# ID: svediakorp-gov377
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 40,346
# sentences: 1,144
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 18 Julii e. in.
likväl ett StatsRåd varit af motsatt mening;
hvilket förordnande synes strida
emot stadgandet i RegeringsFormens 34 §.
att intet StatsRåd må tillika bekläda något
annat civilt Embete.
d) att en Professor blifvit utnämd vid ett
Universitet, utan förut till tjensten upprättadt
förslag; hvilket synes icke vara
enligt med det stadgande i 28 §. RegeringsFormen,
att vederbörande före utnämningen
böra med förslag hafva inkommit,
der sådana hittils ägt rum.
e) att Rådgifvarne tillstyrkt tillåtelse för
en Kyrkoherde, att under cessionstillstånd
fortfara med Embetesutöfning; ett undantag
ifrån Concurs-Lagen, som Konungen
likväl i Nåder funnit sig icke kunna
medgifva; och som skolat strida emot 9
RegeringsFormen, enligt hvilken Rådgifvarne
icke må tillstyrka någonting, som
vore uppenbarligen stridande mot Rikets
allmänna Lag.
f) Att Rikets Ständers anhållan, det JustitiaiCantzleren,
i frågor rörande indragning
af Dagblad, ihke måtte fä muntligen
utleda sig i StatsRådet, blifvit afstyrkt;
hvarom ett nådigt svar från Kongl.
Mai:t lär vara att förvänta.
g) Att Rikets Ständers Revisorers i underdånighet
anmälda begäran om delfående
af StatsContorets Protocoll och Handlin
-
302
Den 18 Julii e. m.
gar utöfver den tid af 2 år, hvars afslutade
räkenskaper Revisionen omfattar,
blifvit afstjrkt; men hvilken begäran synes
enligt Grundlagens och Instructionens
för Revisorerna tydliga stadganden vara
obestridlig; — och
h) Att Konungens Rådgifvare tillstyrkt antagandet
af ett Lagförslag, rörande vissa
ändringar i författningarne om fast egendoms
och lösörens utmätning och försäljning,
med uteslutande af 1, 2 och 5 puncterna,
äfvensom att de tillstyrkt stadfästelse
å förslaget till Ansvarighets-Lag
för de af Rikets Ständer förordnade Directeurer
vid LåneCöntoiren i Götheborg
och Malmö, med uteslutande af 6 $.;
varandes, efter Utskpttets åsigt, sådant
partielt godkännande och förkastande af
verkliga Lagförslag icke förenligt med constitutionella
Lagstiftnings-principer.
2:0 Anmälningar rörande tillämpningen
af allmänna författningar, nemligen
a) Att Lands höfding ar blifvit autoriserade,
att kalla Borgmästare till personlig inställelse
å LanclsCanzliet; hvilket tyckes strida
emot Författningarne om Borgmästares
Embets-åligganden.
b) Att en stad blifvit förpligtad, att åt en
till ständig tjenstgöring i annan stad commenderad
Officer betala inrjvartering; hvilket
uppenbarligen strider icke allenast mot
den gällande ingvar teringsordningen, utan
Den 18 Julii e. m.
3o3
äfven emot de beslut, som blifvit af Rådgifvande
i alldeles likartade mål både förut
och efteråt tillstyrkte; och
c) Att MötesPässevolancen vid Skånska Infall
l eriE eg em euten blifvit förklarad vara
af Rotehållarne antagen pä obestämd tid;
oaktadt de uti Kongl. Maj:ts Nådiga Bref
af den 27 Februarii 1816, jemfördt med
KneckteContracten, äro i detta afseende
uttryckligen satte i fullkomlig jemlikhet
med den öfriga indeldta Arméen.
3;o Anmälningar rörande Rudgifvares
för ringa afseende på Rikets Ständers
petitioner och framställningar „ nemligen att
de utan giltiga skäl tillstyrkt afslag på Ständernas
begäran:
a) Om Tre Rusthållares intagande i hvarje
Beklädnads- och BeväringsDirection_, hvarvid
likväl ett StatsRåd understödt Ständernas
begäran; och
b) Orri Tullmedlens lefvererande till RiksgäldsContoiret;
samt
4:o Anmälningar rörande hushållningen
med Statens medelj nemligen
a) att Strömrensnings- medlen blifvit tillstyrkte
att användas förnämligast i de sydligare
orterna; oaktadt Rikets Ständer hade
vid sjelfva anslaget lästat det vilkor,
att de skulle användas synnerligen i de
[ Norra provincerna; Och
3o4
Den 18 Julii e. na.
b) att Rådgifvarne tillstyrkt försäljning af
2000 Centner Krut till Colou i al- Arén (lema s
Departement h 20 R:dr för Centner?!,
och på 2 § års kredit; oaktadt krutpriset
då var, äfven mot contant betalning, vida
högre; och oaktadt man af en sådan köpare
icke kunde hafva någon vigtig säkerhet
om återbetalning.
Att Utskottets mening med anmälningarna
verkligen är, att kunna tjena Rikets
Ständer till ämne för en underdånig
Skrifvelse till Kongl. Maj:t, har Utskottet
visserligen tillräckligt antydt genom åberopandet
af 60 §. Riksdagsordningen. Men i
min tanka hade Utskottet bort uttrycka denna
sin mening tydligare, och uppgifva, i
hvad form Rikets Ständer skulle på anmälningarne
kunna grunda bestämda framställningar.
Jag, för min del, anser derföre
Utskottet hafva, i anledning af samtliga anmälningarna,
bort hemställa till Rikets Ständer,
att hos Kongl. Majit i underdånighet
anmäla:
1:0 Att de anse frågor rörande monderings-persedlars
förändring, enligt 7 §. RegeringsFormen,
böra i StatsRådet afgöras.
2:0 Att, enligt deras underdåniga öfvertygelse,
sådana tjenster, som år 1809
voro med Fullmagter försedde, eller eljest,
genom 36 §. RegeringsFormen, satte i tillstånd
-
De n 18 Julii e. in.
3o5
stånd att icke omedelbarligen bero af Kongl.
Maj:t böra, enligt bemälte icke kunna
för beständigt ställas på Kungliga Constitutorial.
3:o Att de icke annorlunda kunna förstå
34 §• RegeringsFormen, än såsom ett
bestämdt hinder, för de der uppräknade Embetsman,
att kunna tillika förord nas till bestridande
af något annat civilt Embete*
4:o Att de finna 28 §. RegeringsFormen
förbjuda all förslagslös utnämning till sådana
sjrsslor, vid hvilka förslag intill år 1809
ägt rum.
5:o Att de anse såäom fett i 87 §. RegeringsFormen
grundadt nödvändigt villkor
för den Constitutionella Lagstiftningen, att
intet af Rikets Ständer i underdånighet afJ
gifvit Lagförslag må kunna styckevis, eller
med ringaste förändring, sanctioneras,' utan
efter föregången och af Ständerna bifallen
Kådig contra-proposition.
6:0 Att de hysa den underdåniga öfvertygelse,
att Ekonomiska Författningars
stadganden böra, så vidt de röra någons enskildta
rätt, anses lika oeftergifliga , som allmänna
CivilLagens, och inga undantag derifrån
kunna göras viri tillämpningen.
7:0 Att de ännu icke funnit skäl att
frånträda sin förut i underdånighet yttrade
mening, om sättet för JustitiseCanzlerns hö33
II, : 30
3o6 Den 18 Julii e. tn.
rande i frågor rörande indragning af Tidningar;
nemi. att det bör ske skriftligen,
och icke genom personligt företräde i StatsRådet.
8:0 Att de likaledes icke annat kunna
förstå, än att deras Revisorers underdåniga
anhållan om delfående af StatsContorets Protocoll
och Handlingar utöfver den tid af 2
år, hvars afslulade räkenskaper Revisionen
omfattar, fullkomligt öfverensstämmer med
Grundlagarnes och Instrnctionens för Revisorerna
tydliga stadganden.
9:0 Att de anse de vid Stats-anslagen
fästade lagliga vilkor böra i möjligaste måtto
uppfyllas; samt Staten icke inledas i osäkra
och på tid ställda handelsföretag; och slutligen
10:0
Att de i underdånighet önska, det
ICbngl. Maj:ts Rådgifvare måtte, då de afstyrka
bifall till någon af Rikets Ständer
gjord underdånig anhållan, anföra sådana
utförliga skäl, att Rikets Ständer kunde vinna
öfvertygelse om sitt misstag.
Herr Lefren, Johan Pehr: Jag tager
mig friheten hemställa till Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken, huruvida
Hans Excellence skulle kunna och vilja
för Ridderskapet och Adeln förklara sättet,
på hvilket detta mål lämpligast bör behandlas.
Vid förra Riksdagen blef Constitutions
-
Den 18 Julii e. m.
Utskottets Memorial om StatsRådets decharge
behandladt punktevis, så att de punkter,
som voro föremål för återremiss, kunde återremitteras,
oaktadt andra Llefvo bifallne eller
afslagne. Jag tror visst, att discussio11
en, nu må kunna sträcka sig till det hela,
men, då Herr Grefven och LandtMarskalken
finner tiden vara inne att afsluta dis-*
cussionen, torde propositionerne sedan höra
framställas punktevis. Jag fruktar, att vi
i annat fall icke utan mycken vidlyftighet
komma tili något slut.
Friherre Anckar swärd , Carl Henrik:
I anledning af hvad Herr Lefren anfört,
täger jag mig friheten fästa uppmärksamhet
ten derpå, att jag ej tror, det Grundlagen
utsätter någon slags skilnad i behandlingen
af ConstitutionsUtskottets, eller ett annat
Utskotts, Retänkanden. Då det ej är fråga
om, att återremiss kan vägras, föreställer jag
mig, att detta, likasom alla andra Utlåtanden,
kommer att ostyckadt återremitteras.
Jag kan ej finna, att den våda, som Herr
Lefren trott uppkomma, kan äga rum, helst
jag föreställer mig, att lidsutdrägtcn blir
större, om Utskottets förevarande Memorial
behandlas punktevis, ty då kan det blifva
Votering om ganska många punkter. Jag sef
ej i något läll, hvilken olägenhet kail uppkomma
genom Memorialets återremitterande
i dess helhet. Jag för mill del erkänner,
33 H. ao*
3o8
Den i8 Julii e. in.
alt jag beredt mig på ali behandla ämnet
på sådant sätt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LäniltMurskalken yttrade, att, i anledning
al’ den uppkomne frågan om sättet för detta
måls afgörande, ansåg Hans Excellence
sig böra gifva tillkänna, att då Hans Excellence
vid sista Riksdag hade äran föredraga
Constitirtions Utskottets slutliga Hedia
r ge-Bctänk ande, uppstod äfven fråga om
återremiss deraf i dess helhet, hvarvid Hans
Excellence viii förklarade sig beredvillig meddela
Proposition till återremisS, men som
Ståndet då ej fann nödig, hvarefter Utskottets
Betänkande föredrogs och afgjördes punktevis.
Enär Hans Excellence nu äfven önskade
vara conseqvent, finge Hans Excellence
förklara , det Hans Excellence för dess
del ansåg lämpligt, att Utskottets förevarande
Memorial äfven afgjördes punktevis,
hvarigenom mycken tid skulle vinnas, helst
Hans Excellence förmodade, att, i händelse
af hela Memorialets återremitterande, mycken
tvifvel vore, att ConstitutionsUtskottet
torde ändra sina beslut.
Friherre Anckarsvärd uppläste följande:
Den inom Riksdagsförhandlingarna vigtiga
tidpunkt är omsider inträffad, då Rikets
Ständer äga att stadga sitt beslut, tili
ogillande eller godkännande af Rådgifvarnes
andel i Styrelseåtgärderne under den tidy
sorn sedan sista Riksdag förllutit.
Den 18 Julii e. in.
3og
Den ministeriella ansvarigheten utgör
en af det representativa Statsskickets förnämsta
beståndsdelar, och granskningen af
Ministerens caractére, uttryckt i fulländad
handling, eller genom blott synbar syftning,
utgör ett af Representantens mäst maktpåliggande
värf; men i samma mohn detta åliggande
är vigtigt, är det också svårt att fullgöra
på ett sätt, någorlunda svarande emot
samhällets fordringar, och ändamålet, att
tillvägabringa rättelser i anseende till Styrelseprinciper,
hvilka 0111 de äro felaktige,
altid blifva af menligt inflytande för det
allmänna.
Der en Representation vore sammansatt
af Folkets verklige ombud, af män,
hvilka uti Folkets ändamålsenliga val fingo
anseende af dess pålitligaste sakförare, blefve
denna granskning af Ministerens caractére
icke svår.
Hvarenda Representant skulle under ett
sådant förhållande, såsom troligen den mäst
upplyste inom sin ort, medföra ett stadgadt
omdöme om Styrelsegrundsatsernas inverkan
på Folkets trefnad och lycka; och det torde
vara mera än sannolikt, att osammanhängande
Styrelser, och menligt verkande
Styrelsegrundsatser, inom representativa Stater
åtminstone, aldrig i längden kunna bestå,
eller förblifva oafbrutit verkande, utan
i skydd af osammanhängande Representa
-
3io
Den 18 Julii e. m.
tioner, och af altför felaktiga representativa
former.
Att vårt, uti besLämda kastskilnader
fvrdelade, representationssätt icke uppfyller
tidehvarfvets fordringar, af vördnad bjudande
begrepp, om representationens förmåga,
att fördelaktigt verka till samhällets bästa,
lärer snart vara föga tvifvel underkastadt,
och, under sådane omständigheter, är det
äfven lätt förklarligt, huru den offentliga
granskningen af Ministerens handlingssätt gemenligen
aflöper så lätt, att något resultat
sällan förmärkes ifrån Rikets Ständers rätt,
att för en förfluten förvaltningstid lemna,
eller vägra, Konungens Rådgifvare sitt godkännande;
och det sätt, hvarå majoriteten
antager lagbestämmelsen för ConstitutionsUtskottets
verkningsbana, omintetgör all Rikets
Ständers delaktighet uti förvaltnings-'
åtgärdernas bedömande till något resultat,
RegeringsFormens 106 och 107 §§. utvisa
ganska bestämt, huru Lagstiftarne afsedt
de olika synpunkterne för bedömandet af
de Rådgifvandes handlingssätt, i anseende
till positiva öfverträdelser af lagens klara
bud, och i anseende till det nit, den skicklighet
och drift, hvarmed Rikets rätt och
bästa, genom de rådgifvande åtgärderne blifvit
iakttaget.
Vid teckningen af caractérsdragen hos
-en Styrelse inom ett constitutionelt samhäl
-
Den 18 Julii e. m.
le, är Grundlagens obrottsliga iakttagande
af Styrelsen ett liufvudvilkor för det allmänna
förtroendet, och der Grundlagen,
■vid något tillfälle, af verkställande Magten
uppsåtligt öfverträdes, är dörren för det allmänna
misstroendet öppnad. Om sådane
händelser kunna inträffa, ulan att af Folkets
ombud beifras, är representationen så
illa sammansatt, att den ej förtjenar det
högtidliga namnet af Folkets ombud, eller
äro dessa, individuelt, föga ägnade för deras
magtpuliggande värf.
ConstitutionsUtskottets Memorial, med
betänkande i följd af StatsRådsProtocollens
fullbordade granskning innebär, att skäl saknats,
att i följd deraf tillämpa RegeringsFormens
106 §; och jag åberopar i detta
hänseende hvad jag redan haft äran anföra,
rörande det afsteg, som emot RegeringsFormens
86 §, ej mindre än emot Tryckfrihetsförordningen
ägt rum, och såsom det
enda bevisningssätt, hvilket i denna del återstår
emot Utskottets åsigt, har jag att tillkännagifva,
att det är anledning till anmärkning
emot Konungens Rådgifvare samt
Föredragande af Krigs- och Kammar-Ärenderne
under åren 1825 och 1826, hvarom
remiss begäres till ConstitutionsUtskottet inför
hvilket anledningarne skola uppgifvas.
Hans Excellence Herr Grefven ock
Landt Marskalken förklarade, att denna an
-
312
Den 18 Julii c, m.
märkntfigsanledning lomme, enligt 2g §.
Riksdagsordningen, att, jemte Protocollsutdrag
derom, till ConstitntionsUtskottet afgå.
Hvarefter Friherre Änckarswärd fortfor
att uppläsa följande:
Ifrån de posiliva öfver träd elser na af
klara och tydliga Grundlagsstadganden, eller
af öfrige i Riket gällande lagföreskrifter,
förflyttar sig Folk-ombudets anmärkningsåliggande
till förvaltningsåtgärdernes synbara
följder och allmänna syftning.
Under de former, som för anmärknings-.
■ rättens utöfning äro den enskildte Representanten
föreskrifne, visar det sig tydligt,
att Grundlagen i sådant hänseende hufvudsakligast
inskränkt dess verkningsförmåga till
blotta antydanden inför ConstitutionsUtskottet,
dels af positiva lagofverträdelser, som
ägt rum, dels å Styrelseåtgärder, hvilkas
verkningar vittnat om mindre nit, skicklighet
och drift samt åsidosättande af Rikets
sannskyldiga nytta bos Rådgifvare.
Det är ConstitutionsUtskottet förbehållit,
att, på grund af StatsRådsProtocollens
granskning, i ett systéme framlägga förvaltningens
caractöre och anda under en förfluten
tid. Det tillhör ConstitutionsUtskottet,
att ådagalägga, om Konungens Rådgifvare
luli rådslagen företedt fullkomlig kännedom
om. Statsförfattningens anda, och om
Den 18 Julli e. m.
3i3
samhällets kraf vid frågor af en allmän syftning,
och om enskildtes rättigheter och skydd,
då någon fråga uppstått till kränkning derutinnan,
Det är ConstitutionsUtskottet allena förbehållit,
att ifrån rådslagen upphämta liufvuddragen
af en förvaltning, hvars godkännande,
om den varit felaktig, naturligtvis
verkar till en skadlig fortsättning.
Det ar ConstitutionsUtskottet ensamt medgifvit,
att utur StatsRådsProtocollen framlägga
rådslagens caractére af sparsamhet,
eller misshushållning, med allmänna medel,
Det är ConstitutionsUtskottet ensamt
niedgifvit, att ådagalägga, om StatsRådsProtocollen
icke vitsorda någon särdeles de Föredragandes
eller Rådgifvares arbetsamhet,
i anseende till förslagen för upphjelpandet
af Rikets allmänna hushållning, och dess mera
eller mindre syftning till möjlighet för
enskild, och dermed förknippad, allmän
förkofran.
Det är ConstitutionsUtskottet ensamt
förbehållit , att vid StatsRådsProtocpllens
granskning inhämta, om Rådgifvarne i allmänhet
med någon serdeles ifver, med något
verkligt nit, omfattat den allmänna Folkbildningen;
och det tillhör härutinnan ConstitutionsUtskottet,
att antingen i anseende
till de hinder, sorn för Folkundervisningen
314-
Den iS Julli e. m.
mött, rättfärdiga de Rådgifvande för de bristande
resullaterne i denna del, eller öppet
framlägga Styreläfeörganernes bristande
vårdnad om Rikets sannskyldiga nj^tta, i
anseende till ett för det allmänna så magtpåliggande
föremål.
Det är ConstitutionsUtskottet ensamt förbehållit,
att utur StatsRådsProtocollen inhemta
de Rådgifvandes andel uti snart sagt
alla misslyckade, eller illa beräknade, organisationer,
antingen genom felaktige åtgärders
tillstyrkande, eller, genom förtigande
af de skäl, som bort anföras emot åtgärder,
hvilka i resultaten visat sig understundom
sä illa uttänkte, att godtgörandet
altid varit förknippadt med ökade kostnader
för Statsverket,
Det hade tillhört ConstitutionsUtskottet
att utförligt bedöma rådslagen vid tillfällen
af något för samhället påkommande
oberäknadt behof, och att ådagalägga, om
altför synbara tecken till bristande nit skicklighet
och drift, eller till uraktlåten vård
om Rikets sannskyldiga nytta, ögonskenligen
varit för handen; och det hade ålegat ConstitutionsUtskottet
att i följd deraf ådagalägga
Styrelsens mera eller mindre brist å
verkligt Statsekonomiska åsigter, då sådane
mera än vanligt varit påkallade.
ConstitutionsUtskottet är ensamt satt i
tillfälle, att undersöka den Rådgifvande per
-
Den 18 Julii e, m.
sonalens meningar, råd och yttranden, i
anseende till en, sedan vårt nya Statsskick,
såsom Styrelsegrundsats så ögonskenligt införd
böjelse för rangsjuka och flärd, hvars
menliga inverkan å en sann, och verkelig,
allmän samhällsanda, är altför ögonskenlig,
för att kunna nekas.
Det är ConstitutionsUtskottet ensamt
förbehållit, att uti StatsRådsProtocollet inhämta,
hvad sorn blifvit tillstyrkt, eller ifrågasatt,
såsom utväg att tillvägabringa någon
lindring uti Folkets skattebördor; eller huruvida
omtanka i sådant afseende aldrig utgjort
något de Rådgifvandes bekymmer, eller
någon deras omsorg; och jag hemställer
till en hvar, hvilket förtroende man kan
hysa till ConstitutionsUtskottets fördomsfria
omdöme öfver dessa vigtiga och särdeles
magtpåliggande förhållanden, sedan man erfarit
Utskottets förbiseende af Grundlagens
klara stadgande i anseende till ConstitutionsUtskottets
pligt, att tillämpa RegeringsFormens
106 §. vid sådana tillfällen, då omisskänneliga
anledningar dertill förekomma.
Jag nödgas öppet förklara, att jag i Utskottets
Memorial saknar annan plan i uppställning,
änden, att i möjligaste motto försvära
fullföljandet af den enskild ta anmärkningsrätten
emot Konungens Rådgifvare.
När man jemnför de tillfällen, då 106
§. förr vunnit tillämpning, med dem, för
3 iG
Den 18 Julii e. m.
hvilka nuvarande CdnstitutionsUtskott ej funnit
skäl att tillämpa den, så finnér man,
huru de constitutionella garantierne inom
oss dageligen försvagas, och att det är genom
ConslitutionsUtskottets ytterlighet i öfverseende
, sorn den enskildta representantens
måhända ytterlighet i ansvarsfordrande
ovilkorligt påkallas.
Jag är af den orubheliga öfvertygelse,
att Nationen, förr eller sednare, skall finna,
att de grundsatser, hvilka sedan sista Regementsförändringen
utmärkt Ministeren, omöjligt
kunna blifva samhällsbåtande; och det
är utom allt tvifvel, att den vanzaagt, hvarunder
samhället dväljes, snart kommer att
uteslutande tillskrifvas en Ministere, som,
under de mäst gynnande yttre och inre förhållanden,
icke förmått bibringa samhället
någon slags drift till ett bättre tillstånd,
eller till en fördelaktigare ekonomisk ställning.
Att jag under en sådan öfvertygelse
icke kan medverka till den nu ifrågavarande
dechargen för StatsRådets ledamöter i allmänhet,
torde finnas helt naturligt; men jag
utbeder mig, att äfven få ådagalägga, huru
ConstitutionsUtskottets Memorial icke eller
i dess närvarande skick rimligtvis kan medföra
den decharge, Utskottet uttrycker vara
förnämsta föremålet för dess arbete.
ConstitutionsUtskottets anmäldte anmärkning
i anseende till rådgifvande åtgärden
Den 18 Jul ii e, m.
Lill det i KammarExpeditionen den 22 December
1824 fattade beslut, om gillad indragning,
och förbjuden fortsättning af Tidningen
Conversationsbladet, godkänner jag
tillfalla delar, men tror för min del, att
ConstitutionsUtskottet bort bestämt uppgifva,
hvilka de Rådgifvare varit* som deltagit
i beslutet, i stället för att tillkännagifva,
det Herr SlalsRadet Grefve Löwenhjelm,
öch tillförordnade StätsSecreteraren
Danckvardt, icke ; innefattades uti anmärkningsföremålet.
Då beslutanderätten rörande tillämpningen
af RegeringsFormens 107 §. ensamt tillhör
Rikets Stander, är det i högsta måtto
angelugit, att bestämt veta, emot hvilka personer
§:ns verksamhet bör rigtas, dä det
torde vara för mycket 1’ordradt, att Rikets
Ständer skola känna, af hvilken personal
Konungens Rådgifvare utgjordes den 22 December
1824; och är det till upplysnings
vinnande härom, äfvensom för behörig fullständighet,
jag anhåller om återremiss utaf
Memorialet i denna del.
ConstitutionsUtskottets anmärkning efter
107 §. emot StatsRådet och Föredraganden
i och för rådgifvande åtgärderne i Krigs*
Expeditionen till uppdragandet af handelstransaction
om Örlogsskepp åt en enda Embetsman
, tillika Konungens Rådgifvare, med
förbigående af vederbörande Förvaltnings
-
318
Den 18 Jul i i e. m.
verk, godkänner jag visserligen, såsom utgörande
eri liten del, eller kanhända rättare
sagt den minsta delen, af Levisen å bristande
nit, skicklighet oeh drift, samt åsidosatt
vård om Rikets sannskyldiga nytta
hos de Rådgifvande i anseende till skeppshandeln,
och alla der med sammanhängande
detailler.
Att göra denna anmärkning till demanda
, sorn ifrån Skeppshandeln bort omfattas
till den påföljd 107 §. föreskrifver, lärer
utan tvifvel tillfyllest stämpla ConstitutionsUtskottets
anda vid denna Riksdag. För
Rikets Ständer skulle det vara, att nedstiga
ifrån ali värdighet, att åt denna anmärkning'
isolerad lemna den påföljd 107 §. föreskrifver,
under åsidosättande af de mångfaldigt
vigtigare omständigheterne uti denna
för vårt land-' betydliga Statsaffair, som
böra föranleda Rikets Ständer, att å den
väg 107 §. föreskrifver till Konungen framföra
anledningarne till klagan öfver bristande
förmåga bos de Rådgifvande, att iakttaga
Rikets sannskyldiga nytta.
Rikets Ständer skulle utan tvifvel blottställa
sig för det allmänna klandret om de,
underlåtande, att framföra sine klagomål
öfver altför synbar brist å skicklighet, i
anseende till de å Skeppshandeln inverkande
politiska verlclsförhållandernes bedömande
och beräkning, uteslutande fästade sig
Den 18 Ju 1 ii e. m.
319
vid den aldraminsta del af frågan; om Rikets
Ständer på sådant sätt an sago sig hafva
tillfridsstält Folkets fordran af ansvar
för en förskingring af försvarets materiel,
på ett sätt, som ögonskenligt strider emot
allt hvad i dessa delar förordnad! varit; om
Rikets Ständer skulle härigenom föreställa
sig hafva uppfyllt samhällets rättmätiga anspråk
å någon ansvarspåföljd, i anseende
till den bristande omsorg om Rikets sannskyldiga
nytta hos de Rådgifvande, somför
Staten vållat en förlust af mera än en half
Million; om Rikets Ständer skulle tilltro
sig, att, genom framförandet af den i hela
denna sak ©tvifvelaktigt aldraminsta anmärkningsanledning,
kunna undgå att visa
någon ömtålighet för den våda, hvaruti Rikets
anseende och sjelfständighet, genom bristande
nit, skicklighet och drift, vid detta
tillfälle blifvit försatt.
Jag vågar åtminstone icke med min
röst tillstyrka Rikets Ständer att handla uti
ConstitutionsUtskottets anda, och att sålunda
göra sig till ett åtlöje, inför alla verldens
tänkare, som taga någon kännedom om
saken oell dess behandling; men då, enligt
min altid yttrade öfvertygelse, beslutanderätten
i anseende till 107 §:s tillämpning,
uteslutande, och ensamt tillhörer Rikets Ständer,
anser jag Rikets Ständer omöjligt kunna
eftergifva Folkets billiga anspråk å Rikets
Ständers beifran, af så synbar brist å
320
Den i8 Julii e. m.
nit, skicklighet och drift, samt af omtanka
för Rikets Tätt och hästa, som Skeppsbandelsfrågan
företer* Jag anser icke Rikets
Ständer kunna vara tillfridsstälde af de yttranden
ConstitutionsUtskottet öfver denna
fråga afgifvit, och tror således,, att Utskottet
bör lemna en närmare uppmärksamhet
åt saken, för att sätta Rikets Ständer i tillfälle,
att sedan handla med öfvertygelse,
att ej hafva åsidosatt det ringaste af i Lägen
föreskrifven utväg, att före beslutets
fattande inhämta alla upplysningar, som derpå
kunna mera eller mindre inverka; och
är det, till vinnande af ett sådant ändamål,
jag anhåller om återremiss af Utskottets
Memorial uti denna del,
Ätt Utskottet i anseende till rådgifvande
åtgärden, rörande den sednare Handelstransactionen
om Örlogsfartyg, eller till försäljningen
af Linieskeppet Gustaf den Store,
samt af Fregatten Camilla, uteslutande rigtat
sin anmärkning emot StatsRådet Hans
Excellence Herr Grefve Cederström, kan jag
ingalunda godkänna, annorlunda än i det
fall, alt alla öfrige vid beslutets fattande
närvarande StatsRåd sig detemot reserverat,-  hvilket af Utskottet icke ät uppgifvit hafva
varit händelsen.
Jag igenfinner icke uti Grundlagarne
något stadgande, som frikalla!’ StatsRådcts
Le
-
Den 18 Julii e. m.
3at
Ledamöter från skyldigheten, alt till StatsRådsProtocollet
yttra ett eget omdöme om
hvad Rikets rätt och hästa kräfver, och jag
finnér ingenstädes någon trovärdighet till
vederbörande LocalAuctorileters och Tjenstemäns,
samt vid detta tillfälle till GeneralAmiralens,
antingen obestridda eller svagt
vederlagda omdömen och vitsord, för Konungens
Rådgifvare anbefald; hvadan jag
också vid detta tillfälle icke kan dela den
åsigt, att StatsRådet Grefve Cederström skulle
vara den, mot hvilken anmärkningspåföljd
ensamt skulle komma att äga ram, i anseende
till den sednare Skeppshandelns tillstyrkan,
med uteslutande af den högre ansvarighet,
som i min tanka hör i första
rummet drabba StatsMinistern för Utrikes
Ärenderne, i fall af underlåten föreställning
af handelns äfventyr, isa vidt det var Styrelsen
bekant, eller af Styrelsen medgifvit,
att de försålde Skeppen voro destinerade till
de SydAmericanske Republikernes tjenst, och
att de, under Svensk flagga och under dervid
förenadt äfventyr, skulle clirecte till den
Columbiska Republiken öfverföras, och icke
efter Contraktens innehåll och efter hvad
som varit allmänheten kunnigt, användas till
ett handelsföretag å Ostindien.
Då ConstitutionsUtskottet lemnat alldeles
outredd denna vig tiga del af frågan,
anser jag Memorialet äfven ifrån denna synpunkt
kräfva en återremiss.
33 H. 21
022
Den 18 J nIi i e. m.
DA del är ifrån denna sednare Handelstransaction
den verkliga Statsförlusten uppkommit,
och då det är ifrån denna del af
Skeppshandeln alla anmärkningsanledningar
egentligen härleda sig, anser jag StatsRådets
samtelige uti heslutet delaktige Ledamöter
skyldige till den ansvarspåföljd 107 ^stadgar;
och då Grundlagens positiva öfverträdelse,
i anseende till handlingarnes förhemligande,
icke kunnat förmå Utskottet att åt
106 §. gifva verksamhet, så inträder Rikets
Ständers ovilkorliga rätt, att med denna
märkeliga tilldragelse, öka anledningarne,
att emot de felaktige Rådgifvarne göra 107
§. gällande, och är det liufvudsakligast i afsigt,
att vinna uppgift örn de verklige föremålen
för anmärkningspåföljden , jag anhåller
om återremiss af Utskottets Memorial
äfven i denna del.
Hvad Utskottets anmärkning emot StatsSecreteraren
Arnell, i anledning af GeneralMajoren
Friherre von Schulzenheims frikallelse
från inbetalning af 1809 R:dr, vidkommer,
tager jag mig friheten fästa uppmärksamheten
derå, att Utskottet ingalunda uppgifvit,
hvilken mening af de närvarande
StatsRåden blifvit yttrad, i anseende till heslutet
i förevarande fråga. Jag anser således
Memorialet i denna del vara ofullständigt,
då en Föredragandes mera eller mindre
nitfulla behandling af ett mål, med stöd
af Grundlagen, ingalunda frikallar Rådgif
-
Den 18 J u 1 i i e. m.
3i3
vare, att medelst till-eller afstyrkande medverka
till heslutet, eller till dess förekommande,
i fall det visar sig vara af lagstridig,
eller för Staten skadlig, natur.
Jag anhåller, i följd häraf, om återremiss
utaf Memorialet, för att sedan genom
Utskottets Biträde Blifva i tillfälle att yttra
mig, i anseende till anmärkningspåföljden;
och anser jag mig i förbigående böra fästa
uppmärksamheten vid ConstitutionsUtskottets
nit, att med sine anmärkningar träffa
den genom olyckan redan oåtkomlige, under
ett oförklarligt öfverseende med de magtegandes
betydligare förseelser.
