafva
horde, ägde lian begära laga syn, hvarvid
Domaren skulle jemka vederbörande emellan.
Det var först i Finska ÄgodelningsStadgan af
år 1775, som man antog den motsatta meningen
att göra graderingen till en preliminair
fråga. Nu skall jag anföra motskälen i frågan,
och söka att vederlägga dem. Först liar
man sagt, att rättegångarne vid ägoskiften
härigenom skulle betydligt ökas. Detta är
sannt, men jag hemställer likväl, om sådant
någonsin kan blifva ett giltigt skäl,
att frångå etablerandet af ett stadgande, utom
hvilket full rättvisa i saken, full säkerhet
för jordägaren, icke kan vinnas. Skall då afseende
liafvas på en rättegång mer eller
mindre, särdeles då, såsom här är fallet,
frågan angår att stifta en lag, hvarefter ett
skifte, en gång verkställdt, kommer att gälla,
eller åtminstone bör anses gälla, för
sekler. Ar det så äfventyrligt, så skadligt,
och oskäligt, om ett ägoskifte, som skall i
sekler stå fast, uppehälles ett år af en orättmätig
klagan? Dessutom tror jag ej, att anledning
till skäliga tvister om taxeringen
skall vid så många tillfällen uppkomma, om
Den 27 Augusti e. m.
‘99
skiftesmännen noga iakttaga föreskriften i ta
Cap. i5 §. som stadgar, att sedan den provisionella
planen är upprättad, den skall för
delägarne på marken utvisas, att delägarne
då hafva tillfälle att mot taxeringen framställa
sina anmärkningar, samt att skiftesmannen
är förbunden, att derå fösta ali uppmärksamhet,
och om de äro befogade, meddela
den rättelse, rättvisan kräfver. Sker
detta, lärer vid få tillfällen ändring i taxeringen
af ÄgodelningsRätten komma att medgifvas.
— Vidare anförde Utskotten tili stöd
för deras tanka i det först afgifna Betänkandet,
att, ”ehuru decisionsrätten är och
”måste vara åt Landtmätare och Gode Män
”upplåten, Utskotten likväl anse ägograde”ringen
hufvudsakligast böra bero af delä”garne
sjelfve; och om opartiskhet hos dem
”skall kunna förutsättas, torde det vilkor
”vara oeftergifligt, alt graderingen bör ske,
”icke å hvarje delägares enskilda, utan å he”la
skifteslagets samfällda jord, hvilket sed”nare
icke kan anses inträffa, så vida gra”deringen
är ändring underkastad, sedan
”skiftes- eller planläggningen för sig gått.”
Dervid anmärkte jag, att den generella och
egentliga ägograderingen icke sker å hvarje
delägares enskilda jordlott, utan å hela skifteslagets
samfälda jord, och att forst vid uppstådd
fråga om rättelse i en förment origtig
gradering å ett eller annat jordstycke,
af delägaren upptäckt, när de nya egolotteme
blifvit utlagde, taxeringen å dessa styc
-
200
Den 27 Augusti ef un
ten vöre medgifven att kunna revideras*
hvilken revision ater- icke verkställes af delägarne,
utan af Skiftesmännen och Domaren,
och dervid således delägarnes väld eller en-,
sidighet icke kunde få inflytande. I någon
vederläggning af detta sednare hafva Utskotten
icke ingått. Ytterligare anföres såsom
motskäl, att Landtmätarne ofta kunna
få omgöra uträkningen och delningen, då ta-,
xeringen ändras; detta ärsannt; men det bör
väl ej komma i beräkning vid jemförelse
med beredandet af jordägarens rätt, i synnerhet
som, i fall felet icke härrör af Landtmätarens
vårdslöshet eller väld, han icke
kan åläggas att utan ersättning omgöra skif-,
tet. I anseende till hvad jag sålunda anfört,
yrkar jag afslag å Utlåtandet i denna
punkt, och att Stadgans föreskrift bibehålles;
åtminstone till dess alla hafva af erfarenheten
bekräftat och ådagalagt otillämpligheten af
samma föreskrift i verkställigheten*
Grefve Posse:- Vöre c]et nu fråga om
att primitift göra en stadga för Skiftes verket,
skulle jag yrka bifall å Utskottens Utlåtan-,
de; men då en sådan stadga redan finnes,
och jag nogsamt inser olägenheterne af att
ofta ändra ekonomiska författningar, är jag
ej emot, att erfarenheten först får visa, huruvida
Utskotten haft rätt i sina åsigter,
innan Rikets Ständer anhålla hos Kongl.
Maj:t om ändring i förevarande §§. — Jag
kan dock icke underlåta att uttala den öf-.
Den 27 Augusti e. m.
201
yertygelse jag äger, att innan korrt skall det
visa sig, att delägarnes upplysningar böra
utgöra hufvudsakliga ledningen vid ägograderingen,
och att dessa upplysningar upphöra
att vara opartiska, då rättelse i ägograderingen
kan vinnas, sedan skiftesutstakningen
för sig gått, och hvar och en delägare
fått veta, hvilket skifte honom tillkommer.
Mångå rättegångar och en odrägelig
tidsutdrägt med skiftesverkets tillslutbringande
blifva följderne häraf, och hvilka framdeles
säkert skola föranleda antagandet af
Utskottens denna gången till afslag dömde
Utlåtande,
Friherre Sprengtporten: Om SkiftesStadgan
genom sin natur är mycket ingripande
i ägande-rätten, bör man deremot
göra denna författning den rättvisa, att flen
lemnat alla möjliga tillfällen för klagomåls
anförande; möjligen skulle man ock kunna
förebrå författningen att isin omsorg om den
juridiska rättvisans bibehållande hafva gått
så långt, att den inom sig sjelf innebär ett
frö till onödiga och kostsamma tvisters uppväckande;
hvartill ingen §. i författningen
gifver flera anledningar, än de nu omtvistade.
Om dessa §§, sådane de finnas i stadgan,
blifva beståndande, måste man ock
försaka allt hopp, att af delägarne sjelfve
vid graderingen erhålla oväldiga uppgifter.
Jag refererar mig för öfrigt till Grefve
Posses yttrande, och tror att framtiden bäst;,
202
Den 2.7 Augusti e. ni.
skall utvisa, om Utskotten misstagit sig i
sitt förutseende.
Grefve Spens: I den ort jag mäst känner
tror jag mig kunna påstå, att följden
af Utskottens Utlåtande, det ägograderingen
skall ske innan skiftet, skall blifva, att en
stor pluralitet af jordägarne förlorar sina
fatalier för klagomåls anförande och derigenom
förstör sin framtida välfärd; jag Indes
så mycket mer till denna tanka afhvad
jag i dag redan haft äran anföra om de stora
resurser, som Landtmätaren äger, i fall
lian är den ena partens cacherade Advocat;
detta kan hl i mycket farligt vid taxeringen,
då han kanske är omgifven af Gode Män,
hvilka första gången ära närvarande vid en
skiftesförrättning. Landtmätaren är då en
fullkomlig despot öfver hela skifteslaget, om
han •annars är illistig nog, för att kunna
begagna sig af dessa sina stora resurser. Det
ligger blott ett litet correctif deruti, att
ÄgodelningsRätten skall döma deröfver, ty
ÄgodelningsRätten kan ej döma efter annat,
än Landtmätaren syn, och om Landtmätaren
der vetat cacbera sina afsigter, så skall
man efteråt upptäcka stora misstag, som
icke mera kunna hjelpas. Jag förenar mig
således till alla delar med Herr Danckwardt,
och anhåller om proposition å hans mening.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition tili godkännande
af Utskottens yttrande.
Den 27 Augusti e. m.
203
Ropades Nej.
Uppå derefter framställd proposition,
beslöt Ridderskapet och Adeln, att 9 och
i3 §§. uti 18 Capitlet af nuvarande SkiftesStadga
borde bibehållas oförändrade.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Jag
får anmäla min reservation mot det afRiddcrskapet
och Adeln nu fattade beslut; instämmande
uti den af Herr Grefve Posse
yttrade mening, hvars vigtighet af erfarenheten
snart skall bestyrkas.
Angående de anmärkningar, som blifvit
gjorde vid 18 Capitlet 18 §.
Utskottens yttrande i denna del godkändes.
Angående den underdåniga skrif velse
sorn Utskotten föreslagit att Rikets Ständer
mätte till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemna i afseende å tillämpligheten
af Skiftes Stadgan.
I sammanhang härmed upplästes följande
från de öfrige RiksStånden i detta
ämne ankomne ProtocollsUtdrag, nemligen:
Från Preste-Ståndet:
Af den 27 sistlidne Julii, hvaraf inhemtades,
att den i Betänkandet N:o 8 föreslagne
underdåniga skrifvelse ansetts böra
innefatta den anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes,
genom vederbörande auctoriteter, infordra
säkra och fullständiga upplysningar om
2o4 Den 27 Augusti e. m.
de vidare Kinder, som må kunna ligga i vägen
emot SkiftesStadgans tillämplighet i Rikets
alla provincer, samt uti de orter, eler
dess användande pröfvas möta vigtiga Kinder,
Kvilket i PresteStåndets tanka isynnerhet
måste inträffa i alla större skogsbygder,
samt i Nåder låta verkställigheten äfifråga
O
o
varande Stadga hvila, och i följd deraf påbjuda
de i samma orter pågående under tvist
yarande Skiftens inställande.
Från Borgare-Ståndet:
Af den 3o sistlidne Julii, innehållande
att den i Betänkandet N:o 8 föreslagne underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t blifvit
af BorgareStåndet ogillad.
Frän Bonde-Ståndet:
Af den 24 sistlidne Julii, af innehåll,
att BondeStåndet beslutat, att de provincer,
som skulle kunna anse 1827 års SkiftesStadga
icke vara för dem lämplig eller användbar,
måga hvar för sig hos Kongl. Majit göra underdånig
ansökning derom, att för dem sker
undantag, i afseende på tillämpningen af
samma Stadga; hvarefter Kongl. Majit sedan
desse provincers innevånare allmänneligen
och äfven öfrige vederbörande blifvit hörde,
behagade derom, efter befinnande omständigheter,
i Nåder förordna; i följd hvaraf
frågan om den af Utskotten i Betänkandet
N:o 8 tillstyrkte allmänna undersökning, om
Den 27 Augusti e. m.
205
SkiftesStadgans tillämplighet, kom me att förfalla.
Herr von Hartmansdorff: Sedan Ridderskapet
och Adeln 1111 afhört PresteStåndets
förslag till underdånig skrifvelse, får
jag "endast tillstyrka, att Högloflige Ståndet
ville sig dermed förena.
Herr Hjerta: Ridderskapets och Adelns
beslut i denna fråga är tämnieligen likgiltigt,
enär i alla fall tre Stånds beslut icke
kan till vägabringas; förena vi oss med BondeStåndet
stadna två Stånd emot två; äfvenså
om vi förena oss med PresleStåudel, eller
BorgareStåndet; gilla vi åter Utskottens förslag,
stadnar hvart och ett Stånd i sitt särskilta
beslut. Det torde vara rättast, att
bifalla Utskottens förslag, såsom häst grundad
t. PresteStåndets beslut passar, efter min
tanka, ej för de öfriga RiksStånden, emedan
det är en spådom örn hvad framdeles skall
ske; och mig tyckes, att man icke behöfver
dylika profetior, ty antingen skall man låta
Stadgan förblifva, sådan den är, eller också
ändra den. BondeStåndets beslut kan åter
icke verkställas, enär vi nu för tiden icke
hafva några ProvincialRiksdagar. Den skrifvelse
Utskotten föreslagit, är den enda formenliga;
den hyder sålunda: ”att hos Kongl.
”Majit i underdånighet anhålla, det täcktes
”Kongl. Majit genom vederbörande Autorite”ter
infordra säkra och fullständiga upplysningar
om de vidare hinder, som må kun
-
2o6
Den 27 Augusti e. m.
”na ligga i vägen mot SkiftesStadgans tillämplighet
i Rikets alla provincér, samt
”derefter i nåder vidtaga de ändringar i
”densamma, som kunna pröfvas nödige, på
”det den i allo må uppfylla dess för Landtbruket
välgörande ändamål.” Jag anhåller
om proposition till bifall härå.
Friherre Anckarswärd: Jag finnér detta
förslag ej hafva stort företräde, framför
BondeStåndets beslut. Hvad sjelfva den underdåniga
skrifvelsen beträffar, anser jag den
öfverflödig, ty då communicationen emellan
Auctoriteterna och Kongl. Majrt aldrig är
stängd, är att förmoda, det Auctoriteterna
sjelfva skola inberätta, om något hinder i
anseende till Författningens tillämplighet inträffar.
Jag kan ej inse, hvartill en underdånig
skrifvelse skall tjena ; utantillstyrker,
att vi må förena oss med BondeStåndet för
att få någon enhet i beslutet.
Grefve Frölich: Jag kan ej finna, antingen
BondeStåndets eller Utskottens första
förslag är det rätta. Herr Hjerta har redan
talat om det förra; hvad det sednare beträffar,
så leder det blott att sätta hela Stadgans
tillvaro i fråga, enär man vill infordra
upplysningar, om dess verkställbarhet
är möjlig. Jag anser således Utskottens i
senare Utlåtandet framställde förslag lämpligast,
emedan det lämnar tillfälle till modilicalioner
för vissa localer.
Den 27 Augusti e. ra,
Grefve Spens? Hufvudskillnaden emellan
det af Utskotlen föreslagne inhämtande
af local-upplysningar, och den af BondeStåndet
beslutade redaction, synes varaden,
huruvida vederbörande authoriteter, eller
menigheterna skola höras. Denna principfråga
föranleder mig att, ehuru jag ej är
nöjd med BondeStåndets beslut, likväl tillstyrka
antagande deraf, utan afseende på
felaktigheter deri, som jag anser vara af
mindre vigt. Jag skulle erkänna, att enskiftesprincipen
betalt en stor del af sin
skuld till Fäderneslandet, om den lill någon
del bidragit till beredande af municipai-inrättningar
och pctitions-i ätt. Det vore
en angenäm syn för mig, om jag linge
se allmogen komma med anmärkningar vid
denna St,adga, hvilka voro af sådan vigt,
att derpå gjordes afseende.
Herr Hjerta: Då detta ämne första gången
förevar, hemställde jag, att den skrifvelse
Utskotten föreslagit, hvilken jag nyss
uppläste, måtte sålunda förändras: ”att Ri”kcts
Ständer borde i underdånig skrifvelse
”anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes, genom
”vederbörande Authoriteter, infordra säkra
”och fullständiga upplysningar om de vidale
hinder, som må kunna ligga i vägen
”mot SkiftesStadgans tillämplighet i Rikets
”alla provincer, samt derefter och på det
”den i allo må uppfylla dess för Landtbruket
välgörande ändamål, i nåder vidtaga
208 Den 27 Augusti e. m.
”de ändringar i densamma, som pröfvas nö”dige
och icke rubba sådana lmfvudgrunder,
”hvilka angå egentliga ägande-rätts förhållanden,
såsom delningsgrund, råskillnad
”och taxering, och hvilka äro af natur, att
”lämpligast tillhöra CivilLagen.” Jag vågade
göra denna framställning af det skäl,
att här uppstår det fall, att ingrepp skett
i Rikets Ständers lagstiftande rätt derigenom,
att man gjort till ekonomiskt, hvad
som hör tillhöra CivilLagen. Det finnes vissa
delar i Stadgan, hvilka tillhöra CivilLagen,
fastän det öfriga ej hörer dit; såsom
t. ex. delningsgrund, råskillnad och taxering.
