# ID: svediakorp-gov382
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,711
# sentences: 2,113
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pro t o coll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Trettiondeåttoncle Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hö r ber g j i83i.
Fredagen den 14 Augusti 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
•> usterades Sexton ProtocolIsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 12 dennes f. och e. m. fattade beslut.
Grefve Spens, Carl Gustafa anförde
skrifteligen:
I Plenum den 3o sistlidne Julii f. m.
gjorde jag oförberedd några mundtliga anmärkningar
vid Lag- och EkonomiUtskottens
Utlåtande i anledning af det från Konungen
meddelade förslag till allmän stadga
om Rikets mått, mål och vigt, och till
förordning om hvad som bör iakttagas vid
verkställigheten af denna stadga. Med afseende
på sakens vigt torde det tillåtas mig,
att, efter sorgfälligare granskning af dessa
förslag, som Utskottets Utlåtande blott citerat,
och som jag nämnde Plenidag nyss
hade fått i händerne, tillägga några anmärkningar,
under anhållan att de må få åtfölja
den redan beslutade återremissen.
3S H.
4
Don 14 Augusti f. m.
Emot 2j Mom. 4-
I stället för orden: Sådcine likare af
jern eller messing, bör stå: Sådane likare,
sorn för längdemåttet och vigten böra vara
af jern eller messing, men för rymdemålet
af koppar eller tenn ....
Efter orden: till jern för ing eller rättelse;
bör införas: Likarne böra vara uppstuckna
vid 16f graders temperatur efter
Svenska termometern, och samma gradtal
på dem antecknadt; samt vidare: Hvarken
ifrån den uti vår Skattkammare nedlagde
Rikslikaren, eller ifrån någondera af dem,
som förvaras i Riks Arkivet eller LandtmäteriContoren,
böra någonsin längdemått fä
tagas med uddiga stångcirklar, utan anbefalla
vi, när sådant erfordras, begagnandet
af microscopiska stångcirklar.
Rikslikare för medicinal-vigten . . .
Orsaken till de tvenne första tilläggen
torde vara klar af sig sjelf; i afseende på
det tredje åberopas mitt mundtliga yttrande
af den 3o Julii.
Ytterligare mot ff. 2.
Det ändamål Utskotten åsyfta med sista
anmärkningen emot Mom. 2, äfvensom
med den emot Mom. 3, är på ett lätt och
lämpligt sätt vunnit genom Momenternas
omflyttning med högst små förändringar.
Den närvarande §. framställer först ziffer
-
De n <4 Augusti f. m.
5
bestämningen i Mom. i, 2 och 3, och sedan
den mekaniska genom likare, hvarvid
i 4 Mom. orden Rikslikare, till yttersta controll
nyttjas. Dessa ord äro alldeles oriktiga,
ty z i Ife r b e s t ani n in ge n af fotens, kannans
och markens relation till qvantiteter,
som åtminstone ej af kända krafter kunna
förändras, är just den controll, som måste
Vara den yttersta, och blott derföre är denna
zifferbestärnning skedd. Just detta, att
och hvarföre en sådan controll är nödig,
synes mig böra vara i sjelfva stadgan utsatt,
på det att hos folket den lankan ej
må uppstå, att dessa för dem främmande
ziffror innefatta något annat än ett controllsätt,
eller insmyga ett annat mått, än det,
sorn i §. 1 kallas: den nu gällande' foten,
kannan, och marken victualievigt. Jag föreslår
derföre, att det nuvarande Mom. 4
må, utan serskild nummerordning, börja §.,
och dess lydelse blifva sålunda:
§. 2. Ett mått af sex fots längd . .
skolaj Såsbm förnämsta Rikslikarej
nedläggas SundhetsCollegium.
Men dä vi funnit framtida oföränderligheten
af måttet, målet och vigten böra
.vara alldeles oberoende af möjliga händelser,
hvarigenom en_, flere j elter alla de
nämnde likarnej kunde blifva skadade, fastställes
här medj såsom yttersta controllj att
1 Morn. Fotens mått skall ... .
6
Den 14 Augusti f. ra,
2 Morn. Kannans rymd skall vara tiondedelen
af cuben på en sådan fot.
3 Mom. Markens tyngd ....
Orsaken lill redaclions-förändringen i
Mpm. 2. är, då ingen cubikfot förut varit
omtald, af sig sjelf tydlig.
Änmärkningsvis torde jag böra tillägga,
till denna 2 §., att det lärer vara ännu oafgjordt,
om det bär på flere ställen begagnade
gradtalet i6f på Svenska thermometern
är det lämpligaste; innan förordningen emanerar,
blir säkerligen denna fråga afgjord,
och rättelse torde då kunna ske, om den
anses nödig, antingen Rikets Ständer i denna
del yttra sig eller ej öfver den föreslagna
stadgans lydelse.
Emot 3.
Jag nämnde i mitt mundtliga anförande
det inkast emot YettenskapsAcademiens
system, som blifvit gjordt af många, och
som äfven i Utskottets Utlåtande omnämnes,
att nemligen fördelningen till någon
del är grundad på ett Centecimal-och icke
på ett egentligt Decimal-system. — Äfven
jag instämde i tadlandet häraf, ehuru jag
då blott i förbigående ansåg mig böra anföra
det, emedan ämnet är af förstör vigt,
att utan nödfall mundtligen afhandla?. Vid
besvarandet af de samma dag gjorde anmärkningar
sökte jag sedan fästa uppmärk
-
Den 14 Augusti f, ni.
7
samheten på, alt det visserligen ej är för
vetlenskapsmannens skull man bör tillstyrka
det nya, sorn nu föreslagits; han bör kunna
rätta sig efter hvilket system som helst;
han kan göra det, och han gör det. Men,
med hans fullkomliga uteslutande, hörman
göra sig redo för de olika classer personer,
som mäta, måla och väga; deras behofver
höra afgöra frågan, och deras classification
skall naturligtvis ske efter olika methoder
alt räkna. Undersökningen af dessa olika
räknebehof är af så stor vigt för så väl valet
emellan Decimal och Duodecimal som
för det emellan Decimal- och Centecimalsystem,
att jag vågar hoppas Ridderskapets
och Adelns benägna ursägt, äfven om jag
skulle bli vidlyftig.
För den, som räknar med skrifven ziffra,
eller bokföraren, förvandlar sig hvarje
serskild storhetssort i en column; ett allt
för stort antal columner är besvärligt, och
så vida torde, för honom, detCentecimala systemet
vara bättre än det Decimala, och kanske
till och med det Millesimala ännu bättre.
Man har sagt mig, att erfarenheten bevisat
delta i Frankrike, i t hy att höcker skola
der föras med columner dels för hvarannan,
dels för hvar tredje benämning af
mått-, mål- och vigt-storheter, oaktadt hvar
serskild tiofaldighetsgrad äger sitt namn.
Jag anser detta så mycket mindre otroligt,
sorn det inom alla Decimala systemer all
-
8
Den 14 Augusti f. m.
tid står bokföraren öppet, att kasta bort
alla columner, och räkna verklig Decimalräkning.
Detta är naturligtvis det alldra"vigaste,
när han lär sig det, som visst icke,
åtminstone med någon anvisning, är svårt.
-— För den, som räknar med skrifven ziffra,
är det således egentligen likgiltigt, om
systemet är Decimalt, Centecimalt eller Millesimalt,
blott det är endera; ty deri ligger
för honom den stora lättnaden.
Räkningen i hufvudet är åter lill sin
natur Sorträkning till och med i egentligare
mening än någonsin bokförarens columnräkning
kan blifva det. Den räknande sysselsätter
sig nemligen här med begrepp om
storheter, icke med yttre bilder. En icke
skrifkunnig har nämnde begrepp fästadt för
sig, endast genom det namn på storheten,
som språket lemnat; utan ett sådant namn
kan han aldrig räkna redigt, ty sjelfva begreppets
klarhet beror för honom bär såsom arlestädes
på en plats uti hans språk. Äfven
den skrifkunnige fäster storhetsbegreppet
genom ord, men för hans fantasie sväfvar
dessutom ziffran mer och mindre med vetslöst.
Skillnaden är således, att den skrifkunnige
nyttjar på en gång två sinsemellan
olika sätt att fästa begreppet, och den
icke skrifkunnige blott ett. — Betrakta vi
nu först den skrif kunniges sätt att räkna
i hufvudet, så är det klart att, i händelse
Lägen, hvarefter zifferbiiden med andra
I 2
Den i4 Augusti f. m.
till cicil ine»! fullkomligt otänkbart. Anmärkningsvärdt
är bär för oss Svenskar, att några
lefvande språk väl finnas,'som i detta
afseende hafva upptagit Decimalsystemet lika
mycket som vårt, men intet enda som
har gjört det mer. Olden elfva, tolf och
tjugu äro i Svenskan inom hvart hundradetal,
de enda, hvilkas formation ej följer
Deci mal sy slem et. Svensken är således, mer
än de flesta- Europeiska Nationer, och lika
mycket sorn någon annan, mogen för Decimalsystemets
antågande. Man skulle kunna
säga, att han är i i gånger mer mogen
i detta afseende än Fransoser! Var det, när
systemet antogs, och än han någonsin kan
bli utan alt byta språk; en Nation, som
säger fyraljogtolf i stället för vårt nittiotvå,
äger ingen decimalisk tankeledning;
och utaf sådana icke decimala räkneord har
Fransosen inom hvart hundrade, först de tre
sorn vi äga, och sedan trettio till, från och
med 70 till och med 99. Och dessutom,
har Fransosen emellan 12 och 20 tvenne
decimala formationssätt, sorn sinsemellan
äro olika, der vi endast äga ett enda.
Jag kan ej afhålla mig, att bär försöka
väcka uppmärksamheten på just den del
af det nya Franska systemets oile, hvilken
det närvarande förslagets motståndare så
sorgfälligt åberopa. Man säger: Sjelfva Napoleon
insåg, att det gamla måste till en
-.tor del åter. tillåtas. Må man anse min
Den i4 Augusti f. m.
Oell om lian än der har lärt sig grundligt
skriflräkningen i sorler, kan lian dock svårligen
i bufvudet följa dess alla reglor, i brist
på så liflig fantasi, alt den kunde upptaga
både ziffrorna och columnerna; det blir således
alllid slutet, att han känner sig ofta
confunderad, och slutligen icke sjelf tror
sig säker utan den skrifna zifFran.
I det nu nämnda afseendet är naturligtvis
bäst att göra systemet Decimalt i
strängaste bemärkelse, men äfven ett Centecimalt
gör dock något gagn. Desharmonien
är åtminstone då betydligt mindre
emellan de två omtalta sätten alt uppfatta,
bibehålla och beli andla begreppen om storheter,
hvilka bägge den skrifkunnige alltid
har så svårt att icke, dels ömsom, dels på
en gång, nyttja. Men det finns en annan
vigtig hänsigt, i hvilken det egentliga Decimal-systemet
har ett stort företräde, som
det Cenlecimala alldeles saknar.
Den icke skrifkunnige lefver helt och
hållit inom språkets verld; han äger icke
något klart begrepp, som ej för honom är
genom ord fäsladt. När man således vill
besvara frågan, hvilketdera indelningssystem
för honom är bäst, bör man afse räkneordens
formationssätt på modersmålet. Dessa
.ord äro, mer och mindre i olika språk,
ordnade efter Decimalsystem, men ingenstädes
efter ett Centecimalt, och det vore
IO
Den 14 Augusti f. rn.
system för alla sorl-indelningar kunna erhålla,
som utgör ett af detta systems största
företräden; och derförutan skulle jag
hvarken för vettenskapsmannens, eller ens
för bokförarnes, gagn, kunna tillstyrka en
rubbning i alla de mångå personers sortindelningar,
som räkna i hufvudel. Dessa
sistnämnda personers räknemöda hör besparas,
men ännu sorgfälligare bör deras
räkneförmåga bibehållas; och jag tror mig
kunna påslå, hvad äfven erfarenheten redan
på många ställen besannat, alt ju mer
skrifkonsten utsprides, hvilket numera ingen
hvarken kan hindra, eller, såsom jag
hoppas, vill göra, ju mer skall Folkets räkneförmåga
aftaga’, om icke Decimalräkning
införes. Det är klart, att detta gäller egentligen
såväl om myntet, som om mått, mål
och vigt; myntets decimala natur fordras
ovilkorligen för att åstadkomma den fulla
nyttan; men mått-, mål- och vigt-sorternas
lämplighet i delta afseende är redan ett
stort gagn, och det är den, som nu är i fråga.
Kanhända mäste den gå förut, för att
upptäcka behofvet af myntets Decimal-indelning.
Emot den stora skada, hvilken
tillskyndas Statens alla näringar, om, på
sätt visadt är, skrifträkningen och räkningen
i hufvudet få fortfara alt vara i strid,
hjelper icke ens Folkskolan; lärjungen utgår
derifrån med arithmetisk kunskap, men
den ofvannämnda collisionen uppstår för
honom först, när han kominer ur Skolan.
Den 14 Augusti f. ni.
9
dylika combineras, är i strid, eller ens i
någon desharmoni tned Lagarne, hvarefter
motsvarande storhets-benämningar formeras,
blir resultatet af denna strid ovilkorligen
en minskad klarhet i begreppet; och
den skrifkunniges kunskap blir honom således
icke till gagn utan Lill ogagn. Detta
förklarar, hvarföre det så ofta händer, att
den, som skrifvit mycket ziffror, räknar
sämre i Ijufvudet, än den icke skrifkunnige;
äfven bokförare lill profession blifva någon
gång öfverraskade, alt finna sig öfverträfFas,
både i hastighet och noggrannhet, af en qvinna
eller torpare, så snart frågan ligger inom
dessas räknekrets. — En öfverallt Decimalisk
sorldelning är det enda, sorn kan
afhjelpa detta missförhållande; begreppens
arne uppställningssätt, genom ord och genom
ziflYor, komma härigenom i en beständig
harmoni, och den skrifkunnige islåhdsältes
såväl, att, när han räknar i hufvudet,
begagna den arithmetiska kunskap, han
med den skrifna ziffran använder, som ock
på samma sätt att vid sin räkning med skrifven
ziffra nyttja de ofta ganska compendieusa
utvägar, hvilka han under daglig vana
att räkna i hufvudet sjelf uppfinner, och
i saknad af sorgfälligare undervisning aldrig
annars fått lära sig för sin skrifträkning.
Det är den arithmetiska uppfostran,
hvilken en nations skrifkunnige personer
på detta sätt endast genom ett Decimalt
Den 14 Augusti f. rn.
i3
förklaring bitr för paradox—den skall godkännas,
såsom jag förmodar, af dem, hvilka
lika med mig tro på modersmåleLs vigt!
Orsaken till Napoleons nämnde steg lag icke
blott deri, att revolutionsmännen införde
nya enheter, icke ens deri, att de tillika
togo en del af dessa enheter för små — den
mest verkande orsaken var den ofvannämnde
collisionen emellan Decimalsystemet oell
Franska språket—-der sådan collision fins,
der en blind och dock lefvande naturkraft
verkar, der uträttar föga både revolutionsmäns
feberstyrka, och Napoleons mägtigare
snille; den kraftfullaste Nationalförsamling
sorn funnits, kunde störta throner och leka
ikring enskildtas Pantheon, men man får
icke begära ens af den, någon snabb seger
öfver modersmålet. Icke ens mansålderns
vitsord var tillräckligt; den genialiska ideen
måste, oaktadt vunnen full moralisk öfvertygelse,
utställas till framtiden, då den kunde
uppenbar varda. Och dock är det allmänt
kändt, allmänt erkändt, att oaktadt
alla dessa svårigheter har det nya Franska
mått-, mål- och vigt-systemet haft ett stort
inflytande på Frankrikes industriella tillväxt,
och är så rotfästadt derigenom, att
det tjuguåriga blefve svårare att uttränga,
än det sekelgamla var.
Det föreslagna Svenska måttet, målet
och vigten har ingen enda af de här nämnda
felen, som vidlåda det Franska; vårt
>4
Den i4 Augusti f. m.
språk är i Europa det för Decimalsystem
mognaste, och hvarken är någon ny enhet
föreslagen, eller äro de bibehållna enheterna
för små. Det fordrades en revolutionstid
för att försöka, och kunna lyckas
i försöket, att införa alldeles nya mått,
inål och vigtenheter, och rubba associationen
emellan vigten och varan, på samma
gång, som den emellan olika vigter. Detta
steg hade dock sammanhang med Frankrikes
dåvarande förhoppning om möjligheten
af en ny ordning för hela jorden; vida
mindre kunna Franska systemets upphofsman
ursäktas derföre, att de valde tvänne
utaf enheterna för små. Åtminstone för
vigten är detta händelsen. Grammen utgör
7|T af en Svensk Vict. mark, och icke blott
alla dess submultipler, utan äfven vigt-enheten
sjelf förekommer inom de flesta menniskors
krets aldrig. De Svenska enheterna
äro i detta afseende alldeles lagom.
Må man då ej, för det att troligen
bokföraren framdeles icke benämner mer än
hvarannan eller hvartredje liofaldighetsgrad,
låta förleda sig till det misstag att
från början göra systemet Centecimalt! Må
man besinna, att ett mål- och vigt-system
kommer i beröring med alla samhällsklasser,
icke blott med en enda! Och att med
den icke skrifkunniges hela tankegång har
det Centecimala systemet ingen enda beröring!
Han skall så mycket mer känna olä
-
Den i4 Augusti f. m.
i5
genheten häraf, som de gamla systemerna
verkligen hade hvar och en sin serskilt,!
fördel för honom, nemligen det dyadiska
vid mekanisk addition lill erhållande af hela
tal, det duodecimala vid division med
några vissa ofta förekommande storheter;
lemnar man honom i stället den omtalta
harmonien emellan räknesättet och språket,
så glömmer han snart det mindre för
det större; men det är orätt att fråntaga
honom de ofvannämnde verkliga ehuru obetydliga
förmonerna, utan all ersättning. Såsom
fullkomligt arbiträr skall en delning
med 100 alltid förefalla honom, äfven långt
sedan han dervid hunnit vänja sig.
Genom de ändringar Utskotten, utom
antydandet af frågan om Decimal- eller
Centecimal-räkning, föreslagit uti §. 3
af det Kongl. Förslaget till Stadga, är all
skillnad borttagen emellan våtvaru- och
torrvaru-målet, och hela rymdemålssystemet
är till fullo decimaliskt. Hvad vigten
angår, föreslog Herr Falkman vid sista Riksdag,
att för io-marks-storheten behålla
ordet halfpund—detta torde med skäl hafva
klandrats, efter som namnet på den sökta
enheten här synes vara subordonneradt
under sin egen tvåfald, eller pundsvigter..
Jag skulle för ro marker föreslå stormark;
för T*0 mark benämningen markpcirt. I fall
man ej anser ordet ort redan hafva vunnit
nödig burskap, skulle jag i dess ställe
i6
Den 14 Augusti f. m.
föreslå ordet markskiirfva; och på detta sätt
för de fyra tiofåldighetsgrader, som egentligen
ligga inom det dagliga lifvets spher,
söka en svit af namn, som alla hänvisade
till marken såsom gemensam enhet, och
hvars egen derivation sjelf tillkännagaf,
hvilketdera var större eller mindre. Hur
tusendedelen af mark, och än mer tiotusendedelen,
benämnes, ari mina ögon likgiltigt;
tiotusendedelen kan gerna få sakna
benämning, ty sjelfva den storbeten kommer
aldrig, eller nästan aldrig, i beröring
med en persons ideer, som icke bör kunna
bafva lärt sig att räkna med verkliga
decimaler. Jag skulle således helst vilja
flytta benämningen korn till tusendedelen
af marken.
Vigtserien skulle således bli för olika
tiofåldighetsgrader i centner, i stormark,
i mark, i markpart, i markskärfva eller
ort, i korn.
I händelse dessa nya namn ej godkännas,
vågar jag göra till Utskottens behjertande
ett annat förslag. Om man ej gör
mer, böra åtminstone de vigter och lödjer,
som krönas från och med io marker och
intill centnern, och på lika sätt från och
med yo mark och intill marken, hvar och
en klass för sig, hafva ett serskilt och synbart
justeringsmärke, som för ingen annan
klass må få nyttjas. Historien har visat
någon
Den 14 Augusti f. m.
*7
någon gång, i synnerhet i äldre tider, att
mynt kunna få namn efter prägeln, och i
fall de hittills felande benämninsarne äro
för folket så nödvändiga, sorn jag tror, är
det möjligt, att de tillskapa sig sjelfva.
Men bäst är att Förordningen genom verkliga
namn går sjelf allmänhetens behof till
mötes.
Innan jag fortgår till Artikeln II af
Kongl. Förslaget till stadga, må det tillåtas
mig lemna en upplysning om namnen
ort och korn; dessa äro ej nya; redan i
Georg Stjernhjelms Archimedes Restitutus
af år 164.4, förekomma de begge; ort såsom
jij mark eller -±s Lot; kornet som
sroVe eller Ort. Kornet sjmes
likväl blott vara en af honom föreslagen
benämning; namnet ort inför han på flera
ställen, såsom brukadt så väl vid ”then
”större Svenske eller Myntwichten ’’ som
äfven ”then mindrej eller then Almene
”kram eller köpmanswichten.” Begge namnen
hafva således från början varit Dyadiska;
i allt fall hafva de så länge varit ur
alla Svenska minnen, att ehuru oklokt det
vanligen är, att fästa nya notioner vid
gamla namn, kan någon förbländning här
omöjligen uppstå.
Emot Art. II. eller 6. 7. 8.
Bestämmändet af de målkärl och vig38
H. 2
i8
Den 14 Augusti f. m.
ter, som framdeles få krönas, fordrar dea
yttersta omtanka. Man bör, vid öfverängen
från hvad som redan vunnit allmän
jaurskap, alltid afse så väl öfvergångsperiodens
behof, som äfven det nyas verkliga
väsende; hvad som ej sluter sig till det
sednare, och dock ej erfordras under den
förra, bör noga förkastas. Om serien skall
vara sådan, att den sjelf leder till Decimalräkning,
så skall den antingen grunda
sig endast på ziffrorna, 1, 1 och 5, eller
ock upptaga alla hela tal, utan att visa förkärlek
för någondera. Det förra är för
målkärlen möjligt, och man bör således
utesluta der alla så väl multiplar af 3, 4
och 6, som äfven tredje och fjerdedelar,
så snart dessa ej under öfvergungsperioden
behöfvas. Jag menar med öfvergångsperioden
bär icke den tid af fem år, under
hvilka begge systemerna skola få stå i
bredd med hvarandra; äfven långt efter den
tiden anser jag nödvändigt, att låta mycket
af det gamla qvarstå, till småningom
blifvande sjelfdöd; ett sådant öde får det
gamla oundvikligen, om det nya verkligen
är bättre, och om man sjelf vid det nyas
bildande kunnat nog akta sig för gamla
idéer. Just detta är likväl ofta ganska svårt.
I fall man här iakttager allt hvad iakttagas
bör, torde man ej behöfva rubba så serdeles
många gamla förhållanden. Jag anhåller,
att serskilt för hvarje §. få redogöra
min tanka.
Den 14 Augusti f. m.
»9
§. 6 Mom. 2 medgifver justerandet
hädanefter af följande torrvaru-målkärl:
6, 5. 4. 3, 2 och i foting.
5o. 25. io. 5. 3. 2 och i mått.
Jag föreslår följande redaction:
2 Morn. Målkärl skola förfärdigas j
justeras och krönas till följande rymder:
5. 2. och 1 foting eller 5o■ 20. och 10 kannor
5. 2. och 1 kanna eller 5o. 20. och 10 mätt
5. 2. och / mätt eller 5o. 20 och 10 tummingar ;
samt dessutom j till dess annorlunda förordnas:
6.
3 och i\ foting eller 60.3o och i5 kannor
3 och kanna eller 3o och i5 mått;
samt yl mått eller y5 tumming.
Antalet af tilIåtne målkärl är här i5,
i det nuvarande förslaget i3. Jag har skiljt
i sjelfva redactionen emellan de förhållanden,
som för framtiden åsyftas, och hvad
som hör till öfvergångsperioden. Det är
angeläget, att naturen af denna sednare för
folket förklaras i den medföljande förordningen,
och att man lofvar dem icke indraga
de tills vidare tillåtna kärlen, förrän
de verkligen upphört att vara behöflige.
Af de i det Kongl, förslaget tillåtna har
jag uteslutit målkärlen om 4 foting, om 25
mått eller | foting, samt om 3 mått. De
två förra inblanda ett Dyadiskt, det sed38
H. a*
Den 14 Augusti f. m.
nore elt Duodecimalt system, oell försvara
således denna delningsgrund inom Folkets
ideer; ingendera påkallas af gamla vanor.
De 6 målkärl, hvars tillåtlighet under
öfvergångsperioden jag föreslagit, äro valde
med afseende på uppmätningen af Spanmål,
och dess nuvarande fasta eller rågade
tunna, rågade halftunna, rågade halfspann.
Efter min tanka bör man inskränka
sig i början till elimination af 1:0 de gamla
salt, malt och packtunnorne; 2:0 kappmålet;
3:o mätningssättet med mekanisk råga. Att
de många serskilta tunnmålen måste bort,
är just det, som i mansåldrar har varit ett
erkändt behof; i afseende på kappmålet bryter
mitt samt Utskottens och Academiens
gemensamma förslager åtminstone icke flere
förhållanden, än Herr af Forsells, hvilket
af så många talare här tillstyrktes, ty äfven
han borttager kappen alldeles. Han borttager
likväl med detsamma äfven, för att
bibehålla öl- och strömmi ngstunnan, hela
Spanmålsmålet, både dess tunna, dess halftunna
och halfspann — jag deremot anser
dessa tre, på en mansålder kanhända, ej
kunna och ej böra borttagas, just på grund
af Naturalprasstationernas mängd i Sverige.
De hufvudsakligaste af dessa Naturalpraestationer
äro, der rymdemål kommer i fråga,
Spanmålslefveranser. Men de gamla storheterna,
rågad tunna, halftunna och halfspann,
uppmätas nu antingen med ett krönt
Den »4 Augusti f. m.
mälkärl, som mekaniskt rågas, eller med
två strukna kail, hvaraf det mindre motsvarar
fyllnaden. Ålankan af lös tunna är
redan borta både ur bokföringen, ur förordningarna
och ur språket. Åtankan af
struken kappe, eller af en fast tunna,
är qvar. Vid sådant förhållande, och då
olägenheterna af det mekaniska rågandet
hafva varit så länge erkända, principlösheten
af ett sådant mätningssätt dessutom i sig
sjelf är tydlig, tror jag att mistningen deraf
ej skall serdeles öfverklagas. Men missnöje
skulle uppstå, som jag tror, om vid
det strukna rnätningssättet antalet ökades
af de krönta kärl, som hädanefter komma
att fordras till uppmätning af de ännu
i lång lid oundvikligt förekommande storheterne.
Enligt milt förslag behöfs härtill
alldeles ej mer än två kärl, efteråt som
förut. Tunnan uppmätes med en 6-foting
eller Go-kanning och en trekanning; lialftunnan
med en trefoling och en i^-k a ilning,
halfspannnet med en i§-foting och
en ^5-tumming. Sjelfva rnätningssättet lämpar
sig således alldeles lika beqvämt ssm
förr till alla dessa tre gamla hufvudmått;
när större partier ifrågakomma, har man
förr brukat undvika det lilla eller fyllnadsmålkärlet
genom alt ur beräkningen utesluta
hvar g:de Tunna; alldeles detsamma kan
här ske med hvar 2irsta sexfoting. Och
sjelfva kappens uppmätning, ehuru med flit
försvårad, är dock med dessa målkärl möj
-
32
Den 14 Augusti f. m.
lig; äfven den fordrar blott två krönta
kärl, kannan och ^5-tummingen, Jag tror
således att, om dessa målkärls kröning blir
tillåten, skola inom ganska kort tid de gamla
vara utträngda, just derföre att de ej
oundvikligen måst bibehållas, så länge som
de gamla idéerna.
Detta mätningssätt af en tunna om 63
kannor genom 6o+3 i stället för 56+7 eger
dessutom en verklig förmon för Lefveranteuren
af Spanmål, och således, just med
afseende på Naturalpraestationernes mängd
för pluraliteten af Svenska medborgare. Det
är i Sverige merendels händelsen, att åtminstone
vid småposter, Spanmålslefveranteuren
är mottagaren underlägsen; och att
vid uppmätningen af ett större målkärl,
och ett litet till fyllnad, bonden får vara
glad, om det stora blir lagligen strukit;
det tages vanligen för alldeles afgjordt, att
tunnan bör mätas med mer eller mindre
rågade kappar, ehuru det ursprungliga obestridligen
varit, att äfven dessa skola vara
strukne. Ögonskenligen är det, då grunden
till ett sådant förhållande alltid kommer
att fortfara, en fördel för räntegifvaren,
när det mindre måttet blir 3 kannor
i stället för 7; skillnaden i råge gör i kanna.
Jag nämner delta ej för någon sakens
serdeles stora betydenhet, utan derföre, att
denna nya rymdemålsstadga, som vår nuvarande
Regering skulle utfärda, härigenom
Den 14 Augusti f. m.
23
blir till skattegifvarens förmon i de delar
der förändring uppstår; de gamla påbyggnader,
hvarigenom Sveriges hittills gällande
mål och vigtsystem uppstått, visa sig
deremot i historien merendels såsom producler
af dåvarande stora behof, och dåvarande
sätt att öka skatter.
Man skall invända kanhända, att åtminstone
75-tummingen är för liten att vara
Spanmålsmått. Den är £ af närvarande
lialfkappe. Men just denna detta fyllnadsmåls
litenhet skall, som jag hoppas, småningom
eliminera sjelfva uppmätningen af
halfspann; den sjelfdöd afgamla ideer, hvilken
jag nyss påstod böra ske småningom,
Liefve otvifvelaktigt då halfspannets lott,
och först sedermera halflunnans och tunnans.
I mon deraf kunna de här tillåtne
mälkärlen successift allysas, men aldrig bör
det ske, förrän namnen foting m. m. ingått
i språket, så att den gamla ideen, om
en tunna med tillhörande fyra kappar, redan
allmänt benämnes en sexfoting med
tillhörande trekanning; och ju mindre man
försvårar, ju mer man tverlom lättar, den
practiska uppmätningan af dessa gamla storheter,
som en stor del så ogerna saknar i
sin rörelse, ju lättare blir sjelfva namnutbytet.
§. 7 Mom. ?. medgifver för våta varor
kröning af följande:
Den i4 Augusti f. ra.
Cylindriska målkärl i kanna, samt 5o,
9.5, 10, 5, 3, 2 och 1 tumrning; och Cornslia
alla cle föregående, samt derutöfver af
10. 5. 3 och 2 kannor. Det bör efter mia
tanka stå:
stf Cylindrisk form 1 kanna, samt 20■,
10, 5, 2 och 1 tumming, samt tills vidare
af 25 och 12\ tamming.
ff Conisk form, alla de föregående
utom de två sistnämnde, och dessutom alla
hela kannetal till och med 10 kannor.
I afseende på dessa ändringsförslag
åberopas hvad jag förut sagt. Tjugutummingen
hör till Decimalsystemets serie, men
icke tretummingen. Jag förstår väl meningen
med den sednares införande, att den
nemligen skulle här och der uppfylla jungfrumåttets
plats såsom utgörande deraf;
men för dyra varor ger detta anledning
till ett säljarebedrägeri af 4 procent,
och för de mindre dyra förekommer högst
sällan något mindre mått än kanna. Jag
tror på samma sätt här, som vid frågan om
kappmålet, att man bör genast sorgfälligt
eliminera sjelfva ideen T\ och kanna;
men till en början stanna der, £ och 4
kannan torde böra tillåtas tills vidare qvarblifva;
emedlertid synas de ej böra få förfärdigas
Coniska, på det att åtminstone det
noggrannare mätningssättet må blifva inom
Decimalserien. För Coniska målkärl har
Don 14 Augusti f. rn.
a5
jag föreslagit tillåtelsens utsträckande lill
alla hela kannetal till och med tio. I det
närvarande förslaget felas nemligen ett gan*
ska nödvändigt målkärl, hvars plats den
nuvarande half,ankaren fyller. En ifylld
tiokanning af koppar är för de flesta våta
varor för tung att lyfta, och utan spillning
uthälla i en större fastage, som skall
uppmätas; 5-kanningens bruk mångdubblar
åter antalet af dessa ihällningar, och förlänger
uppmätningstiden, som ändå ofta är
lång nog. Det målkärl, som vid aflefvering
till sådant fastageförvarande nyttjas,
bör fåj bestämma sig efter varans tyngd,
ju större man kan handtera ju bättre är
det. Tre och fyrakanningen blir förmodligen
den, som minst blir nyttjad, 7 och
8-kanningen mest.
§. 8 Mom. 1. bestämmer, hvilka vigter
och lödjor få krönas. Skild i öfvertygelse
ifrån den, som ligger lill grund för den
centecimala vigtfördelningen, kan jag ej här
föreslå några egentliga redactioner; jag vill
inskränka mig blott till att pröfva Momentets
lämplighet, under antagande af centecimalprincip;
antages i det stället Decimaldelning,
är förändringen ganska lätt. Utskottet
säger 5o, 2510, 5_, 3, 2 och 1 mark.
Hvarföre 25 mark, sorn icke är någon gammal
vigt, med uteslutande af 20 marksvigten,
som är vårt gamla pund? Och hvarföre
3 mark med uteslutande af 4 mark, då
Den 14 Augusti f. m.
begge äro lika främmande för systemet?
Jag åberopar i detta afseende hvad som är
sagdt, men föreslår, med hänsigt till den
under vägning förekommande mekaniska additionen,
och då således inom hvar tiodelning
af vigten flera lödjor kunna bli nödiga,
än rymdemål inom en dylik tiodelning,
följande redaction:
5o. 40. 3o. 20. io. 5. 4. 3. 2 och i mark.
På samma sätt 5o. 4°* 3o. 20. 10. 5.
4. 3. 2 och 1 ort, och så vidare. Dock
torde man tills vidare böra tillåta både
bruk och krönande af 25 och ia£ orts vigter,
motsvarande 8 och 4 lod* Det torde
vara förmycket, att genast vilja eliminera
mer än lodets underafdelningar, samt 1, 2
och 3 lodsvigten. Det i allt fall nödvändiga
namn och ideutbylet påskyndas äfven
bär, ju mindre bröstgänges man, inom det
practiska lifvets spher, angriper det gamla,
lil. Art.
9. Mom.j, torde böra börja på följande
vis:
Ett kubiskt målkärl om 5 f oting; samt
för Spanmålen tills vidare om 6 foting.
Man synes mig ej böra vänja Folket,
att uppmäta med 6-fotingsmåltet någon annan
vara än Spanmålen, der en redan befintlig
sed gör delta mått nödvändigt.
g. Mom. 3. föreslås af Utskotten
Den 14 Augusti f. m.
27
till utgående på den grund, att ingen mätning
bör få ske utan i kärl af laglig form.
Men hela denna stadga är ämnad att bestämma,
hvad som är laglig form på ett
målkärl, och då man tillåtit sådana att göras
af träd, bar man ock med detsamma
förklarat, att kröningen icke ensam assurerar
målets riktighet. Mot följderna af trädkärls
utsvällande och hoptorkande, mot de
kanske icke så obetydliga bedrägerier, som
härpå kunde grundas, har man i §. 5. Mom.
I stadgadt ett snillrikt correctiv genom narar.
Antingen skall äfven delta uttagas,
eller ock skall man någorstädes stadga narrarnes
legala betydelse, och contrahenternes
rättighet att äfven derpå grunda en
controll, huruvida målkärlet verkligen har
laglig form. Utskotten säga, att detta i användandet
medför svårigheter; jag tror för
min del just derföre att detta Morn. sällan
blir åberopadt, om det ock får qvarstå,
men det är bättre, att det fins ett bestämdt
lagbud för möjligheten af en sådan tvist,
än alt 5 §:s i Mom:s lydelse ger anledning
till krångel, emedan det ej är afgjordt,
hvad controllrätt nararne äga,
I §. 9 Mom. 7 synes mig orden ”ellet*
'väga” vara ett misstag, och böra utgå.
Samma onödiga tillägg upprepas i det efterföljande
förslaget till Förordning på pag.
22 der det står ”till mått eller vigt” och
sedan "mätning eller vägningpå det för
-
28
Den 14 Augusti f. m.
sta stället visar den föregående meningen,
och på de två sista den efterföljande, alt
frågan är om krönandet af förvaringskärl,
och således blott om rymdemål.
Pag. 17 i nyssnämnde Förordning böra
följande ord alldeles bortgå: ”Della system
”ulesluter för öfrigt på intet sält den fördelning
i hälften, fjerdedelen, o. s. v.,
"hvarvid man i dagliga rörelsen ti 11 vant sig;
"allenast dessa i bokföring utmärkas såsom
"delar af hundrade med 5o , a5, o. s. v.”—
Dessa ord grunda sig i min tanka på en
skef åsigt. Folket har icke ti 11 van t sig vid
någon fördelningsgrund; tvärtom hafva de
derpå aldrig reflecterat; vid vissa gamla
storheter hafva de vant sig och kunna ej
umbära dem; förordningen bör innehålla
anvisning om sältet att med de nya målkärlen
uppfylla det behof, som häraf uppstår,
men alldraminst sjelf lära dem att i
tankan skapa Dyadiska underafdelningar äfven
för de nya storheterna.
Pag. 21 af samma Förordning böra orden
känner sin skattedel i det gamla sluta
meningen, och de två sednast angifna fördelarne
af det nya systemet förbigås. I redactionen
af den första, der det står att
”inom hvart tiotaltvenne uppmätningar
"äro det högsta som behofves, i följd af
"målkärlens inrättning efter Decimal-fördel”uingen;”
måste något misstag ha insmygt
Den 14 Augusti f. m.
29
sig, ty om man betraktar t. ex. närvarande
§.6. Mom. 2. i Stadgan, kan man ej roed.
der tillåtna målkärl uppmäta storheten g
mått utan tre uppmätningar, o. s. v. Hvad
angår fördelen, att en 6 foting är en mera
lagom mansbörda än en fast tunna; är den
skillnaden nog liten att omnämna. När en
gång sjelfva sex-fotingen blir aflagd, och
fem-fotingen i bruk, då kommer målkärlets
innehåll att utgöra en lagom mansbörda.
Slutligen och då den ofvannämnde förordningen
pag. 24 tillåter ”allmoge och menige
man” i 5 år att anställa controll med
det gamla målet, tror jag samma rättighet
böra utsträckas till ”hvar och en.” Det
bär synts mig vara ett för dessa förslager
till mått, mål och vigt eget öde, åtminstone
vid förra Riksdagen, att ifrigast tadlas
och fruktas af dem, sorn icke vilja böra till
allmogen, och bäst förstås inom BondeStåndet.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Jag
vill ej i dag upptaga Ridderskapets och
Adelus tid med att ingå i en pröfning af
förevarande ämne. Icke eller har jag af blotta
afhörandet af Grefve Spens’s anförande,
kunnat behörigen uppfatta alla de punkter,
hvarvid en och annan anmärkning torde
vara lämplig; men då denne Ledamot åberopat
hvad som här yttrades i förra Plenum,
då denna fråga förevar, nemligen, att
3o
Den i4 Augusti f. m.
flere Ledamöter förklarat sig vara för det
af Herr af Forsell uppgjorde system, och
emot Decimal-systemet, samt jag befinner
mig bland deras antal, anhåller jag få redogöra
för min öfvertygelse. Den värde
Ledamoten har sjelf medgifvit, att Decimalsystemet
i mått, mål och vigt, endast för
dem, som begagna skriftspråken i räkning,
innebär lättnad. Ilan tror dessutom , att orsaken,
hvarföre det mötte svårighet i Frankrike,
och hvarföre man äfven der sluteligen
nödsakades tillåta bruket af det gamla
systemet, bredvid det nya, härledde sig
derifrån, att Decimalsystemet ej rätt fanns
i sjelfva Franska språket. Den värde Ledamoten
kanner bättre, än jag, en djupare
orsak, grundad i sjelfva sakens natur, till
delta fenomen. Denna orsak består deruti,
att Decimalsystemets användande på mått,
mål och vigt, uti dagligt bruk, är visserligen
ganska lätt för dem, scm begagna skriftspråket,
endast och allenast derföre, att
samma system utgör just det numerationssystem,
som i detta skriftspråk allmänneligen
brukas. Men lika litet, som någon
anledning i rena menniskoförnuftets, eller
vettenskapens natur förefinnes, hvarföre Decimalsystemet,
snarare än något annat system,
t. ex. ett system, hvars grundtal vore
6 eller 8 eller 12, valdes till numerations-system;
lika litet finnes nu någon anledning
att uti mått, mål och vigt påtruga
detta system på sådana menniskor, som icke
De n <4 Augusti f. m.
3i
skörda den ringaste nytta af absolut likhet
emellan numerations-system och systemerne
för mått, mål och vigt; emedan de sakna
skrifkonsten, detta nödvändiga vehikel
för dessa serskildta systemers ömsesidiga
inverkan på lättheten att dem använda;
man bör så mycket mindre försöka något
sådant tvång, som Decimalsystemet är, till
sjelfva sin natur, om jag så vågar uttrycka
mig, tungt, ovigt och stelt. Det erbjuder,
äfven på ganska vidsträckt fält, högst obetydligt
spelrum åt menniskotankan, för de
arithmetiska operationernas verkställande.
Inom io-lalet kan man endast få jemna
halfva och femtedelar. För att erhålla jemna
fjerdedelar måste man gå ända till 100;
för att få åttondedelar, till iooo; för att
få sextondedelar, till 10,000 o. s. v.; men
tredjedelar, sjettedelar, tolftedelar äro alldeles
omöjliga, att ur detta system jemnt
utveckla. Deremot uti ett system för mått,
mål och vigt, hvars basis vore t. ex. 48.
kommer man inom första grundtalet till
jemna halfva, tredjedelar, fjerdedelar, sjettedelar,
åttondedelcr, tolftedelar, sextondedelar
och tjugufjerdedelar. Egenskapen
af en sådan organisk mångfaldighet tror
jag vara af högsta vigt, då fråga är om ett
system, som skall begagnas af icke skrif—
kunnige; och då dessa äro de flesta, synes
det icke allenast orättvist, att vilja påtruga
dem ett olämpligt system, utan äfven naturligt,
att, der sådane försök blifvit gjor
-
32
Dea i4 Augusti f. m.
de, desamma misslyckats. För den, som
räknar genom skrifna ziffror, är det fullkomligen
likgiltigt, hvilket system begagnas.
Afseendet bör således fästas uteslutande
på deras behof och beqvämlighet,
som endast räkna i lankan, eller hvad man
kallar i hufvudet.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Mar skalken gjord proposition,
biföll Ridderskapet och Adeln, att
det af Grefve Spens nu afgifne anförande,
innefattande anmärkningar vid Stats- och
EkonomiUtskottens under N:o 46 meddeldte,
och den 3o sistlidne Julii f. rn. till Utskotten
återremitterade, Utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående
Rikets mått, mål och vigt, finge, jemte
Herr Bråkenhjelms yttrande, rörande samma
ämne, till bemälte Utskott remitteras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att, vid Förstärkta
StatsUtskottets för någon tid sedan
hällne sammanträde, Utskottets närvarande
Ledamöter af Ridderskapet och Adeln, hvaribland
alla Suppleanterne varit tillkallade,
det oaktadt endast utgjort 21 personer, eller
jemnt det föreskrifna antalet. Som bemälte
Utskott na snart å nyo lomme att
sammanträda till omröstning öfver åtskilliga
Be
-
Den i4 Augusti f. rn.
33
Bevillningsfrågor, i afseende å hvilka RiksStånden
stannat i olika beslut, hemställde
Hans Excellence, om icke, till förekommande
af möjlig brist bland Ridderskapets
och Adelns Ledamöter i nämnde Utskott,
Ridderskapet och Adeln behagade nästkommande
Måndag, den 17 dennes, vid början
af Plenum, välja ytterligare 8 Suppleanter
i Förstärkta StatsUtskottet, hvilka kunde
äga, att sedan de af Ridderskapet och
Adeln redan utsedde 6 Suppleanter uti Förstärkta
StatsUtskottet ingått, derefter, i mån
af behofvet, hvar för sig, efter antalet af
de flesta rösterne, uti nämnde Utskott inträda.
Bifölls.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottens den
1 t sistlidne Julii under JN:o 5a afgifne, och
den 19 i samma månad f. m. på bordet
lagde Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 10 förut meddeldte
Betänkande, ifråga om tillökadt anslag
för undervisningsverken i Riket.
Grefve Frölich> David,, anförde skriftcligen:
Det
är för mig högst obehagligt och
smältande, att nödgas uppträda emot det
begärdta och af förenade Utskotten å nyo
38 II. 3'
34
Den i4 Augusti f. m.
tillstyrkta anslag för ett ändamål, som, åtminstone
efter den rubrik det fått, tyckes
vara af den egenskap, att framför alla böra
påkalla ett otvunget bifall. Då det icke
mera kan vara obekant, att jag yttrat ett
afgjordt nit för en förbättrad uppfostran i
allmänhet inom fäderneslandet, så är det
rimligt nog, att jag, genom mitt motstånd
i denna fråga, ådrager mig beskyllning för
att hysa ensidig förkärlek till en viss form,
till den grad att jag skulle orättvisligen förneka
våra nuvarande läroanstalter allt värde,
eller missunsamt vil ja beröfva dem rätt
till allt deltagande af Nationen.
Likväl kände jag mig icke träffad, om
en så beskaffad tydning af mine åsigter och
moliver skulle gifvas. Jag har gjort mig
sjelf reda för dem, och anhåller att få framlägga
dem ytterligare, än hvad som redan
skett. Om jag icke finner våra närvarande
Läroverk så förträffliga, som deras nitiske
försvarare påstå, lärer jag icke vara ensam
i en sådan mening, den jag hämtat, både
från theoretisk forskning, egen erfarenhet
och såsom slutsats af den verkan de åstadkommit
på Nationens närvarande bildning.
Om jag fritt yttrar den mening, alt samtlige
behöfva väsendlliga reformer ej allenast
till undervisningssätt och omfång, utan
äfven hnfvudsakligast till organisationen af
deras styrelse och ekonomi, så torde jag
till stöd för verkligheten af ett sådant be
-
Den 14 Augusti f. ra.
35
hof blott få åberopa de Revisioner och Committeer,
hvilkas blotta tillkomst ådagalägger
en allmännare känsla och öfvertygelse derom.
Då en sådan reform af omständigheterne
försvåras och uppskjutes till en obegränsad
framtid, så må det vara förlåtligt,
om deraf uppkommer nedslagenhet och bekymmer
för just denna stundande framtid,
och jag bekänner öppet, alt så är min sinnesstämning;
men deraf följer icke, att jag
är afvog mot nuvarande Läroverk, eller att
jag missunnar Lärarepersonalen goda lönevilkor!
— Tvertom ville jag gerna bevilja
förökning för desse, som för andre löntagare,
om landets och StatsCassans tillstånd
gjorde sådant till en lätt sak, och om jag
derjemte kunde öfvertyga mig, att endast
löneförbättringar voro nog för att vinna det
hufvudsakliga ändamålet: förbättrad uppfostran.
Men då jag nu icke hyser denna öfvertygelse,
och då erfarenheten visat, att
en i otid utkastad penning ofta mera skadar
än gagnar, är det desto hellre min pligt
att tillse, det icke Staten med onödige utgifter
belastas, som här icke är fråga om
en ringa penning, utan om en i mine ögon
stor summa af 60,000 R:dr årligen, hvilken,
dock är föga mer, än en tredjedel af hvad
som till ett annat Riksmöte förestår oss,
om vi lättsinnigt antaga principen, och finnas
inledde på en stråt, från hvilken vi
icke utan synbar orättvisa kunna vända åter.
38 II. 3*
36
Den 14 Au gusti f. m.
Måtte derföre en livar, lika mycket åsidosättande
all sen limen talisin oell personliga
relationer, sorn jag alltid skall bemöda mig
att göra det, då det handlar om att pålägga
Folket nya skatter, med mig anställa
en sträng granskning af denna fråga, i det
skick den förekommit och af förenade Utskotten
blifvit behandlad.
Redan vid återremissen af Utskottens
första Betänkande, tog jag mig friheten underställa,
om icke, för denna frågas afgörande,
vore ovilkorligen nödigt att hafva
utredt först oell främst: O111 och till hvad
del det är Statens åliggande, samt förenligt
med samhällets sannskyldiga nytta, att
undervisningsverk bekostas af StatsCassan
och styras af Statsmagterne allena? Denna
fråga, ehuru icke mycket ventilerad och
alldeles icke fullständigt utredd af Kongl.
Committeen, är dock väl icke så absurd eller
så ny, att den hör väcka förundran eller,
hvad än värre är, i all tysthet förbigås.
Det finnes likväl land, med hvilkas
institutioner våra äga någon jemförlighet,
der man allmänt börjar inse, att ändamålet
bäst vinnes, då Statsmagterne, med begagnande
af en redan gifven väckelse, blott
iakttaga en negativ, en skyddande och ordningshållande
ställning, och öfverlåta åt
menigheterne sjelfve, alt fritt besörja, organisera
och bekosta sine uppfoslrings-anstaller;
andra Folk, hos hvilka eulturen,
Den 14 Augusti f. in.
O
'>7
förmögenheten och följaktligen väckelsen lill
en activ känsla af uppfostrans oberäkneliga
värde ej då hunnit allmänneligen till en
större höjd, fingo af sine mera upplyste
Lagstiftare, emottaga directa påbud, sorn
ålade hvarje menighet af en viss folknummer,
att inom sig inrätta läroanstalter, utan
att likväl med onödige och för den fria utvecklingen
hinderlige reglementariska föreskrifter
binda Folket; såsom följder af desse
mesurer må nämnas, att frivilliga associationer
till högre och lägre läroanstalter
öfverallt bilda sig, utan den ringaste tyngd
för StatsCassan; att en lifgifvande täflan uppstått,
som onekligen måste till slut bringa
uppfostringen upp till en vettenskap, den
ädlaste och för menniskoslägtets väl nyttigaste,
som kan bearbetas. När man nu åter
finner, alt i andra Stater, der, under despotiska
former, despoliska principer äfven
äro rådande, det system, som lägger så val
uppfostran, som medlen dertill, helt och hållit
i Regeringens händer, leder i sine verkningar
till qväfvande af all själs lyftning
och ali medborgerlig anda, så borde väl,
i ett constitutionelt land, som Sverige, dess
Lagstiftare icke besinningslöst och obetänksamt
fullfölja ett system, qvarlemnadt sedan
enväldets tid, och som dessutom på en artificiel
omväg leder oss in på ett fält af
oerhörda kostnader, hvilka på en gång sakna
gräns och sannt ändamål. Men det är
icke. nu. lämpligt, alt vidare inlåta sig i
38
Den 14 Augusti f. m.
denna fråga. Den tål att betraktas från
flere sidor, aldramest vid tillämpningen.
Derunder stöter man äfven naturligen på
så många ämnen, hvarom den nyare tiden
står i strid med den äldre, att företaget
ovilkorligen måste uppskjutas till bättre
tillfälle. Så mycket har jag endast velat
antyda, att frågan såsom princip är vigtig,
att den kräfver en noggrann undersökning,
och att ett lättsinnigt förbiseende deraf blottställer
för vådan af ett obetänksamt beslut.
