# ID: svediakorp-gov375
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 74,338
# sentences: 2,582
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Protocoll,
hållna
hos
Högloflige
Ridderskapet och Adeln,
- ' • - »
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
Åren 1828 och 1829*
Trettiondeandra Häftei*
STOCKHOLM.
Tryckta hos Johan Hörbergj i83l
Thorsdagen den 9 Julli 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen.
H err Rothlieb, Axel, uppläste följande:
Herr C. W. Ribens motion, hvarigenom
RiddarhusSecreteraren föreslås till efterträdare
eller arfvinge af RiddarhusFiscalstjensten,
har utgått från den af Ridderskäpets
och Adelns pluralitet gillade ide, att
RiddarhusSecreteraren ej får tillika emellan
Riksdagarne bekläda annat Embete, hvilken
ide, nu förvandlad till ett Riddevskapets
och Adelns Beslut, dock äger den likhet med
en testamentarisk disposition, att det en
annan Riksdag möjligen kan ändras, emedan
Testatores äro till, och det testamenterade
ännu icke disponibelt. Utan öfverdrifven
prophetisk anda torde äfven en sådan
ändring verkligen kunna motses; ty om
i en framtid en utmärkt skicklig och framför
hvarje annan i alla afseenden för Embetet
passande person skulle finnas vid inträffande
ledighet till RiddarhusSecreterare,
men vore hindrad detta Embete emottaga
derföre, att han tillika hade annan tjenst;
månne icke detta hinder för honom undanrödjes?
Jag tviflar ingalunda derpå, så snart
4
Den 9 Julii f. m.
den utmärkt skicklige personen kunde uppfylla
det vilkor närvarande RiddarhusSecreterare
är föreskrifvet, det nemligen att förskaffa
sig permission från den tillika innehafvande
tjensten för hvarje Riksdag, och
dervid kan ej möta svårighet, då lian tillika
anmäler sig till utöfning af sitt Riksdagsmannakall.
Dessutom synes Riddarhus-Secreteraren
, efter nu varande beslut, likväl
vara obehindrad mottaga förordnaden, såsom
Ledamot i Allmänna Arendernas Beredning,
i BrandförsäkringsVerken och flere
andra beställningar, der icke lön på stat men
betydliga arfvoden åtfölja; och hemställes, om
han icke derigenom kan anses långt mer
beroende, än om han innehar tjenst på stat,
hvarifrån han icke utan dom och ransakning
får skiljas? Jag vet dock, att respectera pluralitetens
fattade beslut, och har blott nämnt
detta i förbigående, såsom talande anledningar,
att detta beslut vid en kommande Riksdag
möjligen varder ändradt, och hufvudsakligen
till ådagaläggande, att ej några förberedande
åtgärder för verkställigheten af
samma beslut, och således icke eller den
af RiddarhusSecreterare och RiddarhusFiscalstjensternes
förening hos en person, än
erfordras; och jag skall nu gå att visa, det
vid dessa tjensters förening möta svårigheter,
som åtminstone tåla att noga öfvervägas.
Hvarken RiddarhusSecreterare eller Fiscalsgpromålen,
eller de tillsammans, emel
-
Den 9 Julii f. fn.
5
Ian Riksdagarne, sysselsätta helt och hållet
en person, och jag Jjeklagar uppriktigt den
person, som, med håg och förmåga till verksamhet,
såsom en Embetsman egnar, inskränkes
allenast till dessa göromål, RiddarhusSecreteraren
har egenteligen då föredragningen
af de få sällan vidlyftiga eller
besvärliga mål, som på RiddarhusDirectionens
afgörande bero, och som icke angå räkenskaperne
eller contanta mgdlen, hvilka
Kamereraren föredrager. Vidare uppsätter
RiddarhusSecreteraren de expeditioner, som
från Directionen afgå, och de svara naturligtvis
emot målen,
RiddarhusFiscalens göromål hafva icke
eller varit mångfaldiga. Honom åligger dock
hufvudsakligen: 1:0 Att utföra Riddarhusets
talan i alla detsamma rörande rättegångar;
och 2:0 att granska lånehandlingar, som till
Directionen inkomma. Dessa åtgärder förutsätta
nödvändigheten, att RiddarhusFiscalen
skall vara Jurist, och förstå dessa göromål,
så att Riddarhusets rätt och Cassornas
säkerhet behörigen iakttagas, Detta är
af yttersta vigt; ty det är lätt sagt, att utföra
en rättegång, men att verkställa det såsom
sig bör, fordrar både nit och skicklighet;
och ingen kan förutse beskaffenheten
af de rättegångar Riddarhuset kunna komma
att angå. Exempel finnas, att de äfven
i sednare tider icke varit obetydliga. RiddarhusSecreteraren
deremot kan vara full
-
6 Den 9 Juli i f. m,
komligt skicklig, utan att vara Jurist, och
jag tror icke, att Ridderskapet och Adeln
skulle vilja inskränka sin rätt att uteslutande
välja sine Secreterare inom Juridiska
Corpsen. I)e föregående Riddarhus-Secreterarne,
som utmärkt sig för största skicklighet,
hafva icke eller varit Jurister. Om
under en Riksdag, då RiddarliusSecreteraren
är fullt sysslosatt med de honom i sådan
egenskap åliggande göromål, en Rättegång
af större omfattning, rörande Riddarhuset
eller Cassorne, såsom ganska lätt kan
hända, skulle uppstå, är väl då lämpligt,
att en extra Canzlist, som Herr Riben föreslår
till RiddarhusFiscalsgöromålens bestridande,
anförtros äfven en sådan Rättegångs
utförande? Behofvet af en noggrann
juridisk granskning å lånehandlingar, har
erfarenheten bestyrkt; och den som täckes
göra sig mödan taga kännedom af de utlåtanden
RiddarhusFiscalen i sednare tider öfver
lånehandlingar afgifvit, skall deraf inhämta,
att anmärkningar skett af verklig betydenhet.
Hade Herr Riben behagat mera
fästa sin uppmärksamhet dervid, hade han
säkert icke rubricerat RiddarhusFiscalsgöromålen,
såsom han gjort. Uppropen, som
RiddarhusFiscalen åligger verkställa under
Riksdagarne, fordra åtminstone hos honom
vana, på det ej tiden dermed öfverflödigt
skall upptagas; ett factum är, att desse upprop
under nästföregående och innevarande
Riksdag skett i timme, öfver hufvud räk
-
Den g Julii f. nu
7
nadt, hvarje gång fortare fin föregående Riksdagar.
Antages nu, att minst etthundrade
sådane upprop ske; så besparas, genom berörde
halftimme, ändå femtio timmar; och
om hvarje plenidag räknas till tio timmar,
uppkommer dock fem besparade plenidagar,
som vanligen icke eller räknas dag efter dag.
Tages härvid i öfvervägande hvad hvarje dag
under en Riksdag kostar Staten, bevisar detta
åtminstone, att äfven i mindre detailler
åtgärderne kunna äga värde. De öfrige RiddarhusFiscalens
göromål bestrider jag icke,
att annan Tjensteman, likväl med mer och
mindre lämplighet, kan fullgöra. RiddarhusOrdningen
stadgar dock, med tydliga ord,
att RiddarhusFiscalen, icke en extra Canzlist,
skall dem bestrida. Riddarhuset har
äfven af ålder haft en Fiscal; och inrättades
denna tjenst, då Cassorne säkerligen icke
utgjorde fjerdedelen af de summor sora
nu. Behofvet af en RiddarhusFiscal är således
för närvarande vida större; och jag anhåller,
att hvad jag nu haft äran anföra må
få åtfölja till RiddarhusUtskottet, som deraf,
efter hvad jag vågar hoppas, skall upplyst
finna, att Herr Ribens ifrågavarande
motion alldeles bör afstyrkas.
Skulle likväl behofvet förefinnas, att
genast reglera lönen för en blifvande RiddarhusSecreterare,
som ej tillätes hafva annan
tjenst tillika, får jag, för sådant ändamål,
hemställa: att, i stället för Riddarhus
-
Q
Den g Juli) f. m.
Fiscalens indragning, som jag, efter hrad
jag förut haft äran anmäla, icke anser vara
det rätta, första Riddarhus-Canzlisttjensten
må förenäs med RiddarhusSecreterarens,
då den varder ledig. Förste RiddarhusCanzlisten
verkställer hufvudsakligen,
protocollsföringen hos RiddarhusDirectionen
emellan Riksdagarne, hvilket Secreteraren
der, lika med hvad som sker i Armeens
Pensions-Cassas-Direction och BrandförsiikringsYerkep,
beqvämligen och utan allt hinder
kunde verkställa. Canzlistgöromålen hos
RiddarhusDirectionen kan gerna af en Canzlist
bestridas, Under Riksdagar är förste
RiddarhusCanzlisten Secreterare hos RiddarhusUtskottet.
Detta Utskott verkställer revision
öfver RiddarhusDirectionens åtgärder,
och första RiddarhusCanzlisten synes nästan
jäfvig att såsom Secreterare dervid biträda,
då han fört de Protocoll, som just skola
granskas, Lämpligare torde derföre verkligen
vara, att en PiiddarhusDirectionen icke
tillhörande Tjensteman såsom Secreterare biträdde
RiddarhusUtskoltet, hvilken Secreteraretjenstgöring
säkert, afen fullkomligt dertill
skicklig person, bestrides mot det arfvode
förste Canzlisten derföre af statsmedel
bestås; och då öfrige Utskotten välja personer
för Riksdagen till Secreterare, synes intet
hinder att äfven sådant kan ske hos Riddarhusutskott.
Förste RiddarhusCanzlisten
har äfven lika stor lön och förmåner
af RiddarhusCassan, som RiddarhusFiscalen,
Den 9 Jul i i f. m.
9
så att tillökningen derigenom för Riddar
husSecreteraren
blir enahanda, De arfvoden
Fiscalen derutöfver uppbär af serskildta
fonder, och som honom af enskilta Testatorer
tillagde äro, torde Högloflige Ridderskapet
och Adeln finna betänkligt, att
tillegna sig rättigheten att disponera.
RiddarhusSecreterarens löningsvilkor blefvo,
om förste RiddarhusCanzlistens dermed
förenas:
Nuvarande lönen
, , 600.
Förste RiddarhusCanzlistens lön, hushyra
och ljuspenningar  400*
Antagas fyra introductions-afgifter om
året å 5o R:dr
. 200.
Riksdag hvart femte år, till tio månader
räknad, inbringar för RiddarhusSecreteraren
i ai’fvode Tretusende
R:dr, som fördelade på
fem år göra för året .
600.
De rum och lägenheter han innehar
i Riddarhuset, med vedanslaget,
betalas när som hälst af enskild
hyresman med
600.
Summa R:dr B:co 2,4.00.
Hvarmed han torde höra anses och finna
sig fullt belåten, särdeles som han dessutom
mellan Riksdagarne ägde rymlig tid
till biförtjenster.
Jag anhåller, att detta anförande mätte
lill Utskottet få afgå.
10
Den g Jul i i f, m.
Friherre Boije, Fredrik.* Jag instämmer
uti större delen af Herr Rotliliebs anförande,
isynnerhet i hvad angar förslaget
oin RiddarhusFiscalstjenstens förening med
RiddarhusSecreterarebeställningen. • Olämpligheten
häraf synes mig vara af Herr Rothlieb
med goda skäl bevisad. Dessutom har
Ridderskapet och Adeln tillräcklig erfarenhet
af, att RiddarhusFiscalen bör vara Jurist.
Den händelse är ännu i. godt minne,
att en RiddarhusFiscal, af brist på juridiska
kunskaper, tillstyrkt meddelande af ett
lån ur Riddarhusets Cassör, hvilket sedermera,
i anseende till bristande säkerhet, gått
förloradt och måste afskrifvas. Tonen är
nu, att alla Embelsmän hafva för små löner;
och jag lemnar derhän, om det är en
följd af tilltagandes lux eller af verkligt behof.
Men om en lönetillökning för RiddarhusSecreteraren
bör äga rum; så torde det
tillåtas mig att meddela en upplysning i afseende
på projectet, att förste RiddarhusCanzlisten
skulle indragas och dess lön anslås
till RiddarhusSecreteraren. Tillförene
funnos serskildt en RiddarhusDirection och
en StiftsDirection med hvar sin Secreterare,
som var förste RiddarhusCanzlisten i den
förra, och andra RiddarhusCanzlisten i den
sednare Directionen. Numera äro begge Directionerne
sammanslagne till en; och det
synes mig derföre, som den ena RiddarhusCanzlisten
kunde umbäras. ■ Jag föreslår derföre,
att andra Riddarhus-Canzlist-tjensten
Den 9 Julii f. m.
måtte indragas, och hans göromål förrättas
af förste Canzlisten, hvarvid man likväl torde
böra hafva någon consideration med den
person, som nu innehar andra Canzlistbefattningen,
och således ej indraga denna befattning,
förr än, när han en gång kommer
att derifrån afgå.
Herr Tham, Wolrath; Jag anhåller
att få förena mig med Friherre Boije. Mig
tyckes, att RiddarhusFiskalstjensten ej kan
umbäras, då till Fiskalens befattning hörer,
ej blott att vaka öfver ordningen vid Ridderskapets
och Adelns sammanträden på
Riddarhuset, utan ock att iakttaga och bevaka
Riddarhusets juridiska angelägenheter,
såsom Rättegångsärender för cassorne och
dylikt. Att uppdraga RiddarhusSecreteraren
desse juridiska göromål, synes mig betänkligt
och olämpligt, enär det icke är bestämdt,
att han skall vava jurist; och af samma skäl
förefaller det mig svårt att kunna ersätta
RiddarhusFiskalen genom en Extra Ordinarie
Tjensteman under Riksdagarne. Deremot
kan en indragen RiddarhusCanzlist sålunda
beqvämt ersättas; och jag biträder derföre
till alla delar Friherre Boijes förslag
om Andre RiddarhusCanzlist-tjenstens indragning.
Ml
Herr Crusenstolpe, Magnus Jacob: Då
man nu genom en besynnerlig tillfällighet
återkommit på detta redan till Riddarhus
13
Den 9 Julii f. m.
Utskottet remitterade ämne, torde äfven jag
få tillägga några ord. Jag har aldrig yrkat,
att RiddarhusFiskals-tjensten bör indragas;
tvertom har jag förklarat mig ännu icke kun-*
nät stadga mitt omdöme, huruvida densamma
hör bibehållas, såsom behöflig eller icke.
Men då en värd Ledamot nu härstädes åberopat,
att en förlust af utlånte penningar
blifvit Riddarhuset tillskyndad genom brist
på juridisk skicklighet hos en RiddarliusFiskal,
oaktadt RiddarhusDirectionens både
rättighet och pligt, att pröfva halten af Fiskalens
tillstyrkande; så finner jag deraf anledning,
att vördsamt föreslå, att de arfvoden,
som utgå till en del af RiddarhusDirectionens
Ledamöter, må indragas eller nedsättas,
för att användas till den löneförhöjning
för RiddarhusSeereteraren, som nu tyckes
ligga vissa personer så mycket om hjertat.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMarskalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln biföll, att Herr Rolhliebs Anförande,
innefattande anmärkningar vid Herr
Ribens, Carl Wilhelm, den 3o sisllidne Junii
e. m. till RiddarhusUtskottet remitterade
Motion, att RiddarhusFiskals-tjensten ,
samt de dermed åtföljande löneförmåner,
måtte, vid inträffande vacance, förenasmed
RiddarhusSecreterarebefattningen, finge, jemte
de af åtskillige Ledamöter, i anledning
deraf, nu afgifne yttranden, lill RiddarhusjUtskottet
remitteras,
Ropades Ja.
D e n g J u 1 i i f. rm i3
Friherre Boijej Ludvig: Jag anhåller,
ött få i Protocollet nedlägga min reservation
emot Ridderskapets och Adelns i sednaste
Plenum vidtagne beslut, och egenteligen
emot den del deraf, sorn innefattar,
att beslutet, om Bancosedelris silfvervärde,
skall underställas Kongl. Maj:ts sanction. Äfven
jag delar visserligen den mening, att
Konungens sanction bor äga rum i dylika
fall; och jag skall, då fråga uppstår om ändring
af 72 §. RegeringsFormen, i detta afseende
icke underlåta att gifva min röst dertill.
Men i dess närvarande skick tillåter
denna §. icke Rikets Ständer, att underkasta
deras beslut om Rikets Mynt Konungens
sanction; ty §. innehåller, att ”Rikets Stän”ders
Bank förblifver under Rikets Ständers
”egen garanti och vård, så att den ostörd
”må förvaltas af de Fullmagtige, hvarje Stånd
'Bertill förordnar, efter de Ordningar, Stad”gar
och Reglementen, hvilka redan gjorde
”äro eller vidare af Rikets Ständer göras kun"na;
ägande Rikets Ständer allena ratt, att
"genom Banken utgifva Sedlar, som för mynt
''i Riket må erkännas." Icke något ord x
denna §. bestämmer, att Konungens sanction
erfordras för Rikets Ständers beslut i
frågor om Banken och Myntet. Det är farligt
att, såsom nu skett, använda sofismer
vid tolkning af Grundlagen; och jag hade
önskat, att nitet för Myntbestämningen icke
blifvit så långt utsträckt.
Herr Munck aj Rosensköld, Eberhardt,
<4
Den 9 J111 i i f. m.
Då så mångå Ledamöter bland Ridderskapet
och Adeln uti sislledlie Plenum talade
i frågan om Myntbestämningen, och jemväl
fullständigt afhandlade ämnet både mot och
med, ansåg jag mig icke böra ytterligare förlänga
discussionen, och missbruka Ridderskapets
och Adelns tålamod; hälst jag, efter
afhörandet af Friherre Cederströms anförande,
var förvissad, att Myntbestämning
skulle blifva antagen. Jag anhåller nu blott,
att få återföra i Ridderskapets och Adelns
minne, att jag vid 1818 års Riksdag nästan
ensam framställte angelägenheten af Myntbestämning,
och äfven föreslog åtskillige åtgärder,
hvilka sedermera mest bidragit till
Realisationen, och jemväl vid den nästföljande
i8a3 års Riksdag antogos. Då man
likväl nu ansett nödvändigt, att underställa
frågan Kongl. Maj:ts pröfning och sanction,
har jag af denna anledning ej kunnat deltaga
i den förefallne voteringen, samt får
nu emot Ridderskapets och Adelns i denna
omständighet fattade beslut, härmed anmäla
min reservation.
Herr Crusenstolpe^ Magnus Jacob: Som
jag befinner mig i lika predicament med
Herr Munck af Rosensköld, att nemligen
icke hafva kunnat deltaga i voteringen sistlidne
Plenum om Myntbestämningen, anhåller
ja£ att få instämma i den reservation
han nu afgifvit emot Ridderskapets och Adelns
då fattade beslut; helst jag, då fråga upp
-
Den g Julii f. m.
i5
står om ändring af 72 §. RegeringsFormen,
skall med alla krafter sätta mig deremot,
prisande nu Lagstiftarens vishet, att bestämma
fem års tid mellan framställandet och
slutliga pröfningen af förslag till Grundlagsförändringar,
på dét opinionen under tiden
må kunna stadga sig; och jag hoppas, att
den skall tillräckligt bestämma och uttala
sig emot den åsyftade ändringen af nämnde
§., innan dess slutliga pröfning och antagande
hos Rikets Ständer kan komma i fråga.
• I
Upplästes till justering och godkändes
följande ExpeditionsUtskottets afgifne förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser
till Kongl. Maj:t:
N:o 99. Angående öfverlåtande af en
Kronan tillhörig tomt åt Oelreichska Enkhusinrättningen
i Landscrona.
N:o 1 qo. Angående tiden för leverering
af Krono-arrenden.
N:o 101. Angående förändring i stadgandet,
att Rothållarne vid JBåtmanshållet
skola personligen sig vid Generalmönstringar
inställa.
N:o 102. Med anhållan om ändring af
4 §• i underrättelserna till 1826 års Tulltaxa.
N:o 104. Angående godkände förslag till
ändringar i Rikets Grundlagar.
N:o io5. Om Kongl. Maj:ts Befallnings
-
i6
Den 9 Julii f. m,
hafvandes förpligtande att till JustitiasCanza
leren och JustitiasÖmbudsmannen insända
Exemplar af de från Kongl. Majits Befallningshafvande
utgående Allmänna Påbud och
Kungörelser, m. m«
N:o 106. Om LandsFiscälstjensternes
indragning vid nu varande innehafvarés
afgång.
Föredrogs ånyo Stats- och BancoUtskottens
under N:o 3 afgifne* och den 26
sistlidne Junii e. tn. på hordet lagde Utlåtande,
angående nödige provisoriska åtgärder,
innan silfverutvexlingen kan företagas;
Herr Skogman j Carl David: Den stora
pluralitet, hvarmed myntbestämningen
blifvit hos Ridderskapet och Adeln beslutad
, ger all anledning till den förhoppning,
att de åtgärder, som efter mogen pröfning
finnas häst och säkrast föra till heslutets
verkställighet, äfven skola af Ridderskapet
och Adeln vidtagas. Den, som vill ett ändamål,
bör vilja alla goda medel till dess
ernående.
För min del instämmer jag i den mening
någre Ledamöter af Utskotten yttrat,
att Bankens nuvarande metalliska fond är
tillräcklig, för att utan våda genast hörja
utvexling af silfver emot sedlar efter 12$
sk:r, så framt riktige åtgärder med Banken
eljest vidtagas. Denna mening delades af
en
Den 9 Juli» f. m.
«7
en nyligen bortgången lika vördad och saknad,
som erfaren Statsman, länge Ledamot
af BancoStyrelsen. Han ansåg redan år i8a3
Bankens redbara fond, ehuru då i million
mindre än nu, vara för ändamålet tillfyllestgörande.
Jag fäster för öfrigt mindre vigt vid
den metalliska fondens arithmetiska förhållande
till sedelstocken, än dervid, att Bankens
framtida functioner fastställas på ett
ändamålsenligt sätt, och att BancoStjn-elsen,
med lemnad fidi frihet att vidtaga de verkställ
ighetsåtgärder, som af omständigheterne
påkallas, alllid sorgfälligt iakttager å ena sidan
, att icke hastigt indraga rörelse-capitalet,
och, å den andra, alt ersätta den minskning
af erforderlig metallisk valuta, som
tillfällige orsaker kunnat föranleda. För sistnämnde
åliggande bör den vinst, Banken af
lånerörelsen med sina sedlar upphemtar, i
första rummet användas. För att likväl,
vid öfvergången till en nog länge fördröjd
bättre ordning i penningeverket, lugna alla
möjliga farhågor, vill jag icke bestrida, att
utvexlingen af silfver emot sedlar må uppskjutas,
till dess Bankens metalliska fond
uppnått det förhållande till sedelstocken,
som Utskotten föreslagit; men jag tillstyrker,
i afseende på verkställigheten, att Rikets
Ständer åt BancoStyrelsen öfverlemna,
att, så skyndsamt som möjligt, vidtaga åt3a
H. a
Den 9 Ju lii f. n».
gärder för den testämda proportionens uppnående,
antingen genom directa si Ifver köp,
så vidt de kunna ske till högst i3o skr,
eller ock genom upplåning af silfver eller
tegagnande af creditiv, hvilketdera sorn finnes
för Banken förmånligast.
Jag förenar mig med de Ledamöter af
Utskotten, sorn i sina reservationer yrkat,
att någon viss tidpunkt icke må Bestämmas,
hvarinom Kongl, Majrt skulle om ulvexlingens
början förordna, utan att detta må ulan
inskränkning Lero på Kongl. Majrts Nådiga
pröfning af Rikets inre och yttre förhållanden,
sedan BancoStyrelsen i underdånighet
anmält, att dess åligganden för utvexl ingens
verkställighet Blifvit fullgjorda. Jag tillatyrker
bifall till den redaction af beslutet
härom, som Herr Grefve von Schwerin föreslagit.
Med den öfvertygelse jag äger, att.,ett
bankomynt, som viel anfordran inlöses med
Bestämd metallisk valuta, är i alla afseenden
ett bättre circulationsmedel, än metalliskt
mynt, serdeles i ett land såsom Sverige,
får jag vötdsamt föreslå, att BankoStyrelsen
må äga, att vid utvexling af silfver
emot sedlar låta utlemna antingen myntadt
silfver eller motsvarande quantitet omyntadt
silfver i plantsar af lämplig storlek,
hvilkas vigt och hallt borde genom påsatt
stämpel Bestyrkas. Sistnämnde valuta vore
Den 9 Julii f. ro.
för den större rörelsen tillfyllestgörande,
och skulle vid utförsel af silfver bespara besväret
och kostnaden af myntning.
I afseende på den deposilionsräkning å
silfver, Utskotten föreslagit, anhåller jag att
få fästa deras uppmärksamhet å lämpligheten,
alt bestämma afgiften vid återuttagandet
i förhållande till den tid, som insatta
summor varit i Banken stående, emot det
deponenterne begagnat Bankens Sedlar och
på dem kunnat bereda sig ränta.
Jag upprepar sluteligen, att jag anser
af största vigt för mjmtregleringens bestånd,
dels att sådana beslut om Statens årliga och
tillfälliga utgifter vidtagas, att Bankens tillgångar
icke, utan bestämd snar återbetalning,
för desamma anlitas, dels ock, att
BancoStyrelsen må erhålla rättighet och medel,
att fullgöra de åligganden, som en verksam
bankrörelse så mångfalldigt klafver, *och
hvilka äro vida åtskiljda ifrån den mechaniska
förvaltning, som hittills kunnat äga
rum under i förening uppgjorda föreskrifter.
Jag anhåller vördsamt om återremiss
af Utlåtandet.
Herr Bruncrona, Gustaf Adolph , uppläste
följande:
Äfven jag delar den öfvertygelse, att, under
en gynnande handelsconjunctur och med ett
32 H. a*
ao
Den 9 Ju lii F. m.
stadgadt förtroende för saken, Bankens närvarande
fond vore mer än tillräcklig för en
genast vidtagande utväxling af Silfver, men
jag gillar tillika fullkomligt det offer åt försiktigheten
och opinionen, som innefattas i
Utskottens tillstyrkande, att dessförinnan den
reela fonden horde förstärkas till det belopp,
att den emot den egenteligen utelöpande sedelstocken
blefve som 5 till 8. Med iakttagande
af denna grundsats går jag äfven
längre, än Utskotten. Jag önskar, som de,
att tidens utsättande för utväxling af hardt
mynt kunde blifva oberoende af kommande
Ständer, hvarförutan myntbestämmelsen
icke vill vinna förtroende, och möjeligen äfven
kan blifva om intet. Men att bestämdt
utmärka dag eller år, då utväxlingen ovilkorligen
borde vidtaga, anser jag dock nog
dristigt. Oförutsedde händelser kunna inträffa,
som göra beslutet på den bestämda
tiden overkställbar!, och då hade det varit
bättre, att aldrig något sådant beslut varit
fattadt, men säkert lyckligast, om beslutet
Varit så inrättadt, att allmänheten icke ägde
någon förevändning till den klagan, att
hafva blifvit gäckad eller till ett stegradt
misstroende vid framdeles i dylika frågor
vidtagande beslut. Det är af mindre vigt,
huru snart, än huru säkert myntförbättringen
må äga rum, och i hvad nion den vinner
stöd i allmänt godkännande och förtroende.
Jag tror, att ändamålet bäst och säkrast
vinnes, om det skulle decreteras, att
Den g /ulii f. m. 11
sedan, genom de anstalter, som blifvit tagne
till den reela fondens förstärkning, densamma,
utan hänseende till något visst årtal,
hunnit det belopp man för utväxling
bestämt, samma utväxling efter underdånig
anmälan derom bos Kongl. Majit genast derefter
må verkställas å den dag Kongl. Majit
i utfärdad kungörelse dertill i nåder täckes
utsätta. Det beror då af omständigheterne,
huruvida utväxlingen må vidtaga före eller
efter nästa Ständers sammankomst, hvilken
likaså väl kan inträffa innan år i83.a, som
a:ne år derefter. Realisationen är genom ett
sådant beslut i allt fall påbörjad, och genom
en noggran efterlefnad af de anbefaldte
till målet syftande åtgärderne, hvarom allmänheten
genom Bankens offentlighet vinner
kännedom, skall det förtroende mer och
mer stärkas, som nödvändigt bör föregå och
hos Allmänheten inrotas, innan utväxling
kommer i fråga, så framt ej Bankens reela
fond alltför myeket skall blottställas att blifva
medtagen; och då vanan äfven befäster
förtroendet, föreställer jag mig,, att det beslut
Utskotten tillstyrkt, att silfver oell guld
mot Baneosedlar må insättas med rättighet
att åter uttaga detsamma, skall hos mängden,
enär utväxling af silfver i allmänhet
en gång äger rum, såsom en beredningsanstalt
hafva bidragit att öka krediten af
Bankens Sedlar, hvilka man således på förhand
vant sig vid att anse såsom surrogater
för ädla metaller efter fastställd valva
-
Den 9 Julii f. ro.
tionsgrund. Ehuru man af mångå gällande
skäl bör föreställa sig, att nästa Ständer icke
skola rubba den plan 1829 års Ständer uppgjort,
är det visserligen dock icke omöjligt,
innan 72 §. i RegeriugsFormen får en annan
uppställning, hvarom vid föredragningen
af Utlåtandet N:o 4jag skall hafva äran
närmare yttra mig. Men om än utväxling
redan förut hunnit bringas till verkställighet,
lära bemälte Ständer på grund af samma
grundlagsrum kunna hämta anledning
att vidtaga till dess inställande föranledande
förändrade anordningar. Efter mitt begrepp
är det således likgiltigt i detta afseende,
om utväxling äger rum före eller efter
nästa Ständers sammankomst, ehuruväl
jag médgifver i andra hänseenden nyttan af
den beslutade anstaltens tidiga verkställande,
så vidt densamma icke i anseende till
andra inverkande omständigheter just derigenom
skulle äfventyra sitt fortfarande bestånd.
Frågan, huruvida Bankens fond må
anses tillräckelig, och huruvida allmänheten
må finna sig lika belåten med Sedlar, som
med motsvarande valuta, är såsom jag redan
anfört en opinionsfråga, och opinionen,
som ej låter styra sig af magtspråk, är i
frågor af denna natur en lika nyckfull, som
allsmäktig myndighet, hvilken, om man vill
lyckas, man på allt vis måste söka tillfredsställa.
Jag hemställer derföre, i händelse
under loppet af «det år, då fonden upphunnit
det fastställde minimibeloppet, den eko
-
Den 9 Jul ii f. iD.
Komiska ställningen inom landet ej vöre'
gynnande, om det icke borde öfverlemnas
till Kongl. Maj:t, att efter BancoFullmägtiges
hörande, pröfva,, huruvida utväxling
från Banken af klingande mynt borde uppskjutas
till ett annat år med bättre utsigten
Jag befarar,, att om handelsvågen sto-»
de i början af silfvermyntets. utsläppning allt
för ofördelaktigt för" oss, skulle troligen, detta
mynt ur Banken uttagas, till betäckande
af bristen i exportvaror; denna uttagning
ehuru naturlig och för tillfället blott behöflig
i förening med den man i allt fall vid
Början af operationen har att påräkna, såsom
tillkommen af nyfikenhet eller, misstro-,
ende hos en och, annan, men som ensam
under lyckliga conjunctgrer vöre af föga vigt,
skulle uppskrämma kapitalister, och föranleda
kapitalers uppsägande, för att i tid genom
uttagande af silfver sätta dem i säkerhet
för befaradt; fall i Bancosedlarnes värde,
och, hvad värre är, den villervalla härigenom
uppkomme, skulle uppmuntra Speculanter
att uppsäga andra kapitaler i ändamål
att för halfva värdet å executiva auctiöner
kunna åtkomma de fastigheter., som
genom så många uppsägningar och omöjligheten
att betala skulle komma under klubban,
ty hvar och en vet, till hvad rnångdubbladt
belopp förskrifne fordringar befinnas
utöfver den löpande Sedelstocken. Må
hända hänförcs jag af skuggbilder. Men försiktighet
ligger i min natur. Den har va
-
*4
Den g Julii f: m.
rit mitt skydd vid många tillfällen i min
gnskilta hushållning, och jag vill så gerna
hafva den tillämpad på den allmänna. Erfarenheten
har ock visat, att opinionens nycker
och förmåga besegrat de bästa iheorier,
och att beräkningar, grundade på de största
sannolikheter, slagit felt genom oväntade
händelser. Det är derföre jag tror man,
i detta grannlaga ämne med yttersta varsamhet
hör gå till väga.
I afseende å de föreslagne berednings-,
anstalterne till förstärkning af den reela
fonden, får jag anmärka:
i') Att i Morn. c. sid, 76 finnes nämnt, sorn,
orden lyda, att sistnämnde silfveruppliandling
finge ske äfven förskottsvis för
påföljande hvilket innefattar någon tvetydighet.
Det hör således närmare uttryckas,
om håda de i föregående Mom. h. till silfverköp
anslagne summor måga således förskottvis
användas, eller om, på sätt i823;
års Ständer förordnat, endast den sistomnämnde
summan 266,666f R:dr komrae
vid anfördt fall i'fråga, äfvensom om
med uttrycket för påföljande år menas
det nästa året eller flere.
2) Att, på sätt jag förut anmärkt, då fråga
var om fortsatt silfverköp, äfven denna,
gång af Utskotten blifvit hemstäklt endast,
att Silfver skulle inköpas, icke myntbara
metaller,, såsom vid i8a3 års Riksdag
var stadgadt. Änskönt uppmärksam
-
Den g Julli f. m,
?5
liet ej fastades å denna min anmärkning,
och något utlåtande ej deröfver meddelades,
ansågo Fullmägtige sig likväl befogade,
att i kungörelsen låta inflyta, att guld
efter dess förhållande till silfver finge upphandlas
och invexlas. Det synes mig dock
mindre i sin ordning, att Fullmägtige nödgas
vidtaga steg, som ehuru troligen instämmande
med deras principalers afsigt,
likväl ej blifvit bestämdt föreskriftie. Godkännande
af en annan grundsats skulle
möjligen kunna leda lill slutföljder af äfventyrlig
art- Att Utskottens mening jemväl
denna gång varit, att guld skulle innebegripas
i stadgandet om silfverköp, kan
slutas af förslaget angående depositionsräk
ningen, hvari nämnes så väl guld, som
silfver; men då man ansett guld icke böra
förbigårs der, så synes mig, att det icke
heller på det andra stället bordt uteslutas,
3) Jag saknar äfven, oaktadt min förfrågan
vid anförde tillfälle, uppgift om hvad med
silfverköp och inväxling egenteligen må
förstås, nemligen om till det förra bör
hänföras icke allenast, när emot förskott,
ädla Metaller för Bankens räkning upphandlas
och till densamma lefvqreras, utan
pek sådane lefveranser på tid, hvarom
yäl kontrakter slutas, men der inga förskotter
begäras eller gifvas, eller om icke
de sednare snarare kunna komma under
Rubrik af växling, ehuru skeende först
&en; 9, J u l i i f. m»
framdeles, och hvarvid kontraktet Blott
försäkrar växlaren om ett oförändradt pris..
Då en viss summa, är Bestämd för silfverköp,
. men för in växling af silfver få utgå
nya sedlar till obestämdt belopp, så
synes angelägit att få gränsen, uppgjord i
anförd t hänseende..
4) Utvägen att å; Utrikes ort begagna, en half
Million, eller enligt några Reservanters
tanka dubbelt,, såsom reservfond till realisationens
påskyndande, nödgas jag' ogilla.
Jag önskar, att Banken genom egen kraft
må kunna bringa sig upp till dön soliditet,
. som för uppfyllandet af dess förbindelser
anses vara erforderlig. De tillgångar
dertill blifvit anviste, böra vara till—
räcklige, ännu mera, om„ på sätt några;
Reservanter lill Utlåtandet N:o 3- rätteligen
synas anmärkt, Bankens behållna vinst
oafkortad, såsom oek mig förefaller naturligt,
finge användas till dess consoli—
derande och upprätthållande. Om man,
cj öfver behof vill brådskynda anstalten,
tror jag någon utländsk kredit icke behöfva
anlitas. Den föreslagne utvägen är
ej att förkasta, men bör efter min tanka
blott såsom nödhjelp användas, i fall efter
skedd realisation uttagningen af silfver
vore för häftig och för stor, och denna
uttömning antingen ej snart ersattes
genom inväxling, eller under coursstegring
ej kunde ersättas genom växel- eller
Den 9 Julii f. m.
27
silfverköp, hvilka under sådant förhållande
skulle pådrifva ytterligare silfver-uttagning.
För öfrigt saknar jag i Utskottens Utlåtande
så väl den förutsättning, att möjeligen
en sådan stark uttömning ur silfverförrådet
kan inträffa, som följaktligen föreskrift,
hvad BancoStyrelsen i ty fall ägde
iakttaga. Sedan publicitet äger rum, tror
jag det ej vöre förmånligt, att Bankens fond
länge stod under det minimi-belopp, som
för utväxlingens början blifvit fixerad. Vid
god Cours bör-fonden efter min tanka alltid
förstärkas, äfven öfver detta belopp, när
tillgångarne det medgifva, men, såsom jag
nyligen yttrat, torde, i händelse coursell
derigenom skulle uppdrifvas, Utrikes kredit
på förmånligaste vilkor efterhand i nion
af behof få begagnas, dock icke till större
belopp än högst en Million R:dr i silfver,
hvilken skuld sedan genom Bankens behållna
inkomst skulle amorteras, då omständigheterna
syntes mäst gynnande. Vid guldoch
silfverköp torde böra erinras, att, sedan
utväxling begynt, endast guldstänger
eller silfverplantsar bevisligen införde utifrån
eller utländskt mynt i Banken böra
emottagas, emedan om äfven då i3o sk. ututgifvas
för silfver svarande mot nuvarande
SilfverRiksdaler, det skulle blifva en lönande
alfar, att från Banken uttaga ena dagen
myutadt silfver emot BancoSedlar efter
Den 9 Julfi f. m.
128 sk. per R:<lr, och inlemna elen andra
efter i3o sk., hvarigenom den reela fonden,
småningom, om det uttrycket mig tillätes»
skulle pumpas läusv
Emot den af Utskotten tillstyrkte fria
utförsel af silfver har jag väl i allmänhet ej
att erinra, men anser likväl betänkligt, att
Sträcka denna frihet till klingande mynt forsed
t med Svensk prägel. Jag tror, att åtminstone
till en början förbudet mot utförsel
af Svenkt guld- och silfvermynt bör fortfara.
Man bör ej upplåt» all» dammar, innan
man någon tid inhämtat verkan af silf—
rets utsläppning i rörelsen. Jag vet ganska
väl, att båldt mynt, oaktadt förbud, utsmugläs.
Derom vittnar flere landers erfarenhet.
Men det sker ej på en gång i' stort,,
och exportören är åtminstone ej~ genom strafflösheten
uppmuntrad dertill. Förbudet mäste
dock qvarhålla något af det löpande
myntet, och göra uttagn ingen från Banken
mindre begärlig. Om deremot depositiönsräkningen
skulle, äfven då ut växling vidtog,
förtfåra, hvarvid jag för min del ej
inser någon betänklighet, så borde de på
denna räkning insatte ädla omyntade metaller
få utföras. Bankens egit grundkapital
vore dock skyddadt för emigration.
Utskotten hafva ej omnämnt myntadt
gulds och silfvers nedsmältning. I händelse
desse metaller myntade få utföras, sy
-
Den 9 Julii f. ro. ag
hes (let conseqvent, att med dem äfven hemma
i landet fritt och ansvarslöst må förfaras
lika med all annan egendom, och förbudet
mot nedsmältning sålunda upphöra.
Men af samma orsak som jag tills vidare
yrkat, att förbudet mot utförsel må fortfara,
yrkar jag ock, att nedsmältning ej heller
tills vidare må vara tillåten.
Sluteligen synes mig, att deponenterne
af guld och silfver emot Bancosedlar böra
vara frie för all afgift, och icke mera betungas,
än för ali annan Växling. Banken
consolideras genom en sådan åtgärd, och
Nationen, i synnerhet kapitalister och trafikerande,
vänja sig derigenom, såsom jag förut
yttrat, att anse BancoSedlar lika goda
som silfver. Något tvång eller onus bör
således ej föreskrifvas, som kunde afhålla
insaltare från en äfven för Banken nyttig
operation. Uppoffringen af den ringa \ procents-vinsten
för Banken är af mindre värde.
1 anledning af hvad jag således anfört,
anhåller jag om återremiss af förevarande
Utlåtande. Må hända skall man bedömma
mina åsigter gammalmodige och inskränkte.
Jag underkastar mig heldre denna dom, än
jag går från min öfvertygelse. Jag erkänner
min ringa förmåga, att utreda invecklade
Finance-förhållanden. En stor Mans
yttrande torde tjena mig till någon ursäkt.
Man har härstädes vid ett annat tillfälle
3o
Den 9 Julii f. m.
citerat RiksKansleren Oxenstjerna. Må det
ock tillåtas mig. Uti Tessiniana finnes antecknadt
ur 1667 års RådsErotoeoll, såsom
orden lyda, att RiksCancelleren bekände i
sin lifstid det vara en svår deliberation om
myntväsendet, sågandes ofta> att lian i fyratio
års tid mycket om den materien hade
discuteratj och var äfven pä det sista in i
aldren äfvenså perplex och okunnog på det
väsendet, som första dagen. Axel Oxenstjerna
var dock en man, som uträttade stora
ting, hvarvid penningen, denna häfstång
för så mycket, icke fick saknas. Theorierne
i financeläran voro väl då ej så utbildade,
som nu, men sjelfva finaneerne voro.
•ej heller så intrasslade. Emedlertid tror man
sig utan svårighet i vår tid kunna bedomina
sådana saker, hvarföre jag försökt ställa
mitt misstroende till mina insigter i detta
ämne eller, om man så vill, min okunnighet
under skyddet af en lysande egid.
Jag får vid detta tillfälle erindra, emedan
det förut undgått min uppmärksamhet,
att i Utlåtandet N:o 1 pag. /jA och 43 de
missteckningar finnas, att för åren 1823 till
och med 1828 står ur Ranken mera uttagit
än inbetaldt 5,835,900 R:dr, men hör vara
5,736,900 R:dr, och att för år 181 o till och
med 1828 är antecknadt mera uttagit än
inbetalt 2S,45o,5io i stället för 22,45o,5io
R:dr, hvilket lätt genom subtrahering af de
inbetalte summorna från anordningarnes hes
Ben 9 Juli i f. m.
lopp är -att inhämta. Jag nämner (letia,
blott på det desse genom missskrifning felaktige
uppgifter ritan närmare granskning
icke tilläfventyrs måga förvilla, enär desamma
icke l>land -tryckfölen blifvit upptagne.
Herr Munck af Rosensköld, Eberhard: Det
förslag, att åt Kgl. Maj:t öfverlemna bestämmandet
af dagen för realisationens början,
kan ej bestridas såsom inconstitutionelt, ty vi
säga ej, att Kongl. Magt bär den rättigheten,
utan det är ett frivilligt öfverlåtande
från vår sida. För befrämjandet af silfver-utvexlingen
så tidigt sorn möjligt, anhåller
jag att få föreslå några mesurer, förbehållandes
mig att framdeles närmare få -utveckla
mina åsigter.
Äf Utlåtandet ser jag, att fastighelslåncn,
hvilkas fond sista Riksdag bestämdes
till 2,400,000 R;dr, ej blifvit, i brist af ansökningar
derom, begagnade till högre belopp
än 400,000 R:dr. Detta är så mycket
märkvärdigare, som en liflig discussion sista
Riksdag uppstod emellan mig och en
annan talare, sorn nu här saknas, i anledning
af dess påstående, -att dessa lån voro
alt anse för en skänk. Man ser nu, att lånebehöfvande
icke så ansett dem, och orsaken
till de få Lånesökande liar varit att,
sedan man ej lyckats uti, att hindra Förslagets
antagande om så beskaffade lån, sökte
man i LåneReglementet göra dem så li
-
3a
Oen 9 Julii t. m.
tet förmånliga som möjligt. Man nedsatte
den af sjelfva BorideStåndet föreslagna maximisumman
från 6000 R:dr till 2000, hvarigenom
större Fastighetsägare ej funno sig vid
att begagna dem, emedan det ej var för
dem i allmänhet förmonligt, att lemna första
inteckningen för så små lån, icke heller
att besvära sig med anskaffande af silfver,
ty ju mindre lånen äro, desto mindre lönar
sig omsorgen att anskaffa och till Banken
inlemna silfver. Jag föreslog derföre,
såsom ett correctiv mot sistnämnda stadgande,
att BancoFullmägtige skulle bestämma
efter gångbart pris beloppet af de sedlar,
som borde erläggas af dem, hvilka det heldre
ville, i stället för silfret, och att Fullmägtige
sjelfva skulle besörja silfveranskaffandet,
så att i allt fall endast silfver för
dessa lån inginge i Banken. Jag föreslår nu
detsamma, och att maximisumman skall höjas
till minst Sextusende R:dr.
Jag vågar äfven framkomma med det
förslag, att alla Bancolån skola förändras
till lika så beskaffade lån mot ränta eller
afbetalning i silfver. Detta kunde ske genom
uppsägning af lånet, i händelse låntagarne
ej gingo in derpå, men helst derigenom,
att låntagarne tillerkännas optionsrätt,
och att, om de vilja hafva lånen förvandlade,
de få erlägga afbetalningen antingen
i silfver eller ock i sedlar efter det
af
Den 9 J n 1 i 1 f. m.
33
af Fullmägtige bestämda pris. Då Utskotten
icke synas, af Bankens utestående fordringar
i sedlar, påräkna mycket tillgångar
för silfverutvexlingen, får jag också föreslå,
att äfven dessa lån till capital få inbetalas
i silfver, mot en nedsättning af Capitalet
så förmonlig, att de låntagare, som äro i
stånd dertill, finna sin vinst uti, att inbetala
Capitalet. Jag är äfven af den tanka,
att Banken ej behöfver upptaga något silfverlan,
för att kunna uthärda silfverutvexlingen.
Det är tillräckligt, att bevilja ett
creditif på en million. Summans storlek
tror jag dessutom vara af mindre vigt, emedan
detta creditiv troligen aldrig kommer
att användas, men behöfves för att tillfredsställa
allmänna opinionen i afseende på realisationens
framgång. Jag får äfven motsätta
mig förslaget om rättighet till deposition
af silfver i Banken, ty derigenom undanhålles
ovilkorligen medel för uppköp och
in vexling af silfver. Det är tids nog, att
göra Banken till DepositionsBank, sedan Bankens
silfverfond visat sig tillräcklig för en
fortfarande silfverutvexling.
I anledning af dessa anmärkningar anhåller
jag om återremiss af Utlåtandet.
Herr Tharrij Wolrath: Utskottens första
förslag till beslut innehåller, att Utskotta
ansett proportionen af Bankens reella
fond till Sedelstocken, dertill räknadt Banco3a
H.* 3
34
Den g Jul i i f. ra.
och Riksgäldssedlarnes sammanlagda belopp,
efter ett afdrag motsvarande Bancolånen på
metaller, exportabla effecler och Lånebanksobligationer,
böra blifva såsom 5 till 8, innan
silfverutvexlingen får taga sin början.
Jag kan icke undgå att erkänna, det jag
delar de Reservanters tanka inom Utskotten,
som trott realisationen kunna begynna
med den fond Banken nu har, och att denna
början kan ske, sä fort ett dertill passande
mynt i tillräcklig mängd är slagel,
och att denna åtgärd ovillkorligen skall lyckas,
såvida Banken genom vidtagande mått
och steg försäkras emot alla framtida tillgrepp
af dess fonder. Jag anför detta , icke
såsom någon anmärkning emot Utskottens
Utlåtande; ty då pluraliteten hyser den opinion,
att Bankens rella fond behöfver förstärkas,
cederar jag gerna min tanka, men
i afseende på de utvägar Utskotten påtänkt,
för att till 1831 års slut hafva den felande
fonden, utber jag mig, att få framställa några
anmärkningar. Utskotten hafva beräknat,
att kunna få köpa Silfver för den million
R:drB:co, som utgjorde sista SpanmålsCreditivet,
samt dels är betald, dels skall till
Banken återbetalas; förde 66,666 R:dr 3a sk.
B:co, sorn utgöra årliga inbetalningen på liquiden
för förra Kongl. Familljens fordringar;
samt för 266,666 R:dr 3a sk. B:co af den
årliga Banco vins ten. Så fullkomligen jag är
öfvertygad, att den Svenska handeln, om
icke mellankommaude ovanliga olyckor bin
-
Den 9 J u 1 i i f. m.
35
dra Nationens framsteg deruti, skall lemna
öfverskotter,och försäkra Banken om tillfällen
till Silfverköp; kan jag likväl icke antaga för
alldeles osvikligt, att man inom 3 år skall
kunna handla Silfver för hela denna beräknade
summa, då det redan är stadgadt, att
Banken icke får betala mera än högst i3o
sk. för Riksdalern. Om det skulle hända, att
coursell genom oförutsedda händelser uppgick
öfver 13o sk., så att 600,000 Silfverspecies
icke kunde anskaffas, vore hela beslutet
om intet, äfven örn Creditivet af £ million
beräknas. Jag tror derföre, att detta
förslag icke gör tillfyllest för att försäkra
framgången. Deremot delar jag icke deras
åsigter, som påstå, att Creditivet bör ökas;
tvärtom anser jag det öfverflödigt och onödigt.
I Utlåtandet N:o 3 föreslås, att Statens
skuld till Banken för 1809 års Krigskostnader
skall reverseras Banken i en sedel
på 4,400,°00 R:dr. Jag delar den tankan,
att Staten måste betala denna skuld,
men icke, att förbindelsen derå skall gifvas
sådan att den blifver oanvändbar, och blott
ligger såsom ett chartek. Om i stället för
att ge ut en sedel, BankoFullmäktige tingo
emottaga förbindelsen delad i 44 eher 22
sedlar och berättigades, att inom slutet af
år 1831 upplåna mot hypothek af dessa sedlar
så mycket som fordrades för att fylla bristen
af Silfverköpet uti 1,100,000 Silfverspecies,
anser jag att vi år 1831 kunde vara
32 H. 3*
Den 9 Julli f. in.
i
säkert färdiga med realisationen. Ty summan
af sedlarna uppgår till mycket större
belopp, än nyssnämnda behof i Silfver, och
i samma mån man kunde göra Silfverköp,
behöfde man mindre belåna dem. Jag inser
också häraf ingen olägenhet; ty om de
någon gång behöfde hypothiceras, kunde de
också vid en gynnande handels-conjunctur
åter inlösas.
I afseende på liden, hafva Utskotten
trott den icke höra af Rikets Ständer närmare
bestämmas, än genom meddelad föreskrift
åt BankoFullmäktige, att efter fullbordandet
af alla föreskrifne åtgärder, sednast
vid 1831 års slut, hos Kongl. Majit
anmäla, att utvexlingen kan börja den dag
under loppet af i83a, som Kongl. Majit
finner dertill vara lämplig. Härvid ville
jag äfven göra den anmärkning, a t* jag icke
anser ziffran i832 böra utsättas, utan i det
stället skulle önska den redaction, som Grefve
von Schwerin föreslagit, och med hvilken
jag förenar mig. Den lyder så i ”Då
”bestämmandet på förhand af sjelfva dagen
”för utvexlingens början, genom vid den ti”den
möjligen inträffande förhållanden, skul”le
kunna blifva för realisationen lii liderligt,
hafva Utskotten trott tidpunkten ej
”böra af Rikets Ständer närmare bestämmas,
”än genom meddelad föreskrift åt Banko”Fullmäktige,
att efter fullbordandet af alla
”föreskrifne förberedande åtgärder, senast vid
Don 9 J u 1 i i f. m.
I?
”i83r års,slut, med anmälan hos Kongl.
”Maj:t, att utvexlingen kan börja, i underdånighet
anhålla, att dag dertill måtte af
”Kongl. Maj:t utsättas.”
Vid den af Utskotten föreslagna depositions-inrättning
har jag så mycket mindre
att anmärka, som BancoStyrelsen, om den
finnér depositionerna hinderliga för Bankens
egna operationer, må kunna inställa dem.
På detta sätt ordnadt, anser jag alla olägenheter
vara undanröjda, emedan jag icke
kan föreställa mig, att den, som har utlånta
pengar, skall uppsäga dem för att uppköpa
Silfver, deponera det i Banken och derföre
uttaga BancoSedlar; ty icke måtte någon vilja
skrinlägga dem. Skulle åter dessa depositioner
blifva föremål för oupphörliga vexel-speculationer,
tror jag sådana vara ganska
vådliga och lätt misslyckas. Om dessutom
BancoFullmäktige erhålla den rättighet, som
jag önskar, att i afseende på Silfverupphandlingen
få ge köpmännen förskott, så är derigenom
undanröjd äfven den farhåga, att
Silfver skall sättas in på depositions-räkningen,
ty jag tror, att äfven den förmögnaste
köpman gerna mottager förskotter, och således
tillstyrker jag bifall å detta förslag.
Herr Stråle, Nils TV ilhelm: Under
den discussion, sorn föregick beslutet om
myntbestämningen, yttrade jag den öfvertygelse,
att det för möjligheten af realisa
-
38
Den 9 Juli i f. m.
tionens tillvägabringande vore mindre fråga
om, huru stor silfverfond Banken egde,
än huruvida Banken eger det förtroende, att
den åter kunde företaga en utvexlingsoperation.
Ur denna synpunkt är det jag betraktar
frågan. En Bank, som eger förtroende,
kan ega ganska liten behållning i reelt
mynt, då hvar och en hyser den öfvertygelse,
att Banken har resurser, hvarigenom
den kan fullgöra sine förbindelser. Om åter
Banken icke har förtroende, finnes ingen
annan norm för reela fonden, än att gifva
fullt för fullo. Misstroendet ökas då för
hvarje Riksdaler, som uttages. Det är derföre
jag yrkat, att planen för realisationen
borde vara enkel och redig, så att allmänheten
fattade förtroende dertill; ty annars,
om man vid realisationsplanen fogar sådane
åtgärder, som väcka allmän farhåga för
realisationens bestånd, är det, att med ena
handen rifva ned, hvad man med den andra
uppbyggt. Utskotten lia ensett nödigt,
att Banken lill den reela fondens förstärkning
må ega upplåna \ Million R:dr. Jag
kan icke tillstyrka, att Banken invecklas i
några upplånings-operationer, emedan jag
tror, att all upplåning för Statens räkning
bör uppdragas åt Riksgäldskontoret och icke
åt Banken. Jag ville derföre föreslå, att
Herrar RiksgäldsFullmägtige må erhålla uppdrag,
att på utländsk Ort uppgöra aftal
om upplånande af i Million Riksdaler, när
sådant behöfves. BancoFullmägtige kunna
Den 9 J n I i i f. m.
39
då aunfläla hos RiksgäldsFullmäglige , när
realisationen börjas, om behof af reela fondens
förstärkande är för handen, då de sednare
anskaffa penningar,• hvilka, när sådant
af BancoFullfnägtige hegäres, kunna få lyftas.
Jag är öfvertygad, att om saken försigtigt
handteras, skall ett sådant lån aldrig
komma till verkställighet. Utskotten hafva
föreslagit, att blott en del af Bankens behållna
vinst skall användas till silfverupphandling.
I Utlåtandet N:o 3 åter föreslås,
att Statens skuld till Banken skall reverseras,
och ränta derpå beräknas. Hvartill skall detta
tjena, när Bankens vinst skall återgå till
RiksgäldsContoret. Det är då vida enklare och
redigare, att Banken får behålla sina öfverskotter,
och använda dem till silfveruppliandling,
helst det väcker genast misstroende
till planens redlighet, om räntor anslås
till Banken för att genast återgå deri•från.
I afseende på dagen för vexlingens
början, instämmer jag i Grefve von Schwerins
förslag. Jag anser vådligt, att ett beslut
nu tages i detta afseende. Det yore
nemligen oklokt, att börja ulvexlingen i en
tidpunkt, som vore missgynnande för realisationen.
När en egendomsegare far bort
från sin egendom, och anbefaller sin förvaltare
ett visst arbete, säger han icke gej’-  nä, att det ovilkorligen skall börjas på den
eller den dagen, hvaremot många hinder af
flere omständigheter kunna uppstå, och här
synes vara samma förhållande. I afseende
4o
Den 9 Ju lii f. m.
på deposilionen af silfver, tycker jag mig
finna, att ide'eri deraf icke blifvit rätt uppfattad
af Utskotten. För min del har jag
föreställt mig den sådan,, att när en realisation
är beslutad, skall Banken också börja att
vexla silfver emot sedlar. Detta tillgår således,
att in vexling först sker, och rättigheten
till utvexling tillhör den, som gjort
invexlingen. Hela skillnaden emot en fullkomnad
realisation består deruti, att af Bankens
nuvarande reella fond, ingenting utgår,
förr än allmän utvexling med säkerhet
kan företagas. I sjelfva verket är det förhållande,
som genom depositionsräkningen
uppkommer, icke annat, än hvad som eger
rum, när en Bank vexlar. Jag inser således
icke, hvarföre på depositionen skall
läggas någon afgift, då Banken aldrig kan
fordra provision för utvexlingen, sedan den
blifvit allmän. Icke heller ligger stor makt
derpå, att under den tid som framflyter,
innan utvexling allmänneligen tillätes, hela
massan af silfver står i Banken orörlig.
Tvärtom tror jag det vara maktpåliggande,
alt hafva en rörlig fond, äfven innan den
allmänna utvexlingen börjar. Jag tillstyrker
således, att all depositionsafgift måtte
försvinna, blott med ‘ tillagg af den föreskrift,
att i händelse deposilionen skulle
öfverstiga det belopp, för hvilket Banken
skall inköpa silfver, något vidare silfver icke
må uppköpas. Förhållandet skall annars
blifva, att coursen skall uppjagas, och oför
-
Den g Julli f. m.
4>
rlolaktigt förhållande inträffa, som försvårar
realisationens företagande. För öfrigt skulle
jag, i afseende på hvad en Talare yttrat,
att Banken borde erhålla obligationer,
som kunde pantsättas, för lån, som af
Banken skulle upptagas, tro, att en sådan
pantsättning icke i sjelfva verket innefattar
någonting, ty det är detsamma som om
den högra handen pantsätter en revers,
skrifven af den venstra. Jag kan icke fatta,
att man skall hafva större förtroende
till RiksgäldsContorets, än Bankens, Obligationer,
ty kan icke Banken betala sin skuld,
så kan säkerligen icke heller RiksgäldsContoret
göra det.
Herr Lefren, Johan Pehr: Såsom Ledamot
i de sammansatta Utskotten, borde jag
kanske icke deltaga i denna discussion; men
enär jag tillåtit mig en reservation emot
Utlåtandet, ber jag alt få upplysa anledningen,
hvarföre jag gjort den, anhållandes,
att de, som täckas fästa någon uppmärksamhet
dervid, ville lemna något yttrande,
till ledning för Utskottens bedömande, öfver
de skäl, jag anfört. Jag instämmer deruti,
att creditivet utställes till fullt i Million
i silfver, men då jag är förvissad, att detta
creditiv ej behöfver att för Realisationsföretaget
ålitas, och sålunda tror, att denna
summas upptagande såsom lån skulle letill
en drygare onödig omkostnad, får jag
uttryckligen tillstyrka, att Herrar Banco
-
4a
Den g J u 1 i i f. m.