"Vid ConstitutionsUtskottets yttrade öfvertygelse
om fullgjord gransknings pligt,
kan jag ej underlåta, att uttrycka en motsatt
mening, förnämligast stödjande sig å de
erindringar, jag emöt Utskottets Memorial
redan afgifvit. Vid Utskottets vittnesbörd,
att i allmänhet Konungens Rådgifvare och
Föredragande troget och redligt bevakat Constitutionens
och Lagarnes helgd, Fäderneslandets
bästa och enskilde Medborgares rätt,
nödgas jag anmärka, att ConstitutionsUtskotlets
omdöme i denna del icke är särdeles
öfvertygande; då Utskottet, uti frågan om
Skeppshandels-handlingarnes förhemligande,
förbisedt Constitutionens helgd, äfvensom
vid andra tillfällen Lagarnes.
33 II. 21*
Den 18 Julli e. m.
Ali Fäderneslandets blista vid Skeppshandeln
ingalunda varit iakttaget, lärer icke
eller vara något tvifvel underkasladt; och
att enskilde medborgares rätt, vid flere tillfällen,
uti de rådgifvande åtgärd erne icke
varit afsedd, skulle må hända icke blifva
alltför svårt att ådagalägga, i fall man ägde
samma tillgång till StatsRådsProtocollen, som
CönstitutionsUtskottet äger; och då jag tror
mig med något factum kunna styrka hvarje
af dessa fall, anser jag mig också icke kunna
medverka till den decharge, hvars egenskap
och verkan i 76 §. Riksdagsordningen
bestämmas.
ConstitulionsUtskottets slutliga anmälande
af några under Protocollsgranskningen
förekomne vigtigare omständigheter, dock
med uttryckligt förklarande, att ingen anmärkning
dervid bordt eller kunnat göras,
framställer vid denna, likasom vid sista Riksdag,
en oformlighet, hvars syftning jag ännu
icke hunnit annorlunda uppfatta, än sorn
en förberedande åtgärd, att sluteligen omintetgöra
Utskottets till påföljd ledande aumärkningspligt
i allmänhet.
Jäg kan ej fatta, att uppgiften ifrån
ConstitutionsUtskottet, af, i anseende till
rådgifvande åtgärderne förekomne vigtigare
omständigheter , någonsin kunna frånkännas
egenskapen utaf anmärkning, ehvad ConstitutionsUtskottet
dervid fogar den mening,
D e ii 19 Julli e. ni.
att anmärkning icke uti anmälandet innefattas
eller ej.
Då ett ConstitutionsUtskott inför Rikets
Ständer framställer RegeringsFormens g §.,
lill jemförelse med StatsRådsLedamöters och
Föredraganders deremot stridande handlingssätt,
har jag svårt att fatta annat, än att
deruti innefattas antingen den strängaste anmärkning,
af den art, att ConstitutionsUtskottet
i anseende dertill ägt att tillämpa
106 §., eller också innebär den ett uppenbart
gäck af Rikets Ständer, i fall man föreställer
sig, att en så beskaffad anmälan
ifrån Rikets Ständers ConstitutionsUtskott
kunde göras, utan att Rikets Ständer skulle
äga, att i följd deraf, tillämpa 107 §.
Kunna StatsRådets Ledamöter ådagalägga
något bestämdare bevis å bristande
vård om Rikets sannskyldiga nytta, än 0111
de underlåta att framsäga, och bestämdare
utveckla, deras tankar, ända till och med
i sådane frågor, som berodt på tillämpning
af Grundlagarnes ordalydelse? Jag skulle tro
mig illa uppfatta mitt kall som Folkets Ombud,
om jag icke, med anledning af ett sådant
ConstitutionsUtskottets anmälande, yrkade
att Rikets Ständer måtte, äfven ifrån
denna synpunkt, emot Konungens Rådgifvare
göra 107 §. verksam.
Örn detta ConstitutionsUtskott icke så
fullständigt ådagalagt sin grundsats af likgil
-
326 De n 18 Ju 1 ii e. m.
tighet för Grundlagens stadgande i allmänhet,
skulle jag yttra mili förundran, att RegeringsFormens
34 der det heter: ”att
”StatsRådsEmbetet icke må af någon, tilli”ka
med civila Embeten, beklädas,” blifvit
af Utskottet ansedd, af så föga värde, att
Utskottet blott önskat, att StatsRådet framsagt
och bestämdare utvecklat sina tankar,
då ett StatsRåd förordnades, att, tvärtemot
RegeringsFovmens ordalydelse, tills vidare
ÖfverStåthållareEmbetet förrätta.
Då Rikets Ständer efter Grundlagens
ordalydelse icke äga att tillämpa RegeringsFormens
106 §., som här ©tvifvelaktigt bordt
af Utskottet tillämpas, så återstår likväl för
Rikets Ständer rättigheten, att hänföra Grundlagsöfverträdelsen
till bristande nit, skicklighet
och drift, och eftersatt vård om Rikets
sannskyldiga nytta hos de rågifvande,
och att i anledning deraf hos Kongl. Majrt.
göra den underdåniga anmälan, hvartill RegeringsFormens
ioy §. berättigar, hvadan
jag anhåller, att ConstitutionsUtskottet måtte
uppgifva, emot hvilken Föredragande, och
emot hvilka StatsRåd anmälandet i sådant
hänseende bör rigtas , hvarföre jag anhåller
om återremiss af Utskottets Memorial äfven
uti denna del.
Den af Utskottet angifne upptäckt af
smärre afvikejser från gällande Rättsformer,
med olika behandling af lika mål, är i min
Den i8 J u I i i e. m.
tanka, ett så ytterligt bevis på bristande
skicklighet, att jag, i anseende till hvarje
medborgares mera eller mindre beroende af
Regeringsmagtens ekonomiska lagskipningsrätt,
anser Rikets bästa ovilkorligt kräfva,
att Rådgifvare, hvilka i allmänhet kunna tillvitas
afvikelser från gällande Rättsforrner,
böra ifrån utöfningen af deras magtpåliggande
förtroende kall skiljas, eller Rikets
Ständers önskan derutinnan åtminstone frambäras,
på sätt 107 §. medgifver; men som
jag föreställer mig, att undanlag likväl härvid
måtte gifvas, likasom det af Utskottet
blifvit antydt, att en Ledamot af StatsRådet
reserverat sig emot öfverträdelse!! af
34 §. RegeringsFormen; så anhåller jag, att
ConstitutionsUtskottet måtte bestämt uppgifva,
mot hvilka Föredragande och StatsRåd
i synnerhet den tillvitelse kan göras,
att hafva afvikit från gällande Rättsforrner ,
med olika behandling af lika mål; eller hvilka
i synnerhet underlåtit, att emot en sådan
lagskipning göra föreställningar, hvadan
jag äfven i sådant afseende yrkar åtterremiss
af Utskottets Memorial.
Såsom den mest talande af alla anmärkningar
emot Konungens Rådgifvare, anser
jag den af Utskottet uppgifne, att Konungens
Rådgifvare undeidåtit att understödja
sådane af Rikets Ständer, eller deras Commilterade,
i underdånighet gjorda framställningar,
hvilka, efter Utskottets öfverlygel
-
328
Ben 18 Ju lii e. m.
se, ej inneburit något stridande mot Constitutionella
principer, eller mot rätts- och
billighelsgrunder.
Jag anser det icke vara möjligt, att tillvita
Konungens Rådgifvare någon större
oskicklighet, än att motverka sådane framställningar
ifrån Folkets ombud, hvilka stödja
sig på Constitutionella principer, ej mindre
än å rätts- och billighcts-grunder.
Om endrägten emellan Styrelse och Folk
utgör ett af de förnämsta vilkoren för samhällets
lycka och trefnad, så frågas, om de
Rådgifvare, hvilka motarbeta framgången af
billiga och rättsenliga framställningar ifrån
Folkets ombud, fullgjort deras pligt, att nitiskt,
och driftigt Befrämja denna endrägt?
Det frågaä, hvem som Bryter denna endrägt,
antingen Rådgifvaren, som motverkar Rikets
Ständers, Constitutionsenliga, hilliga
och rättmätiga framställningar, eller Representanten,
sorn klagar öfver Styrelsens motvilja,
att tillfridsställa sådane, på rätts-och
billighetsgrunder fotade, framställningar; och
jag tvekar icke, att, såsom slutsats till denna
ConstitutionsUtskottets uppgift, yrka, att
Rikets Ständer måtte i och för ett sådant
Styrelsens märkeliga caractersdrag, tillämpa
RegeringsFormens 107 ; men som Stats
Rådets
Ledamöter, till betydligt antal, förändrats,
sedan de af Utskottet antydde händelser
ägt rum, anser jag nödigt, att Ut
-
Den 18 J u !i i e. m.
skottet uppgifver, hvilka afStatsRådets nuvarande
Ledamöter verksammast motverkat
sådane Rikets Ständers, eller deras Committerad.
es,
ställningar, och anhåller jag om återremiss
af Memorialet äfven utur denna synpunkt.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard
anförde skrifteligen:
Då nu mera alla preludierne till det
monotona DechargeBetänkandet hunnit undangöras,
och en votering gifvit det vanliga
Utslaget, alt all ting är väl bestäldt,
så att till och med den af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken vägrade
proposition, om återremiss af ConstilutionsUlskottets
Betänkanden, blifvit gillad
och godkänd, skulle jag vara illa tillfreds
med mig sjelf, om jag icke anmälde mili
reservation mot berörde beslut.
Hvarefter jag vördsamt anhåller att, i
afseende på sjelfva DechargeBetänkandet,
få göra åtskilliga anmärkningar.
Rikets Ständers ConstilutionsUtskott,
då det börjat sitt under N:o36afgifne Memorial
precist med den mening, hvarmed
det hade bordt sluta, nemligen: ”att Ut”skottet,
som djupt kände värdet och tyng”den
af sitt kall, icke vore nog förmätet
”alt tro sig hafva uppfyllt allas fordringar;”
har derigenom liksom i förhand velat antyda,
alt det djupa i känslan icke sträckte
330
Den 18 Julii e. m.
sig till sak, utan blott till Person, oell att
Läsaren följaktligen icke borde vänta, det
allas fordringar skulle uppfyllas.
Jag tillstår uppriktigt, att det känslofulla
Utskottet verkligen hållit ord; ty näppeligen
har någon enda Svenk mans fordran
blifvit uppfylld, om man undantager
Konungens Rådgifvare, och de öfrige Personer,
hvilkas Embetsmannaåtgärder velat
till Ständernas bedömmande öfverlemnas.
Utskottet säger sig saknat skäl att tillämpa
106 §. i RegeringsFormen, utan endast
107 §., eller med andra ord, Evangelium
i stället för Lagen. Månne det bör
bero dervid, att Utskottet för dess del sålunda
ansett sakerna?
1:0. Är af Utskottet anmärkt emot
StatsRådets Ledamåter, utom Hans Excellence
Herr Grefve Löwenhjelm, som var
f'rånvarande, och Föredraganden Herr StatsSecreteraren
Danckwardt, att den 22 December
1824 hafva såsom Rådgifvare gillat
indragningen och den förbjudna fortsättningen
af Tidningen ConversationsBladet.
Utskottet har, utan att vilja förneka
vidden af den arbitraira makten i så beskaffade
frågor, hvilken i 8 mom. 4 §• TryckfrihetsFörordningen
är Herr HofCancelleren
preliminairt, och Konungen definitift,
tillerkänd, dock, lika med Herr JustiliaeCanzleren
och Herr StatsSecreteraren, hyst
Oen 18 Julii e. m.
33r
den mening, att det i ConversalionsBladets
anmärkta artiklar nyttjade framställningssätt
hvarken varit smädligt, ej eller af någon
förledande och vådlig egenskap.
Hvad är då den emot ConversationsBladets
Utgifvare utöfvade makt annat, än
ett godtyckej som medfört kränkning af
enskild mans rätt? Hvartill tjena besvurne
Lagar, om Medborgares heligaste rättigheter
kunna få opåtalt förnärmas? Och är det
genom befrielse från allt ansvar, som dylika
tilltag böra liksom uppmuntras till fortsättning?
Är då icke Lagen för alla? Och
bör den då icke vara lika kraftfull och gällande
för alla? Har väl ConstitutionsUtskottet
riktigt uppfattat, och samvetsgrannt
betänkt detta, då Uttskottet halkat öfver
den Grundlags §., som bör tillämpas vid
de tillfällen, då uppenbara digressioner från
Lag och Rätt visa sig? Slutmeningen i den
punkt af Memorialet, som angår indragningen
af ConversationsBladet, lyder så här:
”Att ibland Nio faststäldta Tidnings-indrag”ningar,
denna ensamt kunnat af Utskoltet
”anmärkas.” Hvad vill väl detta uttryck
betyda, om icke det, att då bland Nio indragningar
endast En varit olaglig och af
godtycket påbjuden, så bör denna ena olaglighet
öfverskylas af de åtta lagligheterne.
Kan en sådan argumentation böra väntas
från ett Utskott, hvars heliga pligt det är,
alt till lagligt beifrande öfverlemna det,
33a
Den 18 Julii e. m.
sora befunnits vara orätt och olagligt handhult
af Konungens Rådgifvare; och huru
skall den af Makten förnärmade Medborgaren
få upprättelse och ersättning för,, sitt
oförskyldt^ lidande, då de, som vållat detsamma,
icke höra tilltalas? Jag öfverlemnar
till Utskottet, att sjelf besvara denna
fråga.
2:0. Emot StatsRådet och Föredraganden,
Rådgifvande-åtgärderna i KrigsExpeditionen
till uppdragandet af liandelstransaction
om Örlogsskepp åt en enda Embetsman,
tillika Konungens Rådgifvare,
med förbigående af vederbörande Förvaltningsverk.
Utskottet har, efter ett smånätt
och artigt raisonnement, deruti Utskottet
likväl icke kunnat undgå, att hvälfva
ansvaret på Hans Excellence Herr GeneralAmiralen
Grefve Cederström såsom
Flottans Chef, och såsom den der varit
verksammast och nästan uteslutande handlat,
ändock icke åberopat någon annan
Grudlags §., än endast den 107, hvarefter
Rikets Ständer borde pröfva StatsRådets
ansvarighet, för det de tillstyrkt försäljningen
af Rikets redbaraste egendom, och öfverlemnat
åt en enda Embetsman, att, utan
gemenskap och controll af något Embetsverk,
och fastän sjelf en Konungens Rådgifvare,
likväl inblanda sig i verkställighetsdetailier
och handels-transactioner med cnskildta.
Oen i3 Julii e. m.
333
Jag vågar icke dela Utskottets åsigter
häruti, och jag är mycket viss uppå, att
ingen oberoende_, vcilviljande Svensk Medborgare
delar Utskottets mening. Kan tillstyrkandet
af en åtgärd, hvarigenom en del af
Rikets Skeppsflotta och dess förråder öfverlemnas
åt Spéculariter, att derutur utgallra
det dugligaste, böra bedömmas' efter den
lindriga ansvarighelsåtgärd, hvarom uti 107
§. RegeringsFormen omnämnes? Hurudan
skall då rådgifningen eller åtgärden vara,
när 106 §. bör tillämpas?
3:o. Emot StatsRådet Hans Excellence
Herr Grefve Cederström, rådgifvande åtgärden
till den senare Handels-transactionen
om Örlogsfartyg, eller till försäljningen
af Linieskeppet Gustaf den Stores sedermera
benämdt Försigtigheten, samt af
Fregatten Camilla. — Att på Hans Excellence
tillämpa 107 §., lärer vara så mycket
mera oriktigt, som Hans Excellence redan
lemnat sitt StatsRådsEmbete. Dessutom
vore det, må hända, orättvist emotdeverkelige
StatsRåden, om de skulle komma under
samma categori, som Hans Excellence
Herr Grefve Cederström. — Efter Utskottets
förslag skulle ju Hans Excellence Herr
Grefve Cederström, såsom redan endtledigad,
blifva fri från allt ansvar, men deremot
de andra, fastän vida mindre felaktiga,
anmälas till afsked. Hans Excellence
Herr Grefve Cederström anser jag böra till
-
334
Den 18 Juli! e. m.
talas inför vederbörlig Domstol, och derstädes
undergå ransakning och dom för
sitt exempellösa förfarande i den bedröfliga
Skeppshanden; emedan stor skillnad företer
sig emellan de åtgärder, sorn af ett
StatsRåd i utöfningen af dess embete vidtagas
, och de förhandlingar, som af ett
StatsRåd i egenskap af enskild man verkställas.
Det är redan tillförene utredt och
bevist, att Hans Excellence gjort sig skyldig
under Allmänna Lagen, dels derföre,
att Hans Excellence i stället för Skeppet
Försigtigheten, som, enligt Kongl. Maj:ts
Nådiga Skrifvelse af den 14 Junii 1825,
skolat till Handelshuset Michaelson och Benediks
försäljas, utlemnat det af ConstructionsDepartementsChefen
Herr Öfversten af
Borneman nästan som nytt ansedda Linieskeppet
Gustaf den Store, (som för tillfälles
döptes om till Försigtigheten;) och såmedelst
handlat högst ansvarsfullt både som
Flottans högsta Befälhafvare och som enskild
Svensk man; dels derföre, att Hans
Excellence varit medvetande af 2:ne olika
Contracters uppgörande om en och samma
sak; se pag. 72 af StatsUtskottets Betänkande
N:o 106, der Utskottet yttrar efterföljande
betydelsefulla mening: ”hvilka ord
J’i och för Fartygens utrustande, likväl
”icke finnas intagne uti det af Köparen
”innehafde exemplar af Contractet;” och
ändteligen att ännu återstående köpeskillings-beloppet
för Skeppet Tapperheten,
Den 18 Julii e, m.
Z15
gooo R:dr Hamburger B:co, samt för Fregatten
af Chapmanj iooo Pund Sterling
icke blifvit till Kronan lefvererade. För
desse Hans Excellence Herr Grefve Cederström
till last liggande saker af vidt utseende
och ingalunda tvetydig beskaffenhet,
lärer Hans Excellence ej kunna undgå, att
inför Laga Domstol ansvara , så framt Svenska
Folket ej skall bibringas den vådeliga
öfvertygelse, att Lagen är vanmägtig, och
icke lämpelig mot Rikets högre Embetsman.
En annan Svensk man, som så handlar,
finnér sin straff-bestämmelse derföre utstakad
i åtskillige §§. af 1734 års Lag; och
följaktligen måste Hans Excellences Höga
Embetsvärdighet samt Medborgerliga existimation
befalla Hans Excellence, att antingen
rättfärdiga sig inför Lagen, eller ock
böja sig under dess tillämpning.
Hans Excellence Herr Grefve Cederström
är inför Svenska Folket, genom StatsUtskottels
Betänkande N:o 101, invecklad
i svåra saker; och samma Folk fordrar genom
deras Representanter Hans Execellences
friande eller fällande.
4:o. Emot Förste ExpeditionsSecreteraren
Herr von Printzencreutz, som i Herr
StatsSecreterarens för EcclesiastiqueÄrenderne
ställe, stundom fått vara Föredragande,
har Utskottet äfven applicerat 107 §. i RegeringsFormen,
i och för det, såsom or
-
336
Den 18 Jn 1 i i c. m.
den lyda: origtiga för mela af sjelfva föredragnings-åtgärden
i målet beträffande
Kyrkohemman i Halland. — Då Herr Förste
ExpeditionsSecreteraren von Printzencreutz,
såsom Utskottet sjelf medgifver, icke
saknat kännedom derom att Kongl. KamTnarCollegium
hänvist den, som med Kongl.
Collegii den 6 Augusti 1822 utfärdade Utslag
icke åtnöjdes, att deruti i underdånighet
söka ändring medelst Besvär, hvilka
horde till Kongl. Kammar Expedition ingifvas,
men Herr ExpeditionsSecreteraren von
Printzencreutz sådant oaktadt, och fastän
Besvären blifvit i Kongl. KarnmarExpedition
upptagne, ändock icke begärt eller afvaktat
Kongl. Majrts Nådiga föreskrift i fråga
om den StatsExpedition, hvarest målet
borde hanläggas, utan tvertom omedelbarligen
föredragit målet uti EcclesiastiqueExpeditionen,
och lagat så, att Utslaget huge
af Herr Förste ExpeditionsSecreteraren
von Printzencreutz contrasigneras så synes
det vara omisskänneligt, att motivet
för ett sådant förfarande å den tillfälliga
Föredragandens sida, omöjligt kunnat vara
något annat, än att få medverka till det
för Staten så olyckliga,, men deremot för
Hemmansåboerne oskattbara, .Utslaget, hvarigenom
Kronan blifvit skiljd från de ifrågavarande
många Hemmanen. — Hvaremot
och om målet, såsom vederbordt, fått komma
under handläggning i Kongl. Kammar
Expe
-
...  .w
-  —- —■- - •
-i-- „
Den 18 Ju 1 i i e. m.
33?
Expeditionen, och af dess aktningsvärde StatsSecreterare
föredragas, resultatet helt säkert
blifvit annorlunda, och conformt med
det af Pierr Förste ;ExpeditionsSecreteraren
Ulfsparre cnntrasignerade Utslaget af den
19 Augusti 1823 i samma ämne; men då hade
Herr ExpeditionsSecreteraren von Printzencreuts
gått miste om den .... ryktbarhet
han för Halländska Hemmans-saken skördat.
Härmed må nu förhålla sig, huru som
hälst, så står likväl det fast, att Herr ExpeditionsSecreteraren
von Printzencreutz för
sina åtgärder såsom tillfällig föredragande
i målet rörande de Halländska Hemmanen
uppsåtligen fördöljt de upplysningar han
varit pligtig meddela, och således befrämjat
ett beslut, hvilket icke blott i anseende
till sjelfva forrmen, utan äfven i anseende
till sjelfva saken, bordt blifva annorlunda,
och jag anser honom alltså hafva
gjort sig skyldig, att för sina åtgärder ställas
under ansvar i den ordning 106 §. i
RegeringsFormen föreskrifver.
<
Sedan Utskottet sålunda apostropherat
några vissa händelser, dem Utskottet, efter
sitt sått, att se och bedömma RegeringsÄrenderne,
just icke eller funnit särdeles
vigtige, har Utskottet låtit undfalla sig
efterföljande högst märkvärdiga yttrande!
”ConstitutionsUtskottet har nu fullgjort dess
33 H. aa
338
Den )8 Julii e. m.
”pligt, att för Rikets Ständer tillkännagifva
”det anmärkta; och här, der Utskottets befattning
slutar, vidtager Rikets Ständers
”rätt att, efter en högre nödvändighets kraf,
”behandla det tillkännagifna. Då emedlertid
Utskottet finner sig skyldigt att oförtäckt
uttala dess, på öfversigten af det
”hela grundade, opinion, får Utskottet, med
”det sanningsenliga vittnesbörd, att i allmänhet
Konungens Rådgifvare och Före”dragande
troget och redligt bevakat Con”stitutionens
och Lagarnes helgd, Fäder”landets
bästa och enskilda Medborgarns
”ratt, vördsamligen underställa detta Be”tänkande
Rikets Ständers pröfning, i än”damål
tillika af den decharge, hvars egenskap
och verkan i 76 §. Riksdagsordningen
bestämmas.”
Efter denna goda bit, skulle man val
böra styrkas i den öfvertygelse, att Utskottet,
undantagandes de fem här ofvan gjorda
anmärkningarna, alldeles icke funnit någon
enda klandervärd åtgärd, vara af Konungens
Rådgifvare eller Föredraganderne vidtagen,
men huru bedrager man sig icke,
om man inbillar sig något sådant. Utskottet
har tvärtom upprepat en mängd oriktigheter
begängne af Konungens Rådgifvare,
antingen i så målto, att StatsRådets Ledamöter
och Föredraganderne afstyrkt bifall,
der tillstyrkande bordt äga rum, eller ock
tillstyrkt bifall, der afstyrkande bordt göras,
Den 18 Julii e. m.
33g
samt derunder rakt underlåtit, all uppgifva
motiver hvarken för det ena eller för
det andra, såsom till exempel:
Alt icke afstyrkt blifvit, att, tvärtemot
34 §• i RegeringsFormen, ettStatsRåd förordnades,
att tillika utöfva ÖfverStåtliå 1 lareEmbetet;
icke afstyrkt aulorisation för
Landshöfding, att kalla Borgmästare till
personlig inställelse å LandsCancelliet; icke
afstj^rkt förpligtelse för en viss Stad, att
åt en till ständig tjenstgöring i annor Stad
commenderad Officer betala inqvartering,
oagtadt eljest i dylika mål rätteligen varit tillämpad
InqvarteringsOrdningens föreskrift,
att ingen må njuta inqvartering längre än
lian å orten är tillstädes; icke afstyrkt utnämnandet
af en Professor vid ett af Rikets
Universiteter, utan förut upprältadt förslag;
samt tillstyrkt, eller ej afstyrkt tillåtelse
för en Kyrkoherde, att. under bans Cessionstillstånd
fortfara med Embets-utöfning, oagtadt
sådant är rakt stridande emot ConcoursLagen;
deremot StatsRådet rakt afstyrkt
bifall till Rikets Ständers underdåniga petitioner:
om 3:ne Rusthållares intagande i
hvarje beklädnads- och BeväringsDirection;
om sättet för JustitiasCancellerens hörande
i frågor om Dagblads indragning; om Tullmedlens
lefvererande i RiksgäldsContoiret;
om disposition af Strömrensnings-anslaget;
samt Rikets Sländers Revisorers underdå
-
33 H.
3.{o
Den 18 Ju In e. m.
niga begäran om delfående af StatsContoirets
Protocoll och Handlingar utöfver den
tid af 2:ne år, hvars afslutna räkenskaper
Revisorerne omfattade; äfvensom att Konungens
Rådgifvare först tillstyrkt Nådig sanction
å hela Förslaget till AnsvarighetsLag
för Direclionerne vid DiscontContoiren i
Götheborg och Malmö, men sedermera, då
sanctionen, i anseende till innehållet af AnsvarighetsLagens
6:te §., vägrades, tillstyrkt
stadfästelse å förslaget, med uteslutande af
nämde §. m. rn.
Om nu ConstitutionsUtskottet, i stället
alt efter de vackra complimenterne intaga
alla de sistnärnde anmärknings-anledningarne,
tvärtom låtit dem få ett rum framför
complimenterna, så hade det väl varit alldeles
i sin ordning och constructions-enligt;
men då hade Utskottet också varit nödsakadt
att spara sina artigheter, emedan Utskottet
omöjligt kunnat säga, att Utskottet
med sanningens vittnesbörd funnit Constitutionens
och Lagarnes helgd vara bevakade.
Utskottet lär förmodligen trott, att
då man läst Utskottets uttalade grannlåt, så
skulle man dervid stadnat, och icke behöft
läsa mera, ty eljest vet jag icke, hvarföre
Utskottet i slutet af sitt Memorial skulle
gjort sig den stora mödan, alt så bestämdt
motsäga sig sjelf. Jag deremot finner, lika
med Utskottet, att allt det, som emot Konungens
Rådgifvare är i ofvanberörde måtto
Den 18 Julii e. n>.
anmärkt, föranlåter mig att vördsamt anhålla,
det Memorialet må varda återremitteradt,
och alt mina anmärkningar må få
åtfölja; hvarjemte jag finnér mig nödsakad
yttra: Det är anledning till anmärkning
mot SlatsRådet samt Föredragande, hvarom
Remiss begäres till ConstitutionsUtskottet,
inför hvilket anledningarne uppgifvas
skola.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att denna anmärknings-anledning,
komme enligt 29 §.
Riksdagsordningen att, jemte ProlocolisUtdrag
derom, lill ConstitutionsUtskottet afgå.
Friherre af Tibell, Gustaf Wilhelm,
anförde skriftligen:
I anledning af ConstilutionsUtskottets
Memorial rörande granskningen af StalsRådets
Protocoller, får jag den äran anföra.
Hvad först beträffar anmärkningen mot
dem af StatsRådets Ledamöter, som tillstyrkt
indragningen af ett Tidningsblad , så
synes mig att då ingen lagöfverträdelse 1
detta förfarande kunnat anmärkas, emedan
det då blifvit hänfördt under 106 §. RegeringsFormen,
de Rådgifvandes åtgärd således
endast kan bedömmas efter hvars och
ens enskildta opinion om Lagens andemening,
hvilket bedömande möjligtvis kan blifva
ganska mångsidigt; och att då i Memo
-
Den 18 Julii e. m.
rialet är upplyst, att, bland nio fastställda
Tjdnings-indragningar, denna ensamt kunnat
af Utskottet anmärkas, samt således de
Rådgifvandes åtgärder, i sammanhang betraktade,
ingalunda utmärkt någon tendens
att inskränka den lagliga yttrande-rätten,
107 §. RegeringsFormen härvid ej är tillämplig,
emedan densamma förutsätter, att
den Rådgifvande underlåtit att iakttaga Rikets
sannskyldiga nytta, och att Rikets väl
måste kräfva paragrafens användande; hvadan
jag får för min del tillstyrka, att anmärkningen
må förfalla.
I anledning af Utskottets anmärkningar,
mot Konungens Rådgifvare i Skeppshandels-frågan,
får jag för min del anföra,
att jag anser det hafva varit med Rikets
nytta öfverensstämmande, om äldre skepp
kunnat med betydlig fördel försäljas, för
alt derigenom vinna medel till nyås byggande;
att jag anser det vara hvarje sjelfständigt
Folks rättighet, att till hvem det
finnér nyttigast försälja dess allmänna eller
enskijdta tillhörigheter; att jag således ej
kan lägga någon till last, om han ansett
hinder deremot icke kunna eller böra inträffa;
och alt om likväl sådarie skulle sedermera
hafva uppstått, jag anser den genom
köpets återgång uppkomna förlust,
ehuru ty värr ganska betydande, dock vara
vida mindre, än hvad följderne kunnat blifva,
om, i sakernas då inträffade skick, en
Den 18 Jul i i e. m.
343
motsatt åtgärd blifvit vidtagen. Den anmärkta
omständigheten alt, med förbigående
af vederbörande Förvaltningsverk, Handels-transaclionens
verkställighet blifvit åt
en enda Embetsman uppdragen, torde vid
delta alldeles serskildta fall kunna rättvisas
genom den hastighet och hemlighet,
med hvilken en sådan affaire ansågs böra
uppgöras och afslutas, örn den skulle lyckas;
och anser jag af dessa sammanlagda
skäl mig höra tillstyrka, alt anmärkningarne
må förfalla.
Utskottet har emot SlatsSecreteraren
Arnell anmärkt, att, eldigt Protocollet öfver
KrigsÄrender förden 10 Februarii 1824»
KrigsCollegium, uti underdånigt Utlåtande
öfver f. d. ExpeditionsSecreteraren Lindgrens
underdåniga ansökning 0111 afskrifning
af hans skuld lill PassevolanceCassan, åberopat
elt bilagdt yttrande af Collegii Advocat-Fiscals-Embete,
hvilket bland annat
innehöll, det KrigsCollegium år 1813 resolverat,
alt ett af Litidgren i Passevolancefonden
sökt lån finge emot erbjuden säkerhet
utanordnas, dock med skyldighet för
låntagaren alt, enligt hans muntliga åtagande,
inom viss tid förskaffa de såsom hypolhek
lemnade tvenne reverser förmånsrätt,
näst efter Bankens inteckning, framför
alla private fordringsägare, men att,
sedan låntagaren icke fullgjort de vid lånets
beviljande fästade vilkor, intecknings
-
344
Den 18 Jul i i e. m.
säkerheten, i följd af fastighetens executiva
försäljning till ett lågt pris, försvunnit. Då
emellertid intet af hvad i AdvocatFiscalens
EmbetsMemorial, rörande detta ämne, fullständigt
utvecklas, blifvit fördt lill StatsRådsProtocollet,
och StatsSecreteraren följaktligen
måste anses hafva underlåtit att
begagna och meddela de upplysningar, synnerligast
om sättet för lånesummans utanordning,
som häraf stodo att vinna, och
hvilka möjligen föranledt laga undersökning
och åtals anställande, har Utskottet funnit
sådant vittna orri en mindre nitisk och skicklig
embetsutöfning.
Häraf skulle synas, som KrigsCollegium
utanordnat ett lån på blotta löftet af låntagaren,
alt låta postponera de, såsom säkerhet
företedde inteckningar, och att StatsSecreteraren
underlåtit att derå fästa uppmärksamhet.
Jag anhåller, att, i grund af
offentliga handlingar, i detta ämne få meddela
följande upplysningar, men tror mig
först böra anmärka, att den tid, då ifrågavarande
åtgärder föreföllo (åren i8i3 och
i8i4)> ägde jag icke någon befattning i
KrigsCollegium, och jag torde således, utan
att brista mot granlagenheten, kunna yttra
mig i denna sak.
ExpeditionsSecreteraren Lindgren begärte
år 1813 ett lån stort 4ooo R:dr af
PassevolanCeCassan, emot inteckning i egen
-
fe
Den i8 Julii e. ro.
345
domen Aludden nära Sigtuna; denna ansökning
hänvistes till AdvocatFiscalens utlåtande,
sorn afstyrkte den erbjudne säkerhetens
antagande, innan lånsökanden genom
erhållen postponering förskaffat PassevolanceCassan
förmånsrätt. Lånet blef i följd
deraf på denna säkerhet icke bifallit; men
som Coilegium, enligt serskildte författningar,
äger att mot personel borgen utlåna
Passevolance-medlen, så bifölls lånet emot
en af lånsökanden företedd bofast mans borgen,
hvilken till vederhäftigheten var af vebörande
Domare bestyrkt, och Coilegium
behöll blott såsom ytterligare säkerhet de
företedde inteckningarne i egendomen, med
förklarande, att om inom den 29 påföljande
October inteckningarnes postponering ej
vore verkställd, det mot personel borgen
erhållne lånet skulle såsom förfallit anses,
och af AdvocatFiscalen indrifvas. Då låntagaren
ej vid den förelagde tiden fullgjorde
sitt åliggande, anställde ock AdvocatFiscalen,
till följd af Coliegii befallning,
lagsökning både emot Borgesmannen och
Gäldenären. Allt hvad författningarne föreskrifva,
hade således af KrigsCollegium blifvit,
både vid lånets utanordnande, och vid
förfallotiden, iakttagit, hvilket förhållande
otvifvelaktigt hos StatsSecreteraren grundlagt
den åsigt, att något åtal ej kunde ifrågakomma,
hvarföre jag för min del tillstyrker,
att anmärkningen emot honom må
förfalla.
