# ID: svediakorp-gov376
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 65,753
# sentences: 1,812
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Pro t o co 11,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adelil*
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829,
Trettiondetredje Häftet.
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörberg s i83i.
Fredagen den 17 Julii 1829.
Plenum klockan 9 Förmiddagen.
p '
'Grefve von Schwerin^ Fredrik Bogislaus:
Ridderskapet och Adeln har i går behagat
påkalla milt biträde lill förvaltningen af
Banken under den tid Rikets Sländer äro
åtskiljde. För att motivera mitt svar på
denna kallelse, nödsakas jag i minnet återkalla
hvad jag sistlidne Måndag anförde till
stöd för mitt förslag, att nemligen valet af
BancoFullmägtige måtte uppskjutas, intill
dess man sett, hvad beslut Rikets Ständer
fatta i den stora frågan om realisationen,
sorn med skäl intresserar bela Nationen,
och af hvilken mera beror, än mången tror,
intilldess man sett, bvad man i detta afseende
har att hoppas eller att befara. Jag
tog mig friheten erindra, att det låg något
kränkande i den idé, att af Bankens
blifvande administratörer fordra, att de
skola följa och underkasta sig systemer och
reglor, som de ännu ej känna oell kanske
icke kunna gilla. De gamla formeme äro
tunga, och mina krafter för svaga att häfva
dem. För öfrigt synes mig å ena sidan
vördnad för upplysning och en ädel
opinion, och å andra sidan tro på den ga
-
4
Den 17 Julii f. m.
räntie, som ligger i personliga caracteren,
vara hufvudvilkoren för det constitutionella
lifvets åsigter. Enligt desse har jag också
alltid ställt min offentliga baita, och derföre
åligger det mig äfven nu att förklara,
det jag icke kan afgifva något bestämdt
svar, huruvida jag emottager Ridderskapets
och Adelns kallelse att vara dessFullmägtig
i Banken, förrän jag- fått se hvad Rikets
Ständer besluta om realisationen, och
jag pröfvat, om det enligt min öfvertygelse
är så nyttigt, att jag till ändamålets vinnande
bör och kan medverka. Med ett ord:
Jag förbehåller mig att framdeles såsom fri
Svensk man få yttra mig härom; en rättighet,
som jag icke arnar låta någon frånkänna
mig.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 27 sistlidne Mars, under N:o
16 afgifne, och den 3 derpåföljde April på
bordet lagd e, Memorial, rörande Grefve Idorus,
Claes Fredrik, anmärkningsanledning, i afseende
på mötespassevolancens fortsatta utgörande.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Innan jag
deltager i discussionen öfver det speciela
anmärkningsmål, sorn nu är föredraget, anhåller
jag att få yttra mig i ett sammanhang
om Ministerens ansvarighet i allmänhet,
hvartill jag anser mig skyldig och berättigad
i anledning af Ridderskäpels och
Adelns förut fattade beslut, alt alla Consli
-
Oen 17 Julii f. m.
5
tutionsUtskotlets Utlåtanden öfver anmäldte
anmärkningsanledningar emot Ministeren
skola behandlas på en gång, i förening med
det så kallade DechargeBetänkandet.
Hvarefter Grefve Horn uppläste följande:
Utur
den skymning, som omgärdar Rikets
Ständers ConstitutionsUtskotts förhandlingar,
hafva åtskilliga Betänkanden framträdt
i dagen, sorn, bärande stämpeln af
deras ursprung, lemna i ett fullkomligt mörker
de frågor rörande den Minlsteriella ansvarigheten,
hvilkas afgörande inom RiksStånden
äro, till följd af Grundlagens föreskrift,
synbart beroende af de upplysningar,
som ConstitutionsUtskottets hörande
förutsätter.
Djupt kännande värdet och tyngden
af sitt kall, säger sig nuvarande ConstitutionsUtskottet
hafva fullbordat granskningen
af Konungens Rådgifvares och Föredragandes
Embetsåtgärder, under en tid
från sistlidue till nuvarande Riksdag, och
ConstitutionsUtskottet har bemödat sig, att
klart uppfatta och efter förmåga motsvara
sin bestämmelse. Detta tillkännagifvande,
att hafva handlat, enligt sin förmåga, visar
huru ConstitutionsUtskottet vida mer
känt tyngden än värdet af sitt kall, och
män bör således icke särdeles förundra sig
Öfver, att ConstitutionsUtskottet sökt göra
detsamma så lätt som möjligt varit.
6
Den 17 Julii f. ra.
Men om ConstitutionsUtskottet tror 6ig
äga rättighet, att, åberopande tyngden af
sitt kall, påfordra ett mindre anspråk på
Utskottets stränga iakttagande af sin värdighet,
så vill jag medgifva Utskottet ett sken
af anledning att lämpa pligtöfningen af sitt
höga och vigtiga kall efter höjden och vigten
af de fordringar, som Utskottet ägt att
motsvara. ConstitutionsUtskottet har nemligen
icke sett sig nödsakadt, att upptaga
och utreda frågor, väckta inom Representationen,
om ett bristande system i Statsförvaltningen,
betraktad i sin helhet, och
de partiella anledningar till anmärkningar
öfver isolerade styrelseåtgärder, som blifvit
Utskottets pröfning underställde, kunde
ensamne, af ConstitutionsUtskottet äfven gillade,
icke framställas som en fulländad teckning
af Styrelsens caractere, upptagande de
förnämsta dragen af dess yttringar, och
sålunda visande i ett helt, hvarest grundsattser
brustit, der lagöfverträdelser ägt
rum, eller der missförstånd, svaghet och
okunnighet kunnat bereda landets skada.
Jag äger icke den förmätenhet, att kunna
tillräkna mig sjelf det felet, alt icke hafva
frånryckt ConstitutionsUtskottet den anledning
till en overksamhet, som jag klandrar,
icke heller bör jag misskänna orsaken,
hvarföre icke någon annan med större
förmåga uppfyllt min väntan, och inträdt
med ConstitutionsUtskottet på den ba
-
Dan 17 Julii f. m«
7
lia, der en strid för de constitutlonella garantiernas
bestånd icke får undvikas eller
afböjas, emedan den constitutionella Monarchiens
lifsprincip just ligger förvarad i
denna strid för formers helgd, förutan hvilkas
samvetsgranna iakttagelser det constitutionelt
Monarchiska Regeringssättet är det
sämsta af alla,
Det torde äfven vara en någon högt
drifven fordran, om i ett tillstånd af tryckpressens
förnedring, genom godtyckligt magtiuflytande
på tankeväxlingen öfver samhällsangelägenheterna,
den enskilte Representanten,
oftast sk i lid från all beröring med
Statsbestyret,under Representationens 5-åriga
hvila, skulle finnas pligtig, att uppträda
som censor öfver den 5-åriga Riksstyrelsen,
och i ett helt system kunna, fullt
öfvertygande, framlägga en granskande öfversigt
af densamma, Behofvet af denna
förmågas utveckling synes likväl allt mera
stiga, och man bör ej tro, att nästkommande
ConstitutionsTJtskott skall sakna detta,
sorn det synes, oeftergifliga villkor för uppfyllandet
af dess bestämmelse,
Men om närvarande ConstitutionsUtskott
är i saknad af den yttre tvingande
nödvändigheten, att i systematiskt sammanhang
behandla alla frågor rörande den Ministeriella
ansvarigheten,återstår alltid CouslilulionsUtskottets
gruudlagsenliga pligt,
8
Den 17 Juli} f. m.
att frän inre drift och vilja hemta anledning
att pröfva, huruvida Konungens Rådgifvare
uppfyllt sina åligganden, att med
nit, skicklighet och drift deras FörtroendeEmbeten
utöfva, samt uti Regeringsårender,
af hvad beskaffenhet det vara må, efter
bästa förstånd och öfvertygelse, räda
Konungen till det som Rikets Grundlagar
likmätigt är, samt Konungens och Rikets
förmån befrämja. Huruvida ConstitutionsUtskottet
uppfyllt eller åsidosatt denna bestämda
förbindelse till samhället, derom
vittna på ett bedröfligt sätt Utskottets nästan
alla handlingar under denna Riksdag,
och jag finner min pligt fordra, att derom
gifva min öfvertygelse tillkänna.
Det resultat, hvartill ConstitutionsUtskottet
kommit, i följd af StadsRådsprotocollernas
fullbordade granskning, visar sig
vara, att ingen anledning till lagligt åtal
mot någon af StatsRådets Ledamöter förefinnes;
att väl några särskilta fall uppgifvas,
såsom föranledande en anmälan till
behandling efter 107 §. i RegeringsFormen,
andra åter med uttryckligt förklarande, att
ingen anmärkning dervid kunnat eller bordt
göras, ehuru desse sednare synas vara af
en lika anmärkningsvärd natur; och att
ConstitutionsUtskottet finner sig skyldigt
oförtäckt uttala dess, på öfversigten af det
hela grundade, opinion, som sluteligen bestämdt
uttrycker sig i medgifvande, att dess
Den 17 Julli f. m.
9
arbetes ändamål är decharge för StatsRådets
Ledamöter. En afsigt, sorn varit grund-*
lagsenligare yttrad, om Utskottet sagt sin
mening vara, att, genom oanmärkte åtgärder,
SlatsRådets Ledamöter måtte vinna de'-*
charge. Men detta öppna förklarande af
ConstitutionsUtskottet, att ändamålet med
dess slutliga Betänkande är déchargens medgifvande,
förbinder Representanten, att med
största noggranhet granska de anledningar,
som skulle kunna förefinnas, att bevilja eller
vägra denna af Utskottet, emot dess
åliggande, påkallade formliga decharge.
Ridderskapet oell Ådeln har redan fattat
det beslut, att på en gång eller i ett
sammanhang med Constitutions-Utskottets
slutliga Betänkande, i följd af StatsRådsprotocollernas
fullbordade granskning, företaga
till öfverläggning alla de anmärkningsfrågor,
som varit föremål för ConstitutionsUtskottets
särskilta bearbetande. I
anledning häraf, och i afsigt att kunna reda
för mig sjelf och andra de orsaker, hvarpå
jag grundar mitt afslag till den åsyftade
dechargen, utbeder jag mig Ridderskapets
och Adelns tålamod för en stunds uppmärksamhet
å de framställningar, som, föranledde
af ConstitutionsUtskottets fullbordade
arbete, skola innebära en summarisk
öfversigt af Statsförvaltningens gång, såsom
den visat sig för mig, och hvilken åsigt
bestämt min öfvertygelse om de verkstäl
-
Deq 17 Julli f. ni.
lande och controllerande magternas förhållande
till hvarandra och till Svenska folket.
Det är på denna grund, och med yrkande
af den satts, att, då representationen
uppträder emot Styrelsen såsom redofordrande,
framstår den på samma gång inför
folket som redoskyldig, jag inför Högloflige
Ridderskapet och Adeln, och med
det samma inför våra Principaler, framställer
min egen personlighet för allt det klander
mig rättvist drabbar, om jag, vidrörande
ett ämne af så hög vigt och så djupt
ingripande i samhällslifvet, skulle, i uppfyllandet
af min pligt, låta öfvertygelsen
om vidden af denna pligtutöfning vika för
consideratiouer eller något annat intresse,
än Fäderneslandets,
Mitt anförande skall, som jag hoppas,
ådagalägga det nit för Sveriges frihet, för
Sveriges väl, för de constitutionella rättigheternas
bevarande åt Folket, som lifvar
mig till hvarje uppoffring, som fordras,
vore det äfven den, att någonsin mera här
uppträda som Representant, i fall jag tvingas
in i den tro, att mina bemödanden
som sådan gå i en riktning mot den öfvermagt,
sorn förmår att segrande trottsa
dem alla. Då dessa mina bemödanden,
ehuru svaga de än kunna vara, sträfva till
målet för sanning och rätt, skulle jag derföre
väl kunna öfvertygas, huru förgäfves
jag sökt medverka till samma ändamål,
hvilket andra tro sig ernå på en annan väg,
Den 17 Julli f, m.
U
säkerligen ännu mera bedragne än jag i
deras förhoppningar; men aldrig skall man
lyckas, att rubba min sorgliga öfvertygelse
om det tillstånd i framtiden, hvartill man
skyndar att föra samhället, om jag icke upplefver
den dag, då på ruinerna af det när-'
varande jag skådar en ny Stat, hvari den
gamla Svenska ärligheten, ali varligheten och
kraften åter inträda hand i hand med tidens
upplysning, Fruktansvärdt vöre det
likväl, om man, i öfvergången till denna
lyckligare framtid, skulle med mera sannolikhet
bereda en motsats, och sålunda öfverlemna
åt kommande slägter att förbanna
den liknöjdhet, hvarmed vi lemnat framtiden
åt sitt förberedda öde.
Om det är en sanning, att det Europeiska
Constitutionella samhällsskickets enda
fördel framför det absolut Monarkiska igenfinnes
uti FolkRepresentalionens controllerande
myndighet, måste denna Folkets rätt
gifvas i verkligheten, denna magt visa sig
i utöfningen, och icke-såsom ett vanmäktigt
trottsande hot nedläggas i skrifna lagar, hvari
man letar mer efter döda bokstafslydelser
än lefvande tankar, uttryckande en verklig
kraft, som påkallar handling. Tag bort eller
förlama denna kraft hos den contrqllerande
samhällsmagten, och den verkställande
skall bestämdt urarta till en godtycklighet,
så mycket vådligare, då den stödjer
:g på lagliga former. Svagheten och oskickligheten
skola här göra sig gällande; med
-
Den 17 J u 1 i i f. m.
len dertill ligga alltid nära för handen hos
magten, men corruption, det köpta anhanget,
af vigt för usurpationens framgång inörn
det lagbundna samhället, är umbärlig,
ja vådlig för den obegränsade magten. Sålunda
hämtar den constitutionella Styrelsen
från en svag Representation en styrka,
som den absoluta aldrig vågade tillita, utan
fara att af Folket fordras till ansvar; då
deremot en representativ styrelseform, i likhet
med den Catholska aflaten, innebär en
anvisning på tillkommande synder, att vid
bestämd tid åter försona.
Vill man nu icke erkänna den mägtiga
reformationsanda, som onekligen uppenbarar
sig i sjelfva läran om det constitutionella
systemet, bereder man en kanske snar
framtid, då samma om ej ännu blodigare
strider skola uppstå i följd af de skiljaktiga
politiska trosbekännelserna, som de fordna
schismerna inom den religiösa stadsbyggnaden
åstadkommo.
Samvete och pligt bjuda derföre, att
FolkRepresentationen, enligt sin höga bestämmelse,
skyddar samhället emot en botande
fara. Må den antingen afstå från sin
andel igLagstiftningen, må den afsäga sig
ansvaret för Lagskipningens gång, för Styrelsens
misstag och Lagöfverträdelser, eller
inse tidens fordran på den allvarlighet i
beslut och handling, sorn alstrar en moralisk
kraft, tillräcklig stark att trygga sam
-
Den 17 J u 1 i i f. m.
ti
hållet för vådan af en stor brytning med
åtföljande oberäkneliga olyckor. Det Folk,
hvars öden vi här bereda, skall, jag är viss
derom, förr eller sednare fordra de garantier
af sin Representation, som denna annil
icke mägtat gifva, och en stor ansvarighet
hvilar öfver samtidens offentliga män, vare
sig inom Representationen eller Styrelsen,
om de icke vårda sig om frihetsandans utveckling
och förädling. Må derföre den
oegennyttigt för ordning och skick i Riksstyrelsen
ifrande Representanten, den för
fosterlandets öde ömmande och för den sanna
medborgligheten varme Svensken, med
redligt nit omfatta Fäderneslandets stora
angelägenheter. Må han i utöfningen af
sin pligt, sorn offentlig man, lika litet sky
tadlet, som han hör eftersträfva ett tvetydigt
beröm, då det ena så väl som det andra
kan vara lika litet grundadt på sann
kännedom om anledningarna till håda. Meri
likgiltigt får det ej vara, om den aktningsvärda
delen af Nationen känner, huru dess
vigtigaste angelägenheter skötas, huru dess
interessen bevakas, huru Lagarnes helgd
vårdas af Ombuden, som, sjelfskrifne eller
valde, uppträda i det höga och ansvarsfulla
kallet, att vara väktare Öfver och försvarare
af Folkets rättigheter. Denna heliga förbindelse
uppfylles illa, om Folket med skäl
gör sig den fråga: hvartill gagna våra långa
och kostsamma Riksdagar, hvartill dessa
digra acter, vittnande om otroligt mycken
»4
Den 17 Julii f. m.
moda utan resultat vid behandlingen af Riksdagsärenderna;
då svaret ligger i ett erfarenhetsbevis
på allt jernt stigande behofver
å de styrandes sida och ökade skattebidrag
å Folkets, sorn dess Ombud så frikostigt och
oafbrutet bevilja, ulan grundlig undersökning,
hvarken af dessa behofver eller af möjligheten
alt dem fylla.
Ått öppet och ärligt inför Nationen redogöra
för sina grundsatser och sitt handlingssätt,
blir alltid en pligt af Representanten,
men denna pligtutöfning är af en
betänksam art för den, hvilken likasom jag
fattat den olyckliga Öfvertygelsen, som jag
lifligt önskar måtte finnas mindre väl grundad
än verklig, att nemligen det närvarande
samhället skyndar till sin upplösning,
om samma anda framgent skall blifva rådande,
som nu uppenbarar sig i alla offent*
liga värf.
t)et Monarkiskt Conslitutionella Sverige
Styres genom en Ministere, som städse nekar
sin tillvarelse, som inom Lagstiftningen,
misstydande eller missförstående 4 §• > RegeringsFormen
, vill göra gällande den lära,
hvilken dess beskyddade Dagbladsskrifvare
inför allmänheten predikar, nemligen att
Konungen må allena styra Riket efter sin
vilja utan afseende på Rådgifvarnes yttrade
öfvertygelse om Rikets val eller ve, och
dessa samma Rådgifvare tveka icke att un
-
Den 17 J u I i i f. m.
der sådane vilkor och med sådan afsigt
emottaga och innehafva sina ansvarsfulla
embeten.
Ännu ser man i spetsen för denna Mihistére
den Man, som år 1812 med fagert
tal och fagra löften förledde Representationen,
att genom en Grundlags öfverträdelse
bortskänka Nationens dyrbaraste rättighet,
tryckfriheten, hvilken i verkligheten förlorades
genom inbillade farhågor för den stora
eris då bereddes Europa, och hvarpå
man så fåviskt trodde, att Vår tryckpress
skulle inverka.
Densamme Rådgifvare, hvilken då tillkännagaf,
det han föreslagit Konungen den
Nådiga Propositionen i ämnet, lemnade dessutom
en caracteristik på en Svensk Constitutionel
Minister i det märkvärdiga yttrandet
under samma Riksdag, rörande en Föredragandes
rättighet att vägra contrasignation,
hvari Konungens höga Person framställes
som part emot Föredraganden, och
bestrides, att någon pröfningsrält öfver en
af dessa parters förhållande kan vara förenlig
med naturen af en lagstiftande församling.
Han frågar: Hvad kan och bör
derefter väntas af en Regering, sorn tåi
delta? "Vore det väl omöjligt,” säger samma
Rådgifvare, ”att en Föredragande utan
”skicklighet och utan känsla af sin egen he”der,
sorn genom tillfällighet eller ett be
-
iG
Den 17 Jul ii f. m.
‘'drägligt rykte blifvit befordrad, afpassade
”ett lägligt tillfälle, för att nedlägga sitt embete,
och intill nästa Riksdag uppbära sin
"lön, endast i afsigt att förekomma ett entledigande,
som skillde honom både från
"lönen och de öfrige tjensten åtföljande inkomster?”
Han förutsätter således denne
Ledamot af Konungens StatsRåd möjlighe»
ten af att erhålla en dylik collega*
En af t8ia års vårdare af den nyfödda
frihetens constitutionella lif, Ordföranden
i dåvarande ConstitutionsUtskott, styrkte,
genom sina yttranden i tryckfrihetsfrågan,
sanningen af en annan Representants
uppgift om den bedrifna advocaturen i en
så klar sak, då han förfäktade den mening,
som gaf helgd åt sjelfva Grundlags-öfverträdelsen.
Sådane voro de grundsatser,
hvilka år 18x2 utgingo från, och beredde
inträdet i, Konungens Conselj. Dessa läror
från en förfluten tid inom Fäderneslandet,
och passande för den godtycklighet i Styrelsen
man åter ville införa, vunno Ständernas
bifall, och sannerligen vore det icke
orättvist, att ensamt vilja påbörda magtens
innehafvare mera del i sakernas gång, än
de medgörliga Riksdagarne synnerligast 1812
och 1815 beredde.
Styrelseåtgärderne sedan denna tid, både
de, som funnits och saknats, må derföre
vara
Den 17 Jul i i f. m.
'7
vara föremål för klandret och harmen, men
billigheten fordrar, att Ständerna vidkännas
sin dryga andel i hvad som skett eller
uraktlåtits, såsom: medskyldighet uti flera
Grundlagsöfvertvädelser, t. ex. Tryckfrihetslagens
kullkastande, Riksactens antagande,
och frågorna om Thronföljarnes deltagande i
Riksstyrelsen, allt afvikelser från de föreskrifne
formerna; bristande fordran på redovisning
för Kronan tillfallne subsidier, co~
lonier och domainer. liela den Ministeriella
ansvarighetens åsidosättande, som ganska naturligt
alstrat den på fullkomlig ansvarslöshet
grundade magtutöfning, har sålunda haft
till påföljd, att samma Ministére, mot hvilken
i8a3 års ConstitutionsUtskott anmälte
flera grundade anmärkningar, skulle, genom
vanmagten hos de redofordrande, lemna Nationen
ytterligare bevis på förakt för de constitutionella
formerna i förnyad uppenbar
öfverträdelse af Grundlagen, rörande tryckfriheten,
hvilken en svag eller dålig Regering
evigt fruktar, genom missaktning för
och öfverträdelse af Ständernas beslut i beskattningsfrågor
och medlens redovisning;
genom vägran att lyssna till Nationens genom
dess Ombud i många fall yttrade önskningar
i ekonomiska angelägenheter; genom
den grofsta misshushållning med Statens
tillgångar, och tillåtet svek vid deras
förskingrande; genom förnärmande af
2:ne RiksStånds i Grundlagen förvarade rät33
H. 2
r8 Den 17 Julii f. ra.
tigheter; genom bristande nit, skicklighet
och drift uti alla grenar af Riksstyrelsen,
der man ofta varseblir en fullkomlig frånvaro
af all slags verksamhet till något ändamål
af vigt. Så saknar man ännu det
länge utlofvade förslaget till en ny Civilocli
CriminalLag; så finnér man den allmänna
uppfostran vanvårdad; landets försvarsmedel
, förnämligast beroende af en
väl ordnad materiel, i stället förskingrade
eller förstörde efter i5 års fred till den
grad, att många millioner fordras till deras
iståndsättande. Ännu saknar man alla förberedelser
till en ordentlig post- och skjutsinrättning,
hvilken sednare, såsom den nu
är, utgjort föremål för Folkets klagomål under
seklers lopp, utan att de skrytfulla anspråken
på ett närvarande högre förstånd
hos Styrelsen ingifvit densamma någon omtanka,
att i detta fall lyfta landet ur sitt
förnedringstillstånd.
Hvad har väl den Regering, som i ett
faderligt varnande språk så ofta tilltalat Representationen,
gjort, för att rättvisa sitt fa»
dersvälde genom sin högre vishet i lagstiftning
och i ordnandet af Statsmachinen ?
Hvilka förslag till en alltsedan Revolutionen
högt påkallad Representations-förändring har
väl kommit från Styrelsen? Hvilka förberedelser
dertill hafva ens varit i fråga ? Hu»
ru ser det väl ut med det gamla vidundret,
vår colossala, Civila och Militaira Embels
-
Den 17 Julii f. m.
*9
liierarcliie? Har dess utseende, dess värde,
vunnit på den till löjlighet gränsande titel—
och rang-öfversvämningen ? Ligger icke tvertom
ett corruptions-system uppdagadt uti dessa
ymniga gunstbevisningar ? Ehuru en allmänt
tilltagande fattigdom högt öfverklaga*
hos den skattdragande, saknar man likväl
den minsta omtanka hos Styrelsen, att genom
besparingar, reduceringar, hushållning
och indragningar i den lika ömkliga som i
ett utblottadt fattigt land onaturliga Statsluxen,
bereda en möjlighet för Statens upprätthållande
och tillväxt i de krafter, hvilka
nu lika öfverdrifvit och oförsvarligt anlitas,
som de öfverlåtas.
Man ser detta af naturen, i många afseenden,
lyckligt lottade land dväljas i armod
och en långt tillbakaslå ende cultur,
under det man uppreser collosala monumenter
af en låtsad nationalkraft, vittnande likväl
endast om samma barbarisme, som fordom
åstadkom Egyptens vidunderligheter.
Hos samma personal inom Konungens Rådkammare,
hvilken prisat Sveriges oberoende,
dess ära och anseende, såsom axiomer
för vår politiska tro, synas Rådgifvare-åtgärderna
vittna om, huru man bedrager Folket
med denna troslära, då man synes sträfva
i bemödande att sälja vår sjelfständighet
och kränka vår ära. Redogörelsedagen
fruktar man icke; ty man vet väl, hvad det
33 H. a+
20
Den 17 Julii f. m.
gäller, att un dg A räfsten, och man organiserar
Riksdagen med åsidosättande af föreskriften
i 41 §• Riksdagsordningen.
Framträder nu någon vän af den lagbundna
friheten, som, med den vidriga känsla
allt förtryck, allt godtycke alstrar inom
dess bröst, ifrar mot missbruken, och, utan
afsigt att behaga eller trottsa, enkelt talar
sanningens språk och blottar samhällets brister,
straxt stämplas denne man som folk*
förförare, som Jacobin i oi’dets elaka bemärkelse.
Under det man med en skuggrädd ömtålighet
förfar med tryckpressens foster, då
de icke äro behaglige för de magtägande,
låter man fritt Nationens ombud skändas i
de dagblad, som synas utgöra Styrelsens
organer.
Att under detta samhällstillstånd, som
FolkRepresentant, uppträda till sanningens
och rättvisans försvar, är ett tungt åliggande;
men ehuru ali bättre känsla sårande uppfyllandet
af denna pligt än är, skulle likväl
det minsta hopp om att kunna gagna
det allmänna, vara en tillräcklig driffjeder
för ett orubbeligt bemödande, att, i mån
af förmågan, vara nyttig, mén fruktansvärdt
vore, om samma Folk för hvars rättigheter
man, i en moralisk kamp, uppoffrar sitt
eget lugn och sina krafter, litet eller intet
känner sig i behof af den höjning från dess
Den 17 Juli) f. m.
21
låga ståndpunkt i samhällsutveckling, och
att sålunda den Representant, som går framom
sin tids fordringar, handlar i strid mot
Folkets vilja. Mången anledning gifves det
också till denna misströstande tanka, så länge
Representanten saknar allt stöd i Principalernas
opinions yttring.
För min del tilltror jag likväl Svenska
Folket nog dygd, för att kunna uppskatta
värdet af sin frihet och sin delegerade magt;
men jag är tillika fullt öfvertygad derom,
att detta Folk icke äger någon känsla för
sin Representation, som på intet vis uttrycker
Folkets anseende, utan snarare motsattsen.
Representationskallet aktas derföre litet
eller intet af Nationen, och Representanten
uppträder snarlikt en Aktör på Scenen, applauderad
eller uthvisslad, allt efter den större
eller mindre tlieatraliska effect han förmår
åstadkomma; betraktad så, som man
fordom begapade Roms gladiatorer, slutar
hans Act med uppträdet för dagen.
Det är denna visshet om, att mera kallas,
än vara ett Folks Ombud, som förlamar
all verksamhet, och gäckeriet med det
heliga Lagstiftarekallet blir derföre en styggelse
för den redligt sinnade. Att undandraga
sig detsamma, skulle kanske med rättvisa
klandras, åtminstone innan tiden och
i öppen dag liggande orsaker göra denna
resignation till en pligt.
22
Den 17 Jul i i f. m.
Hvad skall viii blifva resultatet af den
vigtiga öfverläggning vi i dag företaga?
Om Ministéren, bibehållen i Konungens
och Ständernas förtroende, sedan den
förlorat Nationens, fortgår på den bana Styrelsen
med vågade steg beträdt, kommer
sådant att hafva sin välgrundade orsak i Ständernas
öfverseende.
Man förespår också denna syn af en
Ministére, som aldri? föråldras hvarken till
* c/
sina personer eller principer. Dess qvarstående
på sina platser trotsar alla skiften,
Endast egen förmögenhet, eller förvärfvade
pensionsfonder, synas hos en och annan
väcka åtankan på nya tiders nya fordringar
af en ungdomlig kraft i förening
med mannaåldrens mognad och den Statsmannablick,
som intränger i de nya samhällsförhållanderna,
och der ser något annat,
än Thronernas skimrande glans, som
möjligen kan fatta ideen af Staten, grundad
på sann medborgerlighet, och icke endast
på undersåtligt sjelfförnekande af all annan
förbindelse till samhället, än den blinda
lydnadens till de magtägande.
Då jag för mitt Fosterlands väl, för
att icke säga dess frälsning från en hotande
undergång, ser enda medlet "ligga uti antagandet
af förändrade grundsattser för Riksstyrelsen,
hvaraf följer, att en förändrad
Rådgifvarepersonal skulle leda densamma,
Den 17 Julii f. m.
hör jag förklara, att likasom jag nu måste
vägra mitt förtroende åt de personer inom
Ministeren, hvilkas offentliga caractere jag
ogillar, lika villig skulle jag kunna vara,
att betyga min aktning för desse män, såsom
enskilte Medborgare, allenast de kunde
inse, att Nationen nu mera fordrar en verksamhet
hos Styrelsen, som desse personer
icke tilltro sig äga eller kunna göra gällande.
Denna upprigtiga bekännelse är jag skyldig
den Konungens Rådgifvare, till hvilken
jag kan äga en enskild förbindelse, och som
hör vara nog rättvis håde emot mig och
sig sjelf, att icke misskänna detta förhållande.
Min fasta öfvertygelse, att Statens fortfarande
bestånd och Nationens väl fordra
en Ministérförändring, gör det alltså till en
pligt för mig, att yttra den önskan, jag tror,
att Rikets Ständer borde inför Konungen
nedlägga: att Kongl. Maj:t täcktes landsfaderlig!
emottaga hyllningen af Folkets trohet,
uppenbarad i dess Representanters öppna
förklarande af Folkets sanna känsla för
sin lagbundna frihet, och dess begrepp om
nödvändigheten af att vid Thronell fästa det
stöd densamma saknar, så länge Konungen
lemnar sitt förtroende åt de Rådgifvare,
hvilka kommit i mistning af Nationens, genom
åsidosatt skyldighet att alltid låta sig
'vårda om Konungens magt och Rikets Ständers
samt innebyggares fri och rättigheter,
H
Den 17 Julii f. m.
allt efter hvad härom i Rikets lagar och
författningar är stadgadt och förordnadt,
clå de af bristande nit, skicklighet och drift
i uppfyllandet af sitt höga kall, af oklokhet,
svaghet eller okunnighet, befrämjat
Grundlagarnas öfverträdelse, såsom:
I frågan om undanhållandet från offentlighet
af de Skeppshandeln rörande handlingar;
I
vägrad sanction till Rikets Ständers
utfärdade Instruction för sina Revisorer;
I underlåtit iakttagande af Riksdagsbeslutet
år i8a3, rörande villkoret för lilla
Creditivets lyftande;
Genom samma Creditifs olagliga användande
till betäckande af förlustet, uppkomne
genom en lika oklok som brottslig handel
med krigsskepp;
' «
Genom olagligt användande af den så
kallade Åbo Academiefonden;
Genom förtydning af förenämnde Riksdagsbeslut,
rörande jemkning i extra Roteringen;
Genom
Grundlagsstridig ny Ordinarie
Roterings åläggande utan Ständers medgifvande;
Genom
utskrifning af en ny pålaga,
Den 17 Julii f. m.
25
Mötespassevolanceafgiften, hvilken enligt contract
upphört;
Genom fortsatt trots mot RiksdagsOrdningens
tydliga föreskrift, att StatsRådets
Ledamöter ej må deltaga i val till Rikets
Ständers Utskott;
Genom fortsatt bemödande att frånryc-’
ka Ständerna deras i Grundlagen obestridligt
förvarade rättighet, att tillsätta vissa af
Ståndens betjening; samt att ensamme, utan
den andra Statsmaktens mellankomst, utfärda
Instructioner för sina Revisorer;
Genom meddelade underdåniga råd, att
förnärma ett RiksStånds värdighet och lagliga
rätt, förmedelst origtiga och osanna uppgifter
vid föredragningen af Ridderskapets
och Adelns ståndsordning.
Att Konungens Rådgifvare åsidosatt deras
Grundlagsenliga skyldighet, att, sjelfkrafde,
påminna om Rikets rätt och bästa,
visar sig dessutom nogsamt i hvarje gren
af RiksStyrelsen.
Så har vid beslutandet och utförandet
af den olyckliga skeppshandeln, Rådgifvare
och Föredragande först visat sig till en oförlåtlig
grad okunnige eller oskicklige i politisk
beräkning på de gifna följderne af den
i Europeiska Statssystemet antagne och af
alla civiliserade Nationer erkände Folkrättens
kränkande genom en tillåten allmänt
Den 17 Julli f. ra.
känd krigsrustning i Svenska hamnar för de
insurgerande SydAmericanska Staternas räkning,
innan dessa Republiker ännu voro erkända
af Kronan, Sverige; sedan uraktlåtit
att påyrka utfärdandet af instruction för den
person, till hvilken oförsvarligt öfverläts, att
försälja en fjerdedel af Rikets flotta; vidare
förbisedt det bedrägliga i sjelfva handelscontractet,
med skeende utbyte af nya mot
gamla krigsfartyg; sist rågat måttet af scandalen
genom sättet för återgången af den
verldsberyktade skepps- och menniskohandeln,
hvarvid Staten gjort förlusten af minst
en half Million, jemte den ännu högre af
Kronans värdighet och Statens anseende.
Om Arméen vunnit i en yttre militärisk
hållning, underhålles denna krigs-lux
med en stående anvärfd krigarepersonal, i
förhållande till Sveriges folkmängd och tillgångar,
större än någon annan Stat framvisar,
nästan uteslutande på bekostnad af en
fattig jordbrukare-class.
En öfverdrifvet stor General- och RegementsStab;
ändamålslös och indelningsverket
förstörande fördelning af Befälets löner;
slöseri med befordringar och militaira
distinctioner; lustläger; täta uniformsförändringar;
dyrbara cassern- och andra militaira
byggnaders uppförande, under det man
låter den vigtiga Artilleri-materieln, under
i5 års fredstid, så förfalla, att den jemte
Sen 17 Julii f. m.
27
Armeens öfrige utredning torde i det närmaste
totalt brista, utgör caracteren af vår
militaira administration, behäftad dessutom
med det hufvudsakliga felet, att icke minsta
tecken i dess åtgärder förspörjes till något
ordnadt för svar s-system, då man hört
Befälhafvare, Organisateurer och Förvaltare
inom försvarsverket under innevarande Riksdagsöfverläggningar,
ömsom opinera för sjöförsvar,
ömsom för krutförsvar, ömsom ock
öfvervägande för det olyckliga centralförsvaret,
grundadt förnämligast på den lättast
förstörda eller upphäfna operationslinie!! Götha
Canal, samt på en förstörelse bådande
concentrisk retrait.
Den civila administrationen saknar den
verksamhet, som så högt påkallas af behof*
vet för det constitutionella Sverige att utbilda
sina styrelseformer i ett naturligare
förhållande till Statsskicket. Man saknar från
denna Minister de länge påkallade förslag,
att inom vårt KameralVerk vinna sådane ändringar,
hvarförutan den så kallade Svenska
^ friheten, i sjelfva verket, endast består uti
ett tomt begrepp om yttrande rättens förmån,
då likväl ägande rätten så litet vårdas,
ulan snarare förnärmas, genom den ekonomiska
både lagstiftningen och lagskipningen.
Så qvarstå oförändrade, om ej i vissa
delar än mer försvårade, de sekler gamla
från enväldet utgående och för enväldet väl
28
Den 17 J u 1 i i f. m.
passande, men den lagbundna friheten upphäfvande
skatte- och tjensteskyldigheterna,
utgående undei’ en i lag obegränsad magtutöfning
hos Länsstyrelserna, och den Constitutionella
Regeringen har likväl i 20 års
tid haft initiativet, för att häri åstadkomma
nödige ändringar.
Statens lif, dess hela inre väsende, Nationalbildningen,
är högst vanvårdad 5 de
allmänna Läroverken, behäftade med den
seklers långvariga sjukdom, som medeltidens
barbari alstrade, sprida epidemiskt sin anda
till alla uppfostringsanstalter, hvilka helt
naturligen stå i sin grad på samma låga
ståndpunkt med lärdomsskolorna, från hvilka
likväl borde utgå allt det ädla och lifvande
i Staten.
Man begär nu af det arma folket nya
anslag för våra odugliga skolor; men besinnar
ej, hvarken behofvet af deras reorganisation
, hvarigenom stora tillgångar kunde
beredas, än mindre möjligheten af, att genom
minskning i antalet af det öfverflödigt
lönade högre Presterskapet, hvars kall som
folklärare burit och bär så ringa frukter,
vinna ännu betydligare medel för uppfostringsverket.
Om man uti handels- och finance-administration
finnér spår till någon conseqvcnce,
så är det endast i en enda hittils
fortsatt principlöshet uti ordnandet af Rikets
Drätsel.
Den 17 Julii f. m.
a9
Kongl. Majrts Nådiga Propositioner till
Rikets Ständer stödja sig på sådane, sedan
längre tid fortsatte, rådgifvare-åtgärder, som
vittna om, huru Styrelsen saknar grundsatser
för Statsfinancen i sin enkla bemärkelse,
ytterst hvilande på en omtänksam hushållning
med Statens tillgångar, vare sig verklige
eller inbillade. Att göra dessa lika chimeriska,
kan visst icke vara någon afsigt,
lika brottslig som obetänksam; men nog synes
man raskt fortgå till det mål, då det
fattiga Sverige icke mer förmår att utgöra
sina ordinarie skatter.
Understödjande det djerfvaste anspråk,
som någonsin funnits, och som någonsin kunnat
göra sig gällande, på ett folks skattebidrag
lill betäckande af ett enskildt Bolags
förluster, har Styrelsen uppträtt uti ett mäklarebestyr
mellan Götha Canal Bolags fordringar
och de allt jemt gäckade Ständernas
beredvillighet att offra Millioner på ett i landets
närvarande ställning fullkomligt inproductift
företag.
Hos StatsSecreteraren för Financerne
har man, för sitt omdöme öfver dess financeåsigter,
slutat till deras tillvaro af ett i Svensk
öfversättning meddeladt försvar för Fransyska
Statsskulds-systemet, och en olycklig
fruktan för denna nya farsot från södern
sprider oro och bekymmer bland folket, synnerligast
sedan man i Herr Skogmans an
-
3o
Den 17 Julli f. m.
förande uti Ridderskapets och Adelns Plenum,
rörande vil koren för en myntbestämning,
trott sig igenfinna en alltför synbar
riktning till Statslåne-systemets inblandande
med Rikets myntväsende under Regeringens
inflytande på BancoStyrelsen.
Ett beständigt vacklande mellan de proliibitiva
och liberala handelslagarne har högst
menligt inverkat på all industri; förnämligast
måste den maktpåliggande spanmålshandel
deraf lida, och ofördelaktigt inverka
på den inhemska sädesproduction.
Följderna af den sednast afslutade HandelsTractaten
med Ryssland skola äfven snart
visa sig, vid svårigheten att kunna stadga
en lämplig tull på ingående spanmål, enda
vilkoret för spanmålshandelns uppkomst och
bedrifvande till förmån fqr både producenter
och consumenter.
Den vigtiga yllefabrikationen synes aftynande
vänta sin dödsdom under tull-lagar,
som sjelfva innebära frö till deras öfverträdelse.
Ofta meddelade licencer under en
förfluten tid borde väl hafva vändt speculationen
i det på capitaler fattiga Sverige
från denna näringsgren, som blifvit de jure
skyddad och uppmuntrad genom stränga importförbud,
men de facto undergräfd genom
tullsystemets olämplighet i utöfningen.
Den enda industri, som inom landt
-
\
Den 17 Julii f. m.
3(
hruksnäringen synbart utvecklat sig, bränvinsbränningen
synes man nu vilja motverka
genom att nedtvinga denna näring till
ett spanmålsförödande och sedeförstörande
bedrifvande i smått, såsom ett inre hushållsbestyr,
utan Statsekonomisk öfversigt af loljderna
både på sädesproductionen, landtculturen
i allmänhet och moraliteten hos Nationen.
Efter denna summariska öfversigt af
Statsförvaltningen, förmodar jag mig tillräckligt
hafva ådagalagt de i min öfvertygelse
välgrundade skäl, hvarföre jag bestrider den
af ConstitutionsUtskottet gjorda hemställan
om decharge för StatsRådets Ledamöter, och
hvarföre jag anser ConstitutionsUtskottets
Memorial N:o 36. böra återremitteras, jemte
de särskildte Utskottets Memorial, hvilka
samfält afhandla ett enda ämne, eller den
ministeriella ansvarigheten, på det Utskottet
efter en nogare och fullständig granskning
af alla de serskilt uppgifne fall rörande
ifrågavarande ämne, måtte i ett sammanhang
och i ett enda Betänkande sammanfatta
den noggranna redovisning, som grundlagsenlig!
åligger ConstitutionsUtskottet, för
StatsRådets och Föredragandes mer eller mindre
del i de orsaker, sorn föranledt de anmärkningsvärda
Styrelsens misstag eller lagöfverträdelser,
på det Rikets Ständer, med
den ledning för ett rättvist omdöme, som
ConstitutionsUtskottets föregående hörande
förutsätter, måtte efter samvete och pligt
32
Den 17 Julii f. m.
kunna i denna Riksvårdande angelägenhet
besluta.
Grefve Horn yttrade derefter mundteligen,
det lian vid ConstitutionsUtskottets
1 *
nu serskildt föredragne Memorial N:o 16,
jemväl önskade afgifva några anmärkningar,
dem lian skrifteligen författat, och nu uppläste,
så lydande:
ConstitutionsUtskottet upplyser, att StatsRådet
och Föredraganden tillstyrkt Konungens
beslut under den 7 November 1827,
att någon förnyelse af MötespassevolanceContractet
ej skulle äga rum. Sådant var
utan .tvifvel grundlagsenligt, emedan ett dylikt
contracts förnyande utan Rikets Ständers
samtycke skulle hafva varit ett brott
mot föreskriften i 73 §. RegeringsFormen,
men förständigande! härom till vederbörande
framter den oformlighet i sjelfva tillstyrkandet,
att Kongl. Maj:t i Nåder skidle offentliggöra
sitt beslut, att icke handla mot
Grundlagen. Då det sålunda icke kan nekas,
att ett nytt MötespassevolanceContracts
ingående, innan Ständerne derom yttrat sig,
varit en grundlagsvidrig handling, uppstår
den fråga: huruvida det är grundlagsenligt,
att utan formligt contract, endast i följd af
särskildta begifvanden, af Rust- och Rotehållare
uppbära ett ytterligare skattebidrag
utöfver hvad dem, enligt det lagliga men
tilländalupna contractet, åligger?
Den 17 Ju lii f. m.
33
7.3 §. RegeringsFormen stadgar: att inga
nja pålagor, utskrifningar af manskap
eller af penningar och varor må hädanefter
utan Rikets Ständers fria vilja och samtycke
, i den ordning förut nämndt är, påbjudas,
uppbäras eller fordras. Den förutnämnda
ordning igenfinnes uti RegeringsFormens
57 och allmänna Lagen stadgar
uti 44 Cap. 2 §. MissgerningsBalken, att
hvilken Konungens Embetsman hög eller låg,
som sjelf eller genom andra intalar, eller
förleder undersåtarna till något sammanskott,
kostnad, utgift eller arbete; rätte upp
skadan, miste embetet och bote 200 daler.
Tager han sådant emot, tå det, såsom af
fri vilja bjudes; bote hundrade daler och
gifve äter thet han tog.
Frågan skulle, som det synes mig, vara
tillräckligt besvarad genom åberopande
af dessa lagbud. Men ConstitutionsUtskottet
finnér, att rådslagen och åtgärderna icke
åsyftat eller beredt någon* inskränkning i
Rust- och Rotehållares. fria val att fortfara
under tvänne år med Passevolancens erläggande,
eller att återgå till directa underhållsskyldigheten,
hälst den enkla i allmänna
termer utfärdade erindran om contractstidens
snart annalkande slut, långt ifrån att
innebära något tvångsband eller ens någon
uppmaning, blott anvist vederbörande, att
obehindradt uttrycka deras åstundan. I detta
33 IL 3
34
Den 17 Julii f. m.
förklarande erkänner således Utskottet, att
man öfverlemnat till Vedcrbörandes fria val
att fortfara med Passevolance-afgiftens erläggande,
eller återgå till directa underhållsskyldigheten.
Det är likväl detta öfverlåtande
till en menighet, för att fritt välja mellan
åtagandet af 2:ne pålagor, söm i Grundlagen
och allmänna Lagen finnes strängeligen
förbjudet; och som det dessutom är en
fullkomligt erkänd sanning, att' någon direct
underhållsskyldighet af soldaten under
möten och marcher icke åligger Rotehållare
enligt KneckteContracten, hvilka, efter MötespassevolanceContractets
slut, återträda i
full kraft och verkan, måste den till vederbörande
gjorda hemställan om fritt val mellan
2:ne lika olagliga afgifter anses såsom
en anmaning till allmänheten att åtaga sig
en skatt, hvarom endast vid allmän Riksdag
kan beslutas. Att ConstitutionsUtskottet
velat förbise detta förhållande, förundrar
mig icke; men någon anledning har
jag dock haft att vänta, det ConstitutionsUtskottet
skulle fästa sin uppmärksamhet
vid den motsägelse, som yppar sig mellan
de åberopade Kongl. Skrifvelserna. Det
Nådiga CirculaireBrefvet af.den 7 November
1827 låter Rust- och Rotehållare veta,
att deras uteblifna svar, å den framställda
frågan, huruvida de önskade förlänga Passevolance-afgiften,
skulle anses som ett nekande
dertill. Men det påföljande CirculairBrefvet
af den i3 Fehr. 1828 anbefaller
Den 17 Julii f. m.
35
Landshöfdingarne, att låta antyda Rustoch
Rotehållare , att bestämt förklara sig,
huruvida de utan vilkor ingingo på Passevolancens
utgörande eller ej. Kongl. Regeringens
Förordnande den 8 Maji 1828 säger
uttryckligen: att den åtagne Passerolancén
borde i vanlig ordning uppbäras och
redovisas, och gifver den hestämda tydning
åt de Rust- och Rotehållares tystnad, sorn
antingen med yttranden utehlifvit, eller 2:ne
gånger hörda likväl gifvit vilkorliga svar
m. m., det skulle dessa Rust-och Rotehållare
anses hafva medgifvit sig vilja, enligt Kneck teContracten,
besörja om sina karlars och hästars
underhåll vid förefallande marcher och
möten. Då nu ConstitutionsUtskottet i sitt
Memorial N:o 16 upptager och redogör för
dessa Nådiga Skrifvelsers innehåll, synes mig
öfverseendet och uraktlåtandet att anmärka
det osammanhängande och olagliga i dessa
med hvarandra jemförda skrifvelserna, likväl
något för vidt utsträckt, och med fog
horde man kunna väntat, att Utskottet insett
det förledande och förvillande i senast
åberopade CirculairBrefvet att påbörda Rustocli
Rotehållare ett medgifvande, att vilja
hålla deras karlar och hästar under marcher
och möten enligt KneckteContracten, som
derom icke nämna ett ord, hvad Rusthållare
beträffar, men som derifrån uttryckligen
befriade Rotehållare. Det hade för ConstitutionsUtskoltet
varit ganska lätt, att in33
H. 3*
30
Den 17 J u 1 i i f. m.
fordra upplysning om de åtgärder, som varit
en följd af de åberopade Kongl. CirculairBrefven.
ConstitutionsUtskottet hade derigenom
kunnat stadga sitt omdöme öf^er frågan,
huruvida det varit förenligt med Rikets
sannskyldiga nytta, att Rådgifvare-åtgärderne
för befordrandet af ett i dagen klart liggande
syftemål, nemligen MötesPassevolanceafgiftens
ytterligare beviljande föranledt dessa
serskildta förständiganden till Rust- och
Rotehållare i Riket. Jag hade äfven till
ConstitutionsUtskottets pröfvande öfverlåtit
en undersökning, om icke Rikets sannskyldiga
nytta blifvit åsidosatt genom en fortsatt
öfverdrifven misshushållning med dessa
skattebidrag under namn af MötesPassevolance-medel.
Härvid borde det ej hafva
undfallit ConstitutionsUtskottet, hvilka Rådgifvare
tillstyrkt undanhållandet af dessa allmänna
skattemedel från Rikets Ständers revision.
ConstitutionsUtskottet var, i anledning
af min anmärkning mot detta förhållande,
fullt befogadt, att infordra upplysningar
för bedömandet af mitt påstående,
det flere års sammanräknade besparingar af
Mötespassevolance-afgiften, under Infanteriets
ständiga arbetscommenderingar borde
finnas fullt tillräcklige för Indeldta Arméens
vapenöfningar under åren 1828 och 1829.
Det borde hafva visat sig för ConstitutionsUtskottet
helt tydligt, hvad 2g §. Riksdagsordningen
ingalunda förmenar Utskottet att
veta, nemligen, om dessa sedan i5 år af
Den t7 Ju I i i f. m. >37
Rust- och Rotehållare uppbur ne mejel, beviljade
för deras nummerkarlars och hästars
excercerande, uteslutande blifvit för detta
ändamål begagnade, eller örn, hvad jag tror,
ofta vara handt, anordningar på denna fond
blifvit ställda till gratificationer och aflöningar
åt högre MilitaireBefälhafvare och Staben,
samt personer inom KrigsCollegii UnderhållsDepartement;
till exccrcitie-sqvadroners
etablerande; till excercitie-platsers rödjande;
till byggnaders reparationer och uppförande
m. fl. för skattens beviljande främmande
föremål. ConstitutionsUtskottet skulle,
jag tviflar ej derpå, genom infordrade
upplysningar härom från KrigsExpeditionen,
KrigsCollegium och KammarRätten , utan några
vidlöftiga Statsekonomiska och Financiella
beräkningar, komma till det lättfattliga
resultat, att långt ifrån behofvet af det lagstridiga
medel, att under sken af Rust- och
Rotehållares egen fördel aflåcka dem en tvåårig
ytterlig afgift till MötesPassevolanceCassan,
borde denna fond gifva ett öfverskott
af minst en balf million, ett förhållande,
hvarpå Konungens Rådgifvare icke
kunnat undgå att fästa sin uppmärksamhet
utan ansvarsfull påföljd. Mig vill det synas,
som hade ConstitutionsUtskottet icke
nog fullständigt granskat StatsRåds-protocollerna,
som innehålla rådslagen öfver denna
vigtiga fråga, eller också hafva Konungens
Rådgifvare vid ena tillfället tillstyrkt, hvad
de vid ett annat tillfälle afstyrkt. Rikets
Den 17 J u I i i f. ro.
Ständer hafva nemligen under loppet af Riksdagen
emottagit en Nådig Proposition 0111
ett nytt MötesPassevolanceContracts ingående,
hvarvid Bifogades samtlige StatsRådets
välgrundade tankar, dem jag Ber att nu få
åBeropa, så lydande: ”Enär nu, vid såda”ne
forhållanden, de der Bafva sin grund i
”omständigheter, hvilka ej kunnat förutses
”eller förekommas, Rust- och RoteBållarnes
”skyldigheter i och för Knecktehållet kunna
”anses mera Betungande, än från Början va”rit
afsedt och Beräknadt, samt jordbruket
”i allmänhet, jemförelsevis till'öfrige närin”gar
och yrken, synes vara i Behof af lindring
i allmänna tyngder, hvartill äfven
”kommer, att truppernas öfning under mö”ten,
hvarförutan ändamålet med deras underhållande
skulle förfelas, är, att anse så”som
en för Försvarsverkets fullkomnande
”nödig anstallt, den der således ej Bör en”samt
drabba Rust- och Rotehållaren, Bvil”ken
fastmer kunde anses Bafva sin rustnings”och
roteringsskyldighet fullgjort, enär vid
”Infanteriet Soldaten och vid Cavalleriet karldén
och hästen voro Behörigen utrustade och
”inmönstrade; så funno StatsSecre ter arén och
”StatsRådet sig af dessa skäl äga anledning
”att tillstyrka, det Kongl. Maj:t ej måtte uteslutande
föreslå Rikets Ständer Passevolance”afgiftens
utgående hädanefter som hittills en”samt
af Rust- och Rotehållare, utan att till
”Rikets Ständer måtte alternativt öfverlem”nas,
att Bestämma antingen Passevolance
-
Den 17 J u I i i f. ro.
39
"afgiften, hvars sammanlagde Belopp hittills
”årligen, i medeltal räknadt, uppgått till
”omkring 23o,ooo R:dr, och hvilken summa
”torde, genom UnderhållsDepartementets i
”KrigsCollegium och; PassevolanceCommissa”riatens
indragning samt vidtagande af me*’ra
ändamålsenliga och mindre kostsamma
”anstalter för samma ändamål, kunna till
”200,000 R:dr nedsättas, hör, jemte andra
"utgifter för försvarsyerket i allmänhet, vid
”skeende Statsreglering upptagas, och sålun*’da,
lika med annan Bevillning, af samte”lige
medborgareklasser vidkännas, helst om,
”såsom anledning är att förmoda, den vid
”sednaste Riksdag åtagne Bevillning i alla
”fall ej behöfver ökas.” Huruledes med sådane
åsigter af ämnet (dem jag väl icke i
allo gillar), det likväl varit möjligt för samma
Rådgifvare, att tillstyrka de ofvannämde
CirculaireBrefven den 7 Nov. 1827 samt
den i3 Fehr. och 8 Maji 1828, derom borde
ConstitutionsUtskottet kunna lemna en
upplysande förklaring.
Jag måste i öfrigt anmärka mot Utskottets
sätt att behandla ifrågavarande ämne,
att Utskottet upptager de af mig i fyra punkter
sammanförda anmärknings-anledningar,
under benämning af serskildt begärda upplysningar,
hvilkas besvarande Utskottet anser
ligga utom den i 29 §. Riksdagsordningen
angifne gräns för Utskottets befattning.
Denna sökta utväg af Utskottet att
4o
Den 17 Julii f. m.
bortblanda saken, och dymedelst undgå besvarandet
af de väsendtligaste frågorna, som
likväl innefatta hela anmärkningen, är serdeles
misslyckad, likasom ursägten att svaren
skulle innehålla en nödvändig sammandragning
ur SlatsRåds-protocollet.