Fullmägtige endast må lemnäs rättighet att
begagna Creditiv å förenämnde belopp en
Million R:dr silfver. Yi hafva i Utskotten
haft en lång discussion om skillnaden emellan
lån och creditiv. Om utvexlingen icke
får börjas förr än reela fonden förhåller sig
tiil sedelstocken, som 5 till 8, fordras, enligt
uppgjorde beräkningar, att Banken skall
införskaffa i, 100,000 R:dr Specie. Jag anser
ingen förstärkning i reela fonden behöfvas.
Denna tanka delades af 22 i Utskotten emot
4o. De öfverröstade måste således afse medlen
att åtsadkomma förstärkningen. Vill
man att dessa 1,100,000 R:dr skola finnas
i Bankens hvalf, innan utvexligen får begynnas,
så blir det kostsamt att införskaffa
dem. Vill man åter blott afse säkerheten
för realisationens fortgång, så är denna lika
stor, om Banken öfverenskommer med
ett eller flere af de bättre Handelshusen i
Hamburg, att i händelse af behof kunna
anlita dem om större eller mindre del af den
stipulerade Creditiv-summan, då man ej behöfde
betala ränta för större summa än man
bchöfde. Ett så beskaffadt Creditiv skulle
troligen ej kosta årligen öfver ^ eller J procent.
Om Banken t. ex. ansågs behöfva
förstärka sin fond med' 1 Million Species;
så kostar detta årligen 5ooo Species i i proc.
commissionsarfvode, hvaremot om Banken
genast införskrifver samma summa, räntan,
å 6 procent för hundradet,uppgår till 60,000
Species. Att låta penningarne ligga i Harn
-
Don g Julli f. rn.
43
barg färdige, att när som helst till Banken
afsändas, skulle således åstadkomma en besparing
årligen af 55,000 Species emot att
genast i låneväg upptaga och hitföra medlen,
utan att realisationens säkerhet derföre
vore mindre; ty jag förutsätter, att BancoStyrelsen
måtte åtminstone 3 veckor förut
kunna se, om den behöfver förstärka sin
fond, eller icke. Det är denna åsigt i afseende
på skillnaden emellan cretlitiv och
lån, som jag sökt göra gällande i Utskotten.
De, som frukta för utländska lån, lära
finna, att den af mig föreslagne utväg
är den minst betungande för Landet, och
tillräckligt skyddande mot faran, att Banken
kunde behöfva inställa vexlingen.
Friherre Boije, Ludvig: Öfverröstad i
den först förehafde qvfestio an, anser jag mig
skyldig att ställa mig beslutet lill efterrättelse,
och yttra mig i qvsestio qvomodo. Jag
anhåller alltså att få göra några anmärkningar
vid Stats- och BancoUtskottens ifrågavarande
Utlåtande; och fäster mig först vid sjelfva
ingressen, genom hvars blotta uppläsande
tillräcklig vederläggning deraf torde vara
åstadkommen. Den lyder så bär: ”Då
”det är obestridligt och af erfarenheten vits”ordadt,
att för beslutad myntbestämning
”någon annan egentlig garantie, än den red"bara
metallens fria vexling, ej kan ställas,
”och det icke allenast skulle innebära en
”orättvisa, att genom öppnad rätt till oaf
-
44
D c n g J ii I i i f. ra.
”bruten silfverinvexling, efter den i Utlå"tandetNro
i.föreslagne evalvationsgrund, å
”128 sk., bereda säkerhet mot hvarje mynt”förbättring,
utan att genom bestämd utsigt
"till utvexling lemna mot myntförsämringen
motsvarande säkerhet, utan ock genom
"silfverutvexlingens uppskjutande till annan
"epok, det med myntbestämningen åsyftade
"ändamål skulle förfelas, hafva Utskotten an"sett
tidens bestämmande för utvexliugen af
”silfver(böra blifva oberoende af kommande
"Ständers beslut." Jag förklarar mig icke vilja
träda grannlagenheten för nära mot författaren
till denna ingress, men måste dock erinra
om olämpligheten åf att i våra beslut, hvilka
äro af natur, att kunna ändras af kommande
Ständer, framställa en aning om desse
Ständars mindre klokhet och nit vid en
frågas afgörande. Hvartill behöfs väl 6n sådan
mindre nogräknad insinuation? Då närvarande
Ständer fatta beslut på skäl, som
de tro grundade, böra de äfven hafva consideration
för de skäl, som kommande Ständer
kunna taga till stöd för sina beslut.
Dessutom till hvilka tankar gifva icke desse
Utskottens uttryck anledning, då de säga,
att sedan myntförbättringen af dem blifvit
förekommen, de äfven för att lemna
motsvarande säkerhet mot myntförsämringen,
ansett tiden för silfverutvexlingens bestämmande
böra blifva oberoende af kommande
Ständers beslut. Vill det ej säga
detsamma, sorn 0111 man sade: Sedan vi
D e u g Julii f. in.
45
förbättrat myntet, skola vi akta oss för, att
ni försämra det. Sådant är icke vackert,
och uppkallar helt naturligt det omdöme,
att man har en sjuk sak, eljest handlade
man oberoende, utan att framkasta någon
misstanka om andras böjelse att försämra,
hvad man inbillar sig sjelf hafva förbättrat.
Jag öfverlemnar dessa anmärkningar till Utskotten,
på det de vid besvarande af en
förmodligen blifvande återremiss, måtte uttaga
desse af mig utmärkta ord utur Utlår
landet, så mycket mera, som jag med Herr
Bruncrona anser detta uttryck alldeles ändamålslöst,
ty om man befarar, att kommande
Ständer hafva andra principer i dessa
frågor, kan man äfven taga för afgjordt,
att de ej stort bry sig om, hvad vi sagdt
eller gjordt. Den andra anmärkning jag bar
emot detta Utlåtande, angår följande mening:
"”hafva Utskotten trott tidpunkten ej
”böra af Rikets Ständer närmare bestämmas,
”än genom meddelad föreskrift, åt Banco”Fullmägtige,
att efter fullbordandet af alla
”föreskrifne åtgärder, sednast vid 1831 års
”slut, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla,
att utvexlingen kan börja den dag,
"under loppet af år j832, Kongl. Maj:t fin"ner
dertill vara lämplig.” Jag har reserverat
mig emot Ridderskapets och Adelns
beslut, att begära Kongl. Majrts sanction å
den afgjorde myntbestämningen; icke derföre
att jag icke tror, det en sådan sanction
borde erfordras, men för det jag anser be
-
46
Den 9 J u I i i f. m.
gärandet deraf stå i uppenbar strid med 72
§. RegeringsFormen, som väl i Grundlagsenlig
väg kan förändras, men ej får tydas
oell förklaras efter godtfinnande, än mindre
brytas genom stiftandet af ny Civil Lag.
Jag öfverlemna!' till Ridderskapet och Adeln
sjelf att afgöra, om detta beslut står i
full constitutionalitet och öfverensstämmelT
se med förra beslutet, att silfverutvexlingstidens
bestämmande bör vara oberoende af
kommande Ständers beslut, och om det icke
förr kan sägas vara ultraconstitutionelt.
Dessutom är sjelfva saken bristfällig, ty om
orsaken till Konungens veto är icke här
nämndt något ord. Jag föreställer mig såsom
mycket möjligt, att sådana politiska
händelser kunna inträffa, hvilka föranleda
Konungen att uppskjuta med bestämmande
af utvexlingsdagen, utan att orsakerne härtill
kunna meddelas till folkets kännedom.
Min mening är således:, att man bör jemte
föreskriften till BanrcoFullmägtige, att hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla, när
utvexlingen kan börja, utan vidare förbehåll
öfverlemna till Kongl. Maj:t att bestämma
tiden. Min tredje anmärkning är riktad
emot det förslag, sorn innefattas i följande
rader: ”att i Banken må öppnas en depo”sitionsräkning
lill insättande af myntadt,
”eller omyntadt, guld eller silfver, emot
”utbekommande Bancosedlar, efter ofvan”nämnde
beräkningsgrund för silfver, och
”för guld efter bestämdt förhållande till silf
-
Den 9 J u I i i f. m.
”ver, med iakttagande derjemte, att för så”dan
insättning en depositionsattest lemnäs,
”berättigande innehafvaren, att det insatta
. ”beloppet af guld eller silfver, (belt eller uti
”mindre summor,) för motsvarande belopp
”sedlar åter uttaga.” Det måtte vara, antingen
en serdeles olycka för mig i uppfattningen,
eller ock en oförklarlig motsägelse
i Utskottens uttryck. Hittils bär man trott,
alt afyttringen icke kunde hafva vidsträcktare
fördelar, än alt få penningar för varan,
men Utskotten hafva gått längre; de
hafva tillstyrkt utfående af allt i försäljningsväg,
och ändå bibehållen återlösningsrätt till
varan. Med detta förhållande i fördelar,
måtte det blifva klart, att Banken antingen
icke får köpa något guld eller silfver, ulan
på depositionsräkning, det vill säga detsamma
sorn icke köpa, eller ock att någon depositionsräkning
icke kommer att äga rum.
Det ena hindrar det andra. Dessutom har
jag en tanka, den jag visserligen icke begär
skall delas af orthodoxa Realisateurer, men
som må ursäktas af erfarenheten, att så
skett tillförene. Det kunde nemi. hända,
att då depositions-sedeln förföll, Banken icke
innehade silfver att förnöja Sedelhafvaren
med. Han fick då dubbelt skäl att klaga
; både öfver att lian icke erhållit silfver,
och blifvit sviken uti ett speciell derpå gifvit
löfte. Jag anhåller att nu få besvara
några serskilta emot mitt anförande riktade
anmärkningar. Herr Rosensköld har, för
-
43
Den 9 Jij I i i f. m.
mod ligen af nit för realisationen, föreslagit
räntebetalningens utgående i silfver, samt
äfven upptagit det fall, då ej funnes tillgång
hos Bankens Gäldenärer på silfver till
räntans erläggande, men hjelpt sig derifrån
med tillstyrkandet af rättighet att uppsäga
capitalet. I en tid, då penningebrist äger
rum, och jag vill påminna mig hafva hört,
att Herr Rosensköld medgifvit ett sådant
förhållande nu vara för handen, vore antagandet
af hans project ett tvång, som jag,
förliknar med att nyttja tumskrufvar. Till
Herr Stråles eget omdöme öfverlemnar jag,
om det icke vore en sammanblandning af
Statens och Bankens medel, att såsom han
föreslagit, gifva Slaten rättighet att genom
RiksgäidsConloiret upplåna silfver åt Banken.
Om jag ej bedrager mig, uppgifves
ett af realisationens hufvudsyften vara, alt
skilja Banken från gemenskap med Staten,
och detta motverkades rakt genom bifall till
Herr- Stråles åsigt. Jag har äfven hört sägas,
att Banken skulle komma att behålla
alla räntorna och ej gifva med sig. Utom
det att sådant strider emot Bankens grundreglor,
hemställer jag, hvad fördel skulle
återstå för det allmänna, och om man ej
då lika så väl kunde förklara Banken för
ett Sedel-innehafvarnes, som ett Rikets Ständers
institut. Jag anhåller om återremiss,
och att dessa anmärkningar måtte få åtfölja.
Herr Rosenbladj Bernhard: Jag ber
om
0 c n 9 J u I i i f. m.
4<3
om förlåtelse, för det jag börjar med att
återgå till Utlåtandet N:o i, men några af
Herr Bruncrona gjorde anmärkningar föranleda
mig dertill. Herr Bruncrona har trott
sig finna någon irring i de nämnde Utlåtande
bifogade Tabeller, men jag får dervid
erindra, att alla deri förekommande uppgifter
blifvit tagne ur Bankens egna Böcker,
och controllerade af en af Utskottens ledamöter,
nemligen af mig sjelf, samt BancoSecreteraren,
så att jag ikläder mig ansvarspligt
för ziffrans öfverensstämmelse med Bancoböckerne,
fastän jag, såsom ej närvarande
vid tryckningen, ej kan ansvara för, om
tryckfel deri insmugit sig, hvilket lärer vara
förhållandet med några af de i texten
anförda ziffror. Jag förfogar mig nu till
egentliga föremålet för discussionen eller förevarande
Utlåtande; och håller mig för ordningens
skull till de deremot gjorde anmärkningar,
efter som ämnet förekommer i Utlåtandet.
Emot Utskottens första satts, att
anse tiden för silfverutvexlingen böra blifva
oberoende af kommande Ständers beslut,
har man invändt, att sådant ej vore grannlaga
emot blifvande Representanter. Jag
deremot tror, att grannlagenheten emot oss
sjelfva nu varande Ständer, samt rättvisa
mot alla, hvars intresse beror af detta vigtiga
beslut, fordrat denna åtgärd, emedan
ett beslut om en myntbestämning, som icke
skulle gå i verkställighet förrän den kun
-
32 H.
4
5o Den g J ui ii f. m.
de ändras, ej föranleder till något annat
förändradt förhållande, än att i stället för
48 sier i sedlar 1111 lagligen utgöra en R:dr
silfver, kommo 128 sk:r i sedlar att utgöra
denna lagliga proportion, utan att lagens
i»ud erhöll för senare fallet mer förmåga att
göra sig gällande, än det nu äger för det
förra. Vårt redan fattade beslut om Bancosedelns
devalvation är, såsom jag vid tillstyrkandet,
hade den äran yttra mig, en
vexel dragen på vår heder och upplysning,
att vi sjelfva skola bereda detta beslut en
ofelbar verkställighet, och häri kan jag icke
finna någon brist på aktning mot kommande
Ständer. Emot förslaget, alt silfvermynt,
efter bestämningsgrunden af 128 sk:r, må i
Kronans uppbörd upptagas, har ingen anmärkning
blifvit gjord, och jag behöfver således
ej inlåta mig i försvar för detsamma.
I afseende på de tvänne erindringar, som
blifvit gjorda vid förslaget om fri silfverutförsel,
erkänner jag riktigheten af den ena;
också torde Utskotten vid besvarandet af
åter-remissen ej underlåta att afhjelpa den
af ren glömska tillkomne uteslutningen af
ordet guld på alla ställen, der ordet silfver
omnämnes, men klandret emot tillstyrkandet
af fri utförsel af guld och silfver, kan
jag ej gilla. Denna gamla mercantila grundsats
att blott indraga, men ej utsläppa guld
och silfver, att liksom tillerkänna dessa begge
varuartiklar egenskapen att ensamma med
nytta kunna införas i ett land, denna grund
-
Den g /ulli f. m.
5i
sats liar redan blifvit frånträdd nästan öfver
allt i Europa,, äfven i England der den
strängt varit iakttagen, och hvarest tillåtelsen
att utföra omyntadt guld, som man kunde
besvärja, ej hafva blifvit uppsmäldt af
guineer, föranledde skandalen af benämningen
swom Gold och nodsworn Gold, och af
en mängd falska eder. I delta land, äfven
som i andra, der utförseln af de ädla metallerne
är lika fri, som införseln, förspörjes
dock ingen brist på rörelsens behof af
denna vara, mer än på det af någon annan.
Blir den begärlig, drager allt enskilta speculalionen
försorg, att den, så väl som hvarje
lönande importartikel, blifver införd. Under
motsatt förhållande, nedsätter man blott
värdet af guldet och silfret i sitt eget mynt,
så mycket som motsvarar vådan och vanäran
af lurendrejeriet, utan alt hindra dess
utgående, om det behöfver utföras. Bevis
äro de exempel vi under perioder af sådane
utförselsförbud äga, att man hos oss t.
ex. betalt ioåiapict mer för samma qvantitet
silfver, disponibel i Hamburg, än för
den, som kunnat disponeras i Stockholm , eller
att man i London med flere pr:ct mer
betalt guld i stänger, som fått utföras, äft
guld i guineer, som icke fått utföras. För
min del fäster jag visserligen mindre vigt
vid den föreslagna depositräkningeii, emedan
jag är öfvertygad, att den allmänna silfverutvexlingen
snart kail taga sin början,
3a H, 4»
Den 9 Ju 1 ii f. m.
dock tror jag denna depositräkning äga fördelen
att nu genast göra en art liten realisation
i förhand, och så snart den stora så
hastigt och säkert påföljer, finner jag dervid
alldeles inga vådor. Såsom ett oeftergifligt
vilkor för Bankens framtida bestånd
och förtroende, anser jag, att man börjar
dess nya bana af ärlighet mot borgenärer,
med att gifva den en grundfond, det vill
säga en verkelig behållning, hvarmed tillgångarne
öfverskjuta skulderne, och som
jemte goda lagar för dess förvaltning och
offentlighet öfver dess hela ställning, måste
gifva den en kredit, öfverstigande den, någon
enskilt man eller något vanligt enskilt
handelsbolag kan^äga, och hvaraf näringarne
kunna under svårare conjunkturer draga
den största fördel. De tidpunkter nemligen
, då dessa mäst behöfva biträdet af en
Bank, äro sådane, då någon stark handeiscrisis
skakat förtroendet till enskilta låntagare,
och således förorsakar starka återfordringar
af långifna capilaler, just under det
att samma crisis hindrar försäljningen af de
varulager, som äro ämnade att betäcka lånen.
Finnes då någon inrättning, (såsom
t. ex. vår Bank borde och kunde blifva),
genom sjelfva sin ställning höjd öfver det
misstroende, som drabbar andra, måste ditströmma
de capitaler, som räddhågan undandrager
andra användanden, och om då
en sådan inrättning förvaltas med klokhet,
vishet Och varsamhet, kan den lemna de
Den 9 Julii f. m.
53
betryckta näringarne de största biträden. Sålunda
t. ex. kom Engelska Banken, under
den svåra handelscrisis vid slutet afår j825,
mångfalldiga näringsidkare till verksammaste
biträde, till. och med genom stora sedelemissioner,
utan ringaste våda för dess egen
credit. Lika med hvad Herr Hegardt yttrat
och min reservation innehåller, anser
jag öfverflödigt, att fordra någon ökad proportion
af Bankens reella fond till sedelstockens,
såsom vilkor för utvexlingens början.
Säkerheten för denria orubbade fortgång
ligger endast i visheten af lagarne för
dess förvaltning, och säkerheten för dessa
lagars efterföljd. Äro de goda, kan lätlligen
otillräckligheten af en liggande reel tillgång
fyllas genom Bankens ägande credit.
Under motsätt fall skulle deremot snart \
och deröfver kunna blifva ett för ringa förhållande
af reella fonden till sedelstocken.
Att jag detta oaktadt bifallit förslaget om silfverfondens
tillökning, har skett för att genom
ett föga kostbart offer åt allmänna farhågan
bereda det stora företaget af realisationen
ett ytterligare stöd i opinionen. Skulle
icke denna farhåga genom ämnets diskuterande
redan vara tillräckligt undanröjd,
torde den dock kunna tillfredsställas, om
man såvida ändrade Utskottens tillstyrkande,
att man utsatte en bestämd summa af
t. ex. 6 millioner, som reella fonden borde
hafva uppnått, innan realisationen finge
börjas, och torde denna fond så mycket hel
-
\
54
Den 9 Ju 1 i i f. m.
dre kunna anses fullt tillräcklig, som Banken
aldrig ägt en så stor reel tillgång, eller
någonsin under utvexlingsperioder behöft den
på långt när så stor, hvarom vidare den
Utskottens Utlåtande bifogade Tabellen N:o
i, närmare upplyser. Om man ej åt Fullmäktiges
eget omdöme vill lemna det förtroende,
att rätta upptagna lån efter beliofvet,
tillstyrker jag, att det föreslagna creditivet
må sättas på minst i million R:dr
Specie, ehuru jag anser högst osannolikt, att
det för det föreslagna ändamålet någonsin
skulle behöfva användas. Att bestämma i3o
sk:r såsom det högsta en R:dr silfver efter
1664 års myntfot får kosta Banken i inköp
, afstyrker jag. Ingen anledning kan dertill
hämtas deraf, att detta varit medelpriset
för det sedan i8a3 uppköpta silfver, ty
den tiden var icke 128 sk:r (utan 48 sk:r)
alpari, och circa 1 £ pr:ct för att betacka
alla kostnader vid uppköp och transport är
för ringa, utom i fall af särdeles gynnande
handelsställning. En Bank, som kan draga
stora inkomster af sina på credit utgifna
sedlar, får deremot vidkännas den vida mindre
kostnaden, att alltid hålla sina kassor
försedda med nödig tillgång. Jag anser således
intet maximum böra bestämmas för
denna kostnad, som bör afgå på Bancovinsten.
Angående tiden för utvexlingens början
, så i öfverensstämmelse med min reservation
tillstyrker jag dess bestämmande, på
sätt Grefve von Schwerin föreslagit. Om
Den 9 J u 1 i i f. m.
55
alla erfordrade åtgärder redan i83o äro färdiga,
ser jag icke någon orsak, hvarföre man
skulle dröja till 1802, och i alla fall torde
' aktningen för Kongl, värdigheten fordra,
att då Rikets Ständer begära Kongl. Maj:ts
medverkan till en så viktig åtgärd, sorn ordnings
återställande i myntväsendet, de icke
inskränka sjelfpröfningen af denna medverkan,
inom på förhand bestämda onödiga
gränsor. Vid Herr Skogmans förslag, att
omyntadt silfver borde få utvexlas af Banken,
vill jag endast fästa det förbehåll, att
detta må vara Banken tillåtit, såvida sedelhafvaren
så önskar. Sedeln lyder på
Svenskt mynt; rättigheten att få Svenskt
mynt, i Svensk rörelse mera användbart än
plantsar, hör derföre vara ovilkorlig. Men
oaktadt en sådan inskränkning, är jag öfvertygad,
att man frivilligt skulle mycket
begagna en sådan rätt, ty så snart säkerhet
finnes för det cirkulerande pappersmynlets
orubbliga värde, äger det för inre rörelsens
alla större transaktioner så stora företräden
för det tunga silfvermyntet, att utvexlingen
för inrikes behof troligen skulle blifva obetydlig,
och för utrikes kunna med lika om
ej större fördel plantsar och utländska myntsorter
begagnas, som de Svenska. I afseende
på en värd talares förslag att på RiksgäldsContoiret
ställa de till Bankens behof
föreslagna creditif, får jag endast anmärka,
att i detta hänseende emellan dessa hegge
verk ingen gemenskap finnes; att Banken
56
Den 9 J u 1 i i f. m.
ehuru Staten tillhörig, är ett sjelfständigt
handelsinstitut, och att ordningen således
torde fordra, att den sjelf berättigas afsluta
de lån, den för sin rörelses skull kan behöfva
upptaga.
Jag tillstyrker återremiss af förevarande
Utlåtande.
Herr af Ekenstarrij Israel: Då jag fullkomligen
gillar nödvändigheten af det beslut
Ridderskapet och Adeln i förra Plenum fattade,
önskar jag naturligtvis högeligen, att
de medel, som för finance-regleringen användas,
måtte leda till ändamålet. Ej egentligen
för att lemna upplysningar, utan för
att framkalla sådana, har jag begärt ordet.
De medel Utskotten föreslagit, gillar jag till
största delen; men det är synnerligen en omständighet,
nemligen depositions-inrättningen,
som jag ej finnér äga det sammanhang
med myntbestämningen, hvari den framställes.
I Utskottens Utlåtande säges på första
sidan, att allt bestämmande af myntet beror
på Vexelluckans öppnande. Det är ock
min öfvertygelse; således tror jag, att icke
Cursens förhållande innan den mesurens
början hvarken kan ledas eller förutses.
När detta är gifvet, följer också, att silfver,
som insättes efter 128 sk. Curs, skall kunna
med fördel uttagas, när den höjt sig tillräckligt
för slikt vingleri. Dä ser jag icke
allenast möjligheten, utan äfven troligheten
deraf, att BancoFullmäktige skulle snart nog
4
Den 9 J u I i i f. m.
Itömma i elen belägenhet, att inställa depösitionsrörelsen,
och jag tror, att sådant skulle
mera skada Banken i opinions-väg, än den
olägenhet, som man förmodat, kunna uppstå
genom depositions-räkningens stridiga verkan
emot Bankens Silfveruppköp, hvilken jemväl
synes mig ganska möjlig. Säkerligen
skulle det finnas många, ehuru jag visserligen
icke vore ibland dem, hvilka trodde, att
när Banken ej kunde fortsätta utvexlingsrörelse
med en fond, utgörande full valuta
för utgifne förbindelser, nemligen depositionen,
så skulle den väl ännu mindre kunna
honorera sina egna Sedlar med £:delsFond.
För min del tror jag visserligen, att den i
Banken befintliga SilfverFond är tillräcklig
for Realisationen, och att således hvarken
Creditiv eller Lån behöfves till verkställigheten;
men mig synes, att förtroendet är.det
mäst verkande medel för att undvika oberäkneliga
skakningar uti enskildta förhållanden,
och att det bör derföre vidmagthållas.
En misstrogen opinion skulle äfven på ogrundad
anledning, åtminstone för en tid, kunna
åstadkomma en ganska skadlig svallning i
landets Financiella och Ekonomiska ställning.
Då jag ej ser, att depositiöns-rörelsen har
något egentligt sammanhang med realisationen,
men tror, att den kan föranleda sin
egen inställelse, så torde man dermed böra
vara försigtig. Jag får ånyo upprepa, att
jag ej tror, det Cursen, före den allmänna
vexlingens början, kan med säkerhet hållas
58
Den 9 J u I i i f. m.
under den gräns, vid hvilken det kan gagna
ägaren att uttaga silfret. Jag har hört uppgifvas,
hvad som likväl ej finnes i Utskottens
Utlåtande, att 5 skillingar skulle åtgå i omkostnader,
för att ånyo sälja ett uttaget silfverhelopp.
Detta är en omständighet, som
jag hade önskat varit mera allmänt känd.
Man har trott Cursens stigande kunna motverkas
derigenom, att det speculationsvis
återtagne silfret skulle sedermera åstadkomma
en concurrance emellan silfver-säljare.
Jag vill önska, att den gjorde tillfyllest.
Emedlertid kan jag icke undertrycka min farhåga,
att deposit-rörelsen kan genom inställelse
rubha det förtroende, sorn erfordras för
realisationens gagneliga inflytelse och framgång,
åtminstone för en tid.
I afseende på den halfva million, som
man föreslagit skola utifrån anskaffas, såsom
säkerhet för realisationen, har jag redan förut
angifvit, att jag ej tror den komma att
bchöfvas, men då personer gifvas af motsatt
tanka, finnér jag skäligt, att en sådan representerande
säkerhet utsträckes ända till en
hel million, i enlighet med några reservanters
mening.
Då det är fråga om skillnaden emellan
Creditiv och Lån, synes mig Creditiv medföra
en större förmån, så länge det för mig
är tydligt, att det ej behöfver upptagas. I
en reservation af en Ledamot inom Vällofl.
Den 9 J u i i i f. n>.
59
BorgareStåndet förekommer till nackdel för
Creditiv-idéen, att den skulle medföra oberäkneliga
oredor för Banken. Jag har ej kunnat
upptäcka, hvari de skulle bestå, och önskar
derföre, att blifva upplyst derom. I
afseende på den punkt i Utlåtandet, som
Friherre Boije vidrört, nemi. att närvarande
beslut skulle göras oberoende af kommande
Ständer, har val Herr Rosenblad nämnt,
att sådant influtit af grannlagenhet emot de
närvarande Ständerne; men jag vill tillägga
min öfvertygelse, den jag tror vara allmän,
alt nemi. förtroendet till hela företaget, således
till dess till- eller afstyrkande, beror
i första rummet på säkerheten, att inga nya
idéer skola mellankomma, och förrycka den
byggnad, hvarigenom en hvar nu söker befästa
sig emot tillfällig inflytelse.
Detta är det hufvudsakligaste jag velat
nämna. Emedlertid vill jag uppskjuta min
begäran om återremiss för den händelse,
att den fortgående discussionen möjligen kan
sprida det ljus i ämnet, som ännu saknas,
till bifall af Utskottens Utlåtande,
Herr Hjerta} Gustafanförde skrifteligen:
Vid
Stats- och BancoUtskottens Utlåtande
angående nödige provisoriske åtgärder,
innan Silfverut-veaclingen kan företagas,, anser
jag mig böra göra följande anmärkningar.
tio
De ii 9 Juiii f. m.
Hvarje Utskotts Utlåtande synes mig"
böra vara så uppställt, att det, af RiksStånden
gilladt, kan blifva grund för den
Aet, hvarigenom deras Beslut skall få påföljd:
d. ä. antingen såsom underdånig Skrifvelse
tili Kongl. Maj:t, eller föreskrifter för
Rikets Ständers egne Ombud, Fullmägtige
m. fl. Jag saknar detta i förevarande Utlåtande,
och anhåller, att Utskotten måtte afhjelpa
denna brist, så att motiver, conclusioner
och beslut måtte få en tydlig form,
allt efter det sätt, hvarpå hvarje del af frågan
måste behandlas.
Om således afsigten är, att följande mening:
”Utskotten hafva ansett tidens bestäm”mande
för utvexlingen af Silfver böra blif”va
oberoende af kommande Ständers beslut,
” skulle inryckas i nuvarande Rikets
Ständers beslut; anser jag den onödig och
opassande. Utskotten synes mig allt förmycket
hafva förbisett det förhållande, sorn
en Lagstiftande församling får finna sig uti;
att nemligen ej vilja, hvad den ej kan. Till
detta hörer, att ej besluta för den kommande.
Den fråga, som nu är föremål för vår
handläggning, synes mig i detta fall bland
de enklaste. Antages den grundsatts, att
Myntbestämning utan vexling icke är annat
än lösa ord, måste man inskränka sig till
dessa frågor: Skall myntvärdet bestämmas?
Svar, ja! Huru skall det bestämmas? Efter
det värde det nu har! Och så långt äro vi
Den 9 J u 1 i i f. m.
61
komne, genom det i sista Plenum fattade
beslut. Sedan frågas: kunna vi nu låta Banken
vexla till detta värde? Blir svaret ja,
är allting bra; blir svaret nej, måste andre
Ständer deröfver besluta, i händelse de
sammanträda, innan Banken kan vexla. Är
åter Banken i stånd, att förut vexla, och
detta äger nuvarande Ständer, att bereda,
blifver tiden, då ett sådant förhållande inträffar,
den naturliga perioden för åtgärdens
verkställande. Hvad åter kommande Ständer
vilja besluta, kunna vi ej veta och ej
hindra. Yi äro till och med skyldige, att
tro dem vara i stånd att handla klokare, än
vi, ty åren lära Nationerne mycket. Mig
synes, att Utskotten derföre böra förändra
denna mening så, att Rikets Ständer uttrycka
deras åsigt vara: att tidens bestämmande
för utvecclingen af Silfver mot Sedlar
utur Rikets Ständers Bank bör blifva oberoende
af allt annat j än Bankens förmåga,
att med säkerhet fullgöra dess förbindelser.
Då uppstår den följande frågan: hvad
fordras för att Banken skall äga en sådan
förmåga. ”Utskotten hafva ansett proportionen
af Bankens reella fond till Sedcl”stocken,
dertill räknadt Banco- och Riks"gäldsSedlarnes
sammanlagde belopp, efter
"ett afdrag, motsvarande Bancolånen på metaller,
exportabla effecter och LåneBanco”Obligationer,
böra blifva såsom 5 till 8,
”innan silfverutvexlingen får taga sin början.”
6a
Den 9 Ju I i i f. m.
Innan jag går till ett annat slags vederläggning
af denna satts, ber jag att få
följande frågor besvarade:
Hvilken Bank på jorden äger *:dels Silf—
verfond? Huru kan den enda Banken, i ett
land af 3,800 Sv. qvadrat-mil, behöfva
-|:dels fond, då de Banker, som äro i länder,
hvarest en Bank befinnes på hvarje 5,
6 å 10 qvadrat mil, icke behöfva i;dels,
£:dels , ja ännu mindre Silfverfond. mot sine
på silfver utställde BancoNoter? Huru
kan en Bank, hvars Sedlar tagas i uppbörd
och göra lagliga liqvider, befara att få in
Sedelmassan, då den har half fond? Huru
skulle vårt land se ut, om 10 millioner R:dr
i Sedlar drogos utur rörelsen till Silfveruttagning?
Manne ej Sediarne skulle genast
i värde stiga öfver pari med silfver? Om
de stego en enda skilling deröfver, hvem
tog då ut silfver? Och hann ej Banken,
att under tiden anskaffa för sin vinst temligt
betydliga qvantiteter af denna vara?
Kan väl rimligtvis dessa enfaldiga framställningar
om planer att uttömma Banken,
om capitalisters tillställning mot Banken och
mera dylikt, förleda sunda förnuftet, som
så lätt måtte kunna beräkna den förlust,
hvilken alla dylika åtgärder utan ändamål
måste tillskynda dem, som skulle försöka
det? Kan man ännu vara okunnig om, att
hvarje lod silfver, som till Sverige införes,
minst kostar 2 sk. B:co i omkostnader, och
att ingen rimlig anledning förefinnes, att
Den 9 Julli f. m.
63
det ej skulle vara lika dyrt, alt utsända?
Är ej förlusten då 4 sk- per lod för den,
som utförer det? Vili man ännu tala om de
tider, då Riksgäldssedlarne utkörde SpecieMyntet?
Hafva vi då ej redan visat genom våra
beslut, att vi numera begripa, att Creditmynt
ej får utsläppas öfver hvad reella Myntmassan
tillåter? Jag måste tillstå, att denna
fruktan kan jag ej bysa, och att Utskottens
proportion 5 å 8 synes mig illa träffad. Att
den är godtycklig, torde éj kunna nekas; ty,
med half fond, har Rikets Ständers Bank
redan så ofta och länge fullgjort sina vexlingsförbindelser,
att deraf ingen anledning
kan tagas. Men jag ber nu, att få ådagalägga,
att Utskotten äfven räknat allt för
godtyckligt.
I Bankens real-valuta aro icke inräknade
de i silfver förskrefne BancoLån, uppgående
till 45o,ooo R:dr i silfver, samt således
svarande mot nära 1,200,000 R:dr i
Sedlar. Deremot är Sedel-förstöringen icke
afräknad från Sedelstocken. Antagom den
blott till 3oo,ooo R:dr inalles, så vore dock
i,5oo,ooo R:dr att afdraga från de 29 millioner
Utskotten antaga, såsom den nu utelöpande
Banco- och Riksgälds-Sedelstocken.
Återstår alltså R:dr 27,500,000.
Den nu i Banken befintliga reella fonden
utgör 5,700,000 R:dr Specie, svarande
ediot R:dr 15,200,000 i Sedlar; eller såsom
(>4 D <■ n 9 J u 1 i i f. in.
.r> li'l g. Och om jag nu fick erindra Ridderskapet
och Adeln derom, att varagtigheten
af Myntbestämningens fortgång och bestånd
mera beror af Bankens förvaltning,
sedan vexling börjat, än af uppstaplade
valutor, lärer en hvar lätt inse, att vi stå
på den punkt, att vexling när som helst
kunde, begynna.
Härvid har jag likväl att betrakta ett
högst vigligt förhållande» Landet hotas af
en missväxt. Detta förhållande afskräcker
ytterligare de opinioner, sorn ännu vackla
emellan behofvet afen stadgad Myntordning
och svårigheterne att den tillvägabringa. Det
torde till och med hafva kommit äfven dem
att tveka, som börjat inse nödvändigheten,
att, till återförandet af ett naturligt Myntväsende,
hvarje uppoffring icke bolde anses för
stor. Nå väl? Hvad är följden af en genast
verkställd vexling? Man svarar, utsändning
af silfver till Spanmåls-köp. Huru mycken
säd behöfva vi? 600,000 T:r; antagom 800,000
T:r. Räknom 3 R:dr Specie per T:a, 2 millioner
Specie skulle då utgå. Derpå förlorar
man ungefär 4 sk. på R:dr i transportkostnad,
denna utgör alltså 166,666 R:dr 3a sk.
Att under goda år återföra detta Silfver,
kostar åter 166,666 R:dr 32 sk. Summa
333,333 R:dr 16 sk. eller en half million
R:dr Riksgäldssedlar. Låtom oss 1111 icke
begagna denna utväg. Låtom oss öka vår
ex
-
Den g Ju I ii f. m.
65
export, för att betala dessa 2,000,000 Specie.
De utgöra värdet af halfva vår vanliga Export.
Antagom, att vi inskränkte våra behof
af öfverflödsvaror så,,att \ af vår vanliga
import deraf endast ifrågakom. Vi skulle
då nödgas, att sälja till iänder och orter,
som icke bade påräknat så stor tillgång af
våra allster, utan sjelf ämnat afsätta mera
af sine. Hvad månne förlusten på dessa
våra exportvaror då skulle blifva? Och månne
den stadnade vid detta året? Månne
ej följande år tillgången ännu inverkade
på prisen, och de en gång på afsättningsställena
fällde pris icke så lätt återbringades
till jemnvigt? Nej! M. H. skyndom att återinsätta
oss uti det lyckliga förhållande, ett
Mynt bereder Samhället! Ihågkommen att
det är genom ett sådant, som menskligt
omtankan afhjelper de missförhållanden naturhändelserna
icke blott tillfälligt, utan äfven
fortfarande, draga med sig! Rädoms ej
att taga ett steg, som skall föra oss in på
sanningens, rättvisans, upplysningens och
statsklokhetens vägar, ifrån oredlighetens och
oordningens villostigar! Och beslutom: att
som Rikets Ständers Bank äger en reel fond,
uppgående till | af den utelöpande Bancooch
Riks gälds Sedelstocken, sedan motsvarande
Lån ä Metaller, exportable effecter och
LåneBanco-Obligationer blifvit af dr agne,
skall Banken nu genast öppnas till utvexling,
efter nu stadgadt värde af ia8 sk:r
BancoSedlar pä en R:dr Specie efter 1664
3a H. 5
66
Den 9 J111 i i f. m.
drs Myntfot. Jag bör äfven vid detta tillfälle
erinra, att det skadligaste man kan
göra, vid ett sådant tillfälle, som detta, är
att besluta, utan att genast verkställa. Följden
deraf skall blifva, de skadligaste speculationer
på ett tillstånd af allmän osäkerhet.
Man lofvar liqvid efter 128 sk. per R:dr
Specie. Oni mart ej utvexlar Silfret, och sålunda
beröfvär vår handel all annan utväg
till Spänmålsköpen detta år, än att sälja med
förlust; skall en våldsam Coursstegring tillintetgöra
möjligheten, att hålla sitt löfte, eller
om man ej så vill kalla det, att verkställa
sitt beslut. Om åter ett allmännare krig,
eliel' ert tillfällig liflighet i Nordens handel,
eller blott en enda upptäckt, som höjer Jernets
värde, skulle inträffa; Huru lätt är ej
Coursfallet för banden? Hvad blir i förra
fallet pönningegärens lott? Hvad i det sednare,
den skattdragandes och gäldenärens?
Nekom ej, att vi måste realisera, efter gällande
Cours-förliållander blott med iakttagandet
af Specie Rrdrs högre hallt, än Ilamb.
B:co; att således vårt öde blifver, att åter
ert gång bero af de omständigheter, hvarunder
kommande Ständer sammanträda eller
åtskiljas! Och huru naturligt är det ej, att
under sådant förhållande Capitalisten söker
trygga sig, genom den klokaste beräkning
af sannolikheterne för snar vinst? Och hvad
blir följden af denna penning-egarens ängslan,
för låntagare och närings-idkare? Kortare
Credit-tider, tätare omsättningar; stör
-
Dun g Julii f. m.
67
re kostnader för lånen och ett Öfverdrifvit
behof af contante penningar, för att verkställa
Capital-betalningar, då fordom räntebetalningarne
utgjorde hufvudsakliga behofven.
Slutligen: omöjligheten för landets näringar
att begagna de utrikes Capitaler, som
till låga räntor utbjudas i de lyckliga länder,
som äga ett Mynt. Jag vågar fråga de
Herrar och män, sorn vid 1823 års Riksdag
hörde mig efter all förmåga strida för ett
Mynts återinförande i vårt Samhälle, huru
de tro, att vårt Land skulle nu hafva sedt
ut, om denna mening fått blifva gällande?
Hvad inflytande hade ej Englands Capitaler
utöfvat på vår industri; dessa millioner £;
som 1824 och i8a5 sökte ränte-vinster af
3 till 2 p:ct? Hvilka reella fonder skulle
1825 och 1826 årens conjunctur för jernhandeln
infört i landet? Och huru hade ej redan
nu enskilta Crediten varit stadgad? Men
skyndom från lankan på hvad som kunnat
vara, om Styrelsen handlat med upplysning
och kraft, om Rikets Ständer hade kunnat bedomina
behofven och medlen att dem afhjelpa.
Låtom oss med så mycken större
ifver nu arbeta på beredandet af en bättre
tid för våra näringar! De kunna ej lifvas
utan Mynt; ty Myntet är Creditens lifsprincip,
och Crediten är det mägtigaste veliiklet
för menniskokraftens ekonomiska användande.
Jag har sökt framställa nödvändighe3a
H. 5*
fi8 Ben 9 Jul ii f, m.
ten, att genast besluta vexlingen. Jag går
således nu, att söka besvara de inkast man
skulle göra, mot möjligheten att den verkställa.
Först torde det tillåtas mig, att vid
Utskottens Utlåtande anmärka, huru de förbisett
vigten af att innan verkställigheten
afskaffa 1664 års myntfot. Äfven om man
ej nu genast kan få ett nytt mynt, måste
vid ett sådant tillfälle sorn nu är förhanden,
det gamla, onyltjade och förvillande Speciemyntet
afskaffas. En underdånig anhållan
hör af Rikets Ständer af gifvas, att, Kongl.
Maj:t måtte förbjuda ali vidare utmyntning
ä Kongl. Myntet efter 1664 års myntfot ,
samt att Kongl. Maj:t mätte tillåta, att Rikets
Ständers Rank, äfvensom alla enskilte
personer, måtte få, vid Kongl. Myntet, nedsmälta
sådant Speciemynt till plantsar. Först
sedan denna åtgärd förekommit all den förvillelse,
som eljest skall blifva en följd af
3 slags Speciemynt och Sedelmynt, kan en
utvexling i Banken af metalliskt mynt företagas.
Men detta fordrar sin tid; äfvensom
ett nytt Mynts utmyntande. Att derunder
lemna Sedelmassan, till ebben och
floden på myntoredans stormande haf, är
vådligt. Alltså föreslår jäg, att, den större
rörelsen genast betryggas genom en ej blott
beslutad, utan äfven verkställd, utvexling
af Silfver i plantsar oeh piastrar. Minsta
vexlingssumman för de förre kunde antagas
till 500 R:dr, och för de sednare till
ioo R:dr. Genom denna åtgärd vore en
-
Den 9 Julii f. m.
livar betryggad för Myntbestämningens verklighet,
och alla de vigtigaste fördelarne af
densamma vundne; ty metalliska skiljemyntet
är visserligen ock en fördel för det allmänna
; men ej af den ekonomiska vigt, som
den större silfvervexlingen.
Skulle Utskotten icke vilja ingå på
detta förslag, underställes ännu ett annat
sätt, att i någon mohn afhjelpa det onda,
som obeslutsamheten eljest måste medföra.
Det är: att tillåta utvexling mot i3st sk.,
och inlemnande af Silfver mot 12.8. Men i
hvarje fall bör det gamla Speciemjntet ifrån
Banken ej utlcmnas, utan blott plantsar och
piastrar.
Ifrån detta förslag återgår jag till Utskottens
Utlåtande. Skulle nemligen Utskotten
icke antaga det, nödgas jag förklara, att
alla Utskottens bemödanden blott kunna blifva
halfmesurer, och att jag måste bestrida
de flesta af de föreslagne åtgärderne, hvaribland
först Silfverköpen. Utskotten föreslå,
att BancoFullmägtige skulle köpa Silfver:
a) för de inflytande afbetalningar af
SpnnmålsCreditivet, stort 1 million; b) för
266,666: 3a af Bankovinsten; c) att denna
upphandling skulle kunna ske förskottsvis
för påföljande åren; samt d) att BancoFullmägtige
skulle bemyndigas å utrikes ort anskaffa
5oo,ooo R:dr Specie. Jag anser, att
dessa åtgärder äro behäftade med flera olä
-
7o
Den 9 Julii f. m.
genheter. Den första fonden är ej disponibel;
den andra blott successift tillgänglig;
den tredje skulle vålla vådan af ett nytt
vexelrytteri liknande 1^50 och 1760-talets.
Då det är fråga om så obetydliga summor,
som i detta fall 2 å 3 millioner Sedlar,
förklarar jag öppet, att jag anser amortissement
lämpligare, än tvungna Silfverköp.
Det kostar mindre, går fortare och
säkrare; och rörelsen hjelper sig sjelf, så
snart yexlingen i Banken börjar.
Upplåningen af h 3 millioner BancoSedlar,
emot Bankens 3 procent eller 2
procent Obligationer, för att minska Sedelstocken,
och förvandla den till en Obligationsskuld,
som har sin fulla säkerhet i Bankens
Lånefordringar, skulle inom en månad
bringa proportionen emellan reella fonden
och Sedelstocken till det sökta 5 : 8.
Jag föreslår alltså, att en sådan åtgärd
genast vidtages, i händelse Utskotten ej vilja
anse 5 : g vara nog. Jag bör vid detta
tillfälle beklaga, att BancoUtskottet ej ansett
min Motion om Bankens anordnande till
upplåning, gjord i November månad sistlidet
år, förtjena ett serskildt Betänkande.
Af ett sådant behandlande synes Utskottens
välde öfver Riksdagens handlingar. Hade
upplåningen i år blifvit börjad, enligt mitt
förslag, skulle Svenska menigheten, och bland
den Utskotten, nu begripit skillnaden emel
-
D«n 9 Julii f. m.
7«
lan Sedlar och Obligationer, Mynt- och CreditSedlar,
penningerörelse och falsk myntning.
Dessutom föreslår jag, att till vinnande
af den fullkomligaste trygghet för Bankens
möjlighet alt fullgöra vexUngen, Bikets
Ständer mätte förordna, att BankoStyrelsen
, så snart den finnér, att reella
fonden icke skulle utgöra till Sedelstocken
ett förhållande af 1: 3, må äga att upplåna
Sedlar på förbemälte sätt emot räntebärande
Obligationer, ställde på anfordran,
mot 3 ä a procents ränta.
I följd af hvad jag förut framställt, afstyrkes
Utskottens föreslagna sätt, att först
år i832 verkställa vexlingen, äfvensom jag
anser orätt, att besvära Kongl. Majit med
dagens utsättande. Äfven afstyrkes, att i
Kronouppbörden inblanda gammalt Speciemynt.
Utom det, att blott Lapparne, till
något synnerligt belopp, lära kunna begagna
sig af tillståndet, fortfar jag att yrka tillintetgörandet
af detta gamla mynt, sorn eljest
förvillar menighetens begrepp, och ådrager
den mindre myntkunnige stora förluster.
Jag skulle till och med tro, att Utskotten
gjort Land pch Rike en större tjenst, om
de nu genast föreslagit, att äfven sedan
myntbestämningen blifvit beslutad och nytt
Speciemynt i vexlingsväg utur Banken utlemnas,
må likväl aldrig i Kronans uppbörd
antagas annat än BancoSedlar oell
72
Den 9 J nl i i f. in.
Skiljemynt. I thy fall hade Utskotten kunnat
vara tryggade, att ej behöft förutsätta
|:dels, ännu mindre frdels fond, i
Banken.
Äfven bestrider jag på det högsta inrättandet
af den ”Depostiionsråkning ” som
Utskotten föreslå, ”att låta enhvar i Banden
öppna, som der vill insätta myntadt
”eller omyntadt Guld eller Silfver, emot utbekommande
af BancoSedlar, efter ofvan”nämndebestämningsgrund
för Silfver, och för
”Guld efter bestämdt förhållande till Silfver.”
En sådan åtgärd skulle medföra flera olägenheter
för vexlings-terminens påskyndande
och innebära en orättvisa för vissa samhällsclasser
till andras båtnad. Den skulle nemi.
föranleda, att exporteuren och de handlande,
kunde trygga sig för Myntförsämringens olägenheter,
under det att de öfrige ej förmådde
det; och de bemödanden, som af capitalisterne
skulle göras, att för Sedlar få Silfver,
samt insätta detta, för att återfå DepositionsAttester,
som sedan gåfvo dem rätt, att uttaga
Silfret åter, skulle vålla en serskild industri,
uppsägningar af capitaler, oro och
stegrade Silfverpris. Under liden skulle ingen
hvarken vilja eller kunna begagna invexlings-rättigheten;
och hela ändamålet med
Bankens förstärkande förfelades. Det vore
dessutom obilligt, att på sådant sätt bereda
ett ordnadt Mynt-väsende åt någre individer,
under det mängden öfverlemnades till vil
-
Den 9 Ju ti i ..f. »n.
73
lervallan af ett oordnadt. En sådan inrättning
Lör sålunda ej göras, innan Banken
fått nog Silfver för att börja utvexling, och
sedan lärer \ p:ct depositions-afgift. ej erläggas
af någon, utan invexlings-rättigheten i
Banken häldre begagnas. Jag kan ej återhålla
min förundran, att Utskotten, hvilka
i samma punkt omtala: ”den afsaknad, som
”allmänna rörelsen genom fördröjandet af ut”vexlings-tiden
måste vidkännas,” icke gjort
mera för att befordra den, och att de kunnat
ens tänka sig möjligheten: ”att Banco”Styrelsen,
om den finnér berörde Deposi”tionsRäknings
begagnande i ett eller annat
"hänseende liinderligt för Bankens egna operationer,
må äga rättighet inställa alla vidare
depositioner, efter derom 3 månader
"förut utfärdad kungörelse.” Den förstöring
en sådan kungörelse skulle åstadkomma; de
våldsamma försök, att inom de 3 månaderne
anskaffa sig Silfver för att trygga sin förmögenhet,
och de oredor i enskildta Crediten,
som sådant skulle vålla, bör väl ej vara svårt,
att förutse. Af allt detta torde inses nyttan
och nödvändigheten, att ej framgå med halfva
åtgärder, utan med alfvar, kraft och beslutsamhet.
Jag förnyar derföre min anhållan,
att Utskotten måtte nogrant pröfva rigtigheten
af den satts, att om vi ej na kunna
genast verkställa Mynt-bestämningen är
det ej värdi j att omtala den, än mindre
besluta den; att vi då endast hafvaj att
ytterligare förstärka Banken; men att vi
74
Den 9 Julii f* •*>.
också då risquera, att, emot Rikets sannskyldiga
bästa, befordra Myntförbättringen,
under det vi genom predan framkalla en
skenbar Mynt-försämring; att vi på sådant
sätt inrätta pn ny industri, nemligen, att
under Coursens stegring beständigt samla hop
Sedlar, för att vinna vid det tillfälle, då sjelfva
nöden tvingar pss, att införa ett ordentligt
Mynt-väsende. Ty Mynt är en inrättning,
sorn alltförmycket sammanhänger med
möjligheten för mensklighetens bildning och
förkofran, för att af något folk länge kunna
umbäras,
I sammanhang med hvad jag här ofvan
yttrat, bör jag tillägga, att jag tror Utskotten
borde tillstyrka Rikets Ständer,
att för Bankens halfva bancovinst skulle
allt framgent inköpas Silfver, sedan vexlingen
tagit sin början. Sådant medförer
de vigtigaste fördelar. Jag yågar nemligen
utbedja mig Utskottens synnerliga uppmärksamhet
å nödvändigheten, att Utskotten söka
utreda och framställa för Rikets Ständer
fördelarne af att låta förvalta B anken
^ i alla delarj efter samma grunderj
som en enskilt Bank förvaltas.
Då inses ock lätt nyttan af den omnämde
upphandlingsåtgärden. Om Banken till
ev. hvarje år uppköper silfver för 3oo,ooo
R:dr af sin vinst, har den efter 5 år, en
ökad silfvertillgålig af if Million, och icke
Den g Ju Ii i f. m.
75
större sedelstock ute. Om nu erfarenheten
visar, att half fond är mer än tillräcklig
för Banken, kunde den således då öka sin
sedelstock med 3 millioner. Om dessa derefter
användas till ändamålsenlig lånerörelse,
och silfveruppköp ytterligare fortsattes,
kan man lätteligen inse, huru stora fördelar
deraf hemtades; ja till och med möjligher
ten, att underlätta ska (terne. Likväl vare
detta ej sagdt, för att inblanda Staten och
Banken åter. I detta fall anser jag tvärtom
vigtigt, att begreppen stadgas genom återupplifvandet
af den kloka föreskrift, som af
ålder finnes i BancoOrdningens ännu ej upphäfde
74 §.; hvarföre jag föreslår: att Rikets
Ständer mätte afsäga sig all rätt, att
öfver andra Bankens medel disponera , än
den behållna vinst , som af lånerörelsen
uppkommer, sedan alla omkostnader för BancoBer
ket blifvit bestridde; bör andes öfver
denna vinst en serskildt räkning uti Banken
föras. Och böra Rikets Ständer nu
fastställa, att blott halfva ärliga vinsten
skall till Riks gäldsContor et af emnås; men
den öfriga användas till reela fondens förstärkande
medelst silfveruppköp, hvarvid
Fullmägtige äga, att under ett Ar icke verkställa
uppköpet, såvida det skulle ske med
synbar förlust, samt alt uppköpa förskottsvis
för ett följande, dä clet med synbar
fördel för Banken kan verkställas; så alt
3 års anslag blifver det högsta Fullmägtige
pä en gång må dertill använda.
y6 Den 9 Julii f. m.
Af den korta uträkning jag här framställt,
angående den ökning i en Banks
sedelstock, som genom silfverköpen medelst
Banco vinsten möjliggöres, synes bäst sanningen
af de ord jag i början yttrat, att
myntbestämningens bestånd och fortfarande
nytta mera beror af Bankens ändamålsenliga
förvaltning efter densammas verkställande
_, än af de i förhand uppstapplade
metalliska valutor. En sanning, som bör
stadga vårt beslut, att anbefalla dess verkställande
med nu egande mer än tillräckliga
fond, och att gifva BancoStyrelsen kloka
och ändamålsenliga föreskrifter,
Sedan jag sålunda framställt mine åsigter
i detta allmänna ärende, anhåller jag,
att i händelse återreiniss beviljas, och dessa
anmärkningar sålunda till Utskotten afsändas,
de äfven måtte blifva i Utskotten
uppläste. Sådant lärer ej alltid skett; och
skulle det äfven nu inträffa, torde mig tillåtas
att yrka, det sådant i nya Betänkandet
inberättas, på det de öfrige Stånden ej
må tro, att de icke innehållit någonting.
För att emedlertid bidraga, att lätta Utskottens
besvär, bär jag understrukit de förändringar
jag väsendtligast yrkat.
Herr Cederschjöld,, Pehr Gustaf: Jag instämmer
med dem, som ansett Bankens reela
fond redan tillräcklig för realisationens
verkställande, utan att något lån behöfver
Den 9 Julli f. m.
77
upptagas, blott BancoStyrelsen förses med
tillräckligt creditif i händelse af behof; icke
derföre att jag tror detta creditif någonsin behöfva
begagnas, utan blott för att lemna tillräcklig
säkerhet för den, sora hunde tvifla
derpå. Tiden borde således icke bestämmas
till år 1831, utan realisationen begynna,
så snart tillräckligt mynt hunnit blifva
slagit till vexlingen. På hvad sätt denna
tid sedan skulle tillkännagifvas, lemnar jag
derhän. Det är visst icke ur vägen, att en
Kongl. Kungörelse derom utkommer; men
annars anser jag tillräckligt, att BancoStyrelsen,
genom anslag på Bankens dörr, och
annonce i allmänna tidningarna kungör det.
Hvad depositionsrätten beträffar, instämmer
jag i de betänkligheter Friherre Boye och
Herr Hjerta anfört. Det är naturligt, att
denna rätt på ena sidan skulle minska möjligheten
att upphandla silfver, då hvar och
en heldre borde aflemna det till Banken, med
rättighet att, om coursen steg, kunna få
återtaga det, än att alldeles sälja detsamma.
Dessutom skulle man genom denna rätt
öppna en väg för de vådligaste missbruk.
Låtom oss tänka oss, att i Million insattes;
så skulle 2f Millioner sedlar utgå derför.
Coursen skulle då innan kort nödvändigt
stiga i jemnt förhållande till denna nya sedelutsläppning,
nemligen omkring n sk.
Om nu de, som uttagit sedlarne, förvandlade
dem i varor, för att emedlertid sätta sig
i 'säkerhet för känningen af den följande
78
Den g Ja I i i f. ni.
myntförsämringen, så skulle de, sedan coursell
hunnit stiga, kunna försälja varorna till
ett motsvarande högre pris, och återtaga
sitt silfver ur Banken med en vinst af mer
än 200,000 R:dr. Coursen skulle sedan svårligen
åter kunna sänkas, och stora vådor
uppkomma af dylika våldsamma skakningar
i myntvärdet.
Utskotten tyckas antaga, att 2 slags
mynt borde finnas, nemligen af guld och
silfver. Detta torde ej vara rådligt. Emellan
olika metaller måste nödvändigt olika
värdeförhållanden uppkomma. Det måste
Blifva cours emellan guld och silfver. Det
är klart, att man insätter guld i Banken,
då det står lågt i förhållande till silfret,
och tar ut det igen, när dess värde stiger.
Derigenom skulle man småningom liksom
utsuga Bankens reela tillgångar. Jag kan
således icke annat än afstyrka, att guld må
antagas som mynt, eller gälla annorlunda,
än sorn handelsvara; men får för öfrigt tillstyrka
, att yexlingen må taga sin hörjän, så
snart tillräckligt antal myntpiecer hunnit
Blifva slagne för dess bestridande.
Herr Dalman, Wilhelm Fredrikuppläste
följande:
Uti ett ämne af den vigt, sorn det förevarande,
anser jag stadgandet af en opinion,
och yttringen af en sådan, vara en
pligt för hvarje Medborgare, som, i större
Den 9 Ju lii f. m.
79
eller ringare mån, med verkar till ett beslut
derutinnan. Af detta skäl har jag vågat begära
några ögonblicks uppmärksamhet.
Först måste jag tillkännagifva min öfvertygelse,
att en åtter remiss af Stats- och
Banco-Utskottens första så kallade principbetänkande
närmast instämt både med formerna
och tryggheten för besluten, rörande
verkställighetsåtgärderne. Jag hade derföre
önskat dgnna, dels på det Utskotten
skolat blifva i tillfälle, att i ett sammanhang
behandla hela frågan, dels emedan
jag ansåg eri uttrycklig reservation emot låinesjstemerna
böra inflyta i sjelfva propositionen
till bifall å myntbestämningen; och
denna förändring kunde ej eller ske utan
återremiss. Jag hade slutligen trott, att
man i en representerande församling, icke,
såsom i ett debatterande sällskap, borde votera
om blotta theorier. Men då Höglofl.
Ridderskapet och Adeln för tillfället syntes
hänförda af begäret, att på en gång få den
otvifvelaktigt sanna principen afgjord — en
hänförelse, som till en del äfven fattade
mig, efter åhörandet af Friherre Aneka rswärds,
Hrr Cederschjölds och Hjertås m. 11.
vackra tal, så afstår jag frånm in första tanka,
att yrka återremiss, och då jag erkände
grundsatsens rigtighet, och billigheten af den
föreslagne inlösningsnormen, kunde jag icke
afhålla mig från att äfven med mitt ja biträda
deras mening, som Önskade en stad
-
8o
Den g Julii f. m.
ga i myntväsendet, och återförandet af detta
Liand samhällets första rättsförhållanden.