De förenade Utskotten hafva väl icke
underlåtit att uppställa frågan, men deremot,
utan att deröfver fälla något yttrande,
genast öfvergått till en annan och efter
min tanka underordnad, om behöfligheten
af förökade löner för en del Läroverkens
nu varande personal. Jag nödgas
anmärka detta såsom besynnerligt, och ehuru
det icke är svårt alt förklara såsom följd
af våra Utskotts egna organisation och sätt
att fatta beslut, hade man väl dock kunnat
vänta annat, då Utskotten vid återremissen
icke saknat väckelse på den omständighet,
att det ena af dem förut, i afseende på
Folkskolorne, yttrat såsom grundsats, att
”Statens förbindelse endast är alt anvisa_,
”men icke att bekosta allmänna undervis”ningenJ’
enligt hvilken grundsats Rikets
Ständer så väl vid förra Riksdagen, sorn
vid denna, behandlat nyssnämnde fråga.
Nu borde väl iakttagelse af en skyldig con
-
Den 14 Augusti f. m.
sequence hafva led t åtminstone derhän, att
Utskotten bemödat sig visa, hvarföre en
sats af så allmän natur icke blifvit här tagen
till rättesnöre. Skälen hade bordt framläggas,
hvarföre den är applicabel endast
till Folkskolor, men icke skulle kunna utsträckas
till alla, eller åtminstone några af
de öfrige Läroverken. Om icke Universiteten
kunde ställas under samma categori,
derpå man likväl sett ett stort exempel, i
ett annat land; om man här måste i vissa
fall vika från grundsatsen, derföre att menigheterne
inom en viss areal äro för fåtaliga
och fattiga; så borde man likväl göra
sig all möda att demonstrera detta, om
icke för annan orsak, åtminstone för den,
alt den lägsta folkklassen, som fått sine anspråk
på anslag till Folkskolor afslagne,
men likväl med sine fyrkar bidrager till
StatsCassan, icke måtte sakna anledning att
tro sig vara häruti rättvist behandlad. Men
jag medgifver gerna, att för en sådan utveckling
och framställning det fordrats en
djupare granskning af det Betänkande, K:gl.
Committeen för Undervisningsverkens förbättrande
afgifvit, eller åtminstone, att det
varit nödvändigt att ingå på ämnen, som
man nu förklarat böra till hela sin vidd
förblifva hvilande. I samma mån likväl,
som man följer den anvisning till hvila i
dessa frågor, som den Nådiga Propositionen
erbjuder, borde man dock finna att
man afskär sig all möjlighet, alt framställa
4«
Den 14 Augusti f. m.
sunda och tillfredsställande skäl för Rikets
Ständer, på grund af hvilka de böra bevilja
nya stora anslag till Undervisningsverkens
förbättring. Man kommer ovilkorligen
till den slutsats, alt anslags-frågan
borde hvila, lika såväl som frågan om förbättringarne.
Den naturliga och enda riktiga
ordningen måtte väl vara den först,
att veta, hur man viii, att en Inrättning
skall vara beskaffad; dernäst att bestämma,
livar medlen rätteligen skola tagas; och sist
att tillse, huru dessa medel kunna anordnas.
Här åter synes man vilja gå alldeles
bakfram tillväga. Man är icke ense om sättet
för reform, icke ens om nödvändigheten
deraf. Många bland Committeens Ledamöter,
Universitetens vidtberömde Män
och Svenska Kyrkans högste Representanter,
som vid denna Riksdag visat det kraftiga
inflytande de äga på nästan alla de vigti—
gaste ärendernes gång, hafva bestämdt förklarat
sig emot alla förbättringar, så i organisationen
af Läroverken som i undervisnings-metoderne.
De synas förfäkta stabiliteten,
såsom en grundval för deras egna
anseende och legitimitet. Andra åter, som
inom Committéen lyckats att ådagalägga vissa
förändringars både nödvändighet och
practiska nytta, till den grad, attalia, som
läsa framställningen, måste finna sig öfvertygade,
hafva likväl instämt i! det matta
och föga consequenta yttrande, att förbättringarne
icke kunde införas, såsom bestyrkte
Den 14 Augusti f. m.
af ingen erfarenhet; jag frågar då, mine
Herrar! huru långt äro vi komne på förbättringarnes
väg? Må man då hellre öppet
tillstå, att Undervisningsverken, och deras
förbättring till vinnande af en ändamålsenlig
uppfostran för Svenska Folket, äro ämnen,
som icke egentligen utgöra det mål,
hvaråt man syftar. Att någon verklig och
snar reform ligger vederbörande synnerligen
om hjertat, att meningen någonsin varit
uppriktig i detta fall, det skall man lätteligen
få anledning att betvifla, om man
tror Utskotten vara en organ af den rådande
opinionen, och fäster sig vid deras yttrande;
”Att, oberoende af den, af Kongl.
”Majrt tills vidare uppskjutne pröfningen
”af Committerades förslag, frågan om förbättring
af en del vid Undervisningsverken
anställde Lärares iönevilkor bör kun”na
af Rikets Ständer företagas.” — Ja, nog
kunna Rikets Ständer det göra; men det är
icke derföre sagdt, att de böra det. För
sådant ändamål hade man, med andra ord,
belt enkelt kunnat antyda Rikets Ständer,
att Lararne vid Universiteten och Elementarverken
låtit förstå sine önskningar om
större löner, och att man ville understöd ja
desse anspråk, likasom man vanligen gör
med andra Embetsmäns lika beskaffade. Nå
väl! frågan är då mycket förenklad; man
kommer alldeles ifrån den besvärliga reformen,
och betraktelsen om dess länge
påkallade nödvändighet; man behöfver icke
Den 14 Augusti f. m.
bekymra sig om sättet för dess tillvägabringande;
men då bör också all förespegling
af slike förhoppningar anses såsom ett
o I o fl i g t medel, att inverka på de personers
känslor, som lifligt interessera sig för desse
ämnen; och jag fruktar, att Utskotten,
gått längre i expositionen af en så lockande
tafla, än de väl kunna försvara. Åtminstone
ser jag ej, hur man, blott på deras
ord i detta sista Utlåtande, kan taga för
afgjordt, att de nu fordrade medlen skola,
som orden lyda: ”användas till belönande
”af sådane bemödanden till de nyare un”dervisnings-metodernes
införande, som re”dan
blifvit vid Kongl. KrigsAcademien på
”ett tillfredsställande sätt ådagalagde, dels
”ock vid de öfrige läroanstalterne, inom
”hvilka desse förbättrade metoder äro äm"nade
alt framdeles införas, genom samma
”medel qvarhålla och uppmuntra skicklige
”Lärare att medverka förberedandet och öf”vergången
till det nya undervisningssät”tet.
” — Detta fruktar jag vara vida mer, än
pluralitelen af Committeens Ledamöter bestämdt
tillstyrkt, och ganska säkert är, att
Kongl. Maj:t i den Nådiga Propositionen
icke lofvat något sådant. Deri yttras blott,
att den så länge och högt påkallade löneförhöjningen
för Lärare vid Elementar-Läroverken
kunde, med 42,000 R:dr till deras
Jiufvudsakliga båtnad, genast verkställas,
och att 18,000 R:dr borde ytterligare anslås,
på det i första rummet lönerne för
Den i4 Augusti f. m.
43
Upsala Universitets-Professorer kunde från
215 tunnor hvardera uppbringas till likhet
med dem i Lund eller 3oo tunnor, och för
öfrigt vara tili Kongl. Majrts disposition
och reglering att tillgå, i afseende på de
öfrige behofven ej mindre för Universiteternes
än tilläiiipnings-skolörnes fullkomnande.
Vännerna af väsendtlig reform höra
häraf inse, att deras önskningar blott äro
ställde till framtiden; och att de således
icke hafva skäl att besluta nya anslag i denna
stund. Frågan är nu helt simpel: Vilja
Rikets Ständer i en omvänd ordning
emot den, hvari de efter min tanka bordt
få framställningen lill anslag gjord, likafullt
bevilja detsamma i1 För min del kan
jag det icke. Om jag än skulle nödgas uppoffra
min bestämda öfvertygelse i afseende
på olämpligheten att anslå vidare Statsmedel,
så kan jag aldrig, frångå nödvändigheten
att först undersöka och pröfva, huruvida
ej genom indragningar af erkänd t onödige
eller mindre nödige Lärafebeställningar
ganska betydliga tillgångar skulle kunna
vinnas. Det är icke min skyldighet,
alt reda det nästan alldeles ovidrörda i denna
del; men jag anser det vara Representationens
rätt, att fordra en sådan utredning
såsom prasliminairvilkor för nya anslag.
Utskottens Utlåtande, i afseende på
den härom gjorde anmärkningen, dervid de
44
Den 14 Augusti f. m.
säga sig hafva fästat en serdeles uppmärksamhet,
kan jag icke anse såsom sådane, på
undersökning och facta stödde, omdömen,
hvilka kunna ega anspråk att öfverflytta öfvertygelse
på andra. Utskotten tala här
åter om idel förbättringar och utvidgningar,
under det de förmoda, på grund af UppfostringsCommitteens
utsago, att någon inskränkning
icke blir möjlig. Det är således
åter på Committeens opröfvade förslag,
som man skall bygga; men nu är detta förslag
förklaradt hvilaude, och jag frågar å
nyo: är det icke högsta skäl, att anslagsfrågan
äfven skall blifva det? Alla Utskottens
skäl och argumenter äro ju hemtade
från Committerades förslag, ehuru Kongl.
Maj:t uttryckligen förklarat, att dess hufvudsakliga
granskning och slutliga afgörande
bör uppskjutas. För min del kan jag
icke undgå att anse anslag af betydande
summor för en hufvudsak, ehuru den sista,
att böra komma i betraktande.
Jag vågar begagna ett uttryck, som vi
höra ofta nyttjas, men kanske sällan med
mera skäl: ”tiden är ännu icke inne,” säger
man. Svårligen torde någon tidpunkt
kunna väljas mindre passande för stora anslag.
Läroverkens personal torde få lills
vidare, för att bruka en frejdad talares
ord, "rätta mun efter matsäcken ,” äfvenså
väl som Folket måste göra det. Om en
Professor i Upsala ej har så stor lön lill
Den 14 A u gus t i f. rn.
45
tunntalet som en i Lund, så torde han
tjena ändå för lika stort penningevärde.
Collegerne vid de lägre Skolorne äro visserligen
knappt lönade, men de dela häri
samma öde, som Tjenstemän i alla lägre
grader. Deras lön, så väl som alla till Läroverken
anslagne, utgår i Spannemål; stiga
prisen åter i följd af större rörelse och
lyckligare conjunetur lör Folket på det hela,
så stiga äfven deras löner. Aldrig har
jag funnit någon förtjent Lärare, som icke
tagit sig fram. I privat undervisning, hvilken
i alla fall, sådan den publika nu är,
icke kan umbäras, ega de alltid säkra hjelpkälior.
Innerligen öfvertygad som jag är,
alt det beror på dem sjelfve, deras egen
upplysning och energie, att, på sätt någorstädes
redan lärer hafva skett, med Epliorers
samtycke och medverkan, införa bättre
läromethoder, mera extensif och mindre
pedantisk undervisning, skulle jag mycket
misstaga mig, om menigheterne, inom
hvilka de äro placerade, skulle låta sine
offer till Lärare tryta, när de kände sig
benägne alt anförtro dem sine barn. Jag
stadgas i denna mening, när jag bredvid Läroverk,
som nu ofta stå nästan tomma, seide
Pensiöns-anstalter, hvilkas Föreståndare
vunnit någon reputation, vara öfverful]e.
Orsaken är dock klar. Ingen Skolordning
gör här Läraren till Embetsman; han
liar stigit ned från sin höga Catheder, der
han satt, endast såsom konstdomare, endislri
-
46
Den i4 Augusti f. in.
butor af patronat och certiticat. Här är
han en verklig ungdomens handledare och
undervisare. När läsetimman är slut, fortfar
han likväl med tillsynen öfver sine gossar,
och det är på detta sätt som Läraren
utöfvar ej blott väldet, utan äfven pligter—
ne af en Far; men det är också endast på
detta sätt, som föräldrars förtroende vinnes
och deras håfvor tillströmma. Detta
förtroende anser jag vara det rätta stället,
der den nödiga löneförökningen bör sökas.
Kommer den åter från StatsCassan, Så fruktar
jag, alt Läroverken blifva evinnerligen,
hvad de varit öfver hundrade år, stationaire
och ändamålslöse, mera att anse för
Monumenter af vår Slatslux, än öfverensstämmande
med ett fritt Folks behof af
upplysning, kunskaper och medborgerlig
bildning.
Jag har nu oförtäckt yttrat mina betänkligheter,
mina skäl tillafslag å Utskottens
Utlåtande. Må andra pröfva deras halt
och vederlägga dem. För min öfvertygelse
äro de ännu fullt bindande. Den enda
åtgärd för närvarande å Statens sida, som
på en gång är af obestridlig n}'tta och tillika
af ett fullkomligen allmänt omfång för
hela Samhället, och som således med allmänna
medel principenligt kan och hör befordras,
är det af Committeen föreslagna
utgifvandet af Läroböcker. Jag anhåller alltså,
att Contrapropositionen måtte blifva:
sif slag å Utlåtandet, men beviljande af
lOjOOo B:drs B:co tillökning på f-'de Hufvudtitteln
såsom en fond till premier för
Läroböckers utarbetande, samt deras trjckning
och lifgifvande till nedsatt pris.
Hvarefter Grefve Frölich mundtligen
tilläde:
Som det är mig bekant, att BondeStändet
redan afgjort förevarande ämne,
anhåller jag, att ProtocollsUtdraget derom,
i fall det ankommit, mätte blifva uppläst.
I anledning häraf upplästes Hedervärda
BondeStåndets ProtocollsUtdra" af den
O
3 dennes, hvaraf inhemtades, alt BondeSlåndet,
vid pröfning af Stats- och EkonomiUtskottens
förevarande Utlåtande, funnit
för godt bevilja ett ökadt årligt anslag
för Undervisningsverken af 3o,ooo R:dr B:co
med vilkor, att dessa medel i första rummet
användas till skyndsamt utarbetande
af Läroböcker för Religions samt annan allmän
theoretisk och practisk bildning i och
för Folkskolors behof; samt att derefter må
ifrågakomma förbättrade löneanslag åt Lärare
vid de lägre Skolor, der ny förbättrad
läromethod för framliden införes; hvarjemte
med anledning af det efterdöme, sorn
KrigsAcademiens Lärostat i detta hänseende
redan gifvit, BondeStåndet ansedt, alt
Rikets Ständer borde hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att någon förhåll
-
48
Den 14 Augusti f. m.
ring i dessa Lärares lönevilkor äfven bärigen
o m mätte till vägabringas; likasom att
af berörde anslagssumma, kommo att bestridas
aflöni-ngarne till Lärarne vid den i
Hufvudstaden inrättade FörsökningsSkola.
Hvarefter Grefve Frölich fortfor sålunda:
Ridderskapet
och Adeln har af det upplästa
ProtocollsUtdraget funnit, att BondeStåndels
beslut väsendtligen skiljer sig ifrån
de tvenne andra Ståndens, dels deri, att
BondeStåndet endast beslutat hälften af den
summa de andra St iden medgifvit, dels
ock deri, alt denna simma blifvit beviljad
till helt andra ändanål; och således kan
man ej betrakta saken, så, som om tre
Stånd redan afgjort, att 3o,ooo R:dr böra
beviljas. Vill Ridderskapet och Adeln förena
sig med BondeStåndet, så blir påföljden,
att ett jemkningsbetänkande kommer
att ega rum. Jag har endast på detta velat
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet;
dock utan att föreslå ett generelt
antagande af samma beslut, som Hedervärda
BondeStåndet. Detta Stånd har- i första
rummet anslagit summan till Läroböckers
utgifvande, men detta innefattas icke
i de 6’o,ooo R:dr, som af de öfrige tvenne
Stånden blifvit medgifne. Dernäst liar BondeStåndet
afsett införandet af de nja undervisningsmethoderna,
och anslagit cn del
af
Den ii Augusti f. ra.
49
af summan till belöning för sådane Lärare,
som antaga och införa förbättrade methoder,
samt dervid uttryckligen nämnt Carlbergs
Lärarestat. Som nu likvist de nya
inethoderna icke äro godkända, utan bero
på en framdeles inhemtad erfarenhet, och
derefter anställd pröfning, så är ju påtagligt,
att detta anslag tills vidare skulle blifva
alldeles oröidt. Jag har härpå velat fästa
Ridderskapels och Adelns uppmärksamhet
för alt visa, att om Ridderskapet och
Adeln samt BondeStåndet skulle vid anslaget
fästa något oeftergiöigt vilkor, så vore
ännu möjligt att tillvägabringa ett annat
beslut, än det som af de båda öfrige Stånden
blifvit fattadt.
Jag anhåller om den Contraproposition,
hvilken jag nyss Föreslagit.
Herr von Hartmansdorff,, August: Den
värde Talaren, som sist yttrade sig, har
klandrat Styrelsen hufvudsakligen derföre,
att hon begärt anslag till förhöjning af SkolLärares
löner, oaktadt hon uppskjutit med
förbätlringarne i sjelfva Undervisningsverket.
Men i förra hänseendet, var behofvet
af lön förbättring ovedersägligt; i fråga om
Läroverkens förbättring åter, var sättet tvistigt.
För att låta alla meningar böras, och
saken i möjligaste måtto utredas, tillsatte
Kongl. Maj:t, i sådant ändamål, en Committé
e , talrikare än vanligt. Då meningarne in
38
H. 4
DO
Den i4 Augusti f. m.
om densarrtma voro mycket delade, och alla
sakkunnige män kunde innefattas i Committeen
eller personligen tillspörjas, så har
Kongl. Maj:t lemnat tid och rådrum åt alla,
eller åt en hvar, som finner sig befogad
att göra anmärkningar, lill den verkan
som goda skäl sällan pläga förfela.
Om Regeringen genast hade fattat sitt beslut;
så att hvarken talaren eller andra för
saken nitälskande män fått tillfälle att göra
sina anmärkningar, förrän efter den nya
organisationen; så hade, om denna ansetts
för felaktig, det ju varit mycket värre, än
nu då Talarens m. fl. meningar kunna komma
i öfvervägande före sakens afgörande.
Men det synes icke heller vara verksamhet
å Regeringens sida, som Tataren åsyftat,
emedan han salt i fråga, huruvida det
vore rätt, att Styrelsen befattade sig rned Läroverken,
och beklagat, att Committeen ej
tagit denna fråga under pröfning. Commilteen
trodde, alt denna fråga redan var hos
Styrelsen afgjord; ty ämnade hon icke befatta
sig med Läroverken, så var det utan
ändamål att af en Committee begära förslag
till bästa sättet att dem vårda. Den
framställda frågan synes följakteligen icke
hafva hört till Committeens profning. Hvad
min enskildta mening derom beträffar; så
skulle jag anse för en olycka, om Styrelsen
öfverlemnade åt slumpen att afgöra,
om och hvarest Undervisningsverk i Riket
skulle finnas, eller icke; om den ena hade
Den 14 Augusti f. m.
5i
öfverflöd och den andra brist. Erfarenheten
visar ock, huru det tillgår i Länder,
hvarest Undervisningsverken så behandlas,
(nemligen i Norra America) och jag vill derpå
anföra ett märkligt exempel. Då den
store Washington anslog medel till ett
Universitets anläggande efter sin död, dröjde
det öfver tjugu år, innan någon åtgärd
vid togs, emedan Regeringen förklarade, att
den alldeles ieke ville sig med saken befatta;
och ännu lärer organisationen af denna
Högskola vara mycket ofullkomlig. Likaså
förhåller det sig med den lägre undervisningen.
Hon bedrifves der, såsom
brobyggnader här, nemligen på entreprenad.
De, som vilja vara Lärare, erbjuda
sig öfver hvarannan, att på en otroligt kort
tid för ett ovanligt godt köp bibringa förvånande
kunskapsförråd, alldeles som vi
bär sett böcker utbjudas, genom hvilka man
skulle lära sig att på to minuter inhemta
den ädla ridkonsten. Alt framgången i förra
hänseeudet varit lika säker, som i det
sednare, kan man lätt föreställa sig. Man
har sagt, att då enväldet tog undervisningsverken
i sin vård, qväfde det ock den
medborgerliga andan i sjelfva undervisningen.
Deremot vittna häfderna, både i vårt
land och annorstädes. Tvertom visa de att
om än Sturarne stiftade Upsala Universitet,
var det dock den stränge Carl IX,
som upprättade detsamma ur lägervall, och
38 IL 4*
52
Den >4 Augusti f. m.
egentligen gaf det kraft och verksamhet.
Att den enväldige Carl XI stiftade en ny
HögSkola i Lund, lärer icke behöfva erindras.
Att Gustaf II Adolf och Drottning
Christina, hvilka ej eller voro mycket inskränkta
i sin magt, stiftade både Universiteter
och ElementarLäroverk, och begåfvade
dem med egna arfvegods, är lika bekant,
som att Svenska män derifrån utgingo
med både en lärd och medborgerlig
bildning af den halt, alt de styrde både
Sveriges och Europas angelägenheter, samt
upprätthöllo dess allmänna frihet. Hvad
Städerna i detta hänseende uträttade under
den så kallade Frihetstiden, det öfverlemnar
jag åt min värde motståndare att uppgifva.
Då Fransmännen i deras frihetsyra
under revolutionen förstörde de gamla Fransyska
Läroverken, sävar det den enväldiga
Napoleon som åter upprättade dem. Man
har anmärkt, att Committeen haft orätt,
som icke ansett FolkSkolorna tillhöra Staten,
och ej egentligen åt dem begärt något
anslag. Om Staten icke bör befatta stg med
något slags Undervisningsverk, så borde
det vara anmärkarne kärt, att åtminstone
en så vigtig del deraf, som FolkSkolorna,
blifvit behandlad efter hans önskan. Men
Committeen hade för sitt förfaraude en annan
grund. Han ansåg nemligen den undervisning,
man i Folkskolan inhemtar, motsvara
den, som i föräldrars hus gifves åt
barn; och trodde att det ej ålåg Staten an
-
ib
Don i4 Augusti f. in.
53
nät jin tillse att föräldrarne behörigen vårdade
barnaundervisningen. Endast då de
genom fattigdom voro oförmögne att fullgöra
denna pligt, borde Staten, såsom i andra
nödfall, med sin hjelp mellankomma,
dock icke omedelbart, ty redan från äldre
tider har det i vårt Samhälle varit en erkänd
grundsats, att rnenigheterna böra tillse
, det fattiga barn hvarken sakna kroppens
uppehälle, eller själens näring genom
undervisning. Först då någon menighet
jemväl saknar förmåga dertill, inträder Statens
gemensamma skyldighet att gifva bistånd.
Committeen har äfven erkänt Statens
förbindelse att tillse, det Lärare i Folkskolorna
ej måtte saknas, och har i sådant
afseende äfven föreslagit, att medel måtte
beviljas till en Normalskola, der Lärare för
sådant ändamål skulle bildas. Ginge Staten
längre; så skulle hon öfverskrida sin
förmåga, emedan hon allestädes är otillräcklig
att ersätta föräldravården. Napoleon
sjelf i all sin magt, har derpå lemnat
ett stort exempel genom sitt misslyckade
försök med de så kallade primairskolorna.
Man har klandrat Committcens Ledamöter,
för det de ej voro ense om behofvet af eller
sättet för de nya förbällringarne. Men jag
kan ej finna, hvarföre Ledamöterna af denna
Committée, mera än af hvarje annan
Församling, kunna tadlas för deras olika
åsigter; eller för det de ej lyckats öfvertyga
hvarandra, utan merendels måst ge
-
54
Den i4 Augusti f. m.
norn voteringar afgöra frågorna. Af Regeringen
kunde nian, vid Commiltéens sammansättning,
icke fordra annat än oväld;
och att denna regel blifvit iakttagen bevisas
bäst deraf, att när Comilteens Ledamöter
ej voro fulltaligt tillstädes, segrade
ömsom de motsatta åsigterna alt bibehålla
eller förändra det gamla. De fleste Ledamöter,
som egde någon practisk sakkännedom,
såsom förut eller då varande Lärare, voro merendels
emot all förändring. Andra, som
ej innehaft dylika befattningar, och således
voro mindre bekanta med j^rket, bland
hvilka äfven jag mig befann, voro för nyheterna.
Skulle nu Regeringen sett blott
på qvalificationerna hos Committeens Ledamöter,
så hade hon visserligen bordt
mera tro mina motståndare, än dem med
hvilka jag tänkte lika. Voro nu meningarne,
inom sjelfva Committeen, till den grad
delade; hvad borde de icke vara inom Svenska
Folket i allmänhet. Under sådane förhållanden
var det väl icke underligt, men
högst rigtigt, att Regeringen ej genast tog
något afgörande beslut: utan först lät saken
något mogna genom de motsatta meningarnes
öfvervägande i allmänhetens eftertanka.
Man har förebrått Committeen och alla
de myndigheter, som handlagt ämnet, att
de ej genast velat införa de åsyftade förbältringarne;
och man har af detta förhållande
trott sig böra sluta, att den tid vore
ganska aflägsen, då dessa förbättringar
Den 14 Augusti f. in.
skulle sättas i verket. Jag får då eriudra
Ridderskapet och Adeln, att Cummitteen
föreslagit och Kongl. Maj:t bifallit, alt till
inhemtande af en bestämd erfarenhet i ämnet,
en Profskola skulle inrättas, hvarest
Lärare komma att bildas, Skoleböcker utarbetas,
och Skolordning stadgas, efter den
nya methoden. Om Regeringen utan dessa
förberedelser genast anbefallt förbättringarnes
införande, så hade hon ej med ett
varde kunnat skapa hvarken Lärare, läroböcker
eller Skolordning, eller utan anslag
förändra eller uppbygga och inreda
Skolhus efter den nya methoden. Hade Regeringen
utfärdat en sådan befallning, så
hade hon endast upplöst det gamla, utan
att kunna ersätta det med något nytt,
hvaraf endast oreda och skada uppkommit.
Nu deremot, då Profskolan är upprättad i
Ilufvudstaden, hvarest föräldrar hafva tillfälle
att välja mellan nya och gamla Läroverk,
tvingas ingen att mot sin vilja öfvergifva
de sistnämnde, och Profskolan fortgår
sin bana, utan att någon annan är hindrad,
att efter behag tillegna sig hvad sorn
anses tjenligast af hennes undervisningssätt.
Alt endast efterdömen, och icke påbud i
sådane fall medföra åsyftad verkan, kan
man sluta deraf, alt den frihet till förbättringars
införande, hvilken 1820 års Skolordning
medgifver, blifvit så biet, eller
intet begagnad, oaktadt vissa Biskopar inom
sina Stift varit böjda derför. Man har
56
Den 14 Augusti f. m.
äfven sagt, att Regeringens förslag egentligen
afsett löneförbättringar och ej läroförbättringar,
Det har åsyftat beggedera ; och
man kan ej utan orättvisa neka att de gamla
Skolorna äro i behof af löneförbättringar,
antingen läroförbättringarne ske nu eljer
framdeles; alldeles på samma sätt sorn
löneförbättringar äskås för åtskilliga militaira
och civila Embeten, antingen de föreslagna
nya organisationerna införas genast,
eller ock uppskjutas. Ingen är dessutom,
i förhållande lill de föregående studier,
och den trägna för att icke säga tr alsamina
tjenstgöring sorn erfordras, så illa
vedergäld, sorn en lägre SkoleLärare eller
Collega, hvilken blott har a5 tunnor säd i
lön, eller ungefär lika med hvad en Gårdsdräng
eller Rättare nu för tiden åtnjuter.
Huru vill man begära att en ung man, som
använt mångå års arbete och kanske äfven
sina ärfda tillgångar , för att hafva
blifvit Magister, skall med sådan aflöning
qvarstadna vid- Läroverken längre än som
erfordras för att erhålla ett Pastorat, Verkan
deraf är menlig både för Läroverken
och Församlingarne. Läroverken blifva
betraktade uti Ecclesiastik-befordringsväg
likasom vissa illa lorita Regementen i Militairen,
vid hvilka ingen vill qvarstadna,
utan endast tjena några år, i förbigående,
för att vinna högre grader, till begagnande
vid andra corpser, -— Lärare, sorn icke ämna
vid Läroverken förblifva, bry sig naturligt
-
Den i4 Augusti f. m.
vis I i let om, alt besvära sig med förbättringars
införande; och detta är utan tvifvel
ett af de förnämsta skälen till våra Läroverks
stillastående skick. Dessa lida både
derigenom, och genom de goda Lärarnes
öfvergång till Kyrkans tjenst, utan att
hon vinner dervid, emedan det ofta bänder,
att en skicklig Rector, Lector eller
Professor, icke blifver någon skicklig Kyrkoherde,
Domprost eller Biskop. Till och
med, efter den föreslagna löneförbättringen,
blefvo Professorernas löner så knappa, att
om de än voro aldrig så tjenliga för sitt
yrke och skickliga till Prester, de dock nödgas
söka Praebenden eller med välbehag se
sig uppförda på Biskopsförslag för att frångå
sitt egentliga Lärarekall, till stor skada
både för Universiteterna och vettenskapligheten
i det hela. — Vill man ej gifva dem
så stor lön, att de kunna tarfligen lefva med
hustru och barn, samt hafva något öfver
till inköp af de vettenskapliga böcker, som
böra till tidell varfvets upplysning, utan deras
enskildta Bibliotheker skola likasom Universiteternas
allmänna stå 5o elller 100 år
tillbaka, så kan man omöjligen vänta att
de på sina platser skola gagna, såsom sig
borde. De nödgas försörja sig med privata
uppdrag och sportler, denna förderfliga utväg,
som för samma orsaks skuld, är gängse
snart sagt från de högsta till de ringaste
embeten inom Staten; och skadligast
torde verka inom Lärarekallet. Man har
58
Den 14 A ii g u s t i f. rn.
sagt dels att Utskotten bordt närmare utreda,
hvartill de begärde anslagen skola
användas, dels att indragningar borde ske.
Committeens Betänkande visar genom detaiHerad
utredning, hvartill ett anslag af
168,000 R:dr behöfdes. Enär nu Regeringen
med afseende å de små tillgångarne
endast begärt 60,000 R;drs anslag, eller omkring
en tredjedel af hvad Committeen ansett
erforderligt; så lärer upplysning om behofven
lika litet brista, som inskränkningar
deri, Att dessa 60,000 R;dr, om de beviljas,
ej kunna genom en jemn arithmetisk fördelning,
såsom i en concurs-utredning, skingras
lika på alla de föremål Committeen
föreslagit, är naturligt; ty dermed skulle
ingen blifva belåten. Styrelsen bar således
ej kunnat göra annat än hvad som skett,
nemligen en summarisk fördelning af summan
mellan de serskildta slagen af Läroverk,
hvarefter dessa hvar för sig finge närmare
uppgifva, hvarest hjelpen bäst behöfdes.
Committeen har visserligen satt i fråga
vissa Skolors indragning, och serdeles
någon förändring af vissa Larda till Apologist-Skolor,
emedan nog många af de förra
blifvit upprättade, genom 1820 års Skolordning.
Committeen trodde nemligen, att
man hellre borde tillse, det någon viss inom
hvarje Stift erhölle behörig fullständighet,
än att man hade flera små och ofullständiga.
Men derigenom uppkomma inga
tillgångar, som göra det äskade anslaget
Den 14 Augusti f. m.
umbärligt. —. Man har sagt att <1 et vore
bättre, om rnenigheterna firigo genom egna
bidrag uppmuntra de Lärare, som utmärkte
sig, än att Staten gifver bestämda löner,
hvilka ej kunna efter förtjenst förhöjas. Denna
naturliga utväg, att uppmuntra förtjenstem,
är för hvarje menighet öppen, emedan
Statens lön, äfven med förhöjningar,
ingalunda höjer Lärarne öfver behofvet af
sådane bidrag. Men det är i allmänhet
oredligt, att göra Lärarne alltför beroende
af menigheternas välbehag; ty deraf skulle
möjligtvis kunna härflyta ett fikande efter
deras gunst, som skadade både innehållet,
sammanhanget och ordningen i undervisningen.
Man har anmärkt, att som allmogen
utgör de största Statsbidragen, borde
man med motsvarande Statsbidrag upphjelpa
Folkskolorna, alldenstund den ringare
folkklassen har liten eller ingen nytta af
anslagen till de högre Läroverken. Jag har
redan, förut besvarat delta inkast, ur en annan
synpunkt; nu frågar jag, om icke allmogen
har sin stora båtnad deraf, att Statens
Embetsmän i Kyrko-, Civil- och Militairväg
åtnjutit en för uppfyllandet af deras
kall syftesenlig uppfostran!* När det är
af vigt för allmogen, att deras Skomakare
oell Skräddare få tjenlig undervisning för
att ej förderfva det läder och vallmar de
få om händer, så är det väl ännu nyttigare
och nödvändigare för allmogen, att
Statens Embetsman, som i så manga häu
-
6o
Den 14 Augusti f. m.
seenden hafva allmogen och dess söners
lif, ära och egendom i sin vård, också bildas
till erforderlig skicklighet för dessa
magtpåliggande värf.
Mina värda motståndare hafva påstått,
att då Styrelsen befattar sig med Läroverken,
blifva de stillastående; men att de
deremot gå fortare framåt, när icke Styrelsen
utan den euskildta omtankan leder dem.
Jag tror likväl tvertom; ty den enskild ta
viljan är så mångfaldig och ombytlig, att
hon mera föranleder förändringar och försök,
än stadiga framsteg. Hennes företag
äro hastiga; men små och spridda, så att
de rinna i sär och försvinna såsom vattenbäckar
på sanden. Man har såsom efterföljansvärdt
för Ridderskapel och Adeln åberopat
BondeStåndets beslut, att åt Folkskolorna
anslå hälften af hela summan 60,000
R:dr. Men om de öfriga Stånden gjorde
på samma sätt; om BorgareStåndet blott ansloge
hälften till Handtverks- och HandelsSkolor;
PresteStåndet till Ecclesiastika, och
Adeln till Skolor för Officerare och Embetsman;
så skulle antingen ingen eller ock
alla Skolor blifva af. Stånden blefvo då
nödsakade att qvitta med hvarandra, och
det komme på ett ut, såsom om hvarje
Stånd opartiskt gifvit till aila ändamålen.
Man har äfven åberopat, att BondeStåndet
velat uppmuntra de nya undervisnings-methoderna.
Jag, som äfven hyllar dem, bor
-
ri
Den 14 Augusti f. m.
61
de derföre vara tacksam; men jag önskar,
att dessa methoder må berömmas af sakkunnige
män. Sker det blott af personer, sona
hvarken i egenskap af Lärare eller Lärjungar
hafva försökt nytt eller gammalt; s;\
sätter jag endast värde på deras välmening.
Jag tror mig nu hafva genomgått de
anmärkningar man gjort så väl mot Utskottens
Utlåtande, som emot Gommitteen, och
får anhålla om Hans Excellence Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition till
bifall å Utskottens Utlåtande.
Herr Hjerta_, Gustaf: Utan all fråga
synes man mig först böra betrakta, huruvida
den princip bör antagas för Våra Undervisningsverk,
att Staten skall inblanda
sig deruti, eller om de skola öfverlemnas
åt den enskildta kraften. Konungen har
sjelf fästat uppmärksamheten deruppå, att
denna grundsats ej är i allmänhet stadgad,
och Utskottens Utlåtande gifver ytterligare
stöd för denna mening, då det förklarat
sig ej kunna säga, hvilket är det rätta» Ont
delta är förhållandet, mäste man väl ock,
utan att uppställa ett sådant Stånds beslut,
som den sista Talaren framställt, betrakta,
hvar skattebördan mest trycker, och betrakta,
om det verkligen är billigt att ålägga
skatter för den nya undervisningen, Om
det nu tydligt visar sig att den största bördan
drabbar landet och jorden, och man
62
Ben i4 Augusti f. m.
vill bifalla Utskottens princip att slutligen
afse de högre Undervisningsverken; så frågar
jag, hvilket förhållande mäste uppstå;
och om det kan blifva grundadt på billighet
och rättvisa, samt om icke följden skall
blifva, att man allt mera trycker på den
klass, som redan har svårt att utgöra sina
utskylder, för att befordra de högre klas
sernes
fördelar. Jag frågar, om det är rätt
att Staten uppträder såsom den der ger
förlag åt den högre undervisningen, på den
lägre klassens bekostnad, och utan att företrädesvis
afse dess egen nytta. För min
del synes mig tydligt, att principen bor
vara den, att, om någon bildning i Sverige
skall hafva understöd af Staten, är det
folkbildningen; men att alldeles inga anslag
böra lemnäs till förbättring af de högre
Läroverken, som redan äga medel tillräckligt,
eller till tillämpnings-skolorne, till
hvilka hvar och en bör bidraga, som begagnar
dem. Jag ber dessutom att få fästa
uppmärksamheten deruppå, huru det ser ut
i vårt Iand med den jordbrukande klassen,
äfven i ett annat afseende, som icke ringa
rÖrer Undervisningsverken, nemligen näringsförhållandet,
för att derigenom draga
en slutföljd för oriktigheten att nu förbättra
Läroverken. Det är nemligen gifvit, att
Städerne, genom de privilegier de åtnjuta,
motverka en praktisk bildning i näringarne
hos BondeStåndet. Det har svårt att få sina
barn uppfostrade i Städerne till närings
-
Den 14 Augusti f. m.
63
yrken. Skall nu BondeStåndet betala till
dem, sorn bo i Städerne, då deras söner
ej kunna der få praktisk bildning. Är det
ej ett oriktigt förhållande, sorn visar obilligheten
af anslaget? Af alla dessa grunder,
äfvensom den allmänna, Grefve Frölich
så förträffligen framställt, att icke Staten
bör blanda sig i undervisningen genom
direet deltagande i anslagen eller det reglementariska,
men väl genom kloka lagar,
så att hvarje menighet tvingas att sjelf sörja
för undervisningen, vågar jag bestrida,
att nu göra anslag till löneförbättring åt
Undervisningsverken, eller för tidigt bifalla
det förslag Committeen afgifvit, hvilket har
så stora brister, alt det ej bor tagas lill grund
hvarken för våra beslut, eller för Förordnanden
om Undervisningsverken. Hvad Universiteten
angår, så, om det varit Utskottens
mening att lemna dem ökade anslag,
vore det billigt att veta, hvad fonder de
äga; huru de användas; huru stor personalen
är; huru den är lönad o. s. v., och
jag vågar påstå, att Rikets Ständer skulle
finna, i fall en sådan uträkning skett, att
inga vidare anslag behöfvas. Lunds Universitet
är kanske det enda, som har nog
knappa inkomster för alt dermed göra vä*
sendtliga förändringar; men hvad Upsala
angår kunna de vinnas genom Academiens
egna medel, om de dertill blifva rätt använde.
Dessutom har Herr von Hartmansdorff
framställt det förnämsta skälet emot
64
Den 14 Augusti f. m.
att gifva anslag. I den målning han gjort
af Professorerne, att de måste gå med önskningar
att erhålla Prebenden, Biskopsplatser
och andra tjenster, visar sig grundorsaken
tydligt för hvarje öga, såsom skäl
för ett så olyckligt tillstånd, att Lärarepersonalen
behöfver annat än egna sig åt
sitt svåra kall, Den ligger solklart deruti,
att ej lärdomsfrihet finnes; ty om den funnes,
så vore anslaget tillräckligt, endast genom
det ordet. Följden skulle blifva, att
man fick sådana Lärare , som sökte egna sig
åt sitt kall, och som i allmänhetens erkänsla
hade, i moraliskt afseende, tillräcklig
belöning, och i pecuniairt afseende, tillräckligt
att försörja sig med. Det visar sig
lätt, att så länge man ej satt sig in i principen,
hvarpå undervisningen bör grunda
sig, är det ej skäl att anslå Statsmedel för
att öka löner, hvilka till en stor del äro
pensioner, och nog äfven hädanefter skulle
komma att användas mera i pensionsväg,
än för det allmänna bästa. Uti hvad Grefve
Frölich yttrat, att det hela visar mindre
benägenhet till undervisningens förbättring,
än att afhjelpa klagan öfver Lärarnes
små inkomster, instämmer jag. Jag tror,
att saken är grundad på några Tjenstemäns
förra förhållanden, och icke bör föranleda
Ridderskapet och Adeln att besluta något
anslag i penningeväg, men alt önska, det
man måtte ändra hela principen för dessa
in
-
mm«
Den i4 Augusti f. m.
65
institutioner. Herr von Hartmansdorff torde
äfven böra påminna sig, hvad Utskotten
yttrat i afseende på de lägre Undervisningsverken,
såsom Gymnasier, samt högre
och lägre Lärdoms- och Apologist-Skolor,
nemligen att ökade anslag behöfvas,
äfven om ej de förbättrade principerne skulle
antagas. Bör icke äfven det gifva oss anledning
att icke lemna något anslag-? Finner
man ej genast der att, om en löneförbättring
behöfves, den bör i dessa Skolor
ske derigenom, att de enskildt», som låta
uppfostra sina barn uti dessa i Städerne inrättade
Skolor, frivilligt eller tvungne måste
bidraga till att befordra en sådan lönförbättring?
Och sådant måtte vara bättre,
än att taga medlen af en Bevillning, uti
hvilken landet deltager nied fyra femtedelar,
då Städerne endast utgöra resten. Kan
denna proportion vara billig, och är det
väl någon anledning, att till sådane ändamål
använda Folkets skattemedel, då allt
kan åstadkommas genom den enskildfa förmågan?
Jag tror, att om man rätt betraktar
saken, skall man komma till ett annat
resultat, än alt genom Bevillningsmedel söka
tillvägabringa en förbättring i undervisnings-anstalterna.
Utskotten afskräcka oss äfven i annat
afseende från tillskott, när de yttra, attingen
besparing genom den nya lärometho38
H. 5
66
Den i4 Augusti f. m.
den kan vinnas. Utskotten säga, att det
åtminstone är så problematiskt, att de ej
våga tro derpå, utan anse följderne af den
nya methoden skola blifva, alt inga besparingar
i lönerne kunna uppkomma. I)et
synes vara nog anmärkningsvärd!, om icke
en läromethod, som befordrar tidsvinst,
nemligen vexelundervisningen, och en annan,
som befordrar ökad kraft, nemligen
ämnesläsningen, genom deras samverkan,
skulle tillåta en mindre personal, än
den gamla methoden; och det vore besynnerligt,
om icke således en förbättring kunde
äga rum, utan ökade anslag. Om så är,
finner hvar och en, alt det ligger ett fel
i sättet, som är så påtagligt, att det icke
kan undgå forskarens öga, ty der man har
genom nya methoder erkända stora fördelar,
och man ej kan i om-organisationen få
se annan följd, än ökade löner och ökad
personal, vet jag ej, hvarföre man skall
tänka på dess införande. Af hvad jag nu
framställt måste slutsatsen blifva, att jag
förenar mig i hvad Grefve Frölich anfört,
att Staten icke bör med anslag bidraga till
den nya methodens antagande, likasom den
ej bör befordra den gamlas bibehållande
genom löneförhöjning hvarken för Universiteter,
Gymnasier, högre eller lägre Lärdoms-
eller Apologist-Skolor. Men hvad jag
icke kan alldeles förena mig om, är att
man icke skulle afse vissa förhållanden, sorn
redan finnas. Dervid framställer sig för mig
Den 14 Augusti f. m.
67
Carlberg, som under 11 år kan sägas visa
följderne af förbättrade methoder, på ett sätt,,
att jag åtminstone är öfvertygad, alt den
nya Profskolan icke hade beböfts. Denna
inrättning är lemnad med ringa lönevilkor
för Lärarne, och dess anslag äro knappa.
Jag skulle tro billigheten fordra, att besluta
såsom BondeStåndet, att, derest Kongl.
Maj:t skulle finna för godt att bevilja denna
inrättning någon löneförhöjning, man i
sådant ändamål lemnade en summa på 4:de
HufvudTiteln. Jag är så mycket mera böjd
för delta, som det vore ett uttryck af erkänsla
åt de Lärare, som blifvit qvar der;,
och beredt kännedom om den nya methoden.
Man försäkrar äfven derigenom bibehållandet
af en inrättning, som förtjenar
att bibehållas, om ock några förändringar
dervid borde vidtagas; men sådant beror
af detailler, hvaruti jag nu ej vill ingå,
emedan de ej tillhöra ämnet. Hvad angår
Profskolan i Stockholm, har jag sagt, att
den varit obehöflig, sedan Carlberg gifvit
bevis på methodernes användbarhet; men
då den är inrättad, och då jag tror, att
den kunde medföra följder, åtminstone såsom
varnings-skola för nästkommande Ständer
i afseende på förnyade anslag, så må
den fortsatt äga rum, på det Rikets Ständer
må vara i tillfälle alt se, om man bar
att vänta sig något af sådana Skolor, hvilka,
på Statens bekostnad, och under till38
H. 5*
GS
Den \l\ Augusti f. ni.
syn af Styrelsen, inrättas; och om roan ejllbör
lemna dem åt eljen enskildt! kralien under
skydd al'allmänna lagföreskrifter, hvilka Regeringen
hör i det fallet föreslå Rikets Ständer.
Men', mine Herrar, jag kommer nu lill
den del,Isum jag anser vigtigast af hela saken,
det stora behofvet af läroböcker, och jag
förstår icke den besynnerliga motsägelse,
som finnes i Herr von Hartmansdorffs yttrande,
då han erkänner att föi aldi a-vården
icke kan af Staten på något vis ersättas,
men icke yttrar sig till fördel för läroböcker.
Jag skulle tro, att det är det vigtj.
gaste för allmänna uppfostran. Jag skulle
tro, att om man gör sig reda för förhållandet
med allmogens barn, och detär dessa
jag måste helst tala för, emedan jag anser
de högre Läroverken hafva tillräckliga
fonder, i synnerhet om man finge lätta
Lunds brister med Upsalas tillgångar, så
skall man se, att modren lärer barnen mera
än både Prest, Klockare och Skolmästare.
Då skulle äfven goda läroböcker för
de religösa och praktiska kunskaperne mycket
befordra de enskildta bemödanden för
barnens undervisning, och jag tror alt det
bör blifva hufvudögonmärket för Statens inblandning.
Örn sådane läroböcker tillvägabringades
för godt köp, skulle det kraftigt
befordra den inom bus erhållna upplysningen.
Jag vågar på denna grund underställa
Ridderskapet och Adeln, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt
D r i) i4 Augusti (. nt.
att förena sig i det beslut BondeStåndet
fattat; tnen ulan att béstiimma den summa,
som BondeStåndet utsatt. Om Ridderskapet
och Adeln allenast' beslöt, att ett anslag
skall gifvas för läroböcker, samt att
Ståndet vill, vid uppgörande af 4;de HufvudTiteln,
afse KrigsAcademiens behof af
löneförbättring, äfvensom anslag till.Försökskolan,
så vore det tillräckligt för det beslut,
som Ridderskapet och Adelil nu fattar.
Om detta förslag antages, skulle Utskotten,
eller StatsUtskottet ensamt, inkomma
med ett förslag lill den summa, sorn på
Titeln skall uppföras, och Rikets Ständer
då kunna afgöra den. Jag skulle tro, alt
io.ooo R:dr vore en vacker början till läroböckers
utgifvande, men att den saken
lordrar ett närmare betraktande af Utskotten,
så väl i afseende på medlen, som sättet
att utlemna dem. Ett JemkningsBelänkande
blir i alla fall följden af beslutet,
antingen Ridderskapet oell Adeln antager
min mening, eller den andra, ty då 2 Stånd
stanna emot 2 i frågan om tillämpningen,
måste Utskotten inkomma med JemkningsBetunkande.
På denna grund anhåller jag,
att proposition måtte blifva, huruvida Ridderskapet
och Adeln skulle finna för godt
besluta ett anslag till läroböcker i första
rummet; samt att Ridderskapet och Adeln,
med afseende på förhållandet med KrigsAcademieu,
att den föregått med exempel
för den nya methoden, ville vid fade Titeln
7°
Den 14 Augusti f. m.
afse dess behof, och för Försök-skolan Sfven
bevilja ett nytt anslag. Om detta blifver
proposition, tror jag att det vore det
enda, som borde göras.
Grefve Frölich: Då Herr von Hartmansdorff
afgifvit sitt yttrande i form af
vederläggning af hvad jag skriftligen haft
äran anföra, anser jag det vara nödvändigt,
att åter taga ordet, för att söka upplysa
och rätta några misstag i citationer, som
blifvit gjorde. Det är icke ovanligt, att
man vid afhörande af ett uppläst dictamen
icke kan fatta allt, men jag hade icke trott,
att jag skulle blifva så alldeles missförstådd.
Han har till en början tyckt, att jag liksom
förnekat, det Rikets Ständer skulle hysa
tacksamhet till Regeringen för det en
Committé blifvit salt i afseende på detta
ämne. Jag vågar trotsa hvem som helst
att finna ett ord i mitt anförande, som
skulle kunna gifvas en sådan tydning. Ehuru
tacksamhetsbetygelser vid lagstiftningsåtgärder
icke borde serdeles ingå i beräkning,
är dock visst, att jag hyser en vördnadsfull
tacksamhet för Konungen, sorn låtit
en Committé rörande detta ärende sammanträda,
Jag har ej eller klandrat Commiltéens
yttrande; ty det har icke varit det
ämne, hvarmed vi nu hade att sysselsätta
oss; men jag har sagt, att dess resultater
äro så godt som inga, ty först och främst
hafva Ledamöterne varit ganska skiljaktiga,
Den '4 A 11 g us t i f. ni.
och för det andra har Konungen förklarat,
det Betänkandet borde förblifva hvilande,
och det är vid denna omständighet jag hufvudsakligen
fästat mig, såsom ett skäl, hvarföre
äfven anslagsfrågan borde blifva hvilande.
Emellertid har Herr von Hartmansdorff,
på grund af denna supposition, ingått
på ett vidlyftigt fält; han har tagit
Commitle'ens Betänkande i försvar opåkalladt
af något klander, och har under en
vidlyftig deduction trott, -att jag ville hafva
nu afgjord den stora principfrågan, huruvida
Staten med StatsCass£e~medel borde
deltaga i Undervisningsverkens upprätthållande.
Den, som fästat någon uppmärksamhet
vid hvad jag anfört, skall finna, att
jag bestämdt sagt, alt detta är en så stor
fråga, och så kinkig vid tillämpningen, att
hvarken nu tiden är inne att tala derom,
emedan Committeens Betänkande är förklaradt
hvilande, än mindre således lämpligt
att afgöra den. De mångfaldiga delailler,
som Herr von Hartmansdorff lemnat oss,
kunna derföre efter min tanka till det minsta
anses såsom onödiga. Jag hade uttryckligen
lillkännagifvit, det jag önskade förekomma
alla detaille-utvecklingar, emedan
sådant icke kunde leda till något resultat
för närvarande; men då Herr von Hartmansdorff
icke dess mindre velat draga oss
in på detta fält, och discussionen derigenom
fått ett omfång, hvarigenom lätt kunde
hända, att den, för att nyttja den värde
72 Den 14 Augusti f. rn.
Talarens egne ord, runne i sär såsom vatten,
hvilket är farligt nog, då man skall
taga beslut, så får jag lof att först gå in i
några speciella svaromål på Herr von liartmaiisdorffs
yttrande, och sedan söka återföra
frågan till hvad den rätteligen nu är.
