# ID: svediakorp-gov379
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,626
# sentences: 2,058
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Hög lo f lige
Ridderskapet och Adeln,
vid
Lagtima Riksdagen i Stochholm,
Åren 1828 och 1829.
Trettiondefemte Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta lius Johan Hurberg j 183r.
Måndagen den 27 Julii 182g.
Plenum klockan g Förmiddagen.
J- öretogs till pröfning BancoUtskottets den
1 dennes under N:o 48 afgifne, och den i3
derpåfölide e. m. på bordet lagde, Betänkande,
angående grunderne för Bankens lånerörelse
intill nästa Riksdag.
Friherre Cederström, Jacob: Detta Betänkande
utgör egentcligen ingressen till de
följande om Bankens lånerörelse. Likväl förekommer
här åtskilligt att anmärka, hvilket
sedermera upprepas och tillämpas i specialiteterne
uti de andre Betänkanderne.
Pag. 8 yttrar sig Utskottet: ”att då i
”Stats- och BancoUtskottens förslag, röran”de
Myntbestämning och Realisation, är an”taget,
att 29 Millioner vöre den Sedelstock,
”hvartill silfverfonden före i83i års slut
”skulle bringas i förhållande såsom 5 till 8,
”för att sedermera å [28 sk. hörja utvexling
från Banken; så skulle hvarje verklig
”förökning af den i permanent utläningsväg
”circulerandé summan nödvändigt leda till
”rubbning i dessa beräkningar, hvarföre ock
”BancoUtskottets förslag måste inskränka sig
”blott inom förut befintliga fonder, och hu35
H. x*
4
Den 57 Jnlii f. m.
”ru dessa må kunna på det mest ändamåls»
"cnliga sätt fördelas och användas.” Det
är visserligen sannt, att om Bankens lånefunctioner
i Discontväg på fastigheter och
namn skulle utsträckas öfver hvad de nu äro;
kunde ett sådant förhållande skadligt inverka
på den föreslagna Realisationen. Men utlåning
mot guld och silfver eller annan lös
pant af säljbar natur på kortare tider, är
icke i samma cathegori; ty en utsträckning
af Bancolån i detta afseende, skulle tverloin
befordra lif och rörelse i näringarne; hvarigenom
man omsider kunde verka till nedsättning
af räntorne i allmänhet. Deremot
går nu BancoUtskottets project ut på att
höja räntorne å Bancolåneii till nära den
högsta lagliga räntan. Utskottet har väl sagt,
att detta skulle ske utan någon olägenhet för
de nuvarande gäldenärerne i Banken; men
jag tror, att Utskottet vid detta förslag helt
och hållet förbisett rätta principen för lånebidrag
af Banken. Afsigten med förslaget
är, såsom Utskottet antydt, att hindra
procentare att i Bankens Discont upplåna
penningar, till andras förfång, för att sedermera
dermed drifva ocker. Men jag tror
icke, att ett sådant oskick nn äger rum till
den grad, att ettså skadligt medel deremot,
sorn räntans höjande, bör användas. Om
en och pnnan procentare nu tager Discontlån,
kan det dock icke blifva af högre belopp,
än 6000 R:dr i eget namn, och 6000
R:dr i en annan persons namn, emot egen
Den 37 Julii f. nk
5
torgen; hvilket icke verkar betydligt i den
stora massan af lån. Större olägenheter skulle
uppkomma af räntans förhöjning, och jag
protesterar derföre på det högsta mot en sådan
åtgärd.
Sedermera uppräknar Utskottet de olika
heläningssätten, under serskildte rubriker.
Deribland förekommer först: ”Lån på korrt
"tid och mot rörlig pant, bestående af lån
"på guld och silfver, på Bankens egna skuldförbindelser,
på jern och effekter och på
"Fahlu Bergslags kopparsedlar.” Dessa slags
lån anser jag, på grund af hvad jag redan
yttrat, böra utsträckas till obegränsadt belopp,
och mot all lös pant, som är säker
för försämring och med lätthet kan afyttras,
om betalning måste tagas ur panten, i brist
af liqvid utaf låntagaren. Lån på orörlig
pant och längre terminer, tillstyrker Utskottet
att fortfarande beviljas till ett belopp af
icke mindre än 5 Millioner. Jag anser deremot
sådane lån böra alldeles upphöra i
den mohn de af nuvarande låneinnehafvare
inbetalas. Den härigenom inskränkta lånetillgången
skulle deremot ersättas genom utvidgad
rätt till lån på rörlig pant, såsom
jag föreslagit. Derigenom vanns ock den
fördel, att Banken lemnade större försträckningar
till handelsrörelsens behof, helst lån
äfven borde beviljas på korta tider mot säkra
vexlar. Den tredje lånerubriken är ”lån
"till städer och corporationer, på särskildta,
6 Den 27 Juli i f. ra.
”af Rikets Ständer bestämda vilkor, i ock
”för anmälda tillfälliga och locala behof;”
hvartill Utskottet föreslagit i5o,oooR:dr. Sådane
lån anser, jag icke tillhöra Banken,
utan böra upphöra, när de nuvarande hunnit
blifva inbetaldte, hvarföre inga nya län
af sådan beskaffenhet böra medgifvas. Derefter
kommer Utskottet till Bankens lånerörelse
i Discontväg. Den tror jag böra förblifva
inskränkt till det maximum den nu
har, utan minskning eller tillökning, intilldess
Bankens vinst blifvit så stor, att den
utöfver vexlingsfonden äger särskild fond
för denna rörelse ; då den i mohn af tillgången
må utvidgas. Den föreslagna Disconterings-rörelsen,
grundad på upplåningar af
Banken, skulle medföra en indirect tillökning
af Sedelstocken; ty de utgifne tre procentsedlarne
skulle löpa såsom Bankens transportsedlar,
i likhet med FilialDisconternes
sedlar för några år sedan. Hela vinsten af
en sådan anstalt skulle dessutom endast tillfalla
Köpmän i Stockholm; icke Landsorterne.
Jag afstyrker derföre ett sådant förslag.
Kan Banken använda sin credit i Discontväg,
så bör det ej ske genom upplåning
af papper, för att åter utgifva samma papper.
Slutföljden af hvad jag nu haft äran yttra,
är, att Bancolån på fastigheter böra upphöra
i den mohn de nu existerande inflyta,
men deremot lånerörelsen på metaller, vexlar,
transportabla effekter och all slags lös
Den 27 Julii f. m.
7
pant, som ej är blottställd för försämring,
och som med lätthet kan alyttras, blifva
illimiterad , hvilket sednare icke kan hafva
något menligt inflytande på Realisationen ,
hvaremot fortfarande och utvidgande af fastighets-lånerörelsen
kunde medföra våda i
detta afseende. Jag anhåller om åter remiss
af detta Betänkande.
Herr Tham, Wolrath: Äfven jag anliåller
om återremiss af detta Betänkande, och
jag går att anföra mina skäl dertill. Men
innan jag börjar att klandra Betänkandet,
får jag förklara, att jag instämmer i Utskottets
yttrande om olämpligheten af att i utlåningsväg
öka Sedelstocken, emedan sådant
säkerligen skulle motverka Realisationen, för
hvilken jag röstat. Deremot ogillar jag alldeles
hvad Utskottet sagt angående ränteförhöjning
å Bancolån. Utskottet utlåter sig
härom sålunda: ”1 tider, då lånbegäret varit
”inskränkt, crediten enskildte emellan orubbad,
och speculations-andan ringa, i jemförelse
till utvägarne att densamma väcka
”och underhålla, har man tilläfventyrs, medelst
erbjudande af lindriga räntevilkor,
”sökt komma derhän, att Bankens medel ej
”mätte ligga alldeles ofruktbara; när åter
”denna farhåga varit öfverflödig, har man
”trott sig, genom de låga räntorne på Ban”kens
lån, kunna bidraga till nedsänkande
”af penningeräntan i allmänhet. Det är emedlertid
ett oundgängligt vilken’ för framgån
-
8
t)e 11 2j J u i ii f. m.
”gen häraf, att utlåningstillgångarne måste
”fullt motsvara och äfven öfverstiga hvad
”sorn i lån sökes. Men förhållandet är nu
”och har i längre tid varit alldeles tvärtom;
”hvadan ock Bankens låga räntor blifvit en
”kraftigt bidragande orsak just till förökning
"i de olägenheter, som öfverklagas. Fonder,
”ämnade till hjelp för verkligt lånbehöfvan”de,
blifva, med afseende på räntans och
”betalningssättets förmånlighet, begärligt uppfångade
äfven af förmögnare personer, hvil”ka
merendels framför andra kunna praestera
”erforderlig säkerhet, och som tilläfventyrs
”understödja med de erhållne lånen på helt
”andra villkor just dem de gått i förväg.”
Jag vill ej trötta med att uppläsa något mera
af de alldeles falska premisser, hvarpå
Utskottet grundar sin följakteligen lika falska
conclusion, att räntan å Bancolån bör
förhöjas. Utskottets uppgift, att räntornes och
betalningssättets förmånlighet verka derhän,
att de förmögnare uppfånga lånen, till förfång
för de behöfvande, och drifva ocker med
de sålunda lån ta penningarne, tror jag vara
ett misstag. Utskottet vederlägger också sjelf
det uppgifna förhållandet i afseende på lån
emot pant af guld och silfver, då Utskottet
i Betänkandet N:o 49 anmäler, att desse
slags lån till största delen upptagas af den
fattigare folkklassen, och till så små belopp,
att Utskottet ansett nödigt föreslå ett minimum
af fyra R:dr för hvarje sådant lån.
Visserligen bar Utskottet derjemte sagt, att
Den 27 Julli f. m. 9
afven förmögnare personer upptaga större
lån mot öfverflödigt guld och silfver; men
desse kunna säkerligen icke hänföras till klassen
af procentare. Likaledes begagnas Bankolånen
på jern och koppar endast i mohn af
verkliga behofvet, och icke för att drifva ocker.
De år, då afsättningen af desse effecter är
lätt och fördelaktig, uppgå dessa slags lån
till omkring 800,000 R:dr Banco, och i
svårare år till icke mera än 1,400,000 a
1.500.000 R:dr, ehuru de kunde upptagas
till närmare fyra Millioner, enär jernet, som
på våg lefvereras, vanligen belöper sig till
400.000 skeppund, och belåningsvärdet är
f:delar af försäljningspriset. Har man väl
då någon anledning att säga, det lånen begagnas
till procenteri? De upptagas tvifvelsutan
icke af andra, än dem, som deraf
äro i verkligt behof. Utskottet har äfven
tillstyrkt, att öka räntan på lån emot
pant af Bankens egna skuldförbindelser; men
Utskottet har härvid glömt, att lånen vanligtvis
äro upptagne i silfver, och räntan
skulle erläggas i sedlar efter i28sk:rs cours.
Är det icke då en uppenbar orättvisa, när
man nödsakas betala högre ränta, än man
sjelf får? Att decretera sådant, är ej värdigt
hvarken Rikets Ständer eller Banken.
Bancolån på fastigheter anser jag ännu nödige
att bibehållas; och kan derföre icke
instämma i Friherre Cederströms förslag oni
deras afskaffande; men jag tror icke eller
att deras belopp beli öfver ökas. Att höja
io Den 37 Julii f. m.
räntan för desse lån synes mig lika obilligt
och felaktigt, som i förutnämnde fall.
Då man klagar öfver jordbrukarnes förlägenhet;
hvarföre skall man då betaga dem
möjligheten, att på sine fastigheter få lån
emot en billigare ränta än den allmänna?
Man borde snarare bemöda sig att sänka,
än att höja räntorne i allmänhet; men det
sednare hlifver likväl följden af förhöjning
af räntorne å fastighets-lånen i Banken.
Det är egenteligcn i afseende på Discontlånen,
som Utskottets uppgifter om Bancolånens
upptagande af procentare, till andras
förfång, skulle gälla. Men jag frågar,
om väl den, som vill procenta, nöjer sig
med den ringa vinsten af en procent, hvilken
är skillnaden mellan 5 procents ränta
på Discontlånen och 6 procent, som i allmänhet
tages, och enligt lag är den högsta,
som får tagas? En ockrare uppbär vanligen
2 5 procent, och än mera på de penningar
han utlånar, och således betyder det
för honom ringa, om han sjelf betalar 5
eller 6 procent; hvartill skulle det tjena, att
höja räntan på Discontlånen, hvilken Ständerne
så nyligen funnit nödigt nedsätta ? Icke
skulle det bidraga att öka lånelillgångarne;
ty det är behofvet, icke den låga räntan,
som vållar, att Disconten så mj^cket
anlitas. Om också några få procentare begagna
Discontlån, måste det vara endast i
Stockholm; men säkerligen icke i landsortcrne;
och detta kan der icke förorsaka så
Den 27 Juli i f. m.
11
mycken skada, som den föreslagna ränteförhöjningen;
helst räntan på Discontlån
för hvar och en, som icke bor på stället,
äfven nu visserligen uppgår till 6 procent,
då man inberäknar alla extra omkostnader,
såsom räntans betalning på förhand, commissionsarfvode,
postporto, och så vidare.
Jag kan således ej annat, än anse den tillstyrkta
tillökningen af räntan å Discontlånen,
äfven såsom högst obillig och skadlig.
Må Utskottet förlåta mig, att jag tycker Utskottet
genom dylika förslag sätter sig i posito
med dem af Bankens betjening, som
endast afse Bankens fördel, men icke Fäderneslandets
väl. Må Utskottet bevaka Bankens
rätt, men icke göra den till procentare,
och sålunda befrämja procenteriet i
samhället och skada landet. Om man med
realisationen äfven åsyftar att nedsätta räntorne;
så är det en inconsequence att höja
dem i ett Verk, som icke är i behof af en
sådan vinst. Jag önskar derföre, att räntan
å Bancolånen må förblifva sådan den
nu är. Hvad slutligen angår den projecterade
nya HandelsDisconten, kan jag ej förena
mig med Friherre Cederström i att alldeles
förkasta en sådan inrättning. Tvertom
tror jag den kunna blifva nyttig; ehuru
icke alldeles på det sätt Utskottet föreslagit.
Jag skall vidare yttra mig härom,
när det speciella Betänkandet i ämnet förekommer.
Nu vill jag blott tillägga en anmärkning,
och den är, att Utskottets tillstyr
-
12
Den 27 Julii f. m.
kan om borttagande af de anslagne 5oo,ooo
R:dr lill lån å publika documenter och actier,
synes mig i bogsta måtto obillig. Detta visar
ett agg till de olycklige Götha Canals
Actieägare, som likväl borde förunnas den
ringa fördelen att få upptaga lån på sine
Actier. Må de åläggas, att derjemte ställa
borgen för lånens återbetalning; men billigheten
fordrar, att de icke beröfvas denna
lilla låneförmån för de flere Millioner de
för alltid äro af med. Jag förnyar min anhållan
om återremiss af ifrågavarande Betänkande.
Herr von Qvanten, Carl: Här har mycket
blifvit taladt om principerna för Bankens
utlåning. Jag vill ej länge uppehålla
mig dervid, ty jag anser det nästan likgiltigt,
om utlåningen sker i Discontväg eller
på annat sätt. Men jag finner den princip
i hufvudsaken oriktig, att Banken ensam
skall vara förläggare för alla näringar, och
alla dem, som behöfva lån. Det förefaller
mig besynnerligt, att Utskottet börjat med
att upptaga, men sedan lemnat utan afseende,
den mängd af Motioner och Memorial,
som i början af Riksdagen blifvit afgifne,
och hvilka alla. gå ut på att visa den rådande
penninge- ech credit-bristen. Jag kan
försäkra, att den klagan, som blifvit förd
öfver brist på penningar och credit, är grundad.
Här omkring hufvudstaden märkes ingen
brist på penningar oeh orsaken är lätt
Den 37 Julli f. m. i3
V
förklarad; productionen är här starkare uppdrifven
genom mera tillgång på gödningsämnen,
och man har tillfälle att sälja sina
varor till flere procent högre pris. Då höet
till exempel här uppgår till 36 sk., måste
det vid Götheborg säljas till 6 å 8 sk. Men
utlagorna äro på hägge ställen lika; det är
således ej underligt, att dessa utlagor utgöras
med större svårighet på det ena stället,
än på det andra, då alla öfriga förhållanden
äro så olika. Jag tror derföre nödvändigheten
fordrar, att Utskottet fäster uppmärksamhet
på den credit- och penningebrist,
sorn äger rum vid alla transactioner
i provinserna man och man emellan. Då
Utskottet, å ena sidan, antagit, att enskildte
Capitalister skulle vara höjde att insätta
sina penningar i Banken, och föreslagit denna
utväg för DiscontFondens ökande, men,
å andra sidan, klagat deröfver, att de rike
begagna lånerätten i Banken för att mot högre
vilkor sjelfve åter utlåna åt de mera behöfvande,
så ligger häri en motsägelse, som
åtminstone bevisar, att saken icke lijelpes
med Utskottets föreslagne palliativ. För min
del tror jag ej, att särdeles stora Capitaler
skola inkomma till Banken på annat sätt,
än genom räntelöpande 3 procents assignationer,
likasom jag ej eller tror, att de rika
taga lån i Banken för att åter utlåna.
Men efter min tanka är den enda lämpliga
utväg, att öfverflytta en del af Bankens creditrörelse
till enskildta. De senare Discon
-
>4
Den 27 Julii f. ra.
ternas öde äro visserligen icke i allmänhet
talande för denna mening, men jag får likväl
erindra om en, nemligen Götheborgs
Discont, hvilken oaktadt det våld som öfvergick
den, gjorde fullkomligt rätt för sig,
och Banken anlitades af denna Discont endast
för några x 00,000 R:dr. Om en sådan
inrättning medför någon vinst för enskildte;
om Banken derigenom skulle förlora
några lumpna Riksdaler af sina räntor,
hvad betyder det mot fördelen för Banken
att slippa ensam paradera för hela creditrörclsen
i Landet? Om således Banken skulle
behålla vissa Millioner för egen lånerörelse,
och resten öfverflyttades på enskildte
Discontlnrättningar, till exempel om Banken
bibehöll 5,000,000 i rörelsen och indrog
4 Millioner, som åter fingo utsläppas i den
väg jag föreslagit, medelst creditiyer på Banken,
då, i stället för 4 Millioner, creditiven
icke behöfde öfverstiga 2 Millioner, hvarigenom
för våra nuvarande financierer ett bättre
förhållande skulle visa sig emellan metallfonden
och sedelstocken, enär 5 till 8
måste utgöra vilkoret för silfvervexlingen;
så är jag öfvertygad, att bristen snart skulle
afhjelpas, ocb ingen klagan höras vid nästa
Riksdag. Det vore visserligen bäst, om
metalliska PrivatBanker kunde inrättas, men
dertill fordras stadga i myntet och en helt
annan ordning, än den nu gällande. Jag
tror dei’före, att man till en början bör försöka
med enskild ta Disconter. Friherre Ce
-
Den 27 Jul i i f. m.
Jerström har yrkat den satts, att Bankens
Lånerörelse bör ökas hufvudsakligast på exportabla
effecter, och Friherren har trott,
att näringarne derigenom skulle tillskyndas
en betydlig vinst. Men om Banken på detta
sätt allt för mycket anlitades under den
olyckliga ställningen, till exempel af ett krig,
eller andra mindre gynnande conjuncturer,
hvarunder jernet i sex å åtta år låg osåldt,
så skulle ju Banken möjligen komma att utgifva
i5 till 20 Millioner Sedlar ensamt för
jern; huru skulle väl då vårt „förhållande
emellan export och import blifva? Huru
skulle väl förhållandet emellan metalliska
fonden och sedelstocken blifva, då man måste
medgifva, att man icke kan utmynta jernet.
Jag fruktar, att detta, i stället för att
blifva förmonligt för näringarna, skulle blifva
ruinerande för dem. Jag vill derföre
icke tala emot all sorts belåningsrätt, men
icke är anstalten att berömma, om den beklagligen
måste anlitas. På grund af hvad
jag nu anfört, anhåller jag om återremiss,
och begär, att Utskottet ville fästa afseende
på det förslag jag framstält, att öfverlemna
en del af Bankens lånerörelse åt enskildte
Discontlnrättningar i Landsorterna.
Herr Rosenblad, Bernhard: Det är visserligen
ej hvarken min skyldighet eller min
föresats att försvara redactionen af Betänkandet,
så mycket mindre, som jag icke öfvervarit
den öfverläggning inom BancoUt
-
Den 27 Julli f. m*
skottet, då beslutet om ifrågavarande Betänkande
fattades; men då detta Betänkande
till en stor del grundar sig på FinanceBeredningens
förslag, hvaraf jag är medlem,
anser jag mig böra tillkännagifva de åsigter
och grundsatser, som der gjort sig gällande.
Jag tror likväl, att om man än kunde hafva
någon anledning att klandra redactionen,
skulle dock, om anmärkarne med mera uppmärksamhet
och lugn genomläst de punkter
Utskottets förslag innehåller, man icke gjort
redactionens författare de orättvisa beskyllningar,
som här blifvit framställde. FinanceBeredningen
och sedermera BancoUtskottet
har hufvudsakligen haft tvenne ändamål i
sigte, 1:0 att återbringa Bankens lånerörelse
till dess naturliga skick, nemligen att upplåna
capitaler, som eljest varit för rörelsen
förlorade, eller åtminstone mindre fruktbara,
för att sedermera åter utlåna dem åt näringarne,
mot vilkor, hvilka på en gång försäkra
om vinst och visshet, att de åter ingå,
lika fort som de dertill upplånta capitaler
kunna af Banken återfordras; 2:0 att
verkställa denna öfvergång med den varsamhet,
som hvarje öfvergång från ett längre
tid följdt system, ehuru felaktigt, fordrar.
Huru Utskottet lyckats att finna medlen för
dessa ändamål, öfverlemnar Utskottet åt Rikets
Ständer att bedöma. Jag vill ej upptaga
den beskyllning man här gjort Utskottet,
att icke hafva afsett Fäderneslandets
Väl.
Den 27 Jul i i f. ni.
'7
väl. Jag anser delta öfverflödigt; roen jag
tror, alt hvar och en, som vill döma rättvist,
skall finna att Utskottet gjort sig mera
bemödande, än man förr gjort, att återbringa
ordning; och jag hoppas, att hvar
och en, som sjelf dömmer utan enskildte afsigter,
skall finna, att Utskottet gjort mindre
afseende på enskild La corporationers fördel
än på allmänt väl. Man har, i anledning
af Utskottets generella framställning,
ingått i bedömmande af hvarje serskild gren
af den lånerörelse för Banken, som Utskottet
föreslagit, och jag skulle således för besvarandet
häraf nödgas öfvergå till Utskottets
påföljande speciella Betänkanden, hvilket
vöre endast alt göra samma sak 2:11c gånger
till öfverläggningsämne. Jag förbigår
derföre nu alla speciella anmärkningar, men
förbehåller mig att på sitt ställe få besvara
dem, jag icke kan godkänna. Föröfrigt bestrider
jag ingalunda ålerremiss.
Herr Lefrén j Johan Pehr: Friherre
Cederström har yrkat, att beläningsrättcn
på varor borde blifva obegränsad. Jag linner
mig uppfordrad att yttra en motsatt öfvertygelse;
jag tror det skulle blifva farligt,
att göra en sådan grundsats gällande. Herr
von Qvanten har redan vidrört detta ämne;
jag instämmer med honom och får blott tillägga
, att jag önskar, det ett maximum må
bestämmas för hvarje belänbar vara, i sam
35
H. 2
i8
Den 27 Julii f. m.
manhang hvarmed jag för göra den speciella
anmärkning, att Utskottet i Betänkandet N:o
48, pag. 14, punktens, der det heter: ”Att
”utlåningen på guld och silfver, metaller,
”jern och på våg stående ejffecterj samt på
”LåneBankens obligationer likasom hittills
”må vara obegränsad;” icke närmare bestämt,
hvilka eflecter kunna belånas. Går jag till
det speciella Betänkandet N:o 49» så linner
jag icke eller der någon bestämmelse i detta
afseende; men det är af Utskottets yttrande
pag. 34 att förmoda, det de reglementariska
föreskrifterna komma alt innehålla
hvad i denna del erfordras; och jag har endast
gjort delina anmärkning, på det saken
vid dessa reglementariska föreskrifter ej må
glömmas. — Herr von Qvanten har ganska
riktigt påstått, att Banken ej bör påräknas
såsom långifvare åt alla, sorn behöfva lån,
och lian har trott, att creditcli mellan enskildta
derigenom ej stärkes. Jag instämmer
med honom häri, och finnér deraf mycket
angelägnare vara att få vårt Penningeverk
i ordning. Hvad fastighetslåneii beträffar,
anser jag dem icke förenliga med sunda begrepp
om Bancö-lånerörelse. Jag tror, alt
de småningom böra indragas, oell Discontfonderna
i Stället okas till förmån för arne
nya föremål, nemligen 1:0 för belåning af
ritorr inhemsk spanmål, och 2:0 för belåning
af inhemsk fin ull; vid de så kallade
ritorr Spanmåls- och Ull-Contor, som
blifvit föreslagne för att uppmuntra ullpro
-
Den 37 J u 1 i i f. m.
'9
ductionen och befordra dess afsättning. Jag
föreslår derföre, att, af de ingående fastiglietslånen,
fonder för dessa begge ändamål
må afsättas till ett begränsadt belopp, som
kan inskränkas till 100 eller högst i5o,ooo
R:dr för hvardera, intill dess erfarenheten
visat, huruvida en sådan inrättning förtjenar
att vidare utvidgas. Jag är visserligen
ej af den tanka, att lånerätt bör utsträckas
lill spanmål i allmänhet, men jag tror det .
vara nyttigt, att genom ett försök på denna
väg uppmuntra jordbrukaren att torka
sin spanmål, och jag ser intet ondtuti, att
på detta sätt gifva industrien den rigtning,
som befordrar landets väl. Jag anhåller att
dessa anmärkningar må få åtfölja den återremiss,
som jag förmodar komma att äga rum.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag anser en återremiss
af detta Betänkande för alldeles gifven,
enär Utskottet, så godt som begärt den,
då det förklarat sig hafva utgått ifrån den,
inom gemensamma Stats- och BancoUtskotten
fattade, grundsats om myntbestämning,
och frågan härom ännu hvilar oafgjord, samt
det således icke är möjligt att nu definitivt
besluta öfver förevarande ärende. Jag ber
att få göra några anmärkningar, och dervid
utgå ifrån två olika synpunkter: den ena om
Myntbeslämning skall äga rum och taga sin
början genast eller örn tre år; samt den andra
om Silfverutvexlingen skall uppskjutas
35 II. 2+
20
Den 27 Julii f. m,
till nästa Riksdag och få bero på då varande
Ständers beslut. Olika åtgärder måste
tillämpas i olika fall. I ena fallet är det
naturligt, att under de 2 å 3 år, då silfverutvexlingen
icke kommer att börja, måste
Bankens lånerörelser förblifva som hitintills,
af 2.‘ne skäl. Det ena, att sedelstocken
icke får, ökas om reella fondens proportion
skall uppnås; och det andra, att den
ej får minskas, så länge den enskildta crediten
är så underlägsen, att man vid alla
tillfällen af stora penningebehof icke bar någon
annan tillflygt än Banken. Häraf selman
nödvändigheten, att indela lånerörelsen
i 2 olika perioder, den ena tiden före, och
den andra efter realisationen. Härvid förekommer
likväl en princip, som är riktig,
antingen man realiserar eller icke, den nemligen,
att ej fastställa något maximum för
de serskildta lånefonderne, utan öfverlemna
åt BancoStyrelsen, att i mån af beliofvet öfverflytta
utbetalningarne från den ena till
den andra fonden, hvarigenom rörelsen kan
underlättas, och i hvilket afseende jag föreslår
inrättandet af en reservfond, samt utsättandet
af ett minimum, hvarunder, samt
ett maximum hvaröfver, BancoStyrelsen ej må
få inställa utlåning eller den förhöja, för någon
viss lånefond; och är det sålunda naturligt,
att skillnaderne af samtlige dessa maxima
och minima utgöra reservfondens belopp.
Nu kommer jag till de skiljaktigbeter, hvilka
böra iakttagas, om realisationen sker,
Den 27 Julii f. in, ai
eller icke sker. I fall nemligen Banken kommer
att realisera, blir dess lånerörelse af
mindre vigt än hitintills, emedan den utländska
crediten då minskar behofvet af
inhemska lån. Man kan då mera hjelpa
sig med enskildta creditpapper, och behöfver
ej inskränka sig till vårt rörelsecapital af
3o,000,000 R:dr, eller hero af den löjligheten,
att ifrån Riksdag till Riksdag bestämma
det myntbelopp, som får vara i omgång;
men dqt blir derjemte nödvändigt, att i detta
fall hafva en sådan reservfond bestämd
till minimum och maximum, att man kan
tillse, det en del af creditrörelsen inom landet,
som behöfver understöd, må kunna tillräckligen
erhålla det, och den näring, hvilken
icke är i sådant behof, lemnäs åt sig
sjelf. Man måste då äfven göra en väsendtlig
skillnad emellan fastighets- och namncrediten.
Fastighetscrediten torde i början
få svårt att reda sig, men namncrediten åter
blifva af mindre vigt och taga snar fart efter
myntbestämningen. Det bör nemligen
ej döljas, att om myntbestämningen äger
rum, oriktiga begrepp derom kunna föranleda
till starka uppsägningar af de på längre
tid i fastigheter fästade capitaler, och
vålla mycken oreda, hvilken ej står att hjelpa,
utan genom mellankomst af Bankens
starka kraft. Om denna kraft, såsom jag föreslagit,
icke begagnas genom utgifvandet af
nya sedlar, men endast derigenom, att Banken
uppträder som medlare och upptager de
22
Den 27 Julii f. ro.
så kallado orörliga ca pi täler, för alt göra
dem till rörliga, och öfverflyttar dem lill
dc i hehof deraf varande näringar, är jag
öfver tygad att stora fördelar skola vinnas,
och att ingen olägenhet, som man nu så mycket
befruktar, från realisationen skall härledas.
På grund häraf anhåller jag, att Utskottet
vid förnyad pröfning af ärendet, som
}’ag hoppas ej kommer i fråga, förrän mynt>es
tärn ningen är afgjord, ville fästa afseende
på de förslag jag i början af Riksdagen
tagit mig friheten afgifva , angående Bankens
rörelse i hela dess vidd, och hvarom Utskottet
i detta Betänkande icke nämnt ett
enda ord: ett förhållande som jag ej vet,
om det härrör deraf, att BancoUtskottet ämnar
deröfver afgifva serskildt Utlåtande, eller
om Utskottet anser det tillhöra sammansatta
Stats- och BancoUtskottens gemensamma
behandling. I fall realisationen icke blir
beslutad, är det nödvändigt att en gång göra
sig reda för olycksaligheten af att concentrera
lånerörelsen på ett enda ställe, och att
finna, det en så stor massa som 3o,000,000
R:dr i sedlar skulle mera förslå, örn penning-
och lånerörelsen fördelades på flera
(.tällén i Riket, och i flera smärre dislricter,
än att, såsom nu, vara inskränkt till
ett HufvudContor med blott arne underafdelningar.
Det säger sig sjelf, att en större
del af sedelmassan skall för blotta lånerörelsens
bedrifvande snarare medtagas, då låncanstaltcn
är jpå elt aflägse, än på Jlera
Den 27 Julli f. ni.
närliggande ställen. Om vi blott upptaga
beloppen af de recommendations-afgiftcr,
som under en vecka utgå i och för penninge-transactioncr,
skola vi finna, hvilken ofantelig
summa de utgöra. Vi hafva sjelfva hämmat
assignatipnsrätten; vi klaga öfver penningebrist,
och likväl göra vi det tili en
omöjlighet, att använda alla de Bancosedlar,
som i rörelsen utsläppas, och borttaga
liera millioner deraf, hvilka åtgå till besvärliga
och långväga penningeremisser lill dyrt
underhållna Cassafonder, till, med ettord,
en icke räntegifvande omsättningsrörelse. Sådant
kommer icke i fråga i andra länder,
der assignationsrätten icke är inskränkt, och
hvarest låneanstalterne icke äro för få. Ben
första princip jag således yrkar är, att Banken
mätte etablera ännu ett eller två LåneContor
till, utom de redan varande. Om
t. ex. ett LåneContor inrättades uti Östergötland,
och ett uti de norra orterna, skulle
penningarne bibehålla sig mera i rörelsen
inom hvarje ort. Ehuru man ej har
annat än representatift mynt i stället för
fast, hör man likväl bibehålla idéen af mynt,
och tillåta alt äfven enskildta assignationer
måtte få luinglöpa och bidraga att göra penningebristen
mindre känbar, Min andra
grundsats är, att faslighelscrediten icke beliöfver
större understöd, i fall realisationen
icke sker, än den nu har, då deremot, i fidi
den fortgår, cn stor rubbning i de häraf
uppkommande förhållanden torde medföra
Den 37 Jutii f. n».
ett tillfälligt Jjehof af större hjelpmedel. Dea
enda lättnad, som i sakernas nu varande
skick torde erfordras, är på sin höjd en kortare
uppsägningstid för Bankens fastighetslån
och afskaffandet af sådane Bancolån, som
amortera sig sjelf. Deremot hör all kraft
användas på privatcrediten, och Discontfonden,
i fall realisationen icke blir af, ökas.
Detta låter besynnerligt, men det är icke
med nya sedlar jag vill, att den skall förstärkas,
utan genom upptagande af sådane
capitaler, hvilka Banken kan få för låg ränta,
och dervid öka sin cassarörelse. Jag föreslår
således, att arne nya LåneContoir
inrättas, samt att Discontfonden förstärkes
genom upplagande af 2 procents lån. Man
bör icke börja med 3 procents lån, utan
heldre småningom ifrån den lägre uppsätta
räntan efter omständigheterne. Då kommer
saken i naturligt skick, och jag tror, att
om dessa tvänne af mig föreslagne åtgärder
vidtagas, skulle vi vid nästa Riksdag finna
rörelsen lättad.
Hvad angår lån till Corporalioner och
Städer, så är jag af lika tanka med Friherre
Cederström, att de böra utredas, och sedermera
försvinna. Jag anser detta system
att låna till Städer och Corporalioner, vara
oriktigt, och böra upphöra. Det har börjat
i Borgareståndet, som under en längre
lid inkommit med mångfaldiga motioner af
detta slag, och hvilket förefaller mig sorn
en besynnerlig motsatts mot Ståndets be
-
Den 27 lulu f. m. a5
reel villighet, att bevilja ökade skatter. Står
det så illa till med våra Städer, att de icke
sjelfva kunna bygga sina Rådhus och Kyrkor,
tyckes det vara högst obilligt), att öka
de allmänna skattebördorna. Nu börjar äfven
PresteStåndet, att begära lån åt sina
Boställen m. m. Beträffande deremot utlåningen
på guld och silfver och LåneBankens
obligationer, så är jag af den tanka,
att de förra böra fortfara, men att de sistnämnde
böra upphöra med undantag för
barmhertighetsstiftelser. Man skulle derigenom
slippa ett vidlyftigt bokhålleri, och
komma ifrån en pretention på förmånsrätt
till liqvidens erhållande i silfver, som man
hört Bankens Commissariat söka att göra
gällande. Utskottet har till och med medgifvit,
att det vore hårdt för dessa obligationers
innehafvare, att få bara sedlar i
stället för silfver. Jag åter kallar det orimligt,
om de få annat än efter sedlens nuvarande
värde, emedan de hafva åtnjutit
ränta för hela tiden, då deremot VexelBancoSedelns
innehafvare, sedan 1809, sedt
värdet af sin förmögenhet nedsättas, utan
att hafva åtnjutit ränta för fordringsbcviset.
Angående lån på jern och exportabla
effecter, har Utskottet icke serskildt yttrat
sig om räntans bestämmande, men på ett
annat ställe, såsom vilkor för dessa låns
fortfarande, antagit en förhöjd ränta; då
borde likväl icke belåningsbcloppct vara inskränkt
till fidela r af varans värde.
Den 27 Julii f. m,
Detta kan visst vara tillräckeligl för vissa
effecter, men icke för de mest säljbara.
Utskottet hade derföre icke bordt bestämma
något visst lånebelopp, utan låta det
ankomma på behofvet i mon af rörelsen,
och, såsom jag föreslagit, bestämmas serskildt
för hvarje halfår. Räntan må gerna
då vara 4 procent, men all höjning är obillig,
om blott två tredjedelar af varans värde
får belånas. Jag instämmer således med
Herr Tham deri, att ökning af räntan icke
må äga rum, så vida ej motsvarande fördelar
medgifvas, Vid sista Riksdag vågade
jag bestrida nedsättning af Disconträntan;
}'ag visade då, hvad som äfven inträffat, eler
att räntans nedsättning skulle medföra
ett starkare tillopp af lånesökande, än att
deras behof kunde fyllas. Likasom jag då
talade emot räntans nedsättning, talar jag
nu emot dess höjande. Om realisationen
blir af, blir ej någon ränteförhöjning att befara,
sedan de första månadernas crisis öfvergått,
hvarefter penningebeliofvet skall minskas,
och räntan snarare falla, än stiga. Blir
realisationen icke af, är det orättvist, att
först hafva inlockat synnerligen små fastighetsägare,
alt skuldsätta sig, i hopp omen
lägre ränta, hvilken sedermera till deras
skada förhöjdes. Allmogen och de smärrejordägare,
hvilka hota uttränga alla öfrige
lånesökande utur BancoDisconten, måste ändå
vidkännas en ganska betydclig ränta, då
man räknar commissions-arfvode, postporto,
/
Den 27 Jul i i f. m.
27
betyger och resor m. m. Alt höja räntan för
dem, vore den mäst otjenliga åtgärd af alla,
om icke realisationen inträffade; och då åter
vore det en oformlighet, emedan 6 procents
lån sällan eller alldrig sedan anlitades. Vidkommande
det föreslagne borttagandet af
lån på publika papper, anser jag det orätt,
att ej dertill hafva en serskild fond om icke
realisation beslutes; och på sätt jag förut
föreslagit, bör en reservfond inrättas, då
det ej blifver vådligt bibehålla ett maximum,
hvarmed dessa papper kunde understödjas,
särdeles våra CanalActier, hvilka
olyckligtvis icke äro några säkra Beurspapper.
Hvad Utskottet föreslår om upplåningsrätt
af tre millioner, förhåller sig också olika,
om realisationen verkställes, eller ej.
Sker det förra, så är summan visserligen
tillräckelig, men eljest blir detta bestämmande
det mäst skadeliga man kan påfinna.
Jag anser ingen fara, att låta lånerörelsen
gå lill det belopp, som behofvet påkallar,
så länge Banken alltid kan utlåna till högre
ränta, än den sjelf ger, och då man icke
behöfver frukta för någon stark insättning
af Bankens obligationer, hvilka, så länge
handeln går sin jemna gång, bibehålla
deras natur, att vara goda Börspapper. Jag
föreslår således, att om realisationen icke
beslutas och genast verkställes i Banken må
lemnäs full frihet till upplåriande af de Capitaler
den behöfver, utan alt vara inskränkt
ab Den 27 Julii f. m.
till tre Millioner. Detta blir enda och rätta
principen för Bankens framtida lånerörelse,
som eljest blir en nödhjelps - anstalt,
med hvilken anstalt vi nu dragits i 20 år,
blott för att underhålla ett öfverdådigt och
orimligt skattesystem. Jag yrkar återremiss
af Betänkandet, och anhåller, att Utskottet
ville taga i öfvervägande mitt förslag om
lånerörelsen.
Herr von Hartmansdorff, August: Det
är icke i min afsigt att bestrida den yrkade
å ter remissen, ty detta Betänkande är ett
ibland dem, som alltid pläga återremitteras.
Nu torde detta vara så mycket nödigare,
som myntbestämningsfrågan ännu icke
är afgjord. Men på det att den målning
Herr Tham uppdragit öfver BancoUtskottets
handlingssätt, icke måtte på Ståndet särskildt
eiler våra landsmän i allmänhet göra
samma intryck, som afhörandet af en sakförares
framställning i Högsta Rätten gjorde
på en Norrman, i det han utropade: ”Jag
”trodde mig aldrig hafva lidit så mycken
”orätt, som Herren der framme säger;” anhåller
jag att få lemna några vederläggande
upplysningar. Jag inskränker mig härvid
blott till den sak, som är före, oaktadt de
Ledamöter, hvilka talat mot Betänkandet,
yttrat sig öfver åtskilliga omständigheter,
hvilka längre fram förekomma, och hvarå
jag derföre tills vidare uppskjuter att svara.
Ilit höra egentligen två ämnen allena, nem
-
Den 27 Julii f. m.
ligen frågan om räntans förhöjning} och
fördelningen mellan särskildta låntagareklasser
af de medelj, Banken i det hela kan
till utlåning använda.
Så länge icke mer än en allmän betydligare
låneanstalt finnes i riket, nemligen
Banken, anser jag såsom en pligt för en
hvar, hvilken liar med utlåningen att skaffa,
att söka göra medlen så tillräckliga som möjligt
5 och erfarenheten har visat, att den räntenedsättning,
som vid sista Riksdag gjordes
å Discontlånen, icke bidragit att nedsätta
räntorne i allmänhet, men deremot
gjort lånetillgången otillräckligare. Då räntan
öfver hela riket i allmänhet utgör 6 procent,
oberäknadt kostnaderna för commissionsarfvoden,
inteckningar, m. m., så är
det naturligt, att om man på ett enda ställe,
nemligen Banken, får låna penningar för
lägre ränta, skola alla strömma dit, brist
på medel att långifva uppkomma, och den
påräknade utvägen för näringsidkare m. 11.,
att genast och oberoende af enskildte penningeägares
välbehag erhålla biträden, tillspärras.
För att åter öppna den, finnes ,
efter min tanka, intet annat medel, än borttagandet
af orsaken till stockningen, eller
den nedsatta räntan. Utskottet synes mig
följakteligen hafva rätteligen förfarit, då det
sökt, på det enklaste sätt, göra de befinteliga
tillgångarne lika tillräckliga för sitt ändamål,
hädanefter, som de voro förr änrän
-
3o
Den 27 Jul ii f. m.
tan nedsattes. Att Utskottet icke åsyftat räntans
höjande i allmänhet, hevisas af dess
tillstyrkande, gemensamt med StatsUtskottet,
att realisation må äga rum; den enda
åtgärd, som snart och verksamt kan dertill
Bidraga; ty då penningeräntan i andra länder
är 3 å 4 procent, men här 6, och capitalisterne
följakteligen kunna vinna 2 å 3
procent, om de insätta sina medel i detta
lands rörelse; så är det gifvet, att de, ifrån
den stund de veta sig genom Realisationen
kunna återfå sina penningar lika goda, som
de dem utlånt, hvilket hittills icke varit händelsen,
skola hitskicka sina capitaler, intill
dess räntan här blifver lika låg, som annorstädes.
Men förr än detta grundliga Botemedel
mot penningeBrist vidtages, anser jag
den nuvarande lägre Disconträntan icke tjena
till annat, än vålla trängsel Bland lånesökande
, och beröfva Banken en vinst af sina
capitaler, hvilken hvarje enskild penningeägare
åtnjuter.
Man förebrår Utskottet, att hafva sträckt
sina förslag utöfver realisationen och den
tid, då lägre penningeränta Borde vara att
förvänta. Men det har ej kunnat göra annorlunda;
ty lånerörelsen måste Bestämmas
från den ena Riksdagen till den andra, och
det är ovisst, under hvilket år emellan desamma,
som Realisationen kan äga rum. Så
snart sker den i alla fall väl icke, att utländska
capitaler kunna före nästa Riksdag
Den 27 Julii £ m.
3i
göra Bankens lånebiträde i någon molin urnbärligt;
och i sådant fall, skulle BancoFullmägtige,
enligt Betänkandet N:o 5a, äga att
åter nedsätta Disconträntan. Hvar och en
som lånar för en rörelses bedrifvande, bör
ock kunna på förhand med säkerhet beräkna
tiderna och villkoren för lånets afbetalning
och omsättning. Derföre går det icke
heller an, att bestämma lånerörelsen för
kortare tid, än till nästa Riksdag.
I afseende å det andra väsendtliga föremålet
för detta Betänkande, nemligen fördelningen
mellan särskildta låntagareklasser,
af de medel, Banken har att utlåna,
liar man yrkat, att fastighetslånen skulle
upphöra, samt Discontfonden deremot ökas,
och tvärtom. Sådant är lätt sagdt; men må
man försöka, att från en corps eller class
af låntagare borttaga någon del af deras lånetillgångar,
för att tillägga dem en annan,
och man skall få se, om det lyckas. Jag
för min del har velat börja förändringen
med den ringa, och i min tanka syftesvidriga,
odlingslånefonden; men misslyckades
i Utskottet; och så går det troligen äfven
inom Stånden. Det har jemväl blifvit sagdt,
att Utskottet bordt icke blott bestämma ett
maximum, utan äfven ett minimum för lån.
Om dermed menas föreskrifter, att de särskildta
lånens belopp icke få understiga vissa
summor, så är önskan redan uppfylld. Menas
åter: att af hvarje fond icke får vara
3a Ben 27 Ju lii f. m.
mindre än ett visst belopp utlånadt; så kan
en dylik föreskrift icke gifvas, emedan Banken
icke kan tvinga någon att låna dess medel.
Man har äfven föreslagit, att fonderna
skulle göras så rörliga, att hvad som icke
utginge å den ena, skulle betacka bristerna
på den andra, o. s. v. Men detta låter sig
icke göra, så länge hvarje låntagare-corps
skall hafva sin särskildta hufvudtitel af låneanslag
att till falla beloppet tillita, om
så påfordras. Man har också sagt, att en
reservfond borde under Fullmägtiges förvaltning
bildas, för att dermed bispringa den
lånetitel, hvarå brist kunde uppstå. Men
hvar skall väl denna extra fond tagas, nalalia
tillgångar förut äro disponerade till ordinarie
låneanslag? Det kan då icke ske annorlunda
än genom medels upplåning af allmänheten,
och deras återutlåning. En sådan
låneanstalt har Utskottet föreslagit. Men fordras
någon annan reserv-fond, så förundrar
det mig, att samma Ledamot, som tillstyrkt
detta, icke ens ansett nödigt för Banken att
äga en egen grundfond , eller ett saldo, som
tillhörde den sjelf, i händelse hvar och en,
som insatt penningar i Banken, skulle vilja
desamma åter uttaga. Sluteligen bör jag tillägga
, att då Utskottet ansåg sig böra återställa
Disconträntan till sitt fordna belopp,
liar det äfven tillstyrkt, att räntan i allmänhet
måtte höjas med 1 procent, å alla de fonder,
som förut tagit lägre ränta, på det att
Den 27 Julii F. 01.
33
afund icke malte väckas genom ett olika
förhållande mot de särskildta låntagarecorpserna.
Under alla dessa åtgärder, ledande
till att närma räntan för Bankens
utlåning till likhet med den lagliga räntan,
har min mening varit, alt Banken icke får
helraklas såsom en barmhertighets-anstalt
åt särskildta lånebehöfvande, utan såsom en
enskild penningeägare, hvilken efter det
allmänna ränteförhållandet i Riket, gör sina
capitaler fi ugtbärande, med fördel både
för si er sjelf, för låntagnrne och förStaten,
åt hvilken han, såsom Rikets Ständers tillhörighet,
delar med sig af behållningen.
Behandlades Bankens utlåning på detta sätt;
så skulle icke hvarje särskildt interesse, som
nu framträder, vilja öka sitt anslag, eftersom
en hvar tycker sig vara den vigtigaste
näringsidkaren i riket; utan Banken vore
att anse likasom hvarje annan långifvare,
på det nar, att han hade mera penningar
alt lenina, och alt han meddelade dem efter
allmänna föreskrifter, och icke efter enskildt
godtycke eller nycker.
Friherre Cederström: I händelse BancoUlskottet
icke i detta Betänkande jemväl
upptagit några särskildta punkter, som äfven
i andra Betänkanden förekomma, skulle
jag icke deröfver yttrat mig i sammanhang
med det första Betänkandet, hvilket jag likväl
nu måste göra. Det har blifvit anförd!*
35 IL 3
34 Den 27 Julii f. m.
att fastighetslånens successiva indragning
skulle undanrycka jordbruket de tillfällen
till undsättning, som nu beredas genom fastighetslån,
Det är väl sannt, att dessa lån
icke mer kunna komma från samma håll;
men i samma mohn lånen öfvergingo i den,
om jag så får uttrycka mig, rörliga rörelsen,
så skulle äfven capitalen hos enskilde
nödgas fästa sig vid fasta egendomar mot
inteckning. Det har blifvit yttradt af några
Ledamöter, Herrarne von Qvanten och
Lefrén, att belåningen på exportabla effekter
icke borde vara obegränsad, emedan jer*
net kunde komma att ligga osåldt på vågen
i flere års tid, hvarigenom Banken skulle
komma att förlora Millioner. Dervid hafva
de värde Ledamöterne förgätit, att lån på
exportabla efFekter icke få omsättas, utan
skola genast vid forfallotiden inbetalas och
relaxeras; och der ingen omsättning äger
rum, der har rörelsen fullt lif, Om panten
är af silfver, eller af silfvervärde, får*
dig att kunna förbytas i silfver, när som
heldst, så kan Banken derpå ingenting förlora,
utan vinner tvertom räntan. Herr Rosenblad
har yttrat, att FinanceBeredningen
åsyftat öfverföra rörelsen till lån emot säker
pant; men att detta bör ske varsamt.
Jag instämmer i denna tanka, och således
har jag till exempel anmärkt orimligheten
deraf, att Banken skall nu kunna uppsäga
sina fastighetslån, emedan deras hastiga inbetalning
annorlunda än i fastställd afbe
-
Den a^ Julii f. m.
35
talningsväg, icke blifver möjlig. Men af
samma orsak har jag ock trott, att fastig—
hetslånerörelsen bör upphöra, hvilket dock
icke kan ske på mindre tid än 28 år. Herr
Lefren har yrkat, att en summa såsom maximum
borde fastställas till hvarje slags ef«
fekts belåning* Dervid måste jag fästa uppmärksamheten
på, att då guld och silfver
måste vara inberäknade ibland de belåningsbara
metallerna, det skulle förundra mig
mycket, om Banken vore rädd, att emot
silfver utge mera sedlar, utan annan särskild
fond äh panten. Likaså bör Banken
äfven Vara berättigad, att låna på annan lös
Säker pant, samt acceptera godkända växlar,
då ingen förlust derpå kan äfventyras.
Det liar Ock blifvit yttradt, att Banken icke
bör Vara tillgänglig för hvetn, sorn vill lå*
na. Delta är naturligt, om personen icke
är säker. Men den, som kan erbjuda en
för lånefunclionen tillräcklig säkerhet, bör
ock finna Bankens lånetillgång öppen. Herr
Lefren har föreslagit, att ritorr spantnäl
borde få till ett inskränkt belopp belånas,
jag skulle för min del tro, att denna vara
icke blott bör blifva förmål för belåning i
Banken till ett bestämdt inskränkt belopp;
men att om den ligger Under publik vård*
försäkrad emot förstöring, bör den anses
jemngod med silfver och exportablä effekter,
samt således till obegränsadt belopp
belånas, efter det pris Banken för hvarje
35 H. 3*
36
Den 27 Julii f. in.