Sådant borde ej kunna rubbas, utan
Rikets Ständers hörande, men allt det öfriga
borde Konungen kunna jemka. Utskotten
hafva ej gillat mitt förslag, utan förblifvit
vid sitt; och det är ett misstag af
Grefve Frölich, att tro, det Utskotten i deras
senare Utlåtande skulle hafva föreslagit
något annat, än hvad de i deras första Betänkande
förut framställt. Sålunda stå vi
på den punkt, att resultatet blir enahanda,
antingen vi inom Ståndet göra en redactionsförändring,
eller godkänna Utskottens förslag.
Att antaga BondeStåndets framställning,
skulle jag vara benägen till, om jag
kunde begripa, huru det med våra former
kan verkställas.
Huru skall väl en provins nu kunna
yttra sig uti detta ämne? Jag begriper ej,
huru
Den 27 Augusti e. m.
luiru det skall tillgå. Hos oss finnas inga
former för något sådant. Då skulle vi också
meddela föreskrift om det sätt, hvarpå
det skall ske. Yi skulle då hafva något lagligt
sätt för dem att samlas, öfverenskomma
och ingifva sina petitioner. Jag begriper
ej möjligheten af verkställandet. Jag
kan således ej gå in på att detta skulle ligga
till grund för Ridderskapets och Adelns
beslut. Två Stånd stannade i alla fall emot
två, och frågan förföll. Om jag vågade hoppas,
att man kunde tillvägabringa en skrifvelse,
som bestämdt uttryckte hvad jag förra
gången yrkade, skulle jag visserligen nu
äfven yrka detsamma ; men då detta ej synes
kunna ske, tar jag mig frihet hemställa
till dem, hvilka talat emot Utskottens förslag,
huruvida det kunde vara någon oformlighet
deruti, att anhålla, det Konungen
måtte infordra säkra upplysningar om de
hinder, sorn kunna ligga i vägen för Stadgans
verkställande; om vi komma med en
sådan skrifvelse, uppstår åtminstone det fall,
att örn det sedermera finnes, att de Rådgifvande
tillstyrkt ändring i grunderne för CivilLagen,
så hafva de öfverträdt hvad som
i min tanka är deras lagliga rätt. Jag tror
då, att en skrifvelse, som denna, skulle vara
tillräcklig. Jag tror, att de skulle läsa
igenom Utskottens Betänkande, och finna,
att denna skillnad der är afsedd. Jag tillstyrker
således bifall å Utskottens förslag.
39 H. 14
11»
Den 37 Augusti e. m.
Herr von Hartmansdorff: Om Ridderskapet
och Adeln förenar sig med BondeStåndet,
så uppkomma alla de svårigheter i
afseende på verkställigheten, hvilka Herr
Hjerta nu anmärkt. De under Carl X:s regering
började ProvincialRiksdagar blefvo
mycket klandrade; nu för tiden skulle de
säkerligen blifva det ännu mera. Instämmer
Ridderskapet och Adeln med BorgareStåndet,
så afslogo vi den skrifvelse, Utskotten
föreslagit, och ingen komme att afgå.
Bifalla vi Utskottens Betänkande, så
blifva vi ensamme uti ett sådant beslut.
Förenade Ridderskapet och Adeln sig med
PresteStåndet, så instämma vi lill en del i
det förslag Utskotten framställt; men med
tillägg, att Ståndet yttrar, i hvad afseende,
eller i hvilka landskaper, nemligen i skogsv
trakterne , Stadgan anses minst lämpelig.
Ytterligare, och till förekommande af den
skada, som befaras genom Stadgan förvållas,
skulle man då begära, att verkställigheten
måtte hvila, och i följe deraf de under
fråga varande skiften inställas. Man
uppsköt då icke hjelpen, intill dess skadan
inträffat, utan man förekomme den; och jag
tror, att det vore riktigast. Mot Herr Hjertås
förslag till underdånig skrifvelse skulle
jag ej hafva särdeles att invända; om det
icke innehöll, att sådana grunder, som angå
ägande-rätts förhållanden, och hvilka äro
af natur att lämpligast tillhöra CivilLagen,
böra förblifva orubbliga. Saken är väl rig
-
Den 27 Augusti e. m.
211
tig, men otydligt uttryckt. Menar Herr
Hjerta sådana grunder, som tillförene varit
gällande i CivilLagen, så har han rätt.
Menar han åter dem, som man genom denna
Stadga vill göra gällande, såsom CivilLag,
så är det just hvad som behöfde ändras.
Då kommer förslaget på ett ut med
BondeStåndets, likväl utan att äga samma
klarhet. Jag hemställer således, att Ridderskapet
och Adeln måtte instämma i PresteStåndets
heslut; ty det är ej fråga om, hvem
Ridderskapet och Adeln skall förena sig med,
för att vinna pluralitet, utan om hvad som
är rigtigast i sjelfva verket.
Grefve Frölich: Det förhåller sig verkeligen,
såsom Herr Hjerta yttrat, att jag
nyss gjorde ett misstag, då jag förde på Utskottens
räkning det af dem i deras senare
Utlåtande omförmäldte förslag, som rätteligen
var Herr Hjertås; och jag tillstår, att jag
är af den Öfvertygelse, att detta förslag vore
det hästa. Likväl har jag nu funnit, att
man icke har något annat alternatif, än att
antingen förena sig med något af de öfrige
Stånden, hvilket jag ej kan tillstyrka, eller
taga ett eget beslut. Jag kan ej finna någon
vådlig följd deraf, att förslaget till
Stadgan blir sådant, som det af Ridderskapet
och Adeln är vordet heslutadt, om ock
dermed ingen annan skrifvelse skulle följa,
än den ExpeditionsUtskottet föreslår, eller
39 H. »4*
212
Den 27 Augusti e. m.
ett enkelt öfverlemnande af målet till Kongl.
Maj:t. Det kan vara tillräckligt; tv Konungen
har i alla fall rättighet att, utan Rikets
Ständers hemställan, vidtaga en sådan åtgärd
som föreslås, om han så för godt finner.
Jag kan ej tillstyrka, att man förenar
sig med PresteStåndet, derföre, att PresteStåndets
förslag utgår från den önskan, att
hela Stadgan skall förfalla. 'Det är att gå
in genom en annan port, för att komma till
samma ändamål. Som detta är emot min
önskan, måste jag föreslå, att man alldeles
icke instämmer i en sådan skrifvelse, som
PresteStåndet yrkat, emedan den innefattar
nära upphäfvande af hvad man .beslutat.
Herr Hjerta: Om jag icke mycket bedrar
mig, skall det synas af Akrells beskrifning
öfver Sverige, att tre fjcrdedelar
af dess yta öro beväxte med skog. Jag frågar
då, huru det skulle komma att se ut,
om det sades, att hinder skulle inträffa för
verkställighet af Författningen i alla orter,
der stora skogar finnas, det vill säga, att
den ej skulle duga i tre fjerdedelar af Riket.
Det måtte ej vara någon klar framställning.
Att säga, att Författningen skulle
hvila, och påbjuda dess inställande, är också
ett rätt artigt bestämmande, sedan man
beslutat, att Stadgan skall blifva beståndande.
Det skulle tjena lill intet att ålägga
authoritcter och menigheter att öfverklaga
den. Det vore oformligt och skadligt. Der
-
Den a7 Augusti e. m.
ai3
emot är jag af den Öfvertygelse, att det är
en oriktig tydning, att man rubbat ByggningaBalken
på ett sådant sätt, att Rikets
Ständers deltagande i lagstiftningen är uppliäfvit,
och inblandadt med ekonomiska stadganden.
Det är derpå jag syftade, då jag
föreslog, att Rikets Ständer måtte önska, att
de grunder, som ingå uti ägande-rätts förhållanden,
och tillhöra CivilLagen, ej måtte
vidare rubbas. Jag är ganska benägen,
om Ståndet så finnér för godt, att yrka,
det skrifvelsen må blifva sådan, som jag
förra gången föreslog, och hvilket förslag
är nästan detsamma, som Utskottens.
Herr Danckwardt: Jag motsätter mig
på intet vis en undersökning om SkiftesStadgans
tillämplighet för Riket, om Ridderskapet
och Adeln finner den nödig; men
jag upprepar hvad jag förut vid återremissen
sagt, att jag tror det icke vara iämpeligt,
att en sådan undersökning utsträckes
till alla Rikets provincer. Det måtte stå
fast, att Stadgan är tillämplig i alla de orter,
der förut enskiften ägt rum; och voro
Rikets Ständer ej derom öfvertygade, borde
Stadgan belt och hållit undanrödjas. Det
lärer väl icke vara lämpligt att infordra utlåtanden
om Stadgans tjenlighet för Skåne,
Skaraborgs Län, med flere orter, der EnskiftesFörfatillingarne
varit gällande; men
för de Norra Länen, äfvensom för Gottland,
hvilket på visst sätt varit undantagit
Den 27 Augusti e. ni.
från Storskiften, kan, om man så vill, en
sådan undersökning ej vara olämplig, efter
de egen teliga klagomålen och anmärkningarne
emot Stadgan kommit ifrån desse orter.
Det är förmodligen också denna åsigt, som
i afseende på den föreslagne undersökningen
bestämt BondeSlåndets beslut, att någon underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t icke derom
borde aflåtas, utan att de orter, somför
sig Önska undantag från Stadgan, äga livar
för sig sådant hos Kongl. Maj:t begära, hvarvid
man troligen haft afseende å de Norra
Länen, hvilkas Fullmäktige också förut till
Kongl. Maj:t inkommit med anhållan i ämnet;
då deremot Riksdagsmännen från de
andra Länen i allmänhet yrkat Stadgans bibehållande.
Beträffande åter hvad jag tyckte
mig höra Herr Hjerta yttra, att åtskilliga
föreskrifter i Stadgan skulle strida emot
allmänna lagen; så är icke förhållandet sådant,
hvilket äfven Utskotten upplyst. Det
finnes ej i Stadgan andra förändringar i Lagen
än de, som redan varit i de förra SkiftesFörfattningarne
gjorde, och hvilka således
icke kunna såsom afvikelser ifrån Lagen numera
anses. Jag är fullkomligen ense derom,
att flere af föreskrifterne i Stadgan böra
lia ett runi i allmänna lagen; men jag
tror ej det vara behöflligt, att den gamla
lagen serskildt undergår någon förändring i
detta afseende, utan kan den gerna blifva
härutinnan sådan den är, intill dess den
nya blifver antagen, helst det icke är att
Den 27 Augusti e. m.
2l5
förmoda, att ifrågavarande Lagstadganden
blifva rubbade och förändrade.
Friherre Anckar swärd: Under den rikliga
tillgång på olika meningar, som våra
4 Kamrar måste lemna, är det alltid en
stor tillfredsställelse, att kunna hafva en
annan mening till hands, för att kunna
hylla den. Herr Hjerta har framställt de
svårigheter, som måste uppkomma genom
BondeStåndefs beslut. En annan ledamot
bar tillstyrkt, att man skulle instämma med
PresteStåndet, hvaruti jag likväl icke kan
förena mig. Att antaga Herr Hjertås förslag,
skulle medföra möjligheten af en jemkning.
Men för mig framställer det sig, att
Ridderskapet och Adeln, sedan man seglat
hela Stånds-compassen omkring, kunde återkomma
till min åsigt, att Rikets Ständer
böra vara varsamma vid afgifvande af önskningar,
och således äfven vara det vid detta
tillfälle. Jag inser ej, på hvad grund en
sådan skrifvelse skulle stödja sig, aldraminst
då icke två Stånd kunnat komma till samma
resultat. För att komma till ett resultat,
föreslår jag, att vi måtte förena oss
med BorgareStåndet, och, i likhet med detsamma,
afslå all skrifvelse, i hvilket fall
man får ett bestämdt beslut.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie:
I anledning af hvad en värd talare yttrat,
torde det tillåtas mig få anföra några
2IÖ
Den 27 Augusti e. m.
ord. Med all den fullkomlighet talaren
naturligtvis fäster vid SkiftesFörfattningen,
länner jag ej något skäl, hvarföre icke de
södra orterne skulle få yttra sitt missnöje
dermed. Jag är från de södra orterne, och
har så mycken kärlek för EnskiftesFörfattningen
af i8o3 som någon, och skall med
den landsort, hvarest jag är hemma, aldrig
upphöra att prisa det gagn den derstädes
åstadkommit; de mest ojäfagtige vittnesbörd
förete sig för hvar och en, som ser Skåne,
och förstår sig på landtbruk; men för det
att den Författningen är nyttig, ser jag ej
något skäl, hvarföre en annan Författning,
på helt andra grunder byggd, skulle vara
lika nyttig och med lika begärlighet omfattas
af dem, hvilka anse den såsom skadlig,
såsom stridande mot ändamålet; jag vet
ej, hvarföre icke den ena ortens innevånare,
så väl som den andra, skola få yttra,
att de missbilliga den. Jag inser nogsamt,
att örn en fjerde tanka skulle uppstå tillika
med de andra, hlefve det visserligen en ännu
större svårighet, att tillvägabringa ett
beslut; men jag finner ingen större svårighet
uppkomma derigenom, alt man heldre
biträder PresteStåndets, än BorgareStåndets,
beslut.
Herr Hjerta: Sus, ber om förlåtelse, att
jag upptager tiden meden anmärkning, men
det synes förestå oss en sådan oformlighet,
att jag ber att få fästa uppmärksamheten å
Den 27 Augusti e. m.
217
följderne. Det blir ett nytt prejudicat om
Rikets Sländer, såsom Lagstiftare, skulle begynna
att göra sig till projectmakare, i stället
för lagstiftare, och samtycka till vissa
Författningar på sådant sätt, att man underställde
dem folkets veto. Det vore en
ny åtgärd. Jag medgifver väl, att vi kunna
vara dåliga lagstiftare, men ej böra vi
så offentligen erkänna det, att vi skulle öfverlemna
lagstiftningen till provincerne eller
Authoriteterne. Jag skulle nästan vara böjd
att ingå på Friherre Anckarswärds förslag
att förena sig med BorgareStåndet. Man hade
derigenom den fördel, att tre Stånds
sammanstämmande beslut erhölls på afslag.
Då blef det gifvet, att, efter all tolkning,
Utskotten ej kunde komma med något jemkningsförslag.
Jag skulle kunna förena mig
om det, öfvertygad att, vid handläggningen
af ämnet, Konungens Rådgifvare ändock skola
göra afseende på, att saken ingriper i äganderätten.
Hvad Herr Danckwardt yttrat, beliöfver
ej svar. Jag har ej klandrat, att
SkiftesStadgan blifvit sådan den är. Jag har
blott sagt, att man allt ifrån 1740_talet frångått
allmänna lagens stadganden i detta ämne.
De grunder, hvarpå den stöder sig, höra
till ByggningaBalken, och läsas vid Universiteterne,
såsom tillhörande CivilLagen.