Herr von Hartmansdorff har trott, att det
vore min mening att, vid en nu beslutande
förändring i sättet, hvarpå Undervisningsverken
skola styras , öfverlemna åt
slumpen, om det blefve några nya inrättningar,
sedan man borttagit de gamla. Jag
får betyga min okunnighet om, hvarifrån
lian fått en sådan sats att besvara; min mening
bar aldrig varit, ej heller har del någonsin
blifvit af mig yltradt, att förändringen
borde ske så abrupt, att slumpen skulle
få äga något inflytande vid att reglera
Undervisningsverken. Herr von Hartmansdorff
har velat, till vederläggning af hvad
jag yttrat om nödvändigheten att betrakta
liela vådan af en oriktig princips antagande
i delta fall från den synpunkten att man
borde se, i hvilket samhällsskick vi nu äro,
emot det, då våra Undervisningsverk etablerades,
hänvist mig till historien, för att
finna, att Gustaf Adolph varit den, sorn inrättat
det ena Universitetet, och Carl XI
det andra. Jag får tacka honom för den
första erinringen. Han ger mig derigenom
i henderne ett vigtigt argument. Han erinrar
mig derom, att Gustaf Adolph, sorn
gaf Upsala Universitet sin nuvarande In
-
Den 14 Augusti f. m.
rättning, ej utgått från den synpunkt, hvarifrån
man nu vill utgå; han fordrade ej sitt
Folks deltagande. Han skänkte af egna medel
till Upsala, utan alt dertill begära en
skilling af Staten. Jag har funnit i Committeens
Betänkande, huru en af Ledamöterne
der gjort sig möda att framställa, huru
frikostigt Gustaf Adolph visat sig emot
Upsala, hvaraf samme person velat draga
den slutsats, att Staten skulle täfla med Konungamagten
i detta fall, och har sagt:
”När Konungen gifvit så mycket Refter en
”lång calcul på huru mycket Staten gifvit),
”hvad har då Staten gifvit?” Det synes således
vara nödvändigt, för att litet rectifiera
omdömet om hvad som Gustaf Adolphs
opinion varit, att erindra, alt lian icke synes
hafva utgått ifrån den åsigt, att Staten
skulle bidraga med skattemedel till undervisnings-anstalter,
utan tvertom med sitt
eget höga exempel visade, hvad den enskildta
frikostigheten borde välja till föremål.
Herr von Hartmansdorff har för öfrigt
behagat kalla mig sin motståndare,
ehuru jag måste bekänna, att jag, i afseende
på Uppfostringsverkens förbättring,
icke anser honom vara min. Tvärtom jag
erkänner honom såsom en stor medhjelpare;
men jag förundrar mig något öfver, att
han talar, som vore han en pålitlig organ
för de principer, hvilka skola blifva gällande,
då förslaget en gång kommer till pröfning.
Jag skulle önska, att den tanka, Herr
74
Den i4 Augusti f. m.
von Hartmansdorff hyllar, till en stor del
skulle blifva det beslut, som Rikets Standar
och Konungen komma att fatta; men
är jag skyldig förlita mig, att sådant verkligen
skall inträffa? Jag vet blott nu, att
det ur förklaradt, alt Betänkandet skal 1 hvila;
och det kan komma att hvila ganska
länge. Jag är ej Säker på, att, då ett beslut
skall fattas, Herr von Hartmansdorffs
mening blifver den gällande. Om den skulle
blifva det i delta Stånd, är det ej sagdt,
att den blir det i de 3 öfriga, och att Konungens
bifall blifver dermed öfverensstämmande.
Då man ej kan med säkerhet motse
detta, vet jag således ej, om Ridderskapet
och Adeln kan helt och hållet lita på
hvad Herr von Hartmansdorff anser vara
det rätta. Herr von Hartmansdorff har sökt
vederlägga hvad jag sagt, om nödvändigheten
alt undersöka, om icke Läroverken
inom sig egde tillräckliga anslag; sådane
voro just mina ord. Men i deras ställe har
han upptagit dem, som om jag skulle sagt,
att jag begärde en utredning af anslagens
användande. Det är stor skillnad emellan
dessa saker. Äfven har Herr von Hartmansdorff,
som var den, hvilken yttrade
sig näst efter mig, och som således ej kunde
hafva afseende på någon annan än mig,
sagt, att man berömt BondeStåndets beslut.
Jag vädjar till hvem som helst, om
jag sagt något till tecken af beröm i det
yttrande jag afgifvit. Jag blott averterade
Den 14 Augusti f. m.
75
Ridderskapet och Adeln om hvad detta Stånd
beslutat .Jag tog mig lill och med friheten,
att anmärka och såsom ett klander framställa,
att Ståndet beslutat anslag till de
förbättrade lägre ElernentarSkolorne, medan
ännu icke något beslut blifvit faltadt
om deras förbättring. Jag kan då ej finna,
hvarföre jag skulle inblandas i den tvist,
som Herr von HarmansdorfF tyckes vilja
väcka med BondeStåndet.
Frågornes besvarande, mine Herrar,
fordrar för öfrigt icke att återkalla minnen
hvarken ifrån Fransyska Revolutionen eller
medeltiden; man behöfver blott nu tillse,
om yi ega tillräcklig grund, att bevilja ett
stort anslag. Ega vi denna öfvertygelse,
så skola vi se, om anslaget är nödvändigt,
på det sätt som bär blifvit föreslagit, och
om Staten skall vidare fortfara att uteslutande
befatta sig med att bekosta UndervisningsVerken.
Denna fråga har jag sagt,
att jag ej nu ville påkalla något afgörande
beslut om. Jag har ej bestämt yttrat min
tanka i den saken. Jag medgifver, att jag
penclierar för den sats, att ej Staten, åtminstone
ej allena, skall dermed befatta sig;
men jag har ej fordrat af Ridderskapet och
Adeln, att i en så vigtig fråga nu bestämma
sin öfvertygelse. Det är ej den frågan,
som man nu skall besluta om, men det
är i min tanka, den första frågan, och sorn
man borde inse vigten af, innan man gör
76 Den 14 Augusti f. m.
ett stort anslag, som dock blott är en tredjedel
af det, sorn troligen kominer att föreläggas
oss vid nasta Riksdag. För det
andra, om man ock vore öfvertygad, att
den principen man handlar efter är den
rätta, måste man tillse, om icke medel annorstädes
finnas, hvarest man behagar uppsöka
dem. Ingendera af dessa frågor äro
utredde. De flesta kunna många inom Ridderskapet
och Adeln ej hafva någon öfvertygelse
om. Vill man, alt vi, med åsidosättande
af all utredning om dessa frågor,
likväl nu ovilkorligen i alla fall skola anslå
medel, så är det endast för att gifva
bättre löner åt nuvarande SkolLärare. Derom
är tillräckligt förut yttra cl t, och jag
vill ej besvära med återupprepande deraf.
Herr Hjerta har så vida skiljt sig ifrån
mig, att han ansett alla Carlbergs Lärare
förtjena uppmuntran. Jag är bland dem,
som med tillfredsställelse inhemtat förhållandet
der i allmänhet, men då jag ej tilltrott
mig att göra ett förslag, för att i underdånighet
tillsty^rka Konungen, att utdela
JNådebevisningar; då jag i allmänhet tror,
att detta är sådana saker, som böra lemnäs
åt administrationen; då jag vet, att vid
detta Läroverk största delen af ynglingarne
betalar en dryg afgift af öfver 3oo R:dr
Banco; och då jag vet att Staten dessutom
till detta Läroverk årligen lemnar öfver
3o,ooo R:dr, så har jag trott mig finna,
att äfven der någon hushållning kan ega
Den i4 Augusti f. ra. 77
rum, åtminstone i sådan mon, att de uppmuntringar,
som åtskiilige, och kanske alla
Lärare Förtjena, kunde vinnas af bespararingarne.
Detta är orsaken. Nästan så förhåller
det sig med nya Profskolan i Stockholm.
Deruti skiljer jag mig ifrån Herr
Hjerta, att jag för min del erkänner denna
Skolas stora värde, icke såsom Profskola,
utan såsom Skola i allmänhet. Hvad
profvet beträffar, anser jag det vara gjordt
vid Carlberg, och det, sorn lyckas med
gossar öfver i3 och 14 år, måste ännu bättre
lyckas med yngre. Den, som litet reflecterar
på barns böjlighet, måste finna riktigheten
af denna mening. Men orsaken,
hvarföre icke anslag för dem af mig blifvit
tillstyrkt, är, att då den är anlagd i Stockholm,
Staden också borde kunna bekosta
den. För öfrigt är min öfvertygelse, att så
väl i de personers egenskaper, som äro Styresmän,
som ock i sjelfva Lärarnes, ligger
en borgen för att nämnde Skola kan blifva
ganska nyttig och god; NB. så vidt en
Sko!» kan vara det, der gossarne måste efter
hvarje läsetimma gå hem hvar till sig,
och blottställas för en möjligtvis alldeles
stridig behandling emot den de i Skolan
erhålla; hvad som kan väntas vid en sådan
inrättning, tror jag visst uträttas. I afsepå
Läroböcker, har Herr Hjerta fullkomligt
uttryckt min mening, och då för öfrigt
det, hvaruti han skiljt sig från mig,
ej angår något annat än Carlberg och Prof
-
7»
D e n i4 Augusti f. m.
skolan, hvilket jag vill öfverlemna såsom
ett serskilt ämne till Kongl. Maj:t, så har
jag all anledning att förena mig med det,
förslag till Contraproposition , som han
uppgifvit.
Friherre Cederström, Jacob: Det må
vara Grefve Frölich förbehållit, alt anse
våra Undervisningsverk såsom Monument af
Statslux, men jag skulle tro, att den upplysning,
sorn finnes bland många af dem,
hvilka derifrån utgått, och den lärdom,
som utmärkt flere, tillräckligt vittna om
motsatsen, för att den meningen ej behöfver
vederläggas. Jag är öfvertygad att
erkänslan hos elem, sorn njutit undervisning
vid dessa Läroverk, ej skall tillåta
dem tveka, alt tillstyrka anslag af Statens
medel, då det är fråga om att sätta Lärarne
i tillfälle att ej behöfva främmande
sysselsättningar för sitt underhålla Endast
derigenom kunna de komma så långt, som
tidens fordringar det kräfva. Det har blifvit
yttradt af Herr Hjerta, att ehvad beslut
Ridderskapet och Adeln fattar, skulle
jemkning uppkomma. Om Ridderskapet
ocb Adeln bifaller Utskottens Utlåtande,
blir det tre Stånds beslut; och då kommer
ingen jemkning i fråga. Jag tillstyrker, då
Grefve Frölich och Herr Hjerta redan uppgjort,
Contrapropositionen, och jag anser
öfvertygelsen inom Ståndet så stadgad, att
jag ej tvekar, huru voteringen aflöper, alt
Den i4 Augusti f. m.
79
vi må få bifall till Utlåtandet såsom första
alternativet i voteringspropositionen, och
den proposition, som desse Herrar föreslagit,
till Conlraproposition, samt att voteringen
ju förr dess heldre må för sig gå.
Herr Rosenblad_, Bernhard: I en del
af de ämnen, som blifvit föremål för discussionen,
men ej höra till saken, skall jag
ej ingå, nemligen om rätta grunderna för
det uppfostningssätt, sem bör antagas i Sverige.
För att ingå uti en sådan pröfning,
fordras en betydlig practisk och theoretisk
kunskap om ämnet, samt kännedom, huru i
olika tidehvarf sig dermed förhållit, och
huru den enskildla bildningen tid efter annan
och i olika landar fortskridit. Detta
är en kunskap, sorn jag ej vågar göra anspråk
på alt ega, och jag öfverlemnar en
så svår sak åt de Herrar och Män, hvilka
med förtroende till sina åsigter, med sina
idéer framträdt. Jag skall hålla mig till
det, som nu är stäldt till vår pröfning,
nemligen det begärdta nya penningeanslaget.
Frågan innefattar då: är det erforderligt
till nästa Riksdag, detta anslag? För
att icke vara erforderligt, skulle det på något
sätt icke hehöfvas. Antingen man antager
minoritetens grundsats inom den stora
Coinmitcen, som vill hafva uppfostringsverket!
sådana de nu äro, eller deras mening,
som vilja gifva Elementarläroverken
en betydlig förändring, ty icke lärer afsigten
nu vara att tillstyrka, att Konungen
8o
Deu r 4 Augusti f. nr.
skulle antaga de af några här yttrade meningar,
att man borde lemna undervisningen
handlöst åt den enskilta omtankan, (^att
lemna den uteslutande åt Staten hav aldrig
blifvit i frågasatt och kan aldrig sättas
i fråga} tror jag dock, hvad som redan
förut är visadt, att äfven under närvarande
organisation, då de vigtiga Embetsman,
åt hvilka bildningen af en stor
del af den kommande generationen är anförtrodd,
tjena för löner, med hvilka knapt
gårdsdrängar eller enskilta tjenare kunna
komma ut, behof finnes af ökade anslag.
Det förslag, som uppgjordes till nya organisationen,
visar att, äfven med den, behöfves
större personal, och ett ytterligare
behof af anslag. Således får man äfven vid
dess antagande nya behof. Det återstår endast
den frågan, om man kunde minska
Statens deltagande för UndervisningsVerken.
Jag hemställer, utan ett ingå i pröfningen
af sjelfva principfrågan om Statens
deltagande eller icke deltagande i nationella
bildningsanstalterne, huruvida Sverige
nu är uti det tillstånd af välmåga,
sorn fordrades till en sådan förändring, helst
då allmänheten är vaud vid detta Statens
biträde. Det skulle allt för mycket motstrida
den mörka tafla, som en af Talarne
icke längesedan framställt af vår ekonomiska
vanmagt, att med honom tro, att den
enskilta omtankan, kunde förslå ensam.
Skulle
Den 14 Augusti f. m.
8t
Skulle den på en gång uteslutande öfvertaga
Statens anslag, så tror jag, att tillståndet
skulle blifva ganska vådligt. Jag tror
icke ens, alt man kan såtta i fråga, alt ett
sådant beslut kunde i Konungens Råd tillstyrkas.
Här har yttrats af Herr Hjerta,
att Utskotten hufvudsakligen afsett de högre
klasserna, men att allmogen skulle få
draga trefjerdedelar af tyngden. Af Herr
Hjerta skulle jag ej hafva förmodat den ensidigheten
, det misstaget, att endast Städernes
innevånare draga nytta af Skolorne.
Jag tror, att Landets innevånare, som begagna
Skolorne, helst af allmogen, utgöra
ett större antal än Städernes. Då jag vid
början af denna Riksdag, för att gifva lif
åt min innerliga känsla, af vördnad för
kanske den störste Konungs minne, och för
att bereda tillfälle för Sveriges erkänsla,
att uttrycka sig, understödde en Motion örn
en Minnesvård åt den Konung, som nära
skapat vårt Samhällsskick, och ledt dess
utbildning i nästan alla afseenden, svarade
man mig, att det största prof af erkänsla
man kunde visa en Gustaf II Adolph vore,
att efter närvarande tids fordringar utvidga
de bemödanden han gjort för Rikets Undervisningsverk.
Jag hemställer, örn det
vore att motsvara dessa uttryck, att neka
de anslag, som begäras för att i anseende
tillen sednare tids, till iqide seklets, större
fordringar, motsvara de bemödanden, som
38 H. 6
Den i4 Augusti f. in.
i det i7:de gjordes, helst då Svensta Nationen,
sedan dess fått en betydlig folkökning.
Vi känna, att vårt Skolväsende till
en stor del är skyldigt honom sin uppkomst
och sitt bestånd, och att Rikets första
Universitet till större delen ärgrundadt
på hans enskilta gåfvor. Ty hail gaf, den
ädle, sin familjs enskilta gods till det Lärosäte,
som skulle fullända utbildningen af
Sveriges ungdom, öppna kunskapernas källa,
äfven för det obemedlade snillet. Den
har ej eller varit otacksam denna ungdom,
den har från alla Samhällsklasser gifvit store
män åt Sverige, ökande dess minnen
med nya, lysande af alla ärans strålar. En
Björnklou, en Ehrensten, Benzelius, Linné
med flere hafva visat, att denne Konungs
offer för Rikets torftigare ungdornsbildning
icke varit förlorade. Har har talats om
Folkundervisningen, om Folkskolorne. Jag
medgifver, att det är det vigtigaste elementet.
Jag tror att vid den bör såsom en oeftergiflig
grundsats antagas, såsom Herr von
Hartmansdorff riktigt anmärkt, att bygga densamma
på den religiösa bildningen, och den
som erhålles af föräldrar. Vi hafva sett de
länder, der efter nya theorier man omstörtat
Religionens öfvervägande verkan på folkbildningen,
för att framträda med ensidiga
systemer i läroböcker, och sätta moraliska
föreskrifter, eller egennyttans principer,
till ledning, i stället för de religiösa
— vi hafva sett, huru dyrköpt detta va
-
Dea 14 Augusti f. ro.
83
rit, och huru svårt efterkommande Regeringar
haft att ersätta hvad föregångna förstört.
Då jag tillstyrker bifall å detta Utlåtande,
är det dock ett ämne i Utskottens
förslag, som ej är tillräckligen utredt, men
som stöder sig på någon otydlighet i redactionen
af den Kungliga propositionen.
Man skulle nemligen af propositionen
tro, att de 42>ooo R:dr skulle uteslutande
användas till löneförbättring för ElementarLäroverken
, och de återstående 18,000
till de högre Undervisningsverken, utan att
det skulle återstå något för de vetenskapliga
samlingarne, hvilka påkalla nya anslag,
ty betraktar man dem, stå vi för
långt efter andra länder, lill och med efter
vårt naboland. Derföre skulle jag föreslå
följande förändring i beslutet: Rikets
Ständer bifalla den Kongl. Propositionen,
samt att, såsom en följd deraf, /pde Hufvudtitelr»
ökas med 60,000 R:dr; likväl med
förbehåll, att den summa af 6,800, som
för Elementarskolan erfordras, samt de ökade
anslag Konungen kan pröfva nödigt anvisa
till de vetenskapliga samlingarne, böra
oafkortade utgå af ^:c\e Hufvudtilelm
Tillägget innehåller således endast ett bestämdt
medgifvande, att det nya anslaget
äfven får användas till de vetenskapliga samlingarne.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold:
38 H. 6*
D t. n 14 Augusti f. m.
Olika med den sista Talaren kan jag ej anse
frågan om anslag till Uppfostringsverken
vara oberoende af utsigten för en framtida,
eller säkerheten om en ögonblicklig
förbättring. Då Stats- och EkonomiUtskottens
första Betänkande i denna fråga förevar,
föranleddes jag lill de anmärkningar, hvilka
jag vid dess föredragande gjorde deraf, alt
pluraliteten af de personer, som i beslutet
deltagit, syntes vara emot förbättring af
nuvarande Undervisningsanstalter; i synnerhet
derföre, att det Verk, vid hvilket
en sådan förbättring blifvit verkställd, nemligen
Carlberg, var i detta Betänkande
med tystnad förbigån«it. Sedan Utskotten
nu tydligen gifvit tillkänna deras afsigt, att
Rikets Ständer skola öka anslagen, icke allenast
åt ElementarLäroverken, Trivialskolor,
Gymnasier och Universiteter, utan ock
åt Carlberg; tager jag mig deraf anledning
tillstyrka bifall lill förevarande Utlåtande,
likväl med det tillägg till Ja-propositionen,
hvarom jag ej hittills hört fråga väckas,
att Rikets Ständer anhålla, att Konungen
af dessa 60,000 R:dr täcktes ihågkomma Lärarne
vid Carlberg med någon löneförbättring.
Den siste Talaren har ansett det nu
ifrågavarande anslaget äfven böra lemna
medel till de veltenskapliga samlingarne.
Jag hemställer, hvad sammanhang egentligen
eger rum emellan vettenskapliga samlingar
och Uppfostringsverk. Visserligen
hafva de förra stort inflytande på bildnin
-
Den 14 Augusti t m
85
gen, men med sjelfva organisationen af Läroverken,
Lönestaten och byggnaderue vid
egentliga Undervisningsverken, hafva de intet
att skaffa, utan förblifver det ett främmande
föremål för denna fråga. För Öfrigt
vågar jag utbedja mig Ridderskapets och
Adelns öfverseende, om jag fäster mig vid
ett eller annat yttrande, som här blifvit
fälldt af Talarne. Det har blifvit sagdt,
och temmeligen tydligt påstådt, att icke allenast
en viss del af Samhällets medborgare,
utan äfven Regeringen, skulle vara mindre
böjd för förbättring af Läroverken.
Denna tanka kan jag ej dela. Jag tror,
att man i detta afseende bör fästa sig vid
sådana Verk, som Regeringen har under
sina ögon. Då lärman finna, att Carlberg
framträder, såsom det kraftigaste argument
emot denna anklagelse. Hvem helst, sorn
vill taga kännedom derom, lärer finna, alt
Regeringen dermed tager en omedelbar befattning,
och då det blifvit riteradt, som
mönster, hemställer jag, hvad rätt gifves
att klandra Regeringen för bristande vård.
Dessutom har redan blifvit medgifvit, att
äfven på andra ställen förbättringar blifvit
gjorde. Det ligger i sakens natur att lid
fordras ej blott för lärjungars, utan äfven
för Lärares, bildande efter de nya läromethoderna.
Det har vidare blifvit ytlradt,
att på samma gång man fordrar nya anslag,
borde man hafva uppgifvit, hurudant
del nuvarande förhållandet är, och lemnat
86
Den 14 A « gu s t i f. m.
uppgift på Undervisningsverkens stater. Sådant
har i fullständig form blifvit verksteldt
af Committeen, och det är denna
del af dess arbete, som är mest upplysande
och egentligen förtjenstfullt. Deruti
finnér man, huru många Lärare äro vid
hvarje Verk, hvilka lönevilkor de åtnjuta,
och hvad möjlighet till indragning eller förbättring
Staten nu eger. Huruvida någon
indragning kunde blifva möjlig genom nya
läromethoder, vexelundervisning, ämnesläsning
m. m. kan man lätt öfvertyga sig om,
när man jemför antalet af Lärare, som sysselsättas
vid Carlberg och antalet af elever
derstädes, med antalet af Lärare och elever
vid hvarje annan Skola. Deraf skall
man lätt hnna, att någon indragning blir
omöjlig, i synnerhet om man tager i betraktande
dessa Lärares närvarande löner.
Att således det klandret är ogrundadt, sora
skulle denna fråga vara outredd, kan jag
ej annat än hnna, enär den är utredd i
det Betänkande Konungen till Rikets Ständer
öfverlemnat. En Talare har anmärkt,
att han tror, det besparing för Carlberg
kunde göras, så att Lärarnes löner kunde
ökas. Hvad dermed menas förstår jag
ej, ty huru man der skall kunna göra på
samma gång besparing och utvidgning begriper
jag icke, så vida ej meningen är
att fråntaga Cadetterne någon del af deras
portion, eller göra någon annan dylik orimlig
indragning. Alla andra indragningar,
Den Augusti f. in.
87
sorn kunnat ske, hafva skett; och någia
ytterligare kunna ej ega rum, utan Veikets
förstöring. Jag förnyar min anhållan
om det tillägg i Ja-proposiliouen, som jag
främstält.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken tillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas,
V...
Grefve Spens, Carl Gustaf: I en fråga,
som denna, bör man icke yttra sig utan
att hafva mera förmåga än jag anser mig
ega, och utan att hafva egnat den mera tid
än jag. Jag begärde också ordet egenteligen
i afseende på den af Herr Hjerta gjorde
framställning om Universiteten. Jag fattade
icke hans yttrande annorlunda, än att
han ansåg här vara fråga om betydliga anslag
till Universiteten, och derföre trodde
sig böra yrka, att de ej borde ställas
i första rummet. Som jag fattat Konungens
Proposition, tillförser han sig af Rikets
Ständers beredvillighet ett anslag af
42.000 R:dr till ElementarLäroverken. Sedan
proponeras ett ytterligare anslag af
18.000 R:dr, med öfverlemnande af Committéens
underdåniga framställning, så väl
om Universiteten, som rörande de öfriga
behofven, hvilka förut äro påräknade. Bland
dessa äro så väl Academiernes som SpecialSkolornes,
och ett anslag af 11,000 R;dr
88
Den i4 Augusti f. m.
lill fond för utgifvande af Läroböcker. Utskotten
hafva tillstyrkt, och två Stånd redan
antagit detta, med den förändring, att
6,800 R:dr skulle afgå till NormalSkolan. När
nu dessa läggas till de 42,000 Redine, blir
återstoden ej mera än 11,000 Redr. Jag
tror, att af denna återstod något serdeles
ej kan blifva öfver, då den nödiga fonden
för Läroböcker och lärda verk först aftages.
Att, såsom Herr Hjerta, göra det tillägg,
att en sådan fond skulle utgå i första rummet,
är något, som jag med nöje skulle tillstyrka,
men då förfaller frågan om Universiteten
helt och hållet. Det är ett annat
uttryck i Konungens proposition, som jag
finnér alldeles förbigånget af Utskotten, och
i afseende derå anhåller jag att till Protocollet
fä yttra min tanka. Det står pag.
26 i Konungens Proposition, att Konungen
önskar anslag för ElementarLäroverkens organisation,
helst Konungen derigenom skulle
komma i tillfälle att bereda upphörandet
af den, både för Undervisningsverket
och Presterskapet, i allmänhet så menliga
beräkningen af dubbla tjenstår. Jag tror,
att den beräkningsgrunden, denmethoden,
att löna en Embetsman genom anvisning
på befordran vid annat Embetsverk, och
dervid förlora ur minnet, att det är fråga
om Statens tvänne vigtigaste embetsgrenar,
till den grad är menlig, att jag önskat, det
Utskotten afsett, vid sitt tillstyrkande af
dessa 42,000 R:dr, att, såsom ett direct vil
-
Drn 14 Augusti f. m.
kor för löneförhöjningen, skulle bestämmas
den dubbla tjenstårsberäkningens upphörande.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Man
bär satt i fråga, huruvida Staten bör underhålla
Undervisningsverken, och man har
besvarat denna fråga med Nej. Jag får för
min del vördsamt yttra en motsatt öfvertygelse.
Jag tror, att bland det vigtigaste,
hvartill Staten har att använda medel, äro
Undervisningsverken, för att derigenom lätta
upplysnings och kunskapers spridande
bos menige man. När man jemför lättheten
att vinna undervisning i Sverige emot
i andra rikare länder, skall man inse, hvarföre
upplysningen här i Sverige hunnit ned
djupare till de lägre folkklasserne, än i de
fleste andra länder. Här är det möjligt att
vinna undervisning för intet, då i andra
länder man ofta får gifva för hvarje serskild
föreläsning lika mycket, som den summa
, för hvilken man här tillika kan underhålla
sig. Der man vill ett ändamål,
måste man vilja medlen, och det kan väl
ej vara något vigtigare ändamål, än upplysningen
hos Folket. Jag får påminna om
livad den märkvärdiga Polhem skref lill
Carl XII, då han föreställde Konungen,
att han alltför litet uppmuntrade konster
och vettenskaper. —- ”Skolor och hederliga
”belöningar för vettenskapsmän äro,” säde
han, ”ett Konungsligt utsäde, som gifver
i
9°
Den 14 Augusti f. m
-
"en ömnig frugt s).” Och jag rille tillägga,
att det är upplysningen, som gifver
styrka åt svärdet och välsignelse åt plogen.
Man har menat, att man ej borde bidraga
dertill, derföre att allmogen ej hade nytta
deraf. Jag har redan sökt visa, att allmänheten
just deraf har en ganska stor nytt#;
men i alla fall, om ingen skulle hidraga
till annat än det, hvaraf han hämtar en
direct nytta, hemställer jag, huru det skulle
gå med Canal-anläggningar och nästan
alla andra allmänna arbeten. Det förundrar
mig, att en Ledamot, sorn nu vill så
hushålla med Statens medel, likväl ej dragit
i betänkande alt till ett Canalarbete frikostigt
tillstyrka ett capital, hvaraf räntan
ensam utgör den summa, hvarom nu är
fråga. Man har satt i fråga, huruvida Lärarnes
lönevilkor borde förbättras, och svarat
med Nej, under påminnande, att debora
de rätta munnen efter matsäcken. Jag hemställer
till hvar och en, hvad nit, kraft och
förmåga man kan vänta hos Lärare, som
skola täras af bekymmer för sin utkomst,
Jag tror, att förbättrandet af deras vilkor
är säkraste sättet, icke allenast att förbättra
de nuvarande Lärarne, utan ock att få ännu
bättre efterträdare. Samme värde Talare
tyckes sjelf hafva insett riktigheten häraf
vid inrättningen af den enskildta Skola,
hvars stiftande han ombesörjer, der löne
-
*) Se: Riksdagen i Stockholm år 1719, pag. 8.
Den 14 Augusti f. m.
9«
vilkoret! äro ganska frikostigt tillskurne. Man
har sagt, att nya methocler borde införas.
Detta är ett thema, hvaröfver så många variationer
blifvit declamerade, att det ärmed
fägnad, som jag i dag ändtligen fått höra
någon i förbigående upplysa, det de bestå
uti vexelundervisning och ämnesläsning. Så
förträffliga jag tror dessa vara i de lägre
Läroverken, så omöjligt tror jag det vara
att införa dem i de högre; och jag finner,
att exemplen af de män, som utgått från
våra gamla Undervisningsverk, tillräckligen
vittna om deras brukbarhet; det mesta beror
helt visst på Lärarnes beskaffenhet. Det
är nemligen icke läromethodcn, som allena
utgör förträffligheten, utan Lärarnes förstånd
och förmåga att använda den; och
jag är fullt öfvertygad, att mången Lärare,
som nyttjar en annan method, kan göra
mera nytta dermed, än densamme skulle
kunna göra med vexelundervisnings-methoden.
Dessutom synes ju Regeringen ingenting
heldre vilja, än att förbättra läromethoden
och läroverken; men bör man väl
begära att Regeringen skulle på en gång
sönderbryta allt, hvad som finnes, utan att
nogare hafva känt sig före genom försök i
smått. När man bar experimental-fält för
jordbruket, bör man väl då icke äfven hafva
ett för själens odling. Man har så ofta
bort omtalas Carlberg; och huru den förändring
i läromethod , sorn der ägt rum,
är ojemförligt öfverallt hvad som förut
Den i4 Augusti f. m.
funnits. Jag tillstår, alt, när jag hort detta
i dag yttras af en man, som sjelf der
blifvit före förändringen uppfostrad, och
besinnar, huru utmärkt han sjelf är för
stora egenskaper, kan jag ej annat än häpna
för hvad det skall blifva af dem, som
sedermera der blifvit danade. Och jag gratulerar
Svenska Folket och detta Hus, när
de stora ljus, som vid Carlberg nu tändas,
hinna här vinna inträde. Jag kan således
icke annat än på det kraftigaste tillstyrka
bifall till Utlåtandet. En sak vill jag blott
tillägga. Man har trott det så hälsosamt,
att en fullkomlig Lärarefrihet finge äga
runi, och att hvem som helst finge hålla
föreläsningar. Jag hemställer hvad resultat
deraf skulle uppkomma; och om det
vore väl betänkt, att öfverlemna en oerfaren
ungdom till pris åt pratmakare och
charlataner, som kunde gifva dess bildning
en vådlig riktning för hela lifstiden. När
man har vissa prof för handtverkare, tror
jag det äfven vara nödvändigt och angeläget,
alt äfven prof finnas fördem, som vilja
blifva Lärare. Att för öfrigt vårt gamla
Sverige icke står efter andra länder i upplysning,
tror jag vår vettenskapliga ståndpunkt
tillräckligen ådagalägga. Man kan säga,
att skrifter sällan utkomma hos ossj i
jemförelse med. andra länder; men orsaken
är lätt att inse. Här kan man i vetenskapliga
ämnen sällan påräkna afsättning till
mera än kosluadcrues ersättning, och lill
Den \\ Augusti f. m.
93
och med detta är icke alltid säkert i vissa
vettenskaper. Deremot får man i andra
länder sälja lika många tusende exemplar,
som här hundrade, boken må vara god eller
dålig. Men om man betraktar skrifternes
halt, så skall man finna, att de merendels
uthärda jemförelse med hvilket lands
som helst; och många finnas, som gjort Nationen
heder icke blott i äldre tider, utan
äfven för det närvarande. Många böcker
gifvas, som äro öfversatte på andra språk
och som i denna stund blifva det, hvilket
äfven torde vara ett bevis, att de Undervisningsverk,
vid hvilka sådana män kunnat
bildas, ej äro så dåliga, att de nödvändigt
måste sönderbrytas.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: För
den historiska riktighetens skull anhåller jag
att få rätta ett misstag, som, besynnerligt
nog, blifvit gemensamt begånget af begge
de värde motståndarne Grefve Frölich och
Herr von Hartmansdorff. Det är nemligen
yttradt, att Upsala Academi blifvit stiftad
under Gustaf Adolphs tid, och Lunds under
den enväldige Carl XI:s. Upsala härleder
sig likväl ifrån Sturarne, och Carl XI
var blott ett barn, då Lunds Universitet
inaugureradas år 1668. Få lära finnas på
detta rum, som icke lika med mig högt
värdera Grefve Frölichs ädla nitälskan för
Uppfostringsverkens fullkomnande uti vårt
fädernesland, och som icke önska att hans
94
Den 14 A,ugusti f. m.
bemödanden måtte krönas med framgång;
men det liar under loppet af discussionen
icke blifvit klart för mig, att beviljandet af
det anslag, som nu är ifråga, skulle lägga
hinder i vägen lor dessa bemödanden. Om
så vore, skulle jag visserligen icke rösta för
detsamma, och jag skall äfven icke göra
det, om jag blir öfvertygad under loppet
af den återstående discussionen, att det
skulle blifva hinderligt för Uppfostringsverkens
förbättring. En Talare bar anmärkt
, att skattebördorne tyngst drabba
jorden, och har derifrån velat härleda den
slutsats, att skattebidragen ej borde användas
till Uppfostringsverket! för de högre
klasserne. Den medborgare, som ifrar för
frihet och odling, inser utan tvifvet, att friheten
är af ringa värde, utan odling, och
att för odlingens utbredande våra Universiteter
och Läroverk, till och med i deras
närvarande skick, utgöra ett ganska väsendtligt
vehikel. Jag tror derföre, att man icke
derifrån kan hämta motiv att afstyrka anslaget.
Jag tager dessutom för alldeles afgjordt,
att den jordbrukande klassen hämtar
stor och direct fördel deraf, att Uppfostringsverken
äro i godt skick. Det är
från dem, som Embetsmännen utgå, och
det kan ej vara utan att det skall bestämdt
inverka på jordbrukarens intresse att desse
Embetsman blifva bildade så, att de väl
fylla sitt kall. Man har anmärkt, alt man
ej borde gifva högre anslag åt Lärare, då
Den 14 Augusti f m.
95
de ej visa sig verksamma i utgifvande af
skrifter» Jag får fästa uppmärksamheten
deruppå, att det är stor skillnad på förhållandet
i detta afseende i Sverige och i andra
länder. 1 Sverige, äfven om författare
gifva prof på stor vettenskaplig bildning,
kunna de ej beräkna, att för sina af trycket
utgifna skrifter erhålla mera än kostnaderne
ersatte, sällan en knapp' profit
derutöfver» I andra länder deremot, der
populatiöneii är stor, der språket är kändt
öfver hela verlden, kan man på en liten
brochure göra lycka» Ur en viss politisk
synpunkt skulle det ock vara nyttigt, att
Rikets Ständer icke genom ett afslag åstadkommo
ovilja hos våra offentlige Lärare i
allmänhet emot Representationen. Yi veta
nemligen, att ungdomen af dem skall få
sin bildning, och att de första intrycken
länge bibehålla sig, och ofta starkt verka
på menniskanS hela öfriga lefnad. Derföre
vöre det bättre, att Lärarne fingo anledning
att glädja sig åt Representationens beslut.
Jag tillstyrker för närvarande bifall
till Utlåtandet» Dervid förblifver jag ock,
så vida jag ej under discussionens vidare
fortgång får böra så starka motskäl, att de
förmå rubba min öfvertygelse; ty jag medför
ej hit så bestämda opinioner, att jag
ej kan taga skäl»
Herr Hjerta: En värd Talare har åberopat,
såsom skäl alt gifva anslag, de exem®
Jfl
96
Den i4 Augusti f. m.
pel af lärdom, som visat sig redan finnas
genom de nuvarande Undervisningsverken,
samt har sökt bevisa att man ej behöfde
öfvertygas, utan kunde öfverlemna sig till
de tunga voteringsmassorne. Jag skulle tro,
att den framställning han gjort, äfvensom
några andra, torde visa, att det ej står så
väl till med bildningen i vårt land, hvartill
äfven torde böra räknas, utom innanläsning,
skrift och tal, äfven konsten att
böra. Den värde Ledamoten har påstått,
alt jag sagt det göra ingenting, huru Ridderskapet
och Adeln beslöt, då jag likväl
endast sagt, att det gjorde ingenting, antingen
BondeStåndets mening eller Grefve
FrÖlichs bifölls. Herr von Hartmansdorff
har äfven trott sig hos mig finna uttryck,
dem jag aldrig haft. Jag har nemligen aldrig
tagit till skäl för afslag, att BondeStåndet
icke skulle hafva nytta af Undervisningsverken,
men jag har sagt, att, sedan
Grefve Frölich så tillräckligen utvecklat
orsaken, hvarföre Staten ej borde sig
dermed befatta, hvarken medelst anslog eller
med förordnandet af det reglementariska,
ansåg jag, att den närmaste betraktelsen
var alt se, huru dessa skattemedel skulle
tillkomma och, om det befunnes, att beskattningen
träffade den klass, som har min*
sta fördelen af anslaget, och som genom
uppoffringarne för sjelfva förändringen så
mycket mera aflägsnas från att upphinna
de
Den 14 Augusti f. nj.
97
tle klasser, hvilka lefva på dess bekostnad,
borde det ej utgå af allmänna medel. Denna
consideration tror jag stå ut hvilken pröfning
soin helst. Jag ansåg mig i öfrigt icke
behöfva söka en vidlyftig tydlighet, enär
sådant endast hade varit att omsäga hvad
Grefve Frölich så fullständigt i sitt skriftliga
anförande andragit. Här har sluteligea
blifvit framstäldt så mycken förundran deröfver,
att jag vågat motsätta mig anslag för
Undervisningsverken, då jag arbetar för anslag
till näringarne, och till lättade corn*
municationers befrämjande. Deruti ligger
ingen motsägelse. Jag vågade redan förra
Riksdagen yttra, att då ingen fråga blifvit
väckt om Undervisningsverken, jag insåg
bela vådan deraf, och min mening är genom
erfarenheten besannad. Det är mycket
skadligare att väcka sådana frågor, innan
Nationen står på den punkt, att äga
kraft nog till deras fullbordande, derigenom
att handel och näringar idkas med.
mera drift, än att låta sakerne förblifva i
sitt gamla skick. Jag vågade då säga, att
jag önskat det man hade väntat med att
afgöra denna fråga, tills man sökt bereda
flere näringskällor, och de arbeten blifvit
färdige, som skola gifva lif åt näringarne
och bereda Nationen en större ekonomisk
kraft. Ty att här göra nya inrättningar genom
Statsanslag, hvilka äfven vid denna
Riksdag till vägabringas kanske genom mynt38
If. ‘n
9»
Dtn i4 Augusti f. in.
församling, ärotjenligt, innan Nationen har
kraft att underhålla dem. Det är ej så
utan skäl jag begärt, att Carlberg måtte insättas
i Propositionen. Jag vet, hvad jag
är skyldig denna inrättning, och tror ej,
att man behöfver förskräckas öfver följderne
af de åtgärder, som der nu äro vidtagjie.
Jag tror, att om Utskottens Ledamöter
visste, under hvad vilkor Lärarne vid
Carlberg arbeta, skulie man erkänna alt
de förtjena belöning och icke borde lemnäs
så åt sitt öde, som det af Utskottet
skett. Jag anhåller således om proposition,
på sätt jag förut framställt, att nemligen
anslag må lemnäs till läroböcker, till Carlberg,
och, i tredje ordningen, till uppförande
på stat intill nästa Riksdag af Profskolan,
men att i öfrigt inga anslag gifvas,
förrän grundsatserne för Undervisningsverken
äro bestämde.
Grefve Frölich: Då jag förra gången
begärde ordet, var det i mening att sätta
en damm för det element, som sökte intränga
i discussionen, men som sedan alldeles
öfversvämmat oss. När detta nu en gång
är gjordt, så oaktadt en Ledamot framkommit
med det kraftigaste af alla argumenter,
det att begära votering, anhåller jag dock
att först få upptaga några inkast emot hvad
jag yttrat. En Ledamot Herr Rosenblad,
som hade svårt att vederlägga hvad jag anfört
skriftligen, emedan han ej var narva
-
Den 14 Augusti f. m.
99
rande, då det upplästes, har tydligen velat
framställa mot mig, som hade jag önskat,
att Regeringen skulle lemna Undervisningsverken
handlöst. Jag torde med
hvad jag förut anfört tillräckligen hafva
motiverat hvad min mening är, för att behöfva
ingå i vederläggning af en så grof
förvridning och öfverdrift i commentationen.
Han har föröfrigt framställt den fråga,
om det vore möjligt, att menigheterne
kunde öfvertaga Undervisningsverken, ifall
Slaten dem öfverlemnade. Jag tror, alt de
skulle kunna göra det, ty anslagen äro redan
ganska tillräckliga. Det har ej af mig
blifvit ifrågastäldt, att de närvarande anslagen
skulle på något sätt undanryckas dem.
Det är således endast i den förutsättning,
att man skulle under en noggrann undersökning
och jemkning i afseende på existerande
tillgångars fördelning realisera ideen,
som jag tror, att det vore verkställbart,
att lemna Undervisningsverken åt menigheterne.
Detta har jag förklarat vara min
öfvertygelse, utan att likväl förmoda, att
det skulle kunna blifva Ridderskapets och
Adelns eller Rikets Ständers beslut vid
denna Riksdag. Jag har framställt det,
endast som en vigtig fråga, hvilken påkallade
uppmärksamhet. För öfrigt har
samma Ledamot tydligen alluderat på ett
af mig gjordt inkast mot ett förslag vid
början af denna Riksdag, hvilket han con
38 H. j*
IOO
Den 14 Augusti f. m.
amore omfattade, och som angick ett stort
anslag för att medelst ett monument på utländsk
botten ära Gustaf Adolphs minne.
Han har erinrat om alt jag då skulle hafva
yttrat, det jag önskade att, vid den jubel-dag,
som en gång inträffar, då man firar
minnet af den 3oo år förut stupade store
Konungen, vi skulle hafva Folkskolor
öppnade. Deråt syftade verkligen hvad jag
då yttrade, men jag hemställer, om det
står i någon strid med mitt anförande i dag.
Jag ansåg det värdigast, att fira den Store Konungens
minne genom att inrätta Folkskolor,
som vid Jubeldagen kunde öppnas. Nu
liar jag likväl sett, att man afslagit den begäran
om understöd dertill af allmänna medel,
som från flere håll blifvit gjord, under
åberopande af den principen, att menigheterne
böra sjelfva bekosta sine uppfostringsanstalter.
Har jag då orätt, eller är det då
jag, som är inconsequent, när jag yrkar, att
samma princip skall följas i afseende på de
öfrige Läroverken. Herr Bråkenhjelm har
förebrått mig att jag skulle hafva sagt, att
Regeringen icke hade intention att förbättra.
Jag får hänvisa till mina ord, sådane de
äro skriftligen författade, och behöfver ej
■ytterligare förklara, att jag ej omtalat Regeringens
intention, utan vederbörandes,
deribland jag tydligen nog utmärkt åtskilige,
som bestämdt förklarat sig emot saken.
Att öfverflytta detta ordet vederbörande
på Regeringen, var någonting sorn jag
Den 14 Augusti f. in.
101
ej hade väntat mig af den värde Talaren.
Herr Crusenstolpe har haft den artighet,
att till mig enskildt framställa en compliment,
som visserligen såsom uttryck af hans
omdöme om mitt förhållande är för mig
ganska tillfredsställande, men som verkligen
i detta fall innefattar den största otjenst
han kunde göra mig i och för den Skoleinrältning,
hvarpå han synes syfta, om
nemligen det skulle lyckas honom att hos
Ridderskapet och Adeln insinuera, att nämde
Skolinrättnings väl och framgång hade
det ringaste sammanhang med det anslag,
som nu är ifråga till Rikets Undervisningsverk
i allmänhet. Det har, hvarken af mig,
eller af de medborgare, som genom sina
enskildta bidrag sökt åstadkomma nämnde
inrättning, någonsin blifvit satt i fråga att
begära något af allmänna medel, och någon
slags rivalitet i erhållande af nämnde
medel är således icke tänkbar. Det är förtidigt,
att nu framdraga till offentliga discussioner
hvad utgång vår lilla enskildta
inrättning må kunna få. Det är blott ett
nedlagdt frö, som behöfver få gro i fred,
och hvars späda rötter man tills vidare måste
akta för så väl vänner som fiender.
Herr Munck af Rosensköld; Eberhard:
Om det vore fråga om en allmän förbättrad
reglering af Läroverken, så skulle jag
vara af samma tanka som Grefve Frölich
och Herr Hjerta; jag skulle då gifva anvis
-
102
Den i4 Augusti f. m.
ring på indragning af några öfverflödiga
Embeten, och på Kyrkors inkomster, att
fylla bristen. Jag anser visserligen en radical
reform af hela vår EcclesiastikStat nödig,
men i ett sammanhang, nemligen både
i anseende till organisation, lönevilkor
och befordringslagars förhållanden, som äro
helt olika i Sverige och i det öfriga Europa.
Jag tror derföre anslagen till EcclesiastikStatens
Embetsman vara i del hela mer
än tillräcklige, blott de blefvo genom besparingar
medelst indragningar, förflyttningar
m. m. jemnare fördeldte, hvilket ej så
snart kan gå i verkställighet. Men nn är
här fråga om ett anslag till nästa Riksdag
för underhållande af våra högre Undervisningsverk,
hvilkas flor naturligtvis äfven
beror af tillräckliga löner, och jag måste
då tillstyrka anslaget. Jag talar dock alldeles
icke för eget interesse, ty jag äger
redan så stor lön, att ingen Professor, om
han äfven erhåller den föreslagne löneförhöjningen,
kan få så stor. Då man måste
i sammanhang betrakta alla omständigheter
och förhållanden, så finner man, att för
Universitetets bestånd är af vigt, att Prof
ssorer och Adjuncter ej nödsakas från Universitetet
söka sig till andra tjenster. Detta
har dock ofta varit, och blir förhållandet,
om ej Statei med nya anslag mellankommer.
Man mäste ihågkomma, att en
stor del Kyrkoherdar äro bättre lönta, än
Professorer, och att befordringslagarne äro
Den i4 Augusti f. m.
io3
så beskaffade, att Professorer kunna erhålla
genom sina öfvervägande meriter de största
Pastorat, hvaraf följer, att om de i sig
sjelf vore lönte nog, äro de det icke relatift,
eller i förhållande till en stor del Kyrkoherdar.
De måste således antingen förlora
sin befordringstour lill Pastoraten, eller
de större af dessa göras mindre lönande,
om de icke skola finna sin uträkning
vid att söka sig ifrån Universitetet. Herr
Hjerta har väl sagt, att grundorsaken dertill
var mera intellectuel, eller brist på lärdomsfrihet
vid Universiteterna. Detta är
visserligen mycket smickrande för de Lärare,
som sökt sig från Universiteterna; men
jag måste tillslå, att jag anser grundorsaken
hafva varit mera materiel. Hvad Lunds
Universitet beträffar, så hafva genom 1807
års reglering lönerna blifvit ansenligen minskade
för de Professorer, som sedan tillkommit,
till hvilkas antal jag dock icke hörer;
men en del Pastorer hafva dock större
löner, än äfven de Professorer, hvilka
innehaft de gamla icke nedsatta Professorslönerne,
hvarföre ifrån Lund flere Professorer
med de högsta löner ändå sökt sig
derifrån och blifvit Kyrkoherdar. Universitetet
derstädes äger också 3 å 4 Ordinarie
Professioner mera än löneanslag tillsådane
finnas, utom Professorer i en och samma
Profession, hvilka tillkommit under den sista
Cancellerens tid, så att om ej derjemte
ett par nya Prasbeude-Pastorater tillkom
-
Den Augusti f. m.
mit, hade de fleste under denna tid utpämnde
Professorer nödsakats söka annan
befordran; och ändå sakna vi en Profession
i StutsEkonomien. Professorerne i de flesta
vettenskaper i Sverige hafva utomdess
mindre tillfälle, än utomlands, att genom
privata Collegier eller genom skrifter förskaffa
sig betydliga inkomster. Detta gäller
i synnerhet om Lund, der frequencen,
i synnerhet af de förmögnaste Studerande,
är betydligt mindre, än i Upsala, och afståndet
allt för långt till det betydligaste
afsättningsstället: hufvudstaden. Jag anser
öfverflödigt att besvara ett uttryck af en
värd Talare, att nemligen allmogen icke
skulle hafva någon nytta af de anslag, som
ske till Universiteten. Detta yttrande är
vederlagdt af 2:ne Ledamöter, och jag vill
endast tillägga, att Universiteterna äro undervisningsanstalter
för Rikets Embetsmän,
hvilkas skicklighet kommer allmogen till
godo; och då härtill lägges, att Universitetet
upptager och undervisar en mängd af
allmogens barn, så torde vara öfverflödigt
bevisadt, att allmogen bar nytta af Universiteten,
och förlorar, om de bästa Lärare
gå från Academien. Härigenom kan Staten
äga skickliga ämnen till Embetsmän,
men oskicklige Embetsmän, emedan de förra
ej blifvit använde på sin rätta plats. Jag
medger, att Folkskolorne ofta ej erhålla beböfligt
understöd, och att de ofta böra understödjas
af Kyrkors öfverflödiga inkom
-
Den 14 Augusti f. m.
io5
ster, samt onyttiga öfverskott; men detta
må blifva föremål för en annan öfverläggning.
Jag vill nu blott nämna, att i Skåne
häfver den till allmogens undervisning anslagna
Ilelgonskuld småningom till en stor
del dragits från dem. En och annan Embetsman
inom EcclesiastikStaten är så lönt,
alt han årligen efterskänker flere tusen R:dr
af sine inkomster. Det är äfven olyckligt,
alt den högre undervisningen i Sverige, genom
tvingande locala förhållanden, är på så
många ställen fördeldt och derföre så kostsam.
Gymnasier voro öfverflödiga , om Högskolorne
bättre organiserades. För öfrigt
äro i vårt land enskildta capitaler ej til 1-  räcklige för Universitetens underhållande,
men kunna möjligen vara det för en del Folkskolors.