I förmodan, att återremiss af Memorialet
beviljas, hvarom jag anhåller, vill jag
till ledning för Utskottets bedömande af
följderna på de anmärkte Nådiga CirculaireBrefven
och deraf föranledde förständiganden
till Rotehållarne såsom exempel åberopa
de tilldragelser, hvaruti jag sjelf som Rotehållare
varit invecklad. Till följe af en Konungens
Befallninghafvandes i Örebro Län kungörelse,
afgafs af några Rotehållare ett skrifteligt
svar, hvari yttrades: "Undertecknade Rotehållare
under Nerikes Regemente och Edsbergs
Compagni, gå alltså att deras önskan
"anmäla, då de härigenom i ödmjukhet inbor
Högloft. LandshöfdingeEmbetet afgifva
"det förklarande, att de icke vilja förlänga
"en Mötespassevolance-afgift, som deras företrädare
beviljat på en tid, då ett allmänt
”härjande krig, hvari vårt Fädernesland äf"ven
var inveckladt, påkallade den högsta
"ansträngning till landets försvar, då ingen
"ting var naturligare, än att den varma fosterlandskänsla,
som lifvar hvarje redlig Svensk
"man, skulle framtvinga hvad offer man begärde;
men som helt andra omständighe"ter
lyckligtvis numera ingalunda kräfva.”
Den 17 Julii f. m.
”Sålunda beviljade Sländerna vid 1812
”års Riksdag en allmän Nationalbeväring,
”hvarigenom Sveriges samtelige Rotehållare
”gingo i mistning af en dem, vid Indelnings”vérkets
upprättande, gifven försäkran om
”frihet då och i framtiden från all annan
”utskrifning till krigstjenst. Icke destomin”dre
beviljades nästan allmänt den begärda
"Passevolanceafgiften under i5 års tid troligen
i det välgrundade hopp, att efter den”na
tid och fredens återställande, tillgodonjuta
en lindring i Rotehållsbesväret, svarande
emot den åtagne pligten af personlig
krigstjenstskyldighet. Rotehållarne unner
Nerikes Kongl. Regemente delade år
”1812 den allmänna andan; beviljade således
”denna MötesPassevolanceafgift, hvilken ingalunda
grundar sig på en förevarande skyldighet
att underhålla deras karlar under möten;
”emedan KneckteContractet med dessa Rotehållare
uttryckeligen stadgar: att de njuta
”befrielse från så väl matsäcks gifvande, som
”deras Soldaters skjutsning till och från möten.
”Väl veta vi, att våra företrädare, före Pas”sevolanceContractets
ingående, af välvilja
”och omtanka för deras Soldaters bestånd,
”icke varit nogräknade med deras rättigheters
iagttagande, som blifvit en vana att
”eftergifva, hvarföre också Kongl. Maj:t i
”Dess Nådiga stadfästelse af MötesPassevo”lanceGontractet
under den 12 Februarii
”1813' ålagt Soldaten, att återgälda Roten
”endast halfva Passevolanceafgiften, eller 4
4a
Den 17 Julii f. m.
”R:dr B:co; men vi kunna icke betvifla, att
”Roteliållarne under Nerikes Kongl. Regemente
genom ofta nämde Contraets tillän”dalöpande
med förleditår, återställas i de"ras
ursprungliga rättighet till befrielse från
”deras Soldaters underhåll på Möten, hvarjemte
de äga den största anledning förmoda,
att Rotehållarnes 15-åriga frivilliga bi”drag
till deras Soldaters vapenöfningar, som
”flere år varit obegagnadt, under de sena”res
commendering på allmänna arbeten,
”matte komma dessa våra Soldater till go”do,
under de aine års vapenöfningar, hvilka
återstå till dess Kongl. Majrt enligt Dess
”Nådiga Skrifvelse af den 7 sistlidne No”vember
med Rikets Ständer beslutar om en
”ny reglering af Armeens underhåll under
”marcher och möten i fredstid.”
”Kräcklinge Socken den 20 Januarii 1828.“
”Underskrifterna,”
Häruppå följde Kronobetjeningens sammankallande
af Rotelnteressenterna för att,
som det hette, affprdra deras ytterligare ännu
bestämdare utlåtande, och jag såg mig
icke fredad för alla itererade försök att aflocka
mig den äskade Passevolanceafgiftcn
förr, än jag genom ytterligare skrifvelse afböjde
alla vidare anmaniögar, som de, med
sina rättigheter mindre kunnige Rotehållare
af menige allmoge, skyndsamt och allmänt
synas hafva ställt sig till efterrättelse.
Den 17 J u I i i f. m.
43
Det är på grund af kända och uppgifna
facta, som nogsamt vittna, huru vederbörande
localautoriteter, till följd af de
ofta nämde Kongl. GirculaireBrefveri sammankallat
menigheter, i afsigt att af dem
affordra bestämda utlåtanden, huruvida de
bestämt sig i valet mellan ett af arne affordrade
underhållssätt för deras Soldater,
båda lika stridande mot de Grundlagfäste
KneckteContracten, som enligt 80 §. RegeringsFormen
icke kunna rubbas utan Konungs
.och Ständers samfällta beslut; samt att
de sålunda påbjudne pålagor blifvit, emot
73 §. samma Grundlag och allmänna lagens
stadgande, påfordrade och uppburne; som
jag yrkar ansvar å den eller dem af Konungens
Rådgifvare, som varit genom sine Råd
medverkande till desse lagstridiga mått och
steg; samt att ConstitutionslJtskottet må vara
betänkt uppå sättet, att tillvägabringa
rättelse i åtgärder, och ersättning för de lidanden,
hvilka af okunnighet, undergifvenhet
eller enfaldighet låtit sig olagligen beskatta.
Det bör icke eller undandragas Coust!
tutionsUtskottets uppmärksamhet att, oaktadt
Kongl. Maj:t under den 24 Februarii
detta år afgifvit den förut åberopade Nådiga
Skrifvelse!! till Rikets Ständer om den
så; kallade MötesPassevolancen, hvars fortfarande
upptagande, af Rust-och Rotehållare,
StatsSecreterare och StatsRådet afstyrkt;
hade likvist 3:ne dagar förut eller den 21
Februarii ett Nådigt Circulaire utgått, rö
-
44
Den 17 Ju lii f. m.
rande uppbörden af den MötesPassevolanc&-  afgift, som Rust- och Rotehållare nu kunde
vilja erlägga, oaktadt deras förut deremot anmäldte
vägran. Uti detta flerfaldiga åberopande
af Rust- och Rotehållares vägran,
ligger ett tydligt medgifvande, attanmaningar
eller fordringar föregått.
Grefve Gyllenborg, Johan Henning, hade
inlemna t följande, som upplästes:
Då jag anser mig icke sakna anledning
till uppmärksamhet vid ConstitutionsUtskottets
Memorial, rörande Grefve Horns anmärkningsanledning,
i afseende på Mötespassevolancens
fortsatta utgörande, inskränker
jag mig till omdöme, blott om de deri
omförmälte Irenne Kongl. CirculaireBrefvens
skiljaktiga syftning och innehåll, samt ConstitutionsUtskottets
icke dess mindre collectift
derom meddeldte utlåtande. Den första
af desse Kongl. Skrifvelser af den 7 November
1827, contrasignerad af då varande
StatsSecreteraren Friherre af Nordin, samt
den sista af den 8 Maji 1828, contrasignerad
af ExpeditionsSecreteraren Grundelstjerna,
meddela tillfridsställande upplysningar
om noggrant iakttagande af Rust- och Rotehållares
rättigheter; men då den märkeliga
tilldragelse inträffat, att detta ärende,
inom loppet af ett halft år, blifvit af frenne
serskildta föredragande behandladt, har,
vid den tredje af dessa föredragningar den
i3 Februarii 1828, ärendet blifvit frumstäldt
Den 17 Ju lii f. m.
45
i en annan tendence, icke förenlig med
de förenämde första och sista, och hvilken
nu är föremålet för min anmärkning jemte
ConstitutionsUtskottets yttrande deröfver.
Då den första Kongl, föreskriften rätteligen
innehåller, att sedan PassevolanceContracten
för Rust- och Rotehållare upphört, det
ankom på dem, som önskade tvenne år dermed
fortfara, att derom sig anmäla, har
det varit oväntadt, att, rakt i strihl deremot,
det blifvit i föreskriften af den i3
Februarii 1828 Rust-och Rotehållare ålagdt,
att, inom viss föreskrifven tid, bestämt förklara,
huruvida de ville ingå på Passevolancens
utgörande, eller icke, på sätt förenämde
Kongl. Bref af den 7 November föreskrifver;
men, om detta förhållande är
märkeligt i sak, då det berodde på frivilligt
åtagande af Passevolancens fortsättning, hvarom
ingen borde kunna förbindas till utlåtande,
utan deremot tystnaden, såsom återgång
till äldre förhållanden, borde anses,
äro uttrycken i Kongl. Brefvet, i anseende
till formen, äfvenväl af anmärkningsvärd
beskaffenhet. De innehålla, i nådig skrifvelse,
till Landshöfdingarne, att, Rust- och
Rotehållare skulle, genom Kron ob etj ente ,
antydas, att inom föreskrifven tid afgifva
älagde bestämda yttranden, om de ville på
Passevolancens utgörande ingå, eller icke;
och i en sak, hvari Rust- och Rotehållare
ägde göra och låta, efter eget godtfinnande,
förekommer det mig, att uttrycket: an
-
46
Den 17 Julii f. m.
tydan till bestämd åtlydnad, varit mindre
behörigt, äfvensom icke förenligt med Nationalvärdigheten,
att Rikets alla hemmansägare
skulle antydasj genom Liinsmänj då
de, utom Länsmanskungörelsen, saknade all
kännedom 0111 denna höga föreskrift, men
hvilken föreskrift om bestämdt utlåtande likväl
på flere ställen haft den påföljd, att de
medgörligare blifvit upplyste om föregifne
skälen till bifall af en fortfarande Passevolahce,
hvari de icke ingått, om tystnaden
fått blifva ansedd såsom vägran till ytterligare
Passevolance. Med afseende på hvad
jag nu anfört, anser jag ConstitutionsUtskottet
hafva- saknat anledning att, i den anmärkte
omständigheten, meddela det yttrande,
att ärendets hela behandling i StatsRådet
omisskänneligen vittnar om ett noggrant
bevarande af bade rättsgrunder och
rättsförmer, och får jag, med' anledning af
sednare momentet i 107 §. RegeringsFornien
anhålla, att genom återremiss ConstitutionsUtskottet
öfver anmärkningen må blifva
bordt, och med Utlåtande lill Pakets
Ständer inkomma.
Friherre Cederström, Jacob: Då ifrågavarande
ämne är föranledt af enskildte
Motioner, och Utskottets deröfver afgifne
Memorial nu isolerad t föredragit till öfverläggning,
fastän resultatet deraf ingår i det
så kallade DechargeBetänkandet, får jag fästa
Ridderskapets och Adelns uppmärksam
-
Den 17 Jul i i f. m.
47
het derpå, att ConstitutionsUtskottet i slika
fall algor med Rikets Ständers rätt, och att
följaktligen någon återremiss icke kan meddelas,
eller proposition derom af Herr LandtMarskalken
framställas. I anledning häraf
får jag äran hemställa, om ej lämpligast vore,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
förklarade, det han i denna, samt likartade
frågor, icke kan framställa proposition till
återremiss, och derefter inhämtade, huruvida
Ridderskapet och Adeln likväl yrkar,
att en sådan proposition skall göras.
Friherre Anckar sw är cl, Carl Henrik:
Som jag ingalunda kan fatta hvarifrån Friherre
Cederström hämtar anledning lill sitt
påstående, att ConstitutionsUtskoltets Memorial
äro mera frikallade från återremiss,
än andra Utskotts Utlåtanden, får jag protestera
emot antagandet af denna satts. Jag
torde få återföra i minnet, att Herr Grefven
och LandtMarskalken ej förut gjort den’
na skillnad, för hvilken icke eller linnes något
stöd i Grundlagen. Dessutom vet jag
alldeles icke, att ConstitutionsUlskotlet, i
frågor om tillämpning af 107 §. RegeringsFormen,
innehar Ständernes beslutanderätt.
Min öfvertygelse härom har åtminstone icke
sedan 1818 års Riksdag biifvit vederlagd.
Jag är af den tanka, att proposition
till återremiss icke kan Grundlagsenlig! vägras,
men anser det vara bäst, att Herr Grefven
och LandtMarskalken härom behagade
48
Den 17 Julii f, m.
gifva sin nftening tillkänna, pä det vi kunde
komma till något slut.
Grefve Horn: Friherre Anckarswärd
har förekommit mig i sitt yttrande, det C011-  stitutionsUtskotlet, i frågor om tillämpning
af RegeringsFormens 107 §, icke äger Rikets
Ständers beslutande rätt. Beträffande
åter Friherre Cederströms begäran om Herr
Grefvens och LandtMarskalkens tillkännagivande
af dess öfvertygelse i ämnet, så
anser jag den vara för tidig, innan ännu
någon proposition kommit i fråga att vägras.
Friherre Rålamb, Claes: Den tydning
man vill gifva åt lovide §. RegeringsFormen
är ingalunda förenlig med min öfvertygelse.
När den enskilte Riksdagsmannen
hos ConstitulionsUtskottet framställer en anmärkningsanledning
emot Konungens Rådgifvare,
åligger det honom, att bestämt uppgifva
den åtalade afvikelse!!, och ConstitutionsUtskottet
att pröfva den, samt i Utlåtandet
fullständigt tnotivera orsaken till
det blifna resultatet. Detta anser jag vara
af ConstitutionsUtskottet i förevarande fall
iakttagit, och torde dessutom icke behöfva
försäkra, att ärenderne med all uppmärksamhet
blifvit följde, och nästan intet enda
afgjordt utan genom votering. Jag hemställer,
om, med bibehållande af förut brukliga
former, någon annan åtgärd, än den
Con
t
-
/
Den i;j Julii f. rm 49
ConstitutionsUtskottet föreslagit, kan äga
rum. Jag har visserligen bort återremiss
yrkas å Utskottets Memorial, men då all
återremiss bör vara grundad på skäl till
nytt beslut, och ConstitutionsUtskottet alltid
tagit sina skäl från StatsRådets Protocolier,
hvaröfver Utskottet blifvit tillerkänd
en slags pröfningsrätt, skulle Ständerne,
för att tillvägabringa ett förändradt resultat,
äga tillgång på StatsRådets Protocoller,
hvarifrån behöriga grunder för bedömandet
af den anmärkte åtgärdens lagenlighet
endast kunna hämtas, men hvilka Protocoller
åter i deras helhet endast äro tillgänglige
för ConstitutionsUtskottet. Deraf
drager jag den slutsalts, att andemeningen
af io^Me §. måste vara, det en framstäld,
men af ConstitutionsUtskottet ogillad,
anmärkningsanledning, är att anse såsom
förfallen.
Lagstiftaren har haft för afsigt, att bestämma
en punkt, hvarvid årtalet skulle
stadna, och denna inträffar efter min öfvertygelse,
då ConstitutionsUtskottet motiverat
de skäl, hvarpå det byggt sitt afstyrkande
af anmärkningens upptagande. Jag
förenar migl således med Friherre Cederström
uti begäran, att få del afHerrGrefvens
och LandtMarskalkens enskildta öfvertygelse
i frågan.
Herr Cederschiöld j Pehr Gustaf: Tvän33
H. 4
5o
Den I? Jul ii f. m.
ne värda Talare hafva yrkat återremiss,
liufvudsakligast på den grund, att KronoBetjeningen
blifvit genom CirculairBref anbefaldj
att affordra de Rustningsskjldige
bestämdt yttrande _, huruvida de ville fortfara
med eller frångå den ditintills gällande
Passevolance-afgiften j samt att KronoBetjeningen
derjemte ålagtsj att förklara
de Rustningsskyldige, sorn icke bestämt
tillkännagåfvo deras önskan i detta afseende
j det de i sådant fall komma att anses
som hade de af sagt sig Passevolancens utgörande.
Jag kan ej annat finna, än att
detta varit rättaste sättet till inhemtande
af de Rustandes mening, och att man derigenom
just följt motsatsen af det tillförene
öfverklagade sätt, att förklara de uteblifvande
hafva ingått på propositionen. Jag måste
således för min del bestrida återremiss,
såsom vid detta tillfälle ändamålslös; men
jag anser deremot af största vigt, att reda
den frågan, huruvida af ConstitutionsUtskottet
ogillade anmärknings-anledningar
kunna j efter ioy ff. Regerings Formen} återremitteras
^ eller .icke. För min del inser
jag icke, att Ständerne behöfva behandla
ConstitutionsUtskottets Utlåtanden i dylika
ämnen på annat sätt, än öfrige Utskotts,
och att följakteligen återremiss kan äga rum,
samt saken slutligen efter godtfinnande afgöras.
Uti den omtvistade 107 §:s sednare
Moment står: *’ Frågor uti detta ämne kurtina
i Rikets Ständers Plena väckas, och
Den 17 Julii f. m.
”af andra Rikets Ständers Utskott j än Con”
stitutions-Ut skottet, hos Stånden andra”gasj
men icke af Rikets Ständer af”göras,
förr än sistnämnde Utskott
”deröfver blifvit kordt/’ Här är således
tydeligen uttaladt Ständernas rätt, att
i deras Plena afgöra frågor af denna beskaffenhet,
och Lagstiftaren har endast, såsom
vilkor derföre, föreskrifvit, alt ConstitulionsUtskottet
borde höras. En värd Ledamot
af ConstitutionsUtskottet har yttrat,
att återrerhiss icke kunde beviljas_, utan i
följd af nja skäl till förändradt beslut
hvilka äter endast stodo att finna i StatsRådets
för Ständerne otillgängelige Protocoller.
Till besvarande deraf, får jag endast
anföra, att hvarje anmärkning emot
Konungens rådgifvare är ett slags anklagelse,
sorti det åligger ConstilutionsUtskottet,
att antingen vederlägga, eller i laga
ordning beifra. Kan Utskottet ej genast anföra
nöjagtiga skäl till deri anklagades urskuldande,
så kunna PiiksStånden återremittera
Utlåtandet för att höra, om Utskottet
bar någonting nier att anföra, till den anklagades
rättfärdigande. Och skulle Ständerna
icke heller finna detta nöjagligt, så
står anmärkningen för dem qvar; och då
måste de följaktligen hafva magt att tillämpa
107 §. RegeringsFormen. Deremot är
det naturligt, att den anmärkning, som göres
i ConstitutionsUtskottet, icke kommer
33 H. 4*
5a
Den 17 Juli i f. m.
till Ständerne, sä framt den icke godkännes
af Utskottets pluralitet. Men i närvarande
fall, och då fråga är om en enskild
Representants från Ståndet till Utskottet remitterade
anmärknings-anledning, inser jag
icke, huru det är möjeligt att bestrida Ständernas
magt, att återremittera ConstitutionsUlskottets
Utlåtande; samt, sedan det återkommit,
afgöra det, om man så vill, tvärt
emot Utskottets tillstyrkan.
Friherre Cederström: I händelse frågan,
huruvida ett sådant ConstitutionsUtskottets
Memorial, som det förevarande, kan
återremitteras, varit ny, hade jag icke uraktlåtit
anföra orsakerna, hvarföre en Talman
ej kan lemna proposition derå. Men
den är ej ny. Friherre Anckarswärd har
erinrat sig, att 1818 uppstod fråga derom,
men han förgat, att proposition vägrades
af LandtMarskalken, och att Ståndet ej ansåg
sig kunna yrka den. Af Friherre Adlerbeth,
Friherre Åkerhjelm samt af mig
utvecklades då de grunder, som ligga till
binder för en återremiss. Men i afseende
på hvad Herr Cederschjöld, anfört, och för
att icke utdraga på tiden med ett ämne,
sorn redan är allmänligen kändt, vill jag
endast fästa mig vid hvad Herr Cederschjöld
yttrat. Han tror, att ConstitutionsUtskottets
Utlåtanden skola, i likhet med andra
Betänkanden, behandlas. Han har sjelf uppgifvit,
att anledningar till anmärkningar, af
Den 17 Julii f. m.
53
Utskottets Ledamöter väckte, ej kunna komina
lill Rikets Ständers kännedom, då pluraliteten
inom Utskottet ej godkänner dem.
Likväl påstår han, att sådane, hvilka under
den form 29 §. Riksdagsordningen föreskrifver,
blifvit till Stånden afgifne, skola
af Utskottet vederläggas. Hvarifrån han
tager en sådan slutföljd, blir svårt att upptäcka.
Det står i 29 §: Frågor i detta
ämne kunna i Rikets Ständers plena väckas,
och af andra Rikets Ständers Utskott,
än ConstitutionsUtskotlet, hos Stånden andragas,
men icke af Rikets Ständer af göras
förr, än sistnämnde Utskott deröfver
blifvit hördt. Det äger sin riktighet, att
Utskottet skall svara, men i och med svaret
är förbindelsen fullgjord, och ingenstädes
i Grundlagen tillätes det, att inkomma
med en vederläggning af anmärkningspunkten,
emedan det är att illudera det
lagstadgande, som till en viss ordformel
inskränker anmärkningen, och kan medföra
öfverläggning om 'ämnen, som, enligt
90 §. RegeringsFormen, ej få komma under
Rikets Ständers pröfning. I samma §.
står: skulle Utskottet anmärka, att StatsRådets
Ledamöter samfällt, eller en, eller
flere af dem, uti deras rådslag om allmänna
mått och steg, icke iakttagit Rikets sanskyldiga
nytta, eller att någon StatsSecreterare
icke med oväld, nit, skicklighet och
drift sitt Förtroende-Embete utöfvat, skall
Utskottet då sådant för Rikets Ständer till
-
t
54 Den 17 Julii f. m.
kännagifva. Men icke står det, att Utskottet
skall framlägga Protocoller, som ej få
tryckas utan vederbörandes tillstånd; och
desse vederbörande kunna ej vara någon
annan än den, inför hvilken Protocollen
äro förde. Jag vill nu ej anticipera på
det Utlåtande jagämnar afgifva om de'chargeBetänkandet;
men anhåller, att Herr Grefven
och LandtMarskalken måtte yttra sin
mening rörande den ifrågastäldte återremissen,
på det denna öfverläggning må
upphöra,
Friherre Boije> Ludvig: I de flesta
fall är man rättvis eller orättvis, blott i
den mon man iakttager eller underlåter de
distinctioner af ämnen, som saken påkallar.
Jag begär att få göra Ridderskapet
och Adeln uppmärksamma på de distinctioner,
hvilka här fordras att iakttaga. Begäran
om återremiss är en preliininair fråga,
men man har subdiviserat den, om
den kan beviljas eller ej. Det är nödigt
att göra denna distinction, emedan jag behöfver
reservera min rätt att yttra mig i
den ena serskildt, ehuru jag yttrar mig i
den andra. Frågan, om man kan vidtaga
återremiss, bör behandlas först, innan man
företager dessa ConstitutionsUlskottets Memorial
serskildt. Det ena är frågan om princip,
det andra om tillämpningen. I första
frågan är jag af samma tanka, som bär blifvit
framstäld, och som jag yttrat år 1818,
Den 17 Julii f, ra.
55
attConstitutionsUtskottet icke är Rikets Ständers
förmyndare. Det är ett Utskott, sorn
skall bereda, ej besluta. Jag kan ej i det
starka försvar för denna satts jag afgaf 1818
gifva vika; bevare mig Gud, att jag skulle
lefva den stund, då jag bortgå!’en hårsmån
af Rikets Ständers rätt; men annat
blir, att icke missbruka denna rätt. Jag
skulle anse mig missbruka den, om jag återremitterade
ett enda af dessa Memorial.
Herr Tham, Wolrath: I anledning af
den tolkning Herr Cederschjöld gifvit åt
10-7 §. RegeringsFormen, anhåller jag att
få yttra min opinion. Jag tror, att man
tolkar helt olika, om man anser den första
delen af §. stå i sammanhang med den
sednare delen deraf, eller om man skiljer
dem, och gör dem liksom lill olika §§.
Gör man det sednare, kan man få stridiga
meningar, men ej, om man låter allt blifva
en §. Det sednare momentet behandlar
ej sättet, huru sådana frågor skola afgöras,
endast huru de skola väckas och remitteras.
lovide §. innehåller: skulle ConstitutionsDt
skottet anmärka, alt StatsRådets
Ledamöter samfält eller en eller flere
af deni, uti deras rådslag om allmänna mätt
och steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon StatsSecreterare icke
med oväld, nit, skicklighet och drift
sitt FörtroendeEmbete utöfvat, äge då Utskottet
att sådant tillkännagifva för lii
-
56
Den 17 Julli f. m.
hets Ständer, hvilka, om de finna Rikets
väl det kräfva, kunna hos Konungen skriftligen
anmäla deras önskan, att Han ville
ur StatsRädet och ifrån Embetet skilja den
eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit
gjord. Här innehålles alldeles icke något,
och ej eller finnes i någon annan §. något,
stadgadt derom att Rikets Ständer kunna
besluta en sådan skrifvelse, som 107 §. omtalar,
utan att dertill få förslag från ConstitulionsUtskottet.
Då jag således delar
Friherre Cederströms tanka i detta fall,
anhåller jag, att Herr Grefven och LandtMarskalken
ville förklara, huruvida i sådane
frågor, der ConstitutionsUtskottet afslagit
anmärkningen, återremiss kan äga rum,
samt om Stånden kunna deruti göra ändring.
Jag tror ej, att RegeringsFormen
det medgifver. Det vore önskeligt, att få
Herr Grefvens och LandtMarskalkens förklaring,
innan discussionen vidare fortgår.
Herr Lefre'n, Johan Pehr: Det är alltid
angeläget, då man vill bedörnma rälta
sättet att tillämpa en lag, att skilja hufvudfrågorna
från hvarandra. Den första anmärkningen
jag vill göra, och underställa
Ridderskapets och Adelns bepröfvande, är,
huruvida det är tänkbart, att någon Grundlagsstiftare
skulle hafva stadgat en §, som
skulle så förstås, att saken ändrades, om
angifvaren hade egenskap af enskild Riksdagsman,
eller om han vore Ledamot af
Den 17 Julii f. m.
57
ett Utskott. Grundlagen medgifver trenne
sätt att göra anmärkningar emot Konungens
Rådgifvare. Det ena är, alt ConstitutionsUlskottets
pluralitet under granskningen af
StatsRådets Protocoller finner anledning att
göra anmärkning; det andra, att andra Utskott
finna anledningar för handen, som de
anse föranleda till anklagelse; det tredje,
att enskilta Ledamöter i Stånden framställa
anledningar, och dervid begagna de ord,
som af Grundlagen föreskrifvas. Det vore
bra besynnerligt, om dessa olika sätt att
väcka anmärkningar skulle kunna förändra
sakens beskaffenhet, eller sättet för Utskottet
att handlägga anmärkningarna. Det faller
sig för mig klart, att, hvarifrån än angifvelsen
kommer, kan det ej inverka på
sättet att behandla målet. Det måste behandlas
på enahanda sätt, ifrån hvad håll det
ankommer. Kär nu ConstitutionsUtskottet
är den enda så tillsägande Domstolen öfver
Konungens Rådgifvare, emedan man ej kan
tänka sig en Domstol, som ej har handlingar,
på hvilka den skall grunda sitt omdöme;
så måste det ej rimligen kunna påstås, att
personer inom Representationen, eller Stånd
inom densamma, saknande tillfälle att läsa
protocollerne, skulle äga rätt att dömma
tvärt emot deras yttrande, sorn äro satte
att ensamt granska dessa protocoller, och
som ensamt äro i tillfälle att gifva yttranden,
hvilka äro grundade på facta och ej
på rykten och speculationer. Jag kommer
58
Den 17 Ju lii f. m.
således till den punkten att göra mig den
frågan: På hvad sätt föreskrifver Grundlagen,
att ConstitutionsUtskottet skall gå till
väga, och hvad är följden af ConstitutionsUtskottets
handläggning. I 107 §. RegeringsFormen
står: Skulle ConstitutionsUtskottet
anmärkamotsattsen är: skulle det
icke anmärka; skulle det anmärka något,
så får det afgifva ett utlåtande, som innehåller,
att ConstitutionsUtskottet anser, att
den eller de böra ställas under 107 §;
men skulle ConstitutionsUtskottet finna, att
ej någon anmärkning bör göras, så är det
ej fråga om, att något utlåtande kan komma
till Rikets Ständer. När nu ifrån ConstitutionsUtskottet
ej kan komma utlåtande
till Rikets Ständer, i den händelse det ej
finner anledning att anmärka något, så måste
ej eller något utlåtande kunna komma,
på grund af det afslående yttrande, som
ConstitutionsUtskottet gifver på en anmärkning,
hvilken blifvit väckt i ett Stånd, eller
af ett annat Utskott. På denna grund,
som för mig synes riktig, såvida det skall
vara sundt förnuft i Grundlagarnes tolkning
och tillämpning, anser jag mig böra
förena mig med Friherre Cederström deruti:
alt återremiss ej får äga rum i sådané
fall, då ConstitutionsUtskottet icke funnit
anledning tillstyrka tillämpning af 107
§. RegeringsFormen, utan funnit skäl afslå
den anmärkning, sorn från ett Stånd
ankommit.
Den 17 Julii f. m.
59
Herr Hjertaj Gustaf: Det är ett säkert
tecken för oss vid alla sådana frågor, som
den, hvilken nu är ämne för öfverläggning,
att den oreda i begreppen, som finnes, utmärker,
att liela saken går ut på att rubba
tydliga Grundlagsföreskrifter. Jag kan
ej göra mig något annat ordaförstånd af
Grundlagen, än att det är Rikets Ständers
rätt, att besluta sluteligen öfver de Utlåtanden
ConstitutionsUtskottet till Rikets
Ständer öfverlemna!, och hvilka afhandla
den underdåniga hemställan, att Konungen
måtte från embetet skilja den, som ej
iakttagit Rikets sanskyldiga nytta, eller ej
med oväld, nit, skicklighet och drift sitt
Förtroende-Embete utöfvat. Men jag är lika
öfvertygad, att så sannt det är, att Rikets
Ständer ej kunnat afsäga sig denna naturliga
rätt, för att lemna den till en enskild
del af representationen, lika säkert
är det, att Rikets Ständer insett de förhållanden,
då den bör tillämpas. I 107 §.
står taladt om allmänna mått och steg.
Det är detta, soin gör, att en öfverläggning
om en öfverträdelse rörande en Passevolancefråga
blir besynnerlig, då den inverkar
på de ärender, hvilka 107 §. omtalar.
Hvarföre opinionen begär återremiss, är ej
derföre, att man vill besluta i sakens närvarande
skick, huru förhållas skall, utan
derföre, att Utskottet blir i tillfälle, att
rätta de misstag det begått. Om man ser
saken så, är det en öfverflödig öfverlägg
-
6o
Den 17 J u 1 i i f. m.
ning, huruvida man åger att rätta de beslut,
det fattat. Ilar är fråga om rättigheten
att återremittera ett Utlåtande, som ej
innehåller fråga om RiksRätt, hvilken fråga
tillhör Utskottet allena. Förhållandet
med en från ett Stånd gifven anledning till
anmärkning är, att den skall behandlas antingen
efter 106 eller 107 §§, eller efter
ingendera. Nu frågar jag, då ett Utlåtande
första gången är före, om i Grundlagen
finnes någon anledning, att man ej äger
rätt att begagna 56 §. Riksdagsordningen
till återremiss, för att vidare fästa uppmärksamheten,
och tillägga de ytterligare
skäl, som kunna finnas. Ett sådant förhållande
finnes ej i Grundlagen motsagdt. Ett
annat förhållande uppstår, då saken återkommer.
I det ögonblicket är det som Talman
och Stånd skola komma öfverens, alt
lagligen behandla målet. Innan dess kan
Utlåtandet icke anses hafva erhållit den lagliga
behandlingen. Jag anhåller, alt få fästa
uppmärksamheten på föreskriften i 56
§. RegeringsFormen, hvilken stadgar: Allmänna
frågorsom uti Rikets Ständers plena
väckas, må ej till ett omedelbart afgörande
der upptagas, utan skola öfverlemnas
till behörigt Utskott, och som äfven
beskrifver huru återremiss skall ske; sedan
på 44 §• Riksdagsordningen som, säger
: Konungens Propositioner, äfvensom allmänna
frågor, hvarmed förstås sådana, som
kunna och böra komma under samtliga Riks
-
Den 17 Julii f. m.
Ständens öfverläggning m. m. År ej detta
en allmän fråga? Skola då ej anmäiKningsanledningarne
efter 107 §. komma under
Ståndens pröfning, sedan ConslilutionsUlskottet
blifvit bordt? Är det ej gifvit,
alt då det är en allmän fråga, kan målet
efter 107 §, äfven återremitteras. Men,
när saken sedan återkommer, uppstår frågan:
skola vi besluta en hemställan till Konungen,
eller hafva vi rätt alt besluta en
sådan. Om man skall besluta en sådan,
är Rikets Ständers ensak; om man åter tillätes
besluta en sådan, är föremål för Talmannens
vägrade proposition. Men vid fråga
om återremiss kan jag ej anse saken tvetydig;
tj det vore besynnerligt, om, när
Utskotten endast hafva att utreda målen,
man ej kunde fordra af ConstitutionsUtskottet
detsamma, som af de andra Utskotten,
eller att bättre utreda ämnet. Dessutom
får jag fästa uppmärksamheten derpå,
att Grundlagen då borde stadga, hvad
den i vissa afseenden innehåller, rörande
BancoUtskoltet, alt det nemligen äger besluta
med Rikets Ständers rätt; men det
finnes ej. För öfrigt får jag uppriktigt bekänna,
att jag anser det förevarande ämnet
vara en speciel fråga af juridisk beskaffenhet,
en öfverträdd punkt i Grundlagen,
som jag trott böra behandlas efter 106 §.
Jag vågar anhålla, att hela denna öfverläggning
endast måtte inskränka sig till frågan
om återremiss, eller vägran deraf. Väg
-
62
Den 17 ) u 1 i i f. m.
rar pluraliteten återremiss, så är det tecken,
att den är nöjd; blir saken återremitterad
ta vi den åter vid ett annat tillfälle.
Jag tror ej, att Rikets Ständer äga så liten
tanka om sin politiska frihet, att de ej skulle
äga besluta om ett så vigtigtämne, utan
lemna det till en hemlig domstol. Jag anhåller
om återremiss.
Grefve Horn: Jag finner Herr Lefrén
hafva lika opinion med Friherre Cederström,
nemligen att ConstitutionsUtskottet är en
Domstol, som dömmer med Rikets Ständers
Rätt, hvadan jag ock finnér, att Herr Lefren
förbisett det vådliga af denna satts,
som af ConstitutionsUtskottet gör ett inquisitoriskt
tribunal. Om detta Utskott skulle
i en framtid uppstå såsom en faction,
beredvillig eller sjelf åsyftande att kullkasta
all samhällsordning, då torde livar och
en tillerkänna Rikets Ständer rättigheten,
att granska Utskottets handlingssätt, att
ogilla det, och att ej låta förleda sig af
denna faction. Jag kan ej föreställa mig,
att återremiss vägras, då ej i formen någon
olaglighet begås, och då förhållandet
här är lika med hvad som kan äga runt
uti andra Utskott. Hvad åter angår sjelfva
saken, som mera rörer mig än någon
annan, emedan jag gjort anmärkningen, får
jag till svar på hvad Herr Cederschjöld
nyss anfört, söka redogöra för de skäl,
hvarföre jag ansett en verklig förseelse va
-
Den 17 Julii f. m.
63
ra begången. Herr Cederschjöld tror, att
anmärkningen endast varit riktad mot den
åtgärd, att Kronobetjeningen blef förständigad
att upptaga svar af Rust- oell Rotehållare,
då deremot egenliga felet är, att
man tvingade allmänheten lili valet emellan
tvenne lika olagliga pålagor, begge rakt
stridande eraotKnekteContracterne.och motsagde
i 3:ne särskildta Nådiga Skrifvelser.
Hans Excellence Herr Friherre Lagerbjelke
^ Gustaf: Det är icke öfver Memorialets
egentliga ämne, hvaröfver jag ingen
kännedom äger, sorn jag anhåller att få yttra
mig. Men yrkandet af återremiss har
föranledt en alldeles serskild discussion,
och i denna åter har en princip-fråga blifvit
vidrörd, hvilken synes mig af en så
ingripande vigt både i våra Grundlags-och
Samhällsförhållanden, alt den lemnar Memorialets
speciella föremål långt utur sigle.
Det är denna principfråga, som torde behöfva
ytterligare redas, och jag anhåller
alt få framställa det sätt, på hvilket jag
uppfattat densamma.
Återremisser från RiksStånden till Utskotten
äga rum af mångahanda skäl, men
som alla kunna hänföras under tre klasser.
Till den första höra anmärkningar i hänseende
till form eller uppställning, begärta
modificationer i dessa delar, eller önskad *
omarbetning; alla Utskott kunna emottaga
64
Den 17 Julii f, m.
återremisser af denna anledning. Till andra
klassen räknar jag behofvet eller önskan
af speciella upplysningar i ämnet; denna
art af återremisser synes mig äfven gemensam
för alla Utskotten. Tredje klassen åter
innefattar sådana anmärkningar, dem anmärkaren
önskar göra gällande inom Utskottet
till förändring af dettas åsigter öfver
sjelfva hufvudsaken, och hvarmed således
kan åsyftas att återbekomma ett nytt
Utlåtande af alldeles stridigt innehåll emot
det föregående. I detta senare hänseende,
samt uti vissa dertill hörande fall, har ConstitutionsUtskottet
några särskildta, sig ensamt
förbehållna, attributioner. Grundlagen
har föreskrifvit de förmer, som för att
tillvägabringa tillämpning af 106 och 107
§§:ne böra iakttagas. Hvad den senare §.
beträffar, afgör Utskottet negatift de till detsamma
inlemnade anledningar till anmärkning,
som det anser sig icke kunna godkänna.
De anledningar åter, som det prof*
var förtjenta af påföljd, återkomma under
form af anmärkningar, från Utskottet till
RiksStånden, hvilka besluta om påföljden,
eller låta anmärkningen förfalla. Men att
RiksStånden sjelfve skulle kunna åter upptaga,
och annorlunda afgöra hvad af Utskottet
icke anmärkt blifvit, och som således
alldrig varit anmärkningar, utan endast
af StåndsLedamöter framstäldta anledningar
till anmärkning, dertill tror jag dem ej af
Grundlagen vara bemyndigade.
Dä
Den 17 Julii f. ra.
65
Då denna, uti så vigtiga, samt både
allmän och enskild säkerhet rörande, fall,
föreskrifvit vissa former, synes mig tydligt,
att intet annat behandlingssätt, än i enlighet
med dessa former, kan äga runi. Någre
värde Talare hafva tyckts med någon
otålighet anse den rättighet, som såmedelst
blifvit ConstitutionsUtskottet förunnad; men
hvem har förunnat den? Grundlagen; och
hvem har stiftat Grundlagen? Rikets Ständer,
alltför upphöjda, att hysa misstro till
deras eget verk. Detta verk är dessutom
rättvisans och klokhetens; det stödjer sig
på fasta grunder, både på juridiska och logiska,
och politiska, och äfven moraliska.
I förstnämnda hänseende måste väl den
negativa pröfningsrätten ligga der, hvarest
sjelfva handlingarna finnas; och StatsRådets
Protocoller kunna, enligt ett annat Grutidlagsbud,
icke aflemnas annorstädes, än i
ConstitutionsUtskottet. Den offentlighet dessa
Handlingar, genom deras äfven partiella
meddelande lill RiksStånden, ofelbart skulle
vinna, (och som ej får äga rum), kan
ej annorlunda undvikas, än genom ConstitutionsUtskottets
rättighet att immediat
underkänna de anmärkningsanledningar, för
hvilka de i Protocollerna icke funnit fullgiltiga
skäl. Åtgärden är således grundad
på sund slutkonst. I politisk hänsigt torde
jag ej behöfva framställa de vanskliga följderna,
0va alla anledningar till anmärkning,
33 H. 5
66
Den 17 Julli f. in.
som det står hvarenda Riksdagsman öppet
att framställa, och som börja med ett hemlighetsfullt
konvolut, (hvilket redan antyder
Lagstiftarens åsyftning af försigtighet],
skulle, tvärtemot denna tendence, sluta med
en öppen discussion öfver alla Regeringens
Protocoller. — Öfverflödigt torde änteligen
vara, att utbreda sig öfver moraliska betänkligheter;
de växa vid hvarje afsteg från
den länge beträdda banan, och inom den
framtida möjlighetens gräns ligger omisskänbart
vådan af partiförföljelser, så framt
nuvarande skyddsformer öfverlräddes. Dessa
hafva dessutom redan en tjuguårig häfd
alltifrån Grundlagens stiftande; och en sådan
häfd, om än otydlighet vore för handen,
(som jag ingalunda tror], vore ensamt
tillräcklig, att ej på något annat sätt, än
det Grundlagsenliga, kunna brytas. Framställning
derom skulle således vid den ena
Riksdagen ske, för att i vanlig form behandlas,
samt vid det nästföljande Riksmötet
afgöras. Men otänkbart synes det
mig, att in casu genom tolkning improvisera
ingenting mindre än en ganska stor
förändring i hela vårt samhällsskick; och
jag tror icke, att Herr LandtMarskalken,
till hvars vidsträcktare upplysning och rättvist
förvärfvade högre förtroende denna förmodan
i öfrigt hemställes, lärer anse sig
befogad, att göra proposition lill en återremiss,
grundad på upprifvandet af redan
undanröjda anmärkningsanledningar. Jag
Den 17 Julii f. ra.
67
förenar mig således med de värde Talare,
som redan ■ anhållit, att Herr Grefven och
LandtMarskalken behagade gifva Högloflige
Ridderskapet och Adeln sin åsigt i detta
ämne tillkänna.
Herr Rosengvist, Fredrik Leonhard:
Då Friherre Cederström satt i fråga, om
en återremiss af detta Memorial kan äga
rum; anser jag mig böra fråga Herr Friherren,
uppå hvilken Grundlags §. Friherren
stödjer ett sådant bestridande. Herr
Friherren, som alltid haft en liten Grundlags
§. lill hands vid påkommande behof,
lärer säkerligen ej nu råka i förlägenhet;
utan genom någon citation ur Grundlagen
gå Ridderskapets och Adelns önskningar
till mötes. Att missbruk i 20 år fortfarit,
anser jag vara mer än något annat bidragande
till dess afskaffande. Min öfvertygelse
är, alt vi äga rätt att återremittera.
Friherre Anckarsvärd: Friherre Cederströms
omsorg, att förskottsvis uppmana
Herr Grefven och LandtMarskalken att
vägra återremiss, bar inledt oss i en diskussion,
som ej borde vara förhanden. Friherre
Boije har så klart och lättfattligt vederlagt
det grundlagsvidriga i Friherre Cederströms
yttrande, att jag skulle anse mig
dela Friherre Cederströms misstag om jag
förlängde discussionen. Herr Hjerta har
33 H. 5*
Den 17 Julii f. m.
äfven så fullständigt beliandlat ämnet, att
jag endast får förena mig deruti. Hvad
Friherre Cederströms anmärkning angår, alt
jag skulle hafva glömt, hvad öde mina meningar
erforo vid 1818 och 1823 årens riksdagar,
får jag förklara, att jag ej förgätit,
att LandtMarskalken år 1818 vägrade proposition
derpå, men icke år 18^3; dessutom
är en af LandtMarskalken vägrad proposition,
äfven om ConstitulionsUtskottet
godkänt denna vägran, likväl icke en grundlagsförändring,
utan kunna kommande tider
finna en LandtMarskalk af annan tanka.
För öfrigt tror jag, att det ännu algod
tid att uppskjuta denna discussion, till
dess man fått höra Herr Grefvens och LandtMarskalkens
tanka i ämnet.
Herr Rosenblad > Bernhard: Vid pröf11'ingen
af frågan om återremiss, torde det
ej vara ur vägen erinra sig den ställning,
hvaruti 1809 års Grundlagsstiftare stodo.
De sago i Sveriges historia tidehvarf, då
hinder voro lagde för den fria pröfningen
af Styrelseåtgärderna, och de sågo andra tider,
då denna pröfning ulöfvades af factionerna.
De sökte derföre, alt bibehålla
en lugn medelväg, der pröfningen väl var
bibehållen, men der de enskildta passionernas
inflytelse var borttagen. Till den
ändan stiftade de 106 §., hvarigenom ett
färre antal enskildte personer, genom tillgången
till StatsRådets Protocoller, och ge
-
Den 17 Ju lii f. m.
%
liom flere mänaders lugn pröfning och stadgade
omdöme, skulle upptaga hvarje öfverträdelse
af Rikets gällande lagar. Huru deremot
den fria pröfningen öfver Styrelsegrundsatserna
skall af opinionen utöfvas,
är stadgadt i 107 hvarföre det också är
öfverlemnadt åt enskildte personer, alt väcka
anmärkningar i detta afseende.
I ConstitutionsUtskottets förevarande
Memorial förekommer, att Circulair-brefvet
är rakt stridande mot lagen, och sedan alt
det ej är stridande mot Rikets sanskyldiga
nytta, emedan det innehåller val emellan
tvenne olika skatter. 106 §. afser ett stadgande
endast för Constitutions Utskottet.
Skulle 56 §. RegeringsFormen äfven kunna
afse ConstitutionsUtskottet, vet jag ej, hvarföre
den icke äfven kan afse de tillfällen,
då det är fråga om Riksrätt, eller icke Riksrätt,
och då befarar jag, att vi småningom
komma in på gebitet af det system, som
ägde runi från år 1720 till 1772» när den
ena Riksdagen afsatte alla RiksRåderna, och
den andra åter tillsatte dem.
Herr Cederschjöld: En värd Talare har
ogillat mine åsigter af ConstitutionsUtskottets
åliggande i dylika frågor, då jag sagt,
att ConstitutionsUtskottet bör utreda och
vederlägga en gjord anmärkning. Jag kan
ej se annat, än att Utskottet, då anmärkningsanledningar
från Sländerne till det
-
7o
Den 17 Julli f. »i.
samma inkomma, ej har mer än tvä möjligheter
för målets behandling, nemligen
antingen att bestyrka anmärkningens rig»
tighet, och då upplysa, hvilka i rådslaget
deltagit; eller ock att bevisa, det den är
ogrundad och då vederlägga den. Men när
anmärkningen är riktigt uppställd och grundad
på facta, är det för Utskottet ej möjligt
att verka på Ständernas opinion annorledes,
än genom upplysningar, och om dessa
ej äro nöjaktiga, äro Ständerne naturligtvis
ej bundne af Utskottets åsigter. Man har
äfven yttrat sig om de Vederbörande ., utom
hvilkas tillstånd StatsRåds-Protocoll icke
tnå ulbekommas, och påstått, att dermed
mentes sjelfva StatsRådet. Detta har förr
varit i frågastä lid t, och man stannade då i
den öfvertygelse, att det ej vöre Rikets
Ständer, såsom somlige då påstodo, utan
ConstitutionsUtskottet, som dermed menades.
Nu synes man deremot gå än längre,
då man påstår, att dermed menas de, inför
hvilka Protocollet blifvit fördt. Hvad
skulle väl ConstitutionsUtskottet då kunna
utreda, om det ej finge meddela någon upplysning
utur StatsRådets Protocoller, utan
StatsRådernes tillåtelse? En annan Talare
har vidlyftigt bestridt återremiss, och omtalat
de olika sätt, hvarpå anmärkningsfrågor
kunna väckas. Jag vill blott erindra
derom, att hvar och en, sorn fördomsfritt
och lugnt läser första och andra Momenten
af 107 §. RegeringsFormen, kan ej undgå,
Den 17 Julii f. ra. 71
att der finna denna olikhet ganska klart
och enkelt uttryckt. Det första Mom. handlar
om de tillfällen, då ConstitutionsUtskottet
sjelf gör anmärkningar, och i RiksSlåndens
Plena desamma anmäla. Det andra
angår sådane anmärkningar, som från RiksStåndens
Plena remitteras till Utskottet.
Men Utskottets Utlåtanden kunna i så måtto
lika behandlas, att de i båda fallen kunna
återremitteras. Då anmärkning hos Utskottet
är gjord, kunna Stånden finna skälen
otillräcklige; och lika som Ständerne kunna
förkasta en sådan gjord anmärkning; lika
så äga de full frihet att finna ConstitulionsUtskottets
skäl otillräckliga till en rådgifvares
urskuldande, mot hvilken anmärkning
ifrån Stånden till Utskottet inkommit. En
annan värd Talare har menat, att våda och
förföljelse skulle kunna uppstå, om man lemnade
Ständerne en så oinskränkt rättighet.
Jag har svårt att tro, det pluraliteten af
ett helt Folks Representation skulle, sig sjelf
öfverlemnad, och sedan saken blifvit vederbörligen
utredd, besluta någon förföljelse.
Jag är öfvertygad, att dess beslut
skulle vara rättvisa. Men så fullkomligt jag
är öfvertygad om Rikets Ständers rätt att
återremittera Utlåtanden i anmärkningsfrågor,
kan jag likväl ej annat än förnya mitt
tillstyrkande, att detta Utlåtande måtte bifallas;
och jag vill såsom skäl blott tillägga
några ord. Man har sagt, att båda tillbuden
man gjort Rotehållare antingen att
73
Den 17 Ju lii f. m.
återgå till det fordna förhållandet , eller
att ånyo antaga Passevolancen, varit olagliga
j emedan skyldigheten ej är grundad i
KneckteContracterne. Men, efter hvad jag
kunnat finna, Sligger det enligt contracten
antingen Rotehållarne att underhålla Soldaten,
eller också skall Soldaten underhålla
sig sjelf. Detta sednare faller naturligtvis
äfven indirecte tillbaka på Rotehållaren, lika
sora ali skatt på barn och tjenstehjon
drabbar föräldrarne och husbönderna; hvarföre
ock Rotehållarne således i båda fallen
verkligen underhöllo Soldaten. År 1812
erhöllo Rotehållarne den förmon, att lemna
penningar i stället för natural-praestationer.
Jag kan således ej annat finna än
att derest Passevolancen nu upphörde, alla
skyldigheter återkomrno i samma förhållande,
som innan PassevolanceContractet ingicks.
Herr von Quanten, Carl: Jag ämnar
ej ingå i några moraliska, logiska, politiska
eller juridiska åsigter af ämnet. Jag skall
endast hålla mig vid Grundlagens bokstaf,
och då kan jag ej finna, huru mankan villa
förneka oss rättigheten, att återremittera
Betänkanden. Friherre Cederström har beliagat
uppläsa 29 §. Riksdagsordningen, och
just i denna §. finner jag ett tydligt stöd
för återremiss. Der står nemligen: ”Frågor
"i detta ämne kunna i Rikets Ständers Ple”na
väckas, och af andra Rikets Ständers
”Utskott än ConstitutionsUtskottet hos Stån
-
Den 17 Julii f. ta.
”den andragas, men icke af Rikets Ständer
"afgöras, förr än sistnämnde Utskott deröfver
blifvit hörd t.” Hur synes tydligen,
att ordet afgöra lemnar Ständerne en magt
utöfver ConstitutionsUtskottet; om delta ord
afgöra således får stå qvar, äga Ständerne
rätt återremittera ConstitutionsUtskottets
Utlåtanden. Om man deremot vill förneka
dem det, måste ordet afgöra först gå
bort af Grundlagen. Jag får ödmjukast anhålla,
alt Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes fästa sig vid ordet af'göra, då
Herr Grefven säkerligen ej kan förneka oss
att återremittera detta Utlåtande. Hvad
följden af en återremiss kan blifva, det lemnar
jag derhän, men rättigheten att besluta
den, kan ej bestridas.
Herr Munck af Rosensköld j, Eberhard:
Såsom Ledamot af ConstitutionsUlskottet
under trenne föregående Riksdagar,
torde jag böra yttra mig öfver denna principfråga.
Grundlagens ordalydelse, som alltid
skall följas, lagger intet hinder för ifrågavarande
återremiss, emedan intet undantag
är stadgadt för ConstitutionsUtskottets
Utlåtanden. Man har åberopat prasjudicat
från 1818 års Riksdag, då LandtMarskalken
vägrat proposition på en sådan återremiss.
Om en sådan vägran verkligen ägt rum,
hvilket jag dock icke kan påminna mig, så
eger likväl ett prasjudicat icke samma gällande
kraft, som ett Grundlagsbud. Men
74
Den 17 Julli f. m.
om prasjudicat skall leda oss, vill jag påminna
mig ett från sistlidne Riksdag, då
en anmärkningsfråga återremitterades, efter
någon discussion, hvarunder ingen bestred
lagligheten deraf. Ett nytt mera upplysande
Betänkande infordrades och erhölls
af ConstitutionsUtskottet, som deri uppgaf
AnmärkningsMemorialet i hela sin vidd. Anmärkningen
var ingifven af framlidne och
nu saknade Grefve Carl Henric Posse,
emot dåvarande StatsMinistern för Utrikes
Ärenderna.
Enligt Grundlagens ord är det endast
Rikets Ständer, hvilka kunna afgöra sådana
anmärkningar, sorn nu ifrågavarande. Men
jag ber, att få fästa uppmärksamheten derpå,
att om ConstitutionsUtskottet, då detafgifver
ett nytt Betänkande i ämnet, ej skulle
meddela upplysning om, hvilka eller hvilken
af Konungens rådgifvare gjort sig skyldig
till ett emot Rikets sanskyldiga nytta stridande
rådslag, eller brustit i oväld, nit,
skicklighet och drift, blir det för Rikets
Ständer omöjligt, att afgöra frågan på annat
sätt, än att antingen låta anmärkningen
förfalla eller ogilla Betänkandet; tydå
Ständerne ej blifvit upplyste om hvilka rådgifvare
varit felagtige, kunna de ju icke
heller enligt 107 §. begära någons entledigande.
Ständerna sakna i detta fall upplysning
om, bvem och huru man förgått
sig. Skulle åter den anmärkta åtgärden va
-
Den 17 Julii f. m.
75
ra stridande emot 106 så kunna väl
Ständerna förklara, att Utskottet bort ställa
den felagtige under RiksRätt, och derföre
återremittera Betänkandet. Men om ConstitutionsUtskottet
ej gör afseende derpå,
finner jag ingen grundlagsenlig utväg vara
Ständerna förbehållen, för att åstadkomma
en anklagelse, enligt 106 §. eller inför
RiksRätt.
Jag går nu att yttra mig öfver sjelfva
anmärkningarne. Så vidt jag kan bedomina,
utan tillgång på nödige handlingar,
tyckas de ej sakna all grund. Men jag kan
ej instämma med Grefve Horn deruti, att
den belägenhet, hvaruti Nationen i ekonomiskt
afseende befinner sig, helt och hållit
bör skyllas på Regeringen. Då man å ena
sidan förebrår den brist på system och på
kloka, till Ständernas ledning gagnande,propositioner,
tror jag en hufvudorsak , fast
icke den enda, till aftynande välstånd och
näringar ligga i Rikets Ständers egna beslut.
1812 års beslut föranledde 2 Millioners indragning
af rörelsecapitalet, och denna bidrog
väsentligen till den vid i8i5 års Riksdag
öfverklagade penningebrist. Yid sistnämnda
Riksdag anhöllo Ständerna sjelfve
om förhöjning af tullen och förbud på en
del utländska varor, och föranledde Regeringens
derpå grundade Författningar, hvarigenom
Finnarne ej mer kunde i Stockholm
med fördel köpa sådana varor. Yid sam
-
Den 17 Julii f. m.
mafRiksdag framställde jag sjelf olagligheterne
vid Malmö Diskonts förvaltning. Enda
åtgärden häraf blef, och äfven den afstyrktes
dock af BancoUtskottet, att 2:ne Stånd
hos Regeringen anhöllo om undersökning,
som ej behörigen verkställdes, emedan de
dertill förordnade ej uppfyllde sin pligt.