Herr von Hartmansdorff: Herr Hjerta
har anmärkt, att skogstrakterne af vårt land
utgöra tre fjerdedelar af dess yta; och att
218 Den 27 Augusti e. m.
Jet således vore olämpligt, att begära en
inskränkning i Författningen för tre fjerdedelar
af landet, då den således endast komme
att vara gällande för en fjerdedel. Om
jag ej bedrager mig, äger sådant redan rum,
i afseende på Skogsförfattningarne, ty de äro
olika för de södra orterne, och för dem,
som ligga norr om Dahlelfven. Det är naturligt,
att i ett land, som Sverige, med så
olika natur och climat, måste Författningarne
äfven vara olika. Man bar anmärkt att
vissa Län, och deribland Östergöthland, skulle
ganska väl kunna begagna SkiftesStadgan,
derföre att EnskiftesFörfattningarne der förut
varit gällande. Jag får dock erinra, att
till Östergöthland höra de' stora skogstrakterne
af Ydre och Kinds Härader, som till
sin natur likna Småland, hvarunder de fordom
räknades. Der, likasom i andra skogsbygder,
är den icke lämplig. Det är följakteligen
origtigt, att göra några inskränkningar
till bestämda Län. Ofta finnas inom
särskildta Härader samma olikheter, som
emellan olika Län. Friherre Anckarswärd
har yttrat, att Rikets Ständer borde iakttaga
varsamhet i deras önskningar. Jag tror
det äfven, men af annan orsak; derföre nemligen,
att Ständerne ofta få mera, än de bedja
om. Så har det gått i detta ämne; och
derföre borde man nu begära någon afkortning.
Jag tror, att man i denna Författning,
likasom i många andra, haft orätt att
vilja springa framför sin tid, och att Ivin
-
Den 27 Augusti e. m.
219
ga verkligheten efter en och annan theori,
som man uppgör på sin kammare, men som
ej passar till förhållandet på marken. Derföre
är det ock som man behöfver vädja till
erfarenheten, och på det att något afseende
mätte kunna fästas på hennes röst, tillstyrker
jag, att Ridderskapet och Adeln måtte
instämma i PresteStåndets beslut.
Hans Excellence He?'r Grefven och
Lan dt Mar skalken föreslog bifall å Utskottens
tillstyrkande i denna del.
Ropades Nej.
Uppå derefter framställd proposition
afslog Ridderskapet och Adeln berörde tillstyrkande.
Herr von Hartmansdorff: Det förslag
PresteStåndet gjort är skiljaktigt från Utskottens.
Jag ropade Nej mot Utskottens,
men anhåller om proposition på PresteStåndets.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde , om Ridderskapet
och Adeln behagade instämma i PresteStåndets
beslut.
Ropades starka Nej, blandade med Ja.
Herr von Hartmansdorff begärde Votering.
Herr Hjerta yrkade, att Contrapropositionen
mätte innehålla afslag å instämmande
i PresteStåndets beslut.
220
Den 27 Augusti e. m.
Friherre Palmstjerna: Jag anhäller, att
contrapropositionen måtte innefatta instämmande
i BorgareStåndets beslut, eller afslag
å all ytterligare underdånig skrifvelse i detta
ämne, ty annars kunde vi sedan få votering
om hvad BondeStåndet föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefven och
Län cltMar skalken föreslog följande Voteringsproposition:
Den,
som instämmer i Högvördige PresteStåndets
förslag till underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t, rörande tillämpningen af
SkiftesStadgan, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anser Ridderskapet och
Adeln, med instämmande i BorgareStåndets
beslut, någon underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t i afseende å tillämpligheten af SkiftesStadgan,
icke erfordras.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan , 42> 4^ och 44 §§• i Rid
darliusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
Voteringen klockan tre qvart till 10 e. m.;
och befunnos vid Voteringens slut klockan
tre qvart till 11 e. m., sedan en Voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
Den 27 Augusti e. m.
2 a t
de öfrige Voteringssedlarne öppnade, rösterna
hafva utfallit, som följer:
Ja — 14.
Nej — 39.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
särskilt förde protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således ansett någon underdånig
skrifvelse till Kongl, Maj:t i afseende
å tillämpligheten af SkiftesStadgan icke erfordras.
Angående Friherre Wr angels förslag
att antingen ÖfverDirecteuren vid LandtmäteriContoiret,
eller ock någon annan i behandlingen
af Skiftesmål kunnig person, borde
vara Föredragande deraf i Högsta Domstolen,
m. m.
Utskottens yttrande i denna del godkändes.
Härefter Fann Ridderskapet och Adeln
för godt, bifalla allt hvad Utskotten i deras
första Betänkande tillstyrkt, och hvar-»
vid någon anmärkning icke blifvit gjord.
Justerades 5 ProtocollsUtdrag innehållande
Ridderskapets och Adelns i plenum
den 19 dennes fattade beslut.
Justerades x ProtocollsUtdrag af denna
dag f. in. innefattande Ridderskapets och
22 2
Den 27 Augusti e. m.
Adelns beslut, rörande bivistandet af framlidne
JuslitieStatsMinisterns Hans Excellence
Herr Grefve F. Gyllenborgs begrafning.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från StatsUtskotlet:
Af den i5 sistl. Julii:
N:o 210. Angående förvaltningen af det
till Cassernbyggnaden för Kongl. Andra LifGardet
anvisade anslag.
N:o 2ir. I väckte frågor om anslag af
medel för uppbyggande, iståndsättande och
underhållande, af åtskillige Länshäkten, samt
angående aflöning för Vaktbetjening dervid.
N:o 212. Angående LandshöfdingeResidencehuset
i Hernösand.
N:o 213. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 36 förut
meddeldte Betänkande, angående utskylder
till staden Nyköping af LandshöfdingeResidencehuset
derstädes; äfvensom afgifter till
Städerne i allmänhet för Kronans deri varande
egendomar.
Af den 28 sistlidne Julii:
N:o2i4.1 anledning af verkställd granskning
utaf de till Allmänna GarnizonsSjukhusbyggnaden
anslagne medels förvaltning.
Den 27 Augusti e. na.
223
Af den 8 dennes:
N:o 215.1 anledning af verkställd granskning
af Räkenskaperne och förvaltningen utaf
de till Allmänna GarnizonsSjukhusets i Stockholm
underhåll anslagne medel.
JV:o 216.1 anledning af verkställd granskning
af redogörelsen öfver 2:ne till America
och Medelhafvet företagne krutförsäljningsexpeditioner.
N:o 217. Angående föreslagen afskrifning
af Bruksldkaren S. Owens skuld till
ManufacturDiscontFonden, samt öm ett ytterligare
låneunderstöd för honom af allmänna
medel å 5o,ooo R:dr B:co.
Frun förstärkta StatsUlskoltet:
Af den 24 dennes:
N:o 21 g. Angående grunderna för den
blifvande allmänna Bevillningen, samt för
värdering af fastigheter.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUts kotten:
Af den i3 dennes:
N:o 61. I anledning af väckte frågor om
ett förändradt användande af den |:dels procent,
som af sterbhus inom Carlstads Stift
nu erlägges till Carlstads hospital.
N:o 62. I anledning af yrkad försäljning
af en hemmanet Tofta förut tillhörig
skog m. m.
N:o 63. I anledning af åtskilligc hem
-
ii\ Den 27 Augusti e, m.
ställanden om lindring i Roteringsbördorne
inom de Småländska Länen.
N:o 64. I anledning af åter remiss å Utskottens
under N:o 42 förut meddeldte Betänkande
om upphörande af Kronans Optionsrätt
till de uppå Kronoskattejord växande
mäste- och storverksträd.
Från StatSj- Banco- samt Allmänna Besvärs-
och EkonomiUtskotten:
Af den 11 dennes:
N:o 65. I anledning af väck motion om
inrättande af ett JordbruksContoir.
N:o 66. I anledning af väckt motion,
angående låns meddelande å spannemål.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af den 1 dennes:
N:o 54. I anledning af väckte frågor
om ändringar och rättelser eller tillägg så
väl uti Kongl. Majrts Nådiga Legostadga för
husbönder och tjenstehjon den i5 Maji i8o5,
som uti Kongl. Maj:ts Nådiga kungörelse,
angående flyttningstiden för tjenstehjon, den
22 April 181g.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Lör
-
Den 2g Augusti f. m. aä5
Lördagen den 29 Äng. 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpedilionsUtskottets insände Förslag
till Piikets Ständers underdåniga Skrifvelse!'
till Kongl. Maj:t:
N:o i3a. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss, i fråga om indragning af
Rå- och Rörs- samt Insocknefriheten å hemman,
som blifvit skiljde från Säterierne.
N:o i33. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss uppå gjord underdånig ansökning,
om upplåtelse af en Örebro Slott
tillhörig Tomt för uppförande af ett nvtt
Schokehus i Örebro Stad.
N:o i34- I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga proposition angående Sala Silfververk.
N:o r35. Angående förlängning af tiden
för åtnjutande af förlagslån ur ManufacturDisconten,
samt om säkerheten för sådane
lån.
N:o i36. Med anhållan om stadgande,
att kännedom af Rikets Grundlagar bör ådagaläggas
af dem, som undergå Juridisk-och
EmbetsExamen.
N:o 137. Angående Kongl, Maj:ts och
Kronans bevisningsskyldighet i frågor om
förmedlings återgång.
39 H.
226
Den 29 Augusti f. m.
N:o 138. Angående afskrifning af åtskilige
anmärkningsmedél.
N:o i3q Angående upphäfvande af det
i KamniarCollegii CirculairBref a^ den 18
Februarii 1806 intagne Stadgande om Stämmoböter.
N:o 140. Angående skyldighet för Borgare,
att i staden vara Mantals- och Skattskrifves
Öppnades
Herrar Electorers Lista till
val af Ledamöter i nedannämnde Utskott;
och befunnos följande Herrar dertill hafva
blifvit utsedde:
I StatsUtskottet:
Efter N:o 1 5q4- Herr von Heynne, Georg;
N:o Herr CoijetCarl Fredrik.
I RiddarhusUtskottet:
Efter N:o i3o4- Herr Kuylenstjerna,
Gustaf Wilhelm;
N:o 566. Herr Liljeskjöld; Fullmäktig.
Herr Kuylenstjernaj Johan Wilhelm.
Herr af Grubbensj JVHs Wilhelm_, hade
inlemnat följande, som upplästes:
Inom motionstiden vid innevarande
Riksdag, gjorde jag, Herrar Cederschjöld och
Uggla, motioner örn dels upphäfvande dels
mildring och förändringar i bysättningstvånget.
Dessa motioner hlefvo till Lagutskottet
remitterade, men ännu i denna stund
Den 29 Augusti f. m. 227
liar något Utlåtande ifrån bemälte Utskott
till RiksStånden icke inkommit. Af denna
anledning och på det frågan ej må nu, såsom
lärer inträffat vid sista Riksdag, då den
af Herr Hammarskjöld blef bragt å bane,
begrafvas ibland oafgjorda Riksdagsmål, får
jag ödmjukast anhålla, det Utskottet måtte
erinras om ifrågavarande ärendes skydsamma
behandling, på det målet må, under
denna Riksdag, behörigen granskas och afgöras.
Om remiss till bemälte Utskott af denna
min påminnelse, anhåller jag vördsammast.
Lades på bordet.
Friherre Wrangel., Henning: Sedan SkiftesStadgan
nu blifvit af Ridderskapet och
Adeln antagen, likväl med flere anmärkningar,
torde det tillåtas mig, att, i följd deraf
få göra några motioner. Den ena är,
huruvida Stadgan skall blifva gällande från
det den är ulgifven, och om den skall hafva
retroactif verkan. I slutet af 19 Capitlet
är det vilkorligt taladt om tiden, då den
skall gå i verkställighet. Jag hemställer, om
det icke är lämpligast och rättvisast, att alla
enskiften, som äro började, innan Stadgan
utkom, skola slutas efter den gamla
Författningen, och att den 113m ej må hafva
retroactif verkan på dessa. Skulle ett
motsatt förhållande äga rum, inträffade sto39H.
i5*
2,cs8 Den 29 Augusti f. ra.
ra omkostnader för delägarne. Det finnes
ännu mångfaldiga enskiften, som räckt många
år. Det vore hardt, om genom denna
tidsutdrägt man skulle vara tvungen att sluta
med ännu ytterligare ökade kostnader.
Jag anhåller att denna fråga, måtte remitteras
till Ekonomiutskottet.
Friherre Wrangel: Då fråga var om
flygsandsfälten i Halland, väckte jag en motion,
som remitterades till Lagutskottet. Nu
anhåller jag att få framställa en annan, för
att befrämja denna nyttiga sak. I Halland
äro flere personer använde, för att bevaka
planteringarne. Desse personer hafva behof
af något understöd. Hittills har det
gått så till, att jordägarne af Landshöfdingen
blifvit tillfrågade, om de ville underhålla
dessa personer. Somlige hafva ingått
derpå, andra icke, af ganska gällande skäl,
att nemligen omkostnaderne äro så stora,
att de kanske öfvergå de allmänna utskylderne.
Det går så till, att alla materialicr
skola på flere mils afstånd hämtas af dem,
som ej hafva sandfält, och de, som äro
på stället, skola göra allt. Herrarne finna,
att dessa bidrag äro tryckande för
jordägarne. Det har händt, att en halfgård
fått göra ända lill go dagsverken. Det
är mera än sjelfva jordägaren får, när det
är fråga om en person, som brukar jorden
för andra. Man kan väl säga, att detta ej
är allmänt, utan localt. Men jag tror, vid
Den 29 Augusti f. m. 229
denna Riksdag, på samma sätt, som vid de
föregående, att ett stort ondt på ett ställe
hör af Staten blifva understödt. Således anhåller
jag, att de personer, hvilka skola bevaka
flygsandsplanteringarne, måtte få den
fördel att befrias från Bevillning. Det skulle
kanske uppmuntra dem att antaga en sådan
tjenst. Denna motion torde remitteras
till BevillningsUtskottet,
' Friherre Wrangel: Vid föregående Riksdagar
hafva medel blifvit anslagne, för att
dämpa flygsandens härjningar. Dessa medel
hafva varit under Hushållningssällskapens disposition,
men befunnits otillräckliga. Exempel
derpå äro de onera jag förut omtalat.
Jag har visserligen alltid sökt, att icke göra
motioner, som skulle öka skatterne, men
tillfällen finnas, då jag anser det högst nyttigt.
Dämpandet af flygsanden i Halland,
som innehåller omkring 8000 tunnland, är
så vigtigt, att om man vill pretendera, att
Halländningarne skola bidraga till skattehördorne,
bör man något hjelpa dem. Halland
har varit utsatt för lika mycken missväxt,
som Skaraborgs Län, och påkallar
lika mycken hjelp, fastän Halländningarne
med tystnad motse deras öde. Jag anhåller,
att Ridderskapet och Adeln ville behjerta
denna sak, och att den måtte blifva remitterad
till StatsUtskottet.
Dessa trenile motioner lades på bordet.
23o Den 29 Augusti f. m.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
den 25 sistlidne Junii under N:o ^2 afgifne,
och den 16 derpäföljde Julii f. m. på hordet
Jagde, Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om inställelse af de nu pågående laga
skiften.
Företogs till pröfning- Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
23 sistlidne Julii under N:o 49 afgifne, och
den 7 dennes e. m. på hordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 22 förut meddeldte
Betänkande, angående åtskillige förändringar
i de med Skogshushållningen gemenskap
ägande Lagar och Författningar.
Friherre Wrangel, Henning_, och Herr
Hjertaj Gustafanhöllo, att ifrågavarande
Utlåtande måtte ytterligare få hvila på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
landtMarskalken förklarade, att då flere Ledamöter
begärt, att Lag- och EkonomiUtskottens
förevarande Utlåtande måtte ytterligare
få hvila på hordet, lomme detsamma
ock, att, jemlikt 49 §• Riksdagsordningen,
derstädes förblifva livilande.