Men jag bekänner öppet, att jag med detta
ja endast gaf en hyllning åt principen, och
att jag heldre önskade, att hela det fattade
beslutet blefve rent af ett charteque,
än att det skulle draga i spåren efter sig
aliade, enligt min öfvertygelse, högst olyckliga
följderna af en Statens eller Bankens
skuldsättning hos utländningen, hvilken likväl
synes oundviklig, derest Utskottens förslag
antages. För min del är jag förvissad,
att Bankens närvarande ställning är tillräckligt
förmånlig, för att nu genast tillåta
utvexling af silfver, utan någon annan förstärkning
af Bankens reela fond, än genom
allt jemnt fortfarande successiva silfverköp
af Bankens vinst. Jag tror ej på farhågorna
af silfrets exporterande ur landet, ty för
mig ligger det klart, dels att en sådan export,
som dessutom är förbunden med en
kostnad utöfver silfver R:dr emot till ex.
Hamburger Banco, af omkring 6 sk. per
R:dr, sällan lärer kunna löna sig, dels att
då penningar äro för rörelsen oundvikliga,
silfret snart måste i Bankens hvalf återvända,
antingen genom re-import, eller genom
utländska capitaler, hvilka af våra Landsmän
komma att begagnas, samt äfvenledes i
följd af invexling utaf det förut inom landet
befintliga silfver.
Skulle
D e n g Ju 1 i i f. m.
8f
Skulle Ater realisationen uppskjutas längre
tid, än som befinnes nödvändig i afseende
å utmyntaingen j och hvilken ej torde
behöfva öfverskrida 5 å 6 månader efter
Riksdagen, så befarar jag deraf en ganska
vådlig rubbning, undertiden, i alla creditoch
penningförhållanden, varupriser m. nu
och jag anser det då hafva varit vida bättre,
att fördröja myntbestämningen intill
nästa Riksdag.
I öfrigt tror jag, att realisationens bestånd
beror mindre af en förstärkning i Bankens
valuta, än deraf, att Banken skiljes
från alla förhållanden till Staten, och såsom
Herr Hjerta så rigtigt yttrade i sista
plenum, helt enkelt får sköta sig sjelf. Jag
afstyrker således ali Statens creditifrätt på
Banken, och jag kan ej eller vid detta tillfälle
undgå att anmärka, huruledes Utskotten
(troligen blott af kärlek för skuldsystemerna)
föreslagit, å ena sidan, att Staten
skulle till Banken utgifva en skuldförskrifning
å 4>400>000 Ihdr, och å den andra,
att Bankens ränterevenuer skola påräknas
till blifvande Statsbehofs fyllande.
Detta är, som man säger, att taga medéna
och gifva med andra handen.
Då mängden af de enskildas intressen
måste anses utgöra det allmännas fördel, så
kan jag vid en fråga, der uppoffring från
3a H. 6
82
Den g Jul i i f. in.
ett och annat håll synes vara oundviklig,
icke finna det orättvist, att Statens skuld
till Banken henne efterskänkes. Men skulle
någon del deraf anses höra betalas, så må
sådant ske, medelst afsättande af Bankens
räntevinst, och ingalunda genom en räntedragande
skuldförskrifning.
Jag önskar vidare, att man icke genom
förändring af den närvarande sedelmyntfoten
vid utbyte med silfver mätte åstadkomma
en alltför stor höjning af varupriserne
och skatterne.
Slutligen får jag yttra den önskan, att
man icke, genom det entusiastiska gillandet
af principen, måtte hafva så bundit sig, i
afseende å verkställighets-åtgärderne, att
man antingen blir tvungen omintetgöra det
första beslutet, eller ock blindt följa den
method, sorn Stats- och BancoUtskotten behaga
föreslå.
Hvarefter Herr Dalman mundtligen
tilläde:
I öfrigt får jag förklara, det jag instämmer
i Herr Hjertås åsigt, att Banken
må autoriseras upplåna Bancosedlar emot
utgifvande af Obligationer med låg ränta,
i stället för att begagna den af Utskotten
föreslagna låne- eller creditifrätt, hvilket
sednare sannolikt skulle leda till ett ganska
vådligt vexelvingleri. Äfven delar jag Herr
Den 9 Julii f. m.
83
Cederschjöld^ mening om olämpligheten af
den projecterade deposit-rörelsen, och anser
hela förslaget i detta hänseende höra förfalla.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Plenum
komme kl. J till 6 i eftermiddag att fortsättas.
Herr Stråle: I mitt förra yttrande
glömde jag, i afseende på depositionsrätten,
att fästa uppmärksamheten derå, att skillnad
hör finnas i afseende på rättigheten att
insätta guld och silfver. Guldet har hitintills
ej haft värde annorlunda än såsom metalliskt
mynt; sedlar hafva ej gifvits derföre
lydande å guldmynt; danu sedlar derföre
skola erhållas, inträffar ett nytt förhållande
derigenom, att egare af guldmynt kan
bibehålla detsammas värde och likväl göra
det frugtbart; och jag anser derföre billigt,
att den, som insätter guld, erlägger ränta
eller provision, och jag tror, att denna provision
kan bestämmas högre än till ■£ procent,
på sätt Utskotten föreslagit; men deremot
bör ingen provision tagas för silfret.
Man tyckes alldeles hafva glömt, att det
funnits tider, då man i Banken fått mot
sedlar insätta silfver och åter emot sedlar
emottaga detsamma; det är sannt, att få
enskilda personer torde hafva insatt silfver
emot sedlar, men för Statens räkning hände
det ofta, såsom fallet var med de subsidier,
3a H. G*
84 Den 9 Julii f. ra.
hvilka i Riket infördes. Om nu deposition
åter tillåtes, så återförer nian endast förhållandet
till hvad som förr egt rum. Skillnaden
emot en fulländad realisation är hlott
den, att utvexlingen icke kail blifva allmän
utan inskränkes till dem, som insatt silfver,
och för detta ändamål måste den serskilda
attesten, som berättigar till vexling,
ega rum. Man gör orätt, om man föreställer
sig denna anstalt såsom direct verkande
att styra coursen; ty få lära blifva de,
som åter uttaga och försälja silfret, men
deremot är det klart, att för hvarje R:dr,
som således insältes, ökas Bankens reela
fond, och förhållandet emot den utelöpande
sedelstocken blifver förmånligare. Det är
dessutom likgiltigt i den stund allmän vexling
börjar, om silfret, som finnes i Banken,
hörer till den enskilta depositionsräkningen
eller till Bankens egen fond; det
förstärker i alla fall vexlingsfonden. En Talare
har yttrat mycken farhåga, att depositionsrättigheten
skulle gifva anledning till
mycken vinst för vissa spekulanter, som
skulle införa silfver, köpa varor och åter
sälja dem, samt derefter uttaga silfret. Origtigheten
af denna farhåga torde dock vara
påtagelig. Det är visadt, att kostnaden för
silfrets införande gör ungefär 4 sk. per Specie
R:dr, och utförseln lika mycken, utom
den risque, som dervid alltid, löpes. Blotta
transporten medförer således en gifven förlust
af omkring 6 procent; och hvem ville
D e u g J tt 1 i i f. m.
85
väl företaga en speculation, sora medförde
gifven förlust och ingen annan utsigt till
vinst än den handeln i allmänhet lemnar,
och hvilken, som man vet, alltid förblifver
osäker. Varornas stigande eller fallande pris
hero ej blott på penningestockens storlek, utan
äfven på tillgång och behof, som aldrig med
full säkerhet kunna förutses, många andra
omständigheter att förtiga. Jag kan ej eller
fatta, huru man kan föreställa sig att
med de ifrågavarande af Millioner, som
skulle sättas i omlopp, varuvärdet nödvändigt
skulle stiga. Icke kan en sedelemission
verka ofördelaktigt på opinionen, då den
motsvaras af full i Banken insatt valuta,
och beloppet är för ringa för att såsom tillökning
i rörelsecapitalet verka på varupriserne.
Vore förhållandet sådant, så borde
farhågan vara lika stor, sedan allmän vexling
börjat, emedan rörelsecapitalet då kan
och troligen ökar sig genom i Riket infördt
mynt. Jag har ofta hört talas om penningebrist,
men tror ej, att man gjort sig vigtig
reda för hvad dermed förstås. Om penningestocken
minskas, kan väl en accidentel
brist, på penningar visa sig, men under
vanliga förhållanden finnes den ej, emedan
varan alltid mätes af den penning, som
nyttjas till bytesnjedel, och endast numcrairen
förändrar sig. Om vi i landet blott
egde i Million i silfver, så gjorde den samma
nytta, som 6 Millioner, endast med den
förändring, att varupriserne då voro blott
86
Den g Ju I i i f. m.
£:del af hvad do nu äro. Så var det äfven
förr, då öret eller dalem gällde hvad
Riksdaler nu gäller. Men då creditbrist och
ett förstördt förtroende inträffar, så uppkommer
penningebrist derigenom, att penningen
ligger stilla. Genom ett väl ordnad t creditsystem
mångdubblas penningen. Man kan
ej tänka 6ig ett Land, som har mindre rörelsecapital,
än sorn svarar emot varuvärdet.
Då jag föreslog, att upplåningen af de
5oo,ooo Ridr Specie, hvarmed Banken skulle
förstärkas, borde ske genom RiksgäldsContoret,
förglömde jag tillägga, att min1
mening var, det denna halfva Million borde,
om så nödigt vore, afbetalas på Statens
skuld till Banken. Detta torde ock vara allt
hvad som Banken möjligen kan behöfva, att
återfå af sine tili Statsverket gjorda förskotter,
Troligen behöfves ej en gång detta,
och hela skulden kan vid nästa Riksdag afskrifvas,
om Banken får behålla sin vinst.
Men tager man inkomsterne ifrån Banken,
så måste man på annat sätt remboursera
den. Efter uppgjord calcul, utgör deficit i
Bankens räkra fordringar mot skulderne blott
något öfver 800,000. Vinsten utgör 470,000
R:dr om året, som på 5 år lemnar ett betydligt
öfverskott. Emot Friherre Boijes yttrande,
att Nationen skulle kunna disponera
Bankens vinst, måste jag anmärka, att
sådant från ingen rättsgrund kan ske, förr
än Banken sjelf mot sina creditorer gjort
Den 9 Ju lii f. rn.
87
rätt. Gerna skulle jag instämma med Herr
Hjerta deruti, att utvexlingen genast kunde
Lör jas, om jag ej befarade menliga verkningar
af det ännu rådande allmänna misstroendet.
Man har sett de strider, som inom Representationen
förts om myntbestämningen,
man ser ännu misstroendet så väl inom som
utom RiksStånden om möjligheten deraf, huru
oklokt attdå börja utvexlingen, förr än
förtroendet åtminstone någorlunda återvunnits.
Många, som ega capitaler, skulle skynda
sig att taga ut silfver, och gömma det,
i tanka att vinna derpå, samt först åter utgifva
det, då de hunnit finna sitt misstag.
En nu genast företagen realisation skulle
onekligen göra en rubbning i allmänna rörelsen
inom Landet. Många Capitalister skulle
uppsäga sina capitaler, tillväxla sig silfver,
och delta skrinläggas. Denna farhåga
har gjort, att jag först föreslagit in växling
af silfver, hvarigenom en större silfvermassa
troligen kommer i rörelsen såsom mynt,
och allmänheten blir öfvertygad, att Banken
kan sjelf förskaffa sig sådant i tillräcklig
myckenhet, och att tillgångarne verkligen
svara mot behofvet. I ena fallet går
silfver ur Banken, och sedlarne indragas;
i andra fallet åter går det in i Banken och
rörelsecapitalet ökas. Detta förhållande måtte
vara välgörande för landet, och en öfvergångs-period
inträffar, hvarigenom man
parerar undan den stöt allmänna misstroendet
i annat fall skulle gifva penningerö
-
88
Den 9 Juli! f. m.
reisen i landet. Om man misstror realisationen,
så insätter man silfver i Banken,
och i 6amma mån förs fark es siifvcrfonden,
och påskyndas utvexlings-ögonblicket. Man
har sagt, att den, som insätter silfver, har
fördel deraf; det är sant, men ingen lider
deraf, och allas båtnad påskyndas derigenom.
Friherre Cederström, Jacob: I förra
?lenum afgaf jag yttrande mot samtelige
ftskottens FinanceBetänkanden, och jag anhåller,
alt detta yttrande må få åtfölja denna
återremiss. Jag skall nu tillägga något
i anledning af några här fällda yttranden.
Här har blifvit yttradt, att närvarande silfverfond
skulle vara tillräcklig; sådant har
Utskotten ens icke vågat påstå. En blick
på den åtföljande tabellen visar de Bankens
tillgångar, som ej äro disponible, och sorn
skulle göra tilltaget mera än vågsamt. Följden
blef, att alla Kapitalister i och omkring
hufvudstaden skyndade sig att uppsäga si- ,
na Capitaler, för att dermed vara de första
vid Bancoluckan, ty alla, som kommo efter,
sedan silfverfonden vore medtagen, kunde
ej erhålla annat än anvisningar på Bankens
intecknade fordringar och namn. Enskilt
protesterar jag således mot all utväx*-  ling, förr än den utan våda att åter upphöra
kan ske, och jäg bestrider högtidligen
all utväxling, som*sker på grund af rättighet
för Fullmägtige att upptaga utländska
lån; ty det vöre lätt gjordt, att beräkna da
-
Den g J u 1 i i f. ro.
%
gen, då en på lån grundad växling af sig sjelf
skulle upphöra. Jag instämmer deruti, att
fonden genom silfveruppköp ökas, till cless
växlingen utan risque kan ske. Här har
blifvit yttradt, att creditif för Fullmägtige
vore bättre än lån. Det är sannt, ty lånet
upptages icke förr än det beböfves; men
jag väntar af Fullmägtiges omtänksamhet,
att i allt fall icke begagna rättigheten, om
den blifver dem lemnad, förr än som behöfves.
Jag bestrider i alla fall utländska
lån, enär Bankens offentlighet är medgifven,
och allmänheten känner förhållandet,
samt således kan förut bestämma dagen, då
den på lån grundade växlingen upphör. Man
har anfört, att Banken borde äga rätt förvandla
fastighetslånen till lån mot silfverränta,
eller ock uppsäga lånen: Detta lä
rer
ej stå tillsammans med ett redan fattadt
beslut, genom hvilket lånen beviljades. Den
afgifne reversen kan ej ändras genom ett nytt
beslut, och ej medföra annan verkan än ordalydelsen
innehåller. Ingen domstol kan
förbinda den skyldige till andra vilkor än
han åtagit sig. — Man har yttrat åtskilligt
om Depositionsräkningen. Depositionsrätten
är en gammal institution, som gäller för utländska
mynt, för metaller eller annat, som
man af förtroende vill insätta i Banken. Men
såsom vexlingsanstalt blifver den betänklig.
Kapitaler skulle uppsägas, förvandlas till
silfver, insättas och uttagas mot högre vilkor.
Banken skall genom myntbestämningen
9°
Den 9 J u I i i f. m.
komma i belägenhet, att föga hopp blir, det
någon vill insätta mot attest sitt silfver; helst
en hvar måste befara, att växlingen innan
kort åter för längre tid måste ajourneras. Det
är sagd t, att man kan påstå, det enskiidta kunna
få Banken dömd att betala, men livad
som ej handt hittills, lärer väl ej hända hädanefter,
synnerligen som Konungs och Ständers
sammanstämmande beslut är lag, sedan
det blifvit promulgeradt, och domaren kan
då ej tillämpa den äldre allmänna lagens
stadgar. Det är vigtigt, att representationen
ej ställes emot allmänheten i sådant förhållande,
att den enskiltas välfärd förryckes,
och crediten förloras. —• Det har blifvit
yttradt, att Kongl. Maj:ts sanction, enligt
72 §. RegeringsFormen, icke behöfves
för beslutet. Om man täger kännedom af
BancoOrdningen, linner man väl, att Banken
står under Ständernas garantie och vård,
men att Ständerna ej få förändra myntfoten,
utan att Kongl. Maj:t gifver sitt bifall
till förändringen, så vida den skall få gällande
kraft; och det faller af sig sjelf, att
Konungen, som ej får slå annat mynt, än
enligt den i BancoOrdningen fastställda myntfot,
måste samtycka till hvarje förändring
deri. — Utskotten hafva tillstyrkt, att Piikets
Ständer skola taga ett beslut, som skulle
vara oberoende af kommande Ständer. Detta
försök att gifva större kraft åt beslutet, än
som är lagligt, medför ej någon verkan,
emedan kommande Ständer ej äro bundna
Den 9 Julii f. m.
91
deraf. — I afseende på tiden för myntbestämningens
början, påstår jag, att ingen
bestämd tid bör utsättas, utan att det må
Öfverlemnas åt Kongl. Maj:t, att, sedan BancoFullmägtige
tillkännagifvit ställningen, förordna
om dagen, då den skall bölja; emedan,
om ej de politiska skälen äfven tagas
i betraktande, Banken tilläfventyrs åter snart
kunde komma att stängas, ehuru silfverfonden
blifvit uppbringad till en beräknad tillräcklig
storlek i proportion till sedelstocken.
En ledamot har tillstyrkt, att BancoStyrelsen
skulle erhålla ett olimiteradt tillstånd
att upptaga lån. Om det inskränkta tillståndet
ej kan bifallas, är det väl ändå större
skäl emot det oinskränkta. Men om detta
likväl genom beslut till vägabringas, skall säkert
ett stort misstroende till Banken deraf
följa.
Friherre Boije} Ludvig: Jag trodde, att
Herr Rosenblad skulle hålla mig någon räkning
för mitt liberala handlingssätt, då jag,
som talat och voterat mot realisation, likväl
nu sökt från Utskotten borttaga den
skugga afmisstroende till nästkommande Ständer,
som Utskottens Utlåtande uttrycker. Jag
vill ej tala om det öfvermått af opinion Herr
Rosenblad yttrat; jag tadlar ej eller Utskottens
misstroende till blifvande Ständer; men
jag tycker, att Utskotten alltför väl kunnat
behålla tankarne derom inom sig, och ej
bordt framställa dem i Utlåtandet, hvarut
-
Dea g Julii f. m.
i
ur dc synas mig kunna borttagas utan någon
skada eller olägenhet. Jag vill tillägga
ännu ett skäl för denna min mening. Jag
förstår nemligen icke, huru Utskotten, då de
föreslå att silfverutvexlingen ej skall börja
förrän år i832, kunna trygga sig vid, att
realisationen skall blifva oberoende af kommande
Ständer, enär det alltför lätt kan
hända, att en Urtima Riksdag derförinnan
inträffar. — Till hvad jag redan haft äran
yttra i anledning af Herr Munk af Rosenskölds
förslag, att alla, som hafva lån af
Banken, skola tvingas att betala dem i silfver,
anhåller jag att få tillägga, det jag icke
begriper, hvartill en sådan åtgärd skulle båta.
Följden deraf blef ju den, att i samma
mohn enskilte personer concurrerade
med Banken i uppköp af silfver, för att betala
dessa lån, isamma mohn blef det svårare
för Banken att få köpa silfver. Ett så
illiberalt förslag, som detta, borde aldraminst
framställas, då realisationen redan i
sig sjelf innebär uågot hotande för de gäldbundnp.
Genom en så bård medfart skulle
endast farhågan för realisationen ökas.
Herr Munk af Rosensköld: Med ledsnad
ser jag mig nödsakad att upptaga tiden med
sjelfförsvar emot Friherre Boije med flere
Talare. Dock tror jag deras anmärkningar
kunna lätt besvaras och vederläggas, ehuru
Friherre Boije behagat yttra, att mitt framställda
förslag, vore illiberalt, och satte tum
-
Den 9 Jnlii f. m.
93
skrufvar pä Låntagande, med mera dylikt.
Detta mitt förslag var, att Bankens aldre
Låntagare skulle få sine lån förvandlade till
lån af samma natur, som de sedan sista Riksdag
tillkomna, så att dessa liquiderades genom
två procent i Silfver årligen under 33f
år. Dessa två procent motsvara 8 R:dr R:gs
eller 5-f R:dr B:co i sedlar, enligt den nu
föreslagna Cours för realisationen; således utgöra
de i alla fall icke 5§ procent å Capitalet.
Derjemte vinnes deri fördel, att lånen
ej kunna af Banken uppsägas, och att de helt
och hållet försvinna efter 33J- år, utan att
Låntagarne hetalt i ränta och capital så mycket,
som den lagliga räntan för lån af enskilte,
och således mindre än för de gamla
Banco-lånen. Jag hemställer derföre, om
icke mitt förslag är mera till Låntagarnes
fördel, än att det hör anses och henämnas
illiberalt och strypande fördem, ehuru det
icke eller kan få namn af skänk till desse
Låntagare. Det måste således vara någon
irring eller misstag af anmärkarne, som förmodeligen
icke kännt eller besinnat beskaffenheten
af, och skillnaden mellan, de äldre
och nyare Bancolånen. Sedan utvexlingen
af silfver börjat, är det för öfrigt likgiltigt,
om lånen betalas i silfver eller sedlar. Men
äfven den fördel vinnes genom dessa så kallade
silfver-räntelån, att man från Landsorterne
erhåller en icke obetydlig qvantitet
silfver, som i annat fall till en del skulle
förblifva undangömdt eller onyttigt. En så
-
94
Den 9 Jalii f. m.
dan åtgärd, att till Banken förskaffa silfver,
synes mig vida mer liberal, än beslutet
vid Norrköpings Riksdag 1800 om en silfverskatts-erläggande,
hvilket jag vill minnas
Friherre Boije biträdde, men jag deremot
bestridde. För öfrigt föreslog jag äfven, att
de äldre Låntagarne skulle hafva optionsrätt,
eller rätt att behålla lånen på gamla
foten, och få dem förvandlade till silfverlan.
Hvad man bär yttrat emot Utskottens
uttryck, att tiden för silfvervexlingens början
bör göras oberoende af kommande Ständers
beslut, gillar jag fullkomligt. Med ledsnad
bar jag bort talas endast om silfverinköp
och icke om silfverin vexling, hvilken
skulle ej blott öka silfver-fonden, utan äfven
rörelse-capitalet eller sedelstocken. Jag
är således ej bland dem, som anse penninge-brist
alltid vara detsamma som creditbrist;
tydå skulle jag neka ett förhållande,
som är för livar och en påtagligt, åtminstone
i Landsorterne, och en oundviklig följd af
rörelse-capitalets betydliga förminskning, i
synnerhet sedan 1818, ehuru visserligen penliinge-bristen
åstadkommer credit-brist och
sedan sjelf ökes af denna. Herr Hjertås förslag,
att Banken finge upplåna Bancosedlar
emot obligationer med ränta, skulle äfven
jag biträda, om jag ej fruktade, att detta
skulle minska det nödiga rörelse-capitalet i
landet, till förfång för näringarne; ty Obligationer,
som löpte med ränta, skulle till
en del troligen blifva skrinlagde.
Den 9 Julii f. m.
95
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt,
Gustaf: Jag skall ej länge upplaga
tiden och förlänga denna öfverläggning, helst
jag hufvudsakligen instämmer i hvad Herr
Skogman i detta ämne redan yttrat. Jag
åberopar för öfrigt hvad jag i förra Plenum
anförde mot hvad Utskotten föreslagit rörande
Konungens heslutande rätt i afseende på
Silfvervexlingens början. Då yttrade jag,
hvad jag nu upprepar, att i bredd med hemställan
om Konungens sanction till principen
för realisationen, borde såsom corollarium
uppställas en förändring i Utskottens berörde
förslag. Detta synes mig så mycket nödvändigare,
som, utom det mindre granlaga i
uttrycken af detta förslag, vi icke kunna
beräkna den verkan yttre och inre omständigheter
kunna hafva på verkställigheten af
Rikets Ständers beslut om silfvervexlingens
början vid en bestämd tid. Jag instämmer
derföre i reserva tionerne emot Utskottens
förenämnde förslag, och hufvudsakligen i Grefve
von Schwerins. Men till förekommande
af missförstånd emellan Regeringen och Rikets
Ständers Fullmägtige i Banken, föreslår
jag en liten ändring i redactionen af ifrågavarande
punkt, hvarvid jag hufvudsakligen
vill följa Grefve von Schwerins förslag, blott
med afvikelse i de två sista raderne. Enligt
min åsigt borde redactionen sålunda
blifva följande: ”Då bestämmandet på för”hand
af sjelfva dagen för utvexlingens början,
genom vid den tiden möjligen inträf
-
9<5
Den 9 Julii f. ra.
■*
”fande förhållanden, skulle kunna blifva för
"realisationen hinder ligt, hafva Utskotten trott
”tidpunkten ej höra af Rikets Ständer när”mare
bestämmas, än genom meddelad fö"reskrift
åt BancoFullmägtige, att, efter fullbordandet
af alla föreskrifne förberedande
"åtgärder, sednast vid i83i års slut, hos
”Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan
”om utsättande af tiden, då utvexlingen kan
”hörja.” Jag anhåller om proposition till
återremiss af detta Utlåtande, samt att mitt
nu afgifne yttrande dervid må åtfölja.
Herr Rosenqvist, Fredrik Leonhard: Jag
skall ej eller vara mångordig. Då jag röstat för
afslag å Utlåtandet N:o i, rörande Mynlbestämningen,
anser jag mig redan på förhand
hafva lika negativt besvarat de följande Utlåtanderne
i samma ämne. Jag anhåller följaktligen
, att proposition måtte göras antingen
till bifall eller afslag å Utlåtandet N:o
2; men bestrider deremot återremiss.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Dä mitt namn befinnes bland Reservanternes
mot Utskottens ifrågavarande förslag,
torde Ridderskapet och Adeln finna,
det jag ej kan åsyfta att hindra förslagets
återremitterande till Utskotten. Jag kunde
väl derföre nu åsidosätta att besvara de emot
samma förslag härstädes gjorde anmärkhingar,
och endast lemna dem till öfvervägande
-
Den Q Julli f. na.
97
de i Utskotten, och till det afseende de kanna
finnas förtjena vid återremissens besvarande.
Men några synas mig vara af den
betänkliga natur, att de kunna verka till en
oriktig opinion i saken; och då frågans framgång
hufvudsakligen beror på opinionen hos
mer än 800 personer, och ännu icke någon
härstädes instämt i Herr Skogmans sats, att
Banken bör förvaltas efter Banco-grunder
och principer, så anser jag mig pligtig att
bär yttra mig öfver en del af desse anmärkningar.
— Då Utskotten utarbetade sitt förslag
till myntreglering, funno Utskotten, att
de, för att vinna framgång med den goda
saken, fingo mindre följa stränga principer,
än göra afseende på opinionernas fordringar;
att de måste se icke blott på Bankens
bästa, utan äfven på den belägenhet, hvari
Allmänheten blifvit försatt genom illa ordnade
myntsystemer. Det hade varit Ömkligt,
att Anmärkarne ihogkommit denna Utskottens
ställning, och under hvilka yttre
förhållanden de utarbetat sitt förslag, samt
låtit detta förhållande få ett förtjent afseende,
innan anmärkningarne framställdes.
Hvad angår det första vilkoret, elier afseende
på opinionen, angående Bankens förmåga
att med silfver invexla sina sedlar, så hörer
dit allt hvad Utskotten föreslagit rörande
proportionen mellan silfver och sedlar
samt silfver-fondejns förstärkning. Allmänhetens
förlägenhet åter i afseende på JNarin
32
H. ?
98
Den g Julii f. m.
garne och allmänna rörelsen hafva Utskotten
tillgodosett genom förslaget om en serskild
deposit-räkning för silfver, under den
tid, som fordras för beredandet af fri utvexling
med mera. — Man bar klandrat Utskottens
uttryck, att silfverutvexlingens början
borde göras oberoende af kommande Ständers
beslut. Den strofen kunde, äfven i min
tanka, alltför väl vara borta ur Utlåtandet.
Den insattes af Utskottens pluralitet, sedan
den segrat öfver Beredningens pluralitet,
som blott föreslagit myntbestämning, men
till kommande Ständers pröfning öfverlemna
t, om och enär vexling skulle få äga rum.
Men jag kan ej med Herr Hjerta inse, huru
Utskottens moliver i denna fråga må få
rum i Riksdagsbeslutet, och sålunda komma
att meddelas Nationen. Jag är bland
dem, som ej anse förbållandet mellan silfverfonden
och sedelstocken såsom af 5 till
8 vara nödvändigt, för att vexling må kunna
äga rum, och jag tvekar ej att instämma
i Herr Hjertås åsigt, att vexlingen kan
börjas med nuvarande proportion af 5 till
g. Jag känner, att i Norra Amerika finnes
en Bank, nemligen Förenta Staternas Bank,
hvars reella fond förhåller sig såsom i till
5, till de Sedlar den äger rätt att hafva
utelöpande; och detta utan olägenhet. Men
det är alldeles omöjligt att, såsom Herr Hjerta
med flere yrkat, nu genast öppna Banken
lill silfverutvexling. Hindren häremot
ligga ej allenast i myntnings-behofvet, isyn
-
Den 9 Julli f. m.
99
nerhet, om pä sätt Herr Hjerta föreslagit,
allt det gamla myntet skulle utur rörelsen
uteslutas, utan äfven i tillverkningen af Sedlar
efter nya former; dessutom ligger ett
hinder uti en af behofvet högt påkallad reorganisation
af det inre i Bankens,hvilket i långliga
tider varit grundadt endast på sedelskrifning
och suddning, men nu måste förändi
'as, till vinnande af mera drift och raskhet
i göromålen. Allt detta kan omöjligen
verkställas på kortare tid än halftan nät år;
och derförinnan är det absolut omöjligt, att
utvexlingen kan börjas. Att åter, på sätt
Herr Hjerta föreslagit, nu Öppna Banken
åtminstone för utvexling af silfver i större
poster, later sig visserligen verkställa; men
jag hemställer till enhvar, hurudan verkan
en sådan åtgärd väl skulle hafva på Allmänna
Opinionen, och om icke följderne
skulle blifva vådliga? Med den föreslagna
inrättningen af en Depositionsräkning, sorn
Herr Hjerta så mycket klandrat, hafva Utskotten
åsyftat att ersätta den afsaknad, som
allmänna rörelsen, genom fördröjande af
utvexlingstiden, måste vidkännas, och att
bereda möjlighet för dem, som nu lida af
höga procenter å deras skuldbelopp, att förskaffa
sig Capitaler från andia länder. I
anledning af Herr Stråles anmärkning mot
den provision Utskotten föreslagit för insättning
å denna Depositions-räkning, får jag
upplysa, att sådan provision erlägges i alla
3a II. 7*
100
Den 9 Julii f. m.
Banker. Hamburger Bank, tillexempel, beräknar
mottaget silfver till 27 mark och 10
sk., men utgifvit silfver till 27 mark och
12, som gör ungefär § procent. Kumle allmän
silfvervexling genast tillåtas, så kunde
denna depositionsafgift undvaras;men nu hafva
Utskotten ansett Depositionsrättighetens
begagnande höra på något sätt chargeras.
— Till följd af de allmänna principer, hvarifrån
Utskotten i denna vigtiga angelägenhet
utgått, skulle jag tro inträffande missväxt
och tillfälliga inflytelser på Coursen
vara förhållanden, hvarpå man ej får göra
afseende, då fråga är om att återföra en
nödvändig ordning i myntväsendet; och jag
kan derföre icke gilla hvad i detta afseende
härstädes blifvit anmärkt. — Herr Hjerta
har, såsom medel att med skyndsamhet
uppnå den sökta proportionen af 5 till 8
mellan Bankens Silfverfond och Sedelstocken,
föreslagit, att Banken må upplåna 2 ä
3 millioner BancoSedlar emot 2 eller 3 procents
Obligationer. Jag är också öfvertygad,
att Banken bör hafva rättighet Lill upplåning,
men ej förr, än det blifvit frisk rörelse
i landet; nu skulle en sådan låneåtgärd
verka högst menligt på näringarne. —
Slutligen har Herr Hjerta äfven criticerat Utskottens
project, att reella myntet må emottagas
i uppbörd af Kronans medel, och i
stället föreslagit, att endast sedlar dervid
må gälla. Men jag frågar, på hvad sätt en
Regering skulle kunna motivera ett dylikt
Den 9 J u I i i f. m.
lo I
påbud? Det vöre ju att discreditera det system
man vill etablera. Man gaf den största
anledning till den misstanka, att det kunde
finnas andra hemliga afsigter, än dem
man offentligt yttrat, nemligen att vinna
stadga i Myntväsendet, och få metallisk valuta
i omlopp.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Då jag
med tystnad i sista Plenum deltog i Ridderskapets
och Adelns beslut att bestämma
myntet efter 128 sk:s Cours, härrörde mitt
stillatigande ingalunda af bristande öfvertygelse
om nyttan och nödvändigheten af
mynlbestämningen, utan deraf att jag ansåg
det öfverflödigt, att yttra mig i ett ämne,
hvari så många uttalat samma åsigter,
som jag hyser, och hvars detaljer efter min
tanka origtigt blifvit åtskiljda i efterföljande
Utlåtanden, vid hvilkas föredragning det
alltså blef tillfälle att framställa sina anmärkningar.
Enär jag alltså nu erkänner
nyttan af Realisationen, får jag tillika förklara,
att det hufvudvilkor jag dermed oeftergifligen
förenar, består uti dess verkställighet
nu genast, emedan jag under ingen
annan synpunkt kan gilla, att man bestämmer
hufvudprinciper i en så vigtig fråga för
att realiseras först i en framtid, då vi icke
kunna veta, om de äro verkställbara. Att,
såsom Utskotten föreslagit, bestämma tiden
till utvexlingen först om 2:ne år härefter,
anser jag vara ett fullkomligt charteque, enär
102
Den 9 Jul i i f. m.
Rikets Ständer dessförinnan möjligen kunna
sammankomma, och uppgöra helt andra grunder
för en Realisation. Med den verkställighet
jag yrkar genast mätte äga runi, menar
jag dock icke att man genast skulle kunna
få myntadt silfver, utan förenar mig med
Herr Hjerta i den önskan, att större poster
genast måtte få uttagas i plantsar, och den
öfriga silfverutvexlingen fortgå, så snart tillgång
blir på myntadt silfver. Enär Svenska
Banken, såsom Herr Hjerta säger, har
större soliditet än någon annan Bank, hoppas
jag, att silfverutvexlingen icke skall blifva
äfventyrlig, för det den genast vidtager.
Jag anser mig skyldig, att till vederläggning
upptaga Herr Skogmans och Hans Excellence
Herr Grefve af Wetterstedts yrkanden,
att det mätte.få bero på Kongl. Maj:ts
godtfinnande, att, sedan BancoFullmägtige i
underdånighet anmält, det silfverutvexlingen
kunde börja, bestämma tiden dertill.
Häraf skulle ingen garantie för silfverutvexlingens
verkställighet erhållas. Jag bestrider
icke, utan tror fastmer, att, jemlikt
79 §. RegeringsFormen, hvari förbehålles
Konungen att slå mynt, Konungens sanction
erfordras för att göra Rikets Ständers
Realisationsbeslut gällande. Ständernes bifall
erfordras till förändring i Rikets mynt
till skrot och korn, men Konungen ensam
är det förbehållet att slå mynt, naturligtvis
efter den af Ständerne stadgade myntfot.
Begge Statsmagternes samverkan behof
-
Den 9 J u 1 i i f. ra.
io3
ves således för att tillvägabringa en realisation.
Det är ett misstag, att 72 §. RegeringsFormen
lemnar Ständerne tillräcklig
myndighet, att i Rikets myntväsende ensamme
vara Lagstiftare, men sedan myntfoten
blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder sanctionerad,
beror det af Ständerne, att genom
sina Fullmägtige i Banken bestämma dagen
för silfverutvexlingen, och begära Kongl.
Majrts promulgation derom. Skulle tillfällige
omständigheter såsom krig eller dylikt
af Konungen få afses till utvexlingens fördröjande,
så vore all säkerhet försvunnen.
Om Ständerne således lyssna till ofvannämnde
Herrar StatsRåds Ledamöters råd,
att öfverlemna Realisationens verkställighet
till Kongl. Maj:ts välbehag, och den derigenom
blir hänskjuten till en obestämd
framtid, så förklarar jag, att jag för ingen
del lemnar min röst till hela Realisations
förelaget.
Friherre Anckarsvärd, Carl Henrik:
Ändamålet för närvarande discussion måtte
blott vara att sätta Utskotten i tillfälle, alt
inkomma med ett al terna tift förslag, och afgifva
tillstyrkanden, efter annan åsigt, än
de hittills följt. Jag vill således icke upptaga
tiden med vidlyftiga anmärkningar emot
ifrågavarande Utlåtande, särdeles då ämnet
blifvit fullständigt utredt, utan skall endast
hafva äran tillkännagifva de opinioner jag i
saken hyllar. Jag får först förklara, att jag
Dén g Ju lii f. m.
till alla delar godkänner den af Herr Skogman
yttrade tanka, att Bankens ställning
är sådan, att den genast kunde, utan något
Lane- eller Creditiv-biträde, börja med silfverutvexling.
Det hade varit önskligt, om
Utskotten, med anledning af flere derinom
afgifne Reservationer, uppställt de båda alternativerne
af förhållandet emellan Bankens
reella fond till Sedelstocken, då den
är som 5 till 8, och då den är som 5 till
9. Man hade då blifvit i tillfälle bestämma,
till hvilkendera åsigten man velat sluta
sig, men jag förmodar att Utskotten nu
vid anmärkningarnes besvarande bevisa möjligheten
af att realisera redan då Bankens
fond förhåller sig till sedelstocken, som 5
till 9. I frågan om Utskottens förslag till
beredande sf Realisationens möjliga verkställande,
fäster jag mig vid yttrandet under
litt. b. der Utskotten tillstyrka: ”att utom
"de af i8a3 års Ständer anviste 66,666f-:dels
”R:dr till silfverköp, såsom ersättning för
"uttagne Piastrar, må i likhet med hvad
”Ständerne då jemväl besiutit, 266,666f:dels
”R:dr i Bankosedlar årligen, till och med
”i834, till reela fondens förstärkande anländas.
” Härvid tager jag mig friheten göra
den anmärkning, att jag tror Realisationens
förnämsta syftemål böra vara, att skilja
Banken från Staten öppet och ärligt, så
att något annat förhållande dem emellan
icke återstår, än Statens rätt till den räntevinst,
som Banken i en framtid kan lem
-
Den 9 Juli i f. m.
na åt StatsVerket. Jag tror alltså, att de
här ofvan omnämnde 66,666f R:dr borde
af Banken afstås, men den deremot bibehålla
bela sin vinst. Det vore utan tvifvel
förenligt med mästa reda, att Banken bibehöll
sin vinst, till dess den vunnit sådan
stadga i sin rörelse, att någon del deraf
kunde till Staten afstås; och jag stöder mig
så mycket mera vid denna opinion, som
Herr Skogman yttrat, att om Banken finge
odelad behålla sin vinst, bela Realisationsoperationen
derigenom kunde tillvägabringas.
Hvad beträffar förslaget, att BankoFullmägtige
skulle bemyndigas å Utrikes ort
anskaffa 5oo,ooo R:dr i Silfver till en Reservfonds
bildande, så får jag deremot anmärka,
att meningen med detta Crediliv
icke är nog bestämd, och att det varit fullständigare,
om alla behofven af Statens biträde
varit uppförde i ett sammanhang; och
att då ett nytt biträde af Slaten ifrågasättes
uti Utlåtandet N:o 3, det varit åskådligare,
om äfven ifrågavarande understöd
statt på ett och samma ställe med det andra.
Jag delar för min del lika öfvertygelse
med de Herrar, hvilka ansett något
SilfvcrCreditif för Banken icke vara behöfligt,
ehuru jag icke inser någon våda, att
uti Creditiv-väg lemna hvad till styrka för
Bankens credit kan erfordras. En Talare
bar protesterat émot silfverutvexlingen, förr
än den med säkerhet kan ske, men häri
igenfinner jag ingen ledning för bestämman
-
ioG
Den 9 Julii f. m.
det af tiden, ty om med säkerhet föreslås,
att Banken skall hafva full fond till sedelstocken,
så är det detsamma som att säga,
det Realisationen eller silfverutvexlingen aldrig
skall-ske. Samme värde Talare yttrar
en ytterlig farhåga för Bankens rätt att upptaga
utländska lån. Jag för min del gör
den största skillnad emellan Statslån och
Bankens låneoperationer för bedrifvande! af
sin rörelse. Statslån är en summa förtärd
i samma ögonblick den upptages, som bade
till capital och ränta ligger Samhället
till last. Helt annat förhållande är med
Bankens lån; de utlånas igen, oftast med
högre ränta till Bankens vinst. Det kan
visst anmärkas, att förluster härigenom kunna
äfventyras, men jag tror vår StatsBank
har den fördel framför PrivatBanker, att
den måste handla efter bestämda föreskrifter,
hvilka afse icke så mycket en stor vinst,
som icke mera säkerhet för förluster, då
deremot de Privata Bankerne, för täflan sins
emellan, måste söka att uppdrifva deras rörelse
till den möjliga största höjd. Bankens
förluster kunna deremot, efter min öfvertygelse,
äfven vittsordad af erfarenheten, icke
jemnföras med den stora vinst, Banken drar
af sitt monopoliserande med Statens penningerörelse.
Jag förklarar således öppet, att
jag ej förblandar Bankens belåningsrätt med
Statslån, och att jag’, utur denna synpunkt,
samt då Banken egenteligen upplånar för att
gifva dem af sina Debitorer anstånd, hvil
-
Den 9 Julii f. m.
ka för ögonblicket icke kunna betala, icke
hyser så stor betänklighet vid att bevilja
detta Credilif, som många trott, när det af
behofvet påkallas. I afseende på Liden för
Realisationens början vill jag icke, att den
skall bestämmas, utan att den må bero på
BankoFullmägtiges anmälan, att alla de af
Ständerne föreskrifne förberedande åtgärder
äro vidtagna, så att silfverutvexlingen kan
börja. Jag har ej heller någon ting emot
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedts
Redactionsförslag. Det kan ingalunda vara
min mening, att Styrelsen skulle vara ovilkorligt
bunden, att utan afseende å förevarande
förhållanden och omständigheter, promulgera
en författning för silfvervexlingen
utur Banken; och jag tror all nödig garantie,
emot ett vilsefördt begrepp om rätta
tiden för realisationens början, igenfinnas i
Rådgifvarnes ansvarighet, om de icke till
verkställighet befordra Ständers beslut, då sådan
uragtlätenhet icke visade sig hafva varit
påkallad af en obestridlig högre nödvändighet.
Jag anhåller att dessa anmärkningar
måtte få åtfölja den blifvande återremissen,
som jag äfven yrkar.
Herr Rosenblad: Tacksamhet är en pligt,
som det åligger oss, att aldrig underlåta att
uppfylla. Således är det både å egna och
Utskottens vägnar en pligt för mig, att till
Friherre Boije framföra vår tacksamhet för
den omvårdnad han yttrat för oss i afseende
Den 9 J it I i i f. m,
pä sådana uttryck, som kunde skada våra af
honom ogillade förslag. Beklagligtvis kan
jag likväl icke dela den tanka han hyser,
att vinn ägt behof af denna Friherrens godhet.
Friherre Boije har tillika yttrat, att vi
hade bordt hålla våra tankar för oss sjelfva.
För min del och å Utskottens Vägnar får jag
förklara, att vi aldrig draga i betänkande,
att öppet framställa de tankar vi hysa, och
då de afse ett ämne, som det ålegat oss att
behandla, hafva vi äfven trott det vara en
pligt att underställa dem våra kommittenlers,
Rikets Ständers, pröfning, till den uppmärksamhet
de kunna förtjena.
Friherre Boije: Vid det förslag jag här
hört göras, att Banken skulle få behålla sin
vinst, anhåller jag få göra en erinran. Jag
önskade, att de Herrar, som framställ denna
tanka, ville närmare yttra sig om hvad de
dermed förstå, och huru långt det skall sträcka
sig; om det är för några år, eller för
alltid. Jag får erinra, hvaruti denna vinst
består; nemligen i endel af rörelse-capitalel,
som under namn af räntor åter ingår i Banken.
Det torde ej kunna gillas, ty om Banken
får behålla den, och man ej lägger till
något förbehåll om användandet, så kan det
blifva en rak befallning till indragning i
rörelse-capi talet af ej mindre än 5oo,ooo R:rlr
otn året. Vinsten gör om året ^5o,ooo R:dr.
Jag vill ej tro, att meningen varit att afdraga
det minsta af det, som ingår till öf
-
Den g J u 1 i i f. m.
vevheten; men det öfriga skall man väl veta,
hvartill det skall användas. Blir det visadt,
att man derföre vill köpa Silfver, så anser
jag det väl icke i ett annat afseende rätt,
men det blir åtminstone ingen indragning.
Skulle Banken åter behålla vinsten, så blir
det en indragning. De Sedlar, som äro inlemnade,
äro då realiserade. Det är angeläget,
att veta, huru länge det skulle räcka.
Vöre det för alltid, så har Staten eftergifvit
all rätt på Banken; och då skulle jag föreslå,
att benämningen Rikets Ständers Bank
må upphöra, och Banken kallas hvad den
blir, Capitalisternes Bank.
Friherre AnckcirswärcL: Jag ber om undseende,
att jag åter uppstiger, men jag glömde
en anmärkning angående depositioiisräkningen,
som jag anser mig böra framföra.
Jag har ej emot den något annat, än att jag
tror det vara stridande emot all princip lör
Banco-rörelse, att det stadgande finnes, att
BancoStyrelsen icke skulle kunna befalla inställande
deraf med mindre, än att kungörelsen
derom skedde 3 månader före inställelsen.
Detta strider så emot all sund princip,
att det ovilkorligen bör uttagas ur Utlåtandet,
såsom ledande till motsatsen mot
hvad man' åsyftar. Det är naturligt, att så
snart Banken säger, att depositionen 3 månader
derefter skall upphöra, skall uttagningen
under den perioden blifva större än annars,
och det är orätt. Hvad angår den af Fri
-
1 IO
Den g Ju Ii i f. m.
herre Boije sednast framställde anmärkning
om förbehållet för Banken att få disponera
vinsten, tror jag mig hafva yttrat, att det
borde ske, intill dess Banken kommit i tillstånd,
att genom företeende af en orubbad
gång kunna framvisa, att den ägde en vinst
alt disponera. Friherre Boije gör mig orätt,
om han tror mig så litet bevandrad med
lagarne för Banker, att jag skulle utan ändamål
vilja förskaffa Banken penninge-vinsler,
för att uppbränna eller ödelägga dem i Banken.
Jag vet ej, i hvad afsigt det skulle ske.
Jag kan ej fatta möjligheten deraf för Banken,
att taga in sina Sedlar, och ej åter
släppa ut dem. Dessutom faller det af sig
sjelf, att jag vid behandlingen af detta ämne
ej kunnat ingå uti detailler, emedan bär
blott är fråga om behandlingen af sådana
princip-frågor, som innefattas inom detta
Utlåtande.
Herr Rosenblad: Jag glömde, att lemna
en upplysning, som jag tror, att ingen
annan af Utskottens Ledamöter lemnat. Man
har ej fattat, hvad meningen varit med de
5oo,ooo R:dr, som man tillåtit Fullmägtige att
upptaga. Desse äro inbegripne i de 1,100,000
R:dr, som anses erforderlige för att bringa
fonden till den anvisade proportionen. Man
har nemligen ansett det, som kunde inflyta
af de påräknade anslagen före 1831 års slut,
uppgå till omkring 600,000 R:dr silfver. Då
uppstod en brist af 5oo,ooo R:dr. Derföre har
Den 9 J u I i i f. m.
II!
man tillstyrkt upptagande af dessa 5oo,ooo
R:dr. Jag medgifver likväl, att redactionen
i Utlåtandet kunnat bättre uttrycka meningen,
som dock af åtföljande tabell klart ådagalägges.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken hemställde, omRidderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats- och BancoUtskottens
förevarande Utlåtande gjorde
anmärkningar böra föranleda till detsammas
återremitterande.
Ropades starka Ja, jemte ett Nej.
Herr Rosenqvist begärde votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att då Ridderskapet
och Adeln med bestämd pluralitet
besvarat den framställde propositionen till
återremiss, men Herr Rosenqvist, som under
discussionen yrkat proposition till bifall
eller afslag af Stats- och Banco-Utskottens
Utlåtande, nu begärt votering, och Japropositionen
borde innefatta bifall å Utlåtandet,
ansåg Hans Excellence nödvändigt,
alt först afgöra frågan, om Contrapropositionen
skulle innehålla återremiss eller aaslag
derå; och hemställde Hans Excellence
derföre till Herr Rosenqvist, om hans mening
var att yrka votering uti frågan om
Contrapropositionen.
Herr Rosenqvist: Min mening var, att
112
Den g Julii f. m.
erhålla Herr Grefvens och LandtMarskalkens
proposition, antingen till bifall, eller afslag;
jag har redan förklarat, att jag bestrider
återremiss.
Hans Excellence Herr Grefven och
LancltMarskalken erinrade, alt då de fleste
Ledamöter, som yttrat sig i ämnet, begärt
återremiss , men Herr Rosenqvist ensam yrkat
afslag, hade Hans Excellence ansett sig
höra först framställa proposition till återremiss,
och då denna proposition blifvit af
en bestämd pluralitet besvarad med Ja, hade
någon ytterligare proposition icke kunnat
framställas; men då i följd af den .begärdte
voteringen Ja-propositionen mäste blifva
till bifall af Utskottens Utlåtande, vore
det i så beskalfadt skick nödvändigt att först
bestämma, om Contra-propositionen skulle
ställas på afslag eller återremiss.
Herr Rosenblad: Sedan Ridderskapet
och Adeln, minus Herr Rosenqvist, bifallit
återremiss, utan att någon deremot anmält
hinder, samt Herr Grefven och LandtMarskalken
låtit klubban gå, och man först derefter
begärt votering, anhåller jag, att Hans
Excellence ville låta beslutet ga i verkställighet.
Hans Excellence Herr Grefven och'
LandtMarskalken förklarade, att, som det
enligt Grundlagens föreskrift är hvarje Ledamots
-
Den 9 Jul i i f. rn.
mots rättighet att yrka votering öfver hvilket
Beslut som helst, deri han, vid propositionens
Besvarande, funnit sig öfverröstad,
ansåg Hans Excellence sig icke kunna vägra
den Begärda voteringen.
Friherre Boye: Utan anspråk att serskildt
verka på den Ledamot, som begärt
votering, öfverlemnar jag lill honom sjelf,
om han kan hafva annan afsigt, än att få
Bifall till sin tanka, och om han kan tro
det nu vara möjligt. Hvad vinner han då
annat, än att han uppehåller Ridderskapet
och Adeln ett par timmar. Under Betygande
af min vördnadsfull tacksamhet för
det förklarande Herr Grefven och LandtMarskalken
afgifvit, och under erkännande
af Ledamotens rätt att få votering, om han
ej derifrån afstår, hemställer jag dock, om
ej det rimligaste vore, att han till Protocollet
endast reserverade sin mening. Försäkrad
kan han vara , såsom jag tror, att
icke en tiondedel af Ståndet nekar .återremiss.
Grefve Horn: Jag vågar hemställa, om
icke något missförstånd i Behandlingen af
denna fråga tilläfventyrs eger rum. 53 §.
Riksdagsordningen säger, att då ett mål
slutligen skall afgöras, skall, om någon det
äskar, voteras öfver Beslutet. Men här kommer
ej något sluteligt afgörande i fråga,
32 H. 8
Den 9 J ti 1 i i f. m.
enär Jet är allmänt af Stån Jet erkändt, att
anledning till återremiss' förefinnes. Jag
tror således, att mindre afseende kan göras
på den värde Ledamotens begäran.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandlMar skalken erinrade, att då proposition
framställes å ett föredragit ärende,
samt Ridderskapet och Adeln deröfver skall
taga sitt beslut, mäste det betraktas såsom
innefattande slutligt afgörande af den sak,
hvilken varit föremål för öfverläggningen,
ehvad resultatet blifver återremiss eller definitift
beslut, till följd hvaraf 53 §. Riksdagsordningen,
enligt Hans Evcellences tanka,
borde, i båda fallen, efter ordalydelsen
anses tillämplig.
Grefve Cronhjelm, Otto August: Jag
vågar hemställa, om icke Herr Grefven och
LandtMarskalken skulle täckas fråga den Ledamot,
som begärt votering, om han ej ville
derifrån afstå, då Ridderskapet och Adeln
så enhälligt besvarat den framställde propositionen,
och tyckes så allmänt önska, att
slippa denna votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att då Herr Rosenqvist
sjelf torde hafva erfarit, att Ridderskapet
och Adeln allmänt önskat återremiss,
hvilken icke blifvit bestridd af någon
annan än Herr Rosenqvist, samt votering
derom således kunde anses öfverflö
-
Den 9 Julii f. m.
dig, finge Hans Excellence fråga, om icke
Herr Rosenqvist ville från sin begäran om
votering afstå.
Herr Rose?!qvist: Om ingen enda af
Högloft. Ridderskapet och Adeln vill förena
sig med mig i anhållan om votering;
afstår jag derifrån.
Ropades allmänt Nej.
Hans Excellence He?'r Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att, enär Herr Rosenqvist
förklarat, att om ingen af Ridderskapet
och Adeln förenade sig med honom
uti dess anhållan om votering, han skulle
derifrån afstå, och ingen af Ridderskapet
och Adeln nu uti Herr Rosenqvists berörde
begäran instämt, ansåg Hans Excellence Hr
Rosenqvist, i följd deraf, hafva afstått fråp
nämnde begäran ; och finge Hans Excellence
således tillkännagifva, att Ridderskapet och
Adeln bifallit återremiss äf Stats- och BancoUtskottens
ifrågavarande Utlåtande.
Justerades tvenne ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den 6 dennes f. och e. m. fattade beslut.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan en qvart till 3 eftermiddagen, t
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
32 H.
Den 9 Ju lii e. m.
Thorsdagen den 9 Julii 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Förodrogs ånyo Stats- och BancoUtskottens
den io sistl. Junii under N:o 3 algi
fn c, och den 26 i samma månad e. m.
på hordet lagde, Utlåtande, angående Bankens
öfrige förhållanden till Staten, jemte
hufvudgrunden för Bankens lånerörelse.
Herr Rosenblad -3 Bernhard: Under åberopande
af mine vid Utskottens förevarande
Utlåtande bifogade Reservationer, anhåller
jag, att berörde Utlåtande må till Utskotten
återremitteras. Jag uppskjuter i öfrigt
allt annat yttrande i ämnet, såsom för
närvarande öfverflödigt.
Herr SkogmanCarl Davidj anförde
skriftligen:
En Bank, hvilken, såsom förhållandet
troligen ännu länge måste blifva med den
Svenska, är den enda i ett Land, har arne
lika vigtiga åligganden att uppfylla: det ena,
att framgent bevara myntvärdets återställda
stadga; det andra, ätt på förmånliga vilkor
och i ymnigt mått tillhandahålla det rörelsecapital,
som Landets näringar erfordra.
Det första af dessa åligganden fullgöres genom
en oafbruten utvexling af silfver emot
Den g J u 1 i i e. rn.
sedlar; det andra genom en på riktiga grunder
ordnad lånerörelse. Sedan utvexling af
silfver emot Bancosedlar börjat, blir den
naturliga Vexelcoursen emellan Sverige oell
andra Länder, transportkostnaden af metallisk
valuta ifrån den ena Orten till den andra;
och Bankens förvaltning måste föras
med hänsigt till den inverkan på dess metalliska
fond, som coursens omvexlingar gifva
anledning att förmoda. Så länge coursell
håller sig omkring 128, blir Bankens metalliska
fond föga påkänd; och Banken kan
då, på bestämde kortare eller längre terminer,
utsträcka lånerörelsen med sina sedlar,
i mån af näringarnes behof, utan annan
begränsning än den, som erbjudna säkerhetens
antaglighet föreskrifver. Men när
coursell stiger öfver 128, och större uttagningar
af silfver i Banken ske, måste BancoStyrelsen
vara betänkt på uppfyllandet
af sitt första åliggande, det att något hinder
för utvexlingen af silfver mot sedlar
ej må uppkomma. Flere utvägar kunna för
delta ändamål begagnas.
Den första är, att icke allenast upphöra
med nya lån, utan ock draga ur rörelsen
de summor, sorn genom betalningar på
bestämda terminer till Banken ingå;
Den andra och lindrigare utvägen är,
att inskränka nya utlåningar till det belopp,
som genom, betalningar af äldre lån
inflyter;
n8 Den 9 Julii c. m.
Den tredje, att vidtaga sådana åtgärder
till förstärkning af Bankens metalliska
fond, att ingen farhåga för silfverutvexlingens
obehindrade fortgång uppstår, utan att
lånrörelsen behöfver inskränkas.
Som de begge förstnämnde utvägarne
alltid äro mer eller mindre menliga för näringarne,
och således stå i collision med
Bankens andra åliggande; så är det afvigt,
att BancoStyrelsen icke må sakna medel till
vidtagande af den tredje utvägen, den nemligen
att skyndsamt ersätta den minskning
af metalliska fonden, som missvext eller andra
tillfällige orsaker något år vållat, oell
sålunda undvika den indragning af sedlar,
som man här benämnt strypning. Det är
egentligen ur denna synpunkt, som jag yrkar,
att Banken må erhålla en grundfond utöfver
sin redbara tillgång och sina fordringar;
det är äfven ur denna synpunkt, som
jag yrkar och alltid skall yrka, att denna
grundfond icke genom det besynnerligaste
missförstånd och otidiga farhågor må förvandlas
till en tom formalitet, utan practisk
användbarhet och nytta.
Med dessa åsigter, och då, med all möjlig
ömtålighet för ny skuldsättning, det måtte
vara med god tro öfverensstämmande,
att erkänna den skuld man eger, och att åt
den gifva en form, som för borgenären är
beqvämlig, får jag vördsamt föreslå:
Den 9 J u 1 i i e. m.
1:0 Alt Statens återstående skuld till
Bankon, bestämdt till jemna 4 Millioner R:dr,
förklaras utgöra Bankens grundfond;
2:0 Alt å dessa 4Milli°nér anslås 4
procents ränta och 1 procent i amortissement,
att utgå ifrån de dagar, då större
eller mindre del deraf sättes i omlopp utaf
BancoSlyrelsen;
3:o Att Statens inkomst af Bankens lånrörelse
må till ränta och amortissement disponeras
;
4:o Att 1 Million Riksdaler af dessa 4
Millioner må af Banken sättas i omlopp,
för att emot samma ränta, som för belåningen
af jern eger rum, kunna i discontväg
utlåna en motsvarande summa på torkad
Spanmål, upplagd i Stapelstäder, eller på
bestämda ställen in uti Landet, under behöriga
säkerhetsmått;
5:o Att de öfrige 3 Millionerne icke må
af Banken utgifvas utan till upptagande af
lån i sifver, då omständiglieterne erfordra
en förstärkning af dess metalliska fond;
6:0 Att RiksgäldsContoret af Rikets Ständer
autoriseras, att för ofvannämnde 4 Millioner
med 4 procents ränta utfärda obligationer
till det belopp och på de jemna
summor, icke Understigande 1000 R:dr, sorn
af BancoStyrelsen recjvireras;
120
Den 9 Jul i i e. m.