Häraf uppstod Malmö Diskonts fall, och
största delen af de olyckor, som sedan i
financielt och ekonomiskt afseende drabbade
Rikets inbyggare. Vid 1818 års Riksdag,
i stället att förekomma och afhjelpa
dessa olyckliga följder, öktes det onda än
iner genom Rikets Ständers egna åtgärder,
och isynnerhet genom rörelsecapitalets betydliga
förminskning', samt FilialDiskonternes
indragning, jemte inskränkning af den
enskildta creditens begagnande. En Motion
af mig om nederlagsfrihet för Stockholm,
isynnerhet för sådana varor, som Finnarne
förr tagit från Stockholm, men nu genom
den år 1816 förhöjda tullen tvungits att
hemta sjelfve directe, blef då afslagen, fast
Regeringen ännu arne år derefter vidtog
samma åtgärd, som jag då föreslog, och som
varit desto nyttigare, ju tidigare den vidtagits,
samt förebyggt en så betydlig minskning
i Hufvudstadens mellanhandel. 1823,
då något klokare financiela mesurer vidtogos,
anslogo dock Ständerne för mycket till
silfveruppköp (Tor Bankens gamla sedlar)
och för litet till silfverinvexling (för nya,
rörelsecapitalet ökande, sedlar). Sedan Stan
-
Den 17 Jul i i f. ra.
77
derna 1815 försummat, att sjelfve meddela
instruction för Directionen af Allmänna Magazinslnrättniugen,
och att derigenom förebygga
dess väsentligaste misstag, afskafFade
de 1818 d enna inrättning, utan att sätta
något annat i dess ställe. Väl anslogo de
en Million till undsättning i missväxtår,
men på ett sätt, att den utländske producenten
deraf erhöll mer nytta, än den inländske,
ja än sjelfva undsättningstagaren,
emedan upphandlingen först skulle ske, sedan
missväxten var gifven, priserne höga
och utländsk spanmål behöflig. Då Rikets
Ständer i8a3 klokt beviljade en ej obetydlig
summa till fastighetslån emot afbetalning
i silfver, förfelades ändamålet härigenom
, för det mesta genom okloka reglementariska
åtgärder i afseende på lånens
maximibelopp m. m. Dessa med mångfaldigt
flere Rikets Ständers egna åtgärder,
som till en del Regeringen ej ens ägt rättighet,
att hindra, utvisa nogsamt, att det
olyckliga i Rikets nu varande belägenhet
ej bör tillskrifvas ensamt Regeringen.
Man klagar äfven med skäl öfver för
dryga skatter. Men dessa äro mer betungande
genom grunderna för Bevillningen
och dess fördelning, än genom deras belopp.
Allt Ständernas eget fel.
Jag har vid detta tillfälle ansett min
ovilkorliga pligt vära, att påminna om Ri
-
78
Den 17 Ju lil f. ra.
tets Ständers egna felaktiga åtgärder, oell
deras egen andel i Rikets mindre lyckliga
Statsekonomiska belägenhet, i hopp att Ständerne
skola begagna redan begångna misstag
till framtida rättelse, och ej smickra
sig med, att, oaktadt de af misstagen uppkomna
olyckliga följder, Ständerne sjelfve
ej kunna vara vållande till ett minskadt välstånd,
aftynande handel och näringar, samt
att man beböfver blott lägga all skulden
dertill på Regeringen.
Herr Hjerta: Jag ber om ursägt, att
jag ännu en gång upptager Ridderskapels
och Adelns tid; jag skall dock icke återkomma
till formfrågan, men ser mig tvungen,
då Friherre Lagerbjelke å bane bragt
en principfråga om 107 §. att söka få den
afgjord, på sätt som för en framtid lofvar
oss någon säkerhet. Yi få snart till afgörande
ett Betänkande, som ifrågasätter en
betydlig Minister-förändring; det är då af
vigt, när man hör en man af talenter och
anseende yttra satser af denna heterogena
natur, att söka få afgjort den vigtiga fråga,
om 107 §. kan tillämpas, oaktadt ConstitutionsUtskoltet
ej tillstyrkt detsamma.
Jag ber Ridderskapet och Adeln fästa sin
synnerliga uppmärksamhet vid denna fråga,
emedan det blir af ett stort inflytande,
om Ministären skall söka förvärfva förtroende
hos Nationen, eller endast hos en liten
minoritet, placerad i ConstitutionsUtskottet.
Den 17 Julii f. in.
79
Utan att tro den värda Ledamoten hafva
åsyftat någon personlig säkerhet för framtiden,
har jag dock velat upptaga denna farliga
sats för att få den afgjord, innan nästa
gång den kan förekomma, och inskränker
mig nu endast att begära Herr Grefvens och
LandiMarskalkens proposition till återremiss
af ifrågavarande Memorial.
Friherre Åkerhjelm,j Gustaf Fredrik:
Jag hade visserligen ej ämnat förlänga discussionen,
i synnerhet när den, såsom nu,
nått den fullständighet, som är behöflig för
ett grundligt bedömande af saken; men då
en värd Ledamot citerat mitt yttrande år
1818 i ämnet, och derjemte Friherre Adlerbeths
instämmande deri, hvilket sednare
påkallar en serskild uppmärksamhet, enär
Friherre Adlerbeth , som lemnat ett saknadt
minne efter sig, var en af de Ledamöter,
hvilka skräfvit den Grundlag, hvarom vi nu
tvista, så förtjenar utan tvifvel hans yttrade
åsigt af saken att framläggas. FÖreskrifterne
och gränsorna för utöfningen af Rikets
Ständers granskningsrätt ligga i io5,
106, 107 och 98 §§. Grundlagen och 29 §.
Riksdagsordningen. Enligt desse §§. ha
Rikets Ständer praelitninariter öfverlemnat
åt ConstitutionsUtskoltet undersökningen om
de förhållanden, som kunna gifva anledning
till anmärkning, eller fästa bindaöde kraft
vid de anmärkningar, som från andra Utskott
eller från Ledamöter af RiksStånden,
8o
Den 17 Ju 1 i i f. m.
till ConstitutionsUtskottet öfverlemnas. Påföljden
af denna pröfning äger Utskottet att
bestämma, på grund af StatsRådsProtocollerne,
hvilka äro ett depositum i Utskottets
händer. Dessa påföljder måste blifva,
antingen att Utskottet anser den gjorda anmärkningen
böra hänföras under 106 §. och
remitteras lill RiksRätt, eller under 107 §.,
då saken remitteras till Rikets Ständer, som
pröfva, huruvida Rådgifvande Personalen
bör skiljas från sina embeten, eller saken
förfalla, och slutligen, att Utskottet ansett
något kraf för en anmärkt åtgärd icke kunna
göras, i hvilket sednare fall Grundlagen
icke medgifvit någon påföljd å densamma.
Någon annan utöfning af granskningsrätten
finnes icke föreskrifven i Grundlagen.
2 Mom. af 107 §. säger vissei ligen,
att hvar och en Riksdagsman äger rätt att
göra anmärkning mot Rådgifvande och Föredragande
Embetsmän, men den bjuder
ock, att denna anmärkning skall remitteras
till ConstitutionsUtskottet och först,
sedan Utskottet blifvit bordt, afgöras hos
Rikets Ständer. Alldeles enahanda behandling,
som jag nyss haft äran framställa,
kommer då denna anmärkning att undergå,
och dess påföljd blifver en af de 3:ne
förenämde alternativerne. Jag tror således
att emellan 1 och 2 Mom. ett fullkomligt
samband äger rum, och kan ej finna, att
någon skillnad uppkommer, om anmärk
n
in
-
Den 17 Julii f. m.
ningen blifvit gjord inom RiksStånden eller
inom ConstitutionsUtskottet. Sådan var
min uppfattning af Grundlagens mening i
denna del 1818, och sådan är den ännu.
Friherre Adlerbeth instämde då deruti, och
tilläde, att denna mening äfven utgjorde
Lagstiftarnes afsigt, samt att i deras tanka
således ingick den öfvertygelsen, att återremiss
af en förfallen aumärknings-anlednirtg
ej kunde ske. För min del är jag
dock vid detta tillfälle angelägen, att inhämta
Herr Grefvens och LundtMarskalkens
egen tanka om den nu ifrågaställdte återremissen,
och får derföre förena mig i anhållan
derom.
Grefve Horn: Friherre Åkerhjelm har
slÖdt sin argumentation hufvudsakligen der*
på, att StatsRådsProtocollerna skulle vara
ett depositum, som Utskottet ej ägde rätt
att meddela Rikets Ständer, Jag finner ej
på något ställe i Grundlagen detta medde*
lande förbudet. Ilade meningen varit, att
dessa protocollef skulle Vara ett hemligt
depositum, så hade Lagstiftaren säkerligen
fordrat tysthetsed af ConstitutionsUtskottet,
Men som Utskottet ej blifvit ålagd t en sådan
ed, anser jag Friherre Åkerhjelms argumentation
förfalla. Det måste ofta blifva
nödvändigt, att återremittera ett Betänkande
till ConstitutionsUtskottet, som, för
att sätta Rikets Ständer i tillfälle att rikS3
H. 6
82
Den 17 Julii f. m.
tigt bedöma ämnet, måste utur StatsRådsProtocollerne
meddela verkliga utdrag. Jag
ber nu om tillstånd att få besvara en af Herr
Cederschjöld gjord invändning.
Oaktadt hvad Herr Cederschjöld sagt,
att ConstitutionsUtskottet ined yttersta nit
bemödat sig att utreda ämnet, vågar jag
dock bestrida, att Utskottet uppfattat verkliga
förhållandet af frågan. Det må vara
en gammal häfd, att Roten underhåller Soldaten
på möten, och att praxis här gällt
framför Lag, så är det dock en sanning,
att Rotehållarne aldrig åtagit sig denna
underhållsskyldighet under Regementernas
marcher och tåg, och detta förutsättes likväl
i det sednare Nådiga Circulairet, der
det står: ”att de Rotehållare, hvilka icke
”åtagit sig den förnyade Passevolance-afgif”ten,
skola anses såsom de der vilja enligt
”KneckteContracten besörja om sina karlars
”underhåll under förefallande marcher och
”möten.”
Som nu deremot de åberopade KneckteContracten
helt och hållit frikalla Roten
från allt underhållande af karlen, så under
marcher som möten, anser jag detta CirculaireBref
anbefalla en åtgärd, stridande
både mot Grundlag och allmän Lag.
Herr Tham: Om jag icke hort orätt,
har en värd Talare härstädes, såsom ett
slags prejudicat i förevarande fråga, åbero
-
Den 17 Julii f. m.
83
pat det förfarande, som vid sednaste Riksdag
ägde rum med ConstitutionsUtskottets
Utlåtande i anledning af Grefve Posses anmärknings-anledning
emot dåvarande Herr
StatsMinistern för Utrikes Ärenderne, samt
uppgifvit, att detta Utlåtaude återremitterades
till Utskottet. Jag anhåller derföre
att nu få upplysa rätta förhållandet härmed,
sådant jag påminner mig detsamma;
och jag tror, att mitt minne icke bedrager
mig. Utskottet hade afstyrkt allt afseende
å Grefve Posses Anmärknings-memorial, men
icke nog fullständigt upptagit detsamma i
Utlåtandet. Ridderskapet och Adeln åter
ansåg sig berättigadt att få veta Memorialets
hela innehåll; och endast för detta ändamål
blef återremiss yrkad och beviljad.
Någon fråga om ändring i det af Utskottet
tillstyrkta resultat väcktes alldeles icke, och
var ej föremål för återremissen. Också innehöll
Utskottets svar på återremissen icke
någon ändring i förra Utlåtandet, utan endast
fullständigt meddelande af Grefve Posses
Anmärknings-Memorial. Förhållandet
vid nämnde tillfälle var således helt annat,
fin i förevarande sak.
Man har yttrat, att det skulle medföra
mycken våda, om ConstitutionsUtskottets
Utlåtanden, hvarigenom Utskottet förklarat
sig anse gjorde anmärkningar mot Ministéren
böra förfalla, icke kunde återre33
H. 6*
84
Den 17 Julii f. m.
mitteras, emedan ConstitutionsUtskottet sålunda
erhöll en alltför stor beslutande magt.
Jag delar ej denna mening; utan tror det
vara ganska* klokt, att Rikets Ständers pröfningsrätt
i detta fall är inskränkt till att
bifalla eller afslå, då ConstitutionsUtskottet
anmält någon af Konungens Rådgifvare
till entledigande från embetet. Deremot
skulle jag tro, att det vore ytterst vådligt,
om Rikets Ständer skulle äga att pröfva och
besluta i sådane frågor af denna beskaffenhet,
der Utskottet ansett någon påföljd icke
böra äga rum. Då först skulle enskild
hämnd, partisinnen och enskildte intressen
göra sig gällande, och vi återföras till sådane
scener, som på 174°» 5o och 60-talet,
då Rikets Ständer till vallade sig rättighet
att afsätta Embets- och Tjenstemän. Sådant
vore just icke önskligt. Min öfvertygelse
är också, att, såsom Friherre Åkerhjelm
upplyst, 1809 års Lagstiftare voro af
samma mening, och derföre skrefvo GrundlagsStadganderne
härom sådane, som de nu
befinnas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan half till 6 i eftermiddag
att fortsättas.
Herr von Hartmansdorff, August: Jag
tillstår, att jag vid början af denna discussion
var tvekande om Grundlagens rätta för
-
Den 17 Ju lii f. m.
85
stånd i förevarande fall, och att jag nästan
mera lutade till den mening, att återremiss
af sådane ConstilutionsUtskottets Utlåtanden,
som delta, icke borde äga rum; men
efter den utredning saken under öfverläggningen
vunnit, tror jag numera, att dylike Utlåtanden
kunna återremitteras. Dock skulle
jag önska, att formfrågan skiljdes från tillämpningen
i detta fall; tjt ifrågavarande
ämne synes mig, likasom flere Ledamöterredan
yttrat, icke förtjena återremiss. Följden
skulle eljest, i fråga om återremiss,
blifva den, att mången ville rösta Nej i afseende
på innehållet, men Ja för grundsatsen,
att återremiss kan ske. Då beggedera
icke kunna förenas; så skulle rösterna skingras
allt efter som den ena voterade om
formen och den andra om innehållet. Jag
tillstyrker derföre dem, som med mig dela
den mening, att återremiss i dylike frågor
kan äga rum, att de uppskjuta att söka
göra denna grundsats gällande, intilldess
vi komma till någon fråga, der sjelfva
innehållet äfven förtjenar att återremitteras.
— I sjelfva saken är redan så vidlyftigt taladt,
att jag blott vill tillägga några få ord.
ConstitulionsUlskottet bar sjelf föranledt den
tvekan, hvari vi oss nu belinna, då Utskottet,
som ej har uteslutande rätt till annat,
än alt anklaga inför RiksRätt, användt 107
§. RegeringsFormen på händelser, der antingen
106 §. borde tillämpas, eller fullkomlig
befrielse följa. Så vidi jag förslår
86
Den 17 Jul ii f. m.
Grundlagen, är det orätt att tala om brottslighet
hos Konungens Rådgifvare, der fråga
är om tillämpning af 107 §., som endast
liar afseende på, att någon StalsRådsLedamot
i sina rådslag icke iakttagit Rikets
sannskyldiga nytta, eller att någon StalsSecreterare
icke med oväld, nit, skicklighet
och drift utöfvat sitt förtroende-embete.
Endast bristande oväld kan hänföras till
brottslighet; men för öfrigt är här fråga
om skicklighet och drift, som icke bero af
personens egen vilja, och om grundsatser,
som bero af enskild öfvertygelse, som en
ärlig man icke förändrar, blott derföre, att
de skilja sig från den rådande meningen för
dagen. Men om Rikets Ständer dela mängdens,
och följaktligen anse Rådgifvaren icke
motsvara det honom lemnade förtroendet}
så kan 107 §. träda i verksamhet, Om t.
ex. en Konungens Rådgifvare tillämpade
på ett för Riket skadligt sätt de liberala
grundsatserne i näringarne, så skulle jag,
utan att tillvita honom något slags brottslighet,
likväl rösta för anmälan om hans
entledigande från embetet, emedan jag ansåge
honom handla mot Rikets sannskyldiga
nytta. Om jag, med motsatta tänkesätt,
skulle befinna mig i samma belägenhet
alt sålunda blifva för mina grundsatsers
skuld till entledigande anmäld, skulle
jag ingalunda finna mig deraf skymfad, utan
blott i mitt inre beklaga dem, som bragt
saken derhän. Man bör således icke tala
Den 17 J u 1 i i f. m.
87
om brottslighet hos Rådgifvarne, då man
vill tillämpa 107 utan endast om den
mening, som hos RiksStänden gäller, angående
Rådgifvarnes iakttagande af Rikets
sannskyldiga nytta, och deras ådagaläggande
af erforderligt nit, skicklighet och driftj
Härom tillkommer det Rikets Ständer att,,
utan afseende på h vad ConstilutionsUtskottet
tänker, uttala deras mening; och detta
är visserligen icke vådligare, änomUtskottet
hade samma rättighet. Tvärtom torde
det vara lättare att verka på 18 eller 24,
än på flere hundrade personer. Jag slutar
med den önskan, att ifrågavarande Utlåtande
måtte läggas till handlingarne, och att
principfrågan, huruvida återremiss i dylika
fall kan äga rum, elier ej, måtte uppskjutas,
tills ett vigligare ämne kommer under
öfverläggning.
Herr Crusenstolpe Magnus Jabob: Då
fråga uppstått, huruvida ett ConstitutionsUtskottets
Utlåtande, som innefattar afslag
å en lill Utskottet hänvisad anmärkningsanledning,
må kunna återremitteras, eller
icke, samt en Talare försäkrat, att Herr
Grefven och LandtMarskalken vid sistförflutne
Riksdag meddelat proposition till återremiss
af ett dylikt Utlåtande, hvilket åter
en annan Talare bestridt; så föranlåtes jag
begära, att, till erhållande af tillförlitlig
upplysning härutinnan, Herr Grefvens och
LaudtMarskalkens nyss omförmälte propo
-
88
Den 17 Julii f. m.
sition må utur Ståndets Protoeoll vid sista
Riksdag varda inför Ridderskåpet och Adelil
uppläst.
Herr Munch af Rosensköld; I anledning
qf den siste värde Talarens yttrande,
får jag erinra, att, om ej sjelfva Betänkandet
i anledning af Grefve C. H. Posses AnmärkningsMemorial
blef återremitteradt till
Utskottet; så Lief ändock sjelfva bufvudfrågan
återremitterad dit, oell förhållandet i
sjelfva verket alldeles detsamma, som om
sjelfva Betänkandet blifvit återremitteradt,
äfvensom resultatet blef detsamma, sorn örn
detta skett, nemligen ett nytt, den äskade
upplysningen meddelande, Betänkande.
I afseende på framlidne Friherre Adlerbelhs
åberopade authoritet får jag erinra,
att möjligen ConstitutionsUtskottets pluralitet
varit af en annan tanka.
Friherre Boije: Då jag inskränkte mitt
yttrande i delta ämne till principfrågan,
huruvida återremiss af ConstitutionsTJtskottets
Utlåtanden öfver anmärknings-anledningar
emot. Konungens Rådgifvare i allmänhet
kan äga rum eller ej, samt uteblef med
allt yttrande öfver sjelfva den ifrågavarande
anmärkningen, och huruvida delta Utlåtande
förtjenar att återremitteras eller icke;
så skedde det i hopp, att hela discussionen
skulle inskränkas till endast första
delen af det subdividerade ämnet, del vill
Den 17 Julii f. m.
89
säga principen; men i detta hopp har jag
blifvit bedragen. Flere Ledamöter hafva
nemligen ingått i yttrande, om detta Utlåtande
bör eller icke bör till Utskottet återremitteras;
och jag får derföre, för min del,
utan att afvika från den yttrade önskan, att
Herr Grefven och LandtMarskalken behagade
påskynda principfrågans afgörande, på
förhand förklara, att, när Grefve Horns i
detta Utlåtande besvarade anmärkning blifver
föremål för discussionen, och framställes
sådan den verkligen är, tror jag icke
många skola vara hågade att återremittera
Utlåtandet; ty oin anmärkningen är i något
afseende märkvärdig, så är det blott
för dess orimlighet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att enär flere Ledamöter
omförmält Hans Excellences förfarande
sistlidne Riksdag, då ConstitutionsUtskottets
under N:o 32 aflåtne Memorial
rörande en af framlidne Grefve C. H. Posse
uppgifven anledning till anmärkning mot
Hans Excellence Herr StatsMinistern för
Utrikes Ärenderne f. m. den ri Julii 1823
af Rfdderskapet och Adeln pröfvades, ansåg
Hans Excellence, till följd af hvad en
Ledamot äfven serskildt begärt, sig böra
inför Ridderskapet och Adeln låta uppläsa
de af Hans Excellence i nyssnämnde mål
meddeldte propositioner, hvilka alltså m;
upplästes, så lydande:
9°
t/en 17 * u in i. in.
"Herr Grefven och UandtMarskalken
"yttrade, att då han sistlidne gårdag förklarade
ConstitutionsUtskottets Memorial,
"i följd af StatsRådsProtocolIens fulländade
"granskning, kunna till Utskottet återremitteras,
hade sådant härledt sig derifrån,
"att berörde Memorial innefattade ämnen,
"hvilka blifvit till Ridderskapets och Adelns
"pröfning och afgörande öfverlemnade; men
"som ConstitutionsUtskottets nu förevarande
Memorial innehöll afslag å Grefve Pöstes
anmärkning, och således icke eller kunde
föranleda till någon åtgärd eller påföljd,
ansåg Herr Grefven och LandtMar"skalken
för dess del någon återremiss af
"samma Memorial ej eller kunna äga rum;
"utan hemstälde, om icke Memorialet endast
finge läggas till handlingarne.”
”Ropades Ja och Nej.”
"Herr Grefven och LandtMarskalken
"yttrade, det han trodde sig böra underställa
Ridderskapets och Adelns pröfning
”ett förslag, som möjligen torde leda till
”uppfyllande af allas önskningar. Man hade
icke yrkat återremiss af Utskottets Me"morial,
för att derigenom bereda någon
”ändring uti ConstitutionsUtskottets beslut,
"utan endast för att erhålla en mera fullständig
underrättelse om hvad Grefve Pos
-
1
Den 17 Julli f. ra. 91
”ses till Utskottet afgifne anmärkningsskrift
”tilläfventyrs kunde innefatta. Herr Landt»
”Marskalken föreslog derföre, att Utskottets
”förevarande Memorial kunde tills vidare
"hvila på bordet, samt Utskottet emedlertid
meddelas Ridderskapets och Adelns ön”skan,
det Utskottet måtte till Piidderska"pet
och Adeln inkomma med närmare upplysning
om innehållet af Grefve Posses
”nyssberörde anmärkningsskrift."
”Uppå derefter af Herr Grefven och
"LandtMarskalken förnyad proposition, be"slöt
Ridderskapet och Adeln, det Consti”tutionsUtskottets
ifrågavarande Memorial
”borde tills vidare ytterligare hvila på bor”det,
hvarjemte Ridderskapet och Adeln
”fann nödigt gifva ConstitutionsUtskottet
”tillkänna Ridderskapets och Adelns önskan,
”det Utskottet måtte till Ridderskapet och
”Adeln inkomma med närmare upplysning
”om innehållet af Grefve Posses till Utskot»
"tet ingifne anmärkningsskrift.”
Hvarefter Hans E.rcellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att
då behandlingen af sådane anmärkningsfrågor,
hvilka, enligt 29 §. Riksdagsordningen,
blifvit i Ståndens plena väckta,
borde vid deras slutliga afgörande bedöm»
mas efter den föreskrift, hvilken ordalydel
-
9*
Den 17 J u I i i f. m.
sen i 107 §. RegeringsFormen innefattar,
"att om ConstitulionsUtskottet skulle an’’märka,
alt StatsRådets Ledamöter samfällt
''eller en eller flere af dem, uti deras rådslag
om allmänna mått och steg, icke iakt"tagit
Rikets sannskyldiga nytta, eller att
"någon StatsSecreterare icke roed oväld,
"nit, skicklighet och drift sitt Förtroendeämbete
utöfvat, Utskottet då äger att sådant
tillkännagifva för Rikets Ständer, hvil’’ka,
om de finna Rikets väl det kräfva,
"kunna hos Konungen skriftligen anmäla de”ras
önskan, att Han ville ur StatsRådet
"och från Embetet skilja den eller dem,
"emot hvilka anmärkning blifvit gjord,”
hvaraf följde, att, när ConstilutionsUtskottet,
icke hos Rikets Ständer anmält något
dylikt förhållande, Rikets Ständer ej heller
ägde att någon derutöfver sträckt åtgärd
vidtaga; men flere värde Ledamöter det
oaktadt, uppå anförde grunder, föreslagit,
att ConstitutionsUtskottets ifrågavarande Memorial
måtte till Utskottet återremitteras,
ansåg Hans Excellence sig böra, vid detta
likasom vid alla andra tillfällen, inför Ridderskapet
och Adeln, öppet tillkännagifva
dess öfvertygelse, som vöre, att i händelse
ConstitutionsUtskottets Memorial innefattat
ett ämne, som blifvit till Ridderskapets
och Adelns' pröfning och afgörande
öfverlemnadt, samt Ridderskapet och Adeln
i -ämnet tilläfventyrs önskat flere och fullständigare
upplysningar, Hans Excellence
I
Den 17 Julii f. m.
93
ingalunda skulle tvekat, att meddela proposition
till återremiss deraf; men som ConstitulionsUtskottets
nu förevarande Memorial
innehöll afslag å den till Utskottet remitterade
anmärkningsanledning, samt hvarken
106 och 107 §§:ne RegeringsFormen
eller 29 §. Riksdagsordningen lemnade Rikets
Ständer någon pröfningsrätt af ConstitutionsUtskottets
åtgärd i sådane anmärkningsfrågor,
hvilka Utskottet icke funnit
till någon påföljd föranleda, ansåg, vid så
beskaffadt förhållande, samt i öfverensstämmelse
med hvad ej mindre hos Ridderskapet
och Adeln än de öfrige RiksStånden
under förflutne Riksdagar alltid varit öfligt,
Hans Excellence någon återremiss af Utskottets
berörde Memorial, som endast ad
notitiam till Ridderskapet och Adeln inkommit,
ej eller kunna äga rum, utan hemställde,
om icke Ridderskapet och Adeln
behagade tillåta, att samma Memorial måtte
läggas lill handlingarne.
Ropades Ja och Nej.
Grefve Horn: Jag bar nu mera icke
begärt ordet för att bestrida Memorialets
läggande till handlingarne, hälst jag icke har
något hopp att ConstitulionsUtskotlet, i följd
af en återremiss, skulle behandla frågan på
annat sätt, än nu skett; men jag måste bestrida
den af Herr Grefven och LandlMarskalken
yttrade princip, att återremiss af
Memorialet icke kan äga rum, emedan det
94
Den 17 Julii f. m.
yore att anse detsamma endast såsom ett
tillkännagifvande af Utskottet ad notitiam;
hvarföre jag nödsakas begära, att Herr Grefven
och LandtMarskalken behagade inhemta,
om Ridderskapet och Adeln yrkar proposition
till återremiss af detta Memorial.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken frågade,
om Ridderskapet och Adeln yrkade,
att proposition till återremiss af ConstitutionsUtskottets
Memorial, rörande Grefve
Horns anmärkningsanledning, i afseende
på MötesPassevolancens fortsatta utgörande,
skulle varda framställd?
Ropades Ja och Nej.
Grefve Horn hegärde votering.
Herr Cederschjöld: Sedan Herr Grefven
och LandtMarskalken nu för Ståndet
tillkännagifvit, att han anser sig ej kunna
framställa Proposition till återremiss af detta
Memorial, får jag endast anmäla min reservation
emot denna mening, under förhoppning,
alt den tid varder kommande,
då ardra Momentet af 107 §. Regeringsformen
vinner samma kraft, som Herr Grefven
och LandtMarskalken nu tillerkänt det
xista. Men destomera anledning har jag
Sfven, att till Ridderskapet och Adeln framställa
den anhållan, alt icke yrka den vägrade
Propositionen. Dermed skulle ej nå
-
96 Den 17 Juiii f. ra.
ges ad acta; utan discussion om sjelfva saken
sedermera tillåtas, på det Allmänheten
måtte få kännedom om anmärkningens beskaffenhet.
Herr Lefrén: Jag förmodar icke, att
Herr Grefveus och LandtMarskalkens tanka
ogillas, men om sådant emot förmodan
skulle inträffa, förbehåller jag mig , lika med
Friherre Boije, att få besvara Grefve Horns
anmärkningar, innan Memorialet lägges till
handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då ja-propositionen
komme att innehålla deras mening,
hvilka yrkade, att proposition till återremiss
borde framställas, måste contrapropositionen
deremot innefatta Hans Excellences
tanka, i följd hvaraf någon annan contraproposition
icke kunde göras, än den,
som hade till påföljd Memorialets läggande
till handlingarne, och sålunda lemnade tillfälle
för dem, hvilka tänkte lika med Hans
Excellence, att deruti finna deras opinion
uttryckt; och hemställde Hans Excellence
således å nyo, huruvida Ståndet biföll den
föreslagne vo ter i ugspr oposition en.
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att, sora, efter hvad Hans Excel
-
Oen 17 Julii f. ra.
95
got annat vinnas, än att ConstitutionsUtskottet
sannolikt gillade HerrGrefvens och
LandtMnrskalkens vägran, hvarigenom den
goda saken finge ett ytterligare hinder emot
sig. Jag hemställer derföre, om icke Ridderskapet
och Adeln skulle vilja låta frågan
för denna gång förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken framställde derefter följande
voteringsproposition:
Den, som yrkar, att proposition till
återremiss af ConstitutionsXJtskottets Memorial,
rörande Grefve Horns anmärkningsanledning,
i afseende på MölesPassevolancens
fortsatta utgörande, skall varda framstäld,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses Ridderskapet och
Adeln icke yrka berörde proposition, samt
ConstitutionsUtskottets Memorial,i följd deraf,
höra läggas till handlingarne.
Friherre Boije: Med aktning för det
yttrande Herr Grefven och LandtMarskalken
afgifvit, anhåller jag, att, om plurallteten
af Ståndet gillar Herr Grefvens och
LandtMarskalkens äsigter, följden deraf icke
måtte blifva, att Memorialet genast lag
-
Den 17 Julli f. m.
97
cellence tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
voterings-propositionen blifvit af Ridderskapet
och Adeln godkänd.
Friherre Boije: Jag anhåller, att voterings-propositionen
må å nyo uppläsas; måhända
har den af mig blifvit orättad fattad.
I anledning häraf upplästes åter voterings-propositionen
; hvarefter
Friherre Boije fortfor:
Jag ber om förlåtelse, att jag å nyo
faller besvärlig, och medgifver, att jag icke
har rätt yttra mig i frågan, då den redan
är afgjord; men anhåller, att få reservera
mig emot de sisla orden i Nej-propositionen,
emedan de efter min tanka innefatta
ett behandlingssätt, sora visserligen icke nu,
men för en framtid, kan vara af största våda
, emedan man med antagandet deraf skulle,
då man afgjort en preliminär fråga, äfven
hafva yttrat sig i sjelfva hufvudsaken, och
uti den bundit händerna på sig. Denna
gång är det visserligen likgiltigt, men vid
ett annat tillfälle kunde det vara af största
vigt.
Herr Lefren förenade sig med Friherre
Boije.
Friherre Anckar swärd: Då här endast
är fråga om iakttagandet af ordning, får
33 H. 7
98
Den 17 Julii f. m.
jag hemställa till Friherre Boije, om föremålet
för den föreslagne propositionen nu
endast utgöres af Grefve Horns Motion.
Detta är visserligen icke hvarken Friherre
Boijes eller mitt fel, men det kunde hafva
undfallit honom, att LandtMarskalken
så uppfattat ämnet.
Herrarne Crusenstolpe } och Valman,
Wilhelm Fredrikj förenade sig med Friherre
Anckarswärd,
Herr Cederschjöld: Äfven jag nödgas
reservera mig emot den föreslagna voteringspropositionen.
Då andra icke kunna godkänna
den för principens skull, kan jag icke
eller gilla den för sakens skull, och får,
med tillkännagifvande, att jag finner mig
icke kunna deltaga i voteringen, anhålla,
alt denna min reservation må på förhand
blifva antecknad, till undvikande af prtejudicat
för framtiden.
Friherre Boije: Jag ger mycket värde
åt en så ryktbar Talares anmärkning, sorn
den jag nu fått emottaga af Friherre Anckarswärd;
men då mina anmärkningar hufvudsakligen
äro rigtade emot Grefve Florns
iUtskottets Memorial upptagne anmärkningsanledning,
får jag fråga Friherre Anckarswärd,
om icke min rätt fråntas mig, när
Memorialet lägges till handlingarne, utan
att jag fått yttra mig i hufvudsaken, blott
i formfrågan.
Den 17 Ju lii f. m. 99
Grefve Horn: Ehuru jag sjelf begärt
återremiss å Utskottets Memorial öfver mia
egen anmärkningsanledning, kan jag dock
icke underlåta att dervid fästa en mycket
mera underordnad vigt, än vid Herr Grefvens
och LandtMarskalkens vägran af proposition.
Jag ber sålunda, att få fästa Ridderskapets
och Adelns uppmärksamhet derpå,
att man nu skrider till votering om
en vigtig princip-fråga, och icke om återupptagande
af min anmärkning, hvilken ,
ehuru den än må behandlas af närvarande
ConstitutionsUtskott, dock icke lärer hafva
någon påföljd.
Sedan voterings-propositionen derefter
blifvit anslagen, samt 41» 42> 4^ och 44
§§. i RiddarhusOrdningen uppläste, företogs
voteringen klockan en qvart till 2 eftermiddagen,
och befunnos efter voteringens
slut, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit som foijer:
Ja — 54.
Nej — i4o.
1 följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen särskildt förda protocoll blifvit
uppläst, Hans Excel/ence Herr Grefven
och Landt Mar skalken förklarade, att Ridderskapet
och Adeln således beslutat, det
33 H. 7*
1O0
Den 17 Julii f. m.
ConstitutionsUtskottets ofvannämnde Memorial
borde läggas till handlingarne.
Högloflige Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 3 eftermiddagen.
In fidem Protoeolli,
O. J. Lagerheim.
Fredagen den 17 Julii 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Friherre Anckarswärd_, Carl Henrik:
Genom Herr Grefvens och LandtMarskalkens
i FörmiddagsPlenum gjorde framställning,
att han icke kunde lemna proposition
till återremiss af ConstitutionsUtskottets
då i fråga varande Memorial, befinner
sig Representanten i den högst besynnerliga
belägenhet, att kunna till Thronen framföra
hvilka önskningar som hälst, utom dem
om en förändrad Minister, så framt icke
ConslitutionsUtskottet lemnat sitt godkännande
dertill. Genom den vändning discussionen
fick på förmiddagen, ansåg jag mig
icke böra då yttra min tanka, hvilket var
så mycket mindre behöflig t, som flere Ledamöter
yttrade sig i samma anda som jag
hyser. Jag befinner mig nu på samma punkt,
Den 17 Julii e. m.
101
sorn jag i lika fall var år 1818, och som
jag ej fått anledning att sedermera förändra
min opinion, utbeder jag mig blott att
1111 få framföra samma reservation, hvilken
jag då anförde emot enahanda beslut.
Hvarefter Friherre Anckarsvärd uppläste
dess till Ridderskapets och Adelns
Protocoll för den 27 April e. m. 1818 afgifne
skrifteliga reservation, så lydande:
"Vådan af en möjligen egenmägtig utsträckning
utaf LaridlMarskalks eller Tale"mans
rättighet att vägra proposition, har
"af Lagstiftaren varit visligen föresedd, och
"man får ej klaga att Grundlagen icke i
"detta fall, genom den mest bestämda tydlighet,
sökt förebygga all ensidig tolkning.
"Lagstiftaren måtte visserligen haft någon
"afsigt med det i 55 §. utstakade vilkor af
"ett bokstafligt stridande emot Grundlagen,
"så, som det fall, utom hvilket proposition
"ej må kunna vägras. Lagstiftaren har utan
"ali tvifvel insett, att deliberationsrätten
"skulle inskränkas genom Talemans och Con"stitutionsUtskottets
godtycke, ifrån den
"stund LandtMarskalk vägrar proposition,
"utan att kunna visa den väckta frågan va"ra
i Grundlagen positift förbuden, eller
"som är detsamma bokstafligen stridande
"emot dess lydelse.”
"Taleman och ConstitutionsUtskottet
"skulle på sådant sätt gemensamt kunna än
-
102
Den 17 Julii e. m.
”dra Grundlagen; en rättighet som af Ko”nung
och Ständer samfält utöfvas under i
”Grundlagen föreskrifne former. Huru blif”ver
det väl möjligt att försvara ett sådant
”förhållande, hvarigenom en Taleman, ge”norn
öfverensstämmelse med Utskottet,skulle
möjligen i en framtid, genom vägrad
”proposition, kunna, i hvad händelse som
”hälst, åstadkomma ändring uti Grundlagens
”tydligaste föreskrifter; jag har ofta hört
”åberopas Grundlagens esprit, och nödgas,
”ehuru ogerna, nu äfven åberopa den, som
"medlare emellan mig och mina vederparter.”
”Den uppoffring jag vid detta tillfälle
”gör af vördnadens och vänskapens känslor,
”då jag högeligen protesterar emot Herr
”Grefvens och LandtMarskalkens förfarande
”i detta mål, smärtar mig. Ridderskapets
”och Adelns pluralitet har rättvisat Herr
”Grefvens och LandtMarskalkens vägran att
”göra proposition, och sedan jag ej varit
”lycklig nog att öfvertyga Ridderskapet och
”Adeln och Herr Grefven och LandtMar”skalken
om rättvisan , billigheten och lag”ligheten
af mitt yrkande om återremiss af
”ConstitutionsUtskottets Betänkande, åter”står
för mig endast att reservera mig, och
”alt med tålamod afvagta verkningarne af
”tiden, som kan förändra tänkesätt, och
”skapa det Nationalomdöme , som säkrast
”utaf allt försvarar och uppehåller friheten.
”Jag skall med skyldig vördnad för en rå
-
Den 17 Julii e. m.
”dande opinion, afvagta en tidpunkt, då
”mitt sått att se och fatta, kan blifva mindre
i strid med den rådande meningen ,
”och det skall måhända då lyckas mig, att
”med bättre framgång på det fria Fäderneslandets
altare frambära min ringa gärd
”af oförändradt nit.”
Herr Dalman, Wilhelm Fredrik: Jag
nödgas reservera mig emot det af Ridderskapets
och Adelns pluralitet genom votering
i förmiddags fattade beslut. Helgden
af principer, föreställer jag mig, utgöra
helgden af den constitutionela samhällsförfattningen,
och jag har således icke kunnat
med min röst biträda en grundsats,
hvarigenom, enligt min tanka , Rikets Ständer
skulle beröfvas den makt, att controllera
och bedömma Styrelsens åtgärder, som
innefattar en bland de första och naturliga
rättigheterne för ett constitutionelt Folk,
Jag har ansett mig skyldig till denna förklaring,
då min öfvertygelse så högt påkallar
en öppen yttring deraf.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: På
grund af samma Grundlags §., som Herr
Grefven och LandtMarskalken åberopat, till
stöd för sin vägran i förmiddagens Plenum,
att meddela proposition liil återremiss af
ConstitutionsUtskottets Memorial, anhåller
jag att få till Protocollet anmäla min reservation
mot denna Herr Grefvens och
Den 17 Julli e. m.
LandlMarskalkens af Ri dderskapets och
Adelns majoritet, efter votering, gillade
åsigt. Herr Grefven och LandtMarskalken
uppläste i förmiddags början af 107 §. RegeringsFormen.
Jag utbeder mig att nu få
fästa uppmärksamheten på §:s slut. Sednare
hälften lyder nemligen så här:
”Frågor uti detta ämne kunna i Rikets
”Ständers Plena väckas, och af andra Ri”kets
Ständers Utskott, än ConstitutionsUt”skottet,
hos Stånden andragas, men icke
”af Rikets Ständer afgöras, förr än sistnämnde
Utskott deröfver blifvit hördt. Under
”Rikets Ständers öfverläggning derom &c.”
Om nu med af görandet, som Grundlagen
förbehållit Rikets Ständer, ej skulle
förstås annat, än, på sätt pluraliteten i dag
antagit, ett svar af Ja eller Nej; så vore
RiksSlånden i och med detsamma förvandlade
till ett slags machin, reducerad att, i
afseende på ConstitutionsUtskottet, spela
samma roll, som den stackars mannen till
en elak hustru, hvilken smilande yttrade:
”Sorn du vill, min vän lilla; men skåpet
”kommer i alla fall att stå der!”
Herr Hjerta, Lars, anhöll, att uppå
de skäl, som af de föregående Talarne blifvit
anförde, jemväl få sin reservation till
Protocollet antecknad.
Den 17 Julii e. m. i05
Företogs till pröfning ConstitutiorisUtskottets
den 6 sistlidne Mars under N:o 8
afgifne, oell den 16 derpå följde eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial, innefattande
Utlåtande öfver tvänne anmärkningsanledningar
emot rådgifvande åtgärden i
afseende på nya RiddarhusOrdningen.
Friherre Anckarswärd, Carl Henric:
I afsigt att förekomma flere frågors inblandning
i samma discussion, tager jag mig friheten,
innan jag går att yttra mig öfver
Utskottets Memorial, att till Herr Grefven
och LandtMarskalken framställa den frågan,
huruvida med de åsigter, hvilka Herr Grefven
hyser, och efter det beslut som i förmiddags
fattades, af Herr Grefven och LandtMarskalken
kommer att medgifvas annan åtgärd
vid dessa Memorial, än att de sluteligen
läggas till handlingarne.
Friherre BoijeLudvig: Jag anhåller,
att den värde Ledamoten behagade närmare
bestämma sitt yttrande. Måhända är det
inskränkthet hos mig, men jag förstår honom
ej. Herr Grefven och LandtMarskalken
lär otvifvelaktig! veta, hvad hans emhetspligt
sluteligen tillhör. Är meningen
att få veta om återremiss tillåtes, har jag
intet att påminna; men att få veta, hvad
proposition Herr Grefven och LandtMarskalken
vill göra, innan discussionen ännu
begynt, är utur sin ordning.
106 Den 17 Julii e. m.
Friherre Anckarswärd: Till förtydligande
af min mening, som Friherre Boije
funnit otydlig, får jag förklara, att då ConstitulionsUtskottets
alla partiella Memorial
innefatta förkastande af de gjorde anmärkningarne;
då opinionerne äro delade rörande
rättigheten att åt ett sådant yttrande
gifva påföljd af 107 §, i fall någons mening
vore, att, oaktadt ConstitutionsUtskottets
tanka, en sådan påföljd borde komma
i fråga, och då proposition på förmiddagen
vägrades, tager jag mig anledning förmoda,
att all proposition till en sådan åtgärd
äfven hädanefter vägras. Det är af
aktning för Ridderskapets och Adelns tid,
jag i sådant hänseende ej ville begära proposition
å hvad Herr Grefven och LandtMarskalken
ej anser sig kunna meddela,
och jag hade trott, att det hade varit en
utväg att redigare komma till väga med
discussionen, om man preliminairt tagit
denna åtgärd, hvarigenom discussionen ej
kunde blifva förblandad i anseende till form
och ämne.
Friherre Boije: Åter finnér jag mig i
nödvändighet, att, till följd af conseqvensen,
vara af annan tanka, än den siste
Talaren, Jag har med honom delat den
mening, att proposition ej bör vägras,
och att rättigheten att återremittera, vore
vår rätt. Jag har förlorat denna sak. Men
jag har derföre ej bortspillt folkets rätt,
Den 17 Juli! e. m.
att få ett omdöme gifvit om sakerne. Må
pluraiiteten vara af hvad tanka som helst,
så är det dock folkets rätt, att få ett omdöme
fäldt. Denna rätt blir förspilld, om
Friherrens mening får framgång. Till conseqvensen
hörer, att, om ock i fråga om
formen öfverröstad, dock ej medgifva, att
man icke får yttra sig i hufvudfrågan. Herr
Grefven och LandtMarskalken må meddela
hvad omdöme som helst, låter jag dock
icke betaga mig rättigheten att i hufvudsaken
få yttra mig. Denna rättighet skulle
betagas mig, om ingen discussion skulle
uppkomma. Den saken är oberoende af
allt preliminairt beslut.
Friherre Anckar swärd: Jag finnér, att
jag helt och hållit förfelat afsigten, och
långt ifrån att vara missnöjd med denna
vederläggning, får jag förklara, att jag gerna
ingår på den åsigt Friherre Boije yttrat,
och tror, att den är vida bättre, än
det förslag, jag framställt. Jag utbeder
mig således att få yttra mig i hufvudsaken.
Hvarefter Friherre Anckarswärd uppläste
följande:
ConstitutionsUtskottet har uti sitt Memorial
N:o 8, rörande anmärkte rådgifvande
åtgärder, i afseende på nya Riddarhusordningen,
dels ej funnit skäl, att de framställde
anmärkningarne gilla, dels ansedt
dem böra förfalla. ConstitutionsUtskottet
Den 17 Jul ii e. in.
Utgår hufvudsakligast från den grund, att
RiddarhusOrdningen icke skäligen kan benämnas
lag, i ordets egentliga bemärkelse,
hälst för dess stiftande, ändring eller uppliäfvande,
MedStåndens samverkan icke erfordras.
Det blifver i sanning ett för Ridderskapet
och Adeln föga smickrande tillstånd,
att finna den ordning, som föreskrifver, ej
allenast det sätt, hvarå dess representationsrätt
utöfvas, utan äfven de former, under
hvilka Ridderskapet och Adeln, såsom Stånd,
deltager i lagstiftningen, af ConstitutionsUtskottet
förklaras icke i ordets egentliga
bemärkelse vara någon lag, och StåndsOrdningen,
samt Ståndet således i och med det
samma, godtyckligheten underkastadt.
Det förefaller besynnerligt, alt ConstitutionsUtskottet
icke finner RegeringsFormens
87 §. äga någon tillämpning, i
afseende på RiddarhusOrdningen derföre,
att denna tillämpning, icke i §. bokstafligen
ultryckes.
Det förefaller besynnerligt, att ta §.
RegeringsFormen, som föreskrifver, att RiddarhusOrdningen
, likasom öfriga StåndsOrdningar,
bör vara i öfverensstämmelse
med Grundlagarne författad, icke kunnat
lemna ConstitutionsUtskottet någon anledning,
att betrakta RiddarhusOrdningen såsom
lag, hvilket den likväl nödvändigt må
-
Den 17 Jnlii e. m. 109
ste vara, då man ej vill medgifva Ridderskapet
och Adeln rättighet, att, efter eget ompröfvande,
förändra denna lag, som, för att
ilott vara en StåndsOrdning, icke behöfver
vara beroende af annat, än Ståndets
fria, med Grundlagen öfverensstämmande
stadgande i denna del; och är det just den
Kongl. Sanctionen, som i min tanka gifvit
RiddarhusOrdningen den fullständigaste
egenskap af lag, långt ifrån, att betaga
den, såsom Utskottet menar, allt egentligt
sken deraf.
Det företer en ganska betydlig svårighet,
att följa villervallan af Utskottets Memorial,
och jag kan för min del omöjligt
anse det annorlunda, än som producten
af en ifrån början af Utskottets verkningsbana
fattad grundsats, att finna makten felaktig
uti ingenting.
Utskottet kommer till den genialiska
slutsats, att RiddarhusOrdningen, i likhet
roed andra réglementariska författningar,
kunde af Konungen partielt antagas, ogillas
eller uppskjutas, derföre att Ridderskapet
och Adeln sjelfmant till en början ovilkorligen
underkastat RiddarhusOrdningen
Kongl. Maj:ts Nådiga Sanction, och således
derföre, att Ridderskapet och Adeln ifrån
början icke anat möjligheten, att uti Konungens
Ministrar, såsom medlemmar utaf
detta Stånd, finna begäret, att i min tanka,
iio Den 17 Julli e. m.
på det mäst oförtjenta sätt förödmjuka Ståndet,
genom en antydan inför Nationen, att
detta Stånd vöre, i anseende till sjelfva
dess OrdningsStadga, underkastad en godtycklighet
under Regeringsmakten, som de
öfrige Stånden icke veta af.
ConstitutionsTJtskottet anser äfven Regeringsmagten
hafva ägt rätt, att härvid
handla godtyckligt, i så vidt det helas sammanhang,
genom det partiella antagandet
af några §§. uti RiddarhusOrdningen, ej blifvit
förryckt, och då nya eller ändrade föreskrifter
icke mot Ståndets önskan tillädes;
och slutligen på den grund, att något
förbehåll icke gjorts mot RiddarhusOrdningens
partiella antagande.
När man läser ConstitutionsUtskottetö
yttrande, att Ståndet, innan dess protest
afgafs, redan i viss motto, medelst remissen
af Konungens Skrifvelse, icke till RiddarhusUtskottets
Utlåtande, godkänt uteslutandet
af åtskilliga §§. mot bibehållande
af de äldre, så känner man ett obeskriflig!
obehag, att behöfva inlåta sig i tal
öfver en så beskaffad advocatur, till hvars
motande, med lika vapen, man inom detta
Stånd ej billigtvis kan fordra förmågan,
annorlunda, än som en möjlig sällsamhet,
hvadan jag också känner mig mera stolt,
än förödmjukad, att härutinnan icke kunna
följa, eller behörigen möta ConstitutionsUtskottets
bevisningssätt.
Den 17 Julii e. m.
in
Märkvärdig skall äfven alltid blifva,
den slutsats, hvarifrån KonstitutionsUtskottet
gillar Konungens Rådgifvares tillstyrkan,
att icke upphäfva ett fattadt beslut,
som Ridderskapet och Adeln anhöll måtte
blifva ändradt.
Det skall i alla tider blifva anmärkningsvärd
t, huru ett Rikets Ständers Konstitutionsutskott
funnit Rådgifvare handla
rätt, då de afstyrkt nådigt afseende å ett
Stånds underdåniga begäran i en oskyldig
sak; i ett mål, der Ridderskapets och Adelns
vana vid ett närmare samband med sjelfva
Konungamagten, utan föreseende af några
följder, sjelfmant understält Konungens sanction,
som det förutan aldrig kunnat komma
uti fråga.
Jag anser, för min del, Konungens Rådgifvare
aldrig mera ögonskenligt kunna frånträda
bestämmelsen af deras höga kall, än
då de tillstyrka Konungen ej allenast, att
icke fästa något afseende vid, utan äfven
att handla rakt emot, någon folkets, eller
någon Ståndsklass uttryckta och till intet
förnärmande för tredje mans, eller för det
allmännas rätt, ledande önskan; och det
är på grund häraf, jag nu, sedan Konstitutionsutskottet
blifvit hördt, tager mig
friheten begära Ridderskapets och Adelns
medverkan, att göra RegeringsFormens roy
§. gällande, emot de af Konungens Rådgif
-
112
Den 17 J u 1 i i e. m.
vare, som öfvervarit beslutet om RiddarhusOrdningens
utfärdande, emot Ridderskapets
och Adelns i underdånighet framförda
önskan, äfvensom i anseende till contrasignanten
af beslutet, till hvilken ända
jag begär, att Utskottets Memorial måtte
återremitteras, och Utskottet uppdragas,
att uppgifva, hvilka utaf den rådgifvande
personalen blifva föremål för den underdåniga
önskan, jag i anledning häraf anser
efter 107 §:s föreskrift böra till vägabringas.
Härefter tilläde Friherre Anckarswärd
munteligen:
Enär återremiss nu mera ej kan komma
i fråga, anhåller jag, att 107 §. måste
göras gällande, på sätt jag föreslagit.
Grefve Horrij Claes Fredrikj uppläste
följande:
ConstitutionsUtskottet anser Ridderskapets
och Adelns Riddarhusordning vara en
Reglementarisk Stadga, hvilken Ridderskapet
och Adeln ovillkorligen öfverlemnat till
Konungens sanction. Jag tror deremot, att
det bestämdaste villkor för RiddarhusOrdningens
antagande igenfinnes uti 12 §. Riksdagsordningen,
och uti den Ridderskapet
och Adeln obestridligt förbehållna rättighet,
att sjelf besluta om någon ändring i
sin Riddarhusordning. Att, vid 1828 års
Riksdag, Ridderskapet ooh Adela vid för
-
Den 17 Juli i f. m. 113
slagets aflemnande till en ny Riddarhusordning
icke gjort något förbehåll emot
partiella antagandet deraf, finnér ConstituticnsUtskottet
vara en giltig anledning för
Kongl. Muj:t att med samma förslag sålunda
förfara. Utan att uppehålla mig vid
ConstitutionsUtskottets misstag, att tillerkänna
Konungamagten ett så oädelt prerogativ,
som att tvert emot all sund logik
och mot den i Grundlagarne stadgade princip
för Statsmagternas fördelning vid all
lagstiftning, kunna ensamt besluta om ett
RiksStånds utöfvande af Representationsrätligheten,
vill jag endast erindra om den
oriktiga uppställningen af facta, hvarpå ConstitutionsUtskottet
byggt försöket att bortblanda
det verkliga förhållandet med en
act, som så djupt kränkt ett RiksStånds,
och med detsamma hela Representationens,
värdighet. ConstitutionsUtskottet har nemligen,
vid förutsättandet af Konungens rättighet
att partiell antaga eller ogilla, eller
ock uppskjuta sin sanction af en ny Riddarhusordning,
angifvit det vilkor ibland
annat, att nya eller ändrade föreskrifter
deri mot Ståndets önskan icke tillädes. Nu
har Ridderskapet och Adeln likväl, på ett
ganska tydligt och bestämdt sätt, gifvit sin
önskan tillkänna i underdånig skrifvelse till
Kongl. Majit, att inga partiella ändringar
uti den af Ståndet antagne Riddarhusordning
måtte äga rum; men att Kongl. Maj:t
33 H. 8
114 Den 17 Jul ii f. m.
täcktes, enligt sitt Nådigst meddelade beslut,
vid tillfälle granska förslaget till den
nya RiddarhusOi diiingen i sin helhet, oell
för Ståndet tillkännagifva orsakerna , om sådane
skulle förefinnas, som hindrade Kongl.
Maj:t att sanctionera förslaget, då i sådant
fall den gamla RiddarhusOrdningen förblefve
gällande. Den underdåniga skrifvelsen
härom justerades och godkändes i Ridderskapets
och Adelns plenum först den 31
December 1823, och likvisst finner ConstitutionsUtskottet,
att ingressen till den, i strid
mot Ridderskapets och Adelns beslut, af
Kongl. Maj:t utfärdade Riddarhusordning,
daterad den 18, innebär en sanning, då
deri yttras, att denna Riddarhusordning
blifvit, på Ridderskapets och Adelns underdåniga
anhållan, gillad och sladfästad.
Jag bestrider äfven riktigheten af ConstitutionsUtskottets
uppgift, att den åberopade
Nådiga Skrifvelsen under den 18 December
blifvit till Ridderskapet och Adeln
aflåten. Den är ställd enskilt till LandtMarskalken
i form af en blott avis, som
LandtMarskalken ägde, att meddela Ståndet,
det Kongl. Maj:t ännu icke medhunnit
att förslaget till hela sin vidd behörigen
genomgå och granska. Orimligheten
deraf, att Kongl. Majit skulle på en gång
kunna sanctionera ett förslag, och yttra,
det Kongl. Majit ännu icke medhunnit behörigen
genomgå och granska detsamma,
är för uppenbar, för att icke äfven af ConstitutionsUtskoltet
böra erkännas.