Vid förnyad föredragning bifölls Statssarnt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 22 sistlidne Julii under N:o
58 afgifne, och den 3 dennes e. m. på hor
-
Den 29 Augusti f. ra.
det lagde, Utlåtande, angående KronoBrefbäringen,
samt åtskillige med densamma
förenade olägenheter.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottens den
n3 sistlidne Julii under N:o 47 afgifne, och
den 3 dennes e. m. på hordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o i3 förut meddeldte
Betänkande, rörande väckt fråga om ändring
i Kongl. Förordningen den 19 December 1827
angående grunderne och vilkoren för Hemmans
klyfning samt afsöndring af jord eller
andra lägenheter från Hemman.
Herr Danckwardt, Magnus Georg: Jag
anhåller, att få fästa uppwärksamheten derpå,
att Ridderskapet och Adeln biföll Utskottens
första Betänkande i detta ämne.
Grefve Posse, Jr vid: Ridderskapet och
Adeln har väl bifallit Utskottens första Betänkande,
men i det sednare är en mindre
ändring gjord i följd af de anmärkningar,
hvilka inom de andra Stånden förekommit.
Således torde äfven det senare Utlåtandet
böra bifallas.
Herr Hjerta, Gustaf: Det är just i denna
punkt, sorn jag vågar anhålla om ändring.
Jag föreslår, att Ridderskapet och
Adeln måtte förblifva vid bestämmandet af
en mil. Skälen dertill hade jag äran fram
-
Den 29 Augusti f. tu.
lägga, då detta ämne första gången förevar.
Jag tror ej, att jag nu behöfver återupprepa
d em, då jag ej hört någon klaga öfver
det stadgande, som finnes i Författningen,
utan först vid denna Riksdag blifvit väckt
cn motion derom, hvilken jag ej kan finna
vara till fördel för det allmänna, om ock
den kunde vara af nytta för några enskilta.
Jag får åberopa den reservation, som åtföljer
Utlåtandet af Riksdagsmannen Nils Månsson,
hvilken tillräckligt bevisat förmånen af
principen, att ingen ändring bör ske i afseende
på Städernes granskap. Jag anhåller
om afslag å denna punkt.
Grefve Posse: Förordningen af den 19
December 1827 förutsätter en icke obetydlig
jordrymd för besutenhet, men gör det
undantag, att den, som bor inom en mil
ifrån Stad, får vara besuten till och med på
ett halft tunnland. Jag vill ej bestrida, att
ju jordegendomar närmare större städer böra
kunna klyfvas i mindre delar, än de
egendomar, som äro längre derifrån belägne;
men om man utsträcker denna klyfningsrättighet
till och med en mils område
invid hvarje småstad, så uppkommer ett
oriktigt förhållande, ty inom en mils afstånd
finnas stora byar, hvilka äro i samma
förhållande, som byar i allmänhet. Det
ligger en, som heter Hasslerör straxt bredvid
Mariestad. Staden är så liten, att arbetsfolk
, som bosätta sig inom 1 mils afstånd
derifrån, ej kunna få tillräcklig sys
-
Den ag Augusti f. m. 233
selsättning, om de icka ega den i eget jordbruk,
eller genom tjenande lios de verkeligen
besutne, och sådant är säkerligen förhållandet
i de fleste Småstäder. Nu hafva
Utskotten inskränkt sig till att föreslå i mil.
Det tror jag vara rigtigt.
Herr Danckwardt: Den förevarande frågan
är i min tanka af mindre vigt, än Utskotten
dervid synas fästa. Författningen
innehåller i allmänhet, att blott TT<y af ett
Hemmans ägor får afsöndras. Således kan
det ej blifva fråga om att få en hel By så
kl ufven, och i det särskildta fallet, att afsöndringar
få ske af ett halft tunnland eller
inom en mil från Städer, är det föreskrifvit,
att det endast får ske för viss tid,
och ej för alltid. Författningen innehåller
äfven, att det är en mil ifrån Staden, som
detta räknas; således ej från dess ägogräns,
utan från tullarne. Anledningen, att afståndet
af en mil bestämdes, var, att man viste,
att flere Städer hade stor ägorymd, och
att deras ägor sträckte sig till och med |-  mil. Nu hafva Utskotten föreslagit, att det
skulle vara - mil från Städernes ägogräns,
som det omtalade förhållandet skulle få äga
rum. Om detta förslag antages, vill jag fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på den omständighet, att, hvad Stockholm
angår, som har nästan ingen jord, afsöndringar
på viss tid ej skulle få ske längre
bori t än | mil från Staden. Deraf skul
-
234
Den 29 Augusti f. m.
le blifva en följd, att en mängd gjorde afsöndringar
af jord skulle gå tillbaka. Jag
hemställer, om detta vore lämpligt eller
nyttigt. Om någon förändring i det nuvarande
Stadgandet skulle ske, hvilket jag likväl
icke finner vara nödvändigt, så borde
åtminstone en skillnad göras emellan Städerne,
i afseende på deras beskaffenhet. Det
var ej utan, att ju vid Författningens uppgörande
detLa kom i öfvervägande; och man
ventilerade, om man skulle bestämma skillnad
för större och mindre Städer; men man
fann det icke lämpligt, såsom obestämdt.
Örn man föreskref inom en mil, för Städer
af irsta och a:dra Classerne, och inom en
half mil, för Städer af de andra Classerne,
så vore föreskriften bestämd, och man hade
vunnit det ändamål, som Utskotten åsyfta.
Första och andra Classens Städer äro,
utom Stockholm och Götheborg, Norrköping,
Gefle, Carlskrona, Upsala, Malmö, Calmar,
Wisby och Westerås.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då
jag tillförene yrkat, och ännu är af samma
mening, att Hemmansklyfningen borde vara
obegränsad, kan jag ej annat än tillstyrka
afslag på den inskränkning, som Utskotten
föreslagit, nemligen att den starkare klyf11
iugen skulle sträckas blott inom J mil från
Stadens gräns. Jag skall dessutom utbedja
mig att till besvarande få upptaga den anmärkningen
af en talare, attj genom utsträcka
Den 29 Augusti f. m.
235
ningen till en mil från Staden s hela Byar
skulle kunna sönderstjckas. Jag vill blott
fästa uppmärksamheten derpå, att derigenom
skulle Staden få en förstad af en mils
radius. Ingenting vore önskligare för Sverige,
än om detta kunde bända. Derigenom
skulle det obehaget förebyggas, att La lid tmannen
saknade afsättning på sina produkter,
i brist på tillräcklige Stadsboar att förtära
dem. Jag kan cj annat än, just af det
skäl lian anfört, tillstyrka afslag å Stadgandet,
och yrka att rättigheten måtte utsträckas
till en mil från staden.
Grefve Posse: Med Herr Cederschjöld
kan jag ej instämma i begreppet derom, att
det vore nyttigt, att kring våra Småstäder
hafva förstäder, ty deras innevånare skulle
icke kunna föda sig genom lofliga näringar.
Men i sjelfva saken vill jag i det närmaste
förena mig med Herr Danckwardt. Jag önskar
likväl, uti hvad han anfört, göra den
inskränkning, att en mil bestämdes blott
för Städer af första Classen, och en half mil
för de öfrige Städerne.
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Då det är jag, som väckt denna fråga, kan
det med skäl fordras, att jag skall uppgifva
mina motiver dertill. För den, som ifrar
för en oinskränkt hemmansklyfning, är det
consequent aLt yrka bibehållandet af Författningens
föreskrift; men den utgår ej sjelf
a36 Den 29 Augusti f. ta.
från en sådan princip, hvilken den Ivertom
erkänner för skadlig. Om man antager en
sådan ytterlig hemmansklyfning inom en mil
från hvarje Stad eller Köping, skola flere
hundrade qvadratmil uppkomma, der Författningen
blir tillämpad ej allenast på ett
skiljaktigt sätt mot den öfriga delen af Riket,
utan äfven i strid mot dess egen princip.
Derföre anser jag, för enhetens skull,
det vara rätt, att antaga Utskottens förslag,
och befarar ej, att deraf skall följa, att afsöndringar
i granskapet af Stockholm komma
att återgå. Det lär vara sällsynt, att
de endast uppgå lill \ tunnland. Uppgå de
till 4 tunnland, så existerar för deni ingen
våda., Jag har ingenting emot den redaclion
Herr Danckwardt föreslagit, men
skulle tro, att för principens skull det generellare
stadgandet vöre bättre.
Herr Cederschjöld: En värd talare har,
till ytterligare stöd för den sats han förut
yrkat, påstått, att en sådan stor befolkning
omkring Städerne skulle föda sig med olagliga
näringsfång, i brist på lagliga. Tillbesvarande
deraf vill jag påminna, att ju flere
menniskor blifva sammanträngde, desto
mera blifva de i tillfälle att fördela arbetskrafterne,
och att det just är derigenom
som Städer bildas och förkofras. Jag hoppas,
att våra Policekamrar och Konungens
Befallningshafvande äro tillräckligt verksamma,
för att efterse, att icke denus
Den 29 Augusti f. m.
befolkning får försörja sig med olofliga näringsfång.
Herr Hjerta: Sedan Grefve Posse och
Friherre Sprengtporten förklarat sig i det hufvudsakligaste
instämma i hvad Herr Danckwardt
framställt, får jag föreslå ett medium,
på sådant sätt, att rättigheten att afsöndra
ett halft tunnland må inskränkas till Stockholm,
samt första och andra classernes städer.
Om dessa få den, tror jag att det önskade
resultatet skulle vinnas för de orter,
som voro i behof deraf. Erfarenheten skall
snart visa, att man kunde lemna samma
rätt äfven åt Städerne af de öfriga classerna.
Jag anhåller, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa den proposition,
att Ridderskapet och Adeln måtte afslå
tillägget i det sednare Utlåtandet, men
så till vida frångå sitt i afseende å förra Betänkandet
fattade beslut, att Ståndet inskränkte
afståndet till en fjerdedels mil från Städernes
ägogräns, med undantag för Stockholm
och de Städer, hvilka höra till första
och andra Classerne. För dem skulle det
fortfara att vara en mil.
Herr Cederschjöld: I anledning af det
förslag den siste värde talaren uppgaf, vill
jag blott påminna, att Götheborg ej är inbegripit
i någon classification. Sålunda skulle
Götheborg, genom den föreslagne propositionen,
komma i saknad af hvad andra
städer beviljades.
a38 Den 29 Augusti f. ra.
Herr Danckwardt: Jag vill vid den
framställde redactionen hemställa, att det
icke måtte blifva ifrån Stadens ägogräns,
utan från Staden, som beräkningen sker, ty
om man sätter Stadens ägogräns, blefve följden,
att, ju mera jord Staden äger, ju större
tillfälle blefve till afsöndrade Lägenheter,
emedan Stadens egen jord dervid bör beräknas.
Det rätta lär väl derföre vara, att beräkningen
blir från Stadens tulk eller stakett,
och till en mil derifrån, för Städerne af första
och andra classerne, samt inom -| mil
för de öfriga. Hvad angår Herr Cederschjölds
anmärkning, att Götheborg ej skulle vara i
classification upptagen, så står åtminstone
Götheborg i Calendern upptagen bland Städerne,
men icke Stockholm. Stadgandet skulle
således i min tanka böra blifva följande:
Dock må från Hemman belägit inom 1 mil
från Stockholms Stad och Städerne af usta
och 2:dra Classerne, samt inom § mil från
de öfrige Städerne och Köpingar, allt frän
Städernas och Köpingarnes stakett räknadt,
afsöndringar ske af minst \ tunnland under
besittning på viss tid.
Herr Cederschjöld: Till bevis, alt.Götheborg
icke anses höra till någon dass, anhåller
jag att få uppläsa en del af 14 §•
Riksdagsordningen. Der står: Götheborg äge
rätt, att iända Tre, Städerne af första och
andra Classerne hvardera Tvä, etc. Följakteligen
är Götheborg utöfver all classifica
-
Den 29 Augusti f. m. 23g
tion. Hvad för öfrigt det beträffar, att rättigheten,
att stycka jord, skulle beräknas
inom en mil från tullen, såsom den sista
gränsen, så får jag blott hemställa, om icke
Städerne hafva rätt att fördela den jord de
äga, såsom de behaga, och derå bosätta sig,
huru som helst. Om så är, att Städerne redan
äga denna rätt, skulle detta blifva en
inskränkning i den rätt de hafva. Den rättighet,
hvarom här är fråga, angår hvad
som ligger utom stadens område.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde Proposition till bifall
å Lag- och EkonomiUtskottens förevarande
Utlåtande.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
tror, att lika många ändringar blifvit föreslagne,
som talarne varit. Jag skulle äfven
vilja föreslå en annan, men anhåller, att
först få genom ProtocollsUtdrag från de andra
Stånden veta, huru man der beslutit öfver
detta ämne.
I anledning häraf upplästes Högvördige
PresteStåndets, Yälloflige BorgareStåndets
samt Hedervärda BondeStåndets, rörande
ifrågavarande ämne den 10 och 17 dennes
allåtne ProtocollsUtdrag, hvaraf inhemtades,
att Lag- och EkonomiUtskottens förevarande
Utlåtande blifvit af bemälte 3:ne
RiksStånd bifallit; dock hade BondeStån
-
a4o Den 29 Augusti f. rn.
Jet, i afseende å i3 §. af 2 Capitlet fattaf
det beslut, att samma §. icke må äga retroactif
verkan eller kunna lämpas till de
före utfärdandet af 1827 års Förordning
ingångne afhandlingar om afsöndringar af
jord, utan samma afhandlingar bedömas
efter de vid afslutandet gällande Författningar;
äfvensom, i afseende på föreskrifterne
i 1 och 3 §§. af samma Capitel, så
vidt de angå rättigheten till jordafsöndring
på viss tid, Ståndet gjort den förändring,
att det må vara Jordägare, som innehar
Hemmansdel, på hvilken han är besuten,
tillåtet att derifrån, på lifstid eller viss
bestämd tid, högst 5o år, till en eller flere
personer afsöndra till och med en tiondedel
af Hemmanets hela egorymd, och det
utan afseende på hvilket Tunnlandstal, som
denna tiondedel kan innehålla, samt om
den afsöndrade jorden är belägen nära intill,
eller längre ifrån stad, hvilken rättighet
jemväl får sträcka sig till odal-ägor, som
äro belägna inom andra Byars områden; och
hade Ståndet för alla så beskaffade jordafsöndringar,
eller dem, som ske på lifstid
eller viss utsatt tid, ansett de i 4 och 5 §§.
af 2 Cap. stadgade vilkor och föreskrifter
icke böra äga rum.
I öfrigt hade Ståndet beslutat, det ägare
af Urfjellar eller andra utom Bolbyns gränsor
belägna ägor, de vare sig af inägo eller
utägo-natur, och af så inskränkt rymd, som
helst,
Den 29 Augusti f. m.
helst, skall vava berättigad att med full
ägande-rätt afsöndra sådana lägenheter, under
iakttagande likväl för öfrigt af hvad
2 Capitlet i Författningen för så beskaffad
afsöndring föreskrifver.
Herr von Hartmansdorff': Då jag ali»
mälte mig, hade jag fattat BondeStåndets
beslut, såsom hade Ståndet bifallit Utskottets
förslag; men efter det tillägg jag nu
hört, vet jag ej, hvad Ståndet menar.
