# ID: svediakorp-gov380
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 66,130
# sentences: 2,570
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 ock 1829.
Trettionclesjette Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg* i83^.
'
I
V
I
|
»v
-
-
'
■
7 1 “ ' i;,
'
.
f
'
■
•V
• . - . •
.ÉX
•«
Lördagen den i Augusti 1829.
Plenum klockan i till 6 Eftermiddagen.
Justerades i5 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena d. 3o
sistlidne Julii f. och e. m. fattade heslut.
Herr Boj, Johan Fredrik, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Då min lid icke tillåter, att med den
uppmärksamhet jag önskar följa RiddarhusUtskottets
öfverläggningar, får jag, såsom
följd deraf, äran afsäga mig det förtroende
Herrar Electorer behagat lemna mig alt
vara nämnde Utskotts Ledamot.
Föredrogs ånyo och bifölls BancoUtskottets
d. 23 sistlidne Junii, under N:o 47
afgifne, och d. 6 derpåföljde Julii e. m. på
bordet lagde, Betänkande, i anledning af
väckt Motion, att hälften eller tvåtredjedelar
af alla Publika Verks behållningar i
Banken måtte i discontväg utlånas.
36 II.
1*
4
Den i Augusti.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 17 sistlidne Junii under N:o 180 afgifne,
och den gide derpåföljde Julii e. m.
på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af
Kongl. Maj.Us Nådiga Remiss, i fråga om
indragning af Rå- och Rörs- samt insocknefriheten
å Hemman, som blifvit skiljde
från Sälerierne.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Åtskilliga
privilegier, bestående uti mera utvidgad
och mindre onererad eganderält, voro före
1810 fästade vid vissa egares personaliteter;
men de voro gifna emot utgörande
af vissa deremot svarande skyldigheter. Det
hör ej hit, om tiden hade föranled t till en
betydlig olikhet mellan rättigheterne å ena
sidan, och skyldigheterne å den andra;
1810 upphäfdes till storsta delen, allt hvad
som var fästadt vid personalitet. Nu tyckes
det, som man ville draga derifrån den
conclusion, att det vore bättre att fästa
privilegierna ensamt vid jordstycket, och
skilja rättigheten från sin motsvarande urgamla
skyldighet. För min del kan jag ej
ingå härpå, emedan jag anser ett lika origtigt
och lika inveckladt förhållande uppstå,
om olikheten medborgare emellan grundar
sig på en tillfällighet, som om den grundar
sig på en annan, utan att man ens
räddar skenet af princip, såsom man hittills
gjort, då privilegierna åtminstone ej
kallats skänk, utan utbyte emot skyldighe
-
Den i Augusti.
5
ler. Jag skall likväl icke yrka återremiss,
emedan jag anser det förgäfves, i händelse
ingen förenar sig med mig, utan i sådant
fall blott anmäla min enskilla reservation
emot beslutet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande,
hvilken proposition med Ja besvarades.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 23
sistlidne Junii under N:o 184 afgifne, och
den g derpåföljde Julii e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, angående äskad underrättelse,
huruvida en af Rikets Ständer
begärd ändring i Kongl. Förordningen den
22 Julii i8o3, rörande Tionde-och Räntegifvares
m. 11. rättigheter och skyldigheter
egt rum; och fann Ridderskapet och Adeln,
att berörde Utlåtande borde läggas till
Handlingarne.
Företogs till pröfning BevillningsUtskottets
den a5 sistlidne Junii under N:o
35 afgifne, och den 3 derpåföljde Julii på
bordet lagde, Utlåtande, rörande de emot
Utskottets under N:o 12 förut meddeldte
Betänkande om inskränkning i Kongl. KammarRättens
befattning med Bevillningsären
-
6
Den i Augusti.
den och inrättande af en RiksPröfningsCommitte,
gjorde anmärkningar.
Grefve Spens> Carl Gustaf , anförde
skriftligen:
Vid återremissen yrkades af flera Talare,
att nästan all KammarRättens befattning
med Bevillningsmålen skulle upphöra.
Utskottet har ganska riktigt uppfattat
skillnaden emellan min Motion och en del
af anmärkningarne. Jag har icke afstyrkt
KammarRättens nämnde befattning för det
fall, då den enskilde klagar, utan blott för
det, då KronoOmbudet i Länen gör anmärkning,
och dessutom då Pröfnings-Committéen
sjelf finner sig i osäkerhet om författningens
rätta mening. Den redaction,
som Utskottet föreslår i Betänkandet N:o
12, pag. 3a och 33 uti i och 3 Momenterne,
har i mina ögon företrädet af klarhet
framför 1823 års Förordning; och för
att ej äfventyra detta, skall jag, om ingen
annan yrkar ändring, icke tillstyrka annat
än bifall dertill med anhållan om min reservation.
Det är nemligen just den sats,
hvarpå hela min Motion om RiksPröfningsCommitte^n
är grundad, att när en förordnings
detaljer skola utarbetas inom RiksStåndens
plena, man bör anse för en stor
lycka, att den blir klart redigerad. Jag
reserverar emedlertid min tanka, att afgörnndet
af de mål, der Kronans Provinceombud
klagar, någongång innefattar en verk
-
Dan i Angustin
7
lig fråga om lagtolkning snarare än lagskipning,
och att således verkligen en del af
beskattande makten här öfverlåtes till KammarRätten.
Men dessa fall torde vara få,
och svåra att genom klar förordning skilja
från dem, der egentlig Domstolsbefattning
är förhanden.
Af nära dylik orsak tillstyrker jag äfven
bifall å förslaget i andra Momentet.
Utskottet tillerkänner här KammarRätten
både dömmande och tillika anmärkande
rätt, men den sednare uttryckligen blott
för ett fall. Visserligen tycks just detta
fall vara så enkelt, att LäneOmbudet aldrig
kan undgå märka det. Jemförelsen af två
zilfror, hvilka man i Länen ändå måste
summera och hehandla, tyckes ej fordra
den större skickligheten af CentralVerkets
Revisorer. Men det är en stor fördel, att
få KammarRättens anmärkande rätt uttryckligen
inskränkt endast härtill. När man
nemligen läser RevillningsFörordningen för
i8a3 Art. 3'. §. 6, der KammarRätten ej
är nämnd, skulle man vid första påseende
tro, att med orden: vederbörande å Kronans
vägnar i 3 Mom. förstås de näst förut
nämnde LandsKamererare, Kronofogde
och Häradsskrifvare. Erfarenheten har visat,
att Rikets öfrige författningar om uppbördscontrollen
lemnat KammarRätten skälig
anledning att lämpa ordet vederbörande
på dess Revisorer. Om det nu föreslag
-
8
Den i Augusti.
na andra Mom. utesiutes, och det första
bibehålles, skulle det möjligen kunna hända,
alt orden Kronans ombud på samma
sätt kunde anses innefatta KammarRättens
Revisorer, och det är derföre jag anser mig
böra tillstyrka bifall till andra Momentet,
synnerligen med det tillägg, som pag. 33
efterföljer alla tre Momenterne, så lydande:
Hvaremot, när Fastighetsvärdet inom
hvart och ett Län uppgår till hvad Minimi-tariffen
bestämmer, och klagomål öfver
taxering hvarken af Skattskyldig eller af
Kronans Ombud anföras, Kongl. KammarRätten
ej skulle ega , att uti Taxeringseller
PröfningsCommitie'ens åtgärder och
beslut någon ändring göra. Ville man i
första Momentet sätta ut Kronans ombud
vid Committeerna , så vore fullkomlig klarhet
vunnen.
Men jag fortgår till den efter min tanka
vigligaste frågan, den, då PröfningsCommitteerne
sjelfva finna sig i osäkerhet
om författningens rätta mening. I denna
händelse kan jag för min del ej ingå på
att öfverlåta tolkningsrätten till administrerande
Verk. Utskottet säger: Motionairens
afsigt uppf ylles lämpligast derigenom, att
åt sjelfva Författningen gifves ali möjlig
fullständighet, tydlighet och bestämdhet,
samt vidare, att, när så sker, hvartill hvarken
Utskottets uppmärksamhet skall uteblifva,
eller Rikets Ständers egen omsorg
Den i Augusti,
9
lärer komma att saknasnågon hufvudsakligt
vigtig förklaring eller annaii tolkning
än den., hvilken kan med Embetsverks
profningsrätt förenas, icke torde blifva erforderlig.
Jag misstror ej Utskottet för
brist på uppmärksamhet, ej Stånden förfelande
omsorg, men äfven under de förra
Riksdagarne behandlades Bevillningsfrågan
med all uppmärksamhet och omsorg; de
dåvarande Utskotts- och PleniLedamöter voro
visst inga idealer, mendet är icke heller
nu händelsen. Skola vi aldrig af erfarenheten
lära, hurudant resultat uppstår,
möjligtvis och vanligtvis, då så utvecklade
detaljer skola utarbetas detacheradt först på
fyra kamrar, och sedan genom ett öfverröstadt
Utskotts jemnkningsbetänkande, och slutligen
genofn Nämndvotering ? Skola vi aldrig
öppet erkänna, att ett sådant verk ej ens
kan ha pretention på den redaclions fullkomlighet,
som med skäl begäres af en
förordning, utarbetad inom ett fåtaligt
Canzli ?
Och månne man ej det oaktadt allmänt
erkänner, att, vid alla speciella måls
afdömmande, behöfves ofta en tolkning,
som öfverstiger lagskipningens, och ingår
på lagstiftningens, gräns. RegeringsFormens
q §. omtalar förfrågningar om allmänna
Lagens rätta mening, och stadgar formen
för interims-lagstiftning i sådan händelse.
Kongl. Maj:ts Bref lill KammarRälten, som
beledsagar dess instruction, omtalar i Mom.
IO
Den i Augusti.
4 enligt Lag- och EkonomiUtskottens Betänkande
N:o 5 anmärkningsmål, der mellan
anmärkningsförfattaren och redogöraren
uppkommit fråga om olika begrepp rörande
någon författnings rätta mening och
förstånd. Bägge de nämnde Utskotten säga
i samma Betänkande, pag. 28: det är
lika billigt, som rättvist, att Kongl. Maj: t,
som utfärdat författningen , först i Nåder
prdfvar, om den blifvit missförstådd eller
orätt tillämpad, innan en hel menighet be*
sväras med ett åtal, möjligen föranledt af
olika begrepp om samma författning.
Öfverallt möter oss således ett bestämdt
erkännande af den sats, att möjligheten af
ett lagtolkningsbehof emellan lagstiftningens
rätta sammankomster icke bör förbises,
utan att det bör finnas en myndighet,
sorn kan verkställa denna tolkning, då dröjsmål
ej kan tillåtas. Ett öfverlåtande af magt
måste till detta ändamål ske af den temporärt
sammankommande församlingen till
en permanent authoritet; att detta i lagfrågor
sker till Konungen och Dess Högsta
Domstol, är en tydlig följd deraf, att sjelfva
den egentliga lagstiftningsåtgärden der
tillhör Konung och Ständer gemensamt.
Men om beskattande rätten säger Sveriges
RegeringsForm uttryckeligen, att den utÖfvas
af Rikets Ständer allena, och denna
§. framställer sig öfverallt, som ett palladium
för Svenska folkets urgamla och he
-
ligastc rättigheter. Och här skulla vi öfverlåta
rättigheten till den lagtolkning emellan
Sländernes sammanträden, som icke heller
här, och mindre här än annorstädes,
kan undvikas — såsom ett administrativt
mål först till ett Collegium, och sedan till
StatsRådet. Det nyss upplästa stället ur
Lag- och EkonomiUtskottens Betänkande
grundar Konungens förklaringsrätt derpå,
att Konungen utfärdat författningen; men
här är just den stora olikhet, att författningen
börjar: Sveriges Rikes Ständer gore
vetlerligt.
Om ett öfverlåtande af Rikets Ständers
myndighet här måste ske, om behofvet af
en lagtolkning, som innehar verklig lagstiftning,
skall äfven för BevillningsFörordningen
erkännas, så innefattar min Motion
härtill ett förslag. Utskottet nekar det nämnda
behofvet, föreslår oss att ännu en gång
dölja för oss möjligheten af egna ofullkomligheter;
men just härigenom blir li<vartenda
sådant mål, då det slutligen mot Utskottets
förmodan förekommer, tvunget att
afgöras i administrativ väg. Jag skulle anse
för mycket bättre, att Rikets Ständer
öppet och tydligen intill nästa Riksdag öfverläto
nämnde tolkningsrättighet till KammarRätten
i första instansen, och i den andra
till Konungen i StatsRådet; man hade
då på viss tid öfverlåtit en rättighet; det
synes mig, som om man nu ville glömma
12
Den r Augusti.
bort, den. Det är från denna synpunkt också,
som jag nyss ansåg det kunna tillstyrkas,
att till KammarRättens afgörande öfverlemna
alla de smärre mål, der Kronans
LänsOmbud klagar; der är, som jag nämnde,
serskil jandet af lagtolkning och lagskipning
svårt, och en oklar författning kunde
göra största skadan; men på grund af hvad
nu är sagdt, kan jag ej undgå att tillika
yrka, att det bör finnas dessutom en af
Ständerna vald RiksComitté, hvilken PröfningsComiltéerna
i Länen må äga att underställa
de ställen af Bevillningsförordningen,
hvilkas rätta mening de anse sig icke
kunna urskilja; på detta vis endast kan jag
inse möjligheten deraf, att öfverensstämmelsen
emellan olika Läns beskattning approximeras,
och att tillika alla de stora principfrågorna,
alla de, som bestämdt medföra
icke blott lagskipning utan lagförklaring,
komma att, i enlighet med RegeringsFormens
stadganden om skattläggningssättet
i vårt land, afgöras af folkets Representanter.
Jag föreslår således proposition till bifall
af alla de 3 Mom. i Utskottets första
Betänkande med tillägg af det fjerde derefter
utan moment-numer följande; och j^tterligare
med det tillägg att en RiksPröfningsComité
skall vara af Ständerna vald,
och årligen sammankomma, för att pröfva.
och i högsta instansen gifva förklarin
-
Den i Augusti.
i3
gar öfver de förfrågningar om BevillningsFörordningens
rätta menings hvartill en
eller flera Läns PröfningsComitteer kunna
finna sig befogade. Skulle detta tillägg
af Ridderskapet och Adeln antagas, och sedan
af de andra Stånden godkännas, torde
BevillningsUtskotlet få sig uppdragit, att
uppgöra organisationsdetaillen, hvilken således
dessförinnan, i det skick Motionen nu
har, ej torde böra här debatteras.
Herr von Hartmansdorff, August: BevillningsUtskottet
har i förevarande Utlåtande
vidhållit sitt första Betänkande blott
med tillägg af i momenter sid. \\. Hvad
Utskottet föreslår i första afdelningen af Utlåtandet,
angående RiksPi öfningsComiteen,
derom är jag med Utskottet öfverens; men
jag kan icke gilla den grundsats Uiskottet
velat stadga rörande KammarRättens anmärkningsrätt.
I afseende på beskattningsärendens
handläggning, måste såsom för alla
andra ungefär samma embetsväg fullföljas,
nemi. att då antingen Konung och Stander
gemensamt, eller Rikets Ständer allena, bestämt
fÖrfaltningarnes innehåll, bör något
Embetsverk finnas, som vakar öfver författningens
rätta tillämpning. I afseende på
uppbördsförfattningarne har detta Embetsverk
i vårt land varit KammarRätten. Om
nu taxering sker genom menigheternas deputerade,
eller genom Kronans Embetsman,
synes det vara i hänseende till Kammar
-
»4
Den i Augusti.
Rättens granskningsrätt enahanda, ty man
är icke mera säker för olagligheter, misstag
eller försummelser, derföre att man
blifvit vald afen menighet, än för det man
blifvit tillsatt af Kongl. Maj:t eller Kronans
Embetsmyndigheter. Derföre och då
personer, hvilka tillfälligtvis väljas till befattningar,
lättare äfventyra att fela, än
Embetsman, som genom långlig vana fått
hos sig inskärpa vidlyftiga författningars
innehåll; så tror jag, att fortfarandet af
KammarRättens pröfningsrätt afTaxeringsComitéers
åtgärder äro lika om icke mera
nödvändiga än af Kronans Embetsmäns.
Jag instämmer således i Herr af Billberghs
reservation vid förra Betänkandet, och anhåller
att få uppläsa lista punkten deraf,
så lydande:
1:0. "Att så val skattskyldige, som
”Kronans Ombud äga, att öfver Taxerings”åtgärder
anföra besvär hos Kongl. Kam”marRätten,
som då äfven må äga att bestämma
den förändrade Taxeringssumma,
”hvartill besvären kunna föranleda.”
Såsom Ridderskapet och Adeln förnummit,
har Herr af Billbergh yrkat, att KammarRälten
måtte äga bestämma det belopp,
som af vederbörande borde betalas, sedan
den skattskyldige sjelf, eller Kronans anmärkare
besvärat sig öfver TaxeringsComiteernas
åtgärder. Om icke KammarRälten
bibehöile denna rätt, skulle man icke så
Den t Augusti.
noga erfara de oriktigheter Bevillningsförordningen
innehåller, emedan man icke hade
det oriktiga lill sitt qvantitativa belopp, eller
verkan på de skattskyldigas bördor, i
ziffra bestämdt.
Andra punkten af Herr af Billberghs
reservation torde jemväl få uppläsas, emedan
jag äfven deri vill med honom instämma.
Den lyder sålunda:
”Att ÖfverRevisionens granskningsåt”gärd
i taxeringsfrågor bör inskränka sig
”dertill, att efterse, att Författningens grunder
blifvit på alla ställen lika tillämpade,
”och, der annorledes skulle befinnas, befordra
rättelse, antingen den verkar till
”Kronans eller den Skattskyldiges fördel.”
Skillnaden emellan Utskottets förslag
och Herr af Billberghs består deruti, att
Utskottet anser ingen anmärkning vid Hemmanstaxeringen
böra äga rum, så framt icke
taxeringsvärdet är ringare än Hemmans minimivärdet.
Herr af Billbergh åter anser,
alt om detta icke blifvit underskridet, men
betydliga olikheter emellan de serskilda Länen
yppa sig, KammarRätten dock måtte
äga anmärka sådant. Då man hos oss öfverhufvud,
och med rätta, yrkar, alt skatterne
böra så jemnt fördelas som möjligt,
hör det äfven till saken, att när minimivärdena
icke kunnat så riktigt bestämmas
för hvarje Län, KammarRätten bör äga
Den i Augusti.
göra sådana anmärkningar dervid, att dessa
värden blifva rättade till öfverensstämmelse
med hvarannan. Om icke KammarRätlen
har denna rättighet, kommer all anmärkning
vid olikheterna, att uteblifva, ty icke
lära det ena Länets innevånare anmärka
på det andras, och jag inser icke ens, huru
dylika anmärkningar skulle kunna framställas.
Den erfarenhet jag, såsom granskare
af Lånehandlingar, haft om taxeringsvärdenas
ojemnhet Länen imellan, och hvilken
jag anfört, då dessa ämnen tillförene varit
under öfverläggning, får jag nu å nyo åberopa.
Således torde det finnas med billighet
och rättvisa håde på Kronans och de
skattskyldiges sida Öfverensstämmande, att
KammarRättens rättighet i detta hänseende
icke inskränkes. I följd häraf skulle jag,
i händelse af blifvande votering, önska derest
ja-proposition blifver bifall till Utskottets
forsta Betänkande, att contra-propositionen
måtte innefatta Herr af Billberghs
reservation, i och 2 punkterna, tillika med
de punkter, hvilka Utskottet tillagt å sid.
i4 i dess sednare Utlåtande.
Herr Tham, Wolrath: Förnämsta anledningen
för Utskottet att framlemna ett
förslag, som inskränker KammarRättens anniärkningsrätt,
härrör från den obehagliga
händelse, att de skattdragande fått anmärkningar
på sig 3 år efter det de redan erhål
-
Den i Augusti.
'7
hållit qvittencerne på sina utskylder. Det
Sr naturligt, att detta medför ledsamheter
och besvär, då de skattskyldige under liden
kunna vara dels döde dels bortflyttade.
Utskottet har trott, att då Bevillningen blir
rätt erlagd efter den repartition Ständerna
uppgjort i minimi-tarifFen, borde inga anmärkningar
få göras af KammarRätten enskilt,
utom ide fall, att TaxeringsCommitte'erna,
glömmande sin pligt, skulle taxera
ut en mindre summa af landet. Enär deremot
Kronans Embetsmål! skulle få göra
aliade anmärkningar, hvartill de å Kronans
vägnar kunde finna sig föranlåtne, så bör,
med den uppmärksamhet man har rätt att
vänta af Landshöfding och LandsKamererare,
samt deras eftersyn på underlydande
Tjenstemän, icke kunna befaras, att anmärkningar
skola uteblifva, då laga skäl
dertill finnas. Då nu KammarRätten pröfvar
dessa anmärkningar, torde Kronans rätt
vara tillräckligen bevarad. Man har sagt,
att KammarRätten i sådan händelse skulle
finna sig föranlåten, att strängt tillhålla sina
underlydande att göra anmärkningar. Härigenom
uppkommer för den skattdragande
vida mindre olägenhet, ty det lärer icke
kunna tillåtas desse Kronans ombud att med
anmärkningarna dröja i 3 år, utan måste
de böra göras inom viss tid efter taxeringen,
eller innan de debiterade utlagorna
skola uppbäras, på det de skattskyldige må
36 H. ^
i8
Den i Augusti.
fä tillfälle förut förklara sig, hvarigenom
obehagligheten för den betalande, ehvad
utgång frågan tager, blifver i hög grad minskad
emot hvad den nu varit, då af de sent
gjorda anmärkningar ofta icke blifver
godkänd, emedan de göras af Tjenstemän,
hvilkas fördel af anmärknings-procenten lockar
dem att anmärka utan behörig granskning.
För öfrigt göra Taxeringsmännen sina
uppskattningar på grund af en localkännedom,
som KammarRätton icke äger, och om
Committeen orätt tillämpadt förordningen,
så är ej mindre kronans fullmäktig än den
skattskyldige berättigad att klaga och få
rättelse, genom besvär, som, enligt hvad
jag kan förstå, KammarRätten skall pröfva.
Hvad åter rörer andra puncten af Herr
afBillberghs reservation, har Utskottet föreställt
sig, att det alltid måtte vara Kronans
på stället varande Embetsmäns skyldighet,
att bevara Kronans rätt; men på det denna
rätt icke må betagas, äfven i händelse desse
Embetsmän glömde deras skyldighet, har
Utskottet tillika föreslagit, att om minimitariffen
underskrides, KammarRätten må
sjelf kunna göra anmärkningar. Detta kan
icke blifva svårare hädanefter än förut, då
det varit högst sällsynt, att de gjorde anmärkningarna
kunnat fastställas, fastän de
emedlertid väckt oro och missnöje. Att
KammarRätten åter skulle äga att bedömma
olikheterna emelian Länens taxeringsvärden,
Den i Augusti.
'9
förefaller mig obegripligt, emedan det förutsätter,
att KammarRätten skulle bättre känna
hemmansvärdet i provincerne än Taxerings-
och Pröfnings-Committéerne, samt
Kronans på stället varande Embetsman. Dessutom
har jag icke funnit något exempel,
att KammarRätten sagt, att de och de Länets
innevånare hafva genom orätt använda grunder
blifvit för högt taxerade, utan den har
alltid ensamt anmärkt, att Beviilningsförordningen
icke blifvit lika skarpt tillämpad
på det ena, som på det andra stället,
samt alltid yrkat endast det aldrasträngaste.
Jag vill också icke förmoda, att Utskottets
förslag eller Rikets Ständers beslut
skola ge anledning till stora öfversätter
på minimi-beräkningen. Det var 1823
års Ständer, som föranledde dessa öfverskott,
dels genom någon tvätydighet i föreskrifterna
om Länens minimivärden, dels ock
genom öfvergången emellan olika Tullsystem.
Jag hoppas dylika tvätydigheter nu
skola vara undanröjda, och sådana händelser,
som de af Herr von Hartmansdorff tillförene
citerade från Skaraborgs Län, blifva
lätt rättade, ehuru jag icke kan anse såsom
något fel hos Taxeringsmännen, än mindre
hos vederbörande Embetsman, att de begagnat
den frihet Rikets Ständer medgifvit
dem. Jag har nu, så godt jag förmått, sökt
förklara Herr von Hartmansdorffs anmärkningar,
och anhåller att proposition må
36 H. s*
20
Den i Augusti.
framställas till bifall på Betänkandet, sådant
det förra gången kom från Utskottet,
med tillägg af hvad uti sednare Utlåtandet
blifvit föreslagit.
Det återstår mig, att yttra några ord,
i anledning af bvad Grefve Spens anfört,
rörande nedsättandet af en RiksPröfningsCommitté.
Jag kan icke förmoda, att BevillningsFörfattningen
är eller blifver så
otydlig, eller Pröfnings-Committeerna så
okunniga, att de icke tilltro sig, att i hvarje
fall kunna tillämpa den. Således kan jag
icke föreställa mig, huru fråga om en högre
instance i detta fall kan behöfva uppstå.
Då man nu tillika beredt KammarRätten
tillfälle, att i besvärsväg göra ändring
i PröfningsCommittéens Utslag, tror
jag, att denna Domstol, hvilken tager kännedom
af alla dithörande handlingar, också
bäst kan bedömma, om TaxeringsCommitteen
rätt tillämpat Författningen. Enär
sådant nu lagligen bör kunna ske af edsvurna
Domare, som icke hafva något enskildt
interesse, hvarken att tilldöma Kronan,
eller att befria den enskildte, och dessa
frågor sedan kunna dragas under Konungens
pröfning, samt afgöras af ansvarige
Embetsman, finner jag icke en sådan
RiksPröfningsCommitté nödvändig, äfvensom
jag knappt vet, huru den skulle uppfylla
ändamålet. Man har fruktat, att BevillningsUtskottets
förslag äfvensom Rikets
Den i Augusti.
21
Ständers beslut kunde vara felaktiga. Jag
medger detta, tj dessa Författningar äro
gjorda af menniskor, men jag hemställer,
om icke en RiksPröfningsCommitte är sammansatt
af alldeles samma sort, och författningens
tillämpning blir då en opinionssak,
likaväl som Ständerne kunna afgöra
sådant efter opinioner; och dylikt bör i
alla fall ej tillkomma andra än Rikets Ständer.
Jag skulle för öfrigt icke tro några
särdeles olägenheter kunna uppkomma genom
Utskottets förslag, åtminstone icke flere,
än de som existerat vid denna Riksdag,
då KammarRätten gjort anmärkningar vid
12 eller i3 hela Läns värderingar. Enär
Regeringen icke afgjort dessa frågor, utan
liänskjutit dem till Rikets Ständer, visar
detta Regeringens sorgfällighet, att icke gå
Rikets Ständer i förväg i beskattningsmål,
eller vidtaga någon åtgärd, som kunde inskränka
Rikets Ständers beskattningsrätt, och
jag skulle nnmera icke tro, att dylika anledningar
till anmärkningar skola förekomma,
som de, hvilka föranledts af 1823 års
Författning. Jag skulle förmoda, att Taxerings-
och PröfningsCommitteerna kunna få
tillämpa författningar, så väl partielt, som
generelt, der det behöfves, helst fråga icke
kan uppkomma om så stora summor. Jag
anhåller således å nyo om proposition till
bifall å EevillningsUtskoltets Betänkande
med de tillägg, som äro upptagna i det
sednare Utlåtandet.
33
Den i Augusti.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anhåller, att
Utskottets första Betänkande måtte punktvis
företagas. I sådant fall begär jag proposition
till bifall af första mom. med den
ändring att i stället för ”Kronans Ombud”
må utsättas Kronans Ombud i Länen, ty
jag anser det böra stå uttryckt, att blott
Kronans Ombud i Länen, samt den skattdragande,
äga rätt att göra anmärkningar
vid taxeringen. I afseende på första punkten
instämmer jag således med Herr Tham.
Men i frågan om den RiksPröfningsCommitte'e,
som af Grefve Spens blifvit föreslagen,
anser jag, att om man öfverklagar
Minimi-TarilTen i Länen, är det både oformligt
och oriktigt, alt verkställande magten
får döma deröfver. Jag inser dock visserligen
svårigheten af att nu organisera en
sådan Committé’, synnerligen då begreppet
om beskattningsrätten hos folket är så
förvilladt, som BevillningsUtskottets senare
Utlåtande utvisar. Jag hoppas i öfrigt, att
BevillningsFörordningen skall blifva så fullständig,
att de fall, då en RiksPrÖfningsCommitle'
skulle erfordras, torde varda
högst sällsynta.
Herr Rosenblad, Bernhard, och Herr
Ribbing, Arvid, begärde, att BevillningsUtskottets
förevarande Utlåtande mätte ytterligare
få hvila på bordet; hvilket Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade icke kunde, enligt 49 §•
Riksdagsordningen, förvägras.
Den i Augusti.
23
Å nyo foredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens elen i i sisllidne
Julii under N:o 52 afgifne, och den
19 i samma månad på bordet lagde, Utlåtande
öfver gjorde Anmärkningar vid Utskottens
under N:o 10 förut meddeldte Betänkande
i fråga om tillökadt anslag för
UndervisningsVerken i Riket; och blef berörde
Utlåtande, uppå anhållan af Grefve
Frölich, David, och Herr Nordenankar, Gustaf,
jemlikt 49 §■ Riksdagsordningen, ytterligare
lagdt på bordet.
Föredrogs å nyo och bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets den 8 sistlidne
Julii under N:o 140 afgifne, och den
19 i samma månad på bordet lagde, Utlåtande
i anledning af ett föreslagit stadgande
i Kongl. CanzliOrdningen, i afseende på Allmänna
Handlingar, som kunna utur Riket
föras.
Föredrogs ånyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 8 sistlidne Julii under
N:o 141, afgifne, och den 19 i samma
månad på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af gjorde anmärkningar vid följande
Utskottets förut meddeldte Betänkanden:
N:o 102. I anledning af väckt fråga
om skyldighet för Norrländska Allmogen,
att vara försedde med bevis, att de varor,
24
Den i Augusti.
som af bemälte Allmoge försäljas i Stockholm,
äro af egen Gårds-afvel;
N:o iio. Rörande väckt fråga om Skattelösen
af Ecclesiastik-hemman i Skåne;
Och fann Ridderskapet och Adeln, att,
enär sistnämnde Betänkanden redan blifvit
den 22 och 25 sisllidne Maji af Ridderskapet
och Adeln bifallne, Utskottets ifrågavarande
Utlåtande borde läggas till handlingarne.
Å nyo föredrogs Allmänna Besvärs- och.
EkonomiUtskottets den 8 sistlidne Julii under
N:o 1/^2 aflåtne, och den ig i samma
månad på bordet lagde, förnyade Betänkande,
i fråga om Forväsendet samt Gästgifveriskjuts-anstalterne.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhardj
anhöll att detta Betänkande måtte ytterligare
blifva hvilande på bordet.
Herr Hjerta> Gustaf: Då jag ej visste,
att detta Betänkande skulle i dag förekomma,
och jag har åtskilliga anmärkningar att
emot detsamma framställa, dem jag likväl nu
ej är beredd framföra, anhåller jag äfven,
att det måtte ytterligare få hvila på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att enär flere
Ledamöter begärt, att EkonomiUtskottets fö
-
Den t Augusti.
25
revarande Betänkande måtte ytterligare hvila
på bordet, kunde sådant, enligt 49 §•
Riksdagsordningen, icke förvägras.
Föredrogs å nyo Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottets den 8 sistlidne Julii under
N:o i43 afgifne, och den 19 i samma
månad på bordet lagde. Utlåtande, i anledning
af väckt Motion om belåningsrätt
uti publika fonder å ritorr Spannemål.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Då ifrågavarande af Herr Santesson väckte
Motion om belåningsrätt uti publike fonder
å ritorr Spanmål blifvit af Vällofl. BorgareStåndet
till Rikets Ständers Banco-samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens gemensamma
handläggning remitterad, men endast
Ekonomiutskottet handlagt ärendet, utan
att BancoUtskottet deröfver på minsta sätt sig
yttrat, finnér jag remissen icke vara hvarken
i behörig ordning eller med behörig
fullständighet besvarad, ty att Ekonomiutskottet
tillstyrker en sak, som troligen icke
är verkställbar, det bade Utskottet sjelf bordt
finna icke vara förenligt med redbarhet i
åsigter.
Jag för min del finner, att Utlåtandet
antingen rakt bör afslås, eller ock ånyo remitteras
till BancoUtskottet, för att få en
ordentelig handläggning.
Herr Rosenblad^ Bernhard: Historien
Den i Augusti.
om detta Utlåtandes öde är, att Ekonomiutskottet
genom ProtocollsUtdrag meddelade
BancoUtskottet den upplysning, att Ekonomiutskottet
tillstyrkt belåning af Spanmål
i Banken, och önskade få veta BancoUtskottets
mening derom. Detta förfarande har
visserligen icke hitintills varit brukligt, enär
BancoUtskottet väl först bordt yttra sig, huruvida
Bankens tillgångar och säkerhet tillåta
sådana belåningar; men BancoUtskottet
följde EkonomiUtskottets exempel och fattade
sitt särskilta beslut af innehåll, att Utskottet
ej kunde tillstyrka belåningen, då
medel icke funnos, och en sådan belåning
ej eller öfverensstämde med Bankens säkerhet.
Ekonomiutskottet har gått ännu längre,
då det med BancoUtskottets rätt föreslagit,
huru belåningen skall ske, och som detta
icke är öfverensstämmande med de för Banken
redan gifne föreskrifter, anhåller jag
om afslag å Utlåtandet, så mycket heldre
som Ekonomiutskottet öfverskrida den detsamma
i Riksdagsordningen lemnade rätt.
Särskildt vill jag erinra, att de Herrar, som
gilla sjelfva saken, icke förlora sin talan,
om vi än afslå detta Utlåtande, ty Herr
Rothliebs motion i samma ämne är remitterad
till Stats-, Banco- och Ekonomi-Utskotten,
och när Betänkandet deröfver inkommer,
äfvensom när BancoUtskottets stora
Låne-Betänkande förekommer till öfverläggning,
är tillfälle för dessa åsigter att
göra sig gällande. Del är kanske ursäktligt,
Oen i Augusti.
»7
att BancoUtskottet icke inora åtta dagar återskickat
motionen; det hade visserligen skolat
ske, om Banken och dess rörelse stått
under Ekonomiutskottet, men förhållandet
är icke sådant, ehuruväl detta Utskott, på
grund deraf, att allt kan refereras till nytta
eller skada för Landet i ekonomiskt afseende,
tyckes vilja draga hela Banken under
sig. Om det vore riktigt, så vore det visserligen
öfverflödigt för BancoUtskottet att
yttra sig i något ämne, och Ekonomiutskottet
behöfde då hlott att uppträda i Bankens
Sessionsrum, för att såsom sådant och i dess
ställe fungera. Jag anhåller om afslag å
Utlåtandet, eller oek, att det åtminstone
måtte få hvila på bordet, till dess frågan
om Bankens Lånerörelse förekommer.
Herr Tharrij Wollrath: Jag förenar mig
desto heldre med Herr Rosenblad om afslag
å detta Utlåtande, som -ett sådant afgörande
icke sedan hindrar Rikets Ständer att
besluta belåning af ritorr spannemål. De
anmärkningar, som gjordes vid Betänkandet
örn Bankens Lånerörelse, antydde, att man
i alla Stånd önskade en sådan belåning på
Spannemål, om blott vissa försigtighetsmått
af Assecurance m. m. iakttogos. Att åter
en sådan belåning skulle ske med de i Malmö
och Götheborgs Disconter redan befintelige
Fonder, är en orimlighet, emedan dessa
äro dertill otillräcklige, ty då skulle Ilandelsmännerna
till denna belåning medtaga
28
Den i Augusti.
allt. När åter frågan om Handels-disconten
förekommer, blir tillfälle öppet, både att
besluta sädesbelåning och afse tillgångar
dertill; och som den ifrågavarande Handelsdisconten
hör till Bankens Lånerörelse, anser
jag vara bäst, att , med afslag å detta
Utlåtande, uppskjuta frågan, tilldess Lånerörelsen
å nyo förekommer, hälst det äfven
synes mig besynnerligt, att Ekonomiutskottet
tillstyrkt en belåning, hvaröfver BancoUtskottet
sig icke yttrat.
Grefve Posse, Arvid: Herr Rosenblad
och Herr Tham synas vara missbelåtna
med det sätt, hvarpå Ekonomiutskottet yttrat
sig uti förevarande fråga, och jag anser
med anledning deraf mig vara nödsakad att
upplysa förhållandet. Som Motionen var remitterad
till Banko- och EkonomiUtskotten,
fattade Ekonomiutskottet sitt beslut i ämnet,
och communicerade det med BancoUtskottet,
för att, om BancoUtskottet instämde
deruti, expediera Utlåtandet till Rikets
Ständer, eller i motsatt fall få sammanträda
med BancoUtskottet. På detta vis ansågo
vi BancoUtskottet icke blifva förnärmadt
i sina rättigheter. BancoUtskottet afslog Motionen.
Vi begärde derefter, om icke vördnadsfullt,
åtminstone vänligen, att BancoUtskottet
skulle tillåta oss ett sammanträde
med detsamma. Denna omständighet har
Herr Rosenblad i sin relation om saken förbigått.
Då BancoUtskottet nekade oss den
-
Den i Augusti.
29
na sednare begäran, återstod ej annat för
Ekonomiutskottet, än att, såsom det gjort,
inkomma med ett enskilt Utlåtande i saken,
emedan Utskottet icke ansåg sig kunna lemna
Motionen obesvarad. Jag anser dock, att
saken icke nu bör afgöras, emedan frågan,
om medel finnas, eller i motsatt fall, om
sättet för deras anskaffande, tillhör BancoUtskottets
handläggning. Utlåtandet bör likväl
icke nu afslås, emedan följden deraf säkerligen
skulle blifva, att, om man ville
göra saken gällande, då Bankens lånerörelse
förekommer till slutligt afgörande, man
säkert skulle erhålla det svar, att all
fråga om Spannemåls belåning icke vidare
kunde komma att äga rum, emedan saken
redan förut blifvit afgjord. Jag hemställer
derföre, om icke Ridder skåpet och Adeln
ville besluta, att Utlåtandet må hvila, intill
dess BancoUtskottet finner för godt, att
inkomma med sitt yttrande i ämnet.
Herr Franc Sparre^ Bengt Erland: Jag
får äfven anhålla, att detta Utlåtande må
hvila, intill dess BancoUtskottets yttrande
om Bankens Lånerörelse från Utskottet
återkommer, och varder för Ridderskapet
och Adeln föredragit.
Herr Hjerta Gustaf: Jag förenar mig
äfven deruti, att detta Utlåtande måtte ytterligare
få hvila. Jag tror icke, att striden
emellan Ekonomiutskottet och Banco
-
3o
Den i Augusti.
Utskottet bör blifva föremål för Ridderskapets
och Adelns öfverläggningar. Saken är
i sig sjelf en småsak, men jag anser dock,
att det varit oformligt af Ekonomiutskottet
att ingå i frågan om Bankens Lånerörelse,
och jag önskar blott, att detta icke må gå
så långt, att äfven BevillningsUtskottet tillstyrker
lån på Allmänna Bevillningen.
Hans ExceJlence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att enär flere
Ledamöter .begärt, att EkonomiUtskottets
förevarande Utlåtande måtte ytterligare få
hvila på bordet, komme detsamma ock att,
enligt 4|9 §• Riksdagsordningen, derstädes förblifva
hvilande.
Herr von HartmansdorffAugust: Det
torde icke obenägit upptagas, om jag, såsom
Ledamot af BancoUtskottet, yttrar mig om
detta Utskotts handlingssätt. Skälen dertill
yoro: 1:0 Att Ekonomiutskottet icke äger
någon rättighet att tillstyrka Lån från Banken;
och 2:0 att Ekonomiutskottet är manstarkare
än BancoUtskottet, hvarigenom ett
sammanträde skulle ovilkorligt haft den följd,
att BancoUtskottet blifvit öfverröstadt. Förhållandet
hade alldeles blifvit så, som om 2:ne
personer komma till den 3:dje, och säga, vi
vilja låna penningar, men denne förklarar
sig icke hafva några, och icke vilja låna.
Om då de tvänne Lånesökande lyckas att
få den 3:dje personen att gå in på votering
Den i Augusti. 3i
öfver saken, så är det klart för livar ocli en,
att de 2 lånesökande öfverrösta den 3:dje.
Detta hår BancoUtskottet bordt förekomma,
och det är orsaken till BancoUtskottets handlingssätt.
Företogos till pröfning och biföllos följande
StatsUlskottets den 3 sistlidne Julii
afgifne, och den 24 i samma månad f. m.
på bordet lagde Utlåtanden:
N:o 198. I anledning af väckt Motion
om rättighet för en del Hemmansägare i VesterNorrlands
Län, att, med andras uteslutande,
få idka fiske af hvad beskaffenhet
som hälst vid egen strand i Ångermannaälfven.
N:o 199. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition, angående Sala Silfververk.
N:o 202. Öfver väckt Motion angående
dels förlängning af tiden för åtnjutande
af Förlags-lån ur ManufacturDiscontfonden,
dels rättighet för Fabriksidkare i allmänhet,
att för lån ur nämnde Discont få ställa
äfverr annan säkerhet, än förskrifningar
för försålde tillverkningar.
N:o 2o3. Öfver väckt Motion om Lånerättighet
i Manufactur-Discontfonden för
idkare af Tvål och Såptillverkning.
3a
Den i Augusti.
Å nyo föredrogs och lades till Handlingarne
BancoUtskottets den 11 sistlidne Julii
under N:o afgifne, och den 24 i samma
månad f. m. på bordet lagde, Utlåtande, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
Memorial N:o 33 om antagande på
Bankens Stat afen i byggnads-yrket erfaren
person, i afseende å Bancohusens underhåll
och vård xn. m.
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den
ii sistlidne Julii under N:o 65 afgifne, och
den 24 i samma månad f. xn. på bordet
lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets förut meddeldte Memorial N:o
29, angående några förändringar och närmare
bestämmanden af grunderna och villkoren.
Föi' Assignering på Banken; och skulle
berörde Utlåtande, uppå anhållan af Grefve
Spens, Carl Gustaf, Friherre Wrangel, Hexxning,
och Herr Tham, Wolrath, ytterligare
hvila på bordet.
Föredrogs å nyo, och lades till Handlingarne
BancoUtskottets deix 11 sistlidne
Julii under N:o 66 aflåtne, och den 24 i
samma månad f. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid BancoUtskottets under N:o 44 förut meddeldte
Betänkande angående grunderne för
återbetalning af det till Götheborgs Stad utgå
fne BancoLån.
Å nyo
Den i Augusti.
33
Å nyo föredrogs Välloflige Borgareståndets
den 17 sistlidne Julii aflåtne, och
den 24 i samma månad f. m. på bordet
lagde, ProtocolIsUtdrag, af innehåll, att,
vid pröfning af Lag- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottens under N:o 40 afgifne
Utlåtande, i anledning af gjorda Anmärkningar
vid Utskottens under N:o 16 förut
meddeldte Betänkande rörande väckt fråga,
att alla hus och gårdar i Städerne skulle
ovilkorligen vara underkastade Brandförsäkring,
BorgareStåndet bifallit sistnämnde Betänkande,
tillika med ej mindre det tillägg,
som i Utlåtandet N:o 4° innefattas, än äfven
det ytterligare tillägg, att i den underdåniga
skrifvelse, hvilken i berörde Utlåtande
blifvit föreslagen, måtte intagas, att
hvarje Stads fleste husägares tanka borde
anses utgöra beslut, huruvida samma Stad
ville uti ett nytt Allmänt Brandstodsbolag
för Städerne ingå, uti hvilket BorgareStåndets
beslut de öfrige RiksStånden blifvit inbjudne
att deltaga.
Herr Tham, Wolrath: Det beslut BorgareStåndet
fattat, och hvaruti Ståndet inbjudit
Ridderskapet och Adeln att sig förena,
anser jag kränka äganderätten. Jag finner
det ej vara rättvist, att pluraliteten
skulle kunna tvinga minoriteten, att på ett
visst ställe brandförsäkra sina egendomar.
Det kunde föranleda till våldsamma forän36
H. 3
34
Den i Augusti.
dringar för de redan varande Bolagen i Götheborg
och Skåne. Jag tillstyrker alltså,
att Riclderskapet och Adeln måtte förblifva
vid sitt i delta ämne redan fattade beslut
och afslå inbjudningen.
Herr Hjerta, Gustaf, förenade sig med
Herr Tham.
Grefve von Rosen, Axel: Jemte det
jag förenar mig i de åsigter Herr Tham yttrat,
får jag fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet derpå, att bland det, som
här är nämndt en general, står Götheborg
i första rummet; hvilken stad har
en Brandförsäkrings-inrättning , som redan
äger io procent af värderingssumman.
Om nu denna stad, vid en sammankomst
af de personer, som ej i denna inrättning
deltaga, skulle tvingas alt följa de flestes
beslut, vore det ganska hardt..
Friherre Wrangel, Henning, förenade
sig äfven med Herr Tham.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att som Ridderskapet
och Adeln icke allenast den 21
sistlidne April f. m. bifallit Lag- och Ekonomiutskottens
första Betänkande N:o 16,
utan ock, vid pröfning af Utskottens sednare
Utlåtande N:o 4o, den i3 sistlidne Julii
e. m. funnit för godt, att, under förblifvande
vid dess i ämnet redan fattade be
-
Den i Augusti.
35
slut, den af Utskotten uti sistnämde Utlåtande
tillstyrkte åtgärd afslå, Ridderskapet
och Adeln måtte förklara, det Ridderskapet
och Adeln nu icke eller ansåg sig kunna
uti BorgareSlåndets ifrågavarande beslut
instämma.
Bifölls.
Föredrogs å nyo och remitterades till
Lagutskottet Herr Rosenqvists, Fredrik Leonhard,
den 24 sistlidne Julii e. m. på bordet
lagde anförande, innefattande anmärkningar
vid Kongl. Majrts den 16 i samma
månad f. m. till LagUtskottet remitterade
Nådiga Proposition angående rättighet för
Patrouille, Post-, Vaktkarl eller Fångförare,
att genom bruk af skjutgevär söka förekomma
Fånges flygt.
Å nyo föredrogs och bifölls Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 17 sistlidne Julii under N:o ioafgifne,
och den 27 isamma månad e. m. på
bordet lagde, Betänkande, angående väckt
Motion om fördelning af Stämmoböter.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Betänkanden:
36 H. 3*
36
Den i Augusti.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten :
Af den n sistlidne Julii:
N:o 53. Angående Dykeri- och Bergningsanstalterne
i Riket.
Från BevillningsUtskottet:
Af den s3 sistlidne Julii:
N:o 36. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Memorial N:o 3i med
en af Friherre Carl Henrik Anckarswärd
hegard Tableau öfver Bevillningens fördelning.
N:o 3y. I anledning af de olika beslut,
hvaruti RiksStånden stadnat, i afseende
på Grunderna för den blifvande Allmänna
Bevillningcn, samt för värdering af Fastigheter.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 9 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 3 Augusti f. m.
Måndagen den 3 Augusti 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Företogs till pröfning RiddarliusUtskottets
den 6 sistlidne Junii afgifne, och den
23 i samma månad e. m. på bordet lagde,
Memorial, innefattande förnyadt förslag till
Riddarhusordning.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, alt hvarje
§. af RiddarhusUtskoltets berörde förnyade
förslag till Riddarhusordning finge
serskildt för sig till öfverläggning och pröfning
företagas; hvilket bifölls.
§. ..
Pä Riddarhuset äge hvarje introducerad
ätt, efter den vid 180Q ärs Riksdag
stadgade nummerföljd, säte och stämma, på
sätt denna Riddarhusordning föreskrifver.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Så
väl här på Riddarhuset under denna Riksdag,
som i publika papper och allmänna
skrifter, har man så vidlyftigt omtalat olämpligheten
af icke allenast hela vår representations
organisation, utan äfven Riddarhusets,
alt jag anser öfverflödigt anföra något vidare
derom inför Ridderskapet och Adeln.
Jag liar med största förundran erfarit, att
38
Den 3 Augusti f. ra.
ehuru många Ledamöter yttrat sig i denna
mening, har dock den lätthet, som Ridderskapet
och Adeln företrädesvis framför
de öfriga Stånden äger, att ändra sin representations
organisation, till följd af 12
§. Riksdagsordningen och 5r §. Riddarhusordningen,
ända hittills blifvit obegagnad.
Förgäfves har jag väntat, att någon skickligare
hand än min skulle försöka uppdraga
de gräusor, inom hvilka våra samhällsförhållanden,
förnuft, erfarenhet och rättvisa
böra inskränka Ridderskapets och Adelns
delaktighet i National-representationen.
Det är derföre jag nu anser mig böra
föreslå en förändring af denna 1 §., så
lydande:
§. 1.
Pä Riddarhuset äs,e hvarje introducerad
ätt, efter den vid 180g års Riksdag,
stadgade nummerföljd, rättighet till säte och
stämma, på det sätt, att alla lefvande introducerade
ätter, efter samma nummerföljd,
fördelas uti i5o, till ätternas antal
lika af delningar , hvarvid, om något mindre
antal öfverhlifver, detsamma fördelas
pä de .sista af delningar ne, med en ätt på
hvardera. De till myndige är komne liufvudmännen,
inom hvarje sådan afdelning,
skola åsämjas om en frälseman inom samma
afdelnings-ätter, hvilken, såsom ätternas
Fullmägtig, deras gemensamma Riksdagsmanna-rätt
för den instundande elier
påstående Riksdagen utöfva bör. Kunna
Den 3 Augusti f. m.
39
ej ätternas hufvudmän, eller deras ombud,
örn någon viss person åsämjas ; an ställe de
val af Riksdagsman i likhet med hvad, för
de öfrige RiksStånden, Riksdagsordningen
föreskrifver. Samtelige Ledamöterne af
Konungens StatsRäd äga att, i och för sina
embeten, personligen intaga säte och
stämma bland Ridderskapet och Adeln.
Jag tar mig friheten öfverlemna detta
förslag lill Ridderskapets och Adelns granskning,
och får tillika tillkännagifva, att om
också berörde förslag nu skulle förkastas,
tror jag mig dock hafva öppnat vägen för
lyckligare efterträdare; och all om detsamma
bifalles, har jag i beredskap utarbetade
alla de §§. uti RiddarhusOrdningen, sorn
af den 1 §:s sålunda skedda förändring kunna
bero.
i
Herr
Riben, Carl Wilhelm: I anledning
af den siste värde Talarens förslag lill
x §. i nya RiddarhusOrdningen, får jag beklaga,
att Riddai busUtskotlet, sorn bär den
äran räkna Herr Bråkenhjelm bland antalet
af sina medlemmar, likväl i ordets egentliga
bemärkelse nödgats sakna hans biträde
vid utarbetandet af RiddarhusOrdningen.
Om det hade behagat Herr Bråkenhjelm att
i Utskottet framställa sina åsigler, så hade
kanhända Utskoltet kunnat undvika något
nu begånget misstag, och Utskottets Ledamöter
hade icke då, såsom nu, blifvit öf
-
4o
Den 3 Augusti f. m.
verraskåde in Pleno med ett projelst för Utskottet
alldeles okändt; det tyckes utgå på
ingenting mindre än en total förändring af
Svenska Adelns representationsrätt. Jag tror
icke, att ett så beskaffadt ämne kan komma
till omedelbar pröfning på delta rum,
och jag vågar derföre förmoda, att icke ens
proposition derå kan blifva meddelad. Jag
får för min del tillstyrka bifall å Utskottets
förslag.
Herr Bråkenhjelm: Hvad Herr Ribens
anmärkning beträffar, att jag ifrån första
början icke deltagit i pröfning af RiddarhusOrdningen,
har jag redan haft äran tillkännagifva
min åsigt af detta ämne, att
nemligen RiddarhusOrdningen borde helt
och hållit omarbetas, ooh sättas i ny ordning,
så att icke möjligen någon §. af det
nya förslaget kunde utbytas emot motsvarande
§. i den nu gällande. Så snart RiddarhusUtskottet
icke ingick på denna plan,
ansåg jag mig icke kunna deltaga deruti.
Detta är skälet, hvarföre jag helt och hållit
afhöll mig derifrån. Hvarföre jag åter icke
uppgifvit delta förslag i Utskottet, kommer
hufvudsakligen af min afbidan derpå, alt
någon skickligare än jag skulle begagna den
utväg, som Grundlagen medgifver oss att
ändra vår representation, utan de öfrige
Ståndens medverkan. Jag ansåg mig derföre
böra uppskjuta saken till sista ögonblicket.