Den 17 J u 1 i i f. m.
Orri Herr Grefven och LandtMarskalken
icke redan vägrat återremiss af alla de
ConstitutionsUtskottets Memorial, som angå
anmärkningar, dem Utskottet ogillat,
skulle jag visserligen yrka, att genom en
återremiss af detta Memorial, kunna tillvägabringa
den ansvarspåföljd, som förhållandet
kräfver; men hvilken lagliga utväg
Herr Grefven och LandtMarskalken för Ståndet
afskurit.
Hvarefter Grefve Horn mundteligen
tilläde:
Det tyckes vara underligt, att Utskottet
här kan anse ett förslag antagit samma
dag, som Kongl. Maj:t förklarat sig
ej hunnit genomgå och granska detsamma.
Jag skulle lika med Friherre Anckarswärd
hafva anhållit om återremiss af Memorialet;
men som Herr Grefven och LandtMarskalken
afskurit oss utvägen att utöfva denna
grundlagsenliga rättighet, anhåller jag, att
Memorialet måtte förkastas, och 107 §. göras
gällande genom Ståndets beslut.
Herr Rosenblad_, Bernhard: Då jag upptager
till besvarande Friherre Ånckarswärds
anförande, vill jag ej återkasta på honom
den beskyllning af advocatur han gjort ConstilutionsUtskottet,
men den villervalla han
trott sig finna i Utskottets Memorial, tror
jag mig ha funnit i Herr Friherrens egen
framställning; har Herr Friherren då glömt
33 H. 8*
I
n6 Bett 17 Jnlii f. m.
alt 87 §• RegeringsFormen, sota Utskott
tet sagt ej hafva - afseende på RiddarhusOrdningen,
ej är den enda formen för Lagars
stiftande inom Sverige? 87 §. innehåller
uttryckeligen, alt Rikets Ständer äga*
gemensamt med Konungen, stifta allmän
Civil j Criminal-och Kyrkolag, men om an,
dra lagar talar den icke. Grtindlagarne,
som ej upphöra att vara lagar af den fullständigaste
beskaffenhet, tillkomma ej på
sätt 87 §. stadgar. Det finnes i Grundlagärne
uttryckeligen föreskrifvit, huru Grundlagar
skola stiftas. Serskildta stadgar innehålla
äfvenledes föreskrifter, huru deri
lag, som kallas Riddarhusordning, och sorn
utgör ett mellanting emellan Grundlag och
vanlig ståndsordning, skall stiftas, och dessa
föreskrifter måste lika med hvarje i
laglig ordning tillkommen föreskrift, tjena
till ovilkorlig efterrättelse; äfven 12 §.•
Riksdagsordningen, stadgar, att Ridderskapet
och Adeln representeras enligt RiddarliusOrdningen,
hvilken bör vara i öfverensstämmelse
med Grundlagarne. 5i §. i RiddarhusOrdningen
säger: ”Väckesfråga inple”110
om ändring uti denna Riddarhusordning,
hör en sådan alltid remitteras till
”RiddarhusUtskottet, som med sitt Betänkande
deröfver till Ridderskapet och Adeln
. '‘inkommer. Reslutar i anledning deraf Rid'‘deiskapét
och Adeln någon ändring eller
'‘tilläggning till RiddarhusOrdningen, öfver”letaiiaS
samma beslut till Konungens Nå
-
Den 17 J u I i i f. m.
1*7
”diga stadfästelse, och blifver, derest en
”sådan vinnes, genast efter slutad Riksdag
”gällande.’*’ Der står alldeles icke, derest
stadfästelse ä alla ändringar vinnes. Ridderskapet
och Adeln inlemnade den 4 December
i8a3 förslag till Riddarhusordning,
hvarpå Kongl. Majit svarade den 18 i samma
månad, att Kongl. Majit bifallit flere
af de föreslagne ändringarne, men att tiden
ej medgifvit, att pröfva de återstående.
LandtMarskalken föreslog då, enligt
hvad som finnes sidan 187 i Ridderskapets
och Adelns Protocoll för December Månad
1828, att den Kongl. Skrifvelsen skulle remitteras
till RiddarhusUtskottet, med an?
modan till Utskottet, att derefter uppsätta
den nya Riddar'husOrdningen. Det serskildta
Protocollsutdraget deröfver finnes sidan
204; således vunno flere förut af Ridder?
skåpet och Adeln antagne ändringar Kongl.
Ma jits stadfästelse, och blefvo integrerande
delar af den nya RiddarhusOrdningen, men
RiddarhusUtskottet, istället atL åtlyda Ståndets
befallning, inkom den 21 December
med ett annat förslag, alt antingen hela förslaget
till den nya RiddarhusOrdningen skul?
le af Kongl. Majit pröfvas och gillas, eller
ock den gamla RiddarhusOrdningen blifva
gällande; hvilket äfven af Ridderskapet och
Adeln då bifölls; och innehöll detta beslut
således ett nytt förslag till ändring i
det) då antagne Riddarhusordning, ett förslag,
som för sitt antagande fordrade Kon
-
118
Den 17 Ju lii f. m.
ungens bifall, hvilket Hans Maj:t för godt
fann att vägra. Att Ridderskapet och Adeln,
genom begagnandet af Konungen til 1 erkänd t
veto, skulle vara underkastadt godtycklighet,
torde också kunna anses för villervalla i
den värde Talarens åsigter; att RiddarhusOrdningen
underkastats Kongl Majris Sanction
i afseende på alla förändringar, kommer
troligtvis deraf, att, i likhet med hvad
före 1809 var förhållandet, RiddarhusOrdningen
upptager sättet för Ridderskapets
och Adelns representation, och att denna,
utgörande en del af Svenska folkets, ej bör
vara beroende ; f ett enda Stånds godtycke,
lika litet som jag nu kan medgifva, att godtycklighet
häri finnes å Konungamagtens
sida, då Ståndets eget bifall jemte Konungens
erfordras för hvarje förändring. Att
derföre för Konungens bifall till en af Ståndet
godkänd och föreslagen förändring, fästa
vilkoret af bifall till alla möjligtvis på
samma gång föreslagna förändringar, vore
detsamma, som att stadga lika inskränkningar
för antagandet af föreslagna förändringar
i olika och icke med hvarandra sammanhangägande
Grund lagsparagrafer. Hvad
Friherre Anckarswärd yttrat, att Konungens
Rådgifvare ej fästat afseende vid hvad
en hel Class af representationen önskat, föranleder
mig svara, alt jag anser Rådgifvarnes
pligt vara att följa deras öfvertygelse
i de råd de afgifva, ty annars vet jag ej,
hvarföre Grundlagen stadgat ett veto. Vi
Den 17 Juli! f. m.
**9
liafva sett följderne af ett motsatt förhållande,
eller då Konungens veto saknats.
Vi hafva inom vårt eget land ägt tider, då
oinskränkt magtägande Ständers Majoritet
kunde göra hvad den ville; men vi sågo
också följderne. De voro ej ägnade, hvarken
att stadga säkerhet och lycka inom landet,
eller att gifva förtroende och kärlek
åt då varande institutioner.
Friherre Boije: För att bestämma en
opinion i detta ämne, synes det mig fullkomligen
likgiltigt, antingen man vill kalla
RiddarhusOrdningen en lag eller ett Reglemente;
det är alldeles detsamma, ty i hvil—
ketdera fallet var den öfverlemnad tili Kongl.
Majrts sanction, och Ridderskapet och Adeln
hade lika rätt. Då inom detta Hus Ridderskapet
och Adeln först höjde sin klagan
öfver detta förnärmande af sin rätt, förenade
jag mig äfven deruti, och jag har än-'
nu ej förändrat tänkesätt. Jag är ännu af
den tanka, att Ministeren begick ett misstag,
då den underlät afgifva en contraproposition,
som var Ståndets rättighet att få.
Men då jag nu i detta förklarande fullgjort
en pligt, skall jag väl akta mig så väl att
öfverdrifva orsakerna, som Ministerens motiver.
Jag skall akta mig att säga, det Ministeren
velat förödmjuka Ridderskapet och
Adeln, och jag skall ej fästa mig vid några
småaktigheter om data, för ena eller
andra tilldragelsen; det bryr jag mig ej om.
iso Den 17 Julii f. m.
Jag skall göra hvad bättre är; jag skall erindra
om vilkoret för vår granskning eller
107 §. den»lyder så här; ”Skulle Consti”tutionsUtskottet
anmärka, att StatsRådets
”Ledamöter samfält eller en eller flere af
”dem, uti deras rådslag om allmänna mått
”och steg, icke iakttagit Rikets sannskyldig
”ga nytta, eller att någon StatsSecreterare
”icke med oväld, nit, skicklighet och drift
”sitt förtroende-embete utöfvat, äge då Ut'•'skottet
att sådant tillkännagifva för Rikets
”Ständer, hvilka,”- (här ligger vilkoret) ”07»
'de finna Rikets väl det kräfva, kunna
”hos Konungen skriftligen anmäla deras ön-s
”skan att Han ville ur StatsRådet och ifrån
”Embetet skilja o. s. v.” Nu frågar jag hvar
och en, om detta misstag har den höga
qvalification, att Rikets väl dervid kan komma
i fråga. Jag anser mig äfven skyldig
bedja Ridderskapet och Adeln erindra sig,
om ej Ståndet sjelf begick ett misstag; jag
vill ej advocera, jag skall blott åberopa händelser.
Ridderskapet och Adeln var ett
helt år samladt, och jag kan ej annat finna
än att brist i omtanka om den executiva
magtens rätt gjorde, att man dröjde så i
sista stunden, att tiden brast för Regeringen
att pröfva förslaget. Nå väl jag vill
ej draga den fördel, som Herr Rosenblad,
af Ridderskapets och Adelns yttrande om
Kongl. Majrts afgifne svar, ty jag tror, att
om det ej var advocatur af Herr Rosenblad,
så gränsar det dock nära derintill.
Den 17 Julli f. ra.
Jag vill blott erindra, att måhända Ridder*
skåpet och Adeln på sin sida ej var utan
fel. Constitutionen nekar ej, att Ministé*
ren, såsom äfven menniskor, kan begå miss*
tag, ty annars vet jag verkligen ej, från
hvilken planet StatsRådets Ledamöter skulle
förskrifvas. Sorn nu misstaget, hvarom
här är fråga, står nedom den qvalification,
som utgör vilkoret för vår rätt, anhåller
jag om proposition på hvad Memorialet i
denna punkt mot slutet innehåller. Utskot*
tets Memorial i dessa frågor äro i öfrigt,
enligt min tanka, långt nedom klandret.
Friherre RålambClaes: Sedan Herr
Grefven och LandtMarskalken tillkännagif*
vit, att ett ConstitutionsUtskottets Memo-,
rial, som frikänner från anmärkning, icke
kan till Utskottet återremitteras, hemstäl-.
ler jag vördsammast, om proposition till
förändrande af detta Memorial kan äga rum,
Herr Munck af Rosensköld, Eberhardsen
har det fall inträffat, som jag i förmid*
dags omnämt, att Rikets Ständer med rätt,
att afgöra efter 107 §., icke äga förmåga
dertill, då ConstitutionsUtskottet ej lemnat
nödiga upplysningar om de anmärkta rådslagens
beskaffenhet, och hvilka af Konungens
Rådgifvare gjort sig skyldige till dem.
Huru skola Ständerna då kunna veta, hvem
sorn till- eller afstyrkt den anmärkte åtgärden,
eller göra den anmälan hos Kon
-
122
Den 17 Julii f. ni.
ungen, hvartill 107 §. berättigar dem angående
den felaklige Rådgifvarens entledigande?
Men jag undrar, att de Ledamöter,
sorn önska, alt ändå en opinion skall uttryckas
af Rikets Ständer, och som ej motsagt,
att då ett Memorial första gången föredrages
för Rikets Ständer, det kan ske till
Både bifall och afslag, icke begärt afslag å
Utskottets Memorial, ty, då proposition på
återremiss ej kan vinnas, återstår dock detta
sätt, att uttrycka en opinion.
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Såsom
Ledamot af ConstitutionsUtskottet anhåller
jag få anmärka, det jag inom Utskottet
reserverat mig emot beslutet. Jag vill
ej ingå i besvarande af de anmärkningar,
hvilka en värd Ledamot Herr Rosenblad
gjort, emedan det vore, att visa för litet
förtroende till Ridderskapets och Adelns
minne, då ämnet så grundligt här förut blifvit
afhandladt så väl 1823, sorn innevarande
Riksdag. Jag vill endast fästa uppmärksamheten
på ett par förmåner af stor vigt,
som genom detta Memorial vunnits. Den
ena att den princip blifvit stadgad, att ett
Lagförslag ej må sanctioneras styckevis.
Det hände vid sista Riksdag, alt två Lagförslag
af allmän beskaffenhet på detta sätt
styckevis antogos, utan att någon anmärkning
dervid skedde. Men sedan hände till
all lycka detsamma med RiddarhusOrdningen,
och detta öppnade ögonen på Rikets
Den 17 Juli) f. in.
123
Sländer, hvilket kanske annars icke skett på
lång tid. Man må vara glad, att 182;? års
ConstitutionsUlskott erkänt vådan af Lagförslags
partiela sanctionerande, och man
hör i detta afseende hålla Utskottet räkning
för hvad det gjort. Den andra förmånen,
sorn man genom Utskottets Memorial
vunnit, är att ett sätt blifvit antjdt,
hvarigenom Ridderskapet och Adeln kan
förekomma ett sådant partielt antagande
för framtiden, nemligen derigenom att Ridderskapet
och Adeln vid hvarje förslag fäster
det vilkor, att förslaget ostympadt
skall antagas. Dessa båda principer äro för
vigtige att ogillas, hvarföre jag tillstyrker
bifall å Memorialet.
Friherre Cederström, Jacob: Flere månader
hafva förflutit sedan den olagliga
öfverläggning härstädes, sorn gaf anledning
till den anmärkning, hvilken i detta Memorial
är besvarad; och det synes som man
nu, enär Memorialet icke kan medföra den
med anmärkningen åsyftade åtgärd , vill göra
ett nytt försök, att olagligen, på sidan
af 107 §. i RegeringsFormen, genom illuderande
af all ordning, komma till det resultat,
att, tvertemot Utskottets beslut, Rikets
Ständer måtte hos Kongl. Maj:t begära
en eller flere Rådgifvares entledigande
från deras Embete för åtgärder, som dock
icke äro för Ständerne rigtigt kände, enär
de icke hafva tillgång på de ensamt upp
-
124
Den 17 Julii f. m.
lysande handlingar, hvaraf Constitulions.
Utskotlet tagit kännedom, och hvarpå detsamma
grundat sitt ogillande af anmärkning
gen. Man glömmer här, att ConstitutionsUtskoltets
Ledamöter äro utvalde bland dem
af Ständernes medlemmar, sorn höra hafva
det största allmänna förtroende; och man
hegar emot desse personer en bestämd ohöflighet,
då man tadlar deras förhållande och
utlåtande, ehuru man icke är i stånd att
hedömma, huruvida deras yttrande och
beslut är rätt grundadt på handlingar eller
innebär väld och origtighet; helst man icke
kan hemta stöd för sådant klander af någon
Ledamots reservation mot Utskottets
Utlåtande, och man i allt fall måste antaga,
alt de upplysningar, som i handlingarna
hemtats, varit upplysande för de Ledamöter,
hvilka utgjort pluraliteten. Jag
protesterar derföre mot en öfverläggning,
som är i sina följder olaglig, och anhåller,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet
på, att vår dyrbara tid ej bör
förspillas med onödige discussioner.
Herr Brakel, Gustaf Anton > uppläste
följande:
Då det icke är en Ledamot i ConslitutionsUlskottet
medgifvet, att uti anmärkningsfrågor
låta sin ifrån pluralitetens afvikande
mening, åtfölja Utskottets Utlåtanden
till RiksStåndcn, så strider det emot
Den 17 Julli f» m.
tnin öfvertygelse om det rtitta, att särskildt
inför Ridderskapet och Adeln tillkännagifva,
i hvilka fall jag icke instämt med de fleste
röster, som dicterat förevarande Memorial.
Mina tankar uti de inom Ulskoltet
förekomne mål, ligga förvarade uti Utskottets
Protocoll. Jag tryggar mig vid deras
vittnesbörd, och åtnöjes med det, Jag ingår
derföre icke på detta rum i några svaromål,
som directe eller indirecte skulle
röja, om jag i Memorialet deltagit, eller
varit af en annan mening» Hvilka omdömen,
blida eller oblida , som nu eller framdeles
fällas öfver 1829 års ConstiiutionsUtskott,
skall jag för min andel deruti förblifva
lugn, ty mitt medvetande 9äger mig,
att jag kan det.
Herr Crusenstolpe, Magnus jacob: Föga
bekymrad, huruvida jag begår en ohöflighet
eller icke, vare sig mot ConstitutiönsUtskottets
pluralitet, dess minoritet, eller
till och med mot Friherre Cederström sjelf*
skulle jag gerna medgifva, att Memörialet
ladcs till handlingarne, om icke samma expedient
nu kunde användas, hvilket Herr
Grefven och JjandtMarskalken med fördel
begagnade vid förra Riksdagen uti en ungefär
likartad fråga, det, att föreslå Ridderskapet
och Adeln, att från Constitutions*
Utskottet infordra , hvilka af StatsRådets
Ledamöter varit närvarande i conseljen, då
ifrågavarande beslut fattades, På detta sätt
Den 17 J u I i i f. m.
skulle det sannolikt lyckas Herr Grefven
och LandtMarskalken nu, liksom vid det
förutnämnde tillfället, att tillfredsställa allas
önskan.
Friherre Boije: Det torde tillåtas
mig att göra några erindringar vid hvad
här blifvit yttradt. Jag vill ej utlåta
mig om Friherre Cederströms behörighet
att få anse och förklara hvad helst han behagar,
för lagligt eller olagligt, ty den rättigheten
äger han obestridligt såsom Representant;
men med samma rätt han yttrat
denna öfverläggning vara olaglig, påstår
också jag, att den är så laglig, som någon
discussion kan vara. En annan värd Ledamot
har, med en ömtålighet, för hvilken
jag bär upprigtig aktning, funnit sig såsom
ConstitutionsUtskoltets Ledamot sårad af
mitt yttrande om ifrågavarande Memorial
af Utskottet. Jag får derföre förklara, att
jag med mitt uttryck, att de äro nedom
klandret, icke åsyftade något förolämpande
mot Utskottets Ledamöter. Jag klandrar
ej deras i förekommande frågor inom Utskottet
yttrade omdömen, dem jag är öfvertygad,
att en hvar grundar på hvad han
anser vara rätt; men deremot må det vara
mig tillåtit, att om uppställningen af desse
Memorial i allmänhet yttra, hvad hvar och
en, som kan läsa och någorlunda bedöma
ett Memorial, måste medgifva, att till exempel
det, sora nu är i fråga, bordt an
-
Den 17 Julii f. m.
norlundare, än som slett, uppställas och motiveras,
ehuru till samma resultat, hvilket
jag äfven gillar, men på helt andra skäl,
än dem Utskottet anfört. Det är Utskottets
Secreterare jag tillräknar detta fel; och
jag gifver honom vänligen det råd, att vid
nästa Riksdag åtminstone icke befatta sig
med att skrifva Utskottets Betänkanden.
Herr Tham 3 Wolrath: I anledning
deraf, att en värd Talare, såsom tillämpligt
i förevarande fall, åberopat ett exempel af
Herr Grefvens och LandtMarskalkens åtgärd
vid förra Riksdagen, alt i eri fråga framställa
proposition om upplysningars infordrande
från ConstitutionsUlskottet, ber jag
att få erindra, det förhållandet då var helt
annat än nu. Då föranleddes åtgärden af
Ridderskapets och Adelns önskan att få fullständig
kännedom om innehållet af det AnmärkningsMemprial
en afliden aktningsvärd
Ledamot afgifvit, och det var en gärd åt
hans minne; nu åter är det blott en olämplig
nyfikenhet, om icke något sämre motiv,
som föranledt begäran att från Utskottet
begära upplysning om Rådgifvarnes Utlåtande
i ifrågavarande ärende. I alla fall
kan ej något annat resultat häraf följa, än
en tillfredsstäld nyfikenhet, enär slutet måste
blifva, att detta Utlåtande lägges till
handlingarne, såsom Herr Grefven och LandtMarskalken
på förmiddagen förklarat böra
ske med alla dylika Utlåtanden.
Den 17 Jul i i f. m.
Herr Rosenblad: Öfverlemnande St den,
Sorn är närmare bekant med Advokatur, än
1'ag, att bedöma, huruvida sådan finnes i
ivad uti denna fråga blifvit yttradt, anhåller
jag endast, alt Herr Riddarhussekreterare»
behagade upplysa, om jag har rätt,
eller ej, i min uppgift, att Ridderskapet
och Adeln den 20 December i8a3 beslöt,
att remittera Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse
i ämnet till RiddarhusUtskottet, med
föreskrift, att i Öfverensstämmelse dermed
sig yttra, och att Ridderskapets och Adelns
beslut innefattade bifall till Kongl. Majrts
förslag,
Undertecknad Riddarhussekreterare: I
anledning af den siste värde Talarens begäran,
får jag äran meddela den upplysning,
att Ridderskapet och Adeln den 30
December 1823 beslöt remittera Kongl.
Majrts åberopade Nådiga Skrifvelse till RiddarhusUtskottet,
med anmodan, att uppgöra
och till Ridderskapet och Adeln afgifva
förslag till en ny redaction af RiddarhusOrdningen,
i öfverensstämmelse med
Kongl. Majrts högstberörde Nådiga Skrifvelse,
Hans Excellence Herr (drefven och
LandtMarskalken yttrade, att då Friherre
Anckarswärd begärt, att, med afslag å ConstitutionsUtskottets
ifrågavarande Memorial,
proposition borde framställas derå, att de
Den 17 Julii e. m.
af StatsRådets Ledamöter och Contrasiglianlen
vidtagna rådgifvande åtgärder i afseende
på nuvarande Riddarhusordning, må
enligt 107 §. RegeringsFormen hos Kongl.
Majit i underdånighet anmälas, ansåg Hans
Excellence sig pligtig förklara, att enär,
enligt ordalydelsen af 107 §. RegeringsFormen,
Rikets Ständer äga, att i de fall, då
ConstitutionsUtskottet till Rikets Ständers
pröfning och afgörande öfverlemnat anmärkningar
emot StatsRådets Ledamöter, hos
Kongl. Majit, örn de finna Rikets väl det
kräfva, till entledigande anmäla de StatsRådets
Ledamöter, emot hvilka anmärkning
blifvit gjord, och häraf måste följa, att då
ConstitutionsUtskottet antingen icke hos Rikets
Ständer anmält någon anmärkning, eller
ock afslagit en til! Utskottet remitterad
anmärkningsanledning, Rikets Ständer
icke eller äga, att, med upphäfande af ConstitutionsUlskottets
beslut i dylika mål, vidtaga
lika beskaffad åtgärd, som, i händelse
anmärkning blifvit af ConstitutionsUtskottet
faststäld, samt hvarken 106 och 107 §§.
RegeringsFormen eller 29 §. Riksdagsordningen
lemnade Rikets Ständer någon pröfningsrätt
af ConstilutionsUtskottets åtgärd
i de anmärkningsfrågor, hvilka Utskottet
icke funnit till någon påföljd föranleda, ansåg
Hans Excellence sig icke kunna meddela
proposition å Friherre Anckarswärds
förslag, utan hemstälde, om icke Ridder33
H. 9
i3o Den 17 Jul i i e. rn.
stapet och Adeln behagade tillåta, att ConstitutionsUtskottets
ifrågavarande Memorial
må läggas till handlingarne.
Herr Crusenstolpe: Jag anhåller, att
Herr Grefven och LandtMarskalken ville
taga mitt förslag i öfvervägande, och i anledning
deraf framställa proposition.
Friherre Boije: Herr Crusenstolpes begäran,
att från Utskottet måtte infordras
upplysning, hvilka Rådgifvare deltagit i det
klandrade beslutet, och huru de sig yttrat,
är ej på något sätt motiverad, och jag kan
ej inse, hvartill en sådan åtgärd skulle tjena.
Vi kunde i allt fall, hoppas jag, icke
komma till något annat resultat, än nu; men
vi blefvo besvärade med en ytterligare discussion
om samma sak. Jag anhåller derföre
om proposition på Memorialets läggande
till handlingarne.
Herr Crusenstolpe: För min del skulle
jag väl ej hafva något emot, att detta, jemte
ett dussin andra af ConstitutionsUtskottets
Memorialer, lades till handlingarna; men
min anhållan vid detta tillfälle, att Utskottet
måtte särskildt anmodas uppgifva namnen
på de Rådgifvare, hvilka deltagit i besluten
om de klandrade åtgärderna, afser,
att man måtte få veta, om de Rådgifvare,
hvilka dertill bidragit, varit desamma, som,
enligt Utskottets slutliga yttrande, troligen
i andra fall gjort sig särdeles förtjente af
De n 17 J u 1 i i e. m. i3r
Fäderneslandet. Om så vore, kunde gerna
de ringare felstegen qvittas mot de stora
förtjensterna.
Friherre Boije: Sedan jag nu blifvit
upptyst om ändamålet med Herr Crusenstolpes
begäran, är jag ännu mera emot bifall
dertill. Jag älskar ej favoritskap, hvarken
bos den executiva eller lagstiftande
magten. Konungens Rådgifvare behöfva dessutom
aldeles icke en sådan commiseration.
Enligt Herr Crusenstolpes förslag, skulle man
nu förlåta dem, för det de förut varit beskedlige.
Detta vore ju värre, än att anmäla
dem till entledigande enligt 107 §:n
RegeringsFormen.
Friherre Anckar swärd: Sedan Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarat sig ej
kunna framställa den af mig begärdta proposition,
skulle för mig återstå den utväg,
att anhålla om llidderskapets och Adelns
medverkan, att yrka propositionens framställande.
Om pluraliteten då vore af samma
tanka som jag, skulle följden blifva frågans
hänskjutande till ConstitutionsUtskottet.
Men jag bekänner uppriktigt, att med
afseende å den anda, som råder bos närvarande
ConstitutionsUtskott, tvekar jag icke,
att nu häldre låta bero vid Herr Grefvens
och LandtMarskalkens yttrande. Något annat
är mig således icke öfrigt, än att till
33 H. 9*
Den 17 J11 lii e. m.
Protocollet anmäla min reservation emot
Herr Grefvens och LandtMarskalkens åsigt
i frågan. Jag tror betydliga svårigheter uppstå
deraf, att ConstitutionsUtskottet framkommer
med dylika partiella Utlåtanden
Öfver anmärkningsanledningar. Det är otvifvelaktigt,
såsom Friherre Boije yttrat och
jag sjelf äfven, ehuru anmärkare, måste erkänna,
att den ifrågavarande åtgärden af
Konungens Rådgifvare icke i dess enstaka
skick påkallar en så sträng påföljd för Rådgifvarne,
som tillämpning af 107 §:n Reger
ingsFormen; men i förening med flere
andra dylika borde och skulle den medföra
ett sådant resultat. Utskottet har derföre
ganska väl beräknat den ringa verkan
anmärkningarne hafva, om de framställas
isolerade, såsom nu äfven skett. Ryckte ur
sammanhang med hvarandra, kunna de icke
så påtagligt ådagalägga Styrelsens caracler,
och förklara den alfvarsamma och stränga
verkan, som blefve följden, om de framstäldes
i ett helt, uti ett enda Betänkande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde ånyo, om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att
ConstitutionsUtskottets Memorial finge läggas
till liandlingarne.
Herr Crusenstolpe: Jag anhåller vördsamt,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
ville meddela något svar på min framställning,
Jag hoppas, att erhålla ett sådant.
Den 17 Julii e. m.
133
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken yttrade, att han, lika villig
11a som vid förra Riksdagen, att i allt,
hvad på honom ankomme, gå Ridderskapets
och Adelns önskan till mötes, likväl
ansåg sig höra nämna , att anledningen hvarföre
ett ConstitutionsUtskottets Memorial då
blifvit till Utskottet återremitteradt, varit
den, att Ridderskapet och Adeln förklarat
sin önskan att lära känna innehållet af sjelfva
anmärkningen, hvilket Utskottet icke låtit
i Memorialet inflyta; men då en sådan
anledning till återremiss nu icke vöre för
handen, enär de gjorde anmärkningarna blifvit
i Utskottets förevarande Memorial fullständigt
intagne, samt återremiss följakteligen
vore utan ändamål, ansåg Hans Excellence
sig böra ånyo hemställa, att berörde
Memorial endast måtte läggas till handlingarne.
Bifölls.
Herr von Hartmansdorff, August: Sedan
ifrågavarande ämne nu är af Ridderskapet
och Adelli afgjordt, anser jag mig,
såsom den der deltagit förra Riksdagen i
det beslut, som föranledt Ridderskapets och
Adelns omförmälta Skrifvelse lill Kongl.
Majit, äfven vara pligtig att yttra några ord.
Jag har afhållit mig att deltaga i discussiolien,
dels i anseende till det underordnade
förhållande, hvari jag står lill contrasignanlen
af RiddarhusOrdningcn, och dels för
i34
Den 17 J u Ii i e. m.
den obehagliga omständighet, att de Konungens
Rådgifvare, hvarom fråga varit, icke
funnos här tillstädes. Jag beklagar, att
vi ännu ej kommit derhän, att de personer
af Konungens StatsRåd, mot hvilka anmärkningar
göras, sjelfve infinna sig härstädes
för att försvara sina åtgärder. Sådant underlåta
icke Rikets Ständers Fullmägtige i
Banken och RiksgäldsContoiret, ej eller RiddarhusDirectionensLedamöter.
Hvarföre skulle
icke detsamma kunna äga rum med Konungens
Rådgifvare? Min afsigt med detta
yttrande, har endast varit att förklara, det
min tystnad icke bör tagas för ett godkännande
af ConstitutionsUtskottets åtgärder,
dem jag anser icke vara enliga med våra
Författningar.
Herr Crusenstolpe förenade sig med
Herr von Hartmansdorff.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 20 sistlidne Mars under N:o 12
afgifne, och den 3o derpåföljde eftermiddagen
på bordet lagde Memorial, rörande StatsUtskottets
anmärkningsanledning i fråga om
GeneralMajoren Friherre von Schulzenheims
befrielse från yrkad accordsersättning.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då ConstitutionsUtskottet
i afseende pä dess yttrande
öfver ifrågavarande ämne hänvisat till det
Den 17 Jul i i e. m.
135
generella dechargebetänkande!, samt Ridderskapet
och Adeln följakteligen, utan hinder
af den åtgärd, som med detta Memorial
kunde vidtagas, ägde att framdeles fatta
dess beslut i frågan, hemställde Hans Excellence,
att förevarande Memorial måtte
läggas till liandlingarne.
Bifölls.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 20 sistlidne Mars under N:o i3
afgifne, och den 3o i samma månad eftermiddagen
på bordet lagde Memorial angående
StatsUtskottets anledning till anmärkning
vid gjord disposition å Militice BoställsCassan
för inköpandet af ett Boställshus.
Friherre Anckar swärd, Carl Henrik,
anförde skrifteligen:
Vid ConstitutionsUtskottets Memorial
N:o i3 angående StatsUtskottets anledning
till anmärkning vid gjord disposition å MilitiasBoställsCassan,
för inköpandet af ett Boställshus
uti Örebro Stad åt SecundChefen
vid LifRegementsBrigadens HusarCorps, utbeder
jag mig att få göra den anmärkning,
alt ConstitutionsUtskottets anmälan, att Föredraganden
icke i underdånighet tillstyrkt
beslutet om inköp af ett Hus till Boställe
för SecundChefen vid LifRegementsBrigadens
HusarCorps för mig visar sig allt för
litet tillfredsställande, då jag hadetrodt det
136
Den 17 Jul ii e. m.
vara enligt med ConstitutionsUtskottets pligt,
att äfven uppgifva, om Föredraganden hade
afstyrkt en åtgärd, stridande ej mindre emot
Författningarnes stadgande, än emot grunderne
för en god och riktig hushållning med
Statens medel.
Det är ingalunda nog, att Rådgifvare
icke tillstyrka skadligt verkande Styrelseåtgärder;
de måste, för att hafva uppfyllt
deras pligt, bestämt afstyrka sådane, emedan
de äro lika ansvarige i anseende till
tystnaden, när de bordtråda, som för det
felaktiga i rådslagen.
Hvarföre Utskottet härvid alldeles förbigått
att upptaga, tili hvad del de öfrige
Rådgifvande, utom Föredraganden, genom
till- eller afstyrkande deltagit i beslutet,
kan jag ej annorlunda förklara, än ifrån Utskottets
synbart antagna grundsats, att i allt,
i anseende till Konungens Rådgifvare, undanrödja
ansvarspåföljden för Rådgifvareåtgärder
i allmänhet.
Jag är för mindel öfvertygad, att alla
de Rådgifvare, hvilka antingen genom tillstyrkan,
eller tystnad, befrämjat inköpet af
ifrågavarande hus, brustit emot det anspråk
å omsorg för Rikets sannskyldiga nytta, som
Grundlagen lemnar rättighet att fordra hos
desse höga Embetsmän.
Jag grundar min mening härutinnan
derpå, alt inköp af Boställshus i Släderne,
Den 17 Julii e. m.
ligger alldeles utom omfånget för MilitiaeBoställsCassans
verkningsplan.
Jag finnér det vara alltför ögonskenligt,
att MilitiaeBpställenas behöriga bebyggande,
skall i betydlig mon försvåras, då
medlen på sådant sätt förryckas från sina
afsedde föremål.
Jag anser det vara stridande emot en
förnuftig hushållning med Statens medel,
att göra inköp af ett gammalt trädhus, för
att göra det till Statens egendom; och jagtror
mig uti hela denna förhandling blott
finna föremålet af bevågenhet, att gynna enskild
mans interesse, uppå det allmännas
bekostnad; hvadan jag äfven anser denna
händelse böra öka anledningarne, att emot
de Rådgifvare, sorn medverkat tillbeslutet,
tillvägabringa en sådan underdånig önskan,
hvarom nämnes i RegeringsFormens 107 §,
och är det sålunda till upplysnings vinnande,
emot hvilka personer 107 §. vid detta
tillfälle bör göras verksam, jag anhåller Tom
återremiss utaf Memorialet, för att ifrån Utskottet
vinna en så väsendtlig upplysning,
som den, hvaraf RiksStånden i denna del
äro i behof.
Friherre Boijej Ludvig: För att stadga
omdömet om ifrågavarande Memoxåal, beliöfver
man blott pröfva, om anmärkningen
är af den art, att den påkallar tillämpning
af i07:de §. Jag finner dervid, att Utskot
-
138
Don 17 Julii e. nu
tet väl icke sagt, att Föredraganden afstyrkt
husets inköpande; men deremot har Utskottet
sagt något annat, nemligen att Föredraganden
tillstyrkt hushyra; och i detta tillstyrkande
ligger naturligtvis ett afstyrkande
af allt annat. Jag kan således ej finna,
att någon anmärkning mot Föredraganden
kan äga rum, och jag får för öfrigt, i anledning
af den siste värde Talarens anförande,
påminna om den gamla regeln, att
Domaren ej hör sträcka sin pröfning längre
än käranden begär t, eller AnmärkningsMemorialet
innehåller. Då nu anmärkningsanledningen
endast varit riktad emot Föredraganden,
har Utskottet icke eller kunnat
sträcka sin pröfning utöfver denna gräns;
och det försök dertill, som nu blifvit gjordt,
visar blott hågen att för egen räkning utsträcka
anmärkningen, en håg, som icke är
af afundsvärd natur. Jag afstyrker således
ali vidare åtgärd, och begär, att Memorialet
må läggas till handlingarna.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde, att ConstitutionsUtskottets
förevarande Memorial måtte
läggas till handlingarne, hvilket bifölls.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 21 sistlidne Mars under JNT:o
i4 afgifne, samt den 1 sistlidne April eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial rö
-
Den 17 Juli! e. m.
rande StatsUtskottets anmärkningsanledning
mot dispositionen af Åbo Academiefond.
Friherre An ekar swärd, Carl Henrik,
uppläste följande:
ConstitutionsUtskottets Memorial N:o i4>
rörande StatsUtskottets anmärkningsanledning,
mot dispositionen af Åbo Academiefonden
utgör en alltför consequent fortsättning
af ConstitutionsUtskottets bemödanden,
att godkänna Styrelsens åtgärder och handlingssätt
äfven i de delar, det i min tanka
på det mäst ojäfaktiga sätt ådagalägger en
syftning, att nedsätta Rikets Ständers anseende,
genom en påtagligt visad missaktning
för deras stadganden och beslut.]
Det har af ConstitutionsUtskottet icke
blifvit nekadl, att Rikets Ständer uti underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t af den
20 Aug. 1823, uttryckt sitt beslut om öfverlemnandet
af Åbo Academiefonden till
RiksgäldsContoiret.
Det har icke bordt undgå ConstitutionsUtskottets
uppmärksamhet, att Rikets Ständer
uti underdånig Skrifvelse af den 23 November
1823, rörande Statsregleringen i allmänhet,
och med öfverlemnande af RiksStaten
för 1824, och följande åren intill
nästa Riksdag, ytterligare i underdånighet
anhållit, att fonden skulle till RiksgäldsContoiret
aflefvereras.
Den 17 Ju Ii i e. m.
Det hade i min tanka holdt hista ConstitutionsUtskottets
uppmärksamhet, att Kongl.
Majrt, detta oaktadt, uti Nådigt Bref till
Kongl. StatsContoiret af den 5 November
1823, förklarat oftanämde fond böra qvarstå
under Kongl. StatsContoirets serskilda
vård, intilldess liqvid om Svenska Kronans
fordringar i Finland blifvit uppgjord.
Rikets Ständers beslut igenfinnes äfven
uti sjelfva Riksdagsbeslutet, under N:o 49»
bland de utaf Rikets Ständer utfärdade skrifvelser.
Jag hade föreställt mig, att ConstitutionsUtskottet
bordt fästa någon uppmärksamhet
vid det hitintills ovanliga förhållande,
att Kongl. Maj:t icke tillkännagifvit Rikets
Ständer sin olika åsigt, i anseende till
denna fråga, och att intet svar ifrån Kongl.
Majrt blifvit Rikets Ständer meddeladt, såsom
upplysande det möjliga misstag, som
inneburits uti Rikets Ständers öfver ämnet
aflåtne underdåniga skrifvelser.
Jag bade trodt, att Statsmakterne vid
detta tillfälle bordt förhandla med hvarandra
i likhet med hvad för dylika tillfällen
brukligt varit, och jag hemställer, huruvida
det bordt undfalla ConstitutionsUtskottet,
att Rikets Ständers Värdighet och anseende
aldrig kan på ett mera förnärmande
sätt kränkas, än genom den andra Statsmagtens
olfentligt visade förmåga, att utan
Den 17 Juli! e. m.
afseende lemna, livad Rikets Ständer förordnat
och beslutat.
Om Rikets Ständer vid detta tillfälle
äfven skulle öfverskrida gränsen för deras
beslutande-rätt, (hvarom jag likväl ännu ej
är öfvertygad,) så hade likväl Rikets Ständer
icke förtjent förödmjukelsen af ett så
heskalfadt förbiseende af deras beslut, då
den andra Statsmagten icke i vanlig väg
gjort påminnelse emot den mera eller mindre
befogenheten af beslutet..
Jag vet ej, huru det skall förklaras,
att Styrelsen ej ansett behöfligt, att i denna
fråga lemna Rikets Ständer del af de
omständigheter, som kunde föranleda bevisningen
af Rikets Ständers misstag; och jag
befarar, att Svenska folkets förtroende och
aktning för sina ombud åtminstone ej kan
vinna styrka genom den tilldragelse, att Styrelsen
helt enkelt visat sig å Rikets Ständers
uti Riksdagsbeslutet Tcungjorda stadganden
kunna fästa hvad afseende som hälst.
Denna sida af saken har Utskottet alldeles
förbigått, och i det stället blott vidhållit
de skäl, hvilka af Styrelsen kunnat
anföras såsom hinder emot verkställigheten
af det beslut Rikets Ständer under Riksdagen
1823 i underdånig skrifvelse meddelat
Kongl. Maj:t; och det är mera än troligt,
att Rikets Ständer i detta, som i andra afseenden,
undfallit för Kongl. Maj:ts åsigter,
Den 17 Julii e. m.
i fall de blifvit Rikets Ständer meddelade;
men prejudicatet, att, ulan ett sådant meddelande,
att, utan ett nekande svar ifrån
Styrelsens sida till en af Rikets Ständer understäld
skrifvelse, innefattande Ständernes
beslut, vidtaga ifrågavarande åtgärd, visar
sig för mig af så mycken våda, att jag icke
ett ögonblick tvekar att söka orsaken till
en så ovanlig händelse uti bristande nit,
skicklighet och drift hos de rådgifvande,
hvadan jag också tror, att ej allenast Rikets
Ständers värdighet, men äfven landets väl,
i högsta måtto påkallar ett af representationen
uttryckt missbilligande af Styrelsegrundsatser,
påtagligt syftande till nedsättande
af den värdighet, sorn utgör det oeflergifliga
vilkoret för någon möjlig verksamhet
ifrån Rikets Ständers sida.
Jag anser mig derföre böra tillstyrka
107 §:ns tillämpning emot de Rådgifvare,
hvilka befrämjat beslutet af Kongl. Majrts
Nådiga Bref till Dess och Rikets StatsContoir
den 18 Aug. 1824, rörande disposition
af den så kallade Åbo Academiefonden, på
annat sätt, än Rikets Ständers beslut af
i8a3 förordnade, och det är till vinnande
af upplysning om de personer, emot hvilka
den underdåniga skrifvelsen bör rigtas, jag
anhåller om återremiss utaf Memorialet.
Friherre Boijej Ludvig: Förevarande
ämne är, jag bekänner det, sådant, att man
Den 17 Julli e, m.
i43
vid första anblicken latt är färdig att Öfvergå
till Friherre Anckarswärds mening.
Denna liar äfven varit min, men jag skall
öppet redovisa de skäl, som fört mig till
en annan. De ifrågavarande medlen tillhörde
ostridigt Åho Academi, och voro af
den natur, att om de efter freden af Ryska
Regeringen blifvit reclamerade , hade de
bordt utgifvas. Emellertid, när detta icke
skedde, hlef, om jag icke minnes orätt, under
den 9 October 1811, då alla öfverskottsmedel
ännu berodde på Regeringens användande,
förordnadt, att medlen skulle ställas
under RiksgäldsContoiret och förräntas,
för att af Konungen disponeras till pensioner.
Medlen stodo der ännu qvar år 1823,
och med samma rätt, som man påstår, att
Ständerna bordt höras, innan 1825 års beslut
af Regeringen fattades, med samma rätt
kan man säga, att Konungen bordt höras,
innan Ständerne år 1823 fattade deras beslut.
Detta hände icke; Ständerna beslöto
en underdånig anmälan, att medlen borde
för annat ändamål öfverlemnas till RiksgäldsContoiret,
och StatsSecreteraren befann sig
nu uti den ovanliga händelse, att han å ena
sidan hade för sig ett Konungens beslut af
181 1, som utan anmärkning passerat 1812,
1815 och 1818 årens ConstitutionsUtskott,
samt å andra sidan Ständernas beslut af år
1823. Må hända hade StatsSecreteraren*
i fall han förutsett, att anmärkning skulle
göras, vid föredragning af ärendet tillstyrkt
>44
Den 17 Juni c. m.
Rikets Ständers hörande, innan något beslut
fattades; men han hade för ett motsatt
förfarande ett praejudikat af Rikets Ständer
sjelfva; och då det i detta tvetydiga
fall ålåg honom, att hafva en mening, samt
han haft en, der två kunde ägas, hvari består
då hans brottslighet? Jo deri, att han
ej råkade utleta samma mening, som 3 år
derefter Revisorerna. Man vill således, att
StatsSecreteraren vid afgörandet af denna
epinösa fråga skulle förutse Revisorernas mening.
För öfrigt, sedan jag nu redovisat
mitt omdöme om saken, må det, då anmärkningen
måste grunda sig på en förmodan
om bristande skicklighet, tillåtas mig
yttra den öfvertygelse, grundad på några
och tjugu års erfarenhet och bekantskap, att
StatsSecreteraren Skogman är en af Konungens
skickligaste Embetsman, och en af de
mest rättskaffens menn iskor. Då jag således
ej begriper beskaffenheten af det fel,
man vill påbörda honom, enär det är af
den natur, att grunden dertill vill finnas
uti en efteråt inträffad omständighet, så begär
jag, att äfven detta Memorial måtte blifva
lagdt till handlingarne.
Friherre Rålamb, Claes: Jag vill endast
hafva äran tillkännagifva, att de vådliga
syften Friherre Anckarswärd påbördat
ConslitutionsUtskottet, ingalunda legat till
grund för Utskottets handlingssätt. Om mitt
min
-
Den 17 J lili i e. m,
145
minne ej bedrager mig, så var frågans behandling
inom Utskottet helt enkelt den ,
att då Utskottet fann den Kongl. Skrifvelsen
af 1811, angående dispositionen af ifrågavarande
medel, utan anmärkning hafva passerat
1812 års ConstitutionsUtskott, ansåg
närvarande ConstitutionsUtskott sig endast
höra taga i öfvervägande, om medlen kunde
anses såsom Riksgäldsmedeh Denna fråga
afgjordes genom en votering, hvars resultat
ligger till grund för Utskottets Memorial.
Behandlingen har således ej kunnat
vara annorlunda, och jag tror icke, att
några elaka biafsigter å Utskottets sida deri
kunna igenfinnas.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardiej Jacob: Då jag begärde ordet, var
afsigten att taga mig friheten vederlägga de
af Friherre Anckarswärd mot Utskottets
Memorial gjorde anmärkningar. Jag trodde
att ett beslut, Som fattades redan 1811, och
som oanmärkt passerat alla Riksdagar och
Revisioner, borde anses heligt, utan att leda
till någon anmärkning af 1827 års Revisorer.
Jäg är nu förekommen af Friherre
Boije, och skulle anse mig fela, om jag upptog
Ridderskapets och Adelns tid med ett
upprepande eller återkallande af hvad Friherren
så fullständigt utredt. Jag vill blott
tillägga, att jag förmodar, det Utskottet bättre
än någon annan, af handlingarne inhemtat
33 1U 10
146
t)éh 17 Julii e. m.
kännedom af det förhållande, sorn jag af tillfälliga
orsaker har mig bekant, att det ändamål,
hvartill medlen blifvit använde, ingalunda
varit skadligt, utan tvertom ganska
nyttigt, och att uteblifvandet af en sådan
disposition snarare skulle hafva medfört
skada. Jag gillar derföre fullkomligt
Utskottets Memorial, och anhåller om proposition,
att det må läggas till handlingarne.
Friherre Anckar swärd: Med verklig respeet
för Friherre Boijes rikhaltiga logik,
finner jag nu mer än någonsin äfventyrligt,
ätt med Friherren ingå uti en tanketvist,
särdeles som jag icke anade behofvet ätt följa
Friherren med några anteckningar. Jäg
anhåller likväl, att först få fästa uppmärksamheten
vid ett betydligt misstag, som Frilierren
begått, då han ansett Rikets Ständer
böra höra Konungen, eller gifva Konungen
på förhand tillkänna de beslut, som Ständerna
amna fatta. Jäg förstår ej, huru detta
skulle tillgå, eller huru man skulle kunna
förfära annorlunda, än att beslutet framställes
genom en underdånig skrifvelse, på
sätt som äfven vid ifrågavarande fall skett.
Friherren har ytterligare förbisett den
omständighet, att då Rikets Ständer förordnade
om Åbo Academiefonden, betogo de
ingalunda Konungen utvägar, i händelse af
reclamation; ty de afsatte serskildte medel
för detta ändamål. Men deremot skulle det
förefalla mig besynnerligt, om Fonden icke
Den 17 Jnlii e. m.
*47
mera tillhörde Rikets Ständer derföre, att
1811 års beslut passerat påföljande Riksdagars
ConstitutionsUtskolt. Om här kan visas
något Rikets Ständers beslut, angående
Abo Academiefonden, hvarigenom de frånliändt
sig ägande rätten dertill, då medgifver
jag, att Revisorerne haft orätt; men att
påbörda Revisorerne antingen under sin befattning
eller såsom Representanter den förmätna
fordran, att StatsSecreterarens skicklighet
skulle bero på inspiration att se lika
med Rikets Ständers Revisorer, det är ett
skäl, hvari jag lemnar derhän, om logiken
är lika grundlig, sorn den kan synas skickligt
utförd; på mig har den åtminstone icke
gjort den verkan att öfvertyga. Jag har
ej velat ingå i någon undersökning om sjelfva
Åbo Academiefond, men då Piikets Ständer
fattat ett beslut, som de meddelat och
underställt Konungen, har jag trott, att, i
händelse af Konungens ogillande, Rikets Ständer
bort kunna förvänta ett yttrande derom
, och en sådan fordran kunde här så
mycket häldre äga rum, som en skrifvelse,
innefattande en emot Ständernas beslut motsatt
föreskrift, redan under förra Riksdagens
lopp utfärdades till Kongl. StatsContoiret.
Det är en sådan behandling af Rikets
Ständers beslut, mot hvilken jagifrar,
såsom ett vådligt prejudicat, i afseende på
de båda Statsmagternas förhållande till hvarandra.
Jag har således, med åsidosättande
33 il *0*
Den 17 Ju 1 i i e. m.
af sjelfva fonden, Llott ansett behandlingen
af Rikets Ständers beslut ej öfverensstämmande
med Svenska folkets billiga fordran
på Konungens Rådgifvares omtanka, att bibehålla
endrägten Statsmagterna emellan,
grundad på en ömsesidig aktning för hvarandras
beslut.
Friherre Boije: I sjelfva saken skall
jag icke vidare yttra mig, men jag begär
blott, att få förklara ett föregående yttrande,
sorn den sista värde Talaren fattat oriktigt,
eller jag felaktigt framställt. Min mening
är ej att förringa folkets eller Rikets
Ständers rätt, att i allmänhet disponera om
Statens medel, Konungen oåtspord. Men
här var fråga om ett serskildt derifrån af-*
vikande fall, och det var derom, som jag
yttrade mig. Från förhållandet i detta speciella
fall tror jag icke, att någon tydning
af mina ord på det allmänna bordt kunna
göras. Derföre att medlen voro Statens,
följde ej att dispositionen af år 1811 var
olaglig; Friherre Anckarswärd har ej eller
sagt detta, och jag tror icke, att det kail
sägas. Konungen hade den tiden rättighet,
att disponera alla öfverskott, men äfven om
dispositionen varit felaktig, förvandlades den
till laglig, sedan den förblef oanmärkt vid
1813 års Riksdag. Dispositionsrätten å Konungens
sida var således gifven, men två kunna
icke disponera ett ting. Jag bekänner,
att om i8a3 års Ständer känt förhållan
-
Den 17 Julii e. m.
»49
det, så, ehuru intet hinder deri låg för en
framslald önskan om en förändrad disposition,
hade de likväl bordt fråga sig före,
innan de fattade något beslut. Om derföre
i8a3 års skrifvelse betraktas såsom en
hemställan, hvilken genom 1825 års beslut
blifvit alslagen, så bevisar det blott att Konungen
lunnit för godt att bibehålla sin dispositionsrätt
af 181 x, hvilken, då den en
gång vai'it laglig, icke kunnat upphäfvas genom
i8a3 års Ständers beslut. Jag tror
att min uppfattning af förhållandet är riktig,
ehuru framställningen deraf kanske varit
mindre tydlig, och jag förblifyer derföre
vid min förut yttrade mening.
Herr Iljertcij Grustaf: Jag hade visserligen
ej ämnat yttra mig öfver de serskildta
anmärkningsfrågor, hvilka Utskottet afslagit,
emedan jag trott det vara mindre
lämpligt, då jag icke finner någon af Konungens
Rådgifvare närvarande, utan hela försvaret
öfverlemnadt åt sakdrifvare; men jag
tager mig dock friheten fästa uppmärksamheten
på 76 §:n Riksdagsordningen, Deri
säges uttryckeligen: ”'Allt hvad Rikets Ständer
efter granskning godkänt eller lemnat
”oanmärkt, bör anses hafva vunnit decharge
”i afseende på det granskade, odlingen ny,
”till ansvarighet förbindande, granskning af
”nya Ständer i samma mål vara tillåten.”
Hvad sålunda icke blifvit granskadt, kan icke
eller hafva vunnit decharge; Nu har Åbo
i»o Den 17 Julii e. ro.
Academiefond aldrig undergått någon granskning
af Rikets Ständers Revisorer, och följaktligen
kan icke eller decharge för rådgifvande
åtgärderne i afseende härpå hafva blifvit
meddeldt, enär man hittills saknat all
upptäckt om möjliga tillgrepp af Statens medel.
Nog inser jag, huru nyss åberopade
76 §. kan genom vägrade propositioner tillintetgöras,
men jag har dock, för att i en
framtid icke betaga oss rätt, att till ansvar
ställa de Konungens Rådgifvare, som vi anse
hafva felat, trott mig böra våga att bestrida
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardies påstående, att ifrågavarande ämne
oanmärkt passerat alla Riksdagar och Revisioner
ifrån 1811 intill 1827.
Då vi icke lära kunna tänka oss annat
än afslag å de anmärkningar, som af enskilte
Riksdagsmän väckas i ConstitutionsUtskottet
emot Kongl. Maj:ts Rådgifvare, ser
jag icke, att det återstår mera, än att, lika
sorn den rycktbara Bevillningssäcken, äfven
skaffa oss en Constitutionssäck.
Friherre Boije: Framkallad på ett skändligt
sätt till personligt försvar, ber jag att
inför Ridderskapet och Adeln få redovisa
för motiverne till det varma nit, hvarmed
jag satt mig emot den af partisinnet rigtade
förföljelse emot Konungens Rådgifvare.
Just för det jag funnit, att ett partisinne
existerar, som föresatt sig alt, utan afseen
-
Den 17 J u 1 i i c. m.
de på rättvisa och billighet, nedrifva Mini
stéren,
har jag satt mig deremot, emedan
min rättskänsla kraft det. Icke bryr jag
mig om Ministeren. Jag har till den inga
enskilda förbindelser. De löneförmåner jag
undfått och åtnjuter af Staten, hafva blifvit
mig tilldelade, långt innan nuvarande
Ministeren fått magt med Regeringstömmarna.
Stående vid grafvens brädd, färdig att
snart nedstiga deri, trotsar jag den svartaste
och afundsammaste ondska, att kasta
skugga på min framfarna lefnad, eller på
min Riksdagsmannacaractere; och likväl har
jag blifvit skändligt angripen och kallad för
Ministérens Sakdrifvare. Sakdrifvare! — Ja!
jag är det — men för Folkets och Fäderneslandets
heliga interessen. Då jag bakom
oppositionen ser en 3:dje kraft, som hotar
att begagna oppositionen till vägberedare åt
sig; en kraft, som oppositionens flesta Ledamöter
icke ens ana; men emot hvilken jag
svurit, att, så länge jag har en bloddroppa
varm, ifra; så hämmar jag dess framgång,
om jag kan, och vet, att jag dermed
redligt tjenar mitt Fädernesland. Jag beifrar
nu det förolämpande mig här blifvit
tillfogadt utaf ÖfversteLöjtnanten Hjerta, stridande
emot 5o §. i Riksdagsordningen, som
lemnar hvarje Stånds Ledamot rätt att i plenum
stående och från sin plats till protocollet
fritt tala och utlåta sig, i alla frågor,
som under öfverläggande komma, och om
lagligheten af allt, som inom Ståndet sig
Den 17 Jul i i e. in.
tilldrager; hvaremot det forbjudes att tillåta
sig personligen förolämpande uttryck och
stadgas , huru de skola beifras. Jag begär ej
tillämpning af den i nämnde §. åberopade
78 §. Riksdagsordningen, men hemställer
till den ädlaste och rättvisaste samling,
som jag känner att afgöra, om jag skall tillgodonjuta
lagens hägn; om jag bar rätt till
dess beskydd, eller ej, Utgången deraf skall
äfven bestämma, om jag mera skall finnas
på detta rum eller ej.