Friherre Cederström, Jacob: Af det
upplästa ProtocollsUtdraget inhämtar Ridderskapet
och Adeln, att BondeStåndet trott
sig böra vara omtänksamt för att icke rubba
innehafvarne å de från Hemman afsöndrade
delar, som redan blifvit afskiljde,
och hvarpå många Svenske medborgare äro
bosatte; men hvarken af det beslut, som
BondeStåndet tagit, eller på grund af gällande
Författningar, eller den, som nu föreslagits,
kan följden blifva annan, än att,
så snart en ny ägare kommer, äger lian
drifva ut hvar och en, som sitter på den
afsöndrade jorden. Det medför mycken oordning,
och kunde lätt lijelpas, om man stadgade,
att vid alla sådana afsöndringar så
stor del af räntan, som tillkomme den afsöndrade
delen, borde densamma åläggas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
39 H. i6
Den 29 Augusti f. rn.
nyss framställde proposition till bifall A Ladoch
EkonomiUtskottens ifrågavarande Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken förklarade,
att som, efter livad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Herr Danckwardt: Jag har för min
del ej kunnat fatta BondeStåndets beslut i
förevarande ämne annorlunda, än att Ståndet,
likasom de andra Stånden, bifallit Utskottens
ifrågavarande tillägg i sista Utlåtandet;
i följd hvaraf det redan lärer vara tre
Stånds beslut örn samma tillägg. Ehvad beslut
i afseende derå Ridderskapet och Adeln
sålunda fattar, lärer det icke hafva någon
verkan.
Herr Cederschjöld: I det fall, som den
siste talaren uppgifvit, får jag hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln skulle finna
så mycket mer lämpligt alt förblifva vid
sitt förut i ämnet fattade beslut, nemligen
att gränsen för den friare jordklyfningen utsträckes
till en mil. Jag finner ej skäl, att
utan någon ny Lia frångå sitt beslut.
Grefve Posse: Herr LandtMarskalken
har redan förklarat, att han ansett Rid
-
Den 29 Aiigusti f. ra. ,^43
derskapet oell Adeln hafva bifallit hans sednast
framställde proposition, och,.då ingen
begärt votering, lärer saken således vara
afgjord.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskoltens den
sistlidne Julii under N:o 48 afgifne, och
den 3 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N.’o i4
förut meddeldte Betänkande, öfver Kongl,
Maj:ts Nådiga Proposition, alt Kongl. Förordningen
den 19 December 1827 rörande
grunderne och vilkoren för Hemmansklyfning
och Jordafsöndring må gälla, äfven i
afseende på Säteri- Rå- och Rörs- samt
FrälseHemman.
Friherre Wrangel, Henning: Då jag
förra gången begärde återremiss å Utskottens
första Betänkande, misstog jag mig 1
uttryck, men ej i sjelfva saken. Utskollen
hafva sökt vederlägga mig, och jag får erkänna,
att frågan ej är ingripande i Ståndsprivilegierne,
då personer af alla klasser äga
rätt att äga och bruka frälsejorden; mendell
är deremot ingripande vili jordprivilegierne,
som vi ej afstått. Det är således origtigt,
att fråntaga oss denna rättighet till jorden,
då vi ej afstodo den på samma gång, som
alla andra personella Privilegier upphörde,
39 H. 16*
a44
Den 29 Augusti f. ju.
Jag får hemställa, om det cj är farligt att
bifalla denna Regeringens Proposition, sorn
fråntager oss den rätt vi i 20 år haft, och
hvarpå alla köp, byten m. m. grundat sig,
och genom hvilken förlust alla egendomar
af denna natur skulle till sina värden betydeligen
förminskas. Då Utskottens Utlåtande
N:o 47 nyss förevar, var jag icke tillstädes,
men jag finnér äfven det orätt, att
begränsa Hemmansklyfningen, ty industrien
kan icke rigtigt befrämjas och komma till
någon utveckling, förr än all jord, som kan
brukas, är brukad och bebodd ; såsom exempel
kan jag nämna, att det finnes Hemman,
hvilka äga så stora utmarker, att en fjerdedel
deraf vore tillräcklig till bete för de
kreatur Hemmanet kan vinterföda. Jag frågar,
om det är någon uppmuntran att odla
denna öfverflödigå mark, då delningen
är begränsad. Vill man målet att befrämja
industrien, så måste man välja sådana medel,
hvilka uppmuntra densamma. Vi kunna
ej erhålla nybyggare, om vi, genom fördelning
afstränga onera, genast betunga äfven
dem. Dessa äro mina motiver för en obegränsad
Hemmansklyfning; men då mannu
äfven vill utsträcka begränsningen till Säterier-
Rå och Rörs samt Frälsejorden, måste
jag, så mycket i min förmåga står, motverka
delta, och jag finner, altman derigenom
beröfvar oss en rättighet, hvarigenom
ett mindre värde skulle sättas på hvad vi
förut ägt. Jag tror, att vi icke nu behöfva
Den 29 Augusti f. m. 245
återgå till 1809 års handlingssätt, då vi
med acclamation proclamerade uppoffringar
och visade patriotisme; då kunde detta beliöfvas,
emedan Riket var i fara, men nu
icke. Som jag anser detta Utlåtande såsom
ett våhl mot våra rättigheter, anhåller jag
om afslag å detsamma.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anhåller, att
de andra tre Ståndens beslut i ämnet mätte
blifva oss tillkännagifva.
Friherre Wrangel: Utur den synpunkt
!'ag ansett saken är det icke af betydenhet,
ivad de andra Stånden beslutit, ty, då här
är fråga om ett jordprivilegium, fordras för
sakens bifall fyra Stånds enhälliga beslut
och Kongl. Maj:ts Sanction derå.
U n derteckn ad Riddarhus- Secreterare :
Preste- och BorgareStånden hafva bifallit
Utskottens första Betänkande, hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt BondeStåndet återremitterat
detsamma. Någon upplysning om
BondeStåndets beslut i afseende å det sednare
Utlåtandet har ännu icke ankommit.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
har blott begärt ordet i anledning deraf,
att en värd talare påstått saken vara en
privilegii-fråga. Jag skall endast uppläsa
några ord ur 114 §• RegeringsFormen; de
lyda sålunda: Konungen läte samtelige Rikets
Ständer deras privilegier, förmoncr,
Den 29 Augusti f. m.
rättigheter och friheter åtnjuta; oell sorn
Säteri-jorden ej kail komma under rubrik
af Rikets Ständer, så är saken icke någon
privilegiifråga.
Grefve Posse, Arvid: Friherre Wrangel
har yrkat afslag å Utlåtandet mindre
för det saken skulle vara origtig, än för det
Ridderskapet och Adeln ej skulle eftergifva
någon af sina rättigheter, och han har kommit
till det resultat, att fyra Stånds beslut
behöfdes för alt få saken gällande. Jag vill
blott fästa uppmärksamheten derpå, att rättigheten
att klyfva Säteri-jorden icke är införd
i Ridderskapets och Adelns privilegier,
utan endast har varit gällande till följd af
gammal praxis, hvarföre också tre Stånds
beslut kan afgöra denna fråga.
Friherre TVrangel: Jag har misstagit
mig i uttryck, men jag bar derföre icke
baft orätt i sjelfva principen, att frågan är
ett jordprivilegium. Grefve Posse har yttrat,
att Ridderskapet och Adeln icke till
följd af sina privilegier ägt rättighet till en
obegränsad jordklyfning, men han har medgifvit
att det skett till följd af gammal häfd;
och hvad sorn skett lill följd af gammal
häfd, det lärer ock vara Lag. Jag kan ej
frångå, att fyra Stånds beslut behöfves i
ämnet. Jag önskar visserligen, att ali jord
måtte blifva lika till sin natur, emedan detta
är elida sättet, att förekomma alla t vi
-
Den 29 Augusti f. m., 247
ster, som föranledas af de olika interessena;
men detta skall ske rättvist, och ej derigenom,
att man småningom bortplockar den
ena rättigheten efter den andra.
Herr Danckwardt; Magnus Georg: När
man förehade frågan om en förbättrad Lagstiftning
rörande Hemmansklyfning och Jordafsöndring
i allmänhet, så var det naturligt,
altman äfven borde tillse, huru i denna del
förhållas skulle med Säteri- Rå- och Rörssamt
Frälsejorden. Den hade hitintills ej
varit inbegripen under de gällande stadganden
i ämnet, icke till följd afRidderskapets
och Adelns privilegier, ty deri finnes icke
ett enda ord derom, men till följd deraf,
att Adeln af ålder haft en fri dispositionsrätt
öfver sine Hemman; hvarken klyfning
af desse Hemman eller afsöndring derifrån
kom i fråga, så länge de af Adeln innehades,
och någre sladganden derom voro således
öfverfiödiga. De öfriga Stånden fingo
icke då äga sådan jord; först efter år 1809
fingo de besitta Säteri samt Rå- och RörsHemman,
och FrälseHemman först mot slutet
af förra århundradet; och nu är här således
det förra förhållandet förändrad t, då
RondeStåndet redan besitter mycken Säterioch
Frälsejord, och klyfningar samt afsöndringar
deraf blifvit och blifva en gifven
följd. Då man ansett såsom rigtigt, alt andra
Hemman få obegränsadt klyfvas eller
jord derifrån afsöndras, så måste samma
248
Den 2g Augusti f. m.
Stadgande i afseende pä Säteri- och Frälsejorden
numera gälla. Frälsehemman äro dessutom
skattskyldig jord och hafva betydliga
onera, såsom rotering m. m.; Rå och Rör också;
i Skåne äro Säterier och InsockneHemman
ordinarie roterade. En obehindrad rätt till afsöndring
af jord från Säterier, utan afgäld till
Hemmanen, har hittills ansetts äga rum; men
jag hemställer, om det kan vara öfverensstämmande
med en rigtig hushållning, att
nu, sedan BondeStåndet äfven får besitta
desse Hemman , och afsöndringar således
komma att mycket begagnas, tillåta sådana
afsöndringar, utan att pålägga de afsöndrade
delarne några af Hemmanets onera; möjligen
skulle Hemmanet sluteligen kunna komma
alt bestå af blotta hustomten och trädgården.
I min tanka måste ett correctif sättas
häremot. För jordafsöndringar å andra
Hemman är tiondedelen af Hemmanets ägorymd
medgifven; i den Nådiga Propositionen
har Kongl. Majrt gått längre i afseende
på Säteri- och Frälsejorden, då för densamma
är föreslagit en femtedel; och äro icke
alla för närvarande nödige tillfällen till Hemmanets
odling deraf öppnade. Om vi i en
framtid böra utsträcka detta ännu längre,
är intet hinder deremot.
Friherre Wrangel: Det torde böra medgifvas,
att då vi cederade våra Ståndsprivilegier,
agde jorden likvisst de fördelar, som
ännu existera; och då man nu vill borttaga
Den 29 Augusti f. m. 249
dessa, begår man ett våld mot ägande-rätten.
Jag medgifver visst, att man misshusliåliar,
om man begagnar en ytterlig klyfning,
men rättigheten dertill bör dock bibehållas;
industrien motarbetas annars. Detta
om sjelfva saken. Dessutom bar Herr
Danckwardt sagt, att det vore större säkerhet
för skatternes utgående, om en gräns
sattes för Hemmansklyfningen. Men Frälsejorden
har ej ökade onera och ej rotering,
annorlunda än under krig; dessa oneras
tyngd ökas derigenom, att man skall afstå
de rättigheter, som åtfölja denna jord. Det
är ej billigt, att sålunda behandla Skåne,
sorn man aldrig glömt, då fråga varit om
skatters ökning. Jag anser ett bifall å Utskottens
Utlåtande innefatta ett ingrepp i
ägande-rätten, och anhåller derföre å nyo
om afslag å detsamma.
Herr Danckwardt: Friherre Wrangel
bar orätt, då lian säger, att frälsejorden ej
åligger Ordinarie Rotering. Ålla vanliga frälsehemman
äro ordinarie roterade, utom i
Halland och i Skåne, äfven Säterier och insockne-frälsehemman;
hvad Säteri- samt Råoch
Rörsjorden beträffar i den öfra delen af
landet så har den endastextrarotering. Man
säger, att jordens odling hindras genom föreskrifter
mot hemmans klyfning; jag hemställer,
om den möjligen kan hindras genom
de liberala grunder för rättigheten att klyfva
hemman, som iHemmansklyfuingsFörfattnin
-
Den 2g Augusti f. m.
gen äro lagde. I afseende på rättigheten till
jordafsöndringar från säteri- och frälsejord,
så tycker jag, att man varit ganska liberal,
då man föreslagit att en femtedel af jorden får
afsöndras. Friherren tyckes egentligen åsyfta
tillåtelse till jordafsöndring, utan att skatt
åsättes de afsöndrade delarne. Jag hemställer,
om det kan vara riktigt och klokt, att
från hemman afsöndra en mängd jord, som
skulle blifva alldeles skattefri, och lägga alla
Hemmansskatterna på de återstående ofta
obetydliga delarne af hemmanet, som derigenom
skulle sakna förmåga, att kunna bära
desamma.
Friherre Wrangel: Om frälsejorden är
roterad i de öfriga provinsérna, så är den
det dock icke i Halland och Blekinge, utan
blott extra roterad. Hvad den andra frågan
angår, eller att odlingar utan skattläggning
i ekonomiskt afseende ej äro gagneliga,
kan man anse denna skattefrihet såsom
frihetsår, gifna lill odlingars uppmuntrande,
och jag hemställer, om den då ej är
nyttig. Då hemmansklyfningen för Kronoskatte
blifvit begränsad, i hvilket beslut jag
icke deltagit, vill jag åtminstone försvara
Säteri- Rå- och Rörs- samt Frälsejorden från
en sådan skyldighet. Jag anser det vara bäst,
att hvar och en sköter hvad han äger, och
ganska farligt, att vidare inskränka rättigheten
till hemmansklyfning. Jag fortfar i
anhållan om afslag å Utlåtandet.
Den 29 Augusti f. m. a5i
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Jag är så mån om våra rättigheters
bibehållande, sorn någon annan,
men kan dock icke dela den siste värde Talarens
farhågor för bifall af detta Utlåtande.
Då hemmansklyfningen i allmänhet är inskränkt
inom vissa gränsor, bör äfven Säterijorden
underkastas -samma lag, emedan
denna jord spridt sig till alla klasser af samhället.
Allmogen innehar en stor del deraf,
och om icke då vissa onera voro fästade
vid hvarje afsöndrad del, skulle följden
blifva, att Säterierna alldeles förföllo; af
dessa skäl anhåller jag om bifall å Utlåtandet.
Herr Cederschjöld: När man besinnar,
att ägare af Säteri- Rå- och Rörs- samt annan
Frälsejord nu äga att klyfva sin jord efter
godtycko; är det betänkligt, att erkänna
en sådan gräns derför, som Utskotten föreslagit;
men ett vilkor skulle jag dock anse nödvändigt
att i propositionen intaga, och hvilket
jag anser vara väsendtligt: nemligen att
i samma mohn, sorn jordell kljfves, de åtföljande
onera äfven fördelas. Då jorden
var fri från onera, var ett sådant stadgande
öfverflödigt; men sedan efter år 1809
ali slags jord blifvit onererad, anser jag ett
sådant stadgande nödvändigt. Jorden skulle
annars kunna klyfvas och försäljas i så små
stycken, att ägaren sluteligen, sedan lian
försållt allt, utom husen, och den jordbit,
hvarpå de slodo, fann sin uträkning vid att
a52 Den 29 Augusti f. m.
fara sina färde, då Kronan gick miste om
sin Rotering och andra Skatter. Jag hemställer
således, om icke Ridderskapet och
Adeln skalle finna lämpligt att antaga den
nådiga propositionen i hvad som rörer fördelningen
af skatterna; men fortfara att lemna
hemmansklyfningen såsom hitintills utan
begränsning.