Hvad åter beträffar det inkast,
Den 3 Augusti f. m.
att Ridderskapet och Adeln, i följd af Rikets
Grundlagar skulle vara hindradt att
ändra sin egen representationsrätt, så kan
jag enligt 12 §. Riksdagsordningen och 5i
§. RidclarhusOrdmngen icke finna annat,
än att Ridderskapet oell Adeln kan, med
förutsättning af Konungens Nådiga sanction,
verkställa en sådan ändring. 12 §. Riksdagsordningen
lyder: ”Ridderskapet och
”Adeln infinner sig till Riksdag och representeras,
enligt RiddarhusOrdningen, hvilken
lika, som öfriga StåndsOrdningar, bör
”vara i öfverensstämmelse med Grundlagar”ne
författad.”
5i §. RiddarhusOrdningen innehåller:
”Väckes fråga in Pleno om ändring uti den”na
Riddarhusordning, bör en sådan alltid
”remitteras till Riddai husUtskottet, som med
”sitt Betänkande deröfver till Ridderskapet
”och Adeln inkommer. Besluter Ridderska”pet
och Adeln i anledning deraf någon än”dring
eller tilläggning till RiddarhusOrd”ningen,
öfverlemnas samma beslut till Ko”nungens
Nådiga stadfästelse, och blifver,
”derest en sådan vinnes, genast efter slu”tad
Riksdag gällande, &c.”
Jag lemnar nu till hvar och en, huruvida
icke Riksdagsordningen beslämmer RiddarhusOrdningen,
såsom utvisande sättet för
Ridderskapets och Adelns representation,
och om ej RiddarhusOrdningen lemnar Rid
-
42
Den 3 Augusti f. m.
derskapet och Adeln öppet alt göra och låta
dermed i öfverensstämmelse med Grundla*
garne. Således vågar jag i följd af allt
detta hoppas, att Herr Grefven och LandtMarskalken
framställer mitt förslag åtminstone
som contraproposition, ifall RiddarlmsUtskoLtets
förslag blir Ja-proposition.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Det
är ej utan yttersta förvåning, som jag nu
afhört den siste Talarens anförande; och
jag får blott äran påminna, alt detta är en
ny Motion, hvarom man icke förut hört
det ringaste nämnas; samt hemställa, om
det är rätt att sålunda vilja öfverrumpla
Ståndet med en sak af så ofantlig vigt. Åtminstone
får jag för ruin del protestera mot
framställning af den begärda propositionen,.
Grefve Mörnerj Carl: Det hade visserligen
varit angenämt för Utskottet, att i
tid blifva underrätladt om Herr Bråkenlijelms
förslag; men då förra gången ingen
anmärkning gjordes vid denna §., och Utskottet
följt en hel annan uppställning, än
Herr Bråkenhjelm nu synes vilja göra gällande,
hvarigenom hela förslaget skulle undergå
en total förändring, så hemställer jag
till Herr Grefven och LandtMarskalken, om
icke proposition må göras till bifall å i §.
af Utskottets förslag.
Herr Tham , Wolrath: Herr Bråkenhjelm
har tagit sig anledning af 12 §. Riks
-
Den 3 Augusti f. m.
43
dagsOrdningen att framställa en ny Motion
af intet mindre omfång, än att omstöpa
hela Adelns representations-rätt. Denna
§. kan väl dertill gifva en möjlighet, då
eler står, att Ridderskapet och Adeln representeras
enligt RiddarhusOrdningen. Men
jag skulle tro , att RiddarhusOrdningen icke
blott, såsom §:n tillika innehåller, hör vara
i öfverensstämmelse med Grundlagarna, utan
äfven bör vara i enlighet med dem tillkommen;
och då böra slika frågor väckas
i ConstitutionsUtskottet. Jag anhåller sålunda,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes meddela oss sitt Utlåtande, huruvida
Motionen nu ens kan upptagas.
Herr Printzenskjöld_, Axel: Då Utskottets
första förslag här ventilerades, öfvervaskades
jag af ett nytt utaf Herr Bråkenhjelm
uppgjort project till ny Riddarhusordning,
hvilket han , ehuru Ledamot i RiddarhusUtskottet,
derstädes aldrig omnämnt.
Jag trodde redan då, alt Herr Bråkenhjelm
både kunnat och bordt göra sina åsigter
gällande i Utskottet, utan alt direele besvära
Ridderskapet och Adeln med elt, från
allt hvad hittills varit, alldeles skiljaktigt
förslag. Likaså föreslår han nu ett alldeles
fö ränd rädt sätt för Ridderskapets och
Adelns representation. Delta finnes alls
icke vidrördt i hans förra förslag, hvarföre
det synes, som vore han sjelf något vacklande
i sitt begrepp angående förevarande
44
Den 3 Augusti f. m.
fråga. Otn detta nya förslag icke strider
mot 12 §. Riksdagsordningen, så tror jag
åtminstone att det, emot 5i §. RiddarhusOrdningen,
hvilken föreskrifver, att frågor
om ändring uti samma Ordning alltid böra
till RiddarhusUtskottet remitteras, som
har att med yttrande deröfver inkomma ,
icke kan i Ståndets Plenum omedelbart till
afgörande upptagas, ty om sådant nu skulle
ske, måste hela RiddarhusOrdningen, i händelse
förslaget bifalles, omredigeras, och
jag hemställer, huru detta låter sig göra här
in pleno. Jag anhåller derföre, att Herr
Bråkenhjelms förslag mätte få förfalla.
Friherre Cederström, Jacob: I afseende
på sjelfva hufvudsaken af hvad Herr
Bråkenhjelm föreslagit, vill jag ej utlåta
mig, emedan jag ej anser förslaget nog utveckladt
för att kunna ingå derpå med fullkomlig
öfvertygelse om verkställbarhet; meri
i afseende på formen, eller hans rätt att
få sitt förslag som contra-proposition framstäldt,
så är den obestridlig. Rörande förslaget
ber jag få erindra, att intill dess det
blir utredt, huru en sådan fördelning skall
till vägabringas, som Herr Bråkenhjelm förutsätter,
är det rättast att uppskjuta en sådan
anstalt; emedan det synes lätt kunna
komma att finnas afdelningar, sorn ej kunde
skaffa sig någon behörigen qualificerad ful 1-  m äg ti g.
Herr Bråkenhjelm: k nyo har jag af
Den 3 Augusti f. m.
45
en Talare fått uppbära förebråelser för uraktlåtenheten
att deltaga i Utskottets förslag,
äfvensom att jag icke inlemnat mitt
nu förevarande förslag omedelbarligen lill
Utskottet. I anledning häraf, tar jag mig
friheten återupprepa hvad jag vid förra öfverläggningen
i samma ämne nämnde, nemligen,
att jag under en längre tid var af
sjukdom hindrad , att i Utskottet infinna
mig, till dess Betänkandet redan var jnsteradt.
Man har äfven ansett proposition böra
vägras å mitt förslag, på den grund, att det
skulle anses som en ny Motion; men om
denna princip antages, hemställer jag, hvarest
gränsen skall finnas emellan en ny Motion
och anmärkningar vid ett från Utskott
inkommet förslag? Jag finner således ingen
rimlighet till en sådan vägran af proposition
; men skulle Herr Grefven och
LandtMarskalken finna för godt uppskjuta
målet för att höra RiddarhusUtskoltet, vill
jag icke sätta mig deremot, utan önskar i
sådant fall blott få veta Eders Excellences
mening.
Herr Cederschjöld: Jag hade icke å nyo
begärt ordet, om ej en Ledamot, som vanligen
gör anspråk på, att noga känna Grundlagarna,
varit af en motsatt mening med
mig, och trott, att vid afgörandet af ett Utskotts
förnyade Utlåtande, hvad proposition
som helst kunde framställas. Hvad
oreda som skulle uppkomma, om man på
46
Den 3 Augusti f. m.
det sättet i hvad sak som helst finge framställa
nya Motioner i forin af contrapropositioner,
torde hvar och en lätt finna. Man
hade då ingen säkerhet, att beslut ju kunde
när som helst fattas, öfver hvilka något
Utskott aldrig hade blifvit bordt; hvilket
uppenbarligen strider emot 56 §. RegeringsFormen.
Ett sådant förfarande skulle i min
tanka vara genaste vägen att sönderbryta
liela vårt Regeringssätt; och vågar jag derföre
hoppas, att Herr Grefven och LandtMarskalken
icke lär kunna vilja medgifva
framställningen af en så beskaffad contraproposition.
Grefve SpeJis_, Carl Gustaf: Jag var
ej närvarande, när discussionen började; men
har sedan hört, hvarom fråga är. Det är
likväl en helt annan §. af Grundlagen, än
den, hvilken här blifvit citerad, som gör,
att jag tvekar om möjligheten att nu upptaga
förslaget, innan en förändring sker i
Grundlagen. Det står nemligen i 79 §.
Riksdagsordningen: Ingen af Ridder skåpet
och Jdeliij som enligt RiddarhusOrdningen
till säte och stämma berättigad är j
icke heller någon lagligen vald Riksdagsman
för annat Stånd &c. Detta synes
tydligen visa, att det är enligt med Regeringsformens
anda, alt de andra Ståndens
Ledamöter skola vara valda, men icke Ridderskapets
och Adelns; hvarföre jag hemställer,
om Herr Bråkenhjelms förslag kan
här upptagas till öfverläggning.
Den 3 Augusti f. m.
47
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yltrade, att, då fråga
uppstått, huruvida det af Herr Bråkenhjelm
framställde förslag kunde blifva/öremål för
Ridderskapels vch Adelns pröfning, finge
Hans Excellence tillkännagifva, att, enär
12 §. Riksdagsordningen icke innefattade
något stadgande, i afseende å det ämne
Herr Bråkenhjelm omförrnält, hade Hans
Excellence ansett sig ej kunna vägra discussionens
fortgång; men som 5i §. RiddarhusOrdningen
föreskref, att frågor om ändringar
uti densamma alltid borde remitteras
till RiddarhusUtskottet, sorn ägde att Betänkande
deröfver till Ridderskapet och
Adeln afgifva; alltså och då Herr Bräken»
hjelms förevarande förslag, såsom högst vigtigt
och ingripande uti RiddarhusOrdningen,
erfordrade det nogaste begrundande,
och forst borde af RiddarhusUtskottet behörigen
öfvervägas, fann Hans Excellence
detsamma i den ordning, hvaruti det af
Herr Bråkenhjelm blifvit framstäldt, nu icke
kunna af Ridderskapet och Adeln till pröfning
upptagas.
Grefve Frölichj David: Fullkomligt
instämmande med Herr Grefven och LandtMarskalken,
får jag endast hemställa, om
icke formerne fordra, alt Hans Excellence
skulle genom framställd proposition inhämta,
om Ridderskapet och Adeln vill remittera
Herr Bråkenhjelms förslag till Riddar
-
48
Den 3 Augusti f. m.
husUtskottet, och att Utskottets förslag till
Riddarhusordning emedlertid skulle hvila,
eller återremitteras.
Herr Bråkenhjelm: Sedan Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken
offentligen förklarat, att intet stadgande finnes
i Grundlagen, sorn förbjuder meddelandet
af den proposition jag yrkat, ulan
att den endast blifvit vägrad derföre, att
frågan vore af sådan vigt, att Ridderskapet
och Adeln icke dermed borde öfverrumplas,
så vågar jag hoppas, att Herr Grefven
och LandtMarskalken samt Ridderskapet
och Adeln täcktes gå mig till mötes,
och uppskjuta afgörandet af RiddarhusOrdningen,
intill dess mitt förslag blifvit af
RiddarhusUtskottet behandladt. Jag förenar
mig således i anhållan om samma proposition
Grefve Frölich begärt.
Herr Cederschjöld: Sedan preliminairfrågan
nu är afgjord, nemligen att Herr
Bråkenhjelms Motion icke får till omedelbar
pröfning här upptagas; så får jag äfven
protestera emot allt uppskof af RiddarhusOrdningens
afgörande. Vi hafva ännu i
för friskt minne den olycka, som inträffade
vid sista Riksdagen, då förslaget till Riddarhusordning
så sent till Kongl. Maj:t inlemnades,
att det icke hann pröfvas. Vi
böra derföre nu så laga, att den Nådiga
prof
-
Den 3 Augusti f. m.
49
profningen må kunna medhinnas. Dessutom
har vid 1818 års Riksdag den princip,
som Herr Bråkenhjelm nu framställt,
varit under öfverläggning, och Blifvit alldeles
ogillad, ehuru man då endast ville
inskränka Ridderskapets och Adelns Riksdagsmanna-personal
lill 200. Med så mycket
mera skäl bör väl nu ogillas, att genom
val nedsätta detta antal ytterligare ända
till endast i5o, eller 5o mindre än år 1818
föreslogs. Och huru skulle väl valet tillgå?
Och hvar skulle det ske? Eller skulle
det förrättas genom correspondance? I fordna
dagar samlades alla Adelsmän till Riksdag,
och hvar familj valde inom sig en Representant.
Skulle nu hufvudmännen på
samma sätt samlas på Riksdagsorten för att
välja Ståndets Representanter, så vore det
dels obilligt, att Ättemännen voro derifrån
uteslutne, och dels fruktar jag, det icke
mångå skulle hafva lust att från Rikets aflägsnare
landsorter infinna sig till ett sådant
val, helst man redan deraf ser så ganska
få, oaktadt de nu äro säkra om säte och
stämma. Skulle deremot valen ske genom
correspondance, så hemställer jag, huru de,
som hörde till samma val-klass, skulle lära
känna hvarandra, eller ens få veta hvarandras
hemvist, helst de kunde vara spridda
till Rikets yttersta andar, i norr, söder,
öster och vester. Alla sådana val inom Ridderskapet
och Adeln skulle dessutom endast
36 H.
4
5o
Den 3 Augusti f. m.
ge anledning till de största intriger; och
jemnar åt hvar och en att döma, hvem
sorn dervid skulle erhålla öfvervigten; helt
viss ingen annan än Ministéren. Den erhöll
då ett alldeles ypperligt tillfälle, att
utan ringaste svårighet utestänga hvem den
behagade, och att fullkomligt bilda Ståndet
efter sitt sinne. För öfrigt anser jag
orsaken lill allt det goda, som Ridderskapet
och Adeln hittills kunnat uträtta, och
till det företräde Ståndet hittills haft framför
de öfriga Stånden, i upplysning, klokhet
och frihetssinne, hufvudsakligen ligga
i deras talrikhet, hvilken ickeallenast medför
ett större förråd af kunskaper, utan
äfven och framför allt utgör den säkraste
borgen mot all slags corruption. Jag protesterar
derföre emot all inskränkning i
Riddarhusets personal, och anhåller om
Herr Grefvens och LandtMarskalkens proposition
till bifall å Utskottets förslag.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Jag är egentligen förekommen
af den siste värde Talaren, och får
derföre endast i allo förena mig i hvad han
yttrat, med det tillägg att jag anser Herr
Bråkenhjelms förslag vara så ingripande i
hvars mans rätt, och innefatta en så hel
och hållen förändring af vår Representation,
att jag ej tror det vid denna Riksdag
kan ens komma under öfverläggning.
Den 3 Augusti f. m.
5i
Jag anhåller derföre om bifall å i:sta §. af
Utskottets förslag.
Ilerr von Hartmansdorff\ August: För
min del anser jag hela denna öfverläggning
vara alldeles olaglig. Jag hade icke arnat
yttra mig, om icke Herr Grefven och
LandlMarskalken på sätt och vis medgifvil,
att discussionen kunde fortfara. Förslaget
strider alldeles mot Ridderskapets
oell Adelns privilegier af 1723, 7 §. så lydande:
”Utaf Ridderskapet och Adeln in”finner
sig en af hvar ätt, som Familjens
”Säte och Stämma hafva skall. Kan ej nå”gön
af familjen sig infinna, hafva frihet
”att välja af annan familj Fullmäglig, sorn
”sjelf ej stämma för sin familia förer.” Jag
finnér således, att hvar och en hufvudman
eger säle och stämma på Riddarhuset, icke
såsom Elector, utan för sin egen person.
På sådan grund är vår representation
bygd, och att en sådan ändring, sorn den
föreslagne, icke der bestämdt förbjudes,
härrör utan tvifvel deraf, att man ansett
rätta förhållandet så afgjordt, som att det
är ljus om dagen. Dessutom är lili 79 §.
Riksdagsordningen, såsom Grefve Spens
ganska riktigt anmärkt, detta förhållande
närmare bestämdt äfven i våra närvarande
Grundlagar, ty der uppdrages skillnaden
emellan de Riksdagsmän, som enligt RiddqrltusOrdningen
äro sjelfskrifne till Säle
36 H. 4*
52
Den 3 Augusti f. ra.
och Stämma, och dem, som äro valde. Jag
får således protestera mot all öfverläggning
i detta ämne, emedan det rörer en Grundlagsförändring,
hvarom fråga icke blifvit i
behörig ordning väckt, och framställd.
Herr Bråkenhjelm: Det öde, som vederfarits
min framställning, var mig ej oväntadt,
men jag är lugn och oförfärad; ty en
hvar vet, alt deruti ej kunde vara ens den
flygtigaste tanka på personlig fördel. Om
kärlek för Konung och Fädernesland, och
den fastaste föresats att följa sin öfvertygelse
om hvad som är sannt och rätt; om
detta, säger jag, ej är nog för att ny lag
stifta eller gammal förändra, så vill jag gerna
afträda. Men det är ej nog med den
egna öfvertygelsen; ty denna måste dock
slutligen bero af den egna kunskapen, och
med den bästa vilja i verlden, kan man
dock vara oskicklig. Dessutom då frågan
är om Representantens skicklighet, är det
ej nog med hans egna medvetande, andras
mening måste här äfven tagas i beräkning.
Det är för Representanten af yttersta vigt,
hvad andra om honom tänka; ty medborgerligt
förtroende är lifsprincipen, och den
enda men allsmägtiga rörelsekraften inom
bans verkningskrets. Det är derföre, som
jag tror, att en Representant endast såsom
vald eger full styrka att uppfylla sitt åliggande.
Häri tror jag ock ligger den starkaste
vederläggning emot hvad Herr Ce
-
Den 3 Augusti f. m.
53
derschjöld anfört. Man bar sagt, att liknöjdhet
skulle möjligen finnas bos hufvudmäunen
att välja; att de skulle halva svårt
att förena sig om en och samma person;
att man skulle hafva svårt att veta, till
hvad afdelning man hörde m. m. På allt
detta svarar jag blott, alt man icke får
döma från hvad Riddarhuset nu är, då
slumpen fyller detta rum, till hvad det
kan blifva, då Nationens förtroende dilkallar
kärnan af Fosterlandets Patrioter. Jag
förnyar min anhållan, att om icke mitt
förslag får ingå i contra-propositionen, hela
RiddarhusOrdnings-förslaget må uppskjutas,
intilldess min Motion blifvit af RiddarhusUtskottet
behandlad.
Grefve Frölich: Min mening har ej
varit att ingå på Herr Bråkenhjelms förslag,
ej eller att tillstyrka uppskjutandet med
RiddarhusUtskottets nu under öfverläggning
varande förslag; men jag ansåg nödvändigt
alt Herr Grefven och LandtMarskalken framställde
en sådan proposition, och jag hemtade
dertill anledning af Herr Grefvens och
LandlMarskalkens eget förklarande. Jag befarar
visserligen ej, att Ståndet, genom det
svar det på en sådan proposition afgaf,
hvarken skulle blifva öfverrumpladt utaf
förslaget, eller uppskjuta med den nu varande
öfverläggningen. Tvertom tror jag,
att Ridderskapet och Adeln skulle gifva till
svar, att ett sådant uppskof ej yrkades,
54
Den 3 Augusti f. ra.
men det är i sin ordning, att en sadan
framställning göres, och jag är nu så mycket
mera föranlåten att yrka en dylik proposition,
som en annan Ledamot har påstått,
alt saken hör till ConstitutionsUtskottet,
hvaremot jag på det högsta protesterar.
Herr Riben: Jag har redan uttalat
min öfvertygelse, att Herr Bråkenhjelms
förslag är olagligt i den form det framkommit;
att ingå i någon granskning af detsamma
anser jag derföre alldeles öfverflödigt;
men här har nu blifvit yrkadt, att
Utskottets hela förslag måtte hvila , intilldess
denna fråga blifvit afgjord. Jag medgifver
visserligen, att ingen kan bestrida
Ridderskapet och Adeln rättigheten att besluta
ett sådant uppskof; men för min del
afstyrker jag det. RiddarhusUtskottet har sin
plikt likmätigt uppgjort ett förslag till ny
Riddarhusordning; jag har redan nämnt,
alt Utskottet dervid aldrig fick hugna sig
af Herr Bråkenhjelms medverkan; föredragande
att begagna sin rätt att tala från
Bänken in Pleno framför den att yttra sig
i Utskottet, gjorde lian anmärkningar vid
förslaget, hvilka jemte öfrige Ledamöters
sedermera blifvit i Utskottet pröfvade. Nu
är förslaget för andra gången inkommit,
och Herr Bråkenhjelm uppträder nu med
ett eget förslag till Riddarhusordning. Om
nu Utskottets förslag skulle återremitteras
på grund af Herr Bråkenhjelms conlraför
-
Den 3 A ug ii s l i f. m.
slag, så kunde det möjligen luinda, attnär
Utskottets förslag tredje gången kommer
före, Herr Bråkenhjelm åter väcker någon
ny Motion, som då kunde anses kräfva en
lika behandling. På det sättet skulle, endast
för den värde Ledamotens skull, RiddarhusOrdningens
inlemnande till Kongl.
Majit fördröjas, kan hända så länge såsom
vid i823 års Riksdag, eller tre dagar före
Riksdagens slut. Jag bestrider uppskofvet.
Herr Crusenstolpe , Magnus Jacob: I
motsats med hvad en värd Ledamot yttrat,
tror jag icke, att propositionen, på
grund af några privilegier, kan anses olaglig,
men finner , alt den ur annat skäl är
i högsta grad olämplig. Ridderskapet och
Adeln har nu på tioude månaden galt med
förslag till denna Riddarhusordning, och
det är således hög tid, att fostret kommer
i dagen, helst som jag hoppas Riksdagen
icke lärer ytterligare tio månader förlängas.
Herr Printzensköld: Sedan Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarat sig ej
kunna framställa proposition på det gjorda
förslaget, men man ändock fortsätter discussionen,
och yrkar att hela öfverläggningen
om RiddarhusOrdningen må blifva hvilande,
så får jag deremot protestera. Jag
bestrider äfven den lagliga formen af den
väckta Motionen. 114 §• RegeringsFormen
stadgar tydligen, att inga Slåndsprivile
-
56
Den 3 Augusti f. m.
gier utan Konungens och alla fyra Ständens
gemensamma beslut kuuna rubbas. Af
1733 års Adeliga privilegier, som nyligen
blifvit citerade, finnér man, att Herr Bråkenhjelms
förslag är en privilegii-fråga, det
är således icke formenligt, att väcka den i
Ståndet, eller att remittera den till Riddal
husUtskottet; den måste behandlas såsom
Grundlagsfrågor i allmänhet. Lika villig
som Herr Bråkenhjelm är jag att afstå
min medfödda Representanträtt, när fråga
om allmän Representationsförändring på behörigt
siitt uppkommer, och i grundlagsenlig
väg antages och gillas; men lika säkert
är, att jag skall motsätta mig alla dyJika
förändringar, som vilja genomdrifvas
på annat sätt, än Sveriges Grundlagar det
medgifva.
Herr Rosenblad, Bernhard: Af aktning
för Ridderskapets och Adelns så ofta åberopade
dyrbara tid, får jag blott förena
mig med Herr von Hartmansdorff.
Herr von Hartmansdorff': Då en Ledamot
yrkat, att denna fråga skulle ytterligare
hvila, och en annan Ledamot medgifvit,
att så kunde ske, får jag endast uppläsa
2 Mom. af 4.9 §• Riksdagsordningen:
Då saken frän Utskott återkommit, blifve
den efter första uppläsandet liggande på
bordet. Den kan vid nästa föredragning,
ehvad öfverläggning egt rum, eller ej, på
Oen 3 Augusti f. m.
57
flere Ledamöters förenade begäran j äter
hvila; men dä saken tredje gången förekommer
j skall den till af görande företagas.
Utan att bryta mot Grundlagen, lian målet
således ej längre uppskjutas; hvarföre
jag oek anhåller om proposition till bifall
å Utskottets förslag.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då Hans Excellence
nyligen hade äran framställa dess
öfvertygelse, rörande behandlingen af Herr
Bråkenhjelms förslag, hade Hans Excellence
endast hållit sig vid formen deraf. Sedermera
hade någre Ledamöter begärt, att RiddarhusUtskottets
förevarande Memorial måtte
ytterligare hvila på bordet; i anledning
hvaraf Hans Excellence trodde sig böra fästa
uppmärksamheten derpå, att om ämnet
hade rört Ståndets enskildta ekonomi, Ridderskapet
och Adeln visserligen kunnat dermed
förfara efter godtfinnande; men dådet
af RiddarhusUtskottet uppgjorde förslag lill
ny Riddarhusordning vore af allmän beskaffenhet,
och redan arne serskildte gånger blifvit
bordlagdt, samt 49 §• Riksdagsordningen
stadgade, att när ett mål ordje gången
förekommer, det skall till afgörande företagas,
ansåg Hans Excellence sig icke kunna
meddela proposition derå, att RiddarliusUtskottets
förevarande Memoria] skulle
ytterligare hvila på hordet, samt trodde
i följd deraf, att 1 §. af Utskottets för
-
58
Den 3 Augusti f» m.
slag nu borde af Ridderskapet och Adela
afgöras.
Herr Bråkenhjelm: Jag nödgas erkänna,
att jag icke, i likhet nied Eders Excellence,
kan med Herr von Hartmansdorff
instämma i den öfvertygelse, att detta fall
hörer under 49 §• Riksdagsordningen. Denna
§. hörjås: Hyan och en allmän fråga ....
samt andra Momentet: Då saken från Utskott
återkommit &c. Dermed måtte väl
menas den "allmänna frågan.” En allmän
fråga, har förut blifvit sagdt, är en sådan,
sorn remitteras till, eller ankommer från,
ett Rikets Ständers allmänna Utskott. Således
kan jag ej inse, hvarföre icke Ridderskapet
och Adeln skulle äga rätt, att efter
godtfinnande uppskjuta eller nu afgöra
denna fråga; men då Ståndet för öfrigt tyckes
vara emot den föreslagna förändringen,
vill jag icke vara envis om dess antagande;
den må stå i Protocollet för min räkning,
och jag hoppas, att den tid kommer, då
densamma på annat sätt skall blifva emottagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LanitMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter, uppå af HansExcellenceHerr
Grefven och LandtMarskalken framställd
Den 3 Augusti f. ra.
59
proposition, 1 §. af ifrågavarande förslag
till ny Riddarhusordning af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
§•
De personer, hvilka af Kongl. Maj:t
blifvit till Greflig, Friherrlig eller Adelig
värdighet upphöjda, böra, inom z:ne år
derefter, hafva sig till vinnande af intro -  duction å Riddarhuset anmält, och de derföre
erforderliga prcestanda fullgjort, vid
äfventyr att, enligt Kongl. Förordningen
den 8 Maji 1JJ5, jemförd med Kongl. Brefvet
den 11 Februarii 1800, förlora alla med
upphöjelsen åtföljande förmåner och rättigheter
; så framt ej Kongl. Maj:t täckes, genom
serskild Nådig Resolution, den försutna
tiden återställa.
Då Introduction begäres, åligger den
sökande, ej allenast att inför RiddarhusDirectionen
uppvisa så väl Konungens Nådiga
Diplom i Original, som vederbörliga
cjvittencer öfver de i författningarne påbudna
Introductions-afgifter, utan ock att
till densamma ingifva Sköldebrefvet i afskrift,
jemte vapen låt, och fullständigt upprättad
Biographisk Genealogie öfver alla
till ätten hörande personer; hvarefter introduction
honom meddelas.
Herr Cederschjöld: I denna §. äro så
många olika saker sammanställda, att jag
6o
Den 3 Augusti f. m.
föreställer mig, det mänga anmärkningar dervid
skola blifva gjorda. Jag inskränker mig
derföre till en början till första Momentet,
der jag, i stället förorden: Personer ^ hvilka
af Kongl. Maj:t blifvit till GrefligFriherrlig
eller yl dl ig värdighet upphöjde; ber,
att få föreslå en redaction, något närmare
öfverensstämmande med 3^ §. RegeringsFormen,
som af alla RiksStånden är antagen,
hemligen så bär: De personer_, hvilka
af Konungen blifvit i Adligt Stånd upphöjde
, äfvensom de, ut hvilka Friherrlig
eller Greflig värdighet blifvit tilldelad
böra &c.
Grefve Frölich: Jag anhåller få fästa
uppmärksamheten på en vid förra förslaget
gjord anmärkning i fråga om åberopandet
af Kongl. Förordningen den 8 Maji 177b
och Kongl. Brefvet den 11 Febr. 1800, som
innehålla bestämmelser af praestanda för introd
uction å Riddarhuset. Då tilldelandet
af Adlig värdighet är ett jus majestaticum,
och alla författningar, som dermed stå i öfverensstämmelse,
kunna af Konungen förändras,
så skulle, i fall sådant skedde med
de ifrågavarande, åberopandet deraf vara
utan ändamål, och jag hemställer derföre,
om det icke är bättre, att i stället endast
införa orden: enligt gällande författningar.
Ilerr Riben: Hvad först Herr Cederschjölds
förslag beträffar, får jag bekänna,
Den 3 Augusti f. tn.
6i
nit jag anser det hvarken bättre eller sämre,
än RiddarhusUtskottets. Hvad åter Grefve
Frölichs anmärkning vidkommer, har Utskottet
trott det icke vara passande för Ridderskapet
och Adeln, att framträda för Regeringen,
med ett projekt till Riddarhusordning,
der det skulle i vissa fall vara stadgadt,
att författningar, de der dagligen kunna
ändras, skulle tjena till efterföljd.
Herr Cederschjöld: Den förändring jag
föreslagit, är visserligen obetydlig; men jag
får fästa uppmärksamheten derpå, att Kongl.
Maj:t kan föreställas af StatsRådet eller af
en FörmyndareRegering; och det oaktadt kan
likväl ingen annan än en Konung upphöja
till Adeligt Stånd. Dessutom nyttjar Utskottet
orden: Greflig, Friherrlig oell Adlig
värdighet, i en, sorn mig synes, oriktig
ordning. Milt förslag åsyftar, som sagdt
är, blott att komma till cn närmare öfverensstämmelse
med 37 §. RegeringsFormen;
samt att utpeka den makt, som äger att
upphöja till dessa värdigheter, och att utvisa
den ordning, i hvilken detta kan ske.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie:
Till en början får jag äran tillkännagifva,
att jag anser Utskottets och Herr Cedersclijölds
förslag så lika, att det är fullkomligt
likgilltigt hvilketdera antages; men
i anledning af Grefve Frölichs anmärkning,
rörande de båda författningarna, får jag
6a
Den 3 Augusti f. m.
nämna, att jag icke kan dela Herr Grefvens
mening, emedan jag tror, att en redaction
bör vara så tydlig sora möjligt. Af dessa
skäl anser jag Utskottets förslag riktigt, och
anhåller hos Herr Grefven och LandtIVIar-r
skalken om proposition derå.
Grefve Frölich: Hvad beträffar den
af en Ledamot gjorde erindran, att det vore
opassande att i en §. af RiddarhusOrdningen
åberopa författningar, som äro underkastade
ständigt vacklande, så finnér jag
i det närvarande förslaget ingen anledning
till en sådan erindran, och vet således
icke, hvarföre den frågan bör blifva föremål
för discussion. Hvad åter angår att
citationen af författningarne skall behöfva
intagas i RiddarhusOrdningen, för att icke
stanna i osäkerhet, hvilka författningar skola
blifva de gällande, så, ehuru jag instämmer
uti, att det är nyttigt att veta, hvilka
författningar man bör åtlyda, tror jag likväl
icke, att citationen här är på sin rätta
plats, helst i de Adeliga diplomerna i alla
fall icke lär saknas anvisning till de författningar
upphöjde personer hafva att efterlefva.
Men vid en möjlig ändring deraf,
hemställer jag till Ridderskapet oell Adeln
sjelf, hurudant förhållandet blir, att i Adelsdiplomet
finna åberopad en författning, som
Konungen sednare utfärdat, och i RiddarhusOrdningen
en annan, föråldrad och redan
ogiltig.
Den 3 Augusti f. m.
63
Herr Printzensköld: Jag är af Herr Riben
lill en tiel förekommen, men önskar
till hvad han yttrat få lägga, att jag anser
citationen böra stå qvar af samma skäl,
som Talarne på motsatta sidan velat ha
bort' den. Delta skäl är nemligen, att jäg
önskade att Konungen icke matte förändra
dessa Författningar, det vill säga i
i afseende på vilkoren för rättigheten till
introduction på Riddarhuset eller påföljden
af introductions försummande. Dessa vilkor
finnas nu föreskrifne i förslaget till RiddarhusOrdningen,
på det hvarje IntroductionsSökande
må veta, hvad han har att
fullgöra, och äfven på det dessa Författningar
derigenom skola vinna en större
helgd och säkerhet om varaktighet. Förordningarne
hafva tillkommit i följd af RiddarhusDireetionens
anmälan hos Kgl. Majit,
och Konungen lärer således icke eller vidtaga
någon förändring, utan att hafva hört
RiddarhusDirectionen, som då blir i tillfälle,
att till thronen frambära de skäl,
som kunna förete sig för eller emot förändringen,
hvilken, i händelse den skulle
finnas nödig, aldrig kan vara af en sådan
skyndsamhet fordrande beskaffenhet, att den
ej kan uppskjutas till en kommande Riksdag,
för alt då behandlas såsom förändring
i RiddarhusOrdningen.
Grefve Posse_, Jrvid: Då anmärkning
vid denna punkt gjordes af mig, förra gån
-
64
Den 3 Augusti f. m.
gen Utskottets Memorial förevar, anhåller
jag, att till Grefve Frölichs framställning
få tillägga, att jag för min del icke kan
finna Herr Grefvens förslag opassande, utan
tror jag att denna oväntade benämning är
mera tillämplig å en sådan redaction, hvarigenom
Konungen skulle vara betaget, att
ändra författningar, (hvilkas utfärdande är
af honom beroende,) så vida Han icke ville
promulgera författningar i strid med RiddarhusOrdningen.
Genom 1775 års Förordning
och 1800 års Kongl. Bref, förlorar
den Adelsman, som icke i rätt tid sökt introduction,
alla med upphöjelsen förenade
förmåner och rättigheter. Om nu Konungen
skulle begagna sin rätt att ändra detta
stadgande, vore nämnde författningars åberopande
i RiddarhusOrdningen i strid med
livad genom gällande Lagar vore stadgadt.
Jag kan derföre icke finna annat, än att
man bör redigera §:n så, att den Lag Konungen
i förevarande fall finner godt utfärda,
må blifva i öfverensstämmelse med
RiddarhusOrdningen. Jag förenar mig derföre
i Grefve Frölichs önskan, att utbyta
de af Utskottet löreslagne ord emot det
enkla uttrycket: vid den påföljd förf attningarne
föreskrifva.
Herr von Hartmansdorff: För min del
har jag ingenting emot hvarken den redaction
Herr Cederschjöld, eller den Grefvarne
Frö
-
Den 3 Augusti f. m.
65
Frölich och Posse föreslagit, derest man
inlåter sig på den meningen. Deremot anser
jag den nya §. i sjelfva hufvudsalien
förkastelig, emedan den betager Ståndet en
möjlighet, som förut varit det förbehållen»
att kunna vägra en introduetion. Efter mitt
omdöme bör den gamla redactionen i detta
fall bibehållas, ända till orden! tillstånd
gifvit. Återstoden af gamla §. bör införas
på annat ställe i författningen, såframt
den anses böra i RiddarhusOrdningen cjvarstå.
För hvarje Corps anser jag nödigt,
att hafva sin röst med, då fråga ar om intagande
af nya Ledamöter. Denna rätt har
ock Ridderskapet och Adeln från äldsta tider
bibehållit, äfvensom det händt, att
introduetion blifvit af Ståndet vägrad till
och med under Sveriges enväldigaste styrelseformer.
I allmänhet skulle jag tro introduetioner
icke böra beviljas å annan tid,
än vid Riksdagar. Så har föreskriften också
fordom varit förstådd och utöfvad, och
det var först, då Riksdagarna upphörde att
hållas på bestämd tid, som det tilläts att
emellan dem bevilja inlroductioner.
Hvad det nya momentet i §. angår, så
synes det böra alldeles försvinna. Innehållet,
som är ett uppräknande af de prajslanda
en person äger iakttaga till vinnande
af inträde på Riddarhuset, hörer egenteligen
till Instructionen för RiddarbusDi36
H. 5
66 Den 3 Augusti f. m.
rectionen. Med samma skäl som delta inloges
uti RiddarhusOrdningen, med samma
skäl kuude man också der intaga föreskrifterna
om de documenter en Lånesökande
bör förete för att erhålla lån ur Riddarhusets
Cassör.
Herr Cederschjöld: Jag tror det vara
bäst, att bestämdt citera dessa författningar,
emedan man derigenom erkänner dem
och inga andra för lag. Och det vore ganska
betänkligt, att på förhand förbinda sig
till efterlefnad af ännu icke ens påtänkte
Kongl. Författningar. Sådana Författningar
kunde möjligen eljest komma att utgifvas,
med hvilka Ridderskapet och Adeln blefvo
alltför litet belåtne.
Herr Hibert: Hvad angår den yrkade
citationen af Författningarne, är jag förekommen
af den siste värde Talaren. Lika
litet som man kan begära, at.t Styrelsen
skall sanctionera hvad Ständernei en framtid
ärna att besluta, lika litet bör man fordra,
att Ständerne skola på förhand godkänna,
hvad Regeringen framdeles förordnar.
Jag trov derföre, att man skulle kunna
gå en medelväg, den nemligen att alldeles
icke omnämna några författningar på
detta ställe, eller ock låta förhållandet vara
som det nu är.
En långt vigtigare fråga har blifvit
bn agdi å bane af Herr von Hartmansdorff,
Den 3 Augusti f. m.
67
nemligen om Ridderskapet och Adeln äger
att vägra introduction, eller ej, åt en af
Konungen i Adligt Stånd upphöjd person.
Jag tror , att med vårt nu varande Samhällsskick
en sådan magt hos Ridderskapet
och Adeln icke är förenlig* och anser derföre
häst att erkänna det uti RiddarhusOrdningen.
Jag vet väl, att då Riksdagarne
inträffade inom korrtare tider, beviljades
Introductioneii alltid in Pleno, men de meddelas
nii mera oftast af RiddarhusDirectionen.
Jag hemställer i anledning deraf, om
det ej vore en uppenbar inconseqvens, att
föreskrifva, det Ridderskapet och Adeln in
Pleno ägde att neka introduction, då RiddarhusDirectionen
mellan Riksdagarne ej
kunde Vägra den. Det vore ej heller med
ordning instämmande, att då Konungen äger
rättighet upphöja i Adligt Stånd, Ridderskapet
och Adeln skulle kunna neka emottagandet
af den Konungen sålunda benådat.
Samme varde Ledamot har äfven trott, att
en del af de här förekommande reglementariska
föreskrifter voro af en för underordnad
beskaffenhet att böra inflyta i RiddarhusOrdningen,
samt att de rätteligare tillhörde
Instructionen för RiddarhusDirectionen.
Härvid får jag äran erindra, att den,
som blir upphöjd i Adligt Stånd, tyckes
vara berättigad att hafva ti Ilgång på en författning,
sanclionerad af Konungen, genom
hvars åtlydaude han kommer i åtnjutande
36 H<. 5 +
68
Den 3 Augusti f. m.
af den honora förundte Nådebevisningem
Jag tror följaktligen, att dessa föreskrifter
böra i RiddarhusOrdningen bibehållas.
Herr Bråkenhjelm: Ett bevis, huru mart.
råkar i motsägelser, då man utgår ifrån ert
orimlig grundsats, finnér man uti en väld
Ledamots yttrande. Såsom skäl emot densamma
har blifvit anfördt, att Ståndet skulle
hämta sin hufvudsakliga styrka och sitt
oberoende från det stora antalet af dess Ledamöter;
och likväl vill man nu förvägra
Konungen, att efter godtycko öka detta
antal.
Jag skulle tro, att förslaget kan bifallas.
Herr af Ekenstam, Israel: För deri
form, som ifrågavarande §. bör hafva, anser
jag mig icke behöfva annat stöd än 3y §.
RegeringsFormen, då den säger: "Konungen
”eger att upphöja till Ådeligt stånd oell
”värde Män, som genom trohet, tapperhet
”och dygd, lärdom och nitiske tjenster gjort
”sig af Konungen och Riket synnerligen
”förtjente.” Om nu introdiiction här kunde
vägras en af Kongl. Maj:t med Adeligt
Stånd benådad Person, så vöre ju hela betydelsen
af denna §. tillintetgjord. På denna
enkla grund tillstyrker jag bifall till
Utskottets förslag.
Grefve Frölich: Jag anhåller om tillgift
för det jag ännu en gång uppehåller
Den 3 Augusti f. m.
%
denna discussion, men då flere af Ridder
skapets
och Adelns Herrar Ledamöter anse
vådligt, att åberopa onämnde författningar,
bör jag erindra, att det ligger i en olagligt
tillkommen författnings natur, att ej tjena
till efterlefnad. Jag har förut under detta
Riksmöte yttrat mig, huru olagligt tillkomne
författningar böra behandlas. Jag kan
således icke frångå, hvad jag i ämnet ti 11-  kännagifvit vara min åsigt. För öfrigt är
jag ense med Herrar Riben och af Ekenstam
deri, att det vore orimligt tillvälla
Ridderskapet och Adeln den magt, att neka
sanction åt en af Konungen utnämnd Adelsman.
Äfvensom jag instämmer med Herr
von Hartmansdorff deri, att det är onödigt
i denna införa nya momenter med reglementariska
föreskrifter, och att dessa lika
gerna kunna införas i Instructionen för RiddarhusDirectionen,
eller på hvarje annat
ställe som hällst. Då hvar och enär skyldig,
att underrätta sig om författningarnes
innehåll, möter icke eller något hinder för
en till Adelsman upphöjd person, alt förskaffa
sig upplysning om hvad han till Introductions
erhållande har att iakttaga, utan
alt sådant behöfver vara beroende af Riddar
husOrdningens föreskrifter.
Herr von Qvanten, Carl: Det synes
mig blifva svårt att reda de båda olika
åsigterna så, att man kommer lill ett godt
slut i frågan. Jag föreslår derföre, att hela
7o
Den 3 Augusti f. m.
första momentet må utgå, och det på följande
skäl. I en tid, då man icke ägde
bestämda Riksdagar, som t. ex. emellan
1792 och 1800, samt emellan 1800 och
1809, då kanske utan Revolution icke eller
någon Riksdag inträffat, var det nödvändigt
äga en Lag, som utstakade, inom hvilken
tid man borde utlösa sitt Diplom. Men sedan
Riksdag ovilkorligt inträffar hvart 5:te
år, och man icke kan representera för den
nya värdigheten, innan man erhållit Introduction,
skulle jag anse det göra tillfyllest,
att man i slutet af 2:dra mom. tilläde, att
den nya värdigheten icke är gällande, förr
än man sökt och erhållit Introduction innan
nästinstundande Riksdag, samt att, om
man då icke söker Introduction, man skulle
förlora sin rätt, så vida icke Konungen
ånyo utnämner, hvilket alltid står honom
öppet. Jag yrkar således den proposition,
att första mom. må, såsom öfverflödigt,
utgå.
Herr von Hartmansdorff: Jag är först
skyldig upplysa, att hvad jag i afseende å
1 §. nyss åberopade ur 1728 års Adeliga
Privilegier, var af misstag uppläst ur 1728
års Riksdagsordning; men de stodo naturligtvis
i öfverensstämmelse med hvarannan.
Hvad angår närvarande fråga, har man
sagt, att det egenteligen är emellan Riksdagarne,
som Iritroduclioner komma i fråga,
och att de måste gå genom RiddarhusDi
-
Den 3 Augusti f. m.
7'
rectionen, enär en viss praescriptionstid af
arne år efter adlandet bör af vederbörande
iakttagas, men Riksdagarne deremot icke
inträffa oftare än hvart 5:te ar. Jag har ej
velat göra någon rubbning i detta förhållande,
utan endast bibehålla det gamla stadgandet
under Riksdagarne, då vägran möjligen
kan behöfvas, emedan det just är då
som de stora Adels-utnämningarne pläga för
tillfälliga afsigters skull göras. Till exempel
torde jag få påminna om 171() års Riksdag,
då omkring 3oo Adelsmän utnämndes,
på del att Hessiska Partiet skulle segra öfver
det Holsteinska, och sätta Fredrik på
thronen, hvilket också lyckades. Man har
sagt, att sådant nu mera icke kunde inträffa,
men vi hafva likväl nyligen sett det
samma hända i Frankrike, hvarest PairsKammarens
Ledamöter förstärktes, för att
skaffa Regeringen en tillfällig öfvervigt, och,
med Grundlagarnes förbigående, Pairer utan
erforderlig förmögenhet utnämndes. Denna
fråga var äfven å bane vid sistlidne Riksdag,
då Grefve von Schwerin hade ett yttrande,
som jag ber att få uppläsa. Ilan
anförde nemligen följande:
”Hvad Herr Friherre Wrangel föresla”git,
kan jag ej annat än gilla. Det vill blott
”säga, att Ridderskapet och Adeln måtte bibehållas
vid ulöfningen af ett gammalt bruk.
”Ridderskapet och Adeln har ifrån ålder al”lena
yttrat sig, då anmälan om introduc
-
Den 3 Augusti f. ni.
”tion skett; i senare tider först liar Riddar"husDirectionen
fått suppleera Ridderskapet
”och Adeln. Detta bruk ger ej Ridderskapet
”och Adeln någon rättighet att ställa sig i
”opposition rnot Konungamakten, Sådant har
”ej eller någonsin inträffat; men Adelns rättighet
att yttra sig, att reservera sig, har
"någon gång varit behöflig för att bibehålla
"Ridderskapet och Adeln vid sin värdighet
”såsom corps. Det är öfver en Konungs för”måga
och höfva att kunna personligen pröf”va
alla omständigheter, som tala för eller
”emot, när någon till Adeliga värdigheter
"recommenderas, eller sjelf söker dem. Vet
"man att Adeln äger tillfälle att yttra sig,
”när fråga om introduction uppstår, så tor”de
en och annan nogare pröfva sig sjelf,
"innan han söker en värdighet, som Adeln
”naturligtvis ogerna ser förlänas åt mindre
”värdiga personer, en känsla som Konungen
”sjelf gerna ser bibehållas i helgd. Jag kän"ner
ett exempel från Drottning Christinas
”tid. En man, jag vill minnas att han het"te
Guslaf Olsson, hade på RiksCantzlerens
”recommendalion blifvit upphöjd till Adelig
”värdighet. Han anmältes till introduction,
”Då frågade en af Riddarhusets medlemmar,
”om RiksCantzleren ville, alt Adeln skulle
”emottaga tjufvar och skälmar. Följden här”af
blef en undersökning af mannens förhållande,
och i stället för att vinna inträde
på Riddarhuset, blef lian upphöjd i
"galgen.”
Den 3 Augusti f. ro.
7*
Den RiksCanzler, som då misstog sig»,
var likväl den Store Axel Oxenstjerna. Kunde
han misstaga sig, så kan det äfven hända
en annan. Jag har dessutom läst ett Adelsbref
utfärd,idt i Stura roes älskade namn;
hvari står ”att Adliga värdigheten blifvit förvänt
bland annat för Peder Michelsons kär-,
”liga böns skull'' o. s. v. — Grefve von
Schwerin erindrade äfven vid discussionen
i detta ämne 1823 om ett i Carl XII:s tid
utfärdadt Adelsbref, hvarå först erhölls I11-  troduction vid 180g års Riksdag. Jag tror
icke, att Ridderskapet och Adeln bör efterskänka
en rättighet, som framdeles kan likaväl
behöfvas, som hittills. — Att delta
stadgande kan förenasmed nuvarande grundlagar,
bevisas bäst deraf, att det redan bestått
lika länge, sorn de. Jag yrkar alltså,
att gamla §. må, såsom jag föreslagit, qvarstå,
med uteslutande af sista meningen.
Herr Riben: Jag får först utbe mig att
få yttra några ord i afseende på bvad Grefve
Frölich sagt om det reglementarisk» i
frågan. Då det onekligen är Konungens
rätt, alt upphöja uti Adligt Stånd, och deras,
som blifvit det, alt kunna få intro-,
duction bär på Riddarhuset, är det nödvändigt,
att de småsaker, hvilka i sådant
afseende skola iakttagas, finnas intagna uti
en för alla till efterlefnad förbindande lag;
men så [kan ej Instructioiien för RiddarhusDirectionen
benämnas, emedan den4 ej
74
Den 3 Augusti f. m.
såsom RiddarhusOrdningen är sanctionerad
af Konungen. Herr von Hartmansdorff har,
genom framdragande af händelser från äldre
tider, med exempel velat visat nödvändigheten
af, att Ridderskapet och Adeln
ej efterskänker rättigheten att bevilja eller
neka introduction åt en till Adelsman utnämnd
person. Till undanrödjande af allt
missförstånd, får jag förklara, att ingen
skulle högre än jag önska, att härom vore
något bestämdt stadgadt; men efter min
öfvertygelse är en sådan rättighet redan
för Slåndet förklarad. Då alla Propositioner
här skola med Ja och Nej besvaras,
hemställer jag, i fall frågan, huruvida en
Nobiliterad person skulle erhålla introduction,
besvarades med Nej, om väl någon
LandtMarskalk skulle anse sig berättigad
att framföra till Konungen, det Ridderskapet
och Adeln nekat att emottaga en af
Kongl. Maj:t i Adeligt Stånd upphöjd person.
Jag tror det ej, och hvad blefve väl
då följden; jo, att frågan om introduction
icke kan besvaras med annat än Ja. Är
sådant formligt?
Herr Cederschjöld: Den siste värde
Talaren har sökt bevisa nödvändigheten af
det andra momentets bibehållande, på grund
deraf, att Ståndets säkerhet skulle fordra
ett bestämdt utsättande af vilkoren för in»
troductionens beviljande. Jag får, under
instämmande i samma ändamål, eller nöd
-
Den 3 Augusti f. m.
7$
vändigheten af Momentets bibehållande,
blott förklara, att jag anser Konungens säkerhet
fordra det, ty om det berodde på
Ståndet allena, att genom en af det enskilt
stadgad instruction utsätta vilkoren, så skulle
de kunna blifva sådana, att värdet af uppliöjelser
betydligen inskränktes. Jag tror
det derföre vara nödvändigt, att äfven Konungen
får veta och sanctionera de vilkor,
under hvilka introduction beviljas, och tillstyrker
således Momentets bibehållande.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: I anledning af de skäl flere personer
yttrat för uteslutande af de ord, som
röra citationen af Författningarne af 1775
och 1800, vill jag ej derom envisas; och
jag tror,att §. kan blifva lika tydlig, om i
stället insättes: enligt gällande Författningar.
Här har blifvit yttradt, att det ena
Momentet af denna §. snarare hörer till
RiddarhusDirectionens Instruction, än RiddarhusOrdningen.
Deruti skulle jag instämma,
om icke, i enlighet med den siste Talaren
, jag önskade en lika säkerhet för Styrelsemagten
att veta , hvilka förbindelser
den ålägger, som för den person, hvilken den
upphöjer. Fullkomligen instämmer jag med
Grefve Frölich och Herr Riben i bifall å
tillämpningen af det Moment, som rörer introduction.
Jag gillar alldeles hvad Utskottet
i detta afseende yttrat.
Herr Roseublad: Angående det första
7®
Den 3 Augusti f. tu.
Momentet skall jag ej yttra mig, endast om
det sednare. Jag anser, lika med Utskottet,
nödvändigt, att det för klarheten skull blir
infördt i RiddarhusOrdningen. De skäl ,
som af Herr von Plarlniansdorff blifvit anförde,
kan jag ej godkänna. Jag ber honom
erindra sig, att de åberopade händelserne
och missbruken, hvilka han uppräknat,
ägt rum under andra Grundlagar, än
de nu gällande, och då inga föreskrifter
funnos, huru Adelskapet skulle utdelas. Numera
är det stadgadt, att det icke är för
Peder Michelssons kärliga bön skull, utan
för egert trohet, tapperhet och dygd, lärdom
och nitiske tjenster, som personer kunna
till Adelsmän upphöjas. Det är visst
möjligt att häruti, likasom uti alla menskliga
handlingar, misstaga sig uti omdömet,
men oberäknadt den controlj, som för alla
Regeringsåtgärder ligger uti 107 §. RegeringsFormen,
der pröfningen förekommer,
om StatsSecreteraren med oväld uppfyllt
sitt förtroende kall, och hvartill målte höra,
om lian med oväld uppfyllt det i afseende
på Adelskaps utdelande, ligger en
ganska kraftfull controll uti deu allmänna
opinionen. Skulle icke det Momentet finnas
i RiddarhusOrdningen, och skulle de
gamla formerna qvarstå, skulle man väl anse,
att introduction kunde nekas? Kunde
den ej nekas, ser jag ej, hvarföre den gamla
ceremonien blott under loppet af Riksdagar
skulle äga rum. Kunde inlroduclionen
Den 3 Augusti f. m.
