# ID: svediakorp-gov381
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 61,607
# sentences: 2,129
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
II ö g 1 o f 1 i g e
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Rihsdagen i Stochholm,
Åren 1828 och 1829.
Trettiondesjunde Häftet.
STOCKHOL M.
Tryckta hos Johan Hörbergj i83i.
Måndagen deri t ö Augusti 1829:
Plenum klockan 9 Förmiddagen;
fj
•*~*-aris Excellence Herr Grefven och LandtMarskcilken
tillkännagäf, att Herr von Schantz*
Carl Petter Ulric Otto, och Herr Lagerhjelm
, Pehr, samt Grefve Lagerbjelke, Axel,
afsagt sig de tvenne förstnämnde derasj befallningar
såsom Ledamöter i StatsUtskottet,
beli Grefve Lagerbjelke dess plats såsom
Ledamot i CoilstitutionsUtskottet; i
följd hVaiäf, och då, enligt hvad redan
förut blifvit inför Ridderskapet och Adeln
anmäldt, Herr Boij, Johan Fredrik, äfven
upphört att vara Ledamot i Riddarhusutskott
et, Hans Excellence anmodade Herrar
EleCtorer, att med första sammanträda, för
att efter bemälte Herrar utvälja nya Ledamöter
i Constitutions, Stats- och RiddarhusUtskotten;
-
Fortsattes pröfningeii af Ri d darli ttsUtskottets
den 6 sisllidne Junii allåtlle* och
den 22 i samma månad éftétmiddagen på
bordet lagde, Memorial* innefattande för^
iiyädt förslag till Riddarhusordning;
4
Den io Augusti f. m.
§. 3,.
Då val eller votering förrättas skalig
anmode LandtMarskalken eller den hans
ställe företräder Sex Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln, att jemte honom vid bordet
sittaö AJ dessa föra J serskildte Protocoll.
Uppropet skall förrättas efter anteckningslistan.
De, som till en och samma
bänk höra, träde inom skranket, när
deras bänknummer uppropas, och hvar och
en framlägga, vid upprop af dess namn,
sin val- eller voteringssedel på det pappersark,
som hålles af en Ledamot vid bordet.
Grefve Mortier, Carl, anförde skriftligen:
■Jag
bar begagnat min rättighet, att i
Utskottet reservera mig emot afskaffandet af
andra uppropet, och kan ej annat än inför
Eidderskapet och Adeln fullfölja mitt yrkande,
att hvad lvittils i detta afseende varit
öfligt, äfven måtte hädanefter bibehållas.
Erkännande å ena sidan vissa fördelar
af blott ett upprop, finnér jag dock å den
andra, att skälen för tvenne äro vida öfvervägande.
Man säger, att den, som ej varit
tillstädes, ej bör få votera, då han ej
tagit kännedom af discussionen. Men jag
kan ej föreställa mig, att man bär voterar,
utan att förut hafva tagit kännedom om saken.
Det är dessutom omöjligt att, om plenum
inträffar en postdag, alla kunna vara
hela dagen närvarande, och om ett mål af
-
Den 10 Augusti f. m.
5
göres emot min önskan, vore sådant oangenämt
för min känsla, då jag möjligen kunnat
komma tillstädes vid andra uppropet
för att aflemna min röst. Mig synes det således
fullkomligen rättsenlig!, att man får
i hvarje fråga afgifva sin röst, så framt man
i behörig tid för sådant ändamål infinner
sig. Jag yrkar bibehållande af andra uppropet,
och att i, 2 och 3 Momenterne af
den nu föreslagne §, äfvensom 4^ §. af den
gamla RiddarhusOrdningen, må komma att
utgöra det nya stadgandet, hvarå jag anhåller
om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition.
Friherre Cederström, Jacob: Det är icke
på de skäl, som af den sista Talaren blifvit
anförde, som jag anser andra uppropet
höra bibehållas. Utskottet har anfört såsom
motif för stadgandet af blott ett upprop,
att andra uppropet ej skulle hämta sin
anledning af någon föreskrift i Grundlagen,
Afsigten med Grundlagarnes föreskrifter orii
voteringar måtte icke kunna vara någon än»,
nan, än att för hvarje fall bestämma sätfcéjv
till utrönande af pluralitet ens opinion. Det
mätte ej vara någon anledning, att, genoto
stadgande af endast ett upprop, utesluta
åtskilliga, sorn ej äro närvarande i salen af
en eller annan orsak. Lagstiftaren har sett
representationen i massa. I sådana mål,
der olika meningar uppstå, har han bestämt,
att votering skall ske med lyckta sedlar, på
Den 10 Augusti f. m.
det rosternes aflemnande må vara oberoen^
de af yttre inflytande. Men att genom en
serskild inom Riddarhuset stadgad ordning
utesluta alla, som kunna vara hindrade för
ögonblicket att afgifva sin voteringssedel,
eller utgångne förr än voteringen börjat, och
inkommit, innan den är slutad, har ej kunnat
vara Lagstiftarens mening. Jag föreslår
således, att, såsom första Moment i denna
§, 42 §• af nu gällande Riddarhusordning
matte blifva införd, så lydande: Vid alla
val och voteringar, Bänkmansvalet undantaget,
skola tvenne upprop ske. Den, som
sig ej infinner, när andra uppropet för
hans Bänk verkställes, håfve sin rättighet^
den gången förlorat.
Herr Tham, TVolrath: Att förändra
mångåriga gällande lagar utan kraftigt gällande
skäl, tror jag vara oriktigt och oförsigtigt,
Jag finnér ej något skäl, att förändra
det stadgande, som tillåter tvänne
tupprop. Det enda vöre tidens besparing,
-l^en den halfva timma, som derigenom kan
vinnas, hör ej komma i jemfö Mse med den,
orättvisa som begås, genom i oropets uteslutande,
mot personer, hv \ ej kunna
livarje stund vara liär närvarande, (personer,
de der kunna vara lika säkra i deras
mening, som de, hvilka äro tillstädes och
höra discussionen,) men kunna vilja och
böra få komma hit att aflemna deras röst,
när voteringen sker, Jag förenar mig mec^
Don io Augusti f. m.
7
de föregående Talarne uti anhållan, att förslaget
måtte afslås, och 42 §• nuvarande
Riddarhusordning blifva ett Moment i den
pya 31 §.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardiej
Jacob: Instämmande i hufvudsaken uti
hvad de tvenne siste Talarne yttrat, får jag
endast tillägga, att såsom ytterligare skäl
för bibehållande af 4 2 i nuvarande Riddarhusordning,
har jag ansett mig böra anföra
en erindran till Ridderskapet och Adeln
om sammansättningen af vårt Stånd. Mera
än tre fjerdedelar deraf bestå af Ernbetsoch
Tjenstemän; man kan ej med billighet
begära, och jag tror ej eller att det vöre
gagneligt för Fäderneslandet, att dessa personer
skola vara nödsakade att under en
längre Lid skilja sig ifr ån alla de sysslor de
borde bevaka, för att passa på voteringar
och afgifva deras röster. Det vöre svårt
för dem, och jag tillstår, alt jag i detta ögonblick
äfven talar för mitt eget intresse, emedan
jag är lycklig nog att vara bland do
första, sorn skola afgifva sina röster. Det
går väl an för de siste Ledamöterne, de kunna
hinna hit; men jag hemställer, om det
vore billigt att förvägra dem, som först skola
afgifva deras röster, att i voteringarne
deltaga, för det att de, hindrade af tjenstebefattningar
i de Embetsverk, hvarest de
äro anstälde, ej alltid kunna passa på alt
inställa sig. Det är ej sagdt, att den per
-
8
Den 10 Augusti f. m.
son, som icke är uppe vid voteringens början,
ej varit närvarande vid öfverläggningen;
han kan ganska väl vara det, fastän
lian för ögonblicket är utgången. Af alla
dessa skäl får jag förena mig med Friherre
Cederström och Herr Tham deruti, att 42
§. hör införas i den nyå 3i:sta.
Werr Crusenstolpej Magnus Jacob: Tvisteämnet
synes mig reducera sig till den
enkla frågan: borman ställa så till, att förnuftet,
eller så, att den blinda lydnaden,
Segrar. Vill man det förra, så bör man «
med RiddarhusUtskottet afskaffa det andra
uppropet, men vill mari det sednare, bör
man bibehålla detta upprop. Hvartill tjena
alla discussioncr, all utveckling af förnuftskäl,
0111 man öfverväldigas af voteringsmassorne,
som icke afliört de förra. Hans
Excellence Grefve De la Gardie har anfört,
att Embetsmännen derigenom blefvo hindrade,
att deltaga i voteringarne. Man har
anmärkt såsom en brist, att så många Embetsman
deltaga i vår representation. Det
mätte dock cj vara ett skäl att bibehålla ett
missbruk, för det ett annat existerar. Hans
Excellence har sagt, att man på en kort
stund kunde vara utgången, och att voteringen
under tiden kuride börjas, då man
blefve hindrad att votera, om man yore
bland de första, som borde afgifva sina röster.
Jag tror likväl, att voteringspropositionens
uppgörande, samt uppläsningen af
Den io Augusti f. ra.
9
vissa §§, hos Ridderskapet ocii Adelil, drager
så långt på liden, att raan ganska väl
kan hinna att passa på. Jag tillstyrker således
bifall å Utskottets förslag.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Emot
RiddarhusUtskottets förslag har blifvit anmärkt
: att det skulle vara orättvist\ att betaga
de frånvarande sin ratt alt yttra sig..
Men jag får, till besvarande af denna anmärkning
fästa uppmärksamheten dervid,,
att om frågan afgöres utan votering, sakna
de denna rätt i alla fall, och det bör således
ej vara någon skillnad, derföre alt votering
blifvit begärd. Dessutom föreställer
jag mig, att den, som ej har tid att afhöra
discussionen, icke bör kunilä saknas mycket
vid voteringen. Jag tror tvei'töm, att sanningen
och det rätta skall vinna på hans
bortovaro. Jag instämmer med den siste
Talaren, att jag ej vet, hvartill alla ofverläggningar
skola tjena, om man, utan att öfvervara
diécussionen, blott kunde låta båda
sig för att votera. Då skulle det vara
lika så godt, att inga discussioner ägde ruin,
utan att man blött voterade. Dessutom, när
man besinnar, huru liten tid det är, som
vinnes för de Ledamöter, sorn finna sig hafva
angelägnare att sköta, än att deltaga i
stiftningen af lagarne för sitt Fädernesland,
så undrar jag, att de ej heldre velat yrka,
•att få deponera sin voteringssedel i försegladt
convolut, att brytas, när saken skulle
lo Den xo Augusti f. m.
■afgöras, på det de måtte slippa ens göra
sig besväret, att hit uppkomma. Jag tillstyrker
derföre bifall till Utskottets förslag,
oaktadt jag nu mera ej sätter så stort värde
på avskaffandet af andra uppropet, som jag
förr gjort; utan vill foga mig efter omständigheterna,
och hoppas att någon livar må
hunna bitta på medel, att skaffa hit sina
jänner, liksom andra.
Friherre Cederström: Det har af Herr
Crusenstolpe blifvit anfördt, att i händelse
icke förnuftet, utan den blinda lydnaden
skulle råda, borde andra uppropet förblifva
gällande. Samma Ledamot har derefter klagat
deröfver, att för mycket Embetsmän deltaga
i representationen. Efter hvad jag tror,
är han sjelf Embetsman. Han borde då vara
den förste, som sjelf fann, att han vore
på oriktigt ställe. Men då jag ej kan dela
den tanka, att representationen skulle vinna,
om Embetsmän ej voro närvarande,
emedan de måste äga mera vana vid allmänna
ärenders behandling, och kunskaper
om gällande författningar och deras tillämpning,
än de flesta andra inom representationen,
så tror jag att det vore en stor förlust,
om vi uteslöto dem. Det vöre orimligt
på andra sidan, att vilja hafva Embetsverken
stillastående under en hel Riksdag,
ett helt år. Jag tror ej, att en medborgare,
som tänker på samhället och de förluster,
sorn derigenom kunde uppkomma, kan till
-
Den io Augusti f. «>■ U
styrka något dylikt. Likväl om ärenderné
skulle afgöras på grund af deliberation erne,
hvilka den värde Ledamoten tror alltid vara
ett uttryck af förnuftet, då voteringen
endast är ett uttryck af den blinda lydnaden;
så skulle jag tro, att åhörarne af åtskilige
discussioner inom detta Hus skull?
komma till en alldeles motsatt öfvertygelse,
och vara bättre belåtne att genast få votera
om saken. Likväl enär öfverläggningen kan
vara nödvändig för att npplysa detaillerne
gf ämnet, och modificationer af vigt derigenom
kunna uppkomma, blifva genom voterings-propositionen
sådana tankar klart uttryckte,
och man bör förmoda hos de Embetsmål!,
som yarit frånvarande, att de kunna
äga så pass slutförmåga, att, då de se i
propositionen ämnets uppfattning, de äfven
kunna sluta till hvad som kan vara förnufts-,
enligt sagt. Herr Cederschjöld har yttrat,
att då ingen votering äger rum, hafva de
frånvarande förlorat sin röst, Dervid har
lian förgätit, atf der ingen votering äger
rum, der är ej eller opinionen delad; der
är ej något behof af votering och röstberäkning;
men der votering äger rum, har man
ej åsyftat att utröna Talarnes, utan majoritetens
mening, på det sakerne må afgöras
efter de fleste rösternes, och ej efter minoritetens
tanka. Samma Talare har föreslagit,
såsom ett sätt att undvika andra uppropet,
men ändå bibehålla röstberäkningen,
att man skulle få aflemna sitt votum i för
-
Den io Augusti f. m.
seglade couvoluter. Det vore besynnerligt,
om de voteringssedlar, sorn aflemnades i förseglade
couvoluter, skulle vara mindre uttryck
af den blinda lydnaden, än de, sorn
hoprullade vid upprop aflemiias af öfvertygelsen.
Derom kan i alla fall icke nu
blifva fråga, efter det är i lagen förbudit.
Man bör ej, i frågan 0111 andra uppropet,
inveckla oss i öfverläggning om en sats, som
i uppställningen är oriktig och skadlig i tillämpningen.
Jag tror, alt sunda förnuftet
talar för den tanka, alt Renresentaiiterne
måtte beredas möjlighet att afgifva deras röster,
der röstberäkning äger runi. .lag yrkar
således, att 42 §. i nuvarande Riddarhusordning
måtte bibehållas, och intagas
i det nya förslaget till 3i §, såsom första
Momentet deraf.
Herr Rosenblad, Bernhard: En del af
hvad utaf de värde Talarne för bibehållande
af andra uppropet blifvit anfördt, skall
jag ej upptaga. Det är måhända ej utan en
oangenäm kangla man det ena ögonblicket
hör af samma personer omtalas majoritetsmassor,
verkande på Ståndets och Ständerlies
beslut, med en art af skugga kastad derpå,
och deremot vid andra tillfällen, då
dessa beslut öfverensstämt med deras egna
önskningar, lior för dem fordras en ovilkorlig
eftergifvenhet, äfven då Grundlagen medgifvit
Regeringen veto. Jag skall nu öfvergå
till saken, och får först förklara, altför
-
Den io Augusti f. m.
slaget står så ofullständigt och omotiveradt,
utan sammanhang med de båda olika principer,
som här kunna komma i fråga, att
jag ej kan annat än äfven häri finna ett
skäl Lill afslag. Antingen skall man lägga
till grund, att, för att deltaga i beslutet,
man måste öfvervara discussionen, eller ock
att det är tillräckligt att tillhöra den beslutande
Corpsen. Förslaget är ej lämpadfc
efter den grundsatsen, att man bör hafva
öfvervarit discussionen. Da borde der hafva
stått, att LandtMarskalken, vid företagande
af hvarje mål, skulle låta göra upprop
af Ridderskapet och Adeln, samt att
endast de då närvarande skulle fa deltaga
i beslutet. Jag hemställer, med hvilken
större rätt, och med huru mycken mera
upplysning, N:o 23o2, utan att hafva öfvervarat
discussionen, hör deltaga i beslutet,
än N:o i bland Grefvarne, endast derföre,
att den förre lättare kan hinna till
voteringen. Denna ofullständighet i grundsats
för det föreslagna lagbudet skulle kunna
låta uppstå den tanka, att man mindre
afselt verkningarne af en discussion, änden
förändring i majoritet och minoritet, som
kunde blifva en följd af förslagets antagande.
Jag öfvergår nu till principen, om mail
bör behöfva öfvervara discussionen, för att
deltaga i beslutet. Det kan jag ej anse rätt,
då de förslag vi få från Utskotten, utdelas
Lill Ståndets Ledamöter, och då man har
fullt tillfälle att taga kännedom af ämnet,
Den 10 Augusti f. m.
samt bland oss éit sådan mängd personer
finnas, som ej kan öfvervara discussionerne.
En talare har, med en särdeles modesde,
anfört såsom klander, att vår representation
är till så stor del sammansatt af
Embetsman. Jag vill ej nu ingå i frågan,
öm dét är en lycka eller olycka, i vår närvarande
ställning, att ägä Embetsmän inom
representationen. Men jag vill nämna, att
utom Statens Embetsmål!, liltnäs Rikets Ständers
Embetsmän, medlemmarne af deras Utskott,
Som ofta, med ali aktning för Talarne,
kiinha nyttigare tillbringa sin tid,
än att ovilkorligen öfvervara en discussion
af stundom 18 timmar. Om man velat införa
ett sådant stadgande, hade mail bort
börja Vid en annan punkt af våra förmer,
och sätta eh gräns för discussionen, så att
den ej kunde draga ut en tid, söm öfverStiger
hvarje persons förmåga att stanna qvar,
och ätt man ej mera blottstäldes för, ätt
ehuru man öfvervarit discussionen i 16 timmar,
men voré borta den i^rde, då voteringen
började, likväl förlora siri rätt ätt
i beslutet deltaga. Här, hvarest ej finnes
någon gräns för yttranden, ingen rätt för
Ståndet att sluta öfverläggningen, eller att
hindra en Ledamot att tala så mångå gånger
llän sjelf önskar, och der visserligen mart
fej försummar att göra denna gällande, är
det så mycket mera olämpligt att införa ert
inskränkning i beslutande-rätten, som den
ej finnes i andra länder, der motsatta för
-
Den 10 Augusti f. m.
hållanden äga rum. Jag anhåller om propo->
sition, på sätt Friherre Cederström föreslagit*
Hans Excellence Herr Grefve De lä
Gardie: Oaktadt tvenne Talare med sakkännedom
sökt upplysa förhållandet , anhåller
jag likväl få yttra några ord. Jag har
hört en Ledamot säga, att skillnaden emellan
att vilja hafva ett upprop eller tvenne,
vore densamma som att vilja, att förnuftet,
eller den blinda lydnaden, skulle få öfverhanden.
Om jag delade denna tanka, vore
jag långt ifrån att i Rikets första Stånd
yttra en öfvertygelse, som vore stridande
emot det förra. Det är just derföre, att jag
ej tror det vara förhållandet * som jag yrkat
de båda uppropens bibehållande. Samma
Talare har yttrat missnöje deröfver, att
Embetsman deltaga i representationen. Han
är sjelf Embetsman; jag vädjar till honom,
om i fall han, under en ständig härvaro,
eftersätter de göromål som tillhöra honom,
han uppfyller Embetsmannens pligter. Representanten
har skyldigheter att uppfylla *
men Embetsmannen har äfven sådana, och
jag tror, att båda kunna uppfyllas; att de
ena kunna uppfyllas, utan att de andra åsidosättas.
Jag kan ej svara på den Ledamots
yttrande, hvilken velat gå till ytterlighet
i denna sak, och som undrat på, att
man ej velat föreslå inlemnandet af förseg-'
lade vota. Jag tror ej, att det varit hans
mening, och vill således ej svara derpå*
i6 Den io Augusti f. rn.
Jag; får till Herr Grefven och LandtMarskal
O
^
ken samt Ridderskapet och Adeln hemställa,
om deras rättskänsla kan instämma dermed
att, för det man är hland de första, som
ärö kallade att aflemna sina röster, man derföre
skall betagas en rättighet, sorn yngre
Ledamöter hafva. Jag begär ej mera än
de; endast att behålla samma rätt, som de.
Af samma skäl önskar jag en sådan proposition,
som den Friherre Cederström yrkat.
Herr Tham: Det ar ej i dag första gången
jag så i tal som skrift hört framkastas
den tanka, att Svenska Embetsmän kunna
föras till sina beslut af blind lydnad. Jag
hemställer till de Embetsmän, som här äro
närvarande, om de inom sina bröst känna,
ätt de ledas af denna vanhedrande tydnad.
Jag tror det ej, och vill ej stämpla Embetsmännen
på ett sådant sätt, hvilket jag skulle
göra, om jag uteslöt dem från deltagande i
landets angelägenheter. Jag är öfvertygad,
att hjertat klappar lika varmt för Fäderneslandet
i Embetsmannens bröst, som i dens,
hvilken icke är, eller varit, Embetsman,
Således kan jag ej förena mig med dem,
hvilka tro, att den blinda lydnaden vore
grundell för andra uppropet; ej eller kan jag
tro alt-det är nödvändigt, att hafva öfvervarit
discussionen, för att deltaga i beslutet;
eller att förnuftet skulle vara gällande,
genom stadgande af blott ett upprop. Må
-
Den ro Augusti f. m.
»7
hända omdömet angående en del discussioner
ej skulle godkänna denna tanka. Frågan
är för öfrigt sa val utredd, att jag ej längre
vill uppehålla Ridderskapet och Adeln;
men den känsla jag erfar emot ett yttrande,
som kastar skugga på Svenska Embetsman,
kan jag ej hindra mig att uttrycka. Jag yrkar
afslag å det nya förslaget, och återgång
till det gamla, som gjort heder åt Riddarhuset.
Herr Oxehufvud > Otto Philip uppläste
följande:
Sedan flere värda Talare redan yttrat
sig för bibehållande af tvenne upprop vid
förefallande val eller votering, skulle det
kunna anses förmätet af mig, att uti ämnet
jemväl vilja orda; jag anhåller också blott
att få göra följande tillägg.
Allmänna Lagen stadgar icke förlust af
yttranderätt för den DomstolsLedamot, eller
dit inkallad Part, som vid skeende votering
i ett förevarande ämne, eller upprop,
första gången är frånvarande utan laga förfall;
den händelse likväl undantagen, dåtiden
för inställelse blifvit till timman bestämd.
Lagstiftaren har belagt en försummelse i
förra fallet endast med obetydliga böter, och
mig synes uppenbart den rättsenliga princip
derföre ligga till grund, att en tillfällig,
stundom obetydlig och ofta utan egit för37
H. 1
18 Den io Augusti f. m.
vållande inträffad, händelse, den der likväl
icke kan hänföras till de af Lagen godkände
förfall, icke hör kunna beröfva en individ
dess naturliga och af Lagarne medgifna
rätt, att yttra sin mening, eller framlägga
ett möjligtvis påkalladt sjelfförsvar. Jag
tror, att denna grund hör och måste följas,
äfven vid detta tillfälle, ty det stadgande,
som genom nya RiddarhusOrdningen skall
gifvas, rörer ej allenast individuelt de nu
närvarande Ledamöter af Högloflige Ridderskapet
och Adeln, utan äfven efterkommande,
hvilka sistnämndes rätt icke hör, utöfver
Lagen, genom en Riddarhusordning inskränkas.
Att bestämma en viss timma för
verkställande af de inom detta Stånd nödige
voteringar, är icke ens tänkbart; de måste
ske genast, då de af hehofvet påkallas.
De kunna icke förutses, förr än i det ögonblick
de begäras, då proposition derom genast
framställes. Under en Ledamots, af
oförutsedd händelse påkallad oundviklig,
frånvaro på en fjerdedels timma, kan, på
sätt en värd Ledamot redan yttrat, votering
begäras, bifallas och taga sin början,
och om icke mer än ett upprop skulle ske,
och den frånvarande händelsevis är ibland
de första, som uppropas, inträffar ovilkorligen,
att han för tillfället går miste om
rättigheten, att med sin röst bidraga till
det beslut, som i det förevarande ämnet meddelas.
För mig är det icke fattligt, att sådant
kan vara rättvist, äfven om man skulle
Den 10 Augusti f. m.
'9
vilja antaga, att ett uteblifvande vid första
uppropet ej bör äga rum.
Grundlagen omtalar visserligen icke
tvenne upprop vid val eller votering ; men
den gifver icke eller anledning dertill, att
beslut inom något RiksStånd skall, att jag
så må uttrycka mig, till vägabringas genom
öfverrumpling; och hvad beträffar tidens
besparande, hvilket Utskottet afsett, så anser
jag den knappast halfva timma, som för
andra uppropets verkställande kan åtgå, ganska
väl använd, då Representantens besittande
rätt derigenom förvaras, och ändamålet
med voteringen, som naturligtvis måste
vara inhemtande af majoritetens och icke
minoritetens tanka i ett förevarande ämne,
sålunda kan vinnas.
Jag förenar mig alltså med de värda
Ledamöter, hvilka talat för bibehållande af
andra uppropet vid förefallande val eller
votering.
Herr Crusenstolpe : Man har i så måtto
missförstått mig att jag icke klagat; jag har
sagt, att man klagat. Jag hemställer till de
värde Ledamöterne, om det är riktigt, att
under det opinionen så starkt yttrar sig utom
oss, handla rakt emot den. Man kan
ej tjena tvenne Herrar på en gång; den,
som vill vara Riksdagsman, måste under tiden
upphöra att vara Embetsman. Man har
37 H. 3 *
Den 10 Augusti f. m.
yttrat, alt Embetsverken skulle stanna. Då
jag kastar raina blickar här omkring mig, ser
jag de fleste RegementsChefer och Landshöfdingar
här församlade. Embetsverken
stanna icke derföre. Landsliöfdingarne hafva
sina Embeten, som i deras ställe förrätta
tjenstcn. Jag bar äfven begagnat i min
ringare skala denna utväg, och en vicarius
gör tjensten för mig. Denna utväg är icke
allenast den enda rätta, utan äfven den enda
möjliga. Den siste Talaren har såsom
bevis för sin mening åberopat exempel från
juridiken. Den ger äfven styrka åt min sats.
Den, som ej öfvervarit föredragningen af ett
mål, har väl ännu aldrig tilltrott sig att kunna
deltaga i beslutet, mindre blifvit derom
anmodad, då Rätten thy förutan varit
domför.
Herr af EkenstamIsrael: Ehuru reservant
i denna fråga inom Utskottet, har
jag likväl dröjt, att yttra mig, troende att
denna discussion skulle blifva kortare än
nu skett, och mitt yttrande öfverflödigt. Jag
ansåg att skälen, för och emot, voro förra
gången så tillräckligt utredde, att litet eller
intet var att tillägga; synnerligast talades
då om möjliga surpriser, derigenom att de
närvarande voro af annan mening, an pluraliteten,
såsom hufvudsakligt motiv för andra
uppropets bibehållande. Alla skäl synas
mig nästan vara så omsagde, att intet
af vigt är att repetera. Jag skulle dock haf
-
Deri 10 Augusti f. in.
2 1
va några småsaker att tillägga. Att borttaga
andra uppropet, vore efter mintanka,
en orättvisa emot de bänkafdelningar, som
först vötera. Sådant liar man velat motsäga
derigenom, att de personer, som tillhöra
dem, alltid kunde vara tillstädes, nemligen
Embets- och Tjenstemän, derigenom
att de frånsäga sig sine befattningar i Statens
tjenst under påstående Riksdag. Deremot
vill jag erindra, att då fråga är om
att råka vara frånvarande under så korrt
lid, som förlöper emellan en begärd och en
börjad votering, kunna till och med sådane
förfall inträffa, hvilka väl i sig sjelfva äro
ganska obetydliga, men som hvarken genom
afsägelse, eller andra bemödanden, undanrödjas
eller uppskjutas. Äfven utan afseende
på den förenämnde orättvisan, mätte det
vara af vigt för ärendernas gång, att majoritetens
, och icke minoritetensy mening blir
den gällande. I afseende på discussionerne
är det sagdt, att man borde böra dem, innan
man bestämmer sin tanka. Jag hemställer,
örn icke discussionerne oftast äro så
beskaffade, att man är belåten med ena hälften
af dem, för att bestämma sin öfvertygelse
i ett förevarande ämne. Med synnerlig
application af denna sats till den närvarande
discussionen, får jag vördsamt hemställa,
om ej den sednare delen, detta mitt
yttrande jemväl inbegripit, må anses såsom
öfverflödigt, och om dc Herrar Talare, som
tilläfventyrs hade ämnat sig att vidare lii
-
22
Den i o Augusti f,
draga till discussionen med ett och annat
yttrande, icke på samma grund skulle vilja
derifrån afstå, hvarigenom vi kunde få skrida
till beslutet. I afseende på formen af
detsamma, anser jag mig slutligen böra anmäla,
att det icke är, såsom man sagt, endast
den gamla 42 §> utan jemväl den 41»
som motsvarar den nya 3i §; hvarföre i min
tanka såsom contraproposition emot Utskottets
föreslagne §. bör sättas båda dessa gamla
§§., såsom lättaste sättet att komma ifrån
saken, utan någon utplockning.
Herr Cederschjöld: Jag har begärt ordet
egenteligen för att rätta ett missförstånd
af någre Talare, som bafva tyckts antaga,
att jag föreslagit, att man skulle få af emna
voterings sedlar i förseglade convolut.
Sådane voro ej mina ord. Jag förundrade
mig blott deröfver, alt de, som försvarade
andra uppropet, ej gjort ett sådant förslag,
för att så mycket säkrare segra i voteringarne.
En värd Talare har ansett andra
uppropet så högst angeläget för att försäkra
dem, som födseln placerat på de första
bänkarnej att fä sin rätt bibehållen.
Jag får i anledning deraf yttra, att omändra
uppropet afskaffades, skulle väl dessa
Ledamöter på främsta bänkarne vara mera
allmänt uppe och passa bättre på, och dessa
bänkar vara tätare besatte än nu, samt ärendernas
behandling vinna af det högre ljus,
som derifrån skulle spridas i salen. Den
Den io Augusti f. m. a3
siste Talaren har sagt, att discussionerne
kunde förkortas till hälften _, och har trott
att någoji saknad ej skulle uppkomma j om
ingen finge yttra sig efter honom. Det tyckes
således som han skulle tro, att hans
mening vore tillräcklig att bestämma Ståndets
opinion. För öfrigt får jag yttra, att
jag ifrat för afskaffande af andra uppropet,
och ännu vidhåller denna mening, ej för
annat, än att hindra möjligheten för partier
att hildas, Andra uppropet är tillkommit
under partitiderne; och jag ser ej, huru det
är möjligt för partichefer att leda Huset,
och försäkra sig om pluraliteten, derest ej
andra uppropet vore, så att de från klubbar
och spelborden samt andra sysselsättningar
kunde hitskaffa voterings-massorna.
Jag får slutligen blott påminna derom, att
den tid kan komma, då Ministeren blir lika
angelägen att blifva af med andra uppropet,
som den nu tyckes vara att bibehålla det.
Herr Munck af Rosensköld , Eberhard:
Jag tror att ett stadgande ej blott bör betraktas
i afseende på sin princip, ulan äfven
i sammanhang med andra stadganden.
Om man så betraktar det, skall man ofta
finna, att då man vill undvika olägenheter
af det äldre, genom att vidtaga ett nytt
stadgande, så möter man i framtiden andra
olägenheter, hvilka äro ännu större. De lagförändringar
vi vidtaga, böra vara sådana,
att de ej blott passa för dagen, eller denna
De n io Augusti f. m.
Riksdag, utan äfven för förestående Riksdagar.
Så länge i vårt Stånd målen ej föredragas
i den ordning, som är föreskrifven i
» i
Riksdagsordningen, utan den är, som jag
tror, vid alla Riksdagar sedan 1809, öfverlåten
åt LandtMarskalkens godtycke, och så
länge det äfven är Regenten, som tillsätter
LandtMarskalk, är det tydligt, att det skall
kunna hända, att en LandtMarskalk just begagnade
det enda uppropet till fördel för
Ministeren, på så sätt, att han gåfve avis
åt det så kallade Ministeriella partiet örn tiden
då ett vigtigt mål förekomme, och lät
det andra partiet blifva i okunnighet derom.
I sådant fall vore det väsendtligt för
eit oppositionsparti, nemligen örn ett sådant
funnes, att hafva det andra uppropet till resource
emot. en surprice, och för att kunna
infinna sig. Man har talat örn den blinda
lydnaden. Den torde ej ens vara verkställbar,
så länge den slutna omröstningen äger
rum. Jag tror, att erfarenheten i Sverige
visat, att Embetsman kunna handla lika oafhängig!
i frågor rörande Rikets sannskyldiga
väl, éom andra Ledamöter af'Riddarhuset.
Här finnas så mångå slags inflytelser;
man bör ej i synnerhet förmoda den af den
blinda lydnaden. Visserligen vöre det väl,
om hvar och en, som deltog i votering,
förut öfvervarit discussioneu i ämnet, och
derigenom blifvit tillräckligt upplyst, men
jag hemställer till Ridderskapet och Adeln ,
om icke. de fleste af dess Ledamöter hafva
Den 10 Augusti f. m.
a5
flere gå rigor varit i det fall, att de icke kunnat
öfvervara discussionen i ett mål, men
dock haft tillräcklig upplysning förut. Yi
hafva i sista Plenum genom votering afgjort
en fråga af vigt om Bankmän. Jag skulle
tro att, utan att öfvervara de discussioner,
som föregått voteringen, man i allmänhet
haft lika fullkomlig upplysning i ämnet, då
vid tre nästföregående Riksdagar Ridderskapet
och Adeln efter discussioner i ämnet
nästan enhälligt beslutat deras afskaffande.
För öfrigt, då Riksdagsmän af Ridderskapet
och Adeln icke, såsom de af de öfrige Stånden,
äro betaldte, för det de bivista Riksdagarne,
måtte de väl, såsom någon ersättning
för sin kostnad, få beräkna någon större
beqvämlighet i afseende på noggrannheten
att bivista sessionerne från början till
slutet, helst de sakna den, som förunnas
de andra Stånden, att få veta, hvilka mål
och i hvad ordning de för dagen förekomma.
Äfven torde andra uppropet böra bibehållas
af det skäl, att vi ej hafva något
visst antal af Ledamöter stadgadt, såsom
minimum, om votering skall lå verkställas.
Afskaffandet af andra uppropet bör ej komma
i fråga förr, än Ridderskapet och Adeln
får någon andel i LandtMarskalks tillsättande,
målen af honom föredragas efter RiksdagsOrdningens
föreskrift, och ett minimum
blir utsatt för de voterandes antal. Jag
förenar mig således med de Herrar, som
yrkat bibehållande af det gamla stadgandet.
a6
Den 10 Augusti f. m.
Friherre TVr angel, Henning: I anledning
utaf Herr af Ekenstams uppmaning,
afstår jag från att yttra mig.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: En Ledamot har önskat, att, i stället
för den föreslagna 3i §, 4l oc^ 42 §§•
i nu varande Riddarhusordning måtte bibehållas.
Jag tror, att redactionen af3i §,
med tillägg af den 42> är tillräcklig. Jag
får äfven hemställa, om det ej vore möjligt,
i händelse endast ett upprop ägde rum,
att blott 6 å 8 personer voro uppe, och
att man således på ett besynnerligt sätt
kunde genomdrifva en sak. Hos mig kan
ej egennytta eller enskild afsigt finnas, men
jag tycker, att den sak, jag talar för, är
riktig; och då min pligt ålägger mig tala,
anser jag brottsligt att tiga.
Grefve Mörner: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardie i hvad angår Herr af Ekenstams
redactionsförslag. Den sednare delen
af 4i §. i nu gällande Riddarhusordning
är utesluten i nya redactionen på den
grund, att den hörer till RiddarhusFiscalens
befattning och OrdningsStadgan. Jag
föreslår således alt ifrågavarande 3i §. må
bibehållas sådan den af Utskottet blifvit föreslagen,
endast med tillägg af 42 §• i nu
varande Riddarhusordning.
Herr Printzensköld, Axel: Jag hade
Den 10 Augusti f. m.
i7
icke ämnat yttra mig, om jag icke af Herr
Rosenblad fått höra sådana beskyllningar i
anledning af förevarande §. göras emot Ut*
skottets pluralitet, att jag, som tillhört densamma,
icke anser mig böra med stillatigande
låta dem passera. Herr Rosenblad
har sagt, att Utskottets förslag vore naket
och omoliveradt framställdt; jag lemnar det
derhän; men han har äfven sagt, att Utskottet
under förslaget måtte hafva haft den
biafsigt att gynna minoriteten på majoritetens
bekostnad; detta är ej förhållandet.
Utskottets pluralitet har vid förslagets framställande
alldeles icke åsyftat något annat,
än hvad af dess Memorial inhemtas. Hvad
mig enskildt beträffar, får jag förklara, att
jag hvarken nu eller någonsin säger eller
framställer något, hvarunder biafsigter äro
fördolda.
Herr Oxehufvud: Oaktadt flere Herrar
Ledamöter yttrat sig, har jag icke hört
någon upplysa, huruvida två upprop vid val
eller votering nyttjas i de öfriga RiksSlånden.
Det är visserligen sant, att andras
exempel icke alltid behöfver följas, men i
nu förevarande fall synes det mig ganska
lämpligt, alt rätta sig efter bruket i de öfrige
Stånden. För mig har det blifvit uppgifvit,
att i Borgare- och BondeStånden alltid
hållas två upprop, om någon vid det
första är frånvarande; och i anledning häraf,
samt d^ jag icke kan inse något rättvist
38
Den to Augusti f. m.
skäl, hvarföre Ridderskapet och Adeln skulle
för sig inskränka en rösträttighet, som
finnes i de öfriga Stånden, vågar jag till
Utskottets redaction föreslå följande tillägg:
Skulle vid första uppropet för val
eller votering _, Bänkmansvalet undantaget ,
någon Ledamot finnas frånvarande _, skall
nytt upprop genast verkställas. Den , som
dervid sig icke inställer s och vid pårop af -  gifver sitt votum s har för den gången förlorat
rättigheten dertill.
Herr af Ekenstam: Då personligheter
blifvit satta i fråga i afseende på motiverna
tili mitt förslag, att förkorta discussionen,
anhåller jag att det icke måtte anses
inconsequent emot min förut angifne föresats,
om jag nu yttrar några ord. Det lärer
väl vara skäligen tydligt, att det icke
var af egenkärlek, utan af öfvertygelse om
det rätta och bästa, jag ansåg håde mitt
eget och fleres ytterligare bidrag till discussionen
såsom öfverflödigt. Ridderskapet
och Adeln torde finna, att mitt förslag
var grundadt alldeles på motsatsen af
hvad Herr Cederschjöld framställt. Friherre
Wrangel har rätt uppfattat mitt motif, och
jag går att följa den princip, som jag framställt.
Friherre Cederström: I det förslag Utskottet
afgifvit i afseende på Protocollsföriugen
af de fyra Ledamöterne vid bordet,
Den io Augusti f. m.
står icke, att Protocoll skall föras så väl öfver
dera, hvilka rösta, som öfver dera , hvilka
icke infinna sig. Jag anhåller derföre,
att antingen den gamla 41 §• blifva
oförändrad, eller ock att ett tillägg härom
må införas i den nya; då antingen i Mom.
af 4i §. kan införas, i stället för den 3i
i Utskottets förslag, eller också hela den
3i upptagas i coutrapropositionen.
Herr Crusenstolpe: Jag förbigår den
delen af Herr Munck af Rosenskölds yttrande,
som afser den värde Talarens enskildLa
beqvämlighet. I afseende på den
andra delen, eller att man icke vet, i hvad
ordning målen företagas, ber jag att få upplysa
den värde Talaren, att i föregående
Plenum fattades ett beslut, att en föredragningslista
skall anslås i salen, innefattande
alla mål i den ordning de skola förekomma.
För Herr Oxehufvud har man berättat,
att i de öfriga Stånden skulle finnas
tvenne upprop. Mig åter har man sagt, att
det blott skulle vara ett. Jag vet icke,
hvilkendera berättelsen är den rätta.
Herr Rosenblad: I anledning af Herr
Printzenskölds yttrande bör jag förklara,
att om jag sagt mig hos Utskottet hafva
funnit biafsigter, har jag haft fullkomligt
orätt; och det har då undfallit mig ett uttryck,
som jag hvarken haft rätt, eller vilja,
att yttra. Jag ville nu allenast ånyo
3o
Den io Augusti f. m.
erindra derom, att om §. så redigerades,
att dea uttryckte den grundsats, att endast
de, som öfvervarit discussionen, fingo deltaga
i besluten, vore det nödvändigt att
hålla ett upprop vid början af hvarje måls
föredragning, för att tillse, hvilka personer
öfvervarit discussionen. Äfven möta,
såsom det nu är, många andra hinder i formen,
bland annat, att icke någon föreskrift
finnes om det minsta antal Ledamöter, som
bör vara närvarande, för måls företagande
och afgörande, och för att följa en värd
Ledamots exempel, hvilken varnat den så
kallade Ministeren för andra uppropet, såsom
måhända vådligt för dess intressen,
torde det vara mig tillåtet varna den sig
så kallande oppositionen för blott ett upprop,
i afseende på dess intressen; nemligen
i händelse någon gång en LandtMarskalk
skulle vilja begagna den utväg, att
vid tillfälle, då Ståndet är, såsom ofta händer,
i början af Plenum fåtaligt samladt,
genast företaga något vigtigt mål. Jag hemställer,
om icke en ännu större våda häraf
skulle uppkomma, och tror, att om man
vill att våra beslut skola uttrycka det största
antalets opinioner inom oss, det är
alldeles oumbärligt att bibehålla andra uppropet.
Grefve Spens3 Carl Gustaf: Det har
så mycket blifvit taladt i ämnet, att jag icke
skall yttra mig öfver sjelfva saken, hvilket
Den io Augusti f. m.
3i
jag hoppas få göra genom min voteringssedel
framläggande. Jag anhåller blott att
få säga några ord, i afseende på redactionen
af contrapropositionen. Några Ledamöter
hafva ansett 42 §• höra oförändrad
bibehållas, sådan den finnes i nu varande
Riddarhusordning. Det är naturligt, att för
dem, som önska andra uppropets bibehållande,
är detta det bästa. Jag hemställer
blott, om icke orden: för hans bänkj kunde
ändras till: för hans nummeremedan
bänken nu aldrig plägar uppropas vid andra
uppropet. Friherre Cederström har alternatift
föreslagit, att antingen i Mom. af
/fi §. skulle införas i stället för 3i §. i
Utskottets förslag, eller också hela 41 §•
upptagas till contraproposition. Jag hemställer,
om det icke i sådant fall vore bättre,
att man finge det första af Friherre Cederström
föreslagna alternativet till contraproposition,
då man åtminstone hade vunnit,
att få bort från RiddarhusOrdningen
en del, som tyckes höra till Ordningsstadgan,
samt en del, som icke bör stå på någondera
stället. På ett ställe står nemli-,
gen, att ”ingen äger rösta, som icke behörigen
antecknad blifvit, och inträdespol”letten
medhafver.” Då man icke äger komma
in i RiddarhusSalen, säger det sig sjelf,
att man icke eller äger rösta, och således
är detta tillägg obehöfligt. Jag hemställer
derföre, om icke redactionen må inskränkas
derhän, alt i Momentet i 4i §• må in
-
32
Den 10 Augusti f. m.
sättas i stället för Utskottets 3i §, och det
sednare Momentet ändras till den 42 §•
Hans Excellence Herr Grefve Mörner,
Adolf Göran: Då jag nu uppstiger att tala
i ämnet, utber jag mig, att Ridderskapet
och Adeln anser mig talande icke såsom
Embetsman, utan såsom Ledamot af Ridderskapet
och Adeln alltifrån 1800 års
Riksdag.
Om, under den förflutna tiden ifrån
1800, man hade proponerat Ridderskapet
och Adeln att utesluta andra uppropet, tror
jag det icke hade blifvit väl upptagit. Andra
uppropet existerade äfven åren 1786,
1789 och 1792. Ridderskapet och Adeln
var då, likasom nu, sammansatt till större
delen af Embetsman; men uttryckte ändå,
mot en allt öfvervägande Konungamagt, Nationens
röst, bevarade dess rättigheter, och
stridde för dess frihet. Jag tror, att Ridderskapet
och Adeln, när Nationens rättigheter
skulle vara i verkelig fara, alltid skall
bevara dem. Men när en Styrelse icke vill
annat, än det allmännas bästa; när den är
begränsad af constitutionella Lagar, som bestämma
hvars och ens rättigheter, då tror
jag Ridderskapet och Adeln, likasom många
andra , komma att inse, att det är Styrelsens
verkningsförmåga och kraft, som utgör
det helas väl, och en borgen för den
all
-
Den ro Augusti f. m.
allmänna säkerheten. Jag kan icke dela den
åsigt, att man inom Ridderskapet och Adeln
söker bilda en opposition emot den utom
Stånden gällande mening. Väl har jag i några
Tidningsblad sett omtalas, att Ridderskapet
och Adeln är för mycket sammansatt
af Embetsman; men jag vädjar till historien
och häfderna, om Ridderskapet och
Adeln i tidernas längd misskänt sina rättigheter,
och om den opposition emot allmänna
tänkesättet, som man söker inbilla
sig, är någonting verkligt? Jag vet, att frågor
om representationsförändring varit väckte
allt sedan i8oq, och mycket discuterade;
men jag har aldrig funnit dem af allmänna
opinionen med liflighet eller deltagande
uppfattade. Jag tror, att man vid den nu
förevarande frågan bör afse, icke blott hvad
man för ögonblicket finner vara intresset
för en eller annan af de meningar här representeras,
utan äfven hvad som bevarar
allas rätt, och detta tror jag bäst sker genom
andra uppropets bibehållande. För
öfrigt hemställer jag, om det icke är bättre
att förtydliga de Lagar, som finnas, än
att afskaffa gamla bruk och sedvanor, som
redan varit iakttagna, och iakttagna i långliga
tider, och hvilka, i ett så talrikt Stånd
som delta, äro nästan oundgängliga, om
icke de flesta Ledamöters rösträttighet skall
sättas på spel. För min del ^.skulle jag,
såsom Embetsman, anse frågan föga bety
37
H. 3
34
Den u> Augusti f, m.
dande. I alla fall, och under alla förhållanden,
är det möjligt, att begagna existerande
inrättningar, för att, med ett visst
inflytande, framdrifva vissa saker. Delta beror
på allmänna sinnesstämningen. Den,
som icke har den för sig, vinner icke ändamålet,
och tvertom. Men Ridderskapets
och Adelns interesse tror jag i de flesta fall
vara förenadt med sin Konungs, lika mycket,
som det är Konungens intresse, att
äga Ridderskapets och Adelns och de öfriga
Ståndens tillgifvenhet. Derföre anser jag
ock såsom ett misstag alla dessa försigtighetsmått,
hvilka man synes vilja åstadkomma
emot inbördes inflytanden, och tror det
vara högst angeläget, alt icke afse sådane
considerationer, utan endast hvad som bäst
bevarar allas rätt. Jag yrkar alltså, att andra
uppropet måtte bibehållas.
Herr von Hartmansdorff; August: I
öfverensstämmelse med hvad jag tillförene
yttrat, förenar jag mig med Herr Cederschjöld,
rörande grundsatserna. Hvad tillämpningen
beträffar; så är möjligheten att
få sina vänner tillstädes ungefär lika på
begge sidor. Skillnaden består blott i den
större eller mindre tillgången på bud , alt
skicka till de frånvarande. Men utan afseende
derpå, tror jag alltid det rättaste vara,
alt göra hvad sakens egen natur föranleder.
Jag röstar således för andra uppropets
afskaffande; ty ville man fullfölja
Den io Augusti f. m.
35
den satsen, att de, som tillkomma och icke
hört öfverläggningeu, kunna, efter närvarande
vänners berättelse, lösta på god tro;
så borde de, som bortgå, äfven få uppdraga
åt sina qvarblifvande vänner, att rösta
för dem på god tro. Derigenom uppkornme
samma förhållande, som vid Bolagsstämmor,
att man röstade för så många
actieägare, som man innehade actier, eller
rösträttigheter, hvarigenom en enda person
kunde, såsom innehafvare af de flesta,
komma att allena utgöra pluraliteten. I afseende
på contraproposition, tror jag med
Grefve Spens, att sednare delen af !\\ §. i
nu gällande Riddarhusordning borde utgå,
och intagas i Ordningsstadgan, så alt §:n
icke komme att räcka längre, än till orden:
en Ledamot vid bordet.
Herr Crusenstolpe: Om jag delade den
öfvertygelse, som Hans Excellence Herr
Grefve Mörner framställt, att Styrelsens
verksamhet hufvudsakligen berodde på andra
uppropet, skulle jag, som ingalunda älskar
en lam Styrelse, visserligen ej sätta
mig emot dess bibehållande. Men jag delar
ej denna öfvertygelse. Nu vill jag blott
bemöta det inkast, att andra uppropet bör
stå qvar, efter det redan så länge har existerat.