år bestämmer. Man har vidare yrkat, att
lånerörelsen borde blifva olika, i fall en
myntbestämning nu vidtages, eller dermed
yppskjutes till framtiden. Man äger säle*
des inga generella grunder, på hvilka man
beslutar om denna lånerörelse. Jag deremot
tror, att ett ovilkorligen bestämdt system
bör stadgas, emedan man bör åse möjligheten
att skilja alla främmande functiolier
från Banken; men jag bestrider den realisation
man nu vill börja, emedan den
hvilar på origtiga, falska och orättvisa grunder.
Herr Hjertås yttrande om ett minimi-
eller maximi-belopp för lånerörelsen pä
metaller, är redan af Herr von Hartmans*
dorff besvaradt, hvad minimi-beloppet beträffar.
Hvad maximi-beloppet åter angår,
så anser jag lånerörelsen icke böra vara
begränsad. Den af Herr Hjerta föreslagna
utväg för Bankens rörelse, genom låns upptagande,
förutsätter dock behofvet af att äga
Bancosedlar, för alt infria förbindelserna,oell
dessa måste då blifva nya, efter som de förut
upplånade redan förutsättas vara utgångna i
ny utlåning. Detta kan också ske utan allt besvär
med bokföringen i Banken. Det har
blifvit yttradt att, i händelse af Realisation,
det metalliska myntet skulle stanna i landsorterna.
För min del åter förmodar jag, att
myntet går dit det nödvändigt måste förås
af rörelsen, och alt det således måste transporteras
dit med hvad omkostnad och besvär
som hälst. Skillnaden är blott, att
Déu 27 Julii f. m.
37
denna transport försväras med ett metalliskt
mynt. Således kan icke en sådan uppgift
ligga till grund för det förslag, alt, i
händelse af Realisation, inrätta Banker i
Provincerne. Samme Ledamot har ansett,
att belåningsrätten på jern hör höjas öfver
två tredjedelar af värdet. Jag bestrider en
sådan förhöjning, emedan den minskar den
säkerhet i panten, som Banken hitLills ägt.
Bankens belåningsskyldighet bör naturligtvis
aldrig bestämmas så hög, att Banken
kan blifva urståndsatt, att taga och realisera
varan till det pris, för hvilket den häftar.
Herr von Hartmansdorff har påstått,
att Banken bör betraktas lika med en enskild
penningeägare, och att dess functioner
böra bestämmas efter sådane grunder.
Delta låter vid första åhörandet ganska consequent,
men förhåller sig tvertom. Den
enskildte penningeägaren har ingen annan
afsigt än sin egen högsta möjliga vinning.
Banken deremot är en Statsinrättning i Sverige,
på hvilken grundas hvarje enskild
medborgares välstånd. Hvarje rubbning i
Bankens functioner verkar menligt på medborgarnes
i allmänhet; derföre om Banken
icke hade annat föremål än att söka vinna
allt, hvad den kunde, skulle sådant föra oss
till ett fiendtligt förhållande emellan denlia
inrättning och den öfriga samhällskroppen,
och den skulle utan tvifvel blifva mera
hotad, än någon enskild man. Det är
icke höjden af räntan, som för en stor ca
-
»
38
Den !*7 Julii f. m.
pitalist är af betydenhet, utan det är säkerheten
för denna räntas erhållande på
dagen, och säkerheten att panten kan realiseras.
Jag anser derföre högst angeläget,
att räntan, långt ifrån att ökas, successivt
nedsättes, i samma mån Bankens operationer
utyidgas.
Herr Tham: I afseende på hvad jag
yttrade om BancoUtskottets Betänkande angående
räntans förhöjande, anser jag mig
ej vederlagd af de motskäl, som äro anförde.
Jag vill endast förklara, att jag tror
denna åtgärd ej vara föreslagen i uppsåt
att skada, utan endast derföre, att man sett
alltför mycket på möjligheten att kunna öka
Bankens vinst, och för litet på det allmän^
na bästa, och man har sökt en prsägt i
det yttrande, att Banken bör anses såsom
en enskild person, hvilken äger söka vinna
så mycket som är möjligt, Denna princip
kan jag ej apse vara riktig. Hvarje enskild
är berättigad, att söka skaffa sig den
största möjeliga inkomst af sitt capital, då
han icke hapdlar emot Lagens bokstaf, och
icke i sin egen rättskänsla finner motvigt
för begäret att förvärfva på andras bekostnad;
men en StatsBank måste vara inrät*
tad till Statens och det allmännas gagn,
och Bankens fördel således alltid underordnas
det allmänna, till hvars fördel den
är inrättad; alt upphöja räntan på Bankens
försträckningar, strider dessutom emot det
Den 27 Julli f. ra.
39
ändamål man med realisationen vill vinna,
att, nemligen så snart som möjligt kunna
sänka räntorna i allmänhet. Man har sagt,
att nedsättningen af Disconträntan varit orsaken
till Discontfondernas förmyckna påkännande,
och att räntans förhöjning sknlle
göra lånen tillräckliga. Jag känner ej
om Disconträntans sänkande inom Stockholm
lockat ockrare att söka slå under sig
Discontmedlen, eller om detta der orsakat,
att de 5 Millioner, som äro anslagne
för StockholmsContoiret blifvit otillräckliga,
men det vet jag, att Götheborgs DiscontContoir
alltid hade penningar tillräckligt
ända till 1826 års missväxt, hvilken jemte
en afstadnad export af jern- och träd-varor
gjorde lån mera nödvändiga, hvilkas antal
ökades af några Commissionairers oförsiktiga
bemödande att inleda en del af den
jordbrukande allmogen i detta lånebegär.
Det var således icke räntans nedsättande,
utan egenteligen behofvet, som gjorde att
lånen ovanligt påkändes. Det är dessutom
beklagligt, om man i Stockholm af egen erfarenhet
tror, att man på landet måste gifva
gratificationer för alt der få låna. Det
är endast de, som behöfva större capitaler,
eller som hafva mindre godkända affairer,
hvilka, om de vända sig till Commissionairer
i Stockholm, få gifva gratificationer;
man och man emellan brukas det
icke på landet.
Spdan ip«r nU tala* i «>elfva saken, ut
-
4o
Den 27 Julii f. m.
beder jag mig att få upptaga till besvarande
några af de serskildte lalarnes yttranden.
Herr von Qvanten har föreslagit, att
fyra Millioner skulle indragas af rörelsecapitalet,
och deremot inrättas en privat
Discont, men hvar skulle då dessa pennin*
gar taga vägen, eller hvad skulle blifva af
dem? Skulle de skrinläggas? Eller huru skulle
de komma ut igen? Detta har jag ej funnit
utredt i hans yttrande. Det exempel
om Götheborgs Discont, som han anfört
är ej adequat med detta. Igenom den indrogs
ej något af rörelsecapitalet; tvertom
ökades det genom den creditanvisning, sorn
på Banken lemnndes, Huru skulle dessa
fyra Millioner återkomma i rörelsen? Detta
har jag icke funnit utredt af Herr von Qvanten.
Att tro, det lån på exportabla metalliska
effecter skulle gå till en sådan enorm
summa, kan jag icke göra. Friherre Cederström
har redan visat, att förhållandet
icke är sådant; dessa lån skola dessutom
betalas inom året, och om f:delar af värdet
belånas, kan summan ej öfverstiga f:delar
af värdet af ett års metalliska effecter.
Detta är således icke farligt. Herr Rosenblad
har yttrat, att BancoUtskottet åsyftat
en öfvergång, sorn skulle ske i paritet med
realisationen, men jag vet icke hvari denna
öfvergång består. Jag har icke kunnat
upptäckt någon annan, ;il? er! öfvergång från
en nyttig låg ränta till en skadelig hög;
hvilket jag anser prineipvidrigt, emedan
Den 27 Julii f. m.
jag tror att Bankens vinst bör vika för Med-,
borgares väl,
Hvad lån på varor beträffar, får jag
tillfälle att derom yttra mig, då vi, såsom
jag tror, snart till öfverläggning få Betänkandet
om en HandelsDiscont.
Herr Lefrén bar föreslagit, att fastig-,
hetslånen skulle indragas, och i5o,oooR:dr
om året deraf användas till spannemålsbolåning,
Jag vet ej, huru Herr Lefrén skulle
få in dessa i5o,ooo R:dr, emedan capitalet
blott är fem Millioner, och 2 procent
af dessa fem Millioner gör icke mer än
100,000 R:dr. Räntan återigen får ej användas,
ty den är anslagen till andra behof,
dessutom anser jag denna SpannemålsDiscont
ej vara nyttig, hälst om vi få en
HandelsDiscont och derifrån kunna erhålla
tillräckliga utvägar till spannemålsbelåning.
Man må antaga, att realisation skall ske,
eller ej, så är dock nödvändigt att vidtaga
sådana författningar, som vidmagthålla
principen af 128 skrrs curs, hvilken år 1823
fastställdes, och att ingen förhöjning af räntan
må få äga rum. Om realisation tillvägabringas,
ser jag ingen fara genom fastighetslån,
äfven som jag icke tror att någon
rubbning skall äga rum i rörelsen på landet.
Jag undantar Stockholm, emedan dess
lånerörelse torde grunda sig på mera hård»
liändta åtgärder, som jag ej kan gilla. För
Den 27 Juli i f. ro.
öfrigt bifaller jag för min del BancoUtskottets
fördelning af fonderna,
Med Herr Hjerta förenar jag mig, att
om belåningsrätten på metalliska effecter
förliöjes, räntan äfven bör höjas, såsom rätt
och billigt,
Jag vill ej vidare uppehålla Ridderskapet
och Adeln, synnerligen som jag tror
mig hafva besvarat det hufvudsakligaste.
Jag anhåller, att dessa anmärkningar
må få åtfölja återremissen af Betänkandet,
Herr von Quanten: Jag anser ämnet
vara af vigt, ja kanske det vigtigaste, hvarmed
vi kunna sysslosätta oss, Jag vågar
derföre uppmana så väl hvar och en Representant,
som Regeringens Ledamöter,
att, med förenade krafter, söka tillvägabringa
ett godt slut på detta högst magtpålig*
gande ämne,
Det är våra financer vi hafva att tacka
för det skrik öfver landets usla belägenhet,
som man under några år mer än vanligt
försport. Jag vill icke införa några
nya theorier, jag vill blott återföra minnet
till hvad erfarenheten lärer oss om våra
financer under den sednaste realisationsperioden
från 1801 till 1809, och vi skola
finna att den närvarande tiden icke vinner
på jemförelsen, ehuru vi relativt äga vida
Den 27 J u 1 i I f. m.
43
större silfverfond nu än då. Vi äga nu
utelöpande sedlar svarande emot u mil-»
Jioner silfver. (Vi måste iliogkomma att
allt mynt måste mätas med guld och silf-*
ver, i afseende på handeln rned utlännin-?
gen.) Enligt Bankens Tablåer, ägde vi
1808 och 180g dubbelt så mycket sedlar i
silfvervärde sorn nu. Yi hade till exem-r
pel i8o5, 6 och 7 (för att nyttja jemna
tal) öfver 16 millioner i sedlar, med 5o,
5i, 54 sk:rs cours, motsvarande ett silfvervärde
af 16 Millioner, sorn efter nuvarande
cours svara emot 40 Millioner; 1808
agde vi 24 Millioner med 53 sk:rs cours,
motsvarande ett silfvervärde af nära 24 Millioner,
som efter nuvarande cours svara emot
60 Millioner, allt med mindre silfverfond
än nu, och vårt rörelsecapital gällde ju då
i silfvervärde dubbelt mot nu. Vi måste
äfven antaga, att folkmassan ökat sig, och
att varnproduclionen tilltagit, och då måste
det vara betänkligt, att så betydligt
förminska rörelsecapitalet. Herr Tham har
ipke kunnat fatta, att det skulle leda till
ett godt ändamål, att söka återföra crediten
från Banken till enskildta Medborgare. Den
tiden gick Bankens Discontlånerörelse med
sedlar, emedan det varit utan ändamål att
dertill nyttja andra assignationer, än Bankens
egna, ty de bade genast blifvit inyexlade
emot Bancosedlar; men i södra och
vestra delarne af Riket sköttes denna rörelse
med assignationer. Min men'' •
44
Den 57 J u I i i f. m.
re, att denna förmon af assignalionernas
bruk skulle åter införas, och lånerörelsen
småningom förändras och öfvergå från Bankens
DiscontContoir till enskildt» associationer.
Det är på denna grund jag motsatt
mig Herr Hjertås förslag, att det skulle
bli än flere DiscontContoir, som endast
skulle leda till ytterligare kostnader med
flere Fullmägtige och Tjenstemän. År 1818
ägde vi 6 Millioner i Discontlånerörelsen.
År 1823 skrek man förfärligt deröfver, att
denna summa var för litenr och man beviljade
att den skulle ökas till 9 Millioner.
Yi hafva nu uppstält möjligheten att kunna
realisera; men om Ständerna finna, att
dessa 9 Millioner äro otillräckliga, och vi
kunna förvänta oss det, samt således öka
denna lånefond, så ramlar ju hela financeplanen,
då förhållandet emellan silfverfonden
och sedelstocken icke blifver som
5 till 8; nya silfverköp måste fortsättas,
och vi framskrida på hoppets bana, utan
att någonsin vinna ändamålet, nemligen
stadgadt myntvärde. Om vi minska Bankens
lånerörelse, och öfvertitta den på enskildta,
så kunna vi göra sedelstocken fix,
och man kan då genast företaga realisationen.
Herr Hjerta talar om alt inteckningar
kunde uppsägas, och att delta skulle verka
menligt. Jag får då endast påminna derom,
att år 1818 uppgingo Intecknihgarne
till 60 millioner, nu uppgå de säkerligen
9
Den 27 Julii f. ra. 4^
lill 70 millioner. Man föreställe sig den
ställning med 39 millioners rörelsecapital
och 70 millioners liqvidbara inteckningar;
en liqvid på sådant sätt är ej tänkbar och
kan icke inträffa. Jag kan ej frångå min
öfvertygelse, att crediten måste öfverflyttas
på enskildta, och jag finnér mig i den frågan
ej vederlagd af Herr Tham.
Herr Munck af RosensköldEberhard?
Som vårt noggranna sätt, att föra Pro tocollet,
gör, alt hvarje ord, här säges, kostar
Staten något i tryckning, skall jag söka
till yttra mig så kort sorn möjligt. Jag yrkar
återrertiiss, och Önskar, att Utskottet
måtte behandla denna fråga i sammanhang
med financeregleringen, emedan flere ämnen
i Betänkanderne N:s 4f)> 5o, 51, 52 och
53, ej böra afgöras, förrän man bestämt
om realisation skall blifva eller icke, och
huru vidsträckt assigneringsrätten skall förunnas.
Jag föreslår derföre, att, sedan förevarande
Betänkande blifvit återremitteradt,
vi ej må återfå något i detta ämne, förrän
det kan ske i sammanhang med financeregleringen.
Jag önskar äfvenså mycket, som
Herr Rosenblad, att Banken skall, som lian
säger, återbringas till ordning, men jag önskar
icke, att sådane medel dertill väljas,
hvarigenom massan af Nationen bringas i
ytterligare financiell samt ekonomisk oordning
och vanmakt. Jag vill ej derföre, att
Banken skall Öka sin lånerörelse utan mot
t. U jy «i U lii t« lil.
silfver eller full säkerhet i pant. Sådan
var den, som jag föreslog vid 1818 års Riksdag*
och BondeStåndet vid den sistlidne.
jag känner ganska väl, att, om man ökar
sedelstocken utan Uiotsvarande valuta, så
minskas lätt valeuren, och der uppstår då
blott en synbar tillökning i penninge-capitaletj
som väl till nUmeraire men ej i silfvervärde
ökes. Men det är en irring, att
tro, att så snart Bankens sedelmassa ökas,
dess Värde i silfver nödvändigt skall minskas.
Man skall ej endast beräkna Bankens
silfverfonds aritmetiska förhållande till sedelstocken,
utan äfven Nationens välmåga,
produCtionens och näringars flor, minskad
import och ökad export, samt deraf minskadt
behof af vexlar på Utländskt silfven
För öfrigt så länge vi hafva brist på Capitalen
samt hög ränta, så, antingen vi antaga
ett prohibitift eller ett liberalt handelsoch
näringssystem, hög eller låg tull, skola
vi fåfängt hoppas att få Se landets näringar
florera, Bruksegares undantagen samt
äfven Procentares. Våra fabriker och manufacturer
kunna ej utan penningefÖrlag förkofra
sig, de måste äfven erhålla det mot
låg ränta, om de ens skola försöka att täfla
Ined utlänningens. Denna låga ränta finnes
Utomlands i de länder, der fabriker och
manUfacturer äro så blomstrande, och är
en väsendtlig orsak till, att de både uppstått
och nått en sådan höjd. Huru skola
någonsin fabriker och andre näringsföretag
AJ Cli 27 *"&
kunna uthärda concurrence med de utländske,
så länge våra capitalister ej kunna finna
sin fördel uti, att nedlägga sina penningar
i näringarne, om de ej erhålla i5å20
procents vinst. Utomlands nöja de sig med
5 å 6 procent. Visserligen linnas äfven andre
orsaker till våra näringars förfall, såsom
osäkerheten genom så ofta ombytta författningar
dem rörande, brist på industri men
öfverflöd på luxe hos Nationen, Osedligheten
bos de arbetande och deraf följande högre
produetionskostnader m. m., men brist
på capitaler och den höga räntan Verka ännu
mer dertill.
Man bar bär omtalat, ätt Procentare
låna i Disconterne mot 5 procent, för att
sedermera Utlåna penningarne mot hög ränta.
Men de hafva visserligen nära lika vinst
på denna speculation, om Discont-räntan
böjes till 6 procent. För öfrigt bär en sådan
industri högst sällan försports i Malmö
LåneContoir; kanske härleder det sig äfven
af brist på speculanter å oloflig ränta i Skåne
och Blekinge.
Öerr Lagerhjelm, Pehr: tiufvudsakligen
förekommen af Herr Munck af Rosensköld,
instämmer jag i hvad han yttrat*
och vill endast tillägga några ord. — Ehuru
jag tror det vara nödigt, att Banken skiljes
från inblandning med StatsVerket, är
jag dock icke af den här yttrade mening*
Den 27 Ju lii f. m.
att Banken äfven i afseende på lånerörelsen
bör anses endast såsom enskild Capitalist,
oell göras oberoende af Rikets Ständers
beslut. Då skulle man lätteligen förfela
nyttan af en LåneBank, som är, att
sprida capilalerne till de productiva yrkena
och medverka till lägre räntor, hvaraf
näringarne och fabrikerne äro i behof för
att kunna fortkomma. För öfrigt synes mig
Utskottet icke hafva gått realisationen till
mötes, när Utskottet föreslagit, att vissa af
Bankens tillgångar må utlånas mot orörlig
pant. Jag tror utlåningen deremot böra,
så mycket som möjligt, inskränkas till panter
af rörlig beskaffenhet. Derföre skulle
jag önska, att Utskottet ville uppskjuta sitt
definitiva förslag i afseende på Bankens lånerörelse,
intilldess Stats- oell BanCoTJtskottens
svar på återremissen af deras Utlåtanden
om realisationen lill Stånden inkommit,
och denna vigtiga fråga der blifvit afgjord.
Jag är fullkomligt af den öfvertygelse
en värd Ledamot här yttrat, att belåning
i Banken af upplagda varor skulle
vara högst nyttig, äfven i anseende dertill,
att medlen voro mera disponible, än då de
utlånas mot fastighetspant. Sjelf har jag
också föreslagit, att Bancolån måtte erhållas
på upplagd torkad spanmål. E11 Ledamot
har härtill projecterat en summa af
i5o,ooo R:dr, icke årligen, utan på 5 årj
Ulen detta är alltför otillräckligt. Jag skulle
tro,
Den 27 Julii f. nu
49
tro, att alla Bankens disponibla lånetill
gångar
borde företrädesvis utlånas på spanmåls-
och andra varu-upplag, till obegränsadt
belopp. Sålunda borde användas de
medel, som nu åtgå till fastighets- och odlings-lån,
hvilka äro så onödige, äfvensom
Banken för detta ändamål kunde upplåna
penningar. Lika väl som guld och silfver
belånas, böra lån få upptagas på andra metaller
och exportabla effecter. Den ena varan
är i detta fall så god som den andra;
jern och koppar, med flere, kunna onekligen
vara lika säkra panter, som de ädlare
metallerne. Jag anser, hvad räntan angår,
det vara rättast att icke höja den. I öfrigt
förenar jag mig i anhållan om återremiss
af detta Betänkande.
Herr Rosenblad.* Äfven Herr Hjerta bär
förenat sig med dem, som ogilla Utskottets
förslag att höja räntan på Discont-lånem
Jag hade likväl väntat något helt annat, då
Utskottet i detta fall stödt sig på en Autoritet,
som åtminstone borde gälla något hos
den värde Ledamoten. Denna autoritet är
Herr Gustaf Hjerta sjelf jemte de öfrige
DiscontDirecteurerne, enligt den berättelse
de om Discontens förvaltning afgifvit. Der
anmäler Directionen, att, i följd af räntans
låghet, Discontfonden blifvit så anlitad, att
tillgångarne ej motsvarat de sökte lånen;
hvarefter Directionen i sin berättelse, pag*
35 H. 4
w
5o Den 37 Ju lii f. in.
98, yttrar sig sålunda: ”Emedlertid har denina
Verkets förlägenhet, sorn snart sagt till—
”inletgör den åsyftade nyttan af en Discont”Inrällning,
der hvar och en på säkra låne”handlingar
borde genast kunna påräkna de
”biträden, han behöfver, icke kunnat undgå
”uppmärksamhet vid Verkets revisioner, och
”serdeles hos sednast församlade Herrar Revisorer
gifvit anledning till en undersökning
”om orsakerne dertill, i ändamål att åt Hög”loll.
BancoUtskottet kunna åtminstone lem”11a
någon ledning för utfinnande af me”del
till förlägenhetens afhjelpande» Det är
”allmänt kändt, att från BancoDiscontVer”kets
början 1816 och intill sista Riksdag,
”då Discontfonden för hela Riket till utlå”ning
på reverser med borgen utgjorde blott
”sex millioner R:dr och utlåningen häraf
”endast skedde bär i Stockholm, var denna
”fond sällan fullt ut begagnad, och vid 1822
”års slut nära en million deraf outtagen.
”Nu deremot är samma fond på det hela
”8 millioner och ensamt för Stockholms
”Discont-district, efter frånskiljandet af vestra
och södra provincerne, fem millioner
”R:dr, hvilket utan tvifvel gör en tillökning
”mot förut, äfven vid detta Contor. Att en
”sålunda betydligt större utlåningsfond nu
”mindre uppfyller ändamålet, än förut en
”ringare, lärer svårligen kunna tillskrifvas
”några yttre orsaker, utan snarare bora för”klaras
för en följd af förändringen i sjelfva
”lånevilkoren. Visserligen måste det med
-
Den 27 Ju lii f. m.
5i
"gifvas, att en och annan tillfällighet kan
"hafva verkat en temporair tillökning i lån"behofvet,
såsom stagnationen ett år i trädMvaruhandeln,
och ej längesedan Allmänna
"BrandförsäkringsVerkets obestånd, som föranledde
uppsägning af någon del af detta
"Verks utestående fordringar.” DiscontDirectionen
har i allmänhet såväl anfört skälen
lill det öfverklagade onda, att det är
för mig en serdeles fägnad alt fortsätta uppläsningen
häraf. Directionen fortfar sålunda:
"Men icke hafva några allmännare för"ut
ovanliga förändringar i conjuncturen för
"handel, bergverk och näringar i gemen un"der
de sednare åren inträffat; och ett års
"mindre fördelaktig skörd, kan ej anföras
"såsom grund till en förlägenhet, hvilken
"både före och efter detta år ägt rum. När
"man nu tillika besinnar, att de af Rikets
"Ständer beviljade creditiv på Ranken till
"utlåning i annan väg icke undergått så beskaffad
förminskning, som kunnat öka allmänna
behofvet af DiscontVerkens biträden,
och att icke eller anledning dertill
"kan hämtas från något fortfarande fall i
"myntvärdet; så är det, åtminstone efter Di"rectionens
omdöme, uppenbart och oemotsägligt,
att hufvudsakliga skälet till Dis"contlåns
större begärlighet nu än tillförene,
samt tillgångatnes deraf härrörande
"otillräcklighet igenfinnes” (märkom val, att
det är Discont-Directionen som här talar)
35 H. 4*
Den 37 luli) f. m.
”i den vid sista Riksdag gjorda nedsätta
”ning af Disconträntan under den i landet
”lagliga räntaj då likväl Discontlån ej äro
”förknippade med de ofta kostsamma och
”besvärliga formaliteter, som fordras för erhållande
af andra Bankens lån mot lindrigare
ränta. Dernäst synes det vara utan
”ali tvifvel, att den vid samma tillfälle
”beslutade ännu betydligare nedsättning i
”straff-räntan för lån, som ej å förfalloda”gen
liqvideras, ensamt, sorn det tyckes,
"till förmån för försumlige gäldenärer, ty
”ingen annan har nytta deraf, ej kunnat
”undgå alt hafva ett högst menligt inflytande.
”
— ”Huruvida åter, utan förändring
af iiu gällande räntevilkor, någon
”möjlighet visar sig, att Discontrörelsen med
”en limiterad fond skulle på ett ändamåfs”enligt
sätt kunna underhållas genom den
”afbetalning af minst två femtedelar om året
”af hvarje Iåns primitiva belopp, som nu är
”föreskrifven, är en serskild fråga, hvari Di”rectionen
utbeder sig att vördsammeligen
”få underställa Höglofl. BancoUtskottet re”sultatet
af nära fem års erfarenhet —• en
”erfarenhet, som tämmeligen säkert ådaga”lägger,
alt, utan förändring af ränte-eller
”afbetalnings-vilkoren, blefve en tillökning
”i sjelfva utlåningsfonden endast ett pallia”tif,
som skulle i längden snarare förvärra
”än förbättra ställningen.” I detta yttrande
har äfven Herr Hjerta instämt; ty han
har underskrifvit det utan någon reserva
-
*
Den 27 Julii f. m.
53
tion; hvaremot i Berättelsen är intagen hans
reservation rörande förändrade inbetalnings^
vilkor för Discont-lån, och prioritet till
låns erhållande för dem, som utfästa sig
till återbetalning vid fÖrfallotiden utan omsättning.
Då nu Utskottet ej kunnat annat
än instämma i DiscontDirectionens på erfarenheten
grundade Utlåtande, och då 8
millioners fond för Discontrörelsen visat
sig vara alltför liten i förhållande till fondens
anlitande under så fördelaktiga lånevilkor,
som de nuvarande; så tror jag Utskottet
hafva handlat rätt i att tillstyrka
förhöjning af räntan å Discontlånen till 6
procent om året, med förbehåll , att om betydligt
af lånefonderne skulle, tillföljd deraf,
under de a;ne första åren, blifva outlåndt,
BancoDiscontDirectionen jemteBancoFullmägtige
må kunna besluta, att för nya
lån från viss dag nedsätta räntan, dock icke
under 5 procent. Detta lemnar äfven tillfälle
till nedsättning af räntan å desse lån,
i händelse realisationen nedsätter räntorne
i allmänhet, hvilket är att förmoda; och
Utskottet kan således icke eller i detta afseende
tillvitas någon inconsequence.
Herr Hjerta: Jag ser mig försatt i ren
nödvändighet att besvara åtskillige anmärkningar
mot mitt yttrande i denna fråga,
icke derföre, att jag tror Ridderskapet och
Adeln kunna förvillas af de besynnerligheter
man här anfört, men af det skäl, att
54
Dea 37 ^u 1 i i f. m.
jag till upplysning för BancoUtskottet vid
återremissens besvarande torde behöfva något
vidare utveckla mina åsigter.
Jag bör tro, att jag uttryckt mig alltför
otydligt, eller att åtskillige anse mig
högst enfaldig, då de kunnat fatta hvad jag
yttrat sålunda, som skulle jag tillstyrkt fastställande
af ett minimum, hvarunder Banken
icke skulle hafva utlånt sine capitaler.
Då jag föreslog, att ett maximum och ett
minimum skulle för lånefonderne bestämmas;
måtte meningen ej kunnat vara annan,
än att Fullmägtige icke skulle äga att inskränka
utlåningen under ett minimum af
fonden, samt icke eller utsträcka den utöfver
ett maximum deraf, men efter omständigheterna
variera emellan desse gränsor.
Till exempel: örn minimum bestämmes till
5 och maximum till 6 millioner Riksdaler,
eller det förra till och det sednare till
5|» eller å ena sidan 8 och å den andra
9 millioner, så finner enhvar, att Fullmägtige
icke kunna neka lån, så länge detta
minimum ej är uttagit; men sedan uppkommer
emellan detta minimum och maximum
en rörelse, som Fullmägtige efter behof kunde
öka eller minska; och denna är det, som
då äfven skall komma att utgöra den rörliga
fond, hvilken efter behof kunde disponeras
från en lånefond till en annan. En
sådan reservfond vore högst nyttig och behöflig.
Från år 1824 till och med år 1827
Den 27 Julii f. m.
55
inträffade det besynnerliga förhållande, att
oerhörda summor låntes ur BancoDisconten,
och lån begärdes utöfver Discontens
tillgångar; hvaremot jernlånen begagnades
vida mindre än tillförene. Förut uppgingo
de vanligen till 1,400,000 å 1,600,000
R:dr, men under nämnde tid till blott omkring
600,000. Oaktadt den tillgång jernlånefonden
sålunda hade odisponerad, och
ehuru BancoDisconten hade brist på medel;
kunde likväl Fullmägtige icke disponera något
från den förra fonden till den sednares
understöd, i brist af föreskrifter derom.
Och huru orimligt är icke ett sådant förvaltningssätt?
Olägenheten är deremot för
framtiden afhjelpt, om, på sätt jag föreslagit,
en reservfond bildas till Fullmägtiges
disposition.
En värd Talare har sökt visa inconsequence
och stridighet mellan det yttrande
mot förhöjning af räntan å Discontlån, som
jag här såsom Representant afgifvit, och
den berättelse jag jemte Discontens öfrige
Directeurer aflåtit om Discontens förvaltning
sedan sista Riksdagen. Men om han
fullständigt läst denna berättelse och öfvertänkt
hvad vi deri yttrat, skulle han hafva
funnit, att vi der endast framställt skälen
till Discontens oerhörda anlitande af
lånesökande, hvilket var vår skyldighet,
men icke sagt ett enda ord om billigheten
eller nödvändigheten att såsom medel
56
Den 27 Julli f. m.
att förekomma sådant, anbefalla någon ränteförhöjning
till 6 procent, ehvad realisation
äger rum eller ej. Berättelsen innefattar
blott en uppgift om förhållandet, icke något
förslag till rättelser deri; och manbar
således ej någon anledning att tillvita mig
inconsecjuence uti ifrågavarande fall,
Jag anhåller också, alt få rätta några
priktigheter i Herr Thams uppgifter om
Discontrörelsen. GötheborgsDiscont-district
hade år 1823 ej mera lån än i,o5o,ooo R:dr,
men innan 1826 års slut 2 millioner; och
således hade p5o,ooo R:dr mera under tiden
utgått. Malmö Discont-district åter,
som före delningen ej hade större lånesumma
än 5j5,ooo R:dr, hade innan slutet af
år 1826 upplånt sin hela million. Det årets
missväxt kan väl hafva verkat något till
Disconternes anlitande^ men icke serdeles
betydligt, åtminstone ej mer än 3oo,ooo
R:dr. Men helt olika voro de orsaker, som
vållade de myckna lånen ur BancoDisconten
här i Staden år 1824, och de, som
medförde lånetillökningarne i Malmö och
Götheborgs Disconter år 1826.
Jag skulle för öfrigt tro det vara klart,
att systemet för Bankens lånerörelse ej kan
vara detsamma, ehvad realisation sker eller
icke; och det skulle roa mig att få höra
Friherre Cederström, som har en motsatt
mening, uppgöra ett system, som i begge
Den 27 Julii f. m.
57
bändelserne är antagligt, likaså väl om Bäti*
ken inlöser sine sedlar, som om den icke
gör det. 1 synnerhet då vår Bank är en
monopoliserad RiksBnuk, är det gifvit, att
förhållandet i detta fall är högst olika, i
händelse Banken uppfyller sine förbindel»
ser, emot om den brister deri. Det är ett
stort misstag att tro mynlbestämningen for»
dra så stora fonder, som man bär satt i fråga.
Inberäknar man Finland, så äro Herr
von Quantens uppgifter om sedelmassan,
om än i mindre delar felaktige, dock i buf»
vudsaken vigtiga. Före 180g uppgick beloppet
af Sveriges rörelsecapital, beräknadt
i HamburgerBanco, till 16 å 17 millioner;
föll då till 11 å 12 millioner, steg sedermera
till i5 ä 16 millioner, och står nu
på 11 millioner. Under den tid beloppet
var större, ägde Banken ej den fond, som
den nu har; och om man rätt uppställer och
öfverväger dessa förhållanden, är det obegripligt,
att man kan draga i betänkande
alt genast öppna Banken till utvexling. Det
är en åtgärd, som bör ske genast; ty dröjsmål
härmed förstör alldeles faslighets-crediten,
som i första band står i fara. De
Herrar, som nu motsäga mig, torde sjelfve
få erfara följderne häraf, oqa deras mening
yinner.
Detta är hvad jag hufvudsakligen hqr
alt svara på de anmärkningar man gjort vid
mitt yttrande i denna fråga.
68
Den a7 Julii f. m.
Herr von Heyme, Georg: Jag instämmer
i den mening Herr Munck af Rosensköld
yttrat, att allt hvad som hör till principerne
för Bankens lånerörelse hade bordt
behandlas i sammanhang med FinanceBetänkandet
af de förenade Stats- och BancoUtskotten,
Då detta ej skett, hemställer jag
om icke BancoUtskottets förevarande Betänkande
må till Stats- och BancoUtskottens
gemensamma handläggning återremitteras.
I afseende på frågan om flere LåneContoirs
inrättande, erkänner jag visserligen
att LåneContoiren i Malmö och Götheborg
äro för de deromkring liggande orter
både nyttige och nödvändige, men ingalunda
finner jag, att DiscontAcademier böra å
andra orter anläggas; aldraminst är en Discontlnrättning
i de norra orterne af behofvet
påkallad. Dessa orter anse sig lycklige,
att ännu ej känna dylike Inrättningar.
Hvad angår Bankens fastighets-lån, skulle
jag för min del önska, att de kunde alldeles
upphöra, men då detta icke ännu är
möjligt, borde åtminstone hädanefter inga
nya dylika lån meddelas å mindre summor
än 6000 R:dr, och endast till dem,
hvilka kunde visa, att de dermed infria enskildte
personers fordringar.
Herr Lefre’n: Friherre Cederström har
anmärkt emot Herr von Qvanten och mig,
att vi skulle hafva förgätit, det omsättning
vid belåning på varor ej får äga rum. Jag
Den 27 Julli f, m«
*9
liar ej förgätit det, men jag vet, att sedan första
lånet blifvit inbetaldt, och varan relaxerad,
finnes intet hinder, att låna ånyo på
samma vara, och att till och med öka lånet
med den förökade varuqvantitet, till
hvars anskaffande första lånet gifvit tillfälle.
Ehuru omsättning således ej äger rum
på papperet, finnes den likväl i verkligheten,
Bankens säkerhet ligger ensamt deruti,
att varorna kunna försäljas; hvarafföljer,
att producter, som sakna.afsättning, icke
alls höra belånas, och sådant bör bero af
BancoStyrelsen att bedöma. Herr Tham har
trott, att jag yrkat en årlig afsättning af
i5o,ooo R:dr såsom fond för torkad spannmål
och ull. En annan Talare har redan
anmärkt, att jag icke mig så yttrat. Herr
Tham har vidare efter mig citerat ett påstående
om belåningsrättens inskränkning
till två tredjedelar af försäljningsvärdet, men
Herr Tham har härvid tillagt något om ett
års productionsvärde, hvarom jag icke talat,
ty det kunde ej komma i fråga, enär
Utskottet icke gjort någon inskränkning i
detta afseende. Om varorna legat osålde i
4 år, är lånerätten lika öppen; man kan ej
komma längre, än att tillse, det varor icke
belånas i den stund de äro i vanvärde,
men sedan lånet en gång är gjordt, kan en
förändring i priset ej verka till någon rubbning
i förhållandet. Friherre Cederström
liar visligen vändt mitt anförande till en
slags orimlighet, då han applicerat det på
6o
Den 27 J ti! i i f. ia.
silfver, och hemställt, om det vore tänkbart,
att ju icke Banken alltid skulle få
igen sina för silfver utlånta penningar. Jag
tror icke, att en sådan anmärkning på allvar
kan framställas. I afseende på åtskilliga
Ledamöters yrkande, att belåningsrätten
äfven skulle utsträckas till utländska
varor, så finner jag det förtidigt, att nu
yttra mig deröfver; men tror, att en sådan
åtgärd skulle vara stridande mot alla sanna
grundsatser för BancoStyrelsen, enär man
med denna lånerätt på varor hufvudsakligast
bör afse, att hindra inländska varors
fallande i vanvärde, Hvad den förhöjda
räntan beträffar, vill jag blott erinra, att
det skulle kunna hända, att man genom
räntans nedsättning hindrar enskildta Bankers
uppkomst. För min del älskar jag icke
Serdeles dessa privata Banker, men de, sorn
älska dem, böra icke ifra för att Bancoräntan
genom konstiga medel nedsättes under
den, som man och man emellan är gäl- *
lande; helst de enskildta Bankerne i alla
fall få svårt att täfla med Rikets Ständers
Bank, och kunna icke nedsätta sin ränta,
Så länge man i allmänhet är glad, att hos
enskildta erhålla lån mot 6 procent. Herr
von IJeynne har sagt, att ifrågavarande ämne
bordt behandlas af Stats- och BancoUtskotten
gemensamt. För min del kan jag
ej inse, hvad StatsUtskottet har att skaffa
med Bankens lånerörelse. Man åsyftar ju
nu att skilja Stat och Bank, så mycket sorn
Den 37 Julii f. rt-.
Bi
möjligt, för att förekomma sädan sammanblandning,
som hittills ägt rum.
Ilans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken tillkännagaf, att Plenum:
koinme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr von Hartmansdorff: Sedan Herr
Rosenblad yttrat sig, återstår för mig blott
att tillägga några ord, i afseende på mitt
klandrade uttryck, att Banken borde anses
och behandlas sorn en enskild penningeägare.
Om Ständerne för längre tid tillbaka
på detta sätt betraktat Banken, så hade det
för riket ofelbart varit aldranytligast. Den
oleda i vårt myntväsende, som nu inträffat,
hade då undvikits, och man hade sluppit
de långsamma och brydsamma öfverläggningar
om penningeväsendets återbringande
till ordning, hvilka nu vid hvarje
Riksdag besvära Ständerna* och förlänga
deras sammanvaro. Nu då vi olyckligtvis
äro i den belägenhet, att de fleste, som
besluta öfver Banken, äro dess gäldenärer,
hvilka följagteligen för sig sjelfve bestämma
både capital- och räntebetalning, är det
icke lätt att återkomma till ordning. Man
har sagt, att en StatsBank ingalunda borde
stå till Riket i de främmande och ofta spända
förhållanden, som äga rum mellan enskild
penningeägare och hans låntagare; men
jag hemställer om de beslut, som hittills
62
Den 27 Julii f. m.
Öfverhufvud blifvit tagna, kunna anses såsom
bevis på några vänskapliga förhållanden
emellan Staten och Banken, dä denne
i stället för betalning, fått åtnöja sig med
afskrifningar, hvilka för närvarande uppgå
till 14 eller i5 Millioner. Sådant synes
snarare visa ett förhållande af lejonets rätt
till Banken, än af rättvisa än mindre af
vänskap för densamma. Man har yttrat,
att lånerörelsen bordt behandlas af Statsoch
BaneoUtskotten gemensamt. I anledning
häraf får jag erindra, att hvad som
varit gemensamt för båda Utskotten, ock
så blifvit af begge afhandladt, att nemligen
den vinst på lånerörelsen, hvilken
Banken kunde umbära, skulle StatsVerket
tillflyta. En annan fråga, att någon inskränkning
i Bankens lånerörelse icke måtte äga
rum, har äfven förevarit i de sammansatta
Utskotten. Men fördelningen af fonderna
mellan hvarje låntagare-class, äfvensom räntans
bestämmande, har man ansett Vara
Bankens ensak, emedan 32 §. Riksdagsordningen
bjuder, att BancoUtskottet skall öfverse
Bankens styrelse och tillstånd, samt
gifva föreskrifter om dess förvaltning, enligt
den särskilda instruction, som af Rikets
Ständer vid hvarje Riksdag kommer
för Utskottet att utfärdas; hvaremot i den
§., som handlar om StatsUtskottets tillhörigheter,
ingen befattning med Bankens angelägenheter
blifvit detsamma tillerkänd.
Der står blott, att StatsUtskottet bör gran
-
Den 37 Julii f. m.
63
ska, utreda och till Rikets Ständer uppgifva
Stats- och RiksgäldsVerkens tillstånd,
förvaltning och behof. Ännu mindre än
någon rätt, finnes der någon beqvämliglietsgrund
för lånerörelsens gemensamma
behandling af båda Utskotten. Öfverläggningarue
gå nog långsamt inom 36 Ledamöter;
ännu besvärligare skulle de blifva
inom 72. Om det likväl hittills skett, så
hörer sådant till det allmänna misstaget,
att sammanblanda Statens och Bankens ärender,
hvilket endast medfört skada förpenningeväsendet.
Herr Munck af Rosensköld: Mot mitt
förslag, som Herrarne Lagerhjelm och von
Heynne understödt, alt frågan om Bankens
lånevörelse, som innefattas i förevarande
Betänkande, måtte behandlas i sammanhang
med Allmänna Finance-regleringen och således
af StatsUtskottet gemensamt med BancoUlskottet,
såsom vid förra Riksdagen skett,
har man invändt, att denna fråga så mycket
mindre tillhört StatsUtskottets befattning,
sorn här icke är fråga om StatsVerket.
Jag får härvid anmärka, att StatsUtskottet,
äfven vid denna Riksdag, icke blott
haft sig uppdragit, att reglera StatsVerket,
utan ock, att gemensamt med BancoUtskottet
uppgöra eli allmän Finance-reglering,
att således föreslå, huruvida en Realisation
skall äga rum eller ej, samt i förra fallet,
sältet för densamma; och på denna
64
Den 37 Julii f. m.
berör, huruvida utländska lån kunna påräknas,
samt, i följd häraf, huruvida äfven
penningeräntan inom landet kan blifva lägre,
än hittills. Men det märkvärdigaste
är, att BancoUtskotlet har i förening med
StatsUtskottet sjelf bland skäl för den af
dem föreslagna Realisationen anfört den nedsättning
af ränta, som derigenom skulle
åstadkommas; och det tyckes således särdeles
inconsequent, att nu föreslå, icke en
nedsättning, utan en förhöjning af räntor.
Att Ranken bör åtnöja sig med lägre ränta,
än enskildte långifvare, finner jag håde
rättvist och billigt af flere skäl. Det första
är, att Banken blott lånar ut sina egna
reverser. Om enskildte capitalister fingo
göra detsamma, skulle de säkerligen äfven
åtnöja sig med lägre ränta. Det andra skälet
är, att Banken betingar sig större säkerhet,
än enskildte långifvare vanligen kunna
få, hvilka ofta skulle åtnöja sig med lägre
ränta, om de erhöllo samma säkerhet,
och äfven samma biträde för sine låns utfående,
som Banken. Och hvad den öfverklagade
nedsättning vid sistlidne Riksdag
af Disconträntorne angår, så skulle visserligen
enskildte capitalister häldre taga blott
5 procent i ränta, om de fingo tillgodonjuta
3 procent straffränta, än 6 procent
utan denna öfverränta.
Jag har här hört uppläsas, att man
såsom orsak till BancoDiscontLånefondenS
Star
-
Den 37 Julii f. m.
65
starkare anlitande sedan sista Riksdag, uppgifvit,
att den nedsalta räntan gjort lånen
begärligare. Yid sista Riksdag hörde jag
orsaken, hvarföre BancoDisconten hade 2
Millioner cutlånte, uppgiften var brist på
vederhäftighet hos lånsökande; men desse
blefvo efter Riksdagens början i en hast så
vederhäftige , att de 2 Millioner inom 3
månader efter Riksdagens slut voro helt och
hållit utlånte, utan att man sedan hört,
att Banken på BancoDiscontens utlåning lidit
större förlust efter den liden, än förut.
Likaså litet grundad lärer den nu uppgifna
orsaken vara till Discont-foudernas starkare
anlitande efter sista Riksdag. Visserligen
är det förmånligare för den som behöfver
låna, att betala 5 procent, än 6; men jag
vågar dock påstå , att Discont-fonderne skulle
hafva blifvit fullt utlånte, äfven om räntan
varit 8 procent, och öfverräntan så hög,
som innan sista Riksdag; ty sådan är penningeställningen,
åtminstone i landsorterne,
och om BancoStyrelsen hyser något annat
begrepp derom, förklarar jag, att den misstager
sig. För öfrigt får jag i sammanhang
härmed erindra , att LåneContoiret i Malmö
icke ullånt de ingångna räntor, utan
uppsänt dem lill Banken, hvarigenom den
Million, som anslogs fördetta LåneContoir,
redan till mer än hälften återgått till Banken.
Jag anhåller om proposition till återremiss
af Betänkandet.
35 H. 5
C>6
Den 27 Julii f. m.
Herr von Qvanten: Sora jag föreslagit,
att den enskildta crediten tili någon del
skulle flyttas från Banken, anser jag mig
i anledning af hvad sora blifvit anfördt,
höra tillägga några ord. Min mening är ej,
att uppmuntra jordbrukaren till ytterligare
skuldsättning; meningen är att få mera penningar
i rörelsen, hvarigenom handlanden
kan få mera att köpa för, och säljaren således
äfven få betalning för sin vara, hvarigenom
jordbrukare icke behöfva taga Discontlån,
hvilket egentligen tillhör köpmännen.
Ehuru besynnerligt jag för öfrigt finner
uttrycket DiscontAcademier, vill jag
gerna antaga denna benämning, om något
vettenskapligt derigenom vore att förvänta;
men jag tror, att man snarare borde tala
om inrättandet af FinanceAcademier, ty utom
sådana, lära vi aldrig komma till ett godt
. slut; åtminstone hafva vi hitintills icke hunnit
långt i den läran.
Herr von Heynne: Herr Munck af Rosensköld
har redan besvarat det inkast man
gjort deremot, att Stats- och BancoUtskotlen
skulle, på sätt jag föreslagit, gemensamt
behandla frågan om liufvudgrunderne för
Bankens lånerörelse. Jag har för min del
visst icke något emot, att StatsUtskottet slipper
dermed taga befattning; men då vid
förflutna Riksdagar dessa ämnen blifvit af
nyssnämnde 2:ne Utskott handlagde, har jag
deraf hemtat anledning till min hemställan.
Den 27 Ju lii f, m. 67
I öfrigt skulle jag icke önska nägot heldre,
än alt fö upplefva den dag, då StatsUtskottets
verksamhet Klefve inskränkt tili att endast
reglera hvad till Statsverket hörer.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde om Ridderskapet
och Adelil ansåg BancoUtskottets förevarande
Betänkande böra, på grund af de
dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Ropades Ja.
Anmältes och emottogs HofCanzleren
och Commendeuren af Kongl. Nordstjerneorden
Herr D. von Schulzenheim hvilken,
å Kongl. Maj:ts Höga vägnar, öfverlemnade
t vänne Dess Nådiga Skrifvelser till
Rikets Ständer:
1:0 Angående Directionens för Dykerioch
BergningsCompagniet uppgifne vilkor för
vidare fortsättning af dess befattning med
Dykeri- och Bergnings-anstalterne i Riket;
gifven Stockholms Slott den 18 Julii 182g.
2:0 Angående utsigterne för innevarande
års skörd; gifven Stockholms Slott den
25 Julii 182g.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken anmodade Herr HofCanz
-
35 H.
5*
68
Den 37 Ju lii f. m.
leren, att lill Kongl. Maj:t framfiira Riclderskapets
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts Högstberörde
Nådiga Skrifvelser skulle med första
varda inför Ridderskapet och Adelil föredragne.
Sedan Herr HofCanzleren blifvit på
vanligt sätt utbelcdsagad, upplästes Kongl.
Majits ofvannämnde aine Nådiga Skrifvelser,
och lades på bordet.
Föredrogs å nyo BancoUtskottets den
1 dennes under N:o 49 afgifne, samt den i3
derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande, angående Bankens utlåningar
på kont tid, och mot rörlig pant, intill
nästa Riksdag.
Friherre Cederströmj Jacob: Detta Betänkande
angår egenteligen Bankens utlåningsrätt
på korrt tid och emot rörlig pant.
I första punkten deraf, Lit. föreslås, ”att
”det minsta lånebelopp, som af Banken från
”någon viss dag utgifves på guld- och silf—
”verpant, måtte bestämmas till 4 R.dr Ban”cosedlar.
” Det kan visserligen vara besvärligt
för Banken att utlåna mindre summor,
men jag förmodar dock, att guld- och silfverpant
måste emottagas till hvad belopp
som hälst, enär det egenteligen är de fattigare
folk-klasserna, som begagna sig deraf,
och hvaribland många kunna finnas,
Don 37 Juli i f. m.
sorn ofta icke äga 4 B:drs värde att pantsätta,
men hvilkas behof af hjelp dock allika
trängande och möjligen med mindre alli
jelpt. Under Lil. b. föreslår Utskottet,
”att utlåningsvärdet bestämmes från någon
”viss dag, att blifva 1 R:dr Bancosedlar för
”1 lod controlleradt silfver och 5 R:dr Ban”cosedlar
för en dukat i guld, &c.” Jag
skulle deremot tillstyrka, att något värde
icke bestämdes för dessa, mera än för andra
lånbara metaller. Utskottet föreslår vidare
under Lit. c., ”att så väl i afseende
”på alla vid 1828 års slut oförfallna pan”ter,
som de, hvilka från och med innevarande
år äro eller blifva omsatta eller belånade,
den förändring må införas, att pan”terne,
i fall utlösen eller omsättning fördummas,
icke vidare komma att hemfalla
”till Banken, utan försäljas på auction, samt
”öfverskottet, der sådant uppståt-, sedan Bandens
fordran i capital, ränta och omkostna”der
blifvit godtgjord, hålles pantens ägare
”tillhanda under någon viss tid, som i blifvande
BancoReglemente bestämmes.” Jag
har svårt vid att utreda egenteliga orsaken
till detta förslag. Det innehåller väl en likhet
med Assistance-inrättningen, men jag
skulle tro, att det icke ari denna väg, som
Bankens utlåning bör betraktas, utan att
Bankens pant antingen bör relaxeras eller
ock tillfalla Banken, på det den icke må
besväras med någon särskild bokföring ensamt
för enskildta. Ytterligare förekommer
7°
Den 27 Ju lii f. m.
under Lit. d. tillstyrkan af, att tiden, inom
hvilken panten efter förfallodagen niå
utlösas, eller lånet omsättas, skulle inskränkas
till 3 ifrån 6 månader, som det förut
varit. Jag anser detta inefatta alldeles för
korrt tid. Der säkerhet är presterad i guld
eller silfver, hör natt och år lemnäs till så
kallad respit-tid, för rättighet att återlösa
panten; ty sådana omständigheter kunna inträffa,
att det blir omöjligt, inom tre månader
efter förfallodagen, återlösa panten. Jag
kan icke heller gilla Utskottets under Lit. e.
afgifne förslag, att upphöja räntan å dessa
pant,elån ifrån 3 till 5 procent. Då Banken
icke kan hafva större eller bättre säkerhet,
än att genast återfå silfver, önskar jag,
att den hittills varande 3 procents beräkningen
måtte bibehållas.
a
Som jag skulle förmoda, att alla utländska
myntsorter höra få emottagas efter deras
skrot och korn, hvarefter de nedsmäldte
i plantsar controlleras, önskar jag den utsträckning
uti Utskottets under Lit. f. afgifne
förslag, att Banken förklaras skyldig beläna
alla utländska myntsorter, samt controlleradt
silfver och guld. Det under Lit. g.
af Utskottet gjorda förslag, ”att utlåning på
”guld och silfver tills vidare må besörjas vid
”Banken i Stockholm allena, och ej tillika
”vid LåneContoiren i Götheborg och Malmö,”
är rigtigt, så länge något kostnadsfritt transportmedel
för guld och silfver derifrån till
Den 27 Julii f. m.