77
Sfer nelins, vore i alla fall stadgandet otillräckligt,
ty det agde endast rum för dem,
sorn under Riksdagar introduceras. Vore
det åter tillräckligt, och lagstiftningen för
introduclionen stöde i full harmoni med
detta påslående, vore vådan af missbruk
utaf en sådan magt större , än den af
missbruk på andra sidan. Äfven dervid
kunde orden trohettapperhet och dygd,
lärdom oell hitiska t/enster blifva missförstådda,
och en ensidig majoritet efter egna
afsigter bestämma, cm den Adlade personen
ägde alt tillgodonjuta föremålet för sin
upphöjelse, ty det är förmodligen icke för
att bestämma, hvilka som få bära Adlig
sköld i vapnet, eller snören på sina livréer,
som Sveriges Grundlag bestämmer vilkoren
och sättet för Adlig värdighets vinnande,
utan för att bestämma, hvilka sorn
få deltaga i Nationens representerande genom
dess forsta Stånd. Tiderne från 1720
till 1772, då partierne alltid sökte att öfvermanna
hvarandra, har man exempel på,
att personer ville tillsluta inträdet för Ledamöter.
Man sökte då äfven att inskränka
Konungens rättigheter derigenom, att
man bestämde ett visst antal, som skulle
få adlas. Vi hafva äfven från främmande
länder dylik erfarenhet, såsom lill exempel
att, just vid den tidpunkten i England på
1720-talet, då man ville inskränka Thronföljarens
förmåga att göra sig fri från en
herrsklysten Ministers förmynderskap, mai^
78 Den 3 Augusti f. m.
bjöd till att inverka på Konungamagtens
rätt i detta afseende; en bill gick igenom
i Öfverhuset, som skulle inskränka Konungens
rätt att utse nya pairer inom ett visst
för alltid bestämdt antal; men Underhuset
förkastade den. För min del får jag säga,
att i afseende på Sverige skulle det vara
ganska besynnerligt, om möjligtvis den rättigheten
skulle tilldelas ett Stånd, att utesluta
dem, hvilka Grundlagen gör berättigade
till vissa förmåner. På de skäl jag
an-fört, tillstyrker jag Utskottets förslag.
Herr Lefrén., Johan Pehr: En värd
Ledamot har påstått, att Konungen, i fråga
om upphöjande i Adligt Stånd, ensam
har initiativet, samt Ridderskapet och Adeln
den andra rösten, att bifalla eller afslå,
hvad Konungen, på grund af initiativet,
framställt. Den Ledamot, som framkommit
med denna lära, är en af de mest nitiska
att följa Grundlagen, och det förvånar
mig, att man kan framkomma med en
sådan sats, då man ej har någon §. i Grundlagen
till stöd för densamma. Jag ber, att
han ville citera den §., der detta initiatif
finnes stadgadt. Detta försök alt utvidga
Ridderskapets och Adelns rättigheter, emot
tydliga föreskrifter, bevisar ännu klarare
nödvändigheten, att destadganden, rörande
introduction, som nu äro under öfverläggning,
bifallas af Ridderskapet och Adeln,
emedan dessa för alltid afskära försöken att
Den 3 Augusti f. m.
79
tillvägabringa motsatsen. Man har framdragit
ur historien åtskilliga anekdoter. Jag
hemställer, om de ej äro talande mera emot,
än för, den sats man vill föra. Samma
person har talat om garantier för de personers
caracterer, som Konungen upphöjer.
Det bör ej vara oväntadt, om en person,
som sjelf befinner sig bland de nyadlade,
frågar: hvar garantierne finnas för de till
representation födde personernes caracterer.
Om en purifications-junta skall inrättas, bör
den sträcka sig längre, än blott till den nya
Adeln.
Herr Crusenstolpe: Jag vill svara på
den fråga Herr Rosenblad gjort, hvartill
det skulle tjena, att fråga här framställdes,
om en person borde få intröduction eller
icke. Det skulle tjena bland annat dertill,
att man kände personalen här, så att det
icke må hända, att den man ena dagen träffar
på gatan, den andra träffas här på Riddarhuset,
utan att man vet, hvem lian är.
Herr Rosenblad: Skulle man följa den
siste Talarens princip, ser jag ej annat, än
att man borde börja våra Riksdagar med
att uppläsa de legitimationer, hvarpå hvarje
Ledamot grundar sitt inträde här, jemte
fullständiga upplysningar om hans lefnadsföi
hållanden.
Herr von Qvanten: Jag hemställer,
att, om första Momentet bibehålles, man
8o
Den 3 Augusti f. m.
lios Konungen må anhålla om en enda Författning
i analogi med detta Första Moment,
hvarigenom man kunde undvika att nämna
Författningarne af 1775 och 1800, hvilka
ligga utom spheren ai’ vår nyare lagstifning.
Herr 'Von Hartmansdorff: Om det
Sednare Momentet har man sagt, att det
tfore vigtigt för dem, som skulle introduceras,
att veta, hvilka skyldigheter dem
ålåge, och att desse borde Föreskrifvas, på
det de ej mätte utvidgas, eller Kongl. Majrts
rätt derigenom vidare förnärmas. Om det
är skälet; så borde §. hafva varit litet omständligare,
ty der stå icke introductionsafgifterne
upptagne till deras belopp. Ville
man genom detta Moment förekomma, att
RiddarhnsKamereraren icke kräfde dem till
större belopp, än de rätteligen utgöra; så
borde man utsätta, luiru mångå Riksdaler
RiddurhusCassan , Adeliga JungfruStiftet,
CadeftSkolefonden hvar för sig böra åtnjuta.
Man har sagt, alt en proposition om
introduction kunde endast besvaras med
.Ta, icke med Nej. Men då ingen introduction
kan af Ståndet beviljas, utan proposition,
och hvarje sådan skall framställas
till bifall eller afslag; ser jag intet, som
hindrar någon Ledamot, att derpå svara
Nej; så länge nuvarande Riddarhusordning
gäller. Man har yttrat, att hvad som fordom
tilldrog sig med Peder Michelsson,
nu
Den 3 Augusti f. m.
8.
nu mera ej kumle hända. Men innan man
säger det, hade man bordt läsa de Protocoll,
sorn för ConstitutionsUtskottet varit
tillgänglige. Jag vill ej omnämna enskilta
händelser, men jag har hört af dem, som
varit Utskottets Ledamöter, att man der
förnummit händelser, som ej varit särdeles
olika förhållandet med Peder Michelsson.
Man har sagt, att det skulle vara
större våda, om Ridderskapet och Adeln
kunde säga Nej till en introduction, än om
Konungen kunde göra huru många Adelsmän
sorn helst. Men hvarföre uppgifver
man icke skälen dertill, då jag å motsatta
sidan anfört vådorna både ur Sveriges och
andra Rikens häfder? Man säger, att det
var på den tiden, då Rikets Ständer voro
enväldige här, som ett visst antal Adelsmäns
utnämning bestämdes. Men det förhåller
sig tvärtom. Det blef ej fastsläldt
förr än efter Revolutionen 1772. Jag hade
nyss framme den §. i 1719 års RegeringsForm,
som angår detta ämne, men kan nu
ej finna den. I 44 §• 1720 års Rege
ringsForm
heter det så här: Rätten att benåda
någon med Grefve-, Friherre- och
J[ dels Stein det j förblifver vid den Konungsliga
Tlögheten. Dock lärer Hans Maj:t, för
närvarande myckenhets skull af Adel, allenast
benåda någre få märkeligen och välförtjente
med Adelig Sköld vid Dess Kröning
, och blifva sedan inge Adelsmän g/or36
H. ' "6
82
Den 3 Augusti f. m.
de, till dess Riket kan sådant tillåta. Nu
vet man, att detta tilläts sedan under partitiderna.
1772 års RegeringsForra, som var
uppsatt af Gustaf III, innehåller deremot
i ir : ”Kongl. Maj:t äger allena upphöja
”till Adeligt stånd och värde dem, som ge”nom
trohet, dygd, tapperhet, studier och
”erfarenhet sig af Kongl. Majit och Riket
”välförljente gjort; men som uti Sverige är
”stor myckenhet af Adel, så lärer Kongl.
”Majit vara så nådig, och inskränka detta
”antal till etthundrade femtio, hvilka i5o
”nya Ätter Ridderskapet och Adeln ej kun”na
vägra introduction. Likaledes kan ej
”Ridderskapet och Adeln vägra introducJ*tion
för de Riddersman , hvilka Kongl.
”Majit med Grefligt och Friherrlig! stånd
”benåda vill, och sig dertill gjort välför”tjente,
genom stora och besynnerliga tjen”ster.
” Af de i Grundlagen således bestämda
undantagen finnér man, både att Adelns
rätt att vägra introduction var grundlagligen
erkänd, och att ett bestämdt antal Ätter
, dem introduction icke finge nekas,
först utsattes, då Ständernas öfvermagt upphörde.
Man har här omtalat, att då en
dylik fråga i England förekom, var det ej
Lorderna utan Underhuset, som satte sig
deremot. Det är tydligt, att så skulle ske,
emedan det vanligen är från Underhuset,
som personer utnämnas att inträda i Öfverhuset.
En annan Ledamot bar sagt, att
hvad jag yrkat, vore att utvidga de rättig
-
Den 3 Augusti f. m.
83
heter Ridderskapet och Adeln äger. Till
vederläggning får jag blott hänvisa på innehållet
af 5o §. RiddarhusOrdningen sådan
han för närvarande befinnes, och åberopa
min önskan, att Ridderskapet och Adeln
måtte bibehålla den, sådan han i detta
hänseende är. Man har påstått, att ej
ett ord i lagarne funnes, som gåfve mig anledning
alt yrka hvad jag gjort. Så länge
5o §. icke blifvit ur RiddarhusOrdningen
utesluten, och denna icke upphört att vara
lag; så finnes i lag flera tydliga ord örn
den saken. Jag anhåller, att om Ja-propositionen
ställes å bifall lill Utskottets
förslag, contra-propositionen måtte blifva
på den gamla §:ns bibehållande till och
med orden: tillstånd gifvit.
Herr Lefren: När man genom citalioner
af författningar vill styrka ett närvarande
förhållande, eller sin mening, är det
lyckligt, om man inskränker sig lill dem,
som äro gällande. Jag hemställer, om 1720
eller 1772 års RegeringsFormer äro gällande,
då de äro afskaffade genom 1809 års
Grundlag, och ser ej anledning att gräfva
upp döda §§., utan tror, att de i ro må få
hvila.
Herr Rosenblad: I afseende på de historiska
upplysningar Herr von Hartmansdorff
meddelat, får jag erinra, att det var
36 H. 6*
84
Den 3 Augusti f. ra.
år 1763, sorn det bestämdes, alt antalet
af Ätter, hvilka fingo introduceras, skulle
blifva r5o, inbcräkuadt dem, som redan
voro adlade, men ej introducerade. Jag kan
intyga det med så mycket mera säkerhet,
som den famiile, af hvilken jag är en medlem,
var ibland dem, hvilka ej kunde af
sådan orsak introduceras. Att detsamma
intogs i 1772 års RegcringsForm, torde
mindre förvåna, då man erinrar sig, att
denna RegeringsForm, som var byggd på
farhågorne för både Konungens och Ständernes
ömsesidiga magt, öfverflödade af
hämmande föreskrifter för begge magle enes
missbruk, men saknade dem, som kunde gifva
dem deras vederbörliga kraft. Den hade
också den olyckliga utgång, som vi alla
veta. För öfrigt har Herr Lefren ganska
rätt uti hvad han sagt, att hvarken 1720
eller 1772 års lagar höra hit. Men om
inan, såsom Herr von Hartmansdorff, skulle
befara det missbruk, att Sveriges Konung
och Svenska Konungens Rådgifvare, i stället
för att afse trohet, tapperhet och dygd,
lärdom samt nitiske tjenster, mera skulle
afse Peder Michelssons kärliga bön, om man
anser det vara inom möjlighetens gräns, så
är det äfven inom möjlighetens gräns, att
Ridderskapet och Adeln, vid introductions
beviljande, ej skullo afse trohet, tapperhet
och dygd, lärdom och nitiske tjenster, utan
mera, huruvida den eller den personens
upptagande inom Riddarhuset vore fördel
-
Don 3 Augusti f. m.
85
akligt för majoriteten. Om cn sådan möjlighet
finnes, så skulle Ridderskapet och
Adeln kunna bilda sig till en Egyptisk kast,
hvarigenom all kommande förtjenst och dygd
ej hos Ståndet skulle vinna inträde. Huruvida
icke på detta sätt ett enda Stånd
skulle kunna ingripande verka på hela naturen
af representalionen, öfverlemnar jag
åt hvarje opartisk att bedomina. Jag tillstyrker
således bifall å Utskottets förslag.
Friherre Cederström: Jag trodde, efter
hvad Herrar Lefren och Rosenblad yttrade,
mig ej behöfva upptaga Ridderskapets och
Adelns tid, men sedan Herr von Hartmansdorff
å nyo uppträdt och åberopat afskaffade
lagar, vill jag fästa uppmärksamheten på
ingressen till Grundlagen, deruti tydcligen
alla föregående Författningar och stadgar
äro upphäfne. Alla fyra Stånden hafva stadgat
den Grundlag, hvaruti 37 §. bestämmer
Konungens rättighet; och nu vill Ridderskapet
och Adeln, eller rättare en dess
Ledamot, på grund af en §. i Riddarhusordningen,
försöka att upphäfva hvad Konungen
och Rikets Ständer stadgat. Jag
skulle förmoda, att försöket blir fruktlöst,
och att det blifvit förekommit.
Herr von Hartmansdorff: Jag har ej
citerat fordna RegeringsFormer i annat ändamål,
än att bevisa motsattsen af Herr
Rosenblads påslående, att det varit Stan
-
86
Den 3 Augusti f. m.
derne kjelfve, som förordnat inskränkning1
i antalet af dem, hvilka fordom lingö upphöjas
till Adelsmän.
Nu har jag i 1719 års RegeringsForm
funnit det sökta stället, och anhåller alt
derutur få uppläsa 35 §., så lydande: Jtt
upphöja någon till Grefve-, Friherre, och
AdelsStåndet förblifver hos den Konungs -  liga Högheten, såsom, en dervid af ålder
hängande rätt: men så anhålla Riksens
Ständer underdånigst, på sätt som vid 1660
års Riksdag skett, att endast de dermed
måtte vilfaras , som om Fäderneslandet gjort
sig välförtjente, och att sådant mycket
sparsamt ske mätte.
Ehuru det således skulle ske mycket
sparsamt, veta vi likväl, att 3oo nj'a Familjer
tillkommo inom året. Man har här
yttrat farhåga, att Ridderskapet och Adeln
skulle bilda sig till en sluten Cast. Jag
tror ej, att man i så liberala tider, som
våra, behöfver frukta något sådant, ej eller
att de Adeliga Ätternas antal skall blifva
allt för inskränkt. Snarare torde man hafva
anledning att befara motsattsen.
Herr Crusenstolpe: Om det vore möjligt
att förena sinnena vid så mottsatta
åsigter, som här blifvit yttrade, skulle jag
såsom lämpligast vilja föreslå, att Introductionens
beviljande under Riksdagarna uppdrogs
åt RiddarhusUtskottct. Detta Utskott
Den 3 Augusti f. m.
87
är en utgrening af sjelfva Ståndet; hvaremot
RiddarhusDirectionen utgöres af Ridderskapels
och Adelns antagne och aflönade
Tjenstemän. Jag tror det vara så raycket
mindre passande, att åt desse öfverlemna
Ståndets hittills utöfvade rätt alt bevilja
Introduction, sorn det skulle kunna hända,
att RiddarhusDirectionen redan förlorat Ridderskapets
och Adelns förtroende, och alt
Slåndet vore i begrepp att välja en Direction
af nya personer vid samma tid, somen
Inlroductions-fråga där skulle förekomma.
Friherre Boije j Fredrik: I anledning
af den purifications-junta, sora Herr Lefren
omtalat, får jag blott förklara, att jag förenar
mig med honom, med det tillägg, att
jag hemställer, om icke protocoll därvid
borde föras, med det uttryckliga vilkor,
att ingen vid justeringen fick återtaga sin
en gång afgifne mening.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då förevarande
2 §. innefattade 2:ne momenter, och
serskilde anmärkningar blifvit mot håda
momenterne gjorda, hvilka alla svårligen
skulle kunna uppfattas i en enda proposition,
ansåg Hans Excellence sig höra framställa
proposition serskildt å hvardera momentet,
samt de dervid gjorde anmärkningar.
I enlighet härmed hemställde Hans E.%-  cellence Herr Grefven och LandtMarskalken
Den 3 Augusti f. m.
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
i momentet af 2 §. i Utskottets Förslag
till nja RiddarhusOrdningen.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Jag anhåller, alt
Herr Grefven och LandtMarskalken behagade
framställa proposition till bifall af
den redaclionsförändring som jag föreslagit
1 början af §.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Hans Excellence
ansåg sig först böra göra proposition
till bifall af Utskottets Förslag, och
sedermera, i händelse detsamma ej bifölls,
på de deremot framställde anmärkningar.
Hvarefter Hans Excellence förnyade
propositionen till bifall å 1 momentet af
2 §. i Utskottets Förslag; hvilken proposition
besvarades med starka Ja jemte några
Nej.
I anledning hvaraf flans Excellence
förklarade, att som, enligt hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Utskottets Förslag till 1 mom. i 2 §. af nya
RiddarhusOrdningen blifvit af Ridderskapet
och Adeln bifallet.
Herr von Hartmansdorff: Som här äro
flera, hvilka sätta i fråga, huru långt 1
mom. sträcker sig, skulle jag önska, att
Den 3 Augusti f. m.
89
derom erhålla bestämd upplysning. Om,
såsom jag förmodar, det röcker till och med
orden: den försutna tiden återställa; så
får jag anhålla om votering öfver den proposition
Herr Grefven och LandtMarskalken
framställt, med begäran att contra-propositiooen
må blifva oförändradt bibehållande
af den gamla 5o §. till och med orden:
tillstånd gifvit; så att blott sista meningen
varder utesluten.
Herr Rosenblad: Jag hemställer, om ej
Herr von Hartmansdorffs anmärkning rätteligen
tillhör det senare eller nya mom. af
2 §., och bör vid proposition derå förekomma.
För öfrigt då skillnaden emellan Utskottets
och Herr Cederschjölds redactionsförslng
är så obetydlig, vågar jag hemställa,
om icke första momentet kunde bifallas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han ansåg
Herr von Hartmansdorffs tillägg hafva afseende
å 2 Momentet af förevarande §.
Herr von Hartmansdorff': Efter den
utredning af frågan, som Herr Grefven och
LandtMarskalken behagat göra, får jag förklara
mig ej yrka votering i afseende på
ifrågavavarande i moment.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Sedan Herr von Hartmansdorff afstått
från den begärda voteringen, har jag
9°
Den 3 Augusti f. m.
intet ?tt tillägga. Jag hade ämnat yttra
mig i saijma mening, nemligen att efter
den utredning Herr Grefven och LandtMarskalken
gifvit frågan, horde Herr von
Hartmansdorlfs anmärkning ej föranleda till
några betänkligheter emot antagande af i
momentet.
Herr Lefren: Herr von Hartmansdorff
har för närvarande afstått från votering,
emedan han tror sig kunna göra sin satts
gällande i det efterföljande momentet. Detta
moment måste således klart uppfattas,
innan det första afgöres, för att ej äfventyra,
att få det sednare momentet stridande
emot 37 §. RegeringsFormen; och jag
får på förhand reservera mig deremot, med
den förklaring, att jag ämnar opponera mig
emot en sådan proposition, sorn skulle stå
i rak strid mot Grundlagen.
Herr Crusenstolpe: Såsom jag fattat
Herr von Hartmansdorlfs mening, åsyftar
han icke något nytt tillägg i §. utan blott
ett oförändradt upptagande af ett stadgande
i den gamla §., sådan den förut varit;
och således lärer den siste värde Talarens
anmärkning om Grundlagsvidrigheten
af en proposition i enlighet med denna
mening komma att förfalla.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Såsom jag fattat Herr Grefvens och
LandlMarskalkens yttrande, är frågan nu
Den 3 Augusti f. in.
9l
endast om r momentet, och den röret*
icke Herr von Hartmansdorffs anmärkning.
Jag tror mig således så mycket mindre här
böra upptaga densamma, som jag får tillfälle
alt opponera ntig deremot; då fråga
bli r ora 2 momentet.
Herr Lefrén: Den värde Talaren, som
yttrat sig näst före den sista, har anmärkt,
att Herr von Hartmansdorff endast har för
afsigt att införa en mening ur den gamla
§. i den nyare Redactionen, och att delta
således ej kunde vara grundlagsstridigt. Men
jag får erindra, alt Herr von Hartmansdorff
gifvit den gamla §. en tydning, sorn åsyftat,
att göra den stridig mot 3^ §. RegeringsFormen,
och det är just denna mening,
lagd uti de gamla orden, som jag
bestrider såsom grundlagsvidrig.
Herr von Hartmansdorff: På det ingen
må vara i tvifvelsmål om min mening,
skall jag nu framställa det tillägg jag önskar
måtte göras vid det nästföljande 2 momentet.
Jag har trott mig böra omtala det
bär, vid frågan om första momentet, emedan
uti Utskottets nya redactions-förslag t
momentet 2 §. säges motsvara 5o §. af nu
gällande Riddarhusordning. Det tillägg jag
önskar innefattar föröfrigt samma ord, som
finnas i den gamla §. Min enskildta mening
om detta tilläggs betydelse är såvida
likgiltig, som det icke är den enskildta Le
-
92
Den 3 Augusti f. m.
damotens mening, som blifver gällande vid
§:s tillämpning, utan ordalydelsen; och då
denna, under så lång tid, kunnat stå tillsammans
med 37 §. RegeringsFormen, kan
den ock göra det hädanefter. Tillägget skulle
lyda som följer: Under Riksdagarna må
likväl Introduktion ej beviljas förr^ än
RiddarhusDirectionen hos RiddarhusUtskottet
tillkännagifvitj och RiddarhusUtskottet
hos Ridderskapet och Adeln anmält det
vederbörliga prestanda blifvit fullgjorde j
samt Ridderskapet och Adeln derefter till
Introductionen in Pleno tillstånd gifvit.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalke?i förklarade, att sedan Herr
von Hartmansdorff afstått från sin begäran
om votering öfver 1 momentet i 2 §. af
Utskottets Förslag, och någon annan Ledamot
icke begärt votering, vore, på sätt
Hans Excellence redan yttrat sig hafva fattat
Ridderskapets och Adelns svar å den af
Hans Excellence nyss gjorde proposition,
berörde moment af Ridderskapet och Adeln
antaget.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter proposition
till bifall å 2 momentet i 2 §. af
Utskottets Förslag.
Ropades starka Ja, blandade med Nej.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller
om votering, samt att Contrapropositio
-
Den 3 Augusti f. m.
93
nen må innefatta, jemte Utskottets förslag,
det af mig dervid föreslagne tillägg.
Herr Lefrén: Nu är tiden inne för
mig, att göra en framställning, för att försöka
göra min förut afgifne reservation gällande.
Jag hemställer, om Herr von Hartmansdorff
önskar att få det föreslagna tillägget
insatt för ro skull, eller i och för befästandet
af den sats han här drifvit. I sednare
fallet hemställer jag, om det kan låta
sig göra, utan att bryta emot 37 §. RegeringsFormen.
Att hittills stått en tvetydighet
i vår Riddarhusordning, är en sak
för sig; men då vi nu äro sysselsatte, att
vidtaga förändringar uti densamma, är det
vår skyldighet, att tillse, det den, enligt
stadgandet i 12 §. Riksdagsordningen, blifver
öfverensstämmande med Grundlagen; ty
det går icke an, att i RiddarhusOrdningen
finnas Grundlagsstridiga momenter. Jag anhåller,
att få veta Herr Grefvens och LandtMarskalkens
omdöme, huruvida ej Herr
Grefven och LandtMarskalken anser sig förhindrad
att meddela en proposition, som
så uppenbart åsyftar ändring i 37 §. Reger
in gsFor men.
Herr Riben: Då Herr Grefven och
LandtMarskalken framställt proposition till
bifall eller afslag af det nya moment Utskottet
föreslagit, och denna proposition
blifvit besvarad med Ja och Nej, samt vo
-
94
Den 3 Augusti f. m.
tering hegard, lärer det ork vara obestridligt,
att voteringen bör för sig gå. Jag
tror för öfrigt, att Herr Lefiens reservation
varit förtidig, och jag förstår icke
ens, huru man kan reservera sig emot ett
beslut, som ej är fattadt. I hufvudsaken
är jag af samma mening, som Herr Lefren,
men kan ej finna något Grundlagsstridigt
deri, att yrka bibehållande af ett stadgande,
som förut finnes och af Konungen blifvit
sanctioneradt. Jag får likväl anhålla,
att Herr von Hartmansdorff må skriftligen
aflemna sitt förslag fill contra-proposition,
på det man må kunna fatta det i eti sammanhang.
Herr Crusenstolpe: Jag tillåter mig ej
den förgripelsen att förklara såsom Grundlagsstridigt,
hvad så väl Grundlagens Stiftare
Konung Cart. den XIlI:de, som Hans
Efterträdare, Konung Cari, den XIV:de,
sanctionerat och således erkänt vara öfverensstämmande
med Grundlagen. Jag ser
således intet hinder för den contra-proposition,
som Herr von Hartmansdorff begärt,
och jag tror ej eller alt Herr Grefven
och LandtMarskalken skall finna sig
föranlåten att vägra proposition på bibehållande
af ett stadgande, som, lill upprätthållande
af Ridderskapets och Adelns
heder, finnes i en Lag, hvilken Herr Grefven
och LandtMarskalken besvurit.
Herr Rosenblad: Jag finnér väl icke
Deu 3 Augusti f. m.
95
Grundlagsstridig!, alt det af Herr von Hartmansdorff
föreslagne tillägg intages, helst
RiddarhusOrdningen i alla fall alltid måste
förklaras i enlighet med Grundlagen, men
under åberopande af hvad jag förut anfört,
får jag tillkännagifva, att jag lägger Ja vid
den förestående voteringen.
Herr Tham: Jag tillåter mig ej något
omdöme, huruvida Herr von Hartmansdorff
med det föreslagne tillägget åsyftar
en ändring i 3^ §. RegeringsFormen; men
det må tillåtas mig uttala min öfvertygelse
om rätta meningen af det ifrågavarande
tillägget, sådant det för närvarande finnes
i 5o §. RiddarhusOrdningen. Der står:
Under Riksdagarna må likväl Introduction
ej beviljas, förr än RiddarhusDirectionen
hos RiddarhusUtskottet tillkännagifvitj ock
RiddarliusUtskottet hos Ridderskapet och
Adeln anmält j det vederbörliga prcestanda
blifvit fullgjorde j samt Ridderskapet och
Adeln derefter till Introductionen in Ple~
no tillstånd gifvit. Jag tror alt detta tillstånd
ej har afseende på någon inskränkning
i Konungens rätt, att nämna Adelsmän,
och således ej på någon rättighet för
Ståndet alt vägra Introduction, ulan blott
på pröfningen, huruvida vederbörliga praestanda
blifvit fullgjorda. Jag tror således
icke, att momentet någonsin haft för afsigt
att göra ändring i 37 §. RegeringsFormen;
men då jag nu af discussionen funnit, alt
90
Den 3 Augusti f. m.
andra slutsater derifrån kunna dragas, och
att det blifvit uttydt till en mening, motsatt
den, som efter min öfvertygelse är
den rätta, tillstyrker jag för min del, att
det må borttagas, och voterar således Ja
till Utskottets förslag i denna del.
Herr Lefrén: Som jag aldrig kan misstänka
min välde vän, Herr von Hartmansdorff,
hvars rättskänsla och grannlagenhet
jag känner, att vilja genom surpris bringa
en sats å bane, som han för sin del älskar,
hemställer jag, om icke det rättaste
yore, för att undvika all tvetydighet, alt
till det af Herr von Hartmansdorff föreslagne
tillägg må bifogas följande mening:
Dock utan att Ridderskapet och Adeln må
ega rätt att af slå Introductionen i fall
prcestanda rätteligen blifvit fullgjorde. Bifaller
Herr von Hartmansdorff detta tillägg,
så har han ådagalagt, att hans afsigt
ej är att lägga någon mot 3^ §. RegeringsFormen
stridande mening uti den gamla
§:ns ord. Men vägrar han deremot detta
tillägg, är en sådan afsigt klar.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag instämmer med Herr Crusenstolpe,
att det föreslagne tillägget ej är
Grundlagsstridig!, då det redan finnes i den
af Konungen sanctionerade RiddarhusOrdningenj
men jag har trott, att då man nu
före
-
Den 3 Augusti f. m.
97
företagit en granskning af denna Riddarhusordning,
i ändamål att göra den så
fullkomlig och tydlig som möjligt, borde
det ifrågavarande stadgandet heldre uteslutas,
såsom tvetydigt, ty jag anser med
Herr Tham, att det endast har afseende
på pröfningen, huruvida prestanda blifvit
fullgjorde. Jag kan ej finna det förenligt
med 3^ §. RegeringsFormen, att Ridderskapet
och Adeln skulle äga rätt att neka
introduetion åt Ledamöter, som Konungen
nämnt till Adelsmän. Jag instämmer således
i bifall lill Utskottets förslag, oell om
det är nödigt, alt afgifva någon försäkran,
huru jag ämnar votera, så får jag förklara,
att jag ej eller kan annat än votera Ja.
Herr von Hartmcnisdorff': I fall jag
kunde förmoda, att Herr Lefréns afsigt med
sin till mig slälde uppmaning vore den,
alt, sedan jag uttalat mitt uppsåt, begagna
sig deraf, för att förnya sin anhållan om
propositionens vägran; så skulle jag draga
i betänkande att efterkomma hans begäran.
Men då jag både anser Herr Lefren för
ädel, samt Herr Grefven och LandtMarskalken
för rättvis att så göra, vill jag
utan förbehåll förklara min h jer tans mening
vara den, att Ridderskapet och Adeln
må äga rätt att säga Nej till introduetioner,
i fall någon adlad dertill skulle
finnas ovärdig, såsom i Drottning Chri36
H. 7
oS
Den 3 Augusti f. no.
stinas lid, eller otn öfversvämningnr af nyadlade,
såsom 17 ip, skulle inträffa. För
öfrigt har jag begärt votering öfver en viss
Contra-proposition, och min rätt lärer således
vara alt inhemta Ståndets tanka deröfver;
Herr Lefren dock öppet lemnadt, att
derjemte föreslå andra propositioner med
hvilka tillägg han behagar.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: För
min del afstyrker jag det af Herr Lefren
förestagne tillägg till Herr von Hartmansdorff®
Contra-proposition. Jag linner den nuvarande
5o §. fullkomligt tydlig, och kan
icke med Herr Tham deruti se någon tvetydighet.
Första punkten medgifver ej RiddarhusDirectionen
någon rättighet att vägra
introduetion; men den andra delen af
§. stadgar tydligen, att under påstående
Riksdag introduetion kan af Ridderskapet
och Adeln nekas. Orden, att introduetioneil
ej må äga rum förr, än Ridderskapet
oell Adeln dertill tillstånd gifvit, skulle eljest
vara utan mening. Jag tror således,
att Ridderskapet och Adeln har rättighet
att neka tillstånd till introduetion under
påstående Riksdag; och ehuru jag hoppas,
att denna rättighet aldrig skall komma i fråga
att utöfvas, önskar jag likväl, sedan votering
blifvit begärd, att lära känna, huru
stor den pluralitet bland Ridderskapet och
Adeln är, som vill afstå från denna rättighet,
och jag förenar mig således i begäran
01x1 votering.
Den 3 Augusti f. m.
99
Hans Eoccellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemstälde, om icke discussionen
nu syntes hafva gått ifrån det
verkliga ämnet. Herr von Hartmansdorff
hade endast önskat ett tillägg, hemtadt från
nuvarande Riddarhusordning, hvarå Hans
Excellence, enligt dess öfvertygelse, icke
kunde vägra proposition.
Herr von Schulzenheim, David: Jag
kan icke anse RiddarhusOrdningen för annat
än en sanctionerad och besvuren Ordningsstadga,
som bör vara öfverensstämmande
med Grundlagen. I denna, som i
alla menniskoverk, äro misstag, och förbiseenden
möjlige; men just derföre bör man
också begagna hvarje tillfälle att rälla dem,
och alt bringa denna Riddarhusordning till
största möjliga likhet med Grundlagen. Jag
nödgas bekänna, att orden i 5o §. RiddarhusOrdningen
: samt Ridderskapet och Adeln,
derefter till introduetionen in pleno tillstånd
gifvit, sammanslälde med 37 §. RegeringsFormen
för mitt omdöme icke erbjuda den
öfverensstämmelse, som borde finnas emellan
desse §§.; och jag har således trott, att
ordet tillstånd endast kunde hafva afseende
på fullgörandet af prestanda, ehuru denna
i min tanka nödiga reslrictiva tolkning nogsamt
utvisade behofvet af en klarare redaction;
men då nu en Ledamot bestämdt yttrat,
att dessa ord borde tydas på ett sätt
36 H. 7 *
IOO
Den 3 Augusti f. m.
sorn jag anser stridande emot Kongl. Maj:ts
i 37 §. RegeringsFormen förvarade rättigheter,
så har jag derigenom funnit mig uppmanad,
att äfven yttra min öfvertygelse i
denna del, och tillstyrker vördsamt bifall å
sednare Momentet 2 §. af Utskottets förslag.
Herr Lejrén: Jag afstår naturligtvis
ifrån att yrka, det Herr Grefven och LandtMarskalken
skall vägra den begärde propositionen,
sedan Herr Grefven och Landt?
Marskalken förklarat sig dertill icke finna
skäl; men om Herr von Hartmansdorff har
rätt, att få Contra-propositionen sådan han
begärt; är också min rätt ostridig, att få
göra de tillägg jag önskar, för alt få propositionen
tillräckligt tydlig. Yi böra viii
vela, hvad vi mena med orden: tillstånd
g/f vit; ty det är ej längre skäl, att famla
i mörkret. De ord jag begärde att få tillägga
voro: Dock utan att Ridder skåpet och
Adeln må äga rätt, att afslå introductionen,
ifall prcestanda rätteligen blifvit fullgjorde.
Då blir uttrycket öfverensstämmande
med 37 §. RegeringsFormen.
Herr Riben: Jag har begärt ordet i anledning
af Friherre Palmsljernas tolkning
af 5o §. RiddarhusOrdningen. Friherren
har trott, alt denna §. berättigar Ridderskapet
och Adeln, att under Riksdagarne
vägra introduction. Jag för min del åter
tror, att någon sådan rättighet af Ridder
-
Den 3 Augusti f. m.
i n i
skåpet och Adeln icke äges, och att Inlroductionens
införande uti 5o §. härleder sig
ifrån den tid någon RiddarhusDirection icke
fanns under Riksdagarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken föreslog följande Voterings-proposition:
Den,
som bifaller det af Riddarhusutskott
föreslagna 2 Moment i 2 §. af
nya RiddarhusOrdningen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, bifalles berörde förslag,
likväl med tillägg, vid slutet af Momentet,
af följande mening utur nu gällande Riddarhusordning:
”Under Riksdagarne må likväl
”introduction ej beviljas, förrän Riddarhus”Directionen
hos Riddarhusutskott tillkän”nagifvit,
och Riddarhusutskott hos Rid”derskapet
och Adeln anmält, det vederbörliga
praestanda blifvit fullgjorda, samt Rid”derskapet
och Adeln derefter till introduc”tionen
in Pleno tillstånd gifvit.”
Herr Lefren: Om det är medgifvit,
att utur gamla RiddarhusOrdningen bibehålla
några ord; måtte det också vara medgifvit,
alt till förtydligande tillägga några
nya ord. Om rättigheten dertill medgifvcs
102
Den 3 Augusti f. m.
så inåtte det vara omöjligt, att få in de
ord jag föreslagit, utan upprifvande af ett
redan fattadt beslut, så vida de ej nu införas
i Contra-propositionen. Jag anhåller
derföre, att Herr Grefven och LandtMarskalken
ville inhemta Ridderskapets och Adelns
yttrande, huruvida icke mina ord må,
i sällskap med Herr von Hartmansdorffs, få
införas i Contra-propositionen.
Herr Elben: Det är mig verkligen okärt,
att i en preliminair fråga behöfva yttra mig
mot en person, med hvilken jag i sjelfva
hufvudsaken ämnar votera lika; men jag måste
hemställa till Herr Lefrén, om icke i
händelse de ord, lian åslundar insatte i Contra-propositionen,
der verkligen blefvo införda,
han just hade tillvällat sig den rättighet,
som han för några dagar sedan bestred
Herr Rosenblad, den nemligen, att
dictera båda propositonerna.
Herr Lefren: Jag vet aldeles icke,
hvarifrån den värde Ledamoten tagit sin
kunskap, huru jag ämnar votera; jag bar
aldeles icke yttrat mig derom, utan endast
för förtydligande begärt ett tillägg i Contra-propositionen,
för hvilken jag, i fall sådant
medgifves, voterar.
Herr Riben: Herr Lefrén bar yttrat
sin förvåning öfver, huru jag kunde veta
för hvilken mening han ämnade votera.
Med serdeles tillfredsställelse hastar jag,
Den 3 Augusti f. m.
alt meddela honom, att jag hämtat denna
kännedom af den värda Ledamotens egna
yttranden. Herr Lefren har nemligen under
hela discussionen talat i samma anda,
som jag; jag har derföre trott, att han äfven
ämnade votera lika med mig; han liar
talat i motsats af Herr von Hartmansdorff;
jag har derföre trott, att han ämnade votera
emot honom.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då Herr
von Hartmansdorff begärt votering, ansåg
Hans Excellence Contra-propositionen böra
innefatta den mening Herr von Hartmansdorff
önskade genom voteringen göra gällande;
hvarefter Hans Excellence ånyo framstälde
den af honom förut gjorde Voteringsproposition,
hvilken af Ridderskapet och
Adelli godkändes, samt anslogs.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Sedan 41» 43> 4^ oc^ 44 §§• ' Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan tre qvart till i e. m.;
och befunnos vid voteringens slut, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit sålunda:
•Ta — io5.
Nej — 56.
Den 3 Augusti f. m.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att RiddarhusUtskottets
förslag till 2 Momentet i 2 §. af
nja RiddarhusOrdningen således blifvit af
Ridderskapet och Adeln bifallit.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 2 eftermiddagen.
In fidem Protocoll i,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 3 Augusti 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningsn af RiddarhusUtskottets
den 6 sisllidne Junii allåtne, och
den 22 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Memorial, innefattande förnyadt förslag
till Riddarhusordning.
§. 3.
Ej må någon upptaga annan lefvande
eller utdöd Ätts namn eller vapenj med
mindre han dertill undfått Konungens Nå
-
Den 3 Augusti e. m.
io5
diga. tillstånd, efter att j i händelse Ätten
ännu lefver, hafva inför Kongl. Maj:t uppvisat
Ättens samtlige medlemmars samtycke.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Till
den upplysta och välkände majoriteten af
detta Hus vågar jag hemställa, om det icke
är skäl att låta de döde hvila med fred,
och om icke således det stadgande i förevarande
, som medgifver upptagandet af
utdöd ätts namn eller vapen, bör undanrödjas.
Det skulle verkeligen vara besynnerligt,
om det vore tillåtit för någon af
nu tidens unga Militairer, han må för öfrigt
vara så skicklig som helst, att upptaga
namnet Torstensson, hvilket så innerligt
är förenadt med Svenska Historien. Något
dylikt kunde äfven hända inom den civila
vägen; och det skulle så väl i historiskt
som i genealogiskt afseende medföra
svårigheter och oreda, serdeles sedan slägtförhållanderne
i allmänhet efter 180g blifvit
mera invecklade. Jag tillstyrker derföre,
alt man åtminstone må hafva den
skonsamheten, att tillåta de utslocknade
Ätterna att fortfarande förblifva det.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag medgifver
visserligen hvadden siste värde Talaren
nu, och Herr von Hartmansdorff förra
gången Utskottets förslag förevar, anfört,
om ötillhörigheten deraf, alt det skulle vara
en obscur person tillåtit, att upptaga nå
-
io6
Den 3 Augusti e. m.
got af Sveriges mest lysande ätters namn;
men jag tror, att Utskottet föreslagit all
den controll häremot, sorn kan behöfvas,
då det blifvit stadgadt, att upptagandet af
en annan Ätts namn eller vapen icke får
ske utan Konungens samtycke. Mig synes
det påtagligt, att det aldrig kan falla Svenska
Regeringen in, att tillåta någon upptaga
namnet Torstenson, och att man således
i detta afseende ej har något att befara.
Men efter namnet Torstenson blifvit
nämndt, får jag tillkännagifva, att jag personligen
känner en Torpare, som heter Tortensson
af det enkla skäl, att hans fader
hette Torsten. Om nu denne blefve Adlad,
så kan jag ej finna annat, än att det vore
ganska hårdt, om han tvingades att afsäga
sig det namn han såsom ofrälse med heder
burit och alt antaga ett annat, endast
derföre att det förra fordom burits af en
annan Ätt. På denna grund, och då tillåtelsen
ytterst beror på Konungen, tillstyrker
jag bifall till den föreslagna §.
Herr von Hartmansdorffj August: Den
siste värde Talaren har sagt, att ehuru han
gillade den mening, som jag förra gången
och Herr Crusenstolpe nu framställt, ansåge
han likväl Utskottet hafva föreslagit sådana
controller, att ingenting vore att befara.
Dessa controller finner jag likväl vara
inga, ty §. är nästan ordagrant densamma,
som 53 §. af nu gällande Riddarhus
-
Den 3 Augusti e. m.
Ordning, så lydande: Ej må någon upptaga
annan Ätts namn eller vapen, den må
vara lefvande eller utdöd, med mindre han
dertill undfått Konungens Nådiga tillstånd,
efter att, i händelse Ätten ännu
lefver, hafva inför Kongl. Maj:t uppvisat
Ättens medlemrnärs uttryckliga samtycke
dertill. Den enda skillnaden emellan de
Låda redactionerna är, att Utskottet borttagit
en controll, nemligen ordet: uttryckliga
framför samtycke. Samme värde Talare
har trott, alt Konungen aldrig skulle
tillåta en obscur person att upptaga ett
namn, som tillhör våra historiska minnen.
Tror då verkligen den värde Ledamoten
det ej kunna inträffa, att en Torpareson,
hvars fader hetat Torsten, finge såsom Adelsman
behålla eller antaga namnet Torstenson,
derest det icke vore förbjudet.
Jag tror visserligen icke, att sådane försök
ofta förefalla,' ty ofrälse män bära sällan
hos oss lika namn med Adelsmän; och då
det någon gång handt, att ofrälsemän med
sådana namn blifvit Adlade, hafva de alltid
sjelfva iakttagit den grannlagenhet alt
genom ett von eller ett af, eller någon annan
förändring skilja sitt namn från den
förra Ättens. Jag vidhåller således hvad
jag förut anfört, om olämpligheten deraf, att
upptaga utdöd Ätts namn eller vapen. Om
en Ätt, så länge hon funnits, med yttersta
omsorg vårdat sig att åt efterverlden bevara
namnets heder obefläckad, så bör hon
»o8
Den 3 Augusti e. m.
äfven få vara säker, för allt äfvertyr att
.en ny Ätt oskärar hennes minnen. Jag
tillstyrker derföre följande redaction: Ej
må någon upptaga utdöd Ätts namn eller
vapen; ej eller må någon antaga det namn
eller vapen annan lefvande Ätt bär , med
mindre han dertill undfått Konungens Nådiga
tillståndj efter att, hafva inför Kongl.
May.t uppvisat Ättens samtlige medlemmars
uttryckliga samtycke*
Grefve Mörner, Carl: Lika med Herr
Riben anser jag Utskottet i förevarande §.
hafva lemnat så fullkomliga controller, mot
möjliga missbruk, som kunna erfordras, då
Utskottet oförändradt bibehållit hvad förut
i denna del varit stadgadt; ty då Konungens
tillstånd erfordras, synes intet vara
att befara. Hvad Herr von Hartmansdorffs
anmärkning beträffar, att ordet uttryckeliga
blifvit uteslutit, så är det visst
möjligt, att detta ord gifver en starkare
betydelse åt meningen; men jag tror att
Utskottets Redactionsförslag tillräckligen innefattar
hvad man önskar, då det blifvit
bestämdt, att Ättens samtlige medlemmars
samtycke erfordras. Jag tror således ingen
förändring af Utskottets förslag vara
behöflig, utan tillstyrker bifall till detsamma.
Herr Riben: Jag bar begärt ordet i
anledning af Herr von Hartmansdorffs yt
-
Den 3 Augusti e. m. 109
trande, att Utskottet borttagit, en controll
ur den gamla §. Denna försvundna controll
skall vara ordet uttryckliga; men jag
öfverlemnar till den värde Ledamoten sjelf
och till hvilken som helst att dömma, om
meningen genom uteslutande af detta ord
undergått den ringaste förändring. Hvad
serskilt angår Herr von Hartmansdorffs Redactionsförslag,
så har jag för min del ej
vidare deremot, än att då Ättens medlemmars
samtycke alltid skulle fordras för
upptagandet af namnet eller vapnet, beliöfves
intet serskildt stadgande i afseende
på utdöd Ätt, enär det faller af sig sjelf,
att medlemmarnas samtycke aldrig kan erhållas.
Friherre Cederström, Jacob: För min
del skulle jag tro, attingen lill Adligt Stånd
upphöjd bör ega rätt att antaga annan Ätts
namn eller vapen, ehvad den är utdöd eller
ännu lefvande. För attundvika all oreda
i genealogierna, samt de arfstvister och
rättegångar, som deraf skulle blifva en följd,
får jag således föreslå, att §:ns lydelse
helt enkelt må blifva följande: Ej må någon
upptaga annan Ätts namn eller vapen. Jag
finnér ett sådant upptagande alldeles otillbörligt,
ehvad Ätten är lefvande eller utdöd.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Jag instämmer i det förslag
till Redactions-förändring, som Herr vont
I IO
Dep 3 Augusti e. m.
Hartmansdorff afgifvit. Jag anser, en skillnad
i detta afseende böra ega rum emellan
lefvande och utdöda Ätter; den lefvande
Ätten bör ega rättighet att meddela tillstånd
till namnets eller vapnets upptagande,
men att tillåta upptagandet af utdöda
ätters namn och vapen anser jag vara orätt.
Jag har för öfrigt ett annat tillägg att önska,
det nemligen, att ingen må upptaga
annan, vare sig lefvande eller utdöd, Ätts
nummer. Jag tror visserligen att detta äfven
varit Utskottets mening, ehuru den icke
blifvit bestämdt uttryckt. De fall, då
sådant inträffat, hafva väl varit sällsynta,
och jag kan blott påminna mig att det
handt en enda gång, på grund af en annan
Riddarhusordning, än den nu gällande;
men då jag anser ett sådant upptagande
af annan Ätts nummer alldeles oriktigt,
och endast föranledande till oreda, har jag
önskat ett bestämdt stadgande, att sådant
aldrig må ega rum.
Herr von Hartmansdorff': Uti det förslag
Friherre Cederström framställt, instämmer
jag fullkomligt; ty det är efter min
öfvertygelse det rättaste. Men som jag icke
vågade begära så mycket, framställde
jag mitt Redactionsförslag såsom en lämplig
medelväg, för att icke förlora allt, såsom
i sista voteringen.
Herr Crusenstolpe förenade sig med
Friherre Cederström.
Den 3 Augusti e. m.
111
Herr Riben: Friherre Cederström har
trott, att upptagande af annan Ätts namn
skulle kunna föranleda till arfstvister och
rättegångar. Jag begriper ej huru sådane
följder skulle kunna uppstå af en likhet
i blotta namnet. Jag tror icke, att i
Sverige nu för tiden, eller i irpde seklet,
någon Domstol finnes, der Domaren
vore till den grad oskicklig, att han genom
blotta namnet lät förleda sig att gifva gebör
åt något djerft försök att väcka arfsanspråk.
Vöre ett sådant äfventyr att befara,
så skulle det redan hafva inträffat,
genom skillnaden sedan 1809 mellan de
Frälse och ofrälse grenarna af samma Ätt,
der namnet ofta är lika; men jag har aldrig
hört omtalas några vådor i detta afseende.
För öfrigt är hela frågan ett sådant
lappri, att jag för min del visserligen
ej vill sälta mig emot en förändrad redaClion.
Men den omständighet skulle derigenom
kunna inträffa, att en person, som
händelsevis vore född till samma namn,
som fordom burits af en nu mera utdöd
Ätt, i händelse han vore så förtjent af Fäderneslandet,
att Konungen fann för godt
att uppböja honom till Adeligt Stånd, undanbad
sig värdigheten af kärlek till sitt
slägtnamn, af hvars bibehållande man betagit
honom all möjlighet. Det är detta,
som Utskottet tagit i öfvervägande.
Friherre Boije, Fredrik: Jag förenar
112
Den 3 Augusti e. m.
mig i den åsigt Friherre Cederström framställt,
och om mitt minne ej bedrager mig,
var det före i8a3 icke tillåtit att upptaga
annan Ätts namn eller vapen. Detta var
just ett ibland de tillägg, som då vunno
sanction.
Herr PrintzensköldAxel: Lika med
Herr Riben får jag förklara, att jag väl
icke har något emot Friherre Cederströms
förslag; men jag önskar likväl, att Utskottets
må bibehållas. Före i823 fanns icke,
såsom 1111, något stadgande i RiddarhusOrdningen,
huru vid ifråga varande fall skulle
förhållas, men rättigheten att meddela
tillstånd lill upptagande af annan Ätts namn
var alltid Konungen medgifven. Vid sista
Riksdag föreslog Herr von Hartmansdorff
den nu gällande §:n, och han har således
nu frångått, hvad han då sjelf föreslog.
Hvad beträffar Friherre Cederströms anmärkning,
att namnens likhet skulle föranleda
till krångel och arfstvister, så kan jag
ej finna någon anledning att sådant här
skulle inträffa mera, än bland den mängd
ofrälse personer, som hafva samma namn.
Jag påminner mig härvid en annekdot om
en person, som här utanföre på RiddarhusTorget
slog vad med en annan, att hän,
inom en half timma, skulle bringa tillsammans
25 personer med namnet Bergström,
utan att någon vore slugt med den andra;
och
Den 3 Augusti e. m.
och vadet vanns, men jag tror icke, att
dessa a5 personer af likheten i namnet tagit
sig någon anledning att tvista med hvarandra
om arf. Jag tror, att likhet uti Adeliga
namn skall gifva lika litet skäl till
dylika rättegångar; men för min del skall
jag ingalunda begära votering uti denna i
sig sjelf likgiltiga fråga.
Friherre Cederström: Till hvad jag
sednast yttrade, anhåller jag få tillägga,
alt äfven ordet Nummer i §. bör införas.
För min del är jag öfvertygad, alt så väl
för våra historiska häfder och Genealogier,
sorn för arf§,utredningar, der ofta Genealogierna
ensamt måste ligga till grund, mycken
oreda skulle uppkomma genom den af
Utskottet tillstyrkta tillåtelsen. Det kan
icke vara Ridderskapet och Adeln likgiltigt,
att förekomma en oordning, som är alldeles
obehöflig och i intet afseende nyttig.
Jjtg anhållerderföre om proposition på följande
Uedaolionsför.slag: Ej må någon upptaga
annan Ätts nummer} namn eller vapen.
Herr von Hartmansdorff: En värd Ledamot
har påstått, det jag sistlidne Riksdag
sjelf föreslagit den redaction jag nu
klandrar. Jag minnes nu icke förhållandet
härmed vidare, ali att jag var ibland dem,
sorn åtogo sig att genomgå dåvarande Riddal
husTJtskoltels uppgjorda förslag, ogb alt
36 H. 8
Den 3 Augusti e. ra.
opponera derpå. Men jag befarar, alt §.
då fick en annan redaction, än den vi åsyftade.
Dteta hör likväl icke hit; jag instämmer
med Friherre Cederström äfven i det
sednaste tillägget, af ordet Nummer.
Herr Riben: Äfven jag skulle oinskränkt
förena mig med Friherre Cederström', i
afseende på tillägget, om Nummer, derest
det vore möjligt för någon Ätt alt inträda
i annan Ätts Nummer. I Utskottets
förslag till 4 §• står: silla de Commendeursätterj
hvilka tillkommit före den 6 Junii
fSogj bibehålla det högre säte ä Riddarhuset,
de nu nnehafva. Dock må hädanefter
icke någon ny sådan Att bildas ej eller
någon Att ur sin ordning flyttas. Jag tror,
att detta stadgande innebär en säker borgen
mot upptagandet af annan Ätts Nummer.