7:0 Att dessa obligationer göras ouppsägbaiHj
å långifvarens sida med förbehållen
rättighet för RiksgäldsContoret, att efter 3
månaders uppsägning inlösa dem al pari;
8:0 Att Amortissementsfonden af 1 procent
å hvarje summa obligationer, som sättes
i omlopp, användes af RiksgäldsContoret
till inköp af obligationer al pari och
derunder, med accumulation af ränta på ränta;
i hvilket afseende nya obligationer för
inflytande räntemedel köpas, så snart de
uppgått tilli jemna 1000 R:dr;
9:0 Att återstoden af Bankens förskott
till allmänna föremål nu definitivt afskrifves,
emedan minnet af dessa förskott nogsamt
är i offentliga handlingar förvaradt,
utan att man behöfver se dem i Bankens
räkenskaper inskrifne.
I anledning af hvad jag nu haft äran
yttra, får jag vördsamt anhålla om Herr
Grefvens och Land t Marskalkens proposition
till återremiss af Utlåtandet jN:o 3.
Herr Thairij Wolrath: I anledning af
den anmärkning jag vid Utlåtandet IV:0 2 i
förmiddags gjorde i afseende på Statens återstående
skuld till Banken af 4,4oo,ooo R:dr,
ber jag nu blott att få förnya hvad jag då
yttrade om olämpligheten att reversera denna
skuld på en enda sedel, i stället för att
sätta den i sådane sedlar, sorn kunna hy
-
Den 9 Julli e. m.
121
potiseras. I afseende på Stats- och BancoUtskottens
förslag, att den summa, som enligt
RegeringsFormens 63 §. bör afsättas och
anslås, att vid infallande krig af Konungen
lyftas, sedan han StatsRådet in pleno hört
och Rikets Ständer sammankallat, må af
Banken utbetalas emot det, att Fullmäktige
i RiksgäldsContoiret utgifva å Rikets Ständers
vägnar en deras förbindelse till Banken
å hela summan med räntor, och under förpliktelse
att detta Bankens förskott skall betalas
af de först inflytande medel, hvilka
Rikets Sländer till Krigskostnadernes bestridande
besluta anskaffa; så anhåller jag få
åberopa Herr Rosenblads Reservation, deruti
lian yttrar: ”den krigskostnadsfond de
”sig församlande Ständer kunna bevilja, för
”så vidt den ingår i contanta penningar,
”behöfves otvifvelaktig! för de fortfarande
”ki igs-omkostnaderne, då således endast lån
”till betäckande af Bankens fordran återstå,
"hvarföre det är mera med ordning öfverensstämmande
och tillika lemnar större säkerhet
för Banken, att på förhand hafva
"stadgat, att Banken vid sjelfva lyftningen
”af Creditivet får sådane skuldförbindelser,
”sorn den med lätthet kan försälja eller förpanta.
” Lika med Herr Rosenblad tror jag
det vara oriktigt och oförsigtigt, att anvisa
betalning på den Bevillning Ständerna genast
komma att lemna; ty om ett krig skall
fortsättas, blir det svårt för Ständerna alt
bestämma en sådan Bevillning, att skuld
112
Den g Julii e. m.
kan tillika dermed betalas. Jag tror derföre,
att RiksgäldsContoiret bör på Statens vägnar
få upplåna medel att skyndsamt återbetala
Rankens förskott. Huruvida räntan å dessa
förbindelser bör anvisas på Tullmedlen,
lämnar jag derhän. Jag skulle snarare föreslå,
att arrendet af Statens Kungsgårdar, med
undantag af de Kongl. Lustslotten, blef allvist
som säkerhet för räntan, och att Ständerne
vid första Riksdag derefter, kommo
att besluta om sättet, huru lånen skola återbetalas.
Vill man hafva Bankens soliditet
bevarad, bör man också lemna fullkomlig
säkerhet för att trygga den, hvilket icke kan
ske annorlunda, än genom väl fonderade
Stats-obligationer, som man hade gjort väl
att för mänga år sedan ge ut, i stället för
att angripa Banken.
Friherre Boijej Ludvig: Innan jag går
att göra de anmärkningar jag har att framställa,
utber jag mig få göra en ärindran
vid den siste värde Talarens yttrande, hvaruti,
om jag icke illa fattat detsamma, man
åberopat Herr Rosenblads reservation och
begreppet derom. Jag skulle tro, att den
omsorg dessa Herrar gjort sig, är helt och
hållet öfverflödig, betraktad som en instruction
åt de Ständer, hvilka härnäst komma
att sammanträda och besluta öfver ämnet.
Jag kan icke neka, att denar välment; men
jag befarar, att desse Ständer måhända, oaktadt
all den auctoritet, som Herrar Rosen
-
Den 9 Julii e. m.
blad och Tham äga, ändå tilltro sig sjelfva
äga rätt att afgöra frågan.
Jag beger mig nu till mina anmärkningar.
Jag förnyar mitt bestridande mot innehållet
af Utlåtandet N:o i; och jag förnyar
den anhållan, att om en realisation
skall verkställas, den må verkställas utan
Statslån. Öfverröstad i sjelfva princip-frågan,
hoppas jag likväl, att man måtte göra något
afseende på min anmärkning. Jag flyttar
mig derföre in i den omständighet, huru
en realisation med Stats-lån skall ske. Om
jag icke orätt fattat Herr Skogmans tanka,
var den vältänkande för Nationen, då han
säger, att de 4 Millioner, som nu skulle
lemnäs Banken, böra lemnäs med den inskränkta
föreskrift att icke användas till
annat än att låna Silfver. Om detta vilkor
antages, skall jag icke anse för någon särdeles
fara, ehvad reverserna blifva en eller
fyra. Den farhåga jag sist omnämnde, att
ifall mindre sedlar utgåfvos, BancoStyrelsen
deruti skulle finna en lättad genväg att upplåna
sedlar, för att realisera dem, vore derigenom
förekommen. Utskotten hafva föreslagit,
att de återstående 14,607,587, R:dr
på Statens skuld till Banken, hvilka jag sannerligen
trott skulle försvinna, höra tillsvidare,
vore det ock endast såsom en påminnelse
om det framfarna, och en varning för
det tillkommande, inom linien balanceras.
Detta är en fras i min tanka, och jag tvif
-
124
Den g Julii e. m.
lar icke, att den skall anses så af hela folket.
Utskotten böra åtminstone förklara hvad
de dermed mena, eller om någon annan åtgärd,
än afskrifning af dessa medel, kan
komma i fråga. Jag bekänner, att jag icke
älskar denna tvetydighet i offentliga handlingar,
minst der Utskotten äro skyldige låta
nationen veta syftningen. Jag skulle anse
rättast, att dessa medel afskrifvas nu, ty
då har man ärligt uppfyllt sitt löfte. Balahceras
de, lemnar man en farhåga öppen,
att, om realisationen declinerar, kommer man
och begär ett nytt biträde till dess uppehållande.
Vidare har jag pag. 96 funnit, att Utskotten
ändteligen medge, att af Bankens
årliga ränterevenuer en viss andel må få
tillhöra Staten. Jag delar helt och hållet
denna tanka; men får i anledning häraf hemställa,
huru det skall gå till, om denna
Bankens vinst skall upphöra att till en del
gå till Staten, men Staten i alla fall betala
ränta till Banken. Jag hade önskat, att
Nationen, för hvilken man icke bör undanhålla
något i detta afseende, blef underrättad
om den ränta, sorn man trott kunnat
sättas emot användandet af Bankens vinst
för Statens räkning, skall utgå af Bevillningen.
Då få vi första helsningen af realisationen
på våra debetsedlar. Sluteligen hafva
Utskotten också tillstyrkt, att sådane åtgärder
måtte af Rikets Ständer vidtagas, att
Den 9 J u 1 i i e. ra.
någon minskning i Bankens lånerörelse icke
kommer att äga rum. Jag anser det föga
berömvärdt att göra hvad man icke kan underlåta,
och jag tror icke, att någon minskning
af Bankorörelsen kan ske, utan att allt
skall stanna i arrangement af nya gäldstugor.
Jag ser häri ett afslng på den Motion
jag gjorde vid början af Riksdagen, att
som det är ett factum, att Bankens lånefond
är för liten, emedan den stannat vid
samma belopp, under det rörelsen och folkmassan
ökats, så väl den fond, hvilken är
ämnad för Silfverlånen, som den för odlingslånen,
måtte öka Discontrörelsen. Vi veta
alla, att Disconten nu mera så förändrat
natur, att den, ehuru ämnad att lemna en
hastig hjelp, nu mera ej kan det; och jag
tycker då, att när man ämnar göra en så
vidt utseende anstalt, som en realisation,
borde man också göra något, för alt vinna
folkets tillfredsställelse med den; ja, såsom
mig synes, borde man, då man af folket
begär mycket, visa, att man för detsamma
vill göra något.
Friherre Cederström , Jacob: Vid detta
Utlåtande har jag redan i förra Plenum
gjort mina anmärkningar, men vill nu, i
anledning af hvad några ledamöter yttrat,
anföra några ord. Här har blifvit sagdt, att
så länge coursen håller sig vid 128 sk., påkännes
icke Banken. Det är sannt, men
också blott så länge j förändras coursen, kan
Den 9 Julii e. m,
det ganska hastigt vara slut med Bankens
metalliska fond, och en sådan förändring
hindras icke genomen företagen realisation,
innan den metalliska fonden i Banken är
tillräcklig att oafbrutet fortsätta utvexlingen,
tills fordringarne hunnit indrifvas, och
Utskotten hafva sjelfva erkänt, att Banken
på långt när icke är i sådant skick. Här
liar också blifvit tillstyrkt, att 4 millioner
af StatsVerkets skuld skulle anses som Bankens
Grundfond. Jag deremot tillstyrker,
att Statens hela skuldbelopp måtte få anses
såsom Bankens grundfond, och åberopar i
detta fall hvad Utskotten yttrat pag. 92:
”1 öfrigt, och som antagandet af den vådliga
grundsatts, att på kommande Ständer
”berodde att efter godtfinnande och till samtidens
lättnad, utstryka eller tillintetgöra
”en af Staten och föregående Ständer högtidligen
erkänd skuld, skulle försvaga förtroendet
till den nya ordning man går att
”fastställa, hafva Utskotten ansett följande
”Statens skuldposter till Banken, upptagne
”i förenämnde sammandrag, tills vidare,
”vöre det ock endast såsom en påminnelse
”om det framfarna, och en varning för det
”tillkommande, böra inom linien balance”ras.
” Denna varning, att kommande Ständer
icke skola upphäfva hvad föregående
åtagit sig, anser jag nuvarande Ständer icke
sjelfva böra förgäta, väl vetande, att exemplet
af att 'förvandla en verklig skuld af många
millioner till ensamt en minnesteckning,
Den 9 Juli! e. m.
127
möjligen kan tjena kommande Ständer till
exempel för att på lika sätt förfara med de
återstående 4 millionerna. Med Herr Skogman
instämmer jag deruti, att Bankens tillgångar
böra användas till lånebiträden i en
.mera vidsträckt form, och utan att någon
gifven summa dertill bör bestämmas; och
jag tror att alla exportabla effecter, som
för förskämning och förstöring äro försäkrade,
böra få belänas lika med metaller;
allenast derigenom kan Bankens rörelse komma
att bereda Banken vinst i mån af rörelsens
liflighet, samt fortgå utan att vara
menlig för dess vexlingsfunc tioner.
Man bar angående creditivet på Banken
yttrat, att det borde utgifvas i Obligationer
på Banken från RiksgäldsContoret.
Härvid ber jag vördsamt få hemställa hvad
RiksgäldsContoret är. RiksgäldsContorets hela
existance beror på Bankens inlösning af
dess sedlar. I samma ögonblick Banken
upphör att inlösa deni, upphör också RiksgäldsContorets
credit. Jag skulle tro, att
bela frågan om RiksgäldsContorets tillvarelse
skulle komma att bero af Rikets Ständers
pröfning och beslut. StatsContoret är Statens
reguliera penningeverk, och således, örn
Obligationer skola utgifvas, bör det ^ske genom
StatsContoret, men RiksgäldsContoret
dermed upphöra. I afseende på Creditivet
åter, får jag säga, att jag tviflar på, att
Utskottens förslag är verkställbar!, ty i nö
-
is8
Den 9 Julii e. nr.
dens stund skulle det kunna hända, att
BancoStyrelsen icke finge upplåna något på
RåksgäldsContorets Obligationer, och man
hade då satt Styrelsen i omöjlighet att bereda
Rikets försvar, som Ständerna icke vilja
eller kunna uppoffra. Således är det enda
penningeverk, der fond finnes, det på hvilket
ett Creditiv hör anvisas. Jag anhåller
derföre om återremiss, med begäran, att
samtlige de poster, som af Statsverket blifvit
anvisade på Banken, måtte komma att
balanceras såsom en Bankens fordran af Statsverket,
och att Rikets Ständer ville anvisa
Bankens vinst till inköp af silfver, samt årligen
afskrifva motsvarande summa på StatsVerkets
skuld, tills den är fullt gulden.
Grefve von SchwerinFredrik Bogislaus'.
En värd Ledamot Friherre Boije har
yttrat, att det alltid varit Rikets Ständers
rätt att utfärda instruction för BankStyrelsen.
Till Friherre Boije, såsom kunnig i
lagstiftningens och lagskipningens historia i
Sverige, hemställer jag, om icke Rikets Ständers
rätt i detta afseende är samtidig med
bruket att i stället för laga Domstolar nedsätta
Commissioner, och att i stället att låta
anklagade personer dömmas af opartisk
Domstol, välja endast deras fiender för att.
dömma dem. Ingen är, som icke med rysning
tänker på Co mmissionernas tider, då
man ryckte den anklagade undan laga Domstol,
Den 9 J u I i i e. m.
stol, och Ställde honom i sina fienders händer.
Jag frågar, om icke emellan dessa
commissioner och en laga domstol existerar
samma förhållande, som emellan instructioner,
gifna för tillfället, och en permanent
lag för Banken. Lag stiftades för
Rikets Ständers Bank för 160 år sedan,
och man tänkte i början icke på att ge några
instructioner. Sedan har instructionernas
tid kommit, och resultaterna hafva visat
sig uti trenne påföljande banqueroutter.
Det är detta banquerouttillstånd, som man
nu vill göra slut på, och åter införa bruket
af lag, likasom man nu vill hafva den
enskilde mannen ställd under lagen. Friherre
Cederström bar gjort anmärkning deremot,
att Utskotten satt de i4 millionerna
inom linien, och tillika, i afseende på Creditivet
å RiksgäldsContoret sagt, att RiksgäldsContorets
existance berodde på Bankens
skyldighet att inlösa dess förbindelser.
På detta sätt skulle columnen inom
linien beständigt växa; och en tusenårig
vinst kunde beliöfvas för att liqvidera en
bundra-årig skuldsättning.
Dessutom ber jag att få erindra, att
större delen af de poster Utskotten satt
inom linien, icke äro reverserade. I sednare
tider hafva, af fruktan förmodligen
för StatsObligationssystemet, BancoFullmäktige
fått utbetala betydliga summor, på grund
32 H. 9
i3o
Den 9 Julii e. m.
äf företedde ProtocollsUtdrag. Något, som
säger: valuta bekommet, har icke blifvit
produceradt. Af sådan beskaffenhet äro alla
summor, som blifvit anslagna till Canalerne,
och flere af samma natur. Antingen
desse summor stå eller icke stå inom.
linien, kan dock ingen derföre, att han
står upptagen på Debet Uti Bankens böcker,
af domare åläggas att betala den summa,
för hvilken han Står debiterad. Jag
anhåller, att ytterligare få fästa Uppmärk*
samheten på den reservation jag gjort i anledning
af hvad Utskotten kalla grundfond.
Jag har af tvänne Värde talare hört, att
de anse alldeles obehöfligt, att Banken skall
äga en grundfond. Deremot vore intet att
säga, om Banken icke hade annat att skota,
än växlingsrörelse. Men en Bank, som drifver
lånerörelse, måste ovilkorligen lia eg*
na fonder dertill, samt till belopp, i förhållande
till den Utsträckning, som den vill
ge åt sin rörelse. Petersburgsko Banken
har en fond af 3o millioner rubel; Wien*
ska Banken, en fond af 100 millioner i papper
och io millioner i klingande mynt;
Fransyska Banken har en fond af go millioner
francs; Förenta Staternas Bank har
en fond af 7 millioner dollars i klingande
mynt, och 37 millioner i statsobligationer,
hvaraf 21 äro insatte af private actionairer,
och 7 millioner af Förenta Staternes
regering. För alla dessa Banker är af Lagstiftaren
bestämdt, huru långt de få stråe*
Den 9 Julii e. m.
Isa sin sedelutgifning, och för de fleste af
dessa Banker är också bestämdt, huru långt
de få utvidga sin lånerörelse. Med kännedom
utaf, huru förhållandet är i alla andra
länder, ansåg jag mig berättigad att
yttra, det de förenade Utskotten, då de
bestämt sådane vilkor för den obetydliga
fond af 4 millioner, som man af Statens
hela skuldmassa till Banken, ansåg sig böra
förbehålla Banken såsom grundfond -—
att den blifvit oanvändbar, icke uppfattat
rätta ideen af en grundfond för en Bank,
som skall drifva lånerörelse; och må det
vara mig tillåtet förklara den öfvertygelse
jag äger, att om man icke vill vara betänkt
uppå alt fondera denna Bank, så är också
ingen soliditet att förvänta. Då instämmer
jag helldre i deras tanka, som vilja låta
allt stå, som det slår, och det i det hopp,
att det må ramla ju förr dess heldre, men
jag befarar blott, att det icke blir Banken
ensamt, som kommer att ramla. I afseende
på Creditivets bestämmande, anser jag
frågan alldeles för tidigt väckt. Först och
främst tillhör det StatsUtskottet ensamt att
föreslå Creditivet; Ståndens sak blir det
sedan, att gilla eller ogilla StatsUlskottets
förslag. För det andra, när här är fråga
om att återvända från oordning till ordning,
bör man väl först vara öfverens om hvad
som är lag; om Instructioner, utfärdade
från Riksdag till Riksdag, stående i uppen32
H. g*
D c u 9 J u 1 i i e. ra.
bär strid med de lagbestämmelser, som gamla
BancoOrdningen innehaller, skola fortfarande
gälla, eller om man skall återgå
till desse gamla BancoOrdningar, samt ålerupplifva
hvad der står såsom lag.
Bjuder denna lag, alt Rikets Ständer icke
äga alt anordna mera på Banken, än den
behållna vinsten, så bör man väl förut veta,
huruvida, hvad som förr varit lag, skall
åter gälla såsom lag, innan man talar om
nya Creditiver.
Herr Bruncronaj Gustaf Adolph> uppläste
följande:
Sammansatta Utskotten hafva tillstyrkt
att bland andra Bankens fordringar de hos
Allmänna Magasinslnrätlningen borde endast
inom linien balanceras, det vill säga figurera
uti räkning, utan att något deraf blifvit
påräknadt, att någonsin komma Banken verkeligen
till godo. Då genom sednaste liqvid
med Ryssland likväl någon andel i den af
Ryska Regeringen utbetalte summa belöpt
sig på berörde Inrättning, torde fråga kunna
uppstå, om icke samma andel rätteligen
borde ingå lill Banken i afräkning på Magasinslnrättningens
skuld.
Utskotten hafva uppgifvit, att, genom
stadgandet i 63 §. RegeringsFormen, stora
Credilivet blifvit släldt å Banken, i öfverensstämmelse
hvarmed Utskotten inrättat
deras hemställan, rörande samma Credilifs
Den g Julii e. rn.
133
utbetalning. Utskotten synas dock icke bordt
obemält lemna, att genom sammanstämmande
beslut Rikets Ständer vid denna Riksdag
bifallit 1823 års ConstitutionsUtskotts
förslag, att förändring af berörde §. i så
måtto borde äga rum,- att den förseglade
anordningen väl i Banken må förvaras, men
att sjelfva Creditivet icke ovilkorligen derifrån
behöfver utgå, å hvilken grundlagsförändring,
jemte andra af Ständerne beslutne,
Konungens Nådiga sanction blott
afvaktas, hvilken, hvad ifrågavarande ämne
beträffar, jag förmodar ej lärer uteblifva.
Ehuru önskeligt det vore, att, om möjeligen
någon annan utväg funnes, densamma
vidtoges till fyllande af det stora Creditivet,
då dess lyftning kommer i fråga, torde
dock ej kunna undvikas att i brist deraf
förskott ur Banken, äfven efter anförde
grundlagsförändring, utbetalas med de vilkor
förslaget innehåller. Jag bär blott tyckt,
att denna utbetalning icke af Utskotten bordt
uttryckas, såsom följd af ett redan nästan
upphäfvet grundlagsbud. Åtminstone hade
Utskotten, med förutsättande al den troliga
händelse, att Kongl. Majit skall gilla
grundlagsförändringen, kunnat föreslå ett
alternatif, huru borde förhållas, derest det
hinder 63 §. RegeringsFormen hittills inneburit,
blefve undanröjdt.
I händelse af återremiss, anhåller jag
att detta anförande må Remisshandlingarne
åtfölja.
134
Den 9 Julii e. m.
Friherre Rålambj Claesj uppläste föl♦
DA
Ridderskapet och Adeln afgjort Myntbestämningsfrågan,
och jag äfven med min
röst dertill bidragit, anser jag för en pligt
att söka uppgifva de utvägar och åtgärder,
som på ett eller annat sätt kunna befrämja
och stadfästa det tagna beslutet. Jag
tror således, att ali uppmärksamhet och
varsamhet bör fästas vid detaillefrågorna,
hvilka äro, enligt min öfvertygelse, så nära
ingripande i principfrågan, att dessa ej
väl fordnade, skola, och det hasigt nog,
snart sagt tillintet göra de klokaste beslut
i hufvudfrågan. Till dessa detaillefrågor
och otvifvelaktigt en af de vigtigaste måste
hänföras Utskottens i förevarande Utlåtande
uppgifne förslag om Creditiven. Lika
så nödvändigt det är att Regeringen äger
säkerhet att lyfta den i 63 §. omnämnde
Creditivsumma; lika så oundvikeligt är det
för myntbestämningens bestånd, att Banken
befrias ifrån Statens utgifter. "Val må
Banken förskjuta den erforderliga summan,
men med ovilkorlig rätt till återbetalning
inom kort tid. Det är i afseende å sättet
och medlen, att verkställa denna återbetalning,
och att göra den både litet tryckande
för landet, och lätt utförbar för Fullmäktige,
som jag vågar inför Ridderskapet
och Adeln uppgifva ett annat förslag, än
det jag kunnat inhämta af de flerfalldiga
och i många afseenden upplysande Reser
-
Den 9 Julii e. m.
135
vationerna. Enligt min tanka, skulle, i händelse
mitt förslag anses antageligt, Tullmedlen
få förblifva orubbade till deras förut
anviste ändamål, samt landet ej genast vid
ett fredsbrott betungas med en tung krigsgärd,
men RiksgäldsContorets Fullmägtige
deremot vara i tillfälle, att troligen inom
kort tid få upplåna och till Banken återgälda
det gjorda förskottet, enär goda
hypothek funnos att erbjuda Långifvarne.
Jag föreslår således, det Rikets Ständer skola
berättiga Fullmägtige i RiksgäldsContoret,
att vid de tillfällen, då Stora Creditivet,
och kanske äfven SpanmålsCreditivet
komma att lyftas, och af Banken förskjutas,
de då må äga rätt, alt på lagligt sätt
liypothicera så stor del af Kronans Egendomar,
vare sig Kungsgårdar, Ladugårdar,
Qvarnar, Fisken eller andra Lägenheter,
(härifrån dock undantagne Kongl. Lustslotten)
som erfordras att betäcka räntorne
å de upplånte Capitalen, hvilka deremot
skulle genom Allmän Bevillning Långifvaren
successive återbetalas, på enahanda
sätt, som skedt med de Obligationer,
hvilka RiksgäldsContoret tid efter annan utfärdat.
Till stöd för förslagets framgång
torde jag få äran nämna, att landets största
Capitalister äro allmänna Cassör, hvilka,
sällan eller snart sagt aldrig i behof af
sina Capitaler, blifva med hvarje år mera
i förlägenhet, att till enskild te kunna utlåna
sina årligen ökade fonder, i brist på
136
Den 9 Julii e. m.
antageliga och med föreskri fterne enliga hypotheker.
Hvad är då mera troligt, äu att
dessa Capitalisler skola med begärlighet omfatta
ett sådant tillfälle att placera sina penningar,
der räntan är väl hypolhiserad, och
Capitalet aldrig underkastadt, att genom
Concourser gå förloradt. Hvad deremot det
Lilla Creditivet angår, torde RiksgäldsContoret
hädanefter som hitintills komma i tillfälle,
att af egna medel och egen credit
bestrida detsamma, utan att behöfva använda
de här föreslagne hypotheken.
Skulle detta mitt nu uppgifne förslag
anses förtjena något afseende, tror jag att
77 §. RegeringsFormen gifver Rikets Ständer
fullkomlig anledning, att genom en underdånig
Skrifvelse utbedja sig Hans Maj:t
Konungens nådiga bifall till detta beslut,
hvilket bör ifrån och med denna Riksdag
taga sin början, och är att anse som ett
af de mäst förberedande till Myntbestämningens
stadga och fortgång.
Sluteligen utbeder jag mig, att få vid
detta tillfälle till alla delar instämma i
den Reservation Herr Grefve von Schwerin
med flere gjort i afseende på olämpligbeten
att i ett enda Document reversera
Statens skuld till Banken.
Herr Stråle, Nils Wilhelm: I Utskotten
hafva aine meningar varit om sättet för
afgifvandet af de reverser, som Rikets Stan
-
Den g Ju lii e. m.
>37
der skulle lemna Banken. Men man liar ej
först utredt för sig, hvarföre denna reversering
skall ske, och hvartill reverserne skola
användas. Likväl, om man ej utreder
detta, saknar man i sjelfva verket all grund
för sitt omdöme, huru reverserne höra vara
ställde eller fördelade. Jag respecterar
högeligen Herr Grefve von Schwerins
yttrande, att en grund-fond är nödvändig;
en Bank som skall inrättas, måste visserligen
hafva ett Grund-capital, hvarmed den
skall röra sig och börja sine functioner.
Men ett helt annat förhållande torde vara
med en Bank, sådan som vår, hvilken har
fortvarit i många år, och redan har utestående
fordringar till motsvarande belopp med
skulderna och deruti således äger sin grundfond.
Behöfver Banken derutöfver något
grund-capital, måste man först uppgifva det
ändamål, hvartill det skall användas, ty eljest
kan man ju icke bedöma behofvets tillvarelse.
Om Banken för att utsträcka sin
lånerörelse, skall emot pant af Statens Reverser
upplåna och derefter åter utlåna penningar,
blir den en mäklare emellan capitalister
och lånebehöfvande, och detta är
alldeles öfverflödigt, om myntet blir fast
och bestämt, ty då återkommer förtroendet
af sig sjelf. För öfrigt anser jag för min
del oundgängligt, att om lånerörelsen skall
leda till allmänt väl, hör den understödjas
af en PrivatBank eller enskilt Discontinrättning;
detta skulle blifva en stark garanti
138
Den 9 Julii e. m.
mot NationalBankens framtida obestånd; ty
då en annan Bank tinnes, som inlöste sine
sedlar med reelt mynt, skulle National-»
Banken derigenom hindras från återgång
till det förra olyckliga systemet. Inrättning
af PrivatBank motarbetas åter, om Bankens
lånerörelse utsträckes utöfver hvad den nu
är, och jag tror, att man derföre bör öfvergifva
planen på utsträckning af Bankens
lånerörelse, såsom motverkande det ändamål
man vill vinna. Reservationerna, om flere
reverser eller credit-papper, lia uppväckt
det största missnöje och misstroende. Jag
yttrade mig i förmiddags om pantsättningen
af dessa skuldsedlar; att deras säkerhet alldeles
icke är större än Bankens egne obligationer,
ty det är likgiltigt, hvilka afStändemas
Ombud utfärda obligationerna. Gäldenären
är i alla fall densamma, nemligen
Svenska Nationen, och för den, sorn lånar
Staten penningar, måtte det vara detsamma,
hvilka af Rikets Ständers Ombud underskrifva
skuldsediarne, I afseende på
stora Creditivet, instämmer jag fullkomligt
deruti, att Ständerna nu böra anslå ersättning
att genast till Banken utgå, så snart
Creditivet lyftes; d. v. s, man bör gifva
Fullmäktige i RiksgäldsGontoiret instruction
att genast upptaga lån på billigaste vilkor,
emedan det är bestämdt afgjordt, att lån då
måste ske, och emedan jag är öfvertygad,
att Stats-lånesystemet är det enda dugliga,
då inkomsterna ej räcka till, Men man bör
Den 9 Julii e. m.
i3g
vara varsam med detsammas införande. Crediten
är en ömtålig sak, och bör noga
vårdas. Allmänna rösten är nu deremot,
att Staten skall utan trängande nöd sättas i
skuld, och om man det oagtadt vill börja
upplåningar för Statens utgifter, skall man
förstöra Crediten, i stället att stärka densamma.
Flere gånger hafva i Sverige Lån
skedt för Statens räkning. RiksgäldsContoiret
har upptagit dem, och derföre utgifvit
sina obligationer, för hvilka full valuta erhållits.
Detta är det enklaste upplåningssättet,
som kostar minst. Det andra är, att
snart sagt å tout prix sälja Statens obligationer.
Detta är väl lättare, men medför
större våda, och bör efter min tanka, så
länge ett lindrigare sätt finnes, icke vidtagas.
Det är i alla fall ett vingleri-s/stem,
och hvar och en enskild, som går så tillväga,
anses vanligen vara i bankeruttillstånd.
Jag anhåller alt detta yttrande må få åtfölja
återremissen,
Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf: Det
är allmänt bekant, att den myntoreda, som
fordom hemsökt vårt land, äfvensom den,
hvilken nu gifver oss så mycket bekymmer
att afhjelpa, härleder sig derifrån, alt
Ständerna i nödens stund låtit genom Banken
utgifva sedlar, utan motsvarande valuta.
Delta förhållande gör mängden skygg
för realisationen, af fruktan alt detsamma
äfven hädanefter skall hända. Det är der
-
Den 6 Julii e. m.
före nödvändigt, att gifva allmänheten garäntie,
att så icke skall hända. Men till
denna garantie, är vårt beslut och Konungens
sanction icke tillräckligt; ty, allmänheten
lär näppeligen kunna föreställa
sig, att Konung och Ständer verkligen skola
lemna Banken orörd, om de vid fiendens
inbrott stå med händerna alldeles
tomma. Man måste följaktligen i stället
för stora creditivet anskaffa en verklig krigsfond,
för blifvande behof. Detta är helt
visst af alla garantier den säkraste. Jag
förnyar derföre mitt förut vid flere tillfällen
gjorde förslag, att en viss summa hvarje
år under fredstid måtte afsätta?, för att
i händelse af krig fylla de första behofven.
Detta är äfven af en reservant föreslagit.
Reservationen lyder sålunda: under fredens
lugn och goda år både borde och kunde>
af den Bankens vinst, som ingår till
Staten j och Öfver skottsmedlen, besparas årligen
foOjOoo R.drj så att på 5 år den erforderliga
fonden för stora creditivet vore
gifven j hvilken efterhand då insättes i
Banken för att i Discontväg utlånas emot
räntaj som tillföll Staten. Jag tror blott
att räntan borde läggas till capitalet, till
dess fonden vore tillräcklig. Man invänder,
att genom fondens lyftande skulle en
stor summa penningar gå ur allmänna rörelsen.
Men jag får derå svara, att man
toge penningarne på ett håll, och släpte ut
dem på ett annat. Man kan äfven invän
-
Den g J u I i i e. ra.
da, att genom fondens utlånande i discontväg
man ej tillräckligen snart skulle kunna
indraga den. Men raan hade åtminstone
vida lättare att erhålla lån, och emot
bättre vilkor, när man kunde lemna den
redan befintliga fonden till underpant. Jag
anhåller alltså om återremiss af Utlåtandet.
Friherre Boye: Ett missförstånd har
egt rum, som jag önskade undanrödja. Jag
har visserligen nämnt ordet instruction,
men ej i den mening som Grefve von
Schwerin velat deråt gifva. Då jag hörde
en Ledamot sysselsätta sig, på grund afen
vid Utlåtandet bifogad reservation, med huru,
i händelse af krig, det stora Creditivet
skulle till Banken återbetalas, och påminte
mig, att det ej får lyftas utan Riksdagskallelse,
förutsåg jag, att denna ersättning
skulle komma att utgöra föremål för de då
kommande Ständers omsorger, och jag bekänner,
att jag ansåg denna omsorg nu,
betraktad såsom instruction för BancoFullmägtige,
vara af litet värde. Så nämnde
jag ordet instruction , och jag öfverlemnar
till den värde Ledamoten sjelf, om jag dermed
på något sätt inblandat anarchiska
commissioner m. m. dylikt.
Friherre Cederström: Jag anhåller, att
i anledning af Grefve von Schwerins yttrande,
få ytterligare anföra några ord.
Herr Grefven har klagat öfver de instruc
-
Den 9 Julii e. m.
tioner, som ledt till commissioner, hvilka
utom lagen instämt sina fiender och sjelfva
dömt dem; och Hr Grefven har sagt, att
sådane instructioner nu äter voro i fråga.
De missbruk, som alstrades af 1720 års
RegeringsForm, höra ej till närvarande tid,
och böra ej förblandas med våra öfverläggningar.
Jag skulle tro, att BancoFullmägtige
äro i behof af instruction, för att skilja
de nu förändrade omständigheter från
dem, som egde rum år 1678, då nu gällande
BancoOrdning är sammanskrifven.
Dessa instructioner knnna förmodligen aldrig
leda till commissioner, som dömma efter
fiendskap, och ej efter lag. Jag skulle
tro, att ingen annan anledning mera
finnes för RiksgäldsContorets existence, än
någras farhågor för dagsverkslönernas beräkning
i Banco, i stället för Riksgälds,
och hvilka således af missförstånd vilja behålla
en hel Embetsmannacorps. Grefve
von Schwerin har vidare sagt, att för \\
Millioner af Ständernes skuld finnes ej några
skuldförbindelser, men Grefven har erkänt.
att utbetalningarne skett i anledning
af ProtocollsUtdrag eller Riksdagsbeslut.
Det må vara hvar och en förbehållit, att
anse dessa af Ständerna eller deras Talmän
utfärdade beslut mindre gällande, än
RiksgäldsContorets Fullmägtiges förbindelser.
Utbetalningarne hafva dessutom icke
skett till följd af annat, än Ständernes beslut;
antingen expedierade i form af Pro
-
Den 9 Ju 1 i i e. rn.
i43
tocollsUtdrag från BancoUtskottet, eller
ock tlirecte tillställde BancoFullmäglige, och
de måste i sednare fallet vara så mycket
mera förbindande. Herr Grefven liar yttrat,
att ingen Domarekunde tilldömma Banken
någon ersättning, och nämnt Götha Canal.
Om i Bankens böcker Götha Canal
blifvit debiterad för de summor, som till
densamma blifvit använde, så är detta ett
misstag i bokföringssältet, tyden, som anordnat
penningarne, och ejden, som qvitterat
dem, är skjddig att återbetala dem.
Ett origtigt bokföringssätt inom Banken måtte
dessutom ej betaga Banken rätt till återbetalning
af dess fordringar. Herr Grefven
har slutligen yrkat, att föihållandet
med mjmtväsendet hellre må stå, som står,
för att ramla ju förr desto hellre. Jag är
öfverlygad, att om förhållandet feck stå,
som står, skulle det ej ramla, ulan gå bättre
än det gått hitintills, d. v. s. om Banken
utvidgade sin lånerörelse på alla exporlabla
efFecter, som ej äro underkastade
förskämning. Men då nu Ridderskapet och
Adeln för sin del redan beslutat myntbestämning,
så är det olämpligt att ingå i några
öfverläggningar, som ej höra hit. Herr
Grefven har äfven yttrat, att Ständerna ej
egde att disponera annat än Bankens vinst.
Jag vill ej invända något deremot, emedan
det öfverensstämmer med BancoOrdningen,
men må Herr Grefven med mig instämma
deruti, att då fråga är om att frälsa så väl
i 44
Den g Julii e. rn.
Fäderneslandet, som Banken, ifrån att blifva
elt rof för fienden, måste medel tagas,
der de finnas. Sedan uppstår fråga om,
att återställa den ordning, som blott för
ett ögonblick varit rubbad, och de, som
bidragit till försvaret af Fäderneslandet,
vägra säkert icke, att bidraga till ordningens
återställande. Friherre Rålamb har
föreslagit, att RiksgäldsContorets Fullmägtige
skulle hypolhisera Kungsgårdarne för
att, i händelse af krig, anskaffa stora credi
ti vet. Jag hemställer, hvad detta skulle
medföra. Antalet af våra Kungsgårdar känna
vi; deras värde upphinner ej creditivets
belopp, med mindre vi äfven dit anslå andra
Kronolägenheter och Boställen; men i
alla fall blir likväl fråga, om en så stor
summa kan så ögonblickligen indrifvas.
Assignationerne med sina hypotheker blifva
möjligtvis icke inlösta, och Styrelsen
blir utan penningar i ett ögonblick, dåde
ovilkorligen måste finnas. Jag afstyrker således
all anvisning på annat, än samhällets
gemensamma credit, hvars ställe är i Banken.
Denna beskattning faller dessutom
jemnare än all annan, på samtlige medborgare.
Herr Stråle har yttrat, att Banken
ej bör utvidga sin rörelse. Om man gör
sig ett rigtigt begrepp om Banker, och ej
tager det från felaktiga exempel af andra
Banker, måste vi öfverenskomma,, att Banken
bör med lån bistå alla näringar. Alla
böra
Den 9 Julii e. m.
i45
höra kunna erhålla lånebiträden på högst 8
månader. I andra länder vore denna tid
för lung, men ej här, der våra Hamnar
långa lider af året äro tillfrusna. Om man
från Banken skiljer alla de på grund af enskilta
intressen dit flyttade origtiga lånefunctioner
från den tid Grefve von Schwerin
omtalat; om Fastighetslånen derifrån
skiljas ej genom tvång, såsom en värd Ledamot
i dag föreslagit, utan genom deras
successiva inbetalning, så skola inom ett
halft sekel alla Bankens främmande functioner
vara borta, och Banken inskränkt,
med sina capitaler, till den lefvande rörelsen,
samt disconteringen af varor och säkra
vexlar, på hvilka den aldrig kunde förlora.
Herr Cederschjöld har föreslagit, att
af Bankens vinst årligen skulle afsättas en
viss summa, hvarigenom en fond till stora
Creditivet kunde blifva bildad. Jag får
dervid anmärka, att Banken och dess vinst
är detsamma, likasom ett penningeverk och
dess medel. Under det man håller på att
hopsamla eller bilda dgnna fond, kunde
den behöfvas. Behöfves den åter ej, förr
än efter de fem åren, så har Staten nog
penningar ändå. Alt åter i discontväg utlåna
denna fond, förefaller mig såsom att,
då krig inträffar, vilja utur diseontrörelsen
indraga 1 million; jag tv i fia r att det
skulle luta sig göra. Alla ville omsatta sina
lån, och man afspisades med 200,000
32 H. 10
i46 Den 9 Julii e. m.
R:dr. Jag är öfvertygad, att, då allmänna
crediten behöfver begagnas, skall Banken
först anlitas, samt hvar och en sedan bidraga
till ordningens återinförande.
Herr Hjerta_, Gustaf: Jag anhåller, att
viddetta Utlåtande få framställa åtskilliga anmärkningar,
som torde förtjena Ridderskapets
och Adelns samt Utskottens uppmärksamhet.
Fastän Utskotten i Tabellen Litt. B.
uttryckeligen visa, att Bankens hela brist,
för alt med säkra fordringar beläcka sine
skulder, utgör allenast 891,958 R:dr eller
högst 2 års Bancovinst, komma de till
det besynnerliga resultat, att Rikets Ständer
icke skulle afskrifva StatsVerkets skuld,
utan tvertom reversera den, icke eller afskrifva
en mängd andra poster, som onödigtvis
föras i Bankens räkenskaper.
Jag åter skulle tro, att om Riksgälds—
Contoiret uppdrogs, att lemna Banken 10
st. Obligationer, hvardera å 100,000 R:dr,
att betala på 10 år, med rVdel om året,
vore både Banken, Statsverket, Rikets Ständer
och alla belåtne; Banken för det, alt
den hade mera säkerhet, än skuld, och en
betydlig årlig inkomst, hvaraf blott hälften
går till StalsYerket; detta åter vore belåtet,
att veta sig vara fritt från denna skuld;
Rikets Ständer åter derföre, att de ej beliöfde
befara, att, medelst Bevillning i fram
-
Den 9 Julix e. m.
*47
tiden erlägga 4i millioner, om den märkvärdiga
stora Obligationen skulle uppsägas
och utsökas.
Äfven vågar jag göra Utskotten en vördsam
fråga: hvad behöfver en Bank, sorn.
har full tillgång och ■£ fond, samt redan
upphunnit en genom lånerörelse inflytande
årlig ränte-vinst af utöfver en half million;
hvad säger jag, behöfver en sådan Bank en
Grund-fond ? Besynnerligt förefaller det mig,
att 160 år efter Bankens inrättande höra omtalas
bildandet af en Grund-fond på 4 millioner,
sedan den nemligen har en Silfverfond,
svarande mot hälften af dess utelöpande
Sedlar. Mig synes åtminstone ingen
grund för behofvet, ingen fond att dertill
använda, och således all fråga om Grundfond
onödig. Banken står ju under Rikets
Ständers garanti! Hvarföre då ej tro, att
nästkommande Ständer låua eller skatta, i
händelse de behöfva stärka Bankens fond?
Ilvem vet, om de ej blifva klokare, än vir
om de ej hafva vida större medel att dertill
använda? Hvarföre grunda Grund-fonder
på den grundlösa tanka, att en fond
dertill kan användas, som har sin grund
uti Folkets Bevillning, då det ej kan utgöra
någon högre. Rikets Ständer kunde ju då
heldre afstå halfva Bancovinsten, som nu
minskar Statsbrist-summan. Hvarföre då ej
nöja sig med fonden i en Bank, som har
lill Grund-fond en så betydlig Silfver-fond?
3a H. »o *
i48
Den 9 Ju i ii e, ra.
Jag yrkar således, att desse grunder
måtte kunna föranleda till Grund-fondens
afskaffande, och alt RiksgäldsContoiret måtte
befullmägtigas att till Rikets Ständers
Bank aflemna, t. ex., en million i Tio st.
Obligationer å 100,000 R:dr eller Tjugu å
5o,ooo R:dr hvardera, bärande fern procents
ränta och ställde på Tio års afbetalning;
hvilka Obligationer likväl ej må af Fullmägtige
användas förr, än sedan halfva nuvarande
Silfver-fonden finnes uttagen utur
Banken, samt då uteslutande användas till
hypothek för ett upptagande Silfverlån. Ränta
skulle ej betalas för den tid de lågo obegagnade
af Banken. Likväl bör jag härvid
erindra, att detta mitt förslag allenast kan
ifrågakomma, så vida Utskotten skulle afstyrka
att, på sätt jag redan yttrat vid Utlåtandet
N:o 3, låta Banken sjelf upplåna,
mot 3 eller 3 preis Obligationer, hvad sorn
fordras, att dels nu genast bringa, dels för
framtiden bibehålla dess reella fond till viss
föresluifven proportion mot Sedelstocken;
ty då behöfves icke en styfvers vidare afbetalning
af Stats- och RikgäldsContoirets skulder,
utan är då allting i god ordning. Äfven
ber jag att få upprepa, det en sådan,
upplåning i Banken måste i alla fall åt BancoStyrelsen
uppdragas, för att hålla Sedelstocken
och reella valutan i behörig proportion.
För öfrigt anser jag Rikets Ständer böra
Den 9 J u 1 i i e. m.
>49
besluta: att alla de i Utskottens Bilaga Lit.
B. upptagne osäkra skuld-poster, äfvensom
StatsVerkets skuld Lill Banken, böra lorås
inom linien, för att vid nästa Riksdag kunna
afskrifvas, så vida Bankens ställning vid
den tiden sådant medgifver.
Hvad det Stora Creditivet angår; så
anser jag det vara alldeles utan ändamål,
alt Rikets Ständer nu förspilla tiden nied
hestra!< telser öfver, huru det skall till Banken
liquideras. Sådant beslutas af de Ständer,
sorn inom Tre månader efter Krigsförklaringen
skola sammankomma. De kunna
lika gerna besluta, sorn de hafva full
rätt att ändra hvad vi nu besluta. Faran
är hvarken större eller mindre derigenom;
ty hon beror af den mer eller mindre upplysning
tiden vet att tillkämpa sig; och ingen
annan garanti finnes.
Här har af flere Talare blifvit föreslaget,
dels att, vid sådane tillfällen, då Stora
Creditivet hehöfver lyftas, RiksgäldsContoiret
må upplåna medel, dels att i Banken
måtte bildas reserv-fouder, för att användas
vid utbrott af krig, då Creditivet måste
begagnas. Begge förslagen äro lika felaktiga.
Om med den sednare åtgärden menas, att
under fredens lugn indraga och skrinlägga
en viss summa Sedlar, eller att utlåna medel
på korta tider och hastigt indraga deni
vid fredsbrott, så är det klart, att löljdei
-
i5o
Den 9 J u I i i e. m.
ne skulle blifva högst skadliga. Det skulle
väcka osäkerhet och fruktan hos Capitalisterne;
och det är gifvet, att under krigstid
behöfves en vida större penningemassa,
än under fred. Alla näringar äro nemligen
då i större liflighet, än i fredstid, och
följakteligen erfordras ett betydligare rörelse-capital.
Jag vädjar till enhvars eftertanka
och bedömande, om icke förhållandet
visat sig vara sådant i alla Länder. Då är
det följakteligen icke verkställbart, att vid
krigsutbrott i hast indraga Bankens utlånta
medel. Ej eller är det för RiksgäldsContoiret
möjligt, att vid ett fredsbrott få låna
en enda styfver, förr än Rikets Ständer
komma tillsammans. I ett sådant ögonblick
kan Staten ej hafva så stor Credit. De
begge föreslagne utvägarne duga således alldeles
icke. Derföre anhåller jag, att ännu
en gång få fästa uppmärksamheten på mitt
vid Utlåtandet N:o 2 framstälda förslag,
att om Bankens fond under fred starkes,
på det sätt, att en del af Bankens vinst
användes att inköpa Silfver, så kan derföre
vid tillfälle af krig utgifvas en större mängd
Sedlar, kanske till och med mer än motsvarande
det inköpta Silfret. Då hade Rikets
Ständer medel att disponera; och då
betydde ett Creditiv på 2 millioner ganska
litet att utbetala.
Beträffande åter det Lilla Credilivet,
som jag supponerar numera icke blifva så
Den 9 Ju lii e. ra.
stort som vid de fyra sista Riksdagarne,
utan återgå till hvad det var 1809 och 1810;
så har jag ej något emot första delen af
Utskottens förslag, nemligen: "att Lilla Cre”ditivet
må ställas å RiksgäldsContoirct, med
"föreskrift för Rikets Ständers Fullmägtige
"derstädes, att, i saknad af egne medel,
"då möjligen influtne öfverskotter äro för
"ändamålet otillräcklige, de dertill erforder"lige
medel genom lån i allmänhet anskaffa.”
Detta anser jag vara ganska tjenligt oell
verkställbar!; ty då det Lilla Creditivet anlitas,
är krig icke i fråga; och RiksgäldsContoiret
kan utan svårighet få låna den
mindre betydliga summa, som erfordras.
Men jag vågar i allo bestrida Utskottens
sednare tillstyrkande! ”att om medel, det
"oaktadt, skulle för RiksgäldsContoiret briata,
att, så snart som påfordras, betala
"de summor, som å samma Creditiv kun"na
äskas, RiksgäldsContoiret må äga att det
"för sådant behof erforderliga belopp af Ran"ken
låna, emot återbetalnings-skyldighet
"inom sex månader och 5 p:cts ränta under
"tiden.” Ty står det så illa till, alt RiksgäldsContoiret
ej kan få upplåna En million,
synes ställningen i landet vara så betänklig,
att det är högst nödigt att heldre
sammankalla Rikets Ständer, än utbetala
Lilla Creditivet.
Det tillfälliga Creditivet af 600,000'R:dr,
sora Utskotten föreslå, anser jag vara af in
-
J
Den 9 Julii e. m.
gen våda för Banken och till stor fördel
för RiksgäldsContorets ordentliga gång. Och
i afseende på Utskottens tillstyrkan, ”att
"sådane åtgärder mätte af Rikets Ständer
"vidtagas, att icke någon förminskning i
”Bankens lånerörelse kommer att äga runi,”
får jag endast fästa Utskottens uppmärksamhet
derpå, att om än en activ inskränkning
bör undvikas, är och blifver dock
det med en Bankrörelse mäst förenliga sätt,
att jemnka realvalutan och Sedelstocken,
medelst att först söka emot billig ränta förvandla
en del af CreditSedlarne till Obligationer,
och sedan passivt inskränka sin
lånerörelse, när reella valutan för hårdt
anlitas. Det ringaste uppehåll i Jernlåning
och discontering vore mer än tillräckligt,
att bär återbringa en förlorad jemvigt; och
jag tillstyrker alltså, alt Utskotten måtte
närmare'öfvertänka denna sak, samt föreslå:
att BancoFullmäglige emellan Riksdagarne
äga att besluta inställelse af Bankens
utlåning på Jern-exporlable effecter, Namn
och Reverser, i fall reella fonden skulle för
häftigt genom utvexling af silfver anlitas.
Friherre Rålambs förslag, att för Ian
pantsätta Kungsgårdarne, anser jag, lika
med Friherre Cederström, hvarken af behofvet
påkalladt, eller nyttigt, utan snarare
försämrande, än förbättrande Statscrediten.
Det vöre ganska besynnerligt, om Sverige
icke skulle äga så stor credit, att nå
-
Den 9 J u 1 i i e. m.
153
gra millioner kunde få lånas utan pantsättning
af Statens fastigheter. Man har för
öfrigt numera börjat finna, att lån på dylika
hypotheker ej äro de säkraste och bästa,
samt att man häldre bör lita på Statscrediten
i allmänna rörelsen.
Jag anhåller äfven, att vid delta tillfälle,
få besvara några anmärkningar, som
en eller annan Talare härstädes framställt
egenteligen vid Utskottens Utlåtande ]NT:o 2,
men som likväl också kunna anses höra hit.
Jag är skyldig detta svaromål, emedan, om
de förhållanden Grefve von Schwerin uppgifvit,
voro sanna, följden skulle blifva den
besynnerlighet å min sida, att jag påfordrat
en alltför snar och overkställbar Realisation.
Grefve von Sehwerin har sagt, att Banken
ej kan öppnas till utvexling förr än
år i83a, eller, hvad sorn är detsamma, att
derförinnan fordras myntning af nytt mynt,
förfärdigande af Sedlar efter n3Ta former,
och reorganisation af Bankens inre, hvilket
allt icke skall kunna verkställas på kortare
tid än i| år. Jag åter har yrkat, alt
ofördröjligen låta utvexlingen i Banken taga
sin början, och jag har uppgifvit sättet,
huru det kan verkställas, då jag föreslagit,
att utvexlingen må skyndsamt börjas
med Piaslrar till ett belopp af minst
ioo R:dr i sänder, med Plantsar, hvaraf
i54
Den 9 Juli! e. ra.
minsta vexlingssumman ej finge understiga
5oo R:dr, men ej med gammalt silfvermynt;
hvarigenom de, som hafva silfversjukan,
kunde blifva tillfredsställde. Bland orsakerne,
hvarföre jag anser utvexlingen af silfver
i Banken böra påskyndas, är den, att
jag tror myntbestämningen ej kunna verkställas
lättare än under nu rådande lugn.
Vid dylika förändringar går det bäst, ju
mindre man visar folket alt något sådant
är å förde, men handlar och verkställer
förändringarne efter bästa vett och samvete.
Det är derföre jag påyrkar att i första
ögonblicket slippa metalliskt mynt och
nya Sedlar i rörelsen, samt att deremot
rörelsen måtte tryggas medelst silfvervexling
i stort, såsom ledande på en gång till
säkerhet för myntbestämningens aifvarliga
tillvägabringjande, och till förekommande
af onödigt uttagande af silfver ur Banken.
Jag sätter visserligen ej i fråga något systeme
att dölja, huru saken tillgår; men
det är gifvit, att då man endast vill trygga
förhållanderne, bör man ej inqvietera
genom nya inrättningar, som ej behöfvas,
och detta gör man likväl, om man på en
gång vill införa nytt speciemynt och nya
sedlar i rörelsen. Jag är öfvertygad, att
Banken nu befinner sig i så god ordning,
att om man vid nästa års början vill öppna
VexelBanken till Silfverutvexling på det
sätt jag föreslagit, möter derföre icke något
hinder. Jag kan ej begripa, att i Ban
-
Den g Julli e. ra.
155
Itens inre behöfves för detta ändamål någon
reorganisation. Sedan Bankens yttre
förhållanden äro stadgade, kunna de inre
med lätthet ordnas, och brist på tjenlig personal
tror jag ej vara, att befara. Fö 1 ja k—
teligen afstyrker jag allt vidare uppskof med
utvexlingens verkställande. Dröjes härmed
3 å 3 år, så utom det att allt hvad vi nu
besluta om myntbestämningen blifver nonsens,
skall den följd inträffa, att skatterne
komma att gå trögt ut, och tungt drabba
de skattskyidige. Ty om, såsom jag finner
sannolikt, Goursen under tiden skulle
böja sig till 4 sk. öfver utvéxlingsgrunden ;
skulle enhvar söka samla sedlar, och alla
på en gång rusa på Banken, så snart silf—
verutvexlingen derstädes börjades. Min öfvertygelse
är, att det alldrabästa vore, om
man kunde öppna Banken till silfverutvexling
dagen efter den, då beslutet om myntbestämningen
fattades. Ingen skulle då uppsäga
sine utlånte Capitaler. Nu är det till
och med farligt, alt dröja till nästa års
början. Det gäller under tiden vårt ekonomiska
bestånd; ty hvarje individ, som
bar penningar utlånte, skall säkerligen på
ett eller annat vis söka begagna sig af uppskofvet
med utvexlingen för att bereda sig
någon vinst. Det är således af yttersta vigt,
att utvexlingen följer så omedelbart efter
beslutet om myntbestämningen, som det
möjligen låter sig verkställa.
Herr Stråle har sagt det vara likgiltigt,
156
Den 9 Julii e. ra.
om RiksgäldsContoret, Banken eller Statsverket
utgifver Obligationer; med få ord:
Banken skulle vara en Cassa för Ständerne.
Jag vet väl, att denna åsigt länge nog
varit i allmänhet rådande, och den var orsaken,
hvarföre å Kongl. Maj:ts Proposition
vid 1818 års Riksdag fastades så litet afseende;
men satsen är grundfalsk. Rikets
Ständer svara visserligen både för RiksgäldsContoret
och Banken, och de stå begge under
Ständernes garantie och vård. Deremot
hafva de serskildta Creditiver å sig
anviste, och högst olika förhållanden uppstå,
om anslag för den ena tages af den
andra. Banken bor ej behandlas såsom en
Statens Cassa; och jag tror, att Banken befinner
sig i det skick, att den kunde hjelpa
sig sjelf, om den finge blifva, hvad den
bör vara, och hade frihet att begagna sine
många resourcer, utan att Rikets Ständer
flere år på förhand bestämde alla åtgärder
med densamma. Med begagnande af
de fyra eller feni utvägar, som jag redan
förut antydt, är det icke annat möjligt, än
att Banken skulle reda sig fullkomligt och
trygga penningeväsendet i Riket.
Jag anhåller, att detta anförande måtte
få åtfölja Utlåtandets återremiss till Utskotten.
Herr Lefren, Johan Pehr: Det Utlåtande,
som nu utgör föremålet för öfver
-
Den 9 Ju 1 i i e. m.
läggning, innehåller 3:ne hufvudfrågor; 1:0
om Bankens Grundfond; 2:0 om Creti iLi f
för BancoStyrelsen; 3:o om StatsYerkets
CrediLif på Banken. Beträffande först frågan
om Bankens grundfond, så har blifvit
anmärkt, att en Bank, så gammal som vår,
redan äger en sådan, och behöfver ej samla
någon ny. Härtill svaras, att den, som finnes,
behöfver förstärkas, och att då sådant
är behöfligt, orimligt vore att afskrifva Statens
bela skuld till Banken. Vidkommande
frågan om BancoStyrelsens Creditif, så synes
mig olämpligt, att inskränka dess belopp
till 5oo,ooo R:dr; det bor efter mitt förmenande
sträckas minst till en million; såvida
man nödvändigt vill sätta gränsor för
BancoStyrelsens fria verksamhet, och derigenom
minska förtroendet till sjelfva Banken
och dess functioners ostörda gång. Vidkommande
3:dje frågan om Statens Creditiver,
så böra de, efter mitt förmenande
ställas på RiksgäldsContoret, som bör i fall
af behof upptaga lån, och för detsamma
äga rättighet att lemna i:sta Inteckningen
i Tulluppbörden till det belopp, som svarar
mot ränta och 5 å 10 procents afbetalning.
Jag anser likväl lämpligt, att Banken
förskottvis utbetalar den bestämda summan,
i händelse RiksgäldsContoret icke ägde
egne medel att dertill använda, samt
att Bankens fordran ofördröjeligen må återgäldas
af de medel, som först till RiksgäldsContoret
inflyta å de för dettajjändamål con
-
i53
Den 9 Julii e. ni.
traherade lån. Jag tror, lika med Herr
Hjerta, att RiksgäldsContoret icke kan upptaga
lån, så vida det ej äger säkra hypothek
att erbjuda; men jag kan ej gilla Herr
Hjertås förslag: att till de Ständer, sorn
efter krigsförklaringen sammankomma, öfverlemna
liqviden af Bankens förskott; min
fasta öfvertygelse är: att närvarande Ständer
böra vidtaga de åtgärder, som försäkra
denna liqvid, och att örn ej detta sker,
Röet lill förstöring af all Statscredit är lagdt,
och derigenom fröet till många och oberäkneliga
olyckor. Jag förenar mig med
dem, som begärt återremiss af Utlåtandet.
Herr Rosenblad: Det må vara Friherre
Cederström förbehållet, alt anse beskattning
genom Creditivers lyftande i Banken,
ställda på sedelemissioner och myntförsämring,
såsom den rättvisaste, då den, med
tillökning af andra enskilte medborgares
vinst, ensam drabbar de få, som hafva penningefordringar,
och hufvudsakligen fromma
Stiftelser enkor och omyndiga, som ej
nog hastigt kunna rädda sig undan skeppsbrottet.
Friherrens öfriga anmärkningar anhåller
jag att få besvara vid discussionen
om nästa Utlåtande, dit de egenteligen höra.