346
Den 18 J u I i i e. m.
Utskottet har vidare anmärkt emot StatsSecreteraren
Arnell, att han, i frågan om
dåvarande General-Majoren Friherre von
Schulzenheims underdåniga anhållan alt
varda frikänd från inbetalning till Statsverket
af en accordsersättnings-skillnad, enligt
Protocollets lydelse för den 3o Mars
1824, öfverlemnat, lika med StatsContoret,
frågan till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
och godtfinnande, såsom ägande gemenskap
med de serskildta regleringar Kongl. Maj:t
om de högre Befälsplatserne i Armeen, äfven
med anslag af egne medel, i Nåder
vidtagit, i anledning hvaraf Utskottet anmärkt
tvetydigheten af denna i Utskottets
tanka på en gång af- och tillstyrkande mening,
och att det åtminstone härvid kunde
mot StatsSecreteraren anmärkas försummelse
att efterse och rälta Protocolls-redactionen,
I anledning häraf torde mig tillåtas
anföra, att Hans Maj:t Konungen hade, med
de betydligaste uppoffringar af egne medel,
formerat en fond till inlösande af MilitärBefälets
accorder, för att såmedelst läka
det olyckliga frätsår, hvaraf Armeen i snart
ett århundrade lider; denna fond stod under
dess höga Gifvares egen disposition,
och StatsSecreteraren kunde således ej något
derom föreslå, utan blott öfverlemna
till Kongl. Maj:ts Nådiga ompröfning, då
något, som ägde afseende på denna fonds
Den iS J u I i i e. in.
347
ändamål, föreföll. Enär StatsContoret i
sitt underdåniga Betänkande hade afslyrkt
eftergift af StatsVerkets ratt till den ifrågavarande
accordsersättningen, och StatsSecreteraren
öfverlemnade frågan, lika med
StatsContoret, till Kongl. Majrts Nådiga pröfning
och godtfinnande, såsom ägande gemenskap
med den serskildta regleringen af
de högre Befäls-platserne, så utvisar, enligt
min öfvestygelse, uttrycket: lika med StatsContoret
j tydligt, att SlatsSecreterarens tanka
varit denna: ”StatsVerket bör väl, så”sorn
StatsContoret i underdånighet tillstyrkt,
erhålla sin ersättning, men om qet"ta
kommer att ske af den sökande, eiler
”af den under Hans Kongl. Maj:ts egen hö”ga
disposition stående fond, öfverlemnas
”i underdånighet till Kongl. Maj:ts eget hö”ga
bepröfvande.”
Det måste obestridligt rnedgifvas, att
alla embetsskrifter böra vara klara och så
fullständiga, att ämnet äfven af personer,
som ej i förväg känna en saks detailler,
må kunna uppfattas, samt att den i SlatsRådsProtocollet
intagne mening ej äger denna
egenskap; men Föredragandens af mig
här ofvan förmodade tanka torde dock, när
man känner sakens förhållande, deruti igenfinnas,
och åsigten då vara klanderfri, i
hvilket fall den anmärkte försummelsen,
att efterse och rätta Protocolls-redactionen,
torde medtbillighet böra öfverses, vid åtan
-
348
Den 18 Ju lii e. m.
lan af den allmänt erkända skicklighet oell
drift, med hvilken den ifråga varande Embetsmannen
skötte sitt vigtiga kall, hvarföre
jag får tillstyrka, att anmärkningen
må förfalla.
Beträffande den emot Förste ExpeditionsSecreleraren
von Printzencreutz gjorde
anmärkning, så synes mig, att då honom
ovägerligen ålåg att föredraga ett till hans
Expedition inkommit mål, och då flere med
det nu ifrågavarande likartade mål förut
blifvit genom denna Expedition föredragne,
samt då, af hvad Utskottets Memorial innehåller,
ingen anledning kan dertill hämtas,
att ExpeditionsSecreteraren, vid föredragningen
hvarken i Allmänna Beredningen
eller inför Konungen i StatsRådet, döljt
förhållandet med KammarCollegii besvärsanvisning,
kan jag för min del ej mot Föredraganden
tillämpa 107 §. RegeringsFormen,
utan får tillstyrka, att anmärkningen
må förfalla.
Då slutligen Utskottet ansett sig, på
grund af det helas öfversigt, böra meddela
det vittnesbörd, att Konungens Rådgifvare
och Föredragande troget och redligt bevakat
Constitutionens och Lagarnes helgd, Fäderneslandets
bästa och enskildte medborgares
rätt; så får jag vördsamt tillstyrka,
att de må anses hafva erhållit den decharge,
som Grundlagarne omförmäla.
Den 18 J u I i i e. ra.
349
Grefve Horn, Claes Fredric: Då jag
begärde ordet, var det egenteligen för att
yttra mig öfver frågans behandlingssätt; men
sedan Friherre Anckarswärd så fullständigt
utredt denna omständighet, förmodar jag,
att ingen bestrider återremiss af Utskottets
Memorial. Dessutom och då nya anmärkningsanledningar
emot Konungens Rådgifvare
blifvit framstälda, och dessa synas innefatta
åtgärder under flera år, förbjudas vi
deraf att nu afgöra decharge-frågan. Då jag
i går fullständigt redogjorde för mina åsig—
ter om Styrelse-åtgärderne i deras helhet,
anhåller jag att detta yttrande, såväl
som det jag i förmiddags afgaf angående
Skeppshandeln, måtte få åtfölja återremissen;
och förenar jag mig i öfrigt med Friherre
Anckarswärd.
Friherre Boye, Ludvig: Frågan om behandlingssättet
torde böra föregå hufvudsaken.
Jag kan ej förlika mig med den tanken,
att ett Memorial i fem punkter nödvändigt
skall i alla behöfva återremitteras.
Jag frågar hvarföre, om en enda punkt i Memorialet
behöfver återremitteras, skola alla de öfrige
4 punkternes föremål, personerne. behöfva
vänta på sitt öde, för det den ena punkten
behöfver närmare utredas. I stället för ordning,
ser jag ej häriannatänoordning. Jag ber,
att vi måtte få punktvis discutera, och antingen
återremittera, eller hufvudsakligen afgöra,
hvarje punkt för sig. Sedan jag nu yttrat
35o
Den 18 Jul i i e. m.
mig öfver formfrågan, torde jag få begifva
mig till liufvudsaken. Första punkten handlar
om indragningen af ett Dagblad. Måhända
kan det invändas, att vi famla i mörker
om sjelfva corpus delicti, då vi sakna
uppgift, på hvilket nummer af den indragna
Tidningen , Conversalionsbladet, och
hvilken artikel deri ansetts för brottslig;
men för mig, är det öfverflödigt. Jag kan,
för min del, ingalunda antaga, att anmärkningens
qvalification —- frågan om ett Dagblads
indragning, med eller utan skäl —
upphinner j i vigt och värde, den qvalification
af förbrytelse, sorn 107$. RegeringsFormen
förutsätter; och jag beli öfver således icke
veta, hvad det indragna Tidningsbladet innehållit.
Jag kan ej fatta * att en upplyst
Constitutions-förfal tares uppsåt skulle hafva
varit, att då han böd, det Rikets väl skulle
kräfva straffets tillämpning; — att, säger
jag, då han satte ett så högt vilkor i qvalificationen,
för tillämpligheten; han skulle
kunnat däruti inbegripa ett felsteg af så ringa
egenskap, af en sådan lappris påföljd,
sorn den af ett, utan tillräckligt skäl, indragit
Dagblad. Ingen magt bör missbrukas,
och således icke eller indrägningsmagten;
men då missbruket icke visar en föresatts
att förnärma folkets rätt, att äga en
tryckfrihet —och en sådan beskyllning kari
bär icke göras, då ibland nio indragningar,
icke mera än en enda kunnat ogillas — så,
huru obetydlig är icke hela frågan? Eller
Den 18 Ju lii e. m.
351
hvad annan olägenhet hav väl deraf följt,
än att Redacteurn haft besväret uttaga ett
nytt tillståndsbref, och derefter fortsätta sitt
yrke? Deröfver kan larmas mycket; och bäst
vöre, kan hända, likväl ej efter min mening,
utan deras, som äro af den motsatta,
att inga band funnos för Tidningsutgifvare;
att Tryckfriheten helt och hållet lössläpptes
på denna väg; men om något correctiv måste
finnas, så gifves väl icke något lindridrigare
än den så mycket öfverskrikna Indragningsmakten;
och ett möjligt missbruk
deraf kan väl aldrig uppflyttas till den
höga qvalification, att Rikets väl skulle fordra,
det den Rådgifvare, som missbruket
tillstyrkt, borde anmälas till afsked. Vid
denna beskaffenhet och då vid frågans pröfning
107 §. efter min öfvertygelse aldrig
kan blifva tillämplig, är det mig äfven likgiltigt
att veta, hvad de Rådgifvare heta,
som deltagit i den anmärkta Indragningsåtgärden.
En sådan upplysning erfordras
endast för dem, som vilja uppflytta ett möjligt
missbruk af Indragningsmakten så högt,
att det ansågs gälla lika med Rikets val.
Jag behöfver den ej; och yrkar i följd af
hvad jag nu anfört vördsamt proposition till
afslag å ifrågavarande i:a punkt, och att Utlåtandet
derom må läggas till handlingarne.
Uti Memorialets andra punkt angående
den så kallade Skeppshandeln, är anmärkning
gjord emot StalsSecreteraren och Stats^
35a Den 18 Julii e. m.
Rådet, för det de icke påmint emot öfverIåtandet
af alfa ireus uppgörande åt en enda
Embetsman tillika Konungens Rådgifvare,
med förbigående af Controllerande Embetsverk.
Jag förklarar mig 2:ne orsaker, som
föranled t härtill. Den ena, att brådskan och
hemligheten, hvarmed alfairen behöfde behandlas,
icke tillät en eljest vanlig omgång.
Den andra orsaken hämtar jag derifrån,
att då jag sätter mig i StatsRådenas belägenhet,
jag icke kan finna det brottsligt eller
äfventyrlig!, att åt en kamrat uppdraga utförandet
af en beslutad handling. Åtminstone
böra väl StatsRåden äga hvarandras
förtroende, om de äfven, som jag likväl icke
tror, skulle sakna Allmänhetens. Misstag
är möjligt i allt, och kan äfven häri vara
begånget, men är derföre icke adequat till
107 §.; hvadan jag yrkar, att äfven denna
punkt utan återremiss mätte afslås.
Hvad beträffar den emot StatsRådet Hans
Excellence Herr Grefve Cederström uti 3
punkten gjorde anmärkning i afseende på
berörde affair, så har jag redan i ett föregående
yttrande tillkännagifvit min öfvertygelse
vara, att 106 och icke 107 §. RegeringsFormen,
bordt emot honom tillämpas,
och yrkar altså, att denna punkt måtte till
Utskottet återremitteras, så att Utskottet
måtte komma i tillfälle, att efter öfvervägande
af de anförde skälen tillämpa förstnämnde
S.
Det
Den 18 J111 i i e. m.
353
Det må förlåtas mig, om jag anser den
i fjerde punkten emot förre StatsSecreteraren
Arnell gjorde tillstyrkan för en verkelig
parodie; enär Utskottet väl bordt veta,
att anmärkningen icke innefattade en sådan
förbrytelse, för hvilken Arnell kunde från
främmande Magt reclameras; hvadan, och
då någon åtgärd emot honom icke kan äga
rum, det torde vara häst, att låta hela anmärkningen
förfalla.
Hvad angår den emot tillförordnade
Föredraganden Herr ExpeditionsSecreteraren
von Printzencreutz gjorde anmärkning,
så anser jag väl det deri upptagne förhållande
innefatta en förseelse; men den uppgår
icke till den höga qualification, att Rikets
väl skulle kräfva Embetsmannens afsättande
ohördan. Äfven denna fråga torde
således böra förfalla.
Derefter kommer jag till ConstitutionsUtskottets
anmälan af några under ProtocolIsgranskningen
föi’ekomne så kallade vigtiga
omständigheter, för hvilkas framställande
Utskottet åberopat 3t och 6o §§. i Riksdagsordningen.
För min del är jag verkeligen
förundrad, huru dessa §§. kunnat här
användas, emedan jag ej ser mera samband
emellan dem och ämnet, än emellan det
och ett par versar ur Svenska Psalmboken.
Utskottets rätt att granska StatsRådets Pro33
H. ?.3
354
Den 18 Julii e. m.
tocoller har sitt gifna, tydligt bestämda, ändamål,
att, der fel af StatsRådet finnas vara
begångne, af den vigt, alt böra hos Ständerne
anmälas till ansvarspåföljd för StatsRådet,
så beskaffade anmälanden hos Ständerne
må göras; men då nu Utskottet sjelf
icke ansett dessa inberättade omständigheter
vara af natur ätt påkalla någon ansvarspåföljd,
så har Utskottet haft ingen rätt,
att dem anmäla; oell när dessa omständigheter
altså icke framkohamit i lagbehörig
ordning, hvad äro de annat, än ett sqvaller,
hvars upptagande icke ens är oss tillständigt?
Dessa delar af Memorialet måste
altså förfalla; emedan hvad Utskottet icke
på lagbeliörigt sätt framställt, det kän icke
eller af oss lagbehörigen pröfvas.
Herr Tham, Wollrath: Då jag nu går
att yttra mig öfver ifrågavarande Memorial,
och de dervid gjorde anmärkningar, torde
det tillåtas mig, att först fästa mig vid de
svåra beskyllningar, som blifvit gjorda ConstitutionsUtskottet,
helst dessa beskyllningar
äfven röra de Ledamöter af Utskottet, som
äro våra Ståndskamrater. •— Man har påstådt,
att Utskottet skall hafva gynnat Ministéren,
och att det icke öppet och ärligt
uttalat sanningens språk. Derföre att man
har olika åsigter, har man icke rätt att beskylla
andra för elaka afsigter och oredliga
handlingar. Den, som icke tänker lika med
Anmärkarne, skulle med lika skäl kunna
ben 18 Julii é. m.
355
påstå, att äiimärknirigärna härrörde af en
oädel grund, och alt deras handlingssätt,
Som framställt dem, vore oredligt. Båda
delarne anser jag vara orätt att påstå, och
finner derföre de hårda omdömen, sorn nu
drabba Constitulions-Utskottets Ledamöter,
icke allenast vara öförtjentej utan äfven högst
olämpeliga; men jag tror att de kunna lugnt
emoltagas af dem, som redligt och ärligt
handlat eflör öfvertygelse öm det rätta, oell
begagnat det dem lämnade förtroende, utan
biafsigter, till befrämjande af rättvisa och
Fäderneslandets dervid fästade lycka. Man
bar sagt, att Utskottet felat i kunskap, omtanka
och begrepp. Detta bevisar endast egenkärlek
hos Anmärkärne, då inom ConstitutionsUtskottet
finnas märt, hvilka tili alla delar i
kunskaper, tankar och begrepp kunna mäta sig
med Herrar klandrare. Framtiden skall säkrast
bedöma, hvilka som menat bäst och
ärligast mot sitt Fädernesland; de som velat
nedrifva och störta de nu varande Rådgifvarne
för att uppställa andra i deras ställe;
eller de, sorn hållit sig inom lagarnes
och samvetsfridens heliga områden, och mildare
bedömt de icke uppsåtligt felande.
Här bar varit ifrågasadt återremiss af
Utskottets Memorial, men då Ridderskapet
och Adeln så väl i går som i dag älgjort,
alt ingen återremiss eller ändring af ConstilutionsUtskottets
Utlåtanden kunna äga
33 H. ä3*
356
Den 18 Julli c. ni.
rum, i de delar, som innefattade afslag S
gjorde anmärkningar, följer deraf, att Friherre
Anckarswärds i sådana frågor gjorda
flerfaldiga erindringar komma att förfalla.
Då Utskottet förklarat, att hvad så väl emot
de politiska förmenta missräkningarne, som
angående förhemligandet af de, affairen rörande,
handlingar, blifvit anmärkt, komme
att förfalla; kan återremiss lika litet äga
rum, i afseende å dessa, som öfrige afslagne
anmärkningar.
Hvad åter angår de nu linder afgörande
varande frågor, så anser jag en återremiss
icke tjena till något annat än en tidsutdrägt
och pappersödning, enär Utskottet
redan haft åtta månaders tid, att genomläsa
alla hithörande handlingar, och således
icke lärer ändra sin öfvertygelse. Hvad serskildt
angår Friherre Boijes yrkande af återremiss,
å anmärkningen emot StatsRådet Hans
Excellence Grefve Cederström, så bestrider
jag äfven det, enär en Ledamot af ConstitutionsUtskottet
förklarat, att Utskottet gerna
velat, om det kunnat, finna någon anledning
till Grefve Cederströms ställande
under RiksRätt efter 106 §. i RegeringsFormen;
och hvad sluteligen beträffar de nu
ytterligare framstälde anrnärkningsanledningar,
så hafva Ständerne naturligtvis öppen
rätt, att deröfver utlåta sig, sedan Utskottet
förut afgifvit dess Betänkande.
Sedan jag nu utlåtit mig öfver allt det
Den 18 Ju Ii i e. im
formelia, skall jag söka att, så kort som
möjligt, yttra mig i sjelfva hufvudsaken.
irsta punkten handlar om indragning
af Tidningen Conversationsbladet, hvilken
åtgärd Utskottet ansett onödig, och jag delar
fullkomligt Utskottets öfvertygelse, hvaruti
jag ytterligare styrkes af Bladets innehåll,
derom jag gjort mig underrättad; men
lika med Friherre Boije delar jag äfven den
åsigt, att indragningen af ett eller annat af
våra Tidningsblad, hvaraf största delen enligt
min tanka sakna allt verkeligt värde,
icke kan qvalificeras för ett fel af den egenskap,
att Rikets väl skulle kräfva endtledigande
af de dertill rådgifvande Embetsman,
hvilket straff, att nemligen mista Embetet,
ingalunda kan jemnföras med Tidningsutgifvarens
besvär, att skaffa sig en ny Redacteur
för det nya Blad, hvarmed han ersätter
det indragna. Jag yrkar derföre afslag
å Utskottets utlåtande i denna punkt.
Hvad beträffar de angående Skeppshandeln
uti Memorialets andra och tredje punkter
gjorde anmärkningar, tager jag mig friheten
erindra, att den Konungens Bådgifvare till
last förde omständighet, att hafva uppdragit
åt Grefve Cederström ensamt, att afsluta
Skeppshandeln, förfaller, då Utskottet
sjelf upplyser, att Grefve Cederström icke
varit ensam i uppgörandet häraf, utan haft
Konungens befallning att sammanträda till
358
Den 18 Julli e. m.
rådslag härom med Chefen för Förvaltningen
af SjöÄrenderne och GeneralAdjutanten
för flottan. Jemte det en sådan fråga, som
den närvarande, icke bör bedömas ensamt
efter utgången, enär ändamålet varit att tillskynda
Riket en fördel, hvilket jag ej hört
bestridas, och de, som tillstyrkt åtgärder
för ett godt ändamåls vinnande, icke böra
straffas för sakens olyckliga utgång, torde
man äfven icke böra finna den moraliska
anledningen, att genom den ifrågakomne expeditionen
medverka till medmenniskors befrielse
från träldom, vara klandervärd. Per-?
till kommer äfven den afsedda fördelen med.
Svenska Sjömäns öfning. Afsigten mäste således
i allo varit god, och då utgången med,
företaget synes legat utom gränsen af mensklig
omtanka, afstyrka jag bifall till Utlåtandets
andra punkt. Beträffande serskildt
Grefve Cederströms åtgärder, så har jag aldrig
godkänt dem, och ämnar aldrig försvara,
hvad jag icke kan gilla, men jag hem-,
ställer lill Ridderskapet och Adeln, om icke
Rikets Ständer skulle nedsätta sin egen
värdighet, örn de hos Konungen anmälte till
afsked en redan afskedad Embetsman. Mon
om att bibehålla Ridderskapets och Adelns,
värdighet, tillstyrker jag alltså, att frågan
må läggas till handlingarne, jemte, om man
så vill, det förklarande, att, derest icke
Grefve Cederström redan haft afsked, hade,
enligt Utskottets förslag, 107 §. Rege-,
ringsFormen bordt tillämpas.
Den 18 Julii c. ra.
35g
I fjerde punkten angående förre StatsSecreteraren
Arnell, så förefaller det mig
besynnerligt om icke löjligt, att begära afsked
för en olycklig Embetsman, som redan
är skiljd så väl ifrån Fädernesland, som
syssla. Ilan är redan tillräckeligen stralFad
för de fel han begått, och då lian i ali-*
mänhet varit ansedd som en utmärkt skicklig
Embetsman, skulle det föreslagne anmälandet
blott se ut som enskild hämnd, hvarföre
jag tillstyrker alt äfven denna punkt
måtte förfalla. I afseende på den i 5:te
punkten mot förste ExpeditionsSecreteraren
von Printzencreutz gjorde anmärkning, får
jag hemställa, om Ridderskapet och Adeln
kan bifalla densamma, enär Kongl. Maj:t ej
lärer kunna meddela Herr Printzencreutz
afsked ifrån sitt innehafvande ExpeditionsSecreterareEmbete,
och det således vore löjligt,
att hos Konungen anhålla om endlledigande
af en Tjensteman, som icke kan afsättas
utan dom och ransakning.
Utan att ingå i det juridiska af saken,
hvilket icke tillhör vår pröfning, finner jag
det formella deraf vara för litet utredt, för
att kunna yttra mig deröfver, men då slutliga
åtgärden efter min åsigt aldrig kan blifva
bifall till Memorialet i denna punkt, tror
jag det vara bäst att lägga 4et Hll liandlingarne.
Sluteligen kan jag ej eller gilla de serskildta
anmälanden, hvarmed Ulskottet i
36o Den 3o Juli i e. m.
Memorialet inkommit. Jag känner ingen
§. som berättigar Utskottet att stadna vid
blotta anmälanden af Rådgifvares mer eller
mindre felaktighet, utan tror, att Utskottets
pligt är, att antingen fria eller fälla efter
106 eller 107 §. RegeringsFormen. Jag tror
ej, att en så beskaffad anmälan kan föranleda
till något beslut, ty de åberopade 3y
och 60 §§. i Riksdagsordningen hafva icke
sammanhang med hvarandra. Den 60 §.
omtalar endast underdåniga önskningars frambärande
till Konungen, och då borde ärendet
förut vara beredt af Ekonomiutskottet.
Att nu till Ekonomiutskottet remittera
en af ConstitutionsUtskottqt handlagd
sak, vore orimligt, och jag ser derföre ingen
annan utväg än att äfven i dessa delar
lägga Utlåtandet till handlingarna, och
låta det bero på serskildte motionairer, att
Väcka frågor, om någon åstundar att få dem
i laglig ordning behandlade, I anledning
af hvad jag sålunda haft äran anföra, får
jag hos Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken vördsamt anhålla, att hvarje
af de serskildte 5 anmärkningspunkterne
må föredragas till afslag eller bifall, på det
all onödig återremiss må undvikas.
Friherre CederströmJacobj anförde
gkrifteligen:
Om det å ena sidan icke kan bestridas,
att en af de hufvudsakligaste garantier för
Den 18 Juli! e. m.
vår constitutionella frihets bibehållande, består
deri, att Konungens Rådgifvare äro vid
ansvar förbundne, alt vid hvarje förekommande
fall fästa Konungens uppmärksampå
de till målet lämplige lagar och författningar*
samt att i underdånighet afstyrka
allt, sorn de finna mot Rikets sannskyldiga
nytta stridande, och att Representationen,
genom sitt vid hvarje Riksdag valda ConstitutionsUtskott,
äger tillfälle, att läsa alla
Rådgifvarnes på den mellan Riksdagarne förllutna
tid i StatsRådet afgifne yttranden,
samt att i anledning deraf pröfva, huruvida
någon gjort sig skyldig, genom åsidosättande
af lagens stadganden, att för dess Rådgifvare-kall
inför RiksRätt tilltalas, eller, på
grund af 107 §. RegeringsFormen, anmälas
till entledigande ur StatsRådet; så måste man
å andra sidan jemväl finna det vara lika vigtigt
för den constitutionella frihetens ostörda
bibehållande, att ConstitutionsUtskoltet,
vid utöfningen af dess i delta afseende högst
vigtiga åliggande, med lugn och alfvar, men
utan all slags småagtighet granskar Riksförvaltningen,
emedan i annan händelse Utskottets
anmälanden blifva utan annan påföljd
än den, att de om Utskottet och dess
handlingssätt sprida missagtning, och betaga
så väl Representationen, som landets innevånare
i allmänhet, förtroende till de garantier
för frihetens bibehållande, hvilka
genom våra Constitutionella former blifvit
beredde. Hvarje försök af ConslitutionsUt
-
302
Den iS Julii e. m.
skottet, att, utöfver den gräns, som fördess
Befattning, i afseende på granskningen af
StatsRådets Protocoller, uti io5, 106 och
i°7 §§. RegeringsFormen samt 29 §. Riksdagsordningen
blifvit bestämd, utsträcka anmärkningsåtgärder,
måste föranleda öfverläggningar
i Ståndens Plena öfver ämnen, hvilka,
enligt 90 §. RegeringsFormen och 29 §. Riksdagsordningen
, icke få der förekomma. Att
sådant, långt ifrån att gagna, nödvändigt alltid
måste skada, kan ej bestridas af någon,
som bar förmåga att uppfatta sambandet af
våra constitutionella former, och icke hänföres
af småagtighet eller enskilt hämdbegär.
På grund af dessa förutsättningar anser
jag tydligt, att ConstitutiönsUtskottet
icke utan allt för stor oskicklighet, eller ock
rent af vrångvisa, kan undgå, att tillämpa
106 §. RegeringsFormen, då en Konungens
Rådgifvare gjort sig skyldig till någon af de
i denna §. uppräknade förbrytelser. Af svårare
och mera granlaga beskaffenhet är för
ConstitutionsUtskottet tillämpningen af 107
RegeringsFormen. Efter ordalydelsen i
denna §. är det icke för ett råd, som Utskottet
finner vara afgifvit, utan iagttagande af Rikets
sannskyldiga nytta, som Utskottet får
till Rikets Ständer anmäla en Konungens
Rådgifvare efter denna §.; ty der står: ”skulle
ConstitutionsUtskottet anmärka, att Statsrådets
Ledamöter samfält, eller en eller lie—
”re af dem uti deras rådslag, om allmänna
”mått och steg, icke iakttagit Rikets sann
-
Den 18 Ju Ii i e, ra.
363»
”skyldiga nytta;” och orden deras rådslag
kunna icke utan förtydning hänföras till blott
ett af dem. Om nu detta måste erkännas,
ocl\ ConstitutionsUtskottet följaktligen, vid.
frågor om tillämpningen af 107 §. hör pröfva
hvarje Rådgifvares hela embetsutöfning,
och deraf sluta till behofvet att göra denna
tillämpning emot den eller dem, som i,
flere af sine till- eller afstyvkanden uraktlåtit
att hafva hänsigt till Rikets sannskyldiga
nytta; så synes deraf klarligen följa,
att, då Utskottet icke funnit mera än en
sådan uraktlåtenhet, af en Rådgifvare begången,
Utskottet icke eller är lagligen berättigadt,
alt i anledning deraf enligt ion
§. anmälan derom hos Rikets Ständer göra.
Ätt inför Rikets Ständer upplysningsvis anmäla
anmärkningar vid Konungens Rådgifvares
Embetsutöfning, under uttryckligt förklarande,
att ingen anmärkning dervid kunnat
eller bordt göras, innefattar ett gäckeri
af lagar och former, som af intet praejudicat
kan rättfärdigas, och dertill hvarken
37 eller 60 §. Riksdagsordningen lemnat
den ringaste anledning; ty den i 37 §.
Riksdags-Ordningen Constitutions-Utskottet
tillerkända rättighet, att väcka frågor, utvidgar
icke den för ConstitutionsUtskottet
uti 56, 81, io5, 106 och 107 §§. RegeringsFormen
samt 29 §. Riksdagsordningen
för dess befattning bestämda gräns; och
60 §. Riksdagsordningen har endast afseende
på sådane frågor, derom 89 §§. Re
-
364
Den 18 Julli e. m.
geringsFormen handlar, och hvilka skola
till Ekonomiutskottet Förvisas, samt på svars
afgifvande till Kongl. Maj:t enligt 87 §. RegeringsFormen.
Sedan jag sålunda i allmänhet
yttrat mig öfver det sätt, hvaruppå
jag anser det åligga ConstitutionsUtskottet,
att utöfva det dem af Rikets Ständer
Jemnade vigtiga förtroende-kall, och dervid
ogillat Utskottets i slutet af dess förevarande
Memorial, rörande granskningen af StatsRådets
Protocoller, framställde anmärkningar,
äfvensom dess bifogade förklarande,
att inga anmärkningar dervid kunnat eller
bordt göras; går jag att granska de, under
åberopande af 107 §. utaf Utskottet anmäldte
anmärkningar, nemligen:
1:0 Emot Stats Rådets Ledamöter utom
Herr Grefve Löfvenhjelm frånvarande , och
Föredraganden tillförordnade StatsSecreteraren
Danckwardt, rådgifvande åtgärden
till det i KammarExpeditionen den 22 December
1824 fattade beslut om gillad indragning
och förbjuden fortsättning af
Tidningen ConversationsBladet.
I SlatsRådet, icke i KammarExpeditionen,
beslutar Konungen, och afgifva StatsRåden
de dem enligt Grundlagen åliggande
lill-eller afstyrkanden, vid de föredragneÄrenderne.
Ordet KammarExpeditionen
synas derföre vara ett skriffel.
Instämmande, i afseende på denna punkt,
med Friherre af Tibell, för att ej genom
Den 18 Julli e. m.
365
repetition oka vidlyftigheten af diseussionen,
vill jag endast tillägga, att Utskottet
i motiven tillåtit sig ett tillägg till TryckfrihetsLagens
stadgande af ordet tvetydiga
framför ordet uttryck> hvarigenom saken
möjligen blifvit tvetydig. Ty stadgandet i
3 §. TryckfrihetsLagen: ”Och alltid utan
”rättighet, att i hvilket fall som helst dra»
”ga obestämda slutföljder af uttrycken;”
är annat än det alt draga obestämda slutföljder
af tvetydiga uttryck. Denna anmärkning
synes således icke förtjena afseende.
2:0 Emot StatsRådet och Föredraganden
rådgifvande åtgärderne i KrigsExpeditionenj
till uppdragandet af 11 ändels-transad,
ion en om Örlogsskepp åt en enda Embetsman
, tillika Konungens Rådgifvare,
med förbigående af vederbörande FörvaltningsVerk.
Bland motiven inflyter, 3lt Handels»
transactionen, rörande KrigsSkepp öfver
25 år gamla, för att använda medlen till
nybyggnad af ÖrlogsFartyg, ovedersägligen
instämt med Rikets presumtiva nytta. Ut*
skottets förmodan, att, om ärendet genom
Förvaltningen af SjöÄrenderne blifvit bedrifvit,
en noggrannare koStnads*beräkning
blifvit beredd, och öfverhufvud tillförlitligare
hushållnings-garantier främjats, är en
alldeles obestyrkt uppgift, dertill Utskottet
lika litet varit Grundlags-enligt berättigadt,
366
Den 18 Julii e. m.
sorn att efter ioy §. anmäla en rådgifvande
åtgärd, på grund af en obevist supposition,
hälst då sjelfva säkert, enligt hvad
Utskottet sjelf yttrar, ovedersägligen instämt
tued Rikets presumtiva nytta.
Att rådgifvande åtgärderne hafva ägt
turn i KrigsExpeditionen, i stället för uti
StatsRådet, lärer vara ett skriffel.
3:o Emot StatsRådet Grefve Cederströms
rådgifvande åtgärd till den sednare
Handels-transactionen om ÖrlogsFartjg.
Utskottet har förklarat det vara med
Rikets presumLiva nytta enligt, att sälja
öfver 25 år gamla KrigsSkepp, för att använda
medlen till nybyggnad af Örlogsfartyg.
Utskottets uppgift, att Skeppet Gustaf
den Store, hvars namn blifvit förbytt till
Försigtigheten, Varit att anse såsom ett nytt
Skepp, derföre alt Chefen i ConstructionsDepartementet
Öfverste af Borneman ansett
Sig böra detsamma till värdet såsom sådant
upptaga, är i sanning märkvärdigt. Utskottet
hade ej bort kunha sakna upplysning dertuli,
att ifrågavarande Skepp var öfver25 år
gammalt, visserligen repareradt och från dockan
såsom sådant utgånget 1824, men icke
derföre hvarken nytt, eller ens jemförligt
ined något af våra öfriga Skepp, om icke
ett ännu äldre; då hat försäljningen således
Den 18 Julii e. nr.