Ha ns Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag skulle icke hafva begärt något
tillägg, i afseende på upptagande af annan
Ätts Nummer, om jag hade trott, att den
efterföljande §. kunnat hänföras till de
frågor, hvarom den föregående 3 §. handlar,
men jag har ansett 4 §• endast hafva
afseende på de deri omnämnde CommendeursÄtter.
Efter det tillägg Friherre Cederström
gjort till sitt Redactionsförslag,
finner jag ingen svårighet vid dess antagande,
och tillstyrker derföre bifall lill
detsamma.
Den 3 Augusti e. na.
Hans E,r cellen ce Herr Grefven och
Landt Mar sk olken gjorde proposition till bifall
a Utskottets förslag till 3 §. af nya
RiddarhusOrd ningen.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence framställde
proposition till antagande af Friherre
Cedersti örns förslag, eller att 3 §. skulle
erhålla följande lydelse: Ej må. någon upptaga
annan Ätts nummer, namn eller vapen.
Bifölls.
Herr Riben: Jag får på den grund reservera
mig emot beslutet, att, enligt ordalydelsen,
jag nu anser det tillåtit, att
upptaga utdöd Ätts namn eller vapen.
§. 4.
Alla de CommendeursÅtter, hvilka tillkommit
före den 6 Juni i 180g, bibehålla
det högre säte ä Riddarhuset, demi innehafva.
Dock må hädanefter icke någon
ny sådan Alt bildas, ej eller någon Ätt ur
sin ordning flyttas.
Herr Crusenstolpe: Då Ståndet nu synes
sysselsatt, att på allvar kalfatra RiddarbusOi
dningen-, punkt för punkt, hemställer
jag, om icke 4 §• det Dy» förslaget
lämpligen kunde uteslutas. De personer,
som för närvarande äro i besittning
3C> H. 8*
Den 3 Augusti e. m.
af det högre säte, som §. omnämner, torde
kanske böra hållas skadeslösa derigenom,
att de få bibehålla sin plats, så länge
de lefva; men för öfrigt synes mig bäst,
att hela denna anomali ufskaffas, och jag
tillstyrker derföre, att §. må förkastas.
Herr Printzensköld: Denna §. har tillkommit,
för att förekomma sådaue missbruk, som
förr egt rum, att personer genom utnämning
lill Commendeursvärdighet uppflyttades till
högre Nummer, hvilket nu mera väl icke
skulle medföra någon fördel, enär klassfördelningen
upphört, men deremot förorsakar
oordning inom numereringen å Riddarhuset.
Man har derföre inskränkt tillåtelsen
att bibehålla detta högre säte till de
år 1809 befintliga CommendeursÄlterna, och
för att för framtiden förekomma bildandet
af nya sådane Ätter, har man tillagt det
stadgande, alt ingen Ätt må ur sin ordning
flyttas. Skulle nu, på sätt Herr Crusenstolpe
yrkal, hela §. uteslutas, så skulle,
i brist af något bestämdt stadgande, det
kunna bero af Konungen att ändra Nummer-ordningen
inom Riddarhuset, och förklara,
alt den eller den Commendeuren
skall sitta högre upp. I öfrigt har Ridderskapet
och Adeln redan antagit 1 §., hvari
stadgas, att alla Ätter, följaktligen äfven
CommendeursÄtterne, ega säte och stämma
efter den 1809 stadgade Nummerföljd,
och det torde således icke gå an, att nu
Den 3 Augusti e. m.
1 r7
göra någon ändring deri; ty om endast de
personer, som för närvarande tillhöra CommendeursÄtterna,
skulle bibehållas vid sin
företrädesrätt, men icke deras efterkommande;
så skulle ju dessa sednare betagas den
dem enligt 1809 års beslut tillerkände plats
härstädes. Jag afstyrker således Herr Cru
senstolpes
förslag, och anhåller om pro
position
till bifall af Utskottets.
Herr Bråkenhjelm_, Pehr Reinhold:
Jag måtte hafva missförstått sednare delen
af den siste värde Talarens anförande emedan
jag af samma skäl, som han åberopat
för §:ns bibehållande, tror, att den kan
uteslutas. Då Säte och Stämma i 1 §.
blifvit bestämde, efter den år 1809 stadgade
nummerföljden, och denna §. blifvit
antagen, ser jag ej, huru någon omflyttning
skulle kunna ega rum.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: För min del kan jag ej annat än
tillstyrka bifall tiil 4 §>> sådan den af
Utskottet blifvit föreslagen. Då CommendeursÄtterne
år 1809 blefvo bibehållna vid
den högre plats, de från fordna dagar innehaft,
finner jag det vara en orättvisa
mot innehafvarne att nu borttaga stadgandet
derom.
Herr Printzensköld: Jag tror, att 1
och 4 §§• Utskottets förslag stå i sådant
118
Den 3 Augusti e. m.
samband, alt de icke kunna skiljas. Men
för att ytterligare besvara Herr Bråkenbjelms
anmärkning, får jag erindrn, att i
Utskottets förslag lill 8 §. förekomma, i
FullmaktsFormulairet, Commendeui sÄtter
bland dem, för hvilka Fullmakt kan utgifvas;
men nu finnes för öfrigt i hela RiddarhusOrdningen
intet ställe, med undantag
af 4 §•> som omnämner CommendeursÄtter.
Om således 4 §• skulle uteslutas,
vore ingen, som omtalade, att sådana CommendeursÄlter,
hvilka i 8 §. äro upptagne,
existera, eller hvilka de äro. Om åter CommendeursÄtterna
ur båda §§. borttagas; så
skulle de blifva uteslutne från sjelfva Representationsrätten
på de numror de nu innehafva;
och jag kan således ej frångå min
mening om §:ns bibehållande.
Friherre PalmstjernaCarl Otto: För
min del kan jag ej instämma i Herr Crusenstolpes
förslag om 4 §:ns borttagande.
Hans mening har visserligen icke varit, att
någons nu varande rätt skulle förnärmas,
men jag tror, att sådant lätt skulle komma
i fråga, om §. borttages. Det förhållande
existerar nemligen för närvarande, att olika
Representanter finnas för de CommendeursÄtter
och Adliga Ätter, som äro utgångne
från samma Stam. Om CommendeursÄttens
serskildta Representationsrätt
skulle upphöra, kunde det hända att dess
medlemmars rättighet att representera den
Ben 3 Augusti e. m.
“9
Adliga Ätten sattes i fråga. Jag anser således
§:s bibehållande lända till reda i
förhållandet Ätterna emellan, och tillstyrker
bifall till Utskottets förslag.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Så
vidt jag kan erinra mig, hafva CommendeursÄlterna
tillkommit endast genom reglementariska
stadganden, för att förstärka
den andra klassen på Riddarhuset, men icke
blifvit försedde med serskilta diplom.
De måste således kunna upphäfvas på samma
sätt. Men det vore likväl härvid nödvändigt,
att bevara deras Representationsrätt,
som nu äro i besittning af sådana Ätters
värdighet. För öfrigt bör man ihågkomma,
att deras efterkommande ingalunda
kunde förlora sitt Adelskap, emedan
alla desse Ätter äro äldre än vår nu varande
RegeringsForm. De nu varande Hufvudmännens
alste Söner skulle endast blifva
Ättemän i stället för Hufvudman.
Herr Riben: Innan propostion framställes,
samt Ridderskapet och Adeln fattar
sitt beslut, skulle jag tro del vara nödvändigt,
att lära känna, huru det Moment
lyder, som Herr Crusenstolpe förmodligen
är beredd alt framställa, i afseende på nu
varandeUommendeursÄttersRepresentationsrätt,
i händelse den af Utskottet föreslagna
§. skulle borttagas. Innan jag fått höra
detta förslag, kan jag åtminstone för
min del ej tillstyrka §;ns uteslutande.
Den 3 Augast i e. rn.
Uppå derefter af Hans E.vcellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition blef 4 §■ af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
§• 5.
Stamfader för en Ätt är den, sorn
till samma Ätts värdighet först upphöjd
blifvit, och Ättemän hvar och en, sorn
deraf sedermera är lagligen delaktig vorden,
och som sjelf ej innehaf ver högre värdighet
pä Riddarhuset.
Hufvudman är Stamfadrén, och efter
honom äldsta Ättemannen af den ättegren,
som i hvarje led varit äldre än någon af
de öfrige lefvande grenome af Ätten.
Äldre Ättemän är den, sorn förr, och
yngre Ättemän den, som sednare kan ärfva
Hufvudmanna-rätten.
Herr Lefren, Johan Pehr: Mig förefaller
Utskottets redaction af denna §. ej
serdeles tydlig. Jag önskar alt Utskottet
vid framställningen af den ordning, sorn
skall gälla för Adliga värdighetens och representatiosrättens
ärfvande, hade tagit till
modell den fastställda Successionsordningen
för det Kongl. Huset, och alt ordalydelsen
i §. således blifvit alldeles densamma,
som i Successionsordningen, blott med
insättning af orden Stamfader och Hufvudman
i stället för de Kongl. Personer, sorn
i Successionsordningen äro nämnde. I anledning
häraf har jag uppställt följande
förslag till redacliou:
Stamfader för en Ä tt är den , som till
samma Ätts värdighet först upphöjd blifvit.
Hufvudmun är Stamfadrén, och efter
honom dess förstfödde son och dennes
manliga efterkommande i den ordning de
Ättens Stamfader i rätt nedstigande led
närmast äro. Utdör den förstfödde sonens
led på maits sidan, tillfälle då Hufvudmannaskapet
Stamfadrens andra son i ordning
gen , med arfsrätt för hans manliga efterkommande
i samma ordning , som för den
förstfödde stadgadt är, nemligen allt efter
som de i rätt nedstigande led Ättens Stamfader
närmast äro. Utgår äfven den andra
sonens linea pä manssidan , gånge HufvudmannarHitten
till den 3:dje o. s. v. till
de öfrige Stamfadrens söner bch deras
manliga efterkommande i rätt nedstigande
led efter förstfödslorätt, som här ofvanföre,
för den förstföddes Ätt föreskrifva är.
Den, som till Greflig eller Friherrlig
värdighet upp höj es, blifver Stamfader för
den nya Ätt lian sålunda börjar.
Äldre Ättemän är den, som förr, och
yngre Ättemän den, som sednare kan ärfva
Hufvudmannar ätten.
Om en sådan redaktion aulages,- igen
-
\12
De n 3 Augusti e> tn.
linnés ordens betydelse och förklaring uti
Successionsordningen, oell man undviker,
att efter några Riksdagar behöfva filosofera
sig lill meningen af Utskottets konstigt
sammansatta Moment
Herr Cederschjöld: Efter ett flygtigt
af hörk tule af den siste värde Talarens förslag,
vill jag inskränka mig till anmärkning
blott emot ett enda ord, nemligen Led
i stället för Linea; och denna oriktighet,
ehuru den finnes i Successionsordningen,
hör i händelse förslaget antages, här undvikas.
Herr Bråkenhjelm: I fall Ridderskapet
och Adeln skulle antaga ilen af Herr Lefren
föreslagna redaction, torde det tillåtas
mig fästa författarens uppmärksamhet
deruppå, att det upplästa förslaget på 2:ne
ställen innehåller en definition på Stamfader
för en Ätt. Ty, efter hvad jag kunnat
fatta, börjas förslaget med en sådan
definition, och sedermera förekomma mot
slutet åter de orden: "Den, som till Greflig
eller Friherrlig värdighet upphöjes,
"blifver Stamfader o. s. v.” Det är denna
dupplicitet, sorn jag anser borde undvikas,
i händelse förslaget antages.
Herr Lefre'n: Jag får först, i anledning
af Herr Cederschjölds anmärkning,
hvars riktighet jag erkänner, rätta det misstag
i förslaget, att jag nyttjat ordet: Led
Den 3 Augusti e. m.
i stället för Linea. Hvad åter Herr Bråkeuhjelms
anmärkning beträffar;, får jag eri
itel ra, alt mitt förslag börjar med att upptaga
bestämmelser för Ätt i allmänhet; och
sedan jag genomgått arfsiätten, bär jag i
ett nytt Moment serskildt upptagit bestämmelserna
för de till Greflig eller Friherrlig
värdighet upphöjde Ätterna , för att undvika
invecklade föreskrifter i frågan om arfsrätten.
Herr Printzensköld: Jag har inom Utskottet
blifvit så väl bekant med svårigheterna
att uppgöra nog tydliga och bestämda
definitioner uti det ämne , hvarom nu
är fråga, att det ingalunda kan falla mig
in, att försvara Utskottets förslag, såsom
det tydligaste och bästa af alla. Men om
en definition är tydlig och bestämd i samma
mån, som den besvarar alla frågor och
inkast, hvilka i afseende på densamma kunna
framställas, och då jag är öfvertygad,
att Utskottets förslag kan uthärda ett sådant
prof, samt att det innefattar alltsom,
i afseende på Ridderskapets och Adelns
Representationsrätt bör sägas, skulle jag
tro, att det icke är så otydligt som man
velat påstå. Jag har, vid första afhörandet
af Herr Lefrens förslag, ej nog bestämt
uppfattat detsamma, för att deröfver kunna
fälla något omdöme; men min öfvertygelse
är, alt hurudan Successionsordning
för Adeliga Ätterne man än må skrifva,
124
Den 3 Augusti e. »u.
skall det alltid finnas inom dem en mängd
förhållanden och smärre afvikelser, som ej
kunna förutses, och som om de blifvit förutsedda
och skola omnämnas, skulle leda
till en oändlig vidlyftighet. För att undvika
en sådan, har Utskottet hållit sig vid
en redaction, som i ett generellt stadgande
innefattar allt, och då §:ns syftemål endast
är, att vid Poletternas utdelning, man
skall veta, hvilken är berättigad att erhålla
polIet, och detta ändamål efter min öfvertygelse
fullkomligt vinnes med den redaction
Utskottet föreslagit, tror jag att icke
skäligen kan begäras mera. Jag bestrider
för öfrigt icke, att något bättre förslag
kan framställas, men är för närvarande
icke i tillfälle att bedöma, huruvida
Herr Lefi ens är af sådan beskaffenhet.
Friherre Cederström: Då det ej lärer
kunna betviflas, att stadgandet om Successionsordningen
för det Kongl. Huset är af
vida större vigt, än ett stadgande om ordningen
för Ridderskapets och Adelns representationsrätt,
och det således bör kunna
tagas för afgjordt, alt Successionsordningen
blifvit med den största noggranhet uppgjord,
hvilket ock styrkes deraf, att ingen
förändring deri funnits behöflig; så skulle
jag tro det vara lämpligast, att SuccessionsOrdningens
ordalag här följes, på detsamma
oföränderlighet må gifvas åt det ifrågavarande
stadgandet; och jag instämmer
således i Herr Lefrens förslag.
Den 3 Augusti e. m.
Grefve Spensj Carl Gustaf; Jag delar
med Herr Printzensköld erfarenhet och öfvertygelse,
huru svårt det är att uppgöra
rätt bestämda och rediga definitioner för
ifrågavarande förhållanden; men hvad Herr
Lefrens förslag beträffar, hemställer jag,
om det ej finnes ett ofta förekommande
fall, som detta förslag lemnar ganska svårt
att afgöra. Herr Lefrens redaclion innefattar
nemligen i enlighet med.SuccessionsOrdningens
lydelse: ”Går den förstföddes'
”Son på mansidan ut, tillfälle då lutfvud”manna-rätlen
Stamfadrens andre Son.” Jag
får härvid fästa uppmärksamheten derpå,
att den förstfödde Sonens led kan, i afseende
på hufvudmanna-rätten, utgå på a
sätt, då fråga är örn Ridderskapet och Adeln,
men endast på ett sätt, då fråga är
om RegentHuset, nemligen genom dödsfall
och upphöjelse till högre väldighet. Om
nu förstfödde Sonen upphöjes till Friherrlig
värdighet, och han då ingen Son äger,
öfvergår ju hufvudmanna-rätten till närmaste
led; men om den till Friherrlig värdighet
upphöjde sedermera får Söner., af
hvilka det är klart, att den äldsta blifver
Friherre, men de öfrige Adelsmän, saknar
jag i Herr Lefrens förslag en tydlig bestämmelse,
huruvida hufvudmanna-rätten förden
Adliga Ätten tillhörer dessa Söner af den
till Friherrlig värdighet upphöjda förstfödde
Sonen, eller Stamfadrens andreSon och
dess gren. Jag tror, att ju längre man gör
Den 3 Augusti e. m.
förslaget, ju mer stall man pä detta vis vid
dess nagelfarande alltid upptäcka, alt åtskilligt
återstår alt önska. Jag tillstyrker
derföre bifall till Utskottets förslag, såsom
det kortaste, med blott den förändring t
tredje Momentet, att orden äldre och yngre
Ättemän utbytas mot närmare och fjermare
j hvarigenom ordalagen blifva mera öfverensstämmande
roed 6:te der det talas
om Ättemän, som är hufvudmanna-rätten
närmast. Uttrycket äldre Ättemän nyttjas
äfven i 2 Mömenlet af förevarande 5 §.,
med afseende på åldern, oell samma uttrycks
återupprepande i 3 Mom. är således
en liten tautoldgi, sorn genom den förändring,
jag föreslagit, kunde undvikas.
Herr Printzensköld: Den jemförelse Friherre
Cederström uppdragit emellan Successionsordningen
för KonungaPIuset och det
nu ifrågavarande Stadgandet om ordningen
för Ridderskapels och Adelns representationsrätt,
är ingalunda adacqvnt; ty Successionsordningen
gäller blott för en enda
Slägt, då här åter är fråga om ett Stadgande
för omkring tolf hundrade familjer, af
hvilka en mängd, lill följd af serskildta förordnanden,
hafva sinsemellan olika SuccessiohsOrdningar.
Så är t. ex. Gr eli i ga värdigheten
inom familjen Beckfris förenad
med ett visst fideicommiss. Men sådana
anomalier kunna ej föreses eller upplagas i
RiddarhusOrdningeu. Man har sell sig nöd
-
Den 3/ Augusti «. m. 127
sakad till den inskränkning, att affatta Stad*
gandet i så allmänna ordalag, atl det ej
lägger hinder emot någons representationsrätt,
sådan den i sjelfva verket äger rum.
Grefve Spens har redan med större erfarenhet,
än jag, utvecklat de svårigheter och
snart sagdt omöjligheter, som förete sig, då
man rörande denna fråga vill inlåta sig i
hvarje liten detalj. Jag får således hlolt
förena mig med honom, och yrkar bifall
till Utskottets förslag, med den förändring
Grefve Spens begärt.
Herr von HartmansdorffÄfven jag
anser mig böra instämma med Grefve Spens
i hans förslag, helst de öfrige Herrar Ledamöter,
som föreslagit ändringar i den af
Utskottet tillstyrkta redaclion af ifrågava-r
rande 5 §., icke anfört någon annan grund
dertill, än deras lycke,, utan alt uppgifva,
hvaruti Utskottets förslag är felaktigt.
Herr Lefren: Det skulle förundra mig,-  om den grund, som är följd i Successionse
Ordningen, kunde anses beroende af tycke,
och då jag föreslagit samma grund för bestämmandet
af Ridders- och Adelsmäns representationsrätt,
hade jag ej väntat, att här
få höra yttras, det endast eget tycke, men
icke något skäl blifvit anfördt till stöd för
mitt förslag till ny redaetiöir af 5 §; i Ridrt
darhusOrdningen, i stället för det af RiddarhusUtskoltel
uppgifne. Dock vill jag nu
ts8
Den 3 Augusti e. rn.
något närmare uppgifva, hvarföre jag anser
den af Utskottet uppgjorde redaction
otydlig och felaktig. Dé-r saknas nemligen
ali föreskrift, i hvad ordning representationsrätten
må ärfvas, om det är den förstfödde
eller den siste bland Ättemännen,
som älfver hufvudmanna-rätten. Det är likväl
just denna ordning vi skola bestämma.
Men i Utskottets förslag står endast: ”Äldre
”Ättemän är den som förr, och yngre Ät”teman
den, som sednare kan ärfva hufvud”manna-rätten;”
och detta förefaller mig ungefärligen
så, som då man stundom i brefstil
nyttjar ordet vederbörande, för att slippa
nämna personen, när man ej vet, hvil-,
ken är behörig. — Hvad deli af Grefve Spens
i mitt förslag till redaction af denna §. anmärkta
olägenhet angår, så troi’.jag den vara
lätt afhjelpt genom den ändring, att man
nyttjar uttrycket: ”utdör denna gren ä manssidanj’
&c. Då är det naturligt, att om
grenen ej utdör, utan hufvudrnannen bl i f—
ver upphöjd till Friherrlig! eller Grefligt
Stånd, så går den förra; värdigheten till unsta
Ätternan i samma gren och icke till någon
annan. Man vinner då det åsyftade
ändamålet, att icke två serskildta Ätter uppkomma.
— Jag kan således ej annat än finna
mitt förslag bättre än Utskottets; dock
vill jag icke envisas, att få detsamma företrädesvis
antagit, i fall flere Ledamöter icke
dela mine åsigter.
Fri
-
Den 3 Augusti e. ra.
Friherre Wredej Fabian: Äfven jag önskar
den största möjliga tydlighet, och jag
har såsom Ledamot af Utskottet haft tillfälle
inse de svårigheter, sorn dervid möta.
Herr Lefren har föreslagit en helt annan
redaction af förevarande §. i öfverensstämmelse
med Successionsordningen. Jag anhåller,
att i anledning deraf få fästa uppmärksamheten
derpå, att föremålet för denna
§. är icke allenast att bestämma egenskapen
af Hufvudmän, utan äfven och fastmer
att beskrifva Ättemän. Enligt 37 §.
RegeringsFormen bestämmas visserligen de
Ättemäns rättigheter, hvilka tillhöra de efter
1809 Adlade Ätter; men i afseende å
de äldre Ätterne innehåller nyssnämde 37
§. icke någon föreskrift, utan måste den
följaktligen sökas i äldre Grundlagar. Beträffande
åter de Ätter, som stiftades i slutet
af förra seklet, finnas alldeles icke några
författningar, som bestämma ordningen
för dessa Ätters Ledamöter. För hvarje
sådan Ätt är serskildt stadgadt uti Ättens
OriginalDiplom. RiddarhusOrdningen kan
ej ingå uti serskildta speciella bestämmelser,
men måste dock innefatta allmänna
föreskrifter, uuder hvilka serskildta förekommande
fall lämpligen kunna hänföras.
Herr Lefrens förslag är i afseende å Hufvudmän
riktigt, men hvad angår Ättemän
alltför ofullständigt. Jag tillstyrker derföre
för min del antagande af Utskottets förslag.
36 H. 9
Den 3 Augusti e. m.
Fri Is erie Palmstjerna: Det är svårt att
yttra sig bestämdt öfver det af Herr Lefren
framställda förslag till 5 §. i RiddarhusOrd
ningen, enär det fordras mycken eftertanka
och öfverläggning för att med tillförlitlighet
bedöma, om redactionen är så
fullkomlig, att den upptager alla möjliga
fall af den olika ordning, hvari representationsrätten
kan fortgå, och icke innefattar
någon mening, som hindrar den lagliga
fullföljden af successionen inom Ätter med
så olika Successionsordning, som för en del
Ätter lagligen nu finnes bestämd. Men jag
har noga granskat Utskottets redactions-förslag,
och det sjmes mig hafva en större
grad af fullkomlighet, än jag funnit i någon
annan redaction af ifrågavarande §.
Jag tillstyrker derföre dess antagande, iden
öfvertygelse, att deri innefattas tillräckliga
bestämmelser om successionen och representationsrätten
inom Ätterne, icke förnärmande
någon persons lagliga rätt. Mig förefaller
det tydligt, att den enkla föreskriften
om successionen inom KonungaHuset,
icke kan här tillämpas, såsom Herr Lefren
föreslagit. Hans project vore visserligen
godt och antagligt, om här vore fråga om
att bestämma en ny generel grund för successionen
inom Ätterne; men man måste
komma ihåg, att successionsrätten skall bibehållas
sådan den är, högst olika inom serskildta
Ätter. Yi hafva till exempel Friherrliga
familjer, der alla medlemmarne
Den 3 Augusti e. m.
äro Friherrar, andra åter, der blott Hufvudmamien
och äldste Ättemannen äro det;
andre, der blott Hufvudmannen är det; och
på samma sätt linnes en mängd variationer
inom så väl de Grefliga som Friherrliga
och Adliga Åtter, allt efter de olika tider,
hvarunder de tillkommit. Således är det
omöjligt, åtminstone, utan den största vidlyftighet,
att påhitta någon redaction af denna
§., som fullkomligt uttrycker alla dessa
variationer. Svårligen tror jag man kan
uppfinna en redaction, som är enklare och
bättre uttrycker hvars och ens rätt, än den
Utskottet föreslagit; och jag förnyar derföre
mitt tillstyrkande, alt den må godkännas.
Herr Printzensköld: Sedan Friherre
Wrede besvarat Herr Lefrens anmärkningar
och gjorde förslag, har jag icke något
vidare alt tillägga, utan instämmer i hvad
Friherre Wrede ytlrat.
Friherre Cederström: Stadgandet för
Adliga värdighetens tilldelande i Sverige
är, enligt 37 §. RegeringsFormen, enahanda
med hvad Successionsordningen innehåller
i afseende på successionen till Svenska Thronell.
I nämde §. står: ”Ej må Adelskap el”ler
Greflig eller Friherrlig värdighet, sora
”hädanefter förlänas, tillfalla flere än den,
”hvilken adlad eller upphöjd blifvit, samt
36 H. 9*
Den 3 Augusti c. ni.
”efter honom hans äldste manliga bröstarfvinge
i rätt nedstigande, led efter led,
”samt efter denna grens utgång, Starr,fadrens
”närmaste manliga afkomling, och så vidare.”
Inom de äldre Ätter vi i Riket äga, der alla
medlemmar hafva lika värdighet, stå de i
lika förhållande till Hufvudmannen, nemligen
så, att den som är honom närmast
i arfsled, är hans närmaste Ättemän. Detsamma
är förhållandet också med de emellan
åren 1796 och 1809 adlade familjer.
För de sedan 1809 tillkomne gäller åter
alldeles samma grund som i Successionsordningen.
Man har här yttrat, att bestämmelser
behöfvas i denna 5 §. af RiddarhusOrdningen
i synnerhet i afseende på
Ättemännen; men jag hemställer, om väl
den af Utskottet för detta ändamål föreslagna
redaction är tydlig. Andra Momentet
deraf innehåller: ”Hufvudman är äldste
”Ättemännen af den ättegren, som i hvarje
”led från Stamfadren varit äldre än någon
”af de öfrige lefvande grenarne af samma
”Ält;” och sedan står: ”Äldre Ättemän är
”den som förr, och yngre Ättemän den som
”sednare kan ärfva hufvudmannarätten.” Här
hade i stället bordt stå, att Ättemännens
ordning bestämmes enligt arfsrätt efter allmänna
lagen. Jag kan således ej gilla den
redaction Utskottet föreslagit, hvarken ifafseende
på Hufvudman eller Ättemän, utan
anser den grund Successionsordningen innefattar
böra gälla för bestämmandet af Huf
-
Den 3 Augusti e. m.
13 5
vudman, samt arfsrätt enligt allmän Lag
bestämma företrädesrättigheten Ättemänneii
emellan. Med detta tillägg om Älteman tillstyrker
jag således antagande af Herr Lefre'ns
förslag i stället för hvad Utskottet
projecterat.
Herr Riben: Då jag nu vågat begära
ordet, är det ingalunda i afsigt alt påstå,
att den af Utskottet föreslagna redaction af
ifrågavarande §. i RiddarhusOrdningen är
fullkomlig. Det skulle vara oförlåtligt och
en alltför stor glömska af det myckna bekymmer
och de många öfverläggningar,
hvari jag såsom Ledamot i Utskottet deltagit,
för att utarbeta detta förslag. Icke
eller vill eller kan jag ingå i någon närmare
granskning af Herr Lefreus och Friherre
Cederströms project till en annan redaction
af §.; ty jag har, vid en hastig
framställning deraf, icke kunnat tillräckligt
uppfatta detsamma. Men jag tror mig likväl
böra erindra, att det sätt desse Herrar
valt för att ådagalägga odugligheten af Utskottets
förslag, är alldeles origtigt. Det
finnes icke mera än ett enda sätt, att ådagalägga
en sådan oduglighet, och det är
att bevisa, alt någon casus existerar, sorn
ej är föresedd och upptagen i den föreslagna
redactionen. Herr Lefren har trott enahanda
successionsgrund kunna bestämmas
inom Ridderskapet och Adeln, som Successionsordningen
föreslu ifver för Kunga
-
,34
Den 3 A ugn sti e. 111.
Huset, och jag finner detta misstag ganska
förlåtligt; helst jag i början af Riksdagen
var af samma mening, i okunnighet om
den vidunderliga sammansättningen af Svenska
Adeln. Den har sannerligen icke sin
like i något civiliseradt land. Inom Anckarswärdska
familjen t. ex. finnes en Greflig
Ätt, der successionen går efter 1809
års RegeringsForm; en Friherrlig Ätt, der
successionen går efter det bruk, som följdes
under Gustaf IV Adolfs regering; tvenne
Adliga Ätter, af hvilka den ena är den så
kallade CommendeursÄtten; och dels på
samma, dels på andra konstiga sätt förhåller
sig med flere Ätter, hvarigenom successionerna
blifvit ytterst invecklade. Så
länge man icke ens försökt att bevisa, det
någon händelse kan inträffa, för hvilken bestämmelse
ej finnes i den af Utskottet föreslagna
redaction af ifrågavarande §., kan
jag ej annat än godkänna den, kanske med
den förändring Grefve Spens föreslagit, ehuru
jag i det hela anser den likgiltig.
Herr Cederschjöld: Vid närmare eftersinnande
af detta vigtiga och invecklade
ämne, tror jag mig finna det vara ganska
betänkligt alt antaga Herr Lefrens redactionsförslag.
Jag vill till ådagaläggande
häraf blott anföra ett exempel. Om en medlem
af äldre Adlig Ätt blefve upphöjd till
Friherrlig värdighet, så skulle han derigenom
blifva alldeles utbruten ur den Adliga
Den 3 Augusti e. m.
Ätten, och af hans efterkommande icke flere
än en enda isender vara Adelsman, utan
alla de öfriga Ofrälse. Detta är deremot
förekommet i Utskottets förslag. Jag är väl
för öfrigt icke rätt nöjd med den redaction
Utskottet föreslagit; men i brist af något
bättre, går jag in derpå, och tillstyrker bifall
till densamma.
Herr Tham, Wolrath: Herr Lefrens
redactionsförslag kan vara bra nog, om man
deröfver skrifver förklaringar på flere sidor;
men i och för sig sjelf är delta förslag allt
för ofullständigt, hälst det bestämmer blott
en sort succession inom Ätterne, men icke
de flere variationer, som uppkomma, isynnerhet
i afseende på Ätlemannarätten. Det
af Friherre Cederström dervid projecterade
tillägg, som jag tyckte vara, att Ättemäns
rättighet att inträda i Hufvudmannarältskulle
bestämmas enligt arfsrätt efter allmän Lag,
så att den skulle inträda, sorn vore den
förre hufvudrnannen närmast i arfsled, är
alldeles oantagligt, helst flere kunna vara
berättigade lill arf i samma led, men blott
en kan erhålla Hufvudmannarätten. Jag kan
derföre ej annat än yrka förkastande af Herr
Lefréns och Friherre Cederströms förslag;
och då Utskottets redaction synes mig ganska
fullständig, tillstyrker jag dess antagande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LaJidtMarskalken gjorde proposition lill an
-
136
Den 3 Augusti e. m.
tagand j nf Utskottets förslag till 5 §. af nya
Riddar liusOrdningen.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I följd hvaraf Hans Excellence förklarade,
att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, 5 §.
således blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Herr Printzensköld: Jag hemställer,
om icke i sista Momentet kunde nyttjas uttrycket:
närmare och fjermare > på sätt
Grefve Spens föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefven och
landt Mar skalken yttrade, att då han, uppå
flere Ledamöters begäran, framslält proposition
till antagande af hela §., och denna
proposition, efter hvad Hans Excellence
redan tillkännagifvit, blifvit af Ridderskapets
och Adelns pluralitet bifallen, ansåg
Hans Excellence sig icke vidare kunna framställa
någon ny proposition; hvaruti Ridderskapet
och Adeln äfven hördes instämma.
§• 6P
När Riksdag hållas skall, äge Hufvudman
j som sig vid den ua eller a:a af
de i 10 och 11 ,5\§\ omförmäldte anteckningar
anmäler , rätt att säte för Ätten intaga.
Har Huf vudmannen vid andra anteckningen
sig icke infunnit> äge annan
Den 3 Augusti e. m.
!Ättemän samma rätt, och hland flere, den
som är Hufvudmannarätten närmast. Har
icke eller någon Ättemän sig anmält, md
säte för Ätten intagas af Fullmägtig, sorn
Hufvildmannen, eller den hans rätt utöfvar
, på sätt här nedan föreskrifves, förordnat.
Under Riksdagens lopp vare Hufvudvudman,
Ättemän , eller Fullmägtig, som
sig först anmäler, berättigad, att säte för
Ätten intaga. Äf dem, som pä en gång
sig anmäla, äge Hufvudman företräde
framför Ättemän, äldre Ättemän framför
yngre, samt Ättemän framför Fullmägtig.
Herr Bråkenhjelm: Vid närmare genomseende
har jag lyckt mig finna behof
af någon förändring i Utskottets förslag.
Det heter för närvarande: ”Har Hufvud”mannen
vid andra anteckningen sig icke
”infunnit, äge annan Ättemän samma rätt
”&c.” Efter denna ordalydelse skulle man
tro, att Ättemän först efter andra anteckningens
slut skulle äga anmäla sig tili polletts
erhållande. Då nu likväl efter de båda
anteckningarnas slut ingen anteckning
får ske, förr än inför RiddaihusUlskottet,
som först långt efteråt tillsättes, så kunde
man häraf draga den slutsats, att endast
Hufvudmän fingo anmäla sig vid de två anteckningarna.
Detsamma gäller äfven för
den påföljande perioden. Jag lager mig
derföre frihet, att i stället föreslå följande
redaction: Infinner Hufvudmannen sig icke
vid andra anteckningen, äge annan Ättemän
samma rätt, och bland flere den, som är
Hufvudmannarätten närmast. Anmäler sig
icke eller någon Ättemän, må säte för Ätten
intagas af Fullmäglig &c.
Herr Printzensköld: Då ifrågavarande
föreskrift är densamma, som allt hitintills
funnits och blifvit praktiserad, nemligen
att vid första anteckningen ingen Ättemän
får pollett, utan först vid den andra, då
ingen Hufvudman anmäler sig, så kan jag
visserligen utan att neka, att detsamma vinnes
genom Herr Bråkenhjelms förslag, likväl
icke inse något företräde deri.
Herr Riben: i Mom. af 6 §. hvari Herr
Bråkenhjelm ser en sådan otydlighet, afser
endast, huru med anteckningarna skall tillgå
före plenum plenorum på Rikssalen, och
om man blott iakttager de omständigheter,
som i förslaget finnas angifna, ser jag icke,
att några serdeles olägenheter kunna uppstå.
Friherre Cederström: Den af Herr Bråkenhjelm
begärde förändring är så mycket
mer nödvändig, som i förslaget hvarken
första och andra uppropet finnas nämnde,
icke eller att Ättemän dervid äga anmäla
sig; hvadan med ett ord den tydlighet saknas,
som Herr Riben påstår finnas. Nu kan
Ättemän icke, i stöd af denna §., anmäla
Den 3 Augusti e. m.
sig vid andra auteckningen, men det kan
ske genom antagande af Herr Bråkenhjelms
redaclionsförändring.
Herr Riben: Jag utber mig Ridderskapets
och Adelns tillstånd att blott få fästa
uppmärksamheten på de första raderna af
§. Den deri omnämnde 11 §. lyder: ”Sådana
anteckningar böra vara 2:ne, och förorättas
hvardera med 2:ne upprop; böran”des
första anteckningens båda upprop ske
”på serskilda dagar, men efter hvarandra,
”så framt ej helgedag inträffar, då detsed”nare
uppropet blifver nästa söcknedag.
”Andra anteckningens båda upprop ske på
"en dag, hvilken bör vara den närmast helgd”fria
före den, som Konungen i Nåder be"stämt
till Ständernas sammanträde på Riks”salen.
” Nu hemställer jag, när det i 6 §.
står: Har Hufvudmannen vid andra anteckningen
sig icke infunnit, om det kan
vara meningen, att Hufvudman skall anmäla
sig först vid andra anteckningens 2:dra
upprop.
Herr Bråkenhjelm: Denna §. stadgar:
"Har Hufvudmannen vid andra antecknin”gen
sig icke infunnit &c.” Kan man väl
antaga det för gifvit, förr än efter andra
uppropets slut. Således synes deraf bestämdt,
att ingen anteckning för Ättemän
och Fullmäktige skulle få ske, förr än inför
RiddarhusUtskollet.
Den 3 Augusti e. ra.
Herr Riben: Till svar på den ädle
Friherrens yttrande, får jag äran nämna,
att jag tror det varit Utskottets mening,
att då vid andra anteckningens sista upprop
ingen Hufvudman för Ätten infunnit
sig, Atteman, eller i larist deraf, Fullmäktig,
skulle äga att bli antecknad. Detta är,
såsom mig synes, temligen tydligt uttryckt
i förslaget.
Friherre Cederström: Herr Riben sjelf
bar förklarat sin mening vara, att Ättemän
bör äga rätt att få anteckna sig vid andra
anteckningen; det är derföre angeläget erhålla
den bestämdhet i redactionen, sorn.
Herr Bråkenhjelm åsyftat, och jag ser icke,
hvarföre man i detta fall skall bestrida ett
mera tydligt förslag, samt bibehålla ett
otydligare.
Herr Cederschjöld: Hela den närvarande
tvisten tyckes bero derpå, när andra
anteckningen skall anses slutad. Detta anser
jag hafva skett för hvar och en Ätt,
när densamma vid andra anteckningen andra
gången uppropas. Jag medger väl, att
man här kunnat, såsom en värd Talare yrkat,
ställa orden i praesens, i stället för
prasteritum; men jag tror det för öfrigt vara
temligen likgiltigt.
Herr Riben: Herr Cederschjöld har alldeles
rätt uppfattat frågan. Lika med honom
anser jag derföre alldeles likgiltigt,
hvilketdera förslaget antages.
Den 3 Augusti e. m.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LaniltMar skalken framställd
proposition, blef 6 §. af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
§• 7-
Utom de personerj sorn, enligt 18 ,$*.
Riksdagsordningen, icke såsom Riksdagsmän
i något Stånd kunna .godkännas , vare
från rättighet till säte och stämma å Riddarhuset
uteslutne:
1:0 Adelsman , som bysatt är.
Hvilket Moment, uppå gjord proposition,
bifölls.
2:0 Adelsman, somför nesligt brott,
genom behörigt, sedermera icke lagligen
upphäfdt, Utslag, antingen blifvit till straff
fäld, eller med mer än halfva skäl besvärad,
så att Domaren funnit saken böra till
framtiden lemnäs.
Bifölls.
3:o Adelsman, som utur Riket af vikit,
intill dess han återkommer, och derefter
trenne är här i Riket skattskrifven
varit.
Herr von Hartmansdorff: lii §. af
den nuvarande RiddarhusOrdningen, emot
hvilken detta förslag svarar, står det: ”Adelsman,
som utur Riket afvikit, bafve förr
”verkat rättighet till säte och slämma på
Den 3 Augusti e. ro.
”Riddarhuset. Återkommer han, utan att
”för afvikandet eller orsaken dertill blifva
”till brott förvunnen, inträde han i alla
”sina förra rättigheter.” Då denna föreskrift
i det nya förslaget finnes utesluten, men,
efter mitt omdöme, bör bibehållas, hemställer
jag om icke detta Moment må erhålla
följande lydelse: Adelsman, som utur
Riket af vikit, intill dess han återkommer,
och, utan att för afvikandet eller orsaken
dertill blifva till brott förvunnen, derefter
trenne år här i Riket skattskrifven varit.
Herr Lefre'n: Lika med Herr von Hartmansdorff
önskade jag det tillagg han föreslagit,
men ber, att dertill få förena ännu
ett annat. I den af Utskottet uppgjorde
redaclion står: intill dess han återkommer.
Det faller af sig sjelf, att lian icke kan återtaga
säte här, förr än han återkommit. Jag
skulle derföre i stället vilja föreslå följande
ord: Intill dess han , ef ter återkomsten ,
trenne år här i Riket skattskrifven varit.
Herr Cederschjöld: En värd Ledamot
liar yrkat, att det nyss uppläste stadgandet
i den nuvarande 11$. borde i det nya
förslaget upptagas; men jag tar mig friheten
erinra, att man kan blifva förvunnen
till brott, utan att det är af egenskap, att
anses för nesligt; och i sådant fall borde
representationsrätten väl icke förloras. Jag
anser derföre öfverflödigt intaga det vilkor
Den 3 Augusti e. m.
Herr von Hartmansdorff omnämnt, emedan
en till nesligt brott förvunnen persen i alla
fall är frän representationsrätten utesluten.
Deremot förenar jag mig med den siste värde
Talaren uti hans anmärkning.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag till 3 Momentet
af 7 §.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence framställde
proposition till bifall å Herr Lefrens förslag,
eller att nämnde 3 Moment skulle
erhålla följande lydelse:
Adelsman, som utur Riket af vikit
intill dess han efter återkomsten, Irenne
dr här i Riket skattskrifven varit.
Bifölls.
4:o. Adelsman, sorn. främmande Magt
genom tro- och huldhetsed förbunden är.
Herr von Schulzenheim, David: Så väl
Europas allmänna folkrätt och den del deraf,
som på det vanliga Diplomatiska språket,
kallas le Droit Coutumier, sorn äfven,
i flere fall, serskildta imellan Regeringar
afslutade öfverenskommelse!’, medgifva den
princip, att en och samma person kari, till
följe af vissa antingen tjenstemanna- eller
äganderätts-förliållanden, vara tvänne eller
i44
Den 3 Augusti e. m.
flere Regeringar, medelst edsförpligtelse,
vare sig egenteligen TrohetsEd eller LänsEd,
förbunden; alltid under gifven förutsättning
att sådant skedt med de ömsesidiga
Regeringarnes tillåtelse. Orsaken ligger
deri, att samma individer genom giften,
arf, testamente och äfven köp kunna
komma i besittning af Fastighet uti mera
än ett land, och således i vissa afseenden
inträda derstädes i undersåtliga förhållanden.
Det synes hardt, att för denna orsak
skull utesluta en sådan Individ från
utöfningen af en dess medborgerliga rättighet,
och g §. af iÖ23 års Riddarhusordning
stadgar också: att Adelsmän, som,
med Konungens serskildta Nådiga tillstånd,
sig emot främmande Öfverhet med Trooch
HuldhetsEd for pligt a t, och Egendom
eller Embete under de tvenne sista åren
före Riksdagen inom Riket innehaft, må,
med lika vilkor 2 puncten i denna $. föreskrifver,
säte ä Riddarhuset intaga. Med
ledning af denna ännu gällande föreskrift,
föreslår jag vördsamt följande Redactionsförändring
idet nu föresjagne 4 Momentet:
Adelsman, som, utan Konungens serskildta
Nådiga tillstånd, sig emot främmande
Öfverhet med Tro- och Huldhetsed
förpligtat, eller som icke , i fall han ett djlikt
tillstånd erhållit, under de 3 sista åren
före Riksdagen, varit skattskrif ven samt
inne
-
Den 3 Augusti é. m.
!45
innehaft fast egendom eller embete inom
Riket.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Vid detta Moment får jag göra
samma anmärkning, som Herr von Schulzenheim.
Jag har sjelf varit i den ställning,
att jag blifvit befald af Kongl. Maj:l
att aflägga Tro- och HuldhetsEd till en annan
Regering. Jag upphörde derför icke,
och kan aldrig upphöra, att vara mitt Fädernesland
lika tillgifven. Yi hafva här
ägt en af Rikets högsta Embetsman, som
var i denna ställning; vi äga ännu i denna
stund inom delta Hus en annan af våra
yppersta Ledamöter, som genom Trooch
Huldhets-Ed är förpligtad en annan
Magt, och under nuvarande Riksdag har
bär en Ledamot ägt säte och stämma, som
äger ingen egendom eller synbar förmögenhet
i Sverige; men för den betydeliga han
i ett angränsande Rike besitter, är der genom
Tro-och HuldhetsEd fästad, och man
har ej dervid gjort någon anmärkning. Af
desse skäl yrkar jag, att samma rättighet
må i Nya RiddarhusOrdningen blifva förvarad,
och jag ser intet skäl, hvarföre deli
skall borttagas.
Herr Rosenblad: Bibehållandet af det
gamla stadgandet med den förändring |Herr
von Schulzenheim föreslagit anser jag va36
H. i o
i46
Den 3 Augusti e. m.
ra pukalladt af minnet utaf våra gamla förhållanden,
då vi ägde Provincer på Continenten,
och då en mängd Adelsmän från
dessa Provincer hilflyttade och blefvo Stamfader
för Svenska Ätter. Tvenne bland Riddarhusets
utmärktaste Ledamöter, af hvilka
den ena är beklädd med ett det högsta
Kongl. Maj:ts förtroende, och den andra
med tvenne af Ridderskapets oell Adelns,
äro båda främmande Magter med Tro- och
HuldhetsEd undergifna. I Tyskland der
LänsLagen fordrar, att hvar och en, som
vill bibehålla sin så kallade agnaträtt, måste
gå Läns-eden, hafva flera Svenskar varit
tvungne att aflägga den. Då derjemte
är stadgadt* att sådant skall ske med Kgl.
Maj:ts tillstånd, att man skall vara Skattskrifven
härstädes, och äga Embete eller
Egendom, så vet jag icke, hvarföre man
skall förbjuda detsamma. Eden ålägger endast,
alt icke bära Vapen emot den Magt,
till hvilken man förbundit sig. Det är således
icke mera skäl nu än förr, att utesluta
detta stadgande, hvarföre jag också
anhåller om afslag å Utskottets förslag och
bifall till hvad Herr von Schulzenheim
föreslagit.
Herr Riben: Den af Herr von Schulzenheim
föreslagna nya Redaction, hvilken
är understödd af Hans Excellence Herr
Grefve De la Gardie och Herr Rosenblad,
närmar sig mycket till den Redaction, som
Den 3 Augusti e. ra.
*47
Utskottet i sitt första Memorial föreslagiti
Orsaken, hvarföre Utskottet ändrade sig,
är det afseende Utskottet trodde sig böra
göra å en viss hög Persons yttrande härom,
då frågan första gången förevar. Jag
kan dock ej neka, att jag finnér Herr von
Schulzenheims förslag bättre, och tillstyrker
således bifall derå.
Grefve Mörner: Jag är förekommen
af Herr Riben, och vill endast tillägga, att
jag, såsom Ledamot af Utskottet, icke har
något att invända mot Herr von Schulzenheims
förslag.
Herr Tham: Jag får till alla delar förena
mig i den Redactions-förändring Herr
von Schulzenheim föreslagit, och ber att
dervid blott få göra det tillägg, att samma
stadgande, som i i mom. g §. af nu gällande
Riddarhusordning finnes, äfven borde
införas i det nya Förslaget, nemligen:
Förekommer till öfverläggning och beslut
någon sak, som angår denna främmande
Magt j bör han ej öfvervara beslutets fattande
hvarken in Pleno, Utskott eller
Nämnd.
Grefve Spens: Oaktadt jag är förekommen
af Herr Tham, med hvilken jag förenar
mig, har jag dock begärt ordet, för att
ännu en gång få höra Herr von Schulzenheims
Redaction uppläsas. Det var ett ord
36 H. 10 +
148
Den 3 Augusti e. m.
derstädes, som jag tyckte stötte örat; må
hända är det ett misstag af mig; om så är,
anhåller jag om ursäkt derför, men i annat
fall her jag att efter Redactionens afhörande
återfå ordet.
Herr von Schulzenheim: För att fullgöra
Grefve Spens’s önskan, får jag äran
å nyo uppläsa det af mig afgifne förslag.
Sedan Herr von Schulzenheim åter uppläst
sitt förslag, fortfor Grefve Spens derefter
sålunda:
Idet upplästa RedactionsFörslaget står:
under de sista 3:ne åren. Jag hemställer,
om der icke bör stå: i trenne är; annars
kunde det tydas så, att man blott menade
ett af dessa trenne år.
Herr von Schulzenheim: I anledning
af Grefve Spens’s sista hemställan, får jag
för min enskildta del äran förklara, att
jag har intet emot uteslutandet af ordet
under, helst meningen derigenom blir alldeles
oförändrad, oagtadt jag å den andra
sidan ej eller kan finna, att den genom
detta uteslutande vinner något i tydlighet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mur skalken gjorde proposition till antagande
af Utskottets förslag till \ mom.
af 7 §.
Ropades Nej.
Den 3 Augusti e- m.
»49
Hvarefter Hans Excel/ence föreslog, att
ifrågavarande 4 moment måtte erhålla följande
lydelse:
Adelsman, som, utan Konungens serskilt
a Nådiga tillstånd, sig emot fremmande
öfverhet med Tro- och Huldhetsed förpligtat,
eller, som icke, i fall han ett dylikt
tillstånd erhållit, de tre sista åren
före Riksdagen, varit skatt skrifven samt
fast egendom eller Embete inom
Bifölls.
5:o Adelsman, som flyttat sitt bo och
hemvist utrikes, på sätt <$*. 32 af 1728 års
Adeliga Privilegier omför mäler, samt sådan
Adelsmans Son, intill dess han åter
till Fäderneslandet inflyttat, och lagligen
styrkt, att hans förbindelse med främmande
Makt upphört; att han sig med Konungen
med ny Tro- och Iluldhets-ed förpligtat,
samt att han, de frenne sista åren,
förr än han sig till säte och stämma anmäler,
här i Riket skattskrif ven varit, eller
egendom eller Embete innehafver.
Herr Rosenblad: Troligtvis är det ett
tryckfel uti förslaget att der står: med Konungen,
i stället för: mot Konungen.
Herr af Ekenstam, Israel: Jag tror,
alt ännu ett fel af nära lika beskaffenhet,
som det af den siste Talaren anmärkte,
innehaft
Riket.
i5o
Den 3 Augusti e. m.
nemligen ett tryckfel finnes i förslaget, ty
det liar säkerligen icke varit Utskottets tanka,
att meningen skulle stå i prassens i stället
för perfectum. Jag anhåller, att ordet:
innehafver} mätte utbytas mot ordet: innehaft.
Friherre Palmstjerna: Jag kan ej instämma
uti Herr af Ekenstams anmärkning.
Jag tror ej, att det fordras, att man skall
innehaft Embete eller egendom i tre är,
utan blott, att man varit i tre år skattskrifven,
samt att man innehafver Embete
eller egendom under den lid man representerar.
Jag anser §. böra redigeras uti
öfverensstämmelse med hvad Hr von Schulzenheim
föreslagit i det 4:^e Morn., samt
Ridderskapet och Adeln nyligen funnit
skäl gilla.
Herr von Hartmansdorff: Jag anser
det icke vara rätt, att å ena sidan antaga,
att man skall hafva varit i tre år skattskrifven,
men å den andra endast ega Embete
eller egendom, då man representerar
för alt kunna få vara Riksdagsman. En
person som vore alldeles fremling här, och
ej kunde tala vårt språk, behöfde då endast
köpa sig en liten jordlapp, för att få
representera. Meningen lärer dock väl vara,
att Representanten skall ega någon kännedom
om Landet. Jag tror således, alt
Utskottet haft ganska rätt i meningen, men
D f. n 3 Augusti e. tn.
varit mindre lyckligt i uttrycken. Svårligen
torde någon innehafva Embete, utan
alt tillika vara skattskrifves Det torde
således böra heta: j4tt han sig mot Konungen
med ny Tro- och Huldhetsed förpligtat,
samt att han under de 3:ne sista
äreiij förr än han sig till säte och stämma
anmälerj här i Riket skattskrifven varit.
Herr af Ekenstam: Herr von Hartmansdorff
har ganska riktigt framställt min
mening. Det synes tydligen, alt om man
kan undgå alla de förut nämnde praestanda
derigenom, att man köper egendom,
så skulle alla möjliga Författningar i sådant
afseende lätt vara illuderade. Man
kan hafva ett Embete, utan alt vara skattskrifven,
ty man kan hafva fått det efter
skattskrifningen. Jag får derföre än ytterligare
yrka, att hvad jag föreslagit, måtte
tilläggas. Att Utskottets tanka ej varit annan,
slutar jag deraf, att ehuru jag varit
tillstädes inom Utskottet, då beslutet fattades,
påminner jag mig icke, alt härom någon
annan mening varit i fiåga, än den
jag nu haft äran framställa, ej eller upplysa
motiverne till Utskottets förslag något
annat i detta afseende.