I afseende på Herr Hjertås yttrande,
skall jag blott nämna några ord. Han har
missförstått, hvad Utskotten menat med
Grundfond. De hafva för sådan ansett den
Bankens behållning, sedan all dess skuld
Den g Ju lii e. ro.
vöre betald, hvarmed den skulle börja sin
nya rörelse, då Banken kommer i samma
Törhållande, som hvarje annan Gäldenär,
att låta göra Lagen gällande emot sig. Jag
hemställer, hvad förtroende ett sådant Handelsinstitut,
som Banken skulle ega, om
den skulle börja med en brist af 800,000
R:dr. Utskotten vetterligen, har ingen Bank
börjat utan grundfond, mera än den Svenska,
men den var då åtminstone skuldfri,
och egde ingen rätt att utgifva sedlar, som
i Riket för mynt gingp. Första året endast
uppstod ett obetydligt deficit, bestående
af dess egne Tjenstemäns innestående
löner. Jag vill icke vidare upptaga tiden
för denna gång.
Friherre Anckar,swärd , Carl Henrik:
Innan jag ingår i hufvudfrågan, ber jag att
Få upprepa en mening, som jag hade äran
nämna i sista Plenum, nemligen att jag anser
det för den största Nntional-olycka,
om Statens skuld till Banken skall återbetalas.
När säkerligen icke af många yrkas,
att hela Statens skuld skall inbetalas,
utan endast 4 Millioner, såsom Utskotten
synes åsyfta, ehuru af Utlåtandet snarare
kan dragas den slutsats, att 6 Millioners
inbetalning vore i fråga, borde man äfven
taga i betraktande, huru denna skuld tillkommit,
ty antingen måste Staten vara skyldig
att inbetala allt, eller också kan den
frånsäga sig, att betala något. Jag utbe
-
i6o
Den 9 Ju lii e. in.
der mig Hagra ögonblicks uppmärksamhet
för att visa, det jag likväl icke hyllar någon
af dessa ytterligheter. Närvarande oreda
i penningeförhållandet har endast uppkommit
deraf, att man förblandat hvad
som icke bordt hafva gemenskap med hvartannat.
Jag tror, att, om man utgår från
den synpunkt, att närvarande penninge-oreda
tillkommit af misstag om rigtiga principer
för Baneoförvaitning, bör man äfven
nu söka återföra mera sunda Bancoprinciper.
I fall, med åsidosättande af skuldsättningssystemet,
Rikets Ständer åtaga, sig
garanti för Bankens behof af rörelsecapital,
så bör det här, såsom på alla andra ställen,
icke inskränkas till något nummertal,
vare sig i, 4 eller 6 Millioner, utan BancoStyrelsen
ega uppnegociera hvad den verkeligen
för Verkets drift behöfver. Jag tror,
att den så mycket, omtvistade grundfonden
är af olika behof för privata, och StatsBanker.
De förra sakna annan garanti, än
livad deras egen förmögenhet erbjuder; de
måste således hafva något, synligt grundcapital.
StatsBanker åter, garanterade af hela
Nationen, hafva samma soliditet, sorn.
Landet kan anses ega. Jag medger, att dessa
garantier hitintills icke medfört serdeles
säkerhet, men om i utbyte emot Slatslåne-system,
hvaremot jag alltid skall sätta
mig, mart antager ett förnuftigt BancoCreditiv-system,
och meddelar ändamålsenliga
-
Den 9 Juli i c. m. i6f
enliga och säkra föreskrifter för BancoStyrelsen,
såskall, hoppas jag, crediten stadga
sig och ordning återkomma. Jag lemnar
i sitt värde den stränghet, hvarmed
motsatta åsigter söka göra sig gällande framföre
dem jag hyser, men jag kan med trygghet
försäkra, att jag aldrig haft för afsigt,
att öka något släptåg i opinionsväg, utan
att jag endast yrkar, det lånesystemets användande
bör sparas, tills yttersta behofvet
påkallar det, öfvertygad, som jag är,
alt sammanblandning af myntväsende och
lånesystem mera skadar än gagnar. Begreppen
om det sednare äro visserligen ännu
icke nog stadgade, och detta är ett ytterligare
skäl i min tanka, att .undvika det
när man kan, och hvilket jag anser ännu
vara ganska möjligt, om man omfattar utvägen
att i creditiv-väg fylla Bankens behof.
Hvad vidkommer det så kallade Stora
Creditivet, att användas vid uppkommande
krig, så är det oförenligt med all
Bancorörelse alt anvisa ett sådant creditiv
på Banken. Enligt mitt begrepp om 63
§.' RegeringsFormen, jemnförd med 3o §.
Riksdagsordningen, är det ingalunda Grundlagens
bud, att Creditivet skall vara anvisadt
på Banken, utan endast alt det skall
der kunna vid inträffande behof af Styrelsen
lyftas. Jag vågar hemställa, om det
icke vore verkställbart, att Rikets Ständer
utställde lånbara Obligationer på Greditiv
32
H. ii
|Ö2
Den 9 J u 1 i i c. m.
beloppet, som i nödens stund bunde begagnas.
Jag inser invändningen om de
förluster, hvilka härpå skulle uppkomma,
men jag tror, att de icke blifva större än
på hvilket Jånesystem, som helst. Jag utber
mig, att detta förslag matte få åtfölja
de öfriga anmärkningarne till Utskotten.
Beträffande åter redogörelsesättet och fÖreskrifterne
derom, så begriper jag ej, huru
Banken, som måste röra sig efter erkända
Bancoprinciper, kan emottaga deremot stridande
föreskrifter. Icke heller kan jag fatta,
att Bankens lånerörelse kan bed i ifvås
utan inskränkning; Bankens hela behof af
ett Creditiv uppkommer förnämligast ifrån
svårigheten, att vid påkommande behof
kunna realisera sina fordringar. Bancorörelsen
består endast uti att indraga och utsläppa
sedlar eller myntrepresentanter; och
säkerligen skall det misslyckas för oss, att
göra andra Bancoprinciper gällande än de,
sorn varit bepröfvad® i andra Länders Banker.
Egentliga skillnaden emellan vår StatsBank,
och privata Banker i andra Länder,
består hufvudsakligen deri, att de sednare
uppdrifva sin vinst så högt, som möjligt
deras credit medgifver, då deremot vår
Bank icke så mycket afser stora vinster,
som icke mera en måttlig behållning mot
största säkerhet för möjliga förluster. Jag
har förut nämnt, att de inträffade förlusterne
varit obetydliga i förhållande till
rörelsecapitalet. Jag anser således tillräck
-
Den 9 Julli e. m.
163
ligt, att Banken får ett Creditiv, alltför
gerna på obegränsadt belopp, hvaraf BancoStyrelsen,
enligt gifne föreskrifter, och emot
stadgade controller, må vid förutsatte tillfällen
lyfta erforderliga medel,
Vidkommande anslaget af i Million
till låneunderstöd för torkad säd, vet jag
ganska väl, att det får ett stort antal af opinioner
bland Jordbrukare för sig, men jag
är likväl öfvertygad, att alla monopolier
gro skadliga; och stödja sig på obilliga
grunder, om de ej med samma rätt, som
-de erhållits af Jernhandteringen, och nu
skulle bekommas af Jordbruket, äfven utsträckas
till alla näringar, så att slutligen
Skräddaren och Skomakaren erhöllo låneunderstöd
på sina productioner emot låg
ränta. Eljest skall principen medföra ett
ondt, som det blir obeskrifligen svårt att
sedermera afhjelpa. Om återremiss, och
att dessa anmärkningar må åtfölja, anhålles
vördsammast.
Grefve •von Schwerin: Det ar i anledning
af en åsigt den siste Talaren framställt,
sorn jag begärt ordet. Jag måste anhålla,
att Friherre Anckarsvärd, hvilket
han säkert beviljar mig, ville fästa uppmärksamhet
vid den del af upplysningarne
om andra Banker, hvilka af BancoUtskottet
blifvit från trycket ulgifne, som angår de
3a H. n*
iG4
Den 9 Julii e. m.
Engelska och Skottska Bankerna. Han finnér
der uppgifven skillnaden emellan privilegierade
eller actiebanker, och Joint-StocksBanker;
lagstiftaren fordrar vid bildandet
af actiebanker ett på förhand insatt capital,
såsom utgörande garantie för allmänheten,
då actionairen är till namn okänd,
kan sälja sin actie eller sönderrifva den,
då det liknar sig till deficit i Baneoröi elsen.
Åf Joint-Stocks-Bankerne, eller af creditföreningarj
byggde på peronlig och so•lidarisk
ansvarighet, fordrar Lagstiftaren intet
förskottscapital. Credit och garantie beredes
derigenom, att föreningens medlemmar
äro till namn uppgifne, i offentliga
längder antecknade, egande hvar för sig
personlig ansvarighet för föreningens trnnsactioner,
som räcker 3 år efter hans från*
träde ur föreningen.
Till hvilkendera klass’kan Rikets Sländers
Bank hänföras? Icke till klassen af Actiebanker,
hvilka genom gjorda insatser erbjuda
garantie åt allmänheten. Ej heller till
klassen af Banker, grundade på solidarisk
ansvarighet. Hvem är här till namn uppgifven,
såsom ansvarig?
Någon borgen mäste likväl gifvas allmänheten
mot följderne af en oklok administration,
när allmänheten inbjudes, och
på visst sättär salt i nödvändighet, att för
-
Den 9 Jul ii e. m.
i65
tro sig tili Rikets Ständers Bank. Den eger
en garantie i beloppet af Bankens fordringar
lios enskille; hvarföre undanrycka allmänheten
den garantie, som den kan ega i Bankens
fordringar hos Staten, när desse fordringar
äro rigtiga, när de icke utan våld
kunna undanhållas Banken, och när en Bank,
som icke äger något, men ändå vill drifva
äfventyrlig lånerörelse, icke kan göra anspråk
på förtroende.
För öfrigt instämmer jag fullkomligen
i den sista anmärkningen Herr Friherren
gjort, att nemligen det ej går an, alt bereda
den ena klassen medborgare förmåner
framför den andra, aldraminst när man ej
vill vidkännas solidarisk ansvarighet.
Friherre Anckarswärd: I anledning af
den siste värde Talarens anmärkning får
jag blott åter upprepa, att jag tror^att ali
den säkerhet, som erfordras, ligger i Ständernes
garanti. Jag hade trott, att Rikets
Ständers garanti, åtföljd af ett creditiv, vore
tillräckligt, och lika verksamt, som de
ifrågavarande Obligationerne. Jag kan ej
fatta, hvarföre lån, upptagne af Banken under
Rikets Ständers garanti, skulle vara mindre
säkre, än då de upptagas af RiksgäldsContoret;
och det är af så många Talare
erkändt, att Banken ej, för att börja sin
rörelse, är i behof af dessa medel, utan
att de erfordras blott såsom säkerhet emot
*66
Den g Juli i e, m,
eventuella händelser. Det är då jag tror
att det vore väl, om man kunde undvika
att för detta ögonblick i och för Bankens
Utredande göra lån,
Herr Tham: Man har klandrat Stats*
och BancoUlskottens förslag, att förvandla
Statens skuld till Banken sedan år 1808,
uti Obligationer, som skulle till Banken
öfverlemnas. Man har sagt, att det ej be*
höfdes, emedan Ständernes garanti vore
nog. Andra hafva påstått, alt kommande
Ständer kunna upphäfva hvad de föregående
Beslutit; deraf har man haft erfarenhet uti
ett pär hundrade år. Då frågar jag hvad
Ständernes garanti betyder. Visserligen är
det anfördtafen Talare, att Banken skulle
förstärkas genom ett Creditif, för att göra
utländska lån; men då man hehöfver det,
vet jag ej, hvarföre man har farhåga att
lemna förskrifningar på Statens skuld lill
Banken, såsom Creditif. Det är ej sagdt, att
del skall blifva Stats-papper, blott att det
skall blifva en reserv-fond att begagnas,
då Banken skulle komma i behof, och att
först och främst begagnas som hypothek
att belåna, för att inom 1831 års slut äga
den föreskrifna Silfver-fonden, om man ej
genom en lycklig conjunctur under tiden
får köpa eller invexla tillräckligt Silfver.
Det är ej mera fara med detta, än att gifva
ett Creditif. Att gifva Banken ett Creditif
på 5oo,ooq R:dr, är ej tillräckligt, ty då
Den 9 Ju I i i e. m.
jag ej kan vara försäkrad, att Banken får
upphandla Silfver till år 183i till belopp
af 600,000 R:dr, så kunde det hända, att
Creditivet ej fyllde behofvet; men om Banken
får förskrifningar för dessa 4 millioner,
och tillåtelse att hypoticera dem emot lån,
om det behöfves, så biifver behofvet ovilkorligen
uppfyldt. Sålunda finnér jag i denna
anstalt fullkomlig säkerhet för BancoStyrelsen,
att kunna vara beredd på att
företaga realisationen efter i83i, och måhända
förr. Hvarföre skall man lemna ett
Greditif att låna, då man har en verklig
skuld att betala. Det stärker mera crediten,
tror jag, om man visar sig vilja betala
den skuld man härj om man pantsätter
förbindelserna för att återställa ordningén,
hvilken man bröt genom tillgrepp i nödens
stund, utan alt anvisa ersättning på annat
vis än genom en Bevillning, som ej kunde
gå ut, och som således måste inställas. Jag
tror, att skulden kan betalas på ett sätt,
som ej fordrar Bevillning, eller särskilda
tillgångar, ty jag tror ej, att dessa \ millioner
behöfva anlitas, åtminstone ej mera
än Creditivet, och således uppkomma inga
vådor. Garantier i ord tror jag ej garantera
Banken. Skillnaden emellan Stats-och
PrivatBanker är den, att PrivatBanker stå
under lagen; de äro grundade på penningar
eller egendom; men Ständer eller de
styrande i StatsBauken kunna ändra sin
mening, emedan de ej stå under lagen, utan
i68
Doft g Juli! e. m.
sjelfve stifta den. Kunna de förändra Bankens
stadganden, som här påstås, så tror
jag att det bör förändras; men i alla fall
anser jag, att en sådan fond, som nu är
fråga om, bör gifva förtroende åt Banken.
Den, som af misstroende mot låne-systemet,
ej bifaller denna åtgärd, lär ej bifalla åtgärden
med Creditiver.
Herr Rosenblad: Jag anser mig böra
upptaga en del af hvad Friherre Anckarswärd
anfört. Såvida lian med Creditif,
som han föreslagit i stället för Obligationer,
menar rättighet för BankoStyrelsen att
upptaga lån, förvandlas genom en sådan
rättighet ingalunda dess deficit till tillgång,
ty för den nya tillgång, som erhålles för
de upptagna lånen, finnes full motsvarande
ny skuld i dessas belopp. Från det ögonblick
Banken upphör att äga jernbref till skydd
mot borgenärers lagliga kraf, mäste den
lika som enskilte näringsidkare äga hvad
som ensamt kan gifva anspråk på credit,
nemligen en egen behållning, någorlunda
motsvarande dess rörelse, ty när man öppet
visar sig äga större skuld än tillg
är det ej nog för crediten, att möta sina
borgenärers anspråk med anvisning på den
framtida vinst, man hoppas skörda. Är
åter Friherrens mening, att de upptagna
Creditiven icke skola falla Banken, utan t.
ex. RiksgäldsContoiret till last, så om någon
fond finnes anvisad för deras betalning,
Den g Julix e. m.
169
och eljest lärer man ej på sådane Creditif
få några lån—- ser jag ingen annan skillnad
emot Utskottens förslag, än ändrade namn
och minskad ordning. För öfrigt får jag
erindra, att Utskotten icke föreslagit någon,
ny skuldsättning, endast att öfvergå från ett
dåligt till ett bättre system för den redan befintliga
Statsskulden, Utan att räkna krigsåren
1808 och 1809, har Staten af Banken
upptagit omkring 26 millioner R:dr, hvaraf
10 blifvit afbetaldte, och resten till en
stor del betäckt genom Sedel-emissioner,,
Af den nu befintliga Statens skuld till Banken
(utom fonden för Riksgälds-sedlarnes
som redan i8a3 anvistes utan återbetalning,
och den särskilt uppförda skulden i Silfver")
i rund summa R;dr 14,984,000, kunna
10,582,000 R;dr betäckas genom anordning
å Bankens icke behöfliga behållning, men
resten måste ovillkorligt betalas, om ej Banken
äfven efter de val vationen af dess sedlar
skall befinna sig i bankerutt-tillstånd.
Jag tror, alt således både är bäst, ärligast
ocb lämpligast, att rent uttala, att af Statens
redan befintliga skuld till Banken endast
så ock så mycket kan afskrifvas, men
att det öfriga måste förvandlas från skuld
i mynt till skuld i Obligationer, om man
vill åtskilja Statens skuld-och myntväsenden j
men att ehuru sålunda Obligationer kommo
att utställas å denna Stats-skuld, de troligen
icke behöfde komma utom Banken. I
afseende på hvad Friherre Anckarswärd ytt
-
Den 9 Jul i i e. m.
rat om afstyrfeande af belåningar af nya
varu panter mot nedsatt ränta, instämmer
jag med Friherren tili alla delar.
Hans ExceJlence Herr Grefven och
Landt Marskalken hemställde., om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid Stats- och
BankoUtskoltens förevarande Utlåtande gjorde
anmärkningar böra föranleda till återremiss
deraf.
Ropades Ja,
Föredrogs ånyo Stats- och BancoUtskottens
den to sistlidne Junii, under N:o
4 afgifne, och den 26 i samma månad e. rn.
på bordet lagde, Utlåtande, angående nödvändigheten
af ej mindre åtskilliga Grundlagsförändringar,
än ock en förbättrad Lagstiftning
för Banken.
Grefve von Schwerin_, Fredrik Bogislaus:
Ehuru Ledamot i Utskotten måste jag
anmäla, alt detta Utlåtande icke ager den
form ett Utlåtande bör hafva., för att framställas
lill bifall eller afslag. Skulle Ridderskapet
och Adeln bifalla Utlåtandet, är
intet gjordt, och icke eller något, om det
afslås. Jag utber mig derföre alt få göra
detta Utlåtandes korta historia. Någre Ledamöter
yttrade den önskan, alt man borde
serskildt lill Rikets Ständer inkomma
med Utlåtanderne N:o 1 och 2, motiverande
grundérne för myntbestämningen, samt
Den 9 Julii e. ra.
I7I
de åtgärder, som fordrades för silfverutvexlingen,
hvarjemte anmälas borde att Utskotten
senare skulle inkomma med Utlåtanden
angående liqvidationen emellan Staten och
Banken; angående nödige lagstiftningsåtgärder;
samt angående förändring i myntfoten.
Men pluraliteten var för, att allt
skulle gå på en gång. Tiden tillät ej, att
utveckla de åsigter, som borde föreläggas
Rikets Ständer, i afseende på hvad som
förstås med Banco lagar. Jag har i min
reservation yttrat, att jag anser det vara
olämpligt, att i en grundlag söka lagbestämnielser
af civil natur. Grundlagen kan blott
indiquera de förhållanden, som behöfva bli
föremål för lagstiftning. Uti BancaOrdningen
af år 1668 ligga lagstadganden, ämnade
till garantie åt allmänheten; men dels
har en del af desse lagstadganden, i följd
af speciella Instructioner, upphört att vara
gällande, dels finnas de sammanblandade
med reglementariska föreskrifter, sorn icke
röra allmänheten. Hvad som kan komma
under cathegorie af lag, bör skiljas från
reglementariska föreskrifter. De egentliga
lagstadganden, utgörande garantier för allmänheten,
och således begränsande förvaltningen,
böra, på sätt med annan civil-lag
sker, stiftas af Konung och Ständer gemensamt;
hvaremot allt sådant, som kan komma
under namn af OrdniugsStadga och reglementariska
föreskrifter, enligt RegeringsFormens
72 §. kommer att utfärdas af Rikets
Ständer allena,
172
Den 9 Julii e. m.
Jag anhåller, att utlåtandet må återremitteras.
Herr Rosenblad, Bernhard: Jag ber,
att först få upptaga en värd Ledamots yttrande,
som ansett orätt att återhålla de
missbruk, hvilka ägde rum efter år 172a,
Jag får då nämna, att ehuru lyckligtvis
Commjssionernas inverkan på lifvet, om jag
så får säga, upphört, äro vi likväl icke
frikallade från godtycket i afseende på egendom,
genom den rätt Rikets Ständer tagit
sig, att den ena Riksdagen ingå skuld på
Bankens räkning, och den andra Riksdagen
förklara, att de icke afbetala den, och på
dylika sätt i egenskap af Lagstiftare hindra
Bankens Borgenärer, att få deras fordringar
godkända; en godtycklighet, som
ingalunda öfverensstämmer med 16 §. RegeringsFormen.
Stats- och BancoUlskolten,
troende sig vara värdiga — Ombud för Svenska
folket — Ombud för Svenska folket,
hafva ansett nödvändigt att detta tillstånd
af olag upphör, att en lag stiftas med den
helgd Sveriges RegeringsForm i dess 87 §,
lemnar Civil-lag, för att förekomma en sådan
godtycklighet i framtiden. Jag instämmer
väl med Utskottens Ordförande deri,
att det kunde vara nog med en Civil-lag;
men då man har 20 års erfarenhet, att en
Civil-lag icke varit tillräcklig, emedan den
kan vid samma Riksdag ändras, så kan jag
ej fördömma det allmänna misstroende, som
Den g J u 1 i i e. m.
i73
fordrar, att, på sått Utskotten föreslagit,
och jag äfven godkänner, genom tilläggs
beredande i 72 §. RegeringsFormen ytterligare
helgden af grundlagsbud sättes emot
hvarje förnyande af dylikartade våldsamma
åtgärder. Med åberopande af hvad vid sista
Riksdag i likartadt fall ägde rum, i afseende
på de af Serskilta Utskottet tillstyrkte
Grundlagsförändringar, får jag tillstyrka
bifall å Utlåtandet.
Friherre Cederströmy Jacob: Till hvad
jag i sista Plenum yttrade i detta ämne, får
jag såsom erindran i auledning af tvänne
värde Ledamöters nu gjorde anföranden tilllägga.
Först har en Ledamot ansett, att
BancoOrdningen icke skulle äga kraft af
Civil-lag, och således genom en författning
i den ordning, hvaruti Civil-lag är stiftad,
en garanti kunna beredas. Dervid har den
värde Ledamoten förbisett, att BancoOrdningen
redan genom 72 §. RegeringsFormen
äger den helgd, som Civil-lagen har efter
87:de. Hvad åter frågan om förslag till
Grundlagsändring angår, för att, på sätt
den siste Ledamoten uttryckt sig, hindra
Rikets Ständer anvisa medel på Banken,
så skulle jag tro Rikets Ständer, äfven efter
närvarande författningar, aldrig äga rätt till
sådane anvisningar annorlunda än i låneväg.
Jag kan dessutom icke godkänna ett försök
till Grundlagsändrning, som icke i ordentlig
väg blifvit ingifvit. Här linnes icke nå
-
174
Den g Julii e. tr).
got sådant; men om det ock funnits, vo^e
det olagligt, ty det bade skolat enskildt inlämnas
till ConstitutiousUtskottet. Om man
vid sista Riksdagen till ConstitutiortsUtskottet
inlemmat serskilta Utskottets Betänkande,
för att bereda ändringar i Grundlagen, så
bade det varit olagligt, och derföre af ingen
påföljd, ty man kan icke besluta, att ConstilutionsUtskottet
skall inkomma med ett
förslag lill ändring i Grundlagen, hälst det
efter Grundlagen beror på detta Utskotts
pröfning, om någon sådan är nödig. Jag
tillstyrker derföre, att Utlåtandet måtte
återremitteras, såsom alldeles öfverflödigt.
Herr Brimcrona , Gustaf Adolph.» anförde
skrifteligen;
Jag gillar så mjrnket häldre, hvad Utskotten
hemställt i afseende å en efter nuvarande
tidsförhållanden och allmänna principer
lämpad lagstiftning äfven för Banken,
som min af i8a3 års BancoUtskott gillade
Motion om en ny redaction af BäncoFörfattningarne
hade samma syftning. Jag har
äfven länge insett nödvändigheten, att i
grundlagsenlig ordning tillvägabringa en
lämpelig ändring i 72 §. RegeringsFormen,
ty dessförinnan lära svårligen Bankens förhållanden
blifva oberoende af kommande
Ständers beslut i de fall, der de borde vara
det. Val raedgifver jag, att, på sätt Herr
Grefve von Schwerin yttrat, en Civii-lag
bör bestämma Bankens och dess Credito*
Den 9 Ju Ii i e. m.
rers eller Gäldenärers inbördes skyldigheter
och rättigheter; men det är ej nog, att
Banken af Domstol, enligt orubblig lag, kan
dömmas, och åläggas uppfylla sina förbindelser.
Banken skall ock kunna uppfylla
dem, ty eljest blifva Gred i förer ne med domslutet
föga belåtne. Men så länge kommande
Ständer med ett penndrag kunna försätta
Bänken i det skick, att den blifver urståndsatt
att fullgöra hvad densamma älig—
-ger, så är den säkerhet, hvilken bör ufcgo-ra
en Banks grundval, icke fullkomligen
tryggad. Också ingick jag till iS23 års ConstilutionsUtskott
med förslag i detta ämne,
hvilket jag dock underkastade all den modification,
som kunde pröfvas behörig. Men
-sedan sammansatte Stats-och BanooUtskotten
på min begäran deröfver blifvit hörde,
-och dé afstyrkt bifall lill Motionen, instämde
ConstitutionsUtskottet i deras tanka, och
Motionen afslogs. Det hade dock iéke varit
så olämpeligt, om vid förestående realisation
den nu såsom nödige erkände grundlagsförändringen
hade varit verkställd. Mångens
tvekan bade då varit håfven, och en
saknad garanlie för fasthet i beslut vunnen.
Det fägnar mig emedlertid, att Herr Professor
Cederschjöld, Ledamot 1823 liksom
nu af ConstitutionsUtskottet, vid denna Riksdag
sjelf gjort en Motion i samma anda,
och hoppas jag nu bättre framgång. Hvad
Utskottens förslag i denna del beträffar, så
kunde må hända någon anmärkning göras
176
Den 9 J111 i i e. ro.
mot uppställningen deraf. Utskotten hafva
nemligen yttrat, att den ändring borde
beredas i 72 §., som för framtiden kunde
afböja all inställelse af Bankens åligganden
mot egne Credilorer. Denna inställelse synes,
såsom Grefve von Schwerin yttrat,
genom Civil-lag kunna förebyggas. Deremot
torde en sådan ändring böra beredas
i anförde §., som för framtiden kan förekomma
vidtagande af beslut ledande till
fö rsämring af Bankens ställning, och derigenom
menligt inverkande på Bankens Creditorers
rätt.
Herr Rosenblad: Att i 72 §. nu icke
ligger den helgd Friherre Cederström åberopat,
vittna äfven sjelfva ordalagen i denna
§. Den lyder så: ”Bikets Ständers Bank
”förblifver hädanefter, som den hittills va”rit,
under Rikets Ständers egen garantie
”och vård, så att den ostörd må förvaltas af
”de Fullmäktige, hvarje Stånd dertill förordnar,
efter de ordningar, stadgar och
”reglementen, hvilka redan gjorde äro, el”ler
vidare af Rikets Ständer göras kunna
”&c.” Då dessa reglementen och stadganden
sålunda kunna af Rikets Ständer omgöras,
ligger icke i denna §. den önskade
helgden; och vi, Gudnås, äga alltför många
exempel, alt man omgjort Bankens stadgar,
ordningar och reglementen, på ett sätt,
ingalunda öfverensstämmande hvarken med
Sve
-
Den 9 Julii e. m. 177
Sveriges Lag eller med Sveriges Invånares
anspråk på skydd af denna Lag.
Herr Hjerta_, Gustaf: Hvarje discussion
öfver detta ämne visar ännu spår dertill,
att man icke är rätt ense om ordalagen
i Grundlagen. Den siste värde Talaren
hade bordt erinra sig, att då frågan
var om Tullmedlens ingående till RiksgäldsContoret,
tolkade man RegeringsFormens
66 §:s föreskrift, ”att RiksgäldsContoret för”blifver
såsom hittills under Rikets Stän”ders
Styrelse,” på det vis, att Tullmedlen
icke borde dit ingå, efter de icke hittills
gjort det. Nu innehåller 72 §., ”att Ban”ken
hädanefter som hittills förblifver un”der
Rikets Ständers egen garantie och vård.”
Om Herr Rosenblad nu tolkar 72 §. likasom
den 66:te, det vill säga, för det att
man innan 1809 aldrig trodde, att Rikets
Ständer kunde göra någon disposition på
Bankens Sedelstock, borde Rikets Ständer
efter 1809 icke eller hafva gjort det genom
ordningar, stadganden och reglementen. Man
vet således icke, när Herr Rosenblad för
sin tillfredsställelse finner nödigt anse §.
tydlig eller otydlig. För min del tror jag,
att §. är tillräcklig både hvad angår lagenlighet
och tydlighet, om Rikets Ständer
sätta sig i samma ställning tillbaka som år
1809, då de begingo misstaget, och om de
förklarade, att de frånkände sig rättigheten,
32 H. 12
Den 9 Julii e. m.
att disponera något annat än Bankens be*
hållna vinst* ty Banken står under Svea
IIofRätt, och kan der dötmnas att fullgöra
sina förbindelser. Jag kan icke begripa,
att större säkerhet för Banken vinnes genom
grundlagsstadganden, än genom en Civillag,
emedan utan lagförändring kunna
icke Rikets Ständer anbefalla BancoStyrel•sen,
att utgifva sedlar. Det generella stadgandet
härom i grundlagen kan icke rubba
Banken, att fullgöra sina förbindelser;
ly då Rikets Ständer allena äga rätt, att
genom Banken utgifva sedlar, som för mynt
i Riket må erkännas; så vill delta säga ingenting
annat, än att allenast Banken får
utge sedlar, som blifva ett i Kronans Upphörd
antagit mynt. Detta lagbuds afsigt
är att trygga den enskildta säkerheten. Det
har icke skett för att betrygga Banken åt
Rikets Ständers godtyckliga förvaltning, ulan
att sätta en bom för, att hvarken Konungen
eller Ständer skulle tillåta någon enskild
Corporation, att utgifva Sedlar, hvilka
såsom mynt i Riket kunde erkännas. Mig
sjmes, att det i framtiden icke kan komma
i fråga, att beröfva Bankens Creditorer sin
rätt, utom i det fall, att Konung och Ständer
slå sig tillsammans, för att gilla ett
beslut att fråntaga Banken sin förmögenhet.
Då medger jag, att om ett stadgande
finnes i grundlagen, det fordras fyra
Stånds sammanstämmande beslut, i stället
ijtfe annars 3 Stånds är tillräckligt. Men
Den 9 J u 1 i i e. m.
170
icke kan någon inbilla mig, att om 4 Stånd
besluta, att Banken skall utgifva Sedlar utan
valuta, och Konungen sanctionerar beslutet,
en sådan åtgärd icke skulle kunna vid
samma Riksdag ske, blott för det bokstafven
finnes i Grundlagen. Ty om Riket kommer
i våda, så är det omöjligt, att med
några bokstäfver förekomma ett sådant tillgrepp.
En allmännare upplysning och en.
mera stadgad rättskänsla äro de enda krafter,
som motverka sådant. För min del betviflar
jag icke, att man i framtiden kommer
att förstå saken. Mitt enda syftemål
är, att nu få Rikets Ständer att erkänna,
att de icke äga annan dispositionsrätt af
Bankens medel, än dess behållna vinst. Jag
medger, att jag vid förra Riksdagen hyste
uen tanka, att 72 §. kunde förtydligas, men
jag gjorde detta icke förr, än det var gifvit,
att man icke då kunde komma ifrån
myntoredan. Jag vill likväl, då Utlåtandet
icke innefattar någon vidlyftig expedition,
ej hindra återremissen, ehuru jag annars
skulle tillstyrka afslag.
Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt
j Gustaf: Jag kan icke dela Friherre
Cederströms mening, att detta Utlåtande
är alldeles obehöfligt. Tvärtom förenar
jag mig med Grefve von Schwerin och Herr
Rosenblad, att förslaget är ganska nödvändigt,
åtminstone efter min öfvertygelse. Jag
32 H. /> 12*
i8o
Den 9 Julii e. m.
tror, att om man vill bereda någon säkerhet
för det närvarande, och en lika säkerhet
för framtiden, bör man icke underlåta
att vidtaga någon åtgärd, som kan leda till
detta ändamål. Jag tillstyrker derföre en
BankLag, sådan som Grefve von Schwerin
föreslagit, hvarom beslut vid denna Riksdag
kan piöfvas, fattas och underställas Konungens
sanction. Men till beredande af en
ytterligare säkerhet anser jag äfven en Grundlagsändring
i 73 §. RegeringsFormen böra
till vägabringas; och då detta icke här kan
ske, bör det tminstone befordras på den
väg GrundDagen gifver vid handen, för att
nästkommande Riksdag afgöras. Jag tror
åtminstone, att ooinionen om behofvet deraf
nu må kunna yttras. Det är denna opinion
Utskotten framställt, och som jag biträder.
Jag har för öfrigt icke rätt kunnat
fatta, hvad Herr Hjerta menat i sitt yttrande
med de tvänne uttrycken hittills i 66 och
73 §§.; och det sätt, på hvilket de blifvit
tolkade» Jag vill blott, hvad Tullmedlen
angår, anmärka, att dessa aldrig ingått till
RiksgäldsContoiret, men att flere dispositioner
på Banken blifvit gjorda före 1809.
Jag tror således, att man, utan ali slags
motstridighet, kan önska sig, i förra fallet,
ett bibehållande af hvad förut öfligt varit,
och som icke medfört någon olägenhet, och
deremot en förändring i det senare, som
afen dyrköpt erfarenhet är oss föreskrifven.
Jag tror icke, alt blott ett Riksdagsbeslut
Den 9 J u 1 i i e. fia*.
tan omgöra ett Grundlagens stadgande härutinnan,
och ju mera man kan bereda medel
att skingra allmänhetens farhågor, desto
mindre finner jag något ondt deruti,
utan anser det tvärtom både nyttigt, och
af en ovilkorlig plikt påkalladt.
Herr von Hartmansdorffj August: I
Plenum sistlidne Måndag yttrade jag mig
icke anse Regeringsformens 72 §. stridande
mot den 16. Men detta var min enskildta
mening. Erfarenheten nar bevisat, att det
icke är den, som Rikets Sänder i allmänhet
hyllat, och åtskillige Ledamöter hafva
dessutom bestridt, att denna mening skulle
kunna dragas af 72 §. När således ett tvifvel
uppstått om rätta innehållet, synes det
icke onödigt, att gifva §. en sådan tydlighet,
att detta tvifvel må upphöra. Det är
så mycket behöfligare, som en af de betänkligheter,
man yttrat mot realisation, varit
fruktan att den nu, icke mer än tillförene,
skulle äga bestånd, just derföre, att
Rikets Ständer skulle kunna med Banken
egenmäktigt förfara. Jag tror således, att
Utskotten haft allt fog, att göra sin framställning
om behofvet af ett Rikets Ständers
beslut i detta fall. Om nu Ständerna derjemte
yttra, att man tillika behöfver bestämdare
föreskrifter i egenskap af CivilLag,
så äger BancoUtskottet anledning att
gemensamt med Lagutskottet ingifva ett
förslag dertill. I annat fall förblifver man
i8a
Den 9 Julii e. ra.
i samma obestämda belägenhet, som förut.
En värd Talare har tretten Civil-lag allena
göra tillfyllest, och att det vore lika
fåfängt att stadga något i Grundlagen, emedan
om Konung och Ständer förenade sig
om dess tillintetgörande vid samma Riksdag,
förslag derom väcktes; så skulle intet
kunna hindra dem. För min del trodde jag
aldrig, att man skulle här åberopa sådane
Grundlagsförändringar, som höra till revolutioner;
ty såsom sådan måste man betrakta
en öfverenskommelse emellan Konung
och Ständer, hvarigenom de bryta lagliga
formen. Just derföre att en Civil-lag kan
förändras vid samma Riksdag, men icke en
Grundlag, är det, som jag önskar, att penninge-väsefldets
bestånd måtte af både befästas.
Friherre Cederström: Det har blifvit
anfördt såsom skäl för nödvändigheten af en
ändring i 72 §. Regeringsformen, att Rikets
Ständer egenmägtigt disponerat Bankens
medel. Detta hade jag verkeligen icke väntat
af en Ledamot af BancoUtskottet, hvilken
bör känna BancoOrdningen, Man bar
åberopat brist på tydlighet i 72 §. Regeringsformen.
Jag hade snarare väntat, att
man ställt do summor Ständerna tid efter
annan på Banken anvisat, i samma cathegori
som lån i discontväg, eller lån på fastighet,
hvilka enligt BancoOrdningen skola
återbetalas. Jag hade trott, att någon an
-
Den 9 Jnlii e, ra.
rian garanti för återbetalningen, än denna
BancoOrdning, ej behöfls. Då nu 72 §.
RegeringsFortnen är tydlig, har man ändock,
sagt, att man hade större garanti af en
Civil-lag. Jag frågar, hvad större garanti
man vill hafva, än Grundlagen, sorn åberopar
BancoOrdningen, hvarest åter står,
att af Bankens medel, endast vinsten får
disponeras, då ej återbetalnings-skyldighet
är gifven. I öfrigt fordras tre Stånds beslut
med Konungens sanction för att göra
ändring i BancoOrdningen, så väl som i Civil-lagen.
Om BancoUtskottet ansett en Civil-lag
angående Banken yara nödvändigt
hade BancoUtskottet, som enligt Riksdagsordningen
har rättighet att väcka Motioner
angående Banken, blott behöft begära sammanträde
med Lagutskottet, och BancoUtskottet
hade alldeles icke behöft inberätta
till Stånden, huru det önskar hafva denna
Civil-lag. Hvad åter beträffar Grundlagsförändring,
så anhåller jag få uppläsa 81
den lyder sålunda: "Denna Regeringsform
samt Rikets öfrige Grundlagar kunna
"icke ändras eller upphäfvas, utan genom.
"Konungens och alla RiksStåndens sammanstämmande
beslut. Ej må frågor derom
”uti Ståndens plena väckas > utan anmälas
”de hos Rikets Ständers vid hvarje Riksdag
"valde ConstitutionsUtskott/’ Hvad hafva vi
då att skaffa med underrättelsen, det BancoUlskottet
ansett en Grundlags-förändring
behöflig. Må Utskottet eller någon dess
184 Den 9 Ju lii e. m.
Ledamot ingå dermed till ConstitutionsUtskottet;
det är den enda lagliga vägen.
Jag anhåller om återremiss af Utlåtandet.
Herr Cederschjöld., Pehr Gustaf: Några
Ledamöter hafva påstått, att ingen ändring
behöfves i 72 §. RegringsFormen, emedan
Ständerna ej hafva rätt att disponera
annat än Bankens behållna vinst. Erfarenheten
vederlägger tillräckligen detta. Dessutom
har den siste Talaren sagt, att BancoOrdningen
förbjöd ett sådant tillgrepp.
Jag vill i anledning deraf fästa uppmärksamheten
derpå, ätt BancoOrdningen kan
af Konung och Ständer vid samma Riksdag
ändras, och att allmänheten fruktar, det
denna rättighet skall blifva begagnad. Det
är nödvändigt att betaga allmänheten denna
fruktan, och att lugna den derigenom,
att den ser representationen afstå sin rätt,
att vid samma Riksdag ändra BancoOrdningen
i denna del. Det är derföre nödvändigt,
att ändring sker uti 72 §. RegeringsFormen.
Hvad formen, som här blifvit
ifrågasatt, beträffar, har BancoUtskottet i
denna del praxis för sig. Särskilta Utskottet
gjorde vid sista Riksdag på samma sätt.
BancoUtskottet har icke afgifvit något förslag
utan blott sagt, att förslag bör göras.
Det är klart, att någon Riksdagsman sedan
skall göra förslaget, och ett sådant är också
verkligen redan gjordt. Det vore rätt
Den 9 Jfnlii e. m.
i85
lyckligt, om Ridderskapet och Adeln ge-,
nom bifall till detta Utlåtande ville uttrycka
sin opinion; det skulle vara en ledning
för Utskottet. Det är således angelägit att.
bifalla Utlåtandet; genom en äterremiss går
mycken tid förlorad, emedan Stats- och
BaucoUtskotten ej kunna i förening med
Lagutskottet uppgöra en Bancolag, förr än,
Ständerna uttalat sin vilja i detta afseende,.
Herr Rosenblad: Om det behöfves ytterligare
bevis, än 20 års erfarenhet "'m,
missbruken af Ständernas dispositionsrätt
Öfver Banken, samt att man icke respecterat
BancoOrdningen, torde jag få uppläsa
1 §, af denna BancoOrdning; den lyder:
”Att likasom näst den trygghet, hägn och
”försvar Kongl. Majit alles thes trogne Undersåtare
häfver Nådigst försäkrat, och hvar
"och en förmedelst förbemälte Riksdagsbesluts
gide punct, af delta Riksdagsbesluts
”4ide punct, såväl som för högbemålte Försäkring
af den 17 Sept. är blifven förvis■”säd,
att alle i Banken inkommande pri"vatmedel,
ehvad nöd och trångmål, Hans
”Kongl. Maj:t och Riket vid hvarjehanda
”händelser och tillfällen påkomma kunna,
”alltid för Hans Kongl. Maj:t och Kronan
”orörda och till dess nödtorfter ej använ”de
blifve skole, så håfve ock Vi Riksens
”Ständer i kraft af denna BankoOrdning»
"alle som det kan angå härmed yttermera
"lofvat och till mera säkerhet intrygga ve
-
i86 Den 9 Julli e. m.
”lat, att den som antingen sjelf några penningar
i Banken insätter, eller ock genom
”hvarjehanda tillfällen bekommer af medel
”deruti någon avance, skall ofelbart och
”utan någon exception kunna elem commen*’dera
efter sitt goda nöje och behag, icke
*"annorlunda än hade han samma pennin'"gar
uti sitt eget hus, contoir och låda,
”hvaröfver vi ock i allo måtto bandhålia,
”och det beskydda och försvara vela och
”skola, Oss samt och synnerligen på det
”kraftigaste dertill förbindandes,” Jag hemställer,
om man blott disponerat den gevinst
af rörelsen, hvarom 74 §• talar, och
om man icke äfven tillgripit något af hvad
som skulle vara säkert i förvar såsom i eget
hus, conior och låda! I afseende på BancoUtskottets
obehörighet, att befatta sig med
Lagförslag, får jag erinra, att motion derom
blifvit väckt hos Ridderskapet och Adeln,
samt af Ståndet till detta Utskott remitteradt.
Men i detta Utlåtande finnes dock
yttradt, att ”i händelse Rikets Ständer skul”le
finna nödvändigheten af förstnämnde
"lagstiftningsåtgärd, Utskotten vilja framdeles
i förening med Lagutskottet upp"göra
och för Rikets Ständer framlägga huf”vudgrunderne
till den blifvande Banklagen.
”
Jag förnyar min anhållan örn Proposition
till bifall af Utlåtandet.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Deri 9 Julli e. ro.
187
Då frågan redan är utvecklad, anser jag intet
vara att i saken tillägga. Men i anledning
af det begärda bifallet företrädesvis
framför återremiss, får jag endast fästa uppmärksamheten
dervid, att då så väsendtliga
anmärkningar mot formen blifvit gjorde,
äfvensom angående ändring af 72 §.
RegeringsFormen, samt om ändamålsenliga
lagstadganden, synes en återremiss vara
ändamålsenligast äfven emedan jag ej kan
inse, hvad ett bifall till delta Utlåtande
skulle innefatta.
Friherre Cederström: Följden af bifall
till detta Utlåtande skulle blifva ingen,
emedan det ej innehåller något förslag
till egentligt beslut; men skulle medföra
en oformlighet, i det Ståndet derigenom
skulle besluta behofvet afändring i en
Grundlagsparagraph, och dertill eger Ståndet
icke rätt, förrän förslag till ändring
från ConstitutionsUtskottet blir det förelagdt.
I afseende på hvad en Ledamot af
ConstitutionsUtskottet yttrat om praxis för
detta fall, får jag svara, att praxis ej kan
komma i fråga, hvad Grundlagen beträffar,
och aldraminst hade jag trott, att en Ledamot
af ConstitutionsUtskottet skulle åberopa
den emot Grundlagens klara bud. Här
liar blifvit sagt, ätt ett förslag i denna del
redan ligger på ConstitulionsUtskottets bord.
Om Utskottet anser det förtjena afseende,
så kommer det .till Ständerne, och vi få
Den 9 Juli i e. m.
då se det, i annat fall har Motionairen rätt
att få veta skälen för afslaget; detta är formen,
all annan behandling är olaglig. I
afseende på Lagförslaget är att anmärka,
det Utskotten icke kunna få Ständernes yttrande
derom, enär något förslag ej blifvit
uppgjordt. BaneoUtskottet eger rätt väcka
frågor om Banken, och sammanträda med
Lagutskottet, samt sedan inkomma med förslag,
då Ständerna på en gång få se förslaget,
och pröfva om det förtjenar antagande.
Jag anhåller om återremiss af Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
La.nd.tMar
Formen af Stats- och BancoUtskottens nu
föredragne Utlåtande, att då Utskotten i ett
Utlåtande sammanfört, dels anmälan om
behofvet af ny förbättrad Lagstiftning för
Banken, hvarom fråga kunde väckas och
behandlas, på sätt 87 §. RegeringsFormen
för Civil Lag bestämmer, och dels framställning
om ändring i Grundlagsenlig väg
af 72 §. RegeringsFormen, rörande hvilket
ämne Hans Excellence ansåg sig icke kunna
meddela någon proposition; kunde endast
den förstnämnde delen af Utskottens
Utlåtande nu till Ridderskapets och Adelns
afgörande framställas; och hemställde Hans
Excellence derföre, om Ridderskapet och
Adeln ansåg de vid den del af Stats- och
BancoUtskottens förevarande Utlåtande,
Den 9 Julii e. m.
sorn angår en förbättrad Lagstiftning för
Banken, gjorde anmärkningar böra föranleda
till återremiss deraf.
Ropad :s Ja.
Företogs till pröfning Stats- och BancoUtskottsns
den ic sistl. Junii under N;o
5 afgifne, och den 26 i samma månad e.
m. på bordet lagde, Utlåtande, om någre
lämplige ansedde stadganden för framliden,
i afseende på så väl första Enheten,
som underafdelningarne af det metalliska
myntet i silfver»
Herr Tham, Wolrath: Jag anhåller få
uppläsa Grefve von Schwerins vid förevarande
Utlåtande bifogade reservation; den
lyder sålunda: ”Jag kan ej undgå, att fästa
"Rikets Ständers uppmärksamhet å otjen"ligheten
af, att åt silfvermyntets enhet
”gifva den af Utskotten föreslagna benära”ning
af Riksdaler Riksgäld.”
Det ar högst besynnerligt, ja jag vågar
säga löjligt, att Utskotten kallat myntet
för Riksgäldssilfver. Från Banken lärer
väl ej kunna komma annat, än BanooSpecie,
ej Riksgälds-Specie. Jag har ingenting
att påminna deremot, att största
silfvermyntet utgöres af 12 sk. i silfver;
men tror, att det vore bäst kalla denna
enhet för f R:dr Banco i stället för 1 R:dr
Den 9 Julii e. m.
Riksgälds. Jag åberopar äfven Herr Santesjons
reservation, och anhåller om återremiss.
Friherre Cederström Jacob: Det tillhör
Rikets Ständer och Kongl. Majit gemensamt,
att bestämma myntfoten, det är
således ej ur vägen, att förslag till myntfot
uppgöresf, i händelse myntbestämning
skall ske, men att kalla enheten Riksgäld,
deremot protesterar jag. Skall enheten blifva
så liten, bör den ändock kallas BancoR:dr.
Dervid önskar jag endast att fästa
uppmärksamheten på Herr Lefre'ns reservation
; den är i min tanka riktig. Jag begär,
att förslag skall fullständigt uppgöras
så för skrot, korn, som delar, på det, i
fall Ständerna finna det fullständigt, de må
kunna öfverlemna det till Kongl. Majit.
Det är ej! ett önskningsmål; frågan är om
lag, såvida begge Statsmakterna antaga förslaget.
Herr RosenbladBernhard: Jag bar
af det skäl ej kunnat reservera mig emot
Utskottens förslag i detta Utlåtande, att jag
var frånvarande, då beslutet fattades. Enligt
79 §. RegeringsFormen, kan en förändring
af myntfoten ej ske utan Ständernas
bifall. Jag tror, att en sådan förändring
bör göras, och förenar mig i afseende
på sättet, med hvad Herr Santesson i dess
reservation tillstyrkt. Jag tror ingen vå
-
Den 9 Ju lii e. rm
*9*
da derigenom uppkomma; hvarje torparekäring
känner skillnad emellan Banco och
Riksgäld; och jag önskar derföre, att silfverenheten
må blifva lika med hvad i R:dr
B:co i sedlar nu är. Ingen lärer missräkna
sig derpå, ty denna räkning förslår hvar
och en likaväl, som hvar och en vet, att
3 R:dr B:co ar R:dr Riksgäld. Skrot
och korn anser jag kunna lemnäs till Kongl.
Maj:t, sorn häst är i tillfälle, att åt kunnige
personer uppdraga denna del. Enskilt
önskar jag endast nämna, att en fjerdedels
nedsättning ej är rigtig. Jag anhåller om
återremiss.
Herr Lefren j Johan Pehr: Som det
förslag till mynt-enhet Utskotten framställt,
är föranledt af min Motion, utber jag mig
att i korthet få redogöra för mine motiver.
Då ett land skall öfvergå från oordning till
ordning i myntväsendet, är första vilkoret,
att ej rubba närvarande mätaren af alia
transaclioner. Fråga uppstår nu, huruvida
folkets transaclionerj uppgöras i Banco
eller Riksgälds. Om man är öfvertygad,
att transactionerna mest ske i Banco,
då bör silfverenheten antagas så stor, att
den svarar mot i R:dr B:co i Sedlar. Men
äro vi öfvertygade, att de små och mesta
transactioner, såsom arbetslöner, minuthandel,
m. m. beräknas och bedömas i Riksgäld,
så är det vådligt, at taga en högre
enhet än den verkliga mätaren för närvä
-
iga Den 9 Jul i i e. m.
rande tids förhållanden, nemligen värdet
af 1 R:dr Riksgäld. Jag är för min del
öfvertygad, att de fleste tänka och mäta
i Riksgäld. Jag hade tillfälle, att i Utskotten
efter discussionen enskildt pröfva
roine motståndare; jag visade den ena en
8 sk. B:o och frågade, hvad det var för en
sedel. Ha. svarade mig, det är ju en 12
sk. En annan presenterade jag en 12 sk.
B:co, och fick till svar, att det var en 18
sk. Den tredje visade jag en 16 sk. B:co,
och fick till svar, att det var en 24 sk.
Jag frågade då, om de ej sjelfva tänkte i
Banco. Det är ej en nyck att fästa sig härvid,
ty en större myntenhet uppjagar priserne
till mehn för näringarne, som redan
tryckas af stora arbetslöner. Jag tror, att
Ridderskapet och Adeln hör behjerta denna
omständighet. Efter en timmas discussion
inom Utskotten var pluraliteten gifven
för det a? mig framställde förslag; jag
understöddes från början synnerligen af
Ledamöterna af BondeStåndet. Hvad beträffar,
att detta skulle vara ett önskningsmål,
så stadgar 79 §. RegeringsFormen bestämt,
att båda Statsmakterne gemensamt
skola bestämma myntets skrot och korn.
Här är nu fråga om att fråndraga mynt-enheten
från 48 till 18 eller 12, och dessutom
är äfven en förändring i skrotet eller
silfverqvanliteten i fråga. Herr Hjertås
förslag upptager, att 100 af de nya
Riks
-
Den 9 Julli e. fö.
Riksdalerstycken han anser bora tagas till
enhet, skulle komma att väga 3 Vict. marker,
och utgöras af 12-lödigt silfver. Billigt
mitt förslag skulle 5o väga 1 Vict.
mark, äfvenledes 12-lödigt. Vi äro således
ense om allt annat, utom enhetens storlek.
Det är angeläget, att Utskotten iakttaga
den | procent minskning i gamla Riksdalern,
som härigenom uppkommer.
Herr Cederschjöld j Pehr Gustaf: Den
siste värde Talaren har klart bevist, att
menige man tänker och räknar i Riksgälds.
Men deraf synes också följa, att det är likgiltigt,
huru man benämner det nya Tolfskillingsslycket;
allmogen skall ändå kalla
det En R:dr Riksgälds, likasom man benämnde
de af Herr Lefren föreviste Bancosedlarne
enligt deras värde i Riksgälds.
Det är derföre angeläget, att ett sådant silfvermynt
siås, som motsvarar £ af den gamla
R:drn eller 12 sk., och föröfrigt likgiltigt,
huru det kallas. Men jag skulle tro
det vara bäst, att bibehålla den gamla Silf—
verRiksdalern såsom största enheten; emedan
den är känd utrikes, och ett annat
förhållande medförde en annan Coursbestämning,
som kanhända skulle skrämma
menige man, då den funne, att, emot Ständernes
löfte, coursen icke blefve pari. Den
af Utskotten föreslagne lojering, eller att
myntet skulle blifva blott 12-lödigt j anser
32 H. 13
*94
Den 9 Julii e. m.
jag vara alldeles origtig. Då Utskotten hafva
ganska rigtigt tillstyrkt, att utförsel och
nedsmältning af silfvermynt må tillåtas, så
är det orimligt att genom så hög lojering
göra det obrukbart till Förarbetning, utan
medelst tillsättning af fint silfver. Genom
denna höga lojering, skulle myntet förlora
i sitt värde, och för alt förekomma sådant,
tillstyrker jag, att det nya myntet måtte
slås åtminstone controllbart, det vill saga
med lojering till l3 lod 3 gran,
Hans Excellence Herr Grefve t)e ta
Gardie^ Jacob: Då jag begärde ordet, var det
för att yttra min enskilta tanka öfver Utskottens
förslag att benämna det nya högsta
silfvermyntet En Ridr Riksgälds. Sedermera
har jag blifvit förekommen af Herr Tham
och Friherre Cederström, och har således
icke något att tillägga hvad de i detta afseende
yttrat. För öfrigt instämmer jag ock
i hvad Herr Lefren , dels i sin reservation ,
dels härstädes anfort, om nödvändigheten
att beräkna enheten för det nya silfvermyntet
enligt nuvarande Riksgäldsmynt, helst
dess beräkning i Banco skulle bidraga att
höja alla daglöner och priser i allmänhet.
Herr Hjerta i Gustaf: Då delta Utlåtande
väsendtligen angår mitt förslag till
ny myntfot, anser jag mig skyldig, att dervid
göra några anmärkningar, ehuru jag har
föga hopp om att vinna någon rättelse i
Den 9 Julii e. m.
Utskottens tillstyrkande, om icke såvida,
att bokstäfverne R. G. S. ej blifva utsatte
på det nya silfvermyntet»
Jag anhåller, att få fästa Utskottens
uppmärksamhet derpå, att åtskilligt bör ur
deras Ifrågavarande Utlåtande utgå. Hit
borer Utskottens yttrande, att frågor a£
denna beskaffenhet endast utgöra önskningsmål
för Rikets Ständer till Kongl, Majit.
Jag har mångfaldiga gånger genomläst den
af Utskotten i detta^afseende åberopade ng
§. RegeringsFormen, och kan deraf ej finna
annat, än att en förändring af myntfoten
måste såsom lagförslag behandlas, samt
Följakteligen endast af Kongl. Majit och Rikets
Ständer gemensamt, beslutas. Skulle
frågan behandlas i önskningsväg, såsom
rent af ekonomisk, så kunde följderne blifva
högst olyckliga, och vi skulle hafva användt
mycken möda förgäfves. Derföre bör
nämnde premiss, såsom innefattande en farlig
och origtig princip, ur Utlåtandet uteslutas.
Hvad åter angår Utskottens förklarande,
att de ansett öfverflödigt omnämna något,
som angar myntordningen, så får jag
erinra, att då Konungen ensam eger att slå
mynt, är det af vigt för den enskilta säkerheten,
att genom en lag bestämmes, huru
enskilte personer skola få silfver myntadt,
3a IL »3*
Den 9 Julii e. ra.
och huru mycket de skola erlägga i slagskatt.
Hittills har sådan myntning varit
tillåten utan afgift, men det är orätt; ty
detta har verkat, att vårt Specie stått högre
än det bordt, och derföre gått utur
landet. Bäst är, att få en slagskatt lagd
i sjelfva myntet. Den vinnes med \ procent
genom antagande af mitt förslag, och
derigenom skall för öfrigt mycket lättas införandet
af decimalräkning, ehuru jag icke
kan tillstyrka, att sådant må ske genast.
Jag tror det vara af vigt, antingen enheten
af det nya Silfvermyntet skall beräknas
i Banco eller Riksgälds. Men innan
jag vidare yttrar mig derom, ber jag
att få anmärka, det Utskotten böra alldeles
bortlägga åberopandet af 1664 års mjmtfot,
som icke bör omnämnas, sedan Utlåtandet
N:o 1 är bifallit; ty det gamla
myntet bör ej vidare få slås eller utgifvas.
Att söka bibehålla proportion enligt
1664 års myntfot mellan det gamla och nya
myntet, skulle blott inkrångla sakerne och
ej tjena till någonting, enär af det gamla
myntet föga finnes qvar i Riket, om icke
kanske undangömdt i Lappmarken. Jag
yrkar derföre åsidosättande af alla proportioner
till det gamla myntet; och då kommer
man till helt annat resultat än Utskotten,
i frågan, om Banco eller Riksgälds
bör vara beräkningsgrunden för det nya
myntets enhet.
Herr Lefren har framställt bevisning
Den g Ju lii e. m.
*97
om nödvändigheten att räkna myntet i Riksgälds,
hufvudsakligen på den grund, att
Allmänheten skall bruka räkna äfven Bancomynt
i Riksgälds. Men då skulle det vara
lika nödvändigt, att till exempel i Westergöthland
räkna myntet i Silfverdalen, i
Dalarne uti Koppardaler, i andra Orter uti
Mark, och så vidare; ty desse äro allmänna
räkningssätten i nämnde Orter. Det är
naturligt, att det möter svårighet att afskaffa
gamla bruk, äfven i detta fall, som
grunda sig på vana och husliga förhållanden,
men jag är fullkomligt säker, att allmänheten
öfverallt förstår Bancoräkningen,
så att den icke förvillas, om det nya myntet
räknas i Banco. Likasom en piga, som
i lön betingat sig 3o R:dr Riksgälds, nu
finner sig till fullo betald med 2 Tio R:dr
Bancosedlar, och förstår, att desse motsvara
3o R:dr Riksgälds, så begriper hon likaväl,
att 20 SilfverRiksdaler i Banco utgöra 3o
Riksdaler Riksgälds ; och att hennes lön dermed
är fullt godtgjord. Visserligen har en
enhet af mindre valeur sine fördelar; men
Utskotten hafva så utmålat angelägenheten
af enhetens beräkning såsom 1 R:dr Riksgälds,
att Utskotten verkeligen inträngt på
allmänhetens anspråk på tankeförmåga och
sundt förstånd. Ty att det, bland annat,
såsom Utskotten säga, skulle bidraga alt
utbilda en sparsamhetsanda hos massan af
folket, betviflar jag, helst alla de penningar
de kunna hopskrapa, utgå i skatter till
Den 9 Juli i e, m.
