# ID: svediakorp-gov378
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 45,552
# sentences: 1,540
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln ?
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829.
Trettiondefjerde Häftet.
STOCKHOLM.
Trjckta hos Johan Hörberg, 1831.
i
\ ■
; * , ' ‘ ;■ s,
.
■
Måndagen den 20 Julii 1829.
Plenum klockan half lill 6 Eftermiddagen,
Justerades ett ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den x8 dennes eftermiddagen fattade heslut.
Öppnades Ridderskapets och Adelns Herrar
Eleclorers Lista till val af Ledamöter
i nedannämnde Utskott, och befunnos dertill
hafva blifvit utsedde:
1 BevillningsUtskottet:
Efter N:o igg. Friherre Wrangel af Adinal,
Henning;
N:o 2,i5i. Herr Liljenstolpej Carl Otto.
I BancoUtskottet:
Efter N:o 1861. Herr von Hartmansdorff,
August;
N:o 1,652. Herr Kunckel, Gustaf Henrik.
1 Allmänna Besvärs- och EkonomieUt
skottet:
Efter N:o Herr af Forsell, Carl , och
N:o 2,265. Herr af Robson, Carl Magnus;
4 Dm ao Julii.
N:o 228. Friherre Ridderstolpe, Fredrik,
och
N:o 1788. Herr Psilanderhjelm; Fullmägtig
Herr af Sillen, Lars Gabriel.
I RiddarhusUtskottet :
Efter N:o 357. Friherre Nordenskjöld; Ful 1 -  mägtig Herr Nordenskjöld, Carl Reinhold;
N:oi7p8. Herr Bruncrona, Gustaf Adolf, och
N:o 2000. Herr Adlerwald ; Fullmägtig Herr
von Troil, Knut;
N:o 114- Grefve Thott; Fullmägtig Grefve
Gyldenstolpe, Anton Gabriel;
N:o i83. Friherre d’Albedyhll, Carl Gustaf;
och
N:o 228g. Herr Boij, Johan Fredrik.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken ti 11 k än 11 a ga f, a 11 He rr K u neckel
anmält sig vara hindrad, alt emottaga
den honom uppdragne befattning i BancoUtskottet.
Föredrogs å nyo Herr Rosenqvists,
Fredrik Leonard, den 18 dennes eftermiddagen
på bordet lagde hemställan, att 38
RiddarhusOrdningen bort, vid den i samina
Plenum förefallne votering, hafva blifvit
tillämpad.
Herr Rosengvist anförde skrifteligen:
Då jag i sista Plenum med stöd af 38
Den ao Ju lii.
5
i RiddarhusOrdningen, satt giltigheten af
elen då förrättade voteringen i fr ilga, anser
jag mig skyldig inför Ridderskapet och Adelil
vördsamt uppgifva mina åsigter. Förhållandet
måste, efter mitt sätt alt se, nödvändigt
vara uti denna sak, lika med hvad
det är i en Rättegång, der jäfsfrågor skola
hedötnas. Är Rättegången af tvistemålsnatur,
så rörer den icke person, utan blott
ting; är den åter af brottmåls natur, så rörer
den icke ting, utan blott person. I båda
händelserna måste en Domare, hvilken
vet sig af en eller annan orsak vara jäfvig,
afhålla sig från saken, ehvad frågan rörer
en preliminair omständighet, eller sjelfva
hufvudsaken, nemligen tinget eller personen,
emedan den lagprincip är orubbelig, att
den Domare, sorn är jäfvig att döma i det
bela, måste äfven vara jäfvig att döma angående
delar deraf, eller det som af hufvudsakeu
flutit.
På denna rättsprincip, och allmänt antagna
lagtolkning vid hvarje Svensk Domstol,
bygger jag nltså det juridiska omdöme,
att det är Konungens Rådgifvares och
vederbörande Föredragandes af ConstitulionsUtskottet
granskade åtgärder, som gif*
vit anledning till Utskottets derom afgifne
Utlåtande, och att, då berörde Utlåtande
åter gifvit anledning till voteringen, är det
icke formen, utan sjelfva saken, som skall
grundlägga jäfsanmärkningen emot dem bland
6
Den 3o J u lii.
Ridderskapet och Adeln, hvilka veta sig
Stå i det slägtskaps förhållande till de ifrågavarande
Embetsmännen, att 38 §. RiddarhusOrdningen
bör tillämpas. Jag anhåller
alltså, att upplysning matte meddelas,
hvilka de personer äro, som deltagit uti
den här på Riddarhuset i sista Plenum inträffade
votering rörande DechargeBetänkandet,
och att ingen votering i det ämnet
imedlertid måtte få äga rum, förr än
nyssnämnde upplysning vunnits, och ett
definitift beslut i grund deraf blifvit fattadt.
Herr Toll3 Florus} uppläste följande:
Då den votering, som i sistlidne Plenum
föregick, rörande sättet att behandla
ConstitutionsUtskottets Betänkande öfver
granskningen af StatsRådets Protocoller,
ovilkorligen rörde formen, enär fråga var, om
detsamma borde återremitteras eller punktevis
till afgörande föredragas, äger jag så
mycket större skäl att motsäga Herr Rosenqvists
klander af voteringen, som den
afgörande formen, hvilken borde iakttagas,
icke kan lämpas till 38 §. RiddarhusOrdningen,
hvilken föreskrifver Skyldemäns
obehörighet att deltaga i votering, som personligen
rörer en eller annan af Ridderskapets
och Adelns Ledamöter; men som, enligt
hvad redan sagt är, denna votering endast
rörde form, och ej person, yrkar jag,
alt uppå Herr Rosenqvists klander något
afseende icke måtte göras.
Den 10 J uli i.
7
Friherre Cederström, Jacob: Jag är en
af dem, som äro i slägt med en StatsRådsLedarnot,
och deltagit i voteringen. Jag
har gjort det i fullkomlig öfvertygelse derom,
att jag ej voterat hvarken om min slägtinge
eller någon annan af StatsRådels Ledamöter,
utan endast rörande den form,
under hvilken målet skulle föredragas, och
dertill var jag berättigad. Likväl förutseende
att det kunde finnas Ledamöter af Ståndet,
som torde misstaga sig om hvad sak
och form vore, har jag före voteringen begärt
af Herr Grefven och LandtMarskalken
få veta hans tanka för att, i händelse han
tvekat, göra min rättighet gällande; men
då Herr LandtMarskalken instämde i den
öfvertygelse, att voteringen angick form och
ej sak, ansåg jag mig ej böra gifva anledning
till någon discussion. Härtill vill jag
nu lägga, såsom bevis att voteringen blott
rörde form, och ej personer, att, ehvad utgång
voteringen fick, saken likväl stod på
samma ställe. Ridderskapet och Adeln har
i alla fall rätt, alt punktvis återremittera
ConstitutionsUtskottets Memorial, sedan Herr
LandtMarskalken förklarat sig icke kunna
vägra återremiss å sådana frågor, uti hvilka
ConstitutionsUtskottet gjort hemställanden
till beslut. Genom föredragning punktvis
äger Ståndet således lika rätt att pröfva,
hvilken eller hvilka frågor Ståndet vill
återremittera eller låta förfalla. Detta är
hvad jag ansett mig böra till Protocollet
8
Den 20 Julii.
förklara. I öfrigt är jag öfvertygad, att
Herr Grefven och LandtMarskalken ej lärer
göra afseende å Herr Rosenqvists framställning,
emedan voteringen endast angick
en formfråga.
Herr Munck af Rosenskjöld, Eberhard:
Jag erkänner, att jag, ehuru nära slägtinge
till en af StatsRådets Ledamöter, deltagit
i voteringen; men jag tänkte verkligen
icke på något annat vid detta tillfälle,
än att med min röst jern väl bidraga till bevarande
af våra Grundlagars helgd. Emedlertid
skall jag icke klaga hvarken öfver
obillighet eller stränghet, om 38 §. RiddarhusOrdningen
blifver å mig tillämpad.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Det
är ett axiom i juridiken, att jäfsförhållandet
i afseende å formen, är oskiljaktigt från
det, rörande saken. En Domare, som är
jäfvig att behandla hufvudsaken, är följaktligen
äfven jäfvig att handlägga en dermed
gemenskap ägande preliminairfråga. Då 38
§. RiddarhusOrdniugen icke gjort någon skilnad
mellan bufvudfrågor och formfrågor,
måste naturligtvis enahanda tillämpning deraf
äga runi, som af allmänna Lagen i dylika
fall är vanlig. Det kan för öfrigt ingalunda
förundra mig, alt de Ledamöter,
hvilka, i fråga om formen för DechargeBetänkandets
behandling, yrkade, att man,
med afvikande från Grundlagens föreskrif
-
Den ao Julii.
9
ter, borde afgöra det punktevis, nu icke
eller anse den ifrågastälde 38 §. RiddarhusOrdningen
tillämplig. Jag yrkar, för
min del, att den må tillämpas, ehuru det
djupt smärtar mig, om en sådan Ledamot
som den siste Talaren skulle blifva föremål
derför.
Hans Excellence Herr Grefve De la
GardieJacob: Den siste Talaren bar yttrat,
att de Ledamöter, som önskade, att
DechargeBetänkandet skulle delas och ej i
dess helhet afgöras, derigenom yrkat, att
man borde handla emot Grundlagen. Som
jag är en bland dessa Ledamöter, får jag
förklara, att långt ifrån att tro mig hafva
bandlat emot Grundlagen, tror jag mig hafva
uppfylt dess bud, jemte hvad min rättskänsla
mig ingaf, ty jag ansåg ej med mitt
samvete enligt att afgifva lika yttrande i
alla fem punkterne, samt fria eller fälla
utan afseende på de skiljaktige omständigheter,
sorn för mig företedde sig. I afseende
på förevarande fråga,, måste jag erkänna
att, vid genomläsningen af 38 §, jag
ej kunnat fatta den annorlunda, än att de
omtalte personerne ej få rösta i de mål,
som röra personer, men att då det gäller
en preliminairfråga, och ej personers rätt,
det ej genom lagligt jäf är dem förhindradt
att votera. Dessutom säger mig sista momentet
af §, alt det är endast i det fall,
då voteringen kunde bero af hans eller de
-
IO
Den 20 Julii
ras röster, mot hvilka skyldskapsjäf uppstår,
som §. blir användbar. Jag har ej
öfvervarit hela voteringen, men man har
sagt mig, att 7 personer skulle vara i det
ifrågavarande förhållandet. Då uppkommer
i alla fall i/f. rösters pluralitet; hvarigenom
den skedde voteringens utslag öfverväger
den å andra sidan yrkade mening.
Herr Rosengvist: Efter tydliga ordalydelsen
-—. ordaförståndet -— och sjelfva
den genom interpunctionerne i 38 §. af
RiddarhusOrdningen uttryckte mening, har
voteringens ogiltighet afseende endast dei>
på, att jäfvige personers skiljande från Riksdagen
aldeles icke beror af bevisningen om
voteringens olika resultat, utan endast deraf,
att de jäfvige hafva tvärtemot förbudet
i 38 §. RiddarhusOrdningen, såsom medvetande
af sin jäfaktighet, likväl deltagit i
en votering, hvilken varit olaglig och ogild,
och hvarigenom villervalla, oreda, besvär
och tidsutdrägt blifvit oundvikelige följder.
De anmärkningar man gjort vid mina
framställningar äro, såsom af mig förutsedde,
redan besvarade och vederlagde; hvarföre
jag ej vill upptaga tiden med en repition
af hvad jag förut yttrat; utan anhåller
endast om proposition.
Grefve Possej Arvid: Till en början
får jag förklara, alt då jag var en bland
dem, som yrkade, att DechargeBetänkan
-
Den ao Jul i i.
det skulle punktevis behandlas, hade jag
dervid ej någon annan afsigt, än att ej sättas
i nödvändighet att fälla den, som ej saker
var, i stället för den, som saker var.
Om den, som yrkade motsatsen, hade för
afsigt att genom sammanblandning af alla
frågorna vinna en sådan följd, lemnar jag
derhän.
Hvad saken angår, torde ingen vara
som ej påminner sig, att förliandlingarne
i sista plenum hade afseende på form frågan;
men en Ledamot yrkade då, alt Japropositionen
skulle angå sak , och Nej-propositionen
formfrågan, och då detta förslag
icke innefattade någon bestämd olaglighet,
ty i motsatt fall hade propositionen säkerligen
af Herr Grefven och LandtMarskalken
blifvit vägrad, så lyckades det den värde
Ledamoten att tillvägabringa den oformlighet,
hvarpå hela denna tvist grundar sig.
Jag förbigår att yttra mig, huruvida, med
den form propositionen på det sältet fick,
något personligt vid voteringen var i fråga,
ty jag behöfver endast hålla mig till
resultatet, och i det afseendet förena mig
med Herr Grefve De la Gardie. Orden i
Lagen äro tydliga, då der står: Skulle någon
eller någre, som på ofvanberörde sätt
befinnas slägt vara, uti sådan fråga hafva
voterat, vare han eller de Riksdagsmannarätt
för den Riksdagen förlustige,
och voteringen ogiltig, i fall i nästa Ple
-
Den 20 Jnlii.
num styrkes, att voteringen kunnat bero
af hans eller deras röster. Nog har jag
hört en person yttra att vilkoret: ”i fall
voteringen kunnat bero af hans eller deras
rösterf ej skulle hafva afseende på föreskriften
om förlust af Riksdagsmannarätten,
utan endast på den sista meningen,
men jag tilltror mig ock, att kunna läsa
Svenska, och kan ej så förstå §. Jag yrkar
således att saken måtte förfalla.
Herr Hjerta, Gustaf: Det är icke utan
förundran jag hört personer, som mycket
bevistat de vanliga Domstolarnes sessioner,
påstå, alt ifrågavarande Votering angick icke
sak utan blott form. Jag trodde, att
det icke kunde vara dessa Herrar obekant,
att frågan om ett måls upptagande till
pröfning, med afseende på sjelfva omständighelerne
deraf, måtte röra saken. Jag
leinnar till hvars och ens omdöme att ingå
i deras afsigter, som yrkat Betänkandets
upptagande punktvis; men hemställer,
om det icke måtte vara meningen att afleda
uppmärksamheten från Styrelsens collectiva
misstag och sönderklyfva dess synder
i så många serskildta punkter, hvilka hvar
för sig kunna vara mindre betydliga. För
att fatta, huru denna fråga bör behandlas,
behöfver man endast göra sig reda för, huruvida
det är tänkbart, att beslutet i 38 §.
skulle afse början af meningen, eller blott
att voteringen skulle vara ogiltig, i hän
-
Den ao Juli i.
i3
delse dessa personers röster bestämt pluraliteten.
Om man tanker sig att den, som
skrifvit RiddarhusOrdningen, skrifvit vanlig
Svenska, och icke är nöjd med att
blott kunna läsa Svenska, så borde väl, för
alt komma till det resultat Grefve Posse
yttrat, hafva stålt: skulle någon eller någre
skyldemän hafva i beslutet deltagit,
och voteringen kunnat bero af bans eller
deras röster; men nu kan frågan om ansvaret
icke sammanföras med frågan om
voteringens utgång, såsom vilkor, utan detta
ansvar måste blifva likadant, antingen
voteringen utfaller till fördel eller nackdel.
Den sednare meniigen står naturligtvis
blott för att trygga Ridderskapet
och Adeln, att en votering i dylika mål icke
när som helst må kunna göras ogiltig,
på det viset, att Konungens Rådgifvare,
derest de voro osäkre om utgången, blott
behöfde känna oss på pulsen med en sådan
förskoltsvotering, då det naturligtvis berodde
på, huruvida de jäfvige röstegarnes
antal bestämde resultatet, att voteringen
kunde komma alt gå om.
Herr AnckarswärdAugust: Jag ämnar
icke ingå i den juridiska delen af frågan,
hvartill jng saknar både kunskap och
förmåga, men med den ledning det sunda
förståndet och mitt modersmål gifvit mig,
kan jag icke annat än förena mig i yrkandet,
att 38 §. bör i hela sin vidd tillämpas.
>4
Den 10 Julli.
Man har väi sagt, att här blott var fråga om
former, men jag kan icke förstå annat, än
att de juridiska formerna här så mäkigt inflyta
på sakens afgörande, att de blifva ett
och detsamma, helst i alla mål, sorn parsonligen
röra Ridderskapets och xVdelns Ledamöter.
Jag finner 38 §. så kier, alt jag
icke ser, huru den på mer än ett vis skall
kunna tolkas, och då hela vår säkerhet beror
på efterlefnad af Grundlagar och Ståndsordningar,
ser jag det farligaste prejudicat,
om vi nu af consideration för personer förbise
Lagens bud. Om vi nu göra detta,
så skola vi etablera en praxis, hvilken vid
många flere tillfällen skall blifva åberopad,
och jag skulle icke önska, att det biefve
1829 års Riddarhus och dess LandtMarskaik
förbehållit, att i detta fall gifva en
praxis, hvarigenom man åsamkade sig den
icke serdeles behagliga tacksägelsen af efterkommande,
att till dem hafva lemnat
prejudicatet af oordning och sjelfsvåld i stället
för laglydnad.
Herr Tham, TVolratli: Öfver afsigterne
hos de röstande å eria eller andra sidan,
vill jag icke yttra mig; ty jag tror de
höra icke till frågan. Enskildt förenar jag
mig med Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie. Då äfven jag yrkade frågans företagande
styckevis, var orsaken den, att jag
icke kunde bedömma alla punkterna lika.
Jag hade såledels kommit i en strid med
Den 70 Jnlii.
mig sjelf och med ConstitionsUtskottets sista
mening. Jag känner äfven, att vid allmänna
Domstolar det är Domaren ålagdt,
att tillämpa och förklara lagen, då den är
otydlig, och saken icke kan utredas annorlunda;
samt alt detta åliggande är lika vid
preliminär- och hufvudfrågor, men så är
icke förhållandet med Grundlagarne, som
skola tillämpas efter deras ordalydelse, och
38 §. RiddarhusOrdningen talar icke om
form eller sak; utan blott om personer samt
beslut om personer. Här hafva vi likväl icke
beslutat om personer, ty det står oss
lika öppet, som vid förra voteringen. Det
skulle dessutom förefalla mig, besynnerligt,
om jag vore jäfvig, att såsom SlåndsLedamot
deltaga i en fråga, deruti jag icke varit
jäfvig vid handläggningen i ett Utskott.
Herr Crusenstolpe: Då jag förra gången
hade äran yttra mig rörande formfrågans
sammanhang med saken, skedde det
icke alldeles så obetänkt, som Grefve Posse
och Herr Tham förmodat. Jag är nemligen
af den tanka, att 107 §. icke kan tillämpas
på ett enda isolerad t factum, utan
blott på kedjan af de serskildta handlingarna.
Under denna synpunkt kunde man
således icke försvara annat, än att hela
massan måtte på en gång företagas. För
öfrigt var meningen blott att få in åtskilliga
upplysningar, hvarefter man, då Betänkandet
andra gången återkom, var lika
i6
Den ao Juli i.
obehindrad att gä punktvis tillväga. Herr
Tham har anfört, att Grundlagarne skola
efter deras ordalydelse tillämpas; men den
värde Talaren måste medge mig, att RiddarhusOrdningen
icke är någon Grundlag,
samt att således sunda förnuftet åtminstone
i afseende på den måtte få göra sin
rätt gällande.
Friherre Anckarswärds Carl Henrik:
Denna fråga framställer i anseende till mig
ett snart sagdt oöfvervinnerligt hinder att
yttra mig öfver saken, då det rörer en person,
hvilken, utom det att han alltid är
motståndare af mina meningar, gjort allt
sitt till, för att vid denna Riksdag, med biträde
af en Grundlagsparagraf, söka mitt
uteslutande från Riksdagsmannarätten. Således
inställer jag mitt Utlåtande om sjelfva
saken. Men i anledning af hvad en annan
Ledamot yttrat, om ädelheten af sina
afsigter, att få Betänkandet punktvis afgjordt,
så får jag under förutsättande, att
denna afsigt icke varit att fälla någon person,
äran påminna honom, att då jag yrkade
Betänkandets återremitterande i sin helhet,
motiverade jag utförligt anledningen
dertill, nemligen att jag icke ansåg mig öfver
Betänkandet, sådant det nu är, kunna
ingå i ventilation om snartsagdt något enda
uppgifvit fall. Min afsigt var att få ett Betänkande
sådant, att jag icke med min me
-
Den 20 Julli.
>7
ning må bidraga att fälla någon, som icke
är saker, utan tvertom att på något bättre
grunder, än Utskottets Betänkande framställt,
utöfva den heligaste af våra rättigheter.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Jag
bade i delta mål tänkt iakttaga tystnad;
men då jag hort någre Ledamöter, på hvilkas
mening många inom Huset pläga sätta
högt värde, yttra sig på ett sätt, alltför
stridande mot de åsigter jag har om Lagens
ordalydelse, måste jag söka vederlägga
dem. Det har nemligen blifvit yttradt,
att voterande Skyldeman icke skulle vara
sin Riksdagsmannarätt förlustige, om det
icke kunde bevisas, att deras vota haft inflytande
pä voteringens utgång. Jag tillstår
det förvånar mig tillhög grad, att höra
sådane satser drifvas inom delta Hus;
satser, som blott bordt kunna yrkas af Advocater
inför en UnderDomstol. Jag torde
blott behöfva uppläsa sjelfva orden i
RiddarhusOrdningen, och öfverlemna lill
hvars och ens känsla att deröfver döma.
I 38 §* står: ”Skulle någon eller någre,
”som på ofvanberörde sätt befinnas slägt
”vara, uti sådan fråga hafva voterat, va*'re
han eller de. Riksdagsmannarätt för
”den Riksdagen förlustige, och voteringen
”ogiltig, i fall i nästa Plenum styrkes,
”att voteringen kunnat bero af hans eller
34 H. 2
Den ao Julii.
”deras röster.” Ilar mäste naturligtvis skiljag
emellan tvenne saker; den ena är ett
brott, som Lagstiftaren velat bestraffa, nemligen
alt deltaga i en votering, Iivari man
visste sig vara jäfvig. Den andra är de
jäfviga rösternas inflytande på utgången.
Jag vet knappt, huru dessa kunat åtskiljas
bättre än, som skett på detta ställe. Här
bestämmes ju tydligen, att den, som tverternot
föreskriften deltagit i Voteringen, har
blottställt sig för det ifrågavarande äfventyret;
men om så mångå Ledamöter deruti
deltagit, att utgången kunnat bero deraf,
så blir voteringen tillika ogiltig.
Medan jag fått ordet, vill jag begagna
det, för att äfven ytlra mig öfver den frågan,
huruvida dessa Skyldeman verkligen
varit jäfvige att deltaga i den omtvistade
voteringen. Jag ber att få uppläsa följande
ord ur samma §.: ”Utan skola dej seddon
så Väl den j som saken angår, som de
”sjelfva egt tillfälle till Protocollet andra,
Jga} hvad de nödigt aktatj jemte honom3
”när beslut skall fattas, jrån Riddarhuset
”taga afträde.” De skola således taga afträde,
när beslutet skall fattas. Men när
inträder detta ögonblick? Jo, när LandtMarskalken
inhemtat Ståndets tanka, om
det anser öfverläggningen fulländad. När
nu Ridderskapet och Adeln täcktes erindra
sig, att hela formfrågan uppstod efter bemäldte
tidpunkt, så följer deraf, att skyl
-
D $ n 30 J u 1 i i.
>!)
démännen ifrån delta ögonblick icke ens
bordt få vara inne i rummet, än mindre
deltaga i discussionen, och aldraminst i
voteringen.
Grefve Posse: Då jag äfven år cn
ibland dem, hvilka icke böra sakna kännedom
om Rältegångsärenders behandling, anser
jag mig ega begrepp om skillnaden mellan
sak och form, och det var just derföre
jag vågade fästa uppmärksamheten på det
oformliga af den proposition, som innehöll
sak, då Conlrapropositionen angick endast
form.
I anledning af den förklaring jag gifVit
åt 38 , alt det vore ett vilkor för det
deri stadgade ansvars tillämplighet, att voteringens
utgång kunnat bero af de orätt rostandes
antal, har man anmärkt, att det icke vöre
nog att kunna läsa Svenska, utan att man
afven skulle kunna skrifva det, och en annan
Ledamot har förvånat sig öfver, att en sådan
tolkning kunnat ega rum. Med tillfredsställelsen
af att någorlunda kunna läsa
Svenska, förenar jag hoppet aft kunna
skrifva detta Språk .försvarligen, men det
Oaktadt kan jag icke antaga Herr Hjertås
tolkning af 38 §. Det måste icke kunna
förnekas , att ordet aph här är ett samrnanbindningsörd,
ty om meningen varit annan
än alt vilkoret om de olagligt tillkomna
ä4 H. a*
20
Den 20 Ju 1 i i.
röstarnes inflytande pä voteringen, skulle
hafva afseende ,så väl å föreskriften om förlust
af Riksdagsmannarätt, som å stadgandet
om voteringens ogiltighet, så hade det
väl bordt finnas en punkt efter orden "för
den Riksdagen förlustige.”
Hvad åter angå den invändning, alt meningen
af meranämnde §. icke kan vara
sådan, som jag antydt, enär det vore orimligt
att ansvaret för en förseelse skulle vara
beroende af den verkan, som förseelsen
medfört, och icke af dess moraliska halt,
så medgifver jag riktigheten af denna grundsats;
men jag får dervid anmärka, att denna
orimlighet finnes i vår allmänna Lag,
och kan således lika väl finnas i RiddarhusOrdningen.
Dessutom förundrar det mig,
att denna grundsats nu göres gällande af
den värde Ledamot, som, om jag icke allt
för mycket misstager mig, bestred den, då
fråga var om ansvar för försummelse vid
svedjande, hvarigenom skogseld uppkommer
ä den svedjandes eget område.
.. i *
I öfrigt medgifver jag gerna, att 107
§. RegeringsFormen icke bör tillämpas för
serskildta fall; men jag kan icke sträcka
min åsigt i detta fall så långt, att om ett
StalsRåd möjligen åsidosatt sin pligt i ett
afseende, och ett annat StatsRåd felat i ett
annat fall, dessa fe] böra semmanbindas
för att få begge StatsRåden till ansvar skyl
-
Den 20 Julii.
21
dige. Efter ett sådant mål är det likväl
man synes hafva sträfvat.
Friherre Boije, Ludvig: Att gifva full
rätt åt hvarje lagbud, är en skyldighet för
alla Medborgare. Detta skall äfven jag i
fullt mått iakttaga. Den skiljaktighet i åsigter,
som uti närvarande fråga eger rum, härrörer
från sammanblandning mellan sak och
form. För mig är det klart, att, ehvad man
anser principfrågan angå form eller hufvudsak,
leder den dock till ett mål. Således kan
jag ej med min röst biträda annan mening,
än att felaktighet vid voteringen blifvit begången,
meni fråga om påföljden skall jag
ej gå den väg Grefve Posse anvisat, eller besvara
Herr Cederschjölds hemställan. Jag
har säkrare grunder att följa. Man har talat
om straff. Detta förutsätter uppsåt att fela.
Nå väl, kan man väl säga, att här något
uppsåtligt fel blifvit begångit? Dertill
måste man sluta efter den directa eller indirecta
inverkan den öfverklagade åtgärden
haft på saken. Det sednare, men ej det
förra, har här egt rum. Man behöfver, må
hända, en längre rutin som Domare, än
Grefve Posse och Herr Crusenstolpe haft,
för att i ögonblicket finna denna skillnad,
men af båda bör man förmoda, alt de vid
närmare eftersinnande godkänna Lagprincipen.
Af de Riddarhusets Ledamöter, som
icke äro jurister, har man ingen rätt att
fordra, det de skulle, oupplyste om Lag
-
22
Den 20 J u I i I,
principens fordran, inse den indirecta verkan
på hufvudfrågan, sorn voteringen i
formfrågan medförde; och då vi nu erfara,
att Grefve Posse, som varit HofRättsLedatnot,
och Herr Crusenstolpe, som är det,
äro sins emellan skiljaktige i frågan om
voteringens laglighet, så synes mig delta
förhållande tillräckligt bevisa ofoget uti alt
lägga de Skyldeman något till last, som,
utan att ana någon olaglighet, trott sig
kunna votera i form frågan. . Att domina
dem till ansvar derför; och att tillämpa
till dem bestraffningen af Representationsrättighetens
förlust för denna Riksdag; det
vore att begå ett vida större fel än de begått;
ty det vore att begå en orättvisa,
hvartill ingen Lag berättigar oss.
En värd Ledamot har, till försvar för
voteringen, åberopat, att Herr LandtMarskalken
skall hafva gifvit tillåtelse dertill.
Detta är likväl icke tillräckligt, för att förklara
förhållandet. Äfven om vi icke fått
Herr Crusenstolpes lof, att nyttja sunda förnuftet,
måste det val ändock få hjelpa oss
till en skyldig urskiljning i våra beslut.
Jag begär att få veta, huru mångå jäfvige
Skyldemän röstat vid sista voteringen, på
det alt deras röster må afräknas; och om
derefter pluralileten likafullt är afgörande
till samma beslut, så begär jag, att discussionen
om voteringen må upphöra, men i
annat fall, att ny votering må anställas.
Den 20 J u 1 i i.
23
Friherre Cederström, Jacob: Jag är
J 3 n g t ifrån att dela den öfvertygelse, alt
den eller de, sorn deltaga i någon votering,
hvilken 38 §. Riksdagsordningen förbjuder,
skulle kunna undandraga sig den påföljd,
samma §. derföre bestämmer, i händelse
beslutet icke berodt af deras röster; och
en sådan slutsats må icke kunna hämtas af
det åberopade ordet och, hvilket sammanbinder
påföljden för individen med bestämmelsen
af voteringens möjliga ogiltighet,
men den votering, som i sisla Plenum inträffade,
angick icke sådan fråga, derom
38 §. RiddarhusOrdningen handlar. Vid
berörde votering var endast och allenast
fråga om form och ingalunda om personer;
ty den bestämde endast, huruvida DechargeBetänknndet
skulle punktvis eller helt
och hållit till afgörande företagas. Som
jag likväl anade, att inom Ståndet skulle
finnas Ledamöter, de der icke kunde skilja
form ifrån sak, begärde jag hos Herr
LandtMarskalken, att få yttra mig häröfver,
innan voteringen börjades, i händelse
lian ansåg, att fråga derom lagligen kunde
uppstå; men då Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken icke fann sådant
kunna ega rum, afstod jag från att yttra
mig före voteringen. Jag anser nu obeliöfligt,
att ytterligare motivera, det voteringen
angick en formfråga, helst sedan det
alternatif bifallits, som bestämde, att nyssnämnde
Betänkande skulle punktevis före
-
De u 20 J u ] i i.
tagas, hvarigenom återremiss af hvarje punkt
serskillt samt således slutligen af dem alla
kan ega rum, i händelse Ståndet pröfvar
sådant nödigt. Herr Cederschjöld har behagat
uppläsa en del af 38 §. RiddarhusOrdningen
och derifrån dragit slutsatser;
den bör dock för sådant ändamål läsas fullständigt;
den lyder: ”Uti alla sådane mål,
"”sorn personligen röra en eller annan afRid"derskapets
och Adelns Ledamöter, böra den”sammes,
närmaste Skyldeman, till och
”med Syskonebarn, ingen stämma ega, utan
”skola de, sedan så väl deiij som saken
*’angdrj som de sjelfve, egt tillfälle till
”Protocollet andraga, hvad de nödigt ak”tat,
jemte honom, när beslut skall fattas,
”från Riddarhuset taga afträde. Skulle nå”gon
eller någre, som på ofvanberörde sätt
"befinnas slägt vara, uti sådan fråga hafva
”voterat, vare han eller de Riksdagsmannarätt
för den Riksdagen förlustige, och
”voteringen ogiltig, i fall i nästa Plenum
”styrkes, att voteringen kunnat bero af
”hans eller deras röster.” Nu behagade
Ridderskapet och Adeln häraf finna, att
för tillämpningen af denna §. fordras, det
målet ovilkorligen skall personligen röra
någon af Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
dervid denne egt tillfälle till Protocollet
andraga hvad han nödigt aktatf och
således kunna dennes skyldemän, i ofvannämnde
slägtskapsled, endast i sådane fall
deras rösträttighet betagas. Jag slutar med
Den 3.0 Julli.
35
att förklara, det jag villigt underkastar mig
livad Ridderskapet och Adeln, med an-,
ledning af den väckta frågan, laglikmätig
beslutas, men protesterar emot hvarje egenmäktig
lagtydning för tillfället, och är öfvertygad,
att någon jä fuktighet vid detta
tillfälle hvarken egt eller kunnat ega rum.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Mig synes
saken fullkomligen utredd, då icke ens
de Jurister, som yttrat sig deri, mägtat bestrida,
att formfrågan äfven rörde personligheten;
och det torde följaktligen vara
utom allt tvifvel, att en oriktig votering
ägt rum. Hvad Friherre Boije och Grefve
Posse nämnt om ordställningen i 38 §. af
RiddarhusOrdningen, hade man sannerligen
icke bort vänta af så utmärkt goda stylister,
som desse Herrar hafva namn för
att vara. Det framför ordet och befintelige
komma måste just bevisa motsatsen af hvad
Grefve Posse åsyftat. Ordet vare skulle
eljest nyttjas i båda meningarne.
Friherre Anckarswärd: Jag är skyldig
hembära Grefve Posse tacksägelse, för det
han fästat uppmärksamhet på min del i felaktigheten
af den framstäldä proposiLionen.
Jag är skyldig emottaga bestraffning för
hvad jag kan hafva felat, men det torde
dock medgifvas, att det ej är jag, som i egenskap
af enskild StåndsLedämot kan framställa,
eller vägra, proposition. I afseen
-
Den 20 Julli.
de på hvad Grefve Posse decrelerat der*
om, att den ej kan läsa Svenska, som icke
förstår 38 §. RiddarhusOrdningen, såsom
den ädle Grefven, måste jag bekänna, att
jag då är ibland deras antal, som icke kan
läsa eller begripa Modersmålet. Jag hoppas
dock, att hädanefter såsom hitintills kunna
göra mig något fattlig på detta språk.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelkej
Gustaf: Det är svårt att yttra sig
i förevarande ämne, utan att förut hafva
anmärkt, huru önskansvärt det varit, att
någon anledning dertill aldrig blifvit gifven.
Men då skickelsen nu annorlunda bestämt,
och den vigtigaste, den ömtåligaste
af Riksdagsmannarättigheter, den nemligen,
att med sin röst directe medverka till besluten,
dymedelst kommit att sättas i fråga,
torde det vara högst angeläget att tillse,
det Lagen här icke varder tillämpad
utan ordaförståndets nogaste iakttagande,
Ofta åberopade 38 §, af RiddarbusOrdningen
omnämner endast, huru Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter äga att
förhålla sig i frågor, som personligen röra
någon, i hänseende till hvilken de befinna
sig inom ett visst utsatt skyldskapsled. Talare,
onekligen väl bevandrade i våra Lagars
tolkning, hafva funnit detta stadgande
i full adeqvation med hvad Allmänna Lagen
i jäfsfrågor föreskrifver. Jag kan ej
Den ao Julii.
biträda denna mening, eller i en fråga,
som rörer StåndsLedainöters heligaste rätt,
tillåta mig någon afvikelse från bokstafven
af det serskildta lagbudet, Då RiddarhusOrdningen
i detta fall bestämt bjuder, kan
jag ej inse att man har att göra med annat
jäfsförhållande, än det RiddarhusOrdningen
uttryckligen upptager. Domaren tillämpar
de i allmänna Lagen stadgade jäfsprinciper
uti alla frågor, äfven i dem, som
blott angå form; och han gör rätt. För
att äfven å vår sida rätt göra, tillämpa vi
de grunder vår enskildta Lag föreskrifver,
enligt hvilka jäf ej inträder förr än i direct
personliga förhållanden; och jag tror
fullt och fast, att vår tydning ej bör, ej
kan, sträcka sig derutöfver,
Yill man åter från dessa allmänna betraktelser
öfvergå till det speciella af närvarande
ämne, torde man först böra fästa
sig vid hvad här blifvit yttradt, att frågan,
ehuru en blott formfråga, dock varit af egenskap
att kraftigt inverka på hufvudsaken.