Herr Rosenblad: I det förslag till Redactionsförändring,
som Herr von Schlzenlieim
uppgaf vid f.de Momentet, var meningen
skärpt derigenom att ordet eller var
Den 3 Augusti e. ni.
utbytt mot ordet och. DS detta fordrades
för den, som var född Svensk, måtte det
med anim mera skäl fordras af den, hvilken,
såsom utländning, vill återgå till sina
förfäders Land. Jag tror således, att eller
bör utbytas emot och, då slutet af gräskulle
lyda, som följer: samt att lian de 3:ne
sista åren, förrän han sig till säte och
stämma anmäler, här i Riket sk att skrifven
varit, och fast egendom eller Embete innehafver.
Äfven en annan skärpning beliöfves,
der bör äfven stix fast egendom,
emedan man annars kan taga det för lösegendom.
Herr Printzensköld: Jag får förklara,
att jag fattat Utskottets mening så, att i
slutet af Momentet bör stå: innehaft. Derigenom
förfaller Herr af Ekenstams anmärkning.
Jag vill förena mig med Herr
Rosenblad deruti, att det bör beta: samt
innehaft, i stället för: eller innehaft.
Grefve Mörner: Det är visserligen ett
tryckfel begånget i afseende å det anmärkta
ordet med; men då ändring nu skall
ske, hemställer jag, om icke orden kunna
ändras sålunda: att hansig Konungen med
ny etc. Jag instämmer med Herr Rosenblad
i anmärkningen om tillägget af ordet
fast framför egendom. Om ordet innehafver
utbytes mot ordet innehaft, anser jag
vara alldeles likgiltigt.
Dea 3 Augusti e. ra.
i53
Herr Cederschjöld: Om meningen kunde
vara att försvåra rättigheten för en utflyttad,
men lili Riket återkommen, Svensk
Adelsman, att här på Riddarhuset vinna
inträde, så vore Herr Printzenskölds förslag
visserligen det rättaste. Men som jag
ej anser en sådan princip riktig, hemställer
jag, om ej Momentet kunde slutas vid
de orden: "'skattskrifven varit."'
Herr af Ekenstam: Vid den förändring
Herr Cederschjöld föreslagit, har jag
ingenting att anmärka, ty då är ungefär
allt hvad jag önskat iakttagit, men eljest
skulle det vara orimligt, alt en Adelsman,
som återflyttat till Riket, och af tillfälliga
orsaker förlorat den egendom, som han
här innehaft, skulle derföre beröfvas sin
Representationsrätt. Om de orden: ”eller
egendom eller Embete innehafversåsom
Herr Cederschjöld föreslagit, alldeles utgå,
så afhjelpes hela den af mig anmärkta olägenhet.
I afseende på tryckfelet, så har
Herr Printzensköld rigtigt uppgifvit, att
Utskottet menat innehaftj i stället för det
influtna ordet: innehafver; häruti har jag
just haft samma mening, och får i öfrigt
förena mig med Herr Cederschjöld.
Herr von Hartmansdorff: Jag skulle
ej hafva emot Herr Cederschjölds förslag
något att erindra, om det ej kunde hända
alt en person, som utomlands förvärfvat
i54
Den 3 Augus ti e. m.
sig stor förmögenhet, och ville hit till Riket
återflytta, väl köpt sig fastighet här för
att få utöfva sin Representations-rättighet,
men dock varit de 3:ne sista åren skattskrifven
till exempel i Frankrike. Han
bl ef ve då, efter Herr Cederschjölds förslag,
icke behörig till Riksdagsmannakallets utöfning.
Till förekommande af denna orättvisa
tillstyrker jag, att slutet af Momentet
måtte erhålla följande lydelse: här i Riket
skattshrifven varit, eller egendom innehaft.
Herr Rosenblad: Den siste värde Talaren
undföll skillnaden emellan Mantalsoch
Skattskrifves Man kan ej hafva egendom
här, utan alt vara skattskrifven i Riket,
men för att vara mantalsskrifven, måste
man bo här. Jag föreslår derföre endast
utbytet af ordet eller mot ordet och.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag är alldeles förekommen af Herr
Rosenblad, och förenar mig således till alla
delar med honom.
Herr von Hartmansdorff': Den vederläggning
Herr Rosenblad emot mig anfört,
är fullkomligt riklig, och jag afstår således
från hvad jag yrkat angående skattskrifningen,
men bör dock anmärka, att det vore
en hårdhet, att af den återflyttande Adelsmannen
fordra både skattskrifning och egandet
af fast egendom, såsom vilkor för utöfningen
af sitt Riksdagsmannakall, då här
Den 3 Augusti e. ni.
155
i landet finnas så mångå Adeliga Representanter,
hvilka ingen fastighet äga.
Herr Lefrén: Att under loppet af vissa
år vara skattskrifven, är en medborgerlig
pligt för alla till medborgerliga rättigheters
åtnjulanne; och då det icke fordras
för Adelsman i allmänhet, alt ega fastighet
inom Riket, för alt kunna representera,
ser jag ej hvarföre det mera skall kräfvas
af den till Fäderneslandet återflyttande
Adelsmannen, som kan återföra redbar
skicklighet och personliga förtjenster, måhända
mera värde än den förmögenhet,
hvarföre han här kunde förvärfva sig jordegendom.
Jag yrkar således, att stadgandet
derom måtte uteslutas.
Herr Printzensköld: Jag skulle icke
hafva emot de af Herrar von Hartmansdorff
och Lefren föreslagne mild ringar i
stadgandet oin vilkoren för återkommande
Adelsmän, alt utöfva sitt Representalionskall,
om icke Ridderskapet och Adeln i
föregående Moment, för Ädelman, som främmande
Magt genom Tro- och Huldhetsed
förbunden är, antagit enahanda bestämmelser
med dem, hvilka Utskottet här föreslagit.
Jag finner det icke rätt consequent
att här, då fråga äfven är om utrikes vistande
Adelsmans Son, utsträcka rättigheten
för Representationsrätten längre för
den utrikes födda och uppfödda, än för en
i56
Den 3 Augusti e. m.
Landsman, sorn med Konungens tillstånd
bosatt sig i fremmande land. På denna
grund yrkar jag bifall lill Utskottets förslag
med det tillägg Herr Resenblad önskat.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Det torde vara mig tillåtet, att fästa
uppmärksamheten derpå, att orden Embete
och Egendom gerna kunna utgå, enär
man här ej kan vara skattskrifven, utan att
ega ett af de tvenne.
Herr Rosenblad: Jag tror ej, att någon
jemnförelse kan ega rum emellan den,
som varit Svensk undersåte, och den, sorni
all sin lifstid varit fremmande makt förbunden.
Man bör kunna antaga, att den förre
armera svenskt sinnad, än den sednare. Då
jag ej finner något i Lag grundadt hinder
för en person, som blott vistats här ett
halft år, att låta skattskrifva sig, anser jag
betalandet af 12 sk. i Mantalspenningar vara
ett för litet band på den, sorn här vill
tillgodonjuta Svensk Representationsrätt.
Herr Tham: Jag anhåller få fästa uppmärksamheten
på den betydliga skillnad,
som förefinnes emellan 4 och 5 Momenterne
af denna §. Det förra omtalar sådan
Adelsman, som genom Tro- och Huldhetsed
förpligtat sig fremmande Magt, och utan
att återkalla denna förpligtelse kan blifva
Svensk Representant. Uti det sednare Momentet
åter förcskrifves skyldigheten att
Den 3 Augusti e. m.
styrka, det förbindelsen till fremmande
Magt upphört. Det är klart, att i ena fallet
qvarstår den utländska förbindelsen, mea
i det andra deremot icke. Jag tror således,
att då utifrån återflyttad Adelsman visar,
det hans förhållande till utrikes magt
upphört, samt att han i 3:ne år varit i Riket
skattskrifves honom icke hör förvägras
säte och stämma här på Riddarhuset, oaktadt
han icke här har någon egendom; helst
den händelsen att icke ega egendom inträffar
med så många, hvilka aldrig varit
utom Riket, och med rättvisa utöfva deras
Riksdagsmanna-kall; samt detta vilkor i öfrigt
icke förefinnes i den gamla reclactionen,
hvilken lyder sålunda: ”Inflyttar i Ri”ket
sådan Adelsman åter, eller hans Son,
”och lagligen styrker, att hans förbindelser
”mot fremmande Magt upphört, samt att
”han med ny Tro-och Huldhetsed emot Ko«
”nungen sig förpligtat, då må han, efter att
”hafva de 3:ne sista åren före Riksdagen
”här i Riket skattskrifven varit, af det utrikes
vistandet icke hindras att inträda i
”alla rättigheter som Svensk Adelsman.”
Då här icke talas om Embetes eiler egendoms
innehafvande, ser jag ej eller nu något
nytt skäll,gatt införa det.
Herr von Hartmansdorff': Sedan Herr
Tham hufvudsakligen förekommit mig uti
hvad jag ämnat yttra, ber jag blott, att få
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärk
-
158
Den 3 Augusti e. m.
samhet (lerpå, att ett land, som Sverige
icke längesedan förlorat, inom sitt sköte
äger flera Svenska Atleliga Ätter, hvilka,
om de vilja hit öfverflytta, det vore hardt
att förneka fepresentations-rätlen, äfven om
de icke ägde något annat, än deras förfäders
urgamla tillgifvenhet för Sverige.
Herr Printzensköld: Erkännande riktigheten
af den skillnad Herr Tham framställt
emellan håda Momenterne, afstår jag från
mitt förra yrkande, och anhåller om proposition
till bifall å Utskottets förslag, med
borltagande af de sista orden, så att Momentet
må slutas med orden: ”skattskrifven
varit.”
Herr Rosenblad: Det serskildta förhållande,
hvarom Herr von Hartmansdorff
erindrat, men också endast det, föranlåter
mig att äfven frångå mitt förra yrkande.
Hans Excellence Herr Grefvert ock
LandtMar skalken föreslog, alt orden: med
Konungen måtte förändras till: mot Konungen.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till antagande i öfrigt af Utskottets
förslag tiil 5 Mom. af 7 §.
Ropades Nej.
Den 3 Augusti e. m.
Uppå derefter af Haris Excellence framställd
proposition beslöt Ridderskapet och
Adeln, att ifrågavarande Moment skulle erhålla
följande lydelse:
Adelsman, som flyttat sitt bo och hemvist
utrikes, pä sätt §. 32 af tya3 års Adelida
Privilegier omförmäler, samt sådan
Adelsmans Son, intilldess han åter till Fäderneslandet
inflyttat, och lagligen styrkt,
att hans förbindelse med fremmande magt
upphört; att han sig mot Konungen med
ny Tro- och Huldhetsed förpligtat, samt att
han, de 3:ne sista åren, förrän han sig till
säte och stämma anmäler, här i Riket skattskrif
ven varit.
6:o Afkomling i fjärmare än första
led frun en på ofvannämnda sätt utflyttad
Adelsman, intill dess han uppfyllt de i 5:te
punkten föreskrifne vilkor, och dessutom
erhållit Konungens serskildta Nådiga tillstånd
att inträda i sina förfäders rättigheter.
Bifölls.
7:0 Adelsman, hvars Åtteledning från
Stamfadrén ej af Riddarhusets Genealogiska
Tabeller tydligen utvisas, eller, der
dessa befinnas bristfälliga, sådan Åtteledning
ej styrka gitter.
Denna redaction blef af Ridderskapet
och Adeln godkänd.
i6o
Den 3 Augusti e. tn.
8:0 Adelsman, som är LandtMarskalk
eller Talman eller Riksdagsman af annat
Stånd.
Hvilket Moment af Ridderskapet och
Adeln bifölls.
Herr von Hartmansdorff: Jag kan ej
påminna mig, att någorstädes i den nya
RiddarhusOrdningen blifvit förbjudit för
den, som är under concours, att hafva säte
och stämma på Riddarhuset. Detta har
liittils alltid varit förhållandet, och synes
äfven hädanefter böra så förblifva. Jag anhåller
att någon af RiddarhusUtskottets Ledamöter
ville bärom lemna upplysning.
Herr Cederschjöld: Till besvarande af
den siste värde Talarens hemställan, får
jag, ehuru icke varande Ledamot af RiddarhusUtskottet,
upplysa, att 18 §. Riksdagsordningen,
som äfven åberopas i ingressen
till ifrågavarande 7 §. af RiddarhusOrdningen,
lyder sålunda: ”Till Riksdagsman
må ej i något Stånd godkännas — —
”— — den, som, efter frigifven cessions”ansökning
och utfärdad t proclama, icke blif”vit
från sina borgenärers kraf genom laga
”Dom befriad.”
Justerades 10 ProtocolIsUtdrag, innehållande
Ridderskapets ochifAdelns i Plenum
den 1 dennes fattade beslut.
Upp
-
t)en 3 Augusti e. ra.
161
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Frun Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af den 23 sistlidne Julii i
N:o 58. Angående Krono-brefbäringen,
samt åtskillige med densamma förenade olägenheter.
N:o 5g. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o a3 förut
meddeldte Betänkande om uppmuntran till
J. E. Ekenmark, dess Hustru och tvenne Systrar
för af dem införda förbättringar i Väfnadskonsten.
N:o 6o. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under Nio 21 förut
meddeldte Betänkande, om behofvet af nya
Provincial-Läkares tillsättande i åtskilliga
delar af Riket.
Frun Lagutskottet:
Af den i5 sistlidne Juliii
N:o <j5. Öfver väckt Motion om skärpning
af straffet för den, som med samnad
band, eller andra resan, begår rån och
stöld, samt om anstalter dels tillförekommande
af häktade missgerningsmäns rymning,
och dels till rymd fånges efterspanande
och gripande.
36 H. 11
lCa Den 3 Augusti c. ra.
N:o 76. öfver väckt Motion, att den,
som första resan begått stöld, och inom 48
limmar sitt brott sjelfmant upptäcker, samt
det stulna återställer, må befrias från uppenbar
kyrkoplikt,
N:o 77. Öfver vackt Motion om skärpning
af straffet för stöld, samt om belöning
af allmänna medel för tjufvars upptäckande
och gripande.
N:o 78. Öfver väckte Motioner om ändring
af strafflagarne för stöld m. m.
N:o 7<7. Öfver väckt Motion om än
dring
af Rättegångs- eller Fatalie-limman
vid HäradsRälterne.
Af den 23 sistlidne Julii:
N:o 80. Öfver väckt Motion om förklaring
öfver 5 och 6 §§. i 23 Cap. RättegångsBalken.
N:o 81. Öfver gjorde förslag till ändring
af 1 Cap. 12 §. RättegångsBalken.
N:o 82. Öfver väckt Motion om en
allmän förklaring, sora föreskrifver, huru
Domslut skola författas.
N:o 83. I anledning af vackt Motion
om stadgande , huruvida Chartae-Sigillatfe
försäljningsman är att anse såsom Uppbördsman
eller ej.
N:o 84- I anledning af väckt Motion
om rättighet för fordringsegare, att hos Ko
-
Den 3 Augwiti e. m.
i G i
nungens Befallningshafvande erhälla så kalladt
Promotorial i Lagsöknings-mål.
N:o 85. Angående förslag till Lag för
åhörare, som hi vista RiksStåndens sammankomster.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af den a3 sistlidne Julii.*
N:o 47* I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 13 förut
meddeldte Betänkande, rörande väckt fråga
om ändring i Kongl. Förordningen den igi
December 1827, angående grunderne oell vilkoren
för hemmansklyfning samt afsöndring
af jord eller andra lägenheter från hemman.
N:o 43. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 14 förut
meddeldte Betänkande öfver Kongl. Maj:tS
Nådiga Proposition, att Kongl, Förordningen
den 19 December 1827, rörande grunderne
och vilkoren för hemmansklyfning
och jord-afsöndring, må gälla äfven i afseende
på Säterier, Rå och Rörs samt Frälsehemman
m, m.
Lades på bordet.
Hoglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 9 om aftonen, '
In fidem Protoeofli,
O. J. Lagerheim,
36 H.
Den 7 Augusti f. m.
Fredagen den 7 Augusti 1839.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Herr RosenbJadj Bernhard: Jag anhåller
att få reservera mig emot Ridderskapets
och Adelns beslut angående antagandet af
nya redaclionen till 3 §. i RiddarhusOrdningen.
Jag finner för Svenska Adelns representation
ingen den ringaste fördel genom
detta stadgande vunnen, men deremot
flere af grundsatserne för sjelfva Adelskapet
brutna, såsom bevarandet af stora minnen
från flere tidehvarf inom lefvande Ätter.
Jag skulle nemligen icke se det ringaste
onda deri, att om, i tidernes längd,
t. ex. en Ättling på qvinnolinien af Linné
funnes förtjent att upphöjas i Adligt stånd,
lian då finge upptaga ett namn, som återkallade
Litteraturens största minnen. Jag
vill äfven erindra mig, att enligt detta beslut,
och sedan all naturalisationsrätt för
fremmande Adelsmän upphört, Adliga familjer
finnas från vära förlorade transmarinska
provincer, utaf hvilka blott en gren
blifvit på vårt Riddarhus upptagen (t. ex.
familjen von Feilitzen från Lifland). Om af
dessa slägter, som till en del uppoffrat stora
fördelar i sin ursprungliga hembygd för
att förblifva Svenskar, andra grenar skulle
upphöjas till Svenska Adelsmän, måste de
efter den nu antagna §:s ordalydelse än
-
Den 7 Augusti f. m.
i65
dea sitt från århundraden tillbaka aubonia
namn och vapen, emedan en redan introducerad
Ätt bär dem.
Fortsattes pröfningen af RiddarhusUtskottets,
den 6 sistlidne Junii aflåtne, och
den 23 i samma månad e. m. på bordet
lagde, Memorial, innefattande förnyad t förslag
till Riddarhusordning.
§. 8.
Hufvudman, som fyllt 21 år, och som,
utan afseende å åldern, sjelf vore berättigad
att representations-rätten utöfva, må
hunna befullmägtiga annan introducerad
Adelsman, att intaga säte och stämma för
Ätten. Får Hufvudman, enligt denna Riddarhusordning,
ej utgifva fullmagt, dä
inträde för tillfället närmaste Ättemän, för
hvilken något lagligt hinder icke möter, uti
full hufvudmanna-rätt. Fullmagt, som af
annan person är ut gifven, kan i intet fall
såsom gällande anses.
För öf rigt bör fullmagten, sorn antingen
skall vara med utgifvarens stil öfverallt
skrifven och under skrifven, eller ock
lagligen bestyrkt, ovilkorligen vara författad
efter följande formulair:
Till den Lagtima (Urtima) Riksdag,
som i JV. skall hållas (hålles') tager (tagit)
sin början den (dag och år) be
-
\6G
De u 7 Augusti f. m.
fullmägtigas härmed Q "Titel och Namn')
att för
Grefliga
, ■ Ätten NN. N:o o o
Friherrliga
Commendeurs
A deli ga
intaga Säte och Stämma pä Riddarhuset,
hvarvid han ovilkorligen förpligtas , att
ställa sig till efterrättelse den af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer antagne och besvurne
Regeringsform af den 6 Junii 180g,
jemte Riksdagsordningen af den 10 Februlii
1810 och öfrige gällande Grundlagar,
Ort och Datum.
Namn.
Sigill.
Titel.
Friherre Cederström, Jabob: Den nu
uppläste §. fordrar åtskilliga rättelser. Den
börjar: ”Hufvudman, som fyllt ax år, och
”sorn utan afseende å åldren, sjelf vore berättigad
att representations-rätten utöfva,
’’må kunna befulImägtiga annan introducerad
Adelsman, alt intaga säte och stämma
”för Ätten.” En Hufvudman, som fyllt ai
år, kan ej tilläggas, att genom utgifvandet
af fullmagt utöfva någon vidsträcktare representationsrätt,
än om han vore berättigad
att sjelf intaga säte och stämma på Riddarhuset.
§:n borde således i denna punkt
för mera tydlighets skull lyda: Hufvud•>
Den 7 Augusti f. in.
167
man, som fyllt 21 år, vare berättigad utfärda
fullmagt för annan introducerad Adelsnian
att intaga säte och stämma för
Ätten, derest icke de bestämmelser y ,$*.
innehåller sådant hindra. Härefter afhandlas
hufvudmanna-rätlen, hvarom det heter:
"får Hufvudman, enligt denna Riddarhusordning,
ej utgifva fnllmagt, då inträde
”för tillfället närmaste Ättemän, för hvilken
något lagligt hinder icke möter, uti
"full hufvudmannarätt.” Häraf kan dragas
en dubbel mening. Utskottet liar tydligen
åsyftat, att lagliga hinder skulle möta. Orden
för hvilken, borde således utbytas emot
orden så framt, hvilket jag yrkar mätte
iakttagas. Uti formulairet till fullmagten
fattas på andra raden af formulairet ett
och, som måste ditsättas. Slutliga lydelsen
deraf: ”hvarvid han ovilkorligen för”pliglas
att ställa sig till efterrättelse den
"af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer antag"ne
och besvurne Regeringsform af den 6
”Junii 1809, jemte Riksdagsordningen af
”den 10 Februarii 1810 och öfrige gällan”de
Grundlagar;” torde äfven icke böra lemnäs
oanmärkt. Nu är icke 1809 års Regeringsform
uteslutande gällande; ej eller 1810
års Riksdagsordning, utan med de förändringar,
som sedermera blifvit af Konung
och Ständer gemensamt antagna. Hela denna
citation kan likväl undvikas, om man
i stället inför orden: Rikets gällande Grundlagar.
f
168
Den 7 Augusti f. m.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Med
den siste värde Talaren instämmer jag deri,
att i andra raden af (j. förekommer en omening,
då der står ”utan afseende å åldern.”
Jag tror att denna mening bäst redigeras,
om det sker i enlighet med 18 §. Riksdagsordningen,
nemligen ”utom hvad åldern
”beträffar." Friherre Cederström har äfven
rätt uti, att Grundlagarne icke behöfva
lill årtalet åberopas, utan kunna helt
enkelt utmärkasmed: gällande Grundlagar.
Dessutom förekommer, att ordet och blifvit
utglömdt på andra raden] af formulairet,
hvarefter fullmagter böra ^skrifvas.
Herr von Qvanten , Carl: Mig förefaller
det besynnerligt att en person, som
sjelf icke äger säte och stämma på Riddarhuset,
skall kunna gifva en annan fullmagt
dertill. Om Riddarhuset behöfde förstärkning,
kunde det vara ett sätt att fylla de
tomma platserne genom berättigande för
Hufvudmän, att efter fyllda 21 år gifva fullmagt,
men då Ståndet synes talrikt nog,
hemställer jag, om ej rättigheten att gifva
fullmagt borde börja vid samma ålder, som
rättigheten att sjelf intaga säte, och således
vid a5 år.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Jag är
olycklig nog att icke vara öfvertygad af Friherre
Cederströms och Herr Cederschjölds
påstående, att första raderne i denna §. äro
Den 7 Augusti f. m.
otydliga. Serskildt torde jag få fästa Friherre
Cederslröms uppmärksamhet derpå,
alt den af honom föreslagne redaction är
otillräcklig, enär 18 §. PiiksdagsOrdningen
finnes, och icke blifvit upptagen uti 7 §,
Riddarhus-Ordningen. Utskottets mening
har varit, att utmärka, hvilken som vore
competent att utgifva fullmagt, fastän han
för sin ålder hindrades att sjelf representera.
Herr Cederschjölds förslag tyckes mig
icke göra meningen tydligare; det har blott
den fördel , att vara ordagrant hämtadt
från Riksdags-Ordningen. Att ordet och
blifvit uteslutet på andra sraden af formulairet
till fullmagten, är klarligen ett
tryckfel, och torde ej serdeles löna mödan
att längre uppehålla sig vid. Friherre Cederström
och Herr Cederschjöld hafva ansett,
att årtalen på Grundlagarne, som skola
tjena till efterlefnad, icke behöfva att i
fullmagten utsättas. Detta kan visst vara
likgiltigt; men enär Riksdagsordningen uti
22 §. uttryckligen nämner dessa uti formulairet
till fullmagterne för de 3:ne OfrälseStånden,
har Utskottet trott, att samma
princip bordt följas för Adliga Riksdagsfullrnagter.
Friherre Cederström: Mitt förslag innehöll,
att Hufvudman, som fyllt 21 år,
skulle vara berättigad utfärda fullmagt, derest
icke de bestämmelser 7 §. innefatta,
sådant hindra. Detta tillägg är nödvändigt,
*7°
Den 7 Augusti f. m.
emedan en Hufvudman vid 21 års älder
annars skulle äga en vidsträcktare rättighet,
än som honom tillkomme vid 25 års ålder.
Herr von Hartmansdorff, August: Jemte
det jag instämmer med Herr Cederschjöld
uti hans anmärkning, emot början af ifrågavarande
8 §., får jag tillägga, att istället
för representations-rätten bör stå Riksdagsmannci-rätten.
Vidare nyttjas i denna §.
benämningen närmaste Ättemän, hvilket väl
är det rättaste, om icke olyckan vore, att
uti den redan antagne 5 §. af RiddarhusOrdningen
Ättemännen indelas i äldre och
yngre, hvadan det här, för öfverensstämmelsens
skull, äfven torde böra heta äldste
Ättemän.
Herr Cederschjöld: Jag får, såsom ytterligare
förklaring, påminna, att Utskottet
med uttrycket "utan afseende å åldern"
verkligen åsyftar samma mening, som Friherre
Cederström och jag. Fråga är nu
blott om lämpligaste sättet att uttrycka denna
mening, hvarvid den af mig föreslagne
redaction: utom hvad åldern beträffar synes
både tydligare, och, såsom med 18
§. Riksdags-Ordningen öfverensstämmande,
lämpligare. Jag instämmer äfven uti de
af Herr von Hartmansdorff nyss gjorde tvenne
anmärkningar.
Grefve Mörner, Carl: Det är blott
i anledning af Friherre Cederströms an
-
Den 7 Augusti f. m.
*71
märkning emot 2:dra Momentet af Utskottets
förslag, som jag får fästa uppmärksamheten
derå, att orden: såframt efter orden
närmaste Ättemän, i stället förorden:
för hvilken, icke på minsta sätt göra meningen
tydligare, enär Momentet, som är
enahanda med sista Momentet af 6 §. i nu
gällande Riddarhusordning, fullkomligen öfverensstämmer
med den ordställning, som
vanligen brukas i Svenska språket, och jag
kan derföre ej inse nödvändigheten af den
ordförändring Friherre Cederström yrkat.
Grefve Spens, Carl Gustaf: I afseende
på Herrar von HartmansdorfFs och Cederschjölds
anmärkningar, att ordet äldste
Ättemän borde nyttjas i stället för ordet
närmaste Ättemän, är jag hufvudsakligen
ense med nämnde Ilerrar, men hör tillika
erindra, att då i 5 §. står äldre och yngre
Ättemän, är i 6 §. omtaladt den, som är
Hufvudmannen närmast, och att någon fullkomlig
likstämmighet i termer således ändock
icke står att vinna. Dessutom får jag
hemställa, om ej de på åttonde raden af ifrågavarande
8 §. nyttjade orden för tillfället
kunde helt och hållit utgå.
Herr Dalman, Lars Johan: Jag ber
att få förena mig med Herr von Qvanten
i uttryckandet af den öfvertj^gelse, att Hufvudman
ej bör få utfärda fullmagt, förrän
han sjelf är Riksdagsmanna-giid, det vill
Den 7 Augusti f. m.
säga fyllt a5 år. Han synes ej kunna transportera
en rätt, som han ej sjelf äger. På
denna grund och då Ridderskapet och Adeln
i alla fall är mycket öfvertaligt, protesterar
jag emot rätt att utgifva fullmagt, eller
direct utnämnande af Representant för
en Hufvudman under a5 år.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å 8 §. i nya Riddarhusordningen.
Ropades Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence yttrade,
att, då Ridderskapet och Adeln icke
antog Utskottets förslag, samt flere anmärkningar
vid denna §. blifvit gjorde, ansåg
Hans Excellence sig böra å hvarje anmärkning
framställa serskild proposition; i följd
hvaraf Hans Excellence nu först hemställde,
att orden: 2/ ur måtte förändras till:
2.5 år.
Grefve Spens: Jag hemställer, om det
icke, i fall Herr von Q vantens förslag gillas,
vore bättre säga: Hufvudman som sjelf
är i allo berättigad att utöfva Riksdagsmannarätt;
än att med ziffra utsätta någon
viss ålder.
Den 7 Augusti f. m.
Herr Cederschjöld: Då i de andra 3:ne
RiksStånden man vid 21 års ålder liar rätt
att deltaga uti Riksdagsmanna-val, ser jag
ej något skäl alt förbjuda Adelsman, som
är vid denna ålder, att välja sitt Ombud
och utgifva fullmagt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken erindrade, att sedan Ståndet
redan förklarat öfverläggningen fulländad,
kunde någon ytterligare discussion icke
vidare äga runi, utan torde Ståndet endast
afgifva svar å de propositioner Hans Excellence
komme att framställa; hvarefter Hans
Excellence föreslog, att de af Utskottet nyttjade
orden 2/ är måtte bibehållas.
Ropades Ja.
Hans Excellence gjorde proposition till
bifall å Friherre Cederströms redactionsförändring,
angående citation af 7 §. RiddarhusOrd
nin gen.
Ropades Nej.
Hans Excellence föreslog bifall å Herr
Cederschjölds redactions-förändring, att i
stället för orden: utan afseende ä åldern_,
borde införas orden: utom hvad åldern beträffar.
Bifölls.
Uppå framställd proposition, ogillade
Ridderskapet och Adeln förslaget, att ordet
äldste borde införas i stället för ordet
närmastej samt godkände Utskottets förslag
i denna del.
%
Den 7 Augusti f. m.
Hans Excellence hemställde att, pä sätt
Friherre Cederström föreslagit, orden: för
hvilken något lagligt hinder icke möter
måtte utbytas mot orden: så framt något
lagligt hinder icke möter.
Ropades Ja och Nej.
Uppå derefter framställd proposition,
blef Utskottets förslag i denna del af Ridderskapet
och Adeln bifallit.
Hans Excellence föreslog, att uti formulairet
till fullmagten ordet och malte
tillsättas emellan orden hällas och tager.
Bifölls.
Hans Excellence hemställde, att, i stället
för namn och data på Grundlagarne i
slutet af Fullmagts-formuiairet, endast måtte
införas näst efter ordet: efterrättelse orden:
Rikets gällande Grundlagar.
Bifölls.
§• 9-
Bänkarne i PleniRummet numereras
säj att första Bänken blir den främsta till
höger om LandtMarskalksBordetj andraj den
främsta till vänster, tredje_, den andra till
höger o. s. v. Vid början af hvarje Riksdag
bestämmes alla lefvande Ätters säte å
Riddarhuset, så att de främsta intaga första
Bänkenj de derefter följande andraj o. s. v.
Herr Crusenstolpe, Magrius Jacob: Syftemålet
med denna §. är påtagligen, att
Den 7 Augusti f. ra.
försäkra hvar och en af Adelns Ledamöter
om den plats dem tillkommer. Detta synes
vunnit genom sista punkten. Den första
hemställer jag derföre må försvinna, af
anledning, att om offentlighet vid öfverläggningarne,
såsom här redan är beslutadt,
kommer att eg a rum, måhända en förändring
af liela salens inredning tillika med
Herr LandtMarskalkens egen plats jemväl
kan ske, hvarvid denna föreskrift kunde
komma att lägga hinder emot verkställigheten
deraf.
Herr Bråkenhjelms Pehr Reinhold:
Såvida någon påföljd skall ega rum af sednare
Momentet, måste det vara bestämdt,
hvilken skall sitta på första Bänken, hvilken
på den andra o. s. v. Om framdeles
LandtMarskalkens plats kommer alt förändras,
kan delta icke hafva något inflytande
på redactionen af paragrafen, emedan
man i alla fall kan - få den första bänken
till höger, och den andra till vänster, om
LandtMarskalken o. s. v.
Uppå derefter af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef Utskottets förslag
till g §, af Ridderskapet och Adeln godkändt.
§. 10.
Sä snart LandtMarskalk j enligt 5a
Re gerings Formen och 23 $. af Riksdags
-
i
176
Den 7 Augusti f. m«
Ordningen , blifvit af Konungen i Nåder
utnämnd, och af de sune äldste närvarande
Grefvar, till hvilka Kongl. Maj:t honom
öfverlemnarj till Riddarhuset beledsagad
, emottages han derstädes vid ingången
af Riddarhus Dir ectionen , RiddarhusSecreteraren
och de öfrige till RiddarhusCancelliet
hörande personer. Derefter sammanträder,
f oljande dagen, å utsatt timma,
efter föregånget anslag RiddarhusDirectionen,
för att förrätta anteckningen, under
LandtMarskalkens Ordförande, hvarvid han
likväl ej deltager i öfverläggningarne och
besluten, på annat sätt, än såsom i Ridderskåpets
och Adelns Plena. Med anteckning
förstås den åtgärd, hvarigenom en Adelsmans
begäran om inträde å Riddarhuset,
såsom Riksdagsman, varder, pä sätt denna
Riddarhusordning föreskrifver, behörigen
pröfvad; saint, derest något hinder icke
möter, hans namn och värdighet införd i
en för sådant ändamål på alla lefvande
Åtter, efter stadgad Nummerföljd, inrättad
uppropslista, och honom tillställd en
med Riddarhusets Sigill påtryckt Polett,
med påskrift af Ättens nummer och namn,
den antecknades förnamn, samt nummer pä
den Ränk, der hans ställe är honom anordnadt.
Skulle emellan cle personer, hvilka
anteckningen sålunda förrätta, olika meningar
uppstå, af göres frågan efter de fleste
rösterne. Uppkomma paria vota, gä/le
den
4
Den 7 A ugusti f. m.
den meningj för hvilken den främste Ledamoten
i RiddarhusDirectionen sig förklarar.
Herr Cederschjöldt Som det kan inträffa,
att Riksdag börjar dagen näst före
en Helgedag* och det icke vöre lämpligt
att på en sådan dag sammanträda till an*
teckning; får jag hemställa * om icke menin*
gen kunde så ändras, att i stället för orden:
följande dagen i kunde stå: följande
söcknedag.
Uppå af Hans Excellence Herr Gref*
ven och LandtMarskalken framställd proposition*
blef denna §. godkänd med den
förändring* att orden: följahde dagen skul*
le utbytas mot ordeni följande söcknedag.
§• ti* ]
Sädana anteckningar böra vara St:ne , beti
förrättas hvardera med anie upprop j bärandes
första, anteckningens båda upprop
Ske pä serskildta dagar , men efter hvarandra
j sä framt ej Helgedag inträffar, då
det sednare uppropet bl ifver hästa Söcknedag.
Andra anteckningens båda upprop ske
på en dag * hvilken bör vara den närmast
helgfria före den, som Konungen i Nåder
bestämt till Ständernes sammanträde pä
Rikssalen.
Derefter må anteckning verkställas Och
36 H, ia
178 Den 7 Augusti f. m.
Pollett meddelas, endast inför..Riddarhus.-  Utskottet, hvilket i sådant ändamål sammanträder
en half timma före hvarje Plenum.
Ej må någon antecknas eller pollett
erhålla, som icke personligen sig anmäler.
Vid anteckningen, och då inträdespollett erli
ä lies, tilldelas hvarje Ledajnot ett tryckt
exemplar af denna Riddarhusordning.
Herr von Hartmansdorff: Jag har blott
vid ördställningeri en anmärkning att göra.
Det slär nemligen: ,J,bÖrandes forsta anteckningens
tvenne upprop ske på serskilda da”gar,
men efter hvarandra, så framt ej
”helgedag inträffar.” Det.är naturligt, att
dagarne måste inträffa efter hvarandra. Således
skulle jag tro, att man rigtigare sade:
serskildta, näst efter hvarandra följande
i dagar.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalkengjord proposition
bifölls Utskotts förslag tilltr §., med den
af Herr von Hartmansdorff i 1 Momentet
föreslagne förändring, eller att orden: serskildta,
dagar, men efter hvarandra, skulle
förändras till: serskildta, näst efter hvarandra
följande, dagar.
§• 12-
Häfver Ättemän i behörig ordning antecknad
blifvit, ege i sådant fall Hufvudman
rättighet att, i grund af behörig Fullmakt,
säte för annan Ätt intaga. Har Hufvudman
Fullmakt utgifvit, vare han för
Ken y Augusti f. ra.
r79
den Riksdagen skiljd fråm ute/ningen af
Riksdagsmannarätt, i de fall, dä
Fullmäktig aflidit, sin rätt förlorat, utrikes
rest, eller sin pollett till RiddarhusUtskottet
åter/emnat.
Dör, under påstående Riksdag, den,
som Fnllmagt utgifvit, lennie \Fullmägtig
det säte, lian på grund af samma Fullmagi
innehaft.
Blifver junder påstående Riksdag, Fullmägtig
Hufvudman för egen Ätt, och intager
säte för densamma, vare han bibehullen
vid innehafvande befqttning såsom
Electcr-, Utskotts- eiler JVämndsLédamot.
Låg samma vare med den, som under påstående
Riksdag blir Hufvudman och intaf
ger säte för en Ätt af högre värdighet. 1
Herr von Schulzenheim, David: Att
åsidosätta utöfningen af egen rätt för att
låna andras likartade rättigheter, synes tnig
åtminstone icke vara öfverensstämmande
med god ordning. Jag tror således att
den, sorn sjelf är Hufvudman, icke bör få
såsom Fullmägtig intaga säte för annan Ätt,
utom i det fall, sorn i början af den närvarande
§. antydes, nemligen, att Ättemän
redan förut i behörig ordning blifvit antecknad.
I alla andra händelser tror jag
icke man bör ega ratt att, med sjelfmant
och frivilligt försakande af egen Representa36
H. ta*
Den 7 Augusti f. nt.
tionsrält, såsom Fullmägtig för annan söta
inträde på Riddarhuset. Utgående från
denna öfvertygelse* hvilken jag ej eller
på något ställe i det nya förslaget finner
vara bestämdt motsagd* hemställer jag,
om icke sista afdelningen i ii §. kunde er*
fordra någon redactionsjemnkning. Orden:
"btifver Fullmägtig Hufvudman för egen
”Ätt, och intager säte för densamma,” tyckas
innebära mera en slags facultativ tillå*
telse, än ett imperativt stadgande, oell
det synes efter denna redaction, som skulle
det Vara Hufvudman öppet letnnadt* att
efter godlycko intaga säte eller icke för
egen Ätt. Jag deremot bar trott, att bart
bordé ovilkorligen vara dertill förpliktad,
utom i den händelse, såsom jag nyss bade
äran yttra, att annan Ättemän redan i behörig
ordning blifvit antecknad* Jag bern*
ställer således, om icke följande något ändrade
redactionsförslag måhända vore tuera
lämpligt;
”Blifver under påstående fiiksdag Full*
”mägtig Hufvudman för egen Ätt, och haf*
”ver icke Ättemän, i behörig ordning, re”dan
intagit säte för Ätten* intage då Huf*
”vudman säte för densamma, Och varde bibehållen
vid innehafvande befattning, såbom
Elector-, Utskotts* elier NämndsLe*
”damot. Lag samma vare med den, sorn
”under påstående Riksdag blir Hufvudman
”för en Ätt af högre värdighet.”
Den 7 Augusti f. m- »8t
Jag styrkes ännu mer i denna tanka,
då jag ser, att den emot 12 §. i förslaget
svarande 5 §. i gamla RiddarhusQrdningen,
inneliåller följande stadgande: "JSUfr
’Jver under påstående Riksdag_, Ättemän
”eller Fullmägtig, genom Hufvudmans afJ’gångj
sjelf Hufvudmanj intage han sä”te
för Ätten, utan att skiljas frän egen”skap
af Electorj Utksotts- eller Nämnds"Ledamot.
"
Grefve Mörner: I anledning af den siste
värde Talarens anmärkning får jag äran
tillkännagifva, att Utskottet verkligen ansett
det böra bero på Fullmägtigs eget val.
när han blir Hufvudman, att lemna sin
förra plats eller icke.
Herr Cederschjöld: Af det förslag den
förste värde Talaren framställt, kan jag
icke se någon väsendtlig fördel, men deremot
betydliga olägenheter; emedan en,
som sitter för Fullmakt, och tillika är Ledamot
i Utskott, genom ett dylikt dödsfall
kunde komma att uppstiga till Ordförande
i Utskottet, och uttränga den förut
varande, till obehag icke blott för sig sjelf,
utan kanske mången gång för Riksdagsärendernes
behandling.
Herr Riben: I anledning af Herr von
Schulzenheims förslag, uther jag mig först
fä fästa hans uppmärksamhet dervid, att
här icke är fråga om alt intaga säle på
182 Den 7 Augusti f, ra.
Riddarhuset, ty detta har man redan intagit,
innan den ifrågavarande casus kan inträffa,
utan frågan är, om man skall få bibehålla,
eller icke, det rum man har. Jag
är hufvudsakligen förekommen af Herr Cederschjöld
i afseende på omnämnandet af
de oredor, som kunde uppkomma, om Ridderskapet
och Adeln bifaller Herr von
Schul zenheims redaction; men såsom ett
tillägg vågar äfven jag anföra ett ytterligare
exempel. Man tänke sig en ung Grefve
af någon bland Rikets äldsta Ätter, hvilken
gör sin första Riksdag såsom Fullmägtig
för en yngre Ätt; han väljes till Ledamot
i Utskott. Under Riksdagens lopp dör
Hufvudmannen för hans egen Ätt. Enligt
Herr von Sehulzenheims förslag skulle han
då genast vara tvungen sitta för sin egen
Ätt, och ovilkorligen uppflyttas till Ordförande
i Utskottet; ett förtroende, som han
måhända i sina unga år icke anser sig
sjelf vuxen,
Herr von Schulzenheim: Jag erkänner
visserligen till en del riktigheten af de anmärkningar
Herrar Cederschjöld och Riben
gjort vid mitt förslag; men jag tror i allmänhet
icke, att principer böra vika för
de partiella svårigheter, sorn möjligen kunna
förete sig vid deras tillämpning. Utskottets
närvarande förslag, om det eljest skall
kunna anses för fullt cansequent, mäste väl
Utgå från den allmänna principen, att Huf
-
Den 7 Augusti f. t».
183
vudmän skulle i allmänhet ega eller höra
ega en så beskaffad optionsrätt, att de efter
eget val kunna intaga säte för sin Ätt,
eller sitta för Fullmakt. Det är en sådan
princip jag icke tror vara den rätta, och
hvars application jag tagit mig friheten bestrida,
utan att derföre förbise de svårigheter,
som på andra sidan kunna uppkomma.
Friherre Cederström: Jag instämmer
nied Herr von Schulzenheim, och anser
hans redactionsförslag riktigt. Deremot kan
jag icke gilla den af andra Talare uppgiflie
orsak till bibehållande af Utskottets redactionsförslag;
ty man kan icke medge,
att den unge Riksdagsmannen är så ung,
att han icke kan utöfva sitt Riksdagsmannakall
i Utskott; då vöre han lika litet
tjenlig, att utöfva det i Ståndets plenum.
Men om man ville tillägga Ståndets Electorer
en vidsträcktare valrätt i afseende på
Utskott, så vore alltsammans hjelpt med
alt frånkänna en sådan Ledamot, som flyttar
rum på Riddarhuset, rättigheten att
qvarblifva i Utskott. Om man åter supponerar
, att den Ledamot Electorerne Valt<
i allt fall bör qvarstanna, så gör nummern
härvid ingenting lill saken, Någon egentlig
olägenhet deraf, att den ena eller andra
för ordet i Utskott, kan jag icke inse.
Jag skulle tro, att då på.ena sidan den
princip är gifven, att Hufvudman skall
184
Den 7 Augusti f. ns.
sitta för egen Ätt, nfir han antecknat sig i
laga tid, eller innan Ättemän intagit säte
för Ätten, faller det af sig sjelf, att då
Hufvud mannen dör, Fullmägtigen förlorar
Säle och stämma, emedan detta annars skulle
stå i tydlig strid emot hvad §:n säger om
Hufvudmans skyldighet i allmänhet.
Herr Printzensköld, Axel: Det vore
visserligen en stor lycka, om den af Friherre
Cederström åberopade jemlikhetsprincip
i verkligheten existerade; men så länge
försynen utdelar de moraliska håfvorna lika
ojemnt, som de physiska, torde det icke
kunna tagas för afgjordt, att den ena lika
val passar till UtskottsOrdförande, som en
minan. Jag tror derföre, att man bör förutse
det fall, då en möjligen skicklig Ledamot,
som likväl icke passade till Ordförande,
genom tillträde af Hufvudmannarätt kunde
uttränga den sednare, och således lemna
i hans fria val att, genom begagnande
af sin rätt, emottaga Ordförandeskapet eller
ock förblifva på den plats han innehar.
Derföre anser jag Utskottets förslag vara
det lämpligaste, dock med tillägg vid orden
i Rlifver under påstående Riksdag Fullmägtig
Hufvudman för egen Ätt, af orden:
genom arf'då det komme att heta:
Blifver under påstående Riksdag Ful/mägtig
genom arf Hufvudman (Scc. Likaledes
borde i sednare puncten heta: Lag samma
vare med den, som under påspående Riks-?
Den 7 Augusti f. m.
185
dag pä nämnde sätt blir Hufvudman
&p. I defta fall kommer endast Ödet att
afgöra saken, då deremot nu en person
skulle kunna under påstående Riksdag upp*,
höjas till högre värdighet, och introduceras
för att taga Ordförandeskapet i det Ut-*
skott lian vore Ledamot.
Vid andra Momentet liar jag äfven en
anmärkning att göra. Der står nemligen
icke, huru förhållas bör, om en person, som
utgifvit fullmakt under Riksdagen, ställes
under förmyndare, gör poncours eller bysättes.
Den förstnämnde af dessa händelserbar
verkligen inträffat under denna Riksdag,
och Utskottet ansåg sig vid detta tillfälle
böra tillämpa det redan befintliga stad-,
gande så ex analogia, att Fullmäktigen måste
återlemna sin polett. Jag önskar således,
att någon bestämd föreskrift om dylika
händelser måtte här inflyta, och föreslår
följande redaclionsföräpdring: Om den,
sorn fullmakt utgifyit, under påstående Riksdag
dör, eller på annat sätt förlorar sin representationsrätt,
lemne Fullmäktig det säte
lian på grund af samma fullmakt innehaft,
Herr Riben: Jag bar den öfvertygelse,
att Hufvudman för en Ätt icke bör vid Riksdagens
början få uttaga pollett för en annan
Ätt, och denna princip har äfven RiddarhusUtskottet
erkänt. Men det är en annan
allmännare princip, som består uti att
*86
Den 7 Augusti f. ni.
vaka öfver, det icke Ordförandeskapet i Utskott
rubbas. Jag kan icke instämma med
Friherre Cederström deri, att hvar och en ,
sorn duger till Ledamot, äfven duger till
Ordförande. Tvärtom tror jag mången skicklig
Ledamot kan vara en dålig Ordförande.
Det är klart, att Ordförander alltid mäste
utöfva ett ganska stort inflytande på Utskottets
arbeten, och jag anser mycket vådligt,
om Ordförandeskapet t. ex. i Statseller
ConslitutionsUtskotten skulle på detta
sätt kunna ombytas. Då Grundlagarne stadga,
att Ordförandeplatsen skall innehafVas
af en Ledamot från Riddarhuset, har jag
trott det vara, så att säga, en skyldig egard
af Adeln för de öfrige Stånden, att i sin
StåndsOrdning iakttaga, att det vigtiga Ordförandeskapet
icke kan blifva på slump flyttadt
från den ena till den andra. För min
del kan jag således icke annat än vidhålla
Utskottets förslag, samt yrka proposition
derå, ulan det tillägg Herr Printzensköld
föreslagit, såsom icke af behofvet påkalladt.
Deremot förenar jag mig tued Herr Printzensköld
om dess förslag i afseende på medlersta
puncten.
Hans Excellence Herr Grefve Be la GardieJacob:
Jag ämnade göra en vördsam
framställning i anledning af denna §; men förekommen
af Herr Printzensköld, vill jag
allenast nämna, att de 5 första Momenterne
af 7 §. alla kunna inträffa med en Huf
-
Den 7 Augusti f. m.
*87
vudman, som ulgifvit fullmakt. Då här lik-»
väl icke står nämndt, huru skall förfdräs
med Fullmäktig för eil sådan person, hvil-'
ken redan erhållit pollett, så instämmer jag
med Herr Printzensköld, att redäctiohen
må så förändras i medlersta Momentet: Dör
wider påstående Riksdag den som fullmakt
ntgifvitj eiler bi ifver på annat sätt sin
Riksdagsmannarätt förlustig> leaine Fullmäktig
det säte o. s. v.
Herr von Hartmansdorff: I anledning
af Herr Friherre Cederströms anförande,
hör jag lyckönska hvarje Ledamot af Ridderskapet
och Adeln, hvilken första gången
utöfvande sin Riksdagsmannarätt genastanser
sig skicklig icke blott att vara UtskottsLedamot,
ulan äfven att leda ett Utskotts
öfverläggningar. Men denna fördelaktiga
tanka om egen förmåga hyser visserligen
icke mängden af dem, som sitta för fullmakt;
och något afseende bör man väl hafva
på deras egen öfvertygelse om sin skicklighet,
att mera gagna det allmänna genom
bibehållande af sina platser såsom Ledamöter
än såsom Ordförande i Utskott. Den
närvarande redactionen lägger, i alla fall,
icke något hinder häremot för den, som
tror sig om förmågan, fastän hon tillåter
den, sorn har en ringare tanka om sin skicklighet,
att på sin plats förblifva. Det har
blifvit anmärkt, att icke blott dödsfall, utan
äfven andfa hinder kunna skilja den, sorn
*88 Den 7 Augusti f. m.
Mtgifvit fullmakt från dertill erforderliga
.egenskaper. Jag anser derföre i sin qrd.-  ning, alt rättigheten att vara Representant,
upphör äfven för Fullmäktig, hvilken ej eller
i andra hänseenden bör hafva större
Vätt, än den som utgifyit fullmakten.
Herr Cederschjöld: I anledning af flere
anmärkningar vid denpa §, i synnerhet
Herr von Schulzenheims anförande, får jag
vördsamt hemställa, om icke, i händelse detta
förslag antages, man åtminstone bör bibehålla
det förra stadgandet i RiddarhusOrdr
llingen, att sätet i Utskott förloras för Ledamot,
då han ifrån Fullmäktig blifver Hufvudman
för egen Ätt, Jag tror det kan vara
skäl, att icke öfverlemna åt Ledamotens
egen pröfning, huruvida han bör uppstiga
till Ordförandestolen, helst de, som äro
minst skickliga, merendels hysa om sig sjelfva
den bästa tanka.
Grefve von Fersen > Hans: Vid denna
täger äfven jag mig friheten göra en anmärkning,
ehuru densamma är i rak strid
med den af Herr Printzensköld framstäldta.
Jag för min del kan icke inse hvarken nystan
eller nödvändigheten af, men väl olämpligheten
deruti, att en Riksdagsman, sorn
börjat sitt Representanlkall, skall blifva afbruten
deruti, utan eget förvållande, I följd
hvarutaf jag tar mig friheten uti denna §.
föreslå en annan redaction af följande ly
-
fién 7 Augusti f; irt.
delset Dör under påstående Ritsdag dert,’
som fullmakt utgifvit, bibehålle dock Fullmäktig
det säte han på grund af Samma full-»-  makt innehaft.
Friherre Cederström: Annat är olikhet
i egenskaper menniskor emellan, och annat,
huruvida Lagstiftaren kan förutsätta en
sådan olikhet. Sedan Lagen bestämt vilkoren
för utöfningen af Riksdagsmannarätten,
är det klart, att dessa vilkor böra vara lika
för alla. Om man fruktar någon oreda af
förflyttningen från en plats till en annan ,
genom nummerförändring, Så är det vida
rättsenligare, att en sådan Representant upphör
vara Ledamot i Utskott, och blir återvald
af Electorenle till Ledamot af Utskott
eller Nämnd. Då upphör också ali anledning
till tvetydighet i stadgandet. Om detta
erkännes, kan den fedaction Herr HofCanz-*
leren föreslagit, mycket väl antagas.
Grefve Spens: Jag hemställer, 6m det
icke vöre lämpligast, att början af tredje
Momentet erhöll följande lydelse: Blifver
under påstående Riksdag fullmäktig Hufvudman
för egen Ätt, äge han ej, att intaga
säte för densamma, nieh väre bibehållen
vid innehafvande befattningsåsoni
Élector j Utskotts- eller NäimtdsLedamot.
Jag ledeS till detta förslag af de nya’
skäl här blifvit anförde mot möjligheten
för eö person, att få välja sjelf om han vilk
t90 Den 7 Augusti f. m.
vara Ledamot ejler iclie af Utskott. Jag
tror att på detta sätt redactionen skall förena
åtskilliga af de meningar man här förfäktat.
Herr Riben : I anledning af Grefve von
Perséns yttrande får jag äran nämna * att
d-et strider mot all Lagprincip, att Fullmäktig
skulle kunna finnas utan Hufvudman.