367
varit i fullkomlig öfverensstämmelse med
den fastslälde principen, hvilken Utskottet
förklarat ovedersägligen instämma med
Rikets praesumtiva nytta, och anmärkningens
grund således ingen.
4:o Emot StatsSecreteraren Arnellf
dels rörande behandlingen af målet om E.xpeditionsSecreteraren
Lindgrens anhållan
om afskrifning af hans skuld till Passevolan
ce Fonden , dels ock om General Schulzenheims
sökta och vundna befrielse från
accords ersättning.
Det är i sanning oväntadt, att finna
en icke allenasi frän StatsRådet skiljd och
för skuld banqueroulerad samt förrymd
person af ConstilutionsUtskottet anmäld efter
107 §. Huru skola väl Rikets Ständer
hos Konungen skriftligen anmäla deras önskan,
att han ville ur StatsRådet och från
Embetet skilja denna person?
5:o Emot Förste ExpcditionsSecreteraren
von Printzencreutz , i afseende å det
origtiga i formen af att föredraga målet,
beträffande Kyrkohemmanen i Halland.
Åter en besynnerlighet af Utskottet,
att efter 107 §. RegeringsFormen anmäla
en föredragande ExpeditionsSecreterare. Det
vore interessant nog alt veta, huruvida icke
ett blifvande ConstitutionsUtskott skulle anse
sig förbundet, att inför RiksRätt låta till
-
368
Den iS Julii e. ra.
tala den eller de af StatsRådets Ledamöter,
seni, i händelse Rikets Ständer nu skulle
på Utskottets anmälan finn,a, att Rikets viii
kräfde, att i underdånighet begära Herr
ExpeditionsSecreteraren von Printzencreutz
entledigande, bifall lill denna underdåniga
anhållan tillstyrkte, helst ExpeditionsSeereteraren
icke inom StalsRådet äger något
förtroende Embete, och således icke, emot
36 §. RegeringsFormen, kan, utan föregången
ransakning och dom, från sin innebafvande
syssla afsättas, ej heller utan egen
ansökning tili annan tjenst befordras eller
flyttas,
Hå jag, på grund af de nu anförda
anmärkningar emot Utskottets anmälanden
enligt 107 §. af ålskillige rådgifvande åtgärder,
tror mig hafva bevisat, att Utskottet
saknat anledning till de anmälanden
som skett, förmodar jag, att Ridderskapet
och Adeln lärer finna Rikets väl fordra j
att icke på Utskottets ifrågavarande anmälanden
göra något afseende, och föl jag teligen
endast lägga Memorialet till handlingarne,
hvarigenom, då anmärkningarne förfallit,
innehållet af 76 §. Riksdagsordningen
kommer, i afseende på StatsRådets Embets-åtgärder,
att tillämpas.
Hvarefter Friherre Cederström munteligen
tilläde:
En
Den lS Julii e. m.
36g
En ConstitutionsUtskottets Ledamot har,
rörande formen för det Betänkande, sorn
af Utskottet i hans tanka hort afgifvas, i
stället för det, hvilket nu utgör föremål
för öfverläggningen, yttrat något, som jag
anser tarfva vederlägning. Det är märkvärdigt
nog, att en ConstitutionsUtskottets
Ledamot, i annan väg än Grundlagen föreskrifver,
söker tillvägabringa ändring i former.
107 §. RegeringsFormen bestämmer
formen, hvarunder Utskottets yttranden skola
afgifvas; der står intet ord derom, att
Cons t i tu tons-Utskottets tillkännagifvanden
skola vara af samma beskaffenhet, som andra
Utskotts Betänkanden. Orden lyda såInnda:
Skulle ConstitutionsUtskottet anmärka,
att StatsRådets Ledamöter samfällt eller
en eller flere af dem, uti deras rådslag
om allmänna mått och steg, icke iakttagit
Rikets sannskyldiga nytta, eller att någon
StatsSecreterare icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt FörtroendeEmhete utöfva!,
äge då Utskottet att sådant tillkännagifva
för Rikets Ständer. Det är således
ett tillkännagifvande af hvad Utskottet
vid granskningen funnit, som här är i fråga.
Något Betänkande, något af-eller tillstyrkande,
som den värde Ledamoten ansett
nödvändigt för att sätta Rikets Ständer i
tillfälle att besluta, vore Grundlagsvidrigt;
förslaget dertill måste således, om det skall
blifva enligt med Grundlagens föreskrift,
33 H. 34
Den 18 J111 i i e. m.
upptagit och beredt framställas i den ordning,
som denna Lag föreskrifver, och af
ConstitutionsUtskotteti föreskriften ordning,
om förslaget gillas, hos Rikets Ständer anmälas.
Frågan är nu ej någon annan än
att, sedan Utskottet anmält en eller annan
anmärkning, Rikets Ständer skola pröfva,
om Rikets väl kräfver, att de, mot hvilka
anmärkningar blifvit gjorde, entledigas.
Det är på grund af en i dessa ordalag
framstäld fråga, som beslutet skall fattas,
och det är ej möjligt, alt en Ordförande
i ett Stånd kan framföra någon annan formel,
än den. På svaret Ja eller Nej dertill,
är saken afgjord. Samma Ledamot
har ytterligare uppläst en hel uppställning
af en form för anmärkningar, som icke
skulle vara anmärkningar, utan anmälanden,
hvilka han trodde leda till beslut, och som
lian ansett af Utskottet bordt framställas.
Genom detta yttrande, igenkänner jag anledningen
till Utskottets åberopande af 3^
§. RikdagsOrdningen. Det hade annars varit
svårt att begripa, huru ConstilutionsUtskottet
kunnat framkomma med anmälanden,
som Utskottet funnit ej stå tillsammans
med Grundlagen. Den ratt att väcka
frågor, som tillkommer LTtskottet, är insk
ränkt till ändringar i Grundlagarne. Sådana
frågor få ej förut i Rikets Ständers
Plena väckas; Constitutions-Utskottet kan
väcka dem sjelf. Det är i detta afseende Sy.
§. är tillämplig på ConstitutionsUtskottet, och
Den i8 Julii e. ra.
endast i det fallet. Friherre Anckarsvärd liar
bland mycket annat yttrat, att der Grundlagens
stadganden af Rådgifvarne öfverträdas,
och det lemnäs opåtaldt, undergräfves förtroendet.
Jag skulle förmoda, att der Grundlagen
öfverträdes af Representationen, och det
lemnäs opåtaldt, undergräfves lika mycket
förtroendet till representationen och dess
värdighet. Det har ytterligare af samma
Ledamot blifvit yttradt, att Rikets Ständer
borde till Konungen framföra anledningar
till missnöje med Dess Rådgifvare. En sådan
handling är lagstridig. Rikets Ständer
äga ej att göra annat, än att anmäla
StatsRådets Ledamöter till endtledigande på
grund af ConstitutionsUtskottets anmälan;
men alt utsträcka det derhän, att motivera
en sådan anmälan, dertill lemnar Grundlagen
ejnågotspår. Med anledning afhvad
jag nu anfort, anhåller jag, att, då proposition
på hvarje fråga framställes, om Ridderskapet
och Adeln anser Rikets väl fordra,
att begära vissa Rådgifvares endtledigande,
votering måtte vidtagas, i fall ej
enhälligt beslutas, att anmärkningarne skola
förfalla.
Herr Hjerta> Gustaf', anförde skrifteligen:
Att
utöfva en pligt, att begagna en rättighet,
bör och kan ej för Representanten
vara enahanda. Förblandandet af dessa be33
H. 34*
Den 18 J u ! i i e. m.
grepp torde likväl få anses sAsom anledningen
till det sätt, hvarpå Grundlagarnes heliga
hud tolkas af RiksdagsMajoriteterna.
Må nian icke undra, om Fosterlandsvännen
med‘bedröfvelse skådat, huru dessa majoriteter,
i egenskap af Svenska Folkets ombud,
understundom uppfyllt sina åligganden. Må
man fördraga hans röst, för ett ögonblick,
innan man går att bedöma hans framställning.
Matte man ransaka i egna bröst, om
de ord jag vagar uttala äro sanna, äro vigtiga
, då jag säger, att orsaken, hvarföre RiksdagsMajoriteterna
handla så oeftertänkt, så
förderfligt, är det olycksdigra begreppet, att
Representanten blott äger rättigheter att
begagna, ej skyldigheter emot sina Medborgare
alt uppfylla!
Mine Herrar! Högtidligt är det ögonblick,
då Folkets Ombud församlas, att döma
öfver Styrelsens handlingar. Om man
än skulle glömma, att det är den förfördelades,
den lidandes förhoppningsfulla dag
— ty de enskildta olyckorna försvinna så
lätt ibland samhällsbestyrenS tummel, och
de lyckligare folkklassernas glädjehvimmel
— borde raan dock ihogkomma, att det för
Svenska Folket har en vigt af helt annan
beskaffenhet, än den, som den stränga rättvisan
allenast gifver åt samhällsinrättningarne.
106 §. RegeringsFormen är lemnad
åt glömskan; äfven då Lagarnas ordagranna
lydelse är öfverträdd. Dess tillämpning har
Den 18 Jul i i e. ni.
berott af ConstitutionsTJtskottets Majoritet;
oell huru denna under flera Riksdagar uppfyllt
sina pligter mot Fosterlandet, derom
torde följderna af dess handlingssätt redan
tillräckligt vittna. Men Sveriges Grundlag
bjuder: iakttagande af Rikets sannskyldiga
nytta, oväld, nit, skicklighet och drift, såsom
vilkor för rådgifvande personalens bibehållande
i sine embeten; och den meddelar
Representanten rätt, att i Ståndet väcka
frågor derom, samt ålägger blott Ståndet,
att ej besluta deröfver, förr än ConstitutionsUtskottet
blifvit bordt. Äro äfven
dessa ord blotta utrop, blott en prunkande
plirase? Äro de endast införde i 107 §. RegeringsFormen,
för att dåra Folket med den
tro, att de män, som RiksdagsMajoritetcrna,
ja, som, efter en nu gifven godtycklig
tolkning, blott ConstitutionsUtskottens Mar
joritet bibehålla, måste vara Fäderneslandets
vänner, måste vara upplyste och utmärkte
Medborgare? Eller stå de här allenast
för att inbilla utländningen, att friheten
bor i våra dalar, att den vinkar honom
vid våra stränder? Nej! Mine Herrar, dessa
ord äro icke blott präntade på Grundlagens
blad, de blad, hvilka, så lumpna de äfven synas
för mången, dock ännu en gång skola sammanhålla
Svenska Folket midt ibland de faror,
hvilka ensamma torde kunna återväcka en
förlorad frihetsanda, en försvagad nationalkraft;
de äro listade i Folkets hjertan. Och
de kunna icke alltför länge missförstås; de
374
Den 18 Ju 1 ii e. m.
kunna icke en gäng af tidens rost bortfrätas
; ty Svenska lagens bud, förvarade i Svenska
hjerlan, likna ej dessa nyare tidernas
med grafstickel!! arbetade zirater; de äro
runans enkla tecken, som, vårdslösade under
en svag, en vilseförd styrelse, af årens
mossa kunna höljas, men ej förstöras. Och
Folkets urgamla fordran på sin Styrelse;
dess fasta tro, ått äga rättighet till denna
fordran, dess oundvikliga hämnd, om den
alltför länge gäckas; allt detta är ej blotta
phraser. Denna fordran står fast såsom ett
evigt skydd för Sverige; en fordran, att,
vid rådslagen om allmänna mått och steg,
skall iakttagas Rikets sannskyldiga nytta,
och att oväld, nit, skicklighet och drift slädse
vid förtroende-embetenas förvaltning skall
ådagaläggas. Den, som missförstår dessa
ord, han har hvarken läst i Svenska Folkets
historia eller i deras hjel tan. På hvarje
blad af den förra, synes detta nationella
behof uppfyllt eller utkräft; i hvarje blodsdroppa
af de sednare svallar begäret, att
det uppfylla eller utkräfva. Midt ibland
Statsformernes omväxlingar, midt ibland samhällsinrättningarnas
omstörtningar, har Svenska
Folket bibehållit detta grunddrag af sin
ursprungliga natur. Derföre har ock medborgerlig
dygd sammangutit sig med aliade
Regeringssätt, som styrt Svenskarne; och
midt ibland Magtens laglösa våldsamhet, har
den likväl städse lyckats, att åt Fäderneslandet
bereda friheten. Och detta just der
-
Den 18 Juli i e. m.
före, att oväld, nit, skicklighet och drift i
Sverige städse varit vilkoren för de Styrandes
Magt och anseende. Engelbrecht, Stuvar
och "Wasär ristade dessa grundvalar för
Svenskarnes Statsförfattning i hvarje Svenskt
bröst, och ingen Magt på jorden skall förmå
att utplåna dem. Det var ej en Secreterare
i 1809 års ConstitutionsUtskott, som
insatte dem i vår RegeringsForms 107 §.
Det var Sveriges forntid, det varsamtidens
genom olyckan lifvade minnen af fordna tiders
store män och lyckliga ärorika förhållanden,
som inskrefvo dem i denna Grundlag.
De stå der. Och de skola helighållas
af en hvar Riksdagsman, som ej åt egen lycka
offrar folkets, ej för egen nytta öfvergifver
medborgarens pligter, ej af fördomar
villas från Svenskmanna-frihet, ej ringa aktar
sitt kall såsom hela Folkets Ombud, och
som deremot vet, att förakta det missförstådda
kallet af nådsökande för några, mot
det allmänna fiendtliga, interessens godtyckliga
skydd. Måtte Representanter, sorn känna
sin kallelse, icke misströsta öfver, att
se den af andra oriktigt bedömd eller ringa
aktad. Majoriteternas voteringssedlar tillhöra
ofta villorna och interessena; men folkets
öde beror ännu mindre af en ögonblicklig
pligtförgätenhet eller en missförstådd
pligtkänsla.
Men Svenska Folkets större eller mindre
uppoffringar, mer eller mindre lidan
-
Den 18 Julli e. in.
elen, intilldess lyckligare tider för nationen
ingå, och erfarenheten om friare samhällslära
ttningars fördelar öfverflytta sig från de
lyckligare folken till oss; med ett ord: det
lugn, den trefnad, hvarunder Svenska Folket
skulle kunna afvakta afgörandet af dess
öde; detta beror till en stor del af det sätt,
hvarpå Ridderskapets och Adelns Majoritet,
vid afgörandet af ifrågavarande ämnen, bedömer
sin ställning till Styrelsen och sina
medborgare.
De a:ne Ståndens redan fattade beslut
betyder i det fallet föga eller intet. Det
gifver väl en aritlimetisk vigt åt 4 Stånds
röstberäkning, men det har intet moraliskt
inflytande på en Styrelses handlingssätt,
som jag ej bor tro kunna till den grad glömma
sin egen fördel och sin säkerhet, att den
ej inser skilnaden emellan allmänna opinionens
fordringar, och det öfverseende, hvarmed
dessa Stånd vid detta tillfälle behandlat
samhällets vigtigaste angelägenhet. Då
denna Styrelse dessutom sjelf bäst kan inse
betydligheten af de ansträngningar hon
gjort, för att vid denna Riksdag släpa sig
fram i Magten; då jag ej bör tro henne vara
till den grad förblindad, att bon icke
skulle inse, att det slags upplösningstillstånd,
som altsedan år 1815 fortgått, icke kan länge
fortfara; då bon ej måtte kunna dölja för
sig sjelf de stora uppoffringar bennes bibehållande
kostar ett Folk, som, under 14 års
De n 18 Julii e. m.
377
fred, och oaktadt föreningen med ett annat
Folk, sett sina skatter altjemt okas; då hon
sålunda bör sjelf begripa, att tiden börjar
nalkas, då enskildta styrelsegrundsatser måste
vika för allmänna, och tanken på hennes
eget Jag utbytas mot ett noggrannare
uppfyllande af de heliga pligter hvarje Regering
äger till Folket; vill jag ej en gång
misstro, att hon, i glädjen öfver den laglöshet,
sorn hennes yttersta krafter kunnat
bereda, eller den sorglöshet, Sorn räddar
henne undan Ögonblickets faror, skulle kunna
förgäta, att framtiden fordrar helt andra
och större krafter, samt att hennes eget
väl bör göra henne till sjelfva denna sorg-:
lösbets, denna för friheten visade kallsinnighets
ifrigaste motståndare. Jag antager
alltså såsom säkert, att inom kort tid en
förändring i styrelsegrundsatser skall afbehofvet
framkallas. Frågan torde blott nu
böra blifva: Påkallas en opinionsyttring af
Ridderskapet och Adeln till angifvandet af
detta behof, medelst begärd förändring i
Rådgifvande personalen; och är den en pligt
emot Fosterlandet? För att besvara denna
fråga, måste man göra sig ett redigt begrepp
om Fäderneslandets belägenhet, såsom
det högsta målet för en Svensk mans
bemödanden. Derefter bör man betrakta
den ställning, hvaruti Konungen och FqR
ket befinna sig i allmänhet och till hvarandra.
Först sedan man gjort sig reda för
dessa förhållanden, kan man med samvetets
3y8
Den 18 Jul i i e. ra.
lugn yttra en öfvertygelse i detta magtpåliggande
ärende. Oell Mine Herrar! dessa
vilkor för en sådan öfvertygelse bevisa bäst,
huru nödvändigt det är, att hvarje Representant
vid detta tillfälle söker aflägsna all
fördom, allt eget interesse, likasom allt enskildt
missnöje. Denna heliga pligt har jag
insett, och skall den uppfylla. I medvetandet
af rena afsigser och en för Fosterlandet
allena brinnande kärlek, går jag att
söka utveckla de skäl, hvarpå jag grundar
min öfvertygelse, att jag skulle handla emot
Konungens och Rikets saunskyldiga väl, om
jag ej sökte i min mohn verka till en kraftyttring
af Representationen, i afsigt att tillvägabringa
styrelsegrundsalsernas skyndsamma
förändrande, medelst rådgifvande personalens
ombyte.
Men innan Representanten får tillämpa
nyttighetsprincipen, har han till pligt,
att förut betrakta rättsgrunden för sin handling.
I detta ögonblick blifver sådant så
mycket vigtigare, som så väl Domaren, som
de, hvilka skoladömmas, kunna hafva missförstått
lagens bud. Jag vet mången, som
tror, att Rikets Ständer äga allenast bedöma
Styrelsens handlingar ifrån och med den
tid, då förra Ständer gifvit decharge; men
jag svarar dertill, som till alla de invändningar
man framkastar, för att med Grundlagsbokstäfver
visa, att sundt menniskoföruuft
icke får tillämpas, och att Folkets na
-
Den 18 Ju!ii e. m.
379
lurliga känsla af lidande icke får göra sig
gällande, att det hvarken så är, bör eller
kan vara. 76 §. Riksdagsordningen, som
dessutom blott omtalar Statsmedlen, säger,
att ”hvad som efter granskning blifvit god"känt
eller lemnat oanmärkt, bör anses haf”va
vnnnit decharge i af seende på det gran”skade;'
mén huru otaliga äro ej de styrelseförhållanden,
som icke kunna genast utredas,
granskas, bedömmas? Angå ej dessa
oftast det heligaste i samhället? Kan det vara
tänkbart, att ett fritt folk skulle afsäga
sig den naturliga rätt, som de despotiskt
styrda Folken veta begagna, att så snart följderna
af en omoralisk Styrelse visa sig alltför
oroande, upplösande och olycksbådande,
befria sig från densamma? Och huru ofta
märker man genast den förnedring, hvari en
svag Styrelse sänker samhället? Huru lång
tid fordras ej ofta, innan man skådar verkningarna
af den lycksaliga enighet och kraft
en verksam och högsinnad Styrelse sprider
omkring sig? Och skulle väl ett Folk, genom
slafviskt iakttagande af granskningsföreskrifterna
för hvarje 5-årigt lustrum, hafva
afsagt sig menniskans naturliga rättighet,
att välsigna sina välgörare, och söka aflägsna
dem, som ådraga det förderfvet.
Dock — äfven jag vet, att man måste
offra något åt begreppens förvillelse. Jag
går dessutom så ogerna alltför långt tillbaka
i min granskning af det, som alla Gon
-
Den 18 Jul ii e. in.
stiliilionsTJtskott lemnat ogranskadt. Jag vet,
att raan lättare tadlar, än styrer; och jag
kanner min skyldighet, som menniska, medborgare
och Riksdagsman, att ej fordra det
omöjliga. Men då jag sålunda förbigår otaliga
förseelser, för det att de måhända ej
alltid kunnat förutses, erkänner jag mig icke
hindrad, att vid mitt handlingssätt följa
den känsla, som djupt rotat sig i mitt
bröst, och hvars mer eller mindre a Ilma nlighet
bland Svenska Folket, mig icke tillhör,
att nu ifrågasätta. Denna känsla är missnöjet
öfver, att märkbart skåda det tillstånd,
hvari mitt Fosterland sig befinner, ett tillstånd
af moralisk försämring _, ekonomisk vantrejnad
och politisk svaghet.
Och detta har blifvit beredt, väsenteligen
under de sista 17 åren, genom felaktiga,
ja, jag vågar säga, förstörande styrelsegrundsatser.
Tryckfrihetens kränkning;
myntväsendets fortfarande oreda; allmänna
undervisningens försummande; nya lagbokens
fördröjande; befordringssystemels lättfärdighet;
den försämring bland Domaremagten,
som man tyckt sig i följd deraf
förmärka; sträfvandet efter ökad magt genom
ett större inflytande på de personliga
förhållanderna; den tydliga syftningen, att
gifva de förmögnare klasserna företrädet framför
den till armodet lemnade förtjenslen och
skickligheten; utbredandet af osvenska läror
om blinda lydnadens stumma pligter, och
Den 18 J u 1 i i e. ro.
till nedsättning af Representationens värdighet
syftande åtgärder; allt detta har jag i
13 år med tilltagande förvåning tyckt mig
se utveckladt under mina ögon; och allt detta
har, i det innersta af min själ, stadgat
heslutet, att Begagna all den rätt af lagarne
mig gifves, att efter förmåga strida för
en Bättre sakernas ordning. Men, Mine Herrar!
jag har ej glömt och skall ej glömma,
att den rätt Lagarna gifva, Blott är svagt
grundad på den moraliska vigten af Styrelsens
handlingar. Man har ännu ej lyckats
att stifta nog fullständiga Lagar, tili Betryggandet
af de första vilkoren för menniskans
samfundslif; hennes säkerhet till lif,
egendom och fritt Begagnande af hennes krafter
och förmögenheter. Huru skulle man
då kunna äga Regeringslagar för Bildningens
och sedlighetens Bevarande? De äro lika Behöflige,
som omöjlige att uppgöra; men just
derigenom lyckligtvis de, som minst af alla
lagar ostraffadt af Styrelserna förbises; ty de
Beliof, som ej antagit form, tala till känslan;
då deremot de öfrige samliällsbehofven
mer stödja sig på lagbudens kalla beräkning
och nyttighetsläror. Jag öfvergår
alltså tili de föremål, som meddela mig nödig
styrka, att efter våra former fordra ansvar.
Dertill hörer den ekonomiska vantrefnad
, och den politiska svaghet, som jag yttrat
mig anse vara följder af Styrelsens grundsatser;
och då jag i öfrigt delar Friherre
Anekarswärds och Grefve Horns tänkesätt,
33*
Den 18 Ju 1 i i e. in.
vill jag icke upprepa de af dem framstälde
föremål för anmärkningar; utan endast inskränka
mig till följande allmänna bevis för
Styrelsens bristande nit, skicklighet och drift.
Om man med ett lands ekonomiska kraft
allenast förstår, att Folket får lefva och föröka
sig, att det får arbeta och handla nätt
upp så mycket som fordras för skatternes
behöriga utgörande, då är visserligen mitt
påstående obilligt, att närvarande Styrelsegrundsatser
vålla ekonomisk vantrefnad inom
vårt land. Men menas dermed, att landets
krafter utvecklas, under ett fritt, idogt och
lönande näringslif; att de rikedomar menniskorna
utösa ur jordens sköte, obehindrat
kunna användas till deras förkofran och trefnad;
att vårt eget lands producter på så
förmånligt sätt begagnas, att behållningar
vid våra byten med andra nationer beredas
; och att kunskaper i näringar och handel
upplyfta folket i allmänhet till den ståndpunkt,
att det kan tälla med andra folk i
framalstring och afyttring; då är föga eller
intet gjordt för Fosterlandet. Förgäfves hafva
Rikets Ständer, under loppet af 20 år,
yrkat näringsfrihetens stadgande såsom princip
för våra inhemska arbetskrafters bemödanden.
Förgäfves hafva de sökt befordra
handelsfriheten, för att derigenom betrygga
åt dessa arbetskrafter ett lönande användningssätt.
De beslut, som i dessa afseenden
blifvit tagne, vittna alla, att Rådgifvar
-
Ben 18 Julii e. m.
383
ne måtte hafva lagt alltför liten vigt på hela
Nationens genom dess Representanter uttryckte
önskningar; och de alltför mycket
partiella tillämpningar af dessa principer,
som man hittils skådat, hafva endast ytterligare
bestyrkt den för samhällets frihet
och trefnad förstörande syftning, hvilken
jag redan angifvit, nemligen bemödandet att
mäktigt inverka på de enskild te förhållanderne,
och dymedelst förändra det oberoende,
som fordom ibland oss fordrade laglydnaden
såsom sitt enda vilkor, till ett slafviskt
beroende af godtycket.
De närmaste bevisen för detta påstående
ligga för hvarje Riksdagsmans ögon, i
det sätt, hvarpå Rikets Ständers underdåniga
Skrifvelser vid 1823 års Riksdag blifvit
behandlade, så väl rörande näringsfriheten,
som Tullverkets organisation, Tullbevillningen
och Tulltaxan. Och huru många andra
finnas icke dessa förutan? Men om Rikets
Ständer icke sett de principer antagne,
som af dem blifvit godkände; hafva de då
sett, att andra principer för näringarneoch
handeln blifvit följde, som betrygga dem
för godtycklighet och våldsamma förändringar?
Jag svarar dertill Nej. Man har allenast
upptäckt en vanlig Embetsmannaverksamhet,
inskränkt att för hvarje serskildt
fall, hvarje så att säga enskildt företag, besluta
undantagslagar; man har under en tid
af 18 år sett förordningar, som tyckas en
-
384
Dea 18 Julii e. in»
däst haft till anledning redan företagne lagliga
liandelstransactioriers förhindrande, eller
innan lagens utgifvande företagne speculationers
befordrande. Kort sagt, man
har icke kunnat upptäcka något system, icke
kunnat påräkna någon säkerhet för det
inre näringslifvet; man har ej förmärkt ens
tankar på några bemödanden till utbredande
af kunskaper i de ärenden, eller till hastiga
upplysningars meddelande om de tilldragelser,
som kunnat inverka på vår yttre
handelsrörelse. Följderna häraf hafva
blifvit: ett sig ej lönande jordbruk; ett till
ingen utveckling förmöget bergsbruk; en försummad
skogsvård; några på lurendrejeri
mer än på eget arbete grundade Manufactur-
och Fabriks-näringar; tröga afsättningsbruk,
och deraf följande lamhet i industriföretagen.
Om för ett lands ekonomiska trefnad
oundvikligen fordras skatteväsendets ändamålsenliga
skick, och icke blott utarbetade
propositioner om nya anslag; hvilka åtgärder
finne vi, alt Styrelsen i sådant ändamål
vidtagit? Förgäfves hafva Piikets Ständer
i snart ao år begärt, att uppbördens
och redovisningens förenklande måtte påtänkas.
1823 emottogo de ändtligen ett hästlass
med documenter, innehållande alla infordrade
yttranden ifrån vederbörande Verk,
Uppbördsman och redovisande; men den
Kongl.
Den i& Ju 1 ii e. in.
385
Kongl. Skrifvelsen lill ledning i ämnét innehöll
4 räder, atl Kongl. Maj:t ville hafva
öfverlemnat handlingarne till Rikets Sländers
Statsutskott &c. Intet förslag bifogades.
Dft utöfningen af beskattningsrätten
tillhör Rikets Ständer, torde invändas, att
Styrelsen icke har med sådana mål, att sig
befatta. Men en hvar inser lätt, att dylika
angelägenheter måste tillhöra Styrelsen, och
ej kunna af Rikets Ständer beredas. Uti
intet annat land med representalif befattning
i frågaställes, att Representationen skall
sjelf utarbeta dylika föreskrifter. De beskatta
sig sjelfve, men uppbördens förbättrade
organisation tillhör Styrelsen att utarbeta
och föreslå. Hos oss åter är det besynnerliga
förhållande år i8?.3 visadt, att
man fordrar, att Rikets Ständer skola utarbeta
verkställighetsdetaillerne i beskattningsväg,
då man deremot direct och indirect
söker hindra dem ifrån, att allena besluta
angående beskattningens grunder, belopp och
dispositiorissätt. Exempel härföre ära: tvisterna
denna Riksdag om ordinarie inkomSttitlarnes
beroende af Konungen; öfvörsköttens
tillgripande tvertemot Rikets Ständers
föreskrifter; nekad granskning af vissa de-'
lar af Statsverket; bemödandet, att geftotn
förändrad Rcvisionslnstruction aflägsna liden
för granskningen; nekandet af Tullmedlens
ingående till RiksgäldsContoiret, hvarigenom-
detta Contoir onödigtvis mäst iitbe33
IL ä
-
386 Ben 18 Juli! e. m.
tala räntor, under de sista åren, samt öfverskotten
icke så skyndsamt kunnat aflemnas
till Contoiret, som de eljest hade blifvit
det. Och den brist på uppmärksamhet
Styrelsen visat till afskäffandet af naturalprestationerna
och tjensleskyldigheterna vittnar,
att den icke besvarat sig med, att tänka
på lättandet af Folkets bördor. Men att
ett dyiikt tillstånd * hvad skatteväsendet angår,
Vållar Större uppoffringar af Nationen;
alt det tnédför håglöshet och -liknöjdhet hos
mängdeil* då den ser, att déss skattebidrag
blifva odryga genom sjelfva Uppbördssättet;
detta torde få antägaS såsom säkert. Går
mart nu till betraktande äf* huru skattemedlen
användas* blifver man icke Stort bättre
öfvertygad öm Styrelsens allvar* att afse
Folkets sannskyldiga bästa. Deras användande
har icke visat hågön syftning till
begagnande äf fredens lugn och stigande
upplysning, för att lätta skattebördan. Ingen
fredsfot för armeen bar blifvit införd;
ingen förenkling af Styrelseverken har skett,
förr än sista året, och då af föga inflytande
på det hela af förvaltningen. Och huru
föga besynnerligt är det, att med sådane
styrelsegrundsatser den enskildta välmågan
aftager. Mängdens enda behållning är
skattepenningen; således ned tryck es den af
skatternes höga belopp. De öfriga klassernes
välstånd skakas genom vacklande ekononiiska
författningar, myntoredan och creditlagstiftningens
brister. Också kan man,
Den *S J ii i i i e. ra.
387
utan Öfverdrift, sägn: att behållningar, verklig
förmögenhet, icke på långt när såsom
fordom finnas; utan att det är en rastlös
verksamhet för creditens bevarande, som
allenast förmår att uppehålla de flesta; och
att det är denna verksamhet, som bländar
dem, hvilka ännu påstå, att förmögenheten
tilltager. Jag tror mig sålunda med skäl
kunna påstå, alt ekonomisk vantrefnad tydligen
visar sig och är en följd af Styrelsens
handlingssätt under de sista *4 & i5 åren.
Jag går nuj att söka visa, huru vi äfven
lida af politisk svaghet.
Om man med ett lands inre politiska
kraft förstår, att Styrelsen behåller makten
inom Riket, och af Statens medel lönar Ministrar
och Sändebud vid främmande Hof,
sänder Ambassader till kröningar, m. m.,
då hafva vi visserligen ännu politisk kraft.
Men menar man dermed, att alla samhällsmakterna
inom landet verka i ett för samhället
nyttigt samband; att de understödja
h varandras bemödanden till det allmännas
bästa; att de gemensamt verka till uppväckandet
eller underhållandet af en stark Nationalkänsla,
grundad på trefnad och bildning;
huru står det då till med vår inre
politik? Huru tydligt visade sig ej år 1823
en söndring mellan Styrelsen och Rikets
Ständer, genom de vägrade sanctionerna,
och sättet, hvarpå dels Rikets Ständer sam33
II. 25*
388
Deli 18 Ju lii c. rn.
fäldt, dels vissa Stånd behandlades? Fack-'
sägelseadreSsens förnekande, och det beständiga
ifrågasättandet af Rikets Ständers beslutande
rätt i med beskattningen sammanhang
egande ärender, bevisa de ej, att man
icke insåg värdet af de begge lagstiftande
makternas eniga kraft? Och jag vill ej vidröra
de flera sorgliga anledningar till en stor
förvillelse; den att högtidligt visa Nationen
Thronens öfvermakt öfver folkrepresentatiolieil
—- dirécte och indirecte föranledt af Styrelsens
handlingssätt. Följderna deraf låta
sig ej beräkna. Likaså har Dooiäremaktens
vigt och anseende sjunkit. Regeringen har
visat ett ihärdigt bemödande, att undandraga
den sådane ekonomiska mål, som, lemnade
till administrativ behandling, nödvändigt
lemna de tvistande i beroende af verkställande
makten. Jag vill ej heller granska
föreilingsförhållanderna med Norrige.