Friherre Wrangel: Den farhåga, att Staten
skulle mista af sina skatter kan jag icke
dela, då fråga här icke är om Kronoskatte.
Ju större förmoner vid ett köp åtfölja jorden,
ju högre ränta har jag för det använda
capitalet, och ju högre värde egendomen.
Man har sagt, att hemmansklyfningen
kunde utsträckas så, att man funné en
fördel vid att öfvergifva egendomen; men jag
frågar, hvarföre detta skall antagas hända i
vårt land, då det icke händt i sjelfva England,
der likvist hemmansklyfningen utan
all skada blifvit i så hög grad utsträckt, och
der också odlingen hunnit den höjd, att ställen
finnas, der spaden nyttjas i stället för
plogen. Jag vill för öfrigt icke motverka
hemmansklyfningen, och derföre icke frångå
den mening jag yttrat, och som jag ännu
anser riktig. Jag anhåller om afslag å
Utlåtandet, och får, i händelse min anhållan
icke skulle bifallas, begära Votering.
Grefve Posse: Jag skall blott göra en
anmärkning, sorn jag anhåller icke måtte
Den ag Augusti f. in.
a53
blifva ansedd såsom egoism af mig. Den
framställes endast för att vederlägga Friherre
Wrangel, som mera fästat sig vid deri föresatsen
att man icke bör efterge något, som
är ens rättighet, än vid sjelfva rättvisan af
saken; om vi beträda den väg Friherre
Wrangel anvisat, så kunna vi mista icke
allenast rättigheten att klyfva Säteri jorden,
utan äfven äganderätten till jorden. Lägger
Friherre Wrangel märke härvid, och
påminner sig proportionen af värdet å de
fastigheter, som Ridderskapet och Adeln nu
äger, och å dem, som de ägde före Rikets
Ständers beslut år 180g om rättighet för
hvar och en att äga priviligerad jord, så
förmodar jag, att Herr Friherrens ifver mot
Utskottens tillstyrkande skall något minskas.
Herr Cederschjöld: Jag har blifvit lill
en del missförstådd af Friherre Wrangel,
och jag har begärt ordet för att få rälta det.
Jag delar den värde Talarens mening orri
nyttan af en obegränsad hemmansklyfning,
och tror alt det är af vigt, att icke afstå
denna rättighet i afseende på Frälsejorden,
men jag skiljer mig ifrån honom deruti, att
han äfven vill bibehålla rättigheten att afsöndra
jord med frihet ifrån onera. Man
skulle då kunna till högt pris sälja jorden
i små delar med fullkomlig skattefrihet,
och sedan öfvergifva den nominela återstoden.
Kronan skulle då ofta få göra, hvad
som till och med nu någon gång händer,
Den 29 Augusti f. m.
nemligen afskrifva hemman utur jordeböckerna,
emedan de icke finnas i naturen. Jag
anser derföre det rättaste vara, att antaga
den del af den nådiga propositionen, som
handlar om fördelning af onera; men bibehålla
hemmansklyfningen för Frälsejorden
utan begränsning.
Friherre Wrangel: Anledningen tillden
nådiga propositionen lärer vara, att, sedan
Säterijorden kommit i allmogens händer, allmogen
utsträckt klyfningen deraf för långt,
men det är derföre icke en följd, att Ridderskapet
och Adeln alla äro misshushållare,
och att de än ytterligare höra straffas för en
patriotisk eftergift. Jag vet icke ett enda
exempel, att Ridderskapet och Adeln för
långt begagnat denna rättighet. I anledning
af hvad Herr Cederschjöld j^ttrat om fördelning
af onera, får jag endast anmärka, att
när egendomsägaren ansvarar Staten för dem,
måtte han väl också äga rättighet att afsöndra
sin jord, med skattefrihet för dem, sorn
vilja odla densamma.
Herr Danckwardt: Herr Cederschjöld
har föreslagit det alternatif i förevarande ämne,
att hemmansklyfningen skulle vara obegränsad,
men ränta åsättas de klyfne delarne,
i jemförelse lill det hela. Detta förslag står
ock i consequence med hans förr yttrade tankar
om lämpligheten af en obegränsad hemmansklyfning
i allmänhet. Men då Ridder
-
Den 29 Augusti f. m.
a55
skåpet och Adeln nyligen beslutat, att hemmansklyfningen
för Skatte- och Kronojorden
skall vara begränsad inom besuttenhet; hem’
ställer jag, om icke consequencen fordrar,
alt man i afseende på Säteri- och Frälsejorden
ej afviker från samma grund, utan
bifaller Utskottens förevarande Utlåtande.
I anledning af hvad Friherre Wrangel yttrat,
får jag äran tillägga, att anledningen
till den Kongl, propositionen är, att en stor
del afsöndringar från Säterier i sednare tider,
och sedan desse Hemman fått af andre
än Adeln besittas, skett, utan att någon skatt
blifvit desse afsöndringar åsatt, och att i
synnerhet i Skåne klyfning af Frälsehemman
till den utsträckning skett, att HushållsSällskapet
i Malmöhus Län ansett sig
böra hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan
om inskränkning deruti.
Grefve Posse: Jag har icke förutsatt
misshushållning hos Ridderskapet och Adeln.
Tvertom torde mitt yttrande böra tydas såsom
bevis på min öfvertygelse om detta
Stånds hushållnings omtanka, ty naturligtvis
skall Säteriegendomarnes sönderklyfning
i mindre delar tillskynda ägaren en större
vinst, än om egendomen såldes ostyckad,
och det är just derföre jag trodde, att djrlika
jordklyfningar borde genom lag förekommas.
En upplysning, som icke torde
vara utan vigt vid detta tillfälle, anser jag
mig böra meddela. Den Engelsmannen, M:r
256
Den 29 Augusti f. ni.
Baki, sora var hitförslifven för att undersöka
och yttra sig om Höganäs Stenkolsverk,
tillskref vid sin återkomst till England en
af mina anhöriga, att han genomrest Irland,
samt att han ansåg orsaken till detta lands
usla belägenhet härröra af den der tillåtna
och allmänt begagnade obegränsade hemmansklyfningen.
Han yttrade tillika, att då
han under sitt vistande i Sverige hört, det
fråga blifvit väckt, att der införa samma
klyfnings-system, ansåg lian sig af vänskap
för Sverige böra i tid varna deremot. Uppriktigt
önskar jag, att denna varning icke
må lemnäs utan uppmärksamhet.
Herr Cederschjöld: I anledning af hvad
Herr Danckwardt yttrat om concequencen
för Bidderskapet och Adelil att bifalla detta
Utlåtande, enär Ståndet redan antagit en
begränsad hemmansklyfning i allmänhet,
får jag endast upplysa, att fråga då varom
införande af en ny rättighet; och att nu
deremot frågan är om försvarandet af en
gammal. Skillnaden är således ganska betydlig;
och jag tror, att just consequencen
fordrar, att vi äfven bibehålla denna sak,
sådan den förut varit, blott med det tillägg,
att hemmansklyfningen må åtföljas af motsvarande
onera, och att vi befria Säteriägare
från skyldigheten att underhålla Säteribyggnader.
Friherre Wrangel: Jag anhåller om tillgift
för min ihärdighet att till det yttersta
för
-
Den 29 Augusti f. ni.
försvara min mening. Grefve Posse har citerat
Irland, såsom ett exempel, men jag
får då erinra, att en för hastig hemmansklyfning
der vållat olyckan, samt att de,
som der hruka jorden, ieke äro sjelfägande,
och att de af sina Patroner mottaga instructioner,
huru de skola odla olika jordbruksalster.
Jag skall deremot citera ett annat
exempel, nemligen Almodalen uti Italien,
der välmågan äfven så väl som hemmansklyfningen
är uppdrifven till sin största
höjd. Italiens Städer hafva också gått längre
i industri, än våra, emedan Städernas förmåga
ökas i samma proportion som jordägarnes
trefnad; enär de sednare äga förmåga
alt tillbyta sig städernas tillverkningar.
Herr von Hartmansdorff, August: I
sjelfva saken hafva så många upplysningar
blifvit meddelade, att något vidare i den
delen icke lärer återstå. Men som öfverläggningen
gått så långt, att vi helt oförmodadt
blifvit förde till Irland och England
; så och enär vi ändock hafva en votering
i sigte, torde det må hända vara bäst
att återvända hem igen, och företaga voteringen
ju förr ju heldre.
Hans Excellence Herr Gref vert och
LandlMarskalken gjorde proposition till bifall
å Lag- och EkonomiUtskottens förevarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej,
3q H, tn
Den 59 Augusti f. m.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridder skåpet och Adeln behagade afslå
berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då Hans Excellence
icke med tillförlitlig visshet kunnat
'utröna Ridderskapets och Adelns pluralitet
vid besvarandet af de af honom nyss gjorde
propositioner, och votering redan blifvit
begärd, i händelse Ridderskapet och
Adeln skulle vilja afslå Utskottens Utlåtande,
ansåg Hans Excellence sig böra framställa
följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller Lag- och EkonomiUtskottens
Utlåtande, i anledning af gjorde
anmärkningar vid Utskottens förut mcddeldte
Betänkande, öfver Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, att Kongl. Förordningen den
ig December 5827, rörande grunderne och
vilkoren för Hemmansklyfning och Jordafsöndring,
må gälla äfven i afseende på Säteri-
Rå- och Rörs- samt FrälseHemman m.
in., voterar
Ja;
Den det cj vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Lag- och EkonomiUtskottens
ofvanberörde Utlåtande hafva
blifvit af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Hvilken Voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41 > 43> 4^ och 44 §§• i RiddarliusOrdningen
blifvit uppläste, börjades Voteringen
klockan half till 12 förmiddagen;
och befunnos efter Voteringens slut klockan
half till 1 eflermiddagen, sedan en Voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de Öfrige Voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, sorn följer:
Ja — 76.
Nej — 22.
I följd hvaraf, och sedan det Öfver Voteringen
särskildt fördeProtocollblifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, alt Lag- och Ekonomiutskottens
ofvanberörde Utlåtande således
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Vid förnyad föredragning af Förstärkta
StatsUtskottets den 24 dennes under N:o 219
aflåtne, och den 27 derpå följde e. m. på
bordet lagde Memorial, angående gruuderne
för den blifvande Allmänna Bevillningen,
samt för värderingen af Fastigheter;
fann Ridderskapet och Adelil, uppå derom
af Hans Excellence Herr Grefven och LandtMurskalken
gjord framställning, att berörde
Memorial borde till BevillningsUtskottet öfverlemnas.
3g H.
Den 29 Augusti f. m.
Föredrogs ånyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottets den 26
sistlidne Maj under N:o 124 afgifne, och
den 4 derpåföljde Junii e. m. på bordel
lagde, Utlåtande, i anledning af väckte motioner
örn bebofvet af Lönetillökning för
Gymnasii- och ScholasLärare.
Vid förnyad föredragning af Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 8 sistlidne
Julii under N:o 189 afgifne, och den
19 i samma månad f. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid följande Utskottets förut meddeldte
Betänkanden:
N:o io3. Rörande åtskillige föreslagne
åtgärder till lindring i Rustningsbesväret;
N:o 112. Om frihet i Köp och Salu af
Tackjern;
fann Ridderskapet och Adeln, att, enär
sistnämnde Betänkanden redan blifvit, den
32 och 29 sistlidne Maji, af Ridderskapet och
Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottens deri
2 sistlidne Julii under N:o 44 afgifne, och
den 13 i samma månad e. m. på bordet
lagde ytterligare Utlåtande, i frågan om inställande
af all påbörjad eller verkställd in
-
Den 29 Augusti f. m.
261
delning till Ordinarie Rotering af hittills
oroterad jord.
Grefve Posse, Arviel: /pde punkten af
den underdåniga skrifvelse Utskotten föreslagit,
innehåller: att, derest, emot förmodan,
någon kostnad eller förlust af en eller
annan beskaffenhet, såsom följd af jordens
upptagande till ordinarie ny rotering,
blifvit ägaren deraf tillskyndad, tillf älle må
honom beredas, att sin rätt till ersättning
härföre i laga ordning utföra och gällande
göra. Häraf skulle vederbörande Hemmansägare
kunna taga sig anledning, att fordra
ersättning för resekostnad till och ifrån
Roterings-Commissionernas samlings-ställen,
samt för den tidsspillan, som med inställelsen
varit förenad. Men då jag icke anser
en sådan ersättning billig, eller ens kan
tro, att Utskottens mening varit sådan, enär
Utskotten säga: derest emot förmodan &c.,
samt jag icke eller kan finna, att någon annan
kostnad för hemmansägare här kan komma
i fråga, tillstyrker jag afslag å sista punkten
af Utskottens förslag, men bifall till
Utlåtandet i öfrigt.
Friherre Wrangel, Henning: Lika med
Grefve Posse finnér jag intet skäl till ersättning
för resekostnad till och ifrån RoteringsCommissionerna;
men om någon hemmansägare
fått vidkännas andra kostnader, såsom,
i händelse den åsatte Roteringen re
-
u6a
Den 29 Augusti f. ni.
dan till större eller mindre del på något
ställe skulle gått i verkställighet, anser jag
honom derföre böra få ersättning.
Grefve Posse: Någon annan kostnad
för Hemmansägare kan icke här komma i
fråga, så vida icke den påförda roteringen
redan blifvit utgjord; men detta är icke
möjligt, enär RoteringsCommissionernas åtgärder
ännu icke blifvit fastställde, utan
ligga i Kammar- och KrigsCollegierna för att
granskas. Dessutom innehåller 2:dra punkten
af Utskottens föreslagne skrifvelse: att i den
händelse någon verkställighet af berörde
Förslag till ny ordinarie Rotering, i en eller
annan del af Riket, skulle, såsom följd
af missförstånd ä local-autoriteternes sida,
redan hafva blifvit vidtagen, densamma
måtte, genom Kongl. Maj:ts Nådiga försorg,
varda återkallad. I 4'Ae punkten kan således
icke vara fråga om ersättning för redan
i verket ställd Rotering, och då återstår
ej annat än resekostnad.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Såsom
Ledamot af de sammansatte Utskotten,
hvilkas Utlåtande nu är under öfverläggning,
anser jag mig böra upplysa, att orsaken
tili den af Grefve Posse anmärkte 4;de
punkten af den föreslagne skrifvelsen, valen
anmälan inom Utskotten af en Riksdagsman,
som uppgaf, att RoteringsCommissionernas
Förslag redan blifvit sälte i verk
-
Den 29 Augusti f. m.
a63
ställighet på dea ort, der lian bor. Sora
denna up*pgift icke luinde betviflas, föranledde
den Utskotten att införa den ifrågavarande
4;de Punkten; men det var likväl
ej Utskottens mening, att den skulle så tydas,
att någon derigenom skulle berättigas
till ersättning för resa ocb tidspillan vid
tillfället af RoteringsCommissionernes sammankomst,
och jag tror ej eller, att någon
Auctoritet, på grund deraf, skulle kunna bifalla
ett påstående om ersättning för dylika
kostnader, så vida man håller sig till rätta
meningen af stadgandet.