Härigenom kan det besynnerliga fall inträffa,
att en utslocknad Ätt komme att fortfarande
representeras. För öfrigt förblifver
jag vid mitt yrkandeom bifall lill sista Momentet
af förslaget, sådant det är. Friherre
Gederström lrar trott, att om vid en sådan
casus, som här är supponerad, Fullmäktig
lemnade sin plats i Utskott, det kunde bero
på- Electorerne att åter invälja honom eller
icke. Det är sant; men äfven då uppkommer
den olägenheten,' att Electorerne,
möjligtvis icke vilja taga bort Ordförandeskapet
från den varande Ordföranden. I anledning
af Friherre Cederströms yrkande
af likhet i Lagstiftningen, får jag yttra, att
det ofta funnits nödigt alt vid sidan af allmän
Lag ställa en undantagslag.
Hans Excellence Herr Grefve t)e la
Gardie: Ja‘g kan för ingen del instämma 1
Grefve von Fersens mening. Den är af Herr
Riben så fullständigt vederlagd, att jag är
öfvertygad grefve Von Fersen skall finna.t
att det icke går an. I afseende å andra
Den 7 Augusti f. m. igt
Momentet, hemställer jag, om icke berörde
Moment kunde erhålla följande lydelse: Dör
den, som fullmagt utgifvit, eller blifver han
sin representationsrätt förlustig, lemne Fujlmägtig
det säle han på grund af samma fullmagt
innehaft.
■c..
Herr Tham, Wolrath: Jag skulle heldre
vilja antaga Grefve Spens’s redaction
af 3 Momentet än Friherre Cederslröms.
Då jag icke finner på nå£ot enda ställe,
hvarken i nu gällande Riddarhusordning
eller i det nya förslaget, förbjudet för Hufvudman
att emottaga fullmakt af annan Ätts
Hufvudman, finner jag ieke eller, hvarföre
Fullmäktig skulle trugas alt lemna erhållen
fullmakt för att sitta' för sin egen Ätt.
Jag finner det ena icke mera nödvändigt
än det andra, helst det sednare lika väl som
det förra kan föranleda till oreda och villervalla
i Utskotten.
Herr Printzensköld: Vid tredje Morn*
äro redan så mångå anmärkningar gjorda ,
att jag tvekade ännu mer öka deras antal,
om jag icke vore angelägen att få redactionen
så tydlig som möjligt. Förslaget lyder
nu: ”Blifver under påstående Riksdag
”Fullmäktig Hufvudman för egen Ätt, och
”intager säte för densamma, vare han bi”behållen
vid innehafvande befattning så”som
Eleclor, tJtskotts- eller NämndsLcda”mot.
” Det ser här ut, som om han skulle
Den j Augusti f. m»
blifva förlustig en dylik befattning, i falt
lian icke intager säte för egen Ätt. Jag får
derföre föreslå * att den sednare delen af
punkten måtte komma att lyda: Vare han
likväl bibehållen &c.
Hans E.xcellence Herr Grefven och
Landt Marskalken föreslog bifall till första
Momentet af 12 §.
Ropades Ja»
Hans Excellence gjorde derefter proposition
till bifall å andra Momentet af
samma §.
Ropades' Nej.
1 anledning hvaraf Hans Excellencé
hemställde, att ahdra Mbmentet måtte erhålla
följande lydelse: Dör den, sorn fullmakt
utgifvit, eller blifver han sin representationsrätt
förlustig, temrle Fullmägtig
det säte han på grund af samma fullmagi
innehåft.
Ropades stärka Ja blandade med Nej.-
Herr vofi Hartmansdorff: Då RidderSknpet
och Adeln behagar erindra sig att
ingen kan gifva bättre rätt än han sjelf äger,
så lärer deraf tydligt följa, ätt öm Hufvudman
Upphör att sjelf vara berättigad tilt
Riksdagsmanna-kallets utöfning, mäste också
hans fullmägtig förlora samma rätt; Något
-
T) <’ 11 n A ti g 11 s t i f. rn.
got annat innehåller icke förslaget; således
tillstyrker jag bifall derå.
Uppå derefter förnyad proposition, blef
den af Hans Excellence sist föreslagne redaction
af Ridderskapet och Adeln godkänd.
Herr Cederschiöld: I anledning af de
anmärkningar, som blifvit gjorde vid tredje
Momentet, hemställer jag, om det icke vore
lämpligast att bibehålla andra Momentet
i den gamla 5 §., med en obetydlig
jemkning, som jag skall be att få uppläsa:
’’Ellfver under påstående Riksdag Ättemän
''sjelf Hufvudman, bibehålie han sin egen”skap
af Bänkman, Elektor, Utskotts- eller
”Nämnds Ledamot.”
Hans Excellence Herr Gr ef vett och
LandtMarskalken föreslog bifall å tredje
Momentet af 12 §.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall å samma Moment, under
iakttagande af den utaf Herr von Schulzenheim
föreslagne redactions-förändring.
Ropades Nej.
Hans Excellence föreslog derpå bifall
till 3:dje Momentet, med det af Herr Printzensköld
dervid gjorde tillägg, eller att or36
II. ' ,3
Den 7 Augusti f. m.
det: likväl måtte införas emellan orden:
han och bibehållen.
Bifölls.
§• *3.
Den, hvilken första gången såsom Riksdagsman
sig anmäler, åligge att om sin ålder,
i fall sådant äskås, uppte bevis genom
Utdrag af Kyrkoboken ifrån den församling,
der han född är. Finnes ej Kyrkobok,
gälle dä bevis af någon Konungens
Embetsman i orten. Företer sig anledning,
att inlemnadt betyg är oriktigt, blifve inlemnaren
genast tilltalad i laga ordning,
och erhålle ej inträdes-pollett, innan han
sig inför Domstol rättfärdigat. Innehålla
de å Riddarhuset befintliga Genealogiska
Tabeller fullständig underrättelse om den
sökandes födelseår och dag, är ej annat bevis
af nöden; men påstår den Sökande, att
Genealogiens uppgifter äro oriktiga, hvite
frågan om polletts erhållande, till dess
han anskaffar bevis. Anmäla sig på en
gång flere, som göra anspråk på Hufvudmannarätt
för samma Ätt, eller på närmare
Ättemannarätt, eller klagar någon deröfver,
att pollett blifvit utlemnad på grund
af förment oriktig Genealogie, dä blifve,
eller fortfare att vara, antecknad den, sorn
enligt Genealogien är närmast berättigad,
till dess den andre sin bättre rätt med antaglige
bevis vederbörligen styrkt.
Hvilken §. blef af Ridderskapet och
Adeln godkänd.
Den 7 Augusti f. m.
§• J4-
Uppvisas vid en och samma anteckning
s:ne eller flere fullmagter för en och sam~
nid Ätt, varde alla, ehuru af behörig Man
utgifne, ogillade. Anmälas sådanefullmagter
vid olika anteckningar, galle den sorn
först uppvisad blifvit. Den, som med obe»
hörigt ingifvande af en eller flere fullmagter
beträdes, kommer för ett sådant förhållande,
hvilket uti RiddarhusUtskottet undersökas
bör, alt anses säte och stämma
på Riddarhuset, för längre eller kortare
lid, förlustig, allt efter" hvad Ridderskapet
och Adeln in Pleno derom kan rättvist
pröfva.
Denna §. blef af Ricklerskapet och
Adeln bifallen.
§- 15.
Den, hvars anhållan om inträdes-pollett
icke blifvit beviljad, vare berättigad,
om han det äskar, att få förhållandet genom
Ordföranden i RiddarhusDirectionen
eller RiddarhusUtskottet anmäldt i först
inträffande Plenum hos Ridderskapet och
Adeln, pä hvars slutliga af görande frågan
kommer att bero.
Bifölls,
§• *6.
Ingen må på Riddarhuset inträda, innan
han för vakthaf vande UnderOJfcera36
H. i3*
I)eu 7 Augusti f. m.
ren uppvist elen honom lémnade inträdespollett.
Utlånar Ledamot sin pollett åt någon
till inträde på Riddarhuset icke berättigad
person, för att honom såmedelst inträde
förskaffa , vare den, sorn polletten utlånt,
säte och stämma, den Riksdagen, förlustig.
Frågan härom bör i RiddarhusUtskottet
undersökas, för att sedermera af
Ridderskapet och Adeln in Pleno af göras.
Herr Cederschjöld: Då fråga möjligtvis
kan uppstå orri vaktens indragning vid
Biddar-h-us-dörren, bör densamma i denna
§. icke bestämdt nämnas; utan bör man i
min tanka nyttja ordet Vederbörande, och
sålunda ej betaga sig möjligheten, att befria
mililairen från denna vaktgöring.
Grefve Mörner: Då Ridderskapet och
Adeln icke beslutat indragning af vakten,
lärer något annat stadgande, än det, sora
finnes i Utskottets redactions-förslag, icke
vara lämpligt.
Herr Printzensköld: Mig vetterligt bar
ingen fråga varit om vaktens indragning;
och då jag anser den väkt vi äga vara en
hedersvakt, tror jag redactionen, sådan den
är, böra bibehållas.
Uppå af lians Exeellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställd proposition,
blef 16 af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Den 7 Augusti f. tn.
■97
§• '7-
Innan andra anteckningen för sig gått,
må ej beslut fattas uti Ståndet, rörande
ämnen, hvilka tåla uppskof.
Uppå framställd proposition, Lief denna
§. af Ridderskapet och Adeln antagen.
§• 18.
Sedan Riksdagen af Konungen blifvit
å Rikssalen öppnad, bör nästa söknedag derefter,
så vida Plenum Plenorum icke ä samma
dag är anbefalldt, val af Electorer verkställas.
Med detta va.l förhålles så, ai'c, enligt
antecknings-listan, samtelige Ridderskapets
och Adelns hela antal delas uti 5 serskildta,
men till beloppet lika, delar, hvarvid,
om något mindre antal skulle öfverblifva,
detsamma på de sista afdelningarne
med en person på hvardera fördelas bör.
Sedan detta blifvit verkstäldt, och trjckt
förteckning pä afdelningarne utdelad, utväljer
hvarje afdelning inom sig, på sätt
som i SS- 3i och 33 för val i allmänhet
föreskrifva är, 5 Electorer. Afgår Elector
under Riksdagen, välje den afdelning, till
hvilken han hört, en annan i hans ställe,
på. sätt stadgadt är.
Grefve Posse, Arvid: Med hänvisning
till de skäl, som förra Riksdagen anfördes,
har Utskottet tillstyrkt, att Bänkmansvalen
må ufskaffas, och Electorer utses i Ridder
-
Den 7 Augusti f. m.
skåpets och Adelns Plena. De anmärkningar,
som emot della förslag blifvit gjorde,
har Utskottet ansett af den underordnade
beskaffenhet, alt de ej fö 11 jente vederläggning,
och orsaken, hvarföre Utskottet så
kortvilligt behandlat dessa anmärkningar,
torde böra sökas deruti, att Utskottet ansett
opinionen emot Bänkmansvalen vara
stadgad och allmän. Men jag har noga och
fördomsfritt öfverlänkt förhållandet, och
dervid funnit saken af den beskaffenhet,
att om opinionen verkligen är emot Bänkmansvalen,
bör denna opinion undanrödjas,
emedan verkliga skäl dertill finnas.
Innan man verkställer förordningen, bör
man göra sig noga reda för, om det mål
man önskar sig, är verkligt, och om det kan
vinnas på den väg man valt. Jag liar genomletat
allt hvad som anfördes i detta
ämne vid 1815, j818 och 1823 årens Riksdagar,
och jag har funnit, att de skäl, som
blifvit anförda för förändringen, äro följande:
1:0 Att då Bänkmans-afdelningarne äro
sä mungadet möjligen skulle kunna hända
, att en eller två personer kommo pä
hvarje afdelning. I delta afseende får jag
erindra, att Bänkmans-afdelningarne upprättas
i början af Riksdagen medelst Ståndets
fördelning i femtio lika delar, och det
torde aldrig hafva inträffat hvarken att Ståndet,
som vanligen utgör 5 å 600 personer,
varit så fåtaligt, som 100, ej heller att vid
första Plenum de, som antecknat sig, icke
Den 7 Augusti f. m.
•99
varit nästan mangrant tillstädes. Om antalet
mot slutet af Riksdagen är ringa, så
betyder detta föga, ty Utskotten äro då redan
organiserade.
2:0 Att bruket af Bänkmännen blott
varit en omväg, som mindre bestämdt uttryckt
Ståndets vilja. Om detta medgifves,
så är det deremot lika ostridigt, att,
då Ståndet är deladt i femtio delar, alla
opinioner mera äro i tillfälle att uttrycka
sig, än om Ståndet delas blott uti fem delar,
eller alldeles icke delas, ty då är det
majoriteten, som afgör alltsammans.
3:o Att Bänkrnansvalen skulle öka lättheten,
att influera på Utskotts-sättningen.
Detta är ett hufvudsakligt misstag, och det
vore just, att öppna dörren för denna influence,
om man borttog Bänkmans-afdelningarne;
majoriteten skulle då tillsätta alla
Electorerna, hvaremot, med bibehållande
af Bänkrnansvalen, äfven minoritetens opinion
får betydelse; ty det är otroligt att
majoriteten i hela Ståndet skall vara så jemt
utdelad, att den utgör pluralitet inom hvarje
femtiondedel. Man skulle till och med
aritmetiskt kunna bevisa, alt då man behåller
Bänkrnansvalen, minoriteten möjligen
skulle kunna tillsätta pluraliteten af
Bänkmännen.
4:o Att Ministeren, genom a/skaffandet
af Bänkrnansvalen, skulle upphöra att
deltaga i val till Electorer. Men detta är
200
Den 7 Augusti f. m.
alldeles falskt, ty om de i 41 §• nämnde
personer hafva rättighet att deltaga i Bänkmansvalen,
så äga de samma rätt i afseende
på Electorsvalen. I Grundlagen står blott,
att ”de icke äga rätt att deltaga i val till
”Utskotts-Ledamöter.”
Flere skäl mot Bänkmansvalen har jag
ej kunnat upptäcka, och finnér intet af dem
grundligt. Då jag är öfvertygad, att den
föreslagne ändringen skulle medföra olägenheten
af tidsutdrägt, samt påminner mig,
att Bänkmansvalen äro samtidiga med 1720
års Regeringsform, att de afskaffades 1772
under EnvåldsRegeringen och återinfördes
180g; så har jag icke någon betänklighet
vid att på det högsta afstyrka den af Utskottet
föreslagne förändring.
Herr Cederschjöld: Frågan om hästa
sältet att välja UtskottsLedamöter så, att
man dervid förekommer all obehaglig inverkan,
är ett problem, hvars lösning alltsedan
1815 sysselsatt Ridderskapet och Adeln.
För min del tror jag, att det förslag,
som nu är å bane, närmast uppfyller
ändamålet. Den sista värde Talaren har
försvarat Bänkmansvalen; jag skall då be
att få besvara den sista anmärkningen, nemligen
om möjligheten att hanna inverka på
valen. Det är klart, att denna möjlighet
står i förhållande till lättheten att kunna
controllera, huru hvar och en röstat, eller
Den 7 Augusti f. in.
201
uppfyllt det löfte han gifvit att rösta på
ett eller annat sätt. Jag hemställer, om det
ej är lättare att controllera detta, ju mindre
afdelningarne äro; och örn det till exempel
ej är lättare, då afdelningen består af
8 ä g, än om den utgöres af ioo. Derföre
äro många generade af Bänkmansvalen, emedan
de nästan äro en öppen votering. För
Öfrigt får jag påminna, att dessa val aldrig
gå, såsom de böra. Ty de flesta, som hitli
omma till Riksdagen, äro nykomlingar,
hvilka ej veta, hvad magt det ligger på
dessa val; och de välja merendels sådane,
sorn icke kunna blifva UtskottsLedamöter,
det vill säga just sådana, som hade bonit
uteslutas. Jag tror derföre, alt Bänkmansvalen
böra upphöra, och tillstyrker bifall
till Utskottets förslag. Men i anledning af
den sista Talarens yttrande, att de i 4i §•
nämnde personer ej kunna uteslutas från
Electorsvalen, hemställer jag, att det tillägg
måtte göras: med undantag af de i
4i ,§\ Riksdagsordningen uppräknade Embets-
och Tjenstemän. Detta tillägg anses
måhända af många öfverflödigt, men det
vöre ett nyttigt förtydligande af §:n. Vi
komma nogsamt alla ihog, att dessa personer
äro förbuclna att deltaga i val lill UtskottsLedamöter.
Hvad är Electorsvalet annat,
än början lill Utskottsvalet? Och hvad
äro väl Electorerna annat, än ett nedsatt
Utskott till väljande af UtskottsLedamöter.
Jag anser således de i 41 §• nämnde per
-
302
Den 7 Augusti f. rn.
söner, böra uteslutas från alla sådana val.
Jag får dessutom påminna om den vidlyftiga
discussion, som i detta ämne vid sista
Riksdagen egde rum, och som hade till
påföljd, att, oaktadt intet beslut fattades,
likväl ingen af dessa personer blef vald
till Bänkman, och att flera af dem aflägsnade
sig, då valet skulle börjas.
Herr Printzensköld: Grefve Posse har
förebrått Utskottet, att Utskottet för knapphändigt
affardat Herr Grefvens anmärkningar
mot indragandet af Bänkmansvalen. Jag
får då erindra Herr Grefven, att Utskottet
tydeligen sagt, attén vederläggning af dessa
skäl vore blott ett återupprepande af
hvad sorn i detta ämne år 1823 anfördes,
och som Utskottet för sin del alldeles godkänt
och åberopat. Herr Grefven, som
sjelf säger sig hafva genomläst alla discussioner
rörande denna fråga, torde säkerligen
påminna sig denna vederläggning. Hvad
sjelfva saken angår, tror Herr Grefven att
de väljandes antal icke är så ringa, att
någon brist på Bänkmän skall uppstå; detta
är visserligen till en del förhållandet,
men då under Riksdagens lopp flere Ledamöter
afgå, så inträffar, hvad som äfven
flere gånger händt under denna Riksdag,
att Bänkman blott med en röst tillsättes,
och detta är alldeles icke riktigt. Hvad
inflytelsen på Bänkmansvalen beträffar, så
har jag för min del aldrig trott på någon
/
Den 7 Augusti f. m. ao3
sådan; men vid Bänkmännens sammanträde
att välja Electorer, är en sådan inflytelse
icke svår att utöfva, derom är intet
tvifvel, och derpå torde vi vid denna Riksdag
icke sakna exemqel. Om Electorer få
väljas directe på fem afdelningar, med fem
namn på hvarje lista, så är att förmoda,
att hvar och en Ledamot skall välja
sjelf; man kan då lemna sitt förtroende till
den som förtjenar det, utan att vara nödtvungen
att uppdraga det åt sin närmaste
man på Bänken, som man kanhända icke
känner, och för hvilken man möjligtvis icke
har något förtroende, Den ålder, som
Herr Grefven åberopar för bibehållande af
denna Lag, anser jag ej innefatta något
skäl, ty då borde man aldrig afskaffa en
gammal Lag, om den än vore aldrig så
stridande mot tidens fordringar. I öfrigt
bar Herr Cederschjöld tillräckligt visat, att
valen ej äro hvad de böra vara, och att
de böra bringas till öfverensstämmelse med
Grundlagen, som alldeles icke omnämner
några Bänkman.
Jag anhåller om bifall å Utskottets förslag,
synnerligen som Utskottet nu frånträdt
sin i första förslaget yttrade mening,
att 25 Electorer skulle väljas af massan.
Utskottet har insett olägenheterna häraf,
hvilka ock visat sig vid valet till förstärkt
Statsutskott under innevarande Riksdag.
Friherre Cederström: Pluralitetens opi
-
Den 7 Augusti f. m.
nion kommer förmodligen att utrönas genom
votering, men hvad det af Herr Ce*
derschjöld framställde tillägg angår, innehållande
en utsträckning af Riksdagsordningen
föreskrift, så lärer proposition derå
icke kunna af Herr Grefven och LandtMarskalken
meddelas.
Grefve Posse: Jag har egenteligen begärt
ordet för att göra anmärkning emot
det af Herr Cederschjöld föreslagne tillägg,
som innehåller en tolkning af lagens hud.
Vi hafva tillräckligt blifvit varnade, alt
icke i StåndsOrdningarne införa några lagtolkningar.
Herr Riben: Det var lätt att förutse,
att den §., som nu är under öfverläggning,
skulle föranleda till olika yttranden. Det
beslut, som Ridderskapet och Adeln går
fatta, är af stor vigt, och utan ali jemförelse
det vigtigaste, som förekommer under
ventilationen om RiddarhusOrdningen.
Det skall bestämma sältet, hvarpå Ridderskpets
och Adelns Ledamöter i Utskotten
skola väljas. Inom detta Hus har alltid
funnits, och lärer alltid komma att finnas,
den högsta graden af upplysning inom representationen.
Grundlagen har ock förmodligen
af denna orsak bestämt, att Utskottens
Ordförande skola hemtas utur detta
Stånd. Man behöfver blott påminna
sig detta för att erindra sig, huru vigtig t
Den 7 Augusti f. m.
detta ämne är. Jag har delat den mening,
sorn af Utskottets pluralitet blifvit yttrndt,
att det hittills varande stadgandet är otjenligt.
Jag vill ej omtala något inflytande,
det må anses komma från hvilken sida som
helst; mitt motif har varit det, att man
gör klokast uti att så rangera, att så många
opinioner sorn möjligt kunna få yttra
sig. flär har blifvit sagdt af en person,
som önskade Bänkmännens bibehållande,
att influencen genom dem vore svårare.
Jag tror det icke. Jag tror tvertom, alt
om man blott häri reda på, huru en eller
tvä Ledamöter inom hvarje afdelning välja,
skall man kunna räkna ut, huru hvar
och en voterar. Här har blifvit bland annat
åberopad Bänkmännens ålder. Jag vet,
att de existerat sedan 17-19. De upphäfdes
1772, men jag,vet ej med visshet, om
de ej någon gång under frihetstiden afskaffades.
Man kan antaga, att två bestämda
opinioner vid Riksdagarne skola finnas.
Både 18i'2 och 1829 har den opinion, som
hyllats af Minisleren, varit uteslutande segrande.
Måhända har denna gifna seger hos
mången upptänt önskan af Bänkmännens
bibehållande; men det är just med afseende
derpå man ej allenast bör påminna sig
1812 och 1829, utan äfven 1788. Då existerade
Bänkmans-inrättningen, hvilken ej litet
bidrog till störtande af den måhända visaste
Ministére Sverige egt. Jag tror, alt
man kortsynt betraktar saken, om, närman
ao6 Den 7 Augusti f. m.
vill tänka sig inflytande, man nödvändigt
tänker sig det från Ministérens sida; och
skall en inflytelse vara bestämdt segrande,
så bedyrar jag, att jag heldre ser, att segren
finnes på Ministerens, än på oppositionens
sida, såsom 1788. En ädel och
upplyst Ministére blef då störtad; 1741 års
krig och Dahlupproret blefvo följderne deraf.
Jag tror visst icke, att sådana händelser
skola numera inträffa, icke eller alt
man just får tillskrifva dem Bänkmansinrättningen,
men jag uppgifver detta såsom
ett bevis, att Ministeren ej alltid kunnat
leda valen. Jag tror, att det mest principenliga
vore, att välja i massa, men jag
medgifver ock, att de anmärkningar, som
gjordes deremot, när Utskottets förslag första
gången förevar, egde mycken vigt. Utskottet
har nu trott sig förena en medelväg
i det project, som vid förra Riksdagen
framställdes af Grefve Spens. Votering är
redan begärd; jag instämmer i den önskan
att den måtte företagas, då Utskottets förslag
lärer blifva Ja-proposition.
Grefve Posse: Jag bar intet vidare att
tillägga, än att jag ej rätt kan förena Herr
Ribens yttrande nu med följande dess yttrande
förra Riksdagen: "men Electorers
"väljande in pleno skall jag alltid afstyrka
Herr Crusenstolpe: Bland de skäl Grefve
Posse uppgifvit för Bänkmännens bibe
-
Den 7 Augusti f. rn.
hållande, var äfven det, att Grefven ansåg,
att genom dem Minoritetens opinion stundom
kunde göra sig gällande. Att sluta från
den anklagelse-act Grefven anförde emot
oppositionen, då frågan om granskning af
StatsRådets Protocoller förevar, torde det
vara tillåtit tro, att Herr Grefven ej förer
Oppositionens talan, utan fast heldre Ministerens.
Jag vill derföre se till, livart
Grefvens åsigt i detta fall leder. Om man
tänker sig en Minislere, som ej vore understödd
af majoriteten, utan endast genom
en minoritets konstlade inflytande kunde
bibehålla sig, hemställer jag, om det vore
lyckligt? Till exempel om vi kasta ögonen
på denna Riksdag, så finna vi ju, att
Utskottens tillsättning varit en följd icke
af majoritetens, utan af minoritetens opinion.
I följd deraf hafva vi väl sett, att
några saker knapphändigt blifvit af Utskotten
behandlade, men vi hafva ock erfarit,
hvilka strider som dymedelst uppkommit.
ConstitutionsUtskottets fem punkter kostade
ju Ridderskapet och Adeln fem dagars
öfverläggningar. Om delta Utskott noggrannare
förfarit, hade kanske ej mycket
varit att orda i Stånden. Många af Statsutskottets
Betänkande!! lemna rum för samma
anmärkning. Hvad Grefve Posse anfört
till förmån för Bänkmans-inrättningen,
leder således mig lill rakt motsatt resultat,
eller deras afskaffande, hvilket jag yrkar.
Grefve Posse: Herr Crusenstolpe, sorn
ao8 Den 7 Augusti f. m.
erinrat sig mitt yttrande, då frågan förevar
om granskningen af StatsRådets Protocoller,
liar trott, att jag ej vore Oppositionens
talare, utan således måste vara Ministérens;
och jag får derföre underrätta Herr
Crusenstolpe, att jag är talare endast för
mig sjelf, såsom Riksdagsman, och hanner
i detta fall ingen annan auetoritet öfver mig
än: min egen öfvertygelse om det rätta.
Herr Crusenstolpe: Till svar å den sista
Talarens yttrande, att han förer den
talan, som hans öfvertygelse iugifver honom;
får jag förklara mig vara öfvertygad,
att man å ömse sidor förer samma språk.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag till 18 §.
Ropades Ja och Nej, samt Votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
framställde följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller 18 §. i det af RiddarhusUtskottet
uppgjorde sednare förslag
till nya RiddarhusOrdningen, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer 19 §. i nu gällande
-
Den 7 Augusti f. m.
a°9
lande Riddarhusordning, att bibehållas oförändrad.
Hvilken Voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs^
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken tillkännagaf, att Plenum
komme kl. half till 6 i eftermiddag, att
fortsättas.
Sedan 4r> 45> 43 och 44 §§• * RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
Voteringen klockan tre qvart till 12 f. m.J
och befunnos vid Voteringens slut, klockan
i e. m. sedan en Voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige Voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit,
som följer:
Ja — 85*
Nej — 91,
I följd hkvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och I^andtMar skalken förklarade, det Ridderskapet
och Adeln således bibehållit 19
§. i nu gällande Riddarhusordning oförändrad,
och komme följakteligen berörde 19
att blifva 18 §. i nj^a RiddarhusOrdningen.
i 'o
Electoreme
äligge att j inom den tid
RiksdagsOrdningens 28 §.föreskrifverj väl86
H. ' 14
210
Den ? Augusti f. m.
ja Ledamöter till samtelige der omnämnda
Utskott, samt till Expeditions* och RiddarhusUtskotten.
Innan detta val skedt, må
ingen E/ector afsäga sig denna befattning.
Derefter må det vara tillåtit under enahanda
vilkor, som för Utskotts Ledamot stadgade
äro. Electorerne åligge äfven , att tillsätta
Ledamöter af Ridder skåpet och yl deln
i alla de Utskott, hvilka Rikets Ständer,
med anledning af 36 Riksdagsordningen ,
finnå vara af nöden, samt att, vid inträffande
ledigheter, välja andra Ledamöter i
de af gångnas ställe. De kunna ej till Ledamot
i Utskott kalla annan person , än den ,
som till säte och stämma antecknad samt ä
Riksdagsorten närvarande är, och som af
41 »$*• Riksdagsordningen icke hindras att
förtroendet emottaga. De förrätta deras
val serskildt för hvarje Utskott med slutna
sedlar ; bör andes hvarje sedel innehålla namn
på så många personer, som antalet af de
platser, hvilka för tillfället skola besättas.
Electorerne må ej sammanträda till val,
utan föregånget in Pleno af Ridderskapet
och Adelil fattadt beslut, samt derefter gjordt
anslag; och böra minst i3 närvarande i valet
deltaga. ValProtocollet bör genast, af
minst samma antal Electorer undertecknadt,
försegladt till RiddarhusSecreteraren aflemnas.
Grefve Spens: Jag anhåller att få fästa
uppmärksamheten på tvenne högst obetydlige
förändringar. I denna §. står att
Den 7 Augusti f. m.
2t(
Electorerne ej få sammanträda, utan förut
in Pleno faltadt beslut; jag hemställer, om
icke i stället bör stå, utan föregången anmodan
derom af LandtMar skalken in Pleno,
ty det är icke ändamålsenligt, att kunna
drifva till votering frågan, om Electorerna
få sammanträda, eller icke. Derjemte
föreslår jag, att i slutet af §. ordet försegladt
måtte nedflyttas emellan orden RiddarhusSecreteraren
och ajlemnas.
Herr Riben : Den af Grefve Spens gjorde
första anmärkning, afser endast en obetydlig
förändring, hvilken jag för min del
får tillstyrka. Ordalydelsen i Utskottets förslag
är tagen ur ao §. i nu varande Riddarhusordning.
Den sednare anmärkningen
synes mig alldeles likgiltig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtM ar skalken framställde proposition lill
bifall å Utskottets förslag, under iakttagande
af de utaf Grefve Spens föreslagne redactionsförändringar,
nemligen, att orden:
ulan föregånget in Pleno af Ridderskapet
och Adeln fattadt beslut måtte utbytas mot
orden: utan föregången anmodan derom af
LandtMarskalken in Pleno; samt att det i
sista meningen förekommande ord försegladt
måtte nedflyttas emellan orden RiddarhusSecreteraren
och ajlemnas.
Bifölls.
36 H.
312
Den 7 Augusti f. ra.
§. 20.
Varder Elector till Utskotts Ledamot
mald, upphöre han att vara Elector j såframt
han ej j på satt 25 $. omförmälerj befattningen
i Utskott sig af säger. Elector i som
kallas till Ledamot i Förstärkt Utskott eller
JVämndj bibehålle sitt uppdrag såsom
Elector.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: I anledning af den nyss slutade voteringen,
bör denna §. ändras i öfverensstämmelse
dermed. Jag föreslår dessutom ,
att 22 §. i nuvarande RiddarhusOrdningen
må bibehållas oförändrad, samt vid slutet
tilläggas från det nu varande förslaget dessa
ord: så framt han ejpä sätt s>5 omförmälerj
befattningen i Utskott sig af säger.
Herr Cederschjöld: Jag lian ej förstå
annat, än att hänvisningen i förslaget till
25 §. måtte vara tryckfel; det skall säkerligen
vara den 23 §.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag, med den förändring,
att den i berörde förslag citerade 25 §. skulle
utbytas mot 23 §.
Ropades Ja och Nej.
Herr Riben: Efter det beslut Ridderskapet
och Adeln nyss fattat, är det allde
-
Den 7 Augusti f. in.
215
les klart att 22 §. i nu varande Riddarhusordning
måste bibehållas. Jag lorenar mig
således till alla delar i det tillstyrkande
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie
afgifvit.
Herr Tham: Jag instämmer uti hvad
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie
yrkat, nemligen att den nu gällande 22 §.
mätte bibehållas; men jag hemställer, om
ej det tillägg bör göras, att en Elector, som
kallas till Ledamot af Förstärkt Utskott eller
Nämnd, må bibehålla sitt uppdrag såsom
Elector. Jag anhåller således om proposition
å den nu gällande 22 §. med det
tillägg jag vågat föreslå.
Herr Crusenstolpe: Jag yrkar äfven ,
att den, som afsagt sig att vara Ulskotts-Ledamot,
må qvarblifva såsom Elector. Detta
finnes likväl ej stadgadt, och har föranledt
en lång disoussion inom detta Hus sisllidne
Riksdag.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Om jag uraktlåtit att läsa 20 §. till
slut, var det dock min mening, att få den
införd från orden: såframt &c. Jag önskar
detta så mycket mera, som jag på Riddarhuset
förut i discussioner öfver detta
ämne yttrat mig i samma mening, och kan
nu icke eller vara af annan tanka.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalketi föreslog, alt 20 §. i nya
2>4
Den 7 Augusti f. in.
RiddarhusOrdningen måtte erhålla följande
lydelse:
Ej må någon på en gång vara Bänkman
och Elector. Blifver Bänkman till
Elector vald , upphör hans förra befattning,
och utväljes en nj Bänkman, pä sätt här
of van före stadgadt är. Befattning arne af
Bänkman och Utskotts Ledamot må lik väl
hos en person kunna förenas. Varder Elector
till Utskotts Ledamot vald, upphöre han
att vara Elector, så framt han ej, pä sätt
ä3 §. omför mäler, befattningen i Utskott
sig af säger. Elector , som kallas till Ledamot
i Förstärkt Utskott eller Nämnd, bibehålle
sitt uppdrag såsom Elector.
Bifölls.
§• 21.
Tillstånd att på högst frenne veckors
tid från Biksdagen afresa, må LandtMarskalken
bevilja fyra eller fem af Electorerne,
i den ordning, de sig dertill anmäla.
Herr Biben: I anledning af det beslut
om Bänkmansval , som Ridderskapet och
Adeln fattat, hemställer jag, om icke äfven
Bänkmännerna böra i denna §. intagas.
Uppå framställd proposition, bifölls Utskottets
förslag med det af Herr Riben dervid
gjorda tillägg, i följd hvaraf §. skulle
komma att lyda sålunda:
Tillstånd, att på högst irenne veckors
Den 7 Augusti f. ra.
tid från Riksdagen afresa, må LandtMars
kai ken bevilja fyra eller fern af Bänkmännen
, eller af Electorerne, i den ordning de
sig dertill anmäla.
§. 2 3.
I Utskott föres ordet af den Ridderskapets
och Adelns Ledamot, som bland de
närvarande har främsta sätet på Riddarhuset.
Denna §. Jjlef af Ridderskapet och Adeln
godkänd.
§. 23.
Dev , som blifvit vald till Ledamot af
Utskott, elfe rätt att i samina Plenum, vallistan
blifvit öppnad, eller i det nästföljande,
denna befattning sig afsäga. Sedermera
må afsägelse icke äga rum, utan med
Ståndets samtycke, eller efter anmälan hos
LandtMarskulken och pollettens återlemnande,
hvarmed en på sednare sättet afgången
Ledamots utöfning af Riksdagsmannarätt
för den Riksdagen upphör.
Ledighet på högst tre veckor må Ordförande
i Utskott kunna bevilja högst entredjedel
i sender af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter i samma Utskott, i den ordning
de sig derom anmäla.
Ifrån befattning i Hemliga Utskottet
kan likväl, sedan detsamma blifvit i verk
-
Den 7 Augusti f. m.
samhet satts Ledamot ickeutan Konungens
tillståndj alldeles eller på bestämd tid
endtledigas.
Herr Crusenstolpe: Andra Momentet i
denna §. stadgar, huru UtskoltsLedamot
skall erhålla permission, nemligen af Ordföranden.
Men huru det skall tillgå, om
Ordföranden sjelf vill bortresa, derom nämner
§. ej ett ord. Jag anmärker detta endast
på det någon af RiddarhusUtskottets
närvarande Ledamöter, som tilläfventyrs redan
förutsett detta fall, må derom gifva
sin mening tillkänna.
Herr Tham? Jag är ej Ledamot af RiddarhusUtskottet,
men jag vill dock upplysa,
huru det tillgått i de Utskott, der jag
varit Ledamot, då Ordföranden velat bort-'
resa; han har nemligen begärt hos LandtMarskalken
permission på högst trenne veckor,
och hans närmaste man har emellertid
företrädt hans ställe. Jag hemställer,
om något serskildt stadgande behöfs i detta
afseende.
Herr Cederschjöld: Saken är bäst hulpen,
om Utskottet och icke Ordföranden,
beviljar ledigheten. Jag tror, att så tillgår,
då någon af de trenne OfrälseStånden
vill hafva ledighet i något Utskott, och jag
vet ej, hvarföre det i detta fall skall vara
något undantag för Ridderskapet och
Adeln.
Den 7 Augusti f. m.
217
Hans Excellence Herr Grefve Mörner*
sidolf Göran: Jag vill blott föreslå, att
livad Herr Tham yttrat vara praxis, bär
måtte blifvit infördt såsom Lag. Hvad åter
beträffar, att ULskottet skulle bevilja en hegärd
ledighet, synes det mig vara en onödig
omväg, som jag åtminstone under de
Irenne Riksdagar jag hade äran vara Ledamot
af Utskott aldrig sett practiceras hvarken
i afseende å Ridderskapets och Adelns
eller de tre öfriga Ståndens Ledamöter.
Herr Riben: Jag erkänner, alt jag ali-,
deles icke vet, huru det brukas inom Utskotten,
men jag tviflar på, att det är Utskotten,
som bevilja permission. Om så
verkligen är, afstyrker jag, att det utsträckes
till Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
tv det är den skillnad mellan dem och
de öfrige Ståndens, att de sednare äro betaldte,
men icke Ridderskapets och Adelns.
Delta är en omständighet, sorn icke får åsidosättas.
Det vore i högsta grad olämpligt,
om det skulle bero af Utskottet, att hindra
en hland Ridderskapets och Adelns Ledamöter
att i kanske högst angelägna ärender
hemresa. Hvad Ordföranden beträffar,
anser jag ej något serskildt stadgande i berörde
afseende behöfvas.
Grefve Posse: Såsom sjelf Ordförande
i ett Utskott kan jag upplysa, alt då någon
Ledamot begärt ledighet, har sådant
Den 7 Augusti f. m.
alltid skett hos Ordföranden, som beviljat
ledigheten, och endast anmält förhållandet
till Utkottets Protocoll. Hvad Ordföranden,
beträffar, tror jag lika med Herr Tham och
Herr Riben, att någon serskild föreskrift ej
behöfves, men skulle dock ett sådant behof
vara förhanden, så anser jag den böra blifva
i enlighet med hvad som alltid varit
praxis, nemligen att ledigheten bör begäras
hos LandtMarskalken.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag vet ej, huru nu pracliceras,
men jag har sjelf ofta varit Ordförande i
Utskott, och då aldrig hört omtalas, att
Utskottet beviljat permission, utan Ledamöterne
hafva alltid vanligtvis anmält sig
hos Ordföranden; annars skulle stora svårigheter,
ja omöjligheter inträffa, om man
efter ett ofta otacksamt besvär icke skulle
kunna erhålla ledighet, utan att återlemna
polletten. Jag instämmer således deruti,
att permission må, såsom hitintills öfligt varit,
bero på Ordföranden, och hvad Ordföranden
sjelf beträffar, af LandtMarskalken.
Friherre Cederström: Den omtalte bristen
i Redactionen af 2:dra Mom. skulle kunna
bäst häfvas, i händelse det stadgades,
att LandtMarskalk och icke Ordförande skulle
bevilja permissionen, i hvilket fall §,
kunde erhålla följande lydelse: Ledighet ända
till tre veckor må LandtMarskalken kun
-
1
Den 7 Augusti f. m.
va bevilja &c. Jag anser lämpligare, att
en sådan anhållan göres hos LandtMarskalken,
än hos Ordföranden.
Herr Cederschjöld: Jag har endast begärt
ordet, för att göra närmare reda för
mitt förra yttrande. Jag får nemligen påminna,
alt, enligt 79 §. Riksdagsordningen,
den, sorn vill erhålla ledighet, skall
göra anmälan derom i Utskottet. Inom
ConstitutionsUtskottet har också alltid, då
någon Ledamot begärt ledighet, Ordföranden
inhemtat Utskottets tanka derom.
Herr Crusenstolpe: Jag instämmer fullkomligt
med Friherre Cederström , och tror
meningen, sådan han framställt deny, blifva
alldeles klar.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken föreslog bifall till första
Momentet af denna §.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall af andra Momentet, med
den förändring, sorn af Friherre Cederström
blifvit föreslagen, att nemligen orden: pé
högst 3 veckor må Ordförande i Utskott,
skulle utbytas mot orden: ända till 3 veckor
må Landt Mar skalken.
Bifölls.
Tredje Momentet blef, uppå gjord proposition,
af Ridderskapet och Adeln godkändt.
1 320
Den 7 Augusti f. m.
§• M
Elector
eller UtskottsLedamot mcl, utan
laga förfall eller erhållen ledighet, icke uteblifva
från Electorernes eller Utskotts sammanträde
vid den påföljd, som i Ordningsstadgan
serskildt finnes föreskrifven. Sker
det ändock tre pä hvarandra följande sammankomster,
vara lian sin Riksdagsmannarätt
för den Riksdagen förlustig. Lag samma
vare, om Elector eller UtskottsLedamot,
utan styrkt laga förfall, tvenne veckor utöfver
erhållen ledighet uteblifver. — Bärandes
sådant af Electorernes eller Utskotts
Ordförande genast hos Ridderskapet och
Adeln tillkännagifvas.
Herr Cederschjöld: Det beslut RidcJerskapet
och Adeln nyss fattat i afseende pä
Bänkmännerna, gör det nödvändigt, att på
4 serskildta ställen införa ordet Bänkman
i denna §. näst före Electorerne.
Uppå af Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken framställd proposition,
bifölls Utskottets förslag till §,,
med Herr Cederschjölds dervid gjorde tillägg,
i följd hvaraf ordet: Bänkman skulle
införas näst före ordet: Elector, på alla
ställen i §. , der della sednare förekommer,
samt ordet: Bänkmännens näst före
ordet: Electorernes, der sistnämde ord förekommer,
Den 7 Augusti f. m.
§. 25.
Hvad med laga förfall förstås, bestämme?
Allmänna Lagen 12 Cap. 1
tegångs Balken* Skulle andra synnerligen
der icke nämnda, orsaker till förfall anmalas,
må pröfningen deraf pä Ridderskap
pet och Adeln in Pleno ankomma.
Denna §. blef af Ridderskapet och Adeln
godkänd.
26'.
Med anslag till Plenum och Utskottssammanträden,
förf ares på sätt $■ Riksdagsordningen
föreskrifter. Anslag till
Electors^sammanträden skola ske sist klockan
8 om aftonen dagen förut. Om under
varande Förmiddags-Plenum fortsättning
pröfvas nödig pä eftermiddagen, bör anslag
derom innan klockan 1 på dagen vara
gjordt.
Hans Excellence Herr Grefve De lA
Gardie: Det förslås af sig sjelf, att i denna
§. äfven måste införas om Bänkmännens
sammanträden.
Herr Cederschjöld: Jag är förekommen
af Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie,
och vill blott tillägga den hemställan,
att i stället lör orden: Electors sammanträden,
må sättas: Electorers sammanträden.
Denna bifölls, med den förändring
och det tillägg Herr Cederschjöld samt
222
Den 7 Augusti f. m.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie
föreslagit; i följd hvaraf orden: Anslag till
Electors-sammanträden skola ske, borde utbytas
mot orden: Anslag till Bänkmäns
och Electorers sammanträden skola ske.
Grefve Mörnerj Carl: I 31 §. af Utskottets
förra förslag till ny Riddarhusordning
hade Utskottet stadgat, huru förhållas
skulle, om LandtMarskalk under Riksdag
dog. Utskottet har i det sednare förslaget
uteslutit ett sådant stadgande, och jag
vågar hemställa till Ridderskapet och Adeln ,
om det bör uteslutas. a3 §. Riksdagsordningen
omtalar, huru förhållas bör, då
LandtMarskalken af sjuklighet eller andra
anmälta laga förfall hindras att föra ordet,
men deremot icke, huru tillgå bör vid inträffande
dödsfall. 3i §. af Utskottets förra
förslag var af följande lydelse: Dör LandtMarskalk,
af vaktas i underdånighet Konungens
Nådiga utnämnande af en annan. Jag
tillstyrker, att denna §. må under N:o 27
införas näst efter den nyss antagne 26 §.
Herr Biben: Sista Momentet af 3o §.
i nuvarande Riddarhusordning är af enahanda
lydelse med Utskottets af den sista
Talaren omförmälte förra förslag. Jag har
föga att tillägga hvad som i afseende å denna
fråga finnes anfördt i Utskottets förevarande
Memorial; men jag ber att få fästa
uppmärksamheten derpå, att om nu Landt
-
Den 7 Augusti f. m. aa3
Marskalk dör, skulle det besynnerliga uppträde
inträffa, att intet Plenum kunde hållas,
förrän en ny LandtMarskalk vore utnämnd.
Den, hvilken Kongl. Maj:t skulle
vilja gifva detta förtroende, kunde möjligen
finnas i Skåne; en Expres skulle då
först dit afgå, för att fråga, om denna person
mottog utnämningen. Svar skulle derom
åter till Kongl. Maj:t afgå, och denna
person uppresa till Stockholm; emellertid
skulle RiksdagsÄrenderna alldeles afstadna.
Jag her äfven att få fästa uppmärksamhet
på en annan omständighet. Konungen af
Sverige och Norrige kan möjligen befinna
sig i sin andra ResidenceStad Christiania.
Anständigheten klafver dessutom, att Kongl.
Maj:t ej genom blotta ryktet blir underrättad
om LandtMarskalkens frånfälle; Rid—
derskapet och Adeln bör på ett officielt sätt
i underdånighet anmäla en sådan händelse;
och detta kunde ej ske, om det gamla stadgandet
bihehålles, emedan ingen då ägde
rättighet att sammankalla Ståndet.
Friherre Cederström: Med Herr Riben
instämmer jag deruti, att redactionen af nu
gällande Riddarhusordning i det ifrågavarande
fallet ej är tjenlig; men jag kan ej
instämma med honom deri, att något sådant
stadgande är öfverflödigt. Det bör
vara ungefär så här: Dör LandtMarskalk,
begär e Ridder skåpet och Adeln hos'Kongl.
Maj:t utnämnandet af en ny, och under
224
Den 7 Augusti f. m>
tiden företrädes hans ställe af den äldste
öfter Matrikeln närvarande Ledamot
e n.
Grefve Mörner: I anledning af Herr*
Ribens anmärkning, får jag svara, att om
Ridderskapet och Adeln i anseende till en
Deputation eller för annat ändamål behöfver
sammanträda, lärer Ridderskapet och
Adeln säkerligen medgifva, att den af de
närvarande Grefvarne, som bar äldsta numern,
förer ordet, hvilket i alla fal! är
dess rättighet, då LandtMarskalken är hindrad
att tillstädesvara. Jag finner åtminstone
för tydlighetens skull, att ett stadgande,
huru vid LandtMarskalks inträffande
död bör tillgå, är nödigt, och hemställer,
om det ej må i RiddurhusOrdningen
införas.
Herr af Ékensiamj Israel: Mig synes
föreskriften i 23 §. Riksdagsordningen
äfven innefatta det fall, då LandtMarskalk
dör, emedan der står omnämdt, när
LandtMarskalk eller Talman har laga förfall.
Der står icke, att sådant skall af honom
sjelf anmälas. Uppgiften derom är
tillräcklig; hans dödsfall kan af någon annan
anmälas, och då inträder det fall, som
Grundlagen omtalar, att LandtMarskalk är
hindrad. Hvad beträffar Grefve Mörners
förslag, alt efter LandtMarskalks död Rid
-
Den 7 Augusti f. m.
derskapet och Adeln skulle medgifva sammanträde,
får jag endast svara, alt jag icke
tror det får bero på Ridderskåpet och Ae
deln, att medgifva något ntom RiddarhusOrdningen.
Jag anhåller om bifall lill
Utskottets åsigt, att den förslagne §. måtte
uteslutas.
Grefve Posse: Äfven jag tror, att icke
något stadgande i detta afseende behöfves,
helst 23 §. Riksdagsordningen blott omtalar,
alt LandlMarskalk utnämnes samma
dag Riksdagen öppnas. Om något stadgande
skulle finnas, förenar jag mig med Friherre
Cederström, med tillägg af orden:
intill dess Kong). Maj:t i Nåder utnämnt
en annan; ty annars kunde Kongl. Maj:t
vara hindrad att utnämna någon, i fall
Ridderskapet och Adeln ej anmält den för*
stes död.
Herr Printzensköld: Då uti 45 §• Riksdagsordningen
stadgas, att LandlMarskalk
eller Talmän äro berättigade att hvar för
sitt Stånd utfärda kallelse till Plena, och
23 §., att, enär LandlMarskalk af sjuklighet
eller andra anmäldte laga förfall, hindras
alt föra Ordet, hans ställe företrädes
af den efter Matrikeln förste närvarande
Grefven; så lärer ingen annan än Landt-'
Marskalk eller äldste närvarande Grefven
kunna sammankalla till Plenum. Enligt
36 Ö, t5
Den 7 Augusti f. rrt.
3o §. RiddarhusOrdningen, sorn stadgar>
att om LandtMarskalk dör, afvaktas i underdånighet
Kongl. Majits utnämnande af
en annan, lärer ingen Deputation från Rid*
derskapet och Adeln komma i fråga, enär
af denna §. den slutföljd kan dragas, alt
Ridderskapet och Adeln, utan att samman*
träda i Plenum, skall afvakta Konungens
beslut. För öfrigt är jag ej emot Grefve
Posses förslag, men anser det ock öfverflödigt,
Hvad beträffar, att Kongl. Maj:t
skulle vara hindrad att dessförinnan utnämna
någon LandtMarskalk, så befarar jag ej
det. Grundlagen föreskrifver icke, om Kongl.
Maj:t har rätt att utnämna blott en, eller
flere LandtMarskalkar.
Hans Éxcellence Herr Grefven och
fandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade antaga Friherre
Cederströms och Grefve Posses förslag.
Ropades Ja och Nej.
Herr Crusenstolpe: Ehuru jag anser
för alldeles afgjordt, att Kongl. Majit nog
utan något stadgande känner, hvad i thy
fall bör göras, har jag dock, då så många
önskat, att medelst ett lagbud underrätta
Kongl. Majit derom, ej någonting deremot.
Jag vill endast förbehålla mig, att ifrån
LandtMarskalksbordet få höra uppläsas den
föreslagne redactionen, emedan den är allies
ny.
Den 7 Augusti e. ra.
227
Herr Riben: Vid det framsläldte Redaptionsförslaget
för jag tillstyrka, att orden:
Efter Matrikeln äldstctj må utgå,
emedan detta vore det enda ställe, der i
sådan händelse ordet Matrikel skulle förekomma.
Herr af Ekenstam: Herr Printzensköld
har fullständigt upplyst* att dej begärdta
stadgandet redan finnes. Jag är visserligen
ej emot, att det å nyo införes, men
anser det dock öfverflödigt. Alla §§. få
sedan ändra nummer. Detta kunde visserligen
vara en småsak* om det nödvändigt
behöfdes* men då man förutsätter att så ej
är* anser jag hela ändringen otjenlig.
Grefve Posses förslag, som emedlertid
blifvit till LandtMarskalksbordet aflemnadt»
upplästes härefter så lydande:
Dör LandtMarskalk, anhålle Ridderskapet
och Adeln hos Kongl. Maj.t i underdånighet
om en annans utnämnande;
och företrädes LandtMarskalkens ställe af
den efter Matrikeln förste närvarande Ledamotenj
intilldess LandtMarskalk af Kongl.
Maj.t i Nåder blifvit utnämnd.
Grefve Spens: Jag hemställer, om ické
sista meningen af den upplästa redaclionen
bör utgå, tyhvemsotn skall företräda
LandtMarskalkens ställe, är redan bestämdt
uti a.3 §. Riksdagsordningen. Antingen man
36 H.
228 Deri 7 Augusti f. m.
således instämmer med Herr af Ekenstam
eller Grefve Posse, är dock sista meningen,
öfverflödig.
f , ... . i 1 » - • t
Herr Cederschjöld: Så länge ej i Riksdagsordningen
är stadgadt, huru i de andra
Stånden förhållas skall, om någon Talman
med döden afgår, anser jag allt stadgande
om LandtMarskalken i detta afseende
öfverflödigt. Undergår deremot Riksdagsordningen
i detta fall någon ändring,
så faller af sig sjelf, att RiddarhusOi dnin-.
gen skall rättas derefter. Att Ståndet skall
begära en ny LandlMarskalk, är en föreskrift,
som ej behöfves. Kongl. Maj:t vet
nog ändå, att Ståndet behöfver en Landtmarskalk.
Jag afstyrker således allt stadgande
härom, såsom öfverflödigt; och allt
öfverflöd i Lag är otjenligt.