Det måtte lia varit ungefär samma
förhållande med 38 §, hvilken existerat
allt ifrån nuvarande RiddarhusOrdnings för
H.
3*
36
Den 10 Augusti f. ro.
sta upprinnelse, men sorn likväl bortvoterades
sista Plenidagen.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner:
Jag ber allenast få förklara, det jag alldeles
icke yttrat, att Styrelsens inflytande berodde
på andra uppropet. Tvertom har jag
sagt, alt Styrelsen kunde hafva inflytande
under hvilket förhållande som heldst. Hvad
åter den andra frågan angår, får jag hemställa,
om icke contrapropositionen må blifva
på den föreslagne 3i §, och tillägg af
sednare Momentet i den nu varande §,
blott med den förändring, alt i stället för
ordet bänk j sättes nummer.
Herr Rosenblad: Jag ber blott ånyo
få fästa uppmärksamheten derpå, att hvad
Herr von Hartmansdorff åsyftat, alldeles
icke vinnes genom Utskottets förslag; ty
der finnes icke med ett ord omnämndt.att
man skall öfvervara discussionen, för att
få deltaga i beslutet.
Friherre Boije j Fredrik: Jag är af samma
tanka, som Herr af Ekenstam, att ju
kortare man kan göra denna discussion, desto
bättre; också anser jag den nu slutad.
Den erfarenhet dessutom, som jag haft vid
åtta Riksdagar, säger mig tillräckligt, hurudant
resultatet äfven nu skall blifva. Det
var således icke egentligen derom jag ville
tala. Men det är ett annat bruk, som uppkommit
på Riddarhuset, näst före alla vo
-
Den io Augusti f. ni.
teringar, hvarpå jag vill hafva äran fästa
uppmärksamheten ; och jag är glad deröfver,
att jag tror håda partierna skola derom
förena sig. Hvarken i Grundlagen, Riksdagsordningen
eller RiddarhusOrdningen
står något stadgadt derom, att vissa §§. i
RiddarhusOrdningen angående votering skola
näst före hvarje omröstning uppläsas; det
är endast en gammal praxis. Jag hemställer,
huruvida denna praxis hör fortfara.
När t. ex. tre voteringar hållas på dagen,
och dessa §§.. hvarje gång uppläsas, (NB.
utan att någon hör derpå,) frågar jag, hvartill
väl sådant kan gagna. Af samma orsak
borde man också vid samma tillfälle
uppläsa alla andra Förordningar, som kunna
komma i fråga att tillämpas. Jag föreslår
således, att detta bruk måtte afskaffas,
eller endast bibehållas sålunda, alt
dessa §§. uppläsas blott vid de första tre
voteringarne under Riksdagens lopp.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å den af Utskottet föreslagne redaction
af 3i §.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
nyssnämnde 3i §, samt bibehålla 41 och
42 §§. i nu varande Riddarhusordning oförändrade.
Ropades äfven Ja och Nej.
38
Den 10 Augusti f. in.
Herr Crusenstolpe: Jag anhåller om votering.
Herr Rosenblad: Jag anhåller att contrapropositionen
måtte blifva på bibehållande
af 41 och 42 §§. i nuvarande Riddarhusordning,
likväl med uteslutande af senare
delen af 4i §> sorn börjas med orden:
”JNär Bänkens upprop är slutadt &c.”
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag förenar mig med Herrarne von
Hartmansdorff och Rosenblad, samt anser
den af dera omnämnde punkt i 41 §• nu"
varande Riddarhusordning helt och hållet
hörande till Ordningsstadgan.
Herr Cederschjöld: Jag får vördsamt
hemställa, att i Ja-propositionen måtte inryckas
några ord ur 41 §• nuvarande Riddarhusordning,
nemligen att till stadgandet
om de 6 Ledamöter, som skola sitta vid
bordet, måtte tilläggas: och 4 af dem att
anteckning föra, så väl öfver deni, hvilka
rösta, som öfver deni, hvilka vid uppropet
sig icke infinna.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag torde få göra den siste Talaren
uppmärksam derpå, att 41 §• i nuvarande
Riddarhusordning skulle blifva den
nya 3i §, hvarföre det af honom föreslagna
tillägg icke lärer finnas behöfligt.
Den io Augusti f. m. 3(j
Herr Cederschjöld: Jag anser blott nödvändigt,
att bifallspropositionen må blifva
så fullständig, som möjligt, och hemställer
derföre, att den måtte komma att innefatta
bifall till Utskottets förslag, med tillägg,
att af de \ serskildte Protocollen, t vänne
måtte föras öfver dem, som icke varit närvarande,
på sätt jag förut föreslagit.
Grefve Spens: Jag hemställer, i anledning
af Herr Cederschjölds förslag, att i Japropositionen
intaga de ord ur den närvarande
41 §• som stadga, att tvänne Ledamöter
skola anteckna dem, hvilka icke rösta,
om icke ändamålet vore lättast vunnit,
i fall Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa proposition på den blifvande
nya §. momentvis. Första propositionen
blefve då på Utskottets 31 §. med
Herr Cederschjölds tillägg, hvilket, efter
hvad jag föreställer mig, är aldeles lika,
med det Hans Excellens Herr Grefve De la
Gardie föreslagit, utom i det afseende, att
nuvarande Riddarhusordning säger, att uppropet
skall förrättas af RiddarhusFisealen,
och den nya deremot, att uppropet skall
ske efter anteckningslistän. För denna lillå
skillnad anser jag icke, att vi behöfva
vära skiljaktige, utan tror, att vi alla kunna
bifalla detta moment. Sedan blifver andra
frågan, om 42 §• i nuvarande Riddarhusordning
skall införas såsom ett andra
moment i den nya 3i §, och dervid her
4o
Den 10 Augusti t. m.
jag blott, att få erindra om den redactionens
förändring ifrån ordet Bänk till Nummer,
i hvilken Herr von Hartmansdorff och
Hans Excellence Herr Grefve Mörner instämt.
Herr Tham: Om deras mening skulle
komma att utgöra pluralitet, hvilka önska
bifall till Utskottets förslag; hvartill skall
det väl då tjena, att föra Protocoll öfver
de frånvarande. Detta kan endast behöfvas,
i fall andra uppropet bibehålies. För
öfrigt får jag hemställa, om icke, i det skick
frågan nu är, den af RiddarhusUtskottet
föreslagne 3i §. måtte blifva Ja-proposition,
och contraproposition komma att lyda på
4r och 42 §§• i nuvarande Riddarhusordning,
med uteslutande af den del af 41 §>
som börjar med orden: När Bänkens upprop
är slutadt, och slutas med ordet: medhafva
er; äfvensom att ordet Nummer måtte
begagnas i stället för Bänk.
Herr Cederschjöld: Med mitt förslag
till tillägg har jag blott åsyftat en större
controll på Protocollets riktighet. Men jag
finner vid närmare eftersinnande detsamma
ganska öfverflödigt, och återkallar dfct nu
med begäran, att Ja-propositionen endast
mätte blifva bifall till RiddarhusUtskottets
förslag.
Grefve Mörner, Carl: Jag vill blott
nämna, att Utskottet icke intagit i sitt för
-
Den ro Augusti f. m.
slag, att uppropet skulle förrättas af RiddarhusFiscalen,
derföre att man ansett sådant
tora intagas i Ordningsstadgan. Jag
vågar föreslå, att Nej-propositionen måtte
Blifva på den nya redactionen, med tillägg
af 42 §. i nu gällande Riddarhusordning.
Herr Hjerta, Gustaf: Sedan Herr Cederschjöld
återtagit sitt förslag, har jag ej något
att tillägga i afseende på den frågan. Jag
önskade blott få nämna, i afseende på hvad
Friherre Boije nyss föreslagit, att jag tror
den af honom väckta fråga tillhöra OrdningsStadgan,
och således icke Behöfva komma
i fråga vid närvarande §.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag instämmer med Herr Tham uti
den af honom föreslagna Nej-proposition,
och vill endast hafva äran yttra i afseende
på hvad Grefve Spens nämnt om ordet
B arks förändring till Nummer, att man
nyttjat ordet Bänk derföre, att, vid första
uppropet, Bänkens Ledamöter haft rätt att
inlemna sina voteringssedlar, ända tilldess
nästa Bänk blifvit uppropad.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg, att \i och ^2 §§. i nuvarande
Riddarhusordning borde oförändrade
i contrapropositionen intagas.
Ropades Nej
4 2
Den 10 Augusti f. m.
Friherre Cederström: Den gamla 41
§. behöfver, för att antagas å nyo, någon
jemkning. Jag får derföre hemställa, om
icke den förändrade redactionen kunde bli
sålunda: Vid edla val och voteringar, Bänkmansvalet
undantaget, skola tvänne upprop
ske, och anmode LandtMarskalken, eller den
hans ställe företräder, 6 Ledamöter af Ridder
skåpet och Adeln, att jemte sig vid bordet
sitta. Af dessa föra trenne Protocoll
öfver dem, som rösta, och trenne öfver
dem, hvilka vid första uppropet sig icke
infinna o. s. v.
Herr Cederschjöld: Genom det förslag
den siste värde Talaren gjort, uppkommer
den besynnerlighet, att dubbel anteckning
skulle föras äfven vid Bänkmans val, oaktadt
icke mer än ett upprop der äger rum.
Det vore derföre lika så godt, att bibehålla
4i och 42 §§• i den ordning de nu stå.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Efter Herr Cederschjölds sednaste
yttrande har jag ingenting att tillägga, utan
afstår från att denna gång vidare tala.
Tians Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemstälde, om Ridderskapet
och Adeln önskade, att contrapropositionen
skulle innefatta 41 §• i nuvarande
Riddarhusordning, med uteslutande af sednare
hälften deraf, samt 42 §• i samma Riddarhusordning,
endast med den förändring,
Den io Augusti f. m.
43
att i stället för ordet: Bänk, .ordet: Nummer
kunde begagnas; i hvilket fall contrapropositionen
komme att lyda sålunda:
Du votering elier val förrättas skalig
anmode LandtMarskalken, eller den hans
ställe företräder, sex persotter af Ridderskapet
och Adeln, att jemte sig vid bordet
sitta, och fyra af dem att anteckning föra
så väl öfver dem, hvilka rösta, som öfver
dem, hvilka vid första uppropet sig ej infinna.
Upprop förrättas af Riddarhus Biscalen
efter anteckningslistan. De, som till
en och samma Bänk höra, träde inom skranket,
när deras Bänks nummer uppropas,
och hvar och en framlägge vid upprop af
dess namn en lyckt sammanrullad sedel pä
det pappersark, som hålles af en Ledamot
vid bordet. Did alla val och voteringar,
Bänkmansvalet undantaget, skola tvänne
upprop ske. Den, som sig ej infinnér, när
andra uppropet för hans Nummer verkställes,
håfve sin rättighet den gången förlorat.
Friherre Cederström: Orsaken hvarföre
jag i mitt förslag intog, att trenne af
Ledamöterne skulle föra Protocoll öfver de
röstande, och 3 öfver deni, som icke infunnit
sig, var den, att, om Protocollerne
skulle blifva olika, de tvänne sammanstämmande
kunde äga vitsord emot det tredje,
hvilket icke inträffar, om. man har blott
två Protocoll, hvilka lätt kunna bli olika.
44
Den io Augusti f. ra.
Om LandtMarskalken sjelf håller pappersarket,
på hvilket rösterna aflemnas, derom
föreskrift kan intagas i Ordningsstadgan, så
är detta förslag lätt verkställbar^
Herr Cederschjöld: Jag instämmer i
den af Friherre Cederström gjorde anmärkning
rörande Protocollsföringen vid bordet.
Herr Riben, Carl 1 Vilhelm: Understödjande
Friherre Cederströms förslag, utber
jag mig, att emot Herr Grefvens och LandtMarskalkens
sist framstälde contraproposition
få erindra, att den förutsätter RiddarliusFiscalstjenstens
fortfarande. I Utskottet
har man förestält sig, att då det ankommer
på Ridderskapet och Adeln att aflöna sina
Tjenstemän, utan Statens bidrag, borde icke
Ridderskapet och Adeln betaga sig rättigheten,
att efter eget godtfinnande bestämma
sin tjenslemannapersonal. Om berörde
contraproposition antages, blir detta det endaställe,
der RiddarhusFiscalstjensten namnes
i RiddarhusOrdningen, och sedermera
kunde tjensten aldrig indragas utan Regeringens
samtycke. Jag tillstyrker derföre
bifall till Friherre Cederströms förslag.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Ehuru
jag varit bland dem, som tillstyrkt afskafifandet
af andra uppimpet, tillstår jag,
att jag ingalunda nu anser detta så vigtigt,
som i början. I anledning af Friherre Cederströms
yttrande, uther jag mig få näm
-
Den io Augusti f. in.
4.5
na, att ändamålet med de 6 Ledamöterna
vid bordet icke blott är, att de skola föra
Protocoll, ulan äfven att de skola tjena LandtMarskalken
såsom vittnen, att allt ordentligen
tillgått, i fall några anmärkningar dervid
skulle göras. Derföre anser jag bland
de 6 Ledamöterna t vänne böra hafva deras
uppmärksamhet fästad å sjelfva val- och voteringsförrättningen.
Friherre Cederström: Ända sedan år
1809 har LandtMarskalken, eller den, hans
ställe företräde, vid inträffade voteringar
hållit det pappersark, hvaruppå voteringssedlarna
aflemnats. Om nu deri af mig föreslagna
redaction med 6 Protocollsförande
antages, så kan ingen annan än LandtMarskalken
hålla detta pappersark. Den siste
Talaren har yttrat, alt 2 Ledamöter af de
6, borde ensamt controllera voteringen. Detta
skulle jag tro vara meningen med alla 6
Ledamöternes närvaro vid bordet, hälst, under
voteringssedlarnes uppbrytning, ingen
af dem är sysselsatt med annat, än att granska
dessa sedlar.
Herr Rosenblad: Jag utber mig allenast
få fästa uppmärksamheten derpå, alt
örn den plägsed kommer att bibehållas, att
LandtMarskalken skall hålla pappersarket;
så bör för den händelse, att han skulle vara
borta, och bans ställe företrädas af äldsta
Grefven, stå: LandtMarskalken eller den
hans ställe företräder.
46
Den io Augusti f. m.
Herr Hjerta: Jag åter anser ingen fö
reskrift
i detta fall vara af nöden. Om LandtMarskalken
vore en äldre person, som tillfälligtvis
kunde vara generad af att qvarsitta
vid voteringarne, medan n till 800 personer
rösta, så skulle lian finna sig bunden
af en dylik föreskrift. Om det deremot står:
En Ledamot vid bordetså lär LandtMarskalken
icke underlåta, att ändock, på öfligt
vis, bålla pappersarket.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framstälde följande voteringsproposition
:
Den, som bifaller 31 §. i detafRiddarliusUtskottet
uppgjorde sednare förslag till
ny Riddarhusordning, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Vinner Nej, kommer 3i §. i nya RiddarlnisOrdningen
att erhålla följande lydelse:
Vid alla val och voteringar, Bänkmansvalet
allena undantaget, skola tvenne (a:ne)
upprop ske efter anteckningslistan; och anmode
dervid LandtMarskalken, eller den hans
ställe företräder, sex Ledamöter af Ridderskapet
och Adeln att jemte sig vid bordet
sitta. Af dessa föra frenne serskildte Protocoll
öfver dem, hvilka rästa, och frenne
öfver dem, som vid första uppropet sig icke
Den to Augusti f. m.
47
infinna. De, som till en och samma Bänk
höra, träde inom skranket, när deras Bänknummer
uppropas, oell hvar och en framlägge,
vid upprop af dess namn, sin valeller
voteringssedel på det pappersark, som
hålles af en Ledamot vid bordet.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag hemställer, huruvida man icke
borde tillägga, att den, som andra gången
icke infinner sig, häfver sin rätt förlorat.
Herr Bråkenhjelm: Detta tillägg anser
jag icke öfverflödigt; ty man finner ofta,
att det händer, att andra Ledamöter, ände
uppropade, efteråt inkomma, och vilja lemna
sin sedel, ehuru den icke, enligt nu gällande
Riddarhusordning, kan emottagas. Om
nu något förbud härutinnan icke skulle äga
rum, kunde uraktlåtenheten blifva ännu
större.
Herr Riben: Jag afstyrker det föreslagna
tillägget, såsom i min tanka icke uppfyllande
det ändamål, man med detsamma
åsyftat.
Hans Excellence Herr Grefven och
RandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg, att det af Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardie föreslagna tillägg
borde uti Nej-propositionen intagas.
Ropades Nej.
43
Den io Augusti f. na.
Hvarefter Hans Excellence förnyade den
af honom nyss framstälde voteringsproposition,
hvilken af Ridderskapet och Adelil
godkändes, samt derefter anslogs.
Sedan 41 > 43> 4^ och 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan half till 12 förmiddagen;
och befunnos, efter voteringens slut, klockan
tre qvart till 1 eftermiddagen, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 56.
Nej — 137.
I följd hvaraf, och sedan det Öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att 3i §. i nya
RiddarhusOrdningen således komme att erhålla
den i Nej-propositionen upptagne lydelse.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Anmältes och emottogs HofCancelleren
m. m. Herr D. vonschulzenheim, hvilken,
å Kongl. Maj:ts höga vägnar, aflemnade följande
Kongl. Maj:ts den 2 dennes aflåtne
Nådiga Skrifvelse, angående Hennes Maj:t
Drott
-
Dea 10 Augusti f. m, ^9
Drottningens Höga Kröning; samt Kongl*
Maj:ts Nådiga Proposition af samma dag om
pension för Herr JustitiasSLatsMinistern m.
m. Grefve Gyllenborg, i händelse han lemna
r Rikets tjenst innan uppnådd 65 års
ålder.
Hans E.xcellcnce Hen4 Grejven och
La.nd.tMar
celleren, alt till Kongl. Maj:t framföra Ridderskapels
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran att Kongl. Majlis Högstberörde
Nådiga Proposition och Skrifvelse
skulle med första varda till handläggning
företagne.
Sedan Herr HofCancelleren blifvit på
Vanligt Vis utheledsagad, fortsattes pröfningen
af RiddarhusUtskottets förevarande Metnorial.
§. 3a.
Votering sker för öfrigt, med iakttagande
af hvad 53 ,5‘. Riksdagsordningen
föreskrifver. Under påstående votering,
böra tryckta voteringssedel• alltid finnas
att tillgå pä serskildte ställen i RiddarhusSalen,
och får emellan de med Ja och Nej
tecknade, någon skilnad i öfrigt icke finnas.
Och blef denna §, uppå derom af
Hans Excellence Herr Grefven och LaiidtMarskalken
gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
37 H. 4
5o
Öcn io Augusti f. ni.
§. 33.
Alla val skola, efter föniigånget anslag,
förrättas med skrifna listor, på sätt
RiksdagsOrdningens J1 föreskrifva'. Vid
de tillfällen, dä ett visst ardal Suppleanter
tillika skola väljas_> för ätt inträda i män
af inträff ad ledighet, skall valet ske pä det
sammanlagda antalet af Ordinarier och Suppleanter,
hvarvid de flästa rösterna bestämma,
hvilka personer blifva Ordinarier, äfvensom
den ordning, hvarefter Suppleanterne
böra tillkallas. Mellan s:ne eller fern
personer, som fått lika antal röster, skiljes
genom lottning, här så behöfves.
Hans Excelience Herr Grefve De la
(Hardie: Jag önskade den ändring i denna
att, ehuru valen af ordinarie Ledamöter
och Suppleanter ske på Samma gång,
desse dock måtte serskildt väljas så, alt om
man till-exempel valde 12 Ordinarier och
6 Suppleanter, skulle man på listorna skrifva
Ordinarier för sig och Suppleanter för
sig, så att icke de Ledamöter, hvilka i röstantalet
äro näst efter de tolf, hvilka hafva
det största antal roster* må, på sätt nu
vanligen sker, blifva Suppleanter, utan de,
som till denna senare platsen verkeligen
erhålla de fleste rösterna.
Herr von Qvanten, Carl: Denna
hänvisar till 71 §. i Riksdagsordningen;
men jag anser, att den äfven borde hänvi
-
Den io Augusti f. m. St
Sa till 3i §, som föreskrifter, huru vid val
af Utskotts Ledamöter skall tillgå. Den
föreskrifver, åtminstone hvad BevillningsUtsköttet
beträffar, att Ledamöterne böra, så
vidt möjligt är, väljas från Rikets serskildta
Provinser. Om detta vid Utskotlssättliingen
förliden höst hade blifvit observeiradt,
så hade icke, såsom nu skett, fyra Ledamöter
ensamt från Stockholms Stad kommit
att på en gång sitta i BevillningsUtskottet.
Jag anhåller, att 3 i §. äfven må
lika som den 71 i denna §. citeras.
Friherre Cederström: Då denna §. ej
rörer Electorernas val af UlskottsLedamöter,
behöfver icke eller 3i §. åberopas.
Hvad åter angår den af Hans Exeellencé
Herr Grefve De la Gardie föreslagne ändring,
så får jag fästa Uppmärksamheteri
derpå, att om denna ändring godkännes,
blifva Valen mycket besvärligare än förut.
Ridderskäpet och Adeln har fordom så brukat,
men olägenheterna gjorde, att man
gick derifrån och stadgade, att de, sorn hade
de flesta rösterne näst efter de Ordinarie,
skulle blifva Suppleanter. Jag anhåller
om bifall å Utskottets förslag.
Herr von Hartmansdorff: Det är ovisst,
'orri denna §. äfven inbegriper Fullmägtige
och deras Suppleanter i RiksgäldsContoiret
Och Banken, Valet af ordinarie Ledamö
37
H. 4*
52
Den 10 Augusti f. m.
ter till dessa befattningar, äfvensom valet
af Suppleanter dertill, hafva, och som jag
tror med mycket skäl, alltid skett på olika
dagar. §:n torde derföre böra slutas
med orden: yi:sta föreskrifver. Det öfriga
kan mycket väl uteslutas, och valen
hädanefter såsom hittils äga rum till följd
af LandtMarskalkens framställning.
Herr von Qvanten: Friherre Ceder
ström
har velat bevisa olämpligheten af
alt åberopa 3r §. Jag tror deremot att min
anmärkning väl kunde behofvas, emedan
man ej nog ofta kan påminna sig otn hvad
lagen bjuder, så mycket mera, då man erfarit,
att vid valen man ej iakttagit §:s ordalydelse.
Jag anhåller således om proposition
på hvad jag anfört, i afseende å 3i
§, såsom en väckelse för de väljande, synnerligen
som de vid Utskottsvalen förliden
höst glömde, hvad Grundlagen föreskrifver.
Friherre Cederström: RiksdagsOrdningens
föreskrift, att, så mycket möjligt är,
personer från alla Rikets Provinser skola
i BevillningsUtskottet inväljas, har afseende
på alla fyra Stånden tillsamman. För öfrigt
hör den frågan aldeles icke till förevarande
ämne.
Herr Crusenstolpe förenade sig med
Herr von Hartmansdorff.
Herr Printzenskjöld: Herr von Qvantens
tillägg är alldeles icke på sitt ställe.
Den io Augusti f. in.
53
Utskottet har endast åberopat 71 §. för att
slippa upprepa densamma, och emedan Utskottet
gjort det lill en princip, att så litet
som möjligt afskrifva Grundlagarne.
Denna §. handlar dessutom icke om, hvilka
personer höra väljas, utan huru val skall
ske. Hvad åter beträffar, att RiddarhusOrdningen
i detta afseende skulle blifva en
väckelse, i händelse de väljande slumrade,
så får jag för min del förklara, att om icke
Grundlagarne äro en tillräcklig väckelse
för Eleclorerne, lärer icke eller PqddarhusOrdningen
blifva det. Utskottets förslag
har endast afseende på val af Suppleanter
i Nämnder. Val af Fullmägtige samt
Revisorer och deras Suppleanter kunna ej
på detta sätt verkställas; huru med dessa
val skall tillgå, är i en efterföljande §, bestämdt.
Jag medger gerna, att Utskottets
mening är mindre klart uttryckt, och skulle
önska en bättre redaclion; men för min
del tror jag, att §:n i alla händelser bör qvarstå,
enär föreskrift annars saknas, huru
Suppleanter skola väljas; och följden kunde
blifva, att man den ena gången valde
dem på ett, den andra gången på ett annat,
sätt.
Herr Tham: För min del tror jag, att
0111 Electorerne icke läsa Riksdagsordningen,
lära de icke eller läsa RiddarhusOrdningen.
Dessutom erhålles ingen vägledning
genom åberopandet af 3i §, emedan
54
Den io Augusti f. m.
den aldeles icke hörer hit. I afseende på
Herr von Hartmansdorffs anmärkning, får
jag upplysa, att 35 §. i Utskottets förslag
bestämmer valen af Fullmägtige uti Banken
och RiksgäldsContoiret; och jag kan åtminstone
icke förmoda någon förblandning af
dessa val. Jag tror således icke, att §. behofver
någon ändring, och anser det ej gå
an att borttaga någon del deraf, hvarföre?
jag också önskar bifall till hela §.
Herr von Qvanten: Jag erkänner, att
min anmärkning hade bort framställas viel
den nu mera redan afgjorde j g §. i nya
RiddarhusOrdningen; men jag kan derföre
aldeles icke medgifva Friherre Cederströms
sätt att tolka Grundlagen , alt nemligen Ledamöterne
afBevillningsUtskottet skola inom
alla 4 Stånden tillsammans så utväljas, att
Ledamöter från Rikets alla Provinser dit
inkomma. Detta är ju rakt af omöjligt, då
alla fyra Stånden välja hvar för sig, ulan
att känna hvarandras val. Grundlagen tillstädjer
aldeles icke, att fyra Stockholmsboar
från ett Stånd der få inväljas; ty om
så vore, skulle alla de andra Stånden kunna
göra på samma sätt, och ensidighet skulle
deraf blifva en följd. Stockholmsboar,
utan fastigheter, hafva vanligtvis alltid olika
åsigler, i afseende å Rikets ekonomiska
ställning, mot jordbrukaren, Jag finnér således,
att min anmärkning rätteligen bort
höra till 19 §, men kan derfö.re aldeles,
Den 10 Augusti f. m.
55
icke gilla Friherre Cederströms framställning;
utan anser jag, att Electorerna böra
en annan gång bättre underrätta sig om
Grundlagens bokstaf, för att kunna densamma
nogare iakttaga.
Herr von Hartmansdorff': Jag får vördsammast
föreslå, att hänvisning gifves till
35 §, så att näst efter orden: ”Vid de tillfällen,
då ett visst antal Suppleanter skola
”väljas, för att inträda i mån af inträffad
”ledighet, skall valet,” må tilläggas: med
undantag af de fall, hvarom 35 $. stadgar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition lill bifall
å den af RiddarhusUtskottet föreslagne
nja redaction af ifrågavarande §.
Ropades Ja ogh Nej,
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade antaga
33 §. med den af Herr von Hartmansdorff
föreslagne förändring, att i stället för
orden: "skall valet ske på det sammanlag- '
da antaletf* borde införas följande: ”skall
valet, med undantag af de fall, hvarom
35 ,§\ stadgar, ske på det sammanlagda
{intalet.
Ropades Ja.
§• 34.
Sedan voterings- eller val-uppropet är
slutadtj öppnas sedlarne af Ordföranden,
56
Deri io Augusti f. in.
samt granskas af honom, och af dem x sorn
vid hordet sitta, ibland hvilka fyra fora
hvardera serskildt Protocoll y sorn ejler fulU
ändad votering elier val collationer as. Derefter
upprättas ett omröstnings- eller valr
protocoll, hvilket underskrifves af alla demx
som vid bordet silla., och genast uppläses.
Herr Printzensköld: Jag liar ej annan
anmärkning vid denna §, än att jag tror
ordalagen böra rättas i enlighet med det
beslut Ridderskapet och Adeln nyss fattat
angående tvenne upprop. Äfvensom jag hemställer,
om icke alla de sex Ledamöter,
hvilka sitta vid bordet, böra föra Protocoll,
enär sådant nu mera finnes stadgadt böra
ske vid uppropen.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag är förekommen af Herr Printzensköld,
och förenar mig således med honom.
Herr von Hartmansdorff: I den sista
meningen efter orden: hvilket underskrifves
afj borde följa: Herr LandtMarsl:alben
och de sex x som anteckningar fört;
ty det är ovisst, huru många utom dessa
kunna sitta vid bordet.
Herr Cederschjöld: Vid Herr Printzem
skölds sednare anmärkning får jag göra den
erindran, att om blott fyra föra Protocollet,
de andre två ändock äro sysselsatte
att biträda LancltMarskalken med listornas
Den io Augusti f. rn.
57
granskning, hvilket i synnerhet torde be»
höfvas, då listorna äi o långa.
Herr Bråkenhjelm: Herr Printzensköld»
första anmärkning synes mig vara af den
vigt, att den förtjena»’1 att tagas i betraktande,
och får jag derföre vördsammeligen
anhålla, att vi derå kunde få proposition.
Hans Excel lenea Herr Grefven och
Band t Marskalken hemställde, om Ridder»
skapet och Adeln behagade godkänna 34 §*
med den af Herr Printzensköld dervid fö»
reslagne förändring, att i stället för orden;
■'Sedan voterings» eller val-uppropet är slu*
”tadtborde införas följande: Sedan vo»
terings- eller val-uppropen äro slutade.
Bifölls.
§. 35.
Med val af Fullmägtige uti Rikets Ständers
Bank och RiksgäldsContoir, samt förordnande
af Revisorer till de i Riksdagsordningen
anbefaldte gransknings för rättningar,
förf ares pä sätt SS' 66, 6j, 68,
6g och jo af Riksdagsordningen föreskrifva.
Fullmägtige och Revisorer taga sina
säten efter de Ätters ordning pä Riddarhuset,
hvilka de tillhöra.
Denna §. blef, uppå derom af Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
sa
Den 10 Augusti f. m.
§. 36.
Riddar hiisUtskottet består af tolf Leda-,
möter. Inför detta Utskott skola Ledamöter
af Ridder skåpet och Adeln, hvilka efter
de tv ewie första anteckningarne vid
Riksdagen sig infinna, styrka deras behörighet
till säte och stämma, och utbekomma
polletter. Detta Utskott tillkommer att
öfverse Riddarhus- samt Adliga JungfruStifts
Arendernes förvaltning sedan förra
Riksdagen, revidera Riddar har Cassan och
Adliga CadettSkolef onden, såsom ock alla
öfriga under Directionens styrelse ställde
Cassör, Donationer och Legater; börandes
öfver allt detta, samt öfver Riddarhus Directionens
af gifvande RiksdagsBerättelse ,
Utskottet till Ridderskapet och Adeln aflemna
yttrande, med förslag till de förändringar,
hvilka Utskottet i något hänseende kan
finna nödiga, så tidigt, att Ridderskapet
och Adeln må kunna inom tre månader frän
den dag, då Riksdag, enligt <zj §. Riks-.
dagsOrdningen tager sin början, pröfva,
huruvida Directionen må hafva dess åligganden
rätteligen fullgjort, I öfrigt äger
Utskottet att ställa sig till efterrättelse hvad
denna Riddarhusordning stadgar, äfvensom
de i Grundlagarne för Rikets Ständers Utskott
gifne föreskrifter, hvilka kunna pä
RiddarhusUtskottet lämpas.
Herr Bråkenhjelm: Vid denna §. får
jag förnya den anmärkning jag i ett före^
Den 10 Augusti f, m,
gående Plenum gjort, i afseende på pollett-,
■utdelningen åt nya Ledamöter efter andra
anteckningens slut. För desse Ledamöters
skull önskar jag, att §:n måtte innehålla det
stadgande, att RiddarhusUtskollet förordnas
genast efter Electorsvalet. Detta stad-*
gande finnes i i3 §. af nu gällande Riddarhusordning,
och för dess införande här
behöfver endast redactionen ändras till följande
lydelse: RiddarhusUtskotlet, somför-,
ordnas genast efter det Electorerne valde
blifvit j består af tolf Ledamöter &c,
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
å den af Utskottet föreslagne redaction
af 36 §,
Ropades Ja och Nej,
I anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla 36 §. med det af Herr Bråkenhjelm
dervid föreslagne tillägg,
Ropades äfven Ja och Nej,
Uppå derefter af Hans Excellence förnyad
proposition, fann Ridderskapet och
Adeln för godt bifalla den af RiddarhusUtskottet
föreslagne redaction af ifrågavarande
§.
§• ^7'
Genom val in Pleno utser Ridderskapet
och Adeln vid hvarje Riksdag en af
6o
Den i o Augusti f. jn.
sju Ledamöter bestående Direction _, hvilken ,
enligt serskild utfärdad Lnstruction , som äfven
innehåller föreskrifter för Riddarhusets
Tjenstemän, besörjer oell förvaltar Riddarhusets
angelägenheter. Ej må Ledamot
af Riddarhus Dir ectionen der jemte kunna vara
Fullmägtig i Rikets Ständers, Bank eller
RiksgäldsContoir , eller Revisor öfver
dessa T erks, samt StatsVerkels styrelse och
förvaltning, ej eller sådan person , som enligt
f §• Riksdagsordningen icke kan till
Ledamot i Utskott väljas.
Denna §. blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln godkänd.
§. 38.
Med Riddarhus Secr eter ar ens äfvensom
Riddarhusets öfrige Tjenstemäns tillsättande
, vid inträffande ledighet, förhålles, på
sätt Ridderskapet och Adeln derom förordnar.
Herr Cederschjöld: I denna §. finnes
väl upptagit, huru förhållas bör vid Secreterarens
och Riddarhusets öfrige Tjenstemäns
tillsättande; men bär finnes ingen
ting nämdt om deras entledigande, i händelse
någon af dem skulle hafva förlorat
Ståndets förtroende. Då det likväl icke kan
vara meningen att tvinga Ståndet att bibehålla
dessa Tjenstemän längre, än förtroendet
räcker; hemställer jag, om icke §:n
må erhålla följande lydelse: Med Riddar
-
Den 10 Augusti f. m.
6r
husSecreterarens och Riddarhusets öfrige
Tjenstemäns tillsättande vid inträffande
ledighet, äf vensom med någon af desse
Tjenstemäns endtledigande förhålles, pä
sätt Ridderskapet och Adeln derom förordnar.
Herr Riben: Öm mitt minne ej bedrager
mig, finnes i RiddarhusDirectionens Instiuction
ett stadgande, huru Secreteraren
han skiljas ifrån sin tjenst; jag tror att det
är genom en viss bestämd pluralitet, såsom
fem sjelledelar eller något dy lik t. För min
del måste jag afstyrka, alt denna Tjenstemannens
osäkerhet i sin befattning utsträckes
längre; och att Canzlisterne, i afseende
på bibehållande af sina tjenster, skulle
sättas under votering af Ridderskapet och
Adeln, kan jag ingalunda finna lämpligt,
enär det måste vara med desse tjenster, såsom
med andra, att de icke godtyckligt
kunna fråntagas någon. Hvad RiddarhusSecreteraren
beträffar, må väl förhållandet
vara serskildt, men jag tror, att det omnämnde
stadgandet i RiddarhusDirectionens
Instruclion är ganska tillräckligt. Jag har
likväl nu icke denna Instruclion lill hands,
för alt kunna uppläsa stadgandet.
Herr von Hartmansdorff': Som jag har
till hands de föreskrifter, hvilka vid sista
Riksdagen stadgades för Riddai husTjenstemännens
ansvarighet, torde det tillåtas mig
62
t)en io Augusti f. iti.
tilt uppläsa dem. I i Art. i 3 §. af Rid*
darhusDirectionens Instruction stadgas: ”Vi*
”sar någon Riddarhusets Tjensteman vårdslöshet
eller försummelse i sin tjenst» varde
"han derföre af DireCtionen varnad; skulle
”rättelse derigenom ej vinnas, må den fel”åktige
af Directionen suspenderas från tjen*
”sten på högst Irenne månader med förlust
’’af motsvarande lön; men derest detta ej
^eller skulle hjelpa, äger Directionen att
”suspendera den felaktige från tjenst ock
”lön till nästa Riksdag, ankommande då på
”Ridderskapets och Adelns pröfning, om han
”må vidare vid sysslan varda bibehållen
”eller icke.’*
Herr Cederschjöld: Under sådane förhållanden,
och då ett sådant stadgande redan
finnes, anser jag mitt förslag böra förfalla.
Hans Éxceltence Herr Grefven och
RandtMarskalken hemställde, om Ridder*
skåpet och Adeln behagade bifalla 38 §»
Ropades Jai
§■ 3g.
Främmande åhörare må kunna bivista
Ridderskapets och Adelns öfverlägghingarj
på sätt och med de vilkor Ridderskapet och
Adelli serskildt derom föreskrifver.
Herr von Schulzenheim, David: Då
frågan om publicitet vid Ridderskapets och
Den jo Augusti f. ni.
63
Adelns öfverläggningar senast förevar, hvilket,
om jag rält minnes, var den i sistlidne
April, fattades det beslut: att principen
af tillåtelse för främmande åhörare att
bevista Ridderskapets och Adelns öfverläggningar,
skulle i RiddarhUsOrdningen intagas,
att de reglementariska sladganderna
om sättet och vilkoren skulle i Ordningsstadgan
införas, samt alt Lagutskottet derjemte
skulle anmodas att inkomma med ett
Lagförslag, angående nödiga straffbestämmelser
för öfverträdelser af dessa stadganden.
Med anledning af sista delen af detta
beslut, hemställer jag, om icke den ifrågavarande
§:n må erhål la följande redaction:
Främmande åhörare må, på sätt Ridderskåpet
och Adeln derom serskildt beslutar,
kunna bevista Ridderskapets och Adelns öfverläggningar
, sedan en Lag, i den ordning
8y RegeringsFormen föreskri/ver^
blifvit utfärdad, angående de förbrytelser
eller oordningar, sorn af åhörare kunna begås.
Herr Crusenstolpe: Jag skulle tro, ätt
den princip, som legat till grund för Ridderskapets
och Adelns i publicitets-frågan
fattade beslut, tillräckligen blifvit framstäld
uti Utskottets redactionsfÖrslag, då beslutet
om publicitetens införande ej kan gå i verkställighet,
förr än §:n blifvit af Konungen
sanctioherad* men skulle man nu ytterliga*
re bifoga vilkoret af en Lag, stiftad enligt
87 §. RegeringsFormen, så skulle verkstäl
-
64
Den io Augusti f. na.
b
ligheten komma att bero, icke mera af Ridderskapet
och Adeln med Kongl. Maj:ts samtycke,
utan af Irenne andra RiksSlånd, och
en ny sanction af Konungen, hvarigenom.
Ridderskapet och Adelli skulle kunna gå
miste örn den beslutade publiciteten. Jag
tror derföre, att Herr von Schulzenheims
föreslagna tillägg ej blott är öfverflödigt,
utan ock hinderligt för saken.
Friherre Cederström: För min del kan
jag ej instämma med den siste värde Talaren
deri, att antagandet af en Lag för straffbestämmelserna,
innan beslutet om publicitetens
införande går i verkställighet, skulle
vara öfverflödigt, och jag vill ej förutsätta,
att man önskar sig tillfälle att utöfva en
arbitrair magt öfver dem , som möjligen förgått
sig, hvilket då skulle blifva följden.
Men är åter Lagen gifven, försvinner allt
arbitrage, och den felaktige öfverlemnas
till Domstolen. Jag instämmer på dessa
skäl i den redaction Herr llofCanzleren föreslagit,
Herr von Hartmansdorff: Jag bar ingen
ting emot, att Herr von Schulzenheims
redaction antages. Sedan Ridderskapet och
Adeln beslutat, att till Lagutskottet öfverlemna
utarbetandet af de nödiga straffbestämmelserna,
och Utskottet i detta hänseende
redan uppgjort ett Lagförslag* hvil
-
Den io Augusti f. ra.
65
ket nu mera, om jag ej misstager mig, ligger
på vårt bord; så kan beslutet om offentligheten
ej gå i verkställighet, med mindre
den föreslagna Strafflagen blifvit af tre
Stånd antagen och af Konungen gillad.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å den af Utskottet föreslagne redaction
af förevarande §.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade besluta,
att 3p §. i den blifvande RiddarhusOrdningen
skulle, på sätt Herr von Schulzenheim
föreslagit, erhålla följande lydelse:
Främmande åhörare tnå, på sätt Ridderskapet
och Adeln derom Serskildt beslutar,
kunna bevista Ridderskapets och Adelns öfver
läggningar, sedan en Lag, i den ordning
8y RegeringsFormen föreskrifver,
blifvit utfärdad, angående de förbrytelser
eller oordningar, som af åhörare kunna begås.
Ropades Ja.
Herr Crusenstolpe: Jag anhåller att få
i Protocollet antecknad rain reservation emot
Ridderskapets och Adelns nu fattade beslut,
enär derigenom nj^a hinder synas lagda
för den publicitet, som man vid denna
Riksdag så allmänt och ifrigt önskat, samt
äfven i sjelfva verket en gång redan beslutat,
37 H. 5
66
Den io Augusti f. ni.
§. 4o.
Till befrämjande af nödig ordning vid
Ridder skåpets och Adelns sammankomster,
hör en serskild stadga upprättas, och till
efterrättelse i RiddarhilsSäleh anslås.
Denna §. blef, uppå derom af Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalkén
gjöfd proposition» åf Ridderskapet
och Adeln bifallen.
Herr Rosengvist, Fredrik Leonhard,
hade inlemnat följande» som upplästes:
Sedan» uppå de ädle Grefvarne Jacob
Pontusson De la Gardies och Arvid Posses,
samt Friherre Jacob Cederströms förslag,
Ridderskapets och Adelns pluralitet genom
votering i sista Plenum afgjort, att 28 §.
i nuvarande Riddarhusordning, motsvarande
den af RiddarhusUtskottet föreslagne nya
3o §, rörande slägtskaps jäf bör alldeles
försvinna, hvilket jag likväl vågar föreställa
mig, att Hans Majit Konungen, af
känsla för Svenska Lagens helgd, icke täckes
i Nåder sanctionera; så får jag emot
Ridderskapets och Adelns sålunda, per multitudinem,
fattade beslut mig reservera.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 2 eft. m.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den to Augusti e. m.
67
Måndagen den 1 o Augusti 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagem
Fortsattes pröfningen af RiddarhusUtiskottets
den 6 sistlidne Junii aflåtné, oell
den 22 i Samma månad eftermiddagen på
bordet lagde, Memorial, innefattande Föriiyadt
förslag till Riddarhusordning.
s. 40
Väckes fråga in Pleno om ändring uti
'denna Riddarhusordning ■, bör en sådan alltid
remitteras till RiddarhusUtskottet, sorn
med sitt betänkande deröfver till Ridderskapet
och yl deln inkommer. Besluter Ridder
skåpet och Adeln, i anledning derafnågon
ändring eller tilläggning uti Riddarhusö
raningen , öfverlennäs samma beslut
till Konungens Nådiga stadf ästelse, och blifver,
derest det oförändradt gillas, genast
efter slutad Riksdag gällande. Skulle Konungen
icke för godt finna, att Förslaget i
dess helhet i Nåder antaga, äger Ridderskapet
och Adeln rättighet att, vid samma
Riksdag, till Kongl. Majit öfverlemna nytt
Förslag till den eller ile §§, Konungen -,
uti Dess till Ridderskapei och Adeln a flätande
Nådiga svar, förklarar hindra det
helas gillande. Öf verlemna!' icke Ridderskapet
och Adeln sådant nytt Förslag, el37
H. 5*
68
t)en lo Augusti e. m.
ler varder detsamma af Konungen icke godkändt
, blifve den förra RiddarhusOrilningen
oförändrad gällande.
Karder under påstående Riksdag, i
den ordning 82 §. Regerings Formen föreskrifva',
någon sådan ändring uti Grundlagarne
antagen, som gör en derefter lämpad
rättelse af RiddarhusOrdningen nödvändig,
bör RiddarhiisUtskottet sjelfmant
till Ridderskapet och Adeln inkomma med
förslag till dylik rättelse.
Friherre Cederström, Jacob: Jag anhåller
alt få föreslå en förändrad redaction
aF tredje punden i denna §, så lydande:
Skulle Konungen icke för godt finna att
förslaget i dess helhet i Nåder antaga, täcktes
Konungen, rörande den eller de
som icke blifvit godkände, afgifva Nådig
contraproposition till Ridderskapet och Adeln,
som i anledning deraf må, derest icke Ridderskapet
och Adeln samma Nådiga contraproposition
antager, med nytt förslag till
Konungen inkomma.
Grefve Frölich, David: Jag kan ej
fatta annat, än att Friherre Cederströms förslag
är detsamma, som Utskottet föreslagit,
nemligen att om Kongl. Majit icke vill antaga
Ridderskapets och Adelns förslag, utan
afslår detsamma, Ridderskapet och Adeln
då äger att jemka sitt förslag och ingå till
Kongl. Majit med ett nytt, som bättre öf
-
Den 10 Augusti e. m.
69
verensstämmer med Kongl. Majrts vilja. På
sådant sätt är ju genom Utskottets förslag
redan stadgadt, att Kongl. Maj:t samt Ridderskapet
och Adeln, om jag så får yttra
mig, har tillfälle öppnadt att sins emellan
växla ideer.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Efter
hvad jag kunnat fatta af Friherre Cederströms
förslag., då jag flyg lig t afhörde det,
finner jag det äga företräde framför Utskottets.
Det vore nemligen bättre att Kongl.
Maj:t afgaf en contraproposition , hvilken
Ridderskapet och Adeln finge antaga eller
förkasta, än att, såsom Utskottet föreslagit,
Ståndet skulle, då Kongl. Majt vägrat sanction
till någon §, göra försök med en ny
redaction, och på det sältet kan hända nödgas
göra många försök, in naii det lyckades
att hitta på just Kongl. Maj:ts tanka. Friherre
Cederströms förslag går deremot rakare
till målet; och jag skulle nästan förmoda,
att Utskottet endast af grannlagenhet
för Kongl. Maj:t icke velat, om jag så
får säga, ålägga Kongl. Maj:t, att framställa
någon conlraproposition; meu kunde man
erhålla en sådan, vore det helt visst det bästa.
Herr RiheUj Carl Wilhelm: Då jag är
en af dem, som under denna Riksdag haft
förtroendet att vara Ledamot af det Utskott,
hvilket skulle inkomma med förslag till ny
Riddarhusordning, mäste jag börja med att
7o
Den io Augusti e. m.
förklara, att jag anser likgiltigt, hvilken redaction
denna §. erhåller. Jag erkänner,
att det visserligen var en lid, då så väl jag,
sorn de öfrige Ledamöterne inom Utskottet,
hoppades, att det hädanefter skrälle dröja
några Riksdagar, innan Ridderskapet och
Adeln skulle behöfva göra ändringar i Rid-.
darhusOrdningen; men detta hopp liar nu
försvunnit. Herr Cederschjöld hav ganska
rigtigt bedömt, att Utskottets motiv varit
grannlagenhet, och med grannlagenhetensi
föreskrift har Utskottet icke ansett förenligt,
att föreskrifva, det Kongl. Maj:t skulle
göra en contraproposition. Jag anhåller om
Rifall å Utskottets förslag,
Grefve Frölich: Sedan jag nu fattat
Friherre Cederströms förslag, är jag fast
i den öfvertygelse, att vi böra bibehålla Utskottets.
Af de discussioner, som i detta
ämne förevarit, torde historien vara bekant
om tillkomsten af 5i §'. i nuvarande Riddarhusordning,
och om den tillsats till den
primitiva redactionen, hvarigenom Kongl.
Majit erhöll en andel uti stiftningen af RiddarhusOrdningen.
Att nu ytterligare vilja
utvidga denna rättighet dertill, att Kongl.
Majit skulle äga en propositionsrätt, finner
jag för min del olämpligt. Att Kongl. Majit
lemnar sin sanction till ny RiddarhusOrd-,
ning, sådant är i sin ordning; jag anser
det till och med nödvändigt .inom hvarje
Monarkiskt samhälle, alt Konungens saner
Oen 10 Augusti c. ra.
tion fordras å alla utkommande Författningar;
men jag finner det deremot alldeles
oriktigt, att Kongl. Moj:t har initiativet af
den particuliaira Lagstiftningen inom ett
RiksSlånd, och jag erkänner att jag i detta
afseende ej vill gå hvad man kallar
den raka vägen. Jag anser det till och
nied vara en viss inpertinance att vilja, på
sätt Friherre Cederström föreslagit, förelägga
Kongl. Majit en direct föreskrift;
Kongl. Majit lärer ej underlåta att uppgifva
sina skäl, hvarföre Kongl, vägrar sin
Sanction. Mig tyckes det vara nog bestämdt
utstakadt, då Ridderskapet och Adeln
har sig öppet, att sjelf göra sin Författning,
och Kongl. Majit att antåga den-,
samma, eller derå vägra sin Sanction.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob' Jag
torde få anhålla, att Friherre Cederström
täcktes å nyo meddela sitt förslag. Jag vet
ej, om i detsamma stod, att i händelse det
liya förslaget ej vann Kongl. Majits Sanctiqn,
det gamla då skulle förblifva gällande.