De skulle ännu ytterligare bevittna, att i'4
år snarare försvagat vår förenade kraft, än
stärkt densamma, Och sålunda äfven i detta
fall besanna mitt påstående örn inre politisk
svaghet. Den yttre Ater visar sig alltför
tydligt i våra handelstractater; i skeppshandelsfrågan;
i bristen på något bestämdt system
, som förenar vår industris fördelar med
vårt politiska interesse. Handelstractalerna
hafva medfört få fördelar för andra näringar,
än den privilegierade jernhandteringen.
De vittna ej om någon allvarlig omsorg, att
gynna ett friare näringssystem inom lan
-
Den 18 J u 1 i i e. m.
389
det, och de besanna blott den satsen, att
de mindre Stö terne, sorn ej kunna täfla i
belöningar för tractater, sällan vinna derpå,
utan att vinsten oftast stadnar hos underhandlarne
allena. Skeppsliandelns återgång
behöfver jag ej närmare'betrakta; den är af
andra tillräckligt vidrörd. Och bristen på
ett bestämdt, politiskt system är alltför tydlig,
för att behöfva vidlyftigt behandlas.
Man ser ingen enda öppen handling i våra
diplomatiska förhållanden, och ingen tanka
pia, att genom inbördes fördelars beredande
uti handel och industri, under fredens lugn,
fästa något stort interesse för oss , hos de
Nationer, hvilkas biträde vi naturligast böra
förlita oss till, om vår sjelfständighet
skulle hotas. England, Nederländerne och
Frankrike, hvad äro de nu mer för oss?
Ja! mine Herrar, det förmärkes ej en
gång något bemödande, att sluta sig till de
fria, de constitutionelt styrda Folken, heldre
än till de despotiskt regerade Nationerna.
Jag vet ej, om man icke snarare har
ingått förbund med några friheten hatande
Styrelser, än med dem, som skydda eller
åtminstone fördraga henne. Vigten af den
yttre politikens möjliga inverkan, i detta
fall, på vår inre frihet, torde af Ridderskap
pet och Adeln lätt inses. Och om alla dessa
framställningar äro sanna; om de blott äro
så sannolika, att man med skäl bör vara
uppmärksam på deras inflytande och följ
-
3gö Den 18 Julii e. m.
der; böra vi då ej, för vår Konungs bästa
och vårt Fosterlands sannskyldiga väl, begagna
det tillfälle ConstitulionsUtskottets
Betänkande bereder oss, att begära en Minister-förändring.
Jag yrkar den; jag begagnar
det enda sätt vi nu mera äga, till
att kunna ifrågaställa den inför Thronen,
sedan man dömt oss till ett oundvikeligt beroende
af ConstitutionsUtskottets majoritet.
Jag bekänner uppriktigt, att jag ej anser
alla de 5 anmärkte punkterne vigtige; att
blott 3 förtjena synnerlig uppmärksamhet;
att de äro af ingen betydenhet, emot de resultat,
hvartill man kommer, då mau granskar
förvaltningssystemet på det hela. Men
jag ber Ridderskapet och Adeln besinna,
att vi ej äga annat juridiskt medel, att be^
fordra vårt moraliska syftemål; att beslutet
är högst vigtigt, så väl för Konungen och
dess Ätt, sora för Folket; att alltså vi böra
gifva vika för nödvändigheten och begagna
de få medel oss äro lemnade. Och jag kan
ej tro, att det skulle kunna undgå Konungens
uppmärksamhet, om Ridderskapet och
Adeln fattade ett beslut, som väl aldrig kunde
apses allena vålladt af de anmärkte detaillerne,
utan måste sökas i det behof, som
vår känsla säger oss nu förefinnes af en ändring
i Rådgifvande personalen.
Då jag nu uttalat dessa ord, bör jag
likväl öppet bekänna, att jag ej med en Ministérförändring
förstår, att hvarje nuvaran
-
Den 18 Julii e. tu.
de Konungens Rådgifvare skulle aflägsnas.
Beslutet kan ej angå andra än dein, som
deltagit i de af Utskottet anmärkte beslut.
Jag vet alltför väl, att äfven deribland finnas
män, som skulle kunna framgent gagna
fosterlandet, om en bättre anda blifver rådande
inom den collectiva conseillen. Jag
erkänner, att hela Rådet utgöres af män, för
hvilka jag hyser enskilt aktning, ja! vörd^
nåd och erkänsla. Men jag har aldrig förblandat
enskilta och offentliga förhållanden.
Och här är vid detta tillfälle icke fråga om
någon viss person i hufvudsaken. Det beror
af Konungen att göra det afseende på
beslutet, som han finner för godt; men Ridderskapet
och Adeln har dermed uttryckt,
att Hans uppmärksamhet fordras till Dess
och landets sannskyldiga väl, och det är
nog, för att gifva ökad kraft åt Dess bemödanden
för Sveriges framtida sjelfständighet
och trefnad, samt betryggandet af vår inre
frihet, vårt yttre anseende. Jag yrkar alltså
proposition till bifall å förevarande DephargeBetänkande.
Hvarefter Herr Hjerta munteligen tilläde:
Man
har yttrat, att då anmärkningsanledningar
nyss blifvit framställde och remitterade,
sådant skulle hindra beslutet om
decharge. Jag tror ej, att decharge bifalles,
om Utskottets förevarande Betänkande
bifalles, emedan Konungens Rådgifvare just
Den 18 Julii e. m,
då komma under 107 §. Äfven liar bär
Jilifvit ytlradt, att det skulle vara oformligt
begära sådana personers endtledigande,
som redan äro ur tjenst. Det är gifvit, alt
de, sorn redan äro afskedade, ej, behöfva
å nyo afskedas; men hvad t. ex. Grefve
Cederström angår, så skulle lian eljest kunna
åter inträda i tjenst, och jag tillstyrker
således, att 107 §. äfven i afseende på honom
tillämpas. Hvad sluteligen angår de
flere af ConstitutionsUtskottet uppgifne förhållanden,
som äro anmärkte, och hvilket
förfarande af ConstitutionsUtskottet liär Blifvit
så mycket tadladt, vill jag blott erinra,
att 37 §. Riksdagsordningen lern nar Con-,
stitutionsUtskottet rättighet, att hos Rikets
Ständer föreslå livad det finner lärn pligt $
pcb 60 §. Riksdagsordningen tillerkänner
Rikets Ständer att bos Kongl, Maj; t framställa
deras önskningar. Då Utskottet i
stöd deraf tillstyrkt en särskild Skrifvelse
till Kongj, Majrt i afseende på dessa omständigheter,
så ehuru Rikets Ständer dervid
icke hafva rättighet att tillämpa 107 §.,
tillstyrker jag likväl bifall å Utskottets berörde
hemställan, och uppmanar de Herrar,
som talat för återremiss, att afstå derifrån,
och heldre förena sig örn bifall lill
Betänkandet i denna del.
Herr von Hartmansdorff, Jugust: Vid
ConstitulionsUtskottets Memorial måste jag
anmärka 3:ne hufvudsakliga fel. 1:0 Alt
Den 18 Julli e. m.
Utskottet åberopat 107 §. RegeringsFormen
der han icke är användbar. 2:0 Att Ut-,
skottet tillämpar denna som innehållet?-  uppgift på flera felsteg, utan att yttra till
hvilketdera deraf någon gjort sig skyldig;
och 3:o Att Utskottet icke uppgifvit de personer,
emot hvilka §:n borde göras gällande.
Jag anhåller, att vid hvarje serskild punkt
af Memorialet få visa att så förhåller sig..
I första punkten synes, att StatsSecretera-,
ren ej deltagit i den der klandrade tillstyr-*
tande åtgärden, och att anmärkningen så-»
ledes drabbar StatsRådets Ledamöter. Men.
i 107 §. göres skillnad imellan StatsSecreterarne
och StatsRåden. §. lyder: Skulle
(konstitutionsutskottet anmärka, att StatsRådets
Ledamöter samfällt eller en eller
flera af dem, uti deras rådslag om allmän-,
l/a mått och steg , icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon StatsSecreferare
icke med oväld, nit, skicklighet
och drift sitt förtroende Embete utöfvat;
eige då Utskottet att sådant tillkännagifva
för Rikets Ständer, hvilka om de finna Rikets
väl det kräfva &c. Af ordet eller
synes således att, då saken angår Rikets
sannskyldig;} nytta, är fråga blott om StatsRåden,
eller om StatsSecrelerarne då skulle
räknas till StatsRådets öfriga Ledamöter, är
det åtminstone icke fråga om dem, utan
om honom allena, då det angår oväld, nit
och skicklighet. Jag gillar icke denna skillnad,
sorn göres ipiellan StatsRåden och
3g4
Den r8 Julii e. ra.
StatsSecreterare, men mäste, då han finnes,
likväl tillämpa den. I fråga om Rikets
sannskyldiga nytta, kan visserligen yrkas,
att om det blott angår 10 R:dr, bör
denna nytta afses. Men då samma §. längre
ned stadgar, att den skall användas, då
Rikets väl det kräfver; så finner jag tydligen,
att föreskriften om Rikets sannskyldiga
nytta icke får tilämpas på småsaker;
eller på indragningen af en tidning, derest
åtgärden ej så ofta förnyats, att bon
■visat en bestämd syftning, att vilja hindra
upplysningars och sanningars spridande.Men
Utskottet har tillkännagifvit detta vara den
enda händelse af denna beskaffenhet, som
kunnat anmärkas; och då så är, kan man
lätt anse åtgärden för ett misstag. Jag tror
dessutom att det sätt, hvarpå Tidningarne
begagna Tryckfriheten, bevisar, att Styrelsen
i detta afseende icke är sträng, och
anser oss följakteligen icke hafva anledning
nu tillämpa 107 §. på detta enda fall.
Fastän min röst förut i detta afseende vunnit
så ringa gehör, kan jag icke underlåta
att anmärka olämpligheten deraf, att Grundlagen
gör skillnad emellan StatsSecreterare
och StatsRåd; ty det skulle derigenom kunna
hända, att man för deltagandet i samma
åtgärd borde fria den ene och fälla den
andre. Vi hade derföre icke bordt låta tillfället
gå oss ur händerna, att förena oss
om Föredragande StatsRåd, då den saken
förevar. Jag beder om ursäkt för denna
Den r8 Julli e. m.
afvikelse, men det Sr aldrig lämpligare att
erindra om denna ändrings nödvändighet,
än då olämpligheten af Grundlagens stadganden
i detta afseende visar sig. I 2:dra
punkten drabbar anmärkningen håde StatsRådet
och Föredraganden. Brist på uppgift
om de personer, som den dagen suto
i Konungens Råd, skulle föranleda dertill,
att ehuru JustitiaeStatsMinistern icke utan
Dom och ransakning kan skiljas ifrån sitt
Embete, Rikets Ständer likväl skulle begära
det, i händelse han tillstyrkt den ifrågavarande
åtgärden. Rikets Ständer skulle
då af ConstitutionsUtskottet föranledas till
alt taga ett alldeles olagligt steg. I 4-de
punkten förekommer ”emot StatsSecreteraren
Arnell, behandlingen af målen, rörande
dels f. d. E.xpeditionsSecreteraren Lindgrens
anhållan om afskrifning af hans skuld
till PassevolanceFonden, dels den af GeneralMajoren
m. m. Friherre von Schulzenheim
sökta och v un dna befrielse från
yrkad Accords-ersättning.” Skulle Rikets
Ständer bifalla denna framställning, så borde
man närmare bestämma StatsSecreterarens
fel. De fel, hvarföre en StatsSecreterare
får entledigas, äro, om han icke med oväld,
nit skicklighet och drift sitt Embete utöfvar.
Hvad skicklighet och drift beträffar,
så tror jag att den ifrågavarande StatsSecreteraren
fullkomligen kunde jemnföras med
sina företrädare och samtida, Om oväld kan
i närvarande fall icke vara fråga. Brist på
3g6
Den iS .Julii e. m.
nit är således det enda som återstår. Men
Utskottet säger sin anmärkning egenteligen
vara rigtad mot oformligheten och
tvätydigheten af denna på en gång af- och
tillstyrkande mening, hvarigenom StatsSecreteraren
tycks hafva ådagalagt om ej brii
stande skicklighet i Enibetsutöfningen , åtminstone
en uppenbar försummelse att efterse
och rätta Protocollsredactionen. Så-,
ledes består hela felet deri, att han ej ef-*
tersett, huru ProlocollsSecreteraren uppsatt
Protocollet. Kan för en sådan i sig sjelf
ringa sak Rikets väl kräfva, att Rikets Ständer
begära en StatsSecreterares entledigande.
Snarare synes ett sådant fel höra un-,
der CaneelliOrdningen, än under Grundlagen.
I 5:te punkten förekommer emot Förste
ExpeditionsSecreteraren von Printzencreutz,
det oriktiga formela af sjelfva föredragningsåtgärden
i målet, beträffande Kyrkohemman
i Halland. En sådan rubrik finnes
ej i hela 107 §. Hvad är det då, som
berättigar ConstitutionsUtskottet att dömma
efter alldeles nya rubriker? Vidare säger
Utskottet, att ExpeditionsSecreteraren
von Printzencreutz felat i så måtto, sorn
han med kännedom om KammarCollegii besvärs
hänvisning till Kammar Expeditionen ,
och äfven deraf, att tvisten om andra hälften
af Lyngåkra hemman blifvit, i sistnämde
Expedition, på ett mot hans öfvertygelse
stridande sätt afgjord, icke dessjnindre
omedelbarligen föredragit ärendet
Den 18 J u I i i e. nr.
utan att derotn till en börj ari serskilt begära
och afvakta Kongl. Maj:ts uttryckliga
föreskrift. Delta allt är blott ett upprepande
af formfrågor, och slutledningen
deraf blir, att emedan mänga varit af annan
tanka om saken ; borde äfven denne
Föredragande hafva så varit. Men för
min del kati jag ej fästa hufvudsak ligt afseende
iler vid* alt mångå personer' göra
samma anmärkning,, enär man icke har någon
bestämd lag alt åberopa. Deremot tror
jagj att om någon af Konungens Rådgifvare
felat emot formen, skulle 106 §. RegeringsFormeii
vara mer användbar, än den 107.
I den förra står: Finner Utskottet af dessa
Protocollj alt någon StaisRåd, StatsSecreierare
eller annan Ledamot af StatsRådet
uppenbarligen handlat mot denna Regerings
Forms tydliga föreskrift, eller tillstyrkt
någon öfverträdelse deraf, och af
andra Rikets gällande lagar, &c. Uti Grundlagen
finnes väl en fördelning gjord af mål
mellan cle olika StalsExpeditionerne; men
den är ej så bestämd, att deraf kan med
säkerhet slutas, huruvida detta mål rätteligen
bordt höra till Kammar- eller EcclesiastikExpeditionens
föredragning; — elier
följaktligen hvilkendera haft orätt, alt dermed
befatta sig. Sädaiie détailler höra till
CanzliOrdningen, och örn ansvar skolat yrkas,
hade det bordt göras gällande enligt
densamma, och alldeles icke enligt 107 §<
Reger ingsFonnen.
3g8
Den 18 Julii e, m.
Jag har fästat mig vid formen af Utskottets
Memorial, och finnér bristerna i
detta afseende vara ganska stora, särdeles
då Utskottet, såsom en Ledamot redan anmärkt,
både föreslagit Rikets Ständer att
enligt 107 §. begära den Rådgifvande Personalens
entledigande ifrån sina Embeten,
och att gifva dem decharge. Jag yrkar derföre
återremiss af Memorialet, för att, då
det i ett förbättradt skick återkommer, få
vidare yttra mig öfver dess innehåll. Jag
han likväl icke undgå, att till besvarande
upptaga en anmärkning, synnerligen
Som den rörer ett ämne, i hvars behandling
jag, till någon del, Varit medarbetare.
Jag måste dock beklaga, att Konungens
Rådgifvare vid detta tillfälle icke äro
tillstädes och kunna försvara sig. Det blir
således deras eget fel» om oförtjenta anmärkningar
ej varda tillräckligen vederlagde.
— En Ledamot har sagt, att Styrelsen
ingen ting gjort för Undervisningsverken,
och att dessa luta till undergång. Redan
år 1810 nedsattes en UppfostringsComite.
År >820 utkom en ny Skolordning,
utarbetad af de för skicklighet dertill mest
ansedde män; Om deras arbeten bade silia
brister; så är det icke Regeringens fel,
ty allmänheten uppmanades och fick rådrum
att granska arbetet, innan Regeringen
gillade 1820 års SkoleOrdning. Då anmärkningar
vid densamma gjordes under 1823
års Riksdag, lät Regeringen nedsätta en ny
Den 18 Julii e. m.
Comité för att behandla hela Undervisningsverket
i ett sammanhang. Denna Comites
nya förslag har ej ännu blifvit granskadt
af Allmänheten, men Styrelsen har visat
sitt nit för saken, lika väl som Rikets Ständer,
hvilka år 1818 gåfvo ett betydligt anslag
för Lärare, Denna anmärkning var dessutom
så mycket mera oväntad, som den
kommer från en Ledamot, hvilken bestridt
de anslag StatsUtskottet åt Läroverken föreslagit,
och således sjelf gjort sig skyldig
icke blott till den likgiltighet för Läroverken,
hvarföre han beskyller Regeringen,
utatl äfven till hårdhet mot dem.
I afseendé på behandlingen af detta
Memorial, hafva meningarne varit delade.
En Ledamot, Herr Hjerta, har yrkat bifall
å detsamma; Friherre Anckarswärd och
flere andra ha begärt afslag derå i allmänhet,
och Friherre Cederström har yrkat,
att hvarje punkt särskilt måtte förkastas.
Enligt 56 §. RegeringsFormen skola Utskottens
förslag först i Plena framställas
till Ståndens antagande eller förkastande
utan förändringar eller tillsattser. Göras
dervid i Ståndens plena sådana anmärkningar
som hindra antagandet, erhålle Utskottet
del af dessa anmärkningar för att
derefter förslagen ytterligare granska och
jemka. Det är således tydligt, att grundlagen
icke gjort något undantag för ConstitutionsUtskottets
Betänkauden. Genom
Den id Julli e. ra.
Herr Grefvens och LandlMarskälkens vägran,
att gifva oss proposition lill ålerremiss
på sådana Betänkanden, hvilka innehålla
afslåg å anmärknings-anledningar, äro vi
förhindrade att dera återremittera; men här
är blott fråga om de aumärknings-anledningar,
å hvilka Utskottet tillstyrkt påföljd ,
och sådana måtte vi val få återremittera.
Herr Grefven och LandtMarskalken har väl
förklarat, att grundlag och häfd icke tillåta
det. För min del förklarar jag, att jag aldrig
anser häfd kunna få kraft öfver lag,
aldraminst öfver Grundlag. Jag yrkar således,
att proposition må framställas till
återremiss, bifall eller afslag å detta Memorial
, iiien bestrider, att det må pundvis
företagas. Blott vid 1818 och 1828 årens
Riksdagar hafva anmärkningar blifvit gjorda
mot ConstitntionsUtskottets DechargeBetänkande.
Jag vet icke, huru man år 1818
ansåg saken, men om något sådant prejudicat,
som nu är i fråga, då bildades, kan
det likväl icke binda oss. Jag har visserligen
öfverlefva! den olyckliga dag, då
Grundlagen år 1812 öfvertiäddes på Riddarhuset,
men jag skall för detta prejudicät
icke upphöra att yrka, det han alltid
mätte göras gällande. Herr Tham har sagt,
ätt 76 §. Riksdagsordningen skulle gifva oss
öppen rätt eller öppet tillfälle alt underlåta
Grundlagens iakttagande. Der står:
-Allt hvad Rikets Ständer efter granskning
god*
D p n 18 J u l i i e. m.
godkänt eller lemnat oanmärkt; bör anses
hafva vunnit decharge i afseende på
det granskade. Men malkom väl, att der
icke står allt hvad ConstitutionsVtskottetj
utan hvad Rikets Ständer lemnat oanmärkt.
ConstitutionsUtskottet har således icke samma
makt som Rikets Ständer, ty först då Rikets
Ständer slutat sin granskning af Rådgifvarnes
förhållanden, kan decharge vinnas.
Yi måste således iakttaga Grundlagens föreskrift
och ej punktvis behandla Memorialet,
utan återremittera det i sin helhet.
Friherre Anckarsvärd: t anledning af
Herr Thams med så mycken säkerhet gjorda
påstående, att Memorialet hor punktvis
företagas, tager jag mig friheten erinra,
alt någon annan utväg för Herr Tham, att
göra sin mening gällande, icke lärer finnas,
än den, som äfven slår öppen för mig, att
drifva en motsatt mening. Jag finner icke,
att Grundlagen innehåller något undantag
för behandlings-sältet af ifrågavarande Memorial,
och jag kommer således alt yrka
proposition å Memorialet i dess helhet, antingen
frågan blir om bifall eller återremiss.
Hvad angår Herr Thams tirader om otillbörligheten
af de uttryck, som nyttjats emot
ConstitutionsUtskottet, så, ehuru jag bland
Herr Thams citationer af desse utti^ck icke
igenkänner mer än ett enda, vill jag dock,
emedan jag ej är fallen för chikan, och tror
33 H. 26
Den 18 Julii e. m.
att jag är åsyftad, gerna erkänna dem alla,
oagtadt ordalagen ingalunda äro mina. Jag
förnyar blott min på förmiddagen emot enahanda
beskyllning gjorde anmärkning, att
jag iöke tror mig hafva fällt fett enda yttrande,
söm icke utgör ett nödvändigt samband
emellan mina prsemisser och slutsatser;
om prasmisserna äro origliga , så äro
slutsatserna det äfven, och komma då att
stå för min räkning. Hvad åter vidkommer
Herr Thams så ofta återkommande parad
af en uteslutande patriotism och känsla för
Fäderneslandets väl, så är jag nöjd, att i
Herr Tham äga en anklagare för bristande
patriotism, då beskyllningen kommer från
den sidan, som åtagit sig rollen af Ministrarnas
försvarare, och som utför detta
genom en verklig ministeriel anklagelse om
syften att vilja omstörta och nedrifva hela
samhällsbyggnaden derföre, att jag yrkat
fullföljd af de anmärkningar emot Ministéren,
hvartill jag anser mig befogad. Jag anser
mig äfven kunna yttra en förundran deröfver,
att den talare, som med så mycken
ifver anfallit mina motiver, hvilka för honom
ingalunda äro tillgänglige, och som på
förmiddagen sagt, att man icke kunde vidröra
Ministrarnes ansvarighet, utan att tilllika
vidröra den högsta Styresmannen, att,
säger jag, det undfallit samme Talare ett
sådant uttryck, som här nyss blifvit fäldt,
att nemligen från Skeppshandeln den slutsatts
skulle kunna dragas, att både krona
Den 18 Julii e. m.
4o3
och spira en dag folio i Judehänder. Jag
anser nied förundran, att man lemnät åt
mig att Förklara, det jag knappt tror att
ett mera obehörigt yttrande kan fällas.
Herr Rosenbladj Bernhard: I afseende
på de serskilda punkter, Betänkandet
innehåller* ämnar jag icke ingå i något yttrande
) men då jag här hört eli teckning af
mitt Fäderneslands tillstånd, sorn i fall den
vöre sami, visserligen påkallade Rikets Ständers
behjertande; då en Ledamot redan i
går började med att Utveckla deli åsiglen*
att Landet Vöre i ett tillstånd af vanmagt,
bärröiande från bristande omtanka å Styrelsens
sida; då en annan Talare, som
iiu Uppdragit en fullständigare teckning*
sagt samhället vara i ett tillstånd af upplösning;
så anhåller jag att härom få yttra
några ord. Jag går då först att efter faeta
betrakta, om samhället Verkligen är i ett
tillstånd af vanmagt och upplösning. Tecken
till Samhällets Vanmagt äro: när Välståndet
aftäger* när Folkets trefnad och
välmåga försvinna* när skatterne med svårighet
utgå, när Folkmängden är i aftagande,
när Näringar och Handel äro i aftynalide;
då äftager samhällets Välmåga, då
är det i Vanmagt. När Lagarne förlora sin
kraft och oordningen träder i Ordningens
Ställe, då är Samhället i ett tillstånd af
upplösning; Jag hemställer* om dessa tec'
;is st. 26*
4e4
Den iS Ju] i i e. m.
]<en äro för handen. Enligt de officiella
Tabeller öfver folkmängden, som jag här
har framför mig, bar folkmängden, som
ifrån i8o5 lill 1820 ökade sig med 119,000
personer, eller omkring 1 procent, från
1820 till 1825 ökats med 186,000 personer,
eller nära 2 procent; från 1751 lill
i8o5 ökades deremot Sveriges folkmängd,
då Finnland undantages, endast med 4‘dels
procent. Jag hemställer, om delta utvisar
vanmagt eller ett tillstånd af upplösning.
Vill man betrakta Reslantiernas belopp, så
torde man icke heller finna något bevis för
samhällets vanmagt och upplösning. Ifrån år
1821 hafva dessa restantier varit i ett beständigt
aftagande; och till och med 1827,
efter den svåra missvexten, som så betydligt
ökade skatterna, finner man, att i flera
Län restantierne den 1 Maji icke voro
högre, än det föregående året; i Frösåkers
Fögderi af Stockholms Län funnos till och
med. inga restantier. Hvad de speciella bevisen
beträffar, hvilka Herr Hjerta i sin
skildring uppdragit, för en förment osäkerhet
i Näringarna och det ringa afseende,
som Styrelsen skall hafva gjort på Rikets
Ständers önskningar, rörande Handeln och
Näringarna; så får jag erinra, att vårt Land
är det enda, som äger den lyckan alt ej
betala Consumlions-afgifter, med undanlag
af Tullumgälderna, och att, ehuru Tulltaxan
nu knappt innehåller 5 artiklar med
högre Tull ån före i8a3, utan Taxan tvärt
-
Den 18 Julii e. in.
4oS
om blifvit betydligen minskad, på grund
af Rikets Ständers begäran om förändring
af ett huridra-årigt system, hafva vi likväl
sett Tull-intraderna gifva en half million
mer än förut. Om detta talar för osäkerhet
i Näringar, vantrefnad i Handel, eller
ett ringa afseende å Styrelsens sida på Ständernas
önskningar, hemställer jag åt hvar
rättsinnig att bedöma. Herr Hjelta har äfven
talat om Tryckfrihetens skick. Jag
%) O
medgifver, att det finnes en §. i vår Tryck»
frihetsLag, som jag önskade icke funnes der,
emedan den under ett förhatligt sken likväl
är vanmägtig alt återhålla frihetens missbruk;
men jag hemställer, om denna magt
någonsin blifvit utöfvad lill hämmande af
den sanna friheten, och om icke lättsinnigbeten
hos de indragna Tidningarna utgjort
bästa beviset för behofvet af ett återhåll.
Hvad oredan i vårt myntväsende beträffar,
så instämmer jag med Herr Hjerta, i afseende
på de beklagliga följderna deraf, och
jag tror, att om vi, under vår olyckliga
ställning, vidtagit samma utväg, sorn andra
Länder, skulle vi hafva gjort mångdubbelt
större framsteg, än nu under den myntoreda,
hvaruti vi oss befinna. Men jag hemställer,
om icke denna oreda är en följd af
Rikets Ständers eget missbruk af 72 §. Jag
hemställer, om icke största delen af Konungens
Rådgifvare, såsom medlemmar af
i8a3 års FinanceComitee, redan då yrkade,
att man borde göra slut pä denna ore
-
4o6
Den 18 J u 1 i i e, in.
da, och ora de icke nu understödt förslagen
till ordningens Återförande, på ettsätt,
som bordt upptagas, om icke med tacksamhet,
åtminstone med erkännande af deras
goda afsigter; men jag hemställer, om de
icke i detta afseende snarare blifvit mötte
med hån och misstydning. Herr von Hartmansdorff
har redan besvarat anklagelsen i
afseende på Undervisniugs-verken, och jag
behöfver således icke vidare uppehålla mig
dervid. Hvad det nya Lagverkets fördröjande
beträffar, så mäste jag, med erkännande,
att jag icke tillräckligt förstår bedöma
halten af det nya Lagförslaget, likväl
medgifva, att jag för min del skulle
välja det nya, framför det gamla; men jag
hemställer, om man derföre kan klaga öfver
Laglöshet, om Nationen rättvisar påståendet
om laglöst tillstånd, och om man
icke måste erkänna, att då frågan är att
göra en helt ny Lagstiftning gällande, det
är ändamålsenligare alt moget pröfva, än
alt för hastigt antaga, det nya. Herr Hjerta
har äfven talat om Styrelsens sträfvande
efter ökad magt, genom personliga förhållanden
till Representationen. Jag tror
tvärtom, att man icke behöfver se långt
för att finna, det Styrelsen här, äfven med
den inverkan på Representationen, hvartill
våra Grundlagar lemna utrymme, i motsats
emot andra Constitutionella Stater,
ingalunda gör något missbruk af sin magt;
och hvad angår utbredandet af den osven
-
Den i& Julii e. m. 4°7
ska methoden eller systemet (jag minnes
icke, hvilketdera uttrycket nyttjades) af
den blinda lydnaden; så hemställer jag,
om icke, å andra sidan, den method är lika
or iktig och lika osvensk att, med stöd af vridna
slutsatser, hemtade från Grundlagarna, föra
Ständer och Styrelse till ensidiga mål. Herr
Hjerta har ock uti Styrelsens förfarande
sett ett tydligt system till Representationens
nedsättning. Jag tror, då Grundlagen
lemnat dep ena StatsMagten rättighet
alt bifalla eller afslå, hvad den andra föreslår,
att denna rättighets utöfvande, på
ett sätt, att Konungen icke blindt antager
alla förslag, som komma från Reprensentationen,
icke kan kallas en nedsättning af
denna; och jag hemställer deremot, hvad
namn ett sådant förfarande bör få, alt, med
godtyckliga förklaringar af Grundlagen, bestrida
äfven den nödvändigaste undersökning
om Kyrkotionde och dylikt. Jag hemställer,
om icke återförandet af de tider,
då man ville, att Ständernas ensamma beslut
skulle gälla mer än Sveriges Lag, snarare
är ett sträfvande lill Konungamagtens
nedsättning. Herr Hjerta har vidare fästat
sig vid de Handelstraktater, som blifvit ingångna,
och trolt sig deri finna enskilda
interesse!!, gynnade. Jag hemställer, om
man icke, vid granskning af dessa Traktater,
skall finna deni byggda på det system,
som håde Herr Hjerta och jag gillar, och
hvilket äfven finnes uttryckt i Rikets Stan
-
4o8
Ocn iS Julii e. m.
ders skrifvelser, att nemligen grunda Handeln
på frihet, genom reciproka förhållanden
Nationerna emellan. I Amerika, Eng
'
O
land, Ryssland, Danmark och öfverallt, så
yidt Ländernas egna Lagar tillåta reciprocitetens
införande, emottages Svenska Flaggan,
utan åtskillnad från Nationens egna
Fartyg, och följderna deraf visa sig genom
ett ökadt Lästetal i våra egna hamnar. Hvad
den yttre politiken beträffar, så tror jag,
att om Herr Hjerta, i stället att gå 14 år
tillbaka, efter han icke tror 76 §. lägga
något hinder i vägen, vill gå tillbaka till
1812, skall han finna den grundsatsen orubbligt
iakttagen, att, så vidt möjligt varit,
undvika Sveriges deltagande i de större politiska
händelserna och dess indragning i
krig, hvars resultater ej kunna förutses.
Jag tror, att med undantag af 1813, då
alla Stater deltogo i den allmänna krisen,
och då Sverige ej kunde undandraga sig,
skall man finna grundsatsen iakttagen äfven
i sådana fall, då det erfordrats stora uppoffringar
hos Konungens Rådgifvare för att,
med afseende på Landets väl, icke låta hänföra
sig af ögonblickets ingifvelse. Det blir
mig omöjligt att nu besvara alla detaljerna
af Herr Hjertås anförande, ehuru han haft
den godheten att sjelf meddela mig en uppsats
på hufvud-momenterna daraf; men jag
tror mig likväl med fakta på ett tillfredsställande
sätt hafva bevisat, att Landet icke
är i vanmakt eller i ett tillstånd af upp
-
Den 18 Julii e. m. 4°9
lösning. Jag slutar med den erinran, att
då Grundlagen stadgat, att de män, som
omgifva Konungen, skola efter samvete oell
pligt uppfylla sina skyldigheter, samt medgifvit
Folkets ombud rättighet alt granska,
huru dessa män vårdat sig om Rikets sannskyldiga
nytta, om de med oväld, nit, skicklighet
och drift uppfyllt sitt kal), så har
Grundlagen icke kunnat sätta någon Auctoritet
för att granska, huruvida Rikets Ständer
afse Rikets sannskyldiga nytta vid utöfningen
af denna rättighet; men Historien,
som talat om perioden från 1720 till 1772,
sorn omtalat, huru det ena partiet dömde
det andra, på grund af enskildt hat och
hämd —. Historien skall ock för kommande
slägten omtala, huruvida Sveriges Representanter
år 1829 med oväld, nit, skicklighet
och drift afsågo Rikets sannskyldiga
nytta, då de gingo att uppfylla sitt Dornarekall
öfver Konungens Rådgifvare,
Ålskillige yttrade härtill deras bifall.