Grefve Posse: Enligt hvad jag redan
nämnt, äro RotejemnkningsCommissionernas
Förslag till ny Ordinarie Rotering ännu icke
fastställde, och blifva det ej eller förr, än
Rikets Ständer sig deröfver yttrat. Om således
någon olagligen utgjort denna Rotering,
erfordras icke, att bans rätt lill ersättning
fastställes genom något särskildt beslut;
ty hail behöfver blott hos Konungens
Befallningshafvande begära restitution, för
att erhålla den, och har han utgjort några
afgifter till enskilde, äger han att derom i
laglig väg söka sin man. Men deremot kan
ingen ersättning för resekostnad äga rum,
utan att sådant fastställes genom särskildt
beslut, och derföre skall Utskottens Förslag
lätteligen tydas till en sådan mening. Som
jag icke finnér en dylik ersättning billig,
fortfar jag att afstyrka ifrågavarande punkt.
Den 29 Augusti f. m.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag finnér väl
icke, att någon ersättning för resekostnader
kan fordras i direct slutsats från den ifrågavarande
Punkten af Utskottens Förslag,
enär det står: ”Derest, emot förmodan, nå”gon
kostnad eller förlust af en eller annan
”beskaffenhet, såsom följd af jördeus upp"tagande
till ordinarie nj rotering, blifvit
”ägarne deraf tillskyndad;” ty den kostnad,
hvarföre ersättning kan fordras, skall således
vara en följd af jordens upptagande till
rotering, och deribland lärer väl icke kostnaden
för resor till och ifrån RoteringsCommissionens
samlingsställe kunna räknas; men
jag instämmer icke destomindre med Grefve
Posse deri, att punkten bör utgå; ty det
innefattar en uppmaning att anföra besvär
och väcka ersättningspåståenden, som ingalunda
behöfves. Om någon olagligen fått
vidkännas kostnader och utgifter, må det vara
hvars och ens ensak att yrka det skadestånd,
hvartill hans rättighet är gifven; Lagstiftningen
tillkommer det endast, att förekomma
dylika misstag för framtiden. På delilia
grund, och för att förekomma den mängd
af besvär och klagomål, som skulle blifva
en följd af stadgandet, hälst det verkeligen
gifves. några orter, der man af misstag redan
begynt att sätta RoteringsCommissionernas
Förslag i verkställighet, tror jag att Utlåtandet
bör bifallas med uteslutande af 4-'de
punkten i den föreslagne skrifvelse!!, och
Den 29 Augusti f. ni.
a65
förenar mig med Grefve Posse i anhållan
om proposition härå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att från Högvördige
PresteStåndet ett ProtocollsUtdrag,
rörande ifrågavarande ämne, ankommit, hvilket
ProtocollsUtdrag af den 21 sistlidne Julii
1111 upplästes, innehållande, att PresteStåndet
bifallit förevarande Utlåtande, under
uttryckligt förbehåll, att derigenom ingen
förändring må föranledas uti den Comministrarne
till följd af äldre, uti Presterskapets
privilegier befästade, och äfven sedan upplifvade
Kongl. Författningar, medgifne rättighet,
att från deras boställen få Ordinarie
Roteringstungan till andra oroterade men
Roteiingsskyldige hemman, inom Regementets
Stånd, öfverflyttad; ej heller någon rubbning
uti de Roteringsflyltningar, som till
följd häraf redan skett, de må hafva blifvit
verkställde före eller efter 1823 års Riksdag
; eller något hinder för dem, som uti
hittills gällande laga ordning kunde hädanefter
åstadkommas; uti hvilket beslut de öfrige
RiksStånden blifvit inbjudne, att sig
med PresteStåndet förena.
Grefve Posse: Jag har för min del ej
emot att instämma i det liufvudsakliga af
PresteStåndets beslut; dock torde en skillnad
böra iagttagas. PresteStåndet har nemligen
gjort det förbehåll att ej någon rubb
-
266 Den 29 Augusti f. m.
ning må ske uti de Roteringsflyttningar från
CapellansBoställen, som redan skett, de må
hafva blifvit verkställde före, ellér efter
1820 års Riksdag. RoteringsCommissionerne
hafva likväl endast uppgjort förslag till
flyttningar; och jag ville derföre åt PresteStåndets
beslut gifva det förtydligande, att
förbehållet om Comministrarnes fortfarande
rätt, att vinna befrielse från rotering, icke
innefattar vilkor derom, att hvad som förslagsvis
af RoteringsCommissionerne blifvit
uppgjordt, skall ovilkorligen vara för framtiden
beståndande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken gjorde proposition till bifall
å Stats- och Ekonomiutskottens förevarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln, under förkastande
af 4-'de Punkten, behagade i öfrigt
bifalla ifrågavarande Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff', August: Jag
hemställer, om icke uttrycken i den anmärkte
Punkten af Utskottens Förslag kunde
jemnkas i hänseende till de omnämnde
resekostnaderna, och derefter antagas; ty om
andra kostnader ägt rum, synes man å ömse
sidor medgifva rättigheten till ersättning.
Den ag Augusti f. in.
267
Grefve Posse: Jag instämmer deri, att
ersättning för andre kostnader bör äga rum,
men rättigheten dertill är, såsom jag redan
nämnt, förut gifven, och jag förenar mig
fullkomligt med Herr Hjerta om olämpligheten
deraf, att uppmana hvar och en till
bevakande af sin rätt.
Friherre Wrangel: För min, del kan jag
ej finna något ondt i bibehållande af 4 Punkten
med tillägg af orden: med undantag af
resekostnader; enär det medgifves, att alla
andra kostnader böra ersättas.
Herr von Hartmansdorff: Jag förenar
mig så mycket heldre med Friherre Wrangel,
som jag är öfvcrtygad, att vederbörande
Hemmansägare i alla fall ej skola få för
mycket, och att Konungens Befallningshafvande
med sin vanliga omtanka nog lära
tillse, att det Allmänna ej blifver lidande.
Herr Norden falk, Johan: Jag förenar
mig med Grefve Posse, och tillstyrker, att
dess förslag må af Ridderskapet och Adeln
antagas.
Herr Hjerta: Jag är visserligen så mycket,
som någon annan, böjd att låta hvar
och en njuta rättvisa, men jag kan ej inse
nödvändigheten deraf, att proclamera en
uppmaning till hvar och en, att göra gällande
den rättighet Lagen gifver honom.
Örn den ifrågavarande 4 Punkten antages,
skall hvar och en, som, lill följd af Rote
-
a68 Den ag Augusti f. m.
i
ringsCommissionernas åtgärder, börjat att
tillaga ett torpställe, eller gjort hvilken anställt
som helst, deraf taga sig anledning
att yrka ersättning, och en mängd besvär
skola inkomma af den obetydenhet, att kostnaden
för deras utförande ofta skall öfverstiga
sjelfva den ersättning, som kan komma
i fråga. Jag finnér det derföre vara
origtigt, att införa uti den Förordning, som
nu är i fråga, hvad som redan är gifvet,
enligt förut gällande Författningar. Om någon
fått vidkännas kostnader, som verkligen
förtjena uppmärksamhet, skall han säkerligen
ej underlåta, att begagna den rätt
till klagan, som förut är gifven. Jag kan
således ej annat än förnya min begäran om
proposition till bifall af Utskottens Utlåtande
med uteslutande af 4 Punkten, helst consequencen
fordrar detta, till följd af den
mening jag ofta förut yttrat, att Lagstiftningen
ej bör göra sig till förmyndare för
den enskildta omtankan.
Grefve Posse: Jag tror mig höra upplysa,
alt de afgifter, som här äro i fråga
att hafva blifvit utgjorde, och hvarföre ersättning
borde äga rum, ej endast blifvit
utgjorde till Staten, utan förnämligast till
Presterskapet. Ty få nya Numror hafva
blifvit föreslagne, åtminstone i Skaraborgs
Län, som icke åtgått till Comministrarnes
Boställens befrielse från Rotering. Om nu
Comministrarne redan uppburit någon af
-
Den 29 Augusti f. m. 269
gift af dessa nya Numror, så är det orätt;
men jag vet icke, hvarföre Ständerne skulle
befatta sig med att uppmana dem, som orätt
betalt, att söka sitt åter. Hvad PresteStåndets
ProtocollsUtdrag angår, så finnér jag
vid närmare eftersinnande, att det icke går
an att instämma deri; ty om jag fattat PresteStåndets
beslut rigtigt, synes det innefatta
en förklaring, att den föreslagne skrifvelsen
skulla åsyfta någon inskränkning i
Comministrarnes rätt, att få roteringen flyttad
från sina Boställen, hvilket ingalunda
är händelsen.
Herr von Hartmansdorff: Om misstag
egt rum i afseende på verkställigheten af
RoteringsCommissionernas förslag, har sådant
härrört frän Embetsmännens misstag.
Utskottens förslag åsyftar således, att vederbörande
Roteringsskyldige skola njuta ersättning
för de kostnader, Embetsmännens
misstag dem förvållat; hvaremot Grefve Posses
förslag afser, att dessa misstag skola af
Hemmansägarne gäldas. Som det sednare
synes mig obilligt, yrkar jag bifall till Utlåtandet,
antingen oförändradt, eller med
det tillägg Friherre Wrangel föreslagit.
Hans Ecccellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken förnyade den af Hans Excellence
nyss gjorda Proposition till bifall å
Utskottens Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
270
Den 29 Augusti f. m.
Hvarefter Hans Excellence ånyo hemställde,
om Ridderskapet och Adeln, med afslag
å 4 Punkten, behagade i öfrigt gilla berörde
Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adelil behagade bifalla Utlåtandet med
den förändring, att någon ersättning för
resor och skjutskostnader ej borde äga rum.
Ropades likaledes Ja och Nej.
Friherre Wrangel: Jag hemställer till
Ridderskapet och Adeln, om icke billigheten
fordrar, att de Rotehållare, som, till
följd af Commissionernas åtgärder redan tagit
arrangement med torp-anläggning och dylikt,
må njuta ersättning för dylika kostnader,
i händelse RoteringsCommissionens åtgärd
återkallas. Hvar och en vet, alt allmogen
icke känner, när den är berättigad
till klagan, om den icke dertill erli Aller
väckelse; den drager i annat fall sitt kors
med tålamod, och ali klagan uteblifvér.
Grefve Posse: Man har ordat om Embetsmännens
fel, såsom orsak till Hemmansägar
nes kostnader, i afseende på den ifrågavarande
Roteringen, men sådant är ej förhållandet.
Embetsmännen hafva icke gjort
annat, än åtlydt Konungens befallningar att
uppgöra förslag till den nya Roteringen.
Den 29 Augusti f. in.
271
Om denna på grund deraf någorstädes blifvit
utgjord, så hafva Embetsmännen dermed
icke haft den ringaste befattning, utan
felet bar antingen varit innehafvarnes af de
ComministerBoställen, från hvilka enligt förslagen
roteringen borde flyttas å de nyroterade
Hemmanen, eller ock egarnes af sistnämnde
Hemman, enär de förra orätt fordrat,
eller de sednare frivilligt erlagt afgifter,
som icke bordt utgå, förr än förslagen
blifvit behörigen fastställde. Hvad Friherre
Wrangels yttrande angar, att ersättning
borde tillkomma dem, hvilka på förhand företagit
sig att uppbygga torp, så kan jag för
min del ej instämma deruti; ty 0111 ersättning
skulle meddelas åt den, sorn. före Roteringens
fastställande byggt sitt torp, skulle
man af samma skäl bevilja ersättning åt
den, som baft obetänksamheten att på Roliand
lega och bekläda karl; men för ett sådant
oförstånd lärer val ingen ersättning
kunna fordras.
Friherre Cederström, Jacob: Hå hvars
och ens rätt till ersättning för allt hvad han
origtigt fått utgifva, redan är gifven i författningar,
anser jag ingen särskild lagbestämmelse
erfordras, för att tillvägabringa
ersättning för de kostnader, som här äro i
fråga. Men att genom Utskottens förslag
uppmana till ersättnings-påståenden, skulle
endast vara att tillställa en mängd missförstådda
anspråk, der ersättning ej kunde äga
Den 29 Augusti f. m.
rum, och framdraga en massa af pretentioner,
som måste afslås, bland en och annan
, som kunde leda till någon påföljd.
Långt ifrån att stadgandet skulle medföra
något gagn för Hemmansägarne, anser jag
detsamma blifva farligt och skadligt för pluraliteten;
och jag tillstyrker derföre bifall
till Utskottens Utlåtande med uteslutande
af 4 Punkten.
Herr Nordenanckar_, Gustaf: Jag är
förekommen af Grefve Posse, och instämmer
till alla delar uti hvad han sist anfört.
Friherre Wrangel: Att anklaga den för
obetänksamhet, som gått i författning om
uppfyllandet af den skyldighet han, till
följd af RoteringsCommissionens åtgärder,
ansett sig pålagd, finner jag vara ganska
hårdt. Det synes mig snarare utvisa ett
32 i t att uppfylla sina skyldigheter, hvilket
oftare igenfinnes hos dem, som hafva mindre
kännedom om sina verkliga rättigheter
och pligter, än hos de mera upplyste Samhällsklasserna,
hvilka vanligen med mera
varsamhet gå till väga. Om således hvilken
åtgärd som helst blifvit vidtagen i och
för verkställigheten af den nya Roteringen,
skulle jag anse det vara alltför strängt och
obilligt, om icke alla dermed förenade kostnader
blefvo ersatte, endast med undantag
af resekostnaderna.
Fri
-
Den 29 Augusti f. ra.
Friherre Palmstjerna: Ehuru jag, såsom
Ledamot af Utskotten, ansett den ifrågavarande
punkten af den föreslagne Skrifvelsen
vara behöflig och rigtig, finner jag
likväl nu af Friherre Wrangels yttrande,
huru den äfven af en så upplyst Ledamot
af Ridderskapet och Adeln kan missförstås,
och instämmer derföre med Grefve Posse
och Herr Hjerta, att den bör uteslutas.
Grefve Posse: Det må tillåtas mig, att
åter fästa uppmärksamheten på en del af
den så mycket omtyckta 4-’de Punkten i Utskottens
Förslag. Der slår nemligen: ”att
"tillfälle må beredas Jordägaren, att sin
”rätt till ersättning i laga ordning utföra
”och gällande göra.” Rättigheten är redan
förut gifven, och jag hemställer, hvad åtgärd
man vill, att Regeringen skall vidtaga,
för att bereda ett tillfälle, som redan
finnes. Ju mera man granskar den föreslagna
Punkten, ju större skäl finner man för
dess uteslutande.
Herr von Hartmansdorff: De upplysningar,
Grefve Posse lemnat, gå derpå ut,
att det är genom vederbörande Hemmansägares
alltför stora skyndsamhet att åtlyda
gifna befallningar, som de ådragit sig dc
kostnader, om hvilkas ersättning fråga ät.
Om vi nu biföllo, att Stadgandet om denna
ersättning uteslöts, så bände ju, att Hcmmansägarne
fingo sig sjelfve till straff och
39 II. *8
Den ?.g Augusti f. m.
andra till varnagel, för sin skyndsamhet
att åtlyda gifna befallningar, vidkännas dessa
kostnader. Följden deraf skulle blifva
en större tröghet, att en annan gång lyda
hvad som påbjudes, och då skulle man troligen
ångra, att man nu icke medgifvit en
billig ersättning. Jag tror således, att det
är af vigt för Konungens Befallningshafvande
sjelfve, att icke vara envise om den ifrågavarande
Punktens uteslutande.