Herr Hjerta: Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken täcktes af Protocollsföranden
äska upplysning, huruvida
jag i det anmärkte yttrandet nämnt Friherre
Boijes namn, och om jag således kunnat
hafva något personligt förolämpande uttryck
emot honom, jag har blott sagt, att det vore
obehagligt inlåta sig i frågor om Rådgifvarnes
förhållanden, då de icke sjelfve voro
tillstädes, utan bela deras försvar syntes
öfverlemnadt åt dem, hvilka åtagit sig att
vara deras sakdrifvare. Just den af Friherre
Boije åberopade 5o §. Riksdagsordningen
ger mig frihet att nyttja hvad term som
hälst, då den icke innefattar något personligen
skymfligt. Mig synes det besynnerligt,
att Friherre Boije tagit åt sig benämningen
af sakdrifvare, då flere än han försvarat
Ministe'ren. Jag tror, »tt Friherren
tillåtit sig en vida större förolämpning emot
mig, då han nämt mig vid namn, och tillvitat
mig att hafva skändligen angripit honom.
Dtn 17 Julii e. m.
153
Herr Tham,. Wolrath: Det är visst icke
första gången, eller något ovanligt, att
inom detta ruin blifva personligen angripen
utan att namn namnes. Jag är äfven en af
dem, som talat icke för Ministrarne, utan
för lagens och rättvisans helgd; samt är likgiltig,
om någon, då jag så handlar, kallar
mig sakdrifvare. Jag föraktar dem, sorn
orättvist anfalla mig, och består i min föresalts,
att, utan afseende på personen, försvara
hvad jag tror vara rätt; och jag anser
det vara under hvar ärlig Man, att bry •
sig ojn obilliga förolämpningar,
Friherre Boije: Ehuru Herr Hjerta förklarat,
alt han icke menat mig ensam med
sitt personligen förolämpande yttrande, och
jag således icke kan efterskänka de förolämpades
rätt till upprättelse, vill jag för min
del endast öfverlemna till hvarje Adelsmans
känsla af loyautet att bedöma händelsen,
och förklara, att om uttrycket hade syltat
åt mig, skulle jag hafva föraktat håde uttrycket,
och den, sorn kunnat tillåta sig det,
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Jag
vet ej, om man hör anse det vara mäst besynnerligt,
eiler mest bedröfligt, att nian
linner det sämre, att föra Ministerens sak,
än någon annans, örn de värde Ledamöter,
sorn nu tagit detta så häftigt, för närvarande
icke äro sakdrifvare för andra, så
torde de likväl påminna sig, att de förut
»54
Ben 17 J u 1 i i e. in.
varit det, I öfrigt synes det mig mindre
lämpligt, att då fråga är om decharge för
Styrelsens medlemmar, man skall sysselsätta
sig med att tillvägabringa en sådan för
enskilda Ledamöter af Ståndet. Jag tillstyrker
således, att denna fråga måtte ju förr
desto hellre förfalla.
Friherre Anckarswärt},: Jag tror mig
äga någon slags rätt att erindi'a om den ömtålighet,
som inom detta rum alltid ger sig
tillkänna för det minsta ord, sorn kan synas
stötande för Ministerens par lie, ehuru
derifrån icke visas särdeles skonsamhet emot
den motsatta sidan. Utan att vilja återföra
i minnet alla de exempel, som härpå
kunde åberopas, hemställer jag endast, om,
då i närvarande fall någon person icke är
nämnd, det må ligga något smädeligt i sjelfva
bemärkelsen, som nyttjats, för att få uttrycket
ansedt för skymfligt. Jag kan för
min del icke finna något förolämpande deri,
Utt anses för sakdrifvare åt Ministrarne mera
än åt andra; och hoppas således, att
Herr Grefven och LandtMarskalken låter hela
saken, såsom icke förenlig med den åberopade
lag-§:n, förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
fandtMarskalken yttrade, att då den Ledamot,
som ansett sig förolämpad, nu mera
sjelf icke vidare syntes fullfölja den väckte
frågan om upprättelse, finge Hans Excel
-
Den »7 Julii e. m,
<55
lence hemställa, om icke Ridderskapet och
Adeln behagade tillåta, att berörde fråga
måtte förfalla.
Ropades Ja.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att
ConstilutionsUtskottets förevarande Memorial
måtte läggas till handlingarne.
Bifölls.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Då jag an-»
malte mig, var det icke för att deltaga uti
sist förelupne discussion, utan för att be-»
svara Herr Hjertås anmärkning, att 76 §,
Riksdagsordningen icke skulle medgifva decharge
för mera, än hvad som vore granskadt.
Den åberopade §. stadgar dock;
”allt hvad Rikets Ständer efter granskning
”godkänt eller lemnat oanmärkt, bör anses
”hafva vunnit decharge i afseende på det
”granskade.” Det synes som Herr Hjerta
endast fäst sigvid de sednare oi’den: "i af t
"seende på det granskade."
Herr Hjerta: Med ordet "lemnat oanmärkt”
måste hafvas afseende på det granskade,
hälst det icke kunnat lemnäs oanmärkt,
om det ej varit under granskning,
Enär Åbo Academiefond aldrig varit granskad,
kan förvaltningen dermed ieke eller
vara godkänd.
Herr Lefrén: Då medlen redan blifvit
disponerade för 11 å 12 år sedan, har skyl
-
i56
Den 17 Ju! i i e. m.
digheten att dem granska, redan för länge
Bedan ägt rum, och rättigheten dertill, örn
den icke blifvit begagnad, numera försutits.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 24 sistlidne Mars under N:o
i5 afgifne, och den 3 derpåföljde April på
bordet lagde Memorial, angående Friherre
Anckarswärds, Carl Henrik, anmärkningsanledning,
i afseende på ProtocollsSecreteraren
Brummers och vice Consuln Knudtzons
entledigande från deras befattningar.
Friherre Anckarswärds Carl Henriks
anförde skrifteligen:
Uti den af mig till ConstitutionsUtskottet
aflemnade anmärkningsanledning, i
afseende på ProtocollsSecreteraren Brummers,
och vice Consuln Knudtzons, entledigande
från deras befattningar, hade jag,
såsom ConstitutionsUtskottet i dess afgifne
Memorial N:o i5 upptager, utvecklat min
öfvertygelse, att den i dessa förhandlingar
ådagalagde Ministeriella caractére var af en
så betydelsefull märkvärdighet, att jag trod->
de Utskottet skulle slädnät i ett annat re-r
sultat, än det som i Memorialet innehål les
uti tillkännagifvandet, att anmärkninganie i
Utskottets tanka böra förfalla.
Jag har vid detta tillfälle icke bordt
undgå, att förklara min tillfredsställelse, att
Utskotlet likväl vid målets behandling gjort
Den 17 Juli! e. rb.
sig en möda af Protocollens infordrande till
upplysnings vinnande i saken.
Jag medgifver visserligen, att det i Ut-*
skottets Memorial åberopade underdåniga
svar af 1812 års Ständer å Konungens Nådiga
proposition innefattar den märkvärdighet,
att Rikets Ständer någon gång kunnat
glömma behofvet, eller nödvändigheten af,
att Sveriges Grundlagar ej må kunna sakna
tillämpning, i anseende till en Svensk
Medborgares relation med Sveriges Styrelse,
för hvilket fall som hälst; jag inser således
fullkomligt väl, att ansvaret för någon
positif öfverträdelse af Grundlagen vid
detta tillfälle icke kan åberopas, då Herr
Brum mers tjenstebefattning icke hämtat sine
löneförmåner ifrån Svensk Stat, ehuru härvid
ganska många besynnerliga omständigheter
förekomma, hvaribland till exempel,
att Svenska StatsVerket fått vidkännas betydliga
förskotter till betäckande af föregifven
brist i inkomst uti BarthelemyCassan;
och att Svenska Domstolarne slutdöma i
mål, som röra Bar thelemy tilldragelserna.
Det visar sig sålunda, att gemenskapen
emellan S:t Barthelemy och Sverige ännu
fortfar för sådanc tillfällen, der Barthelemy,
dess inkomster eller förvaltning, är i
behof af skydd, eller biträde från Sverige,
och att denna gemenskap i egentelig bemärkelse
upphör endast, när man finnér sig i
»58
Den 17 Julii c. m.
behof, att förtrycka en Svensk Medborgare,
och att i anseende till honom öfva en hämnd
hvartill Sveriges Grundlagar lyckligtvis för
de flesta fall betaga allt sken af rättighet.
Förhållandet är ifrån flere synpunkter
högst besynnerligt.
Att uti en så kallad fri, en constitutionel,
Stat, äga ett undantag af denna art,
såsom öfningsfält för det ministeriella godtycket,
är någon ting i sanning löjligt, om
det icke i och med detsamma vore ömkeligt;
men att sällan något ondt gifves, som
icke innebär något godt, är en paradox, som
likväl bär finner en tillämplighet, ty aldrig
har det mera ögonskenligt visat sig, huru
fifventyrligt det vore, att hos oss, med en
i min tanka behöflig ministeriel Styrelse,
förena godtycklighet i anseende till tjensters
af- och tillsättande, hvilket jag aldrig trodt
vära oskiljaktigt ifrån en ministerial Styrelse,
då jag yrkat nödvändigheten af dess införande.
t)et ministeriella hätnndebegäret har aldrig
tydligare kunnat ådagaläggas, än i denna
händelse, sorti snart sagt företedde det
enda möjliga tillfälle, att åtminstone så oförsynt
Utöfva det, och jag vill tro, att händelsen
i sin lilla mon kommer att bidraga
Såsom varning för dem, hvilka äfven hos
oss skulle vilja lemna Ministrar ett större
inflytande, än dessa inom menskligheten tå
-
Deri 17 Julii e. lii.
la, utan att deras välde urartar till liämnd
och enskildta passioners tillfredsställande.
Godtycket liar aldrig inom Sverige varit
alskadt, och jag har derföre trodt, att
intet råd ifrån Konungens Rådgifvare kan
vara menligare» än tillstyrkan, att frånträda
rättvisan, för att öfva någon annan hämnd»
än den hvartill lagen berättigar, eller snarare
förbinder, ty om det kan vara Ministrars
eller andra Rådgifvares interesse, att,
medelst godtycklighetens biträde, åstadkomma
något enskildt lidande, så är ingenting
mera stridande emot Konungarlres interesse,
än att låta hänföra sig, alt, i följd äf
ej alltid goda råd, öfva godtycklighet i stället
för en rättvisa, hvaraf de säkerligen alltid
skörda en säkrare och bättre frukt:
Det är utur dessa synpunkter jag, sedärt
Utskottet blifvit bordt, nödgas förklara»
att jag äfven i denna händelse finner en anledning,
att, i hvad på mig ankommer, för
Herr StatsMiliistern för utrikes ärendeme
vägra den decharge för en förfluten förvaltning,
som blifver föremål för ColistitutionsUtskottets
generela betänkande, och att äfven
i anseende till honom yrka tillämpningen
af Regeringsformens 107 §.
Hans Eoccellence Herr Grefve von Plasten,
Baltzar Bogislaus: Då ConstitutionsUtskottet
yttrat sig öfver denna fråga, anser
jag öfverflödigt alt utlåta mig i sjelfva
l6o
Den 17 Jul i i e. ra.
mulet; men jag nödgas högtideligen protestera
deremot, att ett Norrska Rikets angelägenheter
rörande ämne blifvit dragit under
Svenska Authoriteters åtgärd. Det torde
ej behöfva vidlyftigt utvecklas, huru nödvändigt
det ar att visa, det vi ej vilja blanda
oss i Brödrafolkets affairer, så mycket
tnera sorn det legat en eller annan till last,
att hafva velat sammanblanda hvad som bör
vara åtskiljdt. Då Norrige har eli egen Styrelse,
ett eget StorThing, och egna controller,
blir det lika obehörigt* om man i Sverige
vill draga under pröfning Norrska angelägenheter,
som om man i Norrige ville pröfva
de Svenska. Jag anhåller, att denna min
protest måtte blifva i protocollet intagen.
Grefve Horn, Claes Fredrik, anförde
skrifteligen:
För bedömandet af de anmärkningsaiiledningar,
hvilka finnas besvarade uti Memorialet
N:o 15, synes ConslitutionsUtskottet
sakna den högre åsigt af Statens yttre
angelägenheter, hvilka påkalla samma controllerande
uppmärksamhet af ett ConstitutionsUtskott,
som någonsin de inre,
Sveriges förhållande till Norrige gör det
till en pligt för vår representation, att noga
tillse, huru de förenade Rikenas gemensamma
Styrelse vårdar sig om det band,
som väl ännu sammanhåller, men som fastare
bör
Den 17 J111 i i e. m.
bör sammanknyta, de båda förenade BrödraFolkens
gemensamma interessen, bevarade
uti de ömsesidigt besvurna lagar, sorn
på båda sidor om fjellen borde lika kraftigt
trygga folket mot våld och godtycket. Då
Konungen, omgifven af sitt Svenska StatsRåd,
regerar i sin Norska Hufvudstad, och
från desse Svenske Rådgifvare synas utgå
sådane rådslag, som, rörande Norriges angelägenheter,
likväl äga ett afgjordt inflytande
på Sveriges, borde ConstitutionsUtskottet
upptaga hvarje anledning, som kunde
gifva en önskad upplysning öfver desse
Rådgifvares känsla för den ingångne föreningens
helgd, uttryckt i de handlingar, som
utgå från en gemensam båda Rikenas Utrikes
Ministere. Hela Scandien känner orsaken till
så väl Herr Brummers som Herr Knudtzons
entledigande från deras innehafde tjenster,
och det medborgerliga hjertat skakas våldsamt
vid åtankän på den ännu verkande'
samma orsak till en catastrof, der oskyldige
medborgares blod flutit.
Det kärt ej vara likgiltigt för Sveriges
lugrt, huru långt dessa verkningar än vidare
kunna sträckas, och hvad del Svenska
Embetsman deri hafva.
Rikets Ständer värdigt skulle jag derföre
anse, att uttrycka ett ogillande afStatsMinisterns
för Utrikes Ärenderna inedver33
H, ji
ifia
Dea 17 Julli e. m.
kan till riktade förföljelser mot både Svensk
och Norsk man för politiska tänkesätt, hälst
desse yttrade sig blott uti hyllandet af de
Grundlagar, som ömsesidigt blifvit antagne
och besvurne. Betänkligt skulle det deremot
vara, om de åsigter offentligen gillades,
hvarefter ConstitutionsXJtskottet bedömt
Herr Grefve af "Wetterstedts åtgärd mot Herr
Brummer. Det synes nemligen som skulle
ConstitutionsUtskottet med begärlighet om*
fattat tillfället att hos nämnde Minister rätt*
visa det godtyckliga handlingssätt, hvartill
han, i egenskap af Chef för ColoiiiälÄrendemas
Departement, på alltför tvetydiga grunder,
finnes löjligt berättigad, enär åtgärdeil
riktas mot en Svensk Medborgare, bosatt oöli
tjenstgörande inom Sverige, men hvilken åt*
gärd, äfven med förutsättning af dess laglighet,
alltid hör anses förkastlig hos den
Constitutioiiella Ministern.
Hvarefter Grefve Horn munteligert
tilläde:
Grefve von Platen har uppträdt med
en protest emot representationens deltagande
i Norriges angelägenheter. Jag förmodar,
att man icke kunnat glömma, att Sveriges
lagstiftare ock deltagit i det beslut,
som genom Riksakten togs, rörande håda
Rikenas förening. Hvad för öfrigt Grefve
von Platen än kan mena med att undanhålla
Ständerne granskningen af Norrska affairerne,
så kan han vara trygg; jag tror att Herr
Den 17 Jul i i e. m.
i65
Grefven för sin person, så i Norrige som
här, icke kan komina att ansvara för de åtgärder,
sorn af honom kunnat bero, örn de
än voro menliga för föreningens bestånd.
Herr Rosenqvistj Fredrik Leonhard,
uppläste följande:
Till skäl för ogillande af anmärkningen
mot Herr ProtocollsSecreteraren Brummers
entledigande, har Utskottet anfört, att det
i Christiania den a:dra Junii 1828 hällne
Protocoll icke blifvit uppfattadt inför Konungen
i StatsRådet, utan inför Konungen
enskildt, och på föredragning icke af Herr
StatsMinistern för Utrikes Ärenderne, men
af Chefen för ColonialÄrendernas Departement,
hvilken åter ej inbegripes bland de
i 5:te, 6:te, g:de, inteoch i5:de §§. i RegeringsFormen
uppräknade, samt efter dess
ioC:te och icyrde §§, anmärkning och ansvar
underkastade Rådgifvare och Föredragande,
och att omförmälde Chefskap vore
ett serskildt uppdrag icke bundit vid någon
StatsRådsLedamotsbefattning eller vid annat
constitutionelt embete; samt att man äfven
kunde tillägga hvad 1812 års Ständer
till svar å Konungens Nådiga Proposition
af den i8:de April samma år meddelat, att
nemligen de icke funnit betänkeligt, att till
den föreslagna författningen om Svenska ultramarinska
besittningens Styrelse, utan sammanhang
med Sveriges Grundlagar och financer,
lemna deras bifall.
33 H. 11*
164
D e 11 17 Julii p. rrt.
Hvad det första skälet ängår, så oell
enär ifrågavarande mål icke rörer Ministeriella
ärender eller CommandoMål, men, äfven
i det fallet, händelsen med Herr ProtocollsSecreteraren
Brum mers entledigande är en
ällmänt kand och uppgifven sak; finnér jag
to5 §. RegeringsFormen vara af Utskottet
oriktigt åberopad. Det andra skälet är lika
oantagligt, ty man vill antaga den försvarssats,
att då Hans Excellence Herr Grefve
af Wetterstedt, ehuru StatsMinister för Utrikes
Ärenderne, icke i denna égenskap skall
i StatsRfidet anmält Herr PrOlocollsSecreteraren
Brummer till entledigande från sin
beställning vid ColonialÄrendernas Departement,
med åtföljande löneförmåner på
Barthelemisk stat; utan att Hans Excellence,
i egenskap af Chef för ColonialÄrendernas
Departement, inför Konungen enskildt en
sådan föredragning i underdånighet verkställt,
Så skall denna åtgärd icke kunna läggas
Hans Excellence till last; eller med andra
ord för det Hans Excellence Herr Grefve
af Wetterstedt, som Chef för ColonialÄrendert,
sökt i enslighet hos sin Konung
utverka eU Embetsmans skiljande från tjenst
och lön utan ransakning och dom, så kunde
åtgärden icke vara ansvar underkastad.
Jag tror tverlom, och att förhållandet både
i moraliskt och Embetsmanna-afseende är
så mycket ansvarsfullare, som Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedts höga värdighet,
som Minister för Utrikes Ärender
-
Den 17 J u 1 i i e. m.
165
ne, just var det enda medlet, hvarigenom
Hans Excellence inför sin Konung enskildt
kunde i egenskap af Chef för ColonialÄrendernas
Departement få öfvervara och åstadkomma
en handling, öfver hvilken Protocoll
blifvit inför Konungen ensam földt,
och hvars följd blef en Svensk Embetsmans
skiljande från Embete och lön utan något
begånget fel i tjensten. Denna föredragning,
anmäld inför StatsRådet, hade troligen aldrig
kunnat af StatsRådet tillstyrkas; och
om Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
rätt och slätt varit Chef för ColonialÄrendernas
Departement, kan jag icke
inse någon enda möjlighet, hvarigenom Hans
Excellence enskildt kunde tillvägabringa ett
sådant Protocoll, som det ifrågavarande.
Det ligger således solklart för tänkaren, att
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
icke annorlunda, än i egenskap af Konungens
ansvarige Rådgifvare begagnat tillfället
att i den andra egenskapen, eller som
Chef för ColonialÄrendernas Departement,
befrämja beslutet om Herr ProtocollsSecreteraren
Brummers entledigande, ocb att således
ansvaret bör drabba Hans Excellence
i egenskap af Konungens Rådgifvare. I motsatt
fall och om man skulle antaga Utskottets
sats; så och om en Konungens Rådgifvare,
då han ensamt i egenskap af Chef för
hvilken Corps som hälst i senare egenskapen
skulle medverka till ett beslut, hvarigenom
en medborgare Liefve till personlig
i66
Den 17 Julii e. in.
frid och säkerhet våldförd, eller godtyckligt
skiljd från sitt Embete, skall en sådan
Chef aldrig få ansvar derföre, emedan lian
då förklarade sig ej för tillfället hafva varit
Rådgifvare, utan Chef, och som sådan
icke, enligt RegeringsFormens 106 och 107
§§, kunna bedömas.
Hvad sista skälet eller 1812 års Ständers
svar å Konungens Nådiga Proposition
beträffar, så måste väl deraf ej kunna dragas
någon slutsats, att örn Styrelsen af Svenska
Ultramarinska besittningarne lemnades
utan direct sammanhang med Grundlagen
och financerna, äfven de dervid, förr än
detta beslut togs, anstälde Embetsmän skulle
godtyckligt skiljas från sina inneliafvande
löner.
Utskottet har omnämnt de uppgifter,
som innefattas uti en till Herr HofCancelleren
aflåten Embetsskrifvelse från Chefen
för Colonialärenderne Hans Excellence Herr
Grefve af Wetterstedt, ibland hvilka äi’o,
att fullmagterne för Embets- och Tjenstemän
inom ColonialDepartementet äro med
Chefens contrasignation utfärdade. Hvad är
meningen dermed? Månne icke den, att
om den contrasignerande skulle få afskeda;
så skulle äfven en StatsSecreterare , som contrasignerar,
få meddela afsked. Ty aldrig
kan Utskottet med ordet contrasisanera förstå
utfärda. I sådant fall, och om Chefen
Den 17 Jul ii e. ra.
.167
för Colonialärenderne utfärdat fullmagten,
så hade han ej behöft anmäla hos Kongl.
Maj:t Herr ProtocollsSecreterarcn Brummer
till afsked, emedan Konungen ej lärer afskeda
en Embetsman, som Chefen, och ej
Konungen, utnämt. Vidare upplyser Herr
HofCancellerens omförmälde Embetsskrifvelse,
att för detta ProtocollsSecreterarcn Brummer
fortfar i ostördt åtnjutande af en pension
å för detta Pommerska Kammarens Stat,
utgörande omkring 600 R:dr Svenskt Banco
årligen. Hvad menas dermed? Kanske
att som Herr ProtocollsSecreterarcn icke äfven
på samma gång blifvit anmäld till förlust
deraf, han hör vara glad, att lills vidare
få äga denna inkomst.
Om det skulle vara meningen, så beklagar
jag hvar och en, som sätles i den
olyckliga belägenhet, att blifva ett föremål
för dylika pröfningar och Nådebetygelser;
men jag erindrar mig en Tysk proprietairs
yttrande under sista kriget, då Fransmännen
beröfvat honom all sin egendom; han
sade: die Fransosen sind gute Leute, sie
schlagen hein Mensch tod.
Min önskan hade visserligen varit, att
få ConslitutionsUtskottets ifrågavarande Utlåtande
återremitteradt; men som Herr Grefven
och LandtMarskalken vägrat proposition
lill återremiss af Utlåtanden, som från
nyssnämde Utskott afgifvas, samt Ilögloflige
168
Den 17 Jul i i e. m.
Ridderskapet och Adeln, genom votering i
dag på förmiddagen, gillat Herr Grefven.?
och LandtMarskalkens berörde åtgärd, så
återstår nu intet annat, än att begära, att
dessa mina anmärkningar måtte få begraf-r
vas, jemte sjelfva det kosteliga Utlåtandet.
Friherre Boije, Ludvig: Det måtte vara
ett axiom fattligt för hvarje redigt be-:
grepp, att af Embetsmäns handlingar kunna
inga andra blifva föremål för anmärkning
i ConstitutionsUtskottet, än sådane
handlingar, som slå under hagarne. De öfriga
höra ensamt till den personliga opinionen
hos hvar och en, det vill säga till det
moraliska omdömet, men det hör ej hit.
Jag ber att få uppläsa 6 §. af Riksdagsbeslutet
1813: Uppå derom af Kongl. Maj:t
pfverlemnad Nådig Proposition hafva vi
beslutit, citt den Svenska Ultramarinska besittningen
Ön S't Barthelemy, lika med Hertigdömet
Pomern, ej mindre än de U/tramarinska
besittningar, hvilka framdeles kunna
förvärfv as under Sveriges krona, skola
undantagas ifrån Sveriges Stats För fattning.
Stå de nu under Constitutionen; eller
ej? Från sitt émbetsmanna beskydd var
Herr Brummer skild härigenom. Här är
således ingen handling begången, som kail
af lagen bedömmas. Då frågan örn Herr
Knudtzon än mindre hör hit, mäste båda
förfalla. Hvad det personliga omdömet om
Herr Grefve af 'Wetterstedt angår, bryr jag
mig icke derom.
Den 17 Julii e. m.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Sedan,
en värd Talare, som på visst sätt är berat*
tigad att tala i Norrska Folkets namn, pro--  teslerat emot, att Svenska Ständerna blan-r
da sig in i Norriges angelägenheter, kan
det synas obetänksamt af mig att tili Pror
tocollet förklara, det jag inom Utskottet va-,
rit af serskild mening, och trott att Sven-,
ska representationen borde företrädesvis oim
fatta sina Norrska Bröder, då de saknade
tillfälle, att sjelfve förskaffa sig upprättelse.
Jag bade mig nemligen icke bekant,
att Svenska Utrikes StatsMinistern kunde
stå till ansvar på något sätt under Norrska
lagarna. Derföre trodde jag, att man höride
visa Norrska Folket, att man här vårdar
de sig om deras rätt. Men det är ett an->
nät skäl, sorn gör att denna anmärkning ej
kan upptagas, den nemligen att den ej an-,
går ett allmänt ämne, ulan en enskild sak,
i hvilken egenskap den icke kan behandlas
efter io^dc §. RegeringsFormen,
Hans Excellence Herr Grefve von Pia1
ten: Af verklig djup aktning för denna sami
ling, som jag vid alla tillfällen skall under-:
kasta mina gerningar, så vida de höra hit,
får jag förklara, att om det än vore mig
lika lätt, som jag skulle behöfva upptaga
liten tid, att besvara de anmärkningar, hvilka
äro gjorde angående Herr Knudtzon, nödr
gas jag likväl för denna gång icke yttra mig
derom. Jag skulle anse mig handla emot
*7 o
Den 17 Julli e. m.
min pligt, om jag inginge i någon förklaring
deröfver, och jag hoppas, att jag ej
hlir misskänd; men jag anser mig icke behörig
att utveckla detta ämne, och det är
endast derföre, jag undandrager mig svaromål.
Herr RosenbladBernhard: Jag öfverlemnar
åt Grefve Horn att sjelf utveckla de
högre åsigter af Statens angelägenheter, som
han anser påkalla mera controller; men icke
delande hans farhågor i afseende på Sveriges
och Norriges förening, utan seende
den dageligen sammanknytas med fastare
hand, tror jag dock icke, att det kan tillkomma
Sveriges Ständer, att befatta sig med
en Norrsk angelägenhet. Jag tror, att skyldig
ömtålighet för Norriges på egen Grundlag
och föreningsakten hvilande rättigheter hindrar
oss att ingå i någon pröfning af frågan
om Herr Knudtzon. Men jag får förklara,
att örn jag vore Norrman och stod i
Norriges StorThing, skulle jag ej annat kunna,
än i hög grad gilla den anmärkta åtgärden.
Jag tror äfvenledes att den klandrade
åtgärden, att entlediga en ProtocollsSeereterare
på ColonialDepartementets Stat, varit
Konungens obestridliga rätt att vidtaga,
då enligt 1812 års Riksdagsbeslut Styrelsen
af S:t Barthelemy blifvit uteslutande åt
Hans Maj;t öfverlemnad, och Herr Brummer
icke varit på Svensk stat uppförd. För
öfrigt, ser jag begge dessa åtgärder, under
%
Den 17 Julii e. m. 171
synpunkten af pligter för Sveriges och Norriges
Regering, för altid hämma ondskans
försök att slita banden emellan de båda förenade
Rikena. I afseende på det intryck,
som man sagt uppkomma deraf, att man
entledigat en ProtocollsSecreterare, får jag
erindra att denna rätt att ändra administrationens
personal, som är ganska inskränkt
inom vårt land, och som af lokala förhållanden
här måste vara det, finnes ganska
vidsträckt i andra constitutionella länder.
I England till exempel, der Konungen kan
entlediga hvarje administratif tjensteman,
från den högste till den lägste, känner man,
huru under Cannings Ministére en Öfverste
Kammarjunkare som motarbetade Styrelsens
afsigter, genast entledigades. Äfven i Republiker
— ja i dessa förenade Stater af
Norra Amerika, som så många af våra sig
kallande liberala upphöja, såsom mönster
af politiska institutioner, äger Presidenten
oinskränkt rätt att entlediga alla Statens Tjenstemän,
och den nuvarande har börjat sin
förvaltning med en utöfning af denna rätt,
som sträckt sig till nästan alla individuel’
af något politiskt anseende inom hela Em»
betsmannaCorpsen.
Herr Lefrén, Johan Pehr: Jag begärde
ordet endast för att förena mig med
Herr Grefve von Platen. Om jag vore Norrman,
och vore qvar vid benägenheten att
misstänka Sverige att vilja blanda sig i Nor
-
Dep 17 Ju lii e. m,
riges angelägenheter, skulle jag oroas af en
sådan sak, sorn denna. Jag är öfvertygad,
och vet, att ingen sådan syftning finnes,
pien man bör undvika skymten deraf.
Herr Uggla, Carl Willielm, hade inlemnat
följande, som upplästes:
Uti ett samhälle med fri Statsförfattning,
hvarest Folkrepresentationen icke allenast
äger granskningsrätt öfver de flesta
af Regeringens handlingar, utan jemväl rättigheten,
att ställa Konungens Rådgifvare
under lagarne, antingen för våld eller för
oskicklighet i deras Embetsutöfning, skall
man icke förundra sig, att, då skäl äro för
banden, äfven den enskildte representanten
böjer sin röst, för att kalla den felaktig®
inför det tribunal, som enligt lagarne skall
bedöma dess åtgärder. Jag skulle helt och
hållit förråda de frihetsprinciper jag älskar
och gör mig en ära af, att offentligen hylla,
örn jag icke fullkomligen erkände denna
grundrätt i sin fria utöfning. Men lika
litet som jag i detta fall ämnar capitulera
med min öfvertygelse, kan jag heller dölja
min ovilja emot de falska nnmärkningsanledningar,
som emanerat ifrån vissa representanter,
hvilka efter min tanka, vid dessas
afgifvande, icke gjort sig en samvetsgrann
redo för sitt kall såsom folkets ombud;
ty pligtutöfningen i denna deras egenskap
måste nödvändigt äga en moralisk begränsning,
der lagarne gifva en ansvarslös
Den 17 Julii e* itu
utsträckning. Följes icke denna princip, så
föreställer man oriktigt ett stilla och fredligt
folk, som icke så lätt låter leda sig af
lättsinniga upptåg*
Jag förespå dessa betraktelser, när jag
genomskådar de, under nuvarande Riksmöte,
ifrån enskildte representanter emot Konungens
Rådgifvare afgifne — om jag rätt
minnes — sexton serskiidte anmärkningar,
af hvilka ConstitutionsUtskoltet, uti sitt så
kallade Dechargebetänkande, endast funnit
för godt att antaga feni. Ibland de af Utskottet
således förkastade elfva anmärkningsanledningar,
finnäs någre af den beskaffenhet,
att de nära nog påkalla åtlöjet. Andra
åter äro eftertänkligare, emedan man
bos deras producenter bordt vänta en högre
ledning för deras omdömen, än den småaktiga,
ätt söka sak eler ingen finnes*
Uti denna cathegörie tycker jäg mig
finna de anmärkningar vara, som enligt
det upplästa ConstitutiönsUtskottetsMemorial
N:o i5 af Friherre Anckarswärd äro gjorda
emot Excellencen StatsMinistern för Utrike.**
Ärenderna. Friherren har nemligen här ani-»
sett Ministern böra, i constitutionel väg,
ställas till ansvar derföre
vatt en Tjenstemän blifvit afsatt ifrån sin
”befattning vid ColonialÄrendernas Departement
med dervid, d Barthelemisk stat, åtföljande
löneförmåner;” samt
j?4 Den 17 Jul ii e. m.
”att eli Norrsk Medborgare af Engelska Mi”nister
Styr elsen blifvit entledigad ifrån sin
y’befattning såsom StorBritamiisk ViceConb
3 stil i en Norrsk Stadd'*
Jag var närvarande bär i denna vördnadsvärda
församling, då Friherre Anckarswärd
beseglade ett humoristiskt tal med
att lemna den nu utvecklade anmärkningsbillen
emot Excellencen StatsMinistern lör
Utrikes Ärenderna. Om jag icke flerfaldiga
gånger förut bade erfarit, att den värda anmärkarens
åsigter ofta varit i strid med det
rätta, samt att hans, ifrån sådane förvända
synpunkter härledda, anmärkningar följaktligen
altid varit ett löst skum — eller om
jag skulle hafva dömt efter dess ton och åtbörder
vid tillfället, så bade jag icke mindre
förväntat, än att den hemlighetsfulla
pappersrullen innefattat en anklagelseact för
ett begånget brott af stor eftertänklighet.
Men denna act — genom ConstitutionsUtskottets
Memorial nu icke mera förhemligad
— visar för allmänhetens spända uppmärksamhet
endast det resultat, att Friherrn kunnat
tämmeligen misstaga sig, och att han
såmedelst, genom en för tillfället påkallad
opinion, sökt fästa en oförtjent skugga vid
en aktad Embetsmans handlingar.
Ty då det icke bort vara Friherren obekant,
att, enligt Konungs och Ständers beslut,
Styrelsen för ColonialÄrenderna är en
Den 17 Julii e. tm 175
separat, af Svenska Constitutionen icke beroende,
förvaltning, hvars åtgärder således
ligga utom gränsen för Ständernas pröfningseller
granskningsrätt; äfvensom, då i följd,
häraf ChefsEmbetet för samma ÄrenderS
förvaltning icke är, eller kan vara uppräknadt
i våra Grundlagar, eller enligt 106 och
107 §§. RegeringsFormen anmärkning un»
derkastadt; så vet jag icke, hvad jag bör tänka
om den drifkraft, eller om de bevekelsegrunder,
som föranledt denna anmärknings»
handling. Bättre tror jag varit, om detta
den sjuka inbillningens foster, aldrig fått
skåda ljuset, ty då hade det, genom sinför
tidiga bortgång —- oaktadt all upptänklig öm
omvårdnad — åtminstone besparat vännet*
och anhörige deras nu stora sorg och afsaknad.
Men om denna Friherrns anmärkning
tydligen varit en förmörkelse af det förstånd
man väntat och väntar sig, skall män bringas
till ännu högre förvåning att ytterligare
erfara, huru Friherrn äfven yrkat ansvar
uppå en Svenska Konungens Rådgifvare derföre:
att StorBritanniska Regeringen afsatt
sin ViceConsul i en Norsk Stad, under Friherrns
förmenande, att dertill medverkats
ifrån Svenska Cabinettet. Detta är, om jag
så må säga, att drifva anmärkningsspelet
allt för långt, och svårligen hade man kunnat
föreställa sig denna utsträckning af en
i Grundlagen med gifven rätt till uppmark
-
Den 17 Ji.ilii e. m.
samhet på de styrandes åtgärder» Ett dylikt
begagnande af anmärkningsrätten, synes
mig ingalunda motsvara, hvad folket
bör vanta af sina Representanters lugna och
sansade bemödanden, då det gäller, att värdigt
upprätthålla dess rättigheter, hvilket
visst icke sker genom ett obetänksamt klander
af Embetsmäns icke felaktiga förfaranden;
och om Friherren ändtligen omsorgsfullt
velat förskaffa de tvenne afsatte tjenstemännen
satisfaction, vet jag i sanning icke,
hvarthän den första anmärkningen då
bordt blifva förvisad; men ingalunda var
det till Svenska Ständernas ConstitutionsUtskott.
Den sednare deremot, eller den,
som belt och hållet angick Cabinettet i S:t
James i tror jag varit säkrast, att öfversända
till Underlmset i London, der den troligen
bäst blifvit använd.
Jag bar emedlertid, genom dessa och
flera tilldragelser under närvarande Riksmöte,
ännu mera blifvit styrkt uti den öfvertjfgelsen,
att ett för tillfället skapadt oppositionspärtie
är otjenligt för vårt land och
ingalunda passande för vårt Statskick. Vår
Grundlag nämner icke eller ett ord, som
härtill constituerär. Det måste då, efter
mitt begrepp, blifva främmande för oss, intill
dess annorlunda varder förordnadt; och
förr än detta inträffar, kan inan gerna benämna
det såsom en konstgjord efterhämtning
-
Den 17 Juli i e. m.
177
ning ifrän något annat ställe. Jag misskänner
derföre icke den fria rätt hvarje Representant
äger, att med foglighet i uttryck
och fasthet i principer motsätta sig sådant,
som efter dess öfvertygelse strider emot det
rättsenliga, det gagneliga och det nödvändiga;
äfvensom, att under enahanda vilkor
utan farhåga yrka de förändringar tidens
kraf påfordra, änskönt dessa skulle af någon
eller af några med ogillande emottagas.
Jag vill blott icke, att detta skall ske
af en nyck, eller af en sammansättning med
föresats, att motarbeta allt, det vare sig nyttigt
eller onyttigt; och att dervid föra ett
språk — hämtadt fjerran ifrån — med den
hårdhet, sorn om man inrjvisitoriskt tilltalade
brottslingar.
I England existerar oppositionen de
jure, och ingår der såsom ett element uti
StatsFörfattningen. Folket har sig nemligen
förbehållet vissa löntagande tjenstemän, hvilka
äro skyldige att ropa nej till allt hvad
af Ministeren föreslås; också göra de det
med full hals! men icke med mera framgång
än hos oss plär lyckas för vissa aclorer,
då de vid domstolarne förklara missnöje
med alla utslag, som fällas, de måga
för deras talan vara gynnande eller icke.
Jag vill härvid blott bifoga en erindran —
må hända tjenlig nog för ett begrundande
— och den är, att efterhärmniugar äro i
33 H. 12
Den 17 Julii e. m.
ett visst fall farliga för sina lijeltar. Be
pläga ofta föranleda till åtlöje, i synnerhet
om de icke passa för tiden och stället, der
man vill uppföra dem. Man bör bland annat,
vid all påkommande ridderlig lust. dertill
, noga påminna sig: huruledes den tappra
Don Quixotte af Mancha drog i härnad
emot inbillade faror^ och då denne oförskräckte
man, efter en ståtlig bragd, trodde
sig hafva eröfrat Mambrinos hjelm, endast
dervid fångade — en barberares tvättfat.
Men om oppositionen så qualificerad
altid blir löjlig, och värdig en Cervantes penna
att bestraffa, är den dock vida bättre
under ett sådant skick, än i fall den verkligen
uppenbarade sig med plan, att göra
RiksStyrelsen förhatlig, att oroa och söndra
sinnena, eller ock, med ett vanställande
af sakernas ordning, inverka på dem,
hvilka genom sitt lättsinne, eller genom sina
själars allt för trånga begränsning, äro
hindrade ifrån djupare reflexioner.
Jag har nu uttalat hvad jag tror i dessa
ämnen vara rätt, utan afsigt att dermed
förnärma någon; och fullkomligen öfvertygad,
att för högt spända fordringar, då det
ageras lagstiftande magter emellan, skola leda
till brytningar, der lugnet och friheten
omsider äfventyras, får jag härmed förklara,
att jag är ingen vän af det för långt
drifna nitet, der den intellectuela kraften
Den 17 J 111 i i e. m.
>79
an värnlös lill inkräktning af icke tillåtna
rättigheter; äfvensom jag i allmänhet får protestera
emot den nog gängse advocatoriska
principen, att påstå förmycket, motsäga och
klandra allt, derföre, att man sålunda tror
sig vinna något, som icke med rätta tillkommer.
Fördenskull tillkännagifver jag härmedelst
inför llögloflige Ridderskapet och Adeln
mitt fullkomliga ogillande af de anledningar,
sorn löranledt ifrågavarande anmärkningar
, och anhåller vördsamt, att detta
mitt anförande, såsom en reservation emot
desamma, må jemte dem blifva lagdt till
handlingarne.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarska/kén framstäld
proposition, klef ConstitutionsUtskottets ifrågavarande
Memorial af Ridderskapet och
Adeln lagdt till handlingarne.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 28 sistlidne Mars under N:o
17 afgifne, och den 6 derpåföljde April eftermiddagen
på bordet lagde, Memorial,
angående Herr von Qvantens anledning till
anmärkning vid behandlingen af frågan om
jords afsöndrande.
Herr von Qvanten, Carl: Jag hade ej
trott, att StatsSecrcteraren Danckwardt ha
-
33 H.
i»*
i8o
Den 17 Julii e. m.
de bordt så behandla frågan, men sedan
ConstitutionsUtskottet ansett åtgärden riktig,
och Rikets Ständer bifallit hemmansklyfningen,
får jag åtnöja mig dermed.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LancltMarskalken framställd
Proposition, fann Ridderskapet och Adeln
för godt, att lägga ConstitutionsUtskottets
berörde Memorial till liandlingarne.
Föredrogs å nyo och lades till handlingarne
ConstitutionsUtskottets den 28 sistledne
Mars under N:o 18 afgifne, samt den
6 derpåföljde April e. m. på bordet lagde,
Memorial, angående DomProsten Lidmans
anledning till anmärkning, i afseende på
behandlingen af målet rörande Kyrkoherdeval
inom Torpa Församling.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 3 r sistledne Mars under N:o
19 afgifne, och den 24 derpåföljde April
e. m. på bordet lagde, Memorial, angående
RiksdagsFullmäktigen Anders Danielsons anmärknings-anledning,
med afseende på Rotéringsjemkningen
i Jemtland.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik,
anförde skriftligen :
Ifrån ConstitutionsUtskottets Memorial
D t: n 17 J u 1 i i e. ur.
N:o 19, angående en anmärkningsanledning,
”med afseende å Roteringsjemkningen i Jämtland,
anser jag mig Lora fästa uppmärksamheten
å, huru Grundlagen stadgar, att Indelningsverket
står under de håda Stals”makternas
gemensamma beskydd,” och att
ny eller tillökad Rotering, icke kan tillkomma,
utan genom Konungs och Ständers
sammanstämmande beslut.
ConstitutionsUtskottet har funnit utvägen,
att ända till oändlighet utsträcka sjelfförsakelsen,
vid frågan om bemödandet, att
rättfärdiga Styrelsen, snart sagt, i anseende
till livarenda anmärkning, som emot verkställande
Maktens åtgärder blifvit Utskottet
förelagd.
Utskottet upptager anmärkarens an!ydan,
att Rikets Ständer vid 1818 års Riksdag
uttryckligen förbehållit sig, att sedan
nödiga förberedande åtgärder, beroende på
Regeringen, föregått, lägga slutlig band vid
ärendet; men Utskottet förbigår alldeles, att
från detta förhållande hemta någon slutsats,
att öfverträdelse af stadgandet i RegeringsFormens
80 §. verkeligen ägt rum, då Rikets
Ständer blifvit beröfvade deras grundlagsenliga
andel uti målets pröfning och slutliga
handläggning.
Utskottet synes antaga, såsom obestridligt,
att Jemtlands Regemente, utan den
Den 17 J 11 I i i e. m.
ringaste Rikets Ständers medverkan i anseende
till beslutet, kunde åläggas enahanda
aktiva tjenstgöring med öfriga indeldta arméen,
och likaså utan Rikets Ständers hörande,
vid dessa nya förhållanden, befrias
från arbetscommenderingaf utom provincen.
Om sådane förändringar med Indelningsverket,
Rikets Ständer ohördan, kunna vidtagas,
att Regementernes nummerstyrka af
Styrelsen godtyckligt kan nedsättas, så torde
äfven fråga kunna uppstå om Styrelsens förmåga,
att utan allt slags anmärknings-äfventyr
kunna partielt, och utan Rikets Ständers
biträde, å annan ort uppsätta en högre
nummerstyrka, än Indelningsverket fastställt.
Huru mycket äganderätten härvid inom
landet äfventyrar, torde ligga klart för hvar
{'e
begrepp, likasom äfventyret af Grundagarnes
godtyckliga öfverträdelse icke lärer
kunna undgå, att fästa hvarje frihetsälskandes
uppmärksamhet.
Den omständighet, alt de vidtagne Roteringsåtgärderne
kallas provisionella, lärer
icke kunna inverka på det mer eller mindre
grundlagsvidriga i förordnandet, då man
måste föreställa sig, att provisionella mått
och steg kunna ersättas, genom andra lika
provisionella, hvaraf måste slutas att de lagliga
formernas åsidosättande lika litet är
lämpligt, i anseende till provisionella åtgär
-
Dcu 17 Julii e. 111.
183
der, sorn i anseende till sådane, hvilka stadgas,
att för all framtid blifva gällande, och detta så
mycket mera, som för denna händelse de ifrågavarande
Roteringsgrunderne ej blott som
provisionella sträcka deras verkan till en
ganska betydlig tidsrymd, utan oek i vissa
fall verkeligen innefatta egenskapen af permanenta
anstalter; hvaribland stadgandet af
den nya skyldigheten till aktif tjenstgöring,
samt ätt Regementets nu nedsatta styrka kommer
att ökas med nybyggens roterande,
och att dessa således ej få till de gamla
Rotarnes förstärkande auvändas, icke torde
böra förbises.
Att ConstitutionsUtskottet således saknat
allt fog, att den uppgifna anmärkningsanledningen
godkänna, på den grund, att
den ifrågavarande Roteringsjemkningen varit
endast provisionel, ocb icke inneburit någon
definitif reglering, företer blott ett ökadt
bidrag för bedömmandet af caracteren uti
Utskottets grundsatser, hvilken äfven blifver
åskådlig uti den sublima slutsatsen, att
Herr StatsSecreteraren Friherre af Nordins
tillstyrkanden egenteligen icke innefatta annat,
än ett åberopande, en fullföljd tillämpning
af de för Roteringsjemkningen i Jämtland
redan år 1820 bestämda grunder, och år
1825 beredda verkställighets-mått, hvilka af
andra föredragande handlagda ämnen icke
ingå i den remitterade, mot Herr StatsSekreteraren
uttryckligen ställda, anmärkningsanledningens
föremål.
»84
Den 17 J 11 Ii i e. in.
Antagandet af en sådan ConstitutionsUtskottets
slutsats skulle medföra en altför
stor våda för det Constitutionella samhällsskickets
hufvudgrunder. ConstitutionsUtskottet
vill härigenom fritaga en föredragande
från ansvarighet, i afseende å en
verkställighetsåtgärd, derföre att den grundar
sig på åberopande, på en fullföljd tillämpning
af genom andra föredragande handlagda,
och beredde, verkställighetsmått.
Det grundlagsstridiga i sjelfva verkställigheten
skulle sålunda finna sin ursägt uti
den förberedande åtgärdens lagslridighet,
och den verkställighet befordrande rådgifvaren
skulle frikallas ifrån ansvaret, på den
grund, att någon annan rådgifvare, emot
hvilken åtal icke kunnat göras, förbcredt
åtgärden, som alltid måste blifva händelsen,
i synnerhet när ConstitutionsUtskottet
stadgat öfverseendet såsom liufvud-grundsats,
och då det först är verkställigheten,
som kan komma till den enskild te Representantens
kännedom, och sålunda utgöra
ett föremål för anmärkning.
ConstitutionsUtskottet uppgifver, att det
af Statsrådsprotocollet inhämtas, att Föredraganden
Herr StatsSecretcrarcn Friherre af Nordin
i underdånighet tillstyrkt, alt det af RoteringsCommissionen
upprättade Roteringsverket,
så vidt det afsåg de Roteringsskyldige
hemmanens indelning i Stam- och Strö-rolar,
Den 17 Ju ii i e. m.
185
måtte i nåder fastställas att gälla från och
med år 1828, intill dess en fullständigare,
och på mer bestämda grunder bygd, rotering
i Jämtland kunde försiggå.
Constitutions-Utskottet har nu såsom
grundlagsenlig! förfarande godkänt en StatsSecreterares
tillstyrkan, att fastställa ett
nytt Roterings-verk, innan det blifvit Rikets
Ständer förelagt till grundlagsenlig pröfning
och behandling; och hvarje Svensk
Man, som älskar sin frihet, som har någon
känsla för lagars helgd i allmänhet, och
för Grundlagarnes i synnerhet, lärer utan
tvifvel snart inse, uti hvilket slags förbindelser
samhället kommer att stå till 1829
års ConstitutionsUtskott, hvars märkvärdighet
jag önskade kunna ådagalägga, på ett
sätt, som komme att för framtiden utgöra
en vägledning, i anseende till hvilken bana
ett ConstitutionsUtskott bör undvika att beträda,
så framt det äger anspråk, att af sine
medborgare anses såsom verkligt Constitutionelt.
ConstitutionsUtskottet uppgifver såsom
ett bevis å Herr StatsSecreterarens vård om
Grundlagens helgd, huru han hemställt, att
det projekterade, men af ett större antal
Rotehållare bestridda, KneckteContractet icke
måtte gillas.
Det måtte blifva 1829 års ConstitutionsUtskott
ensamt förbehållit, att tro allmän
-
Dcd 17 J u 1 i i e. m.
11a omdömet vara till den grad inskränkt,
att man uti eftersatsen i Herr StatsSecreterarens
mening icke skulle finna det redan
åberopade yttrandet vara alldeles omkullkastadt,
genom tillägget, att Landshöfding
och Regements-Chef likväl skulle uppdragas,
att företaga en noga granskning af de
gällande Contracten, och, der de till äfventyrs
funnos icke motsvara jägarnes billiga fordringar,
söka tillvägabringa sådane öfverenskommelser,
hvarigenom vunnes likhet i
förmåner, och belåtenhet å ömse sidor.
Jag anser detta stadgande vara en af
verkställande makten så direkte åsyftad förändring
af gällande KneckteContrakt, att
jag omöjligen kan förena en sådan åtgärd
med innehållet af RegeringsFormens 80 §.
Jag känner altför väl, att det är Constitutions-Utsk01tct
ensamt ålagdt, att efter
RegeringsFormens 106 §. till laga undersökning
befordra all öfverträdelse, ifrån
de rådgifvandes sida, ej mindre af tjrdliga
GrundlagsStadganden, än af Rikets gällaude
Lagar i allmänhet, och jag känner äfvenväl,
att den enskildte Representanten i
detta afseende icke äger någon utväg att
tvinga ConstitutionsUtskottet till fullgörande
af dess i Grundlagen tydligt och ordagrant,
bestämda åligganden; men jag känner
mig icke af ConstitutionsUtskottets åsidosättande
af lagens bud förbindas att följa
Den 17 Ju Ii i e. m.
187
ett exempel jag ingalunda godkänner; och
jag anser derföre obestridligt, att jag för
denna händelse äger rättighet begära Rikets
Ständers medverkan till vinnande af tillämpning
af Regeringsformens 107 §. emot Herr
StatsSecreteraren Friherre af Nordin, såsom
föredragande af målet, äfvensom emot de
rådgifvare, hvilka till beslutet medverkat,
och för uppgiften hvarom jag anhåller om
återremiss utaf Memorialet.
Herr Boij , Johan Fredrik: Då jag,
jemte Landshöfdingen Törne, verkställt den
ifrågavarande roteringen i Jemtland, anser
jag mig skyldig anmäla, att densamma uppå
Provincens derom gjorde begäran tillkommit,
äfvensom att den är högst nyttig både
för Staten och Provincen.
Herr Tham, Volrath: Jag ämnar ej
klandra eller försvara Utskottets memorial,
emedan det i alla fall skall läggas till handlingarne,
men jag kan ej afhålla mig från
att yttra min opinion, att anmärkaren kunnat
bespara sig anmärkning mot en åtgärd,
som varit så nyttig för Jemtlands inbyggare.
Det är kändt och gifvit., att när Indelningsverket
inrättades, erhöll Jemtland
1000 Rotar emot en ersättning, som beräknades,
om jag rätt påminner mig, till 6
Tunnor Spannemål för hvarje Soldat. Denna
ersättning, som ansågs mer än tillräcklig,
gjorde, att flere åtogo sig att hålla Sol
-
Den 17 J u I i i e. m.
(later, och att Jemtland derigenom Klef orimligt
öfverroteradt. Detta blef i sednare tider
ett förderf för Provincen, emedan ersättningen
icke utgick in natura utan i Contant
efter det pris, som var på Spannemålen,
då Indelningsverket upprättades. Det
gaf anledning till en framställning från Länets
Styresman till Kongl. Maj:t. Jag liar
anledning tro, att denna anmälan var orsak
till de åtgärder, som sedermera vidtogos.
Kongl. Maj:t förklarade, att någon ordinarie
Roteringsjemkning ej kunde ske, förr än afvittringsverket
inom Jemtland var slutadt;
derföre vidtogs en provisorisk jemkning till
båtnad för liela pro vincen; och jag hemställer,
om man derföre bör neka Konungens
Rådgifvare decharge, ehuru desse välgörande
åtgärder ej stå tillsammans med de
åsigter en och annan anmärkare yttrat.
Friherre Boye, Ludvig: Äfven jag trodde
vid första anblicken af denna sak, att
Regeringen haft orätt, och då man i Utskottets
Memorial ej kunnat erhålla någon upplysning
i saken, ansåg jag mig skyldig att
på annat håll anskaffa mig densamma. Det
var då nemligen så, att sedan Jemtlands
Fullmägtige vid 1818 års Riksdag gjort erindran
om, huru hårdt och ojämnt P10-  vincen var roterad, sedan den i penningar
bestämda ersättningen sjunkit snart sagt till
ingenting, beslöto Rikets Ständer en förändring,
och begärde, att Regeringen skulle ned
-
Den 17 Juli i e. nr.
'89
sätta Rotarne från 1000 till 800, samt att
.Kongl. Maj:t skulle låta vidtaga de förberedande
omständigheter, sora för denna nya
Ro terings-jemkning behöfdes. Denna anhållan
verkställdes, och Kongl. Majit fann, att
för att jemna förhållandet på ett rättvist
sätt, måste grunderna hämtas i hemmanens
godhet rättad efter deras fordna beskaffenhet.
Dertill behöfdes afvittring, hvarföre också
densamma anbefalldes. Emedlertid bade 200
Rotar blifvit haline vacanta, och detta medförde
icke någon lättnad för de öfrige 800.