Jag medgifver visserligen, att i många fall
en formfrågas behandling kan bestämma
ärendets utgång, men jag är tillika öfvertygad,
att i denna serskildta casus, sådant
ingalunda var att befara. Meningarna, rörande
hvilka votering sistlidne Lördag anstäldes,
voro föga betydligen skiljaktiga;
man tycktes fast häldre sträfva till samma
mål, några på en längre, andra på enkor
-
9-8
D e o 20 J u 1 i i.
lare väg. Resultatet af det Nej, som vänn,
bl ef att Betänkandet skall punktevis föredragas.
Om Ja åter vunnit, hade Betänkandet
först bort i sin helhet återremitteras,
hvarefter det, tillbakakommit, likaledes
skolat punktevis företagas. Jag vågar
nu hemställa, huruvida någon finnes, som
verkeligen påräknat eller ens hoppats, att
Betänkandet i sednare händelsen skulle hafva
återkommit i annat skick än det från
början var? Altsammans inskränker sig således
de facto till bestämmandet, om ConstitutionsUtskottets
Utlåtande skulle afgöras
några dagar förr eller sednare. Jag vet
väl att gissningar, om än troliga, icke böra
såsom fullgiltiga skäl åberopas. Mina
torde dock få åtfölja dylika, af flere andra
Talare framstälda, alla af samma problematiska
egenskap, men törhända ej alla af
samma sannolikhet understödda.
Fråga har sluteligen blifvit väckt om
ansvarspåföljd för dem, som förmenas hafva
oriktigt deltagit i den klandrade voleringen;
och denna fråga har tyckts urarta
till en grammatikalisk strid. Å ena sidan
liar man yrkat, att det mot slutet af 38 §.
förekommande ordet och, skulle i tvenne
serskildta meningar fördela stadgandet om
voteringens bestånd, samt föreskriften om
ansvarighet för dem, som deruti obehörigen
deltagit. A andra sidan har deremot
blifvit anfördt, att ordet och vore ett sam
-
Den 20 Juli i.
manbindningsteckeii, söm bevisade, alt enahanda
vilkor erfordrades, både för ansvar.spåföljdens
tillämpning, och för omröstningens
ogiltighet. Till ådagaläggande af de
olika meningarna, har hvar och en å sin
sida uppgjort sin fras, båda rätt goda iden
åsigt, som dermed skulle göras gällande.
Att tvetydighet förefinnes, är således otvifvelaktigt,
samt från ömse håll medgifva t.
Herr Grefve Posse har, så mycket jag tror
mig förstå språket, ganska riktigt ådagalagt,
att och är ett sammanbindningsord, och
han hade kunnat tillägga, att det här näst
före utsatta komma (,) ytterligare bidrager
att sammanbinda meningen, ty denna åtskiljes
först, samt detta i olika grader, genom
skiljetecknen semi-colon, (;) colou, (:)
och punkt (.) Hvad är väl att göra i dessa
tvetydighets- och klyftighets-strider? Jag
är visserligen ganska obevandrad i Lagars
tolkning och i Lagstadgandens tillämpning;
men en grundsats känner jag likväl, den
heligaste af alla, som var lag i menniskohjertat,
långt förr än den blef Domareregel,
den grundsatsen nemligen, att i fall,
som tvetydiga synas, heldre fria än fälla.
Herr Crusenstolpe: Om mitt minne icke
felar, hörde vi på detta rum sisla Riksdag
Friherre Boije, vid ett tillfälle,,då hän
öfvertygades, att i samma ämne hafva drifvit
tvänne mot hvarannan rakt stridande
satser, tacka Gud, att Friherren blef klo
-
3o
Den 20 Julii.
Icare med hvarje dag. Del ser dock nästan
ut, som hade Friherren redan förra
Riksdagen hunnit culminationspnnkten, och
att retrograderingens timma sedermera slagit.
På annat sätt kali jag ej förklara den
förundran Friherren nu yttrat deröfver, att
Grefve Posse och jag, hegge Jurister och
från samma Verk, tänka olika i förevarande
fråga. Detta är någonting så vanligt,
att jag förmodar derifrån ej rimligen kan
dragas någon slutsats till nackdel, hvarken
för mig eller för Grefven, med hvilken jag
räknar mig till heder, att i mångå fall hysa
lika öfvertygelse. För att emedlertid få
slut på denna sak, föreslår jag remiss till
RiddarhlrsUtskottet. Må handa finnes någon
skiljaktighet i de vid LandtMarskalkshordet
under voteringen förde Protocoll,
som det skulle Vara svårt att här granska;
hvadan, och då Ridderskapet och Adeln
har sitt eget enskilda Utskott, det torde vara
lämpligast, att dit förvisa frågan, oell
emedlertid förklara ämnet hvilande.
Kerr mön Hartmansäorffj åugust: t)å
jag ej tillhörde den pluralitet, som gjorde
sig gällande i sista voteringen, hade jag ämhat
som tyst åskådare betrakta, huru den
påbörjade banan fullföljdes. Men då man
tillagt dem, som önskat återremiss af DefchargeBetänkattdet
i sin helhet, afsigter,
dem ingen har rätt att förebrå en annan,
anser jag mig skyldig, att bryta tystnaden*
Den ao Juiii.
31
oell erindra, det jag tydligt uttalat mili
mening, att de af ConstitutionsUtsköltet
framställde anmärkningar antingen borde förfalla,
eller behandlas efter ioö §. i RegeringsFormen.
Efter denna förklaring torde
man finna, om jag bedömer sista voteringen
hafva angått form eller sak, hvarom
här så mycket tvistats. Det är vådligt,
att i sådane jäfsfrågor, som den nu väckta,
sträcka dem längre än allmänna Lagen.
Man kommer eljest lätteligen från lag till
godtycke. Jag afstyrker derföre att vandra
på denna farliga väg, och önskar, att vi
inskränka oss inom samma gränser, som
gälla för Lagskipningen i allmänhet. Man
har äfven satt i fråga, om den förra voteringen
skulle bestå, och hvad ansVarspåföljd
borde drabba dem, hvilka anses hafva obchörigen
deltagit deri. För att komma till
ett billigt slut, skulle jag Önska, att Herr
Grefven och Landt.Marskalken behagade låta,
i anledning af de vid Vöterirtgstillfället
förde Protocoll, hvilkas förvarande serskildt
begärdes, utreda och tillkännagifva, huru
många skyldeman till Konungens Rådgifvare
dervid röstat. Man får då snart erfara,
huruvida deras antal är stort nog, för att
hafva kunnat afgöra omröstningens utgång,
och följa k Leligen om den bör blifva beståndande
eller ej. Ätt remittera frågan till
RiddarhusTJtskottet, anser jag olämpligt; och
är öfvertygad, att om någon Skyldeman,
som röstat, blifvit uteglömd i voterings
-
3a
Den 20 J, i I i i.
Srotocollet, han, lika uppriktigt som Herr
lunek af Rosensköld, skall gifva sig tillkänna.
Friherre Boije: Då ett misstag i uppfattningen
af mina ord skedt af.Grefve Horn
och måhända äfven af andra, ber jag att
få uttrycka mig kortare, men äfven klarare.
Derföre att formfrågan icke kunde skiljas
ifrån hufvudsaken, ansåg jag, att samma
Lag bör gälla i ena som andra fallet,
och att en felaktighet ägt rum, i händelse
de i 38 §. RiddarhusOrdningen uppräknade
Skyldeman deltagit i voteringen. I frågan
om ordameningens förstånd, har jag varit
af motsatt tanka med Grefve Posse, hvars
förklaring derå jag ogillat; men jag har ändock
pligtenlig^ befriat de uppgifne Ledamöterne,
emedan de haft mycken anledning,
att handla, såsom de gjort.
Grefve Posse: Då jag för en stund sedan
yttrade mig om motiverna, hvarföre
målets afgörande punktvis blifvit yrkadt,
ansåg jag mig dertill uppmanad af den Ledamot,
som tycktes hysa något tvifvel om
dessa motivers renhet. Jag föreställde mig
ej då, alt någon annan Ledamot skulle finna
sig föranlåten att till förklaring upptaga
min jemförelse emellan de olika åsigterne
i formfrågan; men då så skett* torde
likväl denne värde Ledamot icke af mig
Den 20 i u I i i.
33
fordra något svar, hälst hans egna medvetande
kail lemna honom det aldrafullständigaste.
Grefve Horn synes hafva lagt vigt
på ett i meningen varande komma, mea
Friherre Lagerbjelke har så fullkomligt utredt
meningens betydelse, att jag förenar
mig med honom, och får endast tillägga
att Friherre Anckarswärd misstagit sig, då
han trott det jag decreteratj att den, som
icke förstod meningen såsom jag, icke kunde
läsa Svenska.
Det var Herr Hjerta, som decreteracle
att det icke var nog att kunna läsa Svenska,
utan alt man borde äfven kunna skrifva
det, och derföre var det som jag ansåg
mig ånyo böra ingå i en gramaticalisk
tolkning af den ifrågavarande §.
Friherre duck ar swärd: Det är obehagligt
att ingå i tankevexling om ett ämne,
som ej hör till frågan, men då Friherre
Lagerbjelke yttrat, alt resultatet kan
vara likgiltigt, emedan man kan förutsätta,
att Betänkandet återkommit i samma skick,
får jag förklara, att om äfven denna förmodan
är stödd på grundade skäl, jag dock
icke kan gilla, att sådane förutsättningar
hos Representanten gälla såsom grundsats.
För att visa, det en annan syftning ägt
rum, hör jag fästa uppmärksamheten derpå,
att de anmärkningar, som vid Bctän
34
H. 3
34
D e ii 20 J ul i i.
kandet gjordes, i de väsendtligaste delar
hade kunnat fört Utskottet alt ändra beslut.
Det var i öfrigt just för att om möjligt,
lika med Friherre Lagerbjelke, kunna
tillämpa den vackra grundsatsen, att fria,
som jag begärde återremiss af Betänkandet
i sin helhet.
Herr Rosenqvist: Då jag ej blifvit vederlagd,
återstår för mig, endast att förena
mig med Herr von Hartmansdorff i anhållan
att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes upplysa, hvilka personer voterat
utaf dem, som enligt Grundlagen icke
bort i voteringen deltaga; derefter uppstår
den andra frågan.
Herr Hjerta: Jag ber att få rälta ett
missförstånd emellan Grefve Posse och mig.
Jag sade icke, på sätt Grefven upptagit;
”att det är ej nog att kunna läsa Svenska,
”utan att man borde äfven kunna skrifva
”det.” Jag sade deremot: att om man tänker
sig, huru Svenska språket vanligen skrifves,
och ej blott kan läsa det; då, sade
jag, är det tydligt, att man insett vilkoret
i försatsen. Jag anhåller för öfrigt om
proposition å 38 §:s tillämpning till förevarande
fall. Det öfriga åligger RiddarhusFiscalen.
Herr Crusenstolpe: Det är ej af missförtroende
mot RiddarhusFiscalen, som jag
Den 20 Jful i i.
35
Vikar alt målet må blifva remitteraclt till
RiddarhusUtskottet; jnen derföre, att Rid*
derskapet och Adelil, hvilka vid detta tillfälle
skola handla såsom Domare* icke få
förlita sig på andras omdöme* utan böra
se med egna ögon; och det synes ogörligt*
alt person för person intränga inom skrän*
ket till LandtMarskalksbordet* och taga kiln*
nedom af de vid voteringen förde Protocolh
Hans Excellence Hern Grefven och
Landt Marskalken, frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad*
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellénce förklarade*
att enar 38 §. RiddarhusOrdningen stadga*
de, ”alt uti alla mål* hvilka personligen
"röra en eller annan af Ridderskapets och
”Adelns Ledamöter, densammes närmaste
”Skyldeman till och med syskonebarrt icke
”få Uti beslutet deltaga;” men det ämne*
som i sista Plenum utgjorde föremål för'
voteringen, endast angick formen eller sä t*
tet att behandla ConstitutionsUtskottets Me*
morial, i följd af StatsRådsProtocollens full*
bordnde granskning* och följaktligen* vid
hvilken Utgång som hälst af voteringen, icke
personligen rörde någon af Ridderska*
pets Och Adelns Herrar Ledamöter, hälst, i
den händelse sorn nu inträffat* eller alt Gon*
stilutionsUtskottets Memorial borde punkt*
34 H. S*
Den 20 Ju lii.
vis inför Ridderskapet och Adeln föredragas,
Ridderskapets och Adelns rätt alt, om
så nödigt skulle pröfvas, serskildt återremittera
hvar och en af alla de punkter,
hvilka blifvit till Ståndets afgörande öfverlemnade,
dock icke i ringaste nion kunde
förminskas; alltså ansåg Hans Excellence
vid slikt förhållande 38 §. RiddarhusOrdningen
icke kunna på ifrågavarande votering
tillämpas, samt i följd deraf sig icke
eller böra, emot uttrj^ckliga ordalydelsen
af nyssnämnde §, betaga de personer, emot
hvilkas behörighet anmärkning blifvit gjord ,
deras lagliga rättighet att uti voteringen öfver
ofvannämnde formfråga deltaga.
Herr Rosenqvist: Om jag ej orätt förstått,
tyckes Herr Grefven och LandlMärskalken
icke vilja meddela proposition å
tillämpningen af 38 §. RiddarhusOrdningen.
Orri så är, anhåller jag, att Herr Grefven
täcktes inhämta, huruvida Ståndet i
detta afseende delar Herr Grefvens och
LandtMarskalkens åsigt.
Herr Crusenstolpe: Jag kan ej frångå
formen för denna frågas behandling, och
får derföre anhålla, att Herr Grefven och
Land tMä esk a 1 k e n täcktes genom derå meddelad
framställning utröna, huruvida Ridderskapet
och Adeln anser, att saken bör
till RiddarhusUtskottet remitteras.
Herr Bråkenhjelm^ Pehr Reinhold: Jag
förmodar, att Herr Grefven och LandtMar
-
Den 20 J 11 I ii.
3?
skalken anser remiss till RiddarhusUtskottet
icke kunna äga rum. Här är fråga om
tillämpning af en §. i RiddarhusOrdningen,
och det tillkommer endast Herr Grefven
och LandtMarskalken att yttra sig deri.
Ståndet kan deröfver ej besluta.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då frågan
angick rätta förståndet af ett stadgande i
RiddarhusOrdningen, hvarom Hans Excellence
gifvit sin öfvertygelse tillkänna, men,
i händelse Ridderskapet och Adeln ej skulle
instämma i denna öfvertygelse, det icke
tillkom RiddarhusUtskottet, utan en högre
Aulhoritet, nemligen ConstitutionsUtskottet,
att deröfver döma, ansåg Hans Excellence
en remiss till RiddarhusUtskottet för
närvarande icke kunna äga rum.
Herr Crusenstolpe: Jag har ej föreslagit
remiss till RiddarhusUtskottet derföre,
alt detta Utskott skulle vara någon högre
Auctoritet, utan hufvudsakligen för att Utskottet
skulle granska och collationera de
vid voteringen förde Protocoll. Jag misstror
ingen, men jag anhåller, att för utredandet
af förhållandet vid voteringen remiss
må ske till RiddarhusUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefven och
IjandtMarskalken erinrade, att Herr Crusenstolpes
framställning vore allt för tidigt
väckt; ty först sedan den förevarande frå
-
Den 20 Ju Ii i.
gan, om 38 §, RiddarhusOrdningen bort,
i afseende på voteringen i sista Plenum,
tillämpas eller icke, blifvit afgjord, kompie
man i tillfälle erfara, huruvida en närmare
undersökning om förloppet af berörde
votering erfordras, och om, i sådant
fall, remiss till PiiddarhnsUtskottet för sakeus
utredning vore nödig.
Herr Crusenstolpe: Jag tror, att en sådan
ordning med målet desto häldre kan
liga rum, sorn 38 §. innehåller tvänne Moment.
Så länge vi ej veta, om någon olaglighet
är begången, kunna vi ju ej tillämpa §.
Herr Rosenqvist: Jag anser, alt remiss
Jämpeligen kan äga rum både till ConstitutionsUtskottet
och till RiddarhusUtskottet.
44 §• RiddarhusOrdningen stadgar,
”att sedan voteringsuppropen äro slutade,
”skola af dem, som vid bordet sitta, fyra
”föra hvardera serskildt Protocoll, som ef”ter
fulländad votering collationeras; hvarefter
ett omröstningsprotocoll upprättas
”och underskrifves.” Det måtte vara Ståndets
rättighet att få veta, om vid ifrågavarande
votering i berörde afseende rätteligen
tillgått. I annat fall bör voteringen,
såsom olaglig, annulleras.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken ansåg sig, i anledning af
Herr Rosenqvists yttrande, endast böra erindra,
att ingen anmärkning blifvit gjord
Dsn 30 Julii.
3g
emot riktigheten af det vid ifrågavarande
votering förde Protocoll, och att ingen anledning
förekommit, att den föreskrifne ordningen
blifvit på något sätt uraktlåten vid
det mechaniska af denna votering.
Herr Crusenstolpe: Det är just jag,
som jrkar, att liela voteringen varit olaglig,
och det är derföre jag ej kan frångå,
att få förhållandet utredt, och att till den
ändan remiss till RiddarhusUtskotlet må ske.
Herr Tham: När man yrkar, att en
olaglighet är begången, är det ock en pligt
att bevisa det. Herr Rosenqvists motion innefattar
en begäran, att Ridderskapet och
Adeln måtte besluta, det 38 §. Riddarhusordningen
skall på ifrågavarande votering
tillämpas. Om vi nu besluta, alt den icke
skall tillämpas, så förfaller hela saken ; skall
den åter tillämpas, då är först tid att efterse,
huru många af slägtingarne voterat.
Jag anhåller, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes framställa proposition,
huruvida 38 §. skall tillämpas.
Grefve Horn: Lika med Herr Crusenstolpe
yrkar jag en sträng undersökning om
lagligheten af ifrågavarande votering, men
jag hemställer till den värde Talaren, om
vi icke, till följd af 38 §. i RiddarhusOrdningen,
äro pligtige att i dag afgöra fråsan,
hvarföre någon remiss af målet till
RiddarhusUtskottet lämpligen icke kan ske.
4°
I)en 20 Ju Ii i.
Herr von Hartmansdorff: Just pä grund
af 38 §. som Grefve Horn åberopat för salens
afgörande i nästa plenum, är det jag
tror vi först böra hafva upplyst, om voteringens
utgång kunnat bero på Skyldemännens
deltagande deri, eller icke. Sedan
uppstår fråga om tillämpning af 38 §.
Enligt KiddarhusOrdningens mening, börén
sådan fråga ej uppskjutas genom remiss till
ConstitutionsUtskottet, hvilket dessutom ej
kan yttra sig om ett factum, som förefallit
bär. Vi hafva ännu ej blifvit upplysta
om rätta förhållandet, och jag tror, att vi,
innan man skrider till någon annan åtgärd,
först böra blifva det, antingen det då sker
genom RiddarhusSecreteraren eller Fiscalen.
Herr Crusenstolpe: På samma grund
Herr von Hartmansdorff velat förhindra remiss
till RiddarhusUtskottet, är det just
jag yrkar en sådan. Upplysningarne böra
af Utskottet controlleras. En irring skulle
annars kunna ske. Factum bör först bestämt
utredas, innan man kan yttra sig om
påföljden deraf.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
Atskillige värde Ledamöter hafva trott, att
det af Herr Rosenqvist, uti dess motion,
anmärkte oriktiga förfarande vid voteringen
deri 18 dennes eftermiddagen skulle
hafva bestått deruti, att Ledamöter deltagiti
voteringen, hvilka, på grund af skyld
-
Den 10 Julii.
skap, dertill icke ägt rättighet, och man
har grundat detta omdöme på innehållet af
38 §. RiddarhusOrdnin gen.
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
har dock redan förklarat, att
de i Lag bestämde jäfsgrunder borde vika
för ordalydelsen i 38 §. RiddårhusOrdningen,
hvilken ordalydelse icke uppställer annan
grund, än förhållandet af personlig egenskap,
och Hans Excellence har i följd deraf
ansett nj^ssberörde 38 §. icke kunna på
denna votering tillämpas. Denna principfråga,
eller huruvida 38 §. bör å nämnde
votering tillämpas, eller icke, måste väl
först sluteligen afgÖras, innan man företager
sig att undersöka, om och hvilka Skyldeman
till Konungens Rådgifvare må hafva
i voteringen deltagit. Man bör således
ej afleda uppmärksamheten från principfrågan,
genom framställande af åtskillige andre
underordnade, ännu alltför tidigt väckta,
frågor. Enär Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken för dess del
ej funnit 38 §. tillämplig å närvarande fall;
så lärer det, om Ståndets pluralitet deri
instämmer, vara alldeles likgiltigt, om 5,
io eller 5o af Konungens Rådgifvares Skyldeman
deltagit i voteringen. Skulle åter
pluraliteten af Ridderskapet och Adeln icke
hysa samma åsigt, sorn Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken, samt
ConstitutionsUtskottct ej eller gilla Hans
Den 20 Juli i.
Excellences mening; då först inkomma vi
på ett annat ganska rikt, och i afseende
å flere serskildte omständigheter nuanceradt,
fällt, men hvaröfver serskild öfverläggning
då jemväl torde böra i behörig ordning
äga rum.
Grefve Posse: Till hvad Herr Tham
yttrat, torde jag få tillägga, att om, på sätt
Herr Rosenqvist tyckes yrka, voteringens
laglighet skulle bero derpå, att de dervid
förde serskildte Protocollen med hvarandra
öfverensstämma, skulle ock hvarenda voterings
bestånd vara beroende af de tillkallade
Ledamöternes mer eller mindre uppmärksamhet,
alt anteckna närvarande och
frånvarande Ledamöter. Jag kan ej annat
tro, än att då alla fyra Protocollen ej öfverensstämma,
skola de flästa äga vitsord.
Med Grefve Horn instämmer jag deri, att
remiss till RiddarhusUtskottet ej får ske.
Herr Crusenstolpe: Då RiddarhusSecreteraren
nyss uppträdde, smickrade jag mig
med det hopp, att vi skulle få höra några
upplysningar i saken. Han har i stället gifvit
oss en ytterligare deduction för Herr
Grefvens och LandtMarskalkens åsigt, hvilken
jag förmodar af Ridderskapet och Adeln
redan blifvit nog tydligt uppfattad, för att
icke behöfva denna ytterligare förklaring.
Med anledning af hvad jag förut anfört,
hemställer jag, om vi först skola votera
Deli 20 Julli.
43
öfver de ifrågavarande personernes uteslutande,
och sedermera företaga en undersökning,
örn de hafva begått någon brottslighet.
Det är för att undvika en sådan
oformlighet, som jag nu till en början be-s
gär, att från LandtMarskalksbordet få behöriga
upplysningar till constatering af det
factum, om hvars qvalification, såsom brottsligt
eller icke brottsligt, vi skola besluta.
Herr Rosenqvist: Jag förmodade, att
Herr RiddarbusSecreterarens yttrande skulle
innehålla några af mig begärta upplysningar
om sjelfva voteringen, och antalet
af de personer, som, emot 38 §. RiddarliusOrdningen,
i voteringen deltagit, men
då jag misstagit mig i denna beräkning,
nödgas jag förnya min begäran, hvarefter
och sedan de äskade underrättelserna blifvit
meddelade, jag anhåller, alt Herr Grefven
och LandtMarskalken täcktes inhämta,
huruvida Ståndet instämmer i Herr Grefvens
och LandlMarskalkens åsigt.
Herr von Hartmansdorff': Yid frågor
af den vigt, alt Herr Grefven och LandtMarskalken
finnér sig föranlåten att neka
en begärd proposition, och att Ståndet skall
yttra sig, huruvida det icke destomindre
yrkar den vägrade propositionen, är det
icke på en lös grund, på en förmodan allena,
man bör gå till väga; än mindre äfventyra
att å nyo begå något misstag. Den
44
Den 20 J u 1 i i.
händelse, elior det factum, hvarpå frågan
grundar sig, hör vara erkäridt och bekant.
Tvenne Ledamöter hafva sjelfve erkänt, att
de, ehuru stadde i närmare skyldskap med.
de personer, om hvilka ConstitutionsUtskottets
Betänkande handlar, likväl deltagit
i omröstningen sistlidne Lördag; och
sjelfva factum är derigenom för deras del
ådagalagdt. Men då fråga om ansvar å
dem blifvit väckt, och ny votering förestår,
hvari hvarken de, som obehörigen röstat
i den förra, eller deras närmare skyldeman,
skulle få deltaga; så är det nödvändigt
att få veta, hvilka och huru många
Ledamöter, utom de 2:ne erkända, jemväl
äro jäfviga. Kanske är RiddarhusSecreteraren
sjelf, och flera med honom, i
samma författning, hvarföre jag fortfar att
begära upplysning om de Skyldemän till
Konungens Rådgifvare, som deltogo i voteringen
sistlidne Lördag.
Undertecknad Riddarhus-Secreterare :
Jag anser mig först höra vördsamt afgifva
den upplysning, att då jag sednast tog mig
friheten uppträda, var det i egenskap af
Ståndets Ledamot jag vågade begära ordet.
Nu åter går jag, såsom Husets Tjensteman,
att på Herr Grefvens och LandtMarskalkens
befallning upplysa, att, enligt de vid sista
voteringen förde Protocoll, lära fyra Ledamöter
i voteringen deltagit, hvilka torde
böra anses såsom Skyldemän till någon
Den 20 Ju I ii.
45
af de personer, hvarom ConstitutionsUtskottets
DechargeBetänkande handlar. Dessa
fyra Ledamöter, så vida de inom Cancelliet
uppgjorde anteckningar rörande de
nied Konungens Rådgifvare beslägtade Ledamöter,
icke innehålla någon felaktighet,
iiro följande: Grefve Adelsvärd, Eric Reinhold;
Friherre Cederström, Jacob; Friherre
Wrangel af Adinal, Henning och Herr
Munck af Rosensköld, Eberhard.
Friherre Boije, Fredrik: Jag tänker ej
blanda mig i hufvudsaken; jag vill blott
hemställa, om icke RiddarhusSecreteraren,
på det man icke oskyldigtvis framdeles må
beskylla honom att förbyta natur, bör, då
han talar, såsom Ledamot af Ståndet, yttra
sig, liksom alla andra, från sin bänk;
då visste man genast, när han talade i egenskap
af Representant, eller i egenskap af
RiddarhusSecreterare.
Friherre Wrangel, Henning: Med den
vördnad jag hyser för Lagarna i allmänhet,
och våra Grundlagar i synnerhet, får jag
förklara, att jag på förhand gjort mig underrättad,
huruvida jag vore berättigad, eller
icke, att deltaga i voteringen sistlidne
Lördag. Enligt de underrättelser jag erhållit,
har min slägtinge Hans Excellence
Herr Grefve Fleming icke i StatsRådet öfvervarit
de mål, hvarom ConstitulionsUtskoltets
Betänkande handlar. Han hade re
-
46
Den 20 Jnlii.
dan lemnat sin StatsRådsbefattning, då åtgärderna
i afseende på Skeppshandeln vidtogos;
Grefve Wirsén var hans efterträdare.
Jag protesterar således emot all jäfaktighet,
intill dess jag blifvit upplyst örn
ett annat förhållande, och yrkar* alt detta
måtte styrkas genom utdrag af StatsRådsProtocollen.
Jag skall i sådan händelse
blifva den förste att fälla mig sjelf till
det ansvar 38 §. stadgar, hälst jag vid voteringen
lade Ja. Jag hade visserligen ännu
mycket att tillägga i detta ämne, men
jag vill icke längre uppehålla Ridderskapet
och Adeln, och jag inskränker mig derföre
till den förklaring jag nu afgifvit.
Herr Crusenstolpe: De upplysningar
RiddarhusSecreteraren sednast meddelade,
voro förenade med så manga örn och såvida,
att jag ytterligare nödgas jn-ka remiss
af YoteringsProtocoIlet och anteckningarna
till RiddarhusUtskottet, för att få en stadgad
Öfvertygelse om sjelfva factum.
Herr Lefre'n, Johan Pehr: Den sista
Talarens anmärkning ikläder sig nog mycket
egenskapen af en anklagelse, då den
innebär ett misstroende till de upplysningar
RiddarhusSecreteraren meddelat, såsom
Protocollsförande. För min del har jag
största anledning, att hysa fullt förtroende
till RiddarhusSecreteraren, så väl inom,
sorn utom, hans tjenstebefattning.
Den 20 Julli.
47
Herr Bråkenhjelm: Sedan Herr Crusenstolpe
inskränkt sig lill det yrkande,
att YoteringsProtocollen må remitteras till
RiddarhusUtskottet, på det de upplysningar,
hvaraf han anser sig vara i behof, må
vinnas, och han således vill göra detta till
en serskild fråga, finner jag för min del
intet hinder derföre möta, utan önskar tvertorn,
att en sådan remiss må äga rum, hvarigenom
man säkrast lärer inhämta, huruvida
VoteringsProtocollerna äro riktiga.
Herr Crusenstolpe: Den anmärkning
Herr Lefren gjort, och sjelf lärer ansett
särdeles dräpande, har jag ganska lätt att
skicka ifrån mig. Här är nemligen icke
fråga om RiddarhusSecreterarens egna anteckningar,
utan om de VoteringsProtocoll,
som föras af några bland Ridderskapets
och Adelns Ledamöter, och uti hvilka RiddarhusSecreteraren
icke tecknat ett enda
streck. För dessa står han icke, hvarken
i laglig eller moralisk ansvarighet. Anmärkningen
torde emellertid visa, hvarthän det
blinda förtroendet, liksom theorien om den
blinda lydnaden, kan föra.
Herr Rosenqvist: De fyra Herrar Ledamöter,
hvilka vid vo leri ngsti 11 fä 11 et förde
Protocoll, kunde lätteligen upplysa , huru
dervid tillgick, derest de hafva Protocollen
i behåll. Jag hemställer, om icke
delicatessen fordrar, att de uppgifva förhållandet.
48
Den 20 J u 1 i i.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att som Herr Rosenqvist
yrkat proposition å sin framställning
om tillämpning af 38 §. Riddarhusordningen
på den i sista Plenum förefall—
ne votering, finna Hans Excellence under
åberopande af de grunder Hans Excellence
redan anfört, och då det ålåg Hans Excellence
alt icke allenast, enligt a3 §. Riksdagsordningen,
ställa sig till ovilkorlig efterlefnad
den antagne RiddarhusOrdningen,
utan ock, enligt 45 §. Riksdagsordningen,
icke föreslå något annat, än hvad som fordrades
till verkställighet af det Grundlagarne
eller RiddarhusOrdningen föreskrifva; sig
höra förklara, det Hans Excellence ansåg sig
icke kunna meddela den af Herr Rosenqvist
begärdte proposition. Men som Herr Rosenqvist
tillika yrkat, att proposition måtte
framställas till utrönande deraf, huruvida
Ståndet instämde i Hans Excellences åsigt,
eller fordrade den af Herr Rosenqvist hegärde
ofvanberörde framställning, gjorde
Hans Excellence nu följande proposition:
Yrkar Ridderskapet och Adeln, i enlighet
med hvad Herr Rosenqvist påstått,
proposition derå, att 38 §. RiddarhusOrdningen
hort, vid den i sista Plenum förefallne
votering, hafva blifvit tillämpad?
Ropades Ja och Nej, samt votering.
Herr Crusenstolpe: Jag kan icke med
gif
-
Den 20 Juli i.
49
gifva, alt man skrider lili afgörande af hufvudsaken,
innan den preliminairfråga, som
jag väckt, blifvit afgjord. Detta innefattar
en oformlighet, som jag hoppas, att RiddarhusSecreteraren
åtminstone måtte afstyrka.
Grefve Possej Arvid: Äfven jag hade
ämnat yttra mig, och dertill hos Herr Grefven
och LandtMarskalken anmält mig, men
då jag ej brukar att taga till ordet, förr
än jag i behörig ord ning uppropas, har det
handt, att jag kommer att yttra mig efter
Herr Crusenstolpe. Jag får emellertid förklara,
att då 38 §. stadgar, att voteringen
skall vara ogiltig, ”i fall i nästa Plenum
styrkes” att den kunnat bero af deras röster,
som deltagit deri, ehuru Skyldeman
till den eller de personer, som varit i fråga;
så följer ostridigt deraf, att den, som
beslridt sista voteringens giltighet, bort sådant
nu styrka; men då detta ej skett, och
RiddarhusSecreleraren upplyst, att, äfven
om 38 §. i förevarande fall vore tillämplig,
blott fyra personer kunde komma i
fråga, samt det är oss alla bekant, att pluraliteten
vid sista voteringen utgjordes af
21 röster, anser jag den af Herr Crusenstolpe
väckte preliminairfråga icke kunna
upptagas.
Herr Tham: Sedan den af Herr Grefven
och LandtMarskalken gjorde framställ
34
H. 4
5o
Den ao Ju Ii i.
ning blifvit med Ja och Nej besvarad, samt
votering begärd, anhåller jag att den må
företagas.
Herr Crusenstolpe: Jag får blott, i
anledning af Grefve Posses yttrande, anmärka,
att RiddarhusSecreteraren icke kan
lemna något vitsord om de ifrågavarande
VoteringsProtocollen, ty de äro icke förda
af honom, utan af Ledamöter bland
Ridderskapet och Adeln; och jag anser
således icke sjelfva factum tillräckligen
constateradt, genom RiddarhusSecreterarens
uppgift.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken yttrade, att då en Ledamot
äskat, alt Ståndets tanka måtte inhämtas,
huruvida Ståndet yrkade den proposition
Hans Excellence ansett sig böra vägra,
hade Hans Excellence, sin pligt likmätigt,
derom gjort framställning; och då
denna framställning blifvit med Ja och Nej
besvarad samt votering begärd, ansåg Hans
Excellence, att voteringen nu borde för
sig gå, samt föreslog i sådant afseende följande
voteringsproposition:
Den, som yrkar, att proposition skall
framställas derå, att 38 §. RiddarbusOrdningen
bort hafva blifvit tillämpad vid den
i Riddersknpets och Adelns Plenum den 19
dennes förmiddagen förefallne votering, rörande
sättet att behandla ConstitutionsUt
-
Deu ao Jul i i.
5t
skottets Memorial, i följd af StatsRådsProtocollens
fullbordade granskning, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln icke yrka berörde proposition.
Herr Crusenstolpe: Jag får i Proto
collet
nedlägga min reservation emot ett
sådant förfarande, att man går till afgörande
af hufvudsaken, innan en väckt preliminairfråga
blifvit afgjord, hvilken är af
den beskaffenhet, att hufvudsaken ovilkorligen
deraf måste bero.
Finns Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln godkände den föreslagne voterings-propositionen.
Friherre Boije, Fredrik: Utan att hafva
för afsigt att klandra den föreslagne voteringsproposilionen,
får jag endast vörd- '
samt fråga, huru vid den förestående voteringen
skall förhållas med de Herrar, som
äro i fråga, och med deras slägtingar?
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att då den nu
föreslående voteringen handlade om en frå34
H. 4*
52
Den ao Julii.
ga, sorn personligen rörde vissa Ledamöter
af Riddersknpet och Adelil, komnie 38
§. RiddarhusOrdningen alt före voteringens
början uppläsas till efterrättelse för så väl
betnälle Ledamöter, som hvar och en, hvilken
visste sig vara i skyldskap med någon
af dem.