7'
Banken icke genom portofrihet blifvit Banken
beredt; men jag föreslår till afhjelpande
af denna svårighet, att Banken må lemnäs
postfrihet, samt att Utskottet må uppgifva
den tyngd, som med hvarje post får
afsändas. Det är besynnerligt, att beräkna
postfrihet såsom medförande Stalsförlust, utan
att ihågkomma den vinst i annan väg, som
deraf erhålles.
Andra punkten af Utskottets Betänkande
handlar om utlåning på LåneBankens egna
skuldförbindelser. Jag är af samma öfvertygelse
, som Herr Hjerta yttrade, då frågan
första gången förevar, att denna utlåningsmetliod
bör helt och hållet upphöra.
Om, såsom jag hoppas, Banken icke behöfver
upplåna penningar för att åter utlåna
dem, förfaller allt behof af ifrågavarande
benämning, hvarigenom äfven försvinner ali
fråga om olika ränteberäkning för Bankens
fordringar och skulder.
Uti 3:dje punkten angående lån på jern,
har Utskottet föreslagit, att lånebeloppet, såsom
hittils, må vara inskränkt till högst
två tredjedelar af pantens försäljningsvärde
efter Mäklareattest, och af BancoStyrelsen
bestämmas en gång om året. Deremot har
Herr Rosenblad i sin reservation tillstyrkt,
att del ar af jernets värde måtte belänas,
under vilkor af kortare betalningstid. Hvad
angår belåningsbeloppets bestämmande till
75
Den 27 Juli i f, rn.
f:delar af jernets värde, delar jag BancoUtskottets
mening, emedan jag fruktar, att
Banken eljest skulle kunna komma att för
lora; men deremot kan jag icke med Utskottet
vara af lika tanka, hvarken angåen.-  de räntans upphöjande, eller om jernprisets
bestämmande, endast en gång för hela året.
Det naturligaste är, att det bestämmes Vår
och Höst, då jernskeppningen börjar och
slutar.
Då Utskottet i detta Betänkande, under
rubriken lån på lös pant och effecter,
inskränkt sig till lån på guld och silfver,
jern, koppar och Fahlu Bergslags kopparsedlar,
hade likväl efter min åsigt Utskottet
bordt yttra sig öfver belåning af spannemål,
vexlar, socker samt allmänt sådana
exportabla elfecter, hvilka, satta under publik
vård, äro assurerade för förskämning,
och hvilka således böra vara i samma lånecathegorie,
som metaller eller goda accepterade
vexlar, enär de lika lätt som desse
senare kunna med silfver återlösas. Jag föreslår
emedlertid, att för alla sådana lån
nu oek i en framtid endast måtte beräknas
högst tre procent, samt åtta månaders betalningstid,
utan all slags rätt till omsättning.
Herr Thanij Wollrath: Under åberopande
af de anmärkningar jag framställt
emot förhöjd ränta, har jag blott några ord
att nu anföra. Jag tror att de, som låna
Den 27 Juli i f. m.
73
pä silfver, äro bättre belåtne med, att panten
hemfaller till Banken efter försummad
återlösningstid mot det de slippa att såsom
hitintills erlägga mer än 3 procent, än att,
som nu blifvit föreslagit, erlägga 5 procent,
och få panten försåld å auction. Denna låneutväg
begagnas af fattiga, och ej af rika
för att procenta, och det vore således obilligt,
att för de förre höja räntan. Angående
räntans förhöjande å Bankens egne skuldförbindelser,
har jag redan yttrat mig, och
vill ej nu ingå i utlåtande om, huruvida de
böra inlösas, men tror att om de skola bibehållas,
rättvisan kräfver, att samma ränta
derföre erlägges, som Banken sjelf tar
för sina fordringar. Äfvenledes reserverar
jag mig emot den af Utskottet föreslagna
förhöjning på räntan för lån å metaller och
effecter. Då Utskottet icke anfört någon
rättsgrund härföre, åtnöjer jag mig med, att
åberopa, hvad en reservant inom Utskottet
deremot anfört. I detta afseende kan jag
dessutom ytterligare åberopa Utskottets egna
ord, angående lån på Fahlu Bergslags
egna kopparsedlar, då Utskottet säger: ”1
”fråga om ett creditiv af den directa och
”omedelbara inflytelse på en af landets huf”vudnäringar,
som det ifrågavarande, för
”hvilket Banken derjemte äger nöjaktig säkerhet,
och som blott förkort tid i sender,
”under ständig omsättning af panten, begagnas,
har Utskottet trodt ett undantag
”från den allmänna grundsatsen om räntans
74
Den 27 Jul i i f. m.
”förhöjning kunna och böra medgifvas.” Samma
undantag, som här blifvit gjordt, synes
med allt skäl böra tillämpas å lån för andra
metalliska effecter. De blifva aldrig
stående lån; man får icke, om förlägenheten
vore aldrig så stor, och man än innehade
10 års producter, låna mer än på ett
års. Så har åtminstone jag förstått BancoFörfattningarne,
och det är på dessa grunder
jag anhåller om återremiss, samt att
dessa anmärkningar måtte få åtfölja.
Herr Rosenbladj Bernhard: Då jag nu
går att besvara de anmärkningar, som blifvit
gjorde mot Betänkandet N:o /[g, torde
det tillåtas mig återtaga något af hvad jag
förskottsvis härvid yttrat. Man förblandar
ofta Bankens belåningsoperationer med invexlingsoperationerna.
En belåning vill säga,
när Banken måste hålla samma pant
insättaren tillhanda, hvaremot, då man deponerar
silfver till en viss qvantitet, Banken
är berättigad att utlemna andra persedlar
i stället för de insatta. Man bar först
klandrat, att Utskottet fastställt minsta lånebeloppet
till 4 R:dr. Utskottet har gjort
denna nedsättning, ehuru det varit fråga
om att stanna vid ett högre belopp, till och
med vid 5o R:dr. Denna rörelse är en art
assistanceverk, hvilket fordrar mycket rum,
och en betjening af i5 till 20 personer,
hvarigenom kostnaden således äter upp större
delen af inkomsterne. Jag hemställer om
Den 27 Julii f. m.
75
det är skäl, att då man nedgått så långt, '
att till och med lån på en silfversked kan
erhållas, det är skäl att längre utsträcka en
för tanken så ofördelaktig och med dess natur
så föga öfverensstämmande lombardrörelse,
på samma gång man alldeles upphäfver
den på vida drygare vilkor grundade
lombardrörelsen på linne och sängkläder, af
den orsak, att Staten för sådana lokala behof
ej bör göra uppoffringar. Vill man hafva
någon ordning i lånerörelsen, är det nödigt
att sätta en gräns för dessa minima,
och under denna synpunkt finnes kanske
ingen Bank i verlden, som utgifver lån på
1 £ R:dr silfvervärde. I afseende på Litt.
b. har Utskottet tillstyrkt, att utlåningsvärdet
må bestämmas till 1 R:dr för ett lod
controlleradt silfver, och 5 R:dr för 1 Ducat
i guld, hvilken belåning utgår oafkortad
och utan allt afdrag. Dessa lån hafva
den stora fördel, att icke hafva någon egentlig
förfallotid, då de kunna inlösas inom i5
månader; men de hafva hittils åstadkommit
mycket svåra uträkningar i runstycken och
bråk, derföre att man bestämt en viss belåningssumma,
men deraf afdragit den möjligen
upplöpande räntan. Vi hafva trott
det vara lämpligare, att utsätta en jemn men
mindre summa, och haft till ledning en kurs
af 128 sk. Det förundrar mig, att de förändringar
Utskottet här föreslagit, i afseende
på pantens hemfallande, blifvit klandrade af
dem, som trott sig ta de fattigares parti.
76
Deri 27 Julii f. m.
Det är just af ömhet för de fattigare, som
Utskottet föreslagit förändringen, emedan
man ofta hört, huru det händt, att enfaldige
personer kommit gråtande, när de försummat
inlösa sina panter; ty då först arbetsvärdet
icke i panten beräknas, och sedan
en silfret vida understigande summa
utlemnas, hemfalla de öinlösta panterne Banken
för ett ganska lågt pris (108 sk. för 1
B:dr silfver, under det Banken i köp för
den gifvit ända till i38 sk.). Den verkliga
ränta de olyckliga pantägarne gifvit för sina
lån, inberäknad förlusten å panten, har
således varit ganska- stor, och merendels
drabbat de fattigaste folkklasserne, under
det att de rikare, som merendels äro bättre
om reglementens innehåll underrättade,
kunnat under sommartiden, då de ej behöft
sina silfverservicer, haft dem säkert
förvarade, och derjemte på ett contant lån
för högst låg ränta. Utskottet har derföre
trott sig tjena de fattigare folkklasserne, genom
att föreslå för dessa Bankens lösa panter
samma skyddande lagstiftning, som för
lösa panter 1 allmänhet, men deremot ersätta
Bankens dryga kostnader för denna beläning,
genom en billig förhöjning i räntfoten,
som drabbar alla låntagarne lika; och
lärer det ej kunna nekas, att det är bättre
betala 2 procent högre ränta, än vara i fara
genom en lätt försummelse att förlora 20
å 3o procent och derutöfver af kapitalet.
Jag öfvergår nu till utlåningen på Ban
-
Den 27 Julii f. m.
77
kens egna skuldförbindelser. Deribland finnas
de, som tillhöra fromma stiftelser, och
enligt gifvares uttryckliga disposition icke
få vara rörlige, eller på annor man förflyttas,
hvilket visar, att gifvaren icke trott sig
finna någon större helgd för sine nedsatta
capitaler, än i Banken. Detta vore således
ett talande skäl, att fordringsägarne skulle
få ut sitt capital, sådant det ursprungligen
blifvit insatt. Helt annat är det med enskilta
personers fordringar, hvilka gått ur
liand och i hand, och genom sin rätt att
när som hälst mot lika ränta med den de
sjelfva bära, inlösas, icke kunna betraktas
annorlunda, än som räntebärande Bancosedlar.
För dem har Utskottet trott någon
gräns emot missbruket med deras beläning
böra sättas, och derföre föreslagit räntans
upphöjande. I afseende på jernbeläningen
får jag åberopa min reservation rörande högsta
lånebeloppet, och den långa utsträckningstiden
för lånens bibehållande, som nu äger
rum. Då tiden är kortare, tror jag, attmap
utan våda kan beläna intill |:delar af värdet.
När Banken på 1790-talet blef tvungen
att nedsätta sina räntor till 3 procent,
lånte man der obetydligt, under det många
flere vände sig till RiksgäldsContoiret,
der de betalte 5 procent, men der man fick
belåna till |:delar af värdet. I afseende på
räntan, har man icke gått från en ytterlighet
till en annan, då man blott höjt den
1 procent. Beträffande kopparbcläningen
78
Den 27 Jul ii f. m.
sorn icke gagnas af enskild man, utan af
ett större samfund, från lyckligare tider belastadt
med stora afgifter till Staten, har
man ansett sig kunna bibehålla den lägre
räntan, ty såsom man vet, betalar ingen
Corporation eller näringsföretag drygare utlagor
till Staten, än Fahlu Bergslag.
Herr von Qvanten, Carl: Det är blott
i afseende på Herr Hegardts reservation, som
jag önskade få anföra några ord. Jag förenar
mig i bans tanka rörande räntan, som
jag Önskar måtte gälla lika för alla slags belåningar;
ty om jag lånar på guld, silfver,
koppar eller min väns namn, är det i alla
fall lån, som lån; och böra, från samma verk
erhållna, bära samma ränta.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Jag är visserligen,
i afseende på åtskilliga omständigheter,
förekommen af föregående Talare,
men det är en omständighet, som jag icke
märkt någon förut hafva vidrört. Utskottet
säger näst efter sitt förslag Litt. f att
"fråga uppstått huruvida äfven Svenska silf"vermyntsörter
borde i Banken kunna be"lånas,
under den tid silfvervexling är häm"mad.
Men så vida Rikets Ständer bifalla
"den af Stats- och BancoUtskotten föreslag"na
depositräkning, vinnes derigenom i al"lo,
hvad med en sådan belåningsrättighet
"skulle åsyftas.” Denna depositräkning är
dock icke bifallen, utan bestridd och åter
-
Den 37 Jul i i f. m.
79
remitterad från de flesta Ständ. Det är,
på det icke en tystnad från detta RiksStånd
må tagas såsom bifall till Utskottets förslag,
som jag anhåller, att, i händelse denna
räkning icke hifalles, man må öppna belåningsrätt
å Svenskt silfvermynt. Månge
personer, hvilka talat mot depositräkningen,
torde finna lämpligt, att likväl hafva en belåningsrätt
mot tre, fyra till fem procent.
Herr Hjerta^ Gustaf: Jag anhåller få göra
åtskilliga anmärkningar vid Betänkandet.
Föi'st har Utskottet föreslagit minsta lånebeloppet
på guld- och silfverpant till 4 R:dr
B:co. Jag inser visserligen åtskilliga af Herr
Rosenblads skäl att höja beloppet härutöfver;
men det finnes dessutom åtskilliga andra
af lika stor vigt. Jag vill icke blott
åberopa de svårigheter, som vid en sådan
pantbeläning måste äga rum, med vägning,
förvaring, bokföring, 0. s. v., då man ofta
fått göra en serskild räkning för 4° sk., hvilket
är onaturligt för en större Bankrörelse.
Men det har något emot sig, äfven i afsönde
på den class man vill hjelpa, emedan
den förspiller en dyrbar tid, med att först
lemna in panten, sedan afvakta lånets utassignering,
derefter insätta räntan, och slutligen
betala lånet, samt afhemta panten.
Med ett ord, denna tidspillan torde kunna
uppskattas till minst ett halft dagsverke,
som skulle besparas, om persedeln lemnades
rent af in till afsalu hos Guldsmeden
8o
Den 27 Julli f. m.
eller försåldes till Banken. Det är derföre,
som jag i min Motion i stället för 4 föreslog
5o R:drs värde; men om detta icke bifalles,
anliåller jag, att Utskottet åtminstone
måtte åsätta något högre minimi-helopp. En
matsked är redan värd 4 R-'dr B:co, och
om Banken skall blifva en sådan Lombardanstalt,
kan den så gerna öfverta hela Assistance-rörelsen,
emedan det i alla fall blir
nödigt att hålla ett serskildt Departement
för densamma. Hvad dernest angår förfallne
panters försäljande på auction, så är naturligt,
att ingen inrättning bör få äga ett
privilegium, som förnärmar andras rättigheter.
Men detta sätt skulle strida icke blott
emot gammal lag, utan ock mot billighet.
Jag skulle derföre önska, att skillnaden emellan
lånesumman och inropsvärdet insättes
för pantägarens räkning i VexelBanken, då
han kunde antingen ett eller 20 år derefter
få uttagå beloppet utan praescriptionstid
för lyftningen. Om man icke gör detta,
så blifva LåneBankens räkenskaper af så inkrånglad
egenskap, att de fordra serskildta
åtgärder. Hvad angår räntan för lån på
guld och silfver, så är det principenligt, att
all ränta är något när lika; dock bör man
äfven afse rörelsens beskaffenhet. Är den
af säker natur, och lätteligen införlifva!- sig
med Bankens reela fond, så bör också räntan
vara mindre. Jag medger, att så länge
Banken, såsom uu, endast är en undsätt
-
Den 37 Julii f. oi.
8f
sätlningsanstalt, är det onaturligt, att icke
räntan här är så hög, som på alla andra
lån; men om Utskottet behagar antaga, hvad
jag vid nästa punkt skall taga mig friheten
föreslå, tror jag, att den närvarande räntan
kan bibehållas. Detta förslag är, att i stället
för det Utskottet säger, att till pantantages
guld eller silfver, arbetådt eller oarbetadt,
som är försedt med Svensk controllStämpel
borde allt, så väl myntadt som
omyntadt, silfver af Banken belånas. Utskottet
har-trott, att Depositräkningen skall
tillintetgöra behof vet häraf; men jag tror
icke, att denna sak kan genomdrifvas, eller
att om den nu beslutes, den kommer att
bibehållas, emedan säkert nästa Ständer skola
linna den hafva varit en för vexlingen
hinderlig anstalt. Jag tillstyrker då snarare,
att det gamla Svenska silfvermyntet måtte
nedsmältas till plantsar, till förekommande
äf den förvillelse, som desse flere myntsorter
åstadkomma. Sedermera anhåller jag
få fästa mig vid den Motion, som blifvit
gjord, att silfver och guld må få belånas i
Götheborg och Malmö, emedan dessa orter
icke annars kunna begagna sig af lånerätten,
då enskildta panter icke gerna kunna hitskickas.
Någon fara för tjenstemanna-personalens
tillökning uppkommer icke häraf,
emedan en söknedag i veckan är alltid så
pass ledig för betjeningen, att den mot ett
billigt arfvode kunde fördela sig emellan
35 H. G
82
'Den 27 J u 1 i i f. m.
dessa göromål. Likväl ville jag härvid göra
det vilkor, att lån icke meddeltes på annat
än arbetadt, contrölleradt silfver, samt utländska
och inländska myntsorter; men icke
på omyntadt guld eller silfver, emedan i dessa
Städer icke är tillfälle till några myntprof.
Jag anhåller nu få yttra mig om utlåningen
på Bankens egna förbindelser. På
sätt jag förut yttrat, synes lätt skillnaden
emellan de LåneBankens obligationer, som
innehafvas af enskildte och af fromma stiftelser.
De sednare må förblifva som de äro ,
endast att de förvandlas till en enda obligation
för hvarje serskild Inrättning» De
enskilde obligationerne deremot hör Banken
belt och hållit inlösa, och jag finner allde*
les onödigt, alt Banken belånar dem till lika
eller högre ränta, emedan det förra är
att gifva med ena och taga med andra handen,
och det sednare innebär en fullkomlig
orättvisa. Skulle åter Utskottet icke vilja
gå ifrån sitt förslag, anhåller jag få fästa
uppmärksamheten på otjenligheten af den fö*
reskrift, att så snart Banco-lånet med ränta
hinner uppgå till lika belopp med obligationen
och dess upplupna ränta, Bankens
skuld mot dess fordran qvittas, samt obligationen
afskrifves och dödas. Om icke de
skäl jag framfört, öfvertyga om nödvändigheten-
att uppsäga capitalet, så måtte likväl
ej Utskottets nuvarande förslag kunna antagas;
ty huru kan man tvinga någon att beläna
sin obligation högre, än han sjelf vill;
Den 27 Julii f. m.
83
och månne ej billigheten äfven fordrar, att
någon prescriptionstid stall lemnäs egaren,
så att han, när han betalar kostnaderna, må
komma åter i besittning af sin obligation.
Tredje delen af Betänkandet innehåller
lånerörelsen på jern, koppar och exportabla
effecter. Friherre Cederström har framställt
behofvet af en större varubelåning i allmänhet.
Jag var vid 1823 års Riksdag den,
som motionerade en sådan, och detsamma
har jag gjort vid denna Riksdag. Utskottet
har icke deröfver yttrat sig i detta Betänkande,
och jag vet icke, hvart hela mitt förslag,
fastän tryckt öfverlemnadt till Utskottet,
tagit vägen, ty jag finner det ingenstädes
besvarat, ej en gång omnämnt; men jag
ber få fästa uppmärksamheten på, att för
sådane låneanstalters tillvägabringande fordras
helt andra grundsatser, än dem vi vid
denna Riksdag erhållit, så väl från Statsoch
BancoUtskotten gemensamt, som från
BancoUtskottet ensamt. Skall det blifva en
större varubelåning, går det icke an att inskränka
den till exportabla effecter, ulan
man bör äfven göra den till föremål för
den större köpenskapen i landet, och utsträcka
den tili alla varor, som blifva föremål
för upplag. Dit höra t. ex. till en viss grad
specerier, så att BancoStyrelsen kunde få
den instruction, att meddela lån å dessa,
så länge den icke ansåg att öfver 2 års be35
H. 6*
84 Den 27 Julii f. m.
liof för liela landet deraf funnes här npplagdt,
emedan man då hade hvad som kunde
behöfvas, i fall ett krig utbrast. Likaså
ritorr spanmäl, upplagd på tjenliga platser;
med ett ord, sådane saker, som det
vore en allmännare fördel att befordra till
upplag. Jag anser således belåningen af
vissa import-artiklar lika vigtig, som belåning
af exporten. Hvad jern belåningen angår,
ber jag få förnya den anmärkning, alt
jag anser två tredjedelar af värdet för litet,
samt tror det böra höjas till tre fjerdedelar,
då räntan gerna kan höjas till 4 procent.
I annat fall åter, bör och kan ej räntan
höjas öfver de nu stadgade 3 procent.
Jag finnér för öfrigt underligt, att man höjer
räntan på jernbelåningen, och lemnar kopparbelåningen
vid samma låga punkt. Jag
tror visserligen , att skälen för Fahlu Bergslag
kunna vara ömmande, men anser i alla fall
orätt, att man skiljer emellan räntan för koppar,
jern, bly och olika metaller, enär de erbjuda
lika säkerhet, den ena, som den andra.
Herr voti Hartmansdorff, August: Jag
instämmer gerna i Herr Hjertås yrkande,
att Banken ej skall låna på så små silfverpanter
som Utskottet föreslagit, ty det är
att småaktigt bortkasta sine lånemedel; och
jag anser Banken icke böra förvandlas till
en Assistancelnrättning, ehuru mycket den
allmänna syftningen tyckes vara rigtad derhän.
Man bär föreslagit, att då panter af
Den 27 J u 1 i i f. m.
85
guld och silfver försäljas, för pantegarnes
räkning, och lemna något öfverskott, borde
detta utan pra?scriplionstid få innestå huru
länge som helst för pantegarnes räkning.
Sådant måste jag bestrida, emedan Banken
derigenom aldrig skulle komma till slutlicjvid,
med sådane småsummor. Af en annan
Talare har det blifvit anmärkt, att då
guld och silfver är reel valuta, borde ej
ränta för lån å desse elfecter fordras, Men
jag får dervid erindra, att belånta panter
ej få utbytas mot annat silfver; utan de belånta
sakerna måste lill pantegaren återställas.
Det är då icke vexling, utan lån på
elfecter, som måste försäljas, innan de få
till penningar förvandlas. En annan Talare
bar föreslagit, alt till pant i Banken skulle
mottagas alla slags silfvermynt. Jag är visserligen
ej deremot, om sådane först äro af
vederbörande godkände; men det är ej nog
med vägning. O111 halten svarar mot prägeln,
måste äfven undersökas; och man kan
ej begära af BancoBetjeningen alt den skall
känna, utom våra egna, äfven alla andra
länders mynt.
Man har yttrat, att guld och silfver
äfven borde få belånas i Malmö och Götheborgs
Discont-Contoir. De silfverpanter,
som der kunna finnas, alt belåna, äro förmodligen
icke betydligare, än att de kunna
blifva belånta i dervarande SparBanker. Ej
förr än någon större tillgång å silfverpanter
86
Den 27 Julii f. m.
derutöfver visar sig, torde det vara skäl att
göra de kostnader, som för en dylik utlåning
i DiscontContoiret skulle erfordras. —
Anmärkningen, att Banken ockrar med sina
medel, derigenom att han tager högre
ränta än han gifver, får jag besvara med
erhindran, att hvarje Bank måste så göra,
för att med skillnaden, eller sin vinst, betacka
åtminstone förvaltnings-kostuaderna.
Vår Bank behöfver med sin vinst dess-»
utom icke allenast bispringa Staten årligen,
utan äfven ersätta något af de stora förluster
den gjort genom Statens afskrifna
skulder. Finge Banken sitt igen, så skulle
han nu också kunna göra rätt för sig al pari,
Att han icke kan det, är icke hans fel, utan
Ständernas. Detta förhållande bör derföre
icke sammanblandas med frågan om räntan.
Så länge hon icke öfverstiger den lagliga
och allmänt gångbara, har ingen att
beklaga sig, emedan ingen tvingas att låna
i Banken. Man har ej velat godkänna den
qvittning Utskottet föreslagit, när ett Bancolån
med ränta uppgått till lika belopp med
en Banoo-obligation och räntan derå; utan
velat bestämma en anståndstid med liqviden.
Men sedan Banken lager högre ränta
än lian gifver, kan anstånd icke beviljas,
utan äfventyr att förlora skillnaden.
Hvad beträffar anmärkningarne, alt allehanda
slags varor böra få belånas, likasom
metaller hittills, bör jagerhindra, att
Den 27 Julii f. m.
87
om spanmål, caffe, m. fl. hvilkas myckenhet
och afsättlighet ej kan beräknas, emedan
den beror på ymnoga skördar, och hvilka
antingen tillfälligtvis eller ständigt utgöra
föremål för införseln, belånades; så skulle det
hända, dels att Banken finge utgifva en oberäknelig
mängd sedlar på varor, som alltför
länge blefvo osäljbara, dels att den gåfve
lån åt utlänningen. I förra händelsen
äfventyrades realisationens bestånd; i den
sednare finge inhemska lånesökande måhända
stå tillbaka för utlänningar. Man har
anmärkt, att när Bankens säkerhet är gifven,
så vore det likgiltigt, hvilken pant
man belånade, och att å kopparsedlarne
borde betalas lika hög ränta, som förandra
lån. Grundsatsen är god; men om han i
allmänhet tillämpades, huru skulle man nu
på en gång kunna återföra jemlikhet mellan
alla olika låntagare? Jernegaren har
förmåner framför fastighetsegaren, denne
framför låntagaren på namn o. s. v. Måste
man bibehålla sådane skillnader i allmänhet,
så torde man äfven böra hafva undseende
med kopparsedlarne.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken framställd
proposition, blef BancoUtskottets förevarande
Betänkande, i anledning af de dervid
nu gjorde anmärkningar, af Ridderskapet
och Adeln till Utskottet återremitteradt.
88
Den Julii f. m.
Justerades tvenne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 17 dennes f. och e. as. fattade beslut.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
f. m. den 18 Julii 1829.
S. D. Yid förnyad föredragning af RiddarhusUtskottets
den 26 sistlidne Maji afgifne,
och den g sistlidne Junii e. m. på
hordet lagde, Memorial, innefattande ej
mindre Utlåtande öfver RiddarhusDirectionens
Berättelse öfver StiftsÄrendernes förvaltning
sedan sista Riksdag, än ock anmälan
om skedd granskning af samma förvaltning,
stadnade Ridderskapet och Adeln i följande
heslut:
§. *•
Ridderskapet och Adeln, som afslogdet
af Utskottet tillstyrkte nya Bokföringssätt,
ansåg det nu brukliga Bokföringssättet böra
oförändrad t bibehållas.
§• 3.
Ridderskapet och Adeln, som biföll
RiddarhusUtskottets hemställan, alt de af
Ridderskapets och Adelns Döttrar, hvilka
icke finnas å Genealogierne upptagne, ej
Den 2^ Julii f. m.
eller må i Stiftet inskrifvas, förrän deras
Genealogier blifvit behörigen completterade,
fann likväl icke skäl godkänna Utskottets
förslag, att uti de framdeles utfärdande
StiflspensionsBrefven kunde inflyta, att, derest
någon blifvande .Stiftsjungfru skulle befinnas
af något begånget misstag å Adlig Ätts
Genealogie uppförd, utan att ett sådant misstag
vid inskrifningen kommit att upptäckas,
bon, enär ett dylikt förhållande blef styrkt,
borde förklaras sin pensionsrätt förlustig och
PensionsBrefvet henne afFordras, hvilket förslag
af Ridderskapet och Adeln ogillades;
och blef RiddarhusUtskottets hemställan angående
en ny Kungörelse i Tidningarne om
Fröken Gustava Catharina Blåfields pensioner
för åren 1826, 1827 och 1828 af Ridderskapet
och Adeln bifallen.
§. 3.
Ridderskapet och Adeln ansåg denna §.
icke erfordra någon åtgärd.
§§. 4 ocb 5.
Hvad RiddarhusUtskottet i dessa §§.
hemställt, blef af Jdidderskapet och Adeln
bifallit. Ut Supra.
Justerades tvenne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 18 dennes f. m. i öfrigt fattade
beslut.
9°
Den 27 Julii e. m.
Justerades ett ProtocollsUtdrag, inne-,
hållande Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 24 dennes e. m. fattade beslut.
Höglofl. Riddersbapet och Adeln åtskiljt
des klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den 27 Julii 1829,
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen,
Till pröfning företogs BancoUtskottets
den i dennes under N:o 5o afgifne, och
den i3 derpåföljde e. m, på bordet lagde,
Betänkande, angående Bankens, till utlåning
på orörlig pant och på längre terminer,
använde fonder, och deras disposition
intill nästa Riksdag,
Friherre Cederström 3 Jacob: Jag har
redan på förmiddagen jttrat min öfvertygelse,
att lån mot fast pant icke äro förenliga
med Bankens functioner; och jag åberopar
nu hvad jag förut härom sagt. —
Serskildt förekommer här, i afseende på liqviden
af de från Banken utgifne silfver
-
Den 27 Julli e. m.
9f
lån, att Utskottet tillstyrkt, attgäldenärerne
må få inbetala, i stället för 2 procent
i silfver, 6 procent i sedlar årligen af låncapitalets
primitiva belopp, och Banken af
eget silfver afföra enligt 144 skirs pris, så
mycket, som i betalning å lånet deremot
svarar. Jag kan ej finna något skäl till
detta obilliga förslag, att gäldenärernes afbetalning
skall beräknas efter 144 sk*» då
coursen icke är så hög. — Odlingslånens
fortfarande är i min tanka behöfligt, icke,
såsom Utskottet ansett, lill understöd för
utflyttningar vid ägoskiften, ty dertill är
redan en serskild summa anslagen, men till
upphjelpande af odlingsföretag, med återbetalningsskyldighet
inom 10 år. — Skola
fastighetslånen fortfara, så kan jag ej på
något vilkor medgifva, att de må inskränkas
till ett maximum af 6000 R:dr, utan
anser dem bora beviljas till så högt belopp
som helst, så snart pantén är af motsva®
rande värde.
Herr Tham} Wolrath: Lika med Utskottet
har jag redan förklarat mig tillstyrka
fortfarande af faslighetsbelåningen i Banken,
till samma belopp som hittills, eller
5 millioner R:dr. Andre hafva visserligen
yrkat, att desse penningar hellre böra användas
till utlåning mot namn och borgen
i discontväg, för att sålunda komma jordbrukarne
till godo; men utom det att desse
säkerligen ej skulle få mycken nytta häraf,
Den 27 Julii e. m.
skulle detta icke medföra tillräcklig säkerhet
för Banken. Ja" kan derföre icke an
O
nät
än tillstyrka bifall till Utskottets hemställan
om nämnde låns fortfarande; dock
liar jag att göra några anmärkningar vid
Betänkandet i afseende på tillämpningen.—
Att det må vara dem, som hafva så kallade
silfverlan, tillåtit, att, i stället för 2 procents
årlig afbetalning i silfver, erlägga 6
procent i sedlar, är jag alldeles icke emot;
ty det heror på dem sjelfva att bestämma
och göra hvilketdera de finna vara förmonligare,
antingen att anskaffa och lemna silfver,
eller betala i sedlar. Äfvenledes delar
jag Utskottets mening, att omsättning
eller transport af Fastighetslån i Banken ej
må medföra någon ändring i betalningsvilkoren,
utan afbetalningarne räknas enligt
lånens primitiva belopp och från den dag
de först beviljades. Men jag finner då icke
eller någon rättvisa eller billighet i Utskottets
förslag, att rättigheten att transportera
lånen må upphöra. Då betalnings välboren
förblifva desamma, och säkerheten
likaledes, vet jag icke, hvarföre ej lånens
innehafvare må få ombytas. Den, sorn får
ett sådant lån på sig transporteradt, får ju
sålunda icke bättre rät* än den, som förut
innehade det; och Banken lider således icke i
något afseende. Jag anser derföre, att transport
af lånen bör fortfarande tillåtas, men
med det uttryckliga vilkor, att den nya innehafvaren
är underkastad samma betal
-
Den 27 Julii e. m.
93
ningsskyldigheter, som den förre. —Utskottet
har ock här fullföljt sitt i Betänkandet
N:o 4^ gjorda förslag, att räntan å fastighetslånen
må höjas från 4 till 5 procent.
Jag har förut anfört mine skäl emot all ränteförhöjning
å Bancolånen i allmänhet; men
i synnerhet är den olämplig i afseende på
faslighetslånen; afsigten med desse lån är
ju, alt jordbrukaren må kunna arbeta sig
ur åsamkade skulder; men en hvar mätte
finna detta vara omöjligt, om han skall betala
5 procents ränta jemte 2 procent af
capitalet årligen, då ingen jordbrukare deremot
kan få 6 och sällan 5 procent i afkastning
af sin egendom. Detta är ett skäl
mera, hvarföre jag önskar, att räntorne å
Bancolånen måtte få förblifva b vad de nu äro.
Deremot gillar jag Utskottets tillstyrkande,
alt maximum af Fastighetslån ur Banken
måtte bestämmas till 6000 R:dr; äfvensom
jag icke bar något emot hvad Utskottet föreslagit
om odlingslånen. Jag anhåller om
återremiss af Betänkandet.
Grefve Spensj Carl Gustaf: I hvad
Herr Tham nyss yttrat om transport och
omsättning af Bancolån instämmer jag fullkomligt.
Jag tror, att de missbruk af transporträttigheten,
som gifvit anledning till
ifrågavarande förslag om dess upphörande,
skulle kunna på något sätt förekommas, om
den finge fortfara. Det säkraste medlet
vöre säkerligen, såsom Herr Tham före
-
g4 Den 27 Ju lii e. m.
slagit, att i afseende på transport af lånen
stadgades samma lag, som för omsättning
deraf, eller den, att transporten icke
medför någon ändring i betalningsvilkoren.
Under ett sådant vilkor önskar jag
transporträttighetens bibehållande. Skulle
den också kunna, utan olägenhet, afskaffas
i afseende på de lån, som äro föreskrifne
i sedlar; så bör den likväl ovilkorligen qvarstå
för silfverlånen efter 1823. I annat fall
skulle en sådan gäldenär, som enligt förskrifningen
förbundit sig att i silfver återbetala
två tredjedelar af lånet på 33f:dels
år, och fortsatt afbetalningarne 6 eller 7
år, men önskade af en eller annan orsak
blifva qvitt denna gravation på sin egendom,
icke utan stor förlust kunna vinna
denna högst billiga önskan, då han ej egde
rätt att transportera lånet på annan
person, eller annan honom sjelf tillhörig
egendom. Jag känner åtminstone ej den
författning, som bestämt skulle tillåta honom
detta, i fall den så kallade transporträttigheten
upphäfdes. Upphörandet af denna
förmån synes mig obillig; och jag yrkar
derföre transporträttighetens fortfarande
åtminstone för detta slags lån. Pagina
55 i Betänkandet är i 5:te punkten af Utskottet
föreslagit: ”årliga inbetalningsskyl”digheten
blifver 7 för hundrade af lånens
”primitiva summa, och fortfar oafkortadt,
"tills allt är liqvideradt; upplupen ränta
”och förskjuten lånspåkostnad godtgöres
Den 27 Julii e. m.
93
”vid hvarje skeende betalning, och hvad
”deraf sedan öfrigt är, minskar Capitalskul”den.
” Jag vill nu ej inlåta mig i något
yttrande om den fråga, som flere Talare
redan afhandlat, huruvida räntan å lånen
bör vara 4 eller 5 procent, samt årliga
afbetalningen 6 eller 7 för hundrade. Detta
blifver förmodeligen ämne för debatter
i alla fyra RiksStånden, då saken, efter
besvarad återremiss, förekommer till slutligt
afgörande. Men jag hemställer, om
icke den till enkelhet ledande förändring
bör vidtagas, att förskjutne låneomkostnader
aldrig inberäknas i Bankens stadgaade
Fordran för året, utan alltid serskidt liqvideras
af låntagarne. Delta kunde lätt ske
vid första eller andra nästföljande afbetalning
på lånet, om låntagaren, i fall han ej
vid den första afbetalningen vore beredd
att betala låneomkostnaden, finge den serskildta
anmaningen derom påskrifven qvittencet.
Banken hade deraf icke någon olägenhet;
men gäldenärerne den fördel att
åtminstone kunna, i händelse de noga förvarat
alla qvittenCerne från lånets början,
deraf erhålla upplysning, om huru mycket
af lånet återstod obetaldt, hvilket isynnerhet
vore nyttigt vid arfskiften och dylikt;
men nu omöjligen kan ega rum, i anseende
till de smärre afdrag, som för kostnaderne
göras å afbetalningarne. Desse mina
små anmärkningar torde få åtfölja återremissen
till XJtskottet,
Den 27 Ju i i i e. m.
,Herr Hjertaj Gustaf: Herr Thnms
anmärkning vid Utskottets förslag i afseende
på transport af Bancolån, tror jag härleda
sig från ett misstag, ty Utskottets mening
är visserligen, att transporträttigheten
skall fortfara; men på ett helt annat sätt
än hittills. Skillnaden är blott den, att, i
stället för det transporten förut skett enskilt
genom en BancoCommissarie såsom
Mäklare, skall den nu ske genom hela Commissariatet,
och lånen offentligen öfverflyttas
i räkenskaperne på nya låntagarne, hvilka
emottaga de transporterade lånen såsom
nya lån. Denna åtgärd har så stort inflytande
på ordning och redighet i lånerörelsen,
att jag ej kan annat än önska, att Utskottet
måtte förblifva vid sitt förslag i
detta afseende.
Hvad de så kallade silfverlånen angår,
delar jag Utskottets mening, och anser dem
höra upphöra, emedan det är svårt för enskilte
att anskaffa så små partier silfver,
hvaremot det för Banken är lätt att uppköpa
den erforderliga silfverqvantiteten.
Men det är ej nog med att detta för framtiden
afskaffas; det är äfven nödvändigt att
i afseende på liqviden af de nuvarande
silfverlånen afhjelpa en hufvudsaklig brist
i 1823 års Instruction, hvarom BancoSty»
reisen väl redan gjort anmälan rill BancoUtskottet,
men sorn tillika torde höra här
om
-
Den 27 Ju lii e. m.
97
omtalas, till vinnande af förändring i det
orimliga förhållande, som nu äger rum.
Då nemligen skuldförskrifningarne till Banken
lyda på afbetalning af viss summa
specie årligen under 33 f år, hvarigenom
hela skulden då vore betald, men afbetalningen
uteblifver, och panten skall försäljas
till liqvid af hela skulden på en gång;
så måste gäldenären godtgöra skulden till
vida större belopp. För vid pass åtta dagar
sedan ägde en sådan panlförsäljning rum,
och bevittnade nödvändigheten att afhjelpa
ett sådant slags procenteri af Banken.
Den af Utskottet tillstyrkta årliga afbetalningen
af 7 procent för hundrade af
fastighetslånens primitiva belopp, intilldess
allt är liqvideradt, anser jag vara ett stort
missförstånd om rätta sättet, huru Bankens
lånerörelse bör bedrifvas. Om afbetalningen
sålunda fortsättes, blifver skulden inom
29 år amorterad; och hvilken vinner
väl derpå? Jo den, som har qvar sin pantförskrifna
fastighet i så många år; men är
det väl billigt, att han derföre skulle få
premier af andra? Det är hvarken naturligt
eller rimligt, att Bankens lånesystem
ställes pä lån, som amortera sig sjelfve, till
intresse för enskildte. Hvarföre icke heldre
bestämma direct capital-afbetalning och
serskild räntebetalning. Detta sätt att afbetala
genom amortissement, är så oform35
H. 7
98
Den 27 Julii e. m.
ligt och skadligt för Banken, samt tillda—
nadt af enskiltes egennytta och intriger,
att jag ej kan annat än påyrka dess afskaffande.
Må Utskottet heldre än alt tillstyrka
räntans förhöjning till 5 procent, nedsätta
den till 4> blott icke föreslå afbetalning
genom amortissement.
För öfrigt måste jag, såsom underlåtenhet
af Utskottet, anmärka, att det icke
alls omtalat, än mindre utlåtit sig öfver
min Motion, att fastighetsbelåningen i Banken
bör drifvas med lånta medel. Detta
är likväl af största vigt, om myntbestämningen
beslutas. Jag anhåller derföre, att
Utskottet måtte fästa afseende på denna
Motion, samt tillstyrka, att en sådan upplåning
af medel snart må af Banken företagas.
Den proportion af 84 till 100 för landet
och 16 till 100 för städerne, som Utskottet
föreslagit för fastighetsbeläningen,
finner jag äfven högst oformlig och bidragande
att försvåra uträkningen. Om förhållandet
nu står i denna proportion-, så
är det likväl inom en månad helt annat.
Hvarföre då icke välja en beqvämligare
proportion?
Jag anhåller, att detta anförande måtte
få åtfölja återremissen af Betänkandet till
Utskottet.
Herr Tham: Hvad jag yttrat om rättigheten
att transportera Bancolån, är verk
-
Den 27 Ju lii e. m.
99
ligen icke grundadt på något missförstånd.
Jag förstår ganska väl hvad Utskottet och
Herr Hjerta derom sagt; men om Herr Hjertås
förklaring antages, så blifver följden
den, alt länetransporten icke mera beror
på öfverenskommelse mellan enskilte, utan
hela lånet måste till Banken inbetalas; och
då skall visserligen aldrig någon inbetalning
ske utan nödtvång; tj den, som har
Bancolån mot 4 procent, lånar ut medlen
åt andra för 6 procents ränta, i stället för
att han annars genom transport af lånet
skulle understödja en annan. Transporträttighetens
fortfarande på det sätt jag föreslagit,
skulle vara en utväg till inbördes
understöd privata emellan; och ett litet arfvode
till en Commissarie i Banken för en
sådan transport, betydde ej något. Icke
eller kan jag inse, att Banken skulle hafva
någon olägenhet af en sådan transport af
lånen. Herr Hjerta har också tillstyrkt, att
Bancolånen ej må gäldas genom afbetalningar
med amortissement; men då skulle det
snart vara slut med alla nya Bankens fastighetslån;
ty det är just amortissemenlet
som hufvudsakligen befrämjar tillgången till
lånerörelsen.
Friherre Cederström: Jag vill endast,
i anledning af Herr Hjertås anmärkning mot
gäldande af Bankens fastighetslån genom
afbetalning med amortissement, göra den
35 H. 7*
i oo De 11 27 Ju I i i e. m.
erindran, att, om fastighets-lånerörel&en i
Banken skall bibehållas, är det alldeles nödvändigt,
att lånen liqvideras genom afbetalning
med amortissement, emedan Banken
i annat fall skulle inom få år vara ägare
af största delen af Sveriges landtegendomar.
Herr von Hartmansdorff, August: Hvad
angår den obillighet Herr Hjerta anmärkt
i afseende på liqviden af silfverlånen, så
bar fråga om rättelse deri redan blifvit
väckt ej mindre i BancoUtskottet, än vid
BancoFullmägtiges sednaste sammanträde;
och jag skulle tro, att liqvidationssättet af
äldre lån, hvilkas fortsättande icke föreslås,
ej bör inblandas i reglementet för den nya
lånerörelsen. Beträffande åter fastighetslånens
anmärkta olämplighet; så hafva de
fleste bland Utskottets Ledamöter utan tvifvel
insett, att sådane äro, genom den långa
återbetalningstiden för Banken, obeqväma.
Men det är en stor skillnad mellan hvad
som är beqvämt och rätt, och hvad som
är möjligt att verkställa. Utskottet har afsett
det sednare i dess förslag om fastighetslånen;
och jag vill förmoda, att det
deri icke misstagit sig. Den fördelning af
årliga utlåningssumman på fastigheter, nemligen
84 af hundrade mot inteckningar å
landet och 16 af hundrade mot inteckningar
i städerne, utom Stockholm, hvilken
en Ledamot funnit vara så ojemn, har uppkommit
derigenom, att Utskottet borttagit
Den 27 J u I i i e. m.
101
den andel Stockholm förut haft, och lagt
den till Landtfonden. Proportionen är derigenom
ingalunda ojemnare än tillförene.
Hvad beträffar rättigheten att transportera
lånen, så har jag icke rigtigt kunnat fatta,
om Grefve Spens likasom Herr Tham försvarat
den; men mig synes denna rättighet
vara ett missbruk, som bör afskaffas. Sådan
den nu är, kan återstoden af gamla
fastighetslån oupphörligen förändras till
egenskap af nya, så att, om afbetalning af
ett lån skett i 27 år, kan den sista afbetalningssumman,
genom transport på annan
ägare, få egenskap af nytt lån , och åter
gäldas genom årlig afbetalning under loppet
af ytterligare 28 år. Sådant leder lill
omöjlighet att beräkna, när Banken någonsin
skall återfå sina en gång utlånta penningar.
Herr Munck af Rosensköld Eberhard:
Jag finner icke något skäl, hvarföre Banken
skulle upphöra med den lånerörelse
mot pant af fastighet och återbetalning i
silfver, som vid sednaste Riksdag beslutades.
Men jag förnyar mitt då gjorda
påstående i enlighet med sjelfva BondeStåndets
förslag, att maximum af sådane lån
ej må bestämmas lägre än 6000 R:dr Banco.
Hufvudsakliga orsaken, hvarföre dessa så
väl för låntagare som Banken högst fördelaktiga
lån blifvit så föga anlitade, är just
den, att intet lån fick öfverstiga 2000 R:dr.
102
Den 27 Julii e. tn.
Större fastighetsägare kunde ej finna fördelaktigt,
att för en så liten summa lemna
första inteckningen; och besväret med silfvers
anskaffande till afbetalning å en sä liten
summa, lönade sig mindre. Jag är af
den tanka, att räntan eller afbet^lningen å
dessa lån, bör alltid erläggas till Banken
i silfver; men då det är för Banken likgiltigt,
om silfret anskaffas af låntagarne eller
af Fullmägtige i Banken, så itererar jag
mitt vid förra Riksdagen gjorda förslag, att
det må vara låntagarne öppet, att betala
räntan i sedlar, efter den cours, som BancoFullmägtige
dertill utsätta.
Herr von Qvanten, Carl: Mig tyckes
det vara stridande mot Bankens bestämmelse
och fördel, att utlåna penningar mot
orörlig pant; och jag finnér, alt flere med
mig dela samma åsigt. För öfrigt anser jag
det vara en tydlig orättvisa, att inskränka
denna lånerättighet till ett maximum af
6000 R:dr, ehvad panten är af aldrig så
stort värde. Min öfvertygelse är, att Bankens
ändamål bättre uppfylles, om dess medel
utlånas mot annan säkerhet än fastigheter.
,
Grefve Spens: Jag vågar hysa den förmodan,
att BancoUtskottet, vid närmare
granskning af hvad jag och Herr Tham yttrat
i afseende på transport af lån i Banken,
skall finna, det vårt förslag icke, såsom
Herr von Hartmansdorff tyckes tro,
Den 27 Julii e. ni.
går ut på att yrka bibehållande af sådane
missbruk, som att ett Buncolän skulle eller
27 års afbetalning genom transport förvandlas
till ett nytt 28-årigt lån. Då det
blifver bestämdt, alt transporten endast
medför öfverlåtelse på annan person af den
rätt lånbafvaren sjelf äger, så alt afbetalningen
blifver densamma som från lånets
början, och det hela således är sluteligen
inbetaldt på lika tid, som i fall någon
transport af lånet icke skett; så är det klart,
att de egenteligen öfverklagade missbruken
af transporlrättigheten äro förekomne. Man
har sagt resultatet blifva enahanda, om
den, som vill transportera sitt lån, inbetalar
det till Banken, och ansökning göres
att bekomma medlen såsom nytt lån. Men
då årliga fonden lill nya lån icke uppgår
till mera än i4o å i5o,ooo R:dr, så kunde
lian få vänta flere år på det nya lånet, tills
han kommit i lånetour med öfrige lånesökande.
Jag medger, att man kunde bevilja
prioritet åt den, som betalar in sitt
lån, för att få ett nytt; men hvad är väl
sådant annat än den transporträttighet af
gamla lånet, som jag föreslagit? — Herr
Hjerta har yrkat en förändring i afseende
på lånens amorterande, och någre Ledamöter,
som besvarat detta, tyckas hafva fattat
Herr Hjertås mening så, som skulle han
vilja afskaffa allt slags amortissement i delta
fall. Jag åter tror hans förslag vara, alt
den årliga afbctalningen å capitalet, som
Den 27 Julii e. m.
amorteras, bör vara afskiljd från räntebetalningen
och jag ingår gerna på detta project,
hvars antagande skulle medföra mycken
ordning 1 enskildas räkenskaper, och,
så vidt jag förstår, äfven i Bankens.
Herr von Hartmansdorff: Efter den
upplysning Grefve Spens lemnat om sin
mening, finner jag densamma vara alldeles
lika med Utskottets. Grefve Spens har blott
misstagit sig på skillnaden emellan transport
och omsättning. Pag. 47 af Utskottets
Betänkande står: ”Omsättning benämnes in"om
Banken den operation, då ny egare
"till en intecknad pant ikiäder sig det derå
"qvarstående lån, samt derföre afgifver sin
"skuldförbindelse.” Emot fortfarande häraf
har Utskottet ej haft något att invända,
men "transportf säger Utskottet, ”kallas
"deremot den i författningarne gifna tillåtelse,
att, i fall en gäldenär antingen vill
"i förtid betala hela sitt lån, eller ock er"lägger
mera i afräkning på capitalet, än
"sorn för året fordras, öfverskotta utgår så"som
nytt lån på annan pant till lånsökan"de,
som sig dertill anmält, sedan dess
"handlingar förut blifvit granskade och godkända.
” Förhållandet är här icke fullt uttryckt,
men desse transporter hafva medfört
ett slags sportel, som blifvit delad emellan
den, som sålt, och den, som befordrat,
transporten. Följden af detta förfarande har
varit den orimlighet, att man ansett perso
-
Den 27 Julii e. m. io5
ner kunna sälja liwen med bättre rätt, än
de sjelfve dem innehaft; ty så länge de
sjelfve voro innehafvare af lånen, måste de
göra en årlig afbetalning i proportion af
lånens ursprungliga belopp, men då dessa
genom transporten blefvo ansedde såsom
nya lån, förminskades i mån deraf den nya
innehafvarens årliga afbetalningsskyldighet.