Sluteligen måste jag vid Utskottens
Utlåtande göra den erinran, att de icke tagit
notis af min anmärkning, att vid Lunds
Universitet det vore så mycket nödvändigare
att tillse, det löneförbältringarne icke
allenast kommo Professorerne utan äfven
Adjuncterne till godo, som Professorerna i
Lund äga större löner, men Adjuncterna
deremot betydligt mindre, än deras vederlikar
i Upsala. Jag anhåller fördenskull
om proposition till bifall å Utskottens Utlåtande
med det tillägg, att i den underdåniga
Skrifvelsen Rikets Ständer äfven böra
tillstyrka, att Adjuncterna vid Lunds
Academi i sin mån likaledes må erhålla förbättrade
löner.
io6
Den t4 Augusti f. m.
Herr von Hartmansdorff: Jag hade visserligen
mycket att anföra i saken, men då
denna discussion redan upptagit så mycket
af vår dyrbara tid, vill jag endast fästa
uppmärksamhet vid de jemkningar man velat
göra uti Ja-propositionen. Kongl. Maj:ls
Proposition innehåller ingenting så bestämdt
om fördelningen af det anslag, som äskats,
att icke all möjlig uppmuntran kan beredas
dem, som den förtjena. Dels harman
velat, alt en bestämd summa skulle användas
till nyttiga läroböckers utgifvande, dels
att en annan skulle anslås till belöning åt
Lärarne vid KrigsAcademien på Carlberg.
Men månne rätta beloppet af dessa summor
skulle kunna så ögonblickligen af oss
bestämmas? Oell månne man har skäl att
befara, det Regeringen glömmer dessa förtjenta
Lärare, i fall medel blifva att tillgå?
Jag får således vördsammast tillstyrka, att
Ja-proposilionen må göras på Utskottens
oförändrade Utlåtande.
Herr von QvantenCarl: Mycket har
visserligen blifvit ordadt i detta vigtiga ämne,
men en omständighet har dock icke blifvit
vidrörd, som jag anser böra fästa uppmärksamheten,
den nemligen, att det höga
anslag, som nu är i fråga, verkligen är en
förhöjning i de Ecclesiastika inkomsterna,
hvilka jag anser icke tåla någon förhöjning,
då man tvertom genom nödiga reformer
torde finna medel inom dem att fylla
D«;n i4 Augusti f. m.
ifrågavarande behof. Här har blifvit taladt
omUppfostiingsCommitte'en. Allmänna opinionen
har i 20 år högt yttrat sin önskan,
att denna Gommitte måtte åstadkomma de
reformer, som af behofvet äro påkallade;
men ty värr måste man inskränka sig inom
tomma önskningar, och förmodligen kommer
det att länge förblifva så, då man börjar
med att bevilja anslag till en felaktig
inrättning, ehuru reformen onekligt borde
föregå. Orsaken till denna långsamhet och
motsträfvighet, hvarmed Committéen behandlat
denna fråga är, att uppfostringsåtg^rderne
uteslutande tillhöra Presterna,
hvilka anse en reform vara oförenlig med
deras privilegier, och denna omständighet
tror jag hafva utgjort hufvudgrunden för
Committeens Betänkande, hvilket är högst
skråmässigt. Här har blifvit taladt om förmånen
af NormalSkolan, och ämnesläsningens
användande bland barnen, men jag är
ganska säker att försöket, med undantag af
ett och annat barn, icke kommer att svara
mot den stora kostnaden, ty om det vid
Carlberg går an bland ynglingar, vid i3 å
18 års ålder, kan jag dock ej instämma med
dem, som anse att den likaväl kan användas
för barn, som äro 8 år; ty af erfarenheten
har jag funnit, att barn i allmänhet
låta den barnsliga frihets- och förströelsekänslan
qväfva alla betraktelser öfver nyttan
af flit och arbetsamhet; och alt de ej
inse, hvad mera försigkomna kunna finna
Den i4 Augusti f. m.
vara för sig nyttigt. Vid Academierne är
ju ämnesläsning; der vore det utan ändamål
att nyttja vexelundervisning, och äfven
omöjligt att pålägga ynglingen de band,
hvarmed man både kan och bör fästa barnet
vid boken. Jag vill icke längre uppehålla
Ridderskapet och Adeln med hvad till
anslagsfrågan egentligen icke hörer, men jag
vill i korrthet tillägga, att andra medel torde
kunna uppsökas för att derigenom komma
till samma ändamål, med användandet
af omtanka och hushållning , åtminstone
hvad bristen för Upsala Academi angår. Konung
Gustaf Adolph gaf till Upsala Academi,
örn jag rätt minnes, omkring 3oo hela
mantal. Jag känner ej, huru denna egendom
förvaltas; men jag tycker, att den bör
lemna tillgång för Upsala Academi att aflöna
sina Lärare lika med hvad Lunds Professorer
för närvarande åtnjuta; och intill
dess jag blifver upplyst om, att afkastniugen
af denna grofva donation är otillräcklig,
att dermed bestrida utgifterna vid Upsala
Academi, om den rätt administreras, intill
dess måste jag ifra emot principen, att
genom enskildta anslag fylla hvad som kan
brista för Academien. Man bör med noggrannhet
undersöka frågan, och tillse, om
behofvet verkligen påkallar sådana åtgärder.
Om förbättringar för Undervisningsverken
äro af behofvet påkallade, så torde de visserligen
blifva långt borta, om man oafkortadt
beviljar anslag åt dem, sådana de
Den 14 Augusti f. m.
nu äro. De mindre Läroverken uppfylla ej
eller deras ändamål. De döda språken befrämjas
der uteslutande. Jag kände en utmärkt
SkolLärare, som införde de lefvande
språken inom sin Skola, men hans efterträdare
införde åter de döda. Man ser häraf,
hvartåt man syftar, att nemligen på ett
skråmessigt sätt dana alla till Ecclesiastika
Embetsman, ehuruväl pluraliteten af dem
behöfde snarare känna ett främmande språk,
hvarmed den kunde taga sig fram i den
commerciela verlden, än ett, som den må
hända aldrig tänker på, sedan kragen blifvit
påsatt. Så är äfven förhållandet med
mycken annan lärdom inom Skolorna, synnerligast
den matematiska, hvilken onekligen
hörer till den medborgerliga bildningen.
Jag hörde en gång en bildad Prestman
påstå, alt en rectangel och en qvadrat,
som hade lika stora sidor, måste vara
lika stora, och man kan af dylika exempel
se, huru ensidigt vår uppfostran behandlas,
hvilket äfven hädanefter förblifver
enahanda, om vi nu utan föregående reform
bevilja de begärda 60,000 R:dr.
Jag förenar mig derföre till alla delar
med det beslut BondeStåndet fattat, och att
det anslag det beviljat må användas först lill
vexelundervisningens allmännare spridande,
såsom rätta grunden till samhällets moraliska
bildande, samt sedan till läroböcker,
och anhåller vördsamt om proposition härå.
Många ropade på proposition.
I IO
De ii i4 Augusti f. m.
Herr Rosenblad: Jag vill blott förklara,
att jag i hela mitt yttrande ej nämnde Grefve
Frölichs namn, och serskildt erindra,
att jag blott säde, att det förslag jag vid
Riksdagens början understödde, och som
var värdigt Nationens erkänsla mot en stor
Konung, blef afspisadt, icke af Grefve Frölich,
utan af StatsUtskottet, hvars förslag af
Rikets Ständer blef bifallit, på den grund, att
man borde lemna en värdigare gärd åt hans
minne genom förbättrande af våra af honom
så beskyddade uppfostringsverk, och
jag sade, att det förundrade mig, att samma
personer, hvilka då bestridde en utgift
af 16,000 R:dr, eller kanske Monumentet
i likhet med Carl Augusts icke hade kostat
mer än 4'°°° R.‘dr, nu bestredo anslaget
till Läroverkens förbättring. För öfrigt
är jag en annan värd Talare serskild
tacksamhet skyldig, som lärt mig, att alla
Läroverk i Riket, och således äfven KrigsAcademien
och andra Militaire Undervisningsverk,
räknas till EcclesiastikStaten, eller
hvad man vanligen kallar Presterskapet.
I sådant fall torde det vara nödvändigt,
att rangordningen inom EcclesiastikStaten
blir bestämd emellan Hans Excellence
FältMarskalken, KrigsAcademiens Canceller
och Rikets ErkeBiskop.
Herr Bråkenhjelm: Jag får endast” förena
mig uti hvad Grefve Spens sednast yttrat,
att Rikets Ständer ovilkorligen äro
Den 14 Augusti f, rn.
förbundne att besvara Kongl. Majrts Nådiga
Proposition, sora äfven innehöll fråga
om afskaffande af dubbla tjenstårsberäkningen.
Jag får således hemställa, om ett
tjenligt tillägg i Ja-propositionen må derom
inflyta. En sådan proposition tror jag förhindra
verkställandet af hvad de 2:ne öfrige
RiksStånden beslutat, hvilka bifallit Betänkandet,
som åter tillstyrker bifall å Konungens
Proposition. Då nu denna Proposition
innehåller frågan om de dubbla tjensteåren;
synes ett tillägg derom uti propositionen
intet annat vara, än hvad de båda
andra Stånden beslutit. Jag anhåller
således, alt i Ja-propositionen äfven måtte
intagas, att Rikets Ständers önskan är, att
Kongl. Maj:t må vidtaga sådana åtgärder,
hvarigenom den dubbla tjensteårsberäkningen
må upphöra.
Ropen på proposition förnyades.
Herr von Qvanten: Jag måste besvara
Herr Rosenblads anmärkning mot mig,
alt jag skulle yrkat, det FältMarskalkar etc.
skola uppfostras endast vid de lägre Undervisningsverken.
Detta är ett misstag af
Herr Rosenblad; jag bar talat för Universiteterna,
men emot anslagen, och alldeles
icke påstått, att t. ex. FältMarskalkar skulle
ensamt i småstäder vid de lägre Lärdomsverken
uppfostras, ehuruväl bland högre
Embetsman, och synnerligast de Militaira,
I 13
Den i4 Augusti f. m.
torde finnas utmärkta män, hvilka icke genomvandrat
den Academiska cursen.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Hvad å ena sidan blifvit anfördt, att
ett beviljande af 60,000 R:dr vore att taga
på hand på ytterligare 108,000 R:drs tillskott
eller tillsammans 168,000 R:dr vid
nästa Riksdag, anser jag vara en obestridlig
sanning. Jag förklarar mig färdig att
säga Ja till det anslag, som nu sökes, men
då frågan i sin helhet är så ofullständigt
utredd, föreslår jag det tillägg i den underdåniga
skrifvelsen, atl hvad Kongl. Maj:t
behagar af dessa 60,000 R:dr till löneförhöjningar
anslå, må anses vara ett extraordinarie
anslag, som vid nästa Riksdag
skall komma under närmare pröfning. Jag
föreställer mig, att de Lärare, som blifva
hugnade med en sådan tillökning, på intet
sätt skola blifva inquietta deröfver, att den
erhållne tillökningen skall äfventyras; det
beror på dem sjelfva att befordra de åsigter,
som nu börjat göra sig gällande, och
då skall nästkommande Ständers bevågenhet
säkert icke uteblifva. Ridderskapet och
Adeln torde för öfrigt tillåta mig, att yttra
några ord i hufvudfrågan. Äfven jag har
tillåtit min fantasie att för sig framställa
den fråga, om ej man borde öfverlemna åt
enskildta bemödandet, omsorgen att åt andra
meddela kunskaper, som man förvärfvat.
Man kan vara benägen att tro det,
när
Den 14 Augusti f. in.
i ij
när man ger akt på Undervisningsanstalternas
gång. När, efter Roms fall, de nja
Regenterne sökte att införa vettenskaplig
bildning, hvilka stora anstalter vidtogos icke,
för att komma lill hvad vi nu kalla
•Små ändamål? Carl den store stiftade föreningar
emellan dei ker och Lekman —Academier—för
att lära läsa och någon grammatik.
Sådanl är nu öfverlemnadt åt eilsk
i lia bemödandet, hvaremot nu andra föreningar
eller Academier stiftas, som fordra
stort anslag, och hvilka också sannolikt en
gång komma att indragas, ulan saknad,
Sedan kunskaperne och färdigheterne blifvit
så allmänna, att något hvar, som liar
lust dertill, kan komma åt att förvärfva dem.
Ja! jemväl med Kyrkan är förhållandet
enahanda. Germaniska svärdet var bär
organisateur. I utbyte mot en civilisation,
sorn den besegrade ej längre mäktade försvara,
bjöd segraren sin arni. Stat och Kyrka
sammanväxte. Men den tid skall en
gång inträffa, då, såsom i nyare tid skett
med andra äldre genom ögonblickliga förhållanden
tillkomna Institutioner, man öfverlemnar
åt den allmänna Kyrkan, att
sköta och underhålla sig sjelf, likasom de
separata Kyrkorna det göra,
Men till dylika öfvergångars bemedlande
fordras, hvad man här hort uppgif38
H. 8
114 Den i4 Augusti f. m.
vas, såsom vilkor för möjligheten att inrätta
privatbanker.
De gamla institutionerna måste afstå
från monopoliska rättigheter, hinderlige för
lija institutioners utbildande.
Men för närvarande står det ej i vår
makt att handla, helt och hållet frie.
De fleste inrättningar äro uppförde, på
grund af individuella bidrag, som vi icke
ega rätt att tillegna oss.
Jag kan ej dela deras åsigt, som härutinnan
vilja gå för fort till väga. Först
om ett pär hundrade år inträffa dessa förändringar
här, såsom i det öfriga Europa.
Dock anser jag oförsigtigt hundladt, att,
utan afseende på hvad en kommande tid
bar att såga, ytterligare dotera Läroanstalterna,
i tiel skick de nu äro,
Jag önskade att man håller pröfningsrätten
öppen åt kommande Ständer.
Jag anhåller, i händelse man vill bevilja
anslaget, att allt må förklaras utgöra
ett extra tillskott intill nästa Riksdag.
Flere hördes åter ropa på proposition.
Grefve Frölich: Det har aldrig varit
min mening, att Undervisningsverken skulle
lemnäs handlöst, eller att de löner, der
-
Den 14 Augusti f. in.
med de nu äro försedde, skulle tagas bort.
Icke eller vill jag (örneka en förhöjning
deruti, då dermed kan förenas möjligheten
att få någon förbättring i Läroverken.
Jag har blott ifrat emot olämpligheten af
att bestämma anslag, innan man afgjort frågan
om förbättringar och förändringar. Då
likväl Grefve von Schwerin uppgifvit ett
förslag till beslut, som, under medgifvande
af deli princip, jag tror vara den rätta, innefattar
den största frikostighet mot Undervisningsverken;
och det torde vara fåfängt
att vidare försöka skaffa gehör åt det stride
rätta; Så får jag högtidligen förklara, att
om Contrapropositionen blir sådan, som
Grefve von Schwerins förslag, frångår jag
mitt förra påstående om afslag, och medgifver,
att Contrapropositionen måtte blifva
i enlighet dermed.
Herr von Schulzenheim, David: För
Medborgarens, för Statsmannens, för menniskovännens
behjertande, torde svårligen
ett vigtigare föremål kunna framställa sig,
än allt hvad som står i beröring med det
uppväxande slägtets bildning. Denna sanning
lärer af ingen nekas; och den olikhet
i meningar, sorn i dag visat sig, tyckes också
blott angå medlen ocb vägen lill ett
mål, som alla erkänna böra eflersträfväs.
Men just derföre, alt en livar känner och
inser den stora vigten af detta ämne, skall
38 H. 8*
Den 14 Augusti f. m.
det också inträffa, att de olika åsigterne om
sättet att ernå detta mål, med en viss grad
af värma, söka att göra sig glillannde. Så
liar alltid tillgått, och så skall alltid tillgå
vid hvarje så beskaffad vigtigare öfverläggning,
som denna, helst i ett tidehvarf,
sådant som det närvarande, der nya former
oroligt sträfva att uttränga de gamla,
och der alla förslag lill ombyte och ändring
icke ulan en viss förkärlek emottagas,
derföre att de äro nya.
För min del, mine Herrar, skulle jag
likväl hvarken vilja anse det gamla i denna
del så alldeles utnött och förtorkadt, eller
det nya så alldeles omoget, som deras
ömsesidiga ovänner söka att dem föreställa.
Det rätta torde äfven här, om jag ej alltför
misstager mig, ligga emellan de båda
ytterligheterne; men för alt finna detta rätta,
fordras pröfning, och pröfningen åter
fordrar tid och medel. Det är från denna
lugnare öfversigt af de olika meningarne,
sorn Regeringen utgått, då den sammankallat
sakkunniga män för att rådpläga
om Rikets Uppfostringsanstalter; det är från
denna synpunkt den fortfar att utgå, då
den trott sig så mycket mera förpligtad,
att lemna tid åt det allmänna omdömet att
stadga och uttrycka sig, som åsigterne funnits
delade äfven bland Commiltcens Ledamöter;
det är denna åsigt sorn legat till
grund för beslutet, att för det närvarande
Den i4 Augusti f. m.
1.7
inskränka sig lill blott sädana förändringar,
som, utan att upplösa Läroverkens närvarande
organisation, likväl kunna innebära
frön lill ytterligare framlida förbättringar.
På denna punkt har man trott sig åtminstone
tills vidare böra stadna, oell invänta
resultaterne af den under liden alltjemnt
fortgående allmänna granskningen.
Det är likväl denna pröfvande återhållsamhet,
vid antagandet af nya ännu måliända
icke nog af erfarenheten vitsordade
systemer, sorn man synes likasom vilja lägga
Regeringen till last, icke alltid så noga
besinnande, att reformer af denna omfattning
böra föregås af en bestämd öfvertygelse
om deras nytta; och att experimentet
i stort kunde blifva nog dyrköpt, om
det misslyckades. Ingen Regering får dock
på detta sätt låta blindt qvarhålla eller förtrycka
sig af dagens rådande opinioner,
hvilka ej sällan äro af natur att snart emot
andra, då lika lifligt uppfattade, förbytas;
den måste pröfva sjelfständigt, och, under
erfarenhetens långsammare men också säkrare
ledning, upphemta det nyttiga, och
förkasta det oanvändbara.
Om det sålunda är en sanning, att
den valda medelvägen är i princip den rätta,
och i tillämpningen, åtminstone tillsvidare,
den försigtigaste; torde deraf blifva
en otvungen följd, att det redan existeran
-
Den 14 Augusti f. m.
de mäste stödjas, och till större fullkornliet
på sina gamla grunder utbildas; med
alltid fristadt afseende r>3 möjligheten, att
efter mogen öfverläggning, varsamt och småningom
införa godkända förbättringar, äfven
i sjelfva lärosystemet. UpplöstringsCommitteen
har, under förutsättning af en
fullständigare reglering, anmält behofvet af
ett ökadt årligt anslag till ett belopp af
168,000 R:dr B:eo, men då Kongl. Maj:t
icke ansett tillgångarne kunna nu medgifva
dess beviljande, har Kongl. Maj:t, med
afseende å ämnets allmänna vigt och betydenhet,
likväl begärt 60,000 R:dr under
det uppgifna vilkor, alt 42>°00 R-dr skulle
till ElementarLärovérken användas. Den,
som vill göra sig mödan att genomgå de
vidlyftiga handlingarné, skall utan svårighet
öfvertyga sig, att detta nu äskade nedsatta
anslag är af en verklig nödvändighet
påkalladt, och jag kan så mycket mindre
föreställa mig, att Svenska Folkets upplysta
Ombud skulle det förvägra, som nästan
all möjlighet derigenom blefve Regeringen
hetagen, både att vidmakthålla och förbättra
det gamla uppfostringssystemet, och att
practiskt pröfva, samt sussessive antaga
hvad som kan finnas användbart af det nya,
Jag tillstyrker på alla dessa skäl bifall
till Utskottens Utlåtande, utan förändring
eller tillägg, och anhåller i sådant ufseen
-
Den 14 Augusti f. m.
de vördsamt om Herr Grefvens och Landt
Marskalkens
proposition.
Starka rop på proposition förnyades.
Herr Bråkenhjelm: Efter det yttrande
Grefve von Schwerin afgifvit, tager jag mig
friheten göra honom samt Ridderskapet och
Adeln uppmärksamme derpå, alt, om saltens
framgång ligger honom om hjerta t, torde
hans framställning vara mindre ändamålsenlig;
ty, om hans proposition b lefve
Ja-proposition, skulle samma resultat uppkomma,
sorn om deri Contraproposition bifölles,
hvilken jag föreslagit, nemligen, att
frågan ginge till Förstärkt Statsutskott, att
der afgöras. Är det åter Herr Grefvens
mening, att få sin framställning till Contraproposition,
så har jag intet deremot att
invända; men skulle helst önska, att proposition
blifver framställd till bifall å Utlåtandet,
och att Contrapropositionen blifver
afslag.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Mar sk alke?i frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Eoccellence gjorde proposition
till bifall å Stats- och EkonomiUtskottens
förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej. i
120
Den 14 Augusti f. m.
Tians Excellence hemställde, om Ridel
orsila pel och Adeln önskade antaga Herr
Hjertås förslag, som innefattade tillstyrkande,
att Ridderskapet och Adeln, med af$lag
å Utskottens Utlåtande, måtte instämma
i BondeStåndets beslut rörande anslag,
dels till läroböckers anskaffande, dels till
löneförbättring för Lä,rame vid KrigsAcademien,
och dels till den så kallade ProfskoIan
i Stockholm; likväl med den skiljaktighet
, att Ridderskapet och Adeln icke
borde för närvarande bestämma någon summa
i och för dessa ändamål, utan anmoda
StatsUtskoltet, att inkomma med förslag
till det belopp, som för hvarje af berörde
ändamål må finnas behöfligt
Ropades
Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
frågade, om Ridderskapet och Adeln behagade,
på sätt Grefve von Schwerin föreslagit,
bifalla Utskottens Utlåtande med det
tillägg, alt underdånig anhållan borde hos
Kongl. Maj:t framställas derom, att hvad
Kongl. Maj:t, i egenskap af löneförbättring,
behagar anslå till Lärare vid Undervisningsverken,
må anses endast såsom extra löneanslag
intill nästa Riksdag.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr bjerta: Votering lärer icke kunna
undvikas; och enär, genom antagande
af det förslag jag framställt, man kunde få
Den 14 Augusti f. m.
121
2 Stånds beslut, hvarigenom eLt jemnkningsförslag
från Utskotten kunde inkomma, hemställer
jag, om icke milt förslag må blifva
Contraproposition. Grefve von Scbwerins
förslag synes böra blifva Ja-proposition,
emedan det icke innefattar någon skillnad
mot Utskottens, utom att anslaget blott
skall vara intill nästa Riksdag.
Hans E.rcellence Herr Grefven ock
landtMarskaken hemställde, att Ja-proposilionen
matte innefatta bifall till Utskottens
Utlåtande, och Nej-propositionen antagande
af Herr Hjertås förslag.
Grefve Frölich: Som det af Grefve
von Schwerin föreslagna tillägg är så föga
stridande mot hvad Utskotten tillstyrkt,
förmodar jag, alt någon svårighet för dess
antagande icke möter; och då anslag i alla
fall ej kan ske för mer än 5 år i sender, hemställer
jag, om icke Ja-propositionen kunde
undergå förändring, i öfverensstämmelse
med Grefve von Scbwerins förslag.
Ropades Nej..
Hans E.rcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då åtskillige
Ledamöter begärt proposition till bifall å
Utskottens Utlåtande, och sådant icke kunde
vägras, ansåg Hans Excellence Ja-proposilionen
böra i enlighet dermed uppsättas.
123
Den i4 Augusti f. m.
Grefve Frölich: När Ridderskapet och
Adelil icke vill samtycka till hvad jag framställt,
nödgas jag anhålla, att Grefve von
Schwerins förslag må blifva Conlraproposition,
och i händelse det ejinedgifves, derom
begära votering, hvilken naturligtvis
först bör för sig gå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalkcn yttrade, att då tvänne
olika Contrapropositioner blifvit begärda,
ansåg Hans Excellence sig först böra fråga,
om Ridderskapet och Adeln önskade erhålla
Herr Hjertås förslag till Contraproposition.
Ropades några Ja, jemte starka Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
antaga Grefve von Schwerins förslag till Contraproposition.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Hjerta: Då jag tyckt mig finna,
att en stor pluralitet önskat Grefve von
Schwerins förslag lill Contraproposition, afstår
jag från mitt förslag dertill; så vida
ingen annan Ledamot yrkar detsamma.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken framställde härefter följande
Voteringsproposition:
Den, som bifaller Stats- samt Allmän
-
Den
na Besvärs- och EkonomiUtskottens Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
förut meddeldte Betänkande, i fråga
om tillökadt anslag för Undervisningsverken
i Riket, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer Stats* och EkonomiUtskottens
berörde Utlåtande att bifallas
med det tillägg, alt underdånig anhållan
bör hos Kongl. Maj:t framställas derom,
att hvad Kongl. Maj:t i egenskap af
Löneförbättring behagar anslå lill Lärare
vid Undervisningsverken, må anses endast
såsom extra löneans lag intill nästa Riksdag.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan ji, ^1, 43, och 44 §§• af RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, började
voteringen klockan tre qvart till 3 eftermiddagen;
och befunuos vid voteringens slut,
sedan en Voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige Voteringssedlarne
öppnade, röslerne hafva utfallit,
sou» följer:
Ja ■ 91,
Nej — 37.
124
Den i4 Augusti e. m.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Exccllence Herr Gref ven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskauet
och Adeln således bifallit Stats- och
EkonomiUlskottens ofvanberörde Utlåtande.
Höglofl. Ridderskapet och Adelil åtskiljdes
klockan tre qvart lill 4 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 14 Augusti 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Upplästes till justering och godkändes
ExpeditionsUtskoltets under N:o 128, afgifne
förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelse till Kongl. Majrt, i anledning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition i afseende
på Ekskogarne i Riket.
Föredrogs å nyo och bifölls StalsUtskottets
den a3 sisth Junii under N:o 187
afgifne, och den 9 derpåföljde Julii, e. in.
Den 14 Augusti e. m.
på bordet lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 4^
förut meddeldte Betänkande, angående ändring
i Kongl. Placatet d. 27 Augusti 1723,
rörande vilkoret! för Bergsbruks anläggande.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUlskottens d.
2 sitsi. Julii, under N:o 45, afgifne, och d.
p i samma månad e. m. på bordet lagde
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 5 förut
meddeldte Betänkande, rörande KammarRättens
rättighet, att i vissa fall fullfölja
gjorde anmärkningar.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Hufvudfrågan
är den, att Utskotten icke vilja
medgifva, att en och samma sak anhängig
vid. en och samma Domstol skall, lika behandlas,
oansedt den Auctoritets eller Persons
högre eller lägre värdighet, sorn saken angår.
Denna grundsats har Herr von Hartmansdorff
genom sin Motion sökt göra gällande,
och jag biträder den derföre, att den
i sin tillämpning skall förekomma många
oredor och olikheter, som nu förefinnas i
den Camerala Lagstiftningen. Sällan torde
någon fråga hafva blifvit fullständigare
utredd, än denna blef det under discussionen
härstädes, då Utskostens första Betänkande
förevar och återremitterades. Du
Den j4 Augusti e. ra.
af Hr von Printzenskölds Reservation äfven
bör förmodas, att Utskotten icke eller inom
sig, vid ämnets förehafvande, saknat nödiga
upplysningar, må det förlåtas mig, om
jag uttrycker min förundran deröfver, att
Utskotten kunnat vidhålla dess första Betänkande,
och derföre anföra så grundlösa
och oriktiga skäl, som de, hvilka jag nu
går att upptaga och vederlägga. Utskotten
hafva indelat sine Premisser uti Raisonerade
och Littererade. Orsaken härtill kon jag
icke inse, för mig synas de innebära lika
halt.
Ibland de Raisonerade Premisserna förekommer
:
1:0 ”Att KammnrRätten skulle erhålla
”en utsträckning, jemförlig med Högste Domstolens.
”
Då KammarRätten icke får någon utvidgad
Domsrätt, och KammarRättens beslut
i alla fall äro underkastade Högste Domstolens
pröfning, blir det icke för mig fattligt,
hvaruti denna jemförlighet skall bestå.
2:0 ”Att i Svenska Lagstiftningen på
”goda grunder det undantag från allmänna
Rattegångssätlet blifvit infördt, alt en
”Domstol ej dömmer öfver Embétsåtgärder,
”af andra Domstolar eller pmbetsVerk, som
”i värdighet äro lika med eller öfver sine
”Domare.”
Den 14 A ug u s t i e. rn.
Då jag medgifver riktigheten deraf,
att den ena Domstolen icke kan pröfva en
annan Domstols af lika värdighet fattade beslut,
och att det ena Embetsverket icke
. kan profva det andra Embetsverkets af lika
värdighet åtgärder, så följer icke deraf,
att ju ett Förvaltningsverk (^Rikets Collegier
hafva ingen Domsrätt) kan och bör
svara för sina åtgärder inför behörig Domstol,
utan afseende på lika eller lägre värdighet.
Om ett Collegium kommer i tvist med
en Lefveranteur om förståndet af ett Contract,
tned en Skeppsredare om tydningen af
ett Corte-parti, eller med hvilken annan
enskild person, som helst, om dispositionen
af en fastighet, så måste samma Collegium
svara inför Rådhus- eller HäradsRätt.
GeneralTuilStyrelsen har, enligt Ständers
och Konungs förklarande, lika värdighet
med Rikets Collegier, men icke deStomindre
har Kongl. Majrt uti den för detta
Verk utfärdade Instruction förordnat, att
uti alla frågor, som angå anmärkningar vid
redogörelsen, beräkningen af Tullen eller
Reslilutioner, skall den missnöjde anvisas
med sine Besvär till Kongl. KammarRätten.
Häraf torde visa sig, att den anförda
Lagstiftningsgrunden icke är antagen hvarken
af den Lagstiftande eller verkställande
magten.
12Ö
Den 14 Augusti e. ra.
Härefter förekomma de Littererade Premisserna,
och anföra Utskotten under Litt.
or^) ”Att remiss till JustitiasCanzleren af
”ett anmärkningsmål, för atti Laga ordning
”handläggas, innebär bestämdt åliggande för
”honom, att tilltala eller låta tilltala den,
”på hvilken anmärkningen har afseende,
”hvilket åliggande icke kan af JustitiseCanz”leren
underlåtas, vid ansvar såsom för
”Embetsfel, men hvilket åter genom Författningar
icke förekommes.”
Att ett Måls öfverlemnande ifrån Kongl.
KammarRätten till JustitiaeCanzleren skall
förbinda denna Embetsman, att mot sin öfvertygelse
fullfölja åtalet, kan jag icke förmoda.
Om han infordrar vederbörandes
förklaring, och finnér den för sig tillfyllestgörande,
förbinder ingen Lag honom att
vidare åtgärda målet.
b') ”Att den af ofta åberopade stad”ganden
härledda farhågan för anmärknings”målens
afsöndring och en mindre fullstäu”dig
utredning deraf, sedan KammarRät”tens
slutliga åtgärd dermed i vissa fall
”upphört, icke torde finnas grundad, då
”man eftersinnar, dels att handläggningen
”af dylika mål i allmänhet fortfar att tillföra
KammarRätten, dels att del, enligt
”2 §. i dess Instruction, hvilken i denna
”omständighet ej lärer genom 1824 års
”Kongl.
Den 14 Augusti e. ni.
129
”Kongl. Bref undergått ändring, åligger det”ta
Verk, att jemväl, vid insändandet till
”Kongl. Maj:t af anmärkningar emot Colle”gier
m. fl. Embetsverk, bifoga vederbö”randes
förklaringar, jemte eget utlåtande
”och öfrige nödige upplysningar i målet.”
Jag kan icke undgå, att fästa .Ridderskåpets
och Adelns uppmärksamhet på det
bär förekommande tvetydiga ordet, lärerj
som tyckes antyda, att Utskotten icke ens
ansett det löna mödan att jemföra innehållet
af 1824 års Kongl. Bref med 2 §. i
Kongl. KammarRältens Instruction, i hvilket
fall Utskotten säkerligen bemärkt den
väsendtliga skillnad, att då Instructioneu
stadgar, att vederbörandes förklaringar och
öfrige nödige upplysningar samt KammarRättens
Utlåtande i målet skall åtfölja anfnärkningen
vid dess öfverlemnande till
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, så förmår
det Kongl. Brefvet, att anmärkningen skall
ulan föregången Communication öfverlemnas
antingen till JustitireCanzleren eller vederbörande
StatsExpedilion, efter sakens
beskaffenhet.
c) ”Alt således erforderlig enhet uti
”dessa ärendens behandling eger rum.”
Den af mig ådagalagde olikheten uti
dessa ärendens behandling bevisar oriktig38
H. 9
i3o
Den j4 Augusti e. m.
Iieten a jn enhetsora Utskotten förment
ega rum.
d) ”Att, förutan ofvannätnnde granskning
af Embetsverkens redogörelser Och
”de i sammanhang dermed vidtagne åtgärder,
Rikets Ständer ega tillfälle, dels gedom
sine Revisorer och vederbörande Ut”skott,
hvilka hafva tillgång på alla dertill
”nödige handlingar, att utöfva den mest
”noggranna controll å Statsmedlens användande,
i afseende på ej mindre redogörelsen
till ziffrän, än förvaltningsåtgärder”ne,
och dels genom ConstitutionsUtskot”tet,
att erhålla kännedom om de beslut,
”sorn blifvit fattade öfver anmärkningar mot
”högre Embetsman och Collegier.”
Hvarken medger den inskränkta tiden
af 3:ne månader, inom hvilken Rikets Ständers
Revisorer skola hafva fullbor dat granskningen
af alla StätsYeikets räkenskaper, eller
öfverensstämmer det med deras bestämmelse
att utsträcka granskningsåtgärden längre,
än till Prolocollernas och KonungaBrefvens
läsning, samt efterseendet, alt Statsanslagen
icke blifvit) ofverskridna. Huru
allmänna Författningar och Kongl. Maj:LS
Dispositioner blifvit efterlefvade, är det
egentliga föremålet för Kongl. RammarRättens
granskningsåtgärd, hvarföre ock förordnadt
är, alt alla dessa räkenskaper skola
vara granskade af Kongl. KammarRätten in
-
Den 14 Augusti e. m.
nan de öfverlemnas till Rikets St Söders Re*
■visorer. Hvad ater angår anförandet om
Konstitutionsutskottet ,■ så kan icke positift
antagas, att det får kännedom af aila anmärkningar
emot Rikets Gollegier eller högre
Embetsman, då icke ovilköfligt antagas
kan, att de blifva anmäldta till StadsRådsProtoeollet;
men äfven med antagande
häraf, måste ett olika omdöme uppkomma,
då endast anmärkningens och förklaringens
innehåll visar sig i Protocollel, emot det,
att målet blifvit i vanlig Domstolsväg behandladt.
oell pröfvadt. Benna premiss torde
sålunda icke eller kunna antagas för
fullgiltig.
' e) ”Att, då Kongl. Majits beslut, det
*$tal bör anställas å en anmärkning af si st—
”nämnde beskaffenhet, icke innefattar stadgande
i pröfningsväg af det ansvar» sorn
'Mera må följa, hvilket mäste bero på föregående
undersökning af dén Domstol,
"hvartill målet hörer, den härutinnan: gjörud
e erinran, som skulle hufvudsak liga prof*
"ningen i dylika frågor, mot hvad Lag stad"gar,
komma att föregå ransakningen» tor*
"de finnas af sig sjelf förfalla.”
Denna premiss angår endast Kongl»
Brefvet den 16 Och 1816, som icke förordnar
något örn KammarRättens Domsrätt,
utan endast att anmärkningar, hvilka
33 II. ' ' 9*
Den >4 Augusti e. m.
angå en menighet, skola underställas Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning, innan de communiceras.
Med erkännande af det goda och
nyttiga i uppsåtet, alt Kongl. Maj:t vill
känna den sak, sorn angår en hel menighet,
och pröfva, huruvida sakens vigt och
fullgiltighet påkallar samma menighets oroande
med förklarings afgifvande, skiljer jag
mig i detta fall ifrån Motionairen, ochanser
bibehållandet af denna föreskrift mera
gagneligt än skadligt,
Härmed har jag slutat min vederläggning
och får på grund deraf vördsamligen
yrka afslag å förevarande Utlåtande, och
att i stället må beslutas en underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t med anhållan, att
de stadganden uti KammarRättens Instruction
eller serskilta KonungnBref, som inskränka
KammarRättens allmänna Domsrätt
i andra fall, än då det angår Kongl. Maj:ts
egna beslut, må upphäfvas
Herr von Hartmansdorff\ August: Sedan
Herr af Billbergh så fullständigt utvecklat
ämnet, och Ständerne rfedan vid
denna Riksdag fattat beslut öfver KammarRättens
anmärknings- och pröfningsrätt i
mål, som röra menigheter, afstår jag från
att vidare yttra mig i frågaii, utan förenar
mig med Herr af Billbergh.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi
-
Den i4 Augusti e. m.
fall å Lag- och Ekonomiutskottens förevarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
afslå berörde Utlåtande, samt, på sätt Herr
af Billbergh tillstyrkt, besluta en underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan,
att de stadganden uti KammarRättens
Instrucljpn eller serskilta KonungaBref, som
inskränka KammarRättens allmänna Domsrätt
i andra fall, än då det angår Kongl.
Maj:ts egna beslut, må upphäfvas.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade dessa propositioner,
men de blefvo båda åter med Ja
och Nej besvarade.
Hans Excellence gjorde proposition endast
till afslag å Utskottens ifrågavarande
Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Munck af Rosensköld, Eherhard:
Jag ber, att få fästa uppmärksamheten
derpå, att afslag å Utlåtandet medför enahanda
resultat, som bifall till detsamma,
enär Motionen är af Utskotten afstyrkt. Jag
anhåller derföre om proposition till bifall
eller afslag, men det sednare med det af
*54
Den (4 Augwsti e, ro.
Herr af Billbergh uppgjorde tillägg, så att,
i händelse af votering, Herr af Billbergh^
förslag må innefattas i Nej-propostionen.
Herr Hjerta _, Gustaf: Då den värde
Ledamot, som sist talat, ' numera justera,t
sitt vid ett föregående tillfälle i ämnet afgilhe
yttrande, s^mt ifrån sin likgiltighet rörande
afklag eller bifall lill Utlåtandet ingått
på Herr af Billberghs förslag, fäjr jag anhålla
örn proposition derå, Öfvertygad, att’
en sådan underdånig skrifvelse, sorn deri
omförniäles, vöre ganska nyttig; och hafva
skälen dertill redan blifvit så fullständigt
utvecklade, att jag ej anser mig behöfva
upprepa dem.
Friherre Cederström, Jacob: Då jag
icke kan instämma med Herr af Billbergh
och de öfrige Herrar Ledamöter, hvilka
sig med honom förenat, får jag vördsamfe
anhålla, att Voteringspropositionens första
alterUatif må blifva bifall å Utlåtandet;
Contrapropositionen må blifva hvilken sorn
helst.
Herr Munck af Rosensköld: I anledning
af Herr Hjertås sista yttrande, får jag
förklara, att jag ingalunda justerat hvad jag"
förut sagt, utan alt det varit fullkomligt
consequent, och öfverensstämmande med
mitt föregående yttrande, hvarom jag åberopar
Protocollets vittsord.
Den 14 Augusti e. nr.
135
Ilerr von Hartmans dorff':- Jag hade
hoppats, att i en så klar sak som denna,
det icke skolat komma i fråga, alt bifalla
Utskottens Utlåtande, utan alt Herr af Billbergbs
framställning utan motstånd skolat gå
igenom. Men sedan votering nu blifvit begärd,
anhåller jag att få meddela en upplysning,
som jag hoppas skall föranleda
mina värde motståndare att afstå från Voteringen.
Upplysningen synes vara så mycket
nödigare, sorn jag af Friherre Cederströms
begäran att få votera linner, alt det
gifves Kronans Embetsman, hvilka äro ömtåligare,
än Kongl. Majrt sjelf, för granskning
af allmänna medels förvaltning. Jag,
utber mig alltså att få uppläsa en §. af
Kongl. Kungörelsen den io April 1828,
den jag ej kände vid Motionens väckande,
emedan FörfattningsSamlingen, hvari denna
Kungörelse finnes införd, så sent kom
mig tillhanda. Den innehåller uti 5 §.:
”Alla de, som hafva befattning med el”ler
controll vid förvaltningen af Kronans
”medel och effecter, böra, då de tilltalas
”för sådane tjenstefel, hvilka med uppbör”den
elier controllen ega gemenskap, för
”sine tjensteförbrj'telser ansvara inför Kam”marRätten,
hvarigenom de hittills i detta
yhänseende privilegierade serskilde Domsto”lar
komma att försvinna.” Då Lag- och
EkonomiUtskolten icke gjort afseende på
denna författning, så ser det ut som hade
136
Den i4 Augusti e. m.
de lika litet som jag känt hennes tillvaro.
Då man här ofta hör en ytterlig opposition,
hör det vara tillfredsställande alt motvigt
finnes derigenom, att här så väl som annorstädes
icke saknas Ultra Royalister.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken framställde följande Voteringsproposition
:
Den, som bifaller Lag- och EkonomiUtskottens
Utlåtande i anledning af gjorda
anmärkningar vid Utskottens förut rneddeldte
Betänkande, rörande KammarRältens
rättighet, att i vissa fall fullfölja gjorde anmärkningar;
vo rar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln afslå berörde Utlåtande, samt besluta
en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t,
med anhållan, att de Stadganden uti KammarRättens
Instruction eller serskilte KonungaBref,
som inskränka KammarRältens
allmänna Domsrätt i andra fall, än då det
angår Kougl. Maj:ts egna Beslut, må uppliäfvas.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes.
Friherre Cederström: Då jag nyss hörfe
Den i4 Augusti e. m.
•37
uppgifvas, alt 3:ne Stånd redan skola bifallit
Utlåtandet, anhåller jag, att Herr RidderhusSecreteraren
ville låta uppläsa de från
de öfrige Stånden ankomne ProtocollsUtdrag,
hvarefter, om uppgiften be fin nes riktig,
Ridderskapet och Adeln gerna kan undvika
voteringen.
I anledning häraf upplästes de ifrån
de öfrige Respective RiksStånden inkomne
ProtocollsUtdrag af den 17 sisllidne Julii;
hvaraf inhemtades, alt Utskottens förevarande
Utlåtande blifvit af bemälte Riksstånd
bifallit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då den ledamot,
hvilken begärt votering, nu mera
tyckts förklara sig derifrån afstå, och ingen
annan yrkat votering, någon sådan icke
eller komme alt ega rum.
Herr Munck af Rosensköld: Jag har
väl af de uppläste ProtoccdlsUtdragen inliemtnt,
att Utskottens Utlåtande blifvit af
3:ne Stånd bifallit, och att det, i afseende
å practiskt resultat, således är likgiltigt,
hvad beslut Ridderskapet och Adeln deröfver
fattar; men jag anser det likväl vara
vigtigt, att genom afslag å Utlåtandet
uttrycka den princip, att man vill bevara
nödig granskningsrätt öfver alla Embetsverk,
utan att rang eller värdighet cjfrifråu
fritager. Jag anhåller derföre öm votering
138
I)en i4 Augusti e. lu.
öfver flen gist föreslagne Voteringsproposition,
i fall Ridderskapet och Adeln nu icke
vill förena sig om att ogilla ifrågavarande
Utlåtande.
Herr von Hartmansdorff': Sedan Utlåtandet
redan blifvit bifallit af 3:ne Stånd,
synes det, som de, hvilka ifrat för Utlåtandets
antagande, kunde nöja sig med att
hafva fått rätt, och umia sine motståndare,
att äfven hafva rätt, samt utan votering
tillåta godkännandet af Herr af Billbergh»
förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att sedan votering
nu blifvit begärd af en annan Ledamot,
ansåg Hans Excellence sig böra förnya
den af honom nyss gjorda Voteringsproposition,
hvilken alltså åter af Hans Excellence
framställdes.
Herr Munck af Rosensköld: Jag hemställer,
om icke, i enlighet med Herr von
HartmansdorfFs och min önskan, vi kunde
få proposition till efsing roed det tillägg
Herr af Billbergh föreslagit, samt utan votering
ogilla Utlåtandet, och antaga nyssnämnde
förslag.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalken framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt afsiå Utskottens Utlåtande, samt
J)en 14 Augusti e. ra.
*39
besluta en underdånig skrifvelse lill Kongl.
Maj:t med anhållan, att de stadganden uti
KammarRättens Instruction eller serskilda
KonungaBref, som inskränka KammarRättens
allmänna Domsrätt i andra fall, än då
det angår Kongl. Maj:ts egna beslut, må
upphäfvas,
Föredrogs å nyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 2
sisth Julii under N:o /\6 afgifne, och den
i3 i samma månad e. m. på bordet lagde
Utlåtande öfver gjorde anmärkningar vid
Utskottens under N:o i5 förut meddeldte
Betänkande, i frågan om försäljningen,
af den så kallade LifStallbyggnaden vid
Kongsöhr.
Friherre Ridderstolpe, Fredrik, hade
inlemnat följande, som upplästes:
När •jag, af nit för Kongl. Maj:ts och
Kronans fördel, gjorde ifrågavarande Motion,
anade det mig ej, att man skulle till
dess nedtystande uppsöka 90 §. RegeringsFormen.
Det StatsContorets ogillande, sorn
ijämnes i Utskottens första Betänkande N:o
nederst å pagina 12, önskades blott att
bestå i att ej finna anbudet antagligt, och
dymedelst at. Staten bibehålla en äga, som
kunde i en närbelägen framtid blifva densamma
nyttig, ja ganska behöflig. I hvilken
strid denna önskan kan råka med 90
Den i4 Augusti e. m.
§. RegeringsFormen, kan jag ej ännu inse;
helst nämnde §. bjuder fredande för tadel
af hvad som skett är, och min önskan deremot
åsyftade inverkan på framtiden.
I anledning af hvad i nu förevarande
Utlåtande N:o 46 förekommer, får jag an*
märka, att jag tror, det Grefve Posses förmodan
tål afprutning, helst jag ej kan föreställa
mig den tid i Sverige stunda, då
ordinarie räntor åläggas att ifrån ett Län
passera genom ett annat för att lefvereras
i ännu ett tredje.
Sidan 3o hafva Utskotten funnit, ”att
”Rikets Höglofl. Ständer icke höra eller kun*
vna genom något deras beslut hindra verkställigheten
af Kongl. Maj:ts i administrativ
väg till StatsContoiret aflåtne Nådiga
”befallning, etc.” Märkom väl beslut. Huru
skall man uträkna slägtskapen emellan
den föreslagne underdåniga anhållan, och
Utskottens aning om beslut?
Utskotten creditera, sidan 3i, StatsContoiret
för att hafva ”låtit all verkan af
”auctionen blifva hvilande” — på samma
gång Utskotten i Motionairens debet placera
— hans Motion, hvilken blef StatsContoirets
motif, att ej säga väckelse.
Hvad hufvudsaken angår, och i fall
Ridderskapet och Adeln bifaller Utlåtandet,
kan jag medgifva, att det må i hand
-
Den 14 Augusti e. m.
*4»
Jingarne qvarstå såsom caracteristik på consequencen
under en Riksdag, der man klandrar
en Skeppshandel öfver hvilken Kronans
målsmän hörde blifvit, och der man
gillar försäljandet af en LifStallbyggnad,
öfver hvilket Kronans målsmän ej blifvit
liÖrde. Jag föreslår afslag å Utlåtandet.
Hans Eocccllence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
å Stats- och EkonoiniUtskottens förevarande
Utlåtande; hvilken proposition med
Ja besvarades.
Vid förnyad föredragning af Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottens
d. i4 sisth Julii under N:o
i3 afgifne, och den 24 i samma månad e.
m. på bordet lagde Betänkande, angående
yrkadt förbud emot införsel af Utländska
Fabriksvaror m. m., blef samma Betänkande
af Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
samt Herr Marks von Wurtenberg, Gotthard
Wilhelm, ytterligare hegardt på bordet;
hvilken begäran Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarade icke
kunna emot föreskriften i 49 §• Riksdagsordningen
förvägras.
Företogs till pröfning Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkouomiUtskottens d.
Den Augusti e. m.
ii sisth Julii, under N:o 53 afgifne, och
den i dennes på hordet lagde, Utlåtande,
angående Dykeri- och Bérgningsanstalterne
i Riket.
..... i ' . - • - il . .
Herr Rothliebj Carl Fredrik,, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Ingressen till Utskottens Utlåtande är
obestridligen grundad på hvad nödvändigheten
och billigheten kräfva; men emot deras
förslag till verkställigheten synes mycket
vara att anmärka. Att bilda en Dy*
keri-anstalt på Actie-teckning, är måhända
en utvidgning af Handels-intresset, och
innebär en beräkning af vinst på sjönödlidandes
bekostnad. Det motbjudande i en
sådan octroijering faller genast i ögonen,
och jag tror icke, att i något Land Dykeri
finnes, sorn år grundadt på Actieteckning.
Utomdess är det ganska oafgjordt, huru
denna Actieteckning skulle utfalla, eller af
hvilka personer denna association kommer
att bestå, då en Actie kan säljas till det
låga priset af 100 R:dr B:co. Vid kusterna
torde Skutskeppare, Fiskare och måhända
äfven lurend röjare blifva de mest ingredierande
delarne uti corporatiohen; hvilka
följder kunde deraf uppstå? Dessa äro
oberäkneliga.
Med hänsigt dertill, alt en barmhertigliets-inrättning,
(jdenna egenskap lärin- cj
kunna bestridas Dykeriet) ej bör innebära
Den i4 Augusti e. m.
i43
elementerne för en vinstanstalt, skulle jag
vara'af flen mening, att Staten borde öfvertaga
Dykerilnrättningen; men dä flere
skäl, och serdeles StatsVerkels knappa tillgångar
tala deremot, så lärer en enskild
association icke kunna undvikas. Men månne
det rälta då är att påbjuda en Actieteckning?
Jag tror, att, om Rikets Ständer,
sedan det reglementariska blifvit utarbetadt,
till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemnade, att, såsom hitintills, åt någre
redliga välsinnade och förtjeiite män
uppdraga att underhålla och bedrifva Dykeriet,
emot en viss afgift till Staten, skulle
det maktpåliggande ändamålet häst uppfyllas.
Och manne detta mera Strider emot
60 §. RegeringsFormen, än flere andra associationer,
om hvilkas tillvaro jag ej bär behöfver
erinra. Det är ju endast fråga oni
en association, som i det ena fallet skulle
bestå af flere och i det andra af färre personer?
Men garantien för Inrättningens bestånd
och dess egentliga bestämmelse skall,
efter hvad mig synes, alltid blifva säkrare
och närmare uppfylld, om associationen komrne
att utgöras af färre personer kända för
hedrande tänkesätt, samt med den förmögenhet
att de förmå upprätthålla Verket;
men förminskas i den nion assiöciationen
kommer alt utgöras af flere okände oell
kringspridde, endast efter vinst traktande
Actie-egare, Så tänkte och handlade Rikets
Ständer vid iSafl års och föregående Riks
-
>44 Den i4 Augusti e. m.
dagar, och erfarenheten skall otvifvelaktigt
snart komma att visa, hvilkendera tankan
är den rätta och mest ändamålsenliga.