Friherre Anckarswärd: Jag tager mig
friheten hemställa, om icke, dåtiden är så
långt framskriden, Plenum kunde upplösas
efter slutad votering, hälst det torde finnas
mindre lämpligt, att så sent på natten
företaga pröfningen af ConstilutionsUtskottets
DechaigeBetänkande, hvilket lärer blifva
nästa öfverläggningsämne.
Friherre Boije, Ludvig: Jag anhåller,
att Herr Grefven och LandtMarskalken täcktes
inhämta Ståndets tanka angående den
hemställan Friherre Anckarswärd gjort. Jag
tror det skulle blifva allt för svårt för oss,
att sitta här hela natten, och troligen skola
ganska få Ledamöter bestrida Friherrns
förslag.
IL ms Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde ånyo, om Ridderskapet
och Adeln godkände den föreslagne
voleringspropositionen.
Ropades Ja.
Grefve Spensj Carl Gustaf: I händelse
Ridderskapet och Adeln vid den före
-
Den 20 Ju i i i.
53
stående voteringen skulle godkänna Herr
Grefvens och LandlMarskalkens vägran af
den utaf Herr Rosenqvist begärdte proposition,
har jag ej emot att Ridderskapet och
Adeln åtskiljes; det synes äfven mig lämpligt,
att ConstilutionsUtskottets DechargeBetänkande
då ej företages sent på natten.
Men om den motsatfa meningen skulle vinna,
hemställer jag, örn icke den frågan,
som sedan kunde komma att uppstå, om
granskning afVoteringsProtocollen,och hvilken
fråga jag anser vara af mindre vigt än
DechargeBetänkandet, kunde afgöras i detta
Plenum, för att icke dermed förlora ett
nytt. Jag har så mycket större anledning
till denna framställning, som jag är en ibland
dem, hvilka under nämnde votering sutto
vid bordet, och således af Herr Rosenqvist
blifvit uppmanade, att yttra deras tanka om
Protocollens riktighet. Jag har icke, sedan
Herr Grefven och LandlMarskalken redan
yttrat sin åsigt om hufvudsaken, och
hemställt, huruvida Ståndet yrkade den väggrade
propositionen, velat upptaga tiden
ined att besvara förenämnde uppmaning;
men i händelse voteringen skulle så utfalla,
att pluraliteten yrkar den proposition,
hvarom nu varit fråga, skall jag ej undandraga
mig, att uppfylla Herr Rosenqvists
önskan.
Hans Excelence Herr Grefven och
LandlMarskalken frågade, i anledning af
54
Den ao Jnlii
Friherre Anckarswärds nyss gjorda framställning,
om Ridderskapet och Adeln behagade
efter slutad votering åtskiljas.
Ropades Ja.
Sedan 38, 41 • 42> 43 och 44 §§• R'(ldarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan | till g om aftonen; och
befunnos vid voteringens slut, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen oell förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 87.
Nej — 135.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde l^rotocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att enär
Ridderskapet och Adeln icke yrkat den af
Herr Rosenqvist begärdte proposition, den
af Herr Rosenqvist väckte ofvannämnde|fråga
således komme att förfalla.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Oen ?i Julli f. iu.
55
Tisdagen den 21 Julii 1829.
Plenum klockan io Förmiddagen.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonard: Då,
genom den förlidne gårdag förrättade votering,
Ridderskapets och Adelns pluralitet
godkänt Hans Excellence Herr Grefvens
och LandtMarskalkens i afseende å 38 §. i
RiddarhusOrdningen framställde åsigt, samt
denna §. vid tillämpningen således nu mera
gäller just jemt så mycket som
den fått gälla; begagnar jag min rättighet
att till Prolocollet afgifva min reservation
mot ett beslut, som jag för samtid och efterverld
förklarar mig aldrig hafva kunnat
understödja.
4
Öfver hela händelsen och det hemliga vid
voteringen, samt allt hrad dermed äger en
alldeles obegriplig gemenskap, såsom bland
annat, att de i 44 §• RiddarhusOrdningen
anbefallte fyra voteringsanteckningarne icke
lingö företes, har jag intet annat yttrande
att meddela, än det obegripliga, som en viss
Talman vid 1789 års Riksdag tillät sig, ord
ifrån ord, så lydande: ”Att tider och omständigheter
öro sig ofta olika; hvarafupp”kommer
en skilnad, som i anseende till
”sin likhet aldrig varit till ”
Fortsattes den i Plenum den 18 dennes
eftermiddagen började pröfning af Gon
-
56
Den 11 Juli i f. m.
stitutionsUtskottets den 20 sisllidne Junii
under N:o 36 afgifne, och den 3o i samma
månad på bordel lagde Memorial, med
Betänkande i följd afStatsRådsProtocollens
fullbordade granskning.
Första punkten
Innefattande anmärkning , enligt ioy
Regerings Form en , emot StatsRådets Ledamöterj
— utom Herr StatsRådet Grefve
Löwenhjelm, frånvarande , och Föredraganden,
tillförordnade StatsSecrcteraren
Danckwardt, — för rådgifvande åtgärden
till det i KammarExpeditionen den. 22 December
182/f. fattade beslut om gillad indragning
och förbjuden fortsättning af Tidningen
Conversationsbladet.
Herr Toll, Florus, anförde skriftligen:
Med anledning af det resultat, sorn uppkom
genom voteringen om natten emellan
den 18 och ig i denna månad, att punktevis
behandla de anmärkningar, hvilka kunna
göras emot Konungens Rådgifvare, får
jag härmedelst äran yttra mig, att detta
grannlaga ämne icke bör förbises af Ridderskapet
och Adeln. Lätt är att klandra
hvad man vill, men det är rättvisan, sorn
gifver värde åt hvad man ogillar, eller gillar;
och det sanna gamla uttrycket är fast:
att man så lätt blifver varse grandet i sin
broders Öga, men icke bjelken i sitt eget.
De flästa utaf oss på detta rum hafva Jefvat
de tider, då man endast fick tänka, lyda
och tiga. Genom Constitutioneus infö
-
Den 21 Julli f. nr.
vande, hafva vi erhållit så väl yttrande rätten,
sorn rättigheten att verka, men om
denna rättighet missbrukas, så aflägsne vi
oss ifrån ordningen och enigheten, som gifva
styrkan; ty hundrade trådar kunna lätt
efter hvarandra afslitas, då tio, till ett snöre
ibopsnodde, hålla. Vårt gamla Sverige
har lidit och undergått så tuånga öden,
men existerar ännu, och kommer att fortfara,
endast vi sjelfva med förenade krafter
medverka till dess förkofran. Under
detta sista decennium, hafva Sveriges Medborgare
ansenligen ökats, och jag anser endast
denna omständighet såsom ett bevis
af Folkets trefnad. Sant är, att penningebristen
i Landsorterne är kännbar; och då
man beräknar, att Sveriges folkmängd är
nära tre millioner, och att det finnes nära
trettio millioner Riksdaler, fastän i papper;
men det oaktadt äfven uppå detta pappersmynt
är brist; och detta är det onda , hvaröfver
i olla landskaper vida mera öfverklagas
än öfver utlagornas storlek; och som
utom Rikets Ständers föregående åtgärd,
icke af Regeringen kan afhjelpas. Rätt och
rättvisa, personlig och egendoms säkerhet,
bar ju hvar och en åtnjutit, samt Regeringens
omtanka, der nöden fordrat, aldrig
saknats. Jag förmodar således, att Rikets
Ständer vid detta Riksmöte sätter Regeringen
i tillfälle, att fortsätta de omsorger för
Rikets väl, som oaktadt alla anmärkningar
utmärkt densamma, och som berättiga Ko
-
58
Den 21 Ju lii i. ra.
nungéns Rådgifvare att i de få afseenden,
då anmärkning ägt rum, erfara den tillgifvenhet
de äga rätt att vänta af Svenska Folket
och dess Representanter, oell att gå
dess Regerings omsorger till mötes.
Grefve Horn, Claés Fredrik: Då det
lika litet tillkommer Talmannen, som någon
annan af Ståndets Ledamöter att tolka
Grundlagen, utan blott följa dess föreskrifter,
nödgas jag, i anledning af det sätt, på
hvilket Herr Grefven och LandtMarskalken
behandlat detta ämne tvärtemot RegeringsFormen
och RiddarhusOrdningen, protestera
emot detta Herr LandtMarskalkens
handlingssätt.
Herr Klingstedt, Gustaf Fredrik, hade
inlemnat följande, som upplästes:
Då det Betänkande ConstitutionsUtskottet
vid granskningen af StatsRådets Protocoller
författat, nu punktvis till pröfning
förekommer, får jag, i afseende på de yttranden,
som förut förefallit rörande Regeringens
åtgärder, vördsamt afgifva mina
tankar.
Utan att vilja uppehålla Ridderskapets
och Adelns tid med vederläggning af hvad
i förenämde afseenden blifvit yttradt, torde
det likväl tillåtas mig att fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet deruppå,
alt det yttrade klandret mindre fäst sig
Den 21 J u 1 i i f. m.
vid hvad sorn blifvit, än hvad som icke
blifvit handlagdi; oell hvilket rikt fält får
ej då anmärkaren, enär det i alla tider har,
och hädanefter måtte vidlåda mensklighetens
brister, som, utan anspråk på fullkomligheten,
icke kunna undvikas; om deremot
den billiga och mindre anspråksfulla medborgaren
skulle vilja göra en jemförelse af
Svea lands belägenhet före de klandrade
20 åren, under desamma, och det närvarande,
skall lian i anseende till så väl landets
cultur och i följd deraf ökade välmåga,
som den uppmärksamhetRegeringen lemnat
åt serskildta näringsgrenars och provincers
understöd, mera hämta skäl alt tacka
än alt klandra sin Regering, hvilket i de
provincer jag vistats och genomrest, utgjort
Folkets röst, hvaraf den förhoppning uppkommer,
att denna omsorgsfulla Regering
så väl i öfrigt, som de delar Svenska Folkets
Representanter anmärka, skali fortgå
alt fullkomna Sveriges lycka och välgång.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Då jag går att yttra mig öfver ConslitutionsUtskottets
Betänkande, under en form, som
jag förut tillkännagifvit, strida emot min
öfvertygelse, anhåller jag om Ståndets öfverseende,
i fall jag skulle komma att för
mycket ingå i återupprepande af hvad jag
förut anfört. I detta hänseende har jag
haft äran yttra, att den behandling, Betänkandet
hcär undergått, är, i min tanka, så
6o
3) en a t Ju lii f. in.
stridande mot våra former, att jag icke förstår,
huru man kan komma till ett på rättvisa
och hilliga grunder fotadt beslut i denna
del. Här har blifvit stadgad en undantags-lag
för ConstilutionsUtskottet, ifrån de
fastställde grunderne för alla andra Utskott,
som jag icke igenfinner i någon af Grundlagens
paragrafer. Jag ber att få fästa uppmärksamheten
på, huru, genom en sådan
behandling, den enskilda anmärknings-rätten
blifvit alldeles omintetgjord, medelst
Utskottets sätt alt partielt besvara hvarenda
anmärkning, och blott genom afslag på
dem alla förkunna deras tillvaro, i följd
hvaraf man sedermera förklarat det omöjligt
för Rikets Ständer att komma till någon
pröfning af Motionärernes mer eller
mindre grundade motiver för denna framställning.
Vidare har den tolkning af 107
§., som här genom pluraliteten blifvit antagen,
för att göra ConstitutionsUtskottets
mening gällande, gjort det absolut omöjligt
för Rikets Ständer att taga det hela i öfvervägande;
och Utskottet har äfven omsorgsfullt
undanröjt ali möjlighet, att uppfatta
Styrelsens handlingssätt i system. Påföljden
af den lagtolkning, som vid detta
tillfälle ägt rum, i min öfvertygelse fullkomligt
godtycklig, är att 11 eljer i3 Ledamöter
i ConslitutionsUtskottet bestämdt
blifvit gjorda till Domare i detta mål. När
Lagstiftaren bestämt skillnaden mellan ansvars-pålöljden
af 106 och 107 §., synes
Den 21 J u 1 i i f. ni.
61
lian dermed hafva Åsyftat, att en petitionsrätt
åtminstone malte vara Folkets Ombud
förbehållen, då pelitionsrälten för sjelfva
Folket alldeles saknades. Det skall för tänkaren
alltid blifva ofattligt, huru Lagstiftaren
kunnat lägga i händerne på så få personer,
att tolka opinionerna, under betagande
af all ratt för Ståndens pluralitet,
att göra dess röst gällande. Då Grundlagen
bestämdt innehåller att, innan man skrider
till afgörande, ConstilutionsUtskotlet
förut måste vara hördt, hemställer jag, om
detta kan tagas i annan mening, än att för
ett besluts fattande hvar som helst, der en
underordnad beredande authoritet finnes,
det måtte tillhöra den beslutande att återsända
dess yttrande, om sådane betänkligheter
uppstå, som fordra närmare utredande.
Det vore högst besynnerligt om, derföre
att ett ConstitutionsUtskott genast vid
sitt första hedömmande anser en anmärkning
icke behöfva någon påföljd , Rikets
Ständers så talrika antal icke skulle äga att
afConstitutionsUtskottet, hvars högsta möjliga
pluralitet utgör 18, 20 personer, inhemta
ytterligare utredning, icke få begära,
att de anmärkningar, som i Stånden
blifvit gjorda, måtte tagas i närmare öfvervägande,
eller StatsRådets Protocoll närmare
skärskådas, för att undersöka anmärkningens
riktighet. Är det väl troligt att
Lagstiftaren kunnat mena, att en samling
af 7 till 800 personer skulle helt och hål
-
6a
Den 2i Julii f. ra.
lit hafva sitt omdöme öfverlåtit åt en möjlig
pluralitet af i3 Ledamöter/ Är det för
Ridderskapet och Adeln såsom det talrikaste
Ståndet, är det väl säger jag troligt, att
vid Grundlagens stiftande vår andel uti constitutionens
vidmakthållande kan inskränka
sig till 6 personer, ehuru mitt hjerta hyser
djup känsla af tro, alt desse 6 vid de
flesta tillfällen utgjort minoriteten i Utskottet,
och måst underkasta sig majoriteten af
de andres vilja, utan tillfredsställelsen, att
göra sina egna åsigter gällande. Genom
återremissens förnekande måste jag beklagligtvis
förklara, att jag anser den dyrbaraste
af vära constitutionella rättigheter
kränkt. Det är påkostande, att göra detta
i strid med Herr Grefvens och LandtMarskalkens
förklarande, och med uppoffring
af alla personliga känslor. Men jag finner
att 55 §. Riksdagsordningen icke ålägger
Herr LandtMarskalken att bestämdt följa
§:s ordalydelse, utan att det är Herr Grefvens
begrepp om denna ordalydelse, i förening
med ConstitutionsUlskottets pluralitet,
som fastställer hela omfånget för vårt
deltagande i denna lagstiftning. Då återremissen
nu är slängd för oss, som äro af
den tanka, alt, på sätt en annan Talare
yttrat, Betänkandet är under möjligheten
af critik, så stannar man i största villervalla.
Jag tilltror mig icke, att döma öfver
syftemål och afsigter; men man må förlåta
mig, om jag i resultatet af den vund
-
Den 21 Julii f. m.
63
na voteringen ingalunda kan finna någon
annan syftning än fullkomlig ansvarslöshet
för Konungens Rödvifva re emedan jag måste
göra den rättvisa åt mina motståndare,
att intet ögonblick kunna tveka om deras
insigt öfver Utskottets behandlingssätt. Milie
Herrar, en af lidens störste Talare, en
den constitutionella tribunens ära, har en
gång yttrat, att den, som sår orättvisa, han
skördar missnöje, och denna tanka bär nu
frugt i första rummet i ConstitutionsUtskottets
Betänkande, och i andi a rummet olyckligtvis
i anseende till det sätt, på hvilket
detsamma här blifvit behandladt. Jag liar
förut yttrat, att Ministrarnas ansvar är hufvudföremålet
för det constitutionella samhällsskickets
tillvaro, och jag skulle således
vara inconsequent emot mig sjelf, om
jag kunde gilla förberedelserna till denna
ansvarighets totala upphäfvande, hvartill
jag likväl icke finnér något säkrare medel,
än att framställa ett Betänkande, sådant
som ConslitutionsUtskottets, hvilket sätter
Representanten i omöjlighet att deröfver
kunna besluta, på samma gång som hans
samvete icke tillåter honom att frikalla Rådgifvarne
från 107 §:s påföljd, men under
helt andra synpunkter. Kan man väl tänka
sig, att Lagstiftaren menat, att mari för
bristande nit, skicklighet och drift i ett
enda isoleradt fall skulle begära Rådgifvarnes
endlledigande; är det väl möjligt, att
tänka sig en Representant så utom fattnin
-
64
Den ar Ju lii f. m.
gen af sitt hoga kall, någon, som så skulle
nedstiga från sin värdighet, att, utan afseende
på något system, och utan allt slags
vittnesbörd om hallen af detta system, våga
inför sin Konung framträda med en sådan
begäran. Jag tior det icke, och derföre
tog jag mig friheten alt punkt för punkt
förra gången fästa uppmärksamheten på det
oriktiga i Betänkandet; derföre hoppades
jag att genom en återremiss kunna verka
på ConstitutionsUlskottet, och komma till
ett annat resultat.
En fräjdad Vältalare inom detta Hus
hav ock, som det tyckes, med framgång,
nyligen yrkat ansvarslösheten och eftergifveuheten
såsom grundsats, och måhända
har den vackra bilden af 107 §:s liknande
vid Damocles svärd icke saknat sin verkan
på mångens tankeställning; men jag bekänner,
alt mig har denna liknelse endast fört
till betraktelsen, huru fattbart svärdet blifvit,
då det ömsom fästats öfver Rikets Ständers
Revisorer och ömsom öfver Ministeren,
och jag har då kommit lill den slutsats,
att den svaga tråd, som fordom uppbar
detta svärd, genom 5 ConstitutionsUtskotts
rastlösa bemödanden blifvit till den
grad förstärkt, att dess styrka snart icke
äger någon annan jemförlighet, än de försålda
skeppens ankartåg. Jag är således,
under känslan af beundran för snillet och
den
Den 21 Jul i i f. ro.
65
den hänförande talförmågan, och med alla
anspråken af en hittills osviken vänskap,
likväl af helt olika tanka med den värde
Talaren, och jag tror, att det fordras, att
söka återföra tråden till den svaga egenskap,
att svärdet en gång åtminstone måtte kunna
falla. Jag fruktar icke, att spetsen dervid
skall brytas af, men väl att den skall rosta
och förslöas, om 107 §., aldrig använd,
blott blir en lek för Ministéren, och ett
ordspel för Folkets Ombud; och jag tror
icke att svärdet kan komma att fästas vid
sin tillbörliga tråd, med mindre vi få ett
ConstitutionsUtskott, som alfvarligt uppfattar
sin vigtiga kallelse. Jag tär mig friheten
återföra minnet derpå, huru Utskottet
gjort en enda isolerad händelse af ett indragit
Dagblad till föremål för anmärkning,
utan att dervid foga ett omdöme om Styrelsens
caracter och böjelse för inskränkning
af tryckfriheten i allmänhet.
Utskottets anmälan till ansvar emot
Grefve Cederström ensam, förundrar mig,
då det gäller en sak, der jag ser alla RAdgifvarne
lika delaktiga, helst den anmärkta
omständigheten utgjorde den minsta delen
af de anmärkningsvärda åtgärderna, fastän
den enda Rikets Ständers Revisorer kunde
göra till föremål föranmärkning, på grund
af de handlingar, som kommit till deras
kunskap. Hvad skall man väl göra sig för
34 H. 5
66
Den ar Jul i i f. 111.
begrepp om det Constitutionella Statsskicket,
när man i Betänkandet Jäser, att då,
jemlikt g §. RegeringsFormen, StatsRådets
Ledamöter och Föredragande äro förbundne
att deras meningar till Protocollet yttra,
Utskottet skulle önskat, att Konungens Rådgifvare,
åtminstone i sådana frågor, som berott
på tillämpning af Grundlagarnes ordalydelse,
oftare framsagt och bestämdare utvecklat
sina tankar. Hvad drar man väl
nu för slutföljd af detta åtminstone. Innefattar
det icke den bestämdaste angifvelse,
att Konungens Rådgifvare nästan i intet fall
utsäga sina meningar angående fordringarna
för landets väl, när det icke en gång sker
vid de tillfällen, då sjelfva GrunlUagnrne
påkalla deras yttranden. Jag hemställer, om
en anmärkning i detta hänseende kan kallas
något begär att klandia, eller om icke
densamma snarare är en slutföljd, som nödvändigt
måste hemtas af Grundlagens orda~>
lydelse, och jag frågar, hvad innefattas
väl då i dessa Rådgifvares åligganden; hvari
består deras förnämsta skyldighet, om icke
uti att bestämdt uttrycka deras meningar
om Rikets sannskyldiga nytta. Då Utskottet
nu sagt, att detta icke ens skett vid de
tillfällen, när Grundlagarnes tillämpning varit
i fråga; då Utskottet framställer en sådan
önskan, så frågar jag i hvad beslut
stannar man väl, då man godkänner Utskottets
Betänkande, under förbiseende af
den första pligt, hvarförutan alla andra icke
Den Ju lii f. ni.
hafva någon verkan inom StatsRådet. När
man vidare läser, att Utskottet trott sig
någon gång upptäcka smärre afvikelser från
gällande rättsformer, med olika behandling
af lika mål, så frågar jag om ett sådant
yttrande är riktigt, då det icke är hifogadt
med Utskottets mening om någon ansvarspåföljd.
Hvartill tjenar det väl, att nr
StatsRådets Protocoll framdraga sådana angifvelser?
Elier ligger det i Utskottets plan
att framställa sig såsom det der framlagt
bevisen på bristande nit, skicklighet och
drift hos Rådgifvarne, under öfverlåtande
åt oss, att utan val afslå alla anmärkningarna,
på det Utskottet sedan må stå i bakhåll
och visa sig hafva anmält alla anledningarna
dertill. I en annan punkt står:
”åtskilliga af Rikets Ständer eller deras Corn”milterade
i underdånighet gjorda framställ”ningar,
hvilka, efter Utskottets öfvertygelse,
ej inneburit något stridande mot con”stitutionella
principer, eller mot rätts- och
”billighets-grunder, syntes hafva kunnat af
”Konungens Rådgifvare utan betänklighet
”understödjas.” Häruti ligger en anklagelse,
att Konungens Ministrar underlåta alf.
understödja sådana fordringar af Rikets Ständer,
sorn icke strida mot constitulionella
principer, och hvilka stödja sig på rällsoch
billighets-grunder. Jag hemställer, om
i något constitutionelt land i verlden. några
compieltare, någon mera energisk an34
H, S*
68
Den 21 J uli i f. m.
klagelse kan göras emot en Minister, oell
det är dessa anmärkningar, som, efter Utskottets
behandlingssätt, stå qvar, utan att
kunna underkastas någon påföljd. Det är
dessa de giltigaste skälen till en Ministerförändring,
hvilka då skola qvarstå såsom
ett åtlöje för det Folk vi representera, och
såsom ett åtlöje för hela verlden, att skåda,
huru de constitutionella rättigheterna
hos oss äro sammansatta, och huru de utöfvas
genom formernas lämpande efter tillfället,
och icke efter Grundlagens ordalydelse
och anda. På denna grund finner
jag mig icke kunna ingå i deliberation af
detta Betänkande. Jag kan icke votera öfver
någon enda af dessa punkter, ty jag
kan icke med min röst bifalla ett sådant
Betänkande, under det mitt samvete på
samma gång förbjuder mig att frikänna Konungens
Rådgifvare; när man betagit mig
rättigheten att begära af Utskottet känslan
af dess pligter, att uppfordra Utskottet till
ett handlingssätt enligt med dess värdighet,
med vår värdighet, och med alla fria folkslags
värdighet. Det är ConstitutionsUtskotlet,
som i denna stund intar den högsta
plats i samhället, såsom Konungens verklige
Rådgifvare, såsom conlrollerande magt
på de andre Rådgifvarne, och såsom det
der har sig uppdragit att framföra Folkets
röst till Thronen. Detta är utan tvifvel
den dyrbaraste af alla rättigheter; men på
sätt Grundlagarne här tydas, är denna rät
-
Den 21 J u I i i f. m.
69
tighet blott ett sken, när den öfverlåtes åt
ir, 12 till i3 personers beslutande rätt.
Det ges ingenting farligare, ingenting vådligare,
än lagar, hvilka stå som blotta parad-inrättningar,
och såsom en villa, för att
blott förföra dem, som tro, att dessa lagar
äga någon verkan. Man tillägger mig vanligen
mycken bitterhet i mina yttranden
mot Ministeren. Jag måste bekänna, att
jag icke är af den öfvertygelse, att denna
bitterhet äger rum; men det hör till den
menskliga naturen, att hvar och en står i
medelpunkten af sin cirkel, och att man
således, i anseende till omfånget för sin synkrets,
blott uppmäter den korrta del af
peripherin, som utgöres af den egna synvinkeln.
Jag anser mig således fullkomligt
jäfvig att yttra mig häröfver; men hvad
jag tryggt vågar försäkra är, att några enskildta
afsigter icke ligga till grund för mina
anföranden, och mitt sista skriftliga yttrande
innehär i min tanka de lindrigaste
bedömtnanden öfver en Minister jag tror vara
möjligt. Jag borde hoppats en återremiss
på de skäl jag anfört; jag hade hoppats
att få göra dessa skäl gällande. Jag
känner visserligen, att de icke hade medfört
någon verkan inom Utskottet; men de
hade likväl bidragit till bibehållande åtminstone
af någon delaf representationens
värdighet, samt af en rättegångsform, som
är oss i lagen medgifven, men blifvit oss
betagen genom Lagens tillämpning. Jag
D c ii 21 J M I i i f. in.
nekar icke, att jag fruktar, mer än allt annot,
(let envälde man sålunda upplåtit åt
ConstitutionsUtskottet. Jag bekänner, att
jag icke så mycket fruktar Folkförsamlingarnas
misstag, der mängden är samlad,
ty der ligger alltid den naturliga känslan
för rätt hos plural i teten. Men när man öfverlemna!’
en sådan magt åt ett ringa antal,
så kan den dag uppgå, då man ångrar
hvad man gjort, då sjelfva den Minister,
som nu är Utskottets anhängare, kanske
skulle blifva den, som mest önskade, att
denna magt vore mindre, och att controllerna
derpå voro större. Om den hoppgifvande
inbillningen tänkte sig en Minister,
sorn, med en Carl den XI:s hushållsanda,
gjorde öfverflödiga tjensters indragning till
ett system, under alfvarlig uppmärksamhet
på tjenstepligternas uppfyllande och utöfning;
om man tänkte sig en Minister, sorn
kraftfullt antoge näringsfriheten såsom grundsats,
under skråinteressets förbiseende, en
Minister, hvars StatsRådsProtocoller kunde
innebära den tanka, att Sverige icke behöfver
sina tolf Biskopar, och att denna
Statsluxe hos oss arden lättaste att afskaffa;
en Ministére, som bland annat tänkte
sig nödvändigheten, att med billighet stadga
en gräns för Presträttighetemas utgörande;
då skulle vi kanhända få se Prestvälde!
inom ConstitutionsUtskottet taga en annan
vändning, och Ministéren behöfva både
representationens och allmänna opinio
-
Den i\ Julii f. ni.
7<
riens biträde emot ConstitutionsUtskottet,
likasom jag nu anser representationen vara
i behof af opinionens stöd, emot både
Ministere och Utskott.
Mine Herrar, då jag klandrat Ministerens
Styrelsegrundsatser och handlingssätt,
är jag icke obillig nog att frånkänna Rikets
Ständer deras behöriga andel uti verkningarna,
likväl icke annorlunda, än i anseende
till omöjligheten, att under sådane
representativa former tillvägabringa något
dugligt och godt. Jag anser' snart sagdt
omöjligt, att ur sådana former en duglig
Ministere skall kunna utgå, och jag anser
som den värsta af alla tillvitelser man kan
göra vår nuvarande Ministere, att den icke
uppfattat Samhällets behof af en representationsförändring,
eller vådan af den
närvarande byggnadens bibehållande. Våra
1280 Ätter få icke på långt när rum idelina
sal, och det mest oformliga dervid är,
att här äro så många, hvilka befinna sig i
Tjensteniannaförhållanden, och en dermed
förknippad ställning. Jag kan icke nog förklara,
huru ytterst smickrad jag varit, att
vid de tillfällen pluraliteten varit mig emot
vid voteringarna, kuuna finna så många
röster för mina åsigter, men jag måste tillägga,
att för vår lid är icke mer deri tysta
voteringen lämplig, och likväl vore under
vår närvarande sammansättning allt
annat förhållande absolut omöjligt. Att ta
-
7 2
Deu 21 Jii 1 ii f. m.
la om de öfriga Stånden vore icke värdt.
Jag hemställer, hvad anledniug numera finnes
qvar för PresteStåndet att representera.
Vi behöfva blott taga deras Bevil 1-  ningsbidrag i ögnasigte och se till hvad
grad det är oformligt, att detta Stånd skall
hafva en fjerdedel i rådslagen. Kan väl
delta kallas en rådslående församling, som
aldrig rådslår med hvarann, annorlunda än
i Utskotten, hvilka bilda lika många representationer.
När nu härtill kommer, att
det vigtigaste af allt, det Ministeriella ansvaret,
är öfverlåtit åt så få, och jag tillägger
tryggt, så qvalificerade personer, hvad
omdöme återstår väl då? Jag beklagar, att
icke i Ministerens närvaro ega tillfälle att
öppet fråga dem, om de tro en sådan sammansättning
kunna vara Samhällsbåtande;
om de finna den enlig med tidens fordringar;
om de finna lämpligt, att bibehålla
sådane lemningar från Catholicismens tider,
att ännu hafva qvar ett Prestestånd, som
endast kan representera sig sjelf, men icke
Folket. Jag skulle fråga dem, hvad de
sjeifve tro om Folkets tanka rörande våra
långa Riksdagar, eller om någon af dem
tror sig veta, alt i något land i verlden
arbetas så mycket som här, eller att sträfvandet
ens ar jemförligt, utan allt resultat.
Vi höra från den ena sidan klagas
öfver landets vanmakt, och jag bekänner
öppet, att jag hör till denna sida. Man hör
från den andra sidan sanningen häraf be
-
Dun ai Juli i f. tn.
7'5
stridas; man lior trefnaden och välståndet
försvaras, medelst Tabellverkets intyg oin
tilltagande folkmängd, och de seglande fartygens
lästetal. — Jag åter hänvisar till det
ekonomiska tillståndet; så väl i allmänhet,
som inom detta Stånd. Jag appellerar till
våra egna medvelanden , till våra slägtiingars
och vänners utsago, om välståndet i
allmänhet är i tilltagande. Jag frågar, hvad
är väl orsaken, att så få af LandtAdeln
äro församlade vid våra Riksdagar, att pluraliteten
består af personer boende i Staden,
eller Embetsmän af höga charger,
serskildt hitbefallde från Landsorten. Jag
frågar, om anledningen härtill är bristande
råd eller liknöjdhet hos Sveriges Adel
för Fäderneslandets interessen. Mitt hjerta
jäfvar den sednare invändningen; ty uppfylland
et af mitt Riksdagsmannakall skulle
bli dubbelt svårare, om jag kunde tänka,
att det härledde sig af annat än bristande
förmåga, att åtminstone utan svårighet
kunna vistas vid våra årslånga Riksdagar.
Hvad Städernas välstånd beträffar, så möter
man mig här med inkastet om ett förökadt
antal af de seglande fartygens lästetal.
Men om en Stad behöfver en reparation
på sin Kyrka, så kan den icke åstadkommas
utan det allmännas anlitande. Om
en hamn behöfver uppmuddras, straxt skola
Bankens låneutvägar angripas, allt för att
några år derefter anmälas till afskrifning.
Så skall allt göras med allmänna medel,
Den ai J u I i i f. m.
emedan den enskijdta kraften ingenting förin
(Sr. Detta kallar jag icke tilltagande välstånd.
Jag lyckönskar dem. som tro sig
kunna finna ett sådant, och jag skalle sjelf
vara den lyckligaste, om jag kunde öfvertygas
att hafva misstagit mig. Men jag har
i 3o år med någorlunda uppmärksamhet
genomrest landet, och min erfarenhet är,
att många af de Städer jag genomrest, icke
under tiden visat något tilltagande och förkofran,
åtminstone hvad rörer byggnader
och yttre förhållanden, hvilka äro synliga
för ögat. Hvad det inre beträffar, så får
jag säga, att på flere ställen, der för 3o år
sedan funnos betydliga, välmående Handelshus,
der äro nu några klena köpmän,
som lefva under det dagliga äfventyret och
väntan på concours.
BondeSlåndets ställning är efter min
öfvertygelse så ömkansvärd och så äfventyrlig,
att den påkallar Ministerens största
omsorg. Med allenast få undantag finnes
icke någon Svensk skattebonde, som kari
hoplägga -|:del om året af hvad han utgör
i skattebidrag; och jag bar då icke varit
ytterlig i mitt påslående; ty min fullkomliga
öfvertygelse är, att mängden, med
den knappaste hushållning, icke kan lägga
ihop något.
Yi hafva vid denna Riksdag mycket ordat
om våra skjulsförhållanden, och man
Den 21 J u I i i f. nj.
måste komma öfverens, att i ett land, der
BondeStåndet utgör en för sig sjelf omgärdad
klass af representanter, framställer det
ett besynnerligt förhållande att denna del
af Folkets ombud, som här är sysselsatt
att reglera myntväsendet, och yttra sig öfver
de mest ingripande delar af den civila
-och ekonomiska lagstiftningen, att, säger
jag, en sådan Representant, när han återkommer
till sin ort, är skyldig, att på
hållkarlens budning spänna sin häst ifrån
plogen, skjutsa 2 mil, och rida barbacka
liem igen, alltsammans för en betalning af
1 R:dr R:gs. Är det väl ett tillstånd, som
ian kallas att gå fram åt i civilisation?
Jag för min del tror, att det snarare kan
sägas gå tillbaka. Jag undrar icke, Mine
Herrar, att den motsatta sidan härvid finner
ett stöd emot min öfvertygelse uti den
tystnad, som i detta afseende inom sjelfva
BondeStåndet egt rum. Jag har egendom
både i Stockholms och i Nerikes Län, och
jag får högt förklara min förundran, att
ingen af BondeStåndets Fullmägtige från
dessa Län instämt med mig i dessa ljud,
och att jag ensam måst på deras vägnar
påkalla en förbättring. Jag undrar således
icke, att man kallar min målning svart och
öfverdrifven, och att man önskar en målning
af solskin lill åstadkommande af måtta
i färgskildringen.
Såsom ett ytterligare bevis på den så
mycket omtalade välmågan, får jag påkal
-
Den ai Ju 1 i i f. m.
la Eder uppmärksamhet på Brukspatronernas
behof af undsättning i penningar år
1826, blott för en tillfälligt felslagen conjunctur,
och närman här såg, huru behofvet
af 1000 R:dr satte i förlägenhet egare
af 1000 Skepp:d Smide, när man sett detta
uti den för närvarande likväl mest förmögna
af våra medborgareklasser, så tror
jag, att alla bevis äro öfverflödiga. Det är
med förundran jag bort taflan öfver Landets
vanmakt så mycket misstydas af en
Ledamot, hvilken visat nit för våra myntförhållanden,
utan hvilkas förbättring ett
ekonomiskt välstånd blir en fysisk omöjlighet.
Jag medger att det redan är mycket,
att under ett sådant Myntväsende ställningen
kan vara sådan den är; men derföre
hafva vi att tacka naturen och inga Ministrar.