Det är mot denna oriktighet, som Utskottet
ansett sig böra föreslå rättelse.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderekapet
och Adeln ansåg de vid BancoUtskottets
Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogs BancoUtskottets den
1 dennes under N:o 5i afgifne, samt den
i3 derpåföljde e. m. på bordet lagde, Betänkande,
angående lånebiträden från Banken
till vissa Städer och Corporationer i
och för anmälta tillfälliga och locala behof.
Herr Hjerta, Gustaf: På sätt jag på
förmiddagen yttrade mig, i afseende å Utskottets
allmänna Betänkande, anhåller jag
äfven nu, att Utskottet ville föreslå Rikets
Ständer inhibition af alla lån till vissa Corporationer
för tillfälliga och locala hehof.
Jag finnér dem helt och hållit öfverflödiga,
A
io6
Den 27 Julii e. m.
och jag anser de Motioner om sådana lån,
livilka vid denna Riksdag blifvit framställda,
tillräckligen visa ofoget deraf, att rika
Städer och Kyrkor begära lån af Bunken
för reparationer m. m. Presterskapet har
nu äfven gått så långt, att de fordra hjelp
af Banken för underhållande af sina byggnader
och boställs-hus. Jag önskar ett slut
på detta oskick och föreslår, att de fonder,
sorn hittills i denna väg blifvit använde,
må ställas på utredning. Att de redan beviljade
lånen måste fortgå och endast efter
förskrifningarnes innehåll återfordras , är
naturligt. Jag anhåller på dessa skäl om
återremiss af Betänkandet.
Herr von Qvanten, Carl: Jag instämmer
fullkomligt med Herr Hjerta, att det
bör följa af sig sjelf, att de närvarande eller
redan beviljade lån af den beskaffenhet,
hvarom ifrågavarande Betänkande handlar,
böra fortfara under samma vilkor, sorn
vid lånens meddelande blifvit stadgade, äfvensom
att det vore väl, om dylika lån för
, framtiden kunde undvikas. Men så länge
Banken ensam är allas förläggare, och allena
drifver all lånerörelse i landet, ser jag
icke, huru det skall blifva möjligt, att undvika
dessa lån, eller huru Städer och Corporationer
derförutan skulle kunna draga
sig fram. Detta bevisar bäst min sats om
cn allmän creditbrist; ty det gifves ingen
Stad i Riket, som icke behöfver låna; öfver
-
Den 27 Julii e. m.
allt hör man endast omtalas att låna och
beständigt låna; det är lösen för dagen.
Önskligt vore derföre, att man ville underhjelpa
crediten, genom öfverflyttning, på
sätt jag föreslagit, till enskilda af en del
utaf Bankens lånerörelse. Jag anhåller om
återremiss af Betänkandet, för att få frågorna
i ett sammanhang besvarade.
Friherre Cederström, Jacob: Med åberopande
af hvad jag på förmiddagen anfört,
i afseende å den Bankens lånerörelse,
hvarom nu förevarande Betänkande serskildt
handlar, och hvilken jag icke anser förenlig
med Bankens sanna functioner, får jag
nu blott tillägga, att Utskottets tillstyrkande
under Litt. A: ”att återstoden af det för
"Calmare DomCapitel vid 1818 års Riksdag
”beviljade låneunderstöd må, med 21,000
”R:dr, hållas DomCapitlet, enligt dess, för
”totalbeloppet R:dr 25,000 , till Banken
"afgifna skuldförbindelse, tillhanda;” icke
lärer kunna bestridas, utan bör lånet utgå
under de en gång bestämde vilkor. Men
hvad Utskottet sedermera under Litt. B föreslagit:
”att capital-afbetalningarne, som
"efterhand från och med 1829 ingått och
"ingå på Bankens alla lånebiträden till Stä"der
och Corporationer, anses reserverade
"för de vid denna Riksdag sökta biträden
"af dylik egenskap, i den mån de pröfvas
"förtjena bifall;” afstyrker jag helt och hållit,
emedan jag anser medlen böra använ
-
io8
Den 27 Julii e. m.
tius i annan för Banken lämpligare låneväg;
det vill säga i discontväg, genom lån på
effecter och vexlar. Jag anhåller på dessa
skäl om återrémiss.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
proposition, blef BancoUtskottets ifrågavarande
Betänkande, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Ridderskapets
och Adelns Herrar Electorer, att, innan
nästa Plenum, utse en Ledamot uti BancoUtskottet
efter Herr Kunckel, Gustaf Henrik,
hvilken, efter hvad redan förut blifvit
af Hans Excellence tillkännagifvit, afsagt
sig sin plats i nämnde Utskott.
Företogs till pröfning BancoUtskottets
den 1 dennes under N:o 52 afgifne, samt
den i3 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Betänkande, angående Bankens till utlåning
i discontväg anslagne fonder, och deras disposition
intill nästa Riksdag.
Herr Tham, Wolrath: Under åberopande
af hvad jag på förmiddagen anfört,
får jag nu först anmärka, såsom oriktigt,
alt BancoUtskottet borttagit den halfva mil
-
Den 27 Julii e. rrc
lion, som vid i8a3 års Riksdag anslogs till
beläning af allmänna papper och documenter.
Det skäl, Utskottet i Betänkandet N:o
53 anfört, att Canal-actier skulle vara mindre
säkra, kan jag icke godkänna; ty om
med hypotheket förenas personel borgen,
måste dessa papper blifva lika säkra, som
alla reverser på namn. Jag finner det obilligt,
att icke tillåta innehafvarne af dylika
actier, att göra åtminstone en sjettedel af
sina deri nedlagda capitaler användbar; och
jag finner detta så mycket obilligare, som
BancoFullmägtige, då 1827 års Revisorer
gjorde anmärkning emot Canal-actierncs beläning,
upplyste, att Disconten derpå icke
gjort någon förlust. Då således personel
borgen tillika erbjudes, anser jag det både
obilligt och orättvist att beröfva dem, som
i dessa actier nedlagt 3 å 4 millioner, tillfälle
att på något sätt begagna dem. Jag
tror icke, alt någon medborgare bör uteslutas
från lånerättigheten, utan att alla
böra behandlas lika. — För öfrigt bestrider
jag förslaget, att höja Discont-räntan
från 5 till 6 procent. Ty jag ser icke uti
räntans nedsättning orsaken till det större
tilloppet; kanske har detta lockat till ett
och annat procentare-lån i Stockholm, men
icke i landsorterna. Discontlånen kosta dessutom
landtmannen redan fulla 6 procent,
då man tager i beräkning räntans betalande
i förskott, Gommissionairs-arfvode samt
öfrige omkostnader; och jag kan icke såsom
*
Ilo
Den 27 Jul i i e. m.
skäl, hvarföre lian borde betala ännu mera,
antaga, alt han vid lån hos enskildta
får betala några gratificalioner; ty sådant
sker icke på landet. Jag anhåller på dessa
skäl om återremiss af ifrågavarande Betänkande.
Friherre Cederströmj Jacob: Hvad räntan
beträffar, har jag redan på förmiddagen
yttrat min tanka, men i detta Betänkande
förekommer en princip för all lånerörelse
i discontväg, och således äfven för
lån på effekter, otn hvilken princip jag nu
anhåller att få yttra några ord. Utskottet
säger, nemligen, i anledning af Herr Lambergs
och Anders Danielssons förslag till
lånerätt på varor: ”Utskottet har vid öfvervägande
häraf ej kunnat på det hela
”betrakta öppnandet af allmänna låneanstal”ter
för de af Motionairerna uppgifne ändamål,
annorlunda än såsom dels mindre
”behöfligt, dels rent af skadligt. Den, sorn.
”äger upplag uti egna varor af säljbar och
”god beskaffenhet att framvisa och såsom
”pant erbjuda, bör ej kunna sakna låne”tillgång
jemväl hos enskilde penningeäga”re,
och det vore tilläfventyrs en ny stöt
”för crediten man och man emellan, att
”också afskära denna utväg för privata ca”pitalers
säkra användande. Det allmänna
”har, som det synes, redan nog mycket
”iklädt sig egenskapen af förlagsman för alla
"näringar och långifvare på alla upptänkliga
Den 27 Juli i e. m,
ni
”säkerheter.” Detta yttrande står 1 en besynnerlig
strid med Utskottets förslag i Betänkandet
N:o 53, att göra Banken till mäklare för
crediten, genom upplåningar för alt åter utlåna.
Jag tror för min del, att om enskildta
capitaler verkligen linnas, bör man hälst
skaffa dem tillfälle att ställas på stadig och
orörlig pant; ty den enskildte capitalisten
sträfvar hufvudsakligast att få capitalet säkert
utestående, endast räntan ordentligen
betalas. För den enskildte är således den
orörliga panten med längre betalningstid
förmonligast, men hos Bankierer och alla
Bank-inrättningar, der capitalernes rörlighet
erfordras, bör utlåningen endast ske
på varor och vexlar. Jag afstyrker således
hvad Utskottet i denna del yttrat, och då
Utskottet ej vederlagt, hvarken behofvet
eller nyttan af en lånerätt på varor, förmodar
jag, att Utskottet i det nya Betänkandet,
som kommer att afgifvas, skall föreslå
lämplige stadgar och vilkor för beläning
af sådane varor, som ej äro underkastade
förskämning eller förstöring, samt för
vexlar, och att dervid förnämligast iakttages,
att lånerätten icke inskränkes till någon
viss större eller mindre summa för
livarje person, utan att varuqvantiteten ensamt
här, lika som vid lån på metaller,
må bestämma lånets belopp. Utskottet har
i detta Betänkande jemväl upptagit ManuläcturDiscontens
assigneringsrätt på Banken
till en Million, och JernContoirets till
112
Den 27 J u 1 i i e. m.
Goo,ooo R:dr, såsom förut. Jag har ingen
ting häremot, endast Banken får samma säkerhet
om återbetalning inom en viss kortare
tid, som bör vara förenad med all
Bankens lånerörelse. I annat fall skulle
jag, om det verkeligen är så lätt att upptaga
lån för 3 procent, tro det vara bäst
att öfverlemna till de ifrågavarande verken
sjelfva att göra lån, och endast tillåta
dem att hafva ett creditiv på Banken för
förefallande behof emot stald säkerhet af
en säker pant för så stor summa, som af
creditivet uttages. Jag tror att en sådan
reglering blifver behöflig, då Banken en
gång skall skiljas från alla för dess rätta
ändamål främmande låneanstalter. Utskottet
föreslår vidare i afseende på betalningsvilkoren
för Discontlån: ”1:0 att räntan på
"nja lån i BancoDisconten och LuneCon"toiren,
från den 1 Januarii i83o blifver,
"likasom före i8a3 års Riksdag, 6 procent
"för år räknadt; i sammanhang hvarmed,
"det likväl må vara förbehållet, att örn betydligt
af lånefonderna skulle till följe
”deraf under de tvänne första åren visa sig
"blifva outlånt, beslut af BancoDiscontDi”rectionen,
i samråd med BancoFullmägtige,
”kan vidtagas att för lija lån från viss dag
”nedsätta räntan, dock icke under fem pro”cent.
” Det förefaller i sanning besynnerligt,
att vilja på ena stället uppsätta räntan
till 6 procent, genom Rikets Ständers
be
-
Den 27 Jul ii e. m.
beslut, och att på ett annat tillåta BancoStyrelsen
att åter nedsätta den till 5. Jag
skulle tro det vara bäst för BancoStyrelsen
sjelf, att räntan förblifver vid* hvad
den är, på det BancoStyrelsens åtgärder
icke oskyldigtvis måtte blottställas för ett
missnöje hos allmänheten, som med mera
skäl borde drabba dem, hvilka fattat ett
sådant beslut Utskottet här föreslagit. —
Utskottet tillstyrker: 2:0 ”Att lånen, såsom
”hittills, ställde på högst 6 månader, må
”kunna, under oförminskad säkerhet för Dis”contverket,
omsättas hvarje sjette månad
”mot afbetalning af en femtedel af primi”tiva
capitalet; men att i sådant afseende
”förnya lån, som från i83o års början blif—
”vautgifna, den grundsats antages, att minst
”en femtedel ovilkorligen skall erläggas, äf”ven
när omsättning sökes på mindre än
”6 månader." Här möter åter den naturliga
motsägelse, alt Utskottet icke föreslagit
någon motsvarande fördel för omsättning
på mindre än 6 månader; men meningen
lär väl icke vara, att hindra sådana
transactioner på kortare tid. Jag tror således,
att afbetalningen bör blifva i proportion
mindre, då omsättningstiden är kortare.
Hvad sluteligen straffräntan beträffar, hvilken
Utskottet föreslagit till 2 procent, så
att med den af Utskottet föreslagna förhöjningen
af ordinarie räntan till 6 procent,
den högsta ränta likväl skulle förblifva vid
35 H. 8
**4
Den 27 J41 lii e. m.
8 procent, såsom förut, får jag blott göra
den anmärkning, att, om, såsom jag hoppas,
ingen förhöjning i ordinarie räntan
kommer att äga rum, bör icke eller straffräntan
nedsättas till 2 procent, utan högsta
eller straffräntan förblifva vid 8 procent.
Jag anhåller på dessa skäl om återremiss
af Betänkandet.
Herr von Qvanten, Carl: Jag är till
en del förekommen af Friherre Cederström;
likväl får jag erindra, i afseende på Herr
Friherrens åsigt om lånerätt på varor, att
Stockholm ensamt blifver i tillfälle att begagna
sig deraf, men att Stockholm också
är den enda Stad i Riket, som icke är i
behof af en sådan anstalt. Hvad Götheborg
och de öfrige Städerna beträffar, lära
de svårligen kunna begagna en sådan lånerätt
i Banken, men dessa skulle, efter min
tanka, icke behöfva den, i fall den enskildta
crediten något mera spriddes i landet, på
Sätt jag förut haft äran föreslå. Jag mins
ännu den tid, då nästan hvilken vara som
helst erhöll lån, utan all åtgärd å Bankens
sida. Kunde en sådan enskild creditrörelse
återbringas, skulle Bankens LåneContoir i
Riket blifva öfverflödiga, och de dermed
förenade kostnader, som nu trycka Banken,
undvikas. Hvad räntan beträffar, tror jag
den öfver allt böra vara lika, enär säkerheten
är lika; men hvad deremot straffräntan
angår, kan jag derom ej förena mig med
Den 27 Julii e. ra. n5
Friherre Cederström; jag tror att ingen
straffränta bör äga rum, enär den, som uraktlåter
att i rättan tid omsätta sitt lån,
derigenom gör sig skyldig att på pn gång
inbetala hela lånet. Detta synes vara straff
nog, och för en Bank, hvilken varit så liberal
med sedelutgifning, som vår, synes
det mig tillräckligt, då 5 procent erhålles
för slika papperslappar, utan att någon
straffränta derutöfver erfordras. Jag anhåller
på dessa skäl om återremiss, och
hänvisar för öfrigt till hvad jag på förmiddagen
yttrat, i hopp att Utskottet icke skall
lemna utan allt afseende mina då framställde
åsigter.
Herr Hjertdj Gustaf: Jag anhåller att
få göra några anmärkningar, syftande derhän
att fästa Utskottets uppmärksamhet på
nödvändigheten att antaga andra grundsatser
för den lånerörelse, hvarom nu förevarande
Betänkande handlar, så vida ej Utskottet
kan besluta sig att fastställa andra
grunder för den i Betänkandet N:o 53 föreslagne
upplåning; ty jag är öfvertygad,
att under sådana vilkor ingen upplåning
skall ske. — Utskottet har föreslagit, att
den halfva million, som för närvarande är
anvisad till lån på publika papper och documenter,
skall sammanslås med den nya
upplåningsfonden. Jag afstyrker delta, om
behandlingen skall blifva i öfrigt, sådan
55 H. 8*
n6 Den 27 Julii e. m.
Utskottet föreslagit. Jag tror i sådant fall
det vara bättre, att låta blifva vid hvad.
sora är. Jag får blott erindra om den rättighet
för BancoFullmägtige, jag förut yrkat,
att i mån af tillgångar och behof kunna
öfverflytta från den ena fonden till den
andra, inora ett bestämdt maximum och
minimum. — Hvad fördelningen af LåneContoiren
angår, så är min tanka, att om
realisationen ej snart verkställes, bör rörelsen
underlättas med kanske ännu flere
LåneContoir. De kosta ringa, deras organisation
är enkel, och Tjenstemännens personal
är, efter införandet af 1824 års Bokföringssätt,
så högst obetydlig, att jag är
öfvertygad, det en ökning af 2 eller 3 millioner'
af BancoDisconten här i Stockholm
skulle medföra drygare kostnad, än 2 till
3 nya LåneContoir i landsorterna. Må man
härvid icke tala om 4 Directeurer, som
hvardera kosta 5oo R:dr. Det skulle göra
tillsammans 2000 R:dr, men, på sätt jag redan
omtalat i f. m. har orten, medelst det
mindre behofvet af penningars och documenters
remitterande, transporterande och
förlorade räntor under tiden, måhända en
årlig vinst af 4° till 5o,ooo R:dr.— Hvad
varubelåningen vidkommer, så har jag redan
yttrat, att det för närvarande ej är
värdi att tänka derpå, så länge tänkesättet
och begreppen äro så litet utbildade, att
ruan ännu icke har någon kännedom, huru
en Bank bör förvaltas; jag åberopar hvad
Den 27 Ju I i i c. m.
jag på förmiddagen, i den delen yttrade. —
I afseende på det maximum och minimum
för Discontlån, som Utskottet föreslagit till
6000 och 2Öo R:dr, får jag förklara, alt efter
den kännedom jag äger om förhållandet,
anser jag denna norm oriktig. Jag finnér
väl, att i händelse BancoDisconten skall
fortsätta sin rörelse med ett så ringa creditiv,
som hittills, samt i händelse ingen
realisation kan tillvägabringas, och upplåningen
skall verkställas på sätt Utskottet
nu föreslagit, lånens maximum måste inskränkas
till 6000 R:dr; men minimum är
alltför högt. Olyckligtvis har allmogen blifvit
van, att påräkna Discontlån. Der finnas
säkert 1000 lån på året utgångne, på
mindre än 25o R:dr, och innehafvarne deraf
skulle svårligen få vederhäftighets-betyg
på så stor summa. En annan svårighet möter
äfven genom Utskottets förslag, alt hvarje
lån nödvändigt skall vara åter indraget
på två och ett halft år; ty jag frågar, huru
desse mindre låntagare på denna tid skulle
kunna aftjena en sådan summa. Man bör
vid dylika tillfällen erindra sig, huru lätt
det är att knäcka och förstöra dem man
inlockat på lånebanan, och huru svårt det
är alt oskadade återföra dem derifrån. Jag
anser minimum böra nedsättas till i5oR:dr,
helst man hittills haft rätt att låna till och
med 5o R:dr; och det är nödvändigt alt
bär gå varligt till väga. Hvad räntefoten
beträffar, har jag redan på förmiddagen
iiS
Oen 27 Julii e. ro.
yttrat mig; liksom jag år 1823 bestred räntans
nedsättning, bestrider jag nu dess upphöjning,
under åberopande af det skäl, jag
så väl vid förra Riksdagen, som nu förut
anfört, att nemligen man ej bör återtaga,
utan med krogsta varsamhet, de förmåner
man fastän oriktigt medgifvit allmänheten.
Med Friherre Cederström instämmer jag
deri, att Utskottets förslag om ovilkorlig
inbetalning af en femtedel af lånet, äfven
då omsättningstiden är kortare än 6 månader,
icke är lämpligt; ty följden skulle blifva
, att ingen omsättning skedde på kortare
tid, och man skulle skada dem, som vant
sig att alltför mycket anlita Disconten. Jag
finner Utskottets plan visserligen ej oriktig,
för att komma ifrån närvarande oskick;
men för att iakttaga en nödig måtta under
öfvergången, hemställer jag, om icke en tiondedels
afbetalning må tillåtas på en omsättningstid
af 3 månader, som bör vara den
minsta. — Straffräntans nedsättning till 2
procent bestrider jag på samma grund, som
jag bestrider vanliga räntans upphöjning.
Herr von Qvanten kan hafva rätt deri, att
straffräntan borde i allo bortgå; jag har
varit af samma tanka. Men då Banken för
sin Discontrörelse måste vidkännas ansenliga
lagsökningskostnader och äfven förluster
på lån, samt straffräntan ändock alltid
är en sporre till ordentlig inbetalning, hvarigenom
mera rörlighet vinnes, tror jag icke
Ögonblicket nu vara inne att borttaga denna
Oen 27 Julii t. im
“9
straffränta. Jag anhåller, att dessa anmärk»
ningar få till Utskottet åtfölja återremissen,
hvilken jag äfven yrkar.
Herr Munck af Rosensköldj Eberhard:
Utskottet har, till stöd för sitt förslag om
förhöjning af Disconträntan, åberopat BancoDiscontDirectionens
framställning af ämnet;
men det är just emot denna berättelse jag
får göra några af sakkännedom föranledda
anmärkningar. Nämde Direction har uppgifvit,
att den vid sista Riksdag beslutade
nedsättning af ränta och straffränta varit
orsaken till att lånefonden så snart blifvit
medtagen och otillräcklig. Jag påstår, att
helt andra skäl härtill förefinnas. Då man
ihogkommer, att. vid början af sistlidne Riksdag
funnos 2 millioner outlånte af BancoDiscontfonden,
utom en half million, som
kunnat på publike papper utlånas, men ej
gerna anlitas, så länge fond till lån mot
personlig borgen ännu återstår, ochatt dessa
2 millioner inom i5 månader derefter
voro till fullo utlåntaj så att ej annan fond
till nya lån återstod, än de räntor, som ingingo,
men att likväl under denna tidpunkt,
med undantag af de ungefärligen 4 6ista
månader, räntan och öfverräntan fortforo
lika höga som förut, eller utgjorde sammanlagde
12 procent, emedan nedsättningen
först efter Riksdagens slut vidtog, när
man ihogkommer detta, så bör man ej kunna
tvifla på, att orsaken, hvarföre Discon
-
120
Den 27 Juli» e. m.
ternes lånefond blifvit otillräcklig sedan sista
Riksdag, icke legat i räntans och öfverräntans
nedsättning, oaktadt innan sistlidne
Riksdag en så betydlig del af BancoDiscont-lånefonden
var outlånt. BancoDisconten
var, innan sisllidne Riksdag, nära
lika så anlitad, som efter den, men dess
dåvarande Direction vägrade godtyckligt,
med förkastande ofta af den största vederhäftighet,
lån åt sökande, i synnerhet från
provincerne. Sedan opinionen vid den Riksdagen
tidigt uttryckt sig emot detta förfarande,
som vållat 1000 familjers ruin, ändrade
samma Direction snart sitt handlingssätt,
och sedan blef dess personal till största
delen ombytt. I detta ombyte af personal
och af grundsatser, och icke i nedsättning
af räntorne, ligger hufvudsakligaste
skälet till lånefondens otillräcklighet sedan
sista Riksdag.
Äfven har BancoUtskottet behagat emot
straffräntans vid sisllidne Riksdag beslutna
nedsättning anföra det skäl, att den skett
endast till fördel för försumliga gäldenärer.
Men jag vågar påstå, alt just denna
omständighet talar för nedsättningen. Jag
tror nemligen icke, att det varit blott vårdslöshet,
som förorsakat försumligheten, ej
heller brist på vederhäftighet, utan i de
fleste fall endast saknad af mynt för tillfället,
som vållat dröjsmålet, en brist som
så ofta inträffar hos den productiva klas
-
Den 27 Julii e. m.
121
sen, hvilken behöfver de lanta penningar
på längre tid, och hvilken, örn man vill
medgifva desse medborgare publiqve låneli
11 gå riga r, äfven borde medgifvas sådana
vilkor, att de, utan att betungas med för
dryg straffränta, kunde fullgöra återbetalningen.
Jag finner det dessutom löjligt,
att personer, som dock synas hafva Bankens
fördel mera om hjertat, än landets,
klaga öfver Discont-gäldenärernes försumlighet,
liksom om Banken icke hade något
gagn af straffräntan. Och huru många låntagare
hafva icke derigenom ådragit sig
straffränta, att de velat först betala de ofta
sine penningar behöfvande enskildta långifvare,
som ingen straffränta fått, och heldre
vidkännts straffränta till Disconten , än låtit
desse vänta. Jag anhåller, i följd af desse
anmärkningar, om återremiss af Betänkandet.
Herr Rosenblads Bernhard: Mot den
siste värde Talaren lärer jag så mycket
mindre behöfva försvara BancoDiscontDirectionens
berättelse, sorn en Ledamot deri
sedermera frångått de då afgifne tillstyrkanden.
Herr Rosensköld torde dock finna,
att Utskottet ej tillstyrkt ytterligare afvikelse
från allmänna Lagen, utan bibehållit
öfverräntan vid det belopp, hvartill
den 1823 nedsattes. Deremot, och då vi
sett det missbruk, som genom begagnande
af nya 2:ne månader för hvarje omsättning
ägt rum, derigenom alt man gjort om
-
»21
Den 27 J u I i i e. m.
sättning för endast en månad, på hvilket
sätt man i år, med en sammanräknad kostnad
af knapt 7 procent om året, kan utdraga
liqviden af ett lån i 8 år, i stället
för 2-j-, hafva vi tillstyrkt ett minimum of
en femtedel vid hvarje omsättning, utan afseende
på, huru lång tid denna ställes, ett
tillstyrkande så mycket mindre obilligt som
omsättningar egentligen uppkommit genom
ett missbruk, och derföre ännu i Discontens
böcker genom en fiction anses såsom
nya lån. Först vid 1818 års Riksdag tillåtos
formligen omsättningar, för att underlätta
förlägenheten, som var en följd af
FilialDisconternas fall. Denna rätt har sedan
qvarstått. Att Utskottet bestämt ett
minimum af 25o R:dr, hvarunder något nytt
lån icke må beviljas, kan jag för min del
icke anse oriktigt. Det är just dessa små
lån, som äro de skadeligaste, emedan en
mängd kostnader, såsom vederhäftighetsbevis,
postporto, m. m., göra dem i proportion
mera kostsamma än de stora lånen,
och särdeles tryckande för den enfaldiga
allmogen, som sig deraf mest begagnar. Jag
kan icke finna det vara förnärmande Ständernas
värdighet att tillse, det allmänheten
icke i sådan väg skuldsättes, der lånefördelen
omöjligen kan motsvara kostnaderne.
I Finance-afdelningen förevar ett förslag,
som dock icke gick igenom i Utskottet, att
afsätta en serskild fond för lån åt mindre
jordbrukare och Stadsborgare, att utgifvas
på 5 år.
Den 27 Julii e. m.
11]
Herr von Hartmansdorff', August: Man
har åter klandrat, att icke afseende nog
blifvit fästadt ,å varulån. Dervid får jag
dock erindra, att inga andra varor kunna
af Banken belånas än de, som äro säljbara,
emedan Banken eljest, i händelse af realisation,
stod med en mängd utelöpande
nya sedlar, för hvilka silfver kunde af Banken
fordras, utan att Banken kunde sälja
och dertill förvandla de pantsatta varorna.
Hvad minskningen i faslighets-lånerörelsen
angår, så har den förminskat sig sjelf, derigenom
alt lånefonderna icke blifvit begagnade,
och Utskottet har icke gjort annat
än rättat sina förslag för framtiden, efter
det, verkeligen utevarande, begagnade lånebeloppet
för ögonblicket. Klandret, att
Götha canal-actier icke såsom hitintills fingo
belånas, torde förfalla, om man besinnar
dessa actiers vanvärde, hvilket gått
ända derhän, oaktadt de kunnat i Banken
mot borgen belånas till 16 R:dr 32 sk.,
att, om jag rätt minnes, en sådan actie sålts
på offentelig auction för 4 R:dr. De öfrige
punkterna har Herr Rosenblad besvarat,
och behöfva således ej af mig upptagas.
Herr Hjerta: Jag begär att få tillägga
några ord om actiebelåningen, hvilken jag
för det närvarande anser för oundgänglig.
Jag har vid mitt förslag till uppställning
af Bankens lånerörelse omnämnt, huru pantens
värde borde för hvart halft år bestäm
-
124
Den 27 Ju I i i e. m.
mas, och om detta skedde äfven för canalactierna,
skulle någon förlust derå icke vara
att befara, men att på en gång för 5 år
bestämma ett sådant värde, skulle vara orimligt,
när allt ting är underkastadt möjligbeten
af att falla. Dessutom borde DiscontStyrelsen
vara ansvarig för, att sådane värden
åsattes, att någon förlust för Banken
icke kunde inträffa» Detta är det enda, jag
bar att tillägga.
Herr Rosenblad: Som livad Herr Hjerta
nu anfört, egenteligen tillhör nästa Betänkande,
skall jag hafva äran, att framdeles
besvara det, så mycket heldre som jag
då får tillfälle att för lörsta gången i dag
instämma med Herr Hjerta.
Uppå derefter af Hans Ecccellence Herr
Grefven och LandtMar skalken framstäld
proposition, blef BnncoUtskoltets förevarande
Betänkande, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Föredrogs å nyo BancoIItskottets den
1 dennes under N:o 53 afgifne, samt den
i3 derpåföljde eftermiddagen på bordet lagde,
Betänkande, angående en på upplåningar
grundad Discontering för handeln och
den större rörelsen.
Friherre Cederströmj Jacob: Utskottets
Betänkande innehåller rörande upplå
-
Den 27 Julii e. ra.
ningen, att Banken skulle tillåtas upptaga
lån emot obligationer till högst 3 procents
ränta, under ömsesidigt förbehåll af
6 månaders uppsägning och med vilkor,
att räntans beräknande på uppsagdt lån
genast efter förfallodagen upphör; hvarjemte
Utskottet tillstyrkt, att upplåningssummans
hela belopp får utgöra högst 3
Millioner R:dr; men icke mera upplånas,
än som i föreskrifven låneväg kan åter utgå.
Om man nu skulle antaga, att denna
upplåningsanstalt vore nyttig och användbar,
och att de 3 Millionerne genast ulgingo,
samt man skulle finna, alt det behöfdes
mera; så är det besynnerligt att inskränka
upplåningen lill en bestämd ziffra,
emedan productionens belopp och näringarnes
behof icke kunna beräknas; och det
är varubeloppet, som bestämmer behofvet
af myntcirculationen. I 4^de punkten föreslår
Utskottet, att den i BancoDisconten
serskildt anslagna fond af 5oo,ooo R:dr för
lån på Actier och Documenter utan omsättning,
må härmed sammanslås, och disponeras
efter enahanda grunder, som för de
upplånade medlen blifva gällande. Här har
man således 5oo,ooo R:dr nya sedlar, som
sammanblandas med upplånta sedlar. Detta
brokiga förhållande är icke behöfligt,
hvilket redan blifvit anmärkt af flere Talare.
Rörande utlåningen, har Utskottet
hlott föreslagit såsom hypolhek: 1:0 Inrikes
vexlarj 2:0 Bankens egna på 6 vec
-
Den 27 Jul i i e. m.
kors uppsägning utfärdade obligationer. Detta
måste vara en missskrifning, och menas
månader i stället för veckor, och jag skulle
förmoda, att dylika obligationer måtte
vara belåningsbara i Bankens egen hand,
som icke bör kunna vägra att emottaga dem
såsom hypothek. Men om Banken nödgas
belåna sina obligationer i och för denna
herrliga Bancorörelse, så förekommer längre
fram, att en och samma persons namn
i intet fall kan få antagas för mera än
högst 20,000 R:dr såsom låntagare, 20,000
såsom invrsningsutgifvare, och 20,000 såsom
acceptant, summa 60,000 R:dr. Likväl lär
det icke kunna bestridas, att samme låntagare
kan på samma dag inlemna Bankens
egna reverser, äfven på 60,000 R:dr eller
mera, och belåna dem. Jag anmärker detta
allenast såsom bevis på oriktigheten att
bestämma belåningsbeloppet tjll ziffran, der
helåningsrätten är grundad på fullgod säkerhet.
Jag vet icke, hvarföre RiksgäldsContorets
5-procents-obligationer skola ställas i
bredd med de så kallade Lottsedlarne för
TrollhätteSlussverk. Jag skulle tro, att
RiksgäldsContorets illimiterade credit på
Banken, ger Banken skyldighet, att infria
Contorets så väl sedlar, som 5-procentsobligationer,
fastande sednare först skola göra
en omväg till RiksgäldsContoret, för att
der utbytas. Värdet på Trollhättans pap
-
Den 37 Julii e. m. 137
per åter bör årligen bestämmas; ty sådane
händelser kunna inträffa, att Canalen igenfaller,
då lottsedlarna naturligtvis för någon
tid icke äro af samma värde. Härefter följa
Stockholms DrätselCommissions skuldförbindelser,
som äro i afseende på Capitalet
betalbara; RiksgäldsContorets förbindelser
till ersättning för uppbringningar, och
TrollhätteboIagsActier, hvilka belånas efter
pröfning. Efter pröfning skulle jag tro
allt böra belånas, som icke sker mot Bankens
egna förbindelser; men då jag yttrar
detta, under förutsättning att det skall komma
alt ske, må det nu tillåtas mig tillägga
några ord, emot att det någonsin skall
komma att ske. Jag anser nemligen allt
detta blott såsom ett påfund, för att skaffa
köpmännen i Stockholm och vissa Kamererare
i härvarande publika Cassör och
Fonder tillfälle att njuta någon ränta för
medel, som de hafva under händer i Cassan,
och hvarigenom de draga samma räntevinst,
som eljest tillkommer Banken, om den
belånar säkra effecter eller vexlar med nya
sedlar. Jag skulle således tro, att alla sådana
upplåningar, för låg ränta , endast tillkomma
de Banker, som utgöras af enskilda assosiationer,
men icke Samhällets eller Statens Bank.
För en enskild assosiation, hvars credit icke
består i annat än Bolagets kända förmögenhet,
faller det af sig sjelf, att en sådan
rörelse är både nyttig och nödvändig;
men icke så för en Statsbank, med
i a8
Den 27 Julii e. m;
hvilken Samhällets credit är förbunden.
Den kan utvidgas till hvad belopp som
helst, allenast man har fullgod säkerhet
för hvarje lån.
Herr Hjerta^ Gustaf: Ridderskapet
och Adeln har vid uppläsningen hört de
skäl BancoStyrelsen anfört emot min i Betänkandet
omförmäldte Motion, äfvensom
de, hvilka föranledt Utskottet, att icke förr
än nu besvara densamma, och jag medger,
att, på sätt Utskottet yttrat sig, denna Motion
har ett sådant samband med myntbestämningen,
att jag icke undrar, det den, som
ej vill hafva ordning i myntväsendet, icke
eller önskat, att Motionen förr skulle upptagas.
Om nemligen denna Motion blifvit
besvarad i slutet af förlidet år, så hade både
Utskottet och Ständerne nu vetat, hvad
inflytande en sådan anstalt baft på rörelsen,
och man hade icke beböft stå här och
disputera om möjligheten af en myntbestämning.
Nu deremot blir det förmodligen
hvarken myntbestämning eller upplåning af.
Det är väl det mest oformliga, som kan
göras i credit väg, att såsom Utskottet föreslår,
erbjuda 3-procents-ränta för ett lån
på 6 månaders uppsägning, ty hvarken
rörliga eller orörliga capitaler skola då insättas,
och det är med ett ord detsamma,
som att man vill en sak, men dock ställer
så till, att den icke kan ske. Utskottet er
kän
-
Den 27 Juli! e. m.
kanner på ena sidan, att en upplåning pä
anfordran mot låg ränta i intet afseende
är mindre äfventyrlig, än om nya sedlar
till samma lånerörelse användas. Men det
oaktadt begagnar Utskottet icke den enda
kraft, som finnes, att göra fruktbara de
stora Cassör, sorn bär i Staden måste hållas,
och hvilka nu stundom måste ligga 4,
5 å 6 månader, för att vänta på liqvider.
Alla dessa Cassör skulle nu kommit i rörelsen,
om min Motion blifvit antagen; men
delta kan icke ske medelst Obligationer på
6 månaders uppsägning, utan endast genom
begagnande af den dagliga omsättningsrörelse,
som blott i Vexelbanken går till
Million om dagen, och sorn medgifver att
utställa Obligationer på anfordran. Hvad
vore väl för fara för Banken, att inlösa sådane,
när man genast åter på Beursen försäljer
dem. När en Bank finnes på samma
ort, der den storsta Beursen är, så
frågar jag, om icke Utskottets förslag bevisar,
att man ser spöken, der de icke finnas.
Hvad beträffar det Friherre Cederström
anmärkt, angående föreskrifterue för
utlåningen, i synnerhet på Bankens egne
Obligationer, så är det ett misstag, att
han trott det vara tryckfel i Betänkandet;
ty Utskottets mening har icke varit, att
Bprocents-obligationerne skulle åter upplånas
i Banken, utan endast de gamla låneBanco-obligatiouerne,
som äro ställda på
35 H. 9
i3o Den 27 Jul ii e. m.
6 veckors uppsägning. Detta visar, alt man
den tiden hade vida bättre begrepp än nu
om BancoFörvältning, emedan en så kort
uppsägning icke kunde vålla så stora svårigheter,
och likväl betaltes för dem 4i
procents ränta. I alla fall hafva flere kloka
köpmän försäkrat mig, alt de med 2
procents ränta skulle anse för en fördel att
kunna hålla sina cassör till så mycket lägre
pris, och genom åtgärden tiilvägabringades,
att tillräckliga fonder funnos till
Discontering åt allmänheten. För öfrigt
har Utskottet i en punkt föreslagit, att såsom
hypothek må antagas inrikes vexlar,
hvarmed Utskottet förstår enskildes med
vederbörlig accept försedda in visningar i
Svenskt mynt å betalningen för försålda varor.
Det är lyckligt, att en gång få höra,
det vi hafva inrikes vexlar. Jag försökte
vid sista Riksdag, att motionera en dylik
vexelrätt, och Rikets Ständer antogo förslaget;
men lagförslaget blef då afslagit hos
Konungen. Detsamma har jag äfven försökt
vid denna Riksdag, men mig vetterlig!
lärer Utskottets svar härpå blifva, alt
man icke vill hafva någon vexelstadga för
den inrikes rörelsen. Jag finner också nog,
hvarför man icke vill hafva den; men jag
är ändå glad, att man synes vilja erkänna
nödvändigheten af någon början. Öfver
hvad Utskottet nämnt angående actiebelåningarne,
får jag repetera mitt yttrande vid
förra Betänkandet, alt, på sätt Friherre
Den 27 Ju lii e. m.
Cederström nu äfven tillstyrkt, åt BancoStyrelsen
må öfverlemnas att efter serskild
pröfning bestämma lånebeloppen. Maximibeloppet
af 60,000 R:dr för en låntagare
anser jag för stort, och instämmer i de reservationer,
som yrka detta belopp lill blott
2o,ooo R:dr för låntagare, och 20,000 för
kautionist och acceptant. Endast några få
Handelshus bär, och 1 å 2 i Götheborg,
kunna begagna sig af en större summa på
en gäng, och den vidsträckta lånerättigheten
skulle blott inleda BancoStyrelsen i för
mycken rörelse med desse personer. Utskottet
har också föreslagit, att utlåningen
skall besörjas vid BancoDisconten i Stockholm,
på sätt alt dervid icke bör komma
i fråga någon slags fördelning af fonden,
hvilken blir tillgänglig för en hvar i Sve«
rige bosatt, och lydande under Svenska
Lagarne; men ansökningar från personer,
boende inom Götheborgs cch Malmö LåneContors
Districter, anmälas vid hvardera
LåneContoret, och bitsändas med omgående
post, genom dervarande Direction. Jag
ber alt få erinra om olämpligheten af denna
åtgärd. Jag kan väl inse, att Utskottet
trott en ökad Säkerhet, skola beredas genom
lånens underkastande den på orten
varande Directionens pröfning och närmare
kännedom af personerna, men om en
ansökning skall gå från Halmstad till Götheborg,
derifrån hit, sedan tillbaka till
35 H. 9*
i3a
Den 27 Julli e. m.
Götheborg och äter till Halmstad, sä ätgär
för en köpman i Halmstad, som behöfver
t. ex. 10,000 R:dr, en så betydlig del af
lånetiden, att det för honom icke blir af
någon fördel, att begagna ett dylikt lån,
som är utsatt på kort tid. Dessutom är
köpmännens credit äfven i småstäderne så
noga känd, att om jag ser ett sådant namn
på föredragningslistan, kan jag gå på Beursen
och hafva ganska säkra underrättelser om
hans stallning inom dagens slut. Fyra personer
' landsorten af olika Stånd skulle icke
kunna ge mig några säkrare upplysningar,
jag erhåller af Handelscorpsen härstädes.
Du nu hela min Motion, angående
3-proCenlsbelåningeti, icke lär komma i
fråga, förr än i sammanhang med det stora
Betänkandet, så anhåller jag, att Utskottet
ville vid återremissen upptaga den
Motion, jag vid Riksdagens början väckte,
angående upplåning å 4 procent på 6 månaders
uppsägning till utlåning på Fastigheter,
och hvilken jag aldrig annorlunda
inhiberat, än att jag, med anledning af dröjsmålet
med remissen, begärt, att Utskottet
måtte genast företaga aprocentsbelåniugen.
Herr Tham, Wolrath: Jag får anhålla
om förlåtelse, om jag ncidgas afhandla
alla Utskottets Betälikanden i ett sammanhang,
och derföre måste yttra mig om något,
som ej finnes i detta Betänkande.
Varubelåningen har här flere gånger
Den Julii e. m.
133
under discussionen i dag varit bragt|å bane.
Att det var den nyttigaste vid Götha
Canal-Discont, har alltid visat sig} den var
nyttig för Staden och nyttig för Disconten,
emedan aldrig någon förlust derpå inträffade.
Om upplåning skall ega rum i afsigt
att åter utlåna, så måste väl varubelåningen
blifva den förnämsta. Jag anhåller nu
att få tala något om upplåningen. I detta
afseende förenar jag mig med Herr Hjerta,
och tror att Utskottets förslag, att mot
3 procents ränta på 6 månaders uppsägning
upplåna penningar, ej låter verkställa
sig; ock kan det låta verkställa sig, skall
det hafva en mycket menlig verkan i händelse
RiksgäldsConloret behöfver upptaga
lån, ty penningarne voro då redan
upptagne af Banken. Jag tillstyrker derföre,
att Banken upplånar mot 2 procent
att betala vid anfordran. Jag är öfvertygad,
att brist på‘ penningar alldeles icke
skall uppstå, och denna öfvertygelse har jag
herntat från den erfarenhet jag fick vid revisionen
af Götha CanalDiscont ifrån och
med år 1811 till och med år j8i6, då
jag fann, att alla köpmännens capitaler voro
insatta i Disconterne.
Jag är öfvertygadderom, att de äfven
mycket gerna skulle göra så nu, och att
Banken ej skulle få brist på penningar. Bankens
tillgångar skulle ej eller träffas af för
hård påkänning, emedan alla ej på en gång
behöfva sina penningar, utan den ena den
Den 27 Julii e. m.
ena dagen och en annan den andra dagen.
Att med HandelsDisconten förenade 5oo,ooo
R:dr, som skola anslås till Publika pappers
belåning, deremot får jag anmäla min
protest. Herr von Hartmansdorff har sagt,
att Banken skulle förlora derpå att belåna
Götha Canals Adier. Om man tviflar på
deras säkerhet, bör man likväl belåna dem,
och taga borgens förbindelse, hvarigenom
all farhåga för förlust är undanröjd, så vida
man ej föresatt sig att behandla de med-,
borgare, som uppoffrat stora summor för
Fäderneslandet, sämre än alla andra medborgare.
Alt föreslå utlåningen på varor
ensamt i Stockholm, deremot protesterar
jag äfven, ty då Banken har LåneContor
på tvenne ställen i Riket, hemställer jag,
om ej dessa LåneContor skulle tillåtas ut-?
lemna vissa summor för varor i de Pro^
vincer, som ligga inom deras Districter.
Denna belåning skulle blifva nyttig för Handeln,
om lånen ställdes på 3 å 4 månader
mot J-:del af varans värde. Om egaren af
desse varor brandförsäkrade sjelfva varorna,
och förvarade dem i Brandförsäkrade
bus, vore detta rätta sättet att lemna lån
i de Provincer, der de kunde behöfvas;
skall deremot låningen ske istockholm, tages
mycken tid bort dermed, och ändamålet.
förfelas till en del. Om 3 Millioner
upplånas, samt hälften deraf anvisas för
Stockholm, och den andra hälften fördelas
på de andra båda DiscontContoren att
Den 37 J u I i i e. m.
135
användas till varulån, och Bankens säkerhet
bevarades, då bjelptes äfven de andra
lånebehöfvande i provincerne, ty i samma
mohn blefvo Disconteriie mindre anlitade.
Jag anhåller, att desse anmärkningar måtte
få åtfölja återremissen af Betänkandet, och
må de äfven anses såsom ett svar på Prosten
Pettersons långa anförande om lån på ritorr
spanmål. Pertill behöfdes någon serskild,
låneinrättning, ty då Skånska bandlanderne
fingo belåna alla varor, fingo de äfven belåna
spanmål, och behöfde ej ligga i händerne
på Danska handlande.
Herr von Qvanten, Carl: Vid första
påseende skulle delta Betänkande synas välgörande
för handeln, men jag måste likväl
i hufvuufrågan anse det, sorn slolt i luften.
Jag kan icke föreställa mig, att någon långifvare
skulle vilja bortlåna sina penningar
emot 3 procents ränta och 6 månaders uppsägning,
då han utan svårighet kan få 6
procent; således komma endast de hos enskijdta
erforderliga cassa-capitaler att insättas,
som i 3 procents sedlar äro lika användbara
, men endast Stockholmsboarne
kunna begagna sig af denna fördel; alldeles
icke landets öfrige invånare. Om denna
plan vinner burskap, måste alla resurser
för den enskild ta creditrörelsen försvinna,
och ingå i Banken! Herr Hjerta
har visserligen ingått i en finare definition
01x1 dessa penningetillgängars användande.
*36
D*n 27 Jul i i e. m.
Jag tror att de enskildtas cassör säkerligen
instickas i denna rörelse, men följden deraf
blir enahanda, som då vi hade 3-procents-sedlar,
och det var just desse, sorn
befordrade Disconternas och enskildta creditens
fall. Det skulle kunna hända, att
capitalisterna uttogo sina penningar, innan
Banken hant indrifva sina fordringar, oell
då vore ju en dubbel valuta utelöpande,
så att om man t- ex, bade upplånat 3 Millioner
sedlar, och enligt Herr Hjerta? project
åter utlånt dem, måste man ju genast
i rappet utgifva 3 Millioner nya sedlar,
om capitalisterna vilja uttaga sine insatte
penningar, och om de icke skulle finna för
godt alt uttaga dem, hvilket jag tror säkrast
inträffade, emedan en 3 procent bärande
sedel är begärligare, än en icke räntebärande,
så representera de i båda händelserne
ett dubbelt capital. Det är icke
den händelsen jag fruktar, ty den skulle
blifva nyttig, men det är den enskildta credcens
capilaler jag vill se fördubblade, utan
all inverkan af Banken, som dermed icke
bör befatta sig, ty dess bestämmelse är icke
att låna pappers-penningar, dess lån böra
alltid vara i metaller, hvilket lemnar helt
andra resultater, Då man beslutat en myntbestämning,
der förhållandet emellan metallfonden
och sedelstocken skall vara, som
5 till 8, så skulle ju efter denna uppställning
proportionen blifva rubbad, och planen
förstörd, hvarigenom förmånerna af
Den 27 Jutii e. m. tSf
myntbestämningen p5 en gäng gingo förlo-»
rade, Ingen ting bevisar bättre, huru falsk
och origtig den antagna proportionen är*
pien också nödgas jag motarbeta allt, sorn
på minsta vis kan lägga hinder i vägen för
en så allmänt påkallad myntbestämning,
emedan vi derefter kunna återföra oss till
denna fråga, då den på ett annat sätt och
med andra resultat torde kunna utvecklas.
Jag har icke hört, att i Stockholm är
någon penningebrist, tvertom. Hvarföre
skall man då inrätta i Stockholm en TlandelslåneDiscont,
sorn det ej behöfver. I
landsorterne behöfvas penningarne bättre ,
och dit böra de föras genom kloka arran-*
gementer. Köpmännerne der hafva ej capitaler,
och kunna ej anskaffa dem. Oiu
t. en. en laddning kommer till Götheborg,
eller tilt någon annan ort, så börjas ge-*
nast utbjudningen. Varan måste säljas kanske
dagen derpå, och huru kan man då
vara belåten med att medelst correspondance
från Stockholm skaffa sig penningar.
Långt innan penningarne hinna ankomma,
måste varan vara försåld, och denna undsättningsanstalt
för handeln blifver i högsta
grad löjlig. Man har här mycket talat
om canaler och dervid äfven om Trollhätte
canal, men jag skulle önska, att man icke
nämnde Trollhätte canal i hop med de andre
canalerne. Friherre Cederström har sagt,
att den möjligen kan ramla, hvarigenom
138
Den 27 Ju 1 i i e. m.
dess adier blefvo af intet värde. Jag vågar
likväl försäkra, att den alldeles icke
ramlar, emedan den är sprängd genom berg;
så framt icke jordbäfning skulle inträffa;
och väl vore att Rikets Ständer icke bade
andra olyckor att motarbeta, medaiyvi bär
äro tillsamman. Trollhätte-actier böra få
belånas till deras fulla värde, emedan långifvaren
dervid ingen ting risquerar. Canalen
är byggd på enskild bekostnad, utan
något Statsanslag; den kan således icke jemföras
med de canaler, hvarpå Staten nedlagt
många Millioner, utan att Staten äger
minsta hopp om deras återfående. Jag anhåller,
att dessa anmärkningar må få åtfölja
återremissen.
Herr Rosenblad , Bernhard: Det börjar
nu blifva mörkt, jag skall derföre icke
vara vidlyftig. Jag får dessutom tillfälle,
att i Utskottet närmare utveckla mina tankar.
Jag vill blott erlägga den tacksamhet
jag är skyldig för det sätt, hvarpå Utskottets
bemödanden blifvit mottagne. En värd
Motionair, som med en särdeles blygsamhet
omtalat de bärliga frukter bans Motioner
ofördröjligen skulle burit, om de blifvit
antagna, får jag till svar å bans fördömelse
mot Utskottet, för det UtskoLtet
ej å dessa Motioner fästat det afseende lian
önskat, anföra , att Utskottet saknat förmågan
att uppfatta de förmodligen i dem inpehållna
ideer. Det är ej, såsom jag skulle
Den 27 Julii e. m.
önska, tryckfel, på sätt Friherre Gederström
trott, att uppsägningstiden för de upplånte
penningarne är 6 månader i stället för 6
veckor; det skall verkligen vara 6 månader.
Det andra misstag, Friherre Cederström
begått, är att han ansett Trollhätte
lottsedlar vara detsamma som Trollhätte
adier, Trollhätte lottsedlar äro StatsObligationer,
som löpa nied 12 procents ränta,
och ej få inlösas förr än 1849- Ett annat
misstag af samme värde Talare är, att han
anser RiksgäldsContoirets 5 procents-sedlar
vara detsamma som Bankens skuld. Visserligen
har RiksgäldsContoirets och Bankens
affairer varit sammanblandade; men
ännu hafva de icke kommit så långt i denna
sammanblandning, I afseende på canalactierne,
har jag ej delat Utskottets tanka,
och deltog ej heller i voteringen. Det vore
visserligen flere anmärkningar att upptaga,
men jag skall spara dem, till dess
ämnet förekommer i Utskottet.