Staten, och dä iir det för dem likgiltigt,
om räkningen är Riksgälds eller Banco. Den
trafikerande folkklassen åter önskar säkert
Bancoräkningen; åtminstone hafva alla de,
som jag härom tillfrågat, förklarat, att de
äro mest belåtne med den minsta möjliga
förändring i nuvarande räkningssätt. För
öfrigt är det angelägnare att förekomma det
mindre upplysta folkets förvillelse i räkningen,
än arbetslönernes förhöjning. Om
enheten af silfvermyntet kallas i R:dr, är
det tvifvelsutan ganska lätt att inbilla en
bonde, att detta nya granna mynt gäller
1 R:dr B:co, helst han nu ser en Silfver*
specie, och känner, att man förr räknat i
Banco, Jag afstyrker följakteligen på det
högsta Utskottens förslag till enhet.
Den enhet jag föreslagit, synes mig
hafva stort företräde framför Utskottens,
Deras föreslagna enhet liknar ej något Europeiskt
mynt. Min åter är så lika Holländska
Gulden, att skillnaden är knappt
i runstycke, och således så obetydlig, att
vid transactioner ingen frågar derefter, utan
Holländska och Svenska Gulden skulle an*
ses jemngoda. Denna omständighet skall
gifva hållning åt vår utrikes handel, och
isynnerhet i framtiden mycket lätta han*
delns beräkningar.
Då Utskotten gillat mitt förslag om
det nya myntets halt, så har jag naturligtvis
icke något att deremot erinra. Men
Den 9 Julii e. m.
Utskotten hafva ej yttrat sig öfver mitt
project om decimalräkningens införande;
och jag hemställer, om icke Utskotten skulle
finna skäl, att Kongl. Maj:ts. uppmärksamhet
fästes på decimalräkningens vigt och nytta.
I hela Utlåtandet är icke något sagdt om
detta ämne, utan endast, några ord i en reservation
af Herr Lefren, som föreslår nya
myntsorter under namn af Carolin och Krona.
Men jag tror sådane nya namn icke
vara lämpliga. Dessutom hemställer jag till
den värde Ledamoten, om han. icke sätter
för stort värde på Carolinen, då han gör
den till Enhet,, och allt för litet värde på
Kronan,.
Herr Lefrén:: Jag är i detta fall i alla
liufvudsakeliga omständigheter liktänkande
med Herr Hjerta. Att man möjligen skulle
framdeles kunna komma till decimalräkningen,
har äfven jag afsett; men det kan ej
gå så fort, och icke på en gång. —'Jag
tror, alt äfven de bildade classerne i alli
mänhet tänka i Riksgälds och föra sina böci
ker i Riksgälds. Inom hufvudstadens, der
man borde tidigast vänta följden af förra
stadganden, förer man ännu i stora köpmanslnis
sina böcker i Riksgälds, och i den mindre
handeln är det svårt att finna annat, än
att samma räkningssätt begagnas lill grund.
I Götheborg, der Herr Hjerta sjelf så länge
vistats, är det svårt alt finna någon köpman,
som ej för sina böcker i Riksgälds,
300
Den g Julli e. m.
Allt beräknas efter denna myntsort. All
spannemålshandel går efter Riksgäldsbegrepp,
och ehuru prisen å vissa varor, såsom Jern
och andra metaller, någon gång sättas i tidningarne
i Banco, ser man likväl merendels
prisen på torgvaror i Riksgälds. Jag
vågar påstå, att den åsigt jag yttrat, är
nyttig för landet. Hvad beträffar de nya
namn jag föreslagit, så är anledningen den,
alt då man nu i Sverige har 3 olika sorter
Riksdaler, anser jag nyttigt, att den
nya enheten får ett eget namn, på det man
måtte fa ett klart begrepp om hvad den
nu kommer att gälla. Namnet har jag valt
derföre, att vi haft ett mynt, som hetat
Caroliuer, och som varit nära lika med det
föreslagna. Hvad beträffar det andra namnet
jag uppgifvit, nemligen Kronan; så är
äfven detta ett gammalt myntnamn. Hvad
uter angår det lilla värde jag efter anmärkarens
värde skall satt å Svenska Kronan,
så hör den saken ej till denna discussion,
och jag önskar, att Herr Hjerta och jag måtte
träffas i våra åsigter rörande den frågan.
Herr Bruncrona, Gustaf Adolph, hade
inlemnat följande, som upplästes:
Jag förenar mig i den reservation CommerceRådet
Santesson afgifvit, men vore
äfven böjd att ingå på Öfverste Lefrehis
förslag, så vida jag med en närmare utveckling
deraf funne mig tillfredsställd.
Om abreviationstecknet RGS skulle ut
-
Den 9 Julli e. m. 20r
sättas i Riksdalers-styckets anskärning, innefattade
sådant en orimlighet, och en verkelig
osanning. Detta silfvermynt, som skall
utgå från Banken af dess reela fond, har
icke tillkommit genom någon Riksgäld. Ändamålet
af det föreslagne teknets utsättande,
är dessutom alltför obetj'dligt, och äfven
för den enfaldigaste icke af behofvet
påkalladt. Det nya Silfvermyntets förhållande
till BancoSedeln bestämmer bos Allmänheten
dess värde. Benämningen af Riksgäld
skulle deremot må hända i opinionen
mindre förmånligt verka lill Bankens credit.
Då de förut brukliga 4~ och 2-skillingsstycken
blifvit föreslagne till fortsatt prägling,
lärer det falla af sig sjelf, att genom
ny prägel utmärkes, det de nu mera skola
utgöra yldels och £:dels Riksdaler.
För öfrigt hemställer jag, huruvida icke
i sammanhang med förevarande fråga, bordt
omnämnas, att myntvärdet och storleken af
kopparskiljemyntet icke behöfva undergå någon
förändring, hvilket lärer vara fallet, om
Utskottens förslag antages.
Friherre jPalmstjernaj Carl Otto: Då
jag motser en återremiss, tager jag mig friheten
anhålla, det ännu en anmärkning måtte
få åtfölja. Jag bör fästa Utskottens uppmärksamhet
derpå, att likstämmighet i beslut
är af stor angelägenhet, och alt således
om enheten af vårt mynt skall i värde vara
ao,a.
Iliea 9, Julii &. ra,
lika med 1 Riksdaler Riksgäld, så bör och
Stals-regleringens belopp, lämpas derefter,
ty man bär ej utsätta sig för att myntet
blir i Riksgäld, och Stats-regleringen i Bauco.
Huru skulle det se ut, då det på Debet-sedeln
står 4 K:.dr, och man fordrade 6
i Silfver, och å andra sidan, då man bestäm-»
mer en lön till 1000 R:dr, och den skall
utgå med i5oo. Jag hemställer till hvars
och ens omdöme, huru beslut, fattade vid
samma Riksdag och ungefär på samma tid,
skulle stämma öfverens, när förhållandet
blefve så besynnerligt, som det jag nu an-»
märkt. Den äldsta myntsorten vi för närvarande
äga, är Banco;. Riksgäld har tillkommit
i sednare ■tider. Denna myntsort
innebär minnen afen tid, sorn ej var lyck
lig;
böra vi då föreviga dem. Under många
år har hvar och en, äfven af de minst
bildade klasserne, vänjt sigvid att beräkna
en stor del af sina utgifter i Banco. Alla
kronoutlagor, äfven auctions-utrop, alla penninge-transactioner
beräknas i Banco, och
hafva i mångå år ej beräknats i annat mynt.
Jag tror således, att begreppen om Bancomyntels
värde äro så tydligt fästade hos,
hvar och en, att intet missförstånd kan
komma att äga rum, om den nya SilfverRiksdalern
skulle blifva beräknad lika med
I R:dr B:co i Sedlar. Jag är öfvertygad,
att det ej skall uppjaga prisen, och anser
för min del begreppen i detta afseende så
xediga, att ingen förvillelse är möjlig.
Den 9 Julii e. m.
ao3
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och LandtMarskalken gjord proposition,
blef Stats- och BancoUtskottens
ifrågavarande Utlåtande» på grund af de
dervid gjorde anmärkningar, af Ridderskapet
och Adela till Utskotten återreraitteradt»
Hans Excellence Herr Grefven och
EandtMar skalken tillkännagaf» att HerriVordensköld,
Carl Remhold, i anseende till bortresa
från Riksdagen, af&agt sig den honom
uppdraene befattning såsom Ledamot i Rid**
darhusUtskottet.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Betänkanden;
Hrån ConstitutiansUtskottet
Af den 27 sistiidne Junii;
N:a 37» Rörande Casper Wijkmöns anmärkningsanledning,
i afseende på InkomstÖfverskottens
disposition.
Från StatsUtskottet:
Af den 17 sistiidne Junii:
N:o 180, I anledning af Kongl, Majrts
Nådiga Remiss» i fråga om indragning af
Rå- och Rörs- samt Insocknefriheten å Hemman,
som blifvit skiljde från Säterierne.
N:o 181. I anledning af Kongl,Maj:ts lill
Utskotten aflåtne Nådiga Remiss af Hand
-
204
Den 9 Jul i i e. m.
lingarne i målet, rörande Majoren von Steijer
ns underdåniga anhållan om evärdelig
Skattemannarätt å 2:ne under Starby Kungsgård
lydande lägenheter JVallaSlätten och
Herrsjö A ngen.
Af den 20 sistlidne Junii:
N:o 182. Öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o c)5 förut meddeldte
Berättelse om den af Utskottet förrättade
granskning af RiksgäldsContoret, General
AssistanceContoret samt f.d. FilialDiscoutInrättningarne.
Af den 23 sistlidne Junii:
N:o i83. I anledning af begärd upplysning
rörande verkställighet å ett Rikets
Ständers Beslut.
N:o iS4- Angående underrättelse, huruvida
en af Rikets Ständer begärd ändring
i Kongl. Förordningen den 22 Julii 1823
rörande Tionde- och Räntegifvares m. 11.
rättigheter och skyldigheter ägt rum.
N:o i85. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Skrifvelse, angående anslåendet af
ett Kongl. Maj:t och Kronan tillfallet Dana-arf
till en ScholaeFond i Wahlö Församling
af Upsala Stift.
N:o 186. Angående ersättning till Assessoren
Hellberg för liden förlust å en
coutraherad leverauce af ArtiUerieHästar.
Den 9 Julii e. m.
ao5
N:o 187. I anledningar af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 43
förut rneddeldte Betänkande, angående ändring
i Kongl. Placatetden 27 Augusti 1723
rörande vilkoren för BergsBruks anläggande.
N:o 188. I anledning af väckt fråga
om belöning för Fabrikören Godlund.
N:o 18 g. Angående anslag af allmänna
medel till tryckning af Landshöfdingarnes
EmbelsKungörelser.
N:o 190. I anledning af väckt fråga
om ersättning till framlidne BergsRådet Friherre
Hermelins Arfvingar.
N:o 191. Angående anslag af medel
till Stockholms Stads Storkyrka.
N:o 193. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 66
förut rneddeldte Utlåtande angående inrättning
af en PaquetPost.
Af den 3 dennes:
N:o 196. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss uppå en underdånig ansökning
om upplåtelse af en Örebro Slott tillhörig
Tomt, för uppförande af ett nytt Scholaehus
i Örebro Stad.
N:o 197. I fråga om GästgifveriHemmans
vid stora Landsvägarne i Norra Upland
befriande från Rotering och KronoTioudes
erläggande.
206
Den 9 Jul ii e. m.
Från LagUtskottet:
Åf den 17 sistlidne Junii:
N:o 71. Öfver vackt Motion om an<*
dring af 16 Cap. ÄrfdaBalken.
N:o 72. Öfver väckt Motion om utsträckande
af Testamentsfriheten för Städernas
Innevånare och PresteStåndet, till
likhet med den, sorn efter Landsrätt eger
rum,
Åf den 27 sistlidne Junii:
N:o 73. Öfver väckt Motion om stadgande,
att den, som beträdes med stöld
utur täckt jordgraf, der jordfrukter förvaras,
skall straffas enligt 6 §. i 4° Gap. MissgerningsBalken»
Från
Lag- samt Allmänna JJeSvärs* och
EkonomiUtskolten:
Af der» 2 dennes:
N:o 45» 1 anledning af gjorde anmärk
ningar
vid Utskottens under N:o 5 förut
meddeldte Betänkande rörande KammarRättens
rättighet, att i vissa fall fullfölja
gjorde anmärkningar.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Ådeln åtskiljdes
klockan half till 11 om aftonen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den i3 Julii f. ro.
Måndagen den i3 julii 1829.
Plenum klockan g Förmiddagen»
Föredrogs ånyo och gillades StatsUtskottets
den 6 sisllidne Junii under N:oi64
afgifnc, och den 3 dennes pä bordet lagde,
Utlåtande, i fråga om fortsättning af det
Arrende Eskilstuna Stad innehar af Eskilstuna
Kungsladugård.
Ånyo föredrogs och lades till handlingarne
StatsUtskottets den l^sistlidne Junii
under N:o 166 afgifne, och den 3 dennes
på hordet lagde, Utlåtande, i anledning af
gjorde anmärkningar vid någre af Utskottet
förut meddeldte Betänkande)!.
Då nu ånyo föredrogs StatsUtskottets
den 17 sistlidne Junii under N.*o 167 afgifne,
och den 3 dennes på bordet lagde,
Memorial, innefattande anmälan derom, att
StatsUtskottets under N:o 4<a meddeldte Betänkande,
om inrättande af en allmän Klubb
för alla fyra RiksStåndens Ledamöter, blifvit
af Rikets Ständer giiladt; fann Ridderskapet
och Adeln för godt, att, enär verkställigheten
af delta beslut komrae alt uppdragas
åt RiddarbusDirectionen, samt de
öfrige Irenne RiksStåndens CanzliDirectio
-
2o8
Den 13 J n 1 i i f. m.
ner gemensamt, anmoda RiddarhusUtskottet,
att, till efterrättelse och iakttagande, lemna
RiddarhusDirectionen delafRikets Ständers
ifrågavarande beslut.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskottets
den 17 sistlidne Jun ii under N:o 168
afgifne, och den 3 dennes på bordet lagde,
Utlåtande, angående väckt fråga om
Löneförhöjning för Rikets Ständers JustitiaeOmbudsman.
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 17 sistlidne Junii under Pilto
169 afgifne, och den 3 dennes på bordet
lagde, Memorial, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under ]N:o 90 förut
meddeldte Utlåtande, öfver ExpeditionsUtskoltets
Memorial Nto 11, angående til 1-  ökadt biträde vid Correcturläsning; fann
Ridderskapet och Adelil, uppå derom af
Hans Exceilence Herr Grefven och LandtMarskalken
gjord Proposition, att, enär StalsUtskottets
berörde Utlåtande blifvit den 1
sistlidne April e. m. af Ståndet lagdt till
handiingarne, StatsUtskottets ifrågavarande
Memorial nu äfven borde läggas till handlingar
ne.
Föredrogs ånyo och gillades StatsUtskotlets
den 17 sistlidne Junii under N:o 170
af
-
Den i3 Julli f> m.
209
afgifne, och dea 3 dennes på bordet lagde,
Utlåtande, öfver väckt Motion om införskrifning
från England för Statens räkning
af en Cylindrisk BoktryckarePräss.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 17 sistledne Junii under N:o 171 afgifne,
och den 3 dennes på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af yrkad indragning
utaf de i Kongl. Kammar-, Bergs- och
CommerceCollegierne varande PresidentsEmbeten.
Herr Rosenqvist} Fredrik Leonhard:
Efter mer än ett halft års förlopp har StatsUtskottet
besvarat den af mig väckte Motion,
att PresidentsEmbetena i Kammar-,
Bergs- och CommerceCollegierne måtte varda
indragne, för hvilken Motion jag såsom
skäl uppgifvit, att en ganska betydlig del
af de till bemälde Collegier förut hörande
göromål blifvit öfverflyttade på andra Embetsverk;
att i Kongl. Bergscollegium redan
under (11) ellofva års tid icke funnits
någon President; att under denna tid,
bemälde Embetsman intet enda ögonblick
varit saknad; att desse Collegier, i anseende
till de ofantligt minskade göromålen,
nu mera egentligen icke äro annat, än ett
slags stprre Bureauer eller AdministrationsContor;
och att man borde vara betänkt
3a H. 14
310
Den j3 Juli i f. m.
uppå att spara Statens utgifter, der det så
lätt kan ske, för att åtminstone bereda någon
tillgång till de jemnt påkallade förökade
utgifternas bestridande,
Uti det häröfver afgifne högst knapphändiga
Utlåtande har Utskottet, tvärtemot
all ordning och vana, icke upptagit
något enda af mina skäl, utan rätt och slått
ansett Motionen böra förfalla, emedan ämnet
egde gemenskap med den hos Rikets
Ständer vid flera Riksdagar förehafda fråga,
om förändring i organisationen af Rikets
Styrelseverk, hvilket ämne vore bos
Kongl. Majit i underdånighet anmäldt, och
således berodde på hvad som i hufvudfrågan
vidgöres.
I anledning af ett sådant yttrande nödsakas
jag anmärka först och främst det
oriktiga deruti, att Utskottet rakt förbigått
hvartenda af mig anfördt skäl för Motionen;
och för det andra, att Utskottet helt
och hållet misstagit sig i afsende på grunden
för sin åsigt, ty hvarken vid 1823 års
eller någon föregående Riksdag hafva Ständerna
haft sig bekant, hvilka eller huru
många göromål skulle skiljas från Kammar-,
Bergs- och CommerceCollegierne, samt läggas
under andra Embetsverk, ej heller alt
desse Collegiers Embetsbefattning skulle
blifva så inskränkt, som den för närvarande
är. Enär nu Regleringen, för så vidt
Den 13 J u 1 i i f. m.
311
elen angår sjelfva göromåieri, redan är gifven,
och det som återstår att reglera, hufvudsakligen
lärer sträcka sig till personalen,
så täckes Ridderskapet och Adeln finna,
att Utskottet gjort en allt för stor digression
från saken, för att icke behöfva
tillrättavisas.
Då ett ämne efter mer än ett halft
års förlopp ånyo anmäles hos Rikets Ständer,
utan att det Utskott, dit det varit remitteradt,
upptagit ett enda skäl för Motionen,
så måste afsigten dermed nödvändigt
vara, att få skälen undanröjda och icke
pröfvade, emedan det är en gifven sak, att
desse efter en så lång tids förlopp skola
vara glömde och förgätne af de flesta Riksdagsmän
inom det Stånd, som hört sjelfva
Motionen uppläsas. De öfrige 3:ne Respective
RiksStånden, hvilka af Motionen fått
alls ingen del, äro följaktligen helt och
hållet i okunnighet om de grunder, hvaruppå
Motionen hvilar; och då desse Riksstånd
icke heller få det minsta begrepp
derom genom Utskottets Utlåtande, så bör
resultatet icke blifva tvifvelaktigt, nemligen
att Motionen afslås, och Utlåtandet bifalles,
hvilket påtagligt måste varit Utskottets syftemål.
Jag frågar alltså, är sådant rätt, och
kan ett sådant förfarande gillas? Jag bör
vänta, att frågan besvaras med Nej, så mycket
heldre, som Utskottets ofärdiga fram32
H. i4*
3t2 " Den i3 Jul ii f. m>
ställningssätt äfven leder till den följd, att
om ock ett sådant stympadt Utlåtande skulle
ogillas, och återremitteras af det Riksstånd,
till hvilket Motionairen hörer, men
Utlåtandet likväl bifalles af de 3:ne andra
RiksStånden, måste Motionen, äfven om
den vore aldrig så rättvis och billig, ändock
förfalla, blott genom Utskottets försummelse
och liknöjdhet, att framställa de
skäl, som motiverat ämnet. Jag anhåller
alltså vördsamt örn återremiss, samt att
StatsUtskottet må varda förelagt, att såsom
56 §. i RegeringsFormen, och 44 §■ i
Riksdagsordningen antyda, vederbörligen
utreda ämnet, följaktligen fullständigt upptaga
de skäl jag för min Motion framstält,
och hvilka nu i Utlåtandet blifvit alldeles
förborgade för alla fyra RiksStånden.
Friherre Boije, Ludvig: Jag vågar tili
Ridderskapet och Adeln framställa ett skäl,
hvilket visserligen ej ingått hvarken i Motionairens
framställning eller i Utskottets
Utlåtande, men som jag anser böra verka
till afslag å den yrkade återremissen, samt
bifall till Utlåtandet. Det är nemligen,
att Regeringen, genom åtgärden, att utgallra
och öfverlemna åtskilliga slags ärender
ifrån de EmhetsVerk, dit de länge hört,
till andra Verk, begått ett olyckligt misstag,
som förr eller sednare leder till rättelse.
Erfarenheten, hoppas jag, skall snart
upplysa Regeringen härom, och föranleda
Den i3 Julii f, ra.
en återgång till det gamla. Då blifva Presidenterne
i Collegierne lika behöflige och
nyttige, som de alltid varitj och de äro
det, i min tanka, äfven nu, ehuru kanske
i mindre mohn. Jag bestrider derföre återremissen,
och anhåller om bifall till Utlåtandet.
Herr Crusenstolpe> Magnus Jacob: Jag
vill ej inlåta mig i frågan, huruvida Utskottet
förfarit rätt deruti, att Utskottet i
Utlåtandet icke upptagit de skäl Motionairen
anfört till stöd för sitt förslag. Men
jag önskar fästa Motionairens uppmärksamhet
derpå, att just den af honom åberopade
omständighet, att Presidentsplatsen i
Bergscollegium förblifvit obesatt under en tid
af elfva år, bevisar, att hans Motion icke är
af behofvet påkallad. Ty detta exempel ådagalägger,
att Kongl. Maj:t icke tillsätter PresidentsEmbetena,
utan lemnar dem vacanta,
i fall desse höge Embetsman icke behöfvas.
Jag hemställer derföre till den värde
Motionairen, om icke en återremiss af detta
Utlåtande är ohehöflig.
Herr Rosenqvist: Till svar å hvad Herr
Crusenstolpe nu anfört, får jag erinra, det
vi icke ega någon garanti, att ju Kongl.
Majit, när som helst, till och med i morgon,
kan i Nåder utnämna en President i
Kongl. Bergscollegium, ehuru han derstädes
icke behöfves, och alt det följakteligen får
Den i3 Julii f. ni.
tillskrifvas endast Kongl. Maj:ts önskan, att
bespara Statens medel, jemte den öfvertygelse,
att en President icke behöfves,
hvilket vållat, att någon sådan icke blifvit
tillsatt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottets förevarande
Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda lill detsammas återremitterande.
Ropades några Ja jemte starka Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade
bifalla StatsUtskottets berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att, som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej,
Propositionen blifvit af Ridderskapet och
Adeln bifallen.
Herr Rosenqvist anmälte till Protocollet
sin reservation emot Ridderskapets
och Adelns beslut.
Vid förnyad föredragning bifölls StatsUtskottets
den 17 sistlidne Junii under N:o
172 afgifne, och den 3 dennes på bordet
Den i3 Julii f. ra.
lagde, Utlåtande, angående indragning af
VexelControlleurs befattningarne.
Föredrogs ånyo ConstitutionsUtskottets
den 20 sisllidne Junii under N:o 36
aflåtne, och den 3o i samma månad e. m.
på bordet lagde Memorial, med Betänkande
i följd af StatsRådsProtocollens fullbordade
granskning.
Friherre Boje, Ludvig, samt Herrarne
Hjerta, Gustaf , och Rosenqvist, Fredrik
Leonhard, anhöllo, att detta Memorial måtte
ytterligare få hvila på bordet.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMar skalken förklarade,
att den af flere Ledamöter sålunda
framställde begäran, att ConstitutionsUlskoltets
berörde Memorial måtte ytterligare
få hvila på bordet, enligt 49 §• Riksdagsordningen
icke kunde förvägras.
Föredrogs lill remitterande Grefve Horns,
Cl aes Fredrik, den 22 sistlidne Junii f. m.
på bordet lagde Motion, innefattande förslag
till en underdånig anhållan, att Kongl*
Majit täcktes ofördröjligen nedsätta och bestämma
införsel-tullen på utländsk Råg,
samt upphäfva införsel-tullen på all vårsäd
och alla foderväxter; äfvensom i förening
dermed i Nåder återtaga förbudet mot ut
-
aili
Den t3 Julii f. rn.
försel af Spannemål, och i öfrigt afgifva
den lugnande försäkran, att Kongl. Maj:ts
Höga afsigt ingalunda vore, att låta förbudet
mot busbehofsbränvins-bränningen utsträckas
till längre tid, än redan bestämdt
är, eller till och med Augusti månads utgång.
Grefve Horn, Claes Fredrik: Det är
nu tre veckor sedan jag väckte den ifrågavarande
Motionen; och jag tillstår, att jag
förundrat mig öfver det långa dröjsmålet
med densammas föredragning till remiss.
Men jag förmodar detta hafva härrört deraf,
att Hans Execellence Herr Grefven och
LandlMarskalken ansett min Motion, likasom
Friherre Anekarsvrärds vid samma tillfälle
väckta, innefatta flere ämnen, och derföre
icke kunna remitteras till något Utskott.
Om så är, ligger deri visserligen något skäl
till uppskofvet, ehuru jag icke kan gilla det,
utan anser det stridande mot Grundlagen.
Ty mitt Memorial innefattar blott ett ämne,
nemligen förslag till åtgärder i anledning
af den hotande missvexten. I alla fall
måste jag likväl nu sjelf uppträda, för att
bestrida remiss till Utskott af denna Motion.
Afsigten med densamma var, att utverka
några hastiga mått och steg å Regeringens
sida till förekommande af missvextens
olyckliga följder. Den är nu förfelad,
och Regeringen har vidtagit helt andra åtgärder,
än dem jag föreslagit och gillat.
Den i3 Julit f. m.
217
Jag anhåller derföre, att Memorialet måtte
läggas till handlingarne.
Men i anledning häraf utbeder jag mig
att få väcka en ny Motion. Jag föreslår
nemligen, alt, i den händelse llusbehofsbränvinsbränningen
framgent kommer att
såsom en landtbruksnäring beskattas, det
stadgande måtte i blifvande BevillningsFörordning
intagas, såsom ett Rikets Ständers
beslut, att Husbehofs-bränvinsbränningen i
intet fall och under intet vilkor må kunna
af verkställande magten inskränkas, inställas
eller förbjudas.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarslcalken yttrade, att Grefve Horn
riktigt fattat anledningen dertill, att Grefvens
Motion icke förr än nu blifvit föredragen,
emedan, Hans Excellence, som ansett
berörde Motion innefatta flere serskilta
ämnen, velat lemna Grefven tillfälle och
rådrum att fördela Motionen uti serskilte
Memorial. Då likväl Grefven sjelf nu förklarat,
att han icke vidare önskade någon
remiss af nämde Motion, finge Hans Excellence
hemställa, att densamma måtte förfalla.
Ropades Ja.
Grefve Horns nu väckte ofvanberörde
Motion lades på bordet.
Anmältes och enxottogs Herr HofCanz
-
Den i3 Julii f. ra.
leren och Commendeuren D. von Schulzenheim,
hvilken å Kongl. Maj:ts höga vägnar
aflemnade Irenne Kongl. Maj:ts den 16 sistlidne
Junii aflåtne Nådiga Propositioner till
Rikets Ständer:
1:0. Angående rättighet för Patrouille,
Post, Vaktkarl eller Fångförare, att genom
bruk af Skjutgevär söka förekomma fånges
flykt.
2:0. Angående ordningen och sättet
för överklagande af UnderRätts beslut uti
tvister om hysesyn och fardag å Kronohemman.
3:o. Angående ansvar för dem, som
bortförer och undanhåller annans minderåriga
barn.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken anmodade Herr HofCanzleren,
att lill Kongl. Majit framföra Ridderskapets
och Adelns underdåniga vördnad,
jemte försäkran, att Kongl. Maj:ts Nådiga
Propositioner skulle med första varda
till handläggning företagne.
Sedan Herr HofCancelleren blifvit på
vanligt vis utbeledsagad, upplästes och Indes
på bordet Kongl. Maj:ts Högstberörde
Nådiga Propositioner.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
StatsTJtskoLtets den 17 sistlidne Junii af
-
Den 13 J u 1 i i f. m.
2 '9
gifne, och den 3 dennes på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 174* Angående i fråg asta i ld belöning
för Assessoren J. P. Juringius.
N:o 175. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss af haudlingarne i målet,
angående inköp af Hemmanet Mellby för
Staden Strömstads räkning, utaf allmänna
medel.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 17 sistlidne Junii under N:o 176 afgifne,
och den 3 dennes på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 58 förut
meddeldte Betänkande, angående väckt fråga
om de så kallade Djeknepenningarnes
upphörande.
Grefve SpensGarl Gustaf: De skäl
som i detta ämne blifvit anförde så väl vid
Motionens remitterande, som vid återremissen
af Utskottets första Betänkande, synas
mig så mycket öfverväga Utskottets i saraBetänkande
uppställde och i dess förevarande
Utlåtande åberopade skäl, att jag icke
kan annat än yrka ett mot Utskottets mening
stridande beslut. Det kan icke vara
likgiltigt hvarken, om beskattningssättet blir
tryckande, eller om det blir inveckladt.
Förevarande fråga är visserligen i förra afseendet
obetydlig, och kan ej medföra någon
210
Den i3 Julii f. m.
synnerligt tryckande inverkan på de skattdragande;
men desto vigtigare är den i det
afseende, att Djeknepenningarne, såsom de
nu utgå, göra skatterne och räkenskaperne
invecklade. Det tyckes vara temmeligen
onyttigt, att för en skatt af i runstycke för
hvarje person hafva en serskild column i Debetsedlarne
och Räkenskaperne. Hvad Consistorierne
genom Djeknepenningarnes indragning
skulle förlora, kan ju, såsom af ringa
betydenhet, ersättas i annan väg, helst andre
anslag till förmån för LäroVerken äro
af behofvet påkallade. Jag tillstyrker derföre
Djeknepenningarnes afskaffande, och
ersättning till Consistorierne af Statsmedel.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde Proposition till bifall
af StatsUtskotlets förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Herr Bråkenhjelm , Pehr Reinhold: Jag
anser Grefve Spens’s anmärkningar i denna
fråga vara fullkomligt grundade, och tror
mig af egen erfarenhet känna, att Djeknepenningarne
böra och kunna afskaffas, äfven
utan någon ersättning derföre till Consistorierne.
Följakteligen anhåller jag om proposition
till afslag å Utlåtandet, samt att Ridderskap!^
och Adeln måtte besluta Djeknepenningarnes
upphörande.
Herr Hjerta Gustaf: Jag för min del
anser Djeknepenningarne ej kunna afskaffas
Den 13 J n 1 i i f. m.
22 l
utan ersättning till Consistorierne; men jag
hemställer, om icke Ridderskapet och Adeln
behagade förena sig i det beslut, att Djekliepenningarne
skola upphöra, och ersättning
för denna förlust tilldelas Consistorierne af
Statsmedlen, till det belopp, hvartill inkomsten
af Djeknepenningarne under de sista
Tio åren per medium uppgått.
Friherre Palmstjernaj, Carl Otto: I
anledning af de anmärkningar, som blifvit
gjorde, anhåller jag alt få fästa uppmärksambeten
derpå, att enda egentliga vinsten af
Djeknepenningarnes afskaffande skulle blifva
en liten lättnad i Häradsskrifvarnes besvär
vid Räkenskapernes upprättande; hvaremot
en ny skatt af 5,8oo R:dr skulle genom
Bevillning påläggas äfven sådane personer,
som hittills icke deltagit i Djeknepenningarnes
utgörande. Denna skatt är
dessutom af föga betydenhet och tyngd för
dem, som betala den. För öfrigt är den
äfven en gammal pålaga; och vid denna
Riksdag har man följt den princip, att icke
ändra de gamla grundskatterne, så att icke
den ene undersåten må njuta lindring i
skattebördorne på den andres bekostnad.
På det således något beslut icke nu må
fattas, som strider emot denna så väl i Utskotten
som RiksStånden, efter hvad jag
trott mig finna, antagne princip, tillstyrker
jag bifall till ifrågavarande Utlåtande om
Djeknepenningarnes bibehållande.
222
Den 13 J n 1 i i f. ra.
Grefve Spens: Jag vill blott, såsom
svar på Friherre Pal mst jernäs yttrande, att
vinsten af Djeknepenningarnes afskaffande
skulle komma endast Häradskrifvarne till
gagn, göra den erindran, att, om man icke
betraktar blott det yttre af saken, måste
man finna vinsten af enkelhet i skatteuppbörden
och räkenskaperne vara mera allmän.
Vore här fråga om ett stort skattebidrag,
så vore det kanske icke rätt, att utan
största nödfall rubba det gamla beskaltningssättet,
för att vinna den åsyftade enkelheten.
Men det ifrågavarande beloppet är så
obetydligt, att detsamma, genom Bevillning
fördeladt på ett helt land, ej tynger någon
Medborgare; och då arden vundna enkelheten
i uppbörd och räkenskaperne en
vinst, som förtjenar att värderas ej blott
af Häradsskrifvare!!, utan äfven i allmänhet.
Grefve Hortij Claes Fredrik: Friherre
Palmstjerna har sagt, att det vid innevarande
Riksdagar en allmänt antagen grundsatts,
att icke ändra grundskatterne. Måhända
förhåller det sig så i StatsUtskottet; men
jag för min del kan ej gå in på denna princip,
och jag önskade, att Ridderskapet och
Adeln måtte förklara sig icke godkänna densamma.
Grefve Spens synes mig hafva tillräckligt
bevist nyttan af Djeknepenningarnes
afskaffande, i anseende till den oreda
de förorsaka i upphörden och räkenskaperne.
Derföre instämmer jag i Herr Hjertås för
-
Ben 13 J111 i i f. m.
223
slag, att de må upphöra, och ersättning för
deni af Statsverket utgifvas till Consistorierne.
Herr Tham, Wolrath: Ännu är ej det
begärdta anslaget till LäroVerken beviljadt.
Tvertom har förslaget dertill blifvit återremitteradt;
och det är osäkert, om detta
anslag kommer att äga rum. Yid ett sådant
förhållande synes det mig vara något för
bittida, att derå assignera den ersättning,
som skulle till Consistorierne utgå, ifall
Djeknepenningarne indragas. Det förefaller
mig för öfrigt orätt, alt med Djeknepenningarne
borttaga den lilla uppmuntran de
Studerande häraf njuta, och det synes mig
icke stå väl tillsammans med Ridderskapets
och Adelns yttrade önskan, att upphjelpa
och befordra undervisningen. En sådan åtgärd
tror jag ej eller skulle bidraga, alt lätta
Häradskrifvarnes göromål. De äro vane att
upprätta räkenskaperne eldigt nuvarande förhållande,
och ändring deri skulle föga föranleda
till mindre besvär för dem. Dessutom
är detta Utlåtande redan bifallet af
Två Stånd; och då vet jag icke, hvad det
tjenar till, att vi stanna i ett motsatt beslut.
Jag anhåller således om proposition
till bifall å Utskottets Utlåtande.
Friherre Cederström ^ Jacob: Jag skulle
med nöje tillstyrka upphörande af Djeknepenningarne,
såsom inkomst, om man kun
-
224
Den i3 Julii f. m.
de uppföra dem på en enkel beskattning;
men det möter svårighet, att på någon af
BevillningsTittlarna fördela en sådan skatt,
ty det blir nästan omöjligt, att den ej skulle
göra mera eller mindre, förrän totalbeloppet
af Bevillnings-summan är bestämdt, då
först vore det möjligt att beräkna den, men
hvilket onyttigt och vidlyftigt arbete skulle
det ej medföra. Här har blifvit yttradt,
att svårigheten för Häradsskrifvarne, vid
deras räkenskapers uppgörande, vore en af
orsakerna, att upphäfva denna beskattning.
I det afseendet är svårigheten högst obetydlig.
Denna afgift är så gammal, och
formerna för densamma så kände, att den
ej åstadkommer någon svårighet. Sednast
har blifvit yttradt, att frågan skulle förfalla,
derigenom att 2 Stånd stanna emot 2.
Det är oriktigt, ty när det är fråga om Statens
inkomst, måste saken i sådant fall gå
till Nämnd, ty den får ej förfalla. Jag tillstyrker,
att, intill dess Ridderskapet och
Adeln samt Rikets Ständer kunna bedömma
behofven i en rund summa, och uttaga dem
efter inkomst, någon förändring i närvarande
inkomst-tittel ej måtte äga rum.
Herr Hjerta: Hvad sjelfva afgiften angår,
kan man ej säga, såsom Friherre Cederström,
att den utgått på samma sätt i
alla tider. Då Djeknepenningarne började,
voro de betydliga genom uppbördssättet,
erne
-
Den i3 Julli f. m.
215
emedan de studerande sjelfve uppburo dem.
De utgjordes då hufvudsakligen af kost och
matsäck. En från början privat inkomstanledning
har blifvit en afgift till Staten.
Hela summan går ej till mera än 5ooo R:dr,
och det är blott några år den stigit till detta
belopp; vanligen har den utgjort emellan
4ooo och 5ooo R:dr. Jag skulle tro,
att ju mera man kan förenkla våra räkenskaper,
desto bättre vore det. Flere vilja
väl den saken, men successive, och som
den ej kan ske på det sättet, blir ingenting
deraf. Här är nu en förenkling möjlig.
Hvar och en kan finna, att då för i skilling
debetsedel skall utskrifvas, räkningarne
sammandragas m. m., måste det föröka
göromålen och besväret. Huru Friherre Cederström
kan finna någon svårighet uti att
af Bevillningen få 4°°° & 5ooo R:dr, vet
jag ej, då man ser, att alltid stora öfverskott
uppkomma, hvilka, efter de beslut,
som nu äro fattade, säkerligen komma att
uppgå till omkring | million årligen. Jag
yrkar, att man måtte begagna detta tillfälle,
för att få bort afgiften. Stanna Si stånd
mot 2, måste Nämnd afgöra saken.
Friherre Palmstjerna: I följd af discussionen,
anhåller jag få lemna några upplysningar,
för att gifva närmare begrepp om
saken. Jag får nämna, att i sk. 6 r:st. betalas
för hvarje matlag, och att afgiften så32
H. i5
Den i3 Julii f. m.
ledes icke utgår efter i r:st. på personen,
ty sällan äro 18 personer uti matlaget. Dessutom
ingå ej dessa penningar till Statsverket,
utan till Consistorierna för att af dem
till anvisade behof användas. Det beslöts
på Riksdagen år 1624, att Djeknarne icke
skulle få gå omkring i orterne, och sjelfve
uppbära understöd, och sedan hafva de i
allmänhet icke gjort det. Deraf finnes, att
Djeknepenningarne icke ingå uti Stats-uppböröen,
och att således det egenteligen är
Häradsskrifvarne, som med deras redovisande
få besväret. Jag värderar visserligen
den omsorg man hyser om minskningen
i deras besvär, men tror ej, att den
är värd 5,800 R:dr. Jag upprepar således
min anhållan om proposition till bifall å
Utlåtandet.
Herr von HartmansdorffAugust: För
min del skulle jag vilja bidraga till hvarje
förändring i uppbörden, hvarigenom sättet
förenklades, men ingalunda till sjelfva afgiftens
upphörande, så länge erforderliga
tillgångar för Statens angelägna utgifter brista.
En besynnerlig motsägelse finnér jag
deri, alt på samma gång StatsUtskottet förklarar
sig sakna behöfliga medel, och • andra
yrka Bevillningens nedsättning, man
vill tillstyrka att afskaffa gamla utskylder,
öfver hvilka ingen besvärar sig. I detta serskildta
fall är motsägelsen så mycket större,
som Konungen i sin proposition om lä
-
Den r3 Julii f. m.
roverken uppgifvit, att en summa af 168,000
R:dr erfordras, men StatsUtskottet endast
beviljat 60,000 R:dr. Då man ej kan gifva
mera än f af hvad som i detta angelägna
hänseende behöfves, så synes tiden
icke vara inne, att afskaffa en gammal utskyld,
Jag tillstyrker bifall å Utlåtandet.
Herr Bråkenhjelm? För att hjelpa Herr
von Hartmansdorff ur den förlägenhet, i hvilken
han synes befinna sig i denna fråga,
hemställer jag, om det ej skulle gå an, att
rent af afskaffa denna afgift. Hvar och en
lärer finna, att då 5,800 R:dr fördelas på
lika många lärjungar vid Rikets scholor,
kommer på hvarje person ej mera än omkring
1 R:dr. Hvad denna uppmuntran vill
säga, lärer vara tydligt för hvar och en.
Friherre Palmstjerna har anmärkt, att bevillningen
skulle ökas, om Djeknepenningarne
upphörde, att utgå såsom hittills. Jag
hemställer, om icke denna skatt, antingen
den utgår såsom Djeknepenningar, eller Bevillning,
i alla fall är en börda. Då Rikets
Ständer snart komma att afgöra frågan
om ett förökadt anslag åt läroverken, så
betydligt som det Herr von Hartmansdorff
omförmält, tyckes det vara lätt, att snarare
öka dessa medel med 5ooo R:dr, än att
sätta dessa 5ooo R:dr på en särskild inkomst-titel
med särskild uppbörd. Jag hemställer
således, om icke contrapropositionen
kunde blifva sådan jag nämnt.
32 H. i5*
328
Den i3 Juiii f. m.
Friherre Palmstjerna: Jag för min del
kan ej tro, att dessa 5,800 R:dr kunna genom
Rikets Ständers beslut aflysas, ty tredje
mans rätt beror derpå. Det lärer ej gå
an för Rikets Ständer, att låta inställa denna
afgift, utan att anslå medel, som skola
fylla det årliga beloppet på annat sätt; och
som sådane medel icke eller finnas utan
genom Bevillning, ser jag ej något medel,
att afskaffa Djeknepenningarne utan genom
motsvarande ökning af Bevillning. Huruvida
detta är lämpeligt, lemnar jag derhän.
Det vore likväl ej alldeles detsamma,
huruvida dessa penningar utgå af Bevillningen,
som utgöres af alla klasser medborgare,
eller blott af den, som hittills utgjort
denna afgift. Den fördelades derigenom
på helt andra personer, som ej pläga
finna likgiltigt, om en afgift utgår af en
dass, eller alla classer menniskor. Jag kan
ej finna, såsom Herr Bråkenhjelm, att förhållandet
ar detsamma. Derjemte får jag
nämna, att förhållandet är olika i några
provinser, der Djeknepenningar icke på vanligt
sätt utgå, utan Djeknarne ännu gå omkring
och erhålla årliga biträden efter råd
och lägenhet. Således skulle beslutet hafva
ett inflytande på förhållanderne i andra
orter som äro outredde, och hvarföre
jag ej tilltror mig, att kunna fälla något
bestämdt omdöme deröfver.
Hans Excellence Herr Grefven och
Den i3 Julii f. m.
229
EandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adelö ansåg öfverläggningen fulländad.
Ropades Ja.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde Proposition till bifall
af StatsUtskottets ifrågavarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde Utlåtande.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Tham begärde votering.
Herr Bråkenhjelm: Om jag ej misstager
mig, är votering begärd af Herr Tham.
Jag hemställer till honom, huruvida det
icke skulle vara öfverflödigt, då Herr Grefvens
och LandtMarskalkens första proposition,
efter hvad jag fattat, blifvit besvarad
med ett starkt Ja,
Herr Lefren 3 Johan Pehr: I händelse
saken skulle skrida till votering, anhåller
jag, att i Nej-propositionen det vilkor måtte
utsättas, att Konungens sanction i detta
ämne skall begäras, lika som förut skett i
ett annat af samma natur.
Herr Bråkenhjelm: Jag hemställer till
Herr Grefven och LandtMarskalken, huru
-
a3o Den i3 Julii f. m.
vida hvad Herr Lefre'n nu sednast yttrat,
såsom ingripande uti RiksdagsOrdningens och
RegeringsFormens föreskrifter, bör eller kan
få uti Propositionen upptagas.
Grefve Spens: Om jag icke misstager
mig, var det i anledning af den andra propositionen
Herr Grefven och LandtMarskalken
gjorde, som Herr Tham begärde votering.
Det torde således icke kunna blifva
annan möjlighet än att den proposition,
på hvilken votering blifvit begärd, blir Japroposition,
och den andra Contra-proposition.
Friherre Palmstjerna: Jag för min del
tror ej, att det af Herr Lefren förcslagne
tillägg kan komma i fråga, då det ej angår
en uppbörd af en Statens ordinarie inkomst-tittel.
Jag tror äfven, att Ridderskapet
och Adeln kunde bespara sig denna
votering. Jag hemställer till Herr Tham,
och dem, som äro af samma mening, om
de ej kunde med stillatigande besvara den
proposition, som framställes, enär, om 2
Stånd stanna emot 2, frågan förfaller. Förhållandet
skulle således blifva enahanda,
om Ridderskapet och Adeln lemnade bifall
till Utlåtandet, eller afslog det.
Herr Tham: Jag har tillstyrkt bifall
å Utlåtandet. Att jag ej begärde votering,
förr än den andra propositionen gjordes,
kom sig deraf, att jag tyckte mig finna,
Den i3 Julii f. m.
att Herr Grefven och LandtMarskalken ej
ansett sig säker, pä hvilkendera sidan pluraliteten
är. Ja-propositionen bör i alla
händelser blifva på Utskottets Utlåtande.
Hurudan Contrapropositionen blir, tillkommer
ej mig att bestämma; den må de uppgöra,
sora yrkat en annan mening, än jag.
Jag yrkar bifall å Utlåtandet, och om det
ej beviljas, votering.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken förnyade den af Hans Excellence
nyss framställde Proposition till
bifall af Utskottets Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att, som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna, Ja öfverröstat Nej, Propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adeln
bifallen.
Grefve Spens begärde votering.
Hvarefter Hans Excellence framställde
följande Voteringsproposition:
Den, som bifaller StatsUtskottets Utlåtande
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 58 förut meddeldte Betänkande,
angående väckt fråga om de så
kallade Djeknepenningarnes upphörande, voterar
Ja;
-
23? Den i3 Julii f. m.
Deli det ej vill» voterar
Nej;
Vinner Nej, komma, med afslag å berörde
Utlåtande, Djeknepenningarne att afskaffas,
samt ersättning derföre lemnäs Consistorierne
från Statsverket, efter det medeltal,
hvartill Djeknepenningarne under de
sistförflutne 10 åren uppgått.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 442> 43 och 44 §§• i RiddarliusOrdningen
blifvit uppläste , börjades voteringen
klockan n förmiddagen; och befunnos,
efter voteringens slut klockan 12
på dagen, sedan en voteringssedel blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfrige
voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva
utfallit, som följer:
Ja — 71.
Nej — 36.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
voteringen serskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och LandtMarskalken förklarade, att StatsUtskottets
ofvanberörde Utlåtande således
blifvit af Ridderskapet och Adeln bifallit.
Hans Excellence Herr Grefven och
Deri i3 Ju lii f. m.
233
LandtMarskalken tillkännagaf, alt Plenum
komme klockan half lill 6 i eftermiddag att
fortsättas.
Föredrogos ånyo och bi föllos följande
StatsUtskottets den 17 sisllidne Junii afgifne,
och den 3 dennes på hordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 178. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss af handlingarne i målet, rörande
f.d. Arrendatorn af Gripsholms KungsLadugård,
Inspectoren H. Håkanssons underdåniga
ansökning om eftergift af obetaldt
Arrende.
N:o 179. I anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga Remiss uppå ÖfverDirecteuren P. A.
Norstedts underdåniga ansökning att till
Skatte få lösa den under Carlbergs Kungsgård
lydande KronoLägenheten PihlUdden,
Vid förnyad föredragning biföllos följande
Stats- samt Allmänna Besvärs- och
FkonomiUtskottens den 25 sistlidne Junii
afgifne, och den 3 dennes på hordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 37. I anledning af gjord anhållan,
att en del Socknar inom Åkerbo Härad
skulle få underhålla Grenadierer i stället
för Husarer under LifRegementsBrigaden.
N:o 38. I anledning af gjord anhål
-
Den 13 J u 1 i i f. m.
lan om anslag af allmänna medel till en
Canals- och flera nya communicationsvägars
anläggande inom Stora Kopparbergs Län.
N:o 3g. I anledning af framstäldt förslag
om en Jernrailvägs anläggande emellan
Sjöarne Wettern och Hjelmaren.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken hemställde, om Ridderskapet
och Adeln behagade tillåta, att valen
till Ridderskapets osh Adelns Fullmägtige
i Banken och RiksgäldsContoret fingo
å nästkommande Thorsdag den 16 dennes
anställas.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag hemställer till Herr Grefvens och
LandtMarskalkens samt Ridderskapets och
Adelns bepröfvande, huruvida det tillstånd
af osäkerhet i afseende på Bancoväsendet,
hvaruti vi för närvarande befinna oss, kan
medgifva, att val af Rikets Ständers Fulimägtige
i Banken nu må företagas. Två
Stånd hafva fattat deras beslut, och bifallit
Stats- och BancoUtskottens Utlåtande
N:o i, rörande Myntregleringen, och det
är att förmoda, att garantier för verkstäl-i
ligheten af detta beslut icke skola uteblifva;
men de öfrige arne RiksStånden äro
ännu tvekande. De hafva återremitterat
berörde Utlåtande, och det kan vara osa
-
Den i3 Julii f. m.
235
kert, huruvida de komma att förena sigom
samma åsigt, som Ridderskapet och Adeln
och PresteStåndet. Skulle det hända, att
två Stånd stanna mot två, blir det, såsom
mig synes, ett ovilkorligt behof för de arne
Stånd, som fattat deras beslut, att taga
under mogen pröfning, hvarthän allt detta
skall leda. Förr eller sednare måste en
sådan pröfning företagas; ty vi veta icke,
huru många decennier saken ännu kan förblifva
oafgjord. Under sådane omständigheter
synes det ej bråttom, att organisera
BancoStyrelsen. Jag bekänner, att för mig
ligger det något kränkande i den tankan,
att Ridderskapet och Adeln skulle vänta af
de blifvande Fuilmägtige, att de skola finnas
benägna att ingå en femårig Capitulation,
innan det system blifvit uppgjordt,
som bör följas; innan de lärt känna Instructionen
försina åtgärder, och det ansvar de
ikläda sig. Ingenstädes är det i andra förhållanden
brukligt, att en Fullmägtig emottager
Fullmakten, innan han vet, hvarom den
sak handlar, som han skall utföra; icke ens
tjenstehjonet låter bortstädsla sig, utan att
fråga den blifvande Husbonden, hvad syssla
han af detsamma fordrar. Jag får äfven
fästa uppmärksamheten på 66 §. Riksdagsordningen,
som handlar om de ifrågavarande
valen, och hvilken §. endast säger,
att valen böra förrättas så tidigt, att
Fuilmägtige må kunna, medan Rikets Ständer
ännu äro församlade, sin befattning
a36
Den i3 Jul i i f. m.
tillträda. Om dermed bör förstås, att valen
skola förrättas, förrän Konungens rätt
inträder att åtskilja Riksdagen, så bar man
redan dröjt för länge; men om meningen
blott är, att valen så böra förrättas, att
de blifvande Fullmägtige kunna tillträda
sin befattning, innan Rikets Ständer i sjelfva
verket blifva åtskiljde, så är det lätt
att förutse, det denna Riksdag ännu i 3:ne
månader kommer att fortfara, enär ingen
Kongl. Proposition ännu af Rikets Ständer
är besvarad, eller någon bland Rikets Ständers
hemställanden af Konungen blifvit till
pröfning upptagen. Den stora frågan, om
vi skola återgå till ordning och ett lagligt
tillstånd i vårt myntväsende, skall sannolikt,
inom en månad, ånyo underställas RiksStåndens
pröfning; och då synes mig tiden
vara inne, att välja de personer, som
som skola handla efter det system Rikets
Ständer fastställa. Härigenom lemnar man
desse personer tillfälle till fri pröfning,
huruvida de, med kännedom om systemet,
vilja åtaga sig den uppdragne befattningen,
eller genom sin öfvertygelse anse sig hindrade
derifrån. Mig synes derföre, att så
väl Rikets Ständers värdighet, som ett billigt
afseende på blifvande Fullmägtiges värdighet
fordrar, att med de ifrågavarande
valen må dröjas ännu en månad. Jag hemställer
detta förslag till Ridderskapets och
Adelns afgörande, och anhåller hos lians
Den i3 Julii f. m.
Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken
om proposition derå.
Grefve Horn, Claäs Fredrik: De skäl
Grefve von Schwerin framställt, för uppskof
med valet af BancoFullmägtige gillar
jag fullkomligt, och skulle gerna utan betänklighet
instämma med honom; men jag
tror, att, innan Ridderskapet och Adeln
tager sitt beslut, eller Herr Grefven och
LandtMarskalken framställer proposition i
ämnet, böra vi vara betänkte på andra garantier
för Riksdagens bestånd, än dem
Grefve von Schwerin trott sig finna uti
obesvarade Kongl. Propositioner och oafslutade
Riksdagsärender. Jag anser det i
annat fall vara oförsigtigt, att längre uppskjuta
med de ifrågavarande valen; roen må
hända skall det vara lätt för de bland Konungens
Rådgifvare, som här äro närvarande,
att trygga oss mot surpris, och gifva
de garantier, som behöfvas.
Herr Tham, Wolrath: Grefve von
Schwerin har trott, att den fråga, hvars
uppskjutna afgörande gifvit honom anledning,
att begära uppskof med valen af BancoFullmägtige,
skall inom en månad till
RiksStånden återkomma. Jag kan ej dela
denna mening. Då jag i går i Talmansconclaven
hörde, att BondeStåndet ännu
icke förehaft till öfverläggning mer än Statsoch
BancoUtskotlens Utlåtande N:o i; då
Den i3 Julii f. m.
detta Stånd först i dag företager pröfningen
af de öfrige FinanceUtlåtanden, hvartill
säkerligen åtgå två Plena, är det ej
tänkbart, att alla anmärkningar hinna utskrifvas
och komma Utskotten tillhanda på
mindre än i4 dagar. Derefter erfordras
minst 14 dagar för målets behandling inom
Utskottens afdelning, eller den så kallade
FinanceBeredningen; vidare 14 dagar
för Förslagens granskning och afgörande i
Utskottens Plenum; ytterligare dagar
för Tryckningen af de nya Betänkanderne,
samt slutligen ännu 14 dagar för dessas
bordläggning och utdelning; så att frågan
säkerligen icke kan blifva afgjord före den
sista September. Vid 1823 års Riksdag,
då en lika allvarsam fråga oui realisation
var å bane, som som nu, fann man icke
deri någon anledning att uppskjuta de ifrågavarande
valen; de verkställdes långt förr
än Realisationsfrågan blef afgjord, och Rikets
Ständer hafva icke egt orsak ångra sitt
val, ty deras Fullmägtige hafva med nit
och omsorg fullgjort Ständernas då gifna
föreskrifter. Min öfvertygelse är för öfrigt,
att Statens Embetsman eller Rikets Ständers
Fullmägtige ingalunda kunna sättas i
parite" med tjenstehjon, som på förhand betinga
sig hvad de skola uträtta. De förre
deremot måste åtnöja sig med, att fullgöra
de beslut, som komma utt ega rum, och
hvilka under tiden kunna undergå förändring.
Jag tror, att de, som emottaga ett
Den i3 Julii f. m.
Rikets Ständers förtroende, skola, om äfven
den blifvande Instructionen ej tillfullo
öfverensstämmer med deras egen öfvertygelse,
likväl finna uti sin fosterlandskärlek
och pligtkänsla en tillräcklig uppmaning, att
med nit och noggrannhet verkställa de gifna
föreskrifterna. Jag tilltror visserligen
så väl den ädla Grefven, som hvilken annan,
den der kan komma att väljas, denna
fosterlandskärlek; och jag är öfvertygad,
att ingen skall underlåta, att utföra
de värf, som uppdragas honom, på ett sätt,
att Statens väl derigenom befordras; samt
att hvar och en utan afseende på egna åsigler
skall begagna de föreskrifter, som komma
att meddelas, för att befordra allt möjligt
godt, och motverka allt möjligt ondt.
Jag anhåller derföre om proposition, att
valen mätte ske på den af Hans Excellence
Herr Grefven och LandtMarskalken föreslagne
dagen, helst denna fråga troligen
bos de andra RiksStånden redan är afgjord,
och det torde se besynnerligt ut, om Ridderskapets
och Adelns Fullmägtige ej skulle
tillträda deras befattning på samma gång,
som de öfrige Ståndens.
Friherre TVrangelj Hanning: Jag finner
de af Grefve von Schwerin framställde
skäl, så rigliga, att jag till alla delar
förenar mig med honom. Jag finner det
naturligt, att då man väljes till en befattning
för att befordra allmänt väl, måste
2^0
Den i3 Julii f. fn.
det blifva svårt att åtaga sig densamma,
utan öfvertygelse om utsigter, att kunna
lyckas uti ändamålets vinnande. Jag anhåller
således om proposition i enlighet
med Grefve von Sclnverins förslag.
Herr CrusenstolpeMagnus Jacob:
Utan att söka, och ännu mindre tilltro
mig, att kunna inverka på Ridderskapets
och Adelns beslut, till fördel för den ena
eller andra åsigten, anhåller jag att få fästa
Grefve Horns uppmärksamhet på den
garantie vi redan ega för Konungens samtycke
till Riksdagens fortfarande. Denna
garantie ligger uti de Kongliga Propositioner
vi i dag fått emottaga; de hvila ännu
på hordet till remiss, och tid erfordras
så väl till deras upptagande och besvarande
af Utskott, som till deras afgörande af
Rikets Ständer. Jag tror således icke, att
det uppskof Grefve von Schwerin föreslagit,
är för långt tilltagit.
Friherre Boye> Fredrik: Ehuru jag
för min del redan stadgat min öfvertygelse,
så att jag med visshet vet, åt hvilka
jag skall gifva min röst vid de ifrågavarande
valen, samt jag förmodar, alt ingen af
Ridderskapet och Adeln lärer vara villrådig
om sitt val, finner jag likväl de skäl
för uppskof, som Grefve von Schwerin
framställt så gällande, att jag förenar mig
med
Den i3 Ju lii 1'. in.
med honom i anhållan om proposition på
fyra veckors anstånd med de ifrågavarande
valen.