Om nu Actieteckningen ej uppgår till
det beräknade beloppet; så är det föreslagit
i 5 §. af BolagsReglorne, att Staten
skulle fylla bristen af RiksgäldsFonden, Jag
tror, att Staten vid en sådan händelse ej
bör blanda sig uti hela anstalten; ty sker
ej Actieteckning förden fastställde summan,
är det ett evident bevis, att den enskildte
Medborgaren emotsett förlust och ej vinst;
och hvarföre bör StatsVerket då vara tillreds
att inmänga sig i halfrnesurer, som
alltid aflöpa med förluster?
Att dela Dykerilnrättn,ingen i tvänne
eller flere nsSocialioner omkring Rikets vidsträckta
kuster, skulle såsom Frihere Cederström
och Herr Lefrén m. fl. sig yttrat,
påtagligen vara, att i grunden omintetgöra
hela anstalten. För att kunna bära sig, bör
den ovilkorligen vara förenad; ty på Norra
kusterna inträffa sällan strandningar, och
en långlig erfarenhet bestyrker, att delta
förhållandet gerna kan utsträckas ända till
Carlskrona. Det är sålunda ej att förmoda,
att någon skulle, med förutseende af
bestämde förluster, derom säker upplysning
när som helst kan vinnas uti f. d. Dykeri-
och BergningsVerket, inlöpa uti en
keligen högst a n markuings^rf^,*«)ch besynnerligt,
att Utskotten, med kännedom af
detta obestridliga förhållande, derpå tillgängliga
Handlingar lemna den mest nöjaktiga
upplysning, kunnat yttra sådana förvillande
åsigter, som nu blifvit för Rikets
Ständer Irarulagde.
Det bär förr verkeligcn existerat tvänne
DykeriCompaguier, nemligen det Norra
och Södra. Men sorn det Norra icke
bar sig, felef raan nödsakad, ali genom
1802 års Reglemente förena dem till Ett
Enda. Derom borde väl Utskotten ej varit
i okunnighet, och samma förhållande,
sorn då, gäller ännu i denna stund, oell
om A etie teckning skall ske, inträffar säkert,
att Kronan får blifva vid alla de Norra
Adienna, så vida hon, efter Utskottens förslag,
skall öfvertaga det Actiebelopp, som
ej fulltecknas, och att om bon sedan vill
försälja dem, erhålles ingen köpare, åtminstone
ej någon, sorn betalar hvad Actierna
kosta. Att vidlyftigt orda i detta ämne,
tjenar till inLet, ty em ej partiella åsigter
få dictera beslutet, vinna1 helt säkert Friherre
Cederslröms och Herr Lefrens välgrundade
ReservationsUtlåtanden, att blott
ett Bolag bör finnas, deruti jag också instämmer,
med yrkande of den hufvudsakliga
rcättelse, sona blifvit anmärkt i Utskot38
H. 10
i46 Den i4 Augusti e. ro.
tens förslag till ett nytt DykeriVerks bildande,
genom Actieteckning och fördelning
i tvänne eller flere Districter. Jag anhåller
vördsamt om återremiss af Utskottens
Utlåtande.
Friherre af Nordin, Carl Jolian: I få
saker lärer opinionen varit så osäker, som
i fråga om de allmänna anstalterne, i afseende
på Dykeriet. Utskotten hafva, efter
tagen kännedom af åtskillige Auctoriteters,
såsom AssuranceConipagniernés och
HandelsSocieteternes i Stockholm och Hamburg
ined flere, afgifne yttranden, stannat
i det väsendlligaste i det beslut, att Statsverket
ej bör deltaga i Dykeriet, utan att
det bör öfverlemnas åt enskilta. I denna
öfvertygelse instämmer äfven jag, men kail
ej dela samma öfvertygelse med Utskotten
i vissa detailfrågor. Utskotten hafva föreslagit,
att det borde inrättas flere Bolag.
Jag tror deremot, att om man vill ändamålet,
måste man ingå på alt blott antaga
ett eller högst tvänne Bolag, emedan sådana
trakter finnas på våra kuster, der en
olycka sker kanske blott hvart io år, och
der blifver det omöjligt, att hålla nödiga
materialier, derest icke vinsten på ett ställe
får betacka förlusten på ett annat, men
som icke blifver händelsen, om man inrättar
flere Bolag. Vidare hafva Utskotten
föreslagit, alt Bolaget skulle vara fritt från
Bevillning de första fem uren, men alt det
Den i4 Augusti e. lii.
'47
skulle bero på kommande Ständers pröfning,
om Bolaget derefter skall förblifva
befriadt ifrån erläggande af Bevillning, eller
ej. Jag tror, att, med de jemkningar i
tid och vilkor, som Utskotten föreslagit,
hoppet om blifvande vinst valder så ringa,
att man ej bör, genom ett sådant förordnande,
ännu mera försvåra Actieteckningen.
Förhållandet var helt och hållit olika
med förra Bolaget, då det inrättades.
Det hade i så många afseenden förmonligare
vilkor, att ehuru Bolaget gjort hemlighet
af hvad det haft i utdelning, man
dock var säker, alt det var ganska lönande.
Detta föranledde Rikets Ständer år i8op,
att ålägga detsamma Bevillning. Ett helt
förändradt förhållande kommer nu att ega
rum med det blifvande Bolaget, hvarföre
jag tror, att detta stadgande bör uteslutas.
5 §. 3 och 4 Momenterne i förslaget torde
Ridderskapet och Adeln tillåta mig att
uppläsa. 3 Momentet lyder: Skeppare må
vara tillåtit att, så länge han helst vill,
med eget folk och den örn bord befintliga
redskap allena söka rädda skepp och gods,
utan att, sedan han deruti misslyckats och
Dykeriet om hjelp anlitar, behöfva erlägga
mer än den enkla eller mindre procenten,
om än lucka blifvit rifven och gods
kastadt eller lossadt. 4 Momentet innehåller
deremot: att då Skeppare, som vid
strandningshändelsen vägrat att begagna
38 II. io*
i48
Den i4 Augusti c. ra.
Dykeriets honom erbudna biträde, och i
stället om hjelp anlitat annat biträde, än
Djkeriets, eller vid bergningen begagnat
för tillfället anskaffad redskap, sedermera
ser sig nödsakad att påkalla Dykeriet om
räddning, skall bergningsprocenten, i sådant
fall, erläggas med femtio procents
förhöjning emot hvad den fastställda tariffen
i allmänhet utsätter. Således, efler
dessa båda moment, kommer blott den enkla
nig i flen att betalas, då man vägrat emottagande
af Dykeriets hjelp, eller tagit till
hjelp redskap, sorn ej funnits på fartyget.
Uttrycket är ej tydligt nog för att bestämma,
när enkla eller dubbla afgifter skola
erläggas. Det är ej bestämdt, huru styrkas
skall, att man vägrat den hjelp, som
blifvit erbuden. Förtydligas icke detta, så
kan inträffa, att DykeriBeljeningen säger
sig hafva erbudit hjelp, och alt den blifvit
vägrad, hvaremot Skepparen påstår motsatsen.
Ensamt på den omständigheten beror
likväl, örn 5o procents högre afgift skall betalas,
eller ej. Jag anser, att Utskotten böra
föreslå någon säker bestämmelse i detta afseende.
io §. lyder sålunda: Dagtractamentet
för DykeriCommissarien, under påstående
förrättning, bestämmes till trettiosex
sk ill ingar Svenskt specie i Silfver, eller
deremot svarande Bancomynt efter gällande
cours, samt arbetslönen för det vid
bergningen begagnade manskap, efter arbetets
mer eller mindre besvärlighet och der
-
Den «4 Augusti e. m.
'49
med förenad våda, icke under sexton skillingär,
och icke öfver tjugu fyr a skill ingar
silfver för hvarje dag , efter hvilken beräkningsgrund
Bolagen jemväl ega att liqvidera
det fremmande manskap, som, innan
Dykeriet om biträde anlitades, tilläfventyrs
varit af Skepparen begagnadt. Om
nu en Skeppare, innan han anlitat Dykeriel,
accörderat om i R:dr i silfver, eller
någon annan summa, så skulle detta manskap
vara pligtigt att emottaga sin betalning
med högst tjugufyra skillingar silfver.
Jag tror, alt Utskottens mening varit, alt
livad som mera kan vara accorderadt, skall
Skepparen vara skyldig ersätta, och Dykeriet
blott betala sk., men då det ej är
nttryckt, och man endast måste hålla sig
efter orden, förefaller mig, att föreskriften
innebär en otydlighet, som måste rättas.
Sluteligen får jag fästa mig äfven vid elen
anmärkning, som af Reservanterne blifvit
gjord, att på Beredningen blifvit föreslagit,
alt Directionen skulle bestå af en Ordförande
och 2 Ledamöter, hvaraf Ordföranden
skulle utses af Konungen och Ledamöterne
af Bolaget, men att Utskotten frångått
denna mening, och föreslagit, att alla
tre LedamÖterne skola utses af Bolaget.
Om man anförtror en så vigtig sak, som
att frälsa tnenniskors lif och egendom, åt
Ledamöter, hvilka äro okände, då detta beslut
fattas, är det angeläget att inrätta controller
deruppå, att de uppfylla hvad mensk
-
15o
Den i4 Augusti e. in.
lighet och rättvisa kräfva. Detta tror jag
deremot vara omöjligt, om icke en person
finnes af Konungen tillsatt, som kan alldagligen
bevaka, att allt tillgår, som sig bör.
Jag anser detta vara ett så oeftergifligt vilkor,
alt utan denna controll jag skulle anse
mig böra afstyrka hela det föreslagna
Bolaget. Bolaget har, denna controll oaktadt,
alltid pluraliteten inom Direction, hvilket
jag anser det böra hafva, men det finnes
en controllant på dess handlingssätt,
hvilket jag anser vara alldeles oundgängeligt,
då hvarje person, som eger t oo R:dr,
kan blifva Bolagsintressent. Till följd af
dessa anmärkningar anhåller jag om återremiss
af Ullåtandet.
Friherre von Stedingk j Carl yl dam
Bogislaus Styrbjörn: Lika med Herr Rothlieb
förenar jag mig deruti, att det ej är
möjligt, att en dylik inrättning kan existera,
då flere än ett Bolag finnas. Erfarenheten
har visat, att på åtskilliga ställen ej
uppkommit några strandningar. Hvad åter
angår, att Bolaget skulle uppgöras genom
Actieteckning, och att hvar och en, som
liar 100 R:dr, skulle få teckna sig för en
actie; så är jag öfvertygad, att ingen Aclieteckning
då kommer att ega rum, ty om
hvar och en visste, hvilken liten vinst den
nuvarande inrättningen egt under de sista
åren, skulle ingen teckna sig för actier.
Det är naturligt, alt ingen tecknar sig för
Den 14 Augusti e. m.
en actie, sorn ej tror sig få 8 å 10 procent
för densamma. Troligen skola inga
personer ingå i Bolaget, om del blott ger
6 procent, då man kan få den räntan af
andra personer genom utlåning. Jag tror,
att om man får veta riktigt, hvad inkomst
Dykeriet kan gifva, skall det blifva högst
få, som komma att teckna sig. I 5 §. af
de föreslague BolagsReglorne står mot slutet
: Om deremot, vid Subscriptionstidens
slut, dctieteckningen icke uppgår till minimibeloppet
eller i5o,ooo R.dr, har Förvaltningen
att sådant i underdånighet anmäla
hos Kongl. Maj:t, som dä Idler genom
RiksgäldsContoiret den bristande teckningen
jör StatsVerkets räkning tills vidare
fylla, och hvarefter Bolagsstämma genast
utlyses i den ordning näst föregående
Moment stadgar. Jag tror således, alt,
om vid teckningen få eller inga actier tecknas,
RiksgäldsContoiret blir nära nog ensam
egare till Dykeriet. Då blir det ett
besynnerligt förhållande; när på ett ställe
i Utlåtandet föreslås, (hvilken tanka jag äfven
delar) att Staten ej skall dermed taga
befattning, och på det andra, att RiksgäldsContoiret
af Statsmedlen skall lemna bristen.
Delta är en stridighet, som jag anser
mig böra anmärka. Friherre af Nordin
bar nämnt om Bevillningen, att den
ej borde utgöras af de blifvande Compagnicn.
Jag delar denna mening, men kan
ej dela Friherrens yttrande, att man med
15a Dt u >4 Augnst i e. m.
temlig säkerhet kan tro sig veta, att det
förra Corn p a g niet haft sä tillräcklig vinst,
att det kunnat utgöra den Bevillning det,
utbetalt. Under de 3:ne Ar jag baft det
uppdrag att revidera Bolagets räkenskaper,
har jag lunn mit i den beklagliga erfarenhet,
att utdelningarne nästan varit inga.
Det är omöjligt att åtaga sig Bevillning, åtminstone
efter andra grunder än efter hvad
betalas å andra ställen, der adier finnas.
Sluteligen, hvad angår Ordföranden i Directionen,
oeh att han skulle nises af Konungen,
så anser jag det riktigt, men skulle
tro, att rict vöre rättare, om Konungen
egde rättighet att lenina adierne till ett
antal personer nf unge flir samma belopp,
som nu. Jag tror säkert, att når det är
fråga om en bergnings- en barmhertighetsinrättning;,
'Itr det, lättare för fä personer, att
dermed sig befatta, och att ofta, vid åtskilliga
tillfällen, gifva efter afsina rättigheter,
hvilket är nödvändigt, på det de olyckliga
ej må tida alltför stora förluster. Jag
är öfvertygad , att, när inrättningen består
af mångå delägare, är det ej så lätt, att
få dem alt gå in på sådant.
Herr Hjerta, GustaJ: Den ifrågavarande
saken är af lör stor vigt, för att böra
behandlas endast efter en tillfällig opinion.
Jag tror, att till en stor del beror utgången
af våra skeppsrederiers förtjenst,, och
vår frakthandels behållningar, på huru den
Den i4 Augusti e. m.
i53
afgöres; ty om vi ej med uppmärksamhet
fästa oss vid assuranceförhållanderne, och
de dermed sammanhang ägande dyheriänstallerne,
shall det blifva känbart för vår
sjöfart. Jag var vid förra Riksdagen af den
öfvertygelse, att det borde vara 2 eller 3
DykeriCompagnier; men jag har vid närmare
kännedom om förhållandet med de
erforderlige inventarierne, och deras dyrbara
beskaffenhet funnit, att en del deraf
icke kan underhållas på alla ställen, utan
måste flyttas, dit de behöfvas. Jag har
derföre blifvit af en annan mening. Om
icke sådant afses, och blott ett enda Bolag
inrättas, som kan hafva förtjensten af
de stränder, der olyckorna äro tätare, och
på sådant sätt vinna ersättning för de förluster,
som uppkomma vid dem, der någon
strandning endast hvart 5:te eller iorde år
sker, finnes ingen möjlighet att förena skeppsägares
bästa med Coinpagniéts. Antingen
måste det skydda sig för förluster genom
för höga afgifler, eller blir det intet al bela
saken. Jag förenar mig således uti nödvändigheten
af hvad Friherre afNordin anfört,
eller att blott ett Compagnie bör inrättas.
Jag anser det såsom ett oundvikligt
vilkor för att fä billiga afgifler. Jag
skulle våga underställa Utskotten, i fall
återrerniss beviljas, om icke ett medel stod
att finna, för att tillställa en sådan anstalt,
som skulle förena alla de fördelar man skulle
önska för sjöfarten, med fördelar på Bo
-
154 Den i/f Augusti e. m.
lagets sida. Jag tror, att en pröfning måste
åt Konungen öfverlemnas, emedan en
enlreprenade-auction till den minstbjudande
vore vådlig, om ej eontroiler existerade,
alt Bergningsanstalterne blefvo vidmaktbållne.
En pröfning af Konungen förutsätter
jag således, men deremot det vilkor,
att det Bolag, som erbjöd sig alt på
10 år öfvertaga Bergningsanstalterne, skulle
uppgifva förslag till bergningstaxan oell
förbinda sig, att i Banken deponera en mindre
summa, svarande emot det vite, sorn
kunde komma i fråga att bestämmas; derest
Bolaget ej underhöll sådane förråder,
och verkställde bergningen på sådant sätt,
som Contractet föreskref. Då tror jag, att
det vore möjligt att få flere Bolag, som
skulle bjuda under hvarandra. Då de anmälte
sig kos Konungen, uppkomme den
pröfning jag omtalat. Konungen pröfvade,
hvilka ville åtaga sig Bergningsanstalterne
till lägsta pris, och hvilka kunde Jemna sådana
garantier, att man kunde förtro sig
till dem. Dermed tror jag, att Konungens
inblandning i Bolaget borde vara slut. Jag
finner ej, alt Konungen borde nämna Ordföranden,
men controllen, att föreskrifterne
följdes, bör bero af honom, på sådant
sätt, att han u åg Ombud, sora skulle deltaga
i öfverstyrelse!!, och förråden borde inventeras
genom Ombud förordnade af Landshöfdingarne.
Om en sådan anstalt till vä—
gabringas, är jag öfverlygad, att handeln
Den i4 Augusti e. rn.
x 55
skulle finna sig tryggad, och Bolaget draga
en billig vinst; åtminstone kunde den
ej blifva obillig längre än i io år, då jag
naturligtvis förutsätter, att bokföringen ej
finge vara hemlig. Voro vinsterne utomordentliga,
skulle om io år ett nj^tt Bolag
erbjuda sig för ringare bergningslön. Uti
privilegium borde utsättas 2 slags vitén,
det ena af hela summan, som vore depolierajd,
för den händelse, att Bolaget helt
oell hållet upphörde att fullgöra sina förbindelser;
det andra, då Bolaget i någon
viss del underlät att fullgöra sina pligter.
Ett sådant sammanhang kunde sältas mellan
Bolaget och Sjöförvaltningen, alt den
sednare genom sin AdvocatFiscal kunde beifra
dessa förseelser. Derigenom kunde äfven
vinnas ett annat föremål. Det finnes
nu ett Bolag, det finnes i ofullständigt
skick; meri jag tror, att den sats, Friherre
von Stedingk anfört, förtjenar uppmärksamhet,
att del ej vore så förmonligt, om Bolaget
beredde sig endast på vinst. Kanske
vore det bäst, om Bolaget hade hvad man
kallar god rygg , men ej vore talrikt, emedan
det då vore lättare för de enskilte, att
få rättelse i vissa omständigheter. Jag skulle
tro, att om mitt förslag antages, hade
det gamla Bolaget den fördel för sig alt,
såsom egande en del inventarier, lättare
kunna ingå på att fortfara, och i samma
stund vore rättvisa utöfvad mot de personer,
hvilka innehafva ett sådant privilegi
-
i56 Den 14 Augusti e. m.
lini, och fästat sig dervid. Jag yrkar återremiss,
anhållande» att Utskotten måtte utgå
från samma grundsats, sorn i detta Utlåtande
är framställd, att Dykeriet bör till—
vägabringas genom enskilt Bolag, men att
det skall sätta en högst nödig säkerhet
för det högsta vite, söm kan åläggas Bolaget,
om det ej fullgör sin skyldighet; att
conträctet blir på ro år; alt äfgifterne blifva
lindriga; att Bolaget på vissa orter håller
lifräddningsbåtar, och sluteligen att det
underkastar sig en öppen bokföring, och
controll af Konungens Ombud och Landshöfdingarne
i ör terne.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning
a! de anmärkningar Friherre af Nordin
gjort, får jag vid en af dem fästa uppmärksamheten
derpå, att han trodde det
höra vara ett, högst tvenne Bolag. Jag
skulle tro, alt det ovilkorligen endast borde
vara ett; annars får man ej någon allmän
anstalt. Det är utan ali fråga, att
detta ämne är af stor vigt för vår handel
och sjöfart. Samtlige AssuranceCompagnierne
och Skeppsrederiei ne hafva yttrat sig
önska, att Dykeriet klefve inrättadt på sådana
grunder, som nu äro föreslagne, hvarigenom
ingen Skeppare behöfver underkasta
sig Dykeriet, ulan eget begifvande. I
de rättelser Friherre af Nordin yrkat i ett
par §§., instämmer jag, nemligen i afseende
på personalens betalning, och närmare
Den <4 Augusti e. ut.
bestämmande af de tillfällen, då 5o procents-förhöjningen
får beräknas; de föreslagne
stadgnnderne skulle endast komma att
uppväcka tvister, och jag anser, att det
rätta vore, att denna förhöjning af 5o procent
borde bestämmas, hvar gång Skeppare
ej genast efter strandning fordrar biträde
af Dykeriet, men sedermera mäste göra
det. Bolaget skulle äfven derigenom med
mera säkerhet bildas. Det har blifvit frainstäldt
af Herr Hjerta, att Dykeriet borde
upplåtas genom auction åt den minstbjudande.
Det skulle bereda förhöjda afgifter,
åtminstone till samma belopp, som hittills.
Dessutom skulle då den stora delen
af Skeppsredare, som finnas i Landsorterne,
få svårt att i Bolaget deltaga. Afsigten
har likväl just varit, att Skeppsredare
uti Landsorterne skulle kunna deruti deltaga,
för att hvar i sin ort kunna tillse, att
reglementet i hvarje fall blifver rätt tillämpadl.
Vidare har det blifvit yttradt af samma
Ledamot, att i sådan händelse kunde
man undvara rättighet för Konungen, alt
nämna Ordförande. Denna rätt är så nödvändig,
att derförutan ingen säkerhet existerar,
att ju de mest grymma vexationer
kunna ega rum, att man icke uppgör falska
räkningar, m. m Deremot, om Ordföranden
af Konungen utses bland sådana
personer, som ej äro Actie-egare, kan lian
ej hafva intresse alt fördölja missbruk, utan
måste anmäla dem till beifran. Det har
158
Den 14 A u g u s t i e. n».
blifvit yttradt" af Friherre von Stedingk,
såsom hinder för Aclieteckning, sitt Bolaget
detta år haft så liten vinst. Dervid får jag
anmärka, att de månader just nu stunda,
då strandningnr vanligen inträffa. Det har
sif de sammansatte Utskotten blifvit genom
votering afgjordt, att BolagsReglorne ej
skola komma till Rikets Ständers granskning
och afgörande. Likväl är det af vigt,
att de komma till afgörande af samma authoritet,
som skall afgöra saken. Jag får
anmärka detta, på grund af min reservation,
och anhåller, att då Utlåtandet återkommer,
förslaget till BolagsReglor äfven måtte komma
under Ständernes pröfning; till följd af
alla dessa anmärkningar anhåller jag om
återremiss.
Friherre af Nordin: Jag får vördsamt
anmäla, att det icke är en tillfällig opinion,
som föranledt mig, att framställa de
anmärkningar jag gjort. Jag har sökt skaffa
mig alla tillgängliga upplysningar derom,
och jag har genomgått alla handlingar,
sorn i ämnet till Kongl. Mäj:t inkommit.
Det är i följd af en, på dessa handlingar
grundad, öfvertygelse jag trott mig böra tillstyrka
bifall till principen, att ett ActieBolag
inrättas, och ali det icke beror på
godtycket, hvem som skall öfvertaga bergningsanstaltérne.
Om man vid contractets
afslutande bjuder under hvarandra, och går
så långt som möjligt är i nedsättning af
Den i4 Augusti e. in.
räddningsafgifterne, så, för att kunna gå ut
med sitt åtagande, måste man blifva så
mycket strängare vid tillämpningen; och
jag tror det ej vara rätt alt öfverlemna saken
åt den minstbjudande. Att låta Bolaget
insätta en summa i Banken, såsom
säkerhet, i full Bolaget ej uppfyller sina
förbindelser, är betänkligt, ty antingen måste
summan vara liten, och då betyder den
intet, eller ock, om den är stor, utgör
räntan derå betydligt, och Bolaget måste
söka ersättning i afgiflerne, äfven för den.
Alt, såsom Herr Hjerta föreslagit, inskränka
oclroijen till 10 år, tror jag ej vara tjenligt,
ty dä Herr Hjerta sjelf medgifvit, alt
omkostnaderne äro för Instrumentaliers anskaffande
in. m. är det ej att begära, det
någon skall ingå i Bolaget, om oclroijen är
så kort. Jag tror, att de af Utskotten föreslagne
a5 år år äro nödige. Den anmärkning
Friherre Cederström gjort emot mig,
all jag sagt, alt det borde vara ett eller
tvä Bolag, är jag färdig att erkänna, men
då Utskotten föreslagit flere, och med den
erfarenhet jag haft, att Utskoten ej gerna
frångå sina först yttrade meningar, ville
ieg föreslå något, som jag trodde af dem
möjligen kunde antagas, ehuru jag delar helt
och hållet Friherrens öfvertygelse, alt det
rätta vore, att blott ett Bolag inrättas. Det
har blifvit yttradt af en värd Talare, och
jag vill ej bestrida sanningen1 deraf, att
det gamla Compagniet på de 3 sista åren
i6o
Den 14 A n g u s t i e. m.
ej haft synnerlig vinst; men jag hemställer
till flen värde Talaren , om han går igenom
räkenskaperne för hela octroij-tiden,
och delar vinsten på alla åren, om det ej
blir en vacker utdelning på hvarje år? Har
vinsten på några år ej varit betydlig, så,
efter mitt förmenande slår den sig dock
likväl rätt val ut på det hela.
Friherre von Stedingk: En värd Talare
Herr Hjerta har yttrat, det han ansåg,
att DykerieBolaget borde octroijeras
på högst jo år. Jag tror, att minsta liden
fir 20 a 25 år. Det är fulla skäl dertill,
då inventarierne, som man måste lägga
sig till, äro dyra. Det må vara hvem
som helst, det nu varande Bolaget, eller
ett nykommit, som åtager sig Bergningsbestyret;
äro inventarierne i allt fall så kostsamma,
att vinsten på io år är obetydlig.
Hvad åter angår, att det borde stadgas,
att vissa Bolag fmgo åtaga sig alt bärja,
och att de, sorn gjorde det för det minsta
möjliga, skulle antagas; så får jag dervid
säga, att jag nästan tror det icke vara ett
rikligt förhållande, ty det vöre mycket möjligt,
att de erbjödo sig för ett ringa pris.
Men man bör taga i betraktande, hvad som
är förhållandet i amira länder, att de väl
bärja för ringa pris och dagspenning, men
jag känner ock, att på sådana ställen är det
eudust, då det är vackert väder, som det
skor
Den 14 Augusti e. ra.
sker efter elen grunden. Då det är starkt
blåsväder, sker det efter accord. Skall
hergningen ske vid alla tillfällen, måste man
antaga principen sådan, att den kan betacka
alla kostnader. Jag delar med Friherre
Gederström den mening, att Ordföranden
bör af Kongl. Majit utses, men min
mening var, att lian bör utväljas bland Bolagets
intressenter, och ej vara en för Bolaget
fremmande person, ty det vore en besynnerlig
casus, om man af Bolagets uppkomna
vinst behöfde aflöna en Ordförande,
sorn ej hörde till Bolaget; jag delar således
ej den tanka, alt han icke bör vara
af Bolagets medlemmar. Om Konungen kan
tillsätta Ordföranden bland intressenterne,
är ändamålet vunnit. Friherre Cederström
liar gjort mig uppmärksam derpå, att det
endast är under dessa sednare månader
strandningar vanligen förekomma. Jag är
ej i okunnighet härom, men jag har ej sagt
detta år, ulan de 3 sednare åren. En an-,
lian Talare Friherre af Nordin har bedt
mig gora utdrag ifrån början af oCtroijen,
då inkomsten, delad på alla åren, äfven
skulle göra en behållning de sednare åren.
Jag ar icke i okunnighet om hvad Compagniet
haft 1 inkomst i början, men skulle
tro, alt nar ett Bolag mot vissa förbindelser
erhåller vissa rättigheter, så skulle
det ega skäl alt äfven hoppas någon vinst
de sednare åren; hvilket förhållande äfven
38 H. 11
Den 14 Augusti e. m.
säkert inträffat, om ej Iractater och inskränkningar
blifvit gjorda, hvilka jag förmodar
vara nödvändiga, efter de skett, hvarigenom
Dykeriet kommit i förlust, eller åtminstone
icke vinst, ty jag kallar det förlust,
då man ej har något för sina penningar.
Inskränkningar hafva skett år från år.
Om det blir, såsom nu är föreslagit, blir
vinsten fasligt mycket mindre, än hvad
den förr varit, ty då man hade praescriptionstiden
af 60 timmar, var det åtminstostone
en möjlighet att beräkna någon vinst
för Compägniet. Jag säger ej derföre, att
det är nöd vändigt, att man skall hafva denna
prassciptionstid. När ett fartyg kommit
båldt på grund, fordras det oändeligen mera
omsorg vid bergningen, och det är de
lättare bergningarne, som skola vara till
hjelp för de svårare, på hvilka ofta förlust
uppkommer. Jag instämmer i begäran
om återremiss.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: I 3
Momentet af 5 §, förekommer något, som
synes mig antingen orimligt eller otydligt.
Orden äro följande: att strandadt fartyg,
antingen Dykeriet anlitas eller ej, skall vara
skyldigt att genast om bord emottaga
bevakning af närmast tillhands varande
KronoDykeri- eller Tullbetjent, samt att
ersätta dermed förenade rese- och tractamentskostnader;
och må icke under något
vilkor lossning verkställas> innan en sådan
bevakning om bord kommit. Skall med
Den i4 Augusti e. ni.
163
lossning förstås allt slags entledigande,
så vore det hårdt att förbjuda den, som är
på vägen att stranda, alt i ögonbliehet utkasta
gods och lätta fartyget, samt sålunda
blifva flott igen. Dessa ögonblick äro
de dyrbaraste, då man ännu ej kan hoppas,
att vederbörande kunnat hinna komma om
bord. Men det torde hända, att ined lossning
ej menas, att kasta öfverbörd. Dertill
har jag anledning af det följande Momentet,
hvarest står: om gods blifvit kastaclt eller
lossadt. Det torde då hända, att ordet lossa
är en tecknisk term, som betyder att
föra till land; och då linner jag, alt det
ej är förbudet att kasta godset i sjön. Men
jag hemställer, om icke i en lag uttrycken
höra vara så bestämda, att all tvetydighet
blir förekommen.
Friherre Cederström: Man har trott
det vara nödvändigt, att det borde vara
en tid, inom hvilken Skeppare borde hjelpa
sig sjelf. Utskotten hafva kommit ifrån
detta, derigenom att högre procent måste
hetalas, om Skepparen vägrar hjelp af Dykeriet,
och sedan behöfver den. Det är påtagligt
klart, att Skeppsredare ej skola vilja
underkasta sig den högre procenten; utan
gifva sina Skeppare order, att vid sådana
tillfällen alltid gifva sig under Dykeriet. Af
den siste Talaren har en anmärkning blifvit
framställd angående lossning. I sjöla38
H. ii *
D e n if A u g u s ti e. rn.
gen står det bestämdt, att Skeppare eger
rätt att kasta gods, och det hörer således
ej hit. Lossning är, då man förer varor
till land, och det får ej ske, förr än bevakning
kommit om bord.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Riddei skåpet
och Adeln ansåg de vid Stats- och EkonomiUlskottens
Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsainrnas återremitterande.
Ropades Ja..
Föredrogs å nyo och bifölls LagTJlskoltets
den 23 sisth Julii under N:o 84
afgifne, och den 3 dennes e. m. på bordet
lagde, Betänkande, i anledning af väckt Motion
om rättighet för fordri tagsegare, att
hos Konungens Befallningshafvande erhålla
så kalladt promotorial i lagsökningsmål.
Föredrogos å nyo och bi föl 1 os följande
från StatsUtskottet inkomne, och d. 7 dennes
e. m. på bordet lagde, Utlåtanden:
Af den 3 sistlidne Julii:
N:o 204. I anledning af gjorda Motioner
om anskaffande afbestämda samlingsrum
m. nr., förde trenne ofrälse RiksStån
-
Den i4 Augusti e. tn.
den, samt för Rikets Ständers Utskott och
Klubbar,
N:o 2o5. Om verkställd granskning af
Postverkets förvaltning år 1826, samt åtskilige
af 1826 och 1827 årens Rikets Ständers
Revisorer framställde omständigheter.
Af den i5 sisllidne Julii:
N:o 206. I anledning nf väckte frågor
om Boställen för Häradshöfd ingar, eller ersättning
åt dem, som deraf äro i saknad,
samt angående inköp af KronoSkatlehemmanet
Holm i Norra Helsingland, för alt till
Boställe för Häradshöfdingen, Kronofogden
och Häradssktifvaren derstädes användas.
N:o 207. I anledning af väckt fråga
om löners anslående åt LandsFiscaler,
Föredrogs å nyo StatsUtskollets den
i5 sisllidne Julii under N:o 208 afgifne,
och den 7 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, angående Allmänna Magazinslnrättningens
förvaltning, samt fortgången af
detta Verks utredning; och skulle detsamma,
uppå begäran af Herr Hjerta, Guslaf,
och Grefve Spens, Carl Gustaf, jemlikt 49
§. Riksdagsordningen, ytterligare hvila på
bordet.
Föredrogs å nyo StatsUtskollets d. 15
sisllidne Julii under N:o 209 afgifne, samt
166
Den 14 Augusti e. m.
den 7 dennes e. m. på bordet lagde Utlåtande,
i anledning af Kongl, Maj:ts Nådiga
Proposition om afskrifning af förra MagazinsFondens
äldre fordringar för uudsättningsspannmål
m. m.
Grefve SpenSj Carl Gustafj och Herr
Rosenqvist, Fredrik Leonharda anhöllo,
att detta Utlåtande måtte ytterligare få hvila
på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att berörde
anhållan icke kunde, jemlikt 49 §> RiksdagsOrdningen,
förvägras.
Föredrogs å nyo och gillades Stats-,
Lag- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 7 sisth Julii under N:o
54 afgifne, och d. 7 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, 1 anledning af väckt
fråga om rättighet för innehafvare af Danviks
Hospitals Hemman, att dem uppbjuda
och inteckna låta.
Företogs till pröfning Stats- Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
d. 7 sisth Julii under N:o 55 afgifne, och
d. 7 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga om utfärdande
af ändringar eller tillägg i gällande
författningar.
Den 14 Augusti c. m.
167
Harr Danckwardt, Magnus Georg: Utskotlet
har i förevarande Utlåtande föreslagit
en oinskränkt föreskrift, alt, då en Lag
eller Författning till större eller mindre del
undergår förändring, densamma helt och
hållit skall omtryckas. Hvad kostnaden beträffar,
så blir den visserligen ofta af betydenhet;
men jag anser icke den egenteligen
härvid böra komma i beräkning. Jag
delar med Utskotten fullkomligt den tanka,
alt då en Författning af mindre omfång
af blott ett eller annat ark, förändras,
Författningen bör aldeles omtryckas, mea
när en obetydlig förändring i en lång Författning,
såsom till exempel Tulltaxan, vidtages;
att då omtrycka hela Författningen,
tror jag icke vara tjenligt. Embetsmannen,
som mottar den, skall tro, att Författningen
är till större delen omstöpt, och efter
andra grunder uppgjord; han erfar snart
vid genomläsningen, att den är nästan lika
med den föregående; han måste då undersöka,
i hvad del den undergått förändring,
och lian måste derföre anställa en coltationering
af begge Författningarne, dervid han
sluteligen finner blott en liten obetydlig
ändring i den gamla vara gjord; hvilket onödigt
besvär skall icke honom härigenom förorsakas,
för att få kännedom af det nya stadgandet.
Jag tror således för min del, alt
endast vid de tillfällen, då en hufvudsakligare
omarbetning skett af en vidlyftigare
författning, eller då förändring vidtagits uti
Den i4 Augusti e. m.
en af ett eller annat ari?, det af Utskotten
föreslagne stadgande borde tjena till efterrättelse,
och att i förra fallet de förändrade
eller tillagde föreskrifterne böra såsom
riva §§. i den förra Författningen tilläggas,
på sätt med förändringar eller tillägg i i^34
års Lag tillgår,
Herr Hjertcij GustafDen olägenhet
Herr Danckwardt omförmält skola uppkomma
genom omtryckning af vidlyftigare Författningar,
nemligen att vederbörande Embetsman
skulle behöfva genomläsa och colla
tion era den nva Författningen med den
föregående, för att erhålla kännedom om
det ofta mindre betydliga och korta ställe
i den sistnämnda, som blifvit ändradt, denna
olägenhet kan lätteligen förekommas,
om man uti Ingressen af den nya Författningen
antyder, hvilken del af den äldre
varder ändrad. I Norrige brukas en sådan
omtryckning, som den Utskotten nu föreslagit;
och jag för min del anser en dylik
anstalt vara af så mycken vigt och nytta,
att jag i .illo tillstyrker bifall å Utskottens
Utlåtanr e.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: De
olägenheter, som uppkommit genom det hittills
öfliga sätt att partielt ändra författningar,
äro så stora, att jag tror det man må göra
betydliga uppoffringar för att slippa dem.
Jag hemställer Lill hvar och en, som tittat sig
Den 14 Augusti c. tn.
169
aldrig så litet om i våra Författningar, huru
obehagligt clet är alt hänvisas fran den
ena Författningen tili den andra, och att
finna, huru Författningar blifvit styckevis
upphäfde; och dessa stycken sedermera styckevis
åter upplifvade, 0. s. v. ända till nästan
oändelighet,. När man öfverskådar Förfultningarnes
innehåll i något visst ämne,
tyckas föreskrifterna kräla om hvarandra,
likasom i en myrstack; och jag tror att
om förslaget medför obehag för dem, som
skola göra bruk af Förfaltningarue, är det så
tnycket bättre; emedan dessa då torde ledsna
vid alt göra ändringar utan i högst,
trängande mål. Af allt öfverflöd vi hafva,
är öfverflödet af Författningar det förderfligaste.
Om de minskades, vore således
äfven derigenom ett stort ändamål vunnit.
Jag tillstyrker derföre bifall å Utlåtandet,
Herr Tham, Wolrath: Jag delar fullkomligt
Motionairens tanka, och instämmer
äfvenledes uti Utskottens beslut, åsyftande
omtryckning af ändrade Författningar, hvilka
icke eljest kunna rätt förstås knappt af
Domare och Embetsman, långt mindre af
parter i allmänhet. Mig synes dock, aft ordet
Lag kunde utgå utur tillstyrkandet,
emedan, om en eller annan §. af allmänna
Lagen ändras, det icke vore rätt alt
omtrycka hela Lagboken. Enär för öfrigt
hela frågan i alla fall är ett önskniligsrnål,
hvarå Kongl, Maj:t kan fästa det afseende
*7°
Den i4 Augusti e. m.
honom godt synes, och hvarvid Hr Danckwardt,
såsom Föredragande inför Kongl.
Maj:t, blir i tillfälle att tillstyrka den rättelse
i Ständernes beslut, han anser nödig,
och hvars bifall efter ordalydelsen icke blir
nödvändigt, blott det ger anledning till hufvudsakeus
befrämjande, torde återremiss i
allt fall icke vara lämplig; och får således
äfven jag begära bifall å Utskottens Utlåtande.
Herr Danckwardt: Jag vill för min del
visserligen icke yrka återremiss å förevarande
Utlåtande, om Ridderskapet och Adeln
icke anser den nödig. Jag förglömde,
då jag sist hade ordet, att till stöd för min
tanka äfven anföra det exempel Herr Tham
nu citerat, och som blir en gifven följd af
bifall å Utlåtandet, eller att, då en §. i allmänna
Lagen förändras, omtryckning af hela
Lagboken derföre komme att verkställas.
Då en totalare omarbetning sker af
en Författning, är det klart, att Författningen
bör helt och hållet omtryckas; det
är blott, då en obetydlig förändring i en
vidlyftigare Förordning är i fråga, som jag
trott Utskottens förslag olämpligt. Hvad
angår kostnaden, bar jag redan sagt, alt
derpå icke bör göras hufvudsakligt afseende,
utan är det Embetsmännens besvär alt
vinna kännedom om obetydliga ändringar
i Författningar, som jag baft för afsigt att
med mitt förslag till jemkning i Utskottens
Utlåtande afböja.
Den i4 Augusti e. m.
171
Herr Hjerta: Herr Danckwardt har
funnit Utskottens tillstyrkande olämpligt,
hvad allmänna Lagen beträffar, men jag
får erindra, att Utskotten så mycket mindre
kunnat mena den, som den aldrig blifvit
utdelad till Rikets Embetsman, utan endast
dem för penningar tillhandahållen.
Blott speciella Lagar och Författningar varda,
på grund af en på 1760-talet af Ständerne
framförd underdånig önskan, genom
årstrycket utdelade. Dessutom får jag fästa
uppmärksamheten på, alt det omtaldta besväret
för Embetsmännen undvikes, om StatsSecreteraren
gjorde sig den mödan att i ingressen
till hvarje ny Författning antyda,
hvilken del uti den äldre blifvit ändrad.
Herr Danckwardt: Jag underlät, då jag
sist yttrade mig, att besvara Herr Hjertås
förslag, alt i ingressen till hvarje omtryckt
Författning den skedde förändringen skulle
upptagas. Jag tror nemligen, att detta
förslag icke är lämpligt, och hemställer
lill Herr Hjerta, om det vore tjenligt, att
då till exempel i följd af Ständernes beslut
en ringa förändring skedde i en §. i ConcoursLagen
eller SkogsOrdningen, hela dessa
Förordningar skulle omtryckas, och i
ingressen dertill utsättas, i hvilken §. förändringen
endast egt rum.
Herr von Hartmansdorff} August: Jag
instämmer alldeles i deras tanka, som 011-
172 Dén i4 A11 gusti fe. tn.
sk a Utlåtandets 'bifallande: Jag inser ieke,
hvartill det skulle tjena, alt uti Inledningen
till hvarje Författning punktvis införa
ämnena för hennes innehåll, emedan jag
föreställer mig, att hvar och en, som skall
tillämpa en författning, genomläser henne
helt och hullet. För öfrigt hyser jag den
öfvertygelse, att det är vida bättre omtrycka
hvarje ny Författning, som ändrar en
gammal, än att låta Embetsman och Domare
famla i ovisshet om hvad som ännu
är gällande eller icke. Om än Domare och
Embetsman veta det, så, enär yngre Författningar
åberopa de äldre, måste alla medföras,
hvilket dessutom är svårt i anseende
till det oviga format, hvari Författningssamlingen
utgifves. I Brödrariket deremot
tryckes hon i Octav, såsom andra böcker
vanligen pläga, och är derigenom vida lättare
handterlig.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef Stats- Lag- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande af L\ i cici
ersk ape t och Adeln bifallit.
Föredrogs å nyo och bifölls Stats-och
LagUtskottens den 23 sisth Julii nnderNto
57 afgifne, samt den 7 dennes e. m. på
bordet lagde, Utlåtande i anledning af väckt
fråga, angående ersättning åt enskildta vid
Dftn 1.4 Augusti e. m. 173
yppad brist lios Uppbördsman af Allmänna
medel.
Företogs till pröfning BancoUtskoltets
d. i5 sist!. Julii under N:o 67 afgifne, samt
den 10 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o ^5 förut meddeldle
Betänkande om rättighet, alt i Rikets
Ständers Bank belåna Tackjern.
Herr Hjerta, Gustaf: Så besynnerligt
det synes att afstyrka en åtgärd, hvilken
bygger sig på den enkla princip, att man
i Banken bör få belåna så väl den ena,
som den andra varan, och ehuru mycket
denna princip instämmer med ideen om
Lånebank, finner jag det dock oförenligt
med min öfvertygelse, alt bifalla lån på
tackjern, på det sätt BancoUskottet föreslagit.
Örn denna belåningsrätt skall medgifvas
med afseende å Bankens säkerhet, är
den endast verkställbar på Stapelstadsvågarne,
och ibland dem endast, der Stångjern
upplägges, men om denna inskränkning
åter iakttages, hemställer jag, huru
mångå upplags-slällen kunde blifva, och
örn någon allmän nytta, i anseende till
dessas fåtalighet, stod att vinna. Våra Uppstads
vågar äro ej i det skick, att der upplagdt
jern med nöjaktig säkerhet för Banken
kan belånas, emedan de äro öfverlemna
-
*74
Den 14 Augusti e. m.
de lill illa controllerade Vågförvaltare, och
betydliga förluster för Banken voro deraf
att befara. Dessutom anser jag ofördelaktigt
för Banken, att belåna tack jernet efter
det pris, som Bergs- och KammarCollegierne
årligen åsätta Kronans tionde tackjern,
emedan hvar man vet, att desse Collegier
ständigt höja priset, och att det betydligt
öfversliger det Mäklare-Attesterne kunna innehålla;
och det således är mycket möjligt,
att det gångbara priset kan falla under fdelar
af det för tiondetackjernet bestämda,
hvarigenom ny förlust skulle Banken tillskyndas;
men såsom den vigtigaste anmärkningen
af alla får jag hemställa, om, då
vi blott hafva en Lånebank, det blir någon
vinst för rörelsen i allmänhet, att göra Banken
till en lånerörelse för alla inländska
rudimaterier. I detta fall måste jag, hvad
jag eljest högst ogerna gör, tillstyrka att
Staten uppträder som förmyndare för enskilde,
och icke inlockar näringsidkare i vidsträckte
företag genom aspecter till lån,
då varan icke betalas efter hvad egaren
tycker den vara värd. Jag känner personer,
som, för att få deras säd bättre betald
1 Mars månad, uppskjuta försäljningen,
och i stället upplåna penningar mot högre
ränta, än som motsvarar vinsten på prisskillnaden.
Så skulle det äfven gå med
tackjernsbelåningen. I öfrigt är tackjernet
i de orter, der det tillverkas, ansedt för
så god pant, att penningar derpå icke bö
-
Den i4 Augusti c. ni.
ra saknas. Af alla dessa skäl tillstyrker
jag afslag å förevarande Utlåtande.
Herr Tham, Wolrath: Så vida Rikets
Ständer ej vilja tillåta tackjernet blifva en
exportvara, i hvilket fall jag gerna vill
medgifva belåningsrätt, kan jag icke annat
tro, än att långt ifrån alt en sådan belåningsrätt
vore nyttig, skulle densamma blott
blifva ett skadligt medel i köpmännernas
bänder att uppstegra prisen. Jag skulle ändock
bifalla belåningsrätten, om jag ej vore
fullkomligt öfvertygad, att Bankens säkerhet
derigenom äfventyrades, i händelse jernet
belåntes på Uppstadsvåg. Jag känner något
när efter en 3o års erfarenhet tillståndet
på Uppstadsvågarne, och är öfvertygad,
att belåningen ovillkorligen skulle orsaka
förlust intill nästa Riksdag, synnerligen
då Utskottet föreslagit, alt belåna tackjernet
till tvåtredjedelar af det pris, som
Collegierna bestämt för försäljningen af
Kronans tiondejern, ty följden skall blifva,
att det odugliga jernet belånas med
tvåtredjedelar af godt tackjerns värde, och
då måste Banken ovilkorligen förlora. Huru
skall det controlleras, att Tackjernet duger?
Yågbetjeningen förstår sig ej på Tackjernets
beskaffenhet, Magistraterne icke eller,
och följden blir Bankens förlust. Jag
yrkar derföre afslag å Utlåtandet.
Herr Rosenblad, Bernhard: Om jag
icke redan längesedan upphört att känna
176 Den ii Augusti e. rn.
förundran öfter de motstridande satser jag
häraf samma personer hörer .yrkas, så skulle
jag verkligen i hög grad blifva förundrad,
då jag bort de båda sista Talarne yrka
afsiag å Utskottets Utlåtande, Man har
bland annat sagt, ali Tackjerns-idkarne skulle
vara föga belåtne med denna belåningsrält;
och samma personer, som klandrat
hvarje inblandning af Staten för att ordna
näringarne, hafva yrkat en art af förmynderskap
för Tack jer 11 snär ingen. Den erfarenhet
Utskottet inhedvtat, att Fullmägtige
från TackjernsBergslagerne, Riksdag från
Riksdag, yrkat denna bélåningsrätt, denna
erfarenhet, säger jag, bestyrkt af den ton
och de uttryck, hvari dessa klagomål blifvit
framställda, uttryck som Utskottet icke
kunnat gilla, ehuru det godkänt saken,
har öfvertygat oss, att behöfvet varit verkligt.
Motionerna hafva också alltid framställt
det så, och tyckts visa, attTackjernsBergslagerne
allmänt trott, att deras enskilta
intresse, för oss lika dyrbart som Stångjerns-idkarnes,
skulle vinna af lånerättighetens
beviljande; och så väl Herr Hjerta,
som Herr Tham, torde ursäkta, om BancoUtskottet
har mera förtroende till alla dessa
Riksdagsmans från sjelfva Bergslngerne sammanstämmande
yttranden om deras orters
behof, än de åsigter nämnde Herrar i detta
afseende kunna ega. BancoUtskottet har till
grundsats antagit, att likasom man i vårt
H a 11-
Den i4 Augusti e. m.
177
handelssystem afvikit från den gamla grundsatsen
, att genom stora privilegier och
tvångslagar m, m. företrädesvis uppmuntra
de näringar, som äro föremål för exporthandel,
(ehuru inrikes handeln i alla länder
i vigt mångdubbelt öfverstiger den yttre,
) så skulle man vid Bankens lånerörelse
endast afse b vad som vore öfverensstämmande
med naturen för en sådan, samt
landets allmänna behof, och då vi funnit,
att, under iakttagande af samma försigtighetsmått,
Tackjern kan med lika liten våda
belånas som Stångjern, hafva vi tillstyrkt
denna belåning; ty sedan Tackjernsbandeln
nu mera är lika fri, som Stångjernshandeln,
och Tackjernet eger samma säkerhet, samma
fasthet och samma oföränderlighet, som.
Stångjernet, har BancoUtskottet icke trott
sig finna något hinder möta mer belåningen
af den ena varan än af den andra, då
samma försigtighetsmått blifvit föreskrifna
att vidtagas för Tackjernet, som för Stångjernet.
Man har klandrat Utskottet, för det
Utskottet tillstyrkt, att belåna Tackjernet
efter tvåtredjedelar af tiondepriset. Det Var
just för att förhindra förlust för Banken, som
Utskottet med afseende på olika Tackjernssorters
olika värde stadgat belåningen olika,
och inskränkt belåningstiden till endast
9 månader, ehuru belåningen å Stångjern
kan utsträckas till 21 månader. Herr
Tham har framställt Bankens våda af att
38 II. 1 st
178 Den 14 Augusti e. m.
belåna odugligt Tackjern, men jag bör påminna,
att jernet belånas i mon af dess
olika värde, oell jag tror, att uppsigten öfver
odugligt Tackjern är lika sträng, sorn
öfver odugligt Stångjern; och ehuru jag ej
kan ega de anspråk på kännedom i denna
sak, hvilka en längre erfarenhet bjuder, kan
jag ej dela Herr Tharas farhågor, ty jag
känner, att på vågarne finnas lika stränga
controller mot odugligt Tackjern; och jag
känner det så mycket mera, som jag ofta
vistats uti ett hus, som var byggt af en
AdvocatFiscal i Bergscollegium, och der
grunden var lagd endast af såsom odugligt
förbrutit Tackjern. Man har tadlat, att Utskottet
velat belåna Tackjernet på Upstadsvåg;
men Utskottet bar också sagt, att belåningen
skall ske med samma säkerhet,
som för Stångjern, och i händelse det vöre
sannt, att säkerhet icke kan vinnas på
en Upstadsvåg, skulle ingen belåning der
komma att ega rum; dock visa just de undersökningar
Utskottet anställt, att en sådan
säkerhet verkligen finnes. Då jag nu
visat, att Utskottets tillstyrkande är välgrundadt
och stöd t på Tack jernsBergslagernas
flere gånger förnyade högljudda begäran;
då vi ej böra vara förmyndare för
Rikets Bergslager; då rÖrelse-capitalet ej
derigenom minskas på andra håll, och då
en snar omsättning derigenom befordras,
utan att Bankens säkerhet äfventyras; så
kan jag ej annat än anhålla om bifall å
Den i4 Augusti e. ra.