Jag frågar, om 1809 års Statsskick
bereddes under några förhållanden, sorn
kunde gifva hopp om någon ens för tillfället
tillfredsställande fullkomlighet. Det
är sannt, att Grundlagarne innebära i sig
sjelfva möjligheten till alla förbättringar;
men jag frågar, om det verkliga beliofvet
deraf blifvit uppfattadt af en Ministére,
som vet, att permanent bibehålla sig, icke
ifrån 1809, utan ifrån 1800? Jag frågar,
om det nya Statsskicket annat är, än en
upplappning på det gamla? Jag frågar, om
utvecklingen af detta Statsskick synes syfta
till något bättre, något verkligt constitutionelt;
eller om icke riktningen deraf
Den a t X u I i i f. 111
77
visar den fullkomligaste återgång till samma
belägenhet, hvarur vi år 1809 sökte
komma.
Jag tror mig någorlunda hafva följt de
Europeiska Verldshändelsernas gång i sednare
tider. Jag har icke utan uppmärksamhet
åhört talet från Thronen vid denna
Riksdags början, och jag har icke åskådat
äskandet af ett hemligt Utskott såsom
en betydelselös sak, och mina slutsatser
derifrån hafva stannat i den öfvertygelse,
att det är det vådligaste af allt, att lemna
oförbättrade sådana grofva fel i Samhällsorganisationen,
som bittida eller sent skola
leda till Samhällets upplösning.
Jag har trott, att det vore fredens
lugn och goda årsvexter, som bordt begagnas
för tillvägabringande af dessa förbättringar,
och utan att vilja med bittra förebråelser
utfara emot någon, anser jag pligten
fordra alt uttala min mening, sådan
jag yttrar den i nain enskilda krets ulan
alla considerationer, då jag förklarar min
öfvertygelse, att den nuvarande Ministeren,
långt ifrån att arbeta på dylika förbättringar,
icke visat annan syftning, än att återföra
Samhället till den punkt, hvarpå man
stod före år 1809. Jag tar till bevis härpå
ConstitutionsUtskottets Betänkande, och
jag behöfver icke något mera talande skäl,
än en Minister, hvilken icke understödjer
7»
Den 21 Jnlii f. m.
sådane Rikets Ständers önskningar, som
hvila på constitutionella grundsatser, samt
rättvisans och billighetens fordringar; jag
tager till bevis den visade böjelsen för
tryckfrihetens inskränkning år 1812; jalän
mer Ministerens högt uttalade syftning till
inskränkning 1 yttranderätten i allmänhet;
jag återför Mine Herrar i ert minne Ministerens
återkallande och försök att tillämpa despotens
år 1787 utfärdade påbud om lifsstraff
för obehöriga omdömen öfver de af Kongl.
Majit utfärdade Författningar. Om vid skildringen
af Styrelsens system i detta fall
jag egde en Ciceros förmåga, så skulle jag
fastän icke som han i tillfälle, att rikta
eder blick på båda Gracchernes ännu blödande
andelösa kroppar, likväl begära er
uppmärksamhet på detta Ministerens olyckliga
försök, att vid Svenskmanna-rätt, att
lagenligt och fritt yttra sina tankar, hafva
velat förena äfventyret att förlora de medborgerliga
rättigheterna och lifvet. Då ConstitutionsUtskottet
kunnat göra framställningar
af den svåra natur, som Betänkandet
innehåller, hade Rikets Ständers värdighet
fordrat, att gifva Utskottet del af
anmärkningarne till vinnande af omarbetning,
och jag ville hafva sett, om trottset hos
Utskottet kunnat gå så långt emot allmänna
omdömet, att Utskottet icke besvarat
dem. Jag tror för min del, att Utskottet
i denna belägenhet, emellan Representationens
fordran å den ena sidan och allmän
-
Oen ai Julii f. m.
79
na tänkesättets å den andra, hade nödgats
komma till andra slutsatser än dem vi här
fått. Jag kan på denna grund omöjligt rösta
öfver Betänkandet, sådant det är, emedan
jag icke kan lemna Ministeren mitt
godkännande för dess framfarna handlingssätt,
och emedan jag nödgas öppet förklara,
att denna Ministere aldrig synbart uppfattat
angelägenheten af, att fästa Folket
vid vår nya dynasti med så starka band,
att trottsa händelsernas möjliga skiften.
Nutidens lofsånger, dagens smicker och
ögonblickets beröm äro vanskeliga länkar
uti kedjan, om den icke har sitt rätta fäste
uti Folkets känsla af ett lyckligt tillstånd.
Ministeren har icke förmått, alt
tillvägabringa detta tillstånd, då den icke
riktat sin tanka på andra former, som kunna
lemna styrka åt Dynastiens samband
med Folket. Del är mycket lätt, Mina Herrar,
att förklara sig ega stora tänkesätt, då
det gäller; men om någonsin behofvet af
ett verkligt stöd kommer i fråga, då ligger
det endast i Folkets känsla för sina
former, och dess beredvillighet att för dem
uppoffra sig. Om jag tar en större öfversigt
öfver verldshändelserna, så finner jag,
att de störste grundläggare af Dynastier
fallit derföre, att de icke stödt sig på sin
egen tid, utan återgått till föregående förhållanden.
Jag har här en anmärkning att
göra mot Ministeren, att då det utom al!'
8o
De n 21 J111 i i f. ra.
tvifvel är dess åliggande, att genom bestyret
med allmänna hushållningen gifva tillfälle
till allmän förkofran, det är mig oförklarligt,
att under en 15-årig fred man så
hushållat med Statens medel. Jag menar
härmed icke viljan att förslösa medel tvärtemot
författningarna, utan den bristande
förmågan att organisera Staten så, att någon
besparing uppkommer. Likasom detta
utgör förnämsta problemet och omtankan
för hvarje enskild hushållning, så måste
frånvaron af denna omtanka ligga Ministeren
till last. Denna hushållning går
synbart ut på ett utmattande försvar i stället
för förkofran, och innefattar i dessa få
ord hela systemet, då jag icke finner det
riktadt till annat än ett bedrägligt sträfvande
efter ett skugglikt yttre politiskt anseende,
i stället för bemödandet att såsom
rätta grunden derför bereda någon inrestyrka.
Den historiska tafla, som här af en
talare blifvit framställd öfver Riksdagarna
1786 och 1789, och hvilken visat oss i perspectif,
såsom följd af motsägelsen mot Ministeren,
en ny säkerhetsakt, afbröts för
snart, då den icke upptog, huru det var
1800 års Riksdagsuppträden, som lade grund
till 1809 års Statshvälfning. Jag kan vid
detta tillfälle icke afhålla mig från en betraktelse
i afseende på Ministeren. Jag har
först sagt, att jag icke hos den varseblifva
något sträfvande till constilutionella
för
-
<
Den ?.i Ju 1 i i f. m.
8t
förhållanden, och att den utgör en fortsättning
frän 1800 års Riksdag; jag hemställer
om jag har så orätt, när jag i samma
Ministére kan finna så stridiga grundsatser
hafva förenat sig; när vi sett 1800
års Ministrar lemna inträde i Conseiljen åt
personer, som icke allenast då yttrade sig
emot deras rådande grundsatser, utan motsatte
sig dem med uppoffring af sjelfva sitt
Adelskap. Då vi sett denna förlikningspunkt
i StatsRådet gå så långt, att de, sorn
gingo i 1800 års Deputation, sedermera
suttit i Conseiljen tillsammans med dem,
hvilka protesterade mot samma Deputation,
så är det ej underligt, om vi fråga: är det
väl de gamla grundsatserna, som afträtt,
för att gifva rum åt de nyare; eller är det
de nya, som förlikat sig med de gamla och
gjort ett med dem’ Jag tror mig genom
åtskilliga af de bevisningar jag förut framdragit,
om fiendtligheterna mot yttrande
rätten hos denna Ministére, med flere omständigheter,
hafva gjort svaret öfverflödigt.
En annan olägenhet af den närvarande represen
ta lion en är, att den stänger nästan
alla utvägar för Konungen vid val af Rådgifvare.
Jag hemställer i detta afseende
till mitt eget Stånd, som bör ega de största
anspråken, efter vi äro de talrikaste,
och den mesta upplysningen bär bör stå
att finna, hurudant tillfället är lill utveckling
och ådagaläggande af sina grundsat
34
H. 6
82
Den ii Julii f. m.
ser. Jag hemställer, om den länk, som inom
detta Hus sammanhäftar den högsta
Embetsmannen med den lägste, gör någon
sjelfständighet i yttrande rätt möjlig, och
och om icke genom dessa former många
dyrbara skaller gå förlorade för det allmänna;
och jag påminner mig mycket väl
vid detta tillfälle det intryck en äldre berömd
Talare här en gång gjorde, när han
yttrade dessa ord: ”jag skådar här omkring
”mig, och hvad finner jag? Blott tomhet.”
Jag kan icke annat än känna en tillfredsställelse
öfver, alt ej mer hafva den samvetsförbråelsen,
att icke öppet, fritt och redligt,
hafva gifvit min tanka tillkänna, och
jag bekänner uppriktigt, att under sådana
förhållanden och med ett sådant Betänkande,
skulle jag anse det för ett nedstigande
från min politiska caraetére, om jag skulle
ingå i omröstning öfver någon enda af Utskottets
isolerade anmärkningspunkter. Ty
antingen har jag fullkomligt orätt, eller
också har Utskottet illa svarat mot Folkets
fordringar; man må göra sig ett så
inskränkt begrepp som helst, om Utskottets
kall»
Jag bar nu bjudit till att redovisa mina
åsigter i anseende till behofvet ef en Ministereförändring.
Min voteringssedel skall
icke öka antalet af dem, som skola lägga
sig emot pluralitetens beslut. Jag skall
ännu blott tillägga några ord. Man har
Den 21 Julii f. m.
83
påbordat mig partisinne och påstått, att
det vore af oädla motiver, jag önskade icke
allenast alt få en Ministereförändring,
utan ock att nedrifva och nästan bära händer
på Ministeren. Jag frågar då, till
hvilket parti hör jag? Hvilka enskildta afsigter
har jag gynnat, hvilka enskildta
fördelar har jag sökt befrämja, hvilken
af alla partisinnet tillhörande omständigheter
kan man väl tillvita mig? Man har
framkastat en vink om rivalitet emellan
mig och en bland Konungens Rådgifvare.
Jag gör mig ett öppet nöje af att
erkänna, att en sådan rivalitet verkligen
egt rum med en enda af dessa personer,
som dock numera icke befinner sig i Konungens
Råd. Jag gör mig en pligt af att
yttra, att denna person är den enda 1 hela
Ministéren allt ifrån 1809, som jag erkänner
hafva varit en Representant af sin
lid, med både känsla att vilja och förmåga
att kunna uppfatta Samhällets angelägenheter,
men min känsla för honom har
aldrig varit annat, än en känsla af lidandet,
att se en vän, en ungdomskamrat, en
jemnårig, en min tids representant icke
hafva kunnat åstadkomma det goda han velat,
just emedan han egde oöfvervinnerliga
hinder uti sin omgifning.
Jag förklarar, att jag icke kan deltaga
i omröstningen öfver någon af Utskottets
anmärkningspuukter.
34 H. ö*
84
Den 21 Julii f. m.
Hans Excellencé Herr Grejven och
Lan dt Marskalken tillkännagaf, att Plenum
komrne klockan i till 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke.
, Gustaf: Jag hade föreställt mig att
den långvariga öfverläggningen i förlidna
Lördags Plenum, som hufvudsakligen omfattade
anmärkningarna i deras helhet och
sammanhang, nogsamt ådagalagt, att pröfningen
i detta hänseende hvarken blifvit
gjord omöjlig, eller varit uraktlåten. Jag
hade således önskat kunna afhålla mig ifrån
ett återfall till den då, som jag trott, fulländade
allmännare öfverskådningen, men
finnér mig, af hvad den siste värda Talaren
anfört, nödsakad att upptaga några få
delar deraf.
Jag är erkänsam för denne Talares erindringar
om’ fordna tiders ungdomsvänskap
oss emellan, den jag fortfar att bibehålla
och värdera, äfvensom för det bifall
han tyckes ägna formen af ett mitt yttrande,
hvars grund han bestrider. Af hans
loford i det förra hänseendet nödgas jag
dock så mycket häldre vända öfverdriften
ifrån mig, som samma loford, utan öfverdrift,
bör återgå till den sjals-och snillesstarke
Talaren sjelf. I sådana förhållanden
är jag villrådig, huru jag må inrätta elt
svar, som jag önskat icke sättas i tillfälle
Den 2i Julli f. iu.
85
att afgifva. Jag hyser dock den öfverlygelsen,
att i de mig rörande delar har Frilierren
varit förd till hvad han yttrat, mindre
af våra tankars så fullkomliga stridighet,
än af något missförstånd rörande mina.
Herr Friherren förmenade, alt jag, vid
det tillfälle han omnämnt, hade yrkat ansvarslöshet
för de rådgifvande. Jag vågar
i detta afseende vädja lill Ridderskapets
och Adelns minne, och underkastar mig
domslutet af dessa erindringar. Jag har
aldrig afsett eller ens påtänkt ansvarslöshet;
den är lika litet rättvis, som möjlig.
Jag har endast trodt mig kunna uppställa
fördragsamhetens och billighetens läror, såsom
motstycken till del strängare klandrets;
jag har ansedt rättvist, att vid bedömandet
af förmenta eller möjligtvis verkeliga
misstag, icke förgäta det mildrande i uppsåtets
renhet, än mindre det motvägande i
nyttiga åtgärder, alstrade under fleråriga
mödor; jag har förestält mig, att, vid upptagande
af flera eller färre anmärkningar,
äfven borde tagas i beräkning de oändligt
flera fall under rådplägningar om ett helt
Rikes angelägenheter, som icke gifvit anledning
till anmärkning, och hvaraf någon
del säkerligen varit förtjent, ej blott af gillande,
men af beröm. Se der redovisningen
för mina åsigter af ämnet, samt hela
andemeningen af det yttrande, som af den
välde Talaren blifvit i minnet återkalladt.
86
Den 21 J u I i i f. m,
Herr Friherren har vidrört ämnen , sora
med den nu under öfverläggning satta fråga,
stå uti ingen, eller minst sagt, uti en
ganska aflägse correlation. Med hänsigt lill
de attributioner, som Grundlagen tillagt
ett af Ständernas Utskott, har Talaren hänvisat
till historien, som, efter hans förmenande,
skulle bevisa, att misstag äro mindre
att befara; samt, om jag ej missminnes,
mindre vådliga i större rådplägande
församlingar, än inom mera slutna kretsar.
Jag kan härvid ej annat än åkalla precist
samma authoritet, ej annat än tillbaka hänvisa
Herr Friherren till alla tiders häfder,
äfven till de tiders, under hvilka många
af oss lefvat; och han torde finna att de
blad, som innehålla mångväldets rysliga
teckningar, äro vida mer blodbestänkta än
dem, som skildra det i öfrigt så förhatliga
enväldet.
Herr Friherren har, med ännu mer aflägsnande
från den egentliga deliberationsfrågan,
ingått uti en utförlig och sakrik afhandling
rörande representationen, hvars
korollarium skulle tyckas blifva dennas fullkomliga
förändring. Till den värde Talarens
kända och noggranna ömtålighet för
allt hvad sora rörer våra stadgade constitutionella
former, hemställer jag, huruvida
dermed låter förena sig, huruvida rätt och
grundlags enligt är, att ett ämne, hvars afliandlande
icke åsyftar mindre än en total
Den 21 J ul i i f. ni.
87
omskapning af vårt samhällsskick, först på
detta rum, och med en sådan utveckling,
sättes i fråga. I alla fall lärer Herr Friherren,
som är så väl qvalificerad att uppfatta
håde egen och andras förmåga, behaga
finna, att ett föremål af så vidsträckt
omfattning, så inträngande i alla opinioner
och i alla intressen, icke medgifver, att ett
svar eller vederläggning hvarken kan eller
bör improviseras. Skulle ett förslag öfver
ämnet i vanlig och lagstadgad ordning till
pröfning förekomma, och besinningen öfver
ett så högvigtigt ärende fått tid att utkräfva
sin rätt, torde väl en sådan vederläggning,
eller åtminstone ett försök dertill,
icke uteblifva.
Intill d ess tror jag lämpeligt vara att
återgå till den under verkelig öfverläggning
nu ställda fråga, som är irsta punkten af
ConstitutionsUtskottels Betänkande.
I afseende på denna, vore det måhända
tillfyllestgörande, att jag förenade mig
med hvad Herr von Hartmansdorff i förledna
Lördags Plenum deröfver anfört. Ett
serskildt förhållande kräfver dock några tillägg,
hälst dessa torde kunna utveckla en
ytterligare, en ny åsigt, dock lill fördel
af samma resultat. Uti en till Rikets Ständers
ConstilulionsUtskotl ingifven motion,
som äfven genom trycket blifvit offentliggjord
, och följaktligen icke torde vara okänd
88
Den 21 J u 1 i i f. ra.
för någon del nf Högloflige Ridderskapets
och Adelns Herrar Ledamöter, liar jag af
mitt ämne blifvit förd alt, bland andra föremål,
äfven afhandla indragningsmaglen.
Hvar och en är således satt i tillfälle alt
inhämta mitt sätt att betrakta denna magt,
vare sig såsom skyddsmedel eller såsom reipressif
åtgärd, samt äfven att bedöma de
betänkligheter, som hos mig uppstått rörande
den vanligast följda tillämpningsmethoden
i ett allmännare syfte, i det syftet
nemligen, att mera egenteligen värna sak,
den jag trott oftast böra försvara sig sjelf.
Men rättvisan hade ock bjudit mig tillägga,
att anmärkningar, ledande till verkelig påföljd,
icke billigtvis kunna äga rum i sådana
hänseenden, der Lagen sjelf tilldanat
en arbitrerande myndighet. Äfven jag, likasom
andra, liar vid några händelser af
den art, hvarom nu öfverlägges, kunnat hysa
en motsatt mening; äfven jag, likasom
andra, har i vissa fall trott mig filina, att
åklagelse, oaktat vanligheten af dess förfelade
utgång, torde hafva varit lämpligare,
än indragning; men hvarken någons, aldraminst
min serskildta tanka bevisar ovedersägeligen,
att ett inträffadt indragnings1’all,
stridande emot de anmärkandes sätt
att se, derföre bordt i deras mening betraktas
af den verkställande, sorn äfven har
sin öfvertygelse, och som af Lagen är uttryckligen
authoriserad, ja ålagd, att följa
densamma. Den enas samvete har ju icke
Den 21 Julii f. ni.
S9
någon naturlig Domsrätt öfver den andras.
— "Anser HofCanzlern en tidning vara af
”samhällsvådlig natur, eller anser lian den
”utan skäl och bevis förnärma enskild rätt,
”eller anser han den vara af fortfarande
”smädlig egenskap , då må han &c.” — detta
är allt hvad TryckfrihetsLagens \ §, 8
moment stadgar. — Nåväl, nu inträffar ett
fall, der HofCanzleren anser den åtgärd,
hvartill han af Lagen är bemyndigad, tillämpelig.
Han pröfvar på den enda grund
han äger att stödja sig vid, på sin samvetsöfvertygelse;
och är således i detta hänseende
en verkelig Jury-man. Ilan beslutar,
han verkställer. Åtgärden förekommer,
till ogillande eller stadfästelse, i Konungens
StatsRåd. De rådgifvande, sorn befinna
sig i aldeles samma categori, blott
pröfvande efter samvete, och följaktligen
äfven bildande ett slags Jury, finna HofCanzleren
hafva rätteligen anseclt eller sedt
saken. Längre eller kortare tid derefter,
sammanträda andre Män, åt hvilka Rikets
Ständer uppdragit, att, under namn af ConstitutionsUtskott,
granska StatsRådsLedamölernas
rådgifvande åtgärder. Likaledes pröfvande
såsom Jury, anse de i åtskilliga fall,
IlofCanzlerens och StatsRådets sätt att se,
hafva varit det rätta, i andra åter tvertom.
Jag tillåter mig nu frågaHuru är det möjligt,
att der grunden för omdömet icke är
någon annan, än öfvertygelsens arbitrium}
alla skola döma lika? Månne det ej redan
D e u 21 J it I i i f. m.
är besynnerligt och oväntadt nog, att hos
korporationer, ställda i så skiljaktig synpunkt
som ConstitutionsUtskottet och SlatsRådet,
bedömandets olikhet icke röjt sig uti mer
än ett indragnihgsfall ibland tio? — Jag
vågar hemställa, huruvida, i händelse af
107 §:s tillämpning, någon annan slutföljd
deraf kunde rättrådigt dragas, än att Lagen,
då den medgifvit arbitrering enligt öfvertygelse,
utlagt ett verkeligt giller både
för den, som verkställt, och För dem, som
tillstyrkt fastställelse, just på grund af deras
öfvertygelse? Korollarium häraf tyckes
blifva, att om Rikets Ständer icke finna Lagens
praktiska rcsultater tillfredsställande,
de rättvisligen böra derföre hålla sig till
Lagen sjelf, icke lill Lagskiparne, som ej
öfverträdt dess bokstaf; samt att det rätta,
sanna, enda botemedlet ligger deruti, att
i grundlagsenlig form söka indragningsmagtens
utbyte emot lämpligare stadganden.
— Det är således icke med hänsigt till den
nu under öfverläggning varande speciella
indragningshändelsen, hvaröfver, (om jag
ändamålslöst inginge i dess pröfning,) det
vore rätt möjligt, att mitt enskilta sätt att
se närmade sig lill Utskottets; utan det är
på den allmänneligare, både lagliga och
moraliska rättsgrund jag nu sökt utveckla,
som jag anser roy §. icke vara tillämplig
hvarken i närvarande eller dylika fall, samt
derföre vördsamt underställerHöglofligeRidderskapets
och Adelns högre pröfningsrätt,
Den 21 Julii f, ra.
huruvida ej ConstitutionsUtskottets första
anmärkningspunkt må förfalla.
Herr Hjertas Gustaf: Jag skall vara
helt kort, då jag i allo färenar mig i det
yttrande Friherre Anckarswärd afgifvit, och
anser behandlingen af ConstitutionsUtskottets
Betänkanden, så väl vid denna som
vid förra Riksdagen, med skäl hindra mig
att rösta, enär återremiss ej kunde erhållas
å Betänkandet i dess outredda skick.
Eh uru ingen jemförelse kan äga rum, emellan
1823 års DechargeBetänkande och Utskottets
nuvarande opus, måste jag dock
handla på samma sätt, det vill säga, jag bör
ej fria, oell ej eller fälla, emedan jag i båda
händelserna skulle handla orätt. Jag
anser mig äfven böra förklara, att Utskottet
ådagalagt en tydlig syftning, att bortblanda
allt hvad som kunnat vara felaktigt
hos de Kongl. Rådgifvarne, och att Utskottet
missbrukat sitt förtroende till den grad,
att jag ej velat sudla mig med att deltaga
i beslutet. Friherre Lägerbjelke har visat
oss på hvad punkt vi stå. Jag vill ej tala
om hans inconstitutionela yttrande rörande
ordet anse, likasom om flofCanzleren
hade rättighet att efter godtycke och
ej efter Lag behandla Tryckfrihetsmålen.
Jag kan ej tro annat, än att han derföre
står i lagligt ansvar, men jag lemnar villigt
denna discussion, emedan jag ej ämnar
deltaga i någon omröstning, med undantag
af sjelfva Dechargefrågan. Jag vå
-
92
Den 21 Juli i f. m.
gar äfven fästa uppmärksamheten pä vigten,
af att taga ett partie, för alla, som tänka
lika med mig. Genom denna besynnerliga
röstning, der Skyldeman röstat, finner jag
äfven nödvändigt att iakttaga allt, som befriar
från misstankan att hafva deltagit i
ett behandlingssätt, som jag ej kan begripa.
, om det ej har någon personlig syftning.
Jag vet val, att, genom minoritetens undandragande
från röstningen, uppstår det
besynnerliga förhållande, att en gifven öfvervigt
blir på den friande i stället för den
fällande sidan; men jag får förklara, att de
anmälte anmärkningarne ärosålumpna, aLt
om Rikets Ständer skulle med dem vilja
ingå till Kongl. Maj:t, jag ej skulle förundras,
om det fall uppsl od, sorn Friherre
Sprengtporten i sista Plenum riktigt anmärkte.
Om liela frågan i ett sammanhang
hade blifvit föredragen och återremitterad,
då hade man haft friare händer, och möjligen
kunnat uträttat något nyttigt, nu deremot
förklarar jag att jag ej deltager i röstningen.
Grefve Posses Arvid: Mot Ridderskapets
och Adelns, i afseende å ordningen
för detta måls behandling fattade beslut,
har Herr Friherre Anckarsvärd anfört en
vidlyftigt klandrande reservation; men då
vår tid bör egnas åt annat, än ändamålslösa
öfverläggningar om redan afgjorda frågor,
skulle jag fela mot den aktning jagar
Den 21 J « I i i f. m.
95
Ridderskapet och Adeln skyldig, om jag lill
besvarande upptoge denna reservation i sin
helhet. En omständighet linner jag dock
deruti, som jag anser mig icke böra med
stillatigande förbigå; jag menar Herr Friherrens
förklarande: ”att han icke fruktar
”Folkförsamlingarnes misstag, der mängden
”är samlad, ty der ligger alltid den natur”Jiga
känslan af rätt hos pluraliteten.” —
Äfven jag vågar hysa det hopp, att känslan
af rätt oftast är den rådande hos Svenska
Folkförsamlingar, men deremot påstår
jag, med åberopande af erfarenhetens vittnesbörd,
att hos Folkförsamlingar i alla
Länder och alla tider, begreppet om hvad
som är rätt, med få undantag, grundar sig
på ögonblickets inpuls; och då man öfverlemnat
åt denna inpuls afgörandet af samhällens
eller individers öden, har man oftast
funnit anledningar till ånger och förebråelse.
— Yisligt el ind rade sig 1809 års
Lagstiftare detta förhållande, och derifrån
härleder sig, att en stor del af magten att
ställa Konungens Rådgifvare till ansvar blifvit
genom grundlagen öfverflyttad från Representationen
i sin helhet till dess utgrening
ConstitutionsUtskoltet, som, sammansatt
af ett ringa antal Ledamöter, kan lugnt
och moget bedöma förhållanderne, och hvars
beslut kunna möjligen bära stämpeln af misstag,
men aldrig af öfverilning. — Den påminnelse
Herr Friherren, i sammanhang härmed,
gifvit Ministeren, alt den dag|kan
94
Den 21 Julii f. u).
komma, dä man ångrar alt man åt ConstitutionsUtskottet
öfverlemna!'den magt, sorn
nu blifvit detta Utskott tillerkänd, är, som
det mig synes, föga på sitt stalie, ty Utskottets
magt att fälla är genom Grundlagen
så begränsad, att man icke bar att frukta
några farliga följder af dess beslut, äfven
om de (enligt bvad Herr Friherren förutsatt
sorn en möjlighet) skulle vara af hämd*
Begäret dikterade. — Tillämpar ConstitutionsUtskottet
emot rätt 106 §. RegeringsFormen,
så tillkommer det RiksRätten att
göra rättvisan gällande, och om en Konungens
Rådgifvare eller Föredragande obilligt
och i oträngdt mål ställes under 107 §.
nämnde Grundlag; så har samma mängd,
hvars naturliga känsla för rätt Herr Friherren
icke betviflar, öppet att, med ogillande
af Utskottets hemställan, taga under
armarne den Ministére, som förtjenar det*
— Man har således i detta fall icke något
att befara, och Herr Friherrens varning är
mera betydande i ord än i sak.
Hvad åter sjelfva målet angår, ar det
icke min afsigt, att till vederläggning upptaga
de anmärkningar, som i vissa speciela
fall blifvit gjorde mot Konungens Rådgifvare,
ty jag bar icke glömt, att tillämpning
af 107 §. RegeringsFormen icke, emot
§:s tydliga ordalydelse, kan komma i fråga,
om icke Rikets Ständer finna att Rikets
väl det kräfver. Jag anser det der
-
Den 21 JnIi i f. m.
gs
före vara hvarje Representants ovillkorliga
skyldighet, att ifrån allmännaj icke småaktiga
j än mindre ensidiga, synpunkter betrakta
Konungens Rådgifvares handlingssätt,
innan man bedömer den vigliga, och
för oss, såsom Domare, samvetsgranna frågan,
om Rikets väl verkeligen kräfver, att
Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om en eller flere af Dess
Rådgifvares skiljande ifrån Embetet, det
vill med andra mera moderna, men med
våra grundlagars föreskrifter föga öfverensstämmande
ord, säga, om en Mini ster förändring
är af behofvet påkallad, eller ens
möjlig. — Att frågor af denna art så böra
bedömas, har varit min öfvertygelse allt,
sedan jag blef närmare bekant med de constitutionela
formerne, med beskaffenheten
af de garantier, som Folken i constilutionela
Stater sig betingat; men äfven om jag
förut icke hyst denna öfvertygelse, skulle
den blifvit bibringad genom flere af de yttranden
jag under nu påstående öfverläggningar
afhort, ty Friherre Anckarswärd och
andra, som med honom tänka lika, hafva
redan sträckt forskningen utöfver de trånga
gränser, som med de gjorda anmärkningarne
mot Konungens Rådgifvare blifvit utstakade.
— Herr Friherren och jag dela
icke lika åsigler, men sådant hindrar mig
icke, att i detta fall beträda den bana han
öppnat, ty då Herr Friherren talat om Sty*
r el sens handlingssätt J tar jag mig friheten
96
D e n 21 J n 1 i i f. m.
att, börjande, der Herr Friherren'"slutat,
tillägga hvad som i fullständigheten af hans
tal fattats, nemligen några ord om de förhållanden,
hvarunder Styrelsen handlat,
och deribland i första rummet om beskaffenheten
af den motståndskraft, som Styrelsen
finner inom sjelfva Representationen,
och hvilken naturligtvis måste hafva ett
ganska betydeligt inflytande på Regeringsärendernas
gång.
En Constitutionel Statsförfattning förutsätter,
att bland Folkets Representanter
finnes ett större eller mindre antal, som
opponerar sig mot det af Styrelsen antagne
och tillämpade Regeringssystémef; och
långt ifrån att önska undanrödjandet af ett
sådant motstånd för Styrelsen, är jag öfvertygad,
att en opposition, som känner
sin bestämmelse, och som äger vilja och
förmåga att uppfylla den, bör påräknas och
begagnas såsom en nyttig motvigt i den
vågskål, hvarmed de serskildta Statsmagterne
till sin likhet bestämmas. Jag klandrar
således icke tillvaron af en opposition,
men jag fordrar, att den skall vara ändamålsenlig,
ty i annat fall är den skadlig.
Efter min tanka bör den bilda sig derigenom
— och endast derigenom att dess medlemmar,
med fullkomlig sakkännedom, uppgöra
det systéme för Regeringsärendernes
behandling, som efter deras öfvertygelse är
för
Den 21 Ju lii f. ra.
9?
för Riket nyttigast; att de jemföra delta
med det af Styrelsen antagne, och att de,
med hänsigt till dessa systemers olikhet,
åtaga sig opponentens alltid obehagliga röle.
— Tillkommen på detta sätt, har en opposition
alltid det allmänna bästa till syftemål,
och om den, underkastad menskliga
svagheter, stundom misstager sig om det
rätta, kan den dock aldrig blifva saker till
väld och ensidighet i omdöme och handlingar.
— En sådan opposition kan aldrig
vara skadlig, utan ligger det i sakens natur,
att den skall medföra nytta, ty om
dess grundsatser äroriktiga, och derigenom
vunnit opinionen för sig, nödsakas Styrelsen
förr eller sednare att godkänna dem,
och om de deremot äro oriktiga, skall alltid
Styrelsen qvarstå segrande, och, till fördel
för det allmänna, hafva genom striden
vunnit i kraft och verksamhet i samma mon
som dess handlingar, sannt framlagda, blifvit
af Nationen pröfvade och gillade.
Men lika mycket sorn jag fäster vigt
vid tillvaron af en sådan opposition, uti
hvilken jag finnér en säker borgen för det
constitutionella Statslifvets utveckling, lika
mycket beklagar jag, att vi icke allenast
sakna den, utan, hvad värre är, i stället
hafva en opposition , som, långt ifrån att Uppfylla
h vad man af den har rätt att fordra,
förvillar begreppen om hvad en opposition
34 H. 7
93
Den 11 Ju lii f. m.
bör och kail vara; och som, i anseende till
dess inverkan på Regeringsärenuernas gång,
äger i rikt mått den återhållande kraften,
men saknar helt och hållit den befordrande.
Första vilkoret för en nyttig opposition
är, enligt hvad jag nyss tog mig friheten
antyda, att den känner ett Regeringssysteme,
om hvars gagnelighet för Landet
den är innerligen öfvertygad, och för hvars
antagande den derföre ifrar; men hvem är
väl i tillfälle att kunna säga, hvarthän egenteliga
oppositionen vid denna Riksdag syftar?
Åtminstone har sådant för mig varit
aldeles outgrundeligt, ehuru detta ämne ganska
ofta utgjort, och bort utgöra, föremål
för min eftertanka. Först under denna öfverläggning
har jag från den sidan bort
framställas allmänna åsigter öfver orsakerne
till vårt Fäderneslands, efter oppositionens
förmenande, dels stationaira — dels
återgångstillstånd, men man har begått de
felen att icke vara oväldig, och att genom
öfverdrift vanställa sina uppgifter. Jag bestrider
Friherre Anckarswärds föregifvande,
att Landet är i vanmagt, och jag begriper
icke, hvarföre man anstränger alla
sina krafter, för att inbilla Nationen, att
den är olycklig, då den icke är det. —
Deremot medger jag, att mycket i afseende
å Landets väl ännu återstår att önska,
men ostridigt är att, långt ifrån att något
tillstånd af återgång till ofördelaktiga för
-
Den 21 Ju lii f. m.
90
hållanden är för handen, hafva vi gått framåt
till en bättre belägenhet, och orsakerne,
att vi icke hunnit längre, bunna icke
utan orättvisa ti 1 Iskrifvas Styrelsen, ty de
igenfinnas egentligen i en oformlig representation,
i ett vacklande myntväsende, i
ojemn fördelning af skatterna, och lill ganska
betydlig del uti Svenska Folkets lynne
alt (må begagnandet af delta ordspråk
förlåtas mig) icke vilja rätta munnen efter
matsäcken. Hvilket af dessa missförhållanden
kan man väl tillskrifva Styrelsen? Utan
de aldrastörsta skäl, bör icke Styrelsen
begagna initiativet i fråga om representationsförändring,
ty dess afsigter skola i sådant
fall misskännas, och framgången af
Styrelsens försök är mer än oviss. Det är
inom representationen sjelf, som behofvet
af förändring först bör erkännas, och om
Styrelsen derefter, och sedan möjligheten
att på nyttigt sätt verkställa denna förändring
blifvit ådagalagd, icke befordrar
den, utan lagger hinder i vägen derför, då
först bör Styrelsen blifva föremål för klander;
men i närvarande stund handlar inan
rättare, om man faster egen och MedRepresentanters
uppmärksamhet på hvad oss tillkommer
att göra, än om man, såsom Friherre
Anckarswärd, söker hvälfva skulden
från sig på Styrelsen. — I frågan om myntväsendet
hafva vi hört Konungens Rådgifvare
tala för, och medverka till dess regle34
H. 7*
I 00
De n 21 J ii I i i f. m.
rande på ett sått, som hufvudsakligen öfverensstämmer
med oppositionens åsigter,
oell således borde de åtminstone ifrån den
sidan varit i detta fall fredade från klander.
— Hvad åter angår skatterne, så kunna
de icke minskas, och de äro icke heller
för stora, då man jemför deras belopp
med Riket på det hela; men de äro tryckande
för jordbruket derföre, att denna näring
ensam utgör en alltför stor del deraf.