Herr Lefren: Jag utber mig, att först
få göra några anmärkningar vid åtskilliga
sattser, hvilka här blifvit framställde, såsom
motiver för återremiss; jag skall sedermera
yttra mig i korthet öfver hufvudsaken,
och slutligen försöka, alt lemna ett bidrag
till den tafla man uppdragit af Fäderneslandets
tillstånd. Man har yrkat återremiss
i den förmodan, att denna återremiss kunde
hafva till följd, alt 106 §. blefve af
Den 18 Julii e. m.
ConstilutionsUtskottet tillämpad i stället för
107 §. De Talare från bägge sidor, som
yrkat denna satts, hafva glömt, alt ConstilutionsUtskottet
redan med Rikets Ständers
rätt afgjort frågan om 106 §:s tillämpning.
Utskottet äger ej rättighet, att åter
upprifva detta en gång fattade beslut, och
ett sådant motiv för återremiss får icke
äga rum. Åtskilliga andra hafva yrkat, att
man genom återremiss kunde vinna den
rättighet att, då målet återkommer, tillämpa
107 §. i sådana fall, der ConstitutionsUlskottet
ej funnit den tillämplig. Detta
är en annan olaglighet; ty Rikets Ständer
äga ingen annan rättighet, än att med bifall
eller afslag yttra sig öfver de anmärkningar,
sorn ConstitutionsUtskottet framställt;
Grundlagen tillåter icke Ständerna att gå
ett steg längre. Äfven Herr Tham har
trott, att en viss fråga kunde återremitteras,
för att behandlas efter 106 §., ehuru Utskottet
ansedt den 107 böra tillämpas; men
Herr Tham har tillika förklarat, alt han
afstyrker en sådan återremiss, sedan en
Ledamot af ConstitutionsUtskottet upplyst,
att frågan härom redan varit under alfvarsam
öfverläggning inom Utskottet, och att
man icke kunnat finna anledning att tillämpa
106 §. Jag har redan anmärkt olagligheten
i hela denna åsigt, och behöfver således
icke vidare uppehålla mig vid detta
Herr Thams yttrande. Hvad beträffar 107
§:s tillämpning för de fall, der Constilutions
-
Den 18. Julii e. m.
Utskottet dertill funnit anledning, så får
jag, för att vara korrt, endast instämma i
hvad Friherrarna Boije och af Tibell, samt
Herr von Hartmansdorff, anfort. Jag hämtar
härvid stöd af Utskottets yttrande, att
det funnit Konungens Rådgifvare i allmänhet
med nit och redlighet hafva uppfyllt
deras kall. Man har här anfört, att utgån-»
gen ej bör tagas till måttstock för harid»»
lingarnes bedömmande. Jag gillar denna
princip i allmänhet såsom billighetsgrund,
och får blott tillägga, att den i förevarande
fall äfven gäller såsom rättsgrund; i hvilket,
afseende jag utbeder mig att få uppläsa
några ord af Grundlagarna, sorn tydligen,
ytvisa, alt icke blott billigheten utan ock
sjelfva Lagen bjuder, alt denna princip
här följes. Uti Inledningen lill ansvarig-»
hets-lagen för Konungens Rådgifvare står;
Desse Embetsman kan ej eller till last läggas
om j emot deras j på anförde skäl grunsda
de Råd, utgången j utan deras förvållande
j blifver olycklig _, och det åsyftade goda
ändamålet icke vinnes. Det är således icke
blott en billighetspligt, som vi utöfva, utan
en positiv Lag, stadgad af Konung och
Ständer, som vi tillämpa, då vi frikalla
Konungens Rådgifvare från ansvar för en
mindre lycklig utgång af en i god afsigt
tillstyrkt åtgärd. Jag stöder för öfrigt
mitt omdöme icke ensamt på Constitun
tionsUtskoltets allmänna yttrande öfver Ko
»ungens Rådgifvare; jag har äfven sjelf
Den 18 J u i i i e. m.
haft tillfälle att följa mitt Fäderneslands
öden under de sednare åren med en sjelfständigt
pröfvande blick. Men jag äger ej
vilja, att utfara i ordståt, eller förmåga
att genom vältalighet leda andras öfvertygelse;
jag kan blott sannningsenligt uttrycka,
hvad jag känner, och anser mig af pligt
dertill uppfordrad. Beträffande allmänna
uppfostran, får jag, i afseende på de anmärkningar,
som i denna del blifvit framställde,
förena mig med Herr von Hartmansdorff,
och tillägga att Ständerna vid
sista Riksdagen icke begärt, att Regeringen
skulle utsträcka sin granskning till bela uppfostringsverket;
de voterade tvärtom, att
denna granskning skulle inskränka sig till
den Militaira grenen; men Konungen i StatsRådet
beslöt, understödd af sina Rådgifvare,
att den borde utsträckas till det liela.
Detta kan synas obetydligt för dem, som
icke önska att se några blommor pryda
Fäderneslandets öden; men det visar åtminstone
en syftning bos Styrelsen, för
hvilken jag tackar Gud, och hvilken jag
hoppas en dag skall bära frugt för Fäderneslandet.
Går man till Administrationen,
så se vi att Rikets Ständer, med anledning
af särskildta Utskottets Utlåtande, sista Riksdagen
öfverlåtit till Styrelsen den nya organisationen
deraf; men jag hemställer till
Ridderskapets och Adelns eget minne, om
Representationens tänkesätt i detta ämne
Den 18 Julii e. ifl.
4i3
voro nog fasta och bestämda, för att Regeringen
genast skulle hafva vidtagit några genomgripande
förändringar. Ett steg har dock
blifvit gjordt i afseende på Lagskipningen,
genom Rättsfrågors skiljande från de Administrativa
verken, och detta steg är icke
obetydligt. Ser man åter på den djupast
liggande grunden för oredan i vår Administration,
hvilken måste hämtas vida längre
tillbaka än för år sedan; så består den
deri, att den ena författningen på den andra
ända från Carl den XI:s tid, då de utgjorde
ett sammanknutet helt, fortfarande blifvit
utfärdade, utan sammanhang sins emellan,
hvilket ock gjort våra gällande Ekonomiske
Lagar föga tillgängliga för den,
som om dem vill inhämta kännedom, och
svåra att tillämpa. Då man vill återföra
ordning, der en sådan oordning ägt rum,
måste första steget blifva, att utreda hvad
som är gällande för tiden; att samla och
sammandraga de spridda Författningar, som
förefinnas; och att utmönstra de äldre tillintetgjorda,
för att finna det ensamt gällande,
och se, hvad som behöfver completteras
eller förbättras. Jag frågar, om
icke Styrelsen vidtagit dessa förberedande
åtgärder; jag tror, att vi förnimma resulta
terna deraf i de Författnings-samlingar,
som blifvit gjorde inom nästan hvarje särskild
Styrelsegren. Största delen deraf var
redan färdig före 1828 års Riksdag, och
4*4
Den 18 Julii e. m.
lag till grund för särskilta Utskottets arbeten.
Vill man sträcka sin blick till financerna,
sa finnér mali ett tillstånd sorn redan
så fullständigt blifvit utveckladt af en
annan Talare, att jag icke vill upptaga tiden
med upprepande deraf, utan blott
tillägga, att den oordning, sota räder i vårt
myntväsende, ingalunda kan läggas Styrelsen,
utan Rikets Ständer till last; och att
hvar man, sorn förstår att bedöma styrelseåtgärder,
kan och vill döma fördomsfritt,
lärer inse och erkänna de otaliga svårigheter,
som ett orimligt myntväsende lägger i
vägen för hvarje styrelseåtgärd, sota afser
landets ekonomiska förkofran. Hvad Krigsmagten
beträffar, vågar jag påstå, Och bevisa
det, att den ordning och det skick,
Iivari Rikets Försvarsverk för närvarande
sig befinner, icke sedan Carl den Xll:s tid
ägt ruta. Jag vill derföre ej säga, att jii
icke förbättringar kunna och böra ske; taeil
jag är innerligen glad genom den visshet
jag äger öm Styrelsens syftning till alfvärliga
åtgärder äfven i denna väg, och jag
vågar påstå, att föga mera än hvad sota
skedt, kunnat tillvägabringas med de tillgångar,
som varit anviste. Dessutom må
man ej glömma, alt Nationen icke älskar genomgripande
reformer, och att Styrelsen
derföre måste med varsamhet gå till väga,
t»m den icke vill äfventyra att blifva en
lekboll i den såkallade allmänna opinionens
band» Måilgä yrka åtgärders nödvändighet
Den 18 Julii e. ra*
tlen ena Riksdagen och fordra dem med
otålighet, men yttra den andra Riksdagen
motsatt öfvertygelse. Många yrka reformers
nödvändighet, mell votera nej, då fråga är
alt fatta heslut om grunderne» hvarpå dessa
höra hvila. Låtom oss vara hillige och rättvise
i våra fordringar och omdömen, samt
skåda förhållanderne längre än till ytan.
Hvad de yttre politiska förhållanderna vidkomma,
så ligger det ej i vårt nationallynne,
att skryta med oss sjelfve; vi hafva
dellagit för länge och för alfvarsamt i verldsliändelserne
för att äga detta lyte, men då
Fäderneslandets goda namn och rykte förnärmas,
vika alla betänkligheter, och jag
motsäger derföre Herr Hjertås påstående,
att Riket under 17 år sjunkit i anseende
hos Utlänningen. Förhållandet är icke
sådant; jag har håde sorn enskild man
och som Representant haft kanske bättre
tillfälle an mängden, att i detta afseende
inhämta kännedom om förhållanderne, och
jag anser för éii pligt förklara, att denna
kännedom ingifvit mig en sann känsla af
tillfridsställelse. Sverige kan icke begära
att spela någon stor röle i politiken; men
bland mindre Magter, som med Sverige kunna
jemföras, finnes ingen, solli i allmänhet
är så agtad, eller har så stor rätt att vara
det, som Sverige. De förnyade Handelstractaterna
med Ryssland, England, Dannemark
och flera Stater grunda sig alla på
reciprocitets-förliållanden. Det är Ridder
-
Den 18 Julii e. m.
skåpet ofcb Adeln nogsamt bekant, att jag
för min enskilda del icke gillar det friare
Handelssystemet; men då Styrelsen vidtagit
det, hand i liand med Rikets Ständer,
har man icke skäl att klaga deröfver. Turkiet
liar hittills icke leninat de mindre Staterna
i Europa tillgång till Svarta Hafvet;
Sverige var den första bland dessa mindre
Stater, sorn vunnit denna tillgång; de öfrige
hafva först efteråt, liksom i Sveriges
fotspår, vunnit denna fördel, och detta torde
åtminstone icke vara tecken till någon
missagtmng. — Jag vill icke längre uppehålla
Ridderskapet och Adelli; jäg slutar
derföre, utan fru g ta 11 för förebråelse att
hafva sökt försvara Styrelsen. Jag står icke
på någon särdeles upphöjd plats i samhället,
och kommer från dess obemärkta regioner,
Jag har ej krypande framgått, cj
genom smicker och siafsinne uppehållit mig;
jag har gått upprätt min väg fram; samt
der jag bordt tala, framfört det jag trott
vara rätt och sannt utan fruktan, och jag
känner mig äga kraft att så fortfara. Ett
lugnt samvete gifver mig detta vittnesbörd.
Flere hördes häruti instämma.
Hans Jixcellence Herr Friherre Lagerbjelke
j Gustaf; Då jag för en längre stund
sedan begärde ordet, var det i ändamål att
söka tillvägabringa en för öfverläggningen
nödig form, helst den genom liera hvar an
-
Den 18 Julii e. m.
417
dra korssande förslag, tycktes äfventyra att
bortblandas» Men då under mellantiden man
alltmer hunnit intränga i sjelfva grundämnet,
som af någre värde Talare blifvit omständligen
af handlad t, återstår för mig intet
annat val, än att, nu påkallad, äfven yttra
mina tankar i det hela af hufvudfrågan»
Vid denna öfverläggning, af så stor
både allmän och enskild vigt, men tillikaj
medgifvom det, å ömse sidor afen ömtålig
och föga angenäm egenskap, bade jag af
mera än ett skäl önskat bibehålla en tystnad,
redan på några få ord när, iakttagen
under det föregående loppet af detta Riksmötei
Meli jag har tänkt, att den, sohl vet
sig våra utan afsigler och utan intressen4
den, som känner sig kunna så förblifvaj
den må tala, vore det än i ett syfte, som
är långt ifrån att åf stridande opinioner
vanligen hyllas, det nemligen * att i fördragsamhetens
läror söka en grund för blidare
domslut. Den, som i en lång följd
af år varit Utan ali slags delaktighet i Statens
värf, samt uti detta tillstånd hoppas
få allt vidare framlefva j den — har jag
förestält mig— torde erbjuda en garanti af
oväld, Sohl— besynnerligt, men sannt— i våra
dagar vida strängare utkräfves af försvaret
än af anklagelsen. Fordom sjelf ibland deras
antal, åt hvilka utöfningen af smickrande,
men vidsträckta och äfventyrliga pligter är
33 II. 27
4i8
Den 18 Julii e. m.
anförtrodd, vill jag dock cj frånkänna mig
ett visst deltagande i förhållanden, som varit,
eller kunnat vara mina. I hänsigt till
dessa, hår jag visserligen endast en ganska
korrt egen erfarenhet att åberopa; men denna,
sammanlagd med andra iakttagelser, iir
tillräcklig att afvända mitt omdöme från ali
öfverflödigt sträng tydning af andras handlingssätt.
Mine Herrar! uti hvarje Constitutionelt
samhälle är åliggandet att vara sin Konungs
Rådgifvare, odi det i ärender af snart sagdt
oändlig mångfald, ett ej mindre svårt än
högvigtigt kall. Äfven med förutsättning af
ett städse undgånget materielt ansvar, huru
oundgänglig är icke den alldagliga, stundeliga
moraliska ansvarigheten, att inför ailä
opinioner, i deras mångsidiga förbistring,
inför alla intressen, i deras flerfalldiga;
ofta rakt motsatta rigtningar, oupphörligt
svara håde för sitt tal och sin tystnad, både
för sina geriiingar och sin begränsade verksamhet,
för gissade härledningar och uppdagade
följder, ja, ofta nog för sjelfva händelsernas
ojämbara lopp och ödets möjliga
vindskiften; sådan är dessa Rådgifvares säkerligen
icke afundsvärdå, och dock ej sällan
afundade, bestämmelse.
Huru de uppfyllt de pligter, sorn denna
ålägger dem, är närvarande öfverläggningsforemål.
Jag har dervid hört yttras, att
man bör öfverskåda de Rådgifvandes hand
-
Deii 18 Ju 1 ii e. m.
4i9
lingssätt i sitt sammanhang, oell Styrelsesystemet
i sin helhet. Jag delar denna
åsigt, och tror, att, vid nagelfarandet med
enstaka fakta, sjelfva rättvisan lätt kunde
äfventyra att urarta till obillighet. Såsom
vägledning för detta allmänneligare öfverskådande,
har man upprullat 110g mörkt
beskuggade lador, framställande skildringen
af en mängd missförhållanden, af bekymmer
och vantrefnad, af ett än stationärt,
än tillbakaskridaiide Samhälls-tillstånd. Hvar
och en kan olika se, efter olika vald Synpunkt.
Men månne ej till dessa tallors naturlighet
och fulländning, ett vigtigt parti,
ljus-sidan nemligen, saknas? Jäg vill ej,
helst efter hvad jäg af de nästföregående
värde Talarne hort, försöka att framställa
den; man kan vilsegå i det bländande skimret,
likasom då nian omhvärfvas af allt för
dystra skuggor. Brister vidlåda för öfrigt
allt menniskoverk; och äfven inom det lyckligaste
samhälle finnes utrymme nog för ouppfyllda
önskningar.
Om likväl ett långvarigt tillstånd af
yttre fred och af inre lugn, af ordning och
säkerhet, af omisskänncligen fortskridande
odling, af tillfredsställda om just éj öfvermättade
hehof, — örn detta tillstånd, säger
jag, näst Högsta ledningens vishet, äfven
mäste bevittna en viss jemnhet och mogenhet
i rådslagen, så tror jag, att skildrin33
H; 2J*
Den 18. Ju t ii e. nr.
gens Låda sidor, till det minsta sagt, Lora
motväga hvarandra. Öfvergår man nu från
dessa allmänna förhållanden till de få särskilta
fall, som i ConstitutionsUtskottets Betänkande
blifvit anmärkta, torde dessa, på
ett enda när, hvaröfver jag ålägger mig tystnad,
befinnas af en mindre ingripande vigt,
samt några deribland af en alldeles underordnad
betydenhet.
Mig har alltid förekommit> att Grundlagens
106 och 107 §§. äro i hänsigt till
deras tillämpning, icke allenast skiljaktiga,
som allmänt erkännes, utan i ett rakt genstånd
till hvarandra. Den förra utstakar
ett legalt ansvar, den senare åsyftar egentligen
ett moraliskt. Den förra afser frånskiljda,
specifika fakla, den senare antyder
mindre åtgärderna hvar för sig, än deras
afvägda förening. I det förra hänseendet
talar ensamt Lagen; i det senare inrymmes
ock den friare pröfningen. Äfven denna
pröfning har sina afsatser, allt efter instancernas
vigt och verkningskrets. Det anmärkande
Utskottet stannar vid granskningen,
i hvad mån den allmänna samhällsnyttans
kraf blifvit uppfyldt; RiksStånden
ensamme uga att pröfva, huruvida Rikets
väl fordrar en mera bestämd påföljd. Rikets
väll Dessa ordj mine Herrar, äro af
en stor omfattning; Lagstiftarnes både erfarenhet
och känsla säger dem visserligen,
att inotivet af Rikets väl endast i ytterst
Den 18 J u 1 i i c. tn.
vigtiga fall, samt till högre syftemål, värdigt
kan tillämpas.
Månne man ej, ulan våda att misstaga
sig om Grundlagens anda, skulle kunna föreställa
sig den så ofta omtvistade 107 §.
såsom ett slags Damocles svärd, lågt sväfvande
i luftrymden, ständigt hotande att
nedfalla, men som nästan aldrig faller?
Och just deri, så tror åtminstone jag, ligger
dess verkliga moralkraft. Ty afklipptes
utan oundgängligt behof, utan ögonskenligaste
rättvisa, den tina tråd, vid hvilken
det är fästadt, skulle det troligen ej falla
på den det varit ämnndt att träffa; det nedfolie
overksamt till jorden; och åter upplyft
med förslöad, kanske afbruten spets,
blefve det möjligtvis kraftlöst för framtiden.
Icke så egentligen med härledning från
detta bildspråk, sorn jag ej bordt mera förtydliga,
icke heller utan all grund deraf,
men förnämligast med afseende å hvad å
ömse sidor blifvit i ämnet utredt och anfördt,
vågar jag till Ridd erska pet och Adeln
hemställa, huruvida de flesta af de fall, som
i ConstilutionsUlskottets Betänkande finnas
anmärkta, kunna anses vara i någon adeqvation
med det resultat 107 §. åsyftar?
Icke att jag derföre klandrar Utskottet, som
uppfyllt sin lagenliga pligt, då det anmärkt;
men jag tror, att vi, på grund af en högre
prÖfningsrätt och en allmännare öfversigt,
422
Den 18 Juli i e. ra.
äfvenledes icke skulle motverka vår bestämmelse,
om vi, på en anmärkning när, som
antyder sig sjelf, anse de öfriges syfte vara
genom offentligheten tillräckligt upphunnit,
samt således medgifva, att de må
förfalla.
Många yttrade härtill deras bifall.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Om
jag kunnat ana den ofördelaktighet uti min
lott, att komma att tala näst efter den Ledamot,
som nu så allmänt och så rättvist
vunnit Ridderskapets och Adelns bifall, hade
jag ej vågat utsätta mig för en sådan
belägenhet, men sedan jag erhållit ordet,
skall jag yttra, ej något omdöme öfver Ministéren,
blott några anmärkningar vid de
omdömen , som redan äro fällde. En an-?
märkning har blifvit gjord att, då blott
en tidnings-indragning blifvit klandrad, det
skulle bevisa, att indragningsmakten blott
i högsta nödfall blifvit begagnad, och att
man ej i det fallet kunde använda den
107 §. Jag instämmer i principen, men
bestrider tillämpningen, ty förhållandet kan
ganska väl vara tvärtom, att af alla de indragningar,
som skett, blott en varit förtjent,
och de öfrige oförtjente, åtminstone
kunde man tro det, om man skulle sluta
efter Utskottets sätt att behandla saken i öfrigt.
Utskottet har nemligen efter en compliment
till Ministéren, en compliment, som
jag visserligen icke vill jäfva, likväl nämnt
Den 18 Ju lii e. m.
4a 3
en mängd saker, hvilka det ansett riktigt
behandlade, men med tillägg, au "Utskottet
derå ej yrkade någon påföljd. Samma
person har anmärkt, att det vore nyttigt
att sälja gamla fartyg, och köpa nya.
Jag erkänner det, och beklagar blott, att
samma grundsats ej kunnat användas på Armeens
materiel, och hufvudsakligast på Artilleriets,
då man derigenom kunnat bespara
de millioner, som i sådant ändamål fordras,
och dem man nu vill åstadkomma
genom de förderfliga Statslånen. En annan
Talare har frågat, hvarföre man skulle
återremittera Betänkandet. Jag.svarar: derföre
bland annat, att en ConstilutionsUtskottets
Ledamot här uppläst ett anförande,
som visat, att Utskottet haft orätt i formen.
Samma Talare har, i afseende på tidningsblads
indragning i allmänhet, sagt* ottman
blott hade besväret att skaffa ett nytt tillstånds-bevis.
Om man borltoge den värde
Talarens rock, kunde han ock skaffa sig en
ny, men man vore ej derföre dertill berättigad.
En annan. Talare, Vice Ordförande
i BevillningsUtskoltet, har åtagit sig rolen
för ConstitutionsUtskottets Vice Ordförande.
Det är skada, att ingen af dem varit
försedd med tidningsbladen, då man hade
kunnat få ledning för omdömet. Samma
Talare har sagt att det vore under Ståndets
värdighet, alt anmäla enjredan afsatt
Ledamot af StatsRådet. Jag uther mig alt
få fästa uppmärksamheten på 107 §. Den
4*4
Den iS Julii e. m.
sä«er: äg* a'^ Utskottet att sådant tillkännagifva
för Rikets Standarj hvilka, om de
finna Rikets väl det kräfva, kunna hos Konungen
skrif teli gen anmäla deras önskan att
Han ville ur Stats Rådet och ifrån Embetet
skilja den eller dem, emot hvilka
anmärkning blifvit gjord. Den Embetsman,
hvarom här är fråga, har äfven ett annat
embete; jag säger ej, att stadgandet nu bör
tillämpas, men nog kan det ske. Jag skulle
i detta fall kunna åberopa en hög och
för Ståndet ofelbart gällande authoritet, på
hvilken jag sjelf sätter ett högt värde, men
ordalagen äro tvifvelsutan tillräckliga. Samma
Talare har anfört, att hvarje punkt borde
serskildt så framställas, att det frågades,
om Ståndet anser Rikets väl kräfva, att dejl
eller den personen anmäles till endtledigande.
Ehuru jag vet, att så tillgått vid sista
Riksdag, är det likväl icke rätt. Jag betviflar,
att någon enda actus kan nämnas af
sådan beskaffenhet, att Styrelsens hela karakterderaf
kan tillförlitligen bedömmas. Det
är på bela massan af handlingar sådant skall
hero, ej på isolerade fall. Vid dessa är det
106 §,, som kommer i fråga att tillämpas,
eller ingen. Då jag sammanlägger dessa båda
lagtolkningar af Talaren, måste jag tvifla,
om han är lyckligare i sina öfrige lagtolknings-försök.
Samme Talare har tillika med
andra Ledamöter anmärkt dan mörka teckning,
som blifvit framställd af vår belägenhet,
Jag delar ej i detta afseende deras
Den 18 Julii e. lin.
4*5
åsigt, som framställt den, jag anser den
vara för mörk. Jag tror, alt om man blandadé
något af skuggorne å ena sidan med
det starka solskenet å den andra, skulle en
färgblandning uppkomma, som visade förhållandet
uti dess rätta dager. Dessutom
liar en vördnadsvärd Ledamot af Riddarhuset,
för hvilken Herr Rosenblad och jag
hysa en gemensam aktning, sjelf anmärkt,
att en mörk teckning vore en product af
en mörk inbillning; men dervid tillika framställt
en tafla, hvilken jag nu ej vidare vill
vidröra. De, som bevistade sista Riksdagen,
lära nog erindra sig den. Herr Rosenblad
har, för att visa, i hvilken lycklig
belägenhet Sverige är, framdragit såsom
Cardinal-skäl Folkets propngations-förmåga.
Detta är för mig ett ytterligare skäl att yrka
återremiss, emedan i ConstitutionsUtskottet
finnes en af mig högt aktad Ledamot,
hvilken bättre, än de fleste, kan bedomina
afven detta ämne.
Hans Excellence Herr Grefve De laGardre,
Jacob: Sedan Hans Excellence Herr Friherre
Lagerbjelke yttrat sig , skulle jag anse
mig fela, om jag tilläde ett ord; hvad
jag ville säga, vore blott för att biträda
hans mening; i hvilken jag fullkomligen
ingår. Jag afstår således från att yttra mig.
Herr Cederschjöld: Jag har begärt ordet
egentligen i anledning af ett uttryck af
Den 18 Julii e. m.
en värd Talare, deruti han, såsom jag tyckt
mig höra, påmint, att jag skulle hafva sagt:
att ConstitutiousUtskottet skolat med. glädje
omfatta tillfället att ställa Generalamiralen
Grefve Cederstöm under Riksrätt,
om det hade varit möjligt. Mina ord
må hafva varit, hvilka som helst, har jag
dermed velat uttrycka, icke någon skadefröjd
hos Utskottet, utan tvertom en ren
önskan, att bereda bemälte Rådgifvare en
möjlighet att inför Domstol göra reda för
sig, och få tillintetgöra de tvetydiga ryckten,
som kunna vara gängse om hans handlingssätt.
Jag begagnar dessutom detta tillfälle
för att upptaga några anmärkningar,
som blifvit gjorde emot Utskottet, utan att
tillåta mig hvarken alt klandra eller försvara
de personer, som äro föremål för
Utskottets Utlåtande. En värd Talare har
sagt: att det är med förundran lian ficnnit
mig yrka, att ConstitutionsUtskoltets
Betänkande i denna fråga skulle ställas i
samma form, som andra UtskottsBetänkanden.
Jag tror mig hafva i min i dag
upplästa reservation gjort tillräcklig reda
för denna öfvertygelse, och torde få förblifva
dervid, tills man vederlägger de bevis
jag uppgifvit, eller tills man anför andra
skäl, än sitt peremtoriska omdöme.
Samma värde Talare har sagt, att i roy
förekomma, i plurali, de mål, som
skola blifva föremål för anmälanden; och
att derföre ej ett enda mål borde af Ut
-
Den iS Ju lii c. m.
427
skottet serskilt anmälas. Sitt förmenta Levis
för denna mening har han hemtat från
följande ord i §: Skulle ConstitutionsUtskotitet
anmärka, att StatsRådets Ledamöter
samfält eller en eller flere af dem, uti de-,
ras rådslag örn allmänna mått och steg,
icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta,
m. m. Jag torde till besvarande häraf
blott få fästa uppmärksamheten dervid, att
all räkning måste börja med enheten; och
Utskottet har ej kunnat fastställa mera än
en anmärkning i sender. Men till den vär«
de Ledamotens förnöjelse får jag dessutom
påminna, att Utskottet uppgifvit 3 anmärkningar
emot en Rådgifvare, och minst två
emot de öfriga. Samma värde Talare har
äfven gifvit ett nytt bevis på sitt sätt att
tolka och tillämpa Grundlagen efter ordalydelsen,
då han sagt: att en anmälan efter
ioy ,y. ej kunde få motiveras. Det är
verkligen obegripligt, huru Konungen skulle
kunna göra afseende på en önskan, som
yttrades utan motif; och man kan väl ej
of Konungen fordra en blind tro på Stän-a
(lernas omdöme. För öfrigt hafva flere Ledamöter,
och bland dem män, för hvilka
jag har en synnerlig aktning, ansett att Utskottet
ej bordt göra anmälan om en så
obetydlig småsak, som en tidnings indragning.
Det är ej blott en tidning, utan
9, som blifvit indragne. Och det torde
vara neckel nog att 1829 års ConstitulionsUlskott
ansett en af dem vara af
4^8
Den 18 Julli e, m.
den beskaffenhet, att den ej bordt indragas.
Vill man se bloLt på den pecuniära
förlusten, blott på den enskilte förläggaren,
som förlorat sjn egendom; så kan det
vara en småsak, i förhållande till det stora
hela. Må äfven det anses för en småsak,
hvilket jag likväl icke gör, att en person
förklaras ovärdig att mer utgifva någon
tidning. Men det åtminstone är ej en
småsak, att en makt, som är tillkommen
på ett annat sätt än Grundlagen stadgar,
blir använd på annat sätt, än sjelfva tillkomstakten
medgifver. En makt, som är
förhatlig för hvar och en som nitälskar
för friheten, och alldeles oförenlig med
16 §. RegeringsFormen, hvilken betryggar
hvar medborgare till egendom, välfärd och
ära, intill dess Domstol derom fält utslag.
Att en sådan makt missbrukas, är ingen
småsak för någon, som dessutom vet, hvilka
obehagliga omdömen vid indragningen
af tidningar fällas öfver Regeringen sjelf.
Det är för Regeringen, mera än för Folket,
som denna makt medför fara, och så
länge jag njuter förtroendet att vara Ledamot
af ConstitulionsIJtskottet, skall jag ej
underlåta, att söka lägga en tung hand på
detta svärd, som så obetänksamt blifvit
lemnadt åt Styrande Makten. Jag anser
tryckfriheten vara den första af alla constitutionella
garantier, och tidningsbladen
vara liksom lijertebloden af vår constitutionella
samhällskropp. Icke en droppa
Den 18 J u 1 i i e, irt.
4*9
deraf kan utgjutas utan fara, men gör mari
täta åderlåtningar, blir kroppen vatlusigtig,
och förlorar all styrka. ConstilutionsUtskottet
har sagt, att blott en tidning icke
förtjent att indragas, men jag vågar tro.,
att om alla de nio blefvo Ridderskapet och
Adeln föreläste, skulle Ståndets pluralitet
anse de fleste icke hafva bordt indragas.
Man bar anmärkt emot CojistitulionsUtskottet,
att det ej bordt annia ta personer,
som dels redan trädt ur tjenst, dets
innehafva sådana embeten j frän hvilka de
ej kunna skiljas utan ransakning och dom.
Jag får derpå svara, att ConstitutionsUtskottet
har trott sig böra hålla sig vid saken,
utan ringaste afseende på person; för
det en Rådgifvare trädtur denna tjenst nu
vid Riksdagens början, följer ej, alt han
ju kunde efter Piiksdagens slut åter deri
inträda; och det är detta, som torde böra
förekommas. Dessutom hvad det beträffar,
att en Expedi tion sSecreter are , som ej kan
skiljas frän sitt Embete, blifvit anmäld till
endtledigande; så föreställer jag mig, att
ConstitutionsUtskottet trott att, derest Rikets
Ständer finna afseende derpå böra göras,
de väl skola sjelfva veta, att användat
denna anmälan på det sätt alt de anhålla,
det han icke mätte få det förtroendet att
vidare föredraga. Slutligen har man klandrat,
att Utskottet tillåtit sig, att göra an-<
mälanden utan någon tillämpning hvarken
af ioy eller 106 §§:ne. Till försvar för'
43o
Den 18 Juli i e. m.
lltskottet utbeder jag mig, att något få utföra
de skäl, sorn Utskottet sjelf antydt.
Uti 37 §. Riksdagsordningen tillätes nemligen
ConstitutionsUtskoltet, att sjelf väcka
frågor till afgörande i Rikets Ständers
plena. Der äro ej några undantag gjorde;
det är ej sagdt, hvilka slags frågor det skall
vara; följaktligen mäste väl äfven sådana
frågor kunna väckas, som ligga Utskottet
närmast. I 60 §. Riksdagsordningen tillätes
Rikets Ständer, att till Konungen framföra
deras önskningar i hvilket ämne sorn
helst; följaktligen äfven i detta. Der är
visserligen stadgadt, att det skall ske på
det säst 8Q §. RegeringsFormen föreskrifVer;
men det vill blott säga, att det skall
Ske i önskningsväg. En värd Ledamot har
af hänvisningen till 8q §. Regeringsformen,
tagit sig anledning till det påstående, att
örn de ifrågavarande ämnena skulle kunnct
upptagas, borde de af Allmänna Besvärsoch
Ekonomiutskottet behandlas. Men jag
får påminna, att en annan nemi. den 34
Riksdagsordningen stadgar: 11Vill ja Rikets
Ständer heldre, än att tillsätta flera Utskott,
remittera sådana mål, som till visst
hUtskott icke höra, antingen till Besvärs3‘och
Ekonomiutskottet, eller till något af
’ de öfriga förut tillsatta Utskott, vare
"samma Utskott pliktigt, att med dess Utslätande,
i enlighet med erhållen remiss,
'‘inkomma, och bestämme sjelfva ämnets
*'beskaffenhet efter Grundlagen, men icke
Den 18 Julli e. m.