*79
Utlåtandet, samt i händelse så skulle behöfvas,
votering.
Friherre af Nordin„ Carl Johan: Enär
förhållandet är så olika i Bergslagerne, som
jag nu finner, sedan jag hört en Talare
yttra sig om Tackjernshandeln i en annaa
Bergslag; torde det tillåtas mig med några
ord upplysa förhållandet i de Bergslager
jag närmare känner, och för hvilka Tackjernsbeläningen
vore af största vigt, nemligen
Westerbergs och Norbergs Bergslager,
hvilka till en betydligare del hafva
deras afsättning på Stockholm, Finland
och de Norra Bruken. I denna stund ligga
på Stockholms Jernvåg omkring 18,000
Skeppund Tackjern, cch förliden vinter lågo
der omkring 24,000 Skeppund, hvilka till
två tredjedelar tillhörde tillverkarne sjelfva.
Jag frågar då, om det ej är billigt,
alt tillverkarne få belåna denna Vara under
en lid, när allmänna crediten är så hämmad,
som den nu är hos oss, och i hvilket
betänkliga förhållande den kommer ovedersägeligen
att förblifva, intill dess vi få
ett verkligt mynt. Under sådant förhållande
anser jag det för en verklig orättvisa,
att icke understödja en näring, hvilken är
1 mina ögon lika förtjent af understöd, som
någonsin Stångjernsnäringeri. Det har blifvit
anmärkt af en Talare, att Banken skulle
risquera vid beläning å Tackjern, erne38
H, ‘a*
i8o Den i4 Augusti e. m.
dan vrakjern kuncle blifva belånt till samma
pris som godt jern; det är visserligen
sannt, att ett mindre godt Tackjern skulle
kunna inblandas i ett större partie af god
baskaffenhet; men då det är bestämdt att
hvarje så kallad Tackjernsgös skall vara
stämplad, är det icke allenast den, hvilken
belånt jernet, ulan äfven tillverkaren, som
får ersätta, om jernet är cassabelt. Det är
således ej för mycket vågadt, att belåna
Tackjern till två tredjedelar af det pris,
som Collegierna fastställa, ty om detLa är
<7 R:dr, blir belåningspriset blott 6, och
ehuru visserligen denna vara, mera än andra,
är utsatt för fluctuation i pris, uppgår
densamma icke till 33f procent inom
t) månaders tid, som är den af Utskottet
föreslagna belåningstiden. Jag anhåller derföre
om bifall å Utlåtandet.
Friherre Cederström, Jacob: Tvisten
emellan Tackjernsegare och Stångjernsegare
har varit långvarig, och utmärkt af en stor
orättvisa mot de förra. Vi hafva ändtligen
kommit ifrån det våld, att vissa Bergslager
voro slagne under vissa Bruk; dertill
i främsta rummet verkade Finlands frånskiljande
från Sverige, dåde hyttor, hvilkas
Tackjern var anslaget til! Finska Bruk,
icke lämpligen kunde åläggas att upphöra
3ned Tackjernstillverkning. Tackjernet är
nu fritt i handeln inom landet, och jag
hoppas, att det snart skall blifva fritt till
Den »4 Augusti e. rn.
export, men då fråga är om beläning å detsamma
, tror jag mig böra fästa uppmärksamheten
derpå, att, hvad Conlroil mot bedräglig
vara beträffar, är pröfningen af Tackjern icke
svårare, än pröfningen af Stångjern, och konsten
att pröfva af Vågbeljeningen lätt lärd.
Det har blifvit yttradt, att belåningen af
Tackjern liggande på Upstadsvåg ej skulle
ega den säkerhet sorn vederborde; hvarföre
är då Stångjern och andra jerneffecter,
ehuru liggande på Upstadsvåg, ej ansedda
såsom osäker pant för belåning? Det har
blifvit sagdt, att paulen är så god, att enskiltas
penningar nog kunde erhållas; men
om dessa enskiltas penningar funnos, beliöfde
Bergslagerna ej söka allmänt lån-understöd.
Just derföre, alt förläggare Lill
så allmänt nyttiga företag icke finnas i
Landsorten, bör det allmänna förskjuta förlag
dertill, enär full säkerhet för återbetalningen
kan lemnäs. Man har anfört, alt
det af Collegierna åsatte pris på TioudeTackjern
varit för högt; men de Ledamöter,
sorn så yttrat sig, hafva ej styrkt, att
det varit högre, än hvad som gällt mun och ♦
man emellan; och om sä varit, hade säkerligen
också klagomål deröfver i vederbörlig.
ordning inkommit. Då ulan i allmänhet
önskar, att näringarne måtte blifva fria,
hör väl icke den ena näringen befordras
på den andras bekostnad. Jag tillstyrker
derföre bifall å Utskottets Utlåtande, svri
7
%f
i8a
Den 14 Augusti e. m.
nerligen, som Utskottet sällan plägar vara
för mycket liberalt,
Hans Excellence Herr Grefve Mörnerj
[Adolph Göran: Jag finnér mig vid detta
tillfälle uti den obehagliga belägenhet, att
ej kunna dela tänkesätt med personer, som
jag så högeligen högaktar, och hvilkas tänkesätt
jag så gerna annars ville dela. Såsom
delegare uti egendom, belägen i en ort,
der Tackjern i betydlighet tillverkas, tror
jag mig höra gifva tillkänna, att jag ej ansett
belåningen af Tackjern nyttig. Jag har
funnit, att Bergmansskogarne redan alltför
mycket anlitas, och jag tror, att tillfälle
till Tackjernets beläning skulle öka vådan
deraf; samt att hvarje sätt att uppbringa
Tackjernspriserna utöfver de gångbara, bidrager
att uppdrifva den momentela tillverkningen,
hvilken öfverproduction skapar
förluster för en framtid. Jag har derföre
ansett det vara bäst, att tillverkningen går
såsom hitintills, då Bergsmännen sannerligen
icke lida. Det har blifvit sagt, att TiondeTackjernets
pris ej kan sättas öfver det
gångbara priset; men att detta ej alltid inträffar,
vet jag bäst af erfarenheten, som
flere år betalt Tackjern in natura, emedan
jag ej funnit min uträkning vid att lösa
det. Hvad åter beträffar, att här på Stockholms
Våg skall ligga en sådan mängd Tackjern
för de Norra Brukens räkning; så är
det besynnerligt, att dessa Bruksegare ic
-
Den 14 Augusti e. m: i83
ke, såsom andra vanligen göra, gifva förskott
på tillverkningen, och derigenom försäkra
sig om Tackjernet, till skäligt pris. Jag
öfverlemna!- åt Ridderskapet och Adeln att
fatta, hvad beslut som anses nyttigt, men
jag har funnit min pligt vara att gifva de
upplysningar jag eger i afseende på det
närvarande förhållandet i den ort jag kunner.
Ilvad åter angår de inkomna och förnyade
ansökningar om rättighet till Tackjerns
beläning, så tror jag, att man sällan
gör Allmogen större otjenst, än då man skaffar
den utväg att låna, ty den räknar allt
för mycket på ögonblickets fördelar, utan
att betänka olägenheterna för framtiden;
och lättheten alt åtkomma penningar, som
man ej genom arbete förljenal, orsakar ofta
en ökad förbrukning, utan att man tänker
på att återbetala hvad man lånat.
Herr Tham: Jag lemnar i sitt värde
anecdoten om det Stenhus, som endast af
förbrutit jern var uppbygdt; men den, som
läser våra JernvräksFörordningar, skall finna,
att Vågbetjeningen ej är skyldig känna
Tackjernets mer och mindre godhet,
ulan endast alt efterse, om hvarje hel gös
är stämplad eller icke. Godsegaren är väl
ansvarig för jernels beskaffenhet, men den
godsegare, som belånt en dålig vara, har
vanligtvis ingenting att ansvara med. Alt
odugligt Tackjern finues i handeln, det får
den, som köper Tackjern, rätt ofta erfara,
i84
Den i4 Augusti e. ra.
peli stämpeln är visserligen bra att lia, så^
sorn ett skräckmedel, att icke varan alltför
oblygt förfalskas, men sällan eller aldrig vin-?
per nian någonting på ersättningsprocesser
för dålig vara. Jag liar ej sagt, att Tion^
dejernet nu har ett origtigt pris, utan endast
att proportionen af två tredjedelar utaf
dess värde i beläningspris vore för högt;
ty skall beläning ske, bör det ej vara öfver
hälften. Det är ett misstag att påstå,
det Tiondejernet aldrig varit åsatt ett pris
högre, än det gångbara. Klagomål inkomma
derföre icke, utan om man lemnar sitt
Tiondejern häldre in natura. Många gånger
hafva Collegierna fått nedsätta deras
pris; sådant kan jag bäst vittna, som i 3o
år besökt Hindersmässo marknad, der betydlig
TiondeTackjerns-auction årligen hålles.
Jag liar äfven trott mig ega någon
kännedom om tillgången af Tackjern , men
jag har icke någonsin hört, att 20,000 Sk:pd
legat på Stockholms våg, Om jag hade erhållna
officiela Documenter med mig, skulle
jag visa, att det vanliga qvantum icke
öfverstiger 7 å 8,000 Skrpd, och jag vet
ej, hvarföre det i närvarande ögonblick
skulle hafva blifvit så för hö jd t, om icke
någon hastig stor blåsning inträffat. Om
beläning skall ske, bör det blott blifva lill
hälften af hvad Collegierna såsom Tiondepris
fastställt, och endast på Stapelstads-,
ej på Upstadsvåg. Då de unga Bergslager,
blott de nordliga, som blifvit nämnde, kun
-
na vara i behof af denna belåning, emedan
man i de Vestra Bergslagerna snarare
ofta har brist på Tackjern, så bör beläningsrätten
inskränkas till Stockholm, Gefle
och Götheborg.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
bär, då denna sak förra gången förevar,
redan yttrat min mening till bifall å Utskottets
Utlåtande. Men i anledning af den
discussion, som nu uppkommit, och sedan
män med mera sakkännedom yttrat sig, vill
jag blott bifoga en anmärkning. Jag har
förr yttrat min farhåga för den öfvervigt,
som BruksPatronerne hafva nästan öfverallt,
äfven hos Styrelsen. Det fägnar mig
således att nu finna, det röster bland Konungens
Rådgifvare höjas äfven för andra
delar af Jernhandteringen än Stångjernstill
verkningen. Jag hembär Friherre af
Nordin min aktning för del sätt, hvarpå
lian här i denna fråga yttrat sig, och får
tillägga, att tvenne BruksPatroner i Utskottet,
nemligen Friherre Reutersköld och Hr
Hisinger yttrat sig på samma sätt.
Herr Rosenblad: Efter Herr von Hart-,
mansdorffs yttrande har jag ej mera att tillägga,
än att den strid, hvarom Friherre
Cederström talat, lär vara slut, när vi sett
bär och i Utskottet stora Stångjerns-idkare
tala för {ika fördelar åt deras Tackjernsidkande
bröder.
i86
Den >4 Augusti e. in.
Herr Hjerta: Jag har den olyckan att
hvarken vara Stångjerns- eller Tackjernsegare,
men jag går ut från den grundsats, att
om Tackjernet skall betraktas såsom pant,
är det en dålig pant. Om åter frågan skall
betraktas i sammanhang med den öfriga belåningen,
så är just nu det ögonblick inne,
då man arbetar på att komma ifrån ett
oriktigt undsättningssystem, till ordning , och
jag trodde ej, att tiden då vore lämplig,
att inkalla nya lånesökande. Jag har ej
funnit dessa satser på ett öfvertygande sätt
bestridde, och jag hyser den farhåga, att
Tackjernet blir en pant, hvaruppå Banken
gör förluster; men jag skulle ändock ej afse
den saken, om jag ansåg åtgärden medföra
en stor allmän fördel. Friherre af
Nordin har anfört en satts, som gifver styrka
åt min mening, eller att Tackjernet åtminstone
borde vara upplagdt på Stapelstadsvåg.
Då han upplyst, att Tackjern finnes
på Stockholms våg upplagdt, visar det,
att det ej mätte vara grundlöst, att ingen stor
vinst är alt hemta. Det jern, som ligger,
är säkert till ganska stor del belånadt hos
enskilta. Hela vinsten är skilnaden emellan
den enskilta räntan och Bankens. Jag
frågar, om det är ögonblicket, då man vill
höja denna ränta, då BancoUtskottets Betänkanden
föreslagit, alt den må höjas; om,
säger jag, det då är liden att införa nya
låntagare i Banken. Jag skulle tro, attoni
den grundsats stadgas, att alla varor få be
-
Den i4 Augusti e. m.
187
lånas, hommer denna vara äfven att belånas;
men om denna idee ej erkännes, utan
man vill fortfara med undsättningssystemet,
huru skall det då se ut, att inkalla
en hel näring, ty då vi eftersträfva att erhålla
si 1 frets förhållande till sedelstocken,
som 5 till 8, skulle det likväl kunna hända
genom krig, att här kunde komma att
belånas så mycket Tackjern, att denna proportion
undanrycktes. Jag finnér ej, att
det står i sammanhang med de anstalter
man nu vill vidtaga till ordnings vinnande
för Banken.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Det har funnits tider, då med Bankens
medel icke allenast tackjern, utan äfven
roster och malmlager belånades, men
det skedde, då Banken hade Contoir i orterne,
i Fahlun och Götheborg, eller omkring
1690-talet. Dessa Contoir voro af helt
annan natur, än Banker som göra mynt.
De försågös med liten fond från Banken,
lånte upp penningar i orterne, och lånte
ut dem äfven på råa ämnen, såsom roster,
malm m. m. Men de belånte till gångbar
ränta; skulle Tackjernsegare finna sig deruti,
när Banken har penningar att utlemna,
att betala gångbar ränta, hvarföre skulle
sådant nekas dem? Men det är ej det,
som de Herrarne vilja; de vilja hafva samma
förmoner, som Stångjernsegare, eller 3
procents ränta; då är ej den ädelhet så
i88
Den 14 Augusti e. in.
mycket alt rosa, att en man, som njuter
en förmon för sig, äfven vill låta andra
njuta den. Måtte de Herrar, som vilja hafva
slut på penningevingleriet, besinna af
hvilken utsträckning denna nya lånerörelse
lomme att bli. Stångjernet belånas ofta
ej på längre tid, än 2 månader; Tackjernet,
är det sagt, skulle belånas på g månader;
sådant låter göra sig under nuvarande
förhållanden; men osäkert är, om det
alltid låter sig göra, enär Bankens vexlingsskyldigliet
vidtager.
Emedlerlid få vi, i Tackjernsegarnes
medgifna belåningsrätt, en ny fiende mot
införandet af ordning i Bankens förhållanden.
Få vi sedan Spannmålsbodarne ställde
i paritet med Jernvågarne, så får man
Vänta länge på ordningens återställande.
Jag anser denna fråga böra hvila, intill
dess Ständerne afgjort, om det skall
blifva förändring i Myntets och Bankens förhållanden.
Blir ingen förändring utaf, och
ingen ordning att hoppas, må då belånas,
hvad som kan belånas, på det att det måtte
gå omkull, och gå omkull ju förr dess
heldre.
Herr von Hartmansdorff': För min del
har jag, så vida Ridderskapet och Adeln
det för öfrigt tillåter, ingenting emot, att
frågan får hvila så länge, sorn Grefve von
Schwerin yrkat.
Den >4 Augusti e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dt Mar skalken förklarade, att då flere
Ledamöter begärt, att BancoUtskottets Utlåtande
måtte ytterligare få hvila på bordet,
kunde sådant, oaktadt öfverläggning i
ämnet redan egt rum, jemlikt 49 §• Riksdagsordningen,
likväl icke förvägras; och
komme i följd deraf berörde Utlåtande att
ytterligare förblifva hvilande.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protocnlli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den i 7 Augusti 182 <j.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Företog Högloflige Ridderskapet och
Adeln val af 8 Suppleanter i Förstärkta StatsUtskoltet,
hvilka skulle äga, att, sedan de
af Ridderskapet och Adeln redan utsedde
sex Suppleanter uti Förstärkta StalsUlskottet
ingått, derefter, i nion af behofvet, hvar
för sig, efter antalet af de fleste rösterne,.
uti nämnde Utskott inträda; och befunnos,
igo
Den 17 Augusti f. m.
efter valförrättningens slut klockan ett quart
till 12 förmiddagen, följande Herrar, genom
de fleste rösterne, dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o 35o. Friherre von Schulzenheim,
Conrad, Theodor,
87 röster.
— 1925. Herr Ehrengranat; Full
mägtig
Herr Blomstedt,
Christian Jacob, 87 —
— 2013. B. Herr Rosenblad, Bern
hard,
87 —
— 2299, Herr von Beskow, Bern
hard,
87 —■
—• 176. Hern Schulman; Fullmägtig
Herr Mörner,
Christer, 8ö —
— i543. Herr Hederstjerna, Er
land,
86 —
— 2181. HerrafSegerström;Full
mägtig
Herr Lagerheim,
Eric Julius, . • 86 —i
■— 2203. Herr von Lindecreutz,
Justus Christopher, , 86 —*
Föredrogs ånyo Banco-och LagUtskottens
den 25 sistlidne Julii under N:o 69
afgifne, och den 10 dennes eftermiddagen
på bordet lagde Betänkande , angående upphörande
af Bankens rättighet alt med egna
käromål draga sina vederparter från deras
lagliga domstolar.
Den 17 Augusti f. ra.
Friherre Cederström , Jacob: Lika med
dem, hvilka reserverat sig emot BancoTJtskoltets
beslut, anhåller jag om afslag å
detta Betänkande. Det vore visserligen att
medföra någon inkomst för Domstolarne i
orterne, orri Banken der skulle kära, men
ofta kunde det hända, att utslag, fälde i
första instantien, kunde genom commissionairers
försummelse vinna lag3 kraft, och
onödigtvis ådraga Banken förluster. Det är
egenteligen icke någon förlust för enskilte,
alt Banken har ett särskilt forum, och nyheten
är till det minsta öfverflödig. Jag
tillstyrker afslag å Betänkandet.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag tror,
alt de af BancoUtskoltet anförde skäl visa,
att ingen anledning finues, hvarföre, till
förmån för Banken, undantag skulle ske i
det stadgande, att ingen skall ryckas från
sin vanliga Domstol. Det stadgandet gäller
redan för Banken i Discontrnål, och har ej
visat några elaka följder. De exempel, hvilka
anföras af åtskilliga reservanter, bevisa
alldeles ingenting, och Herr Bexell till exempel
hur helt och hållet förblandat sakerne.
Jag anhåller om bifall å BancoUtskottets
Betänkande.
Herr Bruncrona, Gustaf Adolph, bade
inlemnat följande, som upplästes:
Det tillhör närvarande tid, att eftersträfva
något bättre, alt mönstra det föråldra
-
IQ2
Den 17 Augusti f. m.
de, att söka upptäcka missbruk och brister
i det varande, att vilja i nya och förbättrade
förmer göra godkända allmänna principer
gällande. Men, under sträfvandet åt
delta visserligen lofvärda mål, öfvergår
man så lätt till en öfverflödig, ända till
skadlig ytterlighet. Man förledes af reformnitet,
att öfverändakasta och förstöra allt,
äfven det goda och nyttiga, som i forfädrens
institutioner kan vara förvaradt, och
mera fästande sig vid vissa theoreliska allmänna
ideer, än öfvervägande följderne af
deras speciella tillämpning, invecklar man
sig i förhållanden, som, af ingen nödvändighet
påkallade, i stället att gagna, skola
skada det liela. Till dessa betraktelser har
Banco- och LagUtskottens Betänkande gifvit
mig anledning. Då intet under solen
finnes, som icke är susceptihelt af förbättring,
kan jag ej heller rimligtvis påstå, att
Bankens nuvarande inrättning icke skulle
vara underkastad samma allmänna naturlag.
De modificationer i dess första grundförfattning,
som tid efter annan i åtskilliga
delar ägt rum, bevisa äfven sådant, och
jag har sjelf, såsom medlem af 1823 års
BancoUtskott, och under den korta tid jag
haft förtroendet att deltaga i Bankens styrelse,
i en och annan omständighet trott
någon jemkning efter tidens fordringar och
förändrade förhållanden icke vara ur vägen.
Men då jag således icke med skråaktig
-
Den 17 Augusti f. m.
»93
tig anda vill försvära allt, som består, hvarken
inom eller utom Banken, är jag långt
ifrån att tro, att allt nytt skall vara förträffligt,
och att icke just i det gamla länge
bepröfvade, som under halftunnaL sekel
icke påkallat förändring, ligger en grund
för dess bibehållande, eller åtminstone en
fordran, att det icke utan den noggrannaste
pröfning, lättsinnigt skall utbytas mot
annat, hvars följder man icke känner, men
hvilka möjligen kunna blifva af en betänklig
art. Så vidt ske kan, föredrar jag lämpliga
förbättringar af den gamla byggnaden
framför dessa radikala mesurer, hvarigenom
bela denna byggnad sluteligen kan förvandlas
till en ohjelplig ruin.
Utskotten hafva ansett Banken böra
frånkännas dess urgamla rättighet, att äga
Svea HofRätt till sin enda första Domstol,
på skäl, hvilka ej torde uthålla en strängare
granskning. Utskotten synas förnämligast
utgått ur den synpunkt, att Banken
såsom penningeanstalt bör behandlas enligt
allmänna rättsgrunder, och dela med hvarje
enskilt plikter och rättigheter, och på
denna princip stödt sitt förmenande, att
alla lagformer, som gälla för den enskilte, äfven
böra vinna tillämpning för Banken.
Jag hyllar denna grundsatts, så vidt den
angår sak eller det reela. Bankens credit,
samt det allmänna och enskilta interesset,
38 H. i3
194
Den 17 Augusti f. ni,
nära förbundne med hvarandra, äska att
Bankens förbindelser noggraunt uppfyllas,
och att förtryckande förmåner densamma
icke tilläggas. Men annat är förhållandet
med vissa former. Banken, sådan som vår,
arén Statsinrättning för sig, tillskapad för
allmän båtnad, en inrättning, hvilken för
dess inverkan på det hela och hvarje dess
del, måste lemnäs allt det skydd, som är
möjligt, utan intrång på andras bättre rätt.
Den är derföre dock ej eri Stat i Staten,
utan tvärtom så innerligt införlifvad med
Statskroppen, att rätt vårdad utgör den en
af dess förnämsta och verksammaste lifsorganer.
Banken är således ett Verk af den
vigt och det omfång, att dess förhållanden
måste betraktas ur en annan synpunkt än
enskiltes, enär sådant ej står i strid med
dess egen credit, eller den enskilta äganderätten.
Ett oförändradt bibehållande af
Bankens forum privilegiatum gifver dock
ej anledning till någondera. På sätt Bankens
Commissariat omständeligt anfört i dess
tryckta Utlåtande, skulle, genom Ökadt äfventyr
i flere afseenden, mångdubblad kostnad,
långsamhet i ärendernas behandling,
olika principer i lagtolkning hos Domare,
utom andre olägenheter, Bankens fördel förbises,
och dess credit för ingen del befästas,
under det dess vederparter, i anseende
till troligen ökad kostnad och säker tidsutdrägt,
äfvenledes genom den föreslagne
ändringen, i stället att vinna, betydeligen
Den 17 Augusti f. m,
skulle förlora. Hvartill då en förändring,
som, utan egenteligt ändamål eller gifven
practisk nytta, blott vore en gärd åt en
tom ide?
Men jag vill följa Utskotten närmare 1
spåren. Utskotten finna det vara orättvist
mot andra, att på sätt af BancoStyrelsen
blifvit föreslaget, Concursmål, som i anseende
till Bankens derunder beroende rätt,
till S vea HofRätts pröfning blifvit hänskjutne,
skulle enligt BancoOrdningen företrädesvis
afgÖras. Det är likväl också förordnadt,
att Religionsmål, brottmål, växel- oell
sjörättsmål, samt concursmål i allmänhet,
utan uppehåll böra till laga slut befordras,
hvilket förutsätter en skyndsammare behandling
än med andra mål. En afvikelse är
således i andra afseenden redan medgifven,
och målens ålder lärer så mycket mindre
vara- grunden för deras föredragningsordning,
som valet af mål i sådant afseende
lärer vanligen bero af föredraganden,
då ej gifven föreskrift utstakar för honom
en viss ordning. Om nu ett Verk, som, i
sig sjelft ett dödt ting, icke kan hysa egennytta
eller handla för sig sjelft, utan såsom
en samhällets inrättning finnes enligt föreskrifven
riktning verkande till dess medlemmars
gemensamma förmån, genom dessas
frivilliga öfverenskommelse, njuter en
för sin verksamhet nödvändig företrädesrätt,
38 H. i3*
Den 17 Augusti f. m.
lärer ingen kunna yttra, att densamma liar
en oädel grund, eller att den tillkommit
obehörigt, eller att den är ensidig och obillig,
och att derigenom något ingrepp blifvit
gjordt i andras rätt.
Att det klandrade privilegium är samtidigt
med Bankens första inrättning, synes
dock något tala för dess orubbade bestånd.
Om detta privilegium redan då och
ända till närvarande tidepunkt ansetts utgöra
en af grundpelarne för inrättningen,
bör ett sådant ökadt stöd ej utan yttersta
nödvändighet undanryckas. Utskotten hämta
skäl för sin hemställan af Bankens utvidgade
verkningskrets, men just derföre
tror jag, att nu, mera än vid Bankens grundläggning,
enhet för dess tviste-ärenders behandling
och en enda punkt för deras upptagande
och afdömmande är af vigt. Sådan
var ock grunden för Kongl. Brefvet den
17 Februari 1742. Då man så gärna vill
härma främmande Banker och inympa på
vår deras inrättningar, samt sednare tiders
bruk i allt vili hyllas och lemnäs företräde,
så borde klandrarne af det gamla och
inländska vara tillfredsställde af den upplysning,
som hämtas af Herr Professor Bexells
reservation, hvaruti uppgifves, att åtskilige
icke längesedan inrättade utländske Banker
blifvit tillagde dels vissa företrädesrättigheter,
dels egne fora. Eller skall man
först upphäfva en egen gammal godkänd
Den 17 Augusti f. m.
J97
inrättning, för att sedan återinföra den med
åberopande af utländsk auetoritet?
Det torde icke vara så riktigt uppgifvit,
att för priviligierade corporationer eller personer
säl skild Domstol blott äger rum, då de
skola inlåta sig i svaromål. RiksgäldsContoret
och Riddarhuset äga sina fora privilegiata
utan sådan inskränkning. Huruvida
Concurser i gäldbundet Adeligt bo i sådant
afseende måga sättas i fråga, lemnar jag
derhän. Det är dock den gäldbundne, sorn.
gör första steget, och Bprgenärerne, hvilka
på stämning infinna sig, synas snarast
kunna betraktas såsom svarande. Men om
t. ex. redovisning af en förmyndare, som
vårdat Adelig myndlings gods, klandras, måste
ju enligt allmän lag förmyndaren, ehuru
svarande, och om än han är ofrälse,
inställa sig vid myndlingens privilegierade
forum, om så äskas, andra exempel att
förtiga.
Det är att tilltro BancoAdministrationen
att alltför småaktigt och med biafseenden
bedömma frågan, då det liksom förutsätles,
att vederbörandes inom Banken större
beqvämlighet ingått i deras Utlåtanden. Det
öafbrutna nit i alla åliggandens fullgörande,
hvarom BancoUtskottets egen berättelse
vitsordar, borde freda be malte Administration
från en sådan misstanka. Deremot
bor icke lemnäs oanmärkt, alt då ma 11 för
I
198 Den 17 Augusti f. m.
indragning af några tjenster, och den besparing
dermed åsyftas, synes hågad att
vidtaga nog raska och äfventyrliga omstöpningsåtgärder
inom BancoVerket, finnér jag
det mindre consequent, att utan behof eller
verkligt ändamål för genomdrifvandet af en
opinions-sak nödgas tillskapa nya tjenster
på annat håll, eller ock vidkännas en mängd
lika kostsamma arfvoden.
t
Medgifvas borde dock, att för ett penningeverk
af så utsträckt rörelse, som Banken,
blefve det ganska brydsamt, i händelse
af en eller annan orsak käromålen
skulle betydligen ökas, att anförtro deras
utförande och vigtiga originala handlingar
åt okände personer. Banken bör, för att
kunna obehindradt uppfylla dess förbindelser,
och vidmaglhålla en god opinion
om dess ställning, så vigtig för dess credit,
vara fredad för möjligheten af betydliga
förluster. Erfarenheten har visat, att
förluster äfven indirect kunna tillkomma
för Banken genom försummelse ofth tillgrepp
i orterne, och de årliga afkortningar, som
måste äga rum vid BancoDisconten, äro en
ytterligare varning, att ej blottställa Banken
för nya hittills okände vådor, hälst i
en lid, som ej vill utmärka sig för den redbarhet
och moralitet, hvilka berättiga till
förtroende. Långt ifrån att åberopa praxis
inom DiscontVerket till mönster, vore jag
snarare hågad till den hemställan, att se
-
Den 17 Augusti f. m.
»99
dan detta Verk na mera sorterar under
Banken, tvistiga frågor, som med dess lånerörelse
äga gemenskap, äfven borde slitas
vid Bankens forum. — En flerfaldigt ökad
kostnad måste äfven tagas i beräkning. Kronans
Ombudsmän äro af tjenstepligt skyldige
att föra Kongl. Maj:ts ocb Kronans talan,
men lära icke undgå, att för den möda
de hafva för Banken, densamma hederligen
taxera, och då Banken icke såsom en
enskilt kan efter behag låta en dess rätt
rörande sak förfalla, eller åtnöjas med första
Domstolens Utlåtande, utan, med perspectivet
af Revisorers och BancoUtskotls
granskning, nödgas i hvart tvetydigt fall i
laga väg anmäla och till högsta ort, om Banken
förlorar, fullfölja sin talan, så skulle,
om Bankens kärande-talan upptoges vid
dess vederparts forum, vid flere händelser
då Banken möjeligen omsider hlefve den
tappande, Banken hafva ådragit sig betydliga
omkostnader, hvilka äfven enligt Utskottens
åsigt icke kunna vederparten påföras.
Genom bibehållandet af Bankens nuvarande
särskilta forum, skola många oskäliga
tvister förekommas, och derest tvister emellan
DiscontVerket och dess låntagare äfven
hänfördes dit, skulle troligen desse till stor
del försvinna. I händelse åter någon Bankens
vederpart vid UnderDomstolarne enligt
deras förmenande blifvit orätt besvärad
med rättegång, och Banken skulle blifva
tappande part, eller vederparten, sorn
200
Den 17 Augusti f. m.
förlorat, icke åtnöjas med UnderDomstolarnes
beslut, så drages målet i båda fallen
sluteligen till högsta ort, likasom om målet
blifvit upptaget i Svea HofRätt, såsom
första Domstol, hvarvid den skillnad i tid
och kostnad för båda parterne likväl sig
företer, att i sednare fallet 2:ne instancier
förbigås, och att samma Ombud, som vid
Svea HofRätt blifvit nytljadt, äfven vid Högsta
Domstolen då kan begagnas. Jag tror
således, att de fleste parter, hvilka ej genom
krångel och tidsutdrägt vilja uppehålla
Bankens rätt, sig sjelfve lemnade, icke
skulle försvara den inbillade förmån, att
i första rummet blifva sökte vid deras fora
domicilii. Också liar hittills i detta afseende
intet missnöje försports af dem, som
varit i delo med Banken.
Utskotten hafva erkänt, att långsamhet
i ärendernes afgörande genom förslagets
antagande skulle åstadkommas, men
yttra sig icke, huruvida en sådan långsamhet
är förenlig med Bankens väsende och
rörelse och, ehuru man eljest fasthåller sig
vid theorier, om den står tillsammans med
den ide' man bör uppfatta om en Bank.
Enligt min öfvertygelse bör Banken i Rättegångsformer
gynnas, så myckel utan andras
verkliga förfång ske kan, och den genväg
till skyndesamt utbekommande af dess
lagliga rättigheter och disponibla tillgångar
hållas oförändrad öppen, som densamma
Den 17 Augusti f. m.
201
från sin första tillvarelse blifvit tillerkänd.
Hvar och en låntagare, hvar och en, sorn
kommer i beröring med Banken, känner
på förhand detta vilkor, denna undantagslag,
och jag är förvissad, alt ingen lånsokande
derföre framdeles mera än hittills
skall afhålla sig från alt i Banken upptaga
i öfrigt för ordentlige betalare förmånliga
lån, eller någon deraf låta afskräcka
sig, att med ett redbart Verk inlåta sig i
transactioner. Det är sannolikt, att BancoUtskottet
i dess Betänkanden om Bankens
lånerörelse, hvilka jag i anseende till min
frånvaro icke haft tillfälle åhöra eller genomläsa,
utbredt sig om nödvändigheten för Banken,
att vid behof hastigt åtkomma sina
utestående kapitaler. Om jag då skulle förenat
mig med bemälte Utskott, hade åtminstone
i mina åsigter icke legat någon motsägelse.
Olika lagtolkning i mål af samma beskaffenhet,
menlig i synnerhet för ett Verk,
hvars vidt utsträckta rörelse sätter det i
beröring med så mångå enskilda interessen,
måste vara förebygd, då tvister, som röra
detsamma, utan. undantag pröfvas och afdömas
af en och samma Domstol. Men
vinsten häraf är för parterne gemensam.
De kunna då med temmelig visshet beräkna,
hvad dem förestår, innan de börja en
rättegång, och vedan deri ligger en anledning,
att många tvister skola i deras frö
202
Den 17 Augusti f. ni.
bortdö. För hvarje enskild, som sällan
mera än en gäng kommer i delo med Banken,
är dock saken mera likgiltig, men icke
för den sednare, hvilken, såsom nyss är
nämndt, kan få att strida mot en mängd
vederparter.
Det är yttradt, att höga Kronan utför
sina rättegångar vid vanliga Domstolar. Kronan
och Banken kunna dock i detta afseende
ej jemföras med hvarandra. Banken
existerar blott i Stockholm, och derstädes
finnas de tjenstemän, hvilka det åligger att
iakttaga dess rätt. Kronan eller Staten röjes
deremot genom dess organer öfverallt
inom Sveriges landamären, och locala dertill
bemyndigade Auctoriteter vaka öfver
dess rättigheter vid ansvar hvar på sin
ort. Konungens Befallningshafvande, och
de många dem underordnade Tjenstemän,
hafva denna omsorg. Det skulle deremot
bero på deras elier andra för tillfället anlitade
personers godtfinnande, att emottaga
uppdrag af Banken, och äfven i detta fall
hade Banken ej hos dem större anspråk, än
hvarje enskild Principal hos sin Fullmägtig.
Det lärer vara den så kallade juridiska
enhetsprincipen, sorn ligger till grund
för Utskottens Betänkande. Äfven jag gillar
i allmänhet den, och kan för min del
icke godkänna vigten af de anmärkningar,
hvilka, med anledning af verkställd tillämp
■
' • ■{
Den 17 Augusti f. m.
20J
ning deraf, blifvit vid denna Riksdag gjorde
emot samma princip. Men denna enhet
syftar derhän, att ett Juridiskt, icke
ett Kameralt eller Ekonomiskt, Verk, må
befatta sig med rent juridiska ämnens behandling.
Här är icke fråga om något sådant.
Det är en af Rikets högre Domstolar,
som handlägger målen, och hos hvilken
en större lagkännedom är att förmoda,
än vid de UnderDomstolar, der eljest
tvisterne först skulle upptagas. Undantagslagar
finnas för öfrigt öfver allt i lagstiftningen,
der hehofvet sådant fordrar, och
det har öfvergått till ordspråk, alt ingen
regel gäller utan undantag. Enhet i afseende
på forum kan ock snarast tåla undantag,
emedan hvarken våda eller oformlighet
deraf uppkomma. Också kan, hvad
Kronan beträffar, anmärkas, att hon ej alltid
såsom kärande tvistar vid vederpartens
forum domicilii. I allt hvad med upphörd.
och allmän redovisning äger gemenskap,
är nemligen Kongl. KammarRätten
Kronans forum, hvarest icke allenast anmärkningar
göras emot redovisande och
skattskyldige inom praescriptionstid; utan
ock alla sådane anmärkningsmål i första
hand afdömas, ett vida längre utsträckt
privilegium, än det som Banken tillkommer.
Enligt den stränga enhetsprincip Utskotten
yrkat, borde desse mål vid vanliga
Domstolar afgöras. Men liksom bland skälen
för Banken, att äga en vid dess sida
204
Den 17 Augusti f. m.
befintlig högre Domstol, der, hvad Banken
angår, både må käras och svaras, uti 1744
års Kongl. Bref anföres, att underrättelser
som oftast mäste tagas af Bankens böcker
och documenter, likaså och af samma orsak
är en enda Domstol i Kronans anmärkningsmål
nödvändig. Den redighet och det
sammanhang, som genom dessa undantag
åsyftats, böra på intetdera ställetåter bortIrasslas
och söndersplittras.
Jag har nämnt, att genom förlusten af
Bankens privilegierade forum en mängd oskäliga
rättegångar lätteligen kunna uppkomma.
Frestelsen kan i sanning dertill uppmana
mången dålig betalare. Man vet, att icke
sällan hos Konungens Befallningshafvande
utsökningsmål på grund af ganska obetydliga,
ofta obestyrkte, invändningar förklaras
tvistige. Enligt 2 Cap. 5 §. UtsökningsBalken
bör sökanden inom natt och år vid
talans förlust instämma sin vederpart, för
hvilken dessutom viss stämningstid före infallande
Ting i lag är förbehållen. Tvenne
slags fatalier uppkomma derigenom för
sökanden, som kunna förloras genom ombuds
försummelse, hvarpå exempel icke saknas.
Då Banken sättes i beroende af främmande
personers biträde, hvilkas pålitlighet
och sakkännedom kunna vara mycken
fråga underkastade, öppnas således ett spelrum
för intriganter, att på ett eller annat
sätt försöka sin lycka; och att obehörigt
Den 17 Augusti f. m.
vinna på Bankens bekostnad, torde af många
ej anses för så stor synd. Häraf torde
inses, huru frånkännandet af Bankens rätt,
att såsom kärande få tvistiga frågor af Svea
HofRätt pröfvade och afdömde, kan föranleda
dessas tillväxt, och att Banken genom
en sådan förändrad anstalt icke allenast skall
tillskyndas omgång och ökad kostnad, utan
ock, hvad värre är, äfventyra de betydligaste
förluster.
Man har medgifvit, att Banken alltid
såsom svarande borde bibehållas vid dess
forum privilegiatum i Stockholm. Men om
Banken instämmer ett mål till HäradsRätt,
vinner der, och saken drages af vederpart
ten till LagmansRätt, eller sedermera till
annan HofRätt, än Svea, så kan väl sägas,
att Banken blifvit förbytt till svarande vid
dessa Domstolar. Enligt ordalydelsen af
11 Gap. 6 §. RättegångsBalken synes det
ock bero af svarandens iakttagelse af viss
tid till genstämning, huruvida stämningsmålen
skola följas åt vid samma Rätt. Ehuru
jag förstår, att Banken, försatt i bredd
ined enskilte, måste underkasta sig alla de
föreskrifter, som lända de sistnämnde till
efterrättelse, har jag blott velat anföra detta,
för att visa, att sedan Bankens fordna
forum icke mera i sin helhet får tillitas,
den försäkran, att dess svarande-talan alltid
derstädes skall upptagas, icke håller
stånd, och att möjligen mål, som med hvar
-
Den 17 Augusti f. m.
andra äga gemenskap, icke alltid af samma
Domstol torde komma att behandlas.
Att i allt vilja försätta Banken i samma
ställning med individen, är icke behörigt,
och låter ej ens alltid verkställas. Jag
har bevisat det förra; jag skall, äfven ex
absurdo, söka bevisa det sednare. Om till
ex. en enskild person icke är i stånd, att
uppfylla sine låneförbindelser, så kan han
sluteligen bysättas. Men huru skulle det
låta göra sig, att i detta fall bysätta Banken,
eller månne dess administrativa personal,
eller dess principaler, kunna för dess
räkning underkastas ett sådant tvång? Likaledes
om Banken anses vara i bankrutttillstånd,
månne ConcursLagen för densamma
kan tillämpas? Banken kan svårligen
jemföras med den enskilde. Det är en moralisk
person. Dess lif och functioner, dess
skyldigheter och rättigheter, hafva uppkommit
genom en fri öfverenskommelse af Nationens
representanter efter de grunder desse
ansett tjenligast för det allmänna bästa,
och då har ingen rätt att klaga, om något
undantag från allmänna reglor till Bankens
förmån måste äga rum.
Vid en tidepunkt, då man vill återföra
Banken till dess primitiva skick och
egentliga bestämmelse, då man fordrar af
densamma mycket, ja ganska mycket, kan
jag ej neka, att det väckt min förvåning,
Den 17 Augusti f. in.
207
att man samtidigt, kämpande för principer
i en annan väg, vill förlama dess kraft genom
upphäfvande af en rättighet, lika gammal
med dess grundläggning, och så lill
sägande sammanväxt med densamma, en
rättighet, hvilken redan år 1668 ansågs
vigtig af skäl, hvilka i alla tider äga samma
gällande kraft, och icke en gång de förenade
Utskotten försökt att jäfva. Det är
i sanning att nedrifva med ena handen,
hvad man med den andra uppbygger. Alla
förmåner, som tilläggas Banken, måste stärka
förtroendet till dess förmåga. I ett ögonblick,
då Banken mera än någonsin af opinionen
behöfver tagas under armarne, vore
det sannerligen obetänksamt, att utan
nödtvång borttaga en af de stödjepunkter,
på hvilka denna opinion hos många hvilar.
Yore det ock blott en fördom, ville jag
på denna grund bibehålla det gamla.
Jag minnes, huru för tjugu år sedan
en ålderstegen man, känd för sina kunskaper
i financiel väg, lika mycket som för
sin fosterlandskärlek, på detta rum alltid
med värma yttrade sig om vår NationalBank,
dess inflytelse på allmän och enskild
trefnad, och det skydd och den okränkbarhet
densamma borde tillerkännas. Det var
den vördnadsvärde nu mera aflidne Presidenten
von Schultzenheim. Ilan kallade
Banken Sveriges ögonsten, hvarigenom han
ville ntmärka dess vigt för hela Statsma
-
2o8
Den 17 Augusti f. m.
schinefi, och den ömtålighet, hvarmed detta
Yerk derföre borde behandlas. Men hvilken
har väl denna behandling sedan berörde
tid varit? Har behandlingssättet icke
haft en, att jag så må säga, fiendtlig stämning
emot Banken, och vill man icke ännu
fortfara dermed, ehuru i ombytt form?
Man satte Banken ur stånd att fullgöra sina
förbindelser; man inblandade den i förrättningar
utom dess bestämmelse, och som
aflägsnade den alltmera derifrån; och när
man ändteligen funnit sitt stora misstag*
och vill småningom återföra denna Bank tili
dess ursprungligt redbara och för Statsorganismen
lifgifvande skick; så, hänförd af
vissa allmänna älsklings-theorier, vill man
fråndöma honom dess gamla skyddsanstalter,
och derigenom i en ny väg äfventyra
dess bestånd, till dess man åter får anledning
att ångra och återtaga sitt förhastade
steg. Detta gäller om nu varande förträffliga
controller inom Banken, om hvilkas
upphäfvande till betydlig del äfven lärer
vara fråga; detta om dess forum privilegiatum.
Det synes, som skulle man missunna
Banken dess styrka, säkerhet och förkofran,
som ansåge man detta Yerk vara
en för det allmänna interesset främmande
inrättning, icke olikt ett lastdjur, af hvilket
man fordrar allt, och på hvars rygg
man kastar sina bördor, under det man
misshandlar och illa sköter detsamma. Man
be
-
Den 17 Augusti f. ui.
besinnar icke, att återverkan af Bankens
missöden, aftagande och fall, skola djupt
kännas af Staten och hvarje dess medlem.
Detta förfarande är i sanning en afspegling
af den naiva fabeln om magen och de
upproriske lemmarne.
I anledning af hvad jag således tagit
mig friheten anföra, och med åberopande
af den närmare utveckling af saken Bankens
Commissariats* och FiscalsEmbetes tryckta
Utlåtanden innehålla, yrkar jag på det högsta,
att Banken måtte bibehållas vid dess
hittills åtnjutne forum, på sätt och med
villkor BancöFullmägtige tillstyrkt. Jag påminner
mig en värd Ledamots af BancoUtskottet
yttrande härstädes icke längesedan,
då fråga var om säkerhetsmått för
Banken i afseende å dess lån mot pant af
brandförsäkrade Stadsegendomar, hvarvid
han, under yttrad förundran öfver en Fullmägtigs
efter hans tanka alltför långt sträckta
ömhet för den enskildes förmån framför
Bankens säkerhet, förklarade, att han och
hans medbroder inom Utskottet alltid skulle
sätta Bankens interesse i första rummet.
Af detta yttrande borde jag sluta, att en
återremiss till ett Utskott med så gynnande
tänkesätt för Banken skulle medföra ett
efter min åsigt önskvärdt resultat. Men då
det nu föredragne Betänkandet, grundadt
på ett med stor pluralitet fattadt beslut,
33 H. i4
210
Den 17 Augusti f. ro;
synes rakt stridande mot anförde vackrai
grundsats, och jag trott mig vid närvarande
Riksdag hafva funnit, att Utskotten i
allmänhet strängt vidhänga en gång antagne
ideer, hvarom öfvertygelsen på förhand
så orubbligt blifvit fattad, att, efter hvad
påstådt blifvit, icke alltid hvarken de af
vederbörande infordrade Utlåtanden, eller
de anmärkningar, hvilka till återremiss föranledt,
ansetts mödan värde att genomläsa,
så befarar jag det snart sagdt vara utan ändamål
och endast ledande till tidsspillan
och omsägelser, att frågan återremitteras.
På de skäl jag andragit vore jag derföre frestad,
att anhålla om Betänkandets förkastande
genast; men af aktning för form,
och på det icke förhastande och omognad
i beslut må Högloflige Ridderskapet och
Adeln förvitas, vill jag dock medgifva återremiss
till Banco- och LagUtskotten, i anledning
af de anmärkningar jag gjort, och
hvarom jag således i ödmjukhet hemställer,
att proposition måtte göras.
Friherre Cederström: Ianledning af Herr
Rosenblads yttrande, får jag blott fästa uppmärksamheten
derpå, att så länge Banken
är en Statsinstitution, fordras ock en särskild
ordning för densamma, och då ingen enskild
ingått i transactioner med Banken, utan
kännedom af Bankens forum, kan han ej eller
sägas derigenom vara underkastad någon
nyhet. Men följden af bifall till Utskot
-
l
Den 17 Augusti f. m.
211
fens förslag skall blifva stora förluster för
Banken, genom försummade Rältegångsformer
i Landsorterna, hvilket ej kan hända
här i Stockholm, under BancoStyrelsens egna
ögon. Jag finnér ingen annan grund till
Förslaget, än Juristernas önskan nu för tiden,
att draga alla mål till Domstolar af
första instancen. Men detta står ej tillsammans
med allmänna intresset, och jag kan
derföre icke instämma i Utskottens Betänkande.
Jag anser likväl återremiss öfverflödig,
ty frågan är här endast, om Banken
skall behandlas, såsom enskild man, eller
såsom Landets centrala Penningeverk; och
om det sednare, såsom jag tror, måste medgifvas,
erfordras ock bibehållandet af den
hittills gällande ordningen för Banken. Jag
anhåller derföre om proposition till afslag
å Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff, August: Ridderskapet
och Adeln täcktes fästa uppmärksamhet
dervid, att alla andra privilegierade
Domstolar för corporationer eller personer
äro medgifne, endast då äro svarande,
men att Banken ensam har privilegierad
Domstol, äfven då han är kärande. Utskotten
hafva icke föreslagit, att i detta hänseende
borttaga Bankens privilegium helt
och hållet, utan endast då Banken är kärande.
Förslaget åsyftar således, att sätta
Banken i lika tillstånd, med alla andra,
38 H.
212
Den 17 Augusti f. m.
som äga privilegieradt forum. Om Bankenf
äger intecknad fordran i Skåne, Westergöthland,
eller hvilken aflägsen Landsort
som häldst, synes det vara obilligt, att,
vid uppkommande concours, målet ej får
behandlas af Domstolen i Orten, utan att
frågan om Bankens fordran skall särskildt
behandlas vid IIofRätt och icke ens vid
den, dit målet eljest möjligen hörer, eller
fullföljes, utan nödvändigt vid Svea IlofRätl.
Hvad ersättning gifver Banken för de kostnader
och den tidsförlust, som genom dessa
afvägar tillskyndas hans vederparter? Man
borde dock tillse, att en hvar finge någorlunda
njuta lika rätt. "Ville man blott anföra
billighetsgrunder, så borde något afseende
göras på den olika förmågan bos
den fattige och rike. Hvilken har väl då
lättare att på afstånd hålla ett Ombud, antingen
en ringa Jordbrukare med några xooo
R:dr capital, eller Banken med flera millioners
behållning? Man bar talat om den
osäkerhet, som genom ombud i Landsorterna
skulle uppkomma för Banken. Men
denna är ej större, än osäkerheten för enskild
man att förtro sig till Ombud i Stockholm.
Banken äger dessutom, att, genom
Konungens Befallningshafvande i Länen, begära
Ombud, och får dem äfven lika goda
med dem, som Kronan begagnar i sina rättegångar,
och dermed bör Banken vara belåten.
En värd Ledamot har sagt, att Utskottens
Förslag endast vore föranledt af
Den ly Augusti f. m.
ai3
Juristernas önskan, att se alla mål behandlade
vid Allmänna Domstolarne. Denna
förebråelse kan jag åtminstone icke taga åt
mig, hvars enda önskan varit, att bereda
en billig jemnlikhet i rättegångs-förmoner
åt dem, som hafva tvister med Banken.
Samme värde Ledamot har äfven sagt, att
frågan här vore, om Banken skulle behandlas
såsom enskild man, eller såsom en Statens
tillhörighet och dess väsendtligaste Penningeverk.
Men Utskotten hafva ej satt i
fråga, att betrakta Banken såsom enskild
man, ty då borde dess privilegierade forum
hafva helt och hållet upphört. Här har
endast varit fråga, att Banken borde behandlas
såsom alla andra privilegierade corporationer.
Jag tillstyrker således bifall till
Betänkandet.
Friherre Cederström: Att upphäfva Bankens
forum i de fall, då den är svarande,
skulle jag anse mindre vådligt, än då den
är kärande; ty de mål, i hvilka Banken
är svarande, äro få, och faran för förlust
vida mindre, än om Bankens Ombud försummar
sig uti concurser. Förlusten blir
icke eller blott Bankens, utan Svenska Folkets,
och hvarje Innehafvares af BancoSedeln.