Friherre Cederström: I afseende på
den siste Ledamotens anmärkning om mitt
yttrande angående RiksgäldsContoirets 5procents-sedlar,
får jag svara, att om den värde
Ledamoten behagat höra med uppmärksamhet,
skulle han funnit, att jag sade, att
de väl inlösas i RiksgäldsContoiret, men
att Banken åligger lemna medel till inlösen
af alla RiksgäldsContoirets sedlar, och således
den egentliga inlösningsskyldigheten.
Den 27 Julli e. m.
Ilerr von Hartmansdorff, August: Om
BancoUtskottet hade föreslagit, att Banken
först skulle upplåna sedlar mot 2 procents
ränta att betalas å vista, och sedan utlåna
samma sedlar på längre tid och med högre
ränta, så skulle BancoUtskottet ej hafva
gjort annat, än att föreslå utgifvandet
af nya Bancosedlar, löpande med 2 procents
ränta, ty följden kunde blifva, att
både den, som gifvit lånet åt Banken, och
den, sorn åter lånt penningar-j af Banken
på 6 månader, uttoge hvar sin summa i
silfver, så att om Banken hade t. ex. lånt
upp 20,000 R:dr betalbara å vista, och straxt
lant ut dem igen på 6 månader, finge
Banken ansvara för 4°>000 R;dr ; och hade
således i sjelfva verket ej gjort annat,
än utgifvit 20,000 R:dr nya sedlar utan någon
valuta. Följden deraf blifver åter, att
just när man ville hörja att låta Banken
göra reda för sig, sprängde man densamma.
Ett så äfventyriigt sätt att taga och
gifva lån, kunde ej Utskottet föreslå. Att
deremot upplåna penningar mot 3 procents
ränta och på 6 månaders uppsägning, samt
åter utlåna dem mot 6 procent på 1 till 4
månader, synes vara desto tjenligare, sorn
Banken derigenom lättar den allmänna rörelsen
och vinner sjelf, utan att äfventyra
vådan af en utelöpande dubbel sedelmassa
emot upplåningen. Att Banken, oaktadt den
låga räntan, icke skulle sakna tillgång på
upplåning, synes bevisas af förhållandet
Den 27 Julii e. m.
med RiksgäldsContoirets 3 procents-sedlar»
sedan sista Riksdag. Oaktadt de voro inlösbara
å vista, inkommo ganska få, förr
än man uppsade dem, och kungjorde, att de
ej längre löpte med ränta; och ändå äro
ännu icke alla uppvisade till inlösen. Af
detta förhållande tyckes det vara ådagalagdt,
att enskildtes cassabehållningar, hvilka de
gerna göra frugtbärande, äro så betydliga,
att om Bankens obligationer ställas på lämpliga
summor, och enär långifvare» kan säga
upp dem samma ögonblick han erhåller dem,
och följagleligen hafva sina penningar lyftbara
om 6 månader, skulle ganska säkert
de fleste vara dermed belåtna. Hvad utlåning
af ifrågavarande medel i Malmö och
Götheborgs Disconter beträffar, bör man
erindra sig, att om den skall ske derstädes,
måste äfven upplåning på samma ställe
öga rum, ty annars skulle DiscontContoiren
för hvarje lån, som begärdes, skrifva
och fråga, om penningar i Stockholm funnos,
och då kunde man lika så gerna bilskicka
sjelfva lånedocumenterne med samma
post. Att derstädes försöka Upplåning»
har Utskottet ansett förgäfves, emedan Ledamöter
både från Skånes och Götheborgs
Discont-områden vid flera tillfällen påstått,
att erforderliga penningar derstädes icke
finnas till den vanliga rörelsen, an mindre
till öfverlopps; och Utskottet har icke haft
någon anledning alt tvifla på dessa uppgifter.
En värd Éedamot har funnit det så
\/\1
Den 27 Julii e. tn.
lätt för BancoFullröägtige att fä veta, huru
affairerna stå för köpmän från Malmö eller
Götheborg, hvilka kunde vilja här begagna
den ifrågavarande utlåningen, att röan blott
behöfde gå upp på Stockholms Börs för att
ögonblickligen få veta sådant. Men inom
Utskottet har funnits köpman just från Stockholms
Börs, hvilka ej ansågo saken så lätt;
och det torde vara förlåtligt, om Utskottet
i allmänhet, och om jag enskildt, ännu
hyser mästa förtroendet till desse sakkunnige
män. Det har blifvit anmärkt och
tadladt» att Utskottet icke velat gifva Götha
canal-actier något belåningsvärde, fastän
man föreslagit, att, utom hypotheket af
dessa actier, äfven ställa tillräcklig borgen
för den lanta summan. Men 0111 Banken
således skulle grunda sin säkerhet icke på
de pantsatta actierne, utan på borgen, så
vet jag ej, hvartill räntan af actier skulle
tjena, om ej till att genom den inbillade
belåningsrätten åt desamma, gifva i annan
mans hand ett högre värde än det rätta,
eller att på sätt och vis förfalska dem, till
Canal-bolagets fördel. Jag anser sådant
vara så mycket olämpligare, som Banken
just nu, genom den tillämnade realisationen,
skulle börja med ett redbarare förhållande
i anseende till sina egna sedlar.
Herr Rosenblad: Friherre Cederström
har ej mindre orätt i förklaringen öfver
sitt yttrande, än han hade i sjelfva yltran
-
Deti 27 luli! e. m.
i43
det. Friherren har glömt, att det 1828 stadgades,
att RiksgäldsContoiret icke får utgifva
några nja Riksgäldssedlar annorlunda än
i samina mån RiksgäldsContoiret insatt penningar
i Rikets Ständers Bank. Jag glömde
förra gången jag hade ordet att upptaga
något, sorn Herr Hjerta yttrade om vexlar.
Herr Hjerta har förblandat assignatioilsrätten
med vefcelrätten, och jag skulle verkligen
önskat* att Herr Hjerta under Motionstiden
föreslagit rättighets beviljande att utställa
inrikes vexlar; att jag ej sjelf gjorde
det, härledde sig från min okunnighet, då
jag ej kände annat än att man kunde utgifva
sådane. Då Ufskottet njttjal ordet
inrikes vexel, så har Utskottet dermed förstått*
såsom det sjelf förklarat,invisningar för
förSålda Varor. Jag hade föreslagit, att utsträcka
denna utlåning till Götheborg; men
Herr von Hartmansdorff liar ganska riktigt
upplyst, att Handlande derifrån förklarat,
att genom upplåning af penningar derstädes
skulle capitalerna i orten minskas. Jag
hade dock trott, att utlåning der kunde äga
rum; men Utskottet har icke gillat det.
Herr von Qvantens farhåga är mycket oriktig,
att blott Stockholms Handelshus skulle
kunna begagna denna Discont, ty af egen
erfarenhet vet jag, att intet Handelshus i
de större Städerne finnes, som icke har
Commissionär i Stockholm. Då detta Hus
utfärdar för de varor det köper en invisning
på ett hus i Stockholm och samma
Den 27 Julii e. m.
lius accepterar invisningen och belånar den
i Disconten, så kan ganska väl denna lånerörelse
gå för sig, innan de af Herr von
Qvanten omtalta skeppsladdningar hinna anlända»
Herr
Hjerta: Jag befarar, att män alltför
litet betänkt det ämne, hvarom vi nu
tala, då man, såsom Herr von Hartmansdorff,
kan tro, att, om Banken upplåna?
medel mot invisningar att vid anfordran
betalas, och sedermera utlånar desse medel,
sådant kan hafva den följd , att ett dubbelt
antal sedlar utkommer i rörelsen. För
mig år det omöjligt att finna annat, än att
blott de medel i sedlar utgå, sorn för invisningarne
blifvit upplånte. För öfrigt har
Herr von Hartmansdorff sjelf ganska fullkomligt
vederlagt sin yttrade farhåga för
att lemna Banken den ifrågavarande upplåiiingsrätten
mot invisningar, då Herr von
Hartmansdorff uppgifvit, att RiksgäldsContoirets
utelöpande treprocents-obligationer
Varit sä begärliga, att Contoiret icke är i
stånd att få losa in dem. Det ar derföre
icke någon fara i att medgifva Banken denna
Upplåningsrätt, helst ett maximum för
upplåningen är föreskrifven, och öfrige försigtighetsmått
blifva iakttagne.
Herr Rosenblad har mot min anmärkning,
rörande vexelrätt för invisningarne
ier
-
Den 27 Julli e. m.
»45
erindrat, att jag icke skall hafva väckt någort
Motion i ämnet. Jag har likväl gjort det
både vid denna och förra Riksdagen. Då
yrkade jag nemligen, att vexelrätt skulle
lemnäs inrikes invisningar, och nu har jag
förnyat samma Motion dymedelst, att jag
föreslagit, att Rikets Ständer skulle förnya
deras underdåniga Skrifvelse 1823. Gifvet
är dock, att det bör vara någon skillnad
mellan vexelrätt för inhemska invisningar
och för de utländska, i anseende till olika
utsökningssätt. I öfverensstämmelse härmed
blef också vid i8a3 års Riksdag ett
förslag till Vexellag utarbetadt, som i godhet
kunde jern föras med den Franska; och
det hade varit önskligt, att Kongl. Majrts
sanction derå icke blifvit vägrad.
Sluteligen får jag tillägga, att om det,
såsom Herr Rosenblad yttrat, är ett tryckfel
i Betänkandet, att Bankens obligationer
som fingo belånas, skulle vara ställde på
6 veckors uppsägning, så måste jag med
Friherre Cederström bestrida en sådan låneanstalt,
såsom alldeles obehörig. Äro obligationerne
ställde på betalning vid anfordran,
så är det klart, att någon belåning
deraf icke kan komma i fråga.
Herr von Qvanten: Jag får tacka Herr
Rosenblad för den tillrättavisning han velat
gifva mig i anledning af mitt yttrande?
men jag måste tillika förklara, det jag haij
5 Ii. io
146
Den 37 Julii e. m.
de väntat, att han stödt sig på något slags
hevis; hvilket alldeles uteblifvit. Så länge
detta ej skett, torde det vara förlåtligt, att
jag ej finner mig öfvertygad om riktigheten
af dess åsigter. Herr Rosenblad torde
medgifva, att i Riket finnas en mängd köpmän,
som icke hafva sådane relationer i
Hufvudstaden, som han omtalat, ja som i
Hufvudstaden icke äro kände hvarken till
person, utseende eller besuttenhet, och som
likväl kunna prestera fullkomlig säkerhet.
Dertill kommer äfven den omständighet att,
för att från Småstäderne cornunicera med
Hufvudstaden, fordras tid, ja till och med,
om man till köpmans-cörrespondencen kunde
nyttja foglar. Då sådane handelsaffairer
icke tåla något uppskof, huru kunna väl då
dessa inrättningar gagna landsorters köpman.
Eller kan man väl föreställa sig, att
om eri Skeppare med sin last ankommer till
Ystad eller Landskrona, han der skall ligga
qvar, och icke försälja sin vara, innan
svar hintler ankomma från Stockholm, att
han för sin last kan erhålla penningar; —
nej Skepparen seglar med sin last till annai!
ort, i hopp alt träffa mera contanta
köpare. Skulle sålunda all Sveriges handel
blifva fotad på så aflägsna tillgångar, fruktår
jag det vara ett säkert sätt, att upplösa
all haridel; både ut- och inländsk.
Herr von Hartmansdorff: För att närmare
förklara mitt yttrande om Bankens
I
Den 37 J*lii e. m.
*47
påkänning genom det föreslagna lånesättet,
vill jag anföra ett exempel. Om A lånar
Banken 20,000 R:dr mot Bankens obligationer
löpande med 2 procents ränta, och förfallne
till betalning å vista, och Banken lånar
ut de erhållna 20,000 R:dr till B på
4 månader, så kan A dagen derpå begära
obligationernes inlösande i Banken utan att
Banken får infria dem med B:s obligation,
Utan med silfver; och B kan på samma gång
inställa sig med de af Banken lånta 20,000
R:dr, och äfven för dem begära silfver, ehuru
Banken ej förrän om 4 månader kan af
B återfordra sina penningar. I stället för
20,000 R:dr, som Banken lånade, är han utsatt
för infriandet af 4o>ö°o R:dr sedlar,
med silfver. Tänker man sig detta förhållande
i Stort, så mäste Banken sprängas
och realisationen gå under. *■— Hvad åter
angår Herr Hjertås klagan, att BaticoUtskottet
icke Utlåtit sig öfver hans Motion om
Vexelrätt för in visningar; så får jag upplysa,
att denna fråga redan förevarit hos sammansatta
Lag- och Banco-Utskotten, som
dervid tillstyrkt för invisningar samma rätt,
sorn enskildte reverser hafva.
Herr Rosenblad: Jag är sanningen skyldig
att vitsorda, det Herr von Hartmansdorffs
anmärkning är ett misstag. — Äfven
Herr Hjerta tror jag hafva misstagit sig i
hvad han yttrat om vexelrätt för invisnin35
H. 10*
i48
Dea 37 Julii e. ra.
gar; ty han har talat om det slags assignationer,
som ej är i fråga, och icke skiljt
mellan anvisningar å vista och assignationer
att betalas på tid. För de förre föreslogs
visserligen vexelrätt, så att de fingo
egenskapen af mynt, emedan vexelrätten aldrig
kunde förloras, enär Acceptariten måste
betala dem när som helst, vid anfordran.
Assignalioner ställde på tid deremot
skola betalas på en viss tidpunkt; och om
ej innehäfraren då gör sin rätt gällande,
förlorar han anspråket på betalning. I främmande
länder, som jag känner, har man inrikes
vexlar på tid; till exempel: i Berlin
på Breslau, i Paris på Bordeaux och Lyon,
och så vidare.
Herr Hjerta: Ännu en gång får jag förklara,
att jag aldrig kan blifva af Herr von
Hartmansdorff öfverbevist, att om Banken
upplånar penningar mot obligationer och utlånar
desse medel, en större massa sedlar
derigenom utgifves, än hvad som motsvarar
obligationerne och derföre inflntit. —■
Hvad åter Herr Rosenblads anmärkning angår;
så får jag erindra, att i den Lag Rikets
Ständer i8a3 föreslogo för assignationer,
står icke allenast taladt om assignationer
å vista, utan äfven om assignalioner på
sikt, och det är detsamma som vexlar. —
Slutligen får jag tillägga den påminnelse,
att Utskottet icke alls upptagit och utlåtit
sig öfver mitt förslag om årscredit, som jag
Den 27 Ju 1 i i e. rn.
*4g
anser vara af mycken nytta, i synnerhet
för de större Possessionaten^; och jag anhåller
derföre, alt Utskottet måtte derå fästa
något afseende.
Herr Rosenblad: För att uttrycka min
mening såsom Ledamot i BancoUtskottet,
och på det att den ej inå missförstås, enär
jag vid beslutets fattande i Utskottet varit
frånvarande, får jag nämna 2:ne förslag i
afseendé på fastighets-creditens understödjande,
som jag anser vara antagliga. Det
ena och kraftigaste medlet för nu gäldbundne
fastighetsegare vore, att låta Banken i
naturlig ordning träda emelian gäldenärerne
och cassorne, genom tillåtelse för desse
alt på Banken öfverlåta sina i fastigheter
intecknade fordringar mot beständiga räntor
till lika belopp med den behållna inkomst
de af dessa fordringar hamia, hvarefter
Banken skulle för gäldenärerne underlätta
en successiv afbetalning af skuldcapitalet.
Detta förslag finnes ytterligare utveckladt
i en af mig af trycket utgifven skrift.
Det andra förslaget, som för det första har
företrädet, att genast inskaffa verkliga capitaler
i Riket, för att göras fruktbärande i
dess näringar, är att låta Banken upptaga
utrikes lån, ställda på en amortering af20,
3o å 4° år, och som åter utlemnades mot
inteckningar i fastigheter mot inbetalning
under alldeles lika vilkor, Härtill fordras
likväl, att realisationen först går i fullbordan.
i5o
Den 27 lulli e. m.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Vi hafva af den siste värde Talaren hört
3 förslag att upphjelpa fastighetscrediten
och nedsätta räntornej men han har sjelf
medgifvit, att det sednare förslagets verkställbarhet
fordrar såsom vilkor en föregången
realisation. Detta bevisar angelägenheten
af, att Finance-regleringen först afgöres,
innan frågan om Bankens lånerörelse
förekommer till pröfning, Den sednare har
ett oskiljaktigt sammanhang med den förra;
och jag yrkar derföre ytterligare, att
frågan om realisation ipåtte föregå den ont
Bankens lånerörelse.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMar skalken framställd
proposition, blef BancoUtskottets ifrågavarande
Betänkande, i anledning af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteradt.
Vid förnyad föredragning bifölls BancoUtskottets,
den 7 dennes under N:o 55 afgifne,
och den 16 derpåföljde f. m. på bordet
lagde, Betänkande, med anledning af
väckt Motion i fråga om DiariiUtdrag från
Domhafvande öfver alla vederhäftighets-betyg,
som af dem meddelas för lånsökande
och löftesmän i BancoDisconten.
Till pröfning företogs BancoUtskottets
den 7 deqnes under N:o 56 afgifne, samt
Den 27 Julii e. ra.
den 16 derpåföljde f. m. på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckt Motion
om belåning af Kobolt i Rikets Ständers
Bank.
Friherre Cederström} Jacob: Då Kobolt
är en bland de exportabla effecter,
hvilkas belånande i Banken bör kunna få
äga rum, och det icke är svårt att erhålla
de erforderliga cont^ollerne i detta afseende;
så anhåller jag, att detta Betänkande
måtte återremitteras, på det frågan måtte
behandlas i sammanhang med den om exportable
producters belåning i allmänhet.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag vill ej sätta
mig emot den af Friherre Cederström yrkade
återremiss af detta Betänkande, enär
det verkligen är skäl, att ämnet behandlas
i sammanhang med den allmänna frågan
om rättighet att i Banken beläna exportable
effecter, men jag begagnar tillfället att
yttra, det jag anser otjenligt, att bestämma
normen för en sådan lånerörelse från den
ena Riksdagen till den andra, och tror det
böra öfverlemnas till BancoFullmägtiges bestämmande
för hvarje halft år. Om så sker
i afseende på belåning af Kobolt, kan Banken
aldrig derigenom blottställas för någon
förlust i följd af varans minskade afsättlighet
och pris.
Friherre Cederström: Jag har, såsom
allmän grundsats för lån på varor, yrkat,
Den 37 Juli i e. m.
att BancoSlyrelsen skulle bestämma varans
helåningsvärde minst 2 gångor om året.
Detta värde kan ej bestämmas af Rikets
Ständer, som komma tillsammans blott hvart
femte år, ty varans saluvärde i den stund,
belåning sökes måste tagas till norm. Då
jag således ej kan gilla Utskottets skäl att
afstyrka lånerätt för Kobolt, anhåller jag
pm återremiss äfven af detta Betänkande.
Herr von Qvanten, Carl: Jag bar begärt
ordet blott för att yttra, att, enligt de
underrättelser jag erhållit om Kobolt-närimgen,
är den nu mera ganska osäker; roan
bar sagt mig, alt vi redan tillverkat tillräckligt
för hela Europas behof under flera
år, ty åtgången lärer vara obetydlig. Jag
bar velat nämna detta, på det Utskottet
derå må fästa nödig uppmärksamhet, i
händelse förhållandet verkligen skulle vara
sådant.
Herr Tham, TYolrath: I anledning af
Herr von Qvantens underrättelse, att hela
Europas behof af Kobolt skall vara fylldt,
torde det tillåtas mig meddela den upplysning,
att 2:ne Engelsmän för närvarande
uppehålla sig bär i Stockholm, för att för
flere år afsluta contract om Kobolt, hvilka
jag med säkerhet tror till en del redan vara
uppgjorde.
Herr von Hartmansdorff', August: De
underrättelser Herr von Qvanten haft om
JDen 27 Julii e. m.
i53
Kobolt-näringen öfverensstämma fullkomligt
med dem Utskottet inhämtat. Det är ock
allmänt bekant, att denna näring under de
sednare åren varit mycket vacklande, och
att personer, som deri nedlagt sin förmögenhet,
tillsatt densamma. En lånerätt på
Kobolt skulle således blott bidraga, att något
längre uppehålla dessa personer, men
Banken skulle slutligen få dela förlusten.
Jag tillstyrker derföre bifall å Betänkandet.
Herr Munck af Rosensköld_, Eberhard:
Som det förhållande, hvarpå Ridderskapet
och Adeln skall grunda sitt nu ifrågavarande
beslut, är olika uppgifvit af flere värde
Ledamöter, och Herr Thams uppgift synes
ådagalägga, att Kobolt-tillverkningen för tjenar
att uppmuntras och understödjas, hemställer
jag, om det icke är säkrast, att återremittera
Betänkandet, för alt inhämta bestämdare
underrättelse.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg BancoUlskoltets förevarande
Betänkande böra, på grund af
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras,
Ropades starka Ja, jemte några Nej,
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröslat Nej,
»54 Den 27 Julii e. m.
Propositionen blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Upplästes Välloflige Borgare-Ståndets
ProtocollsUtdrag af den 3 dennes, innehållande
att Ståndet afslagit Allmänna Besvärsoch
EkonomiUtskottets Betänkande N:o 57
och Utlåtande N^o 137, angående väckt fråga
om förnyandet af Rikets Ständers underdåniga
anhållan, att de ekonomiska författningar,
som blifva utfärdade, först efter
en viss tid måtte sättas i verkställighet;
samt beslutat, alt i underdånighet förnya
den i Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
af den 12 Julii 1823 hos Kongl. Maj:t
gjorde anhållan, att de ekonomiska författningar,
som blifva utfärdade, först efter en
viss tid måtte sättas i verkställighet; uti
hvilket Borgare-Ståndets beslut de öfrige
BiksStånden blifvit inbjudne att sig med
BorgareStåndet förena.
Lades på bordet.
Upplästes följande från Bevillningssamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
inkomna Betänkanden:
Af den 17 sistlidne Junii:
N:o 10. Angående väckt Motion om
fördelning af Stämmoböter.
Den i] J u 1 i i e. m.
i55
Af den 7 dennes:
N:o 11. Angående väckte Motioner om
förbud emot nyttjandet af utländska Faa
briksvaror rn. m.
%
Af den 14 dennes;
N:o 12. Angående dels inrättande af
Porto Franco på Gottland, och dels väckt fråga
om Nederlagsrättigbet för Staden Wisby.
N:o i3. Angående yrkadt förbud emot
införsel af utländska Fabriksvaror m. m
N:o
14. Angående dels begärd Nederlagsfrihet
för Städerne Gefle, Malmö, Hernösand
, Ystad, Helsingborg, Calmar och Christianstad,
och dels framställning, att antingen
Författningarne rörande creditupplag
måtte förändras, eller Staden Norrköp
j>ing äfven erhålla Nederlagsrättighet.
Lades på bordet,
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åt->
skiljdes klockan en qvart till 10 om afa
tonen,
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim,
156
Den 3o Julii f. m.
Thorsdagen den 3o Julii i8ag.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
Öppnades Herrar Electorers Lista till
val af’ en Ledamot uti BancoUtskottet efter
N:o 1602, Herr Kunckel, Gustaf Henrik,
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 13^2. Herr Silfverstråle, Gustaf.
Föredrogs ånyo och remitterades till
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
Kongl. Maj;ts den 18 dennes
till Rikets Ständer aflåtne, och d. 27 derpåföljde
f. m. på bordet lagde, Nådiga Skrifvelse,
angående Directionens för Dykerioch
BergningsCompagniet uppgifne vilkor för
vidare fortsättning af dess befattning med
Dykeri- och Bergningsanstalterne i Riket.
Vid förnyad föredragning af Kongl.
Ma j:ls den 2Ö dennes aflåtne, och den 27
derpåföljde f. ni. på bordet lagde, Nådiga
Skrifvelse lill Rikets Ständer, angående utsigterne
for innevarande års skörd; blef
densamma lagd lill Handlingarne.
Ånyo föredrogs RiddarhusUtskottets d.
6 sistlidne Junii afgifne, och d. 22 i sam
-
Ben 3o Julii f. m.
ma månad e. m. på bordet lagde, Memorial,
innefattande Utlåtande öfver gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldle
förslag till förnyad Riddarhusordning;
och skulle berörde Memorial uppå
begäran af Herr Tham, Wolrath, och
Grefve Posse, Arvid, ytterligare hvila på
bordet..
Företogs till pröfning BnncoUtskottets
den 7 dennes under N:o 58 afgifne, samt
den, 16 derpåföljde f. m. på bordet lagde,
Betänkande, i anledning af väckt Motion,
angående Assurancer på Lif och derå grundad
belåning i Rikets Ständers Bank.
Herr Rosenqvist, Predrik Leonhard,
uppläste följande:
Om det å ena sidan fägnar mig, att
BancoUtskottet ansett den föreslagne lånerörelsen
kunna gå för sig, och på det hela
tilläfventyrs lemna en skälig vinst, så
beklagar jag å den andra sidan, att Utskottet
ej velat tillstyrka, att Banken må
erhålla denna vinst. Jag vill göra Utskottet
fullkomlig rättvisa, och till och med
medgifva, att Utskottets farhåga för allt
nytt, som möjligen skulle kunna bereda förlust
för Banken, är högst prisvärd. Äfvensom
jag måste göra rättvisa åt Utskottets
hesiterande för anslagssummans storlek.
Min skyldighet är att utveckla mina
Den 3o Julii f. ttn
åsigter uti ett ämne, sorn jag icke kan tillräkna
mig annorlunda, än som Motionär
af förfaltarnes lill den tryckta Och bifogade
skriften, ovanlig hjelp vid den allmänna
penningeförlägenheten och creditbristen,
till behjertande vid närvarande Riksmöte,
framställde tankar, hvilka jag ansett så förtjenslfulla,
att jag ej kunnat neka honom,
såsom icke Representant, att till Rikets
Ständer dem frambära. Om jag kunnat inse
någon möjlighet, hvarigenom Banken
skulle kunna förlora på den föreslagne låneanstalten,
bade jag visserligen icke väckt
Motionen; men då jag är öfvertygad om
motsatsen, och att både Bankens och enskilde
medborgares fördel derigenom kan
beredas, så ansåg jag saken böra blifva ett
öfverläggningsämne.
Meningen är icke, att Banken skall
lemna större lån, än den panlförskrifne Fastigheten
enligt Bancovärdering är värd;
hvarvid som ytterligare säkerhet deponeras
den erhållne AssurancePolicen på låntagarens
lif, äfvensom borgen för Assurancepremiernes
ordentliga erläggande; och då
således, efter all beräkning, ingen förlust
för Banken synes möjlig, så tror jag att*
då Nationen garantCratBaliken, hvarje Svensk
medborgare äfven har pretention, att derutur
få emot full säkerhet erhålla lånebiträde.
Det förefaller mig således, sorn skulle
Den 3o Juiri f. ra.
Utskottet icke riktigt uppfattat rätta meningen
af förslaget, då Utskottet yttrat,
”att det vore en äfventyrlig speculation
att pä Assurancer å lif meddela tån;’*
ty likasom jag med Utskottet delar denna
tanka, likaså bestämdt motsäger jag, det någonsin
fråga varit att endast på lifsassurance
låna utur Banken > men då fullkomlig
säkerhet derjemte lemnades uti fast egendom,
finnér jag icke, att det för Bankett
kunde vara äfventyrlig^
Summan, sorn är förfeslagen från 3
till 5 Millioner, må gerna förminskas till
5oo,ooo R:dr B:co, sorn, i händelse Banken
skulle finna fördel af låneinräftttingen»
kunde successive ökas; och jag hade visst
kunnat genast föreslå densamma till blott
några hundradetusen R:dr; men under Motionstiden
hörde man aldrig mindre tilltagas
än Milliontals, och derföre gjorde jag så med.
Sedan jag likväl nu temmeligen tydligt
visat, att åtminstone ingen förlustimen
väl vinst, bör blifva att påräkna om förslaget
vinner bifall, så betviflar jag icke,
att ju Utskottet, i händelse återremiss beslutas
s frånträder sitt ifrågavarande Betänkande.
Friherre Cederström j Jacob: Då man
i allmänhet erkänner, att det icke mera
här, än på andra ställen, bör tillhöra Bankens
functioner, att meddela lån på Fa
-
Den 3o juli i f. m.
slighet och längre tiel, lärer all fråga om
återremiss böra förfalla, och Utskottets Betänkande
bifallas, hvarå jag således begär
proposition,
Herr Rosenbladj Bernhard: Inför ett
så upplyst Stånd, som Ridderskapet och
Adeln, anser jag öfverflödigt att yttra något
annat, än att begära proposition till
bifall af Betänkandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid BancoUtskottets förevarande
Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall af berörde Betänkande,
hvilken proposition med Ja besvarades.
Ånyo föredrogs BancoUtskottets den 7
dennes under N:o 5p afgifne, och den 16
derpåföljde f. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af väckte Motioner om
invexling, emottagande och förvar, af Silfver
och Guld, äfven vid ProvinceLåneContoret
i Götheborg.
Friherre Cederström, Jacob: Då jag
icke kan förena BancoUtskottets afstyrkan
de
-
D e 11 3o Juiii f. m.
de af de ifrågavarande Motionerna med omsorgen
att öka Bankens reela fond, och att
tillika gå landsoi ternus önskningar till mötes,
alt få utbyta sitt öfverflödigt! silfver
mot sedlar, nödgas jag begära återremiss af
Betänkandet. Utskottet har, såsom skäl
för afstyrkandet, uppgifvit, att i Götheborg
ej finnes någon allmän anstalt för proberande
af omyntadt guld och silfver. Jag
förmodar likväl, att Götheborg, lika litet
som andra Städer, saknar Controlleringsanstalter.
Om således silfret nedsmältes
i planisar och controlleras, lärer Bankens
säkerhet våra tillräcklig. Hvad åter
beträffar det andra af Utskottet uppgifna
skäl, att nemligen förvaringsrum skulle
saknas, så finner jag detta skäl vara allt
för litet betänkt; ty si lfret kan kostnadsfritt
förvaras i LandlRänteriet, och transportkostnaden
skulle blifva ganska obetydlig,
om det successive under portofrihet
liitsändes med posten. Men om Rikets Ständer
ej vilja bifalla denna portofrihet, bör
för det aflefvererade silfrct ej större betalning
erhållas, än med afdrag af frakt och
assurance. Detta skulle göra några få skilling
a r på hvarje mark silfver, och således
ändock lemna tillfälle för speculationen.
Banken förlorar intet, men ett billigt afseende
på det enskildta interesset vore härigenom
bevaradt. Den utväg jag nu föreslagit,
iakttages för närvarande i afseende
35 H. ii
162
Den 3o Julii f. ra.
på de så kallade silfverlånen; den årliga
afbetalninger i silfver får af låntagarne nedsättas
i LandtRänterierna, och jag ser intet
hinder för samma åtgärd uti invexlingsväg.
På dessa skäl anhåller jag om ålerremiss
af Betänkandet.
Herr Rosenblad, Bernhard: De ifrågavarande
Motionerna hafva åsyftat emottagande
vid LåneContoren af utifrån införskrifvet
silfver, men detta går ej an, emedan
de utländska controllerna icke befinnas
alldeles säkra. Det har stundom, och
till och med ej sällan, inträffat, att de inkomna
posterne vid undersökning på myntet
icke öfverensstämdt med betygen. Då
nu i Landsorterne ej finnes tillfälle till en
noggran probering af sådant silfver, och
Banken således genom förslaget skulle kunna
lida betydliga förluster, har Utskottet ej
kunnat tillstyrka detsamma. Men vill man
deremot endaståsyftaemottagand et af Svensk t
controlleradt sitfver, såsom Friherre Cederström
synes hafva antyd t, har jag för min
del ingenting deremot. En annan serskild
Motion är väckt om emottagande på de
Södra Orterna af utländska säkra myntsorter,
och densamma har af FinanceBeredningen
blifvit tillstyrkt. Förslaget har väl
af de sammansatte Utskotten blifvit återskickadt
till FinanceBeredningen, meu denna
är nu sysselsatt med uppgörandet af en
Tariff för invexlingen af sådana myntsor
-
Den 3o Ju 1 i i f. m.
i63
ter, hvilken Tariff upptager så väl inre finheten,
som viglen af hvarje myntsort, och
med hvars tillhjelp man således efter pregeln
kan hedömma hvarje styckes äkthet.
På grund häraf har FinanceBeredningen
ansett sig åter höra tillstyrka Motionen,
hvilken, enligt hvad jag serskildt känner,
i synnerhet skulle medföra nytta på
de södra Orterne, som stå i närmare Beröring
med närgränsande Länder. Så vida
således den nu ifrågarande Motionen
inskränker sig till fråga om Svenskt controlleradt
silfver, har jag ingenting deremot,
men ändamålet kan då vinnas ulan
ålerremiss. I annan händelse åter tillstyrker
jag bifall till Betänkandet, och jag gör
det så mycket häldre, som Utskottet i alla
fall utan återremiss får titlfälle att tillstyrka
emottagande vid LåneConloren af Svenskt
controlleradt silfver.
Friherre Cederström: Jag vill ej förmoda
, alt Utskottet, i händelse dess här
gjorda afstyrkande af Rikets Ständer bifalles,
sedermera inkommer med något nytt
Betänkande, hvari Utskottet tillstyrker,
hvad Rikets Ständer afstyrkt. Ilvad de utländska
controllernes osäkerhet beträffar,
så har jag ej tillstyrkt silfrets emottagande
under sådan controll. Men intet hinder möter,
att öfver allt, der guldsmed finnes,
35 H. ii*
i64
'Den 3o Julii f. m.
låta nedsmälta silfret i plantsar och förse
det med Svenskt controll. Således, ehvad
silfret primitift är utländskt eller Svenskt,
hvilket sednare lärer vara ganska obetydligt,
hör det kunna användas till mynt,
och så snart det blifvit nedsrnäldt till plantsar,
samt försedt med Svensk controllstämpel,
kunna för Bankens räkning emollagas,
så väl i landsorterna, som här.
Grefve von Rosen j Axel: Jag förenar
mig med Friherre Cederström, och får tillägga,
att BancoUtskottets skäl, det i Götheborgs
Stad icke funnes någon person ,
autoriserad att utfärda sådana bevis öfver
halten af guld och silfver, hvilka vid Kongl.
Myntet härstädes kunna utan förnyad undersökning
antagas och gälla, synes lätt vederlagdt
genom anskaffandet af en sådan
aulhorisation för behörig person. Hvad Utskottet
åter anfört om saknaden af förvaringsrum,
tjenliga till upplag och säker vård
af ädla metaller, så är det tydligt, att anskaffandet
af sådana förvaringsrum blifvit
en följd af bifall till Motionen.
Herr Rosenblad: Jag får åter erindra,
att för gulds och silfvers proberande
erfordras icke allenast vettenskaplig bildning,
utan äfven embetsmanna-ansvarighet;
och jag hemställer, om det vore lämpligt
uppdraga en sådan befattning åt en guldsmed,
sorn sjelf är underkastad controll öf
-
Den 3o J u 1 i i f. m.
i65
ver sin behandling med guld Och silfver,
och hvars egen rörelse kan komma i collision
med proberings-befattningen. Det är
af vigt, att alla tjenstemannavärf ulöfvas
under uppsigt af förmän; och jag uppmanar
dem, sorn önska Motionens antagande,
att visa, huru detta skall till vägabringas,
om åtgärden öfverlemnas åt enskild man.
Jag underställer äfven, otn Banken bar
rättighet alt åt enskild man anförtro en
befattning, hvarpå Banken kan lida förluster.
I öfrigt vill jag ej motsätta mig återremissen.
Herr Munck af Rosensköld _, Eberhard:
I det hela är jag af samma mening som Friherre
Cederström och Grefve von Rosen,
samt önskar återremiss på de af dem anförda
skäl, men det sker äfven med afseende
å Herr Rosenblads medgifvande, alt
emottagande af utländska säkra myntsorter
skulle isynnerhet medföra nytta på de södra
orterna, som stå i närmare beröring
med nästgränsande utrikes länder.
Grefve von Rosen: Jag måste säga ,
att jag ej känner de aparater, som erfordras
till conlrollerande af guld och silfver,
men jag tror, att de icke äro af annan beskaffenhet,
än att de kunna anskaffas i Götheborg,
och att anstalten skulle medföra
fördel äfven för Banken. Jag säger ej, att
den period skall inträffa, som ägt rum,
i66
Den 3o J u I i i f. ra.
men jag påminner mig åren 1810, 1811
och 1812, då Millioner i silfver hvarje månad
öfversändes från Ryssland genom Götheborg
till England. Det hade tvifvelsutan
varit bra, om vi då på stället kunnat
invexla silfver. Jag skulle tro, att Kongl.
- Maj:t ej nekar sin sanction, om det beslutas,
att silfret skall nedsättas i LandtRänteriet.
Jag fortfar, att tillstyrka återremiss af Betänkandet.
Friherre Cederström: Jag trodde, att
ordningen för Svenska ControllVerket i allmänhet
skulle vara mera känd, än att denna
discussion kunde blifva så vidlyftig.
Det är emedlertid föreskrifvit, att, så snart
guld- eller silfverarhetet icke är philigrams,
skall en spån deraf tagas och insändas till
ControllVerket, hvilket undersöker guldets
eller silfrets halt. Instämmer den ej med
uppgiften, så drabbar guldsmeden ett ganska
drygt ansvar. Det är således ganska
visst, att controllen utöfvas lika säkert i
landsorten, som här i Stockholm.
Herrton HartmansdorffAugust: Det
skulle möjligen kunna hända, att de åtgärder,
som nu föreslås för att få silfver invexladt
vid LåneContoiren i Götheborg och
Malmö, blifva toma bokstäfver, utan all
betydelse, emedan den vanliga uppgiften
är, att hvarken penningar eller metaller
finnas i landsorternej men äfven örn man
Den 3o Julii f. m.
167
antager att allmänna rösten i detta fall icke
uttryckte det rätta förhållandet, så torde
man ändock behöfva eftertänka, örn förslaget
är påk a lin d t af någon möjlig nytta eller
nödvändighet? Då det allmänneligen påstås,
att Stockholm slukar alla landets capitaler
och redbarheter; då BancoStyrelsen
torde kunna upplysa, alt vexling af silfver,
utan förskott, det oaktadt varit obetydlig
härstädes, så hemställer jag om det är troligt,
att någon fördeiagtigare slutföljd skulle
vara att i landsorterna förvänta. Om invexlingsanstalten
således icke är behöflig,
anser jag den icke heller medföra någon
mot kostnaden och äfventyret svarande nytta.
Med Herr Rosenblad delar jag deremot
den öfvertygelse, att Banken icke kan åt
någon enskild Borgare uppdraga en befattning,
af hvars felagtiga utöfning Banken
kunde komma att vidkännas förluster. Det
är ej nog alt vara Guldsmeds-mästare för
att å Bankens vägnar emottaga silfver; alldenstund
denna emottagning, om den skall
inbringa betydliga myckenheter, ej kan inskränka
sig till gammalt controlleradt silfver,
utan måste derjemte omfatta andra länders
tillverkningar, mynt och plantsar, hvilkas
halt och förhållanden till vårt mynt
fordra en myntproberares kunskaper att utröna.
Hvad plantsarne serskildt beträffar;
så är det mycket vigare för Banken, att hädanefter
såsom hittills, öfverenskomma med
vederbörande köpmän om silfrets kostnads
-
j 63
Den 3o Julii f. m.
fria levererande i Banken, än att foga anstalt
om dess förvarande i Götheborg, och
hittransporterande på Bankens äfventyr m.
fl. små och onödiga, men likväl besvärliga,
åtgärder. Otn återremiss kommer att
äga rum, och i fall man skulle finna lämpligt
alt i LandtRänterierne deponera silfver
för Bankens räkning, torde jag få fästa Utskottets
uppmärksamhet på nödvändigheten,
alt för detta silfver anskaffa serskild borgens-säkerhet,
sedan man af erfarenheten
och de afskrifningar, som för närvarande
begäras, funnit, att den gemensamma ansvarigheten
af de Embetsman, som utgöra
Konungens Befallningshafvande, icke varit
tillräcklig att betrygga andra allmänna medel,
som redan stå under deras vård.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Till
upplysning ber jag få meddela, alt ända
ifrån år 1816 lili och med år 1828 var
stadgadt, att åtskillige lästeafgifter borde
erläggas i silfver. Dermed tillgick så, att
Tullkamrarne förständigades låta profva silfrets
halt af ControllContoirets på stället varande
ombud, till egen och betalandes efterrättelse,
hvarefter silfret borde deponeras
i vederbörande LandtRänteri för TuIIVerkets
räkning. Under hela denna tid
tillgick härmed mycket ordentligt. När
silfverposten icke var stor, uppsändes den
med resande. Var den åter af större beskaffenhet,
anmodades Landshöfdingarne att
Den 3o Julii f. m.
hitsända densamma med tillfälliga Kronotransporter,
hvilkas kostnad deraf icke serdeles
förökades. Blott en gång befanns en
silfverpost underhaltig vid proberingen i
myntet. Följden blef, att skillnaden i det
värde silfret borde hafva emot hvad det
innehade, erlades frivilligt af den, som i
Götheborg profvat och attesterat si 1 frets
halt. Tullverket led aldrig den minsta
förlust i detta afseende.
Grefve von Rosen: .Tåg vill icke upptaga
tiden vidare, ulan blott upplysa, att
utom det i Götheborg finnes en ganska kunnig
Guldsmed, har nu nyligen der etablerat
sig en utmärkt skicklig Technicus vid namn
Palmstedt, åt hvilken myntproberingen allt
för gerna med säkerhet kan uppdragas.
Herr Munck af Rosensköld: Utom
Svenskt controlleradt silfver borde äfven
vissa allmänt kända utländska myntsorter,
såsom Spanska Piastrar, Danska SpecieRiksdalrar
och Holländska Ducater, få emoltagas
i LåneContoiren. För öfrigt vill jag
blott nämna, att det icke var länge sedan
man i Götheborg kunde köpa goda vexlar
för 117 å 118 sk., då BancoFullmägtige här
till och med mot förskott uppköpte silfver
efter 128 sk. cours. Således är hela uppköpsanstalten
ofullkomlig, om icke LåneContoiren
i Götheborg och Malmö äfven
berättigas, att emottaga silfver. Om också
170
Den 00 Julii f. m.
man i LåneContoiren erhölle silfret för några
skillingar mindre, än Herrar BancoFulImägtige
gifva, vore det, om ock obehagligt
för deni, likväl en vinst för Banken
och det allmänna. Här har blifvit sagdt,
att allmänna rösten klagar, att silfver icke
finnes i landsorterne. Äfven jag har en ej
så obetydlig tid vistats i landsorterne, men
aldrig bort detta påstående. Deremot har
jag både hört och sett, att på auctioner, i
synnerhet utmätnings-auctioner, sålts silfver
mycket under gällande cours, och det
af BancoFullmägtige för uppköp och utvexling
af silfver stadgade pris. Af dessa och
flera af andra Talare framstälda skäl, kan
jag ej afstå från min begäran om återremiss,
och, i fall den icke bifalles, nödgas
jag anhålla om votering.
Friherre Cederström: Endast i afseende
på hvad Herr Munck af Rosensköld anfört
om utländska myntsorters emottagande
i Banken och LåneContoiren, anhåller
jag att få upplysa, det jag, som Ledamot
i BancoUtskottet vid 1809 års Riksdag, hade
tillfälle se Americanska Piastrar, hvilka
hade en förträfflig utvärtes, men en dålig
inre, beskaffenhet. Då det är möjligt, att
fabriksmässigt göra falskt mynt, så väl, att
det ej från rigtigt kan skiljas, bör utländskt
myntadt silfver ej få emoltagas förr, än det
blifvit nedsmäldt i plantsar och controlleradt.
Den 3o Julii f. m.
171
Herr Manck af Rosensköld: Till förekommande
af den olägenhet Friherre Cederström
befarat af falskt utländskt mynt,
behöfves väl icke serdeles vidlyftiga utvägar.
livar och en Guldsmed är i stånd,
ätt pröfva delta. För öfrigt är det ju en
möjlighet, att äfven Svenska SpecieRiksdalrar
kunna förfalskas.
Hans E.rcellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid BancoUlskotlets
förevarande Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till återremiss deraf.
Ropades Ja.
Vid förnyad föredragning b i föl 1 os följande
BancoUtskottets den 7 dennes afgifne,
och' den j6 derpåföljde förmiddagen på
bordet lagde, Betänkanden:
N:o 57. I anledning af väckt förslag,
att Banken måtte för Allmänna BrandstodsBolaget
förskjuta, för ett år i sender, alla
braudskade-ersättningar, m. m.
N:o 61. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 34
förut meddeldte Memorial, rörande en vedergällning
för den i Maji år 1820 tillförordnade,
och intill December år 1824 fortvarande,
serskildta administration af Bankens
byggnads-arbeten.
172
Den 3o Juli i f. m.
Å nyo föredrogs BnncoUtskottets den
7 dennes under N:o 60 afgifne, och den
16 derpåföljde förmiddagen på bordet legde,
Betänkande, i anledning af väckt Motion,
att BancoUtskottet måtte inkomma med
förslag om lämpligaste sättet och medlen ,
att för alla möjliga händelser ställa Bankens
Silfverfond i största säkerhet.
Friherre Cederström j Jacob: Ehuru
jag såvida instämmer med BancoUtskottet,
att jag är öfvertygad, det Fullmägtige böra
i tid vara betänkte på, att hastigt kunna
transportera Bankens redbarheter; likväl, då
fråga derom blifvit väckt, hade jag ansett
det icke vara ur vägen, att Utskottet äfven
ingått i utlåtande om medlen dertill. Detta
har äfven förr varit föremål för Fullmägtiges
omsorg. När jag var Fullmägtig i
Banken, uppstod fråga derom. Då beslöts
inrättningen af fjerdingar, försedde med
jernband och förseglade uppå koppartråd,
för att inlägga silfret uti; sådana kunna med
lätthet nedrullas på fartyg eller kastas på
vagnar. Men motsatt är förhållandet med
silfver i påsar. Det vöre således ej ur vägen,
att sådana kärl funnos färdige för Bankens
hela reela fond. Jag tillägger dock,
att, då jag ej kan förutsätta annat, än att
Fullmägtige skola vidtaga sådana anstalter,
som kunna pröfvas nödiga, anser jag ej något
beslut derom nu erfordras.
Herr Cederschjöld> Pehr Gustaf: Det
Den 3o Julii f. m.
i73
säkraste sättet att sätta Bankens silfver i
säkerhet, är realisation; ty om realisationen
börjas, och hvar och en får växla sina
sedlar, skall allmänheten sjelf sätta i säkerhet
sitt silfver, som den har i Banken innestående;
åtminstone skall besväret för
BancoStyrelsen derigenom betydligen lättas.
Det är derföre ett nytt skäl för mig, att
hoppas, det realisationen mätte få äga rum,
för alt lugna dem, som frukta för Banken.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framstäld
proposition, blef BancoUtskotlets ifrågavarande
Betänkande af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Vid förnyad föredragning af BancoUtskottets
den 7 dennes under N:o 62 afgifne
, och den 16 derpåföljde förmiddagen
på bordet lagde, Utlåtande öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 3a
förut meddeldte Memorial, angående si Ifver
mynts utvexling till några Academier,
Collegier och allmänna Inrättningar inom
Hufvudstaden; fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att, enär sistnämnde Memorial
redan blifvit af de öfrige 3:ne RiksStånden
bifallit, för dess del dervid låta bero.
Företogs till pröfning BancoUtskottets
den 7 dennes under N:o 63 afgifne, och
174
Den 3o Julii f. m.
den 16 derpåföljde förmiddagen på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 24
förut meddeldte Betänkande, angående förslag
till förändring med anmaningarne vid
BancoDisconten ochProvinceLåneContoiren.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
kan ej annat än instämma i Herr Montans
reservation, att löftesmännen böra 14 dagar
efter förfallotiden blifva underrättade,
att lånet icke är inbetaldt, Jag föreställer
mig, att besväret icke skulle så betydeligen
ökas, emedan det ej lär vara en serdeles
stor mängdaf låntagare, som försumma
att ordentligt göra inbetalningarne, och
jag anser en stor tjenst derigenom ske löftesmännen,
att i tid få veta förhållandet.
Jag kan derföre ej annat än tillstyrka bifall
till Utlåtandet, med antagande derjemte
af den mening, i afseende å anmaningsbref
till löftesmännen, Herr Montan
föreslagit.
Herr Tham, TVolrath: Jag kan ej bestrida
hvad den siste Talaren yttrat, eller
att den ifrågaställde underrättelsen skulle
vara förmånlig för löftesmännen, men då
det ej hittills skett, och det bör bero på
livar och en att sjelf se sig före, fruktar
jag, att en sådan föreskrift skulle för mycket
öka Embetsmännens göromål, och anser
den derföre icke nödig.
Den 3o J u 1 i i f. m.
i75
Herr Cederschjöld: Sedan den siste Talaren
medgifvit, att det vore förmånligt för
allmänheten, att en sådan inrättning vidtoges,
som Herr Montan föreslagit, hemställer
jag om man icke bör göra mera afseende
på allmänheten, än på några hundrade
Riksdalers mindre vinst i Disconten;
och mera skulle det väl icke kosta, om ock
en serskild Embetsman i sådant ändamål
tillsattes.
Herr von Hartmansdorffj August: För
min del har jag, såsom det af reservationen
synes, varit af den mening, hvilken
först var i Utskottet rådande, att nemligen
anmanings-brefven borde afskaffas, och att,
i deras ställe, borde jemte reversalen lemnäs
en tryckt underrättelse om tiderna och
vilkoren för omsättnirigarne. Men då Be
t
tänkandet
återkom, stannade i Utskottets
afdelning lika många röster emot hvarandra,
så att man måste draga lott om hvilkendera
borde hafva företrädet. Det blef
då den, som nu upptages i Utlåtandet;
men äfven inom Utskottet funnos Ledamöter,
som ej voro nöjde härmed, utan ville,
att äfven löftesmännen skulle underrättas.
En sådan åtgärd agde rum före år 1828,
men den befanns nästan omöjlig att verkställa,
emedan mängden af löftesmän var
alltför stor, och den afskaifades derföre vid
sista Riksdag. Om man nu, på sätt Utskottet
föreslagit, ginge medelvägen, mel
-
Den 3o Juli i f. m.
lan anmaningsbref åtingen, och anmaningsbref
åt alla, både låntagare och löftesmän,
derigenom att endast de förre anmanades,
så kunde man kanske på sådant sätt jemka
meningarne tillsammans.
Herr Hjerta„ Gustaf: Jag instämmer
uti hvad den siste Talaren yttrat. Det hade
visserligen varit ändamålsenligare, att
antaga det förslag, som af Revisionen öfver
LånContoiret i Götheborg år 1827 föreslogs,
nemligen att inga anmaningsbref skulle utfärdas,
utan endast, när gamla reversalet
återlemnades, en promemoria meddelas om
hvad vid nästa inbetalning borde iakttagas;
men då Utskottet ej föreslagit en sådan åtgärd,
och vissa åsigter tala för att ej afgifva
en sådan promemoria, kan jag ej annat
än förena mig i den mening, att anmaningS-brefven
må fortfara; men att utsträcka
dem äfven till löftesmännen, skulle
föranleda ökning i Tjenstemanna-personalen
och oerhörda kostnader. Lån finnas, hvarå
4 å 5 personer äro cautionister. Skulle nu
hvarje cautionist underrättas, ökades a 11m9-  nings-brefven till tre- å fyradubbelt belopp.