43t
"den hvarje serskildt Utskott i allmänhet
”uppdragne befattning huruledes ett mål,
"i enlighet med Rikets Ständers deröfver
"tillhöriga beslutande rättbör afgöras
Sålunda måtte väl ConstitutionsUtskottet
vid detta tillfälle höra få företräda EkotiomiUtskottets
befattning, och kunna få behandla
mål, som intet annat Utskott kunnat
behandla. Man har klandrat, att praxis
blifvit åberopad. Men jag hemställer, om
ej i alla constitutionella Länder praxis måste
suppleera hvad lagen ej kan i alla detaljer
upptaga. Jag bar också i dag hört praxis
citeras af Herr Grefven och LandtMarskalken.
Dessutom får jag påminna Ridderskapet
och Adeln, att de anmälanden, sorn
ConstitutionsUtskottet vid förra Riksdagen
gjorde, hafva, oaktadt de till och med af
Ständerna endast lades till handlingarne,
turit mera frukt, än alla Utskottets anmärkningar
efter >07 §., och alla tillämpningar
af RiksRätts §., och alla discussioner, som
i detta Hus och de 3 öfriga blifvit bållne
till klander af Rådgifvarnes förhållanden.
Friherre Rålamb ^ Claes: Då jag an
mälte
mig, var det egentligen för att vederlägga
hvad som bär blifvit sagt emot
formen och uppställningen af ConstitutionsUtskottels
Memorial, men som jag häruti
blifvit till det mesta förekommen af Herr
Cederschjöld, utbeder jag mig att blott få
tillägga några ord i ämnet*
432
Den 18 Ju Ii i c. mi
Här lirtr klaiidräts» att XJtsköllet éj nög
utvecklat örsakerne till det beslut, sorn
ogillat ind ragningsåtgäi den af Tidningen
Conversationsbladet. Härvid får jag äran
åberopa i8a3 års GonstitulionsUtskolts Memorial,
i eli, lika beskaffad!; ämne pag. i58
Tom. 3 af' Bihanget lill RiksStåndens Protocoll
vid nämnde Riksdag» der samma
uppställningssätt blifvit fö 1 j cl t, och af Rikets
Ständer utan edmi rån godkändt. Jag
bar förskaffat mig dén indragna Tidningen»
och får» (i synnerhet sedan en Ledamot
äskat känna innehållet), arali fråga, om
Ridderskapet oell Adeln önskar uppläsningen
deraf.
Äfven bar det klandrats» att Utskottet
anmält ett f. d. StatsRåd lill den påföljd
107 §. antyder. Utskottet bar ansedt
det ej endast vara person, utan åtgärden,
sorn borde bos Rikets Ständer ti11-  kännagifvas; ocb som Hans Éxceflcncé GenaralAmiralen
Grefve Cederström, i bela
denna affair, kan ocb bör anses sorn feit
bufvudsakeligen verkande orsak; har Utskottet
ansedt det vara dess plikt, att till
följd af granskade handlingar inför Rikets
Ständer anmäla nyssbemalte Hans Excéllence,
såsom den, hvilken vid denna transaktion
förbisedt Landets sannskyldiga bästas
De bär under discussionen anförde»
hvarannan rakt motstridande» bedömanden
och
Den 18 J u 1 i i e. ro.
433
och klander emot Utskottets Memorial synas
höra väcka den uppmärksamme och oväldige
(iranskarens uppmärksamhet. Om ej annat
resultat deraf kan erhållas, än att Grundlagens
rätta tolkning ej är så enkel, så tydlig,
sorn här åberopats af mine Herrar motståndare,
torde det blifva ett stöd för den
sats jag i förmiddags hade äran framställa,
och som jag vid detta tillfälle begagnar,
nemligen, alt ConstitulionsUstkottet bär må
hända gjort misstag, men ej afvikelser.
Friherre Boije j Ludvig: fiman jag begagnar
ordet i det ändamål jag sökte det,
anhåller jag att få bemöta ett anfall af Friherre
Anckarswärd, då han talade antingen
till, eller om Herr Tham, samt upptog mitt
yttrande rörande Spiran och Kronan. För
alt afleda det förskräckligt ondskefulla i detta
anfall, behöfver jag blott upprepa mina ord,
och begära en jemförcdse emellan den mening
deruti de yttrades, och den ohyggliga
uppfattning Friherren gjort deraf. Mina
ord voro: ”Man bestrider Regeringens rätt
”att disponera ali Statens lösa egendom, och
”man kan ej neka, att vid första anblicken
”denna invändning har mycken betänklighet
med sig. Jag påminner mig ganska
”väl, att första underrättelsen derom, att
”en del af Statens vigtigaste försvarsmedel
”var försåld till Judar, väckte hos mig ett
”motbjudande intryck, åtföljdt af den tanka,
33 H. 28
434
Den 18 Julii e. m.
”;itt om Flottan kunde, såsom lös egendom ,
”afyttras, så kunde också den dag komma,
”då Kronan och Spiran kunde blifva fala;”
men jag sade icke falla i Judehänder. I
jemförelse med Linieskepp hvad har jag
väl nyttjat dessa ord i för bemärkelse, annat,
än såsom lösören, och icke i den mening
ondskan nu gifvit deni, såsom symboler
af Konungaväldet.
Friherre Anckarswärd har äfven yttrat,
att Talarne å denna sidan förde Ministerens
talan. Ministeren är till, för att i
sina rådslag göra gällande Sveriges Lagar
och Folkets rätt; och så länge Ministeren
uppfyller dess pligt, är det Nationens sak,
att Minist,eren står skyddad vid rodret; och
när partisinnet försöker, att, på annor väg,
än den Constitutionen utstakar, rifva ner
Minisleren, så är det Nationens sak att hindra
fullbordan af sådane planer. Det är
alltså Svenska Folkets talan jag fört, såsom
dess Representant; och den värde Ledamoten
kan vara öfvertygad, att om Ministeren
haft den oförsigtighet, att anmoda mig om
försvar, då hade jag aldrig lemnat det. Jag
har dessutom för ofta varit i strid med Minisléren,
för att någon opartisk man skulle
hysa en sådan tanka. Jag anhåller nu, att
få uppläsa del Anförande jag har att afgifva.
Hvarefter Friherre Boije uppläste följande:
Då
jag, som redan vid 1818 års Riks
-
Den 18 Julii e. m.
435
dag, under det försvar jag fullgjorde emot
en förklaring, som man då ville tillvägabringa,
till inskränkning i Ständernes magt
alt pröfva gjorda anmärkningar emot Ministären,
öppet tillkännagaf, att jag icke älskade
anmärkningsrältens begagnande i andra
fall, än der den af högsta angelägenhet
påkallades; nu bör yttra mig öfver ConstilutionsUtskottets
flere Betänkanden i frågor
om ansvar å Ministören; anser jag mig
böra lika öppet tillkännagifva allt hvad som
verkat på min känsla och stadgat min öfvertygelse
om tidens fordran på oss i vår
utöfning af Nationens rätt, att bedöma Ministörens
handlingar, sedan sista Riksdag.
I friskt minne har jag burit den politiska
trosbekännelse, som jag, vid början
af 1815 års Riksdag, inför allmänheten aliade,
då jag från trycket utgaf skriften:
Om allmänna nyttan af den politiska uppmärksamhetens
ojfenteliga användande > eller
oppositionen; och de grundsatser jag då
framställde, skola icke i dag af mig vedersakas.
Delande med en stor allmänhet en
viss oro öfver den reactionsanda, som hade,
vid 1812 års Riksdag, gällt allt för mycket;
och fruktande, att om den finge fortgå
vid 18f5 års Riksdag, den frihetsanda
snart skulle glömmas och försvinna, som
revolutionen hade återgifvit Nationen; (rodde
jag, att det läg en förtjenst mot Fäder33
H. 28*
456
Den 18 J 111 i i e. in.
neslandet uli hvarje bemödande, att ti 11-  bakahållä reactionsandan; och dä jag ville,
såsom Representant, agna mig deråt, ansåg
jag mig skyldig, att derförinnan gifva en
borgen för mina tänkesätt, i sjelfva deras
offentliggörande. Jag förutsatte då, att om
Svenska Folket, efter de stora förluster det
gjort, ville hoppas på en fortfarande sjelfständighet,
så behöfde det en stark Natiolialanda
, till ansträngningar af alla slag;
och behöfde, för att äga den, en sådan fäderneslandskärlek,
som endast friheten förmår
ingifva och underhålla. Ifrån friheten
ansåg jag oppositionen oskiljaktig; men jag
förklarade tillika, att jag dermed förstod
den allmänna uppmärksamhet, sorn, offenteligen
använd, föranlåter ej allenast Ministeren
, utan äfven Ständerne sjelfva,
att, hvar för sig, uppfylla den omsorg
för Folket, som hvardera tillhörde; och
då jag -— varnande — framställde de olyckor,
som följt på motsägelsens missbruk,
det vill säga på oppositionsandans öfverdrift,
samt derföre uppdrog skillnaden emellan
en dygdig och välgörande opposition
och en skadlig, tilltrodde jag den förra förmågan,
att återhålla den sednare; och trodde,
att af den skulle både Minister och
Opposition förmås att förblifva hvardera
inom sina gränsor.
Så tänkte jag i8i5 och så tänker jag
ännu; men jag anade icke då, alt conse
-
Den 18 Jul ii e, in,
qvencens fordringar skulle så snart ålägga
mig den pligt till Nationen, att, vid förehafvande
af frågan om oppositionens ifrån
emot Ministéren, såsom en angelägen motvigt
till densamma, upptaga i pröfningen
också ett rättvist afseende på oppositionens
egit förfarande; på det att, om ett partisinne
skulle hafva visat sig, detta skadliga
onda ej må, genom framgången, erhålla en
förmåga att blifva skadligare.
I verkställigheten af dessa begrepp,
mötes jag af en invändning, som, för att
undanrödjas, blott behöfver undersökning
och pröfning; den nemligen, att då fråga
icke kan vara om handlingar, utan blott
om yttranden, så är man skyldig att stadna
vid det försvar för yttrande rätten, sorn
Constitutionen ger obegränsadt, och åt hvars
antagna art man vill hemta ett serskilt stöd
från exemplet af hvad som kan yttras i Engelska
Parlamentet, eller Franska Karn värne.
Annat är likväl att anfalla Representantens
yttranderätt; och helt annat, alt,
i granskningen af hans yttranden, urskilja
andan och syftningen; halten af lugn eller
passion , af bitterhet eller moderation. Det
förra kan icke falla någon förnuftig man
in; då deremot det sednare hör till hvar
mans rätt; vid hvilken beskaffenhet, och
då mera än del sednare icke behöfs, för
antagande eller förnekande af frågan, om
ett partisinne framträdt eller ej; invändnin
-
438
Den 18 Julli e. m.
gen i denna del är för skef, att gälla för
något. Hvad åter angår exemplet af andra
länder, så är lätt alt bevisa otillämpligheten
deraf. Friheten i yttranderätt måste,
i hvarje land, stå i öfverensstämmelse med
Folkets begrepp och seder, samt följa den
grad af politisk moderation, som ligger i
Nalional-lynnet; men dessa omständigheter
äro icke alldeles lika i England och i Sverige;
och om man nekar, att en skillnad
gifves emellan yttranderättens fordran och
verkningar der och här, så ligger en rik
bevisning inora erfarenheten af den tid vi
öfverlefvat; och jag framställer den så mycket
hälldre nu, som jag dermed också antyder
hvad starkast verkat hos mig. Oppositionen
vid 1786 års Riksdag gick i bitterhet
visserligen icke längre, än att densamma,
framställd i Engelska Parlamentet,
skulle icke ens hafva väckt någon uppmärksamhet,
ännu mindre hafva åstadkommit
några vådor; men i Sverige ingrep den så
i allmänna sinnesstämningen, att följderne
blefvo ganska olycklige. Å eria sidan var
verkan deraf hos Regenten, den helt naturliga,
att med all den kärlek han bar till
Nationen, såg han, i hennes ombud, personliga
fiender, af ingen rätt till hans förtroende;
och han handlade derefter. Han
föresatte sig att, så vidt möjligt var, umbära
Riksdagar; och han gjorde, Nationen
oåtspord, 17S8 års krig, hvars följder drabbade
tungt Nationen; samt åter, å den an
-
Den iS Juli i e. m.
43g
dra, alt det ohyggeliga Anjalaförbundet formerades,
hvars beräkning på försvar och
understöd af oppositionen var för påtaglig,
alt af tänkaren förbises, hvarken då eller
nu. Oppositionens bitterhet i början af
178g års Riksdag, ägde en anledning i föregående
pasqvilier, och var stark; men
skulle, om den ägt rum i Engelska Parlamentet,
haft ingen påföljd; då deremot den
hos oss blef icke orsaken, men den begagnade
anledningen till SäkerhetsActen, som
derförutan aldrig kunnat genomdrifvas. Vi
minnas tillgången dermed. Ännu icke lugnad
för den möjeliga vidden af Anjalaförhundets
följder, försatte det oförsigliga försvar
åt dess grundsatser, som, inom en del
af representationen, framstod, Regenten i
den öfvertygelse, alt han hade valet, blott
emellan, att antingen släppa allt, eller laga
allt. Han gjorde det sednare; och vi
hafva icke glömt någon af de förskräckliga
följder, som inträffade. Om jag nu, med
en historisk sanning, bevisat att yttranderätten
i Sverige kan draga till helt andra
och svårare följder än i England; och om
jag, långt ifrån att, i jemförelsen med Frankrike,
anse olämpligheten vederlagd, kan antaga,
att ingen Svensk man skulle vilja önska
oss den grymma epurations-process,
hvarunder yttranderätten i Frankrike, så
till sägandes, afnött sina faror; så torde jag
också få antaga, att jag — med bevisningen
för den mening, alt yttranderätten i Sve
-
44°
Den 18 Julli e. m.
rige, för att ädelt begagnas, har behof af
mera försigtighet och större moderation,
i» 11 i de conslitutionclia länder, ifrån hvilka
man så gerna vill taga exemplen — äfven
frigjort mig från invänningens hinder
för efterföljden af de begrepp jag här ofvan
framställt.
Nu, och då man, å ena sidan, besinnar,
huru lätt nitet för antagna meningar
kan gå till öfverdrift, och huru lätt missnöje
lill person förvandlar sig till missnöje
i sak; ja, huru svårt det är menniskan, att
alltid befria sig från sjelfva temperamentsanlagens
inflytande i det publika lifvets
verksamhet; så återhålles man visserligen
ifrån, att döma till partisinne allt hvad sorn
kan synas bära egenskapen deraf; men när
man, å den andra, betraktar denna ondska
emot Ministeren, icke i en sak, utan nästan
i alla, der den kunnat inblanda sig;
och det icke vid en Riksdag, utan i en hel
följd af Riksdagar; samt i ständigt ökadt
mått; när man dertill betraktar den mängd
af anmärkningar, som, vid denna Riksdag,
blifvit gjorda, och af hvilka några äro rent
af ömkligheter, utmärkande en håg alt, sorn
man säger, söka sak med Ministéren; och
när man påminner sig det språk, som i
vissa debatter här blifvit användt, stället
föga värdigt; så torde man också sannerligen,
och utan att inträda på anklagelsernas
gebiet, kunna gå till den mening, att, om
Deu 18 Julii e. m.
oppositionen vid denna Riksdag, icke visat
partisinnet, i sin elakaste bemärkelse, har
lion dock röjt en bestämd föresats, att afleda
Nationens förtroende från Ministéren,
på sätt, som oppositionen i andra länder
förfar, då hon vill framtvinga ett ombyte
af Ministére.
Det är sann t, att vådan af allt detta
ännu icke är stor. Vårt Statsskick ramlar
icke; och, i omdömet hos ett Folk, som
sjelf förstår sina intressen, torde Ministeren
icke hafva mycket att befara, af en opposition,
som, i sin serskilda omsorg för Folkets
väl, ehuru visserligen ej okunnig om
Folkets verkliga lidande, under en ytterlig
penningebrist, likväl icke ännu höjt någon
enda röst till. en lindring deri, verkställbar,
utan att derföre någon enda ny Banco eller
Riksgäldssedel bchöfde utgifvas;—.som,
i frågan om en Ministeriel Styrelses införande
, talat för den; — som, i frågan om
allmänna Beredningens afskaffande, väl talat
till dess bibehållande såsom controll på
Ministeren; men tillika, nalft nog, tillkännagifvit,
att om MinisterialStyreIsen hade
antagits, så hade controllen varit öfverflödig;
— som, i frågan om grunderna för Bevillningen,
talat emot ProgressionsSystemet,
och emot Bevillnings läggande på öfverflödet;
— sorn, i Bränvinsbränningsfrågan, talat
till försvar för de stora BränvinsFäbrikerne;
och talat emot Bränningsförbudet för
Sommaren, äfven då Jandet hotas af miss
-
44*
Den 18 J u I i i e. m.
växt; — sora, i frågan om det blifvande
Tullsystemet, (så vidt jag förstått) ger bifall
åt det, hvarmed våra moderna ideologer,
i största välmening, torde komma att förstöra
våra näringar, och derigenom Fäderneslandet;
—■ och som, i realisationsnitet,
gått så långt, att 72 §. i RegeringsFormen
måste, utan afbidan af ändringsformer, vika
derför; men, fastän man, efter dessa erindringar,
torde kunna förvissa sig derom,
att oppositionen, — hvars stora nytta för
Nationen hon sjelf visserligen skulle erkänna
och värdera, om hon såg oppositionen
sysselsätta sig något mera med Nationens
verkeliga tillstånd och behof, och något mindre
med Ministérens ouppsåtliga misstag;
— ännu saknar förmågan, att hos Folket
särdeles rubba det förlitande till sin Regering,
som ingår i Folkets allmänna moraliska
behof; och fastän det icke synes troligt,
att, om också RegeringsFormens 107
§. skulle, i dag, af pluraliteten användas,
något allmänt Ministéreombyte derföre skulle
inträffa; så kan jag ändock icke dölja den
farhåga, att, om oppositionen i dag segrar,
så skall ingen Man, som värderar sitt lugn,
vilja emottaga StatsRådsplatsen; och att, utur
stormarne på våra Riksdagar skall uppstå
ett, allt större och större, äfventyr för vår
frihet. Jag önskar, att jag må hafva orätt
deri; men jag kan icke öfvergifva den, från
förra erfarenheter, qvarvarande öfvertygelse,
att allt missbruk af magt är odrägligt,
Den 18 J u lii e. in.
443
ehvad det of vas af oppositionen, eller af
Ministeren; — att, i det hemliga kriget,
som i det öppna, hör försvarsomsorgen till
pligter att uppfylla; samt änteligen, att, om
denna Regeringens omsorg för mycket framkallas,
så kan resultatet möjligen blifva ett
försämringstillstånd för Foiket, för hvars
tillvägabringande oppositionen då hade rättmätiga
förebråelser af Nationen att uppbära.
På alla dessa skäl, och då jag, högst
af allt, önskar att Svenska Folket måfå behålla
den frihet, det nu äger; och lika önskar,
att Regeringen må få behålla den kraftfullhet,
som vi fordra af henne, såsom pligt;
men som vi likväl sjelfva göra för henne
svårare att äga, hvarje gång vi, utan skaij
eller onödigtvis, kasta tviflets och missnöjets
obehag emellan Folk och Regering; tillstyrker
jag, så mycket häldre, att i dag
den största moderation må af Ståndets pluralitet
iakttagas, som min öfvertygelse är,
att den också, i allo, kan förenas med en
fullkomlig rättvisa.
Hvarefter Friherre Boije munteligen
tilläde:
Jag utber mig nu, att få framställa några
erindringar vid de yttranden, som här
blifvit gjorda för det ändamål oppositionen
synes bafva föresatt sig; nemligen att leda
Ridderskapet och Adeln derhän, att hos Konungen
begära vår nuvarande Ministéres af
-
444
Den 18 Julii c. m.
skaffande. Till delta ändamål beliöfves sannerligen
, att med glömska af de gränsor och
de vilkor Constitutionen bjuder åt vårt handlingssätt,
skaka sinnena genom declamationer
och meningar af förskräcklig art. Jag
begär få relevera några af dessa, som varit
för stränga för att aldeles förbigås.
En värd Ledamot, Grefve Horn, har
tillagt en Ledamot af Ministéren den förebråelse,
att vid 1812 års Riksdag hafva förledt
Rikets Ständer att bortskänka Tryckfriheten.
Jag frågar då: Hafva vi ingen
Tryckfrihet? För mig torde denna fråga vara
behörig; ty ifrån den 8 Maji 1815 och
långt frampå året 1817 hade det varit förlåtligt
af mig, om jag glömt allmänhetens
behof i detta fall, och önskat, att tryckfriheten
varit bortskänkt. Hvad klagar man
då öfver? Jo, att Tidningsskrifvarne icke
oblygt få skrifva hvad dem behagar, icke
få nog vända upp och ner på allt hvad fordom
varit oss kärt. Man vill bringa det
derhän, att det skall komma an på Tidningarna,
hvad de täckas lemna qvar af vårt
gamla älskade Sverige, och hvem har framställt
detta? Jo, den som sjelf bär ett vackert
och frejdadt namn i våra häfder; han
synes nu längta efter ett tillstånd, der de
första offren skola blifva icke blott allt, som
tillhör våra dyrbara minnen, utan äfven allt
ädelt, som finnes qvar i fosterlandet, lian
har äfven begagnat det uttryck, att Mini
-
Den i8 Jul i i <*. ra.
445
stéren tillåtit svek i allmänna ärenders behandling.
Om den värde Ledamoten känner
något sådant factum, så är ännu tillfälle
att göra anmärkning derå; och då, jag
är viss derom, skall ingen mera inom detta
Stånd tala för Ministeren.
Friherre Anckarswärd yttrade i går en
grundsats, sorn. i dag å nyo blifvit framstäld
af Herr Hjerta, och hvilken jag anser
så farlig, att den går ut på ingenting mindre
än att föra oss till ett helt annat statsskick,
än det närvarande, och tillbaka till
de fordna sjelfsvåldstiderna. Friherm har
nemligen yttrat, i frågan om Herr Brummers
entledigande, att han väl insåg, det
detta icke kunde bli föremål för en grundlagsenlig
anmärkning; men han ämnade likafullt
från denna anledning hämta stöd för
sin röst vid voteringen i. dechargefrågan.
Herr Hjerta har gått ännu längre, ty han
har sagt oss, att dechargen vid en Riksdag
betyder ingenting, och att ej ens någon fråga
från en tid långt tillbaka är fri från återupplifvande.
Må det nu tillåtas mig visa
följderne, om man antager någon annan grund
för beslutet, än den, som ligger i sjelfva anmärkningarna;
om blott en enda kan hämtas
derutom, eller bortom en gifven decharge,
har man då icke öppnat dörren för alla
passioner? Hvar finnes då säkerheten?
Eller kan man icke då äfven rådfråga det
personliga hatet? Kan man icke, om till exem
-
446
Den 18 Julii e. m.
pel en Minister blott skulle hafva för längre
tid tillbaka utträngt en Representant lios
en actris, kan man icke låta hatet också deröfver
förleda sig i voteringen? Det hörer
likväl icke härmed till min afsigt, att vilia
tillägga någon dylika åsyftningar; bevare
mig Gud derifrån; tvertom är jag öfvertygad,
att de värde Ledamöterne blott icke
besinnat följderna af sina yttranden; ty
då skulle de säkert icke framställt dem.
Herr Tham,: Friherre Boije liar redan
förklarat det misstag Friherre Anckarswärd
begick, då han sednast angrep mig, och jag
behöfver således icke gifva något svar i detta
afseende. Jag vill blott yttra några ord
om den paradsjuka i uttryck, som Friherre
Anckarswärd tillvitat mig. Jag lemnar
till hvar och en att bedöma, hvem af oss
mäst paraderar med yttranden om uppoffringar,
om sitt tunga Riksdagsmannakall
m. m. Saken torde bäst afgöras genom jemförelse
mellan Friherre Anckarswärds långa
skriftliga samt mina korta muntliga fast
känslofulla yttranden.
Friherre Åkerhjelm_, Gustaf Fredrik:
Då så mjrcket redan blifvit anfördt i saken,
har jag visserligen ej begärt ordet, för att
ingå i någon speciel granskning af Utskottets
Memorial. Min enskilta opinion har redan
blifvit uttalad af Herrarne Lefren och
von Hartmansdorff, äfvensom af Hans Ex
-
Den 18 Julii e. m.
447
cellence Herr Friherre Lagerbjelke. Jag instämmer
till alla delar med dem, men då
discussionen redan gått så långt, att fråga
blifvit om Memorialets behandlande, anhåller
jag vördsamt, att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes, genom förnyande af den
förklaring om Memorialets behandling, Herr
Grefven och LandtMarskalken vid början af
discussionen afgaf, återföra densamma tili
sin rätta ståndpunkt.
Friherre Sprengtporten, Jacob Willielm:
Ridderskapet och Adeln bör ej vänta af
mig, att jag skall yttra något omdöme öfver
ConstitutionsUtskottets behandlingssätt
af de gjorde anmärkningarne, eller öfver de
rådgifvande åtgärder, hvilka dertill hafva
föranledt; efter den långvariga discussion,
som i detta afseende redan ägt rum, förmodar
jag, att hvar och en hunnit stadga
sin öfvertygelse rörande anklagelsepnnkternes
befogenhet eller obefogenhet. Jag har
blott velat tillåta mig den anmärkning, att
denna öfvertygelse, den må nu vara hvilken
som helst, ingalunda är tillräcklig för
att bestämma vårt handlingssätt, då vi slutligen
gå att afgifva vår röst, för att uttala
antingen straffdomar, eller förgätenhet af
hvad, som kunnat och bort vara annorlunda.
Vårt kall är intet Domarekall; vi handla
här som Svenska Folkets ombud, hvars
rätt och bästa vi böra iakttaga, och denna
vår pligt förbjuder oss, att någonsin läll
-
448 Den 18 Julii e. m.
sinnigt tillämpa 107 §. RegeringsFormen, och
aldrig vid andra tillfällen, än då en sådan
åtgärd högt påkallas af Nationens egen röst,
grundad på en omisskännelig rättvisa, eller
en lika oundviklig nödvändighet.
Då representationen utöfvar den betydelsefulla
och högtidliga handling, att hos
Kongl. Maj:t begära aflägsnandet af dess Rådgifvare,
måste den dessutom såsom ett oeftergifligt
vilkor äga vissheten, att en sådan
begäran af Kongl. Majit hvarken kan eller
bör blifva åsidosatt, eller, om jag så får
uttrycka mig, lagd till handlingarne; hvarom
icke förvandlas en dyrbar rättighet af
Lagstiftaren, ämnad att i nödens och farans
stund vara ett räddningsmedel och ett uttryck
af nationalviljan, endast till ett politiskt
af representationen begånget felsteg,
rigtadt mot dess eget anseende och afslöjande
dess egen obetydlighet.
På dessa skäl, och då jag gör den rättvisa
åt den rådgifvande personal, som omger
Thronen, att efter förmåga och samvete
hafva uppfyllt sitt ansvarsfulla och stundom,
otacksamma kall; afstyrker jag vid detta
tillfälle all tillämpning af 107 §. RegeringsFormen.
Herr Crusenstolpe: Jag kan ej annat
än på det högsta beundra den frimodighet,
hvarmed en värd Talare Friherre Boije åter
kal
-
Den 18 J ti 1! i e. m.
449
kallat den för honom minst hedrande tiel
af hans politiska hana. Jag vill endast försäkra
Herr Friherren, att här icke finnes
någon, som vill förråda sin Konung eller
sitt Fädernesland, med ett ord ingen af
ij8g års Subscribenter.
Herr Hjerta: Jag ber om förlåtelse, att
jag åter upptager Ridderskapets och Adelns
tid; men Friherre Boije har mot slutet af
sitt anförande förvandlat discussionen om
StatsRådets ansvarighet till frågan om oppositionens
ansvarighet. Friherren synes dermed
åsyfta, att angifva ett oppositionsparti.
Jag känner ej ett sådant, och skulle visserligen
ej nu uppträda, om icke Friherre
Boije åsyftat mig personligen, och påstått
att jag yrkat en fullkomlig Ministereförändring.
Jag har således rätt att upptaga stridshandsken.
Om det är sant, såsom en värd
Ledamot med mycket bifall yttrat om min
framstälda tafla, att den innehöll alltför mycken
skugga, och att deri fattades en hel del,
nemligen dagrarne, måste jag bekänna, att
det fattades ett helt ark utur det af mig
skriftligen författade anförande, hvilket jag
sålunda utur minnet muntligen och måhända
ofullständigt nödgats ersätta. Jag bekänner
likväl gerna, att ljussidan icke eller fanns
der. Jag bar blott framställt mina tänkesätt
från den synpunkt, hvarutur jag måste
åskåda Ministcren, då vi nu skola betrakta
33 II. 29
45ö
Den iS Julii e. ni.
dess allmänna förhållandeib Jag här trott
mig linna felen och bristeritä öfvervägande,
sedan jag först afdragit deras iortjenster; och
sådant är orsaken till deli mörka taflan.
Jag bör återföra i Friherre Boijes minne de
många tillfällen, då Friherren tält mot Ministeren,
och jag för densammäi Detta har
merendels varit i de aldravigtigaste frågorne;
hvilket åter visar, att jag erkänt det goda
Ministeren velat uträtta; men å andra
sidan måste män betänka, hvad de kunnat
uträtta eller verkligen uträttat. Hela min
känsla vid a:ne Riksdagar förut, såväl som
vid denna, här uppmanat mig att söka, så
vidt möjligt är, förhindra fortgången af ett
Styrelsesystem, hvilket skall leda till ett allmänt
förderf. Huruvida jag i denna min
öfvertygelse misstagit mig eller icke, det öfverlemna!'
jag lugnt till framtiden att bedöma,
och opinionen skäll då säkert afgöra,
om det system, som blifvit följd t, varit
en lycka eller olycka för mitt Fädernesland.
Jag har åtminstone så väl förra gångorne,
som nu, gjort till en helig pligt, att
icke handla af personliga afsigter, och att
icke svika min öfvertygelse. Jag kommer
således att utan äll tanka på personliga förhållanden,
endäst för Styrelseprincipernas
skull» yrka, det Ministéreförändring skall ske;
och anhåller om bifall å Betänkandet, öfvertygad,
att detta är den enda juridiska
form vi nu mera hafva att begagna, för att
nalkas ett mål, vid hvilket jag ser landets
De n 13 Julli e. ra.
bästa vara oskiljaktigt förenadt. Konungen
kail väl, såsom Friherre Sprengtporten yttrat,
låta lili att bifalla vår anhållan; men
förr eller sednare måste hän dock afse hvad
Folket önskar. Jag anhåller om proposition
till bifall eller afslag å Betänkandet i dess
helhet.
F riherre Anckar swärd: Då tiden så långt
framlidit, synes det visserligen oriktigt, att
uppehålla Ridderskapet och Adeln; men om
jag å ena sidan måste beklaga Ministérens
tillstånd; börjag å den andra lyckönskaMinistéren,
att ej hafva anmodat Friherre Boije
att vara dess sakförare, livad Friherre Boijes
invectiver emot oppositionen och partisinnet
angår, vill jag icke besvara dem, hälst Friherren
dessutom genom vissa allusioner befriat
mig derifrån, Men då Herr Friherren
vill vara qvick , Lör han tillse, att dess qvickheter
icke kunna tagas i motsatt mening.
I alldeles motsatt tanka af hvad Friherre
Sprengtporten yttrat, yrkar jag återremiss
eller bifall å Betänkandet i dess helhet.
Grefve Horn: Jag anser mig skyldig
besvara Friherre Boijes anförande, då lian
sökt lägga mig till last, att jag yttrade, det
Ministéren tillåtit svek. Jag upprepar ännu
en gång, att jag tror, det den tillåtit svek
vid behandlingen af Kronans egendom, och
anser mig ej behöfva gifva Friherre Boije
33 H: a9*
Den 18 Juli! e. rn.
annat svar. För öfrigt instämmer jag med
Friherre Anckarswärd uti anhållan om återremiss
af Betänkandet i dess helhet, hvarvid
hela mitt anförande torde få åtfölja; i
händelse återremiss icke medgifves, anhåller
jag om bifall å Betänkandet i dess helhet,
det vill säga, att decharge icke medgifves.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMar skalken yttrade, att då Hans Excellence
vid början af denna öfverläggning
omförmälte det satt, hvarpå enahanda ämne
vid sista Riksdag behandlades, skedde
sådant endast upplysningsvis, och för att
visa, det Ridderskapet och Adeln då ansåg
en granskning punktevis bereda det tjenligaste
tillfälle, att kunna med grundlig pröfning
afgöra hvarje ämne. Enär flera Ledamöter
begärt, att man borde på samma sätt
nu förfara, trodde Hans Excellence sig böra
fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
derå, att om Ridderskapet och Adeln
behagade punktevis företaga C.onstitutionsUtskottets
Memorial till pröfning, skulle en
mera rättvis och billig behandling uppkomma,
emedan hvar och en i sådant fall kunde
öfver hvarje serskild fråga bestämt gifva
sin tanka tillkänna, hvilket åter icke kunde
beqvämligen verkställas, derest Memorialet
skulle gemensamt, eller uti dess helhet
på en gång behandlas. Hans Excellence
trodde sig derföre först böra hemställa, om
Ridderskapet och Adeln önskade, att C011-
Den 18 Ju lii e. m.
453
stitutionsUtskottets Memorial borde punkte
vis
företagas och afgöras.
Ropades Ja och Nej, samt Votering.