— Att i detta hänseende åstadkomma nödig
jemkning, möter stora och många binder;
men äfven om de skulle kunna undanrödjas,
huru vill man begära, att Styrelsen
skall föreslå de ordinarie och oföränderliga
skatternas förminskning, så länge
den har att strida mot en opposition,
som utan märkbar urskiljning voterar nej
till alla anslag, antingen de äro för Rikets
väl oundvikeliga, eller icke? Det är oppositionens
—- icke Styrelsens fel, att någon
fråga om ordinarie skatternes förminskning
icke kan med hopp om framgång väckas.
I åtskilliga grenar af administrationen
bar väl oppositionen föreslagit många förändringar,
men dessa hafva till en del hufvudsakligen
varit öfverensstämmande med
Styrelsens tillkännagifna grundsatser, och
hade således icke bort, till mångens förvillande
om Styrelsens åsigter, iklädas oppositionsdrägten.
—• Andra förslag åter hafva
varit grundade på Sophismer eller ock
Deri 21 Ju I ii f. ni.
i o r
Theorier, välljudande, men olillämpeliga.
— Skulle man likväl vilja medgifva, att
ett eller annat godt förslag af oppositionen
primitift blifvit uppgjordt, (hvarpå jag nu
icke kan erindra mig något exempel,) så
följer dock deraf ingalunda, att oppositionen
handlar efter något systeme, för hvars
framgång den ifrar, ty om man företager
sig det otacksamma göromålet, att sammanföra
dess serskildta förslager till ett helt,
skall man finna, att de sakna allt sammanhang,
att de lill och med motsäga hvarandra,
och att, om man ville gifva dem
alla kraft af Lag, skulle verkställigheten
blifva lika omöjlig, som löjlig.
Anmärkningssjrstcmet har oppositionen
i så måtto consequent följt, att mängden
af anmärkningar mot Konungens Rådgifvare
är större, än man någonsin förr hört
omtalas; men icke en enda har varit grundad
på förslag till bättre ordning, och i
allmänhet hafva de angått så obetydliga saker,
och stundom varit så stridande mot
rätt och billigt, att dessa anmärkningar i
stället för att ådagalägga duglighet bos oppositionen,
och oduglighet hos Ministéren,
ådagalagt motsatsen i förra fallet, och bevisat
alls intet i det sednare. — Om man
trott, att med anmärkningarnes mängd ersätta
bristen i deras värde •— alt med dem
förvåna — samt att å ena sidan modfälla
Styrelsen, och å den andra gifva allmän
-
T 02
Den 21 J u I i i f. ra.
beten ofördelaktiga begrepp om Konungens
Rådgifvare, så har man troligen misstagit
sig, ty följden af dessa anmärkningars otålighet
och obetydlighet har icke kunnat
blifva annan, än att allmänheten bibringats
liknöjdhet för anmärkningsrätten, sorn likväl
är af ganska stor vigt, men som aldrig
kan hållas i helgd, då den, som nu sker,
dageligen missbrukas. Det var en tid, då
anmärkningar mot Konungens Rådgifvare
väckte mycket uppseende, och då, (den
juridiska påföljden målLe blifva hvilken som
helst) anmärkningen likväl hade en moralisk
kraft, som medförde god verkan; men
denna tid är förbi. Nu afhöras anmärkningarne
med liknöjdhet af Representationen
—- och säkerligen äfven af Konungens
Rådgifvare; och hvem är väl orsaken härtill?
Icke är jag någon ConstitutionsUtskottets
loftalare, men jag bestrider alla försök,
alt hvälfva skulden till ett sådant missförhållande
på detta Utskott. Sanningen
fördrar det öppna förklarande, att det är
oppositionen, som genom missbruk af anmärkningsrätten
drifvit sqkerne till denna
ytterlighet.
Ganska mycket vore ännu att härom
yttra, men jag har kanske redan för länge
upptagit Ridderskapets och Adelns tid, och
jag tror mig dessutom hafva sagt ti 11räckeligt,
för att sätta hvar och en i tillfälle att
finna, huruledes i oppositionens handlings
-
Den 21 Julii f. in.
sätt ligger ett stort hinder för Styrelsen,
att kunna åstadkomma allt det nyttiga den
önskar, och huru en Ministerförändring,
som införde oppositionens medlemmar i Rådet,
skulle, vid de af mig antydde förhållanden,
bestämdt vara ledande lill Rikets
skada. — Jag bör således sluta, sedan jag
likväl förklarat, att icke eller jag finner ofelbarhet
hos Konungens nu varande Rådgifvare
och Föredragande. — Misstag är menniskans
lott, men de, som af StatsRådet
kunna vara begångne, äro så obetydliga i
jemförelse till dess i allmänhet erkända,
och af ConstitutionsUtskottet vitsordade,
nit för Lagarnes helgd, Fäderneslandets bästa
och enskildte Medborgares rätt, att vi
utan betänklighet kunna och böra rösta för
den af Utskottet tillstyrkta Dechargen.
Ålskillige yttrade härtill deras bifall.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke:
Jag har anhållit om ordet, endast
för alt framställa en liten förklaring, eller
snarare ett beriktigande. En värd Ledamot,
Herr Hjerta, har funnit något inconstilutionelt
i de härledningar jag dragit från
en citation af 4 §:n> 8 momentet i TryckfrihetsLagen,
der det heter: "Anser HofCanzleren
&c.”; samt har tyckts deruti märka
ett försvar för godtycket. — Jag har
likväl ingalunda tolkat eller tyd t dessa orden:
”anser HofCanzleren &c.”; jag har
endast anfört och bjudit till alt begripa
Den 21 J uj i i £. m.
elem. Då jag dervid yttrat den tanka, att
den, som anserj han följer sam vetsöfvertygelsen
såsom rätta vägledningen för sitt
sätt att se, tror jag detta orduförstånd af
Lagen vara både det rättaste och värdigaste.
För öfrigt har jag föreställt mig, att
man öfverallt vore lemligen öfverens derom,
att orden samvetsöfvertygelse och godtycke
hafva roed hvarandra intet att beställa,
Friherre Sprengtporten, Jacob Wilhelm:
Då jag ej känt smärtan af felslagna förhoppningar
vid den af Ridderskapels och
Adelns pluralitet vägrade återremiss af ConstitutionsUtskottets
Betänkande i sin helhet,
uti hvilken åtgärd jag endast funnit en
enkel tillämpning af Grundlagens tydliga
föreskrift; och jag alltid skall anse det för
högst äfventyrligt, om någonsin en egenvillig
tolkning af Grundlagen blef en häfstång
för åstadkommandet af hvilka resultater som
hälst, kan jag ej eller med Herr Friherre
Anckarswärd instämma deri, att en undantagslag
blifvit stiftad för behandlingen af
ConstitutionsUlskottets Betänkande. Det är
ej min afsigt, att återvända till den bevisning
jag i della afseende sökte åstadkomma,
då frågan förevar; men då ämnet ånyo
blifvit vidrört, kan jag ej undgå att fästa
Riddel skåpets och Adelns uppmärksamhet
på den omständighet, ej allenast att ett
annat GonstitulionsUtskottels Betänkande,
Den 21 Juli i f. ra.
ioo
det sorn innefattade de hvilande grundlagsförändringarne
sedan sista Riksdagen, blifvit
punktvis, ja momentvis afgjordt, första
gången det föredrogs; utan äfven att det
så kallade FinanceBetänkandet på en Ledamots
begäran bl ef frarnstäldt till afgörande
i ett sammanhang, ehuru det bestod af
5 serskildta Betänkanden under olika nummer,
utan alt någon röst då höjde sig mot
lagligheten af ett sådant föredragningssätt,
hvilket allt synes tala för min sats, att hvarken
ordalydelse eller praxis ovilkorligen fordrat,
att Betänkande och Förslag skulle
beteckna detsamma. Hvad den värde Talaren
vidare anfört, åsyftande ömsom att
lära oss känna obehaget af vår nuvarande
ställning, ömsom att visa oss de äfven för
mig förledande bilderne af ett idealiskt samhällsskick;
så då denna del af Herr Friherrens
anförande mera kan anses, som en
politisk sjelfbekännelse af den värda Talarens
egna Statsmannaåsigter, än såsom yttradt
i saken, finnér jag mig förhindrad att
ingå i någon slags pröfning deraf; dock
kan jag ej undgå att, i afseende på öfverdriften
i framställningen, att Styrelsens misstag
skulle vara vållande till en stor del af
de individuella ekonomiska missöden, hvaröfver
vi kunna hafva att beklaga oss, dervid
påminna jag mig den värde Talarens egna
ord: att den som sär orättvisaj får skörda
otack. I hufvudsaken åberopar jag mitt
förut afgifne anförande.
io6
Den 21 Julii f. m.
Friherre Boije, ludvig: Med tillfredsställelse
ser jag nu det ögonblick vara inne,
då det ändamål, som oppositionen vid
de föregående voteringarne åsyftat, kan af
densamma vinnas. Ty då hvarje af de förekommande
5 punkterne af DechargeBetänkandet
nu kan, hvar efter annan, återremitteras,
så kan ju också oppositionens
ifriga fordran för återremissen af alla vinna
sin fullbordan. När alla delarne äro
återremitterade, så är ju det hela återremitteradt.
Detta ankommer nu på pluralitetens
pröfning i hvarje fråga; och om det
nu inträffar, att oppositionen har, i hvarje
fråga, pluraliteten för sig, så vinner den
sitt ändamål med så mycket större tillfredsställelse,
som pröfningen varit friare. Skulle
det åter befinna sig, att oppositionen
icke har pluraliteten i alla frågorne, så föreställer
jag mig, att oppositionen sjelf skall
erfara en tillfredsställelse deraf, att minoriteten
icke fått bjuda Lag åt majoriteten,
hvilket vore att upp och nervända all ordning
i sättet att ärenderne afgöra.
Hvad sjelfva den förevarande punkten
af Betänkandet angar, så vill jag, i afseende
derpå, endast åberopa hvad jag förut
yttrat, om det stora svalg, som är mellan
ideen af Rikets väl, hvars fordran är enda
vilkoret för tillämpning af 107 §. RegeringsFormen
och frågan om indragningen
af ett Tidningsblad; och jag tillstyr
-
Den 21 Julii f. m. 107
Iser på denna grund att anmärkningen må
förfalla.
Slutéligen får jag tillsäga en värd Ledamot,
Friherre Anckarswärd, min aktningsfulla
tacksamhet för det tillfälle han, måhända
på ett skonsamt sätt, gifvitmig, att
förklara mig angående den orätt han tror
mig hafva gjort sig. Jag vidkännes, att ordet
partisinne undfallit mig i ett ögonblick
af mycken värma; och jag medgifver gerna,
att jag efteråt varit nöjdare med att ej
hafva yttrat det. Men man är ej alltid mästare
öfver sin känsla; och, om någonsin,
var min värma ursäktlig i det ögonblick,
då jag såg mig anfallen, just i den punkt,
der jag kände min rätt till mine Medborgares
aktning. Då man talar för Fäderneslandets
val, och talar utur själens innerligaste
öfvertygelse, harman en rätt att
känna lifligt beskyllningen att vara, hvad
man aldrig varit, Ministérens sakdrifvare;
en beskyllning, sorn icke stod tillsammans
med hvarken min Riksdagsmannavandel, eller
min ålder, eller min enskildta belägenhet.
Eli gång uttaladt, fordrade detta ord,
till sin anledning, en utveckling, och derföre
framsläldes det andra gången i mitt
skriftliga yttrande. Ett misstag har likväl
undfallit Friherren, då lian säger, att jag
tillagt honom alt styras af partisinne. Det
var icke så. Jag har icke gjort tillämpning,
hvarken till honom eller tili någon
io8
Den 21 J u 1 i i f. m.
annan af oppositionen; och Friherren torde
medgifva, att det verkligen går an att
tala om ett partisinne, såsom en abstractionens
ide, utan alt derföre tala om personer.
Tillhörig, af själ och hjerta, mitteget
begrepp om allmänt väl, bardet, ifrån första
ögonblicket af min politiska bana, varit
mitt öde att misskännas; och det må
äfven drabba mig i det sista. Jag känner
icke skönare exempel att följa, än den dygdige
Schweitzarens, som, då han bade talat
emot en förvillad opinion, inför en förvillad
Rådsamling, sade: ”må, om det for"dras,
mitt namn och mitt ryckte förgås,
”blott mitt Fädernesland förblifver fritt.”
Fritt förblifver Sverige, så länge ej oppositionen
framkallar brytningen; men, som
jag tror, också icke längre; och hvad mig
angår, så ligga mine tänkesätt i mina bär
afgifne yttranden, som förvaras i Protocollen.
Jag hänvisar livar man till dem; och
efter dem döme mig min samtid, och döme
mig efterverlden!
Herr Hjerta: Jag vågar uppstå för att
besvara de beskyllningar Grefve Posse gjort
Minoriteten inom detta Hus, att handla utan
system, ulan plan, utan skicklighet. Jag
kan ej annat än finna besynnerligt, att vid
ett tillfälle, då det är i fråga, alt bedöma
Styrelsepersonalens handlingssätt, man framställer
åtal mot Minoriteten inom ett Riksstånd,
sorn icke kunnat inom Representa
-
Den 21 Julli f. ra.
tionen göra sina tänkesätt gällande, och
hvilken ej har något verkligt understöd i
mera än ett annat Stånd. Ett sådant bevisningssätt
skall nödvändigt leda oss ifrån
ämnet. Men jag är skyldig mig sjelf och
mina vänner att rättfärdiga oss för de gjorde
beskyllningarne. Jag får derföre öppet
förklara, att om system saknas i oppositionens
handlingar, måtte det vara ursäktligt;
enär Representationen ännu ej fått något
svar på dess år 1823, genom underdånig
skrifvelse till Kongl. Majrt, gjorda anhållan
att få veta, hvad system Styrelsen sjelf följer.
Huru skulle väl vi då kunna för oss
uppgöra, och tänka oss in i något ordnadt
system? Yi skulle ju risquera, att uppgöra
ett, som hade aldeles ingen likhet med Styrelsens;
hnru fiendtligt skulle vårt förhållande
ej då blifva! Det system vi nu följt,
har gått ut på, att ådagalägga bristerna i
Grundlagarne, i allmänna Lagen, i de ekonomiska
författningarne, samt i beskattningssättet,
som vi visat böra och kunna förenklas.
Och sådant måste vara Representationens
väsendteligaste åliggande. Att uppgöra
nya systemer, kan och bör allena tillhöra
de Styrande; alt visa deras brister,
att begära deras förändrande, då Folket genom
dem hindras i sin flit, varitrifves i sin
rörelse, förlorar i frihet eller sjelfständighet,
återgår i upplysning och sedlighet; se
der Folkrepresentantens pligt, som ej kan
vara alt med sin ringa enskildta kraft upp
-
1 10
Den 21 J u 1 i i f. m.
göra Statsplaner eller administrationssystemer.
Och hvad angår den Svenska Representanten,
huru kan man ens tänka möjligheten
att han skulle kunna ordna ett fullkomligt
oppositionssystem i ett land, der
snart sagdt allt ting är under en reorganisation,
hvartill icke ens Styrelsen sjelf framlagt
eller följer något system? Jag kan och
hör ej söka vederlägga Grefvens yttrande,
att våra framställningar sakna vigt och värde;
han har sjelf medgifvit , att misstag vidlåder
alla menniskor, och att våra tunga
former äro hinderliga. Men då han sagt,
att de anmärkningar, sorn oppositionen hos
ConstitutionsUtskottet framställt, varit af
den beskaffenhet, alt Regeringen blifvit vand
vid anmärkningar och likgiltig derför; så
måste jag dervid erindra, att Nationen deremot
icke ser sådane anmärkningar med likgiltighet.
Och hvad det angår, att Folket
icke rättar mun efter matsäcken, synes mig
det fattiga Svenska Folket, med sina orimliga
skatter, vara ett oförtjent föremål för
Herr Grefvens klander, hvaremot han heldre
synes bort hafva vändt denna klagovisa
mot Regeringen, som öppnar ett glupskt
gap öfver den lilla matsäcken, och som,
med Embets-skaran, verkligen är en allt
uppslukande Hydra. Föröfrigt får jag försäkra,
att då Grefve Posses fosterlandskänsla
kallar honom att blifva oppositionens
roan, skall jag icke underlåta att följa honom
på ett nöjaktigt sätt i det system jag
D e n ao Julli f. m.
hoppas han då framlägger för oppositionens
handlingssätt.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Hållande
mig ensam vid det ämne, som blifvit föredragit,
och således nu utgör föremål för
Ridderskapets och Adelns öfverläggning, ber
jag att få yttra några ord. Jag älskar Tryckfriheten
uppriktigt och är ej känd som obscuräntismens
vän, hvarken af mina medborgare
eller min Konung. Men jag har
sett så många dåliga och äfven elaka numror
af vissa tidningar, att jag mången gångönskat
mig vara allmän åklagare, för att
äga rätt dem indraga, eller åtala inför Domstol.
Men anlagom alt det ifrågavarande
Tidningsbladet ej varit serdeles skadligt;
månne deraf får slutas, att Rådgifvarne ej
vid deras tillstyrkande haft Rikets sannskyldiga
nytta till föremål? Månne man får
antaga att sådana tillstyrkanden ske för nöjes
skull? Tidningsskrifvarnes oligarchi är
ock en fruktansvärd väldighet, på hvilken
uppmärksamheten torde böra fästas. Jag
hoppas på en bättre lagstiftning för Tryckfrihetsbrott
än den nu gällande, och på en
stigande bildning, som skall, säkrare än indragningsmaglen,
gissla vanartiga Tidningsutgifvare,
och tvinga dem till tystnad. Intilldess
måste vi åtnöja oss med, att de hejdas
af något sämre, af positiva åtgärder.
Jag anser att Styrelsen icke missbrukat den
så kallade indragningsmagten, och tillstyr
-
112
Den 21 J u 1 i i f. m.
lier således att förevarande anmärkning må
förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence framställde
följande proposition:
Anser Ridderskapet och Adeln Rikets
■väl kräfva, att den af ConstituLionsUtskottet
anmärkte rådgifvande åtgärden till det
i KammarExpeditionen fattade beslut om
gillad indragning och förbjuden fortsättning
af Tidningen ConversationsBladet, bör, enligt
107 §. RegeringsFormen, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmälas?
Ropades några Ja, jemte starka Nej.
Herr Rosenqvistj, Fredrik Leonharda, bogärde
votering.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och Landt Marskalken föreslog
följande voteringsproposition:
Den, som anser Rikets väl kräfva, att
den af ConstitutionsUtskottet anmärkte rådgifvande
åtgärden till det i KammarExpeditionen
fattade beslut om gillad indragning
och förbjuden fortsättning af Tidningen
-
%
Den 2i Ju ii i f. m.
gen Conversationsbladet, bör, enligt roy §.
RegeringsFormen, bos Kongl. Majit i underdånighet
anmälas, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer den af ConstitutionsUtskottet,
rörande ifråga varande Tidnings
indragning och förbjudna fortsättning,
gjorde anmärkning att förfalla.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Grefve Horn: Jag ber att få till Protocollet
anmäla, alt jag icke deltager uti
förestående votering.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Då
jag nu begär att få i Protocollet antecknadt,
att jag icke ämnar deltaga i voteringen,
innefattar detta mitt förklarande en ytterligare
reservation emot DechargeBelänkandets
styckade föredragning, tillvägabragt genom
en Majoritet af den beskaffenhet, att
en Engelsk Ministére, som blott funnit sig
understödd af en dylik, skulle betraktat
det såsom ett fullständigt nederlag.
Härmed förenade sig Herr af Uhr,
Gustaf.
34 H. ' 8
Den 2r Jul i i f. m.
Sedan 41> 43> 4^ och 44 §§• i RiddarliusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan tre qvart till 2 eftermiddagen;
och befunnos vid dess slut, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — n.
Nej — i32.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst Hans Excellence Herr Grefvert och
LandtMarskalken förklarade, att den af ConstitutionsUtskottet
gjorde ofvanberörde anmärkning
således af Ridderskapet och Adeln
ansetts böra förfalla.
Höglotlige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 21 Julii e. m.
Tisdagen den 21 Julii 1820.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af ConstitutionsUtskoltets
den 20 sisllidne Junii, under
N:o 36 afgifne, och den 3o i samma månad
eftermiddagen på hordet lagda Memorial,
med Betänkande i följd af StatsRådsProtocollens
fullbordade granskning.
Andra punkten.
Innefattande Utskottets, enligt 107 <$*.
Regerings Formen, emot StatsRådet och Föredraganden
gjorde anmärkning, i afseende
å rådgifvande ätgärderne i Krigs Expeditionen
till uppdragandet af handelstransaction
om Örlogsskepp åt en enda Embetsman,
tillika Konungens Rådgifvare, med förbigående
af vederbörande Förvaltningsverk.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Rikets val kräfva, alt de
i denna punkt anmärkte rådgifvande åtgärder
borde, enligt 107 §. RegeringsFormen ,
hos Kongl. Majit i underdånighet anmälas?
Ropades Ja och Nej.
Herr Rosengvist, Fredrik leonhard:
I fall Herr Grefven och LandtMarskalken
34 H.
8*
Den 2i Jtilii e. in.
icke lika med mig fattat, att den gjovde
propositionen blifvit med Ja besvarad, anhåller
jag om votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, det lians Excellence
ej kunnat af Ridderskapels och
Adelns svar tillförlitligen utröna, huruvida
den af Hans Excellence framställde proposition
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen eller icke.
Herr Roos, Carl Ulrik: Jag anhåller,
alt Hans Excellence täckes förnya den nyss
gjorde propositionen, hvilken då torde af
Ridderskapet och Adeln bifallas.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Jag
ser ej, hvartill någon underhandling tjenar,
utan anhåller, att då votering blifvit
begärd, den äfven må börjas.
Herr Rosenqvist: Sedan Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarat, att han ej
kunnat utröna, antingen Ja eller Nej segrat,
får jag förnya min anhållan om votering.
Grefve Björnstjerna, Magnus: Ehuru
helt och hållet oberedd att tala i detta ämne,
och fastän jag under den långa tiderymd,
som är emellan våra Riksdagar, förlorat
den ringa vana jag fordom ägt att här
yttra mig, uppträder jag likväl, mea med
Den 21 Jul i i e. m.
i(7
så mycket större farhåga, sorn jag här Kört
Talare med en så stor oratorisk skicklighet,
att de mycket väl kunnat jemföras med
hvad Engelska oell Fransyska triburierue
äga ypperst. Jag behöfver således öfverseende,
men har icke ämnat att vidröra sjelfva
hufvudämnet, emedan jag, såsom en längre
tid vistandes utrikes, känner det för litet.
Det är endast på några biomständigheter,
sora jag önskar få fästa uppmärksamheten.
Den politiska sidan af skeppshandeln
är af särdeles vigt. Utan att ingå i
afsigterne för skeppsförsäljningen, hvilka fÖrmodeligen
voro att genom gamla skepps försäljande
skaffa tillgångar till nyas uppbyggande,
ingick väl äfven deri den secondaira
afsigt att, enligt den stora Cannings system,
taga de SydAmericanska FriStaterne under
armarne, och då häremot ifrån de autocratiska
Magterne i Norr och Söder, Öster och
Väster, gjordes föreställningar, som verkade
lill handelns återgång, hemställer jag,
hvad uppseende det skulle väcka utomlands,
om vi ställde alla Ledamöterne i Konungens
StälsRåd för deras tillstyrkande till
nämnde åtgärd, under 107 §. RegeringsFormen.
JBlefve det icke en seger för autocratien,
och ett nederlag för de constilutionella?
Ferdinand i Spanien skulle säkert
med glädje emottaga underrättelsen härom.
Härvid afbröts Grefve Björnstjerna af
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken., sorn yttrade, att då nå
-
Den 21 Ju lii e. m.
gon öfverläggning i ämnet icke ägt rum,
Hans Excellence ej eller haft anledning inhämta
Ridderskapets och Adelns tanka, huruvida
densamma vore fulländad; och då
den af Hans Excellence i saken framställde
proposition blifvit med Ja och Nej besvarad,
samt votering begärd, underställde
Hans Excellence, om icke Grefve Björnstjerna
torde finna, att man genast borde skrida
lill voteringens verkställande.
Grefve Björnstjerna: Jag afstår med
nöje från att vidare yttra mig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde härefter följande
voteringsproposition:
”Den, som anser Rikets väl kräfva, att
de af ConstitutionsUtskottet anmärkte rådgifvande
åtgärderne i KrigsExpeditionen
till uppdragandet af Handelslransactionen
om Örlogsskepp åt en enda Embetsman,
tillika Konungens Rådgifvare, med förbigående
af vederbörande FörvaltningsVerk,
böra, enligt 107 §. RegeringsFormen, hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
"Vinner Nej, anses den af ConstitutionsUtskottet
rörande behandlingen af ifråga
-
Den ni Julli e. m.
1 ‘9
varande mål gjorde anmärkning böra förfalla.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Grefve Horn, Claes Fredrik: På de
af Friherre Anckarswärd och Herr Hjerta
förut utvecklade grunder, anser jag mig ej
kunna deltaga i det blifvande beslutet, då
jag finner af Herr Grefvens och LandtMarskalkens
föredragning, att den löjliga sidan
af ConstitutionsUtskottets Betänkande blifver
föremålet för pröfningen. Jag kommer
således icke att nu votera.
Herr Rosenqvist: Jag instämmer med
Grefve Horn, och förklarar att jag icke eller
deltager uti voteringen.
Friherre Boije, Ludvig: Jag öfverlemnar
till Ståndets pröfning, om det är öfverensstämmande
med ordning, alt en Ledamot
begär votering, och sedan förklarar
sig icke kunna deri deltaga. Hvad rätt har
man, att begära andras röster, då man ej
vill gifva sin egen röst, och om våra ordningslagar
ej föresedt detta nya påfund, så
synes mig dock, att det utgör ett missbruk,
som Ståndet måste äga i sin magt att återhålla.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Jag är förekommen af Friherre
Boije, och har ej något alt tillägga;
I 20
Den 2! Julii e. m.
men hemställer, om icke, att först begära
votering, och sedan förklara sig icke sjelf
vilja deri deltaga, är, att på det mäst opassande
sätt drifva gäck med Ridderskapet
och Adeln; samt om sådant kan och bör
vara tillåtit härstädes?
Grefve Puke, Johan Carl: Jag förenar
mig med Friherre Boije och Hans Excellence
Herr Grefve De la Gardie.
Herr Rosenqvist: Jag begärde votering,
vilkorligtvis, och endast i det fall, att ifrågavarande
punkt icke bifölls. Sedan Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarat sig
icke kuuna utröna, hvilken mening segrat,
önskar jag naturligtvis voteringens fortgång,
men inser ingen skyldighet för mig, att
deri deltaga.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Sedan
Herr Grefven och LandtMarskalken bestämt
förklarat, att Hans Excellence ej kunnat
fatta, om Ja eller Nej segrat, skulle ju
votering af sig sjelf följa, ehvad den af enskild
Ledamot blifvit begärd, eller icke.
Jag anhåller derföre, att voteringen må
börjas.
Sedan , /p, 4^ och 44 §§• i RiddarhusOrdmngen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan half till 7 eftermiddagen,
och befunnos vid voteringens slut klockan
8 eftermiddagen, sedan en voterings
-
Den 21 Jul i i e. m.
1 2 T
sedel blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voleringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja —
Nej — iog.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken förklarade, alt Ridderskapet
och Adeln således ansett ConstitutionsUtskottets
ofvanberörde anmärkning
böra förfalla.
Tredje punkten.
Innefattande Utskottets, enligt 107$.
Regerings Formen, emot StatsRädet Hans
Excellence Herr Grefve Cederström gjorde
anmärkning, i afseende å rådgifvande åtgärden
till den sednare handelstransactionen
om Örlogsfartyg, eller till försäljningen
af Liniesképpet Gustaf den Store, sedan
benämndt Försigtigheten, samt af Fregatten
Camilla.
Friherre Boije: Med anledning af de
skäl, jag i Plenum sistlidne Lördag androg,
anser jag ej 107 §. RegeringsFormen tillämplig
i detta fall; och tror mig så mycket
heldre böra vidhålla mitt då framställde
yrkande om återremiss, med anhållan att
ConstitutionsUtskottel ville pröfva för detta
StatsRådet Grefve Cederströms förhål
-
122
Den 21 Julii e. m.
lande, i hela sin vidd, samt deråt gifva tillämpning
af 106 §, som jag anser mig derigenom
bereda för Grefve Cederström ett
tillfälle att, om han det gitter, inför Domstol,
visa sin oskuld, och derigenom tillfredsställa
opinionen.
Herr Tham, Wolrath: Likasom i Plenum
sistlidne Lördag nödgas jag nu äfven
bestrida återremiss, och får dertill anföra
följande skäl; nemligen att Herr Cederschjöld
förklarat, det ConstitutionsUtskottet
ej funnit någon lämpelig anledning, att
hänskjuta denna fråga lill RiksRätt; och då
Herr Cederschjöld förklarat detta, hvilken
reserverat sig i allt hvad formen angår, tager
jag för gifvet, att ConslilutionsUtskot*
tet enhälligt deltagit i detta beslut, så mycket
mera, som de frågor, hvilka kunde komma
till Domstol, ej röra Grefve Cederström
såsom Rådgifvare, utan såsom GeneralAmiral,
nemligen i afseende på verkställigheten
af saken, den han ej handlagt såsom
Rådgifvare, utan såsom GeneralAmiral; att
jag ej tror, det GeneralAmiralen, såsom sådan,
kan ställas under RiksRätt; och att
jag ej tror, det RiksRätten kunnat upptaga
frågan, om den blifvit dit hänvisad. Det
enda ConstitutionsUtskottet kunnat göra, är
en anmälan efter 107 §, hvilken Utskottet
äfven framställt. På dessa skäl bestrider
jag återremiss, och hemställer, om ej Friherre
Boije ville från sitt yrkande derom
Den 21 Juli i e. m.
123
afstå, hälst bifall dertill icke skulle gagna
till något, och hvarigenom vi kunde få besluta
bifall eller afslag å Utskottets framställning.
Herr Nordenanckar, Gustaf: Man har
velat tillvita Grefve Cederström, att han
tillstyrkt försäljningen af Gustaf den Store,
hvilket man velat anse såsom ett nytt
skepp. Jag anser mig skyldig lemna några
upplysningar i delta afseende. Min tjenstemannabana
vid ÖrlogsFlottan är jemnårig
med våra nu så kallade gamla skepp.
Camilla byggdes i början af 1780-talet; den
har sedermera undergått reparation, och
har en gång varit förbyggd. Till Gustaf
den Store, då kalladt Gustaf Adolph , sträcktes
kohlen i böl jan af 1,790-talet. Det blef
färdigt ett par år derefter. Vår store Byggmästare
Chapman gjorde på detta fartyg
försök till ändringar och förändrade dimensioner,
hvilka ej lyckades efter önskan. Skeppet
var således, under de flere år jag gjorde
tjenst vid Flottan, verkeligen sämre än
de öfrige. Sedan har det undergått en svår
reparation, och blef 1824 förbyggd t. Jag
anhåller att få fästa uppmärksamheten på
hvad det vill säga, att förbygga ett skepp.
Det är detsamma som att lappa en rock.
De hufvudsakliga pieserne såsom köhl, stäfver
m. m. äro qvar, men af det öfriga borttages
allt gammalt och odugligt och nytt
sättes i stället. Det är en sanning att skep
-
Den 21 Julii e. m.
pet de första åren kan anses lika godt sorn
ett nytt, men det kan aldrig lia den varaktighet,
utan är och förblifver ett gammalt
skepp, likasom rocken blir en gammal
rock, och ingen, som känner förhållandet,
kan påstå, att det är lika godt som
ett nytt. Dessa upplysningar har jag aiw
sett mig böra meddela Ridderskapet och
Adeln. Man har velat tillämpa 107 §. på
Grefve Cederström; han är likväl redan ur
StatsRådet. Då hans lifstid är nära no år,
plågad af chroniska sjukdomar, hemställer
jag, hvad verkan genom tillämpning af denna
§. kunde väntas emot en person, som
redan för 2 år sedan lemnat StatsRådet.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard:
Jag har tvekat, att uti ifrågavarande ämne
uttrycka min känsla. Jag förklarar öppet,
att jag, sorn från min första ungdom
lifligen intresserat mig äfven för främmande
Nationers frihet och sjelfständighet, med
glädje erfarit försäljningen af de krigsfartyg,
som för Sverige kunde umbäras och
snart, med bättre, borde och kunde ersättas;
och att jag med ledsnad erfarit återgången
af så beskaffade fartygs försäljning.
Jag sörjde denna återgång så väl för de
för sin frihet kämpande Nationers skull, till
hvilka försäljningen skett, som för det mitt
Fäderneslands sjelfständighetderigenomblifvit
comprometterad. Mig synes ConstitutionsUlskoltct
mest hafva considererat det
Den 21 Julii e. m.
materiella, oell för litet det moraliska af
frågan, samt att det framför allt annat bort
anmärka, att Konungens Rådgifvare vid
tillstyrkandet af skeppshandelns återgång,
misskänt Europas då varande politiska, stallning,
och isjnnerhet vigten af vår Konungs
personliga anseende i Europas politiska vägskäl.
— Denna rådgifvande åtgärd anser
jag hafva varit mest anmärkningsvärd; men
hade ej ?väntat att den skolat blifva äfven
mest klandrad af den eller dem, som vid
flere tillfällen på Riddarhuset förklarat, att
Sverige svårligen, i händelse af krig, kan
försvara sig. För öfrigt torde Hans Excellence
Grefve Cederström, som skall först
tillstyrkt försäljningen, hafva varit den siste,
som tillstyrkt dess återgång, men troligast
alls icke tillstyrkt den, samt således
minst gjort sig' skyldig till delaktighet i deri
mest anmärkningsvärda af de anmärkta rådgifvande
åtgärder vid ifrågavarande olyckliga
skeppshandel.
Friherre Boije: Då ingen röst höjt sig
till instämmande i min mening, och jag ej
vill lemna rum för den tanka, att jag skulle
hafva något personligt emot Grefve Cederström,
hvilket jag ej eller har, så vill
jag ej ensam "yrka återremiss; ehuru jag
tror det vara det tätta.
Herr Rosenqvist: Jag har redan förut
tillkännagifvit, att jag yrkar återremiss af
i2Ö Den 21 Ju lii e. m.
alla punkter i ConslitutionsUtskottets förevarande
Betänkande. Då jag således yrkat
återremiss i allmänhet, kan jag nu ej eller
frångå att begära återremiss af denna serskildta
punkt.
Hans Excellence Herr Q ref veil oell
handt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de emot denna punkt
af ConstitutionsUtskottets förevarande Memorial
gjorde anmärkningar böra föranleda
återremiss deraf?
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln ansåg Rikets
väl kräfva, att den af ConstitutionsUtskottet,
emot StatsRådet Hans Excellence Herr
Grefve Cederström, anmärkte rådgifvande
åtgärden till den sednare handelstransactionen,
om Örlogsfartyg eller till försäljningen
af Linieskeppet Gustaf den Store, sedan
benämndt Försigtigheten, samt af Fregatten
Camilla, borde, enligt 107 §. RegeringsFormen,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas.
Ropades åter Ja och Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
frågade, om Ridderskapet och Adeln biföll,
att ConstitutionsUtskotiets berörde anmärkning
finge förfalla.
Ropades äfven Ja och Nej.
Den 11 Julii e. ra.
127
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, alt det icke varit
för Hans Excellence möjligt, att afRidderskapets
och Adelns svar på de gjorda
propositionerne, med fullkomlig visshet, utröna
pluralitetens beslut.
Grefve Possej Arvid: I sådant fall anhåller
jag, att votering må företagas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg contrapropositionen
böra innefatta återremiss af ifrågavarande
puukt.
Ropades starka Nej, jemte några Ja.