Obilligheten häraf insåg Regeringen. Sedan afvittringen
börjat, befanns, attNybyggenborde
Roteras. Deras bidrag utgick då till lättnad för
de 800, och till lättnad för alla. Rikets Ständer
begärde 1823, att bästa sättet till jemkningen
skulle vidtagas. Kongl. Majit har gjort det,
och utan afvittring kunde det ej ske. När nu
Kongl. Majit fann, att med denna jemkning
följde en stor fördel för Proviucen, ansåg
Kongl. Majit, att så ansenliga fördelar borde
föranleda Jemtlands Inb}'ggare att gå
ifrån det vilkor de egde, att icke behöfva
gå utom gränsen; ett vilkor, som dock ej
på 4° år blifvit följdt. Jag påminner mig,
ehuru då ännu ung, att då Jemtlands Trupper
1788 togos utom Proviucen, väckte detta
mycket uppseende ehuru ingen klagan
deröfver förspordes. Nu är det visserligen
Sländernes i Constitutionen bevarade rätt,
att höras öfver förändringar af Indelningsverket,
och Ständerne ha också vid 1818
igo Den 17 Julii e. m.
års Riksdag förbehållit sig, att sedan de förberedande
åtgärderne voro fulländade, få
vid målet lägga sista handen. Men hvad
rätt hafva vi att tvifla, att sedan afvittringen
är fullbordad, saken icke blir öfverlemnad
åt Rikets Ständer. Det har således blott
varit interims anstalter, hvilka hitintills blifvit
företagne, och dessa hafva synts mig
vara för provincen af en ganska stor fördel.
Anmärkningen liar altså ingen billighet med
sig.
Friherre Rålambj Claes: Då Ridderskapet
och Adeln snart sagt på förhand beslutat,
hvad åtgärd med detta Memorial kommer
att vidtagas, vore det kanske öfverflödigt,
att yttra något om saken. Men jag
tror mig dock böra säga några ord, åtminstone
för att rättfärdiga ConstitutionsUtskottets
åtgärder, som Friherre Ankarsvärd ånyo
så oblidt anfallit. Utskottet har med sorgfällighet
genomläst de högst vidlöftiga liandlingarne,
rörande detta ärende; och jag kan
försäkra, att få af StatsRådets Protocoller
utmärka mera arbetsamhet och omsorg, mera
nit och vård om Roteringsskyldiges bästa,
at både Föredragande och Rådgifvare,
är just desse handlingar, enligt hvad Utskottet
vid deras granskning funnit. För öfrigt
får jag, i anledning af Friherre Anckarswärds
yttrande, erindra, att den vidtagne
Rroterings-åtgärden är endast provisionel,
och icke bestämmes till ståndande Rotering,
förrän afviltringen i orterne blifvit afslutad.
Den 17 Julii e. m.
Friherre Anckarsvärd: Om mnn här
ingått i något yttrande om ifrågavarande
åtgärders nytta eller skadlighet, så hade
kanske Herr Thams och Friherre Boyes anmärkningar
varit på sitt ställe; men som
frågan endast rörer, huruvida de Constitutionella
forraerne blifvit behörigen iakttagne
eller ej, så tror jag deras anförande ligga
helt och hållet utom ämnet. Vill man erkänna
och antaga den grundsats, att Indelningsverket
kan provisoriskt behandlas, och
sålunda kullkasta Grundlagens stadgande härom,
så må det åtminstone skei Grundlagsenlig
form. Jag utgår här från den synpunkt,
att Rikets Ständer förut uttryckligen
.förbehållit sig att få taga saken i öfvervägande
till slutlig pröfning, enligt den rätt
Ständerne är i Grundlagen förbehållen; men
detta har af Regeringen icke blifvit iakttaget.
För öfrigt lemnar jag derhän, om i
utvägen, att kalla åtgärderne med Roteringen
provisoriske, ligger någon garanti för
individernes ägande rätt. Jag har redan
erinrat, att den ena provisoriska åtgärden
kan ersättas af en annan, och sålunda fortgå
till oändlighet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarska/ken hemstälde, att ConstitutionsUtskottets
förevarande Memorial måtte
läggas till handlingarne.
Bifölls.
4
J92
Den 17 Julii e. m.
Föredrogs å nyo GonstitutionsUtskottets
den i5 sisth April under N:o 20 afgifne,
och den 24 i samma månad e. m. på
bordet lagde, Memorial, rörande Herr Hallenbergs,
Carl Joban, anmärknings-anledning,
i afseende på Mötespassevolancen vid
Skånska Infanterien.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att enär ConstitutionsUtskottet,
i afseende på dess Utlåtande
öfver ifrågavarande mål, hänvisat till
det generella Decharge-Betänkandet, i sammanhang
hvarmed frågan alltså komme under
Ridderskapets och Adelns pröfning, detta
Memorial kunde få läggas till handlingarne.
Bifölls.
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskottets
den 2 sistl. Maji under N:o a3 afgifne, och
den 8 derpåföljde på hordet lagde, Memorial,
rörande Grefve Horns, Claes Fredrik,
anledning till anmärkning emot Konungens
Rådgifvare i Commandomål för Armeen,
Grefve Horn, Claés Fredrik, anförde
skrifteligen:
ConstitutionsUtskottets sätt att tolka
Grundlagen synes mig det anmärkningsvärdaste
vid ifrågavarande ämnes behandling.
Ut
-
Den 17 J u 1 i i e. m.
Utskottet finnér General-Ordren under
N:o 522 förlidet ar icke vara i strid med
Grundlagen, emedan dess föreskrift nästan
ordagrant deri åberopas. — Om det vore
nog för att vara laglydig, att från perm till
perm afskrifva Lagboken, så (skulle denna
sats vara riktig, men som laglydnaden ligger
i sjelfva tillämpningen och rätta förståndet
af Lagen, synes mig ConstitutionsUtskottet
hafva bordt nogare granska, huruvida
den nästan ordagrant åberopade föreskriften
i 79 §. Riksdagsordningen blifvit rätt
förstådd och tillämpad uti ifrågavarande
General-Ordm ConstitutionsUtskottet skulle,
som det vill synas mig, hafva insett
först det öfverflödiga uti att på en Ordre anbefalla
denna eller någon annan Grundlags
§:s åtlydnad, och för det andra, att den nu
ifrågavarande befallningen innehåller ett villkor
för åtlydnaden, som innebär en otillåten
tydning af Grundlagen. 79 §. Riksdagsordningen
säger uttryckligen, att "ingen
"af Ridderskapet och Adeln, som enligt Rid”darhusOrdningen
till säte och stämma berättigad
är, må kunna af hvad anledning
"som hälst förmenas att Riksdagen bivista;
'''dock gälle under krigstider undantag härutinnan
för Militaire personer, dä dé i
”Rikets tjenst af Konungen beordras.” Hvad
säger nu åter RiddarhusOrdningen om rättighet
till Säte och stämma? Jo! att från
denna rättighet uteslutas endast de perso33
H, { »3 *
194
Den 17 Julii e. m.
ner, som enligt 18 §. i Riksdagsordningen
icke kunna såsom Riksdagsmän i något Stånd
godkännas; eller Bysatte personer; eller sådane,
som äro tilltalade för neslige brott
och med mer än halfva skäl besvärade, eller
också, då Fullmagt ej godkännes; och
enär RiddarhtisOrdningen i öfrigt bestämmer
den ordning * hvari Ättemän (sålunda
hvarje Adelsman af Introducerad ätt i Riket),
äger att intaga säte och stämma, antingen
såsom hufvudman, ättemän eller fullmågtig,
linnes ingen rimlig anledning ätt så
tyda Grundlagen och RiddarhtisOrdningen
söm skulle, under fredstid, någDh Militair
Tjensteman af hvad anledning Söni halst
kuimä förmenas att Riksdagen bivista, för
att der bevaka sitt inträde på Riddarhuset
i den ordning Stadgad är; hvarföre eli Generäl-Ordre,
som i något fall inskränker
de Militäire Tjenstemännens af Ådel rättighet,
att obehindrade afresa till Riksdagsorten,
är i strid mot Grundlagen. Ett helt
annat förhållande inträffar med de Militäire
Tjenstemän af Adel, sorn vilja sig å Riksdagsort
uppehålla, utan att äga säte och
stämmaj enär deras rum inom egna ätter
äro redan upptagne, eller då de icke innehafva
fullmagt för ännan ätt. Något besynnerligt
uppfattar ConstitUtionsUtskottet frågan
om Ätts representerande genom fullmagt,
som Utskottet tycker i allmänhet ej
kunna uppstå, innan Riksdag inträffat. Derom
tvistar jag icke; men säkert är, att en
Den 17 Julii e. m.
Adelsman, försedd med behörig fullmagt,
är vid Ridderskapets och Adelns andra anteckning
lika berättigad till säte och stämma
på grund äf fullmagteil, sorn. han är
det, i egenskap äf ättemän för sin egen att.
Jag har fästat min uppmärksamhet vid
den anmärkte General-Ordren * icke derföre
att den egenteligen innehöll något bestämdt
Grundlagsvidrigt, men derföre att den fullkomliga
omening, som uti densamma röjer
sig från början till slut, lätteligen skulle
kunna förvilla någon om Grundlagarnas tillämpning
mindre säker Militaire Befälhafvare,
Som vore pligtig att i deii erhållna
Ordten finna någon mening; och enda sättet
att tillvägabringa uppmärksamheten på
en nödig ändring i Förttiuläiret för framtiden,
var att genom ConstitutiönsUtskottet
få frågan vackt, sedan min enskiltä anmälan
derom hos GeneralAdjutäilteil för Arméen
misslyckats*
Jag hade ämnat begära återretniss af
Memorialet, på det ConsiitiitionsUtskottet
mätte komma i tillfälle ätt rätta deli misstydning
Utkottet gifvit 79 §. Riksdagsordningen
jemte t och 6 §§. RiddarhusOrdningeii,
eller ock om Ridderskapet och Adeln
lägger Utskottets Memorial'till häiidlingäriie*
att Ridderskapet och Adelil i följd deraf
mätte besluta en underdånig skrifvelse till
33 11;
Den 17 J u I i i e. m.
Kongl. Maj:t, som fästade Kongl. Maj:ts Nådiga
uppmärksamhet på nödvändigheten att
anbefalla sin Generaladjutant för Armeen,
att uti de GeneralOrdres, som på Nådig befallning
utfärdas, med yttersta aktsamhet
behandla de Constitutionella bestämmelser,
som deri kunna komma att vidröras.
Friherre af Tibell, Gustaf Wilhelm,
uppläste följande:
Då ett Kongl. Maj:ts nådiga bref, som
redan under de förra Riksdagstideriie utfärdades,
af den a5 Maji 1766, och hvarvid
Ridderskapet och Adeln hvarken då eller
sedermera ansett något Vara att anmärka,
oaktadt detsamma vid hvarje Riksdag allt
sedan den tiden blifvit iakttagit, stadgar
att ”fullmågtigskap på Riddarhuset för an”dra
familier icke bör eller kan tjena för
”en Officerare till befrielse ifrån tjenstgöring,
eller att vara närvarande vid deså
”post, utan att hafva erhållit permission;”
och då nuvarande Grundlagar ingenting stadga,
sorn i min tanka kan anses upphäfva
detta i mer än 70 år tillämpade förordnande,
anser jag för min del någpn anmärkning
mot GeneralAdjutantehs Circulaire i
detta ämne ej kunna äga rum; utan tillstyrker
vördsamt, att Utskottets Memorial
må läggas till hand-lihgarne.
Hans Excellénce Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Då jag förmodar, att detta
Den i Julii c. m.
*97
Memorial, likasom de öfrige med samma
resultat, kommer att läggas till handlingarne,
vill jag endast nämna, att jag icke delar
de åsigter Grefve Horn nyss härom yttrat.
Tvertom anser jag Utskottet deri hafva
med största noggranhet motiverat sitt beslut.
Jag tror det vara ett gammalt bruk,
att från GeneralAdjutants-Expeditionen utfärdas
vid Riksdags början så beskaffadt
circulair, som det nu klandrade. Utskottet
synes mig också hafva fullkomligt rätt
i sitt yttrande, alt då fullmagt lill säte och
stämma på Riddarhuset ej kan begagnas förrän
efter andra uppropet och i händelse ättemän
ej anmält sig, äger icke en Adlig Tjensteman,
sorn icke sjelf är hufvudman, utan
grundar sin representationsrätt på blott fullmagt,
ovilkorlig rätt att erhålla tjenstledighet
för alt bivista Riksdagen. Utskottets
utlåtande finnér jag således väl grundadt,
och anhåller, att det måtte läggas lill handlingarne.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LamltMarskalken framställd
proposition, beslöt Ridderskapet och Adeln,
alt ConstitutionsUtskottets ifrågavarande Memorial
skulle läggas till handlingarne.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 5 sistlidne Maj under N:o 24
afgifne, och den i4 i samma månad på bordet
lugde, Memorial angående Riksdagsfull
-
ig8 Den 17 Julii e. m.
mäktigen Petter Anderssons anmärkningsanledning
vid behandlingen af ett mål, rörande
så kallade Kyrkohemman i Halland,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken erindrade, att ConstitutionsUtskottet
öfver ifrågavarande ämne utlåtit
sig i det generella decliarge-Betänkande;
och som frågan altså i sammanhang dermed
komme att af Ridderskapet och Adeln
pröfvas, hemslälde Hans Excellence, att detta
Memorial måtte läggas till handlingarne,
Ropades Ja,
Föredrogs å nyo ConstitutionsUtskot-.
tets den 8 sistlidne Maji under N:o 26 afgifne,
och den 14 i samma månad på hor-^
det lagde, Memorial, angående Herr Rosenquists,
Fredrik Leonhard, anmärkningsanledning,
i afseende pade, Mechaniska verk-^
staden vid Motala, beviljade låneunderstöd,
Herr Rosenquist j Fredrik Leonhard,
hade inlemnat följande, som upplästes:
ConstitutionsUtskottet, troget sin föresats,
att ogilla och borrt-raisonnera äfven
de mest lagliga och giltiga anmärkningsanledningar
emot Konungens Rådgifvare, och
emot de inför Konungen i SlatsRådet föredragande,
har på samma vanliga sätt behandlat
den af mig gjorde anmärkning emot
Herr StatsSecreteraren m. m. af Skogman,
Den 17 Julli c. m.
•99
alt lian icke vägrat sin contrasignation under
de af Kongl. Maj:t den 12 October
1826, och 5 December 1827 till Kongl. ComnierceCollegiuni
aflåtne Nådiga skrifvelser
med befallning, att till Götha Canal-Direction
för Motala verkstads anläggande utgifva
100,000 R:dr, eller jemt halfva beloppet
af den summa på 200,000 R:dr Banco, som
Rikets Ständer anslagit, att såsom lånebidrag
i föreskrifven ordning användas till fabrikernas
och slöjdernas upphjelpande,
Skälet för anmärkningens ogillande bar
Utskottet uppgifvit vara det, att medlen icke
dragits från deras rätta ändamål. Det fordras
verkeligen mer än menskligt förstånd
för att kunna fatta och göra gällande den
tanka, att en smedja, en verkstad, uti hvilken
icke kan produceras eller lill verkas någon
enda annan pjes, än sorn antingen i en
vanlig smeds-verkstad, eller ock uti de redan
gamla och väl accreditergde Gjuterierne
vid Bergsund, på Kungsholmen hos Owen,
och vid Åkers Bruk, m. fl. åstadkommes,
kan hänföras till classen af Fabriker och
Slöjd-Inrättningar; och lika litet låter det
förslå sig, att smedjan vid Motala är en egen
och ny uppfinning, då, som sagt är, alt
detsamma, som derstädes kan göras, kan
lika så lätt förfärdigas annorstädes i Riket.
Skola sådane grundsatser få genomdrifvas
och göras gällande; och skall sådan förklaring
öfver orden Fabrik, Slöjdinrättning och
200
Den 17 Julii e. ih.
ny Manufactur fö antagas för nöjaktig, sfi.
skall ock ingen gräns mera finnas för anspråk
och rättighet till lån utur ManufacturDiscontfonden,
och ett anslag af flera miLlioner
R:dr skall då blifva lika otillräckeligt
och lika ändamålslöst, som 200,000 R:dr.
Jag hade trott och kanske äfven haft rättighet
att vänta, att, då Utskottet nyttjat
det uttryck, alt medlen icke blifvit dragne
från deras ändamål, Utskottet skulle, efter
sine egne åsigter, åtminstone bjudit till att
utveckla samma åsigter och utreda hvad ändamål
som menas; men en sådan möda liar
Utskottet besparat sig, påtagligen af ingen,
annap orsak, än att det omöjligt stått i Utskottets
förmåga, att bevisa och försvara sin
^ats. Det är emedlertid högst eftertänkligt
att erfara, hurp ConstitutiopsUtskottet adrvocerar
borrt den ena anmärknings-anledningen
efter den andra, merendels utan föregången
undersökning och Ständerna meddelad
detaillerad uppgift, 0111 undersökningens
netto provenu. Generella termer och
ytliga vidröringar är allt hvad Utskottet
ipeddelar, och dermed vill Utskottet, att man
skall låta sig nöja.
■■é
Jag hade eljest förmodat, att Utskottet
skulle fästat någon uppmärksamhet vid sjelfva
storleken af den summa, som till Motala-smedjan
blifvit dragen från ManufacturDisconten.
Men äfven det är af Utskottet
ansedt för en bagatell. Hvad skall då fä
-
Den 17 Julii e. m.
sta ett så aktningsvärdt Utskotts uppmärkt
samhet, då icke ens denna fråga kunnat
göra det?? Rikets Höglofl. Ständer, i synnerhet
det Vä Hofi. Borgare-Ståndet, torde
emedlertid se saken ifrån en helt annan synpunkt.
*— Jag skulle anhålla om återremiss,
och att dessa anmärkningar måtte åtfölja;
men förmiddagens beslut befaller mig, alt
förändra denna begäran till den, att mina
anmärkningar må, likasom Utskottets Memorial,
läggas till handlingarne.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken framställd
Proposition, beslöt Ridderskapet och Adeln,
att ConstitutionsUtskottets Memorial skulle
läggas till handlingarne.
Företogs till pröfning Constitutions.-  Utskottets den 18 sistlidne Maji under N:q
28 afgifne, och den 23 i samma månad på
bordet lagde, Memorial, angående Herr Rosenqvists,
Fredrik Leonhard, anmärkningsanledning,
i afseende på grunden för en sökandes
uteslutande från förslaget till ett Pastorat.
Friherre Boije_, Ludvig: Till Ridderskapets
och Adelns rättsinniga eftertanka
gifver denna anmärkning ett förtjent föremål.
Den upplyser, huru långt man kan
gå, då nian vill anmärka. Herr Rosenquist
får se en Expedition, contrasignerad af Stats
-
Den ty Julii e. m.
Sekreteraren af Kullberg, och läser den, men
så olyckligt, att när StatsSekreteraren i reciten
talar om Wisby Consistorii yttrande,
att, i brist af lagliga bevis, Consistorium
på sin Embetsed förklarade, att af alla Stiftets
Prester ingen vore mindre skicklig till
det lediga Embetet, än klaganden, så tror
Herr Rosenquist olyckligtvis, att dessa orden:
”i brist af lagliga bevis,” innefatta
StatsSecreterarens motiv till beslutet, som i
vanliga termer innehöll, att Kongl. Maj:t ej
funnit skäl till ändring i Consistorii öfverklagade
åtgärd; och det är detta missförstånd
ensamt, som föranledt anmärkningen.
Det tyckes gå nästan för långt i anmärkningsväg
mot Konungens Rådgifvare, då
man begär deras endtledigande till och med
på den grund, att man läser Expeditionerne
rasande.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Ehuru det kan vara onödigt
, att yttra något vidare i detta ämne,
torde jag dock böra upplysningsvis nämna,
att när handlingarne i målet hos Rikets Allmänna
Ärenders Beredning föredrogos, saknades
der ingalunda bevis om Presten Ekmans
oduglighet till det sökta Embetet; och
hvilket .större bevis i sådant afseende kan
man dessutom fordra, än att ett helt Consistorium
tager på sin aflagda Embetsed,
att Sökanden är oskicklig att Embetet förrätta.
Den 17 Julli e. ra.
Herr RosenquistFredrik Leonhard4
hade inlemna! följande, sorn upplästes:
Sveriges Grundlag är yngre, än kyrkor
lagen. Den förra befaller i 28 §., att för-,
tjenst och skicklighet skola respecteras, och
den senare tillåter icke ett Consistorium,
att obestyrkt och ensidigt frånkänna en präst-!
man de egenskaper sorn dugelig, hvarpå han
genom sjelfva utöfningen af prästerliga uppi
drag gifvit tillräckeliga prof. Sådant är för-!
hållandet här; och resultatet måste således
blifva, att icke hag, utan godtycke dicterat
beslutet. Jag anhåller att detta yttrande må
få dela Memorialets ödg.
Friherre Cederström, Jacob: Jag är
skyldig att, till bestyrkande af Wisby Consistorii
intygande om presten Ekman, vits-;
orda, att Ekman under den tid han före-;
stod pastoralvärdigheten i Endre pastorat
för Kyrkoherden Eyth, var ett åtlöje för För-;
samlingen, och med hvilken ungdomen vid
flere tillfällen drifvit gäck, såsom att sätta
honom baklänges på hästen m. m, Att en
sådan person icke bör kunna komma i frå^
ga, att befordras till KyrkoherdeEmbetet,
ehuru i öfrigt icke brottslig, synes vara
naturligt.
Haris Ex cell en ce Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, att CoiistitutionsUlskottets
förevarande Memorial måtte
läggas till handlingarne, hvilket bifölls.
Den 17 Ju lii e. m.
Företogs till pröfning ConstitutionsUtskottets
den 27 sistl. Maji under N:o 32 afgifne,
samt den 4 derpå följde Junii, e. m.
på bordet lagde, Memorial, rörande StatsUtskottets
anmärkningsanledning, ifråga om
behandlingen af anmaldte anledningar till
åtal emot f. d. Magazins-Directionen.
Grefve Horn j Claes Fredrikj anförde
skrifteligen;
Om ConstitutionsUtskottet, enligt dess
Memorial N:o 32, anser det vara med Ribets
Ständers värdighet förenligt, att ett af
denna Statsmagt yrkadt lagligt ansvar emot
de Tjenstemän, som redovisa för Statsmedlen,
af den andra Statsmagten förklaras icke
böra föranleda till lagligt åtal mot samme
Statens Tjenstemän; så måste jag med helt
andra begrepp, än ConstitutionsUtskottet om
lielgden af Lagstiftare-kallet, och den aktning
Representationen hör kunna fordra af
Regeringen, yrka den moraliska ansvarspåföljd
för den Föredragande och de Rådgifvare,
hvilka tillstyrkt ett så rättskränkande
och oädelt missbruk af verkställande mag-,
ten, som förklarandet under den 10 'Augusti
1826, att undandraga f. d. Allmänna
MagazinsDirectionens Ledamöter det åtal,
som skulle hero af laglig undersökning.
Uppå af Hems Excellence Herr Gref-,
ven och LandlMar skalken framställd proposition,
beslöt Ridderskapet och Adeln, att
Den 17 Ju lii e. rti.
Constitutions-Utskottets berörde Memorial
borde läggas till handlingarne.
Föredrogs å nyo och lädes till handlingarne
ConstitutionsUtskottéts den 2n sist—
lidné Junii under N:o 37 afgifne, samt den
g dennes e. m. på bordet lagde, Memorial,
Förande Riksdagsfullmäktigen Casper Wijkmans
anmärknings-anledning i afseende på
inkomst-öfverskottenS disposition.
Justerades 6 FrotocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 16 dennes f. m. fattade beslut.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan i o om aftonen.
In fidem Prolocolli,
O. J. Lagerheim.
Lördagen den 18 Julii 1829,
Plenum klockan g Förmiddagen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Herr Bruncrona,
Gustaf Adolph, anmält sig Vara hindrad,
att fortfara med sin befattning såsom
r
20Ö
Den 18 J n 1 i i f. m.
Ledamot i Riddarhus-Utskottet; äfvensom
Herr von Hartmansdorff, August, hvilken
blifvit vald till Ridderskapets och Adelns
Fullmäktig i Rikets Ständers Bank» derigenom
upphört ätt Vara Ledamot i BancoUtskottet;
och som i öfrigt, på Sätt Hans Excellence
redan förut tillkännagifvit, följande
vacancer i nedaltnämnde Utskott uppkommit,
hemligen 1
BevillningsUtskottet:
Efter Friherre Wrangel af Adinal, Henning.
EkonomiUtskottet:
Efter Herr äf Robson, Carl Magnus, och
— Herr af Forsell, Carl.
Riddar husUtskottet:
Efter Herr Nordensköld, Carl Reinhold, Och
— »— von Troil, Knut.
Alltså anmodade nu Hans ExcelletiCé
Herr Grefven och LandtMarskalken Ridderskapets
och Adelns Herrar Electorer, att
å nästa hiåndag den 20 dennes Sammanträda,
för att berörde Vacancer tillsätta*
Företogs tili pröfning ConstitutiotisUtSkottets
den 23 sistiidne Maji under N:o äcj
afgifne, och den 4 derpå följde Juni e. m*
på bordet lagde, Memorial, innefattande Utlåtande
öfver framställde AnmärkningSatiledllingar,
i afseende på den så kallade Skeppshandels
affairelt.
Den 18 Julfl. f. ni. zof
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik ,
.anförde skrifteligen:
ConstitutionsUtskottets Utlåtande öfver
framställde anmärknings-anledningar, i afseende
på den så kallade Skeppsbandels-affairen,
visar sig i full öfverensstämmelse
med den åsigt CoiiStitUtionsUtskottet ådagalagt,
i anseende till förvaltningsåtgärderne
i. allmänhet, och tvånget att isåsom mötionair
nödgas afven emöt sjelfva ConstitutionsUtskofctet
försvara afgifnä anmärkningars rättvisa
och billighet, ökar obehaget äf Represen
tänt-källets uppfyllande, inom en sådan
Representation sorn Vår; men ehuru ringa
utsigterne kunna vara, att genom någon de
afgifrte anhiärkningarnes ytterligare Utveckling
klinna åstadkomma Uppfyllandet af samhällets
kraf, ätt finna GrundLagärnes kraft
äfven sträcka sig till ansvarigheten i anseende
till verkställande maktens förbiseende
äf lagell » eller misstag om Rikets sannskyldiga
nytta> anser jag mig likväl af mitt
samvete förbunden» att, i de delar jag förstå!*
» Söka fästa allmänna uppmärksamheten
å dert hotahde sämhällsvådan, att ansvaret
för den mäktigares lagöfverträdelser blifver
ingen, om 1829 års CohstitUtiönsUtskott
förmår att göra sine åsigter i anseende till
samhällsskickets fordringar gällande.
Uti Samma ordning, som ColistitutionsUtskottet
till besvarande upptagit de anmäldte
anmärkningsanledningarne, skall jag
Den 18 J u 1 i i f. m.
äfven soia följa de slutsatser, hvaruti Utskottet
stadnat.
Utskottet anser den anmärkning, att
någon instruction för Herr General-Amiralen,
till efterrättelse vid af handlingen om
Skeppshandeln, icke Varit utfärdad, desto
mindre kunna godkännas, som én bestämd
instruction verkeligen innehålles i Kongl.
Maj:ts Herr Generalåmiralen officielt meddeldta
nådiga föreskrifter, och i de gillade,
Statsråds-Protocollet bilagde, Normal-Contvacten
Härvid
torde det tillåtas mig göra deri
erindran, att anmärkningen icke allenast afsedt
behof af instruction för sjelfva köpslutet,
utan fastmer för nödige iakttagelser,
till förekommande äf de ersättningsanspråk,
hvilka uti sjelfva Conträctet voro föresedde
såsom en möjlighet, och hvilkas belopp
omöjligt kunnat stiga till en sådan höjd,
i fall den minsta omtanka ägt rum, att i
tid förekomma en misshushållning, i anseende
till trdctamenten och öfrige ifrån köparens
hushållning uppkomna oerhörda kostnåder,
hvilka till betydlig del kunnat förekommas,
så framt man icke alldeles förglömt
all tanka å det ersättningsäfventyr,
Contractets 4;de punkt i sjelfva verket innebar.
Det är ifrån en sådan Synpunkt; sedt,
jag tror, att Rikets sannskyldiga nytta ä£*
ven
Den 18 J u l i i f. m.
209
ven i denna del af Stats-Secreteraren för
Krigsärenderne blifvit förbisedd, då jag föreställer
mig, att försvarets ekonomiska deta
il i första rummet tillhör honom, och att
det varit dess pligt, att fästa Kongl. Majrts
uppmärksamhet å vådan af den Statsförlust,
hvarmed man hotades, då ingen utväg vidtogs,
att för köparnes slösande i anseende
till utredningskostnaderne ställa någon behörig
gräns, och det är i anledning häraf
jag emot Föredraganden för Krigsä rend erne
kommer att yrka tillämpning af Regeringsformens
107 §. för bristande nit, skicklighet
och drift.
Utskottets slutsats i anseende till framstäldt
tvifvel om Regeringsmaktens rättighet,
att, med analogien ifrån Regeringsformens
77 §, utan Rikets Ständers medverkan,
på sätt som skedt, förskingra en så
betydlig del af Flottans materiel, innefattar
samma uppställning, som Utskottets slutsatser
i allmänhet; och man skulle här kunna
tro, att Utskottet upptäckt, att något
stadgande för försäljning utaf Svenska Örlogsflottan
verkeligen förefinnes, då Utskottet
yttrar, att Konungens dispositionsrätt
öfver Statens lösa egendom är enahanda med
dess höga rätt att använda Statsmedlen, då
det, efter Utskottets egna ord, ej sker annorlunda
än stadgadt blifvit; men i följd
häraf kommer jag till den mot Utskottets
33 H, 14
210
Den 18 Julii f. ni.
åsigt stridiga tankeyttring, att Regeringsmakten
icke äger rätt, att godtyckligt disponera
Statens lösa egendom, der ingenting
blifvit stadgadt i sådant afseende, hvadan
jag äfven tror, att eli åtgärd) som tillfogat
Staten så betydlig skada) mäste påkalla tillämpningen
af Regeringsformens 107 §. emot
de rådgifvare, hvilka tillstyrkt och befrämjat
åtgärden) hvarföre jag i anseende till
saknad uppgift å de personer, hvilka härvid
komma uti fråga, ansett mig behöfva
begära återremiss utaf Memorialet i denna
del, i fall denna utväg till Opplysnings vin-»
hände icke vore stängd»
Huru Constitutions-Utskottet med något
Stöd af Grundlagen kommit till deli
slutsats, att anmärkniilgsänledrtingar, som
1-igtats mot förmenta politiska missräkningar
och felsteg, knappt kunna upptagas, ännu
mindre pröfvas, och aldraminst fastställas,
blefve svårt att begripa) om man ej
redan egde så många bevis, ätt Utskottet
för sitt omdöme sällan trott sig behöfva någon
annan vägledning, än föresatsen, att åt
Maktens alla möjliga misstag lemna en hyllning
utan undantag»
Grundlagen antyder bestämdt, att ConstitutionsUtskottet
må kunna fordra de uti
StatsRådet förda Protocoll, som angå ministeriella
ärenden och commandomål, i hvad
som rörer allmänt kända, och af Utskottet
uppgifna, händelser.
Den 18 Julii f. ni.
21 r
Det vill således synas, sorn' ConstitutionsUtskottet,
långt ifrån att äga fog, att
afvisa anledningar till anmärkning i denna
del, hade i motsatts bordt uppfylla lagens
kraf, medelst bemödande, att åt denna vigtiga
del, af Skeppshandels-affären , gifva ali
den utveckling, och ali den offentlighet,
som ämnet påkallan
Det visar sig otvifvelaktig^ att upp-“
täckten af det felaktiga i anseende till rådslagen
vid de ministeriella ärendernes behandling
är Constitutions-Utskottet allena
uppdragit, då StatsrådsProtocollen för ingen
annan äro tillgängelige, och det skall
således förundra livar och en, att finna
Utskottet neka att ingå i den minsta pröfning
af den del af frågan, som, af enskild
inotionair antydd, ålegat Utskottet, att i
ftiöjligaste måtto utveckla*
Jag tviflar, att mångå finna sig tillfredsställde
af Utskottets reflexioner, att CabinettsPolitiken
är en probabilitets-lura, icke
en på1 absoluta vissheter bygd kunskap. Oaktat
denna ifrån ConstitutionsUtskottets vishet
utgångna sats, torde det likväl få medgifvas,
att CabinettsPolitiken för vissa fall,
och vid någon viss tidpunkt, ej sällan visar
så bestämda vissheter, att det skulle gränsa
till oförstånd hos någon af de svagare makterne,
att tilltro sig handla i Strid mot dessa
33 ii. *4*
Den 18 Ju lii f. m.
vissheter; och det hade vid detta tillfälle
varit ConstitutionsUtskottets åliggande alt
utreda, om de större Europeiske Makternes
offentligt förkunnade åsigter af deras förhållanden
lill de SydAmerikanske Repuhlikerne,
vid den tid då Skeppshandeln beslutades,
voro sådane, att den af ConstitulionstJtskottet
åberopade Probalitets-lära ingaf
någon grundad anledning till förmodan, att
*ien så beskaffad handel om krigsförnödenhet
ter för de SydAmerikanske Republikerne,
utan att stöta mäktigare kända politiska intressen,
kunde oafbrutit fortgå, när det nu
mera synes afgjordt, att denna de försålda
Skeppens bestämmelse var Styrelsen ganska
väl bekandt, och handelsföretaget på Ostindien
blott en föregifven uppgift,
Örn ConstitutionsUtSKOttet till någon
del vid denna Riksdag varit inne uti andan
af dess vigtiga kall, så hade det helt naturligt
insett, huru grundlagen ifrån ConstitulionsUtskoltet
fordrar stränghet i undersökning,
i anseende till rådgifvares mera
eller mindre klanderfritt uppfyllda kall; och
Utskottet hade då lemnat mildheten och öfverseendet
åt Rikets Ständer, hvilka efter
Grundlagens bud allena äga pröfningsrätten
af hvad Rikets rätt och hästa krafvel-* vid
fråga om att åt grundade anmärkningar gifva
någon påföljd. Utskottet yttrar äfven,
alt det ej vore tänkbart, att någon Rege~
ring i verlden skulle underkasta sig en klart
Den 18 J u 1 i i f. m.
ai3
förutsedd, eller sannolikt anad, våda af
osämja med främmande makter, om den
samma borde för Statens bästa undvikas.
Med anledning af denna premiss, hade
jag väntat mig, att Utskottet hade bestämt
utredt, hvad som vid Contractets upprättande
lemnade anledning, till det förutseende,
att handeln möjligen, i anseende till
politiska förhållanden, kunde komma alt
återgå, ty några andra orsaker kunde icke
komma uti fråga.
Jag hade väntat mig, att Utskottet hade
ådagalagt grunden eller anledningen till den
i Contractet alltför synbart anade våda,
att handeln, till undvikande af osämja med
främmande makter, möjligen kunde komma
att återgå.
Jag hade föreställt mig, att Utskottet,
i anledning häraf, bordt utreda, huruvida
en vid Contractets afslutande föresedd möjlighet
af en betydlig ersättnings-reclamation,
och dermed förknippad Statsförlust, bevittna
riktigheten af Utskottets tankeyttring, att
ingen Regering i verlden skulle underkasta
sig en sannolikt anad våda af en osämja med
främmande makter, som dess krafter ej tilläto
alt äfventyra; och för ett föremål af
i sig sjelf så ringa värde, att äfventyret aldrig
kunnat godtgöras medelst vinsten.
Jag hade trott, att det ålegat ConstilutionsUtskottet
att antingen vederlägga, el
-
Den iS Jnlij f, m.
ler öppet besanna den misstänka, sorn icke
utan grund blifvit framkastad,, att Rikets
anseende och värdighet, ifrån Skeppshandeln
s politiska sida, varit nära alt äfven,
tyras, och är det, i brist af frågans fullständiga
utredning i denna del, jag äfven
skulle anhållit om åter remiss af Utskottets
Memorial. I anledning af Utskottets alltför
sammandragna försvar, för tillstyrkt förhemligande
af de handlingar och bref, som rörde
Skeppshandeln och dess återgång, oansedt
Grundlagen uti Regeringsformens 86 §.
stadgar deras tillgänglighet för offentligheten,
såsom en hvarje Svensk mans rättighet,
utbeder jag mig, att något utförligt få yttra
mina tankar,
Under en conslitutionel statsförfattning,
sorn redan räknar en ålder af 20 Al’, vöre
det snart sagt en löjlighet, att företaga någon
afhandling om skillnaden emellan dea
oinskränkta och den lagbundna monarkiska
styrelseformen. Man måste i detta hänseende
antaga för afgjordt, att begreppen härutinnan
äro så stadgade, att hvar man känner,
att ehuru Magten att styra hos oss odelad
tillkommer Konungen, dess beslut icke
kunna förhastadt fattas, icke bestämmas efter
ensidiga underrättelser och råd af dolda
personer utan ansvarighet, Konungen måste
i alla mål låta sig upplysas af ett offentligt
StatsRäd, hvars Ledamöter, ställde under
ansvarighet icke blott för deras yttrade
Den 18 J u I i i f. ra.
rådslag, utan äfven för deras tystnad, då
de bordt råda, måste sjelfve sorgfälligt söka
upplysningar för att bevara sitt lif, sin välfärd
och sin heder; en Konung skall sålunda
bos oss icke lätteligen genom Constitulionsvidriga
beslut blottställa sin magt för
en föredragande Embetsmans vägran af den
contrasignation, hvarförutan bans befallningar
icke blifva gällande.
Regeringsformens 106 §. öppnar vägen
till undersökning, huruvida den rådgifvande
personalen mera eller mindre samvetsgrant
uppfyllt dess ansvarsfulla kall, och
det är, genom tillträdet till StatsRåds-prototokollen,
ConstitutionsUtskottet är i tillfälle
att utröna, huruvida någon StatsMinister,
StatsRåd, HofCanzler, SlatsSecreterare
eller annan Ledamot af StatsRådet, eller den
Embetsman, som i Commandomål Konungen
råd gifvit, uppenbarligen bandlat emot RegeringsFormens
tydliga föreskrift, eller tillstyrkt
någon öfverträdelse deraf, och af andra
Rikets gällande lagar, eller underlåtit att göra
föreställning emot sådane öfverträdelser, eller
dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt
fördöljande af någon upplysning, för
hvilka fall ConstitutionsUtskottet äger att
ställa en sådan under tilltal inför Riksrätt.
Jag kan vid ordet åge uti ofvananförde
grundlagsstadgande icke fästa något annat begrepp,
än ett bestämdt åliggande, en för
-
2l6
Den 18 Julii f. ra.
pligtelse för ConstitutionsUtskottet att för
de i grundlags §:n antydde händelser ovilkorligen
ställa den felaglige under tilltal,
Jag hämtar så mycket mera styrka för denna
mening, som 107 §. deremot för tillämpa
ningen af deruti innefattade stadgande bestämmer
Rikets Ständers öfvertygelse om ett
mera eller mindre kraf af Rikets väl, då
den 106 § helt enkelt bjuder, att uppenbar
handling emot Regeringsformens tydliga föskrift,
eller tillstyrkt öfverträdelse deraf,
eller af andra Rikets gällande lagar, eller
underlåten föreställning deremot, skall under
tilltal inför Riksrätt ställas,
Jag tror således icke, att ConstitutionsUtskottet
äger att godtyckligt eftergifva de
Rådgifvandes ställande under tilltal, då några
sådane omständigheter, hvarom 106 §.
nämner, emot de rådgifvande förekomma;
och då påtageliga öfverträdelser af Regeringsformens
tydliga föreskrift, och af andra
Rikets gällande lagar genom de rådgifvandes
tillstyrkanden ägt runi, under den
tid, som nu varit föremål för Rikets Ständers
granskningsrätt, så anser jag ConstitutionsUtskottet
hafva alldeles åsidosatt sin
pligt, då Utskottet, i anseende till dessa händelsers
inställande inför rätta, rådfrågat en
känsla af undseende för magtens handlingssätt,
i stället för att följa lagens bud örn
lagens tillämpning efter ordalydelsen vid
hvarje fall. Jag anser ConstitutionsUtskot
-
Den 18 Ju lii f. m.
217
tet genom sin pligtförgätenhet i denna del,
hafva verksammare, än någon af dess föregångare,
sökt undergräfva sjelfva stöden för
ali Constitutionel Monarki, som ensamt och
allenast innefattas uti den ministeriella ansvarigheten;
och är det snart sagt ofattligt,,
huru ConstitutionsUlskottet kunnat tilltro
sig rättigheten, att efter godtfinnande till--  bakahålla den rättegång, som i 106 §. omnämde
Lagöfverträdelser ovilkorligt kräfva.
ConstitutionsUtskottet är hos oss heklädt med
en redan alltför tillräcklig magt, då det i
sådane fall handlar med Rikets Ständers rätt*
men denna rätt är ingalunda gifven i mening,
att ConstitutionsUtskottets godtycke
skulle blifva tillfredsställande först för Rikets
Ständer och sedan för Sveriges samtelige
inbyggare; och det är tillförebyggande
af ali sådan godtycklighet, som Utskottet i
Grundlagen icke fått sig öfversten någon
annan pröfningsrätt, än huruvida Regeringsformens
tydliga föreskrift, eller annan i
Riket gällande lag, medelst de rådgifvande
åtgärdcrne blifvit öfverträdde. Utskottet är
ingalunda uppdraget att pröfva omständigheter
och serskildta förhållanden, under
hvilka lagöfverträdelserna af Rådgifvare blifvit
tillstyrkte, eller genom tystnaden befrämjade;
Utskottet har endast att undersöka,
0111 Regeringsform, eller andra gällande
lagar, under den tid, som utgör föremål
för granskning, varit öfverträdde, och att i
sådan händelse låta ställa den eller de felaktiga
under tilltal.
Den 18 Julii f. m.
Omständigheternes, förhållandernes pröfning,
såsom anledning till mera eller mindre
stränghet uti domslut, tillhör domstolen ensamt,
och det var för att betaga ConstitutionsUtskottet
ända till det minsta sken af
domsrätt, lagstiftaren för dess yerkningsomfång
endast bestämt, att antyda, det lagöfverträdelse
egt rum, öfverlämnande åt domstolen
ensamt, att pröfva och bedöma omständigheterue.
— Då Regeringsformens 86
§. innehåller, att alla handlingar och protocoll
i hyad mål som hälst, de protocoll
undantagne, som uti StatsRådet och hos Konungen
i Ministeriella Ärender och Commaudomål
föras, må ovilkorligen genom trycket
kunna utgifvas; så var den af då varande
StatsSecreteraren Friherre Carl Johan
af Nordin contrasignerade Kongl, befallningen
af den ag Oct. i8a5, att alla i KrigsÉxpeditionen
befintliga handlingar, rörande
de försålda Örlogsfartygen, skulle hållas hem-?
liga, och, förseglade, jemte StatsRåds protocollet,
förvaras, samt att enahanda förhållande
borde iakttagas med de ofyannämnde
ämne beträffande Kongl, Bref och andra
handlingar, som kunde finnas hos Hans Excellence
GeneralAmiralen Herr Grefve Cederström,
Förvaltningen af SjöÄrenderne,
StatsContoiret, GenerplAdjutanten för Flottan
och Befälhafvande Amiralen i Carlskrona,
en så påtaglig öfverträdelse af Regeringsformens
föreskrift, att sådant aldrig bordt kunna
undfalla Constitutions-Ulskottets uppmärksamhet.
Den 18 Julii f. ra.
a.g
Om jemförelsen emellan detta KungaBref
och ordalydelsen af RegeringsFormens
86 §. öfverlemnades åt någon af absolutismens
mest ifriga förfäktare, så är jag öfvertygad,
att om caracteren i öfrigt vöre oförderfvad,
och förståndet icke ruhbadt, omdömet
utan tvifvel skulle blifva, att RegeringsFormens
86 genom det åberopade
Kongl. Brefvet af den 29 October 1825,
blifvit så positift som möjligt öfver trädd;
och jag hemställer till hvarje slutförmåga
inom Svea land, om ett sådant påstående
kan motsägas! Och när förhållandet är sådant,
frågar jag, huru ConstitutionsUtskottet
kunnat underlåta att hörsamma hvad
RegeringsFormens 106 §. för sådant fall
bjuder, i anseende till Utskottets verkliingspligt.
Utskottet bar först och främst, i följd
af StatsRådsProtocollens granskning, och yttermera
med anledning af enskild Riksdagsmans
motion, ägt, att bestämt yttra sig öfver,
huruvida det ofta nämnde Kongl. Brefvet
af den 29 October i8a5 företedt öfverträdelse
af stadgandet uti RegeringsFormens
86 §, eller icke.
Utskottet har noga aktat sig, att öppet
och ärligt behandla frågan. I stället
alt med uppriktighet besvara den, i stället
att i hyllningen af rätt och sanning uppfylla
det höga ändamål vår StatsFörfattning
aao
Den i8 Jul ii f. iij.
för Utskottet bestämt, har en motsatt väg
blifvit beträdd, och Grundlagens i sjelfva
lagen bestämde väktare hafva alltför synbart
öfvergifvit vården om Grundlagsbudens helgd,
för att företrädesvis göra sig till förespråkare
för det oskyldiga och oskadliga uti, ehler
rättare sagt för nyttan utaf, de magtägandes
förbiseende af hvad Grundlagen stadgar,
såsom det mägtigaste stöd för friheten,
nemligen tillgänglighet för offentliggörandet
af Styrelsens allmänna förhandlingar, och
förutan hvilken tillgänglighet all controll å
styrelseåtgärder upphör.
Det lagbundna samhällsskickets bestånd,
kan i min tanka aldrig verksammare undergräfvas,
än genom den olagliga magt, att
godtyckligt förklara Grundlagen, som ConstitutionsUtskottet
synes vid detta tillfälle
velat tillvälla sig.
Sjelfva tankeställningen uti Utskottets
Memorial, rörande denna fråga, förråder en
mera än synbar villrådighet i anseende till
de uttryck man förgäfves sökt såsom tillfyllestgörande
medel, att bortblanda sanningen
och hufvudfrågans egenteliga innehåll
och föremål.
Hvilken tänkares uppmärksamhet stadnar
ej, då Utskottet yttrar: ”1 hvarje lag”bundet
samhälle måste likväl gifvas nägo?i
”gräns för nygirighetens inträngande i det
”innersta af Statslifvet, framförallt vid politisk
beröring med främmande magter.”
t
Den 18 Juli i f. m.
321
Jag stadnar härvid uti den storsta förundran,
i anseende till de slutsatser, sorn
ifrån detta yttrande nödvändigt måste framkallas.
Då Utskottet jdtrar, att någon gräns
för nygirighetens inträngande i det innersta
af Statslifvet likväl inom hvarje laghundet
samhälle måste gifvas, skulle man tro detta
vara tillrättavisning af någon fordrad eller
påstådd gränslöshet i sådant hänseende,
och om Utskottet härvid åsyftat den af mig
framförde anledning till anmärkning emot
vissa af Konungens Rådgifvare för uppenbar
öfverträdelse af RegeringsFormens 86 §, så
torde hvarje fördomsfritt omdöme komma
att inse, det jag aldrig sträckt mina fordringar
utöfver den gräns, som RegeringsFormens
86 §. bestämmer; och förbiseendet
af eller okunnigheten om den gräns Grundlagen
för nygirighetens inträngande i Statslifvet
stadgat, lärer såsom slutföljd ensamt
komma att ligga ConstitutionsUtskottet till
last. Då en sådan gräns uti Grundlagen så
tydligt finnes beskrifven, har man eljest svårt
att begripa, i hvad mening Utskottet yttrar,
att en sådan gräns likväl måste gifvas;
man kommer härifrån lill ingen annan rimlig
slutsats, än att Utskottet tilltrott sig kunna
lemna Grundlagens tydliga, omisskänneliga
stadgande utan allt afseende, för att efter
egna godtfinnandet, genom en vilseförande
tillämpning, bryta vägen lill den gräns
Den 18 J111 i i f. m.
Utskottet funnit för nygirighetens inträngande
i Statslifvet böra gifvas, och som,
efter allt utseende äfUtskottets mening, icke
torde såsom fullkomligt tillfredsställande
komma att igenfinnas förr, än, genom GonstitutionsUtskottets
biträde, Grundlagen upphör
att mera äga någon bindande kraft, och
de magtutöfvandes godtycke kommer att allena
utgöra gränsen för de menskliga anspråken,
att få tillgodonjuta rätt, och att under
lagen finna skydd för sina i lag stadgade
rättigheter.
Utskottet bar trott sig för underkännande
af anmärkningsanledningeti i anseende
till öfverträdelse af RegeringsFormens
86 §. kunna, såsom tillfyllest giltiga, antaga
de enda skäl att, i den critiska tidpunkten
af skeppshandeln återgång, en hel
offentlighet skulle berédt eftertäiikliga följder,
och en half upplysning Snarare förvillat
och oroat, an Vägledt oell lugnat allmänheten.
Förgäfves genomletar inan hela Grundlagen,
för att finna någon GonslitutionsUtskottets
rättighet, att för ett sådant tillfälle,
som detta, ingå uti dylika betraktelser
till vägledning för sitt omdöme, huruvida
Grundlagsstadganden blifvit eller icke blifvit
öfverträdde. Anmärknings värd t skall det
titan tvifvel finnas, att Utskottet icke ens
ttti sitt Memorial nämner RegeringsFormens
Den 18 Ju lii f. m.
86 §. Bevisar delta, att Utskottet ingen
gång i anseende till ifrågavarande anmärkning
tagit nämnde Grundlags §. i skärskådande,
eller liar Utskottet icke vågat omnämna
den derföre j att den just innefattar
den gräns, lagstiftaren liestämt för nygiriglietens
inträngande i det hillersta af Statslifvet,
och hvilken gräns verkställande magten
icke äger ätt emot lagens klara Stadgande
godtyckligt inskränka eller efter tillfälliga
omständigheter tillämpa eller förtyda,
vid det äfventyr lo6 §. för Sådant tilltag
stadga!-»
Utskottets Memorial bevittnar, på möta
än ett ställe, svårigheten att komma sanningen
förbi, när bon alltid varnande botar,
att, för eller sednare, för hvarje fall
göra sin ällmägt gällande. Utskottet har uti
sitt Memorial på intet ställe tilltrott sig förklara,
att det oftanämnde Kongl. Brefvet
af den 2Q October 1825 icke innefattar en
öfverträdelse af föreskriften uti RegeringsFormens
86 §; tilltaget hade kanhända också
på en gång varit för mycket vågadt, då
bevisningen troligen blifvit iiågot svår att
underhålla, och det. är troligen derföre Utskottet
valt den egna mellanvägen, att yttra,
det publiciteten för öfrigt, genom den
i anmärkningsväg anmälde Kongl. Befallningen,
icke blifvit egenteligen vägrad, utan
endast uppskjuten. Jag tager mig härvid
åter friheten, att föra uppmärksamheten å
Den 18 Jul ii f. m.
Reger ingsFormens 86 §, som innehåller,
att alla de vid ifrågavarande tillfälle publiciteten
undanhåUne handlingar ”må ovilkorligen
genom trycket kunna utgifvas.”
Jag igenfinner således icke något Grundlagsstadgande,
sorn uppställer någon skilnad
emellan egenteligen, och icke egenteligen,
vägrad publicitet; jag känner intet
annat rättesnöre i denna del, än lagens klart
och tydligt uttryckta mening; och jag finner
icke uti Grundlagen någon anledning
till uppskof ifrån magtens sida med en publicitet,
som lagen förklarar ovillkorligt kunna
äga rum; hvadan jag också icke kan undertrycka
den tankeyttring, att ConstitutionsTJtskottet
uti detta yttrande nedstigit till
den slags advocatur, vid försvaret utaf verkställande
magtens lagöfverträdelser, hvaraf
jag förmodar, att den om sitt anseende minst
bekymrade sakförare skulle tvekat att vilja
sig begagna,
Då ConstitutionslJtskottet i detta fall
handlat med Rikets Ständers rätt, inser jag
alltför väl, att ingen utväg mera gifves till
vinnande af rättelse i denna del af Utskottets
beslut; men jag Ilar känt mig utaf
pligten fordrad, att efter min förmåga söka
ådagalägga, att Utskottet vid detta tillfälle
aldeles förbisett lagens stadgande i anseende
till dess verkningspligt, och att Utskottet
handlat oriktigt och illa, Rikets Ständer
-
Den 18 Jillii f. ni.
2^5
der liro Svenska folket moraliskt ansvarige
för sina åtgärder och för sitt handlingssätt,
och Utskotten äro på samma sätt Rikets
Ständer och .Svenska folket ansvarige för deras;
och då detta Utskottets Memorial säkerligen
en gång kommer att ingå i samlingen
bland bidragen till tidens historiska
stämpel, har jag trött mig öppet och oförtäckt
häröfver böra uttala min mening, som
ett vittnesbörd, att slafsinnet i Sverige ännu
icke var till den grad allmänt, att man
enhälligt hyllade den lära, att lagens tillämpning
endast påkallades emot den svagare,
emot den understundom genom mindre
blida öden brottslige, under det den
högt uppsatte, med magten beklädde, lagöfverträdaren
, uti samhällsordningens, i sjelfva
Grundlagen bestämde, väktare funnit
mägtiga advocater och beskyddare för sitt
handlingssätt.
Grefve Hornj Claes Fredrikj uppläste
följande:
För bedömandet af det sätt, hvarpå
ConstitutionsUtskottet behandlat denna fråga,
blir det nödigt, alt till ett helt sammanföra
Utskottets arne serskildte Utlåtanden
öfver ämnet.
Jag fäster mig således vid den märkliga
motsägelse, som i de 2:ne Memorialerna
tydeligen uppenbarat ConstitutionsUtskot
33
II. 15
22Ö
Den 18 Jul ii f. m.
tets sökta anledning, att från hela det öfriga
StatsRådet och ensamt på Grefve Gederström
hvälfva ansvaret, för den senare
skeppshandelns afslutande, hvilken handel
Utskottet erkänner vara mera anmärkning
underkastad, än den första.
Uti Memorialet N:o 2g antyder Utskottet,
att, med frånträdandet af principen,
(nemligen gamla fartygs försäljande) ett förbyggt
eller nytt Linieskepp och en fullkomligt
god Fregatt blifvit Flottan afhände,
hvarföre en anmälan mot StatsRådet Grefve
Cederström, såsom den der tillstyrkt handeln,
göres enligt 107 §. RegeringsFormen,
men att denna anmärkning icke kan utsträckas
till öfrige StatsRådsLedamöterna och Föredraganden,
på den grund att desamma i
villrådigheten mellan de af Befälhafvande
Amiralen mot försäljningen anförda betänkligheter
och Herr GeneralAmiralens till vederläggning
deraf framlagde skaij utan tvifvel
nödgats, vid bristande egen sakkännedom,
tilldöma öfvervigten åt hvad Flottans
Chef yttrat.
Uti Memorialet N:o 36 yttrar sig deremot
Utskottet sålunda: ”Enär nu trovär”dighet
måste lemnäs åt vederbörande Lo”ca
lyla torit elers och Tjenstemäns, af Herr
”Gener al Amiral en antingen obestridde eller
”svagt vederlagde omdömen och vitsord, angser
för sin del ConstitutionsUtskottet Herr
Den 18 Julii f. m. 227
"StatsRådet Grefve Cederström icke hafva,
”i rådslagen öfver ifrågavarande allmänna
”mått och steg, nog vårdat sig om Rikets
"sannskyldiga nytta." Att ConstitutionsUtskottet
äfven här uteslutit det öfriga StatsRådet
från ansvarighet i rådslagen, oaktadt
medgifvandet att Grefve Cederström litet
eller intet vederlagt LocalAutoriteternas trovärdiga
omdömen och vitsord, Bevisar åtminstone,
att ConstitutionsUtskoltet icke tillerkänner
Konungens StatsRåd, med undantag
af Grefve Cederström, samma omdömesförmåga,
som Utskottet tilltror sig sjelf äga;
men i denna ursägt för StatsRådets och Föredragandens
utehlifne afstyrkande, i följd
af illa uppfattade, LocalAutoriteternas, af
Grefve Cederström obestridde eller svagt vederlagde
Betänkligheter mot skeppshandeln,
ligger ett medgifvande af StatsRådets Bristande
skicklighet att vårda sig om Rikets
sannskyldiga nytta; en sanning, som framställer
sig ännu enklare, då den mot Grefve
Cederström, ensamt Bland hela StatsRådet,
af Utskottet riktade anmärkning Består
deri, att han med frånträdande af den för
skeppsförsäljningen antagne princip tillstyrkt,
alt ett förbyggt eller nytt Linieskepp och
den enda fullkomligen goda Fregatt matte
Flottan afhändas. Huru lätt det Varit för
det öfriga StatsRådet, att ilise principens öfverträdande,
kan nu mera icke UlidandöljaS
allmänna omdömet, och ConstitutionsUtskot23
H. i5*
2 7.8
■ Den 18 Jii 1 ii f. m.
tet liar illa uppfyllt sin pligt, då tiel velat
från ansvarighet befria det collectiva StatsRådet,
sorn, genom sina tillstyrkanden eller
uteblifne afstyrkanden, är i det närmaste
lika delaktigtiden styrelseåtgärd, hvaraf
allt det förhatliga så oädelt hvälfves på
en enda person.
Om ConstitutionsUtskottet, uti sina håda
Memorial, tror sig i ett och annat fall
tillfridsställände hafva besvarat åtskilligt till
Utskottets pröfning hemställda anledningar
till anmärkningar, delar jag likväl icke delina
tro. Utskottets sätt att uppfatta desamma
företer i allmänhet en alltför synbar
riktning, att från ämnets egentliga vigt leda
Rikets Ständers uppmärksamhet. Så har
Utskottet dels i stympad, dels med utesluten,
mening framstält och besvarat de anmärkningar,
som innefattas i mitt till Utskottet
ingifne Memorial. För att sätta Ridderskapet
och Adeln i tillfälle att derom
döma, begär jag att få uppläsa ett utdrag
derur, som föijer: ”Bland Styrelsens åtgärder
”vid detta handelsföretag synes mig den omständighet
förtjena Ilögloflige Utskottets syn”nerliga
uppmärksamhet, att, såsom man
”offentligen omtalat, de på Skeppet Tapper”lieten
och Fregatten af Chapman förhyrde
Besättningar väsendtligast utgjordes af
”Svenska Sjömän, hvilka vid antagningen
”icke blifvit underrättade om det öde som
”tillämnades och så hårdt träffade dem långt
De i) 18 J u 111 i', m.
”från Fäderneslandet, der det för dessa olycklige
Lief tydligt, att deras engagement i
'Cölnminska Regeringens tjenst varit ett vill”kor
för sjelfva skeppshandeln,”
”Då det icke kan vara likgiltigt för ett
”Folk, om dess Regering eller Embetsman
”göra sig till hemliga agenter åt utländnin”gen,
för att locka landets Barn till aflägsna
sjöresor, kanske vida utsträckte utöfver
”deras på autoriteters tillkännagifvande grun”dade
förmodan, och måhända förenade med
"uppfyllandet af vilkor, hvartill aldrig fria
”viljan, utan blott nöden kunnat tvinga dem
”att samtycka, synes mig detta vara ett betänkligt
tecken af tiden, en åtgärd, som
”Representanten är skyldig att öfverlemna
”icke blott åt barmen inom hvarje fosterländskt
bröst, utan äfven till ett lagligt be”ifrande
genom ConstitutionsUtskottets handläggning.
Till upplysning i detta ämne an”håller
jag att ConstitutionsUtskottet matie
”infordra de serskildte Generalordres, som
”utfärdades, först med tillåtelse för Svenskt
”Befäl och manskap att åtfölja flen ifrågavarande
expeditionen, och sedan med återkallelse
af detta medgifvande, och förmo”dar
jag, att Utskottet, med uppmärksam”heten
fästad vid dessa tilldragelser, skall
”hämta en säker vägledning för sitt omdö”me
öfver egenteliga orsaken till återgången
”af den senare skeppshandeln, enär det för
”Utskottet måtte komma att visa sig lyd
-
Den 18 Ju Ii i f. m.
”ligt, att fråga redan mäst hafva uppstått
”om återkallandet af de först utrustade och
”under segling stadde försålde Fartygen Tap”perheten
och af Chapman, hälst 4 punkten
”uti det under den i Junii 1825 upprätta”deContract,
om försäljningen af Skeppet Försigtigheten
jemte Fregatterna Camilla och
”Euridice, bestämt antyder, det Kronan skul”le
kunna finna sig föranlåten, att på nå”got
sätt lägga hinder i vägen för utföran”det
af den med fartygen tilltänkta Expe”dilionen.
ConstitutionsUtskottet lärer väl ic”ke
undgå, att med hela Europa inse, liu”ru
hindret för den tilltänkta Expeditionen,
”och med det samma för sjelfva skeppshandeln,
genast inträffade med det politiska
”felsteget, att ingå i en förhandling, hvars
”påföljd man likväl förutsett, nemligen att
"försäljningen af krigsskepp, ämnade till en
"expedition i de nya SydAmericanska Fri"Staternas
interesse, skulle af de stora Magdelena
betraktas, som en act, stridande mot
”den antagne Stats- och Folkrätten, så län”ge
Svenska Cabinettet ej tilltrodde sig nog
”oberoende för att kunna erkänna dessa Republiker,
”
”Jag anhåller, att Efskottet måtte infordra
de Protocoll, som angå ifrågavarande
Ministeriella Ärender och Commando"mål,
samt efter inhämtad kännedom om
”de rådslag, som för de samma legat till
”grund, iakttaga Grundlagens fordringar
Den 18 Ju I i i f. m.
23l
”rörande den Ministeriella ansvarigheten,
”hvilken icke bör kunna uteblifva, der Kro”nans
anseende, i förening med Nationens
”ära och sjelfständighet, blifvit förnärmad,
”Rikets försvarsmedel oell Statens tillgångar
”förskingrade, genom en lättsinnig och illa
”beräknad politik med åtföljande svaghet i
”handlingssätt, samt genom svek och slöseri
”i handelsföretag med Kronans effecter.” Jag
bar, som man häraf finnér, mindre fästat
mig dervid, att Svenska Sjömän anvärfdes,
utan tillkännagifvande om hvad öde som
väntade dem, än att denna anvärfning i
Columbiska Regeringens tjenst, utgörande
ett vilkor för sjelfva skeppshandeln, skedde
med Svenska Regeringens vetskap och
begifvande. Jag bade egenteligen anmärkt,
men icke så som Utskottet framställer mina
ord, förnärmandet af Kronans anseende
samt Nationens ära och sjelfständighet, utan,
på sätt jag tydligt förklarat, det politiska
felsteget bestå deruti, att Svenska Regeringen
begått en handling rakt stridande mot
den i Europa, och bland alla civiliserade
folkslag, erkände Stats- och Folk-rätten, som
förbjuder den ena Magten att tillåtaj ännu
mindre att sjelf ingå uppå, utrustandet af
krigsskepp, anvärfvande af manskap eller
upphandling af hvad slags krigsförnödenheter
som hälst för en annan Magts insurgerande
undersåtares räkning.
Brytande mot denna allmänt erkända
grundsats, har Svenska Regeringen, kannan
-
?3a
Den 18 J u 1 i i f, m.
rle sig för svag att tjottsa den för Cabinettspolitiken
gällande lag, sorn sjelfva England
underkastade sig, lidit den skymf, sorn måste
blifva en följd af detta oförlåtliga felsteg.
Jag liar hänvisat ConstitutionsUtskottet
till en lätt vunnen åskådlighet af hela
orsaken till den senare skeppshandeln återgång,
genom granskningen af de protocoll
öfver Ministeriella ärenderna, sorn måste innehålla
rådslag i anledning af de reclamalioner
och föreställningar, som följde straxt
på den första skeppshandeln afslutande håde
från Spanien och Ryssland, samt af de
protocoll i commandomål, rörande de af
mig uppgifne fall, hvarå jag velat fästa ConStitutionsUtskotlets
uppmärksamhet,
Men ConstitutionsUtskottet har handt
ladt med ett gränslöst åsidosättande af sin
egen, Representationens och hela Nationens
värdighet, då Utskottet, långt ifrån alt inhämta
kännedom om de uppgifne högst vigtiga
frågor i ämnet, yttrar: att anmärkningsanledningarne,
som riklats mot förmenta politiska
missräkningar och felsteg, kunna af
ConstitutionsUtskottet knappast upptagas, ännu
mindre prof vas och aldraminst fastställas;
och den kanske Utskottet ovetande nedskrifna
tanka: att det ej vore tänkbart, att
någon Regering i verlden skulle underkasta
sig en klart förutsedd eller sannolikt
anad våda af osämja med främmande Magter,
om densamma borde för Statens bästa
Den 18 Julli f. m.
233
undvikas, visar, huru litet ConstitutionsUtskottet
efterforska!, eller rättare sagt aldeles
förbisett, den ursprungliga orsaken till
den nesa, hvarmed den stora politiska förseelsen
omhöljt liela, men isynnerhet Utrikes
Ministeren, hvilken nödvändigt måste
hafva förutsett, hvad hvarje bildad man
förutsåg, alt, vådan af osämja med främmande
Magfei; sjöd för dörren, i samma stund
man börjradt) o intala de först försålda krigsfartygens
destination Columbia, dit de också
directe- afseglade, och ankrade i Carthagenas
h.aVtm- under Svensk Örlogs- (?) flagg,
Svenskt Befäl och med Svensk besättning.
Utländska Tidningar voro äfven väl underrättade
om krigsskeppens destination, och
således- saken känd i hela Europa.
Allt detta borde ej kunna vara obekant
för de flesta af ConstitutionsUtskottets Ledamöter,
som, hedrade med förtroendet af
sina platser i Utskottet, förutsättas äga en
högre politisk bildning, än mängden. Det
måste således vara ett fullkomligt misskännande
af sin bestämmelse, som kunnat afhålla
ConstitutionsUtskottet ifrån att sjelfmant,
och ännu mera i följd af gifven anledning,
undersöka och utreda de vigtigaste
orsakerna till alla de händelser, förluster och
scandaler, som åtföljt den beryktade skeppshandeln.
ConstitutionsUtskottets pligt hade
fordrat, att Utskottet beredt det enda sätt,
som återstår för Nationen att aftvå sig all
234
Den i8 Julii f. m.
delaktighet i denna skymf, nemligen yrkandet
af en sträng ansvarspåföljd. Utskottet
hade Bordt upplysa Ständerna om, huruvida
samtelige StatsRådet, såsom enda villkoret
för sitt tillstyrkande till någon försäljning
af krigsfartyg, vare sig så förmånlig
som hälst, Begärt StatsMinisterns för Utrikes
Ärenderna förklaring, om en försäljning
och utrustning af en så betydlig escader
kunde ske utan en vådlig uppmärksamhet
från de stora Magternas sida* huruvida
StatsMinistern för Utrikes Ärenderna i diplomatisk
väg gjort sig underrättad, och
hvad afseende Bland de öfrige magterna kunde
fästas på ett föregående forskande efter
deras medgifvande till hvad som förehades.
Ett åsidosättande af detta vilkor för
StatsRådets och Föredragandens rådplägning
öfver ämnet, vöre ett Brott mot Konung
och Fädernesland, och synes alltså största
ansvarigheten drabba StatsMinistern för Utrikes
Ärenderna, antingen han undandöljt
för Konung och StatsRåd de vådor, som åtföljde
handelsföretaget, eller om han uraktlåtit
att afvända desamma. Följden visar,
att ettdera eller kanske båda fallen inträffat,
och ConstitutionsUtskottet måste väl
sluteligen inse, huru vigtigt det är för Nationen,
att icke ytterligare Blottställas för
de vådor, som onekeligen måste inträffa,
så ofta Konungen missledes af sådane rådslag,
som inverka på beslut, ledande till
Den 18 Julii f. m.
»35
åtgärder mot den allmänt erlända och på
Tractaters helgd grundade Folkrättens kränkande.
Jag anhåller, att med den återremiss,
sorn begäres, få ytterligare uppmana
ConstitutionsUlskottet att genom infordrade
protocoll öfver de ministeriella ärender, hvilka
varit en följd af Notvexlingen mellan
Svenska och Ryska, Engelska samt Spanska
Cabinetten, eller dessa Magters Sändebud,
rörande de af Ryska och Spanska Hofven
gjorda föreställningar mot hela skeppshandeln,
samt Engelska Cabinettets vägran att
understödja företaget, såsom till sitt ändamål
offenteligen kändt, sätta sig i tillfälle,
att för bedömandet af StatsMinisterns för
Utrikes Ärenderna jemte öfrige StatsRådets
Ledamöters delaktighet i och ansvaret för
det stora och Rikets säkerhet hotande politiska
felsteget, lemna Rikets Ständer ali den
upplysning, Som fordras.
Hvarefter Grefve Horn munteligen tilläde;
Som
Herr Grefven och LandtMarskalken
i går gaf tillkänna, att Herr Grefven
icke ämnade vägra proposition till återremiss
af sådana Memorial, hvaruti ansvarighet
för StatsRådets Ledamöter blifvit yrkad,
förmodar jag, att Herr Grefven i denna
sak ej vägrar proposition till återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lccnd.tM.ar
2 36
Den iS Julii f. m.
lenee väl förklarat sig beredd meddela proposition
till återremiss af sådane anmärkningspunkter,
hvilka blifvit af ConstitutionsUlskottet
till Rikets Ständers pröfning öfverlemnade,
men ingalunda proposition till
återremiss af de ConstitutionsUtskottets Memorial,
hvilka innefattade Utskottets afslag
å framstälde anmärkningsanledningar.
Friherre Cederström., Jacob: Ehuru jag
anser den närvarande öfverläggningen egentligen
såsom skott i luften, emedan denna
sak ej tillhör det allmänna Betänkandet., hafva
dock af de tvänne föregående Talarne,
sådane yttranden blifvit fälde, som jag anser
böra upptagas, emedan jag finnér mig
böra fästa uppmärksamheten deruppå och
på följderna deraf, om sådant oanmärkt får
ske. Friherre Anckarswärd har yrkat tillämpning
af 107 §. emot StatsSecreteraren
för KrigsÄrenderna. Ett sådant yrkande här
är icke i laglig form. Om det skall komma
under Rikets Ständers pröfning, skall
det ske i annan väg genom anmälan till ConstitutionsUtskottet,
som kan, om anmärkningsanledningen
gillas, remittera målet till
Justitieombudsmannen, eller anmäla personen
efter den i 107 §. föreskrifna form.
Uti Ståndet äger Friherre Anckarswärd ej
i förväg rätt begära något sådant. Ytterligare
har Friherren påstått, att det ålegat
Utskottet att utreda Sveriges politiska förhållande
lill de SydAmericanska Staterne och
Den 18 Jul ii f. m.
till Europa, för att derigenom komma till
slutföljder. Jag skulle förmoda, att ConstitutionsUtskoltet
ingenstädes i Grundlagen
finnes vara berättigadt att ingå uti pröfning
af främmande Magters förhållande till hvarandra.
ConstitulionstJtskottets rättigheter
och skyldigheter äro tydeligen bestämde uti
29 §. Riksdagsordningen, samt io5, 106 och
107 §§. RegeringsFormen, och för lagstiftningsåtgärder
i 56 och 81 §§. RegeringsFormen.
Det vore besynnerligt, om Rikets
Ständer skulle vilja upphäfva sig att undersöka
främmande länders förhållande, för att
utlåta sig, huru Konungens Rådgifvare bort
handla. Om ock Rikets Ständer voro en
permanent autoritet, och i tillfälle att göra
en sådan undersökning, skulle derigenom
den verkställande magten upphöra att vara
verkställande, och Rikets Ständer tillvälla
sig den styrande magten. Ytterligare är af
samma Ledamot yttradt, att ensamt politiska
förhållanden kunde verka återgången af
skeppshandeln. Det vore underligt, örn icke
bristande förmåga bos köparen att betala
köpeskillingen äfven hade kunnat verka
återgång, så vida ej Staten Sverige skulle
gifva bort sina skepp utan att få något för
dem. Det kan ej vara Utskottet tillständigt
att antaga supposilioner, som ej äro bevisliga.
Ytterligare har blifvit sagdt, att Utskottet
icke öppet och redligt besvarat frågan.
Utskottet är Sammansatt af ledamöter
af alla 4 Stånden. Utskottets ledamöter af
a38
Den 18 3 til i i f. m.
Ridderskapet och Adeln aga tillfälle att sjelfve
besvara anmärkningar, sorn emot dem göras,
men de öfriga Ståndens ledamöter äro
ej här, och kunna ej tillrättavisa otidiglieter
emot dem, som derföre måste beifras af
detta Stånd. Det är ej möjligt, att Ridderskapet
och Adeln kan gilla, det enskildta
Utskottsledamöter förorättas på grund af enskildta
personers enskildta öfvertygelse. Herr
Friherren har yttrat, att samhället ej kan
verksammare undergräfvas, än genom egenmägtiga
tolkningar af Grundlagen. Deruti
instämmer jag aldeles. Det vöre väl, om
Friherren iakttog det, och ej sjelf egenmägtigt
tolkade Grundlagen. 8ö §. RegeringsFormen
har Friherren förklarat vara förbisedd
och öfverträdd, hvarjemte Friherren
påstått, att det ålegat Utskottet att låta inför
RiksRätt tilltala de Konungens Rådgifvare,
som deltagit i beslutet, hvarigenom
liandlingarne ej fått till trycket befordras.
Då Tryckfrihetslagen tydligen undantager
alla sådana handlingar, som Konungen ej
vill tillåta utlemnas, skulle jag förmoda, att
alla de befallningar, som deruppå grunda
sig, ej kunna enskildt tryckas, der ej liela
målet kan komma till allmänhetens kunskap,
RegeringsFormen har bestämt, huru Konungen
med Ständerna cornmiinicerar sådana
mål, som skola hemliga hållas. Det sker i
ett hemligt Utskott. Detta Utskott vore ett
oting, om sådana hemligheter ej kunde finnas.
Således, då lagstiftaren har varit be
-
Den 18 Jul i i f. m.
tänkt på, att sådana mål kunde finnas, hvilkas
uppenbarande kunde vara menligt för
Staten, har lian ansett, att communicationen
borde ske i ett hemligt Utskott, på det likväl
en del af representationen måtte få se
de motiver, som led t Styrelsens beslut. Det
sluteliga generela yttrandet emot Utskottet
vill jag ej upptaga annorlunda, än såsom
jag redan yttrat om otillbörliga utlåtanden
emot detsamma. Grefve Horn bar begärt,
att Utskottet måtte infordra protocollerne i
ministeriella mål. En sådan begäran äger
han att göra i sin anmärkningsanledning till
Utskottet, hvilket äger att pröfva, om det
behöfver infordra dem; men det tillhör icke
representanten, att uti Ståndens plena
göra anmälan om dylika handlingar. Jag
uppskjuter i Öfrigt allt yttrande om det hela,
tills Betänkandet om dechargen i sin
helhet förekommer.
Herr Rosenrjvistj Fredrik Leonhardj anförde
skrifteligen:
ConstitutionsUtskottets Memorial N:o
29 med utlåtande öfver framstälde anmärkningsanledningar,
i afseende på den så kallade
skeppshandelsaffairen, hade jag hälst
önskat fått blifva bvilande, tills StatsUtskottets
Betänkande N:o 101 öfver den ledsamma
christna och judiska skeppshandelsanstalten
å nyo i ett mera utredt skick till
Ständerna återkommit, hvilket jag, så mycket
i min förmåga stått, sökt tillvägabrin
-
Den i8- Julii f. m.
ga, medelst väckt motion, att Statsutskott
tet måtte varda förelagdt, att inom bestämd
kort tid hafva sitt åliggande fullgjort; men
då denna motion blifvit afslagen, och således
tiden, när något Utlåtande från Statsutskottet
kan få emottagas, nu är oviss, så
nödgas jag i målets närvarande skiek mig
yttra.
Af alla de gjorda anmärkningar i
skeppshandelsfrågan har Utskottet endast ansett
tillstyrkandet af handelstransaktionens
uppdragande åt en enda Embetsman, tillika
Konungens Rådgifvare, med förbigående
af Statens administrativa verk, vara af den
beskaffenhet, att Utskottet varit föranlåtit
till den anmärkning 107 §. i RegeringsFormen
bestämmer mot Föredraganden och StatsRådets
i rådslagen deltagande ledamöter.
Jag kan icke dela denna sensibla åsigt,
ty jag skulle ej kunna göra mitt eget samvete,
mycket mindre mina landsmän, redo
för en så legere behandling af ett i högsta
grad vigtigt ämne. Jag skulle då förråda,
att, om jag hänviste till den 107 §, jag aldeles
icke skulle hafva något begrepp om
den 106 §. i RegeringsFormen.
Anmärkningsanledningen, att ingen instruktion
för Herr GeneralAmiralen Grefve
Gederström blifvit utfärdad, har Utskottet
ogillat på det skäl, att en bestämd instruc
tion
-
Ben ! 8 Juli! f, IT7.
tion skall innehållas i Kongl. Majrts, Herr
Genera] Amiralen officielt medclelacle, Nådiga
föreskrifter-—och jemväl i de gillade, StatsRådsProtocollet
hilagde, Normal-Contracten.
Dessa svaga skäl måtte väl aldrig kunna
duga, så vida skilnad göres emellan en
Ordre, och en Instruction. I en så betydlig
affair, som den att bortsälja Rikets redbaraste
Egendom, oell då ett sådant uppdrag
lemnäs åt en enda Embetsman utan
någon Controll, borde väl skäligen förmodats,
att Konungens Rådgifvare bordt tillstyrkt,
att eli Instruction för denne, ensamt
å Kongl. Maj:ts och Kronans vägnar handlande
person, blifvit utfärdad, och jag påstår,
att denna uraktlåtenhet är för stor, att
ej enligt 106 §. böra anmärkas emot både
Föredragande, och i beslutet deltagande Herrar
StatsRåder.
Dessutom kan jag ej tillbakaliålla mill
förundran deröfver, att Herr GeneralAmiralen
tillåtit sin delicatesse, att vilja lemna
sig åt ensligheten i denna Rikets Egendom
så mycket rörande affair, utan erhållen bestämd
instruction. Hvilken fördel hade Konungens
Rådgifvare icke beredt Staten, om
bestämd instruction blifvit meddelad; (?)
och hvilket lugn hade icke Herr GeneralAmiralen
vunnit, om han låtit en så beskaffad
instruction blifva grunden för sitt handlingssätt?
33
H. iG
Den 18 J u 1 i i f. rn.
Rörande framstäld erindran under Åberopande
af 77 §. RegeringsFormen mot ÖrlogsSkeppens
försäljning, utan Rikets Ständers
medverkan, yttrar sig Utskottet: ”att
”enär berörde §. endast handlar om Kro”nans
fastigheter, och intet Grundlagsrum
”betager Konungen dispositionsrätten öfver
”Statens lösa egendom* hvilken följaktligen
”synes kunna lika med Statsmedlen användas,
dä det hemligen ej sker annorlunda
”än stadgadt blifvit, saknade Utskottet skäl,
”att ahmärkningsrnotionén gilla, helst för”svarsVerkets>
af Konungen beroende * ända”målsenliga
anordning, bland annat fordrar,
”att ett sämre vapen må obehindradt utby”tas
mot ett bättre, med dertill, genom det
”förras afyttrande * vunnen tillgång/’
Jag erkänner j att denna Utskottets yttring
äf för mig obegriplig, utom i det enda
, att anmärkningsanlédningen blifvit ogillad.
Fast Rikets Örlogs- och Skargårds-Flotta
icke influtit i 77 §. RegeringsFormen,
bland de Statens tillhörigheter, som icke
må utan Piikets Ständers samtycke försäljas,
tyckes det ligga Öppet för äfven det
mäst inskränkta förstånd, att ett Rikets försvarsverk,
hvartill våra flytande fästningar
ovilkorligen höra, ej kan, utan Rikets Ständers
samtycke, Riket afhändas; ty om flottan
kan som lös egendom försäljas, så finner
jag icke, hvarföre man ju äfven kan
under samma categorie hänföra hela Armeen,
Dt: n 18 J111 i i f. ni.
243
ty den är icke eller i 77 §. RegeringsFormen
intagen bland Rikcls fastigheter*
Sista tiraden af Utskottets andragande
ger mig anledning, att till Utskottet framställa
den fråga, hvilket det hällre vapnet
är, som Utskottet menar, att vi, i utbyte
emot det nästan nya Linieskeppet Gustaf den
Store, oss förvärfva^
Frågan, huruvida StatsRådets Ledamöter
i rådslagen om skeppsförsäljningeli, hvilken
innebar ett allmänt mått och steg, iakttagit
Rikets sannskjddiga nytta, har Utskottet
skiljt i tväniie delar; och ansett tillstyrkande
af den första handelstransäctionen,
såsom utförd efter den princip, att krigsskepp
öfver 25 år gamla borde försäljas, och
medlen disponeras till nybyggnad af Örlogsfartyg,
vara instämmande med Rikets
gagn, och således ej lemilat ruin till någon
anmärkning. Deremot, vid det senare köpslutet,
enär, med frånträdande af principen,
ett förbygdt eller nytt Linieskepp och en
fullkomligt god Fregatt blifvit flottan afhäncle,
på förnämligast Herr StatsRådet Grefve
Cederströms tillstyrkande, Utskottet trott
sig pligtigt, att, enligt 107 §. RegeringsFormen,
mot bemälde Herr Grefve och StatsRåd
anmärka berörde förhållande; hvaremot
Utskottet icke funnit sig befogadt, att utsträcka
samma anmärkning till StatsRå33
It. t6*
Dan 18 Julii f. ro.
dets öfriga Herrar Ledamöter och Föredraganden.
Da det aldrig kan anses riktigt, att
utan Rikets Ständers samtycke tillstyrka
bifall till försäljning af Rikets högsta och
oumbärligaste redbarheter, hälst man, i dessa
critiska tider, icke kan med mathematisk
visshet bestämma , i hvilket ögonblick krigslågan
kan tändas, så lärer Utskottets åsigt
omöjligen kunna gillas.
Rörande det senare köpslutet, har Utskottet
helt och hållet misstagit sig i bedömandet
deraf. Ty af StatsUtskottets Betänkande
N:o 101 upplyses ingalunda, att förhållandet
är, som ConstitutionsUtskottet tyckes
vilja gifva vid handen, att nemligen ett
förbygdt eller nytt Linieskepp blifvit flottan
afhändt, på förnämligast Herr StatsRåclet
Grefve Cederströms tillstyrkande. På
intet ställe finnes upplyst, att det så godt
som nya Linieskeppet Gustaf den Store blifvit
af Kongl. Maj:t till föryttrande befallt,
mindre sådant af StatsRådet tillstyrkt. Tvertom
innehåller den Nådiga Befallningen, att
Linieskeppet Försigtigheten skulle till Michaelson
och Benediks försäljas. Icke desto
mindre har Herr GeneralAmiralen, i stället
för det slopade skeppet Försigtigheten,
utlemnat det nästan nya Linieskeppet Gustaf
den Store, och för att masquera saken,
tillåtit sig den mycket vågade maneuvre, att
Den 18 Julii f. m.
245
förändra namnet på sistnämnde skepp från
Gustaf den Store till Försigtigheten. Dessa
tilltag, ehuru med all möjlig försigtighet
verkställde, måste likväl, sedan de nu blifvit
upptäckte, svårligen gravera Herr GeneralAmiralen,
och jag tilltror mig åtminstone
icke kunna påstå, att metamorplioseringen
bär stämpel af så stor redlighet och
redbarhet i uppsåt och handlingssätt, att
ju större kunnat finnas.
Anmärkningsanledningarne, som varit
riktade mot förmenta politiska missräkningar
och felsteg, säger Utskottet sig knappt
kunnat upptaga, ännu mindre pröfva, och
aldraminst fastställa. Utskottet har inskränkt
sig blott till allmänna reflexioner, att Cabinettspolitiken
är en probahilitelslära, icke
en på absoluta vissheter bygd kunskap,
och att det ej vore ens tänkbart, att någon
Regering i verlden skulle underkasta sig en
klart förutsedd eller sannolikt anad våda af
osämja med främmande Magter, om densamma
borde, för Statens bästa, undvikas.
Jag lemnar Utskottets argumentationer
allt det värde de förtjena, men betviflar likväl
högeligen, att oaktadt Utskottet behagat
kalla dem allmänna, de likväl vinna
nugot allmänt bifall, så vida icke det mäst
abstracta skall bifallas.
En Ministere bör någorlunda känna politiska
förhållanden till andra Magter, för
Den 18 J ul i i f, 111,
att icke blottställa sig för dementi; och det
bade således aldrig bordt väntas, att skeppshandeln
utan någon enda känd politisk orsak
gått tillbaka. Om sådant likväl må vara
förhållandet, så anser jag en oriktighet
redan vara begången deruti, att Konungens
Rådgifvare? omdöme icke i förväg uppfattade
möjligheten af politisk missräkning, ty
i det fallet hade Nationen icke blifvit blottstäld
hvarken för skymf eller förlust, hvilka
bägge gravamina, efter hvad utgången
visat, ganska säkert aldrig inträffat, om Konungens
Rådgifvare försigtigt och pligtmässigt
afstyrkt hela skeppshandeln.
Att de på fartygen Tapperheten och
af Chapman förhyrde Svenska besättningar
icke underrättades om Expeditionens bestämmelse,
finnér icke eller Utskottet utgöra
en grundad anledning till anmärkning,
StadsRådsProtocollen, säger Utskottet, utvisa,
att, vid den tiden, många SjöOfficerare,
på deras underdåniga ansökningar, erhöllo
två å tre års permission, för att idka
utrikes sjöfart; och det är, anför Utskottet,
allmänt bekant, att manskapets förhyrning
på nämnde fartyg icke var en följd af någon
Svenska Regeringens omedelbara förfogning,
utan blott, såsom Utskottet uttryckt
sig, skedde med Hennes tillåtelse, otvunget
och efter fritt beting. Denna punkt anser
jag så vigtig, att, innan jag ingår i bedömande
deraf, mäste jag ordagrant upprepa
D c ii l8 J u I i i f. in.
*47
sista punkten af den, vid de den 18 Mars
och 19 April i8a5 upprättade, och af Herr
GeneralAmiralen Grefve Cederström, jemte
Michaelson et Benediks undertecknade, Contracterne
bilagde pro memoria: ”Att sorn
”det vore tillåtit så väl för Officerare, Underofficerare
och Matroser vid flottan, att
”söka permission till sjöfarts idkande, möt”te
intet hinder i den vägen, enär Michaelsson
och Benediks befullmägtigade derom
”uppgjorde enskildta öfverenskommelser.”
(SeSlatsUtskotletsBetänkandeN:oioi pag.63.)
Michaelson och Benediks hade uti en
underdånig skrift af den 29 October 1825
anhållit, att den afslutne handeln om Linieskeppet
Försigtigheten samt Fregatterna Camilla
och Euridice, måtte få återgå, och
bland annat anfört: ”Att som uppskofvet
”af den tillämnadfe Expeditionen linge lill”skrifvas
den omständighet, att ätskillige Officerare
och Sjömän, hvilka redan erhållit
”Kongl. Maj:ts Nådiga tillåtelse att segla på
”utrikes ort, snart blifvit till Svenska flot”tan
återfordrade och till tjenstgöring återkallade,
samt af sådan anledning lemnat
”skeppen, så betviflade Michaelson och Be”nediks
icke, att ju Kongl. Maj:t vardiga”des
dervid fästa den uppmärksamhet, att
”Michaelson och Benediks lossades från den
”förbindelse, hvilken uti Contfactet vore
”dem ålagd.”
O111 man nu med Michaelson och Be
-
□48 D«n 18 Julii f. in
nediks nyssberörde underdånigt» ansökningsskrift
jeinförer det i promemorian .'omnämnde
tillstånd för Svenska Officerare, Underofficerare
och Matroser, att taga tjenst på
de försålde skeppen, och det således såsom
skäl för handelns återgång anlages, att Officer
ar ne och manskapet blifvit till flottan
återkallade, samt härmed likaledes jemföres
ConstitutionsUtskottets efterföljande ord:
”StatsRådsProtocollen utvisa, att vid den
”tiden många SjöOfficerare på deras underdåniga
ansökningar erhollo två a tre års
”permission för att idka utrikes sjöfart; och
”det är allmänt bekant, att manskapets för”hyrning
på nämnde fartyg icke var en följd
”af någon Svenska Regeringens omedelbara
”förfogning, utan blott skedde med Hennes
”tillåtelse, otvunget och efter fritt beting;
så blifver den conclusionen icke tvetydig,
som tänkaren mäste deraf draga, synnerligast
om sista tiraden af ConstitutionsUtskottets
yttrande noga skärskådas, så lydande:
”Sjelfva Expeditionen och dess bestäm”melse
utgjorde föremål för utländska indi”viders
enskilda speculation, hvari Svenska
”Statsinteresset, efter hvad af de för Ut~
”skottet tillgängeliga handlingar kan utre”das,
hvarken direct ingick, eller obehöri”gen
inblandades.” Månne man icke af dessa
hoplänkade tankar och ideer fores till
den troliga förmodan, att Svenskt Befäls
oc!i Sjöfolks upplåtande hufvudsakligen ingått
uti skeppshandeln, och mer än mycket
Den 18 J u I i i f. m.
bidragit till en större erhållen betalning för
skeppen, än man annars' kunnat oblinera,,
och att man häruti sent omsider får reda
på den utöfver värderingen af Skeppet Tapperheten
och Fregatten af Chapman erlagde
summa af 204,6^3 R:dr 27 sk. 3 rrst.,
Ått de på två ä tre år permittera de
Officerare och det till en längre Expedition
förhyrde manskapet, utan kunskap om samma
Expeditions bestämmelse, straxt derpå
återkallas för att till tjenstgöring inställas,
utan att krig gjorde sådana mått och steg
nödvändiga, det var i dubbelt afseende oriktigt
å Konungens Rådgifvares sida, nemligen
först i så måtto, att permission icke
bordt i ett så tvetydigt fall med gifvas, och
sedermera deruti, att då misstaget en gång
var gjordt, hade det icke bordt så hastigt
rättas, enär just derigenom ladés grund till
den enorma ersättningssumma, sorn Michaelson
och Benediks utan både rimlighet och
billighet uppstaplat på papperet. De uti
Utskottets utlåtande förekommande eftertänkliga
ord: ”efter hvad af de för Utskottet
”tillgängelige handlingar kan utredas,” berättiga
mig och hvarje Svensk Medborgare
till den fråga: Har då Utskottet ej erhållit
alla till den förhatliga skeppshandeln hörande
handlingar? Jag anser Utskottet böra
inför Rikets Ständer besvara denna fråga
på ett nöjaktigt sätt, enär Utskottet genom
sitt yttrande leinnat nästan intet tvifvel öf
-
D en 18 Julii f. rn.
rigt, alt ju flere omständigheter behöfva läggas
i dagen, och att flere dertill tjenlige
handlingar finnas att tillgå. Hvad som är
om icke hela allmänheten, åtminstone en
betydlig del deraf bekant, det är, att de
Svenskar, hvilka medföljde de först bortsålde
skeppen, blefvo mycket olycklige. Hela
affairen från början till slut har således
burit stämpeln af alltför mycken kortsynthet
och missräkning, för att kunna hos Ständerna
recommenderas till total glömska och
ansyarslöshet,
Beträffande anmärkningsanledningen, att,
vid senare handelstransactionens återgång,
Michaelson och Benediks tillagts ej allenast
befrielse från det utfästade vitet, utan ock
derutöfver en högst betydlig kostnadsersättning,
har Utskottet ansett politiska bevekelsegrunder
hafva vållat dessa tilldragelser,
och att anmärkningen således borde förfalla.
Denna förklaring torde likväl, vid närmare
granskning, finnas både för mycket
mörk och för mycket inbunden , för att kunna
antagas; ty om alla händelser, som leda
till Statens skada och förlust, skulle blott
gissningsvis och utan något enda uppgifvit
factum få skrifvas på en okänd politiks räkning,
så skulle ock hvarje rådgifvande åtgärd
från StatsRådets och Föredragandernes
sida ganska lätt kunna förklaras och försvaras.
Om Konungens Rådgifvare troll någon
Den 18 Julii f. m.
våda för Rikets lugn, eller förlust för dess
Cassa, ligga förborgade under skeppshandeln,
och den dermed gemenskap ägande tillåtelsen
för Officerare och manskap, att åtfölja
de försålda krigsskeppen, är det väl föga
ursägtligt, att bägge delarne kunde så lätt
tillstyrkas. Då likväl sådant skett, och högst
olyckliga följder deraf inträffat, så anser jag
Konungens Rådgifvare äfvensom Föredra-*
ganden böra derföre behandlas, i enlighet
med föreskriften uti 106 §. af RegeringsFormen,
Jag anhåller således om återremiss af
de punkter i Utskottets Memorial, som Herr
Grefven och LandtMarskalken nyss ti Ilka nnagifvit
kunna återremitteras, på det Utskottet
må komma i tillfälle, att närmare
tänka på saken, och i bestämdare ordalag der^
öfver yttra sig.
Friherre RålambClaesj uppläste följande:
Yid
behandlingen och uppställningen
af denna fråga, har Utskottet alldeles icke
döljt för sig det olika sätt, hvarpå frågan
skulle bedömas, reia tift till hvars och ens
olika åsigter af det hela, och till de upplysningar
hvar och en kunnat vara i tillfälle
erhålla. Jag anser mig böra öppet för
Ridderskapet och Adeln tillkännagifva, det
jag, vid denna frågas behandling, ej trott
mig pligtig, att uteslutande fästa mig vid
Den iS Ju I i i f. m.
utgången af handeln, utan äfven höra göra
hi)ligt afseende på intentionen, Efter verkställd
granskning af handlingarne,har Utskottet
ansett sig äga full öfvertygelse bedöma
Regeringens intention—”vara att bereda en
fördel åt Landet.” Utskottet har funnit de
afStatsRådets Ledamöter, sorn man ej med
skäl kan ålägga en technisk kännedom af
Flottans tillstånd och behof, hafva erhållit
ett ytterligare stöd för sine rådslag, derigenom,
att Flottans Högste Befälhafvare icke
allenast föreslagit, utan äfven håde tillstyrkt
och vidlyftigt vederlagt de emot handeln
gjorde erindringar. Det synes äfven, som
man med skäl nu skulle kunna klandra StatsMinistern
för Utrikes Ärenderna derföre, att
han ej iakttagit nog försigtighet, nog förutseende
; men Utskottet, som ägt tillfälle granska
de i ämnet växlade noter och protocoll,
har trott sig finna, att de af honom i förhand
gjorde communicationer med de Magter
ärendet synts närmast angå, och svaren
derpå, ej gifvit anledning förvänta de politiska
hinder, sorn under utrustningen uppstodo;
och har Utskottet, af dessa och inga
andra skäl, ej funnit anledning att vid det
helas bedömande kunna inför Rikets Ständer
såsom anmärkning anmäla annat, än de
afvikelser, som ägt rum ifrån bestämda föreskrifter,
hvilka öro uti Dechargebetänkandet
införde. Sluteligen får jag äran tillägga,
det jag hade förmodat, att de Herrar,
sorn så strängt bedömt Utskottets åtgär
-
,
Den 18 Jnl ii f. rti.
dnr, borde eriudra sig, att detta Utskott icke
utgöres af Iiidderskapets och Adelns enskildta
Ledamöter, utan är en afdelning af
Rikets Ständer, och att således mera billighet,
mera fog i framställningssättet hade varit
att förvänta. Jag vågar dock hysa den
öfvertygelse , att mera opartiske Domare
bättre inse de bestämda gränsor lagstiftaren
uti 106 och 107 §§. utstakat för Utskottets
verksamhet» och derutaf skola linna, huru
stor förbrytelse eller afvikelse bör vara begången
för att ofvannämnde lagrum må kunna
af Utskottet med öfvertygelse och samvete
tillämpas. Allmänna opinionen, och
Svenska Folket, Domare, för hvilka äfven
jag hyser stor aktning, desse af mine Herrar
Motståndare åberopade, skola kanske ej
så uteslutande dela den nu uttalade meningen,
utan må hända efter billigare grundsatser
bedöma 1829 års ConstitutionsUtskott.
Åsigterne uti en invecklad förhandling
må föröfrigt vara huru så stridiga som hälst;
skulle jag dock tro, att när någons eller
flores öfvertygelse finnes grundad på verkeliga
facta, må den uttalade opinionen af
mina motståndare väl bestridas och som felaktig
anses, men ingalunda såsom brottslig
bedömas.
Friherre Boije, Ludvig - Skeppshandelsaffairen
har, genom sin verkställighet och
sitt resultat, blifvit, i allmänna opinionen,
Den 18 Juli! f. tu.
fen vedervärdighet, och den är det äfven 1
min. Jag har aldrig lånat min röst till
försvar åt en sjuk sak, och jag skall ej eller
göra det i dag; men trogen min pligt,
att i hvarje amne följa min öfvertygelse och
min rättskänsla, skall jag i första rummet
urskilja det oklanderliga från det felaktiga;
och bemöda mig att låta hvarje omständighet
gälla jemnt hvad den bör, men också
icke mer. Liknöjd skall jag dervid vara för
det öde, som troligen förestår mig, att, å
den ena sidan, anses hafva förfarit med för
litell stränghet, och, ä den andra, medför
mycken. Sådan var alltid den Riksdagsmans
lott, sorn, lemnande sig åt en helig
föresats, att aldrig tillhöra något partisinne,
nödgas, den ena dagen, strida mot Ministéren,
och den andra mot Oppositionen;
sådan, säger jag, var alltid hans lott, att
lian tadlas å båda sidor; utan annan belöning
att vinna, än förhoppningen, att den
vexel lian drar på en rättvisare efterverlds
omdöme, icke alltid blir en förlorad rätt»
För att i denna sak gå rättvist tillväga,
är man skyldig att väl skilja emellan sakens
alla delar, samt emellan de särskildta synpunkter,
hvarunder de böra betraktas»
Man kan ej neka, att Skeppshandeln
baft en ganska vigtig politisk sida; Och ehuru
denna, såsom liggande inom diplomatiker
område, icke, efter min tanka, kan hel
Den 18 Juli! f. in.
a$ 5
ocli hållen tillhöra publiciteten, får jag icke
alldeles förbigå densamma; och jag anser den
alltså böra utgöra sakens första fråga. Den
andra synes mig ligga i sjelfva belutet om
Skeppshandeln; och den tredje åter serskilt
omfatta allt* Som hört till Verkställigheten.
Såsom följd af denna urskiljning* är man
också pligtig* att väl ihågkomma, att ansvarigheten
i de båda första frågorne tillhör
StatsRådet gemensamt; men åter, att ansvaret
i den tredje ensamt åligger Herr Grefve
Cederström* som handlat icke blott i egenskap
äf SlatsRåd* utan äfven af högste Chef
för Rikets Sjöförsvar, och tillika såsom ensam
verkställare af sjelfva handeln. Denna
urskiljning är nödvändig* för att finna hufVudmannen,
för hvars handlingssätt jag icke
ämnar* med min röst, låta några offer falla.
De omständigheter, som tillhöra första
frågan, kunna af mig förbigås, emedan de
äro redan, må hända alltför mycket, framställde
af Friherre Anckarswärd, med moderation
och sans; men deremot af Grefve
Horn, med färgor, som hafva synts mig tillböra
öfverdriften. Jag har, vid dessa Ledamöters
yttranden* den anmärkning att
göra, att, i allt, som rörer de diplomatiske
considerationerne, äga vi ingen authentique
upplysning, och vi sakne alltså grund för
något omdöme derom ätt meddela. Jag är
likväl ingalunda missnöjd dermed. Må man,
om man så behagar, ogilla min ömtålighets
-
Den 18 Jn Ii i f. m.
känsla; men jag förklarar öppet, att jag iir
glad att slippa Bedöma den fråga: om Ministéren
, i anseende till den yttre politiken,
förfarit rätt eller ej? Ja, jag lemnar heldre
hvarje sådant fel, utan ansvarspåföljd, än jag
vill, att Europa skulle kunna tro, att Svenska
Regeringen, i något enda sådant fall, stocl
ogillad eller öfvergifven af Nationen. Må
vi, i frågor om våra inre ärenders förvaltning,
forska nied allvar, och då det behöfs,
döma nied stränghet; men i frågor, som angå
var Regerings förhållanden till andra Magter,
och der Europa har en rätt att också
döma; eller der misstag kunnat äga rum, af
förödmjukande påföljd för Svenska Cabinettet;
der säger mig min Svenska känsla, att
Vår forskning bör stadna, och vårt omdöme
ligga nere; emedan der har Sverige icke
mera än en Statsmagt, Regering och Folk;
eller, jag frågar, kan väl Svenska Cabinettet
träffas af någon förödmjukelse, sorn icke
också vore en för Nationen? Ätt gifva sig
den, vore, efter min känsla, att vända spjutet
emot egna bröst. Det kunde likväl blifva
resultatet af en äterremiss, i ändamål alt
intränga längre i frågans politiska natur;
och jag löljer derföre mili känslas kraf, då
jag bestrider återremissen.
Då jag nu beger mig till sakens andra
fråga, finnér jag den innebära följande omständigheter,
nemligen: 1:0 Sjelfva Skepps
för
-
Den 18 Julii f. ui.
försäljningen; 2:0 Handelns öfverlåtande
till en enda man, att uppgöras, med förbigående
af Embetsverken; 3:o Den sednare
liandelns återgång; 4:o Ersattnings-anspråkens
hänskjutande till Compromissrätt; samt
5:o Tystnaden, eller vägran, att, till tryckning,
utlemna de handlingar, som handeln
angingo. Då man nu har att bedöma sjelfva
beslutet att sälja; är man visserligen pligtig
att flytta sig in i de beslutandes uppsåt
sådant det var, tagit för sig sjelf, och
utan afseende på utgången; ejnedan då man
tillåter sig en sammanblandning deraf, man
lätt kan, af känslan för utgången, hänföras
att neka rättvisa åt uppsåtet. När jag, med
denna uppmärksamhet, granskar beslutet,
att sälja utgå mia Skepp, för att derigenom
vinna tillgång att bygga nya; så finner jag
beslutet oklanderligt, samt uppsåtet godt och
berömligt. Man bestrider Regeringens rätt
att disponera all Statens lösa egendom; och
man kan ej neka, att, vid första anblicken
har denna invänning mycken betänklighet
med sig. Jag påminner mig ganska väl, att
första underrättelsen derom, att en del af
Statens vigtigaste försvarsmedel var försåld
till Judar, väckte bos mig ett motbjudande
intryck, åtföljd t af den tanka, att om Flottan
kunde, såsom lös egendom, afyttras,så
kunde också den dag komma, då Kronan
och Spiran kunde blifva bila; roen jag behöfde
ei mvcket eftersinnande, för att åter»'
33 H. ‘ 17
Den i8 Jul i i f. m.
komma till ett skäligare omdöme. Må jag
framställa ett exempel, till Levis på nödvändigheten
deraf, att äfven våra försvarsmedel
böra, af Regeringen, under redogörelseansvar,
kunna disponeras; eller, om en
dag, en njr uppfinning göres i Artillerikunskapen,
med den påföljd, att våra mörsare
och kanoner ej mera voro lika användbara;
skulle väl Regeringen då vara pligtig, att
sammankalla Riksdagen, för att fråga, om
de fingo användas, till anskaffande af bättre,
och till ändamålet mera tjenliga piecer ? Jag
kan ej antaga en sådan sats; och i Statsekonomiskt
afseende kan jag icke finna i
Skeppsförsäljningen någon ting att klandra.
För den omständighet, alt en enda person
fått sig uppdragit handelns uppgörande,
synes mig skälet ligga helt naturligt deri,
att då sakens politiska considerationer fordrade,
att verkställigheten omgafs af hemlighet,
så var det en nödvändighet, att förbigå
det Embetsverk, som annars bordt taga
befattning dermed; och, då jag afhållit
mig från all pröfning af de politiska considerationerne
, samt följakteligen måste antaga
dem hafva fordrat, att hemlighet iakttogs;
så kan jag icke eller klandra den utväg,
som dertill vidtogs.
Lika med allmänheten antar jag, att
den sednare handelns upphäfvande varit en
följd af diplomatiske insinulioner af andra
Den i3 Ju lii f. in.
Magter. Vi känna icke deras beskaffenhet;
men ehuru jag följakteligen ingen ting kan
yttra mig derom, drar jag likväl ej i betänkande,
att förklara StatsRådet min tacksamhet,
för dess omsorg, att icke, för en
sådan sak som denna, kasta Fäderneslandet
i vådan af ett krig; och jag är ganska viss,
att Nationen värderar mera en klok eftergifvenhet,
än alla okloka bravader.
Ersättnings-anspråkens öfverlemnande
lill en Corn prom issRätt har, i min tanka,
baft mycket skal med sig. Contractet, som
grundlagt, pretentionerne, är i högsta måtto
klandervärd!; och jag beklagar högeligen,
att ett sådant Contract kunnat uppgöras;
samt väntar, att frågan derom får af Domstol
pröfvas, till ansvarspåföljd för verkställaren;
men då Contractet var, med Regeringens
authorisation, afslutadt, och den ena
Contrahenten begärde att göra sin derå
grundade rätt lagligen gällande, så kunde
sådant icke förvägras. Att låta tvisten gå
till vanlig Domstol hade varit att gifva publicitet
åt sakens alla omständigheter, äfven
de, som borde liemlige hållas; och nar man
derjemte besinnar, att vår Lag lemnar ratt
åt alia parter, att om CompromissRätt, sig
emellan öfverenskomma; så kan jag, i denna
omständighet, icke lägga StatsRådet något
till last.
Lagligheten af det beslut, som vägra33
H. - *j *
Dea i8 Ju lii f. rn.
de liandlingarnes utlemnande till tryckning,
jberor af sakens natur; och då man antagit,
att denna innebar sådane omständigheter,
som gåfvo anledning för andra Magteis
insinuationer; så var det ©tvifvelaktigt Regeringens
rätt att pröfva och förordna sådane
mått och steg, hvarigenom hemligheten
förvarades. Jag begär, att få uppläsa
Grundlagens bud för detta fall.
Sedan Friherre Boije härefter uppläst
vissa delar af 86 §. i RegeringsFormen; fortfor
Friherren vidare:
Ingeck nu, ibland de handlingar, sorn
till tryckning utbegärdes, äfven sådane, sorn
antingen angingo diplomatiska frågor, eller
blott hade sammanhang med sådana, sävar
den öfverklagade vägran i Grundlagen anbefalld;
eller, vill man väl, att hemligheten
skulle förordnas, men handlingarne likafullt
utlemnas till hvem det föll in, att begära
dem?
Jag har nu genomgått och yttrat mig
öfver de flere omständigheter, som ligga inom
den andra hufvudfrågans område; och
kan icke, i anseende till någon af dem, finna
åter remiss nödig.
Jag kommer alltså till tredje hufvudfrågan,
eller den, angående Skeppshandelns
verkställighet; och känner ledsnad af att
nödgas, min pligt enligt, förklara att jag,
Den 18 Ju 1 i i f. m.
vid granskning af de omständigheter, som
förekomma emot f. d. StatsRådet Grefve Cederström,
finnér honom vara af Utskottet
besynnerligen favoriserad. Jag vill icke brista
i aktning för Utskottet; men då bär
gäller sak, ej complaisanceså bör jag ej
förhålla min öfvertygelse, att Utskottet, i
anseende till honom, förfarit rent af i motsats
af hvad det bordt. Grundlagen känner
inga undanflygter; men Utskottet har
likväl antagit sådana. Det är väl sannt, att
försäljningshandlingen icke, i sig sjelf, var
ett StatsRådsEmbctets åliggande handling;
men då ett tjenstgörande StatsRåd, öfvertager
en befattning, och verkställer den,
af natur att åtföljas af redovisningsansvar,
med förbigående af ett allmänt Verk, bos
hvilket ett sådant ansvar varit utom all fråga;
så måste han väl kunna derföre lagforas,
och hans forum blir då RiksRätt, derföre,
alt det här var hans StatsRådsEmbete,
som föranledde, att lian erhöll uppdraget.
StatsRådets Prolocoller utvisa dessutom, att
Grefve Cederström der gjort flere underdånige
anmälanden om Contractet, och angående
flere delar af handeln. I dessa anmälanden
handlade han ju såsom StatsRåd; ty
i hvilken annan egenskap satt han valder?
För desse åtgärder är ju RiksRätten hans
enda och rätta forum. Jag vill icke upprepa
alla de gravamina, som uppstått emot
Grefve Cederström; dels derföre, att de äro
af andra Ledamöter framställde, och dels
Deri iS Julli f. ni.
derföre, att jag icke älskar att skugga en
tafla, sora är nog skuggad; men jag begär,
i afseende till dem alla, återremiss till Gonstitutionslltskottet,
med anmodan, att lemna
ny pröfning åt denna del af saken ; hvarefter
jag väntar, att Grefve Cederström af
Utskottet ställes under 106 §. i RegeringsFormen,
på det att Svenska Folkets fordran,
och Lagens allmänna kraf, må här erhålla
den gällande påföljd, som vi icke hafva rätt
att eftergifva. Grefve Cederströms höga rang
är här en alldeles likgiltig omständighet;
och i mina ögon är han ingen ting annat,
än en medborgare inför Lagen, öfver hvilken
hvila tunga anledningar lill misstankar
för ett mindre redligt handlingssätt. För
min del tillåter jag mig visst icke något omdöme
i frågan, om anledningarne äro grundade
eller ej. Jag vill blott hafva dem hänvisade
till Domstols pröfning, i hvars rätt
att döma jag ingalunda intränger. Fördelia
ändamål är en återremiss första vilkoret.
Man torde invända, att, då StatsUtskoltet
inkommer med Betänkandet, i den dit återremitterade
frågan, angående indrifvande af
medel, som icke influtit; komma Sländerne
i tillfälle att utfordra Lagens kraf emot Grefve
Cederström; men, må man ursägta, alt
jag anser det tillfället ganska opålitligt. Begagna
vi den magt vi äga, att, i den nu förevarande
anmärkningsfrågan, ställa Grefve
Cederström under RiksRätt, så ära vi säkra,
icke om utgången, jag medger det, men dock
Den 18 Julii f. m.
s63
att en Domstol måste pröfva och döma; men
dröja vi, tils den ekonomiska frågan förekommer,
så blir vår enda utväg att hos
Regeringen i underdånighet begära, att en
action varder anbefald; men i Regeringens
magt står då också, att icke bifalla vår begäran.
Må det tillåtas mig att erindra om
ett dylikt förhållande; icke äldre, än sedan
sista Riksdag. Fattade af en orättvis
opinionshvirfvel, begingo Ständerne då det
förskräckliga misstag, att afskaffa Magazinsinrätlningen,
hvars nytta för jordbruksnäringen
ofta varit den största, och ännu
kunnat blifva det, om man, i stället för att
afskaffa inrättningen, gifvit den en bättre
instruction. Icke nöjde dermed, vidtogo Rikets
Ständer ännu ettsteg, som, i sin syftning,
närmade sig till utseende af förföljelse.
Ständerne anhöllo nemligen hos "Konungen,
om anställande af lagligt åtal emot Directionen;
men, sedan Directionen blifvit
hord, och dervid nöjaktigt förklarat hvarenda
anmärkningspunkt; blef resultatet, alt
Konungen icke biföll Ständernas begäran.
Efter min själs bästa öfvertygelse, var detta
Konungens Beslut ganska rättvist; emedan
Ständernes begäran var oskälig; men, äfven
med förutsättande att Konungen altid är
rättvis, ligger det ingen förgriplighet uti,
att anse ett misstag hos Regeringen äfven
möjligt; och det vöre ju då icke eller aldeles
omöjligt, att om vi, i frågan om anledningarne
emot Grefve Cederström, Ve
-
Den 18 J u 1 i i f. m.
dersaka det tillfälle yi nu äga för utöfningen
af vår egen magt, och inskränka oss
till, att blott hos Regeringen, i underdånighet
begära action emot honom, denna begäran
afslogs; och att han, på sådant sätt,
ginge, sorn man säger, klappad och klar ifrån
alt ansvar. Medgifver man, att denna utgång,
i anseende till Grefve Cederström,
icke är omöjlig, så studsar man vid den föreställning,
att, om vi, i allo, nu följde
Gonstitutions Utskottets Memorial, skulle Grefve
Cederström gå fri; men SlatsRådets öfrige
Ledamöter träffas af den förskräckliga
påföljd, att anses förlustige Nationens betroende,
i och för det tillstyrkande, som
hos dem skäligen kan anses hafva egenteligen
härrört från deras förlitande till hans
iusigter och redliga nit för det vapen, som
honom, moraliskt mera ändem, ålåg att vårda.
Jag är långt ifrån att vilja verka på
andras tänkesätt; men med mina öfverensstämmer
icke att, der flere äro tilltalade,
låta hufvudmanuen gå fri, men fälla de andra.
Herr Tham, Wolrath: Fullkomligt öfvertygad,
att alla de delar af Memorialet,
der Utskottet afslagit amnärkningarnp, hvarken
kunna återremitteras, eller föranleda till
ändring i åtgärden, utan lika med flere föregående
måste läggas tili handlingarne, har
jag icke ämnat ingå i detaljer, utan endast
yttra mig i anledning af hvad här blifvit
sagdt om den nödvändiga publiciteten af
Den 18 J111 i i f. ru.
vissa politiska förhållanden. Jag känner, att
man i detta fall kan åberopa andra länders
exempel. Jag vet, att man i .Englands Parlament
och Frankrikes Kamrar öppet klandrar
Ministeren, och framställer dess misstag
i sin falla grad, samt med de Svartaste
färgor. Huruvida sådant är nyttigt för dessa
länder, derom vill jag icke yttra mig;
men jag tror, att det åtminstone icke för
England är farligt, så länge England kan
omgifva sig med sina flytande murar och
derigenom vara oberoende af andra makters
omdöme. Således skadar det der mindre,'
att söka skilja Folkets förtroende från Regeringens
personer, och visa, att de äro oduglige.
Men jag frågar, om vi äro det sjelfständiga
Folk, som äger ett sådant ovilkorligt
oberoende, att det för oss kan vara
nyttigt eller oskadligt, att vi här böra söka
att på värsta sätt nedsätta vår Minister i allmänna
omdömet, helst enligt vår constitution,
vid bedömandet af Regeringens åtgärder,
man svårligen kan aldeles skilja Rådgifvarne
från Statens högsta Chef. Månne
det, vid ett tillfälle af utlänningens anfall,
och grannars försök att imponera, kunde
vara nyttigt, att allt förtroende är undanryckt
från Konungens Rådgifvare, att misstroende
herrskar emellan Regering och Folk.
Jag öfver lemnar bedömandet häraf åt dem
sjelfva, som så ifrigt bemöda sig, att illa
afmåla Ministeren. Åtminstone är detta förfarande
motbjudande för mig, så länge det
266
Den 18 Julii f. m.
Leror af Konungen att välja Ministrar, oell
icke af Ständerna, så länge det är Konungen,
sora regerar och icke Ministrarna. Man
har påstått, att Nationen blifvit skymfad
och betäckt med nesa genom Skeppshandeln.
Om så vore, frågar jag, om icke den deltar
i detta skymfande, som söker högt uttrumpeta
det. Jag tror, att hvar och en, som
älskar sitt fädernesland, snarare, än att blotta
dess svaga sida, bör söka att betacka den,
och hellre beslöja ett begånget misstag, än
utan nytta för landet på allt sätt försvåra
det. Jag har icke kunnat underlåta, att här
uttala mitt tänkesätt. Emot hvad Grefve
Horn yttrat, att fartygen blifvit skickade
till Amerika under örlogsflagg, får jag anmärka
att detta är ett misstag, hvarom underrättelse
torde kunna lemnäs af flere härstädes
varande Svenske Örlogsman. Fartygen
afgingo med Svensk handelsflagg, icke
med örlogsflagg. Dä för öfrigt de båda frågor,
der Utskottet tillämpat 107 §. förmodligen
komma att behandlas i sammanhang
med Decharge-belänkandet, afhåller jag mig
nu ifrån att yttra något vidare, samt anhåller,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
behagade låta lägga detta Memorial till
handlingarna.
Friherre Anckar swärd: Då denna discussion
ej kan hafva till föremål att tillvägabringa
något definitift beslut i frågan, torde
det synas öfverflödigt, att jag ytterligare
4
Den 18 Juiii f. m.
267
uppträder med yttrande härom, sedan jag
redan afgifvit ett vidlyftigt anförande. Jag
skall också inskränka mig denna gång till
all möjlig korthet, och endast besvara några
anmärkningsvärde invändningar af mine
motståndare, öfverlemnande för öfrigt åt
allmänheten att bedöma våra ömsesidiga åsigter
så, som de förtjena, öfvertygad att jag
har opinionen för min mening.
Hvad först angår Friherre Cederströms
yttrande, det jag skall hafva påstått, att
ConstitutionsUtskottet i denna fråga bordt
uteslutande sysselsätta sig med undersökning
om Europas politiska förhållanden; så torde
Friherren erkänna mig icke vara så fullkomligt
hufvudlös, att jag ej enligt Grundlagen
inskränkt mitt yrkande i detta fall endast
till Utskottets rätt att infordra Protocollerne
i detta ministeriella ärende samt StatsMinisterns
för Utrikes Ärenderne utlåtande
vid sakens afgörande hos Kongl. Maj:t. Jag
har yttrat mig sålunda: ”det hade vid detta
”tillfälle varitConstitutionsUtskottets åliggande
att utreda, om de större Europeiska Makarnes
offentligt förkunnade åsigter af deras
”förhållanden till de SydAmerikanska Repu”blikerne,
vid den tid då Skeppshandeln beslutades,
voro sådane, att den afConstitu”tions-Utskottet
åberopade probabilitets-lära
”ingaf någon grundad anledning till förmodan,
att en så beskaffad bandel om krigs”förnödenheter
för de SydAmerikanske Re
-
a68 Den 18 Julii f. rn.
"publikerne, utan att stöta mäktigare kända
'politiska intressen, kunde oafbrutit fortgå.”
I anledning häraf tror jag Utskottet hafva
bordt begära del och taga kännedom af så
väl det Protocoll i Ministeriella ärender,
hvilket blifvit vid tillfället halli t, som det
yttrande bemälte StatsMinister då afgifvit.
Nu bär också det besynnerliga förhållande
inträffat, att Utskottets Ordförande upplyst,
det nämnde Protocoll och Utlåtande verkligen
blifvit af Utskottet infordrade och granskade,
ehuru Memorialet innehåller, att "anmärknings-anledningarne,
som riktats mot
”förmenta politiska missräkningar och fel"steg,
kunna af ConstitutionsUtskottet knappt
"upptagas, ännu mindre profvas, och aldra"minst
fastställas.” Jag har således med tillfredsställelse
erfarit, att de ifrågasatte band
7
c)
bingarne kommit till Utskottets kännedom,
och blifvit granskade, fastän resultatet ej
blifvit Rikets Ständer meddeladt, ocb Utskottet
i detta fall ej gått tillväga med den
öppenhet, som detsamma åligger.
Till vederläggning af hvad jag yttrat
i afseende på undanhållandet af handlingarne
rörande Skeppshandeln, har Friherre
Boije uppläst-ett stycke ur 86 §. RegeringsFormen.
Jag trodde ej, att en så lagfaren
man, som den värde Ledamoten, skulle läsa
Grundlagen utan iakttagande -af punkt.
Friherren har sökt hänföra sista Momentet
af denna §. till det föregående, ehuru de
Den 18 Jul.,ii f. m.
269
äro tydligen skiljde. Det sistnämnda |lyder
sålunda: ”Alla Handlingar och Protocoll,
”i hvad mål som helst, de Protocoll un”dantagne,
som uti StatsRådet och hos Konungen
i ministerielle Svender och com”mandomål
föras, må ovilkorligen genom
”trycket kunna utgifvas.” Här står, åtminstone
i den upplaga af Grundlagen, som jag
liar, en ganska tydlig punkt. Sedan följer
i sista Momentet: ”Ej må tryckas Banco”och
Riksgälds Verkens Protocoll och Handlingar
rörande ärender, hvilka höra hempiga
hållas.” Således är det, enligt milt
Begrepp, endast Banco- och RiksgäldsVerkens
Protocoll och Handlingar i hemliga
ärender, som ej få tryckas. Det är visserligen
ganska lyckligt, att i följd af sin stadgade
reputation, kunna äfven genom oriktiga
citationer tillvälla sig mängdens uppmärksamhet
och missleda den; men det kan sällan
blifva beståndande i längden; och jag
hoppas mig hafva visat, att det, denna gång
åtminstone, är Friherre Boije och icke jag,
sorn är skyldig till ett misstag.
En annan värd Ledamot härstädes har
yttrat den tanka, att man, vid granskning
af StatsRådets förhållande och klander derå,
icke kan undgå att deri inblanda den högste
Personen, Konungen. Om detta vore
grundadt, skulle jag här icke kunna yttra
en enda tanka om vår nuvarande Minister.
Det constitutionella samhällsskicket livilar
270
Den 18 Juli i f. m.
derpå, att Ministrarne äro underkastade ansvarighet
för deras handlingar; och det skulle
för Répresentanttin vara omöjligt att utöfva
sin pligt, att för begångne fel befordra dem
till ansvar, om de skulle anses skyddade
bakom Konungens person. Jag måste således
på det högsta bestrida den sats Herr
Tham sålunda framställt. Och hvad för öfrigt
angår hans varma och lilliga decimation
om hans känsla för Styrelsen och Fäderneslandet;
så respecterar jag denna känsla;
men jag beder honom äfven hysa någon
aktning för andras, och åtminstone låta
det anses för möjligt, att de personer, som
mot honom yttra stridiga meningar, äro lif—
vade af samma känsla och nit för Fäderneslandet
och den högsta Personen.
Beträffande slutligen Friherre Cederströms
yrkande, att llidderskapet och Adeln
mätte förklara sitt ogillande af de uttryck
jag i denna fråga begagnat; så får jag tillkännagifva,
att jag olyckligtvis befinner mig
i sådane förhållanden af vänskap, att jag
måste tro, det delicatesse mot mig kan komma
i fråga, serdeles som ej någon lärer tilltro
mig vilja, af enskildte orsaker, tilldela
någon personliga förolämpningar härstädes;
men jag uppmanar Friherre Cederström att
söka göra detta sitt yrkande gällande; och
jag skall blifva honom högst förbunden, om
lian, genom ådagaläggande af förseelser utaf
mig, kan bringa det derhän, att jag befrias
Den 18 Jul i i f.' ro.
från mitt alltför mödosamma tall såsom Representant
vid detta Riksmöte.
Herr Hjertaj Gustaf: Jag är i livad
jag hufvudsakligen velat anföra, förekommen
af den siste Talaren. Jag ämnar ej ingå i
discussion om sjelfva saken, då någon påföljd
deraf icke kan komma att äga rum,
utan man påtvingat oss att uppskjuta all
ansvars-åtalan, till dess sjelfva DechargeRetänkandet
förekommer. Jag utber mig
dock, att få tillägga några ord, i afseende
på de vigtiga princip-frågor man vidrört.
Här har blifvit yttradt, att inrättandet af ett
Hemligt Utskott, som Konungen äger att af
Ständerna begära, skulle innefatta ett bestämdt
antydande, att vissa handlingar och
åtgärder finnas inom Styrelsen, hvilka böra
hemliga hållas. §:ns ordalydelse i detta fall
är så tydlig, att man blott kan anse detta
yttrande såsom ett försök att i ett högtidligt
ögonblick förvilla oss. Hemliga Utskottet
har ej magt att fatta något beslut, utan
endast att till Konungen afgifva yttranden
öfver de mål, Konungen detsamma meddelar.
Detta Utskott kan sålunda aldrig afgöra
något och icke eller sätta Regeringen i stånd,
att vinna representationens samverkan till
sådant, Born denna icke vet hvad det är.
Utskottet synes endast ämnadt, att kunna
tjena Konungen, tänkt såsom skiljd från sine
Rådgifvare. Det vore t. ex. ett medel, i
fall Konungen är omgifven af en Oligarcliie,
272
Den 18 Julii f, ra.
sorn hemljgen fjettrar honom inom sitt
eget Slott, att söka Representationens medverkan
till en förändring i sin belägenhet.
Det är icke tänkbart att Lagstiftaren
tillsatt ett hemligt Utskott för att dölja förskingrande
af allmänna medel eller förhemliga
allmänt kända styrelse-åtgärder m. m.
För öfrigt är ingenting farligare för en svag
Nation, som icke äger någon politisk styrka,
än förhemligandet af Styrelsens politik.
Förr eller sednare skall sådant medföra olyckor
för landet. Just för att bevara landets
sjelfbestånd, bör Representationen fordra reda
för allt hvad till politiken hörer. Det
är derföre jag är öfvertygad, att då 29 §.
Riksdagsordningen föresklifver, att ConstitutionsUtskottct
kan begära de Protocoll,
sorn röra Ministeriella ärender, så kan Utskottet
också fordra de Protocoll, hvilka omfatta
de politiska ärenderna; och det är äfyen
Utskottets pligt att göra det. Jag är öfyerlygad,
att Svenska Representationen har
rätt att få del af dessa handlingar, samt att
ConstitntionsUlskottet ej äger rätt alt begrafva
dem. 53 §. RegeringsFormen säger:
Rikets Ständer välje genast, sedan Riksdagen
blifvit öppnad, de Utskott, hvilka skola
ärenderna bereda. Sådane vid hvarje Riksdag
nödige Utskott liro: ett ConstitutionsUtskott,
&c. Man ser sålunda tydligen häraf,
att ConstitutionsUtskottet ej är någon
hemlig Domstol, som har rättighet att vägra
-
T) p n 18 J U 1 i i f. m.
ra Ständerna, eller undanhålla, Ministern
ella acter. Jag förenar mig med Friherre
Anckarsvärd i förundran deröfver, alt Friherre
Rålamb upplyst, huru Utskottet verkligen
sett de ifrågavarande minisleriella handlingarne,
men icke kunnat pröfva dem; äfvensom
det förundrar mig, att Utskottet icke gifvit
Rikets Ständer del af dessa handlingar.
Friherre Boije har velat etablera en vigtig
princip, då häll ursäktat, att en compromiss
blifvit begagnad i frågan om allmänna medel.
Jag tror, att om en sådan inrättning
behöfts, hade vår Lagstiftning i constitutionel
väg redan infört eli sådan; men Lagstiftaren
har ansett, att allt i detta afseende
borde vara offentligt. Man har också aldrig
haft exempel på någon ting sådant.
Företaget var sä nytt, att det väckte en allmän
bestörtning, och jag vädjar till hvar
Och en, hvad intryck det i allmänhet gjorde.
Förgäfves må man tro, att man garanterar
sig för det allmänna missnöjet genom
de personer, hvilka man inväljer uti Comprömissen.
Tvärtom, genom det, att man
inkallar dem deruti, minskar man deras
kraft, att verka för sjelfva saken. Jag kart
blott beklaga, att dessa personer, som kände
andan af vår Statsförfattning, icke svarade
nej tillren sådan kallelse. För min del
anser jag saken af en sådan vigt att jag beklagar,
det jag förbisett att . väcka Motion i
detta afseende. Man kan likväl, vid Stats
33
IL 18
5.74
Den 18 J u 1 i i f. in.
regleringen söka verka, att alla anslag endast
beviljas under vilkor, att Landets Domstolar
aldrig vid något tillfälle förbigås. Jag
anhåller altså nu* att få framställa följande
Motion;
Med anledning af det förhållande, som*
under öfverlaggningen angående ConstitutionsUtskottets
Memorial om den så kallade
Skeppshandeln, blifvit ådagalagdt, att nemligen
en ersättningsfråga emellan Kronan
och enskild te personer blifvit af CompromissRätt
äfdöind, får jag vördsatnt föreslå: att
Rikets Ständer måtte besluta, dets vid all
fråga om återbetalnings- eller ersättningsskyldighet
emellan Kronan ocli enskilte,
tvisten ovilkorligen skall vid laga Domstol
upptagas och afdömaS, samt i annat fall det
Embetsverk, som sådant Underlåtit * ansvara
Slaten ali förlust; hörandes detta beslut,
vid StatsRegleringens anernnände till Kongl.
Maj:t, såsom ett dervid fästadt vilkor, meddelas.
Om Remiss häraf till StatsUtskottet anil
ålleS.
Herr NordenankarGustaf: Jag har
blott begärt ordet för att afgifva upplysning
i anledning äf ett yttrande, att Skeppen
skola seglat med Örlogsflagg. Förhållandet
var icke så, de seglade med CoopvaerdieFlagg
utan Vimpel. Man hade i detta afseende
icke bordt yttra annat än hvad soni
var öfverensstämmande med sanningen.
Den 18 Julii f. ra.
Herr CederschjöldPehr Gustaf: I anledning
af de anmärkningar man gjort mot
ConstitutionsUtskottets förfarande i denna
fråga, får jag tillkännagifva, att jag inom
•Utskottet varit af olika mening med pluraliteten,
och i flera fall protesterat mot Utskottets
beslut, då jag ansett Utskottet hafva
handlat mot tydlig Lag. För öfrigt har
jag med så mycket obehag följt discussionen
häröfver inom Utskottet, att det torde ursäktas
mig,.'om jag nu undviker att vidlyftigt
yttra mig i saken. Jag vill derföre till
besvarande nu blott upptaga en eller annan
anmärkning.
En värd Talare har klandrat Utskottet
derföre, att det beslutat anmärkning efter
1 oj <%\ RegeringsFornien_, dä det i dess ställe
bort tillämpa 106 $. Detta är lätt sagt;
inen jag får upplysa, att Utskottet ej skulle
bättre önskat, än att finna någon anledning
dertill; och jäg uppmanar den värde Ledamoten
sjelf, att uppgifva, efter hvilken §.
i AnsvarighetsLagen man skulle kunnat ställa
Rådgifvarne under Riksrätt i detta fall.
Man har afven hållit före, att man borde
afhälla sig frän anmärkningar efter 10J
emedan de i sjelfva verket träffade Konungen
sjelf. Jag har ofta hört delta; inell
måste för min del högtidligen förklara , att
jag ej känner något bättre sätt för en Folk33
Hi
276
Den 1 8 Ju 1 i i f. m.
Representant, att visa sin tillgifvenhet för
Majestätet, än att controllera Rådgifvarnes
handlingssätt.
Man har erinrat, att StatsRåds-Protocollen
voro undantagna från tryckning, och
att Konungen ägde sammankalla ett hemligt
Utskott för att meddela det sådana mål,
som borde hemliga hållas; och ifrån denna
erinran har man velat leda sig till det bevis,
att Handlingar och Expeditioner, utgående
från Konungen, kunna hemliga hållas.
Det var ett ofanteligt språng i bevisningen,
att kunna från sådana premisser
komma till den slutsatts, att de från StatsExpeditionerna
utgående bud och befallningar
skulle kunna få hemlige hållas. Att förhindra
kungörandet af Expeditioner, skulle
vara en något för allvarsam efterapning af
en viss stor Konungs skämt, att utnämna
en lägre Officer till Major, med förbehåll
att icke få tala om det.
Grefve Horn: Till hvad Friherre Anckarswärd
och Herr Hjerta yttrat, anhåller
jag att få lägga några ord. Friherre Rålamb
har upplyst, att ConstitutionsUlskottet fått
del af de Protocoller, som vid ministeriel!^
handläggningen af denna sak blifvit inför
Konungen förda. När Friherre Rålamb, såsom
Utskottets Ledamot, tillkänpagifvit sådant,
hade jag väntat, alt Utskottet gjort
mera afseende på mitt Memorial, deruti jag
Den 18' Ju I i i f. m.
277
sagt, att jag ansåg liela StatsRådet ansvarigt
för sina rådslag, så vida de ej stödde sig
på politiska skäl. Jag ansåg saken bero af
det enda vilkor, att noga undersöka, om
man infordrat StatsMinisterns för Utrikes
Ärenderne Utlåtande, samt om lian tillkännagifvit,
att lian i diplomatisk viig förberedt
handeln, ty i annat fall, om än den
pecuniaira fördelen varit aldrig så stor, var
företaget dock vådligt. StatsRådet borde
icke hafva förbisett, att en Escadre af fern
större Örlogsskepp ej borde kunna utlöpa
för hvad Flaggas räkning sorn liäldst med
Svenskt befäl, Svensk besättning och Svensk
Flagga, utan att StatsRådet bestämdt visste,
livart den skulle gå. Ett uraktlåtande i detta
afseende är det största fel, oell drabbar
egenteligen StatsMinistern för Utrikes Ärenderna,
om lian underlåtit förberedande åtgärder
i ministeriel väg. Vidare bär man
trott, att man icke borde behandla saken
efter dess utgång. Jag instämmer deruti,
och bar äfven mindre sett på utgången, än
på de följder, sorn af en sådan sakens behandling
alltid skulle inträffa. Hvad Herr
Tham behagat yttra om pligten för medborgare,
att ej blotta Regeringens svaghet, är
fullkomligt ogrundadt, om Herr Tham syftat
på mig, emedan han citerat mitt anförande
oriktigt. Jag bar sagt, att nesan för
liela denna sak drabbar Ministeren, och i
synnerhet Utrikes Ministern, och derefter
Nationen, om den ej utkräfver ansvar af den
27$
Den 18 Julii f. in.
Ministére, sorn ådragit Nationen en sådan
skymf; och jag tror mig uppfylla min pligt
såsom Representant, då jag yrkar detta ansvar.
Att politiska felsteg af högst klandervärd
natur blifvit begångna, kan ej undandragas
allmänna omdömet, ty att man företog en
handel med Krigsskepp, hvilka skulle utgå
till en bestämmelse, sorn ej var okänd för
hela Europa, än mindre för Svenska Regeringen,
nemligen alt biträda den attack,
som Sydamerikanska Fristaterna ämnade företaga
på Cuba, synes vara ett så stort politiskt
felsteg, att man tydligen deraf skulle
vänta icke allenast politiska scbismer, utan
i en framtid säkerligen ganska svåra politiska
följder.
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Med-.
vetandet af det undseende jag sjelf behöfver
såsom Embetsman, hindrar mig att ingå
i hufvudfrågan, der det gäller att mer eller
mindre strängt bedöma Konungens Rådgifvares
handlingssätt. Under egiden af vägrade
propositioner, af Friherre Boijes snille,
af Friherre Cederströms Grundlags-tolkningar
och af Herr Tharas förmåga att tala ofta
och länge, synes Ministérens position vid
detta tillfälle icke vara, hvad jag ock uppriktigt
önskar den aldrig må blifva, farlig;
och just derföre anser jag mig oförhindrad,
att med dem, hvilka nu uppträdt såsom
Ministerens försvarare, vexla några ”skott
i luften.” Friherre Cederström har yttrat ,
Den 18 Julii f. m.
279
att ConstitutionsUtskottet hvarken får eller
kan bedöma främmande makters politik; Friherre
Rålamb har endast ordat om hinder,
som inträffat efter det den beryktade Skeppshandeln
beramades; och Friherre Boije har
förklarat sig belåten dermed, att Utskottet
i detta afseende icke meddelat några upplysningar
eller handlingar. Härvid får jag
erinra, att det ingalunda är den utländska
politiken, utan en Svensk StatsMinisters förfarande,
som varit under Utskottets granskning,
och nu kommer under Rikets Ständers
bedömande. Det finnes vissa allmänna förhållanden,
hvarom Sveriges StatsMinister för
Utrikes Ärenderna icke gerna kunnat vara
okunnig. Det finnes t. ex. något, som , i kraft
af kände fördrag emellan Europas Stater efter
Restaurationen, kallas Militäriskt kontrabandj
hvarmed menas krigsförnödenlieter,
hvilka en neutral makt tillhandahåller en
krigförande. Det är naturligt, att StatsMinistern
ej kunnat undgå att på detta och
dylikt fästa Konungens Öfriga Rådgifvares
uppmärksamhet. Sådant måtte stå att läsa
i Protocollen, fastän Utskottet försummat
underrätta Rikets Ständer derom. Friherre
Rålamb torde hafva den godheten att i detta
afseende lemna närmare upplysning. Frågan
örn Skeppshandeln delar sig i afseende
på ansvarigheten, som mig synes, i tre klasser.
I första rummet; StatsMinistern för
Utrikes Ärenderna, hvilken, på grund af sin
kännedom om främmande makters politiska
Dun 18 Julli f. ni.
ställning, måste hafva till protocöllet yttrat
sin öfvertygelse om handelns enlighet med
eller stridighet mot gällande fördrag. Sedan
detta skelt, anser jag för min del StatsRådets
öfriga Ledamöter, ansvarsfrie för utgången,
helst det uLgör en förtjenst mera, derest de
hvar för sig äga erforderlig insigt i frågans
politiska del, men ingalunda kan räknas dem
till last, att de sakna denna insigt, då deras
egentliga åliggande består uti att vaka
öfver landets inre administration. Till den
tredje klassen skulle jag vilja hänföra Imfvildmannen
för verkställigheten af det fattade
beslutet, i afseende på hvilken jag desto
heldre afhållen mig från något yttrande, sorn
han, enligt Friherre Boijes utsago, redan står
tillräckligt ”klappad och klar.” Friherre Rålamb,
som ansett, att ConstitutionsUtskottets
förfarande vid detta tillfälle blifvit altför
skarpt tilitygadt, har erinrat oss, att till
Utskottets personal höra ledamöter af andra
RiksStånd, mot hvilka åtminstone man borde
öfva skonsamhet. Jag icke blott känner detta;
jag tackar Gud derföre, att det icke endast
är Svenska Riddarhuset, som kommer att
uppbära efterverldens beröm eller tadel för
ConstitutionsUtskottets handlingssätt vid denna
Riksdag. Friherren påminner vidare, att
del blott är för stora och betydliga förbrytelser,
107 §. RegeringsFormen kan tillämpas.
Ganska sannt! Det vore dock intressant,
att känna Utskottets vid detta tillfälle
nyttjade måttstock för stort eller litet. Fri
-
Den 18 Julli f. m.
herre Boijes visserligen vackra epilog om
förra MagazinsDirectionen, tillhör hvarken
dagen eller ämnet. Jag tillåter mig således
icke något vidare omdöme derom; äfvensom
jag af Herr'Thams framställning om Englands
och Frankrikes oberoende af andra
länders inverkan, och saknaden i Sverige af
den sjelfständighet, som erfordras att kunna
fritt uttala sin öfvertygelse om allmänna stälningen,
icke kan draga annan slutsats, än
att Herr Tham, emot hvad jag hitintills förmodat,
ej är anhängare af det så kallade
Gen tral-förs varet,
Friherre Boije: Under några Ögonblick,
som jag för påträngande orsaker var frånvarande,
har en värd Ledamot anmärkt,
jag vet ej om i hårda ordalag, ett af mig
begånget misstag, och jag tackar honom derföre.
Tillgången med detta misstag — det
skedde under Ridderskapets och Adels egna
ögon — var den, att jag fann 86 §. för lång
att helt och hållet uppläsa; jag uppläste derföre
endast slutet, och läste för litet, för.att
sjelf märka att jag läste origtig §.; och jag
får alltså nu rätta detta misstag, utan att
deraf mycket vinnes för Friherre Anckarswärds
satts. Ty jag vill tro, att den värde
Ledamoten medgifver mig, att den ena Grundlags
§. är så god, sorn den andra. I Tryckfrihetsförordningens
2 §. 4 morn. står. att
”Protocoll haline hos Konungen i Ministe”riella
ärender och Commandomål elc. icke
28a Den 18 Ju lii f. m.
”kunna till tryckning fordras, eller ulan ve”derbörandes
tillstånd utbekommas.” Ocb det
var detta Lagrum jag ville åberopa. Jag
hemställer nu, hvilken haft olyckan att förvränga
Grundlagen, antingen jag, som uppläst
oriktig §,, eller Fr i herr en, sorn synes
vilja vägra lydnad åt den nu uppläste, genom
ett resonnement, som saknar all grund.
Friherren säger, att handlingar i GeneralAdjutants-Expeditionerna
likasom i KrigsExpeditionen
eller i Förvaltningen af SjöÄrenderna
icke kunna hänföras till diplomatiska
handlingar. Jag tror, att denna invändning
kan leda till stora misstag. Ty
om t. ex. man supponerar, att Konungen i
dag, i sitt StatsRåd, fann att han behöfde
sätta Försvarsverket i skick att nyttjas, men
Konungen icke i förtid ville provocera fienden,
skulle de befallningar om krigsrustningar,
som utfärdades till de underordnade
Auctoriteterna, vara tillgängliga för all nyfikenhet,
att genast införas i Dagbladeq. Jag
tror, att handlingens egenskap rapporterar
sig till dess grundorsak, och att, då denna
är diplomatisk, lystnaden är en skyldighet.
— Man har emot mig framstält en anmärkning,
som kan synas rigtig, nemi. att frågan
om den återremiss jag begärt, tilllbör det så
kallade DechargeBetänkandet. Häri har man
rätt; men jag får erindra, att ålerremissen
mäste grunda sig på de omständigheter, som
förekomma i nu förevarande Memorial. Om
della således blifvit lagdt till handlingarna,
Den . 18 J u 1 i i f. m.
a83
lärer det vid DechargeBetänkandet blifva
förgäfves, att yrka ålerremiss i detta ämne.
Det synes mig klart, att man icke kan bifalla
detta Memorial, då man vill begagna
de bär befintliga omständigheter vid den
sedermera inträffande pröfningen, där jag
ingalunda tänker försumma mig. Herr Crusenstolpe
har i går <?.<?h i dag upptagit och
besvarat åtskillige ,yttranden, på ett sätt,
som tyckes.. utmärka någon ting personligt
emot migj innebärapde ett begär att sarga,
mera, än att upplysa ämnet. Jag tillåter
honom gerna att fritt göra det, så ofta han
behagar; men utbeder mig en gång för alla
att slippa besvara honom,
Friherre Cederström: Det är ej första
gången under denna Riksdag jag ser mig tvungen
.till den förklaring, att Herr Hjerta påbörda!
mig yttranden, som jag icke baft,
Så är äfven förhållandet nu, i afseende på
Hemliga Utskottet. Jag har icke yttrat, att
detta Utskott har någon beslutande rätt; men
jag har sagt, att stadgandet om Hemliga Utskottet
i 54 §• RegeringsFormen innefattar
begreppet om handlingar, som böra hemlig
hållas, med lemnad utväg för Konungen
att gifva del deraf åt endast vissa delar
af Representationen; och sådant är ock
förhållandet. Friherre Anckarswärd har uppmanat
mig att göra Lagen gällande, för att
befria honom från dess mödosamma Riksdagsmannakall.
Jag finnér mig likväl icke
204
Den 18 Ju I i i f. m.
kallad eller pligtig att efterkomma denna
Friherrens begäran; ty annat är att befria
Friherren från dess Riksdagsmannakall, annat
att till rättelse anmärka otillbörliga uttryck,
som förtjena tillrättavisning. Friherrens
uttryck voro, att ConsJtitutionsUtskottet
ej ”öppet och ärligt” behandlat frågan.
En beskyllning att icke ärligt hafva förfarit,
anser jag sårande för Utskottets medlemmar
och förtjent af tillrättavisning. I afseende
på Herr Crusenstolpes yttranden mot
mig och åtskillige andre Talare, så tillhöra
de på intet sätt ämnet och påkalla således
intet svar.
Hans Excellence Herr Gref ven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme klockan 6 i eftermiddag atl fortsättas.
Herr Crusenstolpe: Det är visserligen
främmande för närvarande öfverlägghingsämne,
ehuru icke främmande för dagen, hvad
jag nu går att vördsamt andraga. Herr Grefven
och LandtMarskalken har nyss tillkännagifvit,
att plenum skulle fortsättas i eftermiddag
klockan 6, men nere på taflan finnes
redan ett anslag för tre Utskott att sammanträda
klockan 7 eftermiddagen; och jag
hemställer vördsammast, huru de båda anslagen
kunna stå tillsammans?
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, det han förmodade,
att sedan Hans Excellence lill efter
-
Den 18 Ju lii f. m.
a85
middagen utsatt fortsättningen af detta Plenum,
de 3;ne Utskotten torde hafva godheten
låta borttaga deras anslag till sammanträde.
Grefve Posse, ylrvid: Då jag är Ordförande
uti de tre sammansatte Utskotten,
som blifvit sammankallade till eftermiddagen,
anser jag mig böra upplysa, att sedan
Herr Grefven och LendtMarskalken tilkännagifvit
att Plenum här i eftermiddag kommer
att fortsättas, jag genast fogat anstalt
om borttagande af anslaget för Utskotten.
Hans Excellence Herr Grefven och
Lan dlMdr skalken yttrade, alt.ConstitutionsUtskottet,
i afseende å 2:ne anmärkningsfrågor,
den ena rörande uppdragandet af Handéls-transactionen
om Örlogsskepp åt en enda
Embetsman, tillika Konungens Rådgifvare,
med förbigående af vederbörande FörvaltningsVerk,
och den andra, rörande Rådgifvande
åtgärden till den sednare Handels-transactionen
om Örlogsfartyg, eller till försäljningen
af Linieskeppet Gustaf den Store, sedan benämndt
Försigtigheten, och af Fregatten Camilla,
tillstyrkt tillämpning af 107 §. RegeringsFormen,
och följakteligen upptagit dessa
tvenne frågor i Utskottets under N:o 36 meddelte
så kallade slutliga Decharge-Betänkande;
hvadan berörde frågor, i sammanhang med
pröfningen af nämnde Memorial, kommo att
af Ridderskapet och Adeln afgöras; men deremot
förklarat alla öfrige, rörande Skepps
-
a86 Den 18 Ju lii f. rn.
handeln framstäldé änmärkningsanledmngar
böra förfalla; i anledning hVaraf Hans Excellence
hemstälde; ätt GoitstitntionsUtskottets
förevarande Memorial måtte, med undantag
af förstomförmälte a:ne anmärkningsfrågor
i allt öfrigt laggas till handlingarne.
Bifölls,
Hans Excellence Herr Grefven och
handt Mar skalken bernsta Ide, om icke, enär
tiden redan långt framlidit, Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att pröfningen
af Cö n s t i tu t i o 11 s Utsk 0 ttets under N:o 36 algi
fne Memorial, med Betänkande, i följd af
StatsRåds Protocollens fullbordade gransktill
eftermiddagens Plenum upp
Friherre
Anckar swärd, Carl Henrik: I
anledning af Herr Grefvens och LandtMarskalkens
framställning, tar jag mig friheten
förklara, att jag för min del tror det vara
lämpligast, att föredragningen af ConstitutionsUtskottets
nyssnämnde Decharge-Betänkande
uppskjutes till eftermiddagen, för att
undvika afbrott i disscussionen.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln instämde i den af Hans Excellence
nyss gjorde framställning angående uppskjutande
af pröfningen af ConstitulionsUt
-
liihg lii
skjutas.
Den 18 J u 1 i i f. m.
287
slottets ofvannämde Memorial till eftermiddagen.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogos och biföllos följande
StatsUtskottets den 17 sistlidne Junii afgifne,
och den 3:dje dennes på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 173i I anledning af väkt Motion,
om anslag till inköp af 3:ne Taflor.
N:o 177. I anledning af Kongh Maj:ts
Nådiga Remiss, rörande den forselersätting,
sorn till StatsVerket hör gifvas af de Räntegifvare,
hvilka blifvit befriade från skyldigheten,
att in natura lefverera hö och halm
till Kongh HofStalleL
Föredrogs ånyo RiddarhusUtskottets dell
26 sistlidne Maji afgifne, och den g derpåföljde
Junii e. m. på bordet lagde, Memorial,
innefattande ej mindre Utlåtande öfver
RiddarliusDirectionens Berättelse öfver
StiftsÄrendernes förvaltning sedan sista Riksdag,
än ock anmälan om skedd granskning
af samma förvaltning.
§• *•_
Att samma förändring uti Räkenskaperne,
rörande StiftsCassans och Grejliga
Scheffer ska Stiftnhigens fonder, måtte ägd
runij sorn blifvit för RiddarhitsCassan, Ade
-
a88 Den 18 Ju1 i i f. m.
liga Gaclett-Scholce-Fonden, jemte de smärre
Testaments-fonder ne föreslagen uti RiddarhusUtskottets
öfver Riddar husDirectionens
Riks dags Berättelse, angående RiddarhusÄrenderne,
afgifne Memorial.
Hans Eccellence Herr Grefve De la Gardie,
Jacob: Jag har ej följt ifrågavarande
Memorial med den uppmärksamhet, att jag
deröfver vill yttra mig; men jag kan dock
icke undgå, att, såsom Ledamot af RiddarhusDirectionen,
nämna, att det nu brukliga
Bokföringssättet medför mera klarhet i åsigter,
än det af Utskottet föreslagne, och har
stort företräde i enkelhet. Då RiddarhusKamereraren,
Herr von Hartmansdorff, är
närvarande, torde han sjelf derom meddela
de upplysningar, som kunna erfordras.
Herr von Hartmansdorff, August: Upplysningsvis
får jag nämna, att Ridderskajaet
och Adeln redan beslutat, att det nu brukliga,
och före min tjenstetid vid Riddarhuset införda,
bokföringssätt skulle fortfarande begagnas
för RiddarhusCassans medel. Att detta
beslut nu äfven må utsträckas till de ifrågavarande
Cassorna, anser jag så mycket riktigare,
som det skulle förefalla besynnerligt,
om olika bokföringssätt begagnades inom
ett och samma Contor.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemstälde, om Ridderska
pet
-
Den j8 Julii f. m.
2S9
pet och Adeln biföll det af RiddarhnsUt
skottet
föreslagne nya Bokföringssätt.
Ropades Nej.
I anledning hvaraf Nans ExcellenGe frågade,
om Ridderskapet och Adeln ansåg det
nu brukliga Bokföringssiittet höra oförändradt
bibehållas.
Ropades Ja.
§• 2.
1:0 Att i RiddarhusDirectionens Instruetion
må. införas det stadgande, att de
af Ridderskapets och Adelns döttrarj hvilka
icke finnas å Genealogierne upptagne, ej
eller må i Stiftet in skrif vas, förr än deras
Genealogier blifvit completterade.
a:o Att uti de framdeles utfärdande
Stifts-pensionsbrefven må inflyta, att, derest
någon blifvande Stiftsjungfru skulle befinnas,
af något begånget misstag, å Adelig
Slägts Genealogie uppförd, utan att ett sådant
misstag vid inskrifningen kommit att upptäckas,
hon, enär ett dylikt förhållande
varder styrkt, må förklaras sin pehsionsrält
förlustig och pensionsbref vet henne affordras.
Herr af Billbergh, Johan Petter: Otn
jag ej oriktigt fattat, är det sednare Momentet
ganska besynnerligt. På den grund,
att pensioner blifvit tilldeldta Jungfrur,
hvilka sedermera befunnits icke vara af Ade
33
H. ' ig
Den 18 Julii f. m.
lig Lord, föreslås, att, när så Länder, Pen
sionsbrefven
skola återfordras, och pensions
beloppen innehållas. Jag hemställer, om
icke pröfningen, huruvida Jungfrun är af
Adelig hörd, hör föregå utnämningen till
pension, och om det eljest gifves någon säkerhet
för dess bibehållande. Genealogierne
borde i detta fall kunna gifva tillförlitliga
upplysningar, och göra det föreslagna
stadgandet lika obehöfligt, som det i alla
delar synes mig vara olämpeligt.
Herr von Hartmansdorff': Det kan visserligen
hända, att Genealogierne äro så felagtiga,
att det icke är möjligt, att med full
visshet utröna, huruvida den sökande Adeliga
Jungfrun verkligen hörer till den ätt,
hvarifrån hon uppgifver sig härstamma; men
det är i thy fall bättre, att Directionen genast
afslår ansökningen, än att, vid sedermera
vunnen upplysning om misstaget, utesluta
pensionstagaren från en påräknad fördel,
och återställa afgifter, som endast för
ett år motsvara, hvad Pensionen skolat utgöra
för hvarje år af Stiftsjungfruns lifstid.
Herr af Billbergh: Jemte det jag till
alla delar instämmer med Herr von Hartmansdorff
får jag tillägga, att Pensionsbrefvet
är att anse såsom en Revers, hvilken
bör honoreras, då den är lagligen bekommen.
Jag tror således, att detta moment antingen
bör återremitteras, eller rent af afslås.
Den i8 Julli f. ra.'
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie:
Jag förenar inig fullkomligt med Herr
von Hartmansdorff, och tycker det vara bäst
att helt och hållet afslå ifrågavarande moment.
Herr PrintzensköldAxel: Då denna
fråga förevar i Utskottet, delade jag samma
öfvertygelse, som Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardie nu yttrat, och trodde att
den befarade olägenheten skulle förekommas,
om ingen Fröken inskrifves i Stiftet, så framt
dess namn icke finnes uppfördt på Genealogien
för den ätt hon uppgifves tillhöra.
Det har dock visserligen handt, att ett sålunda
uppfördt namn likväl icke tillhört ätten,
och detta är orsaken, hvarföre Utskottet
föreslagit ifrågavarande tillägg i Pensionshrefven,
såsom ett medel att förekomma
befarade origtiga pensioneringar.
Grefve Spens, Carl Gustaf: Om det,
såsom Herr Printzensköld uppgifvit, handt
att en Jungfru blifvit uppförd på origtig
Genealogi, och således obehörigen erhållit
pensionsrätt, anser jag det mindre vådligt
att bibehålla henne dervid, än att för en
sådan möjlig tillfällighet göra hvarje pensionsbref
otillförlilligt, och blottställa sig för
oformligheten, att återfordra redan uppburne
pensionsmedel.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken hemställde, om Ridderska33
H. *9*
Den 18 Julii f. m.
pet och Adeln bi foll, att de af Ridderskapets
och Adelns döttrar, hvilka icke finnas
å Genealogierne upptagne, ej eller må i
Stiftet inskrifvas, förrän deras Genealogier
blifvit behörigen completterade.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde vidare, om Ridderskapet
och Adeln biföll Utskottets Förslag,
att uti de framdeles utfärdande Stifts-Pensionsbrefven
borde inflyta, att, derest någon
blifvande Stiftsjungfru skulle befinnas af något
begånget misstag å Adelig Ätts Genealogie
uppförd, utan att ett sådant misstag
vid inskrifningen kommit att upptäckas, hon,
enär ett dylikt förhållande varder styrkt,
borde förklaras sin pensionsrätt förlustig,
och Pensionsbrefvet henne affordras.
Piopades Nej.
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till afslag å RiddarhusUtskottets berörde
hemställan; hvilken proposition med
Ja besvarades.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie:
Jag ber endast att få upplysa, det 0111-  förmälte misstag icke tillkommit under närvarande
RiddarhusDirections förvaltningstid,
utan för en längre tid tillbaka. Utan att
vilja klandra de föregående, eller tillägga
nuvarande Direction någon förtjenst, tror
Den 18 Julii f. ra.
jag mig likväl kunna försäkra Ridderskapet
och Adeln, atl med den noggranhet som nu
iagttages, den omsorg, med hvilken en af
Directionens Ledamöter granskar Genealogierna,
oell Directionen dem rådfrågar, sådane
misstag ej mera äro möjlige.
Herr Printzensköld: I anledning af hvad
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie
yttrat, anser jag mig skyldig vitsorda, att
de omförmälde origtiga inskrifningarne blifvit
verkstälda redan på 1790-talet.
3:o Att ny kungörelse måtte varda i
Tidningar ne införd_, hvarigenom Fröken
Gustafva Catharina Blåfield älägges att
inom den 1 Maji nästkommande år hos Riddar
hus Directionen anmäla sig till utbekommande
af 1826, i8zy och 182.8 årens pensioner;
vid påföljd altj derest hon försummar
denna tid} varda all pensionsrätt förlustig.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af RiddarhusUtskottets hemställan angående
en ny kungörelse i Tidningarne om
Fröken Gustafva Catharina Blåfields Pensioner
för 1826, 1827 och 1828.
Bifölls.
§• 3.
Hvaruti Utskottet meddelat underrättelse}
dels om en af framlidna Fröken Friher
-
*94
Den 18 Juiii f. m.
rinnan Brita Christina Stjerncrona, genom
Testamente, till fVadsten a Adaliga Jungfrustift
öfverlemnad Pensionsfond af 16000
R:dr B:co; dels angående återställande till
Kammarherren A. Bruce af inskrifningspenningarne
för hans barn Christine Therese
Isabelle Jeannette Louise Bruce.
Och ansåg Ridderskapet och Adeln denna
§. icke erfordra någon åtgärd.
§• 4^
1:0 Att Capitainen Claes Fredrik Ugglas
och Lieutenanten Christopher Lagerbjelkes
skulder till Stifts-Cassan, den förra ä
33 Hulr 16 sk. och den sednare å 66 Rxlr
32 sk. B: co må af skrifvas.
2:0 Att framlidne GeneralLieutenanten
E. E. G. von Vegesacks aine skuldposter,
hvardera af 33 Ridr 16 sk. Bico, samt aflidne
Öfversten Friherre S. Palmst jernäs
skuld å 33 Ridr 16 sk. B.co till Stifts-Cassan
äfven må af skrifvas.
3:o Att Öfverste-Lieutenanten C. D.
Feiffs skuld till Stifts-Cassan 66 Ridr 32
sk. Banco må liqvideras med hans dotters
Fröken Gustafva Juliana Feiffs blifvande
Herr von Hartmansdorff 1 Jag bör upplysningsvis
nämna, att när Föräldrarne till
inskrifna Stiftsjungfrur icke inbetalt afgiften,
utan lemnat skuldebref, dem de seder
-
Pensionsbeiopp.
Den 18 Julii f. m.
mera icke kunnat gälda, har Ridderskapet
och Adeln förr vidtagit den åtgärd, att skulden,
då döttrarne erhållit pension, liqvidera
ts med r eller 2 års pensions-belopp, allt
efter skuldens storlek. Utskottet har nu
föreslagit detsamma, och jag får tillstyrka,
att Ridderskapet och Adeln godkänner förslaget.
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie:
Instämmande i hvad den siste Talaren
yttrat, får jag nämna, att då detta är det
enda sättet att få liqvid, är det bäst och
rättvisast att bifalla UtskoLtets Förslag.
Hvad RiddarhusUtskottet i ofvanberörde
delar hemstält, blef, uppå serskilte Propositioner,
af IliJderskapet och Adeln bifallit.
§. 5.
Alt Ridderskapet och Adeln måtte förklara
Riddarhus Directionen dess tillfredsställelse
öfver det sätt., hvarpå StiftsÄrenderne
blifvit, sedan sista Riksdag, af Directionen
förvaltade.
Hvilken RiddarhusUtskottets hemställan,
uppå gjord Proposition, af Ridderskapet
och Adeln bifölls.
Högloft. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan half till 2 eftermiddagen.
In fidem Prolocolli,
O. J. Lagerheim.
Deu 18 Julii e. m.
Lördagen den 18 Julii 1839.
Plenum klockan 6 Eftermiddagen.
Företogs till pröfning Cons!itutionsUtskottets
den 20 sistlidne Junii under N:o 36
aflätne, och den 3o i samma månad e. m.
på bordet lagde, Memorial, med Betänkande
i följd af StatsRåds-Protocollcns fullbordade
granskning.
Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Emot
formen af ConstitutionsUtskottets Betänkande
i följd af SiatsRAds-Protocollens fullbordade
granskningbar jag inom Utskottet i
vissa delar reserverat mig. Och som Utskottet
vägrat att låta denna min Reservation
medfölja till RiksStånden, tager jag mig
friheten att densamma nu härstädes uppläsa.
Hvarefter Herr Cederschjöld uppläste
följande:
Utskottets anmärkningar hade i min
tanka bordt anmälas med ett bestämdt tillstyrkande,
hvaröfver Rikets Ständer kunnat
besluta.
Uti RegeringsFormens 107 §. säges väl,
att ConstitutionsUtskottet endast äger, att
tillkännagifva sina anmärkningar för Rikets
Ständer, hvilka derom besluta. Men detta
t illkän ri a g ifvan de} hvarmed endast antydes,
Dtiu 18 J uli i e. m.
agy
att Utskottet icke här såsom i 106 §. har
någon beslutande rätt, måste enligt 44 §•
i morn. Riksdagsordningen nödvändigt ske
med ett bestämdt tillstyrkande, hvaröfver
beslutas kan, likasom i alla andra allmänna
mål, och på samma sätt, som StatsUtskottet
enligt 3o §. 2 mom. Riksdagsordningen
äger att anmäla anmärkningar emot redovisande
Tjenstemän. —- Då nu RegeringsFormens
56 §. uttryckligen stadgar, ”att
"Utskottens förslag skola först i Stänclens
"Plena framställas till antagande eller förkastande,
utan förändringar eller tillsat3,
ser;” så följer deraf nödvändigt, att de
mäste vara så uppställda, att de kunna utan
förändring eller tillsats antagas. När sålunda
ConstitutionsUtskottet nu funnit sig böra,
efter 107 §. RegeringsForinen, göra några
anmärkningar emot Konungens Rådgifvare;
så bör Utskottet också gifva sitt Betänkande
en sådan form, att Ständerna skulle,
medelst bifall dertill, kunna fatta ett afgörande
beslut. Det är derföre nödvändigt,
att Utskottet ger ett bestämdt tillstyrkande
i sådan form, att det, i händelse af bifall,
kunde ordagrant intagas eller åberopas i Ståndens
ProtocollsUtdrag, som skulle blifva ExpeditionsUtskottets
enda ledning vid upprättandet
af den underdåniga skrifvelsen till
Kongl. Maj:t. ConstitutionsUtskottet måste
således bestämdt yttra, huruvida det anser
de anmärkningar, det gjort, vara af den beskaffenhet,
att debora af Rikets Ständer be
-
Den 18 Julii e. m
ifras; och i sådant fall namngifva personerna,
samt tillstyrka Rikets Ständer, att hos
Kongl. Majit' i underdånighet anmäla dem
till endtledigande.
Vidare anser jag Utskottet icke hafva
hort omnämna, någon Decharge för Konungens
Rådgifvare.
Ehuru angenämt det är, att få offentligen
göra rättvisa åt förtjensten, nödgas jag
likväl erinra, att Grundlagen icke egentligen
ger någon rättighet åt ConslitutionsUtskottet,
alt yttra några om än välförtjenta loford
öfver Konungens Rådgifvare; samt att
till och med den praxis, att gifva dem Decharge,
icke är enlig med Grundlagen. I
RiksdagsOrdningens 76 §. säges nemligen bestämdt,
att ”allt hvad Rikets Ständer efter
”granskning godkänt, eller lemnat oanmärkt,
”bör anses hafva vunnit Decharge ”
Den Decharge, sorn här antydes, består sålunda
icke i något positift yttrande, utan
endast i ett negatift stillatigande och underlåtenhet
att göra anmärkning. Att ingen
positif Decharge bör gifvas, synes så mycket
tydligare, som Grundlagen icke utsatt
någon praescriptionslid för rättigheten att
göra anmärkningar emot Konungens Rådgifvare;
men sedan Déchargen vore gifven,
skulle ingen anmärkning, utan uppenbar
motsägelse, möjligen kunna äga rum.
Och slutligen hade, enligt min åsigt,
de förhållanden, som Utskottet funnit böra
Den i8 Julii e. m.
299
anrhäläs', titan egentlig anmärkning emot någon
Konungens Rådgifvare, bort ordnas och
framställas pä sädant sätt, att Rikets Ständer
kunde, om de så för godt funno, äfven
derom besluta en underdånig skrifvelse till
Kongl. Majit.
Då man besinnar, huru mycket af vårt
nuvarande Regeringssätt är bibehåliit ifrån
det föregående, blott med små constitutionella
modifikationer; huru ofullkomliga våra
Grundlagar i mångå delar äro; och med
huru många mellanskof Rikets Ständer sammanträda;
så bör man icke finna underligt,
att såväl Regeringen, som Rikets Ständer haft
svårt att genast i allo rigtigt uppfatta ideen
af det nya Regeringssättet, och att våra constitutionella
begrepp äunu icke hunnit fullkomligt
utvecklas och stadga sig. Tid efter
annan hafva derföre Princip-frågor yppats,
öfver hvilka Konungens Rådgifvare och Rikets
Ständer varit af olika mening. Ömsesidiga
framställningar hafva också derom
blifvit gjorde såväl af Regeringen, som Rikets
Ständer. Öfver några af dessa frågor
har tvisten redan blifvit slutad; och med
tiden måste förnuftet göra sig gällande äfven
i afseende på de öfriga. Bland de frågor
af detta slag, som Rikets Ständer väckte
vid sistlidne Riksdag, torde några äfven nu
böra förfalla; men öfver de öfriga har jag
ansett Rikets Ständers talan böra hållas öppen;
äfvensom deras uppmärksamhet fästas
3oo
Den 18 Julii e. m.
på de nya princip-frågor, sora inom nuvarande
ConstitutionsUtskott yppat sig. Det
är dessa frågor, som utgöra föremålet för Utskottets
anmälanden; och jag skulle blott hafva
önskat, att de blifvit så framställde, att
Ständerne kunnat rigtigt fatta Utskottets mening.
samt deröfver ordentligen besluta. Jag
skulle derföre hafva önskat, alt dessa anmärkningar
blifvit uppställde ungefär på
följande sätt:
1:0 Anmärkningar rörande rätta förståndet
af G rim dlagens stad gauden i vissa
fall, nemligen
a) att Rikets Ständers underdåniga anhållan
om sparsam förändring af monderings-persedlar
blifvit af Stats Secr eter aren
och StatsRåden ansedd böra föredragas
i corn man dov äg; men hvilket icke synes
vara med 7 §. RegeringsFormen öfver
ensstä m mande.
b) att Postmästare-sysslor blifvit ansedde
böra tillsättas medelst Kongl. Maj:ts egna
constitutiorial; hvilka Tjenstemän likväl
år 1809 icke voro af don egenskap, att
Konungen, enligt'. 28 §. RegeringsFormen,
fullmagter derå utfärdade; och voro dessutom
genom 36 §. af samma Grundlag
betryggade, alt icke, utan medelst ransakning
och dom kunna af Konungen afsättas.
c) att ett Stats Råd blifvit förordnadtj att
ÖfverståthållareEmbetet förrätta, hvarvid