Hans Exeellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Jag kan ej dela deras tanka,
sorn tro, att Friherre Cederströms förslag
är förnärmande för Ridderskapets och
Adeln rättigheter. Ju mera StatsMakterne
sinsemellan kunna öfverenskomma om det,
sora för dem är lämpligt, ju bättre tror
72
Deni io Augusti e. m.
jag det vara, Då Ridderskapet och Adeln
kan afslå Kongl. Maj:ts Contraproposition,
finner jag all rätt vara för Ridderskapet
oqh Adeln bibehållen. Friherre Cederströms
förslag anser jag således vara bättre, än
Utskottets. Det skyl le ju kunna hända, att
Ridderskapet och Adeln fick mera än ett
förslag afslagit; det skulle då draga ut på
tiden; vi skulle Riksdag från Riksdag icke
kunna få goda förändringar verkställda, för
det en och annan obetydlig §., hindrade
Kongl. Maj:t att antaga förslaget. Af dessa
skäl anhåller jag ona bifall å Friherre
Caderströms förslag.
Herr von Harimasndorff, August: Såsom
jag fattat Friherre Cederströms förslag,
har jag för min del ingenting deremot,
om blott följande ord tilläggas: Sker
intetdera, vare dä den förra Riddarhusv
Ordningen gällande,
Friherre Cederström: Ianledning af Hr
von Hartmansdorffs yttrande, får jag fästa
uppmärksamheten derpå, att om intetdera
sker, är ingen förändring gjord, och då måste
det. gamla stå qvar. Innan Ridderskapet
och Adeln antagit Kongl, Majrts Contraproposition,
eller Kongl, Maj:t sanctionerat
Ridderskapets och Adelns förslag, finnes
ej någon ny Lag stiftad; och då förstås
af sig sjelf, att den gamla Lagen är
oförändrad.
Den 10 Augusti e. m.
Grefve Frölich; Jag finner visserligen»
att jag är ensam om min mening, men jag
lian ej öfvertyga mig, att Kongl, Maj:t bar
någon propositions-rättighet i detta afseende.
Jag finnér en stor skillnad emellan
Sanctionsrätt, och rättighet att till ena
hälften deltaga i Lagstiftningen. Kongl»
Majit samt Ridderskapet och Adeln kunna
i detta fall ej betraktas ur den synpunkt»
som tvenne lagstiftande StatsMakler. Ridderskapet
och Adeln liar ensam rätt, att»
såsom de för godt finna, uppgöra sin StåndsOrdning,
och Kongl, Majit har blott rättighet
att derå lemna elier icke lemna sin
Sanction. Samma stund Kongl. Majit får
rättighet att göra propositioner i detta ämne,
har Kongl, Majit fått en andel i Lagstiftningen
directe sig uppdragen, och då
detta alldeles icke af behafvet ärpåkalladt,
samt Kongl. Majit ej eller en sådan rättighet
begärt; kan jag ej inse motiverne
till en dylik förändring.
Herr von Hartmansdorff: Efter Grundlagen
kan Kongl. Majit gifva eller vägra
sitt bifall i Lagstiftningsväg, åt de förslag,
som till och mad komma från alla fyra Stånden
gemensamt, och Kongl. Majit kan äfven
i dessa fall aflåta Contrapropositioner.
Jag vet således icke, hvarföre sådant ej
skulle kunna ega rum, då fråga blott är
om ett Stånd. Tvärtom anser jag det vara
en fördel, att erhålla en Contraproposition,
74
Den io Augusti e. m.
ty då får Ståndet veta hvad sora ogillats i
dess framställning. I annat fall vore enda
utvägen, att på försök göra nya förslag,
till dess man omsider påhittade det rätta.
När “man nu kan undvika sådant, inser jag
ingen fara vid, att bifalla' Friherre Cederströms
förslag. Det enda man.har att iakttaga,
är att nyttja samma ordalag, som i
Grundlagen, det vill säga; ipan undviker
orden i Nåder, underdånighet, hvilka ord
äro på sitt ställe, då man filiskrifver Kongl,
Majit, men icke äro tjenliga i lagstil.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Hufvudsakligen förekommen af den
siste Talaren, vill jag endast, i anledning
af hvad Grefve Frölich mot mig yttrat,
anföra,, att då jag benämnde Kongl. Majit
Samt Ridderskapet, och Adeln i denna fråga,
såsom tvenöe Statsmakter, var min mejling
, att' Riddefskajaet och Adeln väl ensam
har rättighet att stifta sin Riddarhusordning,
men att den ej gäller, utan att Kigl.
Majit derå lemnar sin sanction, Om nu Regeringen
icke lemnades rättighet att göra
Contraproposition yid ett förslag, skulle
det kunna hända, att, oaktadt flere punkter
yoro af en synnerlig vigt, och äfven af
Regeringen kunde bifallas, de dock blefvo
hvilande, emedan några mindre betydande
§§. i samma förslag voro af den beskaffenhet,
att Kongl. Majit ej ville dem
antaga. Och då det beror på Adeln, att
Den io Augusti e. m,
75
en sådan Contraproposition afslå eller bi-,
falla, bunde jag ej finna den minsta fara
att bifalla Friherre Cederstrnms förslag,
Sadan var mili mening, möjligtvis har jag
illa uttryck t den.
Herr Hjerta_, Gustaf: Jag kan ej fatta.
att Ridderskapet och Adelil har rätt
frånkänna sig sin rättighet såsom Stånd.
P,å skulle möjligtvis de andra Stånden er\
annan gång kunna frånkänna sig rättigheter
till förmon för Konungamakten, pcb
de skulle åtminstone hafva ett prejudicat
för sig- uti Ridderskapets och Adelns förr
hållande, Då detta Stånd är en fjerdedel
pf Representationen, och då i Grundlagen
tydligen är stadgadt, hnvji Kongl. Maj:ts
Propositioner om förändring af Grundla-:
garne böra, utan någon .discussion, till
konstitutionsutskottet öfverlemnas, så tror
jag, att förhållandet mellan Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer är stadgadt. Någon
annan rättighet vill jag ej tillerkänna Konungen.
Om Ridderskapet och Adeln gifyer
en concession, stridande emot Författningens
anda, så får af samma skäl Ridderskapet
och Adeln ej klandra de concesr
sioner, hvilka de andra Stånden kunna gifya,
och sorn möjligtvis förstöra den lilla
grad af sjelfständighet vi ännu ega. Deiir
na concession skulle helt och hållet förstöra
andan af vår Representation på fyra
Stånd, och jag tror, att den skulle skada
i lika grad, som den värde proponenten
76
Den 10 Augusti e, m.
trott sig kunna göra Ståndet en tjenst dermed.
Det säger sig sjelf, att det är i högsta
måtto oriktigt, att inblanda Regeringen
mera än man bör, och draga den ner uti
dessa speciella förhållanden, från hvilka
den borde vara fri.
För det vissa personer springa och tissla
och tassla, samt söka inbilla Kongl. Maj:t,
att det vore väl, om Ridderskapets och Adelns
StåndsOrdning vore i det eller det fallet
annorlunda, blifver det ej rätt, att Konungamagten
sänker sig ända dit ner, att göra
Propositioner i afseende på denna StåndsOrdnings
förändrande; och tror jag visserligen
icke, att Kongl. Maj:t går in derpå.
Jag anser det vara oformligt, om Ridderskapet
och Adeln uti denna fråga går ifrån
Grundlagens föreskrift. Ståndet bör sjelf
föreslå sina Reglementariska Stadgar, och
för öfrigt deruti ej inblanda Kongl. Majit.
Herr Tham, Wollrath: Om det vore
fråga, att Ridderskapet och Adeln skulle
göra några concessioner af sina rättigheter,
skulle jag visst icke bifalla ett sådant förslag;
men då Kongl. Majit kan sanctionera
eller afslå Ridderskapets och Adelns förslag,
finner jag icke, att man kan vägra
Kongl. Majit, att vid ett sådant förhållande
tillkännagifva det förslag han önskar.
Hvad ville väl Ridderskapet och Adeln göra,
om Kongl. Majit afgaf en Nådig Con
-
Den 10 Augusti e. nu
77
traproposition ? Jag tror icke, att Regeringen
kunde tilltalas derföre. DS förhällandet
är sådant, anser jag icke Friherre Cederströms
förslag innefatta någon concession.
Men om man icke vill hafva slut på
denna strid emellan Ridderskapet och Adeln
samt Kongl. Majit, då är Utskottets förslag
bra, ty enligt detsamma skulle en sådan
strid räcka ad infinitum. Om man deremot
i redactionen ville hemställa, att Kongl.
Majit täcktes gifva tillkänna orsaken, hvarföre
Kongl. Majit ej kunnat antaga förslaget,
och i Nåder framställa en annan redaction,
skulle det blifva slut på dessa strider,
och Ståndet utan omvägar och obehagligheter
komma till ett önskadt mål. Jag
anhåller derföre om bifall å Friherre Cederströms
och Herr von Hartmansdorffs
förslag.
Friherre Cederström: Någre Ledamöter
hafva yttrat, att mötiverne, hvarföre
Utskottet ej föreslagit, att Kongl. Majit måtte
afgifva en Contrapfoposition, Varit, att
denna fordran synts innefatta indelicatesse.
Andra åter hafva påstått, att en sådan proposition
vore en concession af Ridderskapet
och Adeln, som skulle förstöra den finga
grad af sjelfständighet vi äga, och utvisa
vägen för de andra Stånden att göra dylika
eoucessioner. Det ända till löjlighet
stridiga uti dessa uppgifter behöfver jag ej
upptaga; det kan hvar och en opartisk in
-
78
Den 10 Augusti e. m.
se. För min del finnér jag ej grannlagenlieten
för nära trädd derigenom, att Ridderskapet
och Adeln begär en contraproposition
af Konungen, då lian ej finner sig
oförändradt kunna antaga ett irtlemnadt förslag
till ändring i RiddarhusOrdningen, för
att komma i tillfälle-, att antingen bifalla
Konungens contrapröposition eller ingifva
ett nytt motiveradt förslag till Konungens
fastställelse. Ridderskapet och Adeln har
ej eller afträdt någon rättighet, då Ridderskapet
och Adeln är förbehållit alt antaga
eller förkasta en sådan Konungens Proposition.
Om afsigten med att bestrida en
dylik förändring är att aldrig bringa till
slut det missförstånd, som varit, då bör
stadgandet qvarstå, sådant det är i Utskottets
förslag, och då fortfar äfven det stridsförhållande,
sorn hilintils verkat menligt på
ärendernas gång, och sorn uppretat vissa
sinnen, mert sorn jag förmodar, att pluraliteten
inom detta Stånd vill sluta, örn
Konungen icke fastställer en ändring, sorn
Ridderskapet och Adeln föreslagit, eller Ridderskapet
och Adeln icke gillar, hvad Konungen
föreslagit^ så äger ingen ändring
rum, och då måste ju den gamla RiddarhusOrdningen
blifva oförändrad gällande.
Jag finnér således det vara tydligt, att Herr
von Hartmansdorffs tillägg ej behöfves, mert;
'såsom alldeles oskadligt, må det gerna för
taig tilläggas.
Herr Cederschjöld: Jag är lika litet;
Den 10 Augusti e. ni.
79
som någon annan, böjd, att i otid göra några
concessioner; men min imagination räcker
icke till att se någon cöncessiön i det
omnämnda förslaget. Jag får dessutom påminna,
att vid början af denna Riksdag,
äfvensom vid slutet af den föregående,
klandrades det, att Kongl. Majit, icke täcktes
år i82Ö följa samma method, sorn Riksdagen
förut, nemligen att afgifva contraproposition
i de delar, hvari Han fann sig
icke kunna antaga Ridderskapets och Adelns
förslag. Jag önskar derföre bifall till Friherre
Cederströms förslag, med Iderr vört
Hartmansdorffs modification;
Herr Hjerta: Jag skulle tro, att om
den siste Talaren närmare betraktar saken,
skall han finna flere skäl, hvarföre Friherre
Cederströms förslag icke bör antagas.
För det första anser jag ötjeuligt, att ett
enskildt Stånd i en representation, som utgöres
af fyra i öfverlemnar till Konungen
någon skags propositionsrätt, som icke är
stadgad för alla fyra Stånden. Grundlagen
vidkäntier icke någon annan samverkan
emellan Konungen och representationen,
än den, som är enahanda för alla fyra
Stånden. Det är ett serskildt fall, att
i RiddarhusOrdningen finues inryckt, att
den skall underställas Konungens sanctiom
Härmed kan icke menas detsamma, som med
ett af Ständerna gifvet lagförslag, utan hufvudändamålet
måtte väl vara, att den skali
8o
Den 10 Augusti e. m.
af Konungen promulgeras. Hvad representationsstadgan
beträffar, finner jag visserligen
nied den siste Talaren, att Konungen
år 1818 gifvit ett motförslag till ändring i
RiddarhusOrdningen, och jag har icke bestridt
hans rätt dertill, om han så för godt
finner; men jag har blott sagt, att det är
icke från Ridderskapet och Adeln man skulle
begära en sådan sak. Jag vill således
visst icke förbjuda Konungens Ministrar,
om de anse sig kunna underteckna en sådan
proposition till ett enskildt RiksStånd,
ehuru jag icke anser det i sin ordning. Men
jag motsätter mig, att detta RiksStånd liksom
inbjuder Konungen till inblandning i
sina egna angelägenheter. Herr Tham åter
har sökt framställa, såsom något mycket
konstigt, om Konungen skulle svara, att
han icke kunde sanctionera RiddarhusÖrdningen,
och skulle vilja föreslå något nytt
stadgande. Detta är likväl icke så konstigt,
som man framstält det, emedan det finnes
en säker utväg, som är att lägga hela
svaret till handlingarna, då det blir ingenting
af alltsammans; men så blir det icke,
om Ståndet går in till Konungen, och inbjuder
Honom, att, om Han finner för godt,
göra oss en proposition; och det är detta,
jag sökt motverka.
Grefve Frölich: Då jag Icke finnér någon
af dem, som talat för Friherre Ceder
slröms
-
Den i o Augusti e. m.
81
ströms förslag, hafva vederlagt det inkast
jag förra gängen framstälde; nödgas jag anhålla,
att få återupprepa det. Jag sökte utveckla
skilnaden emellan åliggandet att såsom
skyddsmagi med sitt veto vaka öfver
lagstiftningen, och alt hafva en positiv rätt,
att göra proposition, hvilket innefattar en
activ lagstiftningsrätt. En sådan har Konungen,
i fråga om hvad civil- eller criminal-lag
som helst, samt rörande Grundlagarne;
men dessa omtala icke, att han
äger något initiatif, det vill säga någon del i
lagstiftningen, i hvad rörer enskildta Ståndsordningar.
Hans makt i detta afseende är
negatif, det vill säga att förekomma, att
icke något beslut af Stånden träder Grundlagarna
för nära. Att förvexla nyssnämde
håda rättigheter, anser jag, om icke skadligt
eller vådligt, åtminstone högst oformligt,
och jag bryr mig derföre icke om att
uppägga min imagination för att utfinna de
händelser, som skulle följa, om jag antog
motsatsen. Jag har intet stort att svara
på deras skäl, som påstått, att man skulle
så gå tillväga, för att snart komma tilL
slut; ty om det kan antagas för ett tjenligt
motif, så tyckes det vara häst, att öfverlemna
alltsammans till Konungens omedelbara
bedömande, ty då komme man otvifvelaktig!
säkrast lill slut dermed. Detta
är således ett argument, som är förskräckligt
lätt på vågskålen, och hvarpå jag icke
37 H. 6
82
Den io Augusti e. m.
vidare anser mig böra ingå i svaromål. Ilvad
för öfrigt de förespeglade farorna beträffar,
ser jag inga vådor deraf, om Konungen motiverar
ett afslag derhän, att skrifvelsen derom
kan, om man så vill, anses innefatta
en ny proposition. Men att Ridderskapet
och Adeln opåkalladt och expressis verbis
skulle erbjuda och öfverlemna en propositionsrätt,
som icke förut finnes, det anser
jag för en obehörig och högst oformlig innovation.
Då för öfrigt ingen af Styrelsens
Ledamöter yttrat sig öfver ämnet, men
Herr IlofCancelleren är närvarande, kan
jag icke underlåta uppmana honom att säga
sin mening, hälst det torde åligga honom
att vaka öfver, att icke något formstridigt
beslut fattas, i fråga om Kongl.
Maj:ts prerogativer.
Grefve SpenSj Carl Gustaf: Jag hemställer,
om det icke är bäst, att, så vidt
möjligt är, begagna samma ord, som äro
nyttjade i 87 §. RegeringsFormen, hvilken
omtalar den sanction, som Konungen lerrinar
å ändringar uti Civil- och Criminallag.
I anledning häraf får jag föreslå följande
redaction: Besluter Ridderskapet och
Adeln någon ändring i RiddarhusOrdningen}
öfver lemnäs samma beslut genom LandtMarskalken
till Konungen med anhållan att
antingen i sin helhet godkänna förslagetj
eller meddela Ridderskapet och Adeln sina
skäl att sådant vägra. Godkänner Konun
-
D(>n 10 Augusti e. m.
83
gen beslutet bilf v er det gällande straxt
efter Riksdagens slut. Vägrar åter Konungen
bifall dertillj äge Ridderskapet och
Adeln rättighet o. s. v. Jag tror, att om
man nyttjar dessa ur 87 §. lånade ord,
undviker man oformligheten så väl af en
egentlig Konungens Proposition i Ståndens
enskildta ekonomica, sorn äfven af flere på
hvarandra följande underdåniga förslag vid
samma Riksdag, hvilka efter h varandra blefvo
föremål för vägrad sanctton; icke derföre
alt Ridderskapet och Adeln och Konungen
voro af olika tankar, utan blott emedan
Ridderskapet och Adeln icke fick tillfälle,
att veta Konungens tanka.
Herr Cederschjöld: I stället alt ingå i
ett utförligt besvarande af en värd Talares
anmärkningar, får jag blott, i anledning
af hans betänklighet, alt till Konungen
öfverlemna den rättighet, att göra contraproposition,
nu påminna, att då ConstitutionsUtskoltet
vid denna Riksdag gillade
den styckevis gjorda sanctionen af RiddarlnisOrdningen,
skedde det på den grund,
alt Utskottet ansåg bemälte StåndsOrdning
hvarken vara Grundlag eller annan lag,
utan ett reglementariskt stadgande, med
förklarande, att en verklig lag icke hade
kunnat så behandlas. De, som icke funno
sig belåtne med det öde, som RiddarhusOrdningen
då hade, böra derföre nu med
37 H. G*
84
Den 10-Augusti e, m.
välbehag omfatta delta tillfälle, att få den
satt i bredd med allmän Civii-lag, i afseende
på formen för dess stiftande.
Herr von Hartmansdorff: Jag utber
mig få underställa Ridderskapet och Adeln
ett förslag till redaction, så lydande: Skul
le
Konungen icke för godt finna, att förslaget
i dess helhet gilla, utan förändringar
eller tillägg i stället föreslå, äger Ridderskapet
och Adeln, derest Ståndet icke
Konungens Proposition antager, att nytt
förslag till Konungen ingifva. Sker intetdera,
blifve den förra RiddarhusOrdningen
oförändrad gällande. Om detta förslag
godkännes, tror jag, att meningarne i
det närmaste skulle blifva förenade, oell
ingen behöfva uppoffra något af sin.
Friherre Cederström: För mili del kan
jag icke instämma i Herr von Hartmansdorffs
förslag, som är aldrig en bit bättre,
än RiddarhusUtskoltets, och icke egentligen
någon förändring deraf, ty Ridderskapet
och Adeln har derigenom icke vunnit,
hvad som åsyftats, nemligen att Konungen,
om han icke antager förslaget i sin helhet,
må, i anseende lill de §§. hvilka hindra
antagandet, afgifva en contraproposition,
som lernnar Ridderskapet och Adeln vägen
öppen, alt å nyo öfverlägga om detta förslag,
och en utväg att^slutligen få något
helt antaget. Derföre tror jag, att mitt
Den ro Augusti e. m.
85
förslag är bättre, och hvad Herr von Harlmansdorffs
slutliga tillägg beträffar, alt den
förra RiddarhusOrdningen skall blifva gällande,
om icke den nja antages, så anser
jag det icke behölligt, emedan det tydligen
förstås af sig sjelf.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag vill
icke följa de värde Talarne på motsatta sidan
i deras undersökning, om activa och
negativa rättigheter, eller uppställa någon
motsats af passiva och positiva. Jag finner
i Grundlagen, allenast rättigheter rätt
och slätt. Då RiddarhusOrdningen antager
Israft och giltighet genom Konungens sanction,
och sjelf stadgar, att Konungens biträde
dertill fordras; så tror jag att det ålen
rätt, som tillkommer Kongl. Maj:t, man
må kalla den hur sorn helst. Jag kan iche
annat än finna, att denna rätt är högst
nödvändig, så länge den stora skilnad existerar
emellan vår Ståndsordning och de
öfriga Ståndens, att i vår finnas intagna
alla stadganden rörande Ridderskapets och
Adelns representation. I afseende på den
nya redactionen af 41 §» får jag säga, alt
jag icke instämmer med Friherre Cederström
deruti, att Herr von Hartmansdorffs
och Utskottets förslag äro lika. Utskottet
har icke medgifvit Konungen någon rätt
att framställa contraförslag, hvaremot sådant
finnes tydeligen nttrVckt i Herr von
Hartmansdorffs tillägg, som ger åt Konun
-
86
Den 10 Augusti e. m.
gen, likaså väl som åt Ridderskapet och Adeln,
ett contrainitiatif. Jag får derföre föreslå
bifall till Herr von Hartmansdorffs förslag.
IIans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
af det utaf RiddarhusUtskottet uppgjorde
förslag till denna §.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemstälde,
om Ridderskapet och Adeln behagade antaga
Herr von Hartmansdorffs förslag till
ifrågavarande §.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Hjerta begärde votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Mar skalken framstälde
följande voteringsproposition:
Den, som godkänner det af RiddarhusUtskottet
uppgjorde förslag till 21 §. i nya
lliddarhusOrdningen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer 4* §■ i nya RiddarhusOrdningen
att erhålla följande lydelse:
-
Den io Augusti e. ra.
87
Yäckes fråga in Pleno om ändring uti
denna Riddarhusordning, bör en sådan altid
remitteras till RiddarhusUtskottet, som
med sitt Betänkande deröfver till Ridderskapet
och Adeln inkommer. Beslutar Ridderskapet
och Adeln i anledning deraf någon
ändring eller tilläggning uti RiddarliusOrdningen,
öfverlemnas samma beslut
till Konungens Nådiga stadfästelse, och bl i fver,
derest det oförändradt gillas, genast
efter slutad Riksdag gällande. Skulle Konungen
icke för godt finna, att förslaget i
dess helhet gilla, utan förändringar eller
tillägg i stället föreslå, äger Ridderskapet
och Adeln, derest Ståndet icke Konungens
Proposition antager, att nytt Förslag lill
Konungen ingifva. Sker intetdera, blifve
den förra RiddarhusOrdningen oförändrad
gällande.
Yarder under påstående Riksdag, i den
ordning 82 §. RegeringsFormen föreskrifver,
någon sådan ändring uti Grundlagarne
antagen, som gör en derefter lämpad
rättelse af RiddarhusOrdningen nödvändig,
bör RiddarhusUtskottet sjelfmant till Ridderskapet
och Adeln inkomma med förslag
till dylik rättelse.
Herr Printzenskjöld, Axel: Vid den
föreslagna Contraproposilionen får jag göra
den anmärkning, all, på det alla möjliga
händelser vid en vägrad sanction af
ÖS
Den 10 Augusti e. m.
RiddarhusOrdningen måtte föreses, den sista
meningen i första Momentet bör lyda
sålunda: Sker intetdera, eller antager Ko
nungen
icke Ridderskapets och Adelns sednare
förslag, blifve den förra Riddarhusordningen
oförändrad gällande.
Grefve Spens: Jag hemställer, huruvida
icke det tillägg borde göras, att RiddarhusUtskottets
Utlåtande bör inhämtas
öfver den Contraproposition, Kongl. Maj:t
tilläfventyrs kan afgifva.
Herr Tham: För min del får jag underställa,
om det af Grefve Spens föreslagna
tillägg må anses behöfligt, emedan Ridderskapet
och Adeln i alla fall kommer att
discutera ämnet, och då har sig obetagit,
att remittera frågan till RiddarhusUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln biföll Herr Printzenskölds
nyssberörde tillägg.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade antaga
det af Grefve Spens föreslagne tillägg.
Ropades Nej.
Hans Excellence förnyade derpå den
af Hans Excellence nyss framställde Voteringsproposition
tillika med det af Herr
Den io Augusti e. m.
Printzensköld dervid gjorde tillägg, hvilken
Voteringsproposition af Ridderskapet och
Adeln godkändes, samt derefter anslogs.
Sedan 41» 42> 4^ och 44 §§• *
därhusOrdningen blifvit uppläste, börjades
Voteringen klockan half till 8 e. m.; och
befunnos vid Voteringens slut, kl. half till
9 e. m. sedan en Voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige Vote
ringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfal
lit
som följer:
Ja — 45.
Nej — 87.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen serskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grejven
och LandtMarskalken förklarade, att 41 §•
i nya RiddarhusOrdningen således komme
att erhålla den i Nej-propositionen upptagne
lydelse,
§. 42.
Sedan Kongl. Maj:t på Piks Salen åtskiljt
Rikets Ständer och deni hemförlofvatj
samt LandtMar skalken derefter på Riddarhuset
af slutat Ridderskapets och Adelns
sammankomster j ajlemnar LandtMar skalken
Staf ven till den efter Matrikeln äldste närvarande
Ledamotenj hvilken med Sex Deputerade
af Ridderskapet och Adeln genast
uppträder till Kongl. Maj:tj för att Landt
-
Den io Augusti e. nr.
Mar skalks Staf ven i underdånighet återlemna
, och ma sedermera någon sammankomst
för Ridderskapet och Adeln, den Riksdagen,
ej ega rum.
Herr Crusenstolpe: Jag utber mig endast
få göra den hemställan, om icke orden:
i underdånighet kunde utgå, för att
sätta detta stadgande i full öfverensstämmelse
med RiksdagsOrdningens redaction.
Detta uttryck är visserligen i vehiklet på sitt
ställe; men i sjelfva lagbudet torde det icke
vara fullkomligt passande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposilion till bifall
af denna §.
Ropades Ja nch Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade antaga
berörde §. med den af Herr Crusenstolpe
dervid föreslagne förändring.
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Excellence förnyade båda dessa
propositioner, men de blefvo åter med Ja
och Nej besvarade.
Herr Cederschjöld: Den anmärkning
Herr Crusenstolpe nu framställt, har förut
blifvil gjord vid en annan §., och då
af Ståndet gillats. Jag hemställer derföre,
Den io Augusti e. m.
91
om man icke bör vara consequent ända till
slut, och uthålla med samma princip.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold:
Utan att lägga någon vigt på, om de ifrågavarande
orden komma att qvarstå, eller icke,
vill jag blott hafva äran upplysa, alt Utskottet
troligen ditsatt dem i den mening,
att denna anhållan icke kommer från Rikets
Ständer gemensamt, utan från 6 personer
af Ridderskapet och Adeln. För öfrigt anser
jag det fullkomligt för en bisak, hvilketdera
kommer att ske.
Herr Crusenstolpe: Det är alldeles samma
förhållande med dessa Deputerade, som
med dem, hvilka Borgare- och BondeStånden
uppsända till Konungen, för att begära
Talmän. I a3 §. Riksdagsordningen,
som handlar derom, finnes likväl ej taladt
om underdånighet. Det är icke fråga om
att brista i den vördnad Ridderskapet och
Adeln är Konungen skyldig, utan endast,
att lagbudet må redigeras såsom en lag bör
vara. När Ridderskapet och Adeln expedierar
sin skrifvelse, med anhållan om stadfästelse
på Riddarhus-Ordningen, då finner
jag visserligen detta uttryck af underdånighet
vara i sin ordning; men det är
blott i sjelfva lagbudet jag anser det icke
böra ega ruin.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Mar skalken förnyad pro
-
Den 10 Augusti e. m.
position, blef ifrågavarande §. antagen, med
den af Herr Crusenstolpe föreslagne förändring,
eller att i stället för orden: ”för att
LandtMarskalksStafven i underdånighet återlemna,
” borde införas följande: för att LandtMarskalksStafven
återlemna.
Herr von Qvanten, Carl, hade inlemnat
ett anförande, som upplästes så lydande:
Tankar
om FörsvarsVerket och Arméens
Organisation.
i. §.
Hvilka är o de Nationer, på hvilka Skandinavien
synnerligast bör fästa sin uppmärksamhet,
vid frågan om ett ändamålsenligt
uppstäldt För sv ars sy sterne?
Denna fråga måste först besvaras och
afgöras, såsom utgörande hufvudgrunden för
systemet. Visserligen är en krigsförklaring
från hvad Nation som helst möjlig;
men skall den ingifva någon fruktan, måste
också den krigförklarande Nationen genom
sitt naturliga läge vara i tillfälle att anfalla,
och genom egna öfverlägsna krafter ega
medel att med eftertryck utföra ett sådant
anfall, hvarvid alltid mångfalldiga hinder
och svårigheter uppstå, då större haf och
vattendrag mola företaget.
Den to Augusti e. m.
93
Skandinaviens gränsor utgöras till f af
vatten, och den återstående åttondedelen
är genom sitt läge snart sagdt skyddad från
hvarje fiendtligt anfall af den natur, att
landets frihet och sjelfständighet derigenom
kunde hotas. Jag antager således: att Skandinavien
endast från sjösidan kan med eftertryck
anfallas, hvarföre också England
och Ryssland äro de enda magter, på hvilkas
krigsförklaring vi höra göra något afseende.
Preussen äger väl kuster gent emot
våra, men ingen Flotta; Dannemark äger
en obetydlig. Båda dessa Riken böra åtminstone
dela samma politiska åsigter som
Skandinavien, synnerligast Dannemark, hvars
politiska tillvaro ofelbart skulle upphöra
med Skandinaviens sjelfständighet. Hvad
slutligen England och Ryssland angår, så
tror jag mig finna i deras politiska förhållanden
sig emellan en säker borgen för vår
orubbliga sjelfständighet, genom det interesse
England dervid måste fästa. Min mening
är derföre icke, att vi blindt höra
förlita oss på ett sådant förhållande; ty
England, denna Håfvens beherrskarinna,
tillkännagifver redan under nuvarande Politiska
hvälfningar, att dess omätliga penningetillgångar
blifvit nog strängt anlitade
under Napoleons långa och penninge-ödande
krig. Den åskådar passivt, tili Europas
stora förundran, hvad som tilldrager
sig i Portugal; likaså att Ryska Örnar ne
äro färdiga att svinga sig Öfver Balkanska
94
Den io Augusti e. m.
Bergen, och troligen uppnå sitt mål, Bosphoren;
ty ännu har England icke tagit
activ del i kriget. Ryssland kan för Europa
liknas vid en Jette, på hvilken ödets
magt tills dato bundit händerna, men hvilken
en gång befriad skall krossa allt, utan
motstånd. I politiskt afseende är Skandinavien
å ena sidan och Europeiska Turkiet
å andra, de magter, som nu förlama dessa
händer, hvarföre också dessa Staters oberoende
af Ryssland, och framför allt Skandinaviens,
är med Englands och Europas
intresse så nära förknippadt, att det måste
våga sista blodsdroppan och sista penningen
till bibehållande af nu varande ordning.
Englands Marin och Colonial-etablissementer
framvisa äfven nödvändigheten af
ofvannämnde politiska åsigter. Låtom oss
förbigå dess omätliga besittningar i alla andra
verldsdelar och endast kasta en blick
på de Europeiska, der alla Haf ega Engelska
Marin-etablissementer, hvilka med hänsigt till
de förstnämde likasom omgjorda hela verlden.
Gibraltar, Malta, Corfu, Jersey, Helgoland:
korrt sagdt, det finnes ingen punkt i verlden,
der ej England beherrskar håfven. Det
underhåller ej Flottor för att eröfra Länder,
det har nog af land; det underhåller
dem endast för att trygga sitt herravälde
öfver håfven, hvarvid jemnvigten i Norden
spelar en ej obetydlig roll. Således är
Ryssland den enda magt, som å vår sida
hufvudsakligen påkallar omtanka» af ett
Den 10 Augusti e. m.
95
försvarsverk. En slöja höljer väl kommande
tider, den man med den största skarpsynthet
icke förmår genomtränga, men omöjligt
vore det icke, att en Furste kan uppstiga
på Rysslands thron, hvilken ej skulle
förmå qväfva det förödmjukande i Englands
öfverlägsenhet, och i att se sig snart
sagt beroende af dess godtyckliga vilja, såsom
Hafvets beherrskarinna. En sådan Furste
skulle, sedan ingen ära för dess magt
till lands mera vore att förvärfva, måhända
våga allt, för att söka bereda sig Hamnar,
Matroser och Fartyg och på såsätt, om
cj underkufva, åtminstone mäta sig med
dessa håfvens Hjeltar, då i första rummet
visar sig behofvet af att flytta infrusna Flottor
till alltid öppna Hamnar.
a §•
Hvarpå bör Skandinaviens hufvudförsvar
grunda sigP
Af hvad jag ofvan anfört följer, alt
Sjö-försvaret hör utgöra hufvudföremålet,
och vi med ett tillräckligt antal skepp och
mindre fartyg höra hindra fiendtliga armeer
att landa på våra kuster. Mig synes, att
vi äro i behof af båda vapen, efter vi äga
håde öppna Kuster och Skärgårdar; men synnerligast
äro vi i behof af Örlogsflotta, ehuru
vi borde kunna med säkerhet påräkna ett
kraftigt understöd af Engelska Skepp; men
de äro icke genast att tillgå äfven under den
Den 10 Augusti e. ra.
mest gynnande förutsättning, och dessutom
kunna händelser inträffa inom England, eller
sådana krigsförliållanden med andra makter,
hvilka gjorde en effectiv afsändning omöjlig.
Således lortjenar Sjö-försvaret att synnerligast
fästa Regeringens uppmärksamhet, såsom
utgörande vårt enda medel att möta en
fiende och göra honom afbräck, innan han
beträder våra Kuster. Stridiga åsigter hafva
under nuvarande Riksmöte blifvit framställde
öfver den vigtiga frågan: huruvida man borde
uppoffra allt åt Sjö-försvaret i sin helhet,
hvarigenom man kunde anfalla och förstöra
en fiende och dess Transportflottor, innan de
hunnit landstigningspunkten, eller om man
borde afstå härifrån såsom för kostsamt,
och inskränka sig inom kust-försvar med
lätta Fartyg. Vid ett sådant förhållande är
det tröstande för håda dessa åsigter, att 2:ne
så store män, som en Gustaf Adolph och
Axel Oxenstjerna, äfven voro om hufvudprincipen
af olika tankar, i hvad angår att
invänta en fiende eller att först anfalla honom
; ty då de Kejserliga härarne under
Wallenstein och Tilly, med eld och svärd,
nnderkufvade hela Tyskland, och då vår
frihet och Religionslära äfven hotades, yttrade
sig den modfulle Axel Oxenstjerna:
”att det vore nog vågsamt för ett penninge
fattigt land , att flytta ett Krig till främmande
land.” Men dessa betraktelser vederlädes
af Gustaf, som sade: "Afbida vi
flen
-
Den ro Augusti e. m.
97
fienden i Sverige, så är allt förloradt, i
Jäll en slagtning förloras. Allt är vunnet,
om vi göra en lycklig början i Tyskland.
Hafvet är stort, och vi hafva i Sverige
vidlyftiga kuster att bevaka. Om fiendtliga
Flottan undkom oss, eller om vår klef ve
slagen, så vore ju fåfängt att förhindra
fiendens landstigning. På Strålsunds erT
hållande beror allt för oss. Så länge denna
hamn står oss öppen, är o vi i stund att
försvara vårt anseende på Östersjön och
underhålla en fri gemenskap med Tyskland.
Men för att skydda Stralsund, få vi icke
gömma oss undan i Sverige, utan måste gå
öf ver till Pommern med en Armee. Tala
således icke mera till mig om ett försvarskrig,
hvarigenom vi förneka oss våra bästa
fördelar. Sverige sjelf t bör icke se några
fiendtliga fanor, och blifva vi i Tyskland
öfvervundna, sä är då tid nog, att följa
er plan.” Så yttrade sig den Store Konungen.
Om det nu mera visar sig omöjligt,
att flytta Kriget i hjertat af ett fiendtligt
land, så höra vi så mycket mera Beflita oss
om att med tillhjelp af allierade bibehålla
vårt anseende och öfverlägsenhet till Sjös,
hvarigenom vi i händelse af en Krigsförklaring
kunna anfalla en fiende i dess egna
hamnar, och blockera de Transportflottor,
med hvilka han ämnat anfalla och bekriga
oss. Så hviskar ännu den Store Konungens
förklarade ailda till Skandinaviens folk.
37 H. 7
98
Den 10 Aug 11 sti e. m.
Skulle mot förmodan våra bemödanden
till sjös misslyckas, och en fiendtlig Här i
följe deraf beträda Skandinaviens jord, så
blefve väl utgången derföre ej oviss, men
mångas undergång och olycka blefve också
en följd deraf, ocb det är vid ett sådant
(som jag hoppas aldrig inträffande) förhållande
jag nu går att uppehålla mig.
3- §•
Om en fiendtlig Annee skulle gå ö fver Alands
Haf på Isen till Gnsselhamn eller Sjövägen
landa på våra Kuster och hota Hufvudstadens
bör då peri ferie-försvaret antagas
framför Central-för sv ar et; och om
det sednare antagesj huru bör det anor dtias?
Historien lärer oss, att med ganska få
undantag har aldrig någon med kraft anfallande
fiende kunnat å periferien motstås, af
en endast till försvar uppställd Armee,der
ej Termopyler varit att tillgå eller Armeerna
jemnlika. Man måste således, då båda
delarna saknas, söka positioner, i förening
med samlade stridskrafter, hvilket icke står
att erhålla öfverallt på en kuststräcka af
några ioo:de mil, öppen för fiendtliga anfall,
och med en indeldt Armee, så organiserad,
att hon under den djupaste fred kostar
Nationen nära nog så mycket som en
stående, utan att likväl 100 man kunna
kommenderas till serskild tjenstgöring, med
mindre än att nya utlagor dertill måste ut
-
Ben 10 Augus fri e. m.
99
skrifvas; men jag blir, vid frågan om Armeens
organisation, i tillfälle att närmare utveckla
detta ämne. Här gör tillfyllest, att
nämna, att med i å 2 års fiendtlig krigsförklaring,
i förening med rustningar, äfven
utan derpå följande anfall, skulle vi i financielt
hänseende varda ruinerade, om vi
under den tiden endast voro under gevär
med den samlade indeldta Armeen, hvilken
årligen i krigstid skulle kosta millioner, utan
att kunna inspara dess kostnad i fredstid,
hvilket på dubbelt sätt måste öka förlägenheten.
Denna omständighet, jemte omöjligheten
att kunna forse Kusten från Torneå
till Ystad med tillräckeliga Armee-Corpser,
nödgar oss efter min tanka att öfvergifva
Kusten och genom National-armering i massa
repliera på goda positioner och ökade
stridskrafter, hvilken anstalt jag kallar Central-försvar,
och som lika väl kan taga sin
början 1 mil som 10 mil från Kusten,
En Väl organiserad och försedd Armee,
Sorn landsättes på främmande Kust, erfar
en mängd för en Krigare angenäma känslor,
hvilka så kunna upplifva dess mod och
kraft, att den i första hettan nära kan försättas
i fanatism; men med några dägars
brist, marche, bivouaker &c. afsvalnar snart
denna ifver, då man med helt andra ögon,
ja med förvåning, skall se en fiende uppställd
i slagtordning, om hvilken man förut
H. •)*
IOO
Den io Augusti e. m.
ej kunnat göra sig något begrepp. Annat
blifver förhållandet, omen fiendtlig Aimee
på isen skulle ankomma öfver Ålands Haf
för att anfalla, såsom det skedde 1809. Den
ankommer då utmattad till våra Kuster,
måste börja med att bivouakera under en
sträng vinter (som utgör vilkoret för Arméens
öfvergång) och snart kommer den att
lida brist på proviant och fourage; han nalkades
då Stockholm utmattad, hungrig, frusen,
och i ett tillstånd, som mäste göra
segren ganska oviss, motenArmee, hvilken
samlad i Stockholm, är i öfverflöd försedd
med alla lifvets beqvämligheter. Stockholm
skulle vid en sådan händelse af vinter-attaque
utgöra den starkaste förmur för Sverige,
ehuru dess läge som Skandinaviens hufvudstad
för öfrigt är och för blifver det minst
passande. Vid en sådan händelse af vinter-attaque,
och då de till Stockholm närmaste
ArméeCorpser borde sammandragas;
hvartill då Wanäs Fästning? Och huru skulle
väl, i händelse Stockholm intogs, ArmeeCorpsen
komma till Wanäs? Vid en
landstigning om sommaren deremot anser
jag till och med Stockholms envisa försvarande
kunna blifva vådligt för Skandinaviens
ändamålsenliga försvar. Skulle likväl,
mot all sannolikhet, en fiende förmå intaga
Stockholm, vinter eller sommar, då kommer
det så kallade Central-försvaret att vidare
utveckla sig, och hvarmed jag derföre
nu går att sysselsätta mig.
Den io Augusti e. m.
roi
Oin ett fiendtligt anfall beslutas pä
Sverige, blifver troligen Åland den hufvudpunkt,
hvarest fienden kommer att etablera
sina depöler, och man kan således nästan
taga för afgjordt, att trakten norr om Slockholm,
från Gefle, samt söder ut till Norrköping,
med dess mot Åland utskjutande
udde, blifver den sträcka, mot hvilken en
fiende med hänsigt på Hufvudstaden utan
tvifvel kommer att rikta sina anfall. Visserligen
kunna landstigningar ske ännu mera
söder ut, men detta bevisar ytterligare
omöjligheten af att försvara kuststräckan, sedan
en fiendtlig landstigning för sig gått.
Antagom t. ex. att Svenska Armeen är af
öfvermägten tvungen att repliera på det så
kallade Central-försvaret, i händelse den ej
förmår bibehålla sig vid kusten och att
Stockholm forceras; då måste ju alla Provinsernas
National-armeringar äga sig utsedda
samlingsställen. Anfaller fienden Norr
om Stockholm och den derstädes församlade
Svenska Annee är nödsakad repliera på
Centräl-försvaret, så måste en väg utses för
alt förena sig så väl med de Norra som Södra
Provinsernas Nationalarmeriitgar; äfvensom
den mäste sättas i fullkomlig coinmunication
med Nordsjön, med Norrige,
med vår Allierade England. Blott då kommer
Armeen ej i afsaknad af krigsförnödenheter,
proviant och hjelptrupper. Uplands,
Gefleborgs, Stockholms och Westerås Läns
Beväringar kunde då äga Arboga och Öre
-
102
Den io Augusti e, m.
bro lill samlingsplatser, eler National-armeringen
från Nyköping, Norra delen af Östergöthland
samt Örebro Län äfven borde sammanstöta
; der skulle massan concentrerad
förmå bjuda fienden spetsen. Dalarnes armering
kunde knappt våga repliera på Arboga
eller Örebro, för att ej riskera att
blifva afskuren af en fiendtlig AnnéeCorps,
utsänd norr om Mälaren, hvilken dessförinnan
skulle från Stockholm hinna till Arboga,
— och borde således Dalkarlarnes reträtt
ske på Christinehamn, hvarest de i
förening med Wermelands Beväring, skulle
utgöra en ansenlig ReservCorps, hvilken sedan
borde framrycka till Örebro; men offensiven
emedlertid ej företagas mot en öfverlägsen
styrka förr än alla ofvannämnde
massor blifvit^ förenade, så att man kunde
hoppas framgång. Södra, Östgötha och
Småländska Beväringarne borde samlas i Eksjö
eller Jönköping. Skulle fienden anfalla
Söder om Stockholm i samma ändamål att
forcera Hufvudstaden, hvilket alltid för en
fiende synes mig böra utgöra hufvudföremålet,
så blefve förhållandet ungefär detsamma,
fast i omvänd ordning, då reträtten
måste ske norr om Mälaren med ofvannämnde
samlingsställen. Förmår då denna
concentrerade Armee-massa att drifva fienden
tillbaka om bord på sina fartyg, eller
också tvinga honom att capitulera, då blifver
ju f Vanäs Fästning i alla dessa händelser
till platt ingen nytta, hvarföre, med
Dun 10 Augusti e. in.
;tfseeiKle på Hufvudstaden och deromkring
liggande rika och fertila provinser, — nödvändigheten
visar sig att taga vattendraget
emellan Stockholm och Arboga till liufvudbasis
för operationerna. Skulle den concentrerade
Svenska Armeen åter vara nödsakad
att ytterligare retirera, så sker det
naturligast på Carlstad, ej på Wanäs, hvilken
äfven i den händelsen blifver lika olämplig
sorn Centralfästning, och kastar man en
blick på Chartan, så visar sig genast omöjligheten
af att ofvannämnde NationalArmeringar
och MilitairCorpser, synnerligast om
de nödgas gå Norr om Mälaren, någonsin
kunna komma lill Wanäs; anfall på
Stockholm hafva vi i alla afseenden först
att förvänta, huru man också må betrakta
denna fråga, ty llufvudstaden är likväl
för en fiende alltid lockande. Jag lemnar
nu denna ArméeCorps, för att undersöka,
om t. ex. en fiendtlig Aimée, jemte ett
hufvudanfall på Stockholm, skulle förena en
diversion medelst en landstigning på kusten
Söder ut, från Norrköping, hvilket efter
ali anledning vore att förmoda. Äfven
då blifva Götha Canal och Wanäs Fästning
i defensift afseende utan ali nytta, ty
förmår den Svenska NationalArmeringen att
genast drifva fienden om bord, behöfves ej
Wanäs Fästning; hlifver åter samma Armering
nödsakad repliera, för att samla större
krafter, så bör detta ändamål vara vunnet
vid Jönköping, hvarest fienden då bör
Den io Augusti e. m.
bjudas spetsen. Men skulle emot förmodan
Svenska ArmeeCorpsen nödsakas öfvergifva
positionerna vid Jönköping, så lärer väl ingen
Fältherre kunna förmås att retirera på
Wanås Fästning, hvarigenom han afskäres
från möjligheten att förena sig med Skånes,
Hallands och Elfsborgs Läns Beväringar,
och derjemte afskäres från ali communication
med hafvet, med Norrige, med våra
Allierade. Att retirera, dit troligen ingen fiende
lärer följa honom, om ej för att fånga
Armeen som i en råttfälla, synes mig
äfven oklokt, ty hela Skandinavien står då
fienden öppen utan allt motstånd, förr än
Norriges gräns möter. Reträtten kommer således
troligast att ske på Wenersborg eller
Götheborg, hvarigenom också Södra ArmeeCorpsen
sättes i tillfälle att förena sig med
den medlersta i Götheborg, om så skulle
finnas nödigt. Här visar sig då det rätta
Centralförsvaret och derjemte den starkaste
position, som Skandinavien har att uppvisa,
nemi. Götha Elf, Wenern och Clarelfven.
Bakom denna formidabla position borde Armeens
depoter etableras, om man anser ett
så långt gånget Centralförsvar nödigt. —
Der blifva de för en fiende alltid oåtkomliga
äfven utan Fästningsbyggnader, och derstädes
försvaras de af Skandinaviens förenade
Militairmassor, hvilka då ägande förlnonen
af en fri och Öppen communication
med liela verlden, visar en oöfvervinnelig
position, hvilket Wanäs icke förmår upp vi
-
Den io Augusti e. m.
io5
sa, och hvarifrån offensiven, med bestämda
fördelar företagen, snart skulle röja sin lyckliga
verkan. a5 §. i Norriges Constitution,
rörande Armeens användande, borde utsträcka
Norriges gräns till ofvannämnde position,
då högsta nöden så påfordrade, hvilket troligen
aldrig lärer inträffa. Carlstad och
Wenersborg äro således de ställen hvarest
Skandinaviens hufvuddepoter för Centralförsvaret
böra etableras, och bör derjemte i
Örebro och Jönköping mindre depoter i afseende
på Armeens behof äfven vara att
tillgå. Södra Armeens operationer böra bero
af vårt förhållande till Dannemark, samt
på de arne ofvannämnde ArnmeCorpsernes
mer eller mindre retograda rörelser. Förgäfves
invänder man, att denna position för
Cenlral-försvaret lemnar för mycket, af Skandinavien
öppet; ty, med reträtt på Wanås,
dit aldrig någon betydligare del af NationalArmeringen
kan samlas, emedan dess
läge sådant förbjuder, kommer hela Skandinavien
att blifva öppen för en fiende, i
händelse en tillbakaträngd Armee skulle gå
in dit. Helt annat var förhållandet före år
1814> till hvilken tid Norrige alltid utgjorde
en fiendtlig magt vid alla fredsbrott.
Hvad som då var försvarets Centralpunkt,
kan väl rimligen nu mera icke vara det.
Misstag i valet om CentralFästningens läge
måste antingen då, eller nu vara begångit.
Som ingen försökt leda detta förhållande i
bevis, har jag omständligare af handlat frå
-
Den 10 Augusti e. m.
gan, för att fasta allmänna uppmärksamheten
på nödvändigheten af att upphöra med
arbetet å Wanäs Fästning, då klokast torde
blifva att antingen rasera den, eller också
låta qvarstå hvad nu är färdigt till en evig
åminnelse af gjorda misstag, och en blind
envishet att icke låta erfarenheten styra alla
företag. Under samma cathegorie måste jag
föra hela inrättningen af PionierCorpsen och
deraf följande MilitairCommenderingar samt
grofva kostnader, hvilka alla blifvit inproductivt
använda i ordets fullkomligaste bemärkelse.
PionierCorpsen borde således upplösas
och fördelas på Correctionsbusen, hvilket
i alla afseenden skulle medföra både
moraliska och financiella fördelar, och böra
alla sålunda besparade medel användas på
Armeens materiell, på Flottor och Dockbyggnader
&c., hvilket vi till vår stora
blygd låtit slå efter, för Wanäs, Canaler
och onödiga CentralVerkstäder. Som fiendens
inträngande i Landet sannolikt innebär
en förlorad Sjöbataille, måste man vara
beredd på att förstöra Seglation af Götha
Canal genom Canalens rasering på vissa punkter,
ty eljest skulle ju en på Östergöthlands
Kuster landsatt fiende begagna den till sina
krigsförnödenheters transporterande in åt
Landet. Att en Svensk SkärgårdsFlotta skulle
genom Canalen insegla i Landet, vore den
största dårskap den kunde begå, så vida ej
en fiendtlig Annee inträngde, endast för al!
idka fiske i Wenern och Wetterin — Det
Den 10 Augusti e. m.
blifver alllid Svenska Flottans bestämmelse
att bålla sig vid våra Kuster, och att efter
en förlorad bataille åter samla sig för att
från en landsatt fiende afskära communicationer
och transporter. Endast på sådant
sätt kan den uppfylla sin bestämmelse. Således
synas mig Götha Canal och Wanäs
Fästning, äfven i militairiskt afseende, blifva
till mera skada än nytta; och på samma
grund som denna Canalsträgkning, då
den först afsågs, hade varit till oneklig nytta,
under en tid då Sverige ej ägde Kuster
vid Öresund, men till större delen var
ägare af Östersjöns stränder, på samma grund
blifver också denna Canal umbärlig, sedan
ofvannämnde förhållanden upphört och de
nu varande inträdt i stället. Att vilja försvara
Wanäs Fästningsläge som centralt i
båda de händelser, att Sverige och Norrige
utgöra a:ne eller ett Land, framställer sig
för mig analogt till hvad jag ofvan anfört.
Den nya projecterade station för Skärgårdsflottan
vid Söderköping synes mig lika problematisk.
Flottan bör visserligen äga belastade
stationer, men efter min tanka böra
de ej anläggas, der man säkrast har att
förvänta anfall, t. ex. å det rika Östergöthland,
der paan, efter en förlorad sjöbataille
och deraf följande fiendtelig landstigning, kunde
gå miste oni både Flotta och dess depoter,
hvilka såsom anlagda på de för landstigningen
minst tjenliga ställen genom sitt försvarande
lemna reträtte och communica
-
Den 10 Augusti e. m.
tioner öppna; en Flotta är i alla fall icke
hindrad att under sommaren uppehålla sig
hvarest för godt finnes. Provinserne Norr
öm Gefleborgs Län borde äga sin hufvuddepot
i Östersund, ty de skola alltid blifva
couperade med ett på Sverige lyckligt anfall;
men skulle en fiendtlig Armée landsättas
vid Hernösand till ex. borde Norra
Armeens Concentrerings-punkter så utses,
att den agde reträtten öppen äfven till Östersund,
i händelse anfall redan skett på Stockholm.
Af hvad jag ofvan anfört, synes mig
att,
1:0 Skandinavien hufvudsakligen bör beflita
sig om att erhålla ett väl ordnadt
Sjöförsvar, såsom vilkor för dess sjelfständighet.
2:0 Att om en fiendtlig Armée skulle
förmå landa på vära Kuster, måste den
bekrigas och tillintetgöras genom en National-armering
och allmän resning i massa,
hvarvid 3:ne Arme'eCorpser borde formeras,
den Norra, Medier sta och Södra med sina
OperationsLinier, på sätt jag ofvan haft
äran omnämna, och jag är då öfvertygad,
att äfven med [de största motgångar i början,
hvarvid en stor del af Sveriges vackraste
Provincer blifva af fienden occuperade,
skulle han sluteligen tillintetgöras vid
den formidabla defensions-linien, och de
Den 10 Augusti e. ni.
förenade stridskrafter, som ett sålunda ordnat
Centralförsvar har att framvisa. Men
med tillfredsställelse måste jag bekänna, att
ju mera man begrundar händelsen af ett
så långt drifvit Centralförsvar, och en dermed
förenad rätt olycklig ställning, ju mera
anser jag den aflägsen, ja snart sagt omöjlig,
ty dertill fordras en TransportFlotta
för minst 60,000 man, (hvilken ej är
så lätt att sammanbringa) och som derjemte
vunnit en afgörande Sjöbataille; eljest
voro dess comnmnicatiner afskurna. Alla
mindre partiella anfall af några 1000 man
tror jag icke på, ty dylika anfall skulle lika
lätt tillintetgöras, som dc dåraktigt voro
afen fiende försökta, och dertill fordrades
hvarken Wanås Fästning, eller något
såkalladt Ccntralförsvar.
Det är med dessa mina åsigter om
Skandinaviens politiska och geografiska ställning
jag går att yttra mina tankar om Arméens
organisation eller rättare sagdt öfver
Nationens armering i massa, i händelse en
landstigning af en fiendtlig Arme'e skulle
Om Arméens Organisation.
4 §•
OlägenJieterne af stående Armeer.
Försvarsverket och Arméen utgöra i alla
Stater ett oundvikligt ondt, sorn väl kan
liknas vid en frätande kräfta på Nation:, U
lyckas.
( IO
Den 10 Augusti e. ni.
välmågan; deras verkan bör äga elt relativt
förhållande till Statens politiska och geografiska
läge. Skandinavien är bland de
få Europeiska Stater, som minst af alla bör
lemna öppet fält åt denna frätande kräfta,
ty hvarje klippa som sköljes af hafsvattnet
på våra kuster innebär sitt eget försvar; vi
behöfva således vida mindre stående Armeer
än andra Länder, ehuru man synes tänka
tVertom, emedan Armeen blifvit ökad
i samma mån som vårt politiska läge vunnit
fördelar. Hvad olägenheter medföra ej
dessa i större skala! De undandraga Staten
dess kraftfullaste arbetare, hvilka vänjas vid
lättjan och ej sedan så lätt återgå till medborgsmannalifvet,
hvilken olägenhet Indelningsverket
i sin mån äfven medför, men
den tid måste likväl komma, då Medborgaren
och Soldaten utgöra samma personer,
och denna grundsats, der den ej redan är
antagen, måste förr eller sednare och af
alla Regeringar nödvändigt antagas. Erfarenheten
visar, huru föga garanti en Stat
äger för sin frihet, eller en Furste för sin
säkerhet i lejda Soldater. Samma Bajonetter,
som lånat sig till frihetens ‘förtryck, hafva
ej sällan blifvit rigtade mot den Thron,
vid hvars trappor de voro uppställda, för
att afvärja folkets alltför dristiga språk. Dessutom
bör man betänka, att en Stat, som
öfverlemnar sitt krigiska mod åt en egen
kast, ej blott måste frukta att få se denna
mycket skråmässigt utbildad, utan äfven lö
-
Den ro Augusti e. ra.
i 11
per fara att förstöra sitt folks innersta och
ädlaste lifskraft, ty om den krigiska andan
uppväcker och bringar till mognad mångå
ädla krafter i vår själ, så handlar Staten
ej blott orättvist, utan äfven oklokt, då den
hos sina medborgare söker qväfva denna anda,
och detta gör den påtagligen, då den,
genom upprättandet af lejda härar, undandrager
större delen af folket tapperhetens
och ärans värdigheter.
Indelningsverket inrättades på en tid,
då beskattningen endast träffade den synliga
förmögenheten. Jorden roterades under
en Enväldig Konungs Regering, och Sverige,
erhöll på sådant sätt, för en ringa penning,
en Armee att kunna användas utom sina
landamären. Man behöfde den tiden ej
tänka på Landets försvar; dertill fordrades
en hop Bonddrängar samt en anförare, hvilka
tillintetgjorde alla anfallsförsök, under
det Svenska Hären stridde för helt annat
ändamål. Än mindre behöfde man dertill
hålla en i beredskap stående Armee. Hvad
har väl nu så kunnat förändra omdömet?
Och hvem vågar förneka det fordna National-lynnet
vid frågan om att försvara fosterjorden?
Hvarest finnes, och hvaruti består
det skräckspöke, som hotar, och som nödgar
oss under freden antaga ett så kostsamt
och onödigt Militair-systéme, likasom borde
vi stå färdiga, för att invänta hela verldens
anfall. Måtte då Regeringen upplysa
I
Den 10 Augusti e. m.
oss om, hvaruti faran beslår, ty jag anser
clet icke värdigt ett fritt och tappert folk
att uppoffra allt för en suponerad fara, som
synes mig långt fjerran, och hvilken man
med kraft kan mota, om någon besparad
kraft hos Nationen finnes att tillgå, hvaraf
följer att man bör hushålla och värdera denna
kraft, så att den icke onödigt förspilles.
Då våra Politiska förhållanden undergått
så betydliga förändringar, och då vi
nu mera icke veta, hvart vi skola kasta våra
eröfrings-blickar med hopp om framgång
i förening med fördelar, så böra vi taga i
öfvervägande, alt freden nu är sluten, och
att Sverige och Norrige äro förenade, hvarigenom
vi icke mera äga någon fiende att
bekriga till Lands, hvarföre också de talrika
Armeerna kunna förminskas. Sannolikt
skall Nationens trefnad och sällhet utveckla
sig i samma nion, som vi ordna ett National-försvar,
så att vi icke allensst trygga
vår sjelfständighet, utan äfven i förening
dermed göra denna oundvikliga börda för
Nationen så lätt som möjligt. Efter dessa
mina åsigter kan jag icke rösta för Indelningsverket,
hvarföre jag vill undersöka och
framställa verkningarne af dess tillvaro, då
vi beklagligen skola finna olägenheterna vida
öfverstiga de deraf följande förmåner;
hvartill kommer det vigtiga Cardinal-skäl,
att om Indelningsverket verkeligen vore så
för
-
Den io Augusti e. m.
förträffligt som dess försvarare nu anse det,
så hade, utan tvifvel, åtminstone någon
hland verldens upplysta Nationer antagit
det under en tidrymd afi5o år, sedan det
i Sverige infördes.
Carl den XI var onekligen en stor Statsman,
och hade han kunnat uppstå för att
verka hlott 5o år sednare, så hade han visst
icke bibehållit hvarken Indelningsverket,
eller Presterskapets aflöningssätt, hvaremot
han torde ansett betänkligt, att så mycket
som sedan skedt, förändra flera andra sina
verkeligen förljenstfulla administrativa åtgärder,
bland hvilka dess Lagverk synnerligast
må nämnas. Hans efterträdare hafva
söndrat och flickat allt, med undantag af
det odugligaste, nemligen Indelningsverket
och Presterskapets aflöningssätt, oaktadt det
ena som det andra utgjort Sveriges hufvudsakligaste
landsplåga. Men att dessa kunnat
så länge bibehålla sig, derföre hafva vi
att tacka vårt högst olyckliga representationssätt
, genom hvilket vi aldrig kunna
förvänta några framsteg i administratift afseende.
5 §.
Hvilka äro Olägenheterna af Indelta Armeer?
Dess
löningsmethode med Boställen utgör
till en början en hufvudsaklig olägenhet.
37 II. 8
Den io Augusti e. m.
Kongl. Maj:t liar äfven insett denna sanning,
och derföre medelst en Nådig proposition
till Riksens Ständer begärt förändring deruti;
men den afser likväl mera en jemnare
aflöningsmethode, än olägenheternas afhjelpa
nde isin helhet. Sättet, hvarpå Landets
öfriga Utlagor sammanblandade utgåj till
Kronan och öfriga Embetsman, visar sig i
samma olämpliga form. De borde derföre
alla inflyta till Statsverket, hvarigenom en
verkelig beräkning och dermed förenad hushållning
vore möjlig. Man märker ej tyngden
och orättvisan af dessa med olika interessen
sammanblandade beska ttningsprinciper,
hvilka tungt återfalla endast på den
skattskyldige Jordägaren.
Utom hvad Kongl. Maj:t och Kronan
tillkommer af landtbruket, söka äfven alla
andra Löntagare att vinna det högsta möjliga.
Då någon ny Soldat antages, uppstår
stundom fråga om ökade rättigheter. Nästan
ingen ny Pastor hälsar sina nya åhörare,
utan att åtminstone försöka vinna bättre
vilkor, hvilket stundom lyckas. Soldaten
beklädes till hälften af Kongl. Majit och
Kronan, till hälften af landtbruket. Ehuru
de genom sina boställen hafva sitt uppehälle,
kunna de ej nyttjas utan nya utgifter
och kostnader. En mängd andra sådana
förhållanden leda äfven till origtig hushållning.
Då man undersöker, hvad af Landet
utgår till Embetsmål! i jord och pen
-
Den io Augusti e. m. ii5
ningar, är summan mer än tillräcklig att
väl aflöna oell underhålla de nödvändisre:
O ^
hvar och en Glass i proportion af deras
tjenstebefattning. Deras löner borde, beräknade
i spannemål, förvandlade till penningar
utgå efter Markegångspris, hvarigenom
de ej voro underkastade penningens vansklighet,
intill dess man hunne fa ett stabelt
mynt och fullkomlig säkerhet för dess bestånd,
hvilket endast torde blifva möjligt
genom Bankens totala reorganisation. Hvad
oersättlig förlust måste icke Sverige årligen
vidkännas genom sammanblandningen af
Jordbruket med alla Stånd! Icke blott Köpmän,
i de flesta småstäder, utan äfven en
del civila Embetsmän, Prester och de flesta
Militairer äro Jordbrukare, då de likväl
borde höra till den tä ande Classen. Man
betalar ju skatter till Statens och ordningens
upprätthållande, hvartill Embetsmän fordras:
Desse böra aflönas med samma skatter, och
då de af den närande Classen taga sina behof,
återgå de till dem. — Så är förhållandet
i andra länder. Hinner Embetsmannen
fullkomligt sköta sitt åkerbruk, då bevisar
sådant, att han ej har nog att göra som
Embetsman. Invänder någon, att det gör
lika, antingen han är närande eller tärande,
blott han har sitt uppehälle, då skulle ju
Jordbrukaren ej hafva mera afsättning, antingen
en Armee är sammandragen eller icke
sammandragen, då den i alla fall är född
3? H. 8*
Den io Augusti e. m.
inom Svenska Gränsen; men man märker
nogsamt skilnaden. Således om de classer
af medborgare, som borde vara tärande,
verkeligen voro det, skulle derigenom lemnäs
tillfälle åt en mängd Jordbrukare att
utvidga denna näring; de skulle sättas i
tillfälle att lättare utgöra sina utlagor, genom
den säkrare afsättningen, och penningen
återginge såmedelst till en jemnare circulation
inom hvarje Provins. Det motsatta
förhållande, räknas nu bland de hufvudorsaker,
hvarföre skatterne äro så tryckande i
de provinser, som icke draga fördel af anslagen
ur allmänna Medel; också qväfves der
all välmåga och borgerlig trefnad.
Man behöfver endast fråga en skicklig
Civil eller Mili fair Embetsman, som äger
Indelning, om ej bans enskildta hushållning
lider genom en trägen occupalion i Kronans
tjenst, — eller kan man väl föreställa sig,
att den publika tjernsten alltid skall sättas
framföre det egna intresset, och aldrig
blottställas att deltaga i det sednares förluster?
Om jag supponerar det bästa,' som
här är, att Embetsmannens egen hushållning
vanskötes, men aldrig Kronans tjenst, hvad
lider ej Riket då genom de tusendelals sådane
Landthushållare, som besitta en mj'ckenhet
Kronans jord, hvilken genom Kronoarrenden
kunde tillskapa lika som en ny
'verld. Ecclesiastik-Staten äger 191 o Hemman,
Civil-Staten 473? Militair-Slaten i634,
Den io Augusti e. m.
117
Summa 4OI7 hemman, utom 85^ andra
lägenheter, sorn, med antagande af att man
är besutten på-Jrdels Hemman, skulle lemna
rum till 16,000 idoga hushåll. Om denna
ofantcliga yta af Sveriges fruktbärande jord
bortarrenderades på 3o å 5o år, skulle afkastningen
deraf ökas, synnerligast när man
betraktar, huru Boställen stundom vanskötas
och utsugas; då de ofta endast en kort tid
innehafvas. Man talar om afskaffandet af
dagsverks-skyldigheten, samt om det feodala
i deras bibehållande; denna feodalism ligger
just i Embetsmannens boställsskötsel,
ty den måste bestridas med legda dagsverkare,
intill dess de genom stahla Arrenden
öfvergå till en sorts egande-rätt. Jag skulle
anse lämpligast, att de bortarrenderades på
3o år till en början, och att egande-rätten
sedan fästes vid dessa arrenden, likväl med
ovilkorligt förbehåll i alla afhandlingar om
desse Hemman, att icke i framtiden komma
med pretentioner på ali jords lika beskattningj,
hvilket ungefära förhållande nu visar
sig med nu varande Krono- och Skattehemman;
ty deras förste innehafvare hafva
också erhållit dem, snart sagdt, utan någon
köpeskilling. I all jords lika beskattning
ligger dessutom ett tomt ord utan betydelse,
då man hvarken kan hindra den ene att
förbättra eller den andre att försämra.
1:0 Rörande indeldta Befälet.
Den sanna krigsäran bör icke vara fä
-
Deri io Augusti e. rn.
stad och låter icke fästa sig vid egennyttans
förföriska villor. En rättskaffens Militair bör
sätta sitt högsta goda i sin Konungs Nåd
och i den ökade högaktning han förvärfvar
sig vid hvarje befordran af alla medborgare,
då hans förtjenst allt mer och mer närmar
benoni Thronell och Monarkens förtroende.
Denna sanna hederskänsla fördunklas ofta
genom Indelningsverket; ty olikheten i aflöning
inom samma grader af alla vapen,
gör att egen nyttan måste segra öfver den
verkeliga Militaira esprin, och en Officer,
med ett godt Boställe, nödgas stundom försaka
sin Konungs Nåd och befordran, emedan
han derigenom sättes ur stånd att försörja
sig och famille, då likväl en sådan
Nåd alltid borde medföra bättre vilkor.
Bland stridbara Nationer, liar alltid
Svenska Folket varit utmärkt för sin tapperhet,
och äfven de sista krigsåren under
en jemn tjenstgöring har Indelta Armeen
ådagalagt prof häraf. Men hvad hafva vi i
framtiden att vänta, sedan den jemna krigsöfningen
åter upphört, och krigsäran samt
skickligheten öfverlemnas åt vekliglien i
åkerbrukets armar? Jern för t. ex. Svenska
Indelta Armeen vid Konung Carl XII:s död,
och denna samma Annee några och 20 år
derefter under en jemn fred, vid början af
Finska Campagnen 1741» ja! allt sedan ändatill
1813. Huru kan man vänta att krigsära,
disciplin och mannamod skulle kunna
Den 10 Augusti e. m.
"9
underhållas hos en Militair, som jemt vistas
på landsbygden i ett stilla och enformigt
lugn, hvilken endast använder en hort
lid på året till öfning, då den öfriga tiden
tjenar att utplåna ett yrke, som aldrig genom
någon längre och jemnare öfning i
ungdomsåren hunnit fästa varaktiga rötter,
och hvilken tillika hlifver anvist att taga
sin aflöning ur ett näringsfång, hvars natur
fordrar ett hushålls- och handels-genie, och
hvars vidd kräfver idkarens hela odelade
omtanka.
Då en Militair-Embetsman kan oka sin
inkomst i mån af den insigt han förvärf var
sig i Landthushållningen, hör man ej förundra
sig, om någon söker vinna alla möjliga
fördelar och heqvämligheter af en tjenst,
som leni nar honomså tillräcklig tid dertill,
och derjemte ålägger honom, enligt Lagar
och Författningar, att förvärfva kunskaper,
som till tjensten icke höra.
Utom Militair tjensten, hvad tillkommer
ej en Indelt Officer att känna? KneckleContracter,
författningar för Rust-och Rotehållare,
Ekonomiska Lagar om Boställens häfd,
Indelningshafvarens skyldigheter, och mångfaldiga
andra biomständigheter. Vid HuseSyner
commenderad såsom RegementsFullmägtig,
hör han vara Jurist, för att kunna
iagttaga alla Lagens Stadgar och Förordningar
i denna vidsträckta befattning, samt veta
/
120
Den 10 Augusti e. m.
om värderingen på gamla gärdesgårdar oell
uthus skett efter Markegångs-Taxan. Detta
gör, att en vid Militair-sjenstgöring distingerad
GarnisonsOiiicer har svårighet bibehålla
samma reputation som indeld. Kälman
härtill lägger dess egen hushållning,
som är grunden till utkomsten, hvad tid går
då icke bort, sorn borde tillhöra Kronans
tjenst, och endast användas att förvärfva de
kunskaper och den höga anda, på hvilken
Fäderneslandets väl och Monarkens ära en
gång bero,
2:0 Rörande indelte Soldaten.
Soldatens sjuklighet och oduglighet alt
uthärda marcher, hvilket ofta yppar sig i
början af Campagner, tillskrifver jag äfven
Indelningsverket. Då medborgaren blifver
indelt Soldat, befrias han från nödvändigheten
att med idoghet och flit förtjena sitt
bröd, ty på många orter har Soldaten alla
sina behof så öfverflödigt uppfyllda, att de
icke sällan öfvergå den gräns förfa ttningarlie
utstaka; dels genom brist på tillsyn,
dels genom lättheten att skrämma den enfaldige
Landtmannen; och så att han nästan
utan att behöfva arbeta, har sitt fullkomliga
uppehälle. Huru mångå begagna icke detta
tillfället att vara sysslolösa, hvarmed snart
en för en krigare aldeles otjenlig tröghet
och orörlighet inställer sig, då Bonden deremot,
genom dagligt arbete hepima, samt
Den 10 Augusti e. m.
12 1
forors transporterande ofta io å 12 mil på
några dagar, underhåller jemn rörlighet och
hälsa. Indelningsverket lemnar oss visserligen
någon del af den Annee, som då
krig infaller, erfordras till Fäderneslandets
försvar; men äfven i djupaste freden har
alla nationer behof af Militair under Gevär.
De som påminna sig upproret i Skåne 1811,
kunna häst bedömma frågan. Detta herrliga
land hade kanske blifvit plundradt och
härjadt, om, i stället för då varande Mörnerska
Husarerne och Konungens Värfvade
Regemente, Armeen derstädes endast varit
indeld; en tygellös folkhop hade då fått
vapen i händernc, då säkerligen eröfringen
af SoldatTorpen och Gevärsförråden blifvit
första frugten af dess tapperhet. Om en
oordning skulle inträffa å annan ortj kunde
man ej nog värdera ett Compagnie under
Gevär, hvars biträde man med skäl har
rätt att påräkna vid betraktandet af hvad
Indelta Armeer kosta, hvilket öfverstiger 4
å 5 gånger Bevillningen af Jordbruket; ty
ett Hemman, värderadt till 5ooo R:dr Banco,
har 10 R:drs bevillning. Hvaremot en
Soldat kostar Hemmanet circa 4° k 5o R:dr
Banco och hela Roteringcn 72 R:dr <;); frdelar
häraf på ett Hemman göra 40 R:dr Banco,
hvaraf Kronan endast deltager i halfva be
-
*) Alla behöfva arbetare, alla veta värdera
Jorden, — således måste Torpet komma i beräkning.
Detta bortarrenderadt mot arbete
11'i
Den io Augusti e. ra.
klädnaden. Förhållandet blifver i proportion
mindre i de orter der 2:ne Hemman
hulla en Soldat, — häraf visar sig att kostnaden
för Soldaten nära nog uppgår till det
samma som storskatten af SkatteHemman.
Då ioo man som vakt eller till tjenstgöring
commenderas, måste Nationen genast
vara beredd på en extra utgift, ehuru Armeens
underhåll redan är utgjord, och skall
denna dyrt underhållna Annee marcliera till
gränsen emot en fiende, erfordras genast
ofantliga summor. Sverige var icke, hvad
det nu är, då Carldén XI organiserade Indelnings
Verket. Yppighet och det stora behofvet
af utländska varor, utom nödvändigliets-artiklar,
voro okände. Afla medborgare
arbetade för äran och ett tarfligt uppehälle;
Soldatens beklädnad var enkel, ej dyrbar;
Landtmannens mästa utlagor bestodo i effecter,
dem hans egendom producerade; Fabriker
och handel voro af obetydligt inflytande;
enda och bästa sättet för despoten
att då få en Annee, var att indela den på
jorden; men livad förändringar har icke tiden
åstadkommit sedan? Soldatens under
-
till io4 dagsverken å 16 sk. B:co . . 34: 32.
Pä 3:ne år beklädnad, gör årligen
circa 12. —
Passevolancen
8. —
Vedkörning, plöjning, husens underhållande,
samt allt arbete, minst 14. —•
Dess lön upptages lill
4- —
Summa B:co JEitdr 72: 32. -
Den 10 Augusti e. m.
hållskostnad har tiel efter annan stigit; dess
klädsel har vunnit nya förbättringar och
dyrbarheter. Allt måste jordbrukaren anskaffa,
lika som denna näring vore den enda
räntegifvande i samhället; ehuru man
nästan kan säga, att hon nu mera är den
enda icke räntegifvande.
Hvad fiir en högst underordnad röle
spelar icke indelta Soldaten vid frågan om
Armeens numerär. Blott en enda obetydlig
Campagne, der i5 å 20,000 man gingo
förlorade, och hela Indelta Armeen vore
sprängd! Då rättighet dessutom är medgifven
för Rotarne att lega bland Beväringen,
skulle ganska säkert, under en fortsatt Campagne,
indelta Soldaten de facto endast komma
att bestå af Be vä ringsfolket, hvarifrån
knappast Befälet torde kunna undantagas.
Hvartill då under fredstid underhålla denna
dyra Armee, för att vid ett inträffande
krig vid första Bataille icke äga annan tillgång
till dess ersättande än genom Beväringen,
hvars skyldighet det i alla fall är att
möta fienden! Att då bland dem betala vissa,
för det att de skola ingå bland indelta
Armeen med icke större skyldigheter, än de,
hvilka icke blifva legda: innefattar ej detta
en orättvisa och en onödig tunga för dem
sorn skola betala legan? Vöre det då ej förmonligast
att, med afkastningen af Indelningsverket,
underhålla i:sta Glassens Beväring
under gevär och i militairscholor, för
Den 10 Augusti e. m.
alt hos dem inplanta krigstjensten med sådant
alfvar, att Nationen med tiden derigenom
vann den esprit, intelligence oell
disciplin, som nu mera för en Amme är
oumbärlig? Ammen borde då utgöras af Nationen
emellan 20 och 3o år med rättighet
att lega bland dem som fyldt 3o år,
men först sedan den legande i 2o:de året
genomgått den militaira öfningen. Med tiden
danades sålunda inom Svenska Nationen
ett outtömmeligt förråd på skicklige krigare.
Tvenne månaders tjenstgöring, förenad
med fullkomlig militairisk undervisning, skulle
mer utbilda våra Svenska Ynglingar till Militairer,
än några dagars möte för indelta
Arméer förmår åstadkomma. Med fullkomligt
godt Befäl, danas lätt en god och brukbar
InfanteriArmée, af hvad Nation som
hälst, då Soldalen äger nog styrka att bära
geväret. Alla Napoleons Compagnier vitsorda
den sanningen, att ett godt Befäl utgör
den rätta stammen i en Aimée. Och
som samma Befäl bibehålles, bibehålles kärnan
af Arméen. Hvad Soldaten angår, så
hafva vi alltid funnit de yngste karlarne, sedan
de blifvit exercerade, vara de käckaste.
Den oförvägenliet, som åtföljer ungdomen,
är rätta stämpeln på en rättskaffens
Soldat; föröfrigt kan ingen neka, att ju ungdomen
egenteligen bor strida för Fäderneslandet,
hvarföre den äfven i ungdomen bör
lära sig krigarens yrke.
Den 10 Augusti e. m.
125
Att en Soldat slåss bättre, då han har
ett Torp, Hustru och Barn, vore en dårskap
att vilja påslå: tvertom, i fall han under
blixtrarna af striden påminner sig sitt
Torp, sin Hustru och små Barn, sä väcker
denna hågkomst snarare feghet än bravour,
genom Stankan på den förlust han åstadkommer
sin familia genom sitt lifs vågande
och förspillande, då deremot äran hos ynglingen
är utan rival på denna bana.
En alltid arbetande person, som geuom
flit och idoghet nödgas förtjena sitt
bröd, är skickligare att uthärda krigstjensten
mödor, än den, som oaktadt aflöning
af goda Boställen är berättigad att göra intet.
Finnes väl ock någon Nation i verlden
med vår folknummer, som underhåller
3o,ooo man på sådana latmans-vilkor? Men
om denna fråga ej kan besvaras med annat
än nej, så uppstår billigtvis en ny fråga:
BÖr Indelningsverket bibehållas, och Svenska
Landtmannen underhålla en Armee,
som hvarken i freds- eller krigstider uppfyller
sitt ändamål, som, då krig infaller’,
drager dubbel aflöning, som då är otillräcklig
och måste sammanblandas med en dass
medborgare, hvilka, säga hvad man vill, i
början blifva styfbarn, i jemförelse mot de
egentliga Soldaterne, och hvilkas sanna värde
ej rätt erkännes förr, än efter vidkända
motgångar?
2^6
Den io Augusti e. m.
6 §.
Behof vet och möjligheten af att förminska
stående yl r me en, samt i förening dermed
äfven 3:dje HufvudTiteln.
Sedan den allmänna freden inträffat,
Lafva alla Nationer förminskat sina Armeer.
England föregick dem härutinnan med godt
exempel; och oaktadt Ministeren arbetade
emot förslaget, segrade det dock i Parlamentet.
Bland en mängd talare i Underhuset
yttrade sig i ämnet, Sir Francis Burdett,
sålunda: Sedan nu ett Skräckspöke,
Bonaparte, är undanröjdt, så hafva Herrarne
der pä andra sidan (JMinistrarne)
uppstäldt ett annat, för att bevisa nödvändigheten
af en hög frids fot; detta är
Ryssland. Men jag fruktar ej, att Europas
lugn frän denna sidan kan störas. Dessutom
, hvarföre hafva Ministrar ne medverkat
att gifva åt Ryssland den öfvervigt,
som man af målar för oss så vådelig
för Europas lugn; var det för att kunna
skrämma oss med den under freden? Sedan
man uttömt våra skatter för ett krig,
som beredt den, vill man under freden taga
vår sista skärf för att bibehålla krigstillståndet!
Man vill fortsätta kriget under
freden — och man glömmer att det
är mot oss sjelf va, som det föres, och till
förmån för sjelfva den öfvervigt, man föregifver
sig befara. Den största fara som
hotar oss, är den, som våra financer er
-
Den 10 Augusti e. rn.
127
bjuda. För att afvända den, måste vi
tänka på inskränkningar. — — En Milis
och Folkets kärlek, är tillräcklig för att
hemma i landet bibehålla lugn, frihet och
sjelfständighet. Till vära Coloniers skjdd
äter, afskicke man Skepp, men skulle Colonierna
kosta mera, så är bättre att lemna
dem. I de fordna goda tiderna, då
England lade grunden till sin frihet, hörde
man icke talas så mjcket om en stående
här och en krigisk anda som nu. När
Spanska Ministern frågade Elisabeth, hvar
hon hade sitt Garde! visade hon på Folket
och svarade, detta är Engelska Kronans
Garde (lior! hör!) — Min tanka är derföre
, att Huset skall förkasta Ministrarnes
plan, såsom förderflig för friheten och fäderneslandet
; detta skedde också med 36
rösters pluralitet. Stora militairindragningar
blefvo en följd deraf, äfvensom indragningen
i andra grenar af förvaltningen, hvartill
ParlamentsLedamoten Hume genom sina
tydliga, calculer bidrog, likasom afskaffandet
af flera tryckande pålagor.
Utom England har Beyern indragit några
och 20,000 man, Sachsen 10,000; så
äfven Österrike, Frankrike, Ryssland 0. s. v.
— Med ett ord, alla hafva indragit, utom
Sverige. Vi deremot hafva ökat, och hvar
finnes gällande skäl till detta besynnerliga
förhållande, då icke föreställningat deremot
saknats från Representationen under föregående
Riksdagar?
ia8 Den 10 Augusti e. m,
Indeldta Armeen var fordom tillräcklig
icke allenast lill Sveriges försvar, då
så påfordrades, utan äfven till Finlands
och till Pommerns; under hvilka tider Norrige
alltid vid sådane tillfällen utgjorde en
fiendtlig magt, hvilken äfven fordrade uppställandet
af en Armee. Allt detta verkställdes
utan conscription, och Sverige förblef
sjelfständigt; men nu, sedan faran aflägsnat
sig i samma mån som Skandinavien, förenad,
vunnit en ökad militairstyrka och derjemte
ökad säkerhet \ ett förbättradt politiskt och
geografiskt läge, nu mera är den otillräcklig!
Af den 25,ooo man starka Armee, som
vi 1813 uppställde emot Napoleon, med
hvilken vi sedan inträngde i Holstein, jemte
en betydlig Armee emot Norrige, genom
hvilka ansträngningar Skandinavien förenades,
— af dessa Armeer hafva vi, oaktadt
vårt nu mera isolerade och fördelaktiga läge,
bibehållit större delen, och dess Befäl
har blifvit ökadt med 724 nya beställningar,
utom alla Passe volance-Commissariatsbeställningar;
derjemte hafva vi fått 2:ne
nya Skånska InfanteriRegementer, Gottlands
Nationalbeväring, LifbeväringsRegementet,
Hallands Bataillon och sluteligen PionierCorpsen.
Yi hafva sedan 1809, då Sverige
återvann frihet och sjelfständighet (den vi
icke äfventyrade af brist på Armeer, utan
af brist på förnuft i politik) ökat Befälet
af vår Armee med 5o proc. eller med en
Ba
-
Den to Augusti e. m.
159
Bataillon på hvarje Regemente. Påkallade
införandet af conscriptionen denna tillökning?
Då hade varit bättre att icke införa
den. Ali fara var ju redan öfverstånden,
när conscriptionen antogs; — det var icke
behofvet sorn påkallade denna Lag; den tillkom
af förkärlek till allt hvad som var
Fransyskt; derföre att Napoleon egde en
conscription, derföre skulle vi också hafva
en. Något nytt borde väl åtminstone åtfölja
en revolution; ehuruväl Sverige aldrig
saknat krigare, då frågan handlat 'om att
försvara friheten och sjelfständigheten. Till
vår kunskap kom endast Napoleons militaira
bragder, dess Ärrne'ers segrar och framgångar,
hvilket uppeldade det Svenska Ridderliga
hjertat till enthusiasme för dessa frihetens
kämpar; och likväl hade de redan
180g upphört alt kämpa för friheten. Det
var till frihetens förtryck som Despoten numera
drog i fält, och vi hade att tacka
endast vårt lyckliga, geografiska läge för
att icke äfven vi lingö erfara hans förtryck
och hans Armeers plundringar, hvilket väl
torde varit hufvudorsaken, som afsvalnatden
förut rådande enthusiasmen för verldens då
varande Alexander. Nu är conscriptionen
antagen, hvilket jag, hvad Sverige angår,
högeligen gillar; dock böra vi också begagna
den. Om Sverige likt Frankrike och
flere andra länder vore omgifvet af oroliga
grannar i stället för af vatten, klippor och
37 H. 9
Den 10 Augusti e. m.
skär, så skulle jag rösta för bibehållandet
af stående Armeen, men med Sveriges lyckliga
belägenhet, (oaktadt de vidsträckta kusterna)
utgör den redan antagna conscriptionen
det sanna och rätta försvarsmedlet,
hvartill Befäl aldrig skall saknas, så länge ett
enda Svenskt hjerta klappar, och med denna
skyldiga uppoffring bör äfven skyldigheten
att underhålla en till sitt ändamål alldeles
otjenlig indeldt Armee upphöra. Till Fäderneslandets
försvar är National-armering tjenligast,
ty man kan då samla stora massor
utan kostsamma och långa marcher, på den
punkt der försvar påkallas. — Skulle Sverige
behöfva föra krig i främmande land,
då är tid nog att dertill lega en Armee,
hvilken icke blifver svår alt erhålla och
uppställa, då hela Nationen är exercerad.
Hvartill tjena för öfrigt våra stora och kostsamma
Läger, dit Regementet' stundom hafva
4° ^ 5o mil attmarchera, till odrägelig
plåga för folket med inqvarteringar &c.? —
Man bör likväl ihågkomma, att om krig
endast inträffar hvart 3o:de eller /^o:de år,
så komma troligen, åtminstone icke de äldre
af nuvarande Generaler att föra Armeer emot
fienden. Högst 3 å 4 Regementet’ böra sammandragas,
hvarmed erforderlig öfning för
högre Befälet bör kunna ernås.
Vid alla Riksdagar har 3:dje HufvudTiteln
blifvit förökad, så att den vuxit från
i8io då den var 1,493,816 R:dr till 1823
Den io Augusti e. m. 131
clå den blef 4>111,356 R:dr 16 sk. 2 r:st.
Efter slutad fred 1815 uppgick den endast
till 2,526,278 R:dr i5 sk. och har således
under fortsatt fred stigit till hvad den nu
är, eller ökats tned 1,585,078: 1. 2. hvaribland
likväl några förut oberäknade ordinarie
inkomster äro upptagne. Att upptäcka
en oroterad hemmansdel, har utgjort ett ämne
för Regeringens mödosamma forskningar;
oaktadt vi äga 70,000 frivilliga krigare; och
de flesta Riksdagars hufvudföremål hafva
varit: mera Soldater, mera penningar, allt
under den djupaste fred; och i samma mån
sorn vi, vida mer än andra Makter, haft
skäl att förminska vår höga krigsfot, i samma
mån hafva vi funnit för godt att öka
den och såmedelst nedtrycka Folket eller
rättare Jordbrukaren under tyngden af ökade
skattebördor, hvilket sluteligen torde leda
till motsatsen af hvad man dermed ämnat,
hvarjemte en onödig farhåga för fiendiliga
anfall möjligen af våra flender kan föras
under namn af fruktan, snarare än af försigtighet;
då det onekeligen är till deras
fördel och vår egen skada vi bibehålla ett
så utmattande systeme. I ett despotiskt
land kan det måhända vara behöflig!; men
i ett land, der man sjelf vakar öfver bibehållandet
af sin frihet och sina rättigheter,
der bildas i farans stund all erforderlig
milita!risk anda, hvarpå Historien lemnar
mångfaldiga exempel. Hvarföre då dessa
omåtlliga ansträngningar i fredstid?
3? H. 9*
Den 10 Augusti e. ra.
1793, då Spanien hotade med ett infall,
nödgades Franska Republiquen att deremot
ordna ett försvar; då fanns hvarken Armée,
Magaziner, Gevär eller Kanoner, hvilket allt
genast måste anskaffas. På kort tid nog befordrades
en simpel Officer af denna nyorganiserade
Aimee till General, slog under
tiden Spanska ArméeCorpserna, eröfrade deras
fästningar, tvang fienden till fred, den
han sluteligen såsom Fransk Plenipotentiaire
sjelf dicterade i Madrid. Så har man många
exempel, huru faran tillskapar genier, blott
man lemnar deni frihet att utveckla sig.
Herr Grefve Björnstjerna försvarar i
sitt Arbete, rörande en jemnarefördelning
af lönerna inom Indelta Arméen, den na
varande Armeens organisation pag. 8 och
9, inlemnad till Konungen den 17 Junii
1826, hvarest ett skäl nämnes, som jag synnerligast
måste ogilla, det nemligen, att i
händelse af återgång till det gamla, skulle
samma medföra den största olägenhet för
Arméen sjelf, derigenom att allt avancerande
i tjenslen skulle på lång tid upphöra; men
hör väl Fäderneslandets och Nationens väl
uppoffras för något dylikt? Man jemföre
delta Ilr GeneralAdjutantens yttrande midt
under den djupaste fred, med Franska KrigsMinistern
Carnots skrifvelse till General Massena,
som en Chef commenderade Italienska
Arméen under Republiquens 8:de år; då
midt under krigsbullret en sträng reform
D e ii ie Augusti c. ni.
133
anbefalltes, för att förminska ett onödigt
antal Generaler och Officerare, äfvensom den
civila administrationen, en följd af sammanstötande
3:ne ArmeCorpser, och denna reform
verkställdes, emedan den var till Republiquens
bästa, oaktadt den var stridande
mot individuers fördel inom Armeen. Men
i motsatts häraf talar den Svenska GeneralAdjutanten.
Icke underligt då, om allt måste
uppoffras för Arméen, äfven under den
djupaste freden.
Herr Grefve Björnstjernas ofvannämnde
Arbete lemnar en fullkomlig öfversigt af alla
Indelningsverkets tillgångar, hvaraf visar sig
ett Medium af 25,687 R-'dr B:co för hvarje
Regementes befäl, äfvensom att ett Regemente
med samma skyldigheter åtnjuter
32,3oo R:dr, då ett annat deremot endast
åtnjuter 18,331. Ingenting talar mera tydligt
för behofvet af en tolai Reform.
Låtom oss derföre använda allt hvad
till Indelningsverket hörer, icke Adels fanemedlen
undantagna *). Dermed är sjelfständigheten
fullkomligt tryggad, och alla sednare
anslag kunna således besparas.
StatsVerkets intrader af Gottland måga
användas till Öns försvar, men icke bör
*) Då KrigsmanslmsCassan bör öfvertaga In va lid—
Inrättningen, om deri anses nödig oell nyttig;
men också ingenting mera; och låtom oss i
fredstid äga eU Beiaf svarande deremot.
J 34
Den 10 Augusti e. m.
Sverige dertill bidraga med en stilling, hvadan
den kostsamma och för Innevånarne
tryckande Armeringen hör upphöra. Om
vi icke äro Herrar i Sjön, blifver det omöjligt
att försvara Ön; äro vi Herrar i Sjön,
blifver det lika omöjligt för en fiende alt
eröfra Ön. Således är hela anslaget till
Gottlands försvar en oklokt utkastad Summa.
Jag vågar derföre föreslå följande indragningar,
och börjar med att i korthet
upptaga grunderna till Armeens Organisation,
och sedan försöka att dertill uppgöra
nödiga medel, utan serskildta anslag.
7 §•
Project.
Till Skandinaviens försvar uppställer
Sverige en Nationalarmering, bestående af
alla ynglingar emellan 20 och 3o år. Indelningsverket
upphör emot denna ökade tjensteförbindelse,
som lemnar en tillgång till
160 å 180,000 man stridbart folk till Lands
och Sjös. De skola öfvas hvart annat år
till 25 års ålder, hvarefter deras tjenstskyldighet
upphörer, tills krig inträffar, hvarföre
också projectet är användbart, om den
föreslagne ökade tjenstskyldigheten af 5 år
icke antages, allt enligt nedanstående project.
1:0 Infanteriet.
Befälets och Trouppens Organisation.
Landet indelas i vissa Militair- och
Den io Augusti e. nj.
135
Exercitiedepoter, lill ungefär lika antal sorn
vi nu äga Regementer. Hvarje Infanteridepot
erhåller som Chef, en Öfverste, 2:ne
Majorer, 8 Capitainer, i RegementsQvartermästare,
8 Lieutenanter, 8 Fendrikar, arne
Adjutanter, samt derefter beräknadt nödigt
underbefäl af Underofficerare och Corporaler.
— Dessa höra alla vara boende och
tjenstgörande vid Depoten. Om ett krig
skulle utbrista, då en betydligare massa
måste sammandragas, blifva de äldre Officerarne
Bataillons- och CompagnieChefer.
Jag har nedanföre omnämnt sältet, huru nödig
tillgång på Officerare för öfrigt må vinnas.
Det innefattar en orättvisa, att i fredstider
aflöna ett så talrikt Beful, att icke i
händelse af ett krig ynglingar med uppfostran
och tillräckelig militairisk hildning skulle
finna för dem passande platser i Armeen ;
alla ynglingar vid 20 år delas inom hvarje
Depot i 4 classer och ingå efter lottning i
2:ne månaders tjenstgöring, som utgör 8 månader
från och med den 1 October till och
med den 1 Junii hvartannat år. I Junii
vore allmänt möte, och sedan semester 3:ne
månader för hela Armeen. Således 2:ne
Exercitie-möten för hvarje yngling till 25 år,
utom 2:ne månaders vinterdepot-exercitie.
Under Gevär 8 månader voro således circa 4
å 5ooo man och fullt excercerade 16 å 20,000,
allt efter ynglingarnes antal. Om jag antager
behofvet af 20 hela Depoter, samt \
mindre, kommer hvarje alt äga under ge
-
136
*Den jo Augusti e. ra.
vär circa aoo a a5o man. Att dessa ziffj-or
variera relativt till folkökningen, samt
årgångens ymnighet på ynglingar, faller af
sig sjelf, men förändrar derföre icke sjelfva
uppställningen.
Dessa Excercitie-depotér böra innehålla
nödiga Bjrggnader för allt Befäl, jemte
en Casern för circa 200 a 2 5o Man med
nödige Excercitiehus; derjemte en Vexelundervisning,
hvarest ynglingarne kunna lära
sig skrifva och räkna så mycket de på 2:110
månader förmådde fatta. Att vidare ingå i
detailler, rörande den ordning, som efter
klockslaget vid dessa Depoter hör äga rum,
hör ej till ämnet; nog af, den största ordning
hör råda vid hela denna inrättning,
och det noggrannaste uppseende handhafvas
öfver ynglingens uppförande, som efter kloka
föreskrifter med strängaste ordning iagttages
, så att ej blott den välartade ynglingen
må förblifva oförderfvad, utan den med mindre
goda anlag der kunna förbättras och
corrigeras; utom detta förfelas ändamålet.
Deremot vinnes då alia de fördelar, som
äro oförenlige med Indelningsverket; ty
genom sammanlefnaden skulle intelligence
och upplysning småningom inställa sig; genom
krigslydnaden allmän disciplin inrotas
hos Nationen, och vårt nu varande lynne
skulle förändras till liflighet och Nationalanda,
som bereda duglighet, grunden till
den enskilt» välmågan, äfven som deL drif
-
Den 10 Augusti e. ro.
vit andra civilicerade Nationer att göra underverk,
när Fäderneslandets försvar sådant
påfordrat. Mili laire-genier skulle utvecklas,
som genom nu varande författningar
evigt ligga förborgade. Alla utan undantag
böra derföre ovilkorligen genomgå denna
exercitieskola, med rättighet derefter att lega
karl i sitt ställe fulla 3o år gammal.
Då nu skyldigheten är personel, frågas om
icke äfven Embetsman till 25 året ovilkorligen
borde lega oaktadt sin embetsbefatilling?
Man ihogkommer, att Domare och
Prester skola vara fyllde 25 år; förmögnare
och bättre uppfostrade ynglingar, borde äga
ett visst antal rum åt sig utsedde, och hvilka
sorn det önskade, skulle kunna börja Gradpassering,
hvarigenom af Beväringen vanns
en outtömlig källa till skicklige Officerare,
och Underofficerare, som dertill antecknades,
i händelse af ett infallande krig, hvarföre
sådana inrättningar kunde vid Academierna
umbäras, och ynglingarna derstädes
endast behöfva använda sin tid till Vetenskaplig
bildning; ty den rätta militaira bildningen
anser jag oförenlig med den fria
Academiska. Hvart annat årskulle HufvudBeväringen,
(hvars styrka längre fram omnämnes)
sammandragas till Läger eller Regementsmöte
på 3:ne veckors tid i Junii
månad; derefter vore medborgaren vid 25
års ålder under fredstid fri, men, vid ett infallande
krig, vore han skyldig träda under
tjenstgöring till och med 3o året.
138
Den io Augusti e. m.
Depöterne böra anläggas viel Länens
Hufvudstäder, samt vid andra större Städer;
— Kronotionde kunde då emottagas
och der användas. —
Denna Militair-uppfostran skulle införa
ordning och disciplin inom Nationen, och
derjemte medföra både en moralisk och physisk
förbättring på kommande generationer,
2:0 Cavalleriets Organisation.
Med undantag af Gottland, samt de
nordliga Länen, borde hvarje Läns depot
kunna uppställa 2Öo man, commenderade
af arne Ryttmästare, 6 Subalterner med nödige
Corporaler — hvaraf 5o man ständigt
voro under gevär, således 1000 man af liela
Cavalleriet 5ooo, hvilket vi nära nog redan
underhålla. Dessa 5ooo man Cavallen, delades
i 5 Regemente!’, hvardera af 1000 man,
hvarföre 4 Depoter utgjorde ett Regemente;
och borde således vid irsta Depoten vara
boende 1 Öfverste med Adjutant, 2:ne Ryttmästare,
&c. Vid den 2:dra och 3rdje Depoten
1 Major vid hvardera med nödigt Befäl, och
vid 4^de Depoten 2rne Ryttmästare, hvaraf den
ena vöre CavalleriBefälhafvare på stället.
I detta vapen inginge man frivilligt,
hvarest ingen brist på manskap skulle uppstå,
då dertill af Beväringen uttoges tjenligt
folk, hvilka exercerade 3 månader om året
i 2:ne omgångar med 3:ne veckors möte
och 5 års tjenstskyldighet, hvarföre f af de
25o eller 5o man alltid utgjorde Regemen
-
Den 10 Augusti e. m.
lets RekrytSqvadron, sorn livart annat år
samlades till gemensamt öfningsmöte eller
läger.
Att underhålla ett så på alla Provinser
jemt fördeldt CavaUerie, skulle icke blifva
betungande för Provincerna, genom den deraf
bärflytande varuafsättning, ty alla militaira
anslag skulle; derigenom circulera inom
Provinsen. 5ooo jndeldta Cavallerie-hästar
skulle bibehållas, hvaraf iooo årligen voro
under tjenstgöring, under en jemn omvexling.
Alt Indeldta Cavallerier äro otjenliga,
lärer ingen kunna bestrida. Den instruction
deremot, som Cavalleristen erhåller under en
jemnare tjenstetid, befordrar intelligence och
militairbållning, äfvensom att Hästracen ovilkorligen
skulle förbättras genom uppmuntrad
afsättning på goda Hästar, om Cavalleriet
jemt fördelades på Länen, och skulle
det äfven verka förmånligt på Nationallynne!
och Nationalstridbarheten, hvarpå alltid
de Nationer lemna exempel, som mer än
vanligt begagna hästar. Det är ömkellgt att
se i åtskilliga Provincer, der inga Cavallerietroupper
finnas, huru folket der sköta sina
hästar, endast af brist på exempel och deraf
följande uppmuntran; då ingenting kraftigare
muntrar det Ridderliga sinnet än att
till ritt äga och begagna dessa ädla djur.
Att innevånare i provincer, som aldrig fått
skåda en skicklig ryttare i all sin färdighet,
icke veta värdera hästen, — deröfver må
ingen förundra sig; och med hvad för en
Den io Augusti e. nt.
fasa skola de icke se en sådan trouppe som
flender. Jag har sjelf haft tillfälle se hvad
för en terreur panique de kunna ingifva ett
folk, för hvilket detta vapen är en främmande
syn. Dertill kommer att ingen fullkomlig
seger kan vinnas utom Cavallen,
och derföre höra vi också införlifva detta
vapen med Nationen, så att det öfverallt
står att erhållas, och hvarigenom en province
skulle kunna uppställa en Cavalleritroupp
snart sagdt till lika stort antal, som
den förmådde anskaffa sadlar och sablar,
ty, som sagdt är, icke kan rätta fördelen af
en vunnen seger fullkomnas utan ett talrikt
Cavallen, och då man icke känner, hvarest
fienden på en sträcka af 100 mil ämnar anfalla,
har man svårt att der hålla tillhanda
våra endast i Skåne varande större Cavalleri-massor,
helst landstigningar på Skånska
kusten nu mera minst äro att förvänta.
Yid Cavalleriets organisation vill jag
likväl framställa ett alternatif, hvilket äfven
i ett relativt förhållande låter tänka sig
vid Infanteriets organisation, huruvida icke
20 man borde vara på värfvad fot vid hvarje
Depot, hvarigenom en stam af 80 man
uppkom å hvarje Regemente; då Recruternes
antal kunde nedsättas till a5 i arne omgångar,
3:ne månader hvardera, således likafullt
5o man årligen, hvaraf på 5 år inmönstrades
fullt antal med de värfvade till
ra5o man. Jag skulle anse detta nödvän
-
Den io Augusti e, ni.
digt i afseende på hästarnes transporter och
vårdande vid ombyte af Recruter; man ägde
äfven i dem en ordnings-troupp att tillgå,
hvaraf Polisen stundom är i behof,
hvilket vitsordas af ioo:tals händelser inom
vårt samhälle både fjermare och närmare.
Fångtransporter och handräckningar af hvarjehanda
slag kunde med dem verkställas,
då depöterne utgöra en kedja omkring större
delen af Sverige, hvilket skulle medföra
betydliga indragningar på andra håll.
Men den mest exemplariska conduit borde
vara fästad vid denna stam, på det den icke
genom elaka exempel i någon mån vore i
tillfälle verka ofördelaktigt på ynglingens
seder; hvarföre jag också framställt detta
som ett alternativ att noga begrundas, håde
för Cavalleriet och Infanteriet. Indelta
Cavalleriet är synnerligast i behof af en Reform,
både i afseende på de högst olika lönevilkoren
inom samma grader, och dess
högst olika organisation. En Sqvadron räknar
ia5 man, en annan 100, en tredje ^5,
en fjerde 6a, och lika fullt äga de fullt Öfver-
och UnderBefäl, hvilket medför en bestämd
misshushållning, och der jeml e leder
till militairiska missräkningar, då en complett
Sqvadron alltid bör utgöra ett lika antal,
så stort att den verkligen utgör en fältSqvadron.
Jag vill som exempel nämna
Lif Regementets Hussarer, hvars Sqvadroner
bestå af 6a och 63 man. 1807 utcommenderades
till Pommern 200 man af detta Re
-
142 Den 10 Augusti e. m.
gemente, på endast arne Sqvadroner, således
hade nästan hela Regementet kunnat
cornmenderas till fälttjenst, på så sätt att i
Öfverste, i Major och 6 Snbalterner blifvit
till öfverlopps, — som sjelf medcommenderad
fannt jag felaktigheten af små Sqvadroner,
då ingen FältSqvadron bör bestå
af mindre än 100 man; ty då de oumgängeliga
commenderingar afgå, som Ordonance!’,
Trossbevakning, Fourageurer &e. jemte
några vacanta och sjuka, som under en Campagne
ofta inträffar, sammansmälter den lätt
till 75 man, ja ofta till 5o. Jag bevistade
derefter 1808 års Campagne emot Norrige,
der jag commenderade en Sqvadron af 63'“
man, hvarest jag sällan kunde rycka ut med
större antal än några och 3o man, sedan
alla nödiga commenderingar voro aftagna.
Kan väl detta kallas en Sqvadron, som fordrar
ett Befäl af 3:ne Officerare? Jag anser
således högst nödvändigt, att en FältSqvadron
består afioo till ia5 man, hvilka för
att lätta och försköna all exercice kunna
maneuvrera på 2:ne Divisioner, och då i allo
förhålla sig som 2:ne Sqvadroner, hvaraf
Lieutenanten förde den andra Division, då
3:ne Snbalterner må hända torde erfordras
på hvarje Sqvadron.
3:o Artilleriet
anser jag höra bibehållas vid dess nuvarande
Organisation, men framställer, huruvida
det icke vore lämpligt att Artilleriets Iläst
-
Den io Augusti e. m.
i43
nummer uppsattes af Indelta afsuttna Cavall
erieRegemen ter, då \ af dess hästar vore
under tjenstgöring och resten på Roten.
Trosshästar deremot kunna alltid anskaffas,
då behofVet sådant påkallar.
Denna omskapning synes visserligen
kräfva stora summor, men anser man den
nyttig, mäste man också gripa verket an.
Att åstadkomma dessa summor, för att hygga
i förhållande till de dyra Cassernbvggnader,
som finnas i HufvudsLaden, är icke
omöjligt, men onödigt; ty man ser ju i alla
Släder, der Kronprinsens Hussarer äro stationerade,
dylika Byggnader af högst obetydlig
kostnad, fullkomligt uppfylla ändamålet.
Jag har förut nämnt, att en SoldatN:r
kostar Kronan och Roten circa 72 R:dr
B:co. Jag vill i likhet dermed upptaga CavalleriN:r
till detsamma med förutsättande,
att skyldigheten att hålla häst skulle fortfara.
Indelta Armeen utgör omkring 26,826
man, som jag tager till fullt 27,000. Vill
jag blott antaga, att Indelta Armeens upplösning
till personal skulle inbringa en årlig
besparing för Kronan, Rust- och Rothållare
af blott 5o R:dr R:g:s årligen, uppkommer
deraf en årlig summa af i,35o,ooo
R:dr, som på 3:ne år uppgår till 4>o5o,ooo
R:dr, med hvilken summa jag skulle tro
man borde kunna fullborda det hufvudsakligaste
till anläggning och byggnader af 20
Depoter, jemte 2 hela eller /{Halfva Infan
-
>44
Den 10 August! e. m.
tefidepoter för de nordlige Provinqerne. Delar
jag t. ex. 22 Depoter på 4>°5o>ooo,
Olifver 184,090 R:dr att användas till anläggningar,
hvarmed de prydligaste Stenhus
torde kunna uppföras, och vore man belåten
med korsverks eller trähus, kunde alla
depoters nödige byggnader uppföras för %
mindre. Här visar sig den otroliga kostnaden
af Indelta Armeen i sin rätta skepnad,
och att den inom sig sjelf äger tillräckelige
medel att organisera sig på ett ändamålsenligt
sätt, hvartill må hända aldrig någon
mera passande tid yppat sig än den närvarande,
då Ryssland är inveckladt i ett så
7 o
allvarsamt krig, att vi på mångfaldiga år
kunna vara säkra om fred.
Jag väntar mig mångfaldiga anmärkningar
mot detta project, såsom:
1:0 Att Arméen icke kan af skedas, ernedan
Soldaterne är o lagligen stadde. För att
afhjelpa detta, torde möjligen erfordras någon
liten uppoffring, ehuru jag tror, attén
stor mängd skulle lemna tjensten utan all
ersättning. 2:0 Att det blifver en evig re~
cryt-exercice; men de facto är ju förhållande
detsamma nu? De gamla gå bort och andra
ingå i deras ställe, och således fortgår
ju en evig Recrut-exercice. 3:o Att man
icke skulle hafva någon reda på dem. Hvad
mera reda häfver väl Befälet på permitterade
af de värfvade Troupperne, på manskapet
-
Den iö Augusti e. rh.
i45
pct inom "Wermelands FältJägare-Regemente
t. ex. och 4:o Rotarne vilja icke betala så
mycket. — Jag svarar derpå, att de säkert
göra det, och att dessutom det skulle blifva
mig en kär bevillning att i min mån bidraga
till bristens fyllande, — ganska säker
på, att genom det ökade lif företaget skulle
medföra, också eli lällare och lifligare varuafsättnirig
deraf skulle blifva Cn följd och
den nu varande rätta tungan af Krono-utlagorne
derigenom upphöra, — man behöfver
blott betänka hvad några veckors fortsatt
möte förmår åstadkomma på alla varors
afsättning. Indelta Armeen skulle således
till sin Soldat-personal upplösas, med skyldighet,
att under en tid af 3 år t. ex., mot
bibehållandet af någon viss årlig lön, i händelse
krig inträffade, inställa sig till tjenstgöring.
Med den för hvarje Regemente derigenom
besparade summa skulle byggnader
och Depoter efter en viss plan fortgå, under
en LänsDirection af Rotehållare och Militaire-befälet,
tills arbetet hunnit fullbordas;
uiider tiden kunde de vanliga Beväringsmötena
fortfara.
Genom förskotter borde depoterne på liela
östra kusten skyndsammeligen fullbordas*
såsom mera magtpåliggande. Depoterne kunde
sammansättas till Brigader ocb Divisioner.
Öfverste-beställningen blefve den högsta på
Stat, med skyldighet för Öfversten* som for37
II. 10
i46 Den 10 Augusti e. ra.
dom, att ansvara för sitt Regemente och sin
depot. Hans befordran till högre Militairgrader,
borde endast medföra ökade Taffelpenningar,
— hvilka befordringar sparsamt,
såsom fordom, borde utdelas, så att man
hade något att gif va,, då förtjensten sattes
på prof. Skulle man väl i våra tider tro
det möjligt, att, medan Gustaf Adolph under
slaget vid Leipzig 1631 commenderade
högra flygeln, commenderades Centern af
blott en Öfverste; och likväl vans Bataillen?
Lika soni att den, somEnChef commenderade
Östra Pyrené-Arméen, sammankallade alla
GrenadierCompagnierne, och gaf dessa under
resten af Campagnen ingen annan Chef
än Latour d’Aa vergne, som då var den ålsta
Capitainen. Snart kallades denna Corps
af fienden för la Colonne infernale, och
likväl var deras Chef endast Capitaine. Jag
talar således icke vidare här om det högre
Befälet, hvilket beror af Konungen att tillsätta
efter behofvét*
Jag föreslår följande depot-fördelning,
sorn visserligen kan på mångfaldigt sätt annorlundare
ordnas:
N:o i. Helsinge-Jtegem., arne Infanteri-Batailloner;
depoten i Gefle,
första Cavall.-depoten i Gefle.
N:o 2. Upplands d:o Infanteri-depot med Cavall.
i Norrtelje.
N:o 3; Lifbevärings d:o d:o med d:o i Stockholm.
N:o 4■ Södermanlands d:o med Cavalleri-depot,
i Nyköping.
Den 10 Augusti e. m.
N:c
Första Lifgrenadier-Regemrtet med Cav.-depot
N:o
6.
Andra d:o
med
d:o
Norrköping.
Linköping.
N:o
7-
Calmare d:o
med
d:o
Calmar.
Wto
8.
Kronobergs d:o
med
d:o
Wexiö.
N:o
9-
Jönköpings d:o
med
d:o
Jönköping.
N:o
10.
Norra Skånska d:o
med
d:o
Christianstad.
W:o
11.
Södra d:o
med
d:o
Malmö.
Olis. I afseende på ortens folkmängd torde en
depot erfordras i Ystad.
N:o r2. Hallands Beväring med Cav.-depot i Halmstad.
N:o 13. Bohusläns Regem, med d:o i Götheborg.
Olis. eller Uddevalla för Infanteriet, emedan
Artilleriet är i Götheborg.
N:o 14. Westgötha-Dahls Regem, med Caval l.-depoten
N:
N:
N:
Ni
N:
N:
N:
o 15. Elfsborgs d:o med d:o
o 16. Skaraborgs d:o med d:o
o 17. Wermlands d:o med d:o
o 18. Nerikes d:o med d:o
o ig. Westmanlands d:o med d:o
:o 20. DahlPiegementet med d:o
Wenersborg.
Borås.
Mariestad.
Carlstad.
Örebro.
Westerås.
Fahlun.
:o 21. Westerbottens d:b 2!ne Inf.-Bataillons-depoter
en i Piteå,
én i Umeå.
Nio 22. Jemtlands dio d:o d:o en i Hernösand.
en i Östersund.
GenieCorpserne förblifva oförändrade.
Konungens Garde till Häst och Fot förblifva
värfvade.
Indelta Cavalleri-Regementerne fördelas
på depoterne.
Det icke nämnda Wermelands FältJägare-Regements-Befälet
kunde sammanslås
med Hallands Beväring, eller om en depot
37 H. 10*
143
Den io Augusti e. lii.
erfordras i Ystad, dertill användas. Depoternes
mängd oell områden kunna endast
bestämmas genom en noga undersökning af
folkmängd och lokal, hvarföre afvikelser från
ofvannämnde project utan tvifvel komma att
äga ruin.
Af hvarje Bevärings-ClasS uttages till
hvarje Regemente Infanteri i fredstid t. ex.
3oo, då 2:dra, 3:dje, 4:t^e och 5:te årens
Beväringar utgjorde 1200; eller, om 4°°
man inmönstrades, 1600 man. I förra händelsen
utgjorde National Armeen 26,400 man
Infanteri, i deli sednare 35,200 man, samt
National-Cavalleri 5ooo. De återstående 5
Arens Beväringar ingingo endast i krigstid
till tjenstgörning. Till sjötjenst antecknades
de, som dertill voro hågade, med endast r
månads exercice-skyldighet. I Blekinge borde
alla uppmuntras till detta val, äfven med
penninge-uppoffring å Statens sida.
En betydlig fördel visar sig vid denna
organisation, att om t. ex. en Provins hotas,
kan der sammandragas så mycket troupper
som alla våra Depoter af alla vapen
innehålla, utan någon serskild kostnad, om
endast på samma gång de öfriga Depoterne
bemförlofvades, således omkring 4 *l 5ooo
man Infanteri, samt nära 1000 man Ca valleri.
Med antagande af att alla byggnader, på
sätt jag ofvan anfört, kunna fullbordas på 3
å 4 är, vill jag vidröra de årliga kostna
-
Deu 10 Augusti e. iu.
lierna. Circa 5ooo man under gevär 8
månader å 8 sk. B:co p:r dag, gör 3o R:dr
p:r man i5o,ooo R:dr årligen; således är
ilen nu varande Passevolance-afgiflen mer
än tillräcklig alt hålla under gevär den
militäirstyrka jag föreslagit, så lill Cavallen
som Infanteri med march-kostnader,
sjukvård &c., hvilka calculer här icke till
ziffran kunna uppgöras, då antalet varierar.
Lägger man dertill Soldatens årligen
besparade Nummer-lön 4 R:dr B:co p:r Roten,
kan man dermed exercera 3o,ooo man
livartannat år i månad, (då man med nu
varande Passovolance 8 ll:dr p:r N:o kan
exercera dem hvart år). Kostnaden för
Beväringens exercerande upphör, och derigenom
uppstår också betydligt öfverskott,
sedan alla utgifter blifvit bestridde. Beklädnadskostnaden
antager jag lill ungefär
samma summa, då som nu; sedan visar sig
ju en ren besparing för Rotarne af det sorn
tillhör Soldatens enskiklta economie, såsom
drickspenningar, torp med byggnader,
åker och äng, gärdesgårdar, vedbrand,
brukning &c. i oändligheten, hvarföre utan
tvifvel Rotar och Rusthåll skulle vilja betala
rätt ansenligt, ehuru en sådan betalning
ej bör komma i fråga, då den motsvarar
en ökad tjenstskyldighet å Nationens sida,
hvilket väl hvad jorden angår förtjenar den
lindring som möjligen kan åstadkommas,
hvarigenom Svenska Jordbrukarens sanna
Fosterlandskärlek skulle till vexa i samma
i5o Den 10 Augusti e. m.
mån som dess välstånd och trefnad. Ingen
grymmare orättvisa har af Lagstiftande Magten
kunnat utgå än den, att Jordbrukaren
och dess Söner skola frivilligt offra sitt lif
och blod för fäderneslandet, medan de på
samma gång äro förpligtade att uppställa
och dyrt underhålla en legd här, som under
det den utgör deras kännbaraste onus,
äfven nu mera sedan conscriptionen blifvit
antagen, utgör det orättvisaste. Då onera
och skatter nedtrycka invånare, hafva de
ingen ling att försvara. — Erfarenheten lär.
oss, att de flesta Statshvälfningar skedt till
följe af odrägeliga ökade Skattebördor. En
Regerings sanna förtjenst, ära och storhet
står i ett direct förhållande till Nationens
economiska sällhet och välmåga; hvilket
allt säkrast öfverfor slöra namn och ljufva
minnen lill efterverlden.
Roteringen utgör för Svenska jordbruka
ren dess odrägligaste och tyngsta onus,
då man på dagen betalar Fogden, är man
fri från dess kraf; — men icke så med
Soldaten. — Ingen dag på året kan man
derifrån säga sig fri; och hvartill tjenar
väl denna tryckande och konstlade Inrättning;
är Indeldta Soldaten skickligare än
Wermelands Fält-Jägare-Regemente t. ex.?
Jag tror det icke, ehuru denna sednare
Corps kostar mångfaldigt mindre. Förgäfves
åberopar man Svenska Landtvärnet, 1808
och 1809, hvilket nutidens försvarare af lii
-
Den io Augusti e. m.
delnings Verket alltid pläga begagna som
Cheval de bataille. — Jag svarar derpå,
att bade de allmänna medel, som då användes
på Indelta Armeens upprätthållande,
blifvit dragna från den, och i stället
använda pä Landtvärnet så skulle Indeldta
Arme’en försvunnit ur denna verlden,
lika lätt som Landtvärnet nu gjorde det.
Utan skor, mat och nödiga kläder, fastfrusna
i Kanonslupar, skulle de indeldta
då lika säkert lia dukat under som Landtvärnet
nu. Sedan större delen af Napole-,
ons Veteraner omkommit i 1812 års fälttåg
emot Ryssarne **), hvilken lysande Campagne
öppnade han icke 1813 med snart
sagt endast conscriberade eller Landtvärn,
eller hvad man behagar kalla dem, och hade
Napoleon icke låtit dåra sig af ett förföriskt
stillestånd, torde hända utgången
blifvit helt annorlunda. Huru lätt kan
icke under en enda Campagne vår lilla indelta
Amme af några och 20,000 man tillintetgöras;
men skulle man väl derföre anse
sig underkufvad? Visst icke.
Genom mitt project skulle Befälet blifva
väl lönt, en större Amme vara att tillgå
*) På Ryska Kejsarens befallning räknades liken
efter 1812 års reträtt, och uppgingo enligt
Rapport af den 17 Maji till a/p,610 menniskor
och 23,i3o hästar, hvilket antal gerna
kan fördubblas, då allt som stupade under
hela campagncn beräknas.
Den io Augusti e. m.
i händelse af krig och en besparing af En
Million R:dr uppstå för jordbruket, utom
hvad af 3:dje HufvudTiteln kunde insparas,
hvilka penningar, om de på 3o år icke
skulle finnas såsom upplagde på kistbotten
hos Rust-och Rotehållare, uppgående till en
summa lika med hela vårt rörelse-capital,
skulle åtminstone lemna dem ett förlags-capital,
som på ett helsosamt sätt verkade
till en mera allmän välmåga, hvilket önskliga
resultat Indelningsverket i allo förhindrar,
såsom varande för Sverige en frät
tande kräfta, ett med tiden dödande gift.
Med det antal Befäl jag föreslagit under
fredstid, vill jag projectvis föreslå följande
aflöning för Infanteriets Befäl, hvartill
gamla Indelningsverket ensamt lemnar
tilllgång:
i Öfverste
2000 R:dr
med 1000 R:dr Taffelp.
irsta Major 1600 „
2'dra Major 1200 „
8 Gapitainer och 2:ne Itege
ments-Qvartermästare
. 800 „ hvardera
8 Lieutenanter och 2 Adjutanter
4°o „ d:o
8 Fendrickar  3oo „ d:o
24 Underofficerare 133; 16. å i5o R:dr B:co o. s. v.
Cavalleriet och Artilleriet 25 procent högre.
Mindre löningsyilkor må icke erbjudas
Armeens Befäl, synnerligast när den
kommer i en mera aktiv tjenstgöring; de
kunna dessutom icke förtjena något genom
Den 10 Augusti e. m.
153
bi-inkomster eller extra arfvoden, då deremot
den civila Embetsmannen, ehuru illa
lönt, stundom lefver i öfverflöd genom de
sportler som åtfölja tjensten, helst en enda
grann middag som han ger kan medtaga
den kontanta lönen på stat. Dessa exem-,
pel äro icke ovanliga. Mången civil Embetsman
med ioo Rrdrs lön, har således
bättre utkomst än en Officer med iooo R:dr.
Regementernes civila Embetsmanna-personal
torde genom denna nya organisation
betydligt kunna förminskas.
Hvad sluteligen angår Befälets aceorder,
(ehuru jag tror de snart skulle återkomma,
om man också med en trollslaf
kunde liqvidera dessa millioner) kunde de
godtgöras Arméen på det seittu att hvar
och en afskedstagande Officer finge efter
Af skedet bibehålla lönen till dess accordet
blefve betalt. Det plägar vanligen ej
öfverstiga \ års lön, hvilket man alltså
kunde taga som norm. — Om således
en Capitaine t. ex, tog afsked, bibeliölle
han sin lön i 4 år; äldsta Officerarne
ingingo i graden efter tour med bibehållande
af samma lön, som Lieutenanten
då vunne befordran, skulle en sådan tjenstgöring
med mindre lön några år, synas
mig vara mindre påkostande än när RegementsOfficerarne
äro commenderade på annat
håll, eller permitteradé, och de närvarande
lika fullt få bestrida tjensten. Of
-
Den 10 Augusti c. ra.
vannämnde Capitens-accord förminskades lill
Lieutenants-accord o. s. v. hvarigenom under
en tid af högst 20 år, de flesta accorderna
borde vara betalte, utan att Nationen
dermed behöfde betungas.
Om vår stridbarhet sålunda underhålles
genom jemn och årlig öfning, hvarigenom
Nationen alltid är beredd att med
skicklighet och eftertryck emottaga en fiende,
huru skulle väl någon sådan våga att
anfalla ett fritt och lyckligt folk, en stridbar
Nation, då den skulle finna hvarje Svensk
man skicklig och van att föra svärdet och
derjemte färdig att med mannamod uppoffra
sista blodsdroppan till fäderneslandets
försvar.
Utom de söner mina underhafvande
lemna till fäderneslandets försvar, äger jag
sjelf 3:ne, af hvilka snart 2:ne äro vid de
åren, att de skulle genomgå den af mig
projecterade militaira öfning, om denna etablerades,
och ehuru deras bana i samhället
ännu icke är utstakad, ehvad den på föräldrar
kan ankomma, skulle jag dock med
tillfredsställelse se den dag, dåderas namn
efter slutad öfning antecknades i en NationalArmée,
hvars enda bestämmelse vore frihetens
upprätthållande och Fäderneslandets
försvar, hvaremot deras namn som conscriberade
aldrig kommer att antecknas bland
den legda hopen.
De n 10 Augu sti e. m.
i55
Recapitulalion.
1:0 Be vä ringsskyldigheten okas från 25:le
lill 3o:de året, hvaremot skyldigheten att
underhålla Indelt Soldat upphör.
2:0 indelta Armeens Befäl bibehålies
på sätt och med vilkor så till personal som
aflöning här anförts, och med nödig indragning
i mån af afgången, hvarigenom den
till inkomster närmare än nu återföres till
hvad R. F. 80 §. utstakar.
3:o Sedan Jordbrukaren iklädt sig Beväringsskyidigheten,
bör han också fritagas
från skyldigheten att lega och underhålla
Soldat, på de vilkor ofvan anförts, hvartill
jag icke tinner hinder i R. F. 80 §.; ty den
kan endast hafva afseende på de donationer
af Kronan tillhörig jord, hvilken oförryckt
enligt Grundlagen hör utgöra Armeens
egendom, men under hvilken rubrik
icke Soldattorpen kunna komma, ty de voro
icke Kronans, utan enskildtes, och vid
deras utnämning kränktes ägande rätten onekligen.
— Mandatet härom utgifvitaf Carl XI
på 1680-talet innehåller: att Soldaten skall
hafva \ Spannland jord, hvilket i den Provinsen
jag bebor, har blifvit förändradt till
6 å 12 Tunneland. — Vidare 25 Daler Kopparmynt
i lön, beklädnad, allt inbegripet;
hvad förändring detta sednare undergått, är
nogsamt kändt. Fordom ansågs Soldaten
som en hemmanets tillhörighet, och arbetare
Den 10 Augusti e. m.
derstädes som dräng, — nu utsändes lian
på Arbets-Commenderingar, (hvilka i sin
mån äfven bidraga till vår ofärd) och Jordbrukaren
på föres ytterligare skyldigheten att
draga försorg om hans famille, samt bruka
och berga cless Hemman, icke Torp °).
4:o Att en Nation al Ar mee organiseras
och Depoter anläggas på sätt jag omnämnt.
*) Det var fordom en vinst för Landet att Soldaten
ägde rättighet gifta sig, och hvartill
hans små rättigheter kunde lemna honom tillfälle,
då i allmänhet liemmansklyfningar och
Nybyggen vörö mindre allmänna. Nu deremot
äro giftermålen, ty värr! alltför talrika,
och den fattigare Classen tillväxer i en tilltagande
progression, håde med och utan giftermål,
hvarvid framledne Grefve Tessins yttrande
kan tillämpas, att många fattige i ett fattigt
land, göra det ännu fattigare. Man tror
likväl att i samma mån, som dessa fatiighjon
föröka sig, tillvexer också vår rikedom, ehuru
de icke kunna betala en skilling till Kronan.
Och, då de pantas för KronoSpannemålen,
stundom icke äga annan pant än den
koja de bebo, dels den väntade skörden, efter
några Kappar utsådd flåg.
Kan Indelningsverket hvad Soldaten angår,
icke förändras, enligt R. F. 80 §. hvarom jag
serskildt anhållit att Constitutions-Utskottet
mätte yttra sig, så bör det också i all sin helhet
hållas i helgd, och då inskränker sig skyldigheten
dertill att hålla tillhanda en karl vid
mötena, hvilken dessemellan som dräng förblifver
hos Roten, och som då kunde ställas
på samma fot med Wermelands Fältjägare;
tued den skillnad, alt stationen vore bestämd.
Den i o Augusti e. rn.
5:o Att 3:dje HufvudTiteln nedsättes i
förhållande till hvad de inskränkningar jag
föreslagit kunna medgifva, då ingen lärer
kunna bestrida, att en HufvudTitel, som
medtager hälften af alla StatsVerkets inkomster,
är alltför stor, hvartill ytterligare komma
några Millioner, indirect eller osynlig mea
icke okännbar beskattning, hvilken olycksaliga
beskattnings-princip gör, att hufvudsumman
ej visar sig i sin rätta gestalt,
6:0 Att Rikets Ständer böra taga i betraktande
nyttan af alt alla Embetsmäns boställen
bortarrenderas, hvarigenom en jemnare
LöneReglering äfven inom de civila
Stånden kunde komma att äga rum.
7:0 Att Wanäs Fästningsbyggnad inställes,
då penningar bättre kunna användas,
såsom till ^Sjöförsvaret, Dockbyggnader
&c.
8:0 Att PionierCorpsen i följd deraf
upplöses och fördelas på Correctionshusen.
q:o Att anslagen till Gottlands Beväring
må förminskas.
Lades nå bordeh
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inköinne Memorial och Utlåtanden “
Från Coust itut ion sUtskottet:
Af t en 22 sistlidne Julii:
N:o 42* Angående BorgareStåndetS återre
-
I
i5Ö Den io Augusti e. m.
miss a en anmärkningspunkt i Belänkandet
om StatsRådsProtocollens granskning.
Af den 2Q sistlidne Julii:
N:o 43* I anledning af BondeStåndets återremiss
å Betänkandet om StatsRådsProtocollens
fulländade granskning.
Från BancoUtskottet:
Af den i5 sistlidne Julii:
N:o 67. Med anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 45»
om rättighet att i Rikets Ständers Bank belåna
tackjern.
Af den 25 sistlidne Julii:
N:o 68. I anledning af väckt motion om
belåningsrätt vid BancoDisconten och dess
LåneContoir å ritorr säd i Magazin.
Från Banco- och Lag-Utskotten:
N:o 6g. Angående upphörande af Bankens
rättighet, att med egna käromål draga sina
vederparter från deras lagliga Domstolar.
N:o 70. Angående förändring i de liittils
gällande författningar 0111 föryttrande af Bankens
fastighetspanter genom BancoAuction.
Frän Lag- samt allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af den 27 sistlidne Julii:
l\:o 5o. I anledning af vackt fråga om skyl
-
Den 10 Augusti e. m.
d i gil et för Landlboer, Arrendatorer, Torpare,
Inhyses- och Tjenstehjon, att till Hemmansägare
eller Husbonde betala sin skuld,
innan de från orten få afflytta.
N:o 51. I anledning af väckt fråga om straffbestämmelser
för dem, sorn genom fylleri
och en oordentlig lefnad förorsaka, att deras
hustrur och barn falla allmän fattigvård
till last.
N:o 5a. I anledning af väckt fråga om
förbud mot lysning till ägtenskap för tjenstehjon
och löst folk, derest de ej kunna
styrka sig äga utvägar att berga sig och
barn m. m.
N:o 53. Rörande den så kallade Gårdfariliandeln.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till g om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 12 Augusti f. m>
Onsdagen den i 2 Augusti 1829»
Plenum klockan g Förmiddagen,
Friherre Wrangel, Flenning: Hindrad
att öfvervara och deltaga uti öfverläggniilgarna
om RiddärlnisOrdningen, har jag blifvit
underrättad att Ridderskapet och Adeln
medgifvit en concession, sorn jag ej kan biträda,
nemligen i den 2:dra §, angående
sättet för Introduction. Vid förra Riksdagen
väckte jag motion derom, att ingen introduction
borde äga rum utan Ridderskapets
och Adelns bifall. Den mötte mycket
motstånd, och som jag erkänner att jag cj
är ofelbar, är det lätt möjligt, att jag icke
bade fullkomligt rätt i min åsigt. Min öfvertygelse
är likväl annu densamma, att
Ridderskapet och Adeln under påstående
Riksdag, bör äga rättighet yttra sig öfver
de Introductioner, som sökas. Man har invändt,
att detta vore en inkräktning på Konungamagtens
prerogativer; men jag kan ej
finna det, och då Ridderskapet och Adeln
nu sjelf frånhändt sig denna rättighet hel
och hållen, anser jag mig böra emot detta
beslut till Protocollet afgifva min reservation,
för att ej blifva blottstäld för förebråelse
för den inconseqvens, att hafva deltagit
i ett beslut, som är så directe siri
-
Den 12 Augusti f. ro.
dande emot den motion jag vid förra Riksdagen
väckte.
Herr Manck af RosensköldEberhard:
Hindrad, att öfvervara Ridderskapets och
Adelns öfverläggningar om Bankmäns afskaffande,
oell okunnig om, att delta mål
då skulle förekomma, får jag nu så mycket
häldre anmäla min reservation mot det genom
votering fattade beslutet om deras bibehållande,
som jag redan vid i8i5 års
Riksdag väckte motion om deras afskafFande,
och denna motion genom formligt beslut
bifölls, icke allenast då, utan ock i
anledning af förnyad fråga derom, vid så
väl 1818 som i8a3 årens Riksdagar. Jag
får äfven reservera mig emot vidhållandet
af Ridderskapets och Adelns vid i8i5 års
Riksdag först fattade beslut, att förändringar
uti RiddarhusOrdningen skola underställas
Konungens sanction.
Friherre Wrangel: Jag får äfven reservera
mig emot Ridderskapets och Adelns
beslut, rörande Bänkmännens bibehållande.
Öppnades Ilerrai' Electorers Lista till
val af Ledamöter i nedannämnde Utskott,
och befunnos dertill hafva blifvit UsseddeJ
I ConstitutionsUtskottet i
Efter N:o n5. Grefve Lagerbjelke, Axel;
N:o 1798. Herr Bruncrona, Gustaf Adolph»
37 H. 11
iGa
Den ia Augusti f. m.
I StatsUtskottet:
Efter N:o 7Q2 Herr Lagerhjelm, Pelir; och
N:o 861, Herr von Gegerfelt; Fullmägtig
Herr von Schantz, Carl Petter Ulric
Otto.
N:o 687. Herr von Post, Jdolph Ludvig; och
N:o 1861. Herr von HartmansdorffAugust.
I RiddarhusUtskottet:
Efter N:o 2285. Herr Boy, Johan Fredrik;
N:o 102. Herr Oxehufvud, Olof Philip.
Föredrogs ånyo BevillningsUtskottets,
ej mindre den 7 sistlidne Mars under N:o
12 afgifne, och den 23 i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Betänkande,
om inskränkning i Kongl. KammarRättens
befattning med Bevillningsärenden, och inrättande
af en RikspröfningsCommittee; än
ock den 25 sistlidne Junii under N:o 35
meddeldte, och den 3 derpåföljd-e Julii på
bordet lagde, Utlåtande öfver de vid berörde
Betänkande gjorde anmärkningar.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Då
jag vid Utskottets sednare Utlåtande förnyat
och åberopat min Reservation vid Betänkandet
N:o 12, anser jar mig inför Ridderskapet
och Adeln böra redovisa för denna
min fortfarande skiljaktiga mening. Hufvudfrågan
angår, att Utskottet viii frånkänna
Kongl. KammarRättens RevisionsCon
-
Den 12 Augusti f. m.
i63
tor all rätt alt granska Taxeringsåtgärderna
i Bevillningsmål. Anledningen Lill de
härom väckta Motioner är, dels anmärkningen
emot verkstäild allmän nedsättning af
liemmansvärdet i vissa Län, dels anmärkningen
derå, att BränvinsMinuteringsafgiften
icke blifvit! påförd Källarmästare och
Spisqvartersldkare i Stockholm. Båda dessa
frågor hafva likväl så väl af Konungen,
som nuvarandeBevillningsUlskott, blifvit ansedde
hufva varit riktigt behandlade. Äfven
ifrån detta rum har jag haft äran ådagalägga,
huru olika borgerliga rörelsen blifvit
taxerad ej mindre emellan olika Släder,
än inom samma Stad. Betydenheten och
vigten af dessa frågor bevisa nogsamt, alt
en olika och oriktig tillämpning af BevillningsFörfattningen
kan åstadkomma större
ojemnhet i beskattningen, än en felaktig
Bevillningsgrund. Den af Utskotten föreslagne
controll på Taxeringsåtgärderna, nemligen,
att Kronans Ombud skulle ega anföra
besvär, är i så måtto ofullständig, att
samma Ombud icke är skyldigt förstå författningen
annorlunda, än Committéernas
Ledamöter, och att de icke känna den olika
tolkningen i andra Län. Till förekommande
af de oredor och vådor, som jag
trott blifva en följd af detta Bevillningsutskottets
förslag, har jag i min reservation
föreslagit följande controllerande stadganden,
som väl inskränka närvarande gransk
-
ii*
164
Den ja Augusti f. ra.
ningsrätt, men likväl förekomma den olika
tillämpningen i olika Län, nemligen:
1:0 Att så väl Skattskyldige, som Kronans
Ombud, ega att öfver Taxeringsåtgärder
anföra Besvär hos Kongl. Kammar Rätten,
som då äfven må ega, att bestämma
den förändrade Taxerings-summa, hvartill
besvären kunna föranleda.
2:0 Att ÖfverRevisionens granskningsåtgärd
i Taxeringsfrågor bör inskränka sig
dertill, alt efterse, att Författningens grunder
blifvit på alla ställen lika tillämpade,
och, der annorledes skulle befinnas, befordra
rättelse, antingen den verkar till Kronans
eller den Skattskyldiges fördel.
3:o Att, då Taxeringsmännen äro befriade
ifrån allt ansvar, de äfven böra vara
obesvärade med förklaringars afgifvande,
hvadan anmärkningar eller besvär i
Taxeringsfrågor böra förklaras af det Kronans
Ombud, som varit närvarande vid
Taxerings- eller PröfningsCommitteen.
Med undantag af sistnämde punkt, har
Utskottet vidhållit sitt förra Betänkande.
Skälen härtill anhåller jag att närmare få
granska.
Utskottet anför under Litt.
a) ”Då den utaf Herr af Billbergh
"och flere ifrågasatta utvidgning i Karn
-
Den ta Augusti f. m.
"marRättens pröfnings- och granskningsrätt,
“utöfver hvad Utskottet i Betänkandet N:o
”12 föreslagit, skulle, enligt Utskottets me”hing,
medföra en icke lämplig inskrähk"ning
i Svenska Folkets rätt att sig sjelft
"Beskatta,’’
Härvid frågar jag, om det kan kallas
inskränkning i Svenska Folkets Beskattningsrätt,
att en oväldig Auctoritet controllerar,
att £ ändernas beslut lika tillämpas på
alla ställen? Utan denna conlroll blifva
Taxeringarne godtyckliga. Committeerna böra
då benämnas för BeskattningsCommitteer,
emedan de och icke Rikets Ständer
blifva de beskattande. De utgöra likväl icke
Svenska Folket. Detta tror jag bevisa
motsatsen af hvad Utskottet anfört.
b) ”Då 2:dra punkten tydligen inne
håller,
att den rättelse, hvartill skäl kan
”förefinnas, må, i anledning af besvär,
”meddelas.”
Förut är bevisadt, att besvärsrätten
icke utgör någon fullgiltig garantie emot
författningens olika tolkning i olika Län.
KnmmarRätten är det enda Verk, dit alla
Läns Räkenskaper ingå; således det enda
Verk, sorn kan känna författningens lika eller
olika tillämpning på alla ställen.
c) ”Då partiella jemnkningar i Taxeringsvärdet
äro föremål för bedömande af
Den ta Augusti t. m.
"PröfningsCommitteen, och anmärkning endast
hör få ega rutn, om minirnitariffens
”vardén understigas, helst bestämmandet af
"Näringarnes klassvärden är Committerades
"ensak.”
Egenteliga meningen af denna premiss
erkänner jag mig icke förstå. Mitt förslag
åsyftar ingen anmärkningsrätt emot de partiella
taxeringarne. Den får endast nu
ega rum, då författningens grunder oriktigt
tillämpas. Detta skäl gäller således icke
emot mitt förslag, som inskränker gransltningsrätten
dertill, att endast controllera
författningens olika tillämpning.
d) ”Då, äfven med antagande, af vederböra
n de, som bevaka Kronans rätt i
"Landsorterne, i allmänhet borde tillse, att
"minirnitariffens värden icke understigas,
"någon Auctoritet likväl alltid bör finnas,
"sorn, i händelse af möjlig underlåtenhet,
"eger väcka och pröfva anmärkningar i det"ta
afseende.”
Här medgifver Utskottet KammarRättens
granskningsrätt i ett fall, der den
lämpligast och rättast kan utöfvas af LandsContoren,
hvilka ådraga sig tjensteansvar,
då de densamma försumma. Märkvärdigt
är det äfven, att i denna omständighet erkänner
Utskottet nödvändigheten utaf, att
en Autoritet finnes, som anmärker och prof
-
Den 13 Augusti f. ffl.
167
var möjlig underlåtenhet; men betrider sådan
controll i alla vigtigare fall.
e) ”Då Utskottets förslag i 3:dje punk*’ten
synes såsom allmän grund tillräckligen
”tydligt och bestämdt, samt den istället till
"antagande framställda redaction icke är, i
"Utskottets tanka, riktig, enär sådana fall
"icke sällan kunna inträffa, att, i anledning
af anmärkning vid debitering, annan
"bevillning kan komma att den skattskyl"dige
påföras, såsom t. ex. då i Kammarrätten
befinnes, att någon har högre lön"inkomster
än Committeen känt eller beräknat,
o. s. v."
Jag har aldrig föreslagit någon ny redaction,
utan endast yrkat bibehållandet af
liu gällande stadgande uti IV Art. 4 §• 1
Mom. Bevillnings-Förordningen, som förmår,
att de Instructioner och Förordnanden,
rörande Räkenskaperne öfver Kongl.
Ma j:ts och Kronans till StatsVerket anslagne
räntor, samt Uppbörden och Redovisningen,
sorn redan utfärdade finnas, eller
framdeles kunna utfärdas, skola jemväl i
allt, sorn angår Bevillningen, lända Uppbördsman
och de flere vederbörande till
ofelbar efterlefnad. Detta stadgande fortfar
jag att anse både rättare och lämpligare,
än det af Utskottet föreslagna.
f') "Då, på denna grund, det icke kan
”stadgas, att betald Debetsedel, som ej är
i68
Den la Augusti f. m.
"öfverklagad, borde såsom laga kraftvunnen
Dom anses."
Hvad bär säges icke kunna stadgas,
Sr likväl indirecte stadgadt; ty, då anmärkning
emot taxation icke får ske, så följer
deraf, att betald Debetsedel, som ej är öfverklagad
> blir laga kraftvunnen.
g) ’’Då åliggandet för Kronans vid
"Taxeringen närvarande Ombud, att anfö"ra
besvär, om det allmännas rätt blifvit
"förnärmad, redan är stadgadt, och om
"Utskottets förslag antages, än nogare i en
"blifvande BevillningsFörordning kommer
"att föreskrifvas."
Detta skäl är redan anfördt och besvaradt
under Litt. b. Att del bär blifvit åter
upprepadt, har endast hafi deri verkan att
öka antalet af de förmenta skälen.
Om denna min vederläggning af Utskottets
anförda skäl befinnes rigtig, som
jag vill förmoda, så återstår icke något stöd
för Utskottets vidhållande af dess i:sta Betänkande,
hvars följder i verkställigheten,
äfven för Commitleerna, blifva obehagligare,
äii' den af mig föreslagne inskränkta
conlrollen, ty då KronoBetjeningen måste
blifva ensamt ansvarig för alla oriktigheter,
och då den inser vådan utaf, att äfventyra
sin välfärd för underlåtna besvär,
så blir ock följden den, att de opponera
Den 12 Augusti f. m. 169
sig emot allt som är tvetydigt och öfverhopa
Domstolen med besvär. Huruvida vederbörande
Läns Autoriteter härmed blifva
bättre belåtne, kommer framtiden , att utvisa.
Det allmänna vinner icke derpå.
Jag anhåller om afslag å Betänkandet,
och hemställer, om icke Ridderskapet och
Adeln skulle täckas antaga de i min reservation
föreslagne controllerande stadgunden.
Herr 'Tham, Wolrath: Jag anhåller,
att få åberopa hvad jag anförde för några
dagar sedan, då detta ämne förevar. Jag
besvarade då nästan allt hvad Herr af Billbergh
1111 anfört, och jag vill derföre vid
detta tillfälle blott tillägga några ord. Vid
lista punkten af de bestämmelser för KarnmarRätlens
pröfningsrält, som Utskottet i
sitt först afgifne Betänkande N:o 12 tillstyrkt,
så lydande: Att i Taxeringsmål
pröfva irikomne besvär, antingen af Skattskyldige
eller Kronans Ombud, och i anledning
deraf meddela den rättelse, hvartill
skäl kan förefinnas; har Herr af Billbergh
föreslagit det tillägg, att KammarRätten,
vid pröfningen af sådane besvär,
må ega lätt att bestämma den Taxeririgssumma,
som rätteligen bör utgöras, ulan
att för sådant ändamål behöfva återförvisa
målet lill ny taxering. Häremot har jag
för min del intet att påminna. Utskottet
har ansett, att då KarnmarRätten berättigades
att upptaga anförde besvär, att der
-
170 Den 12 Augusti f. 10.
öfver utlåta sig med gillande eller afslag;
och att meddela den rättelse, hvartill skäl
kan förefinnasj vore deraf en klar följd,
att KammarRätten äfven egde rättighet att
säga, huru rättelsen skall vinnas; men om
detta icke anses nog tydligt uttryckt, må
ett tillägg derom gerna görats. Det hvarken
ökar eller minskar den rätt, sorn, efter
min tanka, redan tillkommer KammarRätten.
Vid första punkten af Utskottets förslag
har äfven en annan anmärkning blifvit
gjord af Herr Hjerta, hvilken jag likaledes
tillstyrker, nemligen, att i stället för orden
: Kronans Ombud, må sättas: Kronans
i Länen varande Ombud.
Hvad åter 2:dra punkten beträffar, dervid
Herr af Billbergh förnyat sine förut
gjorde anmärkningar, vill jag blott i korthet
tilläggga till hvad jag förr anfört, att
då Herr af Billbergh drifver den sats, att
genom Utskottets förslag alla controllör
på Taxerings- och PröfningsCommittéerna
borttagas, tyckes han vilja frånkänna Kronans
Ombud allt begrepp om Författningarnes
rätta förstånd. Han har ock tviflat,
att deras begrepp kan vara annorlunda än
PröfningsCommilteernas, och då dessa äfven
förutsättas vara i saknad af förmåga att
tillämpa författningarne, blir följden, att
allt förstånd stannar ensamt inom KammarRälten.
För min del tror jag, att de
Den 12 Augusti f. m.
171
förstnämnd? ofta kunna ega större sakkännedom
än KammarRätten ; ty de hafva, jemte
författningen, kännedom om locala förhållanden,
så väl i afseende på egendomar
som personer, och äro derföre i bättre tillfälle
att bedomina saken, än KammarRätten,
hvars kunskap måste grundas på blotta
gissningar, så snart den vill sträckas
utom PröfningsCommitteernas uppgifter. Jag
skulle för öfrigt ej ifra så mycket emot
den oinskränkta granskningsrätt man vill
gifva KammarRätten, om det icke medförde
odrägliga olägenheter för Landet. Man
har sagt, att genom Utskottets förslag Kronans
Ombud skola nästan blifva tvungne,
att alltid anföra besvär, för att bevara Kronans
rätt. Delta medför likväl en obetydlig
skada för de skattskyldige, enär besvären
måste vara anmäldte ochcommunicerade
så tidigt, alt Debetsedeln ännu icke
är betald. Men då KammarRättens RevisionsContors
rättigheter äro utsträckte derhän,
att anmärkningar ej behöfva communiceras
förr än inom slutet af 3 år efter
betalningsåret, och KammarRätten sedermera
kan fördröja målets afgörande i 2 år,
hvarigenom händer, att den skattskyldige i
5 år är blottställd för obehaget och osäkerheten
att icke veta, om den betaldte och
qvitterade Debetsedeln skyddar honom för
efterräkningar, måste olägenheterne häraf vida
öfverträffa dem, som kunna uppstå af
tiodubbelt flera besvär af Kronans Ombud.
J7a
De il ii Augusti f. na.
Jag- skulle ej eller bestrida den oinskränkta
granskningsiätten, om KaromarRättens anmärkningar
någonsin å Lyfta t en jemnkning
eller lindring i de skatlskyldiges bördor.
Men härtill mäste jag säga rakt Nej. KammarRätten
bär aldrig anmärkt, att den eller
den blifvit för högt taxerad, och att
nedsättning fordras; den har tvärtom alltid
sagt, att den eller den blifvit för lågt
taxerad, och detta kan val icke kallas en
jemnkning. Om ett enda exempel på ett
motsatt förhållande kan företes, så vill jag
erkänna, att jag har orätt, men jag tror
icke att det kan framdragas, ty väl känner
jag en enskild händelse i detta afseende
från Westmanland, men det verkar ej
på det hela, och jag talar om bela Provincer.
Jag tillstyrker derföre bifall lill
Utskottets förslag i denna punkt, och tror
att Statens rätt är tillräckligen bevarad, då
tillämpningen af Ständernes beslut är öfverlemnad
åt PröfuingsCommitteerne med
rättighet för Kronans Ombud, att öfverklaga
deras åtgärder. Men deremot kan jag
icke med Herr af Billbergh anse det vara
en detaljfråga, om miuimi-labellen uuderstiges,
ty det rörer grundprinciperna, och der
finner jag det vara rikligt, att KammarRätten
får gora anmärkning, i fall Kronans
Ombud eller de Embetsmän, åt hvilka
uppsiglen blifvit uppdragen, försumma
sig. På hvilken ansvaret skall stanna, är
Den 12 Augusti f. m,
«73
äter en annan fråga, hvaröfver jag nu icke
vill utlåta mig, emedan dea icke hörer hit.
Jag får sluteligen fästa uppmärksamheten
derpå, att Utskottet i sitt sednare
Utlåtande tillstyrkt a:ne tillägg till det första
förslaget: ito sitt, i likhet med hvad
sorn i fråga om fastigheters Mfnimivärden
ä landet eger rum, i Kammar Rätten må
anmärkas och till rättelse behörigen befordras,
om värde å Hus i Stad blifvit
bestämdt till lägre belopp än det, hvartill
detsamma må i allmänt inhemskt BrandstodsBolag
vara försäkradt; hvilket tillägg
Utskottet för tydligheten ansett nödigt, för
att få föreskrifterne i afseende på Land
och Stad någorlunda lika; och 2:0 Att
PröfningsCommittéer ej må besväras med
förklaringars af gifvande i Taxeringsfrågor,
utan att, öfver anmärkningar och besvär
i dessa ämnen, yttranden och förklaringar
böra, efter omständigheterna, af gifvas
af Kronans Ombud, som varit vid PröfningsCommitté
närvarande, och af den enskilde,
hvars rätt är ifråga; hvilket instämmer
med Herr af Billberghs förslag.
Dessutom har Utskottet, i anledning af gjord
anmärkning, ansett sig, dådet synes vara
billigt, att den, som, i grund af besvär,
erhåller bef rielse från eller nedsättning uti
Bevillning, icke betungas med någon utgift
för lösen, böra tillstyrka det allmänna stadgande,
att Utslag eller Resolution, i sådan
174
Den ia Augusti f. m.
händelse, må kostnadsfritt meddelas den
klagande. Då dessa tillägg synes mig innefatta
allt hvad ytterligare kan erfordras,
anhåller jag om proposition till bifall af
Utskottets Betänkande N:o 12 med de tillägg
Utlåtandet N:o 35 innehåller, likväl
med de förändringar i 1 punkten, hvilka
jag i början af mitt anförande tillstyrkt.
Herr von Hartmansdorff, fagust: Jag
får härvid förnya den erindran jag tillförene
framställt, att de väsendtligaste anmärkningar,
som i revisionsväg göras, afse
debiteringen, hvaraf följer, att den möjligast
fullständiga granskning bör äga rum i
detta hänseende. Sådant är icke möjligt,
med mindre man, på sätt Herr af Billbergh
föreslagit, medgifver KammarRätten att tillse,
det BevillningsFörfaltningarna rätt tillämpas.
BevillningsUtskottet må göra sig
så mycket besvär, som helst, för att få en
väl redigerad Bevillnings-förordning, bl ifver
beskattningen utan en riktig tillämpning
ändock ojemn. KammarRättens tillsyn
åsyftar således att göra Bevillningen
jemnt fördelad, genom Författningens noggranna
verkställighet i öfverensstämmelse
med de af Rikets Ständer utstakade grunder.
Inskränkningar i denna granskningsrätt
skulle blott lemna utrymme för godtycke
och anseende till personen. Att ingendera
delen uteblifver bland grannar i
städerna och på landet, är ganska säkert,
Den 12 Augusti f. m.
i75
och jag påminner mig härvid ett uttryck
af en bonde i Brödrariket, hvilket träffande
målar förhållandet så i hänseende till
grannarne, som KammarRätten. Enär, efter
Föreningen, beskattningsrätten, som förut
tillhört Konungamagten, i Norrige öfverflytlades
till Folket, och en bonde tillfrågades,
om han ej tyckte derom, svarade
han: Mine grannar äro antingen mine afundsman
eller mine vänner, och kunna af
begge skälen föranledas att göra orätt. Konungen
åter känner mig icke, och har ingen
anledning att göra likaså. Samma förhållande
är ock med KammarRätten. Den
känner icke enskilda personer i landsorten,
hvarföre ock dess åtgärder böra blifva mer
oväldiga. Herr Tham har medgifvit ett tillägg
i i punkten i öfverensstämmelse med
Herr af Billberghs förslag, att KammaRätten
skulle få bestämma den summa, vederbörande
efLer vissa anförda besvär borde betala.
Då tror jag det vore bättre, att i allo
behålla Herr af Billberghs förslag, än
att KammarRätten endast skulle få döma
i anledning af sådane besvär, som anfördes
af Kronans Ombud inom Länet. En sådan
inskränkning anser jag oriktig, i fall man
dermed åsyftar inskränkning i anmärkningsoch
besvärs-rätten för KammarRättens RevisionsContoir,
i händelse dessa funno Committéernas
beslut eller taxeringsvärden böra
rättas. Herr Tham har ansett Herr af
Billberghs anmärkning innebära ett under
-
Den 12 Augusti f. to.
kännande af PröfningsCommilteernas rättigheter;
men hans yttrande innehöll icke annat
än erinran, att Kronans Ombud i hvarje
Län icke sträcka sina anmärkningar utom
dem, och att således ingen gemensam myndighet
finnes, som å Kronans vägnar sträcker
sin anmärkningsrält öfver alla Länen
samfäldt. — Man har sagt, att det skulle
blifva ett stort besvär för Ledamöterna i
TaxeringsCommittéen, om besvären utgingo
till deras förklaring, innan KammarRätten
pröfvat dem. Detta blefve likväl undanröjdt
genom Herr af 13i 11 berghs förslag
samt Utskottets tillstyrkande, att de må
slippa förklara sig, och besväret ensamt drabba
Kronans Ombud, som i PröfningsCommitteen
deltagit. Man har omtalat, alt det
vore en alltför lång tid , inom hvilken KarnmarRätten
äger rätt alt göra anmärkningar.
Detta beror på sammansättningen af Uppbörds-
och Räkenskaps-verket i det hela.
En hvar vet, att inom en bestämd tid efter
det böcker, afslutade, inkomma till K a m -  marRätten, skola RevisionsContoiren granska
dem, derest de vilja åtnjuta procent af
sina anmärkningar. Man bör således i detta
afseende icke tala om KammarRälten allena,
utan om hela Uppbörds verkets organisation.
Man har sagt, att KammarRälten
aldrig gör några anmärkningar till nedsättning
af taxeringsbeloppet. Delta är också
naturligt, då hvarje skattskyldig, som anser
sig
Den n Augusti f. m.
sig förnärmad, • Sjelf -bör bäst veta i bvad
mön det skett, och är närmast till alt deröfver
besvära sig. Med all aktning för Kronans
Ombud i Länen, vet jag väl, huru
mycket annat de hafva ätt göra, än att befatta
sig med dylika anmärkningar. Öfverlemnas
deras görande åt LandtStaten allena;
så är det nästan detsamma, som att
alldeles afskaffa dem. Man har anfört, att
det stadgande BevillningsUtskottet föreslagit
oå Brandförsäkringsvärdet på hus, skulle
vara en verklig förbättring. Jag bestrider
icke att så är; men finner ej, hvarföre
denna förbättring skall å en annan sida rnotvägas
af försämringar. Riktigare vore det,
alt med denna förbättring förena dem Herr
af Billbergh föreslagit, hvarå jag anhåller
om proposition.
Herr Nordenanckar, Gustaf: Herr von
Hartmansdorffs berättelse om en bonde i
vårt grannrike, som förklarade sig hellre
vilja beskattas af en autoritet, än af sina
grannar, anser jag icke af någon betydenhet,
i det afseende, att om vän eller ovän
beskattar någon oriktigt, äger man vända
sig till en autoritet, söm rättar det oriktiga.
Jag förenar mig således i första punkten
med Herr Tham. Hvad Minimi-tariffen beträffar*
kan jag icke finna annat, än att flå
Rikets Ständer vid hvarje Riksdag fastställa
denna Tariff, och den summa, undet hvilken
37 H. 12
»7s
Deri i a. Augusti f. ni.
egendomsvärdet icke må gå, liar PröfningsCotnmilleen
rätt, att efter sig företeende
omständigheter nedsätta hemmansvärdet,
blott Tariffen icke underskri des. Endast i
detta fall anser jag Kamma)Rätten härmed
äga någon befattning, och rätt att anmärka.
Rikets Ständer fastställa ju vid hvarje Riksdag
denna Tariff y Ledamöterna af deras
Bevillningsutskott äro valde från alla landsorter,
och känna hemmanens relativa värde
vida bättre än KammarRätten. Att då
detta Verk skall äga rätt anmärka emellan
Riksdagarna * vill icke säga annat, än att
det äger göra förändring i den beskattning
Rikets Ständer bestämt, hvilket icke lär
kunna vara Rikets Ständers mening.
Herr Tham: Att taxeringanie vid Taxerings-,
Pröfnings- och BeredningsCörnmittéerna
anSlällaS efler godtycke, är en anklagelse,
sorn jag icke väntat mig af en
Riksdagsman. Det visar, att han anser alla
Municipai-inrättningar oanvändbara, och
Nationen så nedsjunken i heder och ära,
att det icke lönar mödan, att bibehålla
dessa ärträttningar. En sådan beskyllning
finnér jag verkligen obehörig. Man kunde
då likaväl äfven så gerna säga, alt det är
godtycket, som leder RevisionsContoirets
anmärkningar, enär dessa ofta afgifvas utan
kännedom af handlingarnas innehåll, och
sedan blifva underkände af KammarRätten.
Om de pröfvadeSj innan de utgingo till för
-
Pen 12 Augusti f. na.
>79
klaring, kunde kanhända interesset bli mindre,
att få bort dem. Det är just meningen
af förslaget, att anmärkningsrätten skulle
vara uppdragen Kronans Ombud i Länen.
Att åter ett Ombud skulle få göra
anmärkning i ett annat Län, tror jag icke
kunna ske med sakkännedom utan föranleda
till utöfning af kittslighet. Man har
sagt, alt KammarRätten icke kommer åt,
att jemka till någon nedsättning för andra
än de Sorn klaga. Det är väl möjligt, men
jag får påminna, alt en hel menighet klagar
icke gerna, så länge icke pålagan är
för mycket svår; ty det är icke godt för
en hel provins att komma öfverens derom.
Således har KammarRätten aldrig haft anledning
att derigenom nedsätta taxeringsvärdet;
men då man omtalar, attKammarRätten
skall jemka detta värde, så borde
den kunna utöfva en sådan rätt utan anförda
klagomål. Del inbringar dock inga
s5 anmärknings-procent, och följden är alt
man aldrig fått se några nedsättningar utan
blott uppsättningar i värdet. Jag anhåller
således om den proposition jag förut föreslagit,
och får; i händelse det vägras, begära
votering.
Herr von Hartmansdorff: Herr Tham
har yttrat sig så, som skulle jag tillstyrkt,
att KammarRätten måtte få jemka minimitariffen.
Jag tror icke något sådant und35
H. ii*
Den ii Augusti f. m
fallit mig; men hvar och en han inse, att
om taxeringsvärdet åsältes så olika inom
Länen, att man i det ena får betala efter
halfva, och i det andra efter fulla värdet,
eller ännn högre, så måtte det Län, som
fått för hög tariff, lida orätt, jemförelsevis
med andra, som hafva den lägre, och
då måtte det vara väl, att en myndighet
finnes, som kan göra jemförelser Länen
emellan, och i följd af hvars anmärkningar
emellan Riksdagarna Rikets Ständer under
en blifvande Riksdag lättare och säkrare
kunna rätta felen deruti. Samma Le-'
damot har ock påstått, det jag beskylt TaxeringsCommitteerna
att förfara efter godtycke,
samt derföre gjort mig föreställningar
i stora och slarka ordalag. Derpå får
jag blott svara med ett exempel, som jag
känner; nemligen att i en ort, blef EscadronsChefen
taxerad öfver all höfva, och
när man sökte utforska orsaken kunde man
icke finna någon annan , än att han hade
casserat Ryttarehästar mera än Rusthållarne
funno skäligt. Ytterligare har man upprepat,
att KammarRälten icke plägar anmärka
för låga taxeringar. Jag tar mig
härvid friheten fråga, om det kan vara ändamålet
med Kronans anmärkande Embetsman,
att de skola nedsätta Kronans inkomster?
Det finnes dessutom folk i alla delar
af Riket, hvilka söka komma Kronans rätt
nog, om icke alltför nära. Det är således
rätt väl, att Kronan någonstädes har en
myndighet, som bevakar hennes bästa;
Den 13 Augusti f. rn. iSt
Herr Nordenanckar: Herr von Hartmansdorff
har yttrat, att den olikhet nu
skulle äga rum landsor'terne emellan, att
Hemmanen i ett Län kunna blifva dubbelt
så högt värderade, sorn i ett annat. Om
så är, hemställer jag, om icke Rikets Ständer
under Riksdagarna, och BevillningsUtskottets
Ledamöter, hvilka äro från alla orter
i Riket, bättre böra känna detta, än
Kammai Rätten, som alltid är i Stockholm.
Hvad angår Herr von Hartmansdorffs anförda
exempel i afseende på den omlalta
SquadronsChefen, så, äfven med antagande
af berättelsens tillförlitlighet, ser jag icke
huru detta kunde hafva någon påföljd för
honom, emedan jag har svårt att tro, det
äfven PröfningsCommitteen skulle taxera honom
med afseende på casserade hästar, och
han i alla fall hade vägen öppen genom
besvär till KammarRätten, enligt Utskottets
förslag.
Herr Manck af Rosensköld: Här är
icke fråga om mindre än om värdet och
vidden af Svenska Folkets rätt, att genom
sine Ombud sig sjelf beskatta , äfvensom om
värdet af våra municipalinrättningar. Skulle
ofta enskilt hat och afund råda vid dessa
inrättningar i vårt land, såsom här nu
blifvit sagt, så vill man väl äfven gerna
afskaffa dem på en tid, då man i andra
länder söker utvidga dem. Men om god_
tycket någon gång äger rum vid utöfnin.
i8a
Den ra Augusti f. ra.
gen af deras befattning, så kan det äfven
äga rum hos KammarRätten, hvars interesse
det dessutom är, aldrig att nedsätta,
men att höja Bevillnin.gen. Farhogan, att
godtycket hos PröfningsCommitteerna skall
leda till minskning af Bevillningssumman,
hör ej vara större, än den, att godtycket
hos KammarRätten skall leda till dess förhöjning,
hälst den icke är bestyrkt af erfarenheten,
då vi känna, huru stort öfverskott
erhållits sedan sista Riksdag. Herr
von Hartmansdorff har citerat exemplet af
en bonde i Brödrariket, som föredragit,
att beskattas genom en souverain Konungs
Ombud i stället för af sine lagligen valde
Medborgare. Detta visar intet annat, än
att det måtte varit en mycket enfaldig bonde,
som icke kände eller icke kunde bedöma
sina likars öde i det Rike, med hvilket
hans land varit nyligen förenadt. Jag
deremot vågar med sakkännedom påstå, att
Bönderne i Danmark i allmänhet äro mycket
drygare beskattade, än i Norrige.
Resultatet af Herrarne af Billberghs
och von Hartmansdorffs förslag skulle onekligen
blifva, att hos KammarRätten, ett administratift
Verk, stadnade den högsta och
afgörande utöfningen af Nationens beskattningsrätt.
Således kan jag icke annat, än
i det hela instämma med Herrar Tham och
Nordenanckar.
Herr af Billbergh: Jag är till en stor
Dcu 12 Augusti f. irt.
183
del förekommen af Herr von Hartmansdorff,
som rätt uppfattat hvad jag skriftligen
och muntligen anfört. Jag vill dock
besvara några inkast, sorn deremot af andra
blifvit gjorde, och skall dervid söka
undvika att repetera hvad som redan blifvit
anfördt. Orsaken, hvarföre jag sagt, att
KammarRätten skulle äga bestämma täxeringssumman,
är att man förklarat missnöje
deröfver, att mål så ofta blifvit återförvisade
till TaxeringsCommiltéerne, och min
afsigt var således endast att förekomma denna
olägenhet. Att åter tillsätta ombud i
Länen, har jag väl ingenting emot, men
anser det öfverflödigt, dels emedan det icke
kan komma i fråga, att Ombuden i ett
Län skulle kunna anföra besvär öfver Comit)
i Licens åtgärder i ett annat, dels emedan
det i BevillningsUlskottet uti BevillningsFörordningen
skulle utsättas, hvilka de äro,
som må vara behörige att besvära sig. Herr
Tham har sagt, att KammarRätten icke kunde
hafva något begrepp om locala förhållanden,
hvarföre det vore lämpligast, alt
TaxeringsCommitteerna voro aldeles oberoende
af detta Verk. Jag ber då få fästa
uppmärksamheten på, att BevillningsFörordningen
icke ger anledning till, att hvarken
locala eller personliga förhållanden skola
komma i fråga annorlunda, än efter de
i författningen stadgade grunder. Herr Tham
liar ock sagt, att tiden är för lång lör anjnärkningsrätten.
Härvid får jag tillägga
184 Den ia Augusti f. m.
livad Herr voa Hartmansdorff yttrat, den
hemställan, om härutinnan kan vara mera
olägenhet, när det rör Bevillningsmål, än
nar det angår StatsVerkets medel, och om
håde enskildt och allmänt väl skall vika,
på det en anmärkning icke må sednare göras,
än inom den tid, sorn är bestämd för
besvärs anförande öfver Gommitteernas beslut.
Vidare har det blifvit yttradt, att
KammarRätten icke anmärkt, när beskattningen
varit för hög, äfvensom att det icke
vore skadligt, om Staten skulle förlora
något, då öfverskotten i alla fall ära så stora.
I förra fallet skulle jag tro man bort
göra mig den-rättvisa, att det just är den
bristen i KammarRättens åtgärd, som jag
föreslagit till rättelse, hvilket tydligen står
att läsa i andra punkten af min reservation,
och man hade utan tvifvel blifvit det
varse, om man icke så mycket intimerat
sig med den motsatta ideen, att man icke
vill se några skäl på andra sidan; i sednare
fallet hemställer jag, om det kan blifva
någon sann Statsmannaåsigt, att man
vill öfverse med oriktigheter och ojemnheter
i Taxeringsmannaåtgärderna, för det att
Statsinkomsttitlarne hittils lemnat öfverskotter.
Herr Nordenanckar har äfven debiterat
mig för att jag skulle hafva sagt, det
KammarRätten borde äga jemka minimitariffen.
Jag kan så mycket mindre hafva
sagt detta, som, efter min erfarenhet, RevisionsContoiren
icke kunna göra andra an
-
Den ia Augusti f. in.
i85
Märkningar, än då grunderna i ett eller
annat afseende blifvit åsidosatta. Man liar
äfven anfört, att BevillningsUtskottet sköl-*
le bättre känna hemmansvärdet; men på
de skäl jag nyss nämnt, torde det lätt finnas,
att KammarRätten icke behöfver känna
detta värde, då det icke kan blifva föremål
för anmärkning. I sammanhang härmed
har Herr von Hartmansdorff fått uppbära
mycken ovilja, hvaraf ock en god del
fallit på KammarRätten, såsom den der
skulle handla efter godtycke. Jag skulle
deremot tro, att då man borttager all controll
från Taxerings- och Pröfnings-Commilteerna,
lemnar man fältet öppet att handla
efter godtycke; och jag ville i delta afseende
hänvisa de värde Talarne att genomläsa
de flere besvär, sorn ankommit till
KammarRätten, och sedermera öfverlåta åt
dem att bedöma, om TaxeringsCommittéernas
åtgärder altid varit föranledda af stadganden
i författningarna, eller af godtycke.
Att detta icke kan äga rum i KammarRätten,
är påtagligt, emedan KammarRätten
måste handla stricte efter lag och
författningar, samt communicera målen, innan
de afgöras. Att ogrundade anmärkningar
communiceras, har äfven blifvit an för dt,
och jag vill icke eller bestrida, att ju anmärkningar
ofta utfärdas,, som vid definitiva
afgörandet anses kunna och böra förfalla,
men, ehuru anmärkningarne pröfvas
i Kongl. KammarRätten, innan de corarau
-
Ben 12 Augusti f. m.
liiceras, är det icke altid möjligt att, förer
se deras obehörighet, då man ännu icke_
känner hvad förklaranden har att andraga
til! sitt urskuldande. Det finnes ingen åklagare,
som i detta fall kan säga sig vara
ofelbar. Herr Munck af Rosensköld har
slutligen försvarat municipalinrältningarnes
nytta. Äfven jag medger att de kunna vaja
nyttiga; men med det absoluta vilkor,
att de mäste stå under någon gemensam
con t roll; ty en municipalinrättning, pä hvilken
icke finnes någon controll, vill jag icke
lefva under. Lemnar man en absolut
magt åt en sådan, så fruktar jag, att den
skall missbrukas, mer än af en souverain
Styrelse. Herr Munck af Rosensköld säger
vidare, att på grund af mitt förslag alla
Bevillningsfrågors afgörande skulle stanna
i ett administratift verk. Den värde Talaren
har härvid begått ett dubbelt misstag,
först när han kallar KammarRätten ett
administratift Verk, ehuru det är en Domstol.
Icke eller stanna målen der, utan
bos Kongl. Maj:t, sedan Rikets Allmänna
Ärendet s Beredning deröfver yttrat sig. Härigenom
tror jag ali möjlig säkerhet, både
för det enskildta, och allmänna vara vunnen.
Herr Munk af Rosensköld: Den siste
värde Talaren har till försvar för sine åsigter
åberopat, att han i 2:dra punkten af
sitt förslag tillstyrkt rättighet för KarnmarRätten
att göra anmärkningar, så väl då deri
Dn i?. Augusti f. rn.
sknUsk yldige, som då Kronan är lidande,
Alen hvartill hjelper väl ett sådant stadgande,
då'! först erfarenheten, visar, att KammarRtflten
.aldrig, nbed undantag af ett enda
fall, gjort någon anmärkning, sorn åsyftat
dea skofciskyldiges lindring, och då för det
andra ingen provision för KammarRättens
Tjenstemän kan ega rum, i händelse anmärkningen
rörer deig,skattskyldiges lidande.
Herr af Billbergh har äfven anmärkt
mot'mitt yttrande, att Konungen eger skaffa
rättelse i KammarRättens åtgärder i beskattningsfrågor;
men äfven här inträffar,
att det är den executiva makten, hos hvilken
beskattningsrätten ytterst hvilar.
Herr Rosenblad^ Bernhard: I grundsatsen
förenar jag mig med hvad Herr von Hartmansdorff
i det Plenum, då frågan förra
gången förevar, yttrade, att sedan en Lag
tillkommit, den må hafva utgått från Rikets
Ständer ensamt eller från Konung och Ständer
gemensamt, bör det tillkomma Statens
Embetsman att tillse, det Lagen efterlefves,
så att detta icke helt och hållet öfverlemnas
åt godtycket. På denna grund
får jag, utan att ingå i någon vidlyftigare
framställning af mina skäl, instämma med
Herr af Billbergh. Men om detta skulle möta
motstånd , och om man finner stötande, att
ett Kronans EmbetsVerk är ÖfverDomstoi
öfver Pröfnings- och TaxeringsCommittéerna,
så får jag, då någonconlroll måste finnas
188 Den i ä A vi g u s t i f. m.
på PröfningsCommittéernas godtycke, och
på det icke PröfningsGommitleerna, genom
misstydning af Författningen, må kunna förändra
det af Rikets Ständer fastställda beskattnings-systemet,
tillstyrka, i händelse
Herr af Billherghs förslag, som jag för min
del anser vara det rätta, icke godkänfaes,
att Grefve Spens’s förslag om en RiksPrÖFmngsCommittée
autages.
Frikerre Cederström> Jacob: Det är
naturligt, att sedan Rikets Ständer utfärdat
en Författning, afsigten dermed är, att
Författningen skall efterlefvas, och att tillsynen
deröfver måste tillkomma något administratift
Verk, som vid misstydning af
Författningen kan befordra rättelse deri.
Men frågan är här endast, huruvidaKammarRättens
anmärkningar kunna vändas emot
de skattskyldige, elier emot de Embetsman,
som med mindre noggranhet bevakat
Kronans rätt. För min del tror jag det
de böra riktas mot de sednare, eller att
anmärkningarne alltid böra göras mot Embetsmännen.
I afseende på Uppbörden af
Ordinarie räntor, ställes alltid anmärkningen
emot Uppbördsmannen, hvilken deremot
har sig öppet att anställa reservationskraf
hos den skattskyldige, intilldess saken
blifvit afgjord. Om i Bevillningsfrågor, der
tvist kan uppstå, huruvida någon TaxeringsCemmitte'e
vidtagit en oriktig nedsättning,
sorn PröfuingsCoramitteen uraktlåtit att rät
-
Den ii Augusti f. m.
189
ta, eller de Embetsman, hvilkas åliggande
det är, att vid Taxeringarne bevaka Kronans
rätt, och anmärka allt, som genom
origlig tillämpning af Författningen dervid
förekommer, uraktlåtit sin skyldighet i detta
afseende, anmärkningen ställdes emot de
Embetsman, sorn dervid försummat sig,
skulle jag tro att delta vöre den rätta utvägen.
Herr Printzensköld, Carl: Jag bär
flere gånger tillförene haft tillfälle att uttala
min öfvertygelse i detta ämne. Jag
instämmer sådelés nu endast i alla afseenden
med Herrarne af Billbergh och von
Hartmansdorff. Men Herr Tham har yttrat
åtskilliga satser, som torde påkalla någon
vederläggning. Herr Tham har nemligen
yttrat sin förundran deröfver, att
Herr von Hartmansdorff vågat taia om godtycklighet
hos Taxeringsman. Jag vill ej
bestämdt påslå, att den kan ega rum, men
såsom exempel, om ej på godtycklighet,
åtminstone på uppenbar försummelse, får
jag nämna att det i en Stad handt, att
Taxeringsmännen förglömde påföra Stadens
innevånare en bestämd stadgad utskyld,
hvilken ej eller observerades i PröfningsCommitte'en;
utan först i KammarRällen
gjordes anmärkning derom, och KammarRätten
beslöt, på grund häraf, att Taxeringsmännen
borde påföra Staden denna
utskyld. Men detta funno Taxeringsman
-
Den 12 Augustuf. rn.
nen för sig så förnärmande, att de uti ert
till Kongl. Maj:t ingifven skrift förklarade,
att det vore elem likgiltigt om utskylden
utgick eller ej, blott de ;undsLuppo KammarRättens
åläggande. Jag hemställer om
icke vid sätrane förhållanden conlroller äro
nödvändiga, för alt motverka godtycklighet
hos Taxerings- och PröfningsCommitteerna.
Herr Tham har vidare undrat derpå,
att KammarRätlen aldrig användt sin
anmärkningsrätt, för att nedsätta, utan endast
för att upphöja Taxeringsvärdet. Men
vid närmare granskning af BevillningsFörordninsen
torde Herr Tham finna, att den
innehåller ett bestämdt stadgande, att.KammarRätten
ej eger rättighet lill nedsättning,
utan att besvär af den skattskyldige blifvit
anförde. Herr Munck af Rosensköld
har talat orti Municipal-Inrättningar, och
Folkets rättighet att beskatta sig sjelft. Denna
bestrider jag ingalunda, men tror, att
den bäst utöfvas genom Ständernas rätt
att stifta beskattningslagar, och Folkets rätt
att utse Deputerade, sorn verkställa dem;
och jag tror det vara nyttigt, att en auctoritet
finnes, som oberoende af personliga
förhållanden och utan kännedom af de
personer eller lägenheter, som äro i fråga,
tillämpar författningarne, utan alla considerationer.
Derigenom anser jag Folkets
rätt bäst bevarad.
Herr Tham: Jag ber om ursngt, att
jag för tredje gången uppträder i denna
Deri 12 Augusti f. ru.
fråga,‘men jag finner mig uppkallad, genom
påståendet att alla controller skulle
vara borttagne, till följd af Utskottets förslag.
Jag frågar, örn ej Ständernas förordning
finnes, och om ej detta ar en controll?
Jag frågar, om ej Kronans Ombud finnas?
Om ej den enskildte har rätt till klagan,
och om ej KammarRätten äger rätt att upptaga
klagomål, så väl från den ena som andra
sidan? Och jag frågar, hvilka ytterligare
controller man då önskar, om icke den,
att personer, sorn sitta här i Stockholm,
utan kännedom örn persönerna och dea
egendom, som skall taxeras, såsom en värd
Ledamot sjelf nyss yttrade sig, skola ägä
rättighet att opåkallädt ändra PröfningsComtnittéernes
beslut? Jag tror ej på ofelbarhet
hos Municipal-inrättningar; men när tillräckliga
controller finnas derigenom , att klagan
å ömse sidor är öppen, tror jag faran
vara inbillad. Jag beklagar för öfrigt, att
Herr af Billbergh nu meddelat den upplysning,
alt KartimarRätferi alltid pröfvar RevisionsContorens
anmärkningar, innan de communiceras
; ty jag skulle kunna framvisa
tvenne convmunicerade anmärkningar, som
äro så rakt stridande emot nu gällande Bevillnings
och andra förordningar, att jag
icke skulle hafva trott, det de före communicationen
undergått någon KammarRättens
pröfning. Efter den erfarenhet jag har om
åtskilliga anmärkningars orimlighet, åtminstone
rörande den ort, hvarifrån jag ärj
ig*
Den 12 Augusti f. tn.
torde det derföre tillåtas mig; att tro, det
denna föregående pröfning af KammarRätten
är ganska lege're. — Slutligen får jag
hos Herr Grefven och LandtMarskalken anhålla,
att proposition på Utskottets Betänkande
må punktvis framställas, enär tillägg
och jemkningar vid hvarje punkt blifvit yrkade;
ty det torde i annat fall blifva svårt
att förena sig om den proposition, som bör
framställas»
Herr Munck af Rosensköld: Ätt sluta
äf Herrarne Rosenblads och Printzenskölds
yttranden, skulle man tro, att jag och de
flere Talare, sorn vttrat sia; i motsatt me
,
*/ - O
ning, velat förneka KammarRätten ali pröfnings-
och granskningsrätt. Vi håfve likväl
endast velat motsätta oss den utvidgning
af denna granskningsrätt, som Herr
af Billbergh föreslagit, och hvilken Utskottet
förklarat vara en icke billig inskränkningi
Svenska Folkets beskattningsrätt, utan
att någon inom det talrika BevillningsUtskottet.
reserverat sig emot detta yttrande,
utom Herr af Billbergh sjelf. — För öfrigt
förenar jag mig med Herr Tham, att målet
må punktvis afgöras.
Herr von Hohenhausen, Carl: Då man
bär talat om den godtycklighet, sorn vid
TaxeringsCommitteernes åtgärder, en eller
annan gång, kunnat äga rum; må det til
-
Den 12 Augusti f. m.
låtas mig nämna ett exempel, huru godtycklighet
i vida större scala blifvit af Kongl.
KammarRätten utöfvad. Det är nemligen
allmänt bekant, att BevillningsFörordningen
af 1824 medgaf 10 procents nedsättning
af hemmansvärdet öfver hela Riket,
för rune ändamål; det ena, att bereda jemkning
af egendomarnes uppskattnings värde
sinsemellan, det andra, att gifva lindring i
allmänhet åt för högt uppskattad egendom.
Jag tror, till följd häraf, att jPröfningsCommitteerne,
enär det större vilkoret eller
jemkningen var uppfylldt, men egendomsvärdet,
icke destomindre för hele Länet,
öfverdrifvit högt, handlat i fullkomlig
öfverensstämmelse med Författningens
föreskrift, då de inom den föreskrifna gränsen
af 10 procent medgifvit en allmän nedsättning.
KammarRättens anmärkning emot
denna åtgärd leder till den påföljd, altora,
hemmansvärdet inom ett Län efter föregången
jemkning skulle blifvit högre, än det
hefanus innan densamma; så borde detta
värde qvarstå, äfven i de fall, der egend.omarne,
före taxeringen, varit uppskattade
utöfver deras verkliga försäljningspris. För
öfrigt förenar jag mig med dem, som yrkat
bifall å Betänkandet.
Herr Nordenanckar'. Jag ber om ursäkt,
att äfven jag fördröjer afslutandet af
denna så onödigt långa discussion, Herr
37 II. 13
ig4
Den 1a Augusti f. m.
Rosenblad har pSstått, att BevillningsFörordningen
är en Lag, och KammarRätten
ett forum, eler denna Lag skall tillämpas.
Detta är sanni, då någons rätt blifvit för
nära trädd, men må ingen säga, att då Statens
fordran af egendomsvärdet blifvit uppfylld,
ingen annan har mera att fordra;
ty beskattningen måste vara jemnlik, och
när egendomsvärdet icke understiger det
allmänt billiga i orten, är ingen rätt förnärmad,
och då bör all anmärkning äfven
uteblifva.
Grefve CronhjelmOtto August: I anledning
af en Talares yttrande, att exempel
gifves, då en TaxeringsCommilte glömt
att för bränvins-rniuutering påföra äfven
Borgare skatter, får jag, som tror mig hafva
erfarenhet om det factum, den värde
Talaren menar, äran upplysa, att delta förfarande
ingalunda var föranledt af någon
glömska om hvad BevillningsFörfattningen
innehöll, utan af öfvertygelse om rätta sättet,
huru den borde tillämpas och förslås,
hvilken öfvertygelse dock icke instämde
med KammarRättens åsigt. TaxeringsCommitteen,
som i flera år anmärkningsfritt tolkat
Författningen på enahanda sätt, och
ändlligen deröfver emottog anmärkning af
KammarRätten, med antydan att efter dess
åsigt verkställa taxeringen, vägrade att hörsamma
denna befallning, emedan TaxeringsCommilteen
icke ansåg sig skyldig att lyda
Den 1a Augusti f. ra.
KamroarRättens föreskrifter. Jag bör dock
upplysa, att jag icke då var Ledamot af
TaxeringsCommitteen, utan blef det först
några år derefter. Jag tror icke, alt Herr
Printzensköld med det ringaste skäl kan antyda,
att någon sidovördnad härigenom ägt
rum, och icke heller att TaxeringsCommitteen
i dess underdåniga förklaring lill Kongl.
Maj:t, såsom skäl till denna vägran, åberopat
någon värdighet, såsom Ständernes Deputerade,
derföre vara hinderlig, utan endast
att TaxeringsCommitteen fann den fordrade
åtgärden icke tillhöra sig, och vara
stridande emot Författningen, såsom den
af Cqmmitteen förstods. I öfrigt förmodar
jag, att då så väl den enskilde som Kronans
Ombud fått vägen utstakad, på hvilken
de må söka rättelse i taxerings-åtgärderne,
och KammarRälten, jemte utöfvande
af dess domsrätt, i anmärkningsväg får
granska Uppbörds-längderne, allas rätt måtte
vara tillförlitligen bevarad, äfvensom jag
anser det verkligen vara ett ingrepp i Ständernes
beskattningsrätt, om KammarRälten,
i speciela fall och utan kännedom af personliga
och egendoms-förhållanden, får ändra
taxeringarne, då de icke af Kronans Ombud
eller den skattdragande blifvit öfverklagade.
Med Herr Tham förenar jag mig
i anhållan om bifall till Betänkandet.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Jag
var i början af denna discussion böjd att
37 H. i3*
i96
Den ra Augusti f. in.
instämma meri Herrarne von Hartmansdorff
och Rosénblad, intill dess Herr Printzensköld
till stöd för deras mening anfört ett
exempel som gjort mig vacklande. Hail
tyckes nemligen hafva syftat på den händelse,
att TaxeringsCommilteTn här istockholm
ej ville efterkomma KammårRättens
befallning att påföra serskild afgift för bränvinsminutering
på sådane värdshushållare,
sorn voro Borgare, och i den egenskapen
skattade efter inkomsten af rörelsen. Det
var svårt för mig och andra af Committeens
Ledamöter, hvilka deltagit i stiftningen
af 1818 års BevillningsFörordning och
kände dess mening, att efterkomma denna
KammarRätlens befallning. Vi kunde ej,
enligt våra samveten, verkställa en slik taxering,
så mycket mindre som denna fråga
uppstod efter i8a3 års Riksdag, då meningen
redan blifvit ännu mera förtydligad.
Det bör således ej förtänkas desse Taxeringsman,
att de vägrade hörsamma KammarRättens
befallning; ty jag hemställer till
hvar och en, om han, i vårt ställe, kunnat
handla annorlunda. Detta exempel har gjort
mig tvehogsen, huruvida åt KammarRätten
bör öfverlemnäs den högre magt, som nu föreslås.
Jag fruktar, att KamrnarRätten kunde
i sin vishet hafva helt andra beskattnings-principer
än Ständerne, och genom
Domslut ålägga helt andra skatter än Ständerne
bestämt. Jag vågar väl icke yttra
någon afgjord opinion i denna fråga; nien
Den 12 Augusti f, 111.
'97
öfverlemnar dessa anmärkningar Lill andras
närmare begrundande.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag är så fullständigt
förekommen af Herr Nordenanckar
och Grefve Cronhjelm, att jag i hufvudsaken
icke har något att tillägga. Det kan
ej blifva fråga om att betaga KammarRätten
sin Domsrätt, utan blott att söka förebygga
, det den inblandar sig i beskattningsrätten.
Jag kan ej annat än afstyrka all åtgärd,
som strider emot den allmänna princip
i BevillningsFörordningen, att hvarje
landsort får sköta sig sjelf vid tillämpningen
deraf. Derföre anhåller jag äfven vördsammast,
att Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes göra proposition
å hvarje punkt serskildt, och att
i i punkten måtte tilläggas de orden: Kronans
Ombud "i Länen.” Derigenom vinnes
den fördel, att om taxeringsvärdet af
Kronans Ombud icke öfverklagas inom den
bestämda tiden, är den skattskyldige individen
säker för efterräkning, och KammarRätten
bar att ensamt hålla sig lill Kronans
Ombud.
Herrgott QvantenCarl: Här har blifvit
taladt om bristande controller vid Beskattningsverket»
Jag deremot finner den
skattskyldigc vara alldeles omgjordad af controlleurer
vid debiteringen. Yid BeredningsCommittéen
har han Pastor och Härads
-
Den i2 Augusti f. m.
skrifvaren; vid TaxeringsCommittéen tillkommer
Kronofogden, som förstärkning,
och sluteligen vid PröfningsCommniéen Konungens
Befallningshafvande, biträdd af Kamererare
och Secreterare. Således kan man
väl icke säga, att krono-controll saknas. BeskattningsCommitteerne
äro egentligen att
anse som Municipal-inrättningar, hvilka stödja
sina arbeten på föreskriften i §. RegeringsFormen,
nemligen Svenska Folkets
rätt att sig sjelf beskatta, hvaröfver någon
högre Domare-authoritet rätteligen icke borde
finnas. KammarRättens rättighet att tillse,
det ordning iakttages, vill jag ej borttaga,
men bestrider deremot den nn ifrågavarande
anmärknings- och pröfnings-rätten,
i synnerhet som den aldrig utöfvas, dådet
är fråga om att man debiterat för högt,
utan endast då det upptäckes, att man debiterat
den skattskyldige för lågt.
Herr Printzensköld: För att lugna dem ,
som trott, att jag menat Stockholms Stad,
med det exempel jag citerat om uteslutandet
af Borgerliga afgifter å de för bränvinsminutering
taxerade personer, får jag nämna,
att det var Lindes Stads TaxeringsCommitte,
och alldeles icke Stockholms,
som ådrog sig den af mig omtaldte anmärkning.
Herr af Billbergh: Jag ber om förlåtelse,
att jag ytterligare tager ordet, för
Den ta Augusti f. m.
•99
att besvara hvad som blifvit anfördt emot
KammarRättens förmenta godtycklighet, och
hvilket äfven torde få gälla till besked å
Herr Cederschjölds anmärkningar. Hvad
som blifvit sanctioneradt af Konungamagten,
samt, i likstämmighet dermed, föreslagit af
BevillningsUtskottet, och beslutadt af Ständerne,
mätte väl hvila på rättsgrund, och ej
på godtycke. Man har sagt, att KammarRättens
gränskningsrätt ingrep i beskattningsrätten.
Jag har likväl i början af mitt
förra anförande sökt visa, att KammarRätten
endast vore en controllerande myndighet,
som det ålåg att tillvägabringa en riktig
tillämpning af BevillningsFörordningen,
och en jemnare skattefördelning, än som
vore möjlig, om KammarRättens granskningsrätt
borttogs. Åsyfta Ständerne en ojemnare
skattefördelning, än som hittills, då är
det skäl antaga Utskottets förslag. Uti andra
punkten af Betänkandet lemnäs rättighet
för höjning och minskning af fastigheternes
värden, då de för hela Länet icke
understiga minimi-beloppet. Detta tror jag
vara både billigt och nyttigt, när samma
rättighet icke missbrukas.
Herr von Hartmansdorff': Det är ej i
saken, utan om formen, jag vill yttra mig.
Då frågan 3 gånger förut och nu så länge
varit discuterad, har troligen en och hvar
redan stadgat sin tanka, så alt vi kunde
undvika punktvis afgöra Betänkandet, och
200
Den 11 Augusti f. ra.
måhända, derom flera gånger, votera. Jag
hemställer fördenskull vördsamt till Ridderskapet
och Adeln i allmänhet, och mine
Herrar motståndare i synnerhet, om vi ej
kunde sammanfatta beslutet i en punkt; och
utber mig att Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes utröna,
om Ridderskapet och Adeln dertill samtycker,
då mitt förslag kunde få intagas i Contra-propositionen.
Herr Tham: I anledning af hvad Herr
von Hartmansdorff1, sednast anfört, får jag
förklara, att jag ej här emot, att hans förslag
upptages i Contra-propositionen, men
då bör ock i Ja-propositionen införas de
al Herrarne Hjerta och af Billbergh föreslagne
tillägg till första punkten af Betänkandet.
Grefve Cronhjelm: För min del har
jag ej något emot, att Betänkandet i sin helhet
företages, men en rättelse anser jag vara
nödvändig uti 2 Momentet af det å sidan
14 i Utskottets sednare Utlåtande gjorde
tillstyrkande. Der slå nemligen blott
PröfningsCommitleer nämnde, då det synes
mig böra vara både Taxerings- och
PröfningsCommitteer, hvilka från förklaringars
afgifvande skola befrias, enär det egentligen
äro TaxeringsCommitte^rne, sorn förrätta
taxeringarne, och PröfniugsCommitteerne,
som afgöra dit inkommande klagomål.
D e ti bo. Augusti f. m.
2or
Jag tror följaktligen, att TaxeringsCommitleerne
framför allt böra tillgodonjuta denna befrielse,
men att det är rättast att sådant håde
deni och PröfningsCömmitteerne förunnas.
Grefve SpenSj Carl GustafDå ärendet
sista gången förevar, sökte jag försvara
den Motion jag väckt om inrättandet af en
RikspröfningsCommitte', och hvilken afhandlas
i en del af detta Betänkande, men enär
ingen då understödde mig, och jag äfven
nu står ensam, skulle jag göra orätt, om
jag vid ett sådant förhållande yrkade proposition
å mitt förslag. Kanske skola just
de debatter, som i alla RiksStånden uppstått
öfver de tankar jag i ämnet framkastat,
i en framtid visa, att en annan Central-authorithet
behöfves i Bevillningsmål,
än det anmärkande EmbetsVerket. Man
tyckes nu icke vilja finna, att KammarRättcn
både gifvit och mäst gifva förklaringar
öfver BevillningsFörordningen; man tyckes
icke vilja se det olämpliga af att uppdraga
en sådan befattning åt ett Administratift
Verk.
Herr von Hohenhausen: Jag anhåller
vördsamt om tillgift för discussionens ytterligare
förlängande, med några få ord till
svar'på Herr af Billberghs sista anförande.
Till den värde Ledamotens eget bepröfvande
hemställer jag:
t:o Om någon Authoritet i verlden,
om Gud sjelf kan göra 6 lika med 8?
202
Den 12 Augusti f. m.
2:0 Om ett egendomsvärde, beräknadt
efter 8 R:drs B:co pris på sädrtunnan, ej
Blifver för högtdå nämnde pris faller
till 6?
3:o Om ej 1824 års BevillningsFörordning
medgifver nedsättning till 10 procent
af för högt uppskattadt hemmansvärde?
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att då tvenne tillägg
blifvit föreslagne uti första punkten,
ansåg Hans Excellence sig böra, till redigbets
vinnande, framställa proposition å första
punkten serskildt, hvarefter det öfriga
torde kunna i ett sammanhang företagas,
och hemställde Hans Excellence således nu
först, om Ridderskapet och Adeln behagade
godkänna det af Utskottet i dess första
Betänkande gjorde förslag till första punkten.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
föreslog, att första punkten måtte erhålla
följande lydelse:
Att i taxeringsmål pröfva inkomne besvär
antingen af skattskyldige eller Kronans
i Länen varande Ombud j och i anledning
deraf meddela den rättelse > hvartill
skäl kan förefinnassamt dervid äfven
bestämma den förändrade taxerings summa,
hvartill besvären kunna föranleda.
Ropades Ja.
Den 12 Augusti f. ni.
203
Uppå derefter af Hans Excellence framställd
proposition, fann Ridderskapet och
Adeln för godt bifalla allt hvad Utskottet
i ofvannämnda tvenne Utlåtanden i öfrigt
tillstyrkt.
Herr Printzensköld anmälte till Protocollet
sin reservation emot Ridderskapets
och Adelns sednast fattade beslut.
Företogs till pröfning Allmänna Besvärs-:
och Ekonomi-Utskottéts den 8 sistlidne
Julii under N:o 142 afgifne, och den
ig i samma månad på bordet lagde, förnyade
Betänkande, i fråga om Forväsendet,
samt Gästgifveri-skjutsanstalterne.
Herr Rosenblad, Bernhard, anhöll, att,
i fall ProtocollsUtdrag från de öfrige RiksStånden
ankommit, rörande detta ämne, de
mätte blifva uppläste.
Till följd häraf upplästes nedannämnde
ProtocollsUtdrag:
Från Ilögvördige PresteStåndet_, af den
3o sistlidne Julii e. m., innehållande, att
Ståndet, i anledning af Allmänna Besvärsocli
EkonomiUtskottets Betänkande N:o 142,
rörande Forväsendet samt Gästgifveri-skjutsanstalterne,
fattat följande beslut:
1:0 Att väntningslid vid Kronoskjuts
må bestämmas till 12 limmar, deraf 6 utan,
och 6 mot, betalning;
Den 12 Augusti f. ra.
2:0 Att stadgas måtte, det 5o Lispund
i allmänhet få lassas på ett par Kronoskjutsbästar,
samt körningjstiden bestämmas till
3 timmar på milen, och omlastnings-tiden
till 2 timmar på hvarje station;
3:o Att hvad Utskottet i öfrigt rörande
Kronoskjutsen framställt, af PresteStåndet
bifallits;
4:o Att Utskottets yttrande i fråga om
Kungsskjutsen likaledes gillades;
5:o Att Utskottets Utlåtande, i hvad
angår Gästgifveri-skjutsanstalterne, blifvit
afslagit.
Från Fällojlige BorgareStändet af den
27 sistlidne Julii, innehållande att Ståndet
uti ifrågavarande ämne bifallit hvad Ekonomiutskottet
i Betänkanderne N:ris 84 och
i4a, angående Krono- och Kungs-skjutsen,
sig utlåtit, hvaremot Ståndet, med afslag
å Utskottets yttrande i öfrigt, fattat derom
beslut i enlighet med Grefve Arvid Posses
emot Betänkandet N:o 142, afgifne Reservation,
dock med tillägg, att med Gästgifverioch
Håll-skjutsen i allmänhet må förhållas,
i likhet med hvad för närvarande derom
är stadgadt.
Från Hedervärda BondeStåndet af den
3o sistlidne Julii, innehållande att Ståndet,
sorn redan bifallit Betänkandet N:o 84, i
hvad det rörer Kungs-och Kronoskjutsnin
-
Den 12 Augusti f. m.
2o5
gen, godkänt det af Utskottet i Betänkandet
N:o 142 föreslagne tillägg, rörande viss
tyngd för kronofora, samt körnings- och
omlastnings-tiderne vid Kronoskjutsningarne;
äfvensom, i afseende på Gästgifveriskjutsen,
antagit Utlåtandet ]NT:o 84» tued
de i sednare Betänkandet gjorde förändringar,
och jemväl de tillägg, att skjutslegan
på landet, liksom i städerne, må bestämmas
till 20 sk. B:co milen, i följd hvaraf,
om entreprenad käft tillvägabringas, legan
för sådan skjuts, både på landet och i städerne
borde blifva 24 sk. milen; samt att
resande efter en häst får medföra saker till
blott 10 Lispund, och resande efter 2 hästar
till icke mera än ett Skeppunds vigt.
Herr HjertaGustaf: Sedan de öfrige
Stånden beslutat i denna fråga så, att något
resultat icke kan uppstå i hufvudsaken ,
anser jag mig blott böra anhålla, att jemte
proposition till bifall å Betänkandet, få förändra
den punkt, sorn rörer förhöjning i
legan, der entreprenader äro antagna. Jag
finnér det vara ett misstag, att Utskottet
trott entreprenader kunna till vägabringas så,
att en större eller mindre del af den vanliga
skjutsen skulle kunna stälias på entreprenad,
äfvensom att en tredjedel af det
nuvarande hästantalet vore det minsta, sorn
vid fasta stationer skulle finnas. På en
del ställen blefve skjutslaget så omvexlande,
att alla fingo uppbära 20 sk. i stället
Den 12 Augusti f, rn.
för 16, och ingen reda skulle kunna hållas,
hvarken af resande eller skjutsande. Det
rältaste är derföre, alt skjutsen antingen
helt och hållit ställes på entreprenad, eller
ock att ingen fråga derom uppslår. Så
snart det förra inträffar, vinnes en fördel,
sorn bäst visar sig i naboriket. Jag har,
sedan denna fråga förra gången förevar, sökt
skaffa mig upplysningar från åtskilliga orter,
och jag tior, att med f\ skrrs förhöjning
vore det icke omöjligt, att på alla
större vägar få entreprenader inrättade. Inom
reservlagen finnas många personer, som
komma att länge vidhålla skjutsvanan. Man
behöfver således icke risquera , att skjutsande
skola, komma att felas. Jag anhåller om
bifall å Betänkandet i öfrigt, endast med
den förändring, att någon rätt till entreprenad-skjuts
alldeles icke må ifrågakomma
annorlunda, än för hela skjutslaget, samt
att skjutslegan må förhöjas med 8 i stället
för 4 sk- Om detta
Betänkandet kunna bifallas.
Herr Tham, Wolrath: I visst afseende
förenar jag mig med den siste värde Talaren,
nemligen att Betänkandet icke är användbart,
på sätt Utskottet föreslagit om
entreprenaderna. Utskottet synes hafva utgått
blott från den tanka, att afhjelpa olägenheterna
af hållskjutsen, men icke af reservskjutsen.
Sådan skulle också följden
blifva, om entreprenaderna antogos så par
-
Den la Augusti f. m.
207
tielt, som Utskottet föreslagit. Deremot
kan jag icke förena mig med den siste värde
Talaren, deruti, att skjutslegan bör ökas,
emedan sådant, långt ifrån alt underlätta
entreprenader, skulle belt och hållit omintetgöra
dem. Jag medger, alt måhända på
dé stora landsvägarna omkring Stockholm,
mången skulle betala, för att slippa hållskjutsen;
men så är icke förhållandet på
de flesta ställen i landet, der allmogen otvifvelaktigt
skulle skjutsa sjelf, och icke upplåta
entreprenaden till någon annan. Jag
instämmer uti Grefve Posses Reservation,
desto helldre som, jemte det jag har mig
bekant, alt en inrättad forvagn emellan
Stockholm och Upsala lyckats, på BevillningsUtskottets
hord ligger ett förslag, att
utan förlust för Staten, blott med något
förskott af den, kunna tillvägabringa forvagns-inrättningar;
och då först, när de komma
i gång, kan man tala om några kraftiga
åtgärder till skjutsbesvärets afhjelpande.
Jag har ingenting emot, alt de två första
delarna, som angå Kungs- och Kronoskjutsen,
bifallas; men jag anhåller att den del,
som angår Gästgifveriskjutsen , måtte afslås,
och att man nu icke måtte fatta något beslut,
som lagger hinder i vägen för forvagns-inrätlningarne.
Herr Hjerta: Jag anhåller först alt få
rätta ett misstag, som antingen blifvit begånget
af mig eller af Herr Tham i upp
-
2o3 Ben 12 Augusti f. ra.
fattning af mitt yttrande. Jag liar icke
föreslagit förhöjning af skjutslega!! i allmänhet,
utan endast der allmän entreprenad
skulle åtagas. Derföre tror jag det icke
vara obehörigt, att föreslå en förhöjning af
8 sk. Herr Tham har nu upplyst, alt.B.evillnings-Utskollel
innan korrt inkommer
med ett förslag i denna väg, sätt! skulle
motarbetas af det ifrågavarande. Om så
är, b lifver det svårt afgöra detta, emedan
det står i sådant sammanhang med frågan
om Postväsendet, att det kunde förtjena en
större uppmärksamhet; men äfven om det
sökta ändamålet med för vagnar kan vinnas,
tror jag dock icke att det kan ske för
mindre betalning än 24 sk. milen, otti man
räknar kostnaden att underhålla åkdon, Likväl
kunde måhända förhöjningen inskränkas
till 4 s^- i städerna, och 8 sk. på landet,
då den komme att utgöra lika mycket.
Jag befarar icke, att detta skulle motverka
Postvagns-inrättningen, ty den får i
alla fall så stora fördelar, att de bättre
klasserna säkert komma att begagna sig deraf,
hellie, än att fara med egna åkdon på
landsvägen.
Herr von Qvanten j Carl: Herr Hjertås
förslag tror jag skulle komma att förfela
ändamålet; ty då Allmogen nog känner
sin skyldighet att skjutsa, när- så påkallas,
skulle den troligen icke underlåta,
att
Den 12 Augusti f. m.
209
ätt taga skjutsen på entreprenad, synnerligast
då den derigenom med enahanda skyldigheter
skulle erhålla 5o procents förhöjning
i skjutslega. Åtminstone borde man
tydligare och bestämdare utstaka vilkoren
och skyldigheterna för entreprenadskjutsen,
om man icke vill, att alltsammans skall
till enskild vinning musslas bort. Ett hufvudsakligt
vilkor vöre, att föreskrifva styrkan
och beskaffenheten af de hästar, som
entrepreneurerne ämnade begagna. Bonden,
som har eget åkerbruk, nödgas dertill hafva
goda hästar, och har dervid en bestämd
vinning; men entrepreneurerne deremot skola
vinna mera på dåliga; ty då får den
resande taga dubbelt så många. Hästarne
borde derföre ofta mönstras, och jag tror
det oaktadt, att följden skulle blifva, att
den resande icke skulle komma fram vissa
tider på året, och att man skulle få se
s.å usla hästar begagnas, att en häst hel
och hållen kanske icke vore värd 24 sk. Jag
anser derföre lämpligast, att bibehålla det
närvarande och icke försöka entreprenader,
då erfarenheten långt för detta lärt oss,
att försöket skall misslyckas, och att (med
undantag af Götheborg, der entreprenadskjutsen
på en enda station kostar mera än
hvad ett helt Härad skulle kunna betala,)
alltid medel skola saknas, åtminstone så
tillräckliga, ätt ehtrépreiieurei ne skulle kunna
uppfylla de villtor, som böra vara fä37
fr 14
2 10
t
Den ia Augusti f. in.
slade vid en väl och ändamålsenlig inrättad
Skjutsinrättning; under hvilken benämning,
säga hvad man vill, den närvarande
likväl kan komma, i ett sådant land sorn
Sverige, med glest befolkade, och stundom
obebodda sträckor, dem resande nödgas
öfverfara.
Herr Tham: Jag hade ganska rätt uppfattat
Herr Hjertås framställning. Hans mening
var-, att tillökning i skjulslegan skulle
ega rum, der entreprenader skedde. Det
vore en orättvisa, alt resande, der entreprenad
finnes, skulle betala sk., men
på andra ställen endast 16 sk. Jag vidhåller
ovilkorligen det yttrande, att denna
tillökning skulle hindra entreprenaderna
i stället för alt befordra dem, och om
man också icke kan taga för gifvit, att alla
de missbruk skulle uppstå, som Herr
von Qvanten Uppgifvit, är jag öfvertygad,
att ingen af allmogen ingår på denna inrättning,
oberäknadt att de redan nu ofta
skjutsa obudne, och täfla om tillfället dertill.
Det är just detta stora hinder, som
gjort, att entreprenaderna, der de vidtagits,
i sednare tider så mycket Försvunnit. Jag
förnyar min förut gjorda anhållan om proposition
å Grefve Posses reservation.
Herr Hjerta: Aliade hinder, som blifvit
framkastade emot min framställning, synes
så väsendtligen gå ut på sjelfva ordnings
-
Dtn 12 Augusti f. m.
211
anstalterna, att jagtviflar, det någon, sora
med uppmärksamhet följt ämnet, skall draga
i betänkande, alt detta alltsammans är
sådant, som bör öfverlemnas till Kongl,
Maj:ts Befallningshafvande, att genom visitationer
vidmakthålla. Äfvenså medför
sjelfva ordet entreprenad det begrepp, att
hästarna skola finnas på stället, och all
väntning upphöra. Det kan icke blifva någon
orättvisa på en eller annan väg, enär
de, som resa på samma väg, också dela lika
öde. Jag finnér icke något annat skäl
återstå, än det Herr Tham anfört, att en
forvagnsinrattning skulle hindras deraf. Jag
erkänner, att det kan se så ut, men frågar
tillika hvad faran är, då Rikets Ständer
allenast i Önskningsväg anmäla saken;
om Rikets Ständer sedermera komma med
en underdånig skrifvelse rörande postvagnsinrättningen,
så är det en gifven följd, att
om Konungen deruti finner ett företräde,
gör lian intet afseende på Ständernas föregående
begäran. I det fallet begriper jag
icke, hvad ett beslut i förra fallet kan motverka
forvagnsinrättningens vidtagande.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf : Så
vida entreprenad med skjutsen skall ega rum,
blir det ett nödvändigt vilkor, att hästarne
skola finnas på stället, eller i granskskapet
deromkring; ty eljest skall säkert det missbruk
inträffa, synnerligen om skjutslegan ök37
H.
2 12
Den ta Augusti f. ra.
tes, att hela reservlaget blef Entrepreneurer,
oell man vöre ändå på samma punkt,
sorn nu, att få vänta betydligt länge.
' \ .I,'..'.’- ' "
Friherre Wrangel, Henning: Hvad
Kungs- och Kronoskjutsen beträffar, gillar
jag för min del helt och hållet Utskottets
Betänkande, men hvad reserv- oell
hållskjutsen angår, måste jag förena mig
méd Grefve Posse och Herr Tham. Jag
finner det olämpligt, att i ett Land med
så vidsträckta communicationer skjuts,legan
skall förhöjas. I andra Länder behöfver
Landtmannen kanske på sin höjd transportera
sina varor sex mil för att afyttra dem.
I vårt Land deremot får han transportera
deni ao mil och derutöfver. Det är olämpligt
hvad Herr Hjerta föreslagit, att på
somliga ställen höja skjutslegan; följden måste
nödvändigt blifva, alt man kommer till
exempel på eli Station, hvarifrån man fortsätter
resan utan alt undersöka, om Gästgifvaren
har entreprenerateller ej, och när man
skall liqvidera vid nästa ombyte, uppgifver
den skjutsande, att han bör hafva en högre betalning
såsom skjutsande från en poststation!
Man är då ej i tillfälle att controllera detta,
utan mäste oftast blifva bedragen. Det
är icke häf, såsom i Frankrike, der en postbok
finnes föt* hela Riket, i hvilken är anfördt,
huru mycket man skall betala på
hvarje ställe, och hvaruti alla Författningar,
söm angå skjutsväsendet äro intagne.
De n 12 Augusti f. rn. a 13
Ilär harman blolt dagboken, hvilken snart
sagdt är olika uti olika Län, och hvilken
man sällan erindrar sig alt se uti. Det vore
visserligen rigtigt lill principen, att man
fråntog Landtmannen den på honom lagde
lunga börda med skjutsen, och lät, som
man säger, allt gälla hvad det gälla kan.
Men jag hemställer, huruvida, då detta icke
är af någon nöd påkailadt, och dessutom
i alla de länder, som äro lika glest bebodda
, som Sverige, såsom till ex. Ryssland
och Norrige, skjutslegan icke är högre
än här, det icke skulle vara olämpligt
att här öka densamma. Jag anser dessutom,
att Taxorne här i Landet böra vara
beständigare, än i något annat Land,
Det vore illa, att göra någon förändring
med skjutsväsendet, innan forvagnarné
kommit till något bestånd. Utskottet
har alldeles icke vidrört den anmärkning
jag vid återremissen gjorde, att nemligen
ingen skulle tillåtas att åka med mindre,
än två hästar. Delta vore visserligen svårt
för Tjenstemän, men för dem kunde undantag
stadgas, då de reste i Embetsärender
eller i den Ort, der de voro kände.
Resande i allmänhet borde deremot ej få
taga mindre, än två hästar; derigenom
skulle ett mindre antal hästar behöfvas,
och entreprenader äfven blifva framkallade;
ty i stället för att behöfva en skjutsande
till en häst, fordrades den blott till
Den 12 Augusti f. m.
2:ne hästar, hvarmed skjutsas 3:ue personer,
i stället för 2:ne, då enbete nyttjas;
följden skulle äfven blifva, att forvagnarne
buro sig; ty det yppade sig icke alltid
tillfälle att kunna slå sig i bop flere personer
om 2:ne hästar. Detta indirecta tvång
för den resande betog honom icke tillfället
att med forvagn få resa för lika godt
köp, som då lian begagnade en bäst, hvarigenom
vunnos således 3:ne mål: 1:0 Undvikande
af skjutsförhöjning; 2:0 Möjlighet
för Entreprepeuren, att fullgöra sina åligganden;
3:o Forvagnars införande. För
öfrigt förenar jag mig med hvad Herr Tham
yttrat, och anhåller om bifall på de delar
af Betänkandet, som handla om Kungs-»
och Kronoskjutsen, men afslag på den del
som angår Gästgifveri-skjutsen,
Herr Tham: I sjelfva saken vill jag
blott tillägga, att förhöjning af skjutslega!»
skulle medföra förhöjda forlöner vid alla
transporter, och att detta förmodligen icke
skulle vara af förmonligt inflytande på
näringarne. För öfrigt delar jag med Herr
Hjerta förtroendet till Regeringen, och är
lika med honom öfvertygad att vår Regering
gör afseende på det rätta, men just
derföre önskar jag motarbeta, att Ständerna
icke må framkomma med oriktiga önskningar,
som möjligen skulle kunna missleda
Regeringen. Om Ständerna komma med
sådane önskningar, måste Regeringen afslå
Den 12 Augusti f. tn.
dem, och dessa med rätta afslagna önskningar
tjena till intet annat, än att ett vidsträckt
fält derigenom lemnäs vid kommande
Riksdag för dem, hvilka så gerna omfatta
hvarje tillfälle att klandra Regeringen.
Af dessa skäl anhåller jag om bifall lill de
tvänne första punkterne och afslag å dea
sednare, eller den som angår Gästgifveriskjutsen,
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
I detta ämne, visserligen et af de vigtigare,
som vid denna Riksdag förekomma, vill
jag blott göra några anmärkningar. Det
tros i allmänhet, att man reser för mycket
bättre pris i Sverige, än utomlands.
Så är det ock, då man vill resa med serskildta
eller så kallade exlrnposthästar, Mea
i England, Tyskland, och flere andra länder
faller det aldrig den mindre förmögne
in, att resa på det sättet, utan han, ja ofta
den rike sjelf, håller till godo med en
plats i forvagn, och man kari der i beqväm
täckvagn resa för mycket bättre pris, än i
Sverige, isynnerhet då man är ensam person.
Således har jag sjelf i sisth November
rest från Paris till Brussel i en sådan
vagn ungefär 3o Svenska mil på 36 timmar,
för circa en R:dr R:gds milen. För att resa
så här i landet i den årstidens väglag,
skulle kostnaden blifvit dubbel. Ännu stö -  re skulle den blifva för utländning!*!), sorn
ofta nödsakas vid ankomsten till Sverige
Den i a Augusti f. rn.
köpa egen vagn för öfverdrifvet pris, och
sedan vid utresan sälja den för vanpris,
samt utomdess lega en serskild kusk, som
ofta måste från Stockholm återsändas, t.
ex. till Helsingborg, med serskild skjuts.
Men i vårt glest bebodda land, och med
så långa distancer till Hufvudstaden bör
man kunna resa beqvämt, åtminstone för
icke högre pris, än utomlands. Häraf föbjer
dock alldeles icke, att det är en viss
klass af Medborgare, som skall påkosta den-,
na fördel, eller att den skall vara ett onus
på Landtbruket. Principen är utomdess
mycket oriktig, att skjutsningen skall vara
ett onus, ty den borde här, som i andra
länder, vara en näringsgren, och kan,
åtminstone på de mer beresta vägar, blifva
det. Behöfver Staten för detta ändamål
komma emellan, så böra Ständerna söka
att bereda beqvämlighet och hastighet jemte
billigt pris, och se till, att icke någon
viss klass af Medborgare härvid tryckes.
Man har sagt, att forvagnen emellan Stockholm
och Upsala lyckats. Den skulle bära
sig ännu bättre, om hållskjuten på den
vägen afskaffades; ty ett företag, grundadt
på vinst, kan svårligen i längden bära sig
bredvid en inrättning, grundad på onus.
Bäst skulle en Forvagnsinrättning lyckas
emellan Helsingborg, som de fleste hitresande
utländningar passera , och Stockkolm,
i anseende till ofvannämnde serskilta kostnader,
som, utom sjelfva skjutslegan, ut
-
Den 12 Augusti f. m.
217
JUndningen nu får vidkännas, och den skulle
föranleda ett mångdubbelt större antal
ylländningars, isynnerhet från Danmark, resa
till Stockholm. Ju längre och vidsträcktare
forvagnar varit inrättade, dess flere
resande skola begagna dem, och en del
enskilta resåkedon afskaffas, samt dymedelst
inrättningen des? bättre löna sig.
Jäg får derföre föreslå: i:o Alt hållskjutsen
afskaffas, åtminstone eller först
och främst på de vägar, der forvagnar inrättas;
2:0 Att skjutslegan höjes på dessa
ställen; 3:o Att Entrepreneurerne, om så
skulle hehöfvas, till en början få något sammanskott
i foderpersedlar af dem, som blifvit
befriade från hållskjutsen, och, der sådane
ej finnas, något understöd af Staten.
4:o Att en Forvagnsinrättning förenas med
Postverket, samt sluleligen 5:o att entreprenaderne
befordras, genom bättre väghållning,
om det ock vore medelst vägpenningar,
ty dess ofullkomlighet, åtminstone i
vissa provincer, och serdeles i Skåne, afskrämmer
speculanter mera, än en fortfarande
mindre skjutslega.
Jag önskar således, att sednare delen
af Betänkandet måtte bifallas, med de modificalioner
och tillägg, som jag föreslagit,
samt att således Betänkandet alldeles icke
måtte afslås.
2j8 Den ta Auglisli .m.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonhard,,
hade inlemnat följande, som upplästes:
Rikets Ständers Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskott, som, i anledning af de inom
samtelige RiksStånden gjorde anmärkningar
vid Betänkandet N:o 84 angående
Forväsendet och Gästgifveri-skjutsanstalternej
nu nfgifvit ett nytt Betänkande i ämnet,
har i det närmaste följt sina förra åsigter,
utan att de deruti upptäckte och beviste
flere ofullständigheter föranledt till
närmare utredning af ämnet.
I frågan om skjutspenningarnes betalande
till de skjutsande, genast efter verkställd
Kronoskjuts, har Utskottet korrt och
laconiskt yttrat, att sådant skulle leda till
flera oredorj och tilläfventyrs äfven till
förlust för de skjutsande,
56 §. i RegeringsFormen innehåller likväl,
att det Utskott, dit en i ett RiksSlånds
Plenum väckt fråga varder öfverlemnad,
äger att frågan utreda.
Men kan väl det sätt, hvarpå Ekonomiutskottet
yttrat sig öfver nyssnämnde
fråga, hänföras till det begrepp, man fäster
vid ordet: utreda? Utskottet har icke
ens försökt, att med något enda, äfven det
mest ytliga skäl, beledsaga de framtrugade
ofattliga ideerna om oredor och förluster,
i händelse de, som förrättat Kronoskjuts,
fingo, likasom de, hvilka utgjort Gästgifveri
-
Den 12 Augusti f. ni.
219
skjuts, uppbära sin betalning, genast på
stället, Svårt, ja till och med alldeles omöjligt,
skall det blifva, alt förlika förnuftet
med den sats att det är redigare, och att
det leder till en större fördel för de skjutsande,
om de flere månader få vänta på
sine skjutspenningar, och om de skola förspilla
sin tid med att vandra till den ort,
der liqviden af Kronobeljenten utsältes att
ske, än om de genast, utan så lång väntan
och tidspillan, afliqviderades; att förtiga,
hvad erfarenheten ganska ofta vitsordat, att
mångå Kronoskjutsande dels af okunnighet
och glömska, gått miste om sin betalning,
dels ock af brist på tid och tillfälle att för
ett par tolfsUi 11 ingars afhämtande gå borrt
sina dagar, hellre efterskänkt siri lilla fordran,
Det skulle således vara roligt att få
veta, hvaruti de flere förluster för de skjutsande
skulle beslå, om det föreslagna liqvidationssättet
anloges. Hvad åter oredan angår,
lorde det blifva lika svårt, att finna
densamma annorstädes, än i hufvudet på
Vederbörande, som med liqviden på stället
fingo befattning; ty sedan LandsContoiret
fått reqvisitionen på antalet af hästar, och
fordon, som för en Kronoskjutsning erfordras,
och skjutspenningarne, derefter uträknade,
böra enligt Kongl. Brefvet den 3o
November 1810 anticipations- eller förskottsvis
utbetalas af Kronofogden, så kunde liqviden
lika lätt gå för sig genast på stället,
som flere månader derefter; helst Kro
-
#
*20
Den 12 Augusti f. ni.
nofogdens deröfver lill LandsContoirel afgifvande
räkning in duplo, i allt fall kan,
äfven i anseende lill den anbefall te verificationen,
blifva lika redig och tillförlitlig.
—- Jag vill dessutom tro, att det är Folkets,
och icke Kronobetjeningens, lättnad
pcb fördel, som bör afses och befrämjas;
så alt, om ock det skulle för de sistnämnde
vara mera beqvämt, att få behålla penjhugarne
i några månader, och att i sakta
ina k uppgöra durchtågs-räkningen, dylika
fördelar ändock böra stå långt tillbaka för
allmänhetens rättmätiga anspråk, att utan
binder, besvär, kostnad och tidspillan erhålla
sin rätt.
Vidkommande Kungsskjutsen, så har
jag derom redan tillförene yttrat mina tankar,
och jag bar icke kunnat föreställa mig,
att Ekonomiutskottet, oaktadt all sin ömtålighet
och farhåga, att vidröra och utreda
det af en eller annan person inom Utskottet
förmodligen kinkigt ansedda ämnet,
skulle gjort den nog sällsamma framställning
j att icke ens den Kongl. Familjens
svit på resor behöfver efterlefva beskrifna
Lagar och Författningar, i afseende på den
hastigare farten med de skjutsandes hästar.
Jag skall alltid veta värdera den lycka jag
Sgerj, att icke vara ställd på den vanskeliga
fot, alt jag för afsigters skull behöfver
uppoffra min öfvertygelse, eller frukta, det
mitt embete kan mig när sorn helst från
-
Don 12 Augusti f. m.
tagas; oell då jag således icke är någon Apostat
från sanning och rätt, utan fritt yttrat
mina tankar, bör jag ock taga som en berömmelse
och icke som en smädelse de ord
i Utskottets för öfrigt icke väl betänkta Betänkande,
hvarest det heter, att ”det må va”ra
Herr Rosenqvist af Åkershult förbehållit',
”att uppställa en skillnad emellan de resor,
”sorn af Kongl. Maj:t eller den Kongl. Fa”miljen
företagas, endast för allmänt väl
”eller deras hälsa.”
Utskottet deremot har ansett hvarje
resa, som af Konungen och den Kongl. Familjen
företages, afven då endast en nyttig
förströelse dermed åsyftas, likväl på
sa rojna gång och i främsta rummet gälla
det allmännas väl och fördel. Hvarföre Utskottet
framför ordet förströels.e placerat
ordet jiyttig, det är icke så lätt att begriTpa,
så framt icke Utskottets mening är atj;
antyda, det resor anställas jern väl för onyttig
förströelse. — Sådant hade jag aldrig kunnat
tänka, långt mindre yttra; men den sats
måste jag ändock bestrida, att hvar .enda
resa, som af det Kongl. Husets hvarje hög
Medlem företages, ovilkorligt i främsta rummet
gäller det allmännas väl.—1 Den, sorn
sä tänker, och så talar, han lärer icke kunna
göra sig sjelf reda för hv.ad som förstås
ilied allmänt väl. '
För att få ett redigare begrepp derom,
torde det alltså tillåtas mig ernid ra honom,
222
Den 12 Augusti f. rn.
huru elen af Folket tillbedda Romerska Kejsaren
Tilus uttryckte sitt höga stånds företräde,
då han sade: Att den dag var förlorad,
pä hvilken han ej gjort något godt.
Att, såsom Utskottet, fasta landets väl vid
allt, hvad en Kongl» Person företager, det
tyckes nästan gå så långt, att jag icke ens
med tankan vill följa Utskottet.
»Tåg förnyar emellertid, hvad jag i
hufvudsaken haft äran förut andraga, och
finner mig icke vara på minsta sätt vederlagd.
Herr Uggla, Carl Wilhelm, hade in*
lemnat ett så lydande Anförande:
Den vigliga fråga, som vid nuvarande
Riksmöte blifvit väckt, angående en annan,
som man säger, efter tiden lämpad Skjutsförfattning,
skall till sitt ursprung icke af
någon misskännas; ty detsamma har blifvit
tillräckligen bådadt genom sina väldiga
tecken, och om än en nödvändig förbättring
uti den såkallade Gästgifveri-skjutsen
påkallar Lagstiftarens uppmärksamhet, undfaller
det likvist ingen, som afliört discussionerne
och opartiskt vetat bedöma dem>
att denna slags skjuts, jemte Kronoskjutseh,
af några endast blifvit, så tillsägande, i galopp
begagnad, för att med bitterhetens,
oviljans och obillighelens vapen kunna upphinna
och anfalla den derjemte öfverklaga*
de Kungskjutsen.
Den 19. Augusti f. in.
223
Ämnet är under sådane omständigheter
ömtåligt att vidröra, emedan, oaktadt
föredraget rörande denna sistnämnda, af ålder
bestämda, skjutsordning blott vittnar
om otyglade passioners spel, det ändå är
en pligt af medmenniskor, att icke lägga
sten på bördan, eller ytterligare nedtrycka
den, som redan förlorat sina vapen. Samtiden
bar öfver honom fällt sin dom, och
efterverlden,— så vidt en vrängd framställning
har lof alt tränga dit — lärer icke underlåta,
att bestämma, med hvilken krans
hon skall pryda Referentens hjessa.
Vare detta nog sagdt om den delen af
Motionen, som rörer Kungskjutsen , och sorn
af Ekonomiutskottet blifvit förkastad. Jag
förenar mig likaledes med Utskottets åsigter
rörande Kronoskjutsen; och går fördenskull,
att ensamt betrakta Gästgifveri-skjutsen,
såsom i någras tanka utgörande ett
onus för landet.
Jag inser vis«erligen, att för jordbrukarens
beqvämlighet, måhända äfven för
dess moralitet, en förändring bör tillväga—
bringas uti nuvarande sätt, att hos oss fortskaffa
resande genom skjutsning. Detta behof
skall likväl icke förvilla mig, eller draga
mig allt för långt ifrån den ursprungliga
bestämmelsen med Skjutsinrättningarne
inom vårt land. Dessa hafva tid efter annan
fått den fullkomlighet, att intet land
Den i7. Augusti f. m.
i den civiliserade verlden näppeligen kari
jemföras med vårt, så väl uti säkerhet för
färden, oaktadt de glesa bygderna* som äfven
uti det lindriga pris, hvarmed man
hittills blifvit fortskaffad, Man kan således
icke betvifla, alt, genom dessa förträffliga
inrättningar, communicalionerne blifvit
lättade, både för den utländska och inländska
trafiken, onekligen till samhällets gemensamma
ekonomiska fördel. Borttager
man i hast dessa communicatiohsmedel, eller
försvårar man dem, och uppställer andra
af tiden icke pröfvade, tror jag, att
mera än på ett sätt olägenheter skola vid-*
kännås, hvilka sedermera icke så lätt kun**
na afbjelpas,
Tiden måste följaktligen bär verka förändringen,
och en blodstörtning vöre måhända
mera skadlig i detta fall, äji uti många
andra, der man önskar ganda institu-*
tioners upphäfvande.
Man bar förnämligast ansett den nu
existerande Håll- och Reserv-skjutsen mest
onerös för Rikets allmoge — det vill säga
för bönderne. — Man bar äfven v.ylat med
en slags skam låta bönderne förslå, ”att de,
''sorn här utgöra ett RiksStånd, äro, efter
”hemkomsten ifrån riksvårdande ärenderaf
”alla slag, pligtskyldiga, att på Hållkarlens
”uppbådning genast begifva sig i skjuts, och
”efter
Den 1a Augusti f. m.
"efter ett par rails färd, med blott en Riksdaler
i förtjenst, rida barbacka hem."’ Det
kunde vara mycket att orda härom; men
den, sora piquerar sig af att känna de Romerska
häfderna, och huruledes verlds-triumphatorn
utan alt blygas, efter det ärofulla
kriget, med egna händer odlade sin
jord, och förrättade de dermed förknippade
arbeten, kan icke framkomma med denna
sentens, utan att misstänkas för lusten
att vilja demoralisera. Att bönderne i allmänhet
icke anse skjutsskyldigheten för onerös,
utan tvärtom, såsom en — åtminstone
vissa årstider— påräknad förtjenst, besannar
erfarenheten. Äfven visar det sig derutinnan,
att oaktadt Kongl. Maj:t redan,
genom dess Befallningshafvande!! inom Länen,
sökt åstadkomma en skjutsinrättning
på entreprenad, sådant likväl'icke kunnat,
utan på högst få ställen, tillvägabringasj
emedan allmogen icke frivilligt velat afstå
ifrån den henne tillhörande rättigheten atfc
sjelf skjutsa.
Detta utvisar åtminstone, att vanans
magt, om man ock evident kunde bevisa
skadligheten af nuvarande skjutssystem, likvist
ännu segrat öfver det nyas antagande;
samt att man icke så lätt kan öfvertyga»,
alt den, på en måhända eljest sysslolös dag,
förtjenta Riksdalern icke är någon förtjenstj
eller af något gagn att erhålla*
37 H. *5
Deri is A ii 5 in t i f. m.
Om jag med Utskottet instämde uti förhöjningen
af skjutslegan, skulle det endast
vara af orsak , att derigenom snart nog komma
till entreprenad-skjutsens inrättning, åtminstone
på de mest besökte vägarne, hvilket
jag för min del visserligen önskade.
Men då jag tror mig inse, att hvar och en
resande, som under sådane vilkor ämnade
färdas en längre väg och sjelf ägde hästar,
aldrig, om tiden medgåfve, skulle begagna
den för högt uppdrifna Gästgifveri- eller
Entreprenad-skjutsen, så blefve återstoden
för jordbrukaren endast det onerösa, eller
att blott i nödfall begagnas, utan att frivilligt,
eller när tillfälle medgåfve, kunna
skapa sig en inkomst, der andra tryta honom.
Min tanka blifver fördenskull, att
det bör tills vidare stadna vid de arraime
O
menter,
som redan äro vidtagne, eller att
man småningom endast genom öfvertygelsens
inverkande kraft bos allmogen, om ett
bättre skick under andra förhållanden, söker
förmå den till entreprenaders afslutande,
och får jag sålunda för min del tillstyrka
afslag på Betänkandet, hvad den förhöjda
skjutslegan vidkommer, såsom ledande till
de mindre bemedlade skjutsåliggande bönders
verkliga förfång och skada.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å hvad Ekonomiutskottet angående Krono-
och Kungskjutsen tillstyrkt.
Ropades Ja.
Den ia Augusti f. lii. 227
Hvarefter Hans Eoccellehce framställde
proposition till bifall å hvad Utskottet rörande
Gästgifveti-skjutsen föreslagit, med
den förändring deruti, som af Herr Hjerta
blifvit yrkad.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellehcé
föreslog afslag å Utskottets yttrande i afseende
å Gästgifveri-skjntsen, samt godkännande
af Grefve Posses vid Betänkandet fogade
Reservation.
Ropades Ja.
Föredrogos ä nyo och biföllos följande
StatsUtskottets den 3 sistlidne Julii afgifne*
och den 24 i samma månad f. m. på bordet
lagde, Utlåtanden:
N:o 200. I anledning af Rikets Stäm*
ders Revisorers åren 1825 och 1827 med*
deldte Berättelser, angående de under Kongl.
Maj:ts och Rikets CommerceCollegium ställ*
de fonder och medel.
N:o 201. Angående den innevarande
Riksdag verkställde revision af de under
Kongl. Majrls och Rikets CommerCeColle-’
gium ställde fonder och medel.
Företogs till pröfning Bevillning^- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
15*
2l8
Den i2 Augusti f. in.
den 7 sistlidne Julii under N:o 11 afgifne,
och den 27 i samma månad e. m. på hordet
lagde, Betänkande, angående väckte Motioner
örn förbud emot nyttjandet af utländska
fabriksvaror m. m.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
anförde skriftligen:
Den, som icke vill ändamålet, vill icke
eller medlen; och det är denna maxim,
som man får tillskrifva, att så många goda
och nyttiga förslag under denna Riksdag
icke vunnit framgång. För det mesta är
det personliga considerationer och interessen,
som gifvit utslag i sakerne; och på
ändamålsenligare hushållning med den allmänna
välfärden lönar det således icke
mödan att tänka, så länge speculalionen på
den enskildta spelar liufvudrollen i alla förhandlingar.
Hvad kan väl eljest orsaken vara, att
Bevillnings- och EkonomiUtskolten, uti deras
den 7 sistlidne Julii afgifne Betänkande
i fråga om förbud, emot bruk och nyttjande
af utländska fabriksvaror, hafva såsom
skäl för de derom gjorde Motioners
afslyrkande anfört, ”att sådana ekonomiska
”Ijagar, som till följe af sin stränghet icke
”kunna handhafvas eller efterlefvas, icke
”allenast äro skadliga derigenom, att de
”motverka det ekonomiska goda, som de
”skulle befordra, utan ännu mera derige
-
Den 12 Augusti t, im.
”norn, att de föranleda och reia till öfver”trädelser
och brott, samt väcka förakt för
”Lagarne, och sålunda åstadkomma ett verkligt
moraliskt ondt; och vidare anse Utskotten
omöjligt att vidmagthålla förbud
”emot allt bruk och nyttjande af utländska
”fabriksvaror, serdeles kläden och tyger,
”sedan de till kläder och dylikt mera blif”vit
använde, emedan de alldeles icke kun”na
skiljas från Svenska af samma slag.”
Hvad vill detta säga, att stränghet i
en Lag är just det, som retar till öfverträdelser
och brott, och som åstadkommer ett
moraliskt ondt?
Månne våra fordna grundeliga och djupsinniga
Lagstiftare så tänkt, och månne mindre
brott skulle utöfvas och större moralisk
kraftyttring befordras, om strängheten
i Lagen borttages, eller hvad som ungefär
är detsamma, om inga BrottmålsLagar fulinos
till? Halfmessurer hafva alltid varit
skadliga i hvad väg som helst, och då allting,
som ifrån utländningen införskrifves
och fritt införes, nu likaledes fritt får brukas,
så skall det alltid blifva en fåfäng möda,
att genom hvad tullbevakning som helst,
söka förekomma lurendregeri och tullförsnillning.
Om derföre åtminstone alla sådane
i Sverige öfverflödiga utländska varor,
som bestämdt och klart finnas vara af utländsk
tillverkning, blefvo vid strängt ansvar
Den i a A11 gusti f. ro.
förbjudna att i vårt Fädernesland brukas
pcb nyttjas, så tror jag icke att Sveriges
innebyggare i allmänhet och dess fabrikanter
i synnerhet skulle derpå förlora; och
jag betviflar äfven, att den af Utskotten
förmodade retelsen till synd och brott, och
förakt för straffet, skulle märkeligt aftaga
m. om straffet med fullt allvar och icke
med lamhet eller anseende till personen
tillämpades.
Jag anhåller alltså vördsamt om återremiss
af Betänkandet, men i händelse det
skulle vägras, att detta mitt yttrande må,
såsom min framtida reservation mot bifall
till Utskottens Betänkande i Protocollet intagas.
Uppå derefter af Hans Excellence
Ilerr Grefven och Landt Mar skalken framställd
proposistion, blef Bevillnings- och
EkonomiUtskottens förevarande Betänkande
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarshalken tillkännagaf, att Plenum
bomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas,
Å nyo föredrogs Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens d.
j4 sistlidne Julii under bi:o 12 afgifne,
Den 1a Augasi i f. m.
och d. 27 i sarama månad e. m. på bordet
]agde Betänkande, angående dels inrättande
af PortoFranco på Gottland, och dels
väckt fråga om Nederlagsrältighet för Staden
Wisby.
Friherre Cederström> Jacob: Jag har
bifogat min reservation vid Betänkandet,
och får endast fästa uppmärksamheten derpå,
att Utskotten i min öfvertygelse icke
vederlagt de motif för inrättandet af en frihamn
på Gottland, som framlades af framlidne
Hans Excellence Grefve Liljecranz,
ledan på 1770-talel. Jag öfverlemnar för
öfrigt åt Ridderskapel och Adeln, att efter
pröfning af Utskottens yttrande besluta öfver
ämnet.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
får nu likasom vid förra Riksdageu yttra,
att jag icke anser någon våda för Riket af
den ifrågavarande frihamnen kunna uppstå,
men tvertom en verklig fördel för Ön Gottland,
hvarföre jag vördsamt yrkar återj
emiss.
Herr Tham, Wolrath: Jag skall helt
korrt svara på Friherre Cederströms anmärkning.
I fordna dagar, då man lefde
fullkomligt initierad i prohibitif-systemet,
och landet var underkastadt förbudslagar,
kunde det vara nyttigt, ali hafva ett ställe,
der dessa förbud voro borttagna. Men
i samma mån man närmar sig eli klokare
Den ra Augusti f. ni.
Handelssystem, tror jag det vara skadligt,
att lemna större frihet åt ett ställe i Riket,
än åt de öfriga. Öfvertygad, väl om
vådan, men icke om nyttan af ifrågavarande
förslag, anhåller jag om bifall till Betänkandet,
Friherre Cederström: Då det blifvit
yttradt, att det friare Handelssystem, hvarmed
sistlidne Riksdag började, och som
man än ytterligare ämnar införa, icke skall
kunna stå tillsammans med Porto-Francoinrättning
för någon serskild ort inom Riket,
synes mig , alt ettsådant yttrande bevisar,
att man icke gjort sig reda för afsigten
med och följderna af en Porto-Francoinrätlning,
och en sådan inaättnings fullkomliga
oafhängighet af det Handelssystem,
vare sig fritt eller prohibitift, som för öfrigt
i landet kan vora gällande. Ett fritt
Handels-system verkar nyttigt för allmänna
välståndet, i det afsättningstillfälle derigenom
beredes för produeter af alla slag,
som möjligen kunna frambringas. En PortoFranco-inrättning
lemnar vinst, i den moa
den befordrar främmande JNalioners ömsesidiga
Handelsförhållanden, samt bereder
arbets- och fraktförtjenster på den ort den
blifvit inrättad. Om det nu tydligen kan
bevisas, att verldshandel på Ryssland skulle
i betydlig nion underlättas, i händelse
en Porlo-Franco inrättades för Slitehamn
på Gottland, derigenom fartyg långt in på
Den 12 Augusti f. in.
vintern kunde dit afgå, der upplägga de
till Ryssland destinerade varorne, samt genast
återföra sådana Ryska produeter, till
liviikas ålerbemtning de voro destinerade,
synes tydligen deraf följa, att från aila de
större Handelsplatser eller Handlande, som
på Ryssland drifva handel, Factorer skulle
blifva på Slite anställde, hvilka direct för
egen räkning besörjde varornas emottagning
och expedierande så val till, som ifrån
destinationsorterna. De obetydliga recognitionsafgifter,
som för varornes uppläggning
borde erläggas, skulle genom varuqvantileternes
mängd snart komma att blifva
en ganska betydlig Statsinkomst. Att
Gottland utaf en sådan inrättning skulle
draga en ganska betydlig fördel genom vunnen
arbetsförtjenst för den arbetande klassen,
och liflig varuafsättning för Öns produeter,
samt att möjligen snart nog nya
näringsgrenar skulle bildas, genom aptering
af de flere slags Marmor och Stenarter,
som på Gottland finnas t jeni ige till Byggnadsmaterialier
oell ornarnenter, synes mig
påtagligt, och den nya exportartikel, som
derigenom vunnes, kunde naturligtvis icke
annat än direct verka fördelaktigt för Provinsen
oc b bela Landet. Dessa förhållanden
synas mig icke kunna bestridas af någon,
som icke hänföres af ensidiga begrepp,
eller saknar förmåga alt sträcka sina speculationer
utom den gräns han för dem
sjelf utstakat. Då fördelar för hvarje ser
-
Den 11 Augusti f. m.
skild ort inom ett Samhälle, så framt de
icke erhållas på andras bekostnad, nödvändigt
måste vara nyttiga för det hela,
och det redan är visadt, att Porto Francoinrättningen
icke har någon gemenskap med
Landets Handelssystem, så kan ej eller någon
annan ort inom Riket lida genom en
sådan inrättning vid Slite på Gottland. Ställets
geografiska läge och hamnens beskaffenhet
bestämma denna punkt, såsom den enda
tjenliga för ändamålet. Beträffande den
yttrade farhågan för lurendrägeri från Gottland
på Sverige, behöfves, för att finna
den vara en skuggbild, endast att kasta
ögonen på chartan öfver Östersjön, beräkna
det större afstånd denna Ö har från
Sveriges fasta land än Seland och Åland,
samt lättheten af lurendrejeri öfver den
långa obebyggda gränsen mot Norrige, och
besinna att Gottland, såsom en Svensk besittning,
på stället icke saknar nödiga bevakningsunstalter,
då deremot en sådan bevakning
icke kan finnas på de andra orterne.
Lurendrejerier måste i öfrigt upphöra,
i den mon Handelssystemet blifver liberalare,
så att TullFörfattningarne medgifva
införsel mot tull af alla slags varor.
Den vinst Sverige genom en Porto Francoinrättning
vid Slite på Gottland kan erhålla,
stadnar för närvarande till en del i Köpenhamn,
men denna hamns afstånd ifrån
de Ryska hatnnarne gör den otjenlig till
annat än , som nu sker, att nemligen öf
-
Deri 12 Augusti f. m.
ver vintern emottaga sådane fartyg, hvilka,
destinerade till Ryssland, sent om hösten
ankomma till Sundet. Dessa fartyg skulle,
om Slite vore frihamn, fortsätta resan dit,
och i de flesta fallen slippa den olägenhet
att qvarstadna öfver vintern, i det ny last af
Ryska varor der genast kunde intagas, och
Sverige således erhålla den förtjenst af denna
rörelse som Dannemark nu har.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag trodde icke
att denna fråga nu skulle komma å hane,
enär den vid sista Riksdag afslogs af alla
fyra Stånden, och de anföranden, som
då afgåfvos, så tillräckligt öfvertygade om
oformligheten, att stadga en sådan frihet
för vissa orter, att en dylik begäran nu
snart sagdt kan anses alldeles obehörig.
Då prohibitif-systemet ännu blomstrade,
fann man nödvändigheten att göra ett unundantag
för vissa ställen; men fann tillika
omöjligheten alt öfverlemna en sådan
frihet åt andra orter, än öar. Sedan nu
ett friare Handelssystem blifvit antaget, så,
om Sverige skall befordra några upplag,
måtte det åtminstone vara oformligt, att
tillställa dem inom Östersjön, då Sundska
Tullen redan blifvit erlagd. En annan fråga
är dessutom, om Porto-Franco-frihet bör på
någon ort tillåtas. Den innebär naturligtvis
antingen en förmån eller icke. I förra
fallet vet jag icke, hvarföre just den orten
skall åtnjuta en förmån på de öfriges be
-
236
D e n - 12 Augusti f. m.
kostnad. Hvad hindrar väl Wisby eller
Slite, att söka nederlagsrätt på lagligt sätt.
Hvad billighet fins väl, att denna ort skall
fritagas från de afgifter och den beskattning,
sorn alla öfrige måste vidkännas. Äfven
finner jag det ur en politisk åsigt vara vådligt,
alt gifva Gottland ett större värde,
än det af naturen eger. Det är ändå den
punkt, som är svårast af alla att försvara,
och lättast för fienden att intaga. Jag kan
häri icke finna annat, än en serskild localfördel
för Gottland, äfven om den kunde
tillvägabringas utan landets lidande, som
jag icke kan föreställa mig, i synnerhet
livad de östra kusterna beträffar. Jag vet
väl, att ur- och ilastningen icke är af den
obetydlighet, att man precist skickade till
Gottland, hvad man sedan behöfde i Sverige;
men också kunde der lätt bilda sig
ett lurendrejerinäste. Så länge vi för vår
inre ordning behöfva hålla oss till ett
Tullsystem, för att befordra Statsinkomst
och Näringsskydd, skulle det otvifvelaktigt
leda till allmän skada, om man tillvägabringade
en Corporation, som ganska väl
kunde uträkna, huru mycket Tullen kostade
mer, än ur- och ilastningen för det
olofliga införandet.
Herr Tham: Ihufvudsaken förekommen
af Herr Hjerta, skall jag blott tillägga några
ord i anledning af Friherre Cederströms
sednare anförande. Han tror det
Den i'J Au gusti f. ni.
vara nyttigt för landet, att Gottland erhåller
denna förmån. Det medger jag äfven,
men kan icke vara så inskränkt i mina åsigter,
att jag icke finner det äfven kunna
blifva skadeligt. Den andra anmärkningen
var, att Ryssland skulle upplägga varor
derstädes, i synnerhet om hösten. Detta
skulle måhända inträffa en gång hvartannat
år. Östersjön är nu mera icke så obekant,
hvarken för Ryssar eller Engelsmän,
att jag tror de skulle stanna vid Slite, emedan
det torde vara isfritt vid Köpenhamn
på samma gång som på Gottland, Följderna
af en handel emellan Gottland och
Ryssland, tror jag mig icke hafva svårt
att begripa, då man under Riksdagen fått
nästan officiella underrättelser om förbudssystem
i Ryssland, hvilket är så beskaffad!.,
att sidenvaror införas i Finska Släderne för
så godt pris, att det skulle gifva vinst,
att för andra gången inpractisera dem i
Sverige. En lurendrejerirörelse från Gottland
på Ryssland, tror jag vore den enda
handel, som i stort kunde verkställas, och
hvilken jag visserligen icke skulle motverka,
om den ej säkert åtföljdes af ett lurendrejeri
äfven på Sverige. Men då jag
ställer det ena i sammanhang med det andra,
kan jag icke annat än yrka bifall till
Betänkandet.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Jag förenar mig med Friherre Cederström,
Denia Augusti f. m.
och finner med honom orätt, alt anse frågan
här vara om upplag af varor för Sveriges
räkning; det är i synnerhet för de
närgränsande östersjöländernas. Man har
befarat bildandet af ett lurendrejerinäste;
men troligen skulle detta då bildas snarare
för andra Stater, än för Sverige, som synes
hafva tillräckligt af Finland, Dannemark
och Norrige, hvilkas nära belägenhet
gÖr, att inga författningar nog hjelpa. Till
Sverige lurendrejades i allt fall ej in mer,
än der kunde afsätta®, och det vore för Sverige
ej mer skadligt, om det kom från Gottland,
än från främmande länder, utan tvärtom
i det afseende mer fördelaktigt, att lurendrejerivinsten
kom mera landsmän till
godo än utlänningen. Men lurendrejeriet
från Gottland till Sverige blefve dock svårare,
än från främmande länder, emedan
controll deremot finnes både på Gottland
och i Sverige. Den vinst, som skulle tillskyndas
Sverige och Gottland, genom eu
Porto Franco, erhölls således i synnerhet
på bekostnad af utlänningen; och skulle Staten
än förlora något i tullafgifter, ersattes
det tillräckligt i ökade skatter genom ökadt
välstånd på Gottland. Jag yrkar derföre
återremiss af Betänkandet.
Herr Rosengvist j Fredrik Leonhard:
Äfven under 1823 års Riksdag, då denna
fråga handlades af Ekonomiutskottet, utan
beröring med något annat Utskott, och Eko
-
Den 11 Augusti f. rn.
nomiUtskottet först tillstyrkt, men sedermera,
i anledning af gjorde grundelig» anmärkningar
afstyrkt Porto-franco-inrällning,
samt åtföljande nederlagsrältigheler för ön
Gottland, gjorde Friherre Cederström sig
stor möda alt ådagalägga den stora nytta,
som skulle indirect tillskyndas Staten, om
de begärdte vidsträckta handelsfrihelerne
directe beviljades Gottland.
Rikets Ständer bade lik väl alltför nacken
både skarpsinnighet och känsla för det
allmänna bästa, för att fästa något afseende
på den ädle Friherrens motsatte bemödanden
i ett så alfvarsamt och vigligt ämne;
och det väcker således alldeles icke
min förundran, att den ädle Friherren jemväl
nu med ifver höjer sin röst lill fördel
för en Porto-franco på Gottland, hvilken,
jemte det den blefve den enda i Sverige,
tillika skulle blifva en hräfta på Rikets alla
öfriga handelsstäders välmåga och trefnad.
Med nederlagsfrihet för staden Wisby
skulle det blifvande resultatet icke eller slå
synnerligen bättre ut. Hvad är Gottland?
En ö midt i Östersjön, o ti I Igängel ig flere
månader om året, och oförmögen alt försvara
sig, om ön blefve af fiendtlig magt
med alfvar och någorlunda styrka angripen.
— Alt på en så öppen och lätt angriplig
ort uppstapla och hopsamla handelns rikedomar,
vore väl det förnuftigt och med
Den 12 Augusti f. m.
moderlandets satina väl förenligt? Skulle det
icke lika lätt, sorn säkert föranleda till den
följd, atton, i händelse Sverige blef inveckladt
i krig, linge en påhälsning äffiendtliga
landstigningstroppar, och eröfrades, innan
Sverige ens finge veta, att en expedition
till öns eröfrande vore utgången, och
hurudant skulle väl försvaret och motståndet
blifva, om Gottland på den tiden händelsevis
hade en Landshöfding eller MilitaireBefälhafvare,
som icke ägde någon fasthet
i caracteren; icke någon verklig fosterlandskänsla;
icke någre militaire-talanger;
icke någon beslutsamhet; icke någre penningar;
icke något förtroende hos innevånarne;
och som icke eller af sine öfrige
landsmän gjort sig synnerligen väl känd för
patriotisme eller kärlek till KonungaHuset?
Jag öfverlemnar åt tänkaren, att besinna
detta.
Dessutom, huru omöjligt skulle det icke
vara, att förekomma det oförsyntaste lurendrejeris
utöfvande på en ort, der så många
öppna platser erbjuda tillfälle dertill,
och huru lätt skulle icke lurendrejeriet sedermera
förflyttas från Gottland till det
landfasta moderlandet.
Friherre Cederström: Det har blifvit yttradt
af Herr Hjerta, att inrättandet af PortoFranco
för närvarande, då handeln genom
Tull
-
Den [2 Augusti f. in.
Tullförfattningarne blifvit mera fri, skulle
innebära en oformlighet och icke kunna lyckas.
Jag får i anledning deraf fästa uppmärksamheten’
derpå, att erfarenheten visat,
det sådaiie inrättningar, då stället varit
väl valdt, i alla och jemväl i närvarande
tider lyckats; att orter derigenom inom
korrt tid städse bildats till stora folkrika
städer. Samma värde Talare har yttrat,
att om sådane stora varu-upplag skulle samlas,
borde det ske utanför Sundet, för att
undvika Sundska Tullen; detta vore visserligen
rätt, i fall frågan vore om upplag af
varor, som skulle stadna inom Sverige, men
då fråga nu är om varor, sorn skola förflyttas
synnerligen till vår granne i Öster,
måste depoten blifva i Östersjön, helst Sundska
Tullen i allt fall icke kan undvikas;
så framt man ej vill tänka sig, att hela
denna handel skulle uteslutande ledas genom
Götha Canal, sedan den blifvit färdig’,
eller genom Bälten. Men om, på sätt jag
redan yttrat, man måste betrakta inrättningen
af en Porto Franco, såsom till lättnad
för transactioner främmande Nationer emellan,
och hvaraf vinsten stadnar, der inrättningen
är etablerad, synas alla tidepunkter
dertill lämplige, då tillfället medgifver,
att få en uppläggningsort i grannskapet af
stora afsättningsplatser, till hvilka under
olika årstider det icke är möjligt att directe
transportera varor. Mellan Gottland och
37 H. 16
Den 12 Augusti f. ra.
liamnarne i Finska viken transporteras varor
Lämpligast på mindre fartyg; till Gottland
åter kunna de föras på så stora fartyg
som lielst, ty Slite hamn är så beskaffad,
att den kan emottaga de största handelsfartyg.
Samma Ledamot har äfven ansett
vådligt, att på Gottland hafva stora
varu-upplag, i anseende till svårigheten att
försvara ön. Jag tror för min del, attoni
stora varulager der kunna samlas, tillhörande
främmande Magter, äger Sverige just
i dessa varulager en icke obetydlig borgen,
för att blifva fredad från anfall, eiler ock
erhålla tillräckligt bistånd för att afslå det.
Dessutom skulle Sverige, i samma mån det
drog fördel af Gottland, genom den der öfvergående
handeln, jemväl blifva i tillfälle
att bringa denna ö i fullkomligt försvarsstånd,
hvilket icke är så svårt, sorn man
synes föreställa sig. Herr Tham har förmodat,
att, oaktadt inrättningen af PortoFranco
vid Slite, varunpplagen skola ske i
Köpenhamn; men Köpenhamns aflägsenhet
från Ryska liamnarne gÖr, att sådant der
icke med samma fördel kan äga rum, sorn
på Gottland, hvarifrån man, då vinden är
god, på 24> högst 36 timmar seglar till
liamnarne i Finska viken. Skulle varuupplag
för närvarande någon gång, med hänsigt
till debouche på Ryssland, ske i Köpenhamn,
är tydliga orsaken dertill, attingen
närmare och bättre belägen ort kan för
samma ändamål användas. Men i händelse
Den ta Augusti f. ra.
man icke skall synas äga större omsorg, att
bibehålla en handelsförtjenst åt Köpenhamn
än att bereda den åt Gottland, så torde
detta Talarens skäl snarare vara till fördel
för förslaget, än deremot.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Ridde
rsk a pel, och Adeln har vid så många tillfällen
beviljat återremiss, då frågan varit om
mindre vigliga saker, alt jag vågar hoppas,
det en återremiss äfven nu bifalles. Herr
Hjerta har anmärkt faran deraf, alt Gottland,
såsom aflägset, snart kunde intagas af
en fiende. Jag finner häruti ett skäl mera
att bifalla Motionen, för att genom tacksamhetens
band ännu närmare förbinda oss
Gottlands innevånare, så att de i farans
stund måtte finnas beredde och benägne.
O '
alt i främsta rummet sjelfve besörja försvaret.
Jag förenar mig med de Herrar,
som begärt återremiss af Betänkandet.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Då
den nederlagsrätt, som Utskotten föreslagit
för Wisby, liksom för åtskillige andre städer,
synes mig uppfylla ändamålet, har jag
svårt att fatta nyttan af den yrkade Porto
Franco; men deremot anhåller jag, att få
fästa uppmärksamheten på en omständighet,
som tyckes tala emot förslaget. Om en
Porto-Franco beviljades på Gottland, är
det klart, att Gottland i handélsförhållan37
H. 16*
344
Den 12 Augusti f. m.
den skulle blifva främmande för Sverige
och komma att stå till Sverige i samma
förhållande, som andra länder; och jag
hemställer om ej detta skulle lossa d^ händ
af tillgifvenhet, som nu finnas, och följaktligen
göra Gottlands innevånare mera till
verldsborgare, än till Svenskar, samt derigenom
bidraga till försvårandet af öns
försvar.
Herr Munck af Rosensköld: Jag attili
en del förekommen af Friherre Cederström.
Det är naturligt, alt elter införandet
af Porto Franco på Gottland, skulle
utländska handlande och följaktligen äfven
utländska magter intressera sig mera för
Gottlands bibehållande åt Sverige, och. det
är af en så mycket större vigt, att väcka
detta intresse, som Gottlands läge försvårar
dess försvar. De band emellan Sverige
och Gottland Herr Cederschjöld trott lossas,
skulle jag tro på detta sätt blifva mera
tillknutne, enär Gottland, i samma mån
vi genom vidtagne Författningar bidraga till
dess välstånd, har större skäl att önska föreningens
fortfarande. För öfrigt må det
tillåtas mig att citera en mans auetoritet,
hvilken såsom financier och statsekonom,
ehuru icke såsom financier för egen cassa,
ännu icke hos oss blifvit öfverträffad, nemligen
framlidne RiksRådet Lilljencrantz, hvilken
såsom Minister för Financerna föreslog
en sådan Porto Franco-frihet, som nu är
Den 12 Augusti f. m.
a45
i fråga, och det på en tid, då hvarken linn
eller någon annan kunde beskyllas, att för
mycket vara intagen af det fria handelssystemet.
Jag begär således ålerremiss af Betänkandet
och bestrider afslag derå, emedan
ett afslag, då Betänkandet första gången
är före, skulle leda till samma resultat
som bifall å Betänkandet, nemligen alt
ingen Porto Franco skulle äga rum.
Herr Tham: En värd Ledamot liar
uppräknat de ställen bland närgränsande
Stater, från hvilka Sverige besväras genom
lu rend re jerier; och jag medgifver, att sådane
ställen finnas, men jag hemställer, om
de skola ökas, genom ett lurendrejerinäste
inom eget land. Jag tror, att den ordentliga
och oskadliga friheten i handeln beredes
genom nederlagsfrihet, och jag förmodar
att den beviljas af Regeringen, der det
pröfvas nyttigt, ty detta är Regeringens
ensak, hvaröfver Ständernas hörande ej erfordras,
och Utskotten hafva dessutom antydt,
att de för sin del anse en sådan nederlagsfrihet
i Wisby nyttig. Att Porto
Franco på Gottland skulle gifva anledning
till ett lättare försvar af ön, kan jag ej förstå.
Man måste då föreställa sig, att utländska
millioner der nedläggas; men om ock
dessa skulle väcka den ena Magtens intresse
för öns försvar, skola de reta den andra
Magtens vinningslystnad, serdeles om han
derifrån ser sig blottställd för lurendrejerier.
Den 13 Augusti f. in.
Det kan för öfrigt vara likgiltigt, om Belänkandet
återremitteras, sedan 2 Stånd redan
bifallit detsamma, men för min del
yrkar jag bifall derå.
Friherre Cederström: Jag bär endast
begärt ordet, för att besvara tvenne Ledamöters
yttranden, hvilka trott, att genom
nederlagsfrihet för Wisby, samma ändamål
skulle vinnas, sorn genom Porto-Franco för
Slite hamn på Gottland. Detta bevisar, att
de värde Ledamöterna ej hafva kännedom om
localföt hållanderna; ty i Wisby hamn kunna
ej mer än 10 fots fartyg inlöpa oell det till
ett ganska ringa antal; hvaremot Slitehamn
kan emottaga handelsfartyg af hvilken storlek
som helst, samt till ett antal af flere
tusende. Som nederlagsort skall derföre
Wisby blifva af ringa eller ingen nytta;
men om Porto-Franco meddelas Slite, såsom
den enda beqväma hamnen, skall den
snart blifva en betydlig upplagsort. Man
bar för öfrigt yttrat, att sedan Iva Stånd
bifallit Betänkandet, en återremiss skulle
tjena till intet; men jag får erindra, att
om de två öfrige Stånden återremittera Betänkandet,
åligger det Utskotten, att upptaga
anmärkningarna till pröfning, och de
första tvenne Stånden äro ej hindrade från
att ändra sitt beslut, i anledning af Utskottens
nya Betänkande.
Hans ExceJlence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderska
-
Den 12 Augusti f. m.
Mi
pet och Adeln ansåg de vid Bevillningsoclt
EkonomiUlskottens Betänkande gjorde
anmärkningar böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
gjorde proposition till bifall å samma Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Friherre Cederström begärde votering.
Herr von Qvantenj Carl: Då Friherre
Cederström icke vill afstå från sitt påslående,
utan votering, hemställer jag, om det
icke vore bättre att bevilja en. återremiss,
än att borttaga tiden med votering.
Herr von Hartmansdorff: Af samma
anledning, som Herr von Qvanten nyss omnämnt,
anhåller jag att Herr Grefven och
LandtMarskalken läcktes framställa förnyad
proposition till återremiss af Betänkandet;
ty jag förmodar, alt Ridderskapet och Adeln
hellre beviljar densamma, än tillåter, att
tiden skulle borttagas genom votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af honom
nyss framställde proposition till återremiss
af Betänkandet.
Ropades starka Ja och Nej.
Den ia Augusti f. m.
Herr Hjerta’. Då vi, i händelse ålerremiss
nu beviljas, hafva att förvänta ännu
en öfverläggning i ämnet, hvilken säkerligen
ej lärer slutas utan votering, synes det
mig, för att undvika tvenne voteringar, bäst
att nu genast afgöra frågan, och jag instämmer
således i begäran om votering.
Herr Munck af Rosensköld: I händelse,
genom den votering Herr Hjerta nu
be gärt, återremiss skulle beviljas, kan det
hända, att vi få tvenne voteringar, om Betänkandet
återkommer af annat innehåll.
Det är således just för att förekomma de
tvenne voteringarna, som jag nu‘anhåller
om återremiss utan votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog derefter följande
voterings-proposition:
Den, sorn bifaller Bevillnings- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
Betänkande, angående dels inrättande af
Porto Franco på Gottland, och dels väckt
fråga om nederlagsrättighet för staden Wisby,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Betänkande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskotten återremitteras.
Den 12 Augusti f. m.
a4g
Hvilken voterings-proposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41» 42> 43 och 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan half till 2 e. m. och befunnas
vid voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 23.
Nej — 44.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMar skalk en förklarade, att Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
ofvanberörde Betänkande
således blifvit af Ridderskapet och Adeln
till Utskotten återremitteradt.
Ilögloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 12 Augusti e. m.
Onsdagen den i 2 Augusti 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen,
Föredrogs ExpeditionsUtskottets den 22
sistlidne Julii a fl ät 11 é Memorial, rörande
återreniiss af Utskottets under N:o 104 förut
med deld te förslag lill Rikets Ständers
underdåniga Skrifvelse till Kongl. Maj:t,
angående godkände förslag till ändringar i
Rikets Grundlagar; och b le f Utskottets, under
N:o 120 nu afgifne, förnyade förslag,
till berörde underdåniga Skrifvelse, af Ridderskapet
och Adeln godkändt.
Upplästes ExpeditionsUtskottets den 4
sistlidne Julii under N:o io3 aflåtne Memorial,
rörande, återreniiss af Utskottets under
N:o 84 förut med deld fe förslag lill Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse ti i 1
Kongl. Maj:t, angående tillåtelse i vissa fall
lill bropenningars uppbärande; och blef Utskottets
nu afgifne förnyade förslag, tillberörde
underdåniga Skrifvelse, af Ridderskapet
och Adeln godkändt.
Remitterades till
StatsUtskottet:
1:0 Kongl. Maj:ts den 8 dennes till
Rikets Ständer aflålne, och den 10 derpå
-
Den is Augusti e. m,
följde f. m. pä bordet lagde, Nådiga Proposition,
om Pension för Herr JusliliaeStatsMinistern
ra. m. Grefve F. Gyllenborg,
i händelse hän lemnar Rikets tjenst innan
uppnådd 65 års ålder.
2:0 Herr Hjertås, Gustaf, den 18 sistlidne
Julii f. m. på bordet lagde, Motion,
alt alla frågor oin återbetalnings- eller ersättnings-skyldighet
emellan Kongl. Majit
oell Kronan, å ena, samt enskildte personer,
å andra sidan, böra ovilkorligen vid
laga Domstol upptagas och afdörnäs.
Å nyo föredrogs LagUtskottets den 23
sistlidne Julii under N:o 85 afgifne, och
den 3 dennes e. ni. på bordet lagde, Betänkande,
angående förslag till Lag för
åhörare, som bivista RiksSlåndens sammankomster.
Herr von Hartmansdorff', August: För
den, sorn kan 18 Gapillet MissgerningsBalken
utantill, eller har Lagboken till hands,
kan Utskottets deraf gjorda citation vara
tillfredsställande; men för den, som icke
Sr i någotdera förhållandet, såsom jag,
vinnes föga upplysning af dessa §§. Men
Utskottets förslag i dessa punkter må vara
så fullkomligt som helst, synes likväl det
väsendtligaste afstadganden för åhörare vid
RiksSlåndens öfverläggningar fattas, nemligen
något bestämdt ansvar, hvarför de
202
Den 13 Augusti e. rn.
roå rädas, om de icke genast aflägsna sig,
då Talman eller Ordförande derom tillsäger.
Elt sådant ansvar synes mig borde
hafva varit stadgadt i i ty hvad är väl
ett Stånd tjent med, att en person skall
höta ifrån 5 till i5 R:dr, sedan han redan
gjort buller och oljud, eller genom
dröjsmål att gå sin väg, möjligen föranledt
en strid med handkraft, som afbrutit eller
stört, öfverläggningarna? Således just emedan
hufvudsaken är, att Ståndet får vara i
fred för åhörarne, måste lagen förnämligast
åsyfta, att åliöranie genast aflägsna
sigj utan att buller u,ppkomrneroch först
i andra rummet afse deras bestraffning,
sorn ändock oljud farväl lat.
Grefve Frölich, David: Jag finner för
min del Herr von Hartmansdorffs erinran
icke tillräcklig för att tillstyrka återremiss
å förslaget, som jag i allo gillar. Då i 3
§. slår: ”Gör åhörare huller eller oljud, el”ler
kommer eljest förargelse åstad, bote
”från 5 till i5 R:dr,” och det icke kan nekas,
att den åstadkommer förargelse, som
ej åtlyder Ordförandens befallning att aflägsna
sig, så måtte man redan hafva en
lag för dep händelse Herr von Hartmansdorff
omtalat. Jag kan åtminstone icke föslälla
mig någon större förargelse, än om
en person, anmanad att aflägsna sig, skulle
säga : nej jag gör det icke; och jag hemställer,
om icke Ridderskapet och Adeln
Den 12 Augusti e, ra.
253
skulle, med den vakt vi här hafva att. tillgå,
vara i tillfälle att sätta en sådan persons
enskildta vilja utom Huset. Att äter
göra en lag sådan, att den utan ali tillämpning
skulle vara tillräcklig att freda
Ståndet från dess tillämpning, hemställer
jag om det är tänkbart; och således kan
jag icke anse det vara en för liten bestämmelse
att hafva stadgat i5 R:drs böter för
den, som säger nej, jag går icke ut; då
lian i alla fall i ögonblicket sättes utom
dörren. Jag får derföre tillstyrka bifall till
förslaget.
Herr Cederschjöld, Pehr Gastaf: Jag
kan icke dela den siste värde Talarens mening,
att högst i5 R:dr vore tillräckligt,
för alt bestraffa den, som skulle sätta sig till
motvärn, eiler vägra åtlyda tillsägelsen att
aflägsna sig. Ty på det viset kunde många
sätta sig tillsammans, och en i sender
våga sina i5 R:dr, samt åstadkomma uppträden,
till mycket både besvär och förargelse
för Rikets Ständer. Jag kan derföre
icke annat tro, än att fängelsestraff borde
stadgas för den, som icke genast ållyder
tillsägelsen att aflägsna sig; ehuru jag visserligen
hoppas, att en sådan straffbestämmelse
aldrig skall behöfva tillämpas.
Grefve Frölich: Jag glömde, då jag
sist hade ordet, att omnämna hvad 18 Capillet
MissgerningsBalken egentligen afser,
a54 Den 12 Augusti e. ro.
nemligen att stadga Edsöre-natur såsom påföljd
på den förbrytelse, som der oraniimnes.
Nu om en person skulle vägra lyda,
eller sätta sig till motstånd emot Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, eller den
deribland, som egde handhafva ordningen,
så skulle han, utom de i5 R:drs böter, äfven
blifva straffad för Edsöres brott. Jag
hemställer, om man gerna kan komma längre
i straffbestämmelser, eller sätta in i en
lag, att en person skall kastas ut. Vi hafva
ingen erfarenhet af, att i andra länder
ett sådant behof existerar, och äfven inom
vårt land hafva vi erfarenhet, alt innan
någon lag blef påtänkt, en slags offentlighet
egde rum. Jag har icke ansett angelägenheten
så stor, som mången tyckt, af en lag,
men att, om den finnes, utsträcka den till
alla möjliga suppositioner, anser jag är alt
gå alltför långt. Man tyckes någon gång
böra stanna med ifvern att stifta lagar, för
alt icke få alltför mycket af sådane, som
hafva för liten tillämplighet
Herr von Hartmansdorff: Den ifrågavarande
Lagen stadgar väl böter fran 5 till
i5 R:dr, för den, som gör buller eller
oljud, eller åstadkommer förargelse. Men
huru skall den anses, som hvarken gör
buller eller oljud, men likväl sitter qvar
på Läktarn, när Ståndet vill vara utan åhörare?
Man kunde väl säga. alt han derigenom
komme förargelse åstad; men i vårt
Den 12 Augusti e. m.
ad vocatoriska tidehvarf, kunde lätteligen
hända, att han påstode motsatsen, emedan
han hållit sig stilla, och för öfrigt icke sett
förargligare ut, än en och annan nere i
salen. Huru skulle då dömas, när intet
ansvar för qvarbliffvandet vore stadgadt?
Det är för en sådan händelse jag anser det
nödigt, att hafva ett bestämdt lagbud.
Herr Tham, Wolrath: Jag kan icke
annat finna, än att straffet här är bestämdt.
I i §. Står: ”Deri, som något RiksSlånds öf”verläggningar
såsom åhörare bevistar, stöI”le
sig lill efterrättelse den Ordningsstadga
Ståndet antagit etc.” I 2 §. står genast
derpå: ”Föröfvar åhörare sådan gerning,
”sorn i 18 Gap. 3 §. MissgerningsBalken sä”ges,
varde straffad efter thy.som der, för
”hvarje serskildt fall, stadgadt finnes.” När
nu i 1 §, står, att Ordningsstadgan skall
efterlefvas, och i 2 §. straffet, om sådant ickesker,
finnes bestämdt; så hemställer jag,
om någon vidare straffbestämmelse behöfver
utsättas.
Herr von Hartmansdorff': Felet är just,
att intet ansvar står omnämndt i 1 §. för
den, som icke åtlyder hvad Ordföranden
tili ordnings vinnande bjuder och förkunnar.
2 §. omtalar den, som föröfvar en
gerning; men hvarken 1 eller 2 §. nämner
något om den, som intet gör, icke ens
åtlyder befallningen att gå sin väg. Oni
a56
Den ia Augusti e. m.
jag trott, att man på detta sätt velat tvinga
ossalt hafva åhörare, äfven då vi icke vilja,
så skulle jag ingalunda röstat för offentlighet
vid våra öfverläggningar.
Herr Munck af RosensköldEberhard:
Jag kan icke fatta annat, än att det är en
sak, som gör förargelse, om en person
emot tillsägelse stannar qvar, och då bötesansvaret
från 5 till i5 R:dr är stadgadt
för den, som gör förargelse, måtte delta
äfven kunna drabba en sådan person.
Friherre Cederström, Jacob: Med Herr
Munck af Rosensköld delar jag iden öfvertygelse,
att en åhörare, som icke åtlyder,
eller vägrar, att derom tillsagd aflägsna sig,
kan anses såsom den der väckt förargelse,
och fällas till böter; men böternes belopp
måste bestämmas med hänsigt till olika
grad af brottslighet; äfvensom sättet och
ordalagen för åhörarnes afvisande måste
bestämmas till undvikande af missförstånd,
som möjligen kunde komma att störa Ståndets
öfverläggningar, eller tvinga det, att
emot sin vilja öfverlägga i främmande åhörares
närvaro.
Herr Munck af Rosensköld: Jag förenar
mig til! alla delar med Grefve Frölich,
och förmodar, att intet stadgande behöfves,
för att berättiga LandtMarskalken, alt
använda den Mililaira handräckning, som
alltid är till hands för att få Ridderskapets
och
Dem 12 Augusti e. ni.
och Adelns beslut uti ifrågavarande fall
verkställda
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Då
det är ett bland vilkoren för en god lag,
att kunna tillämpas, anser jag mig i förevarande
fall bora åberopa de reservationer,
som blifvit afgifna af Friherre Ehrenborgh,
Herr Berg von Linde m. fl. Det
skulle sannolikt någon gång kunna blifva
rätt kinkigt, att ibland åhÖrarne erhålla
vittnen öfver det buller , sorn kunde uppkomma
på läktaren, i fall de derföre skulle
lagforas och böta. Jag kan således icke
undgå, att anhålla om återremiss.
Grefve Frölich: I afseende på Herr
Crusenstolpes anmärkning får jag hemställa,
om en sådan lag, som denna, kan hafva
annat föremål, än att skydda Ståndet
under sina öfverläggningar. Någon direct
fördel af att få böter ålagda, kan här icke
finnas. Det är således tillräckligt, om lagen
innefattar sådane bestämmelser, att
Ståndet är försäkradt, att genast kunna förmå
hela massan att aflägsna sig. Gör någon
eller någre serskildte personer buller,
så måste det för öfrigt ligga i de öfriges
egen makt, äfvensom i deras önskan, att
utpeka dessa. Det torde alltid finnas vissa,
som icke älska buller, i hvilken folksamling
som helst, och dessa skola äler
37 H. 17
258
Den 12 Augusti e. ra.
nödvändigt confunderas med dem, som äro
oroliga. Om likväl 2 å 4 personer skulle
utan orsak blifva genom misstag utvisade,
så kan detta visserligen vara likgiltigt; blott
det icke sker med någon sådan påföljd att
deras rätt till inträde framdeles blir betagen;
ty sådant vore att stämpla en menniska
med infami, och jag tillstår, att straffet
icke då synes adasqvat emot förbrytelsen.
Ej eller tror jag, att när här är fråga
om att bestämma en strafflag, man bör
göra mycket afseende på det ändamål, som
vid straffs bestämmande för grofva brott
åberopas, och som på det hela dessutom
är mindre väl beräknadt, än man tror, att
nemligen genom straffets afskräckande natur
förekomma brott, och att för thy vara
nogräknad om att bestraffningen säkert utgår.
Här är egentligen blott fråga, att få ut personerna,
utan alt böterna kunna ligga Rikets
Ständer om hjertat; och för min del hatjag
aldrig insett hvarken nödvändigheten
elier nyttan af en strafflag, der endast ett
Policestadgande gjort tillfyllest; men efter
så ändtligen skall vara, bör man likväl
tillse, att lagen icke blir öfverdrifvet minutiös
och sträng; tyden blir i sådant fall
både ridicul och aldrig tillämpad. På dessa
skäl kan jag icke förena mig med Reservanternes
åsigter, utan yrkar såsom förut
proposition till bifall på Betänkandet.
Herr von Hartmansdorff: Utan tvifvel
D c it i ?. Augusti e. m.
finnes intet säkrare medel att forma åhörarne,
att iakttaga tystnad, än att hela mängden
utvisas, när buller uppkommer. Derigenom
bevaka de hvarannan, och detta är
hufvudsaken. Men derföre anser jag icke
likgiltigt för Ståndens säkerhet, om de blifva
straffade, eller icke; ty man kan lätt
föreställa sig sammansättningar alt förolämpa
Rikets Ständer, om påföljden icke vore
svårare än att bli utvisad. Om man ihågkommer
hvad som hände Nationalförsamlingen
i Frankrike under revolutionen, och
hvad som hände Ridderskapet och Adeln
1789, när torget, trapporna och förstugan
voro fulla af hotande pöbel, så torde man
böra vara på sin vakt, och då torde i5
R:drs böter icke eller utgöra tillräckligt
äfventyr.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid LagUtskottets
Betänkande gjorde anmärkningar böra
föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hans Excellence framställde derefter
proposition till bifall å berörde Betänkande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff yttrade, att,
37 H. 17*
Den 12 Augusti e. m.
i fall Ster remiss ej utan votering beviljades,
finge Iian begära votering.
Herr Crusenstolpe: I händelse återremiss
beviljas, har jag ännu tvänne omständigheter
alt erindra; den ena> att det
icke torde vara alldeles formenligt, attJustitiaeOmbudsmannen
skall uppträda på Rikets
Ständers vägnar inför en KämnersRätt.
Den andra, att så länge ett forum privilegialum
existerar, (jag yrkar dock visst
icke dess bibehållande i allmänhet) synes
det, att Rikets Ständer måhända lika lämpligt
böra hafva Svea HofRätt till forum,
som att denna Domstol afdömmer Bankens
alla mål.
Herr Hjertaf Gustaf: I anledning af
de utaf den siste Talaren anmärkta svårigheter,
får jag fästa uppmärksamheten derpå,
alt JustitiaeOmbudsmannen ganska val
kan tillförordna någon annan att föra hans
talan, emedan det ingenstädes står för honom
föreskrifvit, att göra det personligen.
För min del ser jag således intet skäl till
återremiss, helst inga böter lära berättiga
någon att synda, för det han kan böta.
Han riskerar i alla fall lika mycket att bli
utvisad.
Grefve Frölich: När så svåra bilder,
som Fransyska Revolutionen och 1789 års
händelser, sväfva förderas ögon, hvilka önska
återremiss, så är jag långt ifrån att yr
-
Den 11 Augusti e. m.
ka något bifall till Betänkandet. På det
Utskottet likväl icke måtte frångå sitt beslut,
utan göra jemnt så mycket afseende
på anmärkningarne, som behöfves, ber jag
få tillägga, att när i §. tillika innehåller,
att åhörarne skola ställa sig till efterrättelse
den Ordningsstadga Ståndet antagit,
vinnes ändamålet tillräckligt med att i Ordningsstadgan
upptaga sådane serskildta vitén,
hot, o. s. v., sorn kunna behöfvas,
serskildt för ett visst Stånd. Om detta Stånd
är Ridderskapet och Adeln, så gratulerar
jag Ståndet, att få sådana serskildta ansvarsbestämmelser,
öfvertygad att de andra
Stånden skola sätta sig öfver att föreskrifva
sådane.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade de af honom
nyss gjorda 2:ne propositioner, mende blefvo
åter båda med Ja och Nej besvarade.
Hvarefter Hans Excellence yttrade,
att, då han af Ridderskapets och Adelns
svar ej kunnat utröna pluralitelens mening,
och votering blifvit begärd, i händelse återremiss
ej beviljades, ansåg Hans Excellence
nödvändigt, att votering företoges,
i följd hvaraf Hans Excellence föreslog följande
Voteringsproposition:
Den, som bifaller LagUtskollcts Betänkande,
angående förslag till Lag för
Den 12 Augusti e. in.
åhörare, som hivista RiksStåndens sammankomster,
voterar
Ja 5
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Betänkande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 4r> 42> 4^ och 44 §§• RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades Voteringen
klockan tre qvart till 7 e. m. oell
befunnos vid Voteringens slut klockan ett
qvart till g e. m., sedan en Voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige Voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — a5.
Nej -— 54.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocol! blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Gref lien och
LandtMar sk cilken förklarade, att Lag-Utskottets
ifrågavarande Betänkande således
blifvit af Ridderskapet och Adeln till Utskottet
återremitteradt.
Den ia A ii g ust i e. m.
a6‘3
Å nyo föredrogs och bifölls Bevillnings-
samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 14 sistildne Julii under
N:o i/f afgifne, och den 27 i samma månad
e. m. på bordet lagde, Betänkande, angående
dels begärd Nederlagsfrihet för Stael
eine Gefle, Malmö, Hernösand, Ystad,
Helsingborg, Calmar och Christianstad, och
dels gjord framställning, att antingen Författningarne
rörande CreditUpplag måtte
förändras, eller Staden Norrköping äfven
erhålla Nederlagsrättighet.
Vid förnyad föredragning af BevillningsUtskottets
den a3 sistlidne Julii under
N:o 36 afgifne, och den 1 dennes på
bordet lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 3i
förut meddeldte Memorial, med en begärd
Tableau öfver Bevillningens fördelning; fann
Bidderskapet och Adeln, att enär sistnämnde
Memorial redan blifvit den 3o sistlidne
Junii e. m. af Bidderskapet och Adeln
bifallit, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till Handlingarne.
Föredrogs å nyo BevillningsUlskottets
den 23 sistlidne Julii under N:o 37
afgifne, och den 1 dennes på bordet lagde,
Memorial, i anledning af BiksStåndens
olika beslut, i afseende på grunderna för
264 Den 12 Augusti e. m.
den blifvande Allmänna Bevillningen samt
för värdering af Fastigheter.
Uppå derom af Haris Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken framställd
proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, under förblifvande vid dess
i ämnet redan fattade beslut, afslå det af
Vällofl. BorgareStåndet, angående Gerningsmäns-
och SockneHandtverkares på Landet
taxering, vid fjerde BevillningsGrunden
gjorde tillägg, samt godkänna alla de af
BevillningsUtskottet i berörde Memorial föreslagne
Voteringsproposi tioner.
Vid förnyad föredragning af Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 22 sistlidne Julii under N:o 58 afgifne,
ocR den 3 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, angående KronoBrefbäringen,
samt åtskilliga med densamma förenade
olägenheter; blef detsamma uppå begäran
af Herr Hjertaj Gustafj och Friherre
Wrangel^ Henning, jemlikt 49 §• Riksdagsordningen,
å nyo lagdt på bordet.
Å nyo föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 22
sistlidne Julii under N:o 5g afgifne, och
den 3 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Ut
-
Den ii Augusti e. ro.
a65
sköttens under N:o a3 förut meddeldte Betänkande,
om uppmuntran till J. E. Ekenmark,
dess Hustru och Irenne Systrar, för
af dem införda förbättringar i Väfnadskonsten.
Hans Excellence Herr Grefve Mörner_,
\Adolph Göran: I anledning af Utskottens
förevarande Utlåtande, får jag vördsammast
hemställa, huruvida Rikets Ständer kunna
ålägga LandtbruksAcademien att anskaffa
Yäfstolar af Ekenmarkska inventionen, och
afsända dem till IlushållsSällskaperna i Länen.
Detta är verkligen ett åliggande, som
jag aldrig trott skulle blifva föremål för
LandtbruksAcademiens åtgärder, och ännu
mindre för Rikets Ständers beslut. Jag får
således deremot protestera.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Så
vidt jag kunnat fatta Utlåtandet, är det ej
Rikets Ständer, som skulle ålägga LandtbruksAcademien
att anskaffa och kringsända
Väfstolar, utan Ständerne skulle anhålla
i underdånighet hos Kongl. Maj: t att
Kongl. Maj:t ville ålägga LandtbruksAcademien
denna åtgärd. För min del ser jag
således, i afseende på formen, ej något hinder
för Utlåtandets bifallande.
Friherre Cederström, Jacob: Herr Cederschjöld
har ganska rikligt upplyst formen
af Utlåtandet; orsaken åter, hvarföre
Utskottet föreslagit detta, är att den enkla
a66 Den 12 Augusti e. in.
väfstolen, som af Ekenmark blifvit från England
införskaffad, bör blifva af allmänheten
känd. BondeStåndets Ledamöter, som inom
Utskotten haft tillfälle att se densamma,
hafva önskat, att HushållsSällskaperna
måtte få modeller deraf, på det allmogen
må komma i tillfälle att lära känna densamma;
och Utskotten hafva, på det dessa
modeller matte blifva väl gjorda, anhållit,
att förfärdigandet deraf skulle ske på Landtb
r u k s Acade m iens verkstad er.
Hans Exccllence Herr Grefve Mörner:
Det är endast i anledning af de meddeldte
upplysningar jag vill yttra några ord. Det
är visserligen sannt, att Kongl. Maj:t kan
befalla LandtbruksAcademien att skicka väfstolar
till HushållsSällskaperna, men det bär
alltid varit vanligt, att sådane redskap, som
af Academien till HushållsSällskaperna blifvit
öfversända, äfven blifvit af Sällsknperna
betaldte; ty alt Academien skulle af egna
medel låta förfärdiga dessa väfstolar, tror
jag icke vore med ändamålet för Academiens
fonder öfverensstämmande. Jag får
således anhålla, alt Ständerna åtminstone
ville anslå medel till dessa väfstolars förfärdigande.
Herr von Hartmansdorff, slugast: Då
det tillhörer LandtbruksAcademien, att låta
på sina verkstäder förfärdiga sådana mechaniska
inrättningar, som för orternas Hus
-
Den 12 Augusti e. m.
hållsSällskaper äro behöfiige, och som ej
äro för svåra att på Academiens verkstäder
utföra, så tror jag det, som Utskottet föreslagit,
icke ligga utom Academiens omsorger.
Men det är en ganska riktig anmärkning,
alt sådant ej bör ske på Academiens
bekostnad , utan på Reqvirentens.
Jag anhåller derföre, att de orden emot betalning
måtte i denna punkt af Utlåtandet
införas. Academien äf.ventvrar då inga kostnader,
och HushållsSällskaperna kunna ändock
erhålla modeller.
Herr P rint zéns kaldj Axel: Jag får förena
mig med de Talare, hvilka, då ämnet
sista gången förevar och återremitterades,
yttrade, att rätta sättet för erhållande af
ifrågavarande belöning hade varit, alt Syslrarne
Ekenmark derom hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhållit. Jag kan ej gilla
den princip, att Rikets Ständer skola upptaga
till pröfning frågor om belöningar för
gjorde uppfinningar, och utdela sådane belöningar
af medel, som äro anslagne till
bell. andra ändamål. Rikets Ständers åliggande
i detta afseende är endast att tillse,
det Kongl. Maj; t äger tillra c k lige fonder
för att belöna dem, sorn han anser vara
förljente deraf. Kongl. Maj:t är bäst i tillfälle,
att bedomina den mer eller mindre
åil.igalagde förtjensten. Jag kan ej gilla,
att Rikets Ständer ingå i sådane slags detaille-frågor,
som endast onödigtvis upptaga
deras tid.
a68
Den ii Augusti e. m.
Jag anhåller, att detta anförande måtte
få i Protocollet stå, såsom en reservation
mot beslutet.
Herr von Hartmansdorff: Ilufvudinnehållet
af Herr Printzenskölds nu afgifne
yttrande var, att det är likgiltigt, om för-*
tjenst finnes eller icke, emedan belöningen
ej bör få gifvas mer än på en väg. Mig
synes tvärtom vara alldeles likgiltigt, hvilken
väg belöningen går, blott hon träffar
förtjensten. Jag tillstyrker således bifall å
Utlåtandet, sådant det är.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde proposition till bifall
å Stals- och EkonomiUtskottens förevarande
Utlåtande.
Piopades Ja och Nej.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller
ödmjukeligen, att det tillägg jag föreslog,
måtte i propositionen intagas.
Uppå derefter af Hans Excellence framställd
proposition, fann Ridderskapet och
Adeln för godt bifalla Utskottens berörde
Utlåtande, med det af Herr von Hartmansdorff
dervid föreslagne tillägg, eller att
Landtbruks-Academiens åliggande att till
hvarje Läns HushållsSällskap, som sig derom
hos Academien anmäler, låta såsom modell
afsända ett fullständigt exemplar af
Den 12 Augusti e. m. 269
Ekenmarks sednast inventerade väfstol, endast
borde mot betalning äga runi.
Vid förnyad föredragning af Stats-samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 22 sistlidne Julii under N:o 60 afgifne,
och den 3 dennes e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 21
förut meddeldte Betänkande, om behofvet
af nya ProvincialLäkares tillsättande i åtskilliga
delar af Riket; blef berörde Utlåtande
af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Föredrogos å nyo och biföll os följande
LagUtskottets den i5 och 23 sistlidne
Julii afgifne, samt den 3 dennes e. m. på
bordet lagde, Betänkanden;
N:o 75. Öfver väckt Motion om skärpning
af straffet för dem, som med samnad
hand, eller andra resan, begå rån eller
stöld, samt om anstalter dels till förekommande
af häcktade missgerningsmäns rymning,
och dels till rymd fånges efterspanande
och gripande.
N:o 76. Öfver väckt Motion, att den,
som första resan begått stöld, och inom 48
timmar sitt brott sjelfmant upptäcker, samt
det stulna återställer, må befrias från uppenbar
kyrkoplikt.
270
Den 12 Augusti e. m.
N:o 77'. Öfver väckt Motion om skärpning
af straffet för stöld, saint om belöning
af allmänna medel för tjufvars upptäckande
och gripande.
N:o 78. Öfver gjorde Motioner, om ändring
af StraffLagarne för stöld, m. m.
N:o 79. Öfver väckt Motion otn ändring
af Rättegångs- eller Fatalie-timman vid
HäradsRätterne.
N:o 82. Öfver väckt Motion om en
allmän förklaring som föreskrifver, huru
Domslut, skola författas.
N:o 83. I anledning af väckt Motion
orri stadgande, huruvida Chartas-Sigillateeförsäljningsman
är att anse såsom Uppbördsman,
eller ej.
Föredrogs å nyo LagUtskottets den 23
sistlidne Julii under N:o 80 afgifne, samt
den 3 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande,
öfver väckt Motion om förklaring
öfver 5 och 6 §§. i 23 Gap. RättegångsBalken;
och skulle berörde Betänkande, uppå
begäran af Herrarne von Hartmansdorff,
August, och Nordenanckar, Gustaf, jemlikt
49 §• Riksdagsordningen, ytterligare
hvila på bordet.
Föredrogs å nyo LagUtskottets deri 23
sistlidne Julii under N:o 81 afgifne, samt
den 3 dennes e. m. på bordet lagde, Be
-
Den ta Angili, ti e. m. 271
tänkande öfver gjorde förslag lill ändring
af r Cap. 12 §. RättegångsBalken; oell skulle
berörde Betänkande, uppå begäran af
Herrarne Rosenqvist, Fredrik Leonhard,
och Roos, Carl Ulrik, jemlikt 4p §• Riksdagsordningen,
ytterligare hvila på bordet.
Upplästes lill justering ExpeditionsUtskottets,
under Nro 121 afgifne, förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
till Kongl. Majrt med öfverlemnande af ett
förslag till ändring af io Gap. 21 §. 2 Mom.
RättegångsBalken, samt till upphäfvande af
dermed sammanhang ägande Kongl. Brefvet
den 2g Julii 1812, och Kongl. Kungörelsen
den 18 December 1823.
Herr Hjerta, Gustaf: I anledning af
den nu till justering uppläste expedition,
får jag erkänna, att det verkeligen undfallit
mig, om ExpeditionsUtskottet tillförene
under denna Riksdag brukat att på enahanda
sätt uppställa förslag till Ständernes underdåniga
Skrifvelser till Kongl. Majrt. Om
så är, yrkar jag väl icke någon serskild åtgärd
med denna expedition, utan får då i
stället, såsom ny Motion, väcka den önskan,
att Utskottet ville aflägga detta sätt
att i ingressen till Skrifvelsen omtala, huru
och af hvem Motionen blifvit väckt, samt
att fullständigt beskrifva dess ytterligare
behandling i Stånd och Utskott. Sådant
Den u Augusti e. m.
brukades ej vid sistlidne Riksdag, och synas
endast i ingressen böra användas dessa
slags meningar: under Rikets Ständers pröfning,
har kommit; Rikets Ständers uppmärksamhet
har blifvit väckt uppå m. fl.
sådane sätt att uttrycka anledningen. Jag
anhåller således, att, om det är första gången
detta afsteg af Utskottet blifvit begånget,
återremiss af expeditionen måtte beviljas,
eller i annor händelse mitt förslag
såsom ny Motion remitteras till ExpeditionsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg ExpeditionsUtskoltets ofvanberörde
förslag till Rikets Ständers ifrågavarande
underdåniga Skrifvelse böra, i anledning
af Herr Hjertås dervid gjorde anmärkning,
till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja.
Upplästes till justering och godkändes
nedannämnde, från ExpeditionsUtskottel inkomne,
förslag till Rikets Ständers underdåniga
Skrifveiser lill Kongl. Maj:t:
N:o 122. Med förslag till förklaring
af 2 och 3 §§. i i4 Cap. MissgerningsBalken.
N:o ia3. Angående afskaflande af mundtliga
stämningssättet i tvistemål m. m.
N:o
Den 12 Augusti e. rri. 273
«
N:o 124. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition med förslag till en ny
StängselFörordning.
N:o 125. Angående af Marstrands Stael
sökt ersättning för utgjord inqvartering.
N:o 126. Angående yrkad befrielse
från deltagande i Ordinarie Rotering för
Ty tider o' socken i WesterNorrlands Län.
N:o 127. I anledning af Kongl. Mojrts
Nådiga Proposition i afseende på undsättnings
skuldernas liqviderande i Skaraborgs
Lån.
N:o 129. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition angående hästars pra?.-  sterande i stället för manskap, af extra Roteringsskyldige.
N:o i3o. Angående vägning af hö, i stället
för parmmätning.
N:o 13r. Angående SqvadronsChefernes
vid de Indeldla CavalleriRegemenlen
åläggande, att till Sqvadronen, emot betalning,
öfverlemna ett exemplar af ankommande
modeller lill nya munderings-persedlar.
Upplästes följande från nednnnämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
37
H. iS
274 Den 12-Augusti e. m.
Frun ConstitutionsUtskottet:
Af den 3i sistlidne Julii:
N:o 45. Rörande Friherre C. H. Anckarswärds
anledningar till anmärkning mot
Konungens Rådgifvare samt Föredragande
af Krigs- och KammarÄrenden.
N:o 46. Rörande Prosten Dedekinds
anmärknings-anledning mot föredragningen
i KammarExpeditionen af målet, angående
Kyrkohemmanet Lyngåkra.
N:o 47- Rörande en af Herr Rosenqvist
af Åkershult uppgifven anledning till
anmärkning mot StatsRådet och Föredragande.
Från B evillningsUtskottet:
Af den j dennes:
N:o 38. I anledning af skiljaktiga beslut
i fråga om Bevillnings erläggande för
ProsteTunnor.
N:o 39. I anledning af väckt Motion
om lindring i Städernas allmänna utskylder.
N:o 4o. Angående väckt Motion om
befrielse från Bevillning efter 2 Art. för
egare af Krono-, Kronoskatte- och Frälseskatte-hemman
i Småland.
N:o 41. I anledning af väckt Motion
om befrielse eller lindring i Bevillningen
för KronoLotsar och LotsDrängar.
Den 12 Augusti e. m. 27S
N:o 42. Angående väckt Motion om
befrielse från Bevillnings-afgiften för Grufvo-arbetare.
N:o 4^- I anledning af skiljaktiga beslut
inom Respective RiksStånden, angående
stämplade Pappers-afgiften.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