I anledning hvaraf Hans Excellence
föreslog, att i contrapropositionen måtte
upptagas, att ofvanberörde anmärkning borde
förfalla.
Bifölls.
Hans Excellence framstälde derefter
följande Voteringsproposition:
Den, som anser Rikets väl kräfva, att
den af ConstitutionsUtskoltet emot StatsRådet
Hans Excellence Herr Grefve Cederström
anmärkte rådgifvande åtgärden till
den sednare handelstransactionen om Örlogsfartyg
eller till försäljningen af Linieskeppet
Gustaf den Store, sedan benämndt
Försigtigheten, samt af Fregatten tamilla,
Den 3i Jul ii e. in.
bör, enligt 107 §. RegeringsFormen, hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas, voterar
Ja;
Den
det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer den af Constitu
tionsTJtskoltet
rörande den sednare handelstransactionen
om Örlogsfartyg mot StatsRådet
Hans Excellence Herr Grefve Cederström
gjorde ofvanberörde anmärkning att
förfalla. -
Herr Rosenqvist: Jag anhåller att få
veta, af hvem votering blifvit begärd.
Grefve Posse: Jag har ej yttrat mig i
denna fråga, men då Herr Grefven och
LändtMärskalken, efter flere gjorde ptopositioner,
förklarade, att han ej kunde bestämma
Ridderskapets och Adelns pluralitets
svar, begärde jag af denna enda orsak
votering.
Uppå derefter af Hans Excellence TIerr
Grefven ochLancltMarskalken förnyad framställning,
, blef den nyss föreslagne voteringspropositionen
af Ridderskapet och Adeln
godkänd; hvarefter den anslogs.
Grefve Horn: På samma grund, som
förra gången förhindrade mig att deltaga
i be
-
Den 21 Ju 1 i i e. tn.
129
i beslutet, afstår jag äfven denna gång deriifrån.
Sedan \\, 42, och 44 §§• * RiddarlmsOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan half till g om aftonen,
och befunnos, vid voteringens slut, sedan
en voteringssedel blifvit undantagen och förseglad
, samt de öfrige voteringssediarne öppnade,
rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 82.
Nej — 70.
I följd hvaraf, och sedan det Öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvituppläst,
Hans Eaccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således ansett ifrågavarande
emot StatsRådet Hans Excellence Herr
Grefve Cederström anmärkta rådgifvande
åtgärd höra, enligt ion §. RegeringsFor»
men, hos Kongl. Majrt i underdånighet anmälas.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
9
i3o
Den 24 Juli* f- m.
Fredagen den 24 Julii 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Herr Uggla, Carl Wilhelm, hade irilemnat
följande, som upplästes:
Jag anhåller vördsamt, att få afgifva
min reservation uti ett ämne, som vidrördes
i Ridderskapets och Adelns Plenum den
2i dennes förmiddagen, och hvars innehåll,
till sin utsträckning eller tillämpning,
sjmes mig af större vigt att bestämma, än
hvartill man vid första uppfattandet möjligen
kan besluta sig.
Herr Grefve Posse, Arvid, har uti sin
eljest lika sakrika, som grundliga och kraftiga
vederläggning af en, ifrån Friherre Anckarswärd
afgifven, nog ömkelig beskrifning
uppå Fäderneslandets belägenhet, sedan vårt
nya Statsskick inträdde till närvarande tid,
haft det yttrande, om jag rätt förstått detsamma:
”alt han erkände nyttan af en oppositions
tillvaro inom vår representation;
”likväl med fullkomligt förkastande af den,
”sorn nu hos oss tillskapat sig, hvilken han
”ansåg icke hafva den förmåga och syftning,
sorn vore förenlig med det allmänt
”nyttiga, man eljest från en annan organisation
kunde förvänta.”
Jag vill äfven minnas, att Herr Grefven
trodde på möjligheten af Stjrelseprin
-
Den 24 Julii f. ni.
13 r
cipernes förändring efter oppositionens (bigter
j ofri dönria nemligen kunnat uppträda
med ett enda, i utöfniilgen antagligt, förslag,
.eller med conseqvens uti något annat,
än ‘uti det obilliga klandret öfver åtgärder,
af Styrelsen, antingen beslutna eller tilltänkta
m. m.
Jag får på förhand bedja den ädle Grefven
förlåta', om jag icke uppfattat dess mening
rätt , men så bar den för mig framställt
sig; äfvensom jag derjemte får förklara,
alt jag hyser för Herr Grefven och
för hans åsigter en stor aktning, samt att
i följd deraf, den anmärkning jag nu går
att göra, i anledning af Herr Grefvens tal,
endast är ämnad för sammanhanget med
hvad jag redan, uti Ridderskapets och Adelns
Plenum den 17 dennes, yttrat såsom min
tanka om det besynnerliga partie_, som hos
oss bildat sig under ett ifrån andra länder
lånadt namn af — opposition.
Mig förefaller det verkligen så, som
skulle man gerna kunna likna detta parti
vid en slags hydraj fast icke af den beskaffenhet,
att bränncuren emot densamma
behöfver användas —. följakteligen icke heller
någon Hercules för att bekämpa henne
— hvilket må lända lill ursäkt, om äfven
jag är djerf nog, alt då och då nalkas
dess lernteiska område. Också har erfaren
-
9*
i3a
Den a4 Jul i i f. m.
heten visat, huruledes detta monstrum, efter
hvarje nederlag, alltid förlorar några af sina
hufvuden, genom desertioner under sjelfva
drabbningen; och snart återstå knappt så
många, att det ens kan exeqvera sin vanliga
furio-lamentoso-stämma öfver de lidna
förlusterne,
En opposition, hvarpå denna allegorie
kan lämpas, måste följaktligen i hög grad
vara förderflig för hvilket land som hälst;
ty den är blott till, i kraft af sin storrnodighet
i tal, innehållande dessa tidens utnötta
phraser, så mycket mera löjliga i tillämpningen
hos oss, som ingen fara påkallar
deras användande. — Den uppehåller
sig endast genom det begär, hvar och en
af naturen har, att uppmärksamt höra och betrakta
det vidunderliga. Inbilsk„ dårar den
sig dermed, att de förstummade äro dess
anhängare; och har på detta sätt mera än
en gång bedragit sig sjelf, då den trott sig
beherrska Nationens majoritet, hvars intressen
den alltid förbisett, eller låtsat att icke
förstå.
Men äfven en opposition mera redlig,
mera upplyst — skild ifrån alla småaktigheter
— är efter min åsigt icke heller hos
oss af behofvet påkallad såsom ett Statselement.
Jag tror icke, att Styrelsen hvarken
kan, eller bör, antaga en Minoritets åsig—
ter, i strid med sin egen, så vida icke dessa
De ii 04 Ju I i i f. in.
133
gjort sig gällande hos Majoriteten af Folket.
I detta sednare fall blir det dennas
opposition emot Styrelsegrundsatserne, hvilken
då, under en eller annan form, kan
framtränga till Thronell och begära förändringen
— sällan lärer under ett sådant
skick den kunna förvägras — men att en
Regering, tvertemot det icke öfvertygade
Folkets önskan, och för att blidka några
högst få inom representationen, skulle antaga
deras uppgjorda förslager, om de äfven
ägde ett dertill nödigt sammanhang,
vore icke troligt; ty då först skulle Riksskeppet
blifva gungande, och äfventyra kantringen,
genom en beständig ebb och flod
af ombytta systemer.
Det är således, efter min tanka, endast
det resultat, som uppkommer, om jag
så må säga, genom de olika åsigternasfriction
inom en Riksförsamling, som bildar
henne lill en opposition, så vida det enhälligt
antagna står i strid med de varande
Styrelseprinciperne. För att åstadkomma
detta, behöfves ingen sammansättning
till ett partie; ty blott en enda Representant,
med insigter och redlighet, kan inverka
detsamma hos hela församlingen.
Ifrån allt detta kommer jag ändtligen
till den slutsatts, att en partiel opposition,
under hvilken form som helst, hvarken är
nödvändig eller nyttig för vårt land, med
Den 24 J 111 i i f. ra.
afseende på de institutioner vi för närvarande
äga.
Jag får fördenskull reservera mig emot
allt, både i ord och handling, som kan syfta
till ett motsatt antagande.
Fortsattes pröfningen af ConstitutionsUtskottets
den 20 sistlidne Junii under N:o
36 afgifne, och den 3o i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, med
Betänkande, i följd af StatsRådsProtocollens
fullbordade granskning.
Fjerde Punkten.
Innefattande Utskottets enligt 107
RegeringsFormen emot Stats Secr eter ar en Arnell
gjorde anmärkningar, i afseende å behandlingen
af meden _, rörande dels f d. Expeditions
Secr eter ar en Lindgrens anhållan om
afskrifning af hans skuld till Passevolancefonden
j dels den af GeneralMajoren Friherre
von Schulzenheim sökte och vundne
befrielse från yrkad accordsersättning.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Rikets
väl fordrar, att Rikets Ständer icke höljas
med åtlöje. Detta skulle åter blifva följden
, om de till endtledigande anmälte en
person, hvilken olyckan redan gjort oåtkomlig
för constitulionel ansvarighet, och hvilken
sjelf långt för detta skiljt sig från bådé
Embete och Fädernesland. Här, om någonsin,
hade ett post scriptum varit på sitt ställe.
Den 24 Julii f. m.
Då Utskottet likväl ej begagnat denna utväg,
återstår för mig endast att yrka, det
denna anmärkningspunkt må förfalla. Skulle
man icke destomindre härom äska votering,
får jag öppet förklara, att jag vid detta
tillfälle ej skall undandraga mig, att deltaga
i omröstningen, äfvensom att jag voterar
Nej.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LäncllMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg Rikets väl kräfva, att de
af ConstitutionsUtskottet emot StatsSecreteraren
Arnell, i afseende å behandlingen af
målen, rörande dels f. d. ExpeditionsSecreteraren
Lindgrens anhållan om afskrifning
af hans skuld till Passevolancefonden, dels
den af GeneralMajoren Friherre von Schulzenheim
sökte och vundne befrielse från yrkad
accordsersättning gjorde anmärkningar
borde, enligt 107 §. i RegeringsFormen, hos
Kongl. Majit i underdånighet anmälas.
Ropades Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade bifalla
, att de af ConstitutionsUtskottet mot StatsSecreteraren
Arnell gjorde ifrågavarande anmärkningar
finge förfalla.
Ropades Ja.
Femte punkten.
Innefattande Utskottetsj enligt 10J §.
136
De 11 u4 Ju I i i f. ra.
Regerings Formen, emot Förste ExpeditionsSecreteraren
von Printzencreutz gjorde anmärkning,
i 'afseende å det oriktiga formella
af sjelfva föredragningsåtgärden i målet,
beträffande Kyrkohemman i Halland.
Friherre Wrangel, Henning: Redan i
ett föregående Plenum yttrade jag, att Herr
von Printzencreutz bort anklagas efter 106
§. emedan han icke kan komma under 107
§. såsom icke varande ansvarig Embetsman.
TJtskottet har endast anfört, att han ej bort
föredraga inom SlatsRådet, och jag hemställer,
om ej denna åtgärd gifver mera anledning
till återremiss än något annat. Saken
är af den vigt, att 800 familier genom Herr
von Printzencreutz^ föredragning äro hotade
att komma på bar backe. För egen del har
jag ej ett enda sådant Hemman, och kan
just derföre med så mycket mera ifver försvara
de otyckliga famillerne. För öfrigt
skulle jag önska, att denna händelse kunde
gifva anledning dertill, att en skrifvelse i
underdånighet afgick till Kongl. Maj:t med
den önskan, att inga andra, ände, som äro
ansvarige, fingo föredraga. Jag anhåller om
återremiss för att få 106 §. tillämpad.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag delar
alldeles tanka med den siste värde Talaren,
om följderne af det misstag, som den
Föredragande begått, men bestrider återremiss
just på de skäl han anfört, emedan
det strider mot Grundlagen.
Den 24 Julii £ ra
«37
ConstitutionsUtskottet har med Ständernes
magt beslutit, att tillämpning af 106
§. ej skall äga rum. Återremiss kan således
ej lända derhän, att Utskottet upprifver sitt
förra beslut; och då en sådan återremiss på
dessa grunder begärd ej är laglig, måste
jag bestrida densamma.
Herr Cederschjöld , Pehr Gustaf: I anledning
af anmärkningar, som blifvit gjorda
syftande derhän, att Utskottet bordt tillämpa
106 §., får jag upplysa, att Utskottet
ej trott sig finna någon §. i AnsvarighetsLagen,
som dervid kunnat tillämpas. I RegeringsFormens
6 §. stadgas väl, hvilka
mål i de olika Expeditionerne skola föredragas;
men i AnsvarighetsLagen finnes intet
straff utsatt för öfverträdelsen af bemälte
§. Det var sålunda endast 6 §. af
AnsvarighetsLagen, som kunde tillämpas}
nemligen medelst anmälning efter 107 §,
Regerings-F ormen.
Herr Tham, Wollrath: Den liufvudfråga,
deruti formen för afgörandet föranledt
anmärkningen mot Herr Printzencreutz,
lärer ej tillkomma oss att upptaga och afgöra,
antingen den blifvit lagligt eller olagligt
behandlad; sådant lärer tillhöra de juridiska
myndigheterne. Då anförde fråga,
hvilken nu lärer vara anhängig i Lag- och
EkonomiUtskotten, derifrån till Stånden inkommer,
får jag tillfälle, att deröfver ut
-
138
Den 24 Julii f. m.
låta mig; jag siall nu blott bålla mig till
det formela. Jag tillstår, att jag i detta afseende
icke blifvit riktigt upplyst af detta
Betänkande, och jag kan så mycket mindre
bedömma, om fel är begånget, som Betänkandet
äfven innehåller, att alla sådane frågor,
med undantag af en enda, förut blifvit
uti EcclesiastiqueExpeditionen föredragne.
Jag skall blott hålla mig vid den fråga,
om Rikets sannskyldiga väl fordrar, att 107
§. tillämpas. Detta formela fel, om sådant
är begånget, är ej af den beskaffenhet, att
Rikets väl derpå kan bero, utan är enligt
min tanka vida underordnadt 107 §. Det
vore dessutom utan ändamål att tillämpa
denna §, då Herr von Printzencreutz icke innehar
någon förtroendesyssla, och således
ej utan dom och ransakning kan skiljas från
Embetet. Hela resultatet skulle då blifva
en begäran, att Kongl. Maj:t icke vidare
måtte tillåta Herr von Printzencreutz, att i
StatsRådet föredraga. Jag tillstyrker derföre,
att anmärkningen må förfalla.
Friherre TVrangel: ConstitutionsUtskottets
magt hafva vi kommit i erfarenhet
af; den är stor, ja större än någon annan
magt jag känner. Om Ständerne i sine
beslut felat, så kan det derigenom jernnäs,
att Kongl. Maj:t ej lemnar sin sanction;
men om ConstitutionsUtskottet gör aldrig
så rasande, äro vi tvungne att underkasta
oss det. Förgäfves har jag sökt ge
-
Den 24 Juli i f. m. i3g
nomläsa Grundlagen, för alt finna något
ställe, som lemnar ConstitutionsUtskottet en
sådan magt, och jag är ännu af den öfvertygelse,
att denna magt är grundlagsvidrig.
ConstitutionsUtskottet har satt Herr von Printzencreutz
endast under 107 §. förmodligen
derföre, att de känt, det han ej innehafver
förtroendesyssla, och att detta, så väl som
alla andra mål, behandlade af ConstitutionsUtskottet
skall lemnäs utan afseende. Man
vill inbilla oss, att rättvisan blifvit bättre
utförd än förut; men den har verkligen blifvit
sämre verkställd. Mycket mera skäl är,
alt till närmare upplysningars vinnande återremittera
Betänkandet, emedan det är ganska
mörkt. Herr Tham har ansett föredragningen
och beslutet ej vara för landet skadligt.
Jag tror deremot, att all inverkan på
eganderätten är skadlig. 800 familier i elände
för en föredragning framställa en verklig
olycka, synnerligen i ett land, der det får
ske utan påföljd. Jag anhåller om återremiss
af Betänkandet, för att få detsamma
bättre upplyst.
Herr Cederschjöld: Det är ej min afsigt
att ingå i hufvudsaken, huruvida en anmälan
om Herr von Printzencreutz bör ske eller
icke. Jag vill blott göra reda tor Utskottets
förhållande. Man har klandrat, att Utskottet
ej bestämt, i hvilken StatsExpedition
målet, enligt dess natur, bordt jöredragas.
Men Utskottet har icke trott sig
Den 24 Julii f. m.
tillständig!;, att nu ingå i pröfning häraf,
utan har endast hållit sig dervid, att den
af KammarCollegium gifna hänvisningen blifvit
bruten, hvilket icke hade bort kunna
ske, utan medelst ett särskilt beslut af Kongl.
Maj:t. Hvad här för öfrigt blifvit anfördt
om ConstitutionsUtskottets stora magt, vill
jag icke bestrida; men önskar blott, att, innan
återremiss beviljas, man finge uppgifvet,
efter hvilken § i AnsvarighetsLagen Utskottet
skulle kunna ställa Herr von Printzencreutz
under RiksRätt. Utskottet har ej velat
tillställa en RiksRätt, som skulle blifvit
utan påföljd i brist af lag att tillämpa.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Då jag begärt återremiss, så förblifver jag
dervid, så mycket heldre som en annan Ledamot
med mig förenat sig. Jag anhåller
således å nyo derom, och begär votering.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: I egenskap af Ledamot i'Rikets
Allmänna Ärenders Beredning, har jag
haft tillfälle taga kännedom om målet. Fastän
det är flere år sedan, skall jag likväl meddela
hvad jag minnes. Alla sådane mål hafva
förut blifvit föredragne i EcclesiastikExpeditionen,
blott ett enda i Kammar Expeditionen.
Ehuru illa gränsen emellan StatsExpeditionerne
ofta är uppdragen, tillhöra likväl
allaEcclesiastikVerket rörande ämnen EcclesiastikExpeditionen,
och således alla Kyr
-
Den Ju lii f. m.
Ian rörande frågor densamma. Det är mig
okärt att höra, det flera medborgare blifvit
våldförda, men oagtadt den upprigtiga
vänskap, agtning och förtroende jag bär för
den värde talaren, må lian tillåta mig äga
en stridig tanka; målet har enligt min öfvertygelse
blifvit rättvist behandladt. Jag
kan ej finna annat än att hemman, som blifvit
gifna till Kyrkan, verkligen äro Kyrkohemman,
och att deras natur ej får ändras,
antingen de genom arf, köp eller gåfva ombytt
ägare.
Ett Kronohemman kan ej blifva Frälse,
och ett Frälsehemman ej Kronohemman. Af
dessa skäl tillstyrkte jag i Beredningen det
slut målet erhöll. Om Herr von Printzencreutz
felat, så är felet lika stort hos StatsSecreteraren,
som befallt honom föredraga målet,
och genom egenhändig påskrift af den vanliga
communications-resolutionen sanctionerat,
att det hörde till EcclesiastikExpeditionen.
Herr von Printzencreutz kunde och borde
ej förändra hvad dess Förman i det formela
af målets behandling föreskrifvit; det är likväl
just detta, som nu ensamt blifvit klandradt;
felet är då lika, om ej mer, hos StatsRådet,
som behandlat ett mål, hvilket föredrogs af
en origtig Föredragande. De fleste hemman,
som voro i fråga, voro Frälsehemman; Kronan
eller Kronoåboerne hade ej rätt dertill.
Kyrkan var här possessor, och hennes rätt
ville kränkas af Kronan eller dess rätts in
-
i4s
Den 24 Ju lii f. m.
nehafvare. Jag vet, att målet för närvarande
är under utarbetning i Stats- och EkonomiUtskotten,
och att meningarne derstädes varit
mycket skiljaktiga. Den utväg, som Utskotten
vidtagit, anser jag vara mycket rättvis,
eller att genom en underdånig skrifvelse hös
Kongl. Maj:t anhålla, att icke något sådant
mål måtte afgöras, innan Domaren yttrat sig
om eganderätten; härigenom undvikas för
en framtid alla dubier ; men hitintills gifves
mig veterligen ingen lag, som bestämmer,
att frågor om Kyrkohemman i Halland skola
upptagas i KammarExpeditionen. Sedan jag
nu yttrat mig om hvad som är rättvist i saken,
vill jag, hvad Herr von Printzencreutz
enskildt angår, nämna att han vid målets behandling
ådagalagt en med mycken möda
förenad utmärkt oväld, skicklighet och noggranhet
att utreda detta intrasslade mål, och
att jag dessutom, då han ej är StatsSecreterare,
utan endast underordnad Embetsman,
för tillfället förordnad att föredraga hvad dess
Chef redan ej allenast påskrifvit, utan äfven
klanderlöst communicerat, och i detta skick
till Kongl. Majit återkommit, icke tror någon
existera, som kan sätta honom hvarken under
106 eller 107 §. Af alla dessa skäl anhåller
jag om afslag å Betänkandet, och ej
återremiss.
Herr RosenbladBernhard: Min afsigt
är egentligen icke att tala hvarken om ämnet
eller formfrågan i denna sak; hvarvid
i
Den 24 Jul i i f. m
143
jag blott vill erinra, att om fél är af Föredraganden
begånget, sorn innefattar öfverträdelse
af lag, hade det bordt anses enligt
106 § RegeringsFormen; måhända kunde det
sättas i kathegorien af de möjliga glömskor,
som stundom handt Rikets Ständer sjelfva,
såsom till exempel vid förra Riksdagen, då
en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit
expedierades, uppsatt af ExpeditionsUtskottet
och önderskrifven af alla fyra Talmännen,
innehållande, om jag ej bedrager mig,
anhållan om förändring af tiden för några
marknader; men sedermera, efter att Kongl.
Majit redan infordrat flere Embetsverks hörande,
och kungörelse med bifall till Rikets
Ständers förmodade önskan redan var färdig
att utgifvas, upplystes, att endast tvenne
Stånd bifallit den ifrågavarande förändringen.
Jag tycker således, att man i detta
fall kan qvitta. Men jag liar hufvudsakligen
begärt ordet för att besvara Friherre
W1 ängels yttrande, att följden af det Kongl.
Majits beslut, som föranledt ifrågavarande anmärkning
mot Gontrasignanten, skall blifva,
att 800 familier, som innehafva Halländska
Kyrkohemman, blifva orättvist skiljde derifrån.
Jag får i afseende härpå endast påminna
Frilierren, att här i landet finnes något,
som kallas eganderätt. Om innehafvare
af Kyrkohemmanen ej hafva någon annan besittningsrätt
dertill än ägarnes medgifvande,
så hafva de icke anspråk på större säkerhet
att förblifva orubbade, än Frälsehemmans
-
i44
Den c»4 Juli i f. m.
åboer i allmänhet. Skall man hafva medömkan
medKyrkohemmanens besittare,hvarföre
då icke äfven med åboerne å Frälsehemman
, enär de sednare, befinna sig i samma
predicament.
Friherre Ceder ström j Jacob: Då förhållandet
med innehafvarne af Mensalhemman
i Halland alldeles icke är föremål för denna
discussion, torde jag få återföra den till sitt
egentliga ämne, som är ConstitutionsUtskottets
tillstyrkande, att Herr von Printzencreutz
måtte behandlas enligt 107 § RegeringsFormen.
Väl har en Ledamot påstått,
att då 106 § här icke blifvit tillämpad, så
kan den 107 § användas; men detta är hvarken
lagenligt eller förnuftigt, ty Konungen
kan ju icke endtlediga Herr von Printzencreutz
från ett Embete, som han icke innehar.
Grundlagen är tydlig deri, att då
lag af Föredragande öfverträdes, skall, enligt
106 §. RegeringsFormen, remiss derom
ske till RiksRätt; men 107 §. skall tillämpas
endast, då Rikets sanna nytta blifvit i
rådslagen förbisedd, icke, såsom man här
yrkat, i fall, då 106 § ej kunnat begagnas.
I förevarande fråga kan väl ingen påstå, att
Rikets sanna väl fordrar tillämpning af 107
och likväl har Utskottet tillstyrkt dess
tillämpande mot Herr von Printzencreutz.
Och då dessutom Rikets Ständer icke utan
contvadiction mot möjlighet kunna hos Kongl.
Maj:t
Den 24 Juli! f. m.
Maj:t göra anmälan om Herr von Printzencreutz
entledigande från Embetet, så kan
den påföljd 107 §. innehåller, alldeles icke
äga runi, utan bör anmärkningen förfalla.
En återremiss af Betänkandet till
ConstitutionsUlskottet är alldeles olämplig
och utan nytta, enär någon ändring icke
kan äga rum i hvad Utskottet redan afdömt
om 106 §:s tillämplighet i denna fråga. Jag
bestrider således den yrkade återremissen,
och anhåller om Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition på anmärkningens
Ogillande.
Friherre Wrangel: Jag fortsätter ej
denna discussion i hopp att dermed vinna
något, då så få understödja mitt bemödande,
dock vill jag besvara några af de vid
miLt yttrande gjorde anmärkningar. — Hvad
först angår den af Hans Excellence Herr
Grefve De la Gardie, som åberopat sin noggranna
kännedom af det anmärkta målet;
så medgifver jag, att jag icke känner det
så fullkomligt, men jag vet likväl flere exempel,
att Mensalhemman i Halland fått lösas
lill skatte. För denna fråga fanns således
prejudicat, som bort hafva egenskap
af gammal häfd och gälla såsom lag. —
Härefter torde jag få tillägga några ord lill
svar åt Herr Rosenblad, hvilken tyckes så
väl känna hvad äganderätt är, och som så
ifrigt sökt göra sin opinion gällande. Jag
34 H. to
*46
Den 24 Jul i i f. m.
tror han misstagit sig, då han ansett Frälsehemmansåboer
stå i lika förhållande med
Mensalhemmansinnehafvare i fråga om skatteköp.
De förra kunna nemligen aldrig få köpas
till skatte utan ägarnes samtycke,men väl
de sednare, såsom purt Krono. — För öfrigt
har Frälsebonde contract med hemmansägaren;
och om denne bryter deremot, så
kan bonden göra sin rätt enligt contractet
gällande. Detta åter är ej förhållandet med
de Halländska hemmanen. Jag upprepar
än en gång, ehvad Herr Rosenblad må hafva
att derom säga, att 800 sådane hemmans
åboer med deras hushåll skola inom kort
befinna sig på harabacken, skiljde från sine
hemman, om icke, såsom jag hört sägas,
Stats- och EkonomiUtskotten tillstyrka
någon åtgärd, hvilken hindrar ett dylikt
förfarande med desse hemman, som det,
hvarpå Kongl. Maj:ts anmärkta Utslag gifvit
exempel. Herr Rosenblad råder jag för
öfrigt, att icke så positift yttra sig i detta
ämne, då han ej, såsom jag, känner förhållandet
i Landsorten.
Herr Munck af Rosensköldj Eberhard:
Frågan, huruvida skattelösen af Halländska
Mensalhemmanen må äga rum eller
ej, bör visserligen icke vara föremål för
nuvarande öfverläggning, som bör inskränkas
till frågan, om CoustitutionsUtskottet
rätt behandlat den anmälda anmärkningen.
Jag kan ej gå in på den sats, att Rikets
Den a4 J u 1 i i f. nj.
147
Ständer icke äga att pröfva, om ConstitulionsUtskottet
förfarit rätt, då det hänskjutit
målet till Ständerna, i stället för till
RiksRätt. Då enskild Domare äger rätt, att
pröfva sin behörighet, att handlägga och
afgöra ett mål, så måste väl äfven Rikets
Ständer äga samma rätt, eller att sjelfva
pröfva, huruvida de äro behörigt forum.
Denna rättighet har också vid flera tillfällen
varit ganska behöflig. Vid sistledne
Riksdag ådagalade jag, utan att något deremot
kunde invändas, att af 24 anmärkningsanledningar,
som ConstitutionsUlskotlet
ii □ lisk j uti t lill Rikets Ständer, hörde de
22 icke till deras, utan till RiksRätls afgörande.
— Herr Cederschjöld har uppgifvit,
attConstitutionsUtskottet ej befattat sig med,
i hvilken expedition målet blifvit föredragit.
Jag anser deremot Utskottet hafva bort
bestämma, i hvilken Expedition ifrågavarande
mål bort upptagas och afgöras. I
Grundlagen är stadgadt, hvilka slags ärenden
tillhöra hvarje expedition; och om denna
föreskrift icke blifvit behörigen ia k Hagen
, hade Utskottet bort det anmärka, och
målet till sitt behöriga forum, som är RiksRätt,
hänskjuta. Det af en dess Ledamot
anförda skäl, att Utskottet ej hänskjulit målet
lill RiksRätt, emedan det troligen blifvit
utan påföljd, kan jag ej godkänna, ty
forum för ett måls behandling måste väl
ej bestämmas af den förmodade påföljden,
34 u. 10*
Den 24 J lil ii f. m.
utan af målets beskaffenhet, hvilket i detta
fall innefattade ett fel, begångit emot Grundlagen.
Jag lemnar derhän, i saknad af frågan
upplysande handlingar, om det var rätt
eller ej, att det anmärkta målet föredrogs
i EeclesiastiqueExpeditionen; men då Betänkandet
upplyser, att äfven i KammarExpeditionen
blifvit föredragit lika beskaffadt
mål rörande samma slags hemman, som det
Herr von Printzencreutz i förstnämnda Expedition
föredragit och genomdrifvit, så är
det gifvit, att ettdera varit orätt, och således
klart, att antingen Herr von Printzencreutz
eller Föredraganden i KammarExpeditionen
misstagit sig. — Icke eller
kan jag medgifva, att 107 §. RegeringsFormen
ej kan tillämpas mot Herr von Printzencreutz
af den orsak, alt han, såsom blott
ExpedilionsSecreterare, ej kan utan ransakning
och dom skiljas från Embetet. Om
ett sådant skäl vore gällande, och således
icke hvar och en Föredragande kunde träffas
af 107 §, så kunde man förordna en
ExpeditionsSecreterare till Föredragande i
alla de fall, då man ville genomdrifva en
lagstridig eller skadlig åtgärd. Men 107 §.
kan äfven mot en så beskaffad Föredragande
tillämpas, på det sätt, alt Ständerne bos
Kongl. Maj:t anhålla, att denna Embetsman
alldrig vidare må lill Föredragande förordnas.
Dock anser jag delta uti ifrågavarande
fall ej böra äga rum, utanom föredragningen
ej bort ske i EcclesiastiqueExpedi
-
Dc II 24 J II I i I f. lil. I 4y
tionen, är ett fel begångit mot Grundlagen,
hvars afgörande endast tillkommer RiksRätt,
men alls icke Ständerne; och inför
RiksRätt äger både ransakning och dom rum.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Yid
behandlingen af denna fråga är det nödvändigt
att skilja mellan saken och formfelet.
Hvad den förra angår, så erhålla Rikets
Ständer fullkomlig upplysning derom
af det Utlåtande, som från Stats-och EkonomiUtskotten
till RiksStånden snart inkommer
i detta ämne. Förhållandet med
de Halländska Kyrkohemmanen är ganska
inveckladt, emedan de äro af åtskillig natur.
Grundräntorne gå dels belt och hållit
till Kyrkor och Prästerskap, dels, till
större eller mindre del, äfven af samma
hemman till Kongl. Maj:t och Kronan. Deraf
har inträffat, att hemmanen ansetts kunna
bortstädslas dels af Kyrkorne och Presterskapet,
och dels af Kongl. Majrts och
Kronans ombud. I begge fallen äro hernmansåboerne
ej ägare af hemmanen, och
det kan icke utan serskild undersökning för
hvarje hemman utrönas, hvad som deraf
tillhör Kronan, och hvad som äges af Presterskap
och Kyrkor. Till grund vid pröfningen
af alla sådane frågor, har man ett
Kongl. Bref af år 1819, som bestämmer,
att alla de Kyrkohemman, som disponerades
af Kyrkor och Presterskap den tid, då
Halland korn under Svenska Kronan, skola
Den 24 Jn 1 i i f, m.
anses bibehålla naturen af Kyrkohemman,
men de öfrige betraktas såsom Krono. Följden
är, att då rättigheten till skatteköp beror
på hemmanets natur, måste, vid hvarje
sådan fråga utredas, hvad natur hemmanet
hade, då Halland blef Svenskt. Åboen
kan dervid under inga vilkor göra gällande
någon sin talan i afseende på ägande
rätten; utan utredningen och pröfningen beror
först på Konungens Befallningshafvande,
derefter på KammarCollegium och slutligen
på Kongl. Maj:t, genom Kammar-eller
EcclesiastikExpeditionerne. Med den anmärkta
skatteköpsfrågan förhåller det sig
sålunda, att åboen å ena hälften af Lyngåkra
Mensalhemman sökte att få lösa den
till skatte, och år 1823 resolverade Kongl,
Maj:t, att då den hemmansdelen hade Krononatur,
beviljades skatteköpet. Sedermera
begärdes samma förmån för andra hälften
af hemmanet utaf dess åbo. Men denna
del ansågs vara Kyrkohemman, och på
den grunden kunde skatteköp deraf icke
medgifvas. Dessa äro likväl endast speciella
fall, och verka aldeles icke, såsom Friherre
Wrangel trott, omedelbarligen på dylika
frågor i allmänhet, och de omnämnde
800 familjernes väl. Derigenom äro blott
de då ifrågavarande skatteköpsansökningarlie
afgjorde, men för alla öfriga gäller 1819
års Kongl. Bref; och jag kan ej annat än
gilla dess stadgande, alt de hemman, som,
innan Halland afträddes till Sverige, voro
Den 24 Julii f. tn.
Kronan tillhöriga, skola anses för Krono,
och de åter, som Kyrkorne och Presterskapet
ägde, förblifva Kyrkohemman, samt
begge slagen såsom sådane bedömas i frågor
om deras bortstädslande eller köpande
till skatte. — Hvad sjelfva anmärkningen
mot Herr von Printzencreutz^ förfarande i
målet angår; så anser jag väl honom hafva
felat deri, såsom Utskottet också säger,
”att han med kännedom om KammarCol”legii
besvärs hänvisning till KammarEx”peditionen,
och äfven deraf, alt tvisten
”om andra hälften af Lyngåkra hemman blif”
v it i sistnämnde Expedition, på ett mot
”hans öfvertygelse stridande sätt, afgjord,
”icke destomindre omedelbarligen föredra”git
ärendet;” men jag hemställer, om icke
ett sådant tjenstefel är af den natur, att
dess beifrande tillhör Canzliordningen, och
alldeles icke Rikets Ständer; och i allt fall
synes det mig icke så ådagalägga bristande
skicklighet, nit och drift hos Föredraganden,
ej eller så menligt verka på Rikets
väl, att 107 §. RegeringsFormen bör mot
honom tillämpas. Jag tillstyrker derföre,
att anmärkningen måtte få förfalla.
Herr Cederschjöld: Man har anmärkt,
att ConstitutionsUtskottet bordt pröfva., om
EcclesiasticjueExpeditionen var behörig eller
ej, att föredraga det anmärkta målet.
Detta har Utskottet också på visst sätt gjort,
emedan Utskottet förklarat, att målet var
Den 24 Jul i i f. m.
från KammarCollegium hänvist till annan
Expedition, och således bordt derstädes
handläggas. För den gången åtminstone
var EcclesiasliqueExpeditionen obehörig alt
befatta sig med målet, intilldess besvärsanvisningen
blifvit i behörig ordning håfven
och ändrad. — Äfven har en värd Ledamot
yttrat, att Utskottet handlat utan
förnuft, då Utskottet i förevarande fall
tillstyrkt tillämpning af 10J Regeringsformen
emot Herr von Printzencreutz, derföre
att 106 ,$*. ej kunde tillämpas. Då
man endast betraktar 106 §. RegeringsFormen,
hvarest stadgas, att Konungens Rådgifvare
och Föredragande skola, för öfverträdelser
af RegeringsFormen och andra Rikets
gällande Lagar, ansvara inför RiksRätt;
skulle man väl kunna tycka, att Herr
von Printzencreutz borde inför RiksRätt
tilltalas för det han ej rättat sig efter besvärsanvisningen.