Grefve Gyldenstolpe s Anton Gabriel:
Då jag fullkomligt instämmer med Grefve
Posse, torde det tillåtas mig anföra ett
exempel, såsom bevis på den mängd ersättningsanspråk,
hvartill Utskottens ifrågavarande
förslag kunde föranleda. Om en
Hemmansägare, före RoteringsCommissionens
sammanträde, haft anbud att få sälja sitt
Hemman för 4>°°° R-dr, men köparen, sedan
Hemmanet blifvit uppfördt till Rotering,
återtagit sitt anbud, af fruktan att
detta skulle gå i verkställighet, så har ju
ägaren genom jordens upptagande till rotering
lidit en förlust, hvarföre han, enligt
Utskottens förslag, vore berättigad till ersättning.
Otaliga anspråk af enahanda beskaffenhet
skulle således kunna väckas, med
lika, om icke större, skäl, än den ersättning
man här yrkat för framkörandet af
litet timmer till torpbyggnad.
Grefve Posse: I anledning af Herr von
Hartmansdorffs förmodan, att Hemmansägar
-
Den ag Augusti f. trt.
nes kostnader skulle hafva härrört från nit
att hastigt fullgöra gifna befallningar, fät*
jag erindra, alt inga befallningar om den
ifrågavarande Roteringens verkställighet ännu
blifvit gifne, och lära icke eller komma
att gifvas förr, än Rikets Ständer yttrat sig
i ämnet; hvaraf följer, att intet nit för befallningars
fullgörande här kunnat visa sig,
utan att allt, hvad som skett, blifvit alldeles
opåkalladt verkstäldt.
Herr Nordenanckar: Jag kan ej förstå
annat, än att en irring hos Herr von Hartmansdorff
egt rum, då han trott, att Hemmansägarnes
kostnader förorsakats af Embetsmännens
misstag, eller af någon skyndsamhet
att åtlyda befallningar. Intetdera
är förhållandet. Embetsmännen hafva blott
uppgjort ett förslag, utan att utfärda någon
befallning. Skulle således verkligen några
kostnader för Hemmansägare egt runi, kan
jag ej begripa annat, än att sådant härrört
derifrån, att någon Nummer, som blifvit
föreslagen till Stamrote, på förhand gått i
författning om torpets uppbyggande eller
dylikt. Men han har då gjort, hvad ingen
bedt honom om; och det har således helt
och hållet berodt på hans eget godtfinnande.
Herr 'von Hartmansdorff: Det kail visst
hända, att jag misstagit mig, men då det
förskaffat oss den upplysningen, att Svenska
3g 11. 18*
Den 29 Augusti f. ra.
Hemmansägare frivilligt och opåkalladt påtaga
sig allmänna utskylders utgörande, särdeles
Roteringsskyldigbetens, så anser jag
Ridderskapet och Adeln hafva erhållit tillräcklig
vedergällning för afhörandet af milt
misstag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde ånyo, om Ridderskapet
och Adeln behagade gilla Statsoch
EkonomiUtskottens förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hems Excellence frågade, ont
Ridderskapet och Adeln, med afslag å 4
Punkten, behagade i öfrigt bifalla Utskottens
berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken förklarade,
att, som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde derefter, om
Ridderskapet och Adeln behagade instämma
uti PresteStåndets, rörande ifrågavarande
ämne, gjorde inbjudning.
Ropades Nej.
Den 29 Augusti f. ni.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Herr Coijet,
Carl Fredrik, som blifvit utsedd till
Ledamot i StatsUtskottet, afsagt sig nämde
befattning.
Herr Kuylenstjernaj Johan Wilhelm ,
hade inlemnat följande, som upplästes:
Som jag med vederbörligt tillstånd innan
korrt tänker från Riksdagen afresa, får
jag äran afsäga mig det nyligen erhållne
förtroendet att vara Ledamot afRiddarhusUtskottet.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken anmodade
Ridderskapets och Adelns Herrar Electorer,
att med första sammanträda, för att,
efter bemälte Herrar, utse nya Ledamöter
i Stats- och RiddarhusUtskotten,
Föredrogs å nyo Stats- Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
22 sistlidne Julii under N:o 56 afgifne, och
den 7 dennes eftermiddagen på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt fråga
om förklaring öfver Kongl, Brefvet af den
22 Maji 1819, rörande Åbo-och Besittningsrätten
till Kyrk ohemmanen i Halland.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolph Göran, och Herr von Hartmansdorff-,
August, anhöllo, att detta Utlåtande
måtte ytterligare få hvila på bordet.
37B Den 29 Augusti f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
l an dt Mars k a lk e n förklarade, att då flere
Ledamöter begärt, att Stats- Lag- och Ekonomiutskottens
Utlåtande måtte ytterligare
hvila på hordet, kunde aådant, enligt 49 §•
Riksdagsordningen, icke förvägras.
Å nyo föredrogs Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 1 dennes
under N:o 54 afgifne, samt den 27 derpåföljde
eftermiddagen på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckte frågor om
ändringar och rättelser eller tillägg, så väl
uti Kongl. Majrts Nådiga LegoStadga för
Husbönder och Tjenstehjon, dea i5 Maji
i8o5, som uti Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
angående flyttningstiden för Tjenstehjon
den 22 April 1819.
Herrarne von Hartmansdorff\ Augustq
och JYor den anckar j Gustafanhöllo, att detta
Betänkande måtte ytterligare få hvila på
hordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, alt då flere
Ledamöter begärt, att Lag- och Ekonomiutskottens
Betänkande måtte ytterligare få
hvila på bordet, komme detsamma ock, att,
jemlikt 49 Riksdagsordningen, derstädes
förblifva hvilande.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 26 sistlidne Maji under N:o 3i
Den ag Augusti f. m.
279
aflåtne, och elen 4 derpåföljde Junii eftermiddagen
på hordet lagde, Memorial, innefattande
förslag till ett tillägg i 5 Mom.
14 §• Riksdagsordningen rörande Borgares
valbarhet.
Herr von Hartmansdorff': Enär Grundlagarne
skola viel hvarje tillfälle efter deras
ordalydelse tydas; så skulle, till följd af
den redaction Utskottet föreslagit, kunna
hända, att en person, som upphörde att vara
Borgare, och flyttade på landet, likväl
kunde väljas till representant i BorgareStåndet,
emedan han i Staden varit 3 år
skattskrifven eller Magistratsperson, Jag får
derföre hemställa, om icke ordalydelsen borde
blifva följande: Ingen må för Städerne
till Riksdagsman utses, som ej minst tre är
varit och fortfar ande är Magistratsperson
eller Borgare i Staden etc,
Herr von Schulzenheim, David: Vid sista
Riksdag föreslogs af ConstitutionsUtskottet
och godkändes af Rikets Ständer till grundlagsenlig
behandling vid denna Riksdag, ett
förslag lill tillägg uti RiksdagsOrdningens
i4 §. 5 Mom. af ungefärligen samma innehåll,
som Herr von Hartmansdorff nu synes
åsyfta, öm jag icke alltför mycket misstager
mig, är detta förslag af samtelige RiksStånden
vid närvarande Riksdag antaget, och
väntar sålunda endast på Kongl. Maj:ls lydiga
sanclion, hvarföre jag tror mig bora
Don 29 Augusti f. 115.
vördsamt hemställa, huruvida det nu må
vara nödigt, att besluta ett sådant tillägg,
som Herr von Hartmansdorff föreslagit.
Friherre Cederström, Jacob: Efter den
upplysning Herr JlofCanzleren lemnat, skulle
jag hemställa, att, i händelse de handlingar
icke för ögonblicket äro tili hands,
som innehålla Rikets Ständers beslut rörande
de vid denna Riksdag afgjorde Grundlagsfrågor,
detta ämne måtte få hvila till
nästa plenum, ty, i händelse Ridderskapet
och Adeln beslöt en förändring i enahanda
ordalag, som Herr von Hartmansdorff framställt,
skulle beslutet om återremiss innehålla
ett förbiseende, hvartill Ridderskapet
och Adeln ej bör göra sig skyldig, äfven
örn ConstitutionsUtskottet begått en inadvertance.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Jag
får endast erinra, att detta Memorial blifvit
af BorgareStåndet återremitteradt, samt
af ConstitutionsUtskottet besvaradt i Memorialet
N:o 38. Jag anhåller således, att sistnämnde
Memorial matte i ett sammanhang
med det nu förevarande företagas och afgöras.
I anledning häraf föredrog Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Mar skalken
ConstituHonsUtskottets den 27 sistlidne Junii
under N:o 38 aflåtne, och den i3 derpåföljde
Julii e. m. på bordet lagde, Memorial,
i anledning af BorgareStåndets återre
-
Den ag Augusti f. m. a8i
miss å Utskottets under N:o 3i förut meddeldte
Memorial, innefattande förslag till ett
tillägg i 5 Mom. i4 §. Riksdagsordningen,
rörande Borgares valbarhet.
Herr Cederschiöld: I anledning af hvad
i detta Memorial förekommer, får jag hemställa,
om icke ändamålet blifvit vunnit,
och om icke bifall må lemnäs till Utskottets
förslag.
Herr von Hartmansdorff': Enär uti 2
Mom. af 14 §• står: De öfrige Rikets Städer
äge, att sända Fullmägtige af Stadens
Borgare eller Magistratspersönerj &c. 5 så afstår
jag från min anmärkning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde om Ridderskapet
och Adeln behagade godkänna det af
ConslitutionsUtskottet uti dess Memorial N:o
3i framstäldte förslag till den behandling 56
§. RegeringsFormen föreskrifver.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalken yttrade, att, enär
Ridderskapet och Adeln nu godkänt Utskottets
berörde förslag, torde Utskottets sednare
Memorial N:o 38 höra läggas till handlingarne;
hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne
Kongl. Majrts den 18 sistlidne Junii
aflåtne, och den 19 i samma månad f. m.
Den 29 Augusti f. m.
på bordet lagde, Nådiga skrifvelse till Rikets
Ständer, angående vidtagne åtgärder i
följd af nuvarande utsigter för årsväxten.
Föredrogs ånyo och lades till liandlingarne
BancoUtskottets den 27 sistlidne Junii
under N:o 54 aflåtne, och den 3o i samma
månad f. m. på hordet lagde, Memorial,
innefattande anmälan om den vid Bankens
Pappersbruk Tumba den 23 i berörde månad
timade eldsvåda.
Vid förnyad föredragning af Kongl.
Majrts den 8 dennes aflåtne, och den 10 derpå
följde f. m. på bordet lagde, Nådiga
Skrifvelse till Rikets Ständer, angående Hennes
Majrt Drottningens höga kröning; fann
Ridderskapet och Adeln, att Högstberörde
Skrifvelse borde läggas till Handlingarne.
Föredrogs till remitterande Herr Rosenqvists,
Fredrik Leonhard, den 19 dennes
på bordet lagde motion, angående utfärdande
af en Lag, som ålägger ersättningsskyldighet
för den Domare, hvilken meddelar
origtig hänvisning till ändrings sökande,
och såmedelst tillskyndar en part onödige
kostnader; och fann Ridderskapet och
Adeln, uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och
proposition, för godt remittera Herr Rosenqvists
berörde motion till Lagutskottet.
Den 29 Augusti f. m.
283
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm f. m.
den 27 Augusti 1829.
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarliusUtskottets
den if\ sistlidne Mars aflåtne,
och den 3 derpåföljde April på hordet
lagde Memorial, i anledning af väckt
fråga om upplåtande af Riddarhusets obebygde
Tomt till uppförande af SessionsSalar
för de 3 Ofrälse Stånden m. m.; fann Ridderskapet
och Adeln, att sedan Ridderskapet
och Adeln den 14 dennes e. m. bifallit
StatsUtskottets under N:o 204 meddelats
Utlåtande, till följd hvaraf RiksgäldsContoirets
hus kommer att inredas till Sessionsrum
för de tre Ofrälse Stånden samt för
Rikets Ständers Utskott, RiddarhusUtskoltets
ifrågavarande Memorial nu mera icke
erfordrade annan åtgärd, än att läggas till
Handlingarne. Ut Supra.
Justerades trenne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 27 dennes f. och e. m. i öfrigt fattade
beslut.
Upplästes följande från nedannämd^ Utskott
inkömne Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den i5 sistlidne Julii:
N:o a36. I anledning af aterremiss af
1
284 ®en a9 Augusti f* 01 ■
Utskottets under N:o 125 förut afgifne Betänkande,
angående regleringen af utgifterne
under RiksStatens Första HufvudTitel med
dertill hörande Utlåtanden N:is 126 och 127.
N:o 237. I anledning af återremiss af
Utskottets Betänkande N:o 128, angående
regleringen af Utgifterne under RiksStatens
Andra HufvudTitel, jemte dervid bilagde
Utlåtanden N:is i3o och i3i.
N:o 238. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o i3i
rörande tillökning i lönen för Kyrkoherden
i Waxholm.
N:o 23g. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o i32 förut afgifne
Betänkande, angående regleringen af Utgifterne
under PiiksStatens Tredje HufvudTitel,
Från Lag- samt Allmänna Besvärsocli
EkonomiUtskotten:
Af den 4 dennes:
N:o 55. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 3i förut
meddeldte Betänkande, angående väckt fråga
om utfärdande af de vid sistförflutne
Riksdag af Rikets Ständer föreslagne Handels-
och HandtverksOrdningar.
N:o 56. I anledning af väckt fråga om
förbättrade PoliceFörfattningar för Städerne.
N:o 57. I anledning af väckte frågor
dels om inrättande af Arbetshus i Länen,
Den 29 Augusti f. ra. 285
och dels om nödvändigheten af åtskilliga
uppgifna åtgärder och bestämmelser i allmänhet
till förekommande af lösdrifveri.
N:o 58. I anledning af väckta frågor
rörande Fattigförsörjningsanstalterne.
Lades på bordet.
llögloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 29 Aug. 1829.
Plenum klockan 5 Eftermiddagen.
Sedan de öfrige trenne Respective RiksStånden,
jemte deras Herrar Talmän, å RiddarhusSalen
uppträdt, samt Herr Presidenten
och Commendeuren af Kongl. Nordstjerneorden
J. Sylvander* hvilken skulle såsom
prestaf gå framför Rikets Ständer, sig infunnit,
afgingo klockan tre qvart till 6 e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och LancltMarskalken,
samt Herrar Talmän, jemte de
Fyra RiksStånden, till Drottninggatan och
hörnet af Nya Kungsholmsbrogatan, hvarest
Likprocessionen efter aflidne JustitiaeStals
-
286
Den 2g Augusti f. m.
Ministern m. m. Hans Excellence Herr Grefve
F. Gyllenborg anlände från det hus vid
Röda Bodarne, der hans Excellence i lifstiden
bodt, samt slöt sig till Rikets Ständer,
hvarefter processionen aftågade till S:t
Clara kyrka, uti hvilken jordfästningen förrättades
af Herr Doctörn m. m. M. Franzen,
som äfven vid tillfället höll ett Tal öfver
den aflidne.
Efter Ceremoniens slut återvände Rikets
Ständer, hvarje Stånd till sitt samlingsrum.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 8 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