Så länge Banken derföre fortfar att
vara ett Statens Penningeverk, så länge måste
starka garantier finnas för dess säkerhet
och hastigheten i Rättegångsformerna.
Dessa få icke åsidosättas för alt bereda en
2i4 *7 Augusti f. ra.
förmon, eller, såsom man sedermera sagt,
en rättvisa åt dem, hvilka hafva förhållanden
med Banken; ty man har härvid glömt,
att, då dessa förhållanden uppstodo, gällde
Lagen om Bankens privilegierade forum,
och de enskildte hafva således, vid transactionernas
ingående, förbundit sig att svara
i Svea HofRätt. Det går icke an, att,
för beredandet af en fördel åt enskilde,
underlåta, att stadga nödige garantier mot
Bankens förlust; ty BancoStyrelsen skall
eljest vid låns meddelande se sig nödsakad,
att göra sådana förord, hvilka bryta hvilken
Lag som häldst, sedan man snart nog
måste komma i erfarenhet deraf, att Ständerna
lättsinnigt bortskänkt den säkerhet
för Banken, sorn i Lagen funnits. Jag förnyar
min anhållan om proposition till af»
slag å Betänkandet.
Herr Rosenblad: Man har, såsom skäl
till afslag å Betänkandet, åberopat den våda,
som skulle uppkomma för Banken genom
försummelse af dess Ombud. Jag hemställer,
om ej afseende äfven bör göras på
vådan af förlust för enskilde, genom tvånget
att här hålla Ombud. Banken har dessutom
lättare tillfälle att välja sina Ombud,
och controllera dem; men man har ofta
hört omtalas de svåra följder, hvilka uppkommit
för enskilde, genom deras Ombuds
försummelse af Fatalier och Rättegångsformer.
Lagens fordringar hafva då i all sin
Den 17 Augusti f. m.
2l5
stränghet blifvit utkräfde, och jag vet icke
hvarföre Banken mindre, än enskilde,skulle
vidkännas skyldigheten att rätteligen bevaka
sina mål. — Jag har för öfrigt ej annat
att tillägga, än att förnya min begäran
om proposition till bifall af Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff: Till hvad
Herr Rosenblad yttrat, får jag, i afseende
på Bankens säkerhet, blott tillägga att, om
Bankens Ombud i Landsorterna icke blifva
goda nog; så är det Landshöfdingarnes fel,
lios hvilka dessa Ombud af Banken begäras.
Men med den skicklighet Herrar Landsliöfdingar
nu för tiden äga, och med det
urval, som göres vid deras tillsättande, lärer
i detta afseende intet vara att befara.
För öfrigt får jag erindra, att i Bankens
Discontrörelse, som så betydligt öfverstiger
FastighetsLånerörelsen, sker bevakningen
utan forum privilegiatum, och man har
icke funnit, att Rättegångsformerna blifvit
mindre noggrannt iagttagne der, än i fråga
om FastighetsLån. Friherre Cederström
har ock invänt, att hvar och en, som inlåter
sig med Banken, känner förut hvad
som skulle hända honom. Denna ursäkt
skulle likaväl kunna begagnas för att vägra
upphäfvandet af hvarje obillig författning.
Den skulle kunna berättiga Banken att, för
erhållandet af dess penningelån, utpressa
huru hårda vilkor som häldst, jemväl att
taga 12 procents ränta m. m. Jag yrkar
ytterligare bifall å Betänkandet.
Den 17 Augusti f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LdndtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
oell Adeln biföll Banco- och LagUtskoltens
ifrågavarande Betänkande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till afslag å berörde Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Cederström: I händelse Herr
Grefven och LandtMarskalken icke kunnat
utröna pluraliteten vid det svar, som Ridderskapet
och Adeln afgifvit, anhåller jag
om Votering.
Herr af Billbergh , Johan Petter: I
hufvudsaken instämmer jag med Herrarne
von Hartmansdorff och Rosenblad, samt
yrkar med dem bifall lill Betänkandet; men
lill Friherre Cederström önskar jag framställa
den fråga, huruvida han, med sin
utmärkta kännedom om och nitälskan för
Grundlagarna, skulle finna det Ständerne
värdigt, att bibehålla ett privilegium för
Banken, hvarigenom dess vederparter dragas
från sina rätta Domstolar, då 16 §. RegeringsFormen
lyder: Konungen läte en
hvar blifva dömd af den Domstol, hvarunder
han rätteligen hörer och lyder. Hvad
Grundlagen förbjuder Konungen, förmodar
jag den ädle Friherren ej vill, att Ständerne
å deras sida skola göra.
Den 17 Augusti f. m.
217
Herr Rosenblad: Då Friherre Cederström
blott villkorligt begärt votering, anhåller
jag, att Herr Grefven och LandtMarskalken
ännu en gång täcktes inhemta
Ridderskapets och Adelns svar å den först
framställde propositionen.
Friherre Cederstöm: I anledning af
den slutsatts Herr af Billbergh dragit från
16 §. RegeringsFormen, vill jag endast till
Protocollet hafva anmärkt, att det just är
på grund af ordalydelsen i denna § som
jag icke anser lämpligt att vidtaga en förändring,
som ej ens tillkomme Konungen,
eller att ålägga Banken kära vid annan Domstol,
än den, hvarunder Banken rätteligen,
enligt dess stiftelse, lyder. I öfrigt får jag
anhålla, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes uppgifva, huru han funnit,
att pluraliteten besvarat den sist framställde
propositionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att Hans Excellence
af de afgifne svaren icke kunnat tillförliteligen
uppfatta det sätt, på hvilket
Ridderskapet och Adeln behagat afgöra ifrågavarande
ärende.
Herr Bråkenhjelm j Pehr Reinhold: I
fall ProtocollsUtdrag från de andra RiksStånden
ankommit rörande det sätt, hvarpå
Betänkandet af dem blifvit afgjordt, anhåller
jag vördsamt, att Herr Grefven och
2l8
Den 17 Augusti f. m.
LandtMarskalken täcktes låta meddela oss
upplysning derom.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare:
Ännu har icke något ProtocollsUtdrag rörande
detta ämne från de andra RiksStånden
ankommit.
Hans Excellence Herr Grefven ock
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum,
komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
Voteringsproposition: Den som bifaller
Banco- och LagUtskottens Betänkande
angående upphörande af Bankens rättighet,
att med egna käromål draga sina
vederparter från deras lagliga Domstolar,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Banco- och LagUtskottens
berörde Betänkande hafva blifvit
af Ridderskapet och Adeln afslagit.
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes samt anslogs.
Sedan 41» 42> 4^ oc^ 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan § till 1 eftermiddagen;
Den 17 Augusti f. m. 219
och befunnos, efter voteringens slut, klockan
| till 2 eftermiddagen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit som följer:
Ja —
Nej — 3o.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Banko- och
LagUtskottens ofvanberörde Betänkande således
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonhard,
anförde skrifteligen:
I anledning af Kongl. Majrts till Rikets
Högloflige Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse
i fråga om Hans Majrts Höga Gemåls
Kröning som Sveriges Drottning, har mitt
samvete ålagt mig yttra, att om å ena sidan
denna händelse är glädjande för Svenska
Folket, skulle deremot å andra sidan
en icke mindre vigtig och magtpåliggande
händelse öka denna glädje och högtidlighet,
den nemligen om Hennes Majrt Drottningen
täcktes antaga den Lära och Religion,
som Hennes Majrts Höga Gemål Pierre
och Konung bekänner, och som är Sven
-
110
Den 17 Augusti f. m.
ska Folkets så ömt älskade och så högt värderade
Religion, jag menar den Evangeliskt
Lutherska.
En enda gång sedan den af Konung
Gustaf den Irste, Glorvördigst i åminnelse,
införda Reformationen, har en Catholsk Prinsessa
blifvit krönt till Sveriges Drottning,
nemligen Konung Johan den III:djes Gemål
Catharina Jagellonica som år iööp i
Upsala Domkyrka kröntes. Att upprepa alla
de händelser, hvilka Svenska Historien förvarat
som följder af denna Drottnings främmande
Religion, det hörer icke till saken.
Nog af att det för Svenska Folket i allmänhet,
och förmodeligen för dess Prästerskap
i synnerhet, skulle blifva en innerlig
och hjertans glädje, om Svenska Folket
finge emottaga den hugneliga tidning, att
äfven deras Drottning bekände sig till samma
Religion, som Konungen och Dess Undersåtare,
och sådant skulle äfven i religiöst
afseende visserligen ännu mera styrka
och fastare tillknyta de trohetsband,
hvarmed Svenska Folket är fästadt vid Konungahuset.
Jag hemställer derföre till Högloflige
Ridderskapet och Adeln, om icke för
att göra glädjen och högtiden ännu större,
en stor deputation af alla fyra RiksStånden
kunde afgå, för att hos Hans Maj:t Konungen
och Hennes Maj:t Drottningen i underdånighet
anmäla denna i så mångå afseenden
magtpåliggande angelägenhet, och
Den 17 Augusti f. m. 221
underdåniga önskan: det Hennes Maj:t Drottningen
täcktes antaga vår tillbedda Evangelisk
Lutherska Lära.
Om denna min välmenta framställning
vinner Ridderskapets och Adelns bifall, torde
3:ne respective MedStånden härom genom
ProtocollsUtdrag underrättas, med vänlig
inbjudning att uti deputationen deltaga.
Lades på bordet.
Justerades tvenne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 14 dennes förmiddagen fattade
beslut.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan tre qvart till 2 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
222
Den 17 Augusti e. m.
Måndagen den 1 7 Augusti 182g.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Upplästes till justering följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
e. m. den i o Augusti 182g.
S. D. Vid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 6 sistlidne Junii aflåtne,
och den 22 i samma månad e. m.
på bordet lagde, Memorial, innefattande förnyadt
förslag till Riddarhusordning; stadnade
Ridderskapet och Adeln i följande
beslut:
§§. 1 och 2 biföllos.
§. 3 skulle erhålla följande lydelse:
Ej må någon upptaga annan Ätts namn
nummer eller vapen.
§§. 4» 5 och 6 biföllos.
§. 7. 1 och 2 Momenterne godkändes.
3 Momentet skulle lyda sålunda:
Adelsman, som utur Riket afvikit, intill
dess han, efter återkomsten, trenne år
här i Riket skattskrifven varit.
Den 17 Augusti e. m.
223
4 Momentet skulle erhålla följande lydelse:
Adelsman,
som, utan Konungens serskilta
Nådiga tillstånd, sig emot främmande
Öfverhet med Tro- och HuldhetsEd förpligtat,
eller som icke, i fall han ett dylikt
tillstånd erhållit, de tre sista åren före
Riksdagen, varit skattskrifves samt innehaft
fast egendom eller embete inom Riket.
5 Momentet skulle lyda sålunda:
Adelsman, som flyttat sitt bo och hemvist
utrikes, på sätt §. 32 af 1723 års Adelida
privilegier omförmäler, samt sådanAdelsmans
son, intill dess han åter till fäderneslandet
inflyttat, och lagligen styrkt,
att hans förbindelse med främmande magt
upphört; att han sig mot Konungen med
ny Tro- och HuldhetsEd förpligtat, samt
att han, de 3:ne sista åren, förr än han sig
till säte och stämma anmäler, här i Riket
skattskrifven varit.
6, 7 och 8 Momenterne biföllos.
§. 8 skulle lyda sålunda:
Hufvudman, som fyllt 21 år, och som,
utom hvad åldern beträffar, sjelf vore berättigad
att Representationsrätten utöfva ,
må kunna befullmägtiga annan introducerad
Adelsman, att intaga säte och vämma
för Ätten. Får Hufvudman, enligt denna
Riddarhusordning, ej utgifva fullmagt, då
224 Den *7 Augusti e. m.
inträde för tillfället närmaste Ättemän, för
hvilken något lagligt hinder icke möter, uti
full Hufvudmannarätt. Fullmagt, som af
annan person är utgifven, kan i intet fall
såsom gällande anses.
För öfrigt bör fullmagten, som antingen
skall vara med utgifvarens stil öfverallt
skrifven och underskrifven, eller ock
lagligen bestyrkt, ovilkorligen vara författad
efter följande formulair:
Till den Lagtima (Urtima) Riksdag,
som i N. skall hållas (hålles), och tager
(tagit) sin början den (dag och år), befullmägtigas
härmed (titel och namn) att för
Grefliga
Friherrlig Ätten N. N. N:o oo.
Commenueurs
Adeliga
intaga säte och stämma på Riddarhuset, hvarvid
han ovilkorligen förpligtas, att ställa sig
till efterrättelse Rikets gällande Grundlagar.
Ort och Datum.
Namn.
Sigill.
Titel.
§. g bifölls.
§. io bifölls med den förändring, att
i stället för orden:
”Derefter sammanträderföljande da”genj
ä utsatt timmaJ’ borde införas följande
-
Den 17 Augusti e. m.
225
jancle mening: Derefter sammanträderföljande
söcknedagj å utsatt timma.
§. 11. 1 Momentet skulle lyda sålunda:
Sådane anteckningar böra vara tvenne,
och förrättas hvardera med tvenne upprop;
hörandes första anteckningens båda upprop
ske på serskilta näst efter hvarandra följande
dagar, så framt ej Helgedag inträffar,
då det senare uppropet blifver nästa söckdag.
Andra anteckningens båda upprop ske
på en dag, hvilken bör vara den närmast
Helgfria före den, sorn Konungen i Nåder
bestämt till Ständernas sammanträde på
RiksSalen.
2 Momentet bifölls.
§.12. 1 Momentet bifölls.
2 Momentet skulle lyda sålunda:
Dör den , som fullmagt utgifvit, eller
blifver han sin representationsrätt förlustig,
lemne fuilmägtig det säte, han på grund
af samma fullmagt innehaft.
3 Momentet skulle erhålla följande lydelse:
Blifver
under påstående Riksdag, Ful!-  mäglig Hufvudman för egen Ätt, och inlager
säte för densamma, vare han likväl
bibehållen vid innehafvande befattning, såsom
Elector, Utskotts eller Nämnds Le38
H. i5
Den 17 Augusti e. m.
tlamot. Lag samma vare med den, som
under påstående Riksdag blifver Hufvudman,
och intager säte för en Ätt af högre
värdighet.
§§. i3, 14, i5, 16 och 17 bifölloSé
§. 18 skulle lyda sålunda:
Sedan Riksdagen af Konungen blifvit
å RiksSalen öppnad, böra nästa söcknedag
derefter, såvida Plenum Plenorum icke å
samma dag är anbefalldt, Bänkmans- och
Electors-valen verkställas. Med dessa val
förhålles sålunda, att, enligt anteckningslistan,
samtlige Ridderskapets och Adelns
närvarande hela antal delas uti 5oserskilta,
men till beloppet lika, delar, hvarvid, om
något mindre antal skulle öfverblifva, detsamma
på sista afdelningen med en person
på hvardera fördelas bör. Sedan detta blifvit
verkstäldt, uppropas hvarje afdelning
för sig, som begifver sig inom skranket att
förrätta Bänkmansval, hvarvid hvar och en
irtlemnar en sluten sedel, tecknad med en
af de personers namn, som i afdelningen
finnes, då den, som de fleste rösterne erhållit,
är behörigen vald Bänkman. Hafva
tvenne eller flera undfått lika antal röster,
då skall dem emellan lottas, ehvad de äro
närvarande eller ej. Är någon borta, då
hans afdelning uppropas, håfve han sin
rätt till deltagande i valet för den gången
förverkat.
Den 17 Augusti e. m.
227
De sålunda valde Bänltmän sammanträde
samma dag, och välje, innan de åtskiljas,
med slutna sedlar, tjugufem till säte
och slämma antecknade, att vara Ridderskapets
och Adelns Electorer.
Afgår Bänkman under Riksdagen, välje
den afdelning, till hvilken han hört, en
annan i hans ställe, på sätt stadgadt ar,
hvilket nya val, efter derom dagen förut
gjordt serskildt anslag, alltid in Pleno ske
bör; blifver rum bland Electorerne ledigt»
återbesättes det genom val af Bänkmännen,
af hvilka, vid sådant tillfälle, minst 26 böra
vara tillstädes och i valet deltaga. Alla
andra Electorer och Nämnder, som till serskilte
befattningar, enligt RegeringsFormen
och Riksdagsordningen, erfordras, väljas efter
derom dagen förut skedt anslag, aF Ståndet
samfält in Pleno,
§. 19 bifölls med den Förändring, att
de tvenne sista perioderne deraf borde lyda
sålunda;
Electorerne må ej sammanträda till val,
utan föregången anmodan derom af LandtMarskalken
in Pleno, samt derefter gjordt
anslag; och böra minst tretton närvarande
i valet deltaga. Val-protocollet bör genast»
af minst samma antal Electorer undertecknadt,
till RiddarhusSecreteraren försegladt
aflemnas*
38 II. »5*
Den 17 Augusti e. m.
§. 20 skulle erhålla följande lydelse:
Ej må någon på en gång vara Bänkman
och Elector. Blifver Bänkman till
Elector vald, upphör hans förra befattning,
och utväljes en ny Bänkman, på sätt
här ofvanföre stadgadt är. Befattnirigarne
af Bänkman och UtskottsLedamot må likväl
hos en person kunna förenas. Varder
Elector till UtskottsLedamot vald, upphöre
han att vara Elector, så framt han ej,
på sätt 23 §. omförmäler, befattningen i
Utskott sig afsäger. Elector, som kallas till
Ledamot i Förstärkt Utskott eller Nämnd,
bibehålle sitt uppdrag såsom Elector.
§.21 skulle lyda sålunda:
Tillstånd att på högst trenne veckors
tid från Riksdagen afresa, må LandtMarskalken
bevilja fyra eller fem af Bänkmännen,
eller af Electorerne i den ordning de
sig dertill anmäla.
§. 22 bifölls.
§. 23. 1 Momentet bifölls.
2 Momentet skulle erhålla följande lydelse:
Ledighet
ända till tre veckor må LandtMarskalken
kunna bevilja högst en tredjedel
i sender af Ridderskapels och Adelns Ledamöter
i samma Utskott, i den ordning
de sig derom anmäla.
3 Momentet bifölls.
Den 17 Augusti e. m.
§. 34 skulle lyda sålunda:
Bänkinan, Elector eller Utskotts-Lednmot
må, utan laga förfall eller erhållen
ledighet, icke uteblifva från Bänkmännens,
Electorernes eller Utskotts sammanträde,
vid den påföljd, som i OrdningsStadgan
serskilt finnes föreskrifven. Sker det ändock
tre på hvarandra följande sammankomster,
vare han sin Riksdagsmanna-rätt för
den Riksdagen förlustig. Lag samma vare,
om Bänkman, Elector eller Utskotts-Ledamot,
utan styrkt laga förfall, tvenne veckor
utöfver erhållen ledighetuteblifver. Börandes
sådant af Bänkmännens, Electorernes,
eller Utskotts-Ordförande genast hos
Ridderskapet och Adeln tillkännagifvas.
§. 25 bifölls.
§. 26 bifölls med den förändring, att
i stället för orden: "Anslag till Electors
sammanträden skola skeJ’ borde införas
följande: Anslag till Bänkmäns och Electorers
sammanträden skola ske.
Under N:o 27 skulle en ny § införas
af följande innehåll:
Dör LandtMarskalk, företrädes hans
ställe af den främste närvarande Ledamoten
, intill dess Kongl. Majit en annan LandtMarskalk
förordnat.
§. 27 i Utskottets förslag skulle erhålla
N:o 28, och lyda sålunda: Under hvar
-
a3o
Den 17 Augusti e. m.
je Riksdag skall ett fullständigt Diarium
öfver alla i Ståndet förekommande ärender
föras, och i RiddarhusCanzliet vara att tillgå.
För hvarje Plenum bör, sedan Talmans-öfverläggningen
för sig gått, genast
uppgöras en serskild Föredragnings-lista,
hvaraf en afskrift under påstående Plenum
bör vara uppsatt i RiddarhusSalen, derå
alla förändringar i föredragnings-ordningen,
hvarom Ståndet i enlighet med 47 §< Riksdagsordningen
kan öfverenskomma, skola
genast anmärkas.
§. 28 i Utskottets Förslag, som borde
erhålla N:o 29, bifölls, och skulle elter
slutet af denna § tilläggas följande:
Alla skrifteliga anföranden skola genast
efter deras uppläsande afgifvas till Protocollet.
Ridderskapets och Adelns PleniProtocoll
böra, inom fjorton dagar, efter
det de blifvit hållne, inför Ståndet justeras,
så vida Ridderskapet och Adeln icke
för hvarje serskilt fall derom annorlunda
förordnar.
§. 29 i Utskottets förslag, som borde
erhålla JN7:o 3o, bifölls med den förändring,
att i stället för orden: "pröfve Ridderska"pet
och Adeln j om han derföre af Landt’’Marskalken
varnas bör om saken af ett
”Utskott skall närmare pröfvas” skulle
införas följande: pröfve Ridderskapet och
Adeln j om han derföre af Landt Mar skal
-
Deri 17 Augusti e. ra.
keti 'varnas börj eller saken af ett Utskott
skall närmare pröfvas.
§. 3o i Utskottets förslag borde utur
nya RiddarhusOrdningen alldeles utgå.
§. 3i skulle erhålla följande lydelse:
Vid alla val och voteringar, BänkmansValet
allena undantaget, skola tvenne upprop
ske efter antecknings-listan; och anmode
dervid LandtMarskalken, eller den
hans ställe företräder, sex Ledamöter af
Ridderskapet och Adeln, att jemte sig vid
bordet sitta. Af desse föra trenne serskilta
Prolocoll öfver dem, hvilka rösta, och
trenne öfver dem, som vid första uppropet
sig ej infinna. De, som till en och
samma bänk höra, träde inom skranket,
när deras bänknummer uppropas, och hvar
och en framlägge, vid upprop af dess namn,
sin val- eller voteringssedel på det pappersark,
som hålles af en Ledamot vid bordet.
§. 32 bifölls.
§. 33 bifölls med den förändring, att
i stället för orden: ”skall valet ske på det
sammanlagda antalet ” borde införas följande:
skall valet j med undantag af de
fall, hvarom 35 stadgar, ske på det
sammanlagde antalet.
§. 34 godkändes med den förändring,
att i stället för orden: ”Sedan Voteringseller
Val-uppropet är slutadtjJ borde in
-
23a
Den 17 Augusti e. m.
förås följande: Sedan Voterings- eller Valuppropen
är o slutade.
§§. 35, 36, 37 och 38 biföllos.
§. 3() skulle lyda sålunda:
Främmande åhörare må, på sätt Ricici
ersk a pet och Adeln derom särskilt beslutar,
kunna bevista Ridderskapets och Adelns
öfverlnggningar, sedan en Lag, i den ordning
87 §. RegeringsFormen fpreskrifver,
blifvit utfärdad, angående de förbrytelser
eller oordningar, som af åhörare kunna
begås.
§. 4° bifölls.
§. 4i skulle erhålla följande lydelse:
Yäckes fråga in Pleno om ändring uti
denna Riddarhusordning, bör en sådan alltid
remitteras lill RiddarhusUtskottet, som
med sitt Betänkande deröfver lill Ridderskapet
och Adeln inkommer. Beslutar Ridderskapet
och Adeln i anledning deraf någon
ändring eller tilläggning uti RiddarhusOrAningen,
öfvei lemnäs samma beslut
till Konungens Nådiga stadfästelse, och blifver,
derest det oförändradt gillas, genast efter
slutad Riksdag gällande. Skulle Konungen
icke för godt finna, att förslaget i
dess helhet gilla, utan förändringar eller
tillägg i stället föreslå, äger Ridderskapet
och Adeln, derest Ståndet icke Konungens
Proposition antager, alt nytt förslag till
Den 17 Augusti e. ro.
al3
Konungen ingifva. Sker intetdera, eller antager
Konungen icke Ridderskapets och
Adelns sednare förslag, blifve den förra
RidddarhusOrdningen oförändrad gällande.
Varder under påstående Riksdag, i den
ordning 82 §. RtgeringsFormen föreskrifver,
någon sådan ändring uti Grundlagarne
antagen, som gör en derefter lämpad,
rättelse af RiddarhusOrdningen nödvändig,
bör RiddarhusUtskottet sjelfmant till Rid—
derskapet och Adeln inkomma med förslag
till dylik rättelse.
§. 42 bifölls med den förändring, att,
i stället för orden: "för att Landt Mar“
skalks Stafven i underdånighet återlemna /’
borde införas följande: för att LandtMarskalksStafven
återlemna.
Ut Supra.
Grefve Spens} Carl Gustaf: Jag hemställer
vördsamt, om icke till förtydligande
af 4 Momentet i 7 §., följande måhända
kortare och enklare Redaction skulle
kunna antagas: Adelsman} som sig emot
främmande Öfverhet med Tro- och Huldhets
Ed förpligtatsä framt han ej dertill
förut erhållit Konungens Nådiga tillstånd_,
och de 3:ne sista åren före Riksdagen varit
Skattskrif ven samt innehaft fast egendom
eller Embete inom Riket. Hvarjemte
jag anhåller, att det tillägg Herr Tham,
vid öfverläggningen rörande detta Moment
234
Dea iy Augusti e. in.
den 3 dennes eftermiddagen föreslog, hvarom
Ridderskapet och Adeln då icke fattade
något beslut, nu måtte bifallas, så lydande:
Men förekommer någon sak till öfverläggning
och beslut, som den främmande
magt angår, hvilken han Tro- och HuldhetsEd
svurit, bör han ej öfvervara beslutets
fattande hvarken in Pleno, Utskott
eller Nämnd.
Ridderskapet och Adeln torde benägit
finna, att icke den minsta förändring
i sak härigenom uppkommer,
Herr von Schulzenheim, David: Då
det var jag, sorn först hade äran föreslå
den nu ånyo ifrågaslallde Redactionen, hvilken
Ridderskapet och Adeln äfven behagade
antaga, anser jag det för min skyldighet
att förklara, det jag ej har något alt
invända emot den af Grefve Spens föreslagne
Redactions - jemkning; hvarigenom
mitt primitiva förslag äfven lämpeligen kan
förenas med det af Herr Tham föreslagna
tillägg.
Herr Tham, Wollrath: Jag tillstyrker
äfven för min del bifall till den af Grefve
Spens föreslagne nya Redaction,
Herr von Hartmansdorff, August: Äfven
jag tillstyrker borttagande af den sist
beslutade, och insättande af den nya Redaction,
hvilken Grefve Spens föreslagit.
Den 17 Augusti e, ra. 235
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Tillkommen
genom formligt beslut kan den
förra Redactionen ej borttagas, utan endast
jemkas, på sätt Grefve Spens uppgifvit.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
fidolf Göran: Jag får fästa uppmärksamheten
derpå, att vid en justering någon
förändring i beslutet icke kan äga rum,
men väl en rättelse i Redactionen, hvarigenom
uttrycket blir mera klart. Jag anser
följagteligen något farligt prejudicat ej vara
i fråga, och tillstyrker alltså bifall till
Grefve Spens förslag.
Herr Cederschjöld: Den sista värde Talaren
har missförstått mig. Äfven jag tillstyrkte
bifall å det nya Redactions-förslaget,
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att då den af
Grefve Spens nu föreslagne Redaction icke
innefattade någon ändring i sjelfva saken,
ansåg Hans Excellence sig böra hemställa,
om Ridderskapet och Adeln behagade lill
alla delar bifalla det af Grefve Spens uppgjorde
Redactions-förslag.
Ropades Ja,
Herr von Hartmansdorff: Mig synes,
alt ordet af näst före Riksdagsordningen
i början af io §. lämpligen kunde utgå.
Jag föreslår derföre, att i stället för orden:
”Så snart LandtMarskalk, enligt 52 §.
a36
Den 17 Augusti e. m.
”RegeringsFormen och 23 §. af Riksdagsordningen,
” må införas följande: Så snart
LandtMar skalk , enligt 52 RegeringsFormen
och z3 *$*. Riksdagsordningen.
Hvilket Herr von HartmansdorfFs förslag
uppå gjord proposition af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
Herr von Hartmansdorff: Uti 24 §. af
gamla RiddarhusOrdningen står: ”Till foresta
Electorsvalet utsedd Bänkman, må ej,
”förrän detta val är förrättadt, kunna sig
”denna befattning afsäga.” Detta stadgande,
som är ganska angelägit och bör bibehållas,
har blifvit uteglömdt i den nya redactionen
af 18 §. Jag hemställer derföre,
att vid slutet af 2 mom. i sistnämnde 18 §.
må införas följande: förrän detta val är
förrättadt, må ingen Bänkman kunna denria
befattning sig afsäga.
Och blef Herr von HartmansdorfFs berörde
förslag uppå gjord proposition afRidderskapet
och Adeln bifallit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskälken frågade, om Ridderskapet
och Adeln godkände ofvanberörde ProtocollsIJtdrag
i allt öfrigt.
Ropades Ja.
Företogs lill pröfning BevillningsUtskotlets
den 1 dennes under ]N7:o 38 af
-
Den 17 Augusti e. m. 237
gifne, samt den 12 derpå följde e. m. på
bordet lagde, Memorial, i anledning afRiksStåndens
skiljaktiga beslut, i fråga om Bevillnings
erläggande för Prostetunnor.
Herr von Hartmansdorff', August: Då
detta mål sist förevar, upplystes, att det
rörde PresteStåndets privilegier; fastän 2.*ne
Stånd nu stannat emot 2 i olika beslut,
anser jag det, såsom pri vilegii-fråga, ej kunna
komma till Nämndens afgörande, utan
protesterar emot all sådan behandling af
detta ärende, som skulle leda lill bifall af
Utskottets förslag.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Herr
von Hartmansdorff har rätt deri, att, då
ärendet sednast här förevar, framställdes, att
det innefattade en pri vilegii-fråga, men vid
närmare efterseende är den Kongl, frikallelsen
icke till finnandes i PresteStåndets
privilegier, utan i ett serskilt rescript.
Herr von Hartmansdorff: Mitt yttrande,
att målet är af privilegii egenskap,
grundar sig på den BevillningsUtskottets
Betänkande N:o 34 åtföljande Reservation
af Herr HofPredikanten Dillner, hvarmed
flere Ledamöter af PresleStåndet sig förenat.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Jag kan för min del ej inse, att bevillniugs
erläggande för Prostetunnor utgör en
pri vilegii-fråga, och finnér ej hinder för
238
Den 17 Augusti e. ra.
ärendets behandling, såsom Utskottet föreslagit,
oaktadt Herr von Hartmansdorffs deremot
nu gjorda protest.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller,
att BevillningsUtskottets Memorial måtte få
hvila, tills jag får se efter, om det åberopade
stycket står i PresteStåndets privilegier.
I annat fall kan frågan utan hinder
afgöras.
Herr Tham, Wolrath: Jag ar skäligen
säker, att Proste-tunnan i 1818 års Bevillningsförordning
fritogs från bevillning; om
den stått inryckt i Presterskapets privilegier,
finner jag detta icke hafva varit af
behof. Ar 1828 utsattes detta icke verbotira,
ty man ansåg Proste-tunnan inbegripen
ibland de resepengar, som äro fritagna
från bevillning. Att Utskotte-n skola besvara
alla reservationer, lärer icke vara
något, som hvarken är brukligt eller nödvändigt.
Herr Hjerta, Gustaf: I händelse någon
förenar sig med Herr von Hartmansdorff
om bordläggning, lärer det icke kunna
nekas; men annars kan jag icke finna
något hinder för Rikets Ständers beskattningsrätt,
eller förevarande ämnes afgörande,
uti Presterskapets privilegier.
Friherre Boije, Fredrik, förenade sig
uti Herr von Hartmansdorffs anhållan, att
v
Den 17 Augusti e. m.
BevillningsUtskotlets Memorial mätte ytterligare
hvila på bordet.
Hans Excellence Herr Grejven och
Landt Marskalken förklarade, att, enär flere
Ledamöter förenat sig i anhållan att berörde
Memorial måtte blifva på bordet ytterligare
hvilande, kunde sådant, enligt
§. Riksdagsordningen, icke förvägras.
Föredrogs å nyo BevillningsUtskottets,
den 1 dennes under N:o 43 aflåtne, och den
12 derpå följde e. m. på bordet lagde, Memorial,
i anledning af RiksStåndens skiljaktiga
beslut, angående stämplade pappersafgiftem
4
§• Momentet t.
a) Om förhöjning i stämpladt papper å
borgare-bref för Grosshandlare och öfrige
Handlande i Stockholm och Götheborg.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt godkänna den af BevillningsUtskottet
föreslagne voterings-proposition.
b) Om Certificater eller Båtpass för
Postföring.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln godkände den af Bevill
-
a4°
Den 17 Augusti e. ra.
nings-Utskollet föreslagne voterings-proposition.
Ropades Ja.
c) Om Vågattester till låns erhållande.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd proposition,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt bifalla den af BorgareStåndet antagne,
och af BevillningsUtskottet tillstyrkte, förändrade
redaction.
4 §. Momentet 2.
0:,i Jrf sskiften, enär de vid Embetsverk
företes.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade bifalla den af BorgareStåndet
antagne, och af BevillningsUtskottet
tillstyrkte, förändrade redaction.
Ropades Ja.
Om chartering af Testamenten till fromma
Stiftelser.
Herr Hjerta, Gustaf: Ilittils har man
aldrig funnit någon sådan föreskrift af nöden,
och jag skulle icke anse opassande, att
Staten åtnjöt något bidrag af testamenten
till fromma stiftelser, helst något så billigt,
som den ifrågavarande Charta-Sigillata. Jag
anhåller derföre om proposition, att Ridder
-
Den 17 Augusti e. m.
derskapet och Adela må förblifva vid sitt
redaa fattade beslut.
Herr Tham, Wollrath: Jag hulla lier om
Ridderskapets och Adelas uppmärksamhet
derpå, att testamentea till fromma stiftelser
äro fritagaa från bevillning. Det är på denna
grund Utskottet äfven föreslagit frihet från
Charta-Sigillata. Jag anhåller derföre om
proposition å Utskottets tillstyrkande, emedan
en contradiction i annat fall kunde uppkomma,
då Rikets Ständers beslut i ena fallet
skulle innefatta ett åliggande, och i det
andra en befrielse.
Herr Hjerta: Jag anhåller få fästa uppmärksamheten
derpå, att det ena, eller sjelfva
Bevillningen utgår af den inrättning,
soin erhållit disposition af medlen. ChartaSigillata
åter erlägges af den, som gör sjelfva
dispositionen. Således existerar här icke
samma förhållande; och då man i allmänhet
vet, huru dylika dispositioner merendels
ske genom öfverlalande, torde det icke
vara obilligt, att Staten åtminstone kommer
i åtnjutande af Charta-Sigillata.
Her r von Hartmansdorff: Det är så myckel
säkrare, att de fromma stiftelserna sjelfva
nödgas betala Charta å Testamenten, som
jag vet, att Riddarhusets Pensionsfonder fått
vidkännas dylika afgifter. Det synes dock
vara billigt, att icke förminska den skärf,
38 H. ifi
D en 17 Augusti e. m.
sorn skänkes åt så välgörande ändamål. Jag
anliåller derföre, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa proposition till
godkännande af BevillningsUtskottets hemställan
till Ridderskapet och Adeln att biträda
PresteStåndets beslut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af BevillningsUtskottets förslag, att testamenten
till fromma stiftelser må vara fria
från Chartering.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken iövWzrade,
att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Ridderskapet
och Adeln således bifallit Utskottets
berörde förslag.
Angående det Testaments-belopp i värde
eller penningar _, som skall vara fritagit
från Chartering.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln för
godt godkänna de i afseende å denna fråga
föreslagne voterings-propositioner.
§. 5.
Om Chartce-Sigillatce-beloppet å Fullmagter
och Afsked.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
Den 17 Augusti e. m.
243
och Adeln godkände den i afseende härå
föreslagne voterings-proposilion.
Ropades Ja.
Om Chartering af Fullmagt ä Namn.,
heder och värdighet af embete eller tjenst.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalken framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt godkänna den af BevillningsUtskottet,
i afseende härå, föreslagne voteringsproposition.
Om beräkningsgrunden för fullinagters
Chartering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemstälde, om Ridderskapet
och Adeln godkände den af Bevillningsutskottet
i afseende härå föreslagne voterings-proposition.
Ropades Ja.
Om Afskeds Charterande.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalken gjord framställning,
fann Ridderskapet och Adeln för
godt godkänna den af BeviilningsUtskottet
i afseende härå föreslagne voterings-proposilion.
§• 3.
Om Lysningssedlars Chartering i och
för Judars ägtenskap.
38 H. 16*
344
Den ?7 Augusti e. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, örn Ridderskapet
och Adeln godkände den af BevillningsUtskottet
i afseende härå föreslagne voteringsproposition.
Ropades Ja.
§. i3. Momentet 7.
Om underslef_, förfalskning m. m. i
afseende på Tidningars stämpling.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt bifalla den af BorgareStåndet antagne,
och af BevillningsUtskotlet tillstyrkte,
förändrade redaction.
§• l6*
Om Borgens ställande af Domare för
ChartceSigillatce-uppbördj, m. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af BevillningsUtskottets nu föreslagne
stadgande uti 16 §. af Chartae-Sigillatae-Förordningen.
Ropades Ja.
Föredrogs å nyo och bifölls Banco- och
LagUtskottens den 25 sistlidne Julii under
jN:o 70 afgifne, och den 10 dennes e. m.
på bordet lagde, Betänkande, angående för
-
Den 17 Augusti e. m
ändring i de Hittills gällande författningar,
0111 föryttrande af 'Bankens fastighetspanter
genom BancoAuction.
Å nyo föredrogs och hi föl Is Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
den 2g sistledne Julii under N:o 5o
afgifne, och den 10 dennes e. m. på hordet
lagde, Utlåtande, i anledning af väckt
fråga örn skyldighet för Landtboer, Arrendatorer,
Torpare, Inhyses- och Tjenstehjon,
att till Hemmansägare eller Husbonde betala
sin skuld, innan de från orten få afflytta.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens den
2g sistlidne Julii under N:o5i afgifne, och
den 10 dennes e. m. på hordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga om straffbestämmelser
för flem, som genom fylleri
och en oordentlig lefnad förorsaka, att deras
Hustrur och Barn falla allmän fattigvård
till last.
Uppå derom af Hans Excellcnce Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt bifalla Lag- och Ekonomi-Utskottens
berörde Utlåtande.
246
Den 17 Augusti e. m.
Föredrogs å nyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens den 39
sistlidne Julii under N:o 5a afgifne, och
den 10 dennes e. m. på hordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga om förhud
emot lysning till äktenskap för tjenstehjon
och löst folk, derest de ej kunna styrka
sig äga utvägar alt bärga sig och harn m. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll Lag- och EkonomiUtskottens
berörde Utlåtande.
Ropades Ja.
Å ny o föredrogs Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens, den 29
sistlidne Julii under N:o 53, afgifne, och
den 10 dennes e. m. på bordet lagde, ytterligare
Utlåtande, rörande den så kallade
Gårdfarihandeln.
Grefve Spens, Carl Gustaf, och Herr
Löwenström, Johanjacob, anhöllo, att detta
Utlåtande måtte än vidare få hvila.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att, enär flere.
Ledamöter förenat sig i önskan, att Utlåtandet
måtte blifva på bordet ytterligare
livilande, kunde sådant, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
ej förvägras.
Den 17 Augusti e. m.
247
Föredrogs å nyo och remitterades till
Stals- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
Herr von Qvantens, Carl, den
10 dennes e. m. på hordet lagde Anförande,
innefattande tankar om Försvarsverket
och Armeens organisation.
Företogs till pröfning och bifölls BevillningsUtskottets
den 1 dennes under N:o
3p afgifne, och den 12 derpå följde e. m.
på hordet lagde,. Utlåtande, i anledning af
väckt motion örn lindring i Städernas allmänna
utskylder.
Å nyo föredrogs BevillningsUtskottets,
den 1 dennes under N:o 4° afgifne, och den
12 derpå följde e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
angående väckt motion om befrielse
från Bevillning efter 2 Art. för ägare af
Krono- Kronoskatte- och Frälse Skattehemman
i Småland.
Uppå derom af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef BevillningsUtskottets berörde
Utlåtande af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Föredrogs å nyo BevillningsUtskottets
den 1 dennes under N:o 41 afgifne, och
den 12 derpå följde e. m. på bordet lagde,
Den 17 Augusti e. m.
Betänkande, i anledning af väckt Motion om
befrielse eller lindring i Bevillningen för
KronoLotsar och LotsDrängar.
Herr von Hartmansdorff, August'. En
livar, som pä något sätt gjort sig underrättad
om tillståndet af LotsVerket här och i
Norrige, lärer veta, att dess inrättning är
bättre, samt lotsarnes skicklighet större i
Grannriket än här. Dertill äro väl flera
orsaker, men en af de väsendtligaste, att
lotsarne förtjena mera der, än hos oss. Herr
af Billbergh har uppgifvit, att till och med
det antal lotsar, som skulle finnas på stationerna,
ofta saknas, och det af orsak, att
de hafva för ringa förtjenst. Under sådane
förhållanden synes det mig, som borde man,
lika med Herr af Billbergh, vilja göra lotsarnes
skatter så lindriga som möjligt, på
det deras vilkor ej må blifva ännu sämre,
än de äro. Jag tillstyrker derföre, att de
måtte få njuta den befrielse Herr af Billbergh
yrkat, och anhåller i följd deraf om
återremiss.
Herr Nordenanckar, Gustaf: Orsaken
hvarföre lotsarne inom Grannriket hafva
större inkomster än i Sverige, är att de oftast
få genom accord lotsa in, och taga då
så väl betalt, att de förvärfva sig förmögenhet.
Våra lotsar äro ej så illa lönte,
som man vill påstå. Om jag ej minnes
orätt, är minsta bevillningen för dem 16
Den 17 Augusti e. rn.
249
sk. Det kan väl vara möjligt, att lotsarne
på vissa ställen äro uti knappa vilkor, der
sjöfarten är liten. På andra ställen åter må
de väl, och lida ej brist. Om den lilla afgift
som är deni påförd, borttages, blott
för att lindra på ett ställe, skola alla de
andra komma att njuta samma lindring. Af
dessa anledningar anhåller jag om proposition
till bifall.
Herr Bruncrona s Nils: I anledning af
så väl Herr af Billberghs emot detta betänkande
afgifne reservation, som Herr von
Hartmandorlfs deremot anförde välgrundade
anmärkningar med tillstyrkan af återremiss
till vinnande af det med min motion åsyftade
ändamål, som var någon lindring i
den fattigdom, hvilken trycker i allmänhet
Krono-lotsarne, borde jag, såsom Lotsverkets
Chef, för båda dessa Herrar förklara
min tacksamhet, och inskränka mig till begäran
om återremiss af Betänkandet; men
som Herr Nordenanckar sagt, att Kronolotsarna
i allmänhet voro i lyckligare omständigheter,
än jag förmodat, kunde deraf
följa, att ingen anledning vore till motionens
bifallande. Det är i anledning af detta
Herr Nordenanckar uttryck jag föranlåtes
vördsamt försäkra Ridderskapet och
Adeln, att förhållandet icke är sådant, och
jag vågar hoppas, att Ridderskapet och Adeln
uppå denna försäkran ynnestfullt täckes göra
afseende, hvarvid jag upplysningsvis vill
tillägga, att, utom de vid Sandhamns, Lands
-
D e n 17 Augusti e. m.
orts, Dalarö, Stockholms, Brännö och Götheborgs
stationer anställde Kronolotsar, äro
de öfriga i Riket i allmänhet så vanlottade,
att den af mig yrkade befrielse från bevillning
efter a:dra Art., är ett verkeligt behof,
och hvilket är så mycket mera bevisligt,
då i öfvervägande tages, att de fleste
af dessa sednare icke äga mer, än 5 högst
10 R:dr B :co i lön, och vanligen icke mer
än 2 högst 3o R:dr B:co i lotspenningsförtjenst
om året. Vid ett sådant förhållande,
tvekar jag icke att underställa hvar
och en sakkunnigs pröfning, huruvida lotspersonalen,
likväl så väsendtlig för handelns
och sjöfartens säkerhet, med stora
förbindelser och ringa inkomst, skall kunna
hållas fulltalig och svara emot sitt ändamål.
Jag torde inför denna upplysta samling
icke behöfva omständligare ådagalägga
förhållandet, utan endast vördsamt hos Ridderskapet
och Adeln anhålla, att Betänkandet
måtte blifva återremitteradt, och dessa
anmärkningar få åtfölja återremissen.
Herr Munck af RosenskjöldEberhard:
Då jag hör, att fråga är om återremiss af
Betänkandet, anhåller jag, att äfven få göra
några anmärkningar dervid. Man har
här sagt, att Lotsarne i Norrige äro mera
välmående, än hos oss, och man har dertill
uppgifvit en orsak, hvartill jag anhåller
att få tillägga ännu en. LotsVerket är,
om jag icke misstager mig, i BrödraRiket,
Den 17 Augujti e. m.
liksom i Norra America, förenadt till någon
del med Tullverket; åtminstone vet
jag med full visshet, att förhållandet är sådant
i Norra Amerika; och med en sådan
organisation är det ej underligt, om Lotsarna
skulle befinna sig i bättre omständigheter.
Uti ett Memorial vid 1815 eller 1818
års Riksdag, rörande organisationen af TullVerket,
föreslog jag en sådan förening af
Lots- och TullVerken; och det förevarande
ämnet gifver mig anledning att nu förnya
detta förslag, eller alt åtminstone fästa
Utskottets uppmärksamhet på en sådan
åtgärd.
Herr Tham, Wolrath: Det förslag om
Lots- och TullVerkets förening, som Herr
Munck af Rosenskjöld omnämnt, är en fråga,
som kommer att af Utskottet särskildt
athandlas, i anledning af en motion, sorn
Friherre Anckarswärd väckt örn TullStyrelsens
organisation, och denna fråga hörer således
icke nu till ämnet. Men hvad den
förevarande frågan beträffar, öfverlemnar
jag till Ridderskapet och Adeln att afgöra,
huruvida återremiss skall äga rum, eller icke;
1‘ör min del tror jag ej, att Betänkandet
kan blifva annorluuda än det är. Då afgiften
i lägsta klassen går ned ända till 16
sk.; då Lotsarne hafva sig lön på Stat anslagen
, och då de icke helt och hållet kunna
uteslutas från Bevillning, enär åtskillige
ibland dem finnas, som äro mera väl måen
-
233
Den 17 Augusti e. m.
de, hemställer jag, huruvida afgiften kan
anses för hög. Det finnes ingen arbetare
eller någon med arbetskraft, som betalar så
litet. Utskottet kan derföre efter min tanka
ej ändra sitt Betänkande; men som det
kostar ringa möda att besvara en återremiss,
vill jag ej motsätta mig densamma, i
fall Ridderskapet och Adeln skulle finna för
godt, att
Herr Rosenblad, Bernhard: Då hos oss
det särskildta förhållande äger rum, i afseende
på Lotsarne, att deras handtering ej
kan anses såsom ett näringsfång, utan såsom
en statens tjenst, eller åtminstone statsbörda,
och då det icke kan nekas, att Lotsarne
äro bland Statens mest vanlottade
medlemmar, hvilka endast kunna sättas i
jemförelse med matroser, soldater o. s. v.,
skulle jag tro, att befrielse från bevillning
i allmänhet hör vara Lotsarne medgifven
sålunda, att det borde vara TaxeringsCommitteerne
tillåtet, att påföra bevillning eller
icke, i mon af de olika förmoner, som
på olika ställen äro med Lotstjensten förenade.
Härigenom skulle Lotsarne i Götheborg,
Sandhamn och andre ställen, der de
äro bättre lottade, komma att erlägga bevillning,
men de öfrige icke. För öfrigt får
jag erinra, att här endast är fråga om den
bevillning, som skall utgå efter 2:dra Art.,
och att Lotsarne dessutom betala den personella
bevillningen, hvilken är den enda,
Den 17 Augusti e. un.
253
som erlägges af arbetare och inhyseshjon,
men hvarifrån soldater och matroser jemväl
äro hefriade. Jag förenar mig med
dem, som hegart återremiss af Betänkandet.
Herr af Billbergh, Johan Petter; Du
ingen hestridt min uppgift i den Reservation,
som är Utskottets Betänkande hifogad,
att det öfverensstämmer med erfarenheten,
att LotsYerket hos oss är i ett dåligt skick
derigenom, att Lotsarnc på manga ställen
äro dels icke fulltalige och dels oskicklige,
med en lön på Stat af omkring 5 R:dr, och
en förtjenst, som ej kan gifva utkomst, så
inskränker jag mig nu endast till upptagande
af hvad här blifvit anfördt, att frågan
endast vöre om en afgift af 16 sk. Det torde
härvid höra besinnas, att desse Lotsar
dessutom betala en personel afgift af 44 sk-,
eller tillsammans En R:dr 12 sk.; men att
taga E11 R:dr 12 sk. från den, som har en
inkomst af 5 R:dr, är vida mer, än att taga
100 från den, som har 1000 R:dr. Det
är ock bekant, att bland soldater och ryttare
många finnas, som äro välmående och
hafva sin bergning, genom enskild industrie,
men att detta ej lägger hinder för principen,
att de skola vara frie från Bevillning.
Jag anhåller likaledes om återremiss.
Herr von Hartmansdorff: Man har anfört,
att torpare, inhyseshjon och alla med
arbetskraft betala personel afgift, och att
254
Den 17 Augusti e. m.
Lotsarne således äfven borde göra det. Men
de Statens tjenare, som närmast kunna jemföras
med Lotsarne, nemligen soldater och
båtsmän, äro från denna afgift frie. Hvarföre
skulle då icke Lotsar äfven få vara det?
Man bar vidare sagt, att flere Lotsar äro
välmående; men sådant är äfven förhållandet
med flere ryttare och soldater. Den enda
skillnaden dem emellan består deri, att
Lotsarne ständigt måste våga lifvet i strid
med Elementerna, då deremot soldaten gör
det endast under den sällan påkommande striden
mot fienden. Det synes således i dubbelt
afseende obilligt, att vilja neka Lotsarne en
lindring, den de ännu mera förtjena än soldater
och båtsmän. Jäg förnyar på denna
grund min anhållan om återrcmiss af Betänkandet.
Herr Tham: Jag har icke begärt ordet
för att bestrida återremiss, utan endast
för att erindra, att de 44 som Lotsarna
betala, i personel bevillning, icke af dem
erläggas i egenskap af Lotsar med särskiltda
löhe-inkomster, utan för deras personer, i
likhet med alla arbetsföra medborgare i
Riket, utom soldater och båtsmän.