Herr Ribeii: Lika med den sista Talaren
finner jag den ifrågastäldte §. vara öfverflödig,
men om Ridderskapet och Adeln
skulle anse den böra i nya RiddarhusOrdningen
införas, vill jag blott hemställa, om
ej den i Grefve Posses förslag nämnde anhållan
kunde uteslutas. Kongl. Maj:t utnämner
nog ändå LandtMarskalk , och anser
jag derföre en anmälan vara riktigare.
Hufvudsaken är att bestämma, hvem som
företräder LandlMarskalkens ställe, och
hvem som skall kalla Ridderskapet och
Adeln till sammanträde.
r
-
Den 7 Augusti f. m.
229
Grefve Posse: Jag har äfven varit af
den tanka, att §. ej var behöflig, ända till
dess Grefve Mörner fästade min uppmärksamhet
derpå, att 23 §. Riksdagsordningen
börjar med dessa ord: ”Samma dag,
”då Riksdagens öppnande kungöres, ul”nämne
Konungen LandtMarskalk för Rid”derskapet
och Adeln etc.” Der står icke,
att Kongl. Maj:t eger rättighet, att sedermera
under Riksdagens lopp utnämna
LandtMarskalk; och som det skulle kunna
hända, att man bestridde Kongl. Majit denna
rätt, sedan första dagen af Riksdagen
är förbi, anser jag ett stadgande härom böra
i RiddarhsnOrdningen införas. Hvad sjelfva
redactionen angår, är jag förekommen af
Herr Riben, och anser äfven att ordet:
anhållaj kan utbytas emot anmäla.
Herr Cederschjöld: Den sista värde
Talaren har trott, att nödvändigheten fordrade,
det man utsatte, huru förhållas skall},
om LandtMarskalk dog, emedan Grundlagen
blott föreskrifva' att Kongl. Maj:t
första dagen af Riksdagen kan utnämna
LandtMarskalk. Jag får då erinra,
att Grundlagen i detta afseende föreskrifver
precist detsamma, om de andra Ståndens
Talmän, som angående LandtMarskalken.
Och Kongl. Majit lär väl icke behöfva
auctorisation af RiddarhusOrdningen att
utnämna ny LandtMarskalk i den afgångnes
ställe; lika litet sorn Ilan väl skulle
a3o Den 7 Augusti f. ro.
låta Talmansstolen stå ledig, i händelse en
Talman afled i något af de andra Stånden.
Sjelfva sunda förnuftet föreskrifver, att om
tio Talmän under en Riksdag afledo, skulle
elfva utnämningar ega rum.
Friherre Cederström: Det går väl an,
att försöka gifva ordet laga förfall en ut-,
sträckning utöfver) den i lagen bestämda
mening, och således äfven påstå, att död
är synomynt med laga förfall. Men så är
det likväl icke, äfven om man dör efter
alla konstens reglor förpassad ur lifvet genom
Doctor. Konungen utnämner Talman
och vice Talman, men stadgandet i s3 §.
Riksdagsordningen gäller allenast i fråga
om laga förfall. Så snart LandtMarskalk
är död, inträffar ett annat förhållande, och
inga lagliga sammanträden kunna då vidare
ega rum, innan annan LandtMarskalk
blifvit utnämnd. Det kan likväl icke vara
meningen att så tillställa, att Ridderskapets
och Adelns Sessioner skulle paralyseras midt
under en Riksdag, och jag kan således icke
med Herr Cederschjöld instämma deri,
att stadgandet är öfverflödigt, ty vi ära
alla dödliga menniskor, och således äfven
LandtMar skalken.
Herr Printzensköld: Sedan Friherre
Cederström förklarat, att han icke anser
dödsfall för laga förfall, har jag icke att
invända emot förslaget, annat än, att all
-
Den 7 Augusti f. in.
2^1
deles samma förhållande, som bär Inträffar
meri äldsta Grefven, eger, enligt a3 §.
Riksdagsordningen, rum med de öfrige
Ståndens vice Talmän. Örn nu ett annat
förhållande skulle inträffa, när LandtMarskalk
dör, borde äfven detsamma inträffa i
afseende på de öfriga Stånden och deras
Talmän, och likasom Adeln i förra fallet
skulle blifva utan Ordförande, så finnes
mig vetterligen icke eller något stadgande
om vice Talmännens rättighet att föra ordet,
i händelse af Talmannens dödsfall.
Herr Crusenstolpe: Jag anhåller att få
göra en anmärkning mot ett uttryck i den
af Grefve Posse föreslagne redaction. Der
står: ”anhålle Ridderskapet och Adeln hos
"Kongl. Maj:t i underdånighet.” Lika angeläget
det är, att i en skrifvelse till
Kongl. Maj:t nalkas med underdånighet,
lika oriktigt är det att begagna detta uttryck
i en lag. I en skrifvelse eller vehikel
må det införas, ej i sjelfva lagen.
Herr Cederschjöld: En otydlighet förekommer
i Grefve Posses redaction, den
nemligen, att det står: "denförste närvä”rande
Ledamoten.” Hvad uttrycker detta
närvarande? Är det på Riddarhuset, eller
vid Riksdagen? Om den olyckan skulle inträffa,
att LandlMarskalken dog, kunde det
blifva mycket besvär för Adelil, att få sammanträda
in Pleno. Om t. ex. Konungen
2.32
Deri 7 Augusti f. m.
vöre frånvarande i Norrige, och Regering
gen icke vore sinnad, att gynna Adeln
med några sammanträden, kunde det llän*
da att den förste vid Riksdagen antecknade
Ledamoten tilläfventyrs icke ville sammankalla
Ståndet; och då funnes ingen,
soni hade rättighet dertill. Jag vet väl,
att sedan sammankomsten är anslagen, och
Ståndet församladt, är det den äldste när-:
varande Ledamoten, som intager Ordförandens
Stol; men jag önskar det tillägg, att
när LandtMarskalk dör, skall genom Riddal
husSecreterarens föranstaltande dagen
derefter anslag göras till Plenum, på det
Ståndet då må sammanträda.
Grefve Posse: Orden i den af mig föreslagne
redaction äro desamma, som i 23
§. Riksdagsordningen. Derföre trodde jag
det vara lämpligt, alt begagna dem på detta
ställe, Jag medger likväl, att en tvätydighet
kan uppkomma; men detta anser jag
vara hjelpt, om redactionen erhåller följande
lydelse: och företrädes LandtMarskalkens
ställe i Plena af den främste närvarande
Ledamoten.
Herr Cederschjöld: Jag är förekommen
af Grefve Posse i den påminnelse, att samma
ord nyttjas i 23 §, Riksdagsordningen;
men jag vidhåller min förut gjorda hemställan
om nödvändigheten af ett stadgande,
huru det må förhållas med anslag till
Den y A u g u s t i f. m.
233
första Plenum, i händelse afLandlMarskalks
dödsfall. Sedan Ståndet en gång kommit
tillsammans, äger det alt sjelf utsätta tid
för nästa Plenum; men om ingenting stad-v
gas rörande det första Plenum, så är det
osäkert, huruvida man kunde få något sam»,
munlräde, i brist af föreskrift derom.
Friherre Boije, Fredrik: Då ändamå».
let är att få §. så redig och fullständig som
möjligt, och att alla händelser deruti måtte
förutses, hemställer jag ännu en hän»
delse. Oni nemligen Landtmarskalk dör,
på hvad sätt skall väl Konungen återfå staf-,
ven? Skall man afhemta den genom en Deputation,
eller skall den nya LandtMarskalken
taga den i Sterbhuset?
Herr von Hartmansdorff: Mig sjnes
som den vändning discussionen tagit, bäst
visar, huru likgiltig denna §. är. För min
del skulle jag tro, att RiddarhusUtskottets
förra förslag är tillräckligt. Vill man likväl
hafva något bestämdare, skulle jag önska,
att samma ordalag, sorn finnas i 2.3
Riksdagsordningen, äfven måtte begagnas
i RiddarhusOrdningen.
Herr Printzensköld: Till hvad Herrvon
Hartmansdorff yttrat, ber jag få tillägga,
att jag anser, det man bör nyttja 23
§. Riksdagsordningen oförändrad, I den af
Grefve Posse föreslagne redaction står väl,
alt den främste närvarande Ledamoten skall
934
Den 7 Augusti f, m.
företräda LandtMarskalkens ställe i Plena;
inen hvem skall väl göra anslag till Plenum;
och det blir omöjligt, att föra ordet,
om ej något Plenum äger rum. Jag
anser derföre nödigt, att orden: i Plena
må utgå,
Herr af Ekenstam: Jag är hufvudsak*
ligen förekommen af Herr von Hartmansdorff;
om Ridderskapet och Adeln skulle
finna, att ett stadgande härom bör i RiddarhusOrdningen
införas, hemställer jag,
hvarföre man skall söka andra ordalag, än
a3 §. Riksdagsordningen innehåller. Med
deras adopterande vore man ifrån alla skrufningar
af ord. Jag tar mig derföre friheten
föreslå följande redaction: Dör LandtMarskalk
under Riksdag, föres ordet hos
Ridderskapet och Adeln, såsom 23 §. Riksdagsordningen
föreskrifver vid LandtMargkalks
inträffade laga förfall,
IIans Excellence Herr Grefven och
EandtMarskalken gjorde proposition till antagande
af Herr af Ekenstams förslag.
Ropades Nej.
Friherre Cederström: Jag anhåller, att
redactionen måtte blifva såsom Herr Printzensköld
nyss föreslog.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, alt en ny §.
Ren 7 Augusti f. nu
måtte under N:o 27 i RiddarhusOrdningeu
införas, så lydande;
Dör Landtmarskalkj företrädes hans
ställe af den främste närvarande Ledamoten,
, intilldess Kongl. Maj:t en annan Landt-1
Marskalk förordnad
Ropades Ja,
§. 27,
Under hvarje Riksdag skall ett fult*
Ständigt Diarium öfver alla i Ståndet förekommande
ärender förås, och i RiddarJiusCancelliet
vara att tillgå,
Grefve Spens: I det förslag till Riddarhusordning,
som af RiddarhusUtskottet
vid sisla Riksdag aflemnades, framställde
Utskottet behofvet af ett serskildt Diarium,
en serskild föredragnings-lista och en serskild
bord-lista, jemte angelägenheten af
alt införa stadgandet härom i Riddarhus-.
Ordningen, Nu har man gjort en sammanblandning
af begreppet Diarium och Föredragnings-lista,
som lätt förvillar, RiddarhusUtskottet
har icke upptagit mera, än
det korrta stadgandet, att "ett fullständigt
”Diarium skall finnas i RiddarhusCanzliet
“att tillgå,” förmodligen emedan Utskottet
ansett de öfriga stadganden, huru Diarium
skall vara inrättadt, höra till Instructionen
för RiddarhusCanzliet. Häremot har jag
icke egentligen något att invända; men i
236
Den 7 Augusti f, m.
RiddarliusUtskottets förslag vid förra Riksdagen
liar Utskottet föreslagit 3 Momenter,
af hvilka det ena lyder sålunda: ”För hvarje
Plenum bör, sedan Talmans-öfverlägg”ningen
för sig gått, genast uppgöras en
”serskild föredragnings-lista, hvaraf en afskrift
under påstående Plenum bör vara
”uppsatt i RiddarhusSalen, derå alla förän”dringar
i föredragnings-ordningen, hvarom
”Ståndet kan öfverenskomma, skola genast
”anmärkas,”
Detta Moment anhåller jag måtte införas
i förevarande jemte tillägg näst efter
ordet: Ståndet, af orden: i enlighet med
47 §' Riksdagsordningen.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, bifölls denna §. tillika med det
af Grefve Spens dervid föreslagne tillagg,
i följd hvaraf hvilken skulle erhålla
3NT:o 28, borde lyda sålunda:
Under hvarje Riksdag skall ett fullständigt
Diarium öfver alla i Ståndet förekommande
ärender föras, och i RiddarhusCancelliet
vara att tillgå. För hvarje
Plenum bör, sedan Talman s-öfver läggriingen
för sig gått, genast uppgöras en serskild
föredragnings-lista, hvaraf en afskrift
under påstående Plenum bör vara uppsatt
i RiddarhusSalen, derå alla förändringar
i föredragnings-ordningen, hvarom Ståndet
Den 7 Augusti e, nJ.
i enlighet med fy §. Riksdagsordningen kan
öfverenskomma, skola genast anmärkas.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln åtskilja
des klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 7 Augusti 1829*
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen^
Fortsattes profningen af RiddarhusUt-'
skottets den 6 sistlidne Junii aflålne, och
den 22 i samma månad e. m. på bordet
lagde Memorial, innefattande förnyadt förslag
till Riddarhusordning.
§ ^8.
Väcker någon muntligen en fråga, som
på hordet lä g ges eller remitteras , eller med
de öfrige RiksStånden communicerasj bör
anförandet till Protocollet dieter as , och
afskrift deraf till bordet af emnås, innan
nästa Plenum. Gör någon muntligen sådane
anmärkningar vid ett UtskottsRetänkande,
att de till dets ammas återremitte
-
a38
Den 7 Augusti e. rm
rande föranleda , böra de inom åtta dagar
vara skriftligen uppsatta och inlemnade
tili RiddarhusCancelliet , vid påföljd att
anmärkningarna, i annor händelse, sådana
de till Protocollet blifvit uppfattade till
Utskottet af sändas.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Första
punkten i denna §. motsvarar den 49
i Riksdagsordningen, men emot den sednare
har jag så mycket mer att anmärka.
Det tyckes nemligen, som skulle Utskottet
vilja ålägga den talande Ledamoten Se*
Creterarens befattning, då Utskottet föreslagit,
att talaren bör afgifva sina yttranden
inom 8 dagar, vid påföljd, att de an*
nars afsändas, sädane de blifvit till Protocollet
fattade , det vill säga, utan justering.
Påföljden deraf, att talaren försummar göra
Secreterarens tjenst, skulle således blif*
Va, att Utskottet erbölle anmärkningarnö
mindre fullständiga och tillförlitliga. Jag
anhåller derföre, att få föreslå följande re*
dactionsföräildring af sednare punkten: Så
väl dylika anföranden, som de, hvilka föranleda
till återremiss, skola, vederbörligen
justerade, inom 8 dagar ovilkorligen expedieras.
På detta sätt erhåller man ett cor*
rectif emot den senfärdighet, hvarmed dö
anmärkningar, sorn blifvit gjorda, kommife
Utskottet tillhanda.
Herr von Hartmnasdorff, August: Jag
Den '7 Augusti e. tn.
239
3r huFvudsakligen förekommen af Iletr Cederschjöld,
Jag erkänner mig vara en af
dem, som, sällan utan påminnelser, aflemna
sina yttranden i rättan tid. Men det
lärer troligen hända hVar och en, sorn
mellan Plena har sin tid Upptagen af Ut-*
skotts göromål. Jag skulle tro redaclionen
böra något ändras, antingen på sätt Herr
Cederschjöld uppgifvit, eller så alt de åtta
dagarne delades emellan RiddarhusCanzIiets
åtgärd och den Talares, som skall genomse
sitt anförande. Nu synes det icke,
om talaren är berättigad behålla det en eller
två dagar, eller om RiddarhusCänzliet
får uppskjuta anmärkningarnes öfverlemnande
till 8:de dagen. Således skulle
jag anse ordalagen bora så förändras, att
Protocollet skulle inom 4 dagar vara skriftligen
uppsatt och till talaren öfverlemnadt,
hvarefter han inom i å 3 dagar borde
anmärka, om han dervid hade något att
erindra.
Herr Tham, Wolrath: Jag skulle mycket
gerna förena mig i Herr von IJartmansdorffs
förslag, om jag trodde, att verkställighet
derå alltid kunde följa. Men hvar
och en vet, att Protocollet kan blifva af
den vidd och omfattning, att det icke blir
inojligt, att inom 4 dagar hafva det förfaltadt,
och utlemnadt till justering. Jag
hemställer derföre, om man skall stadga
en Lag, sorti icke kan efterlefvas. Om byar
Den 7 Augusti e. m.
och en Talare icke yttrade sig mer än två
gånger i hvarje fråga, kunde väl sådant
ske, men nu då man eger rätt, att tala så
många gånger man vill, och 8 å io äro
åtminstone icke ovanligt, så lemnar jag
derhän, om det är möjligt, att föreskrifva
en sådan viss lid.
Friherre Cederström, Jacob: Då RiddarhusSecreteraren
är den person, som i
detta lall kan lemna ett yttrande, hvarpå
Ridderskapet och Adeln med mesta till För—
lit bör fästa afseende, anhåller jag alt Herr
RiddarhusSecreteraren mätte yttra sig Öfver
möjligheten deraf.
Hans Éxcellence Herr Grefve De la
Gardie,, Jacob: Mig synes, att Utskottet
väl utsträckt detta stadgande längre, än
förra RiddarhusOrdningen, enligt hvilken
sådane anmärkningar, hvilka till återremiss
föranleda, borde af Talaren innan nästa Plenum
skrifteligen till Protocollet aflemhas;
men 8 dagar kunna verkligen behöfvas. När
man ser, huru mångdubblade göromålen
äro, och huru många yttranden afgifvas,
synes mig hvarken rättvist eller möjligt att
begära af Secreteraren att uppsätta allt med
den hastighet, som förut. Mig har synts,
att man denna Riksdag vidtagit en ändamålsenlig
åtgärd, då hvar och en blifvit
satt i tillfälle, att till genomseende få sitt
Den 7 Augusti e. m.
yttrande hem till sig. Af detta skäl önskar
jag bifall till RiddarhusUtskottets förslag.
Herr von Hartmansdorff": De skäl Herr
Tli am anfört, tror jag icke vara alldeles
grundade. Om man talar 7 gånger, och
en qvart hvardera gången, så gör detta
intet större besvär, eller tidsutdrägt, än om
man talar en gång i 7 qvart oafbrutet, såsom
det, vid sista Riksdag, hände med en
Ledamot, hvilken yttrade sig i frågan om
TullBevillningen. För öfrigt hemställer jag
till Ridderskapet och Adeln, om man icke
borde söka författa RiddarhusOrdningen i
öfverensstämmelse med Riksdagsordningen.
Jag påminner mig, att ett beslut i afseende
å delta ämne redan vid denna Riksdag
blifvit faltadt.
Herr Tham: Till svar på hvad den
siste värde Talaren anfört, anhåller jag,
att Herr RiddarhusSecreleraren täcktes upplysa,
huruvida RiddarhusCanzliet blef besväradt
med uppsättning af mitt omförmäldte
långa anförande. Jag har både nu
och vid förra Riksdagen yttrat mig vidlyftigt
i frågan om TullBevillningen; men har,
håda gångorna, sjelf uppsatt mitt yttrande,
och RiddarhusCanzliet har dermed icke haft
annat besvär, än att utskrifva detsamma.
Herr Cederschjöld: Till ytterligare stod
för den mening, att Protocollet bör vara
36 H. 16
Den 7 Augusti e. m.
iusteradt inom 8 dagar, anhåller jag blott
få åberopa våra MedStånd till efterdöme.
De hafva ofta haft ganska långa Plena. Det
oaktadt hafva deras Protocolier merendels
blifvit justerade i följande Plenum. Det är
således icke för mycket hegardt, att få sitt
yttrande uppsatt inom 8 dagar; i synnerhet
som jag tror, att vårt Canzlie nu är
så organiseradt, att det kunde ske på ännu
kortare tid.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
Det torde vara alldeles gifvet, att hvar och
en af Ridderskapets och Adelns Ledamöter
delar Herr Cederschjölds önskan, att Ståndets
Protocoll måtte blifva så skyndsamt
sorn möjligt, och äfven, om det kunde låta
sig göra, inom 8 dagar justerade. Men
då Herr Cederschjöld för framgången häraf
hemtat en jemförelse och ledning från
de andra Stånden, vågar jag just från samma
håll hemta en åtminstone i mitt omdöme
ganska skälig anledning, att befara
ett alldeles motsatt förhållande. Det är
numera tillförlitligen kändt, att Ridderskapets
och Adelns Protocoll vid förra Riksdagen
innefattade io/jo tryckta ark, då de
öfrige trenne RiksStåndens Protocoll tillsammans
icke uppgingo till fullt 1000 ark.
RiddarhusCanzliets tjenstemän utgjordes då
af tillsammans g personer, hvaremot BondeStåndet
ensamt hade 12, och de båda öfriga
Stånden hvardera 7 tjenstemän, allt
Den 7 Augusti e. m. 24J
oberäknadt Ståndens Secreterare. Att g personer
under mittanförande icke kunde för
ögonblicket eller under sjelfva Riksdagens
tillvaro tillvägabringa samma arbetsproduct
som 36’ personer, under ledning af trenne
Stånds Secreterare, torde falla sig ganska
naturligt. Enahanda förhållande eger nu
jemväl rum. Jag har vid denna Riksdag
13 medarbetare i Riddar husCanzliet, då
BondeStåndets Secreterare har 16, samt
hvardera af de öfrige sine Stånds Secrelerarne
7. Jag är fullkomligt öfvertygad, alt
RiddarhusCanzliets göromål vid denna, likasom
vid förra Riksdagen, öfverstiga de
öfriga 3:ne RiksStåuds Canzliernes göromål
tillsammans. Vid slikt förhållande emellan
göromålen, hemställer jag vördsamt, om
det är rimligt, alt, såsom Herr Cederschjöld
synes antyda, jag med 12 personers
biträde skulle kunna lika hastigt åstadkomma,
hvad 3:ne serskille Stånds Secreterare
med 3o personers biträde tillvägabringa.
Dessutom har Ridderskapet och Adeln
både längre och tätare Plena, än de
öfriga Stånden. Då eftermiddagsplena högst
sällan hos de öfrige Stånden inträffa, fortsättas
deremot Ridderskapets och Adelns
plena nästan alltid på eftermiddagarne, ganska
ofta långt inpå nätlerne. Under fullkomligt
erkännande af det biträde jag erhållit
af mine medarbetare, och under ti 11-  kännagifvande, att återremisser tillförene
36 H. 16*
»44 Den 7 Augusti *. m.
aldrig blifvit så skyndsamt expedierade,
som vid denna Riksdag, hvarom officiel
upplysning kan vinnas genom samtlige Utskottens
Secreterares qvittencer, i den dertill
serskilt inrättade Remissboken, vågar jag
försäkra, alt vi alla bjudit tili, att, efter vår
förmåga, nitiskt fullgöra våra tjenstepligter.
Alla vigtigare .återremitterade mål hafva
blifvit till Utskotten expedierade inom 8,
högst i4 dagar. De smärre återremisserna
hafva någon gång icke blifvit det; men sådant
har härledt sig deraf, alt någon synnerlig
vigt icke varit lagd derpå i Utskotten.
I afseende å den fråga, som nu utgör
föremål för Ridderskapets och Adelns öfverläggning;
så är den tid beklagligtvis längesedan
förfluten, då Ståndets Herrar Ledamöter
täcktes, enligt RiddarhusOrdningens
föreskrift, till RiddarhusCanzliet inlemna
de raunllige anmärkningar och Motioner,
hvilka till Utskott remitteras. Första
Riksdagen jag tjenstgjorde härstädes,
erfor jag visserligen, att en eller annan behagade
fullgöra lagens berörde stadgande;
men sedermera har detta, med högst få
undantag, icke låtit sig förmärkas, och man
kan nu någorlunda bedömma allmänna tänkesättet
i denna del, då en så upplyst talare,
som Herr Cederschjöld, nyligen aneett
de talande Ledamöterne inträda i RiddarhnsSecreterarens
tjenstebefattning, enär
de endast och allenast uppfylla en, enligt
Deli 7 Augusti e. in.
RiddarhusOrdningens bestämda föreskrift,
deni äe/iggande skyldighet.
Då likväl de, hvilka i plena deltaga i
öfverläggningarne, merendels tillika äro Ledamöter
i Utskott, och der egna deras tid
åt vigtigare göromål, måste jag nu mera
förutsätta såsom gifvit, att RiddarhusCanzliet
hädanefter läxer få uppsätta alla rnunteliga
motioner och yttranden, hvilka till
Utskott remitteras. Hvad angår den tid
af 8 dagar, som dertill blifvit föreslagen;
så är det utan all fråga, alt i afseende å
|:delar af förekommande mål, hvilka vanligen
äro af mindre omfattning, berörde
tid är tillräcklig. Hvad den återstående
6:tedelen beträffar, som omfattar sådane
mål, hvilka icke pläga afgöras på en förmiddag,
utan ofta upptaga 5 eller 6 dagar, så är
det icke möjligt att i dylika mål hinna uppsätta
de muntliga yttranderne, hemsända dem
till Talarnes genomseende, och derefter besörja
deras renskrifning, inom nyssnämnde
tid. Man måste nemligen eftersinna, att sedan
ett sådant mål blifvit afgjordt, får icke
RiddarhusCanzliet ensam sysselsätta sig med
samma mål, intill dess det blifvit expedieradt,
utan efter en eller två dagars uppehåll
förefalla nya plena, hvarigenom tiden
således icke kan ensamt egnas åt en slik
handläggning. I anledning deraf skulle jag
för min del våga föreslå, att i händelse
tnan önskar ett stadgande härutinnan, man
a46
Den 7 Augusti e. m.
kunde tilläfventyrs medgifva Riddarhus
Canzliet
en tid af 8 dagar, inom hvilken
yttranderne borde vara uppsatta, och till
genomseende tillställde vederbörande talare,
hvilka skulle efter ett par dagars förlopp
till Canzliet återställa dem, hvarefter
Canzliet. sedermera ålåg föranstalta, att de
inom i4 dagar, efter det målen blifvit afgjorde,
varda till vederbörande Utskott försände.
Att annorlunda bestämma någon viss
tid för Talarnes granskning, anser jag vara
utan ändamål, enär de fleste talare vanligen
efter några dagars förlopp pläga återställa sine
yttranden, och de öfrige talarne visserligen
icke genom något lagstadgande, som
i allt fall icke kunde af RiddarhusSecreteraren
executive tillämpas, utan endast genom
täta och vördsamma påminnelser lära
dertill förmås.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
anser mig så mycket mera pligtig, att bemöta
Herr RiddarhusSecreterarens utförliga
anförande, som jag Gudnås icke kan frånkänna
mig det felet, att icke alltid hafva
ställt mig RiddarhusOrdningen i denna del
till efterrättelse; och jag delar detta fel
med bekanta, hos hvilka jag nyligen sett
yttranden qvarliggande från Mars och April
månader. Det är just slutet af Herr RiddarhusSecreterarens
vackra tal, i hvilket
jag anhåller att få instämma. Jag tror, att
då RiddarhusCanzliet får 8 dagar på sig
Den 7 Augusti e. m.
2 47
att uppsätta Protocollet, och Ledamöterne
andia 8 dagar att justera det, ar en riktig
proportion iakttagen mot de öfriga Stånden,
der Protocollen vanligen justeras i nästa
Plenum. Jag anser detta så mycket mera
vigligt, som, om jag icke irrar mig, ProtocollsJusteringen
inför Ståndet ännu icke
hunnit längre än till slutet af Februarii månad
, och jag icke inser, huru dermed skall
tillgå sedan Riksdagen blifvit slutad. Jag
utber mig få fästa uppmärksamheten derpå,
att sedan LandtMarskalkens function upphört,
och Talarne äro skingrade, det således
beror helt och hållet på Riddai husSe’-  creteraren, hvad han behagar ge för tydning
åt gifne repliquer, vägrade Propositioner och
dylikt, sedan man är betagen all rättighet
att yttra sig deröfver med någon påföljd.
Jag anhåller således, att en tid af \\ dagar
måtte utsättas, i fall icke på RidclarhusSecreterarens
anmälan Ståndet skulle
finna ett ytterligare anstånd af nöden.
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller,
att Herr RiddarhusSecreteraren behagade
meddela Ridderskapet och Adeln den
nya Redaction af 4p §■ Riksdagsordningen,
hvilken har sammanhang med förevarande
ämne, och blifvit af Ståndet vid denna
Riksdag antagen.
Undertecknad Riddarhus Secreterare :
ConstitutionsUtskoltet hade vid sistlidne
a48 Deu 7 Augusti e. m,
Riksdag föreslagit ett nytt fjerde Moment
vid slutet af 49 §• Riksdagsordningen, så
lydande:
”När Utlåtande ifrån RiksSlånd lill
"Utskott återremitteras, böra alla anmärk"ningarne,
sednast inom \\ dagar derefter,
meddelas Utskottet genom justeradt
"ProtocollsUtdrag, antingen i liela deras
"utförlighet, eller ock af Secreteraren punktvis
och i korthet sammanfattade, dock i
”sednare händelsen med öppen rätt för
”StåndsLedamot, att sin serskilta mening
"in extenso skriftligen bifoga, på sätt i 5^
stadgadt är.”
Men, vid pröfningen af de sedan sista
Riksdag hvilande Grundlagsfrågor, blef detta
nya Moment af Ridderskapet och Adeln
afslagit.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: I anledning af hvad en värd Talare
Herr Crusenstolpe anfört, anser jag det
vara min skyldighet upplysa, att, efter 1823
års Riksdag, blefvo alla de PleniProtocoller,
hvilka under Riksdagens lopp ej hunnit
uppsättas, i LandtMarskalkens öfvervaro justerade
inför RiddarhusDireclionen, hvarvid
de Ledamöter af Ridderskapet och Adeln,
som bivislat nämnde Riksdag, äfven
serskilt genom tidningarne kallades, att, om
de så behagade, justeringen öfvervara. Så
lärer väl alltid komma att ske, enär jag
Den 7 Augusti t*, m.
=49
ingalunda anser möjligt, att under Riksdagen
kunna medhinna alla Protocollens justering
inför Ståndet.
Herr Cederschjöld: Jag för min del
tror, att mycket kan vara möjligt, då man
blott rall begagnar sin tid. Just den omständighet,
att man af de följande Plenidagarnes
Protocoll hindras att sysselsätta
sig med de föregående dagarnes, gör, att
man bör hafva hvarje Protocoll färdigt innan
nästa Plenum. Jag får derföre, för
att ej föreslå något, som Secreteraren anser
omöjligt, hemställa, att en tid måtte utsättas
af 14 dagar, såsom den yttersta, inom
hvilken Prolocollen skola vara färdiga
till justering, samt att, på sätt Herr von
Hartmansdorff föreslagit, 8 å 10 dagar må
bestämmas för Canzliet alt uppsätta yltranderne,
då de öfriga 2 eller 4 dagarne böra
vara ti11 räckIige för Talarne, att genomse
deras yttranden, så vida de vilja af en
sådan rättighet sig begagna.
Grefve Posse, Arvid: I 49 §• Riksdagsordningen
står: Om en genom mundtligt
anförande gjord framställning lägges
på bordet, bör anförandet till Protocollet
dieter as, och afskrift deraf sednast i nästa
Plenum till bordet a/lemnäs. I 5a §.
står: Utaf alla Memorial och Anföranden,
sorti äro af egenskap att böra till något Rikets
Ständers Utskott remitteras, skola till Stån
-
230
Den 7 Augusti e. m.
det ingifvas två Exemplar, hvaraf det ena
stadnar vid Protocollet, och det andra till
Utskottet afgår. Begäres communication
med de öfrige Stånden aflemnas dessutom
tre Exemplar, för att dem tillställas. Dessa
föreskrifter äro gällande för de öfriga
RiksStånden. Jag vet ej hvarföre, då de
äro til I räck 1 ige fördem, de icke skulle vara
det äfven för oss. Jag hemställer således,
om icke hela stadgandet i 28 §. RiddarhusOrdningen
må anses öfverflödigt.
Herr Crusenstolpe: Det har visserligen
icke undfallit mig, att det tillgick med den
så kallade justeringen efter sista Riksdagen,
på sätt Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardie yttrat, men jag tror ej, alt
denna praxis kan anföras såom skäl, enär
den ej är riktig. Reviset derpå är, att Hans
Excellence Herr Grefven och LandtMarskälken
vid justeringen alltid framställer den
fråga, om Protocollet godkännes. Jag vet
ej, sedan Riksdagen är slut, hvem som
skall framställa eller besvara en sådan fråga,
och då i dessa Protocoller kunna förekomma
propositioner, gjorde eller vägrade
afLandtMarskalken, eller yttranden af Ståndets
Ledamöter, och många bland dem äro
bortreste, blir det ett ganska äfventyrligt
sätt. Således kan jag ej annat än, instämmande
med Herr Cederschjöld, yrka, att
en tid af i4 dagar efter det Protocollet blifvit
hållit, mätte bestämmas för justeringen
Den 7 Augusti e. m.
deraf. Det blir ett ytterligare band på Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter,
att stalla sig RiddarhusOrdningen till efterrättelse.
Den justering, som sker i Rid—
darhusSecreterarens egna rum, är nödvändig,
så länge han ej vill sätta sitt namn
under saker, hvilka möjligen kunna vara
författade i strid emot grammatik och god
svenska. Från det besväret kunde han gerna
vara befriad, om justeringarne skedde
så tidigt, att yttranderne kunde uppläsas
inför Ståndet, och i följd deraf fingo tryckas
sådane de blifvit uppläste.
Herr Printzensköld; Axel: Som jag fattat
innehållet af denna §. angår den endast
justering af de yttranden, hvilka föranledt
till återremiss, men ej justering af Protocollerne
i deras helhet. Således tror jag,
att frågan om tiden, då Protocollen i allmänhet
skola vara justerade, ej hörer till
denna §. Det torde snarare tillhöra Instructionen
för Riddarhus-Secreteraren, emedan
det beror endast af honom att så snart som
möjligt uppsätta och till justering anmäla
Prolocollerne; denna §. ålägger Ledamot
att, inom 8 dagar efter det ett yttrande
blifvit afgifvit, till Protocollet detsamma aflemna;
fråga är, om ett sådant åläggande
kan äga rum. Man har omtalat, att i de
andra Stånden blifva Protocollen ganska
hastigt justerade. I det afseendet kunna
vi ej taga ledning af hvad som sker inom
Den 7 Augusti e. ra.
de öfrige Stånden; deras sammansättning är
helt olika med vår; här är större personal,
samt flere och långvarigare tal. De andra
Ståndens Ledamöter äro ej hindrade af andra
göromål, att uteslutande sysselsätta sig
med Riksdags-ärenderne, och kunna således
när sorn helst vara i tillfälle att uppsätta
eller justera och till Protocollen aflemna
hvad som i Ståndet yttras, då vi deremot
vanligen tillika måste sköta andra befattningar.
Jag anser det dock vara nödvändigt,
att föreskrifva någon tid, inom hvilken
Ledamöter åläggas, alt sina yttranden
aflemna. Jag tror, att 8 dagar är tillräckligt;
då man vanligen 2 å 3 dagar efter
Plenum får del af Memorial-protocollet, kan
man ganska väl hinna aflemna det öfversedt
inom förstnämde tid. SI litel igen får jag föreslå
ett tillägg till den §. som 1111 är i
fråga, hämtadt utur 33 §. af den nu gällande
RiddarhusOrdningen, det nemligen:
att alla skriftliga anföranden skola ovilkorligen
genast efter deras uppläsande afgifvas
till Protocollet. I den nu ifrågavarande
finnes intet nämndt, huru med deni förhållas
skall; det torde väl tyckas, att det borde
falla af sig sjelf, men erfarenheten har
visat, att Motionairer behållit sina anföranden
hos sig i *4 dagar och ej aflemnät dem,
förrän samma dag de till Utskottet blifvit
remitterade, hvadan de så godt som aldrig
legat på bordet. Det torde således finnas
nödigt att bibehålla detta stadgande.
Den 7 Augusti e. m. a53
Herr von Hartmansdorff: Mig synes»
att öfverläggningen gått så långt från saken»
att det vore bast återvända till deri §. vi
börjat afhandla. Angelägit vid alla stadganden
är, att göra deni sådane, att de
kunna efterlefvas. Jag har flere Riksdagars
erfarenhet, såsom RiddarhusCanzlist, af det
sätt, hvarpå göromålen kunna skötas och
medhinnas vid Adelns Canzli. Derom får
olla gälla den allmänna regeln: att nöden
liar ingen lag. För alt kunna följa de öfriga
Stånden i det hufvudsakliga, eller i besluten,
återstår, när Riksdagarne något framlidit,
intet annat medel än att efterlemna
justeringarne. Gerna skall jag, om man så
önskar, afstå ifrån de 8 dagarnes delning
emellan Canzliet och Talarne; ty om någon
gång remisser från Riddarhuset komma
till Utskotten ofullständiga eller för sent;
måste jag erkänna, alt nästan aldrig något
yttrande blir utelemnadt, med mindre Talaren
blifvit en eller Iva gånger varnad,
att så sker. Om således 8 dagar, på sätt
Utskottet föreslagit, anslås i ett för allt,
må det bero på Canzliet och Talarne sjelf—
ve, att efter omständigheterna dela dem sig
emellan.
Herr af Ekenstam, Israel: Jag kan, såsom
hvarje annan menniska, misstaga mig,
men jag tror knappast, att förslaget till förändring
i 49 §• Riksdagsordningen afslogs.
Det kan vara möjligt, men jag påminner
2r>4
Den 7 Augusti e. m.
mig, att Friherre Boije talade emot det,
och gjorde samma framställning som de
Herrar, hvilka nu talat; men, när det bl ef
upptäckt, att vi hade strängare föreskrift
i vår egen StåndsOrdning, än den, som de
öfrige Stånden begärde, fann Ståndet, som
jag vill påminna mig, otjenligt, attafslåde
andra Ståndens begäran. Det blef ej angifvit,
förrän emot slutet af öfverhiggningen.
Som jag vill påminna mig, blef 49 §.
bifallen i enlighet med det nya förslaget.
Friherre Cederström: Sedan RiddarhusSecreteraren
yttrat sig i ämnet, hvad han
med säkerhet anser kunna medhinnas, tror
jag, att Ridderskapet och Adeln kunde med.
honom instämma, endast med tillägg af
hvad Herr Crusenstolpe yrkat, att sjelfva
Protocolls-justeringen skall ske på samma
gäng
Herr
Cederschjöld: Jag får vördsamt
hemställa, om icke ändamålet säkrast vunnes
genom blott några ords tillägg i slutet
af det förslag Utskottet framställt; nemligen
att då här står, det de skola till Utskottet
eifsändas, endast tillädes: hvilket
ovilkorligen skall ske inom 14 dagar.
Herr Crusenstolpe: Jag tror ej, att berörde
tillägg gör tillfyllest. Det har endast
afseende på återremisser; jag åter åsyftade
Protocollet i sin helhet. Om det funnes
något annat ställe, der det talades om Pro
-
Den 7 Augusti e. m.
255
tocolls-juslering, skulle jag dervid framställa
min mening, men då förhållandet ej
är sådant, begagnar jag detta. I öfrigt anhåller
jag få förklara, att den erindran jag
nyss gjorcle, om RiddarhusSecreterarens enskiIrlta
justering ingalunda var riktad emot
RiddarhusSecreteraren eller kunde innehålla
någon ohöflighet emot honom, utan snarare
emot de Talare, som ej skrifva begripligt
och gramaticaliskt. Så länge Secreteraren
anser sig pligtig att ansvara för det gramaticalika
af Protocollet, måste han göra denna
justering; men jag tycker, alt man gerna
kunde dispensera honom från denna ansvarighet.
Jag instämmer slutligen i hvad
Friherre Cederström yttrat, och anhåller
att i §. mätte införas, att Protocollen inom
i4 dagar, sedan de blifvit hällne, skola
justeras.
Herr af EkeJistam: I händelse Ridderskapets
och Adelns nya förslag skulle
innehålla 8 dagar för Canzliet, och 8 dagar
för Talarne, till justering, fruktar jag,
att det komme att stå i motsägelse emot
den tillförene antagna 49 §• i Riksdagsordningen.
Jag anhåller om bestämd underrättelse,
huruvida den föreslagne nya redactionen
af §. Riksdagsordningen blifvit
af Ridderskapet och Adeln bifallen eller
icke. För mitt minne står det tydligt,
att den bifölls. Kanske Herr Tham derom
kan lemna upplysning, emedan, efter
Den 7 Augusti e. m.
hvad jag vill påminna mig, han var af
samma tanka som Friherre Boije, och, på
samma grund som bemälte Friherre, afstod
från sitt påstående, sedan det blifvit upplyst,
att vi uti RiddarhusOrdningen redan
hade strängare stadgande, an hvarom fråga
då var.
Grefve Posse: Jag deltog äfven i omförmälte
discussion; men, så vidt jag kan
påminna mig, blef det nya förslaget i 49 §•
förkastadt; hvaremot förändringen i 52 §.
bilölls.
Herr Crusenstolpe: Från minnet anhåller
jag, att få vädja till sjelfva Protocollet
och de upplysningar Riddai husSecreteraren
derutur kan lemna.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
Jag beklagar, att jag i närvarande ögonblick
ej är i tillfälle att kunna uppgifva, i
hvilket af de 164 under Riksdagens lopp
hitintills förde Protocoller det ifrågavarande
ämnet befinner sig. Om jag nu kände
det, skulle jag genast kunna lemna den begärdte
upplysningen *).
Hans
*) Att Ridderskapet och Adeln verkligen afslog
det ifrågastaildte nya 4 Momentet i 4g §• Riksdagsordningen
, inhämtas af Ridderskapets och
Adelns Protocoll för den 26 Febr. f. m., i4
Häftet, pag. 189, samt Ridderskapets och Adelns
Protoco{I för den 3 Mars f. m., 15 Häftet, pag. 9.
Den 7 Augusti e. m.
i$7
Hans Excellence Herr Grefven oell
Lan dtMar skalken gjorde proposition till bifall
å Utskottets förslag, med den förändring,
att §. skulle erhålla N:o 2g, i stället
för N:o 28.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence föreslog bifall
till det vid denna §. yrkade tillägg,
angående skriftliga anförandens, aflemnande
till Protocollet, och bestämmande af dagar,
såsom den tid, inom hvilken PleniProtocollen
borde vara justerade.
Ropades Ja och Nej.
Grefve Posse: Jag tror ej det går an
att göra ett tillägg af den natur, som det
föreslagne, hvarigenom vi skulle binda oss
sjelfva, och stadga, alt Protocollen inom
i4 dagar ovilkorligen skola vara justerade.
Om vi då hade ett vigtigt mål för händer,
Herr af Ekenstam lärer hafva åsyftat ett
af ConstitutionsUtskottet föreslagit tillägg i 49
5. 1 Mom. 2 Punkten, af innehåll: "alt ett
"muntligt anförande, som lägges på hordet,
"hör till Protocollet dicteras, och afskrift der"af
senast i nästa Plenum till hordet aflemnas
hvilket tillägg visserligen af Ridderskapet och
Adeln bifölls, men hvarom förevarande discus -  sion egentligen icke handlar. Se derom Ridderskapets
och Adelns Protocoll för den 26 Febr.
f. m., 14 Häftet, pag. i5g.
36 H. 17
(
a58
Den 7 Augusti e. rn.
mäste vi afbryta öfverläggningen derom,
för justeringens skull.
Herr Crusenstolpe: Den olägenhet, hvilken
den siste Talaren omtalat, kunde varda
undanröjd, om man tilläde: sä vida icke
Ståndet, pä serskild, derom för hvarje gång
skedd anmälan, annorlunda förordnar. Anmälan
borde ske, antingen derom att Protocollen
voro färdige till justering, eller ock
om de hinder, hvilka derföre mött; och
LandlMarskalken kunde sedan inhämta Ståndets
mening.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag skulle tillstyrka det föreslagne
tillägget, om jag fann det möjligt, men jag
anser farligt att yrka ett stadgande, som ej
kan verkställas. Jag är öfvertygad om omöjligheten
deraf, och qvarblifver således vid
mitt afstyrkande derå.
Friherre Cederström: Jag hade icke tillstyrkt
delta tillägg, om icke RiddarhusSecreteraren
nyligen yttrat sig anse det vara
möjligt att verkställa; men då han förklarat
det vara möjligt, har jag ej dragit i betänkande
att tillstyrka det, emedan ingen
lärer kunna bestrida, att det vore för öfverläggningarne
och ordningen vigtigt, om Protocollen
kunde hastigare justeras. Om det
ytterligare tillägg göres, som Herr Crusenstolpe
föreslagit, nemligen så framt Ridderskåpet
och Adeln ej annorlunda för till
-
/
Den 7 Augusti e. m. 209
fället beslutar, så kan Ridderskapet ock
Adeln i alla fall, i händelse en vigtig öfverläggning
skulle förevara, besluta att uppskjuta
justeringen. Om RiddarhusSecreleraren
ytterligare vill bestämt utlåta sig,
huruvida lian finnér saken verkställbar, ser
jag ej något vidare binder för dess antagande.
Herr Printzensköld: Om RiddarhusSecreteraren
behagar förklara, att det är
möjligt verkställa hvad som blifvit föreslagit,
samt Ridderskapet och Adeln beslutar
det, så är det visserligen ganska bra ; men jag
hemställer, om rätta stället för stadgandet
är i RiddarhusOrdningen. Der finnes ingen
föreskrift, i afseende på Tjenstemänneu inom
Riddarhusets Canzli. Riddarhusets Secreterare
och dess öfrige Tjenstemän hafva sin
egen Instruction, som äfven af Ståndet fastställes.
Jag hemställer, om icke rätta stället
för ett sådant stagande, som endast angår
Canzliet, vore i denna instruction, och icke
i en Riddarhusordning, som underslälles
Konungens sanction. Föröfrigt får jag förnya
den anhållan jag nyss gjorde, att det
måtte stadgas, att alla skriftliga anföranden
genast skola till Protocollet allemnas.
Herr Tham: Jemte det jag till alla delar
instämmer uti hvad Herr Printzensköld
yttrat i afseende på det ifrågavarande stadgandets
införande i RiddarhusOrdningen,
36 IL 17*
o.6o
Deri 7 Augusti e. m.
hvilken jng ej tror vara rätta stället, öfverlemna!'
jag till RiddarhusSecreterarens ytterligare
yttrande, huruvida han tror, att
man med säkerhet kan förordna, att Protocolls-justeringen
skall ske inom 14 dagar.
Jag tror, att RiddarhusSecreterarens förra
yttrande hade afseende derpå, att återremisser
till Utskott kunde vara färdige att
afgå, justerade af dem, som yttrat sig, inom
14 dagar efter det målen förevarit. Så
förstod jag meningen, ehuru det visserligen
är möjligt, att jag fattat orätt. För
min del tviflar jag alt, med den arbetsordning
vi nu hafva, det blir möjligt, att verkställa
Protocolls-justeringen inom 14 dagar,
så vida vi ej skola hafva serskildta Plena
för Protocolls-justering, hvarigenom åter
mycken tid skulle upptagas, och Riksdagarne
ännu ytterligare förlängas.
Undertecknad Pdddarlnis-Secr eter are :
Mitt förra yttrande hade verkeligen, såsom
Herr Tham anfört, endast afseende på den
tid, hvilken är nödig för återremissers expedierande
till vederbörande Utskott, och
hvilken jag trodde lämpligen kunna bestämmas
till 14 dagar. I frågan åter, inom hvilken
tid Ridderskapets och Adelns Pleni-protocoller
skulle kunna uppsättas, för att justeras,
bekänner jag, att jag är villrådig.
Jag sknlle dock tro, att om man började
en ny tideräkning, och ej hade något för
den förflutna tiden ouppsatt tili last, samt
Den 7 Augusti e. in.
framför allt ägde tillräckligt antal medarbetare,
som kunde med fördel begagnas vid
uppsättning, man skulle kunna inom loppet
af 14 dagar få Protocollen uppsatte, så att
de kunde, efter den nu brukliga justeringsinethoden,
justeras. Likväl bör jag förklara,
att jag förutsätter, att under loppet af
berörde i4 dagar Plenum ej må oftare inträffa
än hvarannan dag, ty annars blir det
omöjligt. Har man en dag Plenum, och
sedan en dag fri, skulle jag kanske tro, att
det vore möjligt att justera inom i4 dagar;
likväl endast på det sätt vid justeringarné
nu tillgår, ty en ordentlig justering, det vill
säga, att allt, af RiddarhusSecreteraren behörigen
öfversedt och granskadt, inför Ståndet
uppläses, kan, af brist på nödig tid
dertill, ingalunda medhinnas. Att utsätta
serskildta Justerings-plena, låter sig ej eller
göra, emedan de dagar, som ej till vanliga
Plena användas, ovilkorligen borde få af
RiddarhusSecreteraren och Canzliet till arbetsdagar
begagnas. Den minsta rubbning
i ett eller annat afseende uti ofvanberörde
förhållande skulle föranleda dertill, att justeringen
ej kunde inom den bestämda tiden
verkställas,
Friherre Cederström: Sedan RiddarhusSecreteraren
förklarat, att saken är verkställbar,
enär man ej har Plenum oftare än
hvarannan dag, och vi vanligen icke hafva
Plena oftare, än två gånger i veckan; lärer
■j62
Den 7 Augusti e. m.
titan all fråga verkställigheten kunna äga
rum. Då i öfrigt den ifrågavarande nya
Riddarhus-Ordningen ej blifver gällande,
förrän efter det Riksdagen slutas, är det
naturligt, att det arbete, som nu finnes
ligga till hinder, ej kan hindra att antaga
ett stadgande, som medför ordning i
framtiden; och då fråga om serskildta Justerings-plena
ej lärer uppkomma, enär justeringarne
kunna ske vid hvarje Pleni slut,
ser jag ej, att någon farhåga kan hindra oss
antaga detta tillägg. Jag anhåller således
om proposition derå.
Herr Crusenstolpe: Friherre Cederström
liar förekommit mig i allo, utom hvad beträffar
den enskilda justeringen, hvilken jag
önskade förvandla till allmän, just för alt
spara RiddarhusSecreterarens besvär.
Herr Raben, Carl Wilhelm: För min
del, vågar jag icke ingå i någon pröfning,
om det är rätt eller orätt, möjligt eller omöjligt
att för en hel Riksdag bestämma en
tid af 14 dagar för Protocoils-jusleringen.
Herr RiddarhusSecreterarens yttrande i denna
del har icke förefallit mig så positift,
som det synts en del öfrige Ledamöter. Jag
undrar icke heller derpå; jag skulle sannerligen
icke i hans ställe våga föreslå någon
viss tid för Protocolls-justeringens verkställande.
I anledning af hvad Herr Plintzensköld
anfört, torde jag få fästa uppmärk
-
Den 7 Augusti e. ra.
203
samheten derpå, att Utskottet omsorgsfullt
sökt att ifrån RiddarhusOrdningen skilja allt
livad sorn kunde hafva afseende på Riddarhusets
Tjenstemän® skyldigheter. Skulle något
om Protocolls-justeringen införas i denna
§., afvek man således ifrån den etablerade
principen; så mycket mera öfverflödigt,
sorn Ridderskapet och Adeln innan
Riksdagens slut får tillfälle granska Utskottets
förslag till Instruction för nämnde Tjenstemän,
hvaruti ganska väl kan införas ett
stadgande, som förekommer dröjsmål med
Protocolls-justeringen ; men intages stadgandet
i RiddarhusOrdningen, kan det sedan
ej ändras utan Konungens tillstånd, äfven
om det funnes overkställbart.
Herr Crusenstolpe: Efter RiddarhusUtskottets
egne Ledamöter dertill synas vilja
uppmana, får jag förklara, att jag anser
det vara ett fel, att i förslaget lill nya RiddarhusOrdningen
icke blifvit infördt något
stadgande om Protocolls-justeringen, emedan
det är Nationens rätt, att få del sf
RiksStåndens Protocoll, hvilka Riksdagsordningen
bjuder skola tryckas.
Herr von Hartmansdorff: Äfven jag är
af deras mening, som tro, att bestämmelse
om Protocolls-justeringen tillhör RiddarhusOrdningen.
I 28 §. af förevarande förslag
beter det: ”Gör någon munteligen sådane
”anmärkningar vid ett Utskotts Betänkande,
Den 7 Augusti e. m.
”att de till detsammas återremitterande föranleda,
böra de inom 8 dagar vara skriftligen
uppsatta och inlemnade till Riddar”husCanzliet,
vid påföljd, att anmärknin”garne
i annor händelse, sådane de till Pro”tocollet
blifvit uppfattade, till Utskottet
”afsändas.” Enär således är föreskrifvit,
huru det hör tillgå vid frågor om återremiss,
synes äfven på samma ställe höra bestämmas,
huru med Protocolls-justeringen
i hela sin vidd hör förhållas. På det man
likväl måtte hålla sig mindre vid möjligheten,
än vid verkligheten, tillstyrker jag, att
en tid af 14 dagar, ja till och meden månad,
må bestämmas för Protocolls-justeringen.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
.Tåg förglömde, då jag sist hade ordet, att
besvara Herr Crusenstolpes anmärkning rörande
den, efter hans tanka, öfverflödiga
åtgärd att jemföra de munteliga yttranderne
med Memorial-protocollet, äfven sedan
de respective Talarne sjelfve genomsett dem.
Härvid får jag förklara, att jag anser det
för ett bland mina vigtigaste, begärligaste
och otacksammaste åligganden att efterse,
om munteliga yttranden, sedande från Talarne
återkommit, blifvit antingen i saken
till innehållet ökade, eller i afseende å språket
förändrade, hvarigenom jemkning, eller
putsning, ovilkorligen erfordras. Hvad beträffar
sjelfva språket, kan det väl vara af
Den 7 Augusti e. m.