Dessutom utbeder jag mig få fästa uppmärksamheten
derpå, att, när ett lån förbiet'
oomsatt i4 dagar efter förfallodagen, skulle
Ombudsmannen genast affärda anmaningsbref
till cautionisterne. Låntagaren besörjer
emellertid straxt derefter inbetalningen;
men
Den 3o Ju lii f. m.
*77
men anmanings-brefven komma likväl fram
till löftesmäunen, hvilka naturligtvis misstänka,
att lånet ej är omsatt, och sätta sig
i correspondence med låntagaren, som åter
svarar, att lånet behörigen är omsatt. En
sådan skriftvexling skulle blifva följden vid
de flesta lån. Hvar och en vet i alla fall,
att, om han ej återfått sitt namn, är omsättningen
försummad; lian kan då sjelf höra
efter saken, och bereda sig på sättet att
rangera den. Jag kan ej finna annat, än
att en gifven följd skulle blifva, att posträkningen
för Banken komme att blifva lika
stor, som ett LåneContoirs aflöning.
Herr Cederschjöld: För att kostnaderna
skulle blifva så betydliga, som den siste
Talaren antydt, måste åtminstone låntagarne
vara ofantligen försumliga; helst
dessa anmaningar endast kommo att äga
rum vid de tillfällen, då låntagaren dröjt
med litjviden 14 dagar efter förfallotiden.
Men som den värde Talaren är bäst i tillfälle
att känna detta, och följaktligen bör
äga vitsord härutinnan; vill jag ej vidare
härom envisas.
Herr Riben, Carl Wilhelm: Den önskan,
som af åtskillige blifvit yttrad, att
anmanings-bref äfven skulle sändas till cautionisterna,
är föranledd af den kännedom,
hvilken så många äga om de obchaglighe35
H. i2
178
Den 3o Julii f. m.
ter, sora träffat personer, för det de velat
tjena andra. Jag tror, att anmanings-brefven
icke behöfvas, och att man ej eller bar
grundade skäl att yrka deras utfärdande.
Snarare skulle jag förena mig med dem,
som yttrat, att anmanings-bref äfven till
hufvudlåntagarne kunde indragas. Men jag
tror, det cautionisterne skulle kunna påräkna
af BancoStyrelsen en åtgärd, som hufvudsakligen
skulle befria dem från obehagligheter,
nemligen att Discontens Tjenstemän
ej fingo befatta sig med att inlösa andras
lån, för att sedan under föregifvande
af, att vara innehafvare af BancoDiscontens
rätt, anställa kraf mot cautionisterna. Jag
får öppet erkänna, att jag varit i denna belägenhet,
och på ett obehagligt sätt. En
person, hvars arfvinge jag var, stod i caution
för en annan; jag vände mig till den
person i Banken, som borde känna förhållandet,
och erhöll bevis derom. Några
veckor derefter hade jag en process på halsen
af en Discontens Tjensteman, som inlöst
lånet, och pretenderade att få ut hela
summan. Sådant blef likväl icke sedermera
beviljadt, men jag hade emellertid derigenom
åtskilliga obehagligheter. Jag anhåller
om bifall å Betänkandet.
Herr Hjerta: I anledning af det yttrande
den siste Talaren afgifvit, får jag erindra,
att förhållandet måste hafva blifvit
detsamma, ehvad ea Discontens tjensteman,
Den 3o Jul ii f, m.
>79
eller en annan commissionair, sig dermed
befattat. Den, som inlöste länet, inlöste
det icke såsom tjensteman, utan såsom enskild
commissionair. Man bör ej blanda
ihop sådana saker. Jag begriper ej, huru
Disconten skulle kunna ålägga sina tjenstemän,
att icke befatta sig med inlösen af
andras lån.
Herr Munck af RosensköldEberhard:
Äfven jag kan åberopa mig erfarenheten.
Jag tror alt man bör fästa mera afseende
på cautionistens beqvämlighet, än på låntagarens.
Låntagare veta, under hvad datum
de fått lånen, men sedan cautionisten
tecknat sin borgen, vet han icke, när lånet
utfallit. Yi hafva sett af ett Betänkande,
och af rapporten från BancoDisconten,
att lånansökningar kunnat ligga i flere månader,
innan de blifvit beviljade. Cautionisten
känner merendels ej, när lånet fallit
ut, och således ej heller dess förfallodag.
Af den anledning finnér jag billigare, att
anmanings-bref icke skickas till låntagarne,
men blott till cautionisterne, än tvärtom.
Jag instämmer således i hufvudsaken med
Herr Cederschjöld, och anhåller, att han
måtte framställa till bifall en proposition,
sådan som han yrkade i sitt första yttrande.
Uppå derefter a f Hans Eaccellence Herr
Grefven och LandtMar skalken framställd
35 H.
iBo
Den 3o J u 1 i i f. m.
proposition, blef BancoUtskottets ifrågavarande
Utlåtande af Ridderskapet och Adelil
bifallit.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den 2 dennes
under N:o 46 afgifne, och den i3 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse,
angående Rikets mått, mål och vigt.
Grefve Frolichj David: Om jag hade
trott, att detta ämne i dag skulle förekomma,
hade jag skrifteligen sökt framställa min
åsigt deröfver; nu måste jag anhålla om Ridderskapets
och Adelns undseende med den
ofullständighet, som säkerligen kommer att
äga rum vid en muntlig framställning. I fråga
om en sak af så mycken vigt, kan jag
ej annat än fästa uppmärksamheten på nödvändigheten,
att noga begrunda, huru en så
ingripande förändring i alla landets transactioner
möjligen skall låta sig verkställas
förr, än en ny generation uppväxt, som från
barndomen öfvat sig uti och fattat det nya
beräkningssättet. Det är visserligen föreslagit,
att författningen först efter 10 års
förlopp skall träda i verksamhet; men efter
dessa 10 år lefver ännu största delen
af den närvarande generationen, som icke
lärt det nya räkensättet och således skulle
se sig tvungen, att ingå i en beräkning,
som vore stridande mot den mekanism,
Den 3o Julii f. tn.
att jag så må säga, hvilken etablerat sig i
liufvudet, på grund af det förut antagna
räkensättet. Om man derföre skulle erkänna
principen för det nja förslaget, tror
jag likväl det blir nödvändigt, alt det ej
sättes i verkställighet förr, än efter 20 eller
3o år, och under det vilkor, alt den
nya författningens grunder emellertid genast
hörja läras i alla Skolor, i bredd med det
gamla räkensättet. Men då härvid förekommer,
att vi icke nog allmänt hafva Skolor
etablerade, för att denna utväg skulle medföra
någon verkan; då vi nästan helt och
och hållit sakna Folkskolor, och det är Folket,
som saken i synnerhet rörer, fruktar
jag, att ändamålet icke eller vinnes genom
en sålunda fördröjd verkställighet. Jag är
dessutom, på de skäl Herr af Forsell i siri
Reservation upptagit, verkligen af den öfvertygelse,
att förslaget till sin princip icke
är antagligt. Man måste härvid göra en noga
skillnad, i hvilket afseende förslaget bedömmes;
om man afser nyttan deraf för
vetenskapsmän eller för Folket. Jag medger,
att det för vetenskapsmannen, vid beräkningar
i större qvantiteter, medför stor
lättnad för calcylen, i synnerhet i den mån
systemet göres decimalt och ej centecimalt.
Men som man måste förutsätta, att öfvergången
från det ena systemet till det andra
för vetenskapsmannen i alla fall är lätt,
måste man här hufvudsakligen afse nyttan
för landet i det hela, för pluralileten af
Den 3o Julii f. ro.
Folket, som i handel och vandel behöfver
ej blott inse beräkningsgrunden, utan ock
fordrar den vana vid tillämpningen, attingen
olägenhet deraf för det uppkommer
vid förefallande transactioner. Jag får föröfrigt
tillkännagifva min öfvertygelse, att
det system, som grundar sig på fördubbling
och halfvering, är vida beqvämligare
och naturligare, än decimalsystemet. Man
har ock sett, att nästan i alla länder i naturlig
väg bildat sig ett sådant räknesätt,
der man med zifFran 2 delar eller multiplicerar
de antagna måtten. Hela vårt vigtsystem
grundar sig på en sådan indelning,
hvari tvåan alltid kan blifva divisor eller
multiplicator. Så länge den sats således ej
kan vederläggas, att detta system är det
naturligaste, hvilket ock bevisas deraf, att
det icke hos Nationerna blifvit införd t på
grund af någon Lag, utan till följd af bvad
Folket sjelf funnit lämpligast, då det började
att räkna, så länge anser jag detta system
vida tjenligare för den allmänna rörelsen,
än decimal-systemet, hvilket egentligen
passar för vetenskapsmän. Såsom ny
theori betraktar jag icke förslaget; Reservanten
har upplyst, att systemet varit infördt
i Frankrike, likasom han gifvit ett varnande
exempel på den återgång, hvartill man
der sett sig tvungen. För min del är jag
visserligen icke rädd för nya theorier, så
vida de aro af den beskaffenhet, att af allmänheten
kunna inses och verkställas; men
Den 3o J u 1 i i f. m.
i samma mån jag finner, att detta förslag
blott leder till confusion och förbistring,
om det efter io år skall gå i verkställighet,
kan jag icke godkänna detsamma. Jag
anhåller på dessa skäl om återremiss, och
önskar, att Utskotten ville lägga till grund
för sitt nya Betänkande det förslag, som
Herr af Forsells Reservation innehåller.
Friherre Wrangel, Henning, uppläste
följande:
Efter att med hela den upplyslare delen
af Nationen hafva glädt mig åt Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition till Ständerna angående
till vägabringande af större säkerhet,
reda och beqvämlighet uti Rikets mått-, måloch
vigt-system, är det med icke mindre
förundran jag läst det af Kongl. VetenskapsAkademien
i sådant afseende gjorde förslag,
hvilket, långt ifrån att erbjuda ofvannämde
fördelar, tvertom synes mi j endast fördubbla
den förvirring och de olägenheter,
som vidlåda det gamla systemet. — I likhet
med Chefen för Justerings verket, som
äfven ifrån början delade den allmänna önskan,
att förbättringar, i enlighet med tidehvarfvets
öfriga framsteg och behof, mätte
vid målsystemet företagas, ser jag mig föranlåten,
att mot VetenskapsAkademiens af
Utskotten tillstyrkta förslag göra följande
anmärkningar. — Då indelningarne af Rikets
mått, mål och vigt skola både till storlek
och benämning förändras, anser jag bi
-
184 De n 3o Ju lii f. m.
behållandet af en gammal, efter min öfvertygelse,
oduglig enhet, vara en så stor ensidighet,
att jag icke derpå kan ingå.
Äro vi ännu nog fördomsfulla för att
icke med flera upplysta Nationer, såsom
Frankrike, Holland och Italien, kunna förena
oss om den enhet, för hvilken jordmeridianens
längd är lagd till grund, så må
vi tills vidare bibehålla våra gamla mått,
mål och vigter, med deras förra indelning
och benämningar, och, såsom Chefen vid.
Kongl. Landtmäteriet föreslår, blott reducera
den öfverflödiga mångfalden af dem,
så att af de flera slags vigter och tunnmål
blott en af hvardera bibehålies o. s. v.
Hade man deremot antagit den verldskända
metern till enhet, så skulle vi, likasom
hos Fransmännen och hos oss redan
skett med fotmåttet, kunnat gifva den en
både decimal och duodecimal indelning tillika,
hvarigenom systemet blef på en gång
både fullkomligt, populärt och beqvämt,
och decimal-systemet, utan tvång och enskild
ta olägenheter, småningom kunde allmänt
blifva bekant och nyttjadt. Den likväl
ganska förtjenstfulla och nyttiga uppmätningen
af pendellängden för Stockholms
latitud må begagnas att nogare bestämma
dessa Rikets gamla mått och mål, för att
göra dem noggrannare, och mera säkra än
hittills.
Den 3o Julii f. m.
185
Jag tror, att raan med andra upplysta
Nationer alltför väl kan ur en ekonomisk
synpunkt förena sig om ett i verldshandel
allmänt kändt mått, sora icke är hämladt
från någon viss Stads latitud, men tillhör
den gemensamma jorden utan att i moraliskt
afseende kunna sägas uppoffra något
af den tillgifvenhet eller patriotism man är
skyldig sitt Fädernesland.
Med få ord, antingen må man rent af
bibehålla det gamla systemet, blott förenkladt,
till en enda vigt, och ett mål, eller
ock, vid öfvergången till ett nytt, sälla
sig i orubblig öfverensstämmelse med andra
Nationer; det enda steg som, genom
efterkommaudes bifall, kan blifva beståndande.
På anförde grunder, vågar jag således
vördsamligen föreslå återremiss af de förenade
Utskottens i förevarande ämne afgifne
Utlåtande.
Hvarefter Friherre Wrangel muntligen
tilläde:
Jag instämmer deri, att öfvergången
från det gamla till det nya systemet icke
bör vara för hastig, men jag kan ej finna,
att 3o år erfordras för denna öfvergång.
1 Frankrike, der decimalsystemet
infördes i stort, lärde man sig det hastigt
nog; mfn jag får tillägga, såsom en bi
-
■ 86
Den 3o Julii f. ra.
dragande orsak, alt systemet der är enklare,
än det hos oss föreslagne, hvilket såsom
centecimalt medför den vidlyftighet
att nödgas uttrycka t. ex. f med TV<y För
min del gillar jag ensamt det Franska systemet,
och tror, att dess införande kan
beredas genom meddelandet deraf i våra
Schotor, hvaraf följden skulle blifva, att Nationen
inom 10 års förlopp skulle hafva
vant sig dervid. Man måste någongång göra
början, och 3o år äro så aflägsne, att
man under tiden hinner glömma hvad som
förestår. Med begagnandet af decimalsystemet
låter för öfrigt lätt förena sig, att
dela uti J, f:del och så vidare. Bevis derpå
är, attNapoleons författning afår 1812, som
omnämndes i Herr af Forsells reservation,
icke gjorde någon förändring i det antagna
systemet, utan blott tilläde en tillåtelse,
att äfven dela i J, J o. s. v. Orsaken
var den, att köpmännen plägade bedraga
Folket, och gifva dem ^ i stället för Jag
anhåller om återremiss af Utlåtandet.
Herr von Qvanten, Carl: Då detta
ämne är af den största vigt för Landet,
och serdeles för Allmogen, enär man i synnerhet
måste fästa afseende på pluraliteten
af dem, som skola begagna sig af den nya
Författningen, anhåller jag, innan jag vidrör
hufvudsaken, att något närmare få undersöka
grunderne för vårt närvarande mått,
mål och vigtsystem, i jemförelse till myn
-
Den 3o Julii f. m.
187
tet. Jag finnér då en sammanslämmelse
dem emellan, som är såväl uppställd, att
det torde finnas betänkligt, att aflysa det
gamla, innan man påfunnit något, som tydligen
visar sig vara bättre. Det bar nemligen
funnits enviss qvadratur emellan mynt,
mått, mål och vigt, som endast blifvit bruten
genom 1776 års Förordning om Riksdalersräkningen;
ty fordom räknades myntet uti
Daler koppar, som var delad uti Zi r:st.,
och då sedermera beräkningen af Daler silf—
vermynt uppkom, var den likaledes delad i
32 styfver. Tunnan deremot är fördelad i
32 kappar, kannan uti 32 jungfrur, och skålpundet,
den vigt, som af Allmogen mest
nyttjas, uti 32 lod. Detta lättade för den
enfaldiga betydligt utvägen, alt uträkna
priset på hvad han behöfde, ty om t. ex.
1 tunna, 1 kanna eller 1 © kostade 2!- Daler
i koppar eller i silfvermynt, visste han
genast, alt den mindre delen kostade lika
många r:st. eller styfver. Hela denna indelning
finnér jag så sinnrik och medförande
så mycken lättnad, att jag icke kan
inse någon orsak, alt nu öfvergå till den
Decimalräkning, sorn infördes i Frankrike
efter Revolutionen. Man arbetade der i
många år på införandet af decimalsystemet,
men Herr af Forsell har ådagalagt, att
man sett sig nödsakad till en återgång, och
att Fransmännen genom Napoleona förordning
å nyo öfvergått till ungefär samma delningssätt,
sorn vi, på den grund att det andra
i83
Den 3o Ju lii f. in.
systemet försvårade controllen för den mindre
upplyste, i det -^såldes för och T%
för l~, o. s. v. Vårt värvarande sjästern
eger väl ej den theoretiska fullkomlighet,
som det Franska, i afseende på Decimalräkningen,
men det närmar sig likväl dertill,
enär vi uti vårt vigtsystem ifrån ®:det genast
komma tillsamma tiotal, genom indelningen
af 20 @ på L®:det och 20 L® på
Sk®:det. Hvarje fördelning slutar sig således
på Noll, och man kommer ganska lätt
till samma resultat, som genom ett bråkigt
decimalsystem. Hvad torr- och våtvaror
beträffar, så räkna vi väl egentligen tunna
och kanna, men vi hafva äfven halfankare
7! kanna, samt helankare i5 kannor, hvilken
sednare dubblerad utgör 3o kannor,
och der återkomma vi till jemna tiotal. Jag
medger väl, att då fråga är om större partier,
det kunde vara rättast att göra kannans
närmaste öfverafdelning till ^ eller 20 kannor;
men det medför äfven sina svårigheter,
såsom att 5 kannor i våta varor, är
nog litet och fordrar vid mätning längre
tid, 10 kannor är åter för mycket, och vägar
mer än hvad en arbetskarl förmår
handtera; derföre är det närvarande måttet
7§ kannor just det lämpligaste. Jag förenar
mig med Herr af Forsell uti den reservation
han afgifvit, och önskar, att densamma
måtte läggas till grund för det blifvande beslutet;
likväl med den skillnad, att jag icke
tror, att den af honom antagna tunnan till 48
Den 3o Julii f. m. 189
kannor för våta och torra varor, bör vara
lika. Vi mäta icke våtvaror med tunna, och
jag vet således icke, hvarföre måttet för våta
oell torra varor skall sammanblandas. Jag
skiljer mig på denna grund ifrån Herr af
Forsell deruti, att jag önskar, det den nu
varande tunnan må förblifva gällande; men
jag instämmer deri, att all vigt må blifva
lika, nemligen Vigtualievigten, och jag förenar
mig slutligen med de Herrar, som
begärt återremiss af Utlåtandet.
Herr Tham _, Wolrath: Vid det vettenskapliga
af ifrågavarande förslag skall jag
ej uppehålla mig; jag erkänner att jag dertill
saknar kunskaper. Men liksom jag hyser
en afgjord farhåga, att påtruga Nationen
nya Lagar, som ej öfverensstämma
med dess gamla vanor och tänkesätt, lika
litet kan jag godkänna ett förslag till en
radical förändring af Rikets mått, mål och
vigt, hvilket genom okände namn och fördelningar,
som ej öfverensstämma med de
begrepp Nationen har, endast skulle medföra
missnöje och misstänksamhet, samt erfordra
flere decennier, innan Folket hann
att dervid blifva vandt. Jag anser visserligen
nödvändigt, att våra institutioner följa
tidens kraf, men, när man vill framställå
något nytt för Folket, måste det ske
lättfattligt och tydligt. Jag förenar mig,
af dessa skäl, med Herr af Forsell, och
tror, att genom hans förslag olägenheter
-
Den 3o Jul i i f. ra.
na af de nu brukliga mänga sorter mål och
vigter lättast kunna afhjeljas. Jag bifaller
sä mycket häldre, att tunnan må tagas till
48 kannor, som den då öfverensstämmer
med närvarande indelning af Riksdalern,
och samma fördel på detta sätt vinnes, som
Herr von Qvanten funnit uti talet 32. Genom
antagandet af Herr af Forsells förslag
undvikes äfven den kostnad, som med det
andra förslaget är förenad, genom nödvändigheten
att på en gång öfver hela Riket
förändra alla mått, mål och vigter; ty förändringarna
blifva på detta sätt få, enär
både victualievigten och den föreslagne tunnan
redan finnas, samt alla underafdelningar
dessutom bibehållas. Olägenheterna genom
de mångå serskildta slagen af mål och
vigter, hvaröfver man egenteligen klagat,
blifva sålunda afhjelpte, utan rubbning af
det allmänna förhållandet, och en så total
omskapning, som nödvändigt skall medföra
oreda i bergshand teringen och flera näringar.
Den föreslagna centnern t. ex. passar
ej in på den vid hvarje Bruk nödvändiga
beräkningen, huru mycket tackjern eller
stångjern som fordras för Smeden till ett
visst arbete. Om deremot Herr af Forsells
förslag antages, förblifver saken densamma;
ty de nu stadgade proportioner emellan vissa
Lffi-tal bergsvigt kunna bibehållas vid
samma antal af L© victualievigt. Jag anhåller
om återremiss, och önskar, att Utskotten
i synnerhet må fästa uppmärksam
-
Den 3o Julii f. m.
>9«
het vid Herr af Forsells förslag. Man skulle
icke då behöfva vänta i i o år på verkställigheten;
förslaget kunde utan olägenhet
införas efter den korta tid, som fordrades
för ändringen af vigterna och tunnmålet.
Herr Rosenblad j Bernhard: I fråga om
en så stor och vigtig förändring, som ingriper
i alla enskiidtas förhållanden från
den fattigaste torpar-kärrings till den högstes
och rikastes i samhället, torde det vara
nödvändigt att tillse, om fördelarna af
förändringen stå i någon jemförelse med
olägenheterna. Onekeligen skall det medföra
en betydlig lätthet för alla större beräkningar,
alt genom decimalräkning förvandla
underafdelningarna till högre enheter;
om kappar i decimaler kunna förvandlas
till tunna, skall det visserligen medföra
en lättnad för minnet, vid sammanslåendet
af större summor; meni afseende
på dagliga transactionerne, som hålla sig
vid små tal, försvinner vinsten mot olägenheten
att icke utan många ziffror återgifva
de så ofta förekommande delningarna uti
t» i °- s* v’> hvilka delningar, såsom
Grefve Frölich rigtigt anmärkt, äro de naturligaste.
De fleste Nationer hafva ock
derföre inrättat sina räknesystemer efter indelning
med 4 eller 2. Olägenheterna af
ett annat systems införande skulle således
vara, att på en gång förstöra allt hvad be
-
Den 3o Julii f. in.
hofvet antagit, och minnet inpräglat, för
(lagliga lifvets nästan alla transactioner. Detta
är ej afhulpet med en tabel!, ty den enfaldige
lärer sig ej så lätt att begagna en
sådan, och huru skulle han, äfven med
en sådan kännedom, hvarje gång han behöfde
reducera en skäppa, hafva tillfälle att i
tabellen efterse bråken. Erfarenheten har
dessutom visat, att der systemet varit infördt,
har man hunnit inse olägenheterna
deraf. I Frankrike, der alla borgeliga förhållanden
genom revolutionen så förskräckligt
rubbades, och der en ändring således
var mera lätt att införa, har, såsom Herr
af Forsell i reservationen upplyst, handt,
att sjelfva den Regering, som framkallades
af revolutionen , nödsakades gå allmänhetens
behof till mötes, genom återupptagande
af de gamla benämningarna och fördelningarna,
hvilka icke, såsom Herr Friherre
Wrangel sagt, stå i något jemnt förhållande
till de nya eller dermed kpnna förenas;
ty ehuru de nya fördelningarna nyttjas
i ali laglig stil, begagnas lik väl de gamla
i allmänna bruket. Då dessutom härtill
kommer, att vi hos oss sakna behof eller
anledning till förändring, ty förhållandet
är icke här, som det var i Tyskland och
Frankrike, der måtten för samma sak voro
olika på olika ställen; i Preussen t. ex. funnos
tillförene kanske 100 olika mått för att
mäta samma sak; då detta ej är förhållandet
-
Den 3o J n 1 i i f. m.
det hos oss; ty Om vi hafva olika mått för
olika saker, om måttet för en tunna salt
icke är det samma, som måttet för en lunna
spanmål, så mates likväl samma saker
öfver allt med samma mått, och en tunna
salt eller spanmål utgör öfver hela Riket
lika mycket; då samma förhållande är med
våra vigter, så att de, ehuru olika för olika
saker, likväl öfverallt äro de samma för
samma sak, så uppstår icke hos oss något
sådant behof af förändring, som funnits i
andra länder. Och då man ingenstädes med
undantag af Frankrike, hvilket äfven nödgats
till en återgång, vågat företaga en så
radical förändring, som här nu är i fråga,
skulle jag nästan anse bäst att låta saken
förblifva, sådan den är, eller att åtminstone
inskränka sig dertill, att reducera de
olika vigterna till en enda. Jag anhåller
på dessa skäl om återremiss.
Grefve Spens„ Carl Gustaf: Under anil
ålinn om samma undseende, som Grefve
Frölich nyss begärt, får jag, soiia icke eller
väntat, att detta Utlåtande nu skulle förekomma,
börja med att munteligen framställa
några få, eller rättare sagdt, en enda
anmärkning mot sjelfva förslaget, och derefter
tillika upptaga till besvarande åtskilige
af andre Talare gjorde anmärkhingar.
Med anledning af föregående Talares yttranden,
förmodar jag att återremiss kom
35
II. i3
Den 3o Ju lii f. m.
uner att äga rum; och oaktadt jag för min
del ej yrkar den, anhåller jag likväl, alt,
i händelse återremiss beviljas, få till Utskotten
framställa det förslag, att i de
Momentet 2 §., som angår likare och deras
förvarande, det stadgande måtte införas,
att vid alla de tillfällen, då sådane
likare begagnas, stångcirklar med uddar må
vara förbjudne att nyttjas, ulan alla mått
tagas med mikroskop-stångcirklar. Den ,
sorn känner de gamla Rikslikarnes närvarande
utseende, skall medgifva att likare;,
sorn vårdas med den största sorgfällighet i
öfrigt, likväl slutligen förderfvas, om mått
derå får tagas med uddiga stångcirklar. Ett
annat, sorn kan sägas emot VettenskapsAcademiens
förslag, och hvilket äfven blifvit
sagdt, är att det varit väl, om hvarje
decimalfördelning erhållit olika namn; jag
torde få framdeles tillfälle, att framställa
min tanka härom, och går nu att besvara
de här gjorda anmärkningarne.
Man har sagt, att det nya systemet
endast gagnade veltenskapsmannen. Jag
tror med Grefve Frölich, att vettenskapsmannen
bör kunna rätta sig efter hvilketdera
system som häldst, och vore det blott
fråga om dennes gagn, skulle jag visserligen
icke tillstyrka förs-laget. Men skillnaden
emellan å ena sidan det dyadiska och
duodecimal-, och å den andra decimal-systemet,
ligger efter min tanka uti något
Den 3o Julii f. m.
helt annat. Det må gerna vara erkändt såsom
rigtigt, alt fördelningen med 2 eller
3 är äldre, än decimal-fördelningen. Orsaken
är den, att räknekonsten är äldre än
skrifkunnigheten; ty för livar och en, som
räknar blott i hufvudet, skall i vissa fall
en fördelning, grundad på dyadiska systemet
och på det duodecimala, vara beqvämligare.
Men ovilkorligen måste för hvar
och en, som räknar med Arabiska ziffror,
decimal-systemet vara bättre; och jag lemnar
till Ridderskapet och Adeln att dömma,
om detta system då kan sägas vara
blott för vettenskapsmannett. Jag tror, att
det är af största vigt för ingenting mindre
än all handel och rörelse. Man torde
invända, att antalet af dem, som räkna i
hufvudet, är ganska stort, och måste alltid
förblifva det. Jag erkänner detta, roen jag
ber att få påminna, att för hvar och en,
Sorn lärt sig att räkna på papper, mäste bilden
af den Arabiska ziffrah ligga för tankan,
och medfölja, äfven då han räknar i
hufvudet, och han skall således äfven då
hafva t lättare] alt rätta sig efter decimalsystemet
, än efter hvilket annat systern.
60m hälst. Frågan synes således kunna fördelas
i följande: 1:0 Har skrifkonstens utveckling
ännu gjort landet moget till denna
ifrågavarande förändring, eller bör man vänta,
som Grefve Frölich tror, till dess uti
en fjerran framtid, folkskolor blifvit anlagä5
H. tä *
Den 3o julii f. m.
da; bör man minst i 3o år uppskjuta verkställigheten
af en sak, hvilken, när den
sker, förorsakar lika stor förändring i existerande
förhållanden? 2to Är förslaget sådant,
att det verkligen bryter så mångå
förhållanden, som man synes befara? Hvad
den forsta frågan angår, eller huru snart
förslaget bör verkställas, afsäger jag mig
alt deröfver nu yttra något vidare. Jag
tror de* vara allmänt erkändt, alt efter 3o
år brytningen skall blifva lika stor eller lika
lite:;, som efter io år. Här har blifvit
yttradt af Friherre Wrangel, att man borde
uppskjuta med införandet af allt nytt,
intill dess hela Franska systemet kunde införas.
Jag hemställer, hvad n}Ata Franska
enhetens antagande skulle medföra. Anledningen
till densamma hos de stora Geometrer,
som forst gåfvo förslag dertill, var jn
en förhoppning, som stod i sammanhang
med Frankrikes då varande förhoppningar
i allmänhet, alt jemnlikhet skulle blifva mellan
olika samhällen på jorden. Hade det
varit möjligt, att realisera dessa förhoppningar,
som den tiden delades af många ;
hade Franska revolutionen blifvit utsträckt
till hela verlden, och de Franska måtten
kunnat blifva gemensamma för alla; då hade
det icke haft oskäl med sig att fordra,
att likaren ej skulle grunda sig på en
enskild orts latitud, utan på meridianqvadranten.
Sednare tiders erfarenhet hafva
förvisat dessa förhoppningar, om en all
-
Den 3o Julii f. m.
*97
män jemlikhet, till drömmarnes rike; och
så länge de Franska måtten således icke
äro antagna öfver liela verlden, eller åtminstone
i hela Europa , anser jag det medföra
föga vinst för Sverige, om vi ensamme
i delta afseende sätta oss i förening med
Frankrike. Att genom antagande af nya
enheter, brytningen i närvarande förhållanden
skdlle blifva mycket större, än genom
det nu ifrågavarande förslaget, är äfven
tydligt; ty det är klart, att när man
bryter ej blott Associationslagarna emellan
olika mått, mål och vigter, utan ock Associationslagarna
emellan dessa mått, mål och
vigter samt de varor, som dermed skola
mätas, så blir rubbningen allmän, och endast
på detta sätt allmän. Nu är detta icke
händelsen; ty man har väl verk stä i i t en
bestämning af likarens närvarande storlek
för längdemåltet; men denna bestämning
afsåg endast, att genom en noggrann beräkning
finna den nu varande fotens rätta
uråldriga storlek, sådan den ansågs hafva
varit, då den på Ellvii tid, såsom jag vill
minnas, först bestämdes. Det föreslagna
längdemåttet är således icke nytt, och samma
förhållande är med rymdemålet; ty den
gamla kannan är bibehållen. Händelsen
gjorde, alt detta gick an, enär kannan innehåller
jemt ioo cubiktum. Vigten är icke
eller ny: kan man då billigtvis säga, att så
mångå förhållanden äro brutne?
Men nu har deremot af reservanten,
198 Den 3a Julii f. m.
Herr af Forsell, blifvit föreslaget, att ett
rymdemål af 4$ kannor skulle införas, oell
alla de gamla uteslutas, hvarigenom äfven
den gamla spanmålstunnan komme att borttagas.
Jag öfverlemnar åt Ridderskapet oell
Adela att dömma, om man dermed vinner
det åsyftade ändamålej:, att bryta färre nu
existerande förhållanden. Mig synes, att
man heldre bör qvarblifva vid det gamla,
och att en förvandling af allt varumått till
likhet med det, som nu ej tillhör andra
varor, än blott öl, dricka, kött, fisk, mjöl,
i det närmaste tjära och beck, samt i vissa
provincer jordfrugter, ej är ändamålsenlig.
Spanmålstunnan är den, sorn mest begag^
nas; skall någon rubbning i densamma ske,
så hemställer jag, om det icke är bäst att
directe öfvergå till det system, hvilket man
i alla fall uppställer i bakgrunden, såsom
yttersta målet, Reservanten har ock sagt,
att systemet är, äfven i afseende på rymdemålet,
centecimalt, i stället för decimalt;
men detta kommer egentligen deraf, att VettenskapsAcademien
hade framställt 2 alternativa
förslag, af hvilka det sednare, som
af Rikets Ständer och, märkvärdigt nog, af
BondeStåndet nästan utan debatt, vid sista
Riksdagen antogs, ligger till grund för den
nu ifrågavarande stadgan. Genom qvarblifna
spår af dessa tvenne olika systemer,
som öfverensstämde i våtvarumåttet, men
skiljde sig i torrvarumåttet, synes det nu
som Academien föreslagit centecimal-fördel
-
Den 3o J u I i i f. m.
199
ning i rymdemålet, hvilket dock vid närmare
uppmärksamhet visar sig icke vara
det förslagets rälta anda, som blef antagit.
Man har här åberopat en auctoritet,
som på alla Statshushållare med skäl gör
stor verkan, nemligen Napoleon. Men i
delta afseende beder jag att få fästa uppmärksamheten
derpå, att den återgång Napoleon
påbjöd, var i sjelfva verket ganska
obetydlig. Ingenstädes blef det förbjudet,
att begagna sig af Decalitren och Hectolitren;
man fick blott derjemte nyttja Boisseai.
i, samt fördelning i -§• o. s. v. Äfven
den största brytningen, eller de nya
enheternes införande, var befunnen så verkställbar,
att den icke behöfde återtagas.
Napoleons förordning var blott en temporair
tillåtelse, intill dess folket hunnit vänja
sig vid decimalräkningen. Jag hemställer
till Utskotten, om det icke äfven hos
oss låter verkställa sig, att jejnte det nya
systemets antagande tills vidare tillåta kröning
af vigter på markens vi skulle utan
svårighet genast kunna sätta oss på samma
punkt, som Napoleons omlalte förordning
senast försatte det Franska mått- mål- och
vigt-systemet. Det är för öfrigt erkänd»;,
och synes äfven af Napoleons förordning,
att olägenheterna äro störst i afseende på
vigten; men just i detta afseende äro Sveriges
nuvarande inrättningar sådana,att de
ej kunna undgå någon ändring. Den har
200
Den 3o Jul i i f. m.
blifvit yrkad i 100 år och i sednare tider
af nästan alla, som yttrat sig deröfver. Det
är väl sannt, att åtski 1 lige Collegier och äfven
enskildte gjort anmärkningar deremot,
men Ständernas pluralitet har redan flere
gångor yrkat derpå. Då tackjernsvigten
skall borttagas, hemställer jag slutligen till
Herr Tham, som fruktat, att genom centnern
en brytning skulle uppstå uti åtskilliga
förhållanden inom bergshand leringen,
om icke alldeles samma brytning åstadkommes
genom den blotta öfvergång till victualie
vigten oförändrad, som han och Herr
af Forsell tillstyrker; ty om det är möjligt
att omskrifva alla dessa förhållanden efter
proportionen mellan tackjernsvigtens Skeppund
och ett Lispund victualievigt eller
20 fg, måste det vara lika lätt att omskrifva
dem genom en proportion mellan tackjernsvigtens
Skeppund och en centner eller
ioo @. Jag anhåller, i händelse af återremiss,
att desse anmärkningar må åtfölja
till Utskotten.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Äfven
jag anhåller, att Utlåtandet mätte återremitteras,
och att Utskotten, med afseende
å Herr af Forsells anmärkningar, ville taga
i närmare öfvervägande Folkets beqvämlighet,
och derefter lämpa tillstyrkandet om
förändring i Rikets mått, mål och vigt.
Grefve Spens har nyligen ådagalagt, att decimal-syslemet
för den, sorn icke är skrif
-
Den 3o Julli f. m.
201
kunnig, ej medför större beqvämlighet, än
hvilket annat system som helst. Allt beror
derpå* om enheten är lämpelig till de
kroppar, hvartill den skall användas. Sedermera
må hvilket system som helst antagas.
Decimal-syslemet torde vara det tjenligaste
för längdemått, och något system ,
sorn är baseradt på en lägre nummer, för
areal- och cubikmåtten. Den, som känner
och kan begagna ett numeralions-system,
lian känner äfven och kan begagna hvad
numerations-system som helst. Hvarföre decimaj-systemet
af hela den civiliserade verlden
antagits lill det brukliga numerationssystemet,
torde vara, att ehuru menniskonaturen
uti utvecklingen af sina faculteter
är nästan obegränsad , finnes likväl hos
mängden en tämligen tydelig och skarp gräns,
hvarutöfver den ej går; och i detta afseende
är det naturligt, att det nummertal,
som allmännast antogs till bas för mimeralions-systemet,
ej skulle blifva för stort,
för att inom dess gränsor med lätthet kunna
i tankan verkställa de enklare arilhmetiska
operationerna. Men sådant kan ej kornilla
i betraktande, då fråga är om enhet och
indelning för mått, mål och vigt. Härvid
synes man mig snarare böra undersöka, hvilket
nummertal, såsom bas för systemet,
gifver de för det dagliga bruket tjenligaste
måtten, samt huruvida detta nummertal erbjuder
en mängd lätta och naturliga reductioner
och proportioner mot antagna Riks
-
202
Den 3o J u I i i f. m.
dalersräkningen. Att man, såsom Grefve
Frölich föreslagit, skulle lära det nya systemet
i Folkskolorna , anser jag olämpligt.
Kan det icke fattas och tillämpas denna
undervisning förutan, så är det efter
min åsigt helt och hållet odugligt. För
öfrigt får jag tillägga den önskan, att Utskotten
ville tillstyrka Rikets Ständer, att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att, om någon förändring i Rikets mått, mål
och vigt vidtages, Kongl. Maj:t ville der-,
jemte förbjuda begagnandet af alla andra,
än de nya måtten, målen och vigterne.
Herr Rosenblad har påstått, att hos oss ej
förefinnes den olägenhet, att hafva olika mått
för en och samma vara. Jag hemställer
likväl, huruvida ej, snart sagdt, i hvarje
provins brukas olika mått. Åtminstone vet
jag, att i min hemort fyra serskildta cubikr
mått nyttjas för spaumål, Landtpannen
säljer sin vara efter ett mått, och köper
den af köpmannen efter ett annat. Det vore
välgörande om de gamla måttens begagnande
blefve förbudet, då de nya skola
pnRigas,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken lillkännagaf, att Plenum
lomme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas,
Herr von Qvanten: Herr Tham har i
Siå måtto förenat sig med Herr af Forsell,
Den 3o J u I i i f. na.
att Herr Tham äfven anser tnnnan böra räk-*
lias till 48 kannor. Jag för min del tror
det vara bäst, att bibehålla det nu bruk-t
liga 32-talet. Om man skall antaga 48 kant
nor på tunnan för att närma sig till Riks-,
daler-talet med 48 sk., i afseende på rym-,
den, så borde mati äfven förändra kannan
från 32 till 48 jungfrur, samt i afseende på
skålpundsvigten till 48 då etablerades
åtminstone samma princip ; men hvartill
skulle väl ett sådant onödigt bråk tjena.
Jag önskar således, att Herr Tham ville
frångå denna åsigt, emedan mängden tyc-.
kes önska bibehållandet af det gamla räknet
sättet, och finnér sig dermed väl belåten
utan att önska någon förändring. I afseende
på Herr Bråkenhjelms anmärkning, att
måtten äro olika å olika orter, får jag upp^
lysa, att detta kommer äfven mycket deraf,
att justerarne icke justera lika. Jag har er-,
farit, att både tunna och halfankare äro olika
i Götheborg, Uddevalla, Carlstad och
"Wenersborg; hvilket mäste' bero på hufvud-*
målkärlets användande. Författningen här-,
utinnan måtte vare bristfällig, och jag får
således fästa Utskottens uppmärksamhet der-,
på, till vinnande af allmän likhet,
Friherre brangel: Jag ber att få upp-,
lysa , att Frankrike icke återgått från den der
införda decimalräkningen, utan att den åt-,
minstone år 1826 begagnades på orter, der
stor rörelse i handel och vandel existerade;
Den 3o Julii f. m.
men man vidtog den förändring med Litrén,
att den fördeltes i £ och \ m. m., men decimalräkningen
bibehölls tillika. Naturligtvis
är principen för deciraalräkningen den riktigaste,
fastän den möter svårighet vid tillämpningen.
De anmärkningar, som blifvit
gjorde emot VetenskapsAkademiens förslag,
kan jag icke gilla, då systemet blifvit
infördt och åstadkommit så mycken nytta
i Frankrike; men enär villrådighet vid
användandet torde i början uppstå hos allmogen,
har jag ej emot, att Herr af Forsells
förslag först antages. Man torde böra
erkänna, att en utvidgad handelsberöring
med främmande Nationer fordrar mera enbet
i deras serskildta mått, mål och vigt.
Att vi skulle blifva de enda, som förenade
oss med Frankrike i denna del, anser jag
ej vara något skäl root förslagets antagande,
serdeles som vi voro de första, hvilka
införde decimalen i nurnerationen. Att England
icke ännu antagit decimalräkningen,
torde härröra af deras nationalstolthet, att
icke vilja erkänna annat för godt, än hvad
de sjelfve uppfunnit, men äfven der torde
man dock slutligen bringas derhän, att antaga
detta fördelaktigare beräkningssätt. Jag
hemställer derföre, om, i fall man ej genast
tror sig kunna gå till roten med hela decimal-systemets
antagande, man icke kunde
börja med införandet af de i Herr af
Forsells Reservation uppgifne mått och
Steg. Desse mina anmärkningar torde få
Den 3o Julii f. rii.
2oJ
åtfölja den återremiss, hvarom jag äfven
anhåller.
Herr von Hejnnej Georg: Om deli stora
delen af Nationen, hvilken detta ämne
egentligen rörer, vore närvarande vid denna
discussion, är jag säker, att den mera
skulle afse det praktiska än det vetenskapliga
i frågan. Emellertid skulle jag önska
alt man, så mycket sorn möjligt, endast förenklade
de nuvarande förhållanden, utan
att alltför mycket förändra dem; hvilket
skulle tillskynda den stora massan eller allmogen
stor skada. I få andra länder finnas
så mångå natural-prasstatioiler sorn här.
Att kunna mäta alla på enahanda sätt torde
icke vara möjligt, Icke elier synes ett
lika mått för våta och torra varor vara
lämpligt. Att åter vigterne förenklades
och blefvo enahanda öfver hela Riket, skulle
vara nyttigt. Det vetenskapliga systemet
kan icke med fördel förrän efter i å 2 ge*
nerationer antagas.
Herr Tham: Jag har visserligen aldrig
i fr a t för förändring af vårt nu gällande system
för mått, mål och vigt, utan orsaken,
hvarföre jag biträdde Herr af Forsells förslag,
var, att jag anser det medföra mindre
ondt, än Vetenskaps-Akademiens, hvilket
visserligen kan vara bra för de lärda, men
svårligen blir fattligt för andra. Jag har
intet att påminna emot bibehållandet af oli
-
2o6
Den 3o J ulii f. m.
ka tunnemål för våta och torra varor, men
hellre än att gå in på antagandet af benämningarne
foting och tumming &c. medgifver
jag införandet af blott en tunna på 48
kannor. Hvad angår vigterne, så skulle det
visserligen medföra en stor fördel, om enhet
deri kunde tillvägabringas, men jag tror
mig böra erindra# alt om ali vigt hänföres
till victualievigt, fordras förändring af vissa
författningar för bergshandteringe», t. ex.
i afseende på det mått af kohl, som Stångjernssmeden
skall hafva till utsmidning af
1 Skffi; detta är beräknadt i viss proportion
till bergsvigten, och öfverensslämmer
icke med den drygare victualievigten i jemna
tal, flera sådana omständigheter att förtiga,
som ovilkorligen göra ny författning
nödvändig i allt hvad som rör brukshand*
teringen.
Friherre Cederström, Jacob: Den disicussion,
som nu ägt rum, har visat, att
Ridderskapets och Adelns Ledamöter icke
egentligen uppfattat hvad detta Utlåtande
åsyftar. Det åsyftar ej förslag till en reglering
af Rikets mått, mål och vigt, utan endast
att yttra sig öfver det förslag lill författning,
som, på grund af Rikets Ständers
beslut, redan är gjordt. Utskotten hafva
visst sagt, att anledning bunde finnas att
ånyo upptaga ämnet, men de hafva dock
ej funnit anledning dertill. En enda an*
märkning har blifvit gjord af Grefve Spens#
Den 3o J u 1 i i f. m. 207
sorn liar afseende på författningen , den nemligen
om begagnandet af RiksLikaren. Jag
tror, att en återremiss derföre är behöflig.
Men i afseende på sjelfva frågan, så hafva
BondeStåndets Ledamöter, hvilka ej skulle
förstå dessa benämningar, sjelfva önskat att
få förändringarne, väl förståendes emedan
de äro bättre för dem begriplige än Herr
Forsells; och de hafva funnit att inrättningen,
sådan den är föreslagen af VelenskapsAkademien,
ej medför rubbning i deras enskildta
förhållanden. De hafva ej blifvit
skrämde af benämningarne, då de fått veta,
hvad de betyda. Vår allmoge är så begriplig,
ätt om den erhåller enkla på jemförelse
af de gamla måtten och vigterne
grundade beskrifningar öfver de nya benämningarne,
förvillas den ej af tummingen
eller kornet. I afseende på Grefve Spens*s
anmärkning, instämmer jag uti Utlåtandets
återremitterande, men hoppas, alt vi ej
mätte uppskjuta, att antaga ett system, sorn
åstadkommer ordning, så i enskildta sorn
allmänna förhållanden, samt i allmänna räkenskaperna.
Jag tror icke, att den lid,
som kommer, är i detta afseende mera lämplig,
än den, sorn nu är, helst, såsom Grefve
Spens anmärkt, om de nya inrättningarlie
genom skolorne hos allmogen skola inplantas,
liden aldrig blir mera lämplig, än nu.
Herr von Qvanten: Herr Tham ar nu
icke närvarande, men har synts önska att
Den 3o Ju lii fi m.
bibehålla <len skilnad, som är emellan slångjernsvigten
och tackjernsvigten, och har uppgifvit
såsom anledning dertill, att författningen
om antalet af kohl till hvarje Skeppunds
smide bör förändras, om man skall antaga
att ull vigt skall vara lika. Jag anser att
den affairen, angående kohlets förhållande
till tackjernet, är en affaire emellan dem,
som tillverka kohl och jern, och jag förstår
ej, huru det kan hindra antagandet af
en allmän vigt inom Riket. Hvad som förefaller
mig besynnerligt, är, att vid försäljningen
af jern i Städerne, finnes en författning,
som säger, att det ej får säljas efter
annat än victualievigt. Det synes åsyfta
att priset skall vara högre noteradt i
Staden, än vid bruket, men det åstadkommer
förvillelse för allmogen, då den
kominer till Staden, och der begäres mera
än vid bruket. Visserligen är värdet
relativt till vigten, men penningarne, som
begäras mera i Staden, äro så mycket öfverstigande,
att det narrar bonden, att söka
bruket. Hvad slutligen Friherre Cederströms
påstående beträffar, alt saken snart
bör afgöras; så hemställer jag, om deri icke
kunde uppskjutas, tills financefrågan blifvit
afgjord, ty myntets enhet måste qvadrera
med mått, mål och vigt, och denna fråga
måste nödvändigt grunda sig på, huru myntbestämningsfrågan
blir afgjord. Jag anhåller,
att dessa anmärkningar måtte få åtfölja
återremissen.
Herr
Den 3o Jul i i f. ro.
209
Herr von Heynne: Då Utlåtandet innefattar
fråga om en ny författnings utfärdande,
finnér jag för min del icke något
skäl att antaga de föreslagne nya benämningarne,
utan anhåller, att åtminstone de
gamla namnen må vid alla tillfällen, der
det låter sig göra, bibehållas.
Friherre af Tibell_, Gustaf Wilhelm:
Jag får till alla delar instämma uti hvad
Grefve Spens och Friherre Cederström anfört,
samt förenar mig äfven med dem i
anhållan om återremiss af Utlåtandet.
Herr von Hartmansdorff \ August: Jag
hade ämnat, att vid detta tillfälle iakttaga
tystnad, och bryter den nu endast i afseende
på framställningarne, att det ifrågavarande
förslaget till ändring i matt, mål
och vigt, framkommit till fördel för vetenskapsmännen,
på bekostnad af de olärde och
allmogen. Men det kan ej vara förhållandet.
För vetenskapsmannen är det aldralättast,
att, med hvilka beräkningssätt som
helst, komma till de jemförelser och slutsatser,
han söker. Deremot är det just för
deras beqvämlighet, hvilka ej äga vetenskapsmannens
färdighet, som delta förslag
är gjordt; och det är till denna lättfattlighet
som all decimalräkning syftar. Bristen
derpå hitintills har ej ländt allmogen till
gagn, utan lill förfång, vid åtskilliga till
35
H. 14
210
Den 3o Julii f, ro.
fallen, hvaraf jag vill taga till exempel,
Prestval, då man verkligen fått annan själasörjare,
än de fleste önskat; emedan värdet
af hemmantalens bråk varit, i brist på
decimalräkning, så svårt att utreda. En
Prest i Westerås Stift berättas hafva innehaft
sin lägenhet i io år, innan man händelsevis
fann, att en medtäflare bordt i följd
af röstbråket hafva företrädet. I Småland
hände icke längesedan, att en Prest emottog
lyckönskningar till Pastoratet både af
socknemännen och andra, innan Mathematum
Lectorn hann utreda, att det bråk,
som skiljde mellan den lyckönskade och en
medsökande, var till den sednares förmån.
Häraf torde kunna skönjas, att det icke är
för vetenskapmännens, utan snarare för menige
mans bästa, som det ifrågavarande beräkningssättet
skulle införas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öe vid Lag- och
EkonomiUtskottens ifrågavarande Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades Ja.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
n5 sistlidne Junii under N:o 3y afgifne, och
den 6 dennes e. m. på bordet lagde, Ullå
-
Den 3o lill ii f. m.
a 11
tande, i anledning af väckte Motioner angående
Socknestämmor och KyrkoRåd.
Grefve Cronhjelm , Otto åugust: Genom
Utskottens sätt att så korrt som möjligt
och tillika högst ofullständigt, upptaga
gjorde Motioner, anser jag nödvändigt,
att besvära Ridderskapet och Adeln med
en resumé af den Motion jag gjort. Den
innehöll egentligen 2:ne afdelningar, af hvilka
den ena innefattade anmärkningar, ej
så mycket mot sjelfva SocknestämmoFörordningen,
som emot sättet att tillämpa
densamma, då Regeringen sjelf, tvertemot
ordalydelsen af den Kongl. Förordningen,
till Sockneslämmors handläggning remitterat
mål, som alldeles icke tillhört Socknestämmors
handläggning. Jag har i Motionen
citerat, att med den kännedom jag egde
om föi loppet härmed i Hufvudstaden,
en sådan, tvertemot ordalydelsen skeende,
tillämpning af Författningen föranlett beskattningar,
som strida emot 5^ §. RegeringsFormen,
och jag har hemtat stöd för
detta mitt anförande af SocknestämmoFörordningens
eget stadgande i 6 §., att till
Socknestämmas handläggning ej höra andra
mål, än sådane, som angå Socknens och
Kyrkans enskildte ekonomi.