Men då i ansvarighetslagen,
sedan alla de casus blifvit uppräknade,
hvarföre åtal vid RiksRätt kan äga
rum, är i 6 §. stadgadt, att alla andra öfverträdelser
skola anses och anmälas enligt
107 §. RegeringsFormen; så har Utskottet
onekligen haft fullkomligt skäl att här tillämpa
icke 106, utan 107 §. RegeringsFormen.
Herr Rosenqvist: Största beviset, att
fel verkligen blifvit af Föredraganden i det
anmärkta målet begånget, är, att Constitu
-
Den 24 Juli i f. m.
153
tionsUtskottet funnit sig föranlåtit att mot
lionom tillämpa den påföljd 'to1-] §. RegeringsFormen
bestämmer; och jag hoppas,
att Ståndet icke stannar i ett annat resultat;
helst vi i sista Plenum hade ett exempel,
att personliga eonsideralioner ej verka;
ty Herr Grefve Cederströms åberopade
croniska sjukdomar och ålder m. rn. afvände
icke från honom tillämpningen af nämnde
Grundlags paragraph.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg öfverlägghingen fulländad.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken hemställde, örn Ridderskapet
och Adeln ansåg denna punkt afConstitutionsUtskottets
förevarande Memorial böra,
på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence frågade, om
Ridderskapet och Adeln ansåg Rikets väl
kräfva, att det af ConstitulionsUtskottet
emot Förste ExpeditionsSecreteraren von
Printzencreutz anmärkte oriktiga formella
af sjelfva föredragningsåtgärden i målet, beträffande
Kyrkohemman i Halland, borde,
154
Den 3.4 Jul i i f. ra.
enligt 107 §. i RegeringsFormen, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anmälas.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Rosenqvist: Derest Herr Grefven
och LandtMarskalken icke anser Ståndet hafva
bifallit propositionen om återremiss af
Betänkandet, förnyar jag min förut gjorde
anhållan om votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det lian, i anledning
af flere Ledamöters under discussionen
framställde åsigt, ansåg sig böra hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla, att den af ConstitutionsUtskottet,
emot Förste ExpeditionsSecreteraren
von Printzencreutz, gjorde ifrågavarande
anmärkning må förfalla.
Ropades Ja och Nej.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller, att första
hälften af Yoteringspropositionen måtte
blifva på bifall eller afslag, samt att Nejpropositionen
måtte innefatta återremiss af
Betänkandet.
Herr Lefre'n: Då de, som önska bifall
å Betänkandet, kunna få denna mening
gällande, sedan beviljad återremiss deraf
blifvit besvarad, torde de tillåta, att voteringspropositionen
ställes på återremiss och
afslagj så att vi nu må undvika två voteringar.
Den 24 Julil f. m.
i55
Friherre Palmstjerna: Jag anhåller om
votering öfver den proposition Herr Grefven
och LandtMarskalken sist föreslagit.
Herr Hjerta: Som en Ledanmt yrkat
återremiss af Betänkandet, och flere att anmärkningen
måtte förfalla, men icke någon
ansett Betänkandet böra bifallas och 107 §.
RegeringsFormen i detta fall tillämpas; så
hemställer jag, om vi icke komma bäst och
lättast från saken, genom alt antaga återremiss
till Ja-proposilion, samt låta Nejpropositionen
innefatta, att anmärkningen
anses böra förfalla.
Herr von Qvanten_, Carl: Jag är visserligen
icke någon vän af voteringar; men
jag anser formen ovilkorligen fordra, att vi
först votera, om Betänkandet bör återremitteras
eller ej, och derefter, huruvida
det bör bifallas eller anmärkningen lemnäs
utan afseende.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag kan ej instämma med den siste
värde Talaren, utan anser den af Herr
Hjerta föreslagne voteringsproposition så öfverensstämmande
med formerne, och så
tillfredsställande de flestes önskan, att jag
anhåller om denna propositions godkännande.
Herr von Hartmansdorff’ August: Om
den förevarande saken har jag redan förut
i56
Den 24 Ju Ii i f. m.
yttrat mig; nu vill jag blott tillägga några
ord om formen. Jag får då fästa uppmärksamheten
derpå, att Utskottet i Betänkandet
tillstyrkt en åtgärd, som ej kan verkställas.
Örn vi dertill lemna vårt bifall, så är det
alldeles detsamma, sorn att begära en Embetsmans
endtledigande, hvilken icke kan
endtledigas. Enär vi således icke kunna bifalla
Betänkandet; återstår endast att återremittera
det, eller låta saken förfalla. Mig
synes derföre bäst, att antaga den Voteringsproposition
Herr Hjerta föreslagit, hvarigenom
ingen uteslutes från deltagande i voteringen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade antaga Herr Hjertås
förslag till Voteringsproposition.
Herr Rosenqvist: Jag kan ej godkänna
den af Herr Hjerta föreslagne Voteringsproposition,
utan anhåller att den måtte blifva
sådan som Herr von Quanten yrkat.
Herr Lefre’n: Utan att vilja träda den
värde Ledamoten Herr Rosenqvists rätt för
nära, tager jag mig friheten till honom
hemställa, om det icke är nog mycket hegardt
af honom, att ensam få bestämma både
Ja- och NejPropositionen, då han sjelf begärt
votering och icke kan votera för mer
än endera.
Herr Hjerta: Min afsigt är ingalunda att
bestrida bifall till Betänkandet, men då jag
Den 24 Julli f. m.
här icke hort någon enda person yrka detta
bifall, hemställer jag till den värde Ledamot,
som begärt votering, och som sjelf
yrkat Betänkandets återremitterande, huruvida
icke hans ändamål, alt få återremiss,
lättast vinnes genom den Voteringsproposition
jag föreslagit, hvarigenom de, som önska
afslag och möjligtvis äfven bifall, hafva
deras rätt bevarad. Jag kan visserligen ej
bestrida, att den värde Talaren har rättighet
att få de VoteringsPropositioner han yrkat;
men då måste vi votera två gånger, i
stället för att vi, enligt mitt förslag, slippa
med en votering.
Herr von Quanten: För att bevisa, det
jag icke utan skäl yrkat det voteringssätt i
denna fråga, som jag nyss begärt, får jag
erindra, att om vi nu votera om återremiss
eller afslag, hafva vi från deltagande i voteringen
uteslutit enhvar, som vill bifalla
Betänkandet, och, om afslag vinner, afskurit
möjligheten att besluta bifall till Utskottets
förslag. Den, som ej begriper det orimliga
häri, för den måtte jag icke kunna göra
mig begriplig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om icke Herr
Rosenqvist behagade afstå från yrkandet,
att JaPropositionen borde innefatta, att den
af ConstitutionsUtskottet emot Förste ExpeditionsSe*reteraren
von Printzencreutz gjor
-
>
158
Den ?4 Juli i f. m.
de anmärkning skulle, enligt 107 §. i RegeringsForrnen,
hos Kongl. Majit i underdånighet
anmälas.
Herr Roosj Carl Ulrik: Jag förenar
mig med Herr Rosenqvist i anhållan om
den Voteringsproposition han begärt,
Herr Rosenqvist: I anledning af Herr
Grefvens och LandtMarskalkens fråga är jag
skyldig lemna ett svar, och delta blifver,
att jag anser mig icke kunna afstå från mitt
yrkande, i synnerhet sedan en värd Ledamot
deruti instämt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, enär Herr
Rosenqvist icke ville afstå från sitt ofvanberörde
yrkande, och det vore hans rätt,
att erhålla den JaProposition han begärt,
blefve Ridderskapet och Adeln, då någre
Ledamöter önskade att ConstitutionsLTtskottets
utlåtande måtte återremitteras, och andra
att den gjorde anmärkningen måtte förfalla,
försatt i nödvändighet, att först genom
serskild votering bestämma ContraPropositionens
innehåll.
Herr Lefre'n: Jag vågar ännu en gång
framställa den mening, med mera bestämdhet
än förra gången, att jag anser det icke
vara Herr Rosenqvists rättighet att bestämma
så väl Contra- som JaPropositionen, och
jag protesterar mot ett sådant förfarande.
Den 24 Julii f. m.
Herr Rosenqvist: Jag anhåller att af
den värde Ledamoten få veta, från hvilken
§. i Grundlagen han hem tar skälet till sitt
sednaste påstående. Det måtte vara hans
skyldighet att uppgifva skäl dertill, om något
afseende derå skall fästas.
Herr Lefrén: Mina skäl ligga: 1:0 i
sunda förnuftet, att all makt i detta fall icke
kan få hvila hos en enda person; och 2:0
i sättet att begära votering, innan Herr Grefven
och LandtMarskalken ännu hunnit framställa
någon Proposition å Betänkandet.
Friherre Cederström: Det är alldeles
klart, att mera än en votering aldrig behöfves
i en fråga, så framt ej den person,
som begärt votering, yrkar en Proposition,
som icke tillfredsställer alla; men då är
det alldeles nödvändigt att först votera om
hvad som skall blifva ContraProposition;
och då Herr Rosenqvist ej vill afstå från
sitt yrkande, är det bäst att genast företaga
votering om ContraPropositionen.
Herr von Hartmansdorff: Såsom ett
sätt att förena meningarne, föreslår jag, att
återremissen af Betänkandet må blifva JaProposition,
samt att ContraPropositionen
måtte innehålla, att om Nej vinner, skall
vidare afgöras, huruvida Betänkandet skall
bifallas, eller anmärkningen förfalla.
Herr Rosenqvist: Jag förenar mig gerna
om den Voteringsproposition Herr von Hartmansdorff
nu föreslagit.
i6o
Den a4 Juli* f. m.
Friherre TVrangel förenade sig äfven
med Herr von Hartmansdorff.
Herr Tham: Äfven jag skulle gå in på
denna Voteringsproposition, om Herr Rosenqvist
ville försäkra, att han icke yrkar
votering i saken, i den händelse NejPropositionen
vinner; men då han förmodligen
kommer att yrka en sådan votering, önskar
jag att vi genast måtte få företaga votering
om hvad som bör blifva ContraProposition.
Herr Cederschjöld: I anledning af den
siste värde Talarens yttrande, ber jag att
få påminna, att det i ena fallet är oundvikligt
att votera två gånger, men i det andra
möjligt att slippa med en votering.
Herr Rosenqvist: Jag har redan förklarat,
att jag är nöjd med den Voteringsproposition
Herr von Hartmansdorff sednast
föreslagit. Hvad Herr Tharas yttrande angår
, finner jag mig befogad lemna det
utan svar.
Friherre Palmstjerna: Ehuru beqvämt
det kunde vara att komma från saken, på
det sätt Herr von Hartmansdorff föreslagit,
finner jag mig likväl böra erindra om det
oformliga af en sådan ContraProposition,
som den föreslagna, enär man skulle komma
att votera om hvad man icke vet. Då skulle
NejPropositionen blifva så till sägandes in
Blanco; men ändamålet med en Voteringsproposition
måtte vara, att någon bestämd
mening
Den 24 Julii f. m.
161
mening gör sig gällande i så väl Nej- som
JaPropositionen.
Herr von Hartmansdorff: I anledning
af Friherre Palmstjernas anmärkning, vill
jag blott erindra, att om den af mig föreslagna
NejProposition antages, så uttrycka
de, som votera Nej, den mening, att de vägra
återremissen; hvarefter, och om de vinna,
det är alla öppet att bifalla eller afslå sjelfva
innehållet i Betänkandet.
Herr Crusenstolpe: I anledning af den
rigtning discussionen nu tagit, får jag vördsamt
hemställa, oin icke Herr Grefven och
LandtMarskalken behagade förnya siri Proposition
om återremiss af Betänkandet, hvarigenom
votering möjligen kan undvikas , om
denna Proposition med Ja besvaras.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af Hans Excellence
förut gjorde Proposition till återremiss
af femte punkten i ConstitutionsUtskottets
förevarande Memorial.
Ropades Ja och Nej.
Herr Tham begärde votering.
Herr von Quanten: Jag ser ej någon
möjlighet att komma från denna tvist, ulan
att begära Proposition till bifall å Betänkandet,
hvilket jag alltså yrkar.
34 II. 11
Den 24 Jul i i f. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att ehuru Herr
von Hartmansdorffs förslag till VoteringsProposition
vore mindre vanligt, enärContraPropositionen
komme att innefatta, att
anmärkningen skulle antingen, enligt 107 §.
RegeringsFormen, anmälas, eller ock förfalla,
vore Hans Excellence likväl, om Ridderskapet
och Adeln önskade antaga detta
förslag, beredd att derå meddela Proposition.
Herr Lefrén: Det har alltid förut vid
voteringar varit vanligt, att de Ledamöter,
som önska en viss utgång af saken, visat
den billighet, att de låtit dem, hvilka varit
af motsatt tanka, göra sin mening gällande
i den eila VoteringsPropositionen. Antages
den af Herr Hjerta föreslagne Voterings-Proposition,
kunna alla de, som vilja
bifalla Betänkandet, instämma i JaPropositionen
om återremisS, samt alla de,
som önska afslag, votera för ContraPropositionen.
Detta innebär billighet och rättvisa;
och alla böra dermed vara belåtne.
Men orättvist och obilligt blifver det, om
VoteringsPropositionen ställes på bifall eller
återremiss; ty då blifva de, som vilja
afslå Betänkandet, uteslutne från voteringen.
Jag anhåller derföre, att vi måtte få votera
öfver den Voteringsproposition Herr Hjerta
föreslagit.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken gjorde Proposition tili bi
-
Den 24 Juli> f- m.
163
fall af Herr von Hartmansdorffs ofvanberörde
förslag till Voteringsproposition.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence yttrade, att
det blefve omöjligt, alt komma lill slut med
saken, derest man icke antog Utskottets förslag
till JaProposition, samt genom särskild
votering bestämde ContraPropositionens blifvande
innehåll, i hvilket senare afseende
Hans Excellence alltså föreslog följande Voteringsproposition
:
Den, som anser ContraPropositionen
böra innefatta återremiss af den del af ConstilutionsUtskoltets
ifrågavarande Memorial,
som angår Utskottets anmärkning emot Förste
ExpeditionsSecreteraren von Printzencreutz,
i afseende å det origtiga formella af
sjelfva föredragnings-åtgärden i målet, beträffande
Kyrkohemman i Halland, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer att i ContraPropositionen
upptagas det förslag, att den af
ConslitulionsUtskottet emot Förste ExpeditionsSecreteraren
von Printzencreutz gjorde
ofvanberörde anmärkning må förfalla.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
34 H. 11 *
164
Den 24 Ju lii f. m.
Sedan 41» 42> 4^ oell 44 §§• i Riddar
husOrdniqgen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan ett qvart till 12 f. m.;
och befunnos vid voteringens slut, kl. half
lill 1 e. m. sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit som följer:
Ja — 5a.
Nej — 89.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken förklarade, att det i NejPropositionen
upptagne förslag således kornme
att blifva ContraProposition vid den nu
i hufvudsaken förestående votering.
Hvarefter Hans Eoccellence i hufvudsaken
framställde följande Voteringsproposition
:
Den, som anser Rikets väl kräfva, att
det af ConstitutionsUtskottet emot Förste
ExpeditionsSecreteraren von Printzencreutz
anmärkte origtiga formella af sjelfva föredrngnings-åtgärden
i målet, beträffande Kyrkohemman
i Halland, bör, enligt 107 §. i
Regeringsformen, hos Kongl. Muj:t i underdånighet
anmälas, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Den 2.4 J u li i i', m.
i65
Vinner Nej, kommer den af ConstitutionsUtskottet
emot Förste ExpeditionsSecreteraren
von Printzencreutz gjorde ofvanberörde
anmärkning att förfalla.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
Pomme kl. half lill 6 i eftermiddag ett
fortsättas.
Sedan 41» 42< 4^ och 44 §§• i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
kl. tre qvart till 1 e. m.; och befunnos
vid voteringens slut kl. 2 e. m., sedan
en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige Yoteringssedlarne
öppnade, röslerne hafva utfallit sålunda
:
Ja — 58.
Nej — 79.
I följd hvaraf och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således ansett den af ConstilulionsTJtskottel
emot Förste ExpedilionsSeereteraren
von Printzencreutz gjorde ofvanberörde
anmärkning böra förfalla.
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpedilionsUtskottets insände för
-
i66
Den ?4 Jul'* f- ro
-
slag till Rikets Ständers underdåniga Skrif—
velser till Kongl. Maj:t:
N:o iii. Angående anslag af jord till
ökadt utrymme för Eskilstuna Stad.
N:o ii2. Angående öfverlåtelse ti fl
Stockholms Stad af en del utaf Kronans
Tomt, Beridarebanan, till Hötorgets utvidgande.
N:o 113. Angående aflidne Kamereraren
A. P. Evers systerdöttrars, af Kongl.
Maj:t i Nåder remitterade, underdåniga ansökning
om befrielse från Sterbhuset ådömd
ersättning af Bevillningsmedel.
N:o u 4* Angående Saltpettergärdens
uppbärande.
N:o ii 5. Angående Nådig tillåtelse för
Rusthållarne vid samtelige Indeldte CavalleriRegementen,
att förfärdiga Ryttarens beklädnad
af vadmal.
N:o 116. Angående väckt fråga om åtgärders
vidtagande till spridda Roteandelars
sammandragande.
N:o 117. Om beviljande af optionsrätt
för räntegifvare att utgöra räntehö och
halm för Kongl. HofStallets behof.
N:o 118. Angående behofvet af ett
sammandrag utaf alla gällande Författningar
om Syner å Soldatetorp, och om Torp-underhållningsskyldigheten.
Den rz4 J u I i i f. tn.
167
UpplSstes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Utlåtanden:
Från StatsUtskottet:
Af den 3 dennes:
N:o 198. I anledning af väckt motion
om rättighet för en del hemmansägare i
WesterNorrlands Län, att, med andras uteslutande,
få idka fiske af hvad beskaffenhet
som helst vid egen strand i ÅngerraannaElfven.
N:o 199. I anledning af Kongl. Maj:ts
till Utskottet aflåtne Nådiga Proposition af
den j3 November sistledit år, angående
Sala Silfververk,
N:o 200. I anledning af de berättelser
Rikets Ständers till Stats- Banco- och
RiksgäldsVerkens öfverseende åren i8a5 och
1827 församlade Revisorer afgifvit, angående
de under Kongl. Maj:ts och Rikets CommerceCollegium
ställda Fonder och Medel.
N:o 201. Angående den innevarande
Riksdag verkställde Revision af de under
Kongl. Maj:ts och Rikets CommerceCollegium
ställde Fonder och Medel.
N:o 202. Öfver Herr C. Arosenii Memorial,
angående dels förlängning af tiden
för åtnjutande af förlagslån ur ManufacturDiscontfonden,
dels rättighet för Fabriksidkare
i allmänhet, att för lån ur nämnde
168
Den 24 Juli i f. m.
Discont fä ställa äfven annan säkerhet, än
forsk 1 ilningar för försålda tillverkningar.
N:o ao3. Öfver väckt fråga om lånerällighet
i ManufacturDiscontfonden för Idkare
af Tvål- och Såptillverkning.
Från BancoUtskottet:
Af den 11 dennes:
N:o 64. Med anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Memorial N:o 33,
om antagande på Bankens Stat af en i Byggnadsyrket
erfaren person, i afseende å Bancohusens
underhåll och vård m. m.
N:o 65. Med anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 29
förut meddeldte Memorial, angående några
förändringar och närmare bestämmanden af
grunderne och vilkoren för Assignering på
Banken.
N:o 66. Med anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o
44> angående grunderna för återbetalning
af det till Götheborgs Stad utgifna BancoLån.
Lades på bordet.
Upplästes Vällofl. BorgareStåndets ProtocollsUtdrag
af den 17 dennes, hvarafinhemtades,
att, sedan Lag- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Utlåtande
under N:o 40, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 16 förut
Den i!\ Juli i e. m.
meddeldte Betänkande , rörande väckt fråga,
att alla hus och gårdar i Städerne skulle
ovilkorligen vara underkastade Brandförsäkring,
blifvit ånyo föredragit, Ståndet bifallit
Betänkandet N:o 16, tillika med ej mindre
det tillägg, som i Utlåtandet N:o 4° innefattas,
än äfven det ytterligare tillägg, att
i den underdåniga skrifvelsen, som der föreslås
skola ske, må intagas, alt hvarje Stads
fleste Husägares tanka bör anses utgöra beslut,
huruvida samma Stad vill uti ett nytt
allmänt BrandstodsBolag för Städerne ingå;
uti hvilket BorgareSlåndets beslut de öfrige
RiksStånden blifvit inbjudne, att deltaga.
Lades på bordet.
Ilögloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 3 eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 2.4 Julii 1829.
Plenum klockan half lill 6 Eftermiddagen.
Fortsattes pröfningen af ConstitutionsUtskottets
den 20 sistlidne Junii under N:o
Den .24 Julii e. m.
36 afgifne, och den 3o i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial,
med Betänkande i följd af StatsRådsProtocollens
fullbordade granskning.
ConstitutionsUtskottet hade vid slutet
af detta Memorial upplysningsvis anmält
några under Protocollsgranskningen förekomne
vigti gare omständigheter , dock med
uttryckligt förklarande, att ingen anmärkning
dervid kunnat eller bordt göras.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag behöfver ej
ingå i någon slags utredning af det betänkliga
förhållande, hvari ConstilutionsUtskottet
satt Ståndet, då det tillkännagifvit så
vigtiga omständigheter, utan att tillstyrka
någon åtgärd. Jag torde endast få framdraga
nödvändigheten, att i detta fall handla
i likhet med det sätt, hvarpå Rikets Ständer
vid förra Riksdagar handlat. Redan
1815, efter ConstitutionsTJtskottets granskning
af StatsRådets Protocoller, hegynte åtskilliga
Regeringens handlingar synas af den
vigt, att Rikets Ständer begärde ändring deruti
för framtiden, genom en underdådig
skrifvelse till Kongl. Maj:t. En sådan tror
jag äfven nu vara nödig, och det så mycket
mera, som, då vid de förra Riksdagarne
blott några fä frågor af vigt i detta afseende
förekommit, man nu deremot finnér åtskilliga,
som äro ingripande i de vigligaste samhällsförhållanden
emellan den lagstiftande
Den 2^ Juiii e. m.
magten och den stjrande, och vid hvilka
jag fäster den största vigt, enär den brytning,
som i annat fall uppkommer, kan
blifva af den betänkligaste natur för samhället.
Det är lika vigtigt, alt i detta afseende
nu afgifva en underdånig skrifvelse,
som det vid förra Riksdagen var, att afgifva
en sådan i afseende på BondeStåndets Notarier,
och 1818 om Disconlprivilegierna,
samt i8i5 äfven i något specielt fall, hvilket
jag nu ej påminner mig. Jag får derföre
hos Herr Grefven och LandlMarskalken anhålla,
att ConstilutionsUtskottets Memorial
i denna del mätte till Utskottet återremitteras,
på det ConslitutionsUlskottet kunde
sättas i tillfälle att föreslå en underdånig
skrifvelse, åsyftande att fästa Konungens
uppmärksamhet på dessa förhållanden. Jag
anhåller tillika, att Utskottet dervid mätte
gifva synnerlig vigt åt de af mig förut nämnde
händelser 1823, då Konungens sanction
vägrades å åtskiIlige Rikets Ständers beslut,
hvilka angingo beskattningsfrågor, och för
hvilka således ingen sanction var behöflig.
Grefve Posse j Arviel: Då ConstitutionsUtskoltet
i detta Memorial yttrat, att hvad
i slutet deraf blifvit anmäldt, endast skulle
tjena till upplysning för Rikets Ständer, och
alt någon anmärkning ej bordt, eller kunnat,
komma i fråga i detta afseende, synes
det mig, att någon annan åtgärd ej skulle
kunna äga runi, än alt denna del afMemo
-
Den Ju] i i e. m.
rialet lägges till Handlingarne; men då ConstitutionsUtskottet
tillika åberopat 60 §. Riksdagsordningen,
och jag bör tro, alt ConstitutionsUtskottet
kan läsa Grundlagarne
bättre, än någon annan, så är det min skyldighet
att ställa mig denna grundlagstillämpning
till efterrättelse, ehuru jag medgifver
att den för mig är obegriplig. Låt oss se,
hvad 60 §. innehåller. Der står: Vilja Rikets
Ständer till Konungen framföra någon
deras allmänna önskan _, i hvilket ämne sorn
helst j förhälles dermed pä det sätt Regerings
Formens 8g utstakar. I 8g §. RegeringsFormen
står: Uti Rikets Ständers
Plena må frågor väckas om förändring ,
förklaring och upphäfvande af Lagar och
Författningarj sorn Rikets allmänna Hushållning
röra; om sådane nya Lagars stiftande
, samt om grunderna för allmänna
Inrättningar af alla slag, hvilkafrågor skola
till utredning af Allmänna Besvärs- och
Ekonomiutskottet förvisas. Om än jag skulle
instämma med Constitutions-Ulskottet deruti,
att dessa frågor skulle tillböra allmänna
hushållningen, blir ändå följden, att
de först böra till Allmänna Sesvärs- och
Ekonomiutskottet hänvisas, och det är derom
jag, bestridande återremiss, anhåller,
så vida Ridderskapct och Adeln ej finner,
att de böra läggas till Handlingarne, hvilket
jag skulle önska.
Herr von Quanterij Carl: Sedan alla
fem punkterna i Betänkandet blifvit behö
-
Den 24 Julii e. m.
i73
rigen afgjorde genom voteringar, och vi si Litel
iger» kommit till sista punkten, önskar
jag att härvid få anföra några ord såsom
reservation. Här har af flere Talare blifvit,
yttradt, att 107 §. RegeringsFormen utstakar,
att när Rikets väl det klafver, då böra
de ansvarige Embetsmännen fällas, men icke
förr. Jag medgifver, att en sådan §. med
ett så strängt stadgande ej nu bör kunna
användas. Och jag påstår derjemte att §:s
ordalydelse är sådan, att den aldrig kan
komma att användas på någon Svensk rådgifvare.
Jag uppmanar derföre de Herrar,
hvilka sagt, att den kan användas, att
uppgifva, huru Svenske Rådgifvare skulle
handla eller råda, på det att den efter ordalydelsen
skulle kunna användas. Om de
skulle fråntaga enskild man dess förmögenhet,
ian man ej säga, att Rikets väl fordrar, att
de derföre skola endtledigas; äfven om de
fråndömde en menniska lif och egendom,
kan man ej säga, att det är sådant, hvarpå
Rikets väl beror; ja om till och med flere
tusende Svenskar genom deras rådslag skulle
förlora lifvet, hvartill skeppshandeln möjligen
kunnat gifva anledning, så skulle sådant
ingenting bevisa, ty ofta kan en farsot
borttaga så många, utan att Rikets väl lider.
I Frankrike och England, om der funnes
en 107 §, kunde möjligen politiska omständigheter
göra den användbar; då Franska
Ammen t. ex. marcherade till Spanien,
och en längre tid låg der på Frankrikes be
-
174
Den a4 J u 1 ‘ * e< m'
kostnad; eller då Engelska Styrelsen bidrog
till slaget vid Navarino, sora i framtiden
kunde blifva för Englands politik skadligt;
men vi äro i den ställning, att sådana händelser
hos oss ej kunna inträffa, och vi kunna
endast betrakta denna §. ur en moralisk synpunkt,
som tillämpad bör hafva afseende
på administrationens åtgärder i sin helhet,
hvaremot isolerade anmärkningar efter ordalydelsen
aldrig kunna medföra någon verkan.
106 §. är således den enda, som rätteligen
bordt användas; hvarföre jag reserverar
mig emot Utskottets Betänkande och
emot beslutet. Grefve Cederström är fälld
enligt 107 §; jag anser det lagstridigt, emedan
de öfrige af StatsRådet voro lika delaktige
i saken som han, helst samma åtgärd,
som fällt honom, friar dem; och om 107
§. skulle användas på honom, borde den
äfven användas på de öfriga, emedan Grefve
Cederströms åtgärd var en följd af ett collectift
fattadt beslut; huru han sedan sorn
Commissionair handlade, tillhör icke 107 §.
Man har talat om rent uppsåt, hvilket borde
gälla som ursägt vid misslyckade administrations-speculationer.
Jag föreställer mig,
att någon Svensk Embetsman ej finnes, som
skulle handla annorlundare, utan alt vara
uppdagad förrädare; men ett rent uppsåt
kan gälla som ursägt för en enskild person.
Den kan ruinera sig och sin familj; man
ansvarar derföre blott inför Gud och sitt
samvete, men för Konungens Rådgifvare gör
Den 24 Ju 1 i i e. m.
i75
ej ett rent uppsåt tillfyllest; ty de böra
noga betänka sig, innan de besluta och råda,
emedan deras kall är vida ansvarsfullare
än den enskildtes, och måste sålunda beräknas.
På denna grund anhåller jag, att
dessa mina tankar såsom reservation måtte
få åtfölja Handlingarne; och anser jag 106
§. vara den, efter hvilken anmärkningarne
bade bordt vara upptagne, men ej den 107.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Till
en början skall jag utbedja mig alt få göra
reda för tillkomsten af dessa anmälanden.
De äro egenteligen ett slags minnesvårdar, om
jagså får säga, af de strider, som minoriteten
haft med majoriteten; och jag tror att Rikets
Ständer böra vara belåtne med, att minoriteten
lyckats att i dessa strider åtminstone rädda
dessa anmälanden, hvarförutan ingenting
derom kommit till Rikets Ständers kännedom.
Visserligen hade det i de flesta fall
varit minoritetens afsigt och önskan, att
kunna få dem framställde i form af anmärkning;
men då det ej lyckades, måste man
nöja sig med alt få fram dessa saker i hvacl
form som helst. Dessutom innefatta flera
af dessa punkter nya principfrågor om förståndet
af Grundlagarne, hvarpå uppmärksamhet
hittills aldrig varit väckt; och i hvilka
minoriteten sjelf funnit olämpligt alt göra
lagen gällande emot Rådgifvarne, innan man
varnat dem emot dylika misstag. Hvad sedan
sjelfva saken angår, eller om Constitu
-
176
Den a4 Julii u. in.
tionsUtskottetfkan framställa sådana anmälanden
, så har jag visserligen en gång förr
besvarat denna anmärkning, och skall derföre
blott med några ord. upprepa hvad jag
sagt. Man har klandrat, att ConstitutionsUtskottet
gör anmälanden utan tillämpning
af 106 eller 107 ,5“. Regerings Formen; och
samme Talare har sagt, att han ej kunde
begripa, huru 60 Riksdagsordningen
kunde tillämpas; men att emedan denna ,§*.
hänvisar till Sg RegeringsFormen , dessa
anmälanden , om fråga derom skulle väckas
, borde af Ekonomiutskottet behandlas.
Att 60 §. Riksdagsordningen uttryckligen
berättigar Rikets Ständer att "till Konungen
’frambära någon deras allmänna önskan , i
”hvilket ämne som helst F är så ovedersägligt,
att allt vidare bevis derför väl är öfverflödigt.
Och hvad den hänvisning beträffar,
som i denna §. göres, nemligen alt
med sådana frågor, hvarom Rikets Ständer
’■*vilja anmäla någon allmän önskan, för*’hålles
pä det sätt Regerings Formens 8g
utstakarså får jag fästa uppmärksamheten
derpå, att här endast är'fråga om sjelfva
sättet för dylika ärenders behandling. Men
huru är detta sätt? När man går till 89
§. så ser man sättet, att nemligen Rikets
Ständer ej kunna annat besluta, än endast
anmälanden, på hvilka Konungen, sedan
han hört StatsRådet, kari göra hvad afseende
lian finner för godt. Detta utgör sjelfva
sättet.
Den a4 Juli! e. rn.
177
sättet. Att önskningsmål ej uteslutande tillhöra
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
allena, synes bäst af 34 §. Riksdagsordningen,
der det är Rikets Ständer förbehållet
att remittera sådana mål, som till
visst Utskott icke böra, lill hvilket Utskott
de för godt finna; och saken frångår ej
sin natur af önskningsmål derföre, alt den
behandlas af annat Utskott, till och med.
om det vore af BevillningsUtskottet. När
nu ConstitulionsUtskottet har rättighet att
väcka frågorj och således äfven i detta ämne,
som så egentligen tillhör dess befattning;
och då Rikets Ständer hafva rättighet
alt lill Konungen anmäla deras allmänna
önskningar, i hvilket ämne som helst; kan
jag ej se annat än att Utskottet varit behörigt
att göra den ifrågavarande framställningen,
och att Rikets Ständer äro behörige
att derom inkomma till Konungen med underdånig
skrifvelse. Men i den form ConstitutionsUtskottet
nu framställt saken, kan
det ej låta sig göra, ty man kan ej se, hvad
som är Utskottets egentliga mening. Det
är omöjligt, att derpå grunda en skrifvelse.
Det är derföre jag för några dagar sedan
uppläste min i Utskottet gjorde reservation
emot formen; och jag hemställer, om icke
Ridderskapet och Adeln skulle finna skäl att
återremittera denna del af Betänkandet till
ConstitutionsUtskottet, på det Utskottet måtte
omarbeta det, och ställa det i sådan form,
34 H. 12
178
Den 24 Ju Ii i e. m.
att en underdånig skrifvelse derpå kunde
grundas.
Friherre Rålamb_, Claes: Ehuru de nu
ifrågavarande anmälningspunkterne ej äro
i Grundlagen föreskrifne, har dock tvenne
föregående ConstitulionsUtskotts handlingssätt
gjort, att de blifvit äfven nu af Utskottet
antagne genom votering; likväl fästades
dervid det uttryckliga tillägg* att de icke
kunde såsom anmärkningar af Rikets Ständer
behandlas. Jag tror, att Ridderskapet
och Adeln vid delta tillfälle äger rätt* enligt
60 §. Riksdagsordningen, att i önskningsväg
afgifva en underdånig skrifvelse
härom. Detta är likväl bestridt af Grefve
Posse, men häremot uther jag mig, att få
göra en invändning vid 89 §:s tillämpning.
Han har väl läst början af 89 §., der det
handlas om huru förhållas skall, när det
är fråga om att upphäfva Ekonomiska lagar,
men sednare delen innehåller: Rikets Ständer
äge dock icke magt att i dessa mål annat
eller mera beslutas än föreställningar
och önskningaratt hos Konungen anmälas;
och det är med hänseende till detta stadgande
ConstitutionsUtskottet åberopat 89 §.
Jag har äfven hört nämnas, att fråga vore,
att remittera detta mål till ConstitutionsUtskottet,
hvartill jag visserligen icke bestrider
Ståndet rättighet, men innan det beslutet
fattas, vill jag likväl hemställa, om
något derigenom särdeles kan vinnas, då
Den 24 J u 1 i i e. m.
'79
Memorialet innehåller omdöme om principer,
och ej om personers åtgärder. Jag
anser för öfrigt att det ej åt ConstitutionsUtskottet
hör uppdragas, att uppställa skrifvelsen
till Kongl. Maj:t, utan att det är ExpeditionsUtskottet,
som hör författa densamma.
Grefve Posse: Äfven mig anade det,
att dessa anmälanden voro en minoritetens
minnesvård, och jag har dervid icke att anmärka
annat, än att, då det är ConstitutionsUtskottet,
öfver hvilket den blifvit upprest,
den hade bordt vittna om iakttagande af
Grundlagens föreskrifter. Jag har yttrat,
att jag ej kan begripa, huru 60 §. kan tillämpas;
men jag har sagt, att jag underkastar
mig ConstitutionsUtskoltels omdöme i
detta fall. Deremot kan jag ej instämma
med Herr Cederschjöld deruti, alt det blott
är sednare delen af 8y §. hvarpå afseende
bör fästas, ty ostridigt lärer vara, att i 89
§. står, att sådane mål böra af Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet behandlas.