Grefve von Schwerin: Jag vill blott,
i anledning af Herr Thams yttrande, göra
några erinringar. Förhållandet är mycket
skiljaktigt i Gonstitutionella och icke Constitutionella
Stater. I de förra är principen,
att hvarje medlem hör ega en fri
opinion, en fri yttrande-rätt i afseende på
allt, som rörer samhället. Utgående från
denna princip, bör ingen inträda i en Ministere
eller i någon förvaltning, förr än
han vet och är öfvertygad, att den plan,
som skall följas, är vigtig och för samhället
nyttig, samt att han, utan att blottställa
ära och samvete, kan bli medverkande
för densamma. Detta får ej kallas, att man
vill draga sig undan, derföre att egna åsigter
icke blifvit gällande. Men det ligger
en garantie för Samhällsskicket deruti, att
livar och en, som ej med hjertats rena öfvertygelse
kail åtaga sig ett värf, må tråda
tillbaka och öfverlemna det åt andra;
ty så är menniskonaturen beskaffad, att der
öfvertygelse!» ej är med, der blifva handlingarne
osäkra. Jag hade trott, alt Ridderskapet
och Adelil borde ega den egard
för sina blifvande Fullmägtige, alt ej begära
deras samtycke att emottaga förtroendet
förr, än de med detsamma kunna för3a
H. lii
Den i3 Julii f. m.
klara: Yi erkänna systemets vigtighet, och
skola troget söka utföra detsamma. Jag får
för öfrigt fästa uppmärksamheten på ett
förhållande, som i alla tider egt rum vid
allt, som rört Banken, att nemligen det varit
Ledamöternes af Ridderskapet och Adeln
lott, att draga tyngsta bördan; så har förhållandet
varit med Utskott, med Revisorer
och med Fullmägtige. Då synes det
mig äfven billigt, att, utan afseende på de
dagar, som de öfrige RiksStånden bestämma
för sina val, Ridderskapet och Adeln beslutar
för sig, på sätt lämpligt finnes. Valen behöfva
icke ovilkorligen ske på samma gång;
om de öfrige RiksStånden företaga dem i
denna vecka, må deras Fullmägtige ingå i
den nya BankStyrelsen. Det är bättre, att
denna successive förändras, än att det sker
på en gång. Jag finner således både andan
i Constitutionella Stater i allmänhet
och värdigheten fordra, att man icke begär
af blifvande Fullmägtige den hängifning
för de väljande, att de skola emottaga
förtroendet förr än de blifva i tillfälle,
att säga, huruvida de finna systemet rigtigt,
eller anse sig, till följd af sin öfvertygelse,
dermed icke kunna taga befattning.
Jag förnyar min anhållan om proposition
på det förslag jag framställt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken yttrade, alt Hans Excellence
vid tillfälle af val, vanligen och på
Den 13 J ii 1 i i f. rn.
243
sätt nu äfven skett, i samråd med de Öfrige
RiksStåndens Herrar Talmän öfverenskomma
om tiden och dagen, då valförrättningarne
kunde äga rum, så att desamma måtte
på en och samma gång inträffa i alla 4
RiksSlånden; men då åtskillige Ledamöter
yrkat uppskof med ifrågavarande val, 'ansåg
Hans Excellence sig böra förklara, att
det visserligen ankom på Ridderskapet och
Adeln, att sjelf bestämma tiden för berörde
val; dock trodde Hans Excellence sig böra
förnya den af Hans Excellence nyss gjorde
hemställan, om Ridderskapet och Adelil behagade
tillåta, att valen till Ridderskapets
och Adelns Fullmäktige i Banken och RiksgäldsContoiret
fingo å nästkommande Thorsdag
anställas.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Eoccellence frågade, om
Ridderskapet och Adeln ansåg berörde valförrättningar
böra tills vidare uppskjutas.
Ropades äfven Ja och Nej.
Herr Tham begärde votering.
Herr Rosenblad, Bernhard: I afseende
på val till Fullmägtige i RiksgäldsContoiret
liar jag ej hört någon anmärkning jochsom jag
ej ser, alt de båda valen hafva något oskiljaktigt
sammanhang med hvarandra, anhåller
jag alt särskild proposition derom måtte
32 IL j6*
244
Den i3 Jul i i f. m.
göras, hvarefter vi få votera om den andra
frågan.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken yttrade, att sedan votering
blifvit begärd, ansåg Hans Excellence
de ifrågaställde valförrättningarne, hvilka
båda innefattats uti den af Hans Excellence
nyss gjorde proposition, numera icke lämpeligen
kunna från hvarandra skiljas, samt,
livar för sig, särskilt till afgörande företagas.
Grefve Horn: Jag ber, att till Protocollet
få anteckna, att jag ej deltager i det
beslut, som nu är i fråga, ehuru jag skulle
önska att kunna instämma med Grefve von
Schwerin i frågan om uppskof; men jag har
blifvit ytterligare tvehågsen genom den tystnad
Ministerens Ledamöter iakttaga i denna
fråga.
Friherre af NordinCarl Johan: Till
svar å hvad Grefve Horn yttrat, får jag
endast åberopa 4 §• i RegeringsFormen.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken framställde följande Voterings
proposition:
Den, som anser, att val af Fullmäktige
i Banken och RiksgäldsContoiret, å Ridderskapets
och Adelns vägnar, böra å nästkommande
Thorsdag den 16 Julii anställas,
voterar
Ja;
Den i3 Julii f. m.
245
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, komma berörde val, att
tills vidare uppskjutas.
Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 4 b 4a> 4^ och 44 §§• i Riddar
liusOrdningen
blifvit uppläste, börjades voteringen
klockan tre qvart till 1 eftermiddagen;
och befunnos vid voteringens slut,
sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfrige voteringssedlarne
öppnade, rösterne hafva utfallit sora.
följer:
Ja — 74.
Nej — 44.
I följd hvaraf, och sedan det öfver
Voteringen serskilt förde Protocoll blifvit
uppläst, Hans Excellence Herr Grefven
och Landt Marskalken förklarade, att Rid-p
derskapet och Adeln således beslutat, det
valen af Fullmägtige, å Ridderskapels och
Adelns vägnar, i Ranken och RiksgäldsContoret
skulle å nästkommande Thorsdag den
16 dennes anställas.
Hvarefter Hans Excellence föreslog, att
valet till Ridderskapets och Adelns Full-,
mäktige i Banken måtte genast vid början
af Plenum å förmiddagen, samt valet till
246
Den 13 J u I i i e. m.
Ridderskapets och Adelns Fullmäktige i RiksgäldsContoret
genast vid början af Plenum
å eftermiddagen verkställas.
Bifölls.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 2 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Måndagen den i3 Julii .feg.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Herr von Qvanten j Carlj anförde skrif- ,
teligen:
Då de sammansatta Stats- och BancoUtskottens
Utlåtanden rörande Myntväsendet
återremitterades, var jag icke närvarande;
jag anhåller derföre, att de anmärkningar
jag nu går att framställa, må få åtfölja
den redan beslutade återremissen.
Det är tillfredsställande, att Utskotten
tillstyrkt Myntvärdets bestämmande, hvilken
hufvudfräga öfverensstämmer med de
skriftcliga anföranden jag afgaf under sist
-
Den i3 Julii e. m.
lidne Riksdag, men som jag icke fullkomligt
kan dela Utskottens åsigter i de fyra
sista Utlåtanderne, nödgas jag dervid göra
några anmärkningar.
I Utlåtandet N:o 2 antaga Utskotten,
att då den reela fonden erhåller ett förhållande
till Sedelstocken som 5 till 8, bör
utvexling först taga sin början, hvilken tidpunkt
torde kunna inträffa i83i, genom ytterligare
uppköp af silfver. Att den bestämdt
då tager sin början, derföre ansvara
icke Utskotten, och likväl uttrycker första
Utlåtandet någonting bestämdt, som Utskotten
icke förmå bestämma med nu antagne
grunder.
Vid dessa silfveruppköp framställer sigen
financelära af egen art; att nemligen en
för en ägare snart sagt onyttig, och seqvesterad
skatt, (under hvilken benämning
det oåtkomliga silfret i Banken allt ifrån
1810 kan hänföras) likväl äger den obegripliga
förmågan, alt snarare befordra samma
ägares uppkomst än obestånd, hvilket
exempel ingen Capitalägare i hela verlden
förmår uppvisa, och hvilken omständighet
på ett elier annat sätt måste innebära ett
bedrägeri. På hvilkas bekostnad förstärkes
väl Silfverfonden? Det är en fråga, som
icke lärer vara svår att besvara. Hvad åter
angår principen och dess verkan, så anser
jag, att när man öppnar Banken lill utvex
-
248
Den 13 J u 1 i i e. m.
ling med 128 sk. Cours, när den är noterad
till 122, lärer ingen vara så dåraktig,
att der utfordra silfver efter 128 sk. hvarigenom
en bestämd förlust uppkommer af
6 sk. å hvarje R:dr. Stiger åter Coursen
upp till 128 å i3o sk., då upphör ju äfven
Silfverköpet, och häraf följer tydligt,
att vid en annalkande tid af utvexling, om
man genom Silfveruppköp förmår uppdrifva
Coursen till 128 sk., skall äfven den
reela fonden anlitas i ett reia Lift förhållande
till uppköpen, vid den supponerade vexlingsperioden,
då alltid omkostnader och
provisioner blifva en säker förlust. Helt
annat är förhållandet, då man, som hittills,
köpt silfver för att icke mera lemna
ut det, och resultatet deraf har förvillat
begreppet om åtgärdens rätta verkan. Lika
besynnerligt förefaller det mig, att i Spannemålscreditivet
1 million finna tillgång till
Silfverfondens förstärkning, som sålunda
använd skulle bevisa en ökad rikedom. Om
efter dessa principer ytterligare några missvextår
skulle inträffa, förenade med creditiver
och spannemålsuppköp, så skulle man
ju i dem finna en källa till ökad rikedom,
till Silfveruppköp i oändlighet. Hvarföre
icke infordra en million af hvad Götha Canal
lånat; ett par millioner af StatsVerkets
skuld till Banken; och derföre köpa silfver,
så vore ju hela financeplanen mogen, och
utvexling genast möjlig, men jag tviflar på,
att dessa uträkningar hålla stånd i förening
Den 13 J u 1 i i e. m.
2 4g
med utvexling. Jag mäste således förklara
mig ernot dessa åtgärder, åberopande mitt
anförande lill Riddeiskåpets och Adelns Protocoll
af den 22 Julii f. m. 1823, hvaruti
jag bevisar med Tabeller, grundade på den
erfarenhet Bankens Tablauer lemna, att utvexlingen
låter genast verkställa sig, och
att den reela fondens förhållande till sedelmassan,
under den sista mynlbestämningsperioden
emellan i8o3 och 1809, aldrig
varit så förmånlig som den för närvarande
är; hvarföre jag yrkar, med stöd af deruti
åberopade facta, att inga vidare Silfveruppköp
böra ske, och att vexling med i83o
års början må beslutas.
På svaga grunder hafva Utskotten uppställt
sina förmodade resultater af Silfveruppköpen,
och deraf följande vexling 183r.
Nio millioner Discont-papper äro calculerade.
Banken har ju monopolium att ensamt
bestrida hela enskildta creditrörelsen. 1818,
för att icke gå längre tillbaka, voro i utelöpande
Discont-papper 6 millioner; 1823
blefvo de ökade till 9 millioner. Under
det folkmängd och production ökas, kan
icke credit-capitalet blifva stillastående; om
vi denna Riksdag draga oss fram, med nuvarande
creditbrist, så måste vi, kanske
snart nog, öka lånetillgåugarna, såvida Kronoutlagorna
skola utgå i de långt från Hufvudstaden
belägna provinserna; antager jag,
att Discontröreisen verkeligen kräfde 3 mil
-
a5o
Den i3 Ju lii e. m.
lioners tillökning från 1818 till 1828, så
bör den 1831 t. ex. kräfva ytterligare tillökning
af 3 millioner. Bifall dem, eller
något annat anslag, så går ju hela financeplanen
öfverända, emedan förhållandet emellan
silfver och sedlar icke är som 5 till 8;
vexling måste då förbjudas, och ytterligare
Silfverinköp ske, om nu antagna grunder
skola blifva gällande. Man borde derföre
besluta, att Banken endast bibehåller 5
millioner Discontrörelse, och öfverlåter de
4-*ra öfriga till enskildta; då Capitalisterne
med en insättning af 1 h 2 millioner i Banken,
och assignations-rätt, kunde bestrida
de återstående 4 millionerna, och de skulle
då mer än tillräckligt förse hela den enskilta
crediten med mynt. Härigenom blefve
Banken qvitt från 2 å 3 millioner, och
då är ju Silfverfonden till sedelstocken nära
nog, som 5 till 8, om detta förhållande
nödvändigt måste afses; härigenom lemnäs
åt capitalisterna en utväg att använda sina
penningar lill allmänna creditens upphjelpande;
och att inga olägenheter deraf skola
härflyta, (med undantag af att Bankens
räntor derigenom något förminskas) behöfver
jag icke försvara. 4 ^ 5 Contoir, hvardera
på 2 å 3oo,ooo R:dr, kunde etableras,
hvarigenom många torde komma att se den
nu projecterade mynt.bestämningen med helt
andra ögon, och hvarigenom så småningom
den enskildta crediten skulle komma att
bestridas af Capitaler, som framdeles kun
-
Den i3 Julii e. m.
na helt och hållet skiljas ifrån Banken,
sedan myntet vunnit nödig stadga och förtroende.
På annat sätt tror jag aldrig vi
kunna återföras från nuvarande förvillelser,
till förhållanden lika med hvad andra länder
hafva att framvisa, så vida man till
ändamålets vinnande vill undvika halsbrytande
mesurer. Motiven härtill igenfinnas
i mitt anförande till Ridderskapets och Adelns
Protoeoll af den 26 Februarii förmiddagen
1823.
Utlåtandet N:o 3, om Bankens förhållande
till Staten. Det hör efter min tanka
vara enahanda, med hvad hvar och en
annan penningeägares förhållande till Staten
påfordrar, att nemligen efter förmåga
i nödens stund försträcka, mot ovilkorlig
rätt till återbetalning, hvilket vilkor bör
fästas vid alla försträckningar eller creditiver
både stora och små; och anse icke
Rikets Ständer sig kunna lemna tillräcklig
säkerhet härför, i de civila lagarna, (dy
att söka ändring i Grundlagens 72 §. tjenar
till intet, emedan erfarenheten lärer,
att den lika lätt kan ändras på en dag,
som att dertill kan erfordras 5o år, allt sorn
fördelar och möjliga åsigter påfordra), så
vore rådi i gast, att, genom Aktie-inbjudning
och Bolag, för framtiden bereda ordning
och säkerhet, hvilken åsigt äfven vidrör
Utlåtandet N:o 4-
I Utlåtandet N:o 5, hafva Utskotten
Den i3 Ju lii e. m.
antagit 12 sk. Silfver, såsom norin för enheten.
Att denna enhet skulle tecknas med
R.G.S. är visserligen löjligt, men långt mera
maktpåliggande och oförklarligt är förhållandet,
att Utskotten förgätit, det mått,
mål och vigt måste qvadrera med myntet.
Gamla Svenska Daler-räkningen är lika sinnrikt
och väl ordnad, som den Franska Deciraal-räkningen,
fast fotad på en annan
uppställning, men likväl så, att den enfaldigaste
köpare och säljare derigenom äger
tillgång till ett enkelt och fattligt räknesätt.
På 8 skilliugar eller en daler Silfvermynt gå
32 styfver; på en tunna 32 kappar; på en
kanna 32 jungfrur; på ett skålprd 32 lod; på
ett tunnland 32 kappland &c.; samma förhållande
som daler silfvermynt äger till styfver,
samma förhållande äger daler kopparmynt
till öre, hvilken utgör 32 öre; här
igenfinnes grunden till den fordna brukliga
daler-räkningen, hvilken endast af oförstånd
blifvit rubbad genom R:drs-räkningen,
som egentligen tog sin början vid 1776
års realisation. När således t. ex. en tunna,
en kanna, ett skålpund, &c. kostar 5^
daler silfvermynt, som utgör 44 sk-> så kan
visserligen en räknemästare säga bvad en
kappa, en jungfru, eller ett lod kostar;
men genom ofvannämde klaf, vet den enfaldigaste
bonde, alt sistnämde enhet gäller
då styfver, lika med 1 sk. r:st.,
hvilken uträkning i en handelsbod, efter
12 sk. till enhet, torde sätta mången räk
-
Den i3 Julii e. m.
253
nare myror i hufvudet. Hvad åter angår
den mindre upplyste, så måste den alltid
hädanefter betala mindre enheter efter köpares
och säljares uppgift, utan att kunna
controllera hvad en öfverblifven mindre enhet
bör gälla, sedan man afhandlat ett större
köp, eller om man vill köpa en mindre
enhet, efter ett bestämdt pris på en större.
Jag föreslår derföre, enligt mitt ofvannämnde
anförande af den 22 Julii 1823,
(ehuru frågan då var om 126 sk. Cours, som
5 år härefter torde nppstegras till i32 sk.)
att 8 sk. i Silfver antages som enhet, och
framdeles blifver det gångbara myntet med
namn af daler Silfvermynt. Det svarar ungefär
mot en franc, mot | mark Hamb.
B:co, mot £ R:dr samma Banco, som derjemte
svarar nära emot Svenska R:dalern.
Räkningen mot Riksgäld är också då ganska
enkel, men framdeles bör väl blott ett
mynt existera; nu svarar en daler Silfver
emot 32 sk. Rrgds. 8-skillingsstycken, eller
daler Silfvermynt, hvaraf vi torde äga förråder,
borde till en början blifva det största
mynttecken, eller kanske 2:dalers-stycken,
som äro lika med en mark Hamburger
B:co; half-daler eller 4 sk. det minsta;
resten bestridas med kopparmynt; och månne
man icke till och med borde begagna
koppar till halfdalers-rnyntet; efter denna
plan, med nuvarande BancoOrdning, kunde
Banken icke hinna utvexla sin Silfverkorn!
på 10 år, om den också vexlade hvarenda
minut på de medgifna timmarna.
a54
Den i3 Julii e. ra.
Nedanstående Tabell visar den reela
fondens förhållande till Sedelstocken under
den sednast varande realisations-perioden.
Hvarjemte Herr von Qvanten till Protocollet
aflemnade en så lydande
Tabell:
Förhål-
B:coRGS.
g
landet
Den va-
samt Dis-
a 2.
mellan
Sedel-
Större
rande
contpap-
fil 0
Silfver-
stocken
Rörelse-
Silfvcr-
per sam-
3 n
fond och
förvand-
Capital
årligen
fonden i
manslagit
2 C
Sedel-
lad till
Banken.
årligt Rö-
crq 2
stock,
126 skirs
emot
relseCa-
►ö
filo
beräknad
Cours.
1829.
pital.
i Silfver.
i8o3
3.417.751
14,076,810
5i
1 till 4
36,ooo,ooo
7,000,000
ä8o4
3,437,233
15,718,156
5i
1 uu 4i
38,ooo,ooo
9,000,000
x8o5
3,4o3,o54
16,460,693
5o
1 till 5
4i,ooo,ooo
12,000,000
1806
3,302,570
16,798,968
5i
1 till 5
4i> 000,000
12,000,000
1807
2,909,285
l6j556,700
54
1 till 5
40,000,000
11,000,000
a8o8
5,437,114
24,1 l5,629
53
1 till 41
60,000,000
31,000,000
1809
5,224.027
29,555,097
59
1 till 5|
59,000,000
3o,000,000
1829
5,700,000
i 1,000,000
128
i till 2t
29,000,000
307,128 lyftade Piastrar.
Remitterades till Stats- och BancoUtskotten.
Herr Rosenqvist Fredrik Leonhard j
hade inlemnat följande, som upplästes:
Frånvarande, då Höglofl. Ridderskapet
och Adeln beslöt bifall till StatsUtskottets
Utlåtande N:o 179 öfver Herr Öfver Directeuren
P. A. Norstedts underdåniga ansökning,
att till skatte få lösa den under Carlbergs
Kungsgård lydande Kronolägenheten
Den i3 Julii e. rn.
255
PihlUdden, begagnar jag den mig i Grundlagen
förvarade rättighet, att mot samma
beslut mig till Protocollet reservera.
Skälen till min motsatta mening äro:
1:0. Att alla partiella afsöndringar ifrån
Kungsgårdarne nödvändigt bidraga till deras
försämrande;
2:0. Att Kongl. KammarCollegium på
väl grundade skäl afstyrkt Herr Norstedts
ansökning;
3:o. Att då den, på den erbjudne, och
nu genom beslut bestämda Köpeskillingen
655 R:dr blifvande årliga räntan
3q R:dr 14 sk. 5. r:st.
lägges till den nu
antagna årliga af
giften
65: — 24 sk. —
så blir endast och
allenast 104 R:dr 38 sk, 5 r:st.
den årliga revenu, som Staten erhåller för
dess frånträdda ägande rätt till PihlUdden;
en summa, som efter all sannolikhet vid
arrende-årens utgång till dubbelt belopp, i
anseende till Lägenhetens närhet till HufvudStaden,
i ärligt arrende kunnat påräknas,
utan att hafva gjort Carlbergs Kungsgård
oftanämde Lägenhet PihlUdden förlustig.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUlskoltens
f
256 Den i3 3ulii e. m.
den 25 sistlidne Junii under N:o 40 afgifne,
och den 3 dennes på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga om indragning
af Strömsholms Stuteri.
Företogs till pröfning Herr Rosenqvists,
Fredrik Leonhard, den 3 dennes på bordet
lagde hemställan, att StatsUtskottet måtte
förständigas att innan den 24 dennes afgifva
Utlåtande öfver de hos RiksStånden gjorde
anmärkningar vid Utskottets förut meddeldte
Betänkande i frågan om Skeppshandeln.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag får anmäla, att målet redan är
handlagdt af Utskottets afdelning, och skulle
kunna inkomma till den föreslagna tiden,
så vida Boktryckaren hinner lemna sitt biträde.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln behagade instämma i Herr Rosenqvists
berörde hemställan.
Ropades Ja och Nej.
Herr Tham, Wolrath: Efter den upplysning
Ordföranden i StatsUtskottet lemliat,
hemställer jag, om något föreläggande
af tid är af nöden. Jag föreslår således afslag
å Motionen.
Hans
Den 13 J u 1 i i e. ra.
Hans Excellcnce Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg den af Herr Rosenqvist
gjorde hemställan böra förfalla.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den a5
sistlidne Junii under N:o 3^ afgifne* och
den 6 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckte Motioner, angående
Sockneslämmor och Kyrkoråd.
Herr HjertaGustaf och Grefve Horn>■
Claes Fredrikj anhöllo,att Lag- och EkonomiUtskottens
ifrågavarande Utlåtande måtte
ytterligare få hvila på bordet.
I anledning hvaraf Hans E.xcellence Herr
Grefven och LandtMarskalken förklarade,
att, då flere Ledamöter begärt, att berörde
Utlåtande måtte ytterligare få hvila på bordet,
komme detsamma ock att, enligt 4p §•
Riksdagsordningen, derstädes förblifva hvilande.
Vid förnyad föredragning bifölls Lagsamt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskoltens
den 25 sistlidne Junii under N:o
38 afgifne, och den 6 dennes e. ro. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:o 26
32 H. 1 n
358
Den i3 Julii e. m.
förut meddelte Betänkande, angående väckt
fråga om upphörande af Utsökningsprovision
och Öfver-ränta för Skuldsedlar, som
pantsättas i ManufacturDisconten.
Då nu ånyo föredrogs Lag- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
s5 sistlidne Junii under N:o 3(j afgifne,
och den 6 dennes e. m. på bordet lögde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:ris 17» 3j
och 33, förut meddeldte, och till Utskotten
återremitterade, Betänkanden J fann Ridderskapet
ocb Adeln, att samma Utlåtande
borde läggas till handlingafne,
företogs till pröfning Lng-i samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens den
3,5 sistlidne Junii under N:o 40 afgifne, och
den 6 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:ö 16 förut meddeldte
Betänkande, rörande väckt fråga, attalia
hus och gårdar i Städerne skulle ovilkorligen
vara underkastade Brandförsäkring.
Herr Hjerta, Gustaf: Jag föreslår, att
Ridderskapet och Adeln måtte qvarblifva
vid sitt fattade beslut, att ingen skrifvelse
till Konungen i detta ämne behöfves. Jag
anser ötjenligt, att vidtaga en sådan åtgärd,
Den i3 Ja lii o. m>
sorn den förcslagne. Jag kan ej inse någon
ökad säkerhet för Städerna genom det tvung*
na sättet att brandförsäkra hvarje byggnad.
Om någonsin det skulle blifva anledning till
mordbrand för vinnings skull, så vore det
just i det fallet, då huset vore försäkradt*
Det skulle snarare leda till osäkerhet, än
säkerhet, att anbefalla alla husägare i hvarje
Stad ovilkorlig skyldighet att brandförsäkra
sina hus. Tillika ber jag att få fästa uppmärksamheten
uppå, huru denna sak förefallit
mig. De smärre husägarne skulle ådragas
lidande, som ej vöre i proportion af de
fördelar* de större skulle njuta. De senares
byggnader kunna anses mindre exponerade,
än de öfriges, hvarigenom de ej äro utsatte
för ett proportiotieradt lidande, men deras
afgifter skulle ändock vara i lika proportion*
Jag skulle snarare tro, att ett förslag, sorn
detta, vore ett påfund att undertvinga sig
de smärre husägares egendomar* hvilka skulle
beskattas, för att lätta de störres afgifter.
Jag anser detta Upphitt öfverflödigt,
Och tillstyrker att Ridderskapet oell Ädela
toåtte qvarblifva vid det beslut, sorn förra
gången fattades, hvarigenom 2 Stånd stanna!
emot 2, och frågan således förfaller.
Herr Rosenblad, Bernhard: Öm detta
sednare Utlåtande innefattade ett bestämdt
tvång att ingå i brandförsäkring, så skulle
jag instämma med Herr Hjerta* men då
3a II.
Den 13 Jli 11 i e. rö.
det blott är fråga om en underdånig skrifvelse,
att Kongl. Maj:t i Nåder täcktes låta
genom vederbörande myndigheter höra
semtlige Städernas innevånare öfver omförmälde,
för deras eget bästa högst vigtiga,
fråga, ser jag endast deruti en erinran,
som gör dem uppmärksamma på vigten deraf
för dem sjelfva; och då det är obestridligt
att en stark fond är af större garantie,
än en mindre, måste jag snarare finna
godt än ondt i denna skrifvelse. Jag tillstyrker
alltså bifall till Utskottens sednare
Utlåtande.
Friherre Cederström, Jacob: Ben åtgärd,
som af de förenade Utskotten blifvit
föreslagen, att Städerne skulle höras, om
de vilja ingå uti allmän Brandförsäkring,
är långt för detta verkställd på Konungens
befallning. Alt göra om den saken, tror
jag ej vara behöfligt; lika med Herr Hjerta
tror jag det vara mera än vådligt, om
alla hus i Städerne kommo att ingå i
Brandstodslnrättningen, ty det blefve just
i de små husen, sorn eldsvådorne skulle
börja, och mångå svårigheter skulle uppslå
att urskilja, om eldsvådorne skett genom'
mordbrand, eller ej. Så länge husen ej äro
försäkrade, vårdar man elden bättre, väl
vetandes, att ingen ersättning erhålles,' om
det brinner. Jag tillstyrker, lika med Herr
Hjerta, att Ridderskapet och Adeln måtte
förblifva vid sitt förra beslut.
Den i3 Jnlii e. m.
Herr Rosenblad: Så vida de af Herr
Hjerta och Friherre Cederström anförde
skäl, angående vådan af en allmän Brandförsäkring
skulle innefatta anledning till afslag,
borde man utsträcka satsen till förbud
för sådane små hus att få braudförsäkras;
ty om man i afsende på deras försäkring,
skulle mera befara spekulation på eldsvåda,
än hos andra, står en sådan spekulation
öppen, då intet förbud för dem finnes,
att brandförsäkra sådane hus. Då jag
således ej kan finna något skäl för motsatsen
af min mening, förblifver jag dervid,
och anhåller om bifall å Utlåtandet,
Herr Hjerta: Jag underställer Ridderskapet
och Adelil, huruvida det är Lagstiftarekallet
värdigt, att jemnt blanda sig in
i enskilta förhållanden , och att hos Kongl.
Maj:t begära, det enskilta personer måtte
höras, om de vilja brandförsäkra sina hus.
Då det är en gifven sak, att ett hus, som
ej är försäkradt, blir säkrare vårdadt, än
det, som är försäkradt, finner jag ej någon
anledning, hvarföre Lagstiftande makten
skulle dermed befatta sig, om ej meningen
är, att draga mera räntor till ombuden i
BrandförsäkringsBolaget i Stockholm. Jag
tillstyrker, att Ridderskapet och Adeln måtte
förblifva vid sitt beslut; ty att förbjuda
Brandförsäkring, vore lika orimligt,
som att uppmana dertill. Det bör till
-
Den i3 Jul i i e. m.
höra den euskilta omtankan, att derom draga
försorg.
Herr von Qvanten_, Qari: Jag tror,
att hvad Konungen redan gjort i afseende
på BrandstodsBolaget, är tillräckligt. De,
som kunnat skaffa penningar, för att insätta
afgifterna, hafva gjort det. Att ej alla
gjort det, kommer deraf, att de dertill
saknat förmåga. Jag känner precist den
saken, ty jag har såsom husegare varit närvarande
vid sammankomster och sett, att
personer, som önskat försäkra sina hus, ej
kunnat göra det. Det finnes i småstäderne
så många fattiga arbetskarlar, som äro husegare,
hvilka knappt kunna betala Krono-utlagorne,
ännu mindre Brandstodsafgiften, och
som derföre ej ingått i inrättningen. Det
är omöjligt, att tvinga personer fullgöra,
hvad de icke förmå.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde Proposition tili bifall
å Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskottens ifrågavarande Utlåtande,
hvilken Proposition med Ja och Nej
besvarades.
Hvarefter Hans Excellence hemställde,
om Ridderskapet och Adeln, under förblifvande
vid dess den 21 sistlidne April
f. m. i detta ämne redan fattade beslut
behagade afslå den af Utskotten uti ifrågavarande
Utlåtande tillstyrkte åtgärd.
1
Den i3 Julii e. m.
a63
Ropades starka Ja jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att, som, efter hvad som Hans
Excellence tyckt sig finna, Ja ÖfverrÖstat
Nej, den af Flans Excellence sist framställde
Proposition blifvit af Ridderskapet oell
Adeln bifallen.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets den 17
sistlidne Junii under N:o 180 afgifne, och
den 9 dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss, i fråga om indragning af Råoch
Rörs samt Insockne-friheten å Hemman,
som blifvit skiljde från Säterierne.
Herr Hjertaj, Gustaf j och Grefve Horny
Claes Fredrik„ anhöllo, att ifrågavarande
Utlåtande måtte ytterligare få hvila på
bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Mar skalken förklarade, att då flere
Ledamöter begärt, det ifrågavarande Utlåtande
måtte ytterligare få hvila på bordet,
kunde sådant, enligt 49 §• Riksdagsordningen,
icke förvägras.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 17 sistlidne Junii under N:o 181 afgifne,
och den 9 dennes e. m. på bordet
V
a64 Den i3 Juli i e. m.
lagde, Utlåtande, i anledning af Kongl.
Majus Nådiga Remiss af Handlingarne i målet,
rörande Majoren von Stei jerns underdåniga
anhållan om evärdelig Skatlemannarätt
å a:ne under Starby Kungsgård lydande
lägenheter, Valla-Slätten och Härrsjö-ängen.
Herr HjertaGustaf: Jag anhåller om
Sterremiss af detta Utlåtande. Utskottet
Rar väl tillstyrkt, att Majoren von Steijern
skall få skatterätt för de utägor han odlat,
men alldeles förbigått förhållandet med Linnefabriken
i Wadstena. Denna fabrik är
likväl icke allenast i god ordning, utan
fortsattes med en drift, som icke saknar
inflytande på näringarne i Fäderneslandet.
Jag skulle tro, att det vöre billigt, om man
vid detta tillfälle afsåg det förhållande,
hvari arrén da to ren kommit. Ilan har begärt
evärdelig skatterätt på ägorna. Att ge
en sådan, finner jag väl betänkligt, och
vill icke motsäga de skäl Utskottet åberopat;
men jag tror likväl, att Utskottet bordt
åse den ömsesidiga fördel, som kunnat uppstå,
om han fått en ökad arrendetid, emot
skyldighet att öfverlemna de på de odlade
utägorne uppförde byggnader i brukbart
skick. Om Kungsgården nu skall aflena
nas, måste byggnaderne ersättas, och
Statens utgift blifva åtminstone för ögonblicket
större. Derföre, om Utskottet föreslagit
en längre arrendetid, mot skyldig
-
Den 13 J u 1 i i e. m.
265
liet att underhålla Linnefabriken i Wad-.
stena, förutan hvilken han kunnat draga
ett större parti af sitt arrende, samt emot
förbindelse att aflemna byggnaderne i bruk-!
bart skick vid afträdaudet, skulle efter min
tanka en gemensam fördel både för Sta-:
ten och honom uppstått,
Herr RosenbladBernhard: Under 5be-:
ropande af Herr Suntessons reservation,
och med anledning af de förbättringar innehafvaren
af Starby Kungsgård vidtagit,
får jag tillstyrka det ena af de i reservat
tionen befintliga alternatif, att arrendetid
den måtte utsättas till 3o år; och såsom
ett ytterligare skäl härtill får jag åberopa,
det prejudicat, att Arrendatorn af Horns
Kungsgård på Öl-and blifvit beviljad 3o års
besittning efter arrendetidens slut, å af ho->
nom till serskilt hemman uppodlade, från
Kungsgården afskiljde, men dithörande jord-s
lägenheter, ehuru för öfrigt icke för den-:
ne Arrendator de andra bevekande skäl
finnas, som för Arrendatorn af Slarby.
Herr Thamj Wolrath: Min slägtskap
med Herr von Steijern förbjuder mig att
deltaga i Piidderskapets och Adelns beslut i
denna fråga, men jag hoppas, att det tillätes
mig lemna några upplysningar om
hvad jag har mig bekant i saken. Då Major
von Steijerns fader på i'74°“tu^et anlade
Linnefabriken i Wadstena, tillförsäkra
-
266
Dea i3 Julii e. m.
de honom Rikets Ständer, såsom en vedergällning
derför, evärdelig besittning af Starby
Kungsgård, emot det arrende, hvartill
densamma då uppskattades. Denna försäkran
af Rikets Ständer ägde bestånd allt intill
1772 års Revolution, då den åter fastställdes
af Konung Gustaf III:dje. Det var
först i Gustaf Adolfs tid, som, oaktadt alla
af Ständer och Konungar förut gifna löften,
arrendet genom ett maktspråk frånkändes
honom, och han nödgades ingå i ett
annat contract om 200 tunnor Spannemåls
afrad. Han öfverlemnade sedan Kungsgården
till sin son, som åtog sig, att underhålla
Linnefabriken, fullgöra arrendet och
försörja sina föräldrar. Han har nu icke
blott odlat de tvenne omtalta ängarna, och
der uppbyggt nödiga hus, utan äfven gjort
dylika odlingar och byggnader på de intill
Kungsgården belägna egor, samt på de
omkringliggande torpen. Dessa odlingar
hafva förbättrat afkastningen till fulla 5o
procent. Vid hans afträdande inträffar det
förhållande, att skogsfångst upphörer; ty
skogstrakten Fölhagen har blifvit skiljd från
egendomen, och öfverleinnad till Götha
CanalBolag, äfvensom tvenne andra skogstrakter,
hvilka anslogos till ersättning, sedan
blifvit försålde till Skatte, så att den
blifvande Arrendatorn ej har en skogspinne
oköpande, utom litet, som finnes till
husbehofs vedbrand uti en hage. Utskottet
har nu väl tillstyrkt ersättning för ned
-
Den i 3 J u I i i e. m.
267
lagde kostnader vid odlingarne, men icke
fästat sig dervid, att en suverän Regent borttog
hvad fordna fria Ständer under en lagbunden
Konung gifvit. Att få inlösa de
båda ängarne till Skatte, instämmer måhända
icke med Grundlagens stadgande, hvarföre
jag icke vill insistera derpå. Men om
arrendatoren, då han aflemnar StarbyKungsgård,
får vissa års fri besittning deraf eller
icke, så borde det likväl vara stadgadt, huru
förhållas bör med alja af honom verkställde
byggnader, som äro ganska betydliga; ty de
utgöras af 8 torp och 3 odlingar, och jag
tror det skulle blifva ganska obehagligt för
pn blifvande arrendator, att nödgas inlösa
dem. Derföre bade jag önskat, alt något
sådant beslut kunnat tagas, att i den ersättning,
som Ständerna bevilja, äfven mätte
blifva intaget denna fråga, på det man
mätte slippa ifrån alla framtida dispuler om
den saken, och borde väl Ständerna vid
detta tillfälle ihogkomma den rättvisa, som
den beslutande magtägande är skyldig den,
hvilken måste låta sig nöja med beslutet,
hurudant det må blifva.
Herr von HartmansdorffAugust: Eu
värd Ledamot har sagt, att StatsUtsköttet
icke gjort afseende på Linnefabriken i Wadstena;
att Arendatoren underhållit denna utöfver
sin skyldighet, och att man derföre
borde hålla honom särskild räkning. Men
sid. 76 i StatsUtskottets Utlåtande slår:
268
Dea i3 Julli e. m.
”Genom det med Kongl. Maj:t och Kronan
”sedermera år 1801 ingångna nya arrende"contract
om Kungsgårdens innehafvande,
"i hvars 15:de punkt skyldigheten att underhålla
Fabriken jemväl är vorden Arrendatorer!
föreskrifven, har väl någon ersätt"ning
derförer och för de kostnader, som
"på Kungsgården kunde nedläggas, icke an”norlunda
blifvit Arrendatorn medgifven,
”än i det fall, att han skulle, i följd af
”Högstsalig H. Maj:t Drottning Hedvig Eliasabeth
Charlottas giftermåls-contract, korndia
att frånträda Arrendecontraetet inom
”Arrendetidens slut.” Derest StatsUtskottet
icke sagt annat, än hvad sora är enligt med
rätta förhållandet, så är det tydligt, att
Arrendatorer! åtagit sig underhålla fabriken
utan annan ersättning, än för arrendets frånträdande
innan arrendetidens slut. Således
enär ordalagen äro tydliga, anser jag ingen
rättsgrund finnas till någon annan ersättning,
än denna, som icke kommit i fråga.
Jag tror icke eller den anmärkning Herr
Tham gjort om ersättning till efterträdaren
vara grundad, ty sid. 78 står: ”Börandes
”samma lägenheter, som i följd häraf, un■’der
berörde tid af 20 år Kungsgården
”frånskiljas, efter samma års förlopp uti
”icke sämre skick än nu, och utan all ersättning
för derå vidare gjorda förbättring
”gar, tili Kungsgården återläggas.” Således
gifva hvarken de förbättringar, som hittills
äro gjorda, eller de, hvilka hädanefter gö
-
Den i3 Julii e. m.
269
ras, någon rättighet till särskild ersättning.
Hvad de billighetsgrunder och prejudicaler
beträffa, som af Herrar Tham och Rosenblad
blifvit åberopade, får jag erinra, det
Kronan är i det hesjmnerliga förhållande,
att de, som med henne hafva contracter,
alltid äga ömmande skäl och prejudicaler
att framdraga till sin förmån, och hennes
skada; och slutsatsen är, alt emedan Kronan
alltid har förlorat, så bör hon än ytterligare,
för enskildtas vinnings skull, förlora.
Kommer nu äfven detta prejudicat
till de öfriga; så torde vi få höra det uti
ett annat Plenum upptagas i räkningen af
skäl, hvarföre Kronan yttermera bör sätta
till.
Herr Rosettblad: Jag ber blott få tillägga
lill mitt förra yttrande, att den siste
Talaren börjat på oriktig sida. På deri
näst föregående sidan ^5 finnér mali det
första Arrendecontractet, hvarpå nuvarande
innehafvares besittning sig egentligen grundar.
Det lyder så: thet måtte Intressenterne
3 så länge fabriken underhålles3 fä
obehindrade nyttja Kungsgården för samma
ar rende summa som dittils blifvit be
tald
3 sä att Kungsgårdens nyttjande skulle
blifva oskiljaktigt frän fabrikens bestånd.
Jag vill icke ingå i någon undersökning,
huruvida SeCretaUtskoltct år 1756
borde ingå i något sådant contract; men
Den 13 J u 1 i i e. m.
då det var grundadt på den tidens maktägandes
beslut, och i förtroende till helgden
af ett sådant beslut närvarande arrendators
far i inköp af arrendet nedlagt sin
förmögenhet, tjckes något afseende härå
böra fästas. Jag bör tillägga, att i kraft af
likartade beslut af de liders egenmyndiga
Ständer, ännu för enskilla fördelaktiga dispositioner
af Kungsgårdar äga kraft. Sålunda
t. ex. bestå ännu ioo-åriga arrenden
å Räfsnäs och Wenngarn, perpetUelt arrende
å Öllesta, och Skatteköp å Stegeborg
och Strömsrum. Jag upprepar då ännu en
gång, månne ej under dessa förhållanden
någon anledning förefinnes att fästa något
afseende på de andra för nuvarande arrendator
af Starby talande omständigheter.
Herr von Hartmansdorff: Då man åberopar
fördelar och undantag, som medgåfvos
af maktägande Ständer under tvedrägtstidernä,
så bör man äfven undersöka, om
den, som åtnjutit dem, varit Hatt eller Mössa
, och således om han hört lill det för
tillfället rådande partiet, och derföre åtnjutit
vissa fördelar, eller om bans afhandlingar
med Kronan verkeligen varit grundade
på ömsesidig billighet. Meri sedan man kommit
ifrån dessa tider, och Ständerna icke
mer hafva några gunstlingar att tilldela nådebevis,
så borde man äfven afstå från anspråken
derpå. — För öfrigt när Utlåtandet
uttryckligen upplyser, alt år i8or ett
Den i3 Juli i e. m.
271
nytt contract ingicks, och ännu gäller, hur
vill man väl åberopa det gamla, som för
38 år sedan, till kraft och verkan, upphörde?
Herr
Rosenblad: Jag försäkrar, att jag
hvarken är Halt eller Mössa; men jag vet
hlott, att den nuvarande innehafvarens besittning
af Kungsgården kostat hans far i
lösen till förutgående innehafvare 280,000
Daler i den tidens mynt. Dör öfrigt lär det
hvarken varit afseende på nit i Hatt- eller
Möss-intresset, som bevekt 1^56 års magtägande
att bevilja ett så fördelaktigt contract
å Starby, utan ett helt annat intresse,
som jag skulle hafva all anledning förmoda
ligger ännu den siste värde Talaren
närmare om hjertat, än mig, nemligen prohibitifsystemets.
Den tiden trodde man sig
genom dels förbud , dels uppoffringar å Statens
sida kunna frambringa konstlade näri
ngsföretag, och att meningen med arrendet
af Starby endast ägde till föremål, att
befordra Wadstena Linnefabrik, synes af
det åberopade stället i contractet, som innehåller,
”thet måtte intressenter ne få obehindrade
nyttja Kungsgården för samina
arrende summa som dittills blifvit betald/’
icke så länge de förblefvo Hattar eller Mössor,
utan ”så länge fabriken underhålles”
— ”så att Kungsgårdens nyttjande skulle
blifva oskiljaktigt från fabrikens bestånd.”
Det lärer således hvarken vara Hattar eller
272
Ben i3 Ju Ii i e. m.
Mössor, utan prohibitif-systemet, som man
är skyldig i^56 urs arrende af Starby.
*
Hans Ex cell ance Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtsköttets förevarande
Utlåtande gjorde anmärkningar böra
föranleda till detsamrnas återremitterande.
Rooades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Exceltence hemställde,
Om Ridderskapet och Adelil behagade bifalla
berörde Utlåtande.
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellence
tyckt sig finna', Ja öfverröstat Nej,
Ridderskapet och Adeln således bifallit StatsUtskottets
ifrågavarande Utlåtandei
Vid förnyad föredragning af StatsUtskottets
den 20 sistlidne Junii under N:o
182 afgifne, och den 9 dennes e. m. på
bordet lagde, Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar
vid Utskottets under N:o g5
förut meddeldte Berättelse, om den af Utskottet
förrättade granskning af RiksgäldsContoiret,
GeneralAssistanceContoiret samt
f. d. FilialDiscoutlnrättningarne, fann Ridderskapet
och Adeln, uppå derom af Hans
Ex
-
Dan i3 J u I i i e. m.
Excellence Herr Grefven och LandtMar»
skalken gjord framställning, alt, enär sistnämde
berättelse redan blifvit den 4 sist—
lidne Maji e. m. af Ridderskapet och Adeln
godkänd, Utskottets ifrågavarande Utlåtande
borde läggas till handlingarne.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den a3 sistlidne Junii under N:o i83 afgifne,
och den 9 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af begärd upplysning,
rörande verkställighet å ett Rikets
Ständers beslut.
Herr Hjerta_, Gustaf: StatsUtskottets
Utlåtande företer två så märkvärdiga besynnerligheter,
att det förmodligen ej kan
annat än återremitteras; den första är, att
Utskottet alldeles icke tagit under öfverläggning,
den delen af min Motion, som
varit föremålet för densamma, nemligen att
Kongl. Maj:t icke lemnat någon uppmärksamhet
åt Ständernes Skrifvelse förleden Riksdag.
Jag har föreslagit en förnyad Skrifvelse
i ämnet vid denna Riksdag, för att
i densamma uttryckligen påminna Kongl.
Maj:t om Församlingarnes rätt att sjelfve
administrera sine Kyrkomedel. Utskottet har
med Cursiv stil upptagit början af Motionen,
men endast med vanlig stil hufvudsaken
af densamma. Ifrån denna besynnerp
H. 18
v} 4
Oen i3 Jfulii e. m.
liga början har Utskottet kommit till det
resultat, att det är JustitieOmbudsmannens
pligt, att gifva Ständerne tillkänna hvad afseende
Kongl. Maj:t fästat vid sistlidne Riksdags
skrifvelse. Detta visste äfven jag; men
då det var en möjlighet, att denna Ständernes
Embetsmanspiigt, kunde i något enda
fall försummas, så kunde jag såsom enskild
Motionair ej i bättre bänder lemna saken,
än till StatsUtskottet, sorn är väktare
och vårdare öfver allmänna medeb
Nu har StatsUtskottet tippställt den
satts, att för det Lag-och EkonomiUiskotten
vid förra Riksdagen afgåfvo förslag i
ämnet, kunde StatsUtskottet vid denna Riksdag
ej befatta sig med saken. Men jag får
påminna, att det då varit Utskottets pligt,
att inom i4 dagar efter Motionens remitterande
återsända densamma med detta tillkännagifvande,
hvarvid jag ej haft någonting
att säga; men nu deremot är förhållandet
besynnerligt. Jag underställer, hvilka
följder deraf skulle uppkomma, om den
enskildta Representanten alltid skulle vara
skyldig, innan han väckte en fråga, att först
efterse, i hvad Utskott denna fråga förut
varit behandlad. Då saken angår allmänna
medel, kan jag ej finna annat, än att
frågan tillhör StatsUtskottet. Slutligen bör
jag fästa uppmärksamheten på vigten af hvad
jag föreslagit. Utkottefc har väl sagt, att
ingen förändring borde ega rum; jag tror
Den i3 Julii e. m.
det dock vara Representantens största pligt
att tillse, det Communerne sjelfve få förvalta
och granska sine medel och slippa
att betala anmärkningsprocent till KammarRätten.
Mig synes det icke vara hvarken
oformligt eller obilligt, att förnya den vid.
sista Riksdag till Kongl. Maj:t ingifne skrifvelse
i detta ämne, och jag tror, att Utskottets
pluralitet, med all visad benägenhet
att så fort som möjligt affärda Motionären*
hade kunnat tillstyrka den af mig
väckte Motion. Jag anhåller derföre om
återremiss för att få svar på den verkliga
frågan, som är, om en ny skrifvelse i detta
ämne icke borde till Kongl. Maj:t afgå.
Herr Rosenblad , Bernhard: Deri instämmer
jag fullkomligt med Herr Hjerta,
att, emedan ämnet verkligen tillhörde Lagoch
EkonomiUtskotten, hade StatsUtskottet
bordt inom 8 dagar återsända Motionen;
men då Utskottet fått sig tillskickad en sådan
mängd af Motioner, vid denna Riksdag,
är detta en ganska förlåtlig förseelse, och i
följd af 34 §• Riksdagsordningen bestämmer
ämnets beskaffenhet, men icke den i allmänhet
det behandlande Utskottet uppdragne
befattning, huruledes detta mål bör afgöras.
I afseende på sjelfva Motionen, kan
jag icke instämma med Herr Hjerta, utan
med Utskottet, och tror att så mycket mindre
57 §. RegeriugsFormen hit kan lämpas, som
31 H. 18*
Den i3 Julii e. ni.
genom ingen af Svenska folket bviljnd be->
skattning de ifrågavarande Kyrkornas enskilta
inkomster tillkommit, och ser jag i
andan och tonen af sjelfva Motionen ett
af de många försök, jag beklagligen vid
denna Riksdag trott mig märka, att genom
misstydningar af grundlagen undergräfva
den Konungamagtens andel i Rikets lagstiftning,
som samma grundlag till skydd mot
möjligen missledda och ensidiga Riksdagsmajoriteter
gifvit henne. Då jag för öfrigt
icke endast anser, att Konungen vid sitt
afslag å ifrågavarande i8a3 års Ständers
skrifvelse begagnat en honom enligt 81) §.
RegeringsFormen tillkommande rätt, utan
äfven är öfvertygad, att nuvarande författningar
i ämnet äro ändamålsenliga, tillstyrker
jag bifall å Utskottets Utlåtande.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMar skalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg StatsUtskoltets Utlåtande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteras.
Ropades Nej,
Hvarefter Hans Excellence yttrade, alt
' då ifrågavarande Utlåtande icke innehöll
någon hemställan, eller något tillstyrkande
af Utskottet, som kunde blifva föremål för
bifall eller afslag, utan endast innefattade
anmälan derom, att den af Herr Hjerta äskade
upplysning igenfunnes uti JustitiasOrn
-
Dun 33 Julii e. tfl.
budsmannens EmbetsBerättelse, ansåg Hans
Excellence för dess del, att, sedan Ridderskapet
och Adeln med Nej besvarat den af
Hans Excellence nyss framställde proposition
lill återremiss, någon annan åtgärd nu
mera lämpeligen icke därvid kunde äga
rum, än att detsamma lades till handlingarne,
i anledning hvaraf Hans Excellence
hemställde, om Ridderskapet och Adeln
hiföll, att förevarande Utlåtande endast finge
läggas till handlingarne.
Herr Hjerta: Just det skäl, som Herr
Grefven och LandtMarskalken anfört, för
Utlåtandets läggande till Handlingarne, bevisar
bäst, att Utskottet felat vid behandlingen
af ämnet, och att jag således har
grundad anledning till anhållan om återremiss.
Jag begär bestämdt yttrande af Utskottet,
om icke en förnyad skrifvelse bör
afgå. För de Herrar, hvilka med någon
den ringaste uppmärksamhet följa de allmänna
ärenderne, och känna, huru det i de
eröfrade Provincerne tillgår med Kyrkans
medel, torde det visserligen visa sig vara
af stor vigt, att en sådan skrifvelse afgår.
Jag begär på denna grund ytterligare återremiss,
och, i händelse den vägras mig, votering.
Herr Rosenblad: I anseende till den
siste värde Talarens förmodligen till mig
ställde insinuation, får jag svara, att jag
37®
Don i3 Julli e. m.
fullkomligt känner, huru det i Skåne, Halland.
och Blekinge tillgår med Kyrkomedlen,
sedan de öfverflödige Kyrkolnspectorstjensterne
indrogos. Det tillgår nemligen
ganska bra, och medlen stå så val under
Municipalstyrelse, som under Auctoriteternas
uppseende. Jag anser derföre Herr Hjertås
förslag olämpligt, och anhåller om bifall
å Utlåtandet, eller rättare, att det må
blifva lagdt till Handlingarne,
Hans Excellence Herr Grefve De la Gardie,
Jcicob; Under fullkomligt instämmande uti
hvad den siste värde Talaren yttrat, får jag
tillkännagifva, att jag ganska väl känner,
hur det i Skåne tillgår med KyrkoRäkenskaperne.
De granskas alla år af en Municipalstyrelse,
och ett af Consistorium nämdt
Ombud. Detta är gjordt till den i Maji,
hvarefter Räkenskaperne aflemnas till Konungens
Befallningshafvande. Detta förhållande
är äfven med obetydelig förändring
iakttagit vid de patronella pastoraten. Jag
tillstyrker således bifall å Utlåtandet, eller
att det varder lagdt till Handlingarne.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förnyade den af Hans
Excellence nyss framställde proposition, att
StatsUtskottets förevarande Utlåtande måtte
läggas till handlingarne,
Ropades starka Ja, jemte några Nej.
Herr Hjerta begärde votering.
Den »3 Joli i ei m, 279
Hvarefter Hans Ecccellence framställde
följande Yoterings-proposition:
Den, som anser, att StatsUtskottets
Utlåtande N:o 183, i anledning af begärd
upplysning, rörande verkställighet å ett Ilikets
Ständers beslut, bör endast läggas till
handlingarne, voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner Nej, anses berörde Utlåtande
böra, på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till StatsUtskoltet återremitteras.
Hvilken voteringsproposition af Ridderskapet
och Adeln godkändes, samt anslogs.
Sedan 41» 42» 4^ och 44 §§• * Rid
darhusOrdningen
blifvit uppläste, börjades
voteringen klockan ett qvart till 8 e. m.;
och befunnos efter voteringens slut klockan
ett qvart till 9 e. m., sedan en voteringssedel
blifvit undantagen och förseglad, samt
de öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 63.
Nej — a5,
I följd hvaraf, och sedan det Öfver voteringen
serskildt förde Protocoll blifvit uppläst,
Hans Excellence Herr Grejven och
Landt Mar skalken förklarade, att StatsUt
-
Den i3 Julii e. ra.
skottets ofvanberorde Utlåtande således tlifvit
af Ridderskapet och Adeln lagdt till
liandlingarne.
Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold:
Ehuruväl jag finner det mindre lämpligt, att
förnya en skrifvelse, hvarpå Kongl. Majit
gifvit nekande svar, anser jag;ej blott Motionairens
rätt vara för nära trädd genom den
behandling StatsUtskotet låtit den af honom
väckta fråga undergå, utan äfven hvar
och en Riksdagsmans, således min egen, då
vi blifvit hindrade att besvara Motionen
med Ja eller Nej. Jag får derföre vördsammeligen
anhålla, det min Reservation
emot Ridderskapets och Adelns_nu fattade
beslut må blifva i Protocollet antecknad.
Föredrogs ånyo StatsUtskottets d. 23
sistlidne Junii under N:o 184 afgifne, och d.
g dennes e. m. gå bordet lagde, Utlåtande,
angående äskad underrättelse, huruvida en
af Rikets Ständer begärd ändring i Kongl.
Förordningen den 22 Julii i8o3, rörande
Tionde- och Räntegifvares m. fl. rättigheter
och skyldigheter egt rum.
Herr Hjerta_, Gustaf, och Grefve Horn ,
Claes Fredrik, anhöllo, att nämnde Utlåtande
måtte ytterligare få hvila på bordet.
Hans Excellence Herr Grefven och
Landt Marskalken förklarade, af t som flere
Den i3 Ju.ii i e. m.
Ledamöter begärt att ifrågavarande Utlåtande
mätte ytterligare få hvila på bordet,
bomme detsamma ock, att enligt 49 §•
Riksdagsordningen, derstädes förblifva hviiande.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 23 sistlidne Junii under Nio i85 afgifne,
och den 9 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse, angående anslåendet
af ett Kongl. Majit och Kronan tilifallit
Dana-arf till en Scholaafond i Vahlö Församling
af Upsala Stift.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Jag känner endast saken af
det nu upplästa Utlåtandet, de ifrågavarande
personerne äro mig alldeles okände;
men jag finner en orättvisa ligga deruti,
att då Enkan kunnat med varm hand skänka
all sin qvarlåtenskap åt de omyndiga
fosterbarnen, Staten skall göra sin rätt
gällande till denna qvarlåtenskap. Jag kan
ej ingå i Utskottets åsigt, att 1000 Rldr
skola tillfalla Scholaelnrättningen, och det
öfriga Staten, emedan jag anser detta dubbla
tagande från barnen vara en orättvisa,
Jag anhåller i detta afseende om återremiss
af Utlåtandet.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Här
ar ej fråga om att beröfva de omyndige
282 Den 13 J u I i i e. m.
barnen, hvad dem borde tillkomma. Utskottet
har endast tillstyrkt, att det, som
möjligen kan komma att tillfalla Kronan,
skulle af Församlingen få användas. Tredje
mans rätt är således ej derigenom förnärmad.
Ändamålet, hvartill Utskottet föreslagit
medlens användande, är en Scholaeinrättning
inom samma Församling, der
Dana-arfvet uppkommit, och förmögenheten,
hvaraf det utgöres, blifvit samlad; och är
det ett ändamål, som har synts Utskottet
godt, hvarföre jag auhåller om bifall till
Utlåtandet,
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag ber om förlåtelse, att jag åter
upptager Ridderskapets och Adelns tid , men
jag hemställer till hvar och en, som läst
Utlåtandet, om det är möjligt att tro annat,
än att hela summan 2000 R:dr är af
Utskottet ansedt som Dana-arf, Om 1000
R:dr afdragas för att gifvas åt de fattiga
barnen, så är jag ej emot, att det Öfriga
tillfaller Församlingen. Barnen få då hvad
den aflidne fostermodern dem ämnat; mera
kunna de ej begära, och det öfriga må
användas till SO allmän gagnelig inrättning.
Friherre Sprengtporten s Jacob Wilhelm'.
Lika med hvad Herr Grefve De la
Gardie yttrat, tror jag högst ömmande omständigheter
tala för de omyndige personer,
hvilkas rätt är i fråga; och hvilka
Den 13 J u I i i e. m.
*83
uppfostrade i den aflidnes lius, gått miste
om dess åt dem ämnade qvarlåtenskap, i
saknad af testamentshandlingar; jag skulle
således önska, att Utskottet vore i tillfälle
att härå fästa ett billigt afseende.
Grefve von Schwerin, Fredrik Bogislaus:
Jag vill endast upplysa, det Utskottet
föreslagit, att hvad som, ännu beroende
af en skeende ny utredning vid Domstol
utaf målet, möjligen kan blifva Dana-arf,
skulle komma att tillfalla Församlingen.
Hans Excellence Herr Grefve De la
Gardie: Jag har ej fattat annat, än att den
aflidne ej egde rätt att bortgifva sin qvarlåtenskap,
och jag viste icke, att någon disposition
blifvit gjord, ty i sådant fall hade
jag visserligen tillstyrkt bifall af Utlåtandet,
Friherre Cederström, Jacob: I frågan
ora den aflidna Enkans qvarlåtenskap får
jag upplysa, att den blifvit bedömd såsom
Dana-arf, emedan kände arfvingar ej funnos.
Sedermera har resning blifvit sökt i
saken, emedan det befunnits, att en testamentarisk
disposition skall varit gjord;
och denna resning lärer Kongl. Maj:t ej
vägra, då Testamentstagare!! icke blifvit i
saken hörd. Det är ej vådligt, att bifalla
Utlåtandet, emedan blott det, som kan
blifva Dana-arf, skulle af Församlingen få
284
Den i3 Julii e. m.
uppbäras. Enskildt har jag af Domaren
fått veta, att utom de iooo R:dr, sorn Testamentet
innehåller, skall äfven det möjligen
blifvande, öfverskottet tillfalla fosterbarnen,
och i sådan händelse förfaller ali
Församlingens rätt. Jag tillstyrker således
bifall å Utlåtandet.
Friherre Palmstjerna: Jag är fullkomligt
förekommen af Friherre Cederström,
och vill blott upplysningsvis tillägga, att
Kongl. Maj:t befallt sin JustitiaeCanzler, att
bevaka Rättegången, och att Kongl. Maj:t i
sin Nådiga Proposition blott föreslagit, att
det som kunde befinnas vara Dana Arf3
skulle lemnäs till Församlingen. Utskottet
bar ej kunnat ingå i betraktande af hvad
som är barnens rätt, eller icke, emedan sådant
icke tillkommer Utskottet, så mycket
mer som Rättegång derom nu är för handen;
men om Ridderskapet och Adeln skulle
täckas bifalla Utskottets Utlåtande, så är
Barnens rätt ej förnärmad, emedan det endast
är frågan om att disponera hvad som
möjligen kan såsom Dana-arf komma att
Kongl. Maj:t och Kronan tillfalla. Jag anhåller
om bifall å Utlåtandet.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg StatsUtskottets ifrågavarande
Utlåtande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Nej. .
Den i3 Ju lii e. m.
285
Hvarefter Hans Excellence gjorde proposition
till bifall af StatsUtskottets nämnde
Utlåtande, hvilken proposition med Ja besvarades.
Föredrogos ånyo och gillades följande
StatsUtskottets den 23 sistlidne Juna afgifne,
och den g dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtanden:
N:o 186. Angående ersättning till Assessoren
Hellberg för liden förlust å en
contraherad leverans af ArtilleriHästar.
N:o 188. I anledning af väckt fråga
om belöning för Fabriqueuren Godlund.
Företogs till pröfning StatsUtskottets
den 23 sistlidne Junii under N:o 18g afgifne,
och den g dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, angående anslag af allmänna
medel til! tryckning af Landshöfdingarnes
EmbetsKungörelser.
Herr HjertaGustaf: Lika som vid
förra Riksdagen bestrider jag sådane Statsanslag,
som det [ifrågavarande. Jag anser
den fordel, som tryckprässens uppfinning
medfört, äfven delas af Embetsmännen,
emedan de nu ej behöfva skrifva så mycket,
som då de icke kunde låta trycka. Jag
bestrider alla sådana partiella löneförbättringar,
hvilka skulle blifva en följd af denna
a86
Den i3 Juli» e. in.
framställning, och jag förenar mig i den
reservation Friherre Palmstjerna afgifvit, att
det egentligen är en löneförhöjning, emedan
skrifningen af allt, hvad som nu skulle
tryckas, egentligen hörer till Embetsmännens
tjenster, När nu tryckningen är
till Kronofogdarnes förmån, så är också
billigt, att de deltaga i kostnaderne derföre,
synnerligen som de, med en afgift af
några Riksdaler, undvika att hålla så många
Skrifvare sorn vanligt. Saken är ej så
obetydlig, som den i början synes, emedan
den kostnadj som nu för de 24 Länen
anses uppgå till 2,4oo R:dr, snart
skall mångdubblas; ty tillsynen blir ej så
noggrann, om tryckningen skall ske på
Statens medel. Jag tror således, att saken,
hädanefter såsom hittills, bör förblifva
enskild.
Friherre Cederströmj jacob: Då ej
tryckning äger rum af de i Länen utkommande
Kungörelse^, så är LandsSecreteraren
eller Kamereraren skyldig att utskrifva
ett exemplar för hvarje Kronofogde, och
desse skyldige att utskrifva ett exemplar
åt hvarje Länsman. Hvarje Länsman är
skyldig utskrifva ett exemplar till hvarje
Scokem Kungörelsen kommer derigenom
långsamt, och ofta senare, än som vederbort,
fram. Länsmannen kan ej alltid på
en dag hinna skrifva så många exemplar,
hälst lian kan vara sysslosatt med andra
a88
Den i3 Julii c. m.
Kungörelser, sorn, enligt Kongl. Maj:ts Instruction
för Dess Befallningshafvande, det
uttryckligen åligger Embetsnuinnen att skrifva,
bora på StatsVerkets bekostnad tryckas.
Nu få de exemplaren tryckta sig tillsända,
och erlägga derföre en lindrig betalning,
emedan det länder dem till egen lättnad.
I annat fall skulle de hvardera bålla sig en
Skrifvare till. Här är nu fråga om att ålägga
StatsVerket en utgift af blott 2,400 R:dr,
men nästa Riksdag fä vi den säkerligen tre
gånger större. Har StatsVerket en gång erkänt
principen, så kommer den nu föreslagne
Summan säkert att blifva 5, 6 å 8
gånger större. Jag afstyrker således bifall
till Utlåtandet, emedan skyldigheten ursprungligen
är ett åliggande för Embetsmännen,
och bifallet blott skulle föranleda
till slarf med Statens medel, hvilket icke
är ovanligt inom det kära Fäderneslandet.
Jag anhåller således om afslag å Utlåtandet.
Herr RosenqvistFredrik Leonhard:
Jag förenar mig till alla delar med Herr
Hjerta, och anser lika med honom icke någon
ny afgift vara nödvändig för tryckningen
af Landshöfdingarnes EmbetsKungörelser.
Erfarenheten har visat, att då något
bifailes, så gifver det straxt anledning
att vilja hafva mera, och således om man
får ett finger,' så vill man hafva hela handen,
och får man en skilling, så vill man
hafva en hel Riksdaler.
Fri
-
♦
Den i3 Julii e. m. 287
tjensteförrättningar. Derigenom händer, att
Kungörelser icke på en och samma Söndag
i alla Socknar uppläsas. Det är derföre angelägit,
att trycka dessa Kungörelser, och
kostnaden kan icke med skäl åläggas Tjenstemännen.
Den bestrides nu godvilligt,
men tillhör lagligen Staten. LandtStaten
är dessutom så illa lönt* att hvarje ytterligare
fordran af den skulle vara en stor
obillighet. Jag tillstyrker derföre bifall å
Utlåtandet*
Hans Éxcellence Herr Grefve De la
Gardie, Jacob: Jag är hufvudsakligen förekommen
af Friherre Cederström, och vill
blott tillägga, att jag känner ställen, der
man betalar för hvarje Kungörelse* jag tror
16 sk. Banco, och denna skatt är visserligen
större, än den som skulle uppkomma,
om Tryckningskostnaden uppfördes bland
StatsVerkets utgifter* Ingen lag kan ålägga
Embetsmännen, att bestrida kostnaden.
Utom det att denna tryckning skulle spara
tiden* så undvikes all missskrifning, hvilken
man i våra Landskyrkor ofta hört föranleda
till stora löjligheter. Jag finner utiften
obetydlig emot den nytta, som Landet
deraf skulle skörda, och tillstyrker derfö
bifall å Utlåtandet.
Herr Hjerta: Qm man skulle väckas
till förundran, så vore det verkeligen deraf,
att en Landshöfding vill påstå, att de
Den i3 Julii e. ro.
289
Friherre Cederström: Något stadgande
att skrifva Kungörelser har jag ej funnit
i Instruetionei ne, ej heller att hålla
Skrifvare. Men om oordning icke skall inträifa;
om Kungörelserne i rättan tid och
på lika Söndagar skola uppläsas i Församlingarne,
så är angelägit, att, sedan Tryckerier
finnas, de också begagnas. Här har
blifvit framstäldt, att kostnaden snart skulle
blifva högre, samt oaktsamhet och slarf
blifva en följd af bifall. Den sednare tillvitelsen
förtjenar ej afseende, och hvad den
förra beträffar, så är den lätt afhjelpt derigenom,
att Kongl. Majit anbefaller Sine
Befallningshafvande, att inkomma med förslag
öfver kostnaden, och sedan detta är
godkändt, utbjudes tryckningen genom Öppen
Auction, då lägsta anbudet genom klubbslag
gör sig gällande. Om afsigten är, att
i mohn Samhället utbildas, införa oordning
och förrycka det stigande samhällsskicket,
så bör allting återgå till skrifning. Då böra
Tryckerierne afskaffas, så att man ånyo,
såsom en f. d. HofCanzler gjort, må kunna
lill Kongl. Majit lemna den glädjande
underrättelse, att endast 12 Tryckerier nu
mera finnas i Riket.
Friherre Palmstjerna, Carl Otto: Jag
tror visserligen ej, att Tryckeriernes bestånd
eller förfall inom Riket beror af detta
anslag — men jag tror att det nästa
3a H. 19
3CjÖ
Den i3 Julii c. m.
Riksdag ganska säkert skall befinnas otillräckligt.
Af de Handlingar Utskottet haft
att tillgå har synts, att kostnaden för ifrågavarande
Tryckning är uppgifven vara ganska
olika uti de serskilte Länen; ifrån 100
till aooR:div och, om jag rätt minnes, äfven
derutöfver. Jag tror visst icke, att
vårdslöshet vid tryckningen kommer att
ega rum, och åstadkomma större kostnad
jin som är behöflig, men jag är öfvertygad
att 100 R:dr för Länet skola anses otillräcklige
uti många Län. Detta anslag kan jag
dessutom icke anse annat än som en Lönetillökning
hufvudsakligen för LandsSecreterarne,
hvilka förut, som bekantar, ega tillräcklig
lön. Jag anhåller derföre om afslag
å Utlåtandet.
Grefve von Schwerin j Fredrik Bogislans:
Det förhåller sig, såsom Friherre
Palmstjerna uppgifvit, att kostnaden för
somliga Län uppgår till 400 R:dr. Fördelningen
blir mycket ojemn, och föranleder
till en jemförelse, som torde vid en annan
Riksdag påkalla en ny proposition till ytterligare
ökning. Jag anser sålunda frågan
höra hvila, till dess LandtStatens Lönereglering
förekommer, och anhåller derföre
om afslag å Utlåtandet,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af StatsUtskottets förevarande Utlåtande.
Ropades Ja och Nej.
Den 13 J u 1 i i e. m.
Hvarefter Hans Excellehce hemställde,
om Ridderskapet och Adeln behagade afslå
berörde Utlåtande*
Ropades äfven Ja och Nej*
Herr von Hartmansdorff > August: Mig
synes, som man gjorde en bestämd orättvisa
emot LandtStatens Tjenstemän* när
man först vägrar dem den löneförhöjning
Kongl. Maj:t åt dem föreslagit, och Sedan
äfven nekar dem ersättning för kostnaden
till allmänna kungörelsers tryckning. Snarare
borde, för det man vägrat dem det
första, man åtminstone bifalla det andra.
Eljest satte man dem på dubbel förknappning.
Om tryckningskostnaden skulle drabba
LandsSecrelerarne, vöre dervid mindre att
anmärka, emedan de genom sportler äro sä
Väl aflonta, att få Tjenstemän i Riket torde
kunrta med dem jemnföras; men den drabbar
äfven HäradsSkrifvarne, som redan förut
hafva besvärliga och vidlyftiga göromål med
alltför ringa aflöning. Jag anhåller derföre
Om bifall å Utlåtandet.
Herr Rosenblad j Berhhard: Jag instämmer
till alla delar med Herr von Hartmansdorff.
Skulle man vilja afslå Utlåtandet
derföre, att i oo R:dr kunde vara tillräckligt
för vissa Län, men deremot öfverflödigt för
andra* så kart man återremittera Utlåtandet,
på det StatsÄnslaget må blifva beslutadt,
att i mohn af behof utgå,
3i H, >9*
ags Den i3 Ju lii e. m.
Herr Hjerta: Jag har visserligen intet;
emot återremiss, kanske Utskottet då skulle
vilja tillstyrka Rikets Ständer, att låta hela
frågan förfalla.
Friherre Cederström: I händelse af återremiss,
sorn jag ej bestrider, vill jag blott
fästa Utskottets uppmärksamhet på nödvändigheten
af Kungörelsernas tryckning, och
äfven derpå, att det föreslagna anslaget icke
skall behöfva stort tillskott, om tryckningen
ulbjudes på öppen auction.
Herr Hjerta: Jag anhåller blott att,
i händelse af återremiss, få bifoga den anmärkning,
att den täflan, hvilken Friherre
Cederström synes åsyfta, troligen lärer uteblifva,
emedan det vanligen ej finnes mer
än en Boktryckare i de flesta Läns Residens
Städer.
Hans Excellencc Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde, omRidderskapet
och Adeln ansåg de vid StalsUtskottets
förevarande Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsanimas återremitterande.
Ropades Ja.
Föredrogs ånyo StatsUlskottefs den a3
sistlidne Junii under N:o igo afgifne, och
den g dennes e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
i anledning af väckt fråga om er
-
D e n 13 Julli e. m.
sättning till framlidne BergsRådet Friherre
Hermelins Arfvingar.
Herr Rosenbladt Bernhard: Het afstyrka!)
de Utlåtande, sorn StatsUtskotlef, afgifvit,
öfverensstämmer visserligen, jag erkänner
det, med stränga rättsgrunder, och
jag skulle således icke yrka någon ändring
deri, om den ej påkallades af en skyldig
erkänsla för en stor medborgares namn.
Friherre Hermelins namn är nogsamt kändt;
hans stora och nyttiga anläggningar i Norrbotten,
hvilka, genom ofördelaktiga conjuncturer
och serskilta olyckor, förstörde hans
enskildta förmögenhet, ock kände. Den ersättning
för olyckan af fiendens infall 1809,
som Friherre Hermelin tillika med hela
orten åtnjöt genom lindring i kronoutskylderne,
kan i förhållande till hans och den
öfriga ortens förluster icke jemföras. Ty
det är naturligt, alt en Bruksrörelse skulle
lida vida mera, än öfriga Landlmannanäringarne,
serdeles som med de förhöjda
priserne i allmänhet förenades en högst ofördelaktig
conjunctur för jernprisen. Följden,
blef ock, att bruken icke kunde -drifvas,
och att Friherre Hermelin korn i Concurstillstånd.
Men då sönerne sedermera af aktning
för sin fars namn, gjort enskildta uppoffringar,
på det icke vid namnet Samuel
Herrrielin skulle vara häftadt någon enskild
medborgares lidande; då de äfven åtagit
sig att betala sin faders skuld till Staten,
Den i3 Julli e. m.
fianer jag alla billighetsskäl tala för bifall
till den ersättning, hvarom fråga blifvit
väckt; och på dessa skäl, ehuru jag erkänner
den rättsgrund, hvarpå StatsUtskottet
slödt sig, anhåller jag om återremiss afUtlåtandet;
tilläggande, att jag icke ens tilt
utseendet känner någon af de nu lefvande
Friherrar Hermelin, jaen att namnet Samuel
Hermelin aldrig ur mitt minne försvinner,
lika litet sorn ur någon Svensks,
för hvilken stora patriotiska dygder äga anspråk
på tacksamhet»
Herr Hjertaj Gustaf ? Jag skulle för
min del tro, att Utlåtandet hör bifallas,
helst frågan blifvit väckt af en enskild Motionär,
och man således icke ens vet, om
Friherrarne Hermelin önskat den ifrågavarande
ersättningen. Sedan Ridderskapets och
Adelns pluralitet i dag på förmiddagen ansett
5ooo R:drs öfverflyttande på Bevillningen
af sådan vigt, att man af fruktan
för bristande Bevillningsmedel ej tilltrodde
sig att borttaga en dum och ojemt fördelad
skatt till detta belopp, så skulle jag
tro, att man icke heller onödigtvis bör gifva
några gracer åt enskildta förmögna personer.
Jag anhåller om proposition till bifall
äf Utlåtandet,
Herr RosenbladEhuru?det borde kunna
förutsättas, att hvar och en läst Utlåtandet,
och att ett upprepande af dess in
-
I
Den i i Julii t*, m.
nehåll således nu vöre öfverflödigt, får jag
i anledning af den siste värde Talarens yttrande,
erindra, att Utlåtandet tydligen innehåller,
att Friherrarne Carl och August
Hermelin inkommit till Kongl. Majit med
underdånig ansökning, att njuta ersättning
för deras faders vid fiendlliga inbrottet 1809
lidna förlust af de till Brobyggnaden öfver
Luleå Elf använde bräder, jemte jern och
smide. Det lärer således icke kunna betviflas,
att de sjelfve önska en sådan ersättning.
För öfrigt får jag till hvad jag
förut anfört, tillägga den serskildta omständighet,
att den pension Rikets Ständer
1818 beviljade Friherre Samuel Hermelin
för dess stora uppoffringar lill landets nytta,
af honom knappt ett år åtnjöts.
Grefve von Schwerin Fredrik Bogislaus:
Jag får blott erinra, att om den pretenderade
ersättningen skall ega rum, bör
den komma Friherre Hermelins concoursmassa
till godo, och att detta varit ett
skäl, hvarföre så väl alla Collegier, som
Kongl. Majit, ej ansett sig kunna fästa afseende
å sönernes begäran*
Herr von Hartmansdorff> August: Jag
tror hvarken, att någon gifmildhet eller
att något ädelmod emot arftagarne till ett
i Sverige älskadt namn, här kommer det
ringaste i fråga, utan att en verklig rättsgrund
talar för bifall till Motionen. Ut
-
396
Den i 3 J u 1 i i e. m.
skottet har till stöd för sitt afslag ej åberopat
några andra skäl, än att Friherre Hermelins
egendomar fått tillgodonjuta eftergift
af 1810 års Kronoutskylder, samt erhållit
anstånd med betalningen af 1809 års Kronoutskylder,
ända till år j8i5. Men enligt
hvad jag har mig bekant, celi hvilket
Motionairen äfven lärer hafva Utskottet
meddelat, har denna eftergift icke kommit
Friherre Hermelin till godo; utan uppgiften
derom grundar sig på ett misstag, som
Utskottet bordt kunna utreda af de handlingar
det erhållit. Att eoncouiktillstånd
sedermera inträffade för Friherre Hermelin,
kan så mycket mindre förringa sönernes
anspråk mot Staten, som jag, utan att
kunna upplysa om massan lemnade full tillgång,
dock, med säkerhet v,et, att Friherre
Hermelins" söner betalt åt en af Statens
Cassör 19,000 R:dr Broo, utan att dertill
vara skyldige. Dessutom bör markas, att
om sönerne varit obehörige att utsöka den
ifrågavarande fordran hos Staten, så hade
afslaget i den Kongl. Resolutionen af 1826
förmodligen äfven upptagit detta skäl, och
ej inskränkt sig blott till de redan anförda.
Men på det att rätta förhållandet med
dessa måtte blifva ur de handlingar närmare
utredt, hvilka Utskottet väl uppgifver
sig hafva emöttagit, men , såsom det
synes, icke fullständigt genomgått, eller
upptagit, anhåller jag om återremiss. Jag
gör dtt så mycket mera, som rättvisa är
Den i3 Julii e. m.
a97
Statens första pligt, och som det förundrar
mig, att finna henne hafva så få målsmän,
då gifmiidheten, vare sig i fråga om efterskänkningar,
eller omedelbara föräringar,
merendels har så många förespråkare,
Herr Rosenblad: Hvad Friherrarne Hermelins
behörighet, att uppbära ifrågavarande
ersättning beträffar, så finnes det väl
icke i Utskottets Utlåtande uttryckligen
nämdt, att Friherrarne Hermelin af egne
medel likviderat sin faders fordringsegare,
och således blifvit innehafvare af deras
och fadrens rätt; men att så skett, kan likväl
slutas från åtskillige ställen af Utlåtandet.
Så till ex. upptages pag. 112. i reciten
af Motionen,1 att Motionairen anfört
det ersättningen yrkades ”med större skäl
”af bade Lag och billighet, än Friherrarne
”Hermelins dryga utbetalningar till Statens
”allmänna Gassa, till hvilken de lagligen
”icke egt någon skuld, ännu årligen fortfara.
" Huru skulle desse utbetalningar,
utan laglig skyldighet, kunna fortfara, om
icke sönerne af aktning för sin faders namn ,
öfvertagit dess skuld till dpn allmänna Gassen?
Vidare står på ett annat ställe, pag.
119, uti reciten af denna ersättningsfrågas
behandling hos Kongl. Majit, alt Friherrarne
Hermelin anfört, ”huruledes de såsom
”prioriterade, men obetalte fordringsegare
”i deras framlidne faders Goncours, uppfyllt
hans förbindelser till det allmänna,
398
Den i3 Julii e. m.
"i det de betalt och årligen afbetala en
”mångdubbelt högre summa, hvartill de
”lagligen icke varit förbundne, och hvaröfver
Kongl. Maj:t serskilt till dem låtit
"förklara Dess Nådiga välbehag.” Ehuru
Utskottet således icke uttryckligen medgifvit
det ifrågaställde förhållandet, synes det
likväl vara antydt; och skulle förhållandet
vara annorlunda, finner Utskottet vid en
återremiss det bästa tillfälle, att vidare utreda
detsamma. Jag förnyar derföre min
anhållan om återremiss.
Hans Eoccellence Herr Grefven och
handtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg de vid StatsUtskottels förevarande
Utlåtande gjorde anmärkningar
böra föranleda till detsammas återremitterande.
Ropades Ja och Nej.
Hvarefter Hans Eoccellence hemställde,
om Ridderskapet och Adelu behagade
bifalla nämnde Utlåtande,
Ropades äfven Ja och Nej.
Hans Eoccellence förnyade de af honom
nyss gjorde 2:ne propositioner, men de
blefvo båda åter med Ja och Nej besvarade.
I anledning hvaraf Hans Excellence
förklarade, det han icke kunnat tillförlitligen
utröna Ridderskapets och Adelns pluralitet.
Den »3 Julii e. tn.
399
Herr von Hartmansdorff: Jag anhåller,
att Herr Grefven och LandtMarskalken
täcktes ännu en gång förnya sin proposition
till återremiss af Utlåtandet, och jag
hoppas, att Ridderskapet och Adeln då bestämdare
skall förena sigom bifall dertill,
för att förskona oss från den tredje eller
fjerde voteringen på dagen,
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken hemställde å nyo, om Ridderskapet
och Adeln ansåg StatsUtskottets
förevarande Utlåtande böra, på grund af
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Hopades starka Ja, jemte några Nej,
I anledning hvaraf Hans Esccellencc
förklarade, att som, efter hvad Hans Excellenceijtyckt
sig finna, Ja öfverröstat Nej, propositionen
blifvit af Ridderskapet och Adelö
bifallen.
Justerades följande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos
Högloft, Ridderskapet och Adeln
vid Lagtima Riksdagen i Stockholm
f- m, den 9 Julii 1829.
S. D, Remitterades till
RiddarhusUlskoltct :
Herr Rotliebs, Axel, Anförande, innefattande
anmärkningar vid Herr Ribens,
3 oo
Den 13 Ju lii e. ja.
Carl Wilhelm, d. 3o sistlidne Junii e. m.
till Utskottet remitterade Motion, att RiddarhusFiskalstjensten,
samt de dermed åtföljande
löneförmåner, måtte, vid inträffande
vacance, förenas med RiddarhusSecreterare-befattningen,
jemte de af åtskillige
Ledamöter, i anledning deraf, denne dag
afgifne Yttranden. Ut supra.
Justerades ett ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 9 dennes f. m., i öfrigt fattade
beslut,
Justerades ett ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plenum
den 9 dennes eftermiddagen fattade
heslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott inkomne Memorial och Utlåtanden:
Från ConstitutionsUt skottet:
Af den 27 sistlidne Junit:
N:o 38. I anledning af BorgareStåndets
återremiss å Memorialet N:o 31, rörande
ett tillägg i 5 Morn, 14 §• Riksdagsordningen.
W:o 3p. I anledning af BorgareStåndets
återremiss å Memorialet N:o 3o, an
-
Den i3 Julli e. m;
3öt
gående Allmänna Beredningens Constitutionella
befattning.
Från Stats- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af den 2 dennes:
N:o 41* I anledning af ånyo framställd
begäran om Härjeådalens återförläggande
under Gefleborgs Län.
N:o 42. Om upphörande af den Kronan
hittills förbehållne optionsrätt till de
uppå Kronöskattejord vexande Mäste- och
Storverks Träd.
N:o 43. Med anledning af erhållne
återrefnisser å Utskottens gemensamma Betänkanden
Nrris 9, it och 24.
N:o 44- I frågan om inställande af ali
påbörjad eller Verkställd indelning till Ordinarie
Rotering af hittills oioterad jord.
N:o 45* Med ättledning af erhållen
återremiss å Betänkandet N:o 3, rörande
sältet och vilkoren för Kruts transporterande
genom landet för Bergslagernes behof.
N:o 46. I frågan om försäljningen
af den så kallade LifStallbyggnaden vid
Kungs-ölir.
Från BancoUtskottet:
Af den 1 dennest
N:o 48. Med förslag, angående grunderne
för Bankens Lånerörelse intill nästa
Riksdag.
3oa
Den 13 i u 1 i i e. m.
N:o Angående Bankens utlåningar
på korrt tid och mot rörlig pant intill nästa
Riksdag*
K:o 5o. Angående Bankens till utlåning
på orörlig pant och på längre terminer
använda fonder, och deras disposition
intill nästa Riksdag.
N:o 5f* Angående Lånebiträden från
Banken- till vissa Städer och Corporationer i
och för anmälda tillfälliga och locala behof.
N:o 5a. Angående Bankens till utlåning
i Discontväg anslagne fonder, och deras
disposition intill nästa Riksdag.
Nio 53. Med förslag, angående en på
upplåningar grundad Discontering för Handeln
och den större rörelsen*
I - '
Frun Lag- samt Allmänna Besvärs- och
ÉkonomiUtskotten :
Af den 2 dennes:
Nio 46. I anledning af Kongl* Majits
Kådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, den
lo December 1828* angående Rikets Mått*
Mål och Vigt.
Lades på hordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till io om aftonen.
tn fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 16 Julii f. m.
3o3
Thorsdagen den 16 Julii 182g.
Plenum klockan g Förmiddagen.
Sedan 41» 42» 4^ oc^ 44 §§' * Rid
darliusOrdningen
blifvit uppläste, företog
Ridderskapet och Adelil, jemlikt 66 och
70 §§. Riksdagsordningen, val af Irenne Ridderskapets
och Adelns Fullmägtige uti Rikets
Ständers Bank; och befunnos, efter
valförrättningens slut, klockan 12 på dagen,
följande Herrar genom de fleste rösterne
hafva blifvit dertill utsedde;
röster.
N:o 11 Oj Grefve von Lantingshausen;
Fullm. Grefve von Schwerin,
Fredrik Bogislaus» . < 240.
N:o ao. Friherre Bonde; Fullmäktig
Herr Hjerta Gustaf, , . . 160*
N:o 1861. Herr von Hartmansdorff,
August,, s . . . . . « . . * 154-
Till pröfning företogs StatsUtskottets
den 23 sistlidne Junii under N:o 191 afgifne,
samt den 9 dennes e. m. på bordet
lagde, Utlåtande, angående anslag af medel
till Stockholms Stads Storkyrka.
Friherre Klingspor, Fredrik Philip>
hade inlemnat ett anförande, som upplästes
så lydande:
3o4 Den s 6 J u ! i i f. id.
Då Stockholms Storkyrka skylle tyckas
bora, i likhet med Rikets Domkyrkor, ensamt
af Staten underhållas, för att till nyttjande
af Konung och Ständer alltid vara
vårdad och lillgängelrg, så torde det begärda,
och i förhållande till Församlingens
uppoffringar obetydeliga, bidrag så mycket
mindre böra afslås, som Nicolai Församling
under detta vilkor evärdeligen ansvarar för
detta högtideliga och för Staten omisteliga
Tempels vidmagthållande.
Såsom dea der ägt en närmare befattning
med denna Kyrkas angelägenheter,
får jag härvid den äran nämna, att då jag
för några år sedan af Herr Biskopen Pastor
Primarius samt nämde Församlings
KyrkoRåd hedrad med anmodan, att intaga
en plats i den Comité', som då valdes
för att ombesörja Kyrkans totala Reparation,
kom i tillfälle ätt få del af dess
ekonomiska ställning, förekom den omständighet
högst anmärkningsvärd, att nemligen
då S:t Nicolai eller Storkyrkan härstädes
är den enda i Riket, i hvilken alla
Rikscetemonier, såsom Kröningar, Förmälningar,
Riksdagspredikningar, förrättas, och
vid dessa tillfällen ej allena sjelfva Kyrkan,
utan äfven dess präktiga Orgelverk,
det dyrbaraste i Sverige, betydeligt Jidit,
genom ställningars uppförande och nertagning,
samt damm oell bultningar; så fann
man ingen ting vara billigare, än en ersätt
-
Den 16 J u 1 i i f. m.
3o5
sättning af Staten för skada och åkommor,
som oundvikeligen vid sådana tillfällen Kyrkan
till förfång skola äga rum; hvarföre ock
jag för min del anser, att anordnande af
ett lämpligt årsanslag vore desto mer rättvist,
som det icke kan sägas vara Församlingens
skyldighet, att hålla Kyrkan tillhanda
för ofvannämde RiksCeremonier, med
mindre än en skälig afgift derföre ärlägges;
och vågar jag i afseende härå ödmjukast
anhålla, att frågan må till StatsUtskoltet
återremitteras, då det årliga underliålls-bidraget
för detta åldriga MetropolitanTempel
torde blifva bestämdt. Jag anhåller,
att detta ödmjuka anförande äfven
må med de öfrige MedStånden blifva communiceradt.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken frågade, om Ridderskapet
och Adeln ansåg StatsUtskotlets ifrågavarande
Utlåtande böra, på grund af de dervid
gjorde anmärkningar, till Utskottet återremitteras.
Ropades Nej.
Uppå derefter framställd proposition,
lil ef berörde Utlåtande af Ridderskapet och
Adeln bifallit.
Föredrogos ånyo och biföllos följande
StatsUtskottets den 3 dennes afgifne, och
3a H. ao
3o6
Den 16 Julii f. m.
<len 9 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Utlåtanden:
N:o 196. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Remiss uppå en underdånig ansökning
om upplåtelse af en Örebro Slott tillhörig
Tomt, för uppförande af ett nytt
Scholsehus i Örebro Stad.
N:o 197. I fråga om Gästgifverihemmans,
vid stora landsvägarne i Norra Uppland,
befriande från Rotering och KronoTiondes
erläggande.
Å nyo föredrogs LagUtskottets den 17
sisllidne Junii under N:o 71 afgifne, samt
den 9 dennes e. m. på bordet lagde, Betänkande
öfver väckt Motion om ändring
af 16 Cap. ÄrfdaBalken.
Herr ThamWolrath: Då Lagutskottet
tillstyrkt en förändring i 16 Cap. ÄrfdaBalken,
skulle jag äfven önska, att det
fästat afseende på Molionairens förslag till
ny redaction af en 6 §. i samma Capitel,
hvilken lyder, som följer: ”Den som testamente
gjort, må ingifva det till Underrätt,
och teckne Rätten bevis å testamen”tet,
att det ingifvet är. Vill Gifvaren, att
”dess innehåll skall okändt vara, värdeomslag
derå satt, under Gifvarens och Rät”tens
insegel; eljest läte Rätten det upplä”sas
och i Protocollet införas. Har Gifva
-
Den 16 Julii f. ra.
”ren, som af Rätten känd är, med sundt
”förstånd förklarat, att han det testamente
”gjort, och är det förklarande af Rätten i
”Protocollet vitsordadt; vare testamentet
”gildt, ändå att vittnen derå ej finnas. Vill
”Gifvaren lämna testamentet i Rättens förvar,
”håfve ock der lof till.” Jag tjcker, att, enär
Utskottet tillstyrkt, att testamente, som med
egen hand finnes skrifvit och underskrifvit,
skall äga laga kraft, fastän vittnens påskrifter
derå saknas, så framt det styrkes,
att TestamentsGifvaren efter den tiden icke
haft lägenhet att vittnen anskaffa, och Utskottet
således medgifvit, att testamente i
visst fall kan vara giltigt, utan Vittnen,
hade äfven deraf bordt följa antagande af
Motionairens ofvan omförmälde förslag, ty
någon större säkerhet för testamentets behöriga
tillkomst kan väl icke gifvas, än då
Testator inlemnar det till Domstolen, och
förklarar det vara hans yttersta vilja, samt
Rätten meddelar vittsord derom. Dessutom
önskar jag, att redaclionen i Utskottets
förslag må i så måtto ändras, att då der
står:- ”Äro ej vittnen att tillgå, och finnes
”testamentet med egen hand vara skrifvit
”och underskrifvit; äge ock thet laga kraft,
”ther ej styrkt varder, att Testamentsgif”varén,
efter then tiden, haft lägenhet att
”vittnen anskaffa;”—den sista strofen häri
måtte i stället lyda: äge ock thet laga kraft,
derest ej styrkes, att några vittnen seder3a
II, ao*
3o8
Den 16 Julii f. m.
mera kunnat anskaffas. Dessa ord begagnas
i Kongl. Förordningen den 27 April
1810; och jag tror, att de äro bättre och
tydligare än de af Utskottet föreslagna. I
öfrigt anser jag den af Lagutskottet projecterade
§. vara allt för lång, och böra,
såsom innehållande flera föreskrifter, sönderdelas
i flera §§. Lagbuden blefvo då
lättfattligare och icke så svåra att reda,
som då de äro sammanförda i en §. I fall
återremiss af detta Betänkande beviljas,
anhåller jag att dessa anmärkningar få åtfölja.
Herr Hjerta, Gustaf: Uti Herr Thams sista
yrkande om förändring uti stylisationen af
Utskottets lagförslag instämmer jag fullkomligen,
och vill ur denna synpunct icke bestrida
återremiss, men jag tar mig friheten
fästa Herr Thams uppmärksamhet derpå,
att Utskottet icke föreslagit någon förändring
angående skriftliga, utan endast 0111
muntliga Testamenten, och alt allt hvad
som i förra fallet finnes föreskrifvit uti lagförslaget,
innehålles förut så väl i r6 Cap.
ÄrfdaBalken, som i Kongl. Förordningen af
den 27 April 1810. Det var af denna orsak
jag anmälte mig för att bestrida återremiss,
men jag har icke deremot, om den
kan föranleda lill förtydligande af Lagförslaget.
Uppå derefter af Hans Excellence Herr
Grefven och Landt Marskalken framstäld pro
-
Den 16 Jul i i f. m.
3og
position, blef LagUtskottets förevarande Betänkande,
på grund af de dervid gjorde anmärkningar,
till Utskottet återremitteradt.
Till pröfning företogs LagUtskottets den
17 sistlidne Junii under N:o 72 afgifne, samt
den g dennes e. in. på bordet lagde, Betänkande
öfver väckt Motion om utsträckande
af Testamentsfriheten för Städernes Innevånare
och PresteStåndet, till likhet med
den, som efter landsrätt äger rum.
Herr Grundelstjernaj Ascel Wilhelm:
Utskottet har utgått från den synpunkt, att
dispositionsrätten öfver egendom borde vara
lika fri i Stad, som på landet, och att
Testamentsfriheten följakteligen skulle vara
lika utsträckt efter Stads- som efter Landsrätt.
Härvid har jag visserligen icke något
att påminna; men då i det nya Lagförslaget
influtit följande ord: allt gods i Staden
_, ärfdt eller förvärf dt, rörligt eller
orörligt, må man bortgifva till hvem man
villj skyld eller oskyld &c., har jag trott
mig å detta stadgande, i hvad det rörer
rättigheten att bortgifva ärfd fast egendom
i Stad, böra fästa Ridderskapets och Adelns
uppmärksamhet.
Efter nu gällande Lag har man ej rätt,
att borttestamentera arfvejord å landet. Teslamentsrätten
öfver ärfd faslighet i Stä
-
3io
Den 16 Julii f. ro.
derne är, enligt 5 §. 17 Cap. ÄrfdaBalken,
för det närvarande, i så måtto inskränkt,
att man ej af sådan egendom får borttestamentera
mer än ^:del, ifall man liar barn
eller bröstarfvingar, och hälften deraf, i den
händelse man ej äger barn, utan andra inländska
arfvingar; varande dispositionsrätten
öfver dylik ärfd egendom till inländsk
man fullkomligt fri, endast i det fall man
icke efterlemnar barn eller inländske arfvingar.
1762 års Författning medgifver icke
någon utsträckning af denna testamentsrätt.
Hvad Allmänna Lagen i detta afseende stadgar,
mäste, såsom icke upphäfvit, ännu anses
gällande. — Utskottet har i sitt Betänkande
icke anfört något motiv till den föreslagne
och af mig nu anmärkte oinskränkta
dispositionsrätten öfver ärfd fastighet i Stä—
derne, och mig synes det, som conseqvencen
fordrade, att så länge arfvejord å landet
ej får borttestamenteras, man ej bör äga rättighet
att bortgifva ärfd fastighet i Släderne.
Åtminstone borde, enligt min tanka,
den inskränkning i denna rättighet Lagen
nu innehåller, vid sådant förhållande bibehållas.
I fall denna anmärkning anses förtjena
afseende, anhåller jag vördsamt om återremiss
af förevarande Betänkande; på det
den gjorde anmärkningen må af Utskottet
tagas i öfvervägande.
I anledning af denna anmärkning blef
Den 16 J u 1 i i f. m.
LagUtskottets Betänkande af Ridderskapet
och Adeln till Utskottet återremitteradt.
Å nyo föredrogs LagUtskottets den 17
sistlidne Junii under N:o ^3 afgifne, samt
den 9 dennes e. ni. pä bordet lagde, Betänkande,
öfver gjord Motion om stadgande,
fatt den, som beträdes med stöld utur
täckt jordgraf, der jordfrukter förvaras, skall
straffas enligt 6 §. i 4o Cap. MissgerningsBalken.
Herr Tham t Wolrath: Jag anhåller,
att få fästa uppmärksamheten vid denna
fråga; litet mer än Utskottet gjort. Jag har
icke Lagboken till hands; men jag fruktar,
att det icke finnes något serskildt straff för
den, som uppbryter jordgrafvar, annorlunda
än i likhet med annan enkel stöld. Jag
hemställer likväl, om icke den, som genom
sådant inbrott skaffar sig tillfälle att stjäla,
hör straffas hårdare; och om det vore för
strängt att tillämpa föreskriften om inbrottsstöld
, vore det åtminstone skäl att straffet
blef lika, såsom för den, hvilken stjäl ute
på marken. Jag anhåller i detta ändamål
om återremiss af Betänkandet, hvilket torde
vara så mycket angelägnare, som man
i sednare tider erhållit större tillgångar på
jordfrukter, än som genast kunna afsältas,
förtäras eller inom hus förvaras.
Herr von Qvantenj Carl: Jag instäm
-
3l3
Den 16 Julii f. tn.
mer med Herr Tham, och finner, att det
rätta är, att återremittera Betänkandet. Om
Utskottet skulle kunna uppge något sätt,
att med säkerhet förvara Potates inom nyckel
och lås, så skulle väl Betänkandet kunna
antagas; men då man icke har någon annan
utväg att förvara sådan frukt, när man nödgas
bärja den under regnig väderlek, så anser
jag rättast att återremittera Betänkandet,
för att erhålla nödig rättelse.
Uppå derefter framställd proposition,
beslöt Ridderskapet och Adeln, att LagUtskottets
Betänkande borde, på grund af
de dervid gjorde anmärkningar, till Utskottet
återremitteras.
Föredrogos å nyo och remitterades till
Lagutskottet Kongl. Maj:ts den 16 sistlidne
Junii till Rikets Ständer aflåtne, och den
i3 dennes f. m. på bordet lagde, Nådiga
Propositioner:
1:0 Angående rättighet för Patrouille,
Post, Vacktkarl, eller Fångförare, att genom
bruk af skjutgevär söka förekomma fånges
flykt;
2:0 Angående ansvar för den, som bortförer
och undanhåller annans minderåriga
barn;
3:o Angående ordningen och sättet
för öfverklagande af UnderRälts beslut uti
Den 16 Julii f. m.
3i3
tvister om Husesyn och Fardag å KronoHemman.
Då nu å nyo föredrogs Lag- samt Allmänna
Besvärs-och EkonomiUtskottens den
3 dennes under N:o 46 afgifne, och den
i3 derpåföljde e. m. på bordet lagde, Utlåtande
angående förändring i Rikets mått,
mål och vigt; blef berörde Utlåtande, uppå
Herr Hjertås, Gustaf_, och Friherre Anckarswärdsj
Carl Henrikj derom gjorde anhållan,
ytterligare lagdt på bordet.
Föredrogos å nyo och biföllos följande
Stats- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 27 sistlidne Junii och den
2 dennes afgifne, samt den i3 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Utlåtanden:
N:o 41. I anledning af å nyo framstäld
begäran om Herjeådalens återförläggande
under Gefleborgs Län.
N:o 42. Om upphörande af den Kronan
hittills förbehållna Optionsrätt till de
uppå KronoSkatteJord växande Mäste- och
Storverksträd.
Vid förnyad föredragning af Stats- samt
Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskottens
den 2 dennes under N:o fö afgifne, och
34
Den 16 Julii f. m.
den i3 derpåföljde e. m. på bordet lagde,
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottens under N:ris 9, 11
och 24 förut meddeldte Betänkanden, fann
Ridderskapet och Adeln, att samma Utlåtande
endast borde läggas till Handlingarne.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allmänna
Besvärs- och EkonomiUtskottens d. 2 dennes
under N:o 45 afgifne, och d. i3 derpåföljde
e. m. på bordet lagde, Utlåtande,
öfver gjorde anmärkningar vid Utskottens
under N:o 3, förut meddeldte Betänkande,
rörande sättet och vilkoren för Kruts transporterande
genom landet för Bergslagernes
behof.
Hans Excellence Herr Grefve De la
GardieJacob: Delande med Utskotten farhågan
i afseende på krutets transporterande,
kan jag likväl icke dela tankan, att äfventyret
skulle förekommas genom Utskottens
förslag. Hvar och en måste inse, att
inläggning af krut i påsar, hvilka sedan inläggas
i fjerdingar, eller vanliga Krutcentner,
icke kan undgå alt lenina rum för
skakning. Jag skulle således vilja inskränka
mig derhän, att man i möjligaste måtto
bör undvika, att vid transporten passera
Städerna, och tror äfven, att, i vårt
glest bebyggda land, få farvägar finnas, å
hvilka man ju icke kan undgå att passera
Den 16 Julii f. m.
3i5
Städerna. Jag vågar derföre föreslå återremiss
af Utlåtandet.
Grefve Gyldenstolpe j, Anton Gabriel:
Då Utkottens första Betänkande blifvit en
gäng återremitteradt, lärer sådant numera
icke, såsom Hans Excellence Herr Grefve
De la Gardie önskat, låta sig göra, ehuru
Utskotten nu egenteligen för första gängen
framställt deras förslag om sättet för
Krutsinpackning. Jag anhåller derföre om
afslag på detta förslag. Utskotten hafva nemligen,
i anledning af den anmärkning Friherre
Ridderstolpe vid Utskottens första
Betänkande gjort, om den våda, som kunnat
träffa Staden Westerås, i händelse explosion
af en derigenom förd kruttransport
egt rum, ganska rigligt afstyrkt den gjorde
hemställan om anskaffande af serskilte
krutvagnar, men deremot sjelfve föreslagit
ett försigtighetsmått, som, utan att bestämt
skydda för olycka, likväl ganska säkert
skulle förorsaka betydliga kostnader och
svårigheter; jag menar förslaget att först
inlägga krutet i en säck, och derefter denna
i Centnern. Visserligen är det sannt,
att ju flere omslag, desto bättre blir krutet
bevaradt från att antingen i hela korn
eller såsom damm utrinna; men af sådant
skäl kunde man också föreslagit, att sätta
ännu en tunna utanpå centnern. Hvar och
en, sorn vet, huru damm i allmänhet tränger
igenom öfverallt, lärer nog inse, att
3i6
Den 16 Juli i f. m.
krutdammet också kan gå först igenom säcken
och sedan likasom hittills genom centnern,
och denna således vara lika lätt antändlig,
som för närvarande. En betydlig
kostnad skulle deremot blifva en följd af
förslaget, i synnerhet för Staten genom
säckarnes anskaffande; om jag också med
Utskotten antager, alt den enskilte krutköparen,
som betalte säcken, i densamma
erhölle fulla värdet af sina utlagde penningar.
Dylika säckar blefvo nemligen nödiga
att ega vid alla Krulförråder, då krut
antingen derifrån försåldes, eller bortfördes
för Kronans räkning, emedan försigtighetsmåfcten
böra iakttagas, antingen krutet
föres från Bruken, eller från något annat
ställe. Säckar behöfde således anskaffas för
det betydliga parti krut Kronan nu eger',
och då sådana säckar, för att kunna användas,
ej fingo vara vanliga, utan borde göras
med serskilt rund botten och lock, samt
i öfrigt formade efter centnern, lärer det
ej vara öfverdrifvet, om man antager, att
hvarje sådan skulle kosta minst i R:drB:co.
Ett icke obetydligt förlag till säckar, såväl
för det redan befintliga krutet, som det,
hvilket årligen försäljes, skulle således af
Utskottens förslag blifva en följd. Säckarnes
nötning skulle äfven medföra kostnader,
hvilka kommo att drabba StalsVerket,
ty om man äfven antar, att säckarne mer
än en gång begagnades och återsändes till
Bruken, eller Förråden, kunna de dock ej
Den 16 Ju 1 ii f. m. 317
räcka i evighet, och säkert är, alt ju större
uppbörden med dylike, förändring underkastade,
effecter är, ju större är ock
den årliga förlust Staten deraf får vidkännas.
Säckens nötning i centnern under
kruttransporten skulle ej heller kunna helt
och hållet förekommas, om man ock, för
att hindra den att sqvalpa, skulle stoppa
blår och dylikt omkring densamma. Det
damm, som genom denna nötning uppkom
och som blandade sig med krutet, skulle
derjemte försämra krutets beskaffenhet. Ett
betydligt besvär blef äfven af detta förningssätt
en gifven följd, i ty att som krutet
niagazineradt ej, utan alt helt och hållet
förskämmas, kunde efter framkomsten
qvarligga packadt i centnern, hvarje sådan,
sedan den till förrådet anländt, mäste uppbrytas,
och det deri förvarade krutet störtas
i en annan centner, som då, sedan 100
<5 blifvit invägde, åter finge lof att förseglas,
för att kunna controllera uppbörden.
När derefter detta samma krutet till
annat ställe skulle transporteras, vore man
nödsakad att göra samma in- och urpackning
med hvarje centner. I anledning af
alla desse framställde olägenheter, förnyar
jag min begäran om afslag å Utlåtandet.
Friherre Cederström, Jacob: I anledning
af de anmärkningar, som blifvit framställde
emot Utskottens ifrågavarande Utlåtande,
anhåller jag att upplysningsvis få
318 D e n 16 J u 1-i i f. m.
nämna, att långt ifrån det krutet, såsom
Herr Grefve De la Gardie befarat, skulle
vara utsatt för större skakning och damning
i säcken, skall det sätt för kruts transporterande,
som Utskotten föreslagit, förekomma
all damning, så vida säcken, såsom
sig bör, blir gjord på sådant sätt, att
den fylld nätt och jemt låter nedtrycka
sig i centnern, och krutet således kommer
att ligga väl packadt. Några omslag af
blånor, såsom Grafve Gyldenstolpe om*
nämt, komma icke eller i fråga, om säckarne
äro riktigt gjorde och formade efter
centnern. Hvad beträffar det större antal
af säckar, som Grefve Gyldenstolpe ansett
erforderligt, så får jag erinra, att Utskottens
förslag ej angår krnttransporter
från Kronans förråder, uran endast från
Krutbruken. För öfrig t torde uppmärksamheten
böra fästas på den följd af Utskottens
förslag, att vid krutlransportens emottagande
uti förråden mäste naturligtvis centnern
öppnas, och krutet störtas ur säcken
i centnern, som derefter förseglas, och att
detta gifvet- emottagaren eller uppbördsmannen
tillfälle att genast controllera det
lefvererade krutets beskaffenhet, hvilket icke
låter sig göra efter det hittills öfliga sättet,
att vid förråden emottaga krutcentnern
förseglad, utan att undersöka varans beskaffenhet,
hvilket föranleder till tvister och
rättegångar en längre tid efteråt, då krutet
skall användas. Hvad säckarnes nöt
-
Den 16 Ju 1 i i f. tn.
ning beträffar, så måste den blifva mindre,
om säcken lägges packad inuti centnern,
än om den, såsom nu är föreskrifvit, dragés
utanpå densamma; och hvad slutligen
vidkommer det af Grefve Gyldenstolpe till
i R:dr B:co uppgifna priset för hvarje påse
j ty det är inga säckar, som äro i fråga,
endast påsar kunna rymmas i vanliga
krutcentner, som äro af en fjerdings storlek,
så tror jag, att om dessa påsar förfärdigas
af vanlig tät Helsingbuldan, skola de
icke ens kosta i R:dr R:gs. Jag har för
öfrigt för min del ingenting emot ett afslag
å Utskottens Utlåtande, i fall Ridderskapet
och Adeln finner, att krut ännu vidare
skall få transporteras med våda förde
Städer och ställen, förbi hvilka det passerar;
men då man såsom skäl för afslaget
talat om besparing för Staten, har jag ansett
mig böra upplysa, att besparing just
uppkommer genom antagande af Utskottens
förslag, och att ett större antal säckar verkligen
åtgår, enligt nu gällande föreskrifter.
Friherre Anckarswärd, Carl Henrik:
Då Utskottens första Betänkande i förevara
nde ämne föredrogs, var jag af den tankan,
att ingen önskan af Rikets Ständer
borde frambäras, emedan jag var öfvertygad,
att Styrelsen, utan påminnelse, lärer
vidtaga alla anstalter och försigtighetsmått
mot olyckshändelser, som vid kruttransporter
kunna erfordras. Jag är ännu af
3ao
Den 16 Julii f. m.
samma tanka, och tror att Rikets Ständer
saklöst kunna öfverlemna omsorgen om bästa
sättet att transportera krut, till Styrelsen,
som säkerligen genom ArtilleriDepartementet
är i vida bättre tillfälle, än
Rikets Ständer, att utfinna de mest bepröfvade
utvägar för ändamålet. Jag tillstyrker
derföre afslag å Utlåtandet. Hvilken
besparing skulle uppkomma genom dess antagande,
kan jag ej inhemta; jag känner ej
eller, örn säckars begagnande utanpå centnerne
för det närvarande är föreskrifvit;
men jag förblifver i den öfvertygelse, att
all åtgärd i denna del från Rikets Ständers
sida är till det minsta obehöflig.
Grefve Gyldenstolpe: Friherre Cederström
har icke ansett det möjligt, att krutet,
först lagdt i säcken, och denne derefter
i centnern, skulle kunna damma. Det
lärer således vara Friherre Cederström
obekant, att vanliga färdige skott, ehuru
alltid hardt packade, och väl omlindade
med blånor, icke destomindre dauima. För
min del tror jag, att det skulle komma att
damma ganska hederligt, äfven af det krut,
som först packades i säckar. Friherre Cederström
har äfven anmärkt, att Utskottens
förslag endast skulle angå det krut,
som såldes vid eller fördes från Krutbruken,
och att således inga säckar skulle erfordras
vid Kronans nuvarande Krutförråd.
Jag
Don 16 Ju 1 i i f. m.
321
Jag får likväl härvid erinra, att det är ingen
nödvändighet för ArtilleriDepartementet,
att vid utanor dningar af krut anvisa
directepå Krutbruken; anvisningen kan lika
väl ske på något af förråden, och Statens
fördel fordrar till och med detta, så
att det äldre krutet må först användas, innan
det blir för gammalt. Säckar skulle
således icke kunna undvaras vid förråden,
och jag tror, att ett ganska betydligt antal
skulle erfordras. Hvad mätningen beträffar,
eger den för närvarande ganska litet
rum, emedan jag har anledning att förmoda,
det de säckar, som Friherre Cederström
påstår skola nyttjas utanpå centnerne,
i sjelfva verket icke begagnas, sedan
man funnit, att samma ändamål vinnes derigenom,
att man väl afdammar centnern,
och lägger lösa täcken deröfver. Den vinst
för controllen, som Friherre Cederström velat
härleda från Utskottens förslag, genom
den nödvändighet, hvari FörrådsUppbördsmannen
skulle försättas, att vid emotlagandet
öppna centnern, för att uttömma säcken,
är helt och hållet inbillad, ty likasom
hittills, lärer Uppbördsmannen blott
få att undersöka qvantiteten, men icke
qualiteten af det krut han emottager, och
qvantiteten utrönes genom vigten af sjelfva
krutet lagd lill den så kallade Taran,
som står tecknad utanpå centnern, och visar,
huru mycket centnern ensam väger.Upp3a
H. 21
322
Den 16 Julii f. m.
bördsmannen behöfver således blott sätta
kärlet ora ock försegladt på en vågskål, för
att försäkra sig om den rätta qvantiteten,
och något behof för honom att öppna centnern,
finnes icke, då han ej har någon
ansvarighet för krutets beskaffenhet. Hvad
slutligen förslagets nödvändighet, såsom försigtighetsmått,
vidkommer, så tror jag att
om man • väl aftorkar centnern och öfverhöljer
den med täcken, samt undviker att
ställa för många kärl ofvanpå hvarandra,
så att de undre ej löpa fara att krossas af
de öfre, har man iakttagit allt, som erfordras
i afseende på sjelfva krutet. De i sednare
tider förfärdigade centner äro försedde
med flere band, än de äldre, samt således
starkare än dessa, och ville man, såsom
i England nyttjas, slå ett kopparband
omkring dem, så vore det ännu bättre; ty
så länge icke centnern går sönder, är ingen
rimlig fara för olycka. Det fina dammet
kan ej gerna antändas, och jag har
icke eller hört något exempel på olycka af
det nu brukliga sättet att transportera krut.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken gjorde proposition till bifall
af Stats- och EkonomiUtskottens förevarande
Utlåtande.
Ropades Nej.
Uppå derefter af Hans Excellence fram
-
Den 16 Julli f. m.
3a5
stäld proposition, blef berörde Utlåtande af
Ridderskapet och Adeln afslagit.
Upplästes till justering och godkändes
följande från ExpeditionsUtskottet inkomne
förslag till Rikets Ständers underdåniga Skrift
velser till Kongl. Maj:t:
N:o 107. I frågan om dispositioner af
de till Barnhusinrättningen i Malmö gjorde
donationer.
N:o 108. I fråga om tillåtelse för Capitainen
af Robsahm, att med 33f-procent
inlösa sin borgens-fÖrbindelse för Kronofogden
Karströms uppbördsbrist.
N:o 109. Angående förändring i stadgandet
om Läste-afgift för Fartyg, som förses
med Turkiska Pass, m. m.
"N:o no. I anledning af Kongl. Majrts
Nådiga Proposition om ökadt anslag till
understöd för utflyttningar, vid Egoskiften,
m. m.
Hans Excellence Herr Grefven och
LandtMarskalken tillkännagaf, att Friherre
Wrangel, Hemting, afsagt sig sin plats, såsom
Ledamot uti BevillningsUtskottet; samt
att Herrar af Robson, Carl Magnus, och
af Forsell, Carl, hvilka ämnade att från
Riksdagen afresa, äfven afsagt sig deras be
-
3a4
Den 16 Julii f. rn,
fattningar, såsom Ledamöter uti Allmänna
Besvärs- och Ekonomiutskottet.
Justerades 14 ProtocollsUtdrag, innehållande
Ridderskapets och Adelns i Plena
den i3 dennes för- och ekermiddagen fattade
beslut.
Upplästes följande från nedannämnde
Utskott i ak omne Memorial och Utlåtanden;
Från BancoUtskottet:
Af den 27 sistlidne Junii:
N:o 54. Med anmälan ora den vid
Bankens PappersBruk Tumba den 23 i denna
månad timade Eldsvåda.
Af den 7 dennes;
N-’cv 55. Med anledning af vackt Motion,
i fråga om Diarii-Utdrag från Domhafvande
öfver alla vederhäftighets-betyg,
som af dem meddelas för Lånsökande och
Löftesmän i BancoDisconten.
N:o 56. I anledning af väckt Motion
om belåning af Cobolt i Rikets Ständers
Bank.
N:o 57. Med anledning af gjordt förslag,
att Banken måtte för Allmänna Brandstodsbolaget
förskjuta, för ett år i sender, alla
Brandskade-jersättningar m. m.
Den 16 Julli f. m.
325
N:o 58. Med anledning af väckt Motion,
angående Assurancer på Lif och derå
grundad belåning i Rikets Ständers Bank.
N:o 5g. Med anledning af väckta Motioner
om invexling, emottagande och förvar
af Silfver och Guld, äfven vid ProvinceLåneCoutoiret
i Götheborg.
N:o 6o, Med anledning af väckt Motion,
att BancoUtskottet måtte inkomma med
förslag om lämpligaste sättet och medlen att
för alla möjliga händelser ställa Bankens
egande Silfverfond i största säkerhet.
N:o 6i. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Utskottets Memorial N:o 34 rörande
en vedergällning för den i Maji år
i8a3 tillförordnade och intill December
år 1824 fortvarande serskilta administration
af Bankens Bjggnads-arbeten.
N:o 62. Öfver gjorde anmärkningar
mot Utskottets Memorial N:o 32, angående
Silfvermynts utvexling till några Academier,
Collegier och Allmänna Inrättningar inom
Hufvudstaden.
N:o 63. I anledning af gjorde anmärkningar
mot det i Utskottets Betänkande N:o
24 gifne förslag til! förändring med anmaningarna
vid BancoDisconten och ProvinceLåneContoiren.
326
Den 16 Julii f. m.
Från Lag- samt Allmänna Besvärs- och
EkonomiUtskotten:
Af den 25 sistlidne Junii:
N:o 4i. I anledning af gjorde anmärkningar
vid Kongl. Majrts Nådiga Stadga om
Skiftesverket i Riket den 4 Maji 1827.
N:o 42. I anledning af väckt fråga om
inställelse af de nu pågående Laga Skiften.
Af den 2 dennes:
N:o 43. I anledning af ytterligare väckt
fråga om rättelse och ändring i Kongl. Taxan
på arfvode för LandiMäteriFörrättningar,
af den 5 Julii 1827.
N:o 44* I anledning af väckt fråga om
stadgande af en Lag till förebyggande af vederbörande
Tjenstemäns egenmäktiga förfarande
vid jordransakningar, samt om upphäfvande
af Kongl. Circulaire Brefvet den 1 October
1804 angående förmedlings återgång.
Lades på bordet.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan tre qvart till 2 Eftermiddagen.
In fidem Protocolli,
O. J. Lagerheim.
Den 16 Juli i e. m.
Thorsdagen den 16 Julii 1829.
Plenum klockan half till 6 Eftermiddagen.
Sedan t\\, 42> 4^ oc^ 44 §§• i Rid
darbusOrdningen
blifvit uppläste, företog
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln, jemlikt 67
och 70 §§. Riksdagsordningen , val af trenne
Ridderskapets och Adelns Fullmäktige i Rikets
Ständers RiksgäldsContor; och befunnos
efter valförrättningens slut följande Herrar
genom de fleste rösterne hafva blifvit
dertill utsedde:
röster.
N:o 2o5. Friherre Åkerhjelm, Gustaf
Fredrik, ic>6.
N:o 1870. Herr von Rappolt; Fullm.
Herr Uggla , Göran Gustaf, 235.
N:o io53. Herr Hammarberg; Fullm.
Herr Kuylenstjerna, Erik
Magnus, . . i/^g.
Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln åtskiljdes
klockan 8 Eftermiddagen.
In fidem ProtocoIIi,
O. J. Lagerheim.