Kongl. Maj:t har till ÖfvcrStåthållaren
i Stockholm och sine Befallningshafvande i
35 H. i4*
ai2
Den 3o J u I i i f. m.
Landsorterne, aflåtit skrifvelser med Nådig
befallning om Socknestämmors sammankallande,
och Församlingarnes tillfrågande, om
de önskade ingå på vissa afgifter till beredande
af vissa nyttiga ändamål. I dessa
skrifvelser har visserligen icke blifvit anbefaldt,
ast de frånvarande skulle åtnöja
sig med de närvarandes beslut; men då
Församlingarne varit vande, att detta förhållande
alltid skall ega rum, emedan det
så är1 och bör vara i aila mål, som tillhörer
Socknestämmors handläggning, d. v. s.
Socknens enskildte ekonomi, så ha Församlingarne
äfven nu tillämpat detta stadgande;
och personer, som enligt Grundlagen
trott sig endast kunna af Rikets Ständer
allena vid allmän Riksdag blifva beskattade,
och som varit öfvertygade, att
endast afgifter till Socknens egen ekonomi
på Socknestämmor kunna komma i fråga,
afgifter, som ej kunna variera betydligt,
och som de gerna betala, hafva på detta
sätt blifvit tvertemot Grundlagen genom
SocknestämmoBeslut beskattade. Jag har
sjelf varit tillstädes vid en Socknestämma,
der i4 närvarande personer beskattade omkring
2000 frånvarande, till uppbyggande
af ett Sjukhus, och till utvidgande af ett
Lazarett, der alla patienter i mån af tillgång
skulle blifva betalande, och dit sjuklingar
från alla’ delar af Riket kunde insändas.
Jag frågar nu: eger Stockholm
någon skyldighet, att underhålla en sådan
Den 3o Ju lii F. m.
inrättning? Eller rättare: var detta ett
mål, sorn tillhörde den enskildta ekonomien
inom den Församling, der jag är bosatt?
Jag protesterade visst icke för min
egen person emot afgiften; tvertom, jag
ville gerna derpå ingå, men jag stridde
mot den princip, att de närvarande skulle
ega rättighet, att utur de frånvarandes fickor
taga bidrag till välgörenhets- och beqvämlighetsanstalter
för till och med hela
Riket. Jag bestred detta på den grund,
att målet enligt SocknestämmoFörordningen
alldeles icke tillhörde Socknestämmas handläggning.
Jag torde äfven få nämna några
ord, huru detta prejudicat, att tili Socknestämmor
remittera mål, som ej höra dit,
först bildat sig. År 1812, yppades inom
en dåvarande Stockholms FattigDirection,
en balance i faltigmedlen pä omkring 3o,ooo
R:dr Banco. Socknarne inom Stockholm
blefvo då tillfrågade, om de till betäckande
af denna balance ville åtaga sig en afgift
af 6 skillingar på ContributionsRiksdalern.
Församlingarne ingingo härpå, och
märkom väl detta, mine Herrar, Regeringen
ansåg då Grundlagen med så mycken ömtålighet,
att man icke trodde sig kunna uttaga
dessa afgifter utan Rikets Ständers beslut
i ämnet. En Nådig Proposition afgafs
derom till Rikets Ständer, och Ständerne,
som förmodligen ansågo den Nådiga propositionen
vara föranledd af det stadgande
i Grundlagen, alt ingen Medborgare kan
Dt; n 3o J 111 i i f. m
annorlunda än vid en allmän Riksdag blifva
beskattad, biföll propositionen så mycket
heldre, som Församlingarne sjelfva bifallit
den; och afgiften beslöts, att i tre
år böra utgå. Denna Kongl. Proposition
bevisar ju tydligt, att Regeringen då ansåg
saken precist så, som jag nu yrkat, att alla
dylika mål skola anses, nemligen icke tillhörande
Socknestämmas handläggning. Men
år 1815 när de 3 åren voro förbigångne,
och Regeringen ändock önskade afgiftens
fortfarande, ansåg den sig, ehuru döt då
äfven var Riksdag, icke behöfva Rikets Ständers
samtycke, utan lät endast genom ÖfverStåthållaren
höra Socknestämmorna , som
då ingingo på afgiftens fortfarande erläggande
ännu under några få år. Så bildade
sig prejudicatet, att utan Ständernas samtycke
på Socknestämmor bevilja Skattebidrag.
Såsom bevis på, hvartill denna slags
beskattning leder, och huru de sålunda uttagne
skatter handhafvas, må jag nämna,
att ehuru den balance lill hvars betäckande
afgiften beviljades, för flere år sedan är
betald, fortfar beskattningen dock ännu lika
och användes till åtskilliga tvertemot
ändamålet med densamma stridande utgifter,
så att t. ex. för år 1827, sedan utdelningar
deraf blifvit gjorde till Correctionshus,
Danviks Hospital och flere Fattigförsörjningsanstalter,
ett öfverskott fanns af 6,133
R:dr 34 sk.g r:st. B:co. Afgiften fortfar ännu
och lärer troligen komma att fortfara, så
Den 3o Julli f. m.
2l5
länge Församlingarne finnas, eliuru den är
olaglig, så väl lill det sätt, på hvilket den
blifvit sista gången beviljad, sora till det
sätt, hvarpå den numera användes.
I min Motion liar jag alldeles icke bestridt,
att de administrativa myndigheterna
må ega rättighet att på Socknestäramor
begära afgifter till vissa allmännare nyttiga
ändamåls tillvägabringande, ehuru Grundlagen,
strängt tillämpad, endast tillägger
Rikets Ständer rättigheten att handlägga
sådane frågor. Men jag har yrkat, alt de,
sora icke äro närvarande vid Socknestämmorna,
ej kunna anses förbundna genom
de närvarandes beslut. Mig tyckes, att de
administrativa myndigheterna ändock hafva
vägen öppen, att vinna sina ändamål,
enär Församlingarnes Pastorer kunna åläggas,
att låta tillfråga hvar och en af de Församlings
Ledamöter, som vid Soekneslämman
icke varit närvarande. På detta sätt
är åtminstone hvars och ens rätt bibehållen,
samt Grundlagens 57 , så väl som
eganderätten icke för nära trädd.
Såsom några ytterligare exempel derpå,
huru man inom Stockholm genom denna
14-åriga praxis vant sig, alt under Socknestämmo-öfverläggningar
draga mål, som
aldrig förut varit derstädes handlagdc, får
jag nämna, att inom en Församling, Curhusafgiften
blifvit höjd från 3 till 5 skil
-
ai6
Den 3o Jul i i f. m.
lingar, oansedt denna afgift alltid tillhört
Rikets Ständer eller PröfningsCommittéerne,
sora äro Ständernas deputerade, att
bestämma. I andra Församlingar har man
på Socknestämma beslulit, att i stället för
den frivilliga afgift, som vid Kyrkogång
nedlägges i håfven, hvar och en person skulle
erlägga årligen la sk., den rike millionären,
så väl som den fattigaste arbetskarl.
Håfafgiften är likvisst af den natur, att ingen
kan till en sådan afgifts erläggande
blifva tvingad. Utskotten hafva åberopat
6 §. af Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
om Socknestämmor och KyrkoRåd, och
sagt att deruti bestämmes, hvilka mål tillhöra
Socknestämmors handläggning, och
att brott deremot kunna i Laga ordning
beifras. Det är just för att få denna §. efterlefd,
och för att visa, huru felaktigt
Författningen varit tillämpad, bådeafmyndighelerne
sjelfve, och af allmänheten, som
jag väckt Motionen, ty annars hade den
aldrig behöfts. Hvad man åter bör vänta
för påföljd af klagomål öfver dessa olagligheter,
och om man ens kan vara hugad,
att försöka anföra sådane klagomål, kan
bäst bedömas deraf, att de auctoritetcr,
allt uppifrån och nedåt, hos hvilka man
skulle klaga, äro just de, som sjelfve börjat
med Författningens oriktiga tillämpning.
Utskotten hafva äfven sagt, att 3 §. af
samma Förordning uttryckligen föreskrif
-
Den 3o Julii f. m.
ver, att Socknestämma skall i Församlingens
Kyrka från Predikstolen pålysas 14
eller minst 8 dagar förr än den hålles.
Denna citation är visserligen riktig, skada
blott att Utskotten, som synas för mycket
hafva varit intagne för ena sidan af saken,
i stället att enligt en referents åliggande
visa saken på alla sidor, icke vid detta
tillfälle velat läsa §. till sint; Utskotten
skulle då funnit, att Socknestämma äfven,
samma dag den pålyses, kan företagas, endast
den myndighet, som låtit sammankalla
Socknestämman, gifvit tillkänna, att saken
ej tillåter uppskof.
Hvad Utskottens yttrande beträffar,
att ett i sådan ordning tillkommit beslut
icke kan anses innefatta någon Grundlagsvidrig
beskattning, så tror jag mig redan
hafva bevist, att Utskotten hafva orätt deruti,
då jag anfört, att Regeringen sjelf
1812 ansåg sådane mål tillhöra Ständernes
befattning.
Utskotten hafva likväl, förmodligen utan
afsigt, gillat milt påstående, om olagligheten
af, att de frånvarande få åtnöja sig med
de närvarandes beslut i sådana frågor, som
ej tillhöra Socknens och kyrkans enskildta
ekonomi. Utskotten hafva nemligen sid. 8
kallat detta en gällande praxis. Jag vågar
vördsammast hemställa, huruvida i afseende
på beskattningsrätten någon praxis.bör
Den 3o Ju lii f. m.
eller kan komma att gälla framför lag. Från
Rikets Ständers egna Utskott borde man visserligen
icke vänta, att sådane principer
blefvo yttrade, och jag ber att få påminna
Utskotten derom, att jag just börjat min
Motion med tillkännagifvande, att missbruket
vore en praxisoch att det just derföre
borde förekommas, emedan man i våra
dagar tillräckligt sett det öfverhandtagande
sjelfsvåldet, att låta prejudicater gälla, der
tydlig lag finnes.
Litet längre ned i samma mening hafva
Utskotten yttrat, att de frånvarande skulle
rätta sig efter de närvarandes beslut, emedan
annars icke något resultat skulle uppstå
af Socknestämmans öfverläggningar. Jag
har redan förut visat, att man kan komma
till samma resultat, om Pastor anbefalles
att låta tillfråga de frånvarande; och
vill man ej på denna väg komma till resultatet,
så anser jag åtminstone det vara
ganska väl, att resultatet uteblifver af ett
olagligt beslut.
Slutligen säga Utskotten, alt frånvaron
från Socknestämman måste anses såsom innebärande
en tyst afsägelse af alla anspråk
att vidare tala å de åtgärder, som af de
närvarande beslutas.
Delta Utskottens yttrande måste ovilkorligen
hänföras till tvenne fall; då Socknestämman
öfverlägger om ett Socknens en
-
Den 3o J u 1 i i f. m.
219
skildta ekonomi tillhörande mål, och då den
öfverlägger otn ett beskaltningsmål, som
egentligen icke borde tillhöra Socknestämman.
I förra fallet skulle man tro, att Utskotten
icke läst 9 §. af Förordningen, emedan
der tydligen stadgas, att antingen man
är frånvarande eller närvarande vid Socknestämman,
äger man att inom 21 dygnet
söka ändring i beslutet, om man dermed,
är missnöj'!. I sednare fallet åter, äger
man alldeles samma rättighet, och äfven
ytterligare den, att icke behöfva betala en
afgift, som blifvit pålagd af en Socknestämma,
hvilken dertill alldeles icke eger någon
rätt. Denna princip, alt medborgare,
för det de tiga, äro skyldige att betala afgifter,
hvilka endast tillhöra Ständerna att
bevilja, men som på andra vägar blifvit
dessa medborgare alfordrade, är ganska farlig,
och har nier än en gång blifvit på detta
rum bestridd.
Jag torde slutligen få, i afseende på
Socknestämmorne, tillägga,_ dels huru Församlingarne
snart sagt icke ega någon möjlighet
att, om de äfven en gång afslu en
begärd afgift, den samma slippa, dels till
hvad resultat man kommer derigenom, alt
man på Socknestämma verkställer andra
beskattningar, än dem, som höra till Socknens
enskildta ekonomi.
I förra hänseendet vill jag blott nämna,
att man t. ex. inom en församling i
220
Den 3o Julii f. m.
Stockholm hade föresatt sig och öfverenskomma,
att afslå den begärde årliga afgiften
till utvidgande af det omnämnda lazarettet.
Detta skedde också verkligen på den
för detta mål utlyste Socknestämma; men
den upphöjde Embetsman, som var i spetsen
för genomdrifvandet af utvidgningsplanen,
tillskickade de mest ansedde Ledamöterne
inom denna församling, för att utverka,
att om man planerade så, det en ny
Socknestämma i samma ämne komme att
ofördröjeligen hållas, de då skulle ingå på
saken. Desse samtyckte väl icke dertill,
men genom den beredvilliga persvasionsgåfva
man använde, lyckades man förmå
några af dessa Ledamöter, att låfva, det
de, i händelse af en ny socknestämma i
detta ämne, icke skulle densamma bivista.
Ett, tu, tre, hade man också verkligen en
ny Socknestämma i detta ämne utlyst, och
den korrt förut afslagne propositionen å nyo
framställd och af de få närvarande Ladamöterne
bifallen. De öfrige af församlingens
Ledamöter, som vid första Socknestämman
voro närvarande, hade af öfvertygelse,
att en proposition, som en gång var afslagen,
icke vidare kunde lända dem till någon
kostnad, ej infunnit sig vid den nya
Socknestämman. De blefvo derföre i hög
grad förundrade, att helt hastigt genom ett
skickligt maniement af saken, befinna sig
vara ålagde en beskattning, som de ganska
korrt tid förut afslagit.
Den 3o Ju lii f. m.
221
Detta exempel torde tillräckligt bevisa
nödvändigheten och nyttan af, att åt Rikets
Ständer oförryckt bibehålla beskattningsrätten,
ty hos dem kunna insinuationer och
corruptioner icke hafva så fritt spel, som
inom några få församlingsledamöter, der
Pastor må hända mången gång för att visa
myndigketerne det förtroende han eger inom
församlingen, söker tillvägabringa hvad
man önskar. Jag hemtar till denna sednare
reflection stödet från den erfarenhet jag
haft, att, inom Stockholm, Pastorer finnas,
som dagarneinnan Socknestämman sammanträd
t, kringgått och insinuerat hos de mera
betydande bland församlingsboarne, att uppkomma
på Socknestämman, och att derstädes
bifalla det begärda anslaget; och såsom
skäl till detta öfvertalande, har jag sjelf
hört Prestmannen anföra, att det hos höga
vederbörande skulle se sä illa ut s om icke
hans församling ingick på hvad man begärt.
I afseende på det resultat, hvartill
man kommer, då beskattningsfrågor, utöfver
dem som höra till socknens ekonomi,
få på Socknestämmor förekomma, får jag
äran upplysa, hvad jag redan med ett exempel
har styrkt, att sådane skattebidrag,
en gång beviljade, sällan mera upphöra,
äfven om det ändamål, hvartill de lemnades,
är uppfyldt; att, ehuru man, om man
vid en Riksdag blir för högt beskattad, dock
vid nästa Riksdag kan genom skatternes nedsättande
eller deras jernnare fördelning, äga
222
Den 3o Julii f. m.
hopp att få tillgodonjuta någon lindring,
man alldeles icke äger något sådant hopp
i afseende å de skatter, som vid socknestämmor
beviljas; dessa nedsättas aldrig,
och upphöra nästan aldrig. Hvar och en
medborgare måste, om han en eller annan
gång varit från gudsljensten frånvarande,
af det hemkommande kyrkofolket fråga, om
hans skatter blifvit förhöjda eller icke.
Just genom det sätt, på hvilket man
framställer sin begäran, blir den, för den
mindre upplysta allmänheten, så mycket
mindre a fs knäck ande; man begär nemligen
i, 2, 3 eller flere skillingar på ContributionsRiksdalern.
Nå väl, desse 2, 3 eller
flere skill, tycker den mindre upplyste eller
med vår BevillningsFörordning ej bekante
medborgaren, utgöra en bagatelle,
och han beviljar den. Han beräknar icke
alt dessa få skillingar utgå för hvarje ContributionsRiksdaler,
och således utgöra en
icke obetydlig förhöjning i skatterna.
Sedan jag nu genomgått första afdelningen
af min Motion, den nemligen, som
rörer Socknestämmorne, får jag, under anhållan
om tillgift för min vidlyftighet, öfvergå
till den sednare afdelningen, som
handlar om en inskränkning i KyrkoRådels
rätt, att blanda sig i de husliga kretsarne.
Utskotten hafva börjat med den vackra
fras: att första grunden till inrättning af
Den 3o Juli i f. m.
KyrkoRåd igenfinnes uti åtskilliga bland
Rikets uråldriga bruk och institutionerj hvilka
till vårdande äfven af mindre samhällens
enskilda angelägenheter, samt både
till betryggande af deras frihet att derom
sjelfva besörja och till värn emot sjelfsvåldet
, uppdragit en slags patriarkalisk
myndighet åt dessa samhällens fäder. Ifrån
Rikets Ständers Utskott hade man icke kunnat
vänta ett sådant yttrande, och jag tvekar
ej att tro, det någon andlig man uppsatt
Utlåtandet. Låtom oss då undersöka
hela denna klingande sammanställning af
ord. Med en innerlig kärlek för mitt Fädernesland,
har jag ansett för min pligt
såsom Medborgare och Representant, att
från de längsta tider tillbaka studera dess
häfder, och söka lära mig känna Folkets
seder, urgamla vanor och dess nationallynne.
Öfverallt har jag funnit friheten
råda i det sednare, och äfven under vidskepelsens,
det vill säga prestväldets tider,
har jag funnit sjelfva fördomsfriheten och
sjelfständigheten i handlingssätt uttaga sin
rätt. Ingenstädes deremot har jag funnit,
såsom Utskottet yttrar sig, bland Rikets
uråldriga bruk och institutioner första grunden
till inrättningen af dirigerande KyrkoRåd,
som inträngt i husliga lifvets innersta
förhållanden. Ingenstädes har jag funnit,
äfven under catholicismens djupaste
natt i mitt Fädernesland, något spår till
KyrkoRåd eller någon dylik institution , som
32-4
Den 3o Julii f. m.
haft uppdraget att vårda äfven de mindre
samhällenas enskildt a angelägenheter _, eller
som till betryggande af deras frihet att
derom sjelfva besörja j och till värn mot
sjelfsvåldetj haft uppdrag af en slags patriarkalisk
myndighet såsom varande dessa
samhällens fäder.
Tvärtom har jag tyckt mig finna, att
äfven under Munkliderna, sjelfva Bigtfäderne
icke till den grad inom mitt Fädernesland,
som inom andra länder, vågade inbland
a sig i de husliga förhållanderne. Om
också emedlertid någonting sådant skulle
hafva ägt rum, torde det likväl må hända
vara hvar och en oväntadt att höra ett sådant
förhållande år 182g af ett utaf de fria
Ständernas tTtskott åberopas, såsom skäl för
KyrkoRådens inblandning i de husliga kretsarne.
Då vårt samhälle på nittonde året
af sin frihet åtminstone är något utbildadt
i enlighet med tidens fordringar; då det
äger Grundlagar, som bestämma dess frihet;
Lagar, som bestämma dess rättsförhållanden;
och då formerna tyckas vara noga
bestämda; så måste allt patriarkaliskt
(sorn jag vill kalla nomadiskt) styrelsesätt,
vare sig inom mindre eller större delar af
samhället, vara i hög grad olämpligt och
olagligt, och icke af någon, som undersöker
förhållandet, kunna, med något sken
af rimlighet, antagas såsom skäl mot min
Mo
-
Den 3o J u lii f. in.
Motion, utan endast vara alt anse som ett
mindre välbetänkt sätt alt kunna afspisa Motionairen.
Låtöm oss till en början noga
ulreda, af hvilka personer dessa Samhällets
Fäder bestå. Jo i första rummet Pastor,
eller den hans tjenst förrättar, lian må äga
hvilken odlings- och upplysningsgrad som
helst ; sedermera Cäpellanén, Kyrkovärdarne,
några af Församlingens bofaste män,
Vaccinations-föreståndaren (sorn vanligtvis
är Klockaren, Organisten eller Skolmästaren},
och vid vissa tillfällen nyttjar KyrkoRådet
äfven biträde af Barnmorskan, nemligen
uti uppsigten, huru mödrar sköta sina
batli. Dessa Fäders öfverläggningar ske
dertill i närväro af Församlingens Sexman.
Onekligt är emellertid att, hvad mari också
mot mig anfört, KyrkoRåden äro första
inrättningen till MunicipalStyrelser inom
vårt land. Men till detta upplysta Stånd
Vädjar jag, om, med sådana elementer, dessa
MunicipalStyrelser någonsin kunna utveckla
sig, och jag vågar vördsamt underställa,
om någon åf Eder, mine Herrar,
skulle äga synnerlig löst att blifva Ledamot
af KyrkoRådet, eller vil ja räknas bland
dessa Samhällets så beskaffade Fäder. Det
är just i anledning af denna KyrkoRådens
sammansättning och för att kunna utbilda
dessa MunicipalStyrelser, som jag tror Riksdagsmannen
Rutbergs förslag vara af vigt,
att Församlingen skulle välja Ordföranden.
35 11. iS
226
Den 3o Julii f. m.
Jag delar fullkomligt Utskottens tanka,
att mången felande kan genom varningar
och en mildare rättelse återföras j då deremot
Lagarnes näpst stämplar med föraktet
> och förvärrar oftare, än det förbättrar;
men låtom oss tillse* om den varning
KyrkoRådet gifver, kan leknäs kland dessa
mildare och icke sårande återföriiigssätt; Jag
skulle åtminstone för min del trö, att en
varning, gifven inför hela den samling, hvaraf
KyrkoRådet utgöres* meddelad i församlingens
Saciistia, nästan alltid genom sin
egenskap att vara kunnig för hvarje församlingsbo,
är värre, än de böter* eller den
näpst, hvartill man vid en Domstol* Och
med ej så många personers vettskap, kan
blifva ålagd. I de få församlingar* der KyrkoRåds-förordrtingen
blifvit tillämpad * (och
dessa äro, tack vare vårt upplysta Presterskap,
ganska få) brukas Vanligen, att det
ämne, och deli person, Som skall blifva föremål
för det sammanträdande KyrkoRådets
öfverläggningar, i den Kungörelse, som från
predikstolen uppläses, blifva utsatte, och
följaktligen vinner det begångna felet ali
deli publicitet, som är möjlig. Under sådana
förhållanden tror jag, att KyrkoRådets
varning fullt ut lika mycket om icke mera,
än en Domstols utslag, stämplar med förakt.
Jag är fullkomligt öfvertygad, och jag
vet äfven flere exempel derpå, alt om Presten
är en nitisk man, som uppfattat sitt
dyrbara kall, ora han är en menniskoäl
-
Den 3o Ju Ii i f. m.
skande, verkligen andlig raan, så fullgör
lian af egen drift den pligt att varna och
återföra på dygdens bana, hvilken pligt ovilkorligen
tillhörer själasörjaren. En sådan
varning, gifven i tysthet af en inom församlingen
aktad och älskad Prestman, skall,
om möjligt är, ändamålsenligt verka; men
samma varning gifven, snart sagt, offentligen,
inför 16 å j7 KyrkoRådets Ledamöter,
måste ovilkorligen verka mindre fördelaktigt,
då den åsidosatt den grannlaga tystlåtenhet,
hvarmed man gerna vill omkläda
tilldragelserna inom sina slutna husliga
kretsar.
Är åter Preslmahnen icke en af dessa
nitiska och allmänt aktade personer, utan,
såsom många gånger är fallet, står i ett
mindre godt förhållande till sin församling*
så befattar lian sig icke med att faderligt
varna och råda, der sådant behöfves; och
om han gör det, så mottages icke hans råd
med den välvilja och det förtroende, söra
lemnar hopp om bättring. Men med ännu
mindre framgång, ja med Snart sagt förargelse,
toottagas varningar och råd af deti
mindre aktade PreStmannen i närvaro af
KyrkoRådet; och den felriktige finnér en
ursäkt för sitt fel, i sjelfva medvetandet
deraf, att den, som är salt alt vaka öfver
hans handlingssätt, antingen icke sjelf
är stort bättre eller för det minsta är
35 H. >5*
Ben 3o J u I i i f. m.
en person, som icke njuter sina åliörares
faktning.
Jag tror mig således hafva visat, a&t,
antingen själasörjaren är en väl eller illa
qvalificerad person, är rättigheten att varna
ändamålsenligare, då den är lemnad i
dennes händer, än då den är uppdragen åt
ett talrikt och illa sammansatt KyrkoRåd.
"Utskotten hafva vidare sagt, att KyrkoRådets
befattning icke kan föras under rubrik
af inblandningar i det husliga lifvets
förhållanden. Jag skall då söka med sjelfva
författningens ordalag bevisa, alt förhållandet
är motsatsen af hvad Utskotten
uppgifvit. Enligt 12 §. tillkommer KyrkoRådet,
att upptaga frågor om oordentligheter
i allmänna sammanlefnaden, försummelse'
af Gudstjensten, utehlifvande från
Catechismi-förhör, vårdslöshet vid in- och
utanläsning, tjenstefolks olydnad emot husbönder,
ovarsamt umgående med elden ,
m. m. Enligt i3 §. är livar och en inom
Socknen skyldig, att för hvilken upplysnings
meddelande som helst, på KyrkoRådets
kallelse, tillstädeskomma; och man kanr
för det man icke åtlyder en sådan befallning,
få böta till och med 10 R:dr Banco.
Genom den sammansättning, som jag visat
KyrkoRåden äga, är det nästan uteslutande
Ordföranden eller Presten, som dicterar
en sådan kallelse, och man finner deraf,
Den 3o Ju 1 i i f. m.
att en församlingsbo, som är i mindre godt
förhållande med en måhända icke alldeles
rättskaffens själasörjare, kan, endast genom
en mängd kallelser att infinna sig vid KyrkoRådet,
tillräckligen chicaneras. Enligt
i4 §. kan IvyrkoRåd för förseelser ålägga
böter, arbete till kyrkan, och, hvad än
värre är, stockstraff.
Enligt 3 Mom. af Kungörelsen utaf den
27 Febr. 1828 om åtskillige ändringar och
tillägg i Förordningen om Sockenstämmor
och KyrkoRåd, skall KyrkoRådet efterse,
att nyfödda och späda burn icke vanskötas,
och huru kan detta ske ulan inträngande
i de husliga kretsarne. Enligt samma Moment
skall KyrkoRådet tillse, alt barn och
unga personer ej förtära bränvin; att sjuka,
antingen de vilja eller icke, söka Läkare;
att de ej få nyttja huscurer, emedan sådane
vanligen ordineras af icke Läkare, det
vill säga okunnige. KyrkoRådet skall, efter
samma Moment, tillse, att späda barn
serdeles nattetid af mödrarne icke tagas i
sängen; att serskildt sängställe finnes för
barnen, och att i alla händelser späda barn
icke må lindas öfver armarne,
Jag tror mig nu hafva visat, att inblandningen
i det husliga lifvets förhållanden
är så skarp, som möjligt, och jag är
fullkomligt öfvertygad, att livar och en af
llidderskapets och Adelns Ledamöter, som
23o
Den 3o Julii f. m.
äger den lyckan att vara gift, och hafva
barn, skulle, om uågon af KyrkoRådets Ledamöter
nattetid inkom i sängkammaren,
för att å Embetets vägnar efterse, om det
späda barnet låg bos modren, eller om det
ägde lämpligt sängställe, ganska handgripligt
öfvertyga denne medlem af Samhällets
fäder om olämpligheten af den nådiga förordningen
i denna del.
?h
Herr Prosten Dedekind har begärt, alt
gränsor måtte bestämmas mellan så kallade
mål af criminel beskaffenhet, de der tillböra
KyrkoRåds pröfning, och sådane mål,
i hvilka Domaren anlitas bör. En sådan
bestämmelse tyckes vara af behofvet högt
påkallad, ty den nådiga förordningen om
KyrkoRåd tillåter KyrkoRåden att ådöma
böter, arbete och stockstraff, och en sådan
bestraffning kan endast åläggas i mål af criminel
beskaffenhet. Men i 12 §. stadgas:
”Att KyrkoRåd ej må befatta sig med egent”liga
lagbrott eller sådana mål, som till
”Domstols handläggning höra.” Jag är visserligen
icke Jurist, men för mig tyckes
det ligga klart, alt en stor motsägelse måste
finnas i en författning, som å ena sidan
stadgar, att vissa criminella mål tillböra
KyrkoRådets pröfning, och å den andra,
att KyrkoRådet ej får befatta sig med egentliga
lagbrott, eller mål, som till Domstols
handläggning höra; eller innefatta icke alla
mål, sorn kunna kallas criminella, förbrv
■
* %j
Den 3o J u 1 i i f. m.
23l
telser emot Lag d. v. s. lagbrott? Och tillböra
icke alla lagbrott eller criminella mål
Domstols handläggning? Då Utskotten funnit,
alt den Kongl. Författningen bör orubbad
qvarstå , hade Utskotten åtminstone
bordt uppgifva, hvilka criminella mål sorn
icke äro lagbrott, och derigenom sökt tillvägabringa
ett förtydligande af den Kongl.
Författningen i denna del.
Lika riktig jag anser Herr Prosten Dedekinds
första anmärkning vara, lika riktig
är också den andra. Herr Prosten föreslår
nemligen att, såvida KvrkoRådet skall äga
någon Domsrätt öfver medborgare, och kunna
ända till stockstraff ålägga bestraffningar,
formaliteten af vittnens edgång måtte
dermed förenas. För min del linner jag
det rakt stridande mot grunderna för RättegångsBalken
i vår CivilLag, alt dom kan
fällas, alt böter och kroppsstraff kunna åläggas,
på grund af anklagelser, der vittnen
icke äro till ed förpligtade. Blotta oformligheten
deraf, att medborgare blifva fällde
till ansvar på grund af bevis, hvilka Svenska
Lagen icke godkänner, bade bordt föranleda
Utskotten, att åtminstone i denne
del göra rättvisa åt Prosten Dedekinds Motion.
Denna latitud gifven åt KyrkoRådet
att, såsom Utskotten säga, blott på den moraliska
vissheten 0111 förbrytelsens verklighet,
kunna fälla den anklagade, anser jag
vara i högsta måtto farlig, emedan dea
Den 3o Ju Ii i f. m.
lemnar för mycket rum åt de personliga
förföljelserna alt verka, och jag tror, att
de stränga rättsformerna, sorn Utskotten
här omtala, kunnat bibehållas, utan att utestänga
den af Utskotten beprisade förtroligheten
inom KyrkoRådets öfverläggningar.
Beträffande tredje punkten uti Herr Prosten
Dedekinds Motion, hade Utskotten visserligen
bordt föreslå åtminstone ett maximum
för de b,oter, som, enligt i4 §• uti
Förordningen, af KyrkoRådet kunna Aläggas;
ty i det obestämda skick författningen
nu är, finnes intet hinder för KyrkoRådet
att ålägga aldrig så hoga böter, öfverstigande
till och med hel mansbot, och måhända
mången gång utgörande hela den botandes
förmögenhet. Jag har visserligen ingen
anledning att tro, det författningen blifvit
så tillämpad, men då den lemnar full
rättighet dertill, bör den äfven i denna del
sättas i öfverensstämmelse med allmänna
Lagen, ty ingenting är skadligare, än illa
bestämda Lagar, hvilka öfverlemna snart
sagt allt åt Domarens godtycke, och der
det, såsom Utskotten sjelfva yttra sig, får
bero på Domarens pröfning af den felandes
lynne, tillgångar och andra förhållanden,
en Lagskipningsgrund, som jag i sanning
icke väntat skulle af Rikets Ständers
Lagutskott uppgifvas.
Vice Talmannen Jon Jonsson har, inom
BondeSlåndet, förmodligen för att visa,
pen 3o Jul i i f. m.
233
det de farhågor andra Motionairer haft för
den illa bestämda, och i husliga lifvets
förhållanden inträngande, SockenstämmoFörordningen,
icke voro grundade, gjort Motion
derom , att KyrkoRådet ytterligare måtte
tillerkännas en Polismakt, att med Varningar
celi böter, samt för barn eller tjenstfolk,
äfven med husaga, motverka afvikelser
från Samhällssick och sedlighet. Vice
Talmannen har dock icke, som jag tror,
uppgifvit, hvilken af KyrkoRådets Ledamöter
han ansett böra utöfva det mekaniska i
detta afseende, d. v. s. hvilken Ledamot
skulle utdela husagan åt barn och tjenstefolk,
eller om denna angenäma befattning
skulle tourvis af Ledamöterna bestridas,
samt om bestraffningarne borde utdelas i
KyrkoRådets vanliga Sessionsrum Sacristian,
Utskotten bafva likväl icke åt denna Motion
lemnat något afseende, och den behöfver
således icke af mig vidare upptagas,
Vidkommande slutligen Riksdagsmannen
J. J. Rutbergs förslag, att Ordförandebefattningen
i Sockenstämma måtte genom
Församlingens val bestämmas, så liar jag redan
haft äran yttra mig om riktigheten af
detta förslag, då jag trott, att antagandet
deraf vore nödvändigt, så vida man vill,
att Municipalstyrelserna inom vårt Land
skola något utbildas. Det återstår blott
för mig, att till besvarande upptaga några
af de skäl, sora mot Rutbergs förslag af
234
Den 3o Julii f. m.
Utskotten blifvit anförda. Utskotten hafva
dervid erinrat, att som Pastorn aflagt
prof af kännedom i Kyrkolagfarenhet, borde
hos honom förutsättas skicklighet att
leda öfverläggningarne. Huru mycken logik,
som finnes uti detta yttrande, lemnar
jag åt hvar och en att bedöma, eller har
då KyrkoLagfarenheten, och konsten att
kunna leda öfverläggningar inom en folkförsamling
i den ringaste mån något med
hvarandra gemensamt? Af denna sats skulle
följa, att Presterskapet, mera än andra
pjersoner, vore skickligt att leda öfverläggningar,
och att man till förvärfvande af en
sådan skicklighet borde studera KyrkoLag-?
farenheten,
Dernäst hafva Utskotten förklarat, alt
det skulle vara med Pastors värdighet oförenligt,
att föra Protocollet i en sammankomst,
der en af hans åhörare förer Ordet.
Detta skäl är verkligen af samma halt, sorn
det sist anförde; också hafva dessa båda
skäl, jag mäste öppet erkänna det, fullkomligt
öfvertygat mig, att Utskotten icke
med nog uppmärksamhet afhort Utlåtandet,
då det för Utskotten föredrogs af den, sorn
haft uppdraget att detsamma uppsätta, ty
omöjligt hade då Utskottens upplyste Ledamöter
kunnat sig om sådane skäl förena,
eller låta dem lill Rikets Ständer afgifvas.
Från Konungen till tiggaren måste ju alla
vara själasörjarens åhörare, och jag hera
-
Den 3o J n 1 i i f. m.
235
ställer då, om Pastors värdighet lider af
att hvar och en Församling utväljer den
mest upplysta Ledamoten att föra Ordet
på sin Socknestämma, eller skulle det icke
finnas inom de flesta Församlingar person
ner, hvilkas värdighet kunde mätas med
Pastors? Dessutom är det efter min tanka
vid all Embets-ulöfning, minst vid Pa-»
storsEmhetets, som värdighet bör komma
i fråga. Alla måste inför själasörjaren va-!
ra lika, och han sjelf aldrig öfver någon
medchristen i värdighet. Om någon vär-!
dighet för Pastor skall komma i fråga, så
ligger den deruti, att han ömt och sorgfälligt
uppfyller sitt kall, och alt han icke,
under en samvetsgrann utöfning af sitt Em-?
bete, beräknar hvad hans personliga anseende
tillåter honom att göra eller icke,
Slutligen, förenande mig i Herr Prosten
Dedekinds reservation, anhåller jag
om återremiss, och att Utskotten måtte,
ehuru mina anmärkningar äro något vidlyftiga,
göra sig den mödan alt låta dem
sig föreläsas, och icke directe öfverlemna
dem till den, som får uppdraget med det
nya Betänkandets uppsättande, och hvilken
möjligtvis redan så i detta ämne har sin öfvertygelse
stadgad, att äfven han anser deras
genomläsande öfverflödigt; och torde
jag derföre få anhålla, ätt i det nya Betänkandet
mina skäl antingen måtte blifva
gällande, eller också bestämdt vederlagda.
236
Ben 3o Ju I i i f. m,
Jag bör dock sluteligen inför Ridderskåpet
och Adela yttra, alt om mia Motion
skulle blifva af Rikets Ständer sä behandlad,
som Utskotten hafva tillstyrkt,
skulle jag alltid komma att med ledsnad
påminna mig, det jag gjort en sådan Motion
, emedan de missbruk och ingrepp uti
Svenska Folkets beskattningsrätt, hvilka jag
antydt, genom ett sådant Rikets Ständers
beslut, då blifva sanctionerade, och deras
fortfarande allt framgent förklaradt lagligt,
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf; Den
frågan, huruvida en Sockenstämmas pluralitet
må ega besluta äfven för frånvarande,
synes mig böra skiljas i två delar. Äro de
frånvarande af den beskaffenhet, att de
blifvit intagne i kallelsen till Sockenstämma,
och denna kallelse blifvit enligt föreskrifterne
utfärdad, i laglig tid och med
uppgift af ämnet för sammanträdet, så anser
jag de frånvarande böra underkastas de
närvarandes beslut; ty de hade kunnat och
bort sjelfve vara tillstädes för att bevaka
sin rätt. Men deremot finnér jag det vara
högst olagligt, att i Sockenstämma fattas
beslut, som gälla äfven för sådane personer,
hvilka icke blifvit dertill kallade, eiler
ens egt rättighet, alt i Sockenstämma
sig infinna. I Städerne blifva blott husegare
kallade till Sockenstämma, men de besluta
för hyresgästerne, samt ålägga dem
personella och andra afgifter. På sådant
Den 3o J u 1 i i f. ni.
sätt hafva Fattigafgifterne här i Stockholm
tillkommit; och det förundrar mig, att icke
någon hyresman klagat deröfver. På
samma sätt besluta i Sockenstämmor på
Landsbygden jordegarne för inhysesman
och andra, som ej äro berättigade att deltaga
i Sockenstämma, eller som icke blifvit
kallade. Sådant är alldeles orätl; och det
bör derföre stadgas, genom bestämd lag,
att Sockenstämmo-beslut ej gälla för andre,
än dem, som erhållit behörig kallelse att
till Sockenstämman sig infinna. Deremot
är det alldeles nödvändigt, att pluralitetens
beslut gäller för alla kallade; ty annars
skulle knappast någon nyttig sak kunna
genom Sockenstämmo-beslut utföras.
Skulle pluraliteten åter besluta någonting
olagligt, så kan ju rättelse vinnas, då fråga
derom väckes, hvilket den förfördelade
väl icke lärer underlåta att gora.
Friherre Cederström, Jacob: Här hafva
af den förste Talaren i detta ämne blifvit
framdragne åts k il lige enskildte missbruk
vid KyrkoRåds och Sockenstämmo-beslut,
men då desse, enligt tydlig föreskrift i RegeringsFormen,
icke få blifva föremål för
discussion härstädes, bör jag ej ingå i något
svar derå. Hvad den värde Ledamoten
yttrat derom, att Sockenstämmor beslutit
beskattningar, som fått natur af beständiga
allmänna onera, så tror jag, att
om han närmare granskat de anförde ex
-
238
De n 3o Ju 1 i i f. ra.
émplen, skulle lian finna, att besluten angått
FörsamlingärneS e lisk ild ta hushållning,
såsom fattig- och sjukvården; och i detta
fall är Författningen tjdlig, att sådane beslut
ärö lagliga. Beträffande yrkandet att
besluten ej skulle gälla för dem, som deri
ej deltagit, så skulle detta alldeles tillintetgöra
alla Sockenstämmobeslut, ty om en
viss summa penningar behöfdes till Kyrkoreparation,
sjuk- eller fattigvården i en
Församling, eller något annat ekonomiskt
behof, och uträkning göres af hvad en hvar
bör för ändamålet betala; så skulle sammanskottet
blifva otillräckligt, och afsigten
förfelas, i fall de från Sockenstämman frånvarande
fingo undandraga sig afgiften, helst
de närvarande ej kunna åläggas att betala
allt. Af Samma Talare har blifvit yttradt,
att i Socknestämmor blifvit fattade Grundlagsvidriga
beslut, och alt Äutoritefcerné
oriktigt tillämpat Författningarne. I sådane
fall tror jag rättelse kunna vinnas geiiom
besvärs anförande. Densamme Ledamoten
har äfven Sagt det vara olämpligt*
att Pastor i Församlingen på en gång är
Ordförande och Protocollist i Socknestämtna.
Han är likväl den, Som bäst känner
hvad i Socknen sig tilldrager, och kati
lemna de fullständigaste upplysningarne orri
hvad sorn behöfves. Och då Häradshöfdingar
och andre Domare sjelfve föra Protocoll
vid sine Domstolar, tyckes sådant icke
eller vara oförenligt med Ordförande
-
Den 3o Ju lii f. m.
befattningen i en Sockenstämma eller i ett
KyrkoRåd. I uppgiften att blott Fastighetsegare
hafva rättighet att deltaga i Sockenstämma
i Städerne, har Herr Cederschjöld
misstagit sig; ty alla Borgare äro
dertill berättigade; men andra hyresgäster
mäste naturligtvis underkasta sig hvad Borgarne
besluta. I allmänhet får jag dessutom
erinra, att jag anser det vara bäst, att
nu gällande Författningar öm besluts fattande
i Sockenstämmor rörande Församlingars
allmänna byggnader samt sjuk- och
fattigvård med mera dylikt, förblifva oförändrade,
emedan desse inrättningar i ahnat
fall ej kunna fortfara, och afgifterne
dertill blifva mångfaldiga gånger drygare,
än de nu äro. Också den Polis, som af
KyrkoRådet nu utöfvas; fintter jag vara af
stor nytta. Om ett eller annat missbruk
dervid föröfvas utaf någon vidskeplig Prest,
så kan rättelse härutinnan vinnas genom
besvärs anförande; Då hvarje enskild part
har vägert öppen att beifra sådane niissbriik,
synes mig att man kan vara trygg
för öftäre förnyande deraf. Hvad sluteligen
angår Prosten Dedekinds reservation,
som endast afser bestämmande af gränsorne
mellan egentligen Criminella mål, och
de, som tillhöra KyrkoRåds handläggning,
så tror jag icke, att något vidare behöfver
i detta afseende stadgas, än hvad Förfa ttningarne
redan innehålla. Jag tillstyrker
bifall till detta Utlåtande.
ajo Den 3o Ju lii f. tö.
Herr Hjertaj Gustaf: Sedan så mänga
anmärkningar, hvari jag till en del instämmer,
blifvit emot detta Utlåtande gjorde,
och tiden är så långt framliden, skall
jag söka göra min framställning i ämnet så
korrt som möjligt. Jag vet visserligen, alt
den beskattningsrätt, som Sockenstämmor
tillvällat sig, i mångå fall är olaglig; men
jag begriper icke, huru vid lagliga Sockenstämmo-beslut
skulle tillgå, om icke de frånvarande
voro skyldige att åtnöjas med de
närvarandes belut. Sjelfva Författningen
örn föremålen för Sockenstämmor är tydlig-,
och jag tror, att endast missbruk, som
genom ändrings sökande kunna rättas, föranledt
en stor del af de öfverklagade förhållanderne.
Man bör derföre hufvudsakligen
öfverlemna åt enskilte, att häruti söka
rättelse. Men de flere Motioner, som i
ämnet blifvit gjorde, hade bordt föranleda
Utskotten att efterforska de egenteliga orsakerne
till det onda, hvaröfver klagan föres.
Utskotten skulle då funnit, alt det härrörde
af helt andra ingrepp mot Författningarne,
än de Motionairerne Uppgifvit. Hit
räknar jag i forsta rummet, att ehuru det
är bestämdt stadgadt, på hvilka tider Sockenstämmor
böra bållås, utsättas de nästan
aldrig på desse dagar, utan vanligen på irregulier
lider, som så korrt förut kungöras,
att icke alla blifva underrättade om
sammankomsten, helst i de aflägsna Norra
Or
-
Den 3o J u 1 i i f. m.
orterne. Utskotten hade derföre bordt tillstyrka
en underdånig hemställan till Kongl.
Maj:t om påbud, att Socknestämmorne böra
hållas, så vidt möjligt är, på ordinarie tider,
äfvensom att åtminstone alla irregulier
Socknestämmor böra kungöras, icke
allenast i god lid från predikstolarne, utan
äfven genom budkaflar, så att enhvar måtte
få kännedom om förestående Socknestämmor
och de ämnen, som dervid förekomma.
För öfrigt är jag ense med Herr Cederschjöld,
att Socknestämmo-beslut ej må
gälla för dem, som icke erhållit kallelse
till Socknestämma. Dessa äro de väsendteligaste
petitioner jag tillstyrker i afseende
på Socknestämmor. Hvad åter KyrkoRådet
angår, så vill jag dervid icke gå så
långt som Grefve Cronhjelm; ty jag anser
den nu gällande Författningen inskränka
KyrkoRådets polismagt till endast allmänna
lefvernet, och icke tillåta dess inblandning
i cnskilta lifvet, fastän kanske ett eller
annat missbruk äfven dervid kan äga
rum, som dock i besvärs väg lätt rättas.
Men jag anser det vara af mycken vigt, att
det vanhedrande stockstraffet uteslutes från
de bestraffningar KyrkoRådet äger ålägga.
Det är så oförenligt med hvarje enskilds
rättigheter och vårt samhällsskick, att jag
icke kan annat än yrka, att det måtte alldeles
försvinna , och KyrkoRådet åtminstone
aldrig få ålägga ett så nesligt straff. Också
35 H. »6
Dci) 3o J ti I i i f. ra.
anser jag det vara billigt, all ett maximum
bestämmes för de böter KyrkoRådet må
äga ådöma enskildte; ty det finnes hvarken
juridiskt eller moraliskt skäl, alt låta
detta bero på godtycke. Det är icke förenligt
med personlig säkerhet, att vara blottställd
för ett så obegränsadt bötesbelopp ,
att möjligen en persons hela förmögenhet
kan dertill åtgå, helst ett beslut härom af
KyrkoRådet knappast kan öfverklagas , utan
är af den palriarkaliska natur, att vad deremot
ej får äga rum. Jag tillstyrker derföre
det stadgande, att KyrkoRåd ej må tå
ålägga någon högre böter än 10 R:dr Banco,
hvilket i allmänhet visserligen icke är för
stort maximum. Dessa mina anmärkningar
torde få åtfölja en förmodligen blifvande
återremiss af Utlåtandet till Utskotten.
Friherre Wrangel; Henning: Alla de,
sorn äro underkastade Sockneslämmornes
mångvälde, äro Grefve Cronhjelm tack skyldige
för hans Motion uti förevarande ämne;
ty vi hafva mer än mycken erfarenhet
af Socknestämmo-beslutens menliga följder.
I likhet med Grefve Cronhjelm är jag af
den mening, att, om vi vid Riksdagar åläggas
skatter, kunna vi åtminstone hoppas lindring
deri vid kommande Riksdagar, hvaremot
många af de afgifter, som å Socknestämmor
beslutas, blifva beständige och nästan
öfvergå skattebidragen till StatsVerket.
Utskotten tro en hvar hafva tillräcklig sä
-
Den 3o .lii 1 i i f. m. 243
kerhet för att ej blifva ohörd oell emot sin
vilja beskattad, genom det att Socknestämmas
hållande kungöres åtta dagar, innan
den skall äga rum; men de hafva dervid
förgätit, att många personer, som hafva egendomar
i flere serskildte Socknar, omöjligen
kunna vara på alla ställen tillstädes vid
samtidiga Socknestämmor. En sådan blifver
då tvungen att antingen vara borta från
någotdera stället, eller ställa ett ombud,
hvilken antingen måste få inslruction att
ej gå in på något af hvad som i Socknestämman
projecteras, eller ock godkänna saker,
som hufvud mannen ej velat medgifva
och dem han undvikit, om han sjelf kunnat
vara tillstädes. Och jag hemställer, om
icke detta är likaså hinderligt förärendernas
fortgång, som om de frånvarande förklarades
icke vara underkastade de närvarandes
beslut. Herr Cederschjöld har anmärkt,
att Socknestämmo-heslut ej höra gälla
för andre än de, som erhållit kallelse att
deri deltaga; men då en sådan kallelse ej
utfärdas annorledes, än genom kungörelse
från predikstolai ne, vet jag sannerligen icke,
huru det kan utrönas, om en person, som
vill undandraga sig ett beslut, fått del af
kallelsen, eller ej. Friherre Cederström
åter har gifvit det råd åt en hvar, som finner
sig af något Socknestämmo-beslut förorättad,
att deröfver anföra besvär hos vederbörande.
Jag har sjelf erfarenhet af,
35 H. i6*
Den 3o Julii f. m.
huru föga man dermed vinner. Vid en
Socknestämma hade jag, hindrad att sjelf
närvara, uppdragit ett ombud att bevaka
min rätt och ej gå in på någonting af hvad
som projecterades. Denne åter uppdrog
saken åt en annan, som antingen af missförstånd
eller elakhet ingick på en afgifts
erläggande. Jag vägrade likväl betala den,
och en rättegång härom uppstod, som fortfor,
tilldess ett Rikets Ständers beslut gjorde
slag i saken. Föga belåten är således
den, sorn måste söka skydd genom besvärs
och klagomåls anförande;-helst detta ej afJöper
utan stora kostnader. Likväl måste
jag medgifva, att tillfällen vid Socknestämmor
finnas, då de frånvarande ovilkorligen
böra åtnöja sig med de närvarandes beslut;
såsom i frågor om kyrkoreparationer, skolhusbyggnader,
vägars anläggande och islåndsättande,
med mera dylikt. Dock bör äfven
härvid fästas det vilkor, att man är
underkastad sådane beslut, endast då man
ej deröfver inom en viss tid klagar, men
annars icke. Då åter bestämda afgifter å
Socknestämmor beslutas, bör deras erläggande
inskränkas till en viss tid, t. ex. 3
år, hvarefter vid ny Socknestämma må bestämmas,
om de skola upphöra, eller vidare
fortgå. Detta är så mycket billigare,
som de beskattningar vi vid Riksdagar oss
åtaga, ej gälla mera än högst fem år, men
sedan kunna ändras; och Soéknestämmobeslut
böra väl icke vara mera oföränder
-
Dun 3o Julii f. m.
a45
lige och beståndande, än Rikets Ständers
egna. Derigenom hade man en säker gräns
mot olagliga Socknestämmo-besluts fortvarande.