Jag förnyar min anhållan, att denna delaf
Memorialet måtte läggas till Handlingarne,
och, om man icke det vill, att den remitteras
till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard:
Jag kan ej linna, alt de af Constilutions
34
H. 12*
j8o
Den 24 Jill ii e. m.
Utskottet anrnäldte ifrågavarande vigtigare
omständigheter innefatta några så kallade
principfrågor, utan helt enkelt verkeliga anmärkningar.
En Talare har yttrat, att minoriteten
i Utskottet tillvägabragt dem. Jag
anser Rikets Ständer böra understödja denna
minoritet; och får i sådant afseende anhålla,
att denna delaf Betänkandet må varda
återremitterad.
Herr Cederschjöld: En värd Ledamot
bar, såsom jag fattat, anmärkt, att dessa
anmälningar äro minnesvårdar öfver Grundlagars
och formers öfverträdelser. Jag medger
det och förmodar, att icke endast samtiden,
utan också efterverlden skall gilla
denna mening; men blott med den anmärkning,
att det icke är ConstitutionsUtskottet,
som gjort sig skyldigt dertill.
Herr Tham, JVolrath: Jag kan icke
finna, att ConstitutionsUtskottet af Grundlagen
äger någon anledning, att göra sådane
anmälanden, som dessa. Man har åberopat
37 §. Riksdagsordningen. Jag tror
väl, att sista momentet i denna §. ganska
ordentligt har afseende på 107 §. RegeringsFormen,
i anledning hvaraf ConstilutionsUtskottet
äger att framställa till afgörande,
om Konungens Rådgifvare böra anmälas
till afsked. Men att framkomma med
en berättelse, på hvilken intet afgörande
till verkställighet eller beslut kan följa, tror
Den 24 Ju 1 i i e. m.
181
jag icke låter sig förena med donna §. Utskottet
har äfven åberopat 60 §. Riksdagsordningen.
Denna §. innehåller, att om
Rikets Ständer till Konungen vilja framföra
någon deras allmänna önskan, skall dervid
förhållas, på sätt 8g §. föreskrifver, och
hvilket åter är, att de frågor, som derstädes
omtalas, skola först utan undantag lemnäs
till utredning af Ekonomiutskottet. Jag
instämmer derföre med Grefve Posse, att
denna del af målet antingen må läggas till
handlingarna, eller remitteras till Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet. Jag
beklagar för öfrigt, att de två Stånd, som
förut afgjort dessa frågor, icke behagat med
Ridderskapet och Adeln communicera sitt
beslut; ty om de af Preste- och BorgareStånden
blifvit lagde tilUhandlingarne, lärer
det besvär vi göra oss dermed, vara
mycket öfverflödigt.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag känner
sedan längre tid tillbaka, alt åtskillige Representanter
haft den tro, att Ständerne
skulle kunna, genom ett idkeligt gnagande
på Grundlagarna, skaffa sig en petitionsrält,
som de nu icke äga annorlunda, än
genom Ekonomiutskottet. Jag vet att man
inom sjelfva ConstitutionsUtskottet under
flere Riksdagar sökt göra gällande den utväg
för ändamålets vinnande, att bredvid
Utskottets egentliga Betänkande, rörande
StatsRådsProtocollernes granskning, komma
Den 2,4 Julii e. ra.
fram med berättelser om sater, mot hvilka
icke skäl funnits till anmärkningar, samt
att sålunda på grundlagsvidrig väg bereda
en petitionsrätt. Men vid föregående Riksdagar
bar man åtnöjt sig att göra en sådan
framställning naken, utan åberopande
af §. i Grundlagarne; hvaremot CqnstitutionsUtskottet
nu gått ett steg längre då
det velat grunda berättelsen på en formlig
lag, samt citerat 37 och 60 §§. Riksdagsordningen,
37 §. 1 momentet säger, att
”intet Utskott, Constitutions- och Banco”Utskotlen
allena undantagna, vare berät”ligadt
att väcka frågor, till afgörande i
”Rikets Ständers Plena, eller att upptaga
”andra ämnen, än de från Plena remitte”rade”;
och detta är helt naturligt, ty Grundlagen
ålägger ConstitutionsUtskoltet, att
utan remiss från Stånden handlägga mål,
äfvensom BancoUtskottet, medan hemlighet
i Bancoärender ägde rum, var skyldigt
att komma in med förslag till Ständerna.
Men icke nog med detta directa bevis; jag
vill nu indirecte och genom sjelfva sattsens
orimlighet, visa, att icke Grundlagsstiftaren
kan misstänkas hafva haft en sådan afsigt
roed 60 §. Riksdagsordningen, som närvarande
Betänkande åberopar. I 60 §. Riksdagsordningen
står: ”Vilja Rikets Ständer
”till Konungen framföra någon deras alllmänna
önskan i hvilket ämne som hälst,
”förhålles dermed, på det sätt Regeringsformens
89 §. utstakar, och gore derå Ko
-
Den 24 J n I i i e. m.
i83
”nungen, sedan StatsRådet blifvit bordt, det
”afseende Han för Riket nyttigast finner.”&c.
89 §. RegeringsFormen säger äfven,
”att StatsRådet skall öfver önskningsfrågor
”höras, innan Konungen fattar dess beslut.”
Nu har ConstitutionsUtskottet i förevarande
Betänkande framställt åtskilliga anmärkningar,
som det likväl förklarat icke
vara anmärkningar, men hvilka hvarenda
en innefatta klander å StatsRådets Ledamöter.
Om Rikets Ständer skulle besluta
en skrifvelse på grund häraf till Kongl, Maj:t,
så borde den innehålla en önskan, på hvilken
Konungen kunde fästa afseende eller
icke. Men Grundlagen föreskrifver just i
de af Utskottet citerade §§, att Konungen
skall höra sitt StatsRåd öfver önskningsmål,
som från Ständerne inkomma. Således skulle
Konungen vara nödsakad, inhemta StatsRådets
tankar öfver anmärkningar vid deras
åtgärder, och de sjelfva komma att afeller
tillstyrka Konungen att ge dem en
skrapa, för det de icke fullgjort sina pligter
i Konungens högsta Nämnd. Huru sällsam
är icke en lagtillämpning, som leder
lill sådana följder. Det är sorgeligt att finna
Grundlagar så misstydda och misshandlade.
Jag anser delta för ett af de icke
sällsynta försöken, att gå i bakhåll för Grundlagen.
Man har i dessa dagar dessutom
yttrat tvenne till sin natur Konstitutions
-
i84
Den 24 Julii e. m.
undergräfvande sattser; den ena att ConstitutionsUlskottets
Betänkanden skulle kunna
återremitteras, för att åstadkomma tillämpning
af 106 §. i stället för 107; det
vill säga: att ConstitutionsUtskottet skulle
af Stånden kunna uppmanas, att upphäfva
det beslut de med Rikets Ständers rätt redan
fattat; den andra, att Rikets Ständer
skulle hafva rätt att vid målets återkomst,
tvert emot Utskottets tillstyrkande, tillämpa
107 §., det vill säga: att Rikets Ständer,
som icke äga rättighet att läsa StatsRådets
Protocoller, skulle äga rättighet att, tvärt
emot stadgandet i 107 §. RegeringsFormen,
fällader Utskottet ansett skäl vara att
fria. När sådant kan med kallt blod yrkas
af Representanter, som säga sig företrädesvis
tala i frihetsnamn, då anser jag
mig berättigad till det påslående, att man
går Grundlagarne på lif vet; och uppfordrad
att försona deras helgd, öfvertygad att friheten
består bäst genom ett värdigt iakttagande
af Grundlagarne, tillstyrker jag, att
bela slutsamlingen må läggas till handlingarne;
likgiltigt om detta foster blifver en
minnesvård öfver Utskottets majoritet eller
minoritet.
Herr Hjerta: Det kan icke inverka på
min öfvertygelse såsom StåndsLedamot, om
ConstitutionsUtskottets hemställan är ti 11 vä—
gabragt af minoriteten eller majoriteteninom
Utskottet, emedan den icke kan synas hos
Den 24 Juli! e. ni.
i85
oss annorlunda än i följd af majoritetens
slutliga beslut, detta må nu också vara föranledt
af minoritetens behandlingssätt i frågan.
Således måste jag som StåndsLedamot
handla, så godt jag kan, till ett resultat.
Jag kan icke föreställa mig annat, än
qtt den samma majoritet, som slutat med
uppräknandet af alla dessa punkter (hvilka
jag för min del erkänner allesammans kunnat
göras gällande såsom anmärkningspunkter,
) då den icke fällt StatsRådets Ledamöter
efter 106 och ioy§§., åtminstone velat
sätta Rikets Ständer i tillfälle att sjelfve
upptaga frågan om ansvarighet, och fästa
Kongl. Majrls uppmärksamhet på det förhållande,
som ägt rum under de sista 5
årens regeringstid. Den siste Ledamoten
har alldeles fördömt möjligheten af en petitionsrätt,
och velat inskränka den till frågor
rörande allmänna hushållningen. Jag
skull e dock tro, att det finnes en ganska
vigtig del af administrationen, der ett noggrannt
och passande afseende emellan håda
StatsMagterne inbördes hör äga rum; och
en sådan petilionsrätt måste slutligen leda
derhän, alt Rikets Ständer väcka Kongl.
Maj:ts uppmärksamhet på tillståndet med
administrationen. Yi hafva sjelfve sett, att
följden af 1818 års skrifvelse blef sådan,
alt dylika fall, som de öfverklagade, åtminstone
icke genast inträffade å nyo. Jag kan
icke begripa, alt den öfverläggning, som i
följd af en Rikets Ständers Skrifvelse skul
-
186
Den a4 Julii e. tn.
]e uppkomma i StatsRådet, kan blifva af
så besynnerlig egenskap. När Konungen
låter föredraga Ständernas skrifvelse, så äga
Rådgifvarne att bedöma framställningens mer
eller mindre fog, och det finnes troligen
ingen af dessa Rådgifvare, hvilken icke såsom
menniska skulle vilja medge ett möjligt
misstag; åtminstone förklarar jag, ätt
detta skulle vara mitt förhållande, och att
mig synes de bäst sjelfve kunna yttra, om
de funno något afseende böra fästas på Ständernas
begäran. Jag kan icke i detta fall
tänka mig någon olika ställning i Konungens
Råd, emot på andra poster, nemligen
att den offentliga personen bör söka det allmännas,
framför sitt enskijdta, bästa. Man
bar ansett Betänkandet orätt uppstäldt; men
då Utskottets majoritet icke funnit skäl att
deröfver göra anmärkningar, så finnér jag
uti det ifrågavarande sättet det enda möjliga
expedient att framkomma till Thronell.
Jag ser mig dessutom vid detta tillfälle
tvungen, att framställa en sak, sora
icke är af så ringa vigt; det är att Konungen
icke kan med skäl handla annat än på
den autentiqua grunden af Rikets Ständers
skrifvelser. Mine Herrar! Yi hafva sett,
att när år i8a3 en motion här väcktes, om
tacksägelseadress till Konungen, så emottogo
Rikets Ständer ett Kongl, budskap med
afslag å denna address, innan den ännu var
uppsatt, eller Protocollet justeradt, och således
innan Konungen varit i tillfälle att
Den 3.4 Julli e. m.
187
annorlunda än berättelsevis få kunskap derom.
Jag anser det likväl böra t3ga slut
med detta sätt, att fatta beslut på grund
af blotta rykten, och tror att Ständernas
beslut först böra uppsättas i offentliga acter,
innan den andra Stalsmagten kan handla i
anledning af dessa beslut. Det är således
icke nog, att ConstitutionsUtskottet här har
för efterverlden lemnat Rådgifvarnes, och
jag ville nästan tillägga, Konungens egen
ära till pris mot tadlet, utan det måtte blifva
vigtigt för Konungen att emottaga en
officiel act derom, då det sedermera blir
hans ensak att handla i sitt Råd, efter sin
vishet, och dertill gifver honom 89 §. rätt
utan afseende på Ständers önskningar, i fall
han finnér dem obehöriga. Sådant kan icke
kallas samma slags önskan, som 107 §.
omnämner, emedan Konungen i min tanka
icke skulle kunna neka, att afsätta sitt Råd,
om Rikets Ständer sådant i stöd af Grundlagen
begärde. Alt öfverlemna saken till
Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
kunde kanske vara riktigt i det afseende,
att det komme att göra mycket besvär;
men vore ulan tvifvel en ren ekonomi med
tiden. Det innebär dessutom en oformlighet;
ty då ConstitutionsUtskottet berättat
allt detta om StatsRådet, så är väl detta
Utskott bäst i tillfälle att också afge förslag
lill skrifvelse, hvaremot Ekonomiutskottet,
utan all kännedom om Protocollernas
innehåll, skulle hafva mera svårt der
-
188
Den 24 Julli e. m.
för. Detta Utskott har för öfrigt lika mycket
sorn GonslilutionsUlskottet vid denna
Riksdag visat, att det icke serdeles brytt
sig om att taga upp anmärkta felaktigheter
i administrationen; utan att tala om, huru
litet passande det vore, att ett Utskott,
hvars Ledamöter af Ridderskapet och Adeln
till stor del utgöres af personer med FörtroendeEmbeten,
skulle behandla ett dylikt
ärende. Jag anhåller derföre om återremiss.
Herr Crusenstolpe> Magnus Jacob: Jag
skall icke tvista med de värde Ledamöterne
på andra sidan, om detta post-scriptum
är en minnesvård Öfver Utskottet eller öfver
Konungens Rådgifvare; jag skall blott
söka förekomma, att det icke för efterverlden
må visa sig som ett monument af Rikets
Ständers sorglöshet om constitutionens helgd.
Man har yrkat frågans remitterande till Ekonomiutskottet;
men jag öfverlemnar till Ridderskapet
och Adeln, om svaret då skulle
blifva annat, än en hänvisning till 90 §.
RegeringsFormen, efter detta Utskotts gamla
plägsed. En annan Ledamot har sagt,
att då 2 Stånd redan fattat deras beslut i
frågan, är det likgiltigt, hvad utgång den
får hos de tvänne andra. Jag delar icke
denna tanka, och åberopar såsom stöd derför,
att i detta ögonblick hvilar på bordet
ett förslag till underdånig skrifvelse från
ExpedilionsUlskotlet, hvilket blifvit gilladt
af 2 Stånd; men som, emedan de tvenne
D e n J 111 i i e. m.
1S9
öfriga Stånden vägrat underskrifva, ovilkorligen
måste föränd ras. Man säger också,
att man söker att småningom gnaga på Grundlagen.
Jag instämmer häruti; men den mask,
som gnager, är icke den Herr Lefren uppgifvit,
ulan det är denna ständiga skugg
O
* o o o
rädsla, att icke Rikets Ständer skola våga,
utan ConstitutionsUtskottets tillstånd, nalkas
Thronell med folkets önskningar. Är
det då endast Representationens rätt att
yttra sig till Konungen om rådslagen i afseende
på Fäderneslandets vigtigaste angelägenheter,
då hon ropar: Korsfäst! Och är
det icke fast bättre, att, åsidosättande detta
straffbegär, i hofsamma och undergifna
uttryck fästa Kongl. Maj:ls höga uppmärksamhet
på irringar, dem man önskar för
framtiden förekomma, och på iakttagelser,
hvilka man önskar framdeles måtte äga
rum? För min del anhåller jag om återremiss,
i fall icke Högloft. Ståndet, enligt
Friherre Rålambs förslag, skulle besluta remiss
till ExpeditionsUtskottet.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Hufvudsakligen förekommen
af Herr Lefren, hvars yttranden, hvars tänkesätt
och hvars omsorger för Grundlagens
helgd jag gormig en heder af att dela, bör
jag dock nämna de ökade skäl, som föranleda
mig, att icke ingå på den begärda återremissen.
Jag tror icke, att ConstitulionsUtskottet
äger någon annan rätt, alt väcka
i9°
Den 24 Julii e. m.
förslag än den, som 2 momentet i 2g §.
Riksdagsordningen detsamma tillägger. Jag
ser intet ord, som berättigar Utskottet att
inkomma med andra anmärkningar, än sådane,
som leda till påföljd antingen efter
106 eller icj §. De anmälanden Utskottet
nu gjort, stödja sig, som det säges, på
prejudicater från förra Riksdagar. Jag tror
att det största af alla prejudicat, är Grundlagen
sjelf; och i samma mån man gör minsta
afsteg derifrån, är raan på en väg, som
förer till förstörande af samma Grundlag,
hvars upprätthållande är vår största pligt.
Jag tror icke Utskottets mening med dessa
anmälanden varit annan, än att omnämna
saker, som jag till och med icke anser det
befogadt att nämna. Jag tror icke Utskottet
äger annan rätt än den, alt fria StatsRådet
från anmärkningar, om det finner
skäl dertill, i följd af StatsRådsProtocollen,
eller att fälla dem, och underställa detta
Rikets Ständers ompröfvande. Jag anser en
stor vishet ligga i denna inrättning af Grundlagens
första stiftare, då de icke velat öfverlemna
åt Rikets Ständer en magt, som
förr under den så orätt berömde frihetstiden
visat sina följder i svåra skakningar
och till och med i blod. Således önskar
jag, att målet må läggas till handlingarne,
och tror en återremiss hvarken vara laglig
eller billig.
Herr Cederschjöld: Jag har blott begärt
ordet i anledning af ett missförstånd
De ii 24 Juli i e. m.
af några Talare, som skulle jag hafva sagt,
att minoriteten beslutit dessa anmärkningar.
Mina ord voro: att desse anmälningar
äro minnesvårdar af striderna emellan
minoriteten och majoriteten inom Utskottet.
De äro bevis på kraften af de skäl,
som minoriteten anfört. Föröfrigt får jag
anmärka i anledning af yttrandet om vådan
att utsträcka petitionsr ätten 3 det jag
tror Representationens väsendtligaste tillhörighet
vara just denna petitionsrält; och
jag är förundrad alt inom ett Land, der
Folket afsagt sig denna dyrbara rättighet,
och öfverlemnat den åt Representationen,
höra denna rättighet nu bestridas Rikets
Ständer sjelfva. Jag skulle tro, att om än
60 §. Riksdagsordningen ej funnes, läge
likväl denna petitionsrält i sakens natur;
och jag vet ej, hvartill Representationen skulle
gagna, om pelitionsrätten förlorades. Jag
nitälskar så mycket som någon annan för
Grundlagarne; men vill just lillfölje af detta
nit söka efter yttersta förmåga försvara
de rättigheter, som dessa Grundlagar lemnat
mig. Och i detta, likasom i andra fall
är jag ej älskare af centralförsvaret, utan
tror, att man måste försvara gränsorne.
Herr Lefre’11: Jag återigen är tillgifven
centralförsvaret, och detta har sin grund i
min fosterlandskänsla, som utgår från det
innersta af mitt hjerta, och i det begrepp
jag förmått fatta om försvarskrig i allmän
-
iga
Den 24 Julii e. m.
het och vårt land i synnerhet. Men jag
vill ej nu strida härom, hälst jag mer än
en gång förklarat min öfvertygelse och mina
åsigter i delta ämne. Någon Ledamot
har anmärkt, att denna discussion vore ett
brott mot den så kallade ryktbara 90 §.
RegeringsFormen. Min tanka är ock att
don är ryktbar, men blott derföre att den
ej tillämpas. Om man de första tiderna
den missbrukades hade blifvit återförd till
ordning, så hade den ej nu varit så ryktbar.
Men jag vill ej tala om det. Vanan
att gå längre än denna §. medgifver, har
nu blifvit inrotad, och jag känner mig mycket
för svag alt kunna verka ett återgående
i detta afseende. Likväl må det tillåtas mig
anmärka att, tvärt emot nämnde §:s uttryckliga
föreskrift, hafva åtskillige mål af enskild
natur blifvit i slutet af Betänkandet
upptagne. Man söker väl öfverskyla detta
dermed, att man säger sig vilja nalkas Thronell
i vördnadsvärda uttryck. Jag vet rätt
väl, att man aldrig nalkas Thronell i annat,
än vördnadsvärda uttryck. Men detta är
ej nog; man bör äfven tillse, att man ej
nalkas Thronen med andra mål, än sådane,
till hvilkas framställning man enligt
Grundlagen är berättigad. Närvarande fråga
är ej af sådan beskaffenhet, ty man vill
genom en underdånig skrifvelse klandra en
Ministere, hvars handlingssätt redan blifvit
i laglig ordning godkändt, och sålunda
in
-
Den 2.4 ^u111 e- m
-
iridirecte göra minoritetens mening gällande;
detta sätt att handla tror jag ej vara
vördnadsfullt emot Grundlagarne. Nationen
fordrar ej, att vi skola gå längre än
Grundlagarne föreskrifva. Jag tillstyrker,
alt Betänkandet i denna del må läggas till
handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskajpet
och Adeln ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då vid sista
Riksdag ConstitutionsUtskottet afgaf dess
DechargeBetänkande, hade Utskottet deruti
afven anmält vissa så kallade serskildte omständigheter
j hvilka Ridderskapet och Adeln
fann för godt att endast lägga till handlingarne.
Uti förevarande Memorial hade
ConstitutionsUtskottet likaledes anmält några
så kallade vigt ig are omständigheter
men dervid åberopat 60 §. Riksdagsordningen,
hvilken innehöll, ”att om Rikets
”Ständer vilja till Konungen framföra nå”gon
deras allmänna önskan, 1 hvilket äm”ne
som hälst, borde dermed förhållas, på
”det sätt RegeringsFormens 8g §. utstakar.”
Enär ConstitutionsUtskottet grundat sin anmälan
på nyssberörde 60 §., ansåg Hans
34 H. '
J
>94
Den Julii e. rn.
Excellence sig icke äga rätt, alt i händelse
Ridderskapet och Adelli skulle sådant åstunda,
vägra proposition derå', att en underdånig
skrifvelse i afseende å ifrågavarande
omständigheter måtte till Kongl. Majit
afgå. Härvid uppkotnmo likväl 2lne frågor,
den ena huruvida en så beskaffad skrifvelse
borde beslutas, eller icke; och den
andra, hvilket Utskott lämpligast börde uppsätta
denna skrifvelse; och ehuru 60 §. Riksdagsordningen
hänvisade lill 8g § i RegeriiigsFormen,
hvarest EkönomiUtskoltets
befattningar bestämmas, trodde Hans Excellence
dock, att detta hänvisande egentligen
bade afseende blott å sättet* eller att
en sådan, i följd af 60 §. Riksdagsordningen
tillkommen* skrifvelse Vore af enahanda
beskaffenhet, som om den emanerat från
Ekonomiutskottet, det ville säga, blott uttryckande
en underdånig önskan af Rikets
Ständer. Hans Excellence trodde derföre,
att, i händelse en underdånig skrifvelse nu
skulle af Ridderskapet och Adeln anses nödig,
det Utskott, som förut handlagt målet,
eller ConstitutionsUtskottet, lämpligast
borde anmodas uppsätta förslag dertill; i
öfverensstämmelse hvarmed Hans Excellence
nu frågade, om Ridderskapet och Adeln ansåg
nödigt, att, i stod af föreskriften uti
60 §. Riksdagsordningen, ConstitulionsUtskottels
anmälan, rörande de så kallade vigtigare
omständigheter, borde föranleda till
en underdånig skrifvelse till Kongl. Majit,
Den 24 Julii e. tn. 195
och ConstitutionsUtskottet anmodas uppsätta
förslag dertill.
Ropades Ja och Nej.
Herr Tham: Då jag ej kan annat än
bestrida, att en skrifvelse afgår, bestrider
jag äfven återreojiss, och anhåller om votering,
samt att contrapropositionen måtte
blifva Memorialets läggande till handlingarne,
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Vid propositionen får jag i ödmjukhet
erindra, om det ej är en inconsequens,
sedan Ridderskapet och Adeln befriat StatsRådets
alla Ledamöter, med undantag af
Hans Excellence Grefve Cederström, från
de mot dem gjorde anmärkningar, man likväl
vill hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla dem för en mängd förseelser.
Herr Rosenqvist: Jag har önskat återremiss,
och som flere andra Ledamöter äfven
begärt den, får jag ytterligare anhålla
derom.
Herr Crusenstolpe: Äfven jag hemställer,
att Ja-propositionen måtte blifva återremiss,
och Nej-propositionen Betänkandets
läggande till handlingarne. I anledning af
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardies
yttrande får jag blott anmärka, att
bär icke är fråga om någon anmälan till
Kongl. Maj:t af förseelse, utan blott en un
-
Den a4 Julii e. m.
derdånig önskan om sättet för vissa måls
framtida behandling.
Herr Hjerta: Mig synes, att Herr Grefvens
och LandtMarskalkens proposition fullkomligt
förenar allas meningar. Jag kan
ej fatta, hvartill en serskild proposition på
återremiss skulle tjena; ty om vi bifalla
betänkandet, som hänvisar till 60 §. RegevingsFormen,
kommer ju en underdånig
önskningsskrifvelse att till Kongl. Majrt afgå.
Jag afstyrker således någon serskild
proposition till återremiss, och anhåller att
Japropositionen måtte innefatta beslutet om
skrifvelsen, samt Contrapropositionen Betänkandets
läggande till hundlingarne.
Herr Crusenstolpe: Jag skall helt öppet
erkänna, hvarföre jag yrkar återremiss
i Japropositionen, nemligen att om Betänkandet
blifver lagdt till handlingarna, ämnar
jag väcka en serskild motion i samma
ämne, hvilket, om Betänkandet afslås, är
mig betagit. Jag hoppas, att Ridderskapet
och Adeln af denna min uppriktiga bekännelse
täckes finna, att jag icke saknat
anledning till min framställde begäran.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken yttrade, att han ansett
dess pligt fordra, att göra den proposition
Hans Excellence framställt; och finge Hans
Excellence, i anledning af den sist förefallne
discussionen, nu föreslå följande voteringsproposition
:
Den 24 Ju 1 i i e. m.
'97
Den, som anser, att, i stöd af föreskriften
uti 60 §. Riksdagsordningen, Constitutionslltskottets
anmälan, rörande de så
kallade vigtigare omständigheter, bör till
Utskottet återremitteras, med anmodan, att,
i afseende å dessa vigtigare omständigheter,
uppsätta förslag till en underdånig skrifvelse
till Kongl. Majit, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer ConstitutionsUtskottets
ofvanberörde anmälan, angående de
så kallade vigtigare omständigheter, att endast
läggas till handlingarne.
Hvilken voteringsproposition afRidderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41» 42> 4^ och 44 §§• i Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan tre qvart till 8 e. m.;
och befunnos vid voteringens slut klockan
9 e. m., sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterna hafva utfallit
sålanda:
Ja — 76.
Nej — 85.
I följd hvaraf, och sedan det öfver vo
teringen
serskildt förde Pr otocoll blifvit upp
-
Den 24 J u I i i e. in.
läst, Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således beslutat, det ConstitutionsUtskottets
ofvanberörde anmälan,
angående de så kallade vigtigare omständigheter,
endast borde läggas till handling
garne.
ConstitutionsUtskottet hade uti förevarande
Memorial äfven yttrat, det Utskottet
understälde dess Betänkande Rikets Ständers
pröfning, i ändamål tillika af den
Decharge, hvars egenskap och verkan i 76.
<$'. Riksdagsordningen bestämmas.
Herr Hjerta: Enär 76 §. Riksdagsordningen
ej innehåller annat, än att alli hvad
Rikets Ständer efter granskning godkänt,
eller lemnat oanmärkt, bör anses hafva vunnit
Decharge, anser jag den åtgärd Utskottet
vidtagit, att tillstyrka Rikets Ständer
att meddela Konungens Rådgifvare en serskild
Decharge, aldeles obehöflig; och jag
finner denna åtgärd så mycket oriktigare,
som åtskillige anmäldte anmärkningsanledningar
ännu återstå, beroende på Utskottets
handläggning, eller ännu vidare kunna,
till Utskottet inkomma och föranleda
till nya anmärkningar emot en eller annan
Konungens Rådgifvare. Jag anhåller således,
att denna del af Utskottets Betänkande
må åtfölja allt det öfriga, och läggas
till handlingarna.
Den 24 Juli* e. m.
'99
Herr Rosenqvist förenade sig med Herr
Hjerta.
Herr Lefre'n: y6 §. Riksdagsordningen
säger: ”Allt hvad Rikets Ständer efter granskning
godkänt, eller lernnat oanmärkt, bör
”anses hafva vunnit Decharge, i afseende
”på det granskade, och ingen ny, till ansvarighet
förbindande, granskning af Nya
”Ständer i samma mål vara tillåten.” På
denna grund förenar jag mig med de Talare,
hvilka yrkat, att ifrågavarande punkt
af Betänkandet må läggas till handlingarne,
samt anser all annan åtgärd Vara stridande
mot Grundlagen»
Uppå derefter af Hans Excellencé Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
ansåg Ridderskapet och Adeln ConstitulionsUtskottets
ofvanberörde yttrande
icke erfordra någon åtgärd.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonharäj
bade inlemnat följande, som upplästes:
Med hemsk bestörtning har jag afhört
Kongl. Maj:ts den 16 sistlidne Junii till
Rikets Ständer aflåtne Nådiga Proposition
angående rättighet för palroulle, post, Vaktkarl
eller fångförare, att genom bruk af
skjutgevär Söka förekomma fånges flykt.
Då Kongl. Maj:t under sista Riksdagen
den 3i Julii 1823 framslälde lill Rikets då
200
Den 24 J u 1 i i e. m.
församlade Sländer en nästan lika beskaffad
Nådig Proposition, blef densamma af
Ständerna aldeles afsla^en; och jag kan omöjligen
till deli grad misstaga mig, att ju de
gamle Gothers afkomlingar, de friborne Svenskarne,
äfven nu ogilla och afslå ett Lagförslag,
som icke en gång af verldens minst
civiliserade Nationer skulle omtyckas. Hvad
blefve väl följderna, om en sådan Lag skulle
antagas; och hvem kan beräkna alla de
vådor och olyckor, som deraf kunde uppkomma?
Det är icke en afgjord sak, att det
fria Sverige alltid skall få regeras af sådana
Konungar, som en from och god Carl
den XIII:de, eller en mild och storhjertad
Carl den XIV:de, som i folkets kärlek önskar
sin belöning. Nej, den dag kan komma,
då en Christian Tyran, en Don Miguel,
en Nero, en Caligula sitter på Svenska
Thronen; då Constitutionen våldföres;
då Lagar och Författningar föraktas och
förtydas; då Svensk man hålles inspärrad
å utländsk Fästning, der han natt och dag
suckar efter sin frihet; då den rådgifvande
personalen består af fega, krypande favoriter;
då den fala egelinyttan uppoffrar
landsmäns väl för egna fördelars befrämjande;
då EmbetsmannaCorpser inkräkta
på rättvisans område, och då till och med
en fångförare anser sig berättigad handla
godtyckligt med fångars lif, eller låta bruka
sig lill redskap i tyrannens eller satra
pens
-
Den 24 Juli i e. m.
201
pens hand för att, under en svag pretext,
mörda ett åt hämnden utsedt offer. Om en
sådan tid skulle komma, hvad kunde man
då icke vänta af en dylik Lag, som den
ifrågavarande?
Om ingen af de nu uppräknade möjligheterna
någonsin inträffade, utan Sverige
i tidernas längd fortfore att regeras af
goda och rättvisa Konungar, och att äga
sin constitutionella Styrelseform, så vore
det ju ändock en alltför lätt sak, att under
sken af misstanka eller under förebärande
af bindande liknelser till brottslighet, låta
arrestera en person, som man ville blifva
af med, oell under det han från sitt eget
lius, från kretsen af sin famille, fördes till
det första Policeförhöret, skjuta honom för
pannan, och ursägta mordet dermed, att
den häcktade försökt rymma.
Förmodeligen är det väl icke meningen,
att undanrödja den i 11 §. afi^Cap.
RättegångsBalken samt Kongl. Brefvet den
23 Mars 1^32, åt vaktkarl uppdragna rättighet,
att sjelf få vittna om det som honom
i tjensten händer; och då bevisningen
om arrestantens rymningsförsök således
skulle få bero endast af vakter, eller
den, som verkställer arresteringsorderne, begriper
man lätt, huru pålitelig en sådan bevisning
kunde blifva. Dessutom hyad skul34
H. i4
202
Den 24 Julii e. m.
le val den civiliserade verlden tänka, om
Svenska Folket antoge ett Lagförslag, som
så bestämdt lemnade hvarje förhatlig eller
fruktad Svensk Medborgares lif till pris åt
hämnden,'godtycket, och döden!!!
På sådant sätt kunde ju ingen frihetens,
rättvisans och ordningens, förfäktare
något enda ögonblick vara säker om sitt
lif, i fall den tid skulle komma, då en Regering,
rädd och misstänksam, ville sjelfrådande
ordna allt efter sina egna afsigter,
och aldrig höra sanningens eller motsägelsens
språk.
Men äfven om Lagförslaget skulle i tillämpningen
afse endast verkliga brottslingar
och missdådare; så äro, i allt fall, dessa
af 2:ne slag, nemligen sådane, som redan
äro öfvertygade och dömde, och sådane,
som ännu icke blifvit hvarken öfverbeviste,
eller dömde, oberäknadt att mindre brott
förtjena en lindrigare bestraffning. De förstnämnde
hafva visserligen sjelfve genom sine
brott satt sig utom samhället, och blottställt
sig för en strängare bevakning; men
deraf följer icke, alt en fånge, för det han,
likt hvar och en sin frihet beröfvad lefvande
varelse, försöker bereda sig tillfälle
till flykt, bör mista lifvet.
En fångförare bör icke lemnäs den tygellösa
frihet, att af en nyck eller ett till
vrede upptändt sinne gå Lagen i förväg,
Den 24 Julii e. m.
203
och verkställa en dom, hvilken, om den
går å lifvet, har för ändamål jemväl att injaga
skräck och fasa hos dem, som åskåda
afrättningen.
Den till döden dömde brottslingen behöfver
äfven alt i sina sista stunder tröstas
af ordets tjenare; och en sådan hugsvalelse
skulle ju honom betagas, om lifvet i otid
stals af honom utaf en elak, känslolös fångförare,
som ledsnade vid besväret, att längre
bevaka honom, och derföre, möjligtvis
genom ett af fångföraren sjelf försåtligt beredt
tillfälle förfången, alt fly, i ögonblicket
sköt honom för pannan. Dylika händelser
kunde ju också med mindre brottslingar
inträffa; och de skulle säkert icke
uteblifva, om en så vidsträckt magt lemnades
i händerna på en grof, obildad, och
liårdhjertad fångförare.
Skola då vi, som lefs'a i ett land med
goda Lagar, Constitution och en vis Regering,
i ett upplyst tidehvarf gifva medborgares
lif på discretion åt så qualificerade menniskor?
Nej det är icke tänkbart; och 1829
års Ständer kunna omöjligt lemna ett sådant
bidrag till mensklighetens högsta förnedring,
genom de rysligaste mordsceners
befrämjande.
Må tänkaren erindra sig, att anledningen
till den Kongl. Propositionen blifvit
gifven af Styrelsen öfver fängelserne och
20/f
Den 24 Ju Ii i e. m.
arbetsinrättningarne, som i Nåder fått sig
uppdraget, att bereda mildring äfven i vilse
förda brottsliga menuiskors öde; men
må man ock icke förgäta de vördnadsvärde,
af menniskovännen högt förtjente fem
Herrar JustitireRåders Namn, hvilka vägrat
deras röster till ett förslag, så vådligt för
äfven den icke till något brott skyldige medborgaren.
Jag afstyrker bifall till den ifrågavarande
Kongl. Propositionen och anhåller
att detta yttrande må blifva till Lagutskottet
remitteradt.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan ett qvart till 10 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