Herr Hjerta: Jag underställer, huruvida
i en fråga om föredragning af ett mål
Ståndet behöfver yttra sig; jag skulle tro,
att Grundlagen föreskrifver, huru LandtMarskalk
eller Ordförande skall dervid förhålla
sig. Jag anser det derföre vara bäst,
att vi i detta fall anförtro oss till Herr Grefven
och LandtMarskalken. Jag erkänner,
att jag för min del finner, det Grundlagen
tydligen föreskrifver, att ett Betänkande,
sorn första gången från Utskott inkommer,
ej kan delas; men då jag nu hör, att Herr
Grefven och LandtMarskalken fattat sin öfvertygelse
olika, föreslår jag, att de punkter,
som angå samma sak, nemligen den
irsta och ardra, kunde få förenas under en
och samma föredragning. Den ena angår
bela StatsRådet och den andra StatsSecreterarne.
Tredje punkten åter angår en enskild
Rådgifvare, och torde således fordra
en egen proposition.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag vågar ödmjukast hemställa, om
en sådan behandling är möjlig, som den
Herr Hjerta föreslagit. Memorialet består
af Fem olika delar, som Hvardera måste
särskildt behandlas; ty om man vill bifalla
fyra punkter, och icke den femte, eller
454
Den iB J u 1 i i e. na.
om man vill afslå fyra, och bifalla den
femte, hemställer jag, huru man skulle kunna
afgifva sin röst, i händelse Memorialet
i dess helhet företages till pröfning.
Hans Esc cellcnce Herr Grefven och
LancltMarskalken erinrade, att Votering redan
blifvit begärd.
Herr von Hartmansdorff': Jag kan icke
annat än förundra mig öfver framställningen,
att vi skola votera, om Betänkandet
skall punktvis företagas, eller icke. Voteringspropositionen,
öfversatt i andra ordalag,
innebär ingen ting mindre än frågan: om
vi skola iakttaga Grundlagen, eller icke. I
ena fallet skall Riddershapet oell Adeln kunna
besluta, att icke följa Grundlagen, och
i det andra tillåta honom förblifva gällande.
Med all aktning för praxis, kan jag ej
erkänna den vara af samma vigt, som Grundlagen.
Han säger i 56 §. RegeringsFormcn:
Utskottens förslag skola först i Ståndens
Plena framställas till antagande eller förkastande
utan förändringar eller tillsattser.
Göras dervid i Ståndens Plena sådane
anmärkningar, som hindra antagandet ,
er hälle Utskottet del af desse anmärkningar_,
för att derefter förslagen ytterligare
granska och jemnka. Att detta är ConstitutiousUtskottets
första Betänkande i ämnet,
bar ingen nekat; jag kan således ej finna
annat, än att dermed måste förhållas såsom
D e n 18 J u 1 i i e. m.
455
med andra, eller att proposition på återremiss
först framställes, och sedan på bifall
eller afslag. Att fråga, om återremiss först
framställes, är vid detta tillfälle så mycket
riktigare, som jag icke vet, huru man skall
kunna genom bifall eller afslag å Betänkandet
i sitt närvarande skick på en gång meddela
decharge, och ändock bifalla anmärkningsanledningar;
eller afslå dessa, och vägra
decharge. Jag lemnar derhän, huru pluraliteten
kan utfalla, men det synes som
laglighetens försvarare mera ökas än minskas.
Vid 1812 års Riksdag fanns 4l eller
42, som röstade mot Grundlagens öfverträdande;
i sista Plenum funnos 54 > och
antalet i afton torde möjligen blifva ännu
större.
Härmed förenade sig Grefvarne Horn,
och Spens, Carl Gustaf, samt Herrarne Netherwood,
TVilhelm, och Roos, Carl Ulrik.
Herr Cederschjöld: Jag är till det mästa
förekommen af Herr von Hartmansdorff,
och vill blott tillägga, att det måtte väl
icke få ankomma på Ridderskapet och Adeln,
att bestämma formen för målens behandling.
Det är väl icke eller möjligt, att,
samma sak kan grundlagsmessigt behandlas
på tvänne alldeles motsatta sätt. Enligt
Grundlagen måste proposition framställas
antingen till bifall eller återremiss, eller
enligt senare Riksdagars praxis, till afslag
456
Den 18 ,Tulii e. m.
å Betänkandet i dess helhet; och jag får på
förhand anmäla min reservation mot hvarje
annan proposition.
Herr Crusenstolpe: Jag anhåller, att
Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes gracieust uppläsa den §.
af Grundlagen, som berättigar Hans Excellence
till ett annat förfarande, än det, sorn
den sista Talaren yrkat.
Herr Tham: Sedan Votering blifvit begärd,
anhåller jag, att Herr Grefven och
LandtMarskalken täcktes afbryta denna discussion,
och återföra oss till ordning, ty
all vidare discussion är icke allenast onödig
utan opassande.
Herr Crusenstolpe: I anledning af Herr
Thams sista yttrande får jag blott påminna,
aLt det icke är lämpeligt att votera, om
Grundlagen skall följas, eller icke.
Herr Roos och Grefve Horn förenade
sig med Herr Crusenstolpe.
Friherre Cederström: Den naturliga skilnaden
emellan detta Memorial och andra
Betänkanden, är den uppenbara, att detta
Memorial fordrar en särskild handling af
Rikets Ständer, genomförklarande, huruvida
Rikets väl kräfver fullföljd af de anmärkningar
Utskottet gjort. Det går icke an,
att i afseende på detta Memorial framställa
proposition enkelt till Bifall eller Afslag.
Den 18 Julii e. m.
Talmannen måste göra en framställning , huruvida
Ståndet anser Rikets val fordra, att
den eller de Rådgifvare, mot hvilka anmärkningen
blifvit gjord, hos Konungen anmälas
till endtledigande. Här kan således
icke den §., som talar om behandlingen af
andra Betänkanden, vinna tillämpning. För
öfrigt då Herr Grefven och LandtMarskalken
redan framställt en proposition, och votering
dei’öfver blifvit begärd, anhåller jag
alt den må för sig gå.
Friherre Anckar swärd: Det förundrar
mig att Friherre Cederström, som vanligtvis,
har så lätt att citera Grundlags §:r till stöd
för sina åsigter, nu blott åberopat det naturliga
förhållandet. Detta får icke här
göra sig gällande. Jag tror mig med de
evidentaste skäl hafva ådagalagt nödvändigheten
utaf en återremiss af Betänkandet i
dess helhet, och jag skulle gå miste om min
rätt att få proposition i enlighet med mitt
yrkande, genom clet förfarande, sorn nu är
i fråga. Om jag ej minnes orätt, har det
vid ett annat tillfälle under denna Riksdag
liändt, att jag föreslog föredragning af ett
Betänkande punktvis, men blef tillrättavisad
genom nekad proposition. Jag anhåller om
proposition till samma behandling af detta,
sorn af alla öfriga UtskottsBetänkanden, så
vida det éj kan visas, att Grundlagens bokstafliga
innehåll gör något undantag för det
ifrågavarande Betänkandet.
Den 18 Julii e. m.
Herr Crusenstolpe: Rikets väl krafvel-,
att Rikets Grundlagar följas, och jag anhåller
derföre, att få veta den Grundlags §.,
som tillåter annan behandling af detta Betänkande,
än den, sorn i allmänhet är föreskrifven.
Friherre Cederström: Det är verkeligen
besynnerligt, att Ledamöter, som påstå sig
yrka hvad Rikets yäl krafvel-, i afseende på
Grundlagarnes iagltagande, icke vilja taga
kännedom af 107 §. Man finner af denna
§., att detta Memorial icke är något egentligt
Betänkande, utan blott ett tillkännagivande
af hvad ConstitutionsUtskottet anmärkt.
»07 §. lyder uttryckligen: ”Skulle
”ConstitutionsUtskottet anmärka att
”—• — — äge då Utskottet att sådant tillkännagifva
för Rikets Ständer.” Jag hemställer,
på hvad grund man vill påstå, att
ett sådant tillkännagifvande skall behandlas
såsom ett vanligt Betänkande.
Herr Rosengvist: Jag förenar mig med
Friherre Anckarswärd, och anhåller att Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes framställa
proposition, som med Grundlagen är
förenlig.
Friherre Sprengtporten: Så vidt mitt
minne ej bedrager mig, säger Grundlagen
på något ställe, ehuru jag nu ej kan citera
§., att hvarje Förslagsom från Utskott
första gången inkommer, skall framställas
Dt'n 18 Ju lii e. m.
till afgörande i sin helhet, utan att ändras.
Det kommer således här derpå an, om Betänkande
skall anses synonymt med Förslag.
Jag vet, att en sådan åsigt vid ett föregående
tillfälle gjort sig gällande, i afseende
på ett EkonomiUtskottets Betänkande; men
den bestriddes, bland andra, af Friherre
Ehrenborgh, som visade, till hvilka olägenheter
det skulle leda, att icke punktvis kunna
afgöra ett Betänkande, som innefattar
flera från hvarandra skiljda Förslag. För
min del förenar jag mig uti den åsigt Herr
Grefven och LandtMarskalken yttrat, i anseende
till det särskildta förhållande, att
ifrågavarande Betänkande under särskilta
punkter innehåller flere från hvarandra helt
och hållet skiljda Förslag; och då efter min
öfvertygelse Betänkande och Förslag ingalunda
äro synonyma, finnér jag Herr Grefvens
och LandtMarskalkens framställning så
mycket lämpligare, som den ej allenast medför
det redigaste sättet för sakens afgörande,
utan ock är fullkomligt öfverensstämmande
med Grundlagens föreskrift, gtt framställa
hvart Förslag för sig.
Herr Crusenstolpe: Jag vill icke med
de värde Talarne tvista, om Betänkandet
är ett ting eller oting; jag anhåller blott,
att det må behandlas lagligen, och jag förnyar
min begäran, att få veta den Grundlags
§., sorn nu tillåter en behandling efter
olika method mot den, som för några dagar
sedan var gällande.
Den 18 Julli e. ra.
Friherre Boije, Ludvig: Jag anhåller
att få uppläsa 54 §. Riksdagsordningen:
”Då proposition , till fattande af ett definitift
beslut (och delta kan ju äfven blifva definitift)
öfver en Konungensframställan, eller
ett Betänkande, eller en af enskild Riksdagsman
väckt fråga, är med Ja och Nej
besvarad, och anmärkningar i saken, under
discurserne , gjorde, bör propositionen
inrättas i enlighet med dem; och skulle målet,
under discurserne, skiljas uti flera delar,
hvaröfver särskilde anmärkningar göras,
då skall, enär sådant äskas, proposition
öfver hvardera delen särskildt anställas.
På lika sätt förliålles, om f örsta propositionen
på någon Konungens framställan
eller ett Betänkande eller annat mål, som
flera delar innefattar, blifvit med Ja och
Nej besvarad
Friherre Boije, Fredrik: Jag tror mig
i sanning icke vara särdeles klyftig, men
jag tilltror mig likväl, att kunna läsa Svenska,
ehuru jag är född i Tyskland. Jag anhåller
derföre, att få uppläsa rubriken af
ifrågavarande Betänkande. Der står: ”Memorial
med Betänkande i följd af Stats”RådsProtocollens
fullbordade granskning.”
Jag förenar mig med Herrarne von Hartmansdorff
och Crusenstolpe derom, att ingen
olaglighet må ske, och jag hemställer
till de Herrar, som begärt Votering, om de
icke vilja derifrån afstå, för att icke göra
hvad de komma att ångra.
Den 18 Julii e. rti.
461
Hans Excellence Herr Grefven oc1i
LandtMarskalken yttrade, att enär ion §.
RegeringsFormen stadgade: ”Skulle Consti”tuLionsUtskottet
anmärka, att StatsRådets
”Ledamöter samfält eller en eller flere af
”dem, uti deras rådslag om allmänna mått
”och steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga
”nytta, eller att någon StatsSecreterare icke
”med oväld, nit, skicklighet och drift sitt
”FörtroendeEmbete utöfvat, äge då Utskot”tet
att sådant tillkännagifva för Rikets Stän”der,
hvilka, örn de finna Rikets väl det
”kräfva, kunna hos Konungen skrifleligen
”anmäla deras önskan, att han ville ur Statsrådet
och ifrån Embetet skilja den eller
”dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord;”
samt ConstitutionsUtskottets ifrågavarande
Memorial innefattade flera serskilta anmärkningar,
mot serskilta personer, kunde Hans
Excellence för dess del icke finna annat»
än att det vore ganska öfverensstämmande
med 107 §. RegeringsFormen, att serskilt
pröfva hvarje af dessa anmärkningar. Derigenom
blef ej eller någons rätt förnärmad,
och Hans Excellence kunde alltså ingalunda
anse det vara olagligt_, att föreslå eller
genom votering bestämma det formella sättet
för Memorialets behandling.
Hans Excellence Herr Grefve De tcL
Gardie: Jag delar ej mening med den Talare,
som uppmanat Herr Grefven och LandtMarskalken
att framställa en laglig proposi
-
46 a
Den 18 Jul i i e. m.
tion. Jag finnér intet behof af en sådan
uppmaning; ty motsatsen kan ej befaras;
med den erfarenhet Ståndet äger om Herr
Grefvens och LandtMarskalkens oväld och
träffande omdöme i afseende på Grundlagens
tolkning. För min del ser jag icke,
huru det ens skulle vara möjligt, att afgö
ra
detta memorial annorlunda, än punktvis;
Det är uppstäidt i 5 särskilda punkter, af
hvilka hvar och en rörer särskilda Personer;
om man nu anser den ena felaktig,
men den andra icke, om man tror sig bö
ra
befria den ena, men fälla den ändra,
så blir sådant icke möjligt, då Memorialet
företages i sin helhet; Jag är öfvertygad;
att ConstitutionsUtskottet redan med noggränhet
genomgått StatsRådsProtocollen, och
efter mogen pröfning fattat sitt beslut; Utskottet
kan icke återkomma med något annat
Utlåtande, än det redan afgifna, och
vi måste vid afgörandet dela detsamma. Ty
icke kan man, om man tror HofCanzleren
hafva utan nödvändighet indragit ett Tidningsblad,
eller för det Grefve Cederström
felat i afseende på Skeppshandeln, på en
gång domina öfver hela StatsRådet och alla
Föredragande. Jag finner således den af
Herr Grefven och LantMarskalken framställde
proposition fullkomligt riktig, enär den
lemnar tillfälle för hvar och en, att efter
öfvertygelse afgifva sin röst, enligt de vid
hvarje fall förekommande omständigheter,
öch jag tror att det är den enda lämpeliga
proposition, som kan göras.
Den 18 Julii e. ni;
463
Härmed förenade sig Grefve Lewene
hauptj Mauritz.
Herr von Hartmansdorff: Det är i denna
fråga, likasom i alla andra* ej nog att
man har rätt i saken; man måste äfven liafj
va rätt i sättet. Derföre kan jag ej anse
grundlägsenligt, att behandla Betänkandet
punktvis, innan återremiss ägt rtlm. 107 §;
omtalar det fall, då Betänkandet skall slutligen
afgöräs, men den médgifvér icke, att
man öfverhoppa!’ den stadgade formen, för
en besparing i tid af några veckor. Hvad
beträffar Stadgandet i 54 §. Riksdagsordningen,
om frågors delning,, så talar §:n
tydligt endast om de fall, då frågorna förekomma
till dejinitift eller slutligt afgörande.
Denna §. säger dessutom, att propositionen
hör inrättas efter discurserne. Flere
Talare hafva Under desamma anmärkt*
att Betänkandet innehåller ej blott motsägelser,
utan äfven flere öformliglieter, som
Borde föranleda till hela Betänkandets omarbetning,
hvilken ej utan återremiss kan
äga rum. Man har sagt, att sedan Votering
blifvit begärd, ingen discussion vidare borde
föregå. Om denna mening vore den rätta;
sä hade ingen discussion bordt förefalla,
sedan klockan 7 i afton, då Friherre
Cederström, om jag icke misstagit mig, på
förhand begärde Votering. Jag är för öfrigt
ingalunda bekymrad öfver det beslut
Ridderskapet och Adeln nu kommer att fat
-
464
Ben 18 Julii e. m.
ta; ty om Grundlagens bud icke dervid iakt-*
tagas, är jag öfvertygad, att de i alla fall
skola en annan gång göra sig gällande, enär
vi hafva sett, att man Riksdag från Riksdag
icke blifvit mindre utan mera uppmärksam
på Grundlagens rätta förstånd och tillämpning.
Friherre Anckarsvärd: jag delar fullkomligt
Herr von Hartmansdorff» åsigt, oell
tager mig blott friheten fästa uppmärksamheten
derpå, att Herr Grefvens och LandtMarskalkens
åsigt af 107 §. val kunde vara
användbar, i fall här endast vöre fråga
om sakens afgörande genom bifall eller alsia
g å Betänkandet Men då återremiss blifvit
yrkad, tinner jag den nämnde §. sakna
all tillämpning, och jag fortfar således, att
yrka proposition till återremiss efter samma
grunder, som för andra Betänkanden
äro stadgade.
Hans Excellenee Herr Grefve von Platen,
Baltzar Bogislaus: För min del har
jag funnit de grunder, Hans Excellenee Herr
Grefven och LandtMarskalken uppgifvit för
sin åsigt, så fullständiga, att jag till alla
delar instämmer i Memorialets behandling
efter denna åsigt. Jag instämmer äfven med
Hans Excellenee Herr Grefve De la Gardie,
och får förklara, att om jag nödgades med
Ja eller Nej rösta öfver Memorialet i dess
hel
-
Den 18 Ju lii e, in.
465
helhet, skulle jag icke på .samvete kunna
rösta, emedan jag ansåg mig på en gång
handla rättvist och orättvist, ehvad jag röstade
Ja eller Nej. Om således det sätt anlages,
att på en gång afgöra Utskottets Memorial,
skulle jag för min del ej kunna rösta
; och jag vågar tro, alt hvar och en, sorn.
med eftertanka genomgår Memorialets skiljaktiga
innehåll, skall vara af samma tanka.
Man har redan förut i dag omtalat den
praxis, som hittills varit bruklig just derföre,
att man funnit nödvändigheten, att
delvis besluta öfver Betänkanden af sådan
art, som det ifrågavarande; och jag ber
Eder mine Herrar, vid det beslut Ni nu
gån att fatta, ihågkomma, det frågan är att
dömma om aktningsvärda medlemmar i samhället;
jag ber Eder besinna, huruvida det
vore rättvist att ställa alla dessa medlemmar
under samma categori.
Friherre Sprengtporten: Ehuru jag hyser
en motsatt mening mot Herr von Hartmansdorff,
ber jag likväl den värde Ledamoten
vara öfvertygad, att jag, likså mycket
som han, nitälskar för Grundlagens
helgd. Jag åberopar till stöd för min mening
56 §. RegeringsFormen, som lyder
sålunda: "Utskottens förslag skola först i
"Ståndens Plena framställas till antagande
”eller förkastande utan förändringar eller
"tillsattser. Göras dervid i Ståndens Plena
33 H. 3o
466
Den 18 Ju 1 i i e. ra.
”sådaue Anmärkningar, som hindra anta”gandet,
erliälle Utskottet del af dessa an”märkningar,
för. att derefter förslagen ytterligare
granska och jemnka. När ett saturnia
beredt förslag till Stånden återkom”iner,
då äge de magt, alt detsamma oför”ändradt
eller med förändringar antaga eller
ock alldeles förkasta." Jag uppmanar nu
Herr von Hartmansdorff att bevisa, om ett
Betänkande, sorn på en gång innehåller flere
särskildta anmärkningar enligt 107 §.,
och ett tillstyrkande af decharge, kan kallas
ett förslag, som nödvändigt bör i sin
helhet behandlas. De Herrar, som äro Ledamöter
af Utskott, torde erindra sig, att
en mängd frågor inom de öfrige RiksStånden
punktvis blifvit afgjorda, såsom t. ex.
SkjutsBetänkandet i BondeStåndet. Jag finner
således den största grund, att behandla
ifrågavarande Betänkande på detta sätt, och
skulle anse allt annat sätt olagligt.
Grefve Posse„ Jrvid.: Hufvudsakligen
förekommen af Herr Grefve von Platen och
Friherre Sprengtporten, får jag endast, i afseende
på lagligheten af den proposition
Herr Grefven och LandtMarskalken framställt,
fästa uppmärksamheten derå, att ConstitutionsUtskottet
afgifvit serskildta Memorial
öfver flera ämnen, som äfven förekomma
i Dechargebetänkandet. Afgörande! af
dessa serskildta Memorial har vid föredragningen
blifvit uppskjutit, för att i samman
-
Den 18 Juli i e. m.
467
hang med Dechargebetänkande! företagas;
och då det redan blifvit afgjordt, att återrejniss
icke kan äga rum, i de händelser, då
Utskottet ej funnit skäl till anmärkning,
men här äfven är fråga örn sådana händelser,
så finner jag, att återremiss af förevarande
Memorial i sin helhet just skulle föranleda
till en olaglighet, som ej äger rum
vid detsammas föredragning punktvis.
Friherre Anckarsivärd: På samma grund,
som Grefve von Platen sagt sig icke kunna
rösta Öfver Betänkandet i sitt närvarande
skick, är det som jag ej kan frånträda min
begäran om återremiss. Jag vågar för öfrigt
tro, att om Ja-propositionen blifver
stäld på återremiss, samt Nej-propositionen
på Betänkandets föredragning punktvis, så
skall delta blifva ett medel att lemna ett
billigt afseende åt hvar och en af de olika
åsigterna.
Herr Rosenqvist: De ädla Grefvarne,
hvilka anse sig böra pröfva Betänkandets
serskildta delar punktevis, erhålla ett ypperligt
tillfälle dertill, när Betänkandet, efter
föregången återremiss, från Utskottet
återkommer. Jag anser för min del proposition
till återremiss af Betänkandet i dess
helhet nu icke kunna förvägras, samt anhåller
om proposition, i öfverensstämmelse
med Grundlagens föreskrift.
33 H. 3o*
468
Den 18 Julii e. m.
Herr Cederschjöld: En värd Talare har
sagt, alt detta Betänkande icke bör behandlas
på samina säll j som andra Betänkanden,
emedan det icke utgör något förslag.
Men det är just ett fel af Utskottet, att det
icke uppstält sitt Betänkande såsom eltförslag;
och det är derföre så mycket nödvändigare,
att återremittera Betänkandet, för
att få det i en annan riktigare form. Samma
Talare har åberopat, att åtskillige Betänkanden
blif vit i Bondeståndet första gången
punktvis af g jorde. Vi kunna lyckönska
oss, att sådant icke handt på Riddarhuset,
eller är att befara under den LandtMarskalk,
som vi för närvarande hafva den
lyckan att äga. Jag beklagar högeligen, om
vi i detta fall skulle taga exempel af BondeStåndet.
Om för öfrigt Betänkandet punktvis
företages, och en värd Talare dervid
skulle göra sin förut yttrade mening gällande,
att en enda anmärkning aldrig bör kunna
föranleda till begäran om någon Rådgifvares
entledigande, så skulle ju aldrig någon
af ConstitutionsUtskottet gjord anmärkning
kunna blifva af Ständerna godkänd,
enär de icke kunde pröfva mer än en i sender.
Mig är det visserligen likgiltigt, hvad
beslut Ridderskapet och Adeln fattar; men
jag bekänner, att det skulle gräma mig, om
behandlingen bl ifver annorlunda, än föreskri
fna former tillåta.
Grefve Horn: Grefve von Plåtens uppmaning
till Riddarhuset, att ihogkomma sin
De ii 18 J u 1 i i e. in. 4<i >
pligt synes mig allt för öfverflödig. Jag kan
försäkra Grefve von Platen att jag skulle
hysa missagtning för mig sjelf, oell vänta
den af andra, om jag icke väl visste, att
erindra mig och besinna vigten och allvaret
af den handling, som här viddetta tillfälle
förehafves. Jag vill förmoda, att Grefven
gjort Riddarhuset orätt, om han ansett
en erindran af vår pligt behöflig för någon
af Husets Ledamöter.
Herr Crusenstolpe: Hufvudsakligen förekommen
af Herr Cederschjöld, får jag blott
tillägga, i anledning af Friherre Sprengtportens
yttrade önskan, det vi matte göra
som BondeStåndet, att äfven jag önskar det
samma; ty BondeStåndet har återremitterat
Betänkandet i sin helhet, och jag hoppas,
att vi också skola göra det.
Hans Excellence Herr Grefve von Platen:
I anledning af Friherre Anckarswärds
senaste yttrande, vill jag blott anmärka, att
jag icke sagt mig hindrad att rösta öfver
Betänkandet i dess närvarande skick. Jag
förklarade endast, att jag ej kunde rösta öfver
Betänkandet i dess helhet, men väl öfver
de serskildta punkterna, hvar för sig.
Jag har redan uppgifvit mina skäl, nemligen
att jag icke finnér det möjligt, att inom
mig afgöra, om jag skall rösta Ja eller Nej,
i fall jag nödgades afgifva min röst öfver
hela Betänkandet på en gång; men väl vet
47°
Den 18 Jti I i i e. m.
jag, huru jag vill rösta öfver hvarje punkt
för sig. Hvad Grefve Horns anmärkning
beträffar, så tror jag icke, att jag gjort någon
uppmaning till Riddarhuset att iakttaga
sin pligt; jag har endast sagt, hvad jag
trodde att något hvar med mig kände, och
jag önskade, att vid den proposition, som
skall framställas, hvar och en afRidderskapet
och Adeln ville göra samma afseende
på sig, som jag på mig. Jag tror således
icke, att jag på något vis trädt Riddarhuset
för nära , ehuru jag, i fall sådant skedt, skall
vara den förste att erkänna det; men då
fordras till mitt öfvertygande någon annans
omdöme, än Grefve Horns.
Herr von Hartmansdorff': Då åtskillige
Ledamöter tyckas vara i tvekan, om de skola
bifalla Betänkandet i sin helhet eller frikänna
från alla anmärkningar, hemställer
jag, om ej en återremiss lättast befriade från
denna ovisshet, emedan Betänkandet, då
det återkommer, kan delas så myckel man
behagar.
Friherre Böije.,Ludvig\ Under ödmjukaste
erindran derom, att voteringspropositionen ej
ännu blifvit justerad, hemställer jag vördsammast,
om icke Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken sjelf täcktes
afgöra frågan derom, eller äfven låta oss
votera i detta afseende, på det vi en gång
måtte komma lill något resultat.
Den 18 J111 i i e. rn.
47 1
Grefve Horn: Jag anhåller om ursägt,
att jag ytterligare upptager tiden, men jag
nödgas erindra Grefve von Platen, att lian
nu icke talar från Christianias Torg, utan
på Svenska Riddarhuset till en Svensk Riddersman.
Härvid hördes starka stampningar.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMar skalken yttrade, att anledningen
till den af Hans Excellence nyss gjorde proposition,
i afseende å målets företagande
punktevis, varit den, alt Ridderskapets och
Adelns rätt, att antingen sluteligen afgöra
eller ock serskildt återremittera hvarje fråga
, derigenom blifvit lika väl om icke bättre
bevarad, än genom Memorialets återremitterande
i dess helhet. Då likväl flere
Ledamöter önskat sistnämnde åtgärd, hemställde
Hans Excellence, om icke densamma
kunde upptagas i Ja-propositionen, samt contrapropositionen
deremot innefatta, att Memorialet
komrae att punktevis föredragas.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framstälde derefter följande
voteringsproposition:
Den, som anser ConstitutionsUtskottets
Memorial, i följd af StatsRådsProtocollens
fulländade granskning, böra, på grund af
472
Den 18 J ti I i i e. tn.
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde Memorial
att punktvis inför Ridderskapet och Adeln
föredragas.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt derefter
anslogs.
Sedan 4l» 42> 4^ och 44 §§• i RiddarhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan i om morgonen; och
befunnos efter voteringens slut, klockan ett
qvart lill 3 om morgonen, sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad,
samt de öfrige voteringssedlarne öppnade,
rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 85.
Nej —- 106.
I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans ExceUence Herr Grefven och
LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln beslutat, det ConstitutionsUtskottets
Memorial skulle inför Ridderskapet
och Adeln punktvis föredragas.
Den 18 J ali i e. m.
Herr Löwenström, Johan Jacob: Jag
anhåller att få i Protocollet antecknad min
reservation så väl emot voteringspropositionen,
som emot resultatet af omröstningen.
Herr Rosenqvist: 38 §:n i Riddarhusordningen
lyder som föijer: Uti aila sådane
mål, som personligen röra en eller annan
af Ridderskapets och Adelns Ledamöter,
böra densammes närmaste Skyldeman,
iill och med Syskonebarn, ingen Stämma
äga, utan skola de, sedan så väl den som
saken angår, som de sjelfva, ägt tillfälle
till Protocollet andraga, hvad de nödigt aktat,
jämte honom, när beslut skall fattas,
från Riddarhuset taga afträde. Skulle någon
eller någre, som på ofvanberörde sätt
befinnas slägt vara, uti sådan fråga hafva
voterat, vare han eller de Riksdagsmannarätt
för den Riksdagen förlustige, och voteringen
ogiltig, i fall i nästa Plenum styrkes,
att voteringen kunnat bero af hans eller
deras röster.
Med anledning häraf, och då flere genom
skyldskap med StatsRådets Herrar Ledamöter
eller Föredragande jäfvige personer
deltagit uti voteringen i ett ämne, hvilket angår
den genomConstitutionsUtskottetsgranskning
af StatsRådets Protocoller uppkomne
ansvariglietsfråga, anhåller jag att voteringen
icke må anses vara giltig förr, än det
474 Oen 18 Julii e. ta.
genom föregången undersökning blifvit utredt,
först och främst hvilka de jäfvige personer
äro, som deltagit uti voteringen, och
sedermera om resultatet blifvit motsatsen
af hvad det nu är, i händelse hemälte jäfvige
personers röster afdragas; anhållandes
jag en tous cas att få min reservation
emot ifrågavarande beslut till Protocollet
antecknad.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att enär den votering,
som nyligen föregått, icke haft afseende
å någon person eller personlighet,
utan endast angått formen för behandlingen
af ConstitutionsUtskottets Memorial, syntes
38 §. RiddarhusOrdningen icke kunna
å berörde votering tillämpas.
Herr Crusenstolpe: Tiden är nu så långt
framliden, och Riddarhuset så fåtaligt, att
jag tager mig friheten begära, det den af
Herr Rosenqvist väckta fråga må hvila på
bordet.
Herr Rosenqvist: Då frågan angått personers
entledigande från Embetet, måtte
den af mig åberopade 38 §. i RiddarhusOrdningen
äfven vara tillämplig på närvarande
fall. Jag förenar mig med Herr Crusenstolpe
derom, att min motion må hvila
på bordet till nästa Plenum.
Den 18 Jul i i e. m.
475
Upplästes följande från nedanhämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från ConstitutionsUtskottet:
Af den 8:de dennes:
N:o 4°* Rörande StatsUtskottets anmärkningsanledning
i afseende på beviljade
förlagslån åt Mekaniska Verkstaden vid
Motala.
N:o 4r. Angående StatsUtskottets anmärkningsanledning,
i fråga om ett Fabrikanten
Pochet beviljadt lån ur ManufacturDiseontfonden.
Frun Stats- samt Allmänna Besvärs- och
Ekon omiUts kotten:
Af den inte dennes:
N:o 47* I anledning af väckt fråga
om anslag af allmänna medel till aflönande
af en DjurLäkare i hvarje Län.
N:o 48. I anledning af väckt fråga
om en större och en mindre sädestorkinrättnings
uppförande på allmän bekostnad.
N:o 4<> I anledning af återremisser å
Utskottens under N:ris 3a och 34 förut meddeldte
Betänkanden.
IST:o 5o. I anledning af väckte motioner
om inrättande af ett Curhus i Sundsvalls
Stad.
476
Den 18 Juli i e. m.
N:o 5i. I anledning af åtérremiss å
Utskottens under N:o 22 förut meddeldte
Betänkande, rörande tractamente för Städernes
Magistrater och Borgersman, då de
till besigtningar för Kronans räkning varda
kallade.
N:o 52. I anledning af återremiss å
Utskottens under N:o 10 förut meddeldte
Betänkande i fråga om tillökadt anslag för
Undervisningsverken i Riket.
Från Lagutskottet:
Af den 17 sistlidne Junii:
N:o 74. I anledning af väckte motioner
rörande granskning af det utaf LagCommitteen
utarbetade förslag till allmän
Civil-lag, samt om denna Committees fortfarande
eller upphörande.
Från Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
:
Af den 20 sistlidne Junii:
N:o i38. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 82
förut meddeldte Betänkande, angående förändring
i nu gällande föreskrifter om tiden
för väglagning.
Af den 8 dennes:
N:o 139. I anledning af gjorde an
-
Den 18 Julii e. m. 477
märkningar vid Utskottets under N:ris io3
och 112 förut meddeldte Betänkanden.
N:o 140. I anledning af ett föreslaget
stadgande uti Kongl. CancellieOrdningen i
afseende på allmänna handlingar, som kunna
utur Riket föras.
N:o i4c. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:ris 102
och 110 förut meddeldte Betänkanden.
N:o i4a. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 84
förut meddeldte Betänkande i fråga om forväsendet
samt Gästgifveriskjutsanstalterne.
N:o i43. I anledning af väckt motion
om belåningsrättighet uti publika fonder å
ritorr spannemål.
Lades på bordet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 om morgonen
den 19 Julii.
In fidem Protocolli,
G. J. Lagerheim.
s:!
J