Äfven bör i Författningen i allmänhet
uttryckas, att i Socknestämmor aldrig
må beslutas öfver sådane ämnen, som kunna
blifva föremål för Rikets Ständers öfverläggningar
och åtgärder. Vi lia ju exempel
på, huru Landshöfdingar sammankallat
Socknestämmor i sådane ärender, oell der
tillvägabringat beslut af ganska menliga följder,
bestämmande derjemte, att desse beslut
äfven gälde för de frånvarande. Det
är än i friskt minne, att så tillgick vid Skånska
Roteringen, ehuru sammankomsten skedde
inför LandshöfdingeEmbetet. Dessutom
synes det mig vara angeläget, att ej någon
Socknestämma må hållas utan föregången
kungörelse derom från predikstol tre Söndagar
å rad näst förr än den inträffar. Då
kan en hvar få veta, hvarom fråga blifver,
samt under tiden taga sine mått och steg.
Jag är också ense med Herr Hjerta, att
Socknestämmor helst böra hållas på bestämda
tider; och då torde de icke behöfva så
långt förut kungöras. Hvad jag sålunda haft
äran yttra, torde få åtfölja återremissen.
Grefve Cronhjelm: I anledning af Herr
Cedersehjölds och Friherre Cederströms yttranden,
ber jag endast att fa påminna
derom, att då jag yrkat, att devid Socknestämmor
frånvarande Ledamöter icke inåt
-
246 D e n 3o J 111 i i f. m.
te af de närvarandes beslut kunna tillförbindas
några afgifter, jag bestämdt deri-,
från undantagit utgifter, som angå Socknens
och Kyrkans enskildta ekonomi, såsom
kyrkas, prestgårds, sockne- och fattigstugornas,
samt skolans nybyggande eller
reparerande, med mera dylikt, från hvilket
ingen församlingsbo, antingen han vid
Sockneslä-mman varit frånvarande eller icke,
kan fri kallus.
Med Herr Hjerta förenar jag mig deruti,
att Budkafle bör om Socknestämmor
åtminstone, då de röra beskattningsfrågor,
utgå, äfvensom att stockstraff icke bör få
af KyrkoRåd åläggas.
Uti Friherre Wrangels anmärkningar
om en viss tid, hvarefter en på Socknestämma
ålagd skatt bör å nyo församlingens
ompröfvande underställas, förenar jag mig
fullkomligt, och anser ett sådant stadgande
vara i högsta måtto ändamålsenligt. Slutligen
torde jag få upplysa Herr Friherren,
att en fatalietid för överklagande af Socknestämmas
beslut, redan finnes i den Nådiga
Författningen bestämd till 21 dagar.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Mar skaJken framställd
proposition, blef Lag- och Ekonomiutskottens
ifrågavarande Utlåtande, i anledning
D e ii 3o Julli f. m.
*47
af <Je dervid gjorde anmärkningar, till Utskotten
återrernilteradt.
Höglofl. Ridderskapet oell Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 3 Eftermiddagen. ■
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Thorsdagen den 3o Julii 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Föredrogs å nyo Grefve Homs, Claes
Fredrik, den x3 dennes f. m. på bordet
lagde Motion, att i den händelse husbehofs
Bran vinsbränningen framgent kommer att
såsom en Landtbruksnäring beskattas, det
stadgande måtte iden blifvande Bevillningsförordningen
intagas, såsom ett Rikets Ständers
beslut att HusbehofsBränvinsbränningen
i intet fall och under intet vilkor må
kunna af verkställande makten inskränkas,
inställas eller förbjudas.
' 1
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade sig hafva fästat
Grefve Horns uppmärksamhet deiå, att Mo
-
248
Den 3o J u 1 i i e. ra.
ilonen enligt 89 §. RegeringsFormen, ieke
kunde af Ridderskapet och AdeJn upptagas;
i följd hvaraf Grefve Horn afgifvit en utveckling
af berörde Motion, hvilken nu
upplästes, så lydande;
Jag föreslår:
Attj, i den händelse Husbehofsbränvinsbränningen
framgent hommer att sä~
som en Landtbruksnäring beskattas _, Rikets
Ständer måtte besluta en underdånig hemställan
till Kongl. Maj:tj att Husbehofsbränvinsbränningen
icke må i något fall
och under intet vilkor inställas, inskränkas
eller förbjudas hvilket stadgande bör
i blifvande Bevillningsförordning intagas.
Moliverna till detta förslag äro följande
satser;
Att all förädling af egna eller andra
länders råproducter, som sker utan förlust,
är en gifven StatsEkonomisk vinst;
Att, utan Bränvinsbränning i någorlunda
stor scala, ofta inträffar för den endast
Spaiinmålsproducerande Landtmannen
en omöjlighet, alt utan förlust afsätta sin
vara, hvarföre en minskad Spannmålsproduction
blir en följd af varans vanpris;
Att Spannmålsprisernas vacklande inom
flere hundrade procent, der ingen liflig
Spannmålshandel finnes, måste förstörande
inverka på alla näringar;
Den 3o Julii e. m.
Att alla näringar böra vara fria, och
framför allt de, hvilka såsom sådane beskattas;
Att
en större consumtion framkallar en
högre production af varan;
Att således en större Spannmåls-consumtion
bör åsyftas såsom vilkor för Landtculturens
framsteg;
Att i ett Land, der en högt drifven
Spanmalsproduction är lönande, förmedelst
den stora consumtionen, der måste förmögenhet
alstras;
Att denna under lyckliga conjuncturer
samlade förmögenhet öfvervinner tillfälliga
olyckor, hvarföre en eliev flere missväxter
icke medföra hungersnöd, allenast den fria
consumtionen riktar speculationen på en lönande
Spanmålshandel, med åtföljande stora
lager;
Alt foderbrist är svårare alt afhjelpa,
än Spanmålsbrist, hvarföre förbud eller inskränkning
af Bränvinsbränningen skulle öka
denna olycka;
Alt sådane år, dä en stark väta ger
ymnig foderväxt, men dålig Spanmålsskörd,
naturligaste sättet för utbyte af skämd säd
emot god måste finnas i Bränvinsbränningsconsumlion
af den skämda sädén;
Att slutligen en högre Laudtcultur, och
i5 o
De ii 3o Julii e. rn.
moralisk utbildning bos den mindre jordbrukande
Classen, måste leda derhän, alt
de egentliga små Husbehofs-bränvinspannorne
upphöra, alt, med förlust för ägarne,
consumera en råproduct, som med större
fördel afvttras till Bränvinsfabriker, och
att bränvinsbränningen, bedrifven i stort,
såsom en Fabriksnäring, egentligen är en
Statsekonomisk fördel, hvarigenom millioner
dagsverken och millioner famnar ved.
besparas, samt millioner Tunnor Spanmål
förädlas och icke förspillas; men hvad mera
är, millioner menniskors hyfsning och
moralitet befordras; ty fåfängt må man nu
mera, genom förbuden Bränvinsbränning i
stort eller smått, fåfängt genom Policelagar
och executioner, vilja motverka den
ohyggliga fyllerilasten; det är endast begreppet
om ett sannt menniskovärde, om
en anständig lefnad, om ett snyggt inre
bushåll, som skall utrota denna last, och
med detsamma bortskaffa den nu allmänt
brukliga kammarmöbel-lyftpannan med sitt
mäskekar, hvaromkring Landtmännens familjer
hafva sina dagliga vinterbestyr, och
hvars product, flitigt consumerad, utgör så
väl de gamlas som de yngste barnens ro
och förderf;
Hvaremot Fabriks-bränvinsbränningen
kunde till låga priser förse husbehofvet af
bränvin, och med Statsekonomisk vinst lemna
sin product i verldshandel)!.
Den 3o Julii e. in.
a5i
Hans ExceUence Herr Grefven och*
LandtMarskalken föreslog, att Grefve Horns
i dag afgifne nyssberörde anförande måtte
till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
remitteras, hvilket bifölls.
Vid förnyad föredragning bifölls Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottets d.
i4 sisllidne Februarii under N:o 61 afgifne,
och den ig i samma månad e. m. på
hordet lagde, Utlåtande, i anledning af
väckt fråga om vägning af ho, i stället för
Parmmätning, samt om begagnande af krönta
tunnor vid försäljning af brännkohl.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- samt
Allmänna Besvärs- och EkonorniUtskotlens
den 2 dennes under N:o 43 afgifne, och
den 16’ derpåföljde f. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af ytterligare väckt
fråga om rättelse och ändring i Kongl. Taxan
på Arfvode för Landtmäteri-förrättningar
af den 5 Julii 1827.
Företogs till pröfning Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonorniUtskotlens d.
2 dennes under N:o 44 afgifne, och d. 16
derpåföljde f. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga om stadgande
af en Lag till förebyggande af veder
-
Den 3o Julii e. m.
börande Tjenstemäns egenmäktiga förfarande
vid jordransakningar, samt om upphäfvande
af Kongl. Cireulärbrefvet d. i October
i8o4> angående förmedlings återgång.
Hans Exeellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Oaktadt alla de skäl Utskotten
anfört till stöd för deras yttrade
meningar, kan jag ej deri instämma, utan
finner deremot, att Herr Printzensköld uti
sin reservation så grundligen ådagalagt motsatsen,
att jag, förenande mig med honom,
gillar afslag å Utlåtandet.
Herr Tham, TVolrath: Uti hvad Hans
Exeellence Herr Grefve De la Gardie anfört
kan jag ej instämma. Herr Printzensköld
har uti sin reservation utgått från
den grundsats, att, emot hvad som kallas
Kronans pretentioner ingen säkerhet bör
finnas för den enskild ta; jag tror, att rättvisan
äfven här bör delas lika, och att den
enskildta ägaren må vara oqvald, då Staten
icke har Laga skäl, att beröfva honom sin
egendom. Jag finnér således ingen anledning
förekomma, som hindrar bifall å Utlåtandet,
hvilket jag tillstyrker.
Friherre Wrangel, Henning, förenade
sig med Herr Tham.
Uppå derefter framställd proposition
blef Lag- och EkonomiUtskottens ifrågava
-
Den 3o Julii e. m. 253
rande Utlåtande af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Ånyo föredrogs LagUtskottets den 17
sistlidne Junii under N:o 74 afgiflie> 0(di
den iC) dennes f. m. på bordet lagde, Betänkande,
i anledning af åtskilligc motioner,
rörande granskning af det utaf LagCommitteen
utarbetade förslag till Allmän
CivilLag, samt om denna Committees fortfarande
eller upphörande.
Herr Ribbingj Arviel: Jemte det jag
hufvudsakligen förenar mig uti den sista
punkten af LagUtskottets Betänkande, anhåller
jag fä framställa den öfvertygelse jag
hyser, att den föreslagna uppställningen,
till jemförelse af den gamla lagen och den
nya, lättast kunde verkställas på det sätt,
att den nya lagen, sådan den är, eller
med de förbättringar LagCommitteen kail
anse nödige, uppställdes å den ena sidan,
och å den andra vår Lag, sådan den är,
jemte ett sammandrag af alla de Författningar,
som dertill höra. Den som önskade
taga kännedom om våra närvarande Lagstadganden,
behöfde då ej genomgå en mängd
af gamla spridda Författningar, hvilket alltid
blir förenadt med mångå svårigheter.
Örn det nya och det gamla så uppställdes,
med dertill hörande motiver, hvilka för
det nya förslaget redan blifvit utförde, och
för den gamla Lagen finnas i de Författ
-
254
Den 3o J u 1 i i e. m.
ningar, som utgöra stadganderne, så kunde
man antingen antaga det nya förslaget,
om man ansåg det tjenligast, eller bibehålla
den gamla Lagen, hvars omredaction
då med detsamma vore fulländad, utan att
man hade något mera öfrigt, än valet. Utskottets
uttryck äro följande: frun trycket
utgifva en tydlig och lätt öfverskådlig
framställning af arbetets plan , samt allmänna
grundsatser och motiver, tillika
med uppgift och jemförelse af de väsendtligaste
skiljäktigheterne emellan den nu gällande
Lagens stadganden, och dem, som till
antagande föreslås. . . . Dessa uppgifter och
jemförelser gjorde sig då sjelfve, när hvar
och en å ena sidan hade det nya förslaget,
och å den andra det motsvarande gamla
Lagbudet, och jag tror, att ali vidare
tryckning i sådant fall vore öfverflödig.
Jag önskar således bifall å Utskottets Betänkande
med delta tillägg, eller, om det
ej kan ske, återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid LagUtskottets förevarande
Betänkande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Eoccellence gjorde proposition
till bifall af berörde Betänkande,
hvilken proposition med Ja besvarades.
Den 3o Ju l i i e. m.
255
Föredrogs ånyo Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskoltens d. ri dennes
under N:o 47 afgifne, och den ig dc*rpåföljde
f. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga om anslag af
Allmänna medel till aflönande af en DjurLäkare
i hvarje Län.
Herr Bråkenhjelm , Pehr Reinhold: Efter
Stats- och EkonomiUtskotten nödvändigt
vilja hafva ett anslag af 5o R;dr B:co
till en DjurLäkare i hvarje Län, skall jag
för min del icke sätta mig deremot, ehuru
jag visserligen anser, att löner för sådane
Läkare borde lillvägabringas genom Länens
enskildta sammanskott; men då man
viri Veterinärinrättningen icke kan hinna få
färdigt, på länge, så många Läkare att 24
Län få hvar sin, hemställer jag om icke
Ridderskapet och Adeln skulle vilja bifalla
hvad Utskotten föreslagit; med de vilkor,
dels att inga andra Läkare få antagas, än
de, hvilka från Veterinairlnrättningen äro
utexaminerade, dels att anslagen må ingå
till fullbordande af byggnader och fulländandet
af organisationen vid Veterinairlnrättningen
i Stockholm, till dess denna Inrättning
kan förse alla Län med DjurLäkare.
Friherre Cederström, Jacob: Emot Utskottens
beslut har jag reserverat mig. .Tåg
anser den lämpligaste utväg för anskaffandet
af lön för DjurLäkare vara, alt öka
2 56
Den 3o Julii e. m.
Curhusafgiften med i sk. för hvarje Mantalsskrifven
person. Derigenom skulle medel
inom Länen kunna lätt anskaffas, så
väl till de ifrågavarande lönerne, som till
hildande af nödige BoskapsLazaretter. Jag
tror det ej vara välbetänkt att vilja inskränka
desse löner till 5o R:dr, och jag öfverlemnar
till hvar och en, huru mycket man
kan erhålla genom enskildte sammanskotter
inom Länen. Det är då bättre, att på en
gång besluta en tillökning i Curhusafgiften
på hvarje Mantalsskrifven person. Åf dessa
anledningar anhåller jag om återremiss af
Utlåtandet.
Herr Hjertaj Gustaf: På obilligheten
af hvad Friherre Cederström föreslagit vågar
jag fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet,
enär derigenom Capitationsafgifter
blifva ökade för att tillvägabringa en
förbättring, hvaraf blott en viss del medborgare
hafva nytta. Jag tror det vara bäst,
att StatsYerket bestrider utgiften för dessa
Läkare, och att aflöningen icke sker af
hvarje Mantalsskrifven person. Jag anhåller
således att Friherre Cederströms förslag
ej må komma i fråga, och att Rikets Ständer
nu icke må befatta sig med böjandet
af en afgift, som är bestämd till veneriska
smittans hämmande. I afseende å hvad
Herr Bråkenhjelm anfört, torde jag få fästa
uppmärksamheten på oformligheten, att
Den 3o Julii e. m.
medel, som ej behöfvas förr än till nästa
Riksdag, användas till Byggnader, och att, det
personela hopblandas med byggnader, hvaraf
nödvändigt på ena eller andra sidan skadliga
följder måste uppstå. När nu Rikets
Ständer lockas att gifva löner åt dessa DjurLäkare,
(emedan jag tar för afgjordt, att tre
Stånd efter vanligbeten redan bifallit Utlåtandet)
så anhåller äfven jag, lika med
Herr Bråkenhjelm, att det vilkoret vid anslaget
måtte fästas, att inga andra än från
Veterinärinrättningen utexaminerade Läkare
få antagas, på det Landshöfdingarne icke
måtte bortgifva lönen åt Hofslagare inom
ResidenceStäderne.
Herr Thamj Wolrath: Med Herr Hjerta
förenar jag mig i afseende på Friherre Cederströms
framställning om 3-sk.-afgiftens
ökande. Det skulle med mycket missnöje
emottagas af allmogen, och obilligt vore
det äfven, att den fattige, som icke har
kreatur, skulle bidraga till DjurLäkares aflönande.
Jag tillstyrker således ogillandet
af Friherre Cederströms förslag, med det
tillägg, att Curhusafgiften nog ändå är svår
att få antagen.
Friherre Palmstjerna ^ Otto: I anledning
af Herr Bråkenhjelms anförande, tar
jag mig friheten erindra, att StatsUtskottet
i sitt första Betänkande, om desse Djur35
H. 17
258
Den 3o Julii e. ra.
Läkares aflöning, äfven, om jag rätt minnes,
fästade det vilkor, att endast från Veterinairlnrättningen
utexaminerade DjurLäkare
skulle få antagas. Detta förbehåll
vore således icke nu behöfligt, hvarföre jag
anhåller om bifall å förevarande Utlåtande.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: Jag
är egentligen förekommen af Herr Tham i
det jag ville anföra emot Friherre Cederströms
förslag. Jag hoppas, att Ridderskapet
och Adeln finner orimligheten af en
Capitationsafgift till DjurLäkares aflöning.
Om någon Capitationsafgift skulle komma i
fråga till detta ändamål, så borde den läggas
på hästar och boskap, men ej på menniskor.
För öfrigt får jag påminna, att
Allmänheten hellre gifver dubbelt, när den
ej vet, till hvad ändamål det skall användas,
och afgiften ingår i Allmänna Bevillningen.
Jag har sjelf sett, huru ogerna
man gjort sammanskott till Barnmorskor.
Jag tillstyrker således bifall till Utlåtandet.
Friherre Cederström: Manbar bestridt
nyttan, att genom en sk:s förhöjning på
Curhusafgiften anskaffa medel till DjurLäkare,
emedan en stor del af Allmänheten
icke ega kreatur. Med undantag af tjenstebjonen,
lärer likväl icke finnas mångå, som
icke hafva något kreatur. Hvarje Backstugugumma
har åtminstone ett Får eller en
Get, och alla de öfriga blifva, i händelse
Den 3o Julii e. in.
a59
af Boskapssjuka, urståndsätta att erhålla arbetsförtjenst.
Jag tror ej, att det finns någon
eftertänksam medborgare, som vägrar
bidraga till DjurLäkares aflönande. Herr Cederschjölds
förslag om Capitationsafgift på
fänaden lemnar jag derhän; om så behagas,
har det träffat mycket väl. Jag tror likvist,
alt det ej är fänadens rätt att besluta
deröfver. Emedlertid då 5o R:dr ej äro
tillräckliga, bör man vara betänkt på någon
utväg att öka detta arfslag. Allt tillskott
af Statsmedlen i detta afseende anser
jag öfverflödigt, enär jag är fullkomligen
öfvertygad, att i sk:s förhöjning på hvarje
Mantalsskrifven person, till ett så nyttigt
ändamål, icke af någon vägras, ulan tvertom
med tacksamhet utgöres.
Herr NordenankarGuslaf: Nyttan af
de ifrågavarande DjurLäkarne är obestridlig,
men i afseende på antalet, som blifvit
föreslagit till 24, efter Länens antal, tager
jag mig friheten erindra, att på flere ställen
torde ett större antal erfordras. Så till
exempel behöfves i Calmare Län minst 2:ne.
De fleste af dem, som redan finnas, hafva
likväl löner sig anslagna af Länens IJushållssällskaper,
och någon serskild Capitationsafgift
för detta ändamål finner jag således
icke behöflig. Men att gifva dem på
Stat ett anslag af 5o R:dr, såsom en tillökning
eller uppmuntran för sådane unga
35 H,
260 Den 3o Julii e. ra.
Elever, som blifvit utexaminerade från härvarande
Yeterinairlnrättning, och användt
större möda på erforderliga kunskapers inhemtande,
kan jag ej annat än tillstyrka, såsom
efter min tanka ganska ändamålsenligt.
Herr Bråkenhjelm: StatsUtskottet har,
i sitt första Betänkande, tillstyrkt detsamma,
som i det förevarande; men uti ett annat
Betänkande har Utskottet i brist på medel
afslagit en väckt Motion, angående anslag
till erforderlig nybyggnad vid härvarande
Yeterinairlnrättning. Samma ändamål, som
med denna Motion åsyftades, nemligen fulländning
af VeterinairVerkets organisation,
malte väl äfven åsyftas med DjurLäkares
anställande i Länen. Jag hemställer således
till Herr Hjerta, om det ej må finnas
ändamålsenligt, att de löner, som tills vidare
ej behöfvas för DjurLäkarne, under
tiden användas lill Veterinairlnrättningens
fullkomnande. Man har yttrat, att de 5o
R:dr Utskotten föreslagit, kunde anses till—
r&cklige för de unga Elever, som från.Veterinärinrättningen
utgå till Landsorterna.
Men man borde lill äfventyrs göra sig bekant
med dessa så kallade unga Elevers sysselsättningar,
med det arbete och studium
de använda på inhemtandet af sitt yrke,
innan man tror, att de så lätt kunna afspisa.
? med en så liten styfver, hvarmed
nu för tiden knapt någon dräng låter nöja
sig. Friherre Cederströms förslag tror jag
Den 3o Julii e. m.
261
på det sätt kunna modifieras, alt, då enligt
Rikets Ständers Beslut, Curhusafgiften
för närvarande är så vida obestämd, att
den efter olika behof kan höjas ända till
5 skilling, jag skulle vilja föreslå, att allt
som af detta högsta belopp icke behöfves
för Afgiftens egentliga ändamål, må användas
till Djurläkare, hvarigenom man undvek
att besluta någon ny CapitationsAfgift.
Jag förnyar härjemte min anhållan om den
proposition jag förut begärt, angående Lönernes
användande lill Veterinairlnrättningen,
intill dess ett tillräckligt antal Djurläkare
hunnit antagas.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gar
iliej Jacob: Behofvet, nödvändigheten och
nyttan af de ifrågavarande Djurläkarne kan
ej bestridas; men jag har här af åtskillige
hört invändning göras mot beloppet af det
föreslagne Löne-anslaget, under det andra
yrkat, att det borde utgå på annat sätt.
För min del kan jag ej annat än instämma
med Utskotten, och jag finnér den lilla
uppoffringen, som Staten härigenom gör,
så obetydlig, att vinsten deraf för det allmänna
onekligen skall blifva betydligt öfvervägande.
Den enda önskan jag har att
göra är, i anledning af Herr Bråkenlijelms
förslag, att anslaget endast skulle tilldelas
sådane Djurläkare, som blifvit utexaminerade
från härvarande Veterinairlnrättning;
ty med allt förtjent beröm för denna In
-
2Ö2
Den 3o J u I i i e. m.
rättning, och den utmärkt skickliga man,
som för närvarande är dess Föreståndare,
torde jag likväl få erindra, att här finnas
flere Veterinairlnrättningar i Riket; åtminstone
känner jag en i Skara, och en i Skåne,
hvilkas Elever på detta sätt skulle
blifva prejudicerade. På den ort der jag
hor, finnes en Djurläkare, hvilken underhålles
af Possessionaten^ med en SpannemålsLön,
som är vida större, än den nu
ifrågavarande; men om äfven Lönen icke
hlir större än 5o R:dr, är jag öfvertygad,
att Djurläkaren skall finna sig belåten dermed,
då han tillika får uppbära särskild
betalning af den, som anlitar honom. Jag
tillstyrker derföre bifall å utlåtandet.
Herr Tham: Jag finnér mig nödsakad
att ytterligare tillägga några ord till mitt
förra yttrande, och har derföre begärt ordet.
Curlius- eller den så kallade 3-skillings-afgiften
utgår genom Capitation, lika
af både fattiga och rika, och skälet är att
den behöfves egenteligen förde förra, och
användes liufvudsakligast till fördel för dem.
Att åter för Djurläkares anställande, besluta
en Capitationsafgift, finner jag obilligt,
enär nyttan deraf tillkommer hufvudsaldigast
den rika, som äger flere kreatur;
och om således Djurläkarne skola aflönas
genom en särskild afgift, bör den åtminstone
utgå efter annan grund, än den,
hvarigenom de, som äga inga, eller många
Den 3o J u 1 i i c. m.
263
kreatur, skulle komma att betala lika. Men
jag tror föröfrigt, att, om det af StatsUtskottet
tillstyrkte anslag nu beviljas, skall
det för Konungens Befallningshafvande och
Länens HusliållsSällskap blifva möjligt, att
sedermera uppgöra en förhöjning deri, i
fall behofvet sådant påkallar, och erfarenheten
visar, att Djurläkaren ej kan vara
belåten med den betalning han erhåller af
dem, som anlita honom.
Herr Ribbing, Arvid: Jag anser mig
förpliktad yttra den öfvertygelse, att det
allmänna gjort nog, då det sörjt för bildandet
af skicklige personer åt de Län,
som önska begagna sådane. Om än 5o
R:drs lön anslås, kan i de Norra orterne,
der befolkningen och kreaturens antal är
ringa, likväl ingen läkare trifvas, eller finna
sin bergning, äfven med något större lön,
ty lian skulle sakna praktik. Erfarenheten
bar åtminstone visat, alt äfven i folkrikare
Län, som genom HushåilsSällskaperne requirerat
och aflöna Djurläkare, desse sakna
förtjenst, emedan allmänheten uträknat,
att resan fram och åter för Djurläkaren,
samt medikamenter, ofta uppgå till större
delen af det djurs värde, som skall botås,
och att Läkaren ofta kommer för sent, för
att kunna frälsa detsamma. Hvad åter angår
allmänna farsoter, så saknas icke föreskrifter,
huru då skall förhållas. Om äfven
Djurläkare anställas i alla Län, kunna
264
Den 3o J u I i i e. ra;
de ej uppfylla ändamålet. Jag får således
vördsamt tillstyrka, att man ej påtvingar
Länen Djurläkare, förr än invånarne sjelfve
finna behofvet af dem. Det skulle på
de fleste ställen misslyckas, då man sett
det nära att misslyckas äfven i de mera
tätt bebodda Länen. Jag instämmer således
med dem hvilka ansett, att hvad StatsUtskottet
i detta ändamål anslagit, snarare
må användas till bildande af skicklige Djurläkare,
till byggnader eller annat behof för
Veterinairelnrättningen, och anhåller om
afslag å Stats- och EkonomiUtskottens utlåtande.
Herr Hjerta: Jag anser mig skyldig
att erinra, det Friherre Cederströms förslag
och den modifikation deraf, som Herr
Bråkenhjelm sedermera framställt, icke kunna
betraktas annorlunda än såsom nya motioner.
Man har väl rättighet att yttra sig
öfver en gång gjorda förslag, och att deruti
föreslå förändringar; men att vid nu förevarande
fråga komma med ett förslag att
öka Curhusafgiften, eller att uttaga dess
högsta belopp för att bilda öfverskott för
ett annat ändamål, det måtte innefatta nya
motioner; ty följden af det ena förslaget
skulle blifva, att Djurläkares löner blefvo
mångdubbelt större, än Utskotten föreslagit,
och det andra förslaget innefattar jemväl
en princip-fråga i afseende på Curhusafgiften,
som måste behandlas särskildt för
Den 3o Julli e. m. 265
sig. Delta är den vigtigaste invändning jag
har att göra, men jag anhåller att äfven få
framställa en annan, ehuru af mindre vigt,
i anledning af Herr Bråkenhjelms yttrande,
hvilken trott sig finna så stora fördelar af
VelerinairVettenskapensallmännare spridande,
att han ansett sig böra föreslå Löner
för Djurläkare på Stat. Ingen kan mer än
jag erkänna fördelarne af Veterinairlnrättningens
utbildning; men jag har så väl vid
förra Riksdagen, som nu vid återremissen
af StatsUtskottets första betänkande, sökt
motverka Löners anslående på Stat för Djurläkare.
Jag finner, att sådane endast blifva
Pensioner, och jag kan försäkra, att under
Professor Hernqvists tid i Skara, då
inga Löner på stat funnos, utgingo kanske
lika skickliga Djurläkare i Landsorterna,
som nu, och blefvo väl aflönte af dem,
hvilka anlitade deras hjelp. Min öfvertygelse
är ock, att samma förhållande nu borde
äga rum, och att Staten uppfyllt sin
skyldighet, då den tillsett, att en anstallt
finnes, hvarifrån behofvet af Djurläkare kan
fyllas, så ofta det kommer i fråga; och jag
tror äfven att detta behof för närvarande
öfverdrifves, ty många orter bry sig icke
om att anlita Djurläkare, ehuru jag visserligen
medger, att man i allmänhet på sednaste
tiden börjat att sätta mera värde på
dem. Jag skulle således visserligen vara
höjd för afslag å utlåtandet; men då jag
föreser, alt 3 Stund redan fattat ett annat
2 66
Den 3o Julii e. m.
beslut, anser jag elen enda rättelse, som nu
mera kan vinnas, bestå deri, att man låter
en punkt inflyta, hvarigenom anslaget
ensamt förbehålles åt utexaminerade Elever
från Veterinairlnrättningen.
Herr Bråkenhjelm: Jag anser mig skyldig
påminna Herr Hjerta, att det icke är
jag, som föreslagit Löner på Stat för Djurläkare;
jag var tvärtom, då StatsUtskottets
förra Betänkande förevar, den första, som
bestred detta aflöningssätt, och påstod att
Djurläkarnes aflöning vore en omsorg, som
tillhörde Länen sjelfva. Det skall således
qvitta mig lika, hvad lönerne beträffar, om
Statsanslaget blir allt eller intet, häldst 5o
R:dr äro af ingen betydenhet. Herr Ribbing
har så grundligen vederlagt sig sjelf,
att det synes öfverflödigt, att dermed befatta
sig vidare, än att påminna, huru ban
anfört, att efter livad erfarenheten skall
hafva visat, Djurläkare äfven i de mera
befolkade orterna äro mindre gagnande, och
att i de Norra den skickligaste skulle förfalla
af brist på praktik. Förhållandet är
emellertid motsatt. Det hände sig, att en
Elev från härvarande Veterinärinrättning
blef skickad till de Norra provincerna, och
fann en utomordentlig praktik; men något
ling, och uppdragen vid en ofullkomlig Inrättning,
der tillfälle saknas för en tillräcklig
tillsyn, i afseende på Elevernas disciplin
och seder, hade den omnämnde Veterinair
-
Den 3o Julii e. m.
267
Läkaren för liten stadga, och förföll verkeligen,
men till följd af för mycken medgång.
Föröfrigt tror jag, att erfarenheten
de sednare åren tillräckligt ådagalagt, hvad
nytta Veterinairlnrättningen medför. Det
goda den verkat, har blott blifvit inskränkt
derigenom, att vederbörande måst vända
sig till Stockholm för att i behofvets stund
erhålla en Djurläkare. Jag hemställer, om
det ej vore lämpligare för Gottland, Småland,
”Westergöthland och Skåne, att hafva
en VeterinairLäkare på stället, än att hämta
honom från Stockholm, hvarifrån han
ej hinner ankomma, förrän skadan skett
och sjukdomen ofta redan upphört. Att
Inrättningen i alla fall gjort mycken nytta
är allmänt bekant, och lärer af åtskillige
bland Ridderskapets och Adelns egna Ledamöter,
som rönt fördelarna deraf, särdeles
inom Stockholms Län, kunna vitsordas.
Jag förnyar min begäran om den
proposition, hvarom jag förut anhållit.
Herr Ribbing: Då det lär vara ovisst,
hvad beslut de öfrige RiksStånden fattat i
detta ämne, kan jag ej annat än fullfölja
min begäran om afslag å Utskottens Utlåtande.
En värd ledamot har funnit mig
hafva fullständigt vederlagt mig sjelf, men
i hans anförande har jag funnit ofullständighet
i så måtto, att han väl nämnt orsaken,
hvarföre den unge Djurläkaren förföll,
men ej hvarföre hail hade så stor
t
268
Den 3o Julii e. ni.
framgång i början. Det är anledning förmoda,
att dertill måtte hafva varit tillfälliga
orsaker, emedan för min föreställning
det är en ovedersäglig sanning, att der
större antal kreatur finnes, där de äro tätare
tillsammans, äfven bättre tillfälle till
praktik måtte äga rum, än der ett mindre
antal finnes på större rymd. Dessutom äro
hästarne i Norra ot terne de friskaste af alla
i landet. Derföre, innan man tror beliofvet
och nödvändigheten af Djurläkare i de
Norra provinserne, är det nödvändigt att
blifva underrättad om orsaken dertill. Ehuru
härmed än må vara, anser jag likväl,
att då erfarenheten redan visat, det Djurläkare
i de Södra provinserne hafva svårt
att taga sig ut, samt att få tillräcklig förtjenst
och öfning, man ej hör förhasta sig
med att påtvinga hvarken södra eller norra
orterne en sådan anstalt. Det skadar säkert
saken, i stället för att gagna den, ty
om man nu anställer Djurläkare i orterne,
och de förfalla, blir det ett ledsamt praejudicat,
då man framdeles skulle önska att
hafva dem, och de voro mera behöflige.
Alla saker böra gå sin naturliga gång; då
gå de säkert. Jag får altså förnya min anhållan
om afslag.
Herr Bråkenhjelm: Då jag sednast hade
ordet, uraktlät jag af glömska att göra rättvisa
åt Herr Hjertås anmärkning, i afseende
på den föreslagna Capitalions-afgiften. Jag
Den 3a, Julii c. m.
269
erkänner, att delta förslag enligt våra grundlagar
måste blifva föremål för en särskild
behandling, oell jag afstår således nu derifrån,
men förblifver vid hvad jag föröfrigt
förut yrkat.
Herr af Schmidt, Georg Lars: Då Ilerr
Piibbing så ofta inför Ridderskapet och Adeln
framställt sin kännedom om de Norra Provincerna,
är det kanhända förmätit af mig
att vilja åberopa min kännedom, särdeles
då den står i strid med Herr Ribbings.
Men jag kan icke underlåta att, i afseende
på behöfligheten för de Norra orterna af
Djurläkare, såsom bevis åberopa, att Länets
innevånare sjelfve redan bekostat Elever
vid härvarande Veterinärinrättning;
men olyckligtvis har en dödt, och orten
derigenom kommit i saknad af Djurläkare.
Hvad Hästarne beträffar, hvilka Herr Ribbing
uppgifvit icke vara blottställda för några
sjukdomar, så dogo förlidet år 21 st.
uti en enda Socken af Lungröta, i brist af
Läkare. — Jag tillstyrker bifall till Utlåtandet.
Herr Ribbing: Jag vill blott taga mig
den friheten erinra, att jag ej sagt, det
djuren i de norra provinserne ej hafva sjukdomar;
jag har blott sagt, att de äro friskare
än i de södra.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken fästade Ridderskapets och
' 27°
Den 3o Julii e. m.
Adelns uppmärksamhet på det ovanliga förhållande,
som ägde rum med detta Utlåtande.
Motionen hade först blifvit remitterad
till StatsUtskottet, som inkom med
Betänkande i ämnet, men detta blef återremitteradt
på den grund, att Stats- och
EkonomieUtskotten bordt afgifva gemensamt
Utlåtande. Denna begäran vore nu
uppfylld, och derigenom uppstod det förhållande,
att frågan vore inne från StatsUtskottet
för andra gången, men från EkonomieUtskottet
endast för första gången.
Hans Excellence hemställde nu, om icke,
för att uppfylla Grundlagens föreskrift i
afseende på det sednare Utskottet, Ridderskapet
och Adeln ville anse frågan såsom
för första gången inkommen, i följd hvaraf
Hans Excellence frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Utskottens Utlåtande
gjorde anmärkningar böra föranleda
till återremiss deraf.
Ropades Ja och Nej.
De af Hans Excellence derefter framställde
propositioner först till bifall, och
sedan till afslag, å berörde Utlåtande, blefvo
äfven hvar för sig med Ja och Nej besvarade.
Herr Bråkenhjelm: Jag anhåller, att
Herr Grefven och LandtMarskaiken täckes
framställa den proposition jag begärt.
Herr xon Hartmansdorff s Augnst:
Mig synes, att discussionen gått sin gång,
Den 3o Julii e. m.
utan att man tillräckligt gifvit akt på Utskottens
Förslag. De 5o R:dr Utskotten föreslagit,
äro ej att betrakta, såsom Lön;
uti Utskottens Utlåtande står uttryckligen,
att de endast utgöra ett arfvode eller understöd
af StatsYerket, för att uppmuntra
till Djurläkares antagande, der de ej redan
finnas, och på det embetsmyndigheterna
må kunna påräkna dessa Läkares biträde i
Allmänna angelägenbeter. På detta sätt synes
Förslaget jemväl stå i närmaste öfverensstämmelse
med grunderna för Läkares
aflöning i allmänhet. Den Lön, de erhålla
af Staten, är ej tillräcklig för deras bergning,
men man har beräknat, att den, 1
förening med praktikens afkomst, skall förslå
dertill. Jag tror derföre, att man destobäldre
bör göra början med det Förslag
Utskotten tillstyrkt, emedan något är bättre
än intet, och försöket icke kan i något
hänseende skada. Ser man att personer
finnas, som på dessa vilkor vilja mottaga
platserna, så bar Staten med en ringa uppoffring
gjort den stora vinsten att till landsorternas
förmon, i dem sprida och bosätta
kunniga Djurläkare. Jag tillstyrker derföre
bifall å Utlåtandet, såsom föranledande ett
med ringa kostnad förknippadt försök, hvilket,
om det misslyckas, lätteligen kan ändras
och förbättras.
Herr Tham: Jag förenar mig med
Herr von Hartmansdorff, och får blott lil
-
272
Den 3o Julii e. m.
lägga, att någon proposition tili ändring
af Utskottens Förslag nu icke lärer kunna
framställas, då Utlåtandet bör anses såsom
första gången inkommet. För min del tycker
jag, att det bör bifallas, och anhåller
om proposition derå.
Herr Nordenankar: Jag förenar mig
likaledes med Herr von Hartmansdorff, och
får blott upplysa, huru förhållandet varit
uti det mig Nådigst anförtrodda Län med
det arfvode Djurläkare fått uppbära för sina
resor. Sjukdomar hafva flere gånger utbrutit
i Socknarne, och jag har med mycken
fördel ditskickat Djurläkare, men dervid
debiterat Församlingarne endast för
Djurläkarens resekostnad och ett lämpligt
dagtrnctamente, utan att han fått beräkna
sig till godo något särskildt arfvode för sitt
besvär. Jag tillstyrker bifall å Utlåtandet.
Herr von Qvanten j Carl: Jag är till
största delen förekommen af Herr Tham»
Jag finnér att Utlåtandet och de nu väckte
Motioner äro tvänne så olika saker, att om
Motionerna skulle upptagas, blir en återremiss
nödvändig, men i annat fall kan
Utlåtandet antagas. De 5o Riksdalerne verka
icke särdeles hvarken till eller ifrån, men
de kunna vara bra att ha, och derföre menar
jag klokast är, att helt enkelt antaga
Utlåtandet.
Herr
Den 3o Julii e, m.
Herr Munck af Rosensköld Eberhard:
Djurläkares åliggande är, dels att bota sjukdomar
hos Djuren, och derföre åtnjuter han
arfvode eller betalning af Djurets ägare,
samt dels att förekomma sjukdomarnas uppkomst
och hämma deras spridande; men
derföre erhåller han ingen betalning af enskilde.
Jag finner det således billigt, att
han njuter någon lön af Staten, och tillstyrker
derföre bifall till Utlåtandet, men
hade önskat, att det föreslagna arfvodet
varit något högre, på det Staten i samma
nion kunnat göra större anspråk på Djurläkares
nit och skicklighet i utöfningen af
deras vigtigaste åliggande, nemi. det, att
förekomma och hämma sjukdomar.
Herr Nordenankar: Jag får blott, i
anledning af den siste värde Talarens yttrande,
erindra, att uLi det Län, sorn blifvit
mig i Nåder anförtrodt, hafva Djurläkare
ingen rättighet att begära något arfvode,
då de kallas till biträde åt någon Socken
eller hel Menighet. Af enskilde personer,
som anlita dem, kunna de väl fordra särskildt
arfvode för sitt besvär, men då de
kallas till någon Menighet, erhålla de intet,
utom ersättning för sin resekostnad,
samt ett så nätt och jämt uträknadt dagtractamente,
att derpå ej bli I ver någon behållning.
Uppå derefter framställd proposition,
blef Stats- och EkonomiUtskoltens ifrågava
35
H. »8
274 Den 3o Julii e. ni.
rande Utlåtande af Ridderskapet och Adeln
bifallit.
Å nyo föredrogs och bifölls Stats-samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den ii dennes under N:o 48 afgifne, och
den 19 derpåföljde f. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om
en större och en mindre Sädesbank-Inrättnings
uppförande på allmän bekostnad.
Vid förnyad föredragning af Stats-samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 11 dennes under N:is 49 och 81 afgifne,
samt den 19 derpåföljde f. m. på
bordet lagde, Utlåtanden öfver gjorde anmärkningar
vid följande Utskottens förut
meddeldte Betänkanden:
N:o 22. Rörande Traktamente för Städer
nes Ma gistrater och Borgersman, då de
till besigtuingar för Kronans räkning varda
kallade;
N:o 32. I anledning af gjord framställning
om Allmogens i Wadsbo Härad befrielse
från hjelpedagsverkens utgörande till
Mariaeholms och Cathrinebergs Kungsgårdar;
N:o 34. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition, i afseende å Ekeskogarne
i Riket, jemte flere i detta ämne yäckte
enskille Motioner;
Den 3o Ju I i i e. m.
275
fana Ridderskapet och Adeln, alt, enär
sistnämnde Betänkande!! redan blifvit den
22 sistlidne Maji samt den 4 och i5 derpåföljde
Junii eftermiddagarne bifallne; Utskottens
ifrågavarande Utlåtanden endast
borde läggas till handlingarne.
Föredrogs å nyo och lades till handlingarne
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottens den 11 dennes under
N:o 5o afgifne, och den 19 derpåföljde f.
m. på bordet lagde, Utlåtande i anledning
af väckte Motioner om inrättande afettCurlius
i Sundswalls stad.
Företogs lill pröfning Allmänna Besvärs-
och EkonomiUlskottets den 20 sisth
Junii under N:o i38 afgifne, och den 19
dennes f. m. på bordet lagde, Utlåtande, i
anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 82 förut meddeldte Betänkande,
angående förändring i nu gällande
föreskrifter om tiden för väglagning.
Herr von Qvanten j Carl: Frågan
om tiden för Yäglagningen är visserligen
ett ämne af vigt för Landtmannen, men
man måste äfven göra något afseende på
deras beqvämlighet, som färdas på vägarne.
Enligt nu gällande Författning, får väglagning
ske Höst eller Vår, men äfven om
376
Den 3o Ju Ii i e. m.
Sommaren intill den i:sta Julii, hvilken
tidpunkt synnerligast begagnas vid Vägfyllningen,
emedan syn då vanligen pågår;
och delta har haft den påföljd, att de, som
färdas om sommaren , finna de olagade vägarne
bättre, än de lagade. Detta synes
mig visa, alt något misstag i Författningen
om tiden till vägarnes lagning äger rum,
och jag tror det vore bäst att återgå till
1734 års Förordning, såsom den ändamålsenligaste,
nemi.: att vägarne böra fyllas och
jernnäs om Våren, hvarigenom den fördel
vinnes, att, sedan de efter kjällossningen
uppkomna ojemnheterna blifvit afhjelpte,
vägarne äro i godt stånd hela sommaren
igenom. Nu händer det, att resande, som
endast behöft 2 hästar på olagade vägar,
nödgas taga 3 för att komma fram på de
lagade. Jag anhåller om proposition till
afslag å Utlåtandet, och att Stadgandet i
1734 års Författning åter må antagas.
Herr von Heynnej Georg: Då 1818 den
önskan framställdes af Rikets Ständer, att
tiden för väglagningens fulländande måtte
bestämmas till den 1 Julii, skedde det
derföre, alt någon tid skulle bestämmas.
Visserligen är det ock bäst, att väglagningen
sker om sommaren; men enär det
är af vigt för Landshöfdingarne, att den
skall kunna verkställas på den tid, som för
orten är lämpligast, och sådant genom närvarande
förhållanden kan ske, ser jag ej
t
Den 3o Julii e. m.
hvarföre någon ändring skulle vara behöflig,
utan tillstyrker bifall å Utlåtandet.
Herr von Qvanten: I anledning af Herr
von Heynnes yttrande, får jag tillägga, att
om Utlåtandet skall antagas, bör det vilkor
dervid fästas, att Landshöfdingarne öfverallt
åläggas skyldigheten att höra Länens
Innevånare öfver den väglagningstid, som
kan anses lämpligast; ty hittills har den i
Författningen niedgifna rättigheten att öfverenskomma
om annan väglagningstid, än
den i allmänhet stadgade, varit utan påföljd
i åtskilliga Län eller åtminstone i det
Län jag bebor. På annat villtor bestrider
jag den nu gällande Författningens bibehållande,
emedan jag tror, att vägarne genom
lagning i Junii och Julii månader försämras,
oell det öfver hela Riket. Deremot
anser jag 1784 års Stadgande vara det lämpligaste.
Det finnes väl icke intagit i 1734
års Lag, men igenfinnes uti en samma år
utkommen särskild Författning. Att den nu
gällande Författningen icke är gammal, bör
icke hindra dess upphäfvande, ty misstag
böra rättas, när och hvarest de finnas begångna.
Herr HjertaGustaf: Det synes som
man i närvarande discussion glömmer, hvad
som är i fråga. Rikets Ständers begäran
vid 1818 års Riksdag, om en bestämd tid
för väglagningen, afsåg ingalunda någon för
-
278
Den 3o J111 i i e. m.
ändring i den förut stadgade Väglagningstiden,
ty 1734 års Förordning har aldrig
blifvit upphäfven; den afsåg endast ett närmare
bestämmande af förra Stadgandet. När
man nu synes medgifva olämpligheten deraf,
att uti ett Land af 3,800 qvadratmils
yta bestämma en enda lid för vägarnes lagning,
och Författningen redan tillåter Landsliöfdingarne
att höra Länens Innevånare,
och tillvägabringa öfverenskommelse om
Väglagningens verkställande antingen Höst
eller Vår, kan jag ej inse att något ytterligare
erfordras. Orsaken, hvarföre Författningen
utsträckt den bestämda väglagxiingstiden
till Junii månads slut, är den,
att Våren på vissa orter räcker så länge,
men Författningen kunde ej innefatta mer
än det generella Stadgandet, och dess yttersta
gräns, utan att upptaga det särskildta
förhållandet för hvarje Län. Jag
anhåller om proposition till bifall å Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: På sätt, en Ledamot redan
yttrade sig, är jag af den mening, som jag
aldrig kan frångå, eller att en lika väglagningstid
från ena Riksgränsen till den andra,
icke är lämpelig. Erfarenheten har i
min landsort visat, att vägarne der aldrig
blifva rätt goda, så länge grus skall dem
påköras vid nu stadgad årstid, hvilken
åter kan vara mycket passande för en an
-
Den 3o Jul i i e. m.
279
nan del af Riket, enligt hvad jag här hört.
Af detta skäl önskar jag, att det måtte
tillåtas Landshöfdingarne öfverenskomma
med Länets Innevånare om den tjenligaste
väglagningsterminen för Provincen, med
skyldighet för de förre, att ansvara för det
vägarne derefter blifva försatte och underliållne
i godt och farbart skick.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto:
Ganska mycket vore visserligen att säga i
detta ämne, men för närvarande torde det
vara öfverflödigt, enär en återremiss ifrån
oss icke kan föranleda lill något förändradt
tillstyrkande af Ekonomiutskottet, eftersom
Ett Stånd afslagit och Ett Stånd bifallet
Utlåtandet. Jag hemställer således,
om de 2:ne andra Ståndens beslut, äfven i
fall de blifva likstämmiga, kunna tillvägabringa
annat resultat, och anser det följak—
teligen vara likgiltigt, om vi bifalla eller
förkasta Utlåtandet.
Herr von Qvanten_, Carl: Om Herr
Hjerta vistats mera pä landsbyggden eller
sjelf hade landsväg att underhålla, skulle
han finna, att man i allmänhet icke lagar
vägarne förr än ett par dagar innan Vägsyn
skall hållas. Jag kan för min del heligt
försäkra, alt den händelsen inträffat
att jag satt mitt vägstycke i stånd vid vårtiden,
och fastän det vid vägsynen i Juli
månad var i fullkomligt godt stånd, blef
a8o
Den 3o J u 1 i i e. m.
jag likväl ålagd att påköra mera grus, hvilket
endast tjenade till att försämra vägen.
Detta är skälet för mitt först afgifne yttrande,
att väglagningen borde ske vårtiden,
och all grnskörning vara förbjuden
under sommartiden, då synen likväl kunde
hållas när som hälst.
Friherre Wrangel} Henning: Det är
en sanning, att på olika orter, olika årstider
fordra annan tid för väglagningens verkställande,
men det hindrar icke, att man
kan antaga den generela princip, att väggruset
hemköres under vintern, och utsprides
straxt efter källossningen. Så tillgår i
Skåne, och det är efter min erfarenhet enda
sättet att kunna hålla vägarne i farbart
skick.
Herr von Heynne: Jag ber få fästa
uppmärksamheten deruppå, att det ej är
föreskrifvit, ncir man skall laga vägarne;
men väl att de skola vara lagade den i
Julii. Den, som har ett så godt vägstycke,
att det ej är förfallit lill nämnde tid,
utan då är bra, kan, om han är en omtänksam
landthushållare, laga sin väg på
den tid, som för honom är mest passande.
Om vägarne äro elaka höst eller vår, slipper
man ej alt laga dem, för det att de
varit goda den i Julii; således finner jag
e;, att nuvarande stadgande!) göra något
bin
-
Den 3o Jul i i c. m.
281
hinder. Hvad sådane generella författningar
angår, tror jag det vara rätt, att det
blott stadgas, att skyldigheten inom viss
tid skall vara fullgjord, men att med Landshöfdingarne
må öfverenskommas om lämpligaste
tiden för sjelfva fullgörandet. Af
dessa anledningar finnér jag intet skäl till
ändring i nu gällande stadgande.
Herr Ribbing > Arvid: Jag vill endast
tillstyrka bifall å Utskottets Utlåtande på
grund deraf, att det är öppet för hvarje
ort att reglera väglagningen så, som det
kan vara nödigt. Uti en del af landet
kommer våren förr, i en annan sednare,
och efter vårfloderna fordras oftast lagning
å vägarne, hvarföre det vore olämpligt att
bestämma en viss tid för sjelfva verkställandet.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag anhåller att få rätta det misstag
jag vid Utlåtandets närmare genomläsande
finner mig hafva begått, då jag icke
förut märkt, att Utskottet tillstyrkt, det
sjelfva väglagningsterminen finge ankomma
på eget bepröfvande; och jag tillstyrker
nu mera, att Utlåtandet mätte helt och
hållet bifallas.
Herr Munck af Rosensköld j, Eberhard ,
förenade sig med Hans Excellence Herr
Grefve De la Gardie.
35 H. 10
2§2
Den 3o J u 1 i i e. m.
Uppå derefter af Hans Ecccellence Herr
Grefven oell Landt Mar skalk en framstäld
proposition, blef EkonomiUtskoltets ifrågavarande
Utlåtande af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Justerades 4 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena d.
37 dennes för och eftermiddagen fattade
beslut.
llögloflige Ridderskapet och Adeln åtskildes
klockan tre quart till 9 om aftonen.
Iri tider»» Protocolli,
O. J. La gerheim.