Herr Munck af Piosenskjöld: Herr Tham
bar upplyst att ett särskilt förslag vid denna
Riksdag inkommer, rörande TullVerkets
förening med Lotsinrättningen, och Herr
Tham har på grund häraf ansett den frå
-
Den 17 Augusti e. m.
gan icke tillhöra förevarande ämne. Men.
som något beslut i anledning af det förstnämnde
förslaget ännu icke blifvit fatladt,
och det således ännu är oafgjordt, huruvida
Lotsarna skola förblifva i sin närvarande
högst torftiga belägenhet, kan jag ej finna
annat, än att frågan om lindring i Lotsarnes
bevillning bör uppskjutas, lill dess
den förra frågan blifvit afgjord. Men då
en återremiss af förevarande Betänkande
icke hindrar, utan snarare bidrager till frågornas
afgörande i sitt behöriga sammanhang,
skall jag för min del gerna förena
mig med dem, som begärt återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Itidderskapet
och Adeln ansåg de vid Bevillnings-Utskottet
förevarande Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning och bifölls BevillningsUtskottets
den 1 dennes under N:o
/p afgifne, och den 12 derpå följde e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, angående väckt
Motion om befrielse från Bevillnings-afgift
för Grufve-arbelare.
a56
Den 17 Augusti e. m
Föredrogs ånyo Bevillning^- samt allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens den
i4 sistlidne Julii under N:o i3 afgifne,
och den 27 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Betänkande angående yrkadt förbud
emot införsel af Utländske Fabriksvaror
m. m.
Herr Marcks von Wurtenberg } Gotthard
Willielmj anförde skrifteligen:
I anledning af Bevillnings- och Ekonomi-Utskottens
den 14 sistlidne Julii afgifne
Betänkande rörande af mig med flere
yrkad återgång till det år 1816 ännu gällande
förbudssystem emot sådane fabrikaters
och konstalsters införande i Riket, sorn
till erforderlig mängd och försvarlig godhet
härstädes ännu i denna stund kunna tillverkas,
utbeder jag mig vördsamt, att få
fästa Högloft. Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på detta ämne. *
Till undvikande af en tröttsam vidlyftighet
skall jag ej tillåta mig, att upprepa,
hvad jag och flere värde talare, de sednare
visst med ojemnfölig större talent, andragit
i ämnet, allt i ändamål att förekomma
Svenska Fabrikernas och Slöjdernas hotande
undergång. Jag nöjer mig i denna del
med att blott åberopa Herrar Arosenii och
Quidings Betänkandet åtföljande sinnrika reservationer.
Det må likväl tillåtas mig, att
fram
-
Den 17 Augusti e. m. a5/
framställa en reflection, hvilken torde gifva
något ljus i saken för en hvar, som icke
alldeles liknöjd för Fosterlandets, samt dess
talrika fabrikanters och Slöjdeidkares, bestånd,
med flit tillslå ter ögonen. Att i förra
tider, vid tillfällen då mindre fördelaktiga
skördar uppdrifvit Span måls- och Bränvinspriserne,
Tullförsnillningar af bägge desse
artiklar öfvats i stor skala, är notoriskt
kändt, och lärer af ingen kunna sättas i
tvifvelsmål. Detta torde väl af mången ursäktas,
såsom oundvikliga följder af fordna
tiders felaktiga organisation af Tullbevakningen
å Rikets vidsträckta kuster; men att
förhållandet äfven skall vara detsamma måhända
i närvarande stund, sedan Tullstyrelsen
och Bevakningen blifvit efter 1823 så
reorganiserad eller omskapad, att man vågat
på hoppet, att derigenom förhindra snart
sagt alla underslef i förtullningsväg, bygga
systemet af en alldeles fri införsel, låter
svårare förklara sig.
Emedlertid lärer beklagligen förhållandet
vara sådant. Åtminstone är det i hvar
måns mun, och upprepas äfven i Dagbladen
, att sedan misströstan om rik spannemålsskörd
fått insteg, och Rikets talrika
Brån vinsfabriker för någon tid nu varit
afstadnade, lära högst betydliga qvantiteter
af såväl Spanmål som Bränvin blifvit
till Riket insmuglade, utan att Staten deraf
tillgodonjutit någon tullafgift.
38 II. 17
*58
Den 17 Augusti e. m.
Äger nu detta grund, och få lära väl
tvifla derpå, faller det väl en livar lätt i
ögonen, att då så tunga och rumdryga varor,
sora Spamnål och Bränvin kunna oförsynt
insmuglas och tull försnillas, kan sådant
mångfaldigt lättare ske med Kläden,
Tyger och alla andra fabrikater, hvilka i
anseende till sin lätthet och den inskränkta
rymd de intaga, måste vida förr och oftare
kunna undgå Tullbevakningens uppmärksamhet.
Det blifver ju en naturlig följd af denna
experience, att det stöd mot utländsk
täflan, som de inhemske fabrikerne och näringarna
skulle erhålla genom hög tull å
utländska tillverkningar, är och blifver ett
gäckande skuggspel.
Ledd af denna öfvertygelse, och då
Utskotten efter mitt omdöme alltför legert
behandlat detta ämne, hvarpå Statens väl
eller ve otvifvelaktig! beror, vågar jag vördsamt
anhålla om ifrågavarande Betänkandes
återremiss lill Utskotten.
Herr Rosenblad * Bernhard: Så vida
lösa berättelser med titteln i hvars mans
mun få anses för nog goda autoriteter, för
att på dem grunda Rikets ekonomiska lagstiftning;
— så vida dylika berättelser kunna
anses tillräckliga för att vitsorda ett sådant
factum, som att under det Spanmålsoch
Bränvinspriserne här äro lägre än i ett
Den 17 Augusti e. m.
visst främmande land, man just gjort otillåten
införskrifning af spanmål och bränvin
från samma land till föremål för spekulationer;
torde det tillåtas mig att få anföra
andra: berättelser i hvars mans mun med
lika anspråk på trovärdighet. Man har t.
ex. påstått, att inlurendrejade utländska kläden
skola ofta försäljas under Svensk Fabriksstämpel,
och att fabriker skola icke
saknas, hvilkas förnämsta vinst ligger i försäljningen
af sin stämpel till dylikt bruk.
Jag för min del, som icke anser dylika berättelser
förtjena det ringaste förtroende,
de må komma från hvad sida som hälst,
utan tror dem vanligen vara foster af hatets,
afundssjukans och oviljans drömmar,
ser i hvad Herr Marck v. Wurtenberg anfört
ingen anledning att afvika från hittills
ägda omdömen, utan får anhålla om jaroposition
till bifall å Betänkandet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Alldeles oförändrad i min öfvertygelse nu
så väl som då jag vid Riksdagens början
underställde de värde motionairer, hvilka
önskat återinförandet af det till i8a3 års
Riksdag gällande förbuds-system, kan jag ej
undgå att beklaga, det Bevillnings- och
Ekonomi-Utskotten så litet lyssnat till den
af icke mindre än iy Ledamöter af det
Vällofl. BorgareStåndet, en af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, samt en af Högvör58
H. 17*
2Ö0
Den 17 Augusti e. m.
dige PresteStåndet, inom de båda Utskotten
högt uttalade tanka, att oinskränkt införsel
af utländska varor icke må beviljas.
Jag har åtskilliga gånger utvecklat skälen för
mine åsigter i fråga om Fabrikernas och
Näringarnas skyddande, och jag tror detta
kunna lättast innefattas i de få orden, innevånarnes
välmåga gör landets styrka.
Men hvad är det väl som bereder innevå-,
narnes välmåga? Jo! Handelns, Fabriker7i.
eSj Slö/dernes och Näringarnes florerande.
Och då milt förnuft ingalunda kan
medge, alt dessa ändamål åstadkommas derigenom,
att utländningen lemnäs rättighet,
att i Sverige afsätta all sin öfverproduction;
så och med hänsigt till de af Herr Arosenius
uti dess Reservation anförde flere grundelige
skäl, anhåller jag pra återremiss af
Betänkandet, under förmodan, att Utskotten
vid nogare eftersinnande torde tillstyrka
Rikets Ständer, att till Kongl. Maj:t
framföra den underdåniga önskan, som Herr
Arosenius föreslagit.
Herr af Billbergh, Johan Petter^ uppläste
följande:
För att sluta utaf den värma och den
ifver, med hvilken striden för och mot Prohibiliv-Systemet
föres, både inom och utom
Representationen, så väl munteligen som
skrifteligen, skulle man lätteligen kunna
föreställa sig, att åsigterne äro alldeles motsatte.
Den 17 Augusti, e. m.
261
I denna föreställning stärkes man ännu
mer af den benämning man gifvit ät
det system, som afviker från det stränga
prohibitiva, nemligen att vara liberalt. Något
liberalt Ilandels-system har emedlertid
på mer än 100 år icke varit gällande i
Sverige, och det af 1823 års Ständer yrkade,
samt af nuvarande Bevillnings-Utskott
föreslagrie, förtjenar icke eller namnet af liberalt.
Båda dessa systemer hafva det gemensamt,
att medge beskjdd åt vära inhemska
näringar. Den enda skillnaden
emellan dessa systemer är, att det ena vill
skydda genom förbud, det andra genom en
lämplig skydds-tull. Att vilia öfvertyga
motståndarne om det sednare beskyddets
kraftigare företräde framför det förra, är
och blir, efter hvad erfarenheten visat,
omöjligt. Deras positiva erfarenhet, hvilka
hafva sig ålagt att vaka emot öfverträdelse
af Tull-författningarne, antages icke för gällande.
Man synes heldre vilja fördraga det
uppenbaraste lurendrägeri för bibehållandet
af ett strängt Förbuds-system, än se sig
skyddad,'under vilkoret, att den utländska
varan, mot en dryg kostnad, må kunna i
laglig väg införas. Jag vill således icke
upprepa hvad så mångfaldigt blifvit yttradt,
till styrka för SkyddstullsSystemets företräde,
utan inskränker mig i detta fall till
uttrycket af min enskildta och bestämda öfvertygelse,
att allmänna opinionens medverkan
till lurendrejarens fördel gor det lika
D t ii >7 Augusti e. in.
omöjeligt, att i sin helhet handhafva Förbuds-systemet,
sorn det shall lätta controllen
emot Tullförsnillning, då denna opinion
öfvergår på TullVerkets sida, hvarföre man
har en garantie uti den allmänna rättskänslan,
som aldrig erkänner en stöld ifrån Staten,
men deremot gerna öfverser med den,
som åberopar naturrätten, att få äga hvad
han förmår köpa.
Rätta vägen att komma till en bestämd
öfvertygelse om det ändamålsenligasleSkyddssystemet,
torde emedlertid vara, att göra
sig sjelf reda för, hvad det är hos utländska
Näringsidkarenj hvaremot våra Näringar
fordra skydd. Häraf hör säkrast visa
sig, om utländska Näringsidkarens fördelar
äro af den natur, att heldre fordra ett
strängt införsel-förhud, än elt skydd, som
lemnar tillfälle för en nyttig täflan.
Med några tillägg vill jag i detta fall
antaga hvad den i näringsyrket upplyste
Representanten Herr Arosenius pag. 27 i
sin Reservation anfört, nemligen att det är
mot Utländningens redan högt uppdrifva
konstfärdighet, stora Capitaler samt
mångdubbelt större af sättning, som
skulle fordras skydd.
Hvad konstfärdigheten angår, så tyckes
erfarenheten hafva ådagalagt, att förmågan
till konstfärdighet i allmänhet icke
saknas hos vår nation, och skulle den i ett
visst yrke icke kunna uppnås till lika grad
Dm 17 Augusti c. m. 263
sorn hos utländningen, så måste det framförallt
bevisa, att samma yrke icke borbos
oss naturaliseras. Det biträde våra Näringsidkare
haft och hafva af vår Regering, som
underrättar Nationen om industriens framsteg
i andra länder, samt införskaffar beskrifningar
och modeller på nya uppfinningar
af fabriksredskap, (hvilken omsorg NäringsSocieteterna
sjelfve icke eller böra åsidosätta)
måste föranleda till det påstående,
att endast alfvarlig vilja och verksam flit
erfordras för den, som ägnat sig åt ett yrke,
för att kunna förvärfva sig lika konstfärdighet
j som andra äga; men dertill blir
det inbillade lugnet under tillvaron af ett
Förbuds-system säkerligen icke rätta bidragande
medlet.
Att utländske Näringsidkare hafva vida
större Capitaler, än vi, använde uti Näringsyrket,
är en naturlig följd af den mångfaldigt
större utvidgade Näringsrörelsen. Hufvudfrågan
här torde sålunda böra vara den:
Huru utländska Näringsidkaren förvärfva!’
sig sitt större rörelse-capital? Det är af
vigt för ämnets utredande — det är af vigt
för sanningens seger — men ännu mer för
Näringsidkarens egna efterdöme, att framdraga
sanna förhållandet i denna del, och
icke längre smickra fåfängan med att undangömma
bristerna, och härleda orsaken
till våra Näringars underlägsenhet från någon
Statens missvårdnad om dem. Kännedomen
af den utländska Näringsidkarens
264
Den 17 Augusti e. ra.
lefnadssätt och erfarenheten hos oss, hvilka
de Näringsidkare äro, sorn bragt sig upp
till största förmögenheten, blir den säkraste
vägledningen för frågans besvarande.
Utländska Näringsidkaren nedlägger icke någon
större del af sitt Capital uti ett luxurieust
bohag, då han börjar sin rörelse, än
största nödvändigheten fordrar; han inrättar
sin husliga lefnad, med beräkning att
vinna ett årligt öfverskott till rörelsens utvidgande
— icke med beräkning att fullt
ut consumera hvad han förtjenar; — mannen
älskar sitt yrke, och använder således
hvarken tid eller kostnad utom sitt hus;
hustrun biträder mannen uti den nödiga
eftersynen, sköter sjelf sitt •hushåll, anser
sig icke böra förspilla sin tid uti societetslifvet,
och ännu mindre för att hvardagligen
synas uti de för betalning öppna
salonerne; barnen uppfostras, för att så tidigt
som möjligt kunna deltaga uti rörelsen
och sålunda bidraga till husets förkofran.
Härigenom förvärfva Näringsidkarne sig
snart ökade och stora rörelse-capitaler. Råder
detta förhållande i sin allmänlighet hos
oss? Härpå erhåller man ett officielt svar
uti ÖfverStåthållarens sednaste 5-årsberättelse,
hvarest han pag. 23 vitsordar tillvaron
af en i allmänhet stigande lux, utbredd
äfven ibland de lägre näringsklasserne.
Kan icke möjligheten af täflan förmå
våra Näringsidkare att i detta fall följa
utländningens exempel, troligen sker det
Den 17 Augusti e. m.
265
mindre, under skyddet af ett FörbudsSystem.
Utländningens fördel af mångdubbelt
större afsättning, sjnes vara en verklig
öfverlägsenhet; men jag hemställer till
hvar och en, som besökt de folkrikare länderne,
om icke de stora Städerna och äfven
vissa Landsträckor, som äro uppfylde
af endast Näringsidkare, ofta i ett och samma
yrke, om icke, säger jag, detta stora
antal Näringsidkare ger skälig anledning till
den förmodan, att deras förhållande till egna
Landets större folkmängd är fullt ut lika
stort som hos oss. Öfverlägsenheten tolide
derföre egentligen bestå deruti, att de
beräkna afsättning med sina producter äfven
utom eget laud, och hvilka medel välja
de för att lyckas uti detta deras bemödande?
— Då hufvud vilkoret måste vara,
att kunna sälja varan till möjligen lägsta
pris, så inskränker hvar Näringsidkare sig
till en viss specialitet af ett yrke. Härigenom
behöfver han mindre förlag, vinner
större konstfärdighet, och kan, med användande
af lika flit, producei’a vida mer, än
den, som omfattar flera specialiteter. Örn
det inskränkta lefnadssättet icke är dyrare
bos oss, än i andra Länder, besynnerligen
England, och om vår Borgerliga beskattning
är betydligen lindrigare, så är det
svårt att inse, hvarföre våra Näringsidkare
icke skola kunna täfla med Utländningen
uti verldshandeln, om de vilja antaga samma
medel, som Utländningen, för Narin
-
206
Den 17 Augusti e. m.
garnes drift; men utestänga vi, genom våra
författningar, Utländningen från möjligheten
att påföra oss sina producter, så kunna
icke eller vi vänta att få afsätta våra
producter till Utländningen.
Efter hvad jag tror, har Herr Arosenius
förbisett en, måhända ännu väsendtligare
öfverlägsenhet, som utländska Näringsidkarne
ha framför våra, som är, att de erhålla
en större arbetsproduct af sina arbetare.
Hvad är orsaken härtill? — Månne
icke den uppmuntran arbetarne hafva uti
efterdömet af husbondens egna flit och hog
för sitt yrke, samt den omständighet, att
husbonden icke finnér sig besvärad utaf att
hafva sina arbetare i egen kost, hvarigenom
han befordrar deras sedlighet, och afhåller
dem ifrån den förderfliga kroglefnaden.
ÖfverStåthållaren anför i förromförmälde
fem-års-Berättelse, såsom en obestridlig
menlighet för Skråll dkar ne, Arbetarens mer
och mer tilltagande oordentlighet och lättja,
i förening med stundom f elande tillsyn af
husbönderne sjelfve. Innan rättelse sker i
denna hufvudsakliga omständighet, torde
alla andra bemödanden att upphjelpa näringarne
blifva frugtlösa, och hvem, örn icke
näringsidkaren sjelf, kan befordra ändring
och förbättring i detta förhållande.
Herr Tham, Wollrath: Det är ganska
sant, att Pluraliteten inom Utskotten rnin
-
\
Den 17 Augusti e. ro.
267
dre lyssnat till Reserva 11 ternes röster, än
till sanning och erfarenhet. Derifrån, och
af ÖfverStåthållarens i dess sednast afgifne
fem-års-berättelse nieddeldte uppgifter hafva
Utskotten hämtat grunderne för deras
Utlåtande. Om Utskotten härföre klandras,
och klandras bittert af prohibitif-systemets
anhängare, så få Utskotten trösta sig dermed,
att samma klander träffade en Edelcrantz,
en Huskisson m. fl. store män,
hvilkas minnen lefva evärdeligen, då Prohibitisternes
torde glömmas, så vida man kan
glömma Prohibitif-systemets skadeliga verkningar.
Saken torde vara tillräckligen afliandlad,
för att icke erfordra vidare discussion.
Utskotten hafva med flit undvikit,
att åter upptaga den för att bibehålla
freden, och icke åter tända stridsfacklan;
men om så nödvändigt skall ske, må Herr
af Billberghs sednaste Anförande tillfyllest
ådagalägga nyttan och nödvändigheten af
ett fritt handelssystem, hvilken bevisning
Utskotten trodde sig kunna undgå, då de
åberopade Kongl- Majrts Nådiga Skrifvelse,
deri Högstdensamme lofvar att vilja fortfarande
vaka öfver handelns och näringarnes,
icke allenast bestånd, utan äfven förkofran
och tillväxt, hvaraf följer, att utan
för hastig öfvergång näringarne skola stadga
sig och blomstra, till deras eget och landets
trefnad; och vid sådant förhållande,
bör man icke besvära Kongl. Maj:t med
någon skrifvelse, deri principer uttryckas,
?.68
D e n 17 Augusti c. m.
hvilka, stridande mot sanning oell ‘erfarenhet,
icke böra kunna af Kongl. Maj:t gillas.
Jag tillstyrker alltså bifall till Betänkandet.
Herr Hjerta, Gustaf: I hufvfidfrågan
förekommen af Herrarne Tham och af Billbergh,
önskar jag likväl att få mildra de
hårda beskyllningar, som från samma sida
gjorts emot våra fabriksidkare. Jag tillstår,
att jag mindre tillskrifver våra fabrikers
släta tillstånd den öfverklagade lyxen i lefnadssättet,
hvilken skall uppsluka de för
näringarnes förkofran nödige Capitaler, än
felagtigheten af våra institutioner; och jagfrågar,
huru det blir möjligt för Näringsidkaren
att förkofra sin näring, då han af
vårt förvillade Credit-System är tvungen,
att hålla sin cassa på högre villkor och mot
större ränta, än annorstädes; då liah mäste
använda sin mästa tid på att skaffa penningar
och inlockas i konstiga låne-anstalter,
som, i stället för att understödja till—
verkarne, tvinga dem att undersälja hvarandra;
samt då desse låne-operationer, för
att lyckas, icke sällan inlocka den Lånesökande
i calaserande med och för Embetsman.
Vid dessa förhållanden är det ej tillåten
införsel emot tull af främmande varor,
som orsakar näringarnes aftynande,
utan det måste sökas i mera ingripande omständigheter.
All förändring i denna del af
Lagstiftningen är vådlig och vållar lidande.
Då man år frångick ett sä vänskap
-
Den 17 Augusti e. m.
269
ligt system, som det prohibitiva, synnerligen
i elt Land med så få Capitaler som
vårt, uppstod likväl en strid emellan fabrikanten
och lurendrägare!!, hvarpå den
förre förlorat de första åren, men sannolikt
skall vinna i längden, om vi erhålla någon
stadga i myntväsendet. Emedlertid har faLriksidkaren
fått olfra åt sanning och lätt,
och kan ej med säkerhet påräkna ersättning,
förr än penningeväsendet blir ändradt
och lånerättigheten lättad, så att fabriksanläggningar
i stort blifva möjliga, med användande
af de utomlands brukliga Machinerier.
Då skola fabriksidkarne äfven inse
nyttan af 1823 års System, för hvilket motviljan
allt mer och mer börjat aftaga. Äfven
jag tillstyrker alltså bifall å ifrågavarande
Betänkande.
Herr af Billbergh: Lika mycket som
lyxen inverkar på allmänna välståndet, lika
litet hör det hit att undersöka lyxens orsak,
hvilket jag alltså förbigår; utan anhåller
jag blott att få rätta ett misstag, som
Herr Hjerta begått vid citerandet af mitt
sednaste yttrande. Herr Hjerta har nemligen
trott, att jag beskrifvit lyxens inverkan
på tillståndet med hufvudstadens fabriker.
Jag liar likväl blott citerat hvad ÖfverStåthållaren
i detta fall till Kongl. Maj:t
inberättat uti sin underdåniga fem-års-Berättelse,
hvaremot jag sjelf omtalt, huru
motsatt förhållandet är i andra Länder.
?7°
Den 17 Augusti e. m.
Herr von HartmansdorffAugust: Jag
anliåller, att i korthet få till vederläggning
upptaga de nu gjorde anmärkningar. Herr
af Billbergh har sagt, att det nu införda
TullSystemet icke åsyftade att betaga Näringsidkarne
nödigt skydd mot utländsk
medtäflan, utan endast att förändra skyddsmedlet
från förbud till hög tull. Jag har
deremot redan tillförene yttrat, hvarföre jag
ej anser tillräckligt, att hos oss, der näringsfliten
är så underlägsen och Tullförsnillningen
så oförsynt, inskränka sig till
blott det ena medlet att hämma främmande
fabriksvarors införsel, nemligen höga
tullafgifter, ty man behöfver äfven att deremot
sätta directa förbud. Herr af Billbergh
har jemnfört konstfärdigheten i vårt oell
främmande land; men ingen som verkligen
känner förhållandet på ömse sidor, lärer
kunna anse en dylik jerrinförelse lämpelig.
Samme värde Talare har under omnämningen
af de capitaler, sorn utrikes användas
till fabriks anläggningar, glömt att penningeräntan
är mycket högre hos oss än annorstädes
och att, då utrikes fabriksidkare
få låna för 4 ja till och med 3 procent, få
våra betala 6 procent. Jag hoppas visserligen
på bättre tider, efter realisationen;
men hon kan icke verka så ögonblickligen,
och emedlertid äro våra fabriksidkare äfven
i detta hänseende vanlottade. Man har jemväl
lagt vära Näringsidkare till last, att de
lefva öfver sina tillgångar. Om detta till
Den 17 Augusti e. ta.''
271
någon del vöre sannt, ser jag likväl icke,
hvem som har rättighet att förebrå dem det,
då de på alla sidor icke se andra efterdömen.
Staten sjelf, att hörja med, lefver
öfver sina tillgångar och gör skulder; likaså
de högre Embetsmännen, så att de antingen
måste rymma ur landet, eller ock
yppas efter deras död mer och mindre förderfliga
concurser. Och då detsamma äfven
inträffar med de så kallade Landtmännen,
tycker jag man borde ursäkta Städernas mindre
väl lottade Näringsidkare, om de någon
gång äro alla andra lika. Man omtalar den
ringa tillverkning t. ex. af Kläden, som våra
fabriker lemna, oagtadt den afsättning,
som det vida större behofvet inom landet
borde bereda; men man glömmer, att Lurendrägeriet
är så starkt, att Svenska kläden
icke blifvit försålda i någon ort söder
om Linköping, och att således våra folkrikaste
landskap intet Svenskt kläde förbruka.
— Man har klandrat våra näringsidkare,
för det de icke gifva sina arbetare kost hemma
i huset. Äfven jag tror detta vara ett
fel; emedan jag, som flera år bott i en
Handtverkares hus, der förhållandet var omvändt,
sett den fördelaktiga verkan deraf
på ordning och sedlighet. Men utom det, att
sådant icke är verkställbar t vid fabriker, der
en större mängd äfven gifta arbetare måste
underhållas; så bör man ihågkomma, att
efterdömen äfven här verka betydligt, och
att ganska få Embetsman samt andra en
-
272 Den 17 Augusti e. m.
skild ta, hvilka hafva större hushåll, gifva
sitt tjenstefolk mat hemma i huset, utan
vanligast kostpenningar, som på krogarne
förtäras. Hvad man således gör sjelf borde
man åtminstone icke förebrå andra såsom
fördömliga fel. Herr Tham har uppgifvit
Herrar Edelcrantz och Huskisson,
och jag tror nästan sig sjelf, såsom martyrer
för Sanning och Rätt. Men jag beklagar,
att jag ej derföre kan erkänna dem någondera.
Jag bestrider de liberala näringssatsernas
rigtighct, och yrkar att man i en
tvist, som både varat och skall fortfara i
mång hundrade år, hvarken måtte förguda
eller fördöma hvarannan, utan blott hafva
aktning för hvarandras meningar. Herr
Tham har räknat Utskotten till förtjenst att
hafva undvikit det gamla stridsämnets upptagande.
Men hade BevillningsUtskottet i
sjelfva verket varit så fredligt sinnadt, så
hade det ifrån början bordt undvika att i
Betänkandet N:o 37 befatta sig med ett ämne,
som detsamma icke tillhörde, jeller att
gifva den utmaning till strid, som förefinnes
sid. 66 i samma Betänkande, af innehåll:
”Att med erkännande af Konungens
”rätt, i afseende på förbuds utfärdande emot
”in- och utförsel af varor, så väl som af
”de rättigheter Konungen tillkomma, i afseende
på tractaters afslutande med främjande
magter, en allmän frihet må för”unnas,
att, emot en i afseende på skydd
”för
Den 17 Augusti e. m.
273
”för inländska Näringar samt Consumtionen
”afpassad Tull, ej mindre i Riket införa al”la
utländska varor, än ock till främmande
”Stater utföra och afyttra alla inhemska pro”ductcr
och tillverkningar; och att sådana
”varu-artiklar, hvarmed i Sverige handel
”kan drifvas, må i den Tullbevillningstaxa,
”sorn af Rikets Ständer nu fastställes, med
”derför utsatt Tull intagas.” Om BevillningsUtskottet
icke förr än vid återremissen
märkte, att det stört freden; så hade
det då både kunnat och bordt afvagta principfrågans
afgörande elter EkonomiUtskottets
beredning och framställning hos Rikets
Ständer. Då det icke skedt, instämmer jag
uti Herr Arosenia reservation angående framförandet
af den underdåniga önskan: ”att
”Kongl. Majit till skydd för de slöjder, sorn
”kunna här i landet idkas och förkofras,
”men som ej ännu hunnit till den grad af
”fullkomlighet och stadga, att de, utan fara
”för deras bestånd och vidare fortkomst,
”kunna uthärda cn obehindrad täflan med
”andra länders konstflit, ville till införsel
”från främmande orter förbjuda alla dylika
.”slöjders alster.”
Friherre ylnckarswärd, Carl Henrik'.
Jag anser Betänkandet så väl grundadt, att
jag ej tvekar att önska bifall derå; och utan
förhoppning alt kunna utveckla mina grundsatser,
så alt de kunde hafva något särde38
H. 18
374
Den 17 Augusti e. m.
les inflytande, eller lemna mig tillfälle att
blifva hänförd under ett sådant Ridderskap
som Huskisson, hvilket jag gerna skulle eftersträfva,
om jag trodde att Ridderskapets
och Adelns öfvertygelse det behöfde, vill
jag ej upptaga tiden med att vidlyftigt ingå
i denna fråga, utan nöja mig med att
förena mig uti Herrar af Billberghs och
Hjertås yttranden i ämnet. Jag utbeder mig
blott i förbigående att få upptaga hvad som
från andra sidan blifvit framka§tadt såsom
skäl för åter remiss, eller andra åsigter. Man
har sagt, att söder om Linköping endast
utländska lurendräjade kläden förbrukas. Örn
sådant sker under förbuds-systemet, är det
väl största skäl att antaga tull-systemet, då
man derigenom åtminstone kan skaffa Staten
någon inkomst af de kläden, som i alla
fall inkomma. Om det är förhållandet,
att söder om Linköping icke en alu kläde
nyttjas, annat än lurendräjadt, så hemställer
jag till talaren, i hvilket ynkligt tillstånd
åtminstone de orterne skulle blifva,
om ett förbuds-system antoges, och kunde
med den stränghet handhafvas att lurendräjeri
blefve omöjligt. De skulle då blifva
alldeles utan kläde. Jag tillstyrker alltså
bifall å Betänkandet.
Herr Munck eif Rosensköhlj Eberhard'.
Då jag vid flere Riksdagar omständligen yttrat
mig i detta ämne, vill jag ej upptaga
tiden med att upprepa hvad jag då sagt.
Den 17 Augusti e. m.
Jag har alltid ansett det liberala systemet
för det rätta; således godkänner jag i allmänhet
de principer, som blifvit yttrade
af Herrarne Hjerta, af Billbergh m. fl. Men
tillika är, och det bar jag här redan 1815
yttrat, mitt bifall till detta system endast
vilkorligt, nemligen så vida det i ett sammanhang
användes. Jag instämmer derföre
icke i det loford, som blifvit tilldeladt
Iluskisson, såsom Statssekreterare i England,
isynnerhet som han åberopas såsom
en Autlioritet. Han dref väl igenom en friare
införsel af utländske fabriks- och manufakturvaror,
men han hvarken tillät eller
ens föreslog en friare införsel af spannmål
och victualier; just motsatsen af Författningarna
i Sverige ända tills sistlidne
Riksdag. Denna motsägelse eller ensidighet
i England var skulden till många fabrikanters
undergång och många fabriksarbetares
hungersnöd, likasom den motsatta ensidigheten
var skulden till många Jordbrukares
ruin i Sverige. Huskisson tillfredsslälde
det fria statsekonomiska systemet på ena sidan,
men ej på den andra, icke i ett sammanhang,
blott styckevis. Om han icke vågade
eller såg sig kunna motverka det mägtiga
jordbruksinteresset i England, så borde
han ej heller, innan han det kunde, tvinga
nyssnämnde Näringsidkare, att inom landet
concurrera med de utländske, som hade
i allmänhet mycket lägre priser på födoämnen
i sitt land.
38 H. *8*
276
Den 17 Augusti e. ra.
Jag anser visserligen tull på införsel af
utländska varor fördelagtigare än rakt förbud
emot dem, men då skall den ej vara
för hög. Är den det, så är den ej bättre,
än förbudet. Det fägflar mig i öfrigt, att
vid denna Riksdag höra Herrar Hjerta och
von Hartmansdorff anföra sådana skäl, som
jag ensam, vid föregående Riksdagar och ännu
vid den sistlidne, anfördé såsom i betydlig
mon vållande vårö Fabrikers lägervall,
nemligen bristen på penningecapitaler
och den höga räntan, samt den ringa anledning
väre capitalister derföre hafva, att
insätta sina penningar i Fabriker, äfvensom
faran af att hastigt öfvergå från ett system
till ett annat, om det ock vore ett bättre,
hvarigenom osäkerhet i all speculation för
capilalers användande i näringsväg förorsakas.
Just brist på capitaler kan på detta
sätt bidraga till varornes dyrhet, isynnerhet
sådanas, som antingen alls icke eller
blott mot hög tull få införas, ty brist på
vara uppkommer då. Men jag tror tillika,
att i denna fråga moraliska skäl ej nog tagas
i betraktande, t. ex. bristande speculationsanda
och industri, arbetares vårdslöshet
och liderlighet m. m. >
Slutligen får jag i anledning af ett i
början af denna discussion uppgifvit factum,
sant eller icke, och hvad deremot blifvit
sagdt, anmärka, att en oloflig införsel
af bränvin varit möjlig under en kort period
af några veckor, då priset var uppe
Den 17 Augusti e. ra. 277
•
till 1 R:dr 12 sk. Riksg., fastän export skett
någon tid förut, ty under denna korta tid
var full anledning till speculation på införsel
från Danmark, der priset då ej var så
högt, som i Skåne, hvilket det i allmänhet
icke heller är af den naturliga orsak, att
Författningarna der ej öka productionskostnaderne
medelst bran vinsbränn ingens inskränkning
till de mindre pannor.
Jag anser i öfrigt detta ämne vara af
den vigt, att Betänkandet gerna må återremitteras,
och att, efter en ännu närmare
granskning af ämnet, Rikets Ständer måtte
inför Konungen framlägga sina önskningar
deruti.
Grefve von Bosen^ Axel: Jag är förekommen
af llere värde talare, hvilka aro af
samma tanka som jag i delta ämne, så
ali jag i största korthet endast vill anföra,
när Huskissons namn här blifvit nänindt,
såsom den der befordrat frihetssystemet i
England, en phrase ur haus tal, sorn hölls
för 5 år sedan. Ilan sade då, att Silkesoch
Klädes-fabrikerne varit behandlade såsom
bortskämda barn, genom prohibitivlorfattningar
och uppmuntringar, och att de
likväl stå på samma punkt, så väl i production,
som varans egenskap, då deremot
. de bortglömda bomullsfabrikerne så mångfaldigat
sig, att de öfverträffa! all annan
industrigren så vfil i mängden af tillverkning,
som godheten af fabricatet. Delta
*
378 Den 17 Augusti e. m.
' < ..
har jag bordt erinra, och tillstyrker bifall
å Betänkandet.
Herr Tham: Jag skulle anse mig förorätta
Ridderskapet och Adeln, om jag ansåg
mig behöfva försvara BevillningsUtskottet
emot de beskyllningar Herr von Hartmansdorff
nn åter gjort det, att hafva öfverskrida
sina gränsor. Jag vet väl, att
det generar visst folk, att BevillningsUt- <
skottet åtlydt Grundlagen och iakttagit Rikets
Ständers rätt i afseende på beskattningen;
men jag tror att Bevillnings-Utskottet
lugnt skall afhöra alla anfall, derföre att
det ej vill underordna Statens intresse några
enskilta personers. Denna sak hlef bifallen
af förra Ständerne, och hlef till en
stor del äfven bifallen af Regeringen. Konungens
proposition sanctionerade den äfven,
genom bifall till Ständernes beslut.
Utskotten kunna då vara lugna, enär de
följt lagen och ej öfverträdt den. Jag tror
dessutom ingalunda, att BevillningsUtskottet
satt sig i någon fejd. Det har försvarat
sina skyldigheter och rättigheter, men deras
förra Utlåtande står i fullkomlig öfverensstämmelse
med detta. I det förra har
Utskottet sagt, att principen vore en fri inoch
utförsel, men att Konungen ägde rätt
att förbjuda. I detta Betänkande hafva Utskotten
omtalat Konungens rätt att förbjuda,
och derföre sagt, att det vore onödigt
att derom skrifva något till Konungen. Jag
Den 17 Augusti e. m. 279
anhåller om bifall å Betänkandet, och i fall
det vägras, om votering, ty jag anser bifall
lill Betänkandet vara af högsta vigt och
angelägenhet för landets väl och Riksdagsärendernes
gång.
Friherre Åkerhjelm. Gustaf Fredrik'
Då under pröfningen af Bevillnings- och EkonomiUtskottens
Betänkande, om återinförande
af 1816 års förbudssvstem, i afseende
på utländska varors införsel i landet, någre
Talare uppgifvit, att betydliga qvantiteter
utländska varor, utgörande bränvin, spannmål
och kläden, här blifvit insmuglade, och
då detta skulle förutsätta, att motsvarande
connivencer med Lurendrägare och Tullförsnillare,
eller grofva och talrika försummelser
från Tullverkets sida ägt rum, anser
jag det vara min skyldighet, alt först upptaga
dessa uppgifter, och visa deras sannolika
halt, innan jag yttrar mig öfver ifrågavarande
Betänkande.
Herr Marks von Wurtenberg har, såsom
jag af hans anförande kunnat fatta, påstått,
eller angifvit, dels att stora qvantlteter
Danskt bränvin inkommit i landet, och
uppförts till Stockholm från Södra orterne,
och han synes antaga detta, ehuru, efter
hvad han säger, hämladt från ryglcl, såsom
ett factum, dels att Spannemålspartier från
utrikes ort i landet insmuglats; och Herr
von Hartmansdorff har påstått, att hvarje
person i Sverige, söder om Linköping, som
280 Den 17 Augusti e. m.
bär kläcleskläder, endast brukar utländskt
kläde.
Redan för någon tid sedan hörde jag
sägas, att Bränvin från Danska Staterna införts
i Stockholm, under namn af Skånskt
eller Blekingskt, och att detta bränvin, med
ordentliga förpassningar från Tullkamrarne
i förenämnde provincers kust-städer hit ankommit,
samt att allt detta på det sätt tillgått,
att innevånare i Skåne och Blekinge
till berörde kuststäder infört stora bränvinsfastager
fyllde med vatten, och derå begärt
och erhållit af Tullkamrarne förpassning såsom
bränvin, hvarefter de utgått med detta
vatten till Holsteinska städer, förnämligast
Rehnsburg, der tömt vattnet och intagit
bränvin i stället, samt sedan mediasten
afgått till Stockholm, under begagnande af
den erliållne förpassningen. Att afsändning
af bränvin från Skåne och Blekinge till
Stockholm årligen tilltagit, och isynnerhet
i år uppgått till ovänligen stora qvantiteler,
är en sanning; men dertill behöfver intet
annat skäl sökas, än det naturliga förhållandet,
att fleråriga ymniga skördar af säd
och potatoes, som dessa Provincer haft, der
skulle bereda stora och ökade brån vinslager,
enär det är en känd sanning, ätt bränvins
tillverkning derstädes oafhrutit drifves,
både allmänligen och i stor skala. Emellertid,
och ehuru det äfven bordeTörekomma
helt naturligt, att ett stigande i priset
på bränvin i hufvudstaden, hvilket varit
Den 17 Augusti e. m.
281
förhållandet någon del af de föregående månaderne,
och det lägre pris, hvartill denna
vara försåldes i Skåne och Blekinge,
skulle i möjligaste måtto öka afsändningen
deraf från dessa orter till Stockholm, vidtogos
likväl vid första skymt om den utkastade
misstankan, att herörde bränvinsinförsel
från nämnde orter utgjordes till stor
del af utländskt bränvin, nödige åtgärder
från TullYerkets sida, för upptäckandet,
huruvida ett slikt förhållande kunde äga
någon grund, och i det fallet, om någon
försumlighet af Tullbetjeningen dertill bidragit.
Tull-Journalerne från Maj månads
början till den 10 Julii, för de Skånska och
Blekingska Städer, hvarifrån de betydligaste
qvantiteter bränvin afsändts, äfvensom
härvarande Inrikes Tullkammares, genomgingos
med noggrannhet, och utröntes derigenom:
att närmare 85o,ooo kannor bränvin
under nämnde tid från dessa orter blifvit
bitsände, alla åtföljde af bevis på deras
inhemskt Svenska tillverkning; att detta
bränvin på 85 särskilta fartyg successive
hitkommit; att, med undantag af 5 fartyg,
förande tillsammans omkring 4o,o00 kannor,
hvilka användt en lid af 3 veckor
från afsändningsorten till Inlopps-Tullkammaren
Dalarön, de öfrige fartygen, som lritfört
den betydliga återstoden af förutnämde
brånvinsqvantitet, tillbragt på nämnde
seglation, många endast 8 dagar, och många
derunder, samt icke mera än trennc, öf
-
2Ö2
Den 17 Augusti e. m.
ver i4 dagar; och slutligen, att Svenskt
bränvin, under loppet af förstnämnde liderymd,
utskeppats till Danmark mot erlagd
utförseltull, och der försålts. Att under en
tid af några få dagar, äfven med de mest
gynnsamma vindar, utföra en sådan smuglings-operatiou
med bränvin mellan Skåne
och blekinge, Rehnsburg och Stockholm, soin
jag här omnämnt, och att på en gång finna
räkning uti, att utskeppa bränvin från
Sverige till Danmark, och införa bränvin
från Danmark till Sverige, hemställer jag
om det kan äga någon sannolikhet, och likväl
måste allt detta antagas, för att gifva
ryktet eller uppgiften om den stora bräll vins-*
smuglingen någon grund. När härtill kommer
i beräkning, bränvinsprisens förhållande
i Dannemark och i Skåne, som varit varierande
till fördel för afsättningen, än i
det ena än i det andra landet, samt risque
och omkostnader för varu-transporter i allmänhet,
hälst de olofliga, så synes föga sannolikt,
att det lönat mödan, att äfven directe
till Skåne, försöka inpraktisera någon
större qvautitet Danskt bränvin. Jag medgifver
visserligen, att oloflig varu-införsel
föröfvas i Sverige, så väl som i alla andra
länder, och öfverLygas derom, måhända bäst
af alla som bedomina saken, genom den
mängd beslag som göras, och som i antal årligen
tilltagit, men då bland dessa sällan
eller aldrig något förekommit på lurendrägadt
bränvin eller tullförsnillad spanmål,
Den 17 Augusti e. ra.
28 j
torde det tillåtas mig, att så mycket mera
betvifla, det några särdeles stora missbruk
i denna väg skett, som dessa varors beskaffenhet
gör deras insmngling i stort förknippad
med betydliga svårigheter, och nästan
omöjlig, utan högst bedrägliga förhållanden
af ett större antal bland Tullpersonalens
Tjenstemän och Betjente, en omständighet,
som till det minsta bör bevisas,
innan den påstås hafva ägt rum. För öfrigt
fordras icke mera än en enda 0111 sin
vinst ovanligt ömtålig bränvinsbrjinnare, för
att bär utsprida rykten om oloflig bränvinstrafik,
och från en dylik källa anser jag detta
rykte äfven härflyta. Man har trott, att
Jutländsk spanmål inpraktiserats genom tullförsnillning
vid vestra kusten, äfvensom att
den spanmåls- och brödhandel, som af Skånsk
allmoge och Skånska innevånare bedrifvitsi
Halland och vid Halmstad, varit Dansk säd,
som infördes till Sverige, och Svenska bräder,
som utfördes till Dannemark, genom
tullförsnillning. Att allmogen i Bohus-Läns
Skärgård någon gång afhämta t 10, i5 å 20
tunnor Jutsk säd, och infört den i Sverige
i trakten af Götheborg, utan att derföre erlägga
tull, är en sanning, som dervarande
Tullbevakning afvetat. Men då desse Båtskeppare
få segla äfven i saltsjön med sina
små farkoster, utan förpassning, inom samma
Tullkammare-District, kan en sådan
smugling aldrig förekommas och aldrig bevisas.
För öfrigt äro, utan all tvifvel, de
284 ®en '7 Augusti e. m.
Spanmåls-qvantitcter, som på sådant sätt
inkommit, så obetydliga, att de ingalunda
inverkat på ortens sädespriser, och det skulle
således icke löna mödan, att för denna
orsak önska införandet af ett onödigtvis
strängt och vexatoriskt förpassningssystem,
sorn väl kunde lägga band på dessa små
missbruk, men på det hela skulle öka kostnaderna
och besvären för den mindre inrikes
trafiken, utan att derföre åstadkomma
starkare kontroller å den större, eller någon
vinst för Staten.
Att ingen Söder om Linköping nyttjar
andra kläden * än utländska, det vill icke
mindre säga, än att minst hälften af Sveriges
klädesbrukande folkmängd skulle vara
dermed utstyrd, är ett påstående, som,
ehuru jag ej kan bevisa dess motsatts, dock
bör bevisas, för att göras trovärdigt, isynnerhet
om det skall, likasom det förra synes
åsyfta, framträda såsom bevis på TullStyrelsens
och TullTjenstemännens försumlighet.
Jag dristar likväl säga, att uppmärksamhet
ej brister i TullVerkets liandhafvande,
och jag vågar tro, att beständigt
ökade upptäckter af förbrytelser mot Tullförfattningarne
och årligen växande Tullintrader,
förhållanden som sedan flere år >
ägt rum, vittna mera härom, än några lösligen
utkastade rykten, misstankar och uppgifter,
bevisa för motsatsen. "Vi äro, i afseende
på de inkomster StatsCassan upp
-
Den 17 Augusti e. m.
285
burit af Tullverket, i detta ögonblick i den
ställning', att, oansett seglationen i år börjat
5 veckor sednare än förlidet år, och
detta årets export varit vida mindre än det
förlidnas, inkomsterna, som tillflutit StatsCassan
från Tullverket, likväl i år äro i det
aldranärmaste till samma belopp uppgångne,
som förra året. Detta tyckes bevisa,
att mycket varor inkommit, som ej tullförsnillats,
och att Tullpersonalen icke är
utan all vaksamhet och redlighet. Af Fabrikernas
tillstånd, åtminstone att sluta af
mina relationer med dessa näringar, kan
jag icke eller finna, att den omskrikna olofliga
varu-införseln på den har någon särdeles
menlig inflytelse. För några få år sedan
var det endast 5 Klädesväfstolar i gång för
Fabrikanters räkning i Norrköpings Correctionshus,
nu är der 25, och kan uppsättas
ännu flere, så snart inrättningen genom påbyggnad
hunnit utvidgas, och nödigt utrymme
för desse sednare väfstolar kunnat
beredas. Uti Hufvudstadens Corrections-inrättningar
var ännu i medlet af 1826, ingen
väfstol i gång; nu äro der ^5, hvaruti
finare bomullsväfnader af fångar förfärdigas
för åtskillige i Stockholm etablerade
fabrikanter; och snart skall detta antal väfstolar
uppbringas till nära i5o. Till ännu
flere kan arbetsämne erhållas, så väl för
finare bomullsväfnad, som för klädesväfnad
och andra slags tyger, men hvarjehanda arbeten
och slöjder, som Inrättningarnes för
-
286
Den 17 Augusti e. m.
vältning för Fabrikers och Handtverkeriers
räkning dessutom emottagit, lemna för det
närvarande icke tillfälle till någon större
utvidgning af väfnaderna. Emedlertid tyckes
dessa, sedan längre tid tillbaka, nästan
dageligen ökade fabrikstillverkningar inom
Carrections-inrättningarna visa, att afsättning
å dessa slags fabrikater icke aftagit,
ett förhållande åter, som tyckes bevisa, att
dylika utländska fabrikaters införsel ej tilltagit,
och jag dömmer detta hufvudsakligen
deraf, att bland de fabrikanter, som mest
tillita dessa anstalter om arbeten, finnas
män, hvilka följa sin näring med uteslutande
uppmärksamhet, som sköta den med förenad
teoretisk vetenskaplig kännedom och
praktisk undervisningsförmåga, och hvilka
äro lika solida i sina beräkningar, som enkla
i sitt lefnadssätt. Att följderna häraf måste
blifva deras och de arbetandes directa
nytta, och Statens indirecta fördel,
kan jag nu mera med säkerhet inse.
På autlientiska handlingar och sanna
facta har jag grundat de uppgifter jag nu
haft äran afgifva, och jag skulle önska, att
Herr Marks von Wurtenberg, i de skarpa
klagomål och kritiker öfver TullVerkets förvaltning,
som han här vid flere tillfällen
låtit uppläsa, nyttjat samma redbara argumentationssätt.
Uti den största förbindelse
skulle jag stanna till honom, om han bevisade
några malversationer eller straffbara
försummelser inom Tullväsendet vara be
-
Den 17 Augusti e. m
287
gangne, neli jag försäkrar honom, att General-TullStyrelsen
skulle, om ej med nöje,
åtminstone med tillfredsställelsen af en uppfylld
pligt, till bestraffning befordra den
bevisade förbrytaren. För Herr Marks von
Wurtenberg, likasom för hvar och en, är
rättigheten emellertid öppen, att i TullVerkets
Handlingar granska de uppgifter,
jag i afseende på Tullväsendet nu gjort, och
söka ännu flere, om han så åstundar; kanske
torde han derigenom finna, att förhållandet
ej är så alldeles öfverensstämmande
med den öfvertygelse hail här synts vilja
antyda.
Beträffande Utskottens Betänkande, så
kan jag, som funnit alt Tull-intraderna stigit
och Näringarne förkofrats, sedan det inskränktare
Tull-systemet upphörde, icke med
öppna ögon tillstyrka en återgång till detsamma,
ulan instämmer i Utskottens utlåtande,
och anhåller vördsamt om proposition
till bifall å deras Betänkande.
Herr von Hartmansdorff: Då man bestridt
rigtigheten af mina uppgifter, får jag
gifva tillkänna, att källan, utur hvilka jag
hämtat dem, är sjelfva Bevillnings-Utskottets
Betänkande N:o 24. Efter de försäkringar
om pålitligheten af detta Betänkande,
som nyss blifvit gjorda, lärer jag aldraminst
inför Bevillnings-Utskoltets Ledamöter
behöfva någon annan verification.
Dea 17 Augusti e. m.
Yttrandet är Klädesfabrikanternes inför
Commerce-Collegium, hvarunder de lyda,
och inför hvilket jag förmodar, att de icke
uppgifvit något annat än hvad de kunnat
Levisa. Det står på sidan 24, och lyder
som följer: ”att den högre uppdrifne industrien
hos utländningen i sednare åren ver’’kat
större införsel i Sverige af den för-.
”bjudna tillverkningen, hvarigenom Svenska
”Klädesfabrikerne saknat tillfälle till mer
”och mindre afsättning af sina produkter
”i någon ort söder om Linköping, helst
”tillgången af utländska kläden varit så stor,
”att någon försäljning af Svenskt kläde
”derstädes icke kunnat äga rum!’
Huru kunna Klädes-fabrikörer och CommerceCollegium
veta det, frågar man. Troligen
deraf, att inga sådana försäljningssedlar,
som i ManufactuiDisconten belänas,
inkommit från orterne, söder om Linköping.
Jag värderar för öfrigt, och skall
med tacksamhet erkänna, det nit, som nuvarande
Tullstyrelse visar, att fylla sitt
kall; men det är ej möjligt för henne, att
så snart hindra eller afbryta de öfverträdelse!’,
som skett i så ofantlig mängd; och
mycken skada måste emedlertid våra Näringar
förvållas. Sluteligen har man bär sagt
något, sorn kan tydas ytterligt, emedan det
är obestämdt, nemi. att fråga vöre om införande
af 1816 års system. Men jag beder
Pudderskapet och Aden benäget fästa
sig
Deri 17 Augusti e. m. 289
sig vid mina tillstyrkanden, och icke vid
andras uttydningar, samt tillse, om Hen'
Arosenii förslag, som jag åberopat, förmäler
något enda ord om det systemet. Endast
efter ordalydelsen i hans yttrande bör hans
mening bedömmas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Bevillnings- och
Ekonomi-Utskottens ifrågavarande Betänkande
gjorde anmärkningar böra föranleda till
detsammas återremitterande.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å berörde Betänkande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln således bifallit Utskottens
Betänkande.
Justerades 8 Protocolls-Utdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i plenum
den 14 dennes e. m. fattade beslut.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli
O. J. Lagerheim.
38 II.
T9