2(35
mindre betydenhet, men den egenkärlek
må dock icke förtänkas mig alt jag, då Protocollerne
skola, undertecknade med mitt
namn, öfvergå till efterverlden, önskar, att
de må innefatta visst icke några vältalighetsstycken,
men åtminstone ett rent och någorlunda
vårdadt språk. Hvad åter angår
sjelfva saken, ålägger mig Instructionen den
pligt att noga tillse, det muntliga yttranden
öfverensstämma med Memorial-anteckningnrne,
hvilket jag äfven alltid med lika
mycken oförskräckthet, som grannlagenhet,
sökt fullgöra. Denna befattning är visserligen
vigtig, samt både för mig sjelf och
Ståndets Ledamöter, såsom Herr Crusenstolpe
uttryckt sig, äfventyrlig_, men den
har dock, under 3:ue Riksdagar, af mig på
det sätt fullgjorts, alt någon anmärkning
deremot hitintills icke försports. Jag vågar
ock, utan att närmare ingå i detaljerne,
försäkra Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
att denna åtgärd är ytterst nödvändig,
emedan thy förutan Ståndets Protocoll
ofta nog skulle förete en alltför underlig
tafla.
Herr Printzensköld:Jag är icke öfvertygad
af Herr Crusenstolpe. Skola föreskrifter
om Protocollsjuslering här införas,
kunde man likaså gerna i RiddärhusOrdningen
intaga bestämmelser om Protocollstryckningen,
hvilken äfven i Grundlagen är
anbefalld, men när sådant nu icke skett,
266
Den 7 Augusti e. m.
utan Instructionen för RiddarhusSecreteraren|
tverom innehåller erforderligt stadgande
härom, ser jag ej något skäl, att uti förevarande
införa någon närmare bestämmelse
i afseende på Protocollsjusteringen.
Herr Riben: Här har blifvit yttradt,
att dä i denna §. finnes stadgadt, att muntliga
yttranden, som föranleda till ålerremiss,
böra inom 8 dagar vara uppsatta och
till RiddarhusCanzliet aflemnade, borde äfven
Protocollsjusteringen såsom en vigtigare
angelägenhet här omförmälas. Jag är af
en motsatt öfvertygelse, enär allt hvad som
blir föremål för återremiss till Ständernes
Utskott, innefattar allmänna Riksdagsangelägenheter,
som icke ensamt röra Ridderskapet
och Adeln, hvaremot Protocollets förande
och justerande måtte vara Ståndets
ensak. Jag fortfar derföre i den öfvertygelse,
att något stadgande härom icke bör
införas i RiddarhusOrdningen, utan endast
i Instructionen för RiddarhusSecreteraren ,
som icke är beroende af någon Kongl. Sanction,
utan kan af Ridderskapet och Adeln
efter omständigheterne förändras.
Herr Crusenstolpe: Herr RiddarhusSecreterarens
yttrande var visserligen både
upplysande och bevisande, men, som replik
emot mig, tror jag, att det bevisade
jemt ingenlig. Jag medger, att putsning af
muntliga yttranden kan vara nödig, men
Den 7 Augusti e. m. 267
påslår, alt den bör ske före eller under
justeringen. Såsom sjelf Jurist, vet Herr
RiddarhusSecreteraren helt säkert, att det
är före eller vid sjelfva justeringstil!fället
man eger att putsa eller släda sitt yttrande,
och alt hvad då försummas, icke vidare
får förändras.
Friherre Cederström: Man har behagat
yttra, att frågan om Protocollsjustering
vore Ståndets ensak, men frågan om de
yttranden, som föranleda lill återremiss,
en allmän Riksdags angelägenhet. Då ett
ojusteradt Protocoll likväl icke är antagligt,
emedan det vid justeringsti 11 fället kan
ändras, och Protocollet således egentligen
och ordningsmässigt borde vara justeradt,
innan återremissen expedieras, bör väl stadgandet
om Protocollsjusteringen likaväl vara
infördt i RiddarhusOrdningen, som bestämmelsen
angående återremissers expedierande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalkeo gjorde proposition till bifall
å det af Herr Printzensköld föreslagne
tillägg till denna §., nemligen:
Alla skrif teliga Anföranden skola genast
efter deras uppläsande af gifvas till
Protocollet.
Bifölls.
Hvarefter Hans Excellence föreslog bi
-
Den 7 Augusti e. m.
fa11 lill det af Herr von Hartmansdorff gjorde
tillägg till denna §., att Ridderskapets
och Adelns PleniProtocoll borde inom en
manad, efter det de blifvit hällne, inför
Ståndet justeras.
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld: Efter den erfa
renhet
jag gjort på mig sjelf, räcker tiden
alllid häst till, ju kortare den blifvit bestämd;
ochtvertom, ju längre tid jag utsätter
för ett* arbete, desto osäkrare är jag att
dessförinnan få det färdigt. Skall således
något stadgande om viss tid för Protocolls-justeringen
införas i RiddarhusOrdningen,
önskar jag att den utsätles till
högst 14 dagar; emedan jag är öfvertygad,
att det då vida förr medbinnes, än om
man lemnar en månads råderum. Men då
ett sådant stadgande egentligen angår RiddarhusSecreteraren
och CanzliBetjeningen,
torde det snarare böra hafva sin plats i
Instructionen för den förstnämnde. Helt annorlunda
är förhållandet med de talande
Ledamöternas åliggande att uppsätta eller
justera sina yttranden. Skall någonting derom
stadgas; så måste det ske antingen i
RiddarhusOrdningen eller Ordningsstadgan.
Herr Crusenstolpe: Jag anhåller vördsammast,
att Herr Grefven och LandlMarskalken
täcktes i proposition till den ifrågaställde
Redaclionen tillägga följande ord: Så
Deo 7 Augusti c. m.
vida Ridderskapet och Adeln icke för hvarje
serskildt fall derom annorlunda förordnar.
Friherre Cederström: Jag instämmer
med Herr Cederschjöld deri, alt endast 14
dagars tid för Prolocollsjusteringen må utsättas,
tillika med det af Herr Crusenstolpe
nyss föreslagne tillägg. Då har Ståndet frihet,
atti fall, enligt Secreterarens anmälan hinder,
eller något för handen varande angeläget
och vidlyftigt mål dertill föranleder,
besluta, huru lång tid sorn helst med justeringen
får anstå. Att utsätta en månad,
vore alldeles öfverflödigt, då RiddarhusSecreteraren
sjelf förklarat, att i4 dagar
äro tillräckliga.
Uppå derefter af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, förenade sig Ridderskapet
och Adeln om följande ytterligare tillägg
till denna §.:
Ridderskapets och Adelns PleniProtocoll
höra, inom fjorton dagar efter det de
blifvit hällne, inför Ståndet justeras , sä
vida Ridderskapet och Adeln icke för hvarje
serskildt fall derom annorlunda förordnar.
§• 29*
Uppstår fråga, om någon tillåtit sig
personligen förolämpande uttryck , prof ve
Ridderskapet och Adeln, om han derföre
af LandtMar skalken varnas bör om saken
270 Den 7 Augusti e. m.
af ett Utskott skall närmare prof v as, eller
ock alldeles förfalla. Förvises saken till
Utskott, skall ett sådant sättas af Tolf Ledamöter,
hvilka till hälften utnämnas af
LandtMarskalken och till hälften af dc?i
person, hvarom fråga är. Detta Utskott
prof ve genast målet, och lemne deröfver
till Ridderskapet och Adeln sitt Betänkande,
innehållande tillstyrkande antingen till
befrielse, eller att med saken skall förfaras
enligt första punkten af 110 §. RegeringsFormen
, eller ock att den ifrågavarande
personen skall uteslutas från Säte
och Stämma å Riddarhuset för den Riksdagen
, till hvilket uteslutande fordras ett
lika antal röster, som nyssnämnde ff. för
sättande under laga tilltal bestämmer.
Herr von Hartmansdorff: Jag får blott
anmärka ett tryckfel på fjerde raden af ifrågavarande
29 hvarest ordet eller bör
tillsättas framföre ordet om.
Herr Riben: Visserligen har, såsom
Herr von Hartmansdorff anmärkt, ett tryckfel
insmygt sig, men jag tror det vara
lijelpt med tillsättning af ett conima.
Herr von Hartmansdorff: I händelse
ordet eller icke ditsättes, ser det ut, som
LandtMarskalken aldrig skulle hafva rätt
gifva varning, utan att saken alltid borde
hänvisas till ett Utskott.
Den 7 Augusti e. ra.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde proposition till
bifall å den ifrågavarande §, med iakttagande
af den förändring i Numereringen,
att §. skulle erhålla N:o 3o, och med det
tillägg Herr von Hartmansdorff föreslagit,
eller att i stället för orden: ”pröfve Rid”derskapet
och Adeln, om han derföre af
”LandtMarskalken varnas bör om saken af
”ett Utskott skall närmare pröfvas,” skulle
införas följande: pröfve Ridderskapet och
Adeln om han derföre af LandtMarskalken
varnas börj, eller saken af ett Utskott skall
närmare pröfvas.
Bifölls.
§. 3o.
Uti alla mål, hvilka personligen röra
en eller annan af Ridderskapets och Adelns
Ledamöter, böra densammas närmaste anhörige
, till och med syskonebarn, ingen
rösträttighet ega, utan skola de, sedan sä
väl den, som saken angår, som de sjelfva
haft tillfälle till Protocollet andraga hvad
de nödigt aktat, jemte honom, när beslut
skall fattas, frän Riddarhuset afträda.
Skulle någon eller några, som på ofvanberörde
sätt befunnos slägt vara, uti
sådan fråga hafva voterat; vare han eller
de Riksdagsmannarätt för den Riksdagen
förlustige, och Voteringen ogiltig, i fall i
nästa Plenum styrkes, att densamma kunnat
bero af lians eller deras röster.
373
Den 7 Augusti e. m.
Herr af Ekenstam: Under denna Riksdag
bär stor skiljaktighet i åsigter öfver
rätta begreppet om gamla redactionen till
denna §. egt rum. Somlige hafva trott, att
den bade afseende pA alla allmänna frågor;
andra åter, alt den endast vore tillämplig
i hänsigt till enskilde Ledamöters förhållande
inom Riddarhuset, och att ordet
sådane hade afseende på den föregående
37 §. i nuvarande RiddarhusOrdningen och
de deri upptagne fall. Detta sednare har
äfven blifvit min öfvertygelse; och jag föreslår
derföre följande redaction: Uti alla
såclane målj hvilka uppräknas i föregående
29 och personligen röra en eller annan
af Ridderskapets och Adelns Ledamöterj
böra den _, sammas närmaste anhörige^ etc.
Också kunde dervid göras den rättelse, att
29 och 3o §§. sammanfördes till en §., så
att allt hvad frågan rörde, stod på ett ställe.
Herr Cederschjöld: Man skulle visserligen
kunna påstå, att vi icke herde utsträcka
jäfsförhållanderne längre, än Riksdagsordningen
i allmänhet föreskref; men
jag får påminna, att inom vårt Stånd kan
ensamt hända, att 4 eller 5 nära slägtingar
äro Ledamöter af en och samma Representationsförsamling
och att det väl sällan inträffar
i de öfrige Stånden, att någon Konungens
Rådgifvare der har så många Skyldeman.
Uti den siste Talarens förmenande,
Den 7 Augusti e. ra.
de, att stadgandet endast afsåg personliga
förolämpningar, kan jag ej instämma. Jag
ser saken helt annorlunda, och då jag känner
med mig sjelf, att jag ieke kunde deltaga
uti en votering, som rörde en min
nära slägtinge, anser jag ganska billigt, att
genom lag bekräfta en sådan grannlagenhet.
Jag får derföre vördsammast föreslå följande
redaction: Uti alla mål, sorn röra någon
personligen, må h varken den eller någon,
som med densamma är i sådant skyldskaps-
eller svågerlags förhållande, som Allmänna
Lagen för Domarejäf utsätter, i
beslutet deltaga, utan skola de efter att
hafva haft tillfälle till Protocollet andraga
hvad de nödigt aktat, när besultet skall
fattas, från Riddarhuset afträda. Skulle
någon eller någre, som på ofvanberörde
sätt varit jäfvige, uti sådan fråga hafva
voterat, vare han eller de sin Riksdagsmannarätt
för den Riksdagen förlustige;
och dessutom vare voteringen ogiltig, örn
i nästa Plenum finnes, det densamma kunnat
bero af hans eller deras röster,
Herr von Qvanten, Carl: Förenande
mig med Herr Cederschjöld i afseende på
hans Redactionsförslag, önskar jag likväl få
punkt vid ordet förlustige; härigenom förtydligas
meningen, emedan de båda händelserna
skiljas åt; den ena, som utsätter
straff för den, hvilken olagligen voterar,
36 H, 18
ben 7 Augusti e. ra.
den andra, sora förklarar voteringen ogild,
om föregående händelse dertill varit vållande.
Många timmar hafva gått Förlorade
hvarje gång denna Fråga förevarit, hvilken
tidsutdrägt man för framtiden torde undvika*
om §. Förtydligas»
(Grefve Possei Jag vill icke ingå i yttrande,
huru långt afgörande-rätten, uti
frågor, som röra slag tingar-, bör inom Representationen
utsträckas, utan endast fästa
Hidderskapets och Adelns uppmärksamhet
derpå-, att RiddarhusOrdningen hör likasom
andra StåndsOrdningar vara författad
i öfverensstämmelse med Grundlagarne,
Och följaktligen äfven med Riksdagsordningen.
4i §. deraf innehåller i slutet: ”böjande
för öfrigt och i allmänhet anlagas,
”att i mål* som personligen lora en Leda"mot
af något RiksStånd, må han väl i
”Plena eller Utskott öfverläggningarne, meli
”ej besluten, öfvervara.” Denna föreskrift
har i RiddarhusOrdningen blifvit utsträckt
till och med till deras Syskonebarn, som
Saken rörer, och derigenom har uppkommit
det missförhållande, altora en af Konungens
Rådgifvare har Slägtingar uti något
af de andra RiksStånden, Få de rösta
öfver honom, men icke så här. Herr
Cederschjöld har väl invänt, att det sällan
inträffar, alt Konungens Rådgifvare haf-v
va Skyldeman inom de ofrälse Stånden,
meri det mäste väl medgifvas mig, att hvad
Den 7 Augusti e. m.
Som i principen är rätt på ena stället, är
det äfven på det andra. Dessutom uppkommer
af detta stadgandes qvarstående
den orimlighet, att en Konungens ofrälse
Rådgifvare, som har Slägtingar inom Adeln,
kan komma under deras omröstning, då
sådant ej kan hända en i samma förhållande
varande Adelsman» Jag anser således
hela denna §. böra uteslutas.
Herr Rosenbladj Bernhard: Till hvad
Grefve Posse yttrat, anhåller jag få lägga
ett ytterligare skäl» Man har sagt» att serskildta
förhållanden hos oss föranleda, att
flere Ledamöter merendels äro inom förvandtskap,
i personliga frågor» här än i andra
Stånd» Detta har likväl icke varit händelsen
alltid, emedan i en af dessa frågor»
Sorn nyligen förevarit, Skyldemännens antal
i ett annat Stånd lära Varit flera, och
genom de andra Ståndens fåtalighet en röst
der vanligen är meta afgörande ätt 4 a 5
här. Men vill man» i afseende pä utöfningen
af sådana förhållanden, följa grttndSatsen,
att anse Representanternes functiotter
såsom en Domare-befattning» icke såsom
eii opinionsbefattning, så bör matt också
utsträcka föreskriften till alla de jäf»
Som ärö stadgade för Domare i allmänhet»
Det vill säga, att alla» söm slå i uppenbar
Strid emot dett person, Söm är i fråga» då
icke eller borde få deltaga i beslutet, och
36 H. t8*J
Den 7 August! e. m.
således icke de, som ingifvit anmärkningar
till ConstitutionsUtskottet vid dessas afgörande,
ty utom inqvisitionerna känner jag
ingen Domstol, der anklagaren tillika får
dömma. Då jag likväl icke anser, att vi
utöfva ett Domarekall; då jagsökar få RiddarhusOrdningen
lika med Riksdagsordningen,
och då jag icke tror, alt Ridderskapct
och Adeln ensam bör inskränka sin Representationsrätt,
emedan Adeln, likasom de
öfriga Stånden, representerar icke blott sig
sjelf, ulan Svenska Folket, så instämmer jag
med Grefve Posse deruti, att §. helt och
hållit må utgå.
Herr af Ekenstam: Hufvudsakligen förekommen
af Grefve Posse och Herr Rosenblad,
anhåller jag få tillägga ett exempel,
som visar, att fråga enligt denna §. aldrig
varit om andra mål än dem, som finnas
nämnde i den föregående §. Ty annars
skulle alla de, som representera en Att,
tillkommen sedan 1809, och icke hafva
någon slägt härstädes, kunna deltaga uti
ett beslut, som rörde deras bror eller son.
Detta visar ett. tydligen orimligt förhållande,
oell jag får derföre å nyo vördsamt föreslå,
att §. ändras sålunda: Uti alla de i
föregående $. nämnde mål, som personligen
röra någon af Ridderskapets och Ade/ns
Ledamöter etc.
Herr Tham: Jemte det jag förenar
mig - med Grefve Posse och Herr Rosen—
Den 7 Augusti e. tn.
Liad, anhåller jag få fästa uppmärksamheten
på den besynnerliga omständighet, att
en af Ridderskapet och Adeln vald Ledamot
i ConstitulionsUtskottet, sjelf 24:de,
äger rätt att der döma öfver och fria eller
fälla sin nära slägtinge, hvilket fall verkligen
inträffat, då deremot en annan slägtinge,
som blott utgör en ibland 5 å 600,
icke har denna rätt. Enär icke något förbud
i förra fallet existerar, hemställer jag,
om stadgandet bör kunna lämpas till andra
fall, än Herr af Ekenstam anfört. Jag
förenar mig således i det förslag, alt de
omtaldta personliga förhållanderne icke må
anses hafva afseende på annat, än hvad som
finnes upptagit i föregående §, emedan i
annat fall RiddarhusOrdningen icke kommer
att stå i öfverensstämmelse med Grundlagarna.
Herr Rosenqvist j Fredrik Leonhard:
I anledning af hvad hos Ridderskapet och
Adeln nyligen passerat, uther jag mig att
få framställa följande förslag till redaction
af denna §:
Uti alla mål, 'hvilka på ett eller annat
sätt personligen röfaen eller annan af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, böra älla
de, hvilka till samma Ledamot äro i den
skyldskap eller i det svågerlag, som allmänna
Lagen uti 1 Cap. 1 §. RättegångsBalken
beskrifver såsom jäf emot Domare,
ingen rösträttighet äga, utan skola de, se
-
378
Den 7 Augusti e. m,
dan så val den, hvilken saken angår, sorn
de sjelfva haft tillfälle till Protocollet an-,
draga hvad de nödigt aktat, jemte honom,
när beslut skall fattas, från Riddarhuset
afträda. Skulle någon eller några som på
ofvanberörde sätt befinnas slägt vara, uti
sådan fråga hafva voterat, vare lian eller
de Riksdagsmannarätt för den Riksdagen,
förlustige. Voteringen vare dock icke ogiltig,
om ej i nästa Plenum styrkes, att voteringens
utgång kunnat bero af hans eller
deras röster , som i voteringen olagligt
deltagit.
Genom denna redaction hoppas jag,
att ali tvetydighet och villervalla skola förekommas.
Jag har nyss hört en ädel Grefve
yrka, att förevarande §. borde alldeles
utgå. Jag för min del får förklara, att äfven
om jag, såsom den ädle Grefven, kunde
blifva en Candidat till Konungens Rådgifvare,
skulle jag ändock icke vilja, alt §,
ur RiddarhusOrdningen borttages,
Friherre CederströmDet må vara Herr
Cederschjöld och dem, sam förena sig med
honom, fritt att vilja förvandla Rikets Ständer
till en CommissionsBomstol öfver personer
och saker; men det må icke stå dem
fritt att förklara paragraferna annorlunda,
än efter deras bokstafliga lydelse, 38 §. i
nu varande Riddarhusordning angår tydeJigen
endast de händelser, som träffa Rid-*
Den 7 Augusti e. m*.
279
derskapets och Adelns på Riddarhuset be*
finlliga Ledamöter, emedan der stå dessa
ord: ”Skola de, sedan så yäl den, som sa”ken
angår, som de sjelfve haft tillfälle till
”Protocollet andraga hvad de nödigt aktat,
”jemte honom, när beslut skall fattas, ifrån
”Riddarhuset taga afträde.” Han måste således
ovilkorligen sjelf vara närvarande på
Riddarhuset, eftersom han skall afträda derifrån.
Det må vara Herr Cederscjöld obetaget
att visa ett annat förhållande; men §.
skall ovilkorligen tillämpas efter sin ordalydelse,
Det har blifvit yttradt, att denna
§', med afseende på sådana personligheter,
som på Riddarhuset kunde inträffa, behöfde
qvarstå; men efter den vedaetion den
föregående §. fått, finner jag alla öfriga
bestämmelser i deli delen öfverflödiga. Jag
instämmer för öfrigt med Herr Rosenblad
uti, alt §, om den i sin tillämpning skulle
antagas angå andra, än på Riddarhuset när-*
varande Ledamöter, skulle komma att tillämpas
lika för olika fall, Således, och då
Riksdagsordningen tillräckligt bestämmer
de föreskrifter, som i detta fall erfordras
för Rikets Representanter, yrkar jag att §,
jnå helt och hållet uteslutas,
Herr Cederschjöld: En värd Talare
liar lagt mycken vigt på, att en Ledamot
i ConstitutionsUtskottet ansett sia; obehindrad
att deltaga i omröstning öfver sina
liärinaste slägtingar j och i följd deraf fun
-
280 Den 7 Augusti e. m.
nit obilligt att man i Ståndet skulle vara
utesluten derifrån. Såsom motstycke ber
jag få anföra ett annat exempel från denna
Riksdag. ConstitutionsUtskoltets Ordförande
ansåg sig nemligen hindrad, af en ingalunda
nära skyldskap, icke allenast att
deltaga i beslut, ulan till och med alt öfvervara
öfverläggningen i afseende på en
af StatsRådets Ledamöter; och Utskottet
respecterade hans grannlagenhet. Vidare hafva
några Ledamöter yttrat, att ett stadgande
gemensamt för alla Ständeti icke borde
kunna utsträckas för Ridderskapet och
Adeln enskildt. Detta har dock skett i den
mest väsendtliga delen, nemligen i Representationsrätten,
då t. ex. en Adelsman förlorar
möjligheten att representera, när han
.blir bysatt, hvilket icke är fallet med de
öfriga Stånden; äfvenså om han är anklagad
för nesligt brott _, och domen ännu icke
vunnit laga kraft; eller han blifvit ställd
under framtiden. Hvarföre skulle då Ridderskapet
och Adeln icke äfven i afseende
på jäf kunna få föregå de öfrige Stånden
med godt exempel? Hvad mitt förslag angår,
har jag uppgjort det blott såsom ett
förtydligande af den ena meningen af dem,
som velat göra sig gällande. Jag tror, att
man af de öfverläggningar, som redan varit
om denna §, bäst bör finna behofvet af
ett sådant förtydligande. Jag öfverlemnar
åt Ståndet att bedömma, hvilken mening
bör antagas; det skall föga bekymra mig
Den 7 Augusti e. m.
hvilkendera, blott man erhåller en redaction
af den klarhet, att vi slippa dylika öfverläggningar,
sorn hittills.
Grefve Mörner, Carl: Jag ville blott
tillkännagifva, att Utskottet vid redactionen
af denna §. icke funnit synnerlig anledning
förändra stadgandet i den gamla
RiddarhusOrdningen, hvarföre redactionen
nära nog utgör en afskrift af den gamla 38
Om likväl, på de skäl Grefve Posse anfört,
Ridderskapet och Adeln skulle anse
den höra alldeles utgå, har jag intet att
erindra deremot, utan förenar mig gerna
i denna anhållan.
Herr von Hartmansdorff: För rigtiglieten
af det stadgande Herr Cederschjöld
föreslagit, talar den omständighet, att i något
annat Stånd icke gerna kan inträffa,
hvad som här ständigt händer, att nemligen
fyra eller fem bröder, eller att far och
flera söner sitta samtidigt såsom Riksdagsmän.
Det har visserligen blifvit anmärkt,
att i PresleStåndet äfven finnas slägtingai*
till Konungens Rådgifvare; men så mångå,
som här, äro de dock icke. Man finner således,
att om än stadgandet vore uttryckt
för alla Stånd, anginge det dock förnämligast
Ridderskapet och Adeln. I egenskap
af Riddersman åligger oss, i alla fall, ett
grannlaga uppförande; men om detta icke
sjelfmant iakttages, så skadar icke, att haf
-
Den 7 Augusti e. m.
va en erindran derom införd i Ridddarhus^
Ordningen. Ett bevis derpå, att Riddar--  husOrdningens föreskrift i delta hänseende
icke varit utan frugt äfven i de andra Stan-,
den, tycker jag mig finna deri, att en adelig
och vissa andra Ledamöter af PresteStåndet
hade den grannlagenhet, när fråga om eu
med deni beslägtad Rådgifvare förekom, att
de afhollo sig från öfverläggningen och beslutet,
fastän ingenting derom finnes stadgadt
i Riksdagsordningen. Man bar också
yttrat, att händelsen blott kan inträffa i de
fall, då en Frälseman är i fråga, och finnes
bär tillstädes, Men om Herr Cederschjölds
redaclionsförslag antages, blir förhållandet
icke sådant. Man har ock sagt,
att med dylika mål menades blott frågor
om personliga förolämpande!! inför Ridderskapet
och Adeln. Delta kan jag lika litet
tro, som ihågkomma, att §. blifvit säle-,
des tillämpad. Tvärtom vill jag påminna
mig, att, då vid förra Riksdagen fråga uppstod
om inlösen af några till inlösen i rät-,
tan tid icke företedda Discontsedlar, tillhöriga
en Fru, hvilkens son befann sig på
Riddarhuset; deltog han hvarken i öfverläggning
eller omröstning derom; och om
han deltagit, månne det varit riktigt? Man
har visserligen sagt, att många andra äm-,
nen förekomma , hvarvid jäfvighet äfven
kunde yrkas, såsom vid lagstifning, beskattning
o. s. v.; men sådane mål röra icke en
peyson allena, utan alla; hvaremot här blott
Den 7 Augusti e. m, 283
är fråga om sådant, som s Is ta 11 e tillskynda
någon eller några vissa personer fördel eller
skada; och der kan jag icke erkänna»
att det blott är en opinionssak sorn pfgöres.
Man har sagt, att då Adeln såsom Stånd
representerar Svenska Folket, så vore det
ur sin ordning, att i RiddarhusOrdningen
omtala enskildta angelägenheter. Men då
sådana verkligen förekomma i RiksStånden,
och då många af deras medlemmar utan
tvifvel representera mera enskildta perso-»
ners intressen än Svenska Folkets, så sy-»
lies stadgandet icke eller i detta hänseende
Vara otjeuligt. Ehuru jag, viden föregåen-»
de fråga om det gamlas bibehållande, nyligen
blifvit öfverröstad, måste jag dock
yrka, att man icke måtte upphäfva ett garn-,
malt lagbud, som innehåller ett väldigt uttryck
af Ridderskapets och Adelns vilja ,
att iakttaga hvad Riddersmän ägnar och anstår.
Upphäfvandet vore detsamma som att
Säga! Nu mera vill Ridderskapet och Adeln
icke veta af den grannlagenhet i offentliga
fö,i hållanden, hvilken deras förfäder iakttogo,
och sora en hvar bland Svenska Folket
bör önska förblifva i fortfarande helgd.
För min del åtminstone måste jag reservera
niig emot ett sådant beslut,
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Af allt hvad jag hittills hört, har
jag icke funnit något skäl frångå den tänka,
jag i detta ämne hyser, eller att §:n
284
Den 7 Augusti e. nt.
Lör utur RiddarhusOrdningen utgå. Men
då flere Ledamöter yrkat, att §. icke borde
bafra afseende på annat än de fall, som
i föregående 29 §. finnas nämnda, har jag
visserligen ingenting emot, alt allt må qvarblifva,
likväl då icke såsom en ny §, utan
såsom ett följande Moment till den 2g §.
För öfrigt sage jag helst, att denna §, som
redan gifvit anledning till flera falska begrepp
och ultydningar, malte alldeles försvinna.
Herr Rosenblad: I anledning af det exempel
Herr Cederschjöld anfört, i afseende
på olikheten emellan en bysatt Adelsman
eller person af annat Stånd, ber jag få erindra,
stt denna föreskrift i afseende på de
andra Stånden uteslutar sig sjelf; ty oberäknadt
att förtroendet vid ett val icke gerna
kan falla på en bysatt man, skulle, i
händelse en sådan väljes, orten säkerligen
bli orepresenterad, emedan det på intet
ställe finnes, att en Riksdagsman, som redan
är bysatt, kan uttagas, derföre att han
är Riksdagsman. Ett ytterligare bevis derpå,
att det ifrågavarande förhållandet endast
afser de i föregående §. omnämnda
händelser, eller mål, som personligen röra
någon i Ståndet närvarande, är att det i §:n
står: ”Skola de, (nemligen släglingarna') jemte
”honom från Riddarhuset afträda.” Således
kan det icke vara fråga om någon annan,
än den, som sitter der i sjelfva ögonblic
-
Den 7 Augusti e. in.
285
lie t. Man liar talat om elen personliga granuJagenheten,
oell anfört, alt man ulan serskildta
föreskrifter iakttagit den i andra
Stånd. Just det åberopade exemplet visar
i mili tanka, att en sådan grannlagenhet äfven
städse skulle iakttagas här, utan behofvet
af ett Lagstadgande, sorn allenast leder
till chikaner; och för min enskildta del har
jag alltid ålagt mig och iakttagit, och skall
alltid iakttaga en sådan grannlagenhet. Men
jag tror det finnes en grannlagenhet äfven
på motsatt håll, och hoppas, att samma
känsla äfven der skall göra sig gällande.
Jag ber derföre få anföra, att om man vill
bibehålla förevarande §. och det vite, som
i sednare puncten finnes utsatt, så skärper
detta hvad allmänna Lagen stadgar i dylika
fall, emedan den förutsätter, att man
skall uppsåtligen hafva brutit emot Lagen.
Om en Domare efteråt får veta, att han varit
]äfvig i ett mål, är han fri från allt ansvar;
men detta skulle icke här blifva förhållandet.
Om man utsträcker föreskriften
till alla form- och princip-frågor, som hafva
afseende på egen fördel, är det icke
sagdt, all hvar och en kunde förut känna
sitt jäf. Om man då ovetandes deltog i
voteringen, skulle man vara underkastad,
ett mera strängt ansvar, än allmänna Lagen
utsätter för en Domare, som ouppsåtligen
dömt i en jäfvig fråga. För min del
får jag således förnya min anhållan om §:ns
uteslutande, ehuru jag trottsar någon, att
206
Den 7 Augusti e. m.
mindre glömma grann lagenhetens fordringar
än jag. Jag föreslår* alt §. inå utgå,
såsom fullkomligen onyttig, emedan den
aldrig med full klarhet kan Utstaka de personliga
förhål landerna , och således i stallet
för grannlagenheten inom Riddersmannens
inöst skall sätta advocalurens tydningar.
ölen om det är Lagen, som skall tala och
icke hederskänslan, så yrkar jag, att den
skall göras gällande emot hvarje person,
som ar jäfvig, och således vid dechargeJYågorna
äfven emot dem, som genom ingifna
anmärkningar försatt sig i eli ställning
af anklagare; och i alla händelser anser
jag såsom eli sträng fordran af rättvisan,
alt för ansvarets tillämpning förseelsen
skall vara uppsåtlig.
Herr Tham: Herr Rosenblad har i det
iuästa förekommit mig, och jag anhåller
Blott, att i afseende på hvad, sorn blifvit
yttradt om Ordföranden i ConstitutionsUtskottet
vid denna Riksdag, få tillägga-, att
denna grannlagenhet tillhör kvalje redlig
man, och att detta exempel just bevisar
lagbudets öfverflödighet. Jag får dessutom
erindra, hvilket besynnerligt förhållande
skall uppkomma, om det icke är förbudet:
för den, som sitter i ConslitutionsUtskottet,
att kunna votera om sina närmaste
slägtingar, sin far eller bror; men deremot
är förbudet för Ridderskapets och Adelns
Ledamöter i Ståndet. Jag förenar mig med
Den 7 Augusti e. m. 287
Herr Rosenblad i det yttrande, att om någon
lag för ifrågavarande lall skall existera,
bör den innefatta alla de förhållanden,
som allmänna Lagen stadgar för jäf i allmänhet,
och att lagen i hela sin omfattning
och stränghet må tillämpas, så att
om slägtingar och vänner bli uteslutna från
voteringen, anklagaren äfven inåLte blifva
det.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Jag anhåller, att först få fästa uppmärksamheten
på den skillnad, som äger rum
emellan OonstitutionsUtskoltets åtgärder i
anmälkningsfrågor och RiksSlåndens. Jag
liar vid 3 Riksdagar vari t Ledamot i nämnde
Ulskolt, och tinder denna tid med en
bland Konungens Rådgifvare i nära skyldskap;
men jag har icke varit af samma tanka,
som pluraliteten vid denria Riksdag, att
Konstitutionsutskottet tillhörer någon afgörande
myndighet i dessa frågor, utan jag
bar alltid trott, att Utskottet blott bade
alt afgöra, huruvida anledningarne till anmärkningarne
Voro grundade, och huruvida
de skulle hänskjutas till Rikets Ständers,
eller till RiksRälts afgörande, eller
förfalla. Således har den slutliga påföljd,
hvartill anmärkningarne kunnat föranleda,
icke blifvit eller åtminstone icke bort blifva
af Utskottet afgjord, och jag har derföre
ej funnit mig jäfvig att, såsom delta Utskotts
Ledamot, deltaga i dessa frågor. Jag
a88
Den 7 Augusti e. m.
liar således icke utöfvat den delicatesse,
som jag här hört så mycket berömmas hos
en ConstilutionsUtskottets med lem vid denna
Riksdag, hvilken i Utskottet afhållitsig
från både öfverläggningar och beslut i anmärkningsmål,
och då man sålunda torde
anse mig saker till bristande grannlagenhet,
anser jag mig sjelf skyldig den förklaring,
alt det just varit af grannlagenhet
som jag i ConstilutionsUtskottet icke afhållit
mig, hvarken från öfverläggningarne eller
besluten i anmärkningsmål. Jag har
handlat så, emedan jag trott mig kunna befara
den möjliga tydning af en sådan grannlagenhet,
sorn man nu här berömmer, att
jag skulle velat begagna den, som ett medel,
för att undvika deltaga i sådana öfverläggningar
och beslut, genom hvilka jag
kunde förlora någon gunst å den ena eller
andra sidan. Jag tror äfven, att om den
ifrågavarande grannlagenheten bortutöfvas,
rätta tidpunkten derföre varit, innan och
icke sedan man emottagit ett rum i ConstitutionsUtskoltet.
Grefve Posse: Det har af mig och flere
Ledamöter blifvit yttradt, att 3o §. borde
aldeles titgå. Andra åter hafva blott
önskat en förändrad redaction deraf, och
då jag förutser, att frågan icke lärer afgöras
utan genom votering, uti hvilken det
icke blir möjligt, alt på en gång upptaga
alla
Den 7 Augusti e. m.
28g
nila meningarne, vågar jag hemställa, om
icke propositionen må så uppställas, att
den, som önskar något sådant stadgande
som förslaget till 3o §. innehåller, voterar
ja, och förbehåller sig, i händelse ja-propositionen
vinner, att sedan bestämma redactionen;
men den, som vill hafva §. upphäfven,
voterar nej. Derigenom tror jag det
blifva öppet för allas meningar, att göra
sig gällande.
Herr von Hartmansdorff: Man har sagt,
att derest deri påföljd, RiddarhusOrdningen
stadgat för deltagande i voteringarne,
skulle förblifva lika svår, borde man åtminstone
visa, att de skyldeman, som röstat,
gjort det uppsåtligen. Men då det
finnes på förhand föreskrifvet, att man skall
afhålla sig derifrån, och enär sådane frågor
vanligen angå Konungens Rådgifvare,
samt det lärer vara lika ovanligt, att man
icke kommer ihåg sina slägtingar, när de
hafva magten, som det är vanligt att man
glömmer dem, när de äro fattige eller obetydande,
så tror jag att, utan fara för
öfverdrifven stränghet, hvarje förseelse, i
detta fall, kan anses för uppsåtlig. Man
har funnit Riksdagsmannarättens förlust vara
ett alltför hårdt straff för denna förseelse;
men om man jemför detta med den
gamla föreskriften om samma ansvar för
den, som öfverlemnar sin pollett åt en främ36
H. 19
29°
Den 7 A vi g u s l i e. m.
mande, synes straffet i förra fallet vara
vida billigare. Man har äfven erindrat, att,
i enlighet med allmänna Lagens föreskrifter
om anklagare, den, sorn gjort anmärkningar
mot Konungens Rådgifvare, icke eller
borde få rösta öfver deras förmenta
brottslighet. Detta anser jag ganska rätt;
men får likväl erindra, alt det är ConstitutionsUtskottet,
och icke RiksStånden, som
beslutar åtal mot Konungens Rådgifvare,
och att i opinionsfrågor börande till 107
§. hafva åtskilliga anmärkare vid denna Riksdag
sjelfmant afhållit sig från slutliga voteringen
öfver dern, emot hvilka de afgifvit
anmärkningar. Om man nu äfven borttager
förevarande §, så skulle jag tro, att
denna förlust, lagd till den RiddarhusOrdningen
redan gjort genom förra voteringen,
lemnar oss i behåll en sämre författning, i
stället för en bättre. Men då man måste
underkasta sig de flestas vilja i hufvudsaken,
önskar jag blott, att i sättet den vanliga
ordningen må blifva iakttagen, så att
Ja-propositionen göres på Utskottets förslag,
och Nej-propositionen på det gamlas
bibehållande.
Herr Munck af Rosensköld: Om man
vill taga exempel af andra constitutionella
länder, har lagens allmänna stadgande om
jäf der sällan blifvit användt i afseende på
Minislrarnes ansvarighet i frågor om olika
åsigter i financiella och ekonomiska ämnen,
D e ri 7 Augusti e~ m.
med flere, då fråga varit om Rikets sannskyldiga
nytta. Uppstår åter fråga om Riksrätt,
som äger att i Domareegenskap afgöra
mål, så lärer väl icke någon nära anhörig
laga del deruti.
Hans Excellence Herr Grefve Be la Gardie:
Jag vågar vördsamt hemställa, om icke,
till undvikande af votering, man kunde,
på sätt jag föreslagit, förena sig om att
3o §. utgick, men samma redaction, såsom
ett serskildt moment, bifogades den i g §,
då intet tvifvel vidare kunde uppstå, att
stadgandet allenast tillhörde de deruti uppgifna
fall.
Herr Cederschjöld: Några af de Talare,
som beslridt den mening jag framställt,
hafva begagnat sig af skäl, som synas mig
nog besynnerliga, då de trott allt stadgande
i afseende på jäf vara öfverflödigt, just
emedan de ansågo saken så klar, att icke
jideon med Riddersmannakänsla skulle tillåta
sig att i en sådan votering deltaga.
Detta yttrande tycker jag just är det tydligaste
beviset för riktigheten af mitt förslag;
och med samma skäl* Sorn man på
sådan grund vill utesluta denna föreskrift;
med samma skäl borde alla slags förbud
försvinna ur RiddarhusOrdningen. Således
tror jag detta innefatta en ny anledning
till dess bibehållandei
36 H.
agi
Den 7 August! e. m.
Herr Rosenblad: Herr von Hartmansdorff
har talat om, att ingen behöfde hysa
någon farhåga, att man glömmer sig äga
mägtiga slägtingar, men lian har härvid
sjelf glömt, att fråga kan uppstå, icke blott
om decharge för Konungens Rådgifvare,
utan äfven om andra personliga förhållanden,
äfvensom — hvad en nylig erfarenhet
oss visar — alt olika meningar kunna
uppstå, huruvida en preliminair-fråga, som
endast medelbart kan verka på framtida
afgörandet af den personliga frågan, kan
anses innebära denna jäfskyldighet, och det
för utöfningen af deltagandet i beslutet stadgade
ansvar. Herr Cederschjöld har yttrat,
att det vore så mycket lättare alt antaga
§. då lagens och hederns fordringar
här öfverensstämma. Jag deremot skulle
tro, att just derigenom, att man i en lag
insätter ord, som kunna olika förstås, blottställer
man den Ridderliga känslan för
chikaner och vridningar, då exempel visa
att man kan se föreskriften i dag på ett
sätt, i morgon på ett annat. Man har ju
sett personer, som om Fredagsmiddag icke
ansågo jäf finnas att votera i likartade frågor,
i afseende på hvilka de, sedan ett nytt
ljus för dem uppgått, Måndagsförmiddag
för samma volonter yrkade ett ansvar, innebärande
icke mindre än förlusten af representationsrätten.
Grefve Posse: Vid ett tillfälle då så
mycket lalas om grannlagenhet, synes mig
Den 7 Augusti e. m.
a93
en ibland dess fordringar vara, att raan
uppgör voteringspropositionen så, att alla
blifva i tillfälle att göra deras åsigt gällande,
och denna grannlagenhet har Herr von
Hartmansdorff salt å sido. I det förslå?
deremot, som jag uppgjort, har hvar och
en tillfälle att få sin tanka till föremål för
Ridderskapels och Adelns afgörande. Örn
någon kan yttra, alt detta tillfälle icke blifvit
honom öppet lemnat, så medger jag, att
jag har orätt; men i annat fall, och om denna
proposition icke finnes stridande emot
formen, anhåller jag, att Ridderskapet och
Adeln täcktes godkänna densamma, så mycket
mer, som fyra serskilda voteringspropositioner
blifvit yrkade, nemligen af Herr
Rosenqvist, Herr Cederschjöld, Herr af
Ekenstam och Herr Rosenblad.
Herr von Hartmansdorff': Som jag anser
bättre att vinna något, än intet, skulle
jag tro, att ehuru förslaget synes mig felaktigt,
det Vore hattie bifalla, än aldeles
borttaga, det. De, som önska, att. det hela
stadgandet utgår, må uppgifva contrapropositionen,
men att, såsom Grefve Posse,
vilja föreslå håde Ja- och Nej-propositioner,
synes icke vara i sin ordning.
Grefve Posse: Jag medgifver det formenligaste
skulle vara, att Ja-propositionen
blefve bifall til! förslaget, om någon talat
för §:s bibehållande, såsom den afljlskot
-
294
Den 7 Augusti e. m.
tet blifvit tillstyrkt; men dä icke någon yrkat
ett sådant bifall, trodde jag, att vi kun-,
de undgå votera derom. Skulle någon önska
bifall till Utskottets förslag, är det klart,
att det måste blifva Ja-proposition; hvarom
icke, skulle vi i sådant fall endast vo-s
tera om Påfvens skägg.
Herr von Qvanten: Jag förenar mig
med Grefve Posse, hvarigenom man sättes
i tillfälle ändra om den kommer att
qvarstå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bi-*
fall å förevarande §.
Ropades Ja och Nej,
Hvarefter Hans Excellence framställd®
proposition till afslag å berörde §.
Ropades äfven Ja och Nej,
Herr af Ekenstam: Efter hvad jag tyckt
mig finna, hafva här gifvit sig tillkänna arne
opinioner, hvilka Råda ogilla Utskottets förslag,
och bifall dertill har således aldrig
varit i fråga. Jag vågar derföre hemställa,
om icke Herr Grefven och LandtMarskal-.
ken skulle täckas först inhämta, huruvida
Ridderskapet och Adeln bifaller förslaget,
och sedan det blifvit ogillad t, låta Ståndet
på ruinerne af den gamla §. uppgöra hvad
som bör sättas i stället.
Den 7 Augusti c. m.
295
Herr von Hartmansdorff': I fall, såsom
jag befarar, pluraliteten är emot mig,
peli Hans Excellence vid besvarandet af sista
propositionen funnit att Nej segrat, vill
jag visst icke yrka votering, utan är nöjd,
att efter framställningen af min åsigt åtRidderskapet
och Adeln öfverlemna frågans afgörande,
såsom Ståndet anser sin värdighet
fordra.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalisen förnyade de af honom
nyss gjorde propositioner, hvilka håda åter
med Ja och Nej besvarades.
Herr Cederschjöld: I händelse frågan
icke kan afgöras utan votering, hemställer
jag vördsamt, att först måtte bestämmas,
hvad som skall blifva Contra-proposition,
antingen mitt förslag, eller det som blifvit
af några andra Ledamöter framstäldt. Jag anhåller
derföre, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes benäget utröna, hvilketdera
förslaget Ridderskapet qcIi Adeln vill
antaga till Nej-proposition.
Grefve Posse: Jag bestrider icke, att
Herr Cederschjölds yrkande är det formenligaste,
roen då vi icke hafva mindre än
6 serskildta förslag lill Contra-proposition,
och vi således behöfva 5 voteringar för att
få den afgjord; och mitt project deremot
torde göra det möjligt, ali vi slippa med
Den 7 Augusti e. m.
en votering, anhåller jag vördsamt att det
måtte uppläsas.
Herr af Ekenstam: Jag tror icke med
Grefve Posse, att 5 eller 6 voteringar behöfvas,
ty blott 2:ne bufvudopinioner hafva
sökt göra sig gällande, och min öfvertygelse
är, att ingen gillar Utskottets förslag.
Jag hemställer derföre, om icke Ridderskapet
och Adeln med Nej behagade besvara
propositionen till bifall å Utskottets
förslag, hvarefter de a:ne stridiga meningarne
lätt kunna afgöras.
Herr Rosenblad: Då de serskildta meningarne
svårligen lära sammanjemka sig
till 2:ne; vågar jag hemställa, om icke Japropositionen,
kunde blifva bifall till Utskottets
förslag med den af Herr Cederschjöld
föreslagne ändring. Herr af Ekenstam
torde då förena sig med dem, hvilka
yrka afslag, och vi derigenom slippa med
en votering.
Det förslag, som Herr Cederschjöld yrkat
böra antagas, blef för Ridderskapet och
Adeln uppläst.
Herr Rosenqvist: Till undvikande åtminstone
af en utaf de många förespådda
voleringarne, frånträder jag mitt förslag,
och förenar mig med Herr Cederschjöld.
Hans Excellence Herr Grefven och
Den 7 Augusti e. m.
297
LandtMar skalken framställde proposition till
bifall å Herr Cederschjölds förslag,
Ropades Ja och Nej.
Herr Cederschjöld begärde votering.
I anledning hvaraf Hans E.xcellence
föreslog följande volerings-proposition:
Den, som bifaller att 3o §., i det af
RiddarhusUtskottet uppgjorde sednare förslag
lill nja RiddarhusOrdningen må erhålla
följande lydelse:
”Uti alla mål, som röra någon personligen,
må hvarken den, eller någon, som
"med densamma är i sådant skyldskaps el”ler
svågerlags förhållande, som allmänna
”Lagen för Domare-jäf utsätter, i beslutet
”deltaga; utan skola de, efter att hafva haft
”tillfälle till Protocollet andraga hvad de.
”nödigt aktat, när beslutet skall fattas, från
”Riddarhuset afträda.”
”Skulle någon, eller någre, som på of”vanberörde
sätt varit jäfvige, uti sådan frå”ga
hafva voterat, vore han eller de sin
”Riksdagsmannarätt för den Riksdagen för”lustiga;
och dessutom vare voteringen ogil”tig,
om i nästa Plenum finnes, att densam”ma
kunnat bero af hans eller deras röster
Voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
298
D«n 7 Augusti t*, m.
Vinner Nej, anses 3o §. böra utur nya,
RiddarhusOrdningen alldeles utgå.
Friherre Cederström: Jag får underställa
Ridderskapets och Adelns upplysta
omdöme, huruvida det är tänkbart antaga
en voterings-proposition, som, i fall den
Lifalles, gör hela Ståndets personal jäfvig
uti flera frågor t. ex. den om löneregleringen,
ty ibland hela Ståndet finnes väl näppeligen
någon, som, derest han icke sjelf
liar lön, åtminstone ej är beslägtad med någon
som harden, och jag hemställer, hvem
som då skulle komma att afgöra en så vigtig
fråga.
Herr Cederschjöld: Till besvarande af
den siste värde Talarens anmärkning, får
jag upplysa, att i Betänkandet om löneregleringen
nämnes ingen- person, utan blott
embetet, och att ifrågavarande Lagstadgande,
som blott åsyftar personlighet, således
vid förenämde slags frågor icke är lil-,
lämpligt.
Friherre Cederström: Frågan är om
hvad som personligt rörer någon Ledamot
af Ståndet, icke att han behöfver vara personligen
nämnd, tv då hade §. icke eller
kunnat åberopas vid DechargeBetänkandet,
emedan i flere fall icke eller der någon var
personligen nämnd. Man kan väl försöka,
att undvika det löjliga i förslaget, mendet
går ej an, då det ligger i så öppen dag, som nu.
Den 7 Augusti e. ra.
299
Grefve Posse: Jag instämmer med Friherre
Gederström deruti, att Herr Cederschjölds
förslag till volerings-proposition är
orimligt, men jag bestrider så mycket min-,
dre dess godkännande, som i orimligheten
ligger en borgen för alt Nej vinner.
Hans Excellence Herr Grefven och
Zandt Marskalken förnyade den af honom
nyss framställde voterings-proposition, hvil-,
ken af Ridderskapet och Adeln godkändes,
samt derefter anslogs.
Sedan , 42> 43 och 44 §§• i Riddar-.
husOrdningen blifvit uppläste, börjades vo-.
teringen klockan 9 e. m., och befunnos efter
voteringens slut klockan 10 e. m. se-,
dan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voterings-,
sedlarne öppnade, rösterna hafva utfallit,
$0111 föijer:
Ja — 3 g.
Nej —. 86,
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo-,
teringen serskildt förde protocoll blifvit upp-,
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det Ridder-.
skåpet och Adelil således beslutat, att den
af RiddarhusUtskottet föreslagne 3o §. bor-,
de utur nya RiddarhusOrdningen alldeles
Utgå*
3oo
Den 7 Augusti e. in.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Frun ConstitutionsUtskottet:
Af den 2g sistlidne Julii:
N:o 44- Rörande Casper Wijkmans
Anmärknings-anledning, i afseende på 1826
års Förordning om Rusthålls-afgifterna till
Wadstena Krigsmanshus.
Frun StatsUtskottet:
Af den 3 sistlidne Julii:
N:o 204. I anledning af gjorde Motioner
om anskaffande af bestämda Samlingsrum
m. ra. för de 3:ne Ofrälse RiksStånden,
samt för Rikets Ständers Utskott
och Klubbar.
N:o 2o5. Med Berättelse om verkställd
granskning af Postverkets förvaltning år
1826, samt med Utlåtande öfver åtskillige
af 1825 och 1827 årens Rikets SLänders
Revisorer framställde omständigheter.
Af den i5 sistlidne Julii:
N:o 206. I anledning af väckte frågor
om Boställen för Häradshöfdingar, eller
ersättning åt dem, som deraf äro i saknad,
samt angående inköp af Kronoskattehemmanet
Holm i Norra Helsingland, för
att till boställe för Häradshöfdingen, Kronofogden
och Häradsskrifvare!! derstädes användas.
Den 7 Augusti e. m. 3or
N:o 207. I anledning af väckt fråga
om löners anslående åt LandsFiscaler.
N:o 208. Angående Allmänna Magazinslnrättningens
förvaltning samt fortgången
af detta Verks utredning.
N:o 209. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition om afskrifning af förra
Magazins-fondens äldre fordringar för undsältnings-spanmål
m. m.
Från Stafs-j Lag- samt Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskotten:
Af den 7 sistlidne Julii:
N:o 54- f anledning af väckt fråga
om rättighet för innehafvare af Danviks
Hospitals-hemman, att dem uppbjuda och
inteckna låta.
N:o 55. I anledning af väckt fråga om
utfärdande af ändringar eller tillägg i gällande
Författningar.
Af den 22 sistlidne Julii:
N:o 56. I anledning af väckt fråga om
förklaring öfver Kongl. Brefvet af den 22
Maji 1819, rörande Åbo- och Besittningsrätten
till Kyrkohemmannen i Halland.
Från Stats- och LagUtskotten:
N:o 57. I anledning af väckt fråga,
angående ersättning åt enskilde vid yppad
brist bos Uppbördsmän af allmänna medel.
302
Den 7 Augusti e. ni.
Ft 'ån Lag- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskotteti :
Af den 23 sistlidne Julii:
N:o 49* I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 22 förut
meddeldte Betänkande, angående åtskilliga
förändringar i de med Skogshushållningen
gemenskap egande Lagar och Författningar»
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim
